Hedervärda
BONDESTÅNDETS
PROTOKOLLER
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
åren I85G—1858.
Nionde Bandet.
s ro c ja no m, w, isss.
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI.
Den 4 Januari III48.
Plenum kl. ^ till 3 e. m.
§ 1.
Protokollet för den 3 December förlidet år justerades och
godkändes.
§ 2.
Uppå derom gjord begäran beviljade Ståndet 8 veckors
ledighet från rikdagsgöromålen åt Erik Andersson frän Krono¬
bergs Län, samt 3 veckors förlängning utaf förut erhållen le¬
dighet åt Olof Olsson i Slängserud och Anders Jonsson från
Wermlands, Lars Gustaf Andersson och Anders Eriksson från
Elfsborgs, Gustaf Jonsson från Kalmar, Johannes Larsson
från Jönköpings samt Nils Nilsson från Örebro Län, hvilken
sistnämnde insändt vederbörande läkares bevis derom, att hans
helsotillstånd icke medgifver honom att företaga någon resa
från hemmet.
§ 3.
Efter derom af Talmannen gjord framställning, beslöt Stån¬
det, enär man sannolikt snart hade att förvänta Riksdagens
afslutande, att icke prenumerera på några tidningar för inne¬
varande qvartal, utan skulle lösa nummer utaf Aftonbladet,
Sveriges Posttidning, Svenska Tidningen, Dagbladet och Fol¬
kets Röst dagligen uppköpas.
§ 4.
Föredrogos och bordlädes Irsta gången:
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 60, i anledning af
Riksståndens beslut rörande det af Konstitutions-Utskottet uti
4
Den 4 Januari.
Memorialet N:o 54 framställda förslag till ändring i 5 och C
§§ Regerings-formen, angående ett nytt Stats-departement.
Siats-Utskottets Utlåtanden och Memorial:
N:o 193, angående vackt fråga om ersättning till Majo¬
ren G. M. Stjernsvärd, i anledning af ett honom meddeladt,
men sedermera återkalladt uppdrag att utgifva en samling gäl¬
lande författningar rörande krigsmakten till lands;
N:o 194, i anledning af väckt fråga om skattläggning och
rotering af bergsfrälsejorden i Stora Kopparbergs Län;
N:o 195, i anledning af väckt fråga om försäljning eller
utarrendering af alla åt tjenstemän anslagna boställen;
N:o 196 i anledning af väckt fråga om utverkande af nå¬
dig befallning till vederbörande embetsverk att meddela Stats¬
utskottet generalförslag öfver Arméens och Flottans samtliga
förråder;
N:o 197, med förslag till sammanjemkning eller voterings-
propositioner, i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut uti
åtskilliga till Riksstatens 8:de hufvudtitel hörande frågor;
N:o 198, i anledning af erhållen fiterremiss å de i Me¬
morialet N:o 182 föreslagna voterings-propositioner;
N:o 199, med förslag till voterings-proposition uti frågan
om förbättrade aflöningsvilkor m. m. för Arméens och Flottans
läkare samt provincial-läkarne;
N:o 200, i anledning af erhållen återremiss å åtskilliga i
Memorialet N:o 173 föreslagna voterings-propositioner;
N:o 201, i anledning af erhållen återremiss å en punkt i
Betänkandet N:o 167, angående regleringen af utgifterna un-
Riksstatens 9:de hufvudtitel;
N:o 202, i anledning af väckt fråga om tillökadt tionde-
anslag till domkyrkan i Hernösand; samt
N:o 204, med förslag till sammanjemkning eller voterings-
propositioner, i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut rö¬
rande åtskilliga till 9:de hufvudtiteln hörande frågor; äfvensom
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Betänkande N:o 42, i anledning af väckta motioner om åtskil¬
liga förändringar i gällande lagstadgan den 23 November 1833
samt de deremot svarande §§ i allmänna lagen.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. till 3 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JV ester.
Den 5 J atmar i.
5
Deri 5 Januari.
Plenum kl. 1 e. ni.
§ I-
De vid Ståndets sammanträde den 9 och 30 sistlidne De¬
cember förda protokoll upplästes till justering och godkändes.
§ 2.
Enligt särskilda framställningar beviljades Pehr Nilsson i
Espö, Malmöhus, och Erik Larsson frän Wester-Norrlands
Län 3 veckors samt Nils Svensson från Jönköpings Län 10
dagars förlängning å förut erhållen ledighet från riksdags-
göromål, hvilken går till ända, för Pehr Nilsson den 6, för
Erik Larsson den 12 och för Nils Svensson den 9 innevarande
månad.
§ 3.
Föredrogs Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 60, i
anledning af Riksståndens beslut rörande det af Konstitutions¬
utskottet uti Memorialet N:o 54 framställda förslag till ändring
i 5 och 6 §§ Regerings-formen, angående ett nytt Stats-de-
partement.
Sedan Medstånden antagit det i Memorialet N:o 54 fram¬
lagda förslag, att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag, men Bondeståndet visat samma förslag åter till Ut¬
skottet, med förklarande, att Ståndet såsom sin gemensamma
tanke antoge förslaget att hvila till grundlagsenlig behandling
å nästa Riksdag, med allenast det tillägg, att, emellan orden
»för» och »allmänna arbeten» uti förslaget till G § Regerings¬
formen, ordet »landtbruket» skulle införas; så hade, i nu före¬
dragna Memorial N:o 60, Utskottet, med anmälan att denna
menings-skiljaktighet syntes icke kunna sammanjemkas, hem¬
ställt till Bondeståndet, att det ville sig efter de öfriga Riks¬
stånden foga; och yttrade nu:
Vice Talmannen Anders Andersson: »Bondeståndets ge¬
mensamma tanke, då Memorialet N:o 54 återremitterades, var
väl, att landtbruks-ärendena ovilkorligen borde öfverflyttas från
Civil-departementet, dit de nu höra, till det nya Stats-depar-
tementet, som, under benämning »Departementet för allmänna
arbeten och kommunikations-anstalter», skulle, på sätt Kongl.
Maj:t föreslagit, komma att inrättas; men jag fruktar, att man
6
Den 5 Januari.
beginge ett misstag i händelse en dylik öfverflyttning verkligen
skulle komma till stånd. Mångfalden af de ärenden, som för
närvarande åligga Civil-departementet, har, såsom bekant är,
framkallat behofvet af det nya Stats-departement, hvars inrät¬
tande blifvit ifrågaställdt och hvars föremål och verksamhet
tillräckligt antydes af den för detsamma föreslagna benämning;
men då hela den omedelbara näringsvärden, af hvilken landt¬
bruket, såsom landets modernäring, torde få anses utgöra en
synnerligt vigtig del, fortfarande är förenad hos Civil-depar¬
tementet, förefaller åtminstone mig mindre välbetänkt att denna
maktpåliggande del skulle från öfriga näringsgrenar, med hvilka
den eger ett naturligt sammanhang, särskiljas och förenas med
det nya departementet, och jag finner åtgärden desto mera
obehöflig, som, efter det samtliga till allmänna arbeten och
kommunikations-anstalter hörande ärenden blifvit till det nya
departementet hänvisade, Civil-departementet derigenom bere-
des tillfälle att, mera ostördt än hittills kunnat vara fallet, egna
sig åt vården om landtbruket och öfriga näringsgrenar. Af
denna anledning, och då den af Kongl. Maj:t föreslagna be¬
nämningen på det nya departementet icke utesluter möjlighe¬
ten för Kongl. Majit att, med begagnande af den i 6 § Rege-
rings-formen honom tillagda rätt att särskildt bestämma den
närmare fördelningen af ärendena departementen emellan, till
det nya departementet öfverflytta jemväl landtbruks-ärendena,
i händelse sådant skulle finnas af behof påkalladf, tror jag, att
Bondeståndet både kan och bör låta sin skiljaktiga mening
falla, och tillstyrker således, för min del, att Utskottets inbjud¬
ning antages.»
Af samma tanke förmälde sig Tobias Lind från Göthe¬
borgs och Bohus Län vara.
Diskussionen förklarades vara slutad ; hvarefter, enligt der¬
om af Talmannen framställd proposition, Ståndet fann skäligt,
att, med frånträdande af dess skiljaktiga mening, foga sig efter
Medståndens beslut.
§ 4.
Föredrogos och biföllos Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 193, angående väckt fråga om ersättning till Majoren
G. M. Stjernsvärd, i anledning af ett honom meddeladt, men
sedermera återkallad t uppdrag att utgifva en samling gällande
författningar rörande krigsmakten till lands; och
N:o 194, i anledning af väckt fråga om skattläggning och
rotering af bergfrälsejorden i Stora Kopparbergs Län.
Den 5 Januari.
7
§ 5.
Vid förnyad föredragning af Stats-UtsJcottets Utlåtande
N:o 195, i anledning af vackt fråga om försäljning eller utar-
rendering af alla åt tjenstemän anslagna boställen, yttrade:
Nils Olsson från Malmöhus Län: .»Enär Stats-Utskottet,
i sitt Betänkande N:o 195, erkänt den i min motion uttryckta
princip vara rigtig, hade jag trott att Utskottet skulle ha fästat
mera afseende derpå, än det nu gjort. Min motion åsyftar
dels jemnare och rättvisare fördelning af tjenstemäns, särdeles
militärernes löner, och dels att inbringa till statskassan millio¬
ner, af räntan, om boställena försåldes, eller af arrenden, om
desamma bortarrenderades på 30 år. I Skåne finnas ryttmä-
stare-boställen, sorn gifva indelningshafvaren 5 å 6,000 R:dr
årligen, fanjunkare-boställen, som gifva 2 till 3,000 R:dr, och
örn de kunde bortarrenderas på 30 år, skulle icke allenast
arrendena blifva högre, utan ock, när arrendatorn har en tryg¬
gad besittning, egendomarna blifva bättre skötta, hvilket åter,
under nuvarande förhållanden, då arrendatorer merändels om-
b3’tas samtidigt med indelningshafvare, eller hvart annat eller
hvart tredje år, utgör en sällsynthet; och när härtill kommer,
att de flesta indelningshafvare icke sjelfva bruka sina boställen,
så visar sig deraf, att de kunna vara krigare, utan att tillika
behöfva vara landtbrukare. Det synes vara ren misshushåll¬
ning af Staten att låta de betydligaste egendomarna innehafvas
af militärer, som antingen -icke vilja eller ock sakna förmåga
att sköta samma egendomar; ty det utgör ju en nationalvinst
i händelse svenska jorden blifver väl odlad och skött, och det
är en ovedersäglig sanning, att den, som har flera års tryggad
besittning på en egendom, antingen såsom egare eller arren¬
dator, kan och bör sköta den bättre, än den, som icke vet den
ena fardagen om han får qvarsitta längre, än till den nästföl¬
jande.
Jag hade föreställt mig, att Stats-Utskottet skulle hafva
beslutat tillstyrka en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit,
med anhållan om noggrann undersökning, genom sakkunnige
män, af alla både indragna och ännu till indelning anvisade
militieboställens beskaffenhet till åker, äng, skog och betes¬
mark m. m., i ändamål att dessa boställen kunde blifva till
deras verkliga värde uppskattade efter det pris, som i hvarje
ort är det gångbara, ty det kan väl icke vara för mycket
begärdt, att Rikets Ständer få veta så väl hvad Staten eger
som ock hvad denna egendom, i jemförelse med den enskildes
jord, kan vara värd. När detta blir utrönt, torde Regeringen
böra för nästsammanträdande Ständer framlägga ett förslag till
8
Den 5 Januari.
förändrad förvaltning af dessa boställen, så att Staten kunde
af dem draga den möjligen största vinst, som på lagligt sätt
kan åstadkommas. Om antalet af boställen proportionsvis vore
lika i de öfriga länen nied livad det är i Malmöhus Län, så
vågar jag påstå att, genom boställenas försäljning eller utar-
rendering, flera millioner R:dr skulle i Statskassan inflyta; och
har man nu alltjemt i 14 månader öst ur Statskassan, är väl
ieke för tidigt om man ser till att något lägges dit igen. I
följd häraf anhåller jag att Ståndet ville besluta en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t uti ofvanomförmälda syftning, samt
uppdraga dt Sekreteraren att uppsätta denna skrifvelse och
sedan inbjuda de öfriga Stånden att om innehållet deraf sig
förena.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Jag instämmer
så till vida i Nils Olssons anförande, som jag nogsamt känner
att militieboställena uti Skåne i allmänhet skötas temligen illa,
och tror äfven, att, om de försåldes eller på längre tid utar¬
renderades, så skulle de icke allenast blifva bättre skötta, än
de nu äro, utan oek Staten härigenom erhålla en ganska be¬
tydlig vinst. Men ehuru jag således anser hans motion hafva
förtjent ett bättre öde, än att, såsom nu skett, lemnäs af Utskottet
utan afseende, håller jag likväl före, att då Riksdagen nu nal¬
kas sitt slut, det föga skulle löna mödan att genom återremiss
söka hos Utskottet förskaffa sig ett mera gynnsamt utlåtande.
Jag fruktar ock, att, med anledning af den mängd ärenden,
som vanligtvis hopa sig mot slutet af hvarje Riksdag och hvilka
ovilkorligen måste afgöras, Medstånden torde komma att egna
ringa uppmärksamhet åt den särskilda skrifvelse, som, enligt
hvad Nils Olsson föreslagit, borde i detta ämne uppsättas och
om hvars innehåll Medstånden skulle inbjudas att sig förena.
Under förhoppning att motionen må vid en kommande Riks¬
dag förnyas och då röna mera framgång än nu, yrkar jag
derför, att Ståndet måtte lägga nu föredragna Utlåtande med
ogillande till handlingarna.»
Med Nils Svensson förenade sig Anders Pehrsson, Måns
Pehrsson och Pehr Nilsson i Ahlestad, Malmöhus, Nils Anders¬
son och Nils Hansson från Christianstads, Sven Haraldsson
från Blekinge, Joseph Smedberg från Elfsborgs, Johan We¬
stermark från Westerbottens och Anders Olsson från Jemt¬
lands Län.
Diskussionen förklarades slutad.
Talmannens proposition å bifall till Utlåtandet besvarades
med nej; hvarefter, uppå förnyad proposition, samma Utlåtande
lades med ogillande till handlingarna.
Don 5 Januari.
9
§ 5.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 196, i anledning af väckt
fråga om utverkande af nådig befallning till vederbörande em¬
betsverk, att meddela Stats-Utskottet generalförslag öfver Ar¬
méens och Flottans samtliga förråder; och Memorial N:o 197,
med förslag till sammanjemkning eller voterings-propositioner,
i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut uti åtskilliga till
Riksstatens 8:de hufvudtitel hörande frågor, föredrogos, hvar
efter annan; men blefvo, på flere ledamöters begäran, för 2:dra
gången bordlagda.
§ 6.
Vid Stats-Utskottets anmälan uti Memorialet N:o 198, i
anledning af erhållen återremiss å de i Memorialet N:o 182
föreslagna voterings-propositioner, lät Ståndet bero.
§ 7.
Stats-Utskottets Memorial N:o 199, med förslag till vo-
terings-proposition uti frågan om förbättrade aflöningsviikor
m. m. för Arméens och Flottans läkare samt provincial-läkarne
bifölls.
§ 8.
Vid hvad Stats- Utskottet anmält uti Memorialet N:o 200,
i anledning af erhållen återremiss å åtskilliga i Memorialet N:o
173 föreslagna voterings-propositioner, lät Ståndet bero.
§ 9.
Då Stats-Utskottets Utlåtande N:o 201, i anledning af
erhållen återremiss å en punkt i Betänkandet N:o 167, angå¬
ende regleringen af utgifterna under Riksstatens 9:de hufvud¬
titel, härefter föredrogs, yttrade:
Nils Larsson från Jemtlands Län: »I 78:de punkten af
Betänkandet N:o 167 hade Utskottet afstyrkt väckt motion
om beviljande af en årlig pension å 400 R:dr Banko åt f. d.
Tullinspektören H. J. Tham, och detta afstyrkande har Bon¬
deståndet bifallit, hvaremot Preste- och Borgare-Stånden be¬
viljat Tham pension å Allmänna Indragnings-staten till belopp
af 400 R:dr R:mt samt Ridderskapet och Adeln återremitte¬
rat punkten till förnyad behandling af Utskottet, i ändamål att
få utredt huruvida Tham, med afseende derå att han under
tjenstens utöfning förlorat sin helsa, kunde af Tullverkets me¬
del undfå förhöjning af den pension, han derifrån nu uppbär.
Efter vunnen utredning härom har Utskottet numera frånträdt
10
Den 5 Januari.
sitt afstyrkande och i stället föreslagit, att f. d. Tullinspektö¬
ren Tham måtte å Allmänna Indragningsstaten uppföras till
åtnjutande af en årlig pension utaf 400 R:dr R:mt. Nu, ehuru
jag, för min del, visserligen icke har särdeles emot om Stån¬
det frånträder sitt förra beslut, synes mig likväl lämpligast att
detsamma utaf Ståndet vid hålles: i anledning hvaraf jag hem¬
ställer, om icke Ståndet ville sådant tillkännagifva och lägga
nu föredragna Utlåtande till handlingarna.»
Diskussionen förklarades slutad.
Talmannens proposition å bifall till Utlåtandet besvarades
med nej; hvarefter, uppå förnyad proposition, Ståndet, med
tillkännagifvande att det vidblef sitt angående 78:de punkten i
Betänkandet N:o 167 den 9 December sistlidet år fattade be¬
slut, lade nu föredragna Utlåtande till handlingarna.
§ 10.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 202, i anledning af väckt
fråga om tillökadt tionde-anslag till domkyrkan i Hernösand,
bifölls.
§ 11-
Uppå flere ledamöters begäran bordlädes 2:dra gången,
dels
Stats-Utskottets Memorial N:o 204, med förslag till sam-
manjemkning eller voterings-propositioner, i anledning af Riks¬
ståndens skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till 9:de hufvud-
titeln hörande frågor; och dels
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Betänkande N:o 42, i anledning af väckta
motioner om åtskilliga förändringar i gällande Lego-stadga
den 23 November 1833 samt de deremot svarande §§ i all¬
männa lagen.
§ 12-
Sedan, i sammanhang med Ståndets beslut angående sär¬
skild tryckning och spridning af Konstitutions-Utskottets Me-
morial N:o 61 och öfriga handlingar, hörande till Bondestån¬
dets Talmans vägran af proposition å bifall till åtskilliga utaf
Stats-Utskottet framställda förslag till voterings-propositioner,
Ståndet förordnat, att kostnaden för handlingarnas tryckning
borde af Ståndets enskilda kassa utgå : så föredrogs nu en af
Boktryckarne Sjöberg & Lindahl afgifven räkning å berörda
kostnad, hvilken räkning, slutande sig å ett belopp af 260
R:dr Runt, blifvit af särskilde kommitterade granskad och rig-
tig befunnen, enligt å samma räkning gjord anteckning; och
Dan 7 Januari.
1 1
uppdrog Ståndet åt dess Kansli-direktion, såsom förvaltare af
Ståndets enskilda kassa, att hålla det äskade beloppet veder¬
börande tillhanda emot qvitto.
§ 13.
Föredrogos och godkändes Expeditions-Utskottets Förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse!-:
N:o 178, angående beviljande af statsbidrag för en kom¬
munikationsled mellan Asasjön i Kronobergs Län samt stä¬
derna Wexiö och Carlshamn; samt
N:o 179, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående pension åt Öfverjägmästare!) A. H. Kasten.
§ 14.
Sedan Olof Olsson i Wester Lundby af Westmanlands
Län, hvilken den 11 Februari sistlidet år blifvit vald till supp¬
leant för Ståndets fullmäktige i Riksgälds-kontoret, med döden
afgått, hvadan annan suppleant i hans ställe borde utses; så
beslöts, att val härtill skulle hållas Lördagen den 16 inneva¬
rande månad och att skriftlig underrättelse om valdagen, en¬
ligt hittills följ dt bruk, borde å Ståndets klubbrum anslås.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Cari JVaster.
Den 7 Januari
Plenum kl. 6 e m
De hos Ståndet förda protokoll den 10. 12, 16, 21,
22, 28 och 29 nästlidne December månad justerades och
godkändes; hvarvid anmälan gjordes af Paul Hedström från
Wester-Norrlands Län, att han varit hindrad att närvara den
12 och 22, samt af Ola Månsson från Skåne att han likaledes
varit förhindrad att den 22 December i Ståndet närvara;
hvilket skulle i dagens protokoll antecknas.
12
Den 7 Januari.
§ 2.
Efter derom gjorda framställningar beviljades förlängning
uti förut erhållna tjenstledighet åt Nils Svensson från Blekinge
och Johannes Holm från Jönköpings Län under 3:ne veckor;
åt Gustaf Hultman från Nerikes Län under 10 dagar; åt Jo¬
han Bergström från Stora Kopparbergs Län under 8 dagar,
samt åt Anders Jonsson från Westmanlands Län under 6
dagar.
S 3.
Uti ingifven skrift hade ordinarie Kanslisten hos Ståndet,
vice Häradshöfdingen A. Ekerman anhållit det honom måtte,
i anseende till påbörjad tjenstgöring i Kongl. Götha Hofrätt,
meddelas endtledigande från sin befattning inom Ståndets
Kansli, räknadt från och med den 6 innevarande månad, då
Ekerman förut beviljad tjenstledighet upphörde, med bifall till
hvilken anhållan Ståndet meddelade Ekerman afsked från
förenämnde befattning, och, uppå förslag af Sekreteraren, upp¬
drog åt ordinarie Kanslisten hos Ståndet vice Häradshöfdin¬
gen H. Husberg att från och med denna dag intill Biksdagens
slut, jemte sin förut innehafvande Kanslistbefattning, jemväl
öfvertaga Häradshöfdingen Ekermans innehafde bestyr att fun¬
gera såsom Sekreterare i Ståndets Enskildta Besvärs-Utskott.
§ 4.
Vid förnyad föredragning af Lag- samt Allmännna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 42, i an¬
ledning af väckta motioner om åtskilliga förändringar i gäl¬
lande legostadga den 23 November 1833 samt de der¬
emot svarande §§ i allmänna lagen, yttrade sig på sätt här
nedan finnes antecknadt:
Jolian Johansson från Nerikes Län skriftligen:
»Ifrågavarande Betänkande, afgjort i Utskottet med en
ringa pluralitet, är ett sorgligt bevis på den barbarism, som
ännu är rådande ibland dem, af hvilka man har rätt att for¬
dra humanitet och upplysning. Med förvåning, i fall någon¬
ting från detta häll nu mera kan förvåna, finner man att in¬
gen enda af det högvördiga Ståndets ledamöter reserverat sig
emot husagans bibehållande, hvarigenom det grymma och för
menniskovärdet kränkande våldet i lagstiftningen qvarstår, och
hvarigenom den ena menniskan får strafflöst misshandla den
andra. Med den sammansättning vår, nuvarande representa¬
tion eger, torde det äfven vara hopplöst att vänta någon fram¬
gång för mensklighetens dyrbaraste rättigheter; ty när presten,
Den 7 Januari.
13
sorn borde vara genomträngd af den mildhetens och kärlekens
lära, hvars tolk han i första rummet skall vara, visar sig kall,
för att icke säga afvog, emot det offentliga erkännandet af
menniskans dyrbaraste rättigheter och friheten att dem utöfva,
förfäktande, såsom det synes, ingen annan frihet än våldets och
Ståndets enskilda förmåner, — huru skall man då kunna tro
på framgången af ljusets och sanningens välde. Jag är lik¬
väl öfvertygad att detta hedervärda Stånd skall ogilla Ut¬
skottets nu i frågavarande betänkande, hvars haltlöshet blifvit
af Herr Hasselroths reservation, i hvilken jag till alla delar
instämmer, så tjrdligt blottad, och anhåller om återremiss,
på det Utskottet må komma i tillfälle att utarbeta och till
Stånden inkomma med förslag till de ändringar i tjenstehjons-
stadgan, som i följd af husagans borttagande, eller åtminstone
inskränkning, blifva nödiga.»
Med Jolian Johansson hördes instämma Mengel från Up¬
sala, Carl Tholsson och J. M. Lundahl från Skaraborgs, David
Andersson, Anders Nilsson och Anders Gudmundsson från
Hallands, Smedberg och Johannes Andersson från Elfsborgs, An¬
ders Andersson från Kalmar, Anders Larsson från Nerikes,
Paul Hedström från Wester-Norrlands, Westermark från We¬
sterbottens, Måns Pehrsson och Pehr Nilsson i Ahlestad, Mal¬
möhus, Nils Andersson från Christianstads, samt Jöns Pehrs¬
son och Sven LIaraldsson från Blekinge, äfvensom samtlige
närvarande ledamöterne från Wermlands Län, med flere.
Ola Månsson från Skåne: »Det är ett särdeles nöje för
mig att se det Utskottets ledamöter från vårt Stånd icke in¬
stämt med majoriteten inom Utskottet uti förevarande fall.
Jag förstår icke hur denna majoritet kan envisas vidhålla ett
straff, som är jemförligt endast med det, som sia,fvarne uti Ame¬
rika tilldelas af sina Herrar. Yår s. k. husaga och nämnde slaf-
straff hafva endast den skillnaden sig emellan, att våra tjenare
icke få slås lama eller lytta, utan att de hafva sin reträtt till
lagen och domaren. V,i känna dock väl till, hvilken upp¬
rättelse de der fä och om de få någon, huru snart det sker.
Jag ogillar i högsta grad det slut, hvartill Utskottet kommit,
ocb, instämmande uti Borgmästaren Hasselroths Betänkandet
bifogade reservation, yrkar jag återremiss för omarbetning af
alla momenten i Betänkandet, och jag gör detta med så myc¬
ket större skäl, som jag har mig bekant, att en ledamot af
Borgareståndet, Herr Henschen, väckt en än mera genomgri¬
pande motion i ämnet, än de af Utskottet besvarade motio¬
nerna, hvilken likväl icke blifvit i ringaste måtto af Utskottet
vidrörd. Utskottet har en oeftergiflig pligt att på en gång
besvara alla i samma ämne väckta motioner. Min öfverty-
14
Den 7 Januari.
geise är för öfrigt, att husaga aldrig utöfvas af allmogen, utan
att det endast är herremännens s. k. pådrifvare, det vill säga
Rättare och Inspektörer, som, like afskjvärde menniskoplå-
gare, njuta af att så strängt sorn möjligt tillämpa detta ona¬
turliga stadgande. Jag yrkar Betänkandets återremitterande
i sin helhet, med föreläggande för Utskottet att utur sitt nya
förslag borttaga husagan samt att Herr Henschens motion i
detta ämne måtte blifva af Utskottet vederbörligen pröfvad.»
Häruti hördes instämma Medin och Bengt Nilsson från
Kronobergs, Pehr Benjaminsson, Carl Dahlgren och Johan
Petter Andersson från Elfsborgs, Anders Eriksson från Söder¬
manlands, Gezelius, Anders Ersson och Erik Andersson
från Stora Kopparbergs, Pehr Andersson och Olof Larsson
från Gefleborgs, Erik Mattsson från Jemtlands, Nils Hansson
frän Christianstads, samt Tobias Lind, Erik Christensson och
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län m. fl.
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Af Betänkandet och
dervid fogade reservationer synes, att jag uti den nu föredragna
frågan helt och hållet instämt ut den reservation, Herr Hassel¬
roth afgifvit, och jag har sedan min reservation afgafs icke
ändrat mening. Första gången frågan förehades till behand¬
ling inom Utskottet voro Herr Hasselroth och flere med ho¬
nom lika tänkande ledamöter borta ifrån Utskottet, hvilket
oaktadt man var nära att afgöra frågan om husagan. Ären¬
det blef dock hvilande på yrkande af mig, som då nästan
ensamt talade för dess afskaffaode. Vid frågans sednare före¬
dragning lyckades jag vinna mera understöd, men tappade
dock i voteringen. Jag vill att första momentet å pag. 4 af
Betänkandet skall återremitteras: men ej anser jag det vara
nödigt att återremittera alla momenten, utan vill jag bifalla de
3 sednare momenten.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Jag har icke
mycket att tillägga till hvad Ola Månsson och andra talare redan
yttrat i ämnet; men då jag tillhör dem, som vilja hafva ären¬
det återremitteradt, oaktadt vi inträdt på ll:te timman af
Riksdagen, anser jag mig böra i någon mån motivera min
mening. Då under sistlidne Riksdag kyrkoplikten och spö¬
straffet afskaffades, syntes Utskottet vara på väg att följa med
sin tid; men nu synes man vilja återkomma till slafveriets tide¬
hvarf och barbariet. Man vill återställa käppens välde fram¬
för lagens. Uti min hembj^gd tillämpas husagan sällan, om ej
på herregårdarne, der man har så kallade pådrifvare. Är
det icke angeläget, att den rätt, dylika individer sålunda till¬
kommer att utöfva, upphäfves? Jag har i sanning medömkan
med den husbonde, som ej på annat sätt än genom husaga
Den 7 Januari.
15
kan skaffa sig makt öfver och inflytande på sina tjenare. Ut-
öfvandet af ett dylikt straff drabbar husbonden sjelf mest.
Min önskan är, det Utskottet må besinna, att vi lefva uti ett
tidehvarf, som kräfver, att tjenaren icke skall blifva behand¬
lad, som en slaf. Då hvar och en bör uttala sin öfvertygelse
i denna vigtiga fråga, har jag ock velat så göra till rättelse
för Utskottet, och jag slutar med att påyrka återremiss: för
ämnets bearbetande på annat sätt än hittills skett.»
Nils Olsson från Malmöhus Län skriftligen:
»öfver sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 42 får jag till protokollet
afgifva följande anmärkningar. I en tid, då man tagit bort
spöstraffet för tjufvar, i en tid, då man varit så förnuftig att
stadga böter för misshandling af djur, förefaller det mig bra
besynnerligt, att pluraliteten af Utskottet vill ännu bibehålla
qvar ett gammalt aristokratiskt monopolium, som numera har
namn af måttlig husaga. Men hvar finnes regeln för måttan ? År
det måtta att slå tjenaren blå och blodig, blott man icke slår
honom lytt eller lam ? Så länge tjufven fick spö eller ris,
lämpades måttan efter brotfet, och högsta straffet var 40 par
spö eller 30 par ris; men hvar finnes måttan hos en elak hus¬
bonde, eller en despotisk gårdsfogde, som lämpar måttan efter
kraften i armen eller styrkan i käppen? Den, som varit åsyna
vittne till sådana grymheter, kan icke stillatigande behålla,
utan måste protestera mot en så onaturlig lag, en lag, som
kan vara tillämplig på en rå och slafvisk nation, men alldeles
icke på den civiliserade menniskan. Den, som sjelf varit tje¬
nare och husbonde, kan bäst bedöma huruvida stryk förbättrar
menniskans moral, helst sedan hon kommit till mognare ålder.
Att barn behöfva aga, lär deremot ingen bestrida. Verkar
icke en god förmaning på tjenarens civilisation mj7cket mera
än käppen? Kan man begära, att den tjenare, som ofta miss¬
handlas af sin husbonde, kan hafva någon kärlek till honom?
Eller blir hans arbete icke mera slarfvigt, då icke husbondens
öga alltjemt följer honom, hvaremot den tjenare, som be-
mötes med aktning och tillgifvenhet af sin husbonde, sköter
och vårdar hans egendom lika bra i hans frånvaro, som när¬
varo? Men man kan smickra sig med den sanningen, att den
i lag stadgade agan hörer till sällsyntheterna inom vårt Stånd.
Ja, man kan med glädje säga, att den har betydligt aftagit
äfven bland de störste possessionater. Jag är omgifven af fyra
stora herregårdar, som hafva dagligen 100-tals arbetare, der nu¬
mera sällan prygelstraffet kommer i fråga, hvilket i min barn¬
dom hörde till ordningen för dagen. Ty, somTedan sagdt är,
moralen har gjort sig gällande äfven bland de menniskor, som
16
Den 7 Januari.
fordom behandlades som slafvar. Men fastän det numera sällan
tillämpas, så är det dock en skandal, att det skall stå der
sorn lag. Det måste vara vår skyldighet som lagstiftare att
gifva den orepresenterade arbetsklassen medborgerliga rättig¬
heter; då fullgör den så mycket hellre sina moraliska skyl¬
digheter, det vill säga, fullgör troget hvad den åtagit sig.
Man ser af Utskottets Betänkande, att en del Adel och Pre¬
ster ännu föra tyrannens talan och bruka sjelfherrskarens gissel
till föga heder inför den civiliserade verlden. Utskottet åbe¬
ropar som regel, att lagen icke sätter något straff för den, som
slår sin hustru blå eller blodig, blott han icke slår henne lam
eller lytt. Äfven åberopar Utskottet att lagen tillåter föräl¬
drar aga sina barn huru mycket som helst, blott de icke dö
deraf. Allt detta förutsätter, att så beskaffade lagar be¬
höfva förändras; men icke bör det åberopas som skäl att bibehålla
en annan qvar. Men som ingen regel finnes utan undantag,
så att ogudaktiga, sjelfsvåldiga och olydiga tjenare komma
att finnas, bör en husbonde i 2:ne vittnens närvaro gifva tje-
naren ‘2:ne varningsgrader; vill han sig icke derefter rätta,
ege rättighet aflägsna honom från tjensten. Detta måste verka
mycket mera på tjenarens moral än prygelstraffet. I öfrigt
åberopar jag Hasselroths reservation och yrkar återremiss på
Betänkandet.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Äfven jag
yrkar återremiss af Betänkandet och åberopar såsom skäl för
detta mitt yrkande hvad Herr Borgmästaren Hasselroth uti
sin reservation mot Betänkandet anfört, önskande jag desslikes
att Utskottet måtte inkomma till Stånden med förslag till så-
dane ändringar uti legostadgan, som husagans afskaffande
måste föranleda.»
Öfverläggningen var fulländad, Uppå proposition af Tal¬
mannen blef härefter det föredragna Betänkandet i alla dess
momenter återremitteradt med dervid afgifna muntliga och
skriftliga anmärkningar.
§ 5.
Föredrogs Stats-Utskottets Memorial N:o 197, med för¬
slag till sammanjemkning eller voteriugs-propositioner i anled¬
ning af Riksståndens skiljaktiga beslut uti åtskilliga till Riks-
sfatens 8:de Hufvudtitel hörande frågor; och yttrade härvid:
Ola Månsson från Skåne: »Utskottet har i fråga om
8:de Hufvudtiteln vid uppgörandet af voterings-propositionerna
gått tillväga på alldeles enahanda sätt, som vid de föregående
hufvudtitlarne. Uti punkterne 1, 2, 3, 9 och 31 af det nu
föredragna Memorialet har ett Stånds mening blifvit undertryckt,
Den 7 Januari.
17
men då vi veta att de 3 andra Stånden godkänt dessa punk¬
ter, påyrkar jag att, då någon återremiss tjenar till intet un¬
der slika förhållanden, vi lägga Memorialet, hvad beträffar
dessa punkter, till handlingarne, med ogillande. 112:te punk¬
ten har Utskottet gjort en inbjudning til! Borgareståndet; hva¬
dan vi kunna lägga denna punkt till handlingarne. Uti 13:de
punkten begär Utskottet en förklaring af Preste- och Bonde¬
stånden rörande Borgareståndets af förstnämnda 2:ne Stånd
antagna inbjudning, afseende att läroverket i Christianstad
skulle få 4 lektorer och 8 adjunkter på stat, hvilket Utskottet
ansett ieke stå i ful! öfverensstämmelse med 3 Riksstånds förut
sammanstämmande beslut att för de högre elementar-lärover-
ken ständige rektorer skola å stat uppföras. Jag tror att Stån¬
dets mening med antagandet af Borgareståndets af mig nu
nämnda inbjudning varit den, att en af de 4 lektorerne skall
vara ständig rektor, oell att läroverket alltså skall hafva på
stat 1 rektor, 3 lektorer och 8 adjunkter. Denna förklaring
torde vi kunna afgifva. I öfriga punkter vill jag bifalla Me¬
morialet.»
Sedan Ståndets Sekreterare härefter uppläst utur medde¬
lade protokolls-utdrag de beslut, sorn Medstånden, rörande det
nu föredragna Memorialet, fattat, fortsattes diskussionen af
Vice Talmannen Anders Andersson: »Ofver 13:de punk¬
ten torde vi få besluta särskildt, och på sätt Ola Månsson
föreslagit. Jag instämmer med honom jemväl i allt öfrigt,
helst vi numera ieka komma någon väg i fråga om den af
Utskottet äfven här begagnade taktiken att utesluta ett Stånds
mening från omröstningarna.»
Nils Svensson frän Christianstads Län: »Vidkommande
13:de punkten, så instämmer jag fullkomligt med Ola Måns¬
son, ty klart är det att, då läroverket uti Christianstad blifvit
ett högre Elementar-läroverk, detsamma skall stå i lika för¬
hållande med de öfriga högre Elementar-läroverken, och alltså
hafva 1 rektor, 3 lektorer och 8 adjunkter. Inbjudningen sy¬
nes mig förthy hafva varit onödig.»
Öfverlä ggningen ansågs slutad. Efter särskilda framställ¬
ningar förklarade Ståndet, att då 3 Stånd godkänt de af Ut¬
skottet föreslagna voterings-propositionerna i Usta, 3:dje, 9:de
och 31:sta punkterna, samt Utskottets anmälan uti 2:dra punk¬
ten, Utskottets åtgörande härutinnan numera icke ansågs för¬
anleda annan åtgärd, än att med ogillande läggas till hand¬
lingarne, äfvensom att Ståndet i allt öfrigt gillade hvad Ut¬
skottet föreslagit och anmält, med undantag af Utskottets hem¬
ställan i 12:te punkten, vid hvilken Ståndet lät bero, samt i
Bonde-St:s Prot■ vid T.agt. Itiksd. 1856 — 1858. IX. 2
18
Den 7 Januari.
fråga om 13:de punkten, rörande hvilken Ståndet iemnade
enahanda förklaring, som Högvördiga Presteståndet, enligt pro¬
tokolls-utdrag N:o 467, beträffande samma punkt, afgifvit, eller
att Bondeståndet, genom antagande af Borgareståndets inbjud¬
ning, rörande nämnde punkt, icke afsett eller kunnat afse nå¬
gon rubbning i det af Rikets Ständer förut fattade beslut, att
en ständig rektor skall vid hvarje högre Elementar-läroverk
vara på stat uppförd, samt att således ett antagande af ofvan-
berörde inbjudning icke innebure annat, än ett sådant fast¬
ställande af stat för läroverket i Christianstad, som upptager
1 rektor och 3 lektorer.
§ 6.
Vid ånyo skedd föredragning af Stats-Utskottets Memo¬
rial N:o 204, med förslag till sammanjemkning eller voterings-
propositioner, i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut
rörande åtskilliga till 9:de hufvudtiteln hörande frågor, an¬
förde
Ola Månsson frän Skåne: »Äfven mot åtskilliga punkter
af detta Memorial har jag anmärkningar att göra. Uti Usta
punkten hafva Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet, rö¬
rande 6:te punkten af Utlåtandet K:o 167, beslutat följande
olika tillägg: Ridderskapet och Adelns: vatt Kommerse-kol-
legii embets- och tjenstemän må tillerkännas enahanda pen-
sionsrätt med deras vederlikar i Rikets öfrige Kollegier,
»änskönt för åtskillige af bemälde »embets- och tjenstemän»
vlönefyllnad utgår i form af arfvodes-anslag från Manufaktur-
»diskontens medel», samt Presteståndets: »att för Presidenten
»i Kommerse-kollegium och de 2:ne Kommerse-råd, som till
»fyllnad i sin lön hafva arfvoden ur Manufaktur-diskont-fon-
»den, bör, vid pensionens bestämmande, totalsumman af de-
»ras lön och arfvode läggas till grund, så att de komma i
»full jemlikhet med sina vederlikar i de öfrige Kollegierne.»
Ridderskapet och Adeln har a fl ä ti t inbjudning för antagande
af dess mening i ämnet, hvilken inbjudning blifvit afslagen af
Borgare- och Bondestånden, men lagd til! handlingarne hos
Presteståndet, under förklarande att dess beslut vore med Adelns
öfverensstämmande. Ku har Utskottet likväl förklarat, att
Adeln står ensamt om sitt beslut, rörande de Kommerse-kol-
legii »tjenstemän», hvilka uppbära arfvoden från nämnde fond.
Detta förklarande är i så måtto origtigt, som det är ovisst,
huru Presteståndets beslut bör tolkas. Föröfrigt hade icke
Adelns beslut bordt anses förfallet, äfven om Ståndet varit en¬
samt om sin mening. Uti 3:dje punkten är ett Stånds me¬
ning undertryckt, och dessutom har Utskottet orätt förklarat,
Den 7 Januari.
19
att 2 Stånd stannat mot 2, ty Bondeståndet bär ensamt afslagit
framställningen om förhöjningen. Beträffande 8:de'puukten, angå¬
ende pension åt Ordningsmannen vid Institutet för Döfstumme
och Blinde, har Ridderskapet och Adeln bifallit Utskottets afstyr-
kande hemställan, hvaremot Preste- och Bondestånden bifallit
ett pensionsbelopp af 400 R:dr b:ko och Borgareståndet ett af
400 E;dr r:mt. Vi hafva bestämt att tiden, hvarifrån pen¬
sionen skulle utgå, hör blifva då nu skeende statsreglering
vidtager, hvaremot Preste- och .Borgarestånden tillstyrkt att
pensionen skall räknas från afskedstagandet. Härom hade
bordt voteras, men på det att en dylik votering måtte und¬
vikas, hemställer jag att Ståndet frånträder sitt förra beslut
härutinnan, och instämmer uti Preste- och Borgareståndets.
Voterings-propositionen i 8:de punkten bör med ogillande läg¬
gas till handiingarne, enär ett Stånds mening blifvit under¬
tryckt. Samma förhållande är det med 10:de, 11 :te, 12:te
och 13:de punkterna. I allt öfrigt vill jag bifalla Memorialet.»
Öfverlä ggningen ansågs slutad. Sedan Ståndets Sekrete¬
rare härefter uppläst utur meddelade protokolls-utdrag de beslut,
som Medst.ånden rörande det nu föredragna Memorialet fattat,
och deraf upplyst blifvit, att de af Utskottet föreslagna vote-
rings-propositionerna uti l:sta, 3:dje, 10:de, ll:te, 12:te och
13:de punkterna blifvit af 3 Stånd godkända, ansågs Utskottets
åtgöranden härutinnan numera ej föranleda annan åtgärd, än
att med ogillande läggas till handlingarna, utom i fråga om
hemställan i l:sta punkten, dervid Ståndet lät bero.
Voterings-propositionerna i 2:dra, 4:de, 5:te, 6:te, 7:de och
9:de punkterne godkändes.
I fråga om den tid, hvarifrån den uti 8:de punkten för Ord¬
ningsmannen vid Institutet för Döfstumme och Blinde, J. O.
Ljunggren, ifrågasatta pension å allmänna Indragningsstaten
borde utgå, förklarade Ståndet sig, med frånträdande af sitt
förra beslut härutinnan, instämma med Presteståndet deri, att
pensionen borde räknas från afskedstagandet; hvaremot Stån¬
det lade den i samma punkt föreslagna voterings-propositio¬
nen med ogillande till handlingarna.
§ 7.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande N:o 196, i
anledning af väckt fråga om utverkande af nådig befallning
till vederbörande embetsverk att meddela Stats-Utskottet ge¬
neral-förslag öfver Arméens och Flottans samtlige förråder;
och yttrade härvid
Nils Andersson från Christianstads Län, skriftligen:
»Enhvar, sorn tager i betraktande hvad jag vid Riksda-
20
Den 7 Januari.
gens början föreslog, i fråga om erhållande af sådana general¬
förslag öfver Arméens och Flottans samtliga förråder, att Ri¬
kets Ständer skulle af krigs-förvaltningens, under embetsan-
svarighet afgifna uppgifter, sättas i tillfälle att vid innevarande
Riksdags förhandlingar om försvarsverkens anslag någorlunda
bedöma tillgångar och behof, samt genom en underdånig hem¬
ställan om dylika förslagers afgifvande vid hvarje Riksdag, be¬
reda kommande Ständer att med nödig sakkännedom om för¬
hållandena besluta, måste genast tinna att Stats-Utskottet all¬
deles undanskjuta hela frågan.
I stället att genast utlåta sig deröfver, och föreslå Rikets
Ständer, att hos Konungen framställa saken innan Utskottet
och Riksstånden skulle behandla anslagsfrågorne, har Utskottet
först nu 1 år derefter, vid Riksdagens slut, sökt besvara frå¬
gan; och långt ifrån att rätt upptaga och utreda densamma,
har det blott åberopat några dess förut i vissa afseenden med¬
delade siffer-uppgifter, hvilka alldeles icke äro af beskaffenhet
att lemna ringaste reda på de förhållanden, som voro föremål
för min framställning; och hvilka äro af den vigt, att om Ri¬
kets Ständer fortfarande förbise behofvet af fullständiga upp¬
gifter och redogörelser från Krigs-förvaltningen, man på det
obetänkligaste sätt skulle se skattemedlen anvisade till före¬
mål, hvilkas rätta behof aldrig kunna bedömas, då nationens
representanter hvarken veta hvad sorn i förråden bordt finnas,
finnes och behöfver anskaffas, eller kunna kontrollera att an¬
skaffningen verkligen skett, och att det anskaffade är rätt an-
vändt eller i välvårdadt behåll, brukbart o. s. v.
Utskottet synes hylla den grundsats, att blott det. men
ej Riksståndens ledamöter, behöfver kunna bedöma statsför¬
valtningens förhållanden. I Utlåtandet säges: vatt som Stats-
Utskottet, på grund af 42 § Riksdagsordningen, är oförhin-
dradt att, när sorn helst sådant kan finnas af behofvet påkal-
ladt, i stadgad ordning hos vederbörande göra anmälan om de
önskade uppgifternas meddelande, Utskottet icke ansett nödigt
att Rikets Ständer skulle anhålla om upplysningar till ledning
för kommande Ständer eller Sfats-Utskott, hvilka icke lära
underlåta att »när anledning dertill förekommer», begagna sig
af den rättighet, Grundlagen för sådant ändamål medgifver.»
Haltlösheten af detta skäl måtte lätt inses, då detler det
första är gifvet, att »anledning» förekommer genast vid bör¬
jan af hvarje Riksdag, då statsregleringen skall företagas och
försvarsverkens anslag bestämmas: för det andra har det visat
sig, att aldrig något Stats-Utskott gjort »anmälan om de upp¬
gifter», hvilka behöfvas för att bedöma krigsförrådens verk¬
liga tillstånd och behof; samt för det tredje, det alltid måste
Den 7 Januari.
21
inträffa, att, om ej Kongl. Maj:t på förhand anbefallt Landt-
och Sjöförsvars-departementerna, att dylika general-förråds-
förslag ingifva, för att Rikets Ständer meddelas, sådana för¬
slager aldrig skulle till Ständerne inkomma förr. än så sent,
och troligen så ofullständiga, att de icke blefve till någon led¬
ning vid besluten om anslagen.
Det är svårt att fatta hvarföre Stats-Utskottet ständigt
afböjer möjligheten för Riksstånden att få reda på försvars¬
verkets rätta ställning. Detta är dock en sak af den foster¬
ländska vigt, att om Rikets sjelfständighet i en framtid skulle
hotas och icke kan räddas, ansvaret derför måsle drabba na¬
tionens representanter gemensamt med den styrelse, hvilken
då måhända alltför sorglöst hållit hand öfver att folkets dryga
skattemedel med omtanka, omsorg och hushållning begagnats
till försvars-anstalterna. Vid denna Riksdag har Stats-Ut¬
skottet visserligen icke besvarat min motion med de vidun¬
derliga skäl för statshemligheters bevarande, som föregående
Riksdags Stats-Utskott. Men Utskottet har i stället kringgått
hufvudfrågan för att fortsätta sakens förhindrande. Beklagli¬
gen lärer nu ingenting kunna deri åtgöras i sista tiden af Riks¬
dagen. De andra Riksstånden torde nog bifalla Utskottets Ut¬
låtande; och då jag ej funnit någon reservation mot detta Ut¬
skottets beslut, icke ens af Ståndets Utskotts-ledamöter, har
jag föga hopp, om ock Bondeståndet beviljade en återremiss,
att se ärendet annorlunda behandlas. Jag inskränker mig nu
således, i fall ingen annan yrkar på Utlåtandets återförvisning
till Utskottet., blott till uttalandet af den fasta öfvertygelse,
att det är Rikets Ständers pligt mot land och folk, att icke i
evighet blindt besluta öfver försvarsverkens behof, och deri¬
genom lemna fältet öppet för de största missbruk med skatte¬
medlen, samt möjligen ådraga fäderneslandet den olycka att
vid ett fiendtligt anfall försvarsanstalter och krigsförråder icke
befinnas i det skick, som vederbör, och med nationens stän¬
diga uppoffringar bordt kunna beredas och underhållas.
Jag är i detta afseende så viss uppå ändamålsenligheten
af mitt förslag, att jag öppet vågar uttala mitt ogillande af Ut¬
skottet handlingssätt; önskande att Försynen må afvända den
ofärd, som ett fortfarande förbiseende af den utaf mig före¬
slagna åtgärd kan komma i framtiden att ådraga ett älskadt
fosterland.»
Häruti hördes instämma Ephraim Larsson från Elfsborgs,
Pehr Eriksson från Wermlands, Lekberg från Nerikes, Anders
Olsson från Jemtlands samt Måns Pehrsson och Nils Olsson
från Malmöhus Län m. fl.
P. F. Mengel från Upsala Län: »Sedan Riksdagen nu så
22
Den 7 Januari.
långt avancerat, så är jag af lika mening med Nils Åndersson,
att en återremiss i ämnet tjenar till intet. Jag hoppas dock,
och är öfvertygad till och med att motioner i samma syfte,
som den nu besvarade, skola vid hvarje Riksdag åter upp¬
dyka till dess vi vunnit målet, hvilket vi närma oss allt mer
och mer. Förslaget är nemligen af ofantlig vigt, oeh det kan
derför ej gerna dröja mer än ett par Riksdagar till innan det
hufvudsakliga i Nils Anderssons motion kommer att antagas. Han
har i sitt nu afgifna anförande ganska rigtigt anmärkt, att det skäl
för Utskottets afslag å enahanda motioner vid föregående Riks¬
dagar, det nemligen att förteckningar öfver förråder voro hand¬
lingar, som innehöllo statshemligheter, numera undvikits, och
det är äfven ganska naturligt att man icke längre vågar åbe¬
ropa dylika skäl, då man vet att arbeten, till och med ut¬
ländska, fullständigt redogöra för innehållet af förråderna m. m.
Det ligger uti många Regeringars intresse att få veta huru an¬
dra stater äro utrustade i ifrågavarande fall, och dessa Re¬
geringar leta nog ut sådant. Då således förhållandena äro
och blifva kända i utlandet, — hvarför skall man då neka folket,
som i alla fäll tillsläpper medlen, att hvart 3:dje är få något}
liten upplysning i ämnet? Persedlar af långt mindre vigt in¬
venteras årligen, såsom stolar, bord, bläckhorn m. m. i Kol¬
legierna, hvarför icke då öfva en någorlunda sträng kontroll
äfven på ifrågavarande dyrbara förråder. Vi veta, med hvil¬
ken svårighet man hunnit derhän att få inventera förråden i
Carlskrona. Jag instämmer med Nils Andersson, och hoppas
att ledainöterne inom detta Stånd, som kunna vara här nästa
Riksdag, icke skola försumma att framhålla denna vigtiga frå¬
ga, helst ofantliga summor måste ständigt anslås för inköp af
dylika materialier.»
Med Mengel förenade sig Lundahl från Skaraborgs, Bengt
Nilsson från Kronobergs, Pehr Erik Andersson från Westman¬
lands, Jonas Andersson och Petter Carl Andersson från Öster¬
göthlands, Pehr Benjaminsson, Johannes Andersson och Johan
Petter Andersson från Elfsborgs, Erik Andersson, Liss Lars
Olsson, Anders Eriksson och Gezelius från Stora Kopparbergs,
Olof Larsson från Gefleborgs, Olof Olsson i Ohlebyn och Olof
Olsson i Ohlsäterstorp från Wermlands, Lindh}' från Gottlands,
samt David Andersson från Hallands Län m. fl.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Då icke heller
jag kan gilla Utskottets skäl för afslag i förevarande fall, in¬
stämmer jag uti Nils Anderssons anförande.»
Nils Hansson från samma Län samt Anders Andersson
från Kalmar Län instämde.
Ola Månsson från Skåne: vJag inser väl att Nils An-
Den 7 Januari.
23
derssous motion afser annat än hvad Utskottet svarat på uti
dess Memorial N:o 64, men då man hvilat så länge på besva¬
randet af motionen, och någon påminnelse derom icke aflå-
tits, så hafva vi inom Utskottet numera icke kunnat något vid¬
göra.'; hvadan vi icke heller reserverat oss. Skall man emel¬
lertid hafva någon lit till dylika förteckningar, så blifver det äf¬
ven Jnödigt att, likasom vid förråden i Carlskrona, man till¬
sätter kommissioner eller något dylikt, som verkställa inven¬
teringarna, och ser till att hvad som står upptaget å förtecknin-
garne finnes till, ty eljest blifver icke ändamålet uppfyllt. Jag
är för ingen del emot att man kommer dit motionären syftar,
såvida dylika jemförelser komma äfven att ske.”
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands, Gustaf Larsson från
Stockholms ochjAnders Magnus Andersson från Kalmar Län
instämde.
Utskottets nu föredragna Utlåtande blef härefter med ogil-
ande lagdt till handlingarne.
§ 8.
Lades till handlingarne ankomna protokolls-utdrag från:
Höglofl. Iiidderskapet och Adeln N:ris 557—566;
Högv. Presteståndet N:ris 458—461; samt
Vällofl. Borgareståndet N:ris 508—516.
§ 9-
Till bordläggning första gången anmältes:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 203, om anslag till geo¬
logiska undersökningar; samt
Stats-, Lag-, samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Ut¬
skottets Memorial N:o 42, i anledning af återremiss å Utlåtan¬
det N:o 31.
Ståndet åtskiljdes kl. till 9 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVesler.
24
Den 9 Januari.
Den 9 Januari
Plenam kl. } till 3 e. m.
§ 1.
Protokollen för den 5 och 7 i denna månad justerades
och godkändes.
§ 2.
Stockholms Läns Hushållnings-söllskaps, genom Talman-
nen framställda, anhållan, att vid dess sammankomst, Freda¬
gen den 29 i denna månad, fä begagna Ståndets pleni-rum,
blef af Ståndet bifallen.
§ 3.
Uppå derom gjord begäran, beviljade Ståndet 3 veckors
ledighet från riksdagsgöromålen åt förre v. Talmannen Pehr
Eriksson från Wermlands Län, att beräknas från den 20 den¬
nes; hvarjemte Ståndet meddelade 3:ne veckors förlängning
af den ledighet från riksdagsgöromålen, som Erik Johan Rud¬
berg från Kalmar Län förut erhållit.
§ 4.
På flere ledamöters begäran bordlädes andra gången:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 203, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående anslag för geologiska un¬
dersökningar öfver hela Riket, samt utgifvande af derpå grun¬
dade geognostiska kartor; samt
Sammansatta Stats- samt Allmänna1 Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Memorial N:o 42, i anledning af erhållen åter-
remiss å Utlåtandet N:o 31, angående åtgärders vidtagande
för befrämjande af en förbättrad skogshushållning, samt der¬
med gemenskap egande frågor, äfvensom med förslag till vo-
terings-proposition i Förstärkt Stats-Utskott.
§ 5.
Föredrogos och bordlädes första gången:
Stats-Utskottets nedannämnda Utlåtanden:
N:o 209, i anledning af väckt motion om anslag af all¬
männa medel för anskaffande af s. k. lifbergningsbåtar m. m.;
N:o 210, i anledning af väckt fråga om användande af
Den 0 Januari.
25
medel från anslaget till fångars vård och underhåll för upp¬
förande af en byggnad vid straff-fängelset i Landskrona;
N:o 211, i anledning af väckt motion om upphörande af
en från nya Elementar-skolan i Stockholm till Landtbruks-
akademien årligen utgående hyres-ersättning;
N:o 212, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående användandet af de å statsanslaget för båtsmansbe-
klädnaden åren 1849—1851 uppkomna behållningar;
N:o 213, i anledning af väckt motion, att de vid inne¬
varande Riksdag beviljade lönetillökningar måtte i blifvande
aflöningsstater upptagas i särskild kolumn; oell
N:o 214, i anledning af vackt fråga om förändring i de
angående begrafniagshjelps utbetalning till einbets- och tjenste¬
män gällande stadganden;
Sammansatta Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- oell
Utskottets Utlåtande N:o 11, i följd af Riksståndens olika be¬
slut öfver Betänkandet N:o 9, i anledning af väckta motioner
om dels posthemmanens och de gästgifveriskjuts-skyldiges be¬
frielse från postforsling, och dels åtgärder till beredande af
lättnad i nämnde besvär;
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Betänkanden N:o 43, i anledning af väckta
motioner om skyldighet att borttaga grindar å allmänna vägar
m. m.; och N:o 44, i anledning af väckt motion om inrät¬
tande af handelsdomstolar; äfvensom
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betän¬
kanden :
N:o 127, i anledning af väckta motioner, rörande kom-
munal-styrelser m. m.; och
N:o 128, i anledning af återremiss i viss del af Betän¬
kandet N:o 116, angående omarbetande eller ändring af Kongl.
Stadgan för Rikets allmänna Elementar-läroverk den 14 Au¬
gusti 1856 m. m.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVester.
26
Den 15 Januari.
Den 15 Januari.
Plenum kl. G e. ni.
§ 1.
De hos Ståndet den 19 sistlidne December, samt den 4
och 9 innevarande månad förda protokoll justerades och god¬
kändes.
§ 2.
Uppå derom framställd begäran beviljade Ståndet Pehr
östman från Wester-Norrlands Län förlängning under 3:ne
veckors tid af förut erhållen ledighet från deltagande i riks-
dagsgöromålen.
§ 3.
Nedannämnde ledamöter af Ståndet anhöllo om ledighet
från riksdagsgöromålen under 3:ne veckors tid, räknadt från
nedan anmärkte dagar, nemligen:
Ephraim Larsson från den 23 innevarande månad;
Pehr Benjaminsson från Elfsborgs Län, likaledes från den
23 i denna månad:
David Andersson från Hallands Län från den 1 nästkom¬
mande Februari;
Anders Eriksson från Kopparbergs Län från den 20 inne¬
varande Januari;
Olof Olsson i Ohlsäferstorp, Olof Olsson i Ohlebyn, och
Anders Jansson, alla från Wermlands Län, de 2:ne förut¬
nämnde från den 3 nästkommande Februari, och den sist¬
nämnde från den 20 innevarande månad;
Johannes Andersson från Elfsborgs Län från den 25 inne¬
varande Januari;
Nils Larsson från Jemtlands Län från den 19 i denna
månad;
J. M. Lundahl och Gustaf Bjerkander, båda från Skara¬
borgs Län, från den 30 Januari;
Nils Svensson och Nils Hansson, båda från Christianstads
Län, den förstnämnde från den 1 Februari och den sednare
från den 27 innevarande månad;
Anders Pehrsson från Malmöhus Län från den 27 i denna
månad;
Den 15 Januari.
27
Bengt Nilsson från Kronobergs Län, likaledes från den
27 innevarande Januari;
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län från den
1 nästkommande Februari, samt
Jonas Andersson och Petter Carl Andersson, båda från
Östergöthlands Län från den 3 instundande Februari.
På begäran af Ola Månsson från Skåne blefvo samtliga
dessa ansökningar nu bordlagde.
§ 4.
JP. F. Mengel från Upsala Län erhöll på begäran ordet,
och uppläste följande Memorial:
»Regeringens framställning samt Dess och Rikets Stän¬
ders vid sist hållna Riksdag fattade beslut i afseende på brän-
vins-fabrikationen och densammas beskattning afsåg, såsom
kändt är, att genom varans förärande minska konsumtionen.
Detta ändamål vanns äfven så till vida, att försäljningspriset
höjdes till 1 R:dr 36 sk. å 2 R:dr 12 sk., eller i medeltal 2
R:dr r:gs per kanna 6-gradigt bränvin — såsom ock i den
Kongl. Propositionen antyddes böra blifva förhållandet, —
hvarjemte den årliga konsumtionen minskades från 30 millio¬
ner till cirka 12 millioner kannor.
De välgörande verkningarna häraf bestridas numera af in¬
gen. Vid nu pågående Riksdag togs vidare ett steg framåt
i samma rigtning, genom skattens ytterligare förhöjning. Men
samtidigt dermed är nästan all verkan af dessa välbetänkta
lagstiftningsåtgärder tillintetgjord genom en annan lagstift¬
ningsåtgärd — nemligen den genom tulltaxan medgifna fri¬
het att emot tull införa utländska spritdrycker af hvad namn
och beskaffenhet som helst, utan afseende på om en dylik
införsel är af behofvet påkallad eller icke. Denna införsels¬
frihet lemnar öppet spelrum för ett slag af spekulation, som
rättast kan benämnas vingleri, och hvilken medför flera stora
olägenheter.
Det kunde väl tyckas, att den fastställda tullen, 1 R:dr
10 öre per kanna bränvin af 50 procents styrka, borde före¬
bygga en onödig och skadlig införsel samt lemna den in¬
hemska tillverkningen tillräckligt skydd. Men beklagligen är
icke förhållandet sådant.
Enligt pris-uppgifter och beräkningar, som ankommit hit
från utlandet, och som af sakkunnige personer här blifvit nog¬
grant pröfvade, kan bränvin af 6\ graders styrka oförtulladt
här vid bron levereras för 19 sk. kannan. Då härtill lägges
tullen, 1 R:dr 10 öre, skulle hvarje kanna bränvin af 6\
graders styrka komma att stå till 1 R:dr 24 sk. Hags.
28
Den 45 Jamian.
Om berörda införsel icke hade någon annan påföljd, än
en pris-nedsättning å bränvinet till nämnda belopp, så, och
fastän det är lägre, än åsyftadt varit, och i flera hänseenden
önskvärdt är, kunde saken måhända tills vidare lemnäs utan
uppmärksamhet. Men den har, äfven för det allmänna, stora
olägenheter med sig, och gifver dessutom, tyvärr, ökad fart
åt en industri, om hvars rätta benämning ingen tvekan gerna
kan uppstå.
I flera år har nemligen en särskild bränvinshandel idkats,
förnämligast medelst slutsedlar, allenast med beräkning på
mellangiftsvinst. A spekulanternes sida har sträfvandet gatt
ut på ömsom pris-stegring, ömsom pris-nedsättning, alltefter
som intresset bjudit. En dylik affärsverksamhet har alldeles
icke blifvit bygd på reela grunder. Det utländska bränvin,
som här kallats genever, har dervid spelat en betydande rol
och begagnats, icke för att fylla konsumtions-behofvet här,
utan blott för att nedtrycka priset vid de fastställda levere-
rings-terminerna. Sedan, genom den nya tulltaxan, förbudet
att införa bränvin är afskaffadt, så kommer spekulations-verk-
samheten äfven framgent att på följande sätt gestalta sig. Om
t. ex. bränvinspriset på någon sommarmånad går upp till 1
R:dr 36 sk. eller högre, så säljer det kotteri, som egentligen
bedrifver slutsedels-industrien, flera hundra tusen kannor brän¬
vin, men i poster på några tusen kannor till hvarje köpare.
När tiden för levereringen är inne, så anländer 1 eller 200,000
kannor utländskt bränvin, som på samma dag utbjudas åtalia
köparne att genast emottagas och kontant betalas. För ögon¬
blicket äro icke alla — kanske det minsta antalet — ibland
dem i tillfälle dertill, utan utbjudesdå varan till salu med ned¬
sättning i priset, hvarigenom detta pressas ned kanske ända
till 1 R:dr 12 sk., eller så vid pass, då kotteriet tager den
påräknade mellangiften, eller, hvilket är precist detsamma, på
en omväg återköper sin egen vara med en vinst af 24 sk.,
eller mera per kanna, hvarigenom samma vara kan begagnas
flera gånger, eller annan ånyo införskrifven, till enahanda ma¬
növer vid nästinfallande levererings-termin — vanligen hvarje
månad.
När alla leverans-affärerna för terminen äro afslutade, så
höjer sig åter priset, och då säljer kotteriet den utländska
varan, antingen med eller utan vinst, eller kanske med förlust,
hvilken dock vanligen i rikt mått ersättes af den vinst, som
mellangifterna inbringat, och på hvilka äfven hela spekulatio¬
nen är grundad.
Visserligen kan invändas, att sådana spekulanter må skylla
sig sjelfvc, som kasta sig in i dylika affärer, och som icke
Den i o Januari.
129
taga sig till vara för det här tecknade kotteriets anlägg¬
ningar.
Det är också alldeles icke de förres talan jag för. De
kunna gerna ställas på samma linea, som kotteriet, de hafva
i grunden samma sträfvan efter vinst, som detta, deras intres¬
sen äro blott motsatta.
Men saken måste betraktas ur en allmän synpunkt, det
är ifrån den, som jag utgått.
Handels-spekulalioner, grundade på konstgrepp af ofvan-
omförmälta beskaffenhet, äro icke förtjenta af skydd, och böra
för ingen del tolereras, allraminst legaliseras. Affärsvingleriet
har redan skördat många offer, och dragit med sig i fallet
äfven redbare affärsmän. Det ar af vigt att i allt bringas ord¬
ning- och reda, att handels-affärerna blifva verkliga affärer, och
icke endast hvad som kallas puff.
Det måste också gifva anledning till välgrundadt miss¬
nöje och väcka ondt blod, om, samtidigt dermed, att icke al¬
lenast enskilda korporationer, utan äfven Regering och Stän¬
der uppbjuda all deras förmåga i afsigt att bota och förekom¬
ma de vådliga följder af allt det onda, som uppstått genom
landets vexelskuldsättning till utlandet, sådan skuldsättning
ytterligare skulle uppkomma i och för en obehöflig och i visst
afseende skadlig vara, hvilken dessutom redan finnes till öf¬
verflöd inom landet att tillgå.
Obemärkt bör icke heller lemnäs, att då genom brän-
vins-importörers ofvanantydda tillställningar, och genom det
kraftiga bistånd, nu gällande tulltaxa lemnar dem, priset å
bränvin när som helst kan nedtvingas vida under hvad det
här i landet kostar producenterne, ligger det i öppen dag, att
det måste blifva mer än äfventyrligt att här begagna bränvins-
tillverknings-rättigheten hädanefter. Staten kan derigenom gå
i mistning af en påräknad, högst betydlig inkomst, och detta
just under en period, då Statens inkomst i högre grad, än
någonsin tillförene, tagits i anspråk. Visserligen bör erkännas,
att Staten skulle beredas en ganska betydlig inkomst genom
de medel, som i full blifva erlagda för det utländska bränvin,
som hit införes. Men lika obestridligt är dock, att denna tull¬
inkomst alldeles icke motsvarar utgiften för det bränvin, som
till landet införes — en utgift, som i intet fall medför någon
redbar valuta, utan än ytterligare vidgar svalget emellan vär¬
det af vår export och import.
Om än Statsmakterna bemödat sig att skilja bränvins-
brännings-rättigheten från jordbruket, är det dock ett faktum, att
vårt jordbruk är införlifvadt med, ja, beroende af, bränvins-
tillverkningen, förnämligast de år, då spanmålshandeln här icke
30
Den '15 Januari.
gynnäs af högt pris och en lätt afsättning i utlandet. När
åter spanmåls-export härifrån icke med förmån kan verkstäl¬
las, och högt pris på jordbrukets hufvudsakliga alster icke in¬
träffar, är det klart, att spanmåis-afsättningen måste blifva än
mera tryckt, derest bränvins-brSnneriernas verksamhet inskrän-
kes till följd af befarad utländsk bränvins-införsel.
Det skall säkerligen förefalla ganska många obegripligt,
att utländskt bränvin vid import kan stå i så lågt pris i jem¬
förelse med det inhemska. Men detta förhållande låter gan¬
ska lätt förklara sig.
I utlandet finnes tillverkningsrätten obegränsad lill tid och
qvantitet. Följaktligen, då fabrikationen kan försiggå hela året
om, eller vid sådana tider, då råvaran fås för bästa pris, drab¬
bas fabrikatet af en ringare ränta å anläggnings-kapitalet, än
då samma ränta, såsom här är fallet, skall ersättas genom fa¬
brikationen, under tvenne månader afåret. Arbetslönerna, sär¬
deles föreståndarnes, blifva ock jemförelsevis billigare, då ar-
betsförtjensten är fortgående, än då den är inskränkt till en
viss kort tid. Sjelfva tillverkningen kan icke heller under den
här medgifna tiden, hvilken på flera sätt är den mest otjen-
liga under hela året, bedrifvas med den ordning och beräk¬
ning, att afkastningen blir sådan, som i utlandet. Här måste
skatten förskottsvis erläggas innan tillverkningen börjas, och
ett halft år eller mera, innan försäljning af fabrikatet med för¬
mån kan ske. I utlandet erlägges visserligen också hög skatt,
men man bemödar sig icke, att derjemte tillskapa ytterligare
hinder för den fabrikation, som äfven der medför en bety¬
dande stats-inkomst. Vid export af bränvin erhålles s. k.
drawback å skatten, och utgår på sådant sätt, att den i sjelfva
verket utgör mer, än den erlagda skatten, och således lem-
nar behållning.
Vid import hit betalas icke bränvinet med penningar, utan
med vexlar på 3 månader, och när detsamma hitkommer, kan
det uppläggas på nederlag, och i sådant fall har importören
ingen annan utgift, än för frakten, att bestrida. Om åter brän¬
vinet genast öfverlemnas af importören till köparens fria dis¬
position, så måste väl tullen erläggas; men då får också säl¬
jaren genast penningar, och har alltså, i stället att utgifva så¬
dana för den importerade varan, beredt sig en penuingetill-
gång och räntevinst intilldess vexlarna skola betäckas. Detta
allt, i förening dermed att priset å potates och spanmål står
synnerligt lågt i Preussen och de ryska Östersjö-provinserna,
gör det möjligt att utifrån intaga bränvin, som oförtulladt an-
tages kunna lemnäs här för 19 sk. kannan 50 procent. Omöj¬
ligt är det icke heller, att, derest penningeställningen i utlan¬
Den 45 Januari.
31
det fortfar att vara lika tryckt, som för närvarande, bränvinet
kan fås till oell med för an lägre pris.
Då emellertid tillåtelsen att införa bränvin är alldeles ny,
torde icke med visshet kunna bedömas i hvad mån den kom¬
mer att begagnas. Vid sådant förhållande kan det icke ifråga¬
komma att påyrka någon egentlig förändring i tulltaxan, in¬
nan den ens blifvit tillämpad. Men detta hindrar likvisst icke
att en nödig omtanke för den närmaste framtiden bjuder, att
införsels-frihetens begagnande, i afseende på bränvin, ordnas
på ett sådant sätt, att densamma icke blir skadlig för landet,
och icke förstörande för jordbruket, och att Regeringen sättes
i tillfälle att, om skäl dertill skulle förefinnas, inskränka eller
upphäfva införsels-friheten.
I sådan syftning och för att komplettera en ännu mera på¬
taglig brist i den gällande tulltaxan, får jag vördsammast mo¬
tionera, att Rikets Ständer måtte i underdånighet föreslå ut¬
färdandet ef en författning, af innehåll, att, i afseende på den
genom tulltaxan medgifna införsels-frihet af utländska, af span¬
nmål eller potates, tillverkade spritdrycker, skall iakttagas:
l:o Att den, sorn ifrån utlandet hit till Riket försänder, re-
qvirerar, eller sig tillhandlar spritdryck, tillverkad af
säd eller potates till belopp af 1,000 kannor eller der¬
öfver, af 50 procents styrka, att till Riket inkomma på
fat af mer än 30 kannors rymd, skall, derest varan
hifsändes till försäljning, eller s. k. konsignation, innan
fraktslut uppgöres, inlastning sker eller konnoissemen-
tet tecknas; men om varan hit reqvireras, eller blifvit
här bortslutad, genast efter det sådant egt rum, derom
göra anmälan hos General-tull-styrelsen, eller Sjötulls-
kammaren å den ort, der lossning kommer att ske,
hvilken anmälan bör noggrannt angifva reqvirentens
eller afsändarens namn, varan till benämning och qvan¬
titet, samt lastnings- och lossnings-orten, och bör så¬
dan anmälan i afseende på hitsändningar, som, innan
författning i ämnet utkommer, äro bestämda till utfö¬
rande, verkställas så fort ske kan efter det författning
härom blifvit utfärdad och kungjord.
2:o Att vid varans ankomst hit till Riket lossning ej får
ske förr, än en månad förflutit ifrån det omförmälda
anmälan skett.
3:o Att å fartyg ej må vid hvarje resa intagas eller der¬
ifrån lossas större last af vara utaf förenämnda beskaf¬
fenhet än 10,000 kannor af 50 procents styrka.
4:o Att för last af förenämnda beskaffenhet, som ankom¬
mer från europeisk hamn, belöpande tull ovilkorligen
32
Den 15 Januari.
bör, genast efter varans mätning och profning, genom
tulltjensteman eller s. k. »röjning» betalas innan varan
får ifrån bron afföras, med rättighet dock för egaren,
att återfå den utbetalta tullen, derest varan reexporte-
ras; och
5:o Att förenämnde anmälanden böra af Tullkamrarne, för
såvidt de blifvit hos dem gjorda, insändas till General¬
tullstyrelsen, och af nämnda Styrelse till Kongl. Maj:t
genom Finans-departementet på det tillses må, huru¬
vida införseln är till ort och omfattning sådan, att
densamma, såsom för landet skadlig, anses kan och
fördenskull lör inskränkas eller alldeles förhindras.
Då jag vördsammast anhåller om remiss af denna min
motion till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, torde
jag väl knappast behöfva erinra icke allenast derom, att, de¬
rest icke från Statsmakternas sida kraftiga åtgärder vidtagas
till hämmande af den bränvinsflod, som nu, genom den njm Tull¬
författningen i förening med de särskildta penningeförhållan-
dena i utlandet hotar landet utifrån, de hittills gjorda försöken
att stäfja den skadliga bränvinskonsumtionen helt och hållet
skola tillintetgöras, utan äfven att den finansiella ställningen
inom landet redan är så betänklig, att hvarje lofligt medel
bör anlitas till förekommande af en import, som dels skall
minska Bankens metalliska kassa, dels tillskynda vårt jordbruk
oberäknelig skada, och endast riktande några få personer på
det allmännas bekostnad.»
Efter uppläsandet häraf anhöll motionären, att ifrågava¬
rande Memorial måtte, medelst utdrag af protokollet, varda
Bledstånden kommuniceradt.»
Memorialet blef härefter bordlagdt, uppå begäran af flere
ledamöter af Ståndet.
§ 5.
Till handläggning förekom Stats-Utskottets, sedan den 7:de
i denna månad på Ståndets bord hvilande, Utlåtande N:o 203,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
anslag för geologiska undersökningar öfver hela Riket, samt
lifgifvande af derpå grundade geognostiska kartor.
Härvid yttrade:
Paul Hedström från Wester-Norrlands Län: »Utskottets
i detta Utlåtande gjorda hemställanden hafva tillkommit med
en rösts pluralitet. Både med anledning häraf, och då jag
icke kan anse de geologiska undersökningarna vara så afbe-
hofvet oafvisligen påkallade, att de icke kunna till bättre tider
Den 15 Januari.
33
uppskjutas, samt dessutom mera nödvändiga anslag af brist
på medel icke kunnat beviljas, yrkar jag afslag af nu ifråga¬
varande Utlåtande.»
Häruti instämde Ephraim Larsson från Elfsborgs, samt
Anders Magnus Andersson från Kalmar Län, jemte en stor del
af Ståndets öfrige ledamöter.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Ehuru jag vet
alt denna fråga redan är afgjord genom 3:ne Stånds beslut,
vill jag ändock gifva mina tankar derom tillkänna. Jag gil¬
lar fullkomligt den föregående talarens åsigt, och tror att frå¬
gan med mycket knapp majoritet gått igenom. Då meningen
egentligen synes vara, att tillskapa en ny embetsmanna-korps,
med ett anslag af 60,000 R:dr, kommer jag till den slutsat¬
sen, att det icke är rätt att dertill lemna bifall. Man säger
visserligen: »Sverige är nu inne på skuldsättningsbanan, och
några tusendetal riksdaler mer eller mindre betyder ingenting»;
men ifall det gamla Sverige en gång i tiden skall söka göra
rätt för sig, sä måste vi med all sparsamhet gå tillväga, och
nu isynnerhet är icke rätta tidpunkten för inrättandet af nya
embetsverk eller vetenskapliga institutioner af tvifvelaktigt
värde. Ty jag måste bekänna, att jag icke kan bedöma, om
den geologiska vetenskapen kan för det praktiska lifvet vara
af den betydenhet, som man i allmänhet påstår. Mig tyckes,
som borde allt sådant vara en enskild affär, och som skulle
Statens uppträdande härutinnan förqväfva den enskilda före¬
tagsamheten. Då jag kanske icke vidare i denna fråga upp¬
träder, vill jag derom hafva uttalat mina tankar.»
Häruti förenade sig Anders Medin från Kronobergs, Liss
Lars Olsson från Kopparbergs, Nils Andersson och Nils
Liansson från Christianstads Län, jemte flere ledamöter af
Ståndet.
Undertecknad, Sekreterare, upplyste, att, enligt ankomna
protokolls-utdrag, Utlåtandet vore godkändt af Preste- och
Borgarestånden, hvaremot detsamma syntes ännu icke vara
afgjordt af Ridderskapet och Adeln.
Ola Månsson från Skåne: »Jag har ingenting emot att
Utlåtandet för närvarande afslås; men sådant bör ske endast
på. den grund, att medel saknas för att sätta Kongl. Maj:ts
förslag i verkställighet. Utskottets tillstyrkande i öfrigt bör
ingalunda klandras, ty medgifvas måste, att geologien är i
alla hänseenden en högst nyttig vetenskap, och komma re¬
sultaten af deruti anställda forskningar att förr eller senare lända
den större allmänheten till särdeles gagn. Jag vill derför yrka af-
Bonda-St. Brot. vid Lågt. Biksd. 1856—1858. IX. 3
34
Den ib Januari.
slag ^endast på den grund, jag nyss uppgifvit, men icke på
något annat skäl,»
Med denne talare förenade sig P. F. Mengel och Johan
Pehrsson från Upsala, J. G. Wassmuth och Erik Carlsson fr.
Stockholms, J. M. Lundahl och Carl Tholsson från Skaraborgs,
C. G. Cederskog från Östergöthlands, Johan Petter Andreas¬
son, Pehr Benjaminsson, Carl Dahlgren och Joseph Smedberg
från Elfsborgs, Pehr Nilsson i Ahlestad från Malmöhus, Håkan
Pettersson från Blekinge, och David Andersson från Hallands
Län m. fl.
Johannes Andersson från Elfsborgs Län skriftligen:
»Ehuru jag icke hetviflar de goda syftemål. Kongl. Mnj:t
alltid kunnat hafva ined sina propositioner, så kan jag likväl
icke gilla denna, i fråga om ett statsanslag af G0,000 R:dr,
för verkställande af s. k. geologiska undersökningar inom Ri¬
ket. en åtgärd, sorn, efter mitt förmenande, icke skulle lända
hvarken till bergs- eller jordbrukarnes sanna förmån, utan en¬
dast att bereda en plan för en mängd nya tjenstemän, och
ett vidsträckt fält för dem att skörda. Bergsbrukaren lärer
val icke vara okunnigare i sitt yrke, än att han vet hvar han
har sina nyttiga berg och sten-arter, äfvensom jordbrukaren
ganska väl vet hvar grustägten lertägter och torftägter fin¬
nas, och att ingenting annat på dessa ställen af vetenskaplig
natur kan upptäckas, än vanlig sten och gamla, förruttnade
trädstubbar, hvilket merändels är förhållandet inom den ort,
jag representerar och såvidt jag känner deromkring. Några
ädla metaller eller utmärkta mineraler lära, åtminstone på
sådana ställen, svårligen kunna uppdagas; hvadan jag anser
det vara mindre välbetänkt att belasta Statens kassor med
en sådan äfventyrlig utgift af 60,000 R:dr, helst nu vid denna
Riksdag, som Statens medel blifvit så hårdt anlitade. Jag
påyrkar således afslag af Stats-Utskotteis Utlåtande N:o 203.»
Nils Hansson från Christianstads Län: »Då jag instämde
med Nils Svensson, ville jag dermed icke uttrycka annat, än
ett ogillande deraf, att Utskottet i närvarande tidpunkt, då
alla Statens medel äro till det yttersta anlitade, föreslagit en
dylik utgift, och alldeles icke något förkastande af den geo¬
logiska vetenskapen, hvilken jag fullkomligt gerna erkänner
vara nödvändig och medförande väsendtliga fördelar för mo¬
dernäringarna. Jag står således helt och hållet på Ola Måns¬
sons grund, och underkänner förslaget icke i annan måtto, än
att medel fattas att sätta detsamma i verkställighet.»
Johan Pehrsson frän Upsala Län: »Jag ogillar icke heller
Utskottets mening, men tror, att ifall anslaget kommer att be¬
viljas, böra kommunerna eller Länen dertill bidraga. Upsala
Den 15 Januari.
35
Läns hushållnings-sällskap har med 3,000 R:dr B:ko bidragit
till verkställandet af geognostiska undersökningar inom Länet,
och detta exempel borde inom andra Län tjena till efter¬
följd.»
Diskussionen förklarades nu vara afslutad, och sedan Tal¬
mannens proposition på bifall blifvit nej besvarad, blef, uppå
förnyad proposition, punkten 1 i Utlåtandet af Ståndet afsla-
gen; i följd hvaraf Utskottets hemställan i punkten 2 ansågs
vara förfallen.
å 6.
Föredrogos och biföllos Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 209, i anledning af väckt motion om anslag af all¬
männa medel för anskaffande af så kallade lifbergningsbåtar
m. m.;
N:o 210, i anledning af väckt fråga om användande af
medel från anslaget till fångars vård och underhåll för upp¬
förande af en byggnad vid straff-fängelset i Landskrona;
N:o 211, i anledning af väckt motion om upphörande af
en från nya Elementar-skolan i Stockholm till Landtbruks-
akademien årligen utgående hyres-ersättning;
N:o 212, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående användandet af de å stats-anslaget för båtsmans-
beklädnaden åren 1849—1851 uppkomna behållningar;
N:o 213, i anledning- af väckt motion, att de vid inne¬
varande Riksdag beviljade lönetillökningar måtte i blifvande
aflönings-stater upptagas i särskild kolumn; och
N:o 214, i anledning af väckt fråga om förändring i de
angående begrafningshjelps utbetalning till embets- och tjenste¬
män gällande stadganden.
§ 7.
Vid skedd föredragning godkändes sammansatta Bevill-
nings- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Utlåtande N:o 11, i följd af Riksståndens olika beslut öfver
Betänkandet N:o 9, i anledning af väckta motioner om dels
posthemmanens och de gästgifveri-skjuts-skyldiges befrielse
från postforsling, och dels åtgärder till beredande af lättnad i
nämnda besvär.
§ 8.
Föredrogos och biföllos sammansatta Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkanden:
36
Den 16 Januari.
N:o 43, i anledning af väckta motioner om skyldighet alf
borttaga grindar å allmänna vägar m. m.;
N:o 44, i anledning af väckt motion om inrättande af
handels-domstolar.
§ 9.
Föredrogs och godkändes Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Utlåtande N:o 128, i anledning af återremiss
i viss del af Betänkandet N:o 116, angående omarbetande
eller ändring af Kongl. Stadgan för Rikets allmänna Elemen-
tar-läroverk den 14 Augusti 1856 m. m.
§ 10.
Bordlädes 2:dra gången Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Betänkande N:o 127, i anledning af väckta
motioner rörande kom munal-styrelser m. m.
§ Il-
Till bordläggning Usta gången anmäldes:
Stats-Utskottets Utlåtande:
N:o 205, i anledning af Kammarskrifvaren i Riksgälds¬
kontoret, II. af Trolles ansökning om pension vid afskedsta¬
gande!;
N:o 20G, i anledning af väckt fråga om åtgärders vidta¬
gande för att, under vissa vilkor, bereda åboerne å de s. k.
kyrkohemmanen i Halland dispositions- och besittningsrätt till
samma hemman;
K:o 207, i anledning af väckt motion om ersättning till
Westerås stad för minskning i vågpenningar;
Sammet Utskotts Memorial:
N:o 208, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N:o 140, angående dagsverksskyldighet till kungsgårdar och
andra kronolägenheter; samt
Samma Utskotts Utlåtande:
N:o 215, angående förhöjd aflöning för Rikets Ständers
Justitie-ombudsman, samt den vid hans kansli anställda per¬
sonal; äfvensom
Konstitutions- Utskottets Memorial:
N:o 62, med förslag till ändring af de i Tryckfrihets¬
förordningen genom hänvisning tili 8:de Kap. Missgernings-
balken fastställda straffbestämmelser.
§ 12.
Lades till handlingarna följande protokolls-utdrag från:
Den 46 Januari. 37
Röglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 567 Och 568;
Högv. Presteståndet N:ris 462—465; och
Vällofl. Borgareståndet N:o 517.
Ståndets åtskiljdes kl. till 8 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Cari Wester.
Den 16 Januari.
Plenum kl. SO ff. i».
§ I-
Föredrogos och godkändes Expeditions- Utskottets nedan-
nämnde förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse^
nemligen:
N:o 181, angående ytterligare lån för pågåendejernvägs-
anläggning mellan sjöarna Wessman och Barken inom Kop¬
parbergs Län;
N:o 182, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående åtgärder till behöfvandes undsättning i missvext-år;
N:0 183, i fråga om förhöjning af anslagen till manska¬
pets beklädnad vid Svea och Götha Artilleri-regementen;
N:o 184, i anledning af Kongl. Majds Nådiga Proposition
angående eftergift till förmån för Misterhults sockens fattigvård
af Kronans rätt till dana-arf efter Lena Hansdotter i Sunds¬
holm :
N:o 185, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående betäckande af de kostnader, som för skatteförenk-
lingens och det nya jordeboksverkets fortgång erfordras;
N:o 186, i fråga om eftergift af det f. d. Landshöfdingen
G. Edenhjelm ådöinda ersättningsansvar för Kronans förlust
genom Länsbokhållaren O. Langlets bedrägliga förhållande;
N:o 187, i fråga om sättet och ordningen för utbetalnin¬
gen och förvaltningen af de till Statens jernvägsbyggnader an¬
slagna medel;
N:o 188, angående fribrefsrätt för kontraktsprostar i em-
bets-ärenden;
38
Den 46 Januari..
N:o 189, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
med förslag till författningar angående ansvar för förfalskning
och bedrägeri;
N:o 190, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående ogift qvinnas rätt alt vid viss ålder vara myndig;
N:o 191, i anledning af väckt fråga om stiftande af lag
angående ordningen och vilkoren för utländsk mans upptagande
till svensk medborgare; och
N:o 192, angående reglering af utgifterna under Rikssta-
tens 2:dra hufvudtitel.
§ 2.
Jemlikt Ståndets den o innevarande månad fattade beslut
skulle, med anledning deraf att Olof Olsson från Westmanlands
Län, hvilken varit en af suppleanterne för Ståndets fullmäktige
i Riksgälds-kontoret, med döden afgått, annan person i dag
utses, att i den aflidnes ställe såsom suppleant ingå; och före¬
togs nu detta val, dervid, sedan Ståndets tillstädesvarande le¬
damöter blifvit uppropade och voteiingssedlar aflemnat, samt
hopsummering af rösterna egt rum, högsta antalet röster befanns
hafva tillfallit Lars Johansson i Sörby af ofvannämnde Län,
hvilken sålunda blifvit till en af suppleanterne för Ståndets
fullmäktige i Riksgälds-kontoret utsedd.
§ 3.
Föredrogos ånyo och biföllos de utaf Ephraim Larsson,
Pehr Benjaminsson och Johannes Andersson från Elfsborgs,
David Andersson från Hallands, Anders Ersson från Koppar¬
bergs, Olof Olsson i Westra Ohlsäterstorp, Olof Olsson i Ohle-
byn och Anders Jansson från Wermlands, Nils Larsson från
Jemtlands, Johannes Magnus Lundahl och Gustaf Bjerkander
från Skaraborgs, Nils Svensson och Nils Hansson frän Chri¬
stianstads, Anders Pehrsson från Malmöhus, Bengt Nilsson från
Kronobergs, Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus samt
Jonas Andersson och Petter Carl Andersson från Östergöth¬
lands Län, enligt hvad gårdagens protokoll utvisar, framställda
men då bordlagda ansökningar om ledighet från riksdagsgö-
romål; hvarjemte, uppå ytterligare framställningar derom och
efter föregången diskussion, hvilken ansågs böra utur proto¬
kollet utgå, Ståndet beviljade dels förlängning 3 veckor af Nils
Pehrsson från Kalmar och Nils Svensson från Blekinge Län
förut medgifven ledighet från riksdagsgöromål, hvilken eljest
ginge till ända den 20 innevarande månad, och dels 3 veckors
enahanda ledighet, att beräknas för Carl Dahlgren från Elfs¬
borgs, Carl Tholsson från Skaraborgs, Pehr Nilsson i Ahlestad
Den 1 (i Januari.
3'J
och Nils Olsson från Malmöhus samt Anders Olsson från Jemt¬
lands Län från den 1, för Erik Ersson från Gefleborgs Län
frän den 2 samt för Olof Larsson och Pehr Andersson från
Gefleborgs samt Lars Gezelius från Kopparbergs Län från den
3 nästkommande Februari månad; i sammanhang hvarmed,
enligt derom af Joseph Smedberg från Elfsborgs Län nu gjord
anhållan, Ståndet medgaf, alt den ledighet från riksdagsgöro-
mäl, hvilken förut beviljats Smedberg och hvilken ledighet med
denna dag skulle vidtaga och fortgå under loppet af 3 vec¬
kor, finge till den 20 innevarande månad framflyttas och från
sistnämnde dag beräknas.
§ 4.
Föredrogs punktvis Sammansatta Stats-, Lag- samt A ll¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 42,
i anledning af erhållen återremiss ä Utlåtandet N:o 31, angå¬
ende åtgärders vidtagande för befrämjande af en förbättrad
skogshushållning samt dermed gemenskap egande frågor, äfven¬
som med förslag till voterings-propositioner i förstärkt Stats¬
utskott.
Hvad Utskottet yttrat i Irsta punkten gillades.
Utskottets i 2:dra punkten gjorda inbjudning till Borgare¬
ståndet lades till handlingarna.
Uti 3:(1 je punkten hade Utskottet gjort särskilda inbjud¬
ningar till Bonde- och Borgarestånden.
Af dessa inbjudningar, framställda under litt. a och b, af-
slog Bondeståndet den förra och lade den sednare till hand¬
lingarna.
Utskottets hemställan i 4:de punkten lades jemväl till
handlingarna.
Med tillkännagifvande hurusom, bland andra bestämmel¬
ser, Kongl. Majit ansett böra läggas till grund för en ny skogs-
lagstiftning, Ridderskapet och Adeln samt Prästeståndet bifallit
den, som afser förbud mot svedjande i skog och betesmark,
äfvensom getters utsläppande i skog, Borgareståndet antagit
samma bestämmelse med viss inskränkning och Bondeståndet
afslagit densamma samt i stället beslutat, att någon inskränk¬
ning, vare sig i fråga om svedjande, getters betande, eller i
hvilka fall som helst, icke finge från Statens sida ega rum i
den enskildes fria dispositionsrätt öfver sin skog och mark,
hade, uti öde punkten af förevarande Memorial, Utskottet dels
inbjudit Borgare- och Bondestånden, att, med frånträdande
af sina beslut, biträda de utaf de öfriga 2 Riksstånden i detta
ämne fattade, samt dels hemställt, att Kongl. Majit måtte täc¬
kas taga i öfvervägande huruvida det ovilkorliga förbudet mot
40
Den 16 Januari..
getters utsläppande i skog borde utsträckas till Kopparbergs,
Gefleborgs, Jemtlands, Wester-Norrlands, Westerbottens och
Norrbottens Län.
Vid föredragning af denna punkt jttrade:
Erih Ersson från Gefleborgs Län: »Om med någon grad
af sannolikhet kunde antagas, att Ståndets, i afseende å obe¬
hindrad dispositionsrätt till enskild skog, redan fattade beslut
vunne slutligt gehör, så skulle jag visserligen icke förorda det
särskilda undantag till förmån för de norra länen, hvarom, i
sednare delen af nu föredragna punkt, Utskottet gjort hem¬
ställan; men då det är föga sannolikt att, i den nya författ¬
ning angående skogarna i Riket, hvilken torde komma att ut¬
färdas, åsigten om den oinskränkta dispositionsrätten vinner
erkännande såsom allmän grundsats, — något som jag dock,
för egen del, på det lifligaste önskar, — anser jag mig, under
sådana förhållanden, böra biträda förslaget angående omför-
mäldfa undantag, hvarigenom i de norra länen getter skulle få
opåtaldt utsläppas å dervarande skogar, hvilken tillåtelse vore
för innebyggarne i dessa trakter af synnerlig vigt.»
Pehr Andersson och Olof Larsson från Gefleborgs, Liss
Lars Olsson, Lars Gezelius, Bälter Sven Ersson och Anders
Ersson från Kopparbergs samt Paul Hedström från Wester-
Norrlands Län förmälde sig instämma med Erilc Ersson.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Jag har icke så
mycket emot sjelfva saken, men tinner det stridande mot all
form, att, sedan man fastställt en viss allmän grundsats, fatta
ett beslut, hvilket såsom sannolikt antager, att samma grund¬
sats icke kommer att vinna allmänt erkännande. Vårt första
beslut, att icke medgifva ringaste inskränkning i afseende på
hvars och ens rätt, att efter eget godtfinnande hushålla med
den skog, han eger, är afsedt att gälla för hela Riket, och vid
sådant förhållande synes undantag från denna regel fullkomligt
obehöfiigt. Antages Utskottets inbjudning af Borgareståndet,
i hvilket fall frågan om inskränkning i den enskildes rätt att
disponera öfver sin skog är genom 3 Stånds sammanstämmande
beslut afgjord, så må det på dessa Stånd ankomma att för¬
ordna om det af Utskottet ifrågaställa undantag till förmån
för de sex norra länen, men från vår synpunkt är naturligtvis
ett dylikt undantag opåkaliadf. För min del vill jag derför
afslå både inbjudningen och Utskottets derefter gjorda särskilda
hemställan.»
Med Anders Pehrsson förenade sig förre vice Talmannen
Pehr Eriksson, Olof Olsson i Vestra Olsäterstorp, Olof Olsson
i Ohlebyn, Anders Jansson och Nils Andersson från Werm¬
lands, Jöns Pehrsson och Håkan Pettersson från Blekinge, An-»
Den 16 Januari.
41
ders Andersson och Anders Magnus Andersson från Kalmar,
Johan Petter Wallmark och Gustaf Glad från Westerbottens,
Herman Jönsson Öbom och Johan Erik Ridström från Norr¬
bottens samt Johannes Andersson från Elfsborgs Län.
Erik Ersson: »Så vida nian, i likhet med mig, verkligen
anser nyttigt för innevänarne i de norra länen, att de tillför¬
säkras oinskränkt dispositionsrätt till egna skogar, så finner jag
icke hvarför man skulle vägra att sådant öppet uttala. Om,
hvad dispositionsrätten i allmänhet vidkommer, 2 Stånd stanna
mot 2, så förfaller ju frågan härom och i sådan händelse äfven
det undantag, hvarom Utskottet gjort hemställan. Det är en
sådan utgång hvilken jag, så vidt möjligt är, vill söka före¬
komma.»
Matts Pehrsson från Stockholns Län: »Då, enligt hvad
kändt är, getter begagnas i alla delar af Riket, vet jag icke
hvarför man företrädesvis skulle förbehålla innevänarne i de
norra länen rättighet att å egna skogar utsläppa getter till be¬
tande. Att besluta ett särskildt stadgande härom för Norrland
är desto mera onödigt, som den tillåtelse, hvilken är ämnad
att öfver allt i Riket ega tillämpning, naturligtvis icke behöf-
ver utsträckas till någon viss del af Riket. Den särskilda be¬
stämmelse i detta afseende, som af Erik Ersson förordas, lig¬
ger ju klart och tydligt uttryckt i den af Bondeståndet med¬
delade allmänna bestämmelse, att hvarken i fråga om sved¬
jande, getters betande eller i hvilka fall som helst, ringaste
inskränkning må från Statens sida ega rum i den enskildes
fria dispositionsrätt öfver sin skog och mark. Ett sådant be¬
slut innefattar, såsom man säger, rent spel. Dervid bör man
oek hålla sig, och. lika med Anders Pehrsson, tillstyrker jag
derför, att både inbjudningen och Utskottets i sammanhang
dermed gjorda hemställan afslås.»
Johan Lekberg från Nerikes Län: »På de fördelar, hvil¬
ka, genom tillåtelsen att till betande å enskildes skogar ut¬
släppa getter, skulle för innebyggarne i de norra länen upp¬
komma, hafva innevånarne i andra provinser, t. ex. Nerike
och Wermland, hvarest i vissa trakter förhållandena äro all¬
deles desamma som i Norrland, jemväl grundade anspråk, och
derför torde skäl icke vara för hand, att till förmån för de
norra länen bevilja det af Utskottet ifrågaställa undantag.
Jag hoppas oek, att Ståndet vidblifver sitt i förevarande ämne
redan fattade beslut.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Det föredragna Me¬
morialet visar hurusom, i denna fråga, Ståndet beslutat, att
icke någon inskränkning, i hvad fall som helst, må från Sta¬
tens sida ega rum i den enskildes fria dispositionsrätt öfver
42
Den 16 Januari.
sin skog och mark. Att nu antaga hvad Erik Ersson före¬
slagit förutsätter, att Ståndet skulle i viss mån frånträda om-
förmäldta beslut; men till vidtagande af en sådan åtgärd har,
enligt min uppfattning, något verkligt skäl ieke blifvit före-
bragdt; hvadan jag, lika med pluraliteten, afslår inbjudningen
och Utskottets särskilda hemställan.v
Paul Fritz Mengel från Upsala Län: v Ja g instämmer, i
denna fråga, helt oell hållet med Matts Pehrsson och anser
mig derigenom stå på bockarnes i Upland bästa. Skola boc-
karne från vissa landskap komma ut på bete, så bör enahanda
förmån tillgodonjutas af Uplandsboekarne. Såsom jag nyss
förklarat, instämmer jag i allo med Matts Pehrsson.»
Erik Ersson: »Jag torde kanske böra erinra, att jag all¬
deles icke begärt, det Ståndet skulle antaga inbjudningen och
derigenom frånträda sitt en gång fattade beslut, utan har min
framställning endast åsyftat godkännande af undantaget till för¬
mån för de norra länen, i den sannolika händelse att Ståndets
beslut om den fria dispositionsrätten i allmänhet icke skulle
vinna bifall hos Medstånden. Jag medgifver emellertid, att
Matts Pehrsson har rätt i sin erinran, att det af mig förordade
undantag verkligen inbegripes under den af Ståndet meddelade
allmänna bestämmelse i afseende å hvarje egares fria dispo¬
sitionsrätt öfver sin skog, och afstår derför numera från yr¬
kandet, att Ståndet skulle bifalla det undantag till förmån för
de norra länen, hvarom Utskottet gjort hemställan.»
Anders Gudmundsson från Hallands Lån: »Jag är icke
någon synnerlig vän af getter, ty jag har mig nogsamt bekant,
att dessa kreatur föröfva mycken skada å ungskog; men i
min hemort finnas flera trakter, som, i följd af sin magra be¬
skaffenhet, knappast erbjuda bete åt andra än ifrågavarande
kreatur, hvilka, såsom bekant är, nija sig med litet nog och
ändock lemna sina egare icke så obetydlig afkastning. För
innehyggarne i sådana trakter blefve det ganska kännbart, i
händelse de nödsakades att göra sig af med sina getter, hvil¬
ket svårligen kunde undvikas om genom lag stadgades, att
dylika kreatur icke fingo utsläppas till bete i skog och utmark.
Jag instämmer således med Matts Pehrsson och vill icke för¬
länga denna diskussion.»
Härmed ansågs diskussionen afslutad: hvarefter, sedan
Ståndet med nej besvarat Talmannens proposition å antagande
af inbjudningen och bifall till Utskottets i sammanhang dermed
gjorda hemställan. Bondeståndet, med afslag å berörde inbjud¬
ning och hemställan, förklarade sig vidblifva sitt i förevarande
ämne redan fattade beslut.
Deri 16 Januari.
43
Utskottets anmälan i 6:te och 7:de punkterna lades till
handlingarna.
Beträffande Utskottets inbjudning till Borgare- och Bon¬
destånden, att, med frånträdande af deras, antaga de af Rid-
derskapet och Adeln samt Presteståndet fattade beslut i afse¬
ende å Utskottets i Utlåtandet N:o 31 gjorda tillstyrkande,
att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt reservations-anslag
af 100,000 R:dr R:mt, att, under den tid nu skeende statsre¬
glering omfattar, och utom det bidrag, som från skogsplante-
rings-kassan kan påräknas, af Kongl. Maj:t disponeras till er¬
forderliga utgifter för Skogs-institutet, lägre skogs-skolor m. m.,
fann Bondeståndet, för dess del, skäligt att vidblifva sitt i detta
ämne redan fattade beslut och afslå inbjudningen; och ansågs,
i följd häraf, Utskottets hemställan om anslagets uppförande
å Rikssfatens 7:de bufvudtitel böra förfalla.
Vid föredragning slutligen af det, i händelse berörda in¬
bjudning skulle komma att afslås, af Utskottet framställda
förslag till voterings-proposition för omröstning i Förstärkt
Stats-Utskott, yttrade:
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »A ena sidan finner
jag väl. att förslaget till voterings-proposition, sådant det blif¬
vit af Utskottet uppställdt, icke inrymmer den af Bondeståndet,
i förevarande amne, uttryckta skiljaktiga mening, hvilken alltså
kan anses hafva blifvit genom samma voterings-proposition
undertryckt, men å den andra vet jag nogsamt, att någon
utväg för vinnande af rättelse i detta förhållande numera icke
står oss till buds: hvadan Bondeståndet svårligen torde kunna
göra annat än att, med nedläggande till protokollet af sin
reservation mot innehållet af voterings-propositionen, deltaga
i den föreslagna omröstningen i Förstärkt Stats-Utskott.»
Ola Månsson från Skåne: »Mig vill det synas, att, i nu
yppade fall, förhållandet icke är fullkomligt lika med det, hvilket
inträffat i afseende på åtskilliga af Stats-Utskottet framställda
förslag till voterings-proposioner, i anledning af Riksståndens
skiljaktiga beslut rörande vissa till ordinarie statsregleringen
hörande frågor. I sistnämnde anslagsfrågor förekom i allmänhet
det förhållande, att. under det 2:ne Rikstånd beviljat ett visst
anslag, det 3:dje Ståndet ett något lägre och Bondeståndet
för dess del ett ändå lägre anslag; så ansåg Stats-Utskottet,
att de 2:rie Riksstånd, sorn beviljat den högsta sutnman, kunde
anses hafva på samma gång beviljat det anslag, hvilket det
3:dje Ståndet medgifvit och att omröstning borde anställas en¬
dast öfver skillnaden emellan dessa två belopp, hvarigenom
naturligtvis den mening, Bondeståndet uttryckt, aldrig kunde
blifva föremål för omröstning; men här har Bondeståndet verk-
44
Den iG Januari.
iigen icke beviljat någon till beloppet mindre summa, än deri
eller de, som blifvit af de 3 andra Stånden beslutade, utan
Bondeståndet har förklarat, att hvad som erfordrades för en
förbättrad skogsvård intill nästa Riksdag skulle, i mån af le¬
höf, utgå från skogsplanterings-kassan. Nu är icke ens före-
buret, att nämnda kassa icke skulle ega tillgång till de, enligt
Bondeståndets beslut, på densamma sålunda anvisade utgifter; —
tvertom är nogsamt kändt, att kassan eger i detta afseende
full tillgång — och under sådana förhållanden kan jag icke
finna annat, än att sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, vid uppsättande af ifrågava¬
rande förslag till voterings-proposition, verkligen gatt längre,
än Stats-Utskottet gjort i afseende å de voterings-propositio-
ner, om hvilka jag nyss talat. För min del kan jag så¬
ledes icke godkänna sammansatta Utskottets förslag till vote-
rings-proposition, utan yrkar, att detsamma återremitteras, med
föreläggande till Utskottet att inkomma med nytt förslag,
hvilket, enligt 69 § Regerihgs-formens nuvarande lydelse och
mening, jemväl upptager Bondeståndets skiljaktiga åsigt i äm¬
net och gör detsamma till föremål för omröstning i Förstärkt
Utskott.»
Matts Pehrsson från Stockholms Län: v Ja g instämmer
desto hellre med Ola Månsson i yrkandet om återremiss,
som, i händelse ostridigt förekommer, att sjelfva Stats-Utskottet
är obefogadt att med dylika voterings-propositioner, som den
ifrågavarande, framkomma, sådant mäste i än högre grad vara
fallet med Lag- och Ekonomi-Utskottet.»
Diskussionen förklarades slutad.
Talmannens proposition å bifall till Utskottets förslag till
voterings-proposition besvarades med nej; hvarefter, enligt
ytterligare proposition, förslaget återremitterades till Samman¬
satta Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet på grund af de anmärkningar, som, enligt hvad
protokollet utvisar, emot samma förslag förekommit.
§ 5.
Vid föredragning af Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottets Betänkande N:o 127, i anledning af väckta motio¬
ner, rörande Kommunal-styrelser m. m., yttrade:
Johan Lekberg från Nerikes Län: -»Bär är visserligen
för närvarande endast fråga om en underdånig skrifvelses
»flätande, med anhållan att Kongl. Maj:t täcktes låta, genom
sakkunnige män, upprätta förslag till författning om s. k. lands¬
ting, eller en länen omfattande kommunal-representation, och
*tt ett sådant förslag måtte till Rikets Ständers pröfning fram¬
Den 46 Januari.
45
läggas; Bien man kan icke tillstyrka en underdånig skrifvelse»
aflåtande i ett ämne, hvars föremål man ogillar, och derför
nödgas jag, för min del, rösta för afslag å Utskottets ifråga¬
varande framställning. Jag tror nemligen icke att någon syn¬
nerlig fördel tillskyndas det allmännna genom den föreslagna
institutionen och hyser verklig farhåga för de dryga kostna¬
der, som, i anledning deraf, torde uppstå. Det heter, att de¬
puterade från alla delar af länet, hvar och en egande motions¬
rätt, skola i residensstaden sammanträda för att öfverlägga
och besluta om vissa för länet gemensamma angelägenheter.
Ja, sådant är godt och val; men tror man då, att desse de¬
puterade åro benägne att, utan arfvode, åtaga sig denna be¬
fattning? Nej, säger man, de böra i denna egenskap tilldelas
lämpliga arfvoden. Nå väl! men hvarifrån skola arfvodena
tagas? Jo, ur folkets fickor: och åtaga vi oss således icke, i
händelse förslaget vinner framgång, en ytterligare utgift? Riks-
dagsmanna-arfvodet är redan kännbart nog för de skattdra¬
gande, och knappast lära ifrågavarande deputerade åtnöjas
med lägre arfvoden än dem, som i allmänhet bestås riksdags¬
fullmäktige af detta Stånd. Iiostnaderne kunna således icke
anses såsom en obetydlighet. Vid dessa behöfde man likväl
icke fästa sig allt för mycket, derest med någon grad af san¬
nolikhet kunde antagas, att något särdeles vigtigt och allmän¬
nyttigt ändamål vore att vinna genom ifrågavarande institu¬
tion; men derpå vågar jag, för min del, högeligen tvifla. Att
något behof af kommunal-styrelse, ordnad enligt den af Ut¬
skottet antydda plan, i verkligheten förefinnes, kan jag icke
heller medgifva. Vi hafva ju sockenstämmorna och socken¬
nämnderna, hvilka ganska väl äro i tillfälle alt, hvar på sin
ort, ordna de kommunala angelagenheterne. Hvilken skulle
då vinsten blifva af dess landsting? Jo, en massa af motio¬
ner och förslag, mera eller mindre möjliga, men framför allt
kostsamma att utföra; men på motioner måtte vi icke lida
brist, allraminst sedan Riksdagar numera hållas hvart tredje
år. Det var, enligt min öfvertygelse, ganska oklokt, att Bon¬
deståndet någonsin gick in på förslaget om de tätt på hvar-
ann följande Riksdagarne, men ändå mindre välbetänkt skulle
det vara, i händelse man samtyckte till inrättande af dessa
permanenta landsting, hvilka skulle komma att utgöra Riksda¬
gar i smått, under det de verklige Riksdagarne icke desto
mindre skulle, på vanligt sätt, fortgå. Jag röstar,
såom redan är närnndf, för afslag å Utskottets hemställan.»
Med Lehberg instämde Olaus Eriksson från Götheborgs
och Bohus, Liss Lars Olsson och Lars Gezelius från Koppar¬
46
Den 16 Januari.
bergs, samt Pehr Mattsson och Paul Hedström från Wester-
Norrlands Län.
Ola Månsson från Skåne: »Ja, jag hör, att den talare,
som nyss ytträt sig, vill att vi skola afslå ifrågavarande Be¬
tänkande, men jag är af alldeles motsatt tanka och vill bi¬
falla detsamma. Man klagar nu för tiden ofta deröfver att
de ekonomiska författningar, hvilka, i många fall på Rikets
Ständers egen begäran, utfärdas af Regeringsmakten, icke ega
tillämplighet i alla delar af riket, och sådant är ganska na¬
turligt, ty landet är vidsträckt och de olika länen förete, i
afseende på naturbeskaffenhet, näringsutvägar och folklynne,
många skiljaktigheter sins emellan, hvilka aldrig kunna genom
dylika allmänna författningar på ett fullt tillfredsställande sätt ord¬
nas, enär det, som för det ena landskapet kan vara passande,
alldeles icke är det för det andra; men nu är emellertid me¬
ningen, att så mycket som möjligt inskränka behofvet af så¬
dana allmänna ekonomiska författningar, som för hela riket
skola vara gällande och i stället öfverlemna åt hvarje land¬
skap för sig, att, efter lokala omständigheter och förhållanden,
på bästa sätt ordna om sina egna ekonomiska angelägenheter,
såsom väghållning, skjutsning, stängselskyldighet m. m. d.
och för att i dylika afseenden öfverlägga och besluta är det,
som inrättande af en representation inom hvarje län ellers, k.
landsting ansetts behöflig t och nyttigt. Nästan i alla civili¬
serade länder finnes mera eller mindre utbildade kommunal-
styrelser, och dessa styrelser äro gagnande icke allenast på
den ort, för hvars behof de närmast äro inrättade, utan me¬
delbart äfven för andra orter, hvilka, i samma mån de all¬
männa kommunikationerna underlättas, vinna allt flera tillfällen,
att, på egna förhållanden, tillämpa kommunala stadganden,
hvilka, på andra orter, enligt erfarenhetens vittnesbörd, visat
sig välgörande. Kommunalstyrelse är slutligen nyttig äfven
derför, att den lemnar ett lands Regering tillförlitlig under¬
rättelse om folkets tänkesätt och behof samt anvisar sättet
för behofvens afhjelpande. I händelse Ståndet skulle afslå
Utskottets framställning, kan jag således icke annat, än på
det högsta beklaga en sådan utgång, men hoppas emellertid,
att motsatsen skall inträffa.»
Af samma tanke voro Erik Ersson från Gefleborgs, An¬
ders Larsson från Nerikes, Carl Tholsson från Skaraborgs,
Carl Dahlgren från Elfsborgs, Bengt Nilsson från Kronobergs,
Måns Pehrsson från Malmöhus Län, m. fl. af Ståndets leda¬
möter.
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Då jag är en
af dem, som, vid Riksdagens början, väckt förslag om inrät-
Den 1 6 Januari.
47
lande af länsnämnder, eller en för hvarje län ordnad repre¬
sentation, och denna fråga lyckats att gå igenom i Utskottet,
är det både af pligt och böjelse, som jag finner mig manad
att uppträda till försvar för densamma. Denna fråga är verk¬
ligen icke ny; den har vid flere Riksdagar utgjort öfverlägg-
ningsämne, men af det Utskott, till hvars förberedande hand¬
läggning frågan varit hänvisad, har den först vid denna Riks¬
dag vunnit egentligt understöd. För detta tillstyrkande äro
de mest giltiga grunder anförda och det förvånar mig derför,
att, emot detsamma, någon enda röst kunnat höjas inom Bon¬
deståndet, hvars medlemmar företrädesvis synas böra vara
angelägne att biträda ett förslag, som är ämnadt att gifva
uttryck och betydelse åt den allmänna folkviljan. Regeringen
saknar för närvarande tillförlitlig kännedom om hvad folket
vill och önskar, och likväl är en sådan kännedom ytterst
vigtig för Regeringen vid författningars utfärdande. Olägen¬
heterna af detta förhållande skulle, genom inrättande afiäns-
nämnder eller landsting, undanrödja.?. Huru går det nu med
sådana angelägenheter, som röra flertalet af innevånare i något
visst län, t. ex. markegångssättningar och dylika gemensam¬
ma ärenden? Jo, det går på sin trojadus; men helt andra
resultat skulle vinnas om folkviljan lemnades tillfälle att uttala
sig. På länens behof och önskningar skulle Herrar Lands-
höfdingar då blifva uppmärksammare, än de nu, i många fall,
äro, och att afvika från hvad länsnämnden, i någon viss fråga,
tillstyrkt skulle icke hafva sig så lätt. Se pä brödrariket Nor¬
rige, hvilket land erbjuder så många anledningar till jemfö¬
relse med vårt eget. I detta land, hvarest ordnad kommu¬
nal-styrelse först för omkring 20 år sedan inrättades, harden
likväl redan visat de mest välgörande verkningar och utgör
numera den aldrig försinande källa, från hvilken de konsti¬
tutionella begreppen städse erhålla förnyad näring; och icke
skulle Norrige, om det varit i saknad af kommunalstyrelse,
hafva i politiskt sjelfmedvetande och industriel utveckling, un¬
der dessa år, till den grad gått framåt, som det verkligen
gjort. Det ligger dessutom i svenska folklynnet ett visst begär
hos en hvar att, såsom det heter, hafva sitt ord med i laget,
och då meningen är att åt denna rättighet bereda fullt erkän¬
nande, men man derför icke behöfver frukta obehörig inbland¬
ning från folkets sida i sådant, som på verkställande makten
ensamt bör ankomma — ty dessa förhållanden äro ämnade att
just genom kommunalförfattningar, på ändamålsenligt sätt,
ordnas— så inser jag icke, att man kan eller bör göra annat
än bifalla den underd. skrifvelse, om hvars aflåtande Utskottet
gjort hemställan, i ändamål att åt frågan om länsnämnders
48
Den i 6 Januari.
inrättande bereda önskad lösning. Då för öfrigt denna skrif¬
velse endast innefattar anhållan att Kongl. Majit måtte, genom
sakkunnige män, låta förslag till författning om länsnämnder
eller landsting utarbetas och att dessa förslag derefter måtte
Rikets Ständers pröfning underställas, så har man ju förbe¬
hållit sig rättighet att antaga eller förkasta de förslag, som
kunna komma att framläggas och sålunda på intet sätt bun¬
dit händerna på sig. Jag bifaller Betänkandet.»
Nils Larsson från Jemtlands Län: »De framställningar,
som, efter det nya statsskickets införande 1809, gång efter
annan blifvit gjorda angående tillvägabringande öfver hela riket
af en ordnad kommunal-styrelse, vittna nogsamt, att behofvet
af en sådan länge varit kändt och insedt. Att det icke desto
mindre dragit ut på tiden med behofvets afhjelpande, deröf¬
ver får man icke särdeles undra, ty hvarje stor sanning for¬
drar tid för att rätt genomskådas, och ju vigtigare en reform
är, desto större är ock den tveksamhet, hvarmed densamma
af allmänheten emottages. Man har sagt, att landsting, hvilken
benämning ansetts företrädesvis lämplig för den kommunala
representation, som länsvis borde komma att ordnas, skulle
blifva ganska kostsamma inrättningar, särdeles derigenom att
arfvoden borde tilldelas de fullmäktige eller deputerade, som
tillsammans skulle bilda landsting. Så vidt jag för ögonblicket
erinrar mig, liar Utskottet icke ifrågaställt, att omförmälde
deputerade skulle komma att förses med arfvoden; men antag
ock att sådana skulle anvisas, kunde desamma likväl icke
gerna blifva särdeles betydliga, och jag tror således, att, från
de förespeglade kostnaderne, någon betänklighet ieke bör möta
för institutionens tillvägabringande. Angående de välgörande
verkningar, som kunna antagas såsom gifna följder af ifråga¬
varande inrättningar, dervid behöfver jag mindre uppehålla
mig, ty frågan i denna del, upplyst genom exempel, hemtade
från andra länders erfarenhet, är på ett särdeles förtjenstfullt
sätt af Utskottet utredd. Men äfven inom eget land kan nå¬
gon ledning vinnas för omdömet om institutionens praktiska
användbarhet. Jag syftar här på de inom provinsen Jemt¬
land från urminnes tider brukliga landstingen. Såsom bekant
är — och underrättelse derom meddelas jemväl i Utskottets
Betänkande — hölls sisth år i nämnda provins ett landsting,
under Landshöfdingens i länet ordförandeskap. De från de
Särskilde socknarna valda ombuden, som vid tinget tillstädes—
komnao, åtnjöto icke något arfvode, och bland andra frågor,
som afgjordes, innefattade en beslut om bidrag till en för länet
synnerligt vigtig kommunikations-anläggning. Må man till¬
fråga hvilken Jemtlänning som helst om lämpligheten, att
Den f 6 Januari.
49
alt afskaffa dessa landsting, och jag är öfvertygad, att en hvar
skall söka försvara dem, och likväl förekommer i afseende ä
desamma en väsendtlig brist, bestående deruti att någon för¬
fattning icke finnes med föreskrift angående tiden då de böra
hållas. Landstingets sammankallande heror nu af Landshöf¬
dingen, i hvars makt det står att underlåta ett sådant sam¬
mankallande,— något, som är antagligt att kunna inträffa i den
händelse Landshöfdingen önskade hindra framgång åt någon
viss allmän fråga, som borde till afgörande å landstinget hän-
skjutas. Det är således, äfven för Jemtland, af högsta vigt,
att genom lag bestämmes när ifrågavarande landsting böra
hållas, och för öfrige delar af Riket, der länsvis ordnade repre-
sentantföreningar eller landsting alls icke finnas, är naturligt¬
vis af än större vigt att sådana inrättas och att. föremålen för
desammas befogenhet, genom allmän författning, bestämmas.
Det är för sådant ändamål, som Utskottet gjort hemställan
om underdånig skrifvelses nflåtande; och för min del fårjag
på det liflignste förorda bifall till samma hemställan.»
Af samma tanke förmälde sig Kils Olsson från Malmöhus
Län vara.
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »För min del får
jag förklara, att, af alla i sednare tider väckta reformförslag,
knappast något, finnes, som kan antagas komma att för natio¬
nen medföra sä vigtiga följder, som det ifrågavarande. En
val ordnad kommunal-stvrolse torde ock vara enda medlet,
hvarigenom allmogen sättes i tillfälle att emancipera sig un¬
dan det beroende, hvari den hittills hållits af kronofogde,
länsmän och andra landstatsfjenstemän. Kationalandan, som
allt för länge slumrat, skall härigenom, om ock endast efter
hand, väckas och folket skall lära sig att sjelfständigt uttrycka
sin sjelfständiga mening. Här är icke fråga att nu besluta
någon kommunal-lag; det är endast förslag till en sådan, om
hvars utarbetande vi böra hos Kongl. Maj:t göra anhållan,
och jag skulle högeligen beklaga, i händelse man tvekade att
göra denna eftergift ät tidsandans fordringar.»
Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs, Petter Carl
Andersson från Östergöthlands, Johannes Andersson från Elfs¬
borgs Län, m. fl. af Ståndets ledamöter instämde.
Carl Custaf Sköldberg från Nerikes Län: »Jag inskrän¬
ker mig till att instämma med dem, som talat för bifall till
Betänkandet. Det vöre i sanning beklagligt om detsamma
skulle komma att afslås. Kommunernas rättighet att ordna
sina egna angelägenheter är för närvarande inom vårt kära
Bonde-St. Prof. vid Lagt. Jtiksd. 1S5C—1858. IX. 4
50
Den 16 Januari.
fädernesland icke tillräckligt allmänt insedd. Någon komrmi-
/nal-anda i mera vidsträckt mening finnes också knappast der¬
städes, ty en bestämd form, under hvilken den skall kunna yttra
sig, saknas. Elementer till densamma finnas likväl, men de
böra genom lagstiftning ordnas, och sker detta på ett ända¬
målsenligt sätt, är jag öfvertygad, att den välgörande infly¬
telsen deraf skall visa sig öfver allt i riket, från Ystad till
Haparanda. Detta önskvärda mål kan emellertid icke på en
gång uppnås, men man bör dock söka att allt mer närma sig
detsamma och i detta afseende är nödigt, att vi bifalla Ut¬
skottets hemställan om en underd. skrifvelse i den syftning,
Utskottet jemväl föreslagit. Bohofvet af att inrätta landsting med
lagstiftningsrätt i ekonomiska angelägenheter ar oek oafxis-
ligt, ty uti ett land med den stora utsträckning, som vårt,
kunna de ekonomiska angelägenheterna icke lämpligen ord¬
nas efter någon allmän grundsats, utan sådant måste ske med
hänsigt till de skiljaktigheter, som de olika*-orternas lokala
förhållanden erbjuda. Det förslag till kommunal-författning,
hvilket, enligt hvad vi stå i begrepp att begära, skulle genom
Kongl. Majlis försorg, utarbetas, är ju ämnadt att underställas
Rikets Ständers pröfning en kommande Riksdag, och vi blifva
då i tillfälle att, efter sig företeende omständigheter, antaga
eller förkasta detsamma. För närvarande är endast fråga om
den underd. skrifvelse!:, och att en sådan må aflåtas är min
litligaste önskan.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Afven jag
instämmer med dem, hvilka talat för bifall till Betänkandet.
Af erfarenhet känna vi, litet hvar, huru svårt det är för ve¬
derbörande att åstadkomma så beskaffade ekonomiska för¬
fattningar. som, öfver allt i Riket, kunna med fördel tillämpas.
Nästan vid hvarje Riksdag förspörjas klagomål häröfver. Felet
ligger dock mindre hos författningarna sjelfva, än hos veder-
börandes sträfvande att ordna de mest skiljaktiga förhållan¬
den under någon viss allmän princip. Uti ett land, såsom
vårt, med särdeles vidsträckt yta och en, i förhållande der¬
till, ringa befolkning, blifver hvarje bemödande i denna rigt-
ning . också alltid vanskligt : men då, genom införande af kom-
munal-styrelse, tillfälle för hvarje ort yppas att, efter lokala
förhållanden, ordna sina inre ekonomiska, angelägenheter, bör,
enligt min öfvertygelse, ett sådant tillfälle icke lemnäs obegag-
nadt. Det är också naturligt, att hvarje kommun bäst kän¬
ner hvad den i ena eller andra afseendet behöfver, och följ¬
aktligen bäst är i tillfälle att förordna om behofvens afhjel-
pande. Hvarje kommun, i inskränktare mening, har emellertid
åtskilliga intressen, gemensamma med andra kommuner, hö¬
Den / G Januari.
51
rande till någon viss ort eller trakt, och deraf uppstår behof-
vet utaf en för samtliga dessa kommuner gemensam repre¬
sentation, hvilken, länsvis fördelad, enligt hvad Utskottet an¬
sett, skulle erhålla benämning: landsting. Utom den ome¬
delbara nytta, sorn kommunerna sjelfve torde komma att hemta
från dessa landsting, lära de äfven böra, för deltagande deri,
betraktas såsom plantskolor, der insigt vinnes angående fä¬
derneslandets allmänna angelägenheter, och äro följaktligen
jemväl af ganska mycken politisk vigt. Det vore, under så-
dane förhållanden, mycket att beklaga, i händelse, genom
afslag å Utskottets framställning, Bondeståndet skulle låta denna
vigtiga fråga, hvilken inom de andra Riksstånden ändock torde
finna vedersakare, till en obestämd framtid undanskjutas. Jag
hoppas emellertid, att hvad Utskottet hemställt må af Ståndet
bifallas.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Sedan jag anmälde
mig att erhålla ordet, hafva, utaf flere andra talare, så mångå
skäl för bifall till Betänkandet blifvit anförda, att jag anser
obehöfligt framlägga några ytterligare sådana, äfven i hän¬
delse detta vore möjligt. Jag inskränker mig derför endast
till att på det varmaste förorda bifall till Utskottets hemställan.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Då så väl jag,
som öfrige Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets leda¬
möter af Bondeståndet, vid frågans behandling hos Utskottet,
lifligt intresserade oss för densamma och med våra röster
bidrogo till den utgång, som, efter hvad Betänkandet utvisar,
slutligen erhölls, ansågo vi oss derigenom gå pluralitetens
inom detta Stånd önskningar till mötes; och jag, för mindel,
hade knappast väntat stt Utskottets hemställan härstädes skulle
röna minsta motstånd. Lekberg samt en och annan, som
med honom instämt, synas emellertid vara af motsatt åsigt,
något som förefaller mig temligen besynnerligt, ty den me¬
ning, de sålunda förfäkta, förutsätter att de resonnera ungefär
på följande sätt: »Vi önska ej att, i fråga om kommunala
angelägenheter, folkviljan gör sig gällande, utan må de admi¬
nistrativa embetsmyndigheterne styra och ställa härmed bäst
de behaga.» En dylik uppfattning af den vigtiga fråga, som
för våra öfverläggningar nu utgör föremål, kan åtminstone
jag, för min ringa del, icke godkännna, och tror att de kom¬
munala angelägenheterne omöjligen kunna förlora derpå, att,
vid fattande af beslut om desamma, det sunda bondförståndet
lemnäs tillfälle att göra sig gällande. Från exemplet af de
hvart 3:dje år återkommande Riksdagarne har Lekberg velat
hemta stöd för sin åsigt om olämpligheten att inrätta lands¬
ting, eller en länen omfattande representation; men mig vill
52
Den 16 Januari.
det synas klart, att om landsting komma till stånd, och full¬
mäktige vid desamma följaktligen beredas tillfälle att, rörande
hvarjehanda allmänna frågor, med hvarandra utbyta åsigt er,
så skall af ett sådant förhållande, bland annat, inträffa betyd¬
lig minskning i antalet af motioner vid Riksdagarne, hvilket
åter måste hafva den välgörande följd, att Riksdagarne sjelfve,
i anseende till tiden, väsentligt förkortas. Hvad beträffar de
dryga kostnader, som, enligt Lekbergs förmenande, skulle med
inrättande af landsting vara förenade, har påståendet i denna
del redan blifvit af Nils Larsson vederlagdt, hvarför jag, i
detta afseende, endast hänvisar till hans yttrande. För mina
tankar i detta vigtiga ämne har jag ansett mig skyldig att kort-
ligen redogöra och hoppas, att, för bifall till Utskottets fram¬
ställning, något hinder från Bondeståndets sida icke må möta.»
I delta anförande förmälde sig Johan Petter Andreasson
från Elfsborgs Län instämma.
Paul Fritz Mengel från Upsala Län: »På visst sätt nöd¬
gas jag beklaga, att någon diskussion i förevarande ämne upp¬
stått härstädes. Icke så, som skulle jag vara emot en sådan,
så snart den har till ändamål att, genom åsigternas utbytande,
bidraga till utredning af någon viss fråga, utan i den mening,
att jag önskat finna enhvar af Ståndets ledamöter så lifligt
öfvertygad om alla de fördelar, en väl ordnad kommunal¬
styrelse har att erbjuda, att ringaste tvifvel i detta afseende
icke yppats och att följaktligen icke heller någon menings¬
skiljaktighet derom blifvit uttalad. Då en talare med bestämd¬
het uppträdt emot Utskottets förslag och flere instämt med
honom, finner jag emellertid ganska naturligt alt de, som nit¬
älska för denna vigtiga frågas framgång, uppträda med veder¬
läggning af de skäl, som af denne talare blifvit åberopade
och då ordspråket säger, att »den, som tiger, han samtycker,»
men jag gerna vill tro, att pluraliteten icke biträder de af
Lekberg, i förevarande fråga, uttalade åsigter, följer deraf en
viss nödvändighet för dem, som äro af motsatt tanbe, att
gifva en sådan tillkänna. I detta afseende får jag förklara,
att jag helt och hållet instämmer i Ståndsbrodren Sahlströms
yttrande. I saknad af lag, hvarigenom kommunernas rättighet
att styra sig sjelfve och ordna sina egna angelägenheter vin¬
ner erkännande, kan någon verklig kommunal-anda icke fin¬
nas till, och likväl lemnar andra länders erfarenhet de ojäf-
aktigaste bevis på nyttan af denna allmänna andas framkal¬
lande till lif och verksamhet. I hufvudsaken behöfver jag ej
vidare orda, men det må tillåtas mig att till sist förklara, att, af
alla vid innevarande Riksdag afgifna Utskottsbetänkande^ jag
för ögonblicket icke kan erinra mig något enda, der den idé,
Den ■16 Januari.
53
Sorn bort utvecklas, blifvit så väl, som i förevarandn Betän¬
kande, framhållen; också är detta Betänkande, till innehåll
och form, affatta dt med en sällspord talang.»
Med Mengel förenade sig Pehr Erik Andersson från West¬
manlands Län.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Likasom Nils Svens¬
son har jag deltagit i de. beträffande förevarande fråga inom
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet hållna öfverlägg-
ningar, och vill nu endast tillkännagifva, att jag i allo instäm¬
mer i det of nyssbemälde talare afgifna yttrande.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Lika med Mengel
anser jag, att det varit önskligt, i händelse uti förevarande
fråga någon opposition inom Bondeståndet icke blifvit uttalad;
men då så skett, bör enhvar gifva sina tankar i ämnet öppet
tillkänna. Jag får således förklara, att jag i allo biträder Ut¬
skottets framställning. Hvar och en vet huru illa det i all¬
mänhet är, under nuvarande förhållanden, sörjdt för vården
om kommunernas angelägenheter. En förbättring häri är så¬
ledes högst nödig, och denna kan icke tillvägabringas utan
genom stiftande af en fullständig kommunal-lag. Förhandlin¬
garna vid de till inrättande i hvarje län föreslagna landsting,
torde kunna lemna både Regering och Rikets Ständer en på¬
litlig kännedom om folkets verkliga tänkesätt i många all¬
männa frågor, och en sådan kännedom är lika behöflig för
den lagstiftande, som för den lagskipande makten. Vi hafva
icke ringaste skäl att klandra det Betänkande, Utskottet afgif-
vit: också önskar jag all möjlig framgång åt deri sak, som för
samma Betänkande utgör föremål.»
Johan Gustaf Wassmuth från Stockholms, Anders Gud¬
mundsson från Hallands, Haniel Danielsson från Jönköpings
och Gustaf Johansson fråu Kronobergs Län instämde.
Johan Pehrsson frän Upsala Län: »Jag är särdeles till¬
fredsställd deröfver, att denna fråga blifvit bragt å bane, och
bifaller till alla delar Utskottets Betänkande.»
Johan Ledeberg: »Om jag kunde tro, att landstingen
erhölle befogenhet att stifta lagar, hvarje landsting för sitt
län, så skulle jag icke så mycket sätta mig emot Utskottets
förslag: men finnes här någon, sorn på allvar tror, att Konung
och Ständer skulle vilja lemna ifrån sig den lagstiftningsrätt,
som dem tillkommer? Åtminstone är jag i detta afseende
högst misstrogen. Man säger, att landstingen skola blifva
plantskolor för Riksdagsmän. Ja, sådant är nog möjligt, men
visst är, att sedan man väl fått landsting, skall antalet af mo¬
tioner vid Riksdagarne ökas i oerhörd grad emot förut. Med
kostnaderna skulle det, såsom man vidare påstår, icke vara
54
Den 10 Januari.
så farligt, men jag beder att, livad denna omständighet vid¬
kommer, få hänvisa till pag. 51 i Betänkandet, der det bland
annat heter, att de vid landsting tillstädesvarande ombuden
skulle förses nied dagtraktamenten. 1 sammanhang härmed
läser man vidare uti Betänkandet: »I Malmöhus län med 247
socknar och 6 städer, skulle landstinget komma att utgöras
af 253 ombud, utom vissa embets- och tjenstemän, hvilkas
sjelfskrifna närvaro i tinget torde finnas behöflig.» Jag frå¬
gar: hvarthän skall sådant leda omsider? eller tror man kan¬
ske att dylika tillrustningar aflöpa utan kostnader, och de gan¬
ska stora ändå? För min del ser jag ej hvad slags nyttigt
dessa landsting skola uträtta, hvilket icke lika bra kan ut¬
rättas af sockenstämmorna och sockennämnderna. Jag vid-
blifver den åsigt, att det rättaste och klokaste Bondestån¬
det kan göra, är att afslå ifrågavarande Betänkande.»
Paul Hedström: »Jag har förut instämt med Lekberg,
och gör det fortfarande, men vill, med anledning af åtskilligt,
sorn under diskussionen blifvit yttradt, för egen del tillägga
några ord. Sålunda framhålles, bland annat, den stora för¬
mån, som skulle beredas kommunerna, i följd af den rättig¬
het, landstingen skulle erhålla att besluta och utfärda vissa,
efter kommunernas lokalförhållanden lämpade ekonomiska för¬
fattningar, ämnade att gälla för någon viss ort, d. v. s. ett
helt län, ty vi böra noga ihågkomma att med landsting för¬
slås en länen, d. v. s. hvart och ett län för sig, omfattande
representation; men lika litet, som de vid Riksdagarne beslutade
ekonomiska författningar kunna medfördel tillämpas öfverallt i
Riket, lika litet lära, såsom jag föreställer mig, de författningar,
som å landsting utfärdas, ega full tillämplighet öfver hela lä¬
net, ty erbjuda olika trakter inom ett och samma härad —
och jag känner härader, som hafva ända till 18 mils utsträck¬
ning — redan väsendtliga skiljaktigheter och oförenliga in¬
tressen, måste sådan olikhet ändå oftare inträffa, med hänsigt
till särskilda delar af ett helt län. De stora fördelar, man vän¬
tar sig af landstingens lagstiftningsrätt, torde alltså få anses
högst tvifvelaktiga. Något, som man emellertid icke behöfver
betvifla, utan kan antaga såsom en alldeles gifven följd af den
föreslagna institutionen, är förhöjde skatter och afgifter, men
på sådana synes icke vara så stor brist, att man skulle i un¬
derdånig skrifvelse särskildt anhålla om tillökning i desamma.
Jag yrkar fortfarande på afslag.»
Matts Pehrsson: »Som ämnet synes numera temligen ut-
tömdt, och man gerna vill undvika att i en diskussion upp¬
repa hvad af någon annan redan blifvit yttradt, vill jag vid
detta tillfälle söka att fatta mig så kort som möjligt. Hufvud-
Den i 0 Januari.
55
skalet, som af förslagets motståndare blifvit åberopadt, hänför
sig till de förespegla de, stora kostnaderna; men det ar allde¬
les icke meningen att dessa skulle blifva af nämnvärd bety¬
denhet. Visserligen bör, såsom jag föreställer mig, hvarje
landsting hafva sin sekreterare eller protokollsförande, hvil¬
kas biträde måste betalas, men föröfrigt vet jag icke att man
behöfver aflöna några embetsman, såsom kassörer, bokhållare
m. fl., eller eljest göra kostbara tillställningar. Med kost¬
naderna kan det sålunda icke blifva farligt, och hvar och en,
som fördomsfritt ser sakerna, kan omöjligt förskräckas för kost¬
naderna. En annan fråga är om icke, jemte länsnämnder el¬
ler landsting, äfven häradsnämnder böra inrättas, för att utgöra
liksom en länk mellan länsnämnden och den mindre kommu¬
nen. Åtminstone synes denna fråga böra noga öfvervägas af
de kommitterade, som, enligt hvad Utskottet föreslagit, skulle
af Kongl. Maj;t tillsättas för utarbetande af förslag till allmän
kommunal-lag. Såsom jag förut gifvit tillkänna, bifaller jag
emellertid med nöje Utskottets framställning.v
Vice Talmannen Anders Andersson: vicke heller jag
har för afsigt att förlänga denna diskussion. Det må likväl
tillåtas mig erinra, att derest fråga vore om hufvudsaklig pröf¬
ning af något framlagdt förslag till komrnunal-författning, af-
fattadt enligt de af Utskottet uppgifna allmänna grunder, så
skulle visserligen åtskilligt kunna anmärkas emot en och an¬
nan af dessa grunder; men då frågan för närvarande inskrän¬
ker sig endast till underdånig skrifvelses aflåtande, med an¬
hållan att Kongl. Maj:t ville låta, genom sakkunnige personer,
ett sådant förslag utarbetas, och detta förslag sedermera bör
till granskning af Rikets Ständer öfverlemnas, finner jag ingen
betänklighet möta för bifall till hvad Utskottet hemställt.»
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Då jag redan in¬
stämt i Ola Månssons yttrande, vill jag nu endast erinra, att
det sätt, som Lekberg begagnat att, genom uppläsande af en utur
Betänkandet lösryckt strof, hemta stöd för de åsigter, han i
denna fråga söker försvara, icke gerna kan vara det rätta.
Sålunda säger visserligen Utskottet uti den åberopade punk¬
ten, med afseende på sättet, hvarpå hvarje läns socknar och
städer borde i landstinget representeras, att hvarje socken
och stad i allmänhet borde skicka ett ombud till landstinget,
och anför derefter exempelvis, att i Malmöhus län med 247
socknar och 6 städer, landstinget, enligt den sålunda antagna
regeln, skulle komma att utgöras af 253 ombud, utom vissa
embets- och tjenstemän, hvilkas sjelfskrifna närvaro vid tin¬
get torde finnas behöflig; men i fortsättningen af den åbero¬
pade punkten gör Utskottet ett väsendtligt undantag från den
56
Den 46 Januari.
uppställda regeln, hvilket undantag Lekberg icke aktat nödigt
att uppläsa. Jag skall göra det i hans ställe. Samina undan¬
tag lyder nemligen så här: »Men en så stor samling — af
253 ombud -—• är icke lämplig, och skulle föranleda till tids¬
utdrägt vid ärendenas behandling, samt dryga traktaments-
kostnader, hvarför inskränkning i representanternes antal
torde blifva oundgänglig.» Äfven om fullmäktige skickades
endast från hvardera af länets •— Malmöhus läns — 131 pa-
stnrater, blefve detta anta] öfverflödigt stort. Länenböra så¬
ledes i ett passande antal valdistrikt indelas.» Hade Lek¬
berg läst till slut, skulle han icke kunnat undgå att medgifva,
det Utskottet alldeles icke förordat ett öfverdrifvet antal per¬
soner att, såsom ombud, tillstädeskomma vid landsthingen.
Lekbergs förespeglingar om de dryga kostnader, som skulle
vara förenade med nödvändigheten att vidkännas traktaments-
kostnad för ett betydligare antal ombud vid landstingen, torde
således icke rätteligen kunna betraktas annorlunda än såsom
skrämskott.»
Pehr Sahlström: »Lekberg synes antaga, att Regeringen
icke skulle komma att fästa ringaste afseende å de behof och
önskningar, som, i händelse landsting inrättas, kunna blifva af
dem uttryckta. Jag tror tvertom och kan icke hos en upp¬
lyst Regering förutsätta den grad af oklokhet, att Regeringen
skulle vara liknöjd för folkets önskningar. Att kostnaderna
för landstingen skulle blifva betydliga, kan jag icke heller
inse. Jag talar ogerna om mig sjelf, men vill dock nämna,
att jag, under loppet af mera än 35 år, för den kommun jag
tillhör, varit ombud för densamma vid hvarjehanda tillfallen,
men att jag, för de uppdrag, hvilka jag sålunda haft förtroende
att ombesörja eller utföra, aldrig ifrågaställt och icke heller
uppburit en skillings arfvode; och jag är öfverfygad att ena¬
handa förhållande både inträffat och inträffar med mångfal¬
diga andra personer. Slutligen kan jag icke underlåta att ut¬
trycka den förmodan, att den opposition, med hvilken Lek¬
berg i förevarande särdeles för Bondeståndet maktpåliggande
fråga, uppträdt, icke torde blifva honom tillgodoräknad.»
I detta yttrande instämde Ola Månsson m. fl. af Ståndets
ledamöter.
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län: »Jag vill
endast tillkännagifva, att jag i allo bifaller Utskottets Betän¬
kande.»
Härmed ansågs diskussionen slutad; hvarefter, enligt der¬
om af Talmannen framställd proposition, Betänkandet bifölls.
Emot denna utgång reserverade sig Paul Hedström.
Den / 6 Januari.
57
§ 6.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 205, i anledning af Kam¬
marskrifvaren i Riksgäldskontoret H. af Trolles ansökning om
pension vid afskedstagande!, hvilket Utlåtande sedan gårdagen
Ii vilat å Ståndets bord, blef, uppå flere ledamöters anhållan,
för andra gången bordiagdt.
§ 7.
Härefter föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande N:o 206, i
anledning af väckt fråga om åtgärders vidtagande för att un¬
der vissa vilkor bereda åboerne å de s. k. kyrk olie mina nen i
Halland dispositions- och besittningsrätt till samina hemman,
och yttrade dervid
David Andersson från Hallands Län: »Emot Utskottets
Utlåtande, deruti hemställes, att den af min kluska m ra t, An¬
ders Gudmundsson, i förevarande fråga väckta motion, icke
måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, hafva, utaf
flere Utskotts-ledamöter reservationer blifvit anmälda. Dessa
reservanter hafva förenat sig om det förslag till Utlåtande,
hvilket Utskottets Inkomst-afdelning afgifvit. Jag yrkar att,
med afslag å Utskottets hemställan, Ståndet måtte bifalla Af-
delningens förslag, och anhåller tillika att samma förslag nu
må blifva uppläst.»
Med David Andersson instämde Anders Nilsson från
Hallands och Pehr Andersson från Gefleborgs Län.
Sedan, på sätt David Andersson äskat, det åberopade
förslaget blifvit uppläst, yttrade
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Det utgör en
alltför bedröflig sanning, att under 7 eller 8 förutgångne Riks¬
dagar, då frågan om de Halländska kyrkohemmanen föreva¬
rit, de fattige hemmans-åboernes rätt alltjemt blifvit under¬
tryckt. Till en början har striden blifvit förd om egande-
rätten, som man till förmån för Kronan velat frånvinna kyr¬
kan och presterskapet, i ändamål att hemmanens innehafvare
och deras efterkommande måtte beredas drägligare vilkor fiir
åborätten, än som de nu äro underkastade, eller med andra
ord att desse åboer måtte tillförsäkras lika rätt. sorn åboer å
kronohemman, enligt författniugarne, åtnjuta. Nu är emeller¬
tid icke fråga att frånvinna kyrkorna och presterskapet ägande¬
rätt till hemmanen, åtminstone har Utskottets Inkomst-afdel¬
ning icke tillstyrkt något sådant, utan dess förslag, hvilket jag
tycker är af särdeles menlös beskaffenhet, går endast ut på
en underdånig skrifvelses aflåtande, med anhållan att Kongl.
Majit, efter vederbörandes hörande, ville till Rikets näst sam¬
58
Den IG Januari.
manträdande Ständer aflåta proposition, i ändamål att bereda
åboerne å kyrkohemmanet!, samt deras enkor och barn en
mera tryggad besittningsrätt till ifrågavarande hemman. Må
vi ihågkomma: att här är fråga om nära 1000 familjers tim¬
liga väl eller ve; och i sanning, det synes ganska hardt, att
desse åboer skola vara så litet betryggade vid den jord, de
besitta, att, vid inträffande åboledigheter, hemmanen utbjudas
på arrende-auktion till den högstbjudande, hvarigenom åboens
barn nödgas att med främmande spekulanter täfla om den
jord, deras fäder af ålder innehaft. Jag hoppas att Ståndet
behjertar sådant, och bifaller Afdelningen» förslag, hvilket i
Utskottets plenum, efter anställd votering, föll blott på en
enda röst.o
Olof Olsson i Ohlebyn, Wermlands Län, förmälde sig
vara af samma tanke.
Ola Månsson från Skåne: »Lika såväl som jag inom
Utskottet sökt, efter bästa förmåga, understödja Inkomst-afdel-
ningens förslag, likaså understödjer jag detsamma äfven nu,
och hoppas att Ståndet, med afslag å Utskottets Utlåtande,
bifaller det förslag dertill, hvilket Iukomst-afdelningen af-
gifvit.»
Med Ola Månsson instämde Pehr Sahlström och Johan
Gustaf Wassmuth från Stockholms, Anders Pehrsson från Ne¬
rikes, Liss Lars Olsson, Bälter Sven Ersson och Lars Gezelius
från Kopparbergs, Nils Andersson från Wermlands, Pehr Nils¬
son i Ahlestad, Malmöhus Län m. fl.
Diskussionen förklarades slutad.
Talmannens proposition å bifall till Utlåtandet besvarades
med nej; hvarefter, uppå förnyad proposition, Ståndet, för dess
del, med afslag å samma Utlåtande, beslöt att Rikets Ständer
skulle i förevarande ämne aflåta underdånig skrifvelse, af inne¬
håll, som upptages i det af Utskottets Inkomst-afdelning af-
gifna, samt af Herrar A. W. Björck m. fl. reservanter åbero¬
pade förslag till Utlåtande.
§ 8.
Vid förnyad föredragning biföllos Stats-Utskottets Utlå¬
tanden:
N:o 207, i anledning af väckt motion om ersättning till
Westerås stad för minskning i vågpenningar; och
N:o 215, angående förhöjd aflöning för Rikets Ständers
Justitie-ombudsman, samt den vid hans kansli anställda per¬
sonal; hvaremot
Samma Utskotts Memorial:
Den 16 Januari.
59
N:o 208, i anledning af erhållen äterremiss å Utlåtandet
N:o 140, angående dagsverksskyldighet till kungsgårdar och
andra kronolägenheter, lades till handiingarne.
§ 9.
Föredrogs och antogs att hvila till grundlagsenlig behand¬
ling nästa Riksdag det af Konstitutions-Utskottet i dess Memorial
N:o 62 afgifna förslag till ändring af de i Tryckfrihets-förord-
ningen, genom hänvisning till 8 kap. Missgernings-balken, fast¬
ställda s t raff b e s tä m m e 1 ser.
§ 10.
Remitterades till sammansatta Bevittnings- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottet Paul Fritz Mengels
från Upsala Län i gårdagens plenum väckta motion om utlå¬
tande af underdånig skrifvelse, ined anhållan att, vid tullbe-
handling af utländskt bränvin, vissa föreskrifter måtte till iakt¬
tagande meddelas.
§ Il-
Till bordläggning Usta gången anmäldes:
Banko- Utskottets Utlåtanden:
N:o 70, i fråga om sättet för användande af de medel,
som, enligt Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut, skola,
till allmänna rörelsens underlättande, å utrikes ort upplanas:
och
N:o 71, i anledning af väckt motion om återinförande i
Ranken af den Fahlu Bergslag förut medifna belaningsrätt a
råkoppar.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. -| till 1 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVester.
60
Den i 8 Januari.
Den 18 Januari.
Plenum kl. G e. m.
§ 1.
Justerades och godkändes § 4 i protokollet fördenl6:de
innevarande månad.
§ 2-
Efter derom gjorda framställningar beviljades ledighet
från riksdagsgöromälen ät Olaus Eriksson och Johannes Nils¬
son från Götheborgs och Bohus Län, under 3 veckors tid. räk¬
nadt från den 8 nästkommande Februari, samt åt Maits Pehrs¬
son frän Stockholms Län, under 5 dagar, från den 21 den¬
nes; hvarjemte Bäckström fran Norrbottens Län erhöll för¬
längning pä 3 veckor uti förut erhållen tjenstledighet, äfven¬
som Ståndet biföll Tobias Linds från Götheborgs och Bohus
Län framställda begäran, att den honom meddelade tjenstledig¬
het, som ännu ej begagnats, måtte få räknas från den 8 in¬
stundande Februari; hvaremot Nils Anderssons från Wermlands
Län begäran om 3 veckors tjenstledighet, räknad från den 3
instundande Februari, blef på bordet iivilande.
§ 3.
Föredrogs och bifölls Hats-Utskottets Utlåtande N:o 205,
i anledning af Kammarskrifvaren i Riksgälds-kontoret, H. af
Trolles ansökning om pension vid afskedstagandet.
§ 4-
På flere ledamöters derom framställda begäran bordlädes
2:dra gången lianko-Utskottets Utlåtanden:
N:o 70, i fråga om sättet för användande af de medel,
sorn, enligt Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut, skola,
till allmänna rörelsens underlättande, å utrikes ort upplånas;
samt
N:o 71, i anledning af väckt motion om återinförande i
Banken af den Fahlu Bergslag förut medgifna belåningsrätt å
råkoppar.
§ 5.
Lades till handlingarna ankomna protokolls-utdrag från:
Den SO Januari.
61
Högloft. Ridd erska pet oell Adeln N:ris 569—571;
Högv. Presteståndet N.-ris 466—469: samt
Vällofl. Borgareståndet N:ris 518—527.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. i till 7 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Cail IVester.
Den 20 Januari.
Plenum kl. lO f. in.
§ 1.
Protokollen för den 15 December förlidet år, samt den
18 i denna månad justerades och godkändes.
§ 2.
Johan Pehrsson från Upsala Län inlemnade nedanintagna,
nu upplästa, skriftliga anförande:
»Vördsamt Memorial.
Sedan de 3 andra Riksstånden, med förkastande af hvad
Stats-Utskottet yttrat och tillstyrkt, i fråga om ökadt anslag
för utsträckning af beväringsmanskapets vapenöfning, beslutat,
att utan hinder af hvad i afseende å beväringens uppbådande
till tjenstgöring är stadgadt i Kongl. Kungörelsen den 27 Ok¬
tober 1812. § 11. angående allmänna beväringsmanskapets in¬
rättande, Rikets Ständer för utsträckning af beväringsmanska¬
pets exercis till 30 dagar må förhöja de i nuvarande Riksstat
uppförda förslags-anslag, dock med förbehåll, att exercistiden
fördelas på 2 är, i lika terminer, samt att de 2 beväringsklas-
ser, som årligen sammandragas, icke samtidigt exerceras m. m.,
är det en pligt för Bondeståndet, såsom allmogens ombud att,
genom en underdånig framställning till Kongl. Maj:t, söka af¬
böja följderna af detta beslut, hvilka måste för näringarne i
allmänhet, men jordbruket isynnerhet, blifva högst skadliga.
Jag vågar alltså föreslå:
62
Den 20 Januari.
att Bondeståndet, å allmogens vägnar, måtte hos
Kongl. Majrt- i underdånighet framställa de skäl,
hvarpå Bondeståndet vågar anhålla, det ingen än¬
dring måtte ske i nuvarande sättet för allmänna
beväringsmanskapets vapenöfningar, samt att Kongl.
Maj:t nådigst täcktes taga i betraktande, att, uti
fråga om beväringspligtens fullgörande, de 3 Stån¬
dens beslut icke billigtvis bör kunna göras gällande
för allmogen, då bördan deraf i ett så öfvervägande
förhållande drabbar densamma.
Då denna min hemställan torde blifva till Ståndets en-
skildta Utskott hänvisad, för att, med förslag till underdånig
skrifvelse i ämnet inkomma, anser jag mig böra påkalla upp¬
märksamhet för följande erinringar, nemligen:
att Bondeståndet redan vid 1845 års Riksdag beslutat en
särskild skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående beväringsman¬
skapets vapenöfningar, af hvilken Utskottet torde kunna hemta
skäl äfven för den nu ifrågasatta underdåniga framställnin¬
gen;
att Stats-Utskottet, i sitt vid denna Riksdag afgifna Utlå¬
tande N:o 71, angående reglering af utgifterna under Rikssta-
tens 4:de Hufvudtitel (se punkten 33), anfört grundade skäl
för sitt afstyrkande till utsträckning af vapenöfningen, hvilka
torde böra åberopas; samt
att Kongl. Kungörelsen den 27 Oktober 1812, hvilken de
3 andra Riksstånden nu förklara icke utgöra vhinder» för
deras beslut att förändra hvad som då blef öfverenskommet,
angående allmänna beväringsmanskapets inrättande, likväl är
grundad på alla 4 Riksståndens sammanstämmande beslut,
hvilket då ansågs dertill behöfligt, och hvarom Enskildta Ut¬
skottet torde finna anledning att söka upplysning i Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse vid 1812 års Riksdag, samt i
Riksdags-beslutet.
Jag anser utredandet af detta förhållande vara af stor
vigt, för att i framtiden förekomma försök att på allmogen
kasta svåra personliga skyldigheter, hvilka icke stå i något
förhållande med öfriga medborgareklassers. Enhvar måste
finna huru tungt en 2-årig bevärings-exercis skall drabba hela
den tjenande klassen, som alltid röner svårighet att få tjenst,
under tiden för vapenöfningsåret, och huru den skall betydligt
föröka utgifter och tidsförlust för de beväringsskyldige i lands¬
bygderna.
I öfrigt är vid flera föregående Riksdagar så mycket an-
fördt till detta Stånds protokoll, angående ifrågavarande an¬
gelägenhet, att deraf tillräckligt visas olämpligheten af ali ut¬
Deri 20 Januari.
63
sträckning, ja, af all nuvarande vapenöfning för bevärings¬
manskapet under fredstid, då vår militär-organisation hvarken
bör eller kan blifva beräknad för anfallskrig-, och förförsvaret
vida större styrka vinnes, då man vid motseendet af ett an¬
fall uppbådar, samt med nit och drift till verkligt vapenbruk
öfvar allmänna beväringsmanskapet gemensamt med arméen.
Jag anhåller att detta mitt Memorial må till Enskildta
Utskottet remitteras.»
Häruti instämde Pehr Mattsson från Wester-Norrlands,
och Erik Mallmin från Westmanlands Län.
Sedan Wassmuth och Gustaf Larsson från Stockholms,
Lars Magnus Knutsson frén Östergöthlands, samt de fleste af
Ståndets ledamöter anmält sig vilja med Johan Pehrsson in¬
stämma, begärdes ordet af följande ledamöter, de der ytt¬
rade:
Medin från Kronobergs Län: v Jemte det jag instämmer
uti hvad Johan Pehrssons ifrågavarande motion innehåller,
önskar jag det tillägg till densamma, att, i den händelse Kongl.
Maj:t icke skulle finna för godt att lemna sitt nådiga bifall till
Johan Pehrsson begäran, det alternativet måtte uti den un¬
derdåniga skrifvelse!) framställas, att beväringsmanskapets va¬
penöfning måtte få ske på ett, icke under 2:ne, år, ty der¬
igenom skulle, med fästadt afseende derpå, att för många yng-
lingar in- och utryckningsdagarna kunna gå ända till 4 å 5,
betydliga kostnader besparas, icke allenast för den enskilde,
utan afven för Staten.v
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Jäg instämmer så
mycket hellre uti Johan Pehrssons förslag, som man icke ve¬
lat ]jTssna till den förut gjorda framställningen om indragning
af vår stående armée. En förändring uti eller utvidgning af
beväringsmanskapets vapenöfningar är dessutom stridande emot
de under Konung Carl XI:s tid upprättade knekte-kontrakten,
hvilka innehålla, att någon utsträckning eller utvidgning af
utskrifningen icke skulle få ega runi, och, efter min åsigt, lä¬
rer väl ej det nya beslutet kunna betraktas annorledes, än
såsom en utskrifning.»
Måns Pehrsson från Malmöhus, samtlige representanterne
från Blekinge, Nils Andersson, Olof Olofsson i Ohlebyn och
Olof Olofsson i Olsäterstorp från Wermlands, Sköldberg från
Nerikes och Petter Carl Andersson från Östergöthlands Län
m. fl. instämde.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Med anledning af
Medins yttrande, vill jag upplysa, att hvad han nu föreslagit
är i enlighet med Kongl. Maj:ts i ämnet afgifna Nådiga Pro¬
position, ehuru de öfriga 3 Stånden förändrat Kongl. Maj:ts
64
Den SO Januari.
förslag så, att all anledning förefinnes, att Ståndet ingår till
Kongl. Majit med en sådan underdånig skrifvelse, sorn Johan
Pehrsson uti sin motion och Medin nu muntligen föreslagit.»
öfverläggningen var fulländad, oell Johan Pehrsson» ifrå¬
gavarande motion blef till Ståndets enskildta Besvärs-Utskott
remitterad.
§ 3.
Föredrogos punktvis Banko-Utskottets, sedan den 16:de
i denna månad på Ståndets bord hvilande, Utlåtaude X:o 70,
i fråga om sättet för användande af de medel, som, enligt
Kongl. Majits och Rikets Ständers beslut, skola, till allmänna
rörelsens underlättande, å utrikes ort upplånas, hvarvid:
lista punkten godkändes.
2:dra punkten föranledde diskussion, då nedannämnde le¬
damöter, sorn på begäran fingo ordet, yttrade:
Nils Hansson från Christianstads Län: »Denna punkt
anser jag böra till Utskottet återremitteras på den grund, att
Utskottet bestämt, att den särskilda provision, sorn vid den
utländska fondens tillgäng kommer att d lånen afdragas, ieke
får med mera, än 2 procent öfverstiga den ränta, som för
samma fond i utlandet betalas. För min del anser jag, att
saken bör ställas på det sätt, att hvarken Staten eller enskilde
förlorar genom lårieaffären, och derföre torde det vara rättast,
att Fullmuktige i Banken må ega bestämma provisionen så,
att alla Statens utgifter i och för lånets upptagande och med¬
lens hitsändande blifva till fullo betäckta.»
Nils Olsson från Malmöhus Län skriftligen sålunda:
»Det är icke utan bekymmer, som jag och, såsom jag
tror, mången med mig, betraktar det sätt, hvarpå Sverige ef¬
terhand inledes på statslåne-barian. Man har hrutit isen i detta
fall, för att kunna skaffa vårt land jernvägar, ett ändamål,
sorn hvar och en måste erkänna såsom nyttigt och produktivt.
Omständigheterna hafva sedermera tvungit Rikets Ständer att
vidare fortgå på den hanan, och att upptaga ett lån för att
Söka underlätta den betryckta penningstallningen. Det synes
mig fara värdf, att man efterhand och så småningom vänjer
sig vid denna utväg, och finner den sä heqväm, att man kan¬
ske snart nog en gång vill tillgripa den, för att kunna be¬
tacka en möjligen uppstående statsbrist, eller för hvarjehanda
inproduktiva ändamål. Jag vet val, att man då inom detta
Stånd skulle möta ett, snart sagdt, enhälligt nej: men man
kan icke veta huru vinden möjligen blåsa på andra håll. Min
mening är naturligtvis icke att bestrida, att det lån, hvarom
nu är fråga, är af nödtvång påkalladt; jag har endast velat
Den 20 Januari.
65
erinra derom, att den väg, vi nu en gång beträdt, har sina
stora faror, och att man för hvarje steg, som man vidare fort¬
går på densamma, bör iakttaga den största försigtighet. Att
åtgärder nu äro af nöden påkallade, för att söka förekomma
eller sätta en gräns för det trångmål, som redan inträdt, och
som snart hotar att ansätta alla samhällsklasser, och icke minst
jordbrukarne, det torde numera af få förnekas. Emellertid
bör man, i afseende på sättet för genomförandet af de beslu¬
tade åtgärderna, noga tillse, att de verkligen komma närin-
garne och derigenom hela landets befolkning tillgodo, och att
de anskaffade medlen icke monopoliseras åt börsmännen och
utlemnas på några få händer, antingen till att ockra med el¬
ler för att under några månader ytterligare söka gifva ett
skenlif åt ett eller annat handelshus, som i sjelfva verket är
ohjelpligt. Den andra punkten af de i detta Betänkande upp¬
ställda vilkor, har i detta hänseende synts mig något be¬
tänklig, då der nemligen föreslås, att Banken skall utlåna de
ifrågavarande medlen mot en ränta, som blir 2 procent högre,
än den, hvartill Banken upplånat desamma. Då det under
nuvarande förhållanden synes föga troligt, att lånet i utlandet
erhälles under 6 procent, utom en eller annan procents-provi¬
sion, så skulle sålunda Banken, under det alla andra äro för¬
bjudna att taga mer än 6 procents ränta, taga sina 8 å 9
procent. De stora penningemäklarne, som hafva tusen utvä¬
gar att kringgå lagstadgandena om den bundna räntan, skulle
kasta sig öfver dessa penningemedel, och de skulle sålunda
föga lända landets näringar till direkt gagn och fromma. Jag
anser det derföre nödvändigt, att, på samma gång detta vilkor
antages, äfven räntan slappes fri för förbindelser på kortare
tid. Att det beslut, som redan vid denna Riksdag blifvit fat-
tadt, rörande räntans frigifvande i allmänhet, icke kan lägga
något hinder i vägen härför, det inser man lätt, och det be¬
visas ytterligare deraf, att uti det Statsråds-protokoll, som be¬
ledsagade den Kongl. Propositionen om det nu ifrågavarande
lånet, omnämnes, att Statsrådet Grefve Mörner väckt inom
konseljen ett förslag, rörande räntans frigifvande för förbindel¬
ser på kortare tid, och att H. K. H. Kronprinsen befallt, att
ett särskildt lagförslag härom ofördröjligen skulle inom Justitie¬
departementet utarbetas, hvilket förslag dock ännu icke låtit
höra af sig. Det är med anledning häraf, som jag, då en
återremiss i vissa delar af detta Betänkande torde komma att
beslutas, har velat fästa Ståndets och Banko-Utskottets upp¬
märksamhet på denna särdeles vigtiga omständighet.»
Mallmin från Westmanlands Län: »Emot den af Nils
Bonde-Stis Prot• vid Lagt. Riksd. 1886—1858. IX. 5
66
Den £0 Januari.
Hansson uttalade åsigt, att icke någon maximi-proeent bör
bestämmas, föranlåtes jag protestera, ty om en sådan bestäm¬
melse icke eger rum, skulle Banko-fullmäktige blottställas för
det största ansvar. Då dessa medel en gång skola återbeta¬
las, kunna kursförhållandena vara helt annorlunda, än nu, till
följd hvaraf jag anhåller, att något maximum måtte bestäm¬
mas.»
Joseph Holm från Stockholms Län instämde.
Mengel från Upsala Län: »Det tagnar mig, att Bondestån¬
dets Fullmäktige i Banken hysa sådan åsigt, sorn Mallmin och
Holm nu uttalat, ty äfven jag håller före, att någon maximi-
proeent bör bestämmas, emedan i annat fall Banko-fullmäk¬
tige, hvilkas befattning redan tillförene är mycket betungande
och ansvarsfull, skulle komma uti en ytterligare försvårad
ställning. Då jorden och dess produkter för närvarande äro
i så lågt pris, torde det blifva svårt, om icke omöjligt, för
jordbrukaren att sig tili godo använda något af dessa medel,
hvilka komma att löpa med 8 procents ränta. Jag yrkar
alltså, att denna punkt måtte oförändrad antagas, ty jag an¬
ser, att åt Banko-fullmä ktige bör lemnäs så mycken makt, att
de må kunna foga sig efter omständigheterna.»
Med Mengel förenade sig Sahlström och Wassmuth frun
Stockholms, Sköldberg, Anders Larsson och Erik Olsson frän
Nerikes, Pehr Erik Andersson från Westmanlands, och Bengt
Nilsson från Kopparbergs Län.
Nils Hansson: »Hvad Mallmin yttrat derom, att Rikets
Ständers Fullmäktige i Banken skulle löpa någon risk, derest
mitt förslag antoges, torde vara ett misstag, ty jag harju en¬
dast påstått, att de med lånets upptagande förenade kostnader
böra intagas och beräknas i provisionen, enär de på sådant
sätt lättast kunna repartiseras. Oaktadt jag icke kan finna,
att någon fördel tillskyndas Banko-fullmäktige derigenom, att
en viss maximi-proeent bestämmes, vill jag, enär jag hör flere
af Ståndets ledamöter vara af annan mening, icke så strängt
hålla på min sats. En talare har yttrat den förmodan, att
ifrågavarande lånemedel icke kunna komma jordbruket till
godo, emedan de draga för hög ränta; men jag tror, att nö¬
den har ingen lag, och att mången jordbrukare, i stället för
att ruineras, beqvämar sig till att gifva den ränta, som for¬
dras, äfven om den skulle bestämmas till 8 procent. Om mitt
förslag varder antaget, så få Fullmäktige i Banken friare hän¬
der, än dem lemnäs i Utskottets förslag, sorn bestämmer ett
maximum, utöfver hvilket de icke få gå. Det lärer väl i alla
fall icke kunna bestridas rättvisan af den satsen, att den, som
lånar af ifrågavarande medel, bör betala provision, och om
Den SO Januari.
67
utlåning icke kan ske, finnes en annan § i detta Betänkande,
sorn stadgar huru då förhållas bör.
Vice Talmannen Anders Andersson: »I denna punkt är
icke fråga om annat än bestämmande, att den särskilda pro¬
visionen icke får med mer än 2 procent öfverstiga den ränta,
som för lånemedlen i utlandet betalas: men ser man på de
följande punkterna, skall man finna Banko-fullmäktiges pligt
och skyldighet vara att tillse det lånemedlen komma alla verk
oell inrättningar samt jordbruket till godo, äfvensom att de
blifva spridda inom hela landet. Vid sådant förhållande anser
jag det vara för jordbrukaren omöjligt att begagna något af
ifrågavarande medel, såvida icke en maximi-procent bestäm¬
mes; och då min öfvertygelse dessutom är, att icke någon
annan jordbrukare, än -den, sorn är i högsta nöd, anlitar denna
lånefond, yrkar jag att Ståndet måtte godkänna denna punkt»
Ola Månsson: »Af Utskottets förevarande Betänkande fin¬
ner man, att högst 2 procent utöfver hvad' lånet kostar Staten
får beräknas å de försträckiiingar, som från Banken utlemnas.
Dessa 2 procent anser jag vara fullt tillräckliga för bestridande
af Statens i och tor lånets upptagande gjorda kostnader, om
man vill afräkna eller borttaga de förluster, som Staten möj¬
ligen kan fä vidkännas genom osäkra läntagare. När förhål¬
landet är sådant, förstår jag icke hvarför man ej skulle bifalla
denna puukt, ty något maximum bör väl finnas bestämdt, ut¬
öfver hvilket fullmäktige i Banken icke ega att gå.»
Flere af Ståndets ledamöter hördes häri instämma.
Nils Hansson: »Jag tror, lika med Ola Månsson, att de
af Utskottet föreslagna 2 procent uro fullt tillräckliga för kost¬
nadernas bestridande; men jag anser, att den ovilkorliga före¬
skriften om dessa 2 procent bör borttagas, emedan i annat fall
fullmäktige i Banken äro oförhindrade att beräkna så hög pro¬
cent, äfven om medlen icke kosta Staten iner än 1 procent.»
Sedan Talmannen fästat Nils Hanssons uppmärksamhet
derpå, alt provisionen understundom neli allt efter omständig¬
heterna kunde beräknas endast tiil procent, yttrade:
Nils Hansson: »Jag inser val rigtigneten af hvad Tal¬
mannen nu erinrat, men sådant lärer icke förhindra Banko¬
fullmäktige att beräkna provisionen till 2 procent.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Jag instämmer med
föregående talare, sorn önskat godkännande af detta Utlåtan¬
de, åtminstone intilldess något bättre förslag framlägges. Då
Nils Hansson motsatt sig antagandet af det nu förevarande,
torde han möjligen vara beredd att framkomma med något
mera antagligt.»
Denna åsigt delades af Hedström från Wester-Norrlands,
68
Den SO Januari.
Lindby från Gottlands, Gezelius, Liss Lars Olsson och Bälter
Sven Ersson från Kopparbergs, Cederskog från Östergöthlands,
Anders Magnus Andersson från Kalmar och Erik Oisson från
Södermanlands Län tn. fl.
Ola Månssbn: »I detta fall måste jng taga Nils Hansson
i försvar, ty han har redan framställt ett förslag; men som det,
enligt min åsigt, är sämre, än Utskottets nu ifrågavarande,
vill jag antaga det sistnämnda.»
Anders Pehrsson: »Jag hörde väl Nils Hanssons förslag,
men jag ansåg det icke antagligt, utan ville hafva något bättre.
Iför min del anser jag rigtigt, att ett maximum stadgas, der¬
utöfver fullmäktige i Banken icke ega att ga, och om detta
maximum höjdes öfver 2 procent, tror jag, att icke många
skulle komma att anlita den ifrågavarande lånefonden.»
öfverläggningen var fulländad, och ifrågavarande punkt
blef, uppå derom af Talmannen framställd proposition, af Stån¬
det godkänd.
3:dje punkten bifölls.
4:de punkten.
Med anledning af Utskottets förslag i denna punkt yttrade.
Nils Hansson från Christianstads Län: »Äfven denna
punkt, hvars första mom. väl är mycket vackert, men som i
sednare mom. innehåller hvad jag icke kan gilla, bör återre¬
mitteras. Jag har uti min Utlåtandet bifogade reservation fö¬
reslagit, att Rikets Ständer måtte besluta den ifrågavarande
lånefondens fördelning i 3 lika stora lotter, eller 4 millioner i
hvarje, att utlånas: den ena delen åt handeln, den andra åt
näringarna i mera inskränkt mening, d. v. s. bergsbruk, fabri¬
ker, sågverk, skeppsbyggerier etc., och den tredje ät idkare
af jordbruket. Detta mitt förslag anser jag ännu i denna stund
vara rigtigt och antagligt, ty om Utskottets förslag i denna
punkt vinner Rikets Ständers bifall, blifver följden deraf ingen
annan, än att de stora handelshusen och privatbankerna slå
under sig alla medlen, till följd hvaraf de icke komma landet
till godo på det sätt och för de ändamål, som med lånets upp¬
tagande voro afsedda. Jng yrkar återremiss.»
Mengel: »Af hvad Nils Hansson i sin reservation anför,
har jag kommit till ett alldeles motsatt resultat, ty, utom det
att jag anser den af honom föreslagna fördelningen af medlen
nästan overkställbar, finner jag knappt någon möjlighet för
Ståndet, att, sedan det godkänt 2:dra punkten, göra någon än¬
dring i denna. Att, då en tunna råg kostar 11 å 12 R:dr,
jordbrukaren icke gerna kan upplåna penningar emot 8 å 9
procents ränta, är väl klart och vid sådant förhållande torde
ock det ifrågavarande länet komma ganska få jordbrukare till
Den 20 Januari.
69
godo på annat sätt, än genom den indirekta nytta, sorn jord¬
bruket erhåller af dem, hvilka upplåna medlen. Det är såle¬
des icke lämpligt att bestämma någon viss summa för hvarje
näringsgren, utan de, sorn i allmänhet drifva större rörelse,
såsom bruksegare m. fl., böra få af lånefonden de försträck¬
ningar, som de behöfva. På dessa skäl och på det att Banko-
fullmäktiges befattning icke måtte blifva ännu mera betungande
och ansvarsfull, yrkar jag, att Ståndet måtte godkänna denna
punkt.»
Jons Pehrsson från Blekinge: »För min del hade jag
helst önskat, alt intet lån blifvit upptaget, och jag skulle, om
sådant föranledde till någon åtgärd, äfven nu vilja protestera
deremot, helst jag ser, att de upplånta medlen icke kunna
komma jordbruket till någon nytta. Hvar och en af oss lärer
väl kunna inse, att om vid lånetidens utgång, eller år 18G0,
landet'val der hemsökt af rnissvext eller inveckladt i krig, stora
svårigheter för lånets återbetalande möta; men vi lära nu icke
hafva annan råd, än att godkänna denna punkt oförändrad.»
Liss Lars Olsson och Gezelius från Kopparbergs, Erik
Olsson, Sköldberg och Anders Larsson från Nerikes, Anders
Andersson oell Anders Magnus Andersson från Kalmar, Måns
Pehrsson från Malmöhus, Sven Haraldsson från Blekinge, Lun¬
dahl från Skaraborgs, Erik Olsson från Södermanlands samt
Johannes Niisson från Götheborgs och Bohus Län delade sam¬
ma åsigt, som Jöns Pehrsson nu uttalat.
Nils Svensson från Skåne: »Jag har icke ämnat att nu
yttra mig i denna fråga eller om sättet för utlåningen, emedan
jag förut gifvit min åsigt tillkänna, den nemligen, att detta lån
Olifver en olycka för vårt lind och att vi böra bedja Gud be¬
vara oss från detsamma. Tydligt och klart lärer väl hvar och
en af oss kunna inse, att ifrågavarande lånemedel icke kunna
komma jordbrukaren till godo, utan de komma att öfverlemnas
åt privatbankerna, hvarigenom man Hjelper en kräfta, som un¬
der långa tider tärt landet, och på sådant sätt botar ett ondt
med hälften värre. Om denna punkt varder återremitterad,
så vill jag, att Ståndet, med afseende derpå, att privatbankerna
synas vara omöjliga att utrota annorledes, än genom en kris,
måtte besluta, att orden pemmige-förvaltande verk och, inrätt-
ningar varda uteslutna. Lika litet, som jag talat för uppta¬
gande af detta lån, lika litet vill jag deltaga uti bestämman¬
det af lånemedlens fördelning; men jag har ändock velat ut¬
tala den åsigt, som jag hyser, att jag, utom det jag beder
Gud, det han bevarar mig och andra ifrån att behöfva låna
penningar, anser det vara alldeles orimligt att upptaga detta
70
Deri SO Januari.
lån, om jordbruket icke, åtminstone tiil någon del, derigenom
varder underhjelpt.”
Häruti instiimde representanterne från Norrbottens och
Westerbottens, Pehr Mattsson från Wester-Norrlands, Lindby
från Gottlands, Pehr Andersson från Gefleborgs, Erik Matts¬
son från Jemtlands och Gustaf Johansson från Kronobergs
Län m. fl.
Erik Ersson från Gefleborgs Län : »Likasom jag tillförene
delat Nils Svenssons åsigt, likaså instämmer jag uti hvad han
nu anfört, ty jag anser Rikets Ständer icke böra med lån bi¬
springa privatbankerna, hvilka, sedan de hittills skrutit öfver
den nytta, sorn de gjort landet, nu böra visa, att de utan Sta¬
tens mellankomst kunna hjelpa andra och stå sig sjelfva. Jag
önskar således återremiss, sä att denna punkt måtte ändras på
det sätt, att hvarken privatbanker eller hypntheks-föreningar
få något af dessa medel; men om återremiss icke sker, bör
Ståndet åtminstone stadga det vilkoret, att den del af medlen,
som lemnäs till privatbankerna, varder inom landet utlånad
och icke använd till betäckande af dessa bankers skuld i ut¬
landet.v
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: ”Alven jag
har varit af den äsigten, att det varit för landet nyttigast om
detta lån icke blifvit upptaget, utan affärerna fått reglera sig
sjelfva; men då lånets upptagande redan är beslutadf, är det
icke värdt att vidare tala derom. Såsom motiv för sin till
Rikets Ständer i denna fråga afgifna nådiga proposition, har
Kongl. Majit anfört, att lånet vore behöfligt för näringarnas
underhjelpande och för att det ej skulle blifva stagnation i den
allmänna rörelsen, och Utskottet yttrar sig äfven uti den nu
förevarande punkten i samma syfte, men, sådant oaktadt, har
en och annan föregående talare ifrågasatt, huruvida någon del
af lånemedlen kan komma jordbruket till godo. Om jag ock
till någon del gillar denna sistnämnda åsigt, kan jag dock icke
föreställa mig annat, ån att fall kunna inträffa, då äfven jord¬
brukaren behöfver anlita denna hjelpkälla, såsom t. ex. under
den årstid, då sjöfarten är stängd och han icke kan med för¬
del afsätta sina produkter, äfvensom vid tillfällen, då köpeskil-
lingsliqvider skola verkställas. Jag har emellertid trott, att
lånet bonit i främsta rummet utgå till de. inhemska näringar¬
nas underhjelpande och icke någon del deraf förbehållas pen-
pinge-associationer, hvilka, enligt hvad jag föreställer mig, icke
kunna upplåna penningar emot 8 å 9 procents ränta, för att
sedermera utlåna dem till allmänheten emot lägre eller laglig
ränta. Då genom återremiss något annat resultat sannolikt
icke vinnes, vill jag ej derpå yrka; men jag har ansett mig
Den 20 Januari.
71
böra uttala den åsigtcn, att Staten icke bör blanda sig i pri¬
vatbankernas angelägenheter eller lemna dom understöd, eme¬
dan sådant kan i framliden blifva ett vådligt och skadligt
exempel.»
Petter Carl Åndersson från Östergöthlands Län instämde.
Ola Månsson: ”Då jag icke kan dela deras åsigt, som
påstått, att detta lån ej varit äf behofvet påkalladt, anser jag
mig böra redogöra för mina skäl till en motsatt mening. .Jag
har nemligen föreställt mig, alt den nu rådande penningekrisen
tillkommit genom påtryckning från utlandet pä våra svenska
handelshus, hvilka icke ögonblickligen kunnat honorera sina
skulder till utlänningen, och då, i följd deraf, en stagnation i
landets rörelse uppstått, anser jag det vara Statens skyldighet
att mellankomma oell, såvidt möjligt är, afvärja faran. Ifråga
om sättet för lånemedlens användande, anser jag det vara nöd¬
vändigt, att alla orter få nytta af den, eller att de varda spridda
till alla provinser. Man har viii sagt, att privatbankerna böra
reda sig sjelfva och icke få någon hjelp af Staten, samt att
tiden nu är inne för att gifva dem dödsstöten; men om denna
sats är rigtig, bör man på samma gång erinra sig, att det icke
är endast privatbankerna, utan hela de orter, inom hvilka
nämnde banker haft sin verkningskrets, som i och med det¬
samma varda strypta. Samma förhållande oger ock rum i
afseende på hypotheks-föreningarnä, ty en mängd personer,
hvilka nu inköpt egendomar, skola säkerligen blifva helt och
hållet ruinerade, om de icke kunna honorera sina förbindelser.
I o n ort, hvilken jag representerar, är ställningen ganska be¬
tänklig, ty. utom det att fodertillgången är högst klen och
spanmåls-afkastningen varit ungefär hälften emot de föregående
åren, kan allmogen derstädes icke till något pris afsätta sina
produkter, och då förhållandet är sådant, mäste man val med
skäl fråga, om det icke är Statens skyldighet att tillse, det
penningar kunna erhållas emot ränta. Jag har icke uppträdt
såsom försvarare utaf privatbankerna af den anledning att jag
är delegare i någon af dem, ty det är icke händelsen, utan
jag har gjort det derföre, att jag vet, det nämnde banker, om
de emot säkerhet erhålla lån, på hvilka de betala till och med
8 procents ränta, kunna emot laga ränta utlåna medel, eme¬
dan de af egna sedlar utsläppa i rörelsen större belopp, än de
såsom lån upptagit. Om man nu-skall medgifva, att privat¬
bankerna icke äro nyttiga för landet, så dro de dock ett nöd¬
vändigt ondt, som måste begagnas då nöden står för dörren,
och vi böra icke fatta något beslut, som länder till deras för¬
derf, derför att de möjligen tillförene handlat oförsigtigt. Vi
böra dessutom icke föreställa oss annat, än att penningekrisen
72
Den 20 Januari.
bör lära folket att hushålla, så att penningarna numera icke
såsom tillförene användas till lyx och öfverflöd. För min del
finner jag således Utskottet hafva handlat princip-enligt, och
godkänner af sådan anledning denna punkt.»
Johan Pehrsson och Mengel från Upsala, Nils Andersson
från Wermlands, Cederskog från Östergöthlands samt Lind från
Götheborgs och Bohus Län instämde.
David Andersson från Hallands Län: »Jaghyllar till alla
delar Ola Månssons åsigt i denna fråga, och som han, bättre
än jag, uttalat vår mening, vill jag instämma uti hvad han
yttrat, med det tillägg endast, att vi icke af hätskhet emot
privatbankerna böra låta hänföra oss att begå ett fei, som vi
gjort då vi beslöto lånets upptagande.»
Johan Johansson från Nerikes Län instämde.
Mallmin: »Jag finner väl af den förda diskussionen det
icke vara värd t att motsätta sig hvad Utskottet i denna punkt
föreslagit, men genom antagande af detsamma har man tagit
första steget att skydda privatbankerna, hvilka, enär de under
goda tider snart sagdt trugat penningar på folk, men i de svära
tiderna icke kunna lemna någon hjelp, till en stor del vållat
den nu rådande svåra penningekrisen. Då jag ar öfvertygad,
att privatbankerna, derest de få någon del af de upplånta med¬
len, använda dem, icke till utlåning inom landet, utan till be¬
täckande af sina skulder till utlänningen, yrkar jag, att sed¬
nare momentet af denna punkt, eller från och med orden
egande fullmäktige, måtte uteslutas.»
Häruti instämde Olof Andersson från Westmanlands Län.
Hedström frän Wester-Norrlands Län: »Ehuru jag anser,
att den fördelning, som Nils Hansson föreslagit, vara rättvis
och någorlunda i öfverensstämmelse med Kongl. Majda pro¬
position, anser jag dock, att, derest lånefonden skulle fördelas
på särskilda näringsgrenar, det lätt skulle hända, att en be¬
tydlig förlust kunde komma att drabba Staten, om den näring,
till hvilken en viss del blifvit bestämd, icke skulle, i anseende
till de stränga vilkoren, kunna använda medlen, hvilka sålunda
skulle blifva ofruktbara. Jag hade visserligen helst sett, att
Staten aldrig beslutat detta lån: men då de 3 andra Stånden,
såväl i denna som i många andra frågor, fattat beslut, hvilka
Bondeståndet motsatt sig, kan jag, för min del, ej annat än
yrka afslag å denna punkt, eller ock återremiss på de grun¬
der, som Mallmin uppgifvit.»
Nils Svensson från Skåne: »Med anledning af en före¬
gående talares yttrande, att vi icke böra låta, utaf afund mot
privatbankerna, förleda oss att taga ett förhastadt steg, får jag
förklara, att jag ej hyser hat eller afund emot dem, men jag
Den 20 Januari.
73
fruktar dem dock mest af alla verk, ty jag har alltid ansett
dem skadliga för vårt land och tror dem nu blifva det ännu
mera. Då de medel, som nu i utlandet- upplåna», år 1860 skola
återbetalas samt privatbankerna sannolikt då hafva en större
sedelmassa utelöpande, än sorn motsvarar deras förråd i silfver
eller Riksbankens sedlar, tror jag villervallan blifva mycket
större, än den för närvarande är. Man har benämnt det ifrå¬
gavarande en räddningsplanka för mången, men jag beder ännu
en gång Gud bevara hvar och en från en sådan räddning, ty
säkert är, att den, sorn begagnar sig af en sådan räddnings¬
planka, blifver fattigare an förut.
Orsaken till den nu förhandenvarande krisen bör, efter
min tanke, härledas från de amerikanska bankernas fall, och
jag är förvissad, att om do svenska privatbankerna ramla, ut¬
landet skall få en icke så obetydlig känning deraf. Jag vid-
blifver alltså mitt förra yrkande, att denna punkt måtte åter¬
remitteras, på det att ett visst maximum af medlen måtte be¬
stämmas för privatbankerna, fy eljest slå de sannolikt under
sig alltsammans, samt att medlen användas till utlåning inom
landet.»
Pehr Nilsson i Ahlestad, Malmöhus Län, instämde.
Nils Hansson: »Jag är förekommen af Mallmin och Nils
Svensson samt instämmer med dem; meri jag vill, i anledning
af hvad en föregående talare yttrat, erinra, att om ock privat¬
bankerna, sedan de emot 8 å 9 procents ränta fått lån af nu
ifrågavarande medel, kunna till allmänheten lemna försträck¬
ningar emot 6 procents ränta, följden deraf icke torde blifva
någon annan, än att Staten mäste antingen begära prolonga¬
tion med dessa medels återbetalande, eller ock anskaffa nytt
lån. Jag hyser verkligen hat till privatbankerna för det onda,
som de förorsakat landet: och anser tiden nu vara särdeles
gynnsam att få nämnde banker indragna samt filialbanker in¬
rättade i stället, ty om så sker, kan icke så stor rubbning
framdeles inträffa. Det är väl sannf, att den nuvarande krisen
inträffat i den stora handelsverlden, äfven om privatbanker
icke funnits här i landet, men den hade sannerligen icke åstad¬
kommit så mycket ondt i landsorterna, om privatbankernas
sedelutgifning varit inskränkt eller begränsad. Lika med Mall¬
min yrkar jag, att sednare mom. af denna punkt måtte ute¬
slutas, samt anhåller, att punkten måtte för sådant ändamål
återremitteras.»
Jonas Andersson: »Jag förbisåg visserligen icke, då jag
sist hade ordet, att såväl privatbankerna, som andra penninge-
associationer, icke inskränka sin utlåningsrörelse endast till den
summa, som de af denna lånefond erhålla, samt att stor svå¬
7 4
Den 20 Januari.
righet skall möta, att inom den korta tiden till 1860 års ut¬
gång återbetala medlen; men jag glömde alt fästa uppmärk¬
samheten derpå, att om vid den tiden missvext inträffar i lan¬
det, icke någon resurs finnes att återbetala lånet, och alt till
följd derutaf ett ännu svårare strypsystem då kan uppkomma.
Jag hvarken älskar eller hatar privatbankerna och tror dem
ingalunda blifva ruinerade, såvidt hvar och en kan fullgöra
sina skyldigheter och förbindelser till dem: men jag kan icke
gilia den principen, att Staten skall gå emellan och hjelpa så¬
dana, som böra genom sin egen kraft ega bestånd.»
David Andersson: »Jag har icke tillförene yttrat mig
egentligen något i hufvudsaken ; men i anledning af de här
uttalade farhågorna, att lånet icke skall kunna återbetalas
inom den förskri tua tiden, vill jag säga några ord. Det är
visserligen en vigtig regel, att den, som lånar penningar, bör
se till, att lian kan å den bestämda tiden återbetala; men lika
rigtigt är det ock, att jordbrukaren, örn han skall hafva någon
nytta af ett lån, att han ser till, det han med lanta kapitaler
kan förtjena penningar. Emellertid anser jag, att, då inom
kort ett annat större län skatl upptagas, hvarigenom icke obe¬
tydliga summor varda spridda i rörelsen, farhågorna icke böra
vara så stora, sorn många ledamöter här förepeglat, ty säkert
är, att vid 1860 års utgång Bankens penningar finnas i stor
mängd uti omlopp. Jag godkänner denna punkt.»
Håkan Pettersson från Blekinge Län instämde.
Pehr Erih Andersson från Westmanlands Län: »Jag
erkänner fullkomligt Ola Månsson sats,, att de penningeförval-
tande verken, orri de nu få hjelp, för ögonblicket äro hulpna
och ånyo utgifva mindre lån, men om man betänker inom
huru kort tid medlen skola återbetalas, tror jag faran blifva
större ■rid förfallotiden, nn den nu är. Jag anser det icke
vara rätt, att Staten inblandar sig i de penningeförvaltande
verkens angelägenheter, eller bereder dem någon fördel, ty
då jag vet, att såväl Privathankarne, som Plypotheksförenin-
garna hafva kreditiver på Riksbanken, tror jag ock, att de,
genom deras direktörer, kunna få lån från sistnämnda Bank,
hvarförutan Hypotheksföreningarne äro i tillfälle att sälja sina
räntebärande obligationer. Mitt yrkande blifver således, att
orden »penningeförvaltande verk och inrättningar varda ute¬
slutna från denna punkt, hvilken jag i öfrige delar vill god¬
känna.»
Sedan Talmannen erinrat, att under benämningen »pen¬
ningeförvaltande verk» äfven Filial-bankerna kunna inbegri¬
pas, fortsattes diskussionen af
Ola Månsson: »Jag förstår i sanning icke, huru man
Den 20 Januari.
75
kan påstå, att Staten inblandar sig i Privatbankernas angelä¬
genheter, enär förhållandet emellan Staten och nämnde Ban¬
ker icke blifver annorlunda, an förhållandet till hvarje enskild
person, som söker och erhåller län, tv Privatbankerna tå ju
icke län, utan emot säkerhet och emot återbetalningsskyldig-
het. Man har väl sagt, att tiden för återbetalningen är för
knapp; men om man besinnar, att jernvägslånet snarf, inkom¬
mer i landets rörelse, så ar det högst sannolikt, att penninge-
tillgången här i landet är större år 18GO, än den för närva¬
rande är. För öfrigt är det nästan omöjligt, att jordbruket
kan få någon del af ifrågavarande lån, än genom Privat-ban-
kerna, hvilka, derigenom att de i sina hvalf förvara Bankens
sedlar, erbjuda all möjlig säkerhet för återbetalningen af hvad
de läna. Jag tror således, att allt, hvad sorn blifvit taladt
emot denna punkt, är ett hjernspöke neli att vi, örn vi under¬
känna Utskottets förslag, bota ett bndt med dubbelt välde.
Lehberg: Mig synes all tvist i denna fråga vara alldeles
öfverflödig, ty, sedan Rikets Ständer en gäng beslutat, att
lånet skall upptagas, anser jag Utskottet förslag i denna punkt
vara fullkomligen rigtig: och som möjligen under benämnin¬
gen vstörre bolag och föreningarv kunna inbegripas ötver Hyt-
tebolag, yrkar jag, att denna punkt måtte godkännas.»
Mallmin: »Hvad Talmannen erinrat, torde vara undan-
röjdt genom Utskottets förslag i 3:dje punkten, hvarest om¬
talas medlens fördelning emellan Riksbankens olika lånedi-
strikter; och enär jag är förvissad derom, att, i händelse denna
punkt varder af Rikets Ständer godkänd, Privat-bankerne, dä
lånet år 1860 skall återbetalas, komma att anropa UT "is Stän¬
ders hjelp och mellankomst, fortfar jag uti mitt förra y o-ande.»
Öfverläggningen var fulländad: Talmannens proposition
på bifall till Utskottets ifrågavarande förslag Idof med blan¬
dade ja och nej besvarad, till följd hvaraf och då votering
begärdes, följande voterings-prnposition uppsattes, justerades
och godkändes:
»Den, som bifaller hvad Banko-Utskottet föreslagit uti
4:de punkten af ifrågavarande Utlåtande !N:o 70, röstar ja;
»Den, dt t ej vill, röstar nej;
»Vinner nej, är Utsåfandet i denna del återremitterad t
med dervid gjorda anmärkningar.»
Vid voterings-sedlarnes öppnande befunnos 38 ledamöter
hafva röstat ja och lika mångå ledamöter nej, till följd hvaraf
den förseglade sedeln öppnades: och som denna sede' inne¬
höll ett nej; alltså var Utlåtandet i denna punkt återreum .adt.
Emot detta beslut reserverade sig Nils Andersson och
Olof Olsson i Olsäterstorp frän Wermlands, Lekberg och An¬
76
Den 20 Januari.
ders Larsson från Nerikes, Ola Månsson från Christianstads,
David Andersson från Hallands, samt Nils Olsson från Mal¬
möhus Län.
öde punkten ansåg Ståndet hafva sådant sammanhang
med den nästföregående, att äfven den blef till Utskottet åter¬
remitterad.
6:te punkten.
Med anledning af Utskottets förslag i denna punkt, ytt¬
rade följande ledamöter, sorn på begäran ringö ordet:
Erih Ersson från Gefleborgs Län : »Då 4:de punkten,
hvilken vi nyss återremitterat, finnes här åberopad, torde
det vara bäst att återremittera äfven denna.»
Jonas Andersson: »Denna punkt anser jag stå i så vä¬
sendtligt sammanhang med den 4:de, att den äfven bör åter¬
remitteras. Uti slutet af denna punkt omnämnas de förenin¬
gar, som böra ega företrädesrätt till lånefonden, men om till
dessa föreningar skola räknas äfven de, som här i Stockholm
och i Götheborg bildas för uppgörande af svenska handels¬
husens skuld i utlandet, tror jag ändamålet helt och hållet
förfelas.»
Ola Månsson: »Jag inser icke att denna punkt har sam¬
manhang med den 4:de, som endast omnämner de allmänna
grunderna för lånet. För min del tror jag, att såväl Usta mo¬
mentet af 4:de punkten, som donna punkt hel och hållen, böra
antagas, hvilket jag således påyrkar.»
Sköldberg från Nerikes Län, jemte flere Ståndets leda¬
möter, hördes häri instämma.
Nils Svensson från Skåne: »Jag kan icke dela samma
åsigt, som Ola Månsson uttalat, ty då denna punkt innehål¬
ler,att vid utlåningen de i 4:de punkten upptagna allmänna
grunder skola tjena till efterrättelse, finner jag icke annat, än
att denna punkt eger ett så nära sammanhang med den 4:de,
att äfven den bör återremitteras, hvilket jag för min del på¬
yrkar.»
Pehr Erik Andersson: »Lika med Ola Månsson anser
jag denna punkt kunna af Ståndet godkännas. Hvad Nils
Svensson yttrat, kan väl ega sin rigtighet, men då flertalet af
Ståndets ledamöter hörts vilja godkänna Usta momentet af
4:de punkten, samt de föreningar, som här omtalas, skola
ikläda sig solidarisk ansvarighet, yrkar jag bifall till hvad Ut¬
skottet här föreslagit.»
Erik Ersson: »Innan man bifaller hvad denna punkt
innehåller, anser jag det vara nödvändigt att veta hvad en
föregående punkt, på hvilken denna är grundad, stadgar, samt
yrkar derföre återremiss.»
Den SO Januari.
77
Liss Lars Oisson och Jan Andersson från Kopparbergs
Län instämde.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, och Talman¬
nens proposition pä bifall till denna punkt blifvit med blan¬
dade ja och nej besvarad, blef, då votering begärdes, föl¬
jande voteringsproposition uppsatt, justerad och godkänd:
»Den, som bifaller 6:to punkten af förevarande Utlåtande,
röstar ja.
Den det ej vill, röstar nej.
Vinner nej, är denna punkt återremitterad.»
Och som vid voteringssedlarnes öppnande 29 ledamöter
befunnos hafva röstat ja och 45 nej; alltså var denna punkt
af Ståndet återremitterad.
7:de, 8:de och 9:de punkterna godkändes.
Med anledning af hvad Utskottet nederst å pag. 7 hem¬
ställt, yttrade
Pehr Erik Andersson: »För min del anser jag det vara
högst vådligt att bestämma, det Fullmäktige i Banken skola
vara berättigade att utgifva sedlar, utan att hafva motsvarande
valuta^ i silfver, ty om en kris eller något annat oförutsedt
hinder skulle möta för låntagaren, att å den bestämda tiden
betala hvad han lånat, skulle det ju kunna inträffa att Ban¬
ken öfversvammas med sedlar, hvilka den icke kan inlösa.
Jag vill derföre icke bifalla detta förslag.»
Nils Hansson: »Då just genom detta tillägg all våda
förekommes, anser jag att Ståndet bör godkänna detsamma.»
Mengel från Upsala Län instämde.
Ola Månsson: »Den Banken här medgifna rätt att ut¬
gifva sedlar innan motsvarande valuta finnes i dess hvalf, här¬
leder sig derutaf, att årstiden kan, om icke göra omöjligt, åt¬
minstone försvåra möjligheten att ännu pä lång tid indraga
penningar till landet, hvilket skulle förorsaka många olägen¬
heter i denna tid, då det är nödvändigt, att penningar så fort
som möjligt, komma landet tillhanda.»
Flere af Ståndets ledamöter hördes häruti instämma.
öfverläggningen var fulländad, och ifrågavarande del af
Utlåtandet blef, uppå derom af Talmannen framställd propo¬
sition godkänd.
§ 4-
Godkändes Expeditions-Utskottets nedannämnde förslag
till paragrafer i Riksdagsbeslutet:
N:o 7, angående förklaring af 16 Kap. 1 § Ärfda-balken.
N:o 8, om ändring i 3 § och upphäfvande af 4 § i 3
Kap. Handels-balken;
78
Den 30 Januari.
N:o 9, angående inteckning af aftal om nyttjande-rätt
till fastighet i sta-d;
N:o 10, om ändring i ansvarsbestämmelsen för uraktlå¬
tenhet att öppna damm-lucka;
i 11, angående ändring i tiden för revisions-skillings
nedsättande;
N:o 12, angående ändring i 1 Kap. 4 § Giftermåls-
bailren;
.N:o 13, om upphäfvande af bördsrätten i stad m. m.; och
N:o 14, om en lag emot misshandling af djur: äfvensom
förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse K:o 193,
angående regleringen af utgifterna under Riksstatens 3:dje
hufvudtitel.
§ 5.
Föredrogs ånyo och godkändes Banko- Utslcottets Utlå¬
tande N:o 71. i anledning af väckt motion om återinförande
i Banken af den Fahlu bergslag förut medgifna belåningsrätt
å rå-koppar.
§ 6.
F:' Anderssons från Wermlands Län i sista plenum bord¬
lagd. . sökan om 3 veckors ledighet från riksdagsgöromålen,
biff af Ståndet bifallen; hvarjemte förlängning af redan er¬
hållen ledighet meddelades åt Erik Larsson från Wester-
Norrlands Län, under 3 veckor, samt åt Gustaf Johansson från
Kronobergs Län, under 14 dagar.
§ 7.
Föredrogos och bordlädes första gången Slats-Utskottets
nedannämnde Utlåtanden och Memorial:
N:o 217, i anledning af väckt fråga om bestämmandet
af pension för Rikets Ständers Juslitie-ombudsman;
N:o 218. i anledning af erhållna återremisser, eller Riks¬
ståndens skiljaktiga beslut, rörande de i Utlåtandet N:o 158
behandlade frågor om statsbidrag för vägförbättriugar och
vattenaftappningar. jemte andra arbetsföretag;
N:o 219, i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut,
angående det, enligt Utskottets Utlåtande N:o 176, af Kora-
Ervalla jernvägsbolag sökta ytterligare lån;
N:o 220, med förslag till voteringsproposition i fråga om
beviljande af ett förslagsanslag till löneförbättringar åt lärare
och tjenstemän vid Upsala universitet;
Den $0 Januari.
79
N:o 221, angående hegardt anslag till undersöknings-
kostnaden för en jernvägsanläggning från Wexiö till södra
stambanan;
N:o 222, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående kostnaderna för anskaffning af mätt- och vigt-likare
samt modeller åt General- och Provins-landtmäteri-kontoren;
N:o 223, angående bestridande af kostnaderna för vatten-
afledningars företagande å komminister-boställen;
N:o 224, i anledning af väckt fråga om upplåtelse af vissa
Kalmar f. d. fästning tillhörande lägenheter, dels åt Kalmar
domkyrka, med full eganderätt, oell dels åt Kalmar stad för
åstadkommande af nj’ begrafningsplats;
N:o 225, i anledning af Kongl. Majis Nådiga Skrifvelse,
i fråga om eftergift af f. d. Landskamereraren, Kammar-rådet
S. Lindberg ådömd ersättningsskyldighet;
N:o 226, med förnyädt förslag till ett stadgande, i af¬
seende å aflöningen för de civile embets- och tjenstemännen
i allmänhet;
K:o 227, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N:o 189; samt
N:o 223, i anledning af väckt fråga om förhöjning afin-
qvarteringspenningarne i garnisons-orter utom Stockholm;
Sammansatta Bcvillnings- samt Allmänva Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 12. i anledning af väckt
motion i Kongl. Förordningen den 13 April 1808, angående
jagt och djurfång, med flera samma ämne rörande författnin¬
gar; äfvensom
Sammansatta Stats-, Bcvillnings- samt Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 43, i anledning
af några ännu oafgjorda frågor, rörande folkskole-väsendet.
§ 8.
Såsom icke erfordrande någon åtgärd, lades till hand¬
lingarna från respektive Medstånden ankomne protokolls-ut¬
drag, nemligen från:
Högloft. Ridderskapet och Adelns N:ris 572—579;
Högvörd. Presteståndet N:ris 471 och 472; samt
Vällofl. Borgareståndets N:o 528.
§ 9-
Anders Anderssons och Anders Magnus Anderssons från
Kalmar Län nu framställda begäran om 3 veckors ledighet
80 Den 23 Januari.
från riksdagsgöromålen, att beräknas från den 10 nästkom¬
mande Februari, blef, uppå flere ledamöters yrkande, bord¬
lagd.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. | till 3 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVester.
Den 23 Januari
Plenum kl. 12 iniild.
Protokollet för den 15 samt 20 innevarande månad juste¬
rades oell godkändes.
§ 2.
Vid skedd föredragning godkändes Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 217, i anledning af väckt fråga om be¬
stämmandet af pension för Rikets Ständers Justitie-ombudsman;
Memorial N:o 219. i anledning af Riksståndens skiljaktiga
beslut angående det, enligt Utskottets Utlåtande N:o 176, utaf
Nora-Ervalla jernvägsbolag sökta ytterligare lån;
Utlåtande N:o 221, angående hegardt anslag till under-
söknings-kostnaden för en jernvägs-anläggning från Wexiö till
södra stambanan;
Utlåtande N:o 222, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition angående kostnaderna för anskaffande af mått- och
vigtlikare samt modeller åt General- och Provins-landtmäteri-
kontoren; samt
Utlåtande N:o 223, angående bestridande af kostnaderna
för vatten-afledningais företagande å komministers-boställen.
§ 3.
Föredrogs och återremitterades, med anledning af deruti
Den 23 Januari.
81
förekomna miss-skrifningar Expeditions- Utskottets Förslag till
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t, N:o
180, angående ett lån till Gfefle-Dala jernvägs-aktie-bolag.
§ 4.
Uppå derom gjord framställning bordlädes 2:dra gången
Stats-Utskottets Memorial:
N:o 218, i anledning af erhållna återremisser eller Riks»
ståndens skiljaktiga beslut rörande de i Utlåtandet N:o 158
behandlade frågor om Statsbidrag för vägförbättringar och
vattenaftappningar, jemre andra arbetsföretag; samt
N:o 220, med förslag till voterings-proposition i fråga om
beviljande af ett förslags-anslag till löneförbättringar åt lärare
och tjenstemän vid Upsala Universitet.
§ 5.
Till handläggning förekom Stats- Utskottets Utlåtande N:o
224, i anledning af vackt fråga om upplåtelse utaf vissa Kal¬
mar f. d. fästning tillhörande lägenheter, dels åt Kalmar dom¬
kyrka med full eganderätf, och dels åt Kalmar stad för åstad¬
kommande af ny begrafningsplats.
Härvid yttrade sig sålunda:
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Af detta Utlåtande
synes, att Domkyrko-rådet i Kalmar år 1855 ingått till Kongl.
Maj:t ined underdånig anhållan att komma i åtnjutande af de
fördelar, Utskottet nu föreslagit, men att Kongl, Maj:t, ehuru
upplysningar af vederbörande blifvit infordrade och inkommit,
det oaktadt icke aflåtit någon proposition i ämnet till Rikets
Ständer; hvadan således skäl icke synas finnas för bifall, och
i följd hvaraf jag måste förkasta Utskottets nu afgifna förslag.??
Efter uppläsning af åtskilliga delar utaf Utlåtandet fort¬
satte härefter talaren:
»Ehuru det synes som om domkyrkan skulle vara i behof
af understöd, finnes dock icke upplyst, huruvida Kalmar stads
innevånare bidraga något eller intet till domkyrkans underhåll,
och äfven af denna anledning yrkar jag fortfarande afslag.
Häruti instämde Nils Olsson från Malmöhus och Sven Ha¬
raldsson från Blekinge Län m. fl.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Jag hade må¬
hända icke bordt begära ordet, då jag är af alldeles samma
tanke, som den föregående talaren; men det förundrar mig
högeligen att Utskottet kunnat komma till det resultat, Betän¬
kandet utvisar, och denna min förundran måste jag uttala.
Jag kan icke se någon annan grund för Utskottets tillstyrkan-
Bonde-St. Brot. vid Lågt. Riksd. 1SSG—1S5S. IX. 6
82
Den 23 Januari.
den, än att Utskottet velat göra motionären till viljes, men vi
böra besinna, att vi förut lenmat Kalmar slott understöd och
att man nu vill fråntaga samma byggnad en del af dess in¬
komster. Någon konseqvens ligger åtminstone icke häruti.
Ett dylikt prejudikat finnes visserligen att åberopa, då vallarna
vid Christianstad bortskänktes till exercisfält, men månne skäl
här förefinnas, att bortskänka de nu ifrågavarande till helt
olikartade ändamål? Jag skulle dock icke draga i Betänkande
att äfven härtill lemna mitt bifall, i den händelse billighet och
rättvisa sådant kräfde. Det måtte väl åligga Kalmar stad lika
mycket, som hvarje annat samhälle, att underhålla sin kyrka,
och i den händelse tillgångar härtill fattas, är väl ingen annan
råd att göra, än att upplåna penningar, såsom förhållandet är
med den kommun, jag tillhör, hvilken i och för samma ända¬
mål nödgats sätta sig i en skuld af 8,000 R:dr. Jag vill afslå
detta Utlåtande och önskar äfven att de öfriga Stånden måtte
finnas härtill beredvilliga. Kalmar stad har redan erhållit åt¬
skilliga åkerlyckor att användas till kyrkogård, och i full utbyte
med dessa kan ske har jag ingenting att deremot erinra, men
frågan härom kan åtminstone hvila till nästkommande Riks¬
dag.”
Med talaren förenade sig Anders Medin från Kronobergs,
Anders Ersson, Bälter Sven Ersson, Liss Lars Olsson och Lars
Gezelius från Kopparbergs, Jakob Lindby från Gottlands, Paul
Hedström från Wester-Norrlands, Olaus Eriksson, Erik Chri¬
stensson och Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus
Län m. fl. •
Ola Månsson från Skåne: »Jag ämnar icke uppträda så¬
som målsman, hvarken för domkyrkan i Kalmar eller för mo¬
tionären, utan jag önskar blott fä tillbakakasta den beskyllning,
som här blifvit gjord, att Utlåtandet tillkommit blott af sym¬
pati för den sednare. Sådant är icke förhållandet. De 3:ne
öfriga Riksståndens ledamöter inom Utskottet voro i frågan
ense. Afven vill jag påminna, att här icke är fråga om nå¬
got anslag till Kalmar domkyrka, utan blott om eftergift af
några 6må inkomster till densammas förmån. Vi hafva i alla
tider fått betala reparationer af domkyrkor, och få det helt
säkert äfven framdeles, så att, ifall vi nu afslå hvad Utskottet
tillstyrkt, få vi nog igen samma sak på annat sätt och i annan
form. Ståndet må emellertid gerna besluta sig för afslag; jag
har blott velat uppträda till försvar för vårt handlingssätt inom
Utskottet.”
Diskussionen förklarades nu vara afslutad; och sedan Tal¬
mannens proposition på bifall blifvit med öfvervägande nej
Den 23 Januari.
83
besvarad, blef, uppå förnyad framställning, Utlåtandet af Stån¬
det afslaget.
§ 6.
Föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande N:o 225, i anled¬
ning af Kongl. Maj:ts Kådiga Skrifvelse i fråga om eftergift
af f. d. Lands-kamereraren, Kammar-rätts-rädet S. Lindberg
ådömd ersättnings-skyldighet.
Härvid yttrade:
Ola Månsson från Skåne: »Af reservationen synes, att
man velat hafva eftergiften ännu större, än Utskottet tillstyrkt;
hvadan fara värdt är, att Staten får vidkännas större utgift ifall
Utlåtandet afslås, än om det bifalles. Äfven måste man gifva
skäl för ett afslag, ty det går ej an att framställa ett sådant
helt naket. Jag röstar för bifall till Utlåtandet.»
Häruti hördes instämma Pehr Mattsson från Wester-Norr-
lands och Nils Andersson från Wermlands Län m. fl.
David Andersson frän Hallands Län: »Inom afdelningen
motsatte jag mig all eftergift, emedan det upplystes, att sam¬
ma person, hvarom nu är fråga, förut fått eftergift för för¬
summelse. Om Ståndet vill bifalla Utlåtandet, kan jag icke
sätta mig deremot, men anser det icke rätt, att Staten ständigt
lemnar eftergift åt försumlige tjenstemän. Den, sorn ej ser
efter sina underlydande, han må skylla sig sjelf för följderna.
Jag röstar fortfarande för afslag.»
Öfverlägg ningen förklarades afslutad; och då Talmannens
proposition på bifall besvarades med nej, afslogs Utlåtandet,
uppå derom gjord förnyad framställning.
§ 7.
Vid härefter skedd föredragning godkändes Stats-Utskot¬
tets Utlåtanden:
N:o 226, med förnyadt förslag till ett stadgande i afse¬
ende å aflöningen för de civile embets- och tjenstemännen i
allmänhet; samt
N:o 228, i anledning af väckt fråga om förhöjning utaf
inqvarterings-penningarna i garnisons-orter utom Stockholm;
hvaremot samma Utskotts
Memorial N:o 227, i anledning af erhållen återremiss å
Utlåtandet N:o 189, lades till handlingarna.
§ 8.
På derom framställd begäran bordlädes 2:dra gången
sammansatta Stats-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utslcottets, sedan den 20 i denna månad å Stån¬
84
Den 25 Januari.
dets bord hvilande, Memorial K:o 43, i anledning af några
ännu oafgjorda frågor rörande folkskoleväsendet.
§ 9-
Till handläggning förekom Sammansatta Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o
12, i anledning af väckt motion om ändringar i Kongl. För¬
ordningen den 13 April 1808, angående jagt och djurfång,
med flere samma, ämne rörande författningar.
Ordet begärdes af
Ola Månsson från Skåne, som yttrade: »Af de redovis¬
ningar, som från länen ingå, synes, att jagtkässans tillgångar
årligen förökas; hvadan äfven dit anslagna afgifter för närva-
- rande tyckas vara fullt tillräckliga. Uufvudboken för 1854
upplyser äfven, att tjenstemänuens andelar äro högre än förut,
sä att, om afven böterna skulle odelade tillfalla åklagaren, till¬
gångarna ändock äro fullt motsvarande behofvet. dag önskar,
att förhållandet härmed måtte fortfarande blifva såsom hittills,
och att Betänkandet mätte afslås.»
Många ledamöter af Ståndet hördes häruti instämma.
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Utan att med
säkerhet känna till, huruvida en allmän jagtkassa finnes, och
densammas ställning för närvarande, vet jag, att inom det län,
jag tillhör, en särskild jagtkassa finnes bildad, som beviljar
skottpenningar för fällda rofdjur. Bestämmande om utgörandet
af ett enskildt åtaget onus bör icke göras till föremål för en
allmän stadga, och jag vet icke hvarthän det skulle bära, ifall
innebyggarne i någon viss landsort icke ginge in på att er¬
lägga denna afgift. Jag yrkar derför, i likhet med den före¬
gående talaren, afslag å Betänkandet.»
Häruti instämde Erik Carlsson fron Stockholms och Johan
Petter Andersson från Elfsborgs Län m. fl.
Talmannen upplyste, att frågan icke kunde komma att
gälla de trakter, hvarest särskilda öfverenskommelser för rof-
djurs fällande och utdödande redan (rädt i verksamhet.
Anders Pehrsson från Örebro Län: »Jag tillhör deras
antal, sorn påyrka afslag af ifrågavarande Betänkande, ty det
tillhör hvarje län för sig, att efter sig företeende omständig¬
heter bestyra om denna angelägenhet. En tvetydighet i för¬
fattningen kan möjligen medföra rubbning i nu för handen va¬
rande förhållanden inom länen, hvilka jag i allmänhet anser
fullt lämpliga, och af denna anledning förordar jag, att Betän¬
kandet måtte af Ståndet ogillas.»
Med denne talare förenade sjg Johan Pehrsson från Up¬
sala, Anders Medin och Gustaf Johansson från Kronobergs,
Den 25 Januari.
85
Olof Andersson fiån Westmanlands, Johan Andersson och Liss
Lars Olsson från Kopparbergs Län m. fl.
J (i. Wassmuth från Stockholms Län. »Jag vill upply¬
sa, att, ifall jag icke missminner mig, år 1837 en Kongl. Skrif¬
velse utkom, hvarigenom Länsstyrelserna inom hvarje län egde
att sammankalla innevånarne för att bestämma högre premier
för fällda, rofdjur. Jag var då-ett ibland ombuden, och be¬
stämdes, bland annat, för en varghona skoftpenningarna till 20
R:dr Banko, samt för en hanne af samma djurslag till 20 R:dr
Rgs. Medel samlades härefter för att deraf bilda en jagtkasse-
fond. För omkring 5 år sedan var jag åter utsedd att såsom
revisor granska denna kassas ställning. Jag påminner mig,
att jag då, bland annat, fann uppgifvet, det en inspektor i den
dejen af länet, som gränsar intill Nyköpings län, hade i sax
fångat 3 vargar och icke mindre än 70 räfvar. Så mycket
verka inotn länet sammanskjutna bejöniogar. Innevånarne in¬
om hvarje län må gerna skjuta ihop dylika medel; men vi
böra vakta oss att betunga allmänheten med någon allmän
afgift eller skatt för detta ändamål.»
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Jag kan icke
finna lämpligheten deraf, att de föreslagna 10 örena skulle utgå
till samma belopp öfver hela Riket, ty behofvet deraf kan vara
särdeles olika på olika orter. I min hembygd uppbäres 12
sk. af hvarje matlag, hvaraf bildas en kassa, sorn. så långt
den räcker, utdelar premier för dödade rofdjur. Ehuru den
nu föreslagna afgiften är obetydlig, vill jag dock afslå densam¬
ma, och önskar att man måtte förblifva vid hvad förut vanligt
varit.»
David Andersson från Hallands Län instämde häruti.
Ola Månsson från Skåne: »I anledning af Sahlströms
yttrande vill jag upplysa, att en allmän jagtkassa finnes och
att dess bildande blifvit påbjuden redan i Kongl. Förordningen
om jagt och djurfång af den 13 April 1808.»
Efter uppläsning af hvad ofvannämnde Kongl. Förordning
samt Kongl. Cirkulär-brefvet af den 19 Augusti 1823 i detta
fall stadga, tilläde Ola Månsson, det han ansåge olämpligt att
föröka sådana afgifter, hvaraf det redan beviljade beloppet
vöre fullt tillräckligt för ernående af dermed afsedda ändamål.
Nils Andersson från Wermlands Län: »Jag vill påminna,
att Utskottet icke föreslagit någon annan förändring i hvad
förut varit stadgadt, än att afgiften per mantal höjts från 2 sk.
Banko till 10 öre Runt. I öfriga delar är motionen afslagen,
och jag önskar således att, ifall Betänkandet förkastas, motio¬
nen äfven måtte förklaras afslagen.»
öfverläggningen var nu afslutad.
8G
Den 25 Januari.
Talmannens proposition på bifall besvarades med nej;
hvarefter, uppå förnyad proposition, Betänkandet af Ståndet
afslogs.
§ 10.
Uppå derom framställd begäran bordlädes 2:dra gången
Anders Magnus Anderssons och Anders Anderssons, båda från
Kalmar Län, gjorda ansökningar att erhålla ledighet från riks-
dagsgöromålen under en tid af 3:ne veckor.
§ 11-
Föredrogs en af Höglofl. Bidderskapet och Adeln, medelst
Protokolls-utdrag N:o 583, gjord inbjudning att deltaga i nämnde
Stånds, vid föredragning af Banko-Utskottets Utlåtande N:o
70, i fråga om sättet för användande' af de medel, som, enligt
Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut, skola till allmänna
rörelsens underlättande å utrikes ort upplånas, fattade beslut,
dervid Ridderskapet och Adeln bifallit hvad Utskottet i detta
Utlåtande tillstyrkt och hemställt, samt jemväl det tillägg der¬
till, som Herr Mannerskantz i sin Utlåtandet bifogade reserva¬
tion föreslagit.
Ola Månsson från Skåne yttrade: »Om också Bonde¬
ståndet bifallit Banko-Utskottets Utlåtande N:o 70, hade jag
icke velat tillstyrka bifall till den gjorda inbjudningen, och då
nu Ståndet återremitterat samma Utlåtande, är det så mycket
nödvändigare att inbjudningen afslås och att protokolls-utdra¬
get lägges till handlingarna.»
Häruti instämde helt och hållet P. F. Mengel från Upsala
Län jemte flere af Ståndets öfriga ledamöter.
Ofverläggningen var nu afslutad; och blef, uppå derom
framställd proposition, inbjudningen afslagen och protokolls¬
utdraget lagdt till handlingarna.
§ 12.
David Andersson från Hallands Län inlemnade ett så
lydande Memorial:
»Äfven vid denna Riksdag har frågan om åtgärders vid¬
tagande för att, under vissa vilkor, bereda åboerne å de så
kallade kyrkohemmanen i Halland dispositions- och besittnings¬
rätt till dessa hemman, blifvit genom 2 Riksstånds beslut Iem-
nad utan afseende, sedan inom Stats-Utskottet, med en enda
rösts pluralitet, dess afdelnings väl utredda och välgrundade
förslag om en underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t måtte,
»efter vederbörandes hörande, till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta nådig proposition i ändamål att bereda kyrko-
Den °J5 Januari.
87
hemmans-åboerna samt deras enkor och barn en mera betrj'g-
gad besittningsrätt till samma hemman», blifvit förkastadt.
Borgareståndet har, i likhet med Bondeståndet, likväl så¬
som sitt beslut antagit, afdelningens nämnde förslag, och der¬
igenom gillat motiverna för en sådan underdånig framställning
hos Kongl. Maj:t, och jag vågar, i frågans närvarande ställ¬
ning, vördsamt föreslå, att Bondeståndet, som vid alla Riks¬
dagar sedan 30 år tillbaka omsorgsfullt sökt vårda kyrkohein-
mans-åboernes uråldriga rätt och med Statens fördel förenade
bästa, måtte enskildt hos Kongl. Maj:t göra förnyad underdå¬
nig framställning derom.
Jag torde ej behöfva i minnet återkalla alla de skäl, som
tala för kyrkohemmans-åboernes återförsättande i den besitt¬
ningsrätt de, såsom kronohemmans-åboer, enligt såväl äldre
lagar som gammal häfd, innehaft, ända till dess, utan Rikets
Ständers hörande, genom ett regeringsbeslut hemmanens bort-
arrenderande anbefalldes. Jag behöfver oj erinra om, huru
icke allenast Rikets Ständer, genom sitt Konstitutions-Utskotts
anmärkning mot detta beslut, ådagalagt sitt ogillande tänkesätt
deröfver, utan äfven vid flera Riksdagar, genom 3 Stånds be¬
slut, hos Kongl. Maj:t anhållit, dels om allmän undersökning
angående Kronans eganderätt till dessa hemman, hvaraf följ¬
aktligen åboernes skatteköpsrätt beror, dels om förslag till lin¬
dring i åboernes onera, samt slutligen, då detta, lemnats utan
påföljd, begärt att, å Kronans vägnar, stämning till vederbör¬
lig domstol måtte uttagas och talan utföras om återvinnande
af Kronans jordegande- och dispositionsrätt till ifrågavarande
hemman. Allt detta är allmänt kändt och i Stats-Utskottets
Utlåtande Nio 200 temligen fullständigt, oaktadt, i enlighet
med pluralitetens åsigt, i vissa delar under missledande slut¬
satser, erkändt. Jag behöfver blott här åberopa, att såväl
Kongl. Maj:t som Rikets Ständer vid flera tillfällen förklarat
sig anse åboernes anspråk på en friare dispositionsrätt vara
rättvisa, och att Kongl. Majit till och ined låtit år 1844 till
Rikets Ständer afgifva proposition, angående sättet huru kyrko-
hemmans-åboerne skulle kunna, genom uppfyllandet af vissa
vilkor, komma i oqvald besittning af hemmanen, — ett förslag,
som visar, det Regeringen sjelf ansett frågan vara af natur att
bero utaf Statsmakternas gemensamma beslut, ehuru den lem-
nar åboernes välfärd fortfarande till pris för en administrativ
föreskrift, hvilken väl måste med samma om ej större skäl
kunna såsom obehörig återkallas, som den tillkommit.
Om Bondeståndet nu, af alla dessa anledningar, skulle
besluta att understödja åboernes rätt och fördel, samt, jemte
en sådan underdånig anhållan som Stats-Utskottets Inkomst-
88
Den 25 Januari.
afdelning föreslagit, underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
de af länets Riksdagsfullmäktige föreslagna vilkor för sättet
att bereda åboerne en betryggad besittningsrätt, så är jag
öfvertygad, att Ståndets enskiidta Utskott skall med ali omsorg
utveckla alla de skäl, hvarpå en sådan anhållan stödjes; och
jag föreslår alltså:
att Bondeståndet täektes uppdraga åt dess en¬
skiidta Utskott, att skyndsamligen inkomma med
förslag till en underdånig skrifvelse, hvaruti Bonde¬
ståndet hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhåller,
det Kongl. Maj:t måtte, efter vederbörandes höran¬
de, till Rikets nast sammanträdande Ständer aflåta
nådig proposition, i ändamål att bereda åboerne å
de så kallade »Halländska kyrkohemmanet)” den
besittningsrätt till samma hemman dem såsom krono-
åboer tillkommer.»
Häri förenade sig Anders Gudmundsson och Anders Nils¬
son från Hallands Län.
Memorialet remitterades till Ståndets enskiidta Besvärs-
Utskott, som skulle anmodas uppsätta förslag till underdånig
skrifvelse i ämnet.
§ 13.
Uppå derom framställd begäran beviljade Ståndet Olof
Lagergren från Gottlands Län förlängning under 3:ne veckors tid
af förut erhållen ledighet från deltagande i riksdagsgöromälen.
§ 14.
Till bordläggning Usta gången anmäldes:
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 63, i anledning af
Riksståndens beslut rörande det af Konstitutions-Utskottet uti
Memorialet N:o 59 framställda förslag till ändring af 12, 17,
19, 41 och 79 §§ Riksdags-ordningen, angående val af Rid-
derskapet och Adelns Riksdagsmän; samt
Stats- Utskottets:
Memorial N:o 216, angående verkställd omröstning i an¬
ledning af Riksståndens skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till
Statsregleringen hörande frågor;
D:o I!:o 229, med förslag till voterings-proposition i an¬
ledning af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om anslag
till beredande af tillfälle för officerare af arméen att ingå i
utländsk krigstjenst;
Utlåtande N.-o 230, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Förslag om förhöjning af det å 9:de hufvudtiteln uppförda an¬
slag till ersättning för mistade löne-innehållningar;
Den 27 Januari.
89
D:o N:o 231, i anledning af väckt motion Om ett årligt
anslag af 5,298 R:dr R:mt åt Lifbevärings-regementet;
D:o N:o 232, i anledning af väckt motion om ett årligt
förslagsanslag å 150,000 R:dr för att användas till ersättning
åt Statens embets- och tjenstemän för ökade utgifter i följd af
den förhöjda skjutslegan;
D:o N:o 233, angående ifrågaställdt anslag af allmänna
medel till anläggande af en vattenledning i Carlskrona; samt
D:o N:o 234, i anledning af väckt fråga om anvisande af
nytt boställe åt komministern i Botkyrka och Salems försam¬
lingar i stället för hemmanet Nedra Tumba, eller Tumba N:o
2, samt detta sednares öfverlåtande till Tumba pappersbruk.
§ 15.
Såsom icke erfordrande annan åtgärd lades till handlin¬
garna följande protokolls-utdrag:
från Högloft. Ridderskapet och Adeln N:ris 580—582;
;> Högv. Presteständet N:ris 470, 473—477; samt
» Vällofl. Borgareståndet N:ris 529 och 530.
Ståndets åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVester.
Den 27 Januari.
■■lemina kl. 1 e. na.
§ 1.
Upplästes till justering och godkändes Expeditions-Ut¬
skottets nedannämnde förslag till Rikets Ständers underdåniga
gkrifvelser:
N:o 194, angående reglering af utgifterna under Rikssta-
tens 4:de hufvudtitel;
N:o 195, angående reglering af utgifterna under Rikssta-
tens 5:te hufvudtitel;
N:o 197, angående ytterligare anskaffande af lifbergnings-
båtar, med dithörande apparater;
90
Den 25 Januari.
N:o 198, i fråga om medel för uppförande af en bygg¬
nad vid straff-fängelset i Landskrona;
N:o 199, i anledning af Kongl. Majds Nådiga Proposition,
angående användandet af de å statsanslaget för båtsmansbe-
klädnaden åren 1849—1851 uppkomna behållningar: och
N:o 200, i fråga om ändring i Kongl. Stadgan för Rikets
allmänna Elementar-läroverk;
§ 2-
Uppå särskilda framställningar derom, beviljades dels Jo¬
han Lekberg från Nerikes, Johan Westermark och Johan
Petter Wallmark från Westerbottens samt Herman Jönsson
Öbom från Norrbottens Län 3 veckors ledighet från riksdags-
göromål, att beräknas för Lekberg från den 1 och för de öf¬
rige från den 9 nästkommande Februari månad, samt Anders
Eriksson från Elfsborgs Län 3 veckors och Matts Pehrsson
från Stockholms Län 1 veckas förlängd enahanda ledighet,
som gått till ända för Anders Eriksson den 25 och för Matts
Pehrsson den 26 innevarande månad: hvarjemte, enär med
vederbörande Provincial-läkares den 21 i samma månad med¬
delade intyg styrktes, att Nils Nilsson från Nerikes Län, som
den 4 i denna månad undfått förlängning 3 veckor å förut
erhållen ledighet från riksdagsmål, och nu vistades i hem¬
orten, i anseende till den betydliga kraftlöshet en numera öf-
vervunnen sjukdom qvarlemnat, »först efter någon tid vore
i stånd att företaga återresa till hufvudstaden», Ståndet, enligt
derom af Anders Pehrsson från samma Län gjord framställ¬
ning, fann skäligt bevilja Nils Nilsson ledighet från riksdags-
göromål på ytterligare 3 veckor.
§ 3.
Anders Pehrsson från Nerikes Län erhöll på begäran
ordet, och yttrade: »Den brist på rörelsemedel, som, genom
den inträffade handelskrisen, låtit öfverallt i Riket förnimma
sig, torde ock komma att sträcka sig till de i åtskilliga pro¬
vinser stiftade hypotheksföreningar mellan jordegare. Dessa
hypotheksföreningar hafva nemligen val åtagit sig att å be¬
stämda terminer göra afbetalningar å deras in- och utländska
skulder, men om föreningarnas låntagare eller de jordegare,
til! hvilka. föreningarne utlånat de kapitaler föreningarne sjelfve
upplånat, icke i följd af brist på afsättning af sina jordbruks-
alster, förmå fullgöra föreskrifna ränteinbetalningar till förenin¬
garna, så sättas derigenom föreningarna sjelfva lifv en ur stånd
att behörigen amortera sina egna skulder. För att om möj¬
ligt förebygga de olägenheter, som af hypotheksföreningarnas
Den 23 Januari.
91
oförmåga att fullgöra sina förbindelser torde uppstå, har jag,
mod stöd af 56 § Riksdags-ordningen, ansett mig böra väcka
motion om beviljande åt hypotheksföreningarna af kreditiv-
rätt i Rikets Ständers Bank till belopp af högst 100,000 Lt:dr
R:mt för dem hvardera. Förslaget härom har jag skriftligen
uppsatt, och anhåller att få uppläsa detsamma. Det lyder
sålunda:
»Vördsam Motion.
Emedan hypotheksföreningarna hafva till egentligt före¬
mål att befrämja jordbrukets förkofran genom att småningom
befria landets jordegendomar från den skuldsättning, hvarmed
de Annas besvärade, och detta föremål sålunda är af en stor,
allmännyttig beskaffenhet, böra dessa föreningars fortgång och
verksamhet icke vara likgiltige för Rikets Ständer, som, i an¬
seende till den penningebrist, hvilken i sammanhang med den
inträffade svåra handelskrisen uppenbarat sig, vidtagit kraftiga
åtgärder till näringarnes understödjande. Jordbruket är lan¬
dets vigtigaste näring, och den förlägenhet, som penninge-
bristen samt svårigheten i öfrigt att få jordbrukets alster af-
yttrade, förorsakat, har redan sträckt sig till den jordbrukande
klassen, så att hypotheksföreningarna hafva grundade farhågor
att de räntebetalningar, som låntagarne hos föreningarna böra
verkställa, icke hädanefter, såsom hittills, i behörig tid och
ordning, komma att fullgöras. Då emellertid föreningarna ålig¬
ger att, oberoende deraf, på bestämda terminer göra stadgade
afbetalningar å deras in- och utländska skulder, och dertill
påräknas de ränte-inbetalningar å hypotheks-lånen, hvartill
desses innehafvare förbundit sig; så, i den mån sådant urakt-
låtes eller fördröjes, kan en tillfällig brist uppkomma för hy¬
potheksföreningarna, hvilken brist sålunda genom upplåningar
på kortare tid måste fyllas. Svårigheten, stundom omöjlig¬
heten att, under nuvarande förhållanden, erhålla sådana lån,
torde vara tillräckligt känd äfven inom representationen; och
jag hemställer derföre, att hypotheksföreningarna, till lättnad i
deras allmännyttiga verksamhet, måtte beviljas, i män af till¬
gångar och behof, hvardera högst 100,000 R:dr r:mt kréditiv-
rätt i Rikets Ständers Bank, emot ränta; samt anhåller att
denna min motion måtte remitteras till Banko-Utskottet.»
Sedan motionen blifvit uppläst, och Talmannen erinrat,
att motionären icke i detta sitt anförande uppgifvit den fond,
från hvilken, i händelse motionen bifölles, de föreslagna kre-
ditiven borde utgå, fortsatte
Anders Pehrsson: »För att icke råka i kollision med
något, till underlättande af den tryckta penningeställningen,
utaf Rikets Ständer förut fattadt beslut, har jag med flit ur¬
92
Den 35 Januari.
aktlåtit att i motionen föreslå någon viss fond, från hvilken
medel till ifrågavarande kreditiver borde anvisas, utan tror
jag, att meddelande af föreskrift härom, eller lättare sagdt
uppgifvande af förslag i detta afseende, bör ankomma på Banko-
Utskottet, till hvilket Utskott, såsom jag redan begärt, mo¬
tionen torde blifva remitterad.»
Efter det Anders Larsson från Nerikes Län förmält sig
instämma i motionen, blef densamma, uppå flere ledamöters
begäran, hvilande å bordet.
§ 4.
Föredrogos och biföllos Anders Anderssons och Anders
Magnus Anderssons från Kalmar Län den 20 innevarande må¬
nad gjorda, men då bordlagda ansökningar om 3 veckors le¬
dighet från riksdagsgöromål, räknad från den 10 nästkommande
Februari månad.
§ 5-
Vid förnyad föredragning af Konstitutions- Utskottets Me¬
morial N:o 63, i anledning af Riksståndens beslut rörande det
af Konstitutions-Utskotfet uti Memorialet N:o 59 framställda
förslag till ändring af 12, 17, 19, 41 och 79 §§:ne Riksdags¬
ordningen, angående val af Ridderskapet och Adelns Riks¬
dagsmän, lades den af Utskottet till Ridderskapet och Adeln
samt Presteståndet framställda inbjudning till handlingarna;
men Utskottets förslag till voterings-proposition för omröstning
i Förstärkt Konstitutions-Utskott bifölls.
§ 6-
Lades till handlingarna Stats-UtsJcottets Memorial N:o
216, angående verkställd omröstning i anledning af Riksstån¬
dens skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till statsregleringen
hörande frågor.
§ 7.
Föredrogs Stats-Utskottets Memorial N:o 229, med för¬
slag till voterings-proposition, i anledning af Riksståndens skilj¬
aktiga beslut i fråga om anslag till beredande af tillfälle för
officerare af arméen att ingå i utländsk krigstjenst.
Härvid yttrade
Måns Pehrsson från Malmöhus Län: »I Expeditions-Ut-
skottet, af hvilket jag är ledamot, har man kommit underfund
dermed, att Rikets Ständer långt före detta beslutat i det ämne,
som för det af Stats-Utskottet nu framlagda förslag till voterings¬
proposition utgör föremål, och att underdånig skrifvelse härom
Den 25 Januari.
93
redan den 15 Augusti sistlidne år, om jag ej minnes orätt,
blifvit till Kongl. Maj:t aflåten.»
Sedan rl'almannen upplyst, att en så beskaffad underdånig
skrifvelse, sorn Måns Pehrsson omförmält, daterad icke den
15, men den 22 Augusti sistlidet är, återfunnes under N:o 98
bland Expeditions-Utskottets förslag till Rikets Ständers un¬
derdåniga skrifvelser, intagne i 10:de Samlingen, lista Afdel¬
ningen af Hillänget till Rikets Ständers Protokoll vid inneva¬
rande Riksmöte, och att Stats-Utskottets nu föredragna Me¬
morial, såsom afhandlande en utaf Rikets Ständer redan af¬
gjord fråga, följaktligen af förbiseende tillkommit, yttrade
Nils Svensson från Christianstads Län: »Vid det af Tal¬
mannen nu upplysta förhållande finner jag mig föranlåten be¬
gära Stats-Utskottets Memorial hvilnnde å bordet; men hem¬
ställer derjemte att Expeditions-Utskottets åberopade skrifvelse-
förslag må uppläsas.»
Ola Månsson från Skåne: »Jag förenar mig i Nils Svens¬
sons framställning, att Memorialet må för andra gången bord¬
läggas. Jag betviflar för ingen del tillförlitligheten af Talman¬
nens uppgift, att frågan redan är afgjord, men innan beslut i
anledning af Memorialet fattas, vill jag, om möjligt, förskaffa
mig närmare upplysning angående orsaken till det misstag,
som egt rum.»
Af undertecknad, Sekreterare, upplästes häruppå Expe¬
ditions-Utskottets, under N:o 98 afgifna, och af samtliga Riks¬
stånden godkända förslag till Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse, angående beviljadt anslag till beredande af tillfalls
för officerare af arméen att ingå i utländsk krigstjenst; hvar¬
efter, enär såväl Nils Svensson, som Ola Månsson vidhlefvo
yrkandet om bordläggning, ifrågavarande Memorial, hvilket i
sist hållna plenum den 23 innevarande månad anmäldes till
bordläggning, enligt derom af Talmannen, sedan diskussionen
förklarats slutad, framställd proposition, nu bordlädes andra
gången.
§ 3.
Föredrogos, hvar efter annan, och biföllos Stats- Utskot¬
tets Utlåtanden:
N:o 230, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga förslag om
förhöjning af det å 9:de hufvudtiteln uppförda anslag till er¬
sättning för mistade löne-innehållningar;
N:o 231, i anledning af väckt motion om ett årligt an¬
slag af 5,298 R:dr r:mt åt Lifbevärings-regementet; och
N:o 232, i anledning af väckt motion om ett årligt för¬
slagsanslag å 150,000 R:dr, för att användas till ersättning åt
94
Den Januari.
Statens embets- och tjenstemän för ökade utgifter i följd af
den förhöjda skjutslegan.
§ 9.
Vid härefter skedd föredragning af Stats-Utskottets Ut¬
låtande N:o 233, angående ifråga ställ d t anslag af allmänna
medel till anläggande af en vattenledning i Carlskrona, ytt¬
rade
Håkan Pettersson från Blekinge Län: »Carlskrona är,
såsom något hvar torde hafva sig bekant, belägen på en
klippö i hafvet; men att denna stad, som existerat i snart
två hundra år varit och är i total saknad af friskt drickbart
vatten, är måhända icke lika allmänt kändt. Så är likväl
sanna förhållandet. Att, medelst vattenledning, afhjelpa denna
olägenhet har derföre länge varit ifrågasatt, på sätt sig
visar af Utskottets redogörelse för ärendet. De hinder, sorn
ända hitintills vållat att denna angelägenhet blifvit tillbakasatt,
belysas äfven, till en del, af Betänkandet; men det mindre
nit för saken, hvilket fordom tyckes hafva varit rådande inom
samhället, har för några år sedan fått en kraftig väckelse, då,
under kolera-farsotens förfärliga härjning derstädes, äfven de
bättre lottade medlemmarne rönte en bitter erfarenhet af bri¬
sten på friskt vatten. Läkarne ansågo ock denna brist såsom
en hufvudorsak till den stora dödligheten, som då rådde der,
hvarest annars friska vinder blåsa från alla sidor, och ämnen
för sammanpackade osundheta ångor icke i betydligare mån
förefinnas. Det är troligt att Staden nu skulle åtaga sig vida
större uppoffringar, för ändamålets vinnande, än det vill synas
af förhållandet 1834; men att detta samhälle, som hufvudsak-
ligast består af befäl och manskap vid Kongl. Flottan, utan
statens mellankomst, skulle kunna utföra ett så kostsamt för¬
slag, kan hvarken fordras eller ens tänkas. Att staten icke
hellar så ansett ärendet, bevisar de obegagnade jernrör,
som för ändamålet anskaffats och nu ligga att förrosta i Kro¬
nans förråd på Kongl. Skeppsvarfvet. De 83.000 K:dr, dessa
kostat staten, borde väl blifva något annat, än en handpen¬
ning på ouppfyllda förhoppningar.
Utskottet har också nu »erkänt, att det ifrågavarande be-
hofvet är af stor vigt för Carlskrona samhälle.» Det synes mig,
såsom vore det derjemte af stor vigt för en betydlig del af
fäderneslandet. Det bör väl nemligen icke vara fädernes¬
landet likgiltigt, om några af dess söner lida brist på ound¬
gängliga lefnadsbehof. Till tjenstgöring å Carlskrona skepps¬
varf uppfordras årligen flere hundrade båtsmän från åtskilliga
delar af riket. Dessa dela under tiden med stadens innevå¬
Den 21 Januari.
95
nare den allmänna bristen på friskt vatten, och nödgas lika
sorn de att släcka sin törst med ett eller annat dygn gam¬
malt åvatten. De hafva icke råd att gifva den Yämjeliga
smaken en behagligare afbrytning med konjak.
Utskottet har förklarat, att det icke skulle vara obenäget
tillstyrka något bidrag af allmänna medel för ändamålet, men
anser summan, som dertill skulle åtgå, vid närvarande för¬
hållanden, allt för betungande för Statsverket. Nog är detta
ett skäl, som icke kan bestridas, och allraminst vill jag klandra
Utskottet för denna princip. Jag vill icke heller begära, att
Utskottet obetingndt skall tillstyrka beviljandet af den sednast
nödig befunna summan. Men då Utskottet erkänt behofvets
afhjelpande för samhället, och jag sökt visa, att olägenheten
af detta behof delas af ett stort antal fäderneslandets söner
dessutom, så vill det synas mig, som om Utskottet kunnat, utan
att gå grannlagenheten för nära, föreslå:
att förberedande åtgärder vidtoges; att stadens
innevånare ytterligare blefvo hörde; att vilkor,
både för stadens deltagande i företaget och upp¬
låtande af jord dertill, bestämdes, så att icke nya
svårigheter och hinder uppstode, då företaget skulle
börjas, samt att Kongl. Maj:t, efter en så be¬
skaffad utredning, täcktes aflåta nådig proposition
i ämnet till näst sammaträdande Ständer.
Af dessa skäl önskar jag, att Ståndet ville medgifva en
äterremiss.
Måhända skall man med obenägenhet anse mitt uppträ¬
dande i denna fråga. Jag fruktar det nästan, och vill när¬
mare förklara mig. Mången gång har jag sett glädjen och
bråskan, vid ett fallande regn, då karen ställas under rännor¬
na, för att uppsamla hvarje droppa af' det på taken fallande
regnet, hvilket omsorgsfullt förvaras antingen uti vat¬
tenkärl i källrar, eller också uti i klippan sprängda brunnar,
som intet vatten gifva. Mången gäng har jag sett flockar
af qvinnor och barn, med vattuämbar och krukor, vandra
till brobänken, för att från den så kallade »Schöjtenv, såsom
en delikatess, hemta åvatten. Och denna »Schöjt», ligger
icke alltid som en näckros vid ek- och bok-omkransade skär,
eller vid Lyckeby-åens tjusande stränder. Det stormar ibland,
och männen på skutan fä ofta erfara, att vattenhemtningen
har sina besvärligheter. Det är också en tid, då de få bana
sig väg igenom isar, för svaga att bära, men nog starka att
hindra deras väg, Det är åter en annan tid, som fordrar ett
annat transporteringssätt. Då icke regn, men snö fuller, så att
slädföre kan begagnas, ser män dagligen på vägen emel-
96
Den 27 Jatinari.
Ian Carlskrona och Lyckeby en underlig fora. Den be¬
står af en mycket lång släda, med högt uppstaplade och
fastsurrade vattukärl, och för denna släda gå icke några pu¬
stande ök, utan en lång rad af båtsmän, hvilka tåligen, men
stadigt och säkert draga sin tunga börda till sina törstige
likars vederqvickelse. — Mången gång har jag också, i verk-
städernes qvalm, sett den svettige arbetaren dricka djupt i
vattenpytsen af det mindre angenäma åvattnet. Med fä ord:
jag har på nära håll sett det elände, som saknad af friskt
driekesvatten medför, och lifligt känt medlidande för mina
likars nöd. Någon gång skall hjelpen komma. Den kan ej
uteblifva. — Det har varit samvete och pligt, som manat
mig att icke undanhålla eder, mina bröder, de upplysningar,
jag kunde meddela. Det är eder rätt att fästa det afseende
dervid, som J ansen dem förtjena.v
Anders Pehrsson från Nerikes Län: vStats-Utskottet bar,
med afseende å de omständigheter, som i denna fråga före¬
kommit, enligt min öfvertygelse, icke kunnat göra annat, än
afstyrka den väckta motionen. Enligt Kongl. Maj:ts fram¬
ställning vid 1823 års Riksdag, beviljade Rikets Ständer, till
anskaffande af materialier för en vattenledning till Carlskro¬
na, ett anslag af 83,333 R:dr 16 sk. banko, under vilkor, att
stadens innevånare ätoge sig att. till vattenledningens under¬
hållande, årligen bidraga med ett belopp af 1,500 R:dr sam¬
ma mynt. Staden åtog sig väl till en början en sådan förbin¬
delse: men sedanden först uppgjorda planen för vattenlednin¬
gens utförande i vissa delar undergått förändring, undandrog sig
staden ofvanberörda underhållsskyldighet. Sedan, genom förvalt¬
ningens af Sjöärendena försorg, jernrör till vattenledningen un¬
der tiden blifvit anskaffade och uti Kronans förråder i Carlskrona
upplagde, äskade Kongl. Maj:t, 1810—1841 årens Riksdag, ytter¬
ligare anslag till vattenledningens företagande och utförande :men
uti underd. skrifvelse af den 7 Juni 1841 anmälde Rikets Ständer,
att, i anseende till det outredda skick, hvari frågan om företagets
verkställande sig befann, något anslag till detsamma icke kunde
beviljas, utan anhöilo Ständerna, att Kongl. Maj:t måtte låta dels
anställa ny undersökning till utrönande af vattenledningens ut-
förbarhet, och dels hura Carlskrona stads innevånare i afseende
på det bidrag, som för vattenledningens framtida underhållande
kunde af staden påräknas: hvarjemte, för den händelse Kongl.
Maj:t skulle anse vattenledningen böra komma till stånd, Rikets
Ständer begärde att Kongl. Maj:t ville vid näst derefter inträf¬
fande Riksdag aflåta Nådig Proposition i ämnet, så att defi-
nitift beslut rörande detta företag då kunde fattas. Då emel¬
lertid ännu vid sednaste Riksmöte någon sådan proposition ej
Den °/i Januari.
97
blifvit aflåten, men Rikets Ständer, med afseende å den längre
tid, som förflutit, sedan vattenledningsrören på statens bekost¬
nad anskaffades, ansägo det vara nödigt att få bestämdt ut-
redt, huruvida dessa jernrör numera kunde användas för det
det företag, hvartill de blifvit upphandlade, eller om desamma
borde för det allmännas räkning föryttras, anhöllo Rikets Stän¬
der, i underd. skrifvelse den 4 December 1854, att Kongl.
Maj:t täcktes meddela den nådiga föreskrift, som härvidifrå-
gakommande förhållanden ansågos påkalla, med hänsigt till
antingen oftanämnde jernrörs begagnande för dermed afsedt
ändamål eller föryttrande och de derför inflytande medlens
aflemnande till Riksgäldskontoret. Mig synes således mindre
lämpligt, i händelse Rikets Ständer, utan att afvakta svar på
dessa framställningar och i saknad af fullständiga upplysningar,
nu skulle meddela beslut i förevarande ämne eller, såsom
Håkan Pettersson begärt, till Utskottet återremittera frågan, i
ändamål, att Utskottet måtte föreslå en så beskaffad skrifvelse,
som denne talare ifrågaställa en skrifvelse, hvilken, så vidt
jag förstår, skulle komma att innefatta endast ett återuppre¬
pande af hvad Rikets Ständer tvenne särskilda gånger redan
framställt.»
I detta yttrande instämde Pehr Mattson från Wester-Norr-
lands Län.
Sven Haraldsson från Blekinge Län: »Jag anhåller, att
det må antecknas, det jag förenar mig uti det af Håkan Pet¬
tersson nyss afgifna yttrande.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Den, som aldrig
varit i Karlskrona, kan tilläfventyrs förmoda, att den, angå¬
ende olägenheterna af derstädes befintliga brist på dricksvatten,
utaf Håkan Pettersson leinnade teckning är något öfverdrif¬
ven; men jag, som vid särskildta tillfällen besökt staden, kan
sanningsenligt vitsorda, att förhållandet är sådant, som Håkan
Pettersson uppgifvit, och jag har mera än en gång upprigtigt
beklagat alla dem, som, vare sig af tjenstepligt eller andra för¬
hållanden, äro nödsakade att uppehålla sig ä en ort, der ett
af de oundgängligaste Iefnadsbehof endast med yttersta svå¬
righet kail tillfredsställas. Jag medgifver väl, att stadens in¬
vånare handlat mindre försigtigt vid det tillfälle, då de för¬
klarade sig icke vilja med ett så ringa belopp, som 1,500
R:dr årligen, bidraga till underhållande af den tilltänkta vat¬
tenledningen — ett beslut, som i väsendtlig mån föranledt
den tidsutdrägt, som i denna fråga egt runi — men jag är
öfvertygad, att de sednare årens erfarenhet gifvit innevånarne
en kraftig väckelse om nödvändigheten att vidkännas någon
llonde-St. Prat. vid Lågt. Itiksd. 1S56—1858. IX. 1
98
Den 27 Januari.
uppoffring för ett så maktpåliggande företag, som det ifråga¬
ställa och tror derför att, i händelse stadens innevånare lem-
nades ytterligare tillfälle att sig förklara, de numera helt sä¬
kert skulle finnas villige att till vattenledningens underhål¬
lande, efter bästa förmåga, bidraga. Det är af denna anled¬
ning, som jag håller före, att Utskottet icke saknat skäl att
tillstyrka aflåtande af en underd. skrifvelse, i den syftning,
Håkan Pettersson föreslagit; hvarför'jag ock, i ändamål att
hos Utskottet framkalla ett sådant tillstyrkande, förenar mig
i Håkan Petterssons anhållan om återremiss.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Jag kunde väl in¬
skränka mig till att instämma med Håkan Pettersson; men då
Anders Pehrsson från Nerikes Län, bland annat, påstått att
Carlskrona stads innevånare skulle vara ovillige, att, med det
af Rikets Ständer vid 1823 års Riksdag fastställda belopp af
1,500 R:dr B:ko om året, bidraga tili vattenledningens under¬
hållande för framtiden, påkallar detta påstående några ord
till vederläggning. Det är visserligen fullkomligt rigtigt, såsom
Anders Pehrsson uppgifvit, att sedan den ursprungliga planen
för vattenledningens utförande blifvit ändrad — en. ändring,
som skulle hafva till följd, att staden blefve försedd icke med
källvatten, utan endast med åvatten — så undandrogo sig
verkligen innevånarne den ifrågaställa underhålls-skyldigheten ;
men efter kolerafarsotens våldsamma härjningar i Carlskrona
år 1853, dervid läkarne allmänt antogo, att bristen på helso¬
samt dricksvatten utgjorde en hufvudsaklig orsak till den stora
dödligheten och den ovanliga häftighet, hvarmed farsoten
rasade i denna eljest friskt belägna stad, blef nödvändigheten,
att, på ett eller annat sätt, anskaffa helsosamt vatten, ännu
mera oafvislig, och vid ett, med anledning af dessa förhållan¬
den, utaf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den 15 September
1855 hållet sammanträde med stadens innevånare för öfverlägg¬
ning om möjligheten och sättet för vattenledningens till väga-
bringande, förbundo sig stadens inevånare, bland annat, att, i
fall vattenledningen blefve på Statens bekostnad anlagd, årli¬
gen utgöra den af Rikets Ständer vid 1823 års Riksdag be¬
stämda afgift. Från någon hos stadens innevånare förutsatt
obenägenhet att åtaga sig underhållsskyldigheten kan således
ringaste anledning för afslag å motionen numera icke hem-
tas; i anledning hvaraf och på det Rikets Ständer må hos
Kongl. Maj:t utverka den nådiga proposition i ämnet, om
hvars aflåtande de redan anhållit, dock hittills utan påföljd,
jag, för min del, biträder Håkan Petterssons och Anders Me¬
dins anhållan om återremiss.»
• Nils Svensson från Christianstads Län: »Beträffande i
Den -27 Januari.
99
allmänhet de anspråk, sorn tid efter annan framställas på un¬
derstöd af statsmedlen och det sätt, hvarpå sådana frågor
vanligen afgöras, är representationen redan inne på en gan¬
ska betänklig bana. Det synes icke vara nog att Staten, åt
en stor del af dess medlemmar, anskaffar föda och kläder.
Nu fordrar man ock att Staten skall skaffa dem dricksvatten;
men månne icke dessa anspråk äro något öfverdrifna? Jag'
betviflar för ingen del, att ju Håkan Petterssons teckning är
fullkomligt trogen, och jag medgifver till och med, att skäl
icke saknas å Statens sida, att, till någon viss grad, under¬
stödja ett företag af den beskaffenhet som det ifrågavarande; men
det är för mycket fordradt, att Staten härvid skall ggra allt
och Carlskrona stad så godt som intet. Må stadens innevå¬
nare erbjuda aft vidkännas t. ex. |-:delar af kostnaden för
vattenledningens utförande och innan nästa Riksdag göra fram¬
ställning härom hos vederbörande, och jag är fullt och fast
öfvertygad, att Rikets Ständer skola behjerta förhållandena
och anvisa den bristande tredjedelen, antingen såsom lån eller
anslag utan återbetalnings-skyldighet. Att bifalla den väckta
motionen bör, under hvilka förhållanden som helst, icke
ifrågakomma: och då Riksdagen snart nalkas sitt slut samt,
genom en återremiss, andra upplysningar, än dom, för hvilka
i Utlåtandet redogöres, för närvarande icke stå att erhålla,
ser jag icke heller att återremiss skulle gagna till något;
hvadan jag, lika med Anders Pehrsson från Nerikes Län, vill
bifalla Utskottets Utlåtande.»
Johan Westermark från Westerbottens, samt Anders An¬
dersson och Anders Magnus Andersson från Kalmar Län in¬
stämde.
Paul Hedström från Wester-Norrlands Län: »Jag har,
såsom ledamot af den Utskottsafdclning, som beredt frågan,
deltagit i öfverläggningarna derom och tror, lika med Nils
Svensson, att, då ytterligare utredning af frågan för närvarande
icke kan vinnas, en återremiss af Utlåtandet vore utan än¬
damål.v
Ola Månsson från Skåne: »Då Stats-Utskoftet, med för¬
klarande att det medgåfve, hurusom afhjelpandet af det i mo¬
tionen framställda behof vore af synnerlig vigt för Carlskrona
samhälle, tillika förmält sig benäget att tillstyrka något bidrag
af allmänna medel till ändamålet, såvida icke den i sådant
afseende äskade summa af 400,000 R:dr, vore alltför betydlig,
men Utskottet ansett denna utgift, under nuvarande förhål¬
landen, blifva för Statsverket nog betungande, kan man, å ena
sidan, icke gerna klandra Utskottet för dess afstyrkande Ut¬
låtande. A den andra sidan saknas emellertid icke skäl att
100
Den £7 Januari.
bifalla den åtevremiss, hvarom Håkan Pettersson gjort anhål¬
lan. Hans skildring af de olägenheter, som i Carlskrona äro
en följd af brist pä tjenligt dricksvatten, är alltför sann, och
det utgör jemväl en obestridlig sanning, att, i händelse Carls¬
krona icke varit en synnerligt lämplig plats för Svenska flot¬
tans stationerande — ty i detta afseende lärer belägenheten vara
den yppersta inan kan önska — så skulle fråga, att pä ett ställe,
der tillgång på dricksvatten saknas, anlägga en stad, helt sä¬
kert aldrig hafva uppstått. Då således staden kan antagas
hafva tillkommit hufvudsakligen för flottans skull, medför denna
omständighet en viss förpligtelse för det allmänna att främja
ett förlag, på hvars utförande möjligheten af stadens tillvext
och förkofran i väsendtlig mån är beroende. Jag kan alltså,
för min del, icke neka att ju Staten är pligtig, att, såvidt till¬
gångarna medgifva, i någon mån bidraga till den föreslagna
vattenledningen. Kostnadsförslag dertill är oek uppgjord t;
hvarför man icke heller kan med fog påstå, att frågan i detta
afseende befinnes i outredt skick. Deremot torde närmare
böra utrönas om och i hvilken mån stadens innevånare kunna
finnas villige att bidraga, icke blott till underhållskostnaden,
hvilken de redan sig åtagit, utan ock till sjelfva anläggnings¬
kostnaden. Åff innan Riksdagens slut åstadkomma utredning
härom, är knappast tänkbart, men att i underdånig skrifvelse
begära, att Kongl. Majit ville anbefalla en sådan, och derefter
till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig proposi¬
tion i ämnet, är deremot icke omöjligt, och på det Utskottet
må komma i tillfälle att afgifva förslag till en dylik skrifvelse,
är det som jag, lika med Håkan Pettersson, anhåller om åter-
remiss. Ämnet för den föreslagna skrifvelsen är icke heller
af någon vidlyftig beskaffenhet, och man kan derför icke på¬
stå, att beslutet om återremiss skulle komma att förlänga Riks¬
dagen.»
Af samma tanke förmälde sig Gustaf Johansson fr. Krono¬
bergs. och Måns Pehrsson från Malmöhus Län vara.
David Andersson från Hallands Län: »Jag kan försäkra,
att inom Afdelningen samma skäl för en underdånig skrifvel-
ses afiåtande åberopades, som dem, hvilka under denna dis¬
kussion blifvit anförda; men då Carlskrona stads innevånare
en gång undandragit sig uft vidkännas den underhållsskyldig¬
het, som Rikets Ständer gjort till vilkor för anslagets tillgodo—
njutande, har man omöjligen ansett behofvet att derstädes till¬
vägabringa vattenledning vara så angeläget, att man icke
skulle kunna afbida svar å de utaf Rikets Ständer hos Kongl.
Majit gjorda särskilda framställningar i ämnet. Finner Stån¬
det att saken är så särdeles brådskande: nåväl, må Ståndet
Den SI Januari.
101
då anvisa de 400,000 R:dr, som, enligt uppgjordt kostnadsför¬
slag, åtgå till vattenledningens utförande; men, säger man,
derom är nu mindre fråga, än om återrerniss. I detta hän¬
seende får jag dä förklara, att, då annan utredning af frågan,
än den, sorn redan erhållits, icke står att vinna, så ser jag
icke hvartill en återrerniss skulle tjena. Jag röstar alltså för
bifall till Utlåtandet.”
Med David Andersson var Olof Larsson från Gefleborgs
Län ense.
Jöns Pehrsson: »Jag har yrkat återrerniss icke i ända¬
mål, att Stats-Utskottet skulle söka införskaffa ytterligare upp¬
lysningar i frågan, utan på det Utskottet måtte inkomma med
förslag till underdånig skrifvelse, deruti Rikets Ständer, med
anmälan om det skick, hvari frågan befinnes, underdånigst
förnya sin anhållan, att Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hö¬
rande, ville med nådig proposition i ämnet till Rikets Ständer
inkomma. Hafva Rikets Ständer aflåtit 2 skrifvelser i samma
sak, så må gerna den 3:dje skrifvelsen afgå, ty saken är för
vigtig att lemnäs åt glömskan. Motionen omtalar väl, huru¬
som 2:ne under-offieerare och 14 man nf Kongl. Flottans per¬
sonal, så länge hafvet är öppet, dagligen sysselsättas med
hemtnirig sjöledes af friskt drickesvatten från Lyckeby till
staden; men det är icke nog härmed, ty 4 gånger 14 man
måste kringbära vattenförrådet i olika delar af staden, och till
denna kringbärning begagnas ankare och andra kärl af anda
till 15 kannors rymd; men som dessa förvaringskärl äro gan¬
ska tunga, så ådraga sig, vid detta kringbärande, många af
manskapet bråck och andra kropps-skador. Tiden må väl vara
inne att dessa m. fl. olägenheter afhjelpas, och derför är det
som jag, genom återrerniss, vill framkalla en underdånig skrif¬
velse af innehåll, jag nyss uppgifvit.”
Änders Pehrsson: «Det förefaller mig verkligen sällsamt,
att man på allvar fordrar, det Rikets Ständer skulle förtredje
gången aflåta underdånig skrifvelse i ett ämne, som Rikets
Ständer två gånger förut gjort till föremål för deras framställ¬
ning. Med frågor af beskaffenhet, som den nu för hand va¬
rande, är icke samma förhållande, som med lagförslag, hvilka
förfalla, i händelse de icke utaf båda Statsmakterna godkän¬
nas; hvadan, äfven om motionen nu afslås utaf Rikets Stän¬
der, Kongl. Bi aj: t icke desto mindre, antingen på grund af
Ständernas åberopade skrifvelser, eller efter af Carlskrona stad
gjord underdånig anhållan derom, ar oförhindrad att till Ri¬
kets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig proposition
om understöd af allmänna medel till utförande af ifrågava¬
rande vattenledning. Jag finner mig således böra vidblifva
102
Den 27 Januari.
yrkandet, att det Utlåtande, Utskottet afgifvit, må af Ståndet
bifallas.»
Lars Gezelius från Kopparbergs, Paul Hedström från YVe-
ster-Norrlands Län m. fl. instämde med Anders Pehrsson.
Härmed ansågs diskussionen slutad.
Talmannens proposition å bifall till Utlåtandet besvarades
med blandade ja och nej; hvarefter, enär Talmannen förkla¬
rade, att lian ansåg propositionen hafva blifvit med ja besva¬
rad, votering begärdes, i anledning af hvilken anhållan föl¬
jande voterings-proposition uppsattes, justerades och anslogs:
»Den, som bifaller Stats-Utskottets Utlåtande N:o 233,
röstar ja;
Den det ej vill, röstar nej;
Vinner nej, är Utlåtandet återremitteradt.»
Votering företogs härefter i vanlig ordning, och utföll
med 62 ja emot 13 nej; hvadan Ståndet stannat i det beslut,
ja-prapositionon innehåller.
Emot detta beslut reserverade sig Anders Gudmundsson
från Hallands, Jöns Pehrsson, Håkan Pettersson och Sven
Haraldsson från Blekinge Län.
§ 10.
Efter skedd föredragning bifölls Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 234, i anledning af väckt fråga om anvisande af nytt
boställe åt komministern i Botkyrka och Salems församlingar
i stället för hemmanet Nedra Tumba eller TumbaN:o2, samt
detta sednares öfverlåtande till Tumba pappersbruk.
§ Il-
Till bordläggning Usta gängen anmäldes:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 235, angående begärda
statsbidrag för enskilda jernvägs-anläggningars företagande;
Sammansatta Stats- och Bevillnings- Utskottets Utlåtande
N:o 44, i anledning af väckt motion, att kronobrefbärings-
skyldigheten måtte på Postverket öfverflyttas;
Samma Utskotts Utlåtande N:o 45, i anledning af väckta
motioner om befrielse för rotehållare på Gottland att anlägga
båtsmanstorp;
Samma Utskotts Utlåtande N:o 46, i anledning af väckta
motioner, rörande rust- och rotehållares befriande från deras
befattning med rekrytering och remontering samt underhåll af
beklädnad, mundering m. m., emot det att de åtaga sig en
gång för alla bestämda,- mot omkostnaderna vid berörda ålig¬
gande svarande, årliga utskylder, samt dermed gemenskap
egande ämnen;
Den 50 Januari.
103
Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 61, i anledning af gjorda
anmärkningar emot vissa delar af Utskottets Betänkande N:o
46, öfver ej mindre Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angå¬
ende utvidgad religionsfrihet, och vissa dermed gemenskap
egande ämnen, än äfven särskilda inom Riksstånden väckta
motioner; och
Ståndets Enskildta Besvärs-Utskotts Memorial N:o 9,
med förslag till underdånig skrifvelse, angående tiden för be¬
väringsmanskapets vapenöfningar.
§ 12.
Följande från Medstånden ankomna protokolls-utdrag,
nemligen:
Höglofl. Ridderskapet och Adelns under N:ris 584—586;
Högv. Presteståndets under N:o 478—482; och
Vällofl. Borgareståndets under N:o 531 och 532, lades
till handlingarna.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. till 3 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
I)en 30 Januari.
Plenum Ut. lO f. in.
§ 1.
Protokollet för den 16 innevarande månad justerades och
gödkändes.
§ 2.
Efter skedd föredragning godkändes Expeditions-Utskot¬
tets förslag till underdåniga skrifvelser till Kongl. Maj:t:
N:o 201, i fråga om postföringens framtida skiljande fran
jordbruket och gästgifveri-skjutsen, samt om lindring dessför¬
innan uti nämnda besvär;
104
Den 30 Januari.
N:o 202, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående postbeviilningen; samt
N:o 203, i fråga om sältet för användande af de medel,
som, enligt Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut, skola,
till allmänna rörelsens underlättande, å utrikes ort- upplånas;
äfvensom
Samma Utskotts förslag N:o 15 till § i Riksdags-beslutet,
angående postbeviilningen.
§ 3-
Efter derom gjorda framställningar beviljades ledighet
från riksdags-göromålen under 3 veckors tid åt Pehr Matts¬
son från Wester-Norrlands och Erik Mattsson från Jemtlands
Län, räknadt för den förstnämnde från den 10:de, Och för den
sednare från den 7:de nästkommande Februari, samt åt Johan
Pehrsson från Upsala Län under 8 dagar från den 1 Februari;
hvarförutan förlängning uti förut erhållen permission meddela¬
des åt Matts Pehrsson från Stockholms, Nils Svensson från
Blekinge och Erik Andersson från Stora Kopparbergs Län
under 3 veckors tid för hvardera; och medgaf Ståndet fram-
flyttning af erhållen tjenstledighet åt Anders Olsson från Jemt¬
lands, samt Jonas Andersson och Petter Carl Andersson från
Östergöthlands Län till den 9:de i samma Februari månad, då
permission för dem skulle taga sin början.
§ 4.
Yid förnyad föredragning punktvis af Stats-Utskottets
Memorial N:o 218, i anledning af erhållna återremisser eller
Riksståndens skiljaktiga beslut, rörande de i Utlåtandet N:o
158 behandlade frågor om statsbidrag för vägförbättringar och
vatten-aftappningar, jemte andra arbetsföretag, stannade Stån¬
det i följande beslut:
Usta punkten.
Utskottets anmälan att Borgareståndets återremiss af 18:de,
32:dra och 38:de punkterna i Utlåtandet N:o 158 icke föran¬
leder vidare åtgärd, lades till handlingarna.
2:dra punkten lades jemväl till handlingarna.
3:dje punkten.
Med afslag å Utskottets förslag till voterings-proposition,
antog Ståndet de i Herr Grefve Lagerbjelkes, Memorialet bi¬
fogade reservation framställda förslag till voterings-proposi-
tioner.
Hvad Utskottet i förevarande Memorial slutligen anmält,
lades till handlingarna.
Den 30 Januari.
105
.§ 5.
Föredrogs Stats-Utskottets Memoria] N:o 220, med för¬
slag till voterings-proposition i fråga om beviljande af ett för-
slags-anslag till löneförbättringar åt lärare och tjenstemän vid
Upsala universitet.
Uppå hemställan af Anders Pehrsson från Nerike och
vice Talmannen Anders Andersson, förklSrade Ståndet, som
vidblef sitt, i afseende å beloppet af det till löneförbättringar
åt lärere och tjenstemän vid Upsala universitet af Kongl. Maj:t
äskade förslags-anslag, 25,000 R:dr, den 20 November nästli-
det år fattade beslut, att det ansåg, i frågans närvarande skick,
omständigheterna icke medgifva återremiss af Utskottets för¬
slag till voterings-proposition; hvadan samma förslag med ogil¬
lande lades till handlingarna.
§ 6.
Föredrogs sammansatta Stats-, Bevillnings- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial, i anled¬
ning af några ännu oafgjorda frågor, rörande folkskole-väsen-
det; och yttrade härvid:
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Det är med be¬
kymmer jag hört, att Presteståndet antagit Utskottets i l:sta
momentet af detta Memorial gjorda inbjudning, ty derigenom,
i stället för att ökas, minskas de belopp, som komma folk¬
undervisningen till godo, och för de anslag, som återstå, kom¬
ma att bestämmas sådana vilkor, att de flesta församlingarna
icke blifva i åtnjutande af anslagen. Tillämpas hvad som är
i fråga, att nemligen de 61,500 R:dr, som hittills från 8:de
Hufvudtiteln utgått till folk-undervisningens befrämjande, nu
komma att borttagas, så hafva vi i sanning intet att tacka för,
och ställningen blifver svårare, än den hittills varit. Jag ön¬
skar derför, att Ståndet måtte afslå inbjudningen och vidblifva
sitt i ämnet förut fattade beslut. Ett sådant beslut må gälla
för hvad det kan.»
Häruti instämde Johan Pehrsson från Upsala, Wassmuth
från Stockholms, Johan Petter Andersson från Elfsborgs, An¬
ders Andersson från Kalmar, Johan Andersson och Gezelius
från Stora Kopparbergs, Hultman från Nerikes, Olof Olsson i
Oblebyn och Olof Olsson i Ohlsäterstorp, Wermlands, Pehr
Mattsson från Wester-Norrlands, och Pehr Nilsson i Espö,
Malmöhus Län.
Ola Månsson från Skåne: »Rikets Ständer hafva redan
beslutat att de 61,500 R:dr, som hittills utgått från 8:de huf¬
vudtiteln till folkundervisningen, icke mera skola derifrån ut¬
106
Den 30 Januari.
gå; hvadan och då Bondeståndet förut beslutat att de i Me¬
morialet omförmälde 24,000 R:dr skola från nämnde hufvud-
titel utgå, sådant likväl ej kommer att ske, vi icke hafva att
göra annat än att bifalla det de må utgå, såvida de skola ut¬
gå af den personliga skyddsafgiften. Det är emellertid så till¬
ställt genom voteringen i förstärkta Utskottet, att folkskolorna
få intet. De flesta af dessa äro redan ordnade. Visserligen
står ett belopp af ej mindre än 250,000 R:dr upptaget på
papperet för dessa skolor; men de få dock ej något. För att
emellertid åtkomma de 24,000 R:dr, är det bäst att foga sig
efter omständigheterna och antaga inbjudningen.»
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Det är visserligen
sannt, att man tillställt så, att församlingarna få intet, om icke
man söker att erhålla de 24,000 R:dr från skyddsafgiften;
men detta bedopp är en bagatell, åtminstone emot 61,500
R:dr, som tillförene utgått från 8:de hufvudtiteln. Lika med
Anders Pehrsson vill jag derföre afslå inbjudningen. De 3
andra Stånden må skylla sig sjelfva för deras fattade beslut.»
Pehr Andersson från Gefleborgs Län instämde.
Anders Pehrsson: »Ola Månssons yttrande derom, att
det redan skall vara afgjordt, att de 61,500 R:dr å 8:de huf¬
vudtiteln blifva indragna, är, enligt mitt förmenande, ett miss¬
tag, ty då 8:de hufvudtiteln var före till behandling, och fråga
uppstod om beloppet skulle utgå eller icke, uppskjöt man af-
görandet häraf intilldess sammansatta Utskottet afgifvit sitt
Memorial uti nu föredragna ämnen. Numera är frågan i Ut-
skotts-afdelningen behandlad, och den mening segrade, att be¬
loppet icke skulle utgå. Resultatet af hvad vi nu besluta, blif-
ver emellertid detsamma. Det är Ständernas beslut att 24,000
R:dr till högre folkskolor skola anslås; men hvarifrån man
skall taga medlen, om från 8:de hufvudtiteln eller från be¬
sparingarna, derom är intet bestämdt. Ju mera man har
för samma ändamål att använda, desto mera få kommunerna
att disponera öfver och kan besparas för framtiden. En an¬
nan omständighet är den, att om de 61,500 R:dr från 8:de
hufvudtiteln indragas, få folkskolorna för innevarande år intet,
ty den uppgjorda statsregleringen gäller ock för år 1858; men
så är icke förhållandet med den nya BevillningsfÖrordningen.
Detta är något jag velat nämna, ehuru jag vet det numera
tjenar till intet, sedan saken redan är afgjord.»
Ola Månsson: »Jag får erinra, att jag icke misstagit mig
uti mitt sista yttrande, ty då Presteståndet antagit inbjudnin¬
gen, så är det ock med detsamma Rikets Ständers beslut att
de 61,500 R:dr skola från 8:de hufvudtiteln borttagas; och
man kan nu antaga såsom gifvet, att icke några medel anvi¬
Dea 50 Januari
107
sas från 8:de hufvudtiteln till folkundervisningen. Hvad vi
besluta är af intet varde. Man har så tillkrånglat saken, att
de fattiga församlingarna, sorn sagdt ar, få intet.»
Efter sålunda fulländad diskussion, fattade Ståndet föl¬
jande beslut i fråga om de särskildta momenten i nu före¬
dragna Memorial.
Esta punkten: Utskottets inbjudning blef afslagen och
Ståndet vidblef sitt förut i frågan fattade beslut.
Punkterna 2 och 3 ladeå tili handlingarna.
Vid Utskottets anmälan' uti 4:de punkten, öfverst å pag.
3, låt Ståndet bero, och lade densamma till handlingarna.
Utskottets uti 5:te punkten framställda inbjudning, att
Ståndet måtte frånträda sina i sammanhang med de föreslagna
voterings-propositionerna angifna beslut, afslogs; och beslöt
Ståndet att, sedan 3 Riksstånd godkändt berörde voterings-
propositioner, låta dervid bero.
Utskottets anmälan i 6:te punkten, öfverst å pag. 4, lades
till handlingarna.
I fråga om Utskottets hemställan i sista punkten, den Ola
Månsson ville att Ståndet skulle bifalla sådan den var beskaf¬
fad, men den Anders Pehrsson önskade få så förändrad, att
efter ordet: användas skulle tilläggas, såsom Borgareståndet
beslutat, orden: företrädesvis till de mindre förmögna för¬
samlingarna, begärdes votering; hvadan följande voterings¬
proposition uppsaties, justerades och anslogs:
»Den, som bifaller sammansatta Stats-, Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets hemställan vid
slutet af Memorialet !N:o 43, röstar ja.
Den det icke vill, röstar nej.
Vinner nej, är samma hemställan äfven godkänd, likväl
med tillägg, såsom Borgareståndet beslutat, af orden: företrä¬
desvis till de mindre förmögna församlingarne.
Denna votering utföll med 25 ja och 51 nej; i följd hvaraf
punkten var godkänd med det uti nej-propositionen gjorda tillägg.
Häremot anmälte Ola Hånsson sin reservation, och an¬
förde: »Jag reserverar mig emot beslutet, icke derför, att. jag
ju icke anser att de fattiga församlingarna böra hafva före¬
träde uti ifrågavarande fall, utan derför, att vi icke kunna kon¬
trollera hvilka församlingar, som äro i berörda afseende fat¬
tiga eller rika. Eu sådan kontroll har hittills tillhört Rege¬
ringen, och bör väl göra det framdeles, helst Regeringen är
i tillfälle att frän lokal-myndigheterna förskaffa sig erforder¬
liga upplysningar. Jag anser det föröfrigt vara onödigt att
sätta 2 Stånd i harnesk mot 2 uti förevarande fall, hvarige¬
nom Riksdagen kan förlängas, eller frågan helt enkelt förfalla.
108
Den 30 Januari.
Beslutet kan leda derhän, att uti en församling, der det finnes
en mäktig och rik possessionat, men i öfrigt endast fattiga för¬
samlingsboer, den förre kan tillnarra sig en ganska stor del
af folkundervisnings-anslaget.
§ 7.
Vid anjo skedd föredragning af Stats-Utskottets Memo¬
rial N:o 229, med förslag till voteringsproposition, i anledning
af Riksståndens skiljaktiga beslut, i fråga om anslag till be¬
redande af tillfälle för officerare af Arméen att ingå i utländsk
krigstjenst, yttrade
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Med detta Memo¬
rial förhåller det sig så, att Expeditions-Utskottet uppsatt för¬
slag uti det ämne, Memorialet afser, innan Rikets Ständer af-
gjort frågan, samt att berörde -krifvelse-förslag blifvit af Riks¬
stånden godkändt; hvadan med Memorialet nu icke torde vara
annat att göra än lägga detsamma till handlingarna.o
Ståndet ansåg Memorialet icke erfordra annan åtgärd fin
att läggas till handlingarna; enär det ärende, detsamma afser,
redan är vordet af Rikets Ständer afgjordt.
§ 8.
Efter skedd föredragning af Stats- och Pevillninffs-Ut¬
skottets Utlåtande N:o 44, i anledning af väckt motion, att
kronobrefbäringsskvldigheten mätte på Postverket öfverflyttas,
begärdes ordet af
Daniel Danielsson från Jönköpings Län, som yttrade:
»Då Bondeståndet förut afslagit Stats- saint Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 12, så hemställer jag
att Ståndet jemväl måtte afslå det nu föredragna Utlåtandet.
I Utskottet försökte jag och med mig likatänkande att genom¬
drifva det beslut, att en underdånig skrifvelse måtte atlåtas till
Kongl. Maj:t, af det innehåll, som min Utlåtandet bifogade re¬
servation utvisar, fastän förgäfves. Sedan vi afslagit detta Ut¬
låtande, torde Bondeståndet icke vara förhindradt att ensamt
för Kongl. Maj:t frambära sina önskningar i förrberörde hän¬
seende.»
Häruti instämde Wassmuth från Stockholms, Medin från
Kronobergs, Cederskog från Östergöthlands, Nils Olsson, Pehr
Nilsson i Espö och Mäns Pehrsson från Malmöhus samt Sven
Haraldsson, Jöns Pehrsson och Håkan Pettersson från Ble¬
kinge Län.
På grund af hvad Daniel Danielsson uti sin Utlåtandet
bifogade reservation anfört, ogillade Ståndet samma Utlåtande.
Den 30 Januari.
109
§ ».
Föredrogos Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottets Utlåtanden:
N:o 45, i anledning af väckta motioner om befrielse för
rotehållare på Gottland att anlägga båtsmanstorp, hvilket bi¬
fölls; samt
N:o 46, i anledning af väckta motioner rörande rust-och
rotehållares befriande från deras befattning med rekrytering
och remontering samt underhåll af beklädnad, mundering m. m.,
emot det att de åtaga sig, en gång för aila, bestämda mot
omkostnaderna vid berörda åliggande svarande, årliga utskvl-
der, samt dermed gemenskap egande ämnen, hvilket Utlå¬
tande, uppå tillstyrkan af Johan Pehrsson från Upsala och
Daniel Danielsson från Jönköpings Län, med hvilken sist¬
nämnde Petter Jönsson och Johannes Holm från samma Län,
samt Medin från Kronobergs Län instämde, lades i sin helhet
med ogillande till handlingarna.
§ io.
Föredrogs punktvis Stats-Utskottets Utlåtande N:o 235,
angående begärda statsbidrag för enskilda jernvägsaniäggnin-
gars företagande.
Irsta punkten bifölls.
2:dra punkten, angående beredandet af kommunikations¬
led mellan Söderhamn och Bollnäs.
Erik Ersson från Gefleborgs Län anförde: ”Jag ämnar
icke att uppträda mot Utskottets tillstyrkan i denna punkt,
utan tvertom fägnar det mig, att såväl Utskottet, sorn Riks¬
stånden, synas vilja göra rättvisa äfven åt Norrland. Hvarför
jag begärt ordet är egentligen för hvad punkten innehåller,
rörande teckningssumman. Det förefaller mig nemligen besjm-
nerligt, att då Utskottet för låneunderstödet till Hudiksvalls-
vägen, som är be räknad att kosta 560,000 R:dr r:mt, fastställt
såsom vilkor att aktie.ecknings-summan endast behöfver ut¬
göra 400,000 R:dr eller 160,000 R:dr mindre, än kostnads-
förslaget, Utskottet deremot i fråga om kommunikationsleden
mellan Söderhamn och Bollnäs bestämdt aktieteckningen till
1,000,000 R:dr eller 200,000 R:dr mer än kostnadsförslaget,
som här utgör 800,000 R:dr. Måhända är det meningen att
här vid detta låneunderstöd fästa sådane vilkor, att det icke
kommer att kunna användas. Jag vill förthy bifalla punkten
i öfrigt, men återremittera den hvad angår teckningssumman.»
Olof Larsson från Gefleborgs Län instämde.
Punkten blof härefter af Ståndet bifallen.
110
Don 50 Januari.
3:dje punkten bifölls.,
4:de punkten, angående jernvägs-anläggningen mellan
Linde och Köping-Hult-jernbanan, i närheten af Näsbg
kyrka.
Härvid yttrade
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Jag anhåller, att Stån¬
det i förevarande fråga ville gå mig till mötes och bifalla det
ifrågasatta låneunderstödet. Jag vill ej klandra Utskottet för
dess åtgörande i ämnet; men nog förefaller det mig besynner¬
ligt att man nu framkommer med helt andra skäl för lånets
nekande, än vid förra Riksdagen. Man säger nu, att en af
Statens banor kommer att framgå från Örebro till den före¬
slagna norra stambanan, men att denna bana till sin rigtning
genom Nerike ieke är bestämd; hvadan den nu ifrågasatta
vägen icke torde blifva så behöflig. Detta är underligt re-
sonneradt. Jag får upplysa om hvad man tänkte i ämnet
sistlidne Riksdag. Då begärdes ock lån för samma ändamål,
men Utskottet afslog denna begäran på giltiga skäl. Utskot¬
tet ansåg nemligen att, enär Köping-Hult-jernbanan då ej än
vore färdig, det var för tidigt att bevilja- lån, men Utskottet
sade tillika, att då nämnde bana blefve fullbordad, det be¬
gärda lånet till Linde-banan borde företrädesvis utgå. Detta
yttrande har man bordt hålla sig vid. Den tilltänkta stam¬
banan kommer ej i ringaste mån att supplera Linde-banan;
hvadan Utskottets skäl i detta afseende torde böra förfalla.
Jag medgifver, att penningekrisen är svår, men bröderne böra
besinna att här är fråga om att skaffa fattige arbetare arbete
och lifsuppehälle, och jag ber än en gång att låne-understö-
det måtte bifallas»
Hultman från Nerikes Län instämde.
Anders Larsson från samma Län: »Jemte det jag in¬
stämmer uti hvad Lekberg anfört, får jag tillika upplysa, att
Utskottets yttrande om den blifvande statsbanan till norra stam¬
banan icke kan hafva någon tillämpning på den nu ifrågasatta
bibanan. Denna bana kommer nemligen att sammanbinda
Linde och Frövi, samt statsbanan sedan att blifva en fortsätt¬
ning från Frövi till Upsala. Vid Frövi sammanstöta båda ba¬
norna.»
Ola Månsson från Skåne: »Något bifall till motionerna
kan man omöjligen lemna, ty då skulle denna led blifva bättre
lottad, än alla öfriga, utan skall punkten ändras, måste det ske
genom en återremiss. I Utskotts-afdelningen satte man denna
bana i sista rummet såsom den minst utredda, så i fråga om
spår-vidden, som allt öfrigt. Detta gjorde, att man var all¬
deles ense om att icke för denna Riksdag bevilja lån till denna
Den 30 Januari.
lil
bana, och man satte till och med i fråga om ett bolag eller
orten kunde för ändamålet emottaga ett län. Jag tror det är
bäst äfven för sökanderne sjelfve, att man bifaller Utlåtandet
i denna punkt.»
4:de punkten blef härefter af Ståndet bifallen.
Vidare biföllos, uppå särskildt framställda propositioner,
5:te, 6:te, 7:de, 8:de och 9:de punkterna af Utlåtandet.
10:de punkten, angående jernväg sförbindelse mellan sta¬
den Borås och vestra stambanan, i närheten af Herrljunga.
Härvid anförde:
Pehr Sahlström från Stockholms Leån: »Ehuru jag mer
än väl inser svårigheten för Staten att under nuvarande svåra
penningeförhållanden medgifva större anslag eller lönebidrag,
till hvilka företag, det ari må vara, än dem, som man redan tillsläppt,
kan jag dock ej annat än beklaga, det Utskottet icke funnit
skäl att i förevarande fall lemna statsbidrag. Sjelf född i or¬
ten, som är i fråga, är jag icke obekant med förhållandena
derstädes, och inser fullkomligt den stora fördel och njdta,
såväl för Staten, som orten, underlättade kommunikations-
anstalter skulle medföra. Denna vidlyftiga landsort är folkrik,
och, som hvar och en redan förut torde veta, är folket der¬
städes i högsta måtto industrielt och gagneligt för landet i all¬
mänhet, ehuru innebyggarne derstädes ofta få arbeta för salt
och bröd. Dessa förhållanden hade bordt leda derhän, att Ut¬
skottet skolat komma till annat resultat, än som skett, men
härtill kommer äfven andra omständigheter, såsom att den ut¬
fästa teckningen för banans fullbordande redan egt rum med
ej mindre, än 853,000 R:dr R:mt, att en stor förlust skulle
drabba Staten, om ej denna landsort i nyssberörde afseende
hjelptes, derigenom att innevånarne blefve än mer utarmade,
än de redan äro, samt att, om de deremot bispringas, Statens
stambana, i stället kommer att skörda en vinst af omkring en
half million R:dr årligen. Det förefaller mig besynnerligt,
att Utskottet nu för första gången begagnar såsom skäl för
afslag till låneunderstöd den svåra penningeställningen. För
den fattiga befolkningens skull, och på grund af de skäl, jag
i öfrigt anfört, hemställer jag till Ståndet, om det icke är full
anledning för oss att återremittera ifrågavarande punkt. Jag
öfverlåter detta helt och hållet åt Ståndets godtfinnande, väl
vetande att Ståndet icke är eller kan vara kallsinnigt för sjelfva
saken.»
Anders Medin och Gustaf Johansson från Kronobergs,
samt Anders Gudmundsson från Hallands Län hördes häri in¬
stämma.
Vice Talmannen Anders Andersson: »Vid afgörande! af
112
Den 30 Januari.
föregående 9:de punkten af Utlåtandet, hvilken punkt angår
en jernbanas anläggande från Mariestad till vestra stambanan,
d. v. s. i den ort, der jag boende, öppnade jag icke min mun
till gendrifvande af Utskottets afstyrkande utaf det äskade låne¬
understödet, och jag gjorde icke detta emedan jag alltför väl
kände till att Statens tillgångar redan äro anlitade, mahanda
mer än behöfligt. Den nu ifrågasatta banan är ej belägen i
min hembyggd; hvadan hvarken jag eller mina kommittenter
kunna vara särskildt intresserade af dess tillkomst, och icke
heller är jag såsom föregående talare fodd i orten, men, detta
allt oaktadt, känner jag till behofvet och nödvändigheten af
den ifrågasatta banans anläggning, äfvensom att icke någon
bibana kan anläggas, som bör kunna, i den mån sorn denna,
mata stambanan. Då jag dessutom vet, att ortens innevånare
gjort allt sitt till för att underlätta anläggningen, instämmer
jag till alla delar med Sahlström, helst Chefen för Statens
jernvägs-byggnader, Ofverste Ericson, tillstyrkt banans till¬
komst.”
Johannes Linder från Skaraborgs Län instämde.
Johan Petter Andersson från Elfsborgs. Län skriftligen:
»Enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 18
November 1854, blef vid sisth Riksdag fatfadt det beslut, att
företagandet och utförandet af de smärre jernvägs-anlägg-
ningar, som för kommunikationer af mindre utsträckning er¬
fordrades, skulle ankomma på deri enskilda industrien och
företagsamheten, samt pä särskild pröfning i hvarje fall komma
att bero, om och i hvilken mån dylika företag skulle af Staten
understödjas, — hvarvid företräde borde tillerkännas anlägg¬
ningen af sådane jernvägar, som leomtne att stå i direkt
förbindelse med någon af Staten anlagd jernbana.
Detta välgrundade beslut har två vigtiga ändamål, nem¬
ligen: l:o att bereda orter kommunikationsmedel, der såda¬
ne saknas och kommunerna sjelfva göra allt, hvad på dem
ankommer för dtssas tillvägabringande, och 2:o att bereda
stats-banorna ökad trafik och i följd deraf förökade inkom¬
ster, hvilket är ett oeftergiflig! vilkor, om statsbanorna skola
bära sig och man vill undvika att årligen skatta till deras
underhåll, drifkostnad och betjening af &c.
I fråga om den föreslagna jernbanan från Borås förekom¬
mer just det förhållande, att denna bana skulle stå i direkt
förbindelse, icke allenast med den af Staten under anläggning
varande vestra stambanan, utan just med den snart redan
färdiga och till allmänt begagnande upplåtna delen af samma
stats-bana, å hvilken derefter, genom Borås-banan, skulle upp¬
komma en högst vinstgifvande trafik.
Den 30 Januari.
113
Vid sådant förhållande borde anläggningen af Borås-ba-
nan i dubbelt hänseende företrädesvis befrämjas genom un¬
derstöd medelst lån af Statens medel, hollst, utom hvad jag
förut omnämnt, den fullständigaste utredning af ämnet före¬
gått, oell fullkomlig säkerhet ställd, såväl för arbetets fullgö¬
rande som lånets återbetalande jemte den ränta, sorn kan blifva
bestämd, hvarförutan Staten ovilkorligen i all framtid skall
hafva en betydlig vinst af den ökade trafik, som på stats¬
banan uppkommer.
Att den föreslagna bantin är högst behöflig och nödvän¬
dig för orten skulle jag tro ingen vill bestrida, då någon sjö¬
kommunikation icke finnes pä närmare håll än 7 å 9 mil,
utan alla varor, som den folkrika orten behöfver, såväl till
lefnadsbehof, sorn råämnen m. m. till industrien och fabrikerna,
äfvensom hvad orten kan aflåta, mäste forslas ofvannämnda
våglängder, hvarigenom alla varor fördyras, till skada för både
produktion och kunsumtion.
Utskottets skäl för afstyrkände af det ifrågasatta lånet
äro svaga. — Om det verkligen är brist på medel, så måste
dock detta föregifvande respekteras; men efter hvad som Herr
Björck i sin betänkandet vidfogade reservation anfört, lärer
sä icke, vara fallet, såvida man icke vill anvisa de återstående
disponibla medlen till icke produktiva ändamål.
Det andra skälet för afslag är mera långsökt, nemligen
då Utskottet framställt penningekrisen såsom ett hinder för
bolagsmännen att fullgöra sina åtagna förbindelser, 6amtidigt
med de förslag till understödjande af andra större arbetsfö¬
retag af samma art, som Utskottet nyligen fattat; och hade
penningekrisen då bordt gälla lika för alla bolag, som sökt
lån af Staten.
Med afseende på hvad jag nu anfört, vågar jag vördsam¬
mast föreslå, det Ståndet måtte uttala den åsigten att ifråga¬
varande jernvägslån 1,706.000 R:dr bör af Ständerne beviljas, och
för sådant ändamål återförvisa ärendet till Utskottet, för upp¬
ställande af vilkoren för lånets erhållande och återbetalning.»
P. F. Mengel från Upsala Län: »Då jag genomläst ifrå¬
gavarande Utlåtande blef jag rigtigt glad i mitt sinne, enär
jag förmärkte, att Stats-Utskottet, om än sent omsider, dock
kommit under fund med att vi hafva en penningekris, samt
att det är ondt efter medel. Pag. 30 af Utlåtandet utvisar
detta. Visserligen har kännedomen härom någon gång förut
skymtat fram hos pluraliteten inom Utskottet, då det varit
fråga om företag, som icke fallit på läppen, men detta har
dock endast varit tillfälligvis. Undantag hafva egt rum, såsom
lionde-St:t Prot. vid Lagt. Itiksd. 1SS6 — 1SS8. IX. 8
114
Wen 30 Januari.
då (Jefle-Dahla-vägen fick sitt understöd; men detta vet man
naturligtvis orsaken till, den, nemligen att nämnde jernväg, är den
väg, sorn Herr Murén har särdeles intresse för, och denne verk¬
samme representant borde väl hafva någon belöning. Under¬
ligt förefaller det mig emedlertid att Utskottet den 21 inne¬
varande månad, då Borås-banan varit före till behandling inom
Utskottet, observerat penningebristen, men den 25 i samma
månad åter, då ärendet rörande Stockholms befästande före-
hades, icke ihågkom denna. Visserligen anslogs för sistnämnde
ändamål blott en liten summa, men detta är till en början;
de större anslagen följa nog efter. Handtryckningen är gif¬
ven, och National-museum är ett ampelt exempel på huru det
vidare kommer att gå. Hushållning i fråga om Borås-biba-
nan är ej värdt att tala om, ty ehuru man kan vara viss på
att jernvägarne i allmänhet komma att gifva en obetydlig
inkomst—vinst är ej värdt att nämna-—så är det dock allt för¬
troligt, att den ifrågavarande banan, om den kommer till stånd,
skall gifva en god inkomst, och ärmeningen att genom jern-
banorna bereda inkomster, så att totalsumman å förlusten på
deras anläggning ej må blifva allt för stor, så bör man bi¬
falla den nu ifrågasatta anläggningen. Egentliga orsaken, hvar¬
för Utskottet afslagit låneunderstödet, är väl den, att Utskottet,
genom att bifalla detsamma, förmenade sig hafva åstadkom¬
mit att icke något understöd blefve lemnadt till den vigtiga
befästningsåtgärden, eller åtminstone motverkat denna, och
derför gick Borås-banan miste om understöd, och vi få åka
på befästningarna i stället för på banan. Äfven jag anser
rättvist och billigt att punkten återremitteras, derest det icke
går an att, i öfverensstämmelse med Öfverste Ericsons till¬
styrkande, genast bifalla understödet. Jag fruktar nemligen
att, med en återremiss, vi intet vinna, utan att remissen blif-
ver i Utskottet tills vidare liggande och sedermera under
Riksdagens sista dagar afgöres i en snäf vänning, då det blif-
ver intet utaf med låneunderstödet. Helst vill jag derför ge¬
nast bifalla detta; men -skulle sådant ej lämpligen låta göra
sig, så påyrkar äfven jag återremiss.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Först och främst
vill jag nämna att, om jag icke misstagit mig, samtlige leda-
möterne inom Utskottet från Bondeståndet röstade för låne¬
understödet, ehuru det ändock misslyckades att erhålla det¬
samma. För att ernå vår önskan gick man så långt att vi
nedprutade lånesumman från 1,706,000 R:dr till 1,200,000 R:dr,
som skulle utgå under 3 år, med 400,000 R:dr årligen,'men
då afgörandets stund var inne, uppträdde man emot oss med
ett annat förslag, utgående på ett större lånebelopp, men
Den 30 Januari.
115
strängare vilkor, och genom detta förslag lyckades man splittra
defn, som eljest måhända hade genomdrifvit vårt förslag. Man
har här talat om, att skälen för Utskottets afstyrkande äro
svaga. Detta är sannt, ty hvad man anfört i Utlåtandet, talar
i sanning mer för ett bifall, anför ett afslag- till anläggningen.
Icke tjenar det något till att här uti Ståndet vidare orda i
denna fråga; men jag kan dock ej tilibakahålla hvad jag an¬
ser vara rätt, oell det är att Staten sjelf bör bygga så få jern¬
vägar som möjligt, men deremot företrädesvis genom lån upp¬
muntra enskildta Bolag till dylika anläggningar. Här är väl
nu ett tillfälle för Staten, som icke bör försummas i berörda
afseende. Alla förberedande åtgärder äro vidtagna, och får
icke det bolag, som här bildat sig, låneunderstöd, så kan man
vara viss på att man åfskräckes från att bilda dylika nyttiga
Bolag. I afseende å frågans behandling tror jag det vara
klokast, att vi nu uttrycka vår mening, det låneunderstöd bör
ega rum, men återremittera punkten för uppsättningen af ett
nytt förslag samt för lånevilkorens bestämmande. Jag
anser mig icke böra fördölja den omständigheten, att bland
de hufvudsakliga, fast ej synliga skälen för afstyrkandet
utaf låneunderstöd i förevarande fall, var verkligen det, att
åtskillige ledamöter inom Utskottet utaf våra Medstånd hade
i perspektiv anslag — till andra i deras tanka vigtigare före¬
mål och derför, af fruktan att statsmedlen icke skulle räcka
till, röstade för afslag.»
Carl Gustaf Cederskog från Östergöthland, samt Olof Ols¬
son i Ohlebyn Wermlands Län instämde.
Ola Månsson från Skåne: »Då frågan om Borås-banan
behandlades på Riksgälds-afdelningen inom Stats-Utskottet,
hade man ännu ej gjort sig rigtig reda för, huru beräkningarna
rörande Statens medel komrae att slå sig ut, och man vågade
derför icke och ansåg betänkligt att 3'tterligare anslå en så
stor summa, som var i fråga. Man förutsatte likväl frågans
upptagande ånyo sedan berörda beräkningar kunnat med säker¬
het göras. De norrländska jernvägarne, såsom Hudiksvalls
och Söderhamns-banorna, satte man främst derför, att de leddo
inåt trakter af landet, der icke några kommunikations-anstalter
finnas förut, att anslagen till jernvägsanläggningarna skulle
blifva mera fördelade inom Rikets olika orter och arbetena
spridda öfver hela landet, äfvensom jemväl derför, att summorna
till dessa banor voro mindre. Jag erkänner dock, att under
hela Riksdagen icke något förslag blifvit i Utskottet framlagdt,
som varit buttre utredt och visat fördelaktigare resultater,
äfven med afseende å det Bolag, som bildats, än det angå¬
ende Borås-banan, och jag har derför äfven understödt det¬
116
Den 30 Januari.
samma, hvarigenom Statens stambana i trakten skulle blifva
väl matad. Men, då jag erkänner detta och icke gillar Ut¬
skottets motiver för afstyrkande af hvad man såsom låneun¬
derstöd begärt, kan jag dock icke godkänna hvad Mengel
andragit emot Utskottet, då han talar 0111 de föremål, hvartill
Utskottet beviljat och icke beviljat anslag. Man anvisar me¬
del så långt de förslå till allmänt nyttiga företag och låter
penningarne icke ligga obegagnade, hvilket väl ej vore det
rätta. Onyttiga blefve dessa medel för statsverket, derest de
beviljades såsom lån, men Bolaget sedermera för krisens skull
icke kunde mottaga dem. På Gefle-Dahla-banan passar Men-
gels yttrande icke in. Der får man gifva 5 eller nära 6 pro¬
cent för de lånade penningarne, och dermed kan Staten vara
belåten. Emedlertid tror äfven jag, att punkten bör återre-
remitteras ined uttrycklig önskan af Ståndet att lånet bör, om
möjligt är, beviljas. Utskottet måste taga i betraktande de
tillgångar, som kunna komma att finnas. Grunderna för lånet
kan Ståndet ej nu positivt bestämma. Hvad .Stockholms be¬
fästning vidkommer, så är det en sak, hvartill vi nog fram¬
deles komma, och lika med Anders Pehrsson tror äfven jag
att man afslagit låneunderstöd till Borås-banan derför, att man
'vill hafva medel att disponera förandra ändamål. Som sagdt
är, då det ingifna förslaget, rörande Borås-banan, innehåller
en förträfflig utredning af ärendet, och Bolag blifvit hildu dt,
som tecknat liela det belopp, som af enskilde bör tecknas för
företagets fullbordande, så påyrkar jag återremiss af punkten
i den anda diskussionen synes afse.»
Jacob Lindby från Gottlands Län instämde.
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län: ”Fullkomligt erkän¬
nande behofvet af en jernbana å den väg, hvarom här nu är
fråga, kan jag likväl icke annat än bifalla hvad Utskottet i
den nu föredragna punkten hemställt. Sannt är det väl, att
förslaget innehåller en fullständig och tillräcklig utredning
af ärendet och ådagalägger nyttan af anläggningen; inen då
Utskottet ansett sig böra afslå låneunderstödet, kan jag ej an¬
nat tro än att behofvet af detsamma icke är alltför strängt.
Anders Pehrsson har yttrat, att Utskottets afstyrkande kom¬
mer sig deraf, att ledamöter uti de andra Stånden vilja hafva
medlen använda till andra ändamål; men jag tror, att de an¬
dra Stånden vilja hafva anslag, men icke lån, och detla kom¬
mer mig att bestämdare stå vid min mening att bifalla punkten.”
Häruti hördes flere ledamöter af Ståndet instämma.
David Andersson från Hallands Län: ”1 motsats till
föregående talare vill jag bifalla låneunderstödet och det, eme¬
dan ett"sådant bifall innebär en dubbel välgerning. Först och
Den 50 Januari.
117
främst kommer den tilltänkta banan att betydligt mata statens
stambana, och för det andra är här fråga endast om ett lån
till produktiva ändamål. Jag vill ej vara vidlyftig, utan skall
för öfrigt endast instämma med dem, som bifalla lånet och
vilja hafva punkten återremitterad.»
Med David Andersson instämde Nils Svensson från Jön¬
köpings, Anders Pehrsson och Jonas Andersson från Öster¬
göthlands, Anders Magnus Andersson från Kalmar, Johan Jo¬
hansson från Nerikes, Bälter Sven Ersson från Stora Koppar¬
bergs, Nils Olsson från Malmöhus, Håkan Pettersson från Ble¬
kinge, samt Johannes Nilsson, Erik Christensson och Tobias
Lind från Götheborgs och Bohus Län.
Erik Olsson från Nerikes Län: »Jemte det jag instäm¬
mer med dem, som påyrkat återremiss af punkten, vili jag
besvara ett yttrande af Mengel. Han talade om Stockholms
befästande. Icke någon af Bondeståndets ledamöter inom Ut¬
skottet har röstat för befästandet, och dessutom kommer an¬
slaget dertill troligen icke att blifva drygt, fy det ar föresla¬
get, att Öfverste-löjtnanten Kléen skall öfvertaga detta på en¬
treprenad.»
P. F. Mengel: »Det gläder mig ganska mycket, att jag,
Ola Månsson och Anders Pehrsson varit af lika tanka i före¬
varande fall. Jag har egentligen begärt ordet för att yttra
några ord i anledning af 2:ne andre talares andrnganden. Pehr
Nilsson har yttrat, bland annat, att, då Utskottet afstyrkt låne¬
understödet, så är ett sådant afstyrkande tillfyllest för honom:
hvadan han vill bifalla punkten. Det är visserligen bra att
ega en stor auktoritets-tro. Jag har den likväl icke. Jag
vill bilda mig en egen enskild öfvertygelse efter bästa för¬
stånd. Om jag upphöjde Utskottets resonnemang i förevarande
fall till, om jag sä må uttrycka mig, det allena saliggörande,
så skulle jag lätt kunna misstaga mig. Ola Månsson har sjelf
alluderat derpå, att Utskottet allt emellanåt får leta efter skäl
för sina åtgöranden. I konseqvens med hvad Pehr Nilsson nu
påyrkat, får han väl äfven lof att, då frågan örn befästningen,
som är tillstyrkt af Utskottet, förekommer, jemväl påyrka bi¬
fall till Utskottets resonnemang derutinnan. Häraf ser man,
huru svårt det emellanåt är att vara konseqvent. I afseende
å hvad Erik Olsson anfört, får jag förklara, att det visserligen
fägnar mig att höra, det våla ledamöter inom Utskottet icke
röstat för befästningen; men att jag egentligen ser på resul¬
tatet, och frågar i detta fall litet eller intet efter, om det ena
eller andra Ståndet är för eller ernof, ett ärende.»
Pehr Nilsson i Espö: »Jag gratulerar Mengel derför, att
han icke har någon auktoritets-tro. Jag har det icke hellre
118
Den 50 Januari.
i den mening, han söker förklara denna tro; men, då jag vet
att Stats-Utskottet uti nästan alla frågor under Riksdagen va¬
rit särdeles frikostigt, är det att förmoda, att, då en dylik fri¬
kostighet icke framlyser, man icke heller i någon mån anser
sig hafva skäl för cn sådan. Stockholms befästning är en sär¬
skild fråga, som ingalunda har sammanhang med den nu före¬
dragna, och icke heller kan med denna jemföras, ty befäst¬
ningen afser anslag, men icke lån. Hvem skulle nemligen
vilja eller kunna återbetala hvad dertill kommer att åtgå?
Da denna befästningsfråga förekommer här till behandling,
skall icke jag underlåta att uttala min tanke. Nu motsätter
jag mig emellertid den förordade återremissen, och det så
mycket hellre, som den otvifvelaktigt kommer att ännu ytterli¬
gare uttänja Riksdagen, och jag önskar att snart få hemresa,
ehuru jag nyligen kommer från hemorten.v
Gustaf Glad från Wester-Norrlands Län instämde.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Öfverläggningen
har blifvit längre, än behöfligt är, och den har dessutom gått
utom ämnet. Jag biträder deras mening, som önska punk¬
tens återremitterande, emedan jag vill, att Utskottet skall få
kännedom om de här såväl emot motiverna i Utlåtandet, som
emot sjelfva konklusionen, gjorda anmärkningar. De, som hafva
anslag i bakhåll att förorda, må framkomma dermed, då det
gäller de ärenden, man intresserar sig för.»
Anders Eriksson och Erik Olsson från Södermanlands
Län förklarade sig instämma uti hvad David Andersson an-
dragit.
Öfver] äggningen ansågs fulländad. Talmannens framställda
proposition på bifall till Utskottets hemställan uti nu föredragna
10:de punkt besvarades med blandade ja och nej; hvadan,
och då votering begärdes, uppsattes, justerades och anslogs
följande voteringe-proposition:
»Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet i dess Utlåtande
N:o 235, 10:de punkten, föreslagit och hemställt, angående
låneunderstöd för anläggande af en bibana från Borås till ve¬
stra stambanan, röstar ja;
Den det ej vill, röstar nej;
Vinner nej, är denna punkt återremitterad med dervid
gjorda anmärkningar.»
Voteringen, i vanlig ordning verkställd, utföll med 27 ja
och 44 nej; i följd hvaraf Ståndet, på sätt nu/-propositionen
innehåller, återremitterat punkten.
ll:te och 12:te punkterna i samma Utlåtande biföllos.
Den 50 Januari.
119
§ 11.
På flere ledamöters derom framställda begäran bordlädes
för 2:dra gången Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 61, i anled¬
ning af gjorda anmärkningar emot vissa delar af Utskottets
Betänkande N:o 46 öfver ej mindre Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående utvidgad religionsfrihet och vissa der¬
med gemenskap egande ämnen, än äfven särskilda inom Riks¬
stånden väckta motioner.
§ 12.
Justerades och godkändes, efter deri vidtagna rättelser,
Enslcildta Besvärs-Utskottets förslag till Bondeståndets under¬
dåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående beväringsmanska¬
pets vapenöfningar.
I sammanhang härmed beslöt Ståndet, uppå hemställan
af Lekberg från Nerikes, och Johan Pehrsson från Upsala
Län, att berörda skrifvelse borde till Kongl. Majit öfverlemnas
genom en deputation från Ståndet, bestående af en ledamot
från hvarje Län, och utsågs Anders Pehrsson från Nerikes
Län att deputationen anföra.
§ 13.
Anders Pehrssons från Nerikes Län på bordet hvilande
motion derom, att hypotheks-föreningarna måtte beviljas kre¬
ditiv i Rikets Ständers Bank, återtogs af motionären, för vid¬
tagande af några ändringar deri.
§ 14.
Vid föredragning af Högloft. Ridderskapet och Adelns,
genom protokolls-utdrag N:o 595, till Bondeståndet gjorda in¬
bjudning att förena sig uti förstnämnda Stånds beslut i fråga
om Stats-Utskottets Utlåtande N:o 225, rörande eftergift af
f. d. Landskamereraren Kammar-rätts-rådet S. Lindberg ådömd
ersättningsskyldighet, afslog Ståndet inbjudningen och vidblef
sitt i ämnet förut fattade beslut.
§ 15.
Lades till handlingarna ankomna protokolls-utdrag från:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 585, 587—594
samt 596—598;
Högv. Presteståndet N:ris 479, 480 och 485; samt
Vällofl. Borgareståndet N:ris 533—542.
120
Den 3 Februari.
§ 16.
Till bordläggning l:sta gången anmäldes Ståts-Utskottets
Utlåtanden:
N:o 236, i anledning af väckta motioner om medels an¬
visande till påbörjande af Stockholms befästande å lands-
sidorna;
N:o 237, angående det för Linköpings dorn kyrkas repa¬
rerande under sednaste Riksdag, i egenskap af lån, beviljade
statsbidrags förändring till anslag utan äterbetalnings-sliyl-
dighet;
N:o 238. angående hegardt statsbidrag för en större re¬
paration å Westerås domkyrka:
N:o 239, angående ifrågaställdt statsbidrag för tornbygg¬
nad vid Hedvig Eleonor® kyrka i hufvudstaden och samma
kyrkas reparerande; samt
N:o 240, i anledning af väckt motion om löneförhöjning
för förste och andre Amanuenserne vid Universitets-bibliothe-
ket i Lund.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVester.
Den 3 Februari.
Plenum kl. lO f. m.
§ I-
Protokollen för den 23, 27 och 30 riästlidne Januari ju¬
sterades och godkändes.
å
Föredrogos och godkändes Expeditions-Utskottets ne-
dannämnde förslag till Rikets Ständers underdåniga skrif-
velser:
N:o 204, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
Den 3 Februari.
121
angående anslag för geologiska undersökningar, samt utgif—
vande af derpå grundade kartor;
N:o 205, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående kostnaderna för anskaffning af mått- oell vigt-likare,
samt modeller ät General- och Provins-landtmäteri-kontoren;
N:o 206, angående upplåtelse åt Kalmar domkyrka och
stad af vissa Kalmar f. d. fästning tillhörande lägenheter;
N:o 208, angående tiden och vilkoren för åtskilliga vid
innevarande Riksdag beviljade löneförhöjningars utgående;
N:o 200, angående öfverlåtelse af nuvarande kommini¬
sters-bostället Nedre Tumba till Tumba pappersbruk; och
N:o 210, angående förhöjning i hemmans-afgiften till jagt-
kassan, samt ökade premier för rofdjurs utödande.
§ 3.
Uppå derom gjord begäran beviljades ledighet från riks-
dagsgöromålen åt Wassmuth fr. Stockholms Ian under 14 dagar
från denna dag, samt åt Anders Petter Andersson från Öster¬
göthlands under 3 veckors tid, att beräknas från den 9:de i
denna månad: och undfick derjemte Nils Larsson från Jemt¬
lands Län ytterligare 3 veckors ledighet från riksdagsgöro-
målen.
§ 4.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets, sedan den
27 nästlidne Januari på Ståndets bord hvilande, Utlåtande N:o
61, i anledning af gjorda anmärkningar emot vissa delar af
Utskottets Betänkande N:o 46 öfver ej mindre Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående utvidgad religionsfrihet och vissa
dermed gemenskap egande ämnen, än äfven särskilda inom
Riksstånden väckta motioner, begärdes ordet af nedannämnde
ledamöter, som yttrade:
Pettmr Jönsson från Jönköpings Län: »Ifrågavarande Be¬
tänkande bär namn af religionsfrihets-fråga, och jag gläder
mig verkligen åt namnet, ty det finnes icke någon frihet, som
är bättre, än religionsfriheten, såvida nemligen den är fören¬
lig med laglig och bestående ordning. Om jag skulle fälla
något omdöme öfver detta Betänkande, tror jag det vara lämp¬
ligast att åberopa hvad Lekberg uti sin reservation yttrat', att
det innehåller både för mycket och för litet. Det innehåller
nemligen för mycket derutinnan, att det berättigar vederbö¬
rande Domkapitel att från Svenska kyrkan skilja den, som
hyser sådan mening, sorn emot, den evangeliskt-lutherska kyr¬
kans bekännelse stridande är, om han icke, efter erhållna
varningar, låter sig rätta, och det innehåller för litet derutin-
Den 3 Februari.
lian, att det icke innehåller någon lag för deni, sorn på sådant
sätt blifva från församlingen utdrifne. Enligt min åsigt, är
icke tiden ännu inne för oss att antaga detta Betänkande, ty
vi äro sannerligen i behof af större frihet, än våra förfäder.
Då jag förut såväl i detta Stånd, sorn vid Rikets Ständers
gemensamma öfverläggningar, uttalat min -mening i denna frå¬
ga, vill jag icke nu vara vidlyftig, utan inskränker mig att
anhålla, att Utskottets hemställan å pag. 12—14 varder sär¬
skildt föredragen för sig och skiljd - ifrån Utlåtandets sednare
del, som afhandlar konventikelfrågan, emedan jag önskar af-
slag å förstnämnda hemställan; men, om Ståndet vill sätta
något i dess ställe, vore det måhända bäst att antaga de 2:ne
första punkterna af Domprosten Brings reservation, ehuru äf¬
ven det skall vara mig likgiltigt. Mera styrkt är jag nu, än
tillförene, i den tron, att Utskottets hemställan å pag. 12—14
bör afslås, sedan jag under min hemmavaro kommit i tillfälle
att samspråka med mina kommittenter, och funnit dem dela
min åsigt. Hvad sedermera i Betänkandet förekommer, angå¬
ende konventikel-plakatets upphäfvande, vill jag deremot god¬
känna. »
Holm och Johannes Larsson från Jönköpings, Erik Lars¬
son från Wester-Norrlands, Bergström och Johan Andersson
från Kopparbergs Län instämde.
Anders Gudmundsson från Hallands Län skriftligen så¬
lunda:
»Under blandade känslor af misströstan och hopp har,
man kan säga, hela svenska allmogen —ty ibland den finnes
dock minsta antalet religiösa nyhets-krämare — under Riks¬
dagens lopp följt den vigtiga fråga, sorn hos Bondeståndet nu
åter förekommer till öfverläggning och afgörande. Den olika
behandling, denna fråga rönt hos nationens lagstiftande ombud,
har gifvit en skälig anledning till dessa bekymmer, som så
högljudt uttalat sig, både i tal och skrift, och minst hade all¬
mogen väntat, att initiativet skulle utgå från de håll, der lan¬
dets ställningar och förhållanden borde vara bäst kända och
bäst bevakade. Frihet är dagens lösen, men en öppen frihet,
af inga skrankor hindrad, föranleder sjelfsvåld, förakt för la-
garne, omskapning, begär och söndringar,* ej mindre i politiskt
än i religiöst afseende: min öfvertygelse härom har jag haft
tillfälle flera gånger uppenbart uttala, och jag för min del
måste också nu bekänna, att jag icke med likgiltighet kan
betrakta de försök, som göras för att öppna ett vidsträckt,
snart sagdt obegränsadt, fält för nya troslärors uppammande
och omhuldande på svensk grund. Huru än tiden gestaltar
sig, meningarna omskifta och förhållandena vexla, så måste
Den ,5 Februari.
123
likväl dets lära, för hvilken Sveriges störste Konung och hans
hjeltar stridt och blödt samt offrat sina lif, bibehållas ren
och oförfalskad, bekänd och erkand inom våra landamären,
såvida man vill, att den borgerliga sjelfständigheten icke skall
lida något afbräck, såvida man önskar att Sverige skall för¬
blifva ett land. Ty hvarthän skola eljest den split, oro och
söndring, som skiljaktiga trosbekännelser och åsigter hafva
med sig, leda, om icke till splittring, först af familjerna, och
sedan af hela samhället? Erkännas måste, ur hvilken synpunkt
man än må se denna fråga, att en tro och en lära äro nöd¬
vändiga för folkets samdrägt och för dess bevarande från
yttre våld och inre skakningar; ty det rike, som söndrar sig
mot sig sjelft varder förödt. Det är klart, att, om rådgifvar-
ne i ett konstitutionelt samhällsskick bekänna sig till olika
tro, skola också de beslut, hvartill de bidraga, blifva i många
frågor skiljaktiga. Det är klart, att, om medlem marne af
bondefamiljerna tänka olika i afseende å tros-saker, så skola det
husliga lifvets band lossna, måhända mången gång slitas. Och
vådligare skola alltid följderna blifva inom rikskroppen, när
sådana skiljaktigheter uppkomma. Man tycker sig kunna
handla lika fritt, som tänka, ty den religiösa öfvertygelsen är
ju dock grunden för den fria handlingen, eller hvad annat var
det, som manade våra store konungar, som lifvade deras hä¬
rars mod, som uppehöll dem i försakelserna, mödorna och
uppoffringarna af lif och gods, då de stridde för upplysning,
menniskorätt och sjelfbestånd, än den tro, som de ärft af fa¬
dren och lemnade i arf åt barnen?
Då jag forskar efter grunden till missbelåtenheten med
nuvarande kyrkliga förhållanden, och sträfvandet efter en
oinskränkt s. k. religionsfrihet, synes mig som skulle snarare
ensidiga och verldsliga syften här drifva sitt spel, än den
sanna religiösa känslan och öfvertygelsen. Samvets- och re¬
ligionsfrihet hafva alltid varit rådande och blifvit erkända inom
vårt fädernesland, och jag vet derföre icke hvarföre man nu,
med dessa betydelsefulla ord till lösen, för nu pågående strid
äflas att omändakästa det nu beståndande och söker att der¬
med bringa nya läror i omlopp, förvilla sinnena och oroa
samvetena, och sålunda åstadkomma både andligt och lekam¬
ligt förderf; ty det är icke sagdt, att dessa öfvergångar från
en trosbekännelse alltid skett, eller hädanefter komma att ske
på den rena öfvertygelsens väg, utan fastmera af andra före-
speglade och lockande bevekelsegrunder. Det andliga lifvet
har, likasom det lekamliga, sina egna oföränderliga lagar,
hvilka icke låta våldföra sig, utan att lifvet uti detta våldfö¬
rande hämmas eller alldeles upphör, och som jag hoppas, skall
124
Den 3 Februari.
Svenska Bondeståndets representanter, hvilka i sjelfva verket
äro det egentliga folkets ombud, icke bidraga dertill, att fä¬
derneslandet blifver ett den religiösa söndringens land, och på
samma gång ett ofritt land.
Om missbruk gifvas inom vårt kyrkosamfund, som be¬
höfva afskaffas, oordningar, sorn behöfva att rättas, förbättrin¬
gar, som behöfva att vidtagas, så kan allt detta ske utan att
omstörtningar dervid böra äfventyras, och om i många hänse¬
enden folkets skäl till klagan öfver presterskapet, huru det förhål¬
ler sig till makten, äro grundade, måste dock erkännas, att den
evangeliska läran i allmänhet rent och klart predikas, hvar¬
före massan af folket, som nitälskar för sin trosbekännelse,
och icke är tillgängligt för proselytmakare, eller deras utsän¬
de, merändels förvillande tjensteandars bearbetningar och om¬
vändelseförsök, älskar och vördar Ordets tjenare, då de
med lära och efterdöme bevisa sig sjelfve vara Mästarens rätte
lärjungar. Derföre önskar det också att vilseledande nyhets-
makares tillställningar måtte motarbetas, och att ingen slapphet
i lagarnes tillämpning måtte föranleda till affall och öfvergån-
gar, sorn uppmuntra till efterföljd; ty då slår den svenska fri¬
hetens ur sin sista timma, — derifrån oss Gud nådeligen be¬
vare. Men i främsta rummet tillhör det just presterskapet
att förebygga det oskick och den missbelåtenhet, sorn nu äro
eller blifva rådande, och dertill behöfvas män, utrustade med
nådens gåfvor, grundliga kunskaper, menniskokännedom och
aktning för menniskovärde. Uppfylles pligten, och lagges vinning
om själavården, så skola anledningar till klander upphöra,
samt enighet, kärlek och lugn blifva rådande inom försam¬
lingen.
Att en vidsträcktare religionsfrihet icke är af behofvet på¬
kallad, har vid flerfaldiga tillfällen och af utmärkte represen¬
tanter redan blifvit så fullständigt ådagalagdt, att jag icke an¬
ser mig nu behöfva ingå i en längre framställning eller för-
nyadt upprepande af de skäl, som tala för afslag af Lag-Ut¬
skottets Utlåtande, rörande religionsfrihets-frågan. Min en¬
skilda mening är också uttalad, men jag har ej kunnat un¬
derlåta att äfven nu uttrycka den, ty jag älskar min kung,
min trosbekännelse och mitt fädernesland, och mina kommit-
tenter hafva lågt mig på hjertat, att härutinnan öppet och oför-
sagdt föra deras talan och icke undanhålla deras åsigt — en
åsigt, som jag tror delas af hela den större allmänheten —
och då jag för min, del är öfvertygad, att Lag-Utskottets ifrå¬
gavarande Utlåtande är mindre tillämpligt, än den af Ståndet
redan förkastade Kongl. Propositionen, vågar jag vördsamt
anhålla om proposition på ogillande af alla lag-paragrafer i
Den 5 Februari.
125
meranämnda Utlåtande, med förklarande att detsamma lägges
till handlingarna.
Hvad för öfrigt berörda Betänkande angår, torde propo¬
sitionen om konventikel-plakatet och dermed egande frågor få
sedermera särskildt behandlas.»
Härmed förenade sig Magnus Månsson från Östergöth¬
lands Län.
Tilläggande Anders Gudmundsson: »Mina vänner och
Ståndsbröder! alla veta vi vår pligt, och hvad våra kommit-
tenter af oss vänta. Jag tror mig känna, att ombuds-skapet
är anförtrodt för att bevara den rådande religionen, att icke
gifva luft ät en fara, som möjligen kan hölja ljuset i mörker
och leda på afvägar. Jag har sagt mig ej kunna ingå på den
föreslagna förändringen, ty dermed tjenar jag icke . allenast de
styrande, utan ock de styrde, och jag frälsar mig sjelf samt
mängden af Svenska folket, och bevarar deras åtrå, deras tro
och deras sjelfständighet. Jag hemställer allt detta till eder
att behjerta. Måtte välsignelsen i rikt mått följa det beslut,
som Ståndet kommer att i frågan fatta!»
Uti hvad Anders Gudmundsson anfört instämde Olaus
Eriksson och Erik Christensson från Götheborgs oell Bohus,
Liss Lars Olsson från Kopparbergs, Lindby från Gottlands,
Sven Haraldsson, Håkan Pettersson och Jöns Pehrsson från
Blekinge, Anders Nilsson från Hallands, Nils Andersson från
Christianstads, och Måns Pehrsson från Malmöhus Län m. fl.
Ödmann från Upsala Län: »Den talare, som öppnade
diskussionen, förklarade, att han vore en varm vän af ali slags
frihet och af religiös frihet isynnerhet, såsom den högsta af
alla. Huru han icke desto mindre kunde komma till det re¬
sultatet att afslå Lag-Utskottets förevarande Betänkande, må
han sjelf förklara. Huru föga djupt liggande motiver, lian der¬
för måtte hafva haft, kan skönjas deraf, att hans afslag, åtmin¬
stone enligt min uppfattning, förnämligast grundade sig pä den
Lekbergska reservationen, att Utskottets förslag innefattade
både >för myclcet» och »för litet'’. Om jag gerna medgifver
sanningen af det sednare, kan jag dock icke lika villigt in¬
stämma i det förra. Jag skall straxt säga hvarföre.
Om den andre talarens i ordningen föredrag vore mycket
att säga. Han har vidlyftigt ordat om en religiös enhet, som
vore önsklig, om den blott vore möjlig. Han har. bland myc¬
ket annat, påstått, att några religiösa strider och förföljelser
egentligen icke egt rum i vårt land: att man der städse haft
fritt andrum för sin öfvertygelse, och att, med bibehållande af
»fädernes tro», allt vore väl beställdt. Han skulle ha“'rätt,
om han icke hade hela historien, — håde den förflutna och
126
Den 5 Februari.
närvarande, — emot sig. Han har vidare mycket utbredt sig
öfver det otyglade frihetsbegäret och nyhetsmakeriet i vårtid,
och trott sig äfven i Utskottets med kontroller och inskränk¬
ningar så skrupulöst omgärdade Betänkande finna ett nytt prof
på denna oroliga, vidtsväfvande'nyhetslusta. Sannerligen, den,
som kan bli förskräckt öfver Utskottets visade frisinthet, låter
skrämma sig af bra litet. Jag hade annars trott, att afven de,
som fruktat för det allraminsta lossande på de religiösa tvångs-
banden, bordt finna sig särdeles belåtne med Utskottets otve¬
tydiga bemödande att medgifva så liten rubbning deri som
möjligt.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 61. ehuru icke obetydligt
sväfvande och behäftadt med flera motsägelser, hvilket bäst
visar sig vid en jemförelse mellan motiverna och det derpå
grundade förslaget, är dock i så måtto besinningsvärdt, att det
ådagalägger en ganska' betydelsefull reaktion, som försiggått
i ledamöternes tänkesätt sedan Utskottet afgaf sitt första Be¬
tänkande N:o 46. Då stod Utskottet ännu fortfarande på
auktoritetstrons ståndpunkt. Nu erkänner Utskottet åtminstone,
att samvetsfriheten ur en rättighet, som »numera ej kan ifrå¬
gasättas.» Vigtiga medgifvanden hafva således blifvit gjorda,
landsförvisnings-straffet borttaget och toleransens princip öfver¬
hufvud erkänd. Visserligen uppställer Utskottet så stora hin¬
der för åtnjutandet af denna tolerans, att det torde vara myc¬
ket tvifvel underkastadt, huruvida densamma kan i någon vä¬
sendtlig mån, efter Utskottets förslag, komma de så kallade
»dissenters» till godo; visserligen talar Utskottet om »utesluta»,
»affälling», »vilsefarande», »irrlärig», på ett sätt och i ett språk,
som ännu icke vittnar till stor fördel för Utskottets makliga
fördragsamhet; men då .Utskottet, blott under loppet af några
månader, kommit derhän att medgifva så pass mycket, som
detta förslag innehåller, bör man väl hoppas, att, till följd af
tidens påträngande upplysning, det icke bör dröja så länge
innan de fel och brister tnå kunna vinna rättelse, som nu vid¬
låda Utskottets förslag. Det är p,å grund af denna förhopp¬
ning, som jag vill bifalla Betänkandet: men för att icke anses
göra detta helt och hållet obetingadt, må det vara mig tillå¬
tet, att mot de särskilda §§ få framställa de anmärkningar,
jag kan finna befogade, och i afseende på den sista, § 10,
föreslå en förändring, som, om den ock icke afhjelper alla
bristerna och vådorna i de föregående, dock, efter mitt för¬
menande, skall göra dessa brister och fel så oskadliga sorn
möjligt.
Beträffande nu 1 §, som handlar om sättet för evange-
liskt-luthersk medlems skiljande från kyrkan, så får jag an¬
Den 5 Februari.
127
märka, att, då rättigheten att varna den villfarande i sista
instansen blifvit öfverlemnad åt Domkapitlet, men ingen be¬
stämd tid blifvit utsatt, inom hvilken Domkapitlet bor denna
siri skyldighet hafva fullgjort, så kommer en dissenters skiljs-
messa från kyrkan att bero helt och hållet på gunst och nåde,
eller när det behagar Domkapitlet att släppa honom ifrån sig
och gifva honom sin exkommunikation. Ett dylikt sätt att
förfara kan väl stå tillsammans med Utskottets sublima begrepp
om »utesluta”, men låter icke lika lätt försvara sig ur huma¬
nitetens och fördragsamhetens upphöjda synpunkt. Till hvilka
trakasserier en så obetingad rättighet, att hålla qvar eller stöta
bort, kan gifva anledning, ligger för öppen dag och borde icke
hafva undfallit Utskottets uppmärksamhet. Att medgifva en
så obegränsad rätt, vittnar icke heller mycket om Utskottets
fördragsamhet.
I afseende på 2 § vill jag'blott i förbigående anmärka
den motsägelse, som blottar sig mellan Utskottets allmänna
motivering och det stadgande, denna § innehåller, att den, som
blifvit frän svenska kyrkan skiljd, äfven skall mista innehaf-
vande embete eller tjenst. Utskottet säger nemligen, pag. 7:
»Om man ej må frun svenska jorden bortvisa de medlemmar
af svenska kyrkan, hvilka skilja sig från henne, lärer man än
mindre kunna belägga sådant med annat verldsligt straff.
Såsom ett brott i verldslig mening kan nemligen handlingen
ej betraktas, utan våldförande af den samvetsfrihet, som ej
numera kan ifrågasättas.» — Och icke förthy belägger Ut¬
skottet i denna § skiljsmessan från statskyrkan med det hög¬
sta verldsliga och medborgerliga straff, som i ett så kalladt
fritt land väl kan tänkas: embetets och tjenstens förlust. Föga
lärer emellertid Utskottet dermed lyckats bevisa, att man icke
kan vara en god och för samhället nyttig medborgare, fast
man hyser religiösa begrepp, i någon mån stridande mot den
bestående statskyrkans offlcielt påbjudna trosdogmer.
3 §, som ålägger den, hvilken blifvit skiljd från statskyr¬
kan, att fortfarande till samma kyrka betala de afgifter, hvar¬
till han varit förut förpligtad, måste, på samma gång den nära
nog tillintetgör möjligheten att ur statskyrkan utträda, synas
mer eller mindre orimlig för hvar och en, som hyser den så¬
som rigtig numera temligen allmänt erkända grundsatsen, att
all aflöning till kyrka och presterskap bör ingå direkte till
Staten, hvars omsorg och uppgift det må blifva, att på lämp¬
ligaste sätt besörja dels presterskapets aflöning i allmänhet och
dels den fördelning af medlen dertill, som kan grunda sig på
en rättvis och opartisk uppfattning af de olika kyrkornas inom
Staten betydenhet, ställning och behof.
128
Den 5 Februari.
Enligt stadgandet i den 4 §, att lärosatser, som mot den
rena, evangeliska lärans grundsanningar stridande äro, icke
må offentligen förkunnas, skulle lätteligen en professor vid ett
universitet, som föreläser öfver filosofiska ämnen, eller sjelf
offentligt för sitt auditorium framställer ett filosofiskt sjästern,
kunna straffas med böter eller fängelse. Huru detta skulle
taga sig ut i den vetenskapliga verlden, lernnar jag derhän.
Jag betviflar till oe.h med, att någon mera djupsinnig theolog
nu för tiden är så fullkomligt renlärig, att lian icke i sin fram¬
ställning och kritik af den-evangeliska läran emellanåt råkar
ut för orthodox» stötestenar och dymedelst kan råka i kläm¬
ma. Det är väl sannt, att, enligt 10 §. åtal i dylika fall blott
kunna ske med Justitie-kanslerens begifvande; men stadgandet
star dock fast och kan missbrukas.
Den 5 §, som belägger med böter bekännare af frem¬
mande troslära, derest han, vid sammankomst af svenska kyr¬
kans medlemmar, uppträder med andliga föredrag, blottar en
så i ögonen fallande spökrädsla för sanningens och ordets
makt, att man icke kan nog förvåna sig deröfver. Mofiverna
för denna § återfinnas å pag. 9, der Utskottet, bland annat,
säger: »Således är det t. ex. en fordran af försigtigheten, att
fremmande religionsbekännare hindras från att uppträda såsom
andlige lärare eller med religiösa föredrag i församling, hörande
till den svenska kyrkan. Om än bestämda irrläror dervid icke
skulle framställas, är likväl att befara, det föredraget komme
att erhålla en förledande karakter. Men dessutom har erfa¬
renheten visat, att ifrågaställda sätt af proselytmakare med
fördel användes för att vinna åhöra i nes förtroende.» — Detta
måste man medgifva är att drifva försigtigheten ända till det
yttersta, till det absurda. Hvilket begrepp gör man sig väl
om åhörarnes religiösa ståndpunkt, då man anser det vara
farligt att höra till och med sanningen ur en motståndares
mun? Huru den har evangeliska kyrkan uppfostrat sina bekänna¬
re, och hvilken säker grundval för tro och vetande har hon väl
bibringat dem, om hon anser det vara i högsta grad vådligt
för dem att komma i minst beröring med andra trosbekän¬
nare, och häller före, att de böra vaktas såsom barn, för att
icke bränna sig på ljuset?
Om de öfriga §§ kunde vara åtskilligt att säga, men jag
inskränker mig till att för den 10 § begära en sådan ändring,
som jag förr antydt. Då jag anser af högsta vigt, att opåkal¬
lade åtal i religionsmål, så vidt möjligt är, förekommas, och
detta blott kan ske derigenom, att det förbehåll, sorn blifvit
gjordt i afseende på 4 §, äfven utsträckes till de öfriga, så får
jag för 10 § föreslå en sådan ändring, att åtal för öfverträ-
Den ö Februari.
129
delse mot alla de stadganden, som finnas i denna lag, ej må
ega rum, med mindre Justitie-kansleren, efter erhållen under¬
rättelse om saken och dess sammanhang, förordnat om åtalets
anställande. På detta sätt är åtminstone något korrektiv upp-
ställdt mot de missbruk, som utan tvifvel annars skulle göra
sig gällande hos åklagaremakten, på grund af förmenta öfver-
trädelser.
Det återstår att yttra något om konventikel-plakatet och
dess af Utskottet föreslagna upphäfvande. Utskottet har här¬
utinnan frångått sina förr uttalade liberala åsigter och fram¬
ställt ett förslag, som, enligt mitt förmenande, är långt ifrån
tillfredsställande. För att hälla den så mycket fruktade lek-
manna-verksamheten inom tillbörliga skrankor, har Utskottet
åt det så kallade kyrkorådet förlänat en maktfullkomlighet,
som jag icke kan annat än finna högst betänklig. Med all
aktning för denna auktoritet, tror jag mig likväl icke alltför
mycket misstaga mig, då jag påstår, att den myndighet, som
blifvit kyrkorådet tilldelad, i ganska många fall skall komma
att leda til! motsatsen af det åsyftade ändamålet: den kyrk¬
liga enhetens upprätthållande. Redan blott i stadgandet, att
kyrkorådet skall vaka öfver allt, som kan anses leda till »sön¬
dring i kyrkligt hänseende», ligga frön till missförstånd och
opåkallad inblandning. Hvilken latitud härigenom blifvit lem-
nad åt kyrkorådets myndighet, ligger för öppen dag. Upp¬
träder någon, som »ej är prest eller enligt kyrkolagen berät¬
tigad att offentligen predika,» så kan ju blott och bart der¬
uti, att han icke är prest, sökas skäl för den åsigten, att han
arbetar på att »söndra» kyrkan, och kyrkorådet på den grund
finna sig befogadt att beröfva honom ordet vid religiösa sam¬
mankomster. Huruvida denna auktoritet för öfrigt alltid be¬
sitter de egenskaper, som erfordras för att med säkerhet be¬
döma, om ett andligt föredrag af en lekman leder till »förakt
för den allmänna gudstjensten, eller eljest till under gräfvande
af religionens helgd», må vara mig tillåtet att betvifla. Det
säkra är åtminstone, att den frihet att sammankomma till ge¬
mensamma andakts-öfningar, som skulle beredas genom kon-
ventikel-plakatets upphäfvande, blifvit i så betydlig mån in¬
skränkt genom Utskottets sväfvande och obegränsade ansvars¬
bestämmelser, att det väsendtligaste deraf gått förloradt. Den
presterliga och verldsliga polisuppsigt, som nu trädt i det ab¬
soluta förbudets ställe, tyckes mig vara' af en så inqvisitorisk
natur, att jag icke på något sätt kan förlika mig dermed.
Huru mycket enklare, värdigare och med Regerings-formens
anda enligare visar sig icke då stadgandet i den Kongl, pro-
Bonde-St. Prat. vid Lagt. Riksd. 1856—1858. IX. 9
130
Den 3 Februari.
positionens 6 § 1 rnom., så lydande: »Rättigheten för svenska
kyrkans medlemmar, att äfven utom den-allmänna gudstjensten
sammankomma till gemensamma andakts-öfningar, skall vara
fri oell obehindrad, så vidt ej vid sådan sammankomst före¬
tages något, som mot lag eller sedlighet stridande är, eller
eljest allmän ordning störes.» — Jag får derföre föreslå, att
Ståndet, med förkastande af Utskottets förslag, antager det nu
upplasta stadgandet ur den Kongl, propositionen till lag i be¬
rörda hänseende.
I öfrigt får jag begära proposition på bifall till Utskottets
Betänkande, med den ändring rörande 10 §, som af mig blif¬
vit föreslagen. Öfvertyga d om en stigande upplysnings allt
besegrande makt, anser jag det ej kunna dröja länge, innan
de af mig anmärkta felen blifva rättade. Fördragsamhetens
princip skall vinna allt större seger, trots fördomar och för¬
tryck, och den dag skall komma, då den ene medborgarens
försök, att förfölja den andre för religiösa öfvertygelsers skull,
skalk stämplas med allmänt och välförtjent förakt.»
Den af Ödmann nu uttalade åsigt delades af Mengel från
Upsala, Sahlström från Stockholms, Sköldberg, Anders Larsson
och Hultman från Nerikes samt Jonas Andersson, Petter Carl
Andersson och Anders Petter Andersson från Östergöthlands
Län.
Anders Medin från Kronobergs Län: »För min del skulle
jag kunna inskränka mig till att instämma uti hvad Anders
Gudmundsson yttrat; men då frågan är af stor vigt samt jag
känner mig dels sjelf uppmanad och lifvad att försvara den
religion, som jag dyrkar, dels ock pligtig att uttala mina kom-
mittenters röst, anser jag mig böra tillkännagifva, att Utskot¬
tets ifrågavarande förslag, efter min åsigt, icke leder till nå¬
gon förbättring,' utan tvertom till söndring och splittring inom
samhället, ty vi ega icke numera hvarken någon Gustaf I,
eller någon Luther. Då vi icke kunna förutse följderna af ett
bifall till Utskottets förslag, böra vi vara försigtige oell icke
borttaga någon länk af den kedja, som sammanhåller vår re¬
ligion. Den ledamot, sorn näst före mig hade ordet, har väl
talat för bifall till Utskottets förslag; men då, att sluta af hans
många anmärkningar, detsamma, åtminstone i flera delar, icke
är öfverensstämmande med hans åsigt, frågar jag: om det ej
är vådligt att antaga det? Jag yrkar afslag å Utskottets hem¬
ställan, i hvad den angår de i Utlåtandet förekommande 10
§§, men bifaller detsamma, i hvad det rör konventikel-plaka-
tet, ty, såsom jag förut yttrat, anser jag icke landsförvisnings-
straffet vara öfverensstämmande med tidens åsigt. Ödmann
bär funnit betänkligt att antaga Utskottets förslag i fråga om
t
Den 5 Februari.
131
konventikel-plakatet, men om lian gör sig närmare bekant
med Kyrkolagens stadgande, skall han finna, att i nämnde
lag finnas tillräckligt korrektiv för våra prester, och derföre
torde hans anmärkningar i nämnde hänseende böra förfalla.»
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands, Nils Svensson från
Jönköpings, Erik Carlsson från Stockholms och Anders An¬
dersson frän Kalmar Län instämde.
Jöns JJehrsson från Blekinge Län : »Sedan Medin nu uttalat
hvad jag ämnade säga, instämmer jag med honom, endast
med det tillägg, att jag för ingen del vill godkänna den af Öd¬
mann föreslagna ändringen af 10:de §:n.»
Pehr Erik Andersson från Westmanlands Län: »Såsom
ledamot af Lag-Utskottet har jag varit i tillfälle att taga känne¬
dom af den diskussion, som vid denna frågas återremitterande
blifvit förd inom alla 4 Riksstånden, och om man genomläser
denna diskussion, skall man finna, att Utskottet icke gjort sig
förtjent af den beskyllning för reaktionära åsigter, som man
velat lägga det till last, utan det har varit nödsakadt att gå
Ståndens önskningar till mötes. Den af Kongl. Maj: t i ämnet
aflåtna Nådiga propositionen har blifvit antagen af 1 och för¬
kastad af 3 Stånd, hvaremot alla 4 Stånden påyrkat upphäf-
vande af konventikel-plakatet. Utskottet har nu gjort så godt
det kunnat, ty det faller sig icke lika lätt att stifta lagar, som
att bevilja penningeanslag. Eri del af föregående talare hafva
velat ogilla Utskottets förslag å png. 12—14 af detta Utlå¬
tande samt godkänna konventikel-plakatets borttagande; men
jag hemställer om denna mening kan vara den rätta och nyt¬
tig för landet. Väl säga de, att de önska den gamla tros¬
läran bibehållen; men månne icke just denna lära varder till
sina grundvalar rubbad, om konventikel-plakatet upphäfves,
och det varder hvem som helst tillåtet ntt hålla sammanträ¬
den, och månne det blefve för landet och dess innebyggare
nyttigt, att mormoner, baptister m. fl. fritt och opåtaldt finge
uppträda och utsprida sina läror. De 10 §§, som förekomma
å pag. 12—14, innehålla ju blott förslag till straff för sådana,
som affalla från den evangeliskt-lutherska kyrkan, och hvilka,
enär de icke kunna hållas häktade, det väl är bäst att släppa
lösa. Det kan måhända vara en brist i förslaget, att Utskot¬
tet icke föreslagit huru förfaras skall med dem, som blifva från
församlingen uteslutne, men då jag hoppas och förmodar att
icke så mångå hinna affalla innan nästa Riksdag, tror jag ock
det vara tillfyllest, om Rikets Ständer nu besluta en underdå¬
nig skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t. Jag anser det icke
vara fördelaktigt, att all möjlig frihet i religionsväg får utöf-
vas, och tror, i motsats mot Ödmann, att den, som blifvit från
132 Den 3 Februari.
svenska kyrkan skiljd, icke derigenom bör fritagas från de af-
gifter, hvilka honom ålegat, derest han fortfarande förblifvit
en kyrkans medlem, ty jag' är öfvertygad att om ett sådant
stadgande, att den affällige frikännes från deltagande i pre¬
sterskapets aflöning och kyrkors underhåll m. m , antages,
mången skall af ekonomisk beräkning afträda från statskyr¬
kan. Med anledning af Ödmanns anmärkning emot 10 § af
Utskottets förslag, vill jag upplysa, att hvad Utskottet der före¬
slagit, icke har afseende på svenska kyrkans presterskap, för
hvilket Kyrkolagen innehåller straffbestämmelser. Helst hade
jag önskat, att frågan om konventikel-plakatets upphäfvande
först blifvit föredragen; men när nu icke så sker, får jag för¬
klara att jag godkänner Utlåtandet till alla dess delar.»
Gustaf Johansson från Kronobergs Län: »Ingen skulle
hellre än jag önska, att alla bekände sig till den evangeliskt-
lutherska läran, och att således icke några yttre band vore af
nöden; men då vi beklagligtvis sett mänga söndringar i reli-
gionsfrågor inom landet, hemställer jag, om icke första Af¬
delningen af Utskottets förslag bör af oss antagas, enär det är
byggdt på biblisk grund, och är öfverensstämmande med Skrif¬
tens ord, som bjuda: »Om någon broder oskickliga vandrar,
straffer honom, och hörer han dig icke, så håll honom såsom
hedning.» Hvad föröfrigt uti ifrågavarande Utlåtande före¬
kommer, har jag val egentligen icke något att anmärka emot,
om icke det, att Utskottet visar en afgjord rädsla för allt,
hvad separatister heter, och föreslår bestraffning för sådana.
Huruvida verldsliga straff härvidlag äro lämpliga, lemnar jag
derhän; men om de verkligen äro lämpliga, har Utskot¬
tet efter min åsigt gått för långt, då det uti 5 § före¬
slår, att, om bekännare af främmande troslära vid samman¬
komst af svenska kyrkans medlemmar uppträder med andliga
föredrag, en sådan skall, der han om villfarande lärosatsers
utspridande ej öfvertygad varder, böta från och med 50 till
och med 200 R:dr. Vi veta väl att icke någon lag kan stiftas,
som tillfredsställer alla; men om man jemför Utskottets ifråga¬
varande förslag med de lagstadganden, som vi förut ega, skall
man säkerligen finna detsamma hafva stort företräde, ty med-
gifvas måste, att landsförvisningsstraffet är alldeles olämpligt.
Då jag således anser de af Utskottet föreslagna straffbestäm¬
melser, åtminstone till största delen, tillämpliga, yrkar jag bi¬
fall till Utskottets förslag å pag. 12—14, samt begär propo¬
sition särskildt derå, och särskildt på sednare delen, som
rörer konventikel-plakatet.
/ Lind från Götheborgs och Bohus Län: »Religionsfrågan
är en ömtålig sak, och bör behandlas med omsorg; hvarföre
Den 3 FebruaH.
133
man ock bör se till, att man icke företager alltför stora rubb¬
ningar. Kongl. Majit har i denna fråga aflemnat en nådig
proposition, hvilken icke blifvit antagen, och Lag-Utskottet
har tillförene framkommit med ett förslag, som, ehuru icke
fullkomligt öfverensstämmande med Kongl. Maj:ts proposition,
Rikets Ständer icke heller godkänt. Sedan Utskottet nu
framkommit med ett bemedlingsförslag och sammanjemkat de
olika åsigter, som vid frågans förra behandling uttalades, vill
jag för min del helt och hållet godkänna detsamma.v
Petter Jönsson: »Med anledning af hvad Pehr Erik An¬
dersson yttrat derom, att han asser det vådligt att borttaga
konventikel-plakatet, emedan han håller före, att mormoner
m. fl. separatister då skulle få för fritt spelrum, vill jag upp¬
lysa, att här är fråga endast om medlemmar af den
evangeliskt-lutherska kyrkan, och att icke några andra äro
berättigade att här i Rikel uppträda med föredrag i andeliga
ämnen. Om dessa hafva för sig något, som strider emot de
symboliska böckerna, så finnes straff derför i lag stadgadt,
och derföre böra vi icke hysa farhåga att antaga Utskottets
förslag om konventikel-plakatets upphäfvande.»
»Hvad Gustaf Johansson yttrat 0111 antagande af Utskot¬
tets förslag uti de å pag. 12—14 förekommande §§. förundrar
mig mycket, isynnerhet som jag vet, att han känner till för¬
hållandena och har sig bekant hvad verkan Guds ord hafva;
men jag beder honom läsa om och ännu en gång begrunda
det af honom citerade bibelspråket, ty det är alldeles icke
tillämpligt i denna fråga, utan har afseende på förhållandet
enskilda personer emellan. Sådant är deremot Guds sinnelag
emot sin församling, att, såsom det heter i Johannis Evange¬
lium 3 Kaj).: »Så älskade Gud verlden, att han utgaf sin ende
Son», och då Sonen kom, förkunnade han, att det var för att
uppsöka och frälsa det förtappade. Den i bibeln förekom¬
mande liknelsen om en man, som hade 100 får, och som,
för att uppsöka ett af dem, som var borttappadt, öfvergaf de
nio och nittio, är alldeles stridande emot Utskottets förslag,
som, dä det vill förskjuta och skilja ifrån sig det förtappade,
sätter sig tvertemot Skriften och den grund, på hvilken vår
statskyrka är byggd, och jag är säker, att Gustaf Johansson,
om han läser bibeln i sammanhang, skall finna, att Christus
icke vill drifva en fallen stackare till att blifva hedning. Vår
Regering, som i högsta instansen afgör religionsmål, har äfven
en annan åsigt, än Gustaf Johansson nu uttalat, ty den, som
känner Konung Oscar, vet väl, att han hjertligen ömmar för
de villfarande och vill borttaga alla hinder för samvetsfrihe¬
ten, och man behöfver icke frukta, att hans efterträdare, Kron¬
134
Den 3 Februari.
prinsen-regenten, hyser andra åsigter, ty efter hvad jag låtit
mig berättas, har han nyligen meddelat ett utslag, genom
hvilket han i nådeväg fran ådömdt straff af böter oell fän¬
gelse befriat en mängd personer, sedan de kommit till efter¬
tanka och besinning, saint har således uttalat samma mening,
som vår kyrka, att man bör samla omkring sig och fördraga.
Jag fortfar således att yrka afslag å förutnämnde 10 §§ af Ut¬
skottets förslag.»
Pehr Nilsson i Espö: »Då frågan förra gången förevar
här i Ståndet, uttalade jag den önskan, att lundsförvisningijstraf-
fet måtte bibehållas för proselytmakare, men icke lör dem, som
affalla från den evangeliskt-lutherska läran. Denna min åsigt,,
hvilken härledde sig deraf, att jag ansåg den, som är brotts¬
lig, böra bestraffas, godkändes icke af Ståndet, som ville med
straff belägga endast utländska proselytmakare, och Utskottet
har nu uti detta Utlåtande förklarat landsförvisningsstraffets
bibehållande i afseende på sådana proselytmakare vara öfver¬
flödigt, enär de stå utom svenska lagarne. Då jag sett inom
alla Kiksstånden den åsigten vilja göra sig gällande, att lands-
förvisningsstraffet bör helt och hållet borttagas, måste jag låta
min åsigt falla. Oaktadt jag finner Utskottets ifrågavarande
Utlåtande vara behäftadt med fel, anser jag oss nu icke kunna
göra annat, än godkänna detsamma, ty om vi nu afslå det, så
hafva vi bibehållit våra gamla lagstadganden, och sålunda gatt
ifrån den åsigt, som vi förut uttalat, oell på hvilken Utskottets
förslag är grundadt.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »De ledamöter, som
talat för afslag å Utskottets förevarande förslag, hafva åbero¬
pat såsom skal för denna sin åsigt, att de vilja enhet och ren¬
het i läran, samt sökt ådagalägga, att just nuvarande lagstad¬
ganden äro lämpliga för en sådan sammanhållning; men jag,
oaktadt jag instämmer uti deras åsigt om bibehållande af lä¬
rans renhet, tror, att, om man vill undvika söndring, bör man
ändra de lagstadganden, som, i afseende på vår religionsöfning,
nu förefinnas. Väl har man sagt, att de, som omfatta stri¬
dande meningar emot den evangeliskt-lutherska kyrkans be¬
kännelse, blifva för hastigt skiljde från den svenska kyrkans
gemenskap; men då uti 1 § af Utskottets förslag medgifves
en sådan person först en månads betänketid, samt Domkapit¬
let till- och med har obegränsad tid, tror jag det ieke vara
farligt att antaga hvad som blifvit föreslaget. Jag instämmer
således uti hvad Ödmann anfört, och yrkar bifall till Utlå¬
tandet.»
Mengel från Upsala Lön: »Om jag icke orätt minnes, så
funnos, då denna fråga förra gången här i Ståndet förevar,
Den 5 Februari.
135
endast en eller två ledamöter, som talade för bibehållande af
landsförvisningsstraffet. Om frågan nu får en sådan vändning,
som en och annan föregående talare påyrkat, nemligen att
ifrågavarande Utlåtande skall afslås, så skulle Ståndet hafva
frångått och förkastat sin förr niislan enhälligt uttalade åsigt.
Att låta komma sig e'n sådan inkonseqvens till last, vore icke
Ståndet värdigt, till följd hvaraf, och då det för hela svenska
nationens anseende vore förnärmande att bibehålla landsför¬
visningsstraffet, jag anser Ståndet böra godkänna Utskottets
förslag, ty om det innehåller några brister, så ftro dessa icke
af svårare beskaffenhet, an att de framdeles kunna ändras.
Svenska folkets representanter böra icke visa sig så intole¬
rante, att de göra sig löjlige genom att bibehålla en lag, som
hvarje annat civiliseradt samhälle längesedan afskaffadt. Jag
godkänner Utlåtandet.»
Erik Olsson från Nerikes Län förklarade sig vara före¬
kommen af och instämma med ödmann.
Anders Gudmundsson: »Med anledning af hvad den siste
talaren yttrat; att nemligen Ståndet, vid frågans förra behand¬
ling, var ense om landsförvisningsstraffets borttagande, vill jag
fästa Ståndsbrödernes uppmärksamhet derpå, att Ståndet, jemte
det en sådan åsigt allmänneligen uttalades, dervid fästade det
vilkoret, att Utskottet skulle i stället gifva en annan lag eller
korrektiv emot affall från vår lära eller spridande af villfa¬
rande meningar inom landet; men som ofvannämnda vilkor
icke blifvit fullgjort, torde det vara bäst att afslå detta Utlå¬
tande.»
Bergström från Kopparbergs Län: »Jag har förut instämt
med dem, som velat afslå detta Utlåtande, och jag vidhåller
ännu denna åsigt. Det är väl sannt, att vår nuvarande lag¬
stiftning uti religionssaker icke alltid kan fortfara, utan måste
förr eller sednare undergå förändring; men då man, om man
genomläser hvad Utskottet föreslagit, skall finna detsamma en¬
dast såsom ett halfgjordt arbete, kan man väl icke gerna an¬
taga det till lag. De, som yrkat bifall, hafva erkänt behofvet
af en dissenter-lag, vid hvilket förhållande, och enär jag an¬
ser oss böra dröja med antagande af något nytt förslag, till
dess vi få något, som i dess helhet kan antagas, jag skulle
helst se, att Ståndet måtte afslå hvad Utskottet nu å pag.
12—14 föreslagit.»
Gustaf Johansson: »Jag vill alldeles icke tvista med
Petter Jönsson om rälta uppfattningen och tolkningen af det
utaf mig citerade bibelspråket; men jag kan ändock icke från¬
gå, att jag anser Utskottets förslog vara fotadt på biblisk
grund, ty det står på ett annat ställe i bibeln: »Kommer nå¬
136
Den 3 Februari.
gon till eder och icke häfver denna lära, så heiser honom
icke eller undfår honom i edert hus.»
Petter Jönsson: »Jag vill upplysa Gustaf Johansson, att
han äfven misstagit sig vid tydningen och tillämpningen af det
sista bibelspråket. Uti Johannes 2:dra Epistel står verkligen
»om någon kommer till dig och icke häfver denna lärdom»,
nemligen Evangelii lärdom: men dessa ord voro ställda till en¬
skild person, nemligen en fru, som icke förmådde motstå de
Ebioniter,- hvilka sökte förkättra apostelns lärdom och förne¬
kade Christi gudom, samt ansågo honom endast såsom en hö¬
gre benådad menniska. Det synes således, att det är men-
niskan sjelf, som gör motstånd och skiljer sig genom olydnad
från Gud. Jag uppmanar ännu en gång Gustaf Johansson att
i bättre sammanhang genomläsa bibeln, ty jag får förklara,
att jag icke låter mig förvilla af den tolkning utaf bibelsprå¬
ken, som han nu gjort.»
Paul Hedström från Wester-Norrlands Län: »Då jag
tror, att vår nuvarande lagstiftning är orsaken till den sön¬
dring, som visat sig' inom kyrkan, kan jag icke annat än god¬
känna hvad Utskottet i detta Utlåtande föreslagit, ty dermed
vinnes åtminstone något, och om förslaget innehåller en eller
annan bristfällighet, så kan den framdeles afhjelpas. Om vi
fortfarande bibehålla en lag, som icke är tillämplig, så föror¬
sakas derigenom ännu mera söndring; och är det med jem¬
väl fästadt afseende derpå, som jag förordar antagande af Ut¬
skottets förslag.»
Mengel: »Det kan visserligen vara angenämt och smick¬
rande åtskillige ledamöters fåfänga, som kunna citera en mängd
bibelspråk, att här få visa sin bibelkunskap; men jag hem¬
ställer, huruvida det kan anses lämpligt att på detta rum stri¬
da om hvad bibeln innehåller. För mig och min känsla har
tvisten om tolkningen af bibelspråken varit störande, och kan
ej gerna annat än föranleda till löje, till följd hvaraf jag anser
mig böra anhålla, att frågan behandlas utan inblandning af
bibelspråk och misstydningar.»
Jöns Pehrsson från Blekinge: »Då de fleste ledamöter,
Som nu yttrat sig, höras vara missnöjde med Utskottets före¬
varande förslag, hemställer jag, om det icke skulle vara skäl
att antaga hvad Professor Brings reservation innehåller.»
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Jag har förut
instämt med Ödmann, och gör det så mycket hellre, som
han särdeles noggrannt och väl redogjort för de rättelser i
förslaget han önskat. Jag hade således nu icke behöft upp¬
träda, om jag icke ansett mig nödgad dertill, då jag icke på
några vilkor kan instämma med den förste talaren, som för¬
Den 3 Februari.
137
ordat antagande af Domprosten Brings reservation. Denna
reservation åsyftar dock intet annat än uppskof med hela frå¬
gan till obestämd tid, och jag tror, att nationen, den må nu
tänka mer eller mindre lifligt i religiöst hänseende, omöjligen
kan vara nöjd med ett längre uppskjutande vid afgörande af
denna lifsfråga. Den stela formalism, som råder i vår stats¬
kyrka, och den söndring, som derigenom uppstått mellan dem,
som ännu qvarstå inom hennes sköte, och dem, som derur
vilja utträda, fordrar att snart afhjelpas, och derför anser jag
afgörandet under nuvarande förhållanden vara en rigtig huf¬
vudsak. En viss kallsinnighet finns nu hos våra lärare, och
jag skulle önska, att denna gåfve rum för något större lifak-
tighet, på det vårt presterskap skulle kunna göra ett, om jag
så må uttrycka mig, mera christligt motstånd mot de villfa¬
rande läror, som på flera håll inom landet låta sig förspörja,
än det motstånd mot det allt mera vaknande religiösa lifvet,
som nu göres med hämmande botemedel, hvilka dertill äro
alldeles olämpliga. Jag skulle derför högligen beklaga oss och
vårt land, i fall frågans lösning ytterligare uppskjutes, och jag
vågar anbefalla eder, mina bröder, den enighet, som skall kom¬
ma att utöfva stort inflytande på det religiösa lifvet inom
vårt land, och som skall medföra lugn och förtröstan åt dem,
som äro orolige öfver det beslut, Rikets Ständer i denna fråga
komma att fatta. Måtte Gud bevara oss för att antaga Dom¬
prosten Brings reservation, ty derigenom skulle baptister, mor¬
moner och öfrige separatister ännu en längre tid få lillhälle
att föröka sitt antal, samt innästla-sig och sina lärosatser inom
orter af vårt fädernesland. — Yi hafva vid de gemensamma
öfverläggningarfla i detta ämne sett, huru stora skiljaktigheter
i åsigterne härom finnas; men då nu Utskottet gått, såsom
jag för min del tror, pluralitetens önskningar till mötes, finnes
icke skäl att förkasta Utskottets förslag. Dessutom tror jag,
att det ligger i Regeringens sannskyldiga intresse att godkänna
de modifikationer, som finnas lämpliga, och icke längre lemna
frågan handlöst åt sitt öde. Jag förenar mig således med dem,
som yrka bifall af Utskottets förslag.»
Mengel: »Om vi antaga Domprosten Brings reservation,
så komma vi ur askan i elden, såsom stöd för hvilken min
åsigt jag endast vill uppläsa en del deraf, nemligen å pag.
19, der det heter: »Andligen måste jag anmärka en i inled-
aningen till Utskottets författningsförslag förekommande ofull—
»ständighet. Då 1 § i presterskapets privilegier af den 16
»Oktober 1723 stadgar, att, oberäknadt den åt utlänningar af
»fremmande religion inedgifna rättigheten att sig i riket uppe-
»hålla »ingen kättersk lära inom rikets gränsor, hvarken
138
Den 3 Februari.
»offentligen eller lönligen skall lidas», meri Utskottets förslag
»deremot åsyftar att förklara alla vilsefarande läror hädanefter
»bland vårt folk vara tolerera de; så är klart, att sistnänide
»förslag aldrig kan blifva lag, eller åtminstone aldrig lagligen
»bringas till verkställighet, så länge det förstnämnda stadgan-
»det fortfar att vara gällande. Detta hade således bland de
»till upphäfvande föreslagna lagrummen nödvändigt bort vara
»upptaget.» Domprosten Bring synes helt enkelt vilja ställa
vår grundlag oell Sveriges allmänna lag tinder presterskapets
privilegier. Att vi skola erkänna något sådant, är orimligt
och otänkbart. Om någon reservation skall antagas, torde
Herr Hasselrotlis vara den bäst passande, ty den är- både
hackad och malen, men nog tror jag, att vi göra klokast,
om vi antaga Utskottets förslag.»
Jöns Pehrsson: »Jag hemställer till Ståndet att afgöra
hvad det kan vara för skillnad emellan afslag å Utskottets
förslag och antagande af Professor Brings reservation; och
som den siste talaren uppläst endast en obetydlig del af nämnde
reservation, anhåller jag, att slutet af densamma, elley hvad
Domprosten Bring föreslagit, måtte uppläsas.»
Sedan undertecknad Sekreterare efterkommit Jöns Pehrs¬
son anhållan, fortsatte denne: »Då Ständsbröderne torde finna,
att Domprosten Bring icke åsyftar annat, än undersöknings
verkställande om antalet af dem, som atfallit från den evan¬
gelisk-lutherska kyrkan, tror jag hans förslag icke vara våd¬
ligare att antaga, än Utskottets. Mengel har endast uppläst
premisserna och icke fästat sig vid det resultat, som reservan¬
ten åsyftat, hvaremot jag särdeles fäster mig vid nämndö
resultat, nemligen vinnande af visshet om separatisternes antal.»
Mengel: »Om man skulle antaga såsom möjligt att Dom¬
prosten Brings reservation varder antagen och gillad, frågar
jag hvad nytta sådant skulle medföra? Plans mening synes
vara, att undersökning skall anställas om och i hvad mån
antalet af baptister ökats, ty att räkna läsare duger ej; men
huru skall en sådan undersökning med någon slags noagran-
het kunna verkställas, när affallingarnes antal för hvarje dag
är olika samt ökas framgent under det undersökningen fort¬
går. Olägenheterna att hafva desse atfallingar fram fördom¬
stol, skulle blifva ganska stora, och besväret icke ringa, såväl
för allmänna åklagare, som domstolarne, hvilka sannolikt skulle
fä erfara, att de för affall tilltalade skulle, i visshet derom,
att de icke kunna landsförvisas, visa sig ganska fräcke. Dom¬
prosten Brings plan är, enligt mitt förmenande, icke någon
annan, än att få hufvudfrågan skjuten åt sidan, och förtjenar
således icke medhåll af oss.»
Den 3 Februari.
139
Petter Jönsson: »Då jag först hade ordet, nämnde jag
visst, att, örn Ståndet ville besluta nugot annat, i stället för
Utskottets förslag å pag. 12—14 i Betänkandet, jag icke har
något emot att antaga de 2 första punkterne af Domprosten
Brings reservation, ty derigenom kan man komma till någor¬
lunda visshet om separatisternes antal, i afseende på hvilket
jag ic,ke gerna vill tro tidningarnes uppgifter. Jag vill visst
icke strängt hålla på någons reservation; men nog tror jag
Domprosten Brings reservation vara oskadlig, ty flere millio¬
ner mermiskor böra icke gifvas till spillo för några personers
villfarelse. Jag beklagar den händelse, som här inträffat, att
Mengel funnit sig stött och sårad deraf, att några ledamöter
under diskussionen begagnat sig af bibelspråk; men jag vet i
sanning icke vid hvilka tillfällen bibelspråk skola begagnas,
örn icke när det är fråga om stiftande af lag för vår religion,
som bör vara bygd på biblisk grund, och jag har alltid trott,
att den, som vill göra sig rigtigt reda för denna fråga, bör
taga noggrann kännedom af bibeln. Den, som icke vill höra
bibelns ord, beklagar jag och tillstyrker, att han gör sig hem¬
mastadd deri, ty jag är förvissad, att bibeln innan kort skall
blifva hans käraste lektyr. I annan händelse kan på honom
besannas hvad som står i Predikarebokens 12 kapitel, att »de
visas språk öro spjut och naglar för den köttsligt sinnade.»
Ofverläggningen var fulländad; Talmannens proposition
på bifall till Utskottets förslag å pag. 11—14 af detta Utlå¬
tande, blef med blandade ja och nej besvarad, till följd hvaraf,
och då votering begärdes, följande voterings-proposition upp¬
sattes, justerades och godkändes:
»Ilen, som bifaller hvad Lag-Utskottet uti förevarande
Utlåtande N:o 61 å sidorna 11—14 föreslagit med förbehål¬
len rättighet att särskildt behandla väckt fråga om ändring i
10 § å sidan 14, röstarya;
»Den, det ej vill, röstar nej.
»Vinner nej, har Bondeståndet afslagit nämnde del af
Utskottets förevarande Utlåtande.»
Vid voterings-sedlarnes öppnande befunnos 34 ledamöter
hafva röstat ja och 30 nej, tillföljd hvaraf Utlåtandet i ofvan¬
nämnda afseende var godkändt.
Emot beslutet anmäldes reservation af Anders Medin från
Kronobergs, Petter Jönsson och Holm frän Jönköpings, Jöns
Pehrsson, Sven Haraldsson och Håkan Pettersson från Ble¬
kinge, Magnus Månsson från Östergöthlands, Anders Gud¬
mundsson och Anders Nilsson från Hallands, Lindby från
Gottlands, Liss Lars Olsson, Bergström och Johan Andersson
från Kopparbergs, Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus,
140
Dev 3 Februari.
Pehr Mattsson och Erik Larsson från Wester-Norrlands, Öbom
från Norrbottens, Johan Petter Andersson från Elfsborgs, Måns
Pehrsson från Malmöhus, samt Nils Andersson från Christian¬
stads Län.
Då Talmannen derefter framställde proposition på anta¬
gande af Utskottets förslag i 10 § å pag. 14, biet' äfven denna
med blandade ja och nej besvarad, med anledning hvaraf,
och då votering begärdes, följande voterings-proposition upp¬
sattes, justerades och godkändes:
»Den, som bifaller äfven 10 § mom. 2 af Lag-Utskottets
ifrågavarande Utlåtande å pag. 14, röstar ja;
»Den det ej vill, röstar nej.
»Vinner nej, har Bondeståndet antagit den förändrade
ordalydelse, fullmäktigen Ödmann föreslagit.»
Sorn vid voterings-sedlarnes öppnande 53 ledamöter be-
funnos hafva röstat ja och 11 nej; var Utskottets förslag i
denna del af Ståndet antaget.
Hvad Utskottet för öfrigt uti detta Utlåtande tillstyrkt
och föreslagit, äfvensom Utskottets yttrande, under Litt. G.
i Betänkandet N:o 46, blef af Ståndet giiladt.
§ 5.
Vid nu förnyad föredragning afslogos Stats-Utskottets
Utlåtanden:
N:o 236, i anledning af väckta motioner om medels an¬
visande till påbörjande^ af Stockholms befästande å landsi¬
dorna; och
N:o 237, angåendepdet för Linköpings Domkyrkas repa¬
rerande under sednaste Riksdag, i egenskap af län, beviljade
statsbidrags förändring till anslag utan återbetalnings-skyldig-
het; hvaremot
Samma Utskotts Utlåtanden:
N:o 239, angående ifrågavarande statsbidrag för tornbygg¬
nad vid Hedvig Eleonorae,kyrka i hufvudstaden och samma
kyrkas reparerande; samt
N:o 240, i anledning af väckt motion om löneförhöjning
för förste och andre amanuenserne vid universitets-bibliotheket
i Lund biföllos.
§ 6.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets, den 30 nasti. Januari
bordlagda Utlåtande N:o 238, angående hegardt statsbidrag
för en större reparation å Westerås Domkyrka; och yttrade,
i anledning deraf
Pehr Erik Andersson från Westmanlands Län: »Ehuru
Den 3 Februari.
141
jag vet, att mängden af Ståndets ledamöter vilja afslå detta
Utlåtande, anser jag mig dock böra uppgifva de skal, som
jag anser tala för bifall till detsamma. Westerås Domkyrka
är en fornlemning, som haft stor förmögenhet, hvilken Konung
Gustaf I fråntog henne och använde Staten till godo. Vid
sådant förhållande anser jag ock Statens pligt vara att under¬
hålla kyrkan, helst den är så stor, att icke staden och dess
innevånare äro dertill mäktige. Jag är icke mäktig att så
noggrannt relatera förhållandena, men jag anser, att, då
medel blifvit beviljade till andra Domkyrkors underhåll, äfven
denna bör komma i åtnjutande af något anslag.»
Olof Andersson från Westmanlands Län instämde.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Uti hvad föregå¬
ende talare yttrat, kan jag icke instämma. Väl är det sannt,
att denna kyrka är större och praktfullare, än kyrkor i all¬
mänhet, men den har dock närmare 4,000 R:dr årlig inkomst
af Staten, hvilken inkomst, sammanlagd med kommunens
bidrag, bör vara tillräcklig till dess underhåll. Skulle det
för närvarande vara svårt för kommunen att bekosta kyr¬
kans underhåll, vill jag för ändamålet medgifva ett lån, men
alldeles icke något anslag.»
Hedström och Erik Larsson från Wester-Norrlands Län
iustämde.
Medin från Kronobergs Län: »Hvarken med den ene
eller den andre af föregående talare kan jag instämma, ty då
ifrågavarande Domkyrka har att af Staten påräkna ett årligt
bidrag af 4,000 R:dr, samt då vi, litet hvar, få bygga och
underhålla våra kyrkor, yrkar jag afslag.»
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands och Gustaf Johans¬
son från Kronobergs Län instämde.
Pehr Erik Andersson: Jag anser mig böra upplysa, att
kyrkans nuvarande inkomster användas icke allenast till dess
underhåll, utan äfven till bekostande af behöfliga reparationer
å Konsistorium och lektorernes embetshus m. m. Då Linkö¬
pings Domkyrka nyligen fått statsanslag, vet jag icke något
skäl att afslå hvad Utskottet i detta Utlåtande tillstyrkt.»
Medin: »Siste talaren har ej kunnat förneka, att We¬
sterås Domkyrka erhåller af Staten 4,000 R:dr årligen. Om
denna summa rätteligen fördelas, blifver det en icke obetydlig
lättnad för kommunen. Jag yrkar afslag.»
Öf verläggningen var fulländad; Talmannens proposition
på bifall till Utskottets förevarande Utlåtande blef med nej
besvarad; hvarefter, uppå förnyad proposition, samma Utlå¬
tande blef af Ståndet afslaget.
Anders Pehrsson från Nerikes Län anmälde reservation
142
Dori 5 Februari.
emot detta beslut och yttrade: .»Enär man icke tillförene plä¬
gat behandla Domkyrkorna så strängt, hade jag trott, att man
bort bevilja ett lån till Westerås Domkyrkas reparerande, ty
om så skett, hade Staten kunnat få ränta på penningarne,
hvilka nu sannolikt komma att anslås till andra ändamål.»
Anders Larsson från Nerikes Län instämde.
§ 7.
Föredrogos och bordlädes första gången:
Banko-Utskottets Utlåtande
N:o 72, i anledning af väckt motion om belåning af guld
och silfver i Rikets Ständer Bank och dess lånekontor;
Memorial N:o 73, med hemställan om tillfällig löneför¬
höjning för Kanslisten W. Maechel; samt Utlåtande
N:o 74, i anledning af väckt motion, angående dels be-
talningsanständ i vissa fall för Riksbankens gäldenärer, dels
försträckningars meddelande till Privat- och Filial-banker.
Lag-Utslcottets Utlåtande N:o G2, i anledning af fram¬
ställda anmärkningar emot Utskottets Betänkande N:o 47, öfver
väckt motion om stiftande af lag, angående allmänt kyrktnöte;
samt Betänkanden:
N:o 63, i anledning af väckta motioner, angående dels
införandet af en allman Notariats-institution, dels inrättande
af ett Notariats-embete vid Häradsrätten, dels ock stiftande
af lag i afseende på Notarii-publici befattningen; och
N:o 64, i anledning af vackt motion, angående förklaring
af 15 Kap. 2 § Handels-balken.
Stats- samt Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskoilets
Utlåtanden:
N:o 47, i anledning af väckt motion om befrielse från
rotering för Ansätts hemman i Jemtlands Län;
N:o 48, anledning af väckta motioner, angående lindring
i båtsmans-roteringen och dermed sammanhang egande frå¬
gor; och
Memorial N:o 49.
Uanko-Utskoilets Memorial N:o 75, med anmälan om
Riks-Ståndens beslut, i anledning af Utlåtandet N:o 70;
Samma Uiskolis Utlåtande N:o 76, i anledning af vackt
motion, att någon viss del af Bankovinsten må, enligt upp¬
gifna grunder, till Bankens konsoliderande användas; och
Memorial N:o 77, angående Instruktionen för Rikets Stän¬
ders Revisorer öfver Banko-diskontverket i Stockholm och
Lånekontoren i otterne.
Den 3 Februari.
143
§ 8.
Såsom icke erfordrande någon Ståndets åtgärd lades till
handlingarna nedannämnda, frän resp. Medstånden ankomne
protcfkolls-otdrag, nemligen från
Hiiglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 599—604.
Högvörd. Presteståndet N:ris 483—487: och
Vä llofl. Borgareståudet N:ris 543-—545.
» Hvaremot sistnämnde Stånds protokolls-utdrag N:o 546
lades på bordet.
S 9-
Ståndets Elektorer tillkannagåfvo, att de ytterligare valt
ledamöter till Förstärkt Stals- och Banko-Utskott samt der¬
till utsett
1 Förstärkt Stats-Utskolt.
Johan Bergström från Kopparbergs Län,
Erik Christensson från Götheborgs och Bohus,
Pehr Erik Andersson från Wester-Norrlands, och
Måns Pehrsson från Malmöhus Län; samt
I Förstärkt Banko-Utskott.
Tobias Lind fron Götheborg och Bohus Län,
Jöns Pehrsson från Blekinge,
Magnus Månsson från Östergöthlands,
Liss Lars Olsson från Kopparbergs, och
Lars Johansson från Westmanlands Län.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
144
Den 4 Februari.
Den 4 Februari.
Plenum; kl. 6 e m.
§ I-
Föredrogos och godkändes Banko-Utskottets Utlåtande:
N:o 72, i anledning af väckt motion om belåning af guld
och silfver i Rikets Ständers Bank och dess Låne-kontor;
Samma Utskotts Memorial:
N:o 73. med hemställan om tillfällig löneförhöjning för
Kanslisten W. Maechel;
Samma Utskotts Utlåtande:
N:o 74, i anledning af väckt motion, angående dels be-
talnings-anstånd i vissa fall för Riksbankens gäldenärer, dels
försträckningars meddelande till Privat- och Filial-banker;
N:o 76, i anledning af väckt motion, att någon viss del
af bankovinsten må, enligt uppgifna grunder, till Bankens kon¬
soliderande användas; samt
Samma Utskotts Memorial:
N:o 77, angående instruktionen för Rikets Ständers Revi¬
sorer öfver Banko-diskont-verket i Stockholm och Låne-kon-
toren i orterna; hvarjemte
N:o 75, med anmälan om Riksståndens beslut, i anled¬
ning af Utlåtandet N:o 70, lades till handlingarna.
§ 2.
Vid skedd föredragning af Lag-Utskottets Utlåtande:
N:o 62, i anledning af framställda anmärkningar emot
Utskottets Betänkande N:o 47, öfver väckt motion om stif¬
tande af lag angående allmänt kyrkomöte, vidblef Ståndet,
uppå yrkande af Pehr Nilsson i Espö från Malmöhus Län, sitt
i ämnet förut fattade beslut, och lade Utlåtandet till handlin¬
garna; hvaremot Ståndet biföll
Samma Utskotts Betänkande:
N:o 64, i anledning af väckt motion, angående förklaring
af 15 kap. 2 § Handels-balken.
§ 3.
Föredrogos Stats- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Utlåtanden:
Den i Februari.
145
N:o 47, i anledning af väckt motion om befrielse från
rotering för Ansätts hemman i Jemtlands Län; hvilket bifölls;
samt
N:o 48, i anledning af väckta motioner, angående lin¬
dring i båtsmansroteringen och dermed sammanhang egande
frågor.
Sedan Jöns Pehrssons, Utlåtandet vidfogade, reservation,
uppå begäran af Håkan Pettersson från Blekinge, blifvit upp¬
läst, yttrade sig sålunda:
Håkan Pettersson: »Jag anhåller att Ståndet måtte ogilla
Utlåtandet, och antaga såsom sin gemensamma tanke Jöns
Pehrssons upplästa reservation, och anhåller jag tillika, att
Talmannen härå måtte framställa proposition.»
Paul liedström från Wester-Norrlands Län: »Då jag
anser skäl och billighet tala derför, att rotehållare för båts¬
män erhålla samma lindring, som rust- och rotehållare för
soldater redan åtnjutit, så instämmer jag med Håkan Petters¬
son, och förordar antagande af Jöns Pehrssons nyss upplästa
reservation.»
Häruti instämde Pehr Mattsson och Erik Larsson från
Wester-Norrlands Län m. fl.
Anders Medin från Kronobergs Län: »Jag har inom Ut¬
skottet öfvervarit öfverläggningarna i detta ämne, och många
ledamöter derstädes ansågo lika med mig det vara billigt, att
båtsmansrotehållare äfven finge åtnjuta lindring i sina tunga
bördor. Ehuruväl Jöns Pehrsson beskärmat sig väl mycket
öfver Blekingsboornes lidande, derutaf man må taga till godo
så mycket, som man anser skäligt, vill jag dock att rättvisa
skall skipas, såvidt möjligt är, och går förthy in på att antaga
reservationen.»
Öfver] äggningen förklarades nu vara fulländad, och sedan
Talmannens proposition på bifall blifvit med öfvervägande nej
besvarad, afslog Ståndet, uppå förnyad proposition, Utlåtandet,
och antog deremot, såsom sin gemensamma tanke, Jöns Pehrs¬
sons dervid fogade reservation.
Härefter lades Stats- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Memorial N:o 49 med ogillande till lmndlin-
garne.
§ 4.
Bordlädes andra gången:
Lag-Utskottets Betänkande N:o 63, i anledning af väckta
motioner, angående dels införandet af en allmän notariats-
institution, dels anrättandet af ett notariats-embete vid Härads-
Bonde-St. Prat. vid Lagt. Riksd. 1856—1868. IX. 10
146
Den 4 Februari.
rätten, dels oek stiftande af lag i afseende på notarii-publici-
befattningen; samt
Protokolls-utdrag från Vällofl. Borgareståndet N:o 546,
med inbjudning i fråga om punkten 10 af Stats-Ut.skottets
Utlåtande N:o 235, angående begärda statsbidrag för enskilda
jern vägs-anläggningars företagande.
§ 5-
Till bordläggning första gången anmäldes:
Stats-Utskottets Utlåtande:
N:o 241, i fråga om användande af en del utaf bränvins-
brännings-afgiften till de lägre undervisningsverkens och folk¬
skolornas behof;
N:o 242, angående ansvarigheten för de afhypotheks-
föreningarna upptagna lån;
N:o 243, angående fortfarande understöd för Riksgälds-
kontorets enke- och pupill-kassa;
Samma Utskotts Memorial:
N:o 244, angående inlösning af ytterligare anmälda, först
efter preskriptionstidens slut hos Riksgulds-kontoret företedda
riksgälds-sedlar;
Samma Utskotts Utlåtande:
N:o 245, i anledning af väckt motion om inlösen för Sta-
sens räkning af Kamereraren Carl Sandbergs anteckningar i
kameral-väsendet; och
N:o 216, angående afskrifning utaf återstoden af lånet
för ett utdiknings-arbetc vid hemmanet Elmhult i Stenbrohults
socken af Kronobergs Län.
Ståndets åtskiljdes kl. 7 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVesler.
Dan G Februari.
147
Den 0 februari.
V°leii(giei hl 10 f. bbi.
§ I-
Anders Pehrsson från Nerikes Län begärde ordet och
yttrade:
»Såsom utsedd alt anföra den deputation, hvilken borde
till H. K. H. Kronprinsen-regenten aflemna den utaf Bonde¬
ståndet beslutade underdåniga skrifvelse tili Kongl. Maj:t, an¬
gående inskränkning i tiden för beväringsmanskapets vapen-
öfninga?, får jag hos Ståndet anmäla, att, vid denna morgon
hos H. K. H. erhållet företräde, deputationen fullgjort det åt
densamma lemnade uppdrag. H. K. H. behagade dervid, se¬
dan den underdåniga skrifvelsen, med kort antydning om
densammas innehåll blifvit till II. K. H. öfverlemriad, uttala
ungefär följande: ”Såsom sakerna nu stå, kunna väl svårligen
det Hedervärda Bondeståndets önskningar i denna fråga, åt¬
minstone för det närvarande, efterkommas: men jag är betänkt
på att låta undersöka och utreda bevärings-exercisens alla
förhållanden, hvilket emellertid icke blifver någon lätt sak.
Jag har dock åt detta ämne redan egnat min omtanke, och
hoppas att den behöfliga utredningen må kunna medhinnas sä
tidigt, att, till Rikets näst sammanträdande Ständer, nådig
proposition kan aflåtas med förslag till ordnande af bevärings¬
manskapets vapenöfningar på ett, mera ändamålsenligt och
mindre kostsamt sätt, än nu är fallet; och skall den nu emot-
tagna skrifvelsen emellertid få anses såsom uppslagsända för
kommande åtgärder i denna vigtiga fråga.»
Talmannen yttrade: »Då, enligt hvad Anders Pehrsson
från Nerikes Län anmält, deputationen numera fullgjort det
erhållna uppdraget, får jag, i anledning häraf, till såväl depu-
tationens ordförande, som de ledamöter, hvilka i deputationen
deltagit, å Ståndets vägnar härmedelst frambära uttryck af
Ståndets erkänsla.»
§ 2.
Af Pehr Mattsson från Wester-Norrlands Län, hvilken
anmält sig att erhålla ordet, yttrades:
»Vid föredragning härstädes den 4 innevarande månad af
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Ut¬
148
Den 6 Februari.
låtande N:o 48, i anledning af väckta motioner, angående lin¬
dring i båtsmansroteringen och dermed sammanhang egande
frågor, fann Ståndet, för dess del, skäligt att, med afslag å
Utlåtandet, i stället antaga det förslag till beslut, som inne¬
fattas uti Jöns Pehrssons från Blekinge Län vid Utlåtandet
fogade reservation. För att, om möjligt, åstadkomma att detta
beslut jemväl må blifva Rikets Ständers, får jag härmedelst
föreslå, att protokolls-utdrag, så skyndsamt som möjligt, aflå-
tes tili Medstånden med inbjudning att biträda Bondeståndets
i denna fråga fattade beslut.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Innan vi besluta
den af Pehr Mattsson föreslagna inbjudning, vore det måhända
lämpligt, att Ståndet meddelades underrättelse om den utgång,
Utlåtandet N:o 48 hos Medstånden erhållit-.»
Undertecknad, Sekreterare, upplyste, att, såvidt af an¬
komna protokolls-utdrag kunde inhemtas, Utlåtandet N:o 48
syntes ännu icke hafva blifvit hos Medstånden föredraget;
hvarefter, sedan uppå derom af Talmannen framställd propo¬
sition, Ståndet bifallit den föreslagna inbjudningens aflåtande,
protokolls-utdrag derom genast uppsattes och justerades, för
att skyndsamt afgå.
§ 3.
Föredrogs och bifölls Lag-Utskottets Betänkande N:o 63,
i anledning af väckta motioner, angående dels införandet af
en allmän notariats-institution, dels inrättandet af ett notariats-
embete vid Härads-rätten, dels ock stiftande af lag i afseende
på notarii-publici-befattningen.
§• 4.
Vid förnyad föredragning af den, medelst protokolls-utdrag
N:o 546, Bondeståndet delgifna inbjudning, att biträda det, i
afseende å 10:de punkten af Stats-Utskottets Utlåtande N:o
235, angående begärda statsbidrag för enskilda jernvägs-
anläggningars företagande, utaf Borgareståndet fattade beslut,
enligt hvilket, för åstadkommande af jernvägsförbindelse mel¬
lan staden Borås och vestra stambanan i närheten af Herr¬
ljunga, ett låneunderstöd af 1,700,000 R:dr R:mt, att under
minst 4 år utgå, och återgäldas på sätt, som för anslaget till
Hudiksvalls-banan vore afsedt, skulle beviljas med förbehåll,
att anteckningssumman bestämdes äfvenledes till minst 1,700,000
R:dr ofvannämnda mynt, yttrade:
Daniel Danielsson från Jönköpings Län: »Då jag, vid
föredragning härstädes den 4 innevarande månad af Borgare¬
ståndets ifrågavarande inbjudning, hvilken föranledde diskus¬
De?i 6 Februari.
149
sion, den Ståndet dock ansåg böra utur protokollet utgå, på¬
yrkade inbjudningens förbigående, åsyftade jag dermed, att
den skulle hvila intilldess, sedan hufvudsakligt beslut fattats i
åtskilliga andra anslagsfrågor, och deribland äfven angående
förslaget, att för sistlidne år 1857 bevilja lönetillökning åt Sta¬
tens embets- och tjenstemän, man kunde komma i tillfälle,
att, med någon grad af tillförlitlighet, bedöma huruvida, utan
behof af förhöjd bevillning, Statens inkomster under redan in¬
gångna statsreglerings-period skulle kunna vara tillräckliga till
bestridande af alia vid innevarande Riksdag beslutade anslag
och utgifter. 1 händelse ej mindre frågan om låneunderstöd
till Borås-banan, än ock ofvanomförmälda lönefråga, i följd af
Riksståndens skiljaktiga beslut, blifva föremål för omröstning
i Förstärkt Stats-Utskott, och derstädes erhålla sådan utgång,
att statsmedel för de särskildta ändamålen måste anvisas, så
är statsbrist att med tendig säkerhet motse, och denna åter
kan icke fyllas på annat sätt, än derigenom att den allmänna
bevillningen ökas. Att förekomma detta, är emellertid, enligt
min öfvertygelse, högst nödvändigt, och derför anhåller jag,
att den ifrågavarande inbjudningen må tills vidare förblifva
h vilande.»
I Daniel Danielssons yttrande instämde Anders Anders¬
son och Anders Magnus Andersson från Kalmar, Liss Lars
Olsson och Bälter Sven Ersson från Kopparbergs, Lars Mag¬
nus Knutsson och Anders Pehrsson från Östergöthlands, Olof
Olsson i Slängserud, Wermlands, Erik Hansson fran Gefleborgs
Län m. fl. af Ståndets ledamöter.
Ola Månsson från Skåne: »Jag delar desto hellre den af
Daniel Danielsson nu yttrade åsigt, som. vid det förhållande,
att Bondeståndet återremitterat till Stats-Utskottet 10:de punk¬
ten af Utlåtandet N:o 235, angående Borås-banan, och svar i
anledning af denna återremiss ännu icke inkommit, det möj¬
ligen torde vara formenligast att afvakta detta svar, innan
beslut i anledning af inbjudningen fattas. Jag vill således att
ålerremissen har sin gång, t}' om det i fråga stö 11 da lånet till
Borås-banan, såsom jag önskar och hoppas, slutligen gårige-
genom, torde, hvilket jag äfven hoppas, Rikets Ständer blifva
mera tveksamma, än eljest, att bifalla förslaget angående löne¬
förhöjning åt embets- och tjenstemännen för år 1857. Båda
dessa frågor lära i allt fall icke kunna afgöras utan genom
omröstning i förstärkt Stats-Utskott, och bifalles löneförhöj-
ningsfrågan, är fara värdt, att ett sådant beslut framkallar
behofvet af förhöjd bevillning, — något, såsom jag förmodar»
ingen af oss skulle se med nöje. — På det man längre fram
må kunna bedöma, huruvida inkomsterna förslå till utgifterna,
150
Den G Februari.
är jag alltså ense med Daniel Danielsson, att Borgareståndets
inbjudning må tills vidare tå hvila.v
Pehr Erik Andersson från Westmanlands Län: v .Jag af-
står och förenar mig med Daniel Danielsson och Ola Måns¬
son.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Då Stats-Utskottet
måhända icke företager till behandling Bondeståndets åter-
remiss förr, än Medstånden beslutat öfver inbjudningen, så
synes mig betänkligt, att Bondeståndet skulle låta, med fat¬
tande af dylikt beslut, anstå på obestämd tid, helst .Riksdagen
derigenom kunde komma att förlängas.»
Erik Mallmin från Westmanlands Län: »Jag anser
mig böra upplysa, att Stats-Utskottets Riksgälds-afdelning i
går behandlade Bondeståndets återremiss angående låneunder¬
stöd till Borås-banan, och att således med all sannolikhet kari
antagas, att svar, i anledning af berörda återremiss, inom kort
är at| förvänta.»
Härmed ansågs diskussionen, för närvarande, afslutad;
hvarefter, uppå derom af Talmannen framställd proposition,
Ståndet beslöt, att Borgareståndets ifrågavarande inbjudning
borde tills vidare förblifva hvilande.
§ 5.
Enligt flere ledamöters begäran, bordlädes 2:dra gången:
Stats-Utskottets Utlåtande:
N:o 241, i fråga om användande af en del utaf bränvins-
brännings-afgiften till de lägre undervisningsverkens och folk¬
skolornas behof;
N:o 242, angående ansvarigheten för de af hypotheks-
föreningarna upptagna lån;
N:o 243, angående fortfarande understöd för Riksgälds-
kontorets Enke- och Pupill-kassa;
Samma Utskotts Memorial:
N:o 244, angåeude inlösning af ytterligare anmälda, först
efter preskriptionstidens slut hos Riksgälds-kontoret företedda,
riksgälds-sedlar;
Samma Utskotts Utlåtande:
N:o 245, i anledning af vackt motion om inlösen för Sta¬
tens räkning af Kamereraren Darl Sandbergs anteckningar i
kameralväsendet; och
N:o 246, angående afskrifning utaf återstoden af lånet för
ett utdiknings-arbete vid hemmanet Elmhult i Stenbrohults
socken af Kronobergs Län.
Den 6 Februari.
151
§ 6.
Föredrogs och godkändes Expeditions- Utskottets Förslag
N:o 196 till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse angående
reglering af utgifterna under Riksstatens 6:te hufvudtitel.
§ 7-
Af Liss Lars Olsson från Kopparbergs Län inlemnades
följande skriftliga anförande:
»Vördsamt Memorial.
Med anledning af de under nu pågående Riksdag inträf¬
fade, högst märkliga, örn ej rentaf bedröflig» förändrade för¬
hållanden, som inom alla delar af vårt hittills stats-skuldfria,
kära fädernesland på olika sätt låtit känna sig, torde, med
stöd af 56 § Riksdags-ordhingen, mig tillåtas att göra en fram¬
ställning.
Såsom förberedelse dertill får jag i minnet återkalla hvad
som förefallit under innevarande Riksdag, desto hellre som det
börjar förekomma nödvändigt att nu alldeles kasta om och
börja på en motsatt väg, ett alldeles förändradt system. Det
första, som jag härvid har att erinra, gäller de nästan otroligt
frikostiga statsanslag, som blifvit af Stats-Utskotfet tillstyrkta
och hvarvid Betänkaudena kommit till Stånden, sällan beled¬
sagade af några, och då vanligtvis obetydliga, reservationer
från vårt Stånds dervarande ledamöter; samt att sådana för¬
färliga utgifter vanligtvis blifvit af en majoritet inom Hederv.
Bondeståndet bifallna, tvärt emot det vanliga förhållandet, som
varit, att man brukat kunna lita på vårt Stånds betänksamhet,
då fråga varit om att öka det svenska folkets skattebördor.
Väl söker nu mången undskylla sig med den ursäkten,
att en bonde väl icke kunde känna Rikets inre styrka bättre,
än en finansminister, som just har det enda åliggandet att veta
tillståndet, för att aldrig tillstyrka mer än landet tål. Men den
ursäkten är svag, ty den enes okunnighet här i verlden ur¬
säktur icke den andres, och dessutom bör en Riksdagsmans
samvete förbjuda honom att rösta på samma vis som den, hvil¬
ken tror sig kallad att utpressa det sista möjliga ifrån den
skattdragande.
Val har också mången hittills svarat, att de stora utgifter,
vi bifallit, icke blifva svåra att erlägga, när man beslöt att reda
sig genom lån. Men den ursäkten är alls icke bättre, då det
lätt begripes, att lånen fordra ränta och afbetalning, så att
resultatet deraf nödvändigt måste blifva antingen att besparade
tillgångar få tillgripas, eller en fyllnad göras genom bevillning.
Emellertid äro nu de flesta ofantliga statsutgifterna beslu¬
152
De/i G Februari.
tade och det återstår endast den småsaken att räkna öfver,
huru dessa utgifter skola kunna verkligen utgå. Det är just
åt detta ämne, som närvarande motion syftar. Jag önskar,
att ett ungefärligt öfverslag må göras, så att vi få veta både
huru mycket man hittills anslagit, huru stora besparingar vi
hade vid början af innevarande nj-a, treåriga statsreglerings-
period, samt huru stora beräkningar, vi gjort oss på de under
samma tid blifvande statsintraderna, så väl omedelbara som
medelbara. En sådan kalkyl blir så mycket nödvändigare,
som mina Ståndsbröder väl icke numera vilja, i sina åsigter
om Statens ställning, taga någon ledning af samma minister,
som förut gifvit oss så granna och lysande målningar, hvilka
slagit så bedröfligt ut, eller, för att nyttja en annans träffande
uttryck, en finansminister, som haft den lyckan att kunna om¬
tala sitt lands härliga blomning, och i behörig tid haft den
lika oskattbara Dekan att få öfvervara skörden. Det hör till
en annan sak, huruvida man kan önska sig nya skördar af
samma finansministers beräkningar.
Nu är sjelfva det närvarande tillståndet det hufvudsakliga,
hvars kännedom skall läggas till grund för ett omdöme öfver
hvad som kan och bör göras. Jag vill på förhand uppgöra en
ofullkomlig teckning af tillståndet, sådant det genom här och
der framstående tecken kan urskiljas.
Då jag begagnar detta tillfälle att få yttra mig, är det
icke med någon afsigt för min person, såsom för att rentvå
mig ifrån hvarje andel i de omåttliga anslagen, helst dem för
jernvägarna; det behöfves icke, ty Ståndets protokoller vittna
tillräckligt, att jag tillhört den starka minoritet, som förgäfves
försökt hejda den i rein tanke öfverdrifna hetsighet, med hvil¬
ken majoriteten, liksom lifvad af en högre ingifvelse, beslöt
de mest storartade företag och bevis af frikostighet. Min mo¬
tion och allt, hvad den innefattar, är gjord blott för att försöka,
huruvida vi ännu icke skola förmå göra något, för att hindra
utvecklingen inom Staten af samma elände, som synes utbreda
sig öfver den enskilda undersåten.
Jag må fördenskull, ibland detaljerna af tillståndet inom
landet, anlöra följande, som dels redan länge varit, oss bekant,
dels dagligen oss meddelas ifrån landsorten:
a) den fruktansvärda ödeläggelsen i vår handel med ut¬
länningen: 1) köpmännens skulder, som uppgifvas till belopp
af ända till 40 å 50 millioner, hvilka dock alla skola slutligen
utgå ur vårt land och af dess tillgångar; 2) de icke bankrut-
terade husens skulder äfven till utlänningen, dem man icke
känner, men hvilka genom kreditföreningar och andra nöd-
hjelps-anstalter blifvit försäkrade, så att de alla komma att
Den 6 Februari.
153
utgå, med räntor förmodligen sammanräknadt till ett betydligt
belopp; 3) de hus, hvilka bibehålla sig, men om hvilka man
kan veta, det också deras skulder till utlänningen icke skola
vara obetydliga;
b) näst denna kommer grosshandlarnes fordringar hos alla
inhemska handlande i orterna. De ulgöra summor, alldeles
förfärliga, då de å andra sidan betraktas såsom skulder, hvilka
småstadsköpmännen skola betala till grosshandlarne;
c) de små köpmännens fordringar för allt, hvad de utbor-
gat åt alla andra, som slutligen förbrukat allt, hvad de köpt
på kredit, och väl ungefärligen stiga till samma skuldbelopp,
som i föregående fallet;
d) de ofantliga skulder, som en stor del köpare åsamkat
sig genom oförståndigt stegrade egendomsköp, hvaraf inom
detta år ovilkorligen måste föranledas följdrika bankrutter in¬
om klasser af både större och mindre jordegare;
e) de skulder, som genom reverser äro ställda till Riks¬
banken;
f) de ännu många gånger större, som äro förskrifna till
privatbankerna.
Skulle icke detta vara nog att förskräcka en välmenande
fosterlandsvän? Jo väl! men ännu återstår förfärliga skuldka-
thegorier:
g) alla småskulder, man och man emellan, och på äldre
inteckningar i fastigheter. Väl har Bondeståndet i sednare
år, genom lyckliga konjunkturer, varit i tillfälle att döda många
inteckningar, men dels har Ståndets ledamöter, eller rättare
sagt allmogen, föga qvar i kontant, dels har man ofta nog, likt
de öfriga Stånden, låtit inleda sig till skuldsättning för nya
egendomsköp, under perioden af ursinniga förhoppningar, dels
ingått i spekulationer af flerahanda slag, men hvilka alla nu,
tyvärr, hota med att utfalla ofördelaktigt;
h) slutligen alla de ofantliga intecknings-skulder, hvilka,
under de sednaste tre åren, af spekulations-raseriet blifvit gjorda.
Jag vågar den gissningen, att alla dessa skuldposter, hvilka
icke utgöra det flerdubbla belopp, som här är antydt, emedan
den ena fordringen till någon del motsvarar den andras skul¬
der, men hvilka dock alla immerfort, ifrån den öfversta länken
af kedjan, skola indrifvas ifrån den, som står längre ned i ked¬
jan, utgöra med säkerhet flera hundra om ej fullt tusen mil¬
lioner Riksdaler.
Näst denna, enligt min fruktan någorlunda tillförlitliga, kal¬
kyl, kommer tanken på vår hela produktion. Den har varit
lysande under de sista åren, och har likväl icke förmått ned¬
sätta vår utländska skuld under det förr sagda beloppet af
154
Deti 6 Februari.
40 säkert ådagalagda millioner och hvad som går vida der¬
utöfver hos handelshus, hvilka räknas för solida och stående,
och hvilkas affärer man icke känner.
Hvad skall man nu påräkna utaf vår utförsel, eller, med
andra ord, af vår produktion, då, under detta år, dess ställ¬
ning hotar med ganska svaga resultater? Man betrakte följande
omständigheter:
a) hyttebruk, stång] erns smide, manufaktursmide, sågverk
och skogsafverkning till bjelkarp sparrar, kol m. m. måste
förlamas betydligt, emedan vära grosshandlare dels äro sjelfve
egare eller intressenter i mångå sådana verk och spekulatio¬
ner, dels varit förläggare för deras drifvande, äfvensom de, ge¬
nom hvilka afsättningen och exporten varit besörjd. Efter de
mångå bankrutterna stå en stor del af dessa verk stilla; alltså
blir produktionen i dem högst betydligt nedsatt och följaktli¬
gen exporten i samma mån förminskad, samt slutligen, i följd
häraf, värt penningförhållande till utlänningen försärnradt, un¬
der det att en stor import af socker, kaffe, the, tobak ni. ni.
skulle mot våra produkter utbytas, och den redan förut åsam¬
kade skulden betalas. Det är en i och för sig högst beklaglig
utsigt.
b) landtbruket. På hvilken fot står det i närvarande
stund? De, hvilka lefvat på fadrens vis, icke såldt till öfver-
drifna pris — hvars belopp i sä mänga fall icke komma att
erläggas — eller köpt med skuld, som kommer att förgöra sina
innehafvare, utan fortsatt ett hemmans bruk, af hvilket de hit¬
tills påräknat och äfven erhållit en inkomst både till bergning
och stats-utskylder, de hafva, utan all förskyllan, blifvit för¬
satta i en ganska betänklig ställning, sedan varupriserna börjat
fälla lika onaturligt under, som de förut gällt öfver värdet.
Egendomar, försålda på exekutiva auktioner till nedsatta pri¬
ser, skola höra till ordningen för dagen, och då måste pro¬
dukterna likaledes falla. Redan hafva sådana tecken visat sig
på flera stallen i landet. Stockholm uppköper föga spantnål
nu för tiden, samt lmr dervid betalt rågen med 12, till och
med lägre, ända till 9^- R:dr; i Skåne har rågen vid ett till¬
fälle gått ned till 8 R:dr, allt Rgs. Hvar skall jordbrukaren,
med sådana priser på sina produkter och vid en alldeles icke
äfverflödig skörd, taga sina lefnadsbehof och betala utskylder?
Arbetarens dagsverke betalades förut orimligt högt: nu är
det nedsatt under det rimliga, och likväl saknar mången sin
dagliga tillgång till sitt svaga bröd.
Fran Wermland, Gottland och flera andra orter begär
man uppskof med skatternas erläggande.
Hvad skall allt detta lära oss?
Den 6 Februari.
155
Att man, i afseende på tullinkomsterna, missräknat sig på
ett par millioner om året, antager nu mången sakkunnig.
Med en sådan inhemsk oell utländsk skuldmassa, med en
så förminskad produktion i våra stora näringar på landet, med
så nedsatta priser på vår största modernärings, landtbrukets,
produkter, samt slutligen med så aftagande statsinkomster, har
man också dertill iklädt sig en särskild statsskuld för jernvä¬
garna, en skuld, som måste femdubblas.
Jag kan icke begära, -att anses hafva framställt någon
tillförlitlig beskrifning på tillståndet i landet; jag blott anser
den beklagligtvis vara så sann jag bär sagt; meri den är ju
någorlunda känd af oss alla till dess hufvudsakliga drag. En
fullständigare undersökning är emellertid nödig.
Jag anhåller fördenskull, att det Hederv. Ståndet måtte
understödja denna min motion 0111 att en noggrann undersök¬
ning må anställas af någon kommitté, för att afgifva berättelse
till Kongl. Maj:t, på det Regeringen måtte blifva i tillfälle att,
med något mera tillförlitlig kännedom, än den, som bibragtes
oss förlidne sommar, fatta beslut om hvad som behöfver gö¬
ras för att frälsa våra näringar och hela vårt land, som för
närvarande befinnes inveckladt i så svåra omständigheter.
Vi lära ock, efter hvad det allmänt förljudes, förmodligen
hafva att vänta oss en urtima Riksdag nästa höst; den kan
icke undvikas, enär innevarande makalösa Riksdag också har
på sitt samvete, att, sedan den, genom inflytandet af förunder-
jigen tillkomna majoriteter, inledt oss på en fruktansvärd skuld¬
bana, också nu, just i brytningstiden till en riksbankrutt och
en statsbrist, hafva lemnat de allmänna sakerna vind för våg,
eller åt ledningen af en finansminister, som hjelpt till att föra
landet i den ställning, som nu väntar oss.
Om en sådan undersökning anställes, kunna Rikets Stän¬
der vid urtima Riksdag besluta något gagneligt och frälsande
för land och rike.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles!»
Sedan anförandet blifvit uppläst, fick detsamma, i följd af
flere ledamöters anhållan derom, hvila å Ståndets bord.
§ 8.
Enligt begäran erhöll Johan Johansson från Nerikes Län
3 veckors ledighet från riksdagsgöromål, att räknas från den
10 innevarande månad; hvarje nyte förre vice 1 almannen Pehr
Eriksson och Anders Jansson från Wermlands Län, i följd af
gjord framställning derom, beviljades förlängning, 3 veckor, a
förut erhållen enahanda ledighet, som likaledes den 10 inne¬
varande månad går till ända.
»
156 Den 6 Februari.
§ 9.
Till bordläggning l:sta gången anmäldes
Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 24 7, i anledning af väckta motioner om förhöjning
af ersättningen för kost och inqvartering åt soldat eller båts¬
man under tåg och marscher n>. m.;
N:o 248, i anledning af väckt fråga om bränvins-bevill-
nings-medlens omedelbara ingående till och redovisande hos
Riksgälds-kontoret.
Samma Utskotts Memorial:
N:o 249, i anledning af erhållen återremiss å en i Me¬
morialet N:o 218 föreslagen voterings-proposition;
N:o 250, med förslag till voterings-proposition angående
den förre Justitie-ombudsmannen, Kammarrådet Theorell, till¬
erkända pension.
Samma Utskotts Utlåtande N:o 251, i anledning af erhål¬
len återremiss å Stats-Utskottets Betänkande N:o 80, angående
väckt fråga om löneförhöjning åt Statens ernbets- och tjenste¬
män m. fl. för år 1857.
Samma Utskotts Memorial:
N:o 252, i anledning af Riksståndens beslut angående pe-
dagogiens i Lidköping uppflyttning bland elementar-läroverken ;
N:o 253, angående en gratifikation åt Herr Stats-kom-
missarien Kock.
Sammansatta Stats-, Bevillnings- samt Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial R:o 50, i anledning
af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om användande af
den odisponerade delen utaf den till folkundervisningens be¬
främjande anslagna halfva personliga skydds-afgiften.
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Memorial N:o 45, i anledning af återremiss
utaf Utskottets Betänkande N:o 43, öfver väckta motioner om
skyldighet att borttaga grindar å allmänna vägar.
Samma Utskotts Betänkanden:
N:o 46, i anledning af väckta motioner om bestämmelser
i afseende å klockares tillsättande inom Skåne, Halland, Ble¬
kinge samt Bohus Län;
N:o 47, i anledning af väckta motioner om förändrad lag¬
stiftning rörande val af orgelnister, klockare och andra kyrko-
betjente; och
Sammansatta Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-och
Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 13, i anledning af Paul
Fritz Mengels från Upsala Län motion angående särskilda före¬
skrifter rörande tullbehandlingen af utländskt bränvin.
Den 7 0 Februari.
157
§ 10.
Följande från Medstånden ankomna protokolls-utdrag, nem¬
ligen frän:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 605 och 606;
Högv. Presteståndet N:ris 488—492; och
Vällofl. Borgareståndet N:ris 547—549; •'
lades till handlingarne.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. £ till 12 f. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVester.
Den 10 Februari.
Plenum kl. lO f m.
§ 1-
De den 4 och 6 innevarande Februari månad förda pro¬
tokoll justerades och godkändes.
§ 2.
Talmannen tillkännagaf, att Talmanskonklav egt rum näst-
lidne Måndag den 8 dennes, i ändamål hufvudsakligast att
tillse, huruvida dag för Riksdagens afslutande skulle kunna
bestämmas, men att, efter det Expeditions-Utskottets Ordfö¬
rande tillkännagifva, att Utskottet omöjligen under innevarande
månad och svårligen under första veckan af instundande Mars
månad, åtminstone icke utan hjelp från Ståndens och öfriga
Utskottens kanslier, kunde medhinna sina bestyr, konklaven
ansett sig icke kunna föreslå dagen för Riksdagens afblåsande,
utan beslutat, att, ytterligare för sådant ändamål sammanträda;
hvaremellertid det tillkännagafs för Expeditions-Utskottets Ord¬
förande, det hinder icke mötte för Utskottet, att. efter anmä¬
lan, erhålla biträde från Ståndens och öfriga Utskottens kan¬
slier i och för arbetenas fortskyndande, om sådant blefve af
nöden.
158
Dan 10 Februari.
§ 3.
Efter derom gjorda framställningar beviljades ledighet från
riksdagsgöromålen åt Erik Hansson från Gefleborgs Län, un¬
der 3 veckor, räknade från den 17 innevarande månad: samt
förlängning uti redan erhållen tjenstledighet, under 3 veckors
tid för hvardera, af Bäckström från Norrbottens, Anders Ers¬
son från Stora Kopparbergs, J. M. Lundahl från Skaraborgs
samt Johannes Andersson, Ephraim Larsson, Joseph Smedberg
och Pehr Benjaminsson från Elfsborgs Län; hvarförutan fram-
flvttning uti redan erhållen tjenstledighet till den 17 inneva¬
rande månad beviljades åt Olaus Eriksson, Johannes Nilsson
och Tobias Lind frän Götheborgs och Bohus samt Anders An¬
dersson och Anders Magnus Andersson från Kalmar Län; i
sammanhang hvarmed Anders Eriksson från Elfsborgs Län,
som erhållit förlängning under 3 veckor uti sin erhållna tjenst¬
ledighet, under tacksägelse härför, tillkännagaf, att han af sam¬
ma förlängningsrätt icke sig begagnat.
§ 4.
Föredrogos och biföllos Stats-Utskottets Utlåtanden och
Memorial:
N:o 241, i fråga om användande af en del utaf bränvins-
brännings-afgiften till de lägre undervisningsverkens och folk¬
skolornas behof:
N:o 242, angående ansvarigheten för de af hypotheks-
föreningarna upptagna lån;
N:o 243, angående fortfarande understöd för Riksgälds-
kontorets Enke- och Pupill-kassa;
N:o 244, angående inlösen af ytterligare anmälda, först
efter preskriptionstidens slut hos Riksgälds-kontoret företedda
Riksgäldssedlar;
N:o 245, i anledning af väckt motion om inlösen för Sta¬
tens räkning af Kamereraren Carl Sandbergs anteckningar i
kameral väsendet; samt
N:o 246, angående afskrifning af återstoden utaf lånet för
ett utdiknings-arbete vid hemmanet Elmhult i Stenbrohults
socken af Kronobergs Län.
§ 5.
På flere ledamöters derom framställda begäran bordlädes
2:dra gången:
Stats-Utskottets Utlåtanden och Memorial:
N:o 247, i anledning af väckta motioner om förhöjning
Den '10 Februari. 159
af ersättningen för kost och inqvartering åt/Soldat eller båts¬
man under tåg och marscher ni. m.;
]ST:o 248, i anledning af väckt fråga om bränvins-bränn-
nings-medlens omedelbara ingående till och redovisande hos
Riksgälds-kontoret;
N:o 249, i anledning af erhållen återremiss deni Memo¬
rialet N:o 218 föreslagen voterings-proposition;
N:o 250, med förslag till voterings-proposition, angående
den förre Justitie-ombudsmannen, Kammarrådet Theorell, till¬
erkända pension;
N:o 251. i anledning af erhållen återremiss å Stats-Ut-
skottets Betänkande N.-o 80, angående väckt fråga om löne¬
förhöjning åt Statens embets- och tjenstemän nr. fl. för år
1857;
N:o 252, i anledning af Riksståndens beslut angående
pedagogiens i Lidköping uppfattning bland elementarlärover¬
ken; samt
N:o 253, angående en gratifikation åt Herr Stats-kom-
missarien Kock.
Stats-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Memorial N:o 50, i anledning af Riksståndens
skiljaktiga beslut i fråga om användandet af den odisponerade
delen utaf den till folkundervisningens befrämjande anslagna
halfva personliga skydds-afgitten.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Memorial och Betänkanden:
N:o 45, i anledning af återremiss utaf Utskottets Betän¬
kande N:o 43;
N:o 46, i anledning af väckta motioner om bestämmelser
i afseende å klockares tillsättande inom Skåne, Halland, Ble¬
kinge samt Bohus Län; och
K:o 47, i anledning af väckta motioner om förändrad lag¬
stiftning rörande val af orgelnisten klockare och andra kyrko-
betjente; samt
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-och Ekonomi-Ut¬
skottets Betänkande K:o 13, i anledning af Riksdagsfullmäk-
tigen Paul Fritz Mengels motion angående särskilda föreskrif¬
ter rörande tullbehandlingen af utländskt bränvin.
§ 6.
Förekom ånyo Liss Lars Olssons från Stora Kopparbergs
Län väckta, i sist hållna plenisammanträde bordlagda motion
angående undersöknings anställande af någon kommitté, rörande
landets ställning i finansielt hänseende m. m., dervid, sedan
åtskillige ledamöter af Ståndet påyrkat motionens återtagande
160
Den i 0 Februari.
af motionären och Talmannen, i följd häraf anmodat Liss
Lars Olsson att yttra sig, huruvida han vore hugad att mo¬
tionen återtaga eller icke, Liss Lars Olsson anförde:
»Jag har affattat motionen i sådana ordalag, och dess
innehåll är så beskaffadt, att det är min fullkomliga öfverty¬
gelse, att den innebär hvad rätt och sannt är, under hvilka
förhållanden jag icke finner mig böjd att återtaga den¬
samma, såvida remiss till vederbörligt Utskott kan för den¬
samma medgifvas. Det Utskott, som skulle komma i fråga
att behandla motionen, nemligen Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottet, har föröfrigt ej så mycket för det närvarande
att göra, så att Riksdagen skulle kunna komma att i någon
mån förlängas genom motionens behandling derstädes.»
Härefter jrttrade:
Ola Månsson från Skåne: »Jag vill icke vidröra de min¬
dre granlaga uttryck emot så väl Stats-Utskottets, som Stån¬
dets ledamöter, motionen innehåller — dessa må stå för motio¬
närens egen räkning — men jag vill hålla mig vi.d hans förslag
och söka ådagalägga detsarnmas opraktiskhet och outförbar-
het. Motionären vill hafva en utredning öfver icke allenast
vårt lands förhållanden till främmande länder och våra med¬
borgerliga klassers inbördes förhållanden, allt i ekonomiskt
och finansieit hänseende, utan äfven öfver den ene enskiltes
förhållande i pekuniärt hänseende till den andres. Skulle man
kunna härutinnan komina till något resultat, om än en kom¬
mitté för ändamålet nedsattes, som fortfore med sina arbeten
i decennier, ja sekler? För öfrigt kan jag ej finna att motio¬
nen tillkommit på ett fullt grundlagsenligt sätt, såsom 56 §
Riksdags-ordningen föreskrifver, enär Rikets Ständer redan
under innevarande Riksdag anvisat särskildta anslag för bildande
af ett statistiskt embetsverk, hvilket bland sina öfriga funktioner
får hufvudsakligast den att årligen inkomma med meddelan¬
den och berättelser just i det sjrtte, motionären afsett. En
kommittés nedsättande för berörda ändamål är förthy alldeles
öfverflödigt, och då jag anser det strida emot Ståndets vär¬
dighet att lemna remiss å motionen, påyrkar jag dess läggande
till handlingarna.»
Häruti hördes flere ledamöter af Ståndet instämma.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Såsom leda¬
mot af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet måste jag
medgifva att detta Utskotts göromål äro så afslutade, att en
behandling af förevarande motion, om den till nämnde Ut¬
skott remitterades, icke skulle behöfva orsaka något uppehåll
i Riksdagen; men jag får erinra motionären om de många
skrifvelser, som under denna Riksdag blifvit beslutade att in¬
De/i 10 Februari.
161
lemnäs i underdånighet rörande kommittéers tillsättande, och
en sådan erinran borde väl förekomma önskningar om än flera
kommittéer. Ola Månsson har för öfrigt upplyst om följderna
af tillkomsten utaf en dylik kommitté, som den, hvilken blif¬
vit nu föreslagen. Att än mera blotta våra finansiella för¬
hållanden, än de redan blifvit, torde äfven, lika litet som
en remiss af motionen, tjena till något; dock, om Ståndet
finner för godt att remittera motionen, skall jag deremot ej
hafva något att invända.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Om jag icke miss-
minner mig, så innehåller motionen i början några uttryck
derom, att Stats-Utskottets Utlåtanden m. m. sällan åtföljas
af reservationer. Dä dessa uttryck kunna ega tillämplighet
äfven på mig, vill jag med några ord förklara, hvarför mina
åsigter, då de varit olika med Stats-Utskottets majoritets, icke
alltid varit synliga. Förhållandena i Stånden och i Utskotten
äro ganska skiljaktiga. Då här yppa sig olika meningar, ligga
motiverna för minoritetens mening uti det diskussions-proto-
koll, som inför Ståndet föres; men i Utskotten föras ej sådana
protokoll, och vill man reservera sig bör förty reservationen
alltid vara åtföljd af fullständig motivering, för att ej stå na¬
ken, och hvad skulle delta åter hafva för följd? Jo, att na¬
turligtvis Bihanget till Rikets Ständers Protokoller blefve mång¬
dubbelt större, än det nu är. Detta är en orsak, hvarför man
icke inom Utskotten i tid och otid reserverar sig. En an¬
nan orsak är den att, om man icke reserverade sig uti alla
frågor, så kunde andra medlemmar af Riksförsamlingen tro,
att man vore belåten med utgången af do ärenden, rörande
hvilka man icke reserverat sig. För öfrigt vill jag nämna, att uti
frågor af större vigt saknas aldrig reservationer, då olika me¬
ningar vid deras behandling gjort sig gällande. Detta vill jag
hafva anfört till dagens protokoll, såsom genmäle å den i mo¬
tionen mig och andra gjorda tillvitelsen.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län hördes häri instämma.
Liss Lars Olsson: Jag har icke förebrått någon, att
han handlat i strid med sin enskilda öfvertygelse; men jag
har velat påpeka det ganska beklagliga resultat i finansielt
hänseende, vi kommit till under nuvarande Riksdag relativt
till föregående Riksdagar. En Talare önskar, att vi icke måtte
blotta vår ekonomiska ställning. Jag åter anser, att det är
hög tid att man gör denna för allmänheten känd.»
Petter Jönsson: »Om jag trodde det vara fullt allvar
med motionärens yrkande om remiss på sin motion, skulle
jag icke sätta mig deremot, men så kan icke vara förhållandet.
Bonde-St:s Prot. vid Lagt. Riksd. 1856 — 1858. IX. 11
162
Den 40 Februari.
Han klagar t. ex. öfver alt spannmålen i Skåne nedgått
till 8 R:dr för tunnan. Detta tror jag väl ej, men, om
så oek vore förhållandet, icke böra Dalkarlarne deröfver klaga
att spanmålen faller i pris. De hafva icke någon att afyttra,
utan måste tvärtom alltid köpa sådan vara.»
Johan Bergström från Stora Kopparbergs Län: »Oaktadt
jag för ingen del misskänner Lars Olssons nit för fosterlandets
väl, kan jag dock icke understödja hans nu föredragna mo¬
tion och vet i sanning icke hvartill en remiss af den¬
samma skulle tjena. Det är lätt att klandra yttranden och
åtgärder efteråt sedan de tider, under hvilka åtgärderna ellery tt-
randerne förekommit, ändrats. Nog äro t. ex. tiderne förän¬
drade under nu pågående långa Riksdag. Att nu förebrå
Finansministern för hans yttrande vid början af Riksdagen,
då andra förhålllanden existerade, är ej rätt. En kommitté,
sådan som den föreslagna, ar alldeles öfverflödig och olämp¬
lig, helst Rikets . Ständer få från Regeringen nästa Riksdag
proposition om statsverkets inkomster och behof. Denna
proposition kommer naturligtvis att se annorlunda ut, än den
under denna Riksdag aflåtna, och då får man bereda sig på
att bättre hushålla med Statens medel redan vid Riksdagens
början. Jag vill lägga motionen till handlingarna.»
Liss Lars Olsson; »Jag har visserligen påpekat den
omständigheten, att spanmålen står i lågt pris uti Skåne och
här, och sådant är väl icke heller så fördelaktigt för oss, då
vi veta att landtbruket är vår modernäring. Icke har jag
klagat deröfver för vår del i Stora Kopparbergs Län. Der
hafva vi andra sysselsättningar för vår näring, såsom kolning,
malmforsling, bergsbruksrörelse m. m., och dessa näringar äro
också nedtryckta, så att produkterna deraf äro totalt i van¬
pris. Om emellertid en tunna spanmål betalas med 8 R:dr
och den kostar jordbrukaren 10 å 12 R:dr, — kan deraf blifva
något välstånd? Då vi icke hafva malmforslingar m. m., så
kan det vara oss detsamma hvad spanmålen står i för pris,
ty vi kunna ändock icke köpa den.»
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Ehuru jag bekla¬
gar att motionen är så uppställd, att man har anledning att
neka remiss på densamma, vill jag dock för min del icke
vara så illiberal, att jag instämmer uti ett dylikt nekande. En
talare har upplyst, att Ekonomi-Utskottet för närvarande intet
har att göra; hvadan och då det skulle se underligt ut, om
Ståndet vägrade motionens remitterande, jag uppmanar Ståndet
att remittera densamma.»
Med Sahlström instämde P. F, Mengel och Samuel Öd¬
mann från Upsala, Daniel Danielsson från Jönköpings, Olof
Den 10 Februari.
163
Åndersson från Westmanlands, Lars Gustaf Andersson från
Elfsborgs, Johan Andersson från Stora Kopparbergs, samt
Olof Olsson i Slängserud och Anders Jonsson från Werm¬
lands Län.
Vice Talmannen Anders Andersson: »56 § Riksdags-ord-
ningen tillåter en representant att väcka motioner äfven under en
framskriden tid af Riksdagen, likväl med föranledande af under
Riksdagen inträffande händelser. Nu är det väl sannt, att vår finan¬
siella ställning är betydligt förändrad emot hvad den varvid Riks¬
dagens början; hvadan jag, som icke gerna vill neka remiss pä en
motion, derest den icke absolut strider emot våra grundlagar,
icke heller nu vill motsätta mig motionens remitterande till
Utskott, om så åstundas. Emedlertid är jag viss på, att mo¬
tionen, om den ock remitteras, icke skall leda till någon följd,
och jag beder äfven Gud bevara oss för en dylik kommittés
bildande, som motionen afser. Denna rörer i förbigående
vid de stora anslagen, som under Riksdagen beviljats. Man
kan icke neka, att ju sådana egt rum; men icke förmodar jag
att motionären vill fritaga sig från all delaktighet uti dessa
anslag. Vi hafva noga betänkt oss innan vi lemnat vårt bi¬
fall till anslagen. Skall motionen remitteras till Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottet, så armin önskan, att Utskottet
infordrar yttrande i frågan af Finans-ministern, som bör få
försvara sig emot de anfall, man gjort emot honom. Det är
icke heller utan att ju motionen äfven kastar skugga på Bon¬
deståndet, och om det sker, som troligen är meningen, att
nemligen motionen skall införas uti Tidningarne, och folket
dymedelst bibringas den öfvertygelsen att deras representan¬
ter icke vid Riksdagen sökt, efter bästa förstånd, bevaka dess
rätt, så vill jag lemna den upplysning i afseende på mig att
jag medgifvit ganska få nya anslag.»
Anders Eriksson från Södermanlands och Anders Lars¬
son från Nerikes Län instämde.
Ola Månsson: »Om motionen hade haft något mål eller
annat syfte än att få utgjuta galla på en del af Riksförsam¬
lingen och vissa dess medlemmar, måhända derför att motio¬
nären ej blifvit så framhållen, som han önskat, skulle jag ej
sagt ett ord emot den; men min fullkomliga öfvertygelse är,
att meningen med motionen icke är att derigenom vinna något
resultat, ty nog vet Liss Lars Olsson, sorn är en gammal repre¬
sentant, att hvad han i motionen föreslagit är overkställbart.
Han har begärt utredningar och upplysningar, rörande våra.
medelbara och omedelbara inkomster och utgifter. I afse¬
ende på de förra, eller de ordinarie inkomsterna ; så är inkomst¬
betänkandet af Ständerna redan afgjordt, hvarom jag vill er-
164
Den 10 Februari.
hira motionären, i fall han Heke följt ärendena. Och i fråga
om de extra ordinarie inkomsterna, så beror deras beräkning
på Bevillnings-Utskottet, hvars förslag snart kommer under
Ständernas pröfning. Vid föregående Riksdagar hafva dessa
beräkningar lemnat betydliga besparingar. De förändrade för¬
hållanden, som inträffat, kunna väl rubba tillförlitligheten deraf
vid denna Riksdag: men det är också först vid nästkommande
Riksmöte någon säker kännedom derom kan ernås. Man bör
icke klandra likt och olikt, eller söka rubba förtroendet man
och man emellan, hvilket förslaget emedlertid innebär. Dess¬
utom hafva vi ju, såsom redan sagdt är, ett statistiskt embets¬
verk, hvars åliggande det biifver att i möjligaste måtto reda
dessa förhållanden. Då förslagets remitterande omöjligen kan
leda till något resultat, beträffande det, som motionen synes åsyfta,
så vore det ock stridande emot Ståndets värdighet att tillåta
remiss af detsamma; hvadan, och då motionären ej vill åter¬
taga motionen den bör läggas till handlingarna. Icke tviflar
jag på Liss Lars Olssons fosterlandskärlek; men jag fordrar
äfven, det att han ieke heller skall förolämpa andra. Något
mera grannlaga i sina uttryck hade jag väntat honom vara.
Jag fortfar att påyrka motionens läggande till handlingarna.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Jag medgifver
gerna att, om motionen remitteras till Ekonomi-Utskottet, Ut¬
skottet har god tid att behandla den; men en annan sak är
hvad man vinner med en dylik remiss. Utgången är gifven,
Vi hafva i sammansatt Utskott nyligen förehaft till behandling
Mengels motion, angående särskilda föreskrifter, rörande tull-
behandlingen af utländskt bränvin. Man har besvarat denna
motion med yttrandet, att man icke kan upphäfva Rikets Stän¬
ders redan fattade beslut. Nog skulle man kunnat lemna
landtbruket större skydd än det fått genom den liberala tullag¬
stiftning, Bevillnings-Utskottet föranstaltat; men dessa ären¬
den äro redan afgjorda, och icke är det värdt att deremot
numera protestera. Skall man nu infordra upplysningar från
Finans-ministern om landets ställning, så är klart, att han läm¬
nar dem efter som det nu förhåller sig, och när skulle vi erhålla
dessa upplysningar? Icke kunna vi vänta på dem. Af dessa
och flera skäl, som af andre Talare blifvit andragna, vill jag
icke medgifva remiss å motionen. Hvad fosterlandskärleken
beträffar, så är det min mening, att ingen af oss saknar den,
samt att vi samtlige handla och handlat efter bästa förstånd,
till och med Bevillnings-Utskottets ledamöter, ehuru jag ej
kunnat gilla deras åsigter i många vigtiga fall.»
Liss Lars Olsson: »En talare har trott mig hafva till
hufvudsakligt syfte med motionen att få den i tidnin-
Deri 10 Februari.
165
garne, hvartill jag dock får svara, att jag icke är nå¬
gon sådan individ, som springer med motioner för att få dem
i tidningarne. En annan liar ansett motivet för motionens
tillkomst ligga i ett klanderbegär hos mig för det jag icke
blifvit efter önskan framhållen. Jag får dock förklara, att jag
icke ar och har aldrig varit rangsjuk, utan tvärtom nöjd med
den plats, man lemnat mig, och hvilken jag skött sä godt jag
förmått. Motionens syfte utvisar dess innehåll. Siste ta¬
laren har frågat om vi vilja vänta pä upplysningar i äm¬
net längre tider. Jag har ej hegart att vi skola vänta på
några upplysningar, utan jag har önskat att frågan måtte
utredas af en kommitté, och icke ens har jag fordrat för
ändamålet någon ny kommitté, utan medgifver gerna att
en ibland de mångå under Riksdagen föreslagna nj7a må få
sysselsätta sig med det uppdrag, motionen afser. Ställningen
är emellertid så betänklig, att all möjlig uppmärksamhet bör
skänkas åt densamma.a
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län: »Jag sage helst att
motionen återtoges: men då jag nu hör att motionären ej der¬
till är benägen, så och då Ekonomi-Utskottets ledamöter sagt
sig hafva god tid, vill jag icke motsätta mig motionens remit¬
terande till nämnda Utskott. Motionen får nog der den dom,
som den förtjena]'.»
Diskussionen ansågs fulländad. Talmannens proposition
på den föredragna motionens remitterande med dervid gjorda
anmärkningar till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
besvarades med blandade ja och nej; hvadan, och då vote¬
ring begärdes, uppsattes, justerades och anslogs följande vote-
rings-proposition:
»Den, som bifaller att Lars Olssons ifrågavarande motion
remitteras till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, rö¬
star ja.
Den det icke vill, röstar nej.
Vinner nej, har Bondeståndet beslutat, att samma motion
skall läggas till handlingarna.»
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 25 ja
och 39 nej; i följd hvaraf motionen lades till handlingarna.
Emot detta beslut reserverade sig Liss Lars Olsson på
den grund att beslutet synes utvisa, det Bondeståndet anser
landets ställning vara sådan, som Finans-ministern vid början
af Riksdagen utblommerat den.
Vidare reserverade sig emot beslutet Sahlström, Anders
Gudmundsson från Hallands, Lars Gustaf Andersson från Elfs¬
borgs, Anders Jonsson och Olof Olsson i Slängserud, Werm-
166
Den 10 Februari.
lands, Hedström och Erik Larsson från Wester-Norrlands,
samt Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län.
§ 7.
Bordlädes första gången:
Stats-Utskottets Utlåtanden och Memorial:
N:o 254, angående hegardt anslagi eller lån, i anledning
af staden Christianstads kostnader till följd af kolerafarsotens
härjande derstädes under hösfetiden är 1857;
N:o 255, i fråga om äskad tillökning för år 1857 i aflö-
ningsförmånerna åt en del af Flottans gemenskap m. m.;
N:o 256, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
rörande anmäld brist i tillgångarna för Flottans matrosers och
uppfordrade båtsmäns mathållning åren 1856 och 1857;
N:o 257. med förslag till voterings-proposition, i anled¬
ning af Riksståndens skiljaktiga beslut, i fråga om eftergift af
den f. d. Landskamereraren i Wermlands Län, Svante Lind¬
berg, ådömda ersättningsskyldighet;
N:o 258, angående verkställd omröstning i anledning af
Riksståndens skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till statsreg-
leringen hörande frågor; och
N:o 259, i fråga om pension å Allmänna Indragnings-
staten för frami. Landshöfdingen i Skaraborgs Län, A. P. Sand-
strömers efterlemnado enka.
Lag-Utskottets Betänkanden:
N:o 65, i anledning af väckta motioner om ändringar i
konkurs-lagstiftningen;
N:o 66, i anledning af väckt motion om en förändring
af Domkapitlens organisation;
N:o 67, i anledning af väckt motion angående de egen¬
skaper, som böra innehafvas af den, som antages till Konsi¬
storienotarie ; och
N:o 68, i anledning af väckt motion om förklaring af
Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855, i fråga om stället för
förbrytares skrift och aflösning; samt
Banko-Utskottets Memorial och Utlåtanden:
N:o 78, med anmälan om verkställd omröstning i För¬
stärkt Banko-Utskott;
N:o 79, öfver ett af f. d. Kronofogden, Assessoren A. Gr.
Morén, gjordt ackords-anbud; och
N:o 80, i anledning af ett utaf Bokbindaren Carl Wid¬
man gjordt ackords-anbud.
Den f 2 Februari.
167
§ 8.
Lades till handlingarna ankomna protokolls-utdrag från:
Höglofl. Ridderskapet och Adelns N:ris 607;
Högvörd. Presteståndet N:ris 4-93—496; samt
Väliofl. Borgareståndets N:o 550—555.
Ståndet åtskiljdes kl. | till 12 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVesler.
Den 12 Februari.
RMeiiuin kl. 12 mitld.
§ I-
Protokollen för den 3 och 10 i denna månad justerades
oell godkändes.
§ 2.
Nils Pehrsson från Kalmar Län, Lars Gustaf Andersson
från Elfsborgs och Nils Svensson från Blekinge Län anhöllo
att få i protokollet antecknadt, det de icke närvarit i Ståndets
plenum den 10 i denna månad, då religionsfrågan förevar.
§ 3.
Talmannen tillkännagaf, alt Landtmarskalken och fetan¬
dens Talmän å gårdagen varit uppkallade till H. K. H. Kron-
prinsen-Regenten, dervid dem tillkännagifvits, att, derest några
oförutsedda händelser icke inträffa, H. K. Höghets afsigt vore,
att dgn 6 nästinstundande Mars upplösa Riksdagen och hem¬
förlofva Ständerna.
§ 4.
Föredrogos och godkändes Expeditions- Utskottets nedan-
nämnde förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o 207, angående ett lån till Gefle-Dahla jernvägs-aktie-
bolag;
108
Den 12 Februari.
N:o 211, örn utarbetande af förslag till författning rörande
kommunal-styrelser ni. m.;
Isbo 212, i fråga om inköp af fasta egendomen N:o 1 på
Riddarholmen;
N:o 213, angående allmänna vilkor och stadganden i af¬
seende på de under denna Riksdag beviljade statsbidrag till
väganläggningar m. fl. arbetsföretag;
N:o 214, angående medels anvisande för undersökningar,
inspektionskostnader samt expenser vid allmänna arbeten:
N:o 215, angående ett Linköpings Domkyrka beviljadt
låneunderstöds förändrande till anslag utan återbetalnings-
skyldighet;
N:o 216, angående aflöningen för den person, som be¬
strider ordinarie tjenst, från hvars utöfning innehafvaren är, i
egenskap af Justitie-ombudsman, förhindrad.
Samma Utskotts förslag till §§:ne i Riksdagsbeslutet:
N:o 16, angående Riksstyrelsens förande under H. M.
Konungens sjukdom:
N:o 17, angående medels anvisande för större jernvägs-
anläggningar ni. m.;
N:o 18, angående nedsättning i hammarskaften ni. ni.;
N:o 19, om upphörande af rotehållarnes eller soldaternes
Vid indelta Infanteriet bidrag till soldatbeklädnaden;
N:o 20, om upphörande af Öresundska tullen ni. m.;
N:o 21, angående tullbevillningen;
N:o 22, angående stämplade pappers-afgiften;
N:o 23, angående vilkoren för bränvins tillverkning och
försäljning;
N:o 24, angående förklaring af 26 Kap. 2 § Byggninga-
balken, samt ändring af samma Kapitels 3 §;
N:o 25, om ändring i lagstiftningen, rörande jordafsön¬
dring;
N:o 26, angående en förordning om verkställighet af do¬
mar och utslag, meddelade af norrsk Rätt; och
N:o 27, angående ändringar i stadgandena om inrättnin¬
gen af'allmänna beväringsmanskapet; äfvensom
Samma Utskotts Memorial N:o 9, i anledning af återre-
miss å Skrifvelseförslaget N:o 180, lades till handlingarna.
§ 5-
Anders Gudmundsson från Hallands Län fick på begä¬
ran ordet, och yttrade: »Jag har väl förut anmält min reser¬
vation emot Ståndets beslut i religionsfrihets-frågan; men som
Den 12 Februari.
169
jag då icke var beredd att utveckla skälen för densamma,
anhåller jag nu att få i protokollet intaget en af mig uppsatt
så lydande, reservation:
»Då ingen anledning fanns, att Bondeståndet, såsom all¬
mogens valda ombud, vid fattandet af sitt beslut öfver Lag-
Ulskottets förslag till »Författning angående vissa förändrade
föreskrifter i afseende på deni, som omfatta villfarande lära»,
skulle på ett så ovgntadt sätt frångå den mening, som inom
Ståndet gjorde sig gällande den 31 Oktober sistlidne år, då
nämnde Utskotts Utlåtande öfver Kongl. Propositionen angå¬
ende utvidgad religionsfrihet förevar till afgörande, kunde man
icke vara beredd att genast efter omröstningen så fullständigt
utveckla till protokollet den reservation, som en fast öfver¬
tygelse om sakens framtida omätliga vigt för fäderneslandet
gör till en samvetspligt att afgifva. Jag får alltså, efter att
hafva i plenum den 3 dennes anmält mig dertill, nu vördsamt
anhålla, att i protokollet få närmare utreda skälen för denna
min reservation.
Då man betänker ordaförståndet af första §:n uti det
ifrågavarande lagförslaget, finnes lätt att stadgandet lemnar
rum åt ett fullkomligt laglöshetstillstånd i folkets religiösa lif.
Om en medlem af vår evangeliskt-lutherska kyrka aldrig
så obetänksamt »omfattar» sådan mening, som mot kyrkans
bekännelse strider, och »önskar att ur kyrkan träda», så
skall han formelt underkastas en påbjuden undervisning och
förmaning af sin dittills varande »själasörjare», och då han ej
deraf låter sig rättas, varnas inför kyrkorådet, som förelägger
honom en kort (en månads) tid att sig betänka, och då han
ändock framhärdar i sin villfarelse, skall han, efter skedd an¬
mälan af kyrkoherden, genom kontraktsprosten inför Dom¬
kapitlet varnas; men blifver äfven den varningen utan verkan,
förklaras han af Kapitlet från svenska kyrkan skiljd.»
Men alla dessa formaliteter, inskränkta till myndigheter,
hvilka beklagligen af den enskilde betraktas såsom för hans
personliga val likgiltiga, kärlekslöst uteslutna från all närvaro
af den vilsefarandes slägt eller vänner, hvad kunna de väl ut¬
rätta på denne? Emellertid skall han efter dessa, visserligen
besvärliga, men på hans misstrogna sinne ej verkande forma¬
liteter blifva från sina medborgares alla kyrkliga reglor skiljd.
öfvergifven såsom en kringirrande varelse, skall han, lemnad
åt sig sjelf, utan ledare, utan stöd, ensidigt bestämmande sin
lära, och derigenom lätt inledd till menniskofruktan eller men¬
niskohat, få vistas ibland svenska kyrkans medlemmar och
med sitt lefverne, sitt exempel besmitta unga eller svagare sin¬
nen, och detta utan all påföljd, blott han, såsom det heter,
170
Den Februari.
icke »offentligen förkunnar» sina lärosatser. Han behöfver all¬
deles icke bestämma till hvilket annat kyrkosamfund lian vill
sig ansluta, elier hvilken tro lian vill bekänna, och lagstiftaren
liar alldeles icke dragit omsorg om någon bestämmelse hvilka
fremmande kyrkosamfund, som Staten, utan fara för allmänt
val, kunde anse sig böra tillåta, och de vilkor, som för dessas
ordningar i sådant ändamål måste fordras.
Det är påtagligt, att elt sådant lossande af de förenings¬
band, som den evangeliskt-lutherska kyrkan hittills i så många
afseenden lyckligt sammanhållit emellan svenska folket, och
hvilket man velat gifva namn och utseende af »frihet», måste
leda till ett det mest lockande och för samhällsordningen snart
olidliga sjelfsvåld. Beklagligtvis är- det en sådan frihet, som
Ståndet, genom den beslutande pluralitetens bifall till Lag-Ut¬
skottets förslag, gynnat. Om detta förslag, genom Bondestån¬
dets fattade beslut, händelsevis skulle blifva lag, skall denna
så kallade »frihet» störa friden och endrägten hos de rättän¬
kande bland svenska folket och hota grundvalarna af vårt stats-
samfund; ty sådan denna föreslagna lag är, finnes intet hinder
för att affällingarne frän sina fäders tro skola påfinna eller an¬
sluta sig till hvilka irrläror, hvilken vantro, hvilka religions-
bruk som helst; ingenting hindrar att vi skola få skåda icke
endast helgondyrkan, utan afguda-offer; roed ett ord: nationen
skall blifva lemnad till alla vedervärdigheterna af de söndrin¬
gar, som religiöst sjelfsvåld måste medföra: söndring inom
familjelifvet, söndring i samhällslifvet, söndring inom all offent¬
lig verksamhet. En sjelfrådig vilja skall lemnäs att styra obe¬
tänksamme enskildes handlingar, och oförmögenhet, ofördrag¬
samhet samt bitterhet skola fräta på nationens ädlaste krafter.
Och det är, om man äfven såsom sanna skulle antaga
de troligen öfverdrifna, af sekterna skrytsamt uppgjorda be¬
räkningarna, att redan hos oss finnas öfver 300 mormoner och
4,000 baptister o. s. v., för dessas så omhuldade »samvetsfri¬
het», som man nu vill förklara det vara nödigt och represen¬
tanten värdigt att gifva till spillo fyra millioner svenska inne¬
byggares sambällslugn och frid! Det är för att skydda detta
fåtal af vilseledde, som troligen eljest efter hand torde komma
till besinning och bättre tankar, som man vill borttaga ur la¬
garna all ansvarspåföljd för sjelfsvåldigt affall från våra fäders
med vishet antagna, nied rood och uppoffringar försvarade,
med vördnad i helgd hållna evangeliska tro, utan att ens vara
betänkt på ordnandet af de affallandes samhällsställning, och
lemna fältet öppet för alla de lidelser, all den oro, ja! jag vå¬
gar säga, alla de galenskaper, hvartill religionsgrubbel och
sektväsende leda, och som underhållas samt utbredas af egen-
Den It Februari.
1?1
fiyttige, falske predikanter och sektvärfvare? Kan väl detta
försvaras? Jag svarar dertill ett oåterkalleligt nej! Och då jag
anser det fattade beslutet i moraliskt afseende olyckligt för
detta Riksstånd, har jag trott mig böra i Ståndets protokoll
förvara en anmärkning, som jag hoppas är egnad att rättfär¬
diga dess eljest vid denna Riksdag varande majoritet.
Då, på sätt ofvan närnndt är, frågan om utvidgad religions¬
frihet den 31 Oktober sistlidne år af Ståndet behandlades, af-
slogs förslaget med 69 röster mot endast 21, som biträdde den
Kongl, propositionen. Då den nu, efter Ståndens återremisser,
ånyo förekom, utgjordes Ståndet, i följd af det stora antalet
utaf 47 permitterade till hemorten, endast af G5 medlemmar,
således 4 mindre, än de 69, som den 31 Oktober bestämde
beslutet, och nu segrade den motsatta åsigten med endast 4
röster, så att en minoritet af 34 Ståndsledamöter kullkastat de
åsigter, som Bondeståndets majoritet förut ansåg sig, såsom
allmogens ombud, böra hylla och försvara.
Den maktpåliggande frågan är väl, genom två Riksstånds,
Adelns och Presteståndefs, afslag till Lag-Utskottets förslag,
för det närvarande försatt i den ställning, att Bondeståndets
beslut lärer blifva utan påföljd; men skulle de tillställningar
lyckas, hvilka nu försökas, att rubba ett af de nämnde Stån¬
dens beslut; så hafva de inom Bondeståndet, hvilka begagnat
sin tillfälliga pluralitet att nu tillintetgöra Ståndets förut utta¬
lade allmännare öfvertygelse, gjort sig skyldige till ett svårt
misstag, hvars följder man måste önska att Försynen må af¬
böja. Det kan derföre icke vara likgiltigt för dem, sorn, fö¬
rande en stor del af allmogens talan, på ett så oväntadt sätt
vid den sednare omröstningen funno sig i minoriteten, oaktadt
de försvarade hvad Ståndets majoritet förut högtidligt förklarat
vara sitt tänkesätt, att offentligen undandraga sig ali delaktig¬
het i det nu fattade beslutet, på det deras oskuld må ådaga¬
läggas inför samtiden, samt, när en gång jorden emottager hvad
henne tillhör och stoffet höljes, deras tänkesätt och handlingar
som folkets ombud må lefva i tidens urkunder.
Jag anhåller, att denna min reservation må varda intagen
i protokollet för don 3 dennes, då den af mig mundtligen an¬
mäldes.»
Uti ofvanstående reservation förenade sig Anders Nilsson
från Hallands, Anders Medin från Kronobergs, Måns Pehrsson
från Malmöhus, Jöns Pehrsson, Sven Haraldsson och Håkan
Pettersson från Blekinge, Nils Andersson från Christianstads,
Petter Jönsson, Joseph Holm, Johannes Larsson och Nils Svens¬
son från Jönköpings, Magnus Månsson och Johan Johansson
172 Den i 2 Februari.
från Östergöthlands, Anders Andersson från Kalmar samt Jo¬
han Bergström, Liss Lars Olsson och Johan Andersson från
Kopparbergs Län.
§ 6.
Uppå derom gjord begäran meddelade Ståndet David An¬
dersson från Hallands, Lagergren från Gottlands och Bengt
Nilsson från Kronobergs Län ytterligare 3 veckors ledighet
från riksdagsgöromålen.
§ 7.
Föredrogos ånyo och bordlädes 2:dra gången:
Ståts-Utskottets Utlåtanden N:ris 254—-259;
Lag-Utskottets Betänkanden N:ris 65—68; samt
Banko-Utskottets Utlåtanden N:ris 78—80.
§ 8.
Till bordläggning lista gången anmäldes:
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 64, med anmälan
om de i Förstärkt Konstitutions-Utskott verkställda omröstnin¬
gar; samt
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Betänkanden:
N:o 51, i anledning af väckt motion om stiftande af en
lag rörande afskedande af Statens embefs- och tjenstemän,
som, i följd af vansinne, lamhet, blindhet eller annan obotlig
sjukdom, längre tid varit urståndsatte att sina fjenster bestri¬
da; och
N:o 52, i anledning af väckt motion om ändring i 17
Kap. 5 § Rättegångs-balken samt Kongl. Kungörelsen den 20
November 1845, i fråga om ersättning till vittnen.
§ 9-
Nedannämnde från resp. Medstånden ankomna protokolls¬
utdrag lades till handlingarna, nemligen från
Höglofl. Bidderskapet och Adeln N:ris 608—615;
Högv. Presteståndet N:ris 497—499; och
Yällofl. Borgareståndet N:ris 556—574.
§ 10.
Efter af Pehr Erik Andersson från Westmanlands Län
gjord anmälan, om behof af ytterligare suppleanter i Lag-Ut¬
skottet, blefvo af Ståndets elektorer dertill utsedde:
Den l 3 Februari.
173
Erik Olsson från Södermanlands och
Sven Haraldsson från Blekinge Län.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. | till 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVester.
Den 13 Februari.
Plenum kl. lO f. m.
§ I-
Uppå derom framställd begäran beviljade Ståndet förläng¬
ning, under 3:ne veckors tid, af erhållen ledighet från riksdags-
göromålen åt Carl Dahlgren från Elfsborgs, Nils Hansson från
Christianstads, Anders Pehrsson från Malmöhus, Lars Gezelius
från Kopparbergs och Nils Olsson från Malmöhus Län.
§ 2.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets Utlåtande N:o 247,
i anledning af väckta motioner örn förhöjning af ersättningen
för kost och inqvartering åt soldat eller båtsman under tåg
och marscher m. ni.
§ 3.
Vid skedd föredragning af Stats- Utskottets Utlåtande N:o
248, i anledning af väckt fråga om bränvins-bevillnings-med-
lens omedelbara ingående till och redovisande hos Riksgälds¬
kontoret, blef detsamma af Ståndet godkändt, med det vilkor,
att uti blifvande reglemente för Riksgälds-kontorets styrelse och
förvaltning intages, att härigenom icke förringas den, enligt
64 § Regerings-formen, Konungen tillkommande rätt att dispo¬
nera såväl Rikets ordinarie statsmedel och inkomster, som hvad
under namn af extra-ordinäiie utlagor eller bevillningar till
Statsverket af Rikets Ständer anslås.
§ 4. '
Föredrogos Stats-Utskottets Memorial:
N:o 249, i anledning af erhållen återremiss å en i Me¬
174
Den 13 Februari.
morialet N:o 218 föreslagen rote rings-proposition, som Iades
till handlingarna: och
N:-o 250, med förslag till voterings-proposition, angående
den förre Justitie-ombudsmannen, Kammarrådet Theorell till¬
erkända pension, som bifölls.
§ 5.
Föredrogs Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 251, i anled¬
ning af erhållen återremiss å Stats-Utskottets Betänkande N:o
80, angående väckt fråga om löneförhöjning åt Statens em-
bets- och tjenstemän ni. fl. för år 1857.
Härvid yttrade:
Johan Pehrsson från Upsala Län: »Jag yrkar afslag å
detta Utlåtande, då Utskottets hemställan förmodligen grundar
sig på de höga priser, hvilka nu, tillika med den dyra tiden,
äro försvunna. Statens embets- och tjenstemän hafva redan
fått all den förhöjning, de rimligen kunna begära,' och ifall
några medel skulle vid Riksdagens slut finnas qvar i Statskas¬
san, vore de nog goda att kännas vid för kommando behof.
Jag yrkar, som nämndt är, afslag.
Häruti instämde Anders Larsson från Nerikes Län m. fl.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Ibland alla de
många orimligheter i anslagsväg, som vid denna Riksdag blifvit
föreslagna och kunnat bana sig väg till Riksstånden, är denna
förvisso den allravärsta och befängdaste, isynnerhet sedan
Ständerna redan beviljat den.rundliga löneförhöjningen för nu
redan ingångna statsreglerings-period. Denna afsåg icke att
fortgå flera år, utan blott att bereda en ersättning för de till-
ryggalagda dyra åren. Således är ändamålet för det nu fram-
hafda förslaget redan uppnadt. Vid Riksdagens början, i
slutet af år 1856, ansåg man att löneförhöjnings-frågan
borde uppskjutas till närmare slutet af Riksdagen; men ge¬
nast skrek man, att Statens embets- och tjenstemän skulle
svälta ihjäl, ifall de ej fingo iönetillökning för år 1857. Men do
lefva ändock, och lefva ganska godt ännu 1858. Den prin¬
cip, som man lågt till grund för Ständernas handlingssätt, el¬
ler att hvart 3:dje år omreglera tjensfemännens löner, är den
skadligaste, man någonsin kunnat påhitta. Allraminst går det
an att reglera för redan tillryggalagda tider, och jag är för¬
vissad derom, att ingen nedsättning kommer till stånd, ehuru
långt billigare tider, än de sednast förgångna, nu inträdt. På
alla dessa nu anförda skäl yrkar jag afslag af Utlåtandet.»
Med denne talare förenade sig P. F. Mengel och Samuel
Ödmann från Upsala, Pehr Erik Andersson från Westmanlands,
Anders Pehrsson från Östergöthlands, Lars Gustaf Andersson
Den 43 Februari.
'175
från Elfsborgs, Liss Lars Olsson från Kopparbergs och An¬
ders Jonsson från Wermlands Län m. fl. ledamöter af Ståndet.
Pehr Nilsson i Espö från Malmöhus Län: »Jag anser, att
Rikets nu församlade Ständer icke hafva något att beställa
med den sednast förflutna statsregleringen, och då priserne på
snart sagdt alla slag af förnödenheter nu i icke obetydlig
grad fallit, böra tjenstemännen vara mer an val belåtne med
den lönetillökning, de redan erhållit. Af dessa anledningar för-
anlåtes jag att yrka afslag af Utlåtandet.»
Häruti instämde Håkan Pettersson och Nils Svensson från
Blekinge Län m. fl.
Ola Månsson från Skåne: »Enligt hvad Ståndet har sig
bekant, hade Stafs-Utskottet uti sitt Betänkande N:o 80 af-
styrkt all löneförhöjning för år 1857, men detta Betänkande
blef återremitterad! af 3:ne Stånd, som yrkade att s. k. dyr-
tids-förhöjning skulle tillerkännas Statens enibets- och tjenste¬
män. Stats-Utskottet fick i uppdrag att utlåta sig häröfver,
och var sålunda skyldigt att uppsätta nytt Betänkande i äm¬
net. Jag, tillika med alla kamraterne af Bondeståndet inom
Utskottet, satte mig emot att Utskottet skulle gå ifrån sitt en
gång gifna afstyrkande, då vi alla voro af den tankan, att
tjenstemännen redan fått tillräcklig hjelp och understöd. Men
vi blefvo öfverröstade. Det allraorimligaste af hela förslaget
är, att alla tjenstemän, så högre som lägre, skola hafva lika
stor, d. v. s. 50 procents förhöjning. Rådmannen Henschen
har i en Utlåtandet bifogad reservation utvecklat orättvisan
häruti, och jag hänvisar till hans yttrande härutinnan. I alla
fall tror jag det vara i hög grad olämpligt att numera bifalla
någon löneförhöjning för det förflutna aret, då tiderna i så
väsendtlig mån förändrat sig. Hvad som äfven förefaller i
hög grad besynnerligt, är ett yrkande af Prosten Melander,
att löneförhöjning skulle äfven tillfalla sådane löntagare, som,
qvarstående vid sina indelningar, under sistlidne år uppburit
sin aflöning antingen in natura, eller efter 10-årigt medelpris,
och styrka sig till indelningsgifvarne hafva återställt skillnaden
emellan års- och medelmarkegångs-prisen för år 1857. Man
ser att oförskämdheten går långt, når man kan framkomma
med dylika orimliga anspråk. Jag har blott velat i förbigå¬
ende påpeka detta, och instämmer föröfrigt med dem, som ön¬
ska afslag å Utlåtandet.»
Erik Olsson från Nerikes Län instämde häruti.
Anders Medin från Kronobergs Län: »Här får man be-
sannadt det gamla ordspråket, som säger, att den, som fått
mycket, alltid vill hafva ännu mera. Lönerna äro nu ganska
rundligt tilltagna, och ehuru tiderna nu öro väsendtligt förän¬
176
Den 73 Februari.
drade mot förr, äro embetsmännen nog obillige att fordra för¬
ökning, som ingår till och med på den gamla statsregleringen.
Stort längre kan man ej gerna gå i sina anspråk. Då Ola
Månsson redan väl och noggrannt utvecklat förhållandet, har
jag icke något att vidare tillägga, utan instämmer i allo uti
hans afgifna yttrande.»
Häruti förenade sig Erik Carlsson från Stockholms, Daniel
Danielsson från Jönköpings, Anders Gudmundsson från Hal¬
lands, Nils Andersson från Christianstads, Johannes Nilsson
från Götheborgs och Bohus Län m. fl.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Af en föregående
talare är påpekadt, att Ståndet, vid afgörandet af Stats-Ut-
skottets Betänkande N:o 80, redan fattat sitt beslut i detta ämne.
Jag önskar alltså att Ståndet måtte afslå nu föredragna Ut¬
låtande, med det tillägg, att Ståndet vidblifver sitt i detta
ärende redan fattade beslut.»
C. Gr. Sköldberg från Nerikes Län: »Jag är hufvudsak¬
ligen förekommen af den föregående talaren, min länskamrat,
Anders Pehrsson, och vill blott tillägga, att jag yrkar afslag
å Utlåtandet i embetsmännens eget intresse. De vid denna
Riksdag beviljade lönetillökningar afvika redan alltför mycket
från det normala tillståndet, för, att icke åstadkomma en föga
behaglig reaktion vid nästkommande Riksdag, ifall fordrin¬
garna drifvas alltför högt och utom gränsen för det passande
och möjliga. Ständerna kunna då komma med efterräknin¬
gar, och detta vore för embetsmännen ännu betänkligare, ifall
tiderna fortfara att vara sådana, som de nu äro.»
Diskussionen förklarades nu vara afslutad. Talmannens
proposition på bifall besvarades med enhälligt nej, hvarefter
Ståndet, uppå förnyad framställning, under vidblifvande af sitt
i detta ämne fattade beslut, afslog ifrågavarande Utlåtande.
§ 6.
Yid skedd föredragning godkändes Stats-Utskottets Me¬
morial :
N:o 252, i anledning af Riksståndens beslut, angående
pedagogiens i Lidköping uppflyttning bland Elementar-läro-
ken; och
N:o 253, angående en gratifikation åt Herr Stats-kom-
missarien Kock.
§ 7.
Vid föredragning af Sammansatta Stats-, Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial
N:o 50, i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut, i fråga
Den 43 Februari.
177
om användandet af den odisponerade delen af dén till folk¬
undervisningens befrämjande anslagna halfva personliga skydds-
afgiften, afslog Ståndet den deruti gjorda inbjudningen, och
godkände den uppsatta voterings-propositionen i ämnet.
§ 8.
Föredrogos Lag- samt Allmänna Besvärs- och Elco-
nomi-Utslcottets Memorial:
H:o 45, i anledning af återremiss af Utskottets Betän¬
kande N:o 43, som lades till handlingarna; och Betänkanden
N:o 46, i anledning af väckta motioner om bestämmelser,
i afseende å klockares tillsättande inom Skåne, Halland, Ble¬
kinge samt Bohus Län; och
N:o 47, i anledning af väckta motioner om förändrad
lagstiftning rörande val af organister, klockare och andra kyrko-
betjente; hvilka 2:ne Betänkanden af Ståndet godkändes.
§ 9-
Till handläggning förekom Sammansatta Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betän¬
kande, i anledning af Riksdagsfullmäktigen Paul Fritz Mengels
motion, angående särskilda föreskrifter rörande tullbehandlin¬
gen af utländskt bränvin.
Härvid anförde
Paul Fritz Mengel från Upsnla Län:
»Då den af mig väckta motion, som föranledt ifrågava¬
rande . Betänkande, skulle behandlas i det Sammansatta Ut¬
skottet, blef jag, genom Medins och öfriga Ståndsbröders i
Utskottet gjorda framställning, uppkallad för att meddela yt¬
terligare upplysningar rörande densamma.
Jag aflemnade då flera kalkyler, uppgjorda af sak¬
kunnige män, hvarigenom styrktes, alt preussiskt brän¬
vin här kunde levereras för 19 sk. per kanna af 6 graders
styrka, och jag sökte ådagalägga dels vinsten för importörerne,
dels verkningarne af densamma på det allmänna genom en
sådan införsel, om den ohejdad finge bedrifvas. Medelst en
beräkning, grundad på de företedda handlingarna, visade jag
äfven att, om någon på första öppet vatten från Stettin inför-
skrefve ett parti bränvin, som här motsvarade 50,000 kannor af
6 graders styrka, så kostade det honom, med tillagd loss-
ningskostnad, tullen oberäknad, 21,000 R:dr r:gs. Begagnade
han då kredit- och nederlagsrätten, lät bränvinet ligga osåldt
ett år, i afvaktan på stigande pris, beräknade 8 procents ränta
i 3 månader å det belopp, som han utbetalt för frakt och
Bonde-St. Prot. vid Lagt. Biksd. 185G—1SS8. IX. 12
178
Den i 3 Februari.
lossningskostnad (ty varan liqvideras ej kontant förr än efter
3 månader), och derefter 20 procents ränta i 9 månader å
totala utgiftssumman, så står ändock icke bränvinet, ett år
efter att detsamma införts, till högre pri3 an 27 sk. 2-£ r:st per
kanna af 6-gradig styrka, och' således 6 sk. 9,} r:st'r:gs billigare
än hvad allenast skatten å här tillverkadt bränvin under näst¬
instundande tillverkningstid utgör. Dessa uppgifter och beräk¬
ningar blefvo af ingen Utskotts-ledamot motsagda.
Om jag emellertid då vetat att motionens öde redan var
afgjordt, så skulle jag hvarken hafva upptagit Utskottets tid, eller
förnött min egen med att ingå i den ofvan anförda framställ¬
ningen. Förhållandet var nemligen, att Betänkandet redan
fullständigt blifvit uppsatt innan saken företogs: det blef efter
en kort diskussion uppläst, godkändt och till Expeditions-Ut-
skottet i och för tryckning afsändt, så att mitt uppkallande
varit helt och hållet obehöfligt.
Mer än sannolikt är, att bränvin till ändock billigarepris,
än det af mig i motionen uppgifna (eller 19 sk. af 6-gradig
styrka kan införskrifvas i vår, emedan preussiska regeringen,
olikt med hvad förhållandet är här, bemödar sig att befrämja
export, för att få redbar valuta för landets afsättliga produk¬
ter. Obemärkt bör icke heller lemnäs, att Sverige är det
enda Iand, dit preussiskt bränvin med förmån kan exporteras;
hvadan också priset föll i Stettin, så fort underrättelse dit an¬
kom, att fråga här blifvit väckt om åtgärder mot den befa¬
rade större bränvins-införseln.
Om nu i betraktande tages, att visserligen en införseltull
af 1 R:dr 5 sk. per kanna bränvin af 50 proe:s styrka är stad¬
gad, men att i tulltaxan importören är tillerkänd 20 procents
thara, att den, genom särskilda åtgärder kan medföra en vinst
af 10 proc. för importören, att dertill profnings-föreskrifterna
äro så uppgjorda, att äfven dessa gjmna importören, så blir
den verkliga tullen endast vid pass 1 R:dr per kanna. Brän¬
vinet står då importören, äfven om han behölle det ett år,
icke i högre pris än vid pass 1 R:dr 24 sk. per kanna — ett
pris, hvartill icke ens det nu tillverkade svenska bränvinet
kan säljas, och sannolikt ännu mindre det, som under nästa
höst blir tillverkadt, enär skatten då är högre.
Vådan af införselfriheten af bränvin ur moralisk synpunkt
har jag redan i min motion utvecklat, och behöfver således
icke uppehålla mig dervid, nu ej heller dervid att nämnde
frihet tillintetgör Ständernas bemödande att genom varans för¬
dyrande minska den skadliga konsumtionen.
Möjligt är att införseln i vår icke blir så stor; men om
deremot utsigterna för detta års skörd skulle blifva ogynn-
Den 15 Februari.
179
gamma (och den ostadiga vintern är redan ganska bekymmer¬
sam), så är det mer än sannolikt att bränvins-införseln skall
blifva ganska betydlig, helst bran vinspriset i Preussen troligen
icke stiger särdeles, till följd af den ofantliga tillverkningen i
år, hvilken föranleddes dels af låga spanmålspriser, och dels
af den i nästan hela Tyskland felslagna foderskörden för-
lidet år. Det är en klar sak, att ett stort antal bränvins-
brännare här, under sådana förhållanden, städse befarande
att utländskt bränvin kan införas till billigare pris, än hvartill
det här kan tillverkas, icke skola våga sig på en tillverkning
under så osäkra och så ogynnsamma förhållanden, och der¬
före icke nästa höst fabricera något bränvin. Staten skall
derigenom gå i mistning om en ganska betydlig del af den
påräknade bränvins-skatten, och om än tullinkomsten för det
införda bränvinet ersätter den sannolika bristen, så är det dock
i ögonen fallande, att Staten förlorar den redbara valuta, som
utgår för liqviderandet af det utländska bränvinet.
Denna högst vigtiga omständighet har Utskottet i sitt Be¬
tänkande förbisett eller förtydt, emedan det nu är en hufvud¬
sak att få höga tull-inkomster, på det att icke de lysande be¬
räkningar, hvarmed Ständerna hugnades förliden sommar, må
komma på skam.
Då Utskottet vidare påstår att den, all reel handel för¬
störande slutsedels-rörelsen synbart minskats, så behöfver jag
blott åberopa hvad allmänt kändt är, att den i lika stor skala,
som tillförene, fortgår, och jag är fullt viss derom, att detta
för Utskottets ledamöter är fullkomligt noga bekant.
Utskottets påstående, att ingen väsendtlig skillnad eger
rum i fråga om redbarheten af den valuta, som i utländska
spritdrycker förefinnes, och den, som de svenska spritdryc¬
kerna lemna, är rigtig, om man anser valutan ligga i begges
egenska]) att vara rusgifvande, men deremot origtig, om man
besinnar, att de sednare tillverkas af råämnen, som produce¬
ras i landet, då deremot de förra skola liqvideras med silf¬
ver eller dess värde, som utan valuta går ur landet. Utskottets
förmenande, att de råämnen, hvaraf här bränvin beredes, skulle
kunna utföras, i värde motsvarande det bränvin, som här in¬
föres, och sålunda minska svalget emellan exportens och im¬
portens värde, kan endast godkännas af den, som icke har
sig bekant, att t. ex. potatis icke kan med ringaste förmån
någonsin härifrån utföras, och knappast heller den säd, som
inuti landet produceras och till bränvinsbränning användes, då
spannmålshandeln är trög och priserna låga. Föröfrigt synes
det mig föga klokt att så ställa, att råvaran exporteras för
att i förädlad form återkomma, såsom det skedde för några
180
Den i 3 Februari.
år sedan, då råg exporterades till Holland och der förvandlades
till genever, som hit infördes.
Lika med Utskottet anser jag, att i moraliskt afseende är
bran vinets tillverkningsort icke af särdeles betydenhet, utan fast
hellre förbrukningens myckenhet; men den obegränsade in¬
förseln måste ovilkorligen befrämja en ökad konsumtion, så
snart det inhemska bränvinet kan säljas till lägre pris än det
här tillverkade.
Af Utskottets motivering synes ganska tydligt, att Utskot¬
tet ej skulle haft något emot om i tulltaxe-förslaget frän bör¬
jan intagits sådana bestämmelser, hvarigenom Regeringen upp¬
manats att förekomma en förderflig bränvins-införse), men att
då Utskottet uraktlåt detta, så vill Utskottet hellre låta det gå
illa för landet en tid, än bemöda sig om att rätta hvad
Utskottet felat. Jag har likväl icke föreslagit i min motion
något annat, än hvad Kongl. Maj:t grundlagsenlig! eger lätt
att besluta. Och jag har ansett mig böra upptaga frågan der¬
före, att man icke må ställa det så, att våra redan nog många
import-artiklar onödigtvis må ökas med en, som kan åstad¬
kommas inom landet.
Med afseende på den glada utsigten till Riksdagens snara
afslutande, vill jag ej yrka återremiss af Betänkandet, utan,
jemte det jag föreslår att Betänkandet måtte med ogillande
läggas till handlingarna, hemställer jag, det Ståndet för sin del
ville besluta, att ingå till Kongl. Majit med en underdånig
skrifvelse i hufvudsakligt syfte, att då beslut i de ämnen, som
tulltaxan omfattar, så nyligen blifvit fattade, och nu på förhand
ej kan med full tillförlitlighet bedömas i hvad mån tillåtelsen
att införa spritdrycker kommer att missbrukas elier begagnas
på ett för landet skadligt eller förderfligt sätt, beslutar Ståndet,
på, samma gång Utskottets Betänkande med ogillande lägges
till handlingarna, att i en underdånig skrifvelse fästa Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet derå, att öfverläggningarna och beslu-
t.en i tuljtaxe-frågan egt rum under en tid, då förhållandena i
afseende på penningetiligång, daglöner och priser å råämnen
till spritdrycker m. m., voro helt annorlunda, än hvad nu är
fallet, samt i sammanhang dermed i underdånighet anhålla,
att, derest införsel af utländska spritdrycker skulle komma
att ske på ett sätt, att sådant kunde anses skadligt och för¬
derfligt, Kongl. Majit måtte till förekommande deraf vidtaga
de mått och steg, Kongl. Majli pröfvade nyttiga och nödiga,
samt med Kongl. Majits grundlag senliga rätt äro öfverens¬
stämmande. »
Häruti instämde Sven Haraldsson, Håkan Pettersson och
Den i 5 Februari.
181
Nils Svensson från Blekinge samt E. J. Rudberg från Kalmar
Län m. fl.
Anders Medin från Kronobergs Län: »Såsom ledamot i
det sammansatta Utskottet har jag icke kunnat biträda den
utaf majoriteten uttalade åsigten, som synes deraf, att jag reser¬
verat mig emot Betänkandet. Härvid har jag stödt mig huf¬
vudsakligen på 4:de punkten af Mengels förslag, hvaraf man
finner, att, under det tillverkaren af inhemskt bränvin måste
betala tillverknings-skatten i förväg, importören af utländskt
bränvin får, utan betalande af någon tullafgift, lägga på ne¬
derlag hur stora qvantiteter deraf han mäktar införa. Detta
synes mig vara i hög grad inkonseqvent. Utskottets majo¬
ritet grundade sin åsigt derpå, att tulltaxan ännu vore så ny,
att man icke borde opröfvadt förändra dess bestämmelser.
Men denna fråga afser, enligt mitt förmenande, mindre tull¬
taxans bestämmelser, än åtskilliga ekonomiska bestämningar,
hvarom Kongl. Maj:t kan efter behag förordna. Det tyckes
väl, som skulle en tullafgift, sorn med 50 öre pr kanna öfver-
stiger tillverkningsafgiften, vara ett tillräckligt skj^dd mot allt
för stor införsel af denna artikel, men då man fått kännedom
om de premier, som i utlandet gifvas för exporten deraf, och
då man finner, att denna derstädes på allt sätt uppmuntras,
i följd hvaraf vårt silfver strömmar ur landet, tyckes något
för hämmandet af detta onda böra göras. Såsom Mengel
sagt, tjenar återremiss till intet, ty då man såg huru säker
Ordföranden i Utskottet var på siri sak, så säker till och med,
att Betänkandet, på förhand uppsatt, justerades genast efter
det Ordförandeklubban fallit, kan man omöjligen inom Ut¬
skottet vänta annat resultat, än det, som redan är gifvet. Der¬
emot skulle jag önska, att Enskildta Utskottet finge i uppdrag
att uppsätta en underdånig skrifvelse i ämnat, hvilken skulle
af Ståndet till Kongl. Maj:t ingifvas, och i hvilken man isyn¬
nerhet fästade sig vid 4:de punkten af Mengels förslag. Ifrå¬
gavarande Betänkande yrkar jag måtte läggas till handlingarna.»
Häruti instämde Erik Carlsson från Stockholms, Nils An¬
dersson från Christianstads och Jacob Lindby från Gottlands
Län m. fl.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Afven jag har del¬
tagit i det sammansatta Utskottets behandling af detta ärende,
och då jag icke kunnat gilla det fattade beslutet, vill jag redo¬
göra för orsakerna dertill. Jag "föreslog nemligen, att Rikets
Ständer måtte ingå till Kongl. Maj:t med en underdånig skrif¬
velse, med anhållan om förändrade stadganden i afseende på
införseln af utländskt bränvin, då dessa i den nu gällande
Tull-taxan kunna anses i viss mån förfelade. Häruti under¬
182
Den 43 Februari.
stöddes jag af ingen, utom af detta Stånds ledamöter. Till
och med ingen enda af det Högvördiga Ståndets Utskotts-
ledamöter höjde härför sin röst, ehuru samma Riks-Stånd förut
så mycket ordat om dryckenskapens förfärliga följder, om det
stora behofvet af bränvinets fördyrande o. s. v., men häraf
kan man ock lätteligeu inse att allt detta tal är en ljudande
malm och en klingande bjellra. — Då Kongl. Majit eger rät¬
tighet alt fritt förordna om de ekonomiska detaljerna i tull¬
lagstiftningen, önskar jag i likhet med Mengel, att Ståndet
mätte till Kongl. Majit aflåta en underdånig skrifvelse i ämnet.»
Denna åsigt delades, af C. 6. Sköldberg från Nerikes,
Anders Pehrsson från östergöthlands, Olof OIssod i Släng¬
serud från Wermlands Län m. fl.
Paul PLedström, från Wester-Norrlnnds Län i »Jag med¬
ger väl att. itali Mengels motion blifvit vackt och kommit
under öfverläggning under en tidigare period af Riksdagen,
innan Tulltaxan ännu varit utarbetad, den nog varit värd att
skärskådas och uppmärksammas; men under nuvarande för¬
hållanden vill jag afslå densamma och bifalla Utlåtandet, så¬
dant det för närvarande befinnes. Iilir en förändring i Tull¬
taxan vidtagen, skola nog flere infinna sig, att yrka ändrin¬
gar deruti, hvilket blott skulle förorsaka osäkerhet och rubb¬
ningar, hvadan jag yrkar bifall till Utlåtandet.»
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Beträffande
den siste talarens yrkande får jag tillkännagifva, att jag med
honom ingalunda kan instämma. Jag har tyckt mig finna,
att den under de sednare åren allt mer och mer ökade och
förhöjda beskattningen å bränvin tillkommit mindre i afsigt
att förminska förbrukningen af varan, än fastmer för att för¬
skaffa Staten stora inkomster. Följden deraf har också blifvit
den, att den mindre bränvinstillverkaren är alldeles nedgjord,
och blir det ännu ytterligare genom möjligheten och friheten
att till landet införa utländskt bränvin. Då man vet att priset
på rudimaterie!- är vida billigare i utlandet än här, så är det
en klar sak, att vi skola blifva öfversvämmade af utländskt
bränvin, i följd hvaraf det mindre jordbruket inom vårt laud
går miste om den ,vinst, det kunde påräkna af en måttlig
bränvinsbränning. Jag kan visserligen icke framlägga så goda
skäl för mitt yrkande, som Mengel redan gjort, men dä jag
anser honom hafva fullkomligen rätt, förenar jag mig med de
talare, som yrka aflåtande af en underdånig skrifvelse i äm¬
net, och med ogillande vilja afslå nu föredragne Utlåtande.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Med anledning af
Hedströms yttrande, får jag förklara, det jag tror att han miss-
tugit sig om meningen med Mengels yrkande. Här är blott
Den 43 Februari.
183
fråga, att Kongl. Maj:t skall begagna sin grundlagsenliga rätt
att förordna om ekonomiska detaljer rörande tulltaxans tillämp¬
ning. Härom upplyser äfven Expeditions-Utskottets skrifvelse
med öfverlemnande af den nu uppgjorda tulltaxan, hvarafjag
tager mig friheten uppläsa en liten del.v
Efter uppläsandet häraf tilläde Jöns Pehrsson: »Häraf
vill synas att Kongl. Maj:t verkligen eger rätt alt förordna
om de nu begärda modifikationerna i tull-lagstiftningen; hvadan
jag vidhåller mitt förut afgifna yrkande.»
P. F. Mengel från Upsala Län: »I denna fråga, liksom
i många andra, sker bedömandet bäst efter den ståndpunkt
man innehar. Är man konsument af en vara, är det tydligt,
att man vill hafva den till möjligt bästa pris. Jag påminner
mig, med anledning häraf, ett yttrande, fäldt på Riddarhuset
af Friherre Ludvig Johansson Boye, vid något tillfälle då fråga
förevar om bestämmande af skjutspenningarnes belopp. Han
yttrade nemligen: »De olika tänkandes ställning i denna fråga
är ganska lätt att bedöma, ty åka de skjuts, så vilja de hafva
mycket billig skjutslega, men äro de deremot skjutsskyldige,
vilja de hafva deri så hög sig möjligen göra later.» Så är
förhållandet ock här. Vill man hafva bränvin för godt pris,
bör tullen derå alldeles borttagas, men vill man, såsom sig
bör, se på det allmänna bästa, före det enskildta, då må man
ock laga så, att svalget emellan export och import icke yt¬
terligare utvidgas utöfver hvad det för närvarande är. Jag
känner verkligen icke någon artikel, på hvilken mitt förslag
är tillämpligt, mer än bränvin. Sockerbruks-intresset skulle
möjligen äfven kunna vilja förorda något dylikt för sockret,
kanhända under åberopande af den gamla kända satsen, att,
»ju mer socker man äter, desto mer ondt får man i tänderna.»
Denna tror jag dock icke här ega någon tillämplighet. — I
denna fråga har jag ställt mig på ståndpunkten af det all¬
männa bästa, och ifall man vill rädda några millioner Riks¬
daler af vårt metalliska myntförråd att göra en vandring till
utlandet, utan hopp att få återse fädernejorden, tror jag det
icke vore ur vägen att antaga mitt förslag. — Jag vill blott
i förbigående tillägga, att äfven jag någon gång begagnar
bränvin, men att det icke gör mig någonting, ifall det kostar
några skillingar mer eller mindre.»
öfverläggningen förklarades nu vara afslutad, och sedan
Talmannens proposition på bifall blifvit med nej besvarad,
blef, uppå förnyad proposition, Betänkandet af Ståndet afslaget.
I sammanhang härmed beslöt Ståndet att till dess En¬
skildta Besvärs-Utskott öfverlemna såväl P. F. Mcngels ofvan¬
nämnda motion, som äfven hvad derom under diskussionen
184
Den i 3 Febmari.
nu förekommit, med anmodan att med förslag till underdånig
skrifvelse i ämnet till Ståndet inkomma.
§ 10.
Föredrogs och godkändes Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 254, angående hegardt anslag eller lån i anledning
af staden Christianstads kostnader till följd af kolerafarsotens
härjande derstädes under höstetiden år 1857;
N:o 255, ifråga om önskad tillökning, förar 1857, i aflö-
ningsförmånerna åt en del af Flottans gemenskap m. m.
N:o 256, i anledning af Kongl. Majtts Nådiga Proposition,
rörande anmäld brist i tillgången för Flottans matrosers och
uppfordrade båtsmäns mathållning åren 1856 och 1857.
Samina Utskotts Memorial:
N:o 257, med förslag till voterings-proposition i anledning
af Riks-ständens skiljaktiga beslut ifråga om eftergift af den
f. d. Lands-kamreraren i Wermlands Län Svante Lindberg
ådömda ersättnings-skyldighet; samt
Samma Utskotts Utlåtande:
N:o 259, i fråga om pension å Allmänna Indragnings-
staten för Landshöfdingen i Skaraborgs Län, f. d. Statsrådet
A. P. Sandströmers efterlemnade enka; hvarjemte
Samma Utskotts Memorial:
N:o 258, angående verkställd omröstning i anledning af
Riks-ståndens skiljaktiga beslut, rörande -åtskilliga till stats-
regleringen hörande frågor lades till handlingarna.
§ 11.
Föredrogos och godkändes Lag-Utskottets Betänkande:
N:o 65, i anledning af väckta motioner om ändringar i
konkurs-lagstiftningen; och
N:o 66, i anledning af väckt motion omen förändring af
Dom-kapitlens organisation; samt
N:o 68, i anledning af väckt motion om förklaring af
Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855, i fråga om stället för
förbrytares skrift och aflösning.
§ 12.
Till handläggning förekom Lag-Utskottets Betänkande
N:o 67, i anledning af väckt motion angående de egenskaper,
sorn böra innehafva» af den, som antages till Konsistorii-no-
tarie; dervid sig yttrade
Paul Fritz Mengel från Upsala Län: »Man kan visser¬
ligen icke vänta något godt resultat af en åferremiss i denna
fråga, då Lag-Utskottet afvaktat de yttersta dagarne. af Riks¬
Den 43 Februari.
185
dagen för att härom afgifva sitt Betänkande, och af denna
anledning vill jag icke heller påyrka någon återremiss. Dere¬
mot kan jag icke underlåta att tillkännagifva, det jag anser
det vara rent befängdt, att man till Konsistorii-notarier anta¬
ger personer, som alldeles icke innehafva de qvalifikationer,
en sådan person bör ega. Det vore i sanning icke för myc¬
ket om uti Dom-kapitlen funnes åtminstone en lagfaren per¬
son, äfven om denne vore blott protokollsförande. — Nu
antages i allmänhet till Konsistorii-notarie den beskedligaste
man kan hitta pä; äfven den enfaldigaste och okunnigaste
anses passa härtill, blott han eger något litet födförstånd. Af
denna anledning får man äfven se de befängdaste åtgärder
vidtagna af Domkapitlen, såsom då t. ex. Lunds Domkapitel
för omkring 1 är sedan åberopade en § i Kyrkolagen, som
var upphäfven redan för 100 år sedan. Många sådana fall
skulle kunna anföras, och om någon vid rättegångar i Dom¬
kapitlen erhåller ett rättvist och på laga skäl grundadt Utslag-,
så är sådant en verklig lyckträff. Derför hade det varit syn¬
nerligen fördelaktigt om Lag-Utskottet hade lyssnat till det
förslag, här blifvit framlagdt. Domkapitlen hafva den tvetydiga
äran att utvisa ett sällspordt undantag från den allmänna regeln,
som bjuder, att ledamöter i domstolar böra känna till de lagar,
de skola tillämpa, och det finnes väl ingen domstol i hela
verlden, dessa undantagna, som ej har åtminstonn någon
lagfaren person bland sina ledamöter. Man har äfven sett,
hvilken förskräckelse förden ifrågasatta förändringen, som in¬
tagit alla de ledamöter af det Högvördiga Ståndet, hvilka tillika
äro Iionsistoriales. Med anledning af den glädjande under¬
rättelsen om Riksdagens snara afslutande vill jag icke påyrka
återremiss, såsom till intet tjenande, men jag anhåller att Be¬
tänkandet mätte med ogillande läggas till handlingarne.»
Häruti instämde Pehr Nilsson i Espö från Malmöhus och
Anders Eriksson från Elfsborgs Län ni. fl.
öfver!; iggningen var nu afslutad; och sedan Talmannens
proposition på bifall blifvit med nej besvarad, blef, uppå för¬
nyad framställning, Betänkandet af Ståndet afslaget.
§ 13.
Lid skedd föredragning lades till handlingarne BanJco-
Vtshottets Memorial N:o 78, med anmälan om verkställd om¬
röstning i förstärkt Banko-Utskott; hvarjemte godkändes:
Samma Utskotts Utlåtanden :
N:o 79, öfver ett af f. d. Kronofogden Assessoren A. G.
Morén gjordt ackordsanbud; och
186
Den 15 Februari.
N:o 80, i anledning af ett utaf Bokbindaren Carl Wid¬
man gjordt ackordsanbud.
§ 14.
Föredrogs och lades till handlingarne Konstitutions-Ut¬
skottets Memorial:
N:o 64, med anmälan om de i förstärkt Konstitutions-Ut-
skott verkställda omröstningar.
§ 15-
Vid skedd föredragning godkändes Sammansatta Stats-
och Lag-Utskottets Betänkanden:
N:o 51 i anledning af vackt motion om stiftande af en
lag rörande afskedande af Statens embets- och tjenstemän,
sorn i följd af vansinne, lamhet, blindhet eller annan obotlig
sjukdom längre tid varit urståndsatte att deras tjenster be¬
strida; och
K:o 52, i anledning af väckt motion om ändring i 17
Kap. 5 § Rättegångs-balken, samt Kongl. Kungörelsen den 20
November 1845, i fråga om ersättning till vittnen.
§ 16.
Till bordläggning första gången anmäldes:
Stats-Utskotiets Memorial N:o 265, med förslag till vote-
rings-propositiou i anledning af Riks-ståndens skiljaktiga be¬
slut i fråga om anslag för Lifbeväriogs-regementet; och
Samma Utskotts Utlåtande N:o 266, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga framställning om beviljande af anslag för folk¬
undervisningens bt främjande; samt
Lag-Utskottets Betänkanden:
N:o 69, i anledning af vakta motioner angående förän¬
dring af de befordrings-lagar, hvilka gälla för prester; och
N:o 70, i anledning af väckt motion angående antagande
af förändrade föreskrifter om utöfning af patronats-rätten.
§ 17.
Såsom icke erfordrande annan åtgärd lades till handlin¬
garna från Högvördiga Presteståndet ankomna protokolls-ut¬
drag N:ris 500—503.
Ståndet åtskiljdes kl. till 12 f. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVester.
Den 16 Februari.
187
Deri 16 Februari.
Plenum kl. i- till 1 e. m.
§ 1.
Det vid Ståndets sammanträde den 12 innevarande månad
förda protokoll upplästes till justering och godkändes.
§ 2.
Uppå särskilda framställningar erhöllo Pehr Ostman från
Wester-Norrlands, Gustaf Bjerkander från Skaraborgs, Pehr
Andersson från Gefleborgs och Erik Mattsson från Jemtlands
Län förlängning, 3 veckor, å dem förut beviljad ledighet från
riksdagsgöromäl, hvilken eljest ginge till arida, för Östman den
19, för Bjerkander den 20, för Pehr Andersson den 24, allt
innevarande månad, och för Erik Mattsson den 1 nästkom¬
mande Mars.
§ 3.
Godkändes Eccpeditions-Utslcottcts nedannämnda Förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser:
N:o 217, angående statsbidrag för vägars anläggning och
förbättring, hamnbyggnader och kanaler samt sjösänkningar
och andra vattenaftappnings-företag m. fl. dylika föremål;
N:o 218, angående reglering af utgifterna under Riksstatens
7:de hufvudtitel;
N:o 219, angående åtgärder för befrämjande af en för¬
bättrad skogshushållning; och
N:o 220, angående begärdt statsbidrag för en större repa¬
ration å domkyrkan i Westerås.
§ 4.
Föredrogos livar efter annan och biföllos Stats-Utskottets:
Memorial N:o 265, med förslag till voterängs-proposidon,
i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om ett
anslag till Lifbevärings-regementet; och
Utlåtande N:o 266, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
framställning om beviljande af anslag för folkundervisningens
befrämjande.
§ 5.
Vid förnyad föredragning af Lag- Utskottets sedan den
13 innevarande månad å bordet hvilande Betänkande N:o 69,
188
Den 16 Februari.
i anledning af väckta motioner angående förändring utaf de
befordringslagar, hvilka gälla för prester, yttrade:
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län: »Detta Betänkande
innehåller flere punkter, och jag förmodar, att, i likhet med
hittills i allmänhet följd ordning, Ståndet tillåter, att diskus¬
sionen får omfatta Betänkandet i dess helhet, men att propo¬
sition derefter framställes å hvarje punkt för sig. Det är egent¬
ligen vid första punkten jag vill fästa mig. Uti denna har,
med anledning af Herr Domprosten Bringa motion, Utskottet
tillstyrkt, att Rikets Stunder måtte besluta en författning, hvar¬
igenom förklaras, att den rätt och pligt, sorn, enligt Kongl.
Brefvet den 21 Augusti 1786, tillkommer Konsistorierna i Ri¬
ket, att, vid upprättandet af förslag till kyrkoherde-lägenheter,
ej allenast taga i betraktande de sökandes lärdom och tjenst-
ålder, utan äfven göra afseende å den kännedom, försigtighet
och nit, hvarmed de skött sina anförtrodda kall, ej blifvit in¬
skränkt genom hvad sedermera i detta ämne utkofnna författ¬
ningar innehålla. Såsom vi höra, är Utskottets, likasom mo¬
tionärens mening, att, vid upprättandet af förslag till kyrko¬
herde-lägenheter, Domkapitlen skola göra afseende å icke alle¬
nast de sökande prestmännens lärdom och tjenstålder, utan
ock den försigtighet, med hvilken de utöfvat sitt presterliga
kalk Detta ord, försigtighet, i den mening detsamma här be¬
gagnas, förekommer mig, lindrigast sagdt, besynnerligt, och, i
anseende till de många olika sätt, på hvilka ett sådant ord
kan tydas, befarar jag, att den föreslagna lagförklaringen, om
den verkligen kommer till stånd, skall gifva Domkapitlen en
synnerligt välkommen anledning att, vid upprättandet af förslag
till lediga kyrkoherde-lägenheter, från förslagsrum utestänga
vissa för Domkapitlen sjelfva, af en eller annan anledning, min¬
dre behagliga prestman, men deremot framhålla andra, som,
genom ödmjuk och hycklande smidighet eller andra om för¬
sigtighet vittnande egenskaper, förstått att göra sig hos veder¬
börande väl anskrifne. Såsom vi nogsamt känna, torde, äfven
med de befordringsgrunder, som nu äro till iakttagande på¬
bjudna, Domkapitlen vid förslagens upprättande icke alltid fin¬
nas fullt oväldiga. Sådant är af erfarenheten, tyvärr, bekräf-
tadt. Hvad som handt en gång, händer flera gånger: derpå
utgör ock det gamla ordspråket: »intet nytt Sker under solen»
ett ostridigt bevis; men just derför, att, fastän, enligt den tolk¬
ning man hittills gifvit åt de för presterlig befordran nu gäl¬
lande författningar, lärdom och tjenst-år företrädesvis berättiga
till erhållande af förslagsrum för återbesättande af lediga kyrko¬
herde-lägenheter, Domkapitlen ieke desto mindre mången gång
funnit och utan tvifvel äfven hädanefter torde finna utväg att
Den 16 Februari.
189
kringgå dessa befordringsgrunder och till församlingarnas skada
framdraga åtskilliga mer eller mindre underhaltige prestman,
hvilka dock vetat, att, såsom det heter, stalla sig val hos Dom¬
kapitlen, just derför anser jag vådligt, att åt den af Utskottet
åberopade författning gifva den af Utskottet tillstyrkta förkla¬
ring, hvarigenom Domkapitlen skulle vinna friare spelrum för
godtycket vid förslagens upprättande, än de nu hafva. Att
medverka härtill eller i allmänhet bidraga till ökande af den
makt, Domkapitlen redan ega, vill jag för ingen del, och på de
af mig sålunda anförda grunder yrkar' jag, att hvad Utskottet
i förevarande l:sta punkt tillstyrkt må af Ståndet afslås. Uti
sista punkten af Betänkandet har Utskottet till Rikets Ständers
antagande öfverlemna!; ett förslag till förordning angående för¬
samlingars i regula pastorat rättighet att kalla en 4:de prof¬
predikant. Emot detta författnings-förslag har jag intet att
anmärka, utan bifaller detsamma.»
Talmannen yttrade: »Enär de särskilda punkterna i Be¬
tänkandet stå till hvarandra i visst sammanhang, torde Stån¬
det finna lämpligt, att diskussionen får omfatta Betänkandet i
dess helhet. Jag ämnar emellertid icke underlåta att, enligt
den ordning, uti hvilken punkterne förekomma, framställa pro¬
position å hvarje punkt för sig.»
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Såvidt l:sta punk¬
ten i Betänkandet angår, är jag fullkomligt ense med Pehr
Nilsson i Espö, oell finner, lika med honom, att det skulle vara
föga välbetänkt att tillstyrka en lagförklaring, som hade ökad
makt för Konsistorierna till gifven följd. Deremot, i hvad fråga
är om rättighet för församlingarna att erhålla en 4:de prof¬
predikant, vill jag gå längre än Pehr Nilsson, som förordat
Utskottets förslag, att denna rättighet skulle för församlingarna
i regala pastorat närmare regleras. Jag ater vill. att enahanda
rättighet beviljas församlingarna äfven i konsistoriella gäll, hvil¬
ka, såsom vi veta, för närvarande sakna rättighet att erhålla
4:de profpredikant. I följd häraf få församlingarna i konsisto¬
riella pastorat vanligen åtnöjas med utlefvade gubbar till pa¬
storer, ty' enligt författningarna skola, vid förslagens upprät¬
tande, Konsistorierna göra mera afseende på de sökandes ål¬
der i fjensten, än på deras lärdom, ehuru äfven denna så till
vida ingår såsom befordringsgrund, hvad 2:dra klassens pasto¬
rat vidkommer, att, i händelse de sökandes ålder i tjensten
befinnes lika, företrädet dem emellan bestämmes af deri högre
lärdomsgraden. När församlingar i regala pastorat hafva rät¬
tighet att begära 4:de profpredikant, ser jag ej, hvarför icke
samma rätt skulle kunna förunnas församlingar i konsistoriella.
Det heter val uti Betänkandet, att om denna rätt beviljades,
190
Den 16 Februari.
så skulle allt för stor makt sammanfalla i församlingens hand;
men då, enligt hvad motionerna härom innehålla, Domkapitlet
skall pröfva, huruvida den prest, som församlingen begär till
4:de profpredikant, är kompetent till sysslan, torde någon våda
icke vara förenad med rättighetens beviljande. Af omförmälde
utaf Herr Biskopen Björck, Herr Domprosten Knös och Herr
Kontraktsprosten Emanuelsson väckta motioner, att, vid tillsät¬
tandet af konsistoriella pastorater, församlingarna må ega rätt
att kalla 4:de profpredikant, hvilka samtliga motioner Utskot¬
tet afsfyrkt, synes mig Herr Kontraktsprosten Emanuelssons
vara den tydligaste; hvadan jag, på här ofvan anförda grun¬
der, anhåller, att nämnde motion må utaf Ståndet bifallas.
Det är icke omöjligt, att, i händelse ett sådant beslut fattas
och Medstånden inbjudas att detsamma biträda, en dylik in¬
bjudning antages; till hvilken förmodan jag hemfar stöd jem¬
väl från den omständighet, att, enligt hvad en vid Betänkan¬
det fogad anteckning utvisar, icke mindre än fyra af Lag-Ut¬
skottets ledamöter ej deltagit i samma Betänkande; och jag
får derför hemställa, att Ståndet, med godkännande af Herr
Kontraktsprosten Emanuelssons motion, behagade inbjuda Med¬
stånden att fatta enahanda beslut.»
I Petter Jönssons yttrande hördes Anders .Tonsson från
Wermlands och Anders Kilsson från Hallands Län instämma.
Anders Medin från Kronobergs Län: »Icke heller jag
anser skäl vara för hand att öka Domkapitlens makt, och för¬
enar mig derför i Pehr Nilssons yrkande om afslag å lista
punkten. Vidkommande de utaf Herr Biskopen Björk, Herr
Domprosten Knös och Herr Kontraktsprosten Emanuelsson väckta
motioner, dem Utskottet afstyrkt, tvekar jag ingalunda att till¬
erkänna församlingar i konsistoriella pastorat rättighet att kalla
4:de profpredikant, i anseende hvartill, och då utaf omförrnälda
motioner Herr Kontraktsprosten Emanuelssons är den utförli¬
gaste, jag, lika med Petter Jönsson, vill bifalla samma motion.
Det är nemligen för församlingarnas andliga förkofran och ut¬
veckling af sjmnerlig vigt att ifrågavarande rättighet beviljas,
ty om Domkapitlen på grund af författningarna finna sig nöd¬
sakade, att å förslag till konsistoriella pastorat af 2:dra klassen
uppföra de prestman, som hafva de flesta fjenst-år, och hvilka
personer vanligen äfven äro de äldste, men man naturligtvis
icke i allmänhet kan bos prestman af mera framskriden ålder
vänta den förmåga att verka i sitt kall, som hos personer af
kraftfullare ålder med skäl kan förutsättas, så blifver rättighe¬
ten att kalla en 4:de profpredikant, hvars kompetens Domka¬
pitlet alltid skulle pröfva, enda utvägen för församlingarna att
erhålla sådane prestmän, af hvilkas verksamhet och förmåga
Den 16 Februari.
191
församlingarna kunna påräkna egentligt gagn. Såsom jag förut
nämnt, tillstyrker jag således bifall till Herr Kontraktsprosten
Emanuelssons motion.»
Af samina tanke voro Pehr Sahlström och Erik Carlsson
från Stockholms, Johannes Holm från Jönköpings, Carl Gustaf
Cederskog och Anders Pehrsson från Östergöthlands, Lars Gu¬
staf Andersson och Johan Petter Andreasson från Elfsborgs,
Liss Lars Olsson från Kopparbergs och Nils Svensson frän Ble¬
kinge Län.
Pehr Erik Andersson från Westmanlands Län: »I mot¬
sats till de af föregående talare yttrade åsigter, tror jag, att
Lag-Utskottet handlat i Bondeståndets eget intresse, då Ut¬
skottet sökt förekomma att icke endast utlefvade gubbar må
af Domkapitlen uppföras å förslag till återbesättande af lediga
kyrkoherde-lägenheter. Skola nemligen Domkapitlen endast
taga i betraktande de sökandes lärdom och tjenst-ålder, så är
alltför sannolikt, att, i de flesta fall, förslagsrummen komma
att tillerkännas utgamle prester, hvilka till församlingarnas bä¬
sta förmå att litet eller intet uträtta: men hafva Domkapitlen,
i följd af särskild författning, til! åliggande, att jemväl göra
afseende å den kännedom, försigtighet och nit, hvarmed de
sökande skött de presterliga kall. hvilka förut kunna hafva va¬
rit dem anförtrodda, så kunna församlingarna förvänta, att äf¬
ven yngre förmågor skola erhålla förslagsrum, hvilket natur¬
ligtvis alltid måste anses såsom en förmån för församlingarna
sjelfva. Jag kan således icke finna annat, än att Utskoitets
förslag i lista punkten bör af Ståndet bifallas. De skäl, hvilka
Utskottet anfört till stöd för de särskildta beslut, i hvilka, med
afseende å öfriga punkter i Betänkandet, Utskottet stannat,
hafva, enligt hvad jag af den hållna diskussionen förmått in¬
hemta, hittills icke blifvit vederlagda; hvadan jag, äfven i
dessa delar, vill bifalla Betänkandet och hoppas, att denna
mening ock må vinna pluralitet för sig inom Ståndet.»
Med Pehr Erik Andersson förenade sig Slars Johan An¬
dersson och/ Bälter Sven Ersson från Kopparbergs Län.
Ola Månsson från Skåne: »Ser man på 4:de sidan i Be¬
tänkandet, finner man, i fråga om förra delen af Flerr Dom¬
prosten Brings motion. Utskottet hafva resonnerat så här: »På
»sätt motionären antydt, hafva Stifts-sfyrelserna tillförene, vid
»tillsättning af presterliga tjenster, haft en betydligt vidsfräck-
»tare makt, än de för närvarande ega. Så innehåller 19 kap.
»af 1686 års Kyrkolag uti 7 § att, vid kyrkoherde-ledighet i
»konsistoriella gäll, församlingen väl icke utväljer kyrkoherde;
»men att om valet folie på någon, som icke vore dess vär-
»digare, samt biskopen funne att i stiftet vore andre, hvilka
192
Den i 6 Februari.
»för sin lärdom, långliga tjenst, goda gåfvor och skicklighet,
»borde framför den, sorn församlingen åstundar, med befor-
»dran ihågkommas, och hvilka om sig hade godt vittnesbörd
»och gåfve säkert hopp derom, att församlingen genom dem
»skulle märkligen uppbyggas och förkofras, församlingen borde
»åtnöjas med och rätta sig efter hvad biskopen och Konsisto-
»rium förordnade.» Hvad i omförmäldta afseende sålunda va¬
rit tillförene föreskrifvet, skulle Utskottet sannolikt ej hafva
åberopat, såvida icke Utskottet trott sig kunna derigenom
bättre motivera sitt tillstyrkande, enligt hvilket, vid upprät¬
tande af förslag till kyrkoherde-lägenheter, Konsistorierna skulle
tillerkännas vidsträcktare pröfningsrätt, d.v. s. större makt, än
de för närvarande hafva. Det kan emellertid aldrig ligga i
församlingarnas intresse, att Konsistorierna skulle erhålla ökad
makt, och hvarje lagförklaring, som sj'ftar ditåt, bör man der¬
för med bestämdhet afvisa. Af denna anledning är det, sorn
jag för min del jemväl röstar för afslag å Utskottets tillstyr¬
kande i lista punkten. Angående de öfriga punkterne, vill
jag framdeles yttra mig, i händelse diskussionen dertill för¬
anleder.»
Pehr JErilc Andersson: »Då, utaf Lag-Utskottets moti¬
vering, Ola Månssén uppläst endast så mycket, som företrä¬
desvis hänför sig till och kan anses utgöra stöd för den mening,
han tillhör; men de utaf Utskottet anförda skäl framstå kla¬
rare och erhålla större bevisande kraft, i händelse de afhöras
i deras sammanhang, anhåller jag, att Betänkandet i sin hel¬
het må upplåsas.»
Sedan detta skett, fortsattes diskussionen, och yttrade:
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Jag tror, att den
utaf flere talare tiflkännagifna åsigt, om de olägenheter, för
hvilka, enligt författningarna, sådana de för närvarande tilläm¬
pas, församlingarna äro utsatta derigenom, att i allmänhet en¬
dast åldrige prestman kunna erhålla förslagsrum till kyrko¬
herde-lägenheter i konsistoriella pastorat, alldeles sammanfal¬
ler med hvad, rörande denna omständighet, blifvit af Pehr
Erik Andersson yttra dt, ty båda vilja vi bereda församlingarna
förmånen att få duglige och kraftfulle själasörjare, ehuru, be¬
träffande sättet, på hvilket detta mål skall vinnas, vi hysa
något skiljaktiga meningar. För detta ändamål vill nemligen
han, lika med Utskottet, att, vid upprättande af förslag till
dessa lägenheter, Konsistorierna icke behöfva uteslutande fä¬
sta sig vid de sökandes lärdom och tjenstålder, utan att be¬
hörigt afseende jemväl bör hafvas å den kännedom, försigtig¬
het och nit, hvarmed de skött sina anförtrodda kall, under
det vi, som, på flera utaf föregående talare anförda skäl,
Den i 5 Februari.
193
befara, att, genom antagande af sist omförmälda befordrings¬
grund, Konsistorierna skola tillvälla sig alltför godtycklig makt,
anse den med nu följda befordringslagar förenade olägenhet i
afseende å äldre prestmans företrädesrätt till förslagsrum i det
närmaste undanrödjas, derest, såsom Herr Kontraktsprosten
Emanuelsson och andre motionärer yrkat, församlingar i kon-
sistoriella pastorat beviljas rättighet att kalla 4:de predikant.
I valet mellan de olika vägar, på hvilka det gemensamma
målet kan vinnas, böra vi icke vara tveksamme, ty med den
väg, Utskottet anvisat, följer ostridigt utvidgad makt för Kon¬
sistorierna. Jag förenar mig derför med dem, som, med af-
slag & Utskottets framställning i dessa delar, önska bitäll till
Herr Kontraktsprosten Emanuelssons motion.»
Gustaf Jonsson från Kalmar Län instämde.
Anders Medin; »Derför att Betänkandet blifvit uppläst,
har jag i denna fråga icke kommit till annan öfvertygelse, än
den jag redan tillkännagifva, nemligen att bifall till Utskottets
förslag i l:sta punkten skulle förskaffa Konsistorierna en god¬
tycklig makt. hvilken lätt kan missbrukas. Jag vill icke klan¬
dra Pehr Erik Anderssons försök att försvara Lag-Utskottets
Betänkande, ty, såsom varande ledamot af Utskottet, kan han
måhända anses ega en viss moralisk förpligtelse härtill; men,
å andra sidan, torde man icke böra alltför envist fasthålla vid
en mening, som blifvit fullständigt vederlagd. Hvad skulle
följden blifva, i händelse, såsom Utskottet tillstyrkt, genom
särskild författning stadgades, att den kännedom, den försig¬
tighet, det nit, hvarmed vederbörande skött deras presterliga
kall, borde, jemte lärdom och tjenstår, utgöra befordringsgrun¬
der? Jo, att, vid upprättande af förslag, Konsistorierna kunde
följa det friaste godtycke. Ett Konsistorium kunde t. ex.
anse den stränghet, hvarmed någon prestman tillvägagått vid
indrifning af sina inkomster, utgöra bevis på denne persons
nit i tjensten, under det ett annat Konsistorium, beträffande
en sådan omständighet, måhända vore af alldeles motsatt åsigt,
flera andra exempel att förtiga. Att omdömena i dylika frå¬
gor blifva vacklande och mångfaldiga, kan aldrig vara önsk-
ligt, och derför påyrkar jag fortfarande afslag å Irsta punk¬
ten och bifall till Herr Kontraktsprosten Emanuelssons mo¬
tion.»
Med denne talare instämde Nils Svensson fr. Jönköpings,
Gustaf Glad från Westerbottens, Johan Erik Rutström från
Norrbottens, Nils Andersson från Christianstads, Olof Olsson i
Slängserud, Wermlands, samt Erik Christensson från Göthe¬
borgs och Bohus Län.»
Bonde-St. Prot. vid Lågt. Biksd. 1S56—1858. IX. 13
194
Den IS Februari.
Vice Talmannen Anders Andersson: »Då församlingar
i konsistoriella pastorat af 2:dra klassen, vid de förslag till
återbesättande af derstädes uppkomna kyrkoherde-ledigheter,
som af Konsistorierna upprättas, i allmänhet kunna anses vara
så till vida vanlottade, som förslagsrum merändels erhållas
endast af sådane prestman, som uppnått mera framskriden ål¬
der, biträder jag desto hellre förslaget angående rättighet för
dessa församlingar att kalla 4:de prof-predikant, sorn möjlighet
derigenom öppnas för dem att erhålla själasörjare, hvilka
icke äro så ålderstigne, att föga verksamhet och kraft kunna
hos dem förutsättas; i anledning hvaraf jag med tillfredsstäl¬
lelse bifaller omförmälda, af Herr Kontraktsprosten Emanuels¬
son väckta, ehuru af Utskottet afstyrkta, förslag.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län hördes häri instämma.
Ola Hånsson: »Det af vice Talmannen nyss fallda om¬
döme, att nemligen de församlingar, som tillhöra konsistoriella
pastorat, skulle, med hänsigt till Konsistoriernas rätt att upp¬
rätta förslag till återbesättande af inträffade kyrkoherde-ledig¬
heter, vara företrädesvis vanlottade, är jag- icke i tillfälle att
biträda, ty då församlingar i regala pastorat, änskönt de hafva
rättighet att kalla 4:de profpredikant, sällan eller aldrig få till
kyrkoherde den person, de sålunda kallat, eller för hvilken
de eljest hafva största förtroende, utan måste åfnöjas med den
kyrkoherde, Kongl. Maj:t behagar utnämna, under det, i kon¬
sistoriella pastorat, den af de tre utaf Konsistorium å förslag
uppförde prestman, hvilken, vid föregånget kyrkoherde-val
inom församlingen, undfått högsta antal röster, ovilkorligen
måste af Konsistorium utnämnas till kyrkoherde; så kan man
icke med fog påstå, att församlingar i konsistoriella pastorat
äro, med hänsigt till möjligheten att få den kyrkoherde, till
hvilken de hafva största förtroende, så vanlottade, som för¬
samlingar i regala pastorat.»
Petter Jönsson: »Om Ola Månsson närmare tänker pä
saken, torde han nog medgifva, att, i fråga om möjlighet för
vederbörande församlingar att erhålla den bäste själasörjaren,
församlingarna i konsistoriella pastorat äro mera vanlottade,
än församlingar i regala pastorat, ty de prester, som utnäm¬
nas till kyrkoherdar i regala pastorat, äro väl, i allmänhet
taladt, skickligare och bättre än dem, som utnämnas till kyrko¬
herdar i konsistoriella pastorat, enär högre kunskapsprof er¬
fordras för kompetens till de förre, som vanligen äro af Usta
klassen, än till de sednare. Ur denna synpunkt torde det af
vice Talmannen uttalade omdöme derför få anses fullt rig-
tigt.»
Den IB Februari.
195
Vice Talmannen Anders Andersson: »Enär mitt yttrande
kunnat missförstås, måtte jag icke hafva uttryckt mig nog
tydligt. Min mening var icke någon annan, än den, att, då
till följd af nu gällande befordringsgrunder, församlingar i kon-
sistoriella pastorat af 2:dra klassen icke gerna kunna hoppas
att få andre, än ålderstigne prestman uppförde å förslag till
återbesättande af derstädes yppade kyrkoherde-lägenheter, så
kunde de, såsom jemväl saknande rättighet att kalla 4:de prof¬
predikant, hvilken rättighet dock vore församlingar i regala
pastorat förbehållen, anses mera vanlottade, än de sed¬
nare.»
Härmed ansågs diskussionen slutad; hvarefter, enligt der¬
om af Talmannen framställda särskilda propositioner, Ståndet,
beträffande olika delar af nu föredragna Betänkande, stannade
i följande beslut:
Tillstyrkandet pag. 6, eller l:sfa punkten, afslogs.
Utskottets hemställan pag. 7, 2:dra punkten, bifölls.
Hvad Utskottet, pag. 8, 3:dje punkten, tillstyrkt i afse¬
ende å de utaf Herr Biskopen Björck och Herr Domprosten
Knös väckta motioner, bifölls; hvaremot, beträffande Utskot¬
tets afstyrkande af bifall till Herr Kontraktsprosten Emanuels-
sons motion, Ståndet, för dess del, med afslag å Utskottets
berörda yttrande, i stället antog bemälde motionärs förslag till
författning, sådant detsamma, pag. 3 i Betänkandet, finnes fram-
stäldt; och skulle Medstånden vördsamt och vänligen inbjudas,
att sistomförmäldta beslut biträda.
Utskottets nederst å pag. 8 och öfverst å pag. 9 slutligen
gjorda tillstyrkande bifölls.
§ 6.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 70, i anledning af väckt
motion angående antagande af förändrade föreskrifter om ut¬
öfning af patronatsrätten, bifölls.
§ 7.
Till bordläggning Usta gången anmäldes:
Stats-Utskottets Utlåtande:
N:o 260, angående väckta frågor örn Statens medver¬
kan för fullbordande af jernvägs-anläggningen mellan Köping
och Hult;
N:o 261, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
om eftergift af Kronans rätt till dana-arf efter Föraren Pihls
frånskilj da hustru, Charlotta Kindberg;
N:o 262, i anledning af väckt motion om såg- och tull-
r 196
Den 17 Februari.
mjölqvarnars befrielse från grundräntor, och dessas utbytande
mot bevillning;
Lag-Utskottets Betänkande:
N:o 71, i anledning af väckta motioner om rätt att på
elektrisk telegraf expediera rättegångsfullmakter;
N:o 72, i anledning af väckt fråga om utfärdande af före¬
skrifter till förekommande af skendödes begrafning; och
N:o 73, i anledning af väckt motion angående förändring
af straffet för åverkan;
Ståndets Enskildta Eesvärs-Utskotts förslag:
N:o 10, till underdånig skrifvelse angående de s. k. Hal¬
ländska kyrkobemmanen; och
N:o 11, till underdånig skrifvelse angående fri handel
med salt.
§ 8.
Följande från Medstånden ankomna protokolls-utdrag,
nemligen från:
Högloft. Ridderskapet och Adeln N:ris 615|—635;
Högv. Presteståndet Nols 504—507; och
Vallöf!. Borgareståndet N:ris 575—594, lades till hand¬
lingarna.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVester.
Den 17 Februari.
Plenum kl. 13 inidd.
§ 1.
Beviljades ledighet från riksdagsgöromålen under 3 vec¬
kors tid åt Erik Olsson från Södermanlands Län, räknadt från
den 27, och åt Gustaf Johansson från Kronobergs Län från
den 24 innevarande månad, samt under 8 dagar, räknadt från
De/i 17 Februari.
197
morgondagen, åt P. F. Mengel från Upsala Län; hvarförutan
förlängning uti redan erhållen tjenstledighet meddelades åt
Pehr Nilsson i Ahlestad, Malmöhus, samt Carl Tholsson från
Skaraborgs Län, hvardera under 3 veckor, samt till den 1 in¬
stundande Mars åt Johan Lekberg från Nerikes Län.
§ 2.
På flere ledamöters begäran bordlädes 2:dra gången:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 260, angående väckta frå¬
gor om Statens medverkan för fullbordande af jernvägs-anlägg-
ningen mellan Köping och Hult.
§ 3.
Föredrogos och biföllos Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 261, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
om eftergift af Kronans rätt till dana-arf efter Föraren Pihls
frånskiljda hustru, Charlotta Kindberg; och
N:o 262, i anledning af väckt motion om såg- och tull-
mjölqvamars befrielse från grundräntor oeh dessas utbytande
mot bevillning; samt
Lag-Utskottets Betänkanden:
N:o 71, i anledning af väckta motioner om rätt att på
elektrisk telegraf expediera rättegångs-fullmakter;
N:o 72, i anledning af väckt fråga om utfärdande af före¬
skrifter till förekommande af skendödes begrafning; samt
N:o 73, i anledning af väckt motion angående förändring
af straffet för åverkan.
§ 4.
Bordlädes, på flere ledamöters begäran, 2:dra gången:
Ståndets Enskildta Besvärs-Utskotts underdåniga skrif-
velse-förslag:
M:o 10, angående de s. k. Halländska kyrkohemmanen;
samt
N:o 11, angående fri handel med salt.
§ 5.
Talmannen tillkännagaf, att Stats-Utskottets Memorial N:o
267, med förslag till voteriogs-proposition, i anledning af Riks¬
ståndens skiljaktiga beslut, i fråga om löneförhöjning åt Sta¬
tens embets- oeh tjenstemän m. fl. för år 1857, under går¬
dagens plenum så sent till Ståndet ankommit, att det icke
innan pleni-sammanträdets slut hunnit utdelas, och förthy'icke
heller inom Ståndet kunnat bordläggas lista gången, hvilket dock
redan skett uti Medståndcn, hemställande Talmannen, med för¬
198
Den 47 Februari.
anledande häraf, och på det att Ståndet icke i behandlingen
af denna fråga måtte blifva efter de öfrige Stånden, att nämnda
Memorial, som nu bordlädes Irsta gången, måtte företagas till
afgörande å särskildt plenum, som kommer att för Bondestån¬
det anslås till i morgon kl. till 2 e. m.; till hvilken hem¬
ställan Ståndet lemnade bifall.
§ G.
Vidare bordlädes Irsta gången r
Stats-Utskottets Memorial r
Nro 268, med förslag till voterings-proposition, i anled¬
ning af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om medels
anvisande till påbörjande af Stockholms befästande å land¬
sidorna; och
Samma Utskotts Utlåtande:
Nro 269, i anledning af återremiss å frågan om lån för
jernvägs-anläggning mellan staden Borås och vestra stamba¬
nan ; samt
Lag-Utskottets Betänkanden:
Nro 74, i anledning af väckta motioner, angående dels
upphäfvande af 10 kap. Kyrko-lagen, dels ock förändring af
samma kapitel, och hvad i öfrigt är vordet stadgadt i afse¬
ende på kyrkotuktens upprätthållande;
Ero 75, i anledning af väckta motioner angående förän¬
dring af lagens stadganden i afseende på rättigheten att föra
annans talan inför rätta;
Nro 76, i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, om upphörande af landsflykt såsom påföljd
för brott; samt
Samma Utskotts Memorial:
Nro 77, med förslag till sammanjemkuing af de inom
Riksstånden fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Ut¬
skottets Utlåtande Nro 62, i anledning af framställda anmärk¬
ningar emot Utskottets under Nro 47 afgifna Betänkande öf¬
ver väckta motioner om stiftande af lag angående allmänt
kyrkomöte.
§ 7.
Efter hemställan af Talmannen, att, som Riksdagen vöre
nära sitt slut, Ståndet nu måtte utse någon ledamot inom det¬
samma, som skulle anföra helsnings-deputationon till Medstån-
den, helst de tal, som dervid komma att hållas, böra inför
Ståndet justeras, blef, uppå förslag af Anders Medin från Kro¬
nobergs Län, Ola Månsson från Skåne, med sitt begifvande,
dertill utsedd.
Den 18 Febfuari.
100
§ 8.
Lades till handlingarna ankomna protokolls-utdrag från:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 636, 637;
Högv. Presteståndet N:ris 508—510: samt
Vallöf]. Borgareståndet N:ris 595—598.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. £ till 1 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVester.
Den lil Februari
Flennui lil. £ till 3 c. in.
§ 1.
Det i gårdagens plenum förda protokoll justerades och
godkändes.
§ 2.
Pehr Sahlström från Stockholms Län uppläste nedan-
intagna motion:
»Då Kongl. Maj:t den 14 December sistlidet år till Ri¬
kets Ständer afgaf den Nådiga Proposition »om åtgärders vid¬
tagande för att underlätta penningeställningen och rörelsen
inom landet», yttrades deri den åsigt, »att snar och kraftig
hjelp från Statens sida måste mellankomma, för att vid ett
så utomordentligt undantagsfall, som detta, söka savidt som
möjligt afböja de menliga följderna deraf för de flesta af lan¬
dets vigtigaste näringsgrenar.» Kongl. Maj:t yttrade vidare:
»att sättet för en sådan Statens medverkan till näringarnes
bistånd borde vara enkel till sin grund, och i utförandet stödja
sig på de medel och inrättningar, hvilka redan förefunnes,
men som för tillfället behöfde förstärkas, för att kunna ut¬
veckla en ökad verksamhet, och för att i en tid, då enskildes
krafter vore otillräcklige, såvidt ske kunde, ersätta den brist
200
Dan '18 Februari.
på förlag, som eljest till många näringars och hela folkklassers
oberäkneliga skada måste uppstå.»
Mer än två månader hafva förflutit sedan denna nådiga
framställning afgafs, och hos hela landet lifva de förhoppnin¬
garna om snar och kraftig hjelp. Behofvet af en sådan hjelp
var ock, då framställningen gjordes, så utomordentligt, att,
om densamma då genast blifvit lemnad, den icke kunnat för
dyrt betalas. Och likväl hafva Statsmakternas beslut i denna
fråga ännu i närvarande stund icke i ringaste, mån för landet
medfört någon lättnad i den betryckta penningeställningen.
Frågar man efter orsaken härtill, skall den lätteligen igenfin¬
nas i Rikets Ständers eget förfarande, att icke i sin helhet
antaga Kongl. Maj:ts Proposition, utan onödigtvis inveckla frå¬
gan om sättet för de nödiga medlens erhållande. Kongl.
Maj:ts Kådiga Proposition innehöll nemligen det enkla och
naturliga förslaget, att Rikets Ständer skulle bemyndiga Rikets
Ständers Bank, att, »å utrikes ort, skyndsamt upptaga lån
eller anskaffa kreditiv, till belopp motsvarande 3 millioner
R:dr silfver, för att bereda en af behofvet påkallad tillfällig
tillökning i förlags-kapital för handel och näringar, samt att,
så snart på fullt säker hand, och med Kongl. Mnj:ts garanti,
aftal om lånet eller kreditivet blifvit träffa dt, Riksbanken må,
efter behof, genast utgifva ett deremot svarande belopp sed¬
lar. »
Dessa åtgärder förekommo dock, som det tycktes, Rikets
Ständer alltför enkla, då saken erhöll en mer komplicerad
form för att kunna utföras. Det syntes icke gå an att låta
Rikets Ständers Bank vidtaga den för alla andra National¬
banker såsom naturlig ansedda åtgärden, att under en utom¬
ordentligt kritisk period med någon uppoffring förstärka sin
metalliska kassa och förskaffa rörelsen ökadt -förlag. Sådant
hade nemligen för myckef afvikit frän den här af ålder inro¬
tade olyeksbringande åsigten, att ju mer landet för sina nä¬
ringar vore i behof af låneunderstöd, desto mera borde Riks¬
banken draga in af sina i landet utestående medel. Man må¬
ste derför påtänka någon annan form för negociationen, och
man slutade med att uppdraga åt Kongl. Maj:t att anskaffa
penningarne.
Denna förändrade form måste dock ovilkorligen medföra
icke blott omgång och tidsutdrägt, utan derjemte hafva den
olägenheten, att Banko-fullmäktige, sorn skulle sköta sjelfva
lånerörelsen, icke egde någon falan i frågan om sättet för
medlens anskaffande. Det är väl klart, att, om Ständerna
bifallit Kongl. Maj:ts Proposition, så hade första frågan hos
Fullmäktige blifvit den, om kreditiv förut borde anskaffas, för
ben 18 Februari.
20 i
att vinna tid, att under gynnsammare förhållanden uppnego¬
ciera ett lån. Ett sådant kreditiv torde utan svårighet kunnat
i England, Holland eller Frankrike, ja, möjligen äfven i med-
lersta eller södra Tyskland genast erhållas, så att Banken
redan i början af året kunnat öppna sin nya, eller, rättare
sagdt, utvidga sin gamla lånerörelse. Ty afven om ett sådant
kreditiv hade kostat en half eller till och med en hel procent
för 3 månader, så hade denna kostnad varit en ringa sak, då
frågan var att bereda en hastig hjelp på en kort tid. Lånet
hade sedermera under lugnare förhållanden kunnat negoeieras.
Nu deremot, då penningarne skulle genom Kongl. Majit an¬
skaffas, var det omöjligt att begagna utvägen att först taga
'kreditiv och sedan lån. Det sednare måste i stället så fort
ske kunde och till hvad pris som helst anskaffas. Det är
klart, att blotta kännedomen om ett sådant förhållande måste
verka ofördelaktigt på hela låne-negociationen, så att icke
allenast lånets afslutande mer och mer måste fördröjas, utan
ock, då afslutandet kom till stånd, lånevilkoren måste blifva
för låntagaren särdeles betungande.
Efter denna framställning af de sannolika anledningarna,
hvarför det upptagna lånet blifvit så dyrt, torde det böra till¬
ses, huruvida det kan vara med det allmännas fördel fullt
öfverensstämmande att orubbligt vidhålla den åsigten, att vid
medlens utlåning Banken skall af långifvaren utkräfva, dels i form
af ranta, dels i form af provision, full godtgörelse för allt, hvad
lånet kan kosta Staten. Denna åsigt, som möjligen kunde hyllas
under intrycket af de utomordentliga förhållanden, då den i sisth
December månad af Kongl. Majit framställdes, kan numera
icke påräkna understöd af allmänna opinionen. Om Statsmak¬
terna vid den tid, då räntan i utlandet var uppdrifven till 9
å 10 procent, ville tolerera ett kringgående af våra ännu
olyckligtvis qvarstående lagar om fix ränta, så kan väl icke
en sådan tolerans få utsträckas till tiden, då räntan på den
större penningemarknaden nedgått till 2 å 3 procent, och då
penningeställningen, äfven inom landet, genom förtroendets
återställande, betydligen förbättrats. Ty det vore högst in¬
konseqvent, om vi, som i sistlidne December icke medgåfvo
högre ränta, än 6 procent, fastän räntan å den europeiska
marknaden då var betydligt högre, skulle för landets förnäm¬
sta penningeverk höja vår ränta till 9 procent, sedan räntan i
utlandet nedgått till |-:del deraf.
Men utom det, att det måste anses ganska betänkligt,
att Statsmakterna, i stället för att öppet och ärligt upphäfva
lagen mot fri ränta, öfverenskomma att sjelfva kringgå den¬
samma, under det man antingen icke vill gifva den enskilde
202
Den 48 Februari.
rätt att bryta emot lagen, eller ock blunda för de uppenba¬
raste lagöfvertrfidelser, kan det icke heller vara statsekono-
miskt klokt att understödja penninge-oekrarnes försök att hålla
räntan utomordentlig hög, då den öfverallt annorstädes nedgått.
Huru är det väl rimligt, att vi under den närmaste tiden skola
kunna i handel och näringar täfla med utlänningen, om vi fort¬
farande hålla räntan högre, än den otvifvelaktig! skulle vara,
om räntan allmänt vore fri? Ändamålet med de utomordent¬
liga åtgärderna • angåfvos ju vara: att underlätta penninge-ställ-
ningen och rörelsen inom landet. Kan sådant vinnas, 0111 Sta¬
ten sätter räntan så hög, som här har blifvit ifrågasatt? Då
svaret å denna fråga måste blifva nekande, så är det natur¬
ligt, att Rikets Ständer borde frångå den uti Banko-Utskottets
Betänkande N:o 70 antydda åsigten derom, att låntagarne skola
betacka alla med upplåningen förenade kostnader, samt att
Rikets Ständer böra låta Staten vidkännas förlusten, som äfven,
om den vanliga räntefoten af 6 procent bibehålies, icke hör
komma att öfverstiga 3 å 400,000 R:dr R:mt.
Den fråga, sorn nu blifvit behandlad, har äfven flera an¬
dra sidor. Skola penningarna mot hög ränta utlånas till pri¬
vatbankerna, så måste dessa icke blott söka genom provisio¬
nen skaffa sig ersättning af låntagarne, samt sålunda träda i
Bankens fotspår i fråga om räntelagarnas kringgående, utan
derjemte genom ökad sedelutgifning skaffa sig någon godtgö-
relse. Sådant skall åter ovilkorligen hafva inverkan på Rikets
Ständers Banks metalliska kassa. Härtill kommer äfven, att
om räntan och provisionen hålles så hög, som i 9 procent, så
kunna ej penningarna begagnas, hvarken af jordbruket, närin¬
garna eller den mindre handeln, hvaremot härigenom ett till¬
fälle gifves för köpmän, som ingått i de så kallade kredit- och
garanti-föreningarna, att företrädesvis åtkomma de dyra pen¬
ningarna. Härpå anser jag synnerlig vigt böra läggas, då, en¬
ligt min åsigt, de upplånade penningarna hufvudsakligen böra
göras gagneliga för jordbruket och näringarna, hvilket dock
icke kan ske om räntan kommer att öfverstiga den vid tran¬
saktioner inom landet i allmänhet vanliga och brukliga. Äf¬
ven bör man betänka, att, i händelse do upplånade medlen,
till följd af allt för hög ränta, komma att ligga till större de¬
len obegagnade, skadan och förlusten för det allmänna blefve
ännu större, än om de på billiga och vanliga vilkor utlånas.
På alla dessa skäl får jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer måtte besluta, det fullmäktige
i Rikets Ständers Bank, vid utlåningen af den så
kallade statslåne-fonden, icke må ega taga högre
ränta och provision, än högst 6 procent i ett för
Den 18 Februari.
DO a
allt, samt att den förlust, som, i följd af statslånets
upptagande och utlånande, jemte förvaltnings-kost-
nader m. m., kunna uppstå, böra af Stats- eller
Riksgäldsverken Rikets Ständers Bank godtgöras.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhåiles!»
Tilläggande Sahlström: v Jag erkänner gerna, att riks¬
dagstiden synes nog långt framskriden för denna motions an¬
gifvande; men då bela förhållandet först under de nästförflutna
dagarna tili fullo utvecklats, har jag deraf funnit mig föranlå¬
ten att fästa uppmärksamheten dels på den gifna omöjlighe¬
ten för jordbruket och dermed förenade näringar att begagna
någon del af ifrågavarande lånetillgångar, särdeles vid nu ned¬
tryckta varupriser, då ett försök dertill otvifvelaktigt skulle
medföra betydlig förlust; dels på det säkra faktum, att denna
lånetillgång skall tillgodokomma endast de nu stiftade garanti-
och kredit-föreningarna för liqvider af öfvertagna utländska
skulder, och således genast gå samma väg, hvarifrån de kom¬
mit, men med den följd, att medtaga minst 1 million i räntor
på mindre än 3 års tid, och hvilken förlust kan blifva än
större, om dessa medel sakna låntagare.
Härtill kommer det egna och högst besynnerliga förhål¬
landet, att det ena af Statens verk, Banken, saklöst får be¬
räkna 9 procent å dess låneförsträckningar, under det ett an¬
nat, Riksgälds-kontoret, ännu genom dess reglemente är för¬
bundet att lemna desamma mot 5 procent, hvarigenom de mot¬
verka och undergräfva hvarandras verksamhet och nytta, just
i den rigtning, hvari de borde finnas närmast förenade, hvil¬
ket ock föranleder dertill, att andra penningeverk, nominativt
Stockholms Enskilda Bank, äfven tillåta sig beräkna 9 proc.
å sina utlåningar. Om jag icke missminner mig, skedde från
sista Statsrevisionen någon framställning i dessa afseenden.
hvilken jag har anledning förmoda ännu icke blifvit utredd
eller besvarad af Stats-Utskoltet, likasom mig är sagdt, att full¬
mäktige i Riksgälds-kontoret till Stats-Utskottet hemställt om
någon förändring af reglementet i omförmäldta afseenden, ehuru
något svar derå ännu icke utfallit.
Då jag nu helt enkelt sökt angifva en del af mofiverna
för min motion, öfverlemnar jag åt Ståndet att bedöma såväl
lämpligheten af densamma, som att bestämma, huruvida kom¬
munikation deraf med de öfriga Riksstånden bör ske, för vin¬
nande af den gemensamhet i åsigter och beslut, hvartill äm¬
nets vigt och beskaffenhet kan föranleda.
Visserligen har jag icke i motionen uppgifvit förslag der¬
om, att Riksgälds-kontoret måtte få höja räntan å de medel,
204
Den 18 Februari.
sorn derifrån utlånas, men jag anhåller nu att få göra det till»
lägg, det sistnämnde verk måtte berättigas att å sina utlånta
penningar beräkna 6 procents ränta.»
Mallmin från Westmanlands Län: »Jag anser mig böra
upplysa, att frågan om räntans förhöjning ä de medel, som af
Riksgälds-kontoret utlånas, i dag förevarit i Stat.s-Utskottet och
kommer troligen att i morgon afgöras. Hvad motionen i öfrigt
innehåller har det, efter hvad jag förmodar, redan under denna
Riksdag varit föremål för Rikets Ständers pröfning.»
Ola Månsson: »»Om någon remiss af denna motion kan
ega rum, så bör den remitteras till sammansatt Stats- och
Banko-Utskott; men jag anhåller, alt den måtte fä hvila på
bordet till nästa plenum.»
Vice Talmannen Anders Andersson: »Det är visserligen
sannt, att det är ett skeft förhållande, att Riksgälds-kontoret
utlånar sina penningar emot 5 procents ränta, då andra pen-
ningeförvaltande Verk beräkna sig till och med högre ränta,
än den lagliga, och det är derföre af nöden, att Sfats-Utskot-
tet snart inkommer till Ständerna med förslag till ändring der¬
utinnan. De medel, som Riksgälds-kontoret nu utlånar, lem¬
näs endast på 14 dagars uppsägning.»
Motionen blef derefter hvilanda på bordet.
§ 3.
Föredrogos och gillades Stats-Utskottets Memorial:
N:o 267, med förslag till voterings-proposition, i anledning
af Riksståndens skiljaktiga beslut, i fråga om löneförhöjning åt
Statens ämbets- och tjenstemän m. fl. för år 1857; och
N:o 268, med förslag till voterings-proposition, i anledning
af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om medels anvisande
till påbörjande af Stockholms befästande å landsidorna.
§ 4-
På flere ledamöters derom gjorda begäran bordlädes 2:dra
gången:
Stats-Utskottets Utlåtande R:o 269; och
Lag-Utskottets Betänkanden N:ris 74—77.
§ 5-
Föredrogos och bordlädes l:sta gången:
Stats-Utskottets Memorialer:
N:o 263, med förslag till stadganden i Riksgälds-kontorefs
reglemente, angående detta verks skulder och fordringar: samt
Den 48 Februari.
205
N:o 264, med förslag till stadganden i Riksgälds-kontorets
nya reglemente, angående åtskilliga vid föregående Riksdagar
beviljade, men ännu ieke verkställda, utbetalningar.
Stats- samt Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtanden:
N:o 54, i anledning af vackt motion om ersättning till
öfver-roterade hemman inom Kronobergs Län; och
Nm 55, i anledning af väckt motion angående förändring
i roteringen vid Westgötha-Dahls regemente Samt anslag af
allmänna medel till hjelp för svaga rotar; äfvensom
Banko- och Lag-Utskottets Betänkanden:
K:o 5, i anledning af väckt motion om räntans frigifvande
i Banken; och
N:o 6, i anledning af gjorda anmärkningar emot vissa
delar utaf Utskottets Betänkande K:o 4, i fråga om lagstiftning
för enskilda Banker,
§ 6.
Föredrogs och bordlädes ett af Jakob Lindby från Gott¬
lands Län ingifvet skriftligt anförande, sä lydande:
v Vördsam t Anförande.
Sedan Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet afslagit
det af Borgare- och Bondestånden bifallna Stats- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande R:o 45, i
anledning af väckta motioner om befrielse för rotehållare på
Gottland att anlägga båtsmanstorp, får jag, i förhoppning att
Ilederv. Ståndet välvilligt behjertar denna för min hemort sä
vigtiga angelägenhet, vördsamt anhålla, det Ståndet ville be¬
sluta en inbjudning till Presteståndet, att deltaga uti det af
Borgare- och Bondestånden härutinnan fattade beslut.»
§ 7.
Nedannämnde från resp. Medstånden ankomna protokolls-
utdrag lades till handlingarna, nemligen från:
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 638—643;
Högv. Presteståndet N:ris 511—513; och
Vällofl. Borgareståndet N:ris 559 och 560.
§ 8.
Uppå derom gjord begäran beviljade Ståndet Anders Me¬
din från Kronobergs samt Kils Andersson från Christianstads
Län 3 veckors ledighet från riksdagsgöromålen, att beräknas
206
Den 19 Februari.
från den 28 dennes; och undfick efven Erik Ersson från Gefle¬
borgs Län 3 veckors förlängning uti redan erhållen tjenstle¬
dighet.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. \ till 3 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVester.
Den 19 Februari.
BMemiin hl O f. ni.
Till ytterligare ledamöter i förstärkt Stats-Utskott ut¬
sagos:
Magnus Månsson från Östergöthlands Län,
Johan Johansson från samma Län,
Olof Andersson från Westmanlands,
Nils Svensson från Blekinge,
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs,
Anders Jonsson från Wermlands,
Nils Pehrsson från Kalmar,
Olof Olsson i Slängserud, Wermlands Län;
hvarom protokolls-utdrag genast uppsattes och expedierades.
§ 2-
Uppå derom framställd begäran beviljade Ståndet Petter
Jönsson från Jönköpings Län ledighet från riksdagsgöromålen
under 3:ne veckors tid, räknad från den 1 nästkommande Mars.
Ståndet åtskiljdes kl. \ till 10 f. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVester.
Den SO Februari.
207
Dan 20 Februari.
EMenuni kl. 1© f. nt.
De vid Ståndets sammanträden den 13, 18 och 19 inne¬
varande månad förda protokoll upplästes till justering och god¬
kändes.
§ 2.
Pehr Sahlström från Stockholms Län begärde ordet och
yttrade: »Jag anhåller att få göra ett tillägg vid min den 17
innevarande månad väckta motion, angående åliggande för
.Rikets Ständers Bankofullmäktige, att, vid utlemnande af lån
från det, till underlättande af penninge-ställningen inom landet,
beslutade utländska lån, tillgodoberäkna ränta endast efter sex
för hundra om året. Berörda tillägg, som jag skriftligen affat¬
ta!, lyder sålunda:
»Vördsamt Memorial.
Till fullständigande af min i plenum den 17 dennes afgifna
motion får jag nu tillägga hvad som då endast mundtligen an¬
fördes, nemligen: att Rikets Ständers Riksgälds-kontor må be¬
myndigas höja räntan till sex procent för de mede], som af
de nya lånetillgångarna utlemnas, hvarigenom öfverensstäm¬
melse i åtgärder emellan detta Verk och Banken kunde vin¬
nas samt verka till desammas ömsesidiga fördel.»
»Slutligen får jag förklara, att då, såsom man förmodar,
Stats-Utskottet innan kort torde till Riksstånden inkomma med
utlåtande öfver väckt fråga, att ränta å lån, som från Riks-
gälds-kontoret utlemnas, må bestämmas till närmaste likhet
med den räntefot, som för lån utur den till Bankofullmäktiges
disposition ställda statslånefond är eller kan blifva fastställd,
jag gerna medgifver, att med remiss af min omförmälda mo¬
tion och dervid nu gjorda tillägg må anstå, intilldess det vän¬
tade Utlåtandet inkommit.»
Härvid lät Ståndet bero, hvarefter Sahlströms skriftliga
anförande aflemnades, för att, jemte motionen, tills vidare hvila
å Ståndets bord.
§ 3.
Godkändes Expeditions-Utskottets nedannämnda förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser, nemligen:
208
Den SO Februari.
N:o 221, angående tillsyn öfver och reglering af den gym¬
nastiska undervisningen inom landet;
N:o 223, angående befrielse från rotering för ansättshern-
man i Jemtlands Län;
N:o 224, i fråga om lindring i båtsmanshållet, med afse¬
ende å dervid utgående beklädnadsbidrag;
N:o 225, i fråga om en lag till ordnande af notarii-pu-
blici-befattriingen;
N:o 226, angående ett ytterligare lån utaf allmänna me¬
del åt Nora-Ervalia jernvägsbolag; och
N:o 227, angående inlösen för Statens räkning af Karne-
reraren Carl Sandbergs anteckningar i kameralväsendet; äf¬
vensom
Samma Utskotts Förslag N:o 28 till § i Riksdags-beslu-
tet, angående en lag till ordnande af notarii-publiei-befatt-
ningcn.
§ 4.
.Uppå derom gjorda särskilda framställningar erböllo Lars
Johansson och Olof Andersson från Westmanlands, Carl Gustaf
Sköldberg från Nerikes och Johannes Linder från Skaraborgs
Län 3 veckors ledighet från riksdagsgöromål, att beräknas för
Lars Johansson och Olof Andersson från den 28 innevarande
Februari, för Sköldberg från den 1 och för Linder från den 2
nästkommande Mars månad; hvarjemte Ståndet beviljade Olof
Larsson från Gefleborgs Län förlängning, 3 veckor, å förut
erhållen enahanda ledighet, som eljest ginge till ända den 24
innevarande Februari.
§ 5.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets sedan den
16 innevarande månad å bordet hvilande Utlåtande N:o 260,
angående väckta frågor om Statens medverkan för fullbor¬
dande af jernvägs-anläggningen mellan Köping och Hult, ytt¬
rade :
Anders Medin från Kronobergs Län: »Om man undan¬
tager 4:de punkten i förevarande Utlåtande, hvilken torde på¬
kalla någon jemkning, måste man sanningsenligt tillstå, att Ut¬
låtandet i öfriga delar är billigt och rättvist. Det är också,
på sätt jag förmodar, endast angående 4:de punkten, som me¬
ningarna torde vara olika. Att, såsom Utskottet i denna punkt
tillstyrkt, de, till säkerhet för jern vägs-anläggningens fullbor¬
dande, i Kongl. Stats-kontoret deponerade medel, i räntebä¬
rande obligationer, motsvarande ett belopp af 225,000 R:dr
R:mt, skulle få utaf Köping-Hult-bolaget återlyftas, utan andra
Den 20 Februari.
209
vilkor, än dem Utskottet föreslagit, nemligen att medlen i för¬
sta rummet användas för att ofördröjligen bringa jernbanan
från Orebro till Alboga med den för allmänna trafiken derå
erforderliga materiel uti fullt och ändamålsenligt skick, och
att Rikets Ständer, vid anmälan 0111 detta beslut, till Kongl.
Majit öfverlemna att afgöra, huruvida andra förbehåll eller när¬
mare bestämmelser, med hänsigt till ifrågavarande medels an¬
vändande, lämpligen böra föreskrifvas, vore kanske icke så
välbetänkt, med afseende å det anspråk, Köpings stad, ur bil-
lighets-synpunkt sedt, torde hj^sa, att genom Statens medver¬
kan hållas skadeslös för kostnader, dem Köpings stad, till följd
af trä (la dt aftal med bolaget, rörande vissa arbetens utförande
för den tiilamuade jernvägs-anläggningen vid Köping, fått vid¬
kännas. Dessa kostnader äro naturligtvis bortkastade pennin¬
gar, sä vida icke bolaget fullgör sitt åliggande att fullborda
jernvägen ända fram till Köping. För att nu betrygga Kö¬
pings stad mot förlust torde derför, i närmaste öfverensstäm¬
melse med hvad Herr Hensehen och Ola Månsson, uti deras
mot Utlåtandet i denna del anförda reservationer, föreslagit,
Rikets Ständer, i den skrifvelse som angående förevarande
ämne till Kongl. Maj:t aflåtes, böra i underdånighet anmäla
den önskan, att Kongl. Maj:t ville pröfva, om och huru myc¬
ket bör af de nedsatta medlen innehållas till Köpings stads
säkerhet, att bolaget inom viss tid fullgör sitt åtagande, och,
i händelse detta uraktlåtes, att staden må utaf dc innehållna
medlen utbekomma hvad efter behörig domstols pröfning kan
varda i laga ordning bestämdt. Endast med den inskränk¬
ning jag sålunda antydt vill jag bifalla 4:de punkten i Utlå¬
tandet.»
I Medins yttrande hördes Måns Pehrsson från Malmöhus,
Nils Andersson från Christianstads samt Johannes Holm och
Johannes Larsson från Jönköpings Län instämma.
Pehr Erik Andersson från Westmanlands Län: »Icke
heller jag är i tillfälle att bifalla 4:de punkten i förevarande
Utlåtande och anser, att Staten för inyen del bör återlemna
de af Köping-Hult-boIaget nedsatta medel, derest icke bolaget
ställer godkänd säkerhet för jernvägens fullbordande till Kö¬
ping. Den, som sett hvilka betydande arbeten för jernvägens
ledande från Arboga till Köping redan blifvit utförda, — så¬
lunda är banvall uppkastad, flera broar färdigbyggda, sleepers
utlagda 0. s. v. -—- måste komma till den öfveitygelse, att
särdeles betydlig kostnad för fullbordandet af vägen på denna
sträcka icke torde erfordras, och för egen del nästan betviflar
jag, att denna kostnad uppgår ens till det belopp, bolaget nu
Ponde-St. Prof. vid Lagt. Riksd. 1S5G—ISöS. IX. 14
210
Den 20 Februari.
söker att återfå. Skulle vid medlens återställande icke fästas
andra vilkor, än deni, som Utskottet föreslagit, så hade man icke
den ringaste säkerhet att bolaget bringade jernvägen till Kö¬
ping i fullbordadt skick. Att detta sker, är likväl af högsta
vigt, icke blott för Köpings stad och åtskillige possessionater,
öfver hvilkas egor jernvägen är ämnad att framgå, ty staden
har gjort betydande uppoffringar för att få vägen framförd dit,
och dyrbara jordsträckor, som för ändamålet blifvit expropri¬
erade, skulle, i händelse arbetet icke gjordes färdigt, komma
att ligga alldeles obegagnade, utan ock för landet i allmänhet,
eller åtminstone alla dem, hvilka af lättad kommunikation mel¬
lan hamn vid Mälaren och Örebro samt kringliggande trakter
kunna draga fördel. Det kan härvid icke invändas, att genom
banans fullbordande mellan Örebro och Arboga en sådan lättad
kommunikation redan blifvit tillgodobragt,ty Arboga, betraktad
såsom hamn vid Mälaren, har långt ifrån den vigt och bety¬
delse som Köping, hvars hamn är större och beqvämligare,
än den i Arboga och dessutom betydligt djupare, än denna
sednare. I Köpings hamn kunna nemligen fartyg, som gå 10
å 11 fot djupt, beqvämt inlöpa, hvilket, hvad hamnen vid Ar¬
boga angår, såsom mycket grundare, för närvarande är omöj¬
ligt. Att lemna vägen mellan Arboga och Köping i ofullän-
dadt skick kan således, efter min öfvertygelse, icke betraktas
annorlunda, än såsom en verklig natioualförlust. På det en
sådan må undvikas, är derför nödigt, att Staten, med de me¬
del den eger i sin hand, tillhåller bolaget, att så skyndsamt
som möjligt fullborda ifrågavarande jernväg. I ändamål att
Utskottet må, vid de nedsatta medlens återställande, föreslå
sådana vilkor, som hafva vägens fullbordande till följd, är alltså
min önskan, att 4:de punkten i Utlåtandet återremitteras. De
af mig sålunda uppgifna grunder för återremiss öfverensstäm¬
ma med de uti Herr Grapes reservation mot denna punkt utta¬
lade åsigter, i anseende hvartill jag kan, helt enkelt, åberopa
innehållet af berörde reservation såsom skäl för den återremiss,
jag påyrkar.»
Lars Johansson, Olof Andersson och Anders Jansson från
Westmanlands samt Slars Johan Andersson från Kopparbergs
Län instämde.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »En sanning är
det onekligen, att Köpings stad, i följd af ingånget kontrakt
med bolaget, gjort stora uppoffringar, under förutsättning att
bolaget, på sätt detsamma åtagit sig, skulle göra vägen fram
till Köping färdig; men derför att bolaget hittills undandragit
sig sådant bör val icke Staten omedelbart blanda sig uti de
mellan bolaget och Köpings stad träffade öfverenskommelser.
Den 20 Februari.
‘211
Brister bolaget i fullgörande af dessa öfverenskommelse^ är
det Köpings stad obetaget, att i laga ordning utsöka skade¬
stånd af bolaget. Dessutom är mer än sannolikt, att då bo¬
laget redan gjort betydliga kostnader för jernvägens ledande
fram till Köping, det ligger i bolagets eget intresse, att, ju förr
desto hellre, fullborda detta arbete, som endast i fulländadt
skick kan lenina någon afkomst. Antaga Ola Månssons re¬
servation böra vi icke, ty derigenom utsättes Staten för den
inblandning i enskildes affärer, om hvilken jag nyss talat, en
inblandning, som icke är Staten värdig och dessutom hvar¬
ken nödig eller nyttig, och om vi antaga Herr Grapes reser¬
vation, är ett sådant beslut nästan detsamma, som att helt och
hållet förvägra bolaget att återfå den deponerade summan,
och i sådant fall vet man icke om bolaget är i tillfälle att ens
bringa jernbanan mellan Orebro och Arboga i fullt säkert och
ändamålsenligt skick, hvilket dock måste vara af jemförelsevis
större vigt, än om hvarken den ena eller andra delen af ifrå¬
gavarande jernväg blir fullständigt färdig. Under sådana för¬
hållanden torde den enda rätta utvägen vara att bifalla Utskot¬
tets förslag, ty derigenom vinnes behöflig visshet att vägen
från Örebro till Arboga, med allt tillbehör, blifver fullt ända¬
målsenlig, och Kongl. Maj:t kan äfven, i händelse han finner
för godt, föreskrifva sådana vilkor för bolagets rätt att använda
medlen, att både Köpings stad och enskilda personer, med
hvilka bolaget kan hafva träffat hvarjehanda aftal, betryggas
mot förluster, åtminstone i den mån de innestående medlen
förslå till dessa förlusters betäckande. Såsom jag nyss nämnt,
röstar jag alltså för Utskottets förslag, utan inskränkning eller
tillägg.”
Häruti instämde Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs och
Olof Olsson i Slängserud, Wermlands Län.
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län: ”Lika med Anders
Eriksson anser jag klokast att man bifaller Utlåtandet i 4:de
punkten. Sedan Staten blifvit fri från den räntegaranti, hvil¬
ken den för ifrågavarande bolag sig iklädt, torde billigheten
fordra, att Staten, utan andra vilkor, än dem Utskottet före¬
slagit, återlemnar de af bolaget deponerade medel. Det torde
vara desto mera välbetänkt, att Bondeståndet i denna fråga
icke fattar något från Utskottets förslag skiljaktigt beslut, som
i annat fall frågan möjligen kunde komma under behandling
af förstärkt Stats-Utskott, i hvilken händelse den slutliga ut¬
gången kan blifva, att Staten förklaras skyldig inlösa banan.
En sådan utgång vöre likväl för Staten den ofördelaktigaste
man kan tänka sig. På det meningarna icke må splittras, vill
212
Den 20 Februari.
jag således, för min del, att vi bifalla Utskottets Utlåtande i
dess helhet.»
Med Pehr Nilsson förenade sig Gustaf Glad från We¬
sterbottens, Johan Erik Ruthström från Norrbottens, Håkan
Pettersson från Blekinge och Anders Jonsson från Werm¬
lands Län.
Ola Månsson från Skåne: »Lika litet som jag vid frågans
behandling i Utskottet motsatt mig att Staten skulle till Kö¬
ping-Hult-bolaget återlemna de i Sfats-kontoret deponerade
medlen, lika litet ämnar jag att härstädes motsätta mig för¬
slaget härom. Då, uti det för bemäldta bolag den 13 Novem¬
ber 1852 i nåder utfärdade privilegium, bland annat stadga¬
des, att, förr än jernvägsarbetet vidtoge, bolaget skulle, till
säkerhet för urbetets utförande, uti Stats-kontoret, i kontant
eller antagliga räntebärande papper, nedsätta ett belo])]) af
200,000 R:dr Banko, så bestämdes väl tillika, att, om jern-
vägs-anläggningen icke inom utsatt tid fullbordades, bolaget
skulle hafva till Staten förverkat det belopp af den nedsatta
summan, som vid den utsatta tidens förlopp funnes i Stats¬
kontoret innestående, och ur rent juridisk synpunkt har Staten
ock, utan tvifvel, full rättighet att behålla de, sedan bolaget
tillåtits att återbekomma 50,000 R:dr Banko, numera qvarstå¬
ende 150,000 R:dr samma mynt; men jag har alltid trott och
är fortfarande af den öfvertygelse, alt dessa penningar blifvit
deponerade icke för att Staten skulle ockra med dem, eller att
de skulle, likasom ett vunnet vad, tillfalla Staten, utan derför
att den eller de kommuner, som af bolaget kunde blifva i för¬
beredande åtgärder till jernvägsarbetets utförande inledda, icke,
i följd af bolagets underlåtenhet att uppfylla sina förbindelser,
skulle blifva lidande. Att, sedan Staten numera blifvit fri från
den för bolaget ingångna räntegaranti, Staten verkligen bör
återlemna penningarna, derom synas alla ock vara temligen
ense. Frågan är således hufvudsakligen endast om och i så¬
dant fall hvilka vilkor böra fästas vid ett sådant återlemnande.
I detta afseende känna vi hurusom Köpings stad, i underdå¬
nig ansökning, den Kongl. Majit jemte öfriga handlingar öfver-
lemnat till Stats-Utskottet, anhållit, bland annat, att af de ned¬
satta medlen så stor summa måtte innehållas, som svarar mot
de kostnader, dem staden, till följd af ingånget aftal med bo¬
laget, angående vissa arbetens utförande för den tillämnade
jernvägs-anläggningen vid Köping, fått vidkännas, men att
Stats-Utskottet vid denna anhållan icke fästat annat afseende,
än som innefattas i Utskottets under 4:de punkten i Utlåtandet
afgifna tillstyrkande, enligt hvilket medlen skulle återlemnas,
med vilkor att de i första rummet blefve använda till den mellan
Den SO Februari.
213
Örebro och Arboga redan öppnade jernbanans försättande i
fullt säkert och ändamålsenligt skick, och att Rikets Ständer,
vid anmälan om detta beslut, skulle till Kongl. Maj:t öfver¬
lemna att afgöra, huruvida andra förbehåll eller närmare be¬
stämmelser med afseende å medlens användande borde före-
skrifvas. Om den, beträffande det ändamål, för hvilket med¬
len blifvit nedsatta, af mig redan uttalade åsigt är rigtig, sä
vill det stmas som Utskottet bordt hafva fästat mera uppmärk¬
samhet, än som skett, vid det af Köpings stad, enligt hvad
ofvan förmäles, framställda anspråk. Början af 5 § uti de
åberopade privilegierna lyder sä här: »Jernvägsbanan skall,
»ifrån tjenlig hamnplats, omkring 3,000 alnar sj'dost från Kö-
»pings stad, framgå öfver Hedströmmen, mellan Östuna och
»Borsingby, samt derefter i rigtning åt Arboga till närheten
»af Tegelvreten, omkring 3,000 alnar från staden, fortgå öfver
»Beijeby, norr om Oppboga och söder om Rynninge i Fel-
»lingsbro, passera Frövi-ån vid dess utlopp i sjön Wålängen på
»norra sidan af denna sjö, derifrån gå i sydvest öfver Dylta-
»ån, mellan Dylta och Yxtatorp, och sedermera i nära rak
»rigtning till Örebro samt vidare öfver Winteråsa» etc. Häraf
finner man, att i de utfärdade privilegierna uttryckligen blifvit
förutsatt, att jernvägen skulle utgå från och taga sin början
vid Köping. Vid denna af Kongl. Majit stadfästade bestäm¬
melse hafva naturligtvis Köpingsboerne tryggat sig, när de, en¬
ligt, aftal med bolaget, åtogo sig vissa förberedande arbeten
med afseende å den tillämnade jernvägs-anläggningen, och
när Staten således, på visst sätt, gifvit Köpings samhälle åt¬
minstone indirekt anledning att med bolaget inlåta sig i be¬
rörda aftal, torde Staten hafva moralisk förbindelse, att, såvidt
möjligt är, bidraga dertill att Köpings stad hålles skadeslös för
de förluster, som, i följd af bolagets uraktlåtenhet att å sin sida
fullgöra aftalet, hotar att drabba densamma. Det är derför jag
anser, att man borde hos Kongl. Majit begära, det, intilldess
Köpings stads ersättnings-anspråk blifvit vid behörig domstol
pröfvadt och afgjordt, Kongl. Majit måtte af de nedsalta med¬
len innehålla ett mot berörda anspråk svarande belopp. Sker
icke det, utan bolaget tillätes att, endast, under det förbehåll
Utskottet tillstyrkt, — och detta förbehåll ar, snart sagdt, icke
något förbehåll, fy man eger ingen garanti att bolaget ställer
sig detsamma till efterrättelse, — återlyfta medlen,' så torde
ganska säkert bolaget använda desamma till andra ändamål,
hvarefter bolaget måhända, såsom det nu för tiden på förnämt
språk heter, — »inställer sina utbetalningar»; i hvilket fall
Köpings stad får, såsom man säger, »skrifva i sanden», efter
sin fordran hos bolaget. Från dessa åsigter, dem jag nu haft
214
Den SO Februari.
tillfälle att med någon utförlighet motivera, utgick jag i min
reservation, som af flere bland Utskottets ledamöter, tillhörande
detta Stånd, och, om jag icke irrar mig, äfven af Anders Eriks¬
son från Elfsborgs Län biträddes. Jag vidhåller naturligtvis
denna reservation; men jag har dervid gjort ett litet förbise¬
ende, hvilket, ehuru det icke inverkar på hufvudfrågan, jag
likväl anhåller att få rätta. Det heter nemligen i reservatio¬
nen, att de deponerade medlen utgöra 150,000 R:dr Banko,
hvilket dock så till vida är felaktigt, som bolaget deponerat,
icke kontanta penningar, utan allenast räntebärande obligatio¬
ner. Hvad af dessa obligationer för närvarande innestår, mot¬
svarar emellertid ett kapitalbelopp af 150,000 R:dr Banko eller
225,000 B:dr R:mt. Åt det i reservationen framställda förslag
får jag alltså gifva följande förändrade lydelse: »Att Rikets
Ständer medgifva, det de, till säkerhet för fullbordande af jern-
vägs-anläggningen mellan Köping och Hult, i Kongl. Stats¬
kontoret deponerade medel i räntebärande obligationer, mot¬
svarande ett kapital af 225,000 R:dr R:mt, öfverlemnas till
Kongl, Maj:t, som eger att till Köping-Hult-bolaget utbetala
samma medel; och må det i öfrigt bero på Kongl. Majit, att,
efter sig företeende omständigheter och om banan till Köping
icke fullbordas, med afseende på de af Köpings stad väckta
anspråk på ersättning, låta innestå en mot samma anspråk
svarande summa, intilldess frågan derom blifvit af behörig dom¬
stol utredd och afgjord » I detta förslag kan ock Herr Gra-
pes reservation anses inrymd. Denne reservant åsyftar nem¬
ligen, att bolaget skall ställa antaglig säkerhet för banans full¬
bordande till Köping, innan bolaget berättigas lyfta de ned¬
satta medlen, och denna säkerhet består, enligt mitt förslag,
deruti, att af den deponerade summan ett visst belopp inne-
hålles intilldess arbetet blifvit fuiländadt. Eger sådan fulländ¬
ning rum, får bolaget genast lyfta äfven det innehållna belop¬
pet, och med fog kan man icke anse, att bolagets rätt här¬
igenom blifver för nära trädd. Skulle man icke, då sådant
kan ske, anlita den af mig föreslagna utväg, så hade, icke
annat än jag kan förstå, medlens deponerande varit utan än¬
damål. Jag anhåller, att, efter slutad diskussion, Talmannen
behagade framställa proposition å det af mig sålunda fram¬
ställda förslag.»
I Ola Månssons yttrande hördes Petter Jönsson från Jön¬
köpings, Gustaf Jonsson, Erik Johan Rudberg och Nils Pers¬
son från Kalmar, Nils Nilsson från Nerikes, Jöns Pehrsson,
Nils Svensson och Sven Haraldsson från Blekinge, Lars Mag¬
nus Knutsson från Östergöthlands och Bälter Sven Ersson från
Kopparbergs Län instämma.
Den 20 Februari.
215
Anders Gudmundsson från Hallands Lön: »Jag får till¬
kännagifva, att som jag anser de båda parternas rätt bäst
förvarad genom det af Ola Månsson nyss framlagda förslag,
jag, för min del, önskar att Ståndet mä samma förslag antaga.»
Vice Talmannen Anders Andersson: »Det var ej mera,
än ett par dagar efter det underrättelse om det af Sadleir
inot Köping-Hult-bolaget föröfvade bedrägeri hunnit till Sverige,
som jag reste vägen fram mellan Örebro och Köping. Redan
då tyckte jag att ganska litet fattades, innan jernvägen från
Arboga till Köping kunde vara fullt färdig, ty sleepers voro
utlagde och högar af rails funnos på flera ställen; och jag
kunde icke förmärka att arbetena, hvad beträffade sträckan
mellan Örebro och Arboga, der jernvägen numera är fullän¬
dad, voro mera framskridna, än de å sträckan mellan Arboga
och Köping befintliga. Det förekommer mig derför obegripligt,
att icke Bolaget långt före detta bringat vägen äfven mellan
Arboga och Köping till fullbordan; men om, i saknad af me¬
del, sådant hittills icke kunnat ske, är ganska antagligt, att,
i händelse Bolaget tillätes lyfta den hos Statskontoret depo¬
nerade summan, Bolaget låter sig angeläget vara att, så skynd¬
samt som möjligt afsluta jernvägsarbetet mellan Arboga och
Köping. Antagom emellertid det värsta, eller att ett dylikt af-
slutande icke, genom Bolagets försorg, egde rum, så utgör
dock det återstående arbetet en sådan obetydlighet, att sam¬
ma arbete gerna kan öfvertagas af något, för sådant ändamål,
i Köping sig bildande Bolag: och det är således å Rikets
Ständers sida temligen öfverflödigt att, vid meddelande af
rättighet för Köping-Hult-Bolaget att återfå depositionsmedlen,
fästa något vilkor om skyldighet för bolaget att göra vägen
mellan Arboga och Köping färdig, helst Kongl. Maj:t är obe¬
tagen att föreskrifva ett dylikt förbehåll, om han så finnér
för godt. Man har låtit förstå, att, i följd af den å Statens
sida lemnade, ehuru numera förfallna räntegaranti, enskilde
personer skulle hafva blifvit liksom lockade till inträde i Bola¬
get eller att med detsamma träffa hvarjehanda aftal; men för
min del känner jag icke något så beskaffadt Rikets Ständers
beslut, på hvilket man skall kunna grunda ett dylikt påstå¬
ende. Jag vill för ögonblicket icke yttra mig vidlyftigt och
slutar derför med det förklarande, att jag ämnar rösta för bi¬
fall till Utlåtandet i dess helhet.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Afven jag hyllar
Utskottets Utlåtande angående 4:de punkten, hvarest, sedan
såsom vilkor för Bolagets rättighet att återbekomma de ned¬
satta medlen, blifvit föreskrifvet, att medlen i första rummet
böra användas för att bringa jernbanan från örebro till Ar¬
216
Den SO Februari.
boga, med den för allmänna trafiken derå erforderliga mate-
materiel, uti fullt säkert och ändamålsenligt skick, vidare stad¬
gas, såsom orden lyda: »att Rikets Ständer, vid anmälan om
»detta beslut, i underdånighet öfverlemna till Kongl. Majit att,
»efter pröfning af härvid förekommande förhållanden, i Nåder
»afgöra, huruvida några andra förbehåll eller närmare bestäm-
»melser med hänsigt till de ifrågavarande medlens användande
»lämpligen böra föreskrifvas.» — I en så beskaffad anmälan,
finnas, så vidt jag förstår, alias billiga önskningar till¬
fredsställda, och man undviker att ingå i specialiteter,
hvilket i detta fall är desto rådligare, som man icke vet,
hvad dock kan vara ganska möjligt och till och med tro¬
ligt, nemligen huruvida, oberäknadt Köpings stad, andra kom¬
muner eller ock enskilde, med hvilka Bolaget ingått hvarje¬
handa, å Bolagets sida ännu icke fullgjorda förbindelser, till—
äfvetyrs finnas, som kunna hafva lika grundade anspråk, som
Köpings stad, att, för Bolagets berörda uraktlåtenhet, hällas
skadeslöse. Det försigtigaste man kan göra är således att
bifalla Utlåtandet.»
Af samma tanke sorn Anders Pehrsson voro Erik Ols¬
son från Södermanlands, Erik Olsson och Gustaf Hultman från
Nerikes, Erik Christensson frå Götheborgs och Bohus, Gustaf
Johansson frän Kronobergs, Daniel Danielsson från Jönköpings
och Johannes Linder från Skaraborgs Län.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Ola Månsson har
visserligen rätt deruti, att jag inom Utskottet biträdde den
af honom förfäktade mening, enligt hvilken tillbörligt afseende
borde fästas å Köpings stads intresse; men i sin skriftliga re¬
servation, och ändå mera i det af honom nu framlagda för¬
slag, har Ola Månsson ryckt längre fram till detta intresses
understödjande, än som, enligt min uppfattning, skedde i Ut¬
skottet. Ett sådant direkt understöd anser jag emellertid
Köpings stad kunna undvara, om, på sätt Utskottet tillstyrkt,
man öfverlemnar till Kongl. Majit att afgöra huruvida annat
vilkor än det. i afseende å jernbanans mellan Örebro och Ar¬
boga försättande i fullständigt skick, ifrågaställa, bör fästas vid
Bolaget meddelad tillåtelse att återfå de nedsatta medlen. Af
denna anledning, och på det meningarne icke må alltför myc¬
ket splittras, vidblifver jag min redan tillkännagifna åsigt, att
Utskottets förslag bör, i jemförelse med hvilket annat som
helst ega företräde.»
Pehr Erik Andersson: »Då jag, med anledning af hvad
nyss blifvit yttradt, inser det vådliga deruti, att meningarna i
denna vigtiga fråga allt för mycket splittras, vill jag frånträda
yrkandet om återremiss på grund af Herr Grapes reservation
Den SO Februari.
217
och i stallet ansluta mig till det af Ola Månson sednast fram¬
ställda förslag, helst detta, som är väsendtligt olika med hans
reservation, icke obetydligt närmar sig det förslag, Herr Grape
uti siri reservation atgifvit. För öfrigt är det sannt hvad Ola
Månsson erinrat, eller alt Staten, genom de utfärdade privi¬
legierna, kan på visst sätt anses hafva inledt Köpings stad i
transaktioner med Bolaget. Ehuru Staten således må anta¬
gas ega en slags förbindelse att komma Köpings stad till hjelp,
är min mening likväl, att sådant bör ske mindre för Stadens
egen, än för det allmännas skull, ty det är, såsom jag förut
sökt visa, det allmänna, sorn förlorar i händelse vägen till
Köping icke göres färdig. Då man vet hvilka d_vrbara arbe¬
ten, för detta ändamål, redan blifvit utförda, är det verkligen
mer än underligt, att icke Bolaget ju förr desto hellre, går
i författning om arbetets afslutande. För att framdraga denna
väg i fastställd rigtning, hafva de grannaste egofigurer blifvit
sönderstyckade, och jag beklagar vederbörande jordegare, i
händelse de uppoffringar, hvilka, i anledning af jordens ex¬
proprierande, bemälde jordegare nödgats underkasta sig, skulle
hafva blifvit gjorda utan allt ändamål. För min egen åsigt
har jag velat i korthet redogöra: men jag fortfar, såsom jag
redan förklarat, att biträda Ola Månssons sednaste förslag.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län : »Såvida icke Utskottet,
såsom vilkor för medlens återlemnande, föreskrifvit, alt de i
första rummet borde användas för att ofördröjligen bringa jern¬
banan från Orebro till Arboga, med den för allmänna trafiken
derå erforderliga materiel uti ett fullt säkert och ändamåls¬
enligt skick, så skulle jag hafva bifallit Utskottets förslag.
Ku åter kan jag det icke, ty all garanti att vilkoret å Bola¬
gets sida uppfvlles saknas, och sedan Bolaget fått penningarne
om händer och användt dem, kommer det nästa Riksdag och
säger: Ja! Ständerne foreskrefvo sådana vilkor, att de omöj¬
ligen kunde af oss uppfyllas och nu anhålla vi om ytterligare
understöd förr att fullborda jernvägen till Köping.» Månne
man icke då skall ångra sin efterlåtenhet och inse. att det
klokaste varit örn man förvissat sig att banan till Köping
hade blifvit gjord färdig? Jag är åtminstone af denna mening,
och det desto hellre, som, vid det förhållande att flertalet af
Bolagets delegare utgöres af utländske män, det alltid torde
blifva svårt, om icke rent af omöjligt, att, sedan penningarne
fått uppbäras, tillhålla bemälde personer fullgörande af det
utaf Utskottet föreslagna vilkor. På dessa skäl ämnar jag,
för min del, att understödja det af Ola Mänsson framställda
förslag.»
Ola Månsson: »Af hvad jag i det föregående yttrat kan
218
Den SO Februari.
den slutsats icke dragas, sorn önskade jag inblanda Staten i
den tvist, som mellan Köpings stad och Bolaget tilläfventyrs
torde uppstå. Min mening är endast, att det må på Kongl.
Maj:ts pröfning ankomma, huruvida icke, till Köpings stads
säkerhet, ett visst belopp bör af de nedsatta medlen inne¬
hållas intill dess berörda tvist blifvit slutligen afgjord. Att
bifalla denna framställning måtte väl vara försigfigare, än att
gå in på Utskottets förslag om medlens återställande under
det uppgifna vilkoret, att medlen i första rummet borde an¬
vändas för att ofördröjligen bringa jernbanan från Orebro till
Arboga med den för trafiken derå erforderliga materiel i fullt
säkert och ändamålsenligt skick, ty antag att vilkoret icke
å Bolagets sida uppfylles, hvilka utvägar finnas, i sådant fall,
att mot Bolaget anlita, och hvilken säkerhet har man att icke,
på sätt en föregående talare ganska rigtigt erinrat, Bolaget,
en annan Riksdag, väcker anspråk på ytterligare understöd
för jernvägens fullbordande? Jag säde ytterligare understöd,
ty att bevilja medlens återlyftande på det af Utskottet före¬
slagna, här ofvan åberopade vilkor, är, vid det förhållande att
samma medel en gång blifvit till Staten hemfallna, alldeles det
samma som att anvisa Bolaget ett statsanslag utan återbetal-
ningsskyldighet. Vill Ståndet låta åberopade, efter min tanke,
alldeles onyttiga och till intet gagnande vilkor utgå utur Ut¬
skottets förslag, så skall jag icke hafva särdeles att påminna
mot förslagets godkännande i sålunda förändradt skick, hvar¬
igenom förslaget i väsendtlig mån närmar sig det, hvilket jag
haft äran framställa. Intill dess jag kommit i tillfälle att be¬
döma huruvida denna modifierade mening vinner inom Stån¬
det mera allmänt understöd, fortfar jag att påyrka bifall till
det i mitt första anförande framställda förslag.»
Petter Jönsson: »Ehuru jag redan instämt i Ola Måns¬
sons första förslag, vill jag likväl icke motsätta mig den mo¬
difikation deraf, sorn han nu ifrågaställt, såvida, genom en
sådan eftergift, meningarna kunna förenas. Kan detta icke
ske, så håller jag mig till det första förslaget och röstar för
bifall dertill.»
Anders Eriksson från Södermanlands Län- »Jaghar'väl
biträdt Ola Månssons reservation, men då, vid fattande af be¬
slut i förevarande fråga, stiirsta försigtighet är af nöden, så
förenar jag mig nu i Ola Månssons sednaste framställning, och
föreslår i sådant afseende, att från Utskottets förslag följande
ord uteslutas, nemligen dels i första satsen, denna mening:
under vilkor att dessa medel i första rummet användas för
att ofördröjligen bringa jernbanan från Orebro till Arboga,
med den för allmänna trafiken derå erforderliga materiel uti
Den SO Februari.
219
ett fullt sälcert och ändamålsenligt skick; och i den andra
satsen orden: andra och närmare. Med dessa inskränknin¬
gar bifaller jag Utskottets förslag, och anhåller att proposition
härå må utaf Talmannen framställas.»
Af samma tanka förmälde sig Erik Larsson och Paul
Hedström från Wester-Norrlands Län vara.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Först vill man vid
rättigheten för Bolaget att åter få medlen fästa ett, med afseende
ä sådan rättighet ganska inskränkande vilkor, men då man
misströstar att för en dylik mening vinna pluralitet, förklarar
man sig villig att öfvergå på en motsatt ytterlighet, eller att
lemna medlen från sig utan andra vilkor, än dem, som skulle
på Kongl. Maj:(s pröfning ankomma. Jag har svårt att fatta
konseqvensen i ett sådant förfarande. Då Ständerna, i hän¬
delse man antager Utskottets förslag, förklara sig medgifva
medlens lyftande, under vilkor att hanan från Örebro till Ar¬
boga bringas i fullt ändamålsenligt skick, och tillika öfver¬
lemna till Kongl. Majit att föreskrifva de närmare bestämmel¬
ser 1’ör medlens användande, hvilka han må finna behöfliga;
så lärer Kongl. Majit, derest han i Nåder bifaller Ständernas
framställning, icke underlåta att föreskrifva sådana åtgärder
hvarigenom visshet erhålles att detta vilkor uppfylles innan
hela det deponerade beloppet hålles Bolaget tillhanda. Att
den del af jernvägen, som redan är för trafiken öppnad, sättes
i fullt ändamålsenligt skick, så att man vid dess begagnande
icke behöfver riskera lif och lemmar, sådant måtte likväl vara
mera angeläget, än att man erhåller tvenne jernvägsdelar, af
hvilka ingendera fullt motsvarar dermed afsedt ändamål. Hvar¬
för Bolaget, i händelse vissa vilkor af Rikets Ständer före-
skrifvas, skulle vid en kommande Riksdag hafva större an¬
språk på understöd af Staten, än om medlen lemnäs utan nå¬
got å Ständernas sida uttaladt förbehåll, är ock svårt att inse,
och jag kan således icke frångå den åsigt, jag redan uttryckt,
eller att det klokaste man kan göra, är att utan förändring
bifalla Utskottets förslag.»
Anders Eriksson från Södermanlands Län: »Då jag bi¬
trädde Ola Månssons sodnaste förslag, skedde sådant bland
annat derför, att jag befarade att ett bifall till Utskottets fram¬
ställning, innefattande vilkor, hvilkas uppfyllande blefve för
Bolaget omöjligt, tilläfventyrs kunde i framtiden föranleda bi¬
fall till Bolagets innersta önskan, att jernvägen måtte af Staten
inlösas.»
Jöns Pehrsson: »Jag tror val, lika med Anders Pehrs¬
son, att om Ständerna föreskrifva vilkor, dem Kongl. Majit
godkänner, utvägar icke saknas att bringa dessa vilkor till
220
Den SO Februari.
verkställighet; men om Ständernas vilkor blifva sådana, adde
svårligen kunna å Bolagets sida uppfyllas, inträffar derige¬
nom snarare den af mig redan antydda möjlighet, att. Stän¬
derna vid en kommande Riksdag icke gerna kunna helt och
hållet afvisa det anspråk på ytterligare understöd nf statsme¬
del, hvarmed, enligt hvad jag befarar, Bolaget tilläfventyrs
torde inkomma.»
Samuel Ödmann från Upsala Län: »Den, som icke vill
förvägra Köping-Bult-bolaget att återfå ifrågavarande deposi-
tionsmedel, gör bast i att helt enkelt bifalla Utskottets förslag.
Vill man stalla sig på den rent lagliga ståndpunkten, borde
man visserligen helt och hållet afvisa Bolagets anspråk; men
man har i sä många andra fall låtit billighetskänslan bestäm¬
ma utgången, att jag icke inser hvarför man ej äfven nu skulle
handla på samma sätt. Till fattande af ett beslut i denna rigt-
ning saknas icke heller skäl, 0111 man närmare öfverväger de
af Utskottet pag. 16 i Utlåtandet anförda motiver, enligt hvilka
man icke kan förneka hvarken att medlen, fastän de numera
hemfallit till Staten, dock ursprungligen varit Bolagets egen¬
dom, eller det allmänt kända förhållande, att Bolagets oför¬
måga att fullgöra ingångna förbindelser äfven härrört af så¬
dana olyckliga tillfälligheter, som ej kunna föras Bolaget till
last. Ju mera man afviker från Utskottets förslag, desto rin¬
gare torde utsigten blifva att denna fråga skall kunna, utan
omröstning i Förstärkt Stats-Utskott, slutligen afgöras; men
blifver en sådan af nöden, är fara värdt, att Riksdagens slut
derigenom kän komma att i någon, om än ringa, man för¬
dröjas. På dessa och de af Utskottet anförda skäl röstar jag
för bifall till Utskottets förslag.»
Ola Månsson: »Ginge man in på den af Ödmann nyss
uttalade princip, så blefve följden den, att man aldrig mot slu¬
tet af någon Riksdag borde tillåta sig att i ett af vederbö¬
rande Utskott tillstyrkt förslag ifrågasätta ringaste ändring,
utan borde man antingen bifalla eller förkasta ett sådant för¬
slag. Detta sätt för ärendenas behandling — Riksdagen må vara
aldrig så nära sitt slut — kan jag emellertid icke gilla, utan torde
hvarje saks utgång böra rätteligen göras beroende endast af
sakens ogen beskaffenhet. Hvad 1111 det ifrågavarande ären¬
det vidkommer, har jag särskilda gånger redan gifvit mina
åsigter derom tillkänna; hvadan jag icke behöfver att. för dessa
ytterligare redogöra. Vill man icke gå in på mitt förslag, så
skall jag åtnöjas dermed att man antager det, som Anders
Eriksson från Södermanlands Län framställt.»
Härmed ansågs diskussionen slutad.
Den 20 Februari.
221
Talmannens propositioner å bifall till hvad Utskottet i
lista, 2:dra och 3:dje punkterna af Utlåtandet hemställt, be¬
svarades med ja, men enahanda, i afseende å 4:de punkten,
framställd proposition, med blandade ja och nej; hvarefter,
och då Talmannen förmälde sig anse denna proposition vara
med öfvervägande nej besvarad, votering begärdes.
Sedan Talmannen, med åberopande af de särskildta för¬
slag. hvilka under diskussionen blifvit framställda, anhållit att
Ståndet ville afgöra hvilketdera af dessa borde, vid den be¬
gärda voteringen, uppställas såsom kontra-proposition, förkla¬
rade Ståndet, att kontra-propositionen borde blifva det af An¬
ders Eriksson från Södermanlands Län afgifna, och af Ola
Månsson m. fl. understödda, förslag.
1 enlighet härmed uppsattes, justerades och anslogs föl¬
jande voterings-proposition:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet i 4:de punkten af
Utlåtandet N:o 260 tillstyrkt, röstar ja;
Den det ej vill,' röstar nej;
Vinner nej, anses berörda tillstyrkande böra erhålla föl¬
jande, från Utskottets förslag afviknnde, lydelse: ^Rikets Stän¬
der medgifva, att, af de till säkerhet för fullbordandet af jern-
vägs-anläggningen mellan Köping och Hult i Kongl. Stats¬
kontoret deponerade medel uli räntebärande obligationer, det
ännu innestående beloppet, motsvarande 225,000 R:dr Runt,
må till jernvägsbolaget återställas samt öfverlemna i underdå¬
nighet, vid anmälan om detta beslut, till Kongl. Majit att, ef¬
ter pröfning af härvid förekommande förhållanden, i nåder
afgöra, huruvida några förbehåll eller bestämmelser, med hän¬
sigt till de ifrågavarande medlens användande, lämpligen böra
föreskrifva?.»
Som, efter i vanlig ordning anställd votering, 23 ledamö¬
ter befunnos hafva röstat ja och 34 nej, hade, beträffande 4:de
punkten i Utlåtandet, Ståndet stannat uti det beslut, som i
kontra-propositionen innefattas.
Hvad Utskottet i 5:te och sista punkten af Utlåtandet till¬
styrkt, bifölls.
§ 6-
Föredrogos i ett sammanhang Stats-UtsJcottets Utlåtande
Nio 269, i anledning af återremiss af frågan om lån förjern-
vägs-anläggning mellan staden Borås och vestra stambanan,
samt Borgareståndets, medelst protokolls-utdrag Nio 546,
Bondeståndet delgifna inbjudning att biträda det, vid före¬
dragning af Utskottets Utlåtande Nio 235, angående begärda
statsbidrag för enskilda jernvägs-anläggningars företagande,
222
Den 20 Februari.
utaf Borgareståndet fattade beslut, enligt hvilket, för ofvan
omtörmälda jernvägs-anläggning, ett låneunderstöd af 1,700,000
R:dr R:mt skulle anvisas att, under mins! 4 års tid utgå och
återgäldas på sätt, som för anslaget till Hudiksvalls-banan vore
afsedt, med förbehåll, att aktieteckningssumman bestämdes till
minst 1,700,000 R:dr ofvannämnda mynt.
Härvid yttrade:
Johan Petter Andreasson från Elfsborgs Län: »Af alla,
vid innevarande Riksmöte väckta frågor om statsbidrag för
enskilda jernvägs-anläggningars företagande, finnes det ingen,
som i alla hänseenden, både hvad företagets ändamålsenlighet
och öfriga detaljer vidkommer, blifvit så fullständigt utredd,
som förslaget angående jernvägsförbindelse mellan staden Borås
och vestra stambanan i närheten af Herrljunga. Utskottet har
icke heller kunnat annat än erkänna vigten, gagnet och an¬
gelägenheten af den föreslagna, utaf Chefen för Statens jern-
vägsbyggnader, Herr Öfverste Ericson, och öfrige vederbö¬
rande, efter föregången undersökning, på det högsta förordade
jernvägsförbindelsen, både för det allmänna och för den tal¬
rika och verksamma befolkningen i den landsort, der jernvä¬
gen skulle komma att framgå; men, i betraktande af mängden
och storleken af de under denna Riksdag beviljade tillfälliga
utgifter, för hvilkas bekostande Statsverkets disponibla tillgån¬
gar blifvit anlitade, har Utskottet funnit sig förhindradt att
tillstyrka beviljandet af det låneunderstöd utaf allmänna me¬
del, hvilket för detta företags utförande erfordras. Då emel¬
lertid, enligt hvad särskilda, både i Stats- och Bevillnings¬
utskotten, öfver Statsverkets inkomster och utgifter under re¬
dan ingångna statsreglerings-period, numera uppgjorda kalky¬
ler, hvilkas tillförlitlighet icke med skäl kan ifrågasättas, gifva
vid hand att Statens inkomster verkligen lemna tillgång till det
låneunderstöd, hvarom nu är fråga, enär, äfven om detta un¬
derstöd anvisas, ett öfverskott af inkomsterna, ehuru obetydligt,
icke desto mindre uppstår, får jag, på grund af denna om¬
ständighet, hvarigenom från det af Utskottet åberopade skäl
för afslag all bevisningskraft bortfaller, och i betraktande af
företagets allmännyttiga beskaffenhet, härmedelst yrka, att, med
ogillande af Utskottets Utlåtande, Borgareståndets inbjudning
må utaf Bondeståndet antagas.»
Pehr Erik Andersson från Westmanlands Län: »Då jag
och en annan ledamot af Ståndet, för icke så länge sedan,
begärde att Borgareståndets ifrågavarande inbjudning skulle
tills vidare förbigås, hvilket Ståndet äfven beviljade, var min
afsigt med en sådan anhållan, att man under tiden skulle er¬
hålla visshet om utgången af tvenne, då ännu oafgjorda, be¬
Den SO Februari.
223
tydande anslagsfrågor, den ena angående Stockholms befä¬
stande, och den andra om Iönetillökning åt Statens embets-
oeh tjenstemän för år 1857. Såsom vi allmänt känna, äro,
genom omröstningar i förstärkt Stats-Utskott, dessa frågor
numera afgjorda, och de betydliga anslagen jemväl beviljade.
Denna utgång, öfver hvilken, i följd af den frikostighet i an-
slagsväg, på hvilken innevarande Riksmöte gifvit så många
prof, man knappt har anledning att förundra sig, utgör emel¬
lertid tillräckligt skäl för mig, att, i motsats till hvad af en
föregående talare blifvit ifrågaställdt, anhålla om bifall till Ut¬
skottets Utlåtande och afslag å Borgareståndets inbjudning.
Det förefaller mig något betänkligt att obelingadt antaga till¬
förlitligheten af de kalkyler, som den föregående talaren åbe¬
ropat, och hvilkas officiella egenskap, såvidt jag har mig be¬
kant, ännu icke blifvit vitsordad; men antag ock, att dessa
kalkyler äro så nära rigtiga, som någon approximativ beräk¬
ning möjligen kan vara, och att följaktligen någon statsbrist
icke är att befara; så hemställer jag likväl, om det icke må
anses försigtigare, att till och med skrinlägga det påräknade
öfverskottet, hvilket vid en kommande Riksdag, då ansenliga
utgifter sannolikt förestå, utan tvifvel blifver godt att vidkän¬
nas, än att bifalla ett anslag — må vara endast ett lån, —
hvilket, i följd af det betydliga belopp, hvarom fråga är, kom¬
mer att till den grad medtaga Statsverkets tillgångar, att föga
eller intet, för att till opåräknade utgifter användas, torde
återstå. Såsom jag nyss förklarat, afslår jng alltså inbjud¬
ningen.v
Med Pehr Erih Andersson instämde Anders Jansson och
Olof Andersson från Westmanlands, Erik Johan Rudberg och
Riis Pehrsson från Kalmar, Gustaf Glad från Westerbottens,
Johan Erik Rutström från Norrbottens, samt Lars Magnus
Knutsson och Carl Gustaf Cederskog från Östergöthlands Län
m. fl. af Ståndets ledamöter.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Då de 3 öfriga
Riksstånden, hvilkas pluralitet utgöres af embets- och tjenste¬
män, vid innevarande Riksdag så vanvårdat det allmänna
bästa, så missbrukat det förtroende-uppdrag, de erhållit, och
den makt, som, i följd af representationens nuvarande sam¬
mansättning, tillkommer dem, när de om besluten äro ense,
att de anvisat millioner på millioner till företag och ändamål,
som visserligen icke alla äro af, hvad man kallar, produktiv
beskaffenhet, och hvilkas nytta och ändamålsenlighet för det
allmänna således kan med mycket skäl ifrågasättas, så anser
jag det vara Bondeståndet både värdigt och tillständigt att
bevilja ett anslag, hvaraf det allmänna, utan all gensägelse —-
224
Den SO Februari.
och Stats-Utskottet liar äfven medgifvit detta — kan påräkna
de största fördelar. Ensamt denna omständighet, eller före¬
tagets allmännyttiga beskaffenhet, är tillräcklig att undanrödja
hvarje tvifvel huruvida anslaget, d. v. s. lånet — fy fråga är
endast om ett anslag med återbetalnings-skyldighet—bär be¬
viljas, eller icke; men flera andra omständigheter tala ock för
lånets anvisande, och deribland icke minst Rikets Ständers
sistlidne Riksdag fattade beslut, deruti, med uttryckande af
den åsigt, att företagande och utförande af sådana smärre
jernvägs-anläggningar, som för kommunikationer af mindre
utsträckning erfordrades, borde på den enskilda företagsam¬
heten ankomma, Rikets Ständer, beträffande möjligheten att
till sådana företag anvisa statsbidrag, förklara, att företräde
dertill bör tillerkännas sådana jernvägs-anläggningar, som kom¬
ma att stå i direkt förbindelse med någon af Staten anlagd
stambana, och, såsom nogsamt kändt är, inträffar i afseende
å Boräs-banan, att den skulle stå i förbindelse, icke allenast
med den af Staten anlagda vestra stambanan, utan just med
den inom kort färdiga och till allmänt begagnande upplåtna
del af densamma, å hvilken derefter, genom Borås-banan, en
högst vinstgifvande trafik torde uppstå. Det är också mera
skäl, att. enskildta bolag ombesörja dessa mindre jernvägs-
anläggningar och uppbära det understöd, som, antingen i
egenskap af direkt anslag, eller såsom lån, Staten må vara i
tillfälle att meddela, än att Staten sjelf, med dess tunga och
tidsödande former, skulle med anläggningar af detta slag ome¬
delbart taga befattning. Då slutligen medel finnas, måtte det
väl vara bättre att de, genom utlåning mot ränta, göras frukt¬
bärande, än att de, såsom Pehr Erik Andersson föreslagit,
skulle skrinläggas; och på dessa förenade skäl afslår jag Ut¬
låtandet, men antager Borgareståndets inbjudning.»
Af samma tanke förmälde sig Erik Olsson från Nerikes,
Erik Christensson från Götheborgs och Bohus, samt Lars Gu¬
staf Andersson från Elfsborgs Län vara.
Vice Talmannen Anders Andersson: »Af farhåga, att, i
händelse de betydliga anslag, om hvilka Pehr Erik Andersson
talat, skulle beviljas, behof derigenom kunde uppstå att öka
den allmänna bevillningen, har man, såsom denne talare äf¬
ven omnämnt, förbigått Borgareståndets ifrågavarande inbjud¬
ning, hvilken, sedan numera kändt är att berörda anslagssum¬
mor blifvit vid omröstningar i förstärkt Stats-Utskott beviljade,
en del ledamöter står i begrepp att afslå. På denna mening
kan jag emellertid icke ingå. ty då, enligt hvad tillförlitliga
kalkyler utvisa, Statsverkets tillgångar, äfven om ifrågavarande
låne-understöd anvisas, ändå lemna ett öfverskott af några
Den SO Februari.
225
hundra tusen riksdaler, så måste det betraktas såsom en verk¬
lig fördel för Staten, att det kapital, hvarom fråga är, kan,
såsom man säger, »ryckas undan örnarnes klor», och, i följd
af den ingalunda billiga - ränta, som för lånet bör erläggas,
göras fruktbärande, öfvertygad, sorn jag är, att, för den in¬
till nästa Riksdag gällande statsreglering, någon ökad allmän
bevillning visserligen icke kan ifrågakomma, förenar jag mig
alltså med dem, som vilja antaga Borgareståndets inbjud¬
ning.»
Nils Nilsson fr. Nerikes, Olof Olsson i Slängserud, Werm¬
lands Län m. fl. af Ståndets ledamöter instämde.
Daniel Danielsson från Jönköpings Län: »Såsom man
torde erinra sig, var jag den ledamot, sorn, jemte Pehr Erik
Andersson, för några dagar sedan yrkade att Borgareståndets
inbjudning då måtte förbigås. Anledningen till denna begäran
är enhvar bekant. Pehr Erik Andersson har dessutom redo¬
gjort derför; hvadan jag icke heller behöfver redogöra för
denna omständighet. Jag endast beklagar den utgång, frå¬
gorna om anslag till Stockholms befästande och embetsmän-
nens löner för år 1857, vid omröstningarna derom i förstärkt
Utskott, erhållit. I det utslag, dessa omröstningar lemnat, kan
emellertid ändring numera icke vinnas; men af detta förhål¬
lande böra vi finna oss manade, att icke sorglöst fortskrida
på en väg, som alltjemt bär utför. Det torde icke hellervara
för tidigt, att man söker att något hejda farten, och att man
icke vidare låter sig hänföras af beräkningar, som visserligen
må taga sig väl ut på papperet, men hvilka torde vara allt
annat, än tillförlitliga. Till dessa reflexioner föranledes jag af
det, för Borås-banans understödjande med lån, åberopade skäl,
som man velat hemta från uppgjorda kalkjder öfver Statsver¬
kets inkomster och utgifter under nu ingångna statsreglerings-
period, eller den tid, som förflyter intilldess, då, å en kommande
Riksdag, ny statsreglering fastställes. Att dessa kalkyler hvar¬
ken äro, eller ens kunna vara fullt tillförliga, vill jag med få
ord söka visa. Man her för redan ingångna statsreglerings-
period t. ex. beräknat Statens inkomster af tullmedlen till nio
och en half millioner R:dr, af chartce-sigillatw-afgiften till en
million trehundratusen R:dr, och afbränvinsbrånnings-medlen
till sex millioner R:dr, och, såsom grund för denna beräkning,
i allmänhet tagit medelbeloppet af inkomsterna under de 2:ne
år, som närmast föregått samma statsreglering, eller åren
1855 och 1856; men då, hvad tuli-inkomsten beträffar, dessa
år, och synnerligast det sistnämnda, i följd af särskildta för¬
hållanden, lemnat utomordentligt hög inkomst, kan det, sär-
Ronde-St. Vrot. vid Lagt. Riksd. 1S5G-1S5S. IX. 15
226
Den SO Februari.
deles under nuvarande tryckta affärsställning, som på de näst¬
följande årens näringsverksamhet nödvändigt måste utöfva ett
hämmande inflytande, icke vara välbetänkt att på medelbe-
loppet af dessa årens tull-inkomster grunda stats-inkomst-be-
räkningen för den närmaste framtiden. Man kan således, ef¬
ter min öfvertygelse, icke med ringaste grad af sannolikhet
antaga, att tullbevillningen skall, för den statsreglerings-period,
hvarom nu är fråga, lemna så stor inkomst, som blifvit be¬
räknad. Enahanda förhållande inträffar med den beräknade
inkomsten af charta-sigillata. Det måste väl enhvar medgifva,
att den ofvannämnda år utöfver alla gränser långt drifna
egeudomshandeln i väsendtlig mån bidragit till det betydliga
belopp, som under denna tid på ifrågavarande inkomst-titel
influtit i Statens kassa; men denna tid är förbi, konjunktu¬
rerna för egendomshandeln äro numera helt olika mot hvad
de voro åren 1855 oell 1856, och hvarje på dessa årens in¬
komster grundad beräkning, den må afse tullmedlen, chartw-
sigillatce-afgiften eller bränvinslrännings-medlen, torde så¬
ledes alltid blifva ganska vilseledande; men om kalkylerna
alltså iiro högst osäkra, och Statsverkets öfverskott följaktligen
icke heller kan antagas att på långt när uppgå till den, enligt
kalkylerna, beräknade summa, så blifva, på det behof af all¬
männa bevillningens ökande icke må yppas, strängaste hus¬
hållning ocb sparsamhet med ännu icke disponerade medel en
oafvislig pligt, och derför är det, som jag, lika med Pehr Erik
Andersson, för närvarande afstyrker allt låneunderstöd till
Borås-banan, och således röstar för afslag å den af Borgare¬
ståndet aflåtna inbjudning härom.v
Uti Daniel Danielssons yttrande förenade sig Kils Svens¬
son, Johannes Larsson och Johannes Holm från Jönköpings,
Nils Svensson från Blekinge, Gustaf Jonsson från Kalmar,
Li ss Lars Olsson och Slars Johan Andersson från Kopparbergs
Län m. fl.
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Då vi härstädes
behandlade Stats-Utskottets Utlåtande N:o 235, hvars 10:de
punkt, angående låneunderstöd till Borås-banan, af Bondestån¬
det återremitterades, i ändamål att hos Utskottet, som afstyrkt
det ifrågaställda lånets beviljande, framkalla ett Utlåtande i
motsatt syftning, sökte jag att efter bösta förmåga visa nyttan
af den föreslagna jernvägen, icke endast för befolkningen i
den ort, der vägen skulle komma att framgå, utan oek för
Staten, som i tvåfaldigt afseende hade fördel af anläggningen,
dels genom ökad trafik å Statens egen jernväg, vestra stam¬
banan, och dels genom den dryga ränta, som för ifrågava¬
rande lån, om det beviljades, skulle komma att till Staten
Den SO Februari.
227
utgå. Om nyttan af sjelfva anläggningen torde ock menin¬
garna vara föga delade; men jag tror mig icke gå för långt,
i händelse jag påstår, att, då tillgångar verkligen finnas, de
svårligen kunna användas på ett mera förnuftsenligt sätt, än
genom utlåning för tillvägabringande af ett så nyttigt företag,
som det ifrågavarande. Många betvifla emellertid ännu, att
Staten eger dessa tillgångar för att till ändamålet användas,
och de skiftande omdömena härom torde således här utgöra
den egentliga tvistepunkten. I detta afseende må det tillåtas
mig att åberopa innehållet af ett öfver innevarande Riksdags
statsreglering inom Bevillnings-Utskottet uppgjordt samman¬
drag, som en ledamot af nämnda Utskott nyss lemnat mig,
och af hvilken, med största noggrannhet och fullkomlig sak¬
kännedom upprättade handling inhemtas, att, efter beräkning
af alla ordinarie och tillfälliga inkomster och utgifter, samt
bland dessa sednare äfven så stor del af anslaget till Borås¬
banan, som under innevarande statsreglerings-period är före¬
slagen att utgå, icke desto mindre ett öfverskott uppkommer
af 236,600 R:dr Runt. Vi kunna således icke med skäl be¬
fara, att, hvad närvarande statsreglerings-period vidkommer,
allmänna bevillningen skall komma att ökas, och åtgärdens
behöflighet är desto mindre sannolik, som, huru bekymmer¬
sam affärsställningen i landet än må vara för ögonblicket,
landets industri och näringar af flerahanda slag numera likväl
hunnit den utveckling och förkofran, att fullkomligt afbrott
eller stillastående ingalunda är tänkbart; hvadan, långt ifrån
att statsbrist skulle inträffa, det uppgifna öfverskottet snarare
kan anses vara beräknadt för lågt, än för högt. Jag skulle
kunna tillägga mycket, men vill icke vara vidlyftig och be-
höfver det icke heller, sedan vice Talmannen Anders Anders¬
son och Anders Eriksson från Elfsborgs Län på ett förtjenst—
fullt sätt utvecklat skälen för inbjudningens antagande. Un¬
der det jag således instämmer i de utaf nyssbemälde talare
afgifna yttranden, beder jag att ännu en gång fä lägga på
Ståndsbrödernes hjerta, huru angeläget det är att ifrågavarande
låneunderstöd anvisas.»
Med Sahlström förenade sig Jöns Pehrsson och Håkan
Pettersson från Blekinge, Anders Nilsson från Hallands, Carl
Gustaf Sköldberg från Nerikes, Johannes Linder från Skara¬
borgs Län m. fl.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Jag har vid sär¬
skilda tillfällen förut gifvit mina åsigter i denna fråga tillkänna,
hvadan jag mycket väl nu kunde vara en tyst åhörare af dis¬
kussionen, såvida icke ämnets synnerliga vigt gåfve mig an¬
ledning att för egen del ånyo yttra mig. Till en början får
228
Dan SO Februari.
jag emellertid i alla afseenden instämma uti de af vice Tal¬
mannen Anders Andersson, Anders Eriksson och Sahlström
afgifna yttranden. Hvad det i Bevillnings-Utskottet uppgjorda
och af Sahlström åberopade sammandrag vidkommer, så har
det blifvit granskadt och lemnadt utan anmärkning af Sekre¬
teraren i Stats-Utskottet, hvilken tillika är Sekreterare i Kgl.
Stats-kontoret, och är således, efter alla menskliga beräknin¬
gar fullt tillförlitligt. Det är politiskt klokt att bifalla ifråga¬
varande lån, icke allenast för räntans skull, — hvilket, enär
Staten för upplånade medel sjelf får vidkännas ränta, emeller¬
tid är en sak att taga i behörigt öfvervägande -—• utan äfven
derför, att Rikets Ständer, en annan Riksdag, i fråga om all-
mäntnyttiga företags understödjande, icke gerna afvika från
hvad i sådant hänseende någon förutgången Riksdag må hafva
blifvit beslutadt. Det heter nemligen då: »Förra Riksdagen
anvisades för det eller det nyttiga företaget icke något direkt
anslag, utan endast ett lån; låtom oss göra på samma sätt
nu!» Men äfven i stats-ekonomiskt afseende är det af vigt,
att lånet beviljas, ty kunna enskilde personer, som önska för¬
ena sig i boing till åstadkommande af mindre jernvägs-anlägg-
ningar aldrig påräkna att ens genom lån erhålla understöd af
Staten, i hvars intresse det likväl alltid måste anses ligga, att
företag af dylik beskaffenhet uppmuntras, så afskräckas ju
företagsamme personer, att för sådana eller andra lika nyttiga
ändamål bilda bolag, och af de fördelar, både direkta och
indirekta, som Staten kundo af dessa bolag hemta, vinner den
ingen enda, utan går miste om alla. På det allraallvarliga-
ste får jag derför tillråda Ståndet att antaga Borgareståndets
inbjudning.»
Anders Eriksson från Södermanlands Län m. fl. in¬
stämde.
Pehr Erih Andersson: »Man behöfde icke orda så myc¬
ket om Borås-banans nytta, ty nog inser jag att en anlägg¬
ning af detta slag bör blifva i många afseenden nyttig, sär¬
deles för befolkningen i den ort, der banan är ämnad att an¬
läggas; men fråga är huruvida Staten är i tillfälle att undvara
den betydliga summa, som för anläggningen erfordras, och
derpå måste jag högligen tvifla. Jag sade, då jag förra gån¬
gen hade ordet, att om Statsverkets tillgångar lemnade öfver¬
skott, det vore försigtigare att skrinlägga samma öfverskott, för att
vid ett annat tillfälle användas, än att nu utlåna det. Måhända inne¬
bar detta yttrande någon öfverdrift; men då Staten utskickar
personer för att utrikes upplåna för Statens räkning betydliga
summor, så har nog Staten utväg att använda desamma, och
Den 20 Februari.
‘229
någon egentlig skrinläggning är således icke att förmoda. Till
det Bolag, som bildat sig för Borås-banans anläggande, och
till hvilket ifrågavarande medel skulle utlånas, hyser jag vis¬
serligen icke något misstroende med afseende å Bolagets för¬
måga att återbetala lånet eller fullgöra öfriga, med lånets till-
godonjutande förenade vilkor; men vi hafva en ganska sorg¬
lig erfarenhet om det sätt, på hvilket andra, för lika beskaf¬
fade ändamål inrättade Bolag, som äfvenledes åtnjutit under¬
stöd af Staten, fullgjort sina förbindelser till densamma. I
detta afseende torde jag icke behöfva erinra om Köping-Hult-
bolaget, med pröfning af hvilket Bolags öfverdrifna anspråk vi
nyss s3'sselsatt oss, utan endast åberopa de kända förhållan¬
dena med antingen »Nora-Ervalla» eller »Gefle-Dala» jern-
vägs-aktiebolag, hvilka båda, fastän de sistlidne Riksdag er-
höllo betydliga lån af allmänna medel, vid denna Riksdag icke
destomindre framkommit med förnyade anspråk af enahanda
beskaffenhet, hvilka, hvad sistnämnda Bolag vidkommer, Ri¬
kets Ständer äfven tillfredsställt. Förra Riksdagen hörde man
vidt och bredt omtalas sistnämnde två Bolags blomstrande
ställning, som skulle göra ytterligare låneunderstöd obehöfligf,
men Bolagen läto icke destomindre höra af sig äfven denna
Riksdag, och på samma sätt torde det nog komma att gå med
det för anläggning af Borås-banan inrättade Bolag; men Sta¬
tens tillgångar måste vara outtömliga, i händelse man tror att
Staten skall kunna hjelpa alla; och vore jag icke af den fasta
öfvertygelse, att, i anseende till det frikostiga sätt, på hvilket
vid denna Riksdag anslag till höger och venster blifvit bevil¬
jade, statsbrist, och den betydlig ändå, om ej förr, åtmin¬
stone nästa Riksdag, måste inträffa, så skulle jag visst icke
motsätta mig det lån, om hvars anvisande nu är fråga; men
vid de af mig både nu och tillförene andragna förhållanden,
nödgas jag vidblifva mitt yrkande om afslag å inbjudningen.»
I detta yttrande hördes Paul Hedström från Wester-Norr-
lands och Gustaf Larsson från Stockholms Län instämma.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Enär under dis¬
kussionen blifvit upplyst, att medel finnas, så böra de göras
fruktbärande. Det, som är utlånadt, är icke bortskänkt, och
bifalles icke lånet, så kanske vederbörande ännu i Riksdagens
sista timma hitta på något sätt för medlens användande, och
i sådant fall få vi kanske, såsom man säger, aldrig »se ett
här efter dem.» Jag förenar mig med Anders Pehrsson från
Nerikes Län, och antager inbjudningen.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Som allmänt nyt¬
tiga industriella företag, till hvilka Borås-banan är att hänföra,
synas företrädesvis böra af Staten understödjas, så viii jag de¬
230
Den SO Februari.
sto hellre bevilja det lån, om hvilket nu är fråga, som icke
blott den ort, der banan skall anläggas, utan ock Staten, den
sednare på tvåfaldigt sätt, nemligen dels genom ökad trafik
ä vestra stambanan och dels genom räntevinst, kunna af med¬
lens anvisande anses draga fördel. Jag befarar, att, just med
anledning af den utgång, omröstningarna i Förstärkt Stats-Ut¬
skott i går erhöilo, en och annan, såsom man säger »drar sig»,
för att bevilja äfven ifrågavarande anslag, och jag skulle der¬
för gerna hafva sett, i händelse omständigheterna medgifvit
föredragning af detta ärende tidigare än som skett, eller innan
de anslagsfrågor, som för nyssnämnda omröstningar utgjorde
föremål, till slutligt afgörande förekommo; ty det är ganska
sannolikt, att i sådant fall sistnämnda anslag aldrig blifvit be¬
viljade. Hvad som i detla afseende skett, kan emellertid nu
mera icke ändras; men denna omständighet bör icke inverka
på vårt beslut i förevarande fråga, ty enligt uppgjorde kal¬
kyler finnas medel att tillgå, och då det ändamål, för hvilket
dessa skulle beviljas, ostridigt är godt, bör hvarje annan be¬
tänklighet vika. Af dessa skäl, och på det hvarje försök, som
äfven mot slutet af Riksdagen tilläfventyrs kan göras för be¬
fintliga öfverskottsmedels användande på annat sätt, icke må
vinna framgång, bifaller jag med nöje inbjudningen.»
Gustaf Johansson från Kronobergs och Måns Pehrsson
från Malmöhus Län instämde i Medins yttrande.
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län: »NärStats-IJtskot-
tets Utlåtande N:o 235, hvilket i 10:de punkten afstyrkte för¬
slaget om lån till Borås-banan härstädes föredrogs, tillhörde
jag verkligen dem, som ville bifalla berörde afstyrkande, ty
jag fruktade statsbrist, och att i följd deraf behof att höija den
allmänna bevillningen kunde uppstå; men sedan, genom de
fram (agde, och af flere talare åberopade kalkylerna öfver Stats¬
verkets inkomster och utgifter under den intill nästa Riksdag
gällande statsreglerings-period, hvarje farhåga för inträffande
statsbrist numera bör anses vara fullkomligt skingrad, biträder
jag utan all tvekan den, med afseende å lån till ofvannämnda
jernvägsanläggning, utaf Borgareståndet aflåtna inbjudning;
och jag gör det desto hellre, som vid det förhållande att vissa
motioner om anslag ännu hvila oafgjorda på Stats-Utskottets
bord, Rikets Ständer, i händelse lånet till Borås-banan bevil¬
jas, hvarigenom det väsendtligasfe af öfverskottsmedlen dispo¬
neras, i följd deraf sätta sig liksom i säkerhet för frestelsen
att bifalla omförmälda motioner. För öfrigt torde höra med-
gifvas, att ju förr Rikets Ständer förordna om befintliga till¬
gångars användande, desto snarare kunna vi förvänta stut på
Riksdagen; hvadan äfven denna omständighet i sin mån in¬
Den SO Februari.
231
verkar på min öfvertygelse oin lämpligheten af inbjudningens
antagande.»
Daniel Danielsson: »Lika med Pehr Erik Andersson,
får jag ännu en gång erinra om otillförlitligheten af de upp¬
gjorda kalkylerna, och i öfrigt tillkännagifva den bestämda
öfvertygelse, jag hyser, att statsbrist ovilkorligen uppstår nästa
Riksdag, och att den allmänna bevillningen då måste ökas,
sä vida man icke i anslagsväg gör de inskränkningar, sorn
ännu möjligen kunna göras.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Jag är af alldeles
motsatt tanke med Daniel Danielsson i afseende å det sätt, på
hvilket man bör söka skydda sig för statsbrist. För min del
tror jag att en sådan snarare förebygges, i händelse Statens
tillgångar användas för produktiva ändamål, än om de bespa¬
ras, för att måhända slutligen användas på utgifter, af hvilka
ringaste afkomst icke kan förväntas. Under åberopande af de
förnyade anspråk på lån, hvarmed vissa, för åstadkommande
af mindre jernvägsanläggningar, stiftade Bolag, såsom »Nora-
Ervalla» och »Gefle-Dala» jern vägs-aktiebolag, till Rikets Stän¬
der inkommit, har Pehr Erik Andersson låtit förstå, att ena¬
handa anspråk nog torde komma att framställas äfven af det
Bolag, som bildat sig för Boras-banans utförande. Med be¬
gäran om ytterligare låneunderstöd, kan emellertid detta Bo¬
lag icke gerna framkomma i annan händelse, än för så vidt
framdeles skulle visa sig, att de öfver ifrågavarande arbete
uppgjorde, samt af vederbörande auktoriteter granskade och
godkända kostnadsförslag varit felaktiga: men i detta afseende
öro misstag numera mindre att befara än förr, sedan, genom
de jernvägsarbeten, som för Statens räkning utföras, stadgad
erfarenhet vunnits om den för jernvägsanläggningar i allmän¬
het belöpande kostnad.»
Nils Svensson från Jönköpings Län: »Det är förunderligt
att någon enda vill motsätta sig ett förslag, som går ut på att,
genom utlåning af Statens medel, göra dem fruktbärande. Jag
antager inbjudningen och afslår Utskottets Utlåtande.»
Pehr Nilsson i Espö: »Det är visst möjligt, att de upp¬
gjorda kalkvlerna icke äro sa säkra, som man lntit första-,
utan att framtiden verkligen visar, att man i ett eller annat
afseende misstagit sig; men det ligger i sakens egen natur,
att en på förhand uppgjord beräkning svårligen kan erbjuda
ovillkorlig visshet. Kalkyler kunna emellertid vara mera eller
mindre litlförlitiga och då, i afseende å dern, som under denna
diskussion blifvit åberopade, sådana omständigheter icke kun¬
nat anföras, som, enligt min uppfattning, förringa deras tro¬
värdighet, så lärer man få hålla deni tillgodo, sadana de öro
232
Den 20 Februari.
oell som bådadera, nemligen dels den i Stats-Utskottet och
dels den i Bevillnings-Utskottet uppgjorda, ehuru sins emellan
något skiljaktiga, — Stats-Utskottets kalkyl upptager de ex-
tra-ordinarie stats-inkomsterna till 17,527,900 R:dr, meniBe-
villnings-Utskottets kalkyl beräknas de till 18,277,900 B:dr —
likväl öfverensstämma deruti, att, sedan beviljade anslag utgått,
större öfverskott uppkommer, än som för anvisande af det till
Borås-banan ifrågaställa lån erfordras, så följer deraf att, då
ändamålet är godt och nyttigt, samma lån äfven bör anvisas.
Skulle, på sätt tvenne talare påstått, statsbrist inträffa nästa
Riksdag, så lära Rikets då församlade Ständer af en sådan
omständighet linna sig uppmanade att, i fråga om anslag, iakt¬
taga den största möjliga sparsamhet.»
Härmed ansågs diskussionen slutad, och som Talmannens
i ett sammanhang framställda proposition å dels bifall till Ut¬
skottets Utlåtande, och dels afslag å Borgareståndets inbjud¬
ning, besvarades med blandade ja och nej, samt votering be¬
gärdes. så uppsattes, justerades och anslogs följande voterings¬
proposition:
»Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemställt i Utlå¬
tandet N:o 269, angående ifrågaställdt lån för jernvägsanlägg-
ning mellan staden Borås och vestra stambanan, samt den, som
afslår Borgareståndets i detta ämne aflåtna inbjudning, röstar ja.
Den det ej vill, röstar nej.
Vinner nej, har Bondeståndet afslagit Utlåtandet och an¬
tagit inbjudningen.»
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 25 ja
emot 32 nej; i följd hvaraf Bondeståndet stannat i det beslut
nej-propositionen innehåller.
Emot denna utgång reserverade sig Paul Hedström från
Wester-Norrlands, Gustaf Glad från Westerbottens, Johan Erik
Rutström från Norrbottens, Daniel Danielsson och Johannes
Holm från Jönköpings, Erik Johan Rudberg från Kalmar, Magnus
Månsson, Carl Gustaf Cederskog och Johan Johansson från Ös¬
tergöthlands, Johan Gustaf Wassmuth och Gustaf Larsson från
Stockholms, Liss Lars Olsson från Kopparbergs och Pehr Erik
Andersson från Westmanlands Län, hvilken sistnämnde yttrade :
»Likasom de, hvilka i går bestämde utgången af frågan
om lönetillökning åt Statens embets- och tjenstemän för år
1857, röstade i egen sak, likaså torde de representanter, som
vid de särskilde jern vägsfrågornas afgörande bildat pluralitet,
kunna anses hafva röstat i egen sak. Jag beklagar, att, då
fråga varit om jernvägar, representanterne från Rikets sydliga
landskap alltid förmått genomdrifva sina enskilda intressen
och reserverar mig mot Ståndets nu fattade beslut.»
Den SO Februari.
233
§ 7-
Föredrogs och bifölls Lag-Utskottets Betänkanden:
N:o 74, i anledning af väckta motioner, angående dels
upphäfvande af 10 kap. Kyrkolagen, dels ock förändring af
samma kap. och hvad i öfrigt är vordet stadgadt i afseende
på kyrkotuktens upprätthållande;
N:o 75, i anledning af väckta motioner, angående förän¬
dring af lagens stadganden i afseende på rättigheten att föra
annans talan inför rätta; och
N:o 76, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer om upphörande af landsflykt, såsom på¬
följd för brott.
§ 8.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets, sedan den
17 innevarande månad å bordet hvilande Memorial N:o 77,
med förslag till sammanjemkning af de inom Riksstånden fat¬
tade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets Utlå¬
tande N:o 62, i anledning af framställda anmärkningar emot
Utskottets, under N:o 47 afgifna Betänkande öfver väckta
motioner om stiftande af lag angående allmänt kyrkomöte,
yttrade:
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Vid denna Riks¬
dag synes det höra till ordningen, att Utskotten föga eller
intet fråga efter Grundlagarne, utan tolka dessa, icke såsom
de böra tolkas, efter ordalydelsen, utan efter beqvämlighet.
Nu säger grundlagen att, för beslut i sådana ärenden, sorn
för Utskottets nu föredragna Memorial utgöra föremål, tre
Stånds mening gäller, men att om sådan öfverensstämmelse
icke eger rum, eller ock två Stånd stanna mot två, frågan
förfaller. Utskottets, öfver väckta motioner om stiftande af lag
angående allmänt kyrkomöte, under N:o 47 afgifna Betän¬
kande, har, såsom vi känna, blifvit af de två första Stånden
bifallet, af Borgareståndet återremitteradt och af Bondeståndet
afslaget. I följd af återremissen, föreslog Utskottet åtskilliga
förändringar i det först uppgjorda förslaget tili författning och
inbjöd Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet att dessa
förändringar biträda, men nyssbemäldta två Riks-stånd vidblefvo
deras i ämnet förut fattade beslut, och endast Borgareståndet
antog förändringarna. Då emellan dessa tre Stånds beslut öf¬
verensstämmelse icke finnes, vill det synas som frågan bordt
hafva förfallit; men nu säger Utskottet att skiljaktigheten mel¬
lan Ridderskapet och Adelns samt Presteståndets beslut, å ena,
och Borgareståndets beslut å den andra sidan, endast har
234
Den 20 Februari.
afseende å lydelsen af vissa paragrafer i det uppgjorde för¬
slaget till författning, och att dessa Riksstånd iiro ense deruti
att en författning i den syftning, förslaget angifven, bör utfär¬
das. Jag hemställer dock örn icke, vid det förhållande att
deri åberopade öfverensstämmelsen i besluten saknas, frågan
rätteligen bör anses hafva förfallit, och har den förfallit, så
kan väl någon omröstning i förstärkt Lag-Utskott icke ega
rurn. Dessa åsigter har jag velat uttala, men j7rkar icke de¬
sto mindre att Utskottets Memorial må bifallas.»
Pehr Erik Andersson hån Westmanlands Län: »Såsom
reservant mot Utskottets beslut, vill jag med några ord an¬
gifva den synpunkt, från hvilken jag betraktar frågan På
grund af 73 och 75 §§ Rikdags-Ordningen anser jag att, då
denna fråga är af beskaffenhet att kunna förfalla, votering
derom i Förstärkt Utskott icke lagligen kan ega rum; men
besluta tre Ständ att votering skal! företagas, i hvilket fall
man måste foga sig efter efter ett sådant beslut, så bör, efter
mitt förmenande, alla fyra Ståndens mening i hufvudfrågan
komma under omröstning. Detta blifver likväl omöjligt så
vida Utskottets förslag till voterings-proposition godkännes,
ty i denna proposition finnes Bondeståndets mening icke in-
rytnd. På grund häraf torde proposition å bifall till före¬
varande Memorial knappast kunna framställas. Att jag, för
min del, yrkar afslag ä samma Memorial, lärer jag, vid nu
anmärkta förhållande, icke behöfva tillägga.»
Med Pehr Erik Andersson instämde Bälter Sven Ers¬
son från Kopparbergs Län.
Sedan Talmannen förmält, att han funne betänkligt att
framställa proposition å bifall till Lag-Utskottets ifrågavarande
Memorial, och Anders Eriksson i anledning häraf, förklarat,
det han ingalunda yrkade att en sådan proposition skulle fram¬
ställas, fann, enligt Talmannens proposition, Ståndet skäligt att
Lag-Utskottets nu föredragna Memorial afslå.
§ 9-
Efter förnyad föredragning biföllos Sammansatta Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtanden
N:o 54, i anledning af väckt motion om ersättning till
öfverroterade hemman inom Kronobergs Län; och
N:o 55, i anledning af väckt motion, angående förän¬
dring i roteringen vid Westgöthadals regemente samt anslag
af allmänna medel till hjelp för svaga rotar.
§ 10.
Uppå flere ledamöters begäran bordlädes 2:dra gången:
Den 20 Februari.
235
Stats-Utskottets Memorial N:o 263, med förslag till slad-
ganden i Riksgälds-kontorets reglemente, angående detta verks
skulder och fordringar;
Samma Utslcotts Memorial N:o 264, med förslag till stad-
ganden i Riksgiilds-kontorets nya Reglemente, angående åt¬
skilliga vid föregående Riksdagar beviljade, meri ännu icke
verkställda utbetalningar;
Banko- och Lag-Ulskoitets Betänkande N:o 5, i anled¬
ning af vackt motion om räntans frigifvande i Banker; och
Samma Utskotts Utlåtande N:o 6, i anledning af gjorda
anmärkningar emot vissa delar af Utskottets Betänkande N:o
4, i fråga om lagstiftning för enskilda Banker.
§ 11.
Föredrogs ett af Jakob Lindby från Gottlands Län ingif-
vet, sedan den 18 innevarande månad, å bordet hvilanda
skriftligt anförande, med hemställan, att, sedan Bondeståndet
den 30 sistlidne Januari bifallit Sammansatta Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o
45, i anledning af väckta motioner om befrielse för rotehål¬
lare på Gottland att anlägga båtsmanstorp, Prestesténdet måtte
inbjudas att i detta, af Borgareståndet jemväl biträdda, beslut
sig förena.
Härvid yttrade:
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Då två Stånd, nem¬
ligen Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet afslagit, och
två Stånd, nemligen Borgare-och Bondestånden, bifallit Stats-
och Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande
N:o 45, samt denna fråga således för närvarande förfallit, lärer
det fä anses mindre formenlig! att den af Lindby föreslagna
inbjudning aflåtes. Jag hemställer derför om icke Lindbys
anförande må läggas till handlingarna.»
Pehr Erik Andersson från Westmanlands Län: »Då
Bondeståndets nyss fattade beslut om Borfis-banan tillkommit
på grund af en till Ståndet afbiten inbjudning, inser jag ej,
hvarför man skulle förvägra Lindby den inbjudning, om hvars
aflåtande han gjort anhållan. Jag bifaller derför att inbjud¬
ningen må aflåtas.»
Anders Pehrsson: »Jag får fästa den föregående tala¬
rens uppmärksamhet deruppå, att helt andra omständigheter
förekomma i denna fråga, än dem. å hvilka, vid behandling
af Borgareståndets inbjudning om Boras-banan, man hade att
göra afseende. I den sednare frågan var nemligen, till följd
af Bondeståndets återremiss af Utskottets första Utlåtande,
något hufvudsakligt beslut af Rikets Ständer ännu icke fattat
236
Den SO Februari.
då Borgareståndets inbjudning härstädes behandlades. Den
förra frågan åter torde, derigenom att två Stånd stannat mot
två, böra anses hafva förfallit. Häri ligger, såsom man be¬
hagade finna, en väsendtlig åtskillnad. Örn man tror sig kunna
dermed vinna något, vill jag emellertid visst icke motsätta
mig inbjudningens aflåtande.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Jag kan icke finna
något formvidrigt deruti, att, fastän två Stånd stannat mot
två, man frågar det ena Ståndet om det icke skulle vilja foga
sig efter hvad tvä andra Stånd beslutat. Jag medgifver så¬
ledes att inbjudningen får afgå.»
Ola Månsson från Skåne: »När, uti någon viss fråga,
två Stånd stanna mot två, så finnes ju angående samma fråga
icke något hufvudsakligt beslut af Bikets Ständer, om man
icke såsom sådant vill anse att frågan för den gången förfallit.
Hade, beträffande frågan om befrielse för rotehållare på Gott¬
land att anlägga båtsmanstorp, tre Stånd beslutat lika, så skulle
jag, för min del, hafva motsatt mig inbjudningen. Nu åter
bifaller jag den, »till den kraft och verkan, lag förmår.»
Vice Talmannen Anders Andersson: »Ja, »till den kraft
och verkan, lag förmår» kan visserligen äfven jag bifalla in¬
bjudningens aflåtande. Att den gagnar till intet är emellertid
min öfvertygelse.»
Diskussionen förklarades slutad; hvarefter, uppå derom af
Talmannen framställd proposition, Ståndet, med bifall till den
af Lindby gjorda anhållan, beslöt att Högvörd. Presteståndet
skulle vördsamt och vänligen inbjudas, att, i det, angående
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottets Utlåtande N:o 45, utaf Bondeståndet fattade, af
Borgareståndet jemväl biträdda beslut, sig förena.
§ 12.
Till bordläggning Usta gången anmäldes Bevillnings¬
utskottets Betänkande N:o 33, angående beräkningen af Tull-
medlen, Salu-accisen, Postmedlen, Chartee-sigillatse-afgiften och
Bränvinsbrännings-medlen.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. | till 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVesler.
Den 22 Februari.
237
Den 22 Februari.
Plenum kl. G e. ni.
§ I-
Efter derom gjorda framställningar beviljades ytterligare
ledighet uti förut erhållen permission under 3 veckors tid åt
Olof Olsson i Olebyn och Olof Olsson i Olsäterstorp Werm¬
lands Län samt åt Johan Johansson från Nerikes Län; hvar¬
emot enahanda framställning, i fråga om Nils Anderssons från
Wermlands Län, blef, uppå begäran af Magnus Månsson från
Östergöthlands Län med flere, bordlagd.
§ 2.
Lästes och godkändes Ståndets JEnsTcildta Besvärs-Ut-
skotts förslag N:o 10 till underd. skrifvelse till Kongl. Majit,
angående s. k. Halländska kyrkohemman; samt Utlåtande
N:o 11, angående fri handel med salt.
§ 3.
Efter skedd föredragning af Stats-Utskottets Memorial
N:o 263, med förslag till stadgnnden i Riksgälds-kontorets
Reglemente, angående detta verks skulder och fordringar,
blef samma Memorial af Ståndet bifallet.
§ 4-
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 264, med
förslag till stadganden i Riksgälds-kontorets nya Reglemente,
angående åtskilliga vid föregående Riksdagar beviljade, men
ännu icke verkställda utbetalningar; och yttrade härvid:
Ola Månsson från Skåne: »Det är svårt, om icke ogör¬
ligt, att nu här inom Ståndet på stående fot taga närmare
reda på de i Memorialet, gjorda framställningar, än Utskottet
gjort, helst endast den afdelning inom Utskottet, nemligen
Riksgälds-afdelningen, som handlagt ärendet, haft tillgång till
alla behöfliga handlingar och räkenskaper för Reglementets
uppgörande, efter hvilka handlingar m. m. Reglementet är upp-
gjordt så noga i öfverensstämmelse med Rikets Ständers fat¬
tade beslut, att jag för min del tillstyrker bifall till Memorialet.»
Memorialet blef härefter af Ståndet bifallet.
238
Den 24 Februari.
§ 5.
Efter skedd föredragning bifölls Banko- och Lag-Ut¬
skottets Betänkande N:o 5, angående vackt motion om rän¬
tans frigifvande i Banker: hvaremot, i fråga om samma Ut¬
skotts Utlåtande N:o 6, i anledning af gjorda anmärkningar
emot vissa delar af Utskottets Betänkande N:o 4 i fråga om
lagstiftning för enskilda Banker, Ståndet vidhöll sitt. vid före¬
dragningen af sistnämnde Betänkande fattade beslut, dock med
de ändringar i samma Betänkande, som uti det nu föredragna
Utlåtandet furnäs föreslagna.
§ 6.
På flere ledamöters begäran bordlädes 2:dra gången Be¬
villning s-Utskottets Betänkande N:o 33, angående beräknin¬
gen af Tullmedlen, Salu-accisen, Postmedlen, Cliartse-sigillatse-
afgiften och Bränvinsbrännings-medlen.
§ 7.
Lades till handlingarna ankomna protokolls-utdrag från
Höglofl. Ridderslcapet och Adeln Edris 644—647.
Högvörd. Presteståndet N:ris 514—517 samt
Vfillofl. Borgareståndet N:ris 602—61 1;
hvaremot protokolls-utdrag från sistnämnde Stånd N:o 601
med en inbjudning, rörande Lag-Utskottets Betänkande N:o
69, i anledning af väckta motioner, angående förändring af de
befordringslagar, hvilka gälla för Prester, bordlädes.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. 8 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVesler.
Den 24 Februari.
Plenum kl. lO f. m.
§ 1.
Protokollet för den 16 och 22 i denna månad justerades
och godkändes.
Dan 24 Februari.
239
§ 2.
Uppå derom framställd begäran beviljade Ståndet fortfa¬
rande ledighet från riksdagsgöromålen under ytterligare 3:ne
veckor, i händelse Riksdagen så länge skulle fortfara, åt Nils
Svensson från Christianstads, Anders Olsson från Jemtlands,
förre vice Talmannen Pehr Eriksson och Anders Jansson fiån
Wermlands, Anders Petter Andersson från Östergöthlands och
Anders Eriksson från Kopparbergs Län; äfvenså undflngo Erik
Olsson frän Nerikes samt Bälter Sven Ersson från Kopparbergs
Län 3 veckors ledighet från riksdagsgöromålen, att beräknas
för den förre frän den 27 dennes samt för den sednare från
den 3 instundande Mars.
§ 3.
Yid föredragning af Pehr Sahlströms från Stockholms Län
den 18 i denna månad bordlagda motion, anhöll motionären,
att densamma måtte få fortfarande, och intilldess Stats-Utskot-
tets Utlåtande i samma ämne till Stånden inkommer, förblifva
hvilande å bordet.
Med anledning häraf yttrade:
Anders Eriksson från Södermanlands Län: »Under förra
plenum 3'1'kade jag remiss af denna motion, ehuru sådant dock
icke medgafs; men då jag är af den åsigt, att Grundlagen bör
efterlefvas, påstår jag nu, på grund af 49 § 1 moni. Riksdags¬
ordningen, att motionen nu varder remitterad till behörigt Ut¬
skott, ty då detta är det 4:de plenum motionen legat pä bor¬
det och jag ingalunda föreställer mig motionärens meninglhafva
varit, att den för beständigt skall hvila pä Ståndets bord, torde
remiss böra ske.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Om en motionär,
sedan han väckt en motion, tinner händelser inträffa, som göra
motionen öfverflödig, torde en sådan motion icke behöfva re¬
mitteras, utan fasthellre böra återtagas; och är det af sådan
anledning som jag hemställer, 0111 Sahlström icke skulle vilja
återtaga sin ifrågavarande motion.»
Flere af Ståndets ledamöter instämde.
Sahlström: »Jag har alltid varit van att ställa mig Tal¬
mannens och Ståndets önskningar till efterrättelse; men jag kan
icke finna något hinder möta för att denna motion fortfarande
hvilar på Ståndets bord. Min mening har ingalunda varit, att
någon skulle illa upptaga eller stöta sig på densamma, ty då
den väcktes var det mig obekant, att den fråga, hvarom den
handlar, blifvit af något Utskott behandlad. Under förutsätt¬
ning, att Stats-Utskottet redan behandlat frågan,vill jag med-
240
Dun 24 Februari.
gifva att motionen måtte förfalla, men på samma gång jag
sålunda visar prof på min medgörlighet, anhåller jag, att ingen
må tro mig hafva haft orena bevekelsegrunder för densamma,
utan att den, såsom händelsen verkligen är, tillkommit af det
skäl, att det ena af Statens penninge-förvaltande verk beräk¬
nar sig till godo 9 procents ränta, då det andra åtnöjer sig
med eller icke får taga öfver 6 procent.»
Sedan diskussionen förklarats fulländad, beslöt Ståndet, i
enlighet med hvad Sahlström medgifvit, att motionen skulle
förfalla.
§ 4.
Vid förnyad föredragning af Bevittnings-Utskottets den
20 i denna månad bordlagda Betänkande N:o 33, angående
beräkningen af tullmedlen, salu-accisen, postmedlen, chartse-
sigillatffl-afgiften och bränvinsbrännings-medlen, begärdes ordet
af nedannämnde ledamöter, som yttrade:
Anders Pehrsson från Nerikes Län: -vDet kan vara lik¬
giltigt om vi bifalla eller göra anmärkning emot detta Betän¬
kande, ty det inverkar icke på sjelfva saken, men för min egen
del har jag ansett det vara betänkligt att beräkna stats-inkom-
sten af Sränvinsbrännings-medlen till så högt belopp, som Ut¬
skottet föreslagit, eller 6,750,000 R:dr, ty jag fruktar, att de
icke uppgå till nämnde summa. Jag tror det derföre vara
lämpligt att nedsätta summan till 6 millioner R:dr, ty meden
sådan nedsättning visar sig, äfven om man antager att lånet
till Borås-banan beviljas, ett öfverskott af 216,000 R:dr. Om
man deremot antager Utskottets beräkning såsom tillförlitlig,
uppkommer ett öfverskott af 966,000 R:dr; men, såsom jag
förut yttrat, har vårt beslut icke något inflytande på sjelfva
saken, ty öfverskottet, det må nu blifva större eller mindre,
skall i alla fall ingå till Riksgälds-kontoret.»
Daniel Danielsson från Jönköpings och Nils Andersson från
Christianstads Län instämde.
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län: »Jag påminner mig,
att vid sistförflutna Riksdag, då stats-inkomsten af ifrågava¬
rande beskattning antogs till 3 millioner R:dr Banko, man an¬
såg denna beräkning vara allt för högt tilltagen; men manbar
nu sedermera funnit, att bränvins-skatten för hvarje år stigit.
Beräkningarna äro, såsom man sett, ganska elastiska, vid hvil¬
ket förhållande jag icke finner något skäl att göra ändring uti
Utskottets förslag, hvilket jag till alla delar godkänner.»
Vice Talmannen Anders Andersson: »Det är väl icke
omöjligt, att bränvinsbrännings-medlen utgå till det belopp,
som Utskottet beräknat, men huruvida öfriga i detta Betan¬
Dun 24 Februari.
241
kande förekommande inkomster komma att utgå till de beräk¬
nade beloppen, lärer val ej vara så säkert. Enligt min åsigt
bör man icke beräkna Statens inkomster af tullmedlen och
bränvinsbrännings-medlen för högt, och derför anser jag, att
vi gerna kunna gå in på livad Anders Pehrsson föreslagit.»
Anders Eriksson från Elfsborgs, Sven Haraldsson från
Blekinge och Anders Eriksson från Södermanlands Län in¬
stämde.
Sköldberg fran Nerikes Län: »Äfven jag anser det vara
likgiltigt hvilken summa vi bestämma, ty det blifver i alla fall
endast en gissning. Hvad lånet till Borås-banan beträffar, så
var det först beräknadt till 1,200,000 R:dr, ehuru det numera,
på grund af Borgare- och Bondeståndens beslut, skall utgå
med 1,700,000 R:dr. Jag godkänner detta Betänkande.»
Hedström från Wester-Norrlands Län instämde.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Det är väl sannt,
att lånet till Borås-banan är bestämdt till 1,700,000 R:dr, men
det skall utgå under loppet af 4 år och således för den tid,
som nuvarande statsreglering omfattar, med endast 1,200,000
R:dr.»
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Då denna
kalkyl upprättades, var jag närvarande i Bevillnings-Utskottet,
hvarest man satte utom allt tvifvel, att ju den af bränvins¬
brännings-medlen påräknade inkomsten skulle komma att utgå.
Jag eger icke den statsmannablick, att jag så rigtigt kan be¬
döma saken, men jag tror, att om bränvins-skatten icke upp¬
går till den beräknade summan, tullen å inkommande sprit
kommer alt ersätta bristen. Då de andra Riksstånden sanno¬
likt godkänna Betänkandet, skulle, om vi fatta annat beslut,
möjligtvis förstärkt Utskott ifrågakomma, till följd hvaraf och
med jemväl fästadt afseende på den omständigheten, att alla
kalkyler icke äro tillförlitliga, jag anser det vara bäst att god¬
känna Betänkandet.»
Öfverliiggningen var fulländad och ifrågavarande Betän¬
kande blef, uppå derom af Talmannen framställd proposition,
af Ståndet godkändt.
§ 5.
Föredrogos och godkändes Expeditions-Utskottets ne-
dannämnde förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o 228, angående förbättrade aflöningsvilkor m. m. för
Arméens och Flottans läkare samt provincial-läkarne;
N:o 230, angående beviljad pension åt förre Justitie-om-
budsmannen, Kammarrådet S. L. Theorell;
Bonde-St:s Prat. vid Lågt. Riksd. 1S5G—1858. IX. 16
242
Den 24 Februari.
N:o 232, angående ersättning för ökad tjenstgöring af Lif-
bevärings-regementet; och
N:o 233, angående löneförhöjning åt Statens embets- och
tjenstemän för år 1857.
§ 6.
Borgareståndets uti Protokolls-utdrag N:o 601 gjorda in¬
bjudning, hvilken i förra plenum bordlädes, blef, uppå Anders
Pehrssons från Nerikes Län förslag, ånyo bordlagdt, intilldess
svar från resp. Medstånden hunnit ankomma uppå Bondestån¬
dets i samma fråga aflåtna inbjudning.
§ 7.
Nils Anderssons från Wermlands Län i förra plenum bord¬
lagda ansökning om ytterligare ledighet från riksdagsgöromå-
len föredrogs nu åter och föranledde diskussion, dervid sig
yttrade:
Sahlström från Stockholms Län: »Jag uppträder högst
ogerna uti saker af så enskild beskaffenhet, som denna, men
den är dock af sådan beskaffenhet, att den förtjenar mer än
vanlig uppmärksamhet. Nils Andersson, hvilken, efter hvad
jag hört berättas, har den högsta aflöningen utaf alla Ståndets
ledamöter, har flera gånger varit permitterad och varit borta,
om jag ej bedrager mig, tillsammans omkring 4 månader. Det
är väl sannt, att så val det ena, som det andra af hvad jag
nu nämnt, rörer icke Ståndet, utan isynnerhet hans kommit-
tenter; men vi böra se till att Riksdags-ordningens stadganden
varda efterlefda samt att icke sådan ordning, som gifver an¬
ledning till dåliga exempel, varder tillåten. En Riksdagsmans
skyldighet är otvifvelaktig! att icke försumma sina kommitten-
ters rätt, och det är af sådan anledning, sorn jag anser Stån¬
det böra afslå eller vägra den af Nils Andersson nu framställda
begäran.»
Magnus Månsson och Johan Johansson från Östergöthlands
samt Liss Lars Olsson från Kopparbergs Län instämde.
Johan Pehrsson frän Upsala Län: »Då Riksdagen nu är
så nära att afslutas, torde det nog vara för hårdt för Nils An¬
dersson att begifva sig hit, helst han knappast hinner anlända
hit, innan den för Riksdagens afslutande bestämda dagen är
inne.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Nils Anderssons
tjenstledighet går i dag till ända, och, enligt hvad diarium ut¬
visar, har Nils Andersson under Riksdagens lopp haft permis¬
sion 4 gånger och tillsammans 18 veckor. Om man nu skulle
ålägga honom att begifva sig hit, kan han i allt fall icke ut¬
Den 24 Februari.
243
rätta något, enär Riksdagen är så nära slutet, och derföre ön¬
skar jag, att Ståndet måtte medgifva honom den ledighet, som
han begärt.»
Anders Jonsson och Olof Olofsson i Ohlsäterstorp från
Wermlands Län instämde.
Vice Talmannen Anders Andersson: »De i detta Stånd
förda protokoll skola utvisa, att jag aldrig velat tillägga Stån¬
det rättighet att bevilja längre ledighet frän riksdagsgöromåien,
än 16 § Riksdags-ordnirigen bestämmer, såvidt icke den, som
sökt förlängning, företett gällande skäl. Väl är det sanut, att
Nils Andersson, mer än andra, begagnat tjenstledighet, men
då nu endast få dagar återstå, innan Rikets Ständer hemför-
lofvas, finner jag icke något skäl att ålägga honom resa hit.
Utom det att han knappt hinner ankomma hit förrän Riksda¬
gen afslutas, skulle Ståndet icke hafva något gagn af att vägra
honom den ledighet, som han nu begärt.»
Nils Nilsson från Nerikes, Sven Haraldsson och Lars Gu¬
staf Andersson fiån Elfsborgs Län instämde.
Ola Månsson: »Jag gillar fullkomligt den af Sahlström
uttalade åsigt, att en Riksdagsman icke bör alltför mycket af¬
hålla sig från riksdags-ärendena; men om ock, hvad som är
händelsen, Nils Andersson mer än de fleste begagnat tjenst¬
ledighet, är det icke allenast hans, utan fastmera Ståndets
skull, som så ofta beviljat honom permission. För öfrigt eger
han att sjelf bedöma, huruvida hans kommittenter gilla hans ute-
varo från Riksdagen, och det må bero på honom sjelf om han
anser sig befogad att af kommittenterne uttaga arfvode för don
tid, som han tillbragt hemma. Då Ståndet, enligt hvad jag
här ofvan påpekat, sjelf felat, vöre det icke rätt, eller Ståndet
värdigt, att nu tvinga honom begifva sig nit, då Riksdagen
måhända innan hans ankomst är afslutad.»
Nils Svensson, Jöns Pehrsson och Håkan Pettersson från
Blekinge instämde.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Jag känner icke
igen min vän Sahlström uti hans härda yttrande i en fråga,
som gäller hvarken Ståndets eller det allmännas väl. Det be¬
ror naturligtvis på Nils Andersson sjelf huru han ställer sig
med sina kommittenter och huruvida han gör sig förtjent af
kommittenternes förtroende till en annan Riksdag. Då det är
sannt, hvad en föregående ledamot yttrat, att Ståndet icke kan
betjena sig af Nils Andersson, enär han sannolikt icke hinner
hit före Riksdagens slut, samt då vi icke böra göra afseende
på hvilken dagspenning han må af sina kommittenter åtnjuta,
anser jag, att Ståndet, då det förut varit så liberalt emot ho¬
24:4,
Den 24 Februari.
nom, nu icke bör neka honom den begärda permissionen, otn
icke af annan anledning så åtminstone af medlidande.v
Pehr Nilsson i Espö: »Då Ståndet så många gånger till¬
förene beviljat Nils Andersson permission, är det väl icke skäl
att nu vägra honom för de fä dagar, som återstå af Riksda¬
gen. Då Ståndet icke nekat någon annan ledamot den tjenst¬
ledighet, som han begärt, skulle det synas partiskt, om vi nu
afsloge Nils Anderssons ansökning, och dessutom anser jag,
att vi icke böra klandra Nils Andersson derföre, att han be¬
gagnat sig af den permission, som Ståndet honom beviljat.
För min del bifaller jag Nils Anderssons begäran.»
Sedan Talmannen uppläst 16 § Riksdags-ordningen, för¬
klarades öfverläggningen fulländad; hvarefter Talmannen fram¬
ställde proposition på bifall till Nils Anderssons ansökning, och
som nämnde proposition med blandade ja och nej besvarades,
blef, enär votering begärdes, följande voterings-proposition upp¬
satt, justerad och godkänd:
Den som bifaller Nils Anderssons från Wermlands Län
anhållan om förlängning af beviljad tjenstledighet, röstar ja.
Den det ej vill, röstar nej.
Vinner nej, är Nils Anderssons omförmälda anhållan af-
slagen.»
Vid voterings-sedlarnas öppnande befunnos 25 ledamöter
hafva röstat ja och 32 nej; till följd hvaraf Ståndet fattat det
beslut, som wej-propositionen innehåller.
Emot beslutet reserverade sig Anders Pehrsson från Ne¬
rikes, Anders Eriksson, Lars Glustaf Andersson och Johan Petter
Andersson från Elfsborgs, vice Talmannen AndersA ndersson
från Skaraborgs, Johan Pehrsson från Upsala, Olof Olsson i Släng¬
serud och Anders Jonsson från Wermlands, Wassmuth och
Erik Carlsson från Stockholms, Nils Nilsson från Nerikes, Pehr
Nilsson i Espö och Måns Pehrsson från Malmöhus, Nils Svens¬
son och Jöns Pehrsson från Blekinge, Ola Månsson från Chri¬
stianstads, Anders Nilsson från Llallands, Gustaf Jonsson från
Kalmar samt Erik Christensson från Götheborgs och Bohus Län.
Då fråga härefter uppstod om det ansvar, till hvilket Nils
Andersson borde, för sitt uteblifvande utöfver permisionstiden,
anses vara förfallen, yttrade:
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Jag anser det vara
lämpligast, att vi uppskjuta med denna frågas afgörande, intill¬
dess sig visar, huruvida Nils Andersson hit återkommer eller
icke.»
Ola Månsson: »Jag instämmer så mycket hellre uti An¬
ders Pehrssons yttrande, som jag anser, att, derest Nils An¬
dersson genast begifver sig på väg, sedan han fått underrät¬
Den 24 Februari.
245
telse om Ståndets nu fattade beslut, Ståndet icke bör ålägga
honom böter, helst de fleste ledamöter, som varit hemresta,
ute blifvit en eller annan dag utöfver permissionstiden, v
Frågan blef derefter, uppå af Talmannen framställd pro¬
position, hvilande, intilldess sig visat huruvida Nils Andersson
före Riksdagens slut hit återkommer.
§ 8.
Föredrogos och bordlädes l:sta gången
Stals-Utskottets Utlåtanden och Memorial:
N:o 270, angående förbättring af lönevilkoren för Riks-
gälds-kontorets tjenstemanna-personal och vaktbetjening;
N:o 271, med förslag till voterings-proposition i anledning
af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om hegardt anslag
eller lån för staden Christianstads kostnader till följd af kolera-
farsotens härjande derstädes under höst-tiden år 1857;
N:o 272, angående verkställd omröstning i fråga om den
förre Justitie-ombudsmannen Theorell tillerkända pension;
N:o 273, angående verkställd omröstning i fråga om efter¬
gift af den f. d. Lands-kamereraren Svante Lindberg ådömda
ersättnings-skyldighel 5
N:o 274, angående verkställd omröstning i fråga om ett
anslag till Lifbevärings-regementet;
N:o 275, i anledning af verkställd omröstning i fråga om
löneförhöjning åt Statens embets- och tjenstemän m. fl. för år
1857;
N:o 276, angående verkställd omröstning i fråga om me¬
dels anvisande till påbörjande af Stockholms befästande ä land¬
sidorna ;
N:o 277, angående verkställd omröstning i en fråga rö¬
rande den till folkundervisningens befrämjande anslagna halfva
personliga skjMds-afgiften;
N:o 278, med förslag till reglementariska stadganden an¬
gående förräntningen af Riksgälds-kontorets kontanta behåll¬
ning;
N:o 279, med förslag till voterings-propositioner i anled¬
ning af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om återställande
till "bolaget för jernvägs-anläggning mellan Köping och Hult af
de, till säkerhet för detta företags fullbordande, i Kongl. Stats¬
kontoret återstående deponerade medel; och
N:o 280, med förslag till voterings-proposition i anledning
af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om lån för en jern¬
vägs-anläggning mellan staden Borås och vestra stambanan.
Stats- oell Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 53, i an¬
246
Den 24 Februari.
ledning af väckta motioner angående förändrad organisation
af Sveriges landt- och sjöförsvar.
Stats- och Banko-Utskottets Utlåtanden:
N:o 56, i anledning af särskilda förslag till åtgärder för att
underlätta penningestäliningen och rörelsen inom landet; och
N:o 57, i anledning af väckt motion om åtskilliga ad pios
usus stiftade kassors förvaltande af Rikets Ständers Bank eller
Riksgäl ds-kontor.
Banko-Utskottets Utlåtanden och Memorial:
N:o 81, öfver väckta motioner om beviljande af kreditiv-
rätt i Banken för hypotheks-föreningarna i Riket;
N:o 82, med hemställan om vissa tillägg till reglements-
foreskriftérna angående Bankens metalliska kassa;
N:o 83, om kungörande af åtskilliga föreskrifter i Banko¬
reglementet; och
N:o 84, angående Instruktion för Rikets Ständers Banko¬
utskott vid nästa Riksdag.
Lag-Utskottets Utlåtanden och Betänkanden:
N:o 78, i anledning af väckt motion angående förändring
af hvad lagen stadgar om häradsnämnds rösträtt;
N:o 79, i anledning af väckta motioner angående förän¬
dring dels af 23 kap. 1 § Rättegångs-balken, dels ock af sättet
för val af nämndemän; och
N:o 80, i anledning af väckt motion angående jäf emot
häradsnämnd.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Memorial N:o 52, i anledning af återremiss utaf Utskottets Be¬
tänkande N:o 42, rörande väckta motioner om åtskilliga för¬
ändringar i gällande Lego-stadga den 23 November 1833 samt
deremot svarande §§ i allmänna lagen; äfvensom
Enskildta Utskottets Förslag till underdånig skrifvelse
N:o 12, angående skogshushållningen.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. £ till 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IViester.
Den 25 Februari.
247
Den 25 Februari.
Plenum kl. 6 e m
§ 1.
Med anledning af för Talmannen inträffadt förfall, leddes
Ståndets öfverläggningar af vice Talmannen.
§ 2.
Föredrogos och godkändes Expeditions- Utskottets förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser till Kongl. Maj:t:
N:o 222, angående regleringen af utgifterna under Riks-
statens 8:de Hufvudtitel;
N:o 231, i fråga om eftergift af f. d. Lands-kamereraren
Kammar-rätts-rådet S. Lindberg ådömda ersättniugs-skyl-
dighet;
N:o 234, angående eftergift af Kronans rätt till dana-arf
efter Föraren Pihls frånskiljda hustru, Charlotta Kindberg;
N:o 235, angående ändring i Kongl. Kungörelsen den 20
November 1845, i fråga om ersättning till vittnen;
N:o 237, angående förändring af Domkapitlens organisa¬
tion ;
N:o 238, i fråga om äskad tillökning för år 1857 i aflö-
ningsförmånerna åt en del af Flottans gemenskap;
N:o 239, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
rörande anmäld brist i tillgångarna för Flottans matrosers och
uppfordrade båtsmäns mathållning åren 1856 och 1857; samt
N:o 240, angående nådig förklaring af Kongl. Resolutio¬
nen den 17 December 1734, i fråga om klockareval inom
Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län;
Äfvensom förslag till § af Riksdags-beslutet:
N:o 29, angående ändring i stadgandena om ersättning
till vittnen; och
N:o 31, angående förändring i Domkapitlens organisation.
§ 3.
Med anledning af förestående omröstning i förstärkt Lag-
Utskott, beslöt Ståndet att i nästkommande plenum anställa
val till utseende af ledamöter och suppleanter i samma Ut¬
skott; och skulle å val-listorna upptagna namn å 32 personer,
af hvilka de 26, som erhöllo de flesta rösterna, skulle såsom
ordinarie ledamöter ingå i Utskottet, samt de 6 återstående,
248
Den 25 Februari.
i egenskap af suppleanter, vid tillfälle af behof, derstädes in¬
träda. .
§ 4.
På begäran bordlädes 2:dra gången Stats-Ut-slcotteta Ut¬
låtanden och Memorial:
N:o 270, angående förbättring af lönevilkoren för Riks-
gälds-kontorets tjenstemanna-personal och vaktbetjening;
N:o 271, med förslag till voterings-proposition i anledning
af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om hegardt anslag
eller lån för staden Christianstads kostnader till följd af kolera¬
farsotens härjande derstädes under höst-tiden år 1857;
N:o 272, angående verkställd omröstning i fråga om den
förre Justitie-ombudsmannen Theorell tillerkända pension;
N:o 273, angående verkställd omröstning i fråga om ef¬
tergift af den f. d. Landskamereraren Svante Lindberg ådömda
ersättnings-skyldighet;
N:o 274, angående verkställd omröstning i fråga om ett
anslag till Lifbevärings-regementet;
N:o 275, i anledning af verkställd omröstning i fråga om
löneförhöjning åt Statens embets- och tjenstemän m. fl. för år
1857;
N:o 276, angående verkställd omröstning i fråga om me¬
dels anvisande till påbörjande af Stockholms befästande å
landsidorna;
N:o 277, angående verkställd omröstning i en fråga rö¬
rande den till folk-undervisningens befrämjande anslagna halfva
personliga skvdds-afgiften; samt
N:o 278, med förslag till reglementariska stadganden an¬
gående förräntningen af Riksgälds-kontorets kontanta behåll¬
ning.
§ 5.
Föredrogos och godkändes Stats-Utskottets Memorial:
N:o 279, med förslag till voterings-propositioner i anled¬
ning af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om återställande
till bolaget för jernvägs-anläggning mellan Köping och Hult
af de till säkerhet för detta företags fullbordande i Kongl.
Stats-kontoret återstående deponerade medel; och
N:o 280, med förslag till voterings-proposition i anled¬
ning af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om lån för en
jernvägs-anläggning mellan staden Borås och vestra stam¬
banan.
Den 25 Februari.
249
§ 6.
Till handläggning förekom sammansatta Stats- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 53,
i anledning af väckta motioner angående förändrad organisa¬
tion af Sveriges landt- och sjöförsvar.
Härvid yttrade:
Samuel Ödmann från Upsala Län: »Jag vet mycket val,
att, då Riksdagen redan nalkas sitt slut, det icke är någon
förhoppning, att, genom en återremiss af sammansatta Stats-
och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 53, få en fråga af
så vidt omfattande och så djupt ingripande natur, som en
reorganisation af vårt försvarsväsende, ens till ny pröfning
upptagen, ännu mindre löst på ett för fäderneslandets framtida
val tillfredsställande sätt; men då denna fråga ovedersägligen
rör ett ämne af allravigtigaste betydelse för landets sjelfbe¬
stånd, och är af egenskap att icke kunna falla, så tror jag
det vara representantens pligt att uttrycka det allvarligaste
ogillande af det, lindrigast sagdt, lösliga sätt, hvarpå den blif¬
vit behandlad. Att Utskottet, sedan det öfver ett år dragit
ut på tiden med de i Betänkandet omnämnda motionernas
afgörande, nu i Riksdagens ellofte timma förklarar, att deråt
ingenting vidare är att göra, sedan Rikets Ständer redan bi¬
fallit de af Regeringen äskade anslagen åt 4:de och 5:te Huf-
vudtitlarne, och derigenom, enligt Utskottets förmenande, god¬
känt det nuvarande försvars-systemet, är ett sätt att gå till¬
väga, som icke torde ega något motstycke i andra länders
representativa åtgöranden.
Oaktadt detta Utskottets förklarande, hvilket för framtiden
må bland annat bära vittne om, huru representationen vid
innevarande Riksdag löst sin ansvarsfulla uppgift att bevaka
Svenska folkets stora lifsfrågor, ges det dock något att göra;
och detta är, dels att lägga Utskottets eget Betänkande med
ogillande till handlingarna, och dels att, såsom Bondeståndets
beslut i denna fråga, omfatta och återupptaga den åsigt, som
Ståndet uttalade vid ett liknande tillfälle under 1850—1851
årens Riksdag. På sådant sätt visar åtminstone Bondeståndet,
att det, med fullt behjertande af frågans vigt och betydelse
för nutid och framtid, vet att egna densamma en uppmärk¬
samhet och ett deltagande, för hvilka Svenska folket en gång
skall blifva det tack skyldigt. Ty jag upprepar hvad jag re¬
dan sagt: denna fråga kan icke falla. Den skall återkomma
vid hvarje Riksmöte, tills den vinner seger. Det gifves ingen
annan räddning för vårt framtida sjelfbestånd, än uti en, på
allmän konskription grundad, folkbeväpning. Hvad den indelta
250
Den 25 Februari.
arméen kostar, veta vi alla — hvarje Riksdag bär ett nytt,
tungt vittnesbörd derom — och hvad den i sjelfva verket
betyder, och huru litet den kan uträtta mot en öfverlägsen
fiende, en sådan, som ständigt hotar oss, det borde numera
icke af någon tänkande fosterlandsvän kunna dragas i tvif¬
velsmål.
Att en omorganisation af vårt försvarsväsende således är
af högsta behof påkallad, är obestridligt. Nyttan och nöd¬
vändigheten af en sådan reform är långt för detta uttalad af
upplyste, fosterländskt sinnade, i krigaryrket erfarne män; det
börjar ock lyckligtvis alltmera bilda sig derom en folktanke,
som i längden lärer lika litet kunna jäfvas, som tillbakahållas.
Så mycket mera måste man då förundra sig deröfver, att
Regeringen, oaktadt alla sedan 1823 års Riksdag från repre¬
sentationens sida gjorda framställningar, åt detta maktpålig¬
gande ämne hittills egnat ingen, eller föga uppmärksamhet.
Dess omsorger för vårt sjelfförsvar hafva väsendtligen inskränkt
sig dertill, att vid hvarje Riksdag äska nya anslag till indel¬
ningsverkets upprätthållande, anslag, som slutligen, och just
genom innevarande Riksdags åtgöranden, vuxit till den be¬
tänkliga höjd, att de nu sluka nära halfva vår statsbudget.
Huru med sådana enorma, oupphörligt ökade utgifter till lands-
och sjöförsvars-staten Riket skall kunna vinna någon egentlig
ekonomisk förkofran och gå framåt i hyfsning och kultur, i
jemnbredd med samtidens fordringar, är för mig ofattligt, och
torde vara det för många andra. Vore man förvissad, att
med dessa oerhörda anslag det åsyftade ändamålet, landets
oberoende, kunde vinnas, läge dock deruti någon tröst, och
man finge förlika sig med bördan, om man än oek svigtade
under densamma. Men som förhållandet nu är, och då ingen
förnuftig menniska i vårt land, med kännedom om dess geo¬
grafiska läge, väl numera tror på, att ett par och trettio tu¬
sen indelta soldater, fördelade på en så vidsträckt yta, i fa¬
rans och nödens bittra stund, skola verkligen kunna försvara
oss, är det så mycket mera påkostande, att på ett förfeladt
ändamål offra dyrköpta skatter, som kunde så mycket bättre
och ändamålsenligare användas. Indelningsverket, hvars för-
tjenster och fördelar det sammansatta Utskottet på allt vis
söker att odödliggöra, må hafva varit, hvad man kallar, be-
rättigadt för sin tid; men denna tid är längesedan förbi. Huru
föga inneboende styrka indelningsverket i sig sjelft haft, be¬
visas allrabäst deraf, att det aldrig kunnat hålla sig uppe på
egen hand, utan måst ständigt understödjas af oupphörligt
ökade bidrag från Statens sida. I våra dagar står indelnings¬
verket qvar såsom ett bland de bedröfligaste bevisen på stats-
Den 25 Februari.
251
ekonomisk misshushållning. Med dess tillgångar och genom
försäljningen eller förpaktningen af boställena, skulle icke al¬
lenast tillräckliga inkomster vinnas för ett val organiseradt
sjelfförsvar, utan äfven en klok och rättvis militär-aflöning en
gång kunna åvägabringas, fjerran skiljd från alla nu i ögonen
springande ojemnheter och från de egoistiska beräkningar och
intressen, hvari just indelningsverket nu tinner sitt förnäm¬
sta stöd.
Det tillhör i främsta rummet Svenska folkets representan¬
ter att söka genomföra en sådan reorganisation i liela vårt
militär- och försvarsväsende, och att, med blicken fastad på
kommande faror, gifva den, tyvärr, alltför mycket domnade
national-andan en högre lyftning, som blott kan vinnas der¬
igenom, att folket, genom en mera militärisk uppfostran i sko¬
lorna, och efter vunnen öfning i vapnens handterande, vet,
att det eger sjelfförsvaret i sin egen hand. Det var ock. med
tanken rigtad åt detta håll, som Borgare- och Bondestånden
vid 1850—1851 årens Riksdag, sedan det lyckats de begge
privilegierade Stånden att motverka ett samdrägtigt beslut från
Ständernas sida, i enskilda skrifvelser ingingo till Kongl. Majit
med anhållan, att Regeringen måtte uppgöra en efter Rikets
tillgångar och behof bättre lämpad plan för dess försvars¬
system, hvartill det af Herr Stjernsvärd framlagda förslag N:o
2 kunde gifva en tjenlig ledning. Huru djupt Bondeståndet
vid detta tillfälle uppfattade frågans nationella vigt och bety¬
delse, framstår klart af diskussionen öfver dåvarande samman¬
satta Utskottets Betänkande N:o 49, och tager jag mig frihe¬
ten, att, till bestyrkande häraf, uppläsa ur Ståndets protokoller
några strödda delar af denna diskussion.»
Härefter uppläste talaren åtskilliga 3'ttranden af A. W.
Svartling från Östergöthlands, Anders Eriksson från Elfsborgs,
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus, Pehr Sahlström från
Stockholms, och Matts Pehrsson från samma Län, intagna i
Bandet 5 af Bondeståndets protokoller för Riksdagen 1850—51,
sid. 458 och följande; hvarefter han fortsatte sålunda:
»Sådana voro Bondeståndets åsigter i denna maktpålig¬
gande fråga vid förenämnda Riksdag. Jag kan icke föreställa
mig, att de sedan dess i någon väsendtlig mån förändrats,
särdeles som de politiska vådorna i allmänhet och faran för
vårt eget framtida sjelfbestånd under de åtta sistförflutna åren
snarare kunna sägas hafva ökats, än minskats.
Kastar jag nu en flyktig blick på sammansatta Utskottets
motiver för sitt afslag, så springer straxt i ögonen den ytter¬
liga torftighet, hvarmed denna motivering blifvit utrustad. Ef¬
ter en temligen fullständig och ganska vidlyftig recit af de
252
Den 25 Februari.
i ämnet afgifna motionerna, upptagande något öfver 23 sidor
af Betänkandet, kommer vederläggningen på — tre sidor, af
hvilka dock två utgöra blotta upprepanden af föregående Ut¬
skotts argumentation i denna fråga vid 1847—1848 och 1850—
1851 årens Riksdagar. Härvid är att anmärka, att samman¬
satta Utskottet väl anför de vid nämnda Riksdagar afgifna
Betänkanden Nio 23 och Nio 18, hvari föregående motioner
i ämnet blifvit afstyrkta, men icke det Betänkande Nio 49
vid 1850—1851 årens Riksdag, som, till följd af en återremiss
af Nio 18 från Borgare- och Bondestånden, tillstyrka Rikets
Ständer, att, med föranledande af Herr Stjernsvärds motion,
såvidt den afsag förslaget Nio 2, besluta en underdånig skrif¬
velse, med anhållan, att Kongl. Majit behagade, för ordnande
af Rikets landtförsvar, låta genom vederbörande utarbeta ett,
efter öfvervägande af landets behof och tillgångar affattadt
förslag, att föreläggas Rikets kommande Ständer. I reciten af
Herr Stjernsvärds motion vid innevarande Riksdag återfinner
man dock detta Betänkande Nio 4-9, som i Utskottets relation
af föregående Riksdagars beslut i ämnet blifvit alldeles förbi-
sedt, ännu mindre till någon vederläggning upptaget. Då
detta Betänkande emellertid uttrycker de begge folkvalda
Ståndens åsigter i frågan vid sistnämnde Riksdag, så torde
det få anses fullt ut lika vigtigt, som Betänkandet Nio 18,
hvilket tyckes hafva tillkommit genom voterings-lotteriet, och
dessutom är åtföljdt af reservationer af Borgare- och Bonde¬
ståndens fleste ledamöter. Det hade således varit intressant,
om sammansatta Utskottet äfven hade behagat ingå i någon
pröfning och vederläggning af hvad omnämnda Betänkande
Nio 49 innehåller, enär de deri framställda skälen för Rikets
Ständer, att till Kongl. Majit i ämnet aflåta en skrifvelse, ännu
tills vidare torde få anses ovederlagda.
Sedan emellertid, såsom jag redan antydt, genom Adelns
och Presteståndets förenade samverkan, något enhälligt beslut
vid 1850—1851 årens Riksdag icke lyckades komma till stånd,
beslutade dock Borgare- och Bondestånden, att uti enskilda
skrifvelser hos Kongl. Majit anhålla, det Kongl. Majit täcktes
under den tid, som komme att förflyta till nästinstundande
Riksmöte, låta genom sakkunnige, upplyste och oväldige män
utarbeta, för att Rikets då sammanträdande Ständer föreläggas,
ett förslag till försvarsverkets ordnande på ett med landets
behof och tillgångar öfverensstämmande sätt; tilläggande här¬
vid Bondeståndet, för sin del, särskildt den underdåniga be¬
gäran, att Kongl. Majit måtte meddela do män, som fingo sig
detta maktpåliggande värf anförtrodt, den uttryckliga föreskrift,
att deras plan till försvarsverkets reorganisation så ordnas, att
Den 25 Februari.
253
de kostnader, sorn i densamma komme att beräknas, under
intet vilkor komme att öfverstiga de nu varande utgifterna till
härens och krigsmaterielens underhåll, utan tvärtom, så vidt
möjligt vore, klefve minskade.
Då jag måste föreställa mig, att Bondeståndet i hufvud-
saken vidhåller samma åsigter, sorn de vid 1850—1851 årens
Riksdag uttalade, föranlåtes jag deraf, att, såsom Bondestån¬
dets beslut i förevarande fråga, föreslå, dels en skrifvelse till
Kongl. Maj:t väsendtligen i enahanda syftning, som den nyss
anförda, och dels att sammansatta Utskottets Betänkande med
ogillande lagges till handlingarne, hvarpå jag således hos Tal¬
mannen får anhålla om proposition.”
Häruti instämde P. F. Mengel från Upsala, Pehr Sahl¬
ström från Stockholms, samt Pehr Erik Andersson och Olof
Andorsson från Westmanlands Län.
Ola Månsson från Skåne: ”Jag delar Ödmanns åsigter
så till vida, som jag anser, att något egentligt nationalförsvar
för vårt land icke kan vinnas förrän med införande af allmän
folkbeväpning; men jag hemställer till Ståndets bedömande
huruvida det kan anses lämpligt att i Rikdagens elfte timma
ingå till Kongl. Maj:t med den nu föreslagna underdåniga
skrifvelsen, helst denna möjligen skulle kunna komma att stå
i någon sirid med den, Ståndet förut aflemnat i fråga om be¬
väringsmanskapets vapenöfningar. Så länge användandet af
det, om jag så må uttrycka mig, skandalösa prygelstraffet
ännu eger bestånd inom vår armé, torde man hafva svårt att
införa en allmän folkbeväpning, och man har sett, att af denna
anledning de härom väckta motionerna framkallat stor oro i
landsorterne. Äfven fordras för införande häraf många förbe¬
redande åtgärder, såsom den manliga befolkningens öfvande i
välskjutning, genom inrättande af skyttgillen m. m., som icke
så lätt kunna vidtagas. Af dessa skäl önskar jag, att Utlå¬
tandet måtte godkännas, eller åtminstone att Ståndet låter för
närvarande bero vid hvad Utskottet derutinnan hemställt.”
Häruti förenade sig C. G. Cederskog från Östergöthlands,
Nils Nilsson från Nerikes, Paul Hedström från Wester-Norr-
lnnds, och Nils Pehrsson från Kalmar Län, jemte en stor del
af Ståndets öfrige ledamöter.
P. F. Mengel från Upsala Län: ”Justjlderför att Bonde¬
ståndet redan till Kongl. Maj:t aflemnat en underdånig skrif¬
velse i fråga om beväringsmanskapets vapenöfningar, tror jag,
att en skrifvelse i nu föredragna ämne vore lämplig, då dessa
båda frågor stå i ett nära och innerligt sammanhang med
hvarandra. Jag tror ock, att Bondeståndets framställning i
detta ärende skulle få en ökad styrka, om Ståndet bibehölle
254
Den 25 Februari.
den mening, det vid 1850—1851 årens Riksdag uttalade, och
hvilken vi nyss hört omnämnas. När frågan om bevärings¬
manskapets vapenöfningar förekommer till afgörande, är det
mycket möjligt att det beslut, Bondeståndet nu fattar, kommer
att begagnas såsom vapen emot Ståndet, ifall det icke blir ett
gillande af Ståndets förut uttalade mening. Af denna anled¬
ning anser jag att en underdånig skrifvelse äfven nu bör af¬
lemna s.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Ehuru jag icke är
rigtigt nöjd med de resultater, hvartill Utskottet kommit, tror
jag dock, att vi icke böra aflåta några flera underdåniga
skrifvelser i detta .ämne, då vi redan i så många andra fall
begagnat denna utväg att få våra önskningar framlagda inför
Kongl. Maj:t. Ett gammallt sannt ordspråk säger, att ju mer
af en vara föres till torgs, desto mer faller den i pris, och
med tillämpning häraf tror jag att vi böra vara mera sparsam¬
me än förut med aflåtaude af dylika skrifvelser. Jag önskar
afslag å Utlåtandet, eller ock att det måtte läggas till hand¬
lingarna.»
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Jag har begärt
ordet, endast för att i korthet besvara Ola Månssons
anmärkning, att man icke i Riksdagens elfte timma bör vid¬
taga några åtgärder med anledning af det nu föredragna Ut¬
låtandet. Jag vill med anledning häraf saga, att det ingalunda
är Bondeståndets fel, att Utlåtandet så sent, som nu skett,
inkommit från Utskottet, och i den händelse Utskottet haft
den afsigt och beräkning, att tid skulle fattas för granskning
af frågan, bör Bondeståndet åtminstone icke gynna en dylik
beräkning. Jag vill icke beskylla Utskottet att hafva haft
någon sådan; men ifall det vore möjligt, böra sådana beräk¬
ningar icke slå in. Tid blir det alltid, äfven i den allra-
yttersta timman, att granska en fråga af så hufvudsaklig vigt
som denna. För mig skulle det vara särdeles oroande, ifall
Ståndet nu skulle afvika från den mening, det förut städse
ansett vara den rätta; hvadan jag yrkar afslag å Utlåtandet.»
Denna åsigt delades af Daniel Danielsson från Jönkö¬
pings, Anders Eriksson och Erik Olsson från Södermanlands,
Gustaf Hullman och Erik Olsson från Nerikes, Lars Gustaf
Andersson och Anders Eriksson från Elfsborgs, Pehr Nilsson
i Espö från Malmöhus, och Olof Lagergren från Gottlands
Län m. fl.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Det är verkligen
nedslående att, efter en tid af 13 månaders förlopp sedan mo¬
tionerna härom väcktes och till Utskottet remitterades, få
emottaga ett Betänkande, sådant som detta, isynnerhet då
Den 25 Februari.
255
man betänker, att ärendet nu icke kan erhålla någon annan
handläggning fin det redan åtnjutit. Om detta Betänkande
hade varit inkommet till Ständerna vid den tid då Ståndet
beslöt sin underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
beväringsmanskapets vapenöfningar, hade något härom kunnat
intagas i samma skrifvelse för att hålla frågan öppen. Såsom
sakerna nu stå, kan jag icke godkänna Utlåtandet, utan yrkar
att det måtte med ogillande läggas till handlingarne. Sedan
kan Ståndet både nu och framdeles hafva fria händer att fatta
de beslut i ärendet, som synas mest lämpliga och ändamåls¬
enliga.»
Diskussionen förklarades nu vara fulländad, och då Tal¬
mannens proposition på bifall med blandade ja och nej be¬
svarades, begärdes votering. Efter en kort öfverläggning om
kontrapropositionens lj'delse uppsattes justerades och anslogs
följande voterings-proposition:
»Den, som bifaller hvad Sammansatta Stats- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottet uti dess förevarande
Utlåtande N:o 53 hemställt, röstar ja;
Den det icke vill, röstar nej;
Vinner nej, har Bondeståndet beslutat att lägga Utlåtandet
med ogillande till handlingarna.»
Omröstningen, härefter i vanlig ordning verkställd, utföll
med 28 ja mot 24 nej, i följd hvaraf Utlåtandet var af Stån¬
det godkändt.
Emot detta beslut reserverade sig:
Pehr Sahlström från Stockholms Län, under beklagande
deraf att, Ståndet så lätt frånginge och glömde sina förra be¬
slut: och Samuel Odman under yttrande af sin djupa förun¬
dran deröfver, att Bondeståndet så, utan alla skäl, kunnat från¬
träda den mening, detsamma vid 1850—1851 årens Riksdag
med så mycken värma hyllat.
Vidare reserverade sig P. F. Mengel från Upsala, J. G.
Wassmuth från Stockholms, Johannes Linder från Skaraborgs,
Daniel Danielsson från Jönköpings, Pehr Erik Andersson från
Westmanlands, Anders Eriksson från Elfsborgs, Anders Pehrs¬
son och Gustaf Hultman frän Nerikes, samt Pehr Nilsson i
Espö från Malmöhus Län.
§ 7.
Talmannen, som nu inträdde, intog ordförandeplatsen och
ledde härefter öfverläggningarna.
§ 8.
Föredrogos och godkändes Sammansatta Stats- och
Banko-Utskottets Utlåtanden:
256
Den 25 Februari.
N:o 56, i anledning af särskildta förslag till åtgärder för
att underlätta penningeställningen och rörelsen inom landet; samt
N:o 57, i anledning af väckt motion om åtskilliga ad pios
usus stiftade kassors förvaltande af Rikets Ständers Bank eller
Riksgälds-kontor,
§ 9.
Vid skedd föredragning godkändes Lag-Utskottets Be-
tänkanden:
N:o 78, i anledning af väckt motion angående förändring
af hvad lagen stadgar örn Häradsnämnds rösträtt;
N:o 79, i anledning af väckt motion, angående förändring
dels af 23 kap. 1 § Rättegångs-balken, dels oek af sättet för
val af nämndeman; och
N:o 80, i anledning af väckt motion angående jäf mot
Häradsnämnd.
§ 10.
Föredrogs och godkändes Sammansatta Lag- samt^dif-
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 52,
i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande N:o 42,
rörande väckta motioner om åtskilliga förändringar i gällande
legostadga den 23 November 1833, samt deremot svarande
§§ i allmänna lagen.
§ 11.
På begäran bordlädes andra gången Banko-Utskottets
Utlåtande:
N:o 81, öfver väckta motioner om beviljande af Kredi-
tivrätt i Banken tor Hypotheks-föreningarna i Riket;
Samma Utskotts Memorial:
N:o 82, med hemställan om vissa tillägg till Reglements-
föreskrifterna, angående Bankens metalliska kassa;
N:o 83, om kungörande af åtskilliga föreskrifter i Banko¬
reglementet; och
N:o 84, angående instruktion för Rikets Ständers Banko¬
utskott vid nästa Riksdag: samt
Ståndets Enskildta Besvärs-Utskotts förslag till under¬
dånig skrifvelse, N:o 12, angående skogshushållningen.
Ståndet åtskiljdes kl. till 8 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
Den 26 Februari.
257
Den 26 Februari.
Plenum kl. 6 e. ni.
§ 1.
Talmannen tillkännagaf, att Litteratören Olof Fornander,
sned förmälan, att han vore sinnad, att, nästkommande Sön¬
dag den 28 innevarande månad kl. G e. ns., hålla ett histo¬
riskt föredrag om Konung Carl XILte, till afhörande af hvil¬
ket föredrag Ståndets ledamöter äfven inbjödos, hos Talman¬
nen gjort förfrågan om Fornander kunde, för detta ändamål,
få begagna Bondeståndets Sessionsrum; och hemställde nu
Talmannen huruvida Ståndet ville sådant tillåta.
Till denna hemställan fann Ståndet skäligt lenina bifall.
§ 2.
Enligt derom gjord framställning, beviljade Ståndet Slars
Johan Andersson från Kopparbergs Län tre veckors ledighet
från Riksdagsgöromål, att beräknas från den 3 nästkommande
Mars; hvarjemte, uppå skriftlig anhållan af Jonas Andersson
från Östergöthlands och Pehr Benjaminsson från Elfsborgs
Län, som åtnjuta dylik ledighet, den förre intill den 2:dra
och den sednare intill den 5:to nästkommande månad, be-
mälde ledamöter undfinge tre veckors ytterligare ledighet från
Riksdagsgöromålen.
§ 3.
Godkändes Fxp editions-Utskottets förslag, N:o 236, till
Rikets Ständers underd. skrifvelse, i anledning af förekomna
framställningar angående utvidgad religionsfrihet, m. m.; och
Samma Utskotts förslag N:o 30, till § i Riksdagsbeslutet
om upphörande af konventikel-plakatet m. m.
§
Enligt nästlidne dag fattadt beslut, företogs nu val af
ledamöter och suppleanter i Förstärkt Lag-Utskott; dervid
Ståndet, med iakttagande deraf, att de inom Lag-Utskottet
förut invalde, qvarvarande ledamöter och suppleanter, nemi.:
Pehr Erik Andersson från Westmanlands Län,
Bälter Sven Ersson från Kopparbergs,
Bonde-St. Prot. vid Lagt. Riksd. 1856—1S58. IX. 17
258
Dan 26 Februari.
Johannes Linder från Skaraborgs, och
Sven Haraldsson från Blekinge Län,
borde främst såsom ledamöter i det Förstärkta Utskottet ingå,
i öfrigt utsåg:
till ledamöter ;
Anders Jansson från Westmanlands Län med 37 röster,
Anders Pehrsson från Nerikes, » 37 »
Vice Talmannen Anders Andersson från Ska¬
raborgs, » 36 ”
Johan Pehrsson från Upsala, » 36 »
Josef Holm från Stockholms, » 36 »
Johannes Holm från Jönköpings, » 36 »
Carl Gustaf Cederskog från Östergöthlands, » 36 »
Anders Eriksson från Södermanlands, » 36 ”
Anders Eriksson fran Elfsborgs, » 36 »
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs, » 36 »
Nils Pehrsson från Kalmar, » 36 »
Johan Bergström från Kopparbergs, » 36 »
Nils Nilsson från Nerikes, » 36 »
Olof Lagergren från Gottlands, » 36 »
Samuel ödmann från Upsala, » 35 »
Matts Pehrsson från Stockholms, » 35 »
Johannes Larsson från Jönköpings, « 35 »
Erik Mallmin frän Westmanlands, » 35 »
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands, » 35 »
Johan Petter Andreasson från Elfsborgs, » 35 »
Erik Andersson från Kopparbergs, » 35 »
Erik Larsson från Wester-Norrlands, » 35 »
Gustaf Glad från Westerbottens, » 35 »
Måns Pehrsson från Malmöhus, » 35 >>
Erik Christensson från Götheborgs och Bohus, » 35 »
Jöns Pehrsson från Blekinge Län, » 35 »
samt till suppleanter:
Anders Jonsson från Wermlands Län, » 34 »
Paul Hedström från Wester-Norrlands, » 3i »
Pehr Nilsson i Espö från Malmöhus, » 34 »
Ola Månsson från Christianstads, » 34 »
Anders Gudmundsson från Hallands, » 34 »
Olof Olsson i Slängserud från Wermlands Län, » 33 röster:
öfver hvilket val protokolls-utdrag genast uppsattes och ex¬
pedierades.
§ 5.
Vid förnyad föredragning af Statt-Utskottets, sedan den
Den 26 Februari.
259
24 innevarande månad, å bordet hvilande Utlåtande N:o 270,
angående förbättring af lönevilkoren för Riksgälds-kontorets
tjenstemanna-personal, yttrade:
Vice Talmannen Anders Andersson: »Då, uti nu före¬
dragna Utlåtande, Stats-Utskottet hemställt, bland annat, alt
Rikets Ständer måtte tillerkänna Riksgälds-kontorets ernbets-
och tjenstemän samt vaktbetjening tillfällig lönetiliökning för
år 1857, efter samma grund, som, i afseende å dylik löneför¬
höjning åt Bankens embets- och tjenstemän samt vaktbetje¬
ning, redan blifvit tillämpad eller med 33J- procent å innehaf-
vande lönebelopp på stat, men med det inskränkande vilkor
att från den sålunda tillstyrkta förhöjningen borde afdragas
hvad hvar och en af kontorets embets- och tjenstemän, un¬
der samma år, åtnjutit såsom arfvode för ökade göromål till
följd af den vid sednaste Riksdag beslutade upplåning emot
fonderade stats-obligationer; så kan med fullt fog sägas, att
Utskottet återtagit med den ena handen hvad det gifvit med
den andra. Om ett sådant afdrag, som Utskottet tillstyrkt,
beslutades, skulle åtskillige bland ifrågavarande embets- och
tjenstemän komma att gå i mistning af nästan all löneförhöj¬
ning för 1857, ehuru en sådan blifvit beviljad för alla andra
i Statens tjenst anställde och med kontanta löner försedde
embets- och tjenstemän. Det föreslagna afdraget synes mig
desto mera obilligt, som de arfvoden, hvilka Kontorets em¬
bets- och tjenstemän eller en del af dem, fått sig af detta
verks styrelse tillagda, utgjort vedergällning för ökade göro¬
mål. Tjenstemännen måste således anses hafva, såsom man
säger, gjort rätt för dessa arfvoden och då den ökade lef-
nadskostnaden eller dyra tiden utgör verkliga motivet till den
af Utskottet tillstyrkta löneförhöjning för 1857, vore det ju
orättvist, att här ifrån afdraga arfvodena, som på helt olika
grund blifvit beviljade. Emot den, enligt hvad jag ofvan an¬
märkt, af Utskottet tillstyrkta åtgärdens vidtagande, har en
af Utskoltets ledamöter, Herr G. Bildt, med hvilken tvä andra
ledamöter af Utskottet instämt, reserverat sig. Med begäran
att denna reservation, som är helt kort, må uppläsas, får jag
yrka att, i den del, hvarom nu är fråga, Ståndet fattar beslut
enligt reservationens innehåll.»
Sedan den åberopade reservationen blifvit uppläst, fort¬
sattes diskussionen; och j'ttrade:
Paul Hedström från Wester-Norrlands Län: »Enär, så¬
som af ifrågavarande Utlåtande inhemtas, meningen är att
Bankens och Riksgälds-kontorets embets- och tjenstemän af
samma tjenstegrader skola åtnjuta lika stora löner samt be¬
loppet af de sju äldste Banko-kommissariernes och Banko¬
260
Den 26 Februari.
sekreterarens löneförmåner utgör för dem hvardera 5,000 R:dr,
hvilken lön, enligt hvad Utskottet tillstyrkt, jemväl skulle an¬
slås åt Sekreteraren hos Riksgäl ds-kontorets fullmäktige och
Kontorets tre Kommissarier, hvilkas befattningar anses jem-
förliga med dem, som af Bankens ofvanbemälde embetsman
innehafvas, men Sekreteraren hos fullmäktige och en af Riks-
gälds-kontorefs Kommissarier begagna boställsrum, den förre
i Riksgalds-kontorets och den sednare i Rikets Ständers hus,
af hvilka förmåner, som hvar för sig torde kunna uppskattas
till minst 500 R:dr årligen, ingen af Bankens förutnämnde
embetsman är i åtnjutande; så hemställer jag att från den
lön, som af Sekreteraren hos fullmäktige och den Kommissarie,
hvilken har boställsrum, skulle komma att åtnjutas, måtte af-
dragas 500 R:dr och desse två embetsmäns löner följaktligen
nedsättas til! 4,500 R:dr Riksmynt.»
Paul Fritz Mengel från Upsala Län: »Så vidt Sekrete¬
rarens och den äldste Kommissariens lön angår — det är
nemligen den äldste eller såsom han också kallas förste Kom¬
missarien, som, utom Sekreteraren, begagnar boställsvåning —
förenar jag mig med Hedström; men, vidkommande Riks-
gälds-kontorefs öfrige embets- och tjenstemän, är det icke
så latt, att, i fråga om de belopp, hvarmed deras löner böra
fastställas, bilda sig ett tillförlitligt omdöme innan man vet,
huruvida personernas göromål blifvit eller komma att blifva i
någon betydlig mån ökade genom den befattning, de måste
taga med det af Rikets Ständer beslutade jernvägslån, och
jag anhåller derför att någon af Riksgalds-kontorets tillstå—
desvarande fullmäktige behagade meddelade den af mig så¬
lunda nödig ansedda upplysning.»
Vice Talmannen Anders Andersson: »Det är alldeles
ostridigt, att flere af Riksgalds-kontorets embets- och tjenste¬
män både haft, hafva och komma att få väsendtlig tillökning
i deras förra göromål, genom jernvägslånet, och man må icke
föreställa sig att deras besvär varit ringa derför, att de för¬
sta försöken att erhålla detta lån misslyckades; men just i
följd af denna tillökning i föremål liör från de löner, som be¬
stämmas, något afdrag för åtnjutet arfvode icke ega rum.
Frågan om boställena hör, på visst sätt, icke hit. I hvad fall
som helst är anvisande af boställsrum i Riksgalds-kontorets
och Rikets Ständers hus snart sagdt en nödvändighet, ty dessa
dyrbara egendomar påkalla oafbruten tillsyn, och boställenas
innehafvare utöfva ock en sådan, både med afseende å repa¬
rationer och andra behöfliga anordningar. På sätt jag förut
nämnt, inskränker jag mig emellertid för närvarande endast
till det yrkande att afdrag för det sistlidet år uppburna arfvode
1
Den SO Februari. 261
icke må ega ruin. Det är också blott i nyssnämnda afseende,
sorn jag yrkat antagande af det förslag, sorn Herr Bildts reser¬
vation innehåller.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Vidkommande
förmånen af bostadsvåning, vet jag icke, att den åtnjutes af
någon annan bland Riksgälds-kontorets embets- och tjenste¬
män, än Sekreteraren hos fullmäktige, oell möjligen kan det
vara skäl, att han vid denna förmån, åtminstone tills vidare,
bibehålies. Jag lem nar detta likväl alldeles derhän. Hvad
jag deremot skulle vilja föreslå, vore att de två yngste Kom-
missariernes aflöning minskas med 500 R:dr, i hvilken hän¬
delse hvarderas lön komme att utgöra 4,500 R:dr Runt. Detta
är samma lön, som åtnjutes af Expeditions-sekreterare i Kongl.
Maj:ts Kansli samt andre högre embetsman, och deribland äf¬
ven sådane, som bekläda maktpåliggande domarebefattningar,
och man må nu, angående vigten af de bestyr, sorn blifvit
Kommissarierne i Riksgälds-kontoret anförtrodda, hysa hvil¬
ken föreställning, som helst, sä torde likväl få medgifvas,
att de icke påkalla ens de insigter eller den förmåga, som
måste förutsättas hos någon af ofvanbemälde i Kongl. Maj:fs
och Kronans tjenst anställde embetsman. Orsaken, hvarför man
tillstyrkt, att samtlige Kommissarier i Riksgälds-kontoret matte
beviljas lika stora löner, har varit den, att man, enligt hittills
följd praxis, ansett desse tjenstemän jemförlige med Banko¬
kommissarier i högsta tjenstegraden, hvilka verkligen åtnjuta,
i händelse s. k. tjenstgörings-penningar inberäknas, en lön af
tillhopa 5,000 R:dr hvardera; men de sju yngre Bnnko-kom-
missariernes lön —- beloppet minnes jag- icke med säkerhet —
uppgår bestämdt icke till 5,000 R:dr, och allt skäl till den, i
i afseende å Riksgälds-kontorets tvä 3'ngste Kommissarier, af
mig föreslagna jemkning å lönerna saknas således icke.»
Af samma tanka förmälde sig Lars Gustaf Andersson från
Elfsborgs Län vara.
Paul Fritz Mengel: »Jag skulle icke hafva så mycket
att erinra mot vissas bemödande, att, på bästa möjliga sätt,
se sina vänner till godo, endast sådant icke skedde på Sta¬
tens bekostnad. Om åliggandet att hafva tillsyn öfver hus
i stad ovillkorligen beredde den, som dylik tillsyn utöfvade,
rättighet att bo hyresfritt, torde högst få, om ens någon, hus¬
egare kunna påräkna afkomst af sina hus. Härmed må dock
vara huru det vill; men då ett särskildt embets-verk, nemli¬
gen Öfverintendents-embetet, finnes, hvilket öfver Kronans
hus i allmänhet, således äfven dem i Stockholm, har kontroll
och tillsyn, kan, hvad Riksgälds-kontorets och Rikets Stän¬
ders hus vidkommer, derstädes inrymde boställsinnehafvares
262
Den 26 Februari.
besvär med tillsynen öfver nyssnämnde hus icke gerna vara
stort, eller åtminstone icke af beskaffenhet att uppväga för¬
månen af fri bostad; i anseende hvartill, enligt mitt förme¬
nande, desse boställshafvares löner böra minskas med ett mot
samma förmån, uppskattad i penningar, svarande belopp, eller
minst 500 R:dr R:mt, och denna nedsättning, ehuru i och för sig
obetydlig, kan likväl hafva skäl för sig, icke allenast mod afseende
å nödvändigheten i allmänhet af sparsamhet med Statens medel,
utan äfven derför, att visad frikostighet mot det ena embets-
verket, om denna frikostighet gått för vida, och således ut¬
gjort ett fel, icke bör föranleda samma frikostighet mot det
andra, ty ett begånget misstag rättas icke derigenom att man
begår ännu ett sådant. A de lägre tjenstemännens löner torde
deremot något afdrag icke böra ega rum, ty vanligen är det
desse tjenstemän, hvilka få, såsom det heter, draga tyngsta
lasset.»
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län: »Om man, såsom
v. Talmannen ifrågaställt, antoge Herr Bildts reservation, vore
verkan af ett sådant beslut, i händelse det blefve Rikets Stän¬
ders, att Riksgäldskontorets embets- och tjenstemän erhölle
högre löner, än som, enligt Stats-Utskottets förslag, skulle dem
tillkomma. Att i frågor af beskaffenhet, som den förevarande,
gå längre än vederbörande Utskott tillstyrkt, torde i allmänhet
vara betänkligt; men antag oek, att i nu yppade fall skäl till
sådan afvikelse från Utskottets förslag kunde förefinnas, och
att man således borde, utöfver hvad samma förslag innehåller,
öka lönerna, så lärer detta likväl icke kunna ske på annan
grund, än den visshet man eger eller tror sig ega, att löner¬
nas belopp, sådana de blifvit af Utskottet föreslagna, icke stå
i rättvist och billigt förhållande till löntagarnes många göro¬
mål, eller att dessa äro af den trägna beskaffenhet, att för
tjenstemännen föga eller ingen tid till verksamhet för egen
räkning återstår. Att Riksgäldskontorets embets- och tjenste¬
män icke torde vara af bestyr i fjellsten uteslutande upptagne,
slutar jag emellertid deraf, att, enligt hvad kändt är, en och
annan af dem sköter andra befattningar, och särskildt vet man,
att sekreteraren hos fullmäktige finner sig vara af denna tjenste¬
befattning oförhindrad att under Riksdagarne tjenstgöra såsom
sekreterare i en af Stats-Utskottets afdelningar, nemligen Riks-
gälds-afdelningen, hvars trägna göromål ock torde, medan
Riksdagen påstår, taga det mesta af hans tid och arbetsför¬
måga i anspråk. Jag kan således för ingen del gå in på Herr
Bildts reservation. På de skäl, Anders Eriksson anfört, biträ¬
der jag deremot hans förslag angående nedsättning i de två
yngste kommissariernes löner.»
Den 26 Februari.
263
Vice Talmannen Anders Andersson: ”Jag lior väl, att
man vill härstädes nedsätta lönen för de två yngste kommis-
sarierne, och det är mig icke heller obekant, att Borgare¬
ståndet redan fattat ett sådant beslut: men vidtagandet af denna
åtgärd skulle innefatta en verklig orättvisa, ty kommissarierne,
som till antalet utgöra endast 3:ne, hafva alltid haft lika stora
kontanta löner och samma värdighet, äfvensom, med afseende
& dem åliggande göromål, enahanda ansvarighet. Deras löner
böra derför vara lika. Mitt yrkande går emellertid icke ut
på annan ändring i Utskottets förslag, än att den af Utskottet
tillstyrkta löneförbättring för 1857 måtte oafkortad varda em-
bets- och tjenstemännen tillerkänd, och frågan om afdrag för
åtnjutet arfvode följaktligen förfalla. Att två af Kontorets em¬
betsman bo hyresfritt, bryr jag mig för närvarande icke om,
och knappast lärer det väl vara någons verkliga mening, att
beträffande denna anordning, besluta någon förändring. Der¬
med vill jag likväl ej hafva sagt, att Rikets Ständer skulle
vara förhindrade att pröfva och bestämma beloppet af hvarje
inom Riksgäldskontoret anställd tjenstemans lön, och således
äfven besluta den nedsättning deri, hvartill omständigheterna
må föranleda, men att t. ex. besluta indragning af de bostäl¬
len, 2:ne af tjenstemännen innehafva, vore, enligt min öfver¬
tygelse, att gå utöfver gränsen för Ständernas befogenhet i
detta ögonblick, enär frågan derom icke för närvarande utgör
ämne för öfverläggning.”
Anders Eriksson: ”Då jag först yttrade mig, kom jag
att förbise det af flere talare anmärkta förhållande, att icke
endast sekreteraren hos fullmäktige, utan äfven förste kom¬
missarien, begagnar boställsrum. Just denna omständighet gif-
ver mig emellertid anledning att, lika med Mengel, yrka att
äfven desse embetsmäns kontanta löner må med 500 R:drför
dem hvardera nedsättas. Härigenom skulle, i händelse man
bifaller mitt första förslag att bestämma de två yngste' kom-
missariernes löner till 4,500 R:dr, både sekreteraren hos full¬
mäktige och samtlige kommissarierne erhålla lika stora kon-’
tanta löner, eller 4,500 R:dr hvardera, och annan skillnad i
aflöningsväg uppkomme icke, än den, som vore en följd af den
sekreteraren och förste kommissarien särskildt beviljade för¬
mån att bo hyresfritt.”
Johan Pehrsson från Upsala Län: ”Med afseende å ifrå¬
gavarande lönereglering må Ståndet besluta huru det vill; dock
hoppas och önskar jag, att kommissariernes löner må till ena¬
handa belopp i penningar fastställas; ty i detta afseende har
någon olikhet hittills icke egt rum.”
Nils Nilsson från Nerikes Län: ”Efter den upplysning vi
264
Den 26 Februari.
erhållit, att samtlige kommissarierna hafva lika ansvarighet, och
att ingendera af dem eger i tjensteväg företräde framför den
andre, vill äfven jag att lönen blifver lika för dem alla; och
som, jemväl enligt Utskottets förslag, sekreteraren bör åtnjuta
lika hög lön, som kommissarierne, men man synes stå i begrepp
att till 4,500 R:dr nedsätta kommissariernes lön, följer deraf
att enahanda nedsättning äfven för sekreteraren bör iakttagas.»
Anders Eriksson från Södermanlands, samt Erik Olsson
och Gustaf Hultman från Nerikes Län förmälde sig vara af
samma tanka.
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands Län: »Jag
vill endast upplysa, att Ridderskapet och Adeln samt Preste-
ståndet beslutat enligt det i Herr Bildts reservation framställda
förslag.»
Härmed ansågs diskussionen slutad; hvarefter, sedan Stån¬
det med nej besvarat Talmannens proposition ä bifall till Ut¬
låtandet, samma Utlåtande, enligt derom framställd proposition
bifölls, med undantag dock för hvad i afseende å sekretera¬
rens hos fullmäktige och kommissariernes löner blifvit tillstyrkt,
hvilka embetsmäns löner af Ståndet nedsattes till 4,500 R:dr
för dem hvardera; i sammanhang hvarmed, uppå särskild pro¬
position, Ståndet godkände de, efter Stats-Utskottets Memorial
N:o 271 antecknade »rättelser», sävidt de å nu föredragna
Utlåtande N:o 270 hafva afseende.
Emot Ståndets nu fattade beslut, såvidt det afsåg afdrag
å vederbörandes lön för åtnjutet arfvode, reserverade sig v.
Talmannen Anders Andersson.
§ 6.
Af Stats-UtsJcottets nedannämnde Memorial, hvilka hvar
efter annan föredrogos till afgörande, biföllos:
N:o 271, med förslag till voteringsproposition, i anledning
af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om hegardt anslag
eller lån för staden Christianstads kostnader, lill följd af kolera¬
farsotens härjande derstädes under hösttiden år 1857; och
N:o 278, med förslag till reglementariska stadganden, an¬
gående förräntningen af Riksgäldskontorefs kontanta behåll¬
ning; men
N:o 272, angående verkställd omröstning i fråga om den
förre Justitie-ombudsmannen Theorell tillerkända pension;
N:o 273, angående verkställd omröstning i fråga om ef¬
tergift af den f. d. Landskamereraren Svante Lindberg ådömda
ersättningsskyldighet;
N:o 274, angående verkställd omröstning i fråga om ett
anslag till Lifbevärings-regementet;
7
Den 26 Februari. 265
N:o 275, angående verkställd omröstning i fråga om löne¬
förhöjning åt Statens embets- och tjenstemän m. fl. för är 1857;
N:o 276, angående verkställd omröstning i fråga om me¬
dels anvisande till påbörjande af Stockholms befästande å land¬
sidorna; och
N:o 277, angående verkställd omröstning i en fråga rö¬
rande den till folkundervisningens befrämjande anslagna halfva
personliga skyddsafgiften — lades till handlingarne.
§ 7.
Enligt särskild framställning godkändes de efter Siats-
Utskottets Memorial N:o 271 anmärkta »rättelser», såvidt de
å Utskottets Memorial N:o 263 hafva afseende.
§ 8.
Föredrogos och biföllos Banko-Utskottets
Utlåtande N:o 81, öfver väckta motioner om beviljande
af kreditiv-rätt i Banken för Hypotheksföreningarne i Riket:
Memorial N:o 82, med hemställan om vissa tillägg till
Reglements-föreskrifterna angående Bankens metalliska kassa;
Memorial N:o 83, om kungörande af åtskilliga föreskrifter
i Banko-reglementet; och
Memorial N:o 84, angående Instruktion för Rikets Stän¬
ders Banko-Utskott vid nästa Riksdag.
§ 9.
Uppå flere ledamöters begäran bordlädes andra gången
Ståndets Enskildta Besvärs-Utskotts förslag, N:o 12, till under¬
dånig skrifvelse, angående skogshushållningen i Riket.
§ 10.
Till bordläggning första gången anmäldes:
Lag -Utskottets Utlåtande N:o 81, i anledning af gjorda
anmärkningar emot Utskottets Betänkande N:o 28, öfver vackt
fråga om förändring af 10 § 10 Kap. Handels-balken;
Samma Utskotts Betänkande N:o 82, i anledning af väckt
motion om förändring af Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855,
angående Handelsböcker och Handelsräkningar;
Samma Utskotts Betänkande N:o 83, i anledning af väckt
motion om åtgärders vidtagande för befordrande af skyndsam¬
het i lagskipningen;
Samma Utskotts Betänkande N:o 84, i anledning af väckt
motion om utfärdande af en författning i afseende på utmät-
nings-auktio«n af fastighet, deri inteckning för undantag är med¬
delad ; oell
266
Den SI Februari.
Samma UtsJcotts Betänkande N:o 85, i anledning af väckt
motion angående skyldighet för egare af hund, att under viss
tid hålla den bunden.
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Betänkande N:o 48, i anledning af väckt mo¬
tion om förändring i Kongl. Förordningen den 20 Januari 1824,
i fråga om ersättning till egare af vattenverk, sorn flyttas, eller
då vatten afledes för sjösänkning;
Samma Utskotts Betänkande N:o 49, i anledning af vackt
motion om kungörelsers uppläsande å sockenstämma;
Samma Utskotts Betänkande N:o 50, i anledning af väckta
motioner örn upphäfvande af stadgandet i 10 kap. 5 § Bygg-
ninga-balken, i fråga om vite för åverkan m. m.; och
Samma Utskotts Betänkande N:o 51, i anledning af väckt
motion om stiftandet af en lag, hvarigenom telegraf-depescher
förklaras i vissa fall vara gällande såsom vore de skriftligen
afgifna.
§ 11.
Såsom icke erfordrande annan åtgärd, lades till handlin¬
garna följande från Medstånden ankomna protokolls-utdrag:
från Högloft. Ridderskapet och Adeln N:ris 648—663;
» Högv. Presteståndet Knus 518—532; samt
» Vällofl. Borgareståndet N:ris 612—623.
Ståndets åtskiljdes kl. 8 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVester.
Den 27 Februari
Plenum Kl. 1 e. ni.
Efter derom gjorda framställningar, beviljades förlängning
uti förut erhållen tjenstledighet, under 3 veckors tid åt hvar¬
dera af Petter Carl Andersson från Östergöthlands, Johan We-
Den S7 Februari.
267
stermark och Johan Wallmark från Westerbottens samt Her¬
man Jönsson Öbom från Norrbottens Län.
§ 2.
Lästes och godkändes uppsatta förslag till de tal, som ä
Ståndets vägnar komma att hållas vid Riksdagens slut inför
Kongl. Maj:t å Rikssalen, samt vid Ståndets underdåniga upp¬
vaktning hos H. K. H. Kronprinsen-Regenten, m. fl. af den
Kongl. Familjen.
§ 3.
Godkändes Ståndets Enskildta Besvärs-Utslcotts förslag,
N:o 12, till underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående
skogshushållningen, i sammanhang hvarmed Ståndet, uppå hem¬
ställan af Jöns Pehrsson från Blekinge Län, beslöt att till Kongl.
Maj:t öfverlemna berörda underdåniga skrifvelse genom en de¬
putation, bestående af en ledamot af Ståndets medlemmar från
hvarje Län; och utsågs till ordförande för do deputerade Anders
Eriksson från Elfsborgs Län.
§ 4.
Föredrogos och biföllos Lag-Utskottets Utlåtande och Be-
tänkanden:
N:o 81, i anledning af gjorda anmärkningar emot Utskot¬
tets Betänkande N:o 28, öfver väckt fråga om förändring af
10 § 10 kap. Handels-balken;
N:o 82, i anledning af väckt motion om förändring af
Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855, angående handelsböc-
ker och handelsräkningar;
N:o 83, i anledning af väckt motion om åtgärders vid¬
tagande för befordrande af skyndsamhet i lagskipningen;
N:o 84, i anledning af vackt motion om utfärdande af
en författning i afseende på utmätnings-auktion af fastighet,
deri inteckning för undantag är meddelad; samt
N:o 85, i anledning af väckt motion, angående skyldig¬
het för egare af hund, att under viss tid hålla den bunden.
§ 5.
Efter skedd föredragning biföllos Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkanden:
N:o 48, i anledning af väckt motion om förändring i Kongl.
Förordningen den 20 Januari 1824, i fråga om ersättning till
egare af vattenverk, som flyttas, eller då vatten nfledes för
sjösänkning;
26S
Deri 27 Februari.
N:o 49, i anledning af vackt motion om kungörelsers upp¬
läsande å sockenstämma:
N:o 50, i anledning af väckta motioner om uppbäfvande
af stadgandet i 10 kap. 5 § Byggninga-balken, i fråga om vite
för åverkan m. m.; samt
N:o 51, i anledning af väckt motion om stiftande af en
lag, hvarigenom telegraf-depescher förklaras i vissa fall vara
gällande såsom vore de skriftligen afgifna.
§ 6.
Lästes och godkändes Expeditions-Utskottets Förslag,
N:o 229, till underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
regleringen af utgifterna under Riksstatens 9:de hufvudtitel.
§ 7.
Till bordläggning lista gången anmäldes:
Sanko- Utskottets:
Memorial N:o 85, i fråga om tiden, hvarunder ränta och
provision å försträckningar från Statslånefonden må förskotts¬
vis afdragas; och
Utlåtande N:o 86, i anledning af väckt förslag om efter¬
gift af öfverränta å ett utaf Faktoren F. Hofgren upptaget di¬
skontlån.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 86, i anledning af väckta
motioner om förändrade och skärpta straff-bestämmelser för
olofligt spel; samt
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtande N:o 58, om anvisande af en särskild fond för
belåning af fabrikater rn. m.; äfvensom
Protokolls-utdrag från Vällofl. Borgareståndet N:o 628,
med inbjudning i fråga om ändringar i lego-stadgan.
Lades till handlingarna ankomna protokolls-utdrag från
Vällofl. Borgareståndet N:ris 624 till och med 627.
Ståndets ledamöter afgingo härefter kl. ^ till 2 e. m. till
Kongl. Slottet för att öfvervara plenum plenorum och seder¬
mera åtskiljas.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVester.
Den 1 Mais.
269
Den I Mars.
Plenum kl. 6 c. m.
§ 1.
Protokollen för den 20, 24 och 27 i denna månad juste¬
rades och godkändes.
§ 2.
Uppå derom gjord begäran beviljade Ståndet åt Pehr
Mattsson från Wester-Norrlands, Kils Larsson från Jemtlands
och Ephraim Larsson från Elfsborgs Län 3:ne veckors förläng¬
ning af deras iörut erhållna tjenstledighet.
§ 3.
Talmannen tillkännagaf, att, vid i afton hållen Talmans¬
konferens, den öfverenskommelse blifvit träffad, att plena i
Riksstånden skola hållas i morgon kl. 7 o. rn., Onsdagen kl.
6 e. m., Thorsdagen kl. 10 f. m., äfvensom på aftonen, samt
Fredagen kl. 10 f. m. och jemväl på aftonen.
Dessutom hade man icke ansett troligt, att riksdagsgöro-
målen skulle kunna afslutas innan denna veckas utgång, utan
deremot antagit, att Riksdagen borde slutas vid medlet af nä¬
sta vecka; och ämnade Landtmarskalken och Talmannen i
morgon sammanträda, för att då möjligen få dagen af Kongl.
Maj:t närmare bestämd.
§ 4.
Föredrogos och remitterades till Expeditions-Utskottet
Kongl. Moj:ts Nådiga svar:
l:o i anledning af åtskilliga utaf Rikets Ständer vid inne¬
varande Riksdag antagna grundlags-förändringar: och
2:0 i anledning af vissa utaf Rikets Ständer föreslagna
lagförändringar; så lydande:
»Kongl. Maj:ts
Svar, i anledning af åtskilliga utaf Rikets Ständer
vid innevarande Riksdag antagna Grundlags¬
förändringar. Gifvet Stockholms Slott den 27
Februari 1858.
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige, Vördige och
Vällärde, Äreborne, Förståndige och Välaktade, Hedervärde
och Redlige, Gode Herrar och Svenske Män 1
270
Den y Mars.
Uti särskilda underdåniga skrifvelser af den 14 Januari
och den 11 Mars sistlidet år håfven J, Gode Herrar och Sven¬
ske Män, hos Kongl. Majit, med begäran om Dess godkän¬
nande, anmält de frän sista Riksdagen hvilaude förslag till för¬
ändring af Rikets Grundlagar, hvilka J vid innevarande Riks¬
dag antagit. Sedan en del af dessa förslag förut blifvit af
Kongl. Majit pröfvade och Dess Svar derom till Eder å Riks¬
salen afgifvet, har Jag nu jemväl, efter Statsrådets hörande,
till pröfning förehaft de öfriga af Eder anmälda förslagen och
dervid funnit godt att lemna bifall till följande deribland, nem¬
ligen i
om tillägg till 28 § Regeriiigs-formen, angående natura¬
lisation af utländsk man;
om ändring af 35 § Regerings-formen, angående förtro¬
ende-sysslor;
om ändring af 11 och 14 §§ Riksdags-ordningen, angå¬
ende städernas representationsrätt i allmänhet; till följd hvaraf
det alternativt framställda förslaget till ändring i nyssberörda
14 § Riksdags-ordningen, rörande Riksdagsmannaval i Stock¬
holm kommer att förfalla;
om ändring af 11 och 15 §§ Riksdags-ordningen, angå¬
ende förrättande af Riksdagsmannaval för Bondeståndet; samt
om tillägg till 98 § Regerings-formen och 63 § 4 mom.
Riksdags-ordningen, angående suppleant för Rikets Ständers
Justitie-ombudsman ; kommande alltså nu omformälda §§ i Re¬
gerings-formen och Riksdags-ordningen hädanefter att erhålla
den förändrade lydelse, som uti Edra ofvanberörda underdå¬
niga skrifvelser finnes upptagen.
Beträffande deremot det af Eder, Gode Herrar och Sven¬
ske Män, framställda förslaget om ändring af 52 § Regerings¬
formen och 24 g Riksdags-ordningen, angående tillförordnan¬
det af Bondeståndets Sekreterare, har jag ej funnit skäl att
detsamma antaga. Då enahanda förslag af Rikets Ständer vid
1851 års Riksdag framställdes, erinrade Kongl. Majit uti Dess
derom afgifna Svar, hurusom det för Grundlagarnas helgd vore
af synnerlig vigt, att de rättigheter, som deruti blifvit Konung
och Rikets Ständer ömsesidigt tillerkända, orubbade bibehål¬
las; och Kongl. Majit yttrade vidare, att Grundlagens nuva¬
rande stadgande, det Konungen eger till Bondeståndets Sekre¬
terare vid hvarje Riksdag förordna en skicklig, lagfaren och
i landthushållningen kunnig man, stod i så väsendtligt sam¬
band med nämnde Riksstånds närvarande sammansättning, att
så länge denna bibehölles oförändrad, någon rubbning ej heller
borde ega rum i berörde stadgande, hvilket i sin tillämpning
icke visat sig hafva för Ståndet medfört inskränkning i öfver-
Den / Mars.
271
läggningarnes frihet inom lagbestämda gränsor, eller någon
annan olägenhet. De skäl, Kongl. Maj:t sålunda tillförene an¬
fört för oförändradt bibehållande af Grundlagens nu gällande
stadganden i denna del, hafva ännu under oförändrade för¬
hållanden samma giltighet: och jag finner mig på sådan grund
föranlåten att vägra mitt bifall till ifrågavarande förslag.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och Svenske Män med
ali Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
O O
Under Hans Maj:fs
Min Allornådigste Konungs och Herres sjukdom:
CARL. v
Kongl. Maj:ts
Svar, i anledning af vissa utaf Rikets Ständer före¬
slagna lagförändringar. Gifvet Stockholms Slott
å Riks-salen den 27 Februari 1858.
Välborne, Adle och Välbördige, Ärevördige, Vördige och
Vällärde, Äreborne, Förståndige och Välaktade, Hedervärde
och Redlige, Gode Herrar och Svenske Män!
Uti underdånig skrifvelse den 14 sisth December håfven
J, Gode Herrar och Svenske Män, till Kongl. Maj:ts bifall
anmält Edert fattade beslut om sådan ändring af 4 kap. 2 §
Byggninga-balken, hvarigenom detta lagrum skulle erhålla föl¬
jande lydelse:
»Afloppsdike bör läggas af oskift mark, fyra och en half
aln bredt, två alnar djupt och en half aln på botten, eller
mera, allt som nödigt är och lägenhet dertill finnes; och den
sin åker dervid får, njute en aln till ren utom byamål. Sam¬
ma lag vare, der väg eller gärdesgård åker möter. Går väg
eller dike vid ängsvall, der gifves ingen tillökning. Tarfvar
dike läggas emellan grannars åkrar, då gånge halft dike å
hvarderas åker. Vid ändan för åker, dike hvar af sitt.»
Efter Högste Domstolens och Statsrådets hörande har jag
funnit för godt, att till detta Edert förslag lemna bifall.
Vidare håfven J, Gode Herrar och Svenske Män, uti
underdånig skrifvelse den 14 Januari detta år, till Kgl. Maj:ts
sanktion öfverlemnat en af Eder beslutad lag om ordningen
och vilkoren för utländsk mans upptagande till svensk med¬
borgare, af det innehåll, Eder berörde skrifvelse upptager;
och har Jag likaledes, efter Högste Domstolens och Statsrå¬
dets hörande, funnit skäligt att samma lagförslag gilla och
antaga.
k
L
272 Den 4 Mars.
Jag förblifVer Eder, Gode Herrar och Svenske Män, med
all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Under Plans Maj:ts
Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
CAHL.
§ 5.
Föredrogos oell godkändes Expeditions-Utskottets förslag
till Rikets Stunders nedanniimnda underdåniga skrifvelser:
N:o 241, angående én rättelse i Rikets Ständers under¬
dåniga skrifvelse N:o 194, i fråga om regleringen af Rikssta-
tens 4:de Ilufvudtitel;
N:o 242, i fråga om Stockholms befästande å landssi-
dorna;
N:o 243, angående ett rese-anslag till Grefve Thorsten
Rudenschöld;
N:o 244, om utarbetande af förslag till ny konkurs-lag;
äfvensom
Samma Utskotts förslag till § i riksdags-beslutet:
N:o 32, om utarbetande af förslag till ny konkurs-lag.
§ 6.
Vällofl. Borgareståndets uti protokolls-utdrag N:o 601 och
N:o 602 gjorda inbjudningar föredrogos nu ånyo, dervid Stån¬
det, med antagande af den förstnämnda i sin helhet, äfven
antog den sednare, såvidt den afser upphäfvande af 14 kap.
5 § Handels-balken.
§ 7.
Efter förnyad föredragning godkändes Banko-Utskottets,
den 27 nasti. Februari bordlagda, Betänkanden:
N:o 85, i fråga om tiden, hvarunder ränta och provision
å försträckningar från stats-lånefonden må förskottsvis afdra-
gas: och
N:o 86, i anledning af väckt förslag om eftergift af öfver-
ränta å ett af Faktoren F. Hofgren upptaget diskontlån.
§ 8.
Lag-Utskottets, den 27 nasti. Februari bordlagda, nu
ånyo föredragna, Betänkande N:o 86, i anledning af väckta
motioner om förändrade och skärpta straffbestämmelser för
olofligt spel, blef äfven af Ståndet godkändt.
Den j Mars.
273
§ 9-
Vid förnyad föredragning af sammansatta Stats- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi- Utskottets Utlåtande N:o 58, i
anledning af vackt motion om anvisande af en särskild fond för
belåning af fabrikater och handtverks-produkter, begärdes or¬
det af nedannämnde ledamöter, som yttrade:
Ola Månsson frun Christianstads Län: »Jag yrkarafslag
å detta Betänkande, ty då Manufaktur-diskonten för närva¬
rande har lika rätt med andra att få lån från Riksgälds-kon-
toret, finner jag ieke skäl att tillägga den någon företrädes¬
rätt. Mig förefaller det emellertid besynnerligt, att det sam¬
mansatta Utskottet företager till behandling frågor, som till¬
höra Stats-Utskottet allena; och jag anser de i reservationerna
anförda skäl utgöra tillräcklig anledning för oss att afslå Be¬
tänkandet.»
Paul Hedström från Wester-Norrlands Län: »Då jag
deltagit uti det sammansatta Utskottets öfverläggningar, får
jag förklara, att jag icke kunnat biträda den åsigt, som uti
detta Betänkande finnes uttalad, utan jag yrkar afslag på| de
grunder, som finnas i min reservation anförda.»
Carl Gustaf Cederskog från Östergöthlands, och Erik Lars¬
son från Wester-Norrlands Län, jemte flere af Ståndets leda¬
möter instämde.
öfverläggningen var fulländad; Talmannens proposition
på bifall till Utskottets förevarande Betänkande blef med nej
besvarad; hvarefter, uppå derom af Talmannen framställd för¬
nyad proposition, det blef af Ståndet afslaget.
§ io.
Föredrogs och remitterades till Ståndets Enskildta Be¬
svärs-Utskott nedanintagna, af Olof Lagergren och Jakob
Lindby från Gottlands Län inlemnade, motion:
»Sedan, i anledning af motioner, som undertecknade inom
detta Stånd, jemte Prosten Gahne inom Presteståndet väckt,
angående befrielse för rotehållare på Gottland att anlägga
båtsmanstorp, sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet, till hvars utredning frågan varit remitte¬
rad, uti afgifvet Utlåtande hemställt, det Rikets Ständer måtte
uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes tillse,
huruvida, med afseende på de olägenheter och hinder, hvilka
på Gottland visat sig vid utläggning af jord till båtsmanstorp,
rotehållarne kunna, i vidsträcktare måtto, än i Kongl. Brefvet
den 29 Januari 1824 föreskrifves, från denna skyldighet be-
Bonile-St. Prot. vid Lågt. Riksd. 185G — 1858. IX. 18
274
Den 4 Mars.
frias», så har, beklagligtvis, Högloft. Ridderskapet och Adeln
samt Högv. Presteståndet, i strid med de begge öfriga Stån¬
den, funnit för godt att afslå nämnda Utlåtande, till följd
hvaraf denna för Gottland så maktpåliggande fråga nu för
andra gången fallit.
Med anledning häraf och för att, såvidt på oss beror,
hålla frågan uppe, våga undertecknade, såsom representanter
för Gottlands allmoge, vördsammast föreslå:
det ville Hedervärda Bondeståndet aflåta en un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan,
att Kongl. Maj:t täcktes tillse, huruvida ej rote-
hållarne på Gottland kunde i nåder varda befriade
från denna, med otaliga olägenheter och hinder
förknippade, rotehållarne så liårdt betungande, skyl¬
dighet.
Ödmjukligen anhålla vi, att denna vår motion måtte remit¬
teras till Hederv. Bondeståndets Enskildta Utskott.
Olof Lagergren. Jakob Lindby.»
§ 11.
Föredrogos och bordlädes första gången Stats-Utskottets
nedannämnda Memorial:
N:o 281, med förslag till de stadganden, som i Riksgälds-
kontorets Reglemente böra införas, rörande under nuvarande
Riksdag beviljade och till utgående från nämnda verk anvi¬
sade stats-utgifter;
N:o 282, angående de i Regeringsformens 63 § föreskrifna
kreditiv-summor;
N:o 283, i anledning af väckt motion om vedergällning
åt vice Häradshöfdingen Möller för en af honom verkställd
öfversättning;
N:o 284, med förslag till stadganden i Riksgälds-kontorets
nya Reglemente, angående anslagen för folk-undervisningens
befrämjande och de ordinarie statsregleringen tillhörande ut¬
gifter samt kreditiverna; samt
' N:o 289, med förslag till voterings-propositioner, i anled¬
ning af skiljaktiga beslut i fråga om lönevilkoren för Riksgälds-
kontorets tjenstemän och vaktbetjente.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Memorial:
N:o 53, i fråga om särskildt arfvode åt den person, hvil¬
ken i egenskap af Sekreterare biträdt Utskottet;
Samma Utskotts Betänkande:
N:o 54, i anledning af väckt motion om ändring i vissa
delar af Kongl. Förordningen om kyrko-råd den 29 Augusti
Den 2 Mars.
275
1843, samt i Kongl. Kungörelsen om prestmöte den 7 Mars
1855; och
N:o 55, i anledning af väckta motioner om förliknings-
kommittéers inrättande, samt om föreskrifter för deras och
gode mäns eller s. k. skiijomäns verksamhet; äfvensom
Expeditions- Utskottets Memorial:
N:o 11, om medels anvisande till gratifikationer åt extra
biträden vid Utskottets kansli; och
N:o 12, om rättighet för Utskottets kansli-personal och
vaktbetjening att uppbära aflöning någon tid efter Riksda¬
gens slut.
§ 12.
Nedannämnda från resp. Medstånden ankomna protokolls¬
utdrag föredrogosj och lades till handlingarna, nemligen från:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 664—667;
Högv. Presteståndet N:ris 533—537; och
Yällofl. Borgareståndet N:ris 629—634.
Ståndets åtskiljdes kl. 8 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
Den 2 Mars.
Plenum kl. 7 e. in.
§ L
Det hos Ståndet vid sammanträde den 25 nasti. Februari
förda protokoll justerades och godkändes.
§ 2-
Talmannen meddelade att, enligt ankommet tillkännagif-
vande från Herr Statsrådet och Chefen för Civil-departemen-
tet, Kongl. Maj:t ämnade, att. Onsdagen i nästa vecka, den
276
Den 2 Mars.
10 innevarande Mars, upplösa Riksdagen och hemförlofva Rikefä
Ständer.
§ 3.
Uppå derom framställd begäran beviljade Ståndet Riks-
dagsfullmäktigen C. G. Cederskog från Östergöthlands Län
ledighet från riksdagsgöromålen under 3 veckors tid, räknadt
från den 8:de i denna månad.
§ 4-
Talmannen tillkännagaf, att Litteratören Olof Fornander,
hvilken, enligt Ståndets förut gjorda medgifvande, nasti. Sön¬
dag begagnat Ståndets sessionsrum för hållande af ett histo¬
riskt föredrag, anhållit om tillstånd att nästkommande Söndags-
afton anjo få begagna Ståndets pleni-rum i och för samma
ändamål; och fann Ståndet skäligt att till denna begäran
lemna bifall.
§ 5.
Efter skedd föredragning godkändes Expeditions-Utskot-
tets förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser till
Kongl. Maj:t:
N:o 245, angående åtgärder för folk-undervisningens be¬
främjande;
N:o 246, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om ändring af 5 och 6 §§ Regeringsformen;
N:o 247, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om upphörande af fourage-passevolans-afgiften vid beridna
rusthålls-regementen;
N:o 248, angående väckta frågor om Statens medverkan
för fullbordande af jernvägs-anläggningen mellan Köping och
Hult;
N:o 249, angående vilkoren för Konsistorii bifall till för¬
samlings begäran om erhållande af 4:de prof-predikant i regalt
pastorat;
N:o 250, med Reglemente för Bankens styrelse och för¬
valtning ;
N:o 252, angående förhöjning i ersättningen till svaga
soldat-rotar; och
N:o 253, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om upphörande af landsflykt, såsom påföljd för brott; äf¬
vensom
Förslag till §§ i riksdags-beslutet:
N:o 33, angående en af Kongl. Maj:t föreslagen grund¬
lagsändring;
Den 2 Mars.
277
N:o 34, angående hvilande grundlagsändrings-förslag;
N:o 35, angående fourage-passevolans-afgiftens upphö¬
rande;
N:o 36, om anslag för folk-undervisningens befordrande;
N:o 37, angående åtgärder för behöfvandes undsättning i
missvextår;
N:o 38. angående en författning om straff-arbetes och
fängelsestraffs verkställande i enrum;
N:o 39, angående en författning om ansvar för förfalsk¬
ning och bedrägeri;
N:o 40, angående ogift qvinnas rätt att vid viss ålder
vara myndig; och
N:o 41, angående vilkoren för utländsk mans upptagande
till svensk medborgare.
§ 6.
Vid skedd föredragning godkändes Stats-Utskottets Me¬
morial :
N:o 281, med förslag till de stadganden, som i Riksgälds-
kontorets Reglemente böra införas, rörande under nuvarande
Riksdag beviljade och till utgående från nämnda verk anvi¬
sade stats-utgifter;
N:o 282, angående de i Regeringsformens 63 § föreskrifna
kreditivsummor;
Samma Utskotts Utlåtande:
N:o 283, i anledning af väckt motion om vedergällning
åt vice Häradshöfdingen Möller för en af honom verkställd
öfversättning;
Samma Utskotts Memorial:
N:o 284, med förslag till stadganden i Riksgälds-konto-
rets nya Reglemente, angående anslagen för folk-undervisnin¬
gens befrämjande och de ordinarie statsregleringen tillhörande
utgifter samt kreditiverna; och
N:o 289, med förslag till voterings-propositioner i anled¬
ning af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om lönevilko-
ren för Riksgälds-kontorets tjenstemanna-personal och vakt-
betjening.
§ 7.
Föredrogos och godkändes sammansatta Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial och Be-
tänkanden:
N:o 53, i fråga om särskildt arfvode åt den person, hvil¬
ken i egenskap af Sekreterare biträdt Utskottet;
N:o 54, i anledning af väckt motion om ändring i vissa
278
Den 2 Mars.
delar af Kongl. Förordningen om kjrko-råd den 29 Augusti
1843, samt i Kongl. Kungörelsen om prestmöte den 7 Mars
1855; och
Nio 55, i anledning af väckta motioner om förliknings-
kommittéers inrättande, samt om föreskrifter för deras och
gode mäns eller s. k. skiljomäns verksamhet.
§ 8.
Föredrogos och godkändes Expeditions-Utslcottets Me¬
morial:
Nio 11, angående medels anvisande till gratifikationer åt
extra biträden vid Utskottets kansli; och
N:o 12, angående rättighet för Utskottets kansli-personal
och vaktbetjening att uppbära aflöning någon tid efter Riks¬
dagens slut.
§ 9.
Till bordläggning första gången anmäldes:
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Memorial:
N:o 59, i anledning af erhållna återremisser å Utlåtandet
N:o 4, angående ordnandet af pensionsväsendet;
N:o 60, i anledning af återremitterade Utlåtandet N:o 7,
i fråga om förändrade grunder för användandet af den från
Serafimer-ordens-gillet utgående uppfostringshjelp; och
N:o 61, i anledning af återrcmiss å Utlåtandet N:o 12 i
anledning af väckta motioner derom, att kronobrefbäringen
dels måtte öfvertagas af Postverket och bestridas på Statens
bekostnad, dels verkställas af enskilde, men kostnaden derför
ersättas af Staten efter bestämmande af Härads-rätt och Ko¬
nungens Befallningshafvande, dels att all i mantal satt jord
skulle efter hemmantalet lika deltaga i kronobrefbärings-skyl-
dighetens utgörande, dels ock slutligen att ett förBlags-anslag
måtte anvisas och ställas till Kongl. Maj:ts disposition för att
användas till bestridande af kronobrefbäringen.
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Memorial:
N:o 62, i anledning af ålerremiss af Utskottets Betän¬
kande N:o 51; och
Samma Utskotts Betänkande:
N:o 63, i anledning af väckt motion om förbrutet dömdt
gods och böters ingående till Staten m. m.
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Memorial N:o 7,
med förslag till sammanjemkning af de inom Riksstånden fat¬
tade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets Utlåtande
N:o 6, i anledning af gjorda anmärkningar emot vissa delar
Den 2 Mars.
279
af Utskottets Betänkande N:o 4 i fråga om lagstiftning för en¬
skilda Banker;
Lag-Utskottets Memorial N:o 87, angående verkställd
omröstning i anledning af de hos Kiksstånden fattade skiljak¬
tiga beslut vid förehafvande af Utskottets Utlåtande N:o 62, i
anledning af framställda anmärkningar emot Utskottets under
47 afgifna Betänkande öfver väckt motion om stiftande af lag
angående allmänt kyrkomöte.
Expcdilions-UlskoUels Memorial N:o 13, om acceptering ef¬
ter Riksdagens slut af räkningar å tryckning och häftning af
bihanget till Riksståndens protokoll.
Slals-VlskoUels Memorial och Utlåtande:
N:o 285, angående verkställd omröstning i anledning af
Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om anslag eller lån till
staden Christianstad för dess kostnader till följd af kolerafar¬
sotens härjande derstädes under sistlidet års höst;
N:o 286, angående verkställd omröstning i anledning af
Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om återlyftande af de
till säkerhet för jernvägs-anläggningen mellan Köping och Hult
i Kongl. Stats-kontoret deponerade medel;
N:o 287, angående verkställd omröstning i fråga om låne¬
understöd för anläggande af en bibana från Borås till vestra
stambanan;
N:o 288, angående medels anvisande till odlingslån åt
enskilde personer; och
N:o 290, med förslag till voterings-propositioner i anled¬
ning af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om bränvins-
bevillnings-medlens omedelbara ingående till Riksgälds-kon-
toret.
§ io.
Såsom icke erfordrande vidare åtgärd lades till handlin¬
garna följande från resp. Medstånden ankomna protokolls¬
utdrag från:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:o 668;
Högv. Presteståndet N:ris 538—542; och
Vällofl. Borgareståndet N:ris 635—639.
Ståndet åtskiljdes kl. £ till 8 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
280
Den 5 Mars.
Den 3 Mars.
Plenum kl. <i e. m.
§ 1.
De, vid Ståndets sammanträden den 26 sistl. Februari
och den 1 innevarande månad, förda protokoll upplästes till
justering och godkändes.
§ 2.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län begärde ordet och
yttrade: »Utsedd af Ståndet att anföra den deputation, hvil¬
ken, enligt Ståndets beslut, borde till H. K. H. Krouprinsen-
Regenten öfverlemna Ståndets underd. skrifvelse rörande skogs¬
hushållningen i Riket, får jag härigenom anmäla, att, vid denna
morgon, hos H. K. H. erhållet företräde, deputationen full¬
gjort det åt densamma lemnade uppdrag. Då H. K. H. här¬
vid, med erinran, bland annat, om det menliga inflytande,
som de allt mer och mer sig minskande skogarne syntes ut¬
öfva på landets klimat, täcktes på ett lika sakkunnigt som
utförligt sätt utlåta sig om nödvändigheten af en förbättrad
skogshushållnings införande, kan väl ingen gerna fordra, att
jag skulle kunna ord för ord återgifva de af H. K. H., vid
detta tillfälle, begagnade uttryck. Sådant torde icke heller
vara behöfligt. Hvad som deremot bör vara för Ståndet an¬
genämt att erfara och hvilket här måste anses såsom hufvud¬
sak är, att, åt denna för landet i allmänhet synnerligt vig¬
tiga frågas lösning på ett sätt, hvarigenom de stridiga menin-
garne skulle kunna, i möjligaste mån, sammanjemkas, H. K.
H. lofvade att egna den sorgfälligaste uppmärksamhet.»
Talmannen uttryckte härefter, å Ståndets vägnar, dess
erkänsla till så väl Änders Eriksson, som deputationens leda¬
möter med afseende å det af dem sålunda fullgjorda uppdrag.
§ 3.
Uppå derom gjorda särskilda framställningar, beviljades
Pehr Erik Andersson från Westmanlands, Gustaf Huitman
från Nerikes och Magnus Månsson från Östergöthlands Län
tre veckors ledighet från Riksdagsgöromål, att beräknas för
Pehr Erik Andersson från morgondagen, för Gustaf Hultman
från den 6 och för Magnus Månsson från den 8 innevarande
månad.
Den 3 Mais.
281
§ 4.
Ståndets Elektorer anmälde, att de utsett till ytterligare
suppleanter i Lag-Utskottet: Nils Nilsson från Nerikes, Nils
Svensson från Blekinge, Anders Jonsson från Wermlands,
Anders Nilsson från Hallands och Erik Andersson från Kop¬
parbergs Län.
Detta val godkändes af Ståndet.
§ 5.
Af Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets nedannämnde Memorial, hvilka, hvart efter
annat, föredrogos, blef
Memorialet N:o 59, i anledning af erhållna återremisser å
Utlåtandet N:o 4, angående ordnandet af pensionsväsendet,
bifallet;
Memorialet N:o 60, i anledning af återremitterade Utlå¬
tandet N:o 7, i fråga om förändrade grunder för användandet
af den från Serafimer-Ordens-Gillet utgående uppfostringslnelp,
lagd till handlingarna; hvarjemte
Ståndet lut hero vid Utskottets anmälan uti
Memorialet N:o 61, i anledning af återremiss å Utlåtandet
N:o 12, öfver väckta motioner derom, att Kronobrefbäringen
dels måtte öfverfagas af Postverket och bestridas på statens
bekostnad, dels verkställas af enskilde, men kostnaden derför
ersättas af staten efter bestämmande af Härads-rätten och
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, dels att all i mantal satt
jord skulle efter hemmantalet lika deltaga i Kronobrefbärings-
skyldighetens utgörande, dels ock slutligen, att ett förslagsan¬
slag mätte anvisas och ställas till Kongl. Mnj:(s disposition
för att användas till bestridande af Kronobrefbäringen.
§ 6.
Vid förnyad föredragning, lades Sammansatta Stats- och
Lag-Utskoltets Memorial N:o 62, i anledning af återremiss
af Utskottets Betänkande N:o 51, till handlingarna; men
Samma Ulskolls Betänkande N:o 63, i anledning af väckt
motion om förbrutet dömdt gods och böters ingående till
Staten m. m. bifölls.
§ 7-
Föredrogs Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets
Memorial N:o 7, med förslag till sammanjemkning afdeinom
Kiksstånden fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Ut¬
skottets Utlåtande N:o 6, i anledning af gjorda anmärkningar
282
Den 5 Mars.
emot vissa delar af Utskottets Betänkande N:o 4, i fråga om
lagstiftning för Enskilda Banker.
Den af Utskottet, pag. 2 i Memorialet, till Ridderskapet
och Adeln aflåtna inbjudning lades till handlingarne; men i
öfrige delar bifölls Memorialet.
§ 8.
Lades till handlingarne Lag-Utskottets Memorial N:o 87,
angående verkställd omröstning, i anledning af de hos Riks¬
stånden fattade, skiljaktiga beslut, vid förehafvande af Utskot¬
tets Utlåtande N:o 62, i anledning af framställde anmärknin¬
gar emot Utskottets, under N:o 47, afgifna Betänkande öfver
väckt motion om stiftande af lag angående allmänt kyrkomöte.
• § 9.
Lades till handlingarne Stats-Utskottets Memorial:
N:o 285, angående verkställd omröstning, i anledning af
Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om anslag eller lån
till staden Christianstad för dess kostnader till följd af kolera¬
farsotens härjningar derstädes under sistlidet års höst:
N:o 286, angående verkställd omröstning, i anledning af
Riksståndens skiljaktiga beslut, i fråga om återlyftande af de
till säkerhet för jernvägsanläggningen mellan Köping och Hult
i Kongl. Stats-kontoret deponerade medel; och
K:o 287, angående verkställd omröstning i fråga om låne¬
understöd för anläggandet af en bibana från Borås till vestra
stambanan.
§ io.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 288, angående medels anvisande till odlings-lån åt en¬
skilda personer, afslogs samma Utlåtande och antog Ståndet
i stället, såsom sitt beslut, det af Utskottets Riksgälds-afdel-
ning afgifna samt af Ola Månsson m.fl. reservanter åberopade
förslag till Utlåtande i denna fråga.
§ 11-
Föredrogs och bifölls Expeditions-Utskottets Memorial
N:o 13, angående acceptering, efter Riksdagens slut, af räk¬
ningar å tryckning och häftning af Bihanget till Riksståndets
protokoll.
§ 12.
På flere ledamöters begäran, bordlädes 2:dra gången
Stats- Utskottets Memorial N;o 290, med förslag till voterings-
1
Dc/i 3 Mars. Ö83
propositioner, i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut i
fråga om bränvinsbrännings-medlens omedelbara ingående
till Riksgälds-kontoret.
§ 13.
Till bordläggning l:sta gången anmäldes:
Stats-Utskottets Memorial N:o 292, angående särskilda
gratifikationer till åtskillige af Stats-Utskottets tjenstemän;
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 87, öfver väckt motion,
att Banken, utan hinder af det för dess behållning å utrikes
ort nu stadgade maximum, må inköpa det silfver, Riksgälds¬
kontoret kan i Hamburg och Altona hafva att aflåta; och
Ståndets Bnskildta Besvärs-Utskotts förslag, N:o 13,
till underdånig skrifvelse om åtgärders vidtagande mot inför¬
sel af utländska spritdrycker.
§ 14.
Lades till handlingarna följande protokolls-utdrag, nem¬
ligen : från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 669—675; och
Vällofl. Borgareståndet N:ris 640—644.
§ 15.
Uppå derom, med föranledande af Stats-Utslcottets, utaf
Rikets Ständer bifallna Memorial N:o 54, angående aflönin-
gens bestämmande för den hos Riksstånden och Utskotten
anställda kansli- och vakt-betjening, utaf Talmannen gjord
framställning, beslöt Ståndet dels att de Notarier, nemligen
Hofrätts vice Notarien Axel Leopold Frykholm, vice Härads¬
höfdingen Johan Söderholm, Extra ordinarie Kanslisten i Ju-
stitie-revisions-expeditionen Claes Herman Sahlström och vice
Häradshöfdingen Johan Filip Bratt, hvilka deltagit i uppsätt¬
ningen af Ståndets protokoll, äfvensom tvenne af Ståndets
vaktmästare, nemligen Lars Petter Molin och Robert Pehr
Fyrvald, skulle ega att uppbära de för dem bestämda arfvo-
den och dagtraktamenten under 14 dagars tid efter Riksda¬
gens slut, och dels att Kanslisterne, Kammarskrifvaren Johan
Erik Olander och Landskanslisten Lars Gustaf Linde skola,
under lika tid, deras tjenstgörings-skyldighet i Ståndets Kansli
fortsätta samt följaktligen jemväl för 14 dagar efter Riksda¬
gens slut hvardera tillgodonjuta det, enligt ofvannämnde Me¬
morial, bestämda kanslist-arfvode; och skulle dessa arfvoden
af Talmannen i vanlig ordning, vid Riksdagens slut, förskotts¬
vis uppbäras och qvitteras för att vederbörande tillhandahållas.
284 Den 5 Mari.
§ 16.
Undertecknad Sekreterare anmälde, att sedan tvenne hos
Ståndet anställde Kanslister, under loppet af December må¬
nad sisth år från sine befattningar afgått, hade utaf de be-
mälde personer anvisade arfvoden, en besparad tillgång, be¬
räknad till Riksdagens slut, af omkring 657 R:dr 56 öre Riks¬
mynt, uppkommit och hemställde om icke, enär de afgående
kanslisternes göromål blifvit utaf deri öfriga kansli-personalen
ombesörjde, Ståndet skulle finna skäligt tillåta, att den upp¬
komna besparingen finge emellan nämnde personal fördelas.
Berörda hemställan fann Ståndet skäligt att bifalla och
uppdrog åt undertecknad, att, i mån af mängden och beskaf¬
fenheten af de göromål, som varit enhvar af kanslisterne an¬
visade, angående ofvannämnde besparings fördelande närmare
förordna.
§ 17.
Talmannen hemställde om icke, i likhet mod hvad till¬
förene varit brukligt, Ståndet skulle finna skäligt, att, såsom
någon ersättning till dem af Kongl. General-Postkontorets
tjenstemän, hvilka, under loppet af Riksdagen, haft befattning
med hopsamling och utsändande af bref, som till Ståndets
ledamöter ankommit, anvisa af Ståndets enskilda kassa ett
belopp af 50 R:dr R:mf.
I anledning af denna framställning, begärde Vice Tal¬
mannen Anders Andersson ordet och yttrade:
.vSistlidne Riksdag beslöt väl Ståndet, att, till Kongl. Ge¬
neral-Postkontorets ofvanbemälde tjenstemän, borde, i det upp¬
gifna afseendet, utbetalas en gratifikation af 33 R:dr 16 sk.
banko, eller 50 R:dr R:mt, men denna Riksdag har varit be¬
tydligt längre, än den föregående, och Postverkets tjenstemän
kunna följaktligen antagas hafva, under denna Riksdag, haft
mera besvär med Ståndsledamöternes enskilda bref, än under
sistförflutna Riksdag och med anledning häraf tager jag mig
friheten hemställa, huruvida icke gratifikationen denna gång
kunde bestämmas till 75 R:dr R:mt.»
Diskussionen förklarades slutad; hvarefter, uppå derom
af Talmannen framställd proposition, Ståndet beslöt, att, i det
afseende här ofvan omförmäles, en gratifikation af 75 R:dr
R:mt borde, genom Ståndets Kansli-direktion, utaf Ståndets
enskilda kassa till Kongl. General-Postkontorets ifrågavarande
tjenstemän utbetalas.
§ 18.
Enligt derom af Talmannen gjord framställning, uppdrog
Den 4 Mars. 285
Ståndet åt dess v. Sekreterare och Notarie, v. Häradshöfdin¬
gen Johan Söderholm, att granska och till betalning godkänna
de räkningar, hvilka efter Riksdagens slut kunde i sådant hän¬
seende företes.
§ 18.
Beslöt Ståndet, att dess Kansli-direktion skulle, på sätt
hittills öfligt varit, intill nästa Riksdags början utgöras af Stån¬
dets Fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. 7 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVesler.
Den 4 Mars.
Plenum kl. lO f. m.
I anseende till inträfiadt förfall för Ståndets ordinarie Se¬
kreterare fungerade vice Sekreteraren, v. Häradshöfdingen J.
Söderholm, såsom Sekreterare.
§ 1.
Vid föredragning af Stats-Utskottets Memorial N:o 292,
angående särskilda gratifikationer till åtskillige af Stats-Ut-
skottets tjenstemän, yttrade:
Anders Pehrsson frän Nerikes Län: »Vid första påseen¬
det af ifrågavarande Memorial, faller det klart i ögonen, att
Utskottet besynnerligt nog tillstyrkt i gratifikation för Utgifts-
afdelningens sekreterare, som tillika varit Utskottets sekrete¬
rare, 200 R:dr R:mt mindre, än åt sekreteraren för Riksgälds-
afdelningen. Detta är ett missförhållande, enär förhållandet i
stället snarare borde vara omvändt. Utgången tillkom genom
votering i Utskottet emot Utgifts-afdelningens alla ledamöters
önskningar. Jag påyrkar derför att Memorialet bifalles, men
med den ändring, att gratifikationerna för båda i frågavarande
sekreterarne bestämmas till ett lika belopp, eller 800 R:dr
R:mt för dem hvardera.»
286 Den 4 Mars.
Ståndet biföll härefter Memorialet, med den ändring att
beloppet af gratifikationen till den för Riksgäldsverket rörande
ärenden anställde sekreterare bestämdes till enahanda belopp,
som Utskottet föreslagit i fråga om Utskottets sekreterare, el¬
ler 800 R:dr R:mt.
§ 2.
Föredrogs och bifölls Banko-Utskottets Utlåtande N:o 87,
öfver väckt motion, att Banken, utan hinder af det för dess
behållningar å utrikes ort nu stadgade maximum, mä inköpa
det silfver, Riksgäldskontoret kan i Hamburg och Altona hafva
att aflåta.
§ 3.
Lästes och godkändes Ståndets Enskilclta Besvärs-Ut-
skotts Förslag N:o 13, till underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t,?om åtgärders vidtagande mot införsel af utländska sprit¬
drycker.
§ 4.
Lades'till handlingarna ankomna protokolls-utdrag från:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 676—680, samt
Högv. Presteståndet N:ris 543—548.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. § till 11 f. m.
Ut supra.
In fidem,
J. Söderholm.
Plenum kl. 3 e. m.
§ 1.
Det i förmiddagens plenum förda protokoll justerades och
godkändes.
§ 2.
Föredrogos och godkändes Expeditions-Utskottets nedan-
nämnde förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse:
N:o 254, i fråga om tiden, hvarunder ränta och provision
1
Den 4 Mars. 287
u försträckningar från Statslåne-fonden må förskottsvis afdra-
gas; samt förslag till §§ i Riksdagsbeslutet:
N:o 42, angående vilkoren för erhållande af 4:de prof¬
predikant i regalt pastorat;
N:o 43, angående ändring i 4:de kap. 2 §:n Byggninga-
balken;
N:o 44, angående ny författning rörande stängsel-skyl¬
digheten;
N:o 45, om utarbetande af förslag till författning rörande
kommunal-styrelser m. ni.; och
N:o 46, om antagna grundlagsändringar.
§ 3.
Vid föredragning af Stats-Utskottets Memorial N:o 290,
med voterings-propositioner, i anledning af Riksståndens skilj¬
aktiga beslut i fråga om bränvinsbevillnings-medlens omedel¬
bara ingående till Riksgäldskontoret, beslöt Ståndet, sedan upp¬
lyst blifvit, att Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Högv.
Presteståndet afslagit detsamma, och frågan sålunda förfallit,
vidblifva sitt förut fattade beslut och lägga Memorialet till
handlingarna,
§ 4.
Föredrogos och bordlädes första gången Stats-Utskottets
Memorial:
N:o 291, angående den under innevarande Riksdag verk¬
ställda statsreglering, samt den för Riksgäldskontorets utgifter
erforderliga allmänna bevillning; och
N:o 294, med förslag till pensions-stat vid Riksgälds¬
kontoret, äfvensom expektans-stat vid f. d. General-assistans-
kontoret.
§ 5.
Från resp. Medstånden ankomna protokolls-utdrag lades
till handlingarna, nemligen från:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 681—686; och
Högv. Presteståndet N:ris 549—556.
Ståndet åtskiljdes kl. £ till 8 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
t
288
Den 5 Mars.
Den o Mars.
Plenum kl. 10 f iu.
§ I-
Det hos Ståndet den 2 Mars förda protokoll justerades
och godkändes.
§ 2.
Vice Talmannen Anders Andersson erhöll på begäran
ordet, och anförde: »Jag anhåller få i dagens protokoll an¬
märkt, det jag, hindrad af tjenstgöring i Riksgäldskontoret,
icke kunde bevista gårdagens afton-plenum, vid hvilket till¬
fälle Stats-Utskottets Memorial N:o 290, med förslag till vote-
rings-propositioner i anledning of Riksståndens skiljaktiga be¬
slut i fråga om bränvins-bevillningsmedlens omedelbara ingå¬
ende till Riksgäldskontoret, lades till handlingarna.
Häruti instämde Johan Pehrsson från Upsala och Lars
Magnus Knutsson från Östergöthlands Län.
P. F. Mengel från Upsala Län: »Äfven jag var från
detta plenum frånvarande, af den anledning att, enligt uppgift,
blott bordläggning af Utskotts-betänkanden skulle förekomma.
Då sådant likväl icke blef händelsen, vill jag hafva min från¬
varo i protokollet anmärkt, och får tillika beklaga,, att vid till¬
fället beslut blifvit fattadt om ett Memorial, sorn först i dag
blifvit i tryck bland Ståndets ledamöter utdeladt.»
Häruti förenade sig Samuel ödmann från Upsala, Daniel
Danielsson från Jönköpings, Anders Pehrsson från Östergöth¬
lands och Gustaf Hultman från Nerikes Län.
Talmannen anmärkte: »Min i gårdagens afton-plenum
gjorda hemställan, huruvida Ståndet ville förbigå Memorialet
3V:o 290, och företaga afgörandet deraf i ett följande plenum,
besvarade Ståndet med nej, och då återstod, vid sådant för¬
hållande, för mig intet annat än att, min pligt likmätigt, före¬
draga samma Memorial.»
Undertecknad, sekreterare, förklarade att, i anseende till
den nu rådande skyndsamheten, Memorialet skriftligen till
Ståndet inkommit och, då det afgjordes, varit 2:ne gånger
bordlagdt.
Den 5 Mars.
289
Hvad sålunda anmäldt blifvit, skulle i dagens protokoll
inflyta.
§ 3.
Riksdagsmannen Nils Andersson från Wermlands Län
hade, medelst telegraf-depesch anmält, det han under dagens
lopp skulle å riksdagsorten inträffa; och skulle denna anmälan
i protokollet för denna dag intagas.
§ 4.
Uppå framställd begäran meddelade Ståndet förlängning
af erhållen ledighet frår riksdagsgöromålen åt Joseph Smed¬
berg och Johannes Andersson från Elfsborgs Län; hvarjemte
ledighet under 3:ne veckors tid, att beräknas från den 8 i
denna månad, nu meddelades Johan Petter Andreasson från
Elfsborgs, och åt Erik Christensson från Götheborgs och Bo¬
hus Län.
§ 5.
Vid skedd föredragning biföllos Stats-Utskottets Me¬
morial:
N:o 291, angående den under innevarande Riksdag verk¬
ställda statsreglering, samt den för Riksgäldskontorets utgifter
erforderliga allmänna bevillning; och
N:o 294, med förslag till pensions-stat vid Riksgälds¬
kontoret, äfvensom expektans-stat vid f. d. General-assistans-
kontoret.
S 6.
Föredrogs och remitterades till Stats-Utskottet Rikets
Högloft. Ständers år 1857 församlade Revisorers berättelse
om granskningen af Riksgäldskontorets tillstånd och förvalt¬
ning.
§ 7.
Till Banko-Utskottet remitterades, efter skedd föredrag¬
ning. Rikets Högloft. Ständers år 1857 församlade Revisorers
berättelse om granskningen af Bankens tillstånd, styrelse och
förvaltning.
§ 8.
Såsom icke erfordrande annan åtgärd, lades till handlin-
Jionde-Sl:s Prot. vid Lagt. Riksd. 1S5C—1S5S. IX. 19
290 Den 5 Mars.
garna från Vällofl. Borgareståndet ankomna protokolls-utdrag
N:ris 645—661.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. 11 f. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVester.
Plenum kl. 7 e. ni
§ 1.
De vid Ståndets sammanträden den 3 och 4 innevarande
månad, samt å förmiddagen förda protokoll, upplästes till ju¬
stering och godkändes.
§ 2-
Godkändes Expeditions-Utskottets nedannämnda förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o 251, angående statsbidrag för enskilda jernvägsan-
läggningars företagande;
N:o 255, angående skärpta straffbestämmelser mot olofligt
spel; och
N:o 256, angående de i 63 § Regeringsformen föreskrifna
kreditivsummor; samt
Samma Utskotts förslag till §§ i Riksdagsbeslutet, nem¬
ligen:
N:o 47, om anslag till Grefve Th. Rudenschölds resor för
folkundervisningens ordnande;
N:o 48, angående folkskole-lärares pensionerande;
N:o 49, angående de i Regeringsformens 63 § omförmälda
kreditivsummor;
N:o 50, angående ett kreditiv för pensionering af Arméens
befäl och tjenstemän;
N:o 51, angående ett kreditiv för Sveriges deltagande i en
exposition af landtmanna-produkter m. m.;
N:o 52, angående skärpta straffbestämmelser mot olofligt
spel; och
N:o 54, angående val af Fullmäktige i Banken och Riks¬
gäldskontoret.
Den 5 Mars.
291
8 3.
Enligt begäran af Paul Hedström från Wester-Norrlands
Län, skulle i protokollet antecknas, att han icke tillstädesvarit
i gårdagens afton-plenum, då Stats-Utskottets Memorial N:o
290, med förslag till voterings-propositioner, i anledning af
Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om bränvinsbrännings-
medlens omedelbara ingående till Riksgäldskontoret, lades till
handlingarna.
§ 4.
Uppå derom af Talmannen gjord hemställan, uppdrog
Ståndet åt dass Vaktmästare Lars Petter Molin, att uttaga och
qvittera, samt vederbörande tillhandahålla de Riksdagshand¬
lingar, hvilka icke före Riksdagens slut hinna att till Ståndets
ledamöter utdelas; och skulle Molin, såsom ersättning för det
med omförmälda uppdrag förenade besvär, åtnjuta ett arfvode
af 30 R:dr R:mt, hvilket belopp borde af Ståndets enskilda
kassa utgå.
§ 5.
Till bordläggning första gången anmäldes:
Stats-Utskottets Memorial N:o 293, med förslag till stad-
ganden i Riksgäldskontorets reglemente, angående detta Verks
inkomster, samt uppbörden och redovisningen af dit ingående
bevillning^- m. fl. medel, äfvensom rörande Riksgäldskontorets
styrelse och den vid samma Verk anställda betjening;
Samma Utskotts Memorial N:o 295, i fråga om den
nu upprättade Riksstatens öfverlemnande till Kongl. Maj:t;
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 34, med förslag
till bevillnings-summans fördelning;
Ståndets Enslcildta Besvärs-Utskotts förslag, N:o 14, till
underdånig skrifvelse, angående befrielse för rotehållare på
Gottland, att anlägga båtsmanstorp;
Lag-Utskottets Betänkande N:o 88, om tillägg till 20 §
i Kongl. Förordningen om inteckning i fast egendom;
Samma Utskotts Betänkande N:o 89, i anledning af väckt
motion om upphäfvande af skyldigheten för den, som under
Hofrätt vädjar, att ställa borgen för kostnad och skada;
Samma Utskotts Betänkande N:o 90, i anledning af
väckt motion om förändring af 17 kap. 32 § Rättegångs¬
balken; och
Stats-Utskottets Memorial N:o 296, angående öfvorlem-
292 Den 6 Mars.
nande till Kongl. Maj:t af det nya reglementet för Riksgälds¬
kontoret.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. 8 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
Den 6 Mars.
Plenum Kl. lO f in.
§ I-
Protokollet för nästlidne gårdags e. m. justerades.
§ 2.
Lästes och godkändes Expeditions-Utskottets Förslag Nio
257 till underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, samt Nio 53
till § i Riksdags-beslutet, angående en författning rörande all¬
mänt kyrko-möte.
§ 3.
Efter skedd föredragning biföllos Stats-Utskottets Me¬
morial :
Nio 293, med förslag till stadganden i Riksgälds-kontorets
nya Reglemente m. m.;
Nio 295, i fråga om den nu upprättade Riksstatens öfver¬
lemnande till Kongl. Majit; samt
Nio 296 angående öfverlemnande till Kongl. Majit af det
nya Reglementet för Riksgälds-kontoret.
§ *•
Föredrogs och bifölls Bevillnings-Utskottets Betänkande
Nio 34, med förslag till bevillning,s-summans fördelning.
§ 5.
Föredrogos och biföllos Lag-Utskottets Betänkandem
Nio 88, om ett tillägg till 20 § i Kongl. Förordningen
om inteckning i fast egendom;
Dan 6 Mars.
293
N:o 89, om upphäfvande af skyldigheten för den, som
under Hofrätt vädjar, att ställa borgen för kostnad och ska¬
da; samt
N:o 90, otn förändring af 17 kap. 32 § Rättegångs-balken.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. £ till 12 f. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
Plenum hl i till 6 e. in.
§ 1.
Det uti förmiddagens plenum förda protokoll justerades
och godkändes.
§ 2.
Ståndets Enskildta Besvärs- Utskotts Förslag till under¬
dånig skrifvelse N:o 14, angående båtsmanshållet på Gottland,
justerades och godkändes.
§ 3.
Till bordläggning l:sta gången anmäldes Ståts-Utskot¬
tets Memorial:
N:o 297, angående öfverlemnande till danska Riksdags-
bibliotheket af ett exemplar utaf Riksståndens tryckta proto¬
koller med dertill hörande bihang; samt
N:o 299, med förslag till en § i det nya reglementet för
Riksgälds-kontoret.
§ 4.
Föredrogs och lades till handlingarna StatsUtskottets Me¬
morial N:o 298, angående verkställd omröstning i anledning
af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om lönevilkoren för
Riksgälds-kontorets tjenstemanna-personal.
§ 5.
Från resp. Medstånden ankomna protokolls-utdrag före¬
drogos och lades till handlingarna, nemligen från:
Högloft. Ridderskapet och Adeln N:ris 693—696;
294
Den 8 Mars.
Högv. Presteståndet N:ris 560—562; och
Vällofl. Borgareståndet N:ris 664—668.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. £ till 7 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVester.
Den li Mars.
Pleiiuin kl. 6 e. m.
§ I-
Det hos Ståndet vid sammanträde den 6 innevarande
månad kl. £ till 6 e. m. förda protokoll justerades och god¬
kändes.
§ 2.
En nu företedd räkning å 5 R:dr 46 öre R:mt, för gjorda
utbetalningar å Ståndets klubb, skulle af Ståndets kassa liqvi-
deras.
§ 3.
Upplästes en från Konungens Öfverste-kammarherre an¬
kommen skrifvelse, med inbjudning till. 25 af Ståndets leda¬
möter att i öfvermorgon intaga middag å Kongl. Slottet m. m.
§ 4.
Vid skedd föredragning godkändes Stats-Utskottets Me¬
morial:
N:o 297, om öfverlemnande till danska Riksdags-biblio-
theket af ett exemplar utaf Riksståndens tryckta protokoller,
jemte bihang; och
N:o 299, med förslag till en § i det nya Reglementet för
Riksgälds-kontoret.
§ 5.
Föredrogos och godkändes Expeditions-Utskottets
Den 8 Mars.
•295
Förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser till
Kongl. Maj:t:
N:o ‘259, angående beräkningen af Statsverkets inkom¬
ster; samt
N:o 261, med öfverlemnande af nj bevillnings-stadga; och
Förslag till §§ i Riksdags-beslutet;
N:o 56, angående beräkningen af Statsverkets inkom¬
ster; och
N:o 58, angående allmänna bevillningen.
§ 6.
Till bordläggning l:sta gången anmäldes:
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 88, i anledning af väckta
förslag om vissa föreskrifter med afseende å Statslåne-fonden;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 300, i anledning af väckta
förslag angående försäljning af de för Statsverkets räkning ut¬
arrenderade egendomar; och
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Memorial N:o
8, i anledning af återremiss utaf Utskottets Memorial N:o 7,
med förslag till sammanjemkning af de inom Riksstånden fat¬
tade skiljaktiga beslut, vid förehafvande af Utskottets Utlåtande
N:o 6, i fråga om lagstiftning för enskilda Banker.
§ 7.
Såsom icke erfordrande vidare åtgärd lades till handlin¬
garna protokolls-utdrag från Höglofl. Ridder^kapet och Adeln
N:ris 697—699.
§ 8.
Af förekommen anledning upplyste undertecknad, Sekre¬
terare, att Banko-Utskottets i dag Usta gången bordlagda Ut¬
låtande N:o 88 blifvit till Ståndet aflemnadt först sedan Stån¬
dets plenum sistlidne Lördag blifvit upplöst.
Ståndet åtskiljdes kl. till 7 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl fVester.
296
Den 9 Mars.
Den 9 Mars.
Plenum kl 11 f. ni.
§ I-
Det i gårdagens plenum förda protokoll upplästes till ju¬
stering och godkändes.
§ 2.
Godkändes Expeditions-Utskottets Förslag N:o 258 till
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående åtskilliga än¬
dringar i nu gällande Lego-stadga samt motsvarande föreskrif¬
ter i allmänna lagen; och
Samma Utskotts Förslag N:o 55 till § i Riksdags-beslutet,
angående ändringar i Lego-stadgan m. m.
§ 3.
Yid förnyad föredragning bifölls Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 300, i anledning af väckta förslag angående försäljning af
de för Statsverkets räkning utarrenderade egendomar.
§ 4-
Lades till handlingarna sammansatta Banko- och Lag-
Utskottets Memorial N:o 8, i anledning af återremiss utaf Ut¬
skottets Memorial N:o 7, med förslag till sammanjemkning af
de inom Riksstånden fattade skiljaktiga beslut vid'förehafvande
af Utskottets Utlåtande N:o 6, i fråga om lagstiftning för en¬
skilda Banker.
§ 5.
Föredrogs ånyo Banko-Utskottets Utlåtande N:o 88, i
anledning af väckta förslag om vissa föreskrifter med afseende
å Statslåne-fonden; och yttrade härvid:
Vice Talmannen Anders Andersson: »Detta i Riksdagens
ellofte timma föredragna Utlåtande är jag, för min del, icke i
tillfälle att bifalla. Jag anser det nemligen icke utgöra Ban¬
kens funktion att använda större eller mindre del afStatslåne-
fondens medel till inköp af obligationer, ty bestyret härmed
tillkommer rätteligen Riksgälds-kontoret, som i allmänhet fått
sig ålagdt, att, för amortering af Rikets skuld, vidtaga åtgär¬
der. Skulle både Banken och Riksgälds-kontoret befatta sig
med inköp af ifrågavarande obligationer, och således liksom
Deri 9 Mars.
297
täfla med hvarandra, för att af samma obligationer indraga så
mycket som möjligt, blefve den naturliga följden af en sådan
täflan, att kursen å obligationerna skulle stiga; roen af denna
kursstegring hade icke Riket, utan blott, att jag så må säga,
»Juden», det vill säga den eller de, som utgifvit obligationerna,
någon förmån. Då nu, enligt min öfvertygelse, det icke kan
vara skäl att ytterligare öka vederbörandes vinst på det till
Staten utlemnade lån, hvilken ökade vinst dock skulle tillfalla
långifvarne, i händelse Utskottets förslag bifölles, så anser jag
mig, såsom förut är nämndt, böra afslå samina förslag.»
Med vice Talmannen instämmde Lars Magnus Knutsson
och Johan Johansson från Östergöthlands Län m. fl.
Erik Mallmin från Westmanlands Län : »Derest det möj¬
ligen skulle visa sig, att större eller mindre del af Statslåne-
fondens tillgångar icke erfordras för det med statslånet ursprung¬
ligen afsedda ändamål, eller, med andra ord, om dessa till¬
gångar icke kunna frän Banken utlånas, så torde de utgifna
obligationernas inköpande, när kursen å dem är låg, vara enda
utvägen, hvarigenom Statens förlust å det upptagna lånet skall
kunna i någon män minskas, och af denna anledning är det,
som jag, i motsatts till hvad af vice Talmannen blifvit ytt.radt,
anhåller, att Utskottets förslag må bifallas.»
Af samma tanke voro Daniel Danielsson från Jönköpings
och Jöns Pehrsson från Blekinge Län m. fl. af Ståndets leda¬
möter.»
Nils Nilsson från Nerikes Län: »Då detta förslag be¬
handlades i Utskottet, var det först efter en långvarig diskus¬
sion och sedan alla inkast mot pluralitetens mening blifvit på
ett öfvertygande sätt vederlagda, som man slutligen kom till
det resultat, hvilket i Utlåtandet innefattas. För vanlig fatt-
ningsgåfva vill det ock synas temligen klart, att ju förr Staten
sättes i tillfälle att betala sin skuld, desto bättre är det. För
öfrigt må det tillåtas mig fästa uppmärksamhet dervid, att Ut¬
skottet alldeles icke tillstyrkt, det Banko-fullmäktige skulle ega
ovilkorlig rätt att använda Statslåne-fondens tillgångar till in¬
köp af de för statslånet utgifna obligationer, utan skulle en så¬
dan rätt tillkomma fullmäktige endast i den händelse att obli¬
gationerna kunde köpas »med fördel», d. v. s. att vid det till¬
fälle, då fråga om deras inköpande kunde uppstå, kursen å obli¬
gationerna vore lägre, än den, som vid deras utgifvande varit
i penninge-marknaden gällande.»
Nils Svensson från Blekinge Län: »Då det, lika väl för
Staten som för den enskilde, måste vara en fördel att, ju förr
desto hellre, blifva sin skuld qvitt, hade jag knappt väntat,
att någon enda röst skulle härstädes hafva höjt sig mot bifall
298
De/t 9 Mars.
till Utskottets, enligt mitt förmenande, ganska välgrundade
hemställan. På de af Utskottet och näst föregående tvenne
talare andragna skäl yrkar jag emellertid, att samma hemställan
må utaf Bondeståndet bifallas.»
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Det är en san¬
ning, att Banko-fullmäktiges göromål, särdeles vid denna Riks¬
dag, blifvit väsendtligt ökade emot förut. Om man derför af-
såge fullmägtiges beqvämlighet, skulle man måhända tveka att
ändå mera öka deras åligganden, hvilket naturligtvis inträffade
i händelse, såsom Utskottet tillstyrkt, fullmäktige jemväl finge
sig ålagdt att använda någon del af Statslåne-fonden till inköp
af obligationer, genom hvilken åtgärd det upptagna statslånet
skulle komma att efter hand amorteras; men der fråga är om
hela landets nytta och fördel, der måste den enskildes beqväm¬
lighet vara en alldeles underordnad sak. Betraktas denna fråga
ur synpunkten af allmänt väl, torde det ock få anses ostridigt,
att, om svårighet yppas att göra de medel fruktbärande, för
hvilka Staten satt sig i skuld, så blifver Statens förlust min¬
dre, i samma mån den kan vara i tillfälle att, ju förr desto
hellre, afbörda sig denna skuld. En sådan amortering af skul¬
den eger rum, i händelse, under de af Utskottet föreslagna
vilkor, fullmäktige berättigas, att af Statslåne-fondens tillgån¬
gar inköpa sådana för statslånet utgifna obligationer, som hafva
lägre kurs, än den, som gällde då obligationerna utgåfvos. Af
dessa skäl, och enär jag ingalunda vill på det allmännas be¬
kostnad gynna privatbanker eller kast-intressen, röstar jag för
bifall till Utskottets Utlåtande.»
Erik Johan Rudberg och Nils Pehrsson från Kalmar, Paul
Hedström och Erik Larsson från Wester-Norriands samt An¬
ders Jonsson från Wermlands och Erik Carlsson från Stock¬
holms Län förmälde sig vara af samma tanke.
Härmed ansågs diskussionen slutad: hvarefter, uppå der¬
om af Talmannen framställd proposition, som med öfvervä¬
gande ja besvarades, Utlåtandet bifölls.
§ 6-
Godkändes’ Expeditions-Utskottets nedannämnde Förslag:
Till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o 260, angående ny lag rörande enskilda banker;
N:o 262, angående behofvet att ordna allmänna helso-
vården;
N:o 263, med ny Riksstat; och
N:o 264, angående upprättadt nytt Reglemente för Riks-
gälds-kontoret: samt
Den 9 Mars.
299
Till §§ i Riksdags-beslutet:
N:o 57, angåeade ny lag rörande enskilda banker;
N:o 59, angående hufvudtitlarnas belopp m. m.;
N:o 60, angående dispositionen af besparingarna å huf-
vudtitlarna m. m.;
N:o 61, angående Riksgälds-kontorets utgifter och inkom¬
ster;
N:o 62, angående bevillnings-medlen;
N:o 63, angående anslag och lån för tillfälliga behof;
N:o 64, angående aflåtna underdåniga skrifvelser i afse¬
ende å statsregleringen m. in.;
N:o 65, angående aflåtna underdåniga skrifvelser i be vill—
nings-frågan;
N:o 66, angående Bankovinstens användande;
N:o 67, angående förhöjda maximi-summor för Bankens
behållningar å utrikes ort;
N:o 68, angående Bankens låne- och kreditiv-rörelse;
N:o 69, angående ett utländskt lån för underlättande af
penninge-ställningen och rörelsen inom landet;
N:o 70, angående aflåtna underdåniga skrifvelser i ären¬
den rörande Banken m. m.;
N:o 71, angående aflåtna underdåniga skrifvelser i frågor
rörande Rikets allmänna hushållning m. m.
§ 7.
Från Riksmarskalks-embetet ankomna biljetter, för inträde
i Storkyrkan till riksdagspredikans afhörande och på Riks-salen,
blefvo bland Ståndets ledamöter utdelade.
§8-
Efter skedd anmälan inbeledsagades på öfligt sätt tvenne
Konungens Öfverste-kammarjunkare, Herr Baronen m. m. Knut
Philip Bonde och Herr Grefven m. m. Robert Axe! von Rosen,
hvilka, på Kongl. Maj:ts nådiga befallning, inbjödo Ståndet,
att i morgon kl. 11 f. m., för riksdagspredikans afhörande,
infinna sig i Storkyrkan, och att, efter slutad gudstjenst, å
Riks-salen uppträda till plenum plenorum för Riksdagens afslu-
tande.
§ 9.
Talmannen uppläste ett från Konungens tillförordnade öf-
verste-kammarherre ankommet bref, med inbjudning till 25 af
Ståndets ledamöter, att kl. 4 i morgon eftermiddag intaga mid¬
dag å Kongl. Slottet, och bletvo desse ledamöter nu utsedde.
300
Den 9 Mars.
§ 10.
Ola Månsson från Skåne, som blifvit utsedd att anföra
den deputation, hvilken, å Ståndets vägnar, skulle till resp.
Medstånden frambära Bondeståndets afskedshelsning, anhöll,
att få till justering uppläsa de tal, som han vid nämnde till¬
fälle ämnade hålla.
Dessa tal voro af följande lydelse:
Till Ridderskapet och Adeln,':
»Högvälborne Herr Grefve och Landtmarskalk!
Höglofl. Ridderskap och Adell
Då Svenska Folkets ombud nu slutat sina öfverläggningar
och efter detta långa, vigtiga Riksmöte återvända till sina van¬
liga värf i det mera inskränkta samhällslifvet, manas Bonde¬
ståndet, att, genom oss, till Höglofliga Ridderskapet och Adeln
frambära Ståndets tillgifna helsning och lyckönskan.
Af de många och vidtomfattande ärenden, som under
nuvarande Ständers förhandlingar utgjort föremål för deras
verksamhet, finnas flere af måhända mer än någonsin genom¬
gripande beskaffenhet och hvilka, med afseende derå, fordrat
ett djupsinnigt bepröfvande, en noggrann sakkännedom och
den statsmannablick, som icke är allom gifven, men allraminst
bör kunna tagas i anspråk hos det Stånd, hvars fleste leda¬
möter lemnat plogen mot det allmänna förtroendet, för att efter
slutadt värf återvända till hemmet, i det enkla men sanna med¬
vetandet, att hafva handlat ärligt och redligt mot Konung och
Fosterland. Bondeståndet har således fullt skäl att vänta skon¬
samhet i omdömet öfver de farhågor, som det, reed anledning
af ett och annat beslut samt inträffade kritiska förhållanden,
angående vissa frågor, uttalat, under det Bondeståndet derjemte
försäkrar, att det skall med sann tillfredsställelse motse, om
dessa farhågor icke varit grundade.
Väl vetande, att hjertats adel är den bästa klenod, värdig
hvarje redlig medborgare, har Bondeståndet inom Ridderska¬
pet och Adeln icke sällan funnit denna sköna, äkta perla för¬
enad med statsmannens blick och den yttre värdighet, som
blifvit tilldelad Rikets första Stånd.
Tacksamt enkänner derföre Bondeståndet Ridderskapet
och Adelns upplysta medverkan och nitiska bemödanden för
Riksdags-ärendenas lösning; tacksamt är det ock för det un¬
derstöd, Bondeståndet, i flera af Allmogens angelägenheter, inom
Ridderskapet och Adeln erhållit.
Under full förutsättning, att alla de beslut, Ridderskapet
och Adeln vid denna Riksdag fattat, varit förestafvade af en
Deri 9 Mars.
301
sann omtanka för landets trefnad och fortgående utveckling,
anhåller Bondeståndet, att i Höglofliga Ridderskapet och Adelns
aktning och välvilja fortfarande få vara inneslutet.»
Till Presteståndet:
»Högvördigste Herr Doktor och Erkebiskop!
Högvördige Ledamöter af Presteståndet!
Slutet på detta Riksmöte har då änatligen nalkats, och
med glädje motser representanten den stund, då han får åter¬
vända till sitt länge saknade hem, för att der, inom skötet af
en älskad familj, njuta det lugn och den trefnad, som han här
måst försaka; men, innan denna efterlängtade färd anträdes,
har Bondeståndet att uppfylla en kär pligt, då det, genom sin
härvarande deputation, åt Högvördiga Presteståndet frambär
en vördsam och hjertlig afskedshelsning.
De mångfaldiga frågor, som under denna Riksdag utgjort
föremål för Rikets Ständers öfverläggningar och beslut, hafva
otvifvelaktigt upptagit äfven den lärde representantens hela
uppmärksamhet, och i detta afseende har Bondeståndet vunnit
mången vigtig upplysning om Fäderneslandets angelägenheter
af de lärda rådslag, som inom Presteståndet föregått de der
vidtagna besluten. Om Bondeståndet ändock icke alltid kun¬
nat gilla eller fatta betydelsen af åtskilliga bland dessa beslut,
så erkänner det likväl, att den återhållande kraft, som så ofta
uppenbarar sig i Presteståndet och hvilken först bör vika för
den allmänna meningen, den öfvertygande nödvändigheten af
förändringar i bestående förhållanden, äfven kan hafva varit
mången gång af behofvet påkallad.
Hvarje genomgripande förändring af det bestående be-
höfver, likasom ett opröfvadt frö, plantas, vattnas, vexa och
mogna! Detta sker uti striden å det af Grundlagarne utsta¬
kade fältet. Denna strid är ädel, och de reformer, som deraf
följa, utgöra icke någon omogen frukt. Om man ock, såsom
Presteståndet vid förra Riksdagens slut i sitt helsningstal an¬
fört, icke kan inom Bondeståndet vänta eller begära stats¬
mannens öfvade blick och skarpsinnighet i hvarje förekom¬
mande fråga, så hoppas deremot Bondeståndet, hvars foster¬
landskärlek och i praktiskt hänseende vunna kännedom om
allmogens behof och önskningar icke lära kunna jäfvas, att
Presteståndet, som förut och äfven vid innevarande Riksdag
med sina djupa kunskaper och sitt kristliga nit mången gång
understödt det Stånd, som det i dagliga lifvet står så nära,
och med hvilket det eger så mycket gemensamt, skall, då
Presteståndet bäst känner betydelsen af de sanningar, här blif¬
vit uttalade, kraftigt medverka till framgång åt Bondeståndets
302
Den 9 Mars.
bemödande att, med iakttagande af ömsesidig rätt, söka af¬
hjelpa anledningarna till de tvister om materiella rättigheter
och skyldigheter, som ofta ganska betänkligt ingripit i förtro¬
endet mellan läraren och åhöraren, ett förtroende, så mycket
mera maktpåliggande, som det innebär det bästa värn, det
starkaste vapen mot alla farliga anfall å vår rena evangeliska
lära.
Presten och bonden skiljas här för att i de uttalade för¬
hoppningarna å spridda orter åter med förtroende möta hvar¬
andra, icke då på den politiska tummelplatsen, utan i hem¬
met och kyrkan, der de politiska tvisterna upphört, för att
der med förenade böner nedkalla Guds nådiga beskydd öfver
Konung och Fosterland.
Bondeståndet anhåller att få innesluta sig i Högvördiga
Prestesråndets fortfarande upprigtiga vänskap och tillgif¬
venhet!»
Till Borgareståndet:
»Högädle Herr Assessor och Talman!
Vällofliga Borgareståndets Herrar Ledamöter!
Ett af våra längsta Riksmöten sedan 1809 års statsskick
infördes har nu med sina mödor och strider ernått ett länge
efterlängtadt slut. Riksdagens medlemmar återvända till spridda
orter för att der, inom kretsen af sina familjer och endast
fästade vid vanliga värf inom sina samhällen, njuta af hemmets
fröjder. Icke allenast pligten, utan äfven vänskapen bjuder
Bondeståndet att dessförinnan, medelst denna deputation, till
"Vällofl. Borgareståndet i afskedets stund frambära sin tillgifna
helsning och välönskning.
Bondeståndet, som insett vigten af de många olikartade
frågor, hvilkas behandling ofta uppkallat starka strider, erkän¬
ner och högaktar Borgareståndets nitiska bemödanden att del¬
taga i ärendenas behandling, dess fyndighet och förmåga att
bidraga till deras slutliga utgång, och om än den kris, som i
första rummet inställt sig inom de samhällen, som Borgare¬
ståndet representerar, föranlåtit detta Stånd att vid ett och
annat tillfälle företrädesvis akta på sina kommittenters förde¬
lar, har likväl Bondeståndet i Borgareståndets öfverläggningar
och rådslag återfunnit många af de sympathier, som emellan
dessa tvenne närande Stånd alltid vaiit rådande. Borgare-
och Bondeståndens intressen äro också fädernejordens; de äro
med hvarandra så nära förenade, att det ena icke kan lida
utan en betänklig återverkan på det andra. Måtte derföre
dessa begge Stånd med fullt förtroende framgent enigt sam-
Den 9 Mavs.
303
verka till de förbättringar i vårt samhällsskick, som med ti¬
dens anda och landets väl äro förenliga!
Med dessa känslor af högaktning och hopp om att de
under denna Riksdag fettade beslut måtte bringa lycka och
trefnad inom hela det svenska samhället, räcker Bondeståndet
nu sin hand och uttalar sin afskedshelsning med den vörd¬
samma anhållan derjemte, att i Borgareståndets fortfarande
aktning och vänskap få vara inneslutet!”
Sedan talen blifvit upplästa, fann, uppå derom af Talman¬
nen framställd proposition, Ståndet skäligt att desamma god¬
känna sådana de här ofvan i protokollet finnas intagna.
Efter fatfadt beslut att kl. 8 i afton åter sammanträda,
åtskiljdes Ståndets ledamöter kl. £ till 1 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVester.
Plenum kl. 8 e. m.
§ 1.
Det i förmiddagens plenum förda protokoll justerades
och godkändes.
§ 2.
Lades til handlingarne ankomna potokolls-utdrag från:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 700 och 701;
Högvörd. Presteståndet N:ris 563—566, samt
Yällofl. Borgareståndet N:ris 669—672.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. till 9 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVester.
r
304 Deri 10 Mars.
Den 10 Mars.
Plenum kl. \ till 11 f. ni.
§ 1.
Sedan Ståndets ledamöter samlats, begåfvo de sig till Sta¬
dens Storkyrka, för att, efter der bevistad gudstjenst, seder¬
mera uppträda på Rikssalen för Riksdagens afslutaude och
Ständernas hemförlofvande.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
Plenum kl. G e. m.
De i gårdagens aftonplenum och dagens förmiddagsple-
num förda protokoll justerades och godkändes.
§ 2.
Talmannen, som, jemte Landtmarskalken och Ståndens
öfrige Talmän, uppvaktat H. M. Konungen och H. M. Drott¬
ningen samt till Bondeståndet återförde uttryck af Deras Ma¬
jestäters Nådiga bevågenhet och välönskningar för Ståndet,
aflemnade till protokollet de tal, han denna dag hållit, dels
å Rikssalen och dels vid afskedsuppvaktningarna hos den
Kongl. Familjens medlemmar, äfvensom de deruppå afgifna
svar; och voro dessa tal och svar så lydande:
Talet på Rikssalen:
»Efter bön i Herrans tempel till den Allsmäktige, att Han
måtte återgifva Sveriges ädle Konung helsa och de krafter,
som fordras för hans höga värf, har Bondeståndet nu åter
inträdt på detta rum för att enligt Grundlagens och hjertats
bud högt uttala Bondeståndets tacksamhet och välönskningar
för vår älskade och vördade Konung.
Denna tacksamhet och dessa välönskningar äro djupt och
innerligt förenade, — framkallade och sammanknutna, som
de äro, genom minnets, kärlekens och hoppets band.
Den 10 Mars.
305
Lika innerligt som Bondeståndet och Svenska Folket sör¬
jer öfver Vår Nådige Konungs långvariga sjukdom, lika upp-
rigtigt gläder sig Bondeståndet med Honom deröfver, att Hans
Förstfödde, Sveriges och Norriges Kronprins, nu, i följd af dé
Förenade Rikenas gemensamma val, förer Regeringen och
vårdar Brödrafolkens angelägenheter under en tid, då förut
icke anade bekymmmer i afseende å landets ekonomiska
ställning tillkommit att nedstämma de förhoppningar,
som i början af Riksmötet lilvade allas sinnen. Dessa sed¬
nare bekymmer kunna dock öfvervinnas och bära goda fruk¬
ter; — och de skola det äfven, om Sveriges Folk deraf lärer
sig att umbära och att arbeta.
Bondeståndet nedkallar ännu en gång Guds beskydd och
välsignelse öfver Konung, Konungahus, Folk och Land!»
Talet till IL M. Enke-Drottning en:
»Stormäktigsta Allernådigsta Enke-Drotlning!
Då Bondeståndet nu åter har nåden och glädjen att upp¬
vakta Eders Kongl. Maj:t för att frambära underdånig afskeds-
helsning vid Riksdagens slut, sker det med den vördnad, som
ålderdomens, den upphöjda dygdens och ett ädelt hjertås
krona redan länge och utan afbrott betingar; — med sann
glädje deröfver, att Eders Kongl. Maj:ts helsa nu är synbart
starkare än den dag Bondeståndet, sist samladt, hade nåden
af underdånigt företräde hos Eders Kongl. Maj:t; — med in¬
nerlig förhoppning att den svåra pröfning, som genom Eders
Kongl. Maj:ts ende Sons, vår så högt älskade Konungs, sjuk¬
dom nu tager själens och kroppens krafter i anspråk, måtte
genom en snar och fullkomlig förbättring af Hans Majit Ko¬
nungens helsotillstånd, nå sitt slut; — med upprigtig önskan
att Eders Kongl. Majit i stället må få glädja sig åt den för¬
ökning af sin höga familj, för hvars lyckliga inträffande Sve¬
riges Folk nu beder om Guds allsmäktiga bistånd; — samt
att Eders Kongl. Majit måtte få lefva länge och lycklig; —
dervid i nådig ynnest och välvilja påminnande sig Sveriges
Allmoge, som anser sig få vara, för sin trofasta tillgifyenhets
skull, derom förvissad!»
Härtill täcktes H. Majit Enke-Drottningen svara:
»Redlige Danneman!
Den Svenske Dannemannens tillgifvenhet har städse varit
Mig dyrbar; dess trohet mot Konungen står oförgätligen teck¬
nad på vår historias blad. Jag är i dag djupt rörd, då jag
hör Eder uttala den lifliga del J tagen i Min Familjs öden.
Bonde-St. Prof. vid Lagt. Itiksd, 1856—1858. IX. 20
Den 10 Mars.
Varén å Eder sida öfveitygade att Min valvilja skall ledsaga
Eder till edra hem, dit J nu återvänden, och i hvilka Jag
hoppas det lugnet och sällheten skola förblifva ständiga gä¬
ster! — Den store Konungens, Min Gemåls, valspråk är äfven
Mitt, och Jag skattar Mig lycklig att i Svenska Folkets kär¬
lek finna ett gensvar af de känslor, Jag alltid hyst för det¬
samma och om hvars oföränderlighet det Hedervärda Bonde¬
ståndet i dag å nyo erhåller Min Kungliga försäkran, tillika
med den om Min fortfarande nåd och ynnest.»
Talet till H. K. II. Kronprins en-Tiegeuten och den
Kongl. Familjens öfrige medlemmar:
»Högborne Furste, Nådigste Kronprins och Regent!
Högborna Kronprinsessa samt öfrige närvarande
Medlemmar af Sveriges Konungahus!
Bondeståndet frambär nu vid Riksmötets slut, genom oss,
sin underdåniga afskedshelsning till Dig, Sveriges Kronprins och
Regent, samt till Eder alla af det älskade Konungahuset,
som Bondeståndet nu har Nåden att uppvakta.
Sveriges Folk, som hoppas, att den Allsmäktige skall
höra Folkets böner och återgifva den ädle Konungen helsa
och krafter, delar med Honom tillfredsställelsen deröfver, att
Hans Förstfödde med stark, redan öfvad hand och redligt
sinne bär Regerings-omsorgerna under Konungens sjukdom.
Dessa höga omsorger fordra oek nu, mera än vanligt, alla
upphöjda egenskaper, då så många vigtiga förändringar i lan¬
dets lagstiftning och mångå af dess förvaltningsgrenar erfor¬
dras, och så stora oförutsedda pröfningar i anseende till den
ekonomiska ställningen träffat Svenska Folket; men vi ned¬
lägga, med full förtröstan till Eders Kongl. Höghets foster¬
ländska sinne, vår underdåniga hyllning och lyckönska Eders
Kongl. Höghet till en god utveckling af det stora värf, nu är
att genomföra.
Med dessa lyckönskningar förena sig våra hjertliga väl¬
önskningar för Eders Kongl. Höghet, Sveriges Kronprinsessa,
hvars dygder skattas högt i hela landet; —'för Eders Kongl.
Högheter Hertig och Hertiginna af Östergöthland, hvilka,
förut bundna vid Svenska Folkets trofasta tillgifvenhet och
högaktning, nu gemensamt med detta Folk glädjas åt hoppet
om en efterlängtad tillökning af Konungahuset; — för Eder
alla, J älskade och goda Medlemmar af den Kongl. Famil¬
jen; — Gud bevare Eder Alla!
Bondeståndet anhåller att få förblifva uti Eder ynnest
och bevågenhet inneslutet.»
J)en i 0 Mars.
307
H. K. II. Kronprinsen Regenten behagade, å egna och
Deras K. Högheters vägnar, svara:
.»Redlige Danneman!
Med Eder hoppas Jag, att den Evige skall återskänka
vår älskade Konung krafter och helsa samt förunna Honom
att ännu länge öfver Svea land föra den fridsälla spira, under
hvilken folkets och landets odling ostörde fått utveckla sig.
Oförutsedda, men ej oförskyllda pröfningar hota nu det väl¬
stånd, på hvilket vi i de goda dagarne alltför mycket förlitat
oss, men Sveriges Folk skall nu, som förr, med gladt mod
möta bekymren, ifall sådana förestå, och icke glömma att de
goda likasom de onda dagarne öro en gåfva af den Herre,
som i Sin mäktiga hand hvälfver folkens öden, och som icke
öfvergifver den, som pä Honom förtröstar och redligt sträfvar
att uppfylla det kall, honom tillmätt blifvit. I det ansvars¬
fulla värf, som af Eder och Edra Medständer blifvit Mig upp¬
draget, behöfver Jag så väl Hans bistånd och nåd, som Sve¬
riges Allmoges tillit, för att till Fosterlandets båtnad kunna
genomföra de vigtiga förändringar, som behöfvas. Eder lyck¬
önskan till det höga kall, jag emottagit, är mig en borgen för
Eder medverkan, och, hembärande Eder Mina och de Minas
tack för Eder tillgifvenhet, nedkallar Jag Himlens välsignelser
öfver Eder, öfver Edra hem och öfver vår älskade Foster¬
jord, och förblifver Jag Eder alltid, redlige Danneman, städse
välbevågen.v
Ola Månsson från Skåne, hvilken, på sätt protokollet för
gårdagens förmiddags-plenum utvisar, varit utsedd att anföra
den deputation, som å Ståndets vägnar skulle till resp. Med-
stånden framföra Bondeståndets afskedshelsning, och i sådant
afseende jemte deputerade afgått, återkom efter någon stunds
förlopp, dervid Ola Månsson yttrade:
»Den deputation, som fått i uppdrag att till Medstånden
frambära Bondeståndets afskedshelsningar vid detta Riksmöte,
har fullgjort detta uppdrag och får derom nu aflägga sin be¬
rättelse. Alla Talmännen hafva dervid anhållit, det vi måtte
till Bondeståndet framföra uttrycken af Medståndens välvilja
och lyckönskan. — Landtmarskalken har, bland annat, förkla¬
rat, att, då en stor del af Ridderskapet och Adelns medlem¬
mar hafva gemensamma intressen med Bondeståndet, det alltid
vore Ridderskapet och Adeln kärt, att än vidare framdeles
med Bondeståndet samverka till ett älskadt fosterlands lycka
och förkofran. — Presteståndet har genom sin Talman, Herr
Erkebiskopen, uttalat de välvilliga uttryck, att, jemte det Pre¬
steståndet fortfarande väntade af Bondeståndet det förtroende,
308
Den 10 Mars.
sorn alltid egt rum mellan Presten och Bonden, Bondeståndet
kunde vjira derom försäkradt, att, i afseende på afskaffandet
af de tvister, som i materielt hänseende forefunnes och öfver-
klagades, de församlingar, som framställde billiga fordringar,
skulle, med högst få undantag, af sina lärare icke röna något
motstånd. — Borgareståndets Talman tackade Bondeståndet för
dess samverkan med Borgareståndet vid denna Riksdag, och
hoppades, att åkerbruket och näringarna skulle allt framgent
af nationalrepresentationen omhuldas till allt rikare och mäk¬
tigare förkofran. — Alla Stånden hafva slutligen genom sina
Talmän framburit uttrycken om deras mest hjertliga och vän¬
liga sinnelag för det Hedervärda Bondeståndet.^
Härefter betygade Talmannen, å Ståndets vägnar, Ola
Månsson och deputerade Ståndets erkänsla för det nitiska och
beredvilliga sätt, hvarpå Ola Månsson och deputationen full¬
gjort uppdraget.
§ 3.
Ståndet beslöt att af dess enskilda kassa skulle gäldas 6
R:dr R:mt, såsom ersättning för uppbärandet till Bondestån¬
dets Kansli af Lag-kommittéens m. fl. handlingar, enligt räk¬
ning af Vaktmästaren Fyrwald.
§ 4.
Anmäldes och lades till handlingarna ankommet register
öfver de af Rikets Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskott under lagtima Riksdagen åren 1856—1858
afgifna Betänkanden, Utlåtanden och Memorial.
§ 5-
Efter anmälan företrädde en deputation från Vällofl. Bor¬
gareståndet, anförd af dess vice Talman, Grosshandlanden,
Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden, J. Gr. Schwan,
dervid Herr vice Talmannen utlät sig:
»Välädle Herr Talman, samt aktade Ledamöter
af det Hedervärda Bondeståndet!
För sista gången under det Riksmöte, som i dag uppnått
ett efterlängtadt slut, sänder Borgareståndet, genom oss sina
deputerade, till det Hedervärda Bondeståndet uttrycken af sin
sanna högaktning och af sin fasta tillgifvenhet.
Representanter för landets närande elementer, jordbruk
och bergshandtering, handel och slöjdflit, bidraga Borgare-
och Bondestånden gemensamt i väsendtlig mån till Statens
materiella upprätthållande, och deras enskilda förkofran går i
Dcfi 10 Mars.
309
jemna steg fram med samhällets egen. Detta har oek det
Hedervärda Bondeståndet insett och belijertat i den för fäder¬
neslandets materiella utveckling företrädesvis vig tiga jernvägs-
frågan. Det är visserligen ett dyrt utsäde, men det lofvar
skördar äfven åt våra efterkommande, och kanske de rikaste
just åt dem.
Förhoppningen om fortgående samhällsutveckling hvilar i
betydlig mån på användandet af de krafter och förmågor, som
finnas inom folkets eget sköte, och det är Statsmakternas pligt
och högsta intresse att taga deras verksamhet i anspråk.
Borgareståndet har derföre, med samtycke af sina Med-
ständer och Konungens sanktion, för kommande tider utvidgat
kretsen af sina valberättigade och valbare Ledamöter.
Afven det Hedervärda Bondeståndet eger närbeslägtade
samhällsklasser, hvilkas röster, höjda från dessa bänkar, skulle
åt Ståndet bereda ökadt inflytande och anseende, utan att
minska den sjelfständighet, som Sveriges friborna Allmoge se¬
dan urminnes tider ådagalagt.
Våra offentliga värf äro för donna gång slutade, och vi
återvända alla till hembygd, yrke och familj. Må trefnad och
lugn möta oss der och alltid fortfara, under hägn af en Furste¬
ätt, som vi sjelfve valt, och af lagar, dem vi sjelfve stiftat!
Må frihet och laglydnad i trofast förbund blifva för evigt bo¬
fasta i vår fjellstängda nord, och samdrägtens brödraband för¬
ena Svenska medborgare från Lapplands ödemarker till Skå¬
nes rika sliitter!
Till dessa välönskningar för ett kärt fosterland fogar Bor¬
gareståndet för sin enskilda del den, att städse få vara inne¬
slutet i det Hedervärda Bondeståndets vänskap och förtro¬
ende. »
Härtill svarade Talmannen:
»Det är ej utan hjertlig fägnad Bondeståndet emottngit
försäkringen om de känslor, som af Vallöf]. Borgareståndets
deputation nu blifvit uttryckta. Borgare- och Bondestånden
hafva i visst fall varit såsom sammanvuxne allt. ifrån fordna
dagar till den stund, som nu är, ty intetdera har svigtat,
då uppoffringar för det gemensamma fosterlandet varit i fråga.
Jag anhåller att Herr vice Talmannen och Grosshandlaren,
tillika med öfriga' medlemmar af Borgareståndets deputation,
måtte till Borgareståndet återföra försäkringen om Bondestån¬
dets fortfarande högaktning och vänskap. — Måtte en allvis
Försyn länka våra beslut till fördel för det, älskade fosterland
det, och måtte Gud beskydda oss alla!»
Deputationen utbeledsagades.
310
Den 10 Mars.
§ 6.
Ankom och inbeledsagades i vanlig ordning en deputa¬
tion af Högvördiga Presteståndets ledamöter, under anförande
af Biskopen, Ledamoten af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden,
Herr Doktor Th. Annerstedt, hvilken höll följande tal:
»Högtärade Talman! Hedervärda Stånd!
Till Eder, redlige Danneman, vill Presteståndet, innan
skiijsmessans stund, uttala sin hjertliga, trofasta afskedshelsning.
Yi lyckönske Eder och oss att ändtligen hafva afslutat detta
långa Riksmöte, vi lyckönske Eder och oss att omsider få
återvända till våra hemorter och till vår egentliga kallelses
värf! Der träffas vi åter, men i trängre kretsar, der vänner
lättare mötas och bättre igenkänna hvarandra, än under Riks¬
dagens omsorger om mångahanda och derunder uppkommande
meningsbrytningar. Der, så är vår glada förhoppning, skola
vi troget samverka till båtnad för fäderneslandet härnere ge¬
nom att troget söka efter fäderneslandet derofvan; der skola
vi räcka hvarandra trofasta händer att hålla ordning och goda
seder vid makt; der skola vi vårda oss om de fattiga och
sörja för de värnlösa och öfvergifna; der skola vi framför allt
söka att till goda kristna och goda medborgare uppfostra det
slägte, som, gifve Gud, visare, bättre, frommare än vi, en
gång skall inträda i vårt arbete. På detta odlingsfält vexa
tistlar och törnen, som icke uppryckas utan att såra den hand,
som griper omkring dem; men när det gäller Guds åkerverk,
så få vi icke draga handen tillbaka, om än den blöder under
arbetet, måste vi hålla på att bereda marken, att rensa, plan¬
tera och vattna, och hoppas på arbetets välsignelse af Honom,
som vexten gifver.
Edert yrke påminner mera än de flesta andra derom, att
huru nödvändiga menskligt arbele och mensklig omtanke än
äro, så uträttas derigenom ändock intet utan Guds välsignelse,
och det ödmjuka hjerta t förstår, att all välsignelse, den le¬
kamliga liksom den andliga, är en gåfva, ytterst beroende på
gifvarens nåd allena. Denna erfarenhet lärer oss att trösta på
intet jordiskt, minst på oss sjelfve, men deri lärer oss äfven
att vi för intet jordiskt behöfva frukta, så länge vi hålla oss
intill Herran.
Under nedkallande öfver oss alla af hans nåd och frid,
beder Presteståndet att i högtärade Talmannens och det He¬
dervärda Ståndets välvilja och förtroende få vara inneslutet.»
Talmannen svarade:
»Med fägnad emottager Bondeståndet Presteståndets af-
Den 10 Mars.
311
skedshelsning. Det är mycket sannt hvad Herr Biskopen
yttrat, att Riksdagen icke är den rätta platsen för att
samla förkofran i andligt hänseende, ty mängden blifver der
naturligen de verldsliga bestyren. Måhända är sådant ej rätt,
men så är det nu en gång, Gud bättre, och dervid kunna vi
icke tillgöra något, ehuru det varit bäst om vi kunnat verka
i båda hänseenden. Detta är något, som emellertid icke nå¬
gon känner bättre till än det Högvördiga Ståndet.
Att Presteståndet hos Bondeståndet kan påräkna vänskap
och tillgifvenhet, kan jag försäkra, och om meningsstrider vid
Riksdagen uppstått, vilja vi i morgon icke tänka derpå. Jag
beder Herr Biskopen till Högvördiga Presteståndet återföra för¬
säkran om Bondeståndets aktning och tillgifvenhet!»
hvarefter deputationen utbeledsagades.
§ 7-
Anmäldes och inbeledsagades en deputation af Höglof-
lige Ridderskapet och Adelns medlemmar, anförd af Hans
Excellens m. m. Herr Grefve C. A. Sparre, hvilken utlät sig
sålunda:
»Hedervärda Talman och Ledamöter af Bondeståndet!
Fulländade äro nu de offentliga värf, som så länge hållit
Rikets Ständer här samlade; hvar och en eger återvända till
egen härd, att sköta sina vanliga sysselsättningar och egna
sig åt en mera enskild verksamhet. Ridderskapet och Adeln
innesluter dervid i sina upprigtiga välönskningar Hedervärda
Bondeståndet, med hvilket Ridderskapet och Adeln gläder sig
att hafva så många sträfvanden gemensamma. Svenska folket
har under Riksdagen med lifligt bekymmer förnummit vår äl¬
skade och vördade Konungs sjukdom; hans tillfrisknande ut¬
gör föremålet för våra lifliga önskningar. Om äfven under
den sednaste tiden, i följd af förhållanden, som berört ej blott
Sverige, utan äfven så många andra länder, landtbrukets hit¬
tills alltjemnt stigande utveckling blifvit något hämmad, ega
vi dock skäl hoppas, att sådant inom kort skall vara öfver-
gående, och att genom flera af de vid denna Riksdag fattade
följdrika beslut, välstånd och förkofran skola fullt återvinnas,
och finna sitt fasta stöd i måttlighet, flit och arbetsamhet.
Dessa egenskaper, upprätthållna af gudsfruktan och sedlighet,
gifva den enskilde styrka, och utgöra grunden för nationers
sjelfbestånd. De hafva hittills beredt Sveriges väl; de skola ock
framgent lemna åt landet kraftiga, värdiga och rättsinnade
medborgare, lika beredde att odla, som att försvara foster¬
jorden.
312
Den 10 Mars.
Ridderskapet och Adeln tillönskar Hedervärda Bondestån¬
dets ledamöter, alla och enhvar, lycka och framgång i sina
förehafvanden, och innesluter sig äfven fortfarande i Heder¬
värda Bondeståndets vänskap, förtroende och välvilja.»
Härtill svarade Talmannen:
»Bondeståndet mottager med glädje Högloflige Ridder-
skapet och Adelns afskedshelsning. Dessa båda Stånd hafva
med hvarandra så många gemensamma intressen och minnen,
att de väl komma samman att utgöra ett folk. Båda hafva de
med hjeltemod mött fäderneslandets flender, och dessa hafva vid
dylika möten icke sluppit onäpste. Bondeståndet har äfven
alltid varit vandt att af Ridderskapet och Adeln erhålla vän¬
skapsfull handtag, då det gällt detta Stånds ekonomiska väl¬
stånd eller andra för detsamma vigtiga frågor. Vår älskade
Konungs sjukdom har lika djupt bekymrat Bondeståndet, som
de öfriga Stånden, och då vi öfverlemna allt i Herrans hand,
våga vi äfven hoppas, att han skall styra allt til! ett lycko¬
samt slut. Jag anhåller att Eders Excellens måtte till Hög¬
loflige Ridderskapet och Adeln framföra försäkring om Bonde¬
ståndets högaktning och tillgifvenhet.»
Deputationen utbeledsagades på vanligt sätt.
§ 8.
Talmannen framförde härefter följande afskedshelsning:
»Mine Bröder!
Må ingen förtänka mig, om jag säger, att det är både
med saknad och glädje, som jag nu nedstiger från Talmans¬
stolen i detta Hedervärda Ständ. Det är med saknad, eme¬
dan detta nedstigande är ett tecken till slitande af brödra-
kedjan, som varit sammanknuten med kärlekens band, hvil¬
kens länkar nu skingras ät spridda håll, för att kanske ej mera
återfinna hvarandra. Det är med glädje, emedan det vigtiga
och långa värf, som här förenat, nu är slutadt.
Är mannens verksamhet för det goda och nyttiga dess
ära, så hafva vi anspråk på den sednare. Mera genomgri¬
pande beslut, än under den slutade, ha ej på många föregå¬
ende Riksdagar varit fattade. Och om vi, mine Bröder, icke
godkänt dem alla, eller ens kunna godkänna dem, vilja vi
dock hoppas att Gud, som allt styrer, skall så sammanlänka
våra beslut, att vårt fosterland, det gamla Sverige, ej tager
någon skada.
Vid afgörandet af dem har vår röst varit sådan, som höfts
Sveriges fria odalmän på thinget, ett uttryck af öfvertygelse fri
Den i 0 Mars.
313
från fördomar, grundadt på mogen erfarenhet och på känne¬
domen af de allmänna behofven hos ett folk, hvars hjertås
slag ingen bättre än vi kunnat höra.
Efter uttalandet af denna åsist on> vårt sammanträde,
T~, °
bjuder jag Eder farväl; hos Herran ensamt står om vi mera
här räcka hvarandra handen; vi gå nu åt skiljda håll; enoch
samma ledsagare följer oss alla, och i medvetandet att man
uppfyllt sin pligt i den mån man förstått, må vi glömma Riks¬
dagens längd och snart återse vårt kära hem. — Min per¬
sonliga förbindelse, ett hjertligt tack för närvarande och en
broderlig erkänsla för mina återstående dagar till Eder, brö¬
der och kamrater, för den broderliga vänskap, som Ni mig
mig bevisat och för allt öfverseende, som Ni haft med mina
menskliga misstag, dem jag lika litet sorn enhvar annan kan
förneka.
Min redlige Broder och vice Talman! Yi hafva länge
arbetat tillsammans såsom riksdagskamrater, och vi hafva un¬
der våra arbeten fått skåda den politiska horisonten både mu¬
len och klar. Under alla dessa förhållanden hafva vi med
lugn sökt befordra hvad vi ansett för Konung och Folk nyt¬
tigt, och emotstått hvad vi pröfvat vara skadligt. Nu äro vi
begge trötta af arbete och trötta af år, och står oss endast
åter att önska dem, som komma att .fylla vära platser, det de
få vara fria från lycksökares inflytelse; då blifva misstagen
färre. Jag tackar dig, min redlige Broder, för den vänskap
du mig bevisat och för de biträden, du gjort mig såsom Tal¬
man, och särskildt för ett godt kamratskap.
Sist ett ord till dig, vårt Hedervärda Stånds Sekreterare!
Lika pröfvad och värderad såsom vän och biträde, egnar jag
dig med samma högaktning båda dessa namn; tack för hvarje
redligt handtag, du i begge dessa egenskaper gifvit mig!
Glömdt blir det ej. äfven om den handen ej mera tryckes af
mig härnere. — Häradshöfding Westers namn och egenska¬
per såsom domare och embetsman äro vidt i landet kända,
derom bör jag ej tala: men hans förmåga såsom menniska
att göra tiden så angenäm och behaglig som möjligt, har al¬
strat hos mig och kamrater ett behof att vara i hans sällskap.
Det blir mig en stor saknad, då vi lemna hvarandra; den stun¬
den är dock helt nära, och en vecka härefter äro vi, som 17
månader bott under samma sak, hundra mil från hvarandra;
men vänskapen fortfar ändå, ty den räknar inga miltal.
Till Eder, unge män, som arbetat vid Hedervärda Bonde¬
ståndets Kansli, aflägger jag min tacksamhetsgärd för Eder
visade ordentlighet och ordningssinne.
314
Den 10 Mars.
Gemensamt, både Ståndsbröder och Kansliets medlemmar,
öfverlemna vi oss uti Guds mäktiga beskydd; med undergif¬
venhet begära vi Hans sällskap under våra nu förestående re¬
sor till våra henr!v
§ 9-
Yice Talmannen Anders Andersson begärde nu ordet,
och yttrade:
»Innan vi skiljas åt för att återvända till våra hemorter
från detta långa Riksmöte, är det mig en kär pligt att taga
ett hjertligt farväl af Eder alla. Jag kan ej nog tacka Eder
för det öfverseende härmed, J bedömt mina åtgöranden, så
mycket hellre, som, då jag tillträdde denna plats, jag sade
mig med tålamod och undergifvenhet skola' emottaga de an¬
märkningar, Ståndet vid Riksdagens slut skulle kunna mot mig
komma att framställa. Nu är den tiden inne, och jag är desto
tacksammare, som jag icke hort någon anmärkning mot mig
göras. — Omständigheterna äro nu sådana, att svårligen jag
och flere med mig någonsin mera råkas vid något Riksmöte,
och denna omständighet ålägger mig ännu mera att frambära
min tacksamhet. Då jag sålunda vänder mig till dig, högt-
värderade Broder och Talman, är det icke utan djupa känslor
jag påminner mig den långa tid vi i offentliga värf lefvat tillsam¬
man med hvarandra. Om ock våra politiska åsigter någon
gång varit stridiga, så har vårt vänskapsförhållande dock al¬
drig derigenom blifvit stördt. — Äfven till dig, detta Heder¬
värda Stånds Sekreterare vid detta nu tilländalupna Riksmöte,
vill jag frambära mina tacksägelser. Hvar och en må fritt
framställa sina tankar om en offentlig person, men äro de icke
annorlunda än dem, jag hyser för Häradshöfding Wester, kunde
de i detta fall icke blifva andra än uttryck af den största till¬
gifvenhet och djupaste högaktning, och jag misstager mig sä¬
kerligen ieke, då jag tror, att vi samtlige dela dessa tankar
med hvar och en, som eger lyckan af hans personliga bekant¬
skap. Vårt Kansli, som, utan undantag, visat flit och arbet¬
samhet, hembär jag äfven min tacksamhet för deras osparda
arbete i Ståndets tjenst.
Jag anhåller att i Eder vänskap och välvilja städse få
vara innesluten!»
§ 10.
Af Pehr Sahlström från Stockholms Län, som, enligt be¬
gäran, erhöll ordet, yttrades:
Den i 0 Mars.
315
»"Vid slutet af våra Riksdagar har det alltid varit en an¬
genäm pligt att tacka de män, som ledt våra öfverläggningar,
och en skyldighet att i en kort öfversigt uttala den opinion,
som i allmänhet gjort sig gällande om resultaten af de åtgär¬
der, Rikets Ständer under den förflutna Riksdagen vidtagit.
Då jag nu först vänder mig till detta sista ämne, är det ej
utan lifligt bekymmer jag hyser den farhåga, att åtskilliga,
genom Riksståndens beslut vidtagna åtgärder kunna blifva för
vårt folk och land håde nu och i framtiden ganska betun¬
gande. Bland dessa räknar jag landets belastande med en
statsskuld, som visserligen, jag medgifver det gerna, ärafsedd
att användas för ganska nyttiga ändamål, hvaraf frukterna
dock äro problematiska, men följderna deremot betänkliga och
möjligen ganska tryckande för landet och dess innevånare,
särdeles om missvext, stockning i handel och rörelse eller
andra missgynnande omständigheter inträffa, som kunna störa
beräkningarna tili denna skulds jemna godtgörande. Jag vill
ej dröja vid flera af dessa beslut, sorn hos mig alstrat dylika
föga angenäma tankar på framtiden, men jag skattar hvar och
en lycklig, som med handen på hjertat sanningsenligt kan
besvara frågan om vidden och beskaffenheten af de förbindel¬
ser, vi har iklädt det allmänna, samt nöjaktigt förklara de
omständigheter, som dertill föranledt.
Från dessa betraktelser vänder jag min blick med vörd¬
nad och liflig tacksamhet mot den milda Försyn, som så väl
och oafbrutet skyddat och uppehållit oss, samt nu tillåter att
vi med helsa och krafter få återvända till våra boningar. Min
framskridna ålder, i förening med de krämpor, som åtfölja
densamma, förkunnar mig tydligt, att min tid snart är förfluten,
och att jag här för sista gången uttalar de känslor, jag hyst
och hyser för mitt fosterland och för det Stånd, jag alltid an¬
sett utgöra samhällets både styrka och ära.
Jag är säker att Ståndet med mig delar förbindelsen att
till vår ärade Talman frambära vår erkänsla och upprigtiga
tacksamhet för den omsorg, han visat för våra öfverläggnin-
gars frihet, hans bemödanden att förena de olika åsigterna,
och för hans förtroliga, jemna och broderliga förhållande till
oss alla. — Vice Talmannen har ock rättvisat det förtroende,
som vid Riksdagens . början af Ståndets medlemmar egnades
ät hans gamla och bepröfvade fosterländska tänkesätt, och
eger derför rättvisa anspråk på vår erkänsamhet. Öfver min
förmåga är att rätt framställa Herr Sekreterarens mångfaldiga
förtjenster, hans ordningssinne och den fullkomliga oväld, han
316
Den 10 Mars.
under denna sin befattning ådalagt, jemte hans särdeles väl¬
villiga handlingssätt mot enhvar af oss alla.
Samtlige Ståndsbröderne tackar jag hjertligen för den
vänskap och det öfverseende med mina brister, de städse vi- '
sat mig, och tillönskar dem och oss alla lugn och frid i våra
hyddor, helsa och krafter till fullgörande af hembygdens fred- '
liga värf, samt den inre tillfredsställelse, som medvetandet af
en god vilja och fullgjorda pligter alltid förlänar.»
§ 11.
Undertecknad, Sekreterare, anförde:
»Mina Vänner!
Så blef det då slut på den långa dagens arbete! Visser- i
ligen vardt den förhoppningarnas sol, som belyste dagens mor- j
gon, snart bortskymd af moln, hvilka ännu vid dagens afton
icke hunnit skingras; — men frukten af menniskans arbete
gifver en högre makt, och pröfningens och motgångens skola
är nyttig, eftersom den tjenar till förädling.
Mig särskildt har dagen varit både lärorik och angenäm.
Jag har sökt att infria mitt löfte vid dess början, och jag har
bergat vid dess slut en skörd af hågkomster, dem jag värde¬
rar och vårdar, intilldess min egen lefnads-afton skymmer.
Har deremot 17 månaders daglig sammanvaro, vexlande
mellan gemensamt arbete i fosterlandets tjenst och vänskaplig j
umgängelse, icke varit tillräcklig att öfvertyga eder om ren¬
heten i mina afsigter, om min hjertliga tillgifvenhet, mina väl¬
önskningar för eder och min tacksamhet; —så är fåfängt, att
jag nu derom försäkrar.
Derföre kort! Dig, älskade och ärade Talman! — ett
ärligt och trofast handslag till afsked! — dess mening behof- i
ver icke tydas! t
Dig, vice Talman, min gamle vän! och Eder, — Eder
alle, J värde Danneman! säger jag farväl, — vännens far-
.... o J O
val!
Och nu till sist! Ni mine yngre kamrater i den del af
arbetet, för hvilket jag ensam bär ansvaret. Då jag härmed
offentligen erkänner, att mera Ni och mindre jag skött expe¬
ditionen för Bondeståndet vid nu tilländagångna Riksmöte, i
det att hvar och en af Eder redligen och väl fullgjort hvad
honom ålegat; så har jag ock tillmätt Eder den del af arbe¬
tets förtjenst, J egen rätt att fordra. Tagen min varma tack- ,
sagelse och mina välönskningar med Eder på vägen! Jag har 1
icke något bättre att gifva!»
Den 10 Mars. 317
§ 12.
Under ytterligare tillönskan af Guds nåd och välsignelse
öfver Ståndets samtlige ledamöter, nedlade nu Talmannen klub¬
ban; och efter en kort stund, egnad åt enskild, tyst andakt,
åtskiljdes Ståndets ledamöter, under ömsesidiga afskeds- och
välgångs-önskningar, kl. 9 på aftonen.
Ut supra.
In fidem,
Carl JFester.
Detta protokoll justerades inför Bondeståndets Kansli¬
direktion den 11 Mars 1858.