IIEII EHVA III) \
BONDE-STÅNDETS
PROTOKOLLER
vid
Lagtima Riks dagen i Stockholm
åren 1959-60.
P j o r d e Bandet.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISK* FÖRENINGENS BOKTRYCKERI.
1860.
I lf IS i. f l! 'f '? 5 II
. —?rri«
UWO den -1 Jmiuari
i'l«nnni kl. 10 f lii.
Föredrogs punktvis Stats-Utskottefs sedan den 28 näst-
lidne December pä Ståndets bord bvilande Utlåtande N:o 15,
angående Riksgälds-kontorets förvaltning under den sedan
början af 1856—1858 arens Riksdag förflutna tid.
Irsta Punkten angående Landträntmästaren A. M. follins
uppbörds-balans
lades till handlingarna.
2:dra Punkten, angående bokföringen af ränta å inne-
stående behållning af det vid 1844 och 1845 årens Riksdag
beviljade anslag för boskapskötselns befrämjande
bifölls.
3:dje Punkten, angående Riksgälds-kontorets fordran hos
f. Glasmästaren i Wenersborg S. P. Dafgård, och
4:de Punkten, angående den af Fullmäktiges sekreterare
förda anteckningsbok öfver Riksgälds-kontorets utgifter
lades till händlingarne.
5:te Punkten, angående kostnaderna för upprättande och
tryckning af Registren ötver Riks-Ståndens Protokoller.
Härvid yttrade:
P. F. Mengel från Upsala Län: ”Den af Revisorerne
framställda anmärkning synes väl vid första påseendet ej sakna
grund i så måtto, att registret till Ståndets Protokoller är dy¬
rare, än registren till de andra Ståndens, men tager man när¬
mare kännedom om lämpligheten och användbarheten af de
Olika registren, skall man finna, att intet lemnar så snabbt
lätt och fullständig reda på hvarje särskild fråga, hvilken
inom Ståndet handlagts, sorn Bonde-Ståndets, hvars ökande
till omfånget och innehållet just varit föranledt af Ståndets
ledamöters egen önskan att få registret lättfattligt och full¬
4
Den 4 Januari.
ständigt. Ivan det gå an att med bibehållande af det följda
systemet, vid uppställningen på ett eller annat sätt minska dess
omfång, så skall jag naturligtvis ej hafva något deremot, och
jag tror, att en dylik minskning skall här och der kunna göras.
En fullständig och i nummerföljd upptagen förteckning i be¬
handlingen af de inom Ståndet väckta motioner finnes inom
registret och torde vara behöflig, men derjemte upptagas mo¬
tionerna jemväl under den Reprepresentants namn, som väckt
dem. Detta, som otvifvelaktig! föranledts af enskildte leda¬
möters önskan att på ett ställe få se behandlingen af hvar sina
motioner, kunde kanske vara öfverflödigt, och utesluter man
den sistnämnda af dessa redogörelser för motionerna, så min¬
skas registrets omfång icke obetydligt. En och annan rubrik
torde ock kunna utgå, ehuru det faller af sig sjelft, att ju flera
rubriker registret innehåller, och ju fullständigare anvisningarne
äro under hvarje rubrik, med iakttagande af så få hänvisnin¬
gar som möjligt, desto lätthandterligare är det. Uti Ståndets
register förekommer också anvisning, huru hvarje fråga slut¬
ligen blifvit afgjord, hvarigenom man vinner den fördelen, att
man icke behöfver bläddra i Protokolls-banden, så vida man
icke önskar låsa sjelfva diskussionerna. Skall man deremot
med tillhjelp, t. ex. af Ridderskapets och Adelns Register
försöka taga reda på, huru en fråga vid föregående Riksdag
blifvit afgjord, så är det förenadt med stora svårigheter, sär¬
deles om under någon öfverläggning behöfves att i hast få
reda på beslutet. Man får hänvisningar först ifrån den ena
rubriken till den andra och träffar man omsider den rätta,
får man likväl gå till Protokolls-banden. Med anledning af
hvad jag nu yttrat, samt då det är lemnadt åt Ståndet sjelft
att bestämma om sättet för uppställningen af registret, skulle
jag vilja föreslå, att vi, i fråga om denna uppställning, bestäm¬
ma samma system, som hittills följts, dock med iakttagande
af de uteslutningar, som kunna ske utan att hindra registrets
fullständighet och lättheten att få reda på, hvad man deri
söker, hvilket bör afses i första rummet att få detsamma i
ett band i stället för i 2:ne, kan ock lätteligen gå för sig.»
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »Tager mari
i betraktande den betydliga skillnaden i de olika registreni
dyrhet, så skulle man kunna komma på den tanken, att, äfven
om man tillräckligt fäster afseende på tydligheten och full¬
ständigheten, man dock skall kunna uppgöra ett register mec
mindre kostnad, än nu varit fallet; och kostnaden bör man
så väl här, som vid alla andra förekommande fall fästa sig
vid. Om man granskar de öfriga Ståndens register, så troi
jag, att man skall finna, det Ridderskapets och Adelns registei
Den i Januari.
5
med någon vana skall blifva ändamålsenligt äfven för Bonde-
Ståndet. Detta lemnar jag dock derhän, men jag skulle vilja
hemställa, att Ståndet utsåge några af dess ledamöter, som
jemte en Notarie jemförde de olika Ståndens register och
derefter till Ståndet afgåfve förslag till den lämpligaste upp¬
ställningen. Vi kunna ju utse härtill Mengel och Nils Larsson
t. ex., hvilka kunde tillkalla en Notarie. Dymedelst vinna
vi bäst vårt syfte, ett fullständigt och lättfattligt register pä
samma gäng, som det bör kunna blifva mindre kostsamt.”
Häruti instämde vice Talmannen Ola Svensson, Anders
Jonsson från Skaraborgs, Sven Gustaf Johansson från Jön¬
köpings, Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs, Anders
Jonsson från Vermlands och Sven Rosenberg från Christian¬
stads Län tn. fl.
Nils Larsson från Jemtlands Län: ”Jag instämmer huf¬
vudsakligen i, hvad Mengel anfört, men finner ej nödigt, att
Ståndet nu fattar beslut om registrets blifvande beskaffenhet,
ty Utskottets hemställan går endast ut på, att hvarje Stånd
för sig bör meddela de föreskrifter, som kunna leda till de
minsta möjliga kostnaderna för ett fullständigt och lättfattligt
uppsatt register. Jag kan förthy icke finna, att Ståndet nu
har annat att göra än att godkänna punkten med förklarande,
att Ståndet vill framdeles, då fråga blifver om registrets upp¬
rättande, lemna nödiga föreskrifter. I likhet med Bjerkander
skulle jag ock önska, att Ståndet utsåge några ledamöter, som
ville uppgöra förslag till bästa uppställningen af registret, ty
svårt är det att på stående fot uppgöra reglor för en sådan
uppställning.”
Olof Persson från Gefleborgs, Anders Persson, Nils
Olsson och Ola Jönsson från Malmöhus, Ola Lasson från
Christianstads och Garl Iwarsson från Hallands Län instämde
med Nils Larsson.
Erik Ersson frän Gefleborgs Län: ”Redan då ifråga¬
varande ämne förevar till behandling inom Afdelningen i Ut¬
skottet uttalade jag den åsigten, att Revisorernas anmärkning
vid Ståndets register och hårda omdöme om detsamma vore
obefogade och jag grundade min öfvertygelse härutinnan på
bland annat, att hälften af alla vid Riksdagen förekommande
motioner väckes inom Bonde-Ståndet. Det är just motionerna
och de nådiga Propositionerna, som gifva stoff till rubrikerna
i registret, och det är klart att, då inom Bonde-Ståndet väck¬
tes 700 motioner sistlidne Riksdag, men inom hvardera af de
tre öfriga Stånden icke tredjedelen af detta antal, vårt regi¬
ster äfven skall blifva drygare och dyrare än deras, helst
dertill kommer, att det fullständigt och lätt återgifver, hvad
6
Den 4 Januari.
man deri söker. Jag vill icke härmed sägn, att ju man med
detsamma bör vidtaga de uteslutningar och inskränkningar,
som utan olägenhet kunna ske, men jag gillar för ingen del
den satsen, att en sådan uppställning, som Ridderskapet och
Adeln vidtagit i afseende på dess Register, är lämplig och
ändamålsenlig för oss, helst då man tager i betraktande, att
nära hälften af ledamöterna inom vårt Stånd är vid hvarje
Riksdag nyvald, då deremot hos Adeln återkomma ständigt
samma sjelfskrifna ledamöter. Dessa böra väl under flera
Riksdagar hinna lära att förstå de abreviationer och hänvisningar,
hvaraf Adelns register flödar. Lika med Nils Larsson och
Bjerkander vill äfven jag, att några ledamöter och den, som
uppgjort registret, gå tillsammans och se till, hvad sorn, efter
jemförelse med öfrige Ståndens register, kan uteslutas i vårt.
Dessa Ledamöter må nu åtgöras af Ståndets Elektorer eller
hvilka som helst. Punkten torde ej fordra annan åtgärd än
att läggas till handlingarne, hvaremot dä frågan, om registrets
upprättande förekommer till behandling, vi torde återkomma
till sättet för uppställningen och fatta beslut derutinnan.»
Häri instämde .E. M. Falk frän Skarborgs och Per Pers¬
son frän Vermlands Län m. fl.
Per Östman från Vester-Norrlands Län: ”Det kan vis¬
serligen ej nekas, att Bonde-Ståndets register är något dyrare
än de andra Ståndens, men detta utgör icke något motiv för
dess inskränkning i något afseende. Hufvudsaken är här, att
det är fullständigt och lättfattligt. Detta sednare är i synner¬
het vigtigt för våra många nykomna kamrater, som hafva af
nöden att få reda på våra beslut under föregående Riksda¬
gar. Att Ridderskapet och Adelns sjelfskrifna representanter
kunna lätt reda sig med ett mindre fullständigt register är
godt och väl, men dermed hafva vi ej att skaffa. Jag ser i
förevarande fall icke så mycket på kostnaden af registret,
som i det stora hela dock är en obetydlighet, utan fastmer
på dess ändamålsenliga användbarhet. En ledamot här har
talat om besparing i förevarande fall. Jag skulle önska, att
de andra Stånden ville föregå oss med exempel af besparing
i andra och vigtigare frågor, der besparing är af högsta nöden.
Härpå få vi val dock vänta. För min del anser jag i fråga
om denna punkt ej vara annat att göra, än att lägga den till
handlingarne, samt att vi utse några personer, som angifva
någon plan för uppställningen af blifvande register.
Bjerkander: Att min mening icke var, att Ståndet på
stående fot skulle uppgöra förslag för uppställningen af regi¬
stret, synes deraf, att jag föreslog det några personer måtte
utses att inkomma med ett dylikt förslag. Det synes utaf
Den 4 Januari.
7
Utskottets hemställan, att man önskade, att de särskildta Stån¬
den skola meddela bestämda föreskrifter uti förevarande fall.
Der står nemligen: »Enär hvarje Riks-Stånd för sig har att
bestämma om sättet för uppslällning af Ståndets Protokoller
och enahanda ordning syries böra iakttagas i afsende å de
till Protokollen hörande registren, har Utskottet i anledning
af Revisorernas hemställan funnit sig böra föreslå Riks-Stån-
den: att rörande sättet för uppställningen af ifrågavarande re¬
gister, hvart för sig, meddela de närmare bestämmelser, som
för vinnande af det utaf Rikets Ständers Revisorer afsedda
ändamål befinnas lämpligast» Häraf kun man se, att Utskot¬
tet önskade enahanda ordning för uppställandet af registren,
som af Protokolls-banden, äfvensom att hvarje Stånd bör sär¬
skildt lemna föreskrifter om uppställningen. Det synes
mig derföre vara bäst, att några ledamöter sammanträda och
uppsätta ett förslag, såsom jag redan påyrkat, hvarefter vi få
fatta vårt beslut.»
Öfverläggningen ansågs fulländadt. Uppå proposition af Tal¬
mannen godkände Ståndet härefter den föredragna punkten,
dock med förbehållen rätt att framdeles i ämnet besluta.
P. F. Mengel från Upsala, Nils Larsson från Jemtlands
och Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län utsagos att in¬
komma med förslag i fråga om uppställningen af det blifvande
Registret.
Utskottets anmälanden under fide, 7:de, 13:de och 14:de
punkterna af Utlåtandet lades till handlingarne såsom icke
föranledande någon Ståndets åtgärd; hvaremot Utskottets till¬
styrkanden i 8:de, 9:de, 10:de, 1 Ute och 12:te punkterna biföllos.
I afseende å 16:de punkten, angående ändring af Instruk¬
tionen för Rikets Ständers Revisorer vid granskningen af Rik«-
gulds-kontorets ställning och förvaltning, godkändes utan dis-
skussiou; samt
Utskottets förslag till förändrad lydelse af §§ 1, 2, 3, 4
och 5 i Instruktionen;
hvaremot förslaget i fråga om § 6, rörande beräkningen af
Revisorernas utaf Riksgälds-verket resekostnads-ersättoing och
dagtraktamente, föranledde diskssion, derunder sig yttrade:
P. F. Mengel från Upsala Län: »Mot uppställningen af
denna § har jag det att anmärka, att som jag är utaf den me¬
lingen, att då Statsrevision inträffar under Riksdag och Riks-
dags-fullmaktig tillika är Revisor, någon resekostnads-ersätt-
ning till honom för resan till och ifrån revisionen, icke bör
lemnäs, ett tillägg till §:n, afseende en dylik bestämmelse, bör
ega rum. Det kan väl förmodas, att ej någon Revisor under
sådana förhållanden gör anspråk på dylik ersättning, men då
8
Den 4 Januari.
emellertid instruktionens innehåll understödjer dylika anspråk
och man dessutom vet, att, ehuru flertalet vill hushålla med
Statens medel, de kunna finnas och verkligen finnas, som äro
af motsatta åsigter, så påyrkar jag punktens återremitterande
för att i afseende å § 6 i Instruktionen få den brist afhulpen,
hvilken jag påpekat.»
Grustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »I samma
syftning som föregående talare ämnar äfven jag mig yttra.
Då 1857 års Stats-revision fulländat sina arbeten och kost-
nads-räkningarne skulle ingifva», uppstod fråga, huruvidade som,
jemte sitt revisorskall voro Riksdags-fullmäktige, borde få sig
tillgodo beräkna resekostnads-ersättning för Revisionen Asig-
terna härom voro olika och votering egde rum med det re¬
sultat, att jemväl dessa Revisorer skulle få beräkna skjuts-er¬
sättning. Revisorerna af Bonde-Ståndet, hvilka alla voro pä
samma gång Riksdagsfullmäktige, afhöllo sig af sådant skäl
ifrån voteringen och uppburo icke heller någon ersättning för
revisions-bestyret, men en af Borgare-Ståndets Revisorer,
hvilken tillika var Representant, begagnade den rätt Instruk¬
tionen, honom tilläde. En af Revisorerna, nuvarande Ju-
stitie-Stats-Ministern yttrade sig ock för den meningen, att er¬
sättningen borde utgå, enär Instruktionen icke innehöll mot¬
satsen. Lika med Mengel anmärker jag, förthy att sådana täll
icke flera gånger må inträffa, att man får räkna dubbla rese-
kostnads-ersättningar. Ty fastän ledamöterna af Bonde-Ståndet
inom den omnämnda revisionen ieke begaunade sig af den
rättighet i berörde afseende, Instruktionen lemnade dem, är
det dock ej säkert att så alltid kommer att ske. Jag har
uppsatt ett förslag till det tillägg, jag skulle önska vid §, som
jag anhåller få uppläsa.» Bjerkander uppläste härefter föl¬
jande mening: »Om revision inträffar under pågående Riks¬
dag, må Revisor, som tillika är Riksdagsman och i denna
egenskap uppehåller sig i hufvudstaden, af Statsverket väl åt¬
njuta traktamente, men ej skjuts, då han ej behöft att göra någon
resa särskildt i oeh för revisionen», tilläggande Bjerkander:
»Ståndet må nu göra, huru det för godt synes, antingen på stå¬
ende fot besluta ett dylikt tillägg eller återremittera paraprafen,
på det Utskottet må redigera tillägget.»
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Det i § 6 framlagda
nya förslaget är förenledt af de förändrade bestämmelserna t
afseende å tiden för Stats-revisionerne. Jag erkänner, att det
undsluppit min uppmärksamhet i Utskottet, att § jemväl bort
innehålla den bestämmelse föregående talare här omförmält,
Tillförene inföllo icke Revisionerna under Riksdag, men då do
nu återkomma hvart år, så infalla de ock under Riksdagarne.
Den i Januari.
9
Då det sålunda ofta mäste inträffa, att Revisorerne tillika äro
Riksdags-Representanter, synes det vara öfverenstämmande med
billighet och rättvisa, att dessa Revisorer icke få beräkna re¬
sekostnader. Jag påyrkar alltså punktens återremitterande, för
att Utskottet må få tillfälle att uppställa förslaget i § 6, i den
syftning, att Revisorer, sorn tillika äro Riksdagsmän, icke böra
få sig tillgodo beräkna resekostnads-ersättning för färden till
och från Re visionen, v
Med Nils Larsson instämde Jonas Andersson frän Öster¬
göthlands, Lars Gustaf Andersson från Ettsborgs, Per Eriks¬
son, Per Persson, Nyqvist, Olof Olsson i Olebyn och An¬
ders Jonsson från Vermlands, Byström från Jemtlands, Ro¬
senberg frän Christianstads och Nils Svensson fran Blekinge
Län m. fl.
Per Nilsson från Malmöhus Län: »Afven jag måste be¬
känna, att nödvändigheten af det här ifrågasatta tillägget till
§ 6 undgick min uppmärksamhet under Instruktionens behand¬
ling inom Utskottet. Jag erinrar mig ganska val, att vid
1857 års Revision det var mj'cket ifråga, huruvida resekost-
nads-ersättning jemväl skulle tilldelas dem, som voro Riks¬
dagsmän jemte det de voro Revisorer eller ej. Man kom till
det resultat, att den förra meningen hade den juridiska rätten
på sin sida, men ledamöterne af Bonde-Ståndet inom Revi¬
sionen ansågo sig ej ega moralisk rätt att uttaga ersättningen
och uttogo den icke heller, h viiket dock en ledamot af Bor-
gere-Ståndet och tillika Revisor gjorde. För att nu vinna än¬
dring i förslaget skulle jag önska, att man inom Ståndet ville
väcka motion härom, ty om vi återremittera punkten, men de
öfriga Stånden bifalla den, så stå vi på samma punkt och få
ingen ändring. Uti en motion kan man dessutom tydligare
utveckla, hvad man vill. Man bör i den fästa uppmärksam¬
heten dervid, att en Revisor, som blifvit vald till Riksdagsman
och skall såsom sådan infinna sig här den 15 Oktober, ej bör
få skjuts-ersättning för resan hem. helst Revisionerne nu vanli¬
gen sluta först i medlet af Oktober. Ett stadgande, ungefär¬
ligen sådant vi böra hafva in det uti §:n, finnes redan uti In¬
struktionen för Rikets Ständers Revisorer af Banko-diskont-
verken och Låne-kontoren, det heter nemligen der: »Men
»skulle revision af Banko-diskont-verkets räkenskaper inträffa
»inom en tid af 8 dagar, efter det Riksdag i Stockholm är af-
»blåst, samt Riksdagsfullmäktig vara utsedd att i samma re¬
vision deltaga, åtnjuter sådan Revisor icke ersättning för rese-
»kostnaden till hufvudstaden.» Annat var förhållandet, dä Riks-
dagarne började först i medlet af November månad. Isamma
motion skulle jag äfven vilja hafva uttryckt en önskan, att
10
Den 4 Januari
bestämmelsen härom äfven afser Revisorerne af Ridderskapet
och Adeln och detta af det skäl, att vid nyssnämnde revision,
dessa ledamöter förmenade, att en dylik bestämmelse icke
kunde på dem tillämpas, enär det berodde på en hvar af dem
att uttaga poletter till Riddarhuset eller icke.»
Gustaf Johansson från Kronobergs, Ola Jönsson från
Malmöhus och Ola Lasson från Christianstads Län instämde.
Vice-Talmannen Ola Svensson: »Lika med föregående
talare anser äfven jag, att någon resekostnads-ersätfning icke
bör ega rum till Revisorer, som tillika äro Riksdagsfullmäk¬
tige samtidigt, och måhända bör man väcka motion för att
få en sådan bestämmelse antagen.»
Härmed förenade sig Nils Olsson från Malmöhus Län.
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Jag är förekommen
af föregående talare, föranledd dertill jemväl af de iakttagelser,
jag gjort från föregående Revisioner och Riksdagar. Likaledes
önskar jag, att den bestämmelse eller det tillägget, vi önska få
infördt vid § 6, jemväl må omfatta ledamöterna inom Revisio¬
nen från Höglofl. Ridderskapet och Adeln.»
Per östman från Vester-Norrlands Län: »Jag instäm¬
mer ock med Per Nilsson och önskar, att lian måtte författa
en dylik motion, hvarom fråga är, samt att, detta oaktadt, §:n
för omändrings vidtagande blifver återremitterad.»
Olaus Eriksson från Göthborgs och Bohus Län hördes
häruti instämma.»
Johannes Andersson från Skaraborgs Län: »Det är allt
för troligt, att våra Med-Stånd bifalla förslaget uti § 6, sådant
det lyder uti nu föredragna punkt och en motions väckande
torde alltså vara nödigt, hvarföre jag, lika med en föregå¬
ende talare, uppmanar Per Nilsson att derom gä i författning.
Jag har dock betänkligheter vid en af de bestämmelser, lian
ville hafva i förslaget och det är vid den, att om en Revision
är fulländad några dagar före en Riksdags början, en Revisor,
som tillika och oförmodadt fått förtroende att vara Riksdags¬
fullmäktig, icke skulle få beräkna skjuts-ersättning, om han
just genom sitt utseende lill Riksdagsman, blifver nödsakad
att hemresa för åtskilliga enskildtu bestyrs fullgörande. Så¬
dant vore hardt, och jag fäster Ståndets uppmärksamhet på
denna omständighet, endast på det att Ståndet må bestämma,
hvilket som är det klokaste i detta fall.»
Mengel frän Upsala och Jalk från Skaraborgs Län in¬
stämde.»
Sven Rosenberg från Christianstads Län: »Då jag he¬
gärde ordet, syntes det mig, som hade man blott lagt vigt
dervid, alt en Riksdags-fullmäktig, som redan är här å Riks¬
Deri 4 .Januari.
11
dagsorten, blifver Revisor och under sådane förhållanden icke
bör vara berättigad till resekostnads-ersättningen i fråga. Nu¬
mera hafva dock flera talare omförmält andra omständigheter.
sorn böra leda till samma resultat, hvadan jag icke behöfver
upprepa dem. Månne tro ej allt vore afhulpet genom tillkom¬
sten af ett stadgande, utgående derpå, att skjutsersättning i
dylika fall skulle ega rum, endast i de, då resa till hem¬
orten blifver utaf, tv klart, är det att man icke kan hemresa
från Riksdagen, straxt efter det revisionen är slut, om man
vill uppfylla sin pligt? Man har här talat om skjutsersättning,
men ej om dagtraktamentet. Mister man det ena, bör man
väl ock mista det andra. För min del vill jag ej motsätta
mig, att Ståndet återremitterar punkten eller låter väcka mo¬
tion i ämnet genom Per Nilsson eller någon annan Ledamot.
Det kan nemligen hända, att man i Utskottet å motionen ej
fäster något afseende. I tliy fall har man likväl frågan öp¬
pen genom återremissen.
Per Persson från Vermlands Län: »Jag instämmer med
Johannes Andersson deruti, att jag icke anser det vara skäl
att förhålla en Revisor sin resekostnads-ersättning derför, att
han är bär, då Riksdagen börjar, ty det kan ju inträffa, »tt
vigtiga enskilda angelägenheter och affärer nödga honom, att
straxt revisionen är slut resa till hemorten. Ett i min tanka,
ännu vigtigare skäl härför, är den omständigheten, att det kan
inträffa, att man väljestill Riksdags-ombud, utan att kommil-
tenterne tillägga honom någon resekostnads-ersättning blott
derför, att han vistas här på stället för revisionens skull. Uti
dylika fall bör man väl ej förvägra Revisorn sin resekostnads-
ersättning. I öfrigt instämmer jag deri, att, da man blifver
Revisor och Revisionen pågår under Riksdagen, man icke bör
få beräkna någon dylik ersättning, samt att en motion bör
väckas i ämnet.»
Per Nilsson; »År det Ståndets önskan, så skall jag till
nästa plenum hafva färdig och väcka motion i ämnet. Huru¬
vida återremiss skall ske eller ej öfverlemna!1 jag för min del
ät Ståndets godtfinnande. Hufvudsakligen har jag ånyo upp-
trädt i anledning af Johannes Anderssons yttrande derom, att
^n Revisor bör få resekostnads-ersättning, om Revisionen slu¬
tar några dagar före Riksdagens början oell han, såsom vald
Riksdags-fu 11 mäktig, behöfver i affärer att resa hem. Man vet
ju, att Revisionerne börja den 15 Augusti och sluta sednast
den 15 Oktober. Innan man reser till Revisionen har man
förthy reda på, om man är vald Riksdagsman och kan såle¬
des före sin uppresa till Revisions- och Riksdags-orten ordna
sina angelägenheter med afseende på en Längre bortovaro.
12
Den 4 Januari.
För öfrigt knn man kommunicera sig med sina kommittenfer
och hemmavarande skriftligen. Om de af Per Persson 0111-
förmälda fallen, att kommittenterna beröfva en vald Riksdags¬
man skjutsersättning, så kan man deröfver klaga, då man ovil¬
korligen vinner rättelse.
Häruti hördes instämma Nils Pettersson från Kalmar,
Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs och Anders Jons¬
son från Vermlands Län.
E. M. Falle från Skaraborgs Län: »Jemte det jag instäm¬
mer med Johannes Andersson får jag tillika nämna, att det
skulle, efter min öfvertygelse, vara bra hardt, om en Revisor,
som under sjelfva Revisionen blifvit vald till Riksdagsman,
nemligen vid en Urtima Riksdag; att sådant ej kan ske un¬
der Lagtima Riksdag, kan hvar och en inse; jag säger det vore
bra hardt, om icke en sådan Revisor, hvilken varit hemifrån
2:ne månader och behöfde att komma hem, innan Riksdagen
vidtog, skulle få beräkna sig skjutsersättning, att deremot en
Revisor, som tjenstgör i Revisionen under pågående Riksdag,
icke bör få räkna dylik ersättning, yrkar äfven jag.»
Nils Larsson: »Man talar här om, att det bör väckas
en särskild motion i ämnet, enär det kan inträffa, att våra 3
Med-Stånd bifalla §:n sådan den är och att Utskottet i så fall
ieke fäster afseende å återremissen från oss. Jag får i fråga
härom erinra, att för den händelse Med-Stånden bifalla §:n, så
kommer i Utskottet en dylik motion, som den ifrågasatta att
behandlas alldeles på samma sätt, som återremissen från oss,
det vill säga, att nian fäster icke afseende vid den. Man har
väl rättighet att på grund af § 56 Riksdags-ordningen väcka
motioner efter motionstidens utgång, men dessa motioner få
dock ej utgå på att upphäfva ett under Riksdagen af Stän¬
derna fattadt beslut, och göra de det, få de icke remitteras.
Jag reserverar mig alltså deremot, att någon skall få uppdrag
att på Bonde-Ståndets vägnar, eller efter uppdrag af Ståndet,
väcka den motion, sorn nu är i fråga. Jag antager nemligen,
att 3 Stånd kunna gilla §:ns innehåll, sådant det nu är beskaf-
fadt, samt att motionen inkommer derefter. Hvad blifver i
sådant fall resultatet? Jo, att Ståndet måste vägra remiss på
en motion, som man fått i uppdrag af Ståndet att väcka. Som
jag sagt, jag reserverar mig mot, att man går till väga på så¬
dant sätt.
Häruti hördes instämma Nettelbladt från Stockholms, Alen-,
gel från Upsala, Falle från Skaraborgs, Anders Ersson från
Elfsborgs, Olof Persson från Gefleborgs och Nils Svensson
från Christianstads Län m. fl.
Den 4 Januari.
13
Per Perssom »Jag anser mig böra uppgifva den grund,
hvarpå jag byggt mitt sednaste yttrande. Det ar allmänt be¬
kant, att åtskilliga af Rikets Ständers sednast församlade Re¬
visorer blifvit jemväl valde till Riksdagsmän. För en bland dessa
hafva kommittenterne bestämt 6 R:dr R:mt uti dagtrakta¬
mente, men deremct icke någon skjutsersättning. Jag vet i
sanning icke, hvarför Stats-verket under sådana förhållanden
skall befrias från en skyldighet, som det iklädt sig, nem¬
ligen, att en vald Stats-Revisor skall vara tillförsäkrad
skjutsersättning. Dennes kommittenter kan välja honom eller
någon annan till Riksdagsman. Välja de honom och han blif-
ver utan skjutsersättning, så synes mig denna snarare böra till¬
falla kommittenterna än Statsverket. Derför och enär en till
Riksdagsman vald Revisor kan alltför väl behöfva att efter
Revisionens slut och innan Riksdagens början resa hem för
enskilda angelägenheters skull, anser jag, att han börafStats-
verket få tillgodonjuta resekostnads-ersättning.
Per Nilsson: »Då jag hör, att en del af Ståndets leda¬
möter äro emot, att jag väcker motion i ämnet, skall jag der¬
ifrån afstå och för min del åtnöjas dermed, att punkten, hvad
beträffar § 6, återremitteras med de anmärkningar emot den,
som här blifvit uttalade. I fråga om hvad sista talaren för¬
mält om den Revisor, som tillika blifvit vald till Riksdagsman,
men ej af kommittenterne skall få sig tillgodo beräkna skjuts¬
ersättning, så är det min oförgripliga mening, att han på lag¬
lig väg kan tilltvinga sig en dylik ersättning, om han så fin¬
ner för godt.»
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Jag hemställer
till Ståndet, om det icke vore bäst att i afseende på nu före¬
dragna § 6 genast fatta beslut samt aflåta till de öfriga Stån¬
den inbjudning att biträda vårt beslut.»
Erik Ersson: »Jag tror icke, att Ståndet är beredt att
nu på stående fot besluta i ämnet, utan må vi återremittera
§:n och sedan den återkommer vidtaga den åtgärd, oss synes
lämpligast.»
Diskussionen ansågs fulländad. Talmannens framställda
proposition på bifall till Utskottets förslag i fråga om ordaly¬
delsen af den nu föredragna § 6 i instruktionen besvarades
med Nej; hvarefter, på förnyad proposition, samma § med
dervid gjorda anmärkningar till Utskottet återremitterades,
j Förslaget till 7:de § i Instruktionen blef härefter godkändt.
j Utskottets hemställanden i 17:de, 20:de och 21 ista punk-
éerna af Utlåtandet biföllos; och lades anmälandena i 18:de
och 19:de punkterna till handlingarne.
14
Den 4 Januari.
§ 2.
Föredrogos och biföllos Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 16 i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående befrielse från rotering för hemmanet Ansätt i Jemt¬
lands Län;
N:o 17 i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående försäljning af 6 Läusmaus-boställs-lögenheter i Malmö¬
hus Län;
N:o 18 i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående utbyte af jord, tillhörande Nyköpings Slott emot
Stadsjord för anläggning af gasverk i staden Nyköping;
N:o 19 i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående öfverlätande åt Strömsholms nya kanal-bolag af
egande-rätten till en jordrymd från Strömsholms kungs-ladu-
gård och stuteri;
N:o 20 i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
i fråga om utbyte af Häradsskrifvare-bostället Hagebohl, */2
mantal, emot Vis mantal Kolshult i Östra Harad af Jönköpings
Län;
N:o 21 i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,!
angående upplåtelse till Norrbottens Läns Hushållnings-sällskap
af gamla Länsfängelse-byggnaden i Piteå;
N:o 22 i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående uppiåtande af en Halmstads slott tillhörig jordlott
till byggnadstomt för ett nytt tullhus i nämnde stad;
N:o 24 i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående indragning till Kronan af det krono-länsmannen i
Sunnerbo Härads sydöstra distrikt på lön anslagne bostället
Bökhult Södergården N:o 2 mot kontant ersättning till bo-
ställs-innehafvaren;
N:o 25 i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående upphörande af den s. k. kalkugns-afgiften på Gott¬
land; och
N:o 26 i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angåenge anslag till fullbordande af det invid huTvudstaden
uppförda Hospitalet för sinnessjukas vård;
Vid föredragning af Stats-Utskottéts Utlåtande N:o 23, !
anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, om anslående}
af ett mantal Låstad Jägaregården jemte %6 mantal Grönej
tomt till boställe åt Kronofogden i Södra Vadsbo fögderi af
Skaraborgs Län yttrade:
§ 3.
Den i Januari.
15
Nils Olsson från Malmohus Län: »Att hylla de grund¬
satser, som finnas uttryckte i den nådiga Propositionen och
af Utskottet förordats vore att beträda en farlig bana och
lenina ett vådligt prejudikat. Vi hafva nyligen bifallit indrag¬
ning till Statsverket af 6 Lnnsmansboställen och dessas för¬
säljning. Detta är att beträda lätta banan, men hvarför vi
kommu i tillfälle härtill, var otvifvelaktig! den omständigheten,
att dessa boställen voro för små för Länsmännen. Här är
nu fråga om ett större jordbruk. Då vill man lemna det såsom
boställe. Jag kan icke gilla sådant och instämmer i reserva¬
tionerna vid Utlåtandet.”
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs Län förenade
sig med Nils Olsson.
Nils Svensson från Christianstads Län: »I likhet med
föregående Talaren anser jag Utskottet hafva handlat inkon¬
seqvent, då det föreslagit indragning till Statsverket och för¬
säljning af 6 små Länsmansboställe!!, men nu då det gäller ett
helt mantal och derutöfver, tillstyrkt denna egendoms anslå¬
ende till boställe åt en Kronofogde. Jag skulle måhända gått
in på förslaget, derest jag vore öfvertygad om, ätt kronofogde-
tjensten i all framtid komme att bibehållas, men då jag vet,
att under sistlidne Riksdag, då jag var ledamot af Allmänna
esvärs- och Ekonomi-Utskottet, det var mycket i fråga att
ndraga dessa tjenster, för hvilken åsigt en stark minoritet i
tskottet, den jag tillhörde, arbetade, så och då denna in-
ragningsfråga icke torde fälla, ryggar jag tillbaka för att bi¬
falla Utlåtandet och afslår derföre detsamma.
Häruti hördes instämma Paul Andersson från Jemtlands,
lof Nilsson från Vesterbottens samt Håkan Olsson och
Torkel Nilsson från Christianstads Län.
Sven Rosenberg från Christianstads Län: »Med anled¬
ning af föregående Talares yttranden, så och då jag var när¬
varande såsoift ledamot af Utskottet under behandlingen der¬
städes af denna fråga, tager jag mig friheten att här nu upp¬
lysa, hvad dervid förekom. Diskussionen i ämnet var grund¬
lig. Vid voteringen stadnade 17 röster mot 17 röster och den
förseglade Ja-sedeln afgjorde beslutet. En af Borgare-Stån¬
dets ledamöter var nemligen frånvarande. Bonde-och Borgare-
Ståndet inom Utskottet hyllade alltså sammi åsigter i frågan,
och det var icke vår skull, att utgången blef sådan, den är.
Frågan i sig sjelf, så vidt den angår det föreslagna boställs-
heinmanet, är af obetydlig vigt, men desto vigtigare är prin¬
cipen. Att anslå i aflöning åt Embets- och Tjenstemän bostäl¬
len är och blifver alltid oriktigt och orättvist, ty boställshem-
manen, uppskattas då de till boställen anvisas, högst till en
16
Den 4 Januari.
tredjedel af deras rätta värde, och vi kunna vara förvissade
om, att, derest vi beträda banan att lemna boställe nu här åt
en Kronofogde, andra landtstats-tjenstemän kanske 100-tals
komma och begära enahanda förmån, ty en förmån Olifver
det alltid att få boställe i stället för lön, likasom sådant stri¬
der emot ali rättvisa, då tjenstemän af lika grad dymedelst
blifva olika nflönade. Majoritetens i Utskottet åsigt förfäkta¬
des hufvudsakligast af Landshöfdingen Bildt, som ansåg nöd¬
vändigt, att Landtstatens tjenstemän voro försedde med bo¬
ställen, dem de kuride bo på, men koni under öfverläggnin-
gens gång att upplysa, om med afsigt eller ej, det leinnar jag
osagdt, att i sjelfva det Län, han förestår såsom Höfding, begge
Kronofogdarne äro bosatte i Wisby, oaktadt de hafva bostäl¬
len, genom hvilken upplysning han öfverändakastade sina un¬
der diskussionen framställda egna argumenter. En af Borgare-
Ståndets medlemmar upplyste äfven, att i Halmstad voro bo¬
ende 2:ne Kronofogdar och 2:no Häradsskrifvare, och jag sjelf
tog mig friheten tillkännagifva, att uti min hembyggd icke
någon Fogde bor på sitt boställe, utan att dessa alltid äro ut¬
arrenderade under tjenstetiden, hvadan de naturligtvis skola,
blifva sämre skötta, än nm de voro utarrenderade på något!
viss tid. Då det således icke är nödvändigt eller ens nyttigt!
att tillämpa den principen, att Landtstats-fjenstemännen böra
hafva boställen, utan tvärtom den, att de böra hafva bestämdt
penningelöner, sä vore det icke välbetänkt att nu bifalla Ut-l
låtandet, hvadan vi, i likhet med Borgare-Ståndet, böra efter
mitt förmenande afslå detsamma.v
Med Rosenberg hördes instämma Nyqvist och Anders
Andersson från Vermlands, Östman och Hedström från Vesterf
Norrlands samt Anders Trullsson från Blekinge Län m. fl.
Carl Johan Svensén frän Kalmar Län: »Sedan Rosen¬
berg upplyst, huru det tillgått i Utskottet vid behandlingep
af förevarande ämne, har jag ej annat att tillägga hans yttrande,
än att jag fortfarande bibehåller den åsigt, som uti reserva¬
tionen är uttalad.»
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »Jag är förekom¬
men af föregående Talare, vill ej förlänga diskussionen och
afslår Utlåtandet.»
Johannes Andersson från Skaraborgs Län: »Att man
har skäl för att hylla sjelfva den princip, som Rosenberg ut¬
talat, bestrider jag icke, men i förevarande fall vet jag ick^,
hvad Staten skulle förlora på ett bifall till Utskottets förslag,
ty bostället skulle få mottagas först efter en riktig uppskatt¬
ning af dess värde, hvarigenom all mannamån naturligtvis fö-
rekonjs. Om tiden vore inne för afskaffande af kronofogdé-
Den 4 Januari.
17
tjensterna voro det äfven en annan sak, men så torde ej vara
förhållandet. Kronofogden i Södra fögderiet af Wadsbo hä¬
rad bör väl vara lika berättigad, som den i Norra att få bo¬
ställe, i synnerhet då Statsverket derpå, hvarken kan vinna
eller förlora. Jag bifaller Utlåtandet.»
Per Nilsson från Malmöhus Län: »Då merändels den
åsigten gjort sig gällande här inom Ståndet, att boställena böra
indragas så småningom till Statsverket och Statens tjenstemän
i stället böra förses med motsvarande kontant aflöning, så har
jag ock instämt uti Erik Erssons Utlåtandet bifogade reserva¬
tion. Att nu öfverlemna ifrågavarande hemman till boställe
åt Kronofogden i Södra Wadsbo fögderi vore att antaga en
lärlig grundsats, helst vi veta, det finnas många fogdar i Sve¬
rige oell högst fä skulle i så fall underlåta söka få boställe,
hvarigenom äfven Ständernas tid blefve uppehållen med af-
görandet af dylika frågor. Jag yrkar derför på det allvarli¬
gaste alsing å Utlåtandet.“
Sandstedt från Jönköpings, Nils Pettersson från Kalmar
och Nils Svensson från Blekinge Län instämde.
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Åberopande den
reservation, jag bifogat Utlåtandet, afslår jag detsamma och
vill nu blott tillägga att, då man iakttager behandlingssättet
•lif frågan om de 6 länsmansboställena och jemför det med nu
i frågavarande Utlåtande, så finner man motiverna till den här
föreslagna åtgärden. Äro boställena goda, så att de gifva
l,000:tals R:dr öfver deras uppskattade värde, då vill man
ljaturligtvis behålla dem, men i motsatt fall ingalunda, Rätt¬
visan kräfver, att tjenstemän af lika grad böra vara någor¬
lunda lika aflönta, men derhän kunna vi aldrig komma med
bibehållandet af boställen för en del tjenstemän, då deremot
a|ndra icke ega sådana. Nej, indrag till Statsverket alla bo¬
ställen och försälj dem, samt dela försäljningssumman lika mel¬
lan alla, då blifva de lika aflönta och dertill böra \i sträfva.
Jag fortfar att afslå Utlåtandet, sorn jag redan tillkännagifvit.»
Flere Ledamöter af Ståndet hördes häri instämma.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Det är endast
för att besvara ett yttrande utaf min vän hör midt emot, Jo¬
hannes Andersson, som jag begärt ordet. Han förmenar, att
Statsverket icke kan blifva lidande derpå, att boställen upp¬
låtas åt embets- och tjenstemän derför, att uppskattning af
dpras värde eger rum. Vi veta likväl, att vid dylika värde¬
ringar går det så till, att icke andra äro förrättningsmän och
närvarande än de embetsmännen sjelfve uppgifva och utse.
Pä samma gång jag uttalar mig för afslag af Utlåtandet vill
Jionde-St:s Vrot. vid 1S59—60 årens Riksdag. IV. 2
Dan 4 Januari
jag äfven hafva uttalat den af mig hyllade grundsatsen, att
alla Boställen böra, så fort ske kan, indragas.“
Med Anders Eriksson förenade sig Scen Johansson och
hars Gustaf Andersson från samina Lån, Jonas Andersson
från Östergöthlands och Anders Jonsson från Wermlands Län,
Liss Lars Olsson från Kopparbergs Län.® Jag instäm¬
mer med Rosenberg och Erik Ersson och får derjemte upp¬
lysa att inom Stora Kopparbergs Län finnes icke någon enda
Kronofode eller Häradsskrifvare som har Boställe. Blott en
Länsman är dermed försedd. Hetta boställe ligger i Särna
Socken och är så klent, att jag knappt vill hafva det för intet.
På auktion å Lands-Cansliet kostade det 200 R:dr B:co. An¬
dra Boställen för Lands-stats-tjensteinänuen finnas icke i
Länet.®
Rosenberg. “Till hvad jag förut yttrat, vill jag tillägga:
Jag bär förut under behandlingen af ett annat ämne motsatt
mig försäljning af kronogods. Jag gör det så nu ock. Man
försöker här att taga militie—boställen och anslå dem till boställen
Civil-statens tjenstemän. Inom hvarje Län finnes något eller
några indrifna Militie-Boslällen och finge man nu gå tillväga,
som föreslaget är, så finge man alltid spekulanter till bostäl¬
lena i Fogdar, Häradsskrifvare och Länsmän. Visserligen iirj
det sannt, att en uppskattning eger rum, men man vet, huru
dermed tillgår. Genom att hylla den princip, Utskottet synes
hylla, kommer en stor del boställen att användas för sådana)
ändamål, så att Statsverket får ringa fördel af dem. Om de der4
emot utarrenderas på 30 år, blifver dymedelst otvifvelaktig!
en betydlig behållning för Slaten, hvaremot en försäljning ar
dem verkar till ringa nytta för oss. Statens behof måste då)
fyllas genom bevillning, den der jordbrukaren till större de4
len får vidkännas. Jag påyrkar fortfarande afslag ock kom¬
mer nu och alltid att motsätta mig bortplottring på ett eller
annat sätt af Statens egendomar.®
Efter sålunda slutad öfverläggning samt sedan Talmannens
proposition på bifall af Utlåtandet blifvit med nej besvarad,
blef, uppå förnyad proposition, detsamma af Ståndet förkasladt.
Johannes Anderssen reserverade sig emot detta Stån¬
dets beslut.
§ 4.
Efter skedd föredragning af Ståts-Utskottets Memorial:
N:o 27, med återlemnande af Riksdagsfullmäkligen J. O.
Almqvists från Norrbottens Län väckta och till Utskottet rej¬
in i 11 e rade motion, angående förändrad reglering af Elektriska
Telegrafverkets Styrelse, nedsättning i Telegrafportot, m. nj.
samt
Den 4 Januari.
19
N:o 28, med åferlemnande af en utaf Riksdags-fullmäkti-
gen Johannes Andersson från Skaraborgs Län väckt och li¬
kaledes till Stats-Utskottet remitterad motion om ändring i gäl¬
lande stadganden, rörande skjutsnings-besväret;
blefvo samma motioner öfverleinnade till behandling af
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.
§. 5.
Föredrogs Lagutskottets Betänkande, N:o 7, i anled¬
ning af gjord framställning om förklaring af föreskrifterna,
angående verkställighet af straffarbeten och
bifölls i dess båda momenter, äfvensom följande
Utlåtanden:
N:o -8, med återlemnande af en utaf Herr F. M. Wahl¬
bom inom det Väliofl. Borgare-Ståndet väckt och till Utskot¬
tet remitterad motion om ett tillägg till Handels-ordningen;
X:o 10, med återlemnande af Herr Alfred Grenanders
inom nämnde Riks-Stånd väckta och till Utskottets behandling
öfverleinnade motion om förändring i vissa delar af Militär—
|Boslnlle-Ord ningen; och
N:o 11, med återlemnande af en utaf Herr Pehr Stauff
jemväl inom Borgare-Ståndet väckt och till Utskottet remit¬
terad motion om förändring i Kongl. Brefvet den 5 Febr.
1808 och Kongl. Kammar-Kollegii derpå grundade Kungörelse
sif den 29 i samma månad, rörande företrädesrätt till besittning
af kronojord;
och lades dessa utlåtanden till handlingarne under förkla¬
rande, att Ståndet för sin del ansåg, att berörda motioner borde
af allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet behandlas; samt
\:o 9, med återlemnande af en utaf Herr C. F. Ridder¬
stad inom Väliofl. Borgare-Ståndet väckt och till Lag-Utskot-
tet remitterad motion dels om skärpta kontroller å Kornmu-
nal-myndigheter, dels ock om förändring i brottmålslagstift-
ningen;
med godkännande af den utaf Utskottet utlalade åsigt i
ämnet lades Utlåtandet till handlingarne.
§ 6.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs cch Ekonomi-Utskot¬
tets Betänkande, N:o 4, i anledning af väckt förslag om nya
byggnadslager in. m.
1 :sta Momentet bifölls;
2:dra Momentet innefattande Utskottets hemställan om
en underd. skrifvelse till Kongl. Majit med anhållan att för¬
slag till allmänna bestämmelser för bebyggandet af släder,
20
Den 4 Januari.
köpingar samt sådane platser å landet, der till följd af jern-
vägsanläggningar grannskapet till andra större kommunika¬
tionsleder eller ock af andra orsaker, städer eller köpingar
synas komma att uppstå, måtte, på sätt Kongl. Maj:t lämp¬
ligt Anner, uppgöras och derefter till Rikets Ständer öfver-
leinnas.
Af de Talare, som härvid begärde ordet, anförde:
Paul Hedström från Westernorrlands Län.“Jag yrkar efsing I
å detta moment af de skäl, som äro anförde uti den Betänkan¬
det åtföljande reservationen. Det Annes mångå Städer, sora
redan hafva Byggnads-Ordningar och dessa Städer kunna
göra nödiga ändringar och förbättringar i dem. En allmän
eller generel-byggnads-ordning för hela Riket kail omöjli¬
gen blifva ändamålsenlig."
Johan Persson från Upsala, Sandstedt och Seen Gusta/
Johansson från Jönköpings, Carl Iwarsson från Hallands saint
Olaus Eriksson och Johannes Nilsson från Götheborgs och
Bohus Län instämde.
Sven Heurlin från Kronobergs Län: “I likhet med ren
servanterne anser jag en dylik skrifvelse vara alldeles öfver-!
öfverAödig, ja så öfverdådig och obehöflig, som 5:te hjulet
under vagnen. Vid nya Städers eller Köpingars anläggande
eger Kongl. Maj:t makt att föreskrifva sådan ordning för
byggnadsarbetet, som kan vara gagnelig. Skulle vi antaga
det oss nu förelagda förslaget, så blefve endast följden, att
vi på förhand tilldanade en ny och kostsam tjenstemanna-
korps, som utan afseende på nyttan och förmågan hos den
byggande föreskref, huru man skulle bygga, äfven de obetyd¬
ligaste byggnader. Jag afslår momentet."
Nils Seensson från Blekinge Län: “Då jag deltagit uti
denna frågas behandling inom Utskottet, får jag bär tillkänna¬
gifva, att jag icke biträd! det slut, hvartill Utskottet kommit.
Ordföranden i Utskottet lemnade många upplysningar, såsom
att byggnads-ordningar funnos redan i en del Städer, att en
kommitté, blifvit nedsatt för åstadkommande af enhet och lämp¬
lighet i byggnadssättet hädanefter, att man vid dylika arbe¬
ten jemväl borde fästa särdeles afseende på prydlighet och
granlåter m. m. Ja visserligen äro våra Cellfängelser för
det närvarande de prydligaste byggnader, vi sivart sagdt, ega,
men detta hindrar mig dock ej att anse det mindre värdigt
och alldeles öfverflödigt att besvära Kongl. Majit med en
skrifvelse i förevarande fall, hvadan jag afslår momentet."
Nils Seensson från Christianstads Län: “Jag är i före¬
varande fråga af alldeles motsatt tanka med föregående ta¬
lare och anser en dylik skrifvelse, som ilen föreslagna, vara
Den 4 Januari.
21
serdeles oskyldig, men af behofvet likväl högligen påkallad.
Jernvägar äro anlagda, hålla på att anläggas och komma i an¬
tal att tillväxa uti en icke aflägsen framtid. Vid dessa växa
byar, köpingar och städer snart upp, men skulle dessa få
tillkomma utan någon regulier byggnadsmethod eller plan, så
blefve väl endast fisklägen af dem. Heurlin synes motsätta
sig momentet. Jag vill dock säga honom, att skulle södra
jernbanan blifva dragen vester ut åt Ljungby, så kunde han
vara förvissad att der ej skulle komma att se ut som en Stad
eller ens köping, om man finge bygga, såsom man ville och utan
byggnads-ordning'. Med kostnaden, som komme att drabba
Slaten, vore det icke farligt. Den blefve ingen. Hade man
icke efter branden haft byggnads-ordning i Wexiö att följa,
så hade troligen denna Stad, i motsats hvad nu är förhållan¬
det, haft lika trånga och krokiga gator och gränder, som före
eldsvådan. Samma förhållande är det med andra siäder, som
afbrunnif. Jag tror således, alt det är behöflig!, att man får
för sig i rätt lid uppgjord en byggnads-ordning och vill der¬
för godkänna momentet.“
Aile Olsson från Malmöhus och Tor/tel Milsson frän Chri¬
stianstads Län instämde.
Guslaf Bierhandel' från Skaraborgs Län: “Jag för min
del tillstyrker på det högsta, hvad som hlifvit. uti detta mo¬
ment föreslaget, helst deraf några kostnader icke för Stats¬
verket uppstå, ty grunderna äro redan uppgjorda, och hvad
som återstår är författningens emanerande. Man vet, huru
först Köpingar och sedan Städer uppstå vid jernvägsanlägg-
ningarne och beklagligt vöre det i sanning, om de, sorn bo¬
satte sig der, finge bygga på det sätt de funno för godt, utan
att hafva något band på sig genom en ändamålsenlig bygg-
naris-ordning. Vi hafva sett beskaffenheten af våra gamla
Släder i afseende å deras forntida byggnadssätt. De hafva
varit vådliga att bo uti, både i fråga om helsan och för elds-
|vådor m. m. Jag påyrkar på det högsta bifall till momentet.“
Härmed förenade sig Anders Jonsson från samma län.
P. V. Mengel från Upsala Län: “Jag är förekommen af
Ails Svensson från Skåne och Bjerkander och får fästa Stån¬
dets uppmärksamhet derpå, att det ej här är fråga om att
nedrifva det redan befintliga, utan att söka åstadkomma en
byggnads-ordning, som ordnar så byggnadssättet för fram¬
tiden, att allt eldfarligt och vanprydligt, så vidt ske kan, för¬
svinner. Vi skola tänka derpå att, så snart det blifvit bekant,
hvarest en jernväg skall framgå, och så snart en jernvägs¬
station blifvit bestämd, jord köpcs och börjas med byggande.
Oin riktningen, huru man får bygga ra. m., ej då är bestämd,
Iså bygger den ene med gafveln åt öster, den andre med den
22
Den 4 Januari.
åt vester, utan afseende hvarken på prydlighet eller ändamål¬
enlighet i fråga om andras byggnads-företag. Att föreskrif¬
ter här äro befintlige torde hvar och en kunna finna. Det är
väl möjligt, att Kongl. Majit ej vidgör något i ärendet, förrän
kommunal-kommittén och den i sanitärt afseende ned¬
satta kommittén fått afsluta och inkomma med sina ar¬
beten, men motsatsen är ock möjlig, alldenstund de fortgå¬
ende jernviigsbyggnadorne påskynda äfven bestämmelsers ut¬
färdande i fråga om byggnadssättet, och det vore derför orätt af
oss att förkasta momentet, och jag kan i sanning icke förstå,
huru man kan reservera sig emot åtgärder, som leda till sam¬
ma nyttiga mål, vi önskat vinna genom kominunal-kommittén
och på hvad annat sätt som helst. Jag bifaller momentet.“
Häruti instämde Isoz från Stockholms. Anders Eriksson
och Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs, Per Eriksson
och Per Persson från Wermlands samt Herman Öbom från
Norrbottens Län.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län. Ämnet sy¬
nes mig numera vara tillräckligt utredt, hvadan iag afstår
från ordet och förenar mig med dem, som talat för bifall till
momentet.“
Georg Nyqnist från Wermlands Län: “Då jag biträd! Ut¬
skottets mening, anser jag mig böra göra reda för skälen
härtill. Då man ser, huru de flesta af våra städer äro be¬
byggda, så förefaller det mig som om hvar och en skulle
kunna inse, att en allmän byggnads-ordning är på det högsta
af hehofvet påkallad. I Utskottet har man visserligen upp¬
gifvit, alt sådant vore onödigt, då byggnads-ordningar finnas
förut i Städerne. Skillnaden är dock den, att dessa bygg¬
nads-ordningar stå för ingen del i öfverensstämmelse och
harmoni med hvarandra, hvaraf åter inträffar, alt Städerna
blifva illa byggda och placerade,, att de nedbrinna m. m.
Sedan kommer man in till Rikets Ständer och begär anslag
för deras återuppbyggande. Skola vi nu, då fråga är om att
förekomma sådant, sätta oss deremot? Jag finner ej skäl der4
till. Hvad beträffar landet, så anser jag det ock vara i sin
ordning, att man äfven der måste bygga efter uppgjorda bygg¬
nads-ordningar, så snart man vill bygga utmed andra. Oak¬
tadt alla gjorda invändningar önskar jag alltså framgång åt
förslaget/1
Anders Andersson från samma Län instämde.
Sven Rosenberg från Christianstads Län: “Jag är före¬
kommen af dem, som förordat bifall till förslaget och särdeles
af Mengelmed hvilken jag till alla delar instämmer. Jag
kan icke heller förstå, att ett så oskyldigt förslag som det
ifrågavarande kunnat framkalla reservationer och motsäge!
Den 4 Januari.
23
ser. Här är ju intet fråga om att göra ingrepp i, hvad man
redan bilfvit gjordt, utan endast att, hvad beträffar bygg¬
nader, som hädanefter uppresas, få dem öfverensstämmande
med, hvad en väl uppgjord byggnads-ordning kräfver. T,atom
oss blott tänka på Töreboda. Nog kommer der inom kort
att uppföras en stor samling hus och byggnader. Skulle man
der fä bygga, huru man vilie, med gafiarne, pekande den ena
hit och den andra dit. Huru gick det då? Da det nu är
fråga om att söka förekomma dylika sammangyttringar, böra
vi väl icke sätta oss deremot. Hade vi haft någon lämplig, allmän
byggnadsordning förut, så hade vi icke haft så ömkiiga stä¬
der. som vi nu ega. Här är nu för öfrigt endast fråga om
en skrifvelse*! utlåtande med begäran om förslag till allmänna
bestämmelser t ämnet, hvilka sedermera Ständerne få pröfva.
Vi begära icke nu något reglemente fullständigt. Jag bifal¬
ler momentet.”
Guslaf Johansson från Kronobergs Län instämde.
Anders Jonsson från Wermlands Län: “Jag har instämt
med Hedström i hans reservation af don anledning att mig
syntes, som borde man afvakta de båda kommittéernas åtgö-
renden i ämnet, innan man beslutar en skrifvelse sådan som den
föreslagna och då jag är af samma mening ännu, påyrkar
jag aaslag af momentet.
Johannes Mannus Lundahl från Skaraborgs Län: ”Så
väl i Utskottets afdelning,” som i dess plenum har jag biträdt
jdet framlagda beslutet och jag var på afdelningen verkligen
tvehågsen om, icke en byggnads-ordning på landet likaledes
vöre behöflig. Jag har mig bekant att der byggas ofta ra¬
sande och till intrång för andra. Hade Reservanten i Utskot¬
tet uppgifvit skälen för sin reservation, så är det otvifvelak¬
tig!, att han blifvit vederlagd, men der hörde jag, honom
icke säga ett ord. Det förefaller mig besynnerligt, att man
vill afslå ett förslag, som måste lända så mycket till fördel
för det allmänna och särdeles för Städerna, som det ifråga¬
varande. Man behöfver endast tänka på Borås, der eldsvåda
2:ne gånger ödelagt hela staden endast för dess gators trånga
och irregulier» beskaffenhet. Äfven jag önskar på det hög¬
sta, alt momentet måtte af Ståndet bifallas.”
A. W. Uhr från Nerikes Län: ”Äfven jag har i Utskot¬
tet biträdt förslaget, sådant som det är. Jag ser ingen fara
att antaga detsamma, ty meningen är ju, att do allmänna be-
stämmelserne skola underställas Ständernas pröfning, och ut¬
låtandet är så mycket, mer på sitt ställe, som man vill icke
begära någon kommitté för ändamålets vinnande, utan Kongl.
Majit är satt i tillfälle, om Regeringen så önskar, att inhemta
24
Den 4 Januari.
upplysningar i ämnet från de 2:ne omnämnde Kommittéernas
arbeten. Mycket uti en byggnads-ordning kan vara gemen¬
samt för hela landet och för alla Städer. Örebro Stad brann
ned för det man icke kunde komma till vatten, ehuru en stor
eif flyter genom Staden. Helt nära denna stad, der man icke
ens vill höra talas ont gränder, utan det skall vara gator, har
man uppbyggt ett tegelbruk m. fl. ellis farliga inrättningar,
som måste rifvas. Det är högst nödvändigt att, särdeles nu,
då jernvägsanläggningarne pågå så fort, få någon allmän
ordning till stånd, hvarefter man får bygga. I Westergöth¬
land håller man ju på att flytta en hel stad på ett kostligt
sätt, med gaflar och faeader huller om buller, 0111 jag så får
uttrycka mig. Jag bifaller alltså momentet och önskar all
framgång åt förslaget, som är i fråga.14
E. M. Falk från Skaraborgs län: ,4Äfven jag bifaller mo¬
mentet och anser det icke vara välbetänkt att afstå detsamma,!
helst erfarenheten visat, att de Städer, som afbrunnit, hvaribland
Lidköping, träffat ut för en sådan olycka, derför att de varit
byggda på en tid, då byggnads-ordning' icke funnits.44
Johannes Andersson från Samma Län: “Det kunde vara
onödigt att vidare yttra sig i ämnet, ty jag hoppas och tror
att de, som önska bifall till momentet, skola segra. De Le¬
damöter, som hysa farhåga för antagandet af förslaget skulle
jag här vilja hänvisa till Töreboda. Fingo de se denna plats]
så skulle allt tvifvel om nyttan af förslaget försvinna. Det
är förskräckligt att se, huru der bygges utan smak, ja til]
och med utan gagn för de byggande sjelfve. Sådant kunde]
förekommas genom en byggnads-ordning. Fahlköping står
snart sagt på utflyttning hela staden och om der ej kommer
en byggnads-ordning emellan så blifver allt jemväl här i för¬
virradt och skröpligt skick. Jag önskar all framgång åt för¬
slaget.44
Nyqvist: 44I anledning af de skäl, Anders Jonsson uppgaf
såsom motiv för sin mening i förevarande fall, eller att man
skulle invänta do 2:tte kömmittéernes yttranden i ämnet, vill
jag anmärka, att Kongl. Maj:t är i tillfälle att invänta dessa,
tncn utskottet ansåg nödigt, att förslaget skulle blifva mera
omfattande, än hvad kommittéerne kunde åstadkomma, och der¬
före föreslogs icke någon ny kommitté, utan man öfverlem-
nade ärendet till Kongl. Maj:t, som troddes vara mera i till¬
fälle att vinna erforderliga upplysningar i ämnet.44
Carl Johan Svensén från Kalmar Län. “Jag har haft till¬
fälle att genomse Sundhets-kommitléns Betänkande, som är
ganska väl uppsatt och berör äfven frågan om Städernas
byggnadssätt. Jag tror derför, att det är skäl att invänta
Den 4 Januari.
25
Kongl Maj:ts proposition i fråga om detta Betänkande, innan
vi slutligen handlägga det nu ifrågavarande förslaget/'
Uhr: “Med föranledende af sista talarens yttrande får
jag säga, att ju bättre Sundhets-kommitléns Betänkande i
ämnet är uppsatt och beskaffadt, desto bättre är det för vårt
förslag, men skola vi invänta Propositionen, så kunna vi få
vänta ännu tre år, under det man bygger allt vildare och
vildare, Ett sådant uppskof är icke heller nödigt ”
Per Persson från Wermlands Län med flera instämde.
Hedström: “I)å det förmodligen icke kommer att dröja
länge, innan vi få kommunal-styrelse och dettilikommer denna
att i första hand taga befattning med byggnads-ordningar
och dylikt, så torde vi kunna vänta med den ifrågasatta un¬
derdåniga skrifvelsen till dess den blifver nödvändig."
Mengel: “Jag får fästa uppmärksamheten dervid, att Kom-
munal-kommittecns Betänkande väl är i dag inom Ståndet
utdeladf, men Kongl. Propositionen i anledning af detsamma
är ej än utarbetad och det är osäkert, om den ens kommer
under Riksdagen. Emellertid bygges, såsom Uhr säger, allt
värre och värre. Jag vet dessutom icke. hvarför man vill
motsätta sig en god sak, som i alla fall går till verkställighet,
om ej förr, så om 5 eller 6 år.*
Diskussionen förklarades fulländad. Uppå proposition af
Talmannen blef härefter jemväl “:dra Momentet i Betänkan¬
det af Ståndet bifallet.
§ 7.
Vid föredragning af Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottets Betänkande N:o 5, i anledning af väckt motion
om upphäfvande af den genom Kongl. Cirkuläret den 30
November 1849. Kronofogde och Häradsskrifvare tillagde pro¬
vision fiir deoitering och uppbörd af Kronobrefbärings afgif-
ter yttrade:
A W. Uhr från Nerikes Län. “Inom Utskottet har jag
i denna fråga varit af olika åsigter med pluraliteten och an¬
sett kronobrefbäringsskyldigheten utgöra ett så allmänt onus,
så att kronofogdarne bort, efter mitt förmenande, utan er¬
sättning uppbära medlen och redovisa fiir dem; nien då mi¬
noriteten var ganska liten, så anser jag det icke vara värdt
att återremittera Betänkandet, utan' önskar jag, att Ståndet
måtte lägga det till handlingarne med ogillande af det resul¬
tat, hvartill Utskottet kommit.
Ola Jönsson från Malmöhus Län: Jag instämmer så myc¬
ket heldre med Uhr, som de skäl Utskottet anfört för mo¬
tionens afstyrkande, icke äro riktiga I min hembyggd åt¬
26
Den 4- Januari.
minstone är det icke kungjordt, att de brefbäringskyldige
sjelfve få bestrida detta besvär, om de så finna iör godt.
Skulle de också få det, så vore det svårt flir dem att verk¬
ställa detta, hvaremot Fogden och Haradsskrifvaren hafva
ganska lätt. för att redovisa i berörda hänseende. Den ene
Haradsskrifvaren eger vid debiteringen alla handlingar till
hands och den andre har Länsmän och Fjerdingsman till
biträde under sig vid uppbörden.“
Kils Olsson från Samma Län instämde.
Hukan Olsson från Christianstads Län: “Afven jag häri Ut¬
skottet varit emot det slut, hvartill man kommit och det derför,
att i min hemort uppbäres kronobrefbäringsafgiften jemte skat¬
terna och annan uppbörd. Det är kronans bref, som bäras och för¬
denskull bör det åligga fogden att utan arfvode eller ersätt¬
ning uppbära och redovisa afgiften. Jag anser det derför
vara orätt att lägga Betänkandet till handlingarne, utan låten
oss återremittera det. Kanhända blifver minoriteten majori¬
tet nästa gang, helst icke samtlige Ledamöterne af Ståndet i
Utskottet voro närvarande vid frågans behandling."
Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs Län. “Ehuru
jag i Utskottet sökte att lika med Uhr försvara motionen och
derunder framställde det jemförliga i denna afgift med kur-
husafgiften och skattpenningar m. m. strandade dock våra
bemödanden mot motståndet från andra Ledamöter, som för¬
klarade detta utgöra ett enskildt onus, med hvilken fogden
ej har att skaffa. Jag tror derför vi böra åtniijas med be¬
slutet och bifalla detsamma."
Seen Heurlin från Kronobergs Län: “Då jag väckte den
nu besvarade motionen, trodde jag icke att den skulle väcka
något motstånd i Utskottet, helst den är byggd på både bil¬
lighet och rättvisa. Kronofogdarne och Hiiradsskrifvarne fin-
go sina löner nästan iördubblade sistlidne Riksdag, och jag
är förvissad att, om jag nu väckte motion derom att, de skulle
ytterligare fördubblas, den skulle gå igenom med pukor och
trumpeter och jag måhända blifva en stor man. Kronobref-
bäringen är en kronans sale och derför bör folket undgå be¬
sväret med uppbörden m. m. af algifterne derför. Man får
icke ens veta, hvad brefven innehålla. Möjligen kan det vara
underrättelser från den ena tjenstemannen till den andre om
dess hustrus lyckliga nedkomst o. s. v. Jag instämmer med
Uhr och ogillar högeligen betänkandet.“
Guslaf Johansson från Kronobergs Län: “Inom Utskottet
hyllade jag samma åsigt som Uhr och vill nu endast tillkän¬
nagifva, att jag fortfarande instämmer med honom."
Anders Jonsson från Wermlands Län: “Också jag hörd*
Den 4 Januari.
27
till minoriteten inom Utskottet, men då pluraliteten derstädes
rar för öfverlägsen, torde det ej vara annat att göra än att
lägga Betänkandet till liandlingarne:
Anders Gudmunsson från Hallands Län: “leke skulle jag
hafva något einor, att en författning utkom som ålade Fog-
darne detta onus, men i förevarande fråga äro vi stadde på
en sådan väg, att vi ej hafva att vänta något sådant. Yäl
vet. jag art i min hemort folk varit hörda om beloppet, de
ville betala, men något-resultat deraf har ej blifvit. Jag instäm¬
mer med Uhr deri att betänkandet må läggas med ogillande
till handlingarne.“
Uhr: Jag önskar få göra'en förklaring af, hvad jag för¬
ut påyrkat. Jag ville hafva Betänkandet med ogillande lagdt
till handlingarne, men måhända är det nödigt att. då vi ej
återremittera det, vi antingen bifalla eller afslå detsamma.
Då jag icke har något hopp om att vinna något genom åter-
remiss, så vill jag afslå Betänkandet och låta frågan bero.“
Ails Seensson från Blekinge Län: “Alven jag har i Ut-
skottet. st räfva t för framgång af motionen, men vi hade de
tre andra stånden emot oss. I likhet med Uhr yrkar jag af-
slag å Betänkandet.“
Ola Jonsson: “Då upplyst är. att icke samtlige ledamö-
terne voro i Utskottet tillstädes vid frågans behandling, så
är det ju alltför möjligt, att utgången kan blifva annorlunda,
om vi återremittera Betankandet, särdeles sorn vi hafva rätt¬
visan på vår sida."
Per Östman från Westernorrlands Län: “Jag föreställer mig
att kronobrefbärängsafgiften utgår till dem, sorn bestrida bref-
bäringen. då kronofoden deremot endast uppbär och redovi¬
sar för, hvad som går in till Staten. I många orter är ena¬
handa förhållande med snöplogningspenningarne. Flera Byar,
som äro från vägarne aflägse belägne, betala till dem, som bo
inv>d vägarne och om kronofogden skall hafva med uppbör¬
den att göra, så får han arfvode. Jag tror icke att man i före¬
varande fall kan ålägga fogden uppbördskyldighet utan er¬
sättning och jag vill icke gå så långt i liberalitet, att jag på¬
yrkar återremiss, då jag vet den tjenar till intet, Det torde
vara bäst att antingen bifalla Utlåtandet eller lägga det till
handlingarne. “
Carl Johan Seensén från Kalmar Län: “I anledning af
Östmans yttrande derom, att kronofogden skulle ega rätt till
inkomst af snöplogningspenningar, vill jag endast upplysa att
enligt 1700 års förändring så icke förhåller sig“
Östman: “Samma författning, som tillerkänner kronofog-
idarne ersättning lör uppbörden af kronobrefbäringsafgiften,
28
Den i Ianuari.
tillerkänner dem ock rätt till ersättning i fråga om snö-
plogningen."
E M Falk från Skaraborgs Län: “Måhända liar det ej
skäl mot sig att återremittera Betänkandet “
Lundahl “Skall Betänkandet återremitteras, så vill jag
för min del härifrån hafva Instruktion på, hvad jag skall säga
till dess ogillande inom Utskottet, ty de skäl här äro i sådant
syfte framställda, äro redan i Utskottet vederlagda.1*
Anders Mannus Myrin från Elfsborgs Län instämde.
IJhr: “Manbar yrkat återremiss, derför, att ej alla Leda-
möterne uti Bondeståndet skulle varit tillstädes i Utskottet
vid frågans afgörande. Om ock så varit förhållandet hjelper
detta oss icke, ty vi utgöra dock endast fjerdedelen “
Efter sålunda slutad diskussion och sedan till Talman¬
nens framställda Proposition på bifall till Betänkandet sva¬
rats nej, lät Ståndet vid förnyad proposition, vid Utskottets
hemställan bero och lade Betänkandet till handlingarne.
§ 8.
Efter skedd anmälan inbeledsagades af flera ibland Stån¬
dets Ledamöter Herr Stats-Rådet Lagerstråhle, hvilken på
Kongl. Maj:ts nådiga befallning till Ståndet aflemnade Kongl.
Maj:ts nedanuppräknade nådiga Propositioner och Skrifvelse^
till Rikets Ständer, nemligen :
Propositioner:
l:o om förnyad författning om utskrifningssättet och inrätt¬
ningen af allm. Bäväringsmanskapet.
2:o om pension på allm. Indragnings-Staten för Landskans-
listen i Gefleborgs Län J. A. Hanson.
3:o om dito dito för öfversten 0. A. Bruncronas Enka och
ogifta döttrar.
4:o om dito dito åt Förvaltaren vid Nyköpings Krono-Ma-
gasin G Meurk.
5:o om dito dito åt Chefen för Telegrafverket i Riket, Gej-
neral-Löjtnant C. Akrell.
6:o om förkortning af den tid, hvarå Kronans egendomar
utarrenderas.
7:0 med förslag till ordnande af Biskoparnes löne-inkomster.
8:o om försäljning till Skatte af de Danviks hospital till¬
höriga, med ständig städja och besittningsrätt på inne-
hafvaren upplåtna hemman och lägenheter.
9:o om anslag af Kronotionde till en prostetunna för Singi^
församling inom Närdinghundra Kontrakt af Upsala stifti.
Den 4 Januari.
29
10:o om dito dito tiTl fyllnad af bristande prostetunnor inom
Olands och Frösåkers kontrakt af Upsala stift.
lt:o om beviljande af afslag för iståndsättande och förän¬
dring af Liiroverksbyggnaden i Carlstad.
12:o om Arjeplogs skolebords upplåtande till boställe åt Skol¬
mästaren derstädes.
13:o om pension från Allm. Indragnings-Staten åt Adjunkten
vid Skara högre Ejementar-Läroverk, Mag:r J. Rosell.
14:o om anslag för inrättande af bildningsanstalter för Lära¬
re vid Elementar-Läroverkcn.
Skrifvelser:
15:o med de af särskilde kommitterade afgifna underd. för¬
slag, angående Kommunal-Styrelser;
16:0i i fråga om Lånnunåerstöd för anläggning af en jernväg
förbi Hedens forsar i Luleå eif;
17:o i fråga om löneförhöjning för år 1857 åt de vid Stor¬
skiftesverket i St. Kopparbergs Län samt afvittringen i
Vester-Norrlands, Vesterbottens och Norrbottens Län
anställde Landtmätare;
18:o med uppgifter i fråga om de i Riket befintliga peda-
gogierna;
19:o med öfverlemnande af uppgifter, rörande de af komu-
ner och enskilde personer till Lärare vid Rikets Ele¬
rn en t ar-Läro verk gjorda donationer.
Sedan Talmannen förklarat, det Högstberörde Kongl.
(Propositioner och Skrifvelsor skulle af Ståndet i grundsags-
lenlig ordning behandlas, samt anhållit, det Herr Stats-Rådet
behagade till Kongl. Majit frambära Bondeståndets försäkran
om dess undersåtliga vördnad och tillgifvenhet, afträdde Herr
Stats-Rådet, på öfligt sätt utbeledsagad af flere utaf Ståndets
Ledamöter, hvarefter uppå Proposition af Talmannen, de öf-
[verlemnade Nåd. Propositionerne och Skrifvelserna bordlädes.
§ 9-
Föredrogs och bifölls Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Betänkande N:o 6, i anledning af väckt motion
»m meddelande af föreskrift, att i alla från offentlig myndig¬
het utfärdade skrifna handlingar s. k. latinsk still skall be¬
gagnas.
§ 10.
Efter skedd föredragning af Allmänna Besvärs- och Eko¬
30
Den 4 Januari.
nomi-Utskottets Betänkande N:o 7, i anledning af väckt mo¬
tion om ändringar i Instruktionen för Bibelkommissionen blef
Första momentet i samma Betänkande bifallet Andra momen¬
tet deri Utskottet tillstyrkt att Rikets Ständer måtte i un¬
derd. skrifvelse anhålla, att de personer, åt hvilka arbetet;
med bibeliifversättningen uppdrages, måtte, så vidt möjligt
vore, varda från andra göromål befriade och satta i tillfälle!
att åt detsamma odeladt egna sin verksamhet i ändamål, attj
derigenom arbetet måtte så mycket snarare vinna fullbordan,
föranledde diskussion, derunder sig yttrade:
Sven Rosenberg från Christianstads Län: »'Emot denna
punkt har jag ansett nödigt uppträda, emedan den i sigl
innehöll förslag, som jag ej kan godkänna. Af reciten ij
Betänkandet inhemta*, att nuvarande Bibelkommisson varit
konstituerad uti 86 år. Resultatet af dess långvariga arbetk
har ej blifvit sådant, att det kunnat godkännas, ehuru på
detta arbete uppoffrats mer än en vanlig mansålder. Nu
föreslås en underd. skrifvelse derom, att Bibelkommissionens
Ledamöter måtte, så vidt möjligt är, göras lediga från an-;
dra bestyr för att kunna egna sig åt öfversättningsarbetetJ
Detta Län jag ej gilla, ty dels skulle på detta sått 3, 5. ja
kanske 10 larda män komma att för detta ärende jemte sin
kansli- och vaktbetjening blifva permanenta löntagare af
Staten och vi således få oss en ganska dyr bihelöfversätt-l
nings-fakultet och dels kan jag icke anse bibelöfversättningj
vara ett sådant dagsverksarbete, som beqvämligen kan öf-
verlåtas på beting. Vi hafva i många år haft en kyrko-)
handboks- och en katekes-kommitté. Deras arbeten är nu
färdigt att framläggas, men lärer, efter hvad jag hört, redan
i Utskottet fått sin dödsdom. Således få dessa Kommittéer!
ännu hålla på i 3 år. för att kanske vid nästa Riksdag åter
se sitt arbete förkastadt. Skall Svenska kyrkan någonsin
erhålla en bättre bibelöfversäftning. än den vi hafva, så må
vi ej vänta den af någon kommitté, utan af enskild person,
soni är arbetet vuxen.”
Häruti hördes instämma Isoz från Stockholms, Sreri
Heurlin och Gustaf Johansson från Kronobergs, Olof Pers¬
son från Gefleborgs, Per Eriksson, Per Persson och Anders
Andersson från Wermlands, Liss Lars Olsson och Maja
Lars Larsson från Stora Kopparbergs, Helenn Olsson, Ola
Larsson och Torkel Alisson från Christianstads samt Johan¬
nes Kilsson från Götheborgs och Bohus Län med flera.
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »Om det är
Rosenbergs mening, att den bibelöfversättaing, vi nu ega, är
Den 4 Januari.
31
sSdan den bör vara, så kan den sats, han drifver ock vara
den rätta. Jag har likväl hört flera lärda män påstå och
säga, att vår nu egande öfversättning är ofullständig, miss¬
lyckad och bristfällig, och då vi sett, att 86 år gått åt, utan
|att man hunnit att. skaffa oss någon annan, så är det väl
[på tiden, att män tillsättas, som kunna odeladt egna sig åt
detta arbete oell gå i land, dermed, derest vi önska att få en
bättre bibelöfversättning, än den vi hafva. I vår tid, då det
tvistas så mycket om ordet, och tolkningarne äro mångahan¬
da, är det särdeles nödigt, att öfversättningen blifver så tro¬
gen som möjligt grundspråket. Jag för min del tillstyr¬
ker, att skicklige män må för sådant ändamål tillsättas och
jag förordar alltså den föreslagna skrifvelsen.
Johannes Andersson och J. Al. Lundahl från samma
Län instämde.
Georg Xyr/eis! från Wermlands Län: ”Ehuru Utskottets
beslut ej blifvit, i öfverensstämmelse med Afdelningen.? inom
Utskottet, det jag biträdt, så vill jag dock gilla, hvad här
blifvit föreslaget, Vi veta ju, att en Bibelkommission finnes
och man bör väl då icke ställa så till, att den intet kan ut¬
rätta. Då är det bättre att motionera om dess upphörande.
Denna kommission eger till sindisposition en kassa af 50 000
R:dr, som kommer att bortsmälta utan ändamål, om kom¬
missionens arbeten sk«la fortgå såsom hitintills. Deremot
om man tillsätter män, som äro kallet vuxna och ej få an¬
dra bestyr, blifver förhållandet helt annorlunda, och jag kan
derför ej annat än biträda förslaget.”
Rosenberg: ”Amnet har nu sönderfallit i 2:ne frågor,
dels behofvet af en bättre bibelöfversättning och behofvet
af en Öfversättnings-kommitté. Att vi hafva många tvister
och söndringar inom vår kyrka är en beklaglig sanning, som
jag visserligen icke vill förneka, men jag tillåter mig fråga:
härleda dessa söndringar sig från felaktigheterna i vår bi¬
belöfversättning? Jag tror det åtminstone icke. Jag tror
tvärtom, att vår gamla goda bibel är rätt användbar och
Skall, rätt brukad, visst icke föranleda tvister och söndrin¬
gar. Dessa komma deremot af den menskliga sjelfklokhetens
funderingar i Gudomliga ting.
Det. erkännes allmänt, att bland alla bibelöfversättningar
(jlen Engelska står närmast originalet, men hvarest i hela
verlden. med undantag af N. Amerika, fin es v il flera sek¬
ter, mera kyrklig split och söndring, än just i England. Ef¬
ter den Engelska antages vanligen Danmarks vara den trog¬
naste öfversättningen; men hurudant är det kyrkliga tillstån-
qet i Danmark? Vända vi oss till de lärde, som kunna läsa
32
Den 4 Januari.
bibeln på grundspråket, så finna vi visserligen trosenheten
vara ganska klen och åsigterna temligen splittrade äfven hos
dem, hvilket allt bevisar, att det är icke med en till yttersta
noggrannhet felfri öfversättning, som den kyrkliga enheten;
bibehålies. Hvad angår andra delen af frågan eller behofvetj
af ledighet för Kommitténs Ledamöter, på det arbetet måtte!
blifva färdigt, så vill jag blott hänvisa till reciten i Betän¬
kandet, hvaraf synes, att kommittén uträttat ganska mycket
på sin 86-åriga tillvaro, fast deraf, liksom med Handboken
och Katekesen, ingenting blifvit af Rikets Ständer godkändt,
hvilket bevisar, att det nya ej blifver bättre än det gamla.
Min öfvertygelse är, att oss ej så mycket fattas god bibelöf-
versättning, som fastmera goda och flitiga bibelläsare.»
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Det kan väl icke
bestridas, att ju en ny bibelöfversättning är af nöden påkal¬
lad och om man vill hafva någon nytta af, hvad som i den
vägen redan är undangjord t, så bör man vä] se till, att ar-j
betet må taga slut en gång. Jag biträder derföre Utskottets
förslag och anser det alltför möjligt att, då bibelöfversättnin-
gen hittills utgjort en binäring, de som haft med den att[
skaffa-, kunnat komma ända derhän, i anseende till det sakta
framskridandet med arbetet, att de glömt bort sjelfva grund¬
språken Grekiskan och Hebreiskan. Jag bifaller förslaget.3}
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: "Om det vöre
gifvet, att en ny bibelöfversättning vore onödig, så skulle jagj
biträda Rosenbergs mening, men som jag är öfvertygad oml
nödvändigheten af en dylik öfversättning, helst alla larda
män och Theologer derom äro ense och så sagt, så kan
jag icke annat än gilla förslaget, särdeles som jag icke vet,
huru vi på annat sätt skola kunna vinna vårt mål, ty alsia
vi momentet, så kommer bibelöfversättnings-arbetet att fort¬
skrida såsom hitintills och dermed aldrig taga slut. Att vi
under 86 år icke vunnit något resultat härleder sig troligen
derifrån, att de personer, som blifvit tillsatte för ändamålet,
haft så många andra befattningar och bestyr samt ansett bi-
belöfversättnihgen såsom ett bigöromål. Under 86 år hafva
ock mångå förhållanden kunnat inträffa och inträffat, som
ökat svårigheterna med arbetet. Så har språket under tiden
något förändrats m. m. De af Kommissionen hittills afgifna
förslag till öfversättningar hafva icke förkastats derför, att
nuvarande bibelöfversättning skulle vara bättre än dessa,:
utan emedan de ej varit lämpliga för tiden. Anse vi en ny
bibelöfversättning nödig, så är det ock nödvändigt, att vi såi
ställa till och ordna, att något resultat blifver deraf.v
Den 4 Januari.
33
A. W. Uhr från Nerikes Län. Rosenberg har indelat
Utskottets förslag i 2-ne Afdeiningar. Hvarifrån han fått den
ena afdelningen vet jag pj, ty Utskottet har aldrig satt i frå¬
ga huruvida bibelöfversättningen är nödig eller ej. Det vissa
är att en Bibel-kommission finnes, som ej bör upphöra.
Hvad nu angår det egentliga förslaget att öfversättningen
bör påskyndas, så vill jag sådant oell bifaller derför försla¬
get. Jag längtar efter att få läsa den kära Bibeln på ett
språk, som så nära som möjligt instämmer med grundsprå¬
ket och jag tror alla Christna hafva samma åstundan.
Per Östman från Wester Norrlands Län instämde.
Ny grist. Då Rosenberg erkänt att Engelska och Dan¬
ska Bibelöfvorsättningarne äro bättre än vår och jag sjelf
har mig bekant att. så ock förhåller sig med den Franska,
så är detta så mycket bättre för oss, ty jag är öfvertygad
att de personer, som få öfversättningen i uppdrag, skola
göra sig till godo de fördelar nämnde öfversättningar kunna
skänka oss. Att vår Bibel blifver tydligare kunna vi icke
förlora på. Hvad Bibelkommissionen vidgjort torde ej lända
till mycken förbättring af vår öfversättning, men om det. in-
sättes nya och för kallet lämpliga personer till betydligt in¬
skränktare antal än kommissionens medlemmar, jag skulle
vilja föreslå 3 i stället för 16. så tror jag att arbetet skulle
komma att fortgå till vår belåtenhet, under förutsättning lik¬
väl att. dessa ledamöter få helt och hållet egna sig deråt.
Bjerkander. Jag förmodar att det varit mitt yttrande,
som gifvit Rosenberg anledning till sina 2:ne afdeiningar.
Hvad han yttrat i afseende på vår bibelöfversättning har ej
rubbat mina åsigter i ämnet, ty alla lärde äro allmänt
ense derom, att vår begagnade öfversättning är bristfällig
och felaktig i många fall. Jag yttrade att en felaktig (öfver¬
sättning gifvor anledning till tvister och jag Står vid detta
yttrande. Baptismen till och med säges hafva uppstått ge¬
nom en origtig Bibelöfversättning. I vår Bibel står det nem¬
ligen på ett ställe: ”Går ut i hela verlden, lärer allt folk
och döper dem» men i grundtexten skall det stå: ”Går ut
i hela verld™ och lärer allt folk döpande.s dem.'" Baptist,er¬
ne säges hafva af vår felaktiga öfversättning kommit att an¬
taga, det ej någon bör döpas förr än han blifvit inlärd i
christendomen. Sådano saker kan jag emedlertid icke så
noga bedöma, men jag har hört lärda män tala derom. För
Staten skall det. för öfrigt blifva lika dyrt, om man arbetar
i 100 år på en öfversättning och lemnar mindre arfvode år-
Bonde-St:s Prot. vid 1859—60 årtns Rik$dag. IV, 3
34
Den i Januari.
ligen, än om arbetet verkställes på 50 år mot dubbelt arf¬
vode: hvadan det synes mig vara intet skäl för afslag.
Rosenbern Någon har beskyllt mig för att hafva sagt
det Betänkandet, innefattade 2:ne delar. Detta är icke san¬
na förhållandet, utan jag har sagt att under diskussionen
ämnet sönderfallit i två delar. Att vår bibelöfversättning
skulle vara felfri har jag icke heller påstått, likasom jag icke i
förnekat beholvet af en bättre. Då jag satt den Engelska
öfversättningen främst och den Danska dernäst samt vi veta
att vår öfversättning är gjord efter Luthers Tyska, så är de
klart att jag medgifvit, det vår bibelöfversättning i godhet
är minst den 4:de i ordningen. Men hvad jag sagt, och
hvad jag vidhåller är, att man, på den föreslagna vägen aldrig
kommer till målet, utan blott ådraga statsverket oerhörda
kostnader. Vi hafva ju en af Bibelkommissionen under de
första femton åren af dess tillvaro fullbordad komplett öfver¬
sättning af hela Bibeln utom sedermera utkomne särskilda
delar deraf. Hvarföre hafva icke dessa blifvit af vederbö¬
rande godkände och antagne? Jo, derföre att de ej befunnits
bättre än den gamla s. k. Carl XILtes bibelöfversättning.
Man talar om ett bibelns språk, som skulle vara lämpadt elter
tidens fordringar. Skall detta ändamål uppnås, så måste
vi tillsätta en permanent öfversättnings-kommittée, som minst
hvart 50 år förser oss mod en ny öfversättning i mån al
språkets utveckling. Man läse blott tidningar och romaner,
som äro skrifna för 25 ä 30 år sedan och jag är viss, att,
man skall redan finna dem mindre smakliga, än nutidens,
så vidt man hufvudsakligen fäster sig vid uttryckssättetj,
Här är dessutom icke fråga om en ny Bibel, författad på ett
glänsande romanspråk, ty i så fall borde vi engagera några
skickliga stilister, som hade att författa en sådan, utan här
är fråga om en trogen öfversättning af ett arbete, som är
författad! på Hebreiska, Syrokaldeiska och Grekiska språ¬
ken och det är detta arbete jag icke vill öfverlemna åt en
af Statsverket aflönad kommittée, hvilken, jag är förvissad
derom, aldrig skall nöj ak t ig Hösa denna uppgift, lika litet som
jag vill komma hem till mina kommittenter och omtala att
vi hafva kasserat den gamla bibeln, denna folkets bok, och
ämna anskaffa dem en ny. Jag fruktar att detta skulle
åstadkomma flere skrupler och söndringar, än den nuvaran¬
de öfversättningens gammalmodiga talesätt och obetydiiga
språkfel. — Bättre då att med statsmedel understödja en¬
skilda mäns företag i denna väg, i den mån dessa finnas för-
ijenta af understöd. Biskop Thomander har öfversått nya
testamentet, kanske allt för ordagrannt. Professor Melin har
Den i Januari.
35
öfversatt delar af gamla Testamentet. Må dessa arbeten
franskas af sakkunnige män och fortsättningen deraf, derest
de uthärda granskningen, understödjas af Staten i den mon
de utkomma. På denna väg tror jag vi kunna närma oss
målet. Jag vågar också hoppas, att i den mån begäret efter
Guds ord blifver allmännare bland svenska folket, framkom¬
ma jemväl män, som äfven på denna väg tillfredsställa det
verkliga och icke blott inbillade behofvet. Mot en Talares
förslag att upplysa nuvarande Bibelkommissionen har jag
ingenting att invända.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län samt
Hiss Lars Olsson från Stora Kopparbergs Län instämde.
Nygeist. Den rör kommissionen utfärdade Instruktionen
ar tydlig i fråga om att förekomma de af Rosenberg uttala¬
de farhågorna..
Olof Nilsson från Westerbottens Län förklarade sig in-
s|tämma med Rosenberg. -
Bjerkander. Genom ett afslag till momentet upphäfva
v}i icke Bibelkommissionen, utan kan den fortfara måhända
i^nnu flera mansåldrar, men genom ett bifall till förslaget på¬
skynda vi bibelöfversättningen.
Öfverläggningen ansågs fulländad. Talmannens fram¬
ställda proposition på bifall till momentet besvarades med
blandade Ja och Nej; hvadan och då votering begärdes, upp¬
sattes, justerades och anslogs följande voterings-proposition.
»Den som bifaller hvad Allmänna Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottet i Betänkandet N:o 7, uti andra momentet före¬
slagit, röstar Ja!
Den det ej vill, röstar Nej!
Vinner Nej, då har Ståndet förkastat Utskottets nyss-
b orörd a förslag.»
Voteringen i vanlig ordning anställd, utföll med 30 Ja
mot 21 Nej, i följd hvaraf momentet var bifallet.
Rosenberg, Olaus Eriksson och Liss Lars Olsson reser¬
verade sig emot beslutet.
§ H.
Vid föredragning af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Betänkande N:o 8, i anledning af väckt fråga om
kronofodetjensternas indragning, blef samma Betänkande, på
flera Ledamöters begäran för andra gången bordlagd!; hvar¬
emot samma Utskottsbetänkande N:o 9, i anledning af väckt
motion om åtgärders vidtagande för utbredande af kännedom
36
Den 4 Januari.
i skogshushållning samt i sättet för torfjords förädlande till;
hränmaterial, bifölls.
§ 12.
Ett af Ola Larsson från Christianstads Län ingifvet på.
Ståndets bord hvilande skriftligt anförande, i fråga om sättei;
för medels anskaffande till jernvägshyggnaderne remitterades
till Stats-Utskottets behandling.
§ 13.
Till bordläggning första gången anmältes: Banko-Ut¬
skottets Memorial N:o 6, med Berättelse angående Riketn
Ständers Banks Styrelse och förvaltning, samt
Protokolls-Utdrag från Häglof!. Ridderskapet och Adeln
N:o 4, med kommunicerande af Herr Dalmans W. F. mo¬
tion, om Riks-Ståthållareskapet i Norrige.
§ 14.
Efter derom gjord framställning beviljades Anders Mag*-
nus Myrin från Elfsborgs Län ledighet från riksdags-göro-
målen under 3 veckor, räknadt från den 11 innevarande må¬
nad; hvarförutan Ståndet beviljade förlängning i redan ord¬
hållen tjenstledighet åt Olof Lagergren från Gottlands Läh
under 3 veckor, åt Per Matsson från Westernorrlands Län under
14 dagar, samt åt Erik Christensson från Götheborgs och Bo|-
hus Län under 4 dagar.
Ståndet åtskiljdes kl. */4 4 eft. m.
Ut supra.
In fidem,
N. A. Fröman.
Den 7 Januari.
37
Den 7 Januari.
Plenum k.1, 10 f. m.
§ i-
De i Ståndets Plena den 28 och 31 December förlidet
Ar förda Protokoll justerades och godkändes.
§ 2.
Talmannen tillkännagaf, att vid hållen Talmans-konklav
blifvit föreslaget, att val af den uti 64 § Riksdags-ordnin-
genom förmälda Nämnd, sorn eger att döma, huruvida Högsta
Domstolens Ledamöter gjort sig fnrtjente att i deras vigtiga
kall bibehållas, borde företagas i Ståndens plena Lörda¬
gen den 21 i denna månad, samt att. valet af de Elektorer,
hvilka, enligt 63 § R. O., ega utse Rikets-Ständers Justitie¬
ombudsman, och Justitie-Ombudsmannens Suppleant, borde
försiggå den 28 i samma månad.
Ståndet gillade hvad sålunda blifvit föreslaget.
§• 3.
Uppå derom gjord begäran beviljade Ståndet Robert Fre¬
drik Gross från Kalmar och Bengt Johan Holmlin irån Göthe¬
borgs och Bohus län 3 veckors förlängning af deras förut
erhållna permissionstid, hvarjemte Gustaf Larsson från Stock¬
holms Län, hvilken medelst Läkarebetyg styrkt sjukdoms¬
förfall, undfick permission tills vidare.
§ 4.
Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärs- och
FJtonorni-l] Iskot tets sedan den 31 December förlidet år på
Ståndets bord hvilande, Betänkande N:o 8, i anledning at
väckt fråga om kronofogdetjensternas indragning, begärde nedan-
nämnde ledamöter ordet och yttrade:
Svensén från Kalmar Län: Enär motionären är frånvarande
och jag biträd t det af honom väckta förslaget, vill jag, enär
jag icke kan finna, att Utskottet anfört giltiga skäl för sitt
ogillande af motionen, yttra några ord. Utskottet har yttrat:
l:o Skulle Kronofogdarne bibehållas: för att hafva tillsyn
öfver Länsmännens tjensteutöfning.
En sådan tillsyn sträcker sig icke särdeles långt, ty då
Kronofogden sitter på sitt kontor kan han visserligen emottaga
38
Den y Januari.
ett emot Länsmannen anfört klagomål, men gör det sällan,
utan hänvisar klaganden vanligen att anförda sina" besvär
hox K. M. B:de.
2:o Kronofogdarne skola biträda K. B:hde att med upp¬
märksamhet följa Länsmännens förhållande och kunna
således icke undvaras.
Just detta är skälet hvarföre de böra borttagas; ty nog
bör man inse att, om Länsmännen komme i direkt beröring
med Länsstyrelsen, de derigenom skulle vinna icke allenast
i tjenstfärdighet utan äfven i andra »förhållanden». Det. är
nemligen kändt att en och annan fogde af gamla stammen
sällan är i personlig beröring med sina Länsmän utan jemväl
under skriftvexlingen med dem söker invänja dem att följa
hans åsigter uti allt, utan att det ringaste bry sig om hvar¬
ken Länsstyrelsen eller nyare stadgar o. s. v.
3:o Flerfaldiga regleringar sorn äro grundade på fögderi¬
indelningen skulle upphäfvas.
Deri läge visst ingenting ondt. ty derigenom kunde ju
all fögderi-indelning undvikas och i stället Länsmansdistrikt-
indelningen tillämpas och detta så mycket lättare, som genom
antagande af den nu föreslagna kommunal-styrelsen på lan¬
det en £od lättnad inträdde för civil-tjenstemännen.
4:o Uppbördsväsendet splittrades i lika många fördelningar
och redogörelser som Länsmans-distrikten.
Så är ju också förhållandet, ty sedan fogden hållit de
ordinarie uppbördsstämmorna, utskrifvas restlängder till Läns¬
männen, som i alla fall få indrifva den kinkigaste delen af
uppbörden — någon splittring af förändringen kunde icke
uppkomma, utan tvertom en större sammanhållning, då Iv.
M. B:hde städse hade trådarne i sin hand och derigenom så
mycket bättre kunde utöfva kontrollen.
5:o Häradsskrifvarnes göromål skulle ökas och Landskonto¬
rets kontrollerande iörsvåras.
Alldeles icke, ty om Häradsskrifvarne utdebitera fögderi-
eller distrikt-vis är för dem alldeles detsamma — ett och an¬
nat ark papper får man väl inte räkna så noga—; att Lands¬
kontoret finge svårare att kontrollera uppbörden är icke tänk¬
bart då det ju alltid är lättare att kontrollera en uppbörd på
i00 Bdr än på 1000 Rdr.
6:o Den direkta skriftvexlingen med Länsmännen skulle på¬
fordra ett ökadt antal tjenstemän inom Länsstyrelsen.
Nå ja, tillsätt ytterligare en landskanslist och en dito
kontorist så är jag förvissad att dessa medhinna expedieran¬
Den 7 Januari.
det af de mångdubblade remissorialerne; desse tjenstemän
tillsamman skulle kosta staten årligen ungefär så mycket som
en half kronofogde.
7:o Att tjenlige personer skulle saknas till Länsmanstjen-
sternas bestridande.
Detta betviflas: ty om länsmanslönen ökas med 100 rdr
blott, så är detta en god löneförhöjning i landsorten, och en¬
ligt hvad upplyst är skulle Länsmanslönerne kunna ökas med
ända till 500 rdr oell dessutom bli 30.300 rdr olver lör kans¬
libiträdens aflönande; vid sådant förhållande kan man vara
öfvertygad att unga män, som egna sig åt civil-tjenstemanna-
banan gerna skulle emottaga Länsmansbefattningar.
8:o Svårigheterna skola ökas i hög grad. dels med afseen¬
de å erforderlig kärner al-kunskap, som, jemte öfriga
egenskaper, är behöflig för göromåls skötande, äfvensom
å den juridiska insigt, som erfordras för afhållande af
syner och besigtningar, kronans talans utförande i ci¬
vila mål, utan ock med afseende å uppbördsborgen.
Kameral-kunskap skulle ju hvarje Länsman visa sig in¬
nehafva och jag tror att han redan under nuvarande förhål¬
landen i de allra flesta fall har den. ■— Den juridiska in¬
sigt, som erfordras för syner och besigtningar har lian också,
eller kan med lätthet inhämta den. Att utföra kronans
talan i civil-mål faller sig lika lätt för Länsman som
för Fogden, enär den sednare alldeles icke hehöfver vara ju¬
rist. — Hvad vidkommer uppbördsborgen, så är inkastet der¬
emot mera talande för än emot förändringen: om en kronofog¬
de lemnat uppbördsborgen för 1500 rdr, banko och kan om-
händerhafva t ex. 30,000 rdr, så måtte väl sex Länsmän som
hvardera aflemna lika stor borgen, eller 9.000 Rdr tillsam¬
man kunna vara pålitlige för ett lika stort uppbördsbelopp
— ock deraf bade ju staten större säkerhet?
Som ett. exempel, bland mångå, i fråga om olämpligbe¬
ten af kronofogdarnes bibehållande, vill jag omnämna den
olägenhet som landtmannen har för exsekutorialers verkstäl¬
lighet: ponera, jag bor */4 mil från Länsman, men ända till
och med 5 mil från Fogden; då måste jag först med den
exekutiva handlingen resa till fogden för att lemna den och
få diarie-bevis — om' jag skickar den på posten så beror det
på godtycke, om emottagandet erkännes oell på huinanité om
jag får bevis —: händer det då att fogden sjelf verkställer
förrättningen så betungas endera parten med drygare resekost¬
nad, som kunde undvikas om Länsman får verkställa den¬
samma Remitterades den till Länsman, så bänder ock att
•40 Den 7 Januari.
han beordras att redovisa den till Fogden oeh då får jag yt¬
terligare göra en resa till Fogden att afhemta redogörelse,
sorn mången gang ej kan vara tillgänglig vid ankomsten. Så¬
dana resor äro ofta besvärliga och alltid lönlösa. Men Ange
jag lenina exekutorialet till Länsman, så vore de der resorna
med fy åtföljande besvär inbespaiade, och redogiirelsen kunde
fås tili och med månader förr.
Fiirr eller sednare måste Civil-staten så ordnas att landt-
mannen kan någorlunda komma i åtnjutande af de förmåner
som stadsboen äger, nemligen snabb lagskipning och lik isa verk¬
ställighet. Detta sednare later sig icke annorlunda tänkas
än genom bifall till det ifrågavarande förslaget.
Jag anhåller derföre att förevarande betänkande må till
utskottet återremitteras och att Ståndet dervid ville uttala
den åsigt, att Kronolbgdetjensterne, på lämpligt sätt, böra
indragas, samt hemställer om ej öfrige Riksstånden kunna in¬
bjudas att förena sig häruti.
Vice Tu/mannen Ola Svennson: Redan vid motionens öf¬
verlemnande till Utskottet har jag gilvit tillkänna min åsigt
i denna fråga samt motiverna fiir densamma. Jag har icke
sedan dess fått annan tanka om saken, utan jag har fast
hellre blifvit styrkt uti min mening, då jag linner, att. icke
någon enda af Utskottets ledamöter reserverat sig emot beslu¬
tet, hvilket jag, för min del, vili godkänna.
Mengel frän Upsala län instämde.
Rottenberg från Christianstads län: Jag har icke alle¬
nast mina kommitenters utan äfven Kronofogdens i min hem¬
ort uppdrag att väcka motion om kronofogdetjensternas af-
skaffande, men sedan jag rådfört mig med personer, som öf-
vervarit frågans behandling i Utskottet och af dem erfarit,
att sannolikt icke något kan vinnas genom återremiss, troi
jag det icke vara värdt att envisas, utan torde det vart
bäst att låta det nu väckta ifrågavarande förslaget hvila till¬
dess vi få se, huruvida det nya komunallagförslaget vardei
antaget, då förhållanderne möjligen förändras.
Kils Seensson från förenämnde län: Jag delar icke den
åsigt, som nästföregående tvänne ledamöter uttalat. Del
ifrågavarande förslaget är icke nytt, ty äfven vid förra riks¬
dagen väcktes motion om Kronofogdetjensternas indragning
och då framställdes så mångå klara och öfvertygände skä
för bifall till förslaget, att Utskottet endast med en rösts plu¬
ralitet afslog detsamma. För min del kan jag alldeles -'ck(
gilla det resultat, till hvilket Utskottet kommit, men jag vil
Den 7 Januari.
41
dock icke påyrka Betänkandets återremitterande till Utskottet,
utan jag anhåller, att Ståndet måtte, med ogillande af Ut¬
skottets beslut, lägga Betänkandet till handlingnrne.
Sila Scenson från Blekinge: Då jag, såsom ledamot i
Utskottet, derstädes deltagit i frågans afgörande anser jag
mig pligtig för Ståndet tillkännagifva att jag för min del finner
det snart sagdt omöjligt att borttaga Kronolbgdetjensterna,
ty åtminstone i Blekinge hafva Rronofogdarne full sysselsätt¬
ning, så att om dessa tjänster indragas, det blifver alldeles
nödvändigt att tillsätta andra tjenstemän i stället eller åtmin¬
stone gilva Länsmännen betydlig lönetillökning, om dessa
skola öfvertaga Kronofogdarnes göromål. Fullt öfvertygäd
derom, att utskottet icke fattar annat beslut, om ock frågan
återremitteras, yrkar jag bifall till Betänkandet.
Anders Trulsson från Blekinge instämde.
Mengel: Jag tror det icke, åtminstone ännu på länge,
låta sig göra att indraga eller borttage Kronofogdetjensterna,
och då jag vet, huru svårt det är att få skickliga Kronofog¬
dar, ehuru antalet af Kronofogdetjensterna i riket icke är så stort,
finner jag ock, att det skall blifva mycket svårare att an¬
skaffa dugliga och pålitliga länsmän, då så många komma
att behöfvas. Det är väl sant, att ansvaret för uppbörd m.
m. skulle blifva fördeladt, men risken blifver deremot mycket
Större. Inom åtskilliga län skulle det väl låta sig göra att.
sammanslå två Kronofogde-distrikt till ett, och på sådant sätt
åstadkomma någon besparing i statsutgifterna, hvilket allde¬
les icke blifver händelsen, om Kronofogdarnes göromål öf-
verflyttas på Länsmännen, ty dessa, som då blefve nppbörds-
män och redogörare, borde på samma gång försättas uti obe¬
roende ekonomisk ställning, hvartill icke försloge en inkomst
af 1300 å 1300 Rdr årligen. Om utskottets åsigt är riktig,
så är det icke lämpligt att lägga betänkandet med ogillande
till handlingarne, ty genom ett sådant förfarande skulle Stån¬
det förklara, att det, oaktadt utskottet, riktigt förfarit, likväl
icke godkänner detsammas tillgörande. Emot ett sådant för¬
faringssätt anser jag mig så mycket heldre böra protestera,
sorn betänkandet icke rönt allmän motstånd här i ståndet.
Paul Andersson från Jemtlands län: “Då jag gillar mo¬
tionärens åsigt, anser jag mig i hans frånvaro böra till be¬
svarande upptaga åtskilliga här framställda anmärkningar.
Näst föregående talare har väl sagt, att Utskottet rigtigt för¬
farit, men jag anser Svenssén hafva vederlagt hvarje punkt
i Betänkandet, Det heter i Betänkandet: “Då Länsmännen
“i och för sina tjenstebefattningar befinna sig i ständig och
“nära beröring med allmänheten, är det ock ej mindre för
42
Den 7 Januari.
.»Staten är länets innevånare af mycken vigt, att Länsmän-
»nens tjenstentöfning är underkastad den noggrannaste till¬
syn.” För min del anser jag det vara gagneligt, att för¬
hållandet är sådant, ty om, såsom händelsen är i Jemtland,
Kronologdarne bo ända till 14 mil utom sitt distrikt, kan
sådant aldeles icke vara fördelaktigt, utan högst obeqvämt,
för dem, som behöfva deras tjenstebiträde. Jag förenar mig
således uti Sils Svenssons tran Christianstads län yrkande,
att Betänkandet måtte med ogillande läggas till handlingarne.
Östman från Yester-Norrlands län: Om det är möjligt
att uti de smärre länen anförtro uppbörden åt Länsmännen,
så låter det sig icke gerna göra uti de större. Utom det,
att ofta svårighet uppstår för anskaffande af dugliga Läns¬
män, skulle, om uppbörden delades emellan Länsmännen och
hvar och en af dem skulle i Landt-Ränteriet aflemna hvad
han uppburit, kostnaderna för Länsmännens resor blifva be¬
tydligt större, än om endast en person, nemligen Kronofogden,
redovisar och aflemnar alltsammans. Oaktadt jag väckt mo¬
tion derom, att Länsmännen skulle berättigas att, utan ser¬
skilda ordres af Kronofogden, verkställa utmätning, anser
jag mig böra bifalla Betänkandet sådant, som det nu är.
Nils Seensson från Chrisianstads län: Af en föregående
talares yttrande har jag tyckt mig finna, att han trott mo¬
tionärens och de med honom liktänkandes skäl för Krono-
fogdetjensternas indragning hafva varit, att Staten derigenom
skulle bespara icke obetydliga summor, och jag har derföre
ansett mig böra upplysa, att jag förordar nämnde tjensters
indragning icke så mycket för de derigenom för statsverket
uppkommande besparingarne, titan fastmera derföre, att folket
skulle slippa de stora omgångar, som nu förekomma, då Kro¬
nofogden skall anlitas i exsékutions-mål m. m. Med kän¬
nedom derom, att Länsmännen äro bosatte på flera ställen
inom fögderiet samt således mera tillgängliga, hvaremot detj
ofta inträffat, att, sedan man rest flera mil för att träffa
Kronofogden, denne icke funnits hemma, hvadan man måst
resa hem med oförrättadt ärende, har jag ansett Kronofog-,
detjensterna kunna indragas och Kronofogdarnes göromål öf-
verletnnas till Länsmännen, hvilka det då naturligtvis skulle
åligga att ställa uppbördsborgen. Jag vill nu icke ingå i
närmare detalj, utan anhålla blott, att, om jag hyser olikä
åsigt med åtskilliga föregående talare i thy att jag yrkan
det Betänkandet måtte med ogillande läggas till handlingarne,
sådant må ursäktas mig, helst jag i frågan uttalat min:,
komitteuters åsigt, hvilken jag så mycket heldre värderar, som
den öfverensstämmer med min egen.
Den 7 Januari.
43
Svenssén: Det förefaller mig eget, att Ståndet nu vill
[godkänna detta Betänkande, då man icke allenast vid 1847—-
1848 årens, utan äfven vid sista Riksdag, allmänneligen å
I detta runi förklarat sig inse nyttan af Kronofogdetjensternas
borttagande. Då jag hört både Kronofogdar och Länsmän,
med hvilka jag samtalat i detta ämne, vara eniga derom,
att den här ifrågavarande reformen skulle vara nyttig, yrkar
jag, att, om Ståndet icke beslutar att lägga Betänkandet med
ogillande till handlingarne, detsamma måtte afslås.
Rosenberg: Afven med fara att beskyllas för otacksam¬
het emot Utskottet, kan jag icke frångå hvad jag förut yt¬
trat, att. Utskottet bordt komma till annat resultat i denna
fråga. Orsaken till det nu blifna resultatet lärer ock böra
sökas i den omständigheten, att Utskottet består af ledamö¬
ter från 4 Stånd, af hvilka Borgareståndet har sina magistra¬
ter och Presterna hafva icke något att skaffa med Krono¬
fogden, och jag är öfvertygad, att meningarne icke skulle
varit mycket delade, om endast Bondeståndets ledamöter be¬
handlat frågan. I den ort, som jag representerar, är man
fullkomligt ense derom, att Kronofogdetjensterna äro helt och
hållet umbärliga och att det icke kan vara svårare för 6
Länsmän att skaffa borgen, än för en Kronofogde, tyckes
vara temligen klart. Att lämpliga personer skola saknas till
tjensternas bestridande, behöfver man icke eller befara, ty
man har ju alltid sett, att så snart en tjenst blifver ledig,
en mängd siikande till densamma anmäla sig. Det förslag,
iom en föregående talare framställt derom, att Kronofogde-
Ijensterna på ett eller annat ställe inom riket skulle kunna
i sammanslås, kan jag icke gilla, ty man bör här icke så
nycket se på kostnaderna, som fastmer på borttagandet för
:'olket af de olägenheter, omvägar och tidspillan m. m., som
nu nästan alltid uppstå, när Kronofogdens tjensteåtgärd be-
nöfver anlitas. Då icke något lärer vinnas med återremiss,
iifverlemnar jag till Ståndet att afgöra, huruvida Betänkan¬
det bör med ogillande läggas till handlingarne. För min
enskilda del åtminstone kan jag icke godkänna hvad Ut¬
skottet yttrat.
Georg Syr/vist från Wermlands län: Det är alldeles otvif-
yelaktigt, att det ju skulle blifva mycket beqvämare för all-
ijnänheten, om Kronofogdetjensterna afskaffas och de göromål,
sorn hittils varit med desamma förenade, öfverflyttas på
ijjänsmännen, men någon besparing för Statsverket vinnes
icke derigenom, enär nödvändigheten kräfver, att andra tjen¬
stemän måste tillsättas i stället. Om Länsmännen skola få
uppbördsgöromåjen på sig öfverflyttade, skulle det säkerligen
44
Den 7 Januari.
icke dröja länge, innan Rikets Ständer få emottaga fram¬
ställningar om lönetillökning för dessa tjenstemän. Man hail
uppgifvit såsom bevis på Kronofogdarnes obehöflighet dep
omständigheten, att en del sådana tjenstemän bo utom sitt
distrikt. Nämnde förhållande bevisar icke, att Kronofogdar-
ne äro obehöfiiga, utan endast att de handla egenmäktigt,
ty, för att taga ett annat exempel, nog finnas många Do¬
mare. hvilka bo utom sin Domsaga, men icke kan man der¬
före säga, att Domaren är en öfverflödig och umbärlig per¬
son. Om man icke har andra skäl för Kronofogdetjensterna^
indragning, så är det icke värdt att bråka dermed, men
deremot vill jag med allvar påyrka, att Kronofogdarne mått a
åläggas att bo hvar och en inom sitt distrikt, på det atjt
allmogen icke må betungas med större kostnad i och fö^
skjutser, då de skola besöka deni. På de skäl. som jag nu
uppgifvit, har jag i Utskottet biträdt den meningen, att
Ivronofogdetjensterna biira bibehållas.
Förre vice Talmannen Pehr Eriksson, Pehr Pehrson oc i
Anders Jonsson från Wernflands samt Lars Olsson och An¬
dersson från Kopparbergs län m. fl. instämde.
Mengel: Då icke någon af Utskottets ledamöter reserve¬
rat sig mot beslutet, är jag öfvertygad, att detsamma blifvi
enhälligt fattadt. Om, sådant oaktadt, de medlemmar t.f
detta Stånd, hvilka tillika äro ledamöter uti det Utskot
som afgifvit ifrågavarande Betänkande, icke hafva någct
emot att nu ogilla hvad de sjelfva gjort, så skall icke eller
jag vara alltför gensträfvig: men om Ståndet skulle fatta det
beslutet att lägga ifrågavarande Betänkande med ogillande
till handlingarne, skattar jag mig lycklig att icke tillhöra
Utskottets ledamöter, ty i sådan händelse skulle jag bestämdt
nu motsätta mig ett sådant beslut.
Anders Eriksson från Elfsborgs län: Man må nu antaga
hvilken mening, som helst, tror jag dock det icke vara lämj -
ligt att nu besluta Krono fogde tjenst er nes indragning, ty dlå
det af Komitterade uppgjorda kommunal-laglorslaget ä< myffi-
ket ingripande äfven i Uppbiirdsväsendet och osäkert kan
vara, hvilka af ifrågavarande tjenstemän, Kronofogdar och Läns¬
män, kunna blifva öfverflödiga, derest nämnde lagförslag ap~
tages, torde den nu väckta frågan lämpligen kunna och böra
tills vidare uppskjutas. Att lägga Betänkandet, med ogillan¬
de till handlingarna, skulle vara detsamma, sorn att afsjå
detsamma, och då jag vill hvarken det ena eller andra pf
dessa, röstar jag för, att vi åtnöjas med Utskottets förslag
och godkänna betänkandet.
t
Den 7 Januari.
45
Med Anders Eriksson instämde Johan Pehrsson fr. Up¬
sala, Sköldberg från Nerikes samt Olof Olsson från Olebyn
i Wermlands län.
Måns Månsson från Kalmar län: Någon föregående ta¬
lare har uppgifvit, att såväl Kronofogdar, sorn Länsmän ön
ska sådan förändring, sorn motionären föreslagit, och jag
tviflar alldeles icke derpå; men denna förändring kan icke
verkställas utan en uppoffring från Statens sida af fyra eller
femhundra-tusen Riksdaler, <y följden blefve den, att, i stäl¬
let för 100 Kronofogdetjenster, som komma att indragas,
skulle 600 Länsmanstjenster inrättas. Dessutom skulle det
icke möta ringa hinder att få så många skickliga Länsmän,
som erfordras, ty af de redan befintliga skulle, om den före¬
slagna ändringen vinner bifall, en stor del böra afdankas.
Kils Svensson från Blekinge: Det förundrar mig, att så
många ledamöter här uppträdt med klagan öfver Kronofog-
darne, ty i min hemort finnes icke någon anledning till så¬
dana klagomål. Någon föregående talare har till och med
uppgifvit, att hans Kommittenter enhälligt uttalat sin önskan,
att Kronofogdetjensterna måtte indragas, men i Blekinge är
förhållandet alldeles motsatt och jag skulle knappt vilja
komma hem, om jag med min röst bidragit till att bortskaffa
Kronofogdarne. Då jag, såsom jag förut yttrat., med min
röst bidragit till det resultat, hvartill Utskottet kommit, kan
jag icke medgifva, att Betänkandet med ogillande lägges till
handlingarne, utan jag fortfar att påyrka godkännande af
detsamma,
Olof Nilsson från Westerbottens län: Då jag anser den
föreslagna indragningen af Kronofogdetjensterna vara olämp¬
lig samt då jag tror framtiden skola utvisa, att de af Ut¬
skottet anförda skäl för motionens ogillande äro rigtiga, kan
jag icke annat än godkänna Betänkandet.
A W. Uhr från Nerikes län: Jag anser mig böra gif¬
va tillkänna, att jag, i Utskottet icke kunnat förorda den
motion, som blifvit väckt om Kronofogdetjensternes afskaf-
fande, och af sådan anledning har jag icke reserverat mig
emot Utskottets beslut, hvilket jag äfven nu godkänner. Att
någon af oss, som deltagit i Utskottets öfverläggningar och
med vår röst bidragit till detta Betänkande, nu skulle vilja,
med ogillande lägga det till handlingarne, lärer väl icke
komma i fråga Jag påyrkar bifall till Betänkandet.
Med denna talare, förenade sig Gustaf Johansson från
Kronobergs, och Hedström från Vester-Norrlands län.
Efter det diskussionen förklarats fulländad, blef, uppå der¬
om af Talmannen framställd proposition, ifrågavarande Betän¬
kande af Ståndet godkändt.
46
Den 7 Januari.
§ 5-
Föredrogs ånyo Kongl. Maj:ts, den 4 i denna månad
bordlagda. Nådiga Proposition, angående förnyad författning,
om utskrifningssäftet och inrättningen af aHmänna bevärings¬
manskapet, dervid ordet begärdes af nedannämnde ledamö-,
ter, hvilka yttrade:
». Talmannen Ola Seensson från Malmöhus län: Bland
de frågor, sorn vid detta Riksmöte utgöra föremål för Stats¬
makternas behandling, intager den förevarande ett stort, rum,
ty det torde knappt finnas någon af allmogens ombud, som
icke af sina Komittenter blifvit manad att samvetsgrannt
verka för en lycklig lösning af densamma, och vi hafva icke
skäl betvifla Kongl. Maj:ts önskan, att äfven få den reglerad
på ett sätt, som i möjligaste måtto kan förena ändamålets
vinnande, med folkets sympathier. Det stora målet fäder¬
neslandets försvar, å ena sidan, och å den andra dess ord¬
nande så, att det icke hårdare, isynnerhet under fredstid^
trycker landets modernäring och andra yrken genom spillande
af större arbetskrafter, än som oundgängligen fordras, äro
ämnen af så stor vigt, att fosterlandsvännen icke kan, icke
eger uppoffra det eria för det andra, och återstår således,
att lika varmt omfatta dem begge, hvarjemte måste afses
och befrämjas den största möjliga likhet och rättvisa, i af¬
seende på dem, som här äro i fråga; och då desse äro det
dyrbaraste, vi ega, nemligen våra och våra Komittenters
barn och barnbarn, blomman af rikets ungdom, kärnan af
folkets kraft, skola vi icke behöfva att utom oss söka efter
en bevekelsegrund, som icke allenast finnes inom oss, utan
svårligen kan aflägsnas ifrån oss. Hvad som emellertid huf¬
vudsakligen väckt nedslående, oro och bekymmer bland fol¬
ket, är farhågan, att den två-år.ga vapeniifningen, sorn till
följd af sistförsamlade Ständers beslut, blifvit beväringsyng-
lingarne under förra och innevarande år ålagd, äfven hädan¬
efter skulle komma att fortfara, och då man härvid tager i
betraktande den tid och arbetskraft, som under en för jord¬
bruket så dyrbar del af året går förlorad, icke blott under
öfningsdagarne, utan genom långa marscher till och från öf-
ningsstäliet, samt den fattige fadrens eller husbondens oför¬
måga att på annat sätt bereda sig den saknade kraften, skall
man på samma gång erkänna folkets anspråk billiga, som
lagstiftarnes skyldighet att göra rättvisa åt desamma medelst
vapenöfningens inskränkande till eli år under fredstid, om
ock dagantalet då skulle ökas. Då den korta tid, som den
Nåd. Propositionen hvilat på ståndets bord, icke medgifvit
Den 7 Januari. 47
så fullständig granskning, som kunde fordras, för att när¬
mare ingå i dess detaljer och sådant icke eller kan rara nö¬
digt, enär åtskilliga motioner i ämnet inom detta Stånd äro
Väckte och remitterade, skall jag inskränka mig till anhållan,
att dessa motioner af samma Utskott och i sammanhang med
den Nådiga Propositionen blifva behandlade, då man vill hop¬
pas. att Utskottet skall åt en af fäderneslandets omtåligaste
frågor, egna en så ospard och sorgfällig granskning, som ämnets
vigt kräfVér och inför nationen kan rättfärdiga dess hand¬
lingssätt,
Med vice Talmannen instämde Ståndets samtlige när¬
varande ledamöter.
Paul Andersson från Jemtlands län: »Då föregående
talare så fosterländskt, uttalat Ståndets önskan och billiga an¬
språk, har jag icke mycket att tillägga, men jag anhåller
<jlock att få yttra några ord:
Vördsamt anförande.
Jag tillhör dem, som inse och erkänna behofvet af än-
(jlamålsenligare stadganden i afseende på beväringsskyldighc-
i.en, enär denna inrättning för närvarande ingalunda motsva¬
rar hvad den kostar landet och hvad man dermed åsyftar;
men jag får derjemte öppet förklara, att jag icke tror ända¬
målet kunna uppnås genom antagande af Kongl. Majrts Nå¬
diga Proposition i förevarande ämne.
Det är nemligen, enligt mitt förmenande, icke nog att
man tid efter annan pålägger landet och dess barn betun¬
gande onera och förbindelser: man måste äfven tillse att de
mäkta bära bördorna. Att ett på folk och penningar fattigt
land, som vårt, skall någonsin kunna uppställa och under¬
hålla en vapenstyrka jemförlig och fällande med de stora
makternas, torde väl enhvar medgifva vara en omöjlighet;
i;y huru som helst vi dermed må äflas, må vi dock icke för¬
glömma, dels att vi utgöra endast 3 V* millioner menniskor,
Spridda på en högst betydlig land (sträcka med vidsträckta
kuster, dels att det ej är nog att tillskapa en vapenstyrka,
titan att det äfven fordras medel för densammas underhåll.
Men kan det vara väl betänkt att unde sådana förhållan¬
den årligen rycka tusentals menniskor från det produktiva
arbetet, för vapenöfningars verkställande, hvilkas ändamål
Och nytta för landet, långt ifrån att vara bevisadt, man tvärt¬
om på goda skäl nödgas bestrida. Af historien finner man
mer än ett exempel derpå, att ett lands kraft och välmåga
oj beror på dess vapenstyrka, utan af ära och trohet och
48
Den 7 Januari.
framför allt tillit till Allmakten, som styrer och leder folken
och staterna efter sitt goda behag; och då det stolta Ro¬
merska riket, hvars gränsor dess herrskare icke kånde, utan
benämnde det “all verlden'1, trots sina otaliga legioner krigs¬
knektar längesedan upphört att vara till, fortlefva de små
fredliga samhällena Hamburg och Lubeck med jem t stigande
välmakt och trefnad. — Nej. må vi allvarligt besinna, att
ett lands försvar ingalunda vinnes med att utskrifva den sista
vapenföra mannen och uttaga sista skarfven ur folkets fic¬
kor; -— det är fosterlandskärleken hos ett redligt, arbetsamt
och välbelåtet folk, som utgör ett lands säkraste försvar. —
Hos ett sådant folk kan fosterlandets sjelfständighet och för¬
svar — jag åtminstone är derom öfvertygad — ganska val
betryggas genom att, under fredstid, inskränka beväringen?
vapenofningar till 15 dagar för första åldersklasserna. Jag
anhåller vördsammast, att detta mitt anförande må få med¬
följa Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till vederbiirande Ut-
skott: och tager jag mig derjemte friheten fästa Utskottet?
synnerliga uppmärksamhet ej mindre på 9, 10 och 12 §£>
uti den Nådiga Propositionen, de der i anseende till redak¬
tionen med all sannolikhet i en framtid kunna gifva anled¬
ning till högst betänkliga och för folket tryckande misstyd¬
ningar, samt. ifråga om användningen af den s. k, Allmän¬
na Beväringsfonden, tillskapandet afen skara af nya tjenstemän,
som möjligen i sista hand torde som ”pensionärer” komma
att. ytterligare draga vexel på folkets fickor, — än ock p;l
föreskriften uti 16 §, att beväringsskyldig skall ansvara för
lejd karls inställelse under fanan vid uppbåd till tjenstgöring,
hvilket, stadgande jag anser vara obilligt.
Häruti förenade sig Byström från Jemtlands, Lars Lars¬
son från Kopparbergs samt Johannes Nilsson från Göthe¬
borgs- och Bohus län.
Seen Heurlin från Kronobergs län: ”Sedan jag begärde
ordet, har hela Ståndet förenat sig uti hvad vice Talman¬
nen Ola Seensson yttrat; och när jag icke har något att
tillägga, utan anser hans anförande vara den vackraste opi¬
nionsyttring, afstår jag ifrån att yttra mig i detalj och in¬
stämmer uti hvad han andragit.
Nils Olsson från Malmöhus län: ”Äfven jag är förekom¬
men af vice Talmannen och instämmer uti hvad han an¬
dragit, men då det äfven i den Nåd. Propositionen blifvit
erkändt, att den nuvarande beväringsskyldigheten är mycket
tryckande för jordbruket, vill jag anhålla, att de motioner,
som inom detta Stånd blifvit i denna fråga väckte af mig
Den 7 Januari.
49
och flera andra af Ståndets ledamöter måtte i sammanhang
med don nådiga Propositionen tagas i allvarligt öfvervägande.
Sils Scensson frän Christianstads län: »Oaktadt äfven
jag instämt uti vice Talmannens yttrande, anhåller jag dock
att få tillägga några ord. L)å 1812 års Ständer åtogo sig
beväringspligten, tror jag icke, att de anade, att detta åta¬
gande skulle få en sådan utsträckning, som nu är händelsen
eller i den Nådiga Propositionen föreslås. Med den känne¬
dom om fiirhållanderne i den ort, hvilken jag representerar,
kan jag ntyga, att der uttalats den strängaste förkastelsedom
olver denna utsträckta bevärings-skyldighet, och ingen må
förundra sig deröfver, då man besinnar, huru mycken dyrbar
j tid, just under den liir jordbruket brådaste delen af året, som
|lörspilles genom marcher till och från mönstringar och mo¬
den samt med tjenstgöring vid de sistnämnda. Klagomålen
kunna således icke anses sakna skäl, men huruvida den ut¬
sträckta bevarings-skyldigheten kommer att medföra någon
nytta, det får framtiden utvisa. Huruvida den underdåniga
skrifvelse, sorn Rikets Ständer den 27 Februari 1858 aflälo
till Kongl. Maj;t, innefattade någon rimlighet i afseende på
beväringspligtens utsträckning, är icke värdt att nu omtala,
enär Rikets Ständer beslutat densamma, men deremot måste det
stå hvarje representant öppet att öfverklaga, hvad han an¬
ser icke vara nyttigt. Utom hvad jag nu anfört, beder jag
särskildt att få lästa Utskottets uppmärksamhet på det nya
sätt, hvarigenom man vill åtkomma folkets penningar, Be-
väringsynglingen har nyligen hittills haft rättighet att lega
annan person till fullgörande af den honom åliggande bevä-
ringspligten, men nu vill nian lenina honom rättighet att
med 100 R:dr friköpa sig från skyldigheten att inhemta den
(ilning, sorn erfordras flir hans deltagande i landets försvar,
men dock med förpligtelse för hooom, att vid inträffande
kiig, träda i aktiv tjenstgöring. Hvad nytta de penningar,
sorn genom förenämnda afgift samlas, kunna medföra, inser
jag icke, oell tror till följd deraf det Nådiga förslaget uti
denna del vara hvarken niidigt eller nyttigt. Bättre skulle
det enligt min åsigt vara, att den hittills medgifna legningsrätten
får bibehållas, samt att hvar och en får fritt och utan tvång
sätta karl i stället, flir sig, om han så behagar. Het nu fö¬
reslagna nya sättet är visserligen gynnsamt för den rike,
Sorn sålunda i fredstid kan undgå olägenheterna af bevä-
ringspligten, men gör det omöjligt för den fattige, som icke
eger 100 R:dr att uppoffra, att skaffa man i stället för sig.
Slutligen anhåller jag, att Utskottet måtte taga de här i
Ståndet väckte motionerna, uti hvilka folkets obelåtenhet med
,Bond«-St:s Pros■ vid 1859—SO årens Riksdag. IV. 4
50
Den 7 Januari.
sistförsamlade Rikets Ständers åtgörande i denna fråga blif¬
vit framhållen, uti noggrannt öfvervägande.”
Med Nils Svensson förenade sig förre vice Talmannen Pehr
Eriksson från Wermlands och Lars Guslaf Andersson från
Elfsborgs län.
Pehr Nilsson från Malmöhus län: ”Som den förevaran¬
de Kongl. Propositionen så kort tid hvilat på Ståndets bord,
och man således icke hunnit taga så noggrann kännedom
hvarken af den eller af Bevärings-Komittéens Betänkande, är
jag nu urståndsatt att yttra mig i detalj 0111 förslaget samt
inskränker mig således att endast yttra några ord i hufvud-
saken. Enligt min uppfattning var meningen med bevarin-
gens inrättande år 1812, att den skulle utgöra landets för¬
svar, j den händelse att Henden skulle söka intränga inom
rikets landamären, ty sannolikt tänkte man då lika litet som
nu på något eröfringskrig, och jag håller före, att, derest
beväringen skall omorganiseras, denna omorganisation bör
sträckas till hela vår armé, ty vårt försvarsverk är, enligt
min åsigt, icke betryggadt genom denna inrättning, oaktadt
icke allenast den stående arméen tungt trycker på landets
modernäring, utan den utsträckta beväring-^pligten gör det
ännu ytterligare. l)å, såsom förslaget innehåller, den person,
som håller häst och karl, likväl sjelf skall, i händelse af krig,
utgå i krigstjenst, huru skall han då kunna skifta sin jord?
För fabrikerna äro likväl åtskilliga förbehåll gjorda, men
hvilken är det, som mest löper fara af fiendens anfall? Det
är väl sannt, att fienden kan sköfla jordegaren* skördar och:
bränna hans hus, men kan likväl icke borttaga eller förderf¬
va sjelfva jorden; för fabrikanten deremot kan han icke blott
förstöra hans byggnader, utan iian kan äfven göra machi-
nerna och allt annat, hvarpå han grundar sitt arbete, obruk¬
bart, och det är af sådan anledning, som jag anser alla böra
vara lika skyldiga att offra sitt blod och sina krafter för
landets försvar. Man har framhållit och berömt vår ståen¬
de armée, men om man rätt betraktar saken, hvilka äro de
bragder, som den uträttat? Den upprättades i slutet af 1600-
talet, då Sverige befann sig på höjden af sin glans, men
under Carl XII:s regering nedgick Sverige allt mer och mer
och lörlorade den ena provinsen efter den andra, utan att
den stående arméen kunde glindra det. Om Sverige blifver
nödsakadt att deltaga i krig, så tviflar jag icke, att ju
Svenskarne då, såsom fordom, skola uppstå såsom en man,
för att häfda sin sjelfständighet, och derföre tror jag det
vara bäst och klokast att grunda vårt försvarsväsende på ett
Den 7 Januari.
51
ordentlig nationalbeväpning, såsom t. ex. den i Schweitz,
uri hvilket land icke någon af de närgränsande stora militär¬
makterna vågat intränga. Man föreställer sig, att en ordent¬
lig nationalbeväpning skall blifva särdeles betungande, men
på det sätt bevaringsskyldigheten nu finnes ordnad, är den,
enligt mitt förmenande, lika tryckande, och likväl har man
derjemte den stående arméen att underhålla, utan att för¬
svaret derigenom är mera försäkradt.”
Falk från Skaraborgs lan: ”Sedan de närvarande ledamö-
Iterna instämt uti, .hvad vice Talmannen Ola Svensson yttrat,
anser jag det vara klokast att icke vidare orda i frågan, utan
ndast åberopa nämnde yttrande, hvilket, enligt min uppfatt-
ing, bör vara det kraftigaste stödet för Ståndets mening.”
Rosenberg från Christianstads län: ”Den fråga, som nu är
öremål för vår öfverläggning, anser jag vara af den vigt
ch djupgående beskaffenhet, att vi, om vi ock skulle åt
ensamma egna en eller annan halftimma, icke böra finna
hafva användt den tiden illa. Någon granskning af de-
aljerna i fiirslaget lärer väl icke nu komma i fråga, och der-
öre vill jag endast yttra några ord om andan, som genom¬
år detsamma. Man synas vilja äflas att förvandla Sverige
ill en militärstat, och derföre söker man på allt sätt uppe-
a den indelta arméen, som likväl genom den olika fryck¬
ling, den utöfvar, står såsom ett af de svåraste hindren för
allt framåtskridande och synnerligen för jordbrukets utveck-
1 ng. Då den emellertid ansågs otillräcklig till landets för¬
svar, införde man år 1812 bevaringsskyldigheten, hvilken då
ioke var så farlig och betungande, enär beväringen skulle
användas endast inom landets gränsor. Med tiden har likväl
denna beväringsskyldighet blifvit steg för steg förd framåt,
osh man står nu färdig att insticka landets söner i den stå¬
ende arméen. Om ett krig skulle utbrista, tror jag, att vi
träda i gamle Stenbocks fotspår, och då synes det mig
ira mindre klokt, att göra alltför stora ansträngninger för
it nuvarande militärväsendet. Då Fjerde Hufvudtiteln var¬
or oss förelagd, skole vi finna, att kostnaderna för vårt landt-
rsvar uppgå, om jag icke misstager mig, till 8 millioner
iksdaler, deruti likväl icke inberäknadt de med indelnings¬
verket föreenade kostnader, hvilka uppgå till icke så obetjM-
lig summa. Detta tyckes mig vara mycket stora uppoffrin¬
gs,r, endast för att kunna kallas en respektabel militär-stat,
och likväl kunna vi aldrig ställa oss i någon jemförelse med den
östra grannen. Yi böra egna oss åt utvecklingen af vår in¬
dustri och våra fredliga yrken samt icke uppoffra så mycket
för våra arméer, att det alltför tryckande ingriper i det enskilda
52
Den 7 Januari.
lifvet. Oaktadt jag således icke kan godkänna den Kongl.
Propositionen, hoppas jag likväl, att Utskottet, måtte på ett
tillfredsställande sätt lösa denna maktpål ggande fråga. Sär¬
skildt. anhåller jag att få uttala min protest emot den punk¬
ten i den Nådiga Propositionen, som innehåller förslag der-j
om, att man, i stället för den hittills medgifna rättigheten atti
lega karl i sitt ställe, hädanefter skall få friköpa sig ('rån
vapenöfningarne i fredstid för 100 R dr, hvilken summa icke;
ens motsvarar vanlig mansbot. Detta skulle, om det vinueij
Rikets Ständers bifall, icke drabba den rike och den fattigel
lika, och då de hafva ett gemensamt, fädernesland, är val
icke den fattige mera pligtig, än den rike, att uppoffra sitt
lif för detsamma. De böra alltså begge exerceras, och ingen
endast för en spottstyfver ega rätt att. undandraga sig denna
pligt mot fosterlandet. Om, såsom det uppgifves, meningen
är, att befäl skall tagas ur beväringens leder, så är det nödj-
vändigt, att icke de klasser, som böra antagas hafva mesta
bildningen, få undandraga sig millitär-ölningarne, utan att
såväl den rike som den fattige, personligen uti dem deltaga,
samt, om det gäller, gemensamt offra sin lekamen för foster¬
jorden."
Lars Olsson från Kopparbergs och östman från Vesteij-
Norrlands län m. fl. instämde.
Erik Ersson från Gefleborgs län: ”Då jag förut instänjt
med vice talmannen Ola Svensson, kunde jag väl nu afhålla
mig från att vidare orda i sakeri, men jag anser mig höifa
erinra derom, att jag redan vid förra Riksdagen framhöljl,
att det vore stridande mot Carl XI:s knektkontrakter, om
beväringen göres till soldater i den stående arméen. Man
kan visserligen säga, att ett sådant brott blifvit begånget re¬
dan, då beväringen år 1812 inrättades, men då var meningen
likväl åtminstone icke att göra beväringsynglingarne till sol¬
dater i fredstid, utan beväringen inrättades endast för ajtt
försvara landet emot fiendens anfall. Om det så fortgår, soini
man nu synes tillämna, så vet man icke, hvarest det kommer
att stadna; och när 3 Stånd kunnat besluta 2 års vapenijf-
ningar. så hindrar dem ingenting att också besluta 5 års
exercis och måhända äfven flere dagar. Det är enrot dcijas
befogenhet till ett sådant förfarande, som jag härmed \jill
nedlägga min protest såsom fullkomligt oberättigadt, sålänge
knektekontrakterna skola anses gällande.”
Med denne falare instämdo Mengel och Johan Pehrsson
från Upsala, Isoz från Stockholms, Jonas Andersson från
Östergöthlands, Olof Persson från Gefleborgs, Falk från Ska¬
raborg* och Ander» Jonsson från Wermlands län m. fl.
Den 7 Januari.
§3
Anders Gudmundsson från Hallands län: jag bar icke
tänkt uppträda i denna fråga, sedan Ståndets ledamöter in¬
stämt uti hvad vice Talmannen yttrat, och då Ståndet dess¬
utom känner mina tänkesätt och åsigter genom den del jag
tagit uti, Bevärings-kommilténs förhandlingar och af den re¬
servation, som jag emot nämnde komittes utlåtande och för¬
slag afgifvit. Jag hade trott, att det första 'enhälliga, ut¬
trycket af Ståndets mening skulle hafva funnit bästa anklang,
och när sedermera flere ledamöter här upplrädt och enhälligt
uttalat fosterländska önskningar emot den nådiga Propositio¬
nen, har jag deraf slutat alla vara ense derom, att alla höra
deltaga i landets försvar och att fattig och rik bör vara lika,
då det gäller landets gränser, lif och egendom. Att nu på
förhand och då man icke haft tillfälle att undersöka, i hvilka
afseenden den nådiga Propositionen afviker från kommitterades
förslag, yttra sig i detalj, anser jag icke lämpligt, utan jag
inskränker mig till att, lika med eder, mina bröder, önska
att icke blott, detta, utan alla Stånd måtte så ordna att
landets försvar blilver ändamålsenligt och pålitligt. Att två
års vapenöfningar äro olämpliga, anser jag vara till fullo be-
bevisadt af de reservationer, sorn finnas kommitterades betän¬
kande bilagdt, och den stående arméens indragning till större
eller mindre del bör, enligt min åsigt, icke komma i fråga
förr. än bevärings-inrätfningen blilver på ändamålsenligare
sått organiserad. För närvarande vill jag icke vara vidlyfti¬
gare, utan jag skall afvakta Utskottets åtgörande i frågan,
innan jag vidare yttrar mig.
Diskussionen var fulländad, och ifrågavarande Kongl.
Proposition blef. uppå derom af Talmannen framställd pro¬
position, till Lag-Mskollet remitterad.
§ 6.
Föredrogs ånyo Kongl. Maj:ts, den 4 i denna månad bord¬
lagda, nådiga Proposition om förkortning af den tid, hvarå
Kronans egendomar utarrenderas; och yttrade i anledning af
denna:
A'ils Olss 7i från Malmöhus län: “Efter mitt förmenande
är det icke gagneligt, utan tvärtom skadligt att bestämma
arrendetiden till mindre än 30 år, ty ju längre tid arrenda¬
torn medgifves, desto bättre sköter han egendomen."
Rosenberg från Christianstads och Sven Gustaf Johans¬
son från Jönköpings län instämde.
Kygrist från Wermlands län: “Jag förenar mig så myc¬
ket heldre uti, hvad A ils Olsson anfört, som erfarenheten vi¬
54
Den 4 Januari.
sat, att arrenden, ingångna för längre tider, medfört större
gagn både för arrendatorn och jordegaren, än händelsen va¬
rit, då jord eller egendom på kortare tid bortarrenderats.1'
Anders Andersson och Anders Jonsson från Wermlands,
Svensen från Kalmar och Lars Guslaf Andersson från Elfs¬
borgs län instän de.
Mengel: “Jag har icke närmare tagit reda på den ifrå¬
gavarande nådiga Propositionens innehåll, men jag är likväl
mera hugad för kortare arrendetid, än 30 år, ty om man tänker
efter, tror jag erfarenheten hafva visat oss, att då enskild per¬
son utarrenderar sin fasta egendom, sådana arrenden mer-
ändels afslutas på kortare tid än 30 år, ja kanske i de
liesta fall på hälften så kort tid. Efter min åsigt skulle det
derföre vara fördelaktigare för Staten, om arrendetiden be¬
stämmes till 13 eller 20 år, särdeles som arrendatorn alltid
bör hafva optionsrätt att varda vid arrendet bibehållen. Då
man vet, huru såväl Statens som enskildes egendomar under
en tidrymd af 30 år stiga och falla i värde, tror jag det
blifva en ömsesidig fördel, om arrendetiden bestämmes till
15 eller 20 år."
Sedan Anders Eriksson från Elfsborgs, Johan Pehrsson
från Upsala, Isoz från Stockholms och Alls Pelersson från
Kalmar län instämt med Mengel, bad denne få tillägga, att,
om man betraktar saken från arrendatorns sida, ju längre
arrendet är, desto bättre är det för denne, men jag hoppas att
tillsynen öfver de utarrenderade egendomarne hädanefter skall
blifva bättre, än hvad den hittills varit.
Nyt/rist: “Jag vidhåller ännu, hvad jag redan förut ytt¬
rat, att jag anser längre arrendetid vara fördelaktigare såväl
för arrendatorn sorn jordegaren, men en jemförelse emelian
de arrenden, sorn göras för Statens räkning och dem, som
ingås emellan enskilde personer, är icke lämplig, ty vi veta
ganska väl, att arrenden, som uppgöras om Statens egendo¬
mar. upprättas på de af Rikets Ständer bestämda fider, då
deremot den enskilde inskränker sig till kortare arrendetider
derföre, att han sjelf eller hans barn möjligen kunna vilja
taga egendomen i besittning. Vä! är det sannt, att egendo¬
marne kunna, under arrendetiderna, både stiga och lalla, men
jag tror likväl icke Staten förlora så mycket på de längre
arrendena, i afseende på sjelfva arrende-afgifterna, ty, om
arrendatorn vet, att lian får egendomen på 30 års arrende,
beräknar han säkerligen och finner sin uträkning vid att be¬
tala högre arrendeafgift, än om han får besitta egendomen
under en kortare tid."
Den 7 Januari.
55
Johanne* Andersson från Skaraborgs län: “Öm me¬
ningen är att afse Statens fördel, lärer väl icke kunna be¬
stridas att den uti den nådiga Propositionen föreslagna ar¬
rendetiden är mycket lämplig, men om man deremot afser
arrendatorns fördel, så borde man bestämma arrendetiden till
50 år, ja till och med på lifstid. Om en arrendator får be¬
sitta en egendom under 20 år, så hinner han ganska väl
[både dika och odla samt sätta egendomen i så godt skick,
den kan blifva, och då arrendatorn derjemte berättigas, att,
framför någon annan bibehållas vid arrendet, om han dertill
finner sig hugad, kan jag icke annat än godkänna, hvad Kongl.
Maj:t uti den nådiga Propositionen föreslagit."
Anders Eriksson från Elfsborgs, Lars Magnus Knutsson
från Östergöthlands, Sandstedt från Jönköpings, Sköldberg
från Nerikes och Olof Olofsson i Olebyn från Wermlands
län instämde.
Efter det diskussionen förklarats fulländad, blef ifråga¬
varande nådiga Proposition remitterad till Stats-Utskottet.
§ 7.
Nedannämnde Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner och
Skrifvelser blefvo, vid nu förnyad föredragning, remitterade
till Slats-U:sköttel:
i:o Kongl. Maj.-ts nådiga Proposition om pension på all¬
männa indragningsstaten för Landskanslisten i Gefle¬
borgs län J. A. Hansson;
2:o Dito dito om dito dito lör Öfversten O. A. Bruncronas
enka och ogifta döttrar;
3:o Dito dito om dito dito åt fiirvaltaren vid Nyköpings
Kronomagazin G. Meurk;
4!o Dito dito om dito dito åt Chefen för Telegrafverket
i riket, General-löjtnanten C. Akrell;
5:o Dito dito om försäljning till skatte af de Danviks
hospital tillhöriga med ständig städja och besittnings¬
rätt på innehafvaren upplåtna hemman och lägenheter;
6:o Dito dito om anslag och kronotionde till en prostetun-
na för Singöförsamling inom Närdingshundra kontrakt
af Upsala stift; 1
7:o Dito dito om dito dito till fyllnad af bristande proste-
tunnor inomölands och Frösökers kontrakt af Upsala stift.
56
Den 7 Januari
8:0 Dito dito om beviljande af anslag för iståndsättande
och förändring af läroverksbygnaden i Carlstad;
9:o Dito dito om Arjeplougs skolebnrds upplåtande till bo¬
ställe åt Skolmästaren derstädes;
10:o Dito dito om pension från allmänna indragningssfaten
åt Adjunkten vid Skara Högre Elementar-Läroverk,
Magister J. Rosell;
11 :o Dito dito om anslag för inrättande af bildningsanstal-i
ter för lärare vid Elementar-läroverken; samt
Kongl. Maj:ls nådiga Skrifvelse)':
1:0 angående låneunderstöd för anläggning af en jernväg
förbi Hedens forssar i Luleå eif;
2:o med uppgifter i fråga om de i riket befintliga pae-
dagogierna; samt
3:0 med öfverlemnande af uppgifter, rörande de af kom mu¬
ner och enskilde personer till lärare vid rikets elemen-
tar-läroverk gjorda donationer,
§ 8.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi- U/sJcofet remitte¬
rades, vid nu skedd förnyad föredragning, Kongl. Majus nå¬
diga Proposition, med förslag till ordnande af Biskoparne:
löne-inkomster.
§ 9-
Vid skedd föredragning remitterades till Lag-Ulsko/le'
Kongl. Maj:(s nådiga Sk) il reise med de af särskilde kommit-■
terade afgifna underdåniga förslag, angående Kommunal--
styrelser.
§ 10-
Vid förnyad fördragning af Kongl. Maj-.ts nådiga Skrif¬
velse, i fråga om löneförhöjning för år lt-57 åt de vid stor.
stiftesverket i Stora Kopparbergs län samt alvitiringen i Vester-
Norrlands, Vesterbottens och Norrbottens län anstallde Landt¬
mätare, yttrade:
Olof Nilsson från Westerbottens län: “Jag önskar
så mycket heldre framgång åt, hvad Kongl. Majds fö¬
revarande nådiga Skrifvelse innehåller, som jag vet. att af-
vittringen i de norra Länen är af högsta behof påkallad. Äp-
damålet med denna är att skilja de enskildes egor från dea
mark, som är kronan tillhörig, och enär afvittringen i Wej-
Den 7 Januari.
57
sterbottens län, sorn innehåller 36,514 tunnland, hvaraf 480
kronohemman* andelar och torp. redan fortgått i 3ö år. tror
jag hvar och en inse behofvpt af. hvad Konst. Maj t föreslagit.
Motionen remitterades härpå till S(a/s-V/skollel.
§ H.
Föredrogs och bortilades 2:dra gången.
1:0 Banko-Ulahn!tets ullålande ,\:o 6; samt
2:o Prolt.kolls-Uldraq från Vällofliga Borgare-Ståndet
\:o 94.
§ 12.
Nedannämnde fråu resp. Med*tånden ankomna Protokolls¬
utdrag föredrogos och lade* till handlingarne, nemligen från
Högloft. Kidd. och Adeln n:ris 89 '/t. 90 — 93, 95—97;
Ilögvörd. Preste-ståndet n:ris 116 —119 samt
Välloll. Borgare-ståndet n:ris 110—117.
§. 13.
Vid föredragning af ett från Vällofl Borgare-ståndet an¬
kommit Protokolls-utdrag N:o 118, af innehåll, att bemähla
Stånd beslutat kommunicera Mcd-stånden en till Borgare¬
ståndet, enligt anmälan, anländ, på Franska språket af So-
cietä Nazionale Italiana aflåten. Torina den 23 sistlidne De¬
cember daterad, af General-Sekreteraren .1. La Farina, å Pre¬
sidenten. Generalen Garibaldis vägnar undertecknad skrifvelse,
i anledning af underrättelsen om Herr Lallerstedt* den 11
nyssnämnde månad väckta motion, med afseende på beskick¬
ning från Sverige till en kongress för de Italienska angelä¬
genheternas ordnande: varande berörde skrifvelse i Svensk
öfversättning Protokolls-utdraget följaktig; och beslöt Stån¬
det. efter skrilYelsens uppläsning, att densamma skulle i Stån¬
dets Protokoll inflyta och Protokolls-utdraget läggas till hand¬
lingarne; och var nämnde skrifvelse af följande lydelse:
Turin den 23 December 1859.
Herrar Representanter!
Genom tidningarne hafva vi erfarit, att de är de repre¬
sentanterna för det Svenska Borgare-ståndet hos sin regering
petitionerat, att de Svenska ombuden vid kongressen i Pa¬
ris, måtte undfå sådana instruktioner, sorn medgifva medler-
sta Italiens folk rättighet att ordna sina politiska förhållan¬
den såsom de sjelfve önska.
Denna af egen drift vidtagna åtgärd är ett prof på de
58
Den 7 J annar i.
känslor, Sverige hyser för Italien, och vart Sällskap, stiftadt
i ändamål att åt Italien vinna den sjelfständighet och den
nationella enhet, som man ända till våra dagar vägrat oss,
anser för sin pligt, att, i hela den Italienska nationens
namn, för er uttrycka de liiiigaste, de varmaste tacksägelser.
Herrar Representanter! De allvarliga händelser, sorn
stunda, kunna låta kriget utbryta i åtskilliga delar af Europa.
Om Italienarne en gång komma att utgöra en enda nation,
så skola de söka att återgälda sin tacksamhetsskuld till den
ädla Svenska Nationen — denna skuld, som ert högsinnade
initiatif till vår förmån pålagt oss.
Glömmen icke, att mer än Monarkerna måste folken
sinsemellan vara solidariskt förenade. Då de förra söka att
förfoga öfver nationerna efter sina syften, måste de sednare
inbördes lenina hvarandra bistånd, för att komma till enhet,
sjelfständighet och frihet.
Emottagen våra tacksägelser och vår djupa högaktning;
o
A Presidenten General Garibaldis vägnar:
J La Farina
Vidimeras:
Ex officio
Albin Johansson.
Ståndet åtskildes kl. '/, till 2 eft. midd.
In fidem
N. A. Fröman,
Den 14 Januari.
59
Den 11 Januari.
Plenum kl, lO f. m.
Af Protokollet för den 4 innevarande månad justerades
u och godkändes 16 punkten uti l:a §.
§ 2.
Följande Ståndets Ledamöter erhöllo på begäran ordet
ch yttrade:
Ola Jönsson från Malmöhus Län: ”Det är redan skrifvet
;i mycket uti beväringsfrågan, att jag icke skulle ytterligare
ssvära Ståndet uti detta ämne, om jag icke i dessa dagar
erhållit uppmaning af mina Kommittenter att uppträda uti
snna fråga; Och vågar jag alltså, med anledning af Kongl.
JK!aj:ts Nådiga Proposition af den 31 December sistlidet år,
:igående förnyad författning om utskrifningssättet och in¬
rättningen af allmänna beväringsmanskapet, samt med den
rätt. 56 § Riksdags-Ordningen i sådant hänseende lemnar,
anhålla om Ståndets uppmärksamhet, då jag nu tager mig
friheten uppläsa detta anförande :
»Då frågan om Svenska Folkets vapenpligt, om Bevä-
riagsskyldigheten, otvifvelaktigt är en af de vigtigaste, som
d innevarande Riksmöte förekommer, är det Representan-
ns skyldighet att tillse det densamma, så vid t möjligt är,
ifver löst på ett med folkets önskningar och det allmännas
rdel öfverensstämmande satt. Jag tillåter mig derföre att,
ed anledning af Kongl Maj:ts Nådiga Proposition till Ri¬
kets Ständer den 30 sisth December, angående förnyad för¬
fattning om utskrifningssättet och inrättningen af allmänna
beväringen, få- fästa uppmärksamheten vid vissa deri förslags-
5 intagne punkter, såsom eniigt mitt förmenande icke le¬
mle till det ofvan antydda målet.
Den Nådiga Propositionens 7 § mom. 1 innehåller bland
nät, stt i allman tjenst anstallde personer skulle i hän-
vt
da
an
de .se af krig vara från vapen eller vapenpligt fritagne. Detta
förslag kan jag så mycket mindre bifalla, som det bör vara
en oeftergiflig skyldighet för hvarje medborgare, att så myc¬
ket i hans förmåga står, bidraga till fäderneslandets försvar
60
Den / / Januari.
och sjelfständighet, och de inom bevärings-åldern varande
tjänstemännen ej kunna anses för Rikets civila tjenstår så
vigtiga, att de icke med äldre personer i händelse af fiendt¬
ligt infall kunde ersättas, men deremot är vådan af ett dy¬
likt lagstadgande i ögonen fallande.
Det skulle enligt, mitt förmenande icke blifva mångfi,
af deni, hvars ekonomiska ställning medgåfve inhämtandet t.f
nödiga kunskaper för inträde på tjenstemannabanan, som i
händelse af tecken till krig icke skulle skynda att söka an¬
ställning, äfven såsom blott e. o. tjenstemän i något af Rikets
Embetsverk, t ex. Telegraf och Tullverken, oberäknadt alla
andra inrättningar, inom hvilka de skulle blifva befriade från
skyldigheten att deltaga iförsvaret för Konung och Fädernes¬
land. da. mången vore måhända i sådant lall belåten med
en anspråkslös vaktmästare-titel och följaktligen blef, det åt¬
minstone med få undantagne endast den arbetande klassen eller
rättare hundens söner, som hnge äran att såsom beväring; i-
karlar våga lif och hlod för, hvad som bör vara för hvarje
landets innebyggare heligt, nemligen frihet och sjelfständighet.
Vidare anföres i mom. 2 att skulle för öfrigt några särskil¬
da omständigheter förefinnas eller någon finska att blifva
från beväririgs,skyldigheten fri, vill Konungen tillbe, huruvida
en sådan rätt kunde sökanden meddelas. Detta stadgande
bl ifver otvifvelaktig! lika obehagligt för konungen som vår¬
ligt för det allmänna. Först och främst blefve ganska sä¬
kert Konungens dyrbara tid med granskning och pröfning nf
de många ansökningar, som vid förekommande fall ingifvas,
allt för mycket upptagen, och dessutom skulle hvarje undan¬
tag eller sålunda meddelad befrielse från ifrågavarande skyl¬
dighet väcka en billig förtrytelse hos dem, som icke bielke
hugnade med samina nåd och i följd häraf, komnie troligen
att förlamas deri bättre håg och anda, som hos soldaten måsie
under krigets niodor finnas.
I § 12 bestämmes, att den afgift, sorn beväring=yngliri-
gar erlägga för befrielsen från vapenölningar i fredstid, skulle
utgöra en fond under benämning af allmänna BeväringslV.n-
den. hvilken under Kongl. Majus disposition borde användas
till befäls-ämnens danande. Det hiilvudsakligaste jag härvid
vill anmärka är medlens användande uteslutande till detta
ändamål. Mig synes det lämpligare, att alpilten inginge di¬
rekte till stat s-kassan och användes såsom bidrag till krigs¬
maktens underhåll
I lii § heter det, att Beväringskarl. som sätter legd karl
i sitt stalie, ansvare för legokarlens inställande under fanan,
vid uppbåd till tjenstgöring med påföljd, ifall den legde utan
Den i i Januari.
61
Sjukdomsförfall utebli (‘ref, att antingen inom 14 dagar an¬
skaffa annan legokarl, eller oek sjelf träda i stället.
Detta stadgande är enigt mitt omdöme, såvida någon
legningsrätt skall finnas, fullkomligt opraktiskt, ty sedan le-
gokarlen blifvit af vederbörande myndigheter godkänd oell
antagen, bör väl beväringskarlcns skyldigbet anses vara på
flen legde belt och hållet öfverflyttad och följaktligen ansva¬
ret för underlåtenhet att till tjenstgöring sig inställa endast
drabba honom: hvarföre det skulle vara svårare för myndighe¬
terna att taga reda på den legda, än den verklige bevarings-
karlen, kan jag ej finna.
I § 22 stadgas vidare, att Beväringsmanskapet (med få
Undantag) från till hafvet gransande stader och socknar skola
i händelse af krig tjenstgöra på flottan: häremot är jag lika
mycket af egen öfvertygelse som af mina kommittent er upp¬
manad att på det allvarligaste protestera. Med undantag af
deni. sorn bo alldeles utmed hafvet, neli sorn äro verkliga
(sjöman eller också hafva fiskeriet till sitt näringsfång äro na¬
turligtvis de i till hafvet angränsande stader och socknar
boende personer, lika litet sjövana, sorn hvilka af Rikets öf¬
rige innebyggare sorn helst, hetta stadgande, hvilket, om jag
ej misstager mig. gjordes redan vid 18.7—184' årens Riks¬
dag. har inom den Skånska allmogen vackt bekymmer och
billig förtrytelse.
180-i års olyckliga händelser äro ännu i allt för friskt
minne, och följderna af en ny utskrifning till ajli tjenst' torde
blifva ganska obehaglige. Kärleken till Konung och Fädernes¬
land har städse varit en tillräckligt stark driffjäder lör Sven¬
ska folket, att våga allt för Dess försvar, nar det sjelf fått
välja de vapen det ansett sig bäst kunnat begagna, men der¬
emot fruktar jag. att försvaret, genom de till sjötjenst ovane,
dock dertill dömde Beväringsynglingarne, torde blifva gan¬
ska svagt.
dag får derföre vördsamt föreslå, att fiirst och främst
endast verkligen sjiivane personer, må till tjenstgöring å flot¬
tan uttagas, saint sedan de, hvilka sådant önska och vid
mönstringen sig dertill anninia. Skulle antalet häraf icke
blifva tillräckligt för flottans bemanning, syrius mig lämpligt,
att bär liksom i \ issa andra länder, fyllnaden anskaffas ge¬
nom värfning, då omständigheterna sådant påkalla.
dag hoppas, att Rikets Högloflig» Ständer fästa upp¬
märksamhet vid denna åtin på billighet och rättvisa grunda¬
de framställning. Skulle den återigen, likväl mot all förmo¬
dan, lemnäs utan afseende, skall det dock blifva tilllredsstäl-
62
Den 11 Januari.
lande för mig:, att härutinnan hafva uppfyllt min pligt, full-'
komligt öfvertygad, att Regering och Ständer någon gång
skola lyssna härtill.
Slutligen kan jag ej underlåta att fästa uppmärksamhe¬
ten på olagenheterna af de föreslagne och redan införda ber
stäinmelser, att beväringsmanskapet skall undergå 30 dagars
vapenöfning, fördelade på 2:ne år. Den kostnad och olägenr
het, som härigenom tillskyndas såväl den enskilde sorn det
allmänna, hafva redan åtskillige motionärer inom detta Stånd
både tydligt och omständligt visat Det är svårt att. inse,
att en så lång tid för manskapets vapenöfning kan vara be¬
höflig helst som utbrottet af ett krig väl ej kan ske så ha¬
stigt, att nödig bildning för krigsyrket ej dessförinnan kuni
de vinnas.
Men för den händelse att stadgandet om den längre öf-
ningstiden tvärtemot Bonde-Ståndets enhälligt uttalade ön¬
skan, kommer att bibehållas, bör man väl åtminstone kunna
påräkna så mycken rättelse (örn ej mera står att vinna) att
beväringsmanskapet får undergå hela vapenöfningen vid ett
möte i stället för 2:ne, då derigenom de onödiga och onyt¬
tiga samt besvärlige och dubbla marscherna till och från
mötet undvikas.
Det bör ingalunda förbises, att ofvan antydda olägenhe¬
ter, som den tvååriga vapenöfningen medföra, äro för Bonde-
Sfåndet kännbarast, hvarföre frågan för inedstånden visserli¬
gen för deras enskilda del kan vara mer och mindre likgil¬
tig. Men det oaktadt vågar jag hoppas, att Med. Stånden
icke skola genom sina beslut påtvinga Bonde-Ståndet en lag,
som för detsamma blifver högst skadlig.
Om aflåtande af detta mitt anförande till det Utskott, till
hvilket ifrågavarande Nådiga Proposition blifvit remitterad, och
att det i sammanhang härmed må blifva behandladt, får jag
vördsamt anhålla.
Anders Persson från Malmöhus, Sven Rosenberg och
Jöns Månsson från Christianstads, samt Olof Alisson och
Olof Linds/röm. från Westerbottens Län hördes häruti instäm¬
ma; hvarjemte Hakan Olsson från Christianstads Län förkla¬
rade det lian förenade sig uti Ola Jönssons ofvanintagna an¬
förande, men anhöll att få inkomma med ett skriftligt
tillägg
Gusfaf Johansson från Kronobergs Län: »Äfven jag har
uppsatt ett skriftligt anförande i samma sylte som Ola Jöns¬
son och ber nu att lå uppläsa detsamma:
Den 44 Januari.
63
Med anledning af Kongl Majtts Nådiga Proposition, an¬
gående beväringsmanskapets vapenöfning ar, vill jag härmed
afgifva följande yttrande.
Denna fråga är för vårt stånd af ganska stor vigt; följderna
deraf arn, snart sagdt, oberäkneliga, och enär tyngden af de i
Nådiga Propositionen föreslagna förändringarne alltid skola
blifva kännbarast för detta stånd, emedan vi måste tillsläppa
det ojemförligt största antalet beväringsmanskap, så torde det
ursäktas. 0111 vi fördenskull föra den högljuildaste klagan der¬
emot,. Anda sedan sistl. Riksdag har från alla landsändar
fl rsports en stor missbelåtenhet med den fördubblade vapen-
ö ningstiden, och våra kommitenter hafva enstämmigt upp-
njanat oss att påyrka en skalig lindring häruti. Vi hafva
emellertid förut tröstat deni dermed, att den af Kongl. Majit
tillsatta kommité nog skulle söka att i väsendtlig mån al¬
li elpa denna klagan. — Men huru nedslagen blifver man
icke. då man röner motsatsen af, hvad man har hoppats oell
vpntat. Den Nådiga Propotionen har helt annat att innebara
äii lindring; tvärtom, skulle den blifva antagen, då blefve det
or da ännu värre: Jag hade trott, att det lilla Sverige skulle
v;tra tillräckligt betungadt med de omkostnader, vi redan
h;ifva för krigsmaktens underhåll; att Landtförsvaret tarlvar
8 686.1)00 R:dr och Sjöförsvaret 3,24 1,530. summa 11.928,430
R dr Ruut, hvilken summa, då pen«ionsstaten blifvit till igd,
utgör nara hälften af hela statsutgiften; detta år i sanning
hf pnadsväckande, men är ändå icke allt; härtill må nu läg-
gr s rust- och roteringskostnader, som kunna antagas till
5, 1)00.000 R:dr. Tillagger man nu alla de dagsverken, som
beväringsmanskapet förspiller, utom hvad som annars åtgår
ur der öfningstiden, så vill det synas mig, som saken tålde
att tänka på, innan man betungar landet med nya pålagor.
A t ytterligare öka dessa nog dryga kostnader, vore att lägga
stern på börda, ja. att under fridens lugn utpressa landets
m irg, medelst oerhörda krigsrustningar. Mig förefaller det
m ndre lämpligt, att nu, då jernvägsarbefen pågå, taga så
m inga arbetskrafter och kapitaler i anspråk till improduktiva
ändamål. — Deremot torde vara bättre, att samla alla kraf¬
ter, som stå till buds, inskränka så mycket sorn möjligt på
statsanslagen, för att blifva i tillfälle att med egna medel
bygga en del af våra jernvägar, och sålunda minska den ut¬
ländska skuldsättningen.
Uti den Nådiga Propositionen är föreslaget, att den, som
vill köpa sig fri från två års vapenöfning, skall betala P O
R: ir: denna förmån kan endast komma den rike till del, men
äftten den mindre bemedlade, som har satt sig ned på egen
64
Den 11 Januari.
torfva, kan hafva ganska känbar förlust af, att 3 å 4 vec¬
kor under den för jordbruket vigtiga såningstiden lemna sitt
hein. men detta oaktadt måste lian beqväma sig dirti!],
emedan summan vore alltlilrstor för honom att åstadkomma.
Att befrielse från vnpenöfnirigspligt lemnäs en del tjenste¬
man , torde ej vara så alldeles rättvist. Ilen soth
engång friköpt sig, borde val icke vara skyldig alt (rada
under vapen i krigstid; men då den Nådiga Propositionen
innehåller, a t den friköpt,*» boväritgsynglingcn, som således
icke år öfvad, ändock vid infallande krig är skyldig att ingå
i krigstjenst, så torde man få antaga, att det icke skolje
vara så särdeles nödigt, att på«ått, som sker, ol va bevärings¬
manskapet; jag förmodar skälet dertill vara. att något krig
icke gerna kan så plötsligt inbryta, utan att en eller annan
månads tid kan förut la anvåndås för att öfva de vid vapfn
oöfvade: ty svårligen lärer det kunna antagas, att de erlagfe
100 Rtdrna göra honom skicklig till krigstjenst.
Jag fiiranledes alltså att på det allvarligaste yrka och i
fosterlandets namn bedja Höglofl. Lag-Utskottet behjerta d ;t
förslag, sorn jag har nedan vill framställa.
l:o. Alt beviiringspligten må hädanefter blifva så beskaffa f,
sorn den var föro sisth Riksdag, endast med det tillag a',
att den, sorn vill friköpa sig från denna vapenöfning,
betalar 30 R:dr R int
2:o. Att af den sålunda uppkommande tillgång hildas <m
el i (Corps, med vilkor att inga andra medel dertill må ai »-
vändas, än de, som erläggas af ynglingar, hvilka kö at
sig fria från vapenöfning.
Detta är allt, hvad jag anser vara nödigt i afseenc e
på beväringsmanskapets öining under fredstid.
Val vet jag. att de llöglofl. medstånden hafva magt att
påtvinga oss den utsträckta vapenöfriingspligt, som den N i-
diga Propositionen föreslår, men det torde tillåtas mig sitt
erinra: att likasom det icke alltid ar nyttigt, så år det ic ;e
heller riitt och billigt, att begagna sig af en gifven öfver¬
makt. Men jag tillfiirser mig ett bättre, och är fullt i f-
vertygad, att ett vänligt narmande till hvarandra i skiljda
åsigt er, med blicken fastad på allmänt väl. gemensamt un¬
derlättande. der bördan trycker, skall verksamt framkalla in¬
bördes aktning och lör roende, såval statsmakterna sinsemel¬
lan som ock emellan de högre och lägre stånden; och då
skola säkerligen alla saker i enighet och sämja alslutas, egli
fosterlandets vallard bast beframjas.
Den /1 Januari.
65
IJustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: BDå jag af gil¬
tiga skäl var förhindrad att vara närvarande i sista Plenum,
då Kongl. Mnj:ts ofvananmärkta Proposition till Utskott re¬
mitterades, har äfven jag uppsatt mina tankar i ämnet skrift¬
ligen. Det kunde val synas som om detta nu mera vore öf¬
verlind.gt. då redan tvenne dylika anföranden äro affattade
och uppläste, men då mitt är hufvudsakligen skiljaktigt från
deras, får jag anhålla, att få uppläsa detsamma samt att det
må åtfölja den Kongl. Propositionen till Utskottet. Det är
af följande innehåll:
Kongl Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer
angående Beväringsskyidighetens fullgörande skall utan tvif¬
vel uppväcka oro i hela landet. Det vid nästlidne Riksdag
ilnet Bondeståndets medgifvande tillvägabragta beslut 0111
beväringsexercisens utsträckande till g:ne år, just under en
tid, då både dagsverken och penningar voro ganska svåra
vt t. åstadkomma, dels i anseende till de stora, pågående jern-
vägsarbefena, och dels till den inträffade penningkrisen, har
redan förut alstrat missnöje och förorsakat stora uppoffrin¬
gar, men man hoppades att detta, som man trodde, af tillfäl-
iga orsaker framkallade beslut, icke skulle af Rikets näst
(sammanträdande Ständer bifallas att längre tillämpas. Dessa
: orhoppningar hafva emedlertid nu, genom den Kongl. Pro-
!>ocitionen gjorts vacklande; skulle denna vinna framgång,
oaktadt liela Bondeståndets uttalade ogillande, och oaktadt
le många inom detta Stånd väckta motioner, alla utgående
lerpå, att den dyra bevärings-exercisen skulle under fredstid
lpphöra, eller åtminstone inskränkas till 1 år, och i förra
allet, ojemförligt mindre kostsamma öfningar socknevis, huf-
vudsakligast med målskjutningar införas, så skulle dessutom,
till råga på olyckan, legningsrättigheten alldeles upphöra.
Visserligen innehåller den Kongl. Propositionen, att om det
Skulle befinnas, att flere sig anmält till erläggande af den
bestämda afgiften, än som kunnat komma i åtnjutande af
(lenna förmån, Kongl. Majit må ega att, sedan lottning blif¬
vit verkställd, uppå serskildt gjord underdånig anmälan, till¬
vita desse att lega i sitt ställe, men först och främst måste
man härvidlag betänka, att den i Nåder föreslagna lösesum-
raan är så hög, att troligtvis högst få skola magta att på
c essa vilkor befria sig från vapenöfningrns utgörande, och
säkert är, att icke några mindre bemedlade, således allmo¬
gens söner i allmänhet, aldrig skola kunna det, och således
är äfven legningsrättigheten omöjliggjord.
Visserligen har inom vissa orter, sedan beslutet om 2:ne
ära vapenöfning fattades, den nu ifrågasatta summan blifvit
Bonde-Stm Vret- vid 1869—BO år "ris Hiktdag. IV. 5
Den I'/ Januari.
af en och annan utgifven till en legokarl, men man måstej
likvist besinna, att den legde då, icke allenast förbundit sig
att fullgöra de 2:ne årens vapenöfning, utan. afven att under
de 3 följande åren ansvara för vapenpligten i händelse af
krig, visserligen detta sistnämnda emot serskild ersättning,
hvilken dock i allmänhet varit högst ringa jemförelsevis mot
hvad den måste blifva om någon skulle legas vid sjelfva kri¬
gets början. Nu har man ansett, utbrottet af ett. krig om
också ovisst, åtminstone mindre troligt, sedan man nu så
länge vant sig vid freden, och derföre har den legde icke
mycket tänkt på detta; men i alla fall har han under alla g
åren varit bunden, så att han icke kunnat taga någon ny
lega, och måste derföre alltid lefva i ovisshet. Nu deremot;
har trtan genom erläggande af ]00 R:dr endast befriat sig
från de 2:ne årens vapenöfning i fredstid och måste andt,
gå ut sjelf eller genom någon annan, i händelse af Foster¬
landets försvar, men någon legokarl torde i sådan händelse*
vara svårt, om ens möjligt att få; åtminstone hl elve den så
dyr, att icke många skulle magta att betala densamma.
Hufvudsyftemålet med den ifrågavarande friköpaings-.
rättigheten skulle vara, att åstadkomma medel för bildande;
af ett ökadt antal underbefäl. De summor, som härigenom
skulle komma att inflyta i den s. k. Beväringsfonden, blefv<>
ganska betydliga om man kunde såsom säkert antaga att så
många begagnade sig af friköpningsrättigheten sorn beråkf
nadt är, de skulle då uppgå till omkring En million IDd^
årligen, men troligen blefve de ganska få, hvilket man kaiji
tued någorlunda visshet sluta deraf att, enligt kommitteemjt
berättelse hittills i medeltal utaf 21,(00 aproberade, endast
1,000 å 1,700 begagnat legningsrätten oaktadt vilkoren, enj-
ligt hvad förut är anfydt, varit vida fördelaktigare än de nvi
skulle blifva, och man kan vara öfvertygad, att största deleiji
legt endast af fruktan för krig. I hvilket fall som helst, s$
blefve denna inkomst för Staten så obestämd, att svårligen
derpå kunde byggas någon säker beräkning. En mängd yng¬
lingar skulle i följd deraf blifva inlåckadc på tjenstemanna*-
banan och sedan, måhända lemnade utan sysselsättning och
framtid, oduglige att återgå till sina förut innehafda yrken;
eller också skulle Staten på annat sätt göra nya uppoffringar
för deras aflönande tinder tjenstetiden och pensionerande, nät-
de blifva oduglige till tjenstgöring. Den kommittén, som på
Ständernas begäran blifvit af Kongl. Majit tillsatt för dennji
frågas utredande, har, i sitt betänkande, på gifven uppmaj-
ning äfven företagit en så kallad undersökning huruvida,
socknens inrättade vapenöfningar skulle kunna utföras, mei
Den 111 Januari.
67
dervid beklagligen kommit till det resultat, att detta skulle
vara »nära noy omöjli yl. »
Saken är förmodeligen den, att kommitterade icke åsyf¬
tat något annat resultat, och i så fall kunde de icke an¬
nat an lyckas, helst då de bade till uppgift, icke som Bon¬
deståndet vid hvarje Riksdag begära, att, nied bortläggande
af de kostbara större sammandragningarne. få öfvas socken-
vis af en korporal eller underofficer, och dervid utan all lyx,
få begagna egna kläder och egen kost, och kronan endast
bestå gevär, utan att jemte de vanliga vapenöfningarne äf¬
ven exersera socknevis, hvilket naturligtvis icke skulle lätta
den iifverklagade bördan eller minska kostnaderne för Stats¬
verket, helst sorn Koinittérade utgått från den principen att
yngiingarne älven vid desse små obetydliga samlingar, nöd¬
vändigt måste lefva på krigsfot, slita kronans kläder, äta kro¬
nans kost, ja till och med för den minsta förseelse ställas
inför krigsratt. — Slutligen, fiir att göra svårigheterna nog
åskådliga, påpekas de stora kostnader som skulle uppkomma
genom anskaffande af förvaiingsrum fiir gevärspersejdlarna
samt resor för militärbefäl; reflexionerna häröfver göra sig
sjelfva, när man besinnar att här vore fråga om på sin höjd
ett eller annat dussin gevärspersedlar för hvarje socken, som
kunna förvaras i hvilken bondstuga som helst, samt en kor¬
poral eller underofficer, hvilka icke pläga vara så tunnsådda,
att de behöfde särdeles lång väg att resa; många socknar
lärer väl icke finnas, som alldeles äro i saknad af sådane,
Det egentliga skälet torde emellertid ligga på botten: man
är rädd för att skicka ut vapen till Folket. Man hade så
gärna kunnat säga det rent ut.
Anmärkningsvärd! är, att. oaktat Kongl. Majit tyckes
påräkna att omkring hälften af de aproberade bcväringsyng-
lingarne skola friköpa sig, det hittills beviljade anslaget till
mötcskostnader och beklädnad för beväringen, äskas att
fortfarande utgå till samma belopp äfven hädanefter och till
:>ch med definitivt bestämmas. — Häraf skulle man kunna
draga den slutsats, att den s. k. förstärkningen, d. v. s. den
delen af beväringen, som icke friköpt sig, vore ämnad att
framdeles exersera dubbelt så lång tid som hittills, ty i an¬
nat /all, hade ju möteskostnaderne bordt nedsättas till hälf¬
ten, likaså beklädnads-bidraget: härigenom kan också det
doga lösningspriset förklaras och endast i detta fall lärer det
val också komma att i Fonden inflyta; men derigenom voro
jckså Allmogen nära nog ruinerad. — Tro hundra tusen
dagsverken af den raskaste delen af den manliga befolknin¬
68
Den // Januari,
gen, under de längsta sömm ard agarne, och dertill En million
R:dr, utom de vanliga, sig år efter år ökade skatterna, jemte
den allmänna roteringen. allt detta är ingen småsak. — .Jag
hoppas att det Utskott, som kommer att behandla den Kongl.
Propositionen, betänker detta, ock i sammanhang dermed
behandlar äfven alla de väckta motionerna i Beväringsfrågan,
och deråt egnar all den uppmärksamhet de förtjena
Att detta anförande måtte remitteras till samma Utskott)
som det till hvilken den Kongl. Propositionen blifvit öfver-
lemnad, derom anhålles.
Stockholm den 11 Januari 1860.
E. M, Falk och Anders Jonsson från Skaraborgs, C. C,
Nettelbladt Josef Holm och R. Isoz från Stockholms, A. J
Sandstedt från Jönköpings, Lars Gustaf Andersson från Elfs¬
borgs, Nils Pettersson från Kalmar, samt Liss Lars Olsson
från Kopparbergs oell Per Persson från Wermlands Län för¬
klarade sig instämma uti Bjerkanders anförande.
J. M. Lundahl från Skaraborgs Län: ”IIvad jag har at
anföra, afser icke sjelfva de anföranden, som nyss blilvi ;
upplästa, helst de lända deras Författare till stor heder, utar.
är det emot sjelfva formen, att så der inkomma med nya
anföranden i en redan remitterad fråga, som jag skulle vilja
framställa en anmärkning. Det händer nemi. vid en frågas i
företagande till behandling i Utskottet, att Ledamöterne till--
spörjas, huruvida de hafva sig bekant om flera yttranden
eller anföranden i ämnet äro att förvänta, och om nu för¬
hållandet upplyses vara sådant, blifver frågan gång efter
gång uppskjuten. Jag hemställer derföre till Ståndet, huru ¬
vida det är välbetänkt att på detta sätt vålla uppskof i liand -
läggningen hos Utskottet.
Sedan Talmannen med anledning häraf tillkännagifvit,
att Håkan -Olssons anförande vore under uppsättning och
komme att åtfölja remissen till Utskottet, yttrade:
bjerkander: »Sedan Talmannen nu upplyst, att något
dröjsmål till följd af sistberörda anförande icke kommer att
ega rum, vill jag endast tillägga, att ingen kan betagas rät¬
tighet att när han så finner för godt, till det afseende dB
förtjena, ingifva anföranden; komma de för sent, kan sådant
naturligtvis icke hjelpas.
På framställning af Talmannen beslötStåndet det skull 3
ofvanintagne tvenne anföranden, remitteras till Lay-Ulekollet',
Den 1 / Januari.
69
§ 3.
Föredrogs punktvis Hail ko- Ul skof te tu sedan den 4 inne¬
varande månad på Ståndets bord hvilande Berättelse M-.n 6,
angående Rikets Ständers Banks styrelse och förvaltning.
\:a punkten:
Härvid begärdes ordet af:
Nits Larsson från Jemtlands Län, som yttrade:
»Jag vill endast hemställa till Ståndet, huruvida man
icke kunde undvika att. uppläsa de punkter uti Berättelsen,
dervid Utskottet låtit bero och icke tillstyrkt någon åtgärd.»
Nämnda punkt, äfvensom
2:a punkten: lades härefter tilt hand/ingarne.
Z:e punkten: Bifölls.
4:e punkten föranledde diskussion, derunder sig yttrade:
Mils Larsson: »Vi känna alla att räntan på utlåningar-
ne från Statslåne-Fonden bestämdes i början till 9 procent,
men att, sedan det visat sig att Stats-Verket på berörde lå-
neoperation icke komme att iida någon väsendtlig förlust,
Banko-Fullmägtige funno sig föranlåtne att nedsätta densam¬
ma till 8 procent. Emellertid hade en mängd personer redan
tagit lån oell utfäst sig att derföre betala 9 procent, och då
de, som sedermera bekommo lån. sluppo med 8 procent, in-
tralTade det orättvisa förhållande, att somliga fingo betala
högre och andra lägre ränta. Fullmägtige hemställde der¬
före att äfven de äldre lånetagarne sknlle för den lånetid,
som öfversköt 6 månader, eftergifvas skillnaden emellan 9
och 8 procent, hvilket likväl icke blifvit i Utskottet bifallet,
af skäl, att det vore för tidigt att till pröfning företaga denna
fråga, då man ännu icke visste, huruvida låneoperationen
komme att för Stats-Verket medföra vinst eller förlust. Emot
detta Utskottets beslut hafva åtskilliga Utskotts-Ledamöter
sig reserverat samt jemväl till stöd för sina reservationer
anfort grundade skal, och hemställer jag derföre, att Ståndet
måtte besluta i öfverensstämmelse med Banko-Fullmäktiges
gjorda tillstyrkan.”
Häruti förenade sig Carl Gustaf Sköldberg och Gustaf
illultman från Nerikes, Per Persson från Wermlands och Paul
Hedström från Vester-Norrlands Län.
Sits Seensson från Christianstads Län: ”Det torde ännu
vara i friskt minne hos de Ståndets Ledamöter, som bevista¬
de sista Riksdag, att detta Stånd icke var böjdt för uppta¬
70
Den // Januari.
gandet af ifrågavarande lån. Man liar sagt, att det vore
orätt att beräkna 9 procent för somliga låntagare, 8 för an¬
dra, Jag har icke kunnat finna detta, då i Utskottet någon
redogörelse icke blifvit, framlagd, deraf man kunnat sluta, om
Staten kommer att vidkännas större eller mindre förluster i
anledning af detta lån — ty hade så varit förhållandet, hade
jag icke bifallit Utskottets beslut. Då vi nu veta att de
flesta lånen tagits på 6 månader, samt att räntan efter den¬
na tid blifvit nedsatt, foijer deraf att det iir högst få lån,
sorn för längre tid /in 6 månader betalt i ränta 9 procent.
Till följd häraf och då härtill kommer att. vid uppgörande
af slutliqvid, binder icke möter att de, sorn erlagt denna
högre ränta, erhålla afdrag för skillnaden, har jag ansett mig
icke böra reservera mig emot Utskottets beslut, utan bifallit
majoritetens mening.»
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs Län instämde.
Vice Talmannen Ola Scensson: ”Hufvudsakligen före¬
kommen af Nils Svensson, vill jag endast tillägga några få
ord. Man kan visserligen icke annat än medgifva, att de
skäl Reservanterne anfört till stöd för sina åsigter äro bil¬
liga, men det har också icke heller varit Utskottets mening
att de, som vid skeende slutliqvid, kunna till fullo inbetala
sina lån, ju icke skola erhålla afdrag för skillnaden emellan
den högre ränta de fått erlägga emot sednare låntagare, utan
har man i Utskottet tagit i betraktande den omständighet,
att åtskilliga personer, som erhållit lån på 24 månaders be¬
talningstid, möjligen icke kunna fullt infria samma lån, och
att det då vore billigt, att desse åtminstone betalade den
högre ränta, hvartill de utfäst sig; — Kunna de deremot
honorera sina förbindelser, vore det icke Utskottets mening
att neka dem afdrag.»
Guslaf Bjerkander från Skaraborgs, Liss Lars Olsson från
Kopparbergs, samt Olaus Eriksson från Götheborgs och Bo¬
hus Län m. fl. Ståndets Ledamöter förenade sig med vict
Talmannen.
P. P. Mengel från Upsala Län: »I det hufvndsakliga a-
samma tanka som Nils Larsson, kan jag således förbigå den
delén af ifrågavarande punkt, som han vidrört, och vill fä-i-
sta uppmärksamheten på ett annat stalie af Utskottets reson-*-
nement. Utskottet säger, att det vore för tidigt att till huf-i
vudsaklig pröfning företaga denna fråga, förr än det visat,
sig om låne-operationen kommer att för Statsverket medföra
vinst eller förlnst, hvarom utredning likväl icke kan verk¬
ställas, förr än Statslånet blifvit liqvideradt och alla dit hö¬
Den / I Januari.
71
rande förhållanden hunnit afslutas, När skall då denna frå¬
ga till hufvudsaklig pröfning förekomma? Skall det tilläfven¬
tyrs ske om några år, sedan Stats-lånefondens affärer hunnit
blifva utredde, samt d écharge redan långt förut vunnits? Meri
hvartill gagnar i sådant fall uppskof? ty ogillas framdeles
Banko-Fullmäktiges ilrågavarandes åtgärd, hafva ju Ständer-
ne i alla fall ingen regress, då decharge redan blifvit Banko-
Fullmägtige meddelad, Jag skulle derföre önska att denna
punkt biefve till Utskottet återremitterad, ty antingen bör
densamma utgå ur berättelsen och déeharge härutinnan icke
lemnäs Banko-Fullmägtige, eller ock bör man obetingadt god¬
känna, hvad desse i saken vidgjort.»
Pehr (jutman från Vester-Norrlands Län: »Hvad beslut
[Ståndet än i detta ämne måtte fatta, kan detsamma icke in¬
verka på frågan om déeharge åt Banko-Fullmägtige, ty att
jdesse, efter att hafva erhållit uppdrag att försigtigt och på
bästa sätt besörja utlåningar ur Stats-Iånefonden, så att icke
(förlust drabbade Staten, sedermera framkommit med hemstäl-
jlan om räntans nedsättande från 9 till 8 procent äfven för
Idem, som utfäst sig att betala förstberörda ränta, kan, enligt
min tanka, icke på något sätt utgöra hinder att nu meddela de¬
charge. I)å Utskottet hvarken bifallit eller afslagit frågan,
utan endast tills vidare uppskjutit hufvudsakliga pröfningen
af densamma, anser jag derföre bäst alt låta bero vid detta
Utskottets förslag, helst jag dessutom tror att ifrågavarande
stora läneoperation icke kommit jordbruket synnerligen till
godo, utan hufvudsakligast blifvit använd att dermed infria
vexlar, utgifna till liqviderando af en alltför öfverdrifven
import.»
Med Östman förenade sig Lars Rasmusson och Johannes
Nilsson från Götheborgs och Bohus Län.
Kifa Oluson från Malmöhus Län: »Äfven om Staten skulle
förlora något, anser jag mindre afseende böra fästas derpå
än pä det orättvisa förhållandet, att somliga för ifrågavaran¬
de lån skola betala 9, andra 8 procents ränta, hvarföre jag
(instämmer uti de åsigter Nils Larsson och Mengel uttalat.»
Saen Heurlin från Kronobergs Län: ”Jag vill gifva till¬
känna, att jag uti Utskottet biträdt Majoritetens åsigt, på den
grund, att jag inser, att de, som förbundit sig betaka högre
ränta, böra uppfylla det derom afslutade kontrakt, emedan
lalla förbindelser böra ega bestånd och heliga hållas. Största
delen afStats-lånet utgick till Pepparkrämare och, om dessa
erhållit bättre vilkor, hade de tagit alltsammans och jordbru¬
72
Den / / Januari.
ket fått intet. Jag bifaller derföre Utskottets förslag i denna
punkt.»
Häruti instämde Anders Söderholtz från Söderman¬
lands Län.
Bjerkander: ”Sorn man kan finna af reservationerna, haf¬
va tankarne inom Utskottet angående delta ämne varit dela¬
de, och kan jag icke neka till att jag sjelf varit villrådig.
Antingen nu Ständerne bifalla eller a Islå Utskottets ifråga¬
varande förslag, kan jag icke inse att de på något sätt bun-j
dit händerna på sig, då Utskottet endast tillstyrkt frågans
uppskjutande tills det hunnit visa sig om låne-operafionen
tor Stats-Verket kommer att medföra vinst eller förlust. Två-f
gra pretentioner att få räntan nedsatt, kunna låntagarne !ik;i
litet hafva, då de förbundit sig att betala densamma till ut¬
läst belopp, som man kan säga att en enskild person är
skyldig nedsätta räntan på gamla lån, derföre att han seder-}
mera lemnat lån åt andra personer på fördelaktigare vilkor.
Såsom ledamot af Utskottet, har jag derföre icke ansett mig
kunna annat än bifalla Utskottets förslag, hvilket jag också
fortfarande vidhåller.”
Häruti instämde Liss Lars Olsson från Kopparbergs och
Kils Svensson från Blekinge Län; hvarjemte Jonas Anderssor
från Östergöthlands Län förklarade, det han förenade sig mee
Bjerkander uti det af honom sist hafda uttryck.
J. M. Lindahl från Skaraborgs Län: »Betraktar jag Ban¬
ken såsom en enskild person, eller såsom en procentare, så.
skulle jag möjligen kunna instämma uti den af Majoriteten
inom Utskottet uttalade åsigt, men då nu så icke är förhål¬
landet, finner jag mera rättvist att de, som från ifrågavaran¬
de lånefond erhållit understöd, med hvarandra dela ljuft och:
ledt. Bättre hade varit att räntan på alla lånen blifvit be¬
stämd till 9 procent samt att den vinst, Banken på lånc-
operationen möjligen kunnat draga, gjorts till Banko-vinst,
hvilken sedermera kommit landet i allmänhet till godo; jag
skulle derföre önska, att ifrågavarande punkt blefve till Ut¬
skottet återremitterad.”
Olaus Eriksson: »Förhållandet var så att de, sorn u t fä¬
ste sig att betala 9 procent, erhöllo sina lån på 24 månader®
betalningstid, men de som endast skulle betala 8 procent på
6 månader, hvarigenom och till följd af de dryga oinsätt-
ning8kostnaderne, lånen för de sednare blefvo lika dyra som
för de förra, och är det just i betraktande af denna omstän¬
dighet, som Utskottet icke ansett lämpligt att vidtaga någon
ändring i hvad sorn blifvit åtgjord!.”
Den / i Januari.
73
Anders Eriksson fr An Elfsborgs Län: “Jag kan icke an¬
nat jin instämma uti (ten åsigt, en föregående talare uttalat,
att nemligen hvar och en må uppfylla de förbindelser, han
åtagit sig, helst, hvad angår nu diskuterade fråga, de äldre
låntagarne icke voro förhindrade att .inbetala sina lån, om de
trodde sig- kunna erhålla penningar till lägre ränta. Att
banco-Fullmäktige nedsatte räntan var naturligtvis en tvungen
sak, då penninparne möjligen annars legat outlånade och följ¬
aktligen också oräntade. Jag kan derföre icke finna det så
väsendtligt nödvändigt att komma till annat resultat än Ut¬
skottet, så mycket mindre sorn detta förbehållit sig till nästa
Riksdag till hufvudsaklig pröfning ånyo företaga frågan11.
Med Anders Eriksson förenade sig Johan Persson från
Upsala, C. C. Nettelbladt oell R. Isola från Stockholms, And.
Andersson från Wermlands, samt Ola hasson, Håkan Olsson,
Torkel Nilsson och Sven Rosenberg från Christianstads hän.
Bjerkander: “Alt beskylla banken alt vara procentare
derföre ali den tager ena gången höyre, en annan gång åter
töyre ränta på sina lån, anser jag icke vara rätt, då banken
såväl sorn en enskild person icke alltid kan till samina ränta
utlåna sina penningar, helst den sjelf får för upplånade pen¬
ningar sorn oftast gifva olika räntebelopp Det var dessutom,
såsom en talare ganska rigligt anmärkt, ingenting' som hin¬
drade dem, hvilka ulfås! sig att betala 9 procent, att inbetala
sina lån, och derefter upptaga nya på fördelaktigare vilkor;
hade banken först utlemna! Ian mot 9 procent och “edan
Löjt räntan till 10 procent, är jag viss att ingen beklagat
dem sorn erhållit lån emot den billi gare räntan. Jap anser
(derföre äfven att frågan ganska gerna kan anstå tills affä-
rerne med Siats-länet blifvit utredde.“
Häruti instämde A. J. Sandstedt från Jönköpings hän.
Erik Ersson från Gefleborgs hän: »|)å jag sist!. Riks¬
dag var en ibland deni, som icke ville bifalla ifrågavarande
Iåns upptagande, vill jap äfven alt, sedan det nu engång
blifvit upplaget, Slaten derpå gör så liten förlust som möj¬
ligt, hvarföre jag äfven önskar bifall till Utskottets förslag i
denna punkt. Hvad följderna skulle blifva af den så mycket
beprisade fria räntans inföiande, kunna vi nu pröfva, dä man
blott derföre att banken utlemna! penningar lill olika ränta
hiirer sådan klagolåt uppstämmas.“
Med Erik Ersson förenade sig Olof Pehrsson från Gefle¬
borgs län-
Alenyel: »Endast en talare har i förbigående upptagit
min anmärkning om nödvändigheten deraf, att den slutsats,
hvartill utskottet kommit t denne punkt af Berättelsen, mätte
74
Den i I Januari.
Tä eu finnån forin, ty skall fråsan lemnäs öppen, saint Full¬
mäktige nu erhålla decharge för alla sina tillgöranden, från
den 10 Sept. 1856 till samina dag 1859, så år det åtminsto¬
ne nödvändigt att denna fråga derifrån undantages, emedan
annars Fullinägtige liro från allt ansvar frie, ehvad det visar
sig, att vinst eller förlust drabbat Stats-Verket till följd af
ifrågavarande lån.®
Olaus Er.‘lis.son. Vare sig huru sorn helst så, ehvad
Banko-Fnllmägtige nu erhålla decharge eller ieke, kunna de
aldrig löpa någon risqne, då Riksens Ständer åt dein öfverlem-
nat förvaltningen af Statslåne-fonden, samt de således uti ifråga¬
varande fråga handlat efter Rikets Ståndets dem gifna uppdrag.
Xi/s Seensson från Christianstads Län: “Det förefaller
mig besynnerligt att här yrkas bestämmande af föreskrifter.
sorn skulle vara gällande för näst sammanträdande Ständer
och dess Banko-Utskott, samt att vi på sådant sätt skulle
binda händerna på oss sjelfva. Utskottets mening i denna §
är ju tydligen att derest, vid skeende slutliqvid, de, som er¬
hållit lån emot 9 procent, gitta visa att de till fullo infriat
samma lån, de då må erhålla afdrag' för skillnaden emellan
den högre ränta de erlagt och den, emot hvilken lån från
samma fond sedermera blifvit utgifne.®
Johannes Xilsson från Götheborgs och Bobus Län före¬
nade sig med Nils Svensson.
Ofver'läggningen förklarades slutad, och sedan Talman¬
nens proposition på bifall blifvit med öfvervägande Ja besva¬
ra d, var ifrågavarande punkt af Ståndet (/or!känd.
b ie, 6 le och Tule punkterna lades lill handlingarne.
Sale /ian kl en.
Härvid yttrade:
Mengel. “Det kan väl icke nekas, att Banko-Fullmäkti¬
ges ifrågavarande åtgärd varit högst egen, samt att det klan¬
der, som förekommer i följd af Revisorernes anmärkning, ej
står väl tillsammans med Utskottets slutliga godkännande af
åtgärden. Då Banko-Fullmäktige funnit sig föranlåtne att
utfärda särskilda föreskrifter om nedsättningen af invexlings-
priset å dukat till visst lägre belopp, tyckes det mig kurjöst
att de under tiden ingått serskilda aftal om leverans til! Ban¬
ken af gulli, hvilka icke varit på något sätt förbindande för
säljarne. Sorn jag emedlertid hoppas att Banko-Fullmäktige,
sedan anmärkning nu blifvit gjord, för framtiden icke skola
ingå dylika, endast för ena kontrahenten bindande, aftal,
hvilka jag är säker, icke någon annan bank i verlden skolat
afsluta, samt föga torde vinnas med en återremiss, vill jag
låta beto vid Utskottets utlåtande i denna punkt.®
Den / / Januari.
75
Häruti instämde Pehr Sitsson frän Malmöhus och Sils
harsson frän Jemtlands Län.
Öfverlnggningen var siutad; och blef härefter Utskottets
Utlåtande i denna punkt, på framställning af Talmannen, af
Hiånriet godkänd t.
9:</(.' /Hinkten:
Ordet ItegÄ des af
Sils Pellasson fran Kalmar Län, som skriftligen anför¬
de: “Det är endast pfi grund af Utskottets i Berättelsen af-
j>ifna yttranden om Kullin: kliges nit octi omtanka samt om
ilen skicklighet och framgång, hvarmed Banken blifvit förvai-
i ad, sorn jag vill säga några ord.
Att Banko-fullmäktige ega de uppräknade goda egen¬
skaperna, vill jag icke bestrida, icke heller att de utöfvat
item, men vågar tro, att detta skett icke endast till Bankens
förmån, utan att Vexel-herrarnes väl legat Fullmäktige lika
mycket om hjertat sorn Bankens: ty att vådan för Banken af
i>(t så hastigt och öfverdrifvet vexelköp, som skedde på hö¬
jden 18.>7, varit för herrar Fullmäktige, med sitt nit, omtanka
och skicklighet, oförutsedd, förmår jag icke tro, emellan deri
lidens financiel» tecken voro tydliga nog, för att man skulle
hunpa se, det dylika vexelköp icke voro tjenlig» alt, enligt
09 § af Banko-Reglementet, förstärka eiler ens bibehålla
Hankens metalliska kassa. Tilläggande Nils Pettersson,
det hans afsigt härmed icke vore att vilja vägra decharge
åt Banko-Fullmäktige eller åt dem yrka något slags ansvar,
titan endast för att gifva sina tankar i ämnet tillkänna, eme¬
dan han ingalunda ville strö några blommor på den metalli¬
ska kassans graf.®
Mengel: “Icke heller jag vill strö några blommor på
den metalliska kassans graf, hvilken jag hoppas icke någon¬
sin skall gräfvas, utan att samma kassa alltid ina hållas så
lefvande som möjligt. 1 brydsammare ställning än under år
18ö7 hafva Banko-Fullmäglige aldrig varit. Alt nu efteråt,
på sätt presidenten Akerman i sin reservation, framkomma
med det påslåendet, att Banko-Fullmäktige, på vissa, straxt
före krisen timade tilldragelser inom handelsverlden, bordt
kunna förutse krisens annalkande, är icke synnerligen svArt,
iik-oin det i allmänhet är ganska lätt att tyda tecken efteråt,
ungefär som Almanackan förut säger väderleken; dock veta
vi litet hvar, hvad afseende härpå fästes, livad nu angår
Vexelköpen, så vill jag upplysa, att de största vexlar voro
liöpte af det hus, som 8 dagar derefter med Riksgälds-Con-
tjöret afslutade kontrakt om Jernvägslånet, men några veckor
Sednare stupade, så att man icke bör finna det så förunder¬
76
Den 11 Januari
ligt, om såväl Vexel-Deputerade sorn allmänheten ansågo hu-r
sols ställning- god. Jag vill dessutom gerna erkänna, att en
så vidtutseende vexelhandel svårligen kunnat slå sig bättre
ut än som skett, ehuru jag derföre icke vill godkänna Ve4
xel-Depulerades åtgärd, att så vidt utsträcka densamma, syn-j
nerligast sorn de endast hafva kursens fallande alt tacka, det
Banken på ifrågavarande vexelköp icke gjordt större förlust
än 1,630 R:dr 5 öre Runt, hvilken summa troligen äfven blif-j
ver betäckt genom den utdelning Banken kommer att erhålla
uti en Concursmassa här uti hufvudstaiien. Jag gillar eniel--
lertid den gjorda anmärkningen, på det så vidt utsväfvando
vexelköp för framtiden icke må ega rum, men kan icke un¬
derlåta alt godkänna Deputerades åtgöianden vid betraktande)
af den kritiska belägenhet, hvaruti de belunno sig; troligen
voro de också beredde alt klandras, om det misslyckades,
samt skörda beröm, otti det ginge väl.8
Heurlin: ”Att vara klok och förutseende både fiire oell
efter en händelses inträffande, har icke fallit på någon död--
ligs lott. Det är bekant att krisen korn såsom ett åskmoln
och slog neil öfver verlden. Antingen nu Vexel-Deputerado
köpt eller icke. ha.de gjort precist detsamma, ty de hade i
alla hänseenden blifvit tadlade. Ar 18i2, då äfven en krin
inom handelsverlden, fast af mindre svår beskaffenhet, egde
ruin, blefvo, enligt hvad jag vill minnas, fullmäktige uppina--
naile att kiipa vexlar; nu klagar Börsen öfver ait Banken
lagger sig i vexelköp; deiiftån klandret, ty det är handelsj-
intresset, som vill styra. Jag lägger emedlertid icke Vexel-
Deputerude till last den obetydliga förlust, som Banken lidit,
uian bitiäder nu, såsom i Utskottet, den mening, som der
blifvit rådande.”
\i/s Pellersson: ”Jag vill endast fästa uppmärksamhet
derpå, att Banko-Fullmäktige och Vexel-Depulerade, med den
sakkännedom de ega lili ifrågavarande ämne, borde hafva förut¬
sett den kris, som då var öfverhängand”, helst då man betänker
den mängd vexlar, sorn då återkommo protesterade; — och
synas de mig derom så mycket förr böra haft en aning, sorn
från den 29 Juni lill den 24 September i857 inga vexel-
uppköp egde rum, ehuru de sedermera åter började. Att de
emedlertid uti sina ifrågavarande åtgöranden icke måtte haf¬
va handlat serdeles klokt, synes häst deraf, att under dessa
3 år tuera silfver utgått ur Banken, än under alla de näst
förut förflutna 20 åren. Jag har derföre med förtrytelse läst
de reservationer, sorn vilja att Banko-Fullmäktige lemnäs
ytterligare decharge, än den, hvartill Utskottet tillstyrkt.8
Ös/man: ”Det är völ sannt att mycket silfver utgått ojr
Den / / Januari.
77
Banken de sisla 3 åren, men dertill iiro icke Banko-Fullmäk¬
tige orsaken, utan får densamma snarare tillskrifvas andra
förhållanden; såsom ändringarne i tulltaxan samt en alltför
öfverdrifven import. Vext 1-Depulerade, hvilka ega såvål rät¬
tighet sorn skyldighet att uppköpa vexlar till förstärkning af
metalliska kasSan. hafva under 12 års tid ulan anmärkning
fullgjort detta sitt åliggande; jag hemställer derföre om det
!är läll att nu, då en ovanligare kris öfvergått, klandra dem,
helst de visat sig hafva skaffat säkerhet för vexlarne, så att
[liela den summa, Banken kommer att förlora, uppgår lill det
obetydliga beloppet af 1,03(1 R:dr ä öre Bunt. Banko-Full-
Imngtige oell Deputerade halva blifvit så trakasserade och
utledsna, alt en af dem redan afsagt sig detta förtroende¬
uppdrag; och fruktar jag, att vi uti en framtid svårligen
kunna påräkna att hederliga karlar åtaga sig dessa befatt¬
ningar. om vi förfara på sätt. som sker.”
Häruti instämde J/dus Mansson från Calmar Lån.
Wenyel-, ,:Uti första oell sista delen af Östmans yttrande
instämmer jag helt oell hållet: hvad deremot angår en annan
talares yttrande, att. Vexeldeputerade deraf, att från den 29
Juni till d. 24 September 1857 inga vexlar uppköptes, bordt
draga misstänka att något vore å förde, så vill jag endast
lämna att det förhåller sig med uppköp af vexlar ungefär
på samma sätt sorn med lån i Disconton. alt ibland åro flera
] bland färre låne-ansökningar ingifne. men ieke år det derföreskäl
att, i förstnämnde fall, bevilja så många som möjligt; — att
ilå inga vexlar utbjudas till salu, man ieke heller kan köpa
några sådana, är ju dessutom he 1 to naturligt! — Att Banko-
Tulimäktige, på sått Presidenten Akerman uti sin reservation
i emtsätter, bordt på en mängd tecken hafva anat den kris,
nom var i annalkande, är för mycket fordrat: de, som varit
dylika teckentydare, hafva i alla tider ansetts som trollkar¬
lar, men att Banko-Fullmäktige skulle vara sådane, har väl
ingen begärt, och i sjelfva verket åro de det icke heller.”
Ni/s Seensson från Christianstads Län: ”I)å jag inom
Utskottet öfvervarit en grundlig diskussion i detta ämne,
fianit, efter att hafva tagit reda på förhållandet, slutligen bi-
trädt den slutsats, hvartill Utskottet kommit, gör det mig
undt, att liär höra så hårda ord uttalas emot Banko-Full¬
mäktige och Vexel-Deputerade: de åro ju icke annat än men-
ijiiskor och kunna således svårligen förstå tecken 1 -— Jag
liar icke kunnat finna art de i någon mån åsidosatt Bankens
Bannskyldiga nytta. Uti Professor Agardhs reservation är
klarligen visadt, att det efter krisen stod mycket värre tiil
med utländska Banker än med vår En föregående talare
78
Den i / Januari.
har, bland annat, yttrat, det han för sin del icke vill strö
blommor på den metalliska kassans graf: jag frågar honom,
om lian har så stor insigt och erfarenhet i financiella frågor,
att lian alltid tror sig kunna beräkna de vexlande penninge-
förhåiianderne och hindra sil frets utströmmande ur Banken?
Det är handels-förhållanden, men icke Banko-Ful,mäktige
eller Vexel-Deputerade, sorn reglera den metalliska kassan.
Sista Riksdag anade vi icke att en sådan omhvällning fore¬
stad. Jag tror derföre att. om vi tänka oss tillbaka till kri¬
sen och de många omständigheter, sorn då egde rum, vi icke
skola blifva så stränga uti vårt omdöme.”
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs, Anders Söderholtz
från Södermanlands samt Per Persson från Vermlands Läri
förenade sig med Nils Svensson.
Bjerkander: ”De som öfvervarit denna diskussion inorri
Utskottet, och hört alla de skäl sorn blifvit anförde såväl /Sif
som emot Banko-Fullmäktiges åtgöranden uti ifrågavarande
hänseende, lära väl medgifva, att man verkligen kunde blif¬
va villrådig vid frågans bedömande. Skälen emot äro emed ¬
lertid klart uttalade uti Presidenten Åkermans reservation,
och, om man läser denna med någorlunda uppmärksamhet,
tyckes det mig sorn behöfde man hvarken vara spåman eller
trollkarl för att bedöma förhållandet och finna det ovillkorli¬
ga uti oftanämnda vexel köp,- synnerligast då man tager i
betraktande den omständighet, att från den 7 Okt. till den
5 November 1857, eller just den tid de liesta vexelköpen
egde rum, penningeräntor i handelsmarknaden steg från 7
till 9 procent. Då samtliga Ledamöter inom Utskottet voro
alltför stränga i sina omdömen, har jag biträdt den medel¬
väg, hvartill majoriteten slutligen kommit, nemi. att angå¬
ende ifrågavarande vexelköp begagna det uttryck, attdeiclo
blifvit med ”nog varsamhet” beräknade, såsom varande det
lindrigaste man kunnat använda, och fortfar jag att ännu
vidhålla denna åsigt.®
Nils Pettersson: ”Det finnes visserligen, på sätt en ta¬
lare anmärkt, en § i Banko-Reglementet, nemi. den 109:do,
som bemyndigar Fullmägtige att för metalliska kassans för¬
stärkande uppköpa vexlar, men då skall Banken deraf vart.;
behof, hvilket likväl icke nu visats vara förhållandet. Ea
äldre ledamot inom Ståndet har äfven erinrat mig derom,
att jag, för att fälla bestämdt omdöme om dessa saker, borde
ega någon större erfarenhet: — detta är också nannt, och
vore det väl, oin så varit förhållandet, fy i så läll skulle jag
siog vetat att försvara mig bättre, än jag nu kunnat.”
Anders Gudmundson från Hallands Län: ”Man har bär
Den II Januari.
79
talat både för oell emot ifrågavarande vexelköp, och har jag
i öfrigt hört samma språk föras härstädes som i Utskottet
å deras sida, som velat klandra. Det bragtes å bane i Ut¬
skottet att begagna ett mildare uttryck, och var det endast
genom en contra-proposition, som det nu antända vanns, hvil¬
ket äfven jag i likhet med Bjerkander med min röst biträdf.
Siste talaren anmarkte, att uppköp af vexlar icke vore vid
den tidpunkt, sådant skedde, för Banken nödvär.dige, och,
diuru jag medger, att detta verkligen kunde ifrågasättas, vill
ag dock fråga, hvarifrån den vinst af I04.20.-S R:dr i 3 öre,
Banken derpå dragit, i annat fall skulle kommit? Jag tror
derföre att Ståndet icke bör med alltför sträng förkastelse-
iom klandra Fullmäktige.”
Häruti instämde f. vice Talmannen Per Eriksson från
Termlands samt Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus
ILän.
Östman: ”Det är endast med anledning af Nils Petter¬
sons skarpa klander uti denna fråga, som jag vill nämna,
att jag tiiitror Banko-Fullmägtige och Yexel-Deputerade uti
så beskaffade angelägenheter ega säkrare blick an Nils Pet¬
tersson, samt att, hvad åter angår hans yttrande, att om han
varit, äldre och mera erfaren Riksdagsman, lian också skulle
vetat att försvara sig bättre, så tror jag just icke mycket
derpå, men är deremot öfvertygad, att han i så fall icke
skulle varit så strång i sitt omdöme.”
öfverläggningen förklarades nu vara fulländad: och blef
Talmannens proposition på bifall till Utskottets utlåtande i
denria punkt jemte det dervid förekommande tillägg med öf¬
vervägande ”Ja” besvarad, hvadan samma utlåtande alltså
var af Ståndet godkänd!
10de punkten lade* lill handlingnrne. litte, ! 2. fe, 13 :ile
och 14 lie punkterna t/ifollos. 1 hule punk/en föranledde dis¬
kussion, derunder följande Ledamöter begärde ordet och
yttrade:
P. F. Mengel från Upsala Län: ”Bland de af Rikets
Ständers Revisorer gjorda anmärkningar, anser jag den, som
förekommer uti denna punkt, vara en af de svåraste, som
emot Banko-Fullmälrtige blifvit framställd. I)å man känner,
hvilka stora summor blifvit utkastade på Tumba Pappers¬
bruk, och hvilka stora kostnader blifvit använde på de nya
sedlarnes tillverkning, samt slutligen desammas usla beskaf¬
fenhet, kan det icke nekas att ju denna anmärkning är af
svårare beskaffenhet, och är det. dessutom ett eget förhållan¬
de, att under det Banken icke inom den bestämda tiden
hann få sina sedlar färdiga, har en stor del af Privat-Ban-
80
Den Di Januari.
lierne på samma Pappersbruk och på samina sedeltryckeri
under tiden fått sina nya sedlar tillverkade, hvilket tydligen,
ådagalägger någon brist uti Banko-Styrelsens organisation
Till det resultat Revisorernc uti donna punkt kommit, vil
jag emedlertid så mycket heldre sluta mig, sorn jag hoppas
att uti den betoning af ogillandet, sorn Revisorerne begagnat
må ligga på samina gång ett klander, som en hälsosam var¬
ning för Banko-Fullmågtige, att icke för framtiden låta kom--
ma sig sådant ”sudd" till last.”
Med Mengel förenade sig C. C Nettelbladt från Stock-,
holms. E. M. Falk från Skaraborgs, Nils Pettersson och 0 J.
Svensén från Calmar, samt Per Nilsson f ån Malmöhus Fän.
C. G Sköldberg från Nerikes Län: ”Jemte det jag lor ¬
enar mig med M ngel deruti, att det måtte vara något fel
uti organisationen af Bankens Styrelse, som icke år så lått
att upptäcka för den oinvigde, förefaller det mig underligt,
att, då man förut egt ett godt sedelpapper, man sedermera
med så stor kostnad skaffat sig ett sämre. Att fårgen påsed-
larne blifvit förändrad, bär troligen skett i ändamål att före¬
komma efterapning, men jag kan derföre icke fiirst*), hvar¬
före det. gamla papperet icke kunnat fortfarande begagnas.
Emedlertid bifaller jag Utskottets utlåtande i denna punkt.”
Häruti instämde Anders Jonsson från Skaraborgs, Maja
Lars Larsson från Kopparbergs, Georg Nyqvist från Verm-
lands samt Olof Nilsson från Vesterbottens län.
fehr Östman från Vester Norrlands Län: »Det kan väl
ej nekas att skäl finnes för ifrågavarande anmärkning om
sedelpapperets oduglighet, men. om man medgifver. att Ban-
ko-Fnllmnktige låtit komma sig till last en viss svaghet emot
sina underordnade, torde den rådande ovänskapen emellan
sedeltryckaren i Banken och förvaltaren å Tumba härtill
vara egentliga orsaken, emedan de till följd häraf sällan hal¬
va någon gemenskap med hvarandra. Ehuru man vet att
nya uppfinningar alltid fordra utgift, samt man derföre bör
vara grannlaga uti denna fråga, kan det likväl icke nekas,
att »försigtigheten gått temligen långt, då en stor del af det
nya sedelpapperet lärer hafva blifvit såsom odugliet maku-
leradt. Hvad Sköldberg anmärkt om ändamålet med den
förändrade färgen å sediorne, grundar sig på misstag, ty
dermed afsåga hufvudsakligen att förekomma, det icke de
nya sedlarne genom lårgens likhet måtte förblandas med de
gamla.”
Öfverläggningen var slutad. På framställning af Tal¬
mannen, blef Utskottets utlåtande i denna punkt af Ståndet
g odk andi
De/i j 1 Januari
81
IG:ile, 17:de och J8ute punkterna Indes lill handlin¬
gar ne.
1 'Inde punkten.
Harvid yttrade:
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: :,Sista Riks¬
dag alsatte Rikets Ständer en summa af 7 millioner att an¬
ländas såsom lån åt Filial-Banker, sorn framdeles möjligen
kulle komma att bilda sig, för hvilket ändamål penningar
ridrogos från åtskilliga fonder, emedan man ansåg desamma
ttre komma landet tillgodo, om de utlånades åt Filial—
Banker. Af sådan orsak bildade sig också åtskilliga Bolag
ör bedrifvande af filialbankrörelse, livi ka naturligtvis vän-
ade sig att från Riks-Banken erhålla lån. Fullmägtige fort¬
in) likväl icke att indraga penningar, såsom Ständerne åf¬
elt, utan latu åtskilliga summor återgå till serskilda tönder,
eli detta till stort mehn för de Filial-Banker, som under
iden uppstått, emedan dessas de’egare låtit inteckna sina
gendomar, och nu icke kunde på annat håll få låna pen-
ingar. Emedlertid lärer nu icke vara annat att göra, än
tt bifalla Utskottets utlåtande, ehuru jag tror att Fnllmäg-
Ige handlat rättare och bättre, om de lemnat större summor,
n sorn nu skett, såsom lån åt Filial-Bankerne.”
Häruti instämde C. C. Nettelbladt från Stockholms, E.
M Falk från Skaraborgs, C. G. Sköldberg och A. W. Uhr
fi ån Nerikes, Paul Hedström från Wester-Norrlands, Olof
ilsson från Westerbottens, samt Ola Jönsson från Malmöhus
ch Sven Rosenberg från Christianstads Län.
Öfverlä ggningen ansågs slutad; Och biel' denna punkt
låda dess momenter af Ståndet godkänd.
'lQ.de punkten
Härvid yttrade:
P F. Mengel: >’Det är egentligen en vänlig anhållan till
Utskottets Ledamöter jag skulle vilja framställa, att nemi.
Utskottet med anledning af sitt uti Utlåtandet gifna löfte
^ått icke underlåta att taga i betraktande om och hvilka
ändringar” etc. måtte förändra ordet om till som. ty om ej
stränga föreskrifter uti detta hänseende inflyta uti Bank-Reg¬
lementet, kan ett nytt uppslag på eländet med de Hammar¬
sköldska Assignationerna dyka upp.
Med Mengel förenade sig Georg Nyqvist från Wermlands.
Paul Hedström från Wester-Norrlands, C. C. Nettelbladt från
Stockholms, E. M. Falk från Skaraborgs, Nils Larsson från
Jemtlands, samt Sven Rosenberg från Christianstads och Per
Nilsson från Malmöhus Län.
Bondc-St;» Prof. vid 1S59 & 1SCO årens Riksdag Vf. 8
82
Den 11 Januari.
Anders Gudmundsson IVån Hallands Län: ''Fiiial-Banke:i
i Sundsvall hade visserligen öfverassignerat. men detta bie f
dock rättadt innan ännu någon skada hunnit ske. Utskottet
vill derföre nu egentligen endast påpeka förhållandet, sant t.
liar förbehållit sig att uti det Banko-Reglemente , sorn under
nu pågående Riksdag kominer att föreläggas Ständorne, låt
inflyta sådane föreskrifter, sent med afseende å ifrå aa varan
de förhållande kunna vara af omständigheterne påkallade.
Häruti instämde Pehr Östman från Wcstcr-Norrlands Lär .
Öfverlag gningen förklarades vara slutad På derom af
Talmannen gjord framställning biel" härefter denna punkt luyd
lill liand ling arne.
21 :a punkten Indes rill han Allny arne.
22:« punkten :
Härvid yttrade:
jP, F. Mengel: ''Denna punkt är den triisterikaste i hela
berättelsen, blott det icke pär med detta som med så inånga
andra löften, att det nemligen blott; blilver pannkaka af ali;-
sammans. Med undantag af banken i Kina, hvilken jag för
resten icke känner, torde ingen underligare bank finnes till i
verl den än Svea Rikes bank. Det är för de flesta bekant att
det nu gällande Banko-Reglementet så småningom under en
följd af Riksdagar uppvexf. så att det numera består af 1(4
sidor och 191 §§ jemte otaliga moment, och är jag fullkom¬
ligen öfvertygad, att om man skulle deruti anställa ett Cath ;-
ces-förhör med Banko fullmäktige, hvilket naturligtvis svår¬
ligen lärer komma i fråga, de då skulle stå sig ganska klent:
ju liera §§ nian skrifver ihop, dess värre blifver det. Så snart
man sett att Fullmäktige misstagit sig om en §, har man
straxt skrifvit. en ny, hvilket ännu mera intrasslar harfvan.
Löftet om ett nytt. reglemente för Banken har derföre gjort
ett godt intryck. Att det. ganska val låter sig göra att skrifya
korta Reglementen, derpå är Enskilda Banken ett exempel,
hvilken rörer sig med ett stort kapital och utvidgar sig allt
mer och mer på Riks Bankens bekostnad, och likväl bestjår
dess Reglemente endast, af 6 sidor och 20 §§. Ju mindjre
vidlyftigt derföre Reglementet är, ju lättare för Fullmäktige
att reda sig, liksom i allmänhet ju mindre inkrånglad en sale
är, desto bättre. Att Banken, under dess nuvarande form,
omöjligen kan uppfylla sin bestämmelse, visar sig bäst, då
man betänker, att af de 12 Fullmäktige, hvaraf styrelsen be¬
står, en och annan kan vara borta, då en Suppleant inkallas
i stället, hvilken är alldeles obekant med de frågor, som före
hans ankomst varit handlagde, liksom ock den ordinarie Le¬
damoten, vid sin återkomst från hemnfet, ej vet hvad sorn
Den 11 Januari.
83
Rinder tidon passerat. Samma Styrelse träder dessutom blott
tillsamman en gång i veckan, hvilket, bland annat, haft till
följd, att då en gång ett handelshus i Hamburg hos Styrel-
In gjorde en förfrågan i en vigtig sak samt begärde svar
om 12 timmar, det besked lemnades, att sådant vore omöj-
gt., emedan Styrelsen först om 8 dagar sammanträdde. Jag
:ulle kunna framhålla många dylika bevis på bristfälligheten
ti nuvarande Banko-reglemente, men vill hoppas, att sedan
i löfte blifvit lemnadt om en reorganisation af Banken, deraf
'ven må blifva fullt allvar.”
Pehr Östman: ”Det är väl sannt att Banko-Reglementet
r svårt och vidlyftigt, men så är äfven förhållandet med den
vila Lagstiftningen i vårt land, och har det i afseendet på
eglcmentet så tillgått, att då ett moment icke längre
ari t fullt tillämpligt samt man icke velat öfverlemna något
ät Fullmäktiges godtfinnande, så har man måst skrifva ett
nytt. Något mera än Luthers Cathekes innehåller det väl
likväl; bra vore emellertid, om man genom en reorganisation
Lunde komma till mera enkelhet uti vårt Bankväsende. Att.
såsom Mengel säger, vår Bank är underlig, vill jag medgifva
och detta äfven deruti, att då många andra Banker i Europa
fallit vår dock står qvar.”
Sils Seensson från Christianstads Län: -”Jag tror mig
Lunna hugna Ståndet med den upplysning, att med löftet
om en reorganisation af Banken blilver ingenting utaf, såvida
Privatbanks-intresset kan här göra sig gällande. Jag vill der¬
före att. man vid samma reorganisation må gå tillväga så var¬
samt sorn möjligt. Banko-reglementet innehåller visserligen
mångå §§, men jag skulle önska, att någon uppgåfve hvilka
i^taf dem äro öfverfliidiga; tager man bort en, så behöfves
säkert en annan i stället. Jag motsätter mig således icke en
reorganisation af Banken, men vill att densamma icke må
blifva allt för genomgripande, ty jag önskar icke en omstört-
ning, såsom penninge-inenniskorna, utan endast eif förändring
i fosterländskt intresse.”
Häruti instämde Nils Svensson och Anders Trulsson från
Blekinge Län
Mengel: ”1 afseende på en föregående talares yttrande
aft vår Bank stått sig, då deremot åtskilliga Banker i andra
länder stupat, vill jag endast påminna derom, att vår Riks-
Bank också spelt bankrutt, fast man begagnat ett vackrare
namn och kallat, det realisation. Det kan naturligtvis icke
vara någons mening, att vid en reorganisation af Banken på
något sätt rubba densammas säkerhet. Att många §§ uti
Banko-reglementet äro öfverflödiga. har äfven den siste Ta¬
84
Den i1 Januari.
laren mejkpfvit, så alt. derom äro vi ense med livarandra|.
Att emeflertid, oaktadt de 191 §§ Banko-reglementet inne
håller, detsamma likväl icke varit nog tydligt, visar sig bäs
af Banko-Utskottets ifrågavarande berättelse, ty elmin man
icke velat uttala något hårdare klander, emedan den ffirflutn.j
tidsperioden varit af ovanligt svår beskaffenhet, ärdetjn tern -
ligen klart, att om Reglementet varit tydligare neli iullstän
digare, de klandrande åtgärderna aldrig kunnat blifva vid
t#gna.”
Häruti instämde Nils Pettersson från Calmar Län.
Anders Gudmundsson; "Jag instämmer gerna med Mén
gel deruti, att det vore väl 0111 vi linge ett förkortadt oel
till följd deraf, mera lättfattligt Banko-reglemente, men vi
nu endast erinra derom, att det just icke tyckes va>a sk;
att nu på förhand diskutera denna fråga, innan man änn u
vet hvad Utskottet ämnar föreslå uti det Reglemente, sor
det under Riksdagens lopp kommer att förelägga Ständern
till pröfning. Jag hemställer derlöre till Ståndet, huruvid
det icke vore bäst att vid Utskottets anmälan uti denna punk
låta bero.
Mengel: ”Det är egentligen i anledning af siste talaren
yttrande, att dfet skulle vara för tidigt att nu diskutera ifra
gavarande ämne, som jag vill nämna, att samina anmärknin
skulle kunna göras 0111 alla diskussioner, som försiggå inon
Ståndet, innan ännu en fråga blifvit till vederbörligt Utsko
remitterad, dock har en sådan diskussion hittills icke ansetts
obehörig, och jag tror att den icke heller hädanefter skalls
anses, helst det är ganska bra för Utskottets ledamöter a
på förhand lära känna opinionen inom Ståndet. Sista Riki
dag fick man visserligen inrullasina anmärkningar emot Stat;
Utskottet uti guldpapper, om de skulle kunna slinka med,
men numera trodde jag att detta vore bortlagdt.
Anders Gudmundsson: ”Jag är mycket tacksam för de
upplysningar angående vårt penningeväsende. sorn vunnits
inom Ståndet, och skall, såvidt möjligt är, söka elterkomma
Ståndets önskningar, samt lägga desamma Utskottet på hjer-
tat. Då det emedlertid icke blifvit upplyst i hvad hänseerj-
de ändringar uti Reglementet egentligen önskas, anser jag
bäst att låta bero vid Utskottets berättelse, till dess det nya
Reglementet kommer att blifva Ståndet förelagdt.”
Per Kilsson från Malmöhus Län: ”Jag skulle högligen
Önska att Banko-Utskottet, vid utarbetande af ett nytt Re¬
glemente för Banken, ville göra detsamma mera kort och
lättfattligt än dot nu gällande. Jag anser mig icke nu be¬
höfva påpeka vissa §,§ uti Reglementet, som framför andra
Den / 1 Januari.
85
behöfva en närmare granskning, emedan jag är Sfvertygad
ay Ståndets Ledamöter inom Utskottet, hvilka ega att der¬
om göra framställningar, afven hafva tillräcklig insigt i äm¬
net för att uttala hvad som fattas, men det vore emedlertid
[icke illa, om Utskottet serskildt toge i betraktande, att Ban-
ko-fulimägtige, genom vissa §§ uti nu gällande Reglemente,
ofta nog äro så bundne, att de icke alltid kunna vidtaga de
jåtgärder, som skulle vara mest öfverensstämmande med Ban¬
kens sanna fördel.”
Sedan öfveriäggningen förklarats slutad, blef ifrågava¬
rande punkt, uppå framställning af Talmannen, lagd tillhand¬
ling arne.
Då nu slutligen frågan om Decharge åt Banko-Fullmäk¬
tige till behandling företogs, uppstod diskussion, derunder
följande Ståndets ledamöter begärde ordet och yttrade:
Alils Scensson från Christianstads Län: ”Jag vill visst
pelte godkänna alla Banko-Fullmägtiges åtgöranden under de-
pidpunkt som afses, men då jag funnit att Banko-Fnlimägti-
ge vid Bankens förvaltning, hvarken af bristande nit eller
omtanka åsidosatt Bankens väl, har jag jemte flera andra
ansett mig böra reservera mig emot det af Utskottet begag-
luade uttryck att ”vid den af Utskottet verkställda gransk¬
ning, harUfskottet funnit Fullmägtiges förvaltning af Bankover-
Icet under den tid, som är i fråga, och hvarunder serdeles
)rydsamma financiela förhållanden inträffat, hafva i allm an¬
ie t vittnat om nit och omtanka.” Och vill jag fästa Ståndets
ippmärksamhet på det uttryck uti herr Kocks reservation,
(hvilken jag biträd t, der det nemi. heter: ”Rikets Ständer och
peras Utskott böra så afväga sina omdömen, rörande nöjak¬
tigt fullgjorda förtroende-uppdrag, att icke deraf utan skäl
kunna dragas tvetydiga slutsatser öfver hederns och anseen¬
dets fridlysta område, emedan annars de vigtigaste bestyren.
Irland hvilka förvaltningen af Rikets Ständers Bank är ett af
de främsta, löpa. fara att komma i händerna på lycksökeri-
ets och parti-andans koryféer.” Om vi försätta oss uti sam¬
ma ställning, hvaruti Banko-Fullmägtige denna tidpunkt, sig
befunnit, så skola vi medgifva, att. det är bra hardt att upp¬
bära otack, då man vet sig hafva gjort allt, hvad som stått
i mensklig förmåga. Kunde någon framträda och säga att
Bankens sanna fördel blifvit på något sätt åsidosatt, då
skulle jag vilja medgifva att ofvanbemälda uttryck ”i allmän¬
het" finge qvarstå, men då nu så icke ar, önskar jag att det¬
samma måtte uteslutas.”
Med Nils Svensson förenade sig Pehr Östman från Ve-
Ster-Norrlands, C. G. Sköldberg och Gustaf Hullman från
86
Den 11 Januari.
Nerikes samt Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohu»
Län.
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: ”Det bar före¬
fallit mig besynnerligt, att samma Ledamöter, som biträd t
de angående sedelpappers-tillverkningen, vexelköpen m. fl.
frågor emot Banko-Fullmägtige framställde anmärkningar, nu
likväl vilja ändra det ganska lindriga uttryck, som Utskottejt
uti décharge-frågan begagnat, medelst användande af orden]:
”i allmänhetvill man säga att Fullmäktige handlat i alljo
väl, så får man väl först frånträda de gjorda anmärkningaij-
na. Jag anser derföre att man icke kan meddela full decharge,
då anmärkningar en gång blifvit framställde och god,-
kände.v
Häruti instämde C. C. Nettelbladt från Stockholms samt
Nils Pettersson från Kalmar Län.
P. F. Mengel från Upsala Län: "Just emedan jag an¬
sett mig kunna gifva Fullmäktige fullt erkännande af deras
modiga förfarande under den förflutna, brydsamma tidsperioå
den, har jag icke tvekat att biträda de emot riem framställde
anmärkningar, och är det just med afseende å samma an-
märkningspunkter, som jag skulle vilja bifalla det af Utskot¬
tet i frågan om decharge begagnade uttryck, att. nemi. Full¬
mäktiges förvaltning “i allmänhet“ vittnat om nit och omå
tanka. Icke heller kan jag finna att detta uttryck är så
mycket att ondgöras öfver, serdeles som åtskilliga anmärk¬
ningar öfver Bankens förvaltning under den tid, hvarom frå¬
ga är, blifvit gjorde, hvaröfver Fullmäktige visserligen a -
gifvit förklaring, utan att likväl kunna tillfyllest vederlägga
dem. Om man 1111 borttager orden ”i allmänhet,v hvad ut¬
tryck skall man då begagna nästa Riksdag, ifall då, såsom
jag hoppas, full decharge kommer att lemnäs Fullmäktige.
Man får då meddela alldeles som man loford, som nu. Stäi^-
derne, som hafva i sin makt att gifva än större, än mindre
beröm, allt efter som man deraf gjort sig förtjent, böra nu sorn
annars förfara rättvist; för min del anser jag, att det omtvi¬
stade uttrycket gerna kan qvarstå.v
Häruti instämde Jonas Andersson från Östergöthlands,
E. M. Falle, Anders Jonsson och J. M. Lundahl från Ska¬
raborgs, Maja Lars Larsson från Kopparbergs, samt Paul
Andersson från Jemtlands och Anders Eriksson från Elfs¬
borgs Län.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: ”Den
sOm varit med i Utskottet har sig ganska väl bekant, att
det är Privatbanks-intresset, som drifver sitt spel, och vjll
Den '11 Januari.
87
uttrötta Fullmägtige. Den tidpunkt, som nu förflutit, har
för Fullmäktige varit den svåraste, alltsedan det nya Stats¬
skickets införande, och anser jag dem under denna tid haf¬
va handlat så, att de förtjena full decharge, hvarföre jag
också yrkar att uttrycket vi allmänhet” måtte ur decharge-
betänkandet utgå. I Utskottet voterade vi nästan öfver alla
punkter, så äfven öfver denna fråga, och var det endast ge¬
nom en rösts pluralitet, som nyssnämnda uttryck kom att
att qvarstå.”
Vire Talmannen Ola Svensson: "Då jag är en bland
dem, som instämt uti en af reservationerna, samt uti Utskot¬
tet voterat för uteslutande af nu omtvistade uttryck, har jag
ansett mig böra nämna några ord, Dessa båda ord ”1 all¬
mänhet” kunna !väl icke i och för sig uttrycka så särdeles
mycket, utan kommer det hufvudtakligen an på hvad de
åsyfta: — häntyda de endast på bristande förutseende hos
Fullmägtige, då är det icke farligt, eller afses dermed att
Fullmägtige åsidosatt tillbiirlig nit och omtanka, då är det
värre, ty dermed påpekas då en Häck i karakteren. Hvar
och en måste medgifva att den sist förflutna tiden varit en
af de brydsammaste. och vill man anställa en jemförelse
emellan de förluster Banken lidit, och dem, som drabbat an¬
dra Banker, så finner man, att Riks-Banken varit en af de
lyckligaste; Jag ser icke att något vinnes dermed, att omtvi¬
stade uttrycket bibehAlles, men fruktar väl, att i så fall dug¬
lige män afskräcka» att emottaga ett förtroende, der allt
hvad de skörda är tadel; i öfrigt anser jag att om man skall
välja emelian ett hardt och ett mildt omdöme, man bör gif¬
va företrädet åt det sednare, liksom man i allmänhet heldre
bör fria än fälla; detta har utgjort grunden för mitt hand¬
lingssätt. i Utskottet, och skall äfven blifva grund för mitt
votum nu, om nemi votering skulle komma ifråga ”
Kil» Svensson från Christianstads Län: ”Jag vet eller
åtminstone tror mig veta, att här finnes ett intresse, som för¬
söker allt för att göra Riks-Banken för Ständerna så förhat¬
lig sorn möjligt, och som genom densammas omorganisation
vill inleda den på en förderflig bana, och är detta anlednin¬
gen till den af Utskottet angående denna fråga använda för-
klenliga uttryck. En talare har sagt, att Banko-Fullmägtige
skulle dels vid vexel-köpen, dels ock vid tillverkningen af
sedelpapperet af bristande nit och omtanka åsidosatt Bankens
sannskyldiga nytta; i första fallet äro de oskyldiga, ty det
stod icke i mensklig förmåga att. förutse och beräkna krisen;
hvad åter angår sedelpapperet, så tyckes väl anmärkningen
härom vid första påseendet rigtig men man bör dock besinna,
88
Den 4 4 Januari.
att fullmägtige icke kunde alltid vara vid Tumba, samt att
dessutom det odugliga papperet redan var till en del färdigt.
Jag har på nu uppgifne skäl biträdt herr Kocks reservation
och anser fortfarande, att uttrycket ::i allmänhet”, bör ur
Betänkandet utgå”.
Ails Pellersson från Kalmar Län: ”Jemte det jag för¬
enar mig med Bjerkander, vill jag gifva tillkänna, att det är
just dot uttryck i berättelsen, hvarom nu diskuteras, som för-
anledt mig att första gången begära ordet, ty jag anser det
endast vara fjesk att nu utesluta samma uttryck; dessutom
bestrider jag det af en talare fällda yttrande, att Privatbanks-
Intresset skulle ensamt vara orsak till det nu emot Fullmäk¬
tige uttalade klander.1*
Mengel: “Det är eget att denna fråga, som egenfligcr
endast alser om ett visst uttryck skall användas eller icke,
kunnat föranleda en så lång diskussion, och är detta alltså
ett nytt bevis derpå, att af små gnistor kunna uppkomma
stora eldar. Besynnerligt är likväl att på samma gång man
erkänner att. en reorganisation af Banken är nögvändig. sö¬
ker man afskräcka derifrån medelst det. förebärande, att del
är Privat-Banks-Intresset, sorn hufvudsakligen beifrar denns
reorganisation: ungefär samma manöver, som vid behand¬
lingen af 4:de och 5:te Hufvud-Titlarne, då man sällan un¬
derlåter att begagna Ryssen till skrämskott för sina planers
genomdrifvande. Hvilken orsak får man val tillskrifva dessa
Privat-Bankers uppkomst om icke den att Riks-Banken bru¬
stit uti uppfyllandet af sina funktioner! Nu efteråt ser den
med förargelse, huruledes de små Bankerne gått om densam¬
ma. Då det således just är på Riks-Bankens närvarande usla
ställning, som Privat-Bankerne frodas, tyckes det icke vara
skäl att framhålla desse för afskräckande från en reorganisa¬
tion af förstnämnda Bank. Då Banko-Utskottet icke kan u-
stadkomma något nytt Reglemente, samt detta följaktiger
måste utgå från Banko-Fullmägtige. såsom de der bättre än
Utskottets Ledamöter känna alla de brister, sorn vidlåda dei
nu gällande, men fullmägtige under denna långa tid icke å-
stadkommit något annat, än tid efter annan små lappningar
önskar jag att äfven af denna anledning det af Utskottet
tillstyrkta uttryck vid bedömande af Fnllmägtiges förvalt¬
ning må bibehållas.11
Häruti instämde Per Persson från Wermlands Län
Nils Seensson från Christianstads Län: "Det vore led¬
samt, om det varit jag, som uppkallat Mengel till ytterligare
diskussion i ämnet, men det är ej första gången som han
håller långa tal; jag nämnde nemligen icke ett ord om Pri-
Den 11 Januari.
89
vat-Bankerne, titan vidrörde endast Bank-Intresset i allmän¬
het. Sorn frågan framdeles återkommer, sedan det nya Reg¬
lementet blifvit utarbetadt, vill jag nu icke vidare yttra mig.“
Mengel: ‘'Det är icke godt att säga hvem som håller
de kingsta talen, ty dea som har ordet tycker alltid att han
talar kortast, men den sorn horpa, tvertom ; jag vill emeller¬
tid ick förbinda mig till något i det fallet."
Ölveriäggningen förklarades nu vara slutad. Då Tal¬
mannens proposition på bifall till Utskottets utlåtande i den¬
na fråga, blef med öfvervägande Ja besvarad, var alltså ifrå¬
gavarande decharge åt Banko-Fullmäktige, sådan den blifvit
af Utskottet tillstyrkt, af Siandet godkänd.
§• 4.
Förekom ånyo till Föredragning på Ståndets bord, sedan
den 4 innevarande månad, hvilande Protokolls-Utdrag från
Högloft. Ridderskapet och Adeln för den 28 December sisth
år N:o 91, innehållande communieation af en utaf Herr Dal¬
man, Wilhelm Fredrik, väckt och till Allmänna Besvärs-och
Ekonomi-Utskottet remitterad motion, om en underdånig an¬
hållan hos Kongl. Maj:f, det Kongl. Maj:t måtte i Nåder
(lemna Rikets Ständer tillfälle att yttra sig i anledning af
(Norska Stor-Thingets beslut om Ståthållare-Embetets upp-
hälVande.
Härvid yttrade:
Kils Oluson från Malmöhus Län, skriftligen:
"Då fiir någon tid sedan Bonde-Ståndet egde att yttra
sig öfver en med detsamma communicerad men inom annat
Stånd väck1 motion, gähle frågan huruvida Sverige skulle å
den Europeiska congressen i sin mån verka för den princip
i folkrätten, att hvart och ett folk eger rätt att sjelft bestäm-,
ma (ifver sina egna inre förhållanden, Så som det höfves
fria odalmän, reste sig Ståndet såsom en man för att biträda
denna åsigt.
I dag hafva vi äfven, mine bröder! att öfverlägga om
en oss communicerad motion. Den alser att förvara en rätt,
sorn Sverges Ständer och Konung förmenas ega. att genom
ett veto förhindra våra Norska bröder att fritt förfoga öfver
Norges Grundlag och då de finna sådant af sin nations he¬
der och nytta påkalladt förändra organisationen af sin inre
styrelse.
Denna molien afser således factiskt motsattsen af den
förra motionens syfte. Ett bifall till denna motion skulle så¬
ledes stå i väsentlig strid med den åsigt vi fiir 14 dagar se¬
dan kraftigt och enhälligt- förklarat oss hylla. Redan
90
Dan 11 Januari.
ur denna synpunkt måste jag bestrida allt afseende
på motionen, äfven om Sverige skulle på papperet ega ifrå¬
gavarande rätt: skulle denna folkens dyrbaraste rätt, den att
sjelfve bestämma sina inre angelägenheter, vara beroende af
tractater — dicferade af den starkare för den svagare — då
bade vi i sannina’ talat i fåvitsko, när vi tillerkände de Ita¬
lienska folken en sådan rätt — ty Wiener-congressen berät¬
tigade ej Italien lill en sjelfständighetsförklaring; Och de
herrskare, dem Italienarne ej vilja erkänna och återtaga, äro
dock traktatsenligt deras lagliga monarker. Men, Gudi lof!
den tid närmar sig sitt slut, då man med svärd i liand köp-
slagade om folkens dyrbaraste rättigheter och köpebrefvens,
traktaternas, helgd fördunklas alltmera i jemförelse med den
folkets rätt, som vi, mine bröder! en gång alle erkännt.
Men härtill kommer, att vi ingalunda ega den rätt enti
på papperet, som inan vill, att vi skola åberopa. Sedan Car..
XIII förklarat, att lian vore villig antaga och besvära deri
af Norrmännen i Eidsvold antagna grundlagen med vilkor a:'
åtskilliga förändringar deri, antog Stort.liinget i Christiania
några af dessa förändringar, förkastade andra och vidtogo af
egen drift åtskilliga nya. Det är dessa förändringar, deraf
somliga röra föreningen, andra icke, som man äflas att anse
såsom en öfverenskommelse mellan Sverge och Norge eller
som en för begge parterne förbindande traetat, och, oaktadt
Sverges Ständer dermed ej hade det minsta att skaffa, skall
den förmenade traktaten ej kunna, utan Ständernas samtycke,
förändras. Men man förbiser härvid, att en grundlag aldrig
kan vara en traktat, utan att i och med detsamma upphöra
att vara grundlag. — Att således Norges sjelfständighet i och
härmed skulle i verkligheten upphäfvas och att man sålunda
kommer i en oupphörlig motsägelse ithy att samma grundlags
första §. som, såvida som den är en traetat mellan Sverge
och Norge, äfven är för Sverge fiirbindande — tillförsäkrar
Norge frihet och sjelfständighet och detta såväl i öfverens¬
stämmelse med Carl den XIII:s förslag, som med den an¬
tagna redactionen.
Men, — vill man invända, — på detta sätt skulle ju
äfven Sverges inom Föreningen tiilständiga rätt alls icke vara
bevarad. Ja, vore den ensamt af Norska grundlagen bestämd,
så — jag må erkänna det — vore dermed föga bevändt;
men så är det icke. Tvertom allt visar, att man ganska val
visste hvad man ville. Sedan i Norska grundlagen, som af
Carl den XIII:s commissarier garanterades, det närmare, be¬
stämmandet af de egentliga unionella stadgarne hänsköto
till afgörande genom en lag, hvarom borde mellan rikenas
Den 11 Januari.
91
representationer öfverenskomma?, så antogs af Norges Stor¬
ting och Sverges Ständer en dylik lag. Del är mine bröder
denna akt norn utgör traktaten meitan Sverge och Sorge.
Den heter Riksakt till bestämmande af de genom föreningen
mellan Sverge och Norge uppkomna Constitutionella förhål¬
landen, beslutad, samtyckt och föra/skedad på Svensk Riks¬
dag och Norskt Storthing. I dess ingress heter det: Wi
laglige Ombud för Sverges och Norges Innebyggare hafva ej
trott oss kunna på ett värdigare och högtidligare sätt för
kommande tider befästa vilkoren för den mellan Sverge och
Norge träffade föreningen under en Konung men med åtnju¬
tande af särskilda regeringslayar än då vi öfoerenskommil
att i en särskild Riksakt innefatta och upptaga förenämnde
vilkor aldeles som de ord flir ord härefter följa. Här håfve
vi alltså, — under det vi late Norrmännen, — åtnjuta sin
särskilda regeringslag, att söka vilkoren för föreningen. Der
hafva också alla de väsentliga vilkoren influtit, utom ett, det
om Konungens myndighetsålder, som redan förut blifvit an¬
taget och derom Norska Grundlagen uttryckligen stadgat, att
det skall bero på öfverenskommelse mellan Stor-Thinget och
Ständerna, hvadan der Sverges rätt således år obestridlig.
Riksakten är en traktat som ej kan ensidigt af en part
brytas och den är en tractat hvars helgd af alla folk måste
erkännas, ty den ingriper ej i någotdera folkets rätt; den är
bygd på fullkomlig likhet i rättigheter mellan folken och
dess första § tillförsäkrar Norge frihet och sjelfständighet. Den är
ett uttryck af kärlekens rätt, — ej af våldets. Den är oss helig.
Riksakten innehåller icke ett ord om Svensk mans be¬
hörighet att \ ara Norsk Riks-Ståthållare eller ens att sådant
jembete behöfver finnas. Jag anser fördenskull, att Sverges
Ständer ej med denna sak ha att skaffa utan eger Norges
Storthing om denna förändring i Norges grundlag rörandeNorges
'inre Styrelse att med Norges Konung i Norskt Statsråd öfver¬
enskomma.
Med hvad jag sålunda sagt förnekar jag ej att ju för¬
hållandena mellan rikena behöfva bättre ordnas och-bestäm¬
mas, äfvensom jag ej heller gillar den misstänksamhet, som
ända hittills, utan skäl, och den småaktighet, i unionella an¬
gelägenheter, hvilka ej sällan mött oss från Norge och sär¬
deles i dess tidningspress. Tvärtom. Men jag ser ej häruti
ett skäl att förneka oss sjelfva och vår redligt uttalade åsigt.
Der Norge har rätt, såsom onekligen i denna fråga är fallet,
der må den hållas helig; men der Norge felat, höfves oss att
derom uppriktigt och allvarligt uttala oss, och eger Norge
en oberättigad fördel på vår bekostnad, så kräfver vår ära
92
Den / 7 Januari.
och föreningens natur, att vi borttaga den. Jag önskar en
revision af Föreningstördraget i de punkter, der en sådan
behöfves, men jag vill ej rifva föreningens grundsats, rike¬
nas sjelfständighet och likhet i inbördes rättigheter. Jag har
sagdt, hvad sorn legat mig på h j er tat, fritt som det höfves
i Sveriges Bondestånd. Jag vill blott, tillägga ett ord. För¬
eningen mellan de begge rikena i. kärlek och förtroende,
lika som igemensamma intressen mot en öfvermäktig granne,
är vårt bästa fästningsverk mot denne; men innan byggna¬
den blir färdig mäste vi undanrödja lemningarrte af den mur
af nationalhat och hämdlystnad för lidna olyckor, som sedan
länge funnit3. Denna mur, bygd under sekler, rifves ej på
några tiotal af år Starkast är den på den sida, der, såsom
i Norge, underlägsenheten i styrka gifvit fejderna sjelfförsva-
rets heliga rätt. Detta rifningsarbete måste sålunda vara
mödosammare å Norges sida, än å Sveriges — må vi med
mildhet bedöma de svagheier hos brödrafolket, som vi ej
kunna gilla. Och må vi framför allt enigt och ihärdigt
arbeta på förenings-byggnadens befästande. Vore hvarje fäst¬
ning-arbete vara så billigt, som detta, så skulle vårt fattiga
land vara väl värnat. Ty på kärlek och ädelmod var Sven¬
sken ej ännu fattig.
I dag skall detta arbete kosta vår nationalfåfänga offret,
utaf skenet af en öfverhnghetsrätt. Ett billigt offer åt vårt;
gemensamma bästa och åt. den jemlikhet i rättigheter och der
sjelfständighet som Sverges Folk en gång tillförsäkrat Norges
Jag yrkar att motionen lägges till handlingarne och atl;
Bonde-Ståndet för sin del ville, i öfverensstämmelse med lii-,
regående beslut, erkänna Norges rätt alt i denna fråga utåt:
Sverges medgifvande bestämma om sin egen inre styrelse.••
Juna:* Ant/vrxson från Östergöthlands Län! ‘'För hvar
och en, sorn något närmare uppmärksam at de företeelser,
som ofta n>g framställt sig i alseende på Sveriges och Norj
riges uniontdla förhållanden, vill det synas, sorn vöre en uti
redning af behofvet påkallad, för att tydliggöra de villkor,
Sorn skola sammanhålla föreningen och omöjliggöra de bristerL
sorn hindra den samdrägt som är nödvändig, om ändamålet
med föreningen skall vinnas. Men då jag är öfvertygad att
Kongl Maj:t vid aila de fall då Sveriges och Norriges unio-
nella förhållanden komma i fråga, ser till att de båda län¬
dernas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter respekteras,
och att vid frågor, sorn skola underställas Svenska Ständer-
nes pröfning, Kongl. Maj:t icke underlåter att'förelägga äm¬
net Svenska Representationen, samt den nu af enskildt mo¬
tionär väckta och Bondeståndet delgifna motion, rörande Ståt-
Den / / Janna rf.
93
hållareskapets upphäfvando i Norrige, tyckes vara af den be¬
ska ffenhet, att Ståndet svårligen nu på stående Ibt kan der¬
öfver falla definitivt omdöme, vill jag föreslå att motionen
val remitteras nien utan annan rekommendation, än att Ut¬
skottet anmodas behandla densamma på satt sakens förhål¬
lande kan föranleda, ty jag anser att vi på förhand icke
kunna afsäga eller tillegna oss rättigheter, utan att vi böra
| afvakta den utredning, som gör dem tydliga för oss.“
Nils Larsson från Jemtlands Län, skriftligen:
•‘Då nu den föredragna motionen blifvit, inom ett annat
Riksstånd väckt och derifrån till Utskottet remitterad, torde
det måhända kunna tyckas vara öfverflödigt, att tiar upp¬
taga den lill diskussion innan den från Utskottet återkommer,
beledsagad af Utskottets betänkande i ämnet; men då det i
hvarje fråga af djup betydelse och isynnerhet uti en af sadan
natur, sorn denna, måste vara af vigt. för frågans vidare be¬
handling, att. meningarne redan ifrån början något, mera all¬
mänt gifva sig tillkänna, och då Ridderskapet och Adeln,
genom motionens communicerande med de öfrige Stånden,
satt äfven dessa i tillfälle att. sålunda i tid få uttala sina
tänkesätt: så har åtminstone jag för min del icke ansett mig
böra afstå från att begagna detta tillfälle och jag hoppas att
jag dervid icke blir ensam inom detta stånd.
Att. frågan är af en grannlaga natur, kan icke förnekas,
och jag erkänner derföre villigt, att den bitr med all möjlig
varsamhet behandlas; men då de egentligen ännu icke år nå¬
gonting annat ån en rättsfråga, så bitr man dermed temligcn
fritt, kunna uttala sina tankar, utan att behöfva hvarken hylla
eller förnärma den ena eller den andra af de olika opinioner,
ii vilka i mer eller mindre mån må hafva sin grund i förhål¬
anden, som för denna sak böra vara fremmande.
Jag kan likväl icke undgå att. anmärka det egna för¬
hållande, som iiär företer sig i afseende på tillfället och ti¬
den för frågans första upptagande å Svensk sida. Frågan
om Ståthöllareskapets upphafvande i Norge är icke ny: vi
veta alla, att den redan länge varit omtalad och debatterad
såväl i Svenska sorn Norska tidningar mh att den liera gån¬
ger i olika former varit föremål för Norska Storthingets öf-
verläggningar och beslut samt af Konungen i Norskt Sta 8-
Råd upptagen. Men aldrig har förr än nu vid Svensk Riks¬
dag fråga blifvit bragt å bane, att Sverige skulle hafva rätt
att säga sitt veto till en sådan förändring i Norges grund¬
lag. Och detta synes mjg redan vara i en ganska väsendt¬
lig mån betecknande med afseende på anspråkets beskaf¬
fenhet.
94
Don 11 Januari.
Motionens syfte är väl ej tydligt utsagdt, men det är
dock, om man med motiveringen jemför motionärens yttran¬
den under diskussionen på Riddarhuset, satt utom allt tvif¬
vel, att med densamma afses, det Sveriges Ständer i denna
fråga skola ega veto. Men har man då noga tänkt sig con-
seqvensen häraf? Ilar man betänkt, att i samma ögonblick
en sådan rätt öfver de nu ifrågavarande paragraferna i den
Norska Grundlagen tillkomme Sveriges Ständer, detsamma!
skulle ega rum med hela Norska grundlagen?
Man säger väl att motionen icke behiifver leda till del
conseqvenser att Sverige skulle ega rätt att förhindra hvarje
förändring i Norges Grundlag, utan att denna rätt endast
skulle gälla de delar deraf, som vid 1814 års Storthing i
Christiania antogos och som ej funnos i den af Riksförsam¬
lingen i Ejdsvold upprättade constitutionen. Norska Grund¬
lagens fraktatmessiga natur i dessa delar, utan afseende der¬
på om de äro i Riks-Akten intagna eller ej, skall bevisas
deraf, att Storthinget derom underhandlat med de Svenska
Commissarierna och att dessa Comniissarier underskrifvit och
bekräftat Grundloven. Motionären säger sjelf i Motionen:
“Det var först i följd och med bekräftelse af denna traktat¬
mässiga öfverenskommelse mellan Norska folkets representan¬
ter å ena och Sveriges Comniissarier å andra sidan, som Ko¬
nung Carl den 13:de under den 10 Nov. 1814 gaf sin sank¬
tion åt Norges Grundlov, hvarföre också det officiella doku¬
ment, som innehåller Norges Grundlov, ej mindre företrädes
af Konungens högstberörde sanktion, än äfven efterföres af
namnteckningar, dels utaf Norska Stortliingets president och;
medlemmar, dels ock af de svenska Commissaiierna, hvar¬
före sistnämnde officiella bekräftelsedokument utgör en lika
oskiljaktig coddicille till Grundloven som underskrifterna af
Stortliingets dåvarande medlemmar". — Skall nu detta gälla
såsom ett bevis att något stadgande i Grundloven, fastän icke
i Riks-Akten intaget, utgör en traktat emellan Sverge och
Norge; så måste detsamma också gälla om heta Grundloven.
De Svenska Commissariernas underskrift gäller icke blott
några vissa delar af Grundloven. Deras bekräftelsedokument
innehåller: "Att Norges Riges Grundlov, «moledet* sorn den
ord for ord forexkrefren xtaaer, — med forbehåldenhed af
Sverriges Riges Ständers constitutionelle Ret i de Dele, som
medföre Förändring eller modificationer i Sverriges Riges Re-
gjeringsform — er //teren afhandlet og tiex/uttet irnetlem ror
allernaadigxte Hunge og Herre, Varl deri Trettende, — —
— — — ved os undertegnede befuldmägtigede Commissa-
rier, på Hans höje Yegne, samt Norges Riges, nu i Chri-
Den /1 Januari.
95
ialania forsamledc, of veror i/entliye St "villing; varder herved,
med vöre navne och Signeter neden under, attesteret och be-
kräftet“. — Dessutom, förutsätta ej i alla händelser de oför¬
ändrade paragraferna, mot. hvilka ej någon anmärkning gjor¬
des af Commissarierna, dessas åtminstone tysta bifall? Och
äro de ej således lika väl som de andra en traktat, förut¬
sättande ömsesidig öfverenskommelse, äfven om den varit
tyst? Men då nu härtill kommer, att Commissarierna fram¬
lade icke blott de förändringar de önskade, utan ett fullstän¬
digt. förslag till Grundlov. som af Storthinget behandlades:
så låter det sig väl ej bestrida, att, såvidt. någon del af
Grundloven, på grund af vare sig Commissariernas under¬
skrift eller do mellan dem och Storthinget träffade öfverens¬
stämmelse!', skall hafva karakteren af en traktat mellan Sverige
och Norge, detsamma äfven måste ega rum med hela Grund¬
loven.
Hvilken princip utsäga vi alltså, om vi biträda natio¬
nen? — Vi säga att Norges Grundlag är en traktat — vi
upphäfva Norges frihet och sjelfständighet. Ty i det land,
som ej utan medgifvande af ett annat kan ändra sin egen
grundlag, är icke fritt och sjelfständigt.
Detta om motionens conseqvenser.
Låtom oss nu se till beskaffenheten af den rätt motio¬
nären vill tillägga oss.
Med den rätt, Kielertraktaten ansågs gifva Sverige öf¬
ver Norge, gick Carl Johan att med Svärdet bringa förenin¬
gen till verkställighet. Men vare sig, att han ansåg detta
omöjligt eller i Sverges dåvarande utmattade ställning alltför
svårt eller att han rent af ur moraliska skäl ansåg det obe-
rättigadt att genom inkräktning kufva en nationalitet eller
att han. såsom det äfven påståtts, egentligen afsett dynasti-
stiska fördelar •— vare sig nu dermed, säger jag, huru som
som helst, så fann han dock skäligt att med Norges folk
träffa den öfverenskommelse, att af detsamma såsom ett fritt
och sjelfständigt, efter egen constitution sfyrdt, folk emottaga
Norges Konungakrona och att med vilkor af vissa förändrin -
gar antaga Ejdsvolder-constitutionen. Denna öfverenskom¬
melse, som vi kalla konventionen i Moss, godkändes af ko¬
nung Carl 13:de, och utlofvades att ej andra förändringar i
constitutionen skulle föreslås, än de, som voro nödiga i och
för föreningen, och sknlie derom med Storthinget directe öf¬
verenskomma.?. De Svenska Commissarierna, hvilka för detta
ändamål afskickades till Christiania, medförde, såsom jag
förut nämnt, ett holt förslag till en ny grundlag för Norge,
hufvudsakligen öfverensstämmande med Ejdsvolder-Constitu-
96
Den 11 Januari
tionen men med åtskilliga förändringar eller tillägg, hvari¬
bland äfven det om Ri ks-S tåt hållare Embetets inrättande och
Konungens ratt att till detta embete utnämna antingen en
Norrman eller en Svensk.
Innan Stortinget började öfverläggningen otn de särskil¬
da punkterna i förslaget, hade det p elitninära beslut blifvit
fattadt, att inga andra förändringar i Constit.uiionen skulle
vid det Storthinget antagas, än de som voro nödvändiga till
följd at Sverges och Norges förening. Och då nu stadgandet
om Konungens rätt att till Ståthållare utnämna antingen en
Norrman eller en Svensk var ett bland deni, sorn vid samma
S orthing antogos; så har man deraf velat draga den slutsats,
att nämnde stadgande skulle vara nödvändigt i och tor för¬
eningen mellan Sverge och Norge och således att anse såsom
traktatmässigt Iiikena emellan. Men om det. nu kati visas,
att så väl Commissarierna töreslogo som att Storthinget dels
i följd af sådant förslag och dels af egen impuls vidtog för¬
ändringar, hvilka med föreningen icke hafva det ringaste
samband: så måste det väl vara alldeles klart att hela grun¬
den för nyssnämnde slutsats förfaller. Såsom prof härpå vill
jag bland en mangd åberopa följande- i 2 § förändrades ut¬
trycket “sine Born-1, såsom det hette i Eidsvolds-Constitu io
nen. till (feres Biirn“; i 17 § intogos nya föreskrifter om Ko¬
nungens rätt att stifta provisoriska förordningar och i 99 8,
om Regeringens rätt att i vissa fall mot Statens medlemmar
använda militärmakt. Och dessa förändringar lära väl åt¬
minstone ej kunna hafva ansetts nödvändiga i och för före—
ninijen eller hafva egenskapen af traktat emellan de båda
Rikena.
Motionären tyckes för öfrigt nog mycket hafva förbisett
den väsentliga omständigheten, att det. vid underhandlingarne
emellan Carl den 13:des Commissarier å ena och Norska
Storthinget å andra sidan, icke emfas/ kunde vara fråga om
att uppgöra unionsbesfämmelserna emellan Rikena, utan att
det också måste hafva varit nödvändigt att noggrannt be¬
stämma förhållandet emellan Norska folket ech dess blifvande
Konung.
Carl den 13:de underhandlade med Storthinget om de
vilkor hvarunder han ville åtaga sig regeringen öfver Norge.
Somliga af dessa vilkor antogos af Storthinget, från andra
måste han afstå. Hans fordringar förutsatte åtskilliga förän¬
dringar i Grnndioven dels i och för föreningen, dels i och
för utvidgande af några Konungamaktens prerogativer —
såsom t. e. den ifrågasatta rättigheten att meddela adelskap,
hvarifrån han dock måste afstå — och dels i och förbetryg-
98 Den 11 Januari.
forte Tillfälde, foreslaaer Kongen for näste Storthing i Norgd
och Rigsdag i Sverrige en Lov, bygget paa grundsätningen
oiii foldkommen Lighed imellem begge Rigerne". När nu!
en sådan, på fullkomlig likhet byggd lag, på sätt 42 § för-j
utsätter, blifvit af båda Rikenas Representationer antagen
och denna lag just är Riks-Akteo samt då det ifrågavarande
stadgandet om likhets-grundsatsen tydligt återfinnes i hvarje;
paragraf hela denna lag igenom, så kan det väl ieke nekaa
att nämnde stadgande är i Riksakten bevaradt.
Den fördel, sorn Norska Grundlagens stadgande, angåen-f
de Ståthållare-posten, för oss skulle anses innebära, är väl
temmeligen tvifvelaktig, då det icke i någon händelse lärer
kunna påstås att samina stadgande också skall innebära för-j
pligtelse för Konungen att någon gång förordna Svensk mai|i
till Ståthållare. Men huru går det också då med rättighet
ten å Svensk sida?
Ur synpunkten af egen fördel har ej heller någon end^
talare velat att Sverge skulle fordra stadgandets bibehållande:
Men man har ansett det innebära en Statshöghet öfvef Norge
och på detta sätt utgöra en princip i föreningen. Yore s^
förhållandet, så hade stadgandet säkerligen af de svenska
Commissarierna anmärkts i Usta och 42:dra §§ af Grundlo-j-
ven, emedan det i sådant fall skulle hafva gjort en bestämcj
inskränkning af Norska Statens i lista § försäkrade sjelfstänf-
dighet och i d< n likhetsprincip som i 42:dra § stadgas såsoixi
grund för föreningen.
Att denna likhetsprincip måste anses utsträckt till unio¬
nens hela begrepp, ligger i sjelfva naturen af sådan unioh.
Men jag har också en auktoritet att åberopa och beder här¬
vid att få anföra hvad 1815 års Konstitutions-Utskott yttrat
i afseende på likställigheten de båda Rikena emellan. Utj
sitt betänkande af den 25 April nyssnämnde år, angående
grunderna för Riks-Akten, yttrar Utskottet först, i fråga om
de kommittéer, som skulle förordnas för val af Thronföljare
m. m.: “Desssa begge Rikenas kommittéer föreslår Consti-
tutions-Utskottet måtte utsättas lika till antal och tili rättig¬
heter. Konstitutions-Utskottet tror sig icke behöfva för Rir
kets Ständer vidlyftigt utreda, huruledes, både enligt rättvi¬
sans grunder och klokhetens föranledande, denna fullkomliga
jemnlikhet emellan begge rikenas till ofvansagde ändamål
utvalde kommittéer bör ega ruin. Det är öfvertygadt at^
den bpoderliga känslan, som lifvar begge folken, den rena aktj-
ning, hvart och ett sjelfständigt folk bör hysa för hvart och
att annat folk i samma belägenhet, redan förut bestämt Sve^
Rikes Ständer till erkännande af denna jemnlikhet."
Den 11 Januari.
97
gandet af Konungens inflytande under Hans frånvaro ur Ri¬
ket. Det synes mig derföre påtagligt att man just i sist¬
nämnda hänseendet bör söka den rimliga grunden till rättig¬
heten för konungen alt, om han så funne nödigt, tillförordna
annan än infödd Norrman till Ståthållare, en rättighet, som
för Konungen kunde anses vara af vigt, då Han, naturligtvis
under dåvarande förhållanden, ej kunde vara fullkomligt sä¬
ker att, vid möjligen inträffande orolighet i Norge, en Norr¬
lan skulle vara en tillräckligt opartiskt representant af Hans
jKonungsliga myndighet.
Men man finner vidare, att Riks-Akten, sorn till följd af
öreningen upprättades, utgör, såsom i ingressen till densam-
ma säges, en sammanfattning af vilkoren för den mellan
verge och Sorge träffade förening under en Konung, men
Ined åtnjutande! af särskilda Regerings-Lagar. Denna Akt,
imsesidigt af de båda Rikenas Representationer antagen, är
låledes den befintliga föreningstraktaten. Här återfinna vi
ckså de stadganden från Norska Grundlagen, som röra för¬
mögen; men fåfängt söker man i denna Akt det ringaste
pär af Ståthållaren. Det måste således antagas att stadgan-
et om Ståthållareskapet icke ansetts utgöra ett vilkor, långt
nindre ett hufvudvilkor för föreningen.
Man har väl anmärkt att ett par andra paragrafer, som
rlöra föreningen, ej influtit i Riks-Akten och att, då dessa
val ändå biira anses vara unionella, skulle det äfven i fråga
cm Ståthållareskapet kunna förhålla sig på samma sätt. Så
tl ex. har man anmärkt, att oaktadt 8 § Grundloven stad¬
gade, att Konungens myndighetsålder skulle fastställas genom
en lag, som skulle gifvas efter öfverenskommelse mellan Sver-
ges Ständer och Norges Storthing, någon bestämmelse härom
ej finnes i Riks-Akten. — Men då den i Sveriges Regerings¬
form stadgade bestämmelsen i detta ämne redan före Riks¬
aktens upprättande blifvit genom särskild lag af N< rska Stor-
thinget antagen och. då i alla händelser sjelfva Grundlovspa-
rägrafen uttryckligen föreskrifver gemensam öfverenskommelse
i fråga om bestämmande af Konungens myndighetsålder, så
lärer någon tvetydighet i detta afseende Icke kunna uppstå.
Ridare har det blifvit anmärkt, att stadgandet i Grundlo-
vpns 42:dra §, angående båda Rikenas likställighet, lika litet
skulle stå i Riks-Akten, som det om Ståthållaren, och att,
oin det sednare ej längre är ett förbindande unionsstadgande,
så vore ej heller det förra att anse såsom ett sådant Denna
jemförelse synes mig icke heller vara fullt exact. Den om¬
nämnde 42 § lyder sålunda: “Angaaende de närmare be¬
stämmelser, som ero nödvändige i de i §§ 39, 40 och 41 an-
lionäe-Stis Prof. vid 1859—60 årens Riksdag. IV, 7
Den i i Januari.
99
Vidare yttras i samma betänkande:
”Erkännandet af en fullkomlig jemnlikhet begge rikena
^mellan, medgifvandet att begge rikenas Statsråd till lika an-
tjal må sammanträda vid de tillfällen, då, enligt Sveriges
, rikets styrelse fores af Statsrådet, anser Utskottet
naturlig följd af begge rikenas förening, och ej med¬
föra någon rubbning eller ändring i Sveriges Grundlagar, utan
blott höra till de stadganden och vilkor för begge rikenas förening,
Hvaraf hvardera rikets grundförfattning icke ens lärer böra
kunna komma att bero”.
Och Utskottet slutar sitt betänkande sålunda:
”Utskottet får här allenast i korthet anmäla, att det hos
sig stadgat dessa meningar på de grunder, •— att det
flinnit en borgen för orubbligheten af h vardera statens enskilta
Grundlagar ligga deri, att de ej måtte bero af den förening
einellan tvänne sjelfständiga stater, som alltid är mera till¬
fällig, än en hel nations, genom samhällskontraktet”.
Af allt detta synes det således också tydligt att Konsti-
t.Utions-Utskottet och Ständerna, hvilka enhälligt godkänt Ut¬
skottets framställning, icke afsett att förbehålla åt Sverige
någon Statsöfverhöghet i förhållande till Norige, och det
skulle väl vara underligt om Ekonomie-Utskottet nu skulle
kunna, i strid deremot, föranleda oss att söka inslå en an¬
nan väg.
Att ett ehuru obetydligt och all praktisk vigt saknande
undantag från den erkända likhetsprincipen emellertid ligger
i jStåthållarskapet, är väl sannt och har också af Stang blif¬
vit anmärkt; men i detta undantag hafva Sveriges Ständer,
såsom jag nyss visat, icke haft någon del; må man oekså
icke indirekt från detta undantagsstadgande söka draga en
slutsats, om någon Sveriges Statsöfverhöghet olver Norige,
som skulle i viss mån upphäfva den antagna hufvudprinci-
pen och, hvarigenom man skulle uppoffra helgden af förenin¬
gens hufvudvilkor 1 Må man nogsamt lägga märke till, att
det här gäller att genom en minst sagdt osäker slutsats af
ett undantagsstadgande, väsendtligen förändra om ej rent af
upphäfva sjelfva hufvudgrundsatsen — och man skall betän¬
ka sig innan man tillstyrker ett sådant ingrepp i ett fritt folks
rättigheter.
Jag måste sålunda på det lifligaste bestrida all inbland¬
ning från Sveriges sida i Noriges inre styrelse och påyrka
helgden af Noriges frihet och sjelfständighet och yrkär såle¬
des att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda. Må vi ej glömma vår värdighet då det nu gäller
att uttala hvad som är brödrafolkets rätt! Höjer sig vår
100
Dm I I Januari.
stämma till förmån för denna rätt, då motsvara vi värdigt
det svenska folkets förtroende och svenska Bondeståndets all-i
varliga och manliga röst skall tränga sig vänligt öfver fjellen!
och nå våra bröders hjertan. Derigenom skall föreningen,
vida mera befästas än genom en svensk man till norsk Ståt--
hållare. Och när vi en gång, der så fordras, kräfva rättvisa
tillbaka, så skall den aktning vi förvärfva! gifva kraft åt våra
billiga fordringar!*
Uti detta Nils Larssons anförande förenade sig, Larn
Gastaf' Amtersson och A. ill. Myrin från Elfsborgs, Lis»
Lars Olsson från Kopparbergs, C. G Sköldberg och Guslaf
Hultman från Nerikes, förre vice talmannen Pehr Eriksson
och Per Persson från Wermlands, Anders Jonsson från Ska-
raborgs, Johan Persson från Upsala, C. C. Nettelbladt från
Stockholms, Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands,
A. J. Sandstedt från Jönköpings, Sren Rosenberg från Chri¬
stianstads samt Olof Lindström från Westerbottens och J.
O. Atme/rist från Norrbottens Län jemte flera Ståndets Leda¬
möter.
P. F. Mengel från Upsala Län:
»Då diskussionen nu egentligen afser F. Dalmans motion,
så vill jag yttra mig rörande densamma: Den afser att få
utredt, om Norska Storthingets beslut att afskaffa Riks-ståt-
hållare-embetet, kan ock bör af Kongl. Majit sanktioneras,
utan att de Svenska Ständerna rörande beslutet beredas till¬
fälle att yttra sig. Förhållandet är emedlertid, att ingen svensk
skulle vilja, och ingen norrman vågar åtaga sig Ståthållare-
skapet, ty till den grad är det impopulärt, och så obehag¬
ligt, att det endast kan jemföras med chefskapet för Kong],
Maj:ts härvarande hofkapell och spektakler. Jag lägger dock
icke den ringaste vigt vid sjelfva befattningens bibehållande.
Men dess afskaffande i enlighet med Norrmännens önskan,
heldst jag redan här förut uttalat de grundsatser, att de Ita¬
lienska folken skola ega full frihet att ordna sina inre ange¬
lägenheter, och samma grundsats gäller naturligtvis äfven för
Norrmännen, Likvist synes det mig oklart i hvad mån Stor¬
thingets beslut rörer Sverige, eftersom en svensk, enligt norska
grundlagen, kan till riks-ståthållare af Kongl. Majit förord¬
nas. Derföre anser jag äfven den frågan böra utredas af en
komité, som jag förmodar i alla fall blir nedsatt till följd af
grefve Ankarsvärds motion. Att frågan, som jag nyss näm¬
de, är oklar, finner jag äfven deraf, att, enligt hvad norska
tidningarne, oemotsagt, uppgifvit, H, M. Konungen lärer lofvat
sanktionera det Norska Storthingets fattade beslut, hvarmed
Justitie-statsministern, i anledning af hr Dalmans motion, på
Dm 41 Januari.
101
Riddarhuset ingått i en vidlyftig deduktion, och tycktes vela
bevisa, att de Svenska Ständerna äfven böra tillerkännas ett
ord med i laget Att, såsom hr Dalman i sin motion fram-
jställt, den svenska regeringen skall anmodas utreda tviste¬
frågan, anser jag olämpligt, af det skäl, att Statsrådet synes
tnig representera den ena parten, och hvad den utreder, skall
tvifvelsutan förkastas af den andra parten. Endast en komité
|af Svenskar och Norrmän kan nöjaktigt reda de invecklade
unionsförhållandena. För min del skall jag alls icke hafva
fiågot deremot, att riksakten helt enkelt förklaras vara ett
fiontrakt emellan Sverige och Norige, hvilket kan upplösas
när det af den ena eller andra kontrahenten icke längre fin¬
nes vara förmånligt. Derigenom skulle ganska säkert en verk¬
lig och innerlig förening uppkomma mellan två nära besläg-
jtade nationer, som hafva samma faror att bekämpa, och der¬
före är det af så ofantlig vigt, att de begge folken erhålla en
: nbördes likställighet.®
Med Mengel hördes instämma Anders Eriksson från Elfs¬
borgs, Erik Ersson från Gefleborgs, Sils Pellersson från Kal¬
mar samt Anders Jonsson från Wermlands Län.
Per Nilsson från Malmöhus Län: “Sedan Nils Larsson
iiåväl utredt frågan samt jag hufvudsakligen instämmer med
honom, har jag icke mycket att tillägga; dock kan jag icke
underlåta att nämna, att jag finner det besynnerligt att en
imskild svensk man väckt en sådan motion rörande norrska
1'örhållanderne. Jag tror nemi. att om Norrska Storthinget
(Skulle vilja företaga några åtgärder, som vore för Sverige
1'örnärmliga, Kongl. Maj:t icke sknlle underlåta att anmäla
iiådant för Svenska Representation. Hvad nu sjelfva frågan
(ingår, anser jag densamma vara af beskaffenhet, att Norri-
ges Konung och Stor-Thing kunna derom ensamme besluta
utan någon Sveriges mellankomst, emedan Riks-akten, som
Jitgör Kontraktet emellan Sverige och Norrige, icke innehål¬
ler något om Ståthållare-embetet. Deremot tillhör det Sve¬
riges värdighet att, då frågor rörande Riks-akten förekomma,
bevaka sina intressen och rättigheten.»
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län:
»Denna fråga förefaller mig ega så nära samband med
den af herr grefve Anckarsvärd hos Ridd. och Adeln väckta
motion om en revision af de unionella förhållandena, att jag
anser samma frågor böra af Utskottet i ett sammanhang be¬
handlas. Ty, ehuru denna motion i så måtto går längre än
herr grefve Anckarsvärds, att deruti begäres del af den från
Norriges Stor-Thing till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse, samt
att Kongl. Maj:t måtte, medelst aflåtande af proposition, sätta
102 Den 11 Januari.
Ständerne i tillfälle att uti ämnet afgifva sitt utlåtande, for¬
drar den likväl icke åt Ständerna någon beslutande utan en¬
dast yttranderätt, hvilket icke kan vara olämpligt, synnerli-j
gast sorn uti Justie-Stats-Ministerns vid frågans behandling!
'lios Ridd. och Adeln hafda yttrande på sätt och vis ligger:
en uppmaning till Ständerne att yttra sig i ämnet samt etti
löfte att Sveriges rätt icke skall blifva förnärmad. Jag yr¬
kar derfiire att motionen, såsom icke på något sätt obehörig
utan tvertom af omständigheterne påkallad, måtte varda till
Ekonomi-Utskottet ■ remitterad, samt att anhållan göres hos
Kongl. Maj:t, att denna fråga, i sammanhang med öfrige
revisioner af de unionella förhållanden företages, så att den¬
samma. som till principen är högst vigtig, måtte tagas un¬
der noggrannt öfvervägande, och vill jag önska, att man en
dag måtte komma på klar fot med hvarandra, så att vi eni
gång må komma i åtnjutande af de fördelar, som med Unio¬
nen åsyftas
Sven Heurlin från Kronobergs Län:
»Om jag rätt fattat innehållet af ifrågavarande motion,
går den ut derpå, att Ständerna må ogillande yttra sig öfver
Norrska Storthingets beslut om Ståthåilareskapets alskaffande
samt hindra samma besluts sanktion. Detta är dock ett äm¬
ne, hvarorh jag anser det icke tillkomma oss att besluta. Må
Norrmännen fritt behandla sina inre angelägenheter, såsom de
ega rättighet till, utan någon inblandning å vår sida; kasta
vi en blick tillbaka på den sorgliga Kalmar-unionen, så tin¬
na vi huru pass välkomne de Danske fogdarue den tiden voro
i Sverige, samt hvilka dåd och illbragder de härstädes be-
gingo. Något dylikt skulle troligen Norrmännen känna, der¬
est de skulle styras af Svenska Embetsman. Jag lifvas der¬
före af samma anda som lagman Thorgny, då han på A lis—
härjarthinget talade till Olof Sköt-Konung och i hårda före¬
brående ordalag tillrådde honom att sluta fred med:
Norrige. Då jag icke vill ådraga mig någon blodsskuld, an-j
ser jag mig icke heller kunna instämma uti den afherrDal-j
man väckta motionen».
J. M. Lundahl från Skaraborgs Län: ”Jemte det jagi
helt och hållet instämmer uti det af Mengel i ämnet hafda!
yttrande, vill jag endast tillägga att, derest icke en annan, i
sammanhang med denna stående, fråga i allt läll skulle be¬
handlas, jag öppet skulle vilja förklara, det vi gerna lemna
Norrmännen rättighet att behandla ifrågavarande angelägen¬
het utan all inblandning från Sveriges sida.»
Vice Talmannen Ola Svensson: »Jag vill icke vara
mångordig utan endast förklara min ledsnad deröfver, att an-
Den 1 / Januari.
103
|ledningar till missnöje förekommit emellan två under en Ko-
inung förenade brödrafolk. Jag vågar icke på förhand uttala
-'något bestämdt omdöme öfver en fråga, som, om äfven min-
;dre vigtig, likväl synes mig temmeligen invecklad, utan vill
i först afbida Utskottets utlåtande i ämnet.»
Ola Jönsson från Malmöhus Län: »Som diskussionen re¬
dan nått en större utsträckning, vill jag fatta mig kort.
Ehuru det icke kan bestridas att Norrmänuen vunnit fördelar
på Sveriges bekostnad, men det oaktadt vid flera tillfällen
visat sig kitslige och oberedvillige att gå Sveriges billiga
önskningar till mötes, får man likväl medgifva att Norrmän¬
nen uti denna fråga hafva moraliskt rätt. Att bekläda Riks-
Ståthållare-Embetet vore emedlertid numera lika obehägligt
för en Svensk som för Norrmännen att hafva en sådan Em¬
betsman. Frågan om samma Embetes afskaffande utgör ju
egentligen endast en inskränkning uti en af Konungens före¬
trädesrättigheter och bör icke kunna vidkomma Ständerna,
och anser jag densamma aldra minst kunna röra Bonde-Stån¬
det, som nyligen uttalat sig för Italienska folkets rätt att
sjelf ordna sina angelägenheter. Jag för min del vill icke
för någon del biträda motionen.»
Paul Hedström från Yester-Norrlands Län, skriftligen:
»Jemte det jag instämmer med Nils Larsson, så får jag
tillägga, att om jag också i öfrigt skulle finna motionen rätt¬
mätig, hvilket jag dock ej i något afseende kan göra, så
måste jag dock numera, sedan Justitiae-Stats-Ministern å
Riddarhuset afgifvit sitt yttrande, anse den föreslagna anhål¬
lan iios Kongl. Maj:t fullkomligt obehöflig. Detta LI. Exc:s
yttrande visar nemligen att frågan i alla händelser och utan
någon annan impuls från Ständernas sida. än den som lig¬
ger i sjelfva motionen, kommer att till nådig pröfning upp¬
tagas. Att den pröfning, som härmed afses, ej kan vara
den, som sedan i följd af sjelfva Stor-Things-beslutet kom¬
mer att i Norskt Statsråd företagas, är gifvet. Men då vi
sålunda, genom Just.-St.-Min:s öppna förklaring, äro förvis¬
sade derom, att han såsom Srensk Rådgifvare icke anser sig
kunna undgå att upptaga saken, hvartill behöfves då en an¬
hållan hos Konungen derom? II. Exc:s yttrade väl ‘’det kan
icke vara annat än för Regeringen önskvärdt,” om hon blir
satt i tillfälle att inhemta Rikets Ständers tankar i ämnet,
under förutsättning att Ständerna vid dess framläggande icke
öfverskrida sin rätt.” Något sådant framläggande behöfves
dock ej, då Regeringen, äfven om man antager, att hon ej på an¬
nat sätt, än genom direkt skrifvelse, kan få reda på Riksdagens
förhandlingar, just derigenom, att ej någon skrifvelse inkom¬
104 Den 41 Januari.
mer rörande motionen, hvars tillvaro Just.-Ministern redan
känner, ser att Ständerna ej ansett densamma föranleda till
åtgärd, oek ej velat besvära Regeringen med någon skrif¬
velse derom. Men på det emellertid icke någon tvetydighet \
om anledningen, hvarföre motionen ej föranledt till någon;
skrifvelse måtte uppstå, anser jag att Ståndet bör i beslutet j
uttryckligen förklara, att det ej anser sig ega befogenhet, att
förhindra Norska Storthinget från dess rätt att vidtaga för¬
ändringar i Norges Grundlov.
Hvad åter den i motionen i förbigående omnämnda ut¬
redningen vidkommer, torde efter hvad här i Ståndet blifvit
anfördt och hvad för öfrigt diskussionen i Svenska och Nor¬
ska tidningar gifvit vid handen, vara klart, att Normännen, äi
dem vi i Riksakten tillförsäkrat rättighet att åtnjuta egen 3
Regeringslag, varit isin goda rätt, såsom ock Just.-Ministern I
förklarat; och något annat behöfver ej härutinnan utredas,
för att vi skola inse det handlingssätt oss höfves. Jag anser
fördenskull något anställande af vidare utredning ej behöf¬
lig och, skulle den för resten behöfvas, ser jag ej, hvarföre
icke densamma kunde af Ständerna vidtagas.
Ur dessa skäl och då jag anser, att motionen innebär
sådana åsigter, som skulle föranleda tili upphäfvande i viss
mohn af den sjelfständighet och frihet, som blifvit Norge
tillförsäkrade i den mellan Storthinget och Ständerna upprät-
tade Riksakten, yrkar jag, att motionen lägges till handlin-
garne med det förklarande, att Ståndet icke anser sin rätt
vara af Storthingets beslut trädd för nära, och icke anser,
att Ständerna ega något veto till de förändringar, som Nor¬
ska Storthinget i Grundloven beslutar. Och jag tror att om
vi skulle afslå denna motion Ständerna derigenom ej afsagt
sig alla möjliga prestationer å Norges innevånare i fråga om
skyldigheter att i dessa fall betala mera lin hvad de nu göra
i och för de förenade rikenas styrelse.
E. M. Falk från Skaraborgs Län, som begärt ordet, för¬
klarade det han afstode derifrån och instämde uti det af
Nils Larsson upplästa anförande.
Rosenberg: !;Sedan jag begiide ordet, har så mycket
blifvit taladt om Norrmännens rättighet att sjelfva lagstifta
uti ifrågavarande ämne, samt om de af dem emot Unionen
redan begångna synder, att jag afstår från vidare ordande,
under förklarande likväl, det jag icke finnér mig befogad att
biträda nu ifrågavarande motion.“
Anders Eriksson: sJag har redan i sjelfva hufvudsaken
instämt med Mengel och är det nu blott, det forrnelt origtiga
deruti, att hela Ståndet skulle remittera motionen, hvarpå
Dtn / i Januari.
105
jag ville fasja uppmärksamheten, emedan jag anser att mo¬
tionen bör af en enskild Ståndsledamot såsom dess egen upp¬
tagas. Hvad nu frågan i och för sig beträffar, så, 0111 jag
kunde finna att motionen i ringaste man åsyftade att inskrän¬
ka Noriges frihet, skulle jag vara den förste att förkasta
densamma, men då den nu endast önskar en utredning af
de unionella förhållandena, kan jag deruti icke se något
lindt, snarare tverlom. Af Nils Larssons rikhaltiga anföran¬
de hafva vi hört att emellan den af Riksförsamlingen i Eids¬
vold upprättade konstitution och den sedermera af Svenska
Kommissarierna bifallna och underskrifna Grundlag för Nori¬
ge, stora olikheter ega rum; huruvida nu allt influtit i den
nya Författningen, som var stadgadt i den gamla, är ännu
jemte mycket annat oklart, hvarföre en utredning äfven här¬
uti tyckes vara nödig. Jag vill icke att någon inkräktning
göres uti Norrmännens rättigheter, mea det tyckes mig sorn
qgde man rättighet att fordra reciprocitet i våra ömsesidiga
rättsförhållanden. Härmed har visserligen nu diskuterade
frågan icke något att skaffa, men den visar dock väl liten ef-
tärgifvenhet å Noriges sida. Det må stå Norrmännen fritt
att afskaffa Riksståthållare-Embetet, om de så finna för godt,
men månne likväl icke just häruti ligger en öfverträdelse af
den första, Rikena emellan, upprättade Traktaten? Och mån¬
ne icke Konnngens rättighet att till Riksståthållare i Norige
jemväl nämna en Svennie man, om han så vill, just är orsa¬
ken, hvarföre Norrmännen nu så ifrigt yrka samma Embetes
afskatfande? Här i Sverige önskar ingen Unionens upplös¬
ning och vill ej heller förorsaka anledning till rubbning af
densamma, men man vill att Norige härutinnan skall hysa
samma åsigt och delta skulle möjligtvis lättast kunna vinnas,
om en utredning af de unionella förhållandena komme till
s(ånd.“
Häruti förenade sig Anders Jonsson från Wermlands län:
A. W. Uhr från Nerikes län: ”Sorn Ståndets åsigter i
denna fråga redan äro temligen vidlyftigt uttalade, vill jag
iqke upprepa hvad många redan förut sagt, helst ämnet yt¬
terligare kommer att afhandlas i Utskottet, men då ingen
upptagit motionen såsom sin egen, vet jag icke rigtigt huru
dqt bör tillgå vid remissen af densamma. Då emedlertid an¬
geläget är, att Utskottet erhåller kännedom om den här förda
diskussion, önskar jag att, i hvad fall som helst, diskussionen
värder till Utskottet öfverlemnad till det afseende Utskottet
derpå kan fästa”.
Ails Larsson: ”Jag ber om ursäkt att jag ytterligare
uppträder, sedan jag redan yttrat mig i sjelfva hufvudsaken,
106
Den /1 Januari.
men jag har dertill blifvit föranledd af ett par föregående ta¬
lares yttranden. Jag har under den nu förda diskussion
funnit, hvad jag alltid erfarit vid denna frågas behandling;
ej mindre af tidningspressen än äfven af de talare, sorn tins
der diskussionen på Riddarhuset sig yttrat, att man nemil
sammanblandar olika saker och på så sätt fördunklar, i .stal-f
let för att reda förhållandet Man har här hört talas orri
Norrmännens obenägenhet att gå Sveriges önskningar till
mötes i åtskilliga frågor, angående ordnandet af de interna-j
tionella förhållandena; på Riddarhuset har yttrande undfallit
vissa talare om t. ex. gränsen på det femtioåriga tålamodet;
om flaggan, ja till oeh med om malt-tullen m. m. dylikt! jag
frågar nu, hvad har väl allt detta att skaffa med nu ifråga¬
varande sak? Att på detta sätt. anslå missbelåtenhefs-strän-
gen tjenar till ingenting, om icke möjligen för att till följrj
af den miss-stämning i opinionen, sorn man på detta sätt
åstadkommer och underblåser, vinna medhållare för sina an¬
språk. Det har blifvit sagdt att det icke är något farligt
med ifrågavarande motion, då den blott åsyfta en utredning!
men man bör enligt min tanka fiirst reda, om man verkligen
har något rättsanspråk att framställa. Mengel har sagt, att
man val måtte hafva rätt att hänskjuta frågan till utredning
af en Kommittée; jag bestrider det icke, lika litet som jag
kan förmena hvilken enskild person som helst att till Dom¬
stol stämma hvem han behagar; har jag rätt och tror jag atjt
något dermed kan vinnas, då stämmer jag, annars låter jag
bli, ty jag riskerar annars att blottställa mig för allmänt åt^
löje; huru mycket angelägnare är det icke då för ett helt
folks representation att se t ll, att de icke på så sätt blott¬
ställa sin värdighet genom att yrka något, som icke kan
vinnas”.
Mengel: '"Så vida jag uppfattat diskussionen rätt, har
ingen talat för den Dalmanska motionen; ty den alser att
den ena parten, d. v. s vår regering skall utreda en fråga,
som bör af begge parternas ombud utredas. Beträffande den
åsigten, som här uttalats, att det alls icke skulle röra Sverig^,
om Riks-ståthållare-embetet, enligt, Storlhingets nu fattade be¬
slut, afskaffades, så kan jag icke dela den åsigten. Det
måtte väl betyda något att, enligt den Norska Grundlagenj,
en Srensk kan bekläda detta embete.”
E. M. Falk från Skaraborgs län hördes häruti instäinmaj:
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: ”J a g
vill endast tllkännagifva, att jag för min del icke vill biträd^
ifrågavarande motion.” Ofverläggningen förklarades nu fullj-
ändad. På derefter af talmannen framställd proposition, be¬
Den 4i Januari.
107
slöt ståndet det skulle den nu torda diskussionen till Ekono-
mi-U(skottet öfverlemna», samt hr Dalmans ifrågavarande mo¬
tion länyas lill handlinyarne.
§ 5-
Håkan Olsson fråu Christianstads län inlemnade nu det
if honom, under § 2, här ofvan i protokollet, anmälda tillägg
ill Ola Jonssons från Malmöhus län ingifva anförande, med
.anmärkningar i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi-
ion äng förnyad författning om utskrifnings-sättet oell in¬
rättningen af allmänna beväringsmanskapet; och var detsam-
na af följande innehåll:
»Det är numera såväl af Kommittéen, som uppgjord t
förslag tili lag för beväringsskyldighetens utgörande, som ock
genom Kungl. Maj:ts Nådiga Proposition upplyst, att hela
toeväringsstyrkans uppbådning till vapenöfning är öfverflödig.
Följaktligen anser jag den föreslagna friköpningssumman icke
Allenast vara för högt tilltagen, utan äfven till oriktigt ända¬
mål anvisad. Det har väl blifvit sagt att den deraf bildade
fonden skulle användas till ordnande flir ett befäl åt bevä¬
ringsmanskapet, flir att icke i detta fall behöfva pålägga de
skattdragande nya skattebördor; men är icke detta en af de
mest tryckande bördor flir den fattige? Ilan är ju redan ned¬
tyngd af alla öfrige skattebördor, och detta är en alldeles ny
pålaga och odräglig tyngd på den svagaste dragaren. Att
begagna franska mönster här i Sverige, torde i förevarande
fall vara olämpligt, i anseende till den skillnad i folklynne
och öfrige förhållanden som förefinnas. Det synes äfven vara
mindre lämpligt att Staten på sin upphöjda ståndpunkt, sö¬
ker utpressa dryga skatter af det fattiga folket. Jag vågar
derföre vördsammast föreslå: att hälften af de friköpnings-
pjenningar som erläggas, tillfalla dem. som beväringsskyldig-
heten utgöra; ty icke är det bil igt eller rimligt, att de fat¬
tige ynglingar, som äro underkastade vapenöfning, sjelfve skola
aflöna sitt befäl!’7
På framställning af Talmannen, beslöt Ståndet, det skulle
samma tillägg till Lag-Utskottet öfverlemna.?.
§ 6.
Uppå derom gjord framställning beviljades ytterligare
ledighet från Riksdagsgöro målen åt följande Ståndets Le¬
damöter, nemi.
Lars Ersson från Södermanlands under 8 dagars tid,
räknad från den dag hans förra permissionstid tillandagått.
108
Den l / Januari.
Olaus Svebelius från Gottlands Län till den 1 instun¬
dande Februari; samt
Pehr Tjernlund, från Wester-Norrlands Län till den 21
innevarande Januari månad.
§ 7.
Föredragos och biföllns Expeditions-Utskottets förslag till
Riksens Ständers underdåniga skrifvelser till Kongl. Majit,
nemligen :
M:o 3, i anledning af Kongl. Maj.-ts Nådiga Proposition
om ändring i a och 6 §§ Regeringsformen i afseende å Stats¬
rådets sammansättning; och
N:o 4, angående de vid denna Riksdag beslutade Grund-
lags-ändringar.
§ 8.
Till bordläggning första jungen anmäldes:
S/ats~Utslcottels Utlåtanden Niris 29, 30, 31, 32, 33 och
34; samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtanden
Niris 10, 11, 12, 13, 14, 15 och 16.
§ 9-
Såsom icke föranledande någon annan åtgärd, lades till
handlingarne följande, fråu Respektive Medstånd ankomne,j
Protokolls-Utdrag; nemi. från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln Niris 98 och 99.
Ilögvördiga Preste-Ståndet Niris 120—125, samt
Yällofl. Borgare-Ståndet Niris 119 och 120.
Ståndet åtskiljdes kl. half 4 eft. m.
In fidem
N. A. Fröman.
Den 4 i Januari.
109
Den 14 Januari
Pleil lim kl. lO f. m.
§ i-
Talmannen tillkännagaf, att i sednaste Talmanskonferens
fråga förevarit om underdånig anmälan hos Kongl. Maj:t, an¬
gående behöfligheten af Riksdagens förlängning utöfver den
tid af 3 månader, som blifvit i Grundlagen bestämd; och be¬
slöt, i anledning häraf, Ståndet, jemlikt Riksdagsordningens
80 §, att. i underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla,
det Riksdagen under ytterligare en månads tid måtte fortfa¬
ra: i följd af hvilket beslut Expeditions-Utskottet skulle an¬
modas inkomma med förslag till den underdåniga skrifvelsen
i detta ämne.
§ 2.
Vidare tillkännagaf Talmannen, att, enligt underrättelse,
som genom herr Landtmarskalken blifvit meddelad öfrige
Riksståndens Talmän. Hans Majit Konungen bestämt, att Dess
och Dess Höga Gemåls kröning skulle komma att försiggå
Thorsdagen den 3:dje nästkommande Maj.
§ 3.
Enligt hvad Anders Johan Sandstedt från Jönköpings
Län nu anmälde, vore Sven Gustaf Johansson från nämnde
Län af sjukdom hindrad att bevista Ståndets förhandlingar.
§ 4.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets, sedan den
11 dennes på Ståndets bord hvilande nedannämnde Utlåtan¬
den, blefvo dessa Utlåtanden bifallne, nemligen:
N:o 29, i anledning af väckt fråga om anslag af allmän-
ta medel för reparation af S:t Marie kyrka i Sigtuna;
W:o 30, i anledning af väckt fråga om beviljande af
dtats-anslag, för att dermed inbetala Kapital-återstoden af ett,
ör uppförande af Kalmar Stifts Läroverksbyggnad, i Rikets
Ränders Bank upptaget lån;
N:o 31, i anledning af väckt fråga om inredning i Up-
lala Slott af en våning för den Kongl. Familjens räkning;
JV:o 32, i anledning af Anders Erikssons från Elfsborgs
Llän motion, om förlängdt anstånd med återbetalning af ett
it jordbrukare inom nämnde Län beviljadt undsättningslån;
110
Den 7 7 Januari.
N:o 33, angående väckt fråga om afskrifning till någon
del af ett åt jordbrukare inom Askers härad af Örebro Län
beviljadt undsättningslån, samt anstånd med inbetalning af
lånets återstående belopp: och
j\:o 3 4, angående väckt fråga om eftergift till någon del
af återbetalningsskyldighet å ett åt jordbrukare inom Malex¬
anders socken af Östergöthlands Län beviljadt undsättnings¬
lån, eller anstånd med inbetalning å samma lån.
§ 5-
Följande, af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
afgifva och sedan den 11 dennes bordlagda, Betänkanden fö-
tedrogos nu ånyo:
Ar:o 10, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl.
Brefvet den 10 Maj 1853, angående priskuranters upprättan¬
de å de i markegångstaxorna upptagna persedelslag;
N.o II, i anledning af vackt motion om åtgärders vid¬
tagande till förekommande af irrlärors spridande vid Univer¬
siteten och öfriga Läroverk;
A’:o 12. i anledning af väckt motion, att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om aflåtande
af nådig proposition om ett nytt Hofstalls uppbyggande;
A’:o 13, i anledning af väckt motion, att hvarje ledamot
af Domkapitlet måtte erhålla ett exemplar af Svensk För¬
fattningssamling ;
\:o 14, i anledning af väckt motion om stadgande till
begränsande af Sockenstämmas beslutande rätt;
\:n 15, i anledning af väckt motion om tillstånd att alla
tider af året fortsätta auktioner å landet till kl. 9 på afto¬
nen: och
Aho 16, i anledning af väckta motioner om tillägg till
5 § i Kongl. Förordningen den 29 Augusti 1843, angående
Sockenstämmor i Riket.
Samtliga dessa Betänkanden blefvo af Ståndet bifallna.
å 6.
Anmäldes och lades på bordet följande, sedan sista ple-
nidag ankomne Utskotts-utlåtanden och Memorialer, nemligen:
Stats-Utskottets N:ris 35, 36 och 37;
Banko-Utskottets N:ris 7 och 8;
Lag-Utskottets N:o 14 samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet3 N:ris 17, 18
och 19.
Likaledes bordlädes från Höglofl. Ridderskapet och Adeln
ankommit Protokolls-Utdrag N:o 110, innefattande inbjudning
Dan I i Januari.
lil
till öfrige Riks-stånden att förena sig i R. o. A:s beslut om
allåtande af en underd. skrifvelse till Kongl. Maj:t, med an¬
hållan, att allmänna bestämmelser för bebyggandet af Städer,
köpingar samt sådane platser å landet, dertill följd af jern-
vägsanläggningar, grannskapet till andra större kommunika-
åonsleder, eller och af andra orsaker, städer och köpingar
jiynas komma att uppstå, måtte af K. M:t i nåder utfärdas.
§ 7.
Efter nu skedd föredragning af Banko-Utskottets Memo¬
rial N:o i), om utseende af revisorer och suppleanter för
granskning af Diskontverkens räkenskaper och förvaltning,
ipordlades memorialets första moment, deruti Utskottet hem¬
ställt, att grunderna för val af revisorerer och suppleanter till
granskning af nyssnämnde verks räkenskaper och förvaltning
flör innevarande och följande år intill nästa Lagtima Riksdag
ipåtte bestämmas och för Kongl. Maj:t i underdånighet upp¬
gifvas, på det att två revisorer för hvartdera Riksståndet
måtte blifva till omförmälde förrättning utsedde och kallade,
hvaremot Ståndet, efter derom af Talmannen framställd pro¬
position, biföll memorialets andra moment, innefattande för¬
slag, att, för granskning af Lånekontorens i Götheborg, Mal¬
lhö och Wisby räkenskaper och förvallning för 1859 och föl¬
jande tvenne åren intill nästa Lagtima Riksdag, en revisor
och en suppleant för hvartdera lånekontoret måtte utses; och
ljestämdes, i sammanhang med detta beslut, att ifrågavaran¬
de val skulla hos Ståndet försiggå Onsdagen den 25 inneva¬
rande månad.
Härefter uppstod diskussion och yttrade dervid:
Hils Svenss n från Kristianstads Län: ”Då, enligt, hvad
fijirut varit vanligt, Revisorer vid Lånekontoren ej på en gång
välts för alla 3 åren, så skulle jag för min del vilja hemstäl¬
li, att samma ordning jemväl iakttoges nu, så att vid det till
den 25 dennes utsatta val endast utsågos de revisorer, som
sipola verkställa granskningen af 1859 års räkenskaper, men
att åter revisorerne för 1860 och 1861 års förvaltning icke
b[)rde väljas förr än val försiggått till Lånekontorens Direk¬
torer och dessas supp!eanter“.
Scen Rosenbery från Kristianstads Län: “1 motsatts till
nästföregående talare är jag af den åsigten, att ingenting
vinnes med ett uppskof, hvadan och då ett på en gång tili
alla 3 årens revisioner anställd t val tvifvelsutan kom me att
medföra åtminstone någon tidsbesparing, anser jag detta val¬
sätt vara det bästa och yrkar derföre att, på samma gång
som revisorerne för granskningen af 1859 års räkenskaper
112
Den 14 Januari.
väljas, val äfven må sise af de nästföljande tvenne årens re¬
visioner.
Paul Fritz Mengel från Upsala “Län: Afven jag är, i
likhet med Rosenberg, af den tanka, att revisorsvalen höra
för hela tiden på en gång verkställas, ty det säger sig sjelft
att en icke obetydlig tidsförlust måste uppstå, om vi nu endast
välja revisorer för det första året, och sedan nödgas anställa
nya val för utseei de af de tvenne följande årens revisorer.
Och tiden är icke det enda sorn vinnes genom ett val på en
gång för alla tre åren; ty derigenom vinnes dessutom mera
lugn- mycken besparing på enskilda händer, och jag ville nä¬
stan hafva sagt, att många skosulor skulle då blifva oslitna.
På kapitlet om revisorsvalen, skulle jag jemväl vilja göra en
annan framställning, hvilken dock ursprungligen icke tillhör
mig, utan blifvit här gjord flera gånger tillförne och såsom
sålunda varande gammal torde kunna påräkna någon. Esom¬
oftast hör man nemligen Bondeståndet låta undfalla sig klan¬
der öfver de andra Ståndens bristande sparsamhet med Sta-}
tens medel. I fråga om revisorsvalen, sådane desamma hit.-!
tills blifvit verkställda, har dock Bondeståndet lemnat de öf-i.
riga Stånden skälig anledning till en mot-anmärkning för-
misshushållning. Det har nemligen inom detta Stånd varit;
en gammal sed att för första Revisionsåret välja af Ståndet^
egna, vid Riksdagen tillstädesvarande Ledamöter, hvilka ge-^
nom sina resor fram- och åter mellan hufvudstaden och Re-
visionsorten kosta Staten mera än revisorer valda inom Re-t
visions-Distriktet, på samma gång som de försummade Riks-i
dagsbestyr, för hvilkas behöriga ombesörjande de likväl upp^
bära arfvode af sina kommittenter. Jag väcker alltså ånya
den gamla frågan, om det icke må synas lämpligast, att till,
revisorer för hvartdera lånekontoret endast väljas sådane per4
söner, som äro boende inom kontorets distrikt och icke Riks-}
dagsmän, vid sådan Revision, sorn tinder Riksdag infaller}
Härntinnnan vore det önskligt, om vi kunde taga exempel af
Medstånden, som aldrig haft för sed att utse revisorer viel
Lånekontoren blaud sina vid Riksdagen tjenstgörande Leda-f
möter “
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Föi}
min del finner jag det vara alldeles likgiltigt, ont val nu fö4
retages endast till första årets eller till alla 3 arens revision
ner, enär den tidsbesparing, hvarom Mengel nämnt, icke i
verkligheten vinnes. Det blir nemligen sak samma och kom-*
mer att upptaga alldeles lika mycken tid, om de tvenne sista
årens revisorer utses nu, och på samma gångsom revisorerne
Den 14 Januari.
113
för första året, eller om de, på sätt förut egt rum, väljas
på samma gång som Statsrevisorerne.
ICarl Anders Larsson från Östergöthlands Län: Såvidt
g rätt fattade den af Talmannen framställda Proposition
•h det bifall, sorn Ståndet till denna Proposition lemnat, är
ken redan sålunda afgjord, att Ståndet beslutat att den 25
tnnes anställa val till revisorer af Lånekontorens räkenska-
;r och förvaltning icke allenast för det sistförilutna utan
tnväl flir de derpå följande tvenne åren, och, då ett sådant
sslut sålunda redan blifvit fattadt, kan det väl icke vara
tåndets mening att nu genast upprifva detsamma.
Häruti instämde Anders August Andersson från öster-
ithlands Län.
Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs Län: ”Hvad
igår den här först väckta frågan om val endast för första
ier för alla 3 revisions-åren på en gång, synes mig densam-
a skäligen likgiltig. Beträffande åter det af Mengel väckta
rslag, att de personer böra väljas, som äro boende i de
rskilda Lånekontorens närmaste grannskap, så möter vid
dämpningen deraf den svårigheten, att många af oss icke
ifva någon kännedom om dessa personer, och icke gerna
»linna välja på alldeles okändt folk. Jag medger att Men-
j;els förslag har sin goda sida, men detta oaktadt, kan jag
icke tillförbinda mig att till revisorer utse sådane män, om
hvilka jag endast berättelsevis hört något nämnas.
Pehr Aitsson från Malmöhus Län: »Lika med Lundahl
j.nser jag det vara alldeles likgiltigt om vi nu välja endast
första, eller alla 3 årens Revisorer vid Lånekontoren. Men
i anledning af Mengels "hemställan, att endast sådane personer
nätte komma i fråga till revisorer, som äro boende i trakten
af hvartdera Lånekontoret, anhåller jag få fästa Ståndets upp¬
märksamhet derpå, att bland oss finnas många, hvilka nu för
forsta gången bevista Riksdagen och hvilka alltså icke känna
några andra personer från de särskilda Lånekontorens när¬
maste grannskap än just de Ledamöter inom Ståndet, som
representera de orter, der lånekontoren äro belägna. Skulle
d,et nu vara förbjudet att välja revisorer inom Ståndet, så
ninnes för alla dem, hvilka icke från föregående riksdagar
Ilade några bekanta från de särskilda Lånekontorens distrik¬
ter, icke någon annan utväg än att blindt lita på de äldre
riksdagsmännernes anvisning och rosia på deras gullgossar.—■
En sådan röstning kouime alltid att blifva en röstning på
måfå och skulle, isynnerhet om flere revisorskandidater upp-
s älldes, blifva svår, i samma mån, som det vore kinkigt att
afgöra, åt hvilken af dessa okända kandidater, man borde
Bortde-Stu Prat. vid 1859—60 årens Riksdag. IV. 8
114
Den 14 Januari.
lemna företrädet. Rättast synes mig derföre vara att vi lern-,
na våra röster åt. den, som enhvar anser vara till revisor mest
passande, han må nu vara Riksdagsfullmäktig eller icke. —i
Första och vigtigaste frågan är nemligen den, att sådana
personer utses till revisorer, hvilkas egenskaper lemna oss en
borgen tor, att det med revisionen afsedda ändamålet behö¬
rigen vinnes, och först i andra rummet må afseende fästa!)
å kostnaden. — Kunna lika goda och lika väl kända revi¬
sorer erhållas utom Riksdags-representanternes krets, så vill
äfven jag gerna bidraga till den minskning i revisionskost--
naden, sorn afses med Men gela förslag.
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings och Lars Mati ¬
nus Knutsson från Östergöthlanes Län förenade sig med Per
Nilsson.
Per Östman från Westernorrlands län: “I afseende ;i
de tvenne, sig här yppade olika meningarne om val endast
för första revisionsåret nu och för de andra två åren fram ¬
deles, eller för alla tre åren på en gång, är jag närmast böjd
att, med bibehållande af hvad hit tills varit vanligt, biträda
deras åsigt, sorn nu önska välja endast för första revisionsi-
året, och hyser jag dervid den tanka att om, på samma sätt
som förr, revisorerne för de tvenne följande åren utses sam¬
tidigt med lånekontorens Direktörer och deras Suppleanter,
någon tidsförlust icke skall genom ett sådant valsätt upp-
komma. Beträffande åter förslaget att endast välja på så¬
dana personer, som bo och vistas i Låne-Kontorens närhel,
förbehåller jag mig så till vida fritt val, som, derest jag inom
sjelfva låne-kontorens distrikter känner någon person, sorn jair
anser lämplig till revisor, jag då gerna vill med min röst bip
draga till den minskning i kostnaden, som af en sådan per¬
sons utväljande skulle blifva en följd, meni om jag utom re¬
presentationen icke känner någon så qvalificerad, att jag an¬
ser honom böra komma ifråga till revisor, vill jag hafva mig
öppet att lemna min röst åt den jag finnér lämpligast, haa
må nu vara riksdagsman eller icke.“
V. Talmannen Ola Seensson från Malmöhus Län: “I
likhet med flera andre, hyser äfven jag den meningen, att frågan
om val endast för ett revisionsår nu och för de 2 andra framj-
deles, eller för alla 3 åren på en gång är fullkomligt likgil¬
tigt, ty, enligt mitt förmenande, spilles lika mycken tid, oiii
vi nu anställa val till de två sista årens revisorer på samma
gång som till det första årets, eller om revisorsvalen för d»
två sista åren företagas samtidigt med Direktörsvalen. — 1
den andra frågan har jag åter alltid varit af den åsigten, att
det icke vore fullt rätt, att under pågående riksdag välja
Den 1% Januari. il 5
(revisor inom Representationen, oell jag vidhåller fortfarande
(denna åsigt, för hvars riktighet jag linner stöd först och främst
j den större kostnad, sorn uppkommer genom resorna fram
beli åter mellan riksdagsorten och lånekontoren: dernäst i det
poindre riktiga förfarande, att från Riksdagen och Riksdags*
»öromålen under en tid af mer än två månader aflägsna re¬
presentanter, som uppbära aflöning af sina kommittenter och,
loin alltså icke borde låta dessas riksdagsintressen under en
iå lång tid ligga nere; samt slutligen i den omständigheten,
itt, hvad man deremot vill säga, skickliga ämnen till reviso¬
rer säkerligen alltid stå att finna inom hvarje lånekontor
distrikt. — Att man icke personligen känner deni som till
revisorer kunna komma i fråga, bör icke kunna blifva nå-
»ot skäl för en motsatt mening, ty med visshet kan man an-
aga, att inga andra uppställas såsom kandidater, än de, som
antingen genom föregående Riksdagsmannabestyr eller annor-
edes blifvit inom detta Stånd mera allmänt kända, och att
ani sådane personer skaffa sig tillförlitlig kännedom bör icke
i'alla sig så särdeles svårt. Utom dessa Irenne skäl finnes
emväl en annan omständighet, sorn icke torde böra lemnäs
jir sigte. Det må nemligen väl vara sannt, att några hundra
R:dr till eller ifrån icke betyda så särdeles mycket, men då
Bonde-Ståndets princip är att i möjligaste måtto hushålla
med Statens medel, blir denna fråga icke längre en fråga
Jim något hundratal af Riksdaler mer eller mindre, utan den
blir en principfråga, hvilken Bonde-Ståndet desto hellre borde
hålla uppe, som Medstånden just i fråga om revisorsvalcn
föregå med exemplet af sparsamhet, då de till dessa upp¬
drag aldrig utse några af sina vid Riksdagen varande le¬
il arn oter.
Anders Eriksson, Josef Smedberg och Lars Gustaf An¬
dersson från Elfsborgs, Liss Lars Olsson, Jan Andersson och
Maja Lars Larsson från Kopparbergs, Gustaf Bjerkander
från Skaraborgs, lindolf Henrik Isoz från Stockholms, samt
ffiirre v. Talmannen Per Eriksson, Georg Nyr/risf Anders
Jonsson och Olof Olsson i Gersheden af Wermlands Län,
j^mte flere af Ståndets Ledamöter voro af samma åsigt som
ifice Talmannen
Seen Heurlin från Kronobergs län: “Jag är förekom¬
men af Lundahl och Pehr Nilsson och instämmer så mycket
hellre med dem, som jag icke vill afsäga mig min fria och
jiå eget omdöme grundade valrätt, för att endast efter andras
utsago lemna min röst åt den, om hvilken jäg icke vet, hu¬
ruvida han, såsom ordspråket lyder, är fogel eller fisk. —
Skulle man gå in på den åsigt, sorn här yttrats att efter an¬
116
Den 14 Januari.
dras rekommendation välja på personer, som bo i närheten
af Lånekontoren, så vore det så godt att helt och hållet af¬
säga sig sin valrätt, samt öfverlemna åt Bohuslänningar,
Skåningar och Gottlänningar att ombestyra revisorsvalen,j
enär det i alla täll vore på deras omdömen vi skola grunda
våra röster.
Anders Gudmundsson från Hallands Län: “Jag har
icke begärt ordet för att upptaga Ståndets tid med något
yttrande om lämpligheten eller olämpligheten af Riksdags¬
mäns utväljande till revisorer: men innan vi lemna detta
ämne, torde vi få afgjordt huru valena skola försiggå; om
de skola ske med en sedel för hela tiden, eller en för hvarje
års revision o. s. v. Det var härpå jag ville fästa upp-
märksamhet.“
Erik Ersson från Gefleborgs Län: “Hvad sjelfva frågan
beträffar, gillar jag de af Mengel och vice Talmannen utta¬
lade åsigter, om olämpligheten att till revisorer vid Låne¬
kontoren välja vid Riksdagen varande representanter och, lika
med nyssnämnde tvenne Ledamöter, anser jag det vara i
sin ordning, att Ståndet, såväl i detta, som i alla andra fall,
vinnlägger sig om största möjliga sparsamhet — Hvad åter
angår valsättet, torde det icke vara lämpligt att verkställa
detsamma med en enda sedel för alla 3 årens revisioner. —
Den, som då hade fått största antalet röster skulle väl anses
hafva blifvit vald till revisor för första året, den dernäst i
ordningen för det andra o. s. v. Detta vore att inskränka
valfriheten och göra densamma till en viss grad beroende al
tillfälligheten, och mitt förslag är alltså att vi,rösta med en
sedel för hvarje serskildt års revision.
Med Erik Ersson förenade sig flere af Ståndets Ledamöter.
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus län: "Till
hvad Erik Ersson sagt har jag ingenting att tillägga, enär
jag begärde ordet egentligen för att giira den anmärkning,
som han nu framställt. — Under förutsättning, att Mengels för¬
slag om val af sådane revisorer, som bo och vistas i Lånekon-j
torens närhet, endast afser den första revisionen, som redanj
under Riksdagens lopp kommer att lörsiggå, har jag, med
biträdande af Erik Erssons förslag till valsätt, för såvidt
detsamma angår Lånekontoren i Götheborg och Malmö, lik¬
väl skolat hemställa, om icke skäl vore, att, då revisionen
vid Lånekontoret i Wisby endast upptager en tid af 14 dagar;
en och samma person derutsåges till revisor för alla tre åren. —
A detta mitt förslag att välja revisor för Lånekontoret i Wisby,
skulle jag önska, att talmannen ville framställa proposition.
Mengel: “För det biträde, som vice Talmannen Ola Svens-
Den '14 Januari.
117
son och Erik Ersson lemnat mig, ar jag sa mycket mera tack¬
sam, som det icke var alldeles fritt, att ju icke en och annan
ville antaga, det jag med mitt förslag närmast afsåg icke sfi
mycket att åstadkomma en besparing, utan fast mera att
Sinom Ståndet utkasta, — jag vill icke precist säga en brand-
läckla. — men något just icke så långt derifrån. — Natur¬
ligtvis kan det icke vara min mening, att vilja gifva några
föreskrifter hvarken för den ene eller den andre, huru han
skall riista, men jag kan ej föreställa mig, att det just är
Iså synnerligen allvarligt menadt med den svårighet, som man
trott skulle komma att möta i fråga om uppletande utom re¬
presentationen af för revisorskallet lämpliga personer. — Noga
efterräknadt torde inom hvarje lånekontors distrikt finnas per¬
soner, temligen allmänt kända inom detta stånd, jag räknar
berni dit alla dem, som förut varit Ledamöter af detta stånd och
sorn väl icke gerna kunna anses olämpliga eller oskickliga såsom
revisorer, derföre att de råkat vid denna riksdag icke blifva
■Valde till Riksdagsmän. För öfrigt skall jag icke hålla så
Stiängt på mitt förslag om val nu på en gång af revisorer
för alla tre åren; ty huru man nu må ställa med den sa¬
ken finnar jag, vid närmare eftersinnande, tidsutdrägten blifva
ungefärligen densamma. — Derföre, om ståndet iinskar en¬
dast en förberedande lottdragning nu, och först framdeles vill
4.äijä revisorer tor de 2:ne sista revisionsåren, må äfven så-
Jlant ske; dock gillar jag företrädesvis Erik Erssons förslag
(bni val nu på en gång för alla tre åren, med serskilda sed¬
lar för hvarje års revision.
Rosenberg: “Då jag förra gången hade ordet, var endast
(frågan, huruvida vi nu borde välja för alla tre revisionsåren
iller blott för första året. — Sedan dess har emellertid di¬
skussionen så till vida vidgat, sig, som, utom den längre el¬
ler eller kortare tid. för hvilken val nu skulle komma i fråga,
ellika meningar jemväl yppat sig angående de personer, som
skulle kunna väljas till revisorer — Många hafva mosätt sig
;ltt val nu skulle ega rum för alla tre åren; men då ingen
kunnat visa hvarken de olägenheter, som skulle uppstå, om
vi nu valde revisorer för alla tre åren på en gång eller för-
delarne af att nu utse revisorer endast för det första året och
uppskjuta med de tvenne andra årens val tills längre fram,
får jag, fullt öfvertygad att några egentliga olägenheter af
det förra valsiittot eller några så synnerliga fördelar af det
sednare icke förefinnas, förklara, det jag. som anser ett på
ejn gång företaget val för alla tre revisionsåren vara det enk¬
laste, på sådan grund delar de åsigter, som af Mengel, vice
Talmannen och Erik Ersson blifvit uttalade till förmån för
118
Oen /4 Januari.
att val nu nnställes jemväl för de två sista revisions-åren.
Hvad åter angår den frågan, hvilka som lill Revisorer m;\
kunna väljas, så är det klart, hvad Mengel i sitt sednare
anförande jemväl anlydf, ali förslaget härom icke kunde varn
annat än ett vädjande lill hvars och ens sparsamhetskänsla,
ty någon förbindelse att i detta fall välja utom reprcsenta^.
lionell kan Ståndet desto mindre på förhand åtaga sig, soffi
det naturligtvis måste stå hvarje Ståndsledamot öppet att till
revisor utse den, till hvilken han hyser största förtroendet.
Den mot detta förslag anförda svårigheten att inom de serl-
skilda Lånekontorens områden finna allmänt kända, till rcvi-l
sorer lämpliga personer torde, åtminstone hvad Gottland be-j-
träffar, icke vara så alldeles betydelselös, isynnerhet om ser-l
skilda revisorer och suppleanter skulle utses för de olika
åren, i hvilket fall till fyllande af dessa platser samt till dig
rektörsplalsen jemte en suppleant för densamma skulle erfor-j-
dras icke mindre än åtta personer och ett så stort antal, tif|
dessa befattningar skicklige Gottlänningar torde till och rnei)
våra äldre Ståndsbröder svårligen känna. Jag för min del
känner icke flera än två. Hvad Lånekontoren i Götheborg
och Malmö beträffar, är väl denna svårighet mindre kännbar,
men huru nu än dermed må vara, så sätter jag dock en fi4j
valrätt på personer inom eller utom representationen i först »
rummet, enär förnämsta vilkoret för revisionens behöriga fufh-
görande måste vara valmännens visshet derom att den utsedd»
revisorn är sitt uppdrag vuxen. Min tanka i saken är såle ¬
des i sin helhet den, alt vi, enligt det af Erik Ersson före¬
slagna sätt, nu böra verkställa val för alla 3 revisionsåren
med dervid åt en livar lemnad öppen rätt att rösta å deri,
han häfver största förtroendet till, denne må nu tillhöra repre ¬
sentationen eller icke.
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: -"l)en nu upp¬
komna frågan om val af revisorer inom eller utom Riksförsam ¬
lingen är icke ny, och då densamma nu återigen bringas »
bane, vill jag förklara att jag härutinnan fortfarande är af
samma åsigt som förr och anser det vara hvarje väljandes
rättighet att lemna sin röst åt hvem lian vill och anser lämp ¬
lig, denne må nu tillhöra representationen eller icke. — Det,
som äro af en annan tanke, hafva såsom skäl derför framhålj-
lit svårigheten alt utom Riksförsamlingen finna personer sR
allmänt kända att de med fog kunna väljas till Revisorer.
Utan att underkänna detta skäl, vill jag dock erinra, alg då
jag vid Riksdagens början fästade uppmärksamhet på olämp-
ligheten deraf, att till Ståndets Elektorer utsagos sådane per¬
soner, som för de fleste Ståndets Ledamöter voro okände,
Den 16 Januari.
119
svarades mig att man med trygghet kunde rätta sig efter de
äldre Ståndsledamöternes omdöme. Utgången har visat, att
de, sorn så talade, icke dömde orätt, och med begagnande af
detta deras argument, vill jag påstå, att inom de serskilda
Lånekontorcns distrikter linnas för revisors -befattningarne
lämpliga personer, som de äldre Riksdagsmännen känna och
som de yngre, med ledning af sina äldre kamraters omdö¬
men, med godt samvete kunna välja. Säkerligen skola inga
andra komma i fråga än de, som åtminstone någorlunda all¬
mänt inom Ståndet äro kända, och för de öfrige Ståndsleda-
möterne bör det då icke vara svårt att förvissa sig icke alle¬
nast derom, att de ifrågaställde personerne hvarken öro —
såsom en talare behagat uttrycka sig — några foglar eller
fiskar, utan jemväl huru de gå och gälla i den allmänna opi¬
nionen. — För min del önskar jag, att val nu må ega rum
för alla 3 revisions-åren, med rättighet att dervid rösta på
den, som synes lämpligast, han må nu vara inom eller utom
representationen.
Pehr Erik Andersson från Westmanlands Län: ”Jag hade
ej ämnat yttra mig i frågan, om jag icke trott mig kunna
angifva ett hittills onäinndt skäl för uppskof med valet till
de tvenne sista årens revisioner. Här skall nemligen jemväl
ske val af Direktörer vid Lönekontoren, och dessa val torde
böra föregå de tvenne sednare revisorsvalen, på det att icke
kollission måtte uppstå derigenom att en person, som nu
väljes till revisor för något af de tvenne sednare åren, se¬
dermera utses till Direktör och sålunda blir jäfvig att full¬
göra sitt revisors-uppdrag. — Af sådan anledning skulle jag
vara böjd för ett uppskof med de tvenne sednare årens revi-
sorsval, under det alt jag, i afseende å personer, som kunna
komma i fråga att viiljas, hyser den meningen, att en hvar
må rösta på hvem han vill inom eller utom Riksförsam¬
lingen.
Häruti instämde Carl Gustaf Cederskog från Östergöth¬
lands liiin.
Östman: ”Sedan Pehr Erik Andersson nöjaktigt besvarat
Rosenbergs yttrande, har jag ingenting att dervid tillägga
utan förenar mig med honom.
Talmannen fästade uppmärksamhet derpå, att ifrågava¬
rande memorials 2:dra moment afsåg val af Revisorer för
granskning af Lånekontorens räkenskaper och förvaltning icke
allenast för år 185?, utan jemväl för åren 1860 och 1861,
samt alt, då detta moment redan blifvit af Ståndet bifallet,
någon ändring i nämnde beslut, genom anställande af val en-
120
Den f i Januari.
däst för första revisions-året, icke borrie ifrågakomma Hvad
åter beträffade Lars Rasmossons hemställan, att en och sam¬
ma person måtte för alla tre åren väljas till Revisor vid Lö¬
nekontoret i Wisby, förklarade Talmannen sig anse en före¬
skrift derom, såsom ländande till inskränkning i hvars och
ens fria valrätt, desto mindre lämplig, som, derest majorite¬
ten inom Ståndet delade Lars Rasmussons mening, det åsyf¬
tade ändamålet lika lätt och utan något intrång i valrätten
kunde vinnas derigenom att samma person uppfördes såsom
Revisor på alla 3 revisions-årens voterings-sedlar.
Sedan härefter något ordats om sättet för valets verk¬
ställande och om votering-sedlarnes beskaffenhet, förklarades
öfverläggningen slutad; Och beslöt Ståndet att för hvart och
ett af de 3:ne i förevarande memorial afsedda revisions-åren
skulle väljas med en voterings-sedel, upptagande en revisor
och en suppleant för hvardera lönekontoret samt i öfrigt af-
fattade enligt det formulär, som Sekreteraren anmodades
uppsätta och, som skulle anslås å Ståndets klubb.
§ 8.
Anmäldes och lades till handlingarne ankomne Proto¬
kolls-Utdrag från Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris
100 —109, lil och 112 samt från Högvörd. Preste-Ståndet
N:ris 126—132.
Ståndet åtskiljdes kl, 12 på dagen.
In fidem.
N. A Fröman.
Den 18 Januari. 121
1860 (len 18 Januari.
Plenum kl. lO f. m.
8 1.
Protokollen för den 4, 7 och 11 innevarande månad ju¬
sterades och godkändes.
§ 2.
Efter derom gjord framställning beslöt Ståndet, att vid
valen ej mindre af Ledamöterne inom Ståndet uti den s. k.
Opinior.s-Nämnden, än ock af de Elektorer inom Ståndet,
hvilka, jemte de öfriga Riks-Ståndens Elektorer, ega utse
Ilikets Ständers Justitie-Omhudsman och den person, som i
händelse af laga förfall för Justitie Ombudsmannen, skall fö¬
reträda dennes ställe, skall så tillgå, att l<> namn upptages
st hvarje valsedel, al hvilka de 12 främsta utgöra Ordinarie
Ledamöter eller Elektorer och de 4 sista deras Suppleanter.
§ 3.
Cari Johan Svensén från Kalmar Län, som på begäran
fått ordet, uppläste ett så lydande skriftligt anförande:
Vördsamt anförande:
%
Med nöje har jag af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
med förslag till ordnande af BisJcoparnes löne-inkomstcr, den
16 December nasti, år, funnit att den dag randats, då äfven
inom denna tjenstemanna-kår kunde tillvägabringas en på
billighet och rättvisa grundad lönereglering. Visserligen har
jag i likhet med de liesta af mina Ståndsbröder, biträdt de
motioner, som inom detta stånd blifvit framställda, åsyftande
indragning af flertalet bland dessa öfverflödig» tjenstemän;
men då måhända den önskvärda tidpunkt, tyvärr icke ännu
är inne att förslagen inom representationen kunna vinna så¬
dant gehör, som nationen önskar, och vi i så fall ännu någon
tid måste nöja oss med bibehållande af dessa leinningar från
katolicismens tidehvarf, så, och då jag i alla händelser är öf-
v^rtygad derom, att dessa båda frågor icke stå i oskiljaktigt
sammanhang, utan att den ena kan lösas oberoende af den
andra, anhåller jag att, med afseende å förstberörde Nådiga
Proposition, få afgifva några yttranden, som af Rikets Högh
Ständer torde till pröfning upptagas.
122
Den 18 Januari.
Med förklarande, att de föreslagna Biskopslönerne liro
för högt beräknade, vill jag, under granskningen af den
Kongl. Propositionen, andraga skäl för denna min åsigt.
Huru sjelfva Biskops-embetel tillkommit är här icke stäl¬
let alt utreda, då frågan ensamt berörer aflöningen, meni
huru denne i hvarje serskildt fall tillkommit, det hade varit)
nyttigt att veta, och jag skulle önskat att den Nådiga Pro¬
positionen derom leinnat besked. Väl får man veta att Bi-j
skoparne åtnjuta vissa inkomster, men lika nödvändigt hade
varit att få utredt, under hvilka conditioner dessa till-j
kommit och under hvilka de fortfarande utgå. Det är väl
kändt alt de s. k. boställena eller biskopssätena härleda sitt
uppkomst från katolska tiden, då till biskops-embeten flerd
gods voro anslagna och af hvilka på några ställen sannolikt
funnits sådane, som förut lyd t under afgudatemplen De He¬
ste torde emedlertid hafva uppkommit genom gåfvor och te¬
stamenten under katolska tiden, då presterskapet och kyr-j-
korna häraf njöto lill öfverflöd genom de grundsatser, som
då utsåddes ibland folket, att de nemligen förmedelst dylika
gåfvor kunde köpa sig saligheten. Det är ock kändt att
prebendehemman tillkommit i första hälften af 1600-talet,
och då anslagits till löneförbättringar, eiler ock alt de inne¬
hafves på grund af gammal häfd, enligt Presterskapets pri¬
vilegier; Men huru, när eller under hvilka omständigheter
dc öfriga lön et it la r ne tillkommit det har jag ej hunnit efter¬
forska.
Emedlertid framträda uppgifterna, rörande dessa bostäl¬
len och hemman, i en alltför mystisk dager för att derpå
fota förslaget om biskops bibehållande vid något af deni.
I Stats-Båds-protokollet är sagt: “Med visshet kan antagas,
att genom en än t1 a m å Is enlig are förvaltning af dessa egen¬
domar, inkomsten deraf i en framtid skall blifva ej obetyd¬
ligt förökad,” och detta är sanni. Ty om vi besinna t. ex.,
att Götheborgs biskopsstol har boställen m. m., för ett taxe¬
ringsvärde af 21,480 Rdr, som lemna i årlig afkastning blott
71) 1 Rdr 94 öre eller omkring 32/a procent, att Skara biskops-
boställen rendera omkring 4 och att Upsala Erkebiskopsbo-
ställen rendera omkring 4l/2 procent af taxeringsvärdena
årligen, så kan man taga för gifvet att dessa hemman icke
lemna stort mera än tiondedelen af deras verkliga afkastning,
eller precist lika mycket som presten anser sig böra ha ji
aflöning af skattehemman i allmänhet, såvida nemligen upp!-
gifterna i fråga antagas såsom rigtiga. Väl är det kändt a(t
dylika hemman mångenstädes utlemnas på arrenden eller an!-
Den i 8 Januari.
123
norledes mot s. k. städjepenning, <1. v. här säga: en ruin!
Mimma, som vid början af hvarje arrendeperiod af arrenda¬
torn erlägges; nien det är naturligt att, om sådant i föreva¬
rande fall ägde rum, så vore det ock i uppgifterne beräk-
nadt? — Således ”må det“ — på sätt herr Eeklesiastik-Mi-
nistern sagt — ”lända förut — eller nuvarande Biskopar tili
berömmelse, att de icke sökt att öfver sitt behof uppdrifva
afkastningen af dem på lönen anslagne hemman;” men eme¬
dan jag är öfvertygad derom att ett hemmans nppdrifvande
till högre afkastning i allo är eftersträfvansviirdt, och detta
synes ligga så vidt utom herrar Biskopars sfer, helst jordbru¬
ket ock egentligen icke ingår i deras fack, så — och då
medgifvit är att katolska seder och bruk bör inom vår kyrka
afskaffa* — utgör detta jemväl skäl för deras fullkomliga
skiljande från alla dylika ”hemman” och följakleligen jem¬
väl från prehendepasloraterna, hvarom ock Rikets Senast för¬
samlade Ständer framställt sin önskan.
Det liar synts genom Ecklesiastik-lVIinistern att 12,000
Rdr skulle vara det inedelbelopp, hvilket under vanliga för¬
hållanden vore väl behölligt, men ock någorlunda (!) tillräck¬
ligt för bestridande af en Biskops oundgängliga utgifter, då
han nemligen hade fri bostad dessutom; och dervid är anfördt:
att afseende borde fästas på Biskopens samhällsställning och
verksamhet samt de anspråk, som med skäl vid honom äro
fästade; att han har högsta vården om kyrkans och skolans
angelägenheter inom ett ganska vidsträckt område; att han
har under sig ett stort antal kyrkans och statens tjenare;
att lian hvarken lian eller bör undvika en visserligen enkel,
men ganska omfattande gästfrihet och att kyrkolagen åläg¬
ger honom föregå med goda exempel i välgörenhet; alt han
måste följa med sin tid i afseende på den theologiska littera¬
turen samt att han Iringas till ganska betydliga kostnader
för resor vid visitationer, prestmöten, vistande vid riksda¬
gen, m. m.
Att 12.000 Rdr årligen vore väl behölligt för en bi¬
skops aflöning kan jag för ingen del antaga, såvida man
vill att han skäll föregå församlingen med goda föredömen i
sparsamhet och christligt, icke öfverflödigt, lefverne. Rikets
senast församlade Ständer hade ansett att hvarje biskop bor¬
de tilldelas ett belopp, svarande emot den aflöning andra
embetmän af jemförlig värdighet åtnjuta, och nu äro de jem-
förda med Landshöfdingarne; men landshöfdingarnes löner
äro i allmänhet fastställda till 7,500 Rdr och detta anser jag
vara någorlunda vid vägen; väl är det sagt, att vi ha andra
124
Den 18 Januari.
lider nu än 1837, då landshöfdingarnes löner reglerades,
oell alt lefnadskostnaden så betydligt till vext sedan dess, att
hvad, sorn då kunde vara tillräckligt vore det icke nu, roen
derom har inga antagliga skäl föredragits; jag är icke alle¬
nast öfvertyg!»!, att det för biskopnrne föreslagna lönebelop¬
pet icke allenast är någorlunda tillräckligt,® utan att det är
mycket mera än tillräckligt, så att jag antager att detta tål
åtminstone 25 procent afprutning. Jag förmenar att en bi¬
skop bör kunna begå sig godt med omkring 25 Rdr om da¬
gen. då han derjemte har fria husrum, och då skulle lönen
kunna bestämmas till 9.000 Rdr årligen; detta vore en me¬
delväg och utgjorde 1,500 Rdr högre aflöning än landshöf-
dingarne erhålla, men dermed vunnes dessutom den fördelen att
biskopen vore befriad från obehaget att, under en tredjedel
af sin dyrbara tid, nödgas vara sysselsatt med löneuppbör-
den. Att man bör fästa afseende å en biskops sarnhälls-
s/ä/lniny och verksamhet, samt de anspråk, sorn med skäl vid
honom tiro fästade, kan väl vara sanni; men då man vet att
biskopsstolens ställning i samhället, då den slått obesatt eller
ock, då den inriehafvits af en, till all verksamhet oförmögen,
ålderstigen man, icke hvarken vunnit eller förlorat, och att
ärenderna, genom konsistoriernas försorg, likväl fortgått sin
jemna gång, så nödgas man anse dender samhällsställningen
temligen medelmåttig; och verksamheten sedan! . , . jag vet
församlingar, sorn icke p i 20 år haft besök af sin biskop och
kontraktsprosten har verkställt visitationerna, men jag tror ej
derliire att lör.samlingarne blifvit sämre för det, ehuru de skä¬
ligen kunnat haft litet mera anspråk på sin biskop; men des¬
sa anspråk, allmänneligen taladt, äro ej så serdeles vidtom¬
fattande, som man synes vilja låta påskina. Den omtalade
högsta vardén om kyrkans och skolans angelägenheter sträc¬
ker sig påtagligen icke just långt utom konsistor» dombord
och dender ”visserligen enkla, men ganska omfattan¬
de gäst friheten'’ torde punktligast iakttagas när bisko¬
pen är ute på visilationer, då han vanligen gästar fritt hos
stiftets kyrkoherdar. Att han tvingas till kostnader, bland
annat för vistande vid riksdagar, det är visserligen ledsamt,
men, skulle ej detta tvång kunna afhjelpas genom befrielse
från en sådan skyldighet?
Den tablå, som finnes den Nådiga Propositionen bilagd.
har blifvit upprättad på grund af 1858 års markegång, hvar¬
jemte ock naturligtvis iakttagits detta års gängse priser i
allmänhet. Hvar och en vet alt just då voro konjunkturcrne
högst ogynnsamma för jordbrukaren och priserna på hans
produkter mycket låga; deri ligger ock en orsak hvarföre
Den 18 Januari.
125
inkomst-beloppen uppgå till så ringa summor; hade t. ex,
1855 års markegång blifvit anlagen till grund .så hade nära
nog ett dubbelt högre resultat erhållits — ja, om blott 1858
års m edel-m ark egå n g blifvit följd, så hade säkert beräkningen
vunnit bortåt 50 procent. Detta föranleder till det antagande
att en högre afkomst framgent är alt påräkna, om Staten
får saken om händ er.
Med anledning häraf, och om den Nådiga Propositionen
af Rikets II öglofl. Ständer antages, önskar och anhåller jag,
att detta må ske med det vilkor, ali medelbelop¬
pet af Rikets Biskopslöner bestämmes till 9.000
Rdr Rmt, hvarutöfver skäligen må tilläggas Erke-
biskopen 3,000 Rdr och Biskopen i .Lund 1.000
Rdr samma mynt, oell hvilket allt bör af Stats¬
verket utbetalas; och att, lill följe häraf, alla bi-
skoparnes inkomster må tili Statsverket ingå.
Vidkommande den i Nåder föreslagna Biskops-löne-reg-
leriugs-fonden, så har denne ej blifvit bestämd till det af
Rikets Ständer åsyftade ändamålet, nemligen “förbättring af
(jet svagast aflönade lägre presterskapets inkomster;0 det
synes som att besparingen, enligt förslaget, snarare skulle
komma det rikast aflönade preslerskapet till godo, eller i si¬
sta band att bli anvnndt till bildande af pensioner åt utlef-
\ade biskopar. Häremot vill jag nedlägga allvarlig protest,
ty på så sätt skulle besparingen blifva utan ändamål, förän¬
dringen icke vara någon förbättring, utan snarare en uppoff¬
ring för Staten och försan.lingarne och det lägre presterska-
pet skulle slå der lika ohulpet. Hvarföre en gammal biskop
sikulle sättas på pensionsstat förmår jag ej inse, alldenstund
jag' känner alt affärerna gå fullkomligt lika ordentligt der de
skötas af en gammal som der de skötas af en ung biskop —
då Konsistorium i alla fall derom drager försorg. Jag yrkar
följaktligen:
att de besparingar, som genom ifrågavarande lö¬
nereglering, kunna uppkomma skola användas till
förbättring af det svagast, aflönade layra prester¬
skapets, och till upphjelpande af seminarie-före-
ståndarnes inkomster samt til! andra för folkun¬
dervisningen gagnande ändamål.
Detta anförande torde remitteras till behörigt Utskott,
nied hemställan att, i sammanhang med den Nådiga Proposi¬
tionen i ämnet, öfverväga» och behandlas.
Stockholm den 17 Januari 1860.
C. J. Svensen,
Frän Kaimar Län*
126
Den 18 Januari.
Häruti hördes instämma Olof Andersson fr. Wesfer-Norr-
lands, NilsMaynus Pelersson fr. Kalmar, LissLars Olsson från
Stora Kopparbergs, /'. Hedström fr. Wester-Norrlands samt Per
Persson och Anders Andersson från Wermlands Län.
Anders Söderholtz från Södermanlands Län. '"Jemte det
jag- instämmer uti hvad Svensén nu skriftligen anföit, anser
jag- mig böra meddela några upplysningar i fråga om Bisko¬
pens i Strengnäs lönevilkor. för att dymedelst ådagalägga
att uppgifterne, i den Nådiga Pronpositionen. angående ord¬
nandet af Biskoparnes löneinkomster, icke i allo äro att lita
på. Det belopp bemälde Biskop i Propositionen uppskattas
årligen erhålla af sina anslagne 403 tunnor kronotionde upp¬
går till 4,636 Rair 81 öre R:mt. Om man jemför nu detta
zifferbclopp med det af honom under hvardera af de 6 åren
1854—1859 verkligen uppburna belopp, skall man finna: att.
år 1854, då årliga markegångspriset utgjorde 13 R:dr 50 öre
för tunnan spanmål, utgjorde Biskopens inkomst af 403 tun¬
nor 5,440 R:dr 50 öre eller 803 R:dr 69 öre, mer än upp¬
giften i Propositionen: att å 1855, då markegångspriset vatf
19 R:dr per tunna, uppbar han 7,659 R:dr eller 3.020 Ruin
19 öre mer; år 1856 med ett markegångspris af 17 R:dr 50
öre, 7,052 R:dr 50 öre eller 2,415 R:dr 69 öre deröfver; fié
1857. då markegången var 13 R:dr 75 öre, 5,541 R:dr 2a
öre, eller 910 R:dr 44 öre mer; år 1858, då han fann följ-
sig förmånligare att tillämpa medel-maikegångspriset för siri
anslagna kronotionde-uppbörd och då detta pris utgjorde 10
R:dr 54 öre per tunna, inflöto deraf 5,456 R:dr 62 öre, eller
819 R:dr 44 öre öfver uppgiften, samt år 1859, då jemväl
medelmarkegångspriset tillämpades, och då detta utgjorde 13
R:dr 73 öre, inbringade spanmålen honom 5,533 R:dr 19 örij:
eller 896 R:dr 38 öre Runt öfver uppgiften. Med antagande
nu tillika att åren 1854 —1856, då spanmålen stod i högt pria
och Biskopen förthy begagnade sig af sin uppsägningsrätt,
forslings-ersättningen, som tillkom, uppgick per tunna för
hvardera af de 3 åren till 1 R:dr, hvaraf åter en tillökning
af 1,209 R:dr uppstod, skall man finna att endast i kronotion¬
de Biskopen under de 6 åren fått uppbära 10,074 R:dr 83
öre mer än uppgiften i Propositionen innehåller. Beträffande
prebendena vet jag, ej bestämdt förhållandet, men om uppgif¬
terne, rörande dessa, grunda sig pä samma källor, så kan
man i tillökning från dessa prebende!) räkna mest lika be¬
lopp. Jag har endast upplysningsvis velat anföra delta.”
Paul Andersson från Jemtlands Län yttrade sig likaledes
skriftligen sålunda:
"Vidhållande de af mig uttalade åsigter uti deri motion,
jag vid Riksdagens början hade äran väcka, om indragning af
Den i 8 Januari.
127
vissa biskopsembelen, såsom enligt mitt förmenande alldeles
öfverllödiga, föranlåtes jag, som ej var närvarande nar Kongl.
Maj:ts nådiga proposition angående ordnandet af biskopars
löneinkomster, af Hedervärda Ståndet till vederbörande ut¬
skott remitterades, nu vördsamt föreslå :
l:o Att ifrågavarande Kongl. Ma'j:fs nådiga proposition
måtte af Utskottet behandlas i sammanhang med de
motioner, som af mig och andra representanter blif?
vit väckta, angående indragning af vissa af de nu
betjenliga biskopsembetena m. m.
2:o Att för den händelse den meningen inom Utskottet
skulle göra sig gällande, att biskopsembetena böra
fortfarande bibehållas, vid den af Kongl. Majit i nå¬
der föreslagna regleringen af biskoparnas löneinkom¬
ster åtminstone måtte beslutas: att samtlige dessa
inkomster, vare sig att desamma utgå i kronotionde
eller indelta räntor, eller från anslagna boställen,
hemman m m., må till Statsverket indragas, samt
biskoparna framdeles erhålla kontanta löner på stat,
hvilka löner jag dock anser skäligen kunna nedsät¬
tas med 25 procent af hvad i Kongl. Maj:ts nådiga
proposition föreslås eller från tillsammans 150,000
Rdr till 112,500 Rnr Rint,, helst biskopslönerna då i
alla fall komma att öfverstiga hvad landshöfdingarne
numera i lön uppbära; hvarjemte, der biskopshus
saknas, den biskop tillkommande hyresersättning tor¬
de högst bestämmas till 1000 R:dr Rint. Stockhelm
den 18 Jan. 1860. Paul Andersson
Med Paul Andersson förenade sig Adolf Fredriksson
från Upsala, Johan Lekberg från Nerikes, Olof Nilsson från
Westerbottens, Ola Jönsson från Malmöhus samt Sven Ha¬
raldsson från Blekinge Län m. 11.
Cart Casper Nettelbladt från Stockholms län: “Jag in¬
stämmer med Svensén så väl deruti att Biskoparnes lönein¬
komster böra minskas med 25 procent mot hvad i den
Kongl. Propositionen är föreslaget, som ock deruti att deras
till detta belopp bestämda löneinkomster böra kunna försäkra
dem om en fullt anständig bergning, men jag skiljer mig ifrån
de åsigter, han i anförandet uttalat, i fråga om användandet
af det öfverskott, som genom den ifrågasatta löneregleringen
kan komma Staten till godo. Jag anser nemligen att, daen
skälig reglering mellan öfrige Presterskapet kommer till stånd,
icke någon Prest derefter bör komma att lida nöd och att
således det genom Biskopslönernas minskning uppkomna eif-
128
Den 48 Januari.
verskott för Statens räkning bättre kan användas, än genom
att öfverlemna det till det lägre Presterskapets*
Härmed förenade sig Iso% från Stockholm, Guslaf Jo¬
hansson från Kronobergs, Lars Guslaf Andersson från Elfs¬
borgs, Anders Jonsson från Skaraborgs, Maja Lars Larsson
och Jari Andersson från Stora Kopparbergs, Ver Tjernlund
från Westernorrlands, Ails Olsson från Malmöhus, Sren Ro-j
senberg från Christianstads och Carl Ifarsson från Hal¬
lands länmed flera.
Georg Aj/f/risl från Wermlands län: “Då det är i alli
afseenden iinskvärdt att en reglering af Biskoparnes liinein-l
inkomster kommer att ske, men propositionen från Kongl
Majit icke är så tillräckligt upplysande att man på förhand
kan göra sig en föreställning om Biskoparnes nuvarande lii-•
neinkomsters belopp, så ock med föranledande af de uppgif¬
ter Söderholtz lemriat, fruktar jag att, derest icke grundliga
undersökningar i förväg komma att ega rum, Utskottet kari
af den nådiga Propositionen blifva vilseledt och Biskoparna
komma att tilldelas vida högre inkomster än Propositionen
afser och meningen kan vara samt behofvet kräfver.**
Seensén: “Orsaken hvarför jag föreslagit att de af reg¬
leringen blifvande besparingar böra komma det svagast liinta
eller det lägre Presterskapet till godo, är den att Rikets Stän ¬
der vid föregående Riksdag sådant för deras del beslutat och
jemväl i den aflåtne underdåniga skrifvelsen i ämnet intagi i
detta vilkor, hvilket åter icke igenfinnes i den nådiga Pro ¬
positionen. I conseqvens med detta beslut vidhåller jag, hvad
hvad jag sålunda föreslagit.
Sren Rosenberg. “Ehvad Svenséns rut framställda förslag,
i fråga om huru de besparingar, man vantar vid Biskoparnes
och Presterskapets lönereglering, skola användas, finnes om¬
nämnt uti förra Ständernas beslut och nu är med vilja uter
glömt eller icke, kan jag dock icke förena mig uti
berörde förslag. Jag kan för min del icke medgifva att
det förmodade öfverskottet bortplottras till hvarjehanda
och till olika församlingar i riket, helst det bör vara
hvarje församlings pligt att sjelf alltina sitt Presterskap. Vi
veta att kronotionde med flera dylika medel nu gå till, bland
annat, aflöning åt Biskoparne. Skall nu staten öfvertaga an¬
svaret om Biskoparnes underhåll och aflöning, så är det väl
billigt att staten jemväl erhåller de medel och skördar de
fördelar, som hittills lemnats Biskoparne, Besynnerligt före¬
faller det mig emellertid, att man icke fästat sig vid den om¬
ständigheten i den nådiga propositionen, att Biskoparne skola
fortfarande få ega bland sina aflöningsvilkor ett prebende.
Den ■! 8 Januari.
129
Något sådant kan jag ej förlika mig med, ty jag anser att
hvarje Pastorat bör ega lika lätt i afseende å dess själavård.
Då församlingsboerna få utbetala aflöningen till sin Pastor,
så böra de ock få välja honom fritt och otvunget och hafva
honom boende hos sig. Jag motsätter mig alltså förslaget
att Biskoparne skola fortfarande hafva prebendepastorat. Man
talar oni nödvändigheten för Biskoparne att göra visitations-
resor tn. in. Detta är ett skäl till för mig att anse bemälde
Embetsman icke hafva tid alt egna sig åt den egentliga sjä¬
lavården i församlingen. Biskoparnes inkomster anser jag
således böra ingå till Statsverket efter regleringen.
Johan Persson från Upsala, Mats Persson från Stock¬
holms, Falk från Skaraborgs. Sandstedt från Jönköpings, Jo¬
han Johansson och Olof Andersson från Kalmar, Bert/ström
från Stora Kopparbergs, Olof Olsson i Olebyn och Anders
Jonsson från Wermlands, Per Östman från Westernorrlands,
samt Erik Christensson från Götheborgs och Bohus Län
instämde.
Svensen: “Jag begärde ordet endast för att erinra der¬
om att livall Rosenberg yttrat örn prehendepastoratet, sorn Bi¬
skopen skulle fortfarande få innehafva, innehålles redan uti
mitt skriftliga anförande. Alt diskussionen får åtfölja detta till
Utskottet påyrkar jag.“
Johannes Andersson från Elfsborgs Län: “Då Bisko¬
parnes löneinkomster äro så stora, sora alla komministrarnes
tillsammans så måste jag påyrka en stor nedsättning i berörde
inkomster, de deraf uppkommande besparinganje må nu ingå
lill statsverket eller til! det lägre Presterskapet, hvilket gör
mig lika.
.Syt/eist: “Med Rosenberg instämmer jag deruti att pre-
äendena böra borttagas från Biskoparne, serdeles sorn den
föreslagna aflöningen för dem ändock synes böra räcka till,
men deremot är jag af olika tankar med honom, i fråga om
invändandet af det förmodade öfverskottet. Jag påyrkar fort¬
farande att detta bör användas för upphjelpande af det lägre
rresterskapets lönevilkor, då de ej blifva bortkastade medel.
Vi känna ju till liera församlingar, som ej sjelfve förmå af-
öna sitt Presterskap och det vore väl gagneligt om dess för¬
saml ingar understöddes.
Joseph Oscar Almqvist från Norrbottens Län: “Jag kan
leremot icke instämma uti hvad Nyqvist anfört att det ifrå¬
gasatta öfverskottet skulle gå till det lägre Presterskapet,
»medan resultatet af en dylik bestämmelse skulle i första hand
»lifva det att Pastorerne, som nu sitta ined stora löneinkom-
Ilonde-St:s Prof. vid 1859 8c 1860 drens Riksdag. IV, 9
130
Den \IS Januari.
ster, dymedelst ieke skulle komma att aflöna sina Adjunkter,
hvilket det dock dein tillkommer. Löneregleringen mellan
Pastorer och Adjunkter skulle derigenom ock försvåras. Går
öfverskottet deremot in till statsverket, så hoppas jag att våra
Pastorer, som sitta med feja Pastorat, ja som hafva anda till
15000 Rdr inkomst årligen, skola något få dela med sig till
Adjuneterne och löneregleringen sålunda underlättas.
Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs Län. “Jag
skall lugna Almqvist ined den försäkran, att löneregleringen
kommer i allt fall att försiggå, alt den redan är före i ut¬
skottet och att vi nog skola hålla efter de fela pastoraten.
Ett ord har undfallit en Talare derom, att det skulle vara
hvarje församlings pligt att sjelf aflöna sitt Presterskap. Så
har det likväl icke varit hitintills och i den satsen kan jag
icke i ailo instämma. veta nemligen att likasom bristen
bos församlingarne i berörde afseende af staten afhjelpes,
så ock tager staten öfverskottet. 1 ett afseende kan jag ej
instämma uti Svenséns anförande, deri, nemligen, att han vill
tillerkänna Biskoparne lika aflöning eller 10 Biskopar hvar¬
dera 9000 Rdr och de 2:ne i Upsala och Lunds Stift något
mer». Jag anser, att dessa embetsman böra aflönas i för¬
hållande till Stiftens besvärlighet och det större eller min¬
dre arbete, som med embetenas ordentliga skötande är för¬
enadt. En minskning procentvis i deras inkomster vore här
möjligen den bästa och rätta normen alt följa.“
Almqvist'. “Jag är tacksam för de lugnande ord Lun¬
dahl för mig uttalat, men jag har af dem dock ej blifvit öf~
vertygad derom att ju icke, derest öfverskotten, hvarom vi
talat, komma att gå till det lägre Prrsterskapef, stora svårig¬
heter skola möta för lönereglering Presterne emellan.“
Nygvist: “Såsom jag uppfattat den nådiga Propositio¬
nen angående löneregleringen, så skulle det tillkomma hvarje
församling att aflöna sätt Presterskap, samt att man skulle
vid den blifvande regleringen se till huruvida behofvet
kräfde i ett eller annat fall att Staten fortfarande under¬
stödde fattiga församlingar eller om ett sådant behof icke
förefanns. Jag gillar visserligen den åsigten all hvarje för¬
samling bör aflöna sitt Presterskap, derest förmågan så-lång t
sträcker sig, men då man vet att församlingar finnas, som
ej mäkta detta, så bör staten träda emelian. Om ock hela
det öfverskott, man förmodar sig kunna erhålla från Bisko-
parnes inkomster användes till understöd för det lägre pre-
sterskapet, så utgör detta dock ej mer än för ändamålet be¬
höflig! är, om ock en jemkning Presterne och Adjunkterne
emellan kommer »tt ega rum samtidigt. Äfven derför påyr-
Den 'IS Januari.
131
lear jag hela öfverskottets användande inom det lägre pre~
sterskopet, och jag är öfvertygad det regeringen i annat fall
möler oöfverstigligm hinder.11
Rosenberg-. “Den af mig uttalade grundsats, att hvarje
församling bör underhålla sitt Presterskap synes hafva på—
i träfat motstånd. Jag har dock icke hört motiver för detta
motstånd framdragas, som jag anser kullkasta mitt resonne-
inent, hvadan jag vidhåller, hvad jag förut andragit. Röran¬
de frågan om det lägre Presterskapets aflöning vill jag fästa
uppmärksamheten derpå att detta utgöres endast af kommini¬
strar och adjuncter. Hessa gemensamt med kyrkoherdarne
bestrida själavården. Kan det vara rätt hvad som nu eger
rum att Pastorerna, som stundom sitta med 8 k 10 till 15000
Hdr inkomst aflöna sina Adjuncter med några få 100 Rdr.
| Skall Slaten här träda emellan? Ingalunda, ty det tillkommer
j Pastor att sjelf aflöna sitt Embetsbiträde. Grundsatsen står
alltså fast, men jag medgifver att det kan finnas klena pa¬
storat, som behöfva hjelp och i dessa fall, som likväl böra
jräknås bland undantagen, tillkommer det staten att träda
emellan, likasom det för närvarande sker i fråga om folksko-
jJorna i församlingarne. Kan församlingen ej ensam ordna
denna, så bispringer staten församlingen, men icke vill jag
inna på dylin» satser, som skulle man t, ex. ifrån Lunds
stift taga 10, t2, ja 20000 Rdr och sända dem till Wermland,
(Dalarne, Norrland m. fl. orter. Jag fasthåller derför den sat¬
sen att öfverskotten böra gå till statens behof, likasom att,
då brist uppstår, staten bör gälda denna.11
Svensen: “Också jag har varit utaf den (ankan att öf¬
verskotten bort ingå tili Statsverket, men då jag sett och
in hemia t förra riksdagens beslut i ämnet, har jag ansett mig
böra biträda detta. Jag har dessutom icke sagt att öfver-
skolten ensamt skulle användas liil aflöning åt det lägre Pre-
sterskapet, utan jemväl till aflöning åt Seminane-Förestän-
idare och till Folkundervisningens befrämjande, hvarpå jag
lagt mycken vigt.
Per Persson från Wermlands Län: l‘I förevarande fråga
har jag redan förenat mig med Svensén i hans skriftliga an¬
förande och jag har gjort det, emedan jag har trott och tror,
jatt det är bättre att vinna något än intet. Något vinnes nem¬
ligen om vi komma till det resultat att Biskoparnes löner
komma att minskas, om ock öfverskottel användes lili upp-
hjelpaude af det lägre Presterskapets lönevilkor. Skulle man
{åter kunna förhjelpa detta lägre Presterskap till nödig fyll¬
nad i deras aflöning genom att dertill använda något af Pa¬
storernas Öfverflödiga inkomster, så skall jag visserligen icke
132
Den 18 Januari.
hafva något att deremot invända, men jag är fullt Öf-j
vertygad derom att, i så fal! det blifver svårt att få Biskops-]
lönerne reglerade, enär vi då hafva att vänta mera emotstånd.
Helst skulle jag vilja instämma med Paul Andirsson deri
att alla Biskops-Embetena med undantag af frenne borde in¬
dragas, ty dymedelst skulle större inkomster kunna beredas
statsverket, men då jag inser det omöjliga häri, så vill jag]
nöja mig äfven med det lilla vi kunna vinna. Man har ifrå¬
gasatt hvad med lägre Presterskapet menas. Naturligtvis ut¬
göres det af Komministrarne och de Ordinarie Adjunkterne.i
De extra Adjunkterne höra ej dit. Afven jag hyser den åsig-j
ten att hvarje församling bör sjelf aflöna sitt Presterskap och]
att ej Staten dertill bör bidraga, så vida sådant ej skett till¬
förene, i hvilket fall det torde vara nödvändigt, helst vi känna]
till att det gifvas små församlingar, som hafva stora bekym-j
mer i berörde hänseende och icke mäkta reda sig. Dylika]
små församlingar borde dock måhända sammanslås. I för-}
bigående vill jag upplysa att Wermlands lägre Presterskap
är bland dem, som sist behöfver anlita någon hjelp, så att
några summor från Skåne i detta fallet behöfver man ej frukta,
för skola komma att för dylika ändamål till Wermland öf-
versändas.55
P. F. Menyel från Upsala Län. -'-Jag har icke öfverva-
rit diskussionen från dess början, men jag har dock fått höra
nog af densamma. Jag vet icke i sanning hvarom tvistas]
Alla önska vi en omreglering af Biskoparnes aflöning och eri
nedsättning i denna, så att den blifver mindre än uti den
Nådiga Propositionen är föreslaget. Nå, låt oss hållas hart¬
vid. Det blifver naturligtvis en sednare fråga att afgiiraj,
huru besparing arne, som af omregleringen komma att uppf
stå, skola användas, men då vi omöjligen nu kunna veta om
sådana besparingar komma att ega rum, så låt oss, såsom
jag redan sagt, för all del hålla oss vid nedsättningen endast,
ty att tala om användandet af medel, som kanske ej någonf
sin inflyta, eller om sådant likväl sker, måhända ej i vår nu¬
varande Konungs tid, det är ej rätt, serdeles Sorn vi icke
kunna på något vis rösta bort dem. Man bör taga i betrak¬
tande att det ämnet vi förehafva utgör en privilegie-fråga).
Endast i opinionsväg kunna vi inverka på Presteståndet, sorn
vi veta är ganska trögkördt. Låtom oss derföre nu endast
uttala en fast opinion om regleringens nödvändighet och se^
dan denna är genomdrifven, må vi gerna i 8 dagar resonera
om öfverskottets användande, äfvensom om det är nödvän]
digt att penningar remitteras från Skåne till Wermland.”
Den 18 Januari.
133
Häruti hördes instämma Lars Magnus Knutsson fr An
Östergöthlands, Anders Eriksson från Elfsborgs, Nits Seensson
från Blekinge och Herman Öbom från Norrbottens Län med
flera.
Lundahl. »Jag afstår från ordet, men vill dock hafva
fäst uppmärksamheten dervid att Adjunkter icke räknats
inom Utskottet bland det lägre Presterskapet, utan har man
ansett Pastorerne tillkomma att aflöna dem.»
August Andersson från Östergöthlands Län instämde.
Östman. »Jag har instämt med Rosenberg och, som jag
förmodar att det är Ståndets mening att diskussionen i äm¬
net skall åtfölja de ingifna skriftliga anföranderne till Ut¬
skottet, så torde det vara klokast att icke göra öfverläggnin-
gen för lång, ty i så fall genomläses den icke ens i Utekottet
och skulle man ock läsa den, inverkar den dock icke så
mycket på Utskotts-Ledamöterne som om den vore kort och
mera på sak gående. Jag anser mig derför böra uppmana
Ståndet att upphöra med vidare diskussion i ämnet.»
Flera Ledamöter af Ståndet hördes häri instämma, hvar¬
ibland Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs Län, som
begärt, men afstod från ordet.
Seensson, »Gerna skulle jag vilja efterkomma den sista
Talarens önskan, men jag finner det nu icke lägligt, helst
jag har att lemna en värd Talare, som alltid tillförene visat
sig hafva väl reda på allt, som är före inom Ståndet till be¬
handling, en upplysning. Ilan har nemligen förmenat att vi
nu icke egde yttra oss om de ifrågasatta bcsparingarnes an¬
vändande. Då Kongl. Propositionen i ämnet likväl afhand-
lar ej mindre Biskopslönernes nedsättning och reglering, utan
ock om en Biskopslöne-reglerings-fond och hvart besparin-
garne böra taga vägen, så har jag ock ansett det vara till-
ständigt att mig derom yttra.»
Efter sålunda fulländad diskussion blefvo, uppå proposi¬
tion af Talmannen, Svenséns och Paul Anderssons skriftliga
anföratnden jemte hvad under ämnets behandling blifvit yt-
tradt, remitteradt till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottet för att i sammanhang med Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition med förslag till ordnande af Biskoparnes lönein¬
komster af Utskottet handläggas.
§ 4.
Vid föredragning af Stats-Utskottets Memorial N:ris 35
och 36, innefattande anmälanden att, sedan Högvördige Pre-
steståndet vid föredragningen af Bevillnings-Utskottets Me¬
134
Den 18 Januari.
morial N:ris 7 och 9 med återlemnande af Måns Månssons
från Kalmar och Nils Fredrik Anderssons från Östergöthlands
Län motioner, angående förhöjning i legan för den post fors¬
ling, som af posthemman bestrides, ansett motionerna böra
till Stats-Utskottets behandling öfverlemna.», Stats-Utskottet
vid det förhållande att de 3 öfrige Riks-Stånden remitterat
motionerno till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
funnit sig icke tillkomma att med omfiirmälda är nde taga
befattning, lades berörde Memorial till handlingarne; hvaremot
samma Utskotts Utlåtande N:o 37, i anledning af Rikets
Ständers åren 1837, 1858 och 1859 församlade Revisorers
Berättelser om granskningen af de under Kongl. Kommers-
Koliegii förvaltning ställda fonder och medel, i dess samtli¬
ge punkter bifölls.
§ 5.
Föredrogs och Bifölls Banko-Utskottets Memorial N:o 7,
med hemställan att Bankens, Diskont-verkens och Tumba
Bruks Embets- och Tjenstemän samt betjente malte för år
1860 bibehållas vid dem beviljad tillfällig löneförhöjning: hvar¬
emot samma Utskotts Utlåtande N:o 8. i anledning af väckt
fråga om belåning af guld och silfver i Rikets Ständers
Bank och dess Lånekontor, på flera Ledamöte,s derom fram¬
ställda begäran^ bordlädes för andra gången.
§ 6.
Vid föredragning ånyo af på bordet hvilande Usta Mo¬
mentet af Banko-Utskottets Memorial N:o 9, beslöt Ståndet
att grundi rne för val af Revisorer och Suppleanter till gransk¬
ning af Banko-Diskont-Verkets i Stockholm räkenskaper och
förvaltning för innevarande och följande år intill nästa Riks¬
dag skulle förblifva desamma, som vid föregående Riksdagar
iakttagits; i följd hvaraf bemälte Revisorer och Suppleanter
för alla åren intill nästa Riksdag komma att framdeles under
Riksdagens lopp af Ståndet utses.
§ 7.
På flera Ledamöters derom framställda begäran bordlä¬
des andra gången Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14, i an¬
ledning af remiss utaf Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse med
de af särskilda Kommittérade afgifna underdåniga förslag,
angående Kommunal-Styrelser.
§ 8.
Föredrogos och biföllos Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Betänkanden, N:o 17, i anledning af väckta mo~
Den 18 Januari.
135
tioner, angående föreskrifter för Sveriges Ombud vid en för
ordnande af medler«ta Italiens angelägenheter beramad kongress;
\:o 18, i anledning af väckt motion om rättighet för
tjensteman att, utan särskild konglig tillåtelse, under tjenst¬
ledighet vistas hvarest han behagar och erhålla pass till ut¬
rikes ort för den tid han visar sigvara af vederbörande myn¬
dighet lagligen permitterad; samt
N:o 19, i anledning, af väckt motion om lag till begrän¬
sande af fångars rätt att förvalta sin egendom och begagna
andra medborgerliga rättigheter.
§
Vid föredragning af Protokolls-Utdrag från llöglofl. Ridd.
och Adeln Nio 110, innefattande inbjudning till de öfriga
Riks-Ståndén att förena sig uti förstnämnde Riks-Stånds
i fråga om sednare delen af Allmänna Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottets Betänkande Nio 4 i anledning af väckt förslag
om nya byggnadsbigar m. m., beslöt Ståndet att. med från¬
trädande af sitt förut i ämnet fattade beslut, antaga inbjud¬
ningen; hvarom Utdrag af Protokollet skulle meddelas.
§ 10.
Lades till handlingarne ankomne Prot.-Utdrag från IPög-
lofl. Ridderskapet och Adeln Nio 113; från Högvördiga Pre-
steståndet N:o 133 samt från Vällofl. Borgareståndet Niris
121 —125, hvaremot Protokolls-Utdrag från Högvördiga Pre-
steståndet N:o 138, innehållande en inbjudning, bordlädes.
§ 11-
Efter skedd anmälan inbeledsagades af flera utaf Stån¬
dets Ledamöter herr Statsrådet och Kommendören Lagerstråle,
hvilken på Kongl. Majits Nåd. befallning till Ståndet aflem-
nade Kongl. Majit nedanuppräknade Nådiga Propositioner
och Skrifvelser, nemligen:
Propositioner:
om ifrågastälidt förändradt. sätt för amortering af Lands-
höfdinge-accorden;
om anvisande såsom boställe åt Länsmannen i Södra
Distriktet af Faurås härad i Hallands Län, af det till kronan
indragna f. d. förste Landtmätare-bostället 2/3 mtl, N:o 3
Kärreberg Sven Andersgård i Alfshögs socken af nämnde
härad, i stället för nuvarande Länsmansbostället 3/8 mantal
N:o 1 Thorgjö Henrik i Gunnarstorps socken; och
136
Den 18 Januari.
om utbyte af Skogvaktarebostället Nytorp emot Krono-
fjerd i n gs m a nsbos t alle t Lilla Tjärbruket i Vestra Rekarne hä¬
rad och Södermanlands län; samt
Skrifvelser:
med öfverlemnande af nppgjordt förslag till Pevillnings-
fltadga och dermed sammanhang egande författningar:
i fråga om förändrade grunder för Mjöl- och Sågqvar-
nars beskattning; och
med det af särskilde kommirtcrnde afgifna underdåniga
Utlåtande och förslag angående skjö tsningsbes väre ts ord¬
nande.
Sedan talmannen härvid yttrat: Jag emottager till den
handläggning grundlagen föreskrifver de Nådica Propositio¬
ner och Skrifvelser, somna blifvit aflemnade och får derjemte
å ståndets vägnar anhålla det herr Statsrådet och Kommen¬
dören behagade inför H, M. Konungen tolka Ståndets vörd¬
nad och tillgifvenhet, afträdde herr Statsrådet på lifligt sätt
af flera Ståndets Ledamöter utbelédsagad; hvarefter de Nå¬
diga Propositionerna och Skrifvélserna bordlädes.
§ 12.
Till bordläggning första gången anmältes: Lag-Utskot¬
tets Betänkanden:
N:o 12 i anledning af väckt motion om förändring i la¬
gens Stadganden, angående danaarf;
N:o 13 i anledning af väckt motion om utfärdande af
en författning, hvarigenom förklaras, att kronojord, som blif¬
vit till skatte löst. må i dens hand, sorn gjort skatteköpet,
anses såsom aflinge;
N:o 15, i anledning af väckt motion om giftomannarät-
tens upphörande: samt
IV.-o 16, i anledning af väckt motion om förändring eller
upphäfvande af 2 kap. 5 § Giftermåls-balken.
§ 13.
Föredrogos och godkändes Expeditions-Utskottets förslå"
till Rikets Ständers undcrd. skrifvelser till Kongl. Maj:t: "
1X:o 5, angående riksdagskostnadernes bestridande;
N:o 6, om ersättning till kronofogden Anders Rhodin för
kontanta medel, 1971 Rdr 71 öre Rmt, som blifvit en kro¬
nobrefbärare genom rån fråntagna och derefter måst af Rhodin
återgäldas;
N:o 7, om användande af de på anslagen för Nockeby
oeh Drottningholms-broars byggnad uppkomna öfverskott;
Den 21 Januari.
137
jX:o 8, i anledning af under åren 1857 och 1858 verk¬
ställd revision af Statsverkets m. fl. allmänna fonders förvalt¬
ning:
N:o 9, angående befrielse från rotering för hemanet An¬
sätt i Jemtlands län;
N:o 10, angående försäljning af sex Liinsmans-boställslä-
genheter i Malmöhus län:
,V:o 11, angående utbyte af jord tillhörande Nyköpings
jslott emot stadsjord, för anläggning af gasverk i staden Ny¬
köping;
N:o 12 angående nfverlåtande åt Strömsholms nya kanal¬
bolag af egande-rätten till en jordrymd från Strömsholms
kungsladugård och stuteri;
iV.-o 13, i fråga om utbyte af Ifäradsskrifvare-bostället
Jagebohl 1/2 mantal emot 7/'l6 mantal Kolshult i östra hä¬
rad af Jönköpings län; samt
N-.o 14, angående upplåtelse till Norrbottens läns Hns-
jållnings-sällskap af gamla Länsfängelse-byggnaden i Piteå.
Ståndet åtskiljdes kl. i/"4 3 e. m.
Ut supra.
In fidem,
iV. yl. Freiman.
Den 21 Januari.
Plenum kl. lO f. ni.
§ 1-
Protokollet för den 14 i denna månad justerades och
godkändes.
§ 2.
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus län begärde
crdet och yttrade: "I enlighet med det nyss justerade Pro¬
tokollet, har ståndet beslutat, att i detta Plenum företaga
val af Revisorer och Suppleanter för granskning af Lönekon¬
torens i Malmö, Götheborg och Wisby räkenskaper och för¬
valtning under åren 1859, 18(50 och 1861, men, som repre-
13S Den 21 Januari.
sentanterne från Gottland för närvarande äro från riksdagen
hemresta och Ståndets nu tillstädesvarande ledamöter icke så
noga känna hvilka personer, sorn kunna vara lampliga att
valja, hemställer jag, huruvida icke valet af revisor deli supp-i
leont lur lånekonfarets i Wisby räkenskaper och förvaltning
må kunna uppskjutas
Sedan flere ledamöter häruti instämt, beslöt Ståndet,
uppå derom af Talmannen framställd proposition, att uppskju-y
ta sistnämnda val till den tid, då val af revisorer lör gransk¬
ning af bankoverkets räkenskaper och förvaltning kommer
att ega rum.
§ 3.
Enligt utlardadt anslag anställdes nu val till den nämnd
af 12 ledamöter med deras suppleanter, hvilka, jemte ett likti
antal från hvarje af de öfriga Riksstånden, enligt 103 § Re
geringslbrmen, ega att, vid sammanträde i dag, genom om
röstning afgöra huruvida någon af högsta domstolens leda'
möter bör ifrån utöfningen af domsrätt uteslutas.
Sedan Ståndets ledamöter i behörig ordning uppropats
och sina voteringssedlar inlemna t, befunnos, vid dessas öpp
minde, följande hafva blifvit utsedde:
lill ledamöter i nämnden:
Pani Andersson fr. Jemtlands län med 88röste
O a J ris on » Malmöhus » ” 88
O/o' /jarsson » Nerikes * » 81
Pehr Tjernlund » West.-Norrlands » » 83
Paul Pritz Mengel ” Upsala » » 78
Liss Lars Olsson ” Kopparbergs » ” 78
Josef Osear Ahnqvist ” Norrbottens ” » 78
Johannes Magnus Lundahl ” Skaraborgs » » 76
Georg Syqvist » Wermlands 55 » 7 6
Sven Rosenberg » Kristianstads ” » 76
J han /Zergström » Kopparbergs » » 76
Olof Silsson ” Westerbottens » » 75
samt
lill Suppleanter:
Johan Peller Andersson från Elfsborgs län med 75 röste)
Erik Olsson » Nerikes » ” 7a
Carl Ivarsson » Hallands » ” 74
Johannes Larsson » Jönköpings ” » 73
och biet' Protokoll härom genast uppsatt och expedieradt.
Deli 21 Januari.
139
§ 4.
Föredrogs ånyo finn ko-l.'/.- koff ef a. sedan den, 14 i denna
Tiånad pä Ståndets bord livi ande. Utletande X:o 8. i anled-
ing af väckt fråga om belåning a! gnid oell silfver i Rikets
^tanders Bank oell dess Lånekontor.
Sedan herr Doktor Sandbergs. Inlåtandet vidfognde. rosrr-
ation, på begäran, blilvit upplåst, begärdes ordet af nedan-
ämnde ledamöter, hvilka yttrade:
Andere Gudmundsson från Hallands län: ”De skäl och
njiotiver, sorn herr doktor Sandberg tili sin reservation anfört,
gillar jag till alla delar, och då jag anser det. vara öfverflö¬
digt att nti upprepa flere skäl, inskränker jag mig till att,
under åberopande af de ofvannämnda, anhålla, att ståndet
måtte såsom sitt beslut antaga hvad reservationen innehåller.
Flertalet af Ståndets ledamöter instämde,®
Xi/s Seensson från Chistianstads län: “dag har icke
mycket att tillägga hvad Anders Gudmundsson nu yttrat,
meri då jag liar mig bekant, att ett stånd redan gillat ut¬
skottets förslag, och någon af ståndets ledamöter möjligen
kan föreställa sig, att. om vi fatta annat deremot, stridande
beslut, sådant kan blifva utan ändamål, vill jag nämna, att
denna fråga år en gengångare från föregående Riksdag, hvil¬
ken vi icke böra så handlöst låta gå oss förbi, .lag yrkar
derföre, lika nied Anders Gudmundsson, att denna lånrörelse
måtte bibehållas och att ståndet måtte instämma uti doktor
Sandbeigs reservation.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus. Hedström
och Tjernlund från Wester-Norrlands, Cederskog och Aubust
An,tersson från Östergöthlands, Lönn och Johannes Anders¬
son från Jönköpings, Anders Jonsson från Wermlands samt
Ola Jönsson från Malmöhus lan instämde.
Pehr Östman från Wester-Norrlands län: Vi hafva här
ett. talande bevis derpå, att olika åsipter vid olika tider gjort
sig gällande i denna fråga. Sedan denna lånreörelse. enligt
ikets Ständers beslut, vid 18Ö3 års Riksdag, blifvit indragen,
vjicktes vid sist förfin Ina Riksmöte motion, sorn med mycken
rina omfattades äfven af dem, som nu uttala motsatt åsigt,
n densammas återupptagande. Då jag, för min del. anser
ågavarande belåning af arbetadt eller oarbetadt guld och
Ifver vara nyttig icke allenast för Banken, titan äfven flir
n enskildte. sorn derigenom undgår allt prejeri, hemställer
j, att Ståndet måtte afslå Utlåtandet och antaga hvad herr
Djoktor Sandberg uti sin reservation framställt. Om denna
min hemställan vinner Ståndets bifall, föreslår jag, att, vi
140
Den 21 Januari.
matte inbjuda Med-Stånden att uti vårt beslut instämma,
helst, etter hvad jag har mig bekant, Ridderskapet och Adelil
ännu icke fattat beslut i frågan.
Pehr Persson och Ryqvist. från Wermlands, Rosenberg
fran Christianstads, Hernström från Kopparbergs samt. Sven¬
sén och Kils Pettersson från Kalmar Län m fl. instämde.
Vice Tolman Ola Svensson : “Jag har inom Utskottet bi-
trädt Doktor Sandbergs mening och jag gör det ännu, hvar¬
före jag yrkar, att Ståndet måtte antaga hvad hans reserva¬
tion innehåller.
Lekberg från Nerikes Län: ”Det har varit för mig myc¬
ket tillfredsställande erfara, att icke någon af Ståndets Leda¬
möter velat bifalla detta Utlåtande, och då jag icke har nå¬
got att tillägga till hvad föregående talare yttrat, instämmer
jag med dem.,r
Nils Olsson från Malmöhus Län var äfven förekommen
af och instämde med föregående talare.
Jöns Persson från Blekinge Län: ”Då icke någon af fö¬
regående talare uppträdt till försvar för detta Utlåtande, in¬
skränker jag mig till att instämma med östman.”
Olof'Larsson från Örebro Län: ”Det. förefaller mig besyn¬
nerligt, att Utskottet afstyrkt frågan om belåning af guld
och silfver i Rikets Ständers Bank och dess Lånekontor.
Man borde, i stället, för att förhindra denna lönerörelse, så
mycket som möjligt, befordra densamma, ty mången kunde,
genom at.t i Banken få belåna sitt öfverflödig» guld och silf¬
ver, i nödens stund finna en utväg att erhålla penningar.
Det är klart, att ju flere utvägar, som beredas för penningars
erhållande, desto större liflighet och rörelse uppkommer i
alla möjliga rigtningar. Bankens dörr bör derföre icke till¬
slutas för dessa lån så länge, som den står öppen mot an¬
nan pant, som icke är säkrare, utan långt svårare att rea¬
lisera, jin guld och silfver. Banken kan icke eller förlora
derpå; då panten alltid svarar emot det penningebelopp, sohr
erbålles, och räntan fullt ut ersätter besvären Jag tillstyr¬
ker alltså, att belåningen af truld och silfver i Banken måtte
fortfara och att- Utskottets ifrågavarande Utlåtande återre¬
mitteras.”
Erik Olsson från Nerikes Län instämde.
Valk från Skaraborgs Län: »Det kan icke annat, än före¬
falla hvarje sanningens vän besynnerlig, att denna fråga fått
sådan utgång i Utskottet. Väl har man gifvit anvisning j å
Den 21 Januari.
141
Assistansen, dit de lånebehöfvande kunna vända sig i stället,
inen man liar troligen icke tagit i betraktande, burn hög
procent, den fattige der får betala. Oaktadt hvad Utskottet
vttrat derom, att inom Banken icke finnas förvaringsrum för
ssådana panter, som bär äro i fråga, kan jag icke annat än
instämma med föregående talare och yrka antagande af herr
] Doktor Sandbergs reservation.
Heurlin från Kronobergs Län: »Jag vill tillkännagifva,
jitt jag varit af sjukdom förhindrad att öfvervara denna frå-
pas behandling i Utskottet, hvarjemte jag får uttala min
flädje deröfver, att alla de ledamöter, som bär yttrat sig,
pillat herr Doktor Sandbergs reservation. Då guld och
silfver är den säkraste egendom och aldrig bättre pant lärer
]ionna erbjudas, förefaller det mig högst märkvärdigt och
Besynnerligt, att man vill betaga folket rättighet till låns
erhållande emot sådan real-säkerhet. För min del skulle jag
till och med vilja till denna lånerörelse bevilja ännu högre
Belopp, än nu är händelsen. Afven om tre Stånd gillat detta
Utlåtande, vill jag icke, att detta Stånd rättar sig derefter,
itfan vi b ii ra handla sjelfständigt och icke låta ansvaret för
(lenna lånerörelses indragning hvila på våra skuldror. Jag
instämmer således med föregående talare, antager herr Dok¬
tor Sandbergs reservation samt yrkar fördenskull återremiss.”
Med denna talare instämde Johannes Nilsson från Gö¬
theborgs och Bobus samt Sandstedt från Jönköping» Län.
jSils Seensson från Blekinge: ”Då jag vid 1853—1854
.rens Riksdag var emot det då lättade beslutet, angående
ifrågavarande lånerörelse, hvilket beslut tillkom af dels den
i nledning. att någon gång inträffat, det falskt silfver blifvit
i Banken belånadt, och dels derföre, att man ansåg de vid
c enna lånerörelse anställde tjenstemäns aflöning gå till höga
Belopp, kan jag icke annat än ogilla Utskottets ifrågavarande
Utlåtande och instämmu uti herr Doktor Sandbergs reserva¬
tion, helst man aldrig lärer kunna erbjudas större säkerhet,
in i guld och silfver.”
Pehr Nilsson f ån Malmöhus Län: ”Lika med föregående
talare vill jag antaga herr Doktor Sandbergs reservation, och
jag gör det så mycket heldre, som den ifrågavarande låne¬
rörelsen icke allenast tillskyndar Banken inkomst, utan äfven
i så måtto gagnar de enskildte, att. de i beholvets stund icke
tro tvungna att mot alltför hög ränta belåna eller för under-
j ris försälja sitt guld och silfver till schackrare, som utföra
cetsamma till utlandet. För min del skulle jag lill och med
v ilja hafva den förändring uti2:dra punkten af ofvannämnde
reservation, att pant, »om icke understiger ett half skålpund
U2
Den Si Januari.
eller 50 ort silfver, eller 5 dukafer i guld, måtte få i Banken
belånas, men då jag hört Ståndets öfrige Ledamöter halv
förordat reservationen oförändrad, vill jag ieke v ra envis.
Med Per Niisson instämde, Juhan Pehrsson, Adolf
Fredriksson “cii Holdin från Upsala, Johannes Anderssn,
oell Anders Jonsson från Skaraborgs samt Nils Magnus Pel
lersson från Kalmar Lan 111. fl
Uhr: från Nerikes Lan: vålin mening är, hvarken att upp
träda till försvar för detta Utlåtande, eller att uppehål
diskussionen, men jag vill uttala min förundran deröfver, a t
man kunnat komma till ett sådant resultat, som Utlåtandt
utvisar, och hvarigenom man lenina! ett )ttcrligare prof de;■-
på, att Rikets Ständers Bank vanskötes. I)å jag eger ratti'
het. att, emot guld och silfver, i Banken erhålla motsvarand
valuta i pappersmynt och tvertom, kan man näppeligen kr
den ifrågavarande rörelsen för lånerörelse, och jag anser, a
man bör ega rätt att, med afdrag af myntnings - kos
naden, få i Banken insätta guld och silfver emot per
ningar, till och med utan ränta, ty Bankens metalli
kassa varder ju derigenom förstärkt. Iljertinneligen väl von
det, om den nuvarande Bankens livall' icke vöre tillräcklig
att inrymma allt densamma tillhörigt guld och silfver, oc
jag Killar ingalunda, att, om förhållandet vore sådant, ju ic
Rikets Ständer skulle bevilja anslag till Bankens utvidgand 3.
Att återremittera Utlåtandet, anser jag icke lämpligt, utn
jag anhåller, att, då man i denna fråga icke lärer konn
komma så långt, sorn jag önskar, Ståndet måtte såsom si
beslut antaga hr Doktor Sandbergs reservation samt inbjud
Med-Stånden, att deruti sig förena.®
Häruti instämde NettelbladI från Stockholms, Lunda
från Skaraborgs. Söderholtz från Södermanlands, Erik En
son och Erik Hansson från Gefleborgs, Lars Larsson oc
Anders Andersson från Kopparbergs samt Olof Andersson
från Kalmar Lan 111. fl.
Ostman: "Med anledning deraf, att brödren Heurlin p
yrkat återremiss', har jag ansett 111ig böra upplysa, att 1
sådan icke skulle gagna till något, hvarföre jag anhåller, £
han måtte från sitt yrkande afstå.”
Heurlin: ”Orsaken, hvarföre jag nu ånyo begärt ordet,
är den, att jag velat för Ståndet tillkännagifva, det jag mi¬
mma icke påyrkar återremiss, hvaremot jag förenar 111ig mod
dem, sorn vilja antaga herr Doktor Sandbergs reservation
och yrkat inbjudning till Med-Stånden, ty derigenom k; n
möjligen vinnas åtminstone så mycket att, om ett Stånd a;i-
tager den, det blifver votering i förstärkt Banko-Utskott.*
ben Si Januari.
143
Diskussionen var fulländad, hvarefter Ståndet, uppå der-
i>m af Talmannen frnmstalld proposition, alslöf hvad Dtskot-
1 et hemställt; hvaremot Stånde-t för sin del beslöt, att be-
iirda lånerörelse skulle intill nästa Riksdag- få fortfara på de
■ il kor oell med de närmare bestämmelser, den af Herr Dok¬
tor Sandberg vid [Jilåtandet fogade reservation innehåller;
celi skulle de resp. Med-Ståriden vördsamt och vänligen in¬
bjudas att uti Bondeståndets förutnämnde beslut sig förena.
g 5.
Föredrogs ånyo dels Ilögvördiga Presfe-Ståndets Proto-
]|olls-Uldrag IV:o 138 med inbjudning till Med-Stånden att
förena sig uti Preste-Ständets beslut om Banko-Utskottets
Heinyrdigande att, oberoende af stadgandet uti § 2 mom. 4
ajf gällande instruktion för Rikets Ständers Banko-Utskott,
genast öfverväga och till Rikets Ständer med utlåtande in¬
komma, om ock i hvad män Riks-Bankens vinstmedel kunna
användas för det i Kongl. Majus Nådiga Proposition af den
J7 November 1839, örn anskaffande af medel för Statens jern-
iigsb.t ggnader, afsedda ändamål, ait Banken skulle deltaga i
It lån, ställdt i utländsk myntsort, dels ock i sammanhang
dermed Uanko-Ulskol/rts, denna dag ankomna, Memorial S\o
4, angående sältet för behandling af frågan om Bankovin-
tens användande.
Ståndet, som bordläde nyssnämnde Memorial, beslöt, alt
id slutlig föredragning af Memorialet yttra sig i ämnet och
de ofvannämnda Prulokolls-Uldray lill handlinyavne.
% <;
Rå nu ånyo föredrogs Lay-Ufsknltets Ullätande \:o 14,
anledning af remiss utaf kongl. Majus nådiga skrifvelse
ed de af serskilde kommilterade afgifna underd. förslag an-
lemle Kominunal-styrelser, begärdes ordet af följande leda-
öter, hvilka yttrade:
Östman från Wester-Norrlands län: “Oin Talmannen och
kreleraren anse denna fråga tillhöra Uag-Utskottet, såsom
af den förut skedda remissen tiar anledning all antaga,
anser jag det vara skäl att vidblifva vårt förra beslut och
återremittera Utlåtandet.
Carl Anders Larsson från Östergöthlands län: “Äfven
ja<fr anser Uag-Utskottet böra behandla denna fråga, till följd
hvaraf vi icke böra frångå vårt förra beslut. Om vi antaga
en lag; lili hvars stiftande vi sjelfve deltagit, blifver det I ältare
föll oss alt ändra den, om vi icke linna os< belåtna med den¬
samma, hvilket icke är förhållandet med de frågor, som af
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet behandlas.
i
m
£
m
St
144
Den %'t Januari.
Nils Larsson från Jemtlands län: “Lika med Talman
och Sekreteraren anser jag' denna fråga tillhöra Lag-Utskot¬
tets behandling'. Hvad Utskottet anfört till stöd för den nå¬
diga skrtfvelsens återlemnande, är endast svepskäl och tro¬
ligt är, att Utskottet icke kommit till detta resultat, om icke
tvenne andra stånd remitterat frågan lill Allmänna Besvärs-,
och KkOnoini-Utskottet. Oaktadt jag nu har inig bekant, af;
3:ne stånd remitterat frågan till sistnämnda Uiskott, anset-
jag det icke hindra oss att besluta hvad vi anse vara rätj
och då frågan skall behandlas af Sammansatt Lag- och Eko-.
nomi-Utskntt, b 1 if\er ju Lag-Utskottet i tillfälle att göra fram-),
ställning om sammanträde med Allmänna Besvärs- och Eko-j.
noini-Utskotlet.
Johan Pehrsson och Mengel från Upsala, Pehr Nilsson,
från Malmöhus, Hultman, Erik Olsson och Olof Larsson fr.
Nerikes, Hertström fr. Wester-Norrlands, Anders Gudmunds¬
son fr. Hallands, Jöns Pehrsson fr. Blekinge, Johannes Petf
tersson fr. Kronobergs samt Anders Jonsson fr. Skaraborg:*
län m. ti, instämde.
Diskussionen var fulländad, hvarefter Ståndet, uppå der-u
om af Talmannen framställd proposition, beslöt, att till Lag¬
utskottet återlemna nämnde nådiga Skrifvelse jemte de vid
ärendets behandling nu afgifna yttranden.
§ 7.
Föredrogos ånyo och remitterades till S/a/s-U/skottef:
1:0 Kong). Majlis nådiga Proposition om ifrågastäldt för-
ändradt sätt för amortering af Landshöfding-aC'-
corden;
2:o Oi/o Oi/o om anvisande, såsom boställe åt Länsman¬
nen i Södra Distriktet af Faurås Härad i Hallands
län af det till Kronan indragna f. d. Förste Landt¬
mätare-bostället 2/3 mantal N:o 3 Kärreberg Sven
Anders gård i Aifhögs socken af nämnde Härad i
stället för nuvarande Länsmansbostället 3/8 manilj
N:o 1 Thorsjö Henrik i Gunnarps socken: och
3:o Dito Dito, om utbyte af Skogvaktare-bostället Nytorp
mot Kronofjerdingsman»! bostället Lilla Tjärhuset i
Rekarne Härad af Södermanlands län.
§ 8.
Föredrogs Kongl. Maf.ts nådiga Skrifrelse, i fråga om
förändrade grunder på mjöl- och såg-qvarnars beskattning;
och ytttade, med anledning af densamma:
Den 2i Januari.
145
Svenssén från Kalmar Län skriftligen sålunda:
Kongl. Maj:ts Skrifvelse om förändrade
grunder för Mjöl- och sågqvarnars
beskattning.
R. S. Skrif, den 8 Sept. 1848
framställer billigheten och angelägenheten deraf att de äldre
skattlagde qvarnar, som genom anläggandet af nya sådane
lidit ett vid denna anläggning icke förutsett intrång eller för¬
minskning af inkomster, erhålle en deremot svarande nedsätt¬
ning i sin skatt.
Rik. St. underd. Skrif, den 19 Juli 1854.
Att dessa verk, såsom egentl. varande fabriksnäringar
med en af konjunkturer beroende förmånlighet, icke kunde
rättvist beskattas medelst orubbliga, fastän för serskilda verk
efter olika grunder bestämda räntor; att de grundskatter,
som nu vore större delen af ifrågavarande verk åsätta, följaktligen
borde utbytas mot bevillning, hvilket besk:s-säft också är gäl¬
lande för vissa dylika inrättningar, enl. K. K. den 29 April
1830 och den 13 Aug. 1835; samt att ett lämpligt nederlag
skulle af statsverket utgå för de qvarnräntor, som äro till rust¬
ling eller knektehåll, på lön eller till boställen indelta.
(Kammarkoll. uti. 22 Dec. 1848., 29 Aug. 1850 och
den 12 Dec. 1856.)
Rik. St. Skr. den 19 Juli 1854. — 9 Sept. 1857.
Men då beskattningen å dylika verk redan är på en helt an¬
nian grund ordnad, enligt sekelgammal häfd och länge tillämpade
författningar, samt följaktligen, i likhet med öfriga grundskat¬
ter, på det närmaste sammanvuxit med egendomsvärdet och
deraf beroende enskild eganderätt;
då dessa särdeles vigtiga och ömtåliga förhållanden må-
iite, såvida beskattningen skal! blifva rättvis, tagas i nog-
grannt öfvervägande vid densammas tillämpning på de qvar¬
nar och sågar, hvilka i kameralistiskt hänseende äro af o-
lika natur.
På sätt Rik. Ständer i skrifvelse den 19 Juli 1854 före¬
slagit, (se d.) yrkar jag att denna fråga, oberoende af frå¬
san om den allmänna bevillningen, må afgöras. 1 annat fall
kan det hända att den undanskjutes till en obestämd fram¬
tid och således det åsyftade önskvärda ändamålet förfelas.
Nyqvist från Wermlands län: “Jag förbehåller mig att
framdeles få inkomma med skriftlig anmärkning, i anledning
ff hvad denna nådiga Proposition innehåller.
Sedan diskussionen förklarats fulländad, blef ifrågava¬
rande Kongl. Skrifvelse, uppå derom af Talmannen framställd
Bonde-St:s Prof. vid 1SS9 & 1S60 årens Riksdag• IV. 10
146
Den 21 Januari.
proposition, remitterad tiil Stats-Utskottet tillika med i anled
ning af densamma föranledda yttranden.
§ 9.
Vid föredragning af Kongl. Maj:ts, den 18 i denna må¬
nad bordlagda, Nådiga Skrifvelse, med öfverlemnande afupp-
gjordt förslag till Bevillnings-Stadga och dermed sammanhang
egande författningar, blef, samina nådiga Skrifvelse, uppå
derom af Talmannen framställd proposition, till Becillnings-
Vtskotlet remitterad.
§ 10.
Vid föredragning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse med
det af serskilde Komitterade afgifna underdåniga Utlåtande
och förslag, angående skjutsningsbesvärets ordnande, blef
Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga Skrifvelse, uppå derom
af Talmannen framställd proposition, till Stats- Utskottet re¬
mitterad.
§ 11.
Bordlädes 2'.dra gången Lag-Utskottets Betänkanden
N:ris 12, 13, 15 och lö'.
§ 12.
Till bordläggning första gången anmäldes Banko-Ut~
skottets Utlåtande N:ris 10—13.
§ 13.
Nedannämnde från resp. Med-Stånden ankomna Profokolls-i
Utdrag föredrogos och lades till handlingarna, nemligen: från
Höglofl. Ridd. och Adeln Nrris 114—127.
Högvörd. Preste-Ståndet Nrris 134—137 och
Vällofl. Borgare-Ståndet Nrris 126—134.
t
Ståndet åtskiljdes kl. */2 till 4 eft. inidd.
In fidem
N. A. Fröman.
Den 25 Januari.
147
Den 25 Januari.
Plenum kl, 10 f, m.
§ 1.
Det hos Ståndet vid sammanträde den 18 i denna må¬
nad förda protokoll justerades och godkändes.
§ 2.
Till Ståndet hade ankommit en så lydande skrifvelse:
Är 1860 den 21 Januari sammanträdde den Nämnd,
norn eger att döma, huruvida Högsta Domstolens samtliga
ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigtiga kall bibe-
liållas, då öfver följande proposition röstades:
“Den, som anser omröstning böra, på det i 103 § Rege-
i ings-Formen och 64 § Riksdags-Ordningen föreskrifna sätt,
;inställas till uteslutande af någon bland Högsfa Domstolens
ledamöter, voterar
J a.
Den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, blifva Högsta Domstolens samtlige Ledamö-
f er bibehållna.11
Och befunnos, efter voteringens slut, sedan en voterings-
f edel blifvit undantagen och förseglad samt de öfriga vote-
ringssedlarne öppnade, rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 1.
Nej — 46.
I följd hvaraf Nämnden ansett Högsta Domstolens samt¬
lige Ledamöter böra vid deras Embeten bibehållas.
Ut supra.
C. E. Cederström. J. A Butsch.
Auyust Blanche. Paul Andersson.
Sedan berörde skrifvelse blifvit af Talmannen uppläst,'be¬
slöt Ståndet, att densamma skulle i Ståndets protokoll in¬
tagas.
§ 3.
Guslaf Bjerkander från Skaraborgs Län begärde ordet
ocb hemställde, det Ståndet, innan de till denna dag utsatte
val till Revisorer företogos, ville besluta och i protokollet in¬
taga att, i den händelse vid riksdagsorten nu vistande riks¬
148
Den 25 Januari.
dagsman blefve vald till revisor vid någon af de revisioner
som detta år skulle äga rum, han då icke skulle ega att
fordra resepenningar för längre väg än från sitt hemvist til
revisionsorten, på hvilket, sätt all beskyllning för egenytts,
kunde från Ståndets ledamöter aflägsnas.
Efter en längre diskussion, som dock ansågs icke borr,
i protokollet inflyta, beslöt Ståndet, uppå hemställan af Tal¬
mannen, att Bjerkanders framställda förslag skulle endast så¬
som en opinionsyttring betraktas, helst meningen derom inoiri
Ståndet varit delade, och dessutom g 7 af den för Riket!!
Ständers Revisorer den 4 Januari 1855 utfärdade instruktion
föreskrifver huru med skjutsersättning åt Revisorerne skall
förfaras.
I öfverensstämmels med Ståndets förut fattade beslut, fö-
retogos härefter val till Revisorer och deras Suppleanter fö r
granskning af Rikets Ständers Lånekontor i Göteborg och
Malmö förvaltning; och befunnos efter det voteringssedlarn }
blifvit aflemnade och öppnade följande hafva blifvit utsedde vid :
Lånekontoret i Götheborg för den revision, som inträffa r
År 1860
till Revisor :
f. Riksdagsfullmäktigen Carl Vahlgren i Håsten uti Elfsborgs
län med 1)4 röster,
till Suppleant:
f. Riksdagsfullmäktigen Anders Andersson i Ingared ut i
Elfsborgs län med 86 röster.
År 1 86 1.
Till Revisor:
Riksdagsfullmäktigen Johannes Nilsson i Eskekärr uti Göl~
theborgs och Bohus Län med 92 röster.
till Suppleant:
Riksdagsfullmäktigen Carl Iwarsson i Werestorp uti Hal¬
lands Län med 86 röster.
År 1862
till Revisorer :
Riksdagsfullmäktigen Johan Petter Andersson i Staliestad
uti Elfsborgs län, med 99 röster.
Den 25 Januari. 149
till Suppleant:
Riksdagsfullmägtigen Sven Johansson i Nådinge Pigegården
uti Elfsborgs län, med • 94 röster,
samt
Lånekontoret i Malmö, för den revision, som inträffar:
År 1 8C0
till Revisor:
Riksdagsfullmäktigen Ola Jönsson i Kungshult uti Malmö¬
hus län med 47 röster.
lill Suppleant:
f. Riksdagsfullmäktigen Jöns Månsson i Lilla Svedala uti
Malmöhus län med . . 51 röster.
År 1861
till Revisor:
Riksdagsfullmäktigen Nils Olsson i Öslöf uti Malmöhus län,
jmed 79 röster.
till Suppleant:
Riksdagsfullmäktigen Ola Larsson i Hofby uti Christianstads
län, med : 90 röster.
År 186 2
till Revisor:
Riksdagsfullmäktigen Sven Haraldsson på Eriksberg i Ble¬
dinge län med 97 röster.
till Suppleant:
Riksdagsfullmäktigen Håkan Olsson i Degeberga uti Chri-
iitianstads län med 88 röster.
Efter sålunda förrättadt val begärdes ordet af följande
ledamöter, som yttrade:
Ola Jönsson från Malmöhus län: “Jag anser mig skyl¬
dig hembära Ståndet min tacksamhet för det förtroende Stän¬
get visat mig genom att utse mig till revisor vid den nu fö¬
restående revisionen i Malmö, ett förtroende så mycket dyr-
barare, som jag icke det ringaste sträfvat för dess erhållande.
J ag känner för närvarande intet, som skulle kunna lägga hin¬
der i vägen för min resa, och vill nu blott nämna att jag
150
Den 25 Januari.
afstår från allt anspråk på skjutsersättning i och för denna
förrättning, ett tillkännagifvande, ”sorn jag ansett grannlagen-.
heten fordra att icke på förhand omnämna.»
Nils Olsson från Malmöhus län: ”För det förtroende,
ståndet genom det nu afslutade valet visat mig får jag af-,
lägga min tacksägelse, och skall så godt jag kan försöka upp--
fylla de mig såsom revisor åliggande skyldigheter.
Johan Potter Andreasson från Elfsborgs län: »Då stån-,
bet behagat utse mig till revisor vid den 18 revision, sorni
år 1862 skall vid Götheborgs lånekontor förrättas, får jag
derför förklara min tasksamhet, och kan försäkra att jag, ef-,
ter bästa förmåga skall söka motsvara det förtroende mig
sålunda blifvit lemnadt.
§ 4.
Till handläggning förekom Lag-Utskottets, sedan den 18 i
denna månad, å Ståndets bord hvilande Betänkande N:o 12,
i anledning af väckt motion om förändring i lagens stadgan-,
den angående Danaarf.
Härvid yttrade;
Sren Rosenberg från Kristianstads län: ”Jag kan ick^
förstå huru Utskottet kunnat komma till det resultat nu fö-,
redragna betänkande utvisar. Det rätta förhållande, som vid
nu ifrågavarande fall merändels plägar uppstå, är ju sådant,
att, i den händelse en person saknar skydd och icke kan
föda sig, den kommun, det samhälle han tillhör måste vårdu
honom, och då kommunen sålunda tagit honom om hand,
bör kommunen äfven i följd deraf äga rätt att blifva arfvin¬
ge der arf förefinnas. Jag förstår icke rätt hvad Utskottet
menar dermed att staten gifvit arflåtaren hägn och skydd,
sorn betryggat hans borgerliga existens; dermed synes mig-
icke kunna förstås annat, än att staten tillåtit honom lefvn
och försörja sig bäst kan kunnat; men då kommunen tagit
närmare vård om honom samt nödgats underhålla honom
ifall han ej kunnat sjelf bidraga till sitt uppehälle, så kan
jag icke eller se annat än att kommunen i första rummet
bör taga arfvet, i den händelse ingen annan arfvinge finnes[
Det är visst sannt, att staten i de flesta fall efterskänker sid
rätt till danaarf, och afstår dessa till kommunerne; men d|,
härför fordras regeringens mellankomst, och man i allmänhet
klagar så mycket deröfver att Kongl. Maj:t är alltför mycket
öfverhopad af smärre och obetydligare sakers afgörande, så
vet jag icke hvarför man längre skall besvära Honom med
afgörandet äfven af dessa frågor, af hvilken anledning jag-
ytterligare fordrar att kommunerne måtte berättigas att tag^
Den 25 Januari.
151
arf, få ingen arfvinge finnes. Jag kan således icke godkänna
Utskottets ifrågavarande Betänkande.”
Anders Eriksson från Elfsborgs län: »Jag kan för min
del icke alls finna någon våda ligga deruti, att staten fort¬
farande får besluta om användande af danaarf, ty det finnes
icke exempel på att icke den kommun, som gjort sig förtjent
af att behålla arfvet, jemväl deraf kommit i besittning efter
föregången vederbörlig ansökning. Deremot tror jag, att rätt
mången gång orättvisa skulle begås ifall staten härom icke
ägde beslutande rätt, utan genom lag vore bestämdt, att arf¬
vet alltid skulle tillfalla kommunen. Jag vill derföre god¬
känna Utskottets i Betänkandet framställda förslag.®
Häruti instämde v. talmannen Ola Svensson från Mal¬
möhus län, Gustaf Bjerkander, E. M. Falk och Anders Jans¬
son från Skaraborgs län, Olaus Ericsson från Götheborgs och
Bohus län, Lars Guslaf Andersson och Johannes Andreas¬
son från Elfsborgs, Georg Nygvist och Anders Andersson
från Wermlands län, samt Anders Söderholtz- från Söderman¬
lands län, jemte flere ledamöter af ståndet.
Talmannen erinrade att i lag gifna föreskrifter redan
funnes om församlings rätt till arf efter understödstagare,
samt uppläste ifrågavarande stadgande.
Olof Persson från Gefleborgs län: »I anledning af Ro¬
senbergs yttrande vill jag, i likhet med talmannen; blott er¬
inra, att, ifall en person är så fattig att han måste af kom¬
munen underhållas, enligt redan gällande lag kommunen äger
oinskränkt rätt att använda allt hvad personen äger äfven¬
som den egendom, som sedermera kan fattighjon tillfalla. Sa¬
ken har blifvit inom Utskottet noga öfvervägd, och jag god¬
känner betänkandet.
Paul Andersson från Jemtlands län: ,:Vid första påse¬
endet å frågan kan man visserligen derom få samma begrepp
som Rosenberg, men vid närmare öfvervägande torde man
finna det vara ganska godt och fördelaktigt att grundsatsen
om danaarf varder i vår lag qvarstående. Ifall t. ex. en
person, som i en församling njutit underhåll, sedermera flyt¬
tar till en annan kommun, derstädes kommer i besittning af
3tt större arf och straxt derefter aflider, så skulle det i san-
ling synas orimligt om denna senare församling skulle
after honom erhålla 30 eller 40 tusende Rdr. Dessutom har
Regeringen alltid, då ömmande omständigheter och talande
skäl derför blifvit andragne, efterskänkt statens rätt till dana-
irf till församlingarne, af hvilka anledningar tillsammantagne
ag godkänner betänkandet.
152
Den 25 Januari.
Sven Rosenbern från Kristianstads län: £<De upplysnin¬
gar, som mig blifvit meddelade såväl af talmannen som af
andre talare, behöfde jag icke, ty jag kände ganska väl till
dem förut. Men säkerligen har jag icke i mitt förra
yttrande förmått göra mig fullt förstådd, hvarför jag
nu vill fösöka fatta mig tydligare. Om uti en för¬
samling finnes en person, A, som måste underhållas,
icke efterleinnar någon behållning, men en annan per¬
son, B. aflider och efterlemna!' förmögenhet, så borde försam¬
lingen åtnjuta den senares egendom, emedan han möjligen
äfven torde tarfvat underhåll ifall han icke ägt någon egen¬
dom. Då staten icke öfvertagit någon skyldighet, så vet jag
sannerligen icke hvarför han skall åtnjuta en dylik rättighet,
Om en person lefvat all sin tid i en församling och offrat
alla sina krafter derstädes i 54 år och 364 dagar, samt se¬
dermera flyttar till en annan socken och derstädes ligger sjuk
i 20 å 30 år, så vet jag ej hvarföre den senare kommunen
skall utan ersättning draga försorg om honom. Jag vill icke
förhindra ståndet att fatta det beslut detsamma finner för
godt, utan jag vill blott uttala mina åsigter i frågan, och får
dessutom blott tillägga att jag af gammal erfarenhet ganska
väl känner till gången af våra fattig vårdsärenden.”
Jöns Persson från Blekinge län: ”På grund af de skäl,
hvilka föregående talare anfört, vill äfven jag bifalla Utskot¬
tets fiirslag. Man kan äfven tänka sig ett fall, som här förut
icke blifvit omnämndt, eller att en person dör som vore äga¬
re till den kommun, hvarinom han har sitt hemvist. Hvem
skall i sådant fall taga arfvet, ifall statens r,ätt till danaarf
upphäfves? Jag medgifver att sådane fall måste vara ytterst
sällsynta, men jag tror dock att de låta tänka sig. Jag god¬
känner betänkandet.
Johan Lehberg från Nerikes län: ”Jag vill bio .t tillkän¬
nagifva att jag, då detta ärende inom Utskottet handlades,
med ståndets begifvande var från riksdagsorten frånvarande,
samt sålunda icke kunnat i beslutet deltaga, men att jag icke
desto mindre gillar det resultat, hvartill Utskottet kommit.
Öfverläggningen förklarades nu vara fulländad, och se¬
dan talmannens proposition på bifall blifvit med öfvervägan¬
de ja besvarad var ifrågavarande Betänkande af ståndet god-
kändt.
§ 5.
Föredrogs och godkändes Lag-Ulskollets Betänkande
1V:o 13, i anledning af väckt motion om utfärdande af en
författning, hvarigenom förklaras att kronojord, som blifvit
Den 25 Januari.
153
till skatte löst, må i dens hand, som gjort skatteköpet, anses
såsom allinge.
§ 6.
Vid nu skedd föredragning af Lag-Dtskoltel, sedan den
18 i denna månad å ståndets bord hvilandes, Belänkande
N:o 15, i anledning af Täckt motion om giftomannarättens
upphäfvande, uppstod diskussion, derunder följande ledamö¬
ter yttrade sig sålunda!
Paul Fritz Mengel från Upsala län: ”Då vid sistlidne
riksdag Rikets Ständer, efter förutgången långvarig strid,
uttogo det hedrande steget att förklara qvinna myndig vid
25 års ålder, och ingen röst sedermera höjt sig mot detta
beslut, så förvånar det mig verkligen i alldra (högsta grad
att Lag-Utskottet nu kan vilja qvarhålla qvinnan under gif-
jtomannatvång, och således vilja hindra henne att fritt få för¬
foga öfver sin person, då dessa båda frågor stå i aldra när¬
maste sammanhang med hvarandra. Jag kan icke se den
fingaste nytta af ett dylikt lagbud, då man med myndighe-
|ternes tillhjelp kan iiludera detsamma. De vådor man frarn-
kaatat såsom följder af förslagets genomförande, måtte hafva
pommit derifrån, att Lag-Utskottet ej mäktat inse det nära
.sammanhanget -af de tvenne frågor jag omnämnt. Jag håller
för att Ständerna icke kunna gilla Utskottets nu framställda
förslag utan att på samma gång upphäfva det förut tagna
gagneliga och goda beslutet, och Riksens Ständer skulle ta¬
ga ett jättesteg, — tillbaka — nemligen, ifall Utskottets för¬
slag lyckades tillvinna sig något bifall. Lag-Utskottet måtte
j sanningen icke ens minnas att något framsteg i denna rikt¬
ning blifvit uttaget. De argumenter, som emot Utskottets
förslag blifvit anförde äro så emotsäglige att de icke kunna
■federläggas, utan att Utskottet haft någon förutfattad mening
<[>ch som de finnas intagne i herr friherre Armfelts och herr
gtaafs betänkandet bifogade reservationer, önskar jag att dessa
jnå läggas till grund för en blifvande återremiss.”
Sedan talaren häreftrr uppläst den senaste delen af fri¬
herre Armfelts, å pag. 12 i betänkandet fogade reservation,
fortsatte han sålunda: I den händelse återremiss beslutas i
(ienna riktning tror jag att Lag-Utskottet kommer till ett an¬
nat och lyckligare resnltat, hvadan jag yrkar återremiss af
ifrågavarande betänkande.
Med denne talare förenade sig Johan Persson, Adolf
Fredriksson och Gustaf Bolin från Upsala, Nils Larsson
från Jemtlands, Carl Anders Larsson från Östergöthlands,
Josef Oscar Almquist från Norrbottens, Gustaf Hultman och
154
Den 25 Januari.
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes, Anders Söderholtz- frat:
Södermanlanda samt hars Rasmusson från Götheborgs län.
jemte en stor del af ståndets öfrige ledamöter.
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län: »Icke eller jag
kan förena mig med Utskottet utan finner i likhet med Men¬
gel förslaget helt och hållet förkastligt. Skälen härtill finna^
tydligt ådagalagde i friherre Armfelts reservation. Det före-v
faller mig så klart och naturligt att en qvinna, som blifvit
myndig förklarad och således får råda öfver sin egendom, afl
venledes bör få fritt förfoga öfver sin person. Om man jem-i.
för en enka och hennes rättsförhållanden med en myndig
ogift qvinna, finner man huru lagen tilltror den förra all er!
farenhet af lifvets förhållanden äfven om hon varit gift blot i
några få dagar. Detta förefaller mig i hög grad orätt. Jag-
vill icke förlänga diskussionen utan åberopar blott de i fri-L
herre Armfelts och hr Staafs vidfogade reservationer anförde
skäl, samt anhåller om återremiss på grund af den del deraf
som af Mengel blifvit uppläst.
Häruti instämde Anders Jonsson från Skaraborgs län.
Sven Henrlin från Kronobergs län: ”Äfven jag påyrka!
i likhet med föregående talare återremiss, och vill blott till-),
lägga några ytterligare skäl till de redan anförda. Erfarenhe!
ten från min hemort har visat mig huru många olyckligt
äktenskap blifva ingångna, derigenom att snikna föräldrar
vilja hafva sina barn bortgifta blott för egodelars och pen-,
ningars skull. Gift dig, säger man, med den penningpojkenj;
tycke och kärlek frågar man icke efter, och ändock kan ali!
drig någon sällhet inom äktenskapet ernås utan denna gruncj
att bygga på. Jag kan icke begripa hvarför Lag-Utskottet
icke kunnat inse allt detta, utan framkommit med sitt nu af-,
gifna förslag. Jag åberopar hvad Bjerkander nyss ganskq,
riktigt anförde om enka och hennes rättighet att fritt få fört-
foga öfver sin hand och sitt hjerta, ty icke kan man gern4
tillerkänna en sådan qvinna en större erfarenhet, derföre att
hon möjligen varit gift en hel månad, den s. k. smekmånad
den, under hvilken tid man gemenligen icke kommer sig för
att sätta sig in i lifvets allvarligare förhållanden. Om maij
tänker sig en qvinna, som bortskänkt sitt hjerta åt en henne
värdig person, men hennes broder i egenskap nf förmyndare
oah giftoman vill tillåta giftermålet blott i den händelse att
förmyndareräkningen qvilteras utan risk för några ytterligare
efterräkningar, kan man finna att giftomannarätten kanske
icke sä sällan begagnas för vinnande af egennyttiga och då¬
liga syftemål. Jag yrkar återremiss af betänkandet.”
Den 25 Januari.
155
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Då Rikets
Ständer vid sistlidne Riksdag beviljade qvinnan att bli myn¬
dig vid viss ålder, så erhöll bon derigenom en rättighet, som
obestridligen tillhör benne; men då hon vid samma tillfälle
icke äfven erhöll rättighet att vid viss ålder råda öfver sin
egen person, så nppstod uti denna rättighet en brist, en lucka,
som borde fyllas, ty denna sednare är en rättighet som lig¬
ger henne ännu närmare om hjertat än den förra. Svårligen
kan man också sakna någon dyrbarare rättighet än den att
få fritt förfoga öfver sin person. Skulle detta Betänkande god¬
kännas, skulle i och med detsamma många stridigheter upp¬
stå mot den redan beviljade myndigheten. Mig förefaller det
mycket besynnerligt att Utskottet kunnat komma till ett dy-
llikt resultat. Jag är fullkomligt ense med de föregående ta-
larne, och i do åberopade reservationorne finner jag skäl nog
till uttalande af en dylik åsigt. Möjligen böra dock föräldrar
Lafva något att säga vid sina barns giftermål, och sådane
stadganden finnas redan i nu gällande lag.
Talaren uppläste nu 1 och 2 §§ af 6 kap. G--B. hvaref¬
ter han sålunda tog till orda:
”Jag skulle tro att detta är magt nog i föräldrars händer,
för att kunna förhindra ett obetänksamt giftermål. Men in¬
gen annan än föräldrar biir äga en dylik rätt. Jag yrkar att
Betänkandet måtte återremitteras.»
Häruti förenade sig Anders August Andersson från Öster¬
göthlands Län, samt Joseph Smedberg från Elfsborgs Län.
Lars Ersson från Södermanlands Län: ”Jag finner mig
förekommen af de föregående talarne, och önskar blott att
Ståndet måtte såsom sin gemensamma tanka antaga Herr
'Friherre Armfelts reservation, och på denna grund återre¬
mittera betänkandet. Det förefaller mig högst inkonseqvent,
att man väl vill tillåta en qvinna att råda öfver sitt goda
och sina egodelar, men icke tillstädja henne att fritt förfoga
öfver sin person, liksom denna skulle vara af mindre värde
än de förra. Då den af mig åberopade reservationen är sär¬
deles väl motiverad önskar jag densamma vid återremissen
all möjlig framgång.»
C. J. Svensén från Kalmar Län :
»I Utskottets behandlig af förslaget om giilomannarättens
upphörande har jag deltagit och varit bland de Ledamöter
Som stadnat. i minoriteten, men emedan jag var frånvarande
vid protokollets justering, så har min anmälda reservation ej
kunnat i protokollet antecknas, Erindrande derom att jag
156
Den 25 Januari.
instämmer i reservanternas åsigter, vill jag till granskning
upptaga några af de skäl, som Utskottet för sitt afstyrkande
utlåtande begagnat.
Motionären har föreslagit, att »lagens stadgande i fråga
om giftomannarätten måtte upphöra samt qvinnan förklaras
fri att vara sin egen giftoman,» då hon uppnått 15 år. Ut¬
skottets betänkligheter e ot en så utsträckt rättighet i detta
hänseende, sorn att qvinna vid 15 års ålder skulle vara sin
egen giftoman, har jag icke motsagt, enär på en bana, så
ny som denna, tillbörlig försigtighet är af nöden; men be¬
tänkligheterna emot förslaget, så modiliceradt, att qvinna
som fyllt 25 år och i laga ordning anmält sig att vara myn¬
dig, jemväl borde få vara sin egen giftoman, har jag för in¬
gen del kunnat gilla. Den grundsats är erkänd, att qvinna,
till följe af egen vilja och öfvertygelse, kan vara myndig ochj
vid 25 års ålder; i detta myndighetsbegrepp är jemväl före-j
nadt begreppet om rättigheten att råda öfver sig sjelf såväl
som öfver sin egendom: det synes vara en parodi på rättig-J
heter der medgifvet är, att råda öfver sig sjelf, men derr
jemväl samtidigt stadgas, att denna sjelfrådighet i de allra!
vigtigaste fall icke får ega rum. Att frågan är af vigt haij
väl blifvit erkändt, men dervid har framhållits den mening]
att traditionen härvidlag vore en magt och det urgamla fö4
reställningssättet den högsta lagstiftaren. Om traditionel!
vöre en magt hvaraf lagstiftaren skulle låta sig ovilkorligen
leda, så kunde en erinran oni de gamles seder och lagar]
som tilläto mannen att taga sig hustru hvar och hur han
behagade, utan giftomans, ja till och med utan mö's samtyc-|
lee, icke vara ur vägen. Såväl det ena som det andra af
dessa abnorma föreställningssätt är lyckligtvis redan lorkaj
stadt och de idéer, som intagit dess ställe hafva sin grunn
i den stigande upplysning som i nyare tider blifvit folket
till del; att dessa idéer äro nya, kan väl ingen rimligen
vilja påstå, ty de hafva framhållits från längre tider tillbakq
och torde redan vara så mognade att tiden för deras för¬
verkligande nu kan vara inne. Att emellan tiden, då qvin¬
nan blef samarfva med broder och då hon derutinnan ställ¬
des i jemnbredd med honom, låg öfver ett halft årtusende,
bevisar ingenting annat än att grundsatsen om lika rättighe¬
ter äfven af de gamle var erkänd och att qvinnans röst un¬
der mellantiden ej kunnat göra sig hörd bland de lagstiftan¬
de männen. Utskottet säger ytterligare: »Det är förståndet»
— den der giftomannen — ställt vid sidan af känslan för
att afböja dess missledning, — det är erfarenheten, välvilligt
bjudande sitt råd åt den med lifvets yttre förhållanden meif
Den 25 Januari.
157
obekanta qvinnan;» denna högtidliga erfarenhet kan mången
gång vara ganska inskränkt, enär t. ex. den 21-årige brö¬
dren, som måhända varit uppfostrad och vårdad af den 31-
åriga systern, svårligen kan sägas hafva större erfarenhet af
lifvet än hon och likväl kan händelsen så hafva fogat att
han skall vara hennes erfarne, pröfvande giftoman; han skall
stå vid sidan af känslan för att med sina råd afböja dess
missledning. Nåväl, är man då så säker på att den finkän-
Isliga qvinnan såder hela sitt lif igenom är i behof af detta
|'äd, att känslan är den beherrskande af hennes själs egen-
aper? eller huru vet man att icke äfven förståndet är hos
inne lika mycket tillfinnandes? Tillfredsställande svar på
issa frågor i allmänhet torde svårligen kunna erhållas, in-
m man medgifvit qvinnan tillfälle att ådagalägga sin för-
åga härutinnan, d. v. s. tillfälle att visa det äfven hon jemte
inslån äger förstånd och urskiljning. — »Man räknar de fall,
i missbruk skett, men man räknar icke dem, då giftoman-
:ns vägran varit välgörande. Det är otvifvelaktigt att de
dnare vida öfverväga de förre,» säger Utskottet vidare,
en liar då härvid tagits i betraktande de tusende fall då
innans önskan blifvit nedtystad af rådgifvarens maktspråk
:h då detder lumpna ordet: »du måste,» orsakat att hela
innes lifs framtid förgått i minnet af smärtor och qval, som
rst kunnat tystas af ett ännu högre maktspråk vid grafvens
nd? — Kunde dessa fall räknas så öfverväga de säkerligen
jnångdubbelt de förra.
j »Med enka,” säger Utskottet, ”var åter ett annat förhål¬
lande. Hon blef sin egen giftoman, på den grund, att hon
fedan bildat sig en egen familj och sjelf var familjemoder.»
Detta är i och för sig ensamt icke tillräckligt bevisande.
Unka kan, nemligen endast hafva varit gift i några dagar då
hon nätt oeh jemnt fyllt sina 15 år och har alls icke varit
familjemoder; ändå har hon blifvit nog förståndig, nog mäk¬
tig öfver sina känslor och böjelser under den sålunda ge-
jiomgångna perioden att hon, oberoende af annans förstånd
och råd, vid 16 års ålder får göra bruk af sin fria vilja och
handla oinskränkt, såväl öfver sig sjelf som öfver sin egen¬
dom. Detta »andra förhållande“ är således icke verkligt
Utan synes snarare vara tillkommet såsom svepskäl, här lika
litet tillämpligt som det är oantagligt att qvinnans känsla vid
jnognare år öfvergår till passion. Exempel ha ej kunnat fö¬
rete*, som visa att enka, hur ung som helst, vid nytt val af
make handlat besinningslöst och utan urskiljning; exempel
saknas ock, som bevisa den satsen, att passionen hos qvin¬
tan vid mognare år, oafvisligen är den allsmäktige ledaren af
158
Den 25 Januari.
hennes handlingar, — snarare kunna exempel föredragas, som
visa motsatsen och Utskottets yttrande qvarstår endast sorni
en orättvis beskyllning.
Med stöd af hvad jag här yttrat och på de grunder
som reservanterne inom Utskottet vidare andragit, får jag
anhålla: att Utskottets afstyrkande förslag härutinnan må
återremitteras och att i dess ställe må antagas det af Friherre
M. Armfelt framlagda förslag till ändring i 1 kap. 1—4 §§'
och 6 kap. 1—4 §§ Giftermåls-Balken, så att qvinna, som
fyllt 25 år och i laga ordning anmält att hon myndigheten
sjelf utöfva vill, icke längre står under giftomans inseende;
dock att hvad om enka stadgas i 6 kap. 2 § Giftermåls-
Balken äfven gäller för mö, som är myndig.
Häruti instämde Nils Pelersson och N. M. Petersson
från Calmar Län, tilläggande Seensson: ”Jag hoppas en
lycklig utgång på återremissen och motser icke något mot¬
stånd från annat än från Presteståndets Ledamöter inom Ut¬
skottet.”
Häruti instämde ytterligare Anders August Andersson
och Nils Predrik Andersson från Östergöthlands samt Rudol/'
Henrik Isoz- från Stockholms Län m. fl.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län : ”Jag afstår från atti
vidlyftigare yttra mig, ty så mycket som behöfves har redan
blifvit sagdt, och då skäl icke finnes att säga detsamma åteii
om igen, yrkar jag blott på återremiss och förenar mig med
Mengel och Svensén.*
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands Län, jemte
en stor del af Ståndets öfrige Ledamöter instämde häruti.
Nils Seensson från Kristianstads Län: ”Jag borde kanske
icke eller upptaga tiden då jag kommer till samma resultat
som alla föregående talare, men jag kan icke undgå att uL-
tala min förundran deröfver att Utskottet kunnat, i en så
vigtig fråga, komma fram med ett Utlåtande sådant som det
nu föredragna, hvarigenom visar sig att Utskottet förbisett
det lyckan och sällheten i det äktenskapliga lifvet beror nä-,
stan uteslutande på kontrahenternas ömsesidiga fria vilja och
samtycke. Jag hembär till reservanten ifrån detta Stånd
min tacksamhet och förundrar mig att ej liera delat hans
åsigter, Jag känner allt för väl af erfarenheten huru många
olyckor den missbrukade giftomannarätten kan medföra, ty
familj- och penninge-förhållanden gälla hos giftomannen mer-
endels långt mer än de älskandes kärlek, och beslutet dikte¬
Den 25 Januari.
159
ras i de flesta fall mer med fästadt afseende på de förra än
fe sednare omständigheterne. Jag instämmer med alla dem,
liom talat för återremiss, samt hoppas att Utskottet måtte
nse sitt misstag och på lämpligt sätt godtgöra detsamma.”
Häruti instämde f. v. Talmannen Per Ericsson från
Wermlands Län, Lars Gustaf Andersson och Sven Johans¬
son från Elfsborgs Län, samt Torkel Nilsson från Kristian¬
stads Län m. fl.
Johannes Andersson från Elfsborgs Län: »Sedan qvin¬
na numera ärfver lika med man — samt vid viss ålder blif-
ver myndig, så anser jag henne äfven böra äga full rätt att
råda öfver sin person. Af denna anledning yrkar jag åter¬
remiss i öfverensstämmelse med herr Friherre Armfelts re¬
servation»
E. M. Falk från Skaraborgs Län: »Sedan nu så mycket
blifvit i ämnet taladt., hvarken vill eller kan jag säga nytt
ytan önskar blott få tillkännagifva det jag instämmer med
Vlengel och Svensén. Då åtskilliga af detta Stånds Leda¬
möter inom Utskottet icke reserverat sig, skulle det vara in¬
tressant att få upplysning om de skäl, som legat till grund
härför.»
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Utaf reservationen
ynes att jag under öfverläggningen tillhörde minoriteten, och
jag vill nu blott nämna det jag instämmer uti de af Mengel
och Svensén afgifne yttranderne.”
Per Persson från Wermlands Län: »Jag afstår från or-
Jet, yrkar återremiss samt instämmer för öfrigt med Mengel
ch Svensén.”
Jöns Persson från Blekinge Län: »Afven jag anhåller
m återremiss på grund af Friherre Armfelts reservation.
För öfrigt vill jag blott tillägga det jag finner det högst be¬
synnerligt, att qvinnan, som numera fritt får råda Öfver all
sin egendom, icke skall kunna på samma gång anses värdig
a,tt jemväl råda öfver sin hand och sitt hjerta.»
Anders Ericsson från Elfsborgs Län: »Jemte det jag in-
sjtämmer med Mengel och Svenssén, vill jag till föregående
talares skäl foga ett, som jag icke ännu hört vidrört. Utskot¬
tet har sagt att qvinnan merändels handlar i enlighet med
känslans ledning, icke med stöd af det kalla reflekterande
förståndet, och att det derför vore vådligt att undandraga
benno giftomannens råd, men hvad hindrar qvinnan att älven
nu rådfråga och följa sin känsla allena? Ar qvinnan mycket
160
Den 25 Januari.
envis och går tili domstol med siu giftoman, så kail hon icke
förhindras att förena sig med sin utkorade, såvida han icke
är en vanfrejdad person. Hvarken fader, moder eller broder
kunna förhindras att jemväl framdeles gifva goda råd, och i
något annat består egentligen icke eller för närvarande gif-j
tomanunrätten, hvarför jag på dessa och förut anförda skäl
yrkar återremiss.»
Anders Andersson och Georg Nyqvist från Wermlands
Län instämde häruti.
Johan Bergström från Kopparbergs Län: ”Jag anser in-j
gen våda uppstå antingen vi rösta för eller emot, antingen
giftomannarälten qvarstår eller kommer att upphöra. Då jag-
icke äger någon erfarenhet om giftomannarättens missbruk:
så skulle jag helst hafva velat bifalla betänkandet; men d;\
Ståndet temligen enhälligt synes önska återremiss vill jag;
icke sätta mig emot Ståndets sålunda uttalade mening.”
Olof Nilsson från Westerbottens Län: <:Då en qvinna,
som gift sig vid t. ex. 18 års ålder, blir sin egen giftoman;,
äfven ifall hennes make aflider blott en dag efter giftermål
lets ingående, så anser jag äfven att myndig qvinna bör få
råda öfver sig sjelf sedan hon uppnått en ålder af 25 år.
Äfven jag yrkar således återremiss.»
Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs Län: “Tilli
hvad redan blifvit sagdt har jag föga att tillägga. Mig fö¬
refaller det, som skulle Utskottet vid uppsättande af dettä
Betänkande, troligen hafva tänkt på verldens första tider, då
Adam och Eva ingingo sitt äktenskapsaftal. Skriften upply¬
ser icke, att de hade någon annan giftoman tillstädes, än
den. som än i dag är närvarande då ingen annan finnes att
tillgå; Också blef, enligt samma vittnesbörd, deras äktenskap
en smula krassligt och slarfvigt, så att det till slut gick nä¬
stan helt och hållet på sned för dem, och för att förekomma
dylika olyckor synes Lag-Utskottet hafva föresatt sig att i
det längsta kämpa för giftomannarättens bibehållande. En
talare har nyss förmält att han aldrig förmärkt något miss¬
bruk af giftomannarälten. Detta är godt och viii, och det
länder qvinnan till största heder att, när hon Anner sig olyck¬
lig och besviken i sin lefnads skönaste förhoppningar, hon
icke springer omkring och på torg och gator basunar ut sin
olycka, utan bär sitt kors med tålamod. Derföre bort med
den §, som i sig innebär fröet till så många olyckor.“
Carl Ivarsson från Hallands och Johan Lönn från Jön¬
köpings Län förklarade sig instämma med dem, som yrka¬
de återremiss af Betänkandet.
Den 25 Januari.
161
Johan Lekberg från Nerikes län: “Jag var nedrest till
min hemort, då denna fråga inom Utskottet afgjordes; men
då jag icke kan gilla det resultat, hvartill Utskottet kommit,
måste jag yrka återremiss och instämmer för öfrigt med
Svensen.“
Paul Hedström från Wester-Norrlands län förklarade sig
instämma med Mengel och Paul Andersson.
Sven Heurlin från Kronobergs län afstod jemväl från or¬
det och yrkade återremiss.
Malls Persson från Stockholms län; “Då detta ärende
inom Utskottet, afgjordes var jag med Ståndets begifvande
afrest till min hemort, och har således icke kunnat deltaga
i handläggningen häraf. Vi få allt flera efterslängar än den¬
na efter hvad som under julen i Utskottet utarbetades, ty
många utlåtanden ginge derstädes då af stapeln.1'
Carl Guslaf Cederskog från Östergöthlands län: “Jag
undrar ingalunda deröfver att Utskottet icke kunnat gilla
motionärens förslag om giftomannarättens upphörande för
qvinnan genast som hon uppnått 15 års ålder; men då reser¬
vationerna innehålla ett antagligt förslag, yrkar jag på grund
af dessa återremiss och instämmer i öfrigt uti det af Sven¬
sén afgifna yttrande."
Olof Persson från Gefleborgs län: “Då jag var i Ut¬
skottet närvarande och deltog i handläggningen i denna fråga,
samt icke reserverat mig mot det beslut, hvaruti Utskottet
stannat, så vill jag gifva tillkänna skälen härtill. Till en
början får jag i sådant hänseende åberopa Utskottets moti¬
ver framställda i Betänkandet. Vidare har jag isynnerhet
fästat mig dervid att, då Kongl. Majit, efter ansökningar for¬
dom gjorde qvinnor myndiga, det alltid tillika förordnades,
att de fortfarande skulle vara underkastade giftomannarättens
utöfning, ytterligare fästade Rikets Ständer vid sednaste riks¬
dag det vilkor vid myndighetsfrågans afgörande att giftoman-
narätten skulle orubbad qvarstå, och jag trodde sannerligen
,cke att opinionen hunnit så snart att så fullständigt förän¬
dra sig. Slutligen har jag icke försport någon olägenhet af
'iftomannarättens utöfvande, hvadan jag af dessa samman-
agda skäl icke reserverat mig mot Utskottets nu föredragna
Betänkande."
Häruti instämde Nils Svensson från Blekinge, samt Jo¬
hannes Nilsson från Götheborgs och Bohus län.
Johan Bergström, från Kopparbergs län: “Med anledning
iif Lundahls sednaste yttrande, att qvinnan icke springer
Bring med sin klagan, så snart hon blifvit olyckligt gift, vill
Bonde-Stss Brott vict t8ö9-~GQ årem Riksdag. IY, 11
162
Den 25 Januari.
jag erinra att ganska många äktenskap blifva olyckliga,
hvilka qvinnan sjelf och icke giftomannen sammanknufit.
Anders Gudmundsson från Hallandslän: “Jag hade icke
ämnat yttra mig i denna fråga, ifall icke en talare påpekat
Rikets Ständers beslut härom vid sist förflutna riksdag, eller
att giftomannarätten skulle, trötts den erhållna myndigheten,
tills vidare qvarstå. Detta Stånd tog då allt hvad som kunde
erhållas. Då var fråga örn dispositionsrätten öfver qvinnor-
nas egendom, nu åter öfver deras egna personer. Ilar man
gifvit dem den mindre rättigheten, hvarföre kan man icke
då gifva dem den större och vigtigare. Jag önskar att full¬
ständig rättvisa må lemnäs qvinnan och att hon måtte blifva
så fri som möjligt, af hvilken anledning jag äfven yrkar åter-l
remiss af detta betänkande. Hvad Presteståndets ledamöter-
vidkommer, må de besluta hvad de behaga; jag förenar mig
med deni, sorn yrkat att betänkandet måtte återremitteras.
Erik Ersson från Gefleborgs län: “Då vid förra riksda-:
gen frågan förevar att qvinna skulle af lagen förklaras myn-,
dig vid 25 års ålder, så ifrade jag särdeles för detta ärende»
inom Utskottet och lyckades också verkligen att första gån-.
gen få igenom ett antagligt förslag. Ledamöterne af Ridder-.
skåpet och Adeln samt Presteståndet reserverade sig häremot. I
Stånden blef betänkandetbifallet af Borgare-och Bondestånden,
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Presteståedet antogo re¬
servationen, som efter skedd återremiss och stark bearbetning
antogs till Utskottets förslag. Vid denna nya handläggningen i
Stånden uppstodostora stridigheter I Bondeståndet utspann sil¬
en lång diskussion, derunder jag stod fast kämpande för det
första förslaget, men genom votering afgjorde Ståndet frågan
på det viset att reservationen segrade. Pluralitetcn var såu
ledes då för att qvinnan fortfarande skulle stå under giftor
man. Derföre torde det ej vara skäl att vara alltför strängt
mot Ståndets ledamöter i Utskottet för deras tillgöranden [i
denna fråga hvarvid alla beskyllningar synas mig obefogade
I konseqvens med mina vid förra riksdagen uttalade åsigtc
yrkar jag återremiss af ifrågavarande betänkande.
Johannes 'Nilsson från Götheborgs och Bohus län: “D
jag förut instämt med Olof Persson kan Ståndet deraf finn
att jag äfven inom Utskottet var med honom ense. Då ja
icke afhört några olägenheter af giftomannarättens utiifvand
har jag velat hafva densamma qvarstående. Då emcilcrti
större delen af ståndets ledamöter önska återremiss, så Iiafv
ledamöterne i Utskottet ett godt stöd i Ståndets allmänt u
talade vilja, hvars genomdrifvande vi alltså kunna yrka s
mycket som på oss kan ankomma/*
Den 25 Januari.
163
Nils Olsson från Malmöhus län: “Jag påminner huru¬
som vid scdnaste riksdag, när den Kongl propositionen i rnyn-
[dighetsfrågan först ankom, alla inom detta stånd voro ense
att antaga densamme, hvaremot; då den andra gången före-
Ikont, en inbjudning från Ridderskapet och Adeln vållade, att
utgången blef olika mot hvad den gången förut var, samt
[att den andra meningen segrade.“
Öfverläggningen förklarades nu vara afslutad; och sedan
Talmannens proposition på bifall blifvit med öfvervägande
nej besvarad, beslöt Ståndet, uppå förnyad proposition, att
till Utskottet återremittera Betänkandet, jemte de vid hand-
lläggningen deraf afgifne yttranden.
§ 7.
Härefter föredrogs Lag-Utskollets den 18 i denna må-
jnad bordlagda, Betänkande N:o 16 i anledning af vackt mo¬
tion om förändring eller upphäfvande af 2 kap. 5 § Gifter-
måls-Balken.
Ordet begärdes af:
Nits Larsson från Jemtlands län, som anförde: “Jag
är särdeles tacksam mot Utskottet, som tillstyrkt motionärens
förslag; men då man af reservationen ser att Utskottet ansett
sig förhindradt att tillstyrka upphäfvandet äfven af 6:te §
emedan motionen icke omfattar mer än- §. 5, så får jag, med
stöd af 56 § R. O., väcka den motion att äfven det i 6 §
förekommande förbud mot äktenskap i andra svågerlaget måtte
upphäfvas. Ehuru jag sålunda godkänner Betänkandet an¬
håller jag att detsamma måtte återremitteras på den grund
jag anfört.“
Häruti instämde v. Talmannen Ola Svensson från Skåne,
P. F. Mengel från Upsala län, f. v. Talmannen Pehr Eriks¬
son från Wermlands län, E. M. Falk från Skaraborgs län,
Anders Eriksson från Elfsborgs län, Johan Bergström från
Kopparbergs län och Gustaf Hullman från Nerikes län m. fl.
Carl Johan Svenssén från Kalmar län: “Det förhållan¬
de, som Nils Larsson anmärkt hafva äfven motståndarne till
förslaget framdragit såsom ett skäl för afslag, Då åtskillga
ledamöter hemställde huruvida icke äfven frågan om upp¬
häfvande af 6 § kunde i sammanhang med 5 § afgöras, mötte
detta mostånd, då man från motsidan anmärkte att förslaget
icke vore i laga ordning väckt. Dessutom erinrades att gif¬
termål enligt 6 § mycket sällan komma i fråga, hvadan äf-
•jen ärendet gerna kunde hvila till nästkommande riksdag.
Då emellertid Nils Larsson nu väckt motion i ämnet, så in,i
stämmer jag med honom till alla delar."
164
Den 25 Januari.
Olof Persson från Gefleborgs län: “Jag är förekommen
af Nils Larsson och instämmer med honom. När motionen
hinner till Utskottet anlända, hoppas jag, att Utskottet icke
måtte anse sig förhindradt att utesluta äfven C S, på det
konseqvensen icke måtte blifva rubbad, dessa §§ emellan.
Jag yrkar alltså återremiss af Betänkandet.“
Paul Andersson från Jemtlands län: “Jag höll i Ut¬
skottet strängt på den satsen, att äfven § 6 skulle uteslutas,
enär båda dessa §§ grunda sig på K F. af den 10 April
1810. Uti Utskottet sönderföllo tankarna i 3:ne särskilda me¬
ningar, hvarför jag, för att åtminstone vinna något, förenar
mig med dem, som yrkade borttagandet af 5:te §. Jag god¬
känner alltså Betänkandet, men yrkar i sammanhang dermed
återremiss af detsamma, på det Utskottet må blifva i till¬
fälle att jemväl borttaga 4$ 6.
Johannes Wisson från Götheborgs och Bohus län före¬
nade sig med de ledamöter af Lag-Utskottet, som redan yt¬
trat sig i frågan.
Carl Anders Larsson från Östergöthlands län: “l)cn fråga
Utskottet handlagt angående upphäfvande af § 5, har blifvit
i grundlagsenlig form behandlad. Deremot torde tvifvel upp¬
stå huruvida så sker genom Nils Larssons nu väckta motion
om upphäfvandet äfven af G §• På samma grund kunde
man ju nu motionera om borttagandet af ett holt kapitel,
så gerna som om blott en enda §. Jag anser att vi icke
böra sammanblanda saken med cn återremiss, utan yrkar bi¬
fall å Betänkandet.
Öfverhi ggningen förklarades nu vara fulländad: och se¬
dan Talmannens proposition på bifall blifvit med öfvervä¬
gande ja besvarad, var ifrågavarande Betänkande af Ståndet
godkänd.
Den af Nils Larsson nu väckta motion skulle, skriftli¬
gen uppsatt; i nästa plenum aflemnas, och öfver densammas
remitterande då jemväl resolveras.
§ 8.
Uppå derom framställd begäran bordlädes 2:dra gången:
Banko-Utskottets Utlåtanden:
N:o 10, i anledning af väckt fråga om prägling äf guld¬
mynt å 10 och 20 Riksdaler riksmynts valör under benäm¬
ning af enkla och dubbla karoliner.
N:o 11, i anledning af väckta förslag dels om indrag¬
ning af sedlar å 1 R:dr Rint dels om utlemnande i rörelsen
af sedlar å 2 Rdr Banko eller 3 R:mt, och dols om skyldig¬
het för Banken att alltid i vexling tillhandahålla hela Speciel.
Den 25 Januari. 165
A':o 12. i anledning af väckt motion om förändrad be¬
skaffenhet af Riks-Bankens och do enskilda Bankernas sedlar;
äfvensom om upphörande af prägling af siifvermynt ä högre
valör än 25 öro; samt
Memorial 1\u> 14, angående sättet för behandling af frå¬
gan om Bankovinstens användande.
' § 9-
Föredrogs och g o ilka niles lianko-Ufsko/le/s Utlåtande Vo
13, i anledning af väckt motion om rättighet för hypotheks-
föreningarne i riket att utgifva despositionsbevis m. m.
8 10.
Till bordläggning Usta gången anmäldes:
Slals-Utskollets Utlåtando
D:o Memorial
Lag-Utskottets Betänkande
Lag- och Ekon.-Utskottets Bet.
Ekon.-Utskottets Bet.
Expoditions-Ut;s Skrifvelso-förslag
Protokolls-Utdrag fr. Preste-Stånde
Borgare-Ståndet
Adeln
8 il
Efter skedd föredragning godkändes Expeditions-Ulskol¬
tids förslag till Riksens Ständers underdåniga skrifvolser till
Kongl. Maj:t:
N:o 15, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
örn upplåtande af en Halmstads slott tillhörig jordlott till
byggnadstomt för Tullhus i nämnde stad.
N:o
|
38.
|
|
ff
|
39.
|
|
ff
|
40.
|
|
ff
if
|
41.
42.
|
|
ff
|
43.
|
|
ff
|
44.
|
|
ff
|
45.
|
|
ff
|
45,
|
A.
|
ff
|
45,
|
B.
|
ff
|
45,
|
C.
|
ff
|
46.
|
|
ff
|
17.
|
|
ff
ff
|
18.
1.
|
|
ff
|
20.
|
|
ff
|
21.
|
|
ff
|
22.
|
|
ff
|
23.
|
|
ff
|
24.
|
|
ff
|
15-
|
-19,
|
t „
|
139-
|
-143,
|
ff
|
135-
|
-138,
|
ff
|
129-
|
-133.
|
166
Ben 25 Januari.
]\:o 16, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
om indragning till Kronan af det Krono-Länsmannen i Sun¬
nerbo härads sydöstra distrikt på lön anslagne bostället Sö¬
dergården N:o 2, mot kontant ersättning till boställs-inne-
hafvaren.
N:o 17, i anledning af Kongl. Majits nådiga proposition
angående upphörande af den s. k. Kalkugnsalgiften på
Gottland.
N:o 18, i anledning af Kongl. Majits nådiga proposition
angående anslag till fullbordande af det invid hufvudstadeii
uppförda hospital för sinnessjukas vård.
N:o 19, angående riksdagens förlängning på en månad.
§ 12.
Såsom icke erfordrande annan åtgärd lucius lill handlin-
garne följande från Med-Stånden ankomna protokolls-utdrag:
från Ilögl. Ridderskapet och Adeln Niris 128—133.
„ Högv. Presteståndet „ 139—143.
„ Vällofl. Borgare-Ståndet „ 135—138.
§ 13.
Uppå derom framställd begäran beviljade Ståndet An¬
ders Magnus Myrin, från Elfsborgs län, ytterligare ledighe
från riksdagsgöromålen under 14 dagars tid, räknadt irår
den 1 instundande Februari månad.
Ståndet åtskiljdes härefter kl. s/i till 3 e. m.
In fidem
IV. A. Fröman.
Den 28 Januari.
Den 28 Januari.
167
Plciiuni kl. lO f. ni.
§ !•
Upplästes till justering och godkändes protokollet för den
21 innevarande månad, med undantag af de i samma pro¬
tokolls 9:de och 10.de §§ förekommande diskussioner i be-
vilinings- och skjntsningsfrågorna, hvilka §§:s justering, uppå
Nils Larssons derom nu gjorda framställning, skall anstå, in¬
till dess att de förslag, som voro å bane att sammanjemka
do i dessa frågor inom Ståndet yttrade olika meningar, varit
föremål för Ståndets pröfning.
Sven Haraldsson från Blekinge län erhöll, på begäran,
ordot och yttrado: “Då jag i sodnaste plenum blifvit af Stån¬
det utsedd att såsom dess Ombud deltaga i 1862 års revi¬
sion af Låne-kontorets i Malmö räkenskaper och förvaltning,
har jag för detta mig visade förtroende skolat betyga Stån¬
det min tacksamhet, på samma gång jag anser mig böra för¬
klara, det jag, i mån af krafter och förmåga, vill söka full¬
göra detta uppdrag,"
§ 3.
Jemlikt Ståndets förut fattade beslut, företogs härefter
val till de Elektorer jemte deras Suppleanter, hvilka, i en-
llighet med 63 § Riksdagsordningen, skola, tillika med Elek-
torerno från öfrige Riksstånden, utse Rikets Ständers Justitie¬
ombudsman och den person, som, i do fall nyss åberopade
«$ omlörmäler, skall i Justitie-Ombudsmans-Embotets utöfning
j inträda eller insättas.
Sedan Ståndets Ledamöter i behörig ordning blifvit upp¬
ropade och aflemnat voteringsscdlar, befunnos, vid dessas öpp¬
nande, följande hafva blifvit utsedde:
LaHfiftli ■vthnirn oh filin i ab fia ålin i liiibiuUallfii livlig bein adol
lim'iduihdani niolin b i/Fj,J$ihöfl mfiv abmot moa
Måns Månsson från Kalmar län med 90 röster,
v. Talmannen Ola Svensson fr. Malmöhus ,, ,, 89 ,,
Erik Ersson fr. Geileborgs „ i> 89 >>
f. v. Talmannen Pehr Eriksson fr. Wermlands ,, „ 89 „
Lars Rasmusson fr. Götheborgs och Bohus ,, ,, 88 „
Carl Gustaf Sköldberg fr. Nerikos „ „ 87 „
168
Den 28 Januari.
Pehr Erik Andersson fr. Westmanlands län med 86 röster.
Lars Gustaf Andersson fr. Elfsborgs ,, ,, 86 ,,
Anders Gudmundsson från Hallands ,, ,, 86 ,,
Jonas Andersson fr. Östergöthlands „ „ 85 ,,
Jöns Pehrsson fr. Blekinge „ „ 85 „
Josef Holm fr. Stockholms „ „ 85 „
samt
lill Suppleanter:
Gustaf Bjerkander fr. Skaraborgs län med 84 röster,
Nils Svensson fr. Christianstads „ „ 84 „
Paul Hedström fr. Wester-Norrlands „ ,, 82 „
A. J. Sandstedt fr. Jönköpings ,, „ 81 ,,
hvarom Utdrag af Protokollet genast uppsattes och expe¬
dierades.
S 4.
Föredrogs och upplästes ett af vice Talmannen Ola Svens¬
son, i anledning af det genom Kongl. Maj:ts nådiga skrifvel¬
se don 10 innevarande månad till Rikets Ständer öfverlem-
nade förslag till Bevillnings-Stadga, nu ingifvit skrifligt an-’
förande, så lydande:
Sedan Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse den 10 uti inne¬
varande månad till Rikets Ständer öfverlomnat ett af sär¬
skilda komitterade upprättadt fiirslag till ny författning angå¬
ende utgörande af allmänna bevillningen m. m. för att tjens,
till lodning vid behandlingen af de hos Rikets Ständer och
deras Bevillnings-Utskott förekommande frågor angående All¬
männa Bevillningens fördelning, samt, berörde nådiga skrif-
velse och förslag blifvit den 21 i denna månad till samme,
Utskott remitterad; får jag, enligt vid remissen gjordt förbe¬
håll, fästa Utskottets uppmärksamhet på åtskilliga i nämnde
förslag intagne' föreskrifter angående bestämmande af det
värde å fast egendom på landet, som skulle tjena til) grund
för deraf utgående bevillning. Den korta tid jag åt gransk¬
ning af komittéens vidlyftiga arbete kunnat egna, bar väl
icke medgifvit fullständigt ingående i alla de mindre detaljer,
som kunde vara nödigt, och jag har derföre inskränkt mig,
till de hufvudsakliga skäl, hvarigenom jag hoppas dels skola
ådagalägga omöjligheten att på den väg och från de utgångs¬
punkter komittéen föreslagit, komma till det åsyftade målet:
ett jemförligt värde af jorden; och dels att målet, enär någon
total förhöjning å bevillningens belopp icke är åsyftad, kan
Den 28 Januari. 169
utom någon kostnad för staten vinnas på ett enklare sätt,
troligen lika säkert och med mindre obehag för folket. De
grunder, hvarpå komitterade vilja fota jordvärdens bestäm¬
mande äro: Köpeskillingen för under sist förflutna tio år för¬
sålde fastigheter; hyres eller arrendebelopp; värderingar för
lån i hypotheksföreningar; arealen af åker, äng, skog och be¬
tesmark, samt vattenfall och torfmossar m. m. — Dessa för¬
slag innebära ojäfaktiga vittnesbörd om mer och mindre obe¬
kantskap med i olika orter rådande olika förhållanden. Den
sorn känner raseriet i fastighetsköp under åren näst före pen-
ningekrisen, och att priset å vissa fastigheter så uppstegrades
ntt köpare ofta icke kunde påräkna två procents ränta af kö-
jpeskillingen, samt att många redan fallit offer för sin obe¬
tänksamhet, kan icke på dessa hugskott bygga en allmän
(beskattning. Bland anlodningarne till sådana onaturliga pris
'tunna räknas: en ökad befolkning, som fordrat ökade tillfäl-
on till bosättning samt deraf föranledd hemmansklyfning;
nn säljaren icke har verkligt behof af att sälja; om jorden
igger intill den, som köparen förut äger; om köparen har
trängande behof af att skaffa sig bostad; om större tillgång
iå penningar i allmänna rörelsen, och lätthet att få lån för
illfället förefinnes; samt slutligen huru beskaffade åbyggna¬
derna äro, ty desse kunna ibland hafva större värde än jor¬
den, ehuru de icke gifva sin ägaro någon inkomst. Köpe¬
skillingen, såsom stundom uppjagad till mera än dubbelt af
ordens verkliga värde, och hvilken redan betydligt fallit, samt
nåsto göra det ännu mer till följd af orimliga skuldsättnin¬
gar och i den mån köparens eget förlag hunnit bortsmälta,
ir således allt för mycket missledande. Hyror komma så
!sällan i fråga på landet att dessa blott få räknas till undan-
: agen. Arremiebeloppen innefatta icke heller någon tillförlit-
' ig måttstock för allmänna jordvärdet; ty dessa äro beroende
if en mängd skiljaktiga omständigheter, såsom jordegarens
dika omtanka om underhafvandes eller arrendatorens berg-
: ling; arrendatorns större eller mindro behof af ett bruknings-
i ställe; arrendetidens längd, undantagsvilkor och det skick
hvaruti jorden cmottages; — af hvilket allt följer, att af
>:ne lika goda hemman, för det ena betalas en dubbelt större
irrendeafgift än för det andra. Hypotheks-värderingarne,
jvärkställde efter de särskilta Fiireningarnes något olika in¬
struktioner, ville man gerna tillerkänna något större vitsord;
Vilen äfven dessa, såsom till största delen fiirrättade under
iden dyraste tiden, hafva blifvit iifverdrifne och sakna derföre
tillförlitlighet för det fall, som här är i fråga; fastän de för
hypotheks-belåningen, som i de flesta fall endast meddelas
170
Den 28 Januari.
till halfva värdet och årligen minskas genom amortering,
kunna i allmänhet innebära skälig säkerhet. Den jordegare,
sorn bekostar en sådan värdering och vanligen är i behof af
större lån, uppgifver icke sällan afkomsten af sin egendom,
höyre än dess verkliga belopp; och då kontrollen ofta fö:
värderingsmännen kan vara ganska svår, har följden ocks/i
blifvit att, oaktadt den ringa belåningsrätten, föreningar re¬
dan hafva funnit åtskilliga värden så höga att risk kan be ¬
faras.
Arealen af åker, äng, skog och betesmark efter upprät¬
tade Ågo-Chartor eller ägarnes ungefärliga uppgifter, gifve r
väl någon, men högst ofullständig ledning för bedömande af
värdet i anseende till jordarternas skiftande beskaffenhet, sam t
jordens olika bördighet: och efter hvad grund obebyggdevat-
tonfall elior obegagnade och icke undersökte torfmossar, sorn
icke gifva egaren den ringaste inkomst, skola till värde upp¬
skattas, är svårt att begripa. Jordens läge kan visserligen
medföra fördel för den större jordegaren i anseende till un¬
derlättad och förmånlig afsättning af dess produkter; menför
den mindre och obemedlade fastighetsegaren, som ingenting
har att afyttra kan icke stor fördel af läget uppkommj.
Härmed tror jag mig hafva visat att på desse, ehuru mång¬
sidiga sätt, icke kan ernås fullt jemförlig eller rättvis beskatt¬
ning af jorden; och den, som har sig bekant den möda, tids¬
spillan och kostnad, som uppoffrades år 1810 i och fortsät¬
tande af taxeringsvärden, samt för deri sedermera gjorda
jemkningar, kan icke gerna vilja blottställa landet för så orim¬
liga besvär och kostnader, då derigenom ändå icke vinnes
något säkert resultat.
I följd häraf, och då Rikots Ständers afsigt icke vari t
eller är att höja total-beloppet å den af fast egendom nu ut¬
gående bevillning, och hvilket äfven skulle innebära en obil -
lighet, enär så stora och tryckande onera af flerfaldig be -
skaffenhet hvila på jorden, utan endast afses en jemnare för -
delning orter och hemman emellan, så kan detta mål utom
kostnad för staten, lika tillfredsställande vinnas genom bevili -
nings-, taxerings- och pröfningskomittéernas åtgärd — Ja g
sade tillfredsställande, ty något fullkomligt i ordets stränga
bemärkelse kan icke tillvägabringas. Jag föreslår derföre :
att det nuvarande sammanräknade taxeringsvärdet, å fast egen¬
dom på landet må bestämmas såsom minimivärde för hvarje län,
och hvilket för liela riket med circa sextio millioner Rnir
R:mt lif verst, i ger det minimivärde, sorn år 1823 blof bestämdt;
samt att den nu åsätta boviIlningen af hvarje tusen Riksda¬
ler äfven hädanefter vid ett sådant förhållande må utgå -diå
Den 28 Januåri.
171
Statsverket icke får vidkännas någon minskning i den af fast
egendom nu utgående bevillning, hvilket i motsatt fall voro
problematiskt; och må det sedermera bero på Länens inne¬
vånare, att i den mån såplant anses nödigt, inom det be¬
stämda området rätta och jemka jordvärden så rättvist som
möjligt emellnn härader, socknar och särskilda hemman. Jag
kan väl häremot vänta den anmärkning, att änskönt det nu¬
varande taxeringsvärdet för hvarje län, blifver antaget som
minimivärde, det ändå icke utgör jordens verkliga värde —
detta har jag icke heller påstått, — ty det verkliga värdet
måste vara beroende af jordens behållna nettoinkomst, och
eke af tillfälliga handelsvärden; — men dd jag medgifvit att
leri nu utgående bevillningen äfven må få fortfara, kan ett
sådant inkast icke förtjena afseende, enär staten är tryggad
rid lika stor inkomst af jorden; och 0111 bevillningen af Fa¬
briker, handel oller andra näringar, i lika förhållande bestäm¬
mes skall bevillningens hela totalbelopp icke blifva förminskadt.
Skulle emellertid detta förslag icke vinna framgång, så
literstår efter min tanka, ingen annan utväg, än den redan
förbigående omnämnde — med stora svårigheter, tidsut¬
drägt och kostnader förenade, att å all jord verkställa en
tillständig uppskattning, till utrönande af dess verkliga af¬
komst, och hvilken då lämpligast torde kunna åstadkommas
af kronofogde och två å socknestämma för socken eller taxe-
ringsdistrikt valde jordegare; och såsom grunder för en sådan
värdering föreslås: att hvarje serskildt hemman, hemmansdel
eller lägenhet, värderas efter dess afkastning i medeltal af
Spannemål, Lndugårdsprodukter samt andra förmåner; och
att Spannemålsvärdet beräknas efter näst föregående tio årens
medel-markegång för länet, samt det öfriga efter ortens pris;
ntt från den sålunda uppkomna bruttoinkomsten afräknas:
a) forn procents ränta för det till jordens brukning er¬
forderliga förlagskapital;
b) minst tio procents af brukningsredskapens inköpspris
för det genom nötning årligen minskade värdet;
c) hemmanets eller lägenhetens alla onera och utskylder,
hvartill jemväl bör räknas fördel eller undantag under don
tid detsamma fortfar, beräknadt till spannemal eller pen¬
ningar; ,
d) byggnads och underhållskostnad för alla till jordbru¬
ket erforderliga hus; samt
e) jordens alla brukningskostnader; efter afräkning af
hvilket allt der nottobehåjlning uppkommer, för hvilken be¬
villning bör utgå efter samma grund som för den behållna
inkomsten af andra näringar kan vara bestämd. Vill man
172
Den 28 Januari.
derjemte efter fyra procent kapitalisera berörde nettobehålh.
ning, så uppkommer egendomens rätta kapitalvärde.
Skulle Utskottet finna förslag i sistnämnde syftning mer$
antagligt än det föregående, som jag förordat, så lärer dejt
icke heller underlåta att upprätta en, på nyss anförde grun},
der stödd, och närmare i detalj utförd instruktion för värdej.
ringsmännen; i sammanhang hvarmed jag tror mig äga gilj-
tiga skäl tillägga den önskan att Utskottet måtte använda
ali flit att söka åstadkomma de bästa möjliga kontroller för
erhållande af rättsenliga taxeringsuppgifter från idkare afan.
dra sådane näringar, hvilkas verkliga afkomst är lika svår
att utröna som jordbrukets.
I detta anförande förklarade ståndets samtlige närvaran¬
de ledamöter sig instämma; hvarefter och sedan Anders Eriks¬
son från Elfsborgs län anhållit att få återtaga det af honom i
sista plenum ingifna och då bordlagda anförande i samm i
ämne, såsom varande till sitt hufvudsakliga innehåll inrymd t
i vice talmannens nu upplästa skrift samt ståndet till denn t
anhållan lemnat bifall, beslöt ståndet, att vice talmannens
ifrågavarande anförande skulle, med tillkännagffvande on
ståndets ledamöters nu enhälligt yttrade åsigt i detta ämne,
till Bevillnings-Utskottet remitteras.
§ 5-
Af Jonax Andersson från Östergöthlands län hade, i an¬
ledning af särskilde Kommitterades underdåniga utlåtande
och förslag angående skjutsningsväsendets ordnande, blifvit
ingifvet ett så lydande skriftligt anförande:
Sedan, uti underdånig skrifvelse af den 27 Oktober 1857,
Rikets då församlade Ständer, jemte hemställan om vidta¬
gande af åtskilliga åtgärder till skjutsningsbesvärets lindrande,
hos Kongl. Maj:t anhållit, att, enär do då föreslagna åtgär¬
derna endast kunde afhjelpa do mest tryckande olägenheter¬
na af nämnde besvär och då för den mera genomgripande
reglering af ärendet, sorn Ständerna ansågo önsklig, en ytter¬
ligare utredning erfordrades, Kongl. Maj:t ville förordna en
Komité, som, efter infordrade upplysningar från de olika
länens i frågan intresserade medlemmar, skulle utreda och
föreslå, huruvida och på hvad sätt skjutsningsbcs.väret må
kunna från jordbruket skiljas samt denna vigtiga angelägen¬
het för öfrigt i framtiden på lämpligaste sätt ordnas; så har,
Den 28 Januari.
173
medelst Nådig skrifvelse af den 13 innevarande månad, Kongl.
Maj:t till Ständerna öfverlemnat det underdåniga utlåtande
Och förslag, som afgifvits af den, på grund af Ständernas
sålunda uttalade önskan, i nåder förorenade komité: — och
är det öfver detta, till Stats-Utskoltet i sista Lördagsplcnum
remitterade utlåtande, som jag nu anhåller att få yttra någ¬
ra ord.
Efter det grundliga och sakrika betänkande, som sista
Riksdagsekonomi-utskott under N:o 110 i denna fråga af-
gifvit, hade säkert mången med mig emotsett ett aunat och
bättre resultat af kommitteéns åtgöranden, än det som i skep¬
naden af dess nyssberörda utlåtande, nu underställes Stän¬
dernas granskning. Icke lusten att klandra föranleder detta
omdöme. Gerna vill jag medgifva, att kommitterade fått sig
en svår uppgift att lösa, men att, såsom nu skett, lösa den¬
samma genom att oriktigt uppfatta det u pdrag som erhål¬
lits. hade jag icke väntat. Under det att nemligen Rikets
Ständer hemtade den hufvudsakligaste och egentl ga anled¬
ningen för sin underdåniga anhållan om kommitteéns nedsät¬
tande just i den omständigheten, att ständerna ansågo skjuts-
ningsbesväret böra holt och hållet skiljas från jordbruket samt,
pm jag så må säga, uppställde denna priucip såsom grund¬
valen för kommitteéns åtgöranden, har likväl kommitteén
funnit lämpligt redan å andra sidan af dess utlåtande kasta
denna princip öfver bord, då kommitteén förklarar, att den
iråga, hvars utredning kommittéen fått sig anförtrodd, icke
är beroendo af någon undersökning, huru skjutsningsbcsväret
ursprungligen tillkommit och sedermera öfvergått till dess
nuvarande skick, samt vidare (pag. 13), att en sådan åtgärd,
hvarigenom statsverket öfvertoge och bekostade skjutsnings-
bestyret, vore mera att önska, än möjligt att för närvarande
genomföra, och slutligen (pag. 18), att skjutsningsbesväret för
närvarande hvarken kunde eller borde på det sätt från jord¬
bruket skiljas att do skjutsnings-skyldige från särskilda ut¬
gifter för befordringsväsendet befriades.
Undersökningen huru skjusningsbesväret ursprungligen
tillkommit och sedermera äfven gått till dess nuvarande skick
Skulle dock kanske icke hafva varit så alldeles ur vägen,
kommitteén skulle nemi.: då hafva funnit, att i de äldsta ti¬
der icke någon annan skyldighet att skjutsa fanns än den
som våldet tvingade sig tili : — att redan 1285 af konung
Magnus Ladulås en stadga utfärdades, hvari påbjöds, att in¬
gen vägfarande man skulle gästa utan mot penningar och att
174
Den 28 Januari.
i hvarje by en särskild person skulle förordnas, sorn på dessa
vilkor åt vägfaranda fillhandaliölle hvad sorn tarfvades, och fri
skjuts icke tagas af någon annan, än den, som hade konun¬
gens bref dertill; att, enligt 1509 års stadga, alla resande,
med undantag af dem, som med Kongl. Maj:ts fribref vore i
Dess ärenden stadd, finge taga sig hästar hos gästgifvare eller
andra, hvar de dem bäst bekomma kunde, och gifva derför
hvad som tillbörligt kunde vara, hvilket stadgande ytterliga¬
re förtydligades genom 1584 års patent, der det, mod det
vanliga undantaget för statens tjenare, då de i rikets ären¬
den foro, i öfrigt förklarades, att hvar och en fick komma
Öfverens med gästgifvaren om legan, hvarom icke, cså må
den gå till fots, som sjelf häst icke häfver” — samt slutligen
att vid 1642 års riksdag krono- och skattebönder åtogo sig
en ännu i denna dag under namn af skjutsfärdspenningar
utgående afgäld, afsedd att utgöra löseskilling för don endä
skjutsningsskyldigliet, som dittills var af lagarne erkänd, dep
nemi.: åt kronans i tjensteärendon stadde embetsman. Mig
synes som hade kommitteén icke bort ställa sig så alldeles
främmande för denna undersökning om skjutsningsbesvärets
ursprungliga tillkomst. Deraf hade nemi. då framstått klart,
hurusom den resandes rätt att af jordens brukare fordra skjuts
ursprungligen varit ingen; samt att den fria skjutsning, soip
lagenligt tillkom statens tjenare, då de reste i kronans ären¬
den upphördo år 1642, då skjutsfärdspenningarne sattes i
stället.
Denna undersökning om äldre tiders lagstiftning i amndt
skulle, noggrannt genomförd, tvifvelsutan hafva gifvit oh
bättre ledning för kommittéens omdöme, än den, som vunnits
ensamt från det tillstånd af oefterrättlighet, hvaruti skjuts¬
frågan på grund af sednare tiders åtgöranden sig för närva¬
rande befinner. Grunden till vårt nu så hardt tryckande
skjutsningsbesvär torde, äfven om de från äldsta tider före¬
kommande men helt och hållet utan lagen stående våldgäst-
ningarne dervid icke saknat allt inflytande, likväl vara när¬
mast att finna i de stadganden, som förekomma i 1649 och
1734 års Gästgifveri-ordningar, d(r det heter, att derest flera
hästar erfordrades, än gästgifvaren kunde åstadkomma, skullje
nästa grannar komma honom till hjelp. På en tid då jord¬
bruket låg i linda, då tillfällena till biförfjenster voro små
och då dessutom legan bestämdes till ett pris, som enligt nu
gällande myntvärde snarare stod öfver än under 1 Rdr, v^r
det icke underligt om grannarne till en början voro hjelp-
samma, och sålunda uppkommo våra med en ökad trafik nu
öå odiösa skjutslag. Under en lång följd af riksdagar har
Den 28 Januari.
175
derefter denna fråga varit en af de alltid återkommande och
inom detta stånd, sorn mest lidit af detta onus, hafva också
klagomålen varit mest högljudda. Lango trodde man sig
kunna undanskjuta frågans kinkiga lösning endast genom
skjutslegans förhöjning men myntet försämrades i samma mån
och obelåtenheten qvarstod. Ändtligcn vid 1844 års riksdag
koni man till inseende deraf att andra och mera genomgri¬
pande åtgärder måste vidtagas och det var då ideén om en¬
treprenaden gick igenom. Man hade nemligen hunnit att
inse nyttan och nödvändigheten af de skjutsskyldiges befriel¬
se från denna för sedligheten och för landtbrukets ostörda
förkofran menliga natura-servitut, och lika långt, men icke
i principen ett steg längre, har kommittéen hunnit då den å
pag. 18 af dess utlåtande säger, att skjutsningsbesväret för
närvarande hvarken kan eller bör på det sätt från jordbru¬
ket skiljas, att de skjutsningsskyldige från särskilde utgifter
för belbrdringsväsendet befrias. Annorlunda och på samma
gång mera rättvist yttrade sig sista riksdags Ekonomi-utskott,
då utskottet i dess äfven åberopade betänkande pag. 9 för-
kjlarar att all skjutsningsreglerings ändamål bör vara, att från
SI börda befria de skjutsskyldige. Det var detta Utskottets
stänkande, som utgjorde grunden för Rikets Ständers un-
jrdåniga skrifvelse i ämnet; det var vidare denna skrifvelse,
m gaf kommittéen sin tillvaro; och då den kräftgång i
ugter, hvilken sålunda tydligen förspörjes mellan Utskottets
rdomsfria uppfattning af förhållandet samt kommittéens
trade mening destomindre får lemnäs åsido, som härutinnan
jhst ligger sjelfva frågans kärnpunkt, nödgas jag särskildt
egna några ord åt den motivering, hvarpå kommittéens för¬
klarande stödjer sig.
Sålunda säger kommittéen sig anse den årliga kostnad
af omkring 850,000 Rdr, som gästgifveri-håll-och reserv-samt
postskjutsen för de skjutsningsskyldige modförer, redan upp¬
gå till så högt belopp, att dess öfverflyttande på Statsverket
icke biir ifrågasättas, helst de tillgångar, sorn af staten kun¬
na för ändamålet disponeras, torde företrädesvis böra använ¬
das att åstadkomma de förbättringar i vårt nuvarander ofull¬
komliga befordringsväsende oeh äfventyrliga postföringssätt,
som af omständigheterna i hög grad påkallas. Kommittéen
antager således alt några statsmedel icke kunna påräknas
till de skjutsningsskyldiges fullkomliga befriande från de med
skjutsningsbesväret förenade kostnader, hvilkas betungande
egenskap, enligt kommittéens uppfattning, har sin orsak me¬
ra deruti att de trycka särdeles ojomnt än i deras höga be¬
le pp, enär beröide kostnader, lördelade lika på ali skjutnings'
176
Den 28 Januari.
skyldig jord, icke skulle drabba de skjutsningsskyldige hår¬
dare, än att desamme, till stor del, kunde anses ersatte ge¬
nom det billigare pris, hvartill skjutsningsskyldig fastighet
förvärfvas. Tilläggande kommittéen, att vid reglering af
skjutsningsväsendet måste dessutom icke allenast de skjuts-
ningsskyldiges utan äfven det allmännas fördel afses, och för
vinnande af dessa ändamål gemensamt, anser kommittéen
det vara lika angeläget att, å ena sidan, öfverdrifna anspråk
eftergifvas, som att, å den andra, billiga fordringar icke lem-
nat utan tillbörligt afseende.
Desse äro kommittéens skäl. Den granskning jag anser
mig böra egna dem skall blifva i möjligaste matte kort.
Hvad då fiirst beträffar den årliga kostnaden af 850,000
Rdr, så är min mening derom den, att om A. köper af B. en
vara så är det A. och icke C. som bör betala den; det vill med
andra ord säga, att den resande bör erlägga fulla skjutslegan
sjelf utan annans betungande. Således biir, enligt mitt begrepp,
skjutsnings-väsendet helst ordnas så att inga tillskott af3:dje
man, denne må nu vara staten eller den skjutsningsskyldige,
må, utom i extraordinära fall, komma i fråg'a, och med en
klok reglering torde i don vägen icke så litet kunna åstad¬
kommas. Men äfven om man antager, att skjutsningsbesty-
ret icke låter sig utan ett betydligare tillskott reglera, så
frågas först och främst hvarföre skall detta tillskott utgöras
af jordbrukaren och dernäst, månne det faller sig lättare för
en mindre del af ett lands befolkning än för samtelige dess
innevånare, d. v, s. för staten, att åstadkomma dessa 850,000
Rdr. Då en orättvisa, om än fortgående genom sekler, icke
kan vinna häfd, blir första frågan lika svår att besvara som
svaret å den andra faller sig klart.
Vidkommande dernäst det argument kommittéen trott
sig finna i den omständigheten att do med skjutsningsbesvä-
ret förenade kostnader skulle blifva vida mindre betungande
om de lika fördelades på all skjutsningsskyldig jord, så vill
jag så mycket hellre gifva kommittéen rätt härutinnan, sorn
jag, om nu ändteligen ett tillskott åt den resande måste gö¬
ras, vågar ända derhän utsträcka påståendet, att jag anser
kostnaderna blifva ännu mindre betungande om de lika för¬
delades på alla landets beviilningsskyldige innevånare och oin
jag på detta sätt skulle af kommittéens skäl göra ett sk!äl
för myn egen mening, så må sådant icke förtyckas mig.
Återstår således kommittéens ordande om öfverdrifna an¬
språk å den skjutsskyldiges sida och billiga fordringar å d^n
andra. Här torde vara lämpligt att fråga: på hvilken sida
ligger billigheten, och på hvilken de öfverdrifna anspråken?
Den SS Januari.
17 7
Kanske är det min egenskap. af skjutsskyldig, som vållar att
jag ser saken med andra ögon, men mig förekommer annars,
sorn befunne sig de Öfverdrifna anspråken på den sidan hvar¬
est påståendet göres om jordbrukarens skyldighet att, vare
sig in natura oller med penningar, betala någon större eller
mindre del af den resandes skjutsningskostnad och i detta
hänseende bör icke allt för mycken vigt läggas vid den af
kommittéen (pag, 13) befordrade benägenheten att flir vin¬
nande af befrielse från bestridande af gästgifveri-, håll- och
reservskjutsen, erbjudits penningebidrag till större eller min¬
dre belopp. Ett dylikt erbjudande ådagalägger nemligen icke,
på sätt kommittéen antagit, att de skjutsningsskyldige sjelfve
i allmänhet ansett sig icke billigtvis kunna eller böra, utan
något motsvarigt eller i mer eller mindre mån jemförligt åta¬
gande, blifva frigjorde från skjutsningsbördan, utan det visar
allenast, att de skjutsningsskyldige, gående i vanans gamla
hjulspår och icke vetande hvad deras ursprungliga rätt i
detta fall är, i valet mellan tvenne onda ting bestämt sig för
det mindre.
Mycket mera kunde härom vara att anföra, men'för det
utskott, som tager saken om band och dit jag anhåller att
detta mitt anförande jemväl måtte remitteras, saknas inga¬
lunda materialier i ämnet.
Under åberopande alltså af hvad jag här ofvan sagt, och
med erkännande att kommittéens betänkande, ehuru till sin
lmfvudprincip förkastligt, likväl innehåller åtskilliga väl tänkta
detaljer, som vid frågans behandling inom utskottet icke tor¬
de böra lemnäs a sido, bar jag endast att framställa följande,
på sednaste Rikets Ständers beslut grundade hufvudpåstå-
enden.
l:o att gästgifveri-, håll- och reservskjutsen samt post¬
skjutsen skiljes från jordbruket och öfvertages af staten;
2:o att, der särskilda förhållanden icke ovillkorligen på¬
kalla statens omedelbara mellankomst, den resande sjelf be¬
talar skjutsens fulla värde; och
3:o att skjutsningsväsendet för statens räkning genom
mtreprenader så ordnas, att den minsta möjliga kostnad så¬
väl för den resande som fiir staten må vinnas, på samma
rång som en ändamålsenligare transport af posterna i för—
ming med do resandes förskaffande, ernås.
Jemväl i detta anförande förenade sig ståndets samtlige
edamöter, och blef, med sådant förklarande, berörde anfö-
■ande till Stats-utskotlet remitteradt.
lionde-Stis Prat. vid 1839—60 arens Riksdag. IV. 13
178
Den 28 Januari.
§ 6.
Sedan, på sätt nästförestående tvenne §§ visa, ståndet
utan skiljaktighet förenat sig om de åsigter, som vice tal¬
man Ola Svensson och Jonas Andersson, uti deras ofvanin-
tagne anföranden, yttrat, rörande bevillnings- och skjutsnings-
frågorna, beslöt ståndet, uppå Nils Larssons framställning, att
de diskussioner, som, enligt de ännu ojusterade i):de och t():de
§§ af protokollet för den 21 dennes, förevarit i dessa ämnen,
linge ur samma protokoll utgå.
§ 7.
Enligt hvad protokollet för sisthållne plenum visar, hade,
med stöd af 56 § Riksdags-ordningen, Sils Larsson från
Jemtlands län muntligen väckt motion om upphäfvande af
det i 2 kap. 6 § Giftermåls-balken förekommande fölbud för
der uppräknade personer, att utan konungens tillstånd med
hvarandra ingå äktenskap. Denna motion, som då blifvit
bordlagd, hade derefter skriftligen afgifvits och var af följan¬
de lydelse:
Fullkomligt godkännande hvad Höglofl. Lag-Utskottet uti
dess betänkande N:o 16 under innevarande ridsdag tillstyrkt
och det beslut, som Bondeståndet i öfverensstämmelse med
nämnde tillstyrkande lättat, i fråga om upphäfvande af det i
Giftermåls-balkens 2 kap. 5 §, sådan den lyder i kongl, kun¬
görelsen den 10 April 1810, stadgade förbud för der upp¬
räknade personer, att utan konungens tillstånd med hvaran¬
dra ingå i äktenskap; har jag likväl ej kunnat undgå att
anmärka den inkonseqvens i lagstiftningen, som skulle uppstå,
om Rikets Ständer, med bibehållande af det i ofvannämndo
kapitels Ode §, sådan äfven den lyder i Kongl. Förordningen
den 10 April 1810, förekommande enahanda förbud för per¬
soner, som till hvarandra stå i ett afläysnare frändskapslör-
hållande, att med hvarandra ingå äktenskap, genom antagan¬
de af en författning förklara, att det närmare svågerlagef,
som i 5:tc § omhandlas, icke må utgöra hinder för äkten¬
skaps ingående äfven utan konungens tillstånd.
Med fiiranledande deraf har jag ansett mig böra, under
åberopande af den rätt 5G:te § Riksdags-ordningen gifver,
att när som helst under riksdagens lopp väcka nya frågor,
som af redan upptagna ärenden eller lattado beslut omedel¬
barligen föranledas, vördsamt föreslå, det Rikets Stander måtte,
i fråga om förbudet i ofvanomförmäldo 6:te § af 2:dra kap.
Den 28 Januari.
179
Giftermåls-Balken fatta enahanda beslut som Lag-Utskottet
uti ofvannämnde betänkande tillstyrkt i fråga 0111 förbudet i
ö:te § af samma kapitel oell balk.
Jag anhåller att denna min motion måtte till Ilögtofl.
Lag-Utskottet remitteras.
Efter uppläsande af denna motion och sedan Paul Fritz.
Mangel och Johan Pehrsson från Upsala, Erik Magnus Falk
från Skaraborgs, Carl Johan Seensson och Nils Pellersson
från Kalmar, Pehr Tjernlund från Wester-Norrlands, Pehr
TSitsson från Malmöhus och Carl laursson från Hallands län
in. fl. af ståndets ledamöter förklarat sig deri instämma, blef
densamma till Lag-Utskottet remitterad.
§ 8.
Föredrogs ånyo och bifölls Banko-Utskottets, sedan den
21 dennes på bordet hvilanda Utlåtande S:o 10, i anledning
af väckt fråga 0111 prägling af guldmynt å 10 och 20 Riks¬
daler Riksmynts valör under benämning af enkla och dubbla
karoliner.
§ 9-
Vid förnyad föredragning af Banko-Utskottets den 21
dennes bordlagda Utlåtande X:o 11, i anledning af väckta
förslag, dels örn indragning af sedlar å En Rdr Rint, dels örn
utlemnande i rörelsen af sedlar å Två Rdr Banko oller Tro
Rdr Rint, och dels om skyldighet för Banken att alltid i
vexling tillhandahålla liela Specier, blef 1 :sta punkten, deruti
Utskottet afstyrkt bifall till förslaget om upphörande af ut¬
gifning från Banken af sedlar å En Rdr Rint, bifallen.
I anledning af 2ulra punkten, innefattande hemställan
att förslaget 0111 utlemnande i rörelsen af sedlar å 2 Rdr
Banko eller 3 Rdr Rint icke måtte af Rikets Ständer bifal¬
las, yttrade:
Seen Hasenberg från Kristianstads län: ,:Jag vet ej hvad
egentligt skäl, som finnes för att alslå det ifrågavarande för¬
slaget, enär jag icke kan inse livad ondt som ligger deri att
sedlar å 3 Rdr fortfarande utgifvas. Deremot torde deras
indragande verka menligt icke allenast för Banken, sorn nu
får hufvudsakligen med silfver ersätta dessa sedlar, utan jem¬
väl viii handeln man och man emellan. Det af Utskottet an¬
förda skäl, att dessa sedlar icke passa in i det nya myntsy¬
stemet, torde föga betyda, ty jag har ännu ej hört att någon,
sorn håller en vara fal, bestämmer sitt pris så helt och hål¬
180
Den 28 'Januari.
set efter decimalsystemot, att han icke fastmer ser på varans
verkliga värde, och sålunda finna vi många varupriser lig¬
gande mellan 3 oell 5 Rdr. Vid sådant förhållande och då
silfvermyntet är långt ovigare att bära och handtera, är jag
för min del af den åsigtcn att förslaget bordt bifallas och 3
Rdr:ne fortfarande utgifvas.
Pehr Östman från Wester-Norrlands län: ‘-Vännen Ro¬
senberg torde icke hafva erinrat sig, att, vid antagande un¬
der 1853 och 1854 års riksdag af nu gällande myntsystem,
Rikets Ständer tillika beslutat, att sedlar å ifrågavarande
;valör. såsom icke inpassande i detta system, icke vidare
skulle utgifvas. Då nu sådana föreskrifter rörande dessa sed¬
lar förut blifvit af Rikets Ständer meddelade, är jag desto
hellre öfvertygad, att en återremiss af denna punkt tjenar
till intet, sorn det endast, var med yttersta möda och efter
stark strid i utskottet den åsigt sograde, som var för bibe¬
hållandet af sedlarne å En Rdrs valör. Med sådan känne¬
dom anser jag mig böra yrka bifall till jemväl denna
punkt.”
Ander* Eriksson och Lars Gustaf Andersson från Elfs¬
borgs, Anders Andersson från Wermlands och Olaus Eriks¬
son från Götheborgs och Bohus län jemte flere ståndets le¬
damöter instämde mod Östman.
Paul Eritz- Mengel från Upsala län: ”Då det obestrid¬
ligt är af stor fördel, att silfver i mindre valörer hållas ute i
allmänna rörelsen, så var det äfven af sådant skäl, som man,
vid den nya sedelutgifningen, ansåg sig böra utesluta alla de
sedlar som ej inpassade i decimalsystemet. Det kan visser¬
ligen vara beqvämt att hafva många olika sedlar, men i de
tider då kriser eller andra dylika påtryckningar låta höra
utaf sig, äger likvisst silfvermyntet ett afgjordt företräde.
Utomlands begagnas sedlar blott för remisser och för större
belopp; men deremot i smärre liqvider och den mindre han¬
deln man och mai. emellan alltid silfver. Då nu dessutom
sedlarne på 1 Rdr:s valör komma att bibehållas, tycker jag
att de, som bättre finna sig vid papper än silfver, fått allt
hvad do skäligen kunna önska, och i likhet med Östman
yrkar jag alltså punktens bifallande.
Pehr Nilsson från Malmöhus län, förklarade att han,
uppå de af Östman och Mengel anförde skäl, biföll Utskot¬
tets hemställan i denna punkt.
Johan Bergström från Kopparbergs län: ”Lika med Ro¬
senberg, kan jag icke finna annat, än att det skäl om sed-
larnes inpassande i deciinalsystemel, som af Utskottet anlbrfs,
Den 2$ Januari.
181
är ganska svagt. Jag anhåller derföre att punkten ni Atte
återremitteras, i ändamål att motionen, i enlighet med Dok¬
tor Sandbergs, memorialet bifogade reservation, må kunna
vinna bättre framgång bos Utskottet.
Med Bergström förenado sig Maja Lars Larsson från
Kopparbergs län.
Mls Scensson från Kristianstads län: «Om de värde ta-
larne, sorn härstädes förfäktat 3 Riksdalersvalörens lifgifvande
i allmänna rörelsen, genomläste rcservationcrno till detta Ut¬
låtandes första punkt, så finna de doraf, hvilken hård strid,
sorn inom Utskottet kämpats angående sedlarno å En Riks¬
daler oell hurusom denna sedelvalör endast med 19 röster
inot 14 ansågs böra bibehållas De iifrige Riksstånden haf¬
va nemligen den åsigten att våra mindre myntvalörer ute¬
slutande böra representeras af silfver, och då nu så är, må
vi vara belåtna att vi fått. bibehålla sedelvalören å En Rdr
Rint och, alldenstund med en återremiss ingenting står att
vinna, bifalla denna punkt sådan ilen kommit från Utskottet.
Vice Talmannen Ola Svensson från Malmöhus Unn:
| '-'Skulle Majoriteten inom Ståndet påyrka en återremiss, så
i vill jag visst icke motsätta mig densamma, men såsom Leda-
j mot af Utskottet (ror jag mig kunna försäkra att ingenting
vinnes med en sådan åtgärd, helst det var med mycken möda
sorn åsigten om bibehållande af En Riksdalersvalörcn segra¬
de inom Utskottet.”
Liss Lars Olsson från Kopparbergs Län instämde ined
vice Talmannen.
Sven Heurlin från Kronobergs Län: “I betraktande af
de svårigheter, sorn mötte oss i Utskottet i fråga om bibe¬
hållande af En Riksdalcrs-valören, har jag just ingenting att
tillägga till hvad Nils Svensson och vice Talmannen sagt.—
Gerna vill jag dock medgifva, att det vöre beqvämt, om man
i allmänna rörelsen fortfarande hade denna valör att tillgå,
men då densamma icke inpassar i dceimalsystemet, och då
af sådan anledning Rikets Ständer redan beslutat indragning
af nämnde valör, skulle det kanske synas besynnerligt att
redan nu ändra ett sådant beslut. På dessa skäl vill jemväl
jag bifalla punkten.“
Ola Jönsson från Malmöhus Län: “Mig synes som skulle
3 Riksdalers-valören, oafsedt decimalsystemet, gerna kunna
bibehållas, enär densamma vid mindre liqvid er eller remisser
onekligen skulle medföra fördel. Med nuvarande sedel¬
valören kan jag ju icke åstadkomma 3 Rdr med mindre än
182
Den SS Januari.
3 sedlar, 9 Rdr med 5 sedlar, nemi. en femma och 4 etlor.
Af sådan anledning; skullo jag önska en ålerremiss, och ehu¬
ru jag, vid de af Utskoltcls Ledamöter nu meddelade upp¬
lysningar, icke just så strängt håller på detta yrkande, har
jag dock ansett inig böra säga min mening.®
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: “Vi
känna litet hvar, med hvilken kostnad för Banken sinåscd-
larnes tryckning varit förenad. Denna kostnad ingick äfven
bland skälen, hvarföre man villo hafva bort valören å En
lldr. Men då vi nu tingo behålla denna valör och då 3
Riksdalers-valören, redan enligt ett äldre beslut, skulle för¬
svinna, sä tror jag icke, att något skäl linnes för en åtcrrc-
miss. Tvertoin skulle sinnena derigenom retas och, derest
lörsta punktens öde icke redan inom de öfrige stånden blif¬
vit afgjordt då vi i andra punkten besluta oss för en åter-
remiss, slutliga resultatet möjligen blifva, att vi förlora jem¬
väl En Riksdalers-valören. Derföre tror jag, alt vi göra
klokast om vi bifalla punkten sådan den nu är.55
Flere af ståndets Ledamöter hördes häri instämma.
A'ils Pelersson ifrån Kalmar Län: “Jag har endast velat,
nämna, att jag är på deras sida, som vilja hafva qvar sedel¬
valören å 3 Rdr, isynnerhet om dertill kunde begagnas det
gamla sedelpapperet, såsom varande vida bättre och starka¬
re än det nva Den farhåga någon yttrat, att en återrciniss
af denna punkt möjligen skulle kunna föranleda till en Riks-
daler-valiircns indragning, anser jag förtjena föga uppmärk¬
samhet, enär den punkten, som angick denna sedelvalör, re¬
dan blifvit af oss bifallen, så att om densamma nu alls icke
är fråga. I likhet med flera föregående talare skulle jag
alltså önska att denna punkt återremitterades.”
Carl Gustaf Cederskog från Östergöthlands Län: ”Föll
att icke förlänga diskussionen, vill jag endast nämna att jag
instämmer med Bergström och yrkar, liksom han, att punkten!
matte återremitteras.®
nosenberg: “Visst är det mycket nedslående att af Ut¬
skottets egna Ledamöter höra den försäkran uttalas, att in¬
genting står att vinna med en ålerremiss, ty annars skulle
jag ock såsom jag tror på goda grunder, fortsätta mitt yr¬
kande om återremitterande af denna punkt i Betänkandet
icke af betänkandet i sin helhet, såsom någon talare synes
halva Iöreställt sig-. Olli nyttan af 3 Riksdalcrs-valorens
bibehållande behöfver jag ej mycket orda, ty jag anser den¬
samma vara någorlunda allmänt känd. Icke tror jag att sy¬
stemet skulle någonting iida genom fortsatt utsläppande i
Den 28 Januari.
183
rörelsen af denna för mindre liqvider serdeles beqväma valör.
Vära varor oell deras värden passa icke heller alltid in i
Decimal-systcinet, och att jemka dem efter de nya scdlarne
tror jag icke gerna kunna ifrågakomma. Hvad åter tillverk¬
ningskostnaden angar, så är det väl tydligt att 3 Ettor kosta
mera i tillverkning än en Trea, och åtminstone kunde väl de
öfverblifna scdlarne å Två Riksdaler Banko, hvarpå lärer fin¬
nas ett ganska stort förråd, utsläppas i rörelsen. Jag är öf-
vcrtygad att, om denna fråga nu faller, kommer den dock
till en annan Riksdag återigen fram. Hå sknlle möjligen,
oin vi bifalla punkten, kunna såsom skäl för ett förnyadt af-
slag, åberopas att jemväl Bondeståndet vid denna Riksdag
varit af den meningen att 3 Riksdalers-valörcn borde ute¬
slutas. Derföre kan jag för min del icke biträda deras åsigt,
som yrka punktens bifallande. Helst skulle jag vilja fort¬
sätta min förut yttrade önskan om en återremiss, men då en
sådan synes vara ändatnålslös, hemställer jag att punkten
måtte afslås.a
Joseph Smedberg från Elfsborgs, Jöns Pehrsson och An¬
ders Trulsson från Blekinge Län m. II. af Ståndets Ledamö¬
ter instämde med Rosenberg.
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »För
min del anser jag ej såsom Mengel någon fara ligga deri
att smärre sedlar i stället för silfvermynt hållas ute i rörel¬
sen. Tvertom synes mig sedlarncs användande så till vida
vara att föredraga, som om en papperssedel förloras, denna
förlust endast drabbar innehafvaren, men blifvcr en vinst
för Banken, hvaremot det silfvermynt som går förloradt alltid
blifver Bankens förlust på samma gång som den enskildes.
Dessutom tror jag att såsom skäl för småsedlarncs bibehål¬
lande gerna kan anföras att silfvermyntet icke har allmänna
opinionen för sig. Gerna skulle också jag biträda deras
mening som önska 3-Riksdalers-valören utelöpande, men då
en sådan åtgärd möjligen skulle kunna föranleda En Riksda-
lers-valörens indragning, och denna sist nämnda valör före¬
trädesvis torde vara för allmänna rörelsen behöflig, har jag
af sådan anledning och då valören å En Riksdaler vore vida
svårare att mista än den å Tre Riksdaler, trott mig böra bi¬
falla förevarande punkt.”
Pehr Pehrsson från Wermlands Län: »Jag vill gifva till¬
känna, att jag är af samina åsigt som Mengel. Man har
sagt, att någon olägenhet skulle ej uppstå om sedelvalören
å 3 Riksdaler Riksmynt upptogs i allmänna rörelsen. Men
det kunde kanske bli nödvändigt, att i sådan händelse skicka
184
Den SS Januari.
ut någon person lill utlandet för att der inhemta erforderliga
insigtcr i afseende å den nya sedelvalörens papper och
stämplar. Således skulle häraf kunna vållas icke obetydliga
kostnader. Skulle deremot beslutas att släppa ut i rörelsen ;
det ännu qvarvarande förrådet af sedlar å 2 Riksdaler Ilan- 1
ko, så vill jag- ej motsätta mig; men kan icke biträda deni
åsigten att, sedan valören å 3 Riksdaler Riksmynt vid en fö—4
regnendc Riksdag utmönstrats, med ändring af della beslut,
nu återtaga denna valör. En föregående talare har yttrat -
den meningen, att sedlar i rörelsen man och man emellan
hafva företräde framför silfret, hvilket sednare, om det för¬
loras, vållar på en gång en förlust både för innehafvaren och<i
för Bnnkfen. Jag åter tror att silfvermyntet, då det linnes i
folkets fickor, är i sitt bästa förvar, och jag bifaller punkten.-j
Östman: ”De, som ifra för återupptagande af 3 Riksda-3
Icrs-valören, må ej tro att Ståndets Ledamöter inom Utskot-i
tet motsatt sig denna åsigt, ehuru deremot med fog torde
erinras, att sedan vid en föregående Riksdag beslut fattats*
om indragande af denna valör, det icke, vöre konseqvent att
nu taga densamma åter. Beträffande dernäst förslaget att
släppa ut det ännu qvarvarande förrådet af sedlar å 2 Riks¬
daler Banko, vill jag blott påminna derom huru sorn ett dy¬
likt förslag var å bane då silfvermyntet antogs i stället för;
de förra småsedlarne. Man proponerade nemligen då att:
det i behåll varande förrådet af de gamla 14 skiliingsscdlar-
ne från 1807 skulle jemväl släppas ut, men detta förslag bi¬
fölls ej, — och jag tror att en dylik sedelemission af scdlar-
nc å 2 Riksdaler Banko icke heller nu skulle vinna bifall.
Hvad Larsson anmärkt om skilnaden mellan den enskilde
innehafvarens förlust, då sedelmynt går förloradt, men Ban¬
kens, då silfvermynt förkommer, vill jag erkänna vara riktigt,
men då vi nu hafva sedlar å såväl 5 sorn 1 R:dr, med hvil¬
ka vi böra utan olägenhet kunna åstadkomma våra smärre
liqvidcr samt då dessutom tillverkningskostnaden för sedlar
faller sig drygare än rnynfningen af silfver, tror jag att vi
böra bifalla Utskottets hemställan i denna punkt.
Lars Hasta nsson från Götheborgs och Bohus Län: ”Så
önskligt. det än kumle vara alt få behålla 3 Riksilalcrs-valö-
ren i allmänna rörelsen, så anser jag mig likväl böra biträda
deras mening, som vilja bifalla punkten, helst jag icke linner
det vara rätt passande att, sedan man så nyligen beslutat
indragning af denna sedelvalör, nu falla eli motsatt beslut.
Kanske gifves framdeles anledning alt bringa ämnet åter å
bane; men för denna gång torde vi svårligen hafva annai
att göra, än bifalla punkten.”
Den 28 Januari.
185
Malin Pehrsson fran Stockholmslän: “För min del kail
tåg icke annat jin hålla Utskottets Ledamöter räkning, för
leras vidhållande af föregående Ständers beslut. Den prin¬
cip, som då antogs, var utsläppande i möjligaste måtto af
silfverniynt i stället för småscdlarnc, och nu bör man väl
icke öfvergå lill en annan åsigt, innan inan hunnit samla
lågan erfarenhet, olli det sålunda fattade beslutets olägenhc-
i er eller fördelar. Dessutom blefve förslaget skäligen dyrt
att sätta i verket, ifall stäinplarnc är o sönderslagna. Någon
öfversvämning af silfvcrmynt behöfva vi alla fall ej befara
neli då handels- och affärsmännen icke klaga öfver den nya
förändringen, så torde jemväl vi i våra liqvider kunna redn
oss. Jag bifaller alltså Utskottets hemställan i denna punkt;”
Med Matts Pehrsson förenade sig Anders Söderholtz
från Södermanlands och Johannes Andersson från Elfborgs Län:
Anders Willielm Uhr från Nerikes Län: ”Mycket hellre
Till jag hafva sedlar på 100 än 300 öre, ty de förra kunna
illtid, 3 gånger tagna, ersätta de sednare, men så icke t veil—
om. Derföre om vi nu icke kunna få begge slagen af sed¬
lar, så önskar jag att En Riksdalers-sedlarne företrädesvis
måtte bibehållas. Men då nu ingen motsatt sig nyttan af
sedelvalören å 3 R:dr, jemte den å En R:dr, sa ser jag san¬
nerligen icke något giltigt skäl, hvarföre icke dessa begge
Valörer skulle kunna existera jemte hvarandra, ty hvad Ut¬
skottet ordat derom alt 3 Riksdalers-valören icke passar in
i’ dccinial-systcmct anser jag icke förtjena uppmärksamhet.
Så vidt jag kan finna utgör 300 öre ett ganska jemt tal, och
detta Utskottets skäl vill jag nästan kalla krystndt. Man har
vidare invändt, att ett föregående beslut icke borde, efter så
kort tids förlopp, omändras. Jag åter iir af den meningen,
alt om beslutet icke finnes fördelaktigt, så må det ändras ju
förr dess hellre. Och derföre olli lill, såsom Utskottets Le¬
damöter sammanstämmande försäkrat oss, ingenting står att
vinna med en återreiniss, så tycker jag alt vi, då vi uu alla
synas vara ense om nyttan af 3 Riksdalers-valörens bibe¬
hållande i rörelsen, icke hafva annat att görn än nfslå Ut¬
skottets hemställan.
Hadolf Henrik Isoz från Slockholm, Johan Lekberg och
Urik IHsson från Nerikes, Carl Johan Seensson från Kalmar,
Olof Olsson i Olebyn af Wermlands Län instämde med Uhr.
(jfvcrläggningeii var slutad; och blcf på Talmannens
derom framställda Proposition, Utskottets hemställan i denna
punkt bifallen.
186
Den 28 Januari.
Mot detta beslut anmälde Rosenbern reservation.
Vid föredragning slutligen af 3:dje punkten i förevaran
de tillåtande, angående skyldighet för Banken all alllid
vexling tillhandahålla hela specicr, blef Ulskotlcls förslag
denna punkt bifallet.
§ 10.
Vidare föredrogs ånyo och bifölls Banko-Utskottets Ut
låtande \:o 12, i anledning af vackt motion om förändrad
beskaffenhet af Riks-Bankens och de enskilda Bankerni s
sedlar; äfvensom oin upphörande af prcgling af Silfvcrinyifit
å lägre valör än 25 öre.
t § li¬
llå nu ånyo föredrogs Banko-UtskoKcts sedan den ill
innevarande månad å Ståndets boril hvilande Memorial A
14, angående sättet för behandling af frågan om Bankovii
stens användande, uppstod diskussion, dervid sig yttrade:
Georg Ngt/eisl från Wermlands Län: ”Jag har såväl vid
denna, sorn en föregående Riksdag, hört det påstående ilri T—
vas och äfven gillas, att man icke bör stifta lag ilen ejla
riksdagen, för att upphäfva vid den andra. I detta memorial
är likväl fråga 0111 att undanrödja ett vid sistlidne Riksdag
faltadt beslut och disponera Rankovinsten, innan man ännu
vet, om någon sådan vinst finnes alt disponera. Mig synes
sorn vore med denna åtgärd ingen så brådskande nödvändig¬
het, att ju icke dermed kunde uppskjutas intill dess alt Ut¬
skottet blefve färdigt med sitt förslag till reglering af Ban¬
kens läno- och kreditiv rörelse. Jag afslår alltså Utskottets
i detta memorial gjorda hemställan.
Carl Casper Nettelbladt från Stockholms, Josef Smedberg
från Klfsborgs, Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes, Carl
Johan Seensén från Kalmar, Herman Jönsson Öbom från
Norrbottens, Sven Rosenberg från Kristianstads och Cars Ras¬
musson från Götheborgs och Bobus Län med flere af .Stån¬
dets Ledamöter voro af samina åsigt sorn Nyqvist.
Paul Pritz- Mengel från Upsala Län: ”Till samma esilI—
tat som Nyqvist vill äfven jag komma, och det egentligen
derföre att, om Utskottets hemställan hiföllcs, så upphnfdc
Ståndet eli vid sistlidne Riksdag faltadt beslut redan innan
samma beslut hunnit bringas lill verkställighet. litt annat
skäl för utslag tror jag mig finna derutinnan, all, enligt hvad
meningen lärer vara, Bankovinsten skulle hufvudsakligen
komma att användas till inköp af Stats-Obligationer. Min
Den 28 Januari. 187
åsigt är nemligen, att, om Bankovinsten, såsom man väl bör
antaga, företrädesvis bör hafva Bankens betryggande till syf¬
temål, denna vinst jemväl också bör förvandlas i sådana
valutor, som i händelse af en penningekris låta sig lättast
realisera. Men till sådana valutor kunna icke Stats-Obliga-
tionor räknas. Det må vara en sanning att under lugna ti¬
der och då allmän fred råder, kunna dessa papper, ifall de
löpa med någorlunda Idig ränta, stiga något (digre i värde
;in andra, men i tidor af ofrid eller då någon större rubbning
i kreditförhållanderne inträder, äro af helt naturliga skäl dessa
Obligationer de allra svåraste att afyttra. Den realsäkerhet,
éom Ilypotheks-Föreningars Obligationer eller den enskildes
intecknade skuldförbindelser erbjuda, idet de anvisa mig en
■ iss pant att hålla mig till, finnes nemligen icke här, ty in-
nehafvaron af en Stats-Obligation kan icke, såsom innehaf-
yaren af en inteckning, göra någon panträtt mot Staten gäl¬
lande eller tillegna sig någon större eller mindro del deraf; —
och Staten, ehuru annars ansedd att representera högsta rät¬
ten, reder sig ur sin förlägenhet genom en bankrutt, eller
såsom det. på ett mera raffineradt språk heter: genom en
realisation, som nedsätter värdet af Statens utlöpande förbin¬
delser till kanske 20 eller 30 procent af det nominella. Der-
löre är min mening, att då Bankens vinst lägges i pappors-
valutor, böra dertill företrädesvis väljas sådana, hvarigenom
Hanken verkligen förstärkes och som vid inträffande kriser,
krig eller andra större rubbningar, kunna med största lätthet
realiseras, men icke sådana, hvilka i likhet med Stats-Obli-
e ationer, äro underkastade en ytterlig fluktuation. Jag alslår
Utskottets hemställan.
Häruti hördes instämma Erik Magnus Falk från Ska¬
raborgs, förre vice Talmannen Pehr Eriksson och Pehr Pein ti¬
lton från Wermlands, Pehr Tjernlund från Vcster-Norrlands
och Sren Haraldsson från Blekinge Län m. fl. Ståndets Le¬
damöter.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »De af sista Tala¬
ren anförde skäl för afslag måste jag erkänna mig icke kun¬
na rätt fatta. Ilär är nemligen alldeles icke fråga att be¬
stämma huru Ban ko vinsten skall användas, utan endast att
undanrödja det i 2 § 4 punkten af den för Banko-Utskot¬
tet gällande Instruktion befintliga hinder fiir afgifvande af
serskildt utlåtande om användande af den sedan 1857 års
början upplupna Bankovinst. Härutinnan kan jag icke se
den ringaste våda, helst som jag tror att denna punkt i Ut¬
skottets instruktion icke varit behöflig, och om vi nu bifalla
188
Den 28 Januari.
delta memorial, så hafva vi jn alltid var beslutande rätt
qvar, då Utskottet framdeles kolonier in med sitt förslag,
huru Bankovinsten må användas Någon öfverrumpling kail
jag således icke finna här vara i fråga och jag fiir min del
bifaller memorialet.
Andera Jonsson från Skaraborgs, Srcn Guslaf Johnnsson
från Jönköpings, Carl Guslaf Cederskog från Östergöthlands
och Torkel Kilsson från Kristianstads län voro af samma
mening som Anders Eriksson.
Erik Ersson från Gefleborgs län: »Jemte det att jag,
uppå d» af Nyqvist och Mengel anförde skäl, slutar mig tijl
deras åsigt, vill jag ytterligare dertill lägga några ord. Mig
förefaller det sätt, hvarpå Rikets Ständer denna riksdag gått
tillväga i jern vägsfrågan vara högst besynnerligt, och detta
besynnerliga sätt åstadkommer, såsom vi af förevarande me¬
morial hafva tillfälle inhemta, ännu flere besynnerligheter.
Sedan de vid sista riksdag till jernvägsanläggningarne ansla»-
ne medel, ehuru afsedde att räcka detta året ut, nu snart
äro i sin helhet använda, hafva de 3 öfriga Riksstånden futi-
nit lämpligt förelägga Stats-Utskottet att först företaga låne¬
frågan, innan man ännu angående sjelfva jernvägs-anläggniiä-
garnes vidare utsträckning fattat något beslut. Jag återupprepar
nu, hvad jag förut yttrat derom, att frågan om och i hvad
mån jernvägarna borde fortsättas skullo först priifvats och
de belopp, som genom bevillning och bränvinsskatt. kunde åstad¬
kommas, dernäst uträknas, och fiirst derefter, sedan man kän-
de hvad resurser man ägde, företagas frågan om lån.
Nu har ej så skeft, utan man har börjat der man skulle sl u¬
ta och om jag så får uttrycka mig, tagit saken alldeles bak¬
vändt. Nu vill man göra alldeles på samma sätt. med Ban¬
kovinsten. Innan man ännu vet om någon Bankovinst fin¬
nes, vill man komma in till ständerna med förslag huru sam¬
ma vinst må användas. Många hafva väckt motioner om
denna vinsts användande, och bland dessa motionärer är jem¬
väl jag en. Förmodligen är nu meningen att, genom projekt
om uppköp af Statsobligationer eller på annat dylikt, sätt,
afklippa de af oss afgifna förslag till Bankovinstens dispone¬
rande. Ett sådant förfaringssätt anser jag orätt och förut¬
spår alt, lika visst sorn det icke bär sig i längden, lika sä¬
kert får man en gång några dylika åtgöranden.
En stor del af ståndets ledamöter biträdde Erik Erssons
mening.
Johan Lekberg från Nerikes län: "Till hvad Erik Ersson
nu sagt har jag just ingenting att tillägga. Jag förenar mig
Den $8 Januari.
189
alltså mod honom och jemlo det jag vill uttrycka min för¬
undran öfver denna utomordentliga brådska i alla depennin-
gofrågor, semi med jernvägsaffärerno redan hafva eller anta¬
gas kunna få att skaffa, vill jag förklara att jag för min del
utslår Utskottets i detta memorial gjorda förslag.
Hedström förklarade sig instämma med Erik Ersson och
Eckberg:
Ola Larsson från Kristianstads län: "Jag instämmor med
Krengel, och anser att Bankovinsten icke bör användas hvar¬
ken till jernvägar eller till andra för Banken mer eller min¬
dre främmande ändamål, utan till Bankens säkerhet. Hade
Banken allt sedan år 1S34 fått oförryckt behålla denna sin
vinst, skulle kanske en mera solid Bankinrättning nu icke
hafva funnits i Europa. För öfrigt hyser jag icke ringaste
förtroende till de storartade och vidtutseende jornvägsföre-
tagen.
Carl Anders Larsson från Östergöthlands län: ”.lag kan
ej dela Mengels åsigt i fråga derom att statens obligationer
skulle vara sämre än Hypotheks-föreningarnes eller enskilda
personers förbindelser, och är för öfrigt af den tanken attoni
Bankon erhåller något för obligationsuppköp disponibelt öfver¬
skott, so dess principaler nog efter att do papper som köpas
blifva af det slag som eger den bästa och mest stadgade kre¬
dit. Men likasom Erik Ersson har jag i Stats-Utskottet tyckt
mig finna ett obehörigt fjeskande i fråga om lån till jern-
vägsanläggningarnes fortsättande Såsom skäl härför har man
uppgifvit, att konjunkturerne för ett låns upptagande nu
skulle vara så synnerligen goda, men detta hindrar mig icke
att tro, det de framdeles sannolikt blifva ännu bättre. Något
annat och mera verkande synes ligga bakom, och meningen
torde vara att i förtid binda händerna på ständerna i låne¬
frågan. Banko-Utskottet torde icke sakna andra föremål för
siiri verksamhet, utan att behöfva förfoga om en Bankovinst,
sorn man ännu icke har sig bekant och om hvilken man nu
icke kan något besluta, med mindre än man måste suspen¬
dera ett så nyligen tillkommet stadgande, som det hvilket
vid sistförflutne Riksdag infördes i 2 % 4 punkten af den
för Utskottet gällande Instruktion. Hvad för öfrigt beträffar
Bankovinsten består densamma hvarken i det silfver eller
guld. som ligger förvaradt i Bankens hvalf, utan i den ränta,
sorn uppkommer å den lane- och kreditiv-rörelso, som Ban¬
ken drifver. I)et torde val också derföre vara i sin ordning
att Utskottets utlåtande om Bankovinstens användande afgif-
\fos i sammanhang mod yttrandet om donna iåne- oell kredi-
fiv-rörelse, då jemväl de Hero motioner, som blifvit väckta
190
Den 28 Januari.
om Bankovinstens användande torde kunna komma under
pröfning'. Dessutom och om Banken å denna sin vinst icke
ifrågasätter högre ränta än 5 procent, behöfver man icke hysa
någon farhåga för beskaffenheten af de lånedokumenter, som
till en sådan räntefot erbjudas.
Juhan Carlsson oell Anders Ainjust Andersson från Öster¬
göthlands, Jan Andersson från Lopparbergs, Olof' Pehrsson
från Gefleborgs, Nils Olsson från Malmöhus och Häkan Ols¬
son från Christianstads län m. fl. af Ståndets Ledamöter voroj
af samma tanka som Larsson.
Malls Persson från Stockholms län: ‘'Frågan torde här
väl knappast vara någon annan än den att taga bola Banko-
vinsten och dermed hushålla efter behag. — Detta synes
vara den krok, som blifvit utkastad för ståndet att nappa
på. Men jag frågar huru det då skall gå med de serskilda
lånegrenarne och den förstärkning de kunna behöfva, när
man sålunda står i begrepp att använda Bankovinsten på
andra, för densamma främmande ändamål, och huru skola
Bankofullmäktige då kunna se lånesökandes bästa tillgodo.
Sednare årens erfarenhet har visat bchöfligheten af flere låne-
grenars förstärkning, hvilket dock icke synes kunna åstad¬
kommas på detta sätt. — Dessutom är det högst betänkligt
att lagstifta don ena riksdagen och upphäfva den andra, och
sålunda införa en praxis, som kan blifva af oberäkneliga vå¬
dor för framtiden. — Att nu beträda denna bana, är att gif¬
va hela gärdet upp, ty hvad som sker i detta enstaka fall,
kan sedan ske i flere. — Jag anser derföre högst vigtig! att
vi alslå Utskottets ifrågavarande hemställan.
Johan Lönn från Jönköpings och Erik Olsson från Ne¬
rikes län instämde med Matts Pehrsson.
Pehr Östman från Westernorrlands län. “Sedan Matts
Pehrsson kort och tydligt och i motsatts till flere talare, som
gått utom ämnet, nu sagt sin mening, så bar jag ej mycket
att tillägga. — Ilär är nemligen blott fråga, huruvida Banko-
Utskottet må få lösgiira sig från den föreskrift som medde¬
lats i 2:dra § 4 punkten af den för Utskottet gällande in¬
struktion. liela marschen af ärendet är för öfrigt den, att
Stats-Utskottet gjorde förfrågan hos Banko-Utskottet, huru-i
vida Banken skulle kunna uppträda såsom långifvare för nå¬
gon del af det tillämnade nya jernvägslånet. Banko-Utskot-
tet fann sig emedlertid af sin instruktion förhindradt att åt¬
göra något i denna sak. Sedermera väcktes inom de tre an¬
dra Riks-Stånden motioner om anmodan till Stats-Utskottet
att skyndsamt företaga jern vägslånefrågan. — Dessa motio¬
ner, bifallna af de öfriga Stånden, kommunicerades jemväl
%
Den SS Januari.
191
med detta Stånd, men inbjudningarno att biträda berördo be¬
slut blefvo bär utslagna. — Af detta, de tre andra Stån¬
dens beslut, bar Banko-Utskottet nu hemtat anledning för en
skyndsammare handläggning af den del af jernvägs-lånefrå-
gan, som kommit uppå dess lott, och frukten häraf se vi nu
i förevarande memorial, som afser befrielse från det binder
för låne-frågans skyndsamma pröfning, hvilket förefinnes i
ofvannämnde punkt af Banko-Utskottets instruktion. — Då vi
förut afslagit inbjudningarne från Med-Stånden, tror jag att
vi bäst bibehålla vår konseqvens, om vi nu alsia jemväl före¬
varande memorial.
Här instämde Andem Andersson från Wermlands län.
Mengel: “Det var egentligen för att något närmare ut¬
veckla och förfullständiga mitt yttrande om Stats- och en-
skfilta föreningars obligationer, som jag nu återigen begärt
ordet. — I afseende å de obligationer, som t. ex. af Hypo-
theks-Förening utgifva», vill jag då hafva anmärkt att för
d^sse obligationer är jorden inom ett visst territorium direkt
pa ntsatt, då deremot Stats-obligationerna äro utfärdade af en
hel nation, och i fråga om dylika obligationers verkliga värde,
vill jag blott erinra, hurusom Sverige flere gånger tillförne
satt sig i skuld och då gjort upp sina liqvider på ett sätt,
hvarmed långifvarne just icke alltid haft anledning vara be¬
låtna. — Så är t. ex. det uti Holland af Sverige t slutet af
förra seklet upptagna lån ännu i denna dag icke betaldt,
hvilket åter hade den märkliga påföljden att, då fråga bl ef
om upptagande af det sednaste 12 millioners lånet och tan¬
karne dervid bland annat fästade sig vid Holland, ansågs nå¬
got svenskt lån icke kunna, i anseende till bristande kredit,
derstädes åstadkommas. — Och likväl är Sverige icke bland
de [länder, som i sina låne-transaktioner förfarit sämst. •—
Häraf är emellertid klart att i brydsanuna tider stå Statens
obligationer lägre än enskilda föreningars. — Såsom exempel
derpå i närvarande tidpunkt vill jag anföra Österrike. —
Dess Stats-Obligationer stå vida lägre i pris än våra Hy-
potheksföreningars. — Bättre derföre att den del af Banko¬
vinsten, som möjligen kan komma i fråga att användas till
uppköp af obligationer, förvandlas i enskilda föreningars än
i Statens Obligationer. — Att Staten ikläder sig garanti för
dei sednare slagets Obligationer, låter visserligen präktigt,
meli hindrar dock icke, att dessa Obligationer i allt fall äro.
sämre, enär denne garanti vid llere tillfällen visat sig otill¬
förlitlig. — Bäst af alla papper anser jag dom vara, som ut¬
färdats för något visst företag, som under en längre tid visat
sig lönande. Inteckningar ställda i svenskt språk och svenskt
192
Dep 28 Januari.
myntsort, anser jag emellertid icke vara i detta fall använd¬
bara, emedan första villkoret fären gynnsam försäljning alltid
mäste blifva dessa värdepappers egenskap ätt kunna till sitt
innehåll fullt begripas å den ort, hvarest, deras försäljning
kan ifrågakomma och följaktligen vara affattade i det språk
och myntslag, som der äro gängse. — Således begick man
el t misstag då man, vid verkställande af 1853—54 års riks¬
dags beslut om införande af ett fonderadt statslån, utfärdade
do till detta lån hörande obligationer på svenskt språk och
svenskt myntslag, ty ehuru dessa Obligationer innebära full¬
komlig säkerhet, äro de likväl osäljbara utomlands, enär språ¬
ket och myntvalören äro derstädes föga kända. — Jag näm¬
ner detta, visserligen något utom ämnet, men med anledning
af hvad Larsson anmärkt vid mitt förra anförande.
Erik Magnus Falk från Skaraborgs län förklarade sig
instämma med flere af do talare, som yrkat afslag i Utskot¬
tets hemställan i förevarande memorial.
Larsson: “Att inlåta mig i någon vidlyftig tvist mejd
Mengel i denna fråga, må kanske synas förmätet, men oak¬
tadt Mengels sednare anförande och hvad han deri meddelat
om skillnaden mellan Stats- samt Ilypotheks-Förenings-Oblj-
gationer, så tror jag likväl att nämnde Föreningars jord icke
är mera tillgänglig för liqvid af dess obligationer, än Statens
fiir Stats-Obligationerne. — Om vi nemligen antaga, att en
innehafvare af Ilypotheks-Förenings-Obligationer icke kundo
erhålla godvillig liqvid, så tror jag att någon direkt pant
fiir honom att hålla sig till i sjelfva verket icke funnes, utan
måste han då lagsöka Ilypotheks-Föreningens Direktion, och
denna då på ett eller annat sätt bereda betalning. — Och
någorlunda enahanda blefve väl den åtgärd, som innehafvare
af Stats-Obligationer måste med bristande liqvid vidtaga mot
Staten. — Angående prisernc på Obligationer vill jag mot
Mengels uppgift i denna del hafva erlrat om, huru orätt det
är att jemföra andra, mindro kredit ägande Länders Stats-
Obligationer med våra Hypotheks-Förenings-Obligationor —
Skall en jemförelse göras, bör den väl uppställas mellan de
olika obligationerne inom ett och samma land, och då finna
vi, att under det. våra flypothcks-Föroningars Obligationer i
allmänhet ondast stå till eller omkring 80 % i den utländska
penningemarknaden, hålles Statens Jernvägslåns-Obligationjer
i värde af 92 °/ft och derutöfver samt Obligationerne för diet
likaledes under Statens garanti upptagna 12 millioners lånet
öfver pari, eller till 101 Ii 102 %. — Dessa jcmförelser gif¬
va tydligen vid handen att statens kredit på utländsk botten
ingalunda, är sämre än de enskilda föreningarnes.
Deri 28 Januari.
193
iWenyel: ”Jag medger att genom mitt förvållande di¬
skussionen råkat att föras vid sidan om ämnet, — och då
ag nu anhåller om ursäkt att så råkat ske, vill jag icke
synda på nåden genom att till besvarande upptaga hvad Lars¬
son nu sednast yttrat. — En annan gång. då vi längre fram
återkomma till detta ämne, skall jag icke blifva honom sva¬
ret skyldig.”
Cederskog-. ”Jag har förut instämt med Anders Eriks¬
sson. — Men då jag af den härstädes nu förda diskussionen
trott mig finna att, genom Stats-Utskottets åtgöranden ijern-
oägsfrågan, ett nät utkastas för fångande af bankovinsten och
(lensammas användande till så stor del som möjligt, i jern-
Vägarnes intresse, så ock då jag anser att bankovinsten bör
oförryckt komma vårt bankoviisende till godo och icke dispo¬
neras för några, hvilka som helst, främmande ändamål, så
nnser jag mig böra derhän ändra mitt förra instämmande,
ntt jag nu yrkar afslag å Utskottets hemställan.”
'Sils Scensson från Blekinge Län: ”1 saken synes mig
nu nästan vara nog vidlyftigt ordadt och jag skall icke för¬
länga diskussionen, utan endast förklara, att jag, hufvudsak¬
ligen på de grunder, som Erik Ersson anfört, jemte dem, som
finnas upptagna i Doktor Sandbergs reservation, finner mig
föranlåten afslå memorialet.”
Larsson: ”Icke för att motsätta mig Cederskogs nu
framställda yrkande om afslag, har jag återigen begärt ordet,
Men jag reserverar mig mot hans uppfattning om orsaken till
Utskottets förevarande framställning, och jag får förklara, det
j ag för min del icke anser denna framställning hafva sin grund
1 något nät eller någon snara vare sig från Stats-Utskottets
sida eller från annat håll.”
Anders Eriksson: ”Att Cederskog återtager sitt instäm¬
mande i hvad jag förut yttrat, vill jag icke förtänka honom,
ty sådant är hans filda rätt. — Men jag vill ännu en gång
fästa uppmärksamhet derå, att. i detta memorial icke är fråga
om Bankovinstens användande, utan endast om ett bemyn¬
digande för Banko-Utskottet att, oberoende af föreskriften i
2 § 4 punkten af den för utskottet gällande Instruktion, i‘å
framdeles afgifva serskildt utlåtande om Bankovinstens an¬
vändande. Först, då detta utlåtande kommer, torde tiden
vara inne att diskutera sättet för användande af nämnde vinst
o;ch då torde jemväl jag blifva en af dem, som kommer att
motsätta mig densammas disponerande för främmande ända¬
mål. — Hvad här talats om nät och snaror har alltså varit
alldeles öbefogadt, och farhågan för någon öfverrumpling har
Bonde-St:s Prat. vid 1859—60 årens Riksdag. IV 13
194
Dun 28 Januari.
denna gäng helt och hållet varit gripen nr luften. Banko-
Utskottet må framdeles föreslå banko-vinstens användande,
på sätt Utskottet finner mest lämpligt; och jag skail då icke
rygga tillbaka hvarken för att förkasta, hvad min öfver¬
tygelse icke kan godkänna, eller för att öppet antaga, hvad
jag tinner vara rätt. Men derom är nu icke fråga och tiden
följaktligen icke inne för ett resonnemang om disponerandet
af denna vinst.»
Diskussionen var fulländad. Talmannens framställda pro¬
position på bifall besvarades med öfvervägande nej, hvarefter,!
uppå förn3'ad proposition, Utskottets hemställan i förevarande
memorial afslogs.
§ 12.
Efter nu skedd förnvmd föredragning biföl los Stats-Ut-
shottets nedannämnde, sedan den 25 dennes, på bordet hvi-
lande utlåtanden:
N:o 38, i anledning af väckt motion om tillgodönjutande
af rätt till skattefrihet för socken-allmänningar; (begge iuOi
menterna).
N:o 39, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående öfverlåtelse till Allmänna Barnhus-inrättningen ij
Stockholm af en utaf Stockholms Stads- och Läns Kurhud
begagnad tomt;
N:o 40, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om anslående af j| mantal N;o 1 Tomestorp, till boställe åt|
Kronofogden i Höjertorps fögderi af Skaraborgs Län, i stället!
för nuvarande kronofogde-bostället 1 mantal N:o 8 Stentorp!
frälsegården;
ISko 42, i anledning af väckt motion angående indrag¬
ning till Kronan af Kungsgården Ollestad;
N:o 43, i anledning af väckt fråga om ersättning af ali-!
manna medel till innehafvaren af komministers-bostället Rid¬
daretorp, för af samma boställe utgående roterings-afgiftj
hvarjemte
Memorialet N:o 46, i anledning af erhållen remiss från
Ridderskapet och Adeln å Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
med förslag till ordnande af biskoparnes löne-inkomster, lä¬
des till handlingarne.
§ 13.
Då nu ånyo föredrogs Stats-Utskottets, den 25 dennes
bordlagda Utlåtande N:o 41, i anledning af väckt motion om
grundräntornas kapitalisering, begärdes ordet af Carl Johan
Svensén från Kalmar Län, som yttrade: »Det förefaller mig
Dea 28 Januari.
eget alt, då, enligt hvad Utskotte t i dess förevarande utlåtande
upplyst, Rikets sednast församlade Ständers skrifvelse i detta ämne
afläts till Kongl. Majit redan den 18 December 1857, Kain-*
mar-kollegium icke ännu hunnit afgifva det utlåtande, sorn i
anledning af denna Ständernas skrifvelse blifvit från bemälte
embetsverk infordradt, och jag skulle derföre vilja ifrågasätta
om det icke kunde vara lämpligt, att nuvarande Ständer i en
förnyad underdånig skrifvelse till Kongl. Majit uttryckte sina
önskningar i afseende å ärendets skyndsamma utredning,
hvaraf åter Kongl. Majit tvifvelsutan skulle hemta anledning
för en påminnelse till Kammar-kollegium att, utan vidare
dröjsmål, afgifva dess utlåtande.
Jonas Andersson från Östergöthlands Läni »I anledning
af hvad Svensén anfört, anser jag mig böra npplysa att, en¬
ligt hvad jag har mig bekant, ärendet först i sistlidne Sep¬
tember månad Lief till Kammar-kollegium- remitteradt, vid
hvilket förhållande och då en fråga af sä omfattande och ge¬
nomgripande beskaffenhet som den ifrågavarande forde erfor¬
dra vidlyftiga förberedande åtgärder, jag icke anser någon
påminnelse nu böra ega rum. Skulle, närmare Riksdagens
slut, den Kongl. Remissen då ännu vara af Kammar-Kolle¬
gium obesvarad, må kanske då finnas skäl för den af Sven¬
sén ifrågasatta åtgärd ; men för närvarande anser jag att vi
icke hafva annat alt göra, än bifalla utlåtandet.»
Sven Rosenberg från Christianstads Län i »Jag skall ej
förlänga diskussionen, utan blott tillkännagifva, att jag efter
upplysningar, som erhöllos i Utskottet, der jag deltog i detta
ärendes behandling, instämmer med Jonas Andersson och
yrkar bifall till Utskottets hemställan.»
Matts Pehrsson frun Stockholms Läni »Jag medgeratt,
efter de af Jonas Andersson nu lemuade upplysningar, finnes
för närvarande ingenting i saken att göra. Men deremot an¬
ser jag ganska vigtigt, att någon åtgärd till ärendets påskyn¬
dande blifver framdeles vidtagen; ty, om ingenting vidare
kommer från Ständerna i denna fråga, befarar jag, att resul¬
tatet låter alltför länge vänta på sig och slutligen blifver intet.»
Johan Pehrsson från Upsala Län: »I likhet med de
sednare talarne anser jag att vi för närvarande icke hafva
annat att göra, än afvakta ärendets gång och bifalla Utskottets
hemställan; men om närmare Riksdagens slut ingenting vidare
skulle vara i saken åtgjordt, torde en underdånig skrifvelse
genom Ståndets Enskilda Utskott lämpligen kunna aflåtas, och
såsom förut varande motionär i ämnet, skall jag nog se till
att denna sak icke bringas i glömska.
öfverläggningen var fulländad och Utlåtandet bifölls.
19fi
Den $8 Januari.
§ 14.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets, sedan den 2a dennes
på bordet hvilande Utlåtande N:o 44, i anledning af vackt
fråga oni förhöjd ersättning till Nämndemän för extra för¬
rättningar.
Härvid begärde Carl Ivarsson från Hallands Län ordet
oeh yttrade:
»Vid genomseende af Utskottets Utlåtande uti ifrågava¬
rande ämne, finner jag hurusom likartade frågor vid flere
föregående Riksdagar förevarit samt jemväl, åtminstone på
papperet, ledt till åtgärder i enahanda syfte, sorn det af mig
framställda. En del af dessa åtgärder hafva äfven varit mig
bekanta förut, dock icke alla. Att genom Kongl. Kungörelsen
den 11 Augusti 1854 Nämndemännen tillerkänts ersättning
för syneförrättningar å boställen och torp, äfvensom för andra
extra förrättningar, var mig lika väl bekant förut, som att,
vid fråga om kungörelsens tillämpning, ämnet ansetts så tvi¬
stig!, att ersättning i de flesta fall ännu uteblifvit: men att
denna tvist blifvit så svårlöst, så invecklad och af så vidtom¬
fattande beskaffenhet, att den icke kunnat redas utan 3:ne
särskilda embetsverks hörande, och dessa ännu icke* på 3:dje
året fått saken på klar fot; detta — det får jag medgifva —
var för mig obekant- och jag vill beklaga Rikets embets- och
tjenstemän, om lika invecklade och svårlösta förhållanden in¬
träffat i afseende på deras löneförbättringar. Att Utskottet
icke ansett sig befogadt föreslå hvarken någon förhöjning i
dagtraktamentet eller någon förklaring i afseende på vidsträckt¬
heten af den äskade ersättningen i öfrigt, iar, vid betraktande
af hvad i ämnet förut blifvit tillgjordt, icke vara just så un¬
derligt; ty nog bör man vänta, att nådig Proposition i ämnet
snart skall inkomma, hvarefter ärendet naturligtvis lages under
pröfning. Jag kan likväl icke finna att Utskottet af de nu
uppräknade omständigheterna skulle varit förhindradt att före¬
slå hvad, som kunde anses rätt oeh skäligt; och iag skulle
derföre velat, att frågan hade återremitterats, derest jag vän¬
tat något bättre resultat, än det redan erhållna Utlåtandet;
men, då det är bondens rätt, som här är ifråga, anser jag
det icke löna mödan att för närvarande vidtaga någon åtgärd,
utan torde det vara bäst att afvakta det af Utskottet påpe¬
kade nådiga beslutet, hvilket helt säkert leder till en med
allas vår önskan öfverensstämmande lösning af den gordiska
knuten; hvaremedlertid jag yrkar, att Utskottets Utlåtande
må, med ogillande, läggas till handlingarne.»
Den 2S Januari.
197
Utlåtandet blef härefter bifallet, mot hvilket beslut Carl
Ivarsson reserverade sig.
§ 15.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45, äfvensom Samman¬
satta, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottets
Betänkande N:o 1, hvilka begge hvilat å Ståndets bord se¬
dan sista plenum, blefvo, på flere Ledamöters derom fram¬
ställda begäran, för andra gången bordlagde.
§ 16.
Lag-Utskottets, den 25 dennes bordlagda Utlålande N:o
17, i anledning af väckta motioner om antagande af ett stad¬
gande derom, att vid arfskifte mellan siskon, afseende bör
fästas å erhållen uppfostran och uppnådd ålder, blef, vid nu
förnyad föredragning bifallet ; och lades till handlingame sam¬
ma Utskotts Memorial N:o 18, i anledning af återremiss af
Utskottets Betänkande N:o 7, i fråga om förklaring af före¬
skrifterna, angående verkställighet af straff-arbete.
§ 17.
Vid nu skedd förnyad föredragning, biföllos följande,
sedan sista plenum på bordet hvilande, Betänkanden, afgifna
af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, nemligen:
N:o 20, i fråga om utarbetande af stadgar till skyddande
af inhemska artisters förlagsrätt till original-arbeten, i bildande
konst:
N:o 21, i fråga om utfärdande of en förordning till skyd¬
dande af landets fornlämningar;
N:o 22, i anledning af väckt motion om upphäfvande af
förbudet att under vissa månader af året idka hummer¬
fiske; och
N:o 24, i anledning af väckt motion om förändrade stad-
ganden rörande Krono-brefbäringen inom Gerts härad,
§ 18.
I anledning af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottets nu föredragna Betänkande ^:o 2d, deruti Utskottet
hemställt, att en af Ola Lasson från Christianstads Län väckt
motion om lindring i Krono-brefbärings-besväret för Jerrestads
härad, måtte anses icke utgöra föremål för någon Rikets
Ständers åtgärd, begärde Ola Lasson ordet och yttrade:
»Då Högloft. Utskottets Ledamöter funnit godt att gifva ram
198
Den °28 Januari.
motion dödsstöten, så återstår val icke något annat för mig,
än att förhjelpa densamma till dess hvilorum. Orubbad qvar¬
står dock min åsigt att motionen hade stora skäl för sig, ty
icke kan det vara rätt, att Jerrestads Härad, som endast in¬
nefattar 10 socknar, ensamt utgör brefbäring till Häradshöf¬
ding, Kronofogde och Länsman för en årlig våglängd af 780
mil, under det. att domsagans andra härad Ingelstads, ehuru
bestående af 20 socknar eller dubbelt större, är från nämnde
onus alldeles befriadt. Den hänvisning Utskottet lemnat till
Konungens Befallningshafvande, båtar i detta fall föga, ty
ärendet har varit föremål för klagan ej mindre hos Konun¬
gens Befallningshafvande än i Kammar-kollegium; men det
nuvarande orättvisa förhållandet fastställts på den grund, att
pluraliteten, som mera såg på sitt eget bästa un på rättvisan,
icke önskade någon ändring. Jag får således reservera mig
mot Utskottets Betänkande.»
Förevarande Betänkande blef härefter bifallet.
§ 19.
Föredrogs och godkändes Expeditions-UtsTcottels förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t,
nemligen:
N:o 20, angående verkställd omröstning öfver Högsta
Domstolens Ledamöter.
N:o 21, med öfverlemnande af ny Instruktion för Rikets
Ständers Revisorer öfver Riksgälds-verket;
N:ö 22, i anledning af väckta förslag om nya byggnads-
lagar m. m.; och
N-o 23, angående rättighet för tjensteman att utan sär¬
skild Kongl, tillåtelse vistas å utrikes ort under den tid han
är lagligen permitterad.
§ 20.
lill bordläggning första gången anmäldes: Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Betänkande N:o 2, i anledning af väckta förslag, att den Fiel.
Nattvarden rnå kunna omedelbart efter skriftermålet, före den
allmänna gudstjensten, utdelas.
§ 21.
Nedannämnde från resp. Medståndcn ankomne Protokolls-
Utdrag lades till handlingarna, nemligen, från:
Höglofl, Ridd. och Adeln N:o 134.
Den / Februari. 199
Högvörd. Preste-Ståndet N:o 144—153; samt
Vällofl. Borgare-Ståndet N:o 139, 141, 143—145.
Ståndet åtskiljdes kl. ' 3 e. in.
In fidem
/V. /I. Fröman.
Den i Februari.
Plenum kl. 11» f. m
§ I-
I anseende till hinder af jäf för Ståndets Sekreterare att
öfvervara föredragningen af det ärende, hvarom här nedan
förmäles, anmodade Talmannen undertecknad att intaga Sekre¬
terare-platsen, hvarefter upplästes de hos Rikets Ständers
Elektorer hållna protokoll vid den 28 nästlidne Januari må¬
nad förrättade val, hvarigenom blifvit utsedde till Rikets Stän¬
ders Justitie-Ombudsman, Rikets Ständers nuvarande Justitie¬
ombudsman, Häradshöfdingen, Riddaren af Kongl. Nordstjerne¬
orden, Carl Wester, och till hans efterträdare, ifall han, innan
nästkommande Riksdag skulle med döden afgå. samt att ut¬
öfva Embetet under den tid Justitie-Ombudsmanoen kan vara
af svär sjukdom eller annat laga förfall derifrån hindrad,
Advokat-Fiskalen Nils August B’röman; och beslöts det skulle
Expeditions-Utskottet genom Utdrag af Protokollet, under¬
rättas örn utgången af dessa val samt anmodas uppsätta och
till Rikets Ständer inkomma med förslag till förordnanden för
de valde samt till underdånig skrifvelse derom till Kongl.
Maj:t.
Undertecknad afträdde härefter från Sekreterare-platsen,
som nu intogs af Ståndets Ordinarie Sekreterare. Ut supra.
In fidem,
A. L. Frykholm.
200
Den I Februari.
§ 2.
Protokollet för den 25 »iistlidne Januari justerades och
godkändes.
§ 3.
Efter skedd anmälan iubeledsagades af flere utaf Stån¬
dets Ledamöter Herr Stats-Rådet Malmsten, hvilken på Kongl
Maj:ts nådiga befallning till Ståndet aflevererade:
' Kongl. Maj:t nådiga svar uppå Rikets Ständers underdå¬
niga Skrifvelse angående Riksdagens förlängning; samt Kongl,
Maj:ts nådiga Propositioner:
l:o, i anledning af vackt fråga om ändring utaf den föi
Vester- och Norrbottens Län gällande skattläggnings-me-
thod; och
2:0, om öfverlåtande af ett stycke mark från Eskilstuna
Kungs-ladugård tiil egaren af Eskilstuna meehaniska verk¬
stad, Theofron Munktell, såsom byggnadstomt för arbetare¬
bostäder.
Sedan Talmannen förklarat att Högstberörde nådiga Sval
och Propositioner skulle af Ståndet i grundlagsenlig ordning
behandlas samt anhållit att Herr Stats-Rådet behagade inföi
Kongl. Maj:t tolka Bonde-Ståndets försäkran om dess under-
såtliga vördnad och tillgifvenhet, afträdde Herr Stats-Rådet,
på öfligt sätt utbeledsagad af flera utaf Ståndets Ledamöter,
hvarefter de nådiga Propositionerne bordlädes, hvaremot Kongl
Mnj:ts högstberörde nådiga svar lades till handlingarne, såson
icke föranledande någon åtgärd.
§ 4.
Föredrogs ånyo och punktvis Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 45, angående beräkningen af Stats-verkets inkomster.
Hvad Utskottet uti inledningen till Utlåtandet yttrat an¬
sågs icke föranleda någon åtgärd, utom beträffande Utskot¬
tets tillstyrkan i fråga om förslagsvärdet å spannmål för nästa
Statsreglerings-period, hvilken tillstyrkan bifölls.
Ordinarie eller Ständiga Inkomsteme:
Usta punkten, ordinarie räntan.
Mom. Lii. a, angående den s. k. Halmstädjan i Skåne
Härvid yttrade :
Per Nilsson från Malmöhus Län: vHå denna fråga med
ett par rösters pluralitet fallit i Utskottet, har jag ej hopp om
att genom en återremiss få Utskottets beslut i ämnet ändradt;
men jag vill dock uttala mitt ogillande mot detta beslut. Af-
giflen är högst obetydlig, då den utgör blott några hundrade
Riksdaler för hela provinsen, men uttaxeringen och uppbör-
Och t Februari.
201
ilen af densamma är så mycket besvärligare för de tjenste¬
män, snm dermed måste sig sysselsätta: Utskottet har vis¬
serligen yttrat, att någon klagan (ifver bt svan t med uppbör¬
den af »fgiften ieke försports. Jag är öfvertygad om att
framdeles dylika klagomål icke skola uteblifva då nian ibland
skälen för afgiftens fortfarande framlägger sädane skäl. Jag
anhåller att Ståndet ville låta bero vid hvad Utskottet i före¬
varande moment yttrat.’?
Häruti hördes instämma: Sven Rosenberg och Ola Las¬
son hon Christianstads samt Jöns Persson oAnders Truls¬
son från Blekinge Län med flera.
Nils Svensson från Christianstads Län: -Denna fråga
jär visserligen icke af någon särdeles betydenhet, men jag
jhade dock trott, i likhet med föregående talaren, att Utskot¬
tet bort flista sig vid de besvärligheter, som äro förenade med
debiteringen och uppbörden af berörde afgift, och på sådan
grund föreslagit dess upphörande. Dä ej så skett så instäm-
jmer jag i allo med Per Nilsson och hoppas att vi skola få
bättre lycka i framtiden för vära bemödanden i ämnet.”
Momentet blef härefter af Ståndet bifallet.
Momentet Litt. b, och i sammanhang dermed Stats-
Utskottets Utlåtande N:o 45, Bil, Litt. A. i anledning af väckt
motion om upphörande af landttogsgärden.
I anledning häraf anförde:
Måns Månsson från Kalmar Län: -Så snart det är
fråga om att bereda allmogen någon lindring i sina onera,
uppställas alla möjliga hinder deremot. Utskottets resonne-
inent i förevarande fall utgör endast advokatyr, och vi skönja
ju tidt och ofta, att, då ifrågasatt dylik lindring skall komma
undra samhällsklasser till godu, den eger rum. Jag får an¬
hålla, att Ståndet ville afslå hvad Utskottet i ämnet föresla¬
git, men deremot besluta för dess dol, att Rikets Ständer måtte
Siti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
åta utreda beloppet af ifrågavarande landttogsgärd, samt der¬
ster till Ständerna aflåta nådig Proposition om och på hvad
inlkor nämnde gärd må från ordinarire-räntan uteslutas. Detta
förslag hade afdelningen inom Utskottet tillstyrkt, och om vi
intaga detta samt aflåta en inbjudning till Med-Ståoden, så
kan det möjligen hända att vi nå vårt mål, gärdens upphö¬
rja n de.»
Carl Johan Svensén från Kalmar Län: »Då Utskottet
.insett landttogsgärden såsom en grundskatt, har det i och
ined detsamma förbisett dess tillkomst. Sådant är dock be¬
synnerligt, då en utredning af tillkomsten dock finnes i Ut¬
låtandet, utvisande, att den beviljats endast och allenast för
202
Den I Februari.
utförandet af Polska kriget under Carl IX:s tid. och jsg pro¬
testerar förthy mot den natur man vill tillegna skatten. Uti
Måns Månssons Utlåtandet bifogade reservation är saken så
val utredd, så att jag icke anser mig behöfva annat än in^
stämma i samma reservation, under förklarande af min tackr
samhet mot reservanterna. Då Måns Månsson begärt att vji
skola förena oss om att antaga Utskotts-afdelningens af hononji
upplästa förslag samt inbjuda Med-Stånden att med oss in+
stämma, så får jag tillkännagifva, att jag är alldeles af samma
mening och hoppas ett gynnsamt resultat af inbjudningen.» |
Gustaf Johansson och Johannes Petersson från Krono-
bergs, Per Erik Andersson och Erik Jonsson från Vest¬
manlands samt Nils Magnus Petersson från Kalmar Län hör -
des häri instämma.
Olof Nilsson från Vesterbottens Län: »Det är icke
ovanligt att se Kronan tillegna sig hvad som tillhört den en¬
skilde individen- Jag instämmer uti hvad Måns Månsson fö¬
reslagit.»
Erik Ehrsson från Gefleborgs Län: »Då fråga är onh
att borttaga grundskatter frän andra näringar än jordbruket,
så framhålles alltid i bjerta färger skälen för sådana åtgöran¬
den, men gäller det skattejorden får man straxt höra annati
kläpp i skällan. En dylik inkonseqvens måste man i de|t
minsta benämna besjmnerlig. Vi hafva nu emellertid ett lämpk
ligt tillfälle att pröfva, huruvida jag sagt sannt eller ej. Vji
skola nemligen se huruvida det kan lyckas oss att få boift
landttogsgärden nu, då Utskottet föreslagit att jerntillverknin-
gen skall underlättas genom hammarskatten och tackjerns-
tiondens, utom bergslag, upphörande'. Jag påyrkar afslag å Ut¬
låtandet samt antagandet af Utskotts-afdelningens utaf reser¬
vanterna hyllade förslag, för hvars genomdrifvande äfven ja g
önskar en inbjudnings aflåtande till Med-Stånden.»
Med Erik Ersson förenade sig Nettelbladt från Stockholm:;,
Anders Jonsson från Skaraborgs, Olof Andersson och Per
Erik Andersson från Vestmanland, Smedberg och Lars Gui¬
staf Andersson från Elfsborgs, Anders Jonsson, Per Eriks¬
son och Per Persson från Vermlands, Jan Andersson från
Stora Kopparbergs och Per Matsson från Vester-Korrlanqs
Län jemte större delen af Ståndets närvarande Ledamöter.»!
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Jag instämmer aå
mycket hellre med Erik Eriksson, som billigheten kräfver atjt,
då lindring i beskattningen för jerntillverkningen föreslås, jord¬
bruket må sättas i jemnbredd och njuta samma fördelar, sotn
nämnde tillverkning, helst beskattningen å denna, hvilken be¬
skattning nu är i fråga att upphöra, uppkommit på billigare
Den 1 Februari.
203
grunder än landtogsgärden. Jordbruket bör alltså lmrutin»
iian icke stå efter.»
Nils Petersson från Kalmar celi Anders Andersson från
Vermlands Län instämde.
Efter sålunda slutad diskussion blef, uppå särskilda pro¬
positioner, hvad Utskottet i förevarande .amne föreslagit, ogil-
ladt: hvaremot Ståndet för sin del beslöt, att Rikets Ständer
itiåtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit täck¬
tes låta utreda beloppet of ifrågavarande landttogsgärd samt
c erefter till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition 0111 och
j å hvad vilkor nämnde gärd må från ordinarie räntan uteslu¬
tas; och skulle de öfriga Riks-Stånden vördsamt och vänli¬
gen iubjudas att i detta Bonde-Ståndets beslut sig förena.»
Momentet Litt. c., om Såg- och Tulhnjölqvarnars befri-
t lse frän grundränta.
Utskottets yttrande härom ansågs icke föranleda någon
å tgärd.
De i denna punkt föreslagna beräkningar godkändes.
2:dra punkten. Tionde-spanmålen:
3:dje punkten. Tionde-spanmålslösen;
4:de punkten. Arrendemedel af Kungsgårdar och andra
Kronolägenheter;
5:te punkten. Silfver-tionde, myntare-lön och slagskatt;
samt
6:te punkten. Kopparräntan.
Hvad Utskottet i dessa punkter föreslagit godkändes.
7:de punkten. Tionde- och Haimnarskattsjern samt i
i sammanhang dermed Stuts-Utskottets Utlåtande N:r 4o, Bi¬
lagan Litt. B. i anledning af väckta motioner, om upphörande
af tackjernstionden och hammarskatten.
Sedan Talmannen, i fråga om den formella behandlingen
alf detta ärende, fästat Ståndets upmärksamhet vid det vil¬
kor Utskottet fogat vid sin tillstyrkan om hammarskattens och
tackjerns-tiondens utom bergslag upphörande, det nemligen,
att utförsels-afgifterna för tackjern och jernmalm i så fall skulle
bestämmas till högst hälften af deras nuvarande belopp, samt
hemställt, huruvida det vore Ståndets önskan, att proposition
skulle framställas på Utskottets förslag med frånskiljande af
detta vilkor, eller om proposition skulle lemnäs på förslaget i
sin helhet och utan ett dylikt särskiljande;
fick Nils Larsson från Jemtlands Län ordet, dervid han på¬
yrkade, att proposition matte lemnäs på Utskottets förslag
sådant det lydde, utan förändring eller borttagande af det om-
förmäldta vilkoret.
204
Den / Februari.
Härefter nnförde:
Gustaf Johansson från Kronobergs Län: »Mig synes
det nu föredragna ärendet vara af likartad beskaffenhet med
frågan örn landttogs-gärdens upphörande, och att förthy dessa
skatter böra stå eller falla pä en gång, om jag så må uttrycka
inig. Utskoftet har dock haft andra åsigter; oell jag skulle
derför vilja hafva den nu föredragna delen af Utlåtandet åter.
remitteradt.»
Johan Bergström från Kopparbergs Län: ”Jag åter yjj,
kar bifall till hvad Utskottet föreslagit i sin helhet. Hå Ri¬
kets Ständer redan vid 1854 års Riksdag ingingo medelst
underdånig skrifvelse till Kongl Majit med begäran, att grund
ränta å såg- och tullmjölqvaimar må upphöra, och deon
näringsgren i stället beskattas genom bevillning, saint sådatit
bifölls, så anser jag ock att jemhandteringen bör komma san
ma fördel till godo. Hvad betraflar det vilkor Utskottet fran
ställer, så kan jag för min del icke vara emot. att anta®
eller förkasta detsamma, men helst ville jag dock att Utsko
tets förslag, sådant det är, klefve antaget.»
Johannes Andersson från Jönköpings och Johan Oströ:
från Vestmanlands Län instämde.
Nils Petersson från Kalmar Län: »Det synes af resei
vationernas innehåll, alt Utskottets åtgärder i förevarande fa |,
icke äro de rätta, hvadan jag i likhet med Gustaf Johani
son, och för att få ärendet i sammanhang med frågan o m
landttogsgärdens upphörande behandladt, jemväl yrkar åtel'-
remiss å Utlåtandet i förevarande afseende,»
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Vid 1854 åls
Riksdag yttrade jag mig för den åsigttn, att grundskatt ä 4å
val qvarnar som jernverk måtte utbytas mot bevillning, 09b
jag vidhåller än samma åsigt. Således bifaller jag förslaget
utan afseende hur det kan gå med landttogsgärden, men un¬
der förhoppning att vi, efter grundräntans borttagande frän
jemhandteringen, sedermera skola komma i ordningen till
jordbruket. Jag vill dock ej att förslaget skall underkastas
förändring vid propositionens framställande, helst jag anser
Utskottet hafva ganska visligen beräknat uedsättningen i ut-
förselstullen å tackjernet utgöra någon motvigt mot den för¬
del bruksegarne erhålla genom hammarskattens upphörande.
Skulle nemligen tullen qvarstå, men hammarskaften ändock
försvinna, vore det att lemna jerntillverkaren eft nytt privi¬
legium, och jag önskar icke att bruksegaren skall lefva på
tackjernstillverkarens bekostnad.»
Anders Jonsson och Anders Andersson från samma
Län instämde.
Den t Febi aari.
205
Per Nilsson från Malmöhus Län: »Äfven jag vill bi¬
falla Utlåtandet i dess nu föredragna del, i sin helhet, och
detta så mycket hellre, som jag anser frågan vara fullstän¬
digt utredd samt att den endast på det föreslagna sättet kan
lösas. Om ej vilkoret står qvar tillerkänna vi stångjernstill-
v er k aren ett privilegium, hvaremot om exporttullen ä tack¬
jern nedsättes, förhållandet jernnäs bruksegaren och tackjerns-
tillverkaren emellan. Hvad landttogsgärden beträffar, tror jag
att vi ej nu böra här inblanda denna. Vi komma nog till
den ock. Jag bifaller punkten i dess befintliga skick.»
Olof Lagergren från Gottlands Län inslå inde.
Nils Olsson frän Malmöhus Län: »Jag instämmer uti
1 vad föregående talare yttrat, helst jag kan upplysa, att på
vederbörlig afdelning i Bevillniugs-Utskottet man redan hade
sig bekant, det beslut Stats-Utskottet fattat i förevarande fall
och rättat sig derefter.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Äfven jag
vill godkänna hvad Utskottet härutinnan föreslagit i sin hel¬
het. Det synes mig dock ej vara alldeles riktigt alt antaga,
det hammarskatten varit en egentlig grundskatt. Så är efter
mitt förmenande icke förhållandet. Den har utgjort en s. k.
produktionsskatt, för erläggande af hvilken jernverksegarne i
stället egt vissa privilegier. Allt efter som dessa försvunnit,
har nedsättning i skatten egt ruin. Det enda privilegium,
sini än återstår bruksegaren, är exporttullen å tackjern. Me¬
ningen är här att nedsätta denna till så ringa belopp, att man
skall kunna med förmån exportera jernet, och i denna me¬
ning ligger en rättvisa för tackjernstillverkaren äfvensom för¬
delar för allmänheten, detta sednare, då man vet att idla äro
i behof af denna artikel. Det finnes för öfrigt icke något
jt rn-producerande land, der skatten på jernet är så hög som
hos oss, i följd hvaraf det naturligtvis blifver svårt för oss att
täfla å den utländska marknaden i jernprisen. Frågan synes
iiiig vara tillräckligt utredd, hvadan jag ej har något vi¬
dare att tillägga än att jag gillar Utskottets förslag. Skulle
Ståndet i förevarande fall inlägga någon protest, så klefve
deraf följden, att man misstänkte oss att motsätta oss andras
fcjrdelar, derför att vi ej lyckats vinna bifall för den sak vi
kunna skörda fördel af. Genom etl sådant handlingssätt
stöta vi oss med Borgare-Ståndet, hvars biträde och medver¬
kan vi troligen många gånger under Riksdagens lopp kunna
behöfva.»
Sven Gustaf Johannson från Jönköpings och Pehr Ijern¬
lund frän Vester-Norrlands Län instämde.
20G
Den 1 Februari.
Gustaf Johansson från Kronobergs Län : »Jag är visj-
serligen icke emot att jernverksegarne få tillgodonjuta behöf¬
lig lindring i sina skatter, men jag anser Utskottet hafva
handlat inkonseqvent, då det bifallit nedsättning i en grundt-
skatt för jernhandteringen, men deremot afstyrkt borttaganL
de af en dylik skatt frän jordbruket. Den ena kan likaväl,
som den andra, anses för grundskatt och jag vill icke att jnejt
var modernäring skall varda stjufmoderligt behandlad, hvadan
jag instämmer uti hvad Måns Mänsson föreslagit i fråga om
landttogsgärden.»
Häri instämde Anders Jonsson från Skaraborgs Län.
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Att Utskottet i före¬
varande fall handlat inkonseqvent, då det ej föreslagit landt-
togs-gärdens upphörande på samma gång man föreslagit ham¬
mar-skattens och tackjerns-tiondens utom bergslag, kan ej be¬
stridas, men vi finna oss i vårt öde och afvakta, hvad var
inbjudning kan åstadkomma. Jag vill bifalla punkten och ut¬
låtandet i sin helhet och tror icke, att Utskottet träd t Hev ill -
nings-Utskottets funktioner för nära för det föreslagna vilkorel s
skull. Att man kan bifalla ett Betänkande under vissa vilke r
och förbehåll och att dylika fall ej första gången nu förekom -
ma, kan man se deraf, att vid 1853 till 1854 års Riksdag, ett
belopp af 80,000 R:dr tillerkändes Civil-Statens embets- och
tjenstemän, under vilkor, att deras inbetalta löner skulle ir-
dragas och kontanta penningar utgå i stället. De stora bruks -
egarne skulle nog gerna se, att export-tullen å tackjern bibe¬
hålies sådan den är, men att hammar-skatten det oaktadt komme
att upphöra, ty derpå skalle de naturligtvis vinna. Jag anser
derför, att vilkoret nödvändigt bör åtfölja förslaget om hanj-
mar-skattens upphörande, ty eljest skulle bruksegarne vimja
allt för mycket på tackjerus-blåsarnes bekostnad.»
Flera ledamöter af Ståndet hördes förena sig med Erik
Ersson.
E. M. Falk från Skaraborgs Län: »Jemte det jag in¬
stämmer uti hvad Utskottet föreslagit vill jag lemna den upp¬
lysning, att frågan redan är behandlad på tull-afdelningen inom
Bevillnings-Utskottet samt att utförsel-tullen å tackjern och
malm ar i öfverenssämmelse med Stats-Utskottets vilkor, före¬
slagen att nedsättas till hälften af dess nuvarande belopp, allt
i förhoppning på en lifligare utförsel och deraf orsakade större
inkomster för Staten.»
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Jag begärde ordet
endast för att upplysa, att det icke är fråga om att borttaga
en grundskatt, utan endast att förvandla den till bevillning.»
Den 1 Fielmari.
207
Nils Larsson förklarade sig hylla samma åsigter i ämnet,
sjöm uttalats af Erik Ersson, hvarför han afstod från ordet.
Måns Månsson från Kalmar Län: »Jag har visserligen
icke tänkt vara emot bifall till Utskottets förslag, men jag vill
l>lott, i anledning af en talares yttrande om hammar-skattens
egenskap af produktious-skatt, nanina, att samma förhållande
är det med alla andra skatter på jordbruket, såsom smör, ost,
ko, kalf, med flera.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Lika med Lek¬
berg anser jag, att här är fråga 0111 att förvandla en grund¬
skatt, som förut gatt ut säkert till bevillning, då den blifver
(ill beloppet beroende på taxerings-kommittéernas åtgöranden,
nien jag ämnar dock ej motsätta mig bifall till förslaget i sin
helhet, emedan jag anser bergshandteringen vara en bland våra
vjigtigaste näringar och att olyckan vore stor, om vår ej skulle
kunna täfla på den utländska marknaden. Då det ena yrket
eh gång får lindring i sina onera, bör sådan tillkomma ett
annat yrke en annan gång.»
11. Isoz från Stockholms samt Per Eriksson och Per
Persson från Vermlands Län instämde.
Jonas Andersson: »Det är endast i anledning af Måns
ånssons yttrande jag begärt ordet ånyo. Skillnaden emellan
■undskatt och produktionsskatt är, efter mitt förmenande den,
t den förra alltid qvarstår till beloppet orubbad, då deremot
den sednare rättar sig efter huru näringen drifves och beloppet
a: tillverkningen ulan att, taga i beräknande den blifvande be-
h rllningeu. Produktionsskatten verkar hämmande på närin-
ns utveckling och jag skulle önska alla sådana methoders
alskaffande, som verka nedtryckande på hvilken näring som
dst.»
Jöns Persson från Blekinge: »Jag får blott tillkännagifva,
att jag gillar Utlåtandet i sin helhet, af skäl att jag önskar
dit alla näringar måtte beskattas medelst bevillning.»
j Måns Månsson från Kalmar Län: »Jag delar alldeles
Jonas Anderssons uttalade grundsats och önskar också grund-
slUtternes förvandling till bevillning, men för att bevaka min
sats att våra fastighetsskatter äro verkliga produktionsskatter,
vill jag blott nämna, att då hemman blifva ödehemman, det
ojjk är slut med produktionen af detsamma.»
Gustaf Johansson från Kronobergs Län erinrade, att han
icke satt sig emot förslaget, men klandrat Utskottets inkon-
qvens.
Efter sålunda fulländad diskussion godkände Ståndet, uppå
serskilda propositioner af Talmannen, allt hvad Utskottet såväl
i den 7 punkten, som i bilagan Litt B föreslagit.
208
De/t I Februari.
Vidare bifölls hvad Utskottet föreslagit uti punkterne 8,
9, LO, 11, 12, 13, 11, 15, 16, 17, 18, 19, ‘20, 21, 22, 23 och
24, samt i sammanhang med 9:de punktens föredragna Utlå¬
tande N:o 45 bilagan Litt. C i anledning af väckt motion om
mantals-penningarnes bestämmande tilljemna belopp efter nva
mynt-systemet, äfvensom Utskottets å pagina 13 af Utlåtandet
gjorda hemställan, i fråga om Utskottets rättighet, att vict Riks-
statens slutliga uppgörande iakttaga nödiga jemkningar af eh
eller annan inkomst-titels belopp.
Extra Ordinarie Inkomster.
Härvid yttrade:
Jöns Persson frän Blekinge Län: »Jag anser att Ståndet
icke bör godkänna Utskottets yttrande här, utan låta vid det¬
samma bero, enär den summa, som är beräknad att inflyta så¬
som bräuvins-afgift omöjligen kommer att slä in med den
blifvande skatten.»
Sven Rosenberg från Christianstads Län: »Då jag deltagit
uti Utskottets åtgörande i förevarande fall, vill jag endast upp-j
lysa, ett det icke fanns någon annan beräkningsgrund för dej
blifvande extra ordinarie inkomsterne än just deri, sorn den nå-l
diga Propositionen innehåller. Hvad Utskottet här yttrat äi-
hvarken bindande eller lösande för oss, och vi hafva ej anna i
att göra än att godkänna den vidtagna åtgärden.»
A ils Larsson från Jemtlands Län: »Hvad här förekom¬
mer är blott en anmälan af Utskottet hvad den nådiga Propo¬
sitionen innehåller, och Ståndet kan icke fatta beslut om ifrå¬
gavarande extra inkomster förr än behörigt Utskott afgjorjt
ärendet och inkommit med sitt Utlåtande.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Att här ieké
är fråga om att nu fatta beslut om afgifternas belopp vet hvar
och en, meli jag skulle dock önskat ett förbehåll här fram¬
ställt, likasom vid de ordinarie inkomsterna. Alla torde inse^
att den beräkning å bränvins-afgiften Utskoftet omnämnt, ick$
kan slå in, dä den utgår på ej mindre än 8,000,000 R:dr och
Utskottet linde derför, enligt mitt förmenande, icke bort fram¬
ställa denna summa, Jag vill blott hafva delta till protokollet
antecknadt.»
Häruti instämde Vice-Talmannen Ola Svensson, August
Andersson och Carl Gustaf Cederskog från Östergöthlands,
Johannes Andersson från Elfsborgs, Anders Gudmundsson
från Hallands samt Nils Svensson och Anders Trulsson från
Blekinge Län.
Vid Utskottets yttrande, rörande de extra ordinarie in¬
komsterna lät Ståndet bero.
Den i Februari.
209
§ 5.
Vid ånyo skedd föredragning af Lag- samt Allmänna,
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N;o 2, i an¬
ledning af väckta förslag, att den Heliga Nattvarden må kunna,
omedelbart efter skriftermålet, före den allmänna Gudstjensten,
utdelas, uppstod diskussion, dervid sig yttrade:
Nils Svensson från Christianstads Län: ”Denna fråga
kan för mången anses af den beskaffenhet, att man dervid
icke mycket bör fästa sig; men annorlunda är det för mig,
som väckt motion derom, att det rnä vara pastor och för¬
samling tillåtet att, då de anse sådant af behofvet påkalladt,
besluta nattvardsgångs anställande å annan tid, än i för¬
ening med den allmänna högmesso-gudstjensten, och som fått
denna motion i väsendtlig mån förbisedd. Hvad nu sjelfva
Baken beträffar, så är det min tanka att, om pastor och för-
kamlingsboerne äro ense derom, att nattvardsgången bör hållas
före gudstjensten, Konsistorium ej dermed bör hafva något
att skaffa. Af uppsättningen utaf Betänkandet och den kon-
iklusion, hvartill Utskottet kommit, finnér jag troligt, att be¬
slutet dikterats af Utskotfs-Ledamöter, som tillhöra Domka-
jpitlen, ty eljest skulle man icke hafva kommit till ett resultat,
isom skulle serdeles menligt inverka isynnerhet på större för¬
samlingar, om det komme till stånd. En del församlingsboer
kunna hafva 2 å 3 mil till kyrkan. För att komma dit, må¬
ste de vandra hemifrån tidigt på morgonen i ofta ganska svårt
väder, så att de vid framkomsten kunna vara både genom-
Iblötta och förfrusna. I sådant skick få de tillbringa först 1
timma under skriftermålet, sedan 2 å 3 timmar under guds-
jtjensten och slutligen, då det är en mängd kommunikanter,
ytterligare 2 timmar under nattvardsgången. Jag frågar med
skäl om ej sådant kan vara menligt för helsan och om det
icke är i högsta grad billigt att, under sådane förhållanden,
nattvardsgången får ega rum straxt efter skriftermålet. Skulle
Utskottets förslag antagas, så blefve följden den, att Konsisto¬
rium kunde bestämma att nattvardsgången måste ske efter
gudstjensten , ehuru både församlingen och pastor voro ense
om motsatsen. Detta vore för oss vida ofördelaktigare, än
hvad till och med nu är förhållandet, ty nu begås i sjelfva
verket nattvarden hos oss opåtaldt omedelbart efter skrifter¬
målet; men så komme ej att ske, om en författning kom till
af den beskaffenhet, som föreslagits, och hvilken pastor alltså
måste rätta sig efter. Jag j'rkar derföre återremiss af Be¬
tänkandet samt att Ståndet dervid ville uttala sig för hvad
jag nu föreslår, nemligen: watt. Rikets Ständer måtte för sin
Bonde-SUs Prot■ vid 1889—60 årens Biktdag. IV. 14
210
Den 1 Februari.
de! besluta utfärdandet af en författning, hvarigenom stadgan
att, då i någon församling pastor och församlingsboerne öf¬
verenskomma, att den heliga nattvarden må omedelbart effei-
skriftermålet och före den allmänna högmesso-gudstjenten ut-j-
delas, sådant borde ega runi och pastor hos vederbörande
Domkapitel derom göra anmälan.”
Häruti hördes instämma Johannes Petersson från Kroj
nobergs, Svensén från Kalmar, Olof Larsson från Nerikes*
Per Eriksson från Vermlands, Nils Larsson från Jemtlands,
Ola Jönsson frän Malmöhus samt Sven Haraldsson och An¬
ders Trulsson från Blekinge Län med flere.
Sven Rosenberg från Christianstads Län: »Ehuruväl jag
vid uppläsandet till föredragning af rubriken på detta Betän¬
kande tyckte mig förnimma så många rop på bifall för Ut¬
skottets förslag alt föga hopp är för mig att inom Ståndet
vinna svmpathier för ett motsatt förhållande, anser jag dock
för min skyldighet att i ämnet mig yttra, helst jag både af
prest, och åhörare blifvit anmodad att deri väcka motion oclj
jag sådant underlåtit, dä jag derutinnan af Ståndskamrater föj
rekommits. Det förvånar mig på det högsta att Utskottet
kommit till det nu framlagda resultatet i förevarande fall. Dej
är väl sannt att hvad man önskar är emot eller i strid med
nu gällande högmessoliturgi och kyrkolagens bestämmelsen
men meri motionerne åsyftas naturligtvis att. få ändring uti
dessa bestämmelser. Man hade icke behöft väcka någon ino+
tion i frågan, derest det icke varit och är föreskrifvet att
nattvardsgången skall ske efter gudstjensten. Man har ta la it
0111 att sådant utgjort en häfdvunnen sed från Christendoinen^
äldsta tider. Detta tviflar jag dock pä. Under dessa tider
existerade ej sådan gudstjenst som nu, då den är förenad mec}
altartjenst, predikande, kungörelsers uppläsande, sockenstäm¬
mas hållande m. m. Hos våra första christna begicks natt¬
vardsgången hvarje fredagsqväll medelst eii gemensam kär¬
leksmåltid. Då fanns ej någon egentlig predikan och detta
skälet, som är framdraget för nattvardsgångens uppskjutande
efter den egentliga gudstjensten eller predikan duger således
icke heller. För öfrigt är det att förmoda att andakten och
stämningen hos kommunikanten är större och bättre för natt¬
vardens begående om sådant får ske omedelbart efter skrif¬
termålet än sedan man suttit och frusit under den långa guds-
tjensten. En omständighet, som ock förefaller mig besyn¬
nerlig, är den att nian tillagt städerne en större frihet i be¬
rörde afseende än befolkningen å landet. I städerne begår
man nattvarden hvarannan Söndag, och hvarannan Lördag,
då deu naturligtvis får annamma® omedelbart på skriftermå¬
Dea 1 Febi aari.
211
let. Siår befolkningen å landet så långt under den i stä-
derne att en dylik skillnad behöfver göras? Om nattvards¬
gång oftare än nu är förhållandet skedde på landet kunde
saken ej vara af den vigt den nu är, men jag vet församlin¬
gar der det kan dröja 8, 10 ja 12 veckor innan en sednare
nattvardsgång följer på en föregående och detta har orsakat
att kommunikanternes antal uppgått ända till 1500. Man kan
ju dervid blifva alldeles upptröttad och förstörd. En gång
erinrar jag mig att närmaste nattvardsgången efter den som
egde rum i Advenfet inträffade först påföljande Palmsöndag
och att kommunikanternas antal då utgjorde 1032. Om natt¬
vardsgång egde runi blott en gång i månaden ginge det väl
an, ty då klefve ej nattvardsgästerne så talrika som nu är
förhållandet, Utskottet har medgifvet att fall kunna finnas,
då tillstånd bör meddelas att få begå nattvarden omedelbart
etter skriftermålet, men hemställer att man i sådane fall skall
derom göra hemställan hos Domkapitlet sorn eger att derpå
resolvera. Hvad vill detta säga? Ar det meningen att till
exempel i Lunds Stift, der det finnes 400 socknar, hvarje
sockens presterskap och församlingsboer skola inkomma med
ansökningar? Visserligen blifver det då 400 ansökningar och
lika manga resolutioner, som troligen komma att lösas hos
Consistorie Notarien; och detta ar väl godt och väl för denne,
men tror man att det skall gå an i längden att sätta mensk-
ligheten under dylikt förmynderskap? .Jag tror det icke och
jag påyrkar derför Betänkandets återremitterande, uttalande
dervid i likhet med Nils Svensson att det bör bero på pastor
och församlingsboerne gemensamt att bestämma tiden för natt¬
vardsgången, om den skall ske före eller efter gudstjensteu
samt att man åtminstone ej bör gå längre i undfallenhet för
Consistorium än att man dit inrapporterar beslutet, om ens
det är behöfligt.»
Gustaf Bodin och Adolf Fredriksson från Upsala, Gu¬
staf Johansson från Kronobergs, Sven Gustaf Johansson
från Jönköpings, Lars Gustaf Andersson frän Elfsborgs,
Per Persson och Olof Olsson i Gersheden från Wermlands,
Paul Andersson från Jemtlands, Östman från Vester-Norr-
lands, Lindström och Olof Nilsson frén Vesterbottens, Garl
Ivarsson från Hallands, Ola Jönsson från Malmöhus samt
Jöns Persson och Nils Svensson från Blekinge Län in¬
stämde.
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »Jag är förekom¬
men af Rosenberg och till en del jemväl af Nils Svensson
från Christianstads Län dock ej i denne sistnämndes yrkande
att anmälan om det af Pastor och Församlingsboer fattade
212
Dett I Februari.
beslutet skall ske hos Domkapitlet, ty en sådan anmälan an¬
ser jag aldeles öfverflödig. Det bör bero endast och ällenäs!;
på pastor oell församlingsboer att bestämma tiderna så väl
på äret, sorn på dagen, när nattvardsgången skall ske oell
det förefaller mig, sorn sådant ej skulle det ringaste angå.
Domkapitlen. Ej kan denna myndighet säga när min sjä
hungrar och törstar efter Sakramentet. Att-låta Domkapitlei;
undfå en anmälan om hvad pastor och församlingen i thy fal
bestämmer, vore endast att orsaka kostnad och möjligen krån¬
gel. Jag påyrkar alltså jemväl återremiss och önskar att Be¬
tänkandet återkommer i en annan skepnad.a
Vice Talmannen Ola Svensson och A. J. Sandstedt fr år
Jönköpings Län, sorn begärt ordet, afstodo derifrån och för--
klarade sig instämma med de föregående talarne.
Johannes Magnus Lundahl frän Skaraborgs Län. »Jag
lier varit med om handläggningen af detta ärende i Utskot¬
tet och jag sökte hvad på mig ankom att framhålla skäl för
framgången af Motionärernas förslag, men jag och liktänkande
rönte allt för stort motstånd för att kunna vinna hvad vi ön¬
skade och det mest frän Ledamöter inom Utskottet af Hög ¬
kyrkans män och från motinärernes hemorter. Man ordade
om liturgien, den hätdvunna seden, den stora vådan att vid¬
taga förändringar deri och Gud vet allt hvad man icke ta¬
lade om. Jag ser gerna att Ståndet återremitterar ärendet!,
ty då får roan i Utskottet se, att vi haft skäl för våra yr¬
kanden derstädes.»
Mats Persson från Stockholms, Olof Persson från Gefl¬
eborgs och Jan Andersson från Stora Kopparbergs Län in¬
stämde.
Per Nilsson från Malmöhus Län: »Jagar af samma tanka,
sorn föregående talare och vill gerna hafva återremiss på Be¬
tänkandet för den händelse man djonedelst kunde vinna nå¬
got. Besynnerligt förefaller det mig, att man icke vill i detta
fall tillåta prest och församling att handla, som deni för godt
svnes, utan i stället vill ställa dem under förmynderskap.»
Härmed förenade sig Johan Persson från Upsala, Lönn
från Jönköpings, Falle från Skaraborgs och Johannes Nils¬
son Götheborgs och Bohus Län.
A. W. Uhr från Nerikes Län: »I Utskottet har äfven
jag gjort hvad jag kunnat för att åstadkomma framgång ät
motionärernas förslag, men blott ett enda skäl har antagits
såsom giltigt och derför orsakat den modifikation i författnin¬
garna, som Utskottets förslag afser. Detta skäl var att pre-
sten, då den vore ensam hade svårt för att kunna blifva del¬
aktig af den heliga måltiden. Jag korn under öfverläggnin-
Den 1 Februari.
213
gen att fråga någon af motsidans kampar om, då nattvards¬
gång sker midt i veckan, den då icke skulle följa omedelbart
pä skriftermålet. Härtill svarades, att sådant vore icke för¬
bjudet och alltså tillåtet, men icke om Söndagen, emedan det
vore i lag förbjudet och handboken tinge ändras in. m. I
likhet med Lundahl önskar jag ock Betänkandets återremi-
terande.»
Nils Olsson från Malmöhus Län: »Det är beklagligt att
Skånska presterskapet skall vara emot mitt och Niis Svens¬
sons billiga förslag, men det är likt detsamma. Det gläder
mig deremot att höra Ståndet, som det synes, enhälligt gilla
våra åsigter. Jag afslår Betänkandet.»
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Jag
yrkade bifall till Betänkandet, emedan jag icke trodde att
sädane förhållanden kunde finnas till, som bär nu blifvit otu¬
na nida. I min hemort har man redan för 20 år sedan haft
den plägseden att begå nattvarden omedelbart efter skrifter¬
målet och hvarje Söndag eger nattvardsgång rum. Sedan jag
nu hört huru det tillgår på andra håll yrkar ock jag på Be¬
tänkandets återremitterande.»
Sven Rosenberg: »Då jag nu börjar, med föranledande af
likussionens gång, få hopp om att Betänkandet kan blifva
förifrån återremitteradt, så vill jag lemna några ytterligare
upplysningar i ämnet till dem jag redan gifvit. I min hem¬
bygd bar det ända ifrån min barndom varit vanligt att natt¬
varden utdelats strax efter skriftermålet, utom vid det tillfälle,
då nattvardsungdomen skall första gången gå till skrift: men
under sednare tider har Mormonism, Baptism och andra sek¬
ter orsakat en oro i sinnena. Detta har bragt Consistorium
på den tanken att söka göra något i reformväg. Deraf or¬
sakades åter ett allvarligt circulär att nattvardsgången skall
ega rum i enlighet med kyrkolagens föreskrift. Vidare fick
inan påbud att man ej finge sjunga på annat sätt än efter
Haeffners Choralbok, m. in. Jag får äfven göra Ståndsbrö-
derno uppmärksamme derpå att presterna i Lunds Stift äro så
fåtaliga, så att de ofta få dupplera ja tripplera hvarandra. De
få nemligen hålla 2 å 3 predikningar hvarje Söndag och der¬
igenom skall man naturligtvis blifva snarare uttröttad, än dä
man blott håller en gudstjenst och der blott finnes en kyrka
i pastoratet. Jag fortfar att yrka återremiss.»
Lundahl: Någon har sagt att Consistorium icke har att
göra med den kyrkliga ordningen. Emot detta påstående
protesterar jag, ty det är just Consistorii pligt att se til! det
en sådan ordning tillbörligen uppehälles.
214
Den I Februari.
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Jag har vis¬
serligen icke i förevarande fäll att beklaga mig så sorn Skä-.
Bingarne synes vara berättigade till, meri jag kan icke annat
än förundra mig deröfver att man ej blott vili ställa försam-,
‘hogarne under förmynderskap utan äfven förhindra prester.
skåpet att i afseende ä tiden fritt bestämma rörande nåde-.
medlens bruk. Man talar om att en oro sväfvar genom tiden.
Ja väll men denna upphör icke utan snarare frodas genom
tillkomsten af dylika förslag, som det Utskottet nu lemnat
Jag ser intet ondt deri att det blifver öfverlemnadt genom
lag, sanctionerad af Konung och Ständer, åt prest och för-,
samling att öfverenskomma om tiden för nattvardsgången och
jag instämmer förthy med detri, som yrka Betänkandets åter-,
remitterande. Någon anmälan hos Domkapitlet, sorn här är
föreslagen anser jag icke heller vara nödig, ty det är först
då tid att göra anmälan i Domkapitel då öfverträdelse af ut¬
färdad författning sker och så mycket förtroende tili prester-
skåpet bör man ega att man anser deni handla författnings-
enligt.»
Smedberg. från Elfsborgs, Erik Olsson från Nerikefe
och Erik Christensson från Götheborgs och Bohus Liin
instämde.
Uhr: »Jag vill endast lemna Rosenberg den upplysning
att det var ganska väl bekant i Utskottet att man i Skäne
begick nattvarden omedelbart efter skriftermålet, men det be-'
striddes icke heller att åtal aldrig för en dylik öfverträdelse
af kyrkolagen egt rum. Besynnerligt är det att man vill bi¬
behålla en lag, som man icke vill strängt handhafva. Jag
hoppas att en härstädes allmänt uttalad önskan om åtterre-
miss på under diskussionen uppgifne skäl skall vara helsosam
och af verkande kraft i Utskottet vid förnyad handläggning
af frågan.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Jag skulle ej
åter begärt ordet, derest icke Lundahl uppträdt och talatom
Domkapitlens tillsyn öfver kyrkoordningen m. m. Denna
Domkapitlens rätt har jag icke heller bestridt men jag ifrar
för att ej samvetstvång skall vara på folket och att man icke
skall ställa så till att de för en nattvardsgång risquera lif och
helsa.»
Sedan Nils Svensson härefter på gifven anledning för¬
klarat sig återtaga den delen af sitt förslag, som afsåg an¬
mälan hos Domkapitlet, om ingången öfverenskommelse mel¬
lan pastor och församlingsboer i afseende å tiden för natt¬
vardsgången och diskussionen förklarats slutad, framställde
Talmannen proposition på bifall till det nu föredragna Be¬
tänkandet, hvilken proposition med nej besvarades. Uppå för-
Den i Februari.
215
hyad proposition beslöt Ståndet att återremittera Betänkandet
pied det förklarande att Rikets Ständer måtte för sin del be¬
sluta utfärdandet af en författning, hvarigenom stadgas, att,
då i någon församling pastor och församlingsboerne derom
öfverenskomma, den Heliga Nattvarden må omedelbart efter
skriftermålet och före den allmänna Högmessogudstjensten
utdelas.
§ 6.
Till bordläggning första gången ''anmäl tes: Konstitutions¬
utskottets Memorial N:o 4 samt Allmänna Besvärs och Eko¬
nomi-Utskottets Betänkanden N:o 25 till och med 27.
§ 7.
Lades till handlingarne ankomne Protokolls-Utdrag från
Tällofliga Borgareståndet N:ris 146—150.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut Supra.
In Edem
l\. A. Fröman.
Den 4 Februari.
Plenum kl. lO f ni.
§ I-
Protokollet för den 14 December nästlidet år justerades
deh godkändes.
§ 2.
Då nu ånyo föredrogs Konstitutions-Utskottets, sedan
den 1 i denna månad på bordet hvilande, Memorial N:o 4,
med utlåtande, angående Talmannens i Borgare-Ståndet väg¬
ran af’ proposition på en inom Ståndet framställd anmärkning
emot en ledamots behörighet att vara Riksdagsman, begärdes
ordet af nedannämnde ledamöter, hvilka yttrade:
216
Den 4 Februari.
Bjerkander från Skaraborgs Län: »Det svar, sorn'Kon--
stitutions-Utskottet i denna fråga afgifvit, förefaller mig be-»
synnerligt; ty mig sj'nes, som skulle Utskottet äfven hafva
bordt meddela utlåtande, huruvida den emot Herr Wallen^,
bergs riksdagsmanna-behörighet framställda anmärkning fö{-
sent framkommit, men Utskottet sager sig icke ega befogen-j-
het att öfver berörde inkast afgifva yttrande, enär Utskottet
endast har att ingå i pröfning af den fråga, hvarå Talman-
nen vägrat proposition och hvarom stridighet i åsigter funnit:;
emellan honom och Ståndet. Den åsigt, Utskottet sålunda
uttalat i afseende på den omständigheten, huruvida denni
fråga blifvit i behörig tid vackt, anser jag icke vara rigtig,
enär den står i står i strid med 56 § Riksdogs-Ordningen. Att
frågor, som förut blifvit af Högsta Domstolen pröfvade ocri
afgjorda, skola ånyo kunna upptagas, är oformligt och utgör
ett farligt prejudikat, ty vid påföljande Hiksdagar kan det
möjligen inträffa, att man börjar i flera Stånd med sådana
utvoteringar, som under denna Riksdag blifvit försökta i Bor¬
gare-Ståndet. Jag yrkar alltså återremiss, ty, enligt 55 § Riksj-
dags-Ordningen, åligger det Konstitutions-Utskottetj att yttra
sig öfver frågan i hela dess vidd samt om densammas störrie
eller mindre giltighet.»
Mengel från Upsala Län: »Såsom Utlåtandet utvisar, har
Utskottet ställt sig Borgare-Ståndets beslut till efterrättelsfe,
och då Utlåtandet egentligen är ett svar till Borgare-Ståndet
samt innehåller ett utslag uti en tvist emellan nämnde Stånd
och dess Talman, tror jag en återremiss af Utlåtandet icke
böra eller kunna beslutas, försiggå och verkställas af nägöt
annat Stånd, än Borgare-Ståndet. Härförutan vill jag fästa
uppmärksamheten derpå, att Utskottet i denna och likartade
frågor har beslutande rätt, så att, ehvad frågan återremitte¬
ras eller icke, Utskottet sannolikt icke lemnar annat svar, än
det redan afgifvit. Utskottet har fullkomligt utredt frågan och
underkänt Talmannens åtgärd, hvarföre jag anser den här
påyrkade ålerremissen vara obehöflig och utan ändamål.»
Med Mengel instämde Johan Pehrsson från Upsala, Lars
Magnus Knutsson från Östergöthlands, Isoz från Stockholms,
Erik Olsson fran Nerikes, Anders Eriksson och Johannes
Andersson från Elfsborgs, Pehr Nilsson från Malmöhus, förre
v. Talmannen Pehr Eriksson från Vermlands och Lars Olsson
från Kopparbergs Län med flera Ledamöter.
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Då förste talaren upp¬
trädde, föreställde jag mig, att han blott skulle vilja fram¬
säga sin mening i sjelfva saken, men då han nu yrkat åter¬
remiss, vijl jag fästa uppmärksamheten derpå, att Ståndet kan
Den 4 Februari.
217
■hvarken bifalla eller afslå hvad sorn blifvit åtgjordt af Kon-
stitutions-Utskottet, sorn är högsta instansen.»
Anders Gudmundsson frän Hallands, Falk från Skara¬
borgs, samt Pehr Pehrsson och Olof Olofsson i Gersheden
frän Vermlands Län instämde.
Sedan Talmannen tillkännagifva, att han, i anseende till
frågans beskaffenhet, icke ansåg sig kunna framställa propo¬
sition på återremiss, blef, efter det diskussionen förklarats
fulländad, ifrågavarande Memorial lagdt till handling arne.
§ 3.
Föredrogs ånvo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottets, den 1 i denna månad bordlagda, Betänkande N:o 25,
i anledning af väckt motion om befrielse för Rikets stapel¬
städer frän åliggandet att årligen införa och på ständigt upp¬
lag hålla vissa qvantiteter salt; och yttrade, med anledning
af detta Betänkande :
Bjerkander från Skaraborgs Län: »Ehuru jag måhända
blifver ensam om min åsigt äfven i denna fråga, anser jag
mig likväl böra gifva min mening tillkänna. Jag tycker så¬
ledes, att hvarje stad bör ega rätt att införskrifva salt, ty den
fria konkurrensen är alltid nyttig och åstadkommer åtmin¬
stone det goda, att varan erhålles för lägre pris. Att sta¬
pelstädernas skyldighet till saltinförsel fortfarande qvarstår,
kan väl vara i sin ordning, men äfven andra städer böra vara
berättigade att till riket införa salt. Jag yrkar således åter¬
remiss.»
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Jag skall icke
^vidlyftigt orda i denna fråga, ehuru den är ganska vigtig,
men jag vill dock gifva tillkänna, det jag anser, att, så länge
införseltull skall erläggas för salt och nämnda vara endast får
lossas i städerna, hvilket naturligtvis icke så obetydligt bi¬
drager till varans fördyrande, stapelstädernas skyldighet att
Ihälla saltupplag bör qvarstå.»
Pehr Mattsson från Vester-Norrlands och Lagergren frän
'Gottlands Län instämde.
Mengel: »I denna, likasom i alla andra‘handelsfrågor, bör
hvar och en få sköta sig sjelf, och jag håller före, att det
är lika befängdt, om man föreskrifver, det stapelstädernas
handlande skola hålla upplag af salt, som om man påbjuder,
att de ovillkorligen skola vara försedda med kaffe och socker.
Den, som är klok köpman, ser nog till, att han är försedd
med varor, som hafva åtgång, och då salt är en nödvändig¬
hetsartikel, behöfver man icke frukta, att köpmännen icke
förse sig dermed. Då förhållandet är sådant, så blifver det
218
Deri 4 Februari.
ock öfverflödigt att föreskrifva import af vissa qvantiteter salt
årligen, ty följden af en sådan föreskrift blifver endast derr
att mari till landet införer för mycket af den varan. Under.
Carl XII:s tid bestämdes det, huru mycket salt hvar och erj
skulle vara berättigad att köpa, men nu äro tiderna förän4
drade, och om författningen om införsel af vissa qvantiteteij
salt årligen var ändamålsenlig och nyttig på den tid, deij
utgafs, så är den dock nu alldeles öfverflödig.”
Med Mengel instämde Nettelbladt och Isoz från Stock¬
holms, Söderholtz från Södermanlands och Rosenberg från
Christianstads Län.
Nyqvist: ”Jag har icke begärt ordet för att motsätta mia
detta Betänkande, utan för att fästa Bjerkanders uppmärk¬
samhet derpå, att det icke finnes förbud för den ene ellet
den andre att införa salt, vid hvilket förhållande jag ansel
hans anmärkning emot Betänkandet böra förfalla.”
Jöns Pehrsson från Blekinge: »Såsom man af Betänkan¬
det inhemtar, är det endast städerna Carlshamn, Luleå, Piteå,
Vestervik, Visby och Ystad, hvilka det, enligt Kongl. Kun-i
görelsen den 7 April 1841, åligger att hålla ett ständigt salt-j
upplag af tillsammans 1702 tunnor. Detta åliggande ansågij
inom Utskottet icke tjena till något gagn, enär det föreskrift
na salt-upplaget, i förhållande till behofvet, utgör en alltfoi
obetydlig qvantitet, för att kunna betraktas såsom något verk-,
samt skydd mot befarad brist, till följd hvaraf och då endasj
några få städer hafva denna skyldighet sig ålagd, Utskottet
ansåg dem böra derifrån befrias, men deremot borde denj
genom ofvannämnda Kongl. Kungörelse, städerna ålagda im-l
portskyldighet af 84,000 tunnor salt årligen bibehållas. Jag|
tror, att Bjerkander icke rätt förstått ifrågavarande Betänkan-,
de, hvilket jag för min del godkänner.»
Hedström från Vester-Norriands Län: »Jag är före-,
kommen af Jöns Pehrsson och förstår icke Bjerkanders mening,
enär icke någon stad är oberättigad att införa salt. Hvad Uti
skottet i denna fråga föreslagit anser jag vara rigtigt och god-),
känner alltså detsmma.»
Östman: »Den författning, som blifvit utfärdad, angående
införsel och upplag af vissa qvantiteter salt, hade helt annat
syfte, än att bereda köpmannen rättighet att handla med denn%
vara. Orsaken till föreskriften härom får, enligt mitt förme-.
nande, sökas deri, att, i händelse krig skulle uppkomma, landet
icke skulle blifva utstäldt för brist på salt, och jag tror, at|
ehuru vi åtnjutit en långvarig fred och icke heller nu syna*)
hafva att befara något fredsbrott, eller blockad af våra hamnar,
vi böra i denna fråga gå försigtigt tillväga. Om Ståndet vill]
Dea 4 Februari.
219
bifalla Betänkandet, har jag icke något deremot, men jag har
velat hafva till protokollet anmärkt, att jag afslår detsamma,
icke för att skydda någons monopolium, utan af förlåtlig för¬
sigtighet. »
Nils Larsson: »Hvad man än må förebrå Utskottet, icke
bör man beskylla det för, att i denna fråga hafva gått för
långt, ty om man besinnar, huru stort saltbehofvet i vårt land
är, jemfördt med den städerna ålagda import-skyldighet, då
kan man göra sig något begrepp om, hvad de nu gällande
föreskrifterna i detta afseende betyda. Om man antager, att
landets befolkning behöfver 250,000 tunnor salt och köpmän¬
nen i 6 städer äro förbundna att hålla ett ständigt salt-upplag
af 1702 tunnor, sä uppkommer ju en brist af 248,300 tunnor,
men då vi derjemte veta, att hit till Sverige under vanliga
förhållanden importeras 300,000 tunnor salt årligen, finner jag,
för min del, icke någon våda, att stadganderna uti ofvan åbe¬
ropade Kungörelse borttagas. Jag skulle heldre vilja klandra
Utskottet för sin återhållsamhet, meri för att ej åstadkomma
vidare bråk, godkänner jag Betänkandet, sådant det nu är.»
Byström från Jemtlands, Lindström och Nyström från
Vesterbottens, Johannes Nilsson och Holmlin från Göthe¬
borgs och Bohus, Nils Svensson från Christiantads samt Nils
Olsson från Malmöhus Län m. fl. instämde.
A. W. Uhr från Nerikes Län: »Med anledning af Men-
gels yttrande, hvaraf jag icke kunde sluta annat, än att hau
[tror skyldigheten för vissa städer, att hålla ständigt salt-uplag,
skall, enligt Utskottets förslag, äfven för framtiden bibehållas,
har jag begärt ordet, för att upplysa, att Utskottet i momentet
3 af detta Betänkande, föreslagit borttagande af nämnde skyl¬
dighet. Deremot har Utskottet tillstyrkt, hvad äfven jag gillar,
att städernas nuvarande skyIdighet, att importera så stort qvan¬
tum salt, som ungefärligen motsvarar en tredjedel af iandets
behof, bör qvarstå, ocb jag anser det ingalunda vara något
onus för städernas köpmän, men deremot utgöra en säkerhet
för folket, att åtminstone så stort qvantum af denna nödvän¬
dighetsvara varder till landet införd.»
Olof Nilsson från Vesterbottens, Öbom från Norrbottens,
Anders Andersson från Kopparbergs, Urik Olsson och Olof
Larsson frän Nerikes, Gustaf Johansson och Johannes Pet¬
tersson från Kronobergs, Lars Ersson från Södermanlands och
Sven Gustaf Johansson från Jönköpings Län instämde.
Bjerkander: »Af hvad som här blifvit yttradt emot mitt
anförande, föranlåtes jag antaga, att Ståndet icke rätt uppfat¬
tat min mening. Motionären har föreslagit, att hvarje stad
skulle berättigas att införskrifva och anskaffa salt på sätt, som
220
Den 4 Februari.
lämpligast ansågs, men Utskottet har afslagit denna framställ-■
ning, hvilket jag för min del icke anser vara rätt. På de skäl,
som Herr Silfverstolpe uti sin, utlåtandet bifogade, reservation
anfört, yrkar jag, att köpmännen i hvarje stad matte berättiga:5
införskrifva så stort qvantum salt, som de behaga.»
Lundahl: »Den talare, som klandrat ifrågavarande Be ¬
tänkande, tror jag nu hafva fått sådana upplysningar, med hvilka
han bör vara tillfredsställd. Dessutom är frågan af så rings,
värde, att man åtminstone i Utskottet icke velat mycket bråka
med densamma, och enär jag hyser samma åsigt samt dä Ut-■
skottet uti momentet 2 af Betänkandet, i afseende på motio-
närens framställning, att hvarje stad i Riket måtte medgifva:;
rättighet att, efter omständigheterna, förskaffa sig sitt saltbeho f
antingen från in- eller utrikes ort, hemställt, att, enär vid det
förhållande, att varan ovilkorligen måste från utländsk ort in->
förskaffas, det icke torde anses lämpligt att ikläda stapelstä--
derna gemensam ansvarighet för import af den bestämda qvan-•
titeten salt samt hufvudsakligen de städer, hvilka idka en be¬
tydligare utrikes handel, hafva åliggande att införa salt från
utlandet, motionen icke måtte till någon åtgärd föranleda, för-•
anlåtes jag nu påyrka godkännande af Betänkandet.»
Mengel: »Mig förefaller det så, som hvarken Utskotte;
eller Lundahl tänkt så noga på saken, ty, enligt min åsigt,
skulle Utskottet hafva handlat bäst, om det föreslagit, det stä¬
derna borde befrias från den dem nu åliggande skyldigheten,
att årligen importera eft visst qvantum salt. Om städernas
köpmän äro så dåliga i omtankan om sina affärer, att de för¬
summa att förse sig med en sådan nödvändighetsvara, som
salt, så vore det högst beklagligt, men jag tror dem nog vara
mera måna om sitt eget bästa, än att de uraktlåta förse sig
med varor, som alla menniskor behöfva och å hvilka de kunna
hafva fiirtjenst. När den författning, som ålägger stapelstä¬
derna att årligen införskrifva vissa qvantiteter salt, utfärdades,
var kommunikationen, isynnerhet åt de Norrländska orterna,
mycket sämre, än den nu är. Stadgandet, att hvarje stapel¬
stad skall från utlandet årligen importera salt, är mycket obil¬
ligt, ty då, såsom det ofta inträffar, flera fartyg, som tillhöra
samma stad, på höstarna hemkomma med salt och till nämnde
stad således införes tte gånger sa mycket, som der och i
trakten deromkring på eft år kan konsumeras, är det ju all¬
deles orimligt, att salt icke skall från den staden få föryttras
till en annan, som på sådant sätt kunde fullgöra den föreskrifna
saltinförsels-skyldigheten. Mycket billigt är det oek, att, dä de
flesta städer äro befriade från skyldigheten att årligen impor¬
tera salt, de öfrige, som ännu hafva nämnde skyldighet, der-
Dan i Februari.
221
[ifrån frikallas, fy om man t. ex. tänker sig förhållandet emellan
kommunikationen på Norrland vid den tid, då 1841 års Kongl.
[Kungörelse utfärdades, och närvarande tid, skall man finna en
särdeles stor skillnad. Om denna skyldighet kan anses billig
fich böra fortfarande qvarstå, så skulle man på samma grund
Ipöra föreskrifva stapelstädernas köpmän, att förse sig med sill
åller kaffe och socker. På grund af hvad jag sålunda anfört,
.skulle jag helst hafva sett, att Utskottet tillstyrkt bifall till hvad
Herr Carlsson i sin motion föreslagit.»
Olof Nilsson från Vesterbottens Län: »Lika som stä¬
dernas privilegier böra hållas i helgd, likaså bör ock den dem,-
igenom 1841 års Kongl. Kungörelse, ålagda skyldighet, att hålla
ifalt-upplag, qvarstå.»
Uhr: »Genom förslaget uti 2:dra momentet, har Utskottet
velat förekomma förblandning af stapelstäder. Hvad Mengel
yttrat derom, att en stad under loppet af ett år kan inför¬
skrifva långt större qvantum salt, än der kan förbrukas, är väl
sant, men om icke den nu, för stapelstäderna i allmänhet gäl-
lnnée föreskrift, i afseende pä saltimporten, qvarstår, så kan
inan tänka sig möjligheten deraf, att en stad sålde salt tillen
a nnan och denna äter til! en tredje och sä vidare, hvilket skulle
Lafva till påföljd, att mindre qvantum salt, än be höfligt är, till
liiket blefve infördt. Mengel har ock yttrat, att salt till största
relen hit till Riket införes såsom barlast, och äfven det är
sant, ty hvar och en vet säkert, att icke någon sänder sina fartyg
till utlandet endast för att hemta salt, emedan det icke lärer
vara mycket lönande, men just den omständigheten kräfver,
att stadernas skyldighet att årligen införa ett visst qvantum
af salt, bör qvarstå, till följd hvaraf jag godkänner Betän¬
kandet.»
Jöns Pehrsson:, »Af samma skäl som föregående talare,
vill äfven jag, att städernas importskyldighet af salt må qvar¬
stå, men deremot anser jag, att salthandeln städerna emellan
icke bör vara förbjuden. Att ålägga städerna gemensam an¬
svarighet i afseende på salt-importen, går icke an, och skulle
föranleda till stora vådor i framtiden, till följd hvaraf jag tror
4et vara klokast, att bifalla hvad Utskottet föreslagit.»
I Anders Trulsson från Blekinge och Anders Andersson
från Vermlands Län instämde.
Hedström: »Det skulle väl icke vara vådligt att bifalla
hvad motionären föreslagit i afseende på städernas skyldighet
att importera salt, men jag har dock i Utskottet biträdt Ut¬
skottets förslag, enär jag icke kan finna den städerna nu ålagda
import-skyldigheten utgöra något onus för dem. Då gyn¬
222
Oen 4 Februari.
nande konjunkturer inträffat i frakthandel n). m,, så har inärj
sett, luiru saltpriserna höjts flera R:dr på tunnan.»
Nyqvist: »Med anledning deraf, att någon föregående
talare yttrat, att det kan vara likgiltigt, om städernas skyll-
dighet att importera salt, qvarstår eller icke, vill jag påminn^,
om hvad sorn inträffade år 1854, då köpmännen funno sin fört-
del uti att hafva sina fartyg sysselsatta med fraktfart i utlanj-
det, att nemligen, en tunna salt då kostade 22 R:dr här i
Stockholm. 1 staden Trosa, der det finnes endast en handl
lande, såldes en tunna salt för 5 R:dr lägre pris, än i Stockl
holm. Vi höra alltså icke flir lättsinnigt behandla denna fråga,
likasom man icke bör jemföra salt, hvilket alla menniskor be¬
höfva, med kaffe eller socker, hvilka varor man utan svårig¬
het kan undvara.»
Johan Petter Andersson från Elfsborgs Län instämde.
Lundahl: »Har bar blifvit uttalat mycken sälta, mendet
kan icke vara så underligt, då här är fråga om salt, och dess¬
utom kom den från ett håll, hvarest man är van att finna der.
Jag vill emellertid upplysa derom, att Utskottet ansett stä¬
dernas skyldighet att importera salt böra bibehållas, enär
denna skyldighet icke förorsakar dem något mehn eller olä¬
genhet, och då dessutom, såsom Hedström rigtigt anmärk:,
tider kunna komma, då köpmannen tinner det fördelaktigars
att låta sina fartyg gå med frakter mellan utländska handels¬
platser, än att beordra dem hem med salt, anser jag att vi
böra godkänna hvad Utskottet föreslagit.»
Nils Svensson från Blekinge Län: »Uti denna fråga hur
redan blifvit alltför vidlyftigt ordadt, men som jag är ledamot
af det Utskott, sorn behandlat frågan, anser jag mig böra yttria
några ord samt upplysa, att hvarje punkt af detta Betänkande
blifvit serskildt behandlad och tagen i öfvervägande. Då ma|n
vet, att fartyg med större vinst och fördel kunna sysselsättas mejd
fraktfart eller hemförande af andra varor, än salt, hvilket dess¬
utom är en sådan vara, som, om den får ligga magasinerad
under en längre tid, smulter ihop samt då dessutom endast
några få städer hafva sig ålagdt att hafva ständigt salt-upplag,
anserjag det vara bäst alt godkänna Betänkandet i sin helhet,»
Mengel: »Vid förra Riksdagen var det vanligt, att få på
moppe, om man motsatte sig hvad Sfats-Utskoftet föreslagit
eller tillstyrkt, och vid denna Riksdag synes det vara leda¬
möterna af Ekonomi-Utskottet, som vilja följa samma praxis.
Sådant kan vara rätt, ty örn man på det sättet turar om, så
får icke någon anledning till klagan. Det är ganska naturligt,
»tt hvar och en söker försvara sitt verk, men om Konstitutions¬
utskottet, af hvilket jag är ledamot, i sinom tid får anmärk-
Den 4 Februari.
223
ningar emot sina Betänkanden, måste jag, om det ock skulle
vara påkostande, icke illa upptaga dem. 1 afseende på detta
Betänkande förefaller det mig, som Ekonomi-Utskottet skulle
hafva tänkt på samma sätt, som en gammal bekant, för hvilken
jag under sista Riksdagen tillkännagaf min förvåning öfver nå¬
got då fattadt beslut, yttrade: »Nej min vän, det går icke
pn att göra allt pä en gång, ty om hvarje nyttig reform ge¬
nast går igenom, så behöfvss icke Riksdagar så ofta.» Istället
för att godkänna hela förslaget, bör man således gilla endast
dn liten del deraf. Emellertid vill jag nu godkänna det ifrå¬
gavarande Betänkandet i sin helhet under den förhoppnin¬
gen, att Usta punkten af detsamma vid nästa Riksdag och
2:dra punkten vid derpåföljande Riksdag antagas, då man
slutligen skall förvåna sig deröfver, att icke de nu väckta för¬
slagen blefvo på en gång antagna och godkända.»
Lagergren från Gottland: »Oaktadt jag hört, att de fleste
jdlja godkänna detta Betänkande, kan jag dock för min del
icke göra det. Väl kan det vara sannt, att det föreskrifna
saltupplnget är ringa och otillräckligt, men något är dock
Bättre än intet, och om krig skulle inträffa samt våra ham¬
nar i Östersjön till följd deraf blifva blockerade, skulle man
sannolikt vara ganska belåten att veta sig hafva åtminstone
r ågot salt att tillgå. Jag påminner mig ganska väl, att då
inder år 1854 saltet här i Stockholm gälde 4 å 4|- Riksda¬
lar tunnan, kostade det i Wisby 16 Riksdaler och man var än¬
dock glad att kunna fä det. För min del kan jag således
icke godkänna Betänkandet, åtminstone i hvad det angår
städernas skyldighet att hålla upplag af salt.»
Nyqvist: »Elt gammalt ordspråk säger: »vanan är den
andra naturen», och detta ordspråk kan äfven tillämpas här.
Vi hafva oss bekant, att från långliga tider tillbaka alltid fun-
nSts någon rolighetsmakare inom Ståndet, och vid förra Riks¬
dagen räknade man tvänne, af hvilka den ene ännu finnes
q^ar, hvilken fortfarande vill förskaffa sig nöje på Ståndets
bekostnad. Jag har endast velat säga detta och vill nu icke
vidare uppträda emot honom, emedan han måhända då skulle
blifva missbelåten.»
Mengel: »Jag har icke kunnat föreställa mig, att man
uii en så ringa fråga, som denna, skulle vara så allvarsam
och jag får förklara, att, om jag kan tjena med så litet, äf¬
ven jag vill vara det, men att taga saken så hett, som åt¬
skilliga gjort, anser jag vara obehöfligt.»
Lundahl: »Jag vill endast förklara, att jag nu är nöjd,
sedan Mengel sjelf inedgifvit, att denna fråga är obetydlig,
sorn såledas gatt in uppå hvad jag förut yttrat.»
224
Dea 4 Februari.
hagergren: »Jag vill godkänna 1 och 2 punkterna
men afslå den 3:dje, sorn handlar om saltupplaget.»
Erik Hansson från Gefleborgs Län: »Jag vill så myc¬
ket heldre godkänna Betänkandet i sin lieIhet, som det blif¬
vit inom Utskottet upplyst, att under de tider, då Stockholm
äfven var skyldigt hälla saltupplag, det varit så stort och gam¬
malt, att ingen visste hvem som egde saltet, hvilket slutligen
icke kunde användas annorledes, än åt kreatur.»
Diskussionen var fulländad, hvarefter ifrågavarande Bej-
tänkande, uppå derom af Talmannen framställd proposition,
blef i sin helhet af Ståndet godkändt.
Lagergren från Gottland förbehöll sig rätt, att i nasti
plenum inkomma med motion, om åläggande för staden Wisby,
att hålla stäudigt upplag af salt.
§ 4
Föredrogos ånyo och godkändes Allmänna Besvärs
och Ekonomi-Utskottets Betänkanden N:o 26, i anledning af
väckt motion orri tillämpning af decimal-systemet vid inde]
ning och uppmätning af landsvägarna i riket; och N:o 27, i
fråga om rättighet för skolorna inom Lunds stift att demitte¬
ra ynglingar till universiteten.
§ 5.
Till Stats-Utskottet remitterades Kongl. Maj:ts nådiga
Propositioner:
l:o i anledning af väckt fråga om ändring utaf den för
Vester- och Norrbottens Län gällande skattiäggnings-mc-
thod; och
2:o om öfverlåtande af ett stycke mark från Eskilstuna
Kungsladugård till egaren af Eskilstuna mekaniska verkstad
Theofron Munktell, såsom byggnadstomt för arbetarebostädejr.
§ 6.
Till bordläggning första gängen anmäldes:
Stats-Utskottets Utlåtanden N:ris 47—52, samt
Bevillnings-Utskottets Betänkanden N:ris 13—16.
§ 7.
Nedannämnde från resp. Med-Stånden ankomna proto¬
kolls-utdrag föredrogos och lades till handlingarna, nemligen
från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:o 138:
Högvördiga Preste-Ståndet N:ris 154—161;
Vällofl. Borgare-Ståndet N:ris 151—156.
Deli 4 Februari.
22o
s
§ 8-
Uppå derom gjord begäran, beviljade Ståndet Anders
Andersson från Kopparbergs Liin 3 veckors ledighet från
Kiksdagsgoromålen, att beräknas från den 15 i denna månad.
§ 9-
Johannes Andersson från Elfsborgs Län fick på begä¬
ran ordet och uppläste följande motion:
»IM jäg för någon tid sedan, uti detta ärade Stånd väckte
motion om inköp för Statens räkning, utaf ett af Häradshöf¬
dingen J. A. Thurgren utgifvet arbete, angående Svenska pre¬
sterskapets rättigheter af församlingarnas medlemmar, kunde
jag icke föreställa mig, att jag ånyo skulle tinna mig föran¬
låten att upptaga denna fråga; men sorn det nu mera, sedan
dess, blifvit för mig bekant, att nämnde arbete har blifvit gran¬
skad t och godkändtj och Kongl. Mäj:t funnit skäligt att till
författaren lemna gratifikation; således mäste detta arbete vara
ajf stor vigt för hela landet, helst snart sagdt h va rend a med¬
borgare är i mer och mindre mån skattskyldig till prester-
ilkapet och således behöfver känna hvad han tjll detsamma
sjkali betala.
Vid sådant förhållande och dä Staten tillförene haft för
d och inköpt allmänt nyttiga arbeten, såsom: Läsning för
folket, Stadgande rörande rotehållare och soldaten, m. fl., allt¬
så kan jag icke underlåta att oegennyttigt påstå, det ett stad¬
ande emellan lärare och åhörare kan vara lika nödvändigt
ch nyttigt, som emellan rotehållarne och soldaten. Jag tror
tt ett sådant arbete skulle blifva ganska välkommet för all-
ingen och våra kommittenter samt undanrödja många tvi-
er och rättegångar; och enär kostnaden härför blefve så
ojbefydlig för ett helt rike, får jag vördsamt föreslå:
att 2:ne exemplar utaf Häradshöfdingen Thurgrens
bok, benämnd: Stadgande rörande Svenska pre¬
sterskapets rättigheter, måtte af Staten inköpas, till
utdelning åt hvarje socken i Riket.
Med stöd och åberopande af 56 § Riksdags-Ordningen,
akhåller jag om remiss häraf till vederbörligt Utskott.»
j Denna motion blef på flera Ledamöters begäran bord¬
lagd.
§ 1°.
Per Nilsson från Malmöhus Län begärde ordet oifh yttra¬
de: »Uå Riksdagen redan fortgått 3:oe månader och dä förut
vanligt varit, att Ståndet vid den tid utsett fullmäktige i Bnn-
Ronde-St:s Prot. vid 1859—60 årtns Riksdag. IV. 15
226
Den 8 Februari.
ken och Riksgälds-kontoret med deras suppleanter saint di¬
rektörer vid lånekontoren i Götheborg, Malmo och Wisbj
tillika med deras suppleanter, hemställer jag, huruvida Stånde;
icke nu vill bestämma, att nämnde val varder företaget i
plenum den 11 i denna månad.»
Nils Larsson från Jemtlands Län instämde.
Sköldberg från Nerikes Län: »Jag anser val, att dettfi
val snart bör förrättas, men jag hemställer, om vi icke bör;
afvakta Talmans-konferensens beslut i afseende på föredraga
ningen af de i dag bordlagda Stats-Utskottets Utlåtanden, p4
det att något hinder icke måtte möta för valets företagande;
på den dag, som vi bestämma.»
Uppå af Talmannen framställd proposition beslöt Ståndet,
att till nästa plenum uppskjuta denna frågas vidare behandling.
§ ii.
Paul Fritz Mengel från Upsala Län undfick, uppå der¬
om gjord begäran, 14 dagars ledighet från Riksdagsgöromå.
len, att räknas från den 14 i denna månad.
Ståndet åtskiljdes kl. J till 1 eft. midd.
In fidem
N. A. Fröman.
Den (t Februari.
Plenum kl. iO f m.
§ 1.
I anseende till inträffadt jäfsförhållande för ordinarie Se¬
kreteraren, Intogs sekreterareplatsen af v. Sekreteraren, No¬
tarien hos Ståndet A. L. Frykholm, hvarefter föredrogos och
godkändes Expeditions-Utskottets förslag, N:o 24, till Rikets
Den 8 Februari.
227
Ständers förordnande för Häradshöfdingen, Riddaren af K.
N. 0. Carl Wester, att vara Rikets Ständer Justitie-Ombuds-
man: N:o 25, till Rikets Ständers förordnande för Advokat-
tiskalen Nils August Fröman, att vara Rikets Ständers.Justitie-
Ombudsmans suppleant; samt N:o 26, till Rikets Ständers un¬
derdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående val af Justitie¬
ombudsman och dess suppleant.
Sedan ordinarie Sekreteraren härefter intagit sin plats,
justerades och godkändes de hos Ståndet förda protokoll vid
sammanträdena den 28 nästlidne Januari och den 1 inneva¬
rande Februari månad.
f Talmannen tillkännagaf, att vid sist haline talmanskon¬
ferens man beslutat föreslå, det skulle föredragningen af Stats¬
utskottets Utlåtanden N:ris 47, 49 och 50, angående regle¬
ringen af utgifterna under Riks-Statens första, andra och tre¬
dje Hufvud-titlar, nästkommande lördag i Stånden begjmna,
äfvensom att, sedan gemensamt sammanträde nästkommande
nåändag försiggått i fråga om upptagande af lån till fortsät¬
tande af Statens jern vägsbyggnader, Banko-Utskottets Utlå¬
tande N:o 17, i anledning af väckta förslag erm bankovinstens
användande, samt om bankens deltagande i ett utländskt lån,
o*ih Stats-Utskottets Betänkande N:o 51. angående de för
fartsättningen af Statens jernvägsbyggnader erforderliga me¬
ri tels upplåning mot stats-obligationer ä utländskt mynt, skulle
Ojnsdagen den 15 i denna månad till behandling inom Riks-
Sstånden förekomma.
i Till hvad talmanskonferensen sålunda föreslagit lemnade
! Föredrogs Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 1, i anledning af
Kjongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse med öfverlemnande af förslag
till 2:ne årgångar nya predikotexter och till ny kyrkohandbok.
Efter uppläsandet af den del som rörde predikotexterna,
begärdes ordet af
Anders Gudmundsson från Hallands Län, som anförde:
»feörande denna fråga, som är af stor vigt, och hvarutinnan
allmogen med stor uppmärksamhet följer Bonde-Ståndets åt¬
in fidem
A. L. Frykholm
§ 3.
228
Den 8 Februari.
göranden, .vill jag yttra mig först i den del, som angar pre-
dikotexterne. Mången skall kanske önska antagandet af Ut¬
skottets förslag; men jag för min del hyser stor farhåga, att
i den brytningens tid, hvaruti vi i kyrkligt hänseende nu
lefva, införa alltför mångå nyheter i vår Svenska messa.
Skulle dock Ståndet vilja antaga Utskottets förslag, skall jag
ieke strängt sätta mig deremot, men anser försigtigast vara,
låta införandet af de föreslagna förändringarna fä bero på öf-
venskommelse mellan församligarna och deras själasörjare.
Den fria viljan, utan några tvingande band, bör här få afgöra
beslutet, helst Guds rena ord af ålder varit den käraste mjöl-,
ken för folket inom vårt älskade fosterland. Visserligen inne¬
fatta de nya texterna äfven Guds rena oförfalskade ord, meri
jag önskar att vårt beslut måtte lemna frihet åt de församl
lingar, sorn sådant, åstunda, att af dem begagna sig eller ickej
Blott detta vilkor antages, är det mig i öfrigt likgiltigt hvad
beslut Ståndet fattar.v
Häruti instämde Anders Persson och Ola Lasson frät.
Skåne, Johannes Andersson från Elfsborgs Län in. fl.
Sven Rosenberg från Christianstads Län: »Jag må pat
förhand bekänna, det jag icke är fullkomligt belåten med Ut¬
skottets förslag, oell det af det skäl, att, sedan man nu i 340
år inom vår Svenska kyrka predikat öfver vissa pensa, orri
jag så må uttrycka mig, det synes mig vara tid att nu nå^
got litet lossa på banden i detta hänseende. Afven jag kil¬
skär friheten, såsom den föregående talaren, men af dennÅ
anledning önskar jag äfven så få inskränkningar, som möjligt^
Jag skulle alltså vilja att, med bibehållande af vårt nuvarande
kyrkliga kalendarium, det stöde predikanten fritt, att utaip
gifven föreskrift välja sin predikotext, den lian för tillfället
funnit mest lämplig och passande. Detta är min åsigt ajf
saken; men jag vill icke hardt, hålla på den, då man re dara
synes vara rädd för så liten frihet, som den, att predikanten
skulle ega välja ett annat ämne, än det i Evangelii-bokeiji
upptagna. Men äfven härmed torde man något vinna, och),
för att begagna ett vulgärt uttryck, kanske man icke alitia
sökte i fjerdingen, utan någon gång framkom med något nytt!.
Derföre är jag icke egentligen emot förslaget, helst detsam ¬
ma undergått noggrann granskning från flera håll, och di|
urvalet skett med all sorgfällighet, torde förslaget vara sfi
godt, som man för tillfället kan erhålla det. Jag är ickfs
någon vän af det nu gängse predikosättet, ty, sedan man fått
tag i ett ingångs-språk, väljer man ett deremot mer eller
mindre svarande prediko-ämne, hvarefter man utvecklar oell
suart sagdt in infinitum sönderdelar detta. Bättre synes
i
Den 8 Februari. 229
mig då förfarandet i fordna dagar, då fader Luther och hans
medarbetare, vers efter vers genomgingo predikotexfen; och
jag önskar att man kunde återkomma til! den analytiska
methoden att tolka bibelordet. Ehuru jag godkänner försla¬
get, skulle jag dock vilja göra anmärkning mot de i 7:do
punkten, å pag. 25 i Utskottets Betänkande, förekommande or¬
den : ”inen att Rikets Stander deremot i underdånighet anse;
det de hittills i församlingen bruklige, till epistlarne och evan-
gelierne hörande kollekter och böner, må vid gudstjensteri
fortfarande bibehållas», ty vissa af dessa böner äro icke sär¬
deles lämplige, såsom exempel hvarpå jag vill framdraga, det
jag nyligen hörde en ogift prest framför altaret högtidligen
tacka Gud för det lian erhållit en from maka och goda barn,
samt vidare bedja Gud, det han måtte väl förlikas med sin
maka o. s. v. Sådant synes mig i allmänhet ej rätt lämpligt.
I enlighet med förslagets sista punkt, önskar jag väl att epi¬
stel och evangelium läsas framför altaret, men deremot, att
man icke behöföe hvarje helgedag afsjunga psalmen N:o 24,
ty detta skulle på längd blifva alltför enformigt. Jag anser
af vigt att bifalla förslaget, ty sedan en särskild Kommitté
varit nedsatt att uppgöra detsamma, vore ej rätt om det kas¬
serades, isynnerhet som genom antagande deraf alltid något
vunnes. Af denna anledning önskar jag äfven att Ståndet
matte temligen allmänt och enhälligt härom uttala sin mening.
Ofver förslaget till ny kyrko-handbok vill jag framdeles ut¬
tala min åsigt.»
Häruti instämde: Gustaf Johansson från Kronobergs Län,
ft. F, Gross och G- J. Svensén från Knlmar Län, Erik Ols¬
son och Olof Larsson från Nerikes Län, Per Tjernlund tran
Vester-Norrlands Län, Olof Lindström och Per Anton Ny¬
ström frän Vesterbottens Län, Josef Smedberg från Elfsborgs
Ljan, Lars Ersson från Södermanlands Län, Jan Andersson
fj-ån Kopparbergs Län, m. fl.
1 Sven Heurlin från Kronobergs Län: »För min enskilda
o el är det mig likgiltigt antingen förslaget antages eller för¬
hastas, men då jag tänker på den stora mängden, massan af
folket, som ej älskar alltför täta ändringar i salighetsläran, sä
Uppstå hos mig skrupler att obetingadt antaga detta förslag,
(bm härigenom ett framskridande på salighetens väg skulle
vinnas, vet jag icke, men att så ofta, som på sednare tider
skett, unnan för unnan. ombyta lagstiftning i dessa ämnen,
gillar jag icke. Det ä.r icke längre sedan än 1811, då nu
gillande texter bestämdes, och jag tror för min del att de
g jamia texterna äro lika uppbyggliga, som de nya, hvarförutan
folket äro vana vid de förenämnda, och således blott förvil-
1
t
I
230 Den S Februari:. j
leiser skulle genom antagande af de sednare uppstå. Ar
1819 utkom nya psalmboken, och snart ropar man måhända
på en ny sådan, såsom man länge gjort efter en ny bibel-
öfversättning. Genom dylika omskapningar hotar allting att
blifva ett sainelsurium, derunder presterna kunna begagna
tillfället att köpslaga om saligheten, hvartill frestelse, stark nog
som mig synes, ligger i deras nuvarande aflöningssätt. Man
bör vara försigtig vid tolkningen af Guds ord, och med tan*
ken fästad på våra efterkommande, är jag böjd att förkasta
hela detta opus. Jag önskar åtminstone, i likhet med Anders
Gudmundsson, att det må få bero på församlingarne sjelfvis,
huruvida de vilja antaga förslaget eller icke, och för egen
del är jag mycket vädd för allt det nyhetskram, som tillhö¬
rer vår, på nya oell oförsökta idéer sä rika tid.v
V. Talmannen Ola Svensson från Malmöhus Län: »Att
frågan är ganska vigtig, såsom rörande hela nationen i massa,
och att den derföre bör behandlas med all försigtighet, derom
äro vi alla ense. Hvad de nya prediko-texterna angår, som
redan äro af 2:ne Stånd antagne, synas de mig icke farliga
att godkänna, då allt hvad de innehålla, utgöres af bibelns
klara och rena ord. Hvad den föregående talaren derom an¬
fört, är alltför öfverdrifvet att förtjena afseende. På det icke
någon ny Kommitté i' denna fråga måtte behöfva tillsät¬
tas, önskar jag, lika med Anders Gudmundsson, att förslaget
måtte antagas med det vilkor, att det må bero på församlin-
ggrne att bestämma den tid, då de nya texterna må börja
att begagnas, hvarigenom man icke vidare vore bunden i
detta hänseende.»
Med Vice Talmannen förenade sig A. J. Sandstedt
från Jönköpings, Johan Pettersson från Kronobergs, 11. U
Isoz från Stockholms, Lars Gustaf Andersson frän Elfsborg^,
Liss Lars Olsson och Jan Andersson från Kopparbergs,
Nils Pettersson från Kalmar, Jöns Persson och Anders Trule¬
son från Blekinge, samt Erik Christensson från Götheborgs
och Bohus Län, m. fl.
Paul Andersson trän Jemtlands Län: »Då Rosenberg
uttalat min tanke om förslaget, såvidt det rörer de föreslagna
prediko-texterna, så instämmer jag med honom.»
Johan Lönn från Jönköpings Län förklarade sig till alda
delar förekommen af Anders Gudmundsson och Vice 'råd¬
mannen Ola Svensson, hvadan han förenade sig uti hviid
nämnde talare anfört. :
Per Östman från Vester-Norrlands Län: »Jag har för
min del icke uppfattat saken så, som en föregående talare,
elidt att den föreslagna förändrkigen skulle föranleda till iji-
i
i
Den 8 Februari.
231
skränkni-ngar i salighetsläran. Tvertorn skulle en utvidgning
Komma att ega rum derigenom att presterskapet finge flera
•jprediko-texter att förklara; derigenom skulle presterne liksom
bödgas att se sig mera om i skriften, och åhörarne skulle
jfatta mera intresse för bibelordet, dä ännu iner deraf inflöte i
<fle lätt tillgänglige evangelii-böckerna. Man har sagt, att
4äta ombyten äro skadliga: men jag tror att några sådana
| detta afseende förekommit, ty Svenska kyrkan har af gam-
jmalt bibehållit dessa texter, och, ehuru en ny kyrko-handbok
jutkom 1811 och den nya psalmboken 1819, tror jag dock,
|itt något med fog icke kan anmärkas emot denna förändring,
pnär uti de förut brukade böckerna åtskilliga besynnerliga
loch olämpliga termer begagnades. Hvad angar Andeis Gud¬
mundssons förslag, att församlingarne måtte i samråd med
•pastorerna bestämma tiden för förslagets införande, kan jag
ej gilla detsamma, tv jag fruktar, att, sedan försam lingen sjelf
Ival medgifvit förändringen, presten kunde motsätta sig deri¬
ka mma, då lian insåg att hans besvär ecb arbete derigenom
Skulle förökas. Härigenom skulle missnöje och oro inom för¬
samlingen uppstå, hvarföre jag, för nödig snhets och ertighets
finnande, anser bäst bifalla Utskottets förslag, sådant det för
närvarande befinnes.»
Denna åsigt delades af Per Erih Andersson från Vest¬
manlands, Per Mattsson från Vester-Norrlands och Herman
Jönsson Öbom frän Norrbottens Län, m. fl.
Nils Svensson från Blekinge Län: »Ehuru jag hörer
att flere af bröderna önska antaga förslaget, kan jag dock
icke finna detta riktigt, och tror att dermed intet godt vin¬
nes. Jag har erfarit, att med införandet af den nu brukliga
Jmtechesen och psalmboken mycket missnöje uppstod, hvilket
icke intill denna dag alldeles försvunnit, och att många häri¬
genom kommit på villovägar. Af denna anledning vill jag
bibehålla hvad vi nu hafva, och om detta icke låter sig göra,
så vill jag instämma i Anders Gudmundssons förslag.»
\ Nils Svensson från Christianstads Län: »Det är icke
utan att jag hyser samma fruktan, som östman nyss uttalat,
eller att på flere ställen presterne skulle motsätta sig förslage.ts
införande, ifall detsamma icke utan vilkor, och sådant det
befinnes, af Rikets Ständer nu godkännes; men jag utbedjer
mig att få fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att vi repre¬
sentera den största och mest upplysta delen af folket, och att
jag derföre anser det folket bör få del af förslaget, på det
?ätt nyttan af dess antagande måtte få mogna till öfvertygelse
just hos den öfvervägande stora mängden af landets innevå-
jnare. Jag vet visserligen att 2:ne Stånd redan godkänt
l
i
232
Den S Februari.
förslaget; meri vi böra tänka oss viii före och handla mec[
mycken betänksamhet, då vi i vår oroliga tid vilja företag!,
ändringar i religionsfrågor. Af allt hvad jag nu anfört, koni',
mer jag till den konklusionen, att intill nästa Riksdag, deit,
församling, som vill antaga nya förslaget, dertill må ega fulfl
rättighet och frihet, men att också de församlingar, som ond¬
ska bibehållandet af de gamla vanliga texterne och kyrko-,
bruken, må dertill vara helt och hållet oförhindrade/ I likhet
med Anders Gudmundsson, önskar jag alltså atr antagandet
må få bero på försanilingarne, på det man må få tid att tänka
på ,saker, så att man vet hvarefter man vid en kommando
Riksdag har att rätta sig.»
Olof Lagergren från Gottlands och Anders Andersson\
från Vermlands Län instämde häruti.
J. M. Lundahl från Skaraborgs Län: »Jag har iek4
hört någon egentligen sätta sig emot Utskottets förslag, jck^
eller tror jag några giltiga skäl dertill förefinnas. Men hvacj
vi än göra och besluta, ett höra vi dock noga tillse, och de^
är, att samma litburgi blir gällande för alla församlingar inorta
kyrkan, ty annars skulle en alltför bedröflig villervalla upp-,
stå, ett mischmasch, hvarpå intet slut kunde förutses. Ifall
man icke kunde få i almanachan antecknad den text, hvarje
Söndag skall predikas, så nödgades man upplägga en alma-,
nach för hvarje socken, en så stor oreda, att den knappt lå ¬
ter tänka sig. Högst nödvändigt är således, att enhet här-,
utinnan kommer att ega rum, antingen det nya förslaget an-,
tages, eller vi vidblifva hvad vi förut ega stadgadt. I>å, enligt
det nämnda förslaget, urvalet af texterna är mycket godt,
antager jag detsamma i det skick det för närvarande befinnes.»
Paul Fritz Mengel från Upsala Län: »Utan tvifvel vört;
det lämpligast, om presterne egde rättighet att efter behag
välja sig texter ur bibeln, så snart ea predikan skall hållas'
och anledningen, hvarföre engång vissa texter antogos, förmo-,
dar jag vara den, att bibeln på den tiden icke var så spridd,
sorn den för närvarande är. Skulle man åter icke vilja till*!
erkänna presterskapet en dylik rätt, tror jag dock att de nti
förutslagna texterna äro ganska goda; men för att lugna sin-,
nena, torde möjligen rättast vara att öfverlemna åt församlinf
garne och deras pastorer, att öfverenskomma om begagnandet,
af de gamla eller nya texterna skall ega runi. En större,
valfrihet för presterna blefve följden, och att begagna de ny*
texterna jemte de gamla, kan, såsom mig synes, icke var*
svårare eller farligare än då för icke så många år sedan,,
den gamla psalmboken användes i åtskilliga församlingar,,
den nya i andra, o. s. v. Antages nya texter, få prestered
I
Den S Februari. 233
{arbetanågot mera med sina predikningar än förut, och ifall
församingen icke mera alltid får till lifs gamla förlegade, gula
nrediköingar, utan möjligen någon gång en och annan nyskrif-
yen, så} är ju detta icke något så förskräckligt, att man icke
gerna f«an tåla dervid. Jag vill derföre gerna antaga Betän¬
kandet‘-i denna del, sådant det befinnee, med frihet för för-
gamling-arne att efter behag bibehålla de gamla eller antaga
de nya^ texterna.»
Nlds Olsson från Malmöhus Län och Anders Trulsson
från Blekinge hördes instämma i detta yttrande.
Svfn Rosenberg från Christianstads Län: »Några hårda
beskyllningar hafva under diskussionens lopp härstädes blif¬
vit utkä.stade, dels mot, Guds ord, dels mot det Svenska fol¬
ket. Heurlin har sålunda sagt, att förvillelser skulle, genom
fintagamae af de nya predikotexterna, komma att uppstå. Men
(lessa äjro tagna ur samma rena och klara Guds heliga ord,
hvarifrån de gamla texterna äro hemtade, och hafva dessa
spnare feke åstadkommit någon förvillelse, så bör man icke
öjier egla anledning att frukta några sådana af de förra. En
ninnan falare har yttrat, det öfvertygelsen om nyttan af för-
ändringeVi ännu icke hunnit mogna hos folket, utan att det¬
samma ibehöfver vidare betänka sig på densamma, men så¬
dant trefr jag icke vara nödigt, ty icke behöfva vi, så att
säga, ry*cka ut texterna ur bibeln för att utsprida dem bland
fblket, ^Jå numera lyckligtvis Nya Testamentet finnes inom
hvarje boning i vårt fädernesland, och folkskolor i öfver 20
års tid Hemligen allmänt varit inrättade, hvarest den uppve-
xiande generationen inhemtat förmåga att derutaf taga känne¬
dom. Gtids ord är således, enligt min tanka, icke så främ¬
mande bland oss, att det behöfver, såsom en talare föreslagit,
styckevis utportioneras. Ytterligare har Heurlin, likasom för
att sätt;, kronan på verket, kallat de föreslagna texterna ny¬
hetskram. Huru kan man väl drista säga något dylikt om
Guds egel, heliga och sanna ord, som nu omkring 18 århun¬
draden blifvit i Fluropa förkunnadt? Jag får åtminstone för
min del på det allvarligaste protestera mot dylika uttryck.
Slutligen bar nian ordat om tidens oro, men denna kommer
sig visst till stor del deraf, att man medelst fiskaler och läns¬
män sökt bekämpa de kyrkliga rörelserna, och derigenom
gjort det onda ännu värre än det annars behöft blifva. Genom
sådana medel botas icke de andliga sjukdomarne, men låt
folket få något mera frihet, låt det få höra predikande
och bibelförklaringar i anda och sanning af sina egna
prester, så gifva sig nog oron och villfarelserna. Finge pre-
sterna predika öfver hvilket ställe sorn helst i bibeln, vöre så
234
Den 8 Februari.
I
mycket bättre, som folket då icke behöfde springa efter ani
dra predikanter, bland hvilkas dragningsmedel topde äff
ven böra räknas den frihet de ega, att sjelfva välja ämueii
för sina föredrag, och den nyhet, friskhet och ovafnlighet,
hvarmed de sålunda anslå det väckta begäret att hörja Gudi;
ord.»
Häruti instämde Johannes Andersson från Jönköpinga,
Anders Eriksson och Sven Johansson från Elfsborgs, An¬
ders Söderholz från Södermanlands, Per Tjernlund frän Ve.
ster-Horrlands och Bengt Johan Holmlin från Götheborgs
och Bohus Län 111. fl. i
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »\ )ore fiå-
gun om en ny tolkning af Guds heliga ord, skulle häg hysa
mycken tvekan, att obetingadt antaga hvad som blifvit före--
slaget, men då nu blott är fråga 0111 godkännande? af mera
konseqvens i de framställda texterna, så kan väl dietta icke
kallas främmande för bibelordet, då dessa texter jrjkst bestå
utaf det rena bibelordet. Det kan icke eller nekajs, att de
gamla texterna icke stå i den följdriktighet, som Vöre futit
önskvärd, hvadan jag ock anser det Bonde-Ståndet ‘icke bch-
förkasta detta förslag. Detsamma har äfven förut timdergått
granskning af särskilda kommitterade, sedermera (blifvit ;jf
Preste-Ståndet pröfvadt, och slutligen i Utskottet vkrit före¬
mål för mångas bedömande, hvadan det skulle se alltför för¬
mätet ut om Bonde-Ståndet nu på stående fot ogijllar det¬
samma. Pä nu anftjrda skäl godkänner jag Utskottets för¬
slag i denna del.» /
Denna åsigt delades af Adolf Fredriksson fräki Upsala,
Olof Andersson från Vestmanlands, samt Nils Frädrik An¬
dersson, Anders August Andersson och Nils j Jaensson,
samtlige från Östergöthlands Län m. fl.
Anders Gudmundsson från Hallands Län:/ »Jag har
verkligen icke klandrat, hvarken Utskottets tillgörande, ej
eller de framställda predikotexterna, och deV tror jag icke
eller någon annan af detta Stånd gjort, eller kan göra, ty de
äro allesammans öfverensstämmande med Gruds rena ord. En
talare har sagt, att nödvändigt vore, det inom alla försam¬
lingar samma text på en och samma helgdag predikades;
men jag kari icke inse denna nödvändighet, dä, såsom jag viii
erinra, väl ytterst sällan inträffar, att prés terna hafva samma
valspråk, eller ingångsspråk, till samma texter. Afven finnas
inom min ort församlingar, som fortfarande begagna den gamla
psalmboken, hvaraf man kan se, att dylika förändringar icke
öfverallt låta sig så lätt verkställa. Jag vill för min del icke
förhindra det nya förslagets antagande, utan blott att försam-
t
I
1
t
I
I
Deli 8 Februari. 2H5
ängarna, åtmiiistoiie för en tid, må ega full frihet att öfver¬
enskomma huru härmed inå tillgå. Äfven vill jag påminna
örn dea kostnad, som förslagets antagande skulle medföra.
Om man antager, att af Sveriges innebyggare ungefär 2 mil¬
lioner skulle nödgas förskaffa sig rijm evangelii-böcker, för
ett pris af t. ex. 1 R:dr per stycket, så uppstod genast en
utgift af 2 millioner R:dr, hvartill jag icke anser det rätt att
tvinga det fattigare folkel. Jag godkänner vissel ligen Utskot¬
tets förslag, såsom ganska godt, men jag önskar att det må
stå folket fritt att antaga detsamma, eller icke.”
- Olaus Svebilius från Gottlands Län instämde häruti.
Olof Nilsson från Vester-Norrlands Län: ”Jag önskar
antagandet af förslaget sådant det är, och tror att våra and¬
liga talare icke behöfva finna sig bundne, då de i öfrigt hafva
hela den heliga Skrift, att derur hemta sina ämnen, samt pre-
dikotexterna utgöras af Guds rena ord allena.”
A. W. Uhr från Nerikes Län: ”Jag är förekommen af
Rosenberg. Jemte det jag önskar ali frihet åt våra kyrkliga
institutioner, tror jag denna icke verka förvillelser, utan sna¬
rare medverka till fasthet i och sammanhållning af statskyr¬
kan. Såsom förhållandet nu är, har man blifvit van att sön¬
dag efter söndag höra samma prest, samina böner, ja snart
sagdt samma predikan, ty ifall fjerdingen ej är djup nog,
vändes den snart upp och och ner, och dä börjar man åter
med de gamla välkända föredragen. Jag undrar icke så
synnerligen mycket derpå, att folket, springer efter läsarepre¬
dikanter, ty detta torde komma mycket deraf, att de tala i
hvardagston, och begagna ett mv'cket mindre stelt språk, än
det som vidlåder vår statskyrka och den torra stela ton, som
derstädes vunnit erkännande. Af denna anledning kan jag
icke instämma med vännen Lundahl, då han finner nödvän¬
digt att samma texter predikas i alla kyrkor utan undantag
på samma söndagar. Jag skulle deremot vilja lemna våra.
prester rätt att predika öfver hvilken veis i bibeln de helst
önskade välja, så att man icke på förhand visste hvilket ämne,
bom skulle förekomma, tyr, säge hvad man vill, nyfikenheten
gör mycket här i verlden, och om äfven den skulle till en
del draga folket till kyrkorna, ser jag intet oudt deruti. Ett
tunder mot tillåtelsen till en sådan frihet ligger möjligen uti
våra bondkaplaners ringa förmåga, att förklara hvilken text
sjöm helst, alldenstund större delen af dem icke äro sä sär¬
deles grundlärde, och derför anser jag bäst, att de som ega
förmåga nu föreslå nya texter; att dessa under några år be-
Jgagnas, hvarpå nya ytterligare föreslås o. s. v. Kostnaden
får ej stort värdt att tala om, då uppgift å texterna kunna s
i iL kj; ‘ lif g: ■ 7; '-f ; '' ’>:fi ■ '
j
)
)
'f
236 Den 8 Februari.
almanacliorna intagas, oell ehuru dessa visserligen äro nog
dyra förut, så att afgiften ej för den orsaken skull behöfver
höjas, mäste en hvar dock, utan allt afseende härpå, för¬
skaffa sig en sådan, hvadan icke några ytterligare kostnader
häraf uppkomma. Ju större frihet, desto bättre; men dä man
icke kan lemna fullkomlig frihet, så är bäst antaga förslaget,
med hvar och en församling lemnad rätt öppen, att antingen
antaga eller förkasta detsamma.»
Paul Hedström, frän Vester-Norrlands Län: »Jag är huf¬
vudsakligen förekommen af Mengel och instämmer alltså med
honom. Helst skulle jag dock vilja, att presterua sjelfva finge
fritt välja sina texter inom bibelns hela område, ty vi hafva
alle lärt och hört, att Guds ord icke är bundet till vissa rum,
tider eller personer. Då vi emellertid icke kunna med ens
ernå fullkomlig frihet, vill jag åtminstone bifalla detta Betän¬
kande, hvarigenom vi åtminstone kommit något steg fram
emot en bättre sakernas ordning.»
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »Under er¬
kännande det jag redan i början hyste någon tvekan, att god¬
känna förslaget, icke derföre, som skulle deruti ligga någon
fara, enär texterna utgöras af Guds rena ord, utan af den
anledning, att jag icke afhört några önskningar från lands¬
orterna om nya predikotexters erhållande, måste jag, när här¬
till kommer, att det i alla tider stått predikanten fritt att välja
ingångsspråk och ämne, nu tillstå, det jag ansett ändringen
mindre nyttig och nödvändig. Äfven af ett annat skäl har
jag varit tveksam om nyttan af de nya texternas införande,
Och detta skäl är, att vi möjligen snart kunna få en ny bi-
belöfversättning, då ordalagen deri kunde komma att under¬
gå mycken förändring. För min del tror jag icke det vara
nog om uppgifterna å texterna finnas intagna i almanacliorna,
men att det alltid måste komma att bero på den enskilda
företagsamheten och spekulationsandan, att få texterna i sin
helhet utförda och intagna i evangelii-böcker. När nu emel¬
lertid dessa texter, som endast äro utdrag af Guds rena ord,
redan blifvit af Preste-Ståndet antagna, ser jag icke någon
fara ligga uti godkännandet af desamma. Något sådant tal,
som här hållits om nyhetskrämeri, hade aldrig bordt blifva
bordt, ty de nu föreslagna texterna äro af lika ålder med
de gamla, enär de bådadera äro hemtade från den heliga
Skrift. Vill Ståndet lemna åt församlingarne fritt val att bei—
stämma längre eller kortare tid för införandet och begagnan¬
det af de nya texterne, vill jag icke sätta mig deremot, ehurta
jag icke anser sådant nödvändigt. Enda olägenheten, sorn
härutaf kunde följa, blefve dock blott att altartjensten blefvje
Den 8 Februari.
23?
möjligen något olika i olika kyrkor. Jag antager derföre
förslaget i sin helhet, isynnerhet sorn jag tror att något miss-
pöje dermed icke här i landsorten kunna uppstå, men vill,
såsom nämndt är, icke sätta mig emot valfriheten, ifall detta
vilkor nödvändigt påyrkas.»
Anders Jansson från Skarabergs Län instämde.
C. (x. Sköldberg från Nerikes Län: »Jag kan för min
del icke finna det annat än nyttigt, att presterskapet erhåller
nya prediko-texter i stället för de gamla nu gällande, som år¬
hundrade efter århundrade blifvit genomtråkade. När nu
1’reste-Ståndet godkänt dessa texter, så böra de äfven all¬
ri ifint antagas, ty då vore något vunnet med detta företag.
Skulle Bonde-Ståndet afslå detsamma, eller antagandet deraf
komma att bero på församlingarnes beslut, så skulle det heta,
att allmogen icke vore för några förbättringar i tidsenlig rikt¬
ning. På sockenstämma skulle, efter hvad jag föreställer mig,
presterna komma att hålla granna loftal öfver de gamla tex¬
ternas företräde, ifall presterne vore rädda för det nya, dem
åliggande, arbetet, och dä skulle troligen icke många våga
opponera sig mot sina själasörjare. Äfven böra vi betänka,
att i en och samma församling kunde vara det ena året en
ung och det andra en äldre prestman o. s. v. och på dessas
olika tycke skulle alltså förändringen komma att hufvudsak¬
ligen hero. 1 allmänhet torde man få antaga, att de yngre
presterna antaga förslaget, och att de äldre fasthålla sig vid
de texter, hvarmed de af ålder varit förtrogne. På dessa skäl
anser jag bäst godkänna förslaget utan alla vilkor.»
Häruti instämde Johan Persson från Upsala och Lars
Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län.
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »Då jag sednast
hade ordet, förklarade jag högtidligen, att det var mig för
egen de! fullkomligt likgiltigt, huruvida förslaget antages eller
förkastas. Det är nu endast med afseende på Rosenbergs
klander af mitt yttrande, angående nyhetskrämeri, som jag
vill förklara, att detta uttryck må stå för min räkning och att
jag ingalunda är sinnad att taga det tillbaka. Ty nyhets¬
krämeri är det, då presterna kunna, med de nya texterna till
grundfäste, tyda dessa huru de vilja, sväfva ut i rymderna
och nedsänka menniskosjälen till afgrundens fördoldaste djup,
endast för att skaffa sig sjelfva timlig vinning. Detta må vara
en antydning af läsare-presternas förfaringssätt. Vår religion
består, enligt mitt sätt att se, uti trenne ord: »Frukta Gud
öfver all ting, och älska din nästa såsom dig sjelf», och den
som ställt sitt lefverne härefter, han kan hoppas på en salig
död och belöningen uti ett bättre lif efter detta; andra som
Den 8 Februari.
föraktat detta religionens bud, må i en annan verld hvila, så
sorn de sjelfva hafva bäddat åt sig uti denna.v
Ola Jönsson frän Malmöhus Län: »Jag är helt och hållet
förekonitneu utaf Sköldberg, och skall, för att icke onödigtvis
förlänga diskussionen, derföre instämma med honom.»
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Jag
kan ieke neka, att jag till en början hyst samma betänklig¬
heter och skrupler, sorn dem Anders Gudmundsson framställde
i fråga om kostnaderna för tryckning af nya evangelii-böeker.
Ifall vi antaga att 2 millioner sådane behöfvas, och att de kosta
blott 50 öre stycket, så uppginge summan ändock genast till
1 million R:dr. Men vid närmare eftersinnande torde en dyiik
utgift befinnas öfverflödig, t}' Nya Testamentet, uti hvilket alla
texterna igenfinnas, är nu sprid t inom alla familjer i vårt land,'
och man kan lika gerna taga detta, som evangelii-boken med
sig till kyrkan. Jag förordar alltså bifall till Betänkandet, desto
heldre, som jag lika med Rosenberg tror, att genom anta¬
gandet deraf, mera andeligt lif skulle förspörjas inom försam-
lingarne, och det bör ligga oss ömt om hjertat, att Guds Ord
varder varmt och lefvande predikadt. Hos oss predikas dock
icke så gammalmodigt, som man från åtskilliga landsändar
hört omtalas derstädes plägar ske, ty presterna i våra byggder
hafva alltid ägt full frihet att, efter godtfinnande, sjelfve välja
sig lämplige och passande ämnen. .lag tror för min del, att
vi icke böra göra några inskränkningar i förslaget, utan bifalla
detsamma i det skick det nu befinnes.»
Håkan Olsson frän Christianstads Län: »Då jag förut
instämt med Anders Gudmundsson vill jag äfven gifva tillkänna
skälen för denna min åsigt. Jag har från min ort märkt, att
en hel hop gammalt folk af arbetsklassen finnes, som icke hal¬
sa noga reda på Bibelns ord. Dessa, som äro vana vid de
gamla texterna, skulle finna förändringen, minst sagdt, ganska
besynnerlig. Jag märkte något dylikt redan vid antagandet
af den nya psalmboken oall samma förhållande skulle icke
heller nu uteblifva. Man må icke förtänka det gamla enfal¬
diga folket, hvilkas tankar hänga fast vid de gamla prediko-
texterna, om det visar bekymmer vid dylika förändringar.
Af denna anledning har jag trott, att åtminstone någon tid
torde få förflyta för att göra de nya texterna kända, innan de
till allmänt begagnande påbjudas, och att de gamla under tiden
må bibehållas. Äfven har man sagt, att behofvet icke for¬
drade det folket köpte nya evangelii-böeker, men detta lärer
väl icke kunna undvikas, ty att för hvarje gång man besöker
Herrans Tempel, medföra Nya Testamentet, torde i längden
befinnas alltför obeqvämt. Således tror jag det icke vara ur
Den 8 Februari.
vaagen ifall någon tids anstånd med antagande af de nya tex¬
terna, varder lemnadt.»
Per Nilsson i Espö från Malmöhus Län: »Jag vill icke
förlänga diskussionen utan Mott gifva tillkänna det jag god¬
känner förslaget med de af Preste-Ståndet deruti gjorda för ¬
ändringar.»
Häruti instämde Georg Nuqvist och Olof Olsson i Ole¬
byn från Vermlands, Matts Persson från Stockholms, Erih
Malmin från Vestmanlands, Erik Ersson frän Gefleborgs,
Johan Bergström från Kopparbergs och Olof Larsson från
Nerikes Län m. fl. ledamöter af Ståndet.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Afven jag vill
godkänna förslaget med de förändringar Preste-Ståndet antagit.
För min del önskar jag, att det icke må få bero på försam-
lingarne och deras presterskap att besluta om införandet häraf,
ty deraf skulle blott stridigheter och missämja uppstå. Också
tror jag, att tiden fordrar antagande at nya prediko-texter, dä
uti de gamla åtskilligt insmugit sig, som icke passar för derför
bestämda dagar, då t. ex. såsom text för första Söndagen i
Adventet blifvit anbefalld berättelsen om en tillgragelse i vår
Frälsares lefnad, som inträffar på Palm-söndagen o. s. v. Jag
anser det således vara en förbättring ifall förslaget antages.»
Diskussionen förklarades härefter afslutad ; och blef, sedan
Sven Rosenberg förklarat sig afstå från sitt yrkande i afse¬
ende på första punktens sista moment, ifrågavarande punkt,
efter det Talmannens derom framställda proposition pä bifall
blifvit med öfvervägande ja besvarad, af Ståndet godkänd.
Emot detta Ståndets beslut reserverade sig Anders Gud¬
mundsson från Hallands Län, under åberopande af sina under
diskussionen andragna skäl samt Olof Lagergren från Gott¬
lands Län.
punkten 2 godkändes.
punkten 3:
Härvid yttrade:
Sven Rosenberg från Christianstads Län: »Då jag hörer
att man i allmänhet önskar hålla på de gamla kyrkobruken,
och då jag finner det nya förslaget i denna punkt icke vara
betingadt af de nya texternas användande, önskar jag, att den
i denna punkt intagna föreskriften om afsjungandet af versen 1
af psalmen 24 mätte utgå, emedan det skulle vara alltför en¬
formigt, att hvarje Söndag få höra upprepas samma psalmvers.
Äfven tror jag det vora lämpligt, att episteln och evangelium
lästes i ett sammanhang, men altartjensten i öfrigt förrättades
oförändradt på det gamla viset.
240
Den 8 Februari.
Johannea Andersson frun Elfsborgs Län^m. fl. instämde
häruti.
J. M. Lundahl från Skaraborgs Län: »,Jug tror att det
skulle väcka ondt blod ifall icke det af ålder brukliga evange¬
lium lästes, hvarför jag godkänner förslaget äfven i denna
punkt»
Sedan undertecknad, Sekreterare* härefter uppläst det från
Vällofl. Borgare-Ståndet i ämnet inkomna protokolls-utdrag,
yttrade sig vidare sålunda:
Georg Nyqvist frän Vermlands Län: »Jag kan icke finna
det sä orätt, att denna psalmvers sjunges hvarje sön- och
helgedag, ty, liksom hvarje kristen dagligen läser sitt: »Fa¬
der vår», utan att finna denna bön utnött, bör denna psalm¬
vers icke eller förekomma sådan.»
Gustaf Johansson från Kronobergs Län: »Skulle Ståndet
afslå punkten i sin helhet, så försvunne med detsamma äfven
föreskriften, att det gamla evangeliet bör uppläsas, hvilket icke
vore välbetänkt, ty ganska många önska att detta måtte upp¬
läsas.»
Per Östman från Vester-Norrlands Län: »Jag skulle
icke vilja vara emot antagandet af äfven denna punkt, ifall
icke dess föreskrifter ledde till förlängning af gudstjensten.
Olägenheterna skulle blifva stora isynnerhet på landet, hvarest
man har lång väg till kyrkorna, och dessa äro kalla o. s. v.
Under sådana förhållanden blifver ett längre vistande, än nö¬
digt är, i Herrans tempel, icke behagligt, och af denna an¬
ledning skadar icke ett afslag i denna punkt.»
Anders Gudmundsson från Hallands Län m. fl. hördes
med Östman instämma.
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Såsom
ett af de vigtigaste skälen för antagande af de nya prediko-
texterna har blifvit anfördt, det man borde, så vidt möjligt
är, undvika all enformighet. Med anledning häraf och då
man icke bör lagstifta om en så obetydlig sak, som afgöran¬
de! hvilken psalmvers bör sjungas eller läsas, tror jag att
denna punkt bör afslås.»
J. M. Lundahl: »Det finnes icke på något annat , ställe
föreskrifvet, att det gamla evangelium skall uppläsas, och af
denna anledning bör punkten godkännas. Dessutom bör man
icke jemföra enformigheten af de gamla texterna med afsjun-
gandct af psalmvers, ty en god sång höjer gudstjensten i
stället för att åstadkomma den stelhet, hvaröfver man inom
Lutherska kyrkan i allmänhet beklagar sig. Jag gillar be¬
tänkandet i denna del.»
De/t 8 Februari.
241
A. W. Uhr från Nerikes Län: »Äfven jag bifaller punk¬
ten, sådan den är, ty en högtidlig sång höjer otvifvelaktig!
andakten, , och åstadkommer intet annat ondt, än möjligen
litet ökadt besvär för klockaren, men det är då något, som
jag alldeles icke bryr mig om.»
Matts Pehrsson frän Stockholms Län m. fl. hördes här¬
uti instämma.
Jolian Lehberg från Nerikes Län: »Såsom nu tillgår vid
den'allmänna gudstjensten läses efter bönen inför altaret blott
episteln, men 1111 är i denna punkt föreslaget att äfven det
af ålder brukliga evangelium bör uppläsas. Jag tror ett miss¬
tag hufva insmugit sig i Larssons uppgift, enär psalmen i alla
full skall sjungas, och presterna nu kunna dertill välja hvil¬
ken psalm, som helst. Jag bifaller punkten.»
Diskussionen förklarades nu vara fulländad, och efter
Talmannens derom framställda proposition, blef ifrågavarande
punkt af Ståndet godkänd.
Vidare föredrogs den af Utskottet & pag. 30 och 3L af-
gifna hemställan i fråga otn det af Kongl. Maj:t meddelade
förslag till ny kyrkohandbok, dervid sig yttrade sålunda:
Johan Bergström från Kopparbergs Län: »Utskottet har
afstyrkt antagandet af det nya handboksförslaget, med undan¬
tag af 7:de kap. uti detsamma, handlande om enskild skrift,
enligt Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855. Då jag deremot
icke ser någon våda vid att antaga hela förslaget med iakt¬
tagande af de utaf Preste-Ståndet vid sistförflutne riksdag der¬
uti gjorda förändringar, måste jag yrka att detsamma i så¬
lunda förändradt skick mätte af Ståndet godkännas.»
Sedan Sekreteraren härefter uppläst så väl Preste- som
Borgareståndets, enligt ankomne Protokoks-Utdrag, meddelade
beslut i denna fråga, fortsattes diskussionen sålunda af
Paul Fritz Mengel från Upsala Län: »För min del vill
jag åter belt och hållet lemna mitt bifall till Utskottets hem¬
ställan. ,1 den händelse någon tvekan i detta fall skulle förut
hos mig hafva uppstått, har den dock fullkomligt försvunnit,
sedan jag kommit i tillfälle att taga kännedom af en, utaf
06 prester inom Carlstads Stift, under den 23 Maj år 1856,
till Kongl. Majit iugifven skrift, hvaruti förslaget underkastas
en lika sträng sorn grundlig kritik. De säga ibland annat:
Uti försiaget framlyser en synnerlig förkärlek till redu¬
plikation, likasom Sverige läge i Österländerna och vi lefde i
Gamla Testamentets äldre tider. Helt naturligt skulle derföre
en ritual, som besvärades häraf och som tillika saknade den
höghet i tankar och välljud i stil, hvarvid man hittills nära
Bvnde-Sl:s Prot. vid 1S59—60 arens Iiiksdag. IV. 16
Ilen S Febi nori.
ett halft århundrade varit van, och hvilka synas vara nöd¬
vändiga för den offentliga gudsfjenston, förefalla Svenska fol¬
ket monoton, långsläpig, tung tili oell med platt.
Efter ett sådant omdöme, af kompetente domare, deri¬
bland stiftets biskop uttalat nära nog samma ord, tinner jag
mig sä vägledd att jag icke kan annat än godkänna Utskot¬
tets förslag.»
Sven Heurlin från Kronobergs Län m. fl. hördes häruti
instämma.
J. M. Lundahl från Skaraborgs Län: »Jag vill icke mot¬
sätta mig ifall Ståndet finnér för godt att godkänna Utskot¬
tets hemställan, ehuru jag instämt i en reservation, af hvil¬
ken man tinner att förslaget innehåller många förbättringar,
ocit att isynnerhet 2:dra och 6:fe kapitlen förtjena mycken
uppmärksamhet. Detta förslag skulle äfven, åtminstone hvad
3:dje och öde kapitlen angår, lugna och tillfredsställa ganska
många bekymrade kristna. Men då åter å andra sidan miss¬
belåtenhet möjligen torde uppstå bos dem, som aro nöjda med
1811 års handbok, sä finner jag mig föranlåten att insstäm-
mn med Mengel och godkänna denna del af Betänkandet.»
Sven Rosenberg från Christianstads Län : »Då Rikets Stän¬
der egentligen icke kunna anses hafva någon beslutanderätt
i detta ämne, utan Kongl. Majit synes blott åstunda få veta
deras tankar derom, sä anser jag det tillhöra en hvar, sorn
finner sig dertill manad, att derom uttala sin åsigt. För min
del vill jag i foliant afseende tillstå, det jag godkänner för¬
slaget till den nya kyrkohandboken. Vid afgörande!, af Li¬
turgiska frågor hafva vi 2:ne klippor att undvika; den ena
är katolicismen, som fångar känslan genom sina till de yttre
sinnena talande grannlåter och ceremonier: den andra är
calvinismen, som föraktar allt sådant, men siiker genom pre¬
dikningar och bibelförklaringar tillfredsställa den efter Guds
ord hungrande och törstande menniskösjölen. Den Luther¬
ska kyrkan synes hafva emellan dessa bada råkat en lycklig
medelväg, och tillegnat sig det goda båda innehålla, med af-
sfående af deras ytterligheter. Den är 1811 utgifna handbo¬
ken är ett barn af sin tid, slulet af detta tidehvarf, sorn bör¬
jade med Eucyclopedisterna, hvilka blott höllö sig till ytan
af tingen, utan att bry sig om att tränga ned till dess djup.
En prestman från denna tid, ja tiil och med Lehnberg sjelf,
så värderad och beundrad han än af sill samtid var, skulle nu
för tiden blifva föga uppskattad, ty vår tid älskar oemotsäg¬
ligen grundlighet och allvar i slika frågor, något som vardén
tidsperioden snart sagt obekant. För min del anser jag 1811
ars kyrko-handbok, med sin ytlighet, hafva mycket emot sig;
Den 8 Februari.
24.1
den sträfvar efter skönhet i uttryck och vädjar derigenom huf-
vudsakligast till känslan. Det förslag, sorn nu ligger framför
oss innebär något långt djupare och grundligare i rent krist¬
ligt afseende, ifall man derför gör sig fullt reda. Vid uttalandet
af denna åsigt, har jag ej afseende på och fäster mig icke vid
separatisternas fordringar, ty dessa låta numera icke sig till¬
fredsställas genom några liturgiska förändringar, men jag vill
påminna 0111 förhållandet i Skottland, hvarest efter många frukt¬
lösa klagomål, icke mindre än 123 prester med sina försam¬
lingar på en gäng trädde ut ur statskyrkans sköte. Inom vårt
fädernesland har man under flera års förlopp försökt lätta ut¬
trädandet ur vår statskyrka, och då borde man val äfven haft
rätt att vanta, det något också skulle göras för att efterkom¬
ma önskningarue hos dess qvarvarande medlemmar. De i för¬
slaget införde böner äro, fastän gamla, dock tillräckligt unga,
ty ds gudomliga sanningarne kunna icke blifva för gamla.
Jag hemställer alltså, att äfven i den händelse kap. 1 af för¬
slaget icke skulle blifva antaget, såsom alltför stötande det
gamla inrotade föreställningssättet, allt det öfriga af förslaget,
ända från och med kap. 2 till slutet måtte af Ståndet, godkän¬
nas, åtminstone så till vida, att detsamma må få bero på pre-
sterskapet och församlingarne sjelfva att bestämma tiden när
de vilja till bruk antaga den ifrågavarande handboken. Hvad
angår frågan 0111 kyrko-invigningar m. m. dylikt, så kan anta¬
gandet deraf naturligtvis icke bero på församlingarne, utan på
biskoparne, eller presterskapet i allmänhet. Ett annat företräde,
som detta förslag framför den gamla handboken har, är det,
att häri bibelspråken finnas, efter nu gällande kyrkobibel, in¬
förde. Man säger visserligen, att en ny bibel-öfversättning är
af tidens kraf påkallad, och snart möjligen är att förvänta,
men vi ha redan förgäfves derpå väntat i 86 år och kanske
få vi ännu 86 följande år förgäfves afvakta densamma, hvadan
bibehållandet af närvarande handbok af denna anledning torde
blifva något långsamt. Ifall man lernnar åt församlingarne att
afgöra om tiden för handbokens antagande, så uppstår deraf
alldeles ingen fara, emedan förhållandet blir enahanda med det,
då den gamla psalmboken afskaffades och den nya så små¬
ningom antogs. Ytterligare vill jag lägga vigt derpå att, i
händelse handboks-förslaget autages, bör det ske med iakt¬
tagande af de utaf Preste-Ståndet vid sistlidne Riksdag beslu¬
tade förändringar, samt med det förut antydda tillägg, att det
må vidare på presterskapet och församligarne sjelfve ankomma
om tidsbestämningen för förslagets ibruktagande."
Uti detta anförande förenade sig Gustaf Johansson från
Kronobergs Län.
244
Den S Februari.
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »Helst hade
jag önskat, att ett handboks-förslag blifvit fratnlagdt, som kunnat
i sin helhet antagas, icke stycke för stycke, såsom nu synes
blifva händelsen. Emellertid anser jag, att de delar af förslaget,
hvarom Preste-Ståndet vid sistförflutha Riksdag sig förenade,
hafva ett obestridligt värde och företräde framför den nu i
bruk varande handboken. Sådane äro kapitlen 2, om litanien
och åtskilliga andra bönesätt, 3, om döpelsen, 4, huru förhål¬
las bör då ungdomen första gången går till skrift, 5, om all¬
mänt skriftermål, 6, om särskildt skriftermål och sjukas natt¬
vardsgång, 7, om enskild skrift och aflösning enligt K. P.
den 4 Maj 1855, 8, om brudvigsel och 9 om barna-qvinnors
kyrkogång o. s. v. Men då jag förmärker, att Ståndet i all¬
mänhet icke är böjdt flir antagande af förslaget, vill jag förena
mig med öfriga ledamöter om afslag derå, under förhoppning,
att ifall vi vänta till nästa Riksdag, vi då kunna motse ett
fullständigt och fullt antagligt förslag. Jag godkänner alltså
denna del af Betänkandet.»
Anders Jonsson från Skaraborgs och Erik Olsson från
Nerikes Län förenade sig med denne talare.
Per Nilsson från Malmöhus Län: "Afven jag yrkar bifall
till Utskottets förslag, sä mycket heldre, sorn jag, vid anställd
jemförelse emellan den gamla handboken och det nya förslaget
icke funnit några sä serdeles stora företräden hos detta senare.
Ifall detta verkligen skulle antagas, så skulle derigenom föror¬
sakas ett fullkomligt nytt tryck af en oerhörd massa af nya
evangelii-böcker, hvarigenom en icke så ringa kostnad skulle
drabba de mindre bemedlade klasserna. Äfven hoppas vi på
en ny bibel-öfversättning, hvarefter säkerligen skulle följa nya
ändringar uli handboken. En talare har utbredt sig öfver den
ytlighet som rådde under den tid dä vår nu gällande hand¬
bok sammanskrefs, eller år 1811 samt sagt, att denna hand¬
bok mest söker anslå känslan, äfvensom att Lehnberg ifall
han lefvat under vår tid, icke skulle varit sä uppskattad, som
af sin egen samtid, o. s. v. Harti1! vill jag blott svara, att
jag med serdeles förtjusning läst Lehnberga skrifter, och att
jag många gånger önskat mig den lyckan att personligen få
höra honom. Jag bifaller betänkandet i nu föredragna del.»
Med Per Nilsson förenade sig Per Erik Andersson från
Vestmanlands, Nils Svensson från Blekinge, Johannes Anders¬
son från Elfsborgs, Jonas Andersson från Östergöthlands och
Erik Ersson frän Gefleborgs Län m, fl.
Paul Andersson från Jemtlands Län förklarade sig vilja
instämma uti P. P. Mengels afgifna yttrande.
Den S Februari.
245
A. W. Uhr från Nerikes Län: »Då jag funnit tiden
vara inne att sätta gamla handboken på iridragningsstat, har
jag äfven ansett att den bör hafva en efterträdare, som är
bättre än föregångaren. En del af det nya förslaget kan också
ganska viii antagas. Mengel sade att 56 prester inverkat på
hans öfvertygelse; jag kan säga alldeles detsamma, men mina
56 prester representerade vid sednaste Riksdag hela landets
presterskap, samt borde således gälla mer än de 56 i Carl¬
stads stift, hvilka de säkerligen äfven öfverträffa i klokhet och
lärdom. Vidare hafva dessa prester godkänt flera delar af det
nya handboks-förslaget, i hvilket hänseende jag åberopar den
å pag. 38 befintliga reservation, uti hvilken jag instämt.»
Jöns Persson från Blekinge, E. AI. Falk från Skaraborgs
och Georg Ayqvist från Vermlands Län förklarade sig vilja
instämma med Per Nilsson från Malmöhus Län, under god¬
kännande af Utskottets förslag.
Diskussionen förklarades nu vara fulländad: och sedan
Talmannens framställda proposition på bifall blifvit med öfver¬
vägande »ja» besvarad, var ifrågavarande punkt af detta be¬
tänkande sålunda af Ståndet godkänd.
Ståndet afgiek härefter kl, | till 2, eft. midd. för att kl.
2 å Rikssalen med öfrige Rikets Ständer in pleno plenorum
sammanträda; och skulle plenum hos Ståndet i afton kl. 6
åter fortsättas.
In fidem
N. A. Fröman.
Plenum kl O e m
§ I-
Med anledning af hvad under förmiddagens plenum be¬
slutats om tiden för slutliga föredragningen af de under N:is
47 — 51 från Stats-Utskotte.t inkomna och sedan den 4 dennes
246
Den 8 Februari.
pä Ståndets bord hvilnnde Utlåtanden, blefvo dessa utlåtan¬
den nu för andra gången bordlagda.
§ 2.
Föredrogs ånyo och bifölls Ståts-Utskottets Utlåtande N:o
52, angående anvisande af medel för fortsatta arbeten å Sta¬
tens vestra stainjernbana emellan Stockholm och Katrineholm.
§ 3.
Då till förnyad handläggning nu företogs Bevillnings*
Utskottets Betänkande N:o 13, i anledning af väckta motio¬
ner angående dels den så kallade tolagens utgående på sätt
före sednaste Riksdag varit stadgadt, och dels upphörande af
våg- och stänrrpelpenningars erläggande m. m„ uppstod dis—
skussion öfver Betänkandets första moment, deruti Utskottet
hemställt, att en af Nils Larsson från Jemtlands Län i om-
förmälda syftning angående tolagen väckt motion icke måtte
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, och yttrade dervid :
Nils Larsson: »Då Ståndets tankar i denna fråga äro
fullkomligt eniga och då jag i min motion egnat denna sak
en fullständig utveckling, samt motionen, sedan densamma
blifvit till trycket befordrad och inom representationen utde¬
lad, kan antagas till sitt innehåll vara någorlunda allmänt
känd, vill jag nu icke ingå i någon detaljerad framställning
af ett ämne, deri föga torde vara att anföra utöfver hvad jag,
dels i samma motion och dels i min mot Utskottets Betän¬
kande afgifna reservation, redan yttrat, och föreslagit. Det
vill jag dock hafva anmärkt, att Utskottet vid denna frågas
behandling gått på ett alldeles ovanligt sätt tillväga, då Ut¬
skottet, i strid mot såväl annars vedertagen praxis, som hvad
man i allmänhet anser vara ett Utskotts skyldighet, icke ut-
redt det ämne hvarom fråga är eller för motionens innehåll
lenmat någon fullständigare redogörelse. Utskottet har en¬
dast framhållit få punkter, mot hvilka det trott sig kunna
göra erinringar, men alla de sakuppgifter, dem jag i min mo¬
tion och till stöd för mina åsigter åberopat, hafva af Utskot¬
tet lemnats orörda och, jag vågar påstå, jemväl obestridda.
Derföre kan jag icke underlåta att, med åberopande af ej
mindre min egen än jemväl Nils Olssons och Carl Ivarssons
reservationer, påyrka återremitterande af denna punkt till för¬
nyad Utskotts-behandling, dervid hysande den förhoppning,
att, ehuru den motsatta äsigtens intressen varit nog mäktiga
att hindra motionens antagande i dess helhet, Utskottet lik¬
väl icke måtte lemna utan afseende det jemkningsförslag, som
jag, med bibehållande för öfrigt af det nvanfagna systemet, i
Deri fl Febi imri.
247
min reservation framställt. Jag hänvisar alltså till detta för¬
slag, gående derpå ut att, till undanrödjande af den mest i
ögonen fallande orättvisan, som ligger i det förhållande alt,
enligt nu gällande beräkningsgrund, Staten mäste betala to-
lags-ersättning jemväl för de i tulluppbörden ingående til-
läggsafgifterna, de för tnlagsberfikningen normalt beräknade
och i tolags-tariffen uppställda tulluppbördsbeloppen måtte
hvar lör sig höjas mod motsvarig andel af de vid reglerin¬
gens genomförande normalt bestämda tilläggsnfgifterna, med
iakttagande likväl att de pä detta sätt uppkommande belop¬
pen jernnäs till närmaste liela hundradetals Kiksdaler. Jag
har i min reservation förtydligat detta mitt påstående med
en exempelvis gjord jemförelse mellan tulluppbörden och to-
lags-ersättningen i staden Kalmar, sädane desse nu äro, och
sådane de skulle blifva, derest mitt förslag autoges, oell dä
frågan, såsom jag vill hoppas, rtu blifver föremal för förnyad
handläggning inom Utskottet, torde Utskottet jemväl framläg¬
ga förslag till de förändrade procentförhållanden mellan tull¬
uppbörd, å ena sidan, och tolagsersäflning, å den andra, som
af den ifrågasatta jemkningeu skulle uppstå. I någon vidare
utläggning af ämnet har jag för närvarande icke anledning
ingå, utan yrkar endast att denna punkt af Betänkandet måtte
återremitteras, på det att mitt här ofvan anförda jemknings-
förslag måtte komma under pröfning.»
Flertalet af Ståndets närvarande Ledamöter instämde i
Nils Larssons yttrande.
Nils Olsson från Malmöhus Län: »Såsom ledamot af Bc-
villnings-Utskottet försökte visserligen jag, i hvad på mig
ankom, att försvara motionen, men då Herr Schvan m. fl. af
Utskottets yppersta förmågor, ehuru eikännande det riktiga i
Nils Larssons sifferuppgifter, voro af en annan åsigt, och an-
sågo att man, så kort tid efter den vidtagna förändringen,
icke borde återgå till det gamla, så var det tydligt, att. för¬
svaret icke kunde lyckas. För vinnande af den jemkning Nils
Larsson nu ifrågasatt, vore det emellertid önskligt att frågan
blefve till Utskottet återremitterad.»
Carl harsson från Hallands Län: »Jag skall ej förlänga
diskussionen, utan endast förena mig med Nils Larsson i hans
yrkande om återremiss.»
Erih Magnus Falk från Skaraborgs Län: »Äfven jag för¬
enar mig med Nils Larsson och yrkar återremiss.»
Carl Gustaf Cederskog från Östergöthlands Län: »Sedan
jag begärde ordet har snart sagdt hela Ståndet instämt i Nils
Larssons anhållan om återremiss. Jag finner alltså annat ytt¬
248
Den 8 Februari.
rande öfverflödigt, jin ett förklarande, det jag härutinnan är
af samma mening.
Öfverlag gningen var slutad. Talmannens proposition på
bifall till Utskottets hemställan i Betänkandets förevarande
moment besvarades med nej, hvarefter, uppå derom gjord
framställning, berörde moment, med dervid gjorde anmärk-
gar, återremiterades.
Utskottets hemställanden i Betänkandets andra och tredje
momenter biföllos.
§ 4.
Vidare föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets Betänkande
N:o 14, i anledning af väckta motioner angående nederlags¬
rätt för bränvin och sprit m. m., och blef, efter någon dis¬
kussion, som dock icke skulle i protokollet intagas, detta Be¬
tänkande bifallet.
Likaledes biföllos samma Utskotts nu ånyo föredragna
Betänkande)):
N:o 15, angående den så kallade kurhusafgiften: och
N:o 16, i anledning af väckt förslag om förändring i
Kongl. Kungörelsen den 15 December 1854, angående kort-
stäinplingens verkställande.
§ 5.
Vid nu förnyad föredragning af Johannes Anderssons
från Elfsborgs Län, i plenum den 4 dennes väckta samt dä
bordlagda motion, derom att Staten måtte för hvarje rikets
församling inlösa två exemplar af ett utaf J. A. Thurgren
under titel: Stadganden rörande Svenska presterskapets rät¬
tigheter, från trycket utgifve! arbete, uppstod diskussion, och
yttrade dervid:
Paul Hedström från Vester-Norrlands Län: »Motionären
har åberopat 56 § Riksdagsordningen såsom skäl för motio¬
nens remitterande. För min del tror jag ej, att något stöd
för den begärda remissen kan henrtas från denna g, ty icke
vet jag hvad det skulle vara för händelse, sorn nu under
riksdagen inträffat och omedelbarligen föranledt denna motion.
Dessutom synes mig tidpunkten för detta förslags åvägabrin¬
gande vara illa vald, enär, som vi veta, frågan om prest er¬
il as rättigheter, just nu befinner sig under omreglering, och
arbetet följaktligen, om denna reglering, såsom vi skola nop¬
pas, kommer till stånd, endast tjenar till upplysning om, huru
föregående förhållanden varit, men icke huru de äro, och
följaktligen icke bljfver af någon praktisk nytta.»
Med Hedström instämde flere af Ståndets Ledamöter.
Den 8 Februari.
249
Johannes Andersson, skriftligen:
»Innan någon diskussion i denna fråga konin.er att ut¬
sträckas allt för vidlyftigt, torde jag få nämna några ord:
Då jag icke allenast i början af denna Riksdag, utan äf¬
ven den föregående, sökt att fästa mina ärade Stånds¬
bröders uppmärksamhet vid denna fråga, så liar sådant skett
i välmening och af egen öfvertygelse, om allmänna gagnet
och nyttan af ett sammandrag utaf alla de spridda lagrum
och författningar som finnas, angående presterskapets och
klockares lönerättigheter, synnerligast till tjenst för den min¬
dre lagfarne allmogen, hvilken då kunde slippa att tro sig
blifvit på ett eller annat sätt förnärmad, vid beräkning af
hans skyldigheter, hvilket ofta handt, både i afseende på lik¬
stolar, matskott, vinterkörslor, dagsverken och mera dylikt.
Visserligen inser och vet jag väl, att i en eller annan
församling finnes convention, hvarigenom en stor del af olä-
genheterne äro undanröjde, dock icke beträffande kaplaner och
klockare, och då således denna fråga icke är af egen, utau
allmän nyttig beskaffenhet, bör man icke alltid se på sitt
eget utan ock på andras bästa, ty annars skulle svårligen
något godt ändamål kunna vinnas. Jag tror icke att Kongl.
Maj:t hade lemnat någon belöning för ifrågavarande lagsam¬
ling örn han icke ansett den lända till någon nytta: och just
på denna grund har jag nu vidare velat fästa Ståndsbröder¬
nas uppmärksamhet härpå, med förhoppning om medverkan,
i det som min motion åsyftar, men skulle motverkan deremot
ske, så kan jag åtminstone visa att både komittenter och
andra, som hafva intresse häraf, att jag gjort härutinnan,
hvad jag bort och kunnat göra, såväl för bonden, som den
dagsverksskyldige torparen och soldaten. Jag påyrkar således
remiss af motionen.»
Pehr Ostman från Vester-Norrlands Län: »Lika med
Liedström är jag af den meningen, att någon remiss af denna
motion icke kan beviljas. Hvad sjelfva saken och motionens
egentliga ändamål, det vill säga arbetets afsättande, beträf¬
far, tror jag att författaren lämpligare kan åstadkomma detta
genom annonser i tidningarna, då hvarje församling, som
dertill finner sig hugad, kan på egen bekostnad skaffa sig
boken. Det är för öfrigt icke första gången, som motioner i
denna riktning väckas på vederbörande författares anmodan;
men då Staten icke bör betungas med dylika utgifter, skulle
jag önska att Johannes Andersson återtoge sin motion. Någon
väsendtlig nytta af arbetet, tror jag knappast skulle kunna
hemtas, ty då en omreglering af presternas rättigheter nu är
250
Den S Februari.
att emotse, kan det vara oss skäligen likgiltigt, huru dermed
förut förhållit sig.»
Åled Östman förklarade flere af Ståndets Ledamöter sig
instämma.
Pehr Mattsson från Vester-Norrlauds Län: »Jag är
hufvudsakligen förekommen af Hedström och Östman, med
hvilka jag alltså instämmer. Hvartill skulle detta inlösande
för öfrigt tjena? Boken skulle nemligen endast komma i pa¬
stors värjo, utan att församlingen deraf finge någon nytta.
Afven jag hemställer till Johannes Andersson, att lian måtte
återtaga sin motion.»
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Det arnu andra
gången som denna motion väckes af samina motionär, och
jag får erinra Stånds-kamraterna, hurusom jag, dä frågan sist
vur före, yttrade mig för utslag. Dä angick emellertid för¬
slaget inlösen af endast ett exemplar för hvarje församling,
men har nu ökat sig till tvenne. För min del hemställer jag
att, då motionären till stöd för den begärda remissen åbero¬
pat Riksdags-Ordningens § 56, och såsom en under Riksda¬
gen inträffad händelse anfört den omständigheten, att ifråga¬
varande arbete blifvit granskadt och godkändt, det må till¬
höra honom att, innan någon remiss kan beviljas, styrka sin,
i berörde hänseende gjorda uppgift. Ty, 0111 nu icke någon
sådan granskning egt rum, så förefinnes icke heller någon
händelse sådan, att den, enligt §56 Riksdags-Ordningen, be¬
rättigar till remiss, enär den omständigheten, att författaren
blifvit för sitt arbete tillerkänd en gratifikation af 500 R:dr,
rimligtvis icke kan antagas vara en sådan händelse, att mo¬
tionen, på sätt i nyssnämnde Grundlags-§ föreskrifves, må
anses vara deraf omedelbarligen föranledd. Men äfven denna
omständighet är obestyrkt och bör af motionären bringas i
bevis, såvida derifrån skall kunna hemtas nå«ot skäl för en
Utskotts-remiss. I följd häraf hemställer jag att, derest icke
motionären hellre skulle vilja återtaga siri motion, densamma
må hvila till nästa plenum och motionären då styrka de om¬
ständigheter, deni han anser vara af beskaffenhet att föran¬
leda motionens remitterande. Jag torde då få tillfälle att
något vidare yttra mig.»
Sven Meurlin från Kronobergs Län: »Jag vill endast
hemställa till Talmannen och Sekreteraren, om någon remiss
å motionen kan medgifvas. Ty, om proposition i detta fall
vägras, är ju den diskussion, som i ämnet hålles, alldeles öf¬
verflödig.»
I anledning häraf tillkännagaf Sekreteraren, att, då mo¬
tionären, till stöd för motionens remitterande, jemlikt § 56
Den S Februari.
251
Riksdags-Ordningen, åberopat den händelsen, att ifrågavaran¬
de arbete numera blifvit granskadt och godkändt samt en
gratifikation för detsamma af Kongl. Maj:t i nåder författaren
tilldelad, men dessa omständigheter icke blifvit af motionären
styrkta. Sekreteraren vid sådant förhållande och i motionens
nuvarande skick, ansåg sig icke kunna tillstyrka proposition å
den deri begärda remiss.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Jag är förekommen
af Heurlin, och efter den af Sekreteraren meddelade upplys-
ning, tviflär jag högligen, att någon remiss af motionen kan
beviljas, och jag sträcker till och med mina tvifvelsmål så
långt, att, jemväl om motionären styrker de åberopade om¬
ständigheterna, stå likväl dessa icke i det omedelbara förhål¬
lande till motionen, att i följd af dem någon remiss, jemlikt
§ 5G Riksdags-Ordningen, kan beviljas.»
Ola Lasson från Christianstads Län: »Afven jag skulle,
i likhet med Nyqvist och uppå de af honom anförde skäl,
önska motionens bordläggande till nästa plenum. Hvad sjelfva
saken angår, så torde nyttan af det ifrågavarande arbetets
inlösande icke vara så synnerligen stor, ty å ena sidan känna
nog presterna hvad de skola ha, likasom bönderna hvad de
skola ge, utan att upplysning derom behöfver sökas utur böc¬
ker. För min egen del är jag af erfarenheten så väl under¬
visad om hvad i detta fall är min skyldighet, att jag det al¬
drig glömmer, så länge jag lefver. Åtminstone kunde det vara
skäl att vänta med denna motion, tills vi fått se, 0111 Pehr
Nilssons motion rörande presterskapets aflöning, vinner någon
framgång.»
Johannes Andersson: »Jag hvarken kan eller vill tvinga
någon att biträda minn åsigter, men för att i möjligaste måtto
gå andras fordringar till mötes, får jag förklara mig villig alt
efterkomma Nyqvists förslag och till ett annat plenum styrka
de omständigheter, hvarpå jag grundat min begäran om mo¬
tionens remitterande.»
Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs Län: »För.
min del vill jag icke på förhand antaga några vilkor, hvar¬
under vi förbinda oss att bevilja remiss å motionen, och detta
desto hellre, som jag är af den meningen att, äfven om de
nu ifrågasatta omständigheterne styrktes, motionen i allt fall
icke är berättigad att vinna remiss.»
Häruti hördes flere Ståndets Ledamöter instämma.
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Då denna fråga re¬
dan i ett föregående plenum föredrogs, begärdes den på bor¬
det. Någon ytterligare bordläggning för att styrka de i mo¬
tionen förekommande uppgifter, bör således icke beviljas; lika
252
Den 8 Februari.
litet sora jag anser att någon remiss bör komma i fråga.
Jag yrkar alltså att motionen nu mätte slutligen föredragas
och afslås.»
Olof Larsson frän Nerikes och Pehr Tjernlund från
Vester-Norrlands Län instämde med Lekberg.
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Äfven om motio¬
nären styrker, att arbetet blifvit granskadt och godkändt samt
att en belöning blifvit författaren tillerkänd, så tror jag dock
icke sådant vara tillfyllestgörande för beviljande af remiss å
motionen, ty då § 56 Riksdags-Ordningen medgifver, att mo¬
tioner, jemväl efter motionstidens slut, få väckas i följd af så¬
dana händelser, som under Riksdagen inträffa, sä mäste der¬
med helt visst menas andra och vigtigare händelser, an de
små saker, som här blifvit åberopade, och detta desto hellre,
som det ifrågavarande arbetet redan före Riksdagens början
var från trycket utgifvet.»
Johannes Andersson: »Jag hade icke föreställt mig att
motionen, om hvars nytta jag fortfarande är öfvertygad, skulle
röna ett sd starkt motstånd: men sedan nu så skett, vill jag
gå Ståndets önskningar till mötes, och återtaga sjelfva motionen.
Deremot och då jag tycker det icke skulle skada att hafva
mina tankar antecknade i protokollet, önskar jag att den di¬
skussion, som hållits, måtte qvarstå.»
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings Län: »Jag
hade begärt ordet endast för att, i likhet med flere föregå¬
ende talare, förmå Johannes Andersson att återtaga sin mo¬
tion, och sedan han nu detta gjort, har jag ingenting att
tillägga.»
Lundahl: »Jag niåste erkänna att jag icke rätt begri¬
per, hvad Johannes Andersson menar. Skall den i ämnet
hållna diskussionen stå qvar i protokollet, sedan sjelfva mo¬
tionen, som föranledt denna diskussion, blifvit återtagen och
således icke mera finnes? Skall detta vara Johannes An¬
derssons mening och är han så synnerligen mån om ett minne
af denna öfverläggning, så synes mig, som kunde han för
egen räkning bekosta tryckningen deraf.»
östman: Hvarken motionen, eller J. Anderssons till
protokollet i dag afgifna skriftliga anförande, och icke heller
diskussionen är af den vigt eller det värde, att de böra i
protokollet qvarstå. Och då nu motionen är återtagen och
alltså bör utgå, så är det väl icke lämpligt att den af samma
motion föranledda öfverläggning upptages i protokollet.»
Anders Wilhelm Uhr från Nerikes Län: »Ifall motio¬
nären anser för en seger, att hafva lidit ett nederlag, sådant
ben 8 Februari.
253
sorn delta, sfi vill jag icke kafva något emot, att diskussionen
för hans räkning må stå qvar i protokollet.»
Johannes Andersson: »Då jag återtog min motion, af-
såg jag dermed endast, att jag icke vidare påyrkade någon
Utskotts-remiss, men hvad beträffar frågan om densammas
uteslutande ur protokollet, är jag af den meningen, att bland
den stora mängden Riksdags-tryck, förekommer mj'cket af
måhända mindre vigt än denna motion, och jag fortsätter
alltså mitt yrkande, att ej mindre motionen, än jemväl den
deröfver hållna öfverläggning, må i protokollet qvarstå.»
Hedström: »Då Johannes Andersson nu återtagit sin
motion, vet jag icke, hvarföre den skall i protokollet qvarstå,
och jag skulle nästan vilja ifrågasätta, huruvida en sådan rät¬
tighet kan anses tillkomma motionären. Äfven diskussionen
skulle jag helst se utesluten, men då nu motionären fortfa¬
rande är af en annan mening, må nu dermed gå huru som
helst.»
Öfverlä ggningen förklarades fulländad. Då Johannes An¬
dersson nu mera utstått från sin begäran om remiss till Ut¬
skott af ifrågavarande motion, erfordrade densamma icke vi¬
dare någon Ståndets åtgärd: kommande, enligt motionärens
önskan och oberoende af motionens återtagande, densamma
jemte den deröfver förda diskussion att i protokollet qvarstå.
§ 6.
Då till afgörande nu företogs den af Pehr Nilsson från
Malmöhus Län, i plenum den 4 dennes väckta och då bord¬
lagda fråga om företagande nästa lördag, den 11 dennes, af
val till fullmäktige i Rikets Ständers Bank och Riksgälds-
Kontor jemte dessa fullmäktiges suppleanter, äfvensom till
direktörer och suppleanter vid-Bankens Låne-Kontor i Göthe¬
borg, Malmö och Wisby, begärde Pehr Nilsson ordet och
yttrade: »Oaktadt Ståndet i förmiddagens plenum beslutat,
att nästa lördag börja föredragningen af de 3:ne på Ståndets
bord hvilonde Hufvud-Titlarna, skulle jag dock hemställa, om
det icke vore skäl, att, innan denna föredragning började,
förrätta de val, hvarom nu är fråga. Som vi veta, har nem¬
ligen Preste-Ståndet redan verkställt dessa val, och Borgare¬
ståndet bestämt tid till i dag åtta dagar för samma vals fö¬
retagande. Vid sådant förhållande, och då Hufvud-Titlarnes
föredragning sannolikt kommer att hos oss upptaga flere plena
efter hvarandra, skulle jag vilja hemställa, att vi företaga me-
ranämnda val nästa lördag, och näst före Hufvud-Titlarnes
föredragning. Den tid som åtginge till förrättandet af dessa
2ö4
Den S Februari.
val skulle i det närmaste vara ersatt om vi började plenum
en timma tidigare än vanligt.”
Matts /'ehrsson fran Stockholms Län: »För mig iir det
likgiltigt, om de ifrågasatta valen anställas nästa lördag eller
någon annan plenidag. Pä en omständighet bör jag dock
kanske fästa Ståndets uppmärksamhet, den nemligen att, hvad
Banken beträffar, de nyvalda ledamöterna icke kunna inträda
i tjenstgöring, innan de aflagt sin ed, och dä nu fullmäktige
derstädes hafva siria sammanträden om thorsdagarna, skulle
vid diskontföredragniugen dagen näst förut icke någon full¬
mäktig af Bonde-Ståndet komma att tjensfgöra. Jag sade,
att dagen för valets anställande är mig likgiltig och jag för¬
nyar detta yttrande, med tillkännagifvande, att, sedan nu snart
20 år förflutit från den tid, dä jag genom Ståndets förtroen¬
de första gången kallades till fullmäktig i Banken, tjenstgö-
ringen derstädes hunnit blifva mig nog lång, så att jag vid det
val som stundar icke vidare önskar komma i åtanka, oell an¬
håller, att inga röster vidare måtte spillas på mig, eller mig
ånyo gifvas ett förtroende, som jag icke är i tillfälle att emot¬
taga. Således, och efter denna förklaring, torde det vara
tydligt, att för mig personligen är den ena dagen till valets
företagande lika god, som den andra, men med afseende å
den af mig här ofvan antydda lucka vid diskontföredragnin-
gen, hemställer jag om icke det vore lämpligare, att valet
försigginge nästa Onsdag. De nyvalde fullmäktige inträdde
da i sina befattningar nästföljande dag, eller Thorsängen, och
finge samma dag aflägga sin tjensteed. Emellertid vill jag
medgifva, att denna min erinran måhända är af mindre be¬
tydenhet, hvarföre jag också icke ämnar dervid fästa någon
vidare vigt, för den händelse, att Ståndet skulle besluta de
ifrågavarande valens anställande nästa Lördag.» — Tilläg¬
gande Matts Pehrsson, — med anledning af Talmannens fram¬
ställning, huruvida icke de förra ledamöterna pläga qvarstå
i tjenstgöring, intill dess att de nyvalde hunnit legitimera sig,
— att ett ett sådant bruk hittills icke iakttagits, utan hade,
efter anstäldt val, protokollet genast blifvit inför Ståndet ju¬
ste ra dt och derefter expedieradt till Banko-Styrelsen. Dess¬
utom vore det, enligt Matts Pehrssons åsigt, oegentligt, att
val anställdes i ett Stånd den ena dagen och i ett annat den
andra. Mest öfverensstämmande med god ordning skulle det
vara, om dessa val anställdes på en och samma dag i alla
Stånden, och då Borgare-Ståndet bestämt Onsdagen i nästa
vecka för dessa vals företagande samt Ridderskapet och Adeln
sannolikt då jemväl kornme att anställa sina val, syntes den
dagen äfvenledes för Bonde-Ståndet vara den lämpligaste.
Den 8 Februari.
255
Att Preste-Ståndet denna gång gatt Med-Stånden i förväg,
betydde mindre, då deras val, såväl hvad Banken som Riks-
gälds-Kontoret beträffade, stadnat vid samma personer, sorn
förut inom dessa verk varit Ståndets fullmäktige. Förklarande
slutligen Matts Pehrsson, det han, med anledning af Talman¬
nens nyss gjorda framställning, oell på det att de nu gjorda
erinringarna icke mätte kunna misstydas, vore villig att,
om Ståndet sådant önskade, öfvervara nästa veckas diskont¬
föredragning, älven om det ifrågasatta valet redan nästa lör¬
dag komrne att företagas.»
Pehr Ostman frän Vester-Norrlands Län: »Då ett Stånd
redan valt, så ser jag icke något skäl för oss att vidare upp¬
skjuta. Ilvad beträffar Matts Pehrssons invändningar, sä tror
jag, att de lätteligen kunna häfvas, derigenom att Ståndet
bemyndigar den förutvarande diskont-ledamoten att fortsätta
med siri tjenstgöring intill dess, att de nyvalde fullmäktige
hunnit vederbörligen legitimera sig.»
öfverläggningen var slutad. Talmannen erinrade huru¬
som de fullmäktige, hvilka komma att utses, icke kunde an¬
ses hafva tillträdt sina befattningar eller ens i nämnde egen¬
skaper erkännas, förrän valprotokollet blifvit justeradt och
underrättelse om valets utgång i behörig ordning till Bankens
styrelse expedierad, samt att vid sådant förhållande något
särskildt bemyndigande till tjenstgöring icke torde för Stån¬
dets förut varande fullmäktige blifva erforderligt; och beslöt
härefter Ståndet, uppå derom af Talmannen framställd pro¬
position, att i nästa lördngs-plenum, som utsattes att börjas
klockan 9 förmiddagen, företaga val för utseende ej mindre
af Ståndets fullmäktige i Rikets Ständers Bank och Riksgälds-
Kontor, med deras suppleanter, än jemväl af direktörer och
suppleanter vid Bankens Lane-Kontor i Götheborg, Malmö
och Wisby.
I afseende å valsedlarnas beskaffenhet blef till iakttagan¬
de föreskrifvet, att för Rikets Ständers Bank skulle väljas
med en sedel, och med en annan för Riksgälds-Kontoret,
samt att å hvardera af dessa tvänne sedlar skulie uppföras nam¬
nen å 3 fullmäktige och 3 suppleanter. Deremot komrne,
för tidens vinnande, en gemensam sedel att afgifvas för alla
3 Lönekontoren, upptagande för hvartdera Lönekontoret en
direktör och två suppleanter; allt i öfverensstämmelse med de
formulärer, som Sekreteraren anmodades uppsätta och sorn
skulle anslås å Ståndets klubb.
o § 7.
Gustaf Johansson från Kronobergs Län, som på begä¬
ran erhöll ordet, uppläste ett så lydande anförande:
256
l)en S Februari.
»Då Stånds-Brodren Heurlin har, i ett ganska vidlyftigt
anförande, så bittert klandrat Kongl. Maj:ts Proposition och
kommitterades Betänkande i Jern vägsfrågan, så anser jag mig
af rättskänslan manad, att deröfver göra några anmärkningar.
Jag vill ej särskildt besvara de manga inkast, som i be¬
rnada anförande äro gjorde emot Kongl. Maj:ts förslag angå¬
ende vestra banan, om arbetets fortgång frän Stockholm till
Kathrineholm och Töreboda, huru nemligen Chefen för jern-
vägsbyggnaderna, enligt Heurlins åsigt, näppeligen i något af¬
seende skulle hafva iakttagit vederbörlig försigtighet och be¬
räkning vid jernvägsarbetenas anordning och utförande; ty
utom det att Herr Öfverste Ericson genom sin utmärkta
skicklighet i sitt fack, och sin redbara karakter, har förvärf¬
va t sig allmänhetens aktning och förtroende, så linnes uti
Kommitterades Betänkande motiverna för det framlagda för¬
slaget så utförligt och sä sakrikt framställda, sä att den, som
kan förneka dem, måste vara otdlgänglig för de starkaste skäl
och bevis.
Jag vill ej heller fästa mig vid de anmärkningar, som
äro gjorda emot den financiella delen af frågan, emedan jag
hyser den förmodan, att om södra banan blifvit föreslagen åt
Laga-dalen, så hade dessa anmärkningar uteblifvit.
Det är egentligen med afseende pä de anmärkningar, som
angå södra banans sträckning från Finjasjön till Nässjö och
Jönköping, som jag vill yttra mig.
Uti berna Ite anförande heter det: På anförda grunder
synes det vara olyckligt, om än en gång de stora uppoffrin¬
garna ringa aktas, och dyrare bansträekningar således väljas
framför en som genom sin rätlinighet och niveilerade beskaf¬
fenhet skulle kunna göras för V^delar af tiden och med half¬
va kostnaden; han säger således, att Nässjö-banan skulle
blifva dubbelt så dyr, som den åt Lagadalen. Detta är i hög
grad missledande, ty uti Kommitterades Betänkande, som är
grundadt på noggranna mätningar och kostnadsförslag, synes
det i pag. 53, att linien från Finjasjön till Tenhult öfver Laga¬
dalen är 17 mil 23,000 fot och är beräknad till 9,879,395
R:dr, och Nässjö-linien till Tenhult 20 mil 1700 fot der an¬
läggningskostnaden är beräknad till 13,005,53 L R:dr: alltså
icke mer än 3,126,136 R:dr, och då härtill kommer att sam-
manbindnings-banan emellan Tenhult och Nässjö, icke rätte¬
ligen bör ingå i jemförelsen emellan dessa alternativer, så
blifver skillnaden endast 1,046,016 R:dr. Vidare heter det i
samma anförande: Det lärer icke kunna förnekas, att den
på kartan uppritade bågen igenom Småländska bergstrakterna,
sammanlaggd med bibanan från Nässjö till Jönköping, gör en
Den 8 Februari.
257
krok af 7 elior 8 mil. Hvarifrån den värde Ståndskamraten
liar hemtat denna uppgift, kan jag icke begripa, den måste
vara tagen ur luften, tv af Kommitterades Betänkande är det
tydligt visadt, att Lagalinien emellan Tenhult och Finjasjön
är 17 mil 23,000 fot, och Nässjölinien från Finjasjön öfver
Nässjön till Tenhult i längd utgör 20 mil 4,900 fot, alltså en
skillnad endast af 2 mil 17,900 fot. Mycket ifrigt framhålles
uti förutnämnda anförande den stora fördelen, som Lagaå-
dalen erbjuder med afseende på anläggningskostnaden; men
den trafik, som är att påräkna på ena eller andra linien vill
han ej mycket vidröra. Detta är dock i min tanka af myc¬
ken vigt.
Af Kommitterades Betänkande ser man, att Nässjölinien
genomgår en folkrikare och mera odlad trakt, då dess om¬
gifning på 3 mils afstånd å ömse sidor bebos af 27,000 per¬
soner iner än Lagaliniens, hvarvid äfven bör anmärkas, att folk¬
mängden, räknad från vester till öster öfver båda liniernas
oinförmälda områden, stiger i antal, samt den odlade jorden
utgör omkring 6 procent af hela arealen inom 2 mil pä ömse
sidor om Nässjö-linien, men endast 4 procent vid Laga-linien,
hvarjemte belöper sig ett tunnland på hvarje person vid den
förra, men endast 0,7 vid den sednare.
Nässjölinien har äfven den fördelen, att dels skära, och
dels närma sig alla de mest trafikerande landsvägarna från
norr till söder genom Kronobergs och Jönköpings Län, samt
att lättare kunna uppfånga rörelsen på dessa än Lagalinien,
som mera uteslutande följer en enda större vägsträcka; och
detta är helt naturligt, ty ju närmare Länets medelpunkt Wexiö,
ju flera vägar träffas der. Denna på lättade transportmedel
mest vanlottade stad i södra delen af riket, som är belägen 9
mil från Carlshamn, 12 från Kalmar, 14 från Halmstad och
12 från Jönköping och således midtinuti landet, har dock
icke så liten rörelse; det enda, som fattas der för att utvecklas
till en betydlig handelsplats, är lättade transportmedel, och i
samma mån som stadens rörelse och befolkning tillvexer 1
samma mån befordras ortens välstånd deromkring medelst
lifligare afsättning af landtmannavaror. Med afseende .pä den
tryckta ställning, hvari jordbruket å denna ort befinner sig,
vill jag blott exempelvis anföra, att då hafre, som numera
blifvit en begärlig export-vara, under sistlidne November
månad gällde i Helsingborg 9 R:dr per Tunna, betaltes den
endast med 5 å 6 R:dr i Wexiö; huru mycket hämmar icke
ett sådant förhållande den odlingsflit och materiella utveck¬
ling, som ett gynsammare afsättningsmedel deremot skulle
framkalla. Jernvägs-Kommittéen har genom så tydliga och
Bonde-St:s Prot. vid 1S59—60 årent Riksdag. IV. 17
258
f)e?i (V Februari.
klara skäl visat, dels det stora behof för denna ort att få
banan dragen så nära Wexiö, som möjligt, och dels den
statsekonomiska fördel, som derigenom vinnes medelst en star¬
kare trafik på stambanan, dragen genom en folkrikare och
mera produktgifvnnde ort, så aft den som fördomsfritt vill
betrakta saken skall lätt kunna finna, att en stambana i denna
sträckning skall alltid bära sig bättre än åt Lagaådalen, äfven
med den skillnad i anläggningskostnad, som härvid kommer
i fråga.
Härtill kommer ännu ett talande skäl, det nemligen, att
om banan drages så nära midten i landet som möjligt, så är
det ganska säkert, att enskilta 'bolag bilda sig å ömse sidor
om stambanan, för att på egen bekostnad anlägga bibanor
till densamma och således öka trafiken derpå. Men deremot
om stambanan drages åt Lagaådalen öfver Ljungby, så är det lika
säkert, att ingen bibana ifrån östra sidan kommer i fråga,
ty icke kan man tänka sig, att innevånarne i Kalmar och
Wexiö skulle finna fördel i att från den förstnämda staden
till Ljungby anlägga en 18 mils lång bana, för att på lika
lång omväg bereda sig jernvägsfart till hufvudstaden, och lika
litet skulle ock Wexiö göra det.
Uti det åberopade anförandet heter det vidare, att hvar
och en vill hafva jernvägen till sin dörr; detta är en vanlig
fras, för att få motståndarens åsigt hänförd till egennyttans
område.
Men jag frågar, hvilken handlar mest oegennyttigt och
hvilken har rättvisan på sin sida, antingen den, som påstår,
att banan skall förläggas ät Ljungby, 7| mil från vestra sjö¬
kusten och 18 mil ifrån Östersjön, eller den, som påstår, att
banan skall läggas midt in i landet? Svaret behöfver ej sö¬
kas, det står klart för hvar och en, som med oväld ser sa¬
ken; det gamla ordspråket gäller äfven här, »kyrkan midt i
byn». Vore det nu så, att Staten synbarligen skulle förlora
på att göra denna rättvisa åt Wexiö och detta Läns innevå¬
nare, sä vore det något att åtminstone tala om. Men låtom
oss antaga, att Staten skulle uppoffra dessa 1,646,016 R:dr
eller derutöfver för detta Län. Jag vågar dock begära det,
och detta på följande skäl : Huru mycket tror man väl. att
Kronobergs Län fått i sin mån bidraga under de sednast för¬
flutna 50 åren till andra orter, som förut äro vida lyckligare
lottade än denna? Alla de anslag, som blifvit beviljade till
hamnbyggnader och lastageplatser, kanalgräfningar, ström¬
rensningar och flottleders öppnande m. nr., för att icke tala
om de stambanor, som redan äro anlagda? Räknar man
tillsammans allt, så är jag fullt öfvertygad, att yM:del deraf
Den 8 Februari.
259
skall fullt uppväga det här ofvan antydda belopp och mycket
derutöfver. Men hvad har detta Län fått i ersättning derför?
Platt intet. Är det icke lika vanlottadt, lika styfmoderligt
behandladt? Och nu då Kongl. Majit och Hans Regering,
som nådigst ser och behjertar vår belägenhet och tilli¬
ka, såsom jag förut nämnt, efter noggranna undersöknin¬
gar har funnit, att Staten icke förlorar utan tvärtom skall
vinna pä en anläggning, som afser att till någon del afhjelpa
den så länge och rättvist öfverklagade bristen, så har jag
dock hört många röster, sorn höjt sig emot detta förslag.
Detta är för mig ganska nedslående, och hvad kan väl
vata orsaken till detta motstånd? Staten förlorar ju intet
derpå. Rättvist är det ju att banan lägges midt i landet.
Huru länge skall då denna landsort blifva förbisedd och för¬
skjuten; huru länge skall den endast bidraga till andras väl¬
färd, och icke hugnäs med något vedermäle?
Jag hoppas, att Höglofl. Stats-Utskottet behjertar dessa
af mig i möjligaste korthet anförda skäl, och torde jag få fä¬
sta särskildt uppmärksamhet på den orättvisa som skulle till¬
fogas Kronobergs Län om Kongl. Majits nådiga Proposition i
hvad det rörer Nässjöbauan blefve afslagen; en orättvisa, som
jag vill förmoda, att hvarken Höglofl. Stats-Utskottet eller
Rikets Ständer inför samtid och efterverld later komma sig
till last.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.»
Johan Pettersson från Kronobergs, Johannes Andersson,
Anders Johan Sandstedt och Johan Lönn från Jönköpings,
Carl Johan Svensin och Nils Magnus Petersson från Kal¬
mar samt Nils Svensson från Christianstads Län m. fl. Stån¬
dets Ledamöter förenade sig i detta anförande, som, på be¬
gäran af Sven Heurlin från Kronobergs Län, skulle til) ett
annat plenum blifva hvilande å Ståndets bord.
§ 8.
Uppå derom framställd begäran, beviljade Ståndet Ola
Jönsson från Malmöhus Län ledighet från Riksdagsgöromålen
under tiden från den 16 innevarande månad till den 1 instun¬
dande Mars, med hvilken sistnämnde dag Ola Jönsson, enligt
Ståndets dertill förut erhållna uppdrag, hade att ingå såsom
revisor vid den då börjande granskningen af Låne-Kontorets
i Malmö räkenskaper och förvaltning.
g 9-
Till bordläggning första gången anmäldes:
Stats-Utskottets Utlåtanden Hiris 53—58;
260
Den 8 Febenari.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Utlåtanden och Memorial i\:n's 1 —4:
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 17, samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
N:o 23.
§ io.
Föredrogs och godkändes Expeditions-Ufskottets förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser till Kongl. Maj:t,
nemligen :
N:o 27, i anledning af Kongl. Majda nådiga Proposition
om öfverlåtelse till Allmänna Barnhus-Inrättningen i Stock¬
holm af en utaf Stockholms Stads och Läns Kurhus begag¬
nad tomt:
N:o 28, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om anslående af 3/4:dels mantal N:o 1 Tomestorp till boställe
åt Kronofogden i Höjentorps fögderi i Skaraborgs Län i stäl¬
let för nuvarande Kronofogde-bostället, 1 Mantal, N:o 8 Sten¬
torp, frälsegården;
N:o 29, angående grunderna för val al revisorer till
granskning af Banko-Diskontverkets räkenskaper för detta år
och de följande intill nästa Riksdag:
N:o 30, i anledning af gjord framställning om förklaring
af föreskrifterna angående verkställighet af straffarbete.
S H-
Nedannämnde från resp. Med-Stånden ankomna proto¬
kolls-utdrag föredrogos och ludes till handlingarna, nemligen
från:
Höglofl. Ridderskapet och Adelil N:ris 139—151, 153—
156:
Högvörd. Preste-Ståndet N:ris 162—167, samt
Vällofl Borgare-Ståndet N:ris 157—161, 163 —168.
Hvaremot protokolls-utdrag från Höglofl. Ridderskapet
och Adela N:o 152 S8tnt från Vällofl. Borgare-Ståndet N:o
162, såsom innefattande inbjudningar till deltagande i tvänne
af bemälde Riks-Stånd fattade beslut, bordlädes.
§ 12.
Slutligen blef i detta plenum jemväl föredraget och till
Expeditions-Utskottet remitteradt Kongl. Maj:ts nådiga svar, i
anledning af åtskilliga utaf Rikets Ständer vid innevarande
Riksdag antagna grundlags-förändringar, så lydande:
Den S Februari.
261
'■Kongl. May.ts
svar i anledning af åtskilliga utaf Rikets Ständer
vid innevarande Riksdag antagna grundlagsför¬
ändringar; gifvet Stockholms slott å Rikssalen
den 8 Februari 1860.
Välborne, ädle och välbördige, ärevördige, vördige, och
vällärde, äreborne, förståndige och välaktade, hedervärde och
redlige, gode Herrar och Svenske män!
Uti underdånig skrifvelse af den 11 nästline Januari håf¬
ven J, gode Herrar och Svenske män, hos Kongl. Maj:t med
begäran om dess godkännande anmält följande, från sista Riks¬
dagen hvilande och af eder vid innevarande Riksdag antagna
förslag till förändring af Rikets Grundlagar, nemligen:
Om ändring af 17 och 22 §§ Regerings-Formen, åsyf¬
tande förstärkning af Ledamöternas antal i Högsta Dom¬
stolen ;
om tillägg till 41 § Riksdags-Ordningen, angående rätt
för Stats-Rädets Ledamöter att deltaga i Riks-Ståndens ge¬
mensamma öfverläggningar;
om ändring i 46 § 2 inom. Riksdags-Ordningen, angåen¬
de ordförande vid dylika gemensamma öfverläggningar; samt
om ändring i 1 § 8, 9 och 10 moni. Tryckfrihets-För-
ordningen, hvad angår deruti genom hänvisning till 8 Kap.
Missgernings-Balken upptagna straffbestämmelser.
Dessa a/ Eder anmälda förslag har Jag, efter Stats-
Rådets hörande, till pröfning förehaft och dervid
funnit godt att till desamma lemna bifall.
Jag förblifver Eder, gode Herrar och Svenske män, med
all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
CARL v
Ståndet åtskiljdes kl. 9 e. m.
In fidem
N. A. Fröman.
262
Den / / Febrnari.
Den II Februari
Plenum hl. 9 f. m.
§ I-
Vid anställde val till Fullmäktige i Rikets Ständers Bank
oell deras Suppleanter, Fullmäktige i Rikets Ständers Riksgälds¬
kontor och deras Suppleanter samt Direktörer vid Rikets Stän¬
ders Låne-kontpr i Götheborg, Malmö oell Wisby med deras
Suppleanter, blefvo följande af Bonde-Ståndet utsedda, nemligen :
Till Fullmäktige i Banken:
Erik Mallmin frän Vestmanlands Län med 96 röster,
Josef Holm frän Stockholms Län med 86 röster,
Anders Gudmundsson från Hallands Län med 52 röster,
Till Suppleanter:
Adojf Fredriksson från Upsala Län med 89 röster,
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes Län med 55 röster,
Anders Söderholtz från Södermanlands Län med 42 röster.
Till Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret:
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands Län med 93 röster
Johan Persson från Upsala Län med 91 röster.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län med 52
röster.
Till Suppleanter:
August Andersson från Östergöthlands Län med 51 rö¬
ster efter lottning,
Erik Olsson från Nerikes Län med 51 roster,
C. C. Nettelbladt från Stockholms Län med 49 röster.
Till Direktör vid Låne-Kontoret i Götheborg:
Erik Christensson från Götheborgs och Bohus Län med
63 röster.
Till Suppleanter:
B. J. Holmlin från Götheborgs och Bohus Län med 91 röster,
Anders Nilsson från Hallands Län med 49 röster.
Till Direktör vid Låne-Kontoret i Malmö:
Per Nilsson från Malmöhus Län med 55 röster.
Till Suppleanter:
Sven Rosenberg från Christianstads med Län 58 röster,
Torkel Nilsson från samma Län med 42 röster sedan An¬
ders Persson från Malmöhus Län, som erhållit 55 röster, afsagt
sig förtroendet.
Den i I Februari.
263
Till Direktör vid Låne-Kontoret i Wisby:
Olof Lagergren från Gottlands Län med 96 röster.
Till Suppleanter:
Carl Lagergren från Gottlands Län med 88 röster,
Ingemund Odin från samma Län med 85 ruster, hvarom
protokoll genast uppsattes, justerades och expedierades.
Härefter yttrade:
Johan Pehrsson från Upsala Län: »Då jag nu ånyo oell
för femte gången blifvit utsedd till en bland Ståndets Full¬
mäktige i Rikets Ständers Riksgälds-kontor, får jag derför in¬
för Ståndet aflägga min varma tacksägelse under förklarande,
att jag skall elter bästa förmåga söka uppfylla det mig lem-
nade förtroendet.»
Lars Magnus Knutsson frän Östergöthlands Län: »Afven
jag, som nu lör andia gången blifvit vald till Fullmäktig i
nämnde Kontor får derför tacka. Min förmåga är ringa, det
erkänner jag gerna, men att jag skall på det nogaste följa,
hvad reglemente oell andra statuter för Kontoret föreskrifva,
det kan jag försäkra.»
Erik Malmin från Vestmanlands Län: »Iför det förnyade
förtroende jag nu fått röna, är jag på det högsta tacksam och
jag kan försäkra Ståndet, att jagskall efter bästa förstånd söka
uppfylla min pligt. Skulle det oaktadt jag begå misstag ut¬
beder jag mig för sådant fall Ståndets öfverseende och hoppas
vinna detta, då livar och en vet, att fullkomlighet och ofel¬
barhet icke tillhöra oss.»
Josef Holm från Stockholms Län: »Jag får också för¬
klara min tacksamhet för det uppdrag jag fått emottaga och
jag gör det under försäkran, att mina handlingar skola sta i
öfverensstämmelse med hvad jag anser vara med Bankens och
det allmännas bästa mest förenligt.»
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Da Ståndet
lemnat mig det stora förtroende, att vara Fullmäktig i Rikets
Ständers Bank, har jag derför nu att frambära min sannskyl¬
diga tacksamhet och jag gör det desto hellre, som den be¬
vågenhet hos Ståndet, hvilken min aflidne broder, sorn varit
Banko-Fullmäktig, tillförene egt, synes oväntadt nog vara till
någon del öfverflyttad på mig. Elter min bästa förmåga skall
jag söka befordra det riksnyttiga och för landet bästa.»
Per Nilsson frän Malmöhus Län: »Också jag är pa det
högsta tacksam för den heder mig vederfarits, att nämnas till
Direktör vid Låne-Kontoret i Malmö och jag försäkrar, att jag
skall söka uppfylla de pligter, som Direktörekapet äjägger mig,
efter bästa förmåga.»
264
Den / / Februari.
Erik Christensson från Götheborgs och Bohus Län ; »Då
jug nu för fjerde gången erhållit Ståndets förtroende till den
befattning jag i 10 års tid innehaft att vara Direktör vid
Götheborgs Låne-Kontor, får jag för denna heder af¬
lägga min tacksamhet inför Ståndet, utlåfvande ett redligt nit
och uppsåt i fjenste-utöfningen.»
Olof Lagergren från Gottlands Län: »Äfven jag får
hjertligen tacka för det mig lemnade förtroendet. Jag skall
sävidt det står i min förmåga söka motsvara detta i utöfningen
af det mig ombetrodda bestyr.»
§ 2.
Vid ånyo skedd föredragning af Gustaf Johanssons från
Kronobergs Län pä bordet hvilande anförande i jern vägs-
frågan, begärdes ordet af Sven Gustaf Johansson från Jön¬
köpings Län som yttrade: »Anförandet innehåller bland andra
vidunderliga uppgifter, den, att Kronobergs Län alltid blifvit
förbigånget, då statsbidrag a'ro i fråga. Jag vill härvid hafva
anmärkt att detta Län, sedan 1841, fatt åtnjuta statsbidrag till
vatten-aftappningar m. m. ej mindre än 163,967 R:dr, hvilket
kan inhemtas af Styrelsens öfver Väg- och Vattenbyggnader
sedan sistlidne Riksdag ulgilna embetsberättelse, hvilken jag
anhåller måtte få åtfölja remissen till Stats-Utskottet. Man
ser således att Kronobergs Län ingalunda blifvit förbigånget.»
Gustaf Johansson frän Kronobergs Län: »Jag har endast
yttrat, att till andra orter lemnats anslag till hamnanläggningar,
kanaler, strömrensningar, farleders öppnande m. m. till sådane
belopp, att hvad Kronobergs Län i sådane afseendeu fått till¬
godonjuta kan i jemförelse dermed anses för mindre än intet,
och jag har blott i förbigående talat om jernvägar. Jag vet
nemligen också att Kronobergs Län ej blifvit alldeles förbi¬
gånget. Efter nu emellertid diskussion uppstått vid remissen
af mitt anförande så vill jag göra Utskottet uppmärksamt på
en vigtig omständighet, som bör behjertas vid frågans afgö¬
rande ; nemligen den strategiska sidan af saken. Om jern¬
vägen lägges åt Lagaådaien till Ljungby och så vidare åt
Vernamo och under ett krig fienden skulle landsätta en trupp¬
styrka vid Halmstad, så hade detta krigsfolk att marschera
ej mer än 7 mil till Ljungby och dertill i en glest befolkad
och med ringa krigsfolk och deribland ej något kavalleri för¬
sedd trakt, hvadan fienden kunde utan synnerligt motstånd i
så fall bemäktiga sig och förstöra jernbanan. I Sunnerbo kan
nemligen svårligen något kavalleri underhållas, ty hästar kunna
ej sommar och vinter födas med ljung. Förlägges banan der¬
emot midt uti landet, i en folkrik ort, försedd med infanteri
Den / / Februari.
265
oell kavalleri, så blifver den naturligtvis säkrare skyddad, än
då den lagges utefter kusten. Denna omständighet önskar jag
att Utskottet måtte taga i noga öfvervägande.»
Paul Hedström från Vester-Norrlands Län : »Vi behöfva
väl ej nu diskutera jernvägs-frågan, då något utlåtande i den
ej ännu kommit från Utskottet. Jag tror att man har all an¬
ledning, åtminstone för det närvarande, att taga tiden i akt
och ej onödigtvis fylla protokollet med alldeles öfverflödiga
och i otid skedda öfverläggningar; hvadan jag hemställer, att
denna diskussion måtte upphöra och gå dessutom utur pro¬
tokollet.»
Flera Ledamöter hördes häri instämma.
P. F. Mengel från Upsala Län: »Jag instämmer med
Hedström och börjar tro att det skall höra till vfir diet att få
yttranden i jornvägsfrågan tidt och ofta. De synas vara desto
onödigare, som jag förnimmer, att Utskottet ej tager någon
notis om dem numera.»
Gustaf Johansson: »Jag hade trott, att jag endast be¬
gagnar min grundlagsenliga rätt, då jag här yttrar mig i ett
ämne. Huruvida jag gemenligen är en af deni, sorn håller
långa tal och brukar förlänga diskussionen, hemställer jag till
Hedstöms besvarande.»
Sedan såväl Gustaf Johansson som Sven Gustaf Johans¬
son påyrkat, att diskussionen måtte få åtfölja remissen af an¬
förandet tili Utskottet, blef, uppå proposition af Talmannen,
såväl det ingifna anförandet som under föredragningen af det¬
samma afgifne yttranden, till Stats-Utskottet remitterade.
§ 3.
Vid ånyo skedd föredragning punktvis af Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 47, angående regleringen af utgifterna under
Riksstatens Första Hufvud-Titel, yttrade i afseende å första
punkten, angående anslaget till Hans Maj:t Konungens hof¬
hållning :
P. F. Mengel från Upsala Län: »Jag tyckte mig vis¬
serligen vid föredragningen af denna punkten höra några rop
på bifall af densamma, men, sorn dessa rop voro fåtaliga, vill
jag yttra några ord i ämnet. Sorn vi veta är det vårt Stånds,
och ett annat Riks-Stånds mening att, om möjligt åstadkomma
någon nedsättning uti åtminstone en del embets- och tjenste-
mäns löner. Är nu denna åsigt rigtig och är det sannt att
åtskillige Statens embetsman äro försedde med så höga löner
att dessa tåla vid en skälig jemkning, så om vi vilja vinna detta
mål, synes det mig vara konseqvent handladt att börja ned-
sättningen med sjelfva Stats-Che fens löne-vilkor. Stats-Chefen
2C6
Den 11 Ftili nan'.
är Regenten. Börjar man med honom så blifver det ganska
lätt sedan att gå utföre. Hvad Kongl. Maj:t har i apanage
kan nemligen icke anses för annat än lön. Man har omnämnt
att detta apanage, som nu är af Utskottet föreslaget eller 630,000
R:dr, är oförändradt till beloppet med det, som redan vid 1823
års Riksdag bestämdes till H. M. Konungens hofhållning. Detta
fir ganska sannt, men jag vill dock fästa uppmärksamheten
dervid, att vår nuvarande nådige Regent nyligen uppstigit på
thronen, att han än ej hunnit ordna sin hofhållning samt att
deri af sådan anledning nu kan af Ständerna med skäl göras
jemkningar. En annan omständighet, som också bör verka
derhän, att dylika jemkningar böra ske, är den, att man här
uppgifver, att Kongl. Maj:t endast skulle ega att för hofhåll-
ningen få disponera 630,000 R:dr. Man glömmer dock härvid,
att vid 1815 år Riksdag beviljades åt Konung Carl XIV en
årlig summa af 200,000 R:dr B:ko mot åtagandet att öfver¬
taga Sveriges okända skuld till Holland. Detta anslag afsåg
alltså verkligen att åtminstone till en del gå i liqvid för stats¬
skulden, men, approximativt beräknadt, är denna skuld redan
långt för detta, så till kapital som ränta betald ehuru beloppet
fortfarande utgått. Visserligen bör ock vår förbindelse i detta
fall stå fast, men jag hade ansett att detta belopp bör läggas
till de 630,000 R:dr, som Utskottet föreslagit att utgå, då be¬
loppet visat sig helt annorlunda. På de af mig nu uppgifna
skäl önskar jag i likhet med hvad Carl Anders Larsson före¬
slagit uti sitt anmärknings-memorial vid statsregleringen, att
det under den nu föredragna punkten upptagna anslag måtte
nedsättas till 500,000 R:dr.»
Häruti hördes instämma li. Isoz från Stockholms, Nils
Pettersson och Johan Johansson från Kalmar, Per Persson
från Vermlands, Olaus Svebilius från Gottlands, Per Ijern-
lund från Vester-Norrlands, Josef Oscar Almqvist från Norr¬
bottens och Nils Olsson från Malmöhus Län.
Carl Casper Nettelbladt från Stockholms Län: »Jag kan
ej inse att något giltigt skäl af Utskottet anförts för bibehål¬
lande af anslaget i l:sta punkten af första Hufvud-Titeln vid
enahanda belopp, som det hittills utgjort. Tvärtom anser jag,
att just den närvarande tiden bör tagas i betraktande vid an¬
slagets bestämmande men icke de förändrade förhållanden,
som i en framtid kunna uppstå, enär af kommande Ständer
bör pröfvas, hvilka ändringar i afseende å detta anslag böra
framdeles komma i fråga. Jag ogillar således Utskottets ut¬
låtande i punkten och instämmer med Mengel.»
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »Jag hade
visserligen ej ämnat att föreslå någon nedsättning tili Utskottets
Den 11 Februari.
267
förslag i fråga om den nu föredragna l:sta punkten af skäl,
att ett dylikt yrkande, efter mitt förmenande, icke häfver nå¬
gon afsigt att vinna framgång. Om det emellertid är Stån¬
dets gemensamma tanka att en nedsättning bör ega rum, så
är det klart att jag ej har något deremot att invända och jag
förenar mig derföre med Mengel uti hans förslag.;.1
Carl Johan Svensén från Kalmar Län: »Jag skall först
och främst anhålla att få uppläsa Carl Anders Larssons an¬
gående stats-regleringen ingifna anmärknings-memorial, i hvad
det rörer ifrågavarande punkt.» Sedan Svensén uppläst nämnde
memorial i hithörande delar, fortfor han sålunda: »Det för¬
undrar mig storligen, att Utskottet, så knapphändigt som skett,
berört de uti detta memorial, hvilket flera af Ståndets leda¬
möter biträ cl t, upptagne anmärkningar. Nog synes det vara
oegentligt och eget, att ett apanage, sorn år 1823 bestämdes
för Konung Oscar, skall beständigt i all evighet fortfara. Vi
hafva, efter mitt förmenande, ej befogenhet för åtgöranden,
gående ut på att anticipera på framtiden. Man talar alltid
om att öka utgifterna. Om någon minskning någonsin skulle
komma på tapeten, svarades deremot ovilkorligen nej. En
annan och vigtig omständighet i förevarande fall har Utskot¬
tet icke heller berört, frågan, nemligen, om de 300.000 R:dr,
sorn Kongl. Maj:t årligen uppbär från RiksgäIds-Kontoret, och
hvilka vid 1815 års Riksdag anslogos till Carl Johan och hans
arfvingar. Dessa böra anmärkas och ingå uti den ordinarie
statsregleringen och ej på sidan af denna, så att icke någon
af de skattdragande vet att att de utgå. Ehuru jag vet att
detta Stånds ledamöter inom Utskottet gjort sitt bästa för att
få ifrågavarande summa nedsatt och föga hopp derom att vinna
ett sådant resultat är för handen, vill jag dock fortfarande yrka
på anslagets bestämmande till 500,000 R:dr plus eller med til¬
lägg af de 300,000 R:dr, hvilka från Riksgälds-Kontoret på
sätt nämndt är, utgå. Jag tror att apanaget i sä fall skall blifva
tillräckligt, helst Konung Carl dessutom får uppbära särskildt
apanage från Norrige. Man bör erinra sig, att Konung Carl
XIII:s civillista utgjorde endast 480,000 R:dr samt att Konung
Carl Johan i början af sin Regering icke heller hade mer,
hvadan min framställning bör synas billig och detta så mycket
mer, som man känner att vår nuvarande Regent eger stor
enskild förmögenhet, kanske den största någon Regent i Eu-
roga eger, i förhållande nemligen till den stat han represen¬
terar. Jag skall icke vidare förlänga diskussionen men jag
vill hafva till protokollet anmärkt, hvad jag nu andragit.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Jag värderar
en och hvar, som vill hushållning och sparsamhet, men om
268
Den 11 Februari.
det, är politiskt klokt att i förevarande fall bråka och söka få
anslaget till H. M. Konungens hofhållning nedsatt, derpå
tviflar jag. Det är icke utan, att Utskottet för sin tillstyrkan
i denna punkt framhgt giltiga skäl. Anslaget bestämdes re¬
dan 1823 och har sedermera icke ökats, oaktadt tiderna i
allt blifvit dyrare. Ett annat skäl är det, att man vid thron-
ombyte vanligen bestämmer beloppet af hofhållnings-anslaget
för Regentens hela regeringsperiod, utan att vidare öka det;
och det måste man väl medgifva, att, om tiderne framdeles,
såsom hittintills, stiga i dyrhet, om jag så må säga, ett apa¬
nage, sådant som Svensén föreslår det, icke blifver tillräckligt.
Dessutom är det säkert, att huru vi än bjuda till att vinna
nedsättning, det icke skall lyckas oss, och att vi med vårt
sträfvande i en sådan syftning alltså endast begå en politisk
oklokhet. Då vi komma till 3:dje och 4:de punkterne, skall
jag nog vara ibland dem, som påyrka nedsättning, men
icke i fråga om Usta punkten, ty sådant vore ej rätt. De
300,000 R:dr, som till Kongl. Maj:t utgå från Riksgälds-kon-
toret, kunna ej räknas till hans apanage, ty de utgöra blott
en godtgörelse för af Konung Carl Johan utbetalde medel
till infriande af en Rikets Stats-skuld. Man har talat om den
Kongl, familjens stora förmögenhet. Nå, det kan väl så vara.
Denna uppgår dock efter bouppteckningen ej till mer än 3
millioner R:dr, nemligen 1^ millioner i kontanter och 1‘. mil¬
lioner i lösören, bestående af möbler, taflor m. m., oeh~detta
är väl ej så mycket.»
Carl Amiers Larsson från Östergöthlands Län: »Jag
är förekommen af Svensén, som behagat uppläsa åtskilliga
motiver uti mitt anmärkriings-memorial mot anslagssumman
uti den nu föredragna punkten. Det är icke så mycket för
beloppet 630,000 R:dr, som jag motsätter mig Utskottets till¬
styrkan, utan fastmer för att få den tankan uttalad och hyl¬
lad att det vore för landet nyttigt, om hof-lyxen försvann
och hofhållningen alltså ställdes på annan och bättre fot, än
nu är förhållandet. Skall Regenten nödvändigt konsumera
1,000,000 R:dr årligen? Är det tänkbart då, att andra, som
måhända icke ega 10 R:dr årligen, skola kunna existera?
Lyxen är en smitta, som genomgår alla klasser, och om den
borttages eller försvinner från de högre, så följa nog de lägre
med. Eljest kommer den nog att fortfara. Jag vill lemna
en rund summa på ett ställe till den Kongl, hofhållningen, på
det att man må kunna se, om den bör anses tillräcklig eller
knusslig, hvilket sednare jag ej är för. De 300,000 R:dr,
som utgå till H. M. Konungen från Riksgälds-kontoret, och
hvarom här talats, äro icke inbegripne uti det nu tillstyrkta
Dea 11 Februari.
269
anslaget. Om så hade varit förhållandet, skulle jag ieke fram¬
kommit med något förslag till minskning, om jag äfven an¬
sett att sådan, detta oaktadt, kunnat ske. Mitt förslag går
ock ut på ett anslag af omkring 630,000 R:dr, deri?inbegripne
dock småsummorna, som under olika titlar äro upptagne till
möbler m. m. Räknar man ihop anslagen, 500,000 Ridr för den
egentliga hofhållningen saint vidare för möblers underhållande
å de Kongl, slotten 12,000 Ridr: för Kongl, hof-stallets ut-
fordring 45,000 Rdr; för polis-, lys-och renhållning vid Kongl,
slottet och Arfprinsens palats 22,500 R:dr samt för ved och
kol vid de Kongl, hofven 50,000 R:dr; så går beloppet upp
ungefärligen till 630,000 R:dr. Lägg nu härtill det från Riks-
gälds-kontoret utgående anslag 300,000 R:dr, blifver summan
930.000 R:dr och denna bör kunna förslå. De särskilda an¬
slagen böra försvinna och vi anslå en rund summa. Det ar
den riktiga och helsosammaste grundsatsen. Utskottet har
hvarken behagat, enligt min begäran, utreda förhållandet med
de omnämnde 300,000 R:dr, hvilken utredning vore på sitt
ställe, då ny Konung uppträder på thronen och man icke
vet om anslaget är ärftligt eller för någon viss person, eller
ansett nödvändigt att fästa uppmärksamheten dervid att flera
af mina Stånds-kamrater biträdt mitt memorial, genom hvil¬
ket sätt att gå tillväga, man i de öfrige Riks-Stånden kunde
komma alt anse mig för en kaxe, som vågat framkomma
med sådana förslag, utan understöd af kamrater. Detta är
otillbörligt af Utskottet. Då Kongl. Majit, enligt mitt förslag,
skulle komma att i ett för allt åtnjuta ett årligt anslag af
630.000 R:dr, så synes mig detta belopp vara alldeles tillräck¬
ligt tilltaget.»
Adolf Fredriksson från Upsala Län instämde.
Nils Larsson från Jemtlandt Län: »Mig synes, som
hade man icke fulla och giltiga skäl för sin stränghet och
sina förebråelser emot Utskottet i fråga om den nu föredrag¬
na punkten. Min vän Mengel har sagt, att då man påyrkar
jemkningar och nedsättningar uti embets- och tjenstemännens
löner, så måste man, för att vara konseqvent, äfven yrka
sådan uti Stats-Chefens. Här torde dock ej vara enahanda
förhållande. Jag får nemligen erinra, att icke någon motio¬
när påyrkat nedsättning uti embetsmännens gamla löner, dem,
som funnos före sistlidne Riksdag, utan endast uti den s. k.
dyrtidsförhöjningen. Ifrågavarande hofhållnings-summa inne¬
fattar dock ej i sig något dyrtids-tillägg, utan den har tvert»
om varit lika stor sedan längre tider tillbaka, och detta skäl
duger alltså icke. Vidare har man talat om att Kongl. Majit
ej har stor familj. Detta skäl synes Utskottet på ett för mig
270
Den / / Fcbruåri.
tillfredsställande sätt hafva besvarat. Utskottet har nemligen
uttalalat den grundsatsen, som väl också är den rätta, att,
vid en ny Regents uppstigande på thronen, man bör bestäm¬
ma hofhållningen för hela regeringsperioden, hvilket Utskot¬
tet också med sin tillstyrkan i förevarande punkt afsett. Man
kan ej vara viss på att den Kongl, familjen icke blifver större.
I närmare eller fjermare framtiden kan den tillökas och större
anslag blifva behöflig», om man tilltager dem i början allt
för ringa. Detta anslag bör bestämmas på en gång för hela
regeringsperioden. Ståndet bör för öfrigt, efter mitt förme¬
nande, vara tacksamt emot Utskottet, som just framlagt detta
skäl för sitt tillstyrkande, och hvarigenom man för framtiden
har garanti för att beloppet ej kommer att vidare ökas. Jag
vill bifalla punkten, och jag gör det jemväl från den syn¬
punkten sedt, att det icke är tänkbart att en nedsättning kom¬
mer att ega rum, äfven om Ståndet påyrkar en sådan.»
Med Nils Larsson förenade sig Gustaf Johansson och
Johan Petersson från Kronobergs, Erik Malmm från Vest¬
manlands, Carl Gustaf Sköldberg, Gustaf Haltman och Erik
Olsson från Nerikes samt Anders Jonsson, Georg Nyqvist
och Olof Olsson i Gersheden från Vermlands Län.
Jöns Persson från Blekinge Län: »Man har nyligen i
en föregående fråga anmärkt, att man icke bör upptaga tiden
med långvariga diskussioner onödigtvis, och detta är rätt samt
här nu tillämpligt. I afseende å sjelfva saken, så vill jag
nämna, att om det ock till principen kan vara riktigt, att bär
begära nedsättning, så är det dock ej politiskt klokt. Den
af Mengel framställda jemförelse emellan Stats-Chefen och
embetsmännen, synes mig vara haltande, ty åtminstone sätter
jag olika värde på Regenten och hans underordnade. Om
något vunnes med vårt yrkande om nedsättning här, skulle
jag förena mig med dem, som sådan påyrka, men då jag är
öfvertygad om motsatsen, så anser jag mig böra bifalla punk¬
ten sådan den är beskaffad.»
Sven Haraldsson och Anders Trulsson från samma Län
instämde.
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Jag hade sanner¬
ligen icke väntat någon diskussion i fråga om den nu före¬
dragna punkten, ty få Ledamöter inom Ståndet lära väl på
fullt allvar tro, att någon nedsättning uti hvad Utskottet här
tillstyrkt, kommer att ega rum. Då vi alltså hafva klart för
oss att B Med-Stånd bifalla punkten, sä må jag väl med skäl
fråga: Hvad vinna vi på våra anmärkningar i förevarande
fall, annat än att vi såra på ett håll, der vi icke vilja såra,
och dit vi ofta vända oss för att få understöd, då vi behöfva
Dan 1P Februari.
271
sådant emot de öfriga Riks-Stånden? Vi bädda i sanning ej
väl under oss, då vi, på salt nu skett, diskutera detta ämne.
Hvar och en kan tänka om förslaget, hvad han vill, att det
är drygt eller ej, men lian bör nu här ej onödigtvis uttala så¬
dant, då det till intet tjenar. Jemförelse!! emellan Stats-Che-
fen och enibetsmännen håller ej streck, helst vi alla veta, att
dessa sednare fingo under sistlidne Riksdag sina löner ökade
med ofta 50 procent och derutöfver, då deremot det
Kongl, apanaget liar qvarstått lika stort sedan 1823 års Riks¬
dag. De skarpa yttranden Carl Anders Larsson haft, hade
jag ej väntat få höra. Han bör nemligen sjelf veta af er¬
farenheten, hvad vi förmå i Sfats-Utskottet.»
Häruti hördes instämma Vice Talmannen Ola Svensson,
Johan Persson från Upsala, Matts Persson, Gustaf Larsson
och Joseph Holm från Stockholms, Anders Jolian Sandstedt,
Johan Lönn och Sven Gustaf Johansson från Jönköpings,
Pehr Erik Andersson från Vestmanlands, Liss Lars Olsson
och Jan Andersson från Kopparbergs, Johan Lekberg, Erik
Olsson och Olof Larsson från Nerikes, Pehr Mattsson från
Vester-Norrlands, Pehr Byström från Jemtlands, Olof Nils¬
son från Vesterbottens, Herman Öbom från Norrbottens,
Nils Svensson från Blekinge samt Erik Christensson och
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län, m. fl.
Johan Bergström frän Stora Kopparbergs Län: »Jag
hyser lika åsigter med sista Talaren och vill nämna, att har
nu ej är rätta stället att taia om ökade stats-utgifter, då an¬
slaget ej blifvit ökadt sedan år 1823. Jag bifaller punkten.»
Håkan Olsson från Christianstads Län: »Innan Carl
Anders Larssons anmärknings-memorial remitterades, under-
skref jag detsamma och instämde alltså då uti hvad han an-
dragit jemväl i fråga om den förevarande punkten. Nu har
jag dock, dels genom de af Nils Larsson uttalade skäl och
dels nied afseende derå, att samtlige öfrige Riks-Stånden bi¬
fallit punkten, ändrat min tanka i ämnet och kommer att rösta
för bifall, hvilket jag velat tillkännagifva.»
Carl Gustaf Cederskog från Östergöthlands Län förkla¬
rade sig instämma uti hvad Erik Ersson och Bergström
anfört.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Om man
endast täger landets förhållanden i betraktande, finnas det nog
skäl som tala för en nedsättning i anslaget, ja till och med uti
det nu ifrågasatta; men en annan sak är det, om man har
anledning hoppas framgång på yrkanden om en dylik ned¬
sättning här. Den nu föredragna punkten anser jag minst
bort föranleda anmärkningar, särdeles derföre, att vi med
272
Den 11 Februari.
dessa omöjligen kunna vinnna något. I fråga om anslag,
bör man yrka nedsättning, då man har hopp om att lyckas i
sådane yrkanden, men då i förevarande fall icke någon enda
ledamot af Med-Stånden velat någon nedsättning i Kongl.
Majits hofhållnings-anslag, så är det ej heller värdt för oss
att bjuda till få beloppet nedsatt.»
Rosenberg från Christitanstads och Sven Johansson från
Elfsborgs Län, instämde.
Mengel: »Jag har blifvit klandrad derför att jag inledt
diskussionen om denna punkt. Enligt min tanka är det ej
någon fråga sorn kommer ifrån Utskott, hvilken icke bör di¬
skuteras, ty eljest blefve ju förhållandet att Utskottet, men
icke Stånden åtgjorde ärendena. Det är Representanternes
skyldighet att sätta sig öfver all ömtålighet, beräkningar m.
m. och uttala fritt och otvunget sin öfvertygelse i hvilket
ämne som helst. Detta obehag får han underkasta sig. Man
har sagt att det väl är prineipenligf, men ej politiskt klokt
att här yrka nedsättning. Jag förstår ej hvad man här me¬
nar med politisk klokhet. Redan vid sistlidne Riksdag hörde
jag detta uttryck upprepas från ett häll, som sökte föra oss
på afvägar. Under sådane fraser ligger falskheten vanligen
förborgad. Jag har icke anklagat Utskotts-Ledamöterne och
jag vet ganska väl att, om någon ledamot från vårt Stånd
framlagt eller framlägger förslag om nedsättning uti nu ifrå¬
gavarande anslag, några sympathier inom de andra Stånden
icke finnas för dylika förslag. I allmänhet taget har jag lika
ofta uppträdt mot som för Utskottens förslag. Jag vill all¬
tid uttala min öfvertygelse. Om vi besluta oss för en ned¬
sättning i anslaget, så är det väl möjligt att vi komma att
stå ensamme, men det bör qvitta oss lika. Om man icke
vidhåller principer, dem man anser vara riktiga, så blifva vi
redlösa och få förr eller sednare göra hafveri. I denna lika¬
som i många andra frågor har man erfarit att man vid en
Riksdags början har andra vyer och åsigter än längre in
på densamma. Några ledamöter hafva nu t. ex. uppträdt
emot och ogillat Carl Anders Larssons förslag i denna punkt,
ehuru de förut gillat detsamma. Man har talat om att detta
anslag afsåge hela regeringsperioden och att någon förhöj¬
ning deraf under tiden icke skulle förekomma. Visserligen
blifver ökningen icke direkte, men vi hafva sett att anslagen
under hufvudtiteln ökats allt eftersom familjen ökats, ehuru
anslagen begärts under olika benämningar, och jag vet icke
^väfför man ej skulle framdeles kunna framkomma med an¬
språk på förhöjningar i anslagen. Hvad beträffar yttrandena
ptt man icke kan jemföra regenten och embetsmännen, så
Den I i Februari.
273
får jag dock förklara att Kongl. Majit är den förste och främ¬
ste embetsmannen, så vida han ej sjelf usurperat makten,
fastän lian är den enda krönte. Jag vidhåller mitt yrkande
om anslagets nedsättande till 500,000 Ridr.»
Isoz från Stockholms, Adolf Fredriksson från Upsala,
Söderholtz frän Södermanlands, Lars Gustaf Andersson från
Elfsborgs, Nils Pettersson från Kalmar, Pehr Eriksson fran
Vermlands och Olof Svebilius från Gottlands Län instämde.
Carl Anders Larsson : "För den händelse jag ej reser¬
verat mig, skulle jag åtnöjas med den tillrättavisning Erik
Ersson gifvit mig, men som jag reserverat mig emot hela Hut-
vud-Titelns anslag och dervid åberopat de anmärkningar och
förslag mitt memorial omnämner, så anser jag tillrättavisnin¬
gen vara oriktig och jag berättigad att vidhålla, hvad jag i
mitt förra yttrande törmälde. Oaktadt den nedprutuing af
132,500 Ridr jag gjort, belöper sig dock anslagen till den
Kongl, familjen till 27,500 Ridr mer än hvad till den var an¬
slaget under Konung Oscars Regering, om man undantager
den eria Enkedrottningens apanage. De omtalta förmögen-
hetsvilkoren vill jag ej förr an framdeles beröra, då man in¬
kommer på andra kapitel. Att Håkan Olsson nu fått andra
åsigter än han hade vid början af Riksdagen beklagar jag,
men är honom dock tack skyldig för det han ärligt utsäger
det.”
Svensén: »Man har här sagt, att det är icke på sitt ställe
att diskutera det, ämne vi nu förehafva. Jag för min del måste
protestera på det högsta mot en sådan åsigt. Jag står här,
såsom representant, sjelfständig och är ansvarig hvarken in¬
för Konungamakten eller mina Ständskamrater, utan endast
för mina kommittenter, om det skall vara för någon. Jag in¬
stämmer för öfrigt med Mengel och vill att det så kallade
Bernadottska apanaget skall ingå i statsregleringen, så att man,
i motsats mot hvad nu är förhållandet, må hafva anslagen
till Kongl. Majit på ett ställe.»
Jöns Persson-. »Man har klandrat mig och Anders Eriks¬
son för det vi begagnat uttrycket politisk klokhet. Det må
emellertid stå i protokollet för vår räkning. Mengels jemfö¬
relse fortfar jag att bestrida, under förmenande att det icke
finnes manga bär som gilla en jemförelse emellan Regenten
som utgör representanten för ena Statsmakten och Embets-
och Tjenstemännen i allmänhet.»
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Lärn »Carl
Anders Larssons i början af Riksdagen skarpa tillvitelser emot
Stats-Utskottets Ledamöter vid sistlidne Riksdag, bland hvilka
llonde-SUi Prnt. vid 1SS9—60 åre.m Rilttdag. IV. 18
Den 1 l Februari.
Jag var en, sårade mig, jag kan ej neka dertill, emedan jag
liar alltid efter bästa förmåga bjudit till att hushålla nied Sta¬
tens medel. Ku har han emellertid varit i Stafs-Utskottet
sjelf och försökt sig uti att pruta. Efter ett sådant försök
hade jag trott han bort tinna att, i förevarande fråga, det är
omöjligt att vinna någon nedsättning, då vi hafva 3 Stånd
emot oss. Jag anser ock att anslaget, sorn blifvit tillstyrkt,
icke är för stort och bifaller punkten.”
Lars Ersson från Södermanlands Län: ”.lag vill en¬
dast nämna, att då Carl Anders Larssons Memorial i frågan
remitterades instämde jag icke nied honom, men att jag nu
gör det och röstar för 500,000 R:dr.»
Anders Jonsson från Skaraborgs Län instämde.
Olof Lagergren från Gottlands Län förklarade sig bifalla
Utskottets förslag i förevarande punkt.
Håkan Olsson: ”Carl Anders Larsson beklagar mig der¬
före, att, jag icke i ärendet vidhållit de åsigter jag vid Riks¬
dagens början gillat. Detta må han ursäkta mig, alldenstund
det är första gången jag är Riksdagsman och behöfver der¬
för tid pä mig för att skilja det rätta ifrån det orätta. Jag,
i min ordning, vill nu beklaga honom, som varit i Stats-Ut-
skottet och, oaktadt han uppbjudit all sin förmåga, ej kunnat
vinna annat resultat än Utlåtandet utvisar.”
R. F. Gross från Kalmar Län: »Jag tror den åsigtcn
eller principen vara oriktig, att man ej skulle kunna yttra sina
tankar derföre, att ämnet är grannlaga eller derföre, att tre
Stånd afgjort detsamma i motsatt riktning, och någon fram¬
gång sålunda icke står att vinna. Jag anser hvarje Repre¬
sentant vara skyldig, att ä sådant fall, som det förevarande,
framställa den opinion, som är rådande uti hans hemort. Der¬
före förklarar jag nu ock mitt ogillande af punkten och in¬
stämmer med Carl Anders Larsson.”
B. J. Holmlin från Götheborgs och Bohus Län instämde.
J. M. Lundahl från Skaraborgs Län: »Äfven jag för¬
summade att instämma uti Carl Anders Larssons Memorial,
men gör det nu. En talare har sagt, att det icke är för
mycket, som Kongl. Majit har. Ett sådant tycke anser jag
förråda större enfald än jag besitter såsom bonde, då jag
förmenar motsatsen. Vi veta ju huru ringa och små belopp,
sorn så väl tjenstemän, som andra personer ega per dag.
Konungens apanage utgör dock 3000 Ridt*'om dagen. Jag
minnes då jag hemkom från sietlidne Riksdag, att en af mina
kommittenter frågade mig huru mycket Kungen hade om dagen.
I parentes vill jag nämna, att allmogen tror att Kungen kan
få så mycket penningar lian vill, ty han bor nära banken och
Den I f Februari.
275
kan taga der vid behof. Jag svarade, att han hade nära en
million 0111 året eller omkring 3000 R:dr örn dagen. Detta
kunde han omöjligen begripa, och jag erkänner, att jag kunde
icke göra klart hvarken för honom eller mig, hvartill dessa
penningar kunde utgå.v
Per Persson från Vermlands Län: »Då jag förut hyllat
de åsigter Carl Anders Larsson i sitt Memorial uttalat, vill
jag nu endast tillkännagifva, att jag vidhåller samma åsigter
ännu. Visserligen var Memorialet något strängt, men de ned-
prutningar deri skett, ega befogenhet. Jag har förthy gillat
principen i Memorialet, och ett skäl till hvarföre! jag gjort det
är det, att mina kommittenter uppmanat mig till sparsamhet.
Icke vill jag heller åstadkomma bråk, men nog anser jag,
att hvarje Ledamot af Ståndet bör hafva sin rätt oförkränkt,
att framlägga sina tankar i hvarjehanda fall. Då jag förut
instämt med Mengel, vill jag nu tillägga, att jag instämmer
med alla deni, som påyrka nedsättning i anslaget.»
Johannes Andersson från Elfsborgs Län: »Alla de,
som yttrat sig för nedsättning i anslaget, hafva efter min öf¬
vertygelse rätt uti deras resonneinent, och jag instämmer med
dessa, väl vetande, att landet behöfver all den lindring, so'm
kan åstadkommas.»
Öfverläggningen ansågs fulländad. Talmannens proposi¬
tion på bifall af punkten, besvarades med blandade ja och
nej; hvadan, och då votering begärdes, uppsattes, justerades
och anslogs följande voterings-proposition:
Den, sorn bifaller hvad Stats-Utskottet i Utlåtandet N:o
47, lista punkten föreslagit, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, då har Bonde-Ståndet för sin del bestämt ansla¬
get i denna punkt till 500,000 R:dr R:mt.
Voteringen utföll med 47 ja och 48 nej; i följd hvaraf
Ståndet fattat sitt beslut i öfverensstämmelse med nej-propo¬
sitionens innehåll.
Emot detta beslut reserverade sig vice Talmannen Ola
Svensson, Johan Petter Andreasson från Elfsborgs, Gustaf
Johansson från Kronobergs, Maits Persson från Stockholms,
Anders Eriksson från Elfsborgs, Johan Bergström., Liss Lars
Olsson och Jan Andersson från Stora Kopparbergs, Carl
Gustaf Sköldberg, Erik Olsson och Gustaf Hultman från
Nerikes, Georg Nyqvist, Anders Jonsson och Olof Olsson i
Gersheden från Vermlands, Olof Lagergren ‘rån Gottlands,
Erik Ersson från Gefleborgs, Per Matsson och Paul Hed¬
276
Den / / Fe b rum i.
ström från Vester-Norrlands, Anders Gudmundsson och An¬
ders Nilsson från Hallands, Jöns Persson, Nils Svensson
och Anders Trulsson frän Blekinge, Per Nilsson från Malmö¬
hus, Håkan Olsson från Christianstads samt Lars Rasmus¬
son frän Götheborgs och Bohus Län.
§ 4.
Till bordläggning första gången anmältes Banko-Utskot¬
tets Utlåtanden N:ris 15 och 17 samt Memorial N:o 16.
§ 5.
Lades till handlingarna ankomna protokolls-utdrag från:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 167—160 samt
Högvördiga Preste-Ståndet N:ris 168—175.
Ståndet åtskiljdes kl. '/2 till 3 e. m.
Ut Supra.
In fidem
N, A. Fröman.
Plenum Ul. 5 e. iti.
§ I-
Protokollet för den 4 i denna månad justerades och god¬
kändea.
§ 2.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 47, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
lörsta Hufvud-Titel; och förekommo dervid
2: dr a punkten litt. a).
Med anledning af Utskottets förslag under denna litt.
yttrade:
C. A. Larsson från Östergöthlands Län: »Uti mitt vid
Riksdagens början afgifna Anmärknings-Memoria) har jag före¬
Den 1 / Februari.
277
slagit, att det här ifrågavarande anslaget måtte nedsätta» till
80.000 R:dr Rimt, och jag fortfar ännu att påyrka en sådan
nedsättning, helst jag fått en ytterligare anledning dertill, se¬
dan i Utskottet blifvit upplyst, att uti det emellan vär nu re¬
gerande Konung och hans höga Gemål upprättade äkten¬
skapskontrakt blifvit bestämdt, att H. Majit Drottningen, i
händelse af H. Majit Konungens frånfälle, skall vara berättigad
till lika hög underhällssumma, som H. Majit Drottningens höga
företrädare. Då det icke ar omöjligt, att Sverige kan få3ine Enke-
Drottningar, att på en gång underhålla, som hvardera, i händelse
af bifall till Utskottets ifrågavarande förslag, skulle ega uppbära
120.000 Ridr Kimt årligen, anser jag lämpligt, att ifrågava¬
rande anslag bestämmes till 80,000 Ridr Rimt.»
C. J. Svensén fran Kalmar Läni »Jag instämmer så
mycket heldre uti hvad föregående talare påyrkat, som all¬
mänt kändt är, att Enke-Drottning Desideria eger icke obe¬
tydlig enskild förmögenhet, och då denna förmögenhet till
största delen är placerad i utlandet, anser jag det så mycket
mera fosterländskt att nedsätta hennes apanage. Då hvar och
en, som har enskild förmögenhet, bör, utan att betunga andra,
bidraga till sin bergning, och då, efter hvad för mig blifvit
uppgifvet, Enke-Drottning Desideria har i Paris ett sig till¬
hörigt palats med trädgård samt försedt med erforderliga mö¬
bler samt till och med kökssaker, för hvilket hon blifvit bju¬
den ett par millioner francs, anser jag den af Larsson före¬
slagna nedsättningen icke vara olämplig.’»
August Andersson från Östergöthlands Lärn »»Om man
tager i betraktande landets svåra ställning och den brist på
penningar, som från alla håll förspörjes, bör man söka till
att hushålla med Statens penningar: och då vid 1818 års
Riksdag bestämdes för H. Majit Enke-Drottning Desideria, i
händelse af inträffande enkestånd, en underhällssumma af
60.000 Ridr Biko, anser jag, vid det förhållande, att H. Majit
Konungen icke efter nämnde tid fått någon förhöjning i sitt
apanage, mig hafva all anledning att instämma med föregå¬
ende talare och påyrka nedsättning.»
G. A. Larsson: »Det förefaller mig sä, som skulle de
Ledamöter, hvilka nyss yttrat sig, icke rätt uppfattat hvad
jag anfört, hvilket egentligen är rigtadt emot det anslag, som
Utskottet föreslagit till Enke-Drottning Josephina» hofhållning.
Uti det Memorial, som jag vid Riksdagens början inlemna¬
de, har jag, i afseende på anslaget till Enke-Drottning Desi¬
derias hofhållning, yttrat i >»Då H. Majit Enke-Drottning De-
»sideria numera vid uppnådda 78 år, icke torde vara i behof
»af någon dyrbarare hofhållning, samt dessutom måhända
278
Den 11 Februari.
»icke saknar nödigt kapital, hvarigenom Hennes ekonomiska
»oberoende fullt betryggas, vore det måhända att ännu starkare
»tillknyta det yänskapsband, hvarmed Hon är fästad vid Sveri-
»ska Folket, derest Hennes förra hofhållnings-anslag minskades
»trän 120,000 Ridr till en tredjedel, eller 40,000 Ridr Rimt.»
På denna min framställning, lmr Utskottet icke meddelat nå¬
got svar, hvilket väl bort åligga Utskottet att afgifva.
På det att Stats-Verket icke skulle alltför mycket bet li¬
gas, liar jag, i afseende på den i Kongl. Maj:fs Nådiga Pro¬
position föreslagna förhöjningen i anslaget till H. Maj:t Enke-
Drottning Josephinas hofhållning, uti mitt förenämnde Memo¬
rial, yrkat, att det af Kongl Majit äskade anslaget måtte ned¬
sättas till 80,000 Ridr. Utan att besvara det af mig sålunda
framställda yrkandet, har Utskottet tillstyrkt, att Rikets Stän¬
der måtte, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit be¬
hagat föreslå, medgifva, att den underhållssunima af 60,000
Ridr Banko, som genom Rikets Ständers underdåniga skrif¬
velse den 27 Augusti 1823 anvisades för H. Majit numera
Enke-Drottning Josephina, i händelse hon skulle blifva för¬
satt i enkestånd, må förhöjas till samma belopp, som H. Majit
Enke-Drottning Desideria uppbär, eller 120,000 Ridr Ruut.
Jag hade icke väntat, att Utskottet skulle på sådant sätt gå
till väga i denna fråga, helst man i Utskottet meddelade mig
den upplysningen, att det icke vore öfverensstämmande med
Grundlagens föreskrift, att återtaga ett redan beviljadt anslag.
På grund af hvad jag sålunda anfört, anhåller jag, att denna
punkt måtte återremitteras, på det att Utskottet måtte full¬
ständigare utreda frågan och lemna svar å hvad jag uti mitt
ofvanåberopade Memorial anmärkt.»
Sedan Talmannen upplyst, att 2:dra punkten litt. a) en¬
dast anginge anslaget till H. Majit Enke-Drottning Desiderias
hofhållning, fortsattes diskussionen af
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Jag kan väl
medgifva, att den nedsättning, sorn här påyrkas, har större
skäl för sig, än den nedsättning i H. Majit Konungens hof-
hållningsanslag, som Ståndet i förmiddagens plenum beslutat,
men Utskottet har ansett, att, då Enke-Drottning Desideria
alltsedan år 1844 varit i åtnjutande af det anslag, som Kongl.
Majit uti sin nådiga Proposition föreslagit, detsamma icke
borde, då Högstdensamma redan uppnått 78 års ålder, ned¬
sättas. För min del anser jag, att man icke i sista stunden
af hennes lefnad, bör på sådant sätt såra henne och visa, att
de varma känslor, som nationen hyst till henne, numera kall¬
nat, hvarföre jag hemställer, att Utskottets förslag, i hvad det
Den 11 Februari.
279
angar anslaget till Enke-Drottning Desideria, måtte god¬
kännas.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län instämde.
Nils Larsson från Jemtlands Län var förekommen af
och instämde med Anders Eriksson.
J\ils Svensson frän Christianstads Län: »Så länge här
icke varit fråga om förhöjning i anslagen för vår hofhållning,
har jag icke tänkt yttra mig, och jag har icke eller nu be¬
gärt ordet, för att motsätta mig det anslag, som Utskottet
under 2:dra punkten litt. a tillstyrkt. Jag vet väl lika med
en föregående värd falare, hvilken jag med uppmärksamhet
afhört, att bofhållningsanslageii äro dryga, men vi böra ihåg¬
komma, att det anslag, som nu är i fråga, ieke blef beviljadt
vid sista Riksdag, ty om så varit händelsen, hade måhända
äfven jag nu påyrkat nedsättning af detsamma; och då jjig vet,
att det nU föreslagna apanaget icke öfverstiger hvad som för
H. Maj:t Enke-Drottning Desiderias hofhållning erfordras, vill
jag godkänna Utskottets förslag uti 2sdra punkten litt. a.»
Med Nils Svensson förenade sig Pehr Mattsson från Ve-
8ter-Norriands, Nils Svensson, Jöns Pehrsson oell SVen Ha¬
raldsson frän Blekinge, Erik Olsson från Nerikes, Bergström
och Lars Olsson från Kopparbergs, Jöns Matisson från Chri¬
stianstads och Gustaf Johansson från Kronobergs Län m. fl.
G. A. Larsson: »För att icke komma i kollision med
Grundlagens föreskrift derutinnan, att man icke är berättigad
att återkalla ett redan gifvet anslag, får jag förklara, att jag
nu vill afstå från mitt yrkande om nedsättning uti Hennes
Maj:t Enke-Drottning Desiderias apanage, men deremot fort¬
far jag att påyrka, att det till H. Maj:t Enke-Drottning Jo-
sephinas hofhållning föreslagna anslaget måtte bestämmas till
endast 80,000 R:dr, hvilken summa jag anhåller måtte blifva
kontra-proposition.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Jag får erkänna,
att jag ifrar hvarken för det ena eller andra anslaget till våra
nuvarande Enke-drottningar, men vi böra hålla oss till en sak
i sender. Då nu litt. a) är föremål för vår öfverläggning, så
lärer väl icke Utskottets förslag under litt. b) kunna framställas
såsom kontra-proposition.»
Flere Ledamöter hördes häruti instämma.
Jöns Pehrsson från Blekinge: »Jag är förekommen af
Nils Svensson och förstår icke Carl Anders Larssons mening, då
han vill på detta satt förbigå litt. a). Klart är det ju, att vi
skola afgöra en fråga i sender och vi komma nogi sinom tid
till den punkt, som handlar om anslaget till H. Maj:t Enke-
Drottning Josephinas hofhållning.»
280
Den 1 / Februari.
Pehr Mattsson från Vester-Norrlands Län: ”Emot det
beslut, sora Ståndet fattat i förmiddagens plenum, har jag re¬
servera tnig och jag kan icke, hvad anslaget till H. M. Enke-
Drottuing Desideria angar, påyrka någon nedsättning deri,
ty, med kännedom örn de frikostiga bidrag, som denna höga
välgörarinna lemnat såväl till Manilla som åtskilliga enskilda
Stiftelser, är det oss icke värdigt att nedsätta det belopp, som
Rikets Ständer en gång till Henne beviljat.»
Matts Pehrsson från Stockholms Lan instämde.
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län: »Ehuru
jag icke anmält min reservation emot Ståndets på förmidda¬
gen fattade beslut, var det dock stridande emot min åsigt;
och hvad beträffar enslaget, till H. Majit Enke-Drottning De¬
sideria, anser jag, att, du Hon under loppet af så många år
åtnjutit 120,000 R:dr ärligen, utan att någon tillförene gjort
anmärkning dervid, Hon äfven bör fortfarande dervid bi¬
behållas.»
Rosenberg: »Då det synes varn nödvändigt att på för¬
hand gifva sina åsigter tillkänna, vill äfven jag yttra några
ord i denna fråga. Utan att således fästa mig hvarken vid
huru stort anslag Enke-Drottning Desideria kan behöfva, ty
Hon kan väl lefva sådant förutan, eller vid hvad Hon varit
för Sverige, hemställer jag, huruvida det. kan anses ädelt eller
Svenskt, att i Hennes lefnadsafton nedsätta det anslag, som
Rikets Ständer engårig beviljat, och hvilket Hon under en längre
följd af år fått åtnjuta. För min del godkänner jag såle¬
des Betänkandet, i hvad det rörer anslaget till H. Majit Enke-
Drottning Desideria.»
Med denne talare instämde Johan Petter Andersson,
Lars Gustaf Andersson och Sven Johansson från Elfs¬
borgs, Mallmin, Pehr Frik Andersson och Olof Andersson
från Vestmanlands samt Lagergren frän Gottlands Län.
G. A. Ijarsson: »Jag vet icke hvad som kan hafva
föranledt. till de sista yttrandena, då jag redan förklarat mig
vilja afstå från de anmärkningar, som jag framställt emot an¬
slaget till Enke-Drottning Desideria. Mina anmärkningar gälla
ju endast anslaget till Enke-Drottning Josephina och dem
anhåller jag att få pröfvade under litt. b.»
Diskussionen var fulländad; och blef, hvad Utskottet uti
2:dra punkten litt. a föreslagit, uppå derom af Talmannen
framställd proposition, af Ståndet godkändt.
Litt. b.)
Vid denna punkt yttrade:
C. A. Larsson: »Jag anhåller, att, vid afgörandet af
denna punkt, mina här ofvan gjorda anmärkningar måtte kom¬
ina under pröfning.»
Den 11 Februari.
281
1Sils Larsson från Jemtland: "Då föregående talare yr¬
kat, att H. Maj:t Enke-Drottning Josephinas apanage måtte
nedsättas till 80,000 R:dr, kan jag icke annat, än deremot
anmärka, att, om detta hans yrkande skulle vinna bifall inom
Ståndet, det Henne vid t823 års Riksdag beviljade anslag af
90.000 R:dr, skulle nedprutas med 10,000 R:dr. Jag hem¬
ställer således, att Ståndet, sedan det till Enke-Drottning De¬
siderias hofhållning äskade anslag blifvit beviljad t, äfven måtte
godkänna hvad Utskottet under denna litt. tillstyrkt."
Häruti hördes flera af Ståndets Ledamöter instämma.
Svensén frän Kalmar Län: "Då 1823 års Rikets Ständer
bestämt, att nuvarande Enke-Drottning Josephina skall, sedan
Hon blifvit i enkestånd försatt, åtnjuta ett årligt anslag af
60.000 R:dr B:ko till sin hofhållning, vill jag, med frångående
af mitt yrkande om här ifrågavarande anslags nedsättande
till 80,000 R:dr R:mt, medgifva, att Hon äfven hädan¬
efter måtte åtnjuta hvad vid 1823 års Riksdag Henne
beviljades och föreslår således, att nämnde belopp, eller
60.000 R:dr B:ko, mätte blifva kontra-proposition. Det
förefaller mig någorlunda eget, att Utskottet tillstyrkt förhöj¬
ning uti det af Rikets Ständer vid 1823 års Riksdag bevil¬
jade anslag endast på de skäl, som i premissen förekomma,
och der det heter: att "Utskottet, likasom hela nationen, icke
kunnat undgå att känna och beundra det utmärkta föredöme,
Hennes Majit, vid fullgörandet af sina dyrbara pligter fram¬
ställt icke allenast under fordna lyckligare tider, utan äfven
under de hårda pröfningar, hvaraf Hennes Majit, enligt Försj--
nens skickelse, sednast varit hemsökt genom Hennes höge
Gemåls långvariga lidanden och, slutligen, till Folkets sorg
och saknad, inträffade bortgång.»
Dessa förhållanden aro of så enskild natur, att de icke
bort tjena såsom motiv för Utskottet, och H. Majit Enke-
Drottningens aktningsvärda beteende emot sin aflidne, höge
Gemål, hade icke här bordt åberopas. Om man blott tän¬
ker sig i den fattiges koja och föreställer sig hvilka uppoffrin¬
gar den ena makan der får göra vid den andra makans sjuk¬
säng, utan att något anslag derföre erhålles, skall man säker¬
ligen finna de af Utskottet anförda skäl ganska olämpliga.»
Söderholtz och Lars Ersson från Södermanlands, Net¬
telbladt från Stockholms, Almqvist från Norrbottens, Lundahl
från Skaraborgs och August Andersson från Östergöthlands
Län instämde.
C. A. Larsson: »Ehuru jag icke kan gilla den åsigten,
att Rikets Ständer, 30 å 40 år förut, bestämma huru stort anslag
en Kongl, person i framtiden skall berättigas att uppbära,
282
Den /-/ Februari.
vill jag, sedan jag hört föregående talares åsigt, medgifva, a>tt
H. Maj:t Enke-Drottning Josephines apanage bestämmes till
90,000 R:dr R:mt årligen.»
Diskussionen var fulländad; Talmannens proposition på
bifall till hvad Utskottet här föreslagit, blef med blandade ja
och nej besvarad, till följd hvaraf och då votering begärdes,
följande voterings-proposition uppsattes, justerades och god¬
kändes:
»Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet i Utlåtandet N:o 47,
andra punkten litt. b. föreslagit, röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej ;
vinner nej, då har Bonde-Ståndet för dess del bestämt det
ifrågavarande omslaget till 90,000 R:dr R:mt.»
Som vid voterings-sedlarnas öppnande 42 Ledamöter be-
funnos hafva röstat ja och 55 Ledamöter röstat nej;
alltså hade Ståndet, för sin del, bestämt, att hofhållnings-
anslaget till Hennes Maj:t Enke-Drottning Josephina skall utgå
ined 90,000 R:dr R:mt årligen.
3:dje punkten, litt. a: angående behofvet af tillökning
uti H. K. H. Hertigens af Dalarne nuvarande anslag, föran¬
ledde diskussion, dervid sig yttrade;
Bjerkander från Skaraborgs Län skriftligen sålunda:
»Om man vid början af detta Riksmöte hyste det hopp,
att Landets representanter nu skulle komma att iakttaga mera
sparsamhet än som var fallet vid sistlidne Riksdag, så hade
man derför goda skäl i de förändrade förhållanden som nu
inträdt. Detta hopp svigtade likväl då man fick se huru Ut¬
skotten blefvo sammansatta, synnerligast Stats-Utskottet, och
nästan tillintetgjordes vid einottagandet af Kongl. Maj:ts pro¬
position om Statsverkets tillstånd och behof.
Sedan Stats-Utskottets arbeten nu mera så framskridit,
att de tre första Hufvud-Titlarne redan ligga på Ständernas
bord, och behandlingen inom Utskottet af den fjerde äfven
till en del är kändt, så kan man också ungefärligen beräkna,
att denna Riksdagen icke lärer komma att stå sin närmaste
företrädare mycket efter i frikostighet.
Under sådana förhållanden måste det vara af största
vigt, att det Stånd, som representerar Sveriges skattdragande
allmoge, noga betänker, hvilken ståndpunkt det bör intaga,
som är detsamma värdig, och på hvilken det kan stå till svars
inför Nationen. Man har här två alternativer att välja emel¬
lan, vid afgörandet af de många anslagsfrågor, sorn nu med
Hufvud-Titlarfré börja att för oss uppdukas. Det ena är; att
Den / / Februari.
283
stå, som inan säger, på egen botten; bevilja, hvad tnan efter
noggrann pröfning anser vara billigt och rätt. utan att låta
sig derutöfver ledas af andra Stånds beslut. Det andra: att
vara medgörlig, gå in pä hvad som helst, blott man bar nå¬
gon, om än ringa utsigt, att derigenom vinna en obetydlig
fördel. Valet är vigtigt. Ser man på stundens fördelar, så
är möjligen det sistnämnda sättet fördelaktigast, ty derigenom
kan måhända ett eller annat tusen Riksdaler afprutas, men
detta är likvist icke säkert; det beror på sammansättningen
af det förstärkta Utskott, som i sista hand kommer att besluta
öfver hvarje fråga som dit blir hänskjuten. Väljer man åter
det förstnämnda, så är det möjligt att Bonde-Ståndet får stå
ensamt om sin mening, men detta är icke heller säkert; ty
det finnes en annan makt som då ställer sig på Bonde-Stån¬
dets sida, och gör att striden kan blifva hårdnackad nog;
denna makt heter: »allmänna opinionen.» Emot dessa allie¬
rade blir icke så godt att hålla ständ i längden, om det ock¬
så skulle gå till en tid; de hafva många medel i sina hän¬
der, hvaribland jag blott vill nämna ett enda: »tryckfriheten.»
Att detta är ett säkert, om också långsamt verkande medel,
derom vittnar både vår egen och andra länders historia, äf¬
vensom de försök som tid efter annan blifvit gjorda från de
maktegandes sida att få detsamma afskaffadt.
Det beror nu på hvars och ens egen uppfattning af sin
ställning att afgöra hvilken väg som bör följas, då vi nu börja
att behandla de Hufvud-Titlar som omfatta såväl den ordi¬
narie som extra Statsregleriugen; hvar och en är här man
för sig, och får sjelf stå till svars inför sig sjelf, inför sina
kommittenter och inför Nationen för sitt handlingssätt, men
nog skulle jag för min enskildta del gerna önska att detta
Ständ nu i handling mätte visa, att de åsigter och yrkanden
som dels i motioner, dels i skriftliga och mundtliga anföran¬
den, dels i instämmande uti dessa, blifvit uttalade, varit fullt
allvarliga och således icke behöfde att lättsinnigt frångås, utan
att giltiga motskäl dertill föranledde. Att desse yrkanden till
större delen äro med siffror uttryckte, derom behöfver jag
knappast erinra.
Efter att sålunda hafva i korthet uttalat mina åsigter i
allmänhet, vill jag nu yttra några ord specielt i afseende på
l:sta Hufvud-Titeln.
Man har anmärkt, och det visserligen icke utan skäl, att
Ständerna vid sista Riksdag beträdde en farlig bana, då de
anslogo medel till inrättande af ett nytt furstligt hof här i
landet. Om detta också till någon del skulle kunna rättfär¬
digas, i anseende till den nära thronföljden, sä kan dock icke
284
Den 14 Februari.
detta skäl gälla flir bifall till den nya hofhållning som nu är
i fråga. Beviljas detta anslag, så har man beträdt en väg, långt
vådligare än den förstnämnda, ty thronföljare kan man icke
hafva så många j>å en gång, men ho kan beräkna antalet af
prinsar och prinsessor? Skulle man säga, att med den här
föreslagna summan, något egentligt hof icke skulle kunna un¬
derhållas, så vill jag blott anmärka: att sedan principen en
gång är antagen, kommande Ständer nog ombesörja att sum¬
man blir stor nog: en antydning härpå har man redan i detta
betänkande uti ordet ”tills vidare.» Dessutom blir summan
icke så ringa, när man äfven tillägger hvad sorn skulle kom¬
ma att tillskjutas från Norrige.
På grund af hvad jag nu anfört, yrkar jag afslag å 3:dje
punkten mom. a. äfvensom å 4:de punkten, men vill deremot
medgifva att 20,000 R:dr hädanefter som hittills till deras
Kongl. Högheter utgå.»
Häruti instämde Anders Jonsson från Skaraborgs och
Pehr Pehrsson från Vermlands Län.
Nils Svensson från Christianstads Län: »I likhet med
föregående talare hyste jag vid Riksdagens början stora för¬
hoppningar om nedsättning i de anslag, som vid sista Riks¬
dagen beviljades, och jag måste nu förklara, då här är fråga
om förhöjning i anslagsväg, att jag mången gång är ense med
den värde ledamot af detta Stånd, som icke allenast i mo¬
tionsväg, utan äfven mundtligen här i Ståndet uppträdt mot
de höga anslagen. Då jag tänker tillbaka på förra Riksda¬
gen, erinrar jag mig ganska väl, hvad mina äldre Stånds-
kamrater äfven kunna vitsorda, att jag då uppträdde emot
beviljande af högre anslag, men inom detta Stånd fanns då
en ledamot, sorn icke är vid denna Riksdag närvarande, hvil¬
ken försäkrade, att de äskade anslagen, om de blefve bevil¬
jade, icke skulle blifva definitiva, utan blott tillfälliga till följd
af de dåvarande dyra priserna på lifsfornödenheter m. m. Jag
kunde väl icke sätta så säker tillit till nämnde hans försäk¬
ran, men. sorn jag icke kunde framdraga några motskäl, må¬
ste jag foga mig efter omständigheterna. Oaktadt jag, såsom
jag förut yttrat, då jag vid Riksdagens början hörde en le¬
damot af detta Stånd, med hvilken många andra instämde,
påyrka nedsättning uti de vid föregående Riksdag beviljade
anslag, hyste förhoppning, att hans röst skulle blifva hörd,
har jag dock nu börjat Btt tvifla derpå, ehuru jag vet, att
de ledamöter af detta Stånd, som tillika äro ledamöter af
Stats-Utskottet, uppbjuda all den förmåga, som står dem till
buds, för nedsättnings åstadkommande. Jag beder dem, sam
hyst alltför stora förhoppningar om denna nedsättning, att
Den 11 Februari.
285
icke skjuta alltför stor skuld pä förra Riksdagens represen¬
tanter af detta Stånd, ty det är ej rättvist, utan jag beder
dem komma ihåg, att vi hafva en fyrdelad representation,
sorti gör, att allt måste gå sakta fram och icke med storm¬
steg-
Om i denna punkt det icke varit fråga om en tillökning
i anslaget af 26,000 R:dr, så hade måhända äfven jag ansett
de 10,000 R:dr, som H. K. II. Hertigen af Dalarne hittills
åtnjutit, vara för litet. En del af Utskottets ledamöter hafva,
på sätt de Utlåtandet bifogade reservationerna utvisa, velat
nedsätta det ifrågavarande anslaget till 25,000 R:dr, men äf¬
ven för den summan ryggar jag, sorn är uppfödd i tarflighet
och hos mina barn inplantat den läran, att man i ungdomen
bör vänja sig vid sparsamhet, tillhaka, ty vanan är den andra
naturen och om man icke i ungdomen lär sig att hushålla,
lärer man icke göra det sedermera. Då emellertid Stats-Ut-
skottets ledamöter af detta Stånd äfven ansett 25,000 R:dr
vara ett värdigt apanage åt Prins August, vill jag icke sätta
mig emot dess beviljande, men jag anser mig böra erinra om
hvad som kan blifva följden deraf, den nemligen, att, sedan
han varder förmäld, Rikets Ständer få tillsläppa ett ännu högre,
och i proportion till detta, stort anslag. Om jag trodde, att sist¬
nämnde summa, genom omröstning i förstärkt Stats-Utskott,
skulle kunna något nedsättas, skulle jag önska, att Ståndet
mätte gå så långt som möjligt uti sitt yrkande om nedsätt¬
ning, men jag vill icke, att man går så långt, som i förmid¬
dagens plenum, ty dä kan vårt påstående icke komma un¬
der pröfning. Jag röstar alltså för 25,000 R:drs anslag, på
det att denna summa mätte komma under votering i förstärkt
Utskott.*»
Pehr Mattsson från Vester-Norrlands, Anders Gud¬
mundsson frän Hallands, förre vice Talmannen Pehr Eriks¬
son och Anders Jonsson från Vermlands, Sven Heurlin och
Johan Pettersson från Kronobergs, Sandstedt och Lönn från
Jönköpings, Johan Peter Andersson och Lars Gustaf An¬
dersson från Elfsborgs, Lars Magnus Knutsson från Öster¬
göthlands, Johannes Nilsson frän Götheborgs och Bohus,
Lars Olsson frän Kopparbergs och Lekberg från Nerikes
Län med flera instämde.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Vid behandlingen i
Utskottet af denna fråga voro de i reservationerna omnämnda
25,000 R:dr den lägsta summa man kunde komma till, för
att få frågan under omröstning i förstärkt Utskott. Bonde-
Ståndets ledamöter slutade sig till den åsigt, som Borgare¬
ståndet hyste; och som jag hört, att sistnämnde Riks-Stånd
286
Den i i Februari.
i förmiddagens plenum bestämt det här ifrågavarande anslaget
till 25,000 R:dr, kommer jag att rösta för nämnde belopp.»
Lars Rasmusson från"Götheborgs och Bohus, Johanned
Andersson från Elfsborgs. Sven Gustaf Johansson från Jön¬
köpings, Lagergren från Gottlands sam* Olof Olofsson i Gers¬
heden från Vermlands Län med flera instämde.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Såsom för de
fleste inom Ståndet torde vara bekant, väckte jag vid sistför-
flutna Riksmöte motion derom, hvilket jag enligt min upp¬
fattning fann öfverensstämmande med grundlagen, att icke
flere af en Konglig familj, än Konungen, Drottningen, Kron¬
prinsen och hans gemål, skulle tillhöra nationen, d. v. s. af
nationen underhållas, men som denna motion icke vann gehör,
utan hvar och en af den Kongl, familjen skall hafva sin hof¬
hållning, få vi finna oss deruti, men vi böra se till, att an¬
slagen till denna hofhållning står i öfverensstämmelse med
landets förmåga, att densamma utgöra. Då man, i följd af
hvad som i Utskottet förekommit, kan antaga, att någon ned¬
sättning uti det ifrågavarande apanaget under 25,000 R:dr
icke kan komma i fråga, tror jag det vara klokast att be¬
stämma nämnde summa, isynnerhet som äfven Borgare-Stån¬
det lärer beslutat en sådan summa. Inom Utskottet ansågs
uämnde summa, hvilken är något högre, än Rikets högste
embetsman åtnjuta i lön, utgöra ett anständigt underhåll åt
Prins August och kan, sammanlagd med de 15 å 16,000
R:dr, som han åtnjuter af Norrska Statsverket, vara fullt till¬
räcklig. Jag kommer således att rösta för 25,000 R:dr.»
Söderholtz och Lars Ersson från Södermanlands, Ola
Jönsson frän Malmöhus, Isoz från Stockholms, Bohlin och
Adolf Fredriksson från Upsala, Olof Larsson från Nerikes
och Pehr Erik Andersson från Vestmanlands Län instämde.
Olof Nilsson från Vesterbottens Län: »Här har blifvit
föreslagen en sä stor tillökning i anslagsväg, att det verkligen
förundrar mig. Skatter och anslag ökas den ena Riksdagen
efter den andra, men jag håller före, att i dessa tider, då
penninge-förlägenheten inom landet är stor, det vore mindre
ömande att nedsätta de stora anslagen, än att taga från de
fattiga de medel, som till deras fyllande behöfvas.»
Lundahl: »Nog hör jag, att Vi, i afseende på anslaget under
denna punkt, ieke kunna få sammanstämmande beslut. Jag
för min del vill medgifva, att H. K. H. Prins August må få
Bitt apanage höjdt till 15,000 R:dr och att Prinssessans Euge»
nias måtte bestämmas till 10,000 R.dr allt Riksmynt.»
August Andersson från Östergöthlands Län: »Under
nuvarande tider anser jag, att hvar och en, från den högste
Deri 1 i Februari.
till den lägste, bör iakttaga hushållsaktighet och sparsamhet;
och som jag tror, att H. K. H. Prins August innehafver en
högre tjenstebefattning, utaf hvilken han drager inkomsterna,
vill jag icke bevilja honom så stor tillökning i det apanage,
som lian hittills åtnjutit. 1 annat fall skulle jag helst instämma
med Bjerkander, men som hans mening icke lärer vinna bi¬
fall, vill jag medgifva 25,000 R:dr, hvilket höres vara de
flestas önskan.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Lika med
Anders Eriksson har jag alltid ansett Nationens förbindelse
icke sträcka sig längre än till underhållande af Konungens,
Drottningens och Thronföljarens hof, men som Rikets Ständer
vid förra Riksdagen olyckligtvis bestämde, att H. K. H. Prins
August skulle vara berättigad till särskild hofhållning, lära vi
nu icke kunna göra något deremot, ehuru principen är i högsta
måtto farlig och skadlig. Det är väl sant, att en Kongl. Prins
icke får bekläda civilt embete bär i Riket, men denna in¬
skränkning är fullkomligt ersatt med de 25,000 R:dr, som man
nu vill gifva honom såsom årligt apanage. Då vi hafva oss
bekant, att Borgare-Ståndet bestämt till Prins Augusts hof¬
hållning 25,000 R:dr årligen, måste vi foga oss efter omstän¬
digheterna, ty endast på det sättet, att vi bevilja samma summa,
kunna vi hoppas, att meningarne för nämnde anslag kunna
vinna pluralitet i förstärkt Utskott.»
Hultman, Sköldberg och Hrilc Olsson från Nerikes, Kils
Olsson från Malmöhus, Anders Andersson från Vermlands
och Smedberg från Elfsborgs Län instämde.
Vice-Tahnannen Ola Svensson: »Ehuru flera talare här
uppträdt med anmärkningar emot Utskottets förslag i denna
punkt, tror jag det dock vara klokast att bevilja 25,000 R:dr,
hvilken summa äfven jag anser vara val tilltagen, ty i annat
fall hafva vi icke förhoppning att få någon nedsättning uti den
af Utskottet föreslagna summa.»
Mengel från Upsala, Nils Larsson från Jemtlands, An~
ders Nilsson från Hallands, Mallmin och Oström från Vest¬
manland, Cederskog från Östergöthlands, Pehr Ersson från
Gefleborgs och Carl Iwarsson från Hallands Län instämde.
Hedström: »Ehuru äfven denna puukt hörer till de öm¬
tåliga, kan jag likväl icke underlåta att uttala min förvåning
deröfver, att Utskottet kunnat föreslå till Prins Augusts hof¬
hållning 36,000 R:dr årligen. Jag har icke kunnat finna något
motiv för ett så högt anslag, helst lefnads-förnödenheterna nu
äro billigare, än tillförene, och jag är tacksam emot reservan¬
terna, som påyrkat nedsättning. Då Prins August har att
förvänta ett icke så obetydligt arf efter sin aflidne höge Herr
288
Den /1 Februari.
Fader och eistförsamlade Rikets Ständer icke till iians hof¬
hållning anslagit större summa, än 10,000 R:dr, har jag ansett
honom skäligen kunna åtnöjas med en mindre summa, än
25.000 R:dr, meri för att taga ett mindre ondf. i stället för ett
värre, instämmer jag med dem, sorn beviljat 25,000 R:dr.»
Nils Magnus Pettersson frän Kalmar län instämde.
Falk från Skaraborgs Län: ”Såsom man af Utlåtandet
finner, har Utskottets pluralitet bestämt det nu ifrågavarande
anslaget till 36,000 R:dr, men jag anser, lika med föregående
talare, att Utskottet, tagit steget för långt ut. Gerna ville jag,
att Prins Augusts apanage bestämdes till lägre belopp, än
25.000 R:dr, men då det icke lärer vara värdt att påyrka
hvad som är omöjligt, måste äfven jag medgifva sistnämnde
summa.”
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Det är ledsamt, att
nian icke vid Riksdagens början tillsatte andra och bättre le¬
damöter i Stats-Utskottet, så att de, som nu hafva så många
anmärkningar att göra, kunnat få andra resultat. Hvad spe-
cielt denna fråga beträffar, betvifla!1 jag så mycket mera, att
vi kunna hafva förhoppning om nedsättning af ifrågavarande
hofhållnings-anslag under 25,000 R:dr, som Borgare-Ståndet
med en ganska knapp pluralitet beviljat nämnde summa, och
derföre tror jag, att vi handla klokast, om äfven vi besluta
detta belopp. De anmärkningar, sorn både under förmiddagens
plenum och äfven nu blifvit gjorda emot Utskottets motiver,
kan jag icke godkänna, men då majoriteten dikterar dem,
lärer väl minoriteten dermed få åtnöjas.»
Rosenberg: »För att så fort, som möjligt, kunna komma
från denna punkt, vill jag bevilja 25,000 R:dr, men jag gör
det icke derföre, att H. K. H. Prins August är, enligt grund¬
lagens föreskrift, förhindrad att bekläda något embete i Statens
tjenst, och icke eller af någon annan orsak, än den enda, att
det med bästa vilja icke lyckas oss att få det här ifrågava¬
rande anslaget nedsatt under nämnde summa. Dessutom får
jag förklara, att det gör mig verkligen ondt, att Utskottet icke
kunnat göra alla till lags, men som jag sjelf varit i tillfälle
att i Utskottet se hvad man kan uträtta emot pluraliieten, så
anser jag, att man icke bör för hardt bedöma Utskotts-leda-
möterna.»
Öbom från Norrbottens, Nyström från Vesterbottens, Tor¬
kel Nilsson och Jöns Månsson från Christianstads samt Holm¬
lin från Götheborgs och Bohus Län instämde.
Nyqvist-. »Måttstocken för mina åtgöranden har alltid
varit att göra hvad jag efter min uppfattning ansett vara rätt.
Jag har ock reserverat mig emot det beslut, som Ståndet uti
Den 11 Februari.
283
förmiddagens plenum fattat i afseende pä l:sta punkten af detta
Betänkande, och hvad det nu ifrågavarande anslaget beträffar,
anhåller jag att, med begagnande af de motiver, som Bjer¬
kander anfört, få stanna vid den summa, som reservanterna
föreslagit, eller 25,000 R:dr R:mt.»
Svensén: »Jag instämmer uti den åsigt, sorn Anders
Eriksson uttalat, att nemligen nationen icke skall vara för¬
bunden att bekosta andra Kongl, personers hofhålllning, än
D. D. M. M. Konungen och Oottningen samt Thronföljaren.
En sådan grundsats skulle, om den kunde göras gällande,
vara mycket värd, men den lärer väl icke kunna genomdrif-
vas och vi få ändock åtnöjas. Dessutom vill jag anmärka,
att det föregifvandet, att man icke eger rätt att ändra ett re¬
dan gifvet anslag, icke håller streck, tj7, när det blifver fråga
om förhöjning uti snslag, sorn förut blifvit beviljadt, synes man
icke hysa några betänkligheter att gå in derpå.»
Jöns Persson: »Dä jag hyser det förtroende för Stats¬
utskottets ledamöter af detta Stånd, att de gjort hvad de
kunnat, vill jag instämma uti hvad reservanternas förslag inne¬
håller, ty om man skall vinna någon nedsättning, så måste
man vara måttlig.»'
Nils Svensson från Blekinge tillkännagaf, att han förenade
sig uti reservanternas förslag.
Bjerkander: »En föregående talare har uppgifvit, att vid
sistförflutna Riksmöte blifvit bestämdt, det hvarje medlem af
den Kongl, familjen skall vara berättigad till underhäll på Sta¬
tens bekostnad, men om jag icke minnes miste, så var det
endast åt H. K. H. Prins Osear, men icke åt någon annan
af den Kongl, familjen, som man dä beviljade anslag till hof¬
hållning. Att en föregående talare illa upptagit de anmärk¬
ningar, som här blifvit framställde emot Stats-Utskottet, är
illa, ty det uttalade klandret är rigtadt icke emot ledamöterna
af detta Stånd, hvilka alla reserverat sig emot Utskottet» Ut¬
låtande, utan emot hela Utskottets sammansättning.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Med an¬
ledning af siste talarens anmärkning emot mitt yttrande, att
sist församlade Rikets Ständer bestämt anslag till hofhållning
åt alla medlemmar af den Kongl, familjen, vill jag upplysa,
att jag icke sagt, det sådant anslag blifvit vid förra Riksdagen
beviljadt åt någon annan, än åt H. K. H. Prins Oscar, hvilket
äfven jag ansåg vara origtigt. Bjerkanders tillvitelse emot Ut¬
skottet ansåg jag vara rigtadt mot alla dess ledamöter, enär
han icke undantagit någon, men jag vill upplysa honom der¬
om, att alla ledamöter i Utskottet af detta Stånd, efter sin
Bonde-Sl:s Prot. vid 1859—60 årens Riksdag. IV 19
290
Da, 11 Februari.
bästa förmåga, rerkat iör hvad de ansett vara nyttigt, ehuru
deras åsigt icke vunnit gehör.»
Erik Hansson från Gefleborgs Län tillkännagaf, att han
ville bevilja 25,000 R:dr.
Ola Jönsson: »Jag liar med flit viinlat att begära ordet,
emedan jag trott, att någon annan skulle uppträda och be¬
svara hvad soia här blifvit, rigtadt emot Ståndets yngre leda-
laörer derutinnan, att de skulle kunna verka nedsättning i
Stats-anslagen. De kunna val hafva vilja att åstadkomma
sådan nedsättning, men om ock viljan är god, så är förmågan
icke tillräcklig, ty ingen lärer kunna göra några underverk.
Jag har lofvat mina kommittenter att göra hvad jag kunde,
men min förmåga är sä ringa, alt jag ingenting kunnat ut¬
rätta. Med anledning af en föregående talares yttrande, att
han lärt känna många redbara ledamöter bland de yngre
Stånds-Medlemmarne, får jag anmärka, att sannolikt icke nå¬
gon af dem gjort sig känd för annat än redbarhet. Hvad
anslaget till H. K. H. Prins August beträffar, vill jag, att det¬
samma mätte bestämmas till 25,000 R:dr.»
Nettelbladt: »Då man icke lärer kunna hoppas att få ifrå¬
gavarande anslag nedsatt till lägre summa, än 25,000 R:dr,
sä vill jag medgifva den summan, med hvilken B. K. H. bör
vara val belåten, enär Utrikes Stats-Ministern icke åtnjuter
högre lön än 20,000 R:dr»
Nils Svensson frän Christianstads Län: »Den värde le¬
damot, sorn till besvarande upptagit mina yttranden, må gerna
erkänna, att han vid Riksdagens början icke lofvat hvad han
icke hållit, ty han yttrade då i afseende på anslags-frågor
just ingenting. Hvad mina kamrater här i Ståndet beträffar,
har jag funnit dem alla redbara och har således icke kunnat fälla
annat omdöme om dem.»
Diskussionen var fulländad. Talmannens proposition pä
bifall till denna litt. blef med nej besvarad, hvarefter Ståndet,
uppå förnyad proposition, afslog hvad Utskottet föreslagit oc'h
bestämde H. K. II. Hertigens af Dalarne anslag till 25,000 R:dr.
Litt. b. bifölls.
4:de punkten:
Med anledning af denna punkt yttrade:
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Jag hemställer, hu¬
ruvida Ståndet icke skulle vilja afstå denna punkt och i en¬
lighet med hvad Erik Erssons reservation innehåller, bestäm¬
ma det här ifrågavarande anslaget till 10,000 R:dr R:mt.»
Diskussionen vär fulländad. Talmannens proposition på
bifall till Utskottets förslag blef med nej besvarad; hvarefter
Deri / / Februari.
291
Ståndet, uppå förnyad proposition, bestämde anslaget till Ii,
K. H. Prinsessan Eugenia till 10,000 R:dr R:mt.
5:te qunkten godkändes.
Vid 6:te punkten lät Ståndet bero, doek att till efterrät¬
telse iaktagas de beslut, Ståndet i öfriga punkter af detta Ut¬
låtande fattat.
7:de punkten bifölls med det uti föregående punkt gjorda
förbehåll.
Hule punkten godkändes.
.9:de punkten föranledde diskussion, dervid sig yttrade:
O. A. Larsson: Ӏfven emot denna punkt af Kongl.
Majrts nådiga Proposition, har jag vid densammas remitte¬
rande till Utskottet gjort anmärkningar, hvilka jag här åbe¬
ropar såsom vore de ordagrannt återgifne; och då jag för¬
modar, att H. Maj:t Drottningen åtminstone icke så hastigt
lärer komma att taga Ulriksdals slott i besittning såsom enke¬
säte, anser jag det vara onödigt att nu nedlägga stora kost¬
nader för dess iordningsstäliande, samt afslår således det
anslag, som i denna punkt blifvit tillstyrkt.»
Med denne falare instämde Nettelbladt och Isoz från
Stockholms, August Andersson, Johan Carlsson och Nils
Jansson från Östergöthlands, Söderholtz från Södermanlands,
Pehr Erik Andersson från Vestmanlands och Johannes An¬
dersson från Elfsborgs Län.
Rosenberg: »Denna fråga har blifvit med serdeles om¬
sorg behandlad i Utskottets afdelning, der jag varit ledamot
och der har den upplysning blifvit meddelad, att slottet, som
varit begagnadt till Invalid-inrättning, är temligen förfallet,
men blifvit, till någon del, iordningsaff på Kongl. Maj:ts en¬
skilda bekostnad. Om vi låta det stå i det skick, det be-
finnes, så förfaller det allt mer och mer och kostnaderna
blifva serdeles stora, när man i en framtid skall ställa det i
ordning. Då vi dessutom kunna taga för afgjordt, att repa¬
rationer, om de skola verkställas efter räkning, blifva mycket
kostsammare, tror jag det vara bäst att bevilja den af Ut¬
skottet tillstyrkta summan, 25,000 R:dr R:mt, med vilkor lik¬
väl, att slottet varder utan vidare bidrag af Stats-medel. för¬
satt uti ändamålsenligt skick. Jag godkänner således Utskot¬
tets förslag i denna punkt.»
Flere af Ståndets ledamöter hördes instämma.
Mengel: »Då bekant är, att Rikets Ständer förut beviljat
anslag till ifrågavarande slott samt att icke obetydliga repa¬
rationer redan blifvit å detsamma verkställda, anhåller jag,
att den siste talaren måtte upplysa oss, huruvida något kost¬
nadsförslag blifvit Utskottet meddeladt samt, i sådant fall,
292
Den I / Februari.
hvad det innehåller, äfvensom om nybyggnad eller reparation
är i fråga. För min del anser jag, att, derest det är fråga
om någon nybj^ggnad, man icke bordt åberopa såsom skäl
för anslags erhållande, att slottet varit begagnadt till Invalid¬
inrättning.»
Gross från Kalmar Län instämde.
C. A. Larsson: »Med kännedom derom, att Stats-verket
har flere andra slott att underhålla, tror jag, att, om detta
slott är så bristfälligt, som en föregående talare uppgifvit,
livad vi till dess reparerande bevilja, är endast bortkastade
penningar och att vi således böra afslå det ifrågavarande
anslaget, heldst, såsom jag förut sagt, icke någon Kongl, per¬
son så snart lärer komma att ditflytta.»
Nils Olsson från Malmöhus och Anders Jonsson från
Skaraborgs Län instämde.
Rosenberg: »Jag beklagar, att jag icke kan förevisa
något kostnadsförslag; men jag är öfvertygad, att, om något
sådant blefve uppgjordt, det sannolikt skulle upptaga repara-
tions-kostnaderna till större belopp, än här äskas. Om Stån¬
det beslutar, att icke nu vidtaga några mätt och steg för
slottets iordningsställande, utan låta det förblifva i nu befint¬
ligt skick intilldess det skall af H. Majit Drottningen einot-
tagas såsom enkesäte, vill jag icke sätta mig deremot; men
jag upprepar ännu engång, att erforderliga upplysningar blefvo
på Utskotts-afdelningen meddelade och föranledde dertill, att
samtlige ledamöterne å densamma blefvo ense att bevilja den
äskade summan, 25,000 R:dr, med det förbehåll, som Utlå¬
tandet utvisar.»
Mengel: »Det är egentligen med anledning deraf, att
Bosenberg uppgifvit, det man på Utskotts-afdelningen erhållit
så noggrann utredning i denna fråga, som jag begärt ordet.
Innan man beviljar några medel, är det väl nödigt att veta,
hvartill de skola användas, och derföre är det också, som vi
här önska veta, om det af Utskottet tillstyrkta anslaget skall
användas till nybyggnad eller reparationer. Om medlen skola
användas till nybyggnad, så är den utredning af frågan, som
Utskottet lemnat, ofullständig och om meningen är att använda
dem till reparationers verkställande, så är anslaget obehöfligt,
emedan jag har mig bekant, at Ulriksdals slott nyligen un¬
dergått en ganska betydlig reparation. Dä jag nu icke hört
Bosenberg begära ordet, för att lenina oss den utredning, som
jag anser vara behöflig, föranlåtes jag yrka, att denna punkt
måtte till Utskottet återremitteras, på det upplysning må er¬
hållas, hvartill de äskade medlen skola användas,»
Den 11 Februari.
293
Med Mengel instämde Vice Talmannen 01% Svensson
från Malmöhus, Nettelbladt och Isoz från Stockholms, Pehr
Pehrsson från Vermlands, Nils Pettersson från Kalmar. Olof
Andersson från Vestmanlands samt Lars Gustaf Andersson
från Elfsborgs Län m. fl.
Gross från Kalmar Län: »Jag anser det icke vara väl¬
betänkt att blindvis bevilja de anslag, som begäras. Nog
förstår jag, att pengarna gä åt, om de beviljas, men man bör
få veta, hvartill de skola användas.»
Sedan Talmannen fästat uppmärksamheten derpå, att af
Utlåtandet befinnes, det ifrågavarande medel skola användas
för bekostande af dels redan verkställda, dels ännu återstå¬
ende reparationer och arbeten vid ifrågavarande slott, fort¬
sattes diskussionen af
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: ».Jag begärde ordet
egentligen för att fästa uppmärksamheten på hvad Talmannen
nu upplyst och sedan Mengel uppgifvit, att vidlyftiga repara¬
tioner redan blifvit verkställda, är jag tveksam hvad beslut
Ståndet bör i denna fråga fatta. Jag finner dock frågan icke
vara fullkomligt utredd, hvarföre det icke torde vara olämp¬
ligt att återremittera denna punkt.»
Rosenberg: »Orsaken, hvarföre jag icke förr besvarat
Mengel, är dels den, att jag icke velat onödigtvis uttänja diskus¬
sionen, dels ock den omständigheten, att jag föreställde mig,
det han skulle finna svaret på sina frågor utaf sjelfva Utlå¬
tandet, der det står, att medlen skola användas för bekostande
af dels redan verkställde, dels ännu återstående reparationer
och arbeten. Den upplysningen vill jag dock meddela, att
samtlige ledamöterne af Borgare- och Bonde-Stånden, till och
med Rådman Björk, i Utskottet varit ense om beviljande af
ifrågavarande anslag, och jag fruktar, att, om vi alltför myc¬
ket envisas i denna fråga, vi få för ifrågavarande ändamål
bevilja långt större summa, än Utskottet här tillstyrkt.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Jag med-
gifver, att det i Utlåtandet förekommande motivet för detta
anslags beviljande icke är riktigt klart, men i Utskottets ple¬
num har icke någon annan upplysning blifvit meddelad, än
Utlåtandet innehåller. Jag är icke ledamot på den afdelning
af Utskottet, sorn beredt denna fråga, men det har, af de
Ståndets ledamöter, hvilka öfvervarit frågans behandling på
afdelningen, blifvit sagt mig, att det icke vore skäl att göra
anmärkning emot denna punkt, isynnerhet som något vidare
bidrag af Stats-medel, för slottets försättande uti ändamåls¬
enligt skick, icke för framtiden skall ifrågakomma. Om nå¬
gon ytterligare upplysning kan vinnas genom en återremiss,
294
Den / / Februari.
skall jag icke hafva något deremot; men jag föreställer mig,
att vi i alla fall icke kunnat komma till annat resultat.”
Anders Eriksson frän Elfsborgs Län: ”På den afdelning
af Stats-Utskottet, som hehandlat denna fråga, meddelades
den upplysning, att åtskilliga reparationer redan blifvit på
Statens bekostnad verkställda, ehuru de icke uppgått till den
summa, sorn Kongl. Maj:t nu äskat. Om ock, hvad jag lik¬
väl icke vet, slottet skulle nu vara så iordningställdt, att det
icke för någon kortare tid tarfvar reparation, så finnasju an¬
dra till slottet hörande byggnader, hvilka kunna vara brist¬
fälliga och behöfva förbättras, och hvartill de nu äskade med¬
len säkerligen åtgå. Man var emellertid på afdelningen ense
derom, att detta anslag borde beviljas, heldst man på sådant
sätt komme från saken för framtiden, och jag, för min del,
tror ock, att Ståndet gör klokast uti att godkänna Utskottets
förslag i denna punkt, ty, om vi ock återremittera den, vinna
vi dermed icke annat, än möjligen någon närmare upplys¬
ning, hvartill medlen skola användas.”
Sköldberg: ”Det är alltid vanligt, att penningar åtgå til)
underhållande af Kongl, slott, och derföre tror jag det vara
klokast att godkänna denna punkt, ty kanske vi i annat fall
få vidkännas en större utgift. Då Kongl. Majit uti sin nådiga
Proposition uppgifvit, att reparationer å det ifrågavarande
slottet ännu äro behöfliga, och Mengel nu sagt, att de redan
äro verkställda, vet jag icke till hvilkenderas ord jag skall
sätta tro. Endast den omständigheten, att plåtbekfärinaden
på slottet behöfver bestrykas med olja, kan föranleda till icke
så obetydlig utgift, hvarföre jag godkänner Utskottets förslag.»
Olof Larsson från Nerikes Län instämde.
Mengel-. »Jag anser mig böra fästa Ståndets uppmärk¬
samhet derpå, att till detta slotts underhåll är anslagen en
årlig summa af 8.250 R:dr Rimt utom hvad Kongl. Majit uti
sin Proposition särskildt äskat. Frågan är således ganska litet
utredd och för de upplysningar, som här blifvit meddelade,
hafva vi att tacka, icke Rosenberg, utan egentligen Anders
Eriksson och Sköldberg. Jag vet väl, att byggmästare, om
sådana anlitas, kunna uppgöra både dyrare och billigare räk¬
ningar och kostnadsförslag; men då icke ens uppgifvit är, huru
stor summa, som blifvit hittills använd till reparationer å detta
slott, fortfar jag att påyrka återremis3.”
Lekberg: »Då jag icke kan instämma uti ett af de skäl,
som här blifvit anförda för återremiss eller afslag, det nemli¬
gen, att den tid torde vara långt aflägsen, då H. Majit Drott¬
ningen må komina att tillträda ifrågavarande slott såsom enke¬
säte, tror jag det vara bäst att antaga Utskottets förslag i
Den / / Februari.
295
denna punkt, ty om vi återremittera densamma, kan det hän¬
da, att kostnadsförslag varder uppgjordt, enligt hvilket större
anslag kommer att erfordras. Jag godkänner således Utskot¬
tets förslag.»
Mäns Månsson från Kalmar Län: »Angående detta
slott, lemnades icke någon annan upplysning i Utskottet, än
att det anslag, som i Riks-Stateu tinnes uppfört till underhåll
af detsamma, befunnits otillräckligt, men att Kongl. Maj:t låtit
verkställa åtskilliga arbeten vid slottet.»
G. A. Lo.rsson: »Äfven om det icke skulle vara värdt
något att besitta detta slott, så synes 8,250 R:dr R:mt vara
en tillräckligt stor summa till detsammas underhållande, heldst
efter hvad här blifvit uppgifvet, det befinnes uti mindre godt.
skick. Då det anslag af 8,250 R:dr årligen, som finnes i
Riks-Staten upptaget, utgör en summa af 24,750 Rdr för nä¬
sta Statsreglerings-period, samt då det gjorda förbehållet icke
är bindande för näst sammanträdande Rikets Ständer, anser
jag de här äskade 25,000 R:dr, derest de beviljas, vara helt
och hållet bortkastade penningar, hvarföre jag afslår hvad
Utskottet här tillstyrkt.»
Nils Svensson från Skåne: »Vid första påseendet af
denna punkt hyste jag icke stor betänklighet att godkänna
densamma, meri dä icke uppgifvet är, hvilka arbeten, sorn
redan blifvit verkställda, icke eller något kostnadsförslag blif¬
vit uppgjordt angående de ännu återstående, så och ehuru
jag icke fäster mig vid det i Utlåtandet omnämnda vilkor, ty
sådana hafva vi ofta gjort förut, ehuru vid påföljande Riks¬
dagar något afseende icke blifvit fästadt vid desamma, tror
jag det vara ganska lämpligt att återremittera denna punkt,
på det man måtte få upplysning om hvad som redan blifvit
afgjordt. För min del går jag heldre in på att lemna större
anslag, an att på vinst och förlust bortkasta 25,000 R:dr.»
Ola Jönsson från Malmöhus Län instämde.
Anders Eriksson från Elfsborgs Lån: »Då alla Kongl,
slott skola af Staten underhållas, kan man väl ieke säga att
här ifrågavarande 25,000 R:dr R:mt äro på vinst och förlust
bortkastade. Då för hvarje statsregleringsperiod till underhåll
af detta slott varit anslaget 8,250 R;dr ärligen, eller tillsam¬
mans 24,750 R:dr, så skulle, äfven om det gjorda förbehållet
icke blefve hållet, Rikets Ständer, om de nu på en gång be¬
vilja 25,000 R:dr, men deremot befrias från ofvannämnda i
Riks-staten uppförda belopp, icke komma att förlora mera än
250 R:dr; men om, såsom jag har all anledning att förmoda,
vilkoret hålles, så blifver det en ren vinst för Staten.»
296
Hett 11 Februari.
C. A. Larsson: Om meningen vore, att det i Riks-staten
uppförda årliga anslaget af 8,250 R:dr skulle komma att för¬
svinna, så blefve skillnaden sä obetydlig, att säkerligen icke
någon fästade sig dervid, men då sannolikt äfven sistnämnda
belopp kommer att utgå, yrkar jag fortfarande afslag.»
Anders Eriksson: »Hvad jag förut yttrat var ett miss¬
tag. ty under denna statsreglerings-period skola, jemte de nu
äskade här ifrågavarande 25,000 R:dr, årligen utgå 8,250 R:dr,
men sedermera kommer sistnämnda summa att försvinna frän
de i Riks-staten uppförda anslag. Vi löpa i allt fall icke nå¬
gon risk med att bifalla denna punkt, ty slottet mäste af Sta¬
ten underhållas och då det för sådant ändamål hittills bevil¬
jade anslag befunnits otillräckligt, så måste Rikets Ständer fylla
hvad som brister.»
Nils Svensson från Skåne: »Jag tror icke att det i Riks-
staten uppförda ärliga anslaget af 8,250 R:dr kommer att en¬
dast under denna statsreglerings-period utgå, utan nämnde
summa kommer, ehvad denna punkt bifalles eller icke, att
utgå intill dess Rikets Ständer annorlunda besluta.»
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län: »Då
Stats-Utskottets ledamöter icke kunnat upplysa om det här
äskade anslaget skall användas till nvbj’ggnader eller repara¬
tioner, anser jag frågan vara i det outredda skick, att jag icke
kan bevilja hvad som här äskås.»
Anders Gudmundsson: »Lika med flere föregående talare
anser jag denna fråga vara i outredt skick; men då det må¬
hända är mindre lämpligt att afslå hvad Utskottet i denna
punkt tillstyrkt, hemställer jag, att Ståndet mätte återremittera
densamma, för erhållande af behöfliga upplysningar.»
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus, Jöns Pehrs¬
son från Blekinge och Lagergren frän Gottlands Län instämde.
Sedan diskussionen förklarats fulländad och Talmannens
Proposition på bifall till denna punkt blifvit med nej besvarad,
blef, uppå förnyad proposition, densamma till Utskottet åter¬
remitterad med dervid gjorda anmärkningar.
Med anledning af 10:de punkten yttrade:
G. A. Larsson: »Afven emot denna punkt har jag vid
Riksdagens början framställt anmärkning, och jag påstår ännu,
att icke så betydliga summor, som här blifvit äskade, böra
till det uppgifna ändamålet beviljas. Jag anförde äfven då,
hurusom både Stockholms och Drottningholms Kongl, slott
hittills varit förskonade från eldsfara, och jag hoppas att äfven
utan åskledare, hvilka dessutom icke äro något absolut skydd
Den 1 f Felmari.
297
mot eldsfara, vår Herre äfven hädanefter skall bevara desam¬
ma, om man blott ser till, att brandmurar m. m. äro i godt
skick.»
Mengel: »Det har högeligen förundrat mig, att åskledare
icke förut blifvit anbringade på de ifrågavarande Kongl, slot¬
ten, och jag vill med största nöje bevilja de anslag, som Stats¬
utskottet i denna punkt tillstyrkt. Man har väl antydt, att
säkra brandmurar skola vara tillräckliga att skydda slotten
från större brandolyckor, men vi hafva ju helt nyligen sett
huru ett af de dyrbaraste slott i Norden, nemligen Fredriks¬
bergs slott i Köpenhamn, blifvit lågornas rof. Detta slott,
uppfördt af sten och ek, var, när elden upptäcktes, så genom-
trangdt af densamma, att man icke kunde upptäcka hvarest
den lörst utbrutit. Jag anser således, att. om vi med så liten
uppoffring, som här är i fråga, kunna skydda våra förenämnda
Kongl, slott, de penningar, som dertill erfordras, äro väl an¬
vända, samt godkänner således denna punkt.
Jöns Pehrsson och Nils Svensson från Blekinge samt
Pehr Nilsson från Malmöhus Län instämde.
Diskussionen var fulländad, och ifrågavarande punkt blef,
uppå derom af Talmannen framställd proposition, af Ståndet
godkänd.
ll:te punkten blef i dess begge moment af Ståndet gillad.
Den vid Utlåtandet fogade tabell godkändes under sam¬
ma förbehåll, som vid 6:te punkten här ofvan är antecknadt.
§ 3.
Nils Svensson från Christianstads Län begärde ordet och
yttrade: »Oaktadt det väl kan synas vara i ll:te timman,
anhåller jag dock att få taga Ståndsbrödernas tålamod i an¬
språk, medan jag uppläser ett anförande uti en för min hem¬
ort vigtig fråga, hvilket jag anhåller måtte remitteras till Stats¬
utskottet»; och var detta anförande så lydande:
»Till Rikets Ständers Stats-Utskott!
Då nu äfven jag går att yttra mig i denna fråga, vill jag
först tillkännagifva, hvad äfven protokollerna för sistlidne Riks¬
dag innehålla, det jag, i anseende till den lokalkännedom jag
hade om terrängen för den södra jernbanan, då af ren Öfver¬
tygelse förordade densammas dragning från Finja-sjön öfver
Småländska gränsen nära Halleryd till Ljungby och Jönkö¬
ping. Detta må ej förtänkas mig, då ej någon definitiv ter¬
räng var undersökt och jag således ej derom, så väl i ett
som annat afseende, inhemtat den säkra kännedom jag nu
eger, om jag ansåg denna bana kunna blifva tillfyllestgörande.
298
Den Dt Febvuari.
Men då sist församlade Ständer nog förståndigt anslogo medel
till undersökning af banornas sträckning, och det således be¬
funnits ej allenast lätt utförbart, utan äfven med det allmännas
nytta och förmån för både nu och kommande tider öfverens¬
stämmande, att draga densamma nugot längre ät öster, hvar¬
igenom den kommer att blifva belägen ungefär midt uti landet
och genomlöpa de orter, som isynnerhet äro på alla lättade
kommunikationer helt och hållet vanlottade, då må det ej för¬
tänkas mig, att, efter det jag genomläst Jernvägs-kommitténs
af Kongl. Maj:t godkända Betänkande samt detsamma i 110-
gare öfvervägande tagit, jag dä sällar mig till deras antal, som
förorda den östligare sträckningen, eller den så kallade Näs-
sjö-linien.
Väl vetande, att detta röner motstånd af dem, som dels
i eget och dels i sina kommittenters intresse vilja hafva banan
dragen öfver Skånska gränsen vid Hallary pä Ljungby, så
skall jag likväl ej följa deras exempel, att med osanna upp¬
gifter söka medverka härtill. Jag vill endast till Högloft. Ut¬
skottets noga öfvervägande och ompröfning hemställa, huru¬
vida de af Jernvägs-konunittén på icke allenast tekniska oell
topografiska, utan äfven statistiska, landets industri och rörelse
i sjmnerhet omfattande undersökningar blifvit verkställda, om
icke dessa böra och måste ega vitsord framför de af Laga-
liniens försvarare uti eget intresse framställda långtrådiga an¬
märkningar, ingalunda grundade på fakta, utan på egen åsigt
samt utan någon undersökning, hvarken i ena eller andra afse-
endet, framställda anmärkningar. Jag har, med ledning af den
kännedom jag eger om den ort jag tillhör, måst lemna kom¬
mitténs Betänkande det loford, att ej allenast uti de uppgifna
förhållandena öfver hvar och en orts beskaffenhet, rörelsepro¬
dukter, odlingslägenheter, befolknings förhållanden, behof af
lättade kommunikationer, m. m., gått så noggrant till väga,
som kunnat stå i mensklig förmåga, och derjemte grundat sina
beräkningar på från skiljda håll mången gång lemnade upp¬
lysningar, sorn likväl, vid verkställd jemförelse, slagit in med
hvartannat, deremot den och de, som klandrat kommitténs
förslag, ej uti minsta mån kunnat framkomma med på sanna
uppgifter grundade skäl, som kunna inför den oväldige gran¬
skaren hålla stånd emot det nämnda, af kömmitterade upp¬
gjorda förslag. Jag tror således, att, lika litet som jag är
oväldig att afgöra hvilkendera af bansträckningarne är den
mest gagneliga, lika litet äro mina vedersakare att göra detta,
utan jag vågar tryggt öfverlemna åt Utskottet att låta Jern¬
vägs-kommitténs förslag vara skiljedomare oss emellan, såsom
varande en handling, ännu, efter min tanke, ovederlagd, an-
Den / / Februari.
299
norlunda iin med maktspråk och obestyrkta fakta. De siffer-
uppgifter, hvarmed man lätteligen kunde tillbakavisa de upp¬
gifter om skillnaden i bvggnadskostnaden för Nässjö-linien i
jemförelse med Laga-Iinien, torde jag ej här behöfva uppställa,
emedan klanderbegäret härutinnan gått så långt, att det är
genast i ögonen fällande på hvar oell en, som företar .sig en
jemförelse härutinnan, att finna det kommitterades förslag har
sanningen på sin sida.
Vidkommande mina motståndares sätt att tillvägagå, nem¬
ligen att nedsätta den ena orten på den andras bekostnad,
detta hade jag så mycket mindre velat skola fälla dem till '
last, som de nu ej kunna härutinnan bli trodda, åtminstone af
den sansade allmänheten, eller af dem, som läst Jernvägs-
kommitténs Utlåtande och jeni fört förhållandet med den san¬
ningsenligt upplysande jernvägskartan.
Äfven har anförts, att södra banan skulle utan skada kunna
för närvarande stadna vid Finja-sjön. Detta anser åtminstone
jag ej vara hvarken ekonomiskt eller politiskt klokt, aldra-
minst då sig redan visat har, att den södra banan under år
1859, dä den till och med den 17 Juni endast hade från Malmö
till Hör 5 mils längd, men derefter till årets slut C mil, nem¬
ligen då deri gagnats lill Sösdahla, har gifvit en inkomst af
af 247,634 R:dr, hvaremot vestra banan gaf, med 10’/j mits
längd under de första 9 månaderna, och derefter till årets slut
17 mil, endast 401,118, hvaraf synes, hvilken af dessa banor
bär sig bäst, den ena belägen midt i landet och den andra
der den har en rival i Götha kanal, och således lärer södra
banans företräde ej rimligen kunna förnekas. Vore det, sorn
nämndt är, ekonomiskt klokt handladt, att låta arbetet å denna
bana afstadna och arbetsinaterielen under tiden äfven komma
att förfara?
Att vidare ingå uti något försvar för Jernvägs-kommitténs
af Kongl. Majit godkända Betänkande, behöfver jag icke, ty
det talar för sig sjelft, men jag utbeder mig, det Höglofl. Ut¬
skottet ville taga detsamma i noga öfvervägande, huruvida det
ej har en framtid för sig och som sådant ej gerna lärer böra.
kastas öfver bord, ty jag tror, om så sker, är det till skada
för fäderneslandet, och hvartill jag ej vill hafva på något sätt
bidragit.»
Sedan Johannes Larsson, Sandstedt, Johannes Anders¬
son och Lönn från Jönköpings, August Andersson från Öster¬
göthlands och Johannes Pettersson från Kronobergs Län för¬
enat sig uti hvad anförandet innehåller, blef detsamma, på
begäran, bordlagdt.
300
Den 7 / Februari.
§ 4.
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings Län, hvilken
förut väckt motion om rättelse för nämnde Län, i afseende
på utgörande af räntepersedeln en tolft bräder, inlemnade nu
åtskilliga nämnde fråga rörande handlingar, hvilka remitterades
till Stats-Utskottet.
§ 5.
Vid föredragning af Protokolls-utdrag frän Vällofl. Bor¬
gare-Ståndet N:o 162, med inbjudning att förena sig uti nämnde
Stånds beslut, i anledning af Herr vice Talmannen Schwans
framställning om gemensam öfverläggning af Riks-Stånden, i
fråga om Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51, beslöt Ståndet
att, enär, till följd af 2 Stånds redan fattade beslut, den före¬
slagna öfverläggningen kommer att ega rum, lägga ifråga¬
varande Protokolls-utdrag till handlingarne.
§ 6.
Föredrogs från Höglofl. Ridderskapet och Adeln ankom¬
met Protokolls-utdrag N:o 152, med inbjudning att instämma
uti nämnde Riks-Stånds beslut om den förändring i Stats-Ut¬
skottets Utlåtande N:o 45, litt. B, att de så väl uti 2:dra punk¬
ten, rörande tackjernstionden, som ock uti Utskottets sista hem¬
ställan om en underdånig framställning till Kongl. Maj:t före¬
kommande orden egentligen tackjernsblåsande utbyttes emot
ordet privilegierade.
Inbjudningen antogs.
§ 7.
öfriga från resp. Med-Stånden ankomna Protokolls-utdrag
blefvo, vid nu skedd föredragning, lagda till handlingarne, nem¬
ligen från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 157—160; saint
Högv. Preste-Ståndet Nrris 168—175.
Ståndet åtskiljdes kl. tre qvart till 9 e. m.
In fidem
N. A. Fröman.