De?i 3 December.
301
Riksgäldsverken tillhandahållas af enskildta Bolag — ett förhål¬
lande, som, såvidt mig kändt är, ej eger motstycke i något
annat land — vågar jag yrka afslag å förslaget, under anhållan
att mina Ståndsbröder noga se sig före innan de lemna sitt
bifall till ett förslag, som kan leda till en penningekris af våd¬
ligare egenskap, än man nu kan hafva att befara.»
Häruti instämde Joseph Holm och Gustaf Larsson från
Stockholms, E. J. Rudberg, A. M. Andersson och A. Anders¬
son från Kalmar, Nils Svensson och Jöns Pehrsson från Ble¬
kinge, Olof Larsson från Gefleborgs, Måns Pehrsson från Mal¬
möhus och Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län m. fl.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Vöre här fråga
att reglementera enskilda personer emellan, vore detta Me¬
morial ganska bra; men då frågan nu är att göra Privat¬
bankerna till Statens »vexelörerv, så måste jag, såvidt jag
mod min ringa erfarenhet kan fatta förhållandet, motsätta
mig ett sådant förslag. Man öfverlemna!' visserligen åt Riks-
gälds-kontorets fullmäktige att föreskrifva vissa försigtighetsmått,
och bestämma den säkerhet, Privatbankerne skulle ställa för
de medel, de af Staten erhölle; men då man vet huru lätt
afskrifning erhålles af lån, uttagna i Diskonten och Lånekon-
toren m. m., finner man att dess säkerhetsmått icke äro till¬
fredsställande eller tillfyllestgörande, ty Statens medel måste
ovilkorligen stå säkert och finnas att tillgå i händelse af be¬
hof. Man har talat om nya idéer och det motstånd, de i bör¬
jan röna. Detta är sannt. Jag är dock icke rädd för nya
idéer, då jag kan se något slut på desamma, men om denna
vill jag icke vara med, ehuru det är en idé att tänka på.
Medelst detta föreslag har man haft för afsigt att förmildra
den nu förhärjande penningekrisens verkningar; jag tror dock
att den gör mycket godt och skulle blott önska, att den hade
börjat för flere år sedan, hvarigenom en mängd vinglerier dels
kunnat helt och hållet förekommas, dels icke gått så långt,
som nu skett. Som jag nyss nämnt vill jag icke hafva Pri-
vat-bankerne till vexelörer af Statsmedlen, ty om vi antaga
att Privat-bnnkerne finge dessa penningar i sina händer, måste
vi äfven tänka på huru folket derigenom skulle blifva prejadt.
Jag lemnar detta att bedömas af dem, som förstå dylika saker,
men nog tror jag mig, utan fara för misstag, kunna säga, att
detta förslag skulle menligt inverka på Riks-banken. — I fall
den rådande penuingekrisen skulle, såsom troligt är, hafva
framkallat detta förslag, så ryggar jag ännu mer tillbaka der¬
för. Penningerörelsen kan ingen styra, ty den ena tiden ström¬
ma penningarna åt ett håll, den andra åt ett annat, utan att
lyda andra lagar, än dem som verldshandelns intresse för tillfället
Den 2 December.
stiftar. Jag vill afslå Memorialet, och kan ej annat finna, än
att en stor inkonseqvens vidlåder Ståndsbrodren Mengel då
han påyrkar återrerniss, ehuru han förut rent ut sagt, att för¬
slaget ej kan bifallas. Jag bestrider all återrerniss, som blott
skulle tjena till en onyttig förlängning af Riksdagen.v
Häruti instämde J. G. Wassmuth från Stockholms, och
Erik Olsson från Södermanlands Län m. fl.
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands Län: »Denna frå¬
gas behandling af Stats-Utskottet upptog 3:ne sessioner, af
hvilka jag blott kunde bevista tvenne, roen icke var närva¬
rande vid den sista. Till följd af Herr Rådmannen Hörnsteins
då afgifna sakrika anförande vill jag yrka afslag å Memorialet,
isynnerhet som jag anser frågan alldeles onödig, och icke vill
våga mig på de deruti innefattade nya idéerna. — Hvad de
omtalade motionerna i penningefrågan angår, äro de redan
remitterade till sammansatt Stats- och Banko-Utskott. Jag
afslår Utskottets i Memorialet framställda förslag.»
Nils Andersson från Christianstads Län m. fl. instämde
häruti.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »leke
heller jag kan bifalla Utskottets förslag, utan måste yrka afslag
af detsamma, samt bestrida ali återrerniss deraf.»
Nils Mansson från Christianstads Län: »Den, som före¬
ställt sig, att jag, genom begäran om återrerniss, velat under¬
stödja det vingleri, som genom penningekrisen kommit i dagen,
har betydligt misstagit sig. Jag har endast ansett föredragna
Memorial vara i flere punkter välbetänkt, och derför önskat
att frågan måtte tagas i förnya dt öfvervägande. Jag har dess¬
utom trott, att hvad Rikets Ständer härom kunde komma att
besluta icke borde vinna tillämpning förr än vid 1859 års
början, då man bör skäligen kunna hoppas att krisen är öf-
verstånden. Ingalunda kan det vara klokt, att i Statens kas¬
sor hafva inlästa 10 å 12 millioner Riksdaler under 6 måna¬
der af hvarje år, under hvilken tid de ligga helt och hållet
räntelösa. Om de deremot utlemnades åt säkra personer i
landsorterna vore sådant särdeles gagnande för både de en¬
skilde och det allmänna. — Genom återrerniss hafva vi icke
bundit våra händer, ty om de förena de Utskotten icke gå
in på våra idéer, hafva vi ju frihet att, efter frågans återkomst,
derom obehindradt fatta vårt beslut. Jag vill icke att någon
skall tro, det jag af någon blifvit öfvertalad till mitt yrkande,
ty jag talar af upprigtig öfvertygelse om förslagets använd¬
barhet och nytta.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Jag sätter inga¬
lunda i tvifvelsmål, att ju hvar och en vill främja fädernes¬
Den 2 December.
303
landets bästa, ehuru åsigterna derom kunna vara olika. Jag
är ieke någon vän af Privat-bankerna, men här är icke fråga
om hvarken att hjelpa eller stjelpa dessa inrättningar, utan
blott att göra de summor, Staten för ögonblicket ej behöfver,
räntebärande. Häruti kan jag icke spåra någon fara för Ri¬
kets Ständers Bank, och realisationen är icke eller det rin¬
gasto hotad, då ingen fråga är om en ökad sedelemission.
Men om af de 20 millioner R:dr, Banken kan utsläppa i den
allmänna rörelsen, hälften är skrinlagd, har det allmänna der¬
utaf icke den ringaste nytta. Statsmedlen äro deremot icke
mera borta, om de lyftas i Ränterierna, än om de uttagas från
Stats- eller Riksgälds-kontoret. Fullmäktige i Riksgälds-kon-
toret skulle så med vederbörande uppgöra, att medlen finge
direkt lyftas i Ränterierna m. fl. Kronans kassor, och på det
sättet genast komma ut i den allmänna rörelsen, hvilket väl
vore mycket fördelaktigare, än att penningarne först skola
vandra från Ränterierna till Stats-kontoret, derifrån till Riks¬
gälds-kontoret, och från detta embetsverk åter till landsor-
terne, för hvilken kretsgång åtgår minst 2 å 3 månader. Man
har sagt, att det vore farligt att skänka fullmäktige i Riks¬
gälds-kontoret så stort förtroende, att de på egen hand kunde
utlåna Statens medel, men man har dervid troligen icke tänkt
på, att Rikets Ständer redan gifvit desse sina fullmäktige ett
ännu större prof på förtroende, då de ega att för Statens räk¬
ning- upptaga lån af 20 millioner R:dr, för fullbordande af
Statens jernvägar, en summa, som är långt betydligare än de
nu ifrågavarande. — Dessutom är jag öfvert,ygad, att full¬
mäktige icke kunna utlåna dessa medel utan mot den full¬
komligaste säkerhet, och då äfven dessa, af mig nära nog
hatade, Privat-banker tvifvelsutan kunna erbjuda den största
säkerhet, såsom inteckning i fast egendom, ser jag intet ondt
deruti att lån äfven åt dem beviljas. Afven om jag förut¬
sätter att 2 h 300,000 R:dr möjligen vid något tillfälle ginge
förlorade, vore väl icke Staten derigenom ruinerad. Orsaken,
hvarför Privat-bankerna blifvit i förslaget upptagne, är troligen
den, att Filial-banker icke ännu finnas på alla orter, och att
man velat göra Statsmedlens spridning så vidsträckt som möj¬
ligt. Lika med en föregående talare tror jag, att icke sär¬
deles många låntagare våga sig på dylika lån, då fullmäktige
äro nödsakade att derför föreskrifva särdeles stränga vilkor.
Att det nuvarande utlåningssättet endast tjenar till att gynna
den större affärsrörelsen, icke att lätta penningetillgången i
landsorterne, kan man finna af det senaste exemplet huru der¬
med tillgår. När Kongl. Maj:t för kort tid sedan anbefallte
Stats-kontoret att ställa en million R:dr till Riksgälds-konto-
304
Den 2 December.
rets disposition, infann sig genast en stadsmäklare, och und¬
fick en större del af penningarne, efter berättelse 250,000 R:dr,
hvilka han naturligtvis begagnade till att utvexla mot silfver,
för att genom den höga räntan utomlands vinna den största
möjliga egna fördel. Jag yrkar bifall till Memorialet, då jag icke
kan finna, att återremiss blifyer till något gagnande.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Det har varit
en länge uttryckt önskan, att Statens medel måtte göras frukt¬
bärande, och icke ligga räntelösa i Statens hvalf. En dubbel
fördel skulle derigenom uppstå, ty Staten vunne ränta på sina
penningar, och allmänheten finge förökade rörelsemedel. I
tider sådana som dessa bör man icke alltförmycket indraga
rörelsekapitalet, och då detta till en stor del utgöres af skat¬
tebidragen, böra dessa icke skrinläggas. Utskottets förslag
anser jag vara ganska klokt, ty derigenom spridas Statsmedlen
mer i landsorten, än om Riksgälds-kontoret direkt utgifver
lån till enskilde personer, hvarigenom litet eller intet kommer
den allmänna rörelsen till godo. Filial- och Privat-banker
kunna äfven lemna större säkerhet, än enskilda personer. Full¬
mäktige i Riksgälds-kontoret kunna, i den händelse direkta
lån föreskrifvas, icke heller tillräckligt noga känna de lånesö-
kandes vederhäftighet, då deremot Privat-bankernas Direktio¬
ner inom hvarje ort bättre äro i tillfälle att hafva reda, på de
enskilde personernes säkerhet. Af alla dessa skäl är jag öf-
vertygad att förslaget är nyttigt för det allmänna. Om, såsom
flere talare yrkat, återremiss kan anses behöflig på det att
Stats- och Banko-Utskotten må gemensamt taga frågan i öf¬
vervägande, vill jag icke sätta mig deremot; men högst orätt
anser jag det vara att helt och hållet afslå förslaget, då, så¬
som jag förut nämnt, en allmän önskan länge varit, att Sta¬
tens medel icke måtte ligga räntelösa. Jag hoppas derför,
att Ståndet noga betänker sig, innan det afgör denna för det
allmänna så vigtiga fråga.»
Pehr Erik Andersson från Westmanlands Län: »Oaktadt
den stora penninge-krisen, hvarigenom många grosshandlare
och andra personer ramlat, är ett stort och förstörande ondt,
kan jag dock icke finna att ett godkännande af detta förslag
är något radikalt medel deremot. Måhända skulle en och
annan af våra Börsmagnater kunna rädda sig medelst silfver-
köp för en eller två millioner R:dr, men elen stora massan
vore dermed icke hulpen. Väl är det sannt, att Staten nu år¬
ligen förlorar i ränta 1 å 200,000 R:dr, men detta betyder
intet emot det att realisationen skulle äfventyras, derigenom
att silfver invexlades för de utlånade Statsmedlen, och seder¬
mera afsandes till utlandet. Man såg, huru det gick med den
Dan 2 December.
305
millionen, som nyligen lemnades af Stats-kontoret till Riks-
gälds-kontoret, hvilken genast, förvandlad i silfver, utskeppades.
Dessutom finnes här nog rörelsekapitaler, då sedelstocken på
dessa sednaste 30 år vext med minst 10 millioner R:dr. På
de af Mallmin med flere talare anförde grunder yrkar jag af-
slag af Memorialet.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Ifrån den synpunkt,
jag betraktat denna fråga, tror jag ingen fara uppstå att antaga
detta eller något dylikt förslag. Frågan är mycket enklare
än man här i allmänhet ansett den vara. Skillnaden emellan
det nuvarande och det föreslagna sättet för utlåningen är en¬
dast, att i förra fallet penningarne först gå till hufvudstaden
för att af Stats-kontoret emottagas, och sedan åter utgå till
landsorterne, men i sednare fallet att Statsmedlen genast ut¬
släppas och spridas på de orter, der de äro insamlade. Hade
hvad som nu blifvit föreslaget redan varit såsom lag stadgadt,
så hade icke eller den så mycket omtalade, från Riksgälds¬
kontoret uttagna, millionen blifvit vexlad i silfver och till ut¬
landet afförd, utan densamma i sedelform cirkulerat i landet.
Detta bör man noga erinra sig, när man talar om den fara fjor
realisationens bestånd, som genom antagande af detta förslag
skulle uppstå. — En talare har ifrågasatt, att denna fråga
blifvit väckt till lif af den nu pågående penninge-krisen, men
så är icke förhållandet, ty tal härom var inom Stats-Utskottet
redan före behandlingen af Hufvudtitlarne, fastän man, och
med allt skäl, ansåg att frågan icke kunde företagas förr än
Statsregleringen vore afgjord. Dessutom bör man komma
ihåg, att icke något positivt stadgande är, att ovilkorligen så
skall tillgå, som blifvit föreslaget, utan att äfven 8:de punkten
innehåller tillåtelse att låta medlen i Lånekontor, Filial- eller
Privat-bank innestå för Riksgälds-kontorets räkning eller till
dess disposition. — Jag yrkar återremiss af Memorialet.»
Häruti instände C. G. Sköldberg från Nerikes, Gustaf
Bjerkander från Skaraborgs, Anders Pehrsson, Petter Carl An¬
dersson och C. G. Cederskog från Östergöthlands, Håkan
Pettersson från Blekinge Län m. fl.
David Andersson från Hallands Län: »Då detta Betän¬
kande inom Ståndet mött så mycket motstånd, är det en skyl¬
dighet för enhvar att icke rygga tillbaka för att utsäga sin
mening, och jag vill derföre gifva motiverna för mitt hand¬
lingssätt tillkänna. Jag har i Utskottet tillstyrkt förslaget och
tror mig derigenom icke hafva skadat hvarken Staten eller
Riksbanken, ty förslaget kommer att gifva den förra stor och
bestämd vinst samt ingalunda medföra någon förlust för den
Bonde-St. Prot. vid Lågt. Riksd. 1S56—1S5T. Vill. 20
306
Den 2 December.
sednare. När penningarne stanna hos privatbankerna, så kunna
de icke gravera Riksbanken, och jag kan icke föreställa mig
att metalliska kassan skall lida den minsta afbräck derigenom,
att sedelmyntet förblifver kringspridt i landsorten. Derigenom
vandrar icke silfret ur Bankens hvalf till utlandet, och häruti
anser jag ligga en ganska stor fördel för Banken. De, som
tala för afslag af delta Betänkande, äro troligen från orter,
der skatternas indrifning icke gör något intrång i den allmänna
rörelsen och dymedelst förorsakar temporära, reguliert åter¬
kommande penningekriser; men jag är olyckligtvis från en ort,
der, fastän ingen synnerligt stor rörelse år, man ändock alltid
behöfver penningar, och det oaktadt ingen militär der är för¬
lagd, utan vi betala våra skatter till Lands-staten. Under förra
Riksdagen motionerades, att Statens medel, för att göras frukt¬
bärande, borde till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, för att ge¬
nom dess försorg utlånas, men nu tyckes man icke inse nyt¬
tan af dylika åtgärder. En talare har sagt, att penningen van¬
drar från land till land och att man ej kan binda densamma.
Detta må vara sannt, men hvad medel böra vi då tillgripa,
att ifrån utlandet erhålla tillbaka de summor, som härifrån
utgått‘> Månne icke just arbetskrafterna och produktions-för-
måganV Jo, visserligen; men för att gifva dessa båda mäktiga
häfstänger för nationalvälmågan full fart, erfordras nödigt rö¬
relse-kapital, och härpå syftar just ifrågavarande förslag. Ogerna
skulle jag se ett afslag härå, och anhåller, att Ståndet noga
betänker sig, innan frågan afgöres, ty jag tror, att våra kom-
inittenter skola hålla oss räkning för ett bifall härutinnan. Jag-
yrkar alltså, att Memorialet måtte bifallas, eller i svåraste fall
återremitteras. <>
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Jag vill blott
upptaga ett yttrande af en ledamot, som sade, att det vore
lika godt om Riksbankens sedlar lage inne i privatbankerna
och dessas sedlar vore i rörelsen, sorn om banko-sedlarna
sjelfva utgjorde rörelsemedel. Vi lära allt vara på god väg
att få se denna önskan verkliggjord, och är den innersta me¬
ningen sådan, bör den öppet uttalas. Mig förefaller detta Me¬
morial som en snara, hvarmed man önskar fånga åtskillige,
som icke äro nog på sin vakt. Jag har aldrig bestridt, att
Statens medel böra göras fruktbärande, och jag tror nog att
framdeles de icke skola fattas, som stiga fram och yrka derpå
med vida större styrka, än nu sker; men jag tror, att Statens
medel i sådant fall böra sättas i säkra händer. Behöfves pen¬
ningar, så har man sett att Riksgälds-kontoret kan få pennin¬
gar ifrån Banken, såsom under förra året hände. Deremot
vill jag anföra ett exempel, hurusom för någon tid sedan inträffa¬
Den 2 December.
307
de, att en privatbank, som fått lån af Banken, begärde anstånd;
detta beviljades, men en kort tid derefter begärdes ytterligare
anstånd. Sådant liar äfven inträffat med hypotheks-föreningar-
ne, hvilka erhållit uppskof flere gånger innan de kunnat be¬
tala. Banken har i diskonteringsväg öfversigt öfver hela lan¬
dets penningerörelse och kan genom privatbankerna lemna ut
medel efter behof. Jag vill icke säga, att det ej är en fördel
att Statens medel sättas i rörelse, men jag vill hafva dem pla¬
cerade på säkra händer, ty det är af högsta vigt, att man
kan få dem åter när de behöfvas, och jag tror, att icke nå¬
got bättre ställe finnes, än Riksbanken. Man har liär talat
om nya systemer, och om motioner, som ligga i Banko-
Utskottet, angående upptagande af ett lån på 2 millioner spe¬
ciel'. Dessa böra efter min tanke icke godkännas, ty nog kan
man bygga luftslott, men icke böra vi, eller vårt Stånd, dertill
bidraga. Vi böra tillse, det vi, då det ringes i klockan, äro
på våra poster, för att bevara och försvara landets och natio¬
nens kredit, och således icke fatta några förhastade beslut.
När penninge-kriserna stå för dörren, då draga penninge-mäk-
larne in sina kapitaler, men förfara på alldeles motsatt vis, då
penningar finnas i mängd. Jag har icke fått rätt klart för
mig det nya systemets nytta för landet; hvadan jag måste vid¬
hålla hvad jag i början yttrade, att ifrågavarande Memorial
bör af Ståndet afslås.»
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Under villigt erkän¬
nande af den goda afsigten och syftemålet med ifrågavarande
förslag, kan jag dock icke godkänna detsamma, då derigenom
Statens medel skulle komma att inkastas i privatbankernas
fonder. Man har här påstått, att privatbankerna äro fullt säkra
och vederhäftiga. Jag vill visst icke alldeles motsäga detta,
men om man skulle föreställa sig att penninge-krisen skulle
sträcka sina verkningar äfven till dessa inrättningar och de
således skulle befinnas icke vara så säkra, som man i allmän¬
het påstått; huru skulle det då gå? Månne icke ett sådant
förhållande kunde blifva för Staten högst vådligt? Att försla¬
get må gälla filialbanker, kan jag väl medgifva, men icke
må det utsträckas till privatbankerna. Jag har föga hopp om
något godt resultat af en återremiss, då Utskottets ledamöter
äro af så olika tankar, som vi här förnummit; men om den
kan något uträtta, vill jag icke hårdt sätta mig deremot. In¬
galunda kan jag lemna mitt bifall till Memorialet, sådant det
för närvarande är. Man har ytterligare här talat om, att silf-
ver-exporten skulle förhindras eller åtminstone hindras genom
antagandet af detta förslag, men för något sådant påstående
kan jag härutinnan icke finna det ringaste skäl, ty silfver-
508
Den 2 December.
exporten beror på handelsbalansen, eller skillnaden mellan ex¬
port och import, och dermed har denna fråga icke det minsta
att skaffa.»
Häruti instämde Kils Pehrsson och Gustaf Jonsson från
Kalmar samt Olof Andersson från Westmanlands Län.
Pehr Nilsson i Espö af Malmöhus Län: »Detta Betän¬
kande afser hufvudsakligast att förekomma den stora stock¬
ning, som hvarje år måste uppstå genom stats-inkomsternas
indragning, och att förhindra det statsbidragen må räntelösa
ligga i förvar i ränterier, tullkamrar och andra Statens kassor.
Sedan stats-inkomsterna nu ytterligare blifvit förökade genom
den stora bränvinsskatten, som på en gång drar flere millio¬
ner Riksdaler ur rörelsen, är det så mycket nödvändigare, att
något botemedel mot denna stockning i penninge-rörelsen för-
sökes. Det är klart, att ju rörligare man kan göra rörelse¬
kapitalet, desto mindre kan detta i sjelfva verket vara, och
tvertom. De i åtskilliga punkter af detta Memorial föreskrifna
vilkor äro dock något sväfvande; hvadan jag yrkar återremiss
af detsamma, på det att Utskottet, efter erhållen kännedom
om diskussionen deröfver, såväl inom detta, som de öfriga
Riksstånden, må kunna inkomma med ett nytt förslag, som
kan i sin helhet göra sig gällande. Att tvärt afklippa frågan,
vore ingalunda bra; hvarför jag således förordar dess återre¬
mitterande till Utskottet.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Då frågan är af
stor, obestridlig vigt, anser jag det vara en pligt för en och
hvar, att deröfver yttra sig. Jag tror, att Memorialet ej för-
tjenar den förkastelsedom, som här utaf flere talare blifvit öf¬
ver detsamma afsagd, utan att det deremot eger flera ganska
goda sidor. Ståndsbrodren Anders Eriksson från Elfsborgs
Län har redan omtalat den marche, penningarna måste vid
utlåning göra öfver hufvudstaden för att återkomma till lands¬
orterna, och jag vill således icke vidare fästa mig dervid,
utan blott i förbigående anmärka, att uti landsorten i allmän¬
het är större brist på penningar, än i Stockholm. Man har
ordat åtskilligt om privatbankernes säkerhet, och ehuru jag
ingalunda är någon vän af dessa anstalter, kan jag dock icke
undgå att finna, det de måste erbjuda full vederhäftighet, då
alla delegare deruti äro solidariskt ansvarige för Bankens af-
handlingar och förbindelser. Jag vill icke yrka afslag, utan
biträder med min röst dem, som fordra återremiss af Memo-*
rialet.»
Ola Månsson från Skåne: »Detta Betänkande har icke
blifvit framkalladt af den nu pågående penninge-krisen, utan
af flere sedan många år tillbaka kända förhållanden. Inom
Den 2 December.
309
Utskottet var tal härom redan från början af dess verksam¬
het, och frågan behandlades der af särskilde dertill utsedde
kommitterade, hvilka föreslagit hvad som nu genom Utskottet
blifvit till Rikets Ständers bedömande öfverlemnadt. Då skat¬
terna skola indrifvas, blir, såsom talesättet lyder, ondt om
penningar. Detta onda har på sednare åren ytterligare för¬
ökats genom inbetalandet af den stora bränvins-skatten, hvar¬
igenom inom några månader samtidigt flera millioner Riksda¬
ler rusa in i Statens kassor. För att afhjelpa olägenheterna
häraf trodde man det vara lämpligt, att statsmedlen öfverlem-
nades till privatbanker och hypotheks-föreningar, för att af
dessa, mot till Riksgälds-kontoret ställd säkerhet, inom landet
göras fruktbärande. Man trodde äfven att man derigenom
icke trfidt 64 § Regerings-formen allt för nära, då Stats-kon-
toret kunde på förhand beräkna huru mycket vid uppgifna
tillfället) af dessa medel kunde bchöfvas. Donna beräkning
kan så mycket lättare ske, som Stats-kontoret kan från alla
förvaltande verk erhålla underrättelse om huru stora summor
för hvart och ett af dem vid vissa tider äro af nöden, och
Statskommissarien Kock, sjelf en af ledamöterne i Stats-kon¬
toret och tillika deltagande i Finans-kommitténs arbeten, ansåg
ingen fara i detta hänseende vara för handen. Om, såsom
förhållandet nu är, ett konungabref anbefaller öfverlemnande
af öfverskottsmedel från Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret,
står en mäklare genast till hands och annammar, så vidt möj¬
ligt är, hela summan, så att nu Stockholm ensamt får nytta
af en penningetillgång, som rätteligen i annat fall borde kom¬
ma hela landet till godo, ty i landsorten vet man ej af detta
förr, än man får läsa det Kongl. Brefvet i tidningarna, och då
är det för sent att få något med af de utsläppta penningarna.
Den säkerhet, som filial- och privatbanker böra ställa, kommer att
bestämmas af fullmäktige i Riksgälds-kontoret. Man är rädd,
säger man, att silfret skulle genom förökade lånetillgångar gå
utur landet. Men det är klart, att det förr är i tillfälle att gå
ut, ifall Statsmedlen först skola inskickas till Riksgälds-konto¬
ret och derifrån sedermera spridas, än om sedlarna få fortfa¬
rande löpa i landsorterna, och jag frågar om det ej är bättre,
att penningarna först betjena den allmänna rörelsen och seder¬
mera möjligen förvandlas i silfver, än att man med dem di¬
rekte från Riksgälds-kontoret springer till silfvertackan i Ban¬
ken. Den fria räntan är det enda medlet att hämma silfver-
uttagningen, ty den, som kan disponera penningar här hemma
för 5 och i utlandet för 14 procent, han vexlar ofelbarligen
till sig allt silfver, han kan komma öfver för att exportera.
Vinstbegäret gör sådant naturligt, och det kan icke vara an¬
310
Den 2 December.
norlunda. Stats-Utskottet har i denna fråga icke förut kunnat
sammanträda med Banko-Utskottet; men i anledning af de
motioner, som nu äro hvilande på nämnde Utskotts bord, och
öro af likartadt innehåll med denna fråga, är ett dylikt sam¬
manträde beslutadt. Det kunde icke skada i fall äfven denna
fråga genom en återremiss kunde komma under förnyadt öf¬
vervägande på samma gång, som ifrågavarande motioner kom¬
ma att handläggas. Derigenom blefve icke någon åsigt un¬
dertryckt. Mycket vore visserligen att säga i denna fråga,
men dä jag nu redogjort för min åsigt derutinnan, vill jag
blott tillägga, att det skulle göra mig ondt, om Ståndet be¬
slutade sig för afslag; hvadan jag påyrkar återremiss af Me¬
morialet.»
Häruti instämde Bengt Nilsson från Kronobergs, Andera
Magnus Andersson från Kalmar och Anders Pehrsson från
Malmöhus Län.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Jag har begärt
ordet blott för att afstå från mitt förra yrkande af bifall, och
öfvergår i stället på deras sida, som förorda återremiss, hvar¬
igenom man erhåller fria händer vid det slutliga afgörandet.
Angående Pehr Erik Anderssons yttrande, att silfver går ur
landet ifall allmänna medel utlånas, vill jag erinra, att sådant
sker endast i Stockholm, men ej i landsorten, der man kan¬
ske ej ens vet utaf att lån finnes, och att man just vill före¬
komma silfveruttagning ur Banken derigenom att lånen skulle
komma att utgå i landsorten. Jag hoppas att Memorialet icke
måtte afslås, och önskar af allt hjerta, att Ståndet icke måtte
motsätta sig en återremiss af detsamma.»
Uti denna mening instämde David Andersson från Hal¬
lands Län.
Pehr Ostman från Wester-Norrlands Län: »En talare
har yttrat, att den provins, hvarest han har sitt hemvist, be-
höfver penningar att betala sina kronoutskylder, och att det
efter penningarnes indragning vore nyttigt om de kunde i sam¬
ma landsort spridas. Jag tror visserligen att man behöfver
penningar i alla landsorter och att svårigheter deraf låta känna
sig vid skatternas indrifning, men om Staten satte in sina me¬
del i privatbankerna, skulle det se ut som upptoge Staten
större skatter, än den behöfver, och det vore icke fördelaktigt
om en slik öfvertygelse bibringades de skattdragande. Staten
förlorar vanligen på utlåningar, derom bära kronomagasinerna
m. fl. inrättningar nogsamt vittne; hvadan Staten bör så myc¬
ket möjligt är undvika låne-operationer med enskilde. Filial¬
banker böra visserligen underhjelpas, men icke privatbanker,
ty dessa böra och kunna hjelpa sig sjelfva. Att man, genom
Den 2 December.
311
att sprida penningar i landsorterna, skulle kunna lagga hinder
i vägen för silfrets utströmmande ur Riksbanken, tror jag icke
mycket på, alldenstund, enligt min öfvertygelse, denna icke
slutar förrän handelsbalansen är betäckt, och så länge den¬
samma i anseende till öfverdrifven import är till Sveriges nack¬
del, fortgår, beklagligt nog, säkerligen silfver-exporten. Här
är blott fråga om Staten skall ytterligare inlåta sig med främ¬
mande bolag, och jag, för min del, anser bäst att Statens me¬
del ingå till Riksgälds-kontoret och derifrån utlånas. Jag kan
icke utleta hvartill det skulle tjena att återremittera detta Me¬
morial, då jag icke hört någon talare uppgifva några nya grun¬
der, hvarpå förslaget borde fotas och för hvilkas antagande
således återremiss borde ega rum. Jag anser alltså fortfarande
det vara rättast och klokast att afslå Betänkandet.’»
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »»Det är öfverflödigt
att jag vidlyftigt yttrar mig, då jag är af alldeles enahanda
tanke med den siste talaren, ty jag har icke hört något verk¬
ligt skäl för återremiss och önskar derför afslag. Väl har
man här talat om åtskilliga väckta motioner i samma ämne,
men ingen har nämnt ens dessa motioners innehåll och tro¬
ligen blifva de särskildt för sig handlagda. Bäst är således,
att Ståndet nu yttrar sig för bifall eller afslag, och som jag
anser oss icke medhinna behandlingen af frågan vid denna
Riksdag, önskar jag att hon mätte uppskjutas till den näst¬
kommande, till följd hvaraf jag också yrkar afslag af Memo¬
rialet för det närvarande.»»
Nils Hansson från Christianstads Län: »»Blott med an¬
ledning af de tvenne siste talarnes yttranden, att inga grunder
uppgetts för en återremiss, tillåter jag mig erinra, det jag uti
mitt skriftliga anförande framkastat flera förslag till förändrin¬
gar i Memorialet, och tror att ännu flera förslag i denna väg
skulle lämpligen kunna framställas, ifall en återremiss blir af
Ståndet besluten.»»
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »»Då så många
olika tankar inom Ståndet uttalats, anser jag mig äfven böra
yttra några ord, och ehuru främmande jag än är för att kunna
rätt bedöma finansfrågor, kan jag ändock någorlunda inse och
begripa de principer, hvarpå de äro byggda. Olägenheten
deraf att Statens medel ligga ofruktbara i Statens kassor
har länge varit insedd, och den klagan, som deröfver blifvit
förd, anser jag fullkomligen berättigad. Det förslag till olägen¬
heternas afhjelpande, som nu blifvit framlagdt, har icke blifvit
framkalladt af den gängse finanskrisen, och jag vore färdig
att godkänna det med ett undantag. Hvad jag sålunda icke
kan gilla är, att privatbankerna skulle blifva för Staten ett slags
312
Den 2 December.
kassörer. Härutaf skulle dessa tillgodogöra sig stora fördelar
i låneväg och genom förökad sedelutgifning m. m., hvilket
allt dock icke kunde verka något för det allmänna bästa, då
privatbanks-sedlarna icke emottagas vid kronouppbörden. För
öfrigt har jag icke något att emot Memorialet anmärka, och
skulle gerna hafva bifallit detsamma med undantag af hvad
nu blifvit anmärkt. Nu föranlåtes jag deremot att förena mig
med dem, som yrka återremiss, på det saken ånyo må kom¬
ma under öfvervägande och återkomma i ett skick, fullt lämp¬
ligt för befrämjande af jordbrukets och näringarnes sanna in¬
tressen och fördelar.»
Häruti instämde Carl Dahlgren, Joseph Smedberg och
Johan Petter Andersson från Elfsborgs samt Nils Nilsson från
Nerikes Län.
Johan Lehberg från Örebro Län: »Jag har förut instämt
med Mengel och behöfver således icke vidare yttra mig, men
vill, med anledning af Sahlströms anförande, att privatbank¬
sedlar icke i kronouppbörden emottagas, lemna den upplys¬
ning, att sådant icke är förhållandet i min hemort, hvarest
kronoutskylderna få erläggas i sådant sedelmynt.»
Nils Andersson från Wermlands Län ville hafva till pro¬
tokollet antecknadt, det han instämde uti det af Mengel hafda
yttrande.
Diskussionen förklarades nu vara fulländad; och sedan
Talmannens proposition på bifall blifvit med nej besvarad, samt
på återremiss med blandade nej och ja, och votering begär¬
des, så uppsattes, justerades och anslogs följande voterings¬
proposition :
Den, som vill återremittera Stats-Utskottets ifrågavarande
Memorial N:o 169, med dervid gjorda ändringar, röstarya.
Den det icke vill, röstar nej.
Vinner nej, är Utskottets Memorial, hvarom nu är fråga,
afslaget.
Voteringen, härefter i vanlig ordning verkställd, utföll med
49 ja mot 53 nej, i följd hvaraf Memorialet sålunda var af
Ståndet afslaget.
Mot detta Ståndets beslut reserverade sig Pehr Sahlström
från Stockholms, Anders Medin från Kronobergs, Anders Pehrs¬
son, Johan Lekberg, Gustaf Hultman och Anders Larsson från
Nerikes, Anders Eriksson, Lars Gustaf Andersson, Pehr Ben¬
jaminsson och Johan Petter Andersson från Elfsborgs, förre
vice Talmannen Pehr Eriksson, Anders Jansson, Nils Anders¬
son, Olof Olsson i Ohlebyn, Olof Olsson i Slängserud och Olof
Olsson i Ohlsäterstorp samt Anders Jonsson från Wermlands,
Jonas Andersson från Östergöthlands, Anders Pehrsson, Nils
Den 2 December.
313
Olsson och Pehr Nilsson i Espö från Malmöhus, Nils Hansson
och Ola Månsson från Christianstads, Håkan Pettersson från
Blekinge samt David Andersson från Hallands Län, jemte flere
af Ståndets öfrige ledamöter.
§ 4.
Föredrogos och godkändes Expeditions-Utskottets förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser till Kongl. Maj:t:
N:o 162, angående upphörande af ansvarsbestämmelser
för öfverassignering å Rikets Ständers Bank; och
N:o 164, angående tullbevillningen och dermed samman¬
hang egande ämnen, jemte bilaga, innefattande förslag till tull¬
taxa m. m.
§ 5.
Föredrogs Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 52, i anledning
af gjorda anmärkningar emot Utskottets Betänkande N:o 40,
öfver dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition med förslag till
författning angående ansvar för förfalskning och bedrägeri, dels
ock enskilda motioner i enahanda syftning.
Härvid yttrade Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Uti
14 § af det i Utlåtandet framställda förslag har ett litet tryckfel
insmugit sig, som bör observeras och rättas innan Ståndet bi¬
faller förslaget. Tryckfelet består deruti, att å sista raden af
4 mom. uti 14 § ordet »månader» finnes insatt, hvilket bör
utgå, då momentet derefter erhåller sin rätta ordalydelse.»
Öfverläggningen förklarades nu afslutad; och uppå Tal¬
mannens derom framställda proposition blef, med den ändring,
att å pag. 18 i sista raden af 4 mom. uti § 14 ordet »måna¬
der» uteslöts, Utlåtandet i öfrigt af Ståndet godkändt.
§ 6.
Bordlädes 2:dra gången Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 156, i fråga om utbetalning under år 1858
af återstoden utaf anslaget för Eskilstuna kanals anläggning;
D:o N:o 157, angående föreslagen afskrifning af erhållet
lån samt ålagda afgifter för sänkningen af sjöarna Bolmen och
Drafven i Småland;
D:o N:o 158, om statsbidrag för vägars anläggning, hamn¬
byggnader, kanaler, sjösänkningar och andra vattenaftappnings-
företag m. fl. dylika föremål;
Memorial N:o 159, med förslag till stadgnnden i afseende
på de under denna Riksdag beviljade statsbidrag till väg-an-
anläggningar, hamnbyggnader och vatten-aftappningar m. fl.
arbetsföretag;
314
Den 2 December.
Utlåtande Nro 160, angående medels anvisande för under¬
sökningar, inspektions-kostnader samt expenser vid allmänna
arbeten;
D:o Nro 163, om beviljandet af statsbidrag för en kom¬
munikationsled mellan Asasjön uti Kronobergs Län samt stä¬
derna Wexiö och Carlshamn;
D:o N:o 164, angående beräkningen af den erforderliga
tillökningen i anslagen för de 3:ne Artilleri-regementena samt
artilleri-batteriet i Norrland;
D:o Nro 165, i fråga om löneförbättring för Krigshofrät-
tens civile embets- och tjenstemän m. fl.;
D:o N:o 166, angående föreslagen pension för tillför¬
ordnade Kamereraren vid f. d. General-assistans-kontoret G.
Grundén;
Memorial Nro 170, i anledning af erhållen återremiss å
åtskilliga i Memorialet N:o 149 föreslagna voterings-proposi-
tioner; och
Utlåtande N:o 171, i anledning af erhållen återremiss å
Betänkandet N:o 122, angående reglering af utgifterna under
Riksstatens 6:te hufvudtitel.
§ 7.
Till bordläggning Irsta gången anmäldes Konstitutions¬
utskottets :
Memorial Nro 55, med voterings-propositioner rörande
Memorialet Nro 35;
Dro Nro 56, med voterings-propositioner rörande Memo¬
rialet Nro 37;
Stats-Utskottets Utlåtande Nro 168, om pension för Öf-
verjägmästaren A. H. Kasten;
Lag-Utskottets Utlåtande Nro 53, i anledning af återre¬
miss af Betänkandet Nro 42;
Protokolls-utdrag r
från Höglofl. Ridderskapet oeh Adeln Nro 474;
» Högv. Presteståndet Nrris 409 och 421; samt
» Yällofl. Borgareståndet Nrris 437 och 438;
samtliga dessa innehållande inbjudningar från nämnde Stånd,
§ 8.
Såsom icke erfordrande annan åtgärd lades till handlin-
garne följande protokolls-utdrag:
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln Nrris 480—484;
Den 5 December. 315
från Högv. Presteständet N:ris 406—408 samt 410—420;
» Yällofl. Borgareståndet N:ris 439 och 440.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl VVester.
Den 3 December.
Plenum Itl. lO f. m.
§ I-
Uppå särskilda framställningar derom beviljades nedan-
nämnde ledamöter af Ståndet tre veckors ledighet från riks-
dagsgöromål, att beräknas för Samuel Ödmann från Upsala
Län från den 9, för Slars Johan Andersson från Kopparbergs
Län från den 12, för Nils Larsson från Jemtlands Län från
den 18, för Paul Fritz Mengel från Upsala Län från den 20,
för Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs Län från den
21 samt för Lars Johansson från Westmanlands, Anders Jons¬
son från Wermlands, Anders Eriksson, Gustaf Bjerkander och
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs samt David Andersson
från Hallands Län från den 22 innevarande December månad.
§ 2.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets Utlåtande N:o 156,
i fråga om utbetalning under år 1858 af återstoden utaf an¬
slaget för Eskilstuna kanals anläggning.
§ 3.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets, sedan den
28 i förra månaden å bordet hvilande Utlåtande N:o 157,
angående föreslagen afskrifning af erhållet lån samt ålagda av¬
gifter för sänkningen af sjöarne Bolmen och Drafven i Små¬
land, begärdes ordet af följande ledamöter, hvilka yttrade:
Nils Svensson från Jönköpings Län: »Det lärer väl knap¬
past löna mödan att tala, för att i detta Utlåtande vinna nå¬
gon ändring. Min motion innehöll bland annat, att de 11,285
316
Den 3 December.
R:dr 7 sk. 9 r:st. banko, sorn ännu finnas oguldne af det för
sänkning af sjöarne Bolmen och Drafven år 1847 beviljade
lån af allmänna medel måtte afskrifvas, och vederbörande
strandegare sålunda befrias från skyldighet att nämnda kapital¬
återstod återgälda. Till framställande af detta förslag har jag
funnit mig föranlåten deraf, att då naturhinder för sänknings-
arbetenas fortsättande enligt fastställd plan uppstått, så saknas
anledning att intressenterne i företaget skola vinna de fördelar
deraf, som de påräknat. Desse intressenter eller strandegare
äro i allmänhet obemedlade jordbrukare, hvilkas hemmans¬
delar äro af svag beskaffenhet. Många af bemälde jordegare
hafva, i och för sänkningsarbetet, redan tillskjutit lika mycket,
som hemmansdelarne sjelfve kostat i inköp, och då Rikets
Ständer för hvarjehanda ändamål beviljat anslag åt andra kom¬
muner, så kunde väl denna kommun vinna förmånen af efter¬
gift att återbetala ifrågavarande lån. Det är för mina kom-
mittenter särdeles ledsamt, att Stats-Utskottet just i detta fall
varit så sparsamt, under det man i många andra fall torde
kunna tillvita Utskottet alltför stor frikostighet. Jag kan emel¬
lertid ej göra mera än högeligen beklaga den utgång, som min
motion i Utskottet erhållit.»
Daniel Danielsson från Jönköpings Län: »Jag har icke
begärt ordet för att söka vinna ändring i nu föredragna Ut¬
låtande, ty jag vet nog att hvarje bemödande i detta afseende
skulle vara förgäfves, utan för att tillkännagifva min förundran
öfver och obelåtenhet med den brist på konseqvens, som, ef¬
ter mitt förmenande, kan läggas Stats-Utskottet till last, med
afseende å den olika utgång åtskilliga af enskilde motionärer
väckta förslag derstädes erhållit, hvilka förslag afsett bevil¬
jande af statsbidrag för sjösänkningar och andre vattenaftapp-
ningsföretag m. fl. dylika föremål. Dessa frågor afhandlas
väl icke i nu föredragna Utlåtande, ty de förekomma först i
Utlåtandet N:o 158, men jag kan likväl icke underlåta att re¬
dan nu fästa uppmärksamhet vid ett, såsom jag tycker, gan¬
ska anmärkningsvärdt förhållande, bestående deruti, att ehuru,
efter det jag väckt motion om anvisande af särskilda statsbi¬
drag för utförande af tvenne vidt utsträckta och vigtiga vatten-
aftappningsarbeten inom Östra härad af Jönköpings Län, dessa
arbeten funnos upptagna bland dem, hvilkas understödjande
med bidrag af allmänna medel Väg- och Vattenbyggnads¬
styrelsen förordat, i hvilket afseende Styrelsen redan år 1850
uppfört dem i l:sta klassen, eller bland de arbeten, hvilka,
såsom varande af mera allmän vigt, syntes företrädesvis för¬
tjena att med statsbidrag understödjas, Stå har Utskottet icke
desto mindre afstyrkt bifall till motionen. Af denna omstän¬
Den 3 December.
317
dighet föranlåtes jag yrka, att Ståndet, vid företagen pröfning
af Utlåtandet N:o 158, måtte afslå alla af enskilde motionärer
framställda förslag om särskildta statsbidrag för vattenaftapp-
ningar m. fl. dylika föremål, och i stället öka beloppet af den
lane- och anslagssumma, som, efter hvad Utskottet i 41:sta
punkten af nämnda Utlåtande tillstyrkt, skulle för dylika ända¬
mål ställas till Kongl. Maj:ts disposition.!/
Diskussionen förklarades slutad; hvarefter, enligt derom
af Talmannen framställd proposition, ifrågavarande Utlåtande
N:o 157 bifölls.
§ 4.
Härefter företogs Stats-Utskottets Utlåtande N:o 158, an¬
gående föreslagna statsbidrag för vägars anläggning och för¬
bättring, hamnbyggnader och kanaler samt sjösänkningar och
andra vattenaftappningsföretag m. fl. dylika föremål.
Hvad Utskottet i Irsta och 2:dra punkterna hemställt,
bifölls.
Vid Utskottets tillstyrkande i 3:dje punkten, att för an¬
läggning af en väg på Björkön inom Bro och Wätö skepps¬
lag af Stockholms län, Rikets Ständer måtte under vissa vil¬
kor anvisa ett särskildt anslag af 24,000R:dr, uppkom diskus¬
sion; och yttrade
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes Län: »Mig förefaller,
som det anslag till väganläggning på Björkön, hvars anvisande
Utskottet tillstyrkt, verkligen icke bör af Ståndet bifallas. Frå¬
gan härom befinnes nemligen i alltför outredt skick. Sålunda
hafva samtlige jordegare på ön icke ens åtagit sig att fram¬
gent underhålla vägen, derest den blefve anlagd, och den plan
för densamma, hvilken för mera än 10 år sedan uppgjordes,
har äfven ansetts oduglig, ty bland de för rättighet att af an¬
slaget komma i åtnjutande, stadgade vilkor, heter det, att ny
plan bör uppgöras för vägens anläggande i rakare rigtning, än
den, som förut antagits. Frågans outredda skick utgör emel¬
lertid för mig icke ensamt orsak dertill, att jag anser Utskot¬
tets framställning böra afslås. Härtill föranlåtes jag nemligen
äfven af den omständighet, att, om än jag å ena sidan villigt
medgifver, att ifrågavarande väganläggning torde för jordegarne
å Björkön vara lika önskvärd, som nyttig, måste jag likväl å den
andra bestämdt förneka, att densamma kan anses vara af mera
allmänt intresse eller komma att .medföra allmänt gagn, åtmin¬
stone icke i den grad, som blefve händelsen, derest fråga vore
om anläggning af nya vägar i åtskilliga af Rikets öfriga pro¬
vinser, t. ex. Wermland och Dalarne, hvilka provinser, i följd
af deras läge, sakna i egentlig mening all kommunikation till
318
Den 5 December.
sjös, af hvilken förmån Björkön deremot är i fullt åtnjutande.
På dessa skäl och under åberopande i öfrigt af den reserva¬
tion, Grefve M. Hamilton afgifvit emot Utskottets Utlåtande i
denna punkt, hvilken reservation återfinnes pag. 80 i Utlåtan¬
det, vidblifver jag mitt yrkande om afslag å punkten.»
Med Sköldberg förenade sig Anders Jonsson från Werm¬
lands, Erik Andersson från Kopparbergs, Anders Magnus An¬
dersson från Kalmar, Erik Olsson från Nerikes Län m. fl. af
Ståndets ledamöter.
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Att påstå, det
frågan icke skulle vara utredd, är alldeles orätt. De begge
socknar, nemligen Wätö och Wäddö, som tillsammans utgöra
Björkölandet, hafva ensamt, för åstadkommande af frågans ut¬
redning, sammanskjutit omkring 300 R:dr B:ko. För denna
summa har kostnadsförslag blifvit uppgjordt och vägens sträck¬
ning utlagd å karta. Då denna förevisades i Utskottet, an¬
märkte man såsom olämpligt, att vägen framlöpte i nog stora
krokar, och derför föreskref Utskottet, bland annat, att vägen
borde erhålla rakare rigtning. Om än tillämpningen af denna
föreskrift i någon mån ökar kostnaden för vägens anläggande,
är likväl klart, att jordegarne ändock ställa sig densamma till
efterrättelse, ty i motsatt fall kunde utbetalning af anslaget,
om det ock vore beviljadt, icke ifrågakomma. Med påstå¬
endet, att icke samtlige jordegare, derest anläggningen kom-
me till stånd, skulle vilja i framtiden underhålla vägen, för¬
håller det sig sålunda, att, med undantag för några få jord¬
egare, hvilkas hemman, såsom belägna utmed den till Grissle¬
hamn löpande stora postväg, skulle komma att hafva mindre
direkt gagn af den föreslagna nya vägen, alla öfrige jordegare
å Björkön förbundit sig till vägens framtida underhållande.
Att, i en sådan fråga, som den förevarande, fullkomlig enig-
ket icke är möjlig, det visar dagliga erfarenheten: men i nu
yppade fall gör omförmälda motsträfvighet intet till saken, ty
pluraliteton af jordegare har åtagit sig underhåils-skyldighe-
ten, och under sådana omständigheter är det naturligtvis Sta¬
ten likgiltigt om samtlige jordegarne iklädt sig densamma, en¬
dast de, som åtagit sig skyldigheten, kunna anses ega för¬
måga att sitt åtagande fullgöra, hvarom något tvifvel icke
rimligen kan uppstå. Styrelsen öfver väg- och vattenbygg¬
nader i Riket har visserligen uppfört denna väganläggning
endast i 3:dje klassen, d. v. s. bland sådana företag, till hvilka
anslag blott i den händelse beviljas, att öfverskott uppstår,
sedan de, som blifvit uppförda i l:sta och 2:dra klasserna,
erhållit nödiga understöd. Vid berörda, för anläggningen oför¬
delaktiga, klassifikation torde man likväl icke böra synnerligt
Den 5 December.
319
fästa sig. Jag tror mig nemligen ganska val känna orsaken
dertill, den jag icke heller vill förtiga, och den ar, dels att
jag, som med ingifvande till Väg- och Vattenbyggnads-styrel-
sen af det uppgjorda kostnadsförslaget och dertill hörande
handlingar, haft befattning, underlåtit att, såsom man säger,
buga och krusa för Styrelsen, och dels att jag vid ett tillfälle
offentligen uppträdt mot förslaget, att denna styrelses embets-
och tjenstemän skulle å sina uniformer erhålla guldgalonerade
kragar och förgylda knappar. Detta mitt uppträdande har för¬
modligen smakat Styrelsen mindre väl, och derför har väg-
anläggningen blifvit tillbakasatt; men visst är, att ingenstädes
i vårt land någon ort finnes, som mera än Björkön har behof
af en våganläggning, likasom jag icke heller känner någon
ort, sorn,' i förhållande till sin ringa utsträckning och sitt af-
skiljda läge, kraftigare än denna gripit in i de allmänna nä¬
ringarna, vid hvilka förhållanden det synes mig vara Statens
pligt, att, genom ifrågavarande anslag, hvilket ändå icke på
långt när motsvarar behofvet, bereda ortens verksamma be¬
folkning åtminstone någon uppmuntran att vidare förkofra och
utveckla sig i de binäringar, såsom skeppsbyggeri m. m., som
äro för orten passande, och med hvilka, såsom redan är
nämndt, en god början redan blifvit gjord. Huru skall folket
kunna få fram skeppsbyggnads-materialier, då några vägar
icke finnas? Jo, säger man, dessa materialier, hvilka hemtas
från fasta landet, skola, medelst flottning, framskaffas till sin
bestämmelse. Så tillgår visserligen ock i verkligheten; men
derunder inträffar ofta att flottorna sönderbrytas och skingras
af vågorna, hvadan en tryggare väg för dessa transporter är
af bebofvet högt påkallad. För den mängd af dels jern och
spik från bruken, och dels spanmål, hvilka förnödenheter föras
ut till Skärgården, är ock en ordentlig väg behöflig. Hem¬
mansegarne å Björkölancfet hafva ock till åliggande, att med
häst och åkdon utgöra håll- och kronoskjuts vid Staby gäst¬
gifvaregård, som är belägen på ett afstånd af 3 mil från Björkö-
landet, och på denna sträcka finnes blott 1 ini! banad väg.
Hemmansegarne äro, i följd häraf, nödsakade att med dem,
hvilkas egor stöta intill denna gästgifvaregård, uppgöra ackord
i afseende å skjutsningens ombesörjande, och vid dessa ackord
äro hemmansegarne utsatte för ett prejeri, som ofta går nog
långt. Oster ut på sjelfva Björkölandet ligger gästgifvaregår¬
den Skeppsmyra, och ett stycke derifrån, ändå mera östligt,
Arholma, till hvilken ort fartyg inkomma både från Alands
haf och Östersjön. Platsen är ock en slags nödhamn, och
mångfaldiga fartyg blifva här vinterliggare. Dessa fartygs be¬
sättningar och de effekter, besättningarne medföra, måste nu
320
Den 5 December.
från Skeppsmyra gästgifvaregård framskaffas, 2| mil, till stora
landsvägen, och det under en tid på året, då slädföre ännu
icke inträffat, och då vikar och fjärdar visserligen äro till¬
frusna, men i den ringa grad, att isarna, såsom man säger,
hvarken bära eller brista. Det är klart att, under sådana om¬
ständigheter, åkdon icke kunna begagnas, utan måste man,
för effekternas fortskaffande, uppbåda folk från kringliggande
byar. De uppbådade personerna få härvid tjenstgöra såsom
lastdragare och bära kistor och annat tungt gods långa vägar.
Men icke nog härmed. Vid inträffande sjukdomsfall å Björkön
är det nästan omöjligt, att, i saknad af banade vägar, som
kunna befaras med åkdon, förmå någon läkare att begifva sig
till stället, och ganska många menniskor derstädes hafva, af
brist på tillgång till läkarevård, aflidit. Slutligen bör man oek
komma ihåg, att denna ort är en bland dem, som, i följd af
läget, icke gerna kunna få någon nytta af jernvägar. Ett gan¬
ska måttligt statsbidrag, hvarigenom orten sättes i tillfälle att
erhålla ett förbättradt kommunikationsmedel, kan således icke
anses innefatta, å jordegarnes sida, något obilligt anspråk. Jag
har redan nämnt, att detta bidrag visst icke motsvarar hela
kostnaden för arbetets utförande, ty denna kostnad, som, i det
för mera än 11 år sedan uppgjorda förslag, beräknats till
32,462 R:dr 36 sk. 4 rist. B:ko, torde nog, i följd af numera
Stegrade arbetslöner m, m., komma att öfverstiga 40,000 R:dr
samma mynt; hvadan det belopp, som soeknatna måste tillskjuta,
blifver ganska betydligt; men bidraget kommer likväl att vä¬
sendtligt underlätta arbetet. Jag har icke, ehuru tillhörande
det Utskott, der frågan blifvit behandlad, på minsta sätt sökt
inverka på någon Utskotts-ledamots öfvertygelse, eller, såsom
man säger, vigilerat för saken, den jag ansett tala för sig sjelf.
Också hade Utskottets Riksgälds-afdelning, uti hvilken jag icke
är ledamot, afgifvit det tillstyrkande, hvilket sedermera vann
godkännande i Utskottets plenum. Jag beder bröderne att
noga betänka sig, innan de uti förevarande punkt fatta beslut,
och hoppas, att hvad Utskottet tillstyrkt, må bifallas. Der¬
igenom att Staten afstår dessa 24,000 R:dr blifver den icke
fattig. Till nyttigare ändamål kan något anslag svårligen be¬
viljas. Det är visst sannt, att många enskilda motioner, an¬
gående statsbidrag för vägars anläggning och förbättring, sjö¬
sänkningar och andra vatten-aftappnings-företag, blifvit af
Stats-Utskottet afstyrkta; men icke skola vi derför afslå alla
dylika motioner, allrahelst då, såsom i förevarande fall inträf¬
far, Utskottet afgifvit ett tillstyrkande Utlåtande. En annan
gång kommer turen till desse motionärers förslag, hvilka då,
i sin ordning, vinna understöd, ty på en gång kunna icke alla
Den 3 December.
321
möjliga anslag beviljas. Ehuru ett afslag skulle, för mig en¬
skildt, vara ganska smärtsamt, ty jag känner så nära ortens
förhållanden, och vet så väl hur behöflig väganläggningen är —
den har ock blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande på
det amplaste förordad — ifrågasätter jag likväl alldeles icke,
att man för min skull må göra den ringaste uppoffring af sin
öfvertygelse. Min tid blifver icke så lång. Vill man göra
något, så bör det ske endast för sakens skull, men icke af
andra bevekelsegrunder. Att en och annan kommun å lan¬
det någon gång hugnas med ett sparsamt understöd, är väl
icke för mycket hegardt, ty nog vet man alt städerna taga
ut sitt. Ståndsbrodren Sköldberg har särskildt åberopat och
hänvisat till Grefve M. Hamiltons reservation, deruti reservan¬
ten, bland annat, påstår, att Björkön är en ö. Jag medgifver
att namnet gör ett misstag i detta afseende ursäktligt; men
då man skrifver reservationer bör man väl söka att förskaffa
sig full visshet om förhållandena, sådana de i verkligheten be¬
finnas. I fordna tider torde Björkölandet möjligen hafva varit
kringflutet; för närvarande utgör det en halfö, omgifven på
ena sidan af Alands haf och på den andra af en större fjärd,
som går in till Wäddö kanal. Denna är anlagd vid halföns
norra ända, och endast i följd af berörda, med konstens till¬
hjelp verkställda, utgräfning, hvarigenom segelled öppnats från
Alands haf, genom kanalen, till den omtalade fjärden, kan
man på visst sätt anse landet såsom en ö, men såsom af natu¬
ren sammanhängande med fasta landet, är det likväl, på sätt
jag redan haft tillfälle nämna, en halfö. Öfver kanalen leder
dessutom en bro, på samma sätt, som en bro öfver Södertelje
kanal finnes anlagd; och lika litet som Södertörn kan anses
vara en ö derför, att den smala landtunga, med hvilken Sö¬
dertörn sammanhänger med fästa landet, blifvit vid Södertelje
genomgräfd och segelled öppnad emellan Saltsjön och Mäla¬
ren, lika litet kan Björkölandet, i egentlig mening, anses så¬
som en ö. Allt detta sade jag reservanten. Samme reser¬
vant är det, som, i likhet med Sköldberg, anser frågan icke
vara utredd; men att sådan utredning verkligen skett, har jag
redan visat. Af reservationens mindre tillförlitliga beskaffen¬
het i ett fall, följer dessutom, att förtroendet till densamma i
andra fall måste lida afbräck. Jag vill för ögonblicket icke
vara vidlyftig, utan förnyar endast min anhållan, att Utskottets
förslag må bifallas.»
Pehr Ostman från Wester-Norrlands Län: »Jag vill icke
säga så mycket derom, att Matts Pehrsson, i hvad på honom
ankommer, söker att se den ort, han representerar, till godo,
Bonde-St. Prot. vid Lagt. Biksd. 1856—1857. Vill. 21
322
Den 3 December.
och jag undrar mindre derpå, när jag betänker, att han tillika
är den, som väckt motionen, och hvarje motionär gerna vill,
i det längsta, föisvara sina motioner, och bereda dem all den
framgång, sorn är möjlig; men en annan fråga är, huruvida
den sak, lian sålunda förfäktar, verkligen förtjenar att vinna
framgång. Härpå tviflar jag emellertid högligen, ty då den
en gång uppgjorda planen för vägens sträckning blifvit för¬
kastad, och man föreskrifvit att ny plan bör uppgöras, så är
ju, angående den föreslagna vägens sträckning, någon bestäm¬
melse ännu icke meddelad, oell vid sådant förhållande, samt
då en del af vederbörande jordegare protesterat mot skyldig¬
heten att framdeles bidraga till vägens underhållande, kan man
väl icke med fog påstå, att frågan ar tillräckligt utredd. Det
är en mängd andra motioner, hvilka, just på grund af bri¬
stande utredning, blifvit af Utskottet afstyrkta, och jag tinner
således icke hvarför man skall göra ett undantag till förmån
för denna, hvilken har samma fel, som de andra. För an¬
läggning af nj'a samt förbättring af backiga eller eljest min¬
dre goda vägar, har till Kongl. Majlis disposition blifvit an¬
visad en anslagssumma af 150,000 Rrdr oin året i 3 år. Med
afseende å det ändamål, för hvilket summan blifvit beviljad,
kan man visst icke påstå, att den är betydlig. Något skall
den likväl förslå, och må den eller de, som ifra för vägan-
läggningen på Björkön, vända sig till vederbörande med be¬
gäran att, i ock för berörda ändamål, nämnda kommun må
komma i åtnjutande af så stort statsbidrag, som kan pröfvas
lämpligt. Hvad Stats-Utskottet i förevarande punkt tillstyrkt
mäste jag emellertid, för konseqvensens skull, afslå.»
Nils Hansson från Christianstads Län : »Till verkligt nyt¬
tiga ändamål vägrar jag i allmänhet icke att anslå medel;
men sedan jag läst Grefve Hamiltons reservation, och tillika
inhemtat af Utskottets Utlåtande, att många motioner om stats¬
bidrag för väganläggningar m. m. d., hvilka arbeten Styrelsen
öfver Väg- och Vattenbyggnader uppfört i Usta och 2:dra
klasserna, blifvit af Utskottet afstyrkta, så finnér jag mig de¬
sto hellre föranlåten att vägra ifrågavarande anslag, som det
arbete, för hvars utförande medlen skulle anvisas, blifvit af
ofvanbemälda Styrelse uppfördt i 3:dje klassen, d. v. s. bland
sådana företag, till hvilka blott i sådan händelse statsanslag
beviljas, att medel finnas qvar, sedan de, som blifvit i Irsta
och 2:dra klasserna uppförda, erhållit nödiga understöd. På
grund häraf och med afseende å nuvarande svåra penninge-
kris och deraf föranledd brist å kapitaler, af hvilken omstän¬
dighet både Staten och den enskilde böra finna sig manade
tili iakttagande af den strängaste hushållning och sparsamhet,
Den 3 December.
323
afslår jag Utskottets framställning och anhåller, att Sekretera¬
ren täcktes hafva godheten att uppläsa Grefve Hamiltons åbe¬
ropade reservation.»
Sedan reservationen blifvit uppläst, fortsattes diskussionen,
och yttrade:
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län: »Jag betviflar för
ingen del sanningsenligheten af Matts Pehrssons uppgift, att
Björkön är en ort, som, uti industrielt hänseende, med raska
steg går framåt och förkofrar sig; men af detta, ganska gläd¬
jande, förhållande, drager jag den, såsom jag vågar påstå,
fullkomligt rigtiga slutföljd, att ifrågavarande ort både kan och
bör, utan all mellankomst af Staten, upprätta och underhålla
den väg, af hvilken samma ort må finnas vara i behof. Att
Staten, som för närvarande torde kunna anses hafva ondt om
penningar, skulle, i ändamål att, för innevanarne i en ort, som
redan eger kommunikation till sjös, bereda större beqvämlig¬
het jemväl vid landväga transporter, de der hufvudsakligen
torde inskränka sig till ett jemförelsevis ringa antal stockar
och spiror, eller andra för skeppsbjrggnad behöfliga råämnen —
ty, med den belägenhet, Björkön eger, torde väl det mesta
af dessa produkter ändock ditföras sjöledes — uppoffra den
ingalunda obetydliga summan af 24,000 K:dr, sådant anser jag
innefatta, å jordegarnes sida, ett temligen öfverdrifvet anspråk,
helst många andra orter finnas, hvilka torde vara i vida större
behof, ari den ifrågavarande, att, i det uppgifna afseendet, un¬
derstödjas af Staten. Jag finner mig således böra afslå Ut¬
skottets hemställan i förevarande punkt »
Daniel Danielsson frän Jönköpings Län: »Ståndsbrodren
Matts Pehrsson synes icke vilja godkänna det af mig fram¬
ställda förslag, att alla, utaf enskilde väckta, i detta Utlåtande
besvarade motioner, ufven om de blifvit af Utskottet tillstyrkta,
icke destomindre måtte afslås, och följaktligen endast de sum¬
mor beviljas, hvilkas anvisande Kongl. Mnj:t föreslagit. I
ett dylikt förfarande ligger åtminstone konseqvens, hvilken
deremot, så vidt jag förstår. Utskottet, hvad berörda Utlåtande
angår, icke iakttagit, ty i sådant fall borde val Utskottet icke
hafva tillstyrkt anslag för ett arbetsföretag, hvilket styrelsen
öfver Väg- och Vattenbyggnader uppfört endast i 3:dje klas¬
sen, under det Utskottet afstyrkt anslag till arbeten, hvilka af
bemälde styrelse blifvit i Usta eller 2:dra klassen upptagna.
Ehuru, i fråga om vissa anslag, såsom till löneförhöjningar
och dylikt, jag visserligen är högst sparsam, hvilket i allmän¬
het ock lärer vara behöfligt, ty anspråken åro icke lika be¬
gränsade, som tillgångarna, utgöra likväl statsbidrag för vä¬
gars anläggning och förbättring, sjösänkningar och andra vat-
324 Den 3 December.
ten-aftappnings-företag, just sådana anslag, dem jag företrä¬
desvis gerna bifaller, ty dessa arbeten hafva jordbrukets för¬
kofran och utveckling ytterst till mål; men ganska förklarligt
må anses, att jag härvid önskar anslagens beviljande, endast
i förhållande till den allmänna vigt, dessa arbeten, jemförda
sins emellan, skäligen kunna ega, och derför är jag, oansedt
Utskottets tillstyrkande, icke i tillfälle att rösta för anslag till
ett arbetsföretag, som har vida mindre anspråk på allmänt
understöd, än de fleste andra. Häraf följer emellertid icke,
att jag ovilkorligen vägrar anslag till en väganläggning å
Björkön. Det är nemligen endast ett särskildt anslag härtill,
hvilket jag anser mig böra bestrida, under det jag, å andra
sidan, alldeles icke har något att invända, derest jordegarne
å Björkön, i och för väganlöggningen derstädes, förmå utverka
sig andel af det allmänna anslag för anläggning af nya samt
förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda
vägar, hvilket, efter hvad Utskottet i Irsta punkten af Utlå¬
tandet tillstyrkt, torde komma att ställas till Kongl. Majrts dis¬
position.v
Lars Gustaf Andersson och Johannes Andersson från Elfs¬
borgs, Anders Jonsson från Wermlands, och Johan Johansson
från Nerikes Län instämde.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Om Staten
vore i tillfälle att understödja alla, som i sådant afseende
framställa anspråk, så borde naturligtvis Matts Pehrssons mo¬
tion äfven bifallas; men då detta icke är förhållandet, utan
tillgångarne äro begränsade, så måste de uppgifna behofven
samvetsgrannt pröfvas och afvägas. Vid en sådan pröfning
måste det, för hvarje oförvilladt omdöme, blifva alldeles klart,
att många väganläggnings-arbeten i andra delar af Riket sna¬
rare borde af Staten understödjas, än det ifrågavarande. En
väg å Björkölandet lärer väl icke kunna betraktas annorlunda,
än såsom en sockneväg, eller på sin höjd en häradsväg; men
att bygga och underhålla sådan, dertill äro vederbörande, en¬
ligt lag, förpligtade. Då nu så är förhållandet, skulle anslaget
beviljas hufvudsakligen derför, att vägens anläggande vore för
jordegarne å Björkölandet synnerligt behöflig, och att de icke
förmådde att af egna medel en sådan åstadkomma: men då,
enligt hvad Matts Pehrsson sjelf upplyst, denna kommun gått
särdeles långt i industriel afseende, och densamma dessutom
har särskild kanal för segelfart, och till största delen är af
segelbart vatten omgifven, så kan man med allt skäl förmoda,
att, om anläggningen verkligen är så behöflig, som här blifvit
förespegladt, så saknar befolkningen icke utväg att sjelf be¬
kosta densamma. Af dessa skäl och på de i Herr Grefve
Den 3 December.
325
Hamiltons reservation åberopade grunder, röstar jag förafslag
å ifrågavarande punkt.»-'
Af samma tanke förmälde sig Johannes Magnus Lundahl
från Skaraborgs Län vara.
David Andersson från Hallands Län: »Såsom icke leda¬
mot af den afdelning, som först behandlat frågan, har jag icke
deltagit i de öfverlaggningar, som torde hafva föregått afdel-
nirigens beslut att tillstyrka anslaget; men i Utskottets plenum
lemnades, för denna åsigt, så öfvertygande skäl, att jag för
min del alldeles icke tvekat att förena mig med pluraliteten.
Man talade, bland annat, om den mängd fartyg, som alla år
öfvervintra vid Björkön, och om jordegarnes skyldighet att
till närmaste gästgifvaregård på fasta landet fortskaffa farty¬
gens besättningar med deras effekter. Jag har sjelf varit på
Björkön och med egna ögon öfvertygat mig om de stora
svårigheter, som, med afseende å nyssnämnda skyldighet,
nödvändigt måste förefinnas. Man säger, att vägen icke kail
vara så synnerligt angelägen, då, oberäknadt nyssnämnda,
mera sällan förekommande, transporter, i öfrigt hufvudsakligen
endast något ringare antal stockar, behöfliga för båtbyggnad,
kan komma i fråga att derstädes transporteras; men utom det
att många andra materialier äro för skeppsbyggnad behöfliga,
så bör man ihågkomma, att här icke är fråga endast om små¬
båtar, utan om ganska betydliga fartyg. Sådana byggas nem¬
ligen af ända till 140 lästers drägtighet och möjligen derut¬
öfver. Det är vidare sagdt, att då icke alla kunna hjelpas,
så böra icke några vissa erhålla hjelp; men jag hemställer i
hvad mån tillämpning af en sådan princip kan för det all¬
männa anses gagnande. Ortens befolkning är visserligen före¬
tagsam, men den är icke särdeles talrik, och har dessutom
att bekämpa många svårigheter, såsom en mindre fruktbar
jordmån, afskiljöt läge m. rn., och derför kan den verkligen
icke, utan statsbidrag, åstadkomma den väganläggning, hvar¬
om nu är fråga. Jag finnér mig, med anledning häraf, böra
rösta för bifall till Utskottets hemställan.»
Med David Andersson förenade sig Lars Rasmusson från
Götheborgs och Bohus, samt Jöns Pehrsson från Blekinge
Län.
Ola Månsson från Skåne: »Att jag icke kan hafva nå¬
got enskildt intresse af denna frågas utgång, sådant inåste
vara alldeles påtagligt, och ur denna sjmpunkt är det mig
ock temligen likgiltigt, ehvad anslaget bifalles, eller icke; men
man har sagt, att Utskottet, genom tillstyrkande af detta an¬
slag, begått en inkonseqvens, och hufvudsakligen för att gen¬
drifva detta påstående har jag nu begärt ordet. Inkonseqven-
326
Den 5 December.
sen skulle bestå deri, att Utskottet tillstyrkt bifall å vissa mo¬
tioner, men afstyrkt andra. Men inser man då icke, att alla
motioner omöjligen kunna vara alldeles lika beskaffade? Som¬
liga äro mera utredda, än andra; vid vissa af dem förete sig
omständigheter, hvilka icke inträffa med andra o. s. v, och
alla dessa särskildta förhållanden måste tagas i betraktande,
samt det ena anspråket vägas mot det andra; ty förfär man
icke på detta sätt, så kundo man lika väl i klump afslå eller
bifalla alla motioner. Det ligger således i sakens egen natur,
att alla motioner icke kunna erhålla enahanda utgång. Att
fordra något sådant, vore detsamma sorn att betaga Utskottet
ali pröfningsrätt. Hvad nu detta anslag särskildt vidkommer,
har Utskottet tillstyrkt detsamma icke ensamt derför, att Ut¬
skottet ansett företaget icke, utan Statens medverkan, kunna
af ortens jordegare utföras, utan äfven derför, alt. i följd af
ortens afskiljda läge, Utskottet ansett befolkningen aldrig kunna
komma att vinna någon direkt fördel af de jernvägar, som,
enligt hvad Rikets Ständer beslutat, äro ämnade att i särskilda
delar af landet anläggas. Men Utskottet har ock haft ett
annat syfte, som icke beber bordt förbises, och detta har be¬
stått deruti, att emellan Rikets olika landskap så fördela an¬
slagen, att tillfällen till erhållande af arbetsförtjenst måtte be¬
redas så många orter, som möjligt. I dessa tider, då mången
arbetare hotas att blifva utan arbete, måste en dylik anord¬
ning anses synnerligt lämplig. Man har hänvisat jordegarne
å Björkön att anmäla sig hos vederbörande, för alt af det för
hela Riket gemensamma vägförbättrings-anslag utbekomma
någon andel; men det är medgifvet att detta gemensamma
anslag på långt när icke motsvarar behofvel, ocb naturligtvis
förslår summan ändå mindre åt andra, i händelse jordegarne
å Björkölandet skulle af densamma erhålla det bidrag, hvar¬
om nu är fråga. Afven jag har personligen besökt Björkön,
och kan vitsorda både att den föreslagna vägen är högst be¬
höflig, sorn ock att, i anseende till markens oländiga beskaf¬
fenhet, vägens upptagande torde blifva ytterst besvärligt och
kostsamt; i anseende hvartill anslaget jemväl ur denna syn-
punkt är förtjent af bifall. Slutligen har man ock åberopat
Herr Grefve Hamiltons reservation. Jag egnar reservanten
all den aktning, han förfjenar; men jag har med någon upp¬
märksamhet följt hans verksamhet såsom Utskotts-ledamot och
dervid iakttagit, att han regelmässigt sätter sig emot alla så¬
dana anslag, hvilkas ändamål skulle vara att mern omedelbart
gagna jordbruket. Vid ifrågavarande reservation kan jag följ¬
aktligen icke fästa synnerligt förtroende. Af livad jag sålunda
i största korthet anfört, följer att jag, med synnerlig tillfreds¬
Den 3 December.
327
ställelse skulle se, om Ståndet behagade till Utskottets förslag
lemna bifall.»
Erik Mallmin från Westmanlands och Pehr Mattsson från
Wester-Norrlands Lim instämde.
Håkan Pettersson från Blekinge Län: »De vanliga skä¬
len, nemligen att frågan skulle vara mindre utredd, och att
den uppkommit i följd af enskild motion, hafva äfven nu blif¬
vit åberopade. Det förstnämnda skälet är icke något verk¬
ligt skäl, ty det vederlägges i Utlåtandet, och hvad det andra
vidkommer, måste det, om man fördomsfritt betraktar saken,
vara alldeles likgiltigt från hvilket håll en fråga väckes, en¬
dast densamma, i och för sig, är af beskaffenhet, att den för-
tjenar behjertas. Att förevarande fråga är, för den ort, som
den rörer, af synneilig vigt och betydelse, samt att den der¬
för bör behjertas, lärer val svårligen kunna bestridas. Vid
sådant förhållande, och då den summa, som äskas, icke är sär¬
deles betydlig, bifaller jag Utskottets framställning om dess
beviljande.”
Med Håkan Pettersson voro Sven LIaraldsson från Ble¬
kinge, och Erik Johan Rudberg från Kalmar Län ense.
Daniel Danielsson: »Ola Månsson har val sökt veder¬
lägga mitt påstående om bristande konseqvens hos Utskottet,
med den erinran, att, beträffande olika motioner, vidt åtskiljda
upplysningar erhöllos, hvilka vid ärendenas pröfning nödvän¬
digt måste föranleda olika utgång. Om denna erinran, i och
för si»-, är rigtig, hvilket jag icke bestrider, så hade Utskottet
bordt på ifrågavarande fall tillämpa principen; men sådant har,
efter min öfvertygelse, icke skett: ty de officiella upplysnin¬
gar — och efter några andra måtte väl Utskottet icke rätta
sig, — hvilka, angående behöfligheten af väganläggning å
Björkön, blifvit af behörig auktoritet, nemligen Styrelsen öfver
Väg- och Vattenbyggnader, lemnade, upptaga ifrågavarande
anläggning i lägsta klassen, d. v. s. bland dem, hvilka, såsom
varande af jemförelsevis underordnad allmän vigt. sist borde
ifrågakomma att med bidrag af allmänna medel understödjas,
och just derföre vill det synas, som berörda upplysningar
bordt hafva hos Utskottet framkallat ett motsatt Utlåtande
mot det nu afgifna. Flera andra motioner om särskildta stats¬
bidrag för väganläggningar hafva ock, hufvudsakligen derför,
att bemälda Styrelse funnit dem af mindre allmän betydelse
och omfattning, blifvit af Utskottet afstyrkta; hvadan jag vå¬
gar tro. att påståendet om bristande konseqvens icke sak¬
nar befogenhet. Jag vidhåller mitt yrkande om afslag å
punkten.»
328
Den 3 December.
Johan Johansson från Östergöthlands Län yar af samma
tanke.
Matts Pehrsson: »Att jag är af alldeles motsatt tanke har
jag, genom mitt förra yttrande, redan gifvit tillkänna. Här
talas om att vägen är af underordnad vigt. Det är kanske
sannt så till vida, att förslaget om statsbidrag till vägens an¬
läggande icke lyckats erhålla förord af någon af våra höge
magnater, ty det är endast jag, som framburit ortens behof i
detta afseende, men så vida en upplyst pröfning af förhållan¬
dena företages, kan omdömet i denna fråga aldrig blifva mera
än ett, nemligen att anslaget är af behofvet högst påkalladt.
Sammanräknade beloppet af de, för vägars anläggning och
förbättring, af Stats-Utskottet vid nu pågående Riksmöte till¬
styrkta, särskildta Statsbidrag utgör en obetydlighet, i jemför-
relse med de summor, hvilka, i sådant afseende, föregående
Riksdagar blifvit anvisade. Hvad månne är orsaken till denna
åtskillnad? Jo den beror helt enkelt deraf, att man, vid innev.
Riksdag, beslutat anläggning af jernvägar i större skala och
att man, i följd häraf, ansett upptagande af nya, vanliga lands¬
vägar mindre behöfligt; men, såsom jag redan erinrat, sak¬
nas all anledning, att någon jernväg skulle komma att förläg¬
gas på Björkön eller i dess granskap, och vid sådant förhål¬
lande framstår ortens behof af lättad land väga kommunikation
desto tydligare. Har man icke alltid tillförene ansett den
grundsats vigtig, att Staten borde på allt sätt söka underhjelpa
det industriella lifvets vidare utveckling? Beviljer man icke åt
Städerne, i och för hamnbyggnader, stora summor? Hvarför
skall man då vägra en kommun på landet, som, i industrielt
hänseende, redan gjort särdeles vackra framsteg, det obetyd¬
liga anslag, om hvilket nu är fråga, helst en sådan vägran
utan tvifvel torde komma att särdeles skadligt inverka på möj¬
ligheten för denna ort att vidare förkofra sig? Det lärer finnas
en Kongl. Författning af år 1844 eller 1845, som just uppma¬
nar sådana kommuner, der spår till industriell verksamhet
visa sig, att söka understöd af Staten för sådana allmännyttiga
företag, såsom kanal- och väganläggningar m. m. d., till hvil¬
kas utförande kommunerne sjelfve sakna tillgång. Ifrågava¬
rande kommun begagnar sig nu af denna anvisning; men man
synes likväl stå i begrepp att lemna dess billiga anspråk
Otillfredsställda. Sådant kan väl icke vara rätt. Må vi, då
fråga är om Statsbidrag, ihågkomma huru svårt det i allmän¬
het är att i Stats-Utskottet vinna ett tillstyrkande Utlåtande.
När det nu lyckats kommunen att utverka ett sådant, vore
det val bra hårdt att tillbakavisas. Man säger, att det endast
är några stockar, sorn skulle komma att transporteras på vä¬
Den 5 December.
329
gen, hvars anläggande således skulle vara mindre behöflig!;
men med lika skäl kunde man påstå att, i spannmålsprodu-
cerande~provinser landsvägar icke vore synnerligt behöfliga,
eftersom det hufvudsakliga föremålet för transporter derå kunde
antagas vara endast spanmål. Jag tror, att den ena produkten
kan, för sitt ändamål, vara lika god, sorn den andra för sitt;
men leder man diskussionen in på personligheter, lönar det
föga mödan att vi här med hvarannan utbyta åsigter. Herr
Grefve Hamiltons reservation är, lindrigast sagdt, ömklig. Han
säger, bland annat, att vägen vore behöflig hufvudsakligen
blott tvenne gånger på året i och för förskaffande af fartygs-
besättningar. Jag har i mitt förra yttrande redan bevisat,
huru behöflig vägen är för många andra ändamål; men anta¬
gom, för ett ögonblick, Grefvens påstående i denna del såsom
rigtigt, så frågar jag, om det icke är lika önskligt att fartygs-
besättningar obehindradt komma fram, som andra resande?
Jag vågar åtminstone tro det, och är öfvertygad, att, derest
reservanten kunnat göra sig en föreställning om de otaliga
svårigheter, som endast vid besättningarnes och deras effekters
fortskaffande möta, så skulle han hafva kommit till ett helt annat
resultat, än det, som i reservationen omförmäles. Dertill hade
likväl i hans ställning möjligen fordrats, att han fått se loka¬
len; men nu känner han icke lokalen mera än detta bord,
och derför anser jag honom ock inkompetent att bedöma svå¬
righeterna. Jag finner högst beklagligt, i händelse Rikets
Ständer i allmänhet och särdeles detta Stånd, vid fattandet af
sina beslut, skulle fästa afseende å reservationer af detta slag,
och beder annu en gång, att Bröderne noga betänka sig, in¬
nan hufvudsakligt beslut i förevarande punkt fattas.»
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Jag har med upp¬
märksamhet afhört diskussionen och tycker att åtskillige af
de talare, som vägra ifrågavarande anslag, fästat nog litet af¬
seende vid Utskottets yttrande. Utskottet säger nemligen, bland
annat: »Enär detta väganläggningsföretag icke, utan Statens
medverkan, lärer kunna utföras af kringliggande orts innevå¬
nare, och då det således för sagda företag erforderliga stats¬
bidrag, i anseende till ortens afskiljda läge och saknadt sam¬
band med de allmänna, landet genomgående vägsträckningarna,
måhända för närvarande icke torde kunna med säkerhet på¬
räknas från det för hela riket gemensamma väganläggnings-
och vägförbättrings-anslaget, har Stats-Utskottet funnit sig ega
anledning förorda beviljandet af en särskild anslagssumma för
ifrågavarande vägs anläggande etc.» Då pluraliteten inom Ut¬
skottet biträdt berörde yttrande, mot hvilket endast 3:ne leda¬
möter reserverat sig, måste jag hysa förtroende dertill och
330
Den 3 December.
tror att man billigtvis icke kan undgå att komma till samma
resultat, som Utskottet kommit. Åtminstone bör inom Bon¬
deståndet frågan erhålla en sådan utgång, ty icke vore det
val rätt af oss att vägra ett anslag, sorn omedelbarligen har
förbättrad kommunikation och medelbarligen jordbrukets för¬
kofran till föremål. Vilja de andra Stånden afslå, så må de
göra det; oss höfves det icke. För öfrigt är det ganska rig-
tigt hvad Ola Månsson erinrat, att ju mera det för hela riket
gemensamma vägförbätfringsanslaget anlitas, desto mindre förslår
det, och äfven af denna anledning är det således välbetänkt
att till det arbete, hvarom nu är fråga, bevilja särskildt anslag.»
Med Petter Jönsson instämde Anders Pehrsson från Öster¬
göthlands Län.
Ola Månsson: »Jag undrar icke särdeles deröfver att
Daniel Danielsson är något missbelåten, derför att. en af ho¬
nom väckt motion om anslag till ett vatten-aftappningsfö-
retag blifvit af Utskottet afstyrkt; men jag hemställer i hvad
mån det kan anses rigtigt att. såsom han föreslagit, afslå alla
motioner, blott derför att vissa af dem måste a (slas. För
allmänna trafikens underlättande har Utskottet verkligen gjort
allt, livad det ansett sig kunna och böra göra. Sålunda har
Utskottet tillstyrkt dels statsbidrag till väganlaggningar eller
vägförbättrinar i Jemtlands-, Kopparbergs-, Gefleborgs- Norr¬
bottens m. fl. Län, äfvensom för en kommunikationsled emel¬
lan Asa=jön i Kronobergs Län samt Städerna Wexiö och
Carlshamn, dels ock statslån till Gefle-Dala jerrivägs-aktiebo-
lag i och för fortsättning af bolagets jernväg, och till det bo¬
lag. sorn bildat sig för anläggning af jernväg mellan sjöarne
Wessman och Barken i Kopparbergs Län, för att icke tala
om de, med afseende å Statens jernvägsbygge »der, af Ut¬
skottet föreslagna åtgärder, hvilka alla, oberäknad! hufvudsyftet
att tillvägabringa förbättrade kommunikationer, tillika haft för
ändamål att, åt befolkningen i särskilda delar af riket, bereda
arbetsförtjenst. Man tror måhända, att Matts Pehrsson, såsom
sjelf ledamot i Utskottet, haft ganska lätt att derstädes ut¬
verka det tillstyrkande, sorn Utskottet algifvit: men han har
icke ens tillhört den afdelning, der frågan erhöll förberedande
behandling, och i Utskottets plenum har han icke gjort an¬
nat, än hvad hvilken som helst, i hans ställe, skulle hafva
gjort, nemligen med öfverlygande skäl visat behöfligheten af
anslag i förevarande fall. Icke heller må någon tro, att jag
förordar anslaget af önskan att, genom uttryckande af samma
åsigt, behaga en kamrat i Utskottet. Jag har vid särskildta
tillfallen och sednast i går visat, att jag visserligen icke alltid
hyser samma åsigter, som Matts Pehrsson. Någon annan lik-
Den 5 December.
331
stämmighet, än den, som blifver en naturlig följd af sakernas
egen beskaffenhet, kan således, oss emellan, icke förutsättas.
Beviljas ifrågavarande anslag,såsom ett särskildt anslag, harman
alltid, på del gemensamma anslaget, 24,000 R:dr mera att tillgå,
hvilket öfverskott då kan blifva disponibelt till andra väganlägguin-
gar, och på denna omständighet bör likväl något afseende fästas,
ty det gemensamma anslaget är, i och för sig, icke särdeles stort
och kan svårligen räcka till för alla deni, som komma att
väcka anspråk på andel deri. Efter min öfvertygelse, vore
det således temligen oklokt att icke bifalla ifrågavarande sär¬
skildta anslag, och ett sådant bifall är det, som jag fortfarande
påyrkar.»
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Uti Grefve Hamiltons
reservation heter det, bland annat: »Det enskildta intresset
består deruti, att en del af en kommun skulle erhålla 24.000
ILdr till anläggande af en väg, mot hvilken en annan del af
samma kommun protesterat — de vilja ej påtaga sig under¬
hållsskyldigheten — och detta hufvudsakligen för att på denna
väg framsläpa timmer och virke till de fartyg, — enligt upp¬
gift ganska många — sorn byggas vid stränderne af nämnda
långsträckta ö.» Om, hvilket jag tror — fy jag har icke nå¬
got skäl att antaga motsatsen — det är sannt hvad reservan¬
ten sålunda yttrat, så finnér jag betänkligt att bifalla ifråga¬
varande anslag, utan nödgas jag detsamma afslå.»
Pehr Pillsson i Espö: »Tiil mitt förra yttrande må jag
lägga den försäkran, att jag motsätter mig ifrågavarande aa¬
slag icke på den grund, som skulle jag finna en väganlägg-
ning å Björkön obehöflig, eller utan gagn, utan derför, att jag
anser vederbörande jordegare, så vida de ej sjelfve förmå
bygga vägen, böra vända sig till Kongl. Maj:t med begäran
att komma i åtnjutande af andel i det, för väganläggningar i
allmänhet, beviljade, gemensamma anslag. En Utskottsledamot,
sorn, på bästa sätt, sökt undeistödja motionären, har varit sär¬
deles angelägen att redogöra för sina bevekelsegrunder och
sålunda förklarat, att han kommit till enahanda åsigt med mo¬
tionären, endast i följd af sakens egen beskaffenhet, men icke
af önskan att göra motionären till viljes, men jag vet icke,
att någon gilvit ringaste antydning derom, att denne talare
skalle låta sin åsigt bestämmas af annat, än egen. inre öfver¬
tygelse om det. rätta i hvarje fall, och inser således icke, att
ett särskildt ordande om dessa bevekelsegrunder varit belli Iligt.
Hvad här yttrats angående stockar, som hufvudsakligen skulle
komma att pä den ifrågaställa vägen transporteras, synes
motionären hafva betraktat såsom mot honom rigtade person¬
ligheter. Huru en så beskaffad uppfattning af ett yttrande är
332
Den 3 December.
möjlig försfår jag i sanning icke. Jag vidblifver mitt yrkande
om afslag å punkten.»
Anders Eriksson från Södermanlands Län: »Jag har,
på Utskottets Riksgälds-afdelning, öfvervarit denna frågas för¬
beredande behandling. Af de handlingar, som åtföljde mo¬
tionen, vitsordades i alla afseenden beliofvet för Björkölandets
befolkning af ifrågavarande väganläggning, hvilken, fastän Sty¬
relsen öfver Väg- och Vattenbyggnader upptagit densamma,
i sina generalförslag, endast i 3:dje klassen, likväl blifvit af
Kongl. Maj:ts Befallninghafvande i Stockholms Län på det
amplaste förordad. I fråga om beloppet af det anslag, som
borde tillstyrkas, sökte, på Afdelningen, tvenne meningar
att göra sig gällande. Kostnadsförslaget upptog väl en sum¬
ma af 32,462 11:dr 36 sk. 4 rsf. Banko, men, under beräk¬
ning att jordegarne sjelfve borde vidkännas halfva kostnaden,
hade Styrelsen öfver Väg- och Vattenbyggnader, i dess åbe¬
ropade general-förslag, upptagit andra hälften, eller i rund
summa, 16,000 R:dr banko, såsom det belopp, hvarmed före¬
taget skulle komma att af Staten understödjas. Af de olika
meningarne fästade sig nu den ena vid nyss uppgifna summa,
hvilken ock blef den, som i Utskottets plenum antogs, under
det, enligt den andra meningen, man ville bestämma anslaget
endast till 18,000 Kalr Riksmjmt, till hvilken siffra man kom
sålunda, att då kostnadsförslaget, bland annat, upptog den irå-
gaställda vägen att utgöra en sträcka af 12,433 famnar eller
i jemt tal, 36,000 alnar och hvarje aln ansågs kunna, i me¬
deltal, anläggas för 1 R:dr, hvarigenom anläggningskostnaden
skulle blifva 36,000 R:dr, så kunde, med iakttagande deraf att
Statens tillskott under inga vilkor borde öfverstiga hälften af
nyssnämnde summa, anslaget icke blifva mera än 18,000 R:dr.
'lill denna mening har jag, för min del, anslutit mig och får
derför yrka, att, i enlighet dermed, proposition må af Talman¬
nen framställas.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Att helt och hållet
afslå denna punkt, anser jag orätt. Jag beklagar, i händelse
man härstädes vill införa den praxis, att den ena ortens repre¬
sentanter skulle finna sig liksom manade att vägra anslag till
förmån för någon viss ort, hvars representanter väckt förslag
derom, hvilket vederbörande Utskott tillstyrkt, och att en så¬
dan vägran skulle stödja sig derpå, att ett, för den andra or¬
tens förmån äskadt anslag icke blifvit af Utskottet tillstyrkt.
Dylik praxis, om den vunne insteg, skulle tvifvelsutan med¬
föra de förderfligaste följder. Jag hade trott, att, med anta¬
gande af hvad Utskottet i detta fall tillstyrkt, någon våda
icke skulle vara förenad; men anser man att Utskottet varit
Den 3 December.
333
nog frikostigt, så återstår ju oss det förslag, Anders Eriksson
från Södermanlands Län framställt och hvilket jag, för min
del, vill biträda; men förkastas äfven detta och vägras allt
anslag, fruktar jag, att man låter afundsjukan leda sig för
långt. Såsom nämndt är, röstar jag för ett anslag af 18,000 R:dr.»
Med Jöns Pehrsson förenade sig Carl Gustaf Cederskog
från Östergöthlands Län.
Diskussionen förklarades slutad.
Talmannens proposition på bifall till Utskottets hemstäl¬
lan i nu föredragna punkt besvarades med blandade ja och
nej; hvarefter, enär Talmannen förklarade, att han ansåg pro¬
positionen vara med öfvervägande nej besvarad, votering be¬
gärdes.
Härvid förspordes skiljaktiga meningar oni kontrapropo¬
sitionens innehåll, i det en del ledamöter yrkade att Anders
Erikssons förslag borde såsom kontraproposition uppställas,
under det andre ansågo kontra-proposition böra blifva afslag;
och som, äfven i detta afseende, votering äskades, så
uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som till kontraproposition, vid begärd votering öf¬
ver Stats-Utskottets hemställan i 3:dje punkten af Utlåtandet
N:o 158, antager anslag af 18,000 R:dr R:mt, röstar ja;
Den, det ej vill, röstar nej;
Vinner nej, har Bondeståndet antagit afslag å berörda
hemställan såsom kontroproposition.
Vid voteringssedlarnes uppräknande, befunnos 36 leda¬
möter hafva röstat ja och 60 nej; i följd hvaraf Ståndet an¬
tagit afslag till kontraproposition.
Hufvudvoteringen företogs härefter, enligt följande juste¬
rade och godkända voteringsproposition:
Den, som bifaller Stats-Utskottets hemställan i 3:dje punk¬
ten af Utlåtandet N:o 158, röstarya;
Den, det ej vill, röstar nej;
Vinner nej anses berörda hemställan afslagen.
Denna votering utföll med med 34 ja mot 61 nej; hva¬
dan Ståndet stannat i det beslut, »ic/-propositionen innehåller.
Matts Pehrsson erhöll, på begäran, ordet och yttrade:
.»Emot det beslut, Ståndet nu fattat, får jag anmäla min re¬
servation. .Jag gör det icke derför, att jag, för egen del,
skulle hafva någon olägenhet af den utgång, frågan erhållit,
utan derför, att jag anser Ståndets beslut innefatta en fullkomlig
motsägelse till hvad Ståndet i dylika frågor förut under en
längre tid beslutat.»
Hvad uti 4:de och nästföljande punkter, till och med den
ll:te, Utskottet hemställt, bifölls.
334 Den 5 December.
Vid 12:te punkten, deruti särskilda, af Herr Odencrantz
oell Erik Olsson frän Södermanlands Län, med hvilken sed¬
nare Anders Eriksson från samma Län sig förenat, väckta mo¬
tioner om ett stats-anslag å 110,000 R:dr banko till en bro¬
anläggning öfver Hjelmare-sund blifvit af Stats-Utskottet af-
Styrkta, yttrade:
Anders Eriksson från Södermanlands Län: «Då Statens
tillgångar för andra ändamål, hvilka möjligen kunna vara an¬
gelägnare, än den af motiouärerne föreslagna brobyggnad, ta¬
gas vid denna Riksdag i anspråk, inser jag väl, att Ståndet
torde komma att till Utskottets afstyrkande Utlåtande i denna
punkt lemna bifall. Jag ämnar icke heller försöka att fram¬
kalla ett motsatt beslut, ty jag vet att ett bemödande i sådan
rigtning skulle vara förgäfves, men jag vill likväl nämna, att
då transporterandet af de landtmnnna-produkter, hvarmed West¬
manlands och Örebro läns bergslagsorter måste frän slättlandet
förses, i väsendtlig mån underlättades, äfvensom rörelsen mel¬
lan Södermanlands oell Östergöthlands bördiga landskap upp¬
lifva dest i händelse en bro öfver Hjelmare-sund blefve anlagd,
så lärer ingen bestrida, att ju berörda anläggning är af sär¬
deles allmännyttig beskaffenhet. På grund häraf och med an¬
ledning af det särskildta gagn, som mina kommittenter skulle
genom arbetets utförande tillskyndas, får jag uttrycka den ön¬
skan och förhoppning, att den tid, då omständigheterna med¬
gifva anvisande af statsanslag för detta vigtiga företag, icke
må vara aflägsen.v
I detta yttrande instämde Erik Olsson från Söderman¬
lands Län.
Sedan diskussionen förklarats slutad, blef, enligt Talman¬
nens proposition, Utskottets framställning i denna puukt bi¬
fallen.
Uti nästföljande 13:de punkt hade Utskottet hemställt, att
Rikets Ständer måtte lemna utan afseende ett af Petter Jöns¬
son från Jönköpings Län väckt förslag om beviljande af stats¬
anslag för en brobyggnad öfver sjön Nätarens sund inom Jersnäs
socken af Tveta härad och ofvannämnde län.
Vid punktens föredragning yttrade
Petter Jönsson: vEhuru den ifrågasfällda brobyggnaden
skulle vara särdeles fördelaktig för kommunikationen öfver
sundet, hvilken begagnas af kringliggande socknars befolkning
och större delen af norra Wedbo härads innevånare, hyser jag
likväl till Utskottets omdömesförmåga det förtroende, att jag
anser mig icke kunna eller böra j7rka rent alsing å Utskottets
hemställan, att mitt omförmäldta förslag måtte lemnäs utan af-
Den 3 December.
335
seende. Jag inskränker mig derför till den anhållan, att be¬
rörde hemställan må läggas till handlingarne.»
Diskussionen förklarades slutad.
Hvad Utskottet i 13:de punkten hemställt, blef härefter,
enligt af Talmannen framställd proposition, bifallet.
14:de, 15:de, 16:de och 17:de punkterna biföllos jemväl.
Vid 18:de punkten, hvaruti Utskottet hemställt, att någon
åtgärd för närvarande icke mätte vidtagas, i anledning af Herr
Cramérs motion om ett vtteiligare anslag af 100.000 R:dr R:mt
för fullbordande af hamnbyggnadsarbetet vid Wisby, yttrade
Paul Fritz Mengel från Upsala Län: »Jag hade trott,
att någon af representanterne frän Gottland bordt åtminstone
vara tillstädes vid detta tillfälle, då frågan om anslag till deras
hamn skall afgöias, men då bemälde representanter redan gått
i hamn, må det tillåtas mig att fälla en öm och trogen för¬
bön för anslagets beviljande åtminstone nästa Riksdag. Ut¬
skottet har nemligen endast för närvarande afstyrkt förslaget
härom, hufvudsakligen på den grund, att af vederbörande gjord
framställning om ytterligare statsbidrag till arbetets fullbor¬
dande annu vore på Kongl. Mnj:ts pröfning beroende. All
anledning saknas således icke till den förmodan, att Gottlän-
ningarne skola hafva »bättre lycka nästa gång.»
Med Mengel förenade sig Nils Andersson från Werm¬
lands Län.
Härmed ansågs diskussionen slutad ; hvarefter 18:de punk¬
ten bifölls.
Utskottets tillstyrkande i 19:de punkten bifölls.
I 20:de punkten hade, på anförda skäl, Utskottet funnit
sig för närvarande icke kunna tillstyrka bifall å särskilda inom
alla fyra Riksstånden väckta motioner om statsbidrag för en
hamns bjTggande vid Grenna; och yttrade, vid föredragning
af denna punkt:
Petter Jönsson: »Då åtskilliga andra, utmed större far¬
vatten belägna städer, i och för behöfliga hamnbyggnads-ar-
hetens utförande, blifvit med understöd af allmänna medel hug¬
nade, hade jag desto hellre trott, att staden Grenna äfven
skulle hafva kommit i åtnjutande af ett dylikt understöd, som, vid
remiss af motionerna härom, dessa lifligt förordades af mångå.
Det är väl en sanning, att Grenna stad för några år sedan
erhöll från handels- och sjöfartsfonden ett lån af 10,000 R:dr
R:mt, genom hvilket lån och enskilda bidrag en för trafiken
högst behöflig hamnbrygga kunde derstädes uppföras. Denna
hamnbrygga har ock boredt ett af åtskilliga fartyg begagnadt
tillfälle till varors lossning och lastning, men med hvarje år
förminskas denna lossnings- och lastningsplats genom den sand,
336
Den 5 December.
sorn af Wetterns vågor föras mot bryggan och stannar på bot¬
ten vid dess sidor, hvarjemte under sistlidet års islossning
stenläggningen under bryggan blifvit rubbad. Om icke, både
till allmän och enskild förlust, bryggan skall blifva förstörd,
måste den skyddas af stenlagda hamn-armar, som förmå att
motstå isens åverkan; och det är till bekostande af detta ar¬
bete, hvarigenom staden skulle erhålla en beqväm och tryg¬
gad hamn, som motionärerne och de, hvilka instämt med dem,
ansett ett beviljande af statsbidrag särdeles behöfligt. Utskottet
har icke kunnat bestrida den föreslagna anläggningens mot¬
sedda fördelaktiga inverkan på rörelsen i allmänhet, men då
Statens disponibla tillgångar blifvit vid detta Riksmöte för an¬
dra vigtigare ändamål särdeles strängt tagna i anspråk, har
Utskottet funnit sig nödsakadt att för närvarande afstyrka det
äskade bidragets anvisande. A ena sidan kan jag svårligen
bestrida giltigheten af det skäl för afslag, hvilket Utskottet så¬
lunda andragit, men å den andra tycker jag, att, då arbetet
är så behöfligt, och andra städer fått understöd till hamn-
bvggnads-arbetens utförande, så borde också Grenna komma
i åtnjutande af enahanda förmån. Dessa omständigheter göra,
att jag anser mig kunna yrka hvarken afslag å eller bifall till
Utskottets hemställan, utan får jag föreslå, såsom en passande
medelväg, att samma hemställan begrafves i tysthet, d. v. s.
lägges till handlingarne.»
Paul Fritz Mengel: »Det skulle för mig utgöra en fäg¬
nad, om jag i denna fråga, särdeles hvad begrafningssättet
angår, kunde instämma med Petter Jönsson. Hvad han ytt¬
rat om anslagets behöflighet, biträder jag till alla delar, men
den allmänna penningeställningen för tillfället gör, att vi få
lof att, om ock först i ellofte timman, iakttaga den strängaste
hushållning med Statens tillgångar, och med anledning häraf
kunna vi knappast undgå att till Stats-Utskottets hemställan
lemna vårt bifall.»
Diskussionen förklarades slutad.
Uppå derom af Talmannen framställd proposition, blef
20:de punkten bifallen.
Uti 21:sta punkten hade Utskottet afstyrkt en af Måns
Pehrsson från Malmöhus Län väckt motion om erforderliga
medels anvisande till hamnanläggningar vid Råå och Wikens
fisklägen.
Berörda Utlåtande bifölls, enligt derom af Talmannen
framställd proposition; hvarefter motionären anmälde till pro¬
tokollet sin reservation mot detta beslut.
Hvad Utskottet i 22:dra och nästföljande punkter, till och
med den 31:sta, hemställt, bifölls.
Den 3 December.
337
I 32:dra punktens l:sta moment hade Utskottet hemställt,
att, för fortsättning och fullbordande, enligt i nåder fastställd
plan, af den efter sednaste Riksdag påbörjade sänkning af
Stora och Lilla Rengen, Jernlunden m. fl. inom Hanekinds
och Kinda härader af Östergöthlands Län belägna sjöar, samt
anläggning af en båtled mellan 4 af dessa sjöar, Rikets Stän¬
der måtte bevilja ett ytterligare lån, att, under uppgifna vil¬
kor, återbetalas; och yttrade i anledning af denna hem¬
ställan:
Anders Eriksson från Södermanlands Län: »Det är på
grund af Lars Magnus Knutssons från Östergöthlands Län för¬
slag derom, som Utskottet tillstyrkt ifrågavarande ytterligare
låneunderstöd. Hos Ridderskapet och Adeln har en annan
motionär väckt förslag om ytterligare låneunderstöd af endast
30,000 R:dr B:ko för fortsättande och fullbordande af påbör¬
jad sänkning utaf Långhalsen, Yngaren m. fl. sjöar inom Rönö,
Jönåkers och Oppunda härader af Södermanlands Län, till
hvilket ändamål Rikets Ständer sistförflutna Riksdag beviljade
ett lån å 50,000 R:dr samma mynt. öfver detta förslag ytt¬
rar sig Utskottet på följande sätt: »Bland de allmänna vilko-
ren för statsbidrags beviljande till vatten-aftappnings-arbeten,
likasom till andra arbetsföretag, hvilka af menigheter eller
bolag skola utföras emot åtnjutande af sådant bidrag, är stad¬
gadt, att det åligger vederbörande menighet eller bolag, att, i
noggrann öfverensstämmelse med den i sådant afseende fast¬
ställda plan, fullborda arbetet, utan att väcka anspråk på yt¬
terligare bidrag af allmänna medel, äfvensom att, genom egna
tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget kan erfordras.
Detta åliggande hafva intressenterne i nu ifrågavarande företag
underkastat sig, och genom härom ingånget kontrakt uttryck¬
ligen förbundit sig att detsamma fullgöra. Enär med sagda
vilkor och derom meddelade bestämmelser just afses, att Sta¬
ten skall vara betryggad om arbetets behöriga fullgörande,
utan att derför behöfva vidkännas annan uppoffring eller yt¬
terligare bidrag, än den dertill en gång anvisade summa, skulle
medgifvandet af vidare tillskott från det allmännas sida i låne-
eller anslags-väg naturligtvis vara oförenligt med den, i afse¬
ende på dylika understöd, antagna allmänna grundsats, och
möjligen framkalla anspråk på likartade tillskott vid hvarje
tillfälle, då ett med statsbidrag understödt företag visat sig
icke kunna utföras för den i kostnadsförslaget beräknade sum¬
ma.» Dessa Utskottets motiver, hvilka föranledt Utskottet att
tillstyrka, det förslaget om ytterligare lån till fullbordande af
det uppgifna sjösänknings-arbetet i Södermanland mätte lem-
Ronde-St:s Prat. vid Lagt. Riksd. 1S56 o. 1857. Vill. 22
338
Den 3 December.
nas utan afseende, vill jag åberopa till stöd för mitt yrkande
om afslag .jemväl å Lars Magnus Knutssons förslag, ty ega
motiverna giltighet i ena fallet, bör en sådan ock tillerkännas
dem i det andra, och det desto hellre, som de lånebelopp,
hvilka, för det af Lars Magnus Knutsson förordade vatten-
aftappnings-företag, dels redan erhållits, nemligen 160,000 R:dr,
och dels äro i fråga att nu ytterligare beviljas, nemligen
150,000 R:dr, äro ojemförligt ansenligare än de, som försänk¬
ning af sjöarne i Södermanland varit, enligt hvad jag förut
nämnt, ifrågaställda. Jag anser beviljandet af det ytterligare
låneunderstöd, om hvilket nu är fråga, innefatta ett ganska
vådligt prejudikat; i anseende hvartill, och på det Ståndet icke
må göra sig skyldigt till den inkonseqvens, som, efter hvad
jag tror mig hafva visat, med afseende å förutnämnda båda,
mot hvarandra stridande, Utlåtanden, torde kunna föras Ut¬
skottet till last, jag yrkar, att Utlåtandet i 32:dra punktens
Usta moment utaf Ståndet afslås.»
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands Län: »Så-
vidt sjelfva grundsatsen angår, har Anders Eriksson onekligen
rätt; men i afseende å det storartade företag, till hvars utfö¬
rande jag, å mina kommittenters vägnar, ifrågaställt ytterligare
statsbidrag, har ett särskildt förhållande inträffat, hvilket, efter
min öfvertygelse, skäligen bör föranleda till afvikelse från be¬
rörda grundsats. Detta förhållande består deruti, att omkost¬
naden för arbetets utförande blifvit, i det år 1853 uppgjorda
kostnadsförslag, beräknad alltför låg. Yi hafva oss ock, utan
tvifvel, bekant huru arbetslöner och priser å alla slags mate-
rialier sedan denna tid uppdrifvits. För öfrigt torde man hafva
godheten erinra sig, att Stats-Utskottet alldeles icke tillstyrkt
något anslag, utan endast ett lån, och detta på så hårda och
stränga vilkor för låntagarne, att mången annan kommun till¬
äfventyrs skulle tveka att af ett djdikt lån sig begagna. Af
ifrågavarande arbete, hvilket till något mera än jadel redan
finnes färdigt, förvänta sig vederbörande strand-och jordegare
emellertid det gagn, att de, som hoppas kunna fullgöra de
föreskrifna vilkoren, äro tacksamme för detta lån, emedan före¬
tagets fullbordande inom stadgad tid derigenom göres möjligt.
Jag vågar således uttrycka den förhoppning, att hvad Utskot¬
tet, i förevarande moment af 32:dra punkten, hemställt må af
Bondeståndet bifallas.»
Med Lars Magnus Knutsson instämde Jonas Andersson,
Carl Gustaf Cederskog, Magnus Månsson, Anders Pehrsson
och Johan Johansson från Östergöthlands, samt Anders Mag¬
nus Andersson från Kalmar Län.
Den 3 December. 339
Ola Månsson från Skåne: »Det är val sannt, att, då det
för ifrågavarande sjösänkningsföretag äskade låneunderstöd
sistlidne Riksdag beviljades, ett bland vilkoren innefattade
skyldighet för låntagarne att ansvara för arbetets fullgörande
inom viss tid, och att de icke framgent skulle få väcka an¬
språk på ytterligare bidrag af allmänna medel för samma
ändamål; men det är icke första gången Rikets Ständer finna
sig böra öfverse dermed, att en gång föreskrifna lånevilkor
icke, å låntagarens sida, uppfyllas, och derför lärer, utur denna
synpunkt, hinder ej möta för beviljande af det ytterligare lån,
hvarom nu är fråga. Jag tror icke heller, att det vore nyt¬
tigt i händelse det påbörjade och, enligt hvad upplyst är, till
mera än J:del fullbordade arbetet skulle, af brist på medel,
komma att afstanna. Emellan de, för det redan erhållna lå¬
net, stadgade återbetalningsvilkor och dem, hvilka för det nu
ifrågaställda blifvit föreslagna, förefinnas visserligen väsendtlig
skiljaktighet, ty det förra lånet kommer att återbetalas så¬
lunda, att, efter 5 års förlopp från slutet af det år, hvarunder
lånemedlen från Riksgälds-kontoret utbekommits, 8 procent af
hela summan erläggas, deraf 2 procent utgöra ränta och 6
procent kapitalafbetalning, under det deremot för det sednare
länet, enligt hvad Utskottet föreslagit, 6 procent skulle erläg¬
gas, och af dessa 6 procent 4 anses såsom ränta, samt blott
2 procent utgöra afbetalning å kapitalet; men, i följd af nu¬
varande tryckta penningeställning, har Stats-Utskottet ansett
sig hvarken kunna eller böra tillstyrka förmånligare vilkor för
vederbörande låntagare i allmänhet, och jag tror äfven att de
jord- och strandägare, som af ifrågavarande lån skola komma
i åtnjutande, icke skäligen kunna vara med lånevilkoren miss¬
belåtne. Jag vill således för min del bifalla Utskottets för¬
slag.»
Af enahanda tanke förmälde sig Erik Mallmin från West¬
manlands, Nils Hansson från Christianstads, Håkan Pettersson
från Blekinge, och Bengt Nilsson från Kronobergs Län vara.
Paid Fritz Mengel från Upsala Län: »Jag anser det vara
klok hushållning att fullborda ett arbete, som, endast i full—
ändadt skick, kan medföra åsyftadt gagn, ty bringas icke ar¬
betet till slut, skulle de medel, som för arbetet redan åtgått,
hafva blifvit utan egentlig nytta använda, och mycken fråga
är om icke berörda medel kunde sägas vara helt och hållet
bortkastade penningar. Derför och då arbetet är af särdeles
vigt och omfattning samt det största och vackraste, som i
denna väg blifvit under den sista tiden börjadt, och sådana
omständigheter, nemligen stegrade arbetslöner och varupriser
m. m. d. inträffat, som det icke stått i jordegarnes förmåga
340 Den 3 December.
att förekomma, önskar jag att det ifrågaställda lånet må be¬
viljas. Deremot vili jag vara så mycket sparsammare ifråga
om låneunderstöd till nya arbetsföretag, som möjligen tåla
uppskof; men hvad Utskottet i förevarande fråga tillstyrkt vill
jag bifalla.v
Petter Jönsson från Jönköpings, Anders Eriksson från
Elfsborgs, David Andersson från Hallands, Anders Medin från
Kronobergs, och Sven Haraldsson från Blekinge Län m. fl.
instämde.
Pehr Prik Andersson från Westmanlands Län: »Det
vore bra obilligt att afslå ifrågavarande hemställan, då så
mycket arbete redan blifvit nedlagdt, och fråga ar icke om
anslag, utan om lån mot ganska dryg ränta; hvadan Staten,
genom medlens utlånande, alldeles icke kan anses göra någon
uppoffring. Jag bifaller derför Utskottets hemställan.»
Nils Andersson, Olof Olsson i Ohlebyn, Olof Olsson i
vestra Ohlsäterstorp, Olof Olsson i Slängserud, och Anders
Jonsson från Wermlands Län förmälde sig vara af samma
tanke.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Jag vill inskränka
mig till, att helt enkelt instämma med de talare, som yrkat
bifall å punkten. Då ifrågvarande sjösänkning företagits för
att befrämja jordbruket, då Ståndet representerar jordbruket,
och då det måste betraktas såsom en förmån för Staten, att
den kan, mot någorlunda hög ränta, göra disponibla medel
fruktbärande, så synes det verkligen oklokt att vägra det af
Utskottet tillstyrkta låneunderstöd.»
Med Anders Pehrsson förenade sig Pehr Nilsson i Espö,
Malmöhus, Bälter Sven Ersson från Kopparbergs, Joban Gu¬
staf Wassmuth från Stockholms, Gustaf Jonsson från Kalmar,
samt Carl Dahlgren, Johannes Andersson och Johan Petter
Andreasson från Elfsborgs Län.
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Sänkningen afsjö-
arne Stora och Lilla Rengen, Jernlunden, Asunden, Emmern,
Striern och Nimmern, samt tillvägabringandet af en båtled
mellan de fyra förstnämnda af dessa insjöar utgöra arbeten,
sorn varit påtänkta för mera än 100 år tillbaka, och som,
fastän påbörjade vid ingången af detta sekel, likväl, i saknad
af understöd från Statens sida, måst öfvergifvas. Jag har i
min ungdom besökt dessa trakter, och sett de öfversvänmin-
gar, för hvilka de varit vårtiden utsatte, samt har mig jemväl
bekant, att dessa vattuflöden mången gång ådraga vederbö¬
rande strand- och jordegare oerhörda förluster. Med anled¬
ning häraf torde, för undanrödjande af de med omförmälda
öfversvämningar förenade olägenheter af flera slag, jordegar-
Den 3 December.
341
nes anspråk på låneunderstöd af Staten få anses särdeles be-
fogadt; hvadan och då lånevilkoren äro för Statsverket för¬
månliga, jag för min del kommer att rösta för obetingadt bi¬
fall till Utskottets framställning.»
Vice Talmannen Anders Andersson, Nils Larsson från
Jemtlands, Paul Hedström från Wester-Norrlands, Johan We¬
stermark från Westerbottens, Bengt Nilsson från Kronobergs
Län m. fl. af Ståndets ledamöter voro med Sahlström
ense.
Anders Eriksson från Södermanlands Län: »Jag bestri¬
der för ingen del nyttan af det vatten-aftappnings-företag,
hvarom i denna punkt är fråga; men jag önskar att en be¬
stämd princip må genomgå de särskilda delarna af föreva¬
rande Utlåtande, och derför har jag trott mig böra, såsom en
oegentlighet, anmärka de mot hvarandra stridande resultater,
hvartill Utskottet kommit i den punkt, som nu utgör föremål
för öfverläggning, och i den, som längre fram i Utlåtandet
förekommer, eller den 42:dra punkten, deruti, såsom jag i mitt
förra yttrande haft tillfälle nämna, Utskottet afstyrkt vackt
fråga om ytterligare låneunderstöd af Staten för fortsättning
och afslutande af ett påbörjadt, för kringliggande orter särde¬
les vigtigt, sjösänkningsföretag i Södermanland, på den upp¬
gifna grund, att vederbörande jordegare, som redan erhållit
dylikt låneunderstöd, vid dess utbekommande åtagit sig att,
genom egna tillskott, utgöra hvad som, utöfver statsbidraget,
kunde erfordras. Vill man bifalla ifrågavarande 32:dra punkt,
har jag visst intet deremot, ty det ändamål, för hvilket lånet
beviljas, är både godt och nyttigt; nion i sådant fall lärer
man, för konseqvensens skull, ovilkorligen böra bevilja jemväl
det till vatten-aftappnings-företaget i Södermanland äskade
låneunderstöd, hvarom i åberopade 42:dra punkt förmäles, ty
samma omständigheter, nemligen stegrade arbetslöner m. m.,
som föranledt jordegarne i Östergöthland att begära ytterligare
lån, hafva inträffat äfven i Södermanland, och derstädes fram¬
kallat enahanda behof för jordegarne att erhålla ytterligare
lån, och jag kan icke finna, att, under sådana förhållanden,
den ene bör hafva bättre rätt, än den andre.»
Diskussionen förklarades slutad; hvarefter, enligt derom
af Talmannen framställd proposition, Usta momentet i 32:dra
punkten bifölls.
2:dra mom. i samma punkt, äfvensom i 33:dje och 34:de
punkterna, biföllos jemväl.
Vid 35:te punkten, deruti Utskottet hemställt, att särskilda
af Herr J. 6. 'Wennerström och Anders Jonsson från Werm¬
lands Län väckta motioner om statsanslag för jernvägs- och
342 Den 3 December.
kanal-anläggningar emellan Wenern och den i Elfsborgs Län
belägna, med vattendragen inom Nordmarks härad i Werm¬
land sammanhängande, sjön Stora Lee, icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda, yttrade:
Anders Jonsson: »Jag har begärt ordet, icke för att söka
utverka ett för mina kommittenter gynnsammare beslut, än
det, hvartill Utskottets Utlåtande gifver anledning, ty jag in¬
ser nog, att för hand varande omständigheter måhända icke
medgifva beviljande för det närvarande af de stora anslags¬
summor, som i motionerna blifvit begärda, utan för att till
protokollet uttrycka den lifliga önskan och förhoppning, jag
hyser, att, då Stats-Utskottet erkänt det stora behofvet och
den allmänna vigten af förbättring i kommunikations-anstal-
terna inom den, för landväga transporter, mindre tillgängliga
del af Riket, hvarest de föreslagna kanal- och jernvägs-anlägg-
ningarna skulle verkställas, deri tidpunkt, du i sådant afse¬
ende erforderliga medel kunna af Staten undvaras icke måtte
blifva aflägsen.»
Sedan diskussionen förklarats slutad, blef Utskottets hem¬
ställan i denna punkt bifallen.
I 36:te punkten hade Utskottet äfven afstyrkt beviljande
af anslag till utförande af en kanal-anläggning mellan sjön
Fryken och den segelbara delen af Nors-elfven, hvarom Nils
Andersson från Wermlands Län väckt motion; och yttrade
nu, vid punktens föredragning:
Nils Andersson: »Sedan Stats-Utskottet, jemte upplys¬
ning att, dels för en numera fullbordad jernvägs-anläggning
mellan sjön Frykens södra strand och Klar-elfven, samt dels
till underlättande af seglationen på samma sjö, medelst farle¬
dens uppmuddring på vissa grunda ställen, särskildta bidrag af
allmänna medel redan erhållits, tillika, i fråga om ytterligare
statsbidrag för underlättande af kommunikations-väsendet in¬
om denna landsort, erinrat hurusom många andra delar af Ri¬
ket ännu funnos vara i fullkomlig saknad af sådan förbättring
i dervarande kommunikations-anstalter, som ifrågavarande ort,
genom Statens medverkan, till viss del redan vunnit; så har
på grund häraf och enär fullständiga undersökningar ännu icke
blifvit anställda i fråga om möjligheten att, vid seglation å
Fryken, begagna sådana större fartyg, som, för den uti min
motion uppgifna och med kanal-anläggningen afsedda direkta
sjöfart från Frykens stränder till Wenern samt Nordsjön och
Östersjön, skulle erfordras, Utskottet funnit sig föranlåtet att
afstyrka beviljandet af det till berörda kanal-anläggning äskade
anslag. Då detta afstyrkande grundas på skäl, hvilkas giltig¬
het svårligen kan bestridas, så bifaller äfven jag Utskottets
Den 5 December.
343
yttrande; dock må det tillåtas mig att härvid uttrycka den
förhoppning, jag eger, att det hinder för bifall till motionen,
hvilket för närvarande ansetts möta i följd af bristande under¬
sökning om möjligheten att, vid seglation å Fryken, använda
större fartyg, må vid annat tillfälle framdeles kunna undan-
rödjas.»
Med Nils Andersson instämde Olof Olsson i Ohlebyn
och Olof Olsson i vestra Ohlsäterstorp, Wermlands Län.
Diskussionen förklarades slutad, hvarefter punkten bifölls.
Uti 37:de punkten hade Utskottet väl afst3rrkt väckt för¬
slag om statsanslag, till belopp af 100,000 R:dr R:mt, för an¬
läggning af en hamnbassin invid Carlstad och en kanal der¬
ifrån till Kanikenäset, men i stället tillstyrkt, att berörda sum¬
ma måtte, för det uppgifna ändamålet, till staden utlemnas
såsom lån; och anförde, med anledning af detta Utlåtande:
Nils Andersson från Wermlands Län: »1 betraktande af
hvad vederbörande auktoriteter anfört om nyttan och behof-
vet af ifrågavarande kanal- och hamn-anläggning, har Kongl.
Maj:t uti skrifvelse, den 13 sisth Februari, till Rikets Ständer
hemställt, huruvida tillgångar till detta angelägna ändamål
kunde af allmänna medel beredas. Ofver berörda nådiga
framställning har Utskottets Riksgälds-afdelning först utlåtit sig,
och dervid, enär den för sjöfarten till och från Carlstad samt
den vidsträckta och folkrika landsbygd, som omgifver Klar-
elfven och Frykens vattendrag, anlagda hamn och dertill hö¬
rande upplagsplats, i anseende till utrymmets otillräcklighet,
numera icke motsvarade rörelsens behof, samt denna hamns
afstånd från Carlstad medförde betydliga olägenheter och kost¬
nader för transporterandet af den ansenliga mängd varor och
effekter, som ankomma till eller afgå från samma hamn, af
dessa skäl och i betraktande af den lättnad och förbättring,
sjökommunikationen mellan Carlstad och Rikets öfriga liandels-
orter skulle erhålla, äfvensom de fördelar för allmänna trafi¬
ken i flera andra hänseenden, som måste uppkomma genom
hamnens förläggande invid staden, tillstyrkt beviljandet af det
för den föreslagna kanal- och hamn-anläggningen ifrågaställa
statsanslag, 100,000 R:dr R:mt. I Utskottets plenum ville åt¬
skilige ledamöter bevilja denna summa, dock endast såsom
lån: och vid anställd omröstning lyckades sistnämnda mening
att tillvinna sig öfvervigt med allenast en rösts pluralitet. Åt¬
skilige af Utskottets ledamöter hafva emellertid, såsom sin
särskilda mening, åberopat Afdelningen ofvannämnda Utlå¬
tande, och med desse reservanter instämmer jag till alla de¬
lar, under anhållan att Ståndet, med afslag å Utskottets fram¬
344
Den 3 December.
ställning, ville besluta i öfverensstämmelse med hvad Afdel¬
ningen tillstyrkt.»
Med Nils Andersson instämde Olof Olsson i Slängserud,
Olof Olsson i vestra Ohlsäterstorp, Olof Olsson i Ohlebyn och
Anders Jonsson från Wermlands Län.
Uppå derom af Talmannen, sedan diskussionen förklarats
slutad, framställd proposition, blef Utskottets hemställan i 37:de
punkten bifallen.
Emot detta beslut reserverade sig Kils Andersson, Olof
Olsson i Slängserud, Olof Olsson i vestra Ohlsäterstorp, Olof
Olsson i Ohlebyn och Anders Jonsson.
Vid 38:de punkten, deruti, på andragna skäl, Utskottet
afstyrkt gjord framställning om statsanslag för sluss- och ka¬
nal-anläggningar förbi Klar-elfvens vattenfall vid Dejeforss och
Forsshaga, yttrade:
Olof Olsson i vestra Ohlsäterstorp: »Då Direktionen för
det bolag, sorn bildat sig för utförande af detta länge på¬
tänkta, af mäktiga enskilda intressen bestridda, och derför tid
efter annan uppskjutna företag, vid utbekommande af det sisth
Riksdag för samma företag beviljade lån af allmänna medel,
förbundit bolaget, bland annat, att inom viss tid fullborda ar¬
betet, »utan att anspråk på ytterligare bidrag dertill å Statens
sida finge af bolaget väckas», och under förbehåll att intres-
senterne borde, genom egna tillskott, utgöra hvad utöfver
statsbidraget kunde erfordras, så nödgas jag väl, å ena sidan,
medgifva, att Utskottet svårligen kunnat komma till annat re¬
sultat, än det i Utlåtandet framlagda, enligt hvilket Utskottet
afstyrkt förslaget om statsbidrag för fullbordande af de nu¬
mera påbörjade kanal- och sluss-anläggningarna vid Dejeforss
och Forsshaga; men å andra sidan må det likväl tillåtas mig
erinra, hurusom, vid det förhållande att det, med afseende å
ifrågavarande arbete, uppgjorda kostnadsförslag tillkommit re¬
dan 1840, och att, sedan denna tid, arbetslöner och materia-
lier oerhört stigit i pris, dessa omständigheter synas vara af
beskaffenhet att böra, vid frågans afgörande, något behjertas.
Äfven för den, som icke närmare känner lokalen, måste det
vara klart, att, för en betydlig del af den utefter Klar-elfven
boende befolkning, och särdeles för innevånarne i södra de¬
len af Eifdahls härad, vigtiga fördelar äro att förvänta af en
oafbruten kommunikationsled till sjös ända fram till Carlstad.
Det är nemligen härifrån, som en stor del af nämnde härads
befolkning måste fylla sitt behof af spanmål, och den besvär¬
liga transporten för närvarande gör att, under det t. ex. hafre-
tunnan kostar i Carlstad 10 R:dr, så gäller hon i öfre och
Nedre Elfdalen 15 R:dr, och kanske derutöfver. Uppå till¬
Den 3 December.
345
styrkan af Styrelsen öfver allmänna Väg- och Vattenbyggna¬
der, beviljades, för anläggning af kanal och slussar förbi vat¬
tenfallen vid Dejeforss och Forsshaga, redan 1827 ett direkt
anslag af allmänna medel till belopp af 100,000 R:dr B:ko;
men detta anslag kom aldrig att begagnas, hvilken omstän¬
dighet i sin män bör medverka (ill ett, för intressenterne gynn¬
samt omdöme i afseende å billigheten af deras anspråk att
till arbetet erhålla äskadt anslag, utan hvilket samma arbete
måhända aldrig torde vinna fullbordan. Jag befarar med leds¬
nad att, rörande denna, för den provins jag tillhör, särdeles
maktpåliggande fråga, annan utgång, än den, hvartill Utskot¬
tets yttrande föranleder, svårligen står att vinna; men jag har
ansett mig icke kunna underlåta att i detta vigtiga ämne gifva
mina åsigter tillkänna.v
Ola Månsson: »Jag erinrar mig ganska väl, hurusom,
efter det Stats-Utskottet sistlidne Riksdag, med anledning af
väckta motioner, tillstyrkt Rikets Ständer att, för anläggning
af kanal och slussar förbi Klar-elfvens vattenfall vid Forsshaga
och Dejeforss, bevilja ett lån af 100,000 R:dr B:'ko, häftiga
strider om berörda statsbidrag egde rum äfven inom detta
Stånd. De, som motsatte sig lånet, bland hvilkas antal jag
äfven befann mig, åberopade, till stöd för en sådan åsigt, huf¬
vudsakligen frågans mindre utredda skick. Det var nemligen,
bland annat, mycket tvifvel underkastadt, huruvida, i anseende
till Klar-elfvens på de flesta ställen endast af lös sand be¬
stående botten och strömfårans häftighet, hvarigenom idheliga
uppdämningar af sand befarades, kanal-anläggning vid de upp¬
gifna ställena någonsin kunde antagas komma att ega fram¬
tida bestånd. Lånet beviljades icke desto mindre af Rikets
Ständer, och är äfven utaf vederbörande lyftadt. Om nu, se¬
dan arbetet blifvit påbörjadt, vederbörande funnit att detsam¬
ma verkligen kommer att blifva dyrare, än de på förhand
beräknat, så få de numera skylla sig sjelfve, och det desto
hellre, som de, vid lånets emottagande, uttryckligen förbundit
sig, att tillskjuta hvad utöfver statsbidraget kan komma att
erfordras. Under sådana förhållanden ser jag icke att Utskot¬
tet kunnat handla annorlunda, än det gjort, nemligen att af¬
styrka det begärda ytterligare bidraget, hvilket, enligt hvad
vederbörande äskat, skulle komma att utgå såsom anslag utan
återbetalningsskyldighet, och hoppas derför att Utskottets Ut¬
låtande må af Ståndet bifallas.»
Nils Andersson från Wermlands Län: »Då jag, lika med
Olof Olsson i vestra Olsäterstorp, nogsamt känner behofvet
och nyttan af de föreslagna anläggningarnas tillvägabringande,
och att arbetet svårligen lärer kunna, utan Statens medverkan.
346
Den 3 December.
bringas till fullbordan, instämmer jag till alla delar i Olof Ols¬
sons yttrande. Det är utan tvifvel sannt, att anslagets bevil¬
jande skulle komma att stå i någon strid med det förbehåll,
sorn, enligt hvad Ola Månsson rätteligen upplyst, blifvit fästadt
såsom vilkor för rättigheten att af det redan erhållna lånet
komma i åtnjutande; men Utskottet har icke vid alla tillfäl¬
len visat sig så synnerligt noga att följa den en gång upp¬
ställda och antagna principen, åtminstone har, såsom vi er¬
inra oss, afvikelse derifrån egt rum i 32:dra punkten, der Ut¬
skottet, för ett uppgifvet vatten-aftappnings-företag i Öster¬
göthland, tillstyrkt ytterligare lönebidrag, fastän, beträffande
det redan erhållna lånet, enahanda vilkor varit stadgade, som
de, hvilka föreskrifvits i afseende å lånet till kanal- och sluss¬
anläggningarna vid Dejeforss och Forsshaga. Detta har jag
velat erinra, ehuru jag visserligen tror, att någon ändring icke
vinnes i det beslut, hvari Utskottet stannat.»
Olof Olsson i vestra Olsäterstorp: »Jag vill endast med
få ord söka häfva det tvifvel, Ola Månsson tyckes hysa om
möjligheten att vid Dejeforss och Forsshaga utföra kanal- och
slussverks-anläggningar. En del af kanalen och slussarna ut-
spränges i sjelfva berget, och detta är äfven orsaken, hvarför
arbetet blifver vida kostsammare, än man påräknat, men så
blifver det tillika af synnerlig varaktighet. Med Klar-elfvens
uppgrundning förhåller det sig sålunda, att en sådan på vissa
ställen väl eger rum, men endast utefter stränderna, och al¬
drig i midten af elfven, ty här kan, i anseende tillströmmens
häftighet, någon uppgrundning omöjligen inträffa.»
Härmed ansågs diskussionen slutad; hvarefter, enligt der¬
om af Talmannen framställd proposition, 8:de punkten bi¬
fölls.
I 39:de punkten hade Utskottet afstyrkt en af Nils Nils¬
son från Nerikes Län väckt motion om beviljande af ett stats¬
anslag å 120,000 R:dr R:mt för en båtleds beredande mellan
Norasjön och Fåsjön inom nämnda Län; och yttrade:
Nils Nilsson: »Man är väl nödsakad att, för närvarande,
åtnöjas med det utslag, som Stats-Utskottetbehagat fälla; och
som det lärer vara fåfängt att söka utverka annat Utlåtande,
men jag verkligen har svårt att bifalla detsamma, så hemstäl¬
ler jag, likasom Petter Jönsson och Mengel vid 20:de punktens
föredragning hemställt, att Utskottets Utlåtande, hvad nu ifråga¬
varande 39:de punkt angår, må i tysthet begrafvas, d. v. s.
läggas till handlingarne.»
Diskussionen förklarades slutad, hvarefter, enligt Talman¬
nens proposition, punkten bifölls.
Hvad Utskottet i 40:de punkten hemställt bifölls jemväl.
Den 3 December.
347
Jemte redogörelse för särskilda motioner, hufvudsakligen
åsyftande, att Rikets Ständer måtte, för myrutdikningar och
sjösänkningar samt andra vattenaftappningsarbeten och odlings-
företag, bevilja och anvisa dels större belopp, än hvad Kongl.
Maj:t, i dess Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och
behof, för dessa föremål, i allmänhet upptagit och dels sär¬
skilda medel för att i sådana afseenden inom vissa Län an¬
vändas, hade, i anledning af omförmälda Nådiga Proposition,
Utskottet, uti 41:sta punkten dels tillstyrkt att Rikets Ständer
måtte, för att, medelst anslag eller lån utaf allmänna medel,
befrämja utdikningar och aftappningar af sanka trakter och
sjöar till beredande af odlingsföretag, bevilja och anvisa till
Kongl. Maj:ts dispositon en summa af 300,000 R:dr R:mt, eller
100,000 R:dr för hvart och ett af åren 1858, 1859 och 1860,
samt att utaf dessa model |:delar eller 240,000 R:dr måtte
utgå såsom lån, och den öfriga femtedelen, eller 60,000 R:dr,
såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, och dels, för den
händelse berörda tillstyrkande vunne Rikets Ständers bifall,
hemställt att ofvanberörda särskilda motioner måtte anses hafva
förfallit.»
Vid föredragning af denna punkt, yttrade:
Daniel Danielsson: »Här torde rätta stället vara att för¬
nya det, vid början af denna diskussion, utaf mig framställda
yrkande, enligt hvilket alla, af enskilde motionärer väckta
förslag om särskilda statsbidrag för vattenaftappningar m. fl.
dylika företag skulle afslås, och Ståndet i stället öka beloppet
af den lane- och anslagssunmma, som, efter hvad i föreva¬
rande punkt blifvit tillstyrkt, skulle, för dylika ändamål, i all¬
mänhet ställas till Kongl. Maj:ts disposition. Den föreslagna
summan utgör 100,000 R:dr om året i trenne år, men jag
föreslår att den bestämmes till 150,000 R:dr. Genom denna
tillökning vinnes ökadt stöd för sannolikheten att anslaget skall
komma att någorlunda förslå till dermed afsedda ändamål, och,
så vida motionerna om särskilda statsbidrag afslås, sker alla
lika rätt och do kommuner eller andre vederbörande, hvilka
önska att, för vattenaftappningar och odlingsföretag, komma
i åtnjutande af andel i det allmänna anslaget, få då, med an¬
hållan härom, vända sig till Kongl. Majit, hvilken måhända
är i tillfälle att, bättre än Rikets Ständer, pröfva de anmälda
behofven i hvarje särskildt fall.»
Med Daniel Danielsson förenade sig Petter Jönsson från
Jönköpings, Olof Olsson i vestra Ohlsäterstorp och Anders
Jonsson från Wermlands, Pehr Ostman från Wester-Norrlands,
Gustaf Glad från Westerbottens, Bälter Sven Ersson och Erik
348
Den 3 December.
Andersson från Kopparbergs, Johan Petter Andreasson från
Elfsborgs Län samt flere af Ståndets ledamöter.
Ola Månsson: »Jag går, för min del, desto hellre in på
Daniel Danielssons förslag, som i samma proportion sådana
större anslag, om hvilka nu är fråga, tillökas, i samma för¬
hållande minskas beloppet af de öfverskott, som anses upp¬
komma sedan Statens utgifter undergått fullständig reglering.
Man umgås nemligen, såsom kändt är, med den plan att an¬
vända dessa öfverskott till till s. k. dyrtidsförhöjning å samt¬
lige Embets- och Tjenstemäns löner äfven för innevarande år
1857, men till detta inom Stats-Utskottet ännu ieke pröfvade
förslag ämnar jag för ingen del att medverka.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Afven jag instäm¬
mer med Daniel Danielsson, dock under det uttryckliga för¬
behåll, att jag derigenom alldeles icke anser mig pligtig att
afstyrka alla enskilda motioner om statsbidrag till vattenaf-
tappningar och flera dylika föremål. På sådant sätt skulle
man ju, pä förhand, afskära sig rättigheten att pröfva hvarje
fråga efter sig företeende omständigheter. Jag är således väl
ense med Daniel Danielsson om det allmänna anslagets hö¬
jande till 150,000 R:dr om året i trunne år; men jag vill hafva
fria händer, med afseende å den här ofvan omförmälda, särskilda
pröfningsrätt.»
Af samma tanke förmälde sig Håkan Pettersson från Ble¬
kinge och Anders Medin från Kronobergs Län m. fl. vara.
Ola Månsson: »Jag har icke fattat Daniel Danielssons
förslag sålunda, som yrkade han att vi skulle gå tillbaka till
de enskilda motioner, öfver hvilka Ståndet redan beslutat,
utan anser jag hans mening vara, att endast de enskilda mo¬
tioner skulle afsläs, som ännu icke blifvit pröfvade,»
Daniel Danielsson: »Min mening kan naturligtvis icke
vara, att Ståndet skulle frångå sina en gång fattade beslut,
utan åsyftar jag endast, att sådana, ännu icke pröfvade en¬
skilda motioner om särskildta anslag till myrutdikningar och
andra vattenaftappningsarbeten måtte för närvarande afslås;
hvilket jag yrkar, icke på den grund som skulle jag anse
samtliga motionerna oförtjonta af bifall, utan derför att då,
genom ett dylikt afslag, vederbörande jordegare, för vinnande
af andel i det allmänna anslaget, måste vända sig till Kongl.
Maj:t, så ökas, åtminstone för mig, sannolikheten deraf att
samma anslag skall blifva fullkomligt rättvist fördeladt.»
Med Daniel Danielsson förenade sig Petter Carl An¬
dersson och Carl Gustaf Cederskog från Östergöthlands, Nils
Svensson från Jönköpings, Nils Andersson från Wermlands,
Nils Andersson från Christianstads, Lars Gezelius från Köp-
Den 3 December.
349
parbergs samt Nils Olsson och Pehr Nilsson i Espö från Mal¬
möhus Län m. fl.
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Så vidt frågan
angår förhöjning uti det för utdikningar m. fl. dylika föremål
afsedda, allmänna anslag biträder jag med nöje Daniel Da¬
nielssons förslag. Det iir kändt, hurusom vidsträckta kärr och
sanka trakter linnas i nästan alla af rikets provinser och att
endast, genom dessa trakters ändamålsenliga utdikande, till¬
fällan kunna beredas till odlingar i större skala. Men dylika
vattenaftappningsföretag, som, efter hvad erfarenheten visat,
äfven fördelaktigt inverka på klimatet — i grannskapet af
kärr och mossar är, såsom vi veta, nattfrosten starkast — äro
i allmänhet, så kostsamma, att de icke kunna, utan Statens
medverkan, företagas, och jag tror äfven att Staten, genom att
lemna en sådan, främjar både allmänt och enskildt intresse.
Jag har sjelf väckt motion att Rikets Ständer måtte, för hvarje
af de tre år, nästkommande Statsregleringsperiod omfattar, an¬
visa och ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett särskildt anslag
af 10,000 R:dr, att, i mån af behof, användas lill bidrag med
eller utan återbetalnings-skyldighet, för sådana utdikningsfö-
retag inom Jemtland, som Kongl. Maj:t kunde finna förtjena
att ifrån Statens sida understödjas, till hvilken framställning
jag bemtade anledning, bland annat, från det behörigen styrkta
förhållande, att, oaktadt talrikheten och vidsträcktheten af
myrtrakterna inom denna provins, statsbidrag för utdikningar
derstädes likväl under de sistförflutna åtta åren icke kunnat
erhållas, i följd deraf, att de anslagna tillgångarna medtagits
för enahanda arbeten i andra delar af riket. Jag nämner
detta, icke för att, angående ifrågavarande motion, den Ut¬
skottet afstyrkt, söka framkalla ett häremot stridande resultat,
utan för att, genom framhållande af nyss anförda omständighe¬
ter, visa nödvändigheten af förhöjning i det för dylika före¬
tag afsedda allmänna anslag.»
Uti berörde yttrande hördes Samuel Ödmann och Paul
Fritz Mengel från Upsala, Johan Gustaf Wassmuth från Stock¬
holms, Anders Pehrsson och Jonas Andersson från Östergöth¬
lands, Erik Ersson från Gefleborgs, Pehr Benjaminsson, Jo¬
hannes Andersson, Ephraim Larsspn och Carl Dahlgren från
Elfsborgs, Paul Hedström från Wester-Norrlands, Anders
Magnus Andersson från Kalmar och Slars Johan Andersson
från Kopparbergs Län instämma.
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län: »Då anslag
till utdikningar af sanka trakter ostridigt äro nyttiga, biträder
jag, utan tvekan, Daniel Danielssons förslag om förhöjning i
samma anslag; dock gör jag detta medgifvande fullkomligt
350
Den 3 December.
oberoende af hans tillika gjorda framställning om afslag å alla
de enskilda motioner, som längre fram i utlåtandet förekom¬
ma till behandling.»
Diskussionen förklarades slutad.
Talmannens proposition å bifall till”41:sta punktens Irsta
mom. besvarades med nej; hvarefter, uppå förnyad proposi¬
tion, Ståndet beslöt, att den, för utdikningar och aftappnin-
gar af sanka trakter och sjöar i oell för odlingsföretag, af
Utskottet föreslagna summa, som, under hvartdera af åren
1858, 1859 oell 1860, borde ställas till Kongl. Majrts disposi¬
tion, skulle, från 100,000 R:dr, höjas till 150,000 Rrdr R:mt
årligen, att utgå till |:delar eller 360,0v00 Itrdr såsom lån och
till ^-rdel eller 90,000 Rrdr såsom anslag utan återbetalnings-
skyldighet.
Med anledning af detta beslut, yttrade:
Anders Eriksson från Södermanlands Län: I ändamål
att' bereda framgång åt det beslut, Ståndet nu fattat, hem¬
ställer jag om icke resp. Medstånden böra, genom protokolls¬
utdrag, inbjudas att samma beslut biträda.»
Petter Jönsson ^från Jönköpings Län m. fl. ledamöter in¬
stämde.
Ola Månsson: »Ehuru jag har anledning förmoda, att
Medstånden lemna inbjudningen utan afseende, vill jag likväl
icke motsätta mig dess aflåtande.»
Sedan diskussionen härom förklarats slutad, fann Ståndet
skäligt att förslaget om inbjudning bifalla; i följd hvaraf sär¬
skildt protokollsutdrag härom expedierades.
Utskottets, i 2:dra mom. af 41:sta punkten, gjorda till¬
styrkande, att uppgifne motionärers framställningar skulle an¬
ses hafva förfallit bifölls.
Vid 42:dra punkten, deruti Utskottet hemställt, att en af
Herr Odencrantz, M., väckt motion om ytterligare lån af all¬
männa medel för fortsättning och fullbordande af ett uppgif¬
vet sjösänkningsarbete i Södermanland, måtte lemnäs utan af¬
seende. yttrade:
Erik Olsson från Södermanlands Län: »Enär, i 32:dra
punkten af detta Utlåtande, Stats-Utskottet tillstyrkt ytterligare
låneunderstöd till ett påbörjadt sjösänkningsföretag i Öster¬
göthland, hufvudsakligen af skäl, dels att arbetet vore gag-
neligt och dels att, i anseende till stegrade arbetslöner m. m.,
kostnaden komme att väsendtligt öfverstiga den i upprättadt
kostnadsförslag beräknade summa, i anseende hvartill antagas
kunde, att berörde företag, åtminstone under nuvarande för¬
hållanden, icke skulle komma att fortsättas och fullbordas,
så vida icke ytterligare bidrag dertill från det ^allmännas sida
Den 3 December. 351
erhölles, men alldeles enahanda skäl äro tillämpliga i afseende
å det lika beskaffade företag i Södermanland, hvarom uti nu
föredragna 42:dra punkt förmäles; så hemställer jag, att det i
motionen äskade låneunderstöd må af Ståndet beviljas.»
Härmed ansågs diskussionen slutad.
Hvad Utskottet i 42:dra punkten hemställt bifölls, enligt
af Talmannen framställd proposition derom.
Pä grund af motioner utaf Herr G. U. Stenqvist och Erik
Olsson från Södermanlands Län, hade Utskottet, i 43:dje punk¬
ten, tillstyrkt Rikets Ständer att, för sänkning af sjöarne Kols-
naren och Wiren i Södermanland, anvisa ett låneunderstöd af
60,000 R:dr R:mt; och yttrade, vid föredragning af denna punkt,
Anders Eriksson från Södermanlands Län: »Utskottets
Riksgälds-afdelning hade tillstyrkt att, för sänkning af sjöarne
Kolsnaren och Wiren, Rikets Ständer, under samma vilkor
och förbehåll, som, i afseende på andra för vattenaftappnings-
arbeten, vid innevarande Riksdag, anvisade medel, kunde blifva
stadgade, måtte bevilja ett statsbidrag af 60,000 R:dr samt
att ^del deraf eller 10,000 R:dr skulle utgå i egenskap af
anslag utan ätcrbetalningskyldighet och återstoden, 50,000
R:dr, såsom lån ; men i Utskottets plenum genomdref plura-
litoten att hela summan borde beviljas endast såsom lån.
I nästföljande 44:de punkt, har emellertid Utskottet för ett
uppgifvet vattenafdelningsföretag i Östergöthland tillstyrkt
beviljande af statsbidrag, till belopp af 100,000 R:dr och
att, af detta belopp, 80,000 R:dr borde utgå såsom lån,
samt 20,000 R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldig-
het, och med anledning häraf hemställer jag om icke Stån¬
det ville besluta i öfverensstämmelse med Afdelningens till—
styrkande.»
Lars Magnus Knutsson: »Då vi behandlade den 32:dra
punkten, ville Anders Eriksson icke medgifva vederbörande
jordegare i Östergöthland ens låneunderstöd till utförande af
ett sjösänknings före ta g derstädes. Nu åter förmäler han sig
icke kunna åtnöjas med ett, för ett dylikt företag i Södermanland,
af Utskottet tillstyrkt lån, utan vill att en del af summan
skall, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, beviljas. Jag
lemnar derhän i hvad mån det sednare yrkandet kan anses stå
i konseqvens med det förra, men finner för min del icke skäl att,
uti Stats-Utskottets utlåtande öfver nu förevarande 43:dje punkt,
göra ändring, utan bifaller jag samma utlåtande oförändradt.»
Pehr Ostman: »Mig vill det synas, som borde represen-
tanterne från Södermanland vara belåtne med det tillstyrkande,
Utskottet i 43:dje punkten afgifvit. För att emellan denna
punkt och den 44:de åstadkomma likstämmighet, hade jag just
352
Den 5 December.
ämnat föreslå att det i sistnämnda punkt tillstyrkta statsbidrag
till ett sjösänkningsföretag i Östergöthland måtte belt och hållet
utgå såsom lån, och en viss del af summan följaktligen icke bevil¬
jas såsom anslag utanåterbetalningsskyldighet; 43:dje punkten vill
jag emellertid bifalla.»
Ander Eriksson från Södermanlands Län: »Emellan
32:dra och 43:dje punkten är en väsendtlig åtskillnad. I först¬
nämnda punkt var frågan om ett ytterligare lån, för fortsätt¬
ning af ett redan påbörjadt företag, till hvars utförande Staten
förut lemnat lån, vid utbekommande af hvilket vederbörande
jordegare, i upprättadt kontrakt, förbundit sig att, enligt fast¬
ställd plan, fullborda arbetet, utan att väcka anspråk på yt¬
terligare bidrag allmänna. 43:dje punkten åter handlar om ett
dylikt bidrag för ett ännu icke påbörjadt arbete, och intres-
senterne i sistnämnda företag hafva, i följd häraf, icke afgif-
vit så beskaffad förbindelse, som jag nyss omförmält. Emot
Östmans förslag har jag egentligen intet att påminna, ty om
Ståndet beslutar i öfverensstämmelse dermed, så följer man
åtminstone en viss princip.»
Paul Fritz Mengel: »Någon tid efter det Herr Stenqvists
och Erik Olssons motioner afgifvits, emottog jag en, af åtski¬
lige jordegare, som skulle vara boende i granskapet af de till
sänkning föreslagne sjöarne, undertecknad petition, deruti be-
mälde jordegare anhöllo att motionerna måtte afslås, bland
annat, på den grund, att någon del af deras egor, som för
närvarande utgjorde sjelfbärande sjöäng, skulle, efter sjöarnes
aftappning eller sänkning, komma att förlora i bördighet och
blifva magra eller svårskötta åkrar, af hvilka föga afkastning
kunde påräknas. Såsom man torde erinra sig, beviljade Stån¬
det remiss till Stats-Utskottet af petitionen, i ändamål att den¬
samma, vid behandling af motionerna, skulle vara att tillgå.
Jag känner icke om petitionärerne hade verkligt skäl till de¬
ras anhållan, men om förhållandet vore sådant, som de upp¬
gifvit, kunde man derifrån hemta någon anledning till tvekan
om lämpligheten af förslaget att med allmänna medel under¬
stödja ifrågavarande sjösänkningsföretag. Jag går emellertid
icke så långt, utan jag har i minnet återkallat petitionen en¬
dast derför, att jag tycker Stats-Utskottet, i sitt utlåtande,
kunde hafva, hvilket nu icke skett, med något enda ord vid¬
rört densammas innehåll. Hvad hufvudfrägan angår, anser
jag, lika med Östman, att Södermanlänningarne böra vara be¬
låtne med hvad Utskottet tillstyrkt. Utgör, på sätt i Utlå¬
tandet uppgifves, den sanka och nu af vattenskada lidande
jord, som, genom sjösänkningen skulle förbättras, en areal af
icke mindre än 2,456! tunnland, och består denna mark,
Ven 3 December.
353
såsom jemväl uppgifvits, till större del af god matjord på fast
lerbotten — en jord, som naturligtvis med lätthet kan uppod¬
las till den bördigaste åker — så må det i sanning betraktas
såsom särdeles fördelaktigt för jordegarne att, under nuva¬
rande tryckta penuingeställning, om ock endast i form af lån,
erhålla medel till ett företag af sådan beskaffenhet, sorn det
ifrågavarande.»
Med Paul Fritz Mengel förenade sig Pehr Sahlström och
Johan Gustaf Wassmuth från Stockholms, Johannes Magnus
Lundahl från Skaraborgs, Johan Lekberg från Nerikes, An¬
ders Eriksson och Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs, An¬
ders Jonsson och Olof Olsson i Ohlebyn, Wermlands, samt Erik
Andersson från Kopparbergs län m. fl.
Ola Månsson: »Den af Mengel omnämnda petition har
väl funnits i Stats-Utskottet att tillgå, men såsom saknande
officiel egenskap, kunde densamma icke i Utskottets Utlåtande
åberopas. Huruvida petitionens uppgift, att en del jordegor,
efter sjösänkningen, skulle blifva af mindre bördig beskaffen¬
het än förut, må finnas med verkliga förhållandet instämmande,
känner jag icke, dock torde man icke sakna anledning att,
i detta afseende, hysa något tvifvelsmål, ty af de officiella
undersökningshandlingarna, för hvilkas innehåll i Utlåtandet
redogöres, inhemtas, bland annat, att af den egorymd, utgö¬
rande 2,456-1! tunnland, som, genom vattenaftappningen, blefve
för odling tillgänglig, största delen består af god matjord på
fast lerbotten. De vilkor, på hvilka lånet skulle erhållas,
blifva lika för aila vattenaftappningsföretag, till hvilkas utfö¬
rande statsbidrag förut icke utgått, och äro för vederbörande
låntagare lindrigare än dem, som, med afseende å dylika ar¬
beten, hvilka af allmänna medel tillförene åtnjutit understöd,
föreskrifvas, men att, i sednare fallet, något drygare ränta
betalas, än i det förra, måtte väl vara billigt; åtminstone har
man inom Stats-Utskottet varit ense att tillämpa denna prin¬
cip. För öfrigt och då, såsom kändt är, Staten sjelf nödgas
låna penningar och för dem erlägga ränta, böra intressenterne
i förevarande sjösänkningsföretag väl icke skäligen hysa an¬
språk, att, för samma företag, erhålla direkt anslag, utan sy¬
nes det mig, att de ganska väl kunna åtnöjas med lån. För
min del, är jag alltså af den mening att hvad, beträffande
denna punkt, blifvit af Stats-Utskottet hemstäldt bör af Stån¬
det bifallas.»
Erik Olsson från Södermanlands Län: »Jag får upplysa,
att den omtalade petitionen är undertecknad af personer,
hvilka, så vidt jag förstår, kunna af arbetsföretagets utgång
Bonde-St. Prat. vid Lågt. Riksd. 1S56 o. 1857 VIII. 23
354
Den 3 December.
förvänta hvarken nytta eller skada, ty desse personers jord-
egor ligga allt för långt bort från de till sänkning föreslagne
sjöarne. Hvad hufvudfrågan angår, åtnöjes jag med Utskot¬
tets Utlåtande och förklarar, att jag till och ined är tacksam
för detsamma.v
Diskussionen förklarades slutad.
Uppå derom af Talmannen framställd proposition, bifölls
hvad Utskottet, i nu föredragna 43:dje punkt, hemställt.
För fortsättning och fullbordande af påbörjad upprens¬
ning af Storån inom Tjellmo socken af Östergöthlands Län
och dermed sammanhängande sjösänknings- och andra vatten-
aftappningsarbeten inom nämnda, äfvensom Krigsbergs socken,
hade, uti 44:de punkten, Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att
anvisa ett särskildt statsbidrag af 100,000 R:dr R:mt, deraf
80,000 R:dr skulle utgå såsom lån och 20,000 R:dr såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet.
Vid föredragning af denna punkt, yttrade:
Ola Månsson; »Då Ståndet nyss bifallit 43:dje punkten,
deruti Utskottet tillstyrkt att endast lån, men intet anslag,
hvarom vederbörande likväl vackt motion, måtte beviljas för
det i samma punkt omförmäldta vattenaftappningsarbete, så
torde, för konsecjvensens skull, Ståndet svårligen kunna med¬
gifva att viss andel af det, till upprensning af Storån m. m.,
utaf Utskottet, i 44:de punkten, tillstyrkta statsbidrag utgår
såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet; i följd hvaraf jag
hemställer att, med afslag å Utlåtandet i denna del, liela det
föreslagna bidraget må anvisas att utgå endast i form af lån.»
Gustaf Svensson från Stockholms, Ephraim Larsson och
Pehr Benjaminsson från Elfsborgs, Anders Ersson och Slars
Johan Andersson från Kopparbergs, Anders Magnus Anders¬
son från Kalmar samt Anders Eriksson från Södermanlands
Län förmälde sig vara af samma tanke.
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Jag instämmer helt
och hållet med Ola Månsson. I 43:dje punkten heter det,
bland annat: »Likaså föreställer sig Utskottet, att vederbö¬
rande hemmansegare, i anseende till betydligheten och be¬
skaffenheten samt värdet af den jord, som, genom ifrågava¬
rande vattenaftappningsföretag, kornmer att försättas i odlings¬
bart skick, skäligen kunna och böra åläggas att till Staten
återbetala hela det, i och för detta företags utförande, dem
utaf allmänna medel tillerkända bidrag.» Det är i sanning,
svårt att fatta, hvarför icke dessa skäl kunna få gälla äfven
i fråga om det i 44:de punkten tillstyrkta bidrag och det desto
hellre, som, enligt hvad enhvar torde erinra sig, Ståndet redan
beviljat ett lån af 150,000 R:dr till ett annat vattenaftappnings-
Den 3 December.
355
företag i provinsen Östergöthland. Så vidt fråga är om an¬
slag utan återbetalningsskyldighet afslår jag alltså Utskottets
hemställan, men medgifver, att hela den förselagna summan
må, i form af lån, anvisas.»
Med Erik Ersson instämde Gustaf Hultman och An¬
ders Larsson från Nerikes, Johan Pehrsson från Upsala, Johan
Gustaf Wassmuth från Stockholms, Bengt Nilsson från Kro¬
nobergs, Erik Hansson från Gefleborgs, Bälter Sven Ersson
och Lars Gezelius från Koparbergs samt Olof Olsson i Släng¬
serud, Wermlands Län.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »I öfverens¬
stämmelse med den fördelning, som Utskottet tillstyrkt i af¬
seende på sådana medel, som, för vattenaftappningar och dy¬
lika föremål, ställas till Kongl. Maj:ts disposition, har Utskottet
föreslagit, i förevarande punkt, att frdelar af summan böra utgå
såsom lån och -J:del såsom anslag utan återbetalningsskyldig-
het och jag finner således icke något anmärkningsvärdt der¬
uti, att Utskottet på ett specielt fall tillämpat en antagen all¬
män princip. Ganska få orter torde finnas, som, så väl som
denna, behöfva det anslag, om hvilket i förevarande punkt är
fråga. Orten är någorlunda aflägset belägen från de större
farvägarne och saknar i allmänhet kommunikationer. Erhåller
Östergöthland jernväg, kan fråga ieke gerna uppstå att den
skulle komma att förläggas så nära ifrågavarande ort, att den¬
samma kunde af anläggningen hemta synnerligt gagn. Här är
fråga icke blott om upprensning af en å och verkställighet af
dermed sammanhängande betydliga vattenaftappningsarbeten,
utan ock om inlösen af vattenverk, nemligen ett fiske och en
qvarnanläggning, hvilka verk måste utrifvas, så vida icke än¬
damålet med hela arbetet skall förfelas. Intressenterne i före¬
taget utgöra endast 57 personer, och af dessa äro de fleste
mindre hemmansegare. De skulle visserligen icke hafva gjort
början med det besvärliga och kostsamma arbetet, om de haft
anledning misstänka tillförlitligheten af det, utaf sakkunnig per¬
son, först uppgjorda kostnadsförslag. Under arbetets fortgång,
visade det sig emellertid, att kostnaderna hade, utaf bemälde
person, blifvit allt för lågt beräknade, hvarför nytt kost¬
nadsförslag måste uppgöras. Enligt detta, bestiger sig kost¬
naden till nära 250,000 R:dr, således ett belopp, som vida öf-
verstiger delegarnes förmåga att åstadkomma. Om detta be¬
lopp fördelas på hvarje af de 3,282 tunnland äng, som, genom
aftappningen skulle vinnas, och härtill lägges hvad utöfver detta
belopp erfordras för sådan dikning och odling, som, efter vat-
tenaftappningens verkställande, måste af hvarje jordegare sär¬
skildt ombesörjas, sfi uppkommer för hvarje tunnland äng, i
356
Den 3 December.
medeltal, en kostnad af nära 116 R:dr. Det är visadt, att den
mark, som genom aftappningen göres tillgänglig, blifver an¬
vändbar hufvudsakligen endast såsom äng, men i följd
af åkerjordens inkräktningar på ängsmarkens område, skulle
beredandet af nya och bättre ängar inom denna, i allmänhet
magra, ort vara af största vigt för foderproduktionens vid¬
makthållande och förökning. Jordegarne förmå emellertid
icke att, för hvarje förvärfvadt tunnland äng, vidkännas en
kostnad af 116 R:dr, och derför skulle, till stor förlust och af¬
saknad för orten, det påbörjade arbetet komma att öfvergif-
vas, så vida delegarne icke erhålla något, om än, i förhål¬
lande till kostnaden för det hela, obetydligt anslag af Staten.
Med afseende härpå och och att det, dels såsom lån och dels
såsom anslag, tillstyrkta statsbidraget på långt när ieke motsva¬
rar ens hälften af den i sednast uppgjorda kostnadsförslag
beräknade summa, hoppas jag att, från Ståndets sida, några
betänkligheter icke möta för bifall till Utskottets hemställan.v
Med denne talare förenade sig Anders Pehrsson och Petter
Carl Andersson från Östergöthlands Län.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »De talare, som, hvad
förevarande punkt vidkommer, önska att endast ett lån, men
icke något anslag utan återbefalningsskyldighet må beviljas,
stödja sig hufvudsakligen på innehållet af nästföregående 43:dje
punkt, den Ståndet bifallit och deruti, för ett uppgifvet vat-
tenaftappningsföretag, endast ett lån blifvit af Utskottet till¬
styrkt. Jag ogillar för ingen del att man jenoför de olika
punkterna med hvarandra, äfvensom att man i allmänhet är
mån att, vid besluts fattande, iakttaga konseqvens, men om
43:dje och 44:de punkterna underkastas sorgfällig granskning
och med hvarandra sammanställas, torde man knappast kunna
neka, att de erbjuda sådana skiljaktigheter sins emellan, att ett
fattande af olika beslut öfver samma punkter är ganska be-
fogadt. Kostnaden för det vattenaftappningsföretag, hvarom
förmäles i 43:dje punkten, var, enligt uppgjordt kostnadsför¬
slag, beräknad till 90,210 R:dr banko eller 135,315 R:dr R:mt
och till detta företag anvisades ett lån af 60,000 R:dr, motsva¬
rande något mera än jkdelar af den beräknade kostnaden.
Det företag, som, för Utskottets hemställan i 44:de punkten,
utgör föremål, är beräknadt att kosta omkring 250,000 R:dr
och skola, enligt Utskottets förslag, -|:delar af detta belopp
eller 100,000 R:dr anvisas af allmänna medel. Så tillvida är
proportionen i båda fallen ungefär densamma. Men nu kom¬
ma vi till skiljaktigheterna. I förra fallet vinna intressenterne
jord af utmärkt beskaffenhet, hvilken, med jemförelsevis ringa
arbete och kostnad, kan till bördig åker uppodlas; i det sed-
Den 3 December. 357
nare åter erhålla de endast äng, af hvilken man naturligtvis
icke i allmänhet kan förvänta så rik afkastning, som af hör¬
dig åker. Det sednare arbetsföretaget är ock, så vidt af under-
sökningshandlingarne kan inhemtas, vida mödosammare, än det
förra, och under sådana förhållanden må det väl anses billigt,
att intressenterne deri erhålla i någon mån verksammare bi¬
träde af Staten, än de förre; och består denna förmån deruti,
att mindre andel af bidraget, eller J-:del, anvisas såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet. På grund af dessa omständig¬
heter finnér jag mig böra bifalla hvad Utskottet, i förevarande
44:de punkt, hemställt.»
Pehr Ostman: »Jag klandrar alldeles icke, att represen¬
tanterna från Östergöthland söka att, så vidt möjligt är, sede¬
ras egen hemort till godo, ty hvar och en, säger ordspråket,
är sig sjelf närmast; men om de i minnet återkalla de bety¬
dande summor, hvilka, till allmänna företags understödjande,
dels redan i följd af Rikets Ständers beslut sisth Riksdag,
kommit Östergöthland till godo och dels, enligt hvad Stats¬
utskottet denna Riksdag tillstyrkt och Bondeståndet, i viss
mån, redan bifallit, äro ämnade att till nämnde provins utgå;
så torde bemälde representanter svårligen kunna förneka, att
ju denna provins blifvit, jemförelsevis med många andra, syn¬
nerligt väl omhuldad. Med anledning häraf och i ändamål
att Ståndets beslut öfver nu för hand varande 44:de punkt
må stå i öfverensstämmelse med hvad af Ståndet, i anledning
af nästförutgående 43:dje punkt, redan blifvit beslutadt, anser
jag, lika med Ola Månsson, att det i förstnämnde punkt ifrå—
gaställda statsbidrag bör endast såsom lån anvisas.»
Med Östman instämde Tobias Lind och Johannes Nils¬
son från Götheborgs och Bohus, Jöns Pehrsson från Blekinge,
Johannes Andersson från Elfsborgs, Paul Hedström från We-
ster-Norrlands och Gusfaf Glad från Westerbottens Län.
Ola Månsson: »Jag har i Stats-Utskottet haft tillfälle
att se plan- och profilritningar öfver Storån och öfrige trak¬
ter, der ifrågavarande arbeten skola utföras, och måste erkänna
att det är ett särdeles vackert företag, som jemväl måste vara
förtjent af uppmuntran från Statens sida. Det är utrönt och
äfven af Jonas Andersson uppgifvet, hurusom kostnaden för
hvarje, genom vattenaftappningen, vunnet tunnland äng skulle
komma att bestiga sig till omkring 116 R:dr; men jag kan
icke finna annat än att det är ganska godt pris att, för denna
summa, komma i besittning af ett belt tunnland jord. Mig
vill derföre synas, som borde intressenterne i företaget vara
tacksamme för det lån, man är villig lemna dem.»
iSrifc Ersson: »Jag vill endast erinra, att ehuru, vid de
358
Den 3 December.
tillfällen statsbidrag till vattenaftappningar m. fl. dylika föremål
beviljas, att till vederbörande kommuner eller bolag utgå af
medel, hvilka för sådana ändamål blifvit i allmänhet ställda
till Kongl. Maj:ts disposition, ^:del af bidraget vanligen får så¬
som anslag utan återbetalnings-skyldighet åtnjutas, följer likväl
icke deraf, att enahanda förmån skulle beviljas jemväl sådana
kommuner eller vederbörande, hvilka för uppgifna företag af
ifrågavarande beskaffenhet undfå, i följd af Rikets Ständers
beslut, särskildta bidrag, ty de summor, som af det till Kongl.
Maj:ts disposition ställda gemensamma anslag utbetalas, äro i
allmänhet obetydliga i jemförelse med dem, hvilka af Rikets
Ständer särskildt anvisas.v
Af samma tanke förmälde sig Olof Larsson från Gefle¬
borgs Län vara.
Pehr Erik Andersson från Westmanlands Län : v Då olika
meningar yppats om ganska många af de punkter, som i Ut¬
skottets Utlåtande innefattas, och i följd häraf öfverläggnin-
garna blifva någorlunda vidlyftiga, ämnar jag, för att ej vä¬
sendtligt öka diskussionen, icke vara mångordig, utan inskrän¬
ker mig endast till att i denna fråga instämma uti de af Ola
Månsson uttalade åsigter.»
Jonas Andersson: »1 anledning af det omdöme, Ola Måns¬
son uttalat, angående det, enligt hans förmenande, ganska goda
pris af 11C R:dr, mot hvilket intressenterne i förevarande ar¬
betsföretag skulle komma i besittning af ett tunnland jord, må
det tillåtas mig anmärka, att, derest här vore fråga om ett
tunnland af Skånes bördiga jord, skulle ingen kunna anse det
uppgifna priset högt; men nu är den jord, som genom vatten-
aftappningen skall förvärfvas, belägen i en mager skogsbygd och
är således af jemförelsevis ganska dålig beskaffenhet; hvadan
det ock synes billigt att intressenterne beviljas det understöd,
om hvars anvisande Utskottet gjort hemställan.v
Diskussionen förklarades slutad.
Talmannens proposition på bifall till Utskottets hemställan
besvarades med öfvervägande nej; hvarefter, uppå förnyad pro¬
position, samma hemställan bifölls med den inskränkning, att
det i nu föredragna 44:de punkt för uppgifvet ändamål till¬
styrkta statsbidrag, 100,000 R:dr, ansågs böra helt och hållet
såsom lån utgå.»
Emot detta beslut reserverade sig Jonas Andersson.
Utskottets hemställan i 45:te punkten bifölls.
Vid 46:te punkten, deruti Utskottet afstyrkt en af Daniel
Danielsson från Jönköpings Län väckt motion om särskildta
statsbidrag, å tillhopa 50,000 R:dr Banko, för tvenne vatten-
aftappnings-arbeten inom Östra härad af nämnde län, yttrade:
Den 5 December.
359
Daniel Danielsson: »Jag vet väl, att det icke lönar mö¬
dan, att, för vinnande af gynnsammare utlåtande, än det nu
afgifna, påyrka punktens återremitterande till Utskottet, men
såsom jag vid början af densa diskussion redan erinrat, före¬
kommer det mig i sanning underligt, att, ehuru ifrågavarande
arbeten finnas upptagna bland dem, hvilkas understödjande
med bidrag af allmänna medel Kongl. Styrelsen öfver Väg-
och Vattenbyggnader så ampelt förordat, att Styrelsen uppfört
dem i Usta klassen, eller bland sådana arbeten, hvilka, såsom
varande af mera allmän vigt, sjrntes företrädesvis förtjena dy¬
likt understöd, Utskottet likväl funnit sig föranlåtet, att helt
och hållet afstyrka mitt i afseende å statsbidrags anvisande
väckta förslag, hvilket desto hellre bordt behjertas, som den
summa, hvilken äskas, är obetydlig i jemförelse med företa¬
gens allmännyttiga beskaffenhet och den för desammas utfö¬
rande beräknade kostnad.»
Ola Månsson: »Just derför, att summan icke är särdeles
betydlig och att arbetsföretagen blifvit uppförda i Irsta klassen,
just derför har Stats-Utskottet ansett vederbörande ega desto
större utsigt att erhålla andel uti det för dylika föremål till
Kongl. Majrts disposition ställda gemensamma anslag. Detta
har Utskottet tydligen påpekat i sitt Utlåtande, och jag tycker
derför att Utskottet icke är förtjent af klander för ett utaf Ut¬
skottet sålunda lemnadt förord.»
Daniel Danielsson: »För detta förord är jag visst icke
otacksam, men Styrelsen öfver Väg- och Vattenbyggnader
har redan afgifvit ett sådant, och då vill det synas som borde
Utskottet haft anledning att å detsamma fästa afseende. Jag
kan således icke annat, än vidblifva min öfvertygelse om be¬
fogenheten af det utaf mig framställda anspråk.»
Diskussionen ansågs afslutad; hvarefter, enligt derom af
Talmannen framställd proposition, punkten bifölls.
47:de punkten bifölls jemväl. ,
I 48:de punkten hade Utskottet hemställt, att en af Nils
Andersson från Christianstads Län väckt motion om statsbidrag
för sänkning af den i Willands härad belägna Ifösjön icke
mätte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda; och yttrade:
Nils Andersson: »Då Stats-Utskottet, i åtskilliga af de
punkter, som redan vunnit handläggning, tillstyrkt medels an¬
visande till sjösänknings-företag i andra orter, så tycker jag,
att jemväl till detta nyttiga företag understöd af allmänna me¬
del hade bordt af Utskottet tillstyrkas. I ändamål att Utskot¬
tet, sedan det tagit motionen under ytterligare öfvervägande,
måtte tillstyrka bifall derå, hvartill flere anledningar visserligen
icke saknas, då Kongl. Styrelsen öfver Väg-och Vattenbygg-
360
Den 3 December.
räder ansett företaget förtjent af understöd från Statens sida
pch ärendet i öfrigt befinnes nöjaktigt utredt, yrkar jag, att
nu förevarande punkt må till Utskottet återremitteras.»
Diskussionen förklarades slutad.
Uppå derom af Talmannen framställd proposition bifölls
punkten.
Emot detta beslut reserverade sig Nils Andersson.
Hvad Utskottet i 49:de och återstående punkter af före¬
varande Utlåtande hemställt och tillstyrkt bifölls.
§ 5-
Af Nils Hansson från Christianstads Län, hvilken enligt
begäran erhöll ordet, upplästes ett så lydande skriftligt anfö¬
rande :
»Stats-Utskottets Betänkande N:o 169 blef under går¬
dagens plenum af Bondeståndet rent afslaget och icke återre¬
mitterad!, hvilket både jag och många af Ståndets ledamöter
önskade, emedan sjelfva det åsyftade målet är af stor vigt för
det allmänna och gick derpå ut, att Kronans skattemedel skulle,
icke såsom nu är förhållandet, ligga skrinlagda och otillgäng¬
liga under mer än halfva året, utan man skulle bereda Banko-
och Riksgäld s-full mak lige tillfälle att mot full säkerhet kunna
utsläppa dessa medel i allmänna rörelsen. Detta synes så myc¬
ket mera nödvändigt, som, sedan den nya bränvins-förordnin-
gen utkom, bränvinsskatten inflyter redan i början af Oktober
och November månader, uppgående till 4 å 5 millioner R:dr,
som icke komma ut i allmänna rörelsen förr, än i Augusti och
September månader påföljande år, då deremot under gamla
bränvins-förordningen hela denna skatt utgjorde endast cirka
700,000 R:dr, hvilka icke inkommo till Statsverket förr, än
under Februari och Mars månader. Detta förhållande anser
jag vara af stor vigt att få i någon mån afhjelpt, och som
ännu tvenne motioner i detta ämne ligga oafgjorda i Stats¬
utskottet, så vågar jag, med den rätt 56 § Riksdags-ordnin-
gen medgifver, väcka förslag:
Att Rikets Ständers fullmäktige i Banken, då de
finna depositions-räkningarna öfverstiga det belopp,
som antingen i Banko-reglementet kunde bestäm¬
mas eller lemnäs till Banko-styrelsens bedömande,
såsom för uppfyllandet af Bankens förbindelser er¬
forderligt, må ega att, i mån af rörelsens behof och
med iakttagande af Bankens säkerhet, utvidga Ban¬
kens lånerörelse på publika papper i hypotheks-
föreningarnes, Arméens ackords-amorterings-fonds
samt Stockholms Stads Drätsel-kommissions utfär-
Den 3 December. 361
dadé obligationer, äfvensom sådana aktier m. m.,
som enligt Banko-reglementet kunna belånas, dock
att låneförbindelserna ställas på så korta tider, att
utlåningen icke föranleder svårighet för de Banken
åliggande utbetalningar af depositionsmedlen, hvar¬
om det framför allt bör vara Banko-styrelsen an¬
geläget att sig vårda.
Då man, utom hvad jag här ofvan har påpekat om brän-
vinsskatten, kan af Bankens räkenskaper inhemta hvilka ofant¬
liga summor af andra i skatteväg inflytande medel, som ofta
och vanligen under vissa tider af året länge ligga dragna ur
rörelsen, både kan och bör en sådan åtgärd, som den nu af
mig föreslagna, lätteligen kunna utföras, med den erfaren¬
het om rörelsens belopp, som Bankens Styrelse är i tillfälle
att inhemta.
Men på det att ingen må föreställa sig att detta mitt för¬
slag åsyftar underlättnad för de store affärsmännen att åtkom¬
ma Bankens metalliska valuta, vill jag äfven föreslå, först, att
af dessa medel må på ingen hand lemnäs mer, än högst 5,000
R:dr Kunt, och för det andra, att detta beslut icke träder i
verket förr, än från och med början af år 1859, då man vill
hoppas att den nu pågående penningekrisen är förbi.
Jag får vördsamt anhålla om remiss af denna min motion
till Höglofl. Banko-Utskottet.»
Detta anförande blef, uppå flere ledamöters begäran, hvi-
lande å bordet.
§ 6.
Nedannämnde Memorial och Utlåtanden m. m. blefvo,
uppå flere ledamöters anhållan derom, bordlagda 2:dra gån¬
gen, nemligen:
Stats-Utskottets Memorial N:o 159, med förslag till all¬
männa vilkor och stadganden, i afseende på de under denna
Riksdag beviljade statsbidrag till vöganläggningar och vägför-
bättringar samt hamnbyggnader och vattenaftappningar m. fl.
arbetsföre tag;
Samma Utskotts Utlåtande N:o 160, angående medels
anvisande för undersökningar, inspektionskostnader samt ex¬
penser vid allmänna arbeten;
Samma Utskotts Utlåtande N:o 163, angående beviljande
af statsbidrag för en kommunikationsled mellan Asasjön i Kro¬
nobergs Län samt städerna Wexiö och Carlshamn;
Samma Utskotts Memorial N:o 164, angående beräknin¬
362
Den 3 December.
gen af den erforderliga tillökningen i anslag för de 3:ne Ar¬
tilleri-regementena samt artilleri-batteriet i Norrland;
Samma Utskotts Utlåtande N:o 165, i fråga om löneför¬
bättring för Krigshofrättens civile embets- och tjenstemän;
Samma Utskotts Utlåtande N:o 166, angående föreslagen
pension för tillförordnade Kamereraren vid f. d. General-assi-
stans-kontoret G. Grundén;
Samma Utskotts Memorial N:o 170, i anledning af erhållen
återremiss å åtskilliga i Memorialet N:o 149 föreslagna vote-
rings-propositioner;
Samma Utskotts Utlåtande N:o 171 i anledning af er¬
hållna återremisser å Betänkandet N:o 122, angående reglering
af utgifterna under Biksstatens 6:te liufvudtitel;
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 55, med voterings-
propositioner, rörande det af Utskottet i Memorialet N:o 35
föreslagna tillägg vid 1 § 9 mom. Tryckfrihets-förordningen,
angående förbud mot eftertryck af utländsk skrift;
Samma Utskotts Memorial N:o 56, med voterings-pro-
positioner, rörande det af Utskottet i Memorialet N:o 37 före¬
slagna tillägg vid 1 § 4 mom. Tryckfrihets-förordningen, an¬
gående borgens ställande af dagblads och periodiska skrifters
utgifvare;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 168, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition angående pension för Ofverjägmä-
staren A. H. Kasten;
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53, i anledning af skedd
återremiss utaf Utskottets Betänkande N:o 42, öfver Kongl.
Maj:t,s Nådiga Proposition angående ogift qvinnas rätt att vid
viss ålder vara myndig; äfvensom
Protokolls-utdrag:
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:o 474;
» Högv. Presteståndet N:ris 409 och 421; samt
» Vällofl. Borgareståndet N:ris 437 och 438.
§ 7.
Till bordläggning Irsta gången anmäldes:
Sammansatta Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-och
Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 9, i anledning af väckta
motioner om dels posthemmanens och de gästgifveri-skjutsskyl-
diges befrielse från postforsling, och dels åtgärder till bere¬
dande af lättnad i nämnde besvär; och
Samma Utskotts Betänkande N:o 10, i anledning af väckt
motion om rättighet för innevånarne i Wermland, att uti lös¬
Den 5 December. 363
väskor med posten sända paketer af till och med ett skål¬
punds vigt.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. | till 3 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
Den 5 December.
Plenum kl. lO f. i».
§ 1.
Protokollet för den 20 nästlidne November e. m. och för
den 23 i samma månad f. m. justerades.
§ 2.
Efter derom gjorda framställningar beviljades ledighet från
riksdagsgöromålen under tre veckors tid åt Olof Andersson
från Westmanlands samt Olof Olsson i Slängserud och Anders
Jonsson från Wermlands Län, räknadt från den 22:dra; Erik
Hansson från Gefleborgs Län från den 23:dje; Johan Petter
Andersson från Elfborgs Län från den 26:te; samt Nils Pehrs¬
son från Kalmar och Nils Svensson från Blekinge Län från
den 30:de innevarande månad; hvarförutan Bäckström från
Norrbottens Län meddelades, i anseende till sjuklighet, 3 vec¬
kors förlängning uti redan erhållen permission.
Föredrogos i ett sammanhang följande af de resp. Med-
stånden Bondeståndet gjorda inbjudningar, i fråga om nedan-
nämnde punkter af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 148, an¬
gående regleringen af utgifterna under Biksstatens 8:de huf-
vudtitel:
Af Högloft. Ridderskapet och Adeln.
(Genom Protokolls-utdrag N:o 474.)
l:o angående 34:de punkten å pag. 55 och 56 af Utlå¬
tandet.
364 Den 5 December.
Inbjudningen, afseende undervisningens ordnande för den
qvinliga ungdomen, antogs.
2:o rörande 46:te punkten, litt. b och c.
I fråga om dessa morn. hade Ridderskapet och Adeln
beslutat, att aflöningen till läraren för barnmorske-eleverna fast¬
ställdes till 3,000 R:dr R:mt, samt att icke blott adjunkterne
i anatomi samt kemi och pharmaci, utan ock artis obstetricise
adjunkten, hvardera måtte erhålla ett särskildt arfvode af 500
R:dr, men med vilkor, att dessa 3 adjunkter, för att kunna
komma i åtnjutande af sådana arfvoden, skola vara ordinarie
adjunkter m. m.
P. F. Mengel från Upsala Län, som på begäran fått or¬
det, yttrade: »Anledningen till den gjorda framställningen är
den, att föreståndaren för barnförlossnings-konsten är den ende,
som egnar sig åt det kallet, och om han skulle sjukna eller
aflida, så borde väl någon finnas, som kunde öfvertaga hans
bestyr. Svårigheter hafva emellertid uppstått att få lämplige
lärare derutinnan, och det är derför man föreslagit, att artis
obstetricise adjunkten jemväl skulle erhålla ett särskildt arfvode
af 500 R:dr. Ridderskapet och Adeln hafva derjemte insett,
att det är af vigt, det denna adjunkt, äfvensom adjunkterne
uti anatomi samt kemi och pharmaci fä fasta beställningar, så
att de icke må kunna när som helst samt på klena skäl, så¬
som hittills skett, skiljas från sina befattningar genom Carolin¬
ska medico-chirurgiska Institutets Styrelse. Det har nemligen
visat sig, att de antagne adjunkterne, i den mån de varit och
blifvit skicklige, samt vuxit öfver sjelfva föreståndarne, blifvit
aflägsnade. Så var förhållandet med Doktor Bergstrand, som
biet aflägsnad, emedan hans förmän ansågo honom dem öfver¬
lägsen. Så var äfven förhållandet med en utaf Götheborgs
mest utmärkte läkare, Doktor Westring, för att icke tala om
numera aflidne Doktor Svalin, sorn lemnade sin plats och eg-
nade sig åt den enskilda praktiken här i hufvudstaden, till
stort gagn för kommunen. Jag har tagit exempel bland de
aflidne, emedan jag ej vill nämna något om intrigerna under
sednare tider vid institutet. Jag tror derför, att Ståndet med
antagande af inbjudningen bör bevilja artis obstetricise adjunk¬
ten, i likhet med hvad som af Utskottet är föreslaget för nyss¬
nämnde 2:ne adjunkter, ett särskildt arfvode af 500 R:dr R:mt,
samt påyrka, att dessa 3:ne adjunkter skola hafva ordinarie
beställningar, allt under förutsättning likväl, att icke tre Stånd
redan bifallit Utskottets förslag i fråga om mom. litt. b och c,
i hvilket fall vi väl icke kunna antaga inbjudningen, då man
redan förut har tre Stånds instämmande beslut i ämnet.»
Sedan Ståndets Sekreterare upplyst, att utom Bondestån-»
Den 5 December.
365
det jemväl Preste- och Borgarestånden bifallit Utskottets för¬
slag och hemställanden rörande mom. litt. b och c, ansåg Stån¬
det sig böra vidblifva sitt i ämnet förut fattade beslut: hvadan
inbjudningen afslogs.
Af Högv. Presteständet.
(Genom Protokolls-utdrag N:ris 409 ooh 421.)
l:o i fråga om den del af 32:dra punkten, som rörer an¬
slag till pedagogierna.
Inbjudningen antogs, såväl hvad angick det tillstyrkta re-
servations-nnslagets förhöjande från 20,000 till 30,000 R:dr
R:mt, som äfven i fråga om det föreslagna tillägget efter or¬
den: »löneförbättring åt lärare vid», af orden: »äfvensom ut¬
vidgning af».
2:o angående staden Lidköpings upptagande bland de stä¬
der, för hvilkas skolor blifvit å stat uppförda en rektor och
en kollega.
Inbjudningen antogs.
3:o rörande den del af 32:dra punkten, som angick skolan
i Piteå; samt
4:o angående 84:de punkten, om ifrågasatt anslag af 30,000
R:dr Runt, att användas till byggnader vid botaniska institu¬
tionen i Lund.
Båda dessa inbjudningar afslogos.
samt
Af Vällojl. Borgareståndet.
(Genom Protokolls-utdrag N:ris 437 och 438.)
l:o rörande lärarestaten för läroverket i Luleå.
Inbjudningen afslogs och Ståndet vidblef sitt förut i äm¬
net fattade beslut.
2:o angående Christianstads läroverk.
Inbjudningen antogs.
3:o angående staden Lidköpings upptagande bland de stä¬
der, för hvilkas skolor blifvit å stat uppförde rektor och en
kollega.
Som Ståndet antagit Högv. Presteståndefs inbjudning uti
enahanda syfte, ansågs den nu föredragna inbjudningen vara
dermed jemväl jakande besvarad.
4:0 i fråga om den del af 32:dra punkten, som rörer an¬
slag till pedagogierna.
Som Ståndet antagit Högv. Presteståndets enahanda in¬
bjudning, ansågs den nu föredragna inbjudningen derigenom
jemväl vara besvarad.
5:o yttrandet å pag. 50, som afser Skenninge skola.
366
Den 5 December.
Uppå hemställan af Nils Larsson från Jemtlands Läu vid-
blef Ståndet sitt förut fattade beslut härutinnan och afslog in¬
bjudningen.
6:0 mom. litt. b å pag. 51, rörande prebende-pastoratens
indragande i vissa fall, och morn. litt. c å samma pag. angå¬
ende lösen för löningstionde-spanmål.
Inbjudningarna i fråga om dessa mom. afslogos.
7:o rörande 104:de punkten 3:dje morn., eller det, som
afsåg ett bidrag af 150,000 R:dr R:mt för uppförande af nya
skolhus och gymnastikbyggnader i Götheborg.
Inbjudningen antogs.
samt
8:0 i fråga om 41:sta punkten å pag. 67, rörande provin-
cial-läkare-distrikten i Riket.
Inbjudningen afsåg en underdånig skrifvelses aflåtande,
innefattande begäran, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och till Rikets näst sammanträdande Ständer aflemna ett för¬
slag, angående ett fullständigt ordnande af provincial-läkare-
distrikten.
Anders Pehrsson från Örebro Län yttrade härvid: »Då
fråga om läkarestaten och dess aflöning är före till behandling
inom Utskottets afdelning, och afdelningens förslag härutinnan
instämmer med hvad uti inbjudningen förekommer, utom det
att detsamma är utförligare, så och då det torde tjena till intet
att antaga inbjudningen, derest förslaget går igenom uti Ut¬
skottet, hemställer jag, att denna inbjudning må få hvila på
bordet intilldess nämnde förslag från Utskottet inkommer.»
Med bifall till hvad Anders Pehrsson sålunda framställt,
blef den nu föredragna inbjudningen, för det ändamål han upp¬
gifvit, på bordet hvilande.
§ 4-.
Föredrogos och biföllos Stats- Utskottets
Memorial N:o 159, med förslag till allmänna vilkor och
stadganden, i afseende på de under denna Riksdag beviljade
statsbidrag till väganläggningar och vagförbättringar samt hamn¬
byggnader och vatten-aftappningar m. fl. arbetsföretag; samt
Utlåtande N:o 160, angående medels anvisande för under¬
sökningar, inspektions-kostnader samt expenser vid allmänna
arbeten.
§ 5.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 163, angående beviljandet af statsbidrag för en kommu¬
nikationsled emellan Asasjön i Kronobergs Län samt städerna
Den 5 December.
367
Wexiö och Carlshamn, begärdes ordet af nedan-antecknade
ledamöter af Ståndet, hvilka yttrade sig på sätt som följer:
P. F. Mengel från Upsala Län: »Med fullt erkännande af
det vackra och nyttiga uti det föreslagna byggnads-företaget,
kan jag likväl icke nu för min del bifalla de till detsammas
utförande begärda summorna. Det kan omöjligen nekas, att ju
icke vår ställning nu är annorlunda än för 6 månader sedan,
då de lärorika föredragen i jernvägsfrågan å Riddarhuset höl—
los. Man bör ihågkomma hvilka ofantliga summor vi redan i
och för jernvägsbyggnader anslagit, och man må uppgöra sina
beräkningar huru som helst, så blifver det dock alltid klart
och säkert, att om ock inkomsterna för innevarande år kom¬
ma att instämma med vära beräkningar, de följande åren dock
skola utvisa en betydlig minskning uti Statens intrader, och en
statsbrist alltså uppstå. Att under sådana förhållanden ytter¬
ligare anslå den ganska betydliga summan af nära en och en
half million till enahanda företag, hvartill vi redan varit så fri¬
kostiga, kan ej ursäktas på annat sätt, än genom medvetandet
derom, att vi ega öfverflöd på penningar. Då emellertid ett
sådant medvetande icke förefinnes hos någon af oss, kan jag,
som sagdt är, icke bifalla Utskottets förevarande hemställan,
ehuru medlen skulle komma att användas till ett i min tanke
nyttigt ändamål. Jag tror likväl, att vi kunna utan olägenhet
skjuta upp åtminstone till nästa Riksdag med ifrågavarande
arbetsföretag, och jag tror att Ständerna icke göra rätt uti att
bevilja lån oupphörligt, då ej än är visadt, att vi med säkerhet
kunna få sjelfvc låna till de redan beslutade jern vägs-anlägg -
ningarnas utförande.»
Häruti hördes instämma Anders Eriksson, Carl Dahlgren
och Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs, Erik Andersson från
Stora Kopparbergs, Hultman, Sköldberg, Erik Olsson och Jo¬
han Johansson från Nerikes, Olof Olsson i Ohlebyn och An¬
ders Jonsson från Wermlands samt Wallmark och Wester¬
mark från Westerbottens Län in. fl.
Pehr Erik Andersson från Westmanlands Län: »Oak¬
tadt den nytta och fördel, som skulle tillskyndas så väl Sta¬
ten som den enskilde af ifrågavarande företag, kan jag dock
ej bifalla Utskottets hemställan. Jag är nemligen fullkomligt
öfvertygad derom, att vi nästa Riksdag redan ega en ej obetydlig
statsbrist. Vi känna redan, att vid voteringarna i det förstärkta
Utskottet tullsatserna blifvit nedsatta, och hvad man med viss¬
het kan uträkna är, att den svåra penningekrisen kommer att
hafva till följd betydliga nedsättningar uti så väl tullintraderna,
som bränvinsskatten. Då man således omöjligen kan åstad¬
komma hvad man skulle vilja önska i afseende å förbättrade
368 Den 5 December.
kommunikations-anstalter, så är ej annat öfrigt, än att afslå
Utskottets hemställan.v
Olof Andersson och Anders Jansson från Westmanlands
samt Johan Johansson från Östergöthlands Län instämde.
Anders Medin från Kronobergs Län: »Jag gratulerar de
medlemmar af Ståndet, som representera orter, hvilka redan
erhållit underlättande kommunikations-anstalter, på samina gång
jag beklagar oss andre, som äro från orter, hvilka hafva behof
af dylika anstalter, men ännu ej varit nog lycklige att erhålla
sådana. Jag undrar ej på att man, med afseende å de svåra
tiderna, ryggar något tillbaka för anslagen: men jag är full¬
komligt öfvertygad, att om de talare, hvilka nu uppträdt emot
Utskottets förslag, äfvensom de ledamöter, hvilka instämt med
desse talare, att, säger jag, om desse ej ensamt se på sitt och
sina kommittenters intresse, utan på landets i allmänhet, de
icke skola draga i betänkande att bifalla hvad de nu så ifrigt
vilja afslå. Frågan är icke ny. Den är redan å 1700-talet
väckt, och jag får hänvisa dem, som vilja taga närmare reda
på ärendet, till en utgifven och här tillgänglig karta med brochyr,
för att hemta kännedom om förhållandena. "Jag anser knap¬
past något företag i kommunikationsväg hafva så mycket skäl
för sig, som ifrågavarande. Man får, med bifall till förslaget,
lättad kommunikation 13-J- mil inuti landet. 49 socknar med
92,000 innevånare draga häraf fördel, och denna fördel kom¬
mer tillgodo en fattig landsort, der man i alla tider varit van
att på axel släpa och transportera sina produkter långa vägar.
Jag vill visserligen icke afundas andra, men nog är det hardt
att se orter, der lämpliga sjökommunikationer redan finnas,
erhålla jernvägar, och dertill på Statens bekostnad helt och
hållet, då andra orter deremot, som behöfva, men icke ega,
sjökommunikationer, skola blifva i saknad af anslag och lån
för beredande deraf, ehuru man bildar bolag för att åstad¬
komma dem med stora enskilda uppoffringar. De kommuner,
som här äro i fråga, skola nemligen sammanskjuta för ända¬
målet en million R:dr Banko, och som det är ganska möjligt
att kostnadsförslagen äro origtiga och upptaga ett otillräckligt
belopp för arbetets utförande, kunna bolagsmännen härförutan
få tillsläppa kanske en half million till och derutöfver. Öfriga
vilkor för anslaget och länet äro jemväl ganska stränga, hvil¬
ket kan ses af Utlåtandet. Det är hårdt, att jag måste se mig
föranlåten att bedja Ståndsbröderne om, att de icke måtte
motsätta sig förslaget. Man kan vara förvissad om, att, derest
det skulle lyckas att få afslag på hvad Utskottet nu framställt,
det belopp, man sålunda velat inbespara, nog går ut på annat
håll, samt att penningarna icke komma att blifva liggande i
Den 5 December.
309
Riksgälds-kontorets kassa, och jag frågar då om det icke är
bättre att använda dem i stället till ett sådant företag, som nu
är i fråga. Jag har aldrig motsatt mig anslag till nyttiga väg-
anläggningar och jag har alltid ansett för en pligt att i Stån¬
det förfäkta sådant, som kan lända landet i allmänhet till njrita
och förkofran. Det kan väl ock hända att det blifver intet af
hela företaget, alldenstund vilkoren och uppoffringarna för de
enskilde blifva för dryga, och då har man ju qvar i statskassan
såväl anslags- som lånemedlen, men icke är det behagligt att
vid sin hemkomst få höra, det representanten ej gjort sitt till
vid Riksdagen, då han varit med om att anslå medel för jern¬
vägar på alla andra håll i Riket, men deremot icke verkat
något för sin hemort. Mengel har ju erkänt det nyttiga och
gagneliga i förslaget, men derjemte talat om de svåra tiderna.
Vi hafva visserligen för det närvarande en högst kritisk tid¬
punkt, tnen hvem är orsaken härtill, om ej affärsmannen och
vexlaren, och icke bör landtbruket härför lida. Ännu en gång
beder jag, att Ståndsbröderne måtte bifalla Utskottets hem¬
ställan.»
Sven Haraldsson, Håkan Pettersson och Nils Svensson från
Blekinge instämde.
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Man må icke
förtänka den orts representanter, hvilken den ifrågasatta kom¬
munikationsleden skulle komma till godo, att de ifra för för¬
slagets genomgående hos Ständerna, och sannt är det hvad
Medin andragit, att landtbrukaren icke har någon del i eller
varit vållande till den inträffade penningekrisen, äfvensom att
man bör lindra nöden der den kan linnas, helst genom arbets¬
företag, som äro gagneliga för landet; men å en annan sida
bör man ock se till hvad tillgångar vi hafva och kunna på¬
räkna. Rikets Ständer hafva redan fått vinkar derom, att stats-
intraderna komma, för den närmaste framtiden åtminstone, att
minskas. Då nu emellertid det ifrågasatta företaget är gag-
neligt, så är jag böjd för att bifalla hvad Utskottet för ända¬
målet föreslagit att utgå såsom lån, hvaremot jag vill hafva
anslaget minskadt till 175,000 R:dr, och härmed tror jag att
ortens innevånare kunna och böra under nuvarande förhållan¬
den vara belåtne. I kalkylerna har man förutsatt stegrade
arbetslöner, men dessa falla nu i stället och torde icke komma
att blifva högre än för 8 år sedan, då de fösta kostnadsför-
slagen uppgjordes.»
Ola Månsson från Skåne: »Ståndet måtte väl icke för¬
utsätta att Utskottet underlåtit, vid denna mer än vid andra
anslagsfrågor, göra afseende å Statens inkomster och beräknat
Bonde-St. Brot. vid Lagt. Riksd. 1856—lSå7. VIII. 24
370
Den 5 December.
dessa. Om Ståndet icke förutsätter sådant, så kan jag icke
heller förstå hvarför man vill lägga sig emot ett företag af
den för landtbruket gagneliga beskaffenhet, som den ifrågava¬
rande kommunikationsleden. Man talar om penningekrisen.
Ja, det är sannt att en sådan finnes för närvarande: men hvar¬
till leder den? Jo, dertill, att den enskilde, så mycket som
görligt är, inställer sina arbetsföretag, det vill med andra ord
säga, att folket, det fattiga folket, lemnäs utan arbete, hvilket
åter mäste hafva till följd att, då de fattige arbetarne icke kunna
förtjena något, man likasom tvingar dem att blifva brottslin¬
gar, särdeles om Staten börjar att följa samma princip, som
den enskilde. Skall man nu spara medlen och i stället använda
dem, då Stats-Utskottet framdeles kommer med sitt förslag
om löneförhöjning för tjenstemännen under innevarande år?
Välan! man må göra det, men i sådant fall måste man, för
att vara konseqvent, jemväl afslå anslag å lån, som blifva före¬
slagna för jernvägs-anläggningar i vissa andra orter och hvar¬
om vi ännu ej beslutat, och klart är det, att vårt beslut i före¬
varande fråga återfaller på vårt beslut jemväl i nämnde frågor.
Den nu ifrågasatta kommunikationsleden sträcker sig in uti
Smålands urskogar, hvarest för närvarande är upptäckt och
inmutad en silfvergrufva, den der ger 10 procent silfver i mal¬
men och hvilken grufvas bearbetning redan är satt i verket.
Om man nu afslår Utskottets förslag, så följer deraf, att ut¬
vecklingen af detta gagneliga företag hindras, ty det är klart
att man för grufskötselns drifvande behöfver kommunikation
med sjön, på det att man må erhålla stenkol, hvarigenom man
åter förekommer skogarnes förstörande. Dessutom fäller det
af sig sjelft, att om man framdeles får en bibana från Wexiö-
trakten till Statens hufvudbana, skall nämnde bibana, genom
den nu föreslagna kommunikationsleden, uti betydlig mån mata
hufvudbanan. I början af Riksdagen, då det var fråga om en
jernväg emellan Jemtland och Norrige, höjdes icke här en enda
röst mot en sådan bana, och hvarför? Jo, emedan den ansågs
tillskynda orten och det allmänna stora fördelar. Den nu
föreslagna kommunikationsleden är lika nyttig. Den kommer
att sträcka sig 13 mil inåt en landsort, hvarest brist på kom¬
munikationer är till finnandes, hvarest jern- och andra bruk
icke saknas. Om medel skall anvisas till något företag, så bör
det vara till detta. För öfrigt har man icke här föreslagit
något särdeles stort anslag, utan i stället meddelat lån. Gefle-
Dahla-jernvägen fick större anslag vid sista Riksdagen. Det
är väl möjligt att arbetskostnaderna kunna komma att nedgå
något, men man måste ock ihågkomma att Väg- ochVatten-
byggnads-styrelseus kostnadsförslager alltid äro mindre, än
Den 5 December.
371
verkliga kostnaderna; hvadan det bolag, som för ändamålet
sig bildat, icke torde undgå att få utgifva långt mer för le¬
dens fullbordande, än de för närvarande förmena. Man bör
icke pruta några tusen Riksdaler här, utan Ståndet bör tvert-
om väl besinna sig, innan det afslår hvad Utskottet nu före¬
slagit.»
Häri instämde Erik Carlsson och Gustaf Larsson från
Stockholms samt Anders Pehrsson från Malmöhus Län.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Jag uppträder i
denna fråga, icke derför att den ort, jag representerar, har rin¬
gaste nytta af ifrågavarande kommunikationsled, utan emedan
jag känner till lokalförhållandena i de trakter, der leden skulle
komma att gå fram. Det är en mager och i allt vanlottad
ort, hvarom är fråga. Den är bergig och stenbunden. Sko¬
garna utgöra innebyggarnes nästan enda egendom, deraf de
nära sig. Åkerbruket är klent, och lättade kommunikations-
anstalter äro högst nödiga derstädes. Summan, som är före¬
slagen, kan väl synas stor, men tager man i betraktande att
leden kommer att utgöra 13 mil inåt en på kommunikations-
anstalter särdeles vanlottad provins, så skall man icke kunna
anse innevånarnes derstädes pretentioner för stora. Hvad man
fordrar är blott en ringa återbäring mot de stora summor, or¬
tens innevånare sammanskjutit till hamn-anläggningar, kanaler
m. m. å andra orter. Icke är jag den, som gerna vill dispo¬
nera öfver stora summor för att utgifva dem till hvarjehanda
företag; men då jag tror och vet, att vi gifvit lika och större
anslag till mindre maktpåliggande företag, än det, som nu är
i fråga, så hade jag minst nu väntat mig få höra talas om
att medel saknas för ändamålet. Här behöfs ej låna medel
af utlänningen för att få leden färdig. Om, såsom Utskottet
föreslagit, ett bolag kan bildas, sorn skall ansvara, under upp¬
gifna vilkor, för kommunikationsledens försättande uti fullfär-
digt skick, så är jag förvissad om att detta bolag icke skall
i framtiden blifva väl belåtet med de utgifter, det i och för
berörda ändamål komma att tillskyndas. Min tanke är, att
något sådant bolag aldrig kommer till stånd, helst jag hört
flere af de tilltänkte bolagsmännen redan rygga tillbaka, och
under sådana förhållandeu utgår hvarken anslaget eller lånet.
Erkännas måste det emellertid, att vi begå en orättvisa, om vi
afslå Utskottets förslag, och icke böra vi rygga tillbaka för
skrämskotten att Riksdagen snart är slut och att penningar
saknas. Det skall dock vara mig likgiltigt hvad beslut Stån¬
det fattar; jag har dock nu offentligen uttalat min mening i
ämnet. Östman har velat nedpruta anslags-summan, men det
kan jag nästan försäkra, att en nedsättning i denna vore det¬
372
Den 5 December.
samma, som att absolut hindra företaget, ty i så fall rygga
bolagsmännen tillbaka. Jag bifaller förslaget.»
Kodberg från Kalmar samt Måns Ohlsson och Nils Ols¬
son från Malmöhus Län instämde.
Nils Hansson från Christianstads Län: »Oaktadt stats¬
medlen äro under denna Riksdag anlitade på ett nästan exem¬
pel-löst sätt, anser jag dock, att nyttan af det ifrågavarande
byggnadsföretaget bör öfverstiga alla hinder, som sättas der¬
emot. Yi veta, att Småland är en provins, som är vanlottad
i mångfaldiga hänseenden och särdeles hvad kommunikations-
anstalter beträffar. Vi veta ock, att Utskottet har bestämt
sådana vilkor för det föreslagna, såväl anslaget som lånet, så¬
dana vilkor, säger jag, att min tanke är, det svårligen något
bolag kommer, under sådana förhållanden, att bilda sig för
kommunikationsledens fullbordande. Jag har sjelf varit med
såsom bolagsman uti 2:ne stora företag, der statsbidrag funnits,
och jag har alltså någon erfarenhet om svårigheten att få ihop
dylika bolag, helst bolagsmännen alltid få sitta emellan, och
allmänheten fördenskull har fullgiltiga skäl att draga sig undan.
Då vi byggde Engelholms hamn, kostade den oss 100,000
R:dr, men statsanslaget utgjorde endast 22,000 R:dr; hvadan
såväl jag, som andre bolagsmän, fingo göra icke obet}'dliga
uppoffringar. Jag bifaller Utskottets hemställan, ty jag ser det
allmännas bästa vara med denna hemställan förenlig.»
Paul Hedström från Wester-Norrlands Län: »Jag instäm¬
mer med Pehr Erik Andersson och vill blott tillägga, att icke
någon våda skulle uppstå, om vi nu vid denna Riksdag icke
bevilja det äskade anslaget, helst Stats-Utskottets beräkningar
synas vara mindre pålitliga. Jag yrkar alltså afslag å Utskot¬
tets hemställan, enär jag icke vill att vi allt för mycket skola
skuldsätta oss. En ledamot af Ståndet har talat om jernvägen
emellan Jemtland och Norrige. Den der föreslagna jernvägen
är dock 23 mil lång, och dertill är föreslaget ett anslag af en¬
dast 163,000 R:dr. Det är en betydlig skillnad mellan detta
belopp och den nu föreslagna anslags- och lånesumman. För
öfrigt hade vi, den tid Jemtlands-jernvägen var i fråga, något
att disponera öfver, hvilket vi nu icke torde hafva.»
Petter Jönsson från Jönköpings Län : »Icke derför, att den
ort, jag representerar, skulle få någon särdeles förmån af det
föreslagna byggnadsföretaget, är det som jag bifaller förslaget,
utan derför, att den ort, der leden skall gå fram, är måhända
den på kommunikations-anstalter mest vanlottade ort i hela
Riket, och emedan vilkoren äro så stränga, att de icke, utan
ett särdeles behof af att få kommunikationen med håfven öp¬
pen, kunna af bolagsmän antagas. Man har sagt, att det är
Den 5 December. 373
nu vid Riksdagens slut svårare efter penningar, än det förut
varit. Detta kan väl vara sannt, men Stats-Utskottet har nog
tagit sådant i beräkning, och då synes det triig icke vara far¬
ligt att vi nu anslå medlen, helst de måhända eljest komma
att åtgå till mindre nyttiga ändamål. Man talar om krisen.
Denna gör att åtskilliga arbeten nedläggas, och då är det val
nödigt att Staten söker åvägabringa arbetsföretag, der den fat¬
tige arbetaren kan förtjena sitt bröd. Af dessa och många
andra skäl tvekar jag icke att bifalla förslaget, och, lika med
Medin, uppmanar jag Ståndet att betänka sig innan detafslår
detsamma.»
Bengt Nilsson från Kronobergs Län: »Ehuru jag bor
långt ifrån den omnämnda jernvägen och kanal-ledningen samt
fördenskull icke kan hafva någon fördel af förslaget, kan jag
dock ej annat än tillstyrka ett så nyttigt företags sättande i
verket. Vi hafva förut under denna Riksdag beviljat stora
anslagssummor till sjösänkningar, kanaler, vägförbättringar m. m.;
hvarför skola vi icke då också bifalla anslag till den nu ifrå¬
gasatta leden, helst då kommunerna sjelfva komma att få be¬
kosta det mesta? Wexiö är den enda stad, vi hafva i länet.
Denna stad har förut sällan erhållit några statsanslag och skulle
nu, om förslaget bifölles, hafva derigenom den stora nyttan att
få en betydligt underlättad kommunikation med sjöstad. Så¬
väl staden som allmogen deromkring skulle på sådant sätt få
tillgodonjuta en stor förmån. Jag yrkar bifall till Utskottets
förslag.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Då äfven jag har
kännedom om förhållandena i den ort, hvarigenom kommunika¬
tionsleden skall löpa, så måste jag ock instämma med dem,
som påyrka bifall till Utskottets förslag, enär jag kan vitsorda
sanningsenligheten af deras uppgifter, att orten är i allo van¬
lottad. Der Annes icke många rika personer, och inga städer,
så att det är otvifvelaktig! att, derest summan nedsättes och
vilkoren göras hårdare än de redan äro, något bolag aldrig
kommer till stånd, och knappt tror jag det ens under redan
bestämda vilkor. Skulle ortens innebyggare emellertid tro sig
om att kunna antaga dessa vilkor, så vore det ledsamt om
Ständerna skulle afslå hvad Utskottet hemställt; hvadan jag,
under åberopande derjemte af hvad Medin anfört, bifaller det¬
samma.»
Nils Svensson från Jönköpings Län: »Jag bor visserligen
aflägse från den trakt, der kommunikationsleden skulle framgå,
men jag känner likväl till denna trakt och behöfligheten der¬
städes af en dylik kommunikations-anstalt. Man har här talat
derom, att anslagen varit så många och stora under denna
374
Den 5 December.
Kiksdag. Detta kan väl vara sannt; men icke är det derför
billigt, att de ärenden, som komma sednare före till behand¬
ling, skola blifva lidande i anslagsväg, på bekostnad af sådana
ärenden, som föredragas tidigare. Man klagar öfver krisen,
men jag tjcker vi hafva intet att klaga öfver. Krisen träffar
blott affärsmännen, och vi hafva haft hvarken missvext eller
krig m. m. d. Icke bör Staten sitta emellan derför, att affärs¬
männen drifvit sin rörelse i för stor skala och införskrifvit lyx¬
artiklar till oerhördt belopp, sitta med stora våningar o. s. v.
Jag bifaller förslaget.»
Johannes Hohn från Jönköpings Län : »Då också jag kän¬
ner till ifrågavarande orts läge och behof, kan jag ej annat
än, instämmande med Medin, yrka bifall tili förslaget. Ingen
annan ort är så vanlottad, som denna, hvilken dock alltid fått
bidraga till hamn- och kanal-anläggningar på andra orter.
Under sådana förhållanden vore det bra hårdt om Ståndet
skulle afslå hvad Utskottet hemställt.»
Anders Medin: »Jag vill endast i anledning af Östmans
yttrande säga några ord. Jag är tacksam emot honom för
det han icke velat helt och hållet afslå allt anslag till ifråga¬
varande arbetsföretag, men jag kan derjemte försäkra honom,
att bolagsmännen nog fått sitt pund upp till 25 marker, och
att någon nedprutning af statsanslaget omöjligen kan ega rum,
derest man vill att ett bolag för det ifrågasatta ändamålet
skall bildas. Det är väl möjligt att arbetslönerna något gå
ned, men det tåla de också vid. Kostnadsförslagen äro dess¬
utom uppgjorda för längre tid tillbaka, och för öfrigt, i likhet
med hvad förut vanligt varit i likartade fall, tilltagna allt för
otillräckligt, då det är frågan om de, som utaf Väg-och Vat-
tenbyggnads-styrelsens embetsmän uppgöras rörande kanaler
m. m. d. Ola Månsson har i förevarande fall upplyst om en
sak, som är af vigt, den nemligen, att en silfvergrufva blifvit
för omkring ett år sedan upptäckt i Vestra härad af länet,
deraf 2:ne prof ådagalagt att malmen varit ganska silfverhaltig.
Man har jemväl börjat bearbeta en koppargrufva nära Asasjön,
byggt smältugnar m. m„ — allt omständigheter, som göra det
än oklokare att afslå förslaget. En talare har jemväl påpekat
det förhållande, att orten tillförene varit i anslagsväg lemnad
åt glömskan, ehuru den sjelf ofta fått kontribuera. Nu är ett
tillfälle att Staten härför är tacksam. Jag talar verkligen icke
af eget intresse. Jag har sjelf 3| mil till det närmaste stället
af den projekterade linien; men jag har talat för mina kom-
mittenter och förnämligast för det rättvisa i saken; hvadan jag
fortfar att yrka bifall till förslaget.»
Den 5 December.
375
P. F. Mengel: »I denna fråga får man just ett slående
bevis på, huru mäktiga de lokala intressena äro att förfäkta sin
egen fördel. Ja, man blifver under sådana förhållanden väl¬
talig. Jag minnes nog då jernvägsdebatterna förevoro, då
man .ännu icke var ense om sträckningen af vägarna, huru
vännerne från Småland på allt sätt framhöllo sin ort, såsom
varande särdeles produktiv. Då talades om häktor, väfske-
dar, snösockar m. m. Nu talas ej derom. Jag har alltid ta¬
git för regel att se på det allmännas bästa framför den en¬
skildes. Det är rätt, som Medin anmärker, att det är obe¬
hagligt att hemkomma och icke kunna trösta kommittenterne
med några storverk, man uträttat; men jag tror, att desse skola
trösta sig, om man säger sig hafva till jernvägar m. m. be¬
viljat så rnyeket under Riksdagens lopp, att man på slutet
ansett sig tvungen att hushålla. Att Stats-Utskottet skall ab¬
solut och på siffran kunna beräkna stats-inkornsterna under
flera års lopp, är i min tanke omöjligt, och det kommer äf¬
ven nu att visa sig under kommande statsregleringsperiod i
fråga om tull-intraderna och bränvins-afgiften. Om sådana
förhållanden inträffat, att vi haft missvext, då hade visserligen
varit skäl att bereda folket arbetsförtjenst på Statens bekost¬
nad; men nu hafva vi, dess bättre, icke varit utsatte härför.
Man har sagt, att om vi ej anslå medel till detta och andra
dylika företag, så åtgå de nog ändå till löneförhöjningar för
embets- och tjenstemännen under innevarande år. Jag kan
ej instämma uti detta rement, tj7 om de 3 andra Stånden
bifalla löneförhöjningen, så går den igenom, oss förutan, och
bifalles detta förslaget derjemte, så åtgår ju så mycket mera.
Jag vitsordar Hedströms uppgift om kostnads-anslaget för
Jemtlands jernväg. Den 5 Oktober 1857 beviljades för den¬
samma ett anslag af 244,500 R:dr R:mt, hvilket är lika med
163,000 R:dr B:ko. Man har sagt, att det är äfventyrligt för
bolagsmän att kasta sig in uti detta företag. Just detta ytt¬
rande utgör ett talande skäl för min sats, ty om konjunktu¬
rerna blifva svåra, så löper Staten fara att få fullborda hela
kommunikationsleden. Må vara, att Staten kan hafva medel
dertill, men det skall alltid visa sig, att Staten vinner på att
icke inblanda sig i dylika osäkra företag.»
Ephraim Larsson från Elfsborgs, Gustaf Glad från We¬
sterbottens, samt Rutström och Öbom från Norrbottens Län
instämde.
Johan Lehberg från Örebro Län: »Jag har visserligen
icke förbisett nyttan och behofvet af den ifrågasatta kommu¬
nikationsleden, och lika med Petter Jönsson anser jag orten
vara i saknad af tillräckliga dylika anstalter; men jag får dock
376
Den 3 December.
erinra, att man gjort något under Riksdagen för denna^ort,
då man bifallit jernvägssträckning derigenom. Stora skäl hafva
vi nu för att yrka afslag till Utskottets hemställan, särdeles
om vi vilja handla konseqvent, ty vi hafva afslagit anslag till
flera dylika företag, och flera återstå att behandla. Jag på¬
yrkar, att man må vänta till gynnsammare tider med ifråga¬
varande kommunikationsled, åtminstone till nasta Riksdag.»
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län: »Att ifrågavarande
företag är stort och nyttigt för Staten och det allmänna, lä¬
rer ingen kunna bestrida, och då den enskilde vill uppoffra
så mycket på detsamma, som ådagalagdt är, bör Staten äf¬
ven göra något; hvadan jag bifaller förslaget.»
Olof Olsson i Ohlsäterstorp från Wermlands, Erik Ersson
och Pehr Andersson från Gefleborgs, Pehr Nilsson i Ahlestad,
Malmöhus, samt-Erik Christensson och Tobias Lind från Gö¬
theborgs och Bohus Län instämde.
Ostman: »Förra gången jag hade ordet, erkände jag
behofvet af kommunikationsleden, men anmärkte att våra till¬
gångar voro för hardt medtagna. En talare har sagt, att bi¬
fall till förslaget vore endast att återgälda ett lån. Deri kan
han hafva rätt; men olyckan vill att samma öde i detta fall,
som träffar Småland, har äfven träffat andra provinser, såsom
Stora Kopparbergs Län, Helsingland, Norrland m. fl., äfven¬
som en ifrågasatt väganläggning här vid Stockholm. Hvad
skola dessa orters innebyggare säga, om ifrågavarande kom-
munikations-anstalt nu kommer till utförande. Jag hemställer
till Medin, att han åtnöjes med hvad jag proponerat eller
175,000 R:dr såsom anslag, i hvilket fall saken troligen
härstädes går igenom. Jag yrkar proposition på denna
summa.»
Samuel Ödmann från Upsala Län: »Det skulle vara sär¬
deles tillfredsställande för mig att kunna bevilja de äskade
medlen, helst jag alltför väl inser nyttan och ändamålsenlig¬
heten af förslaget; men jag har dock betänklighet vid att ingå
på förslaget, då jag tager i betraktande den finansiella på¬
tryckning, hvaraf Staten för närvarande lider. Man har sagt,
att medlen, som här äro i fråga, derest de icke för uppgifna
ändamålet beviljas, komma att användas till andra, mindre
nyttiga, föremål. Det är möjligt att så kommer att ske med
den tendens till slöseri, som hittills, under Riksdagens lopp,
gjort sig gällande: men detta skall ej hindra mig, att nu, i
ellofte timman, frambära ett varningsord. Det är möjligt att
Stats-Utskottet kan så med säkerhet beräkna stats-inkom-
sterna för nästa statsreglerings-period, s,om man här velat för¬
mena. Skulle det ock kunna göra detta, så är det dock re¬
Den 3 December. 377
presentantens skyldighet, att, om möjligt, söka reservera nå¬
got för sämre dagar och hårdare pröfningar. Att bevilja an¬
slag och medel till redan påbörjade företag, kan vara rätt,
men att utlemna en så stor summa, som den föreslagna, till
ett nytt arbetsföretag, anser jag icke vara, under nu gängse
förhållanden, rätt eller klokt. Man kan gerna uppskjuta med
anläggningen af den nya kommunikationsleden till nästa Riks¬
dag, och då sätta den i verket, om medel finnas.»
Sahlström från Stockholms, och Anders Larsson från Ne¬
rikes Län förenade sig med Ödmann.
Håkan Pettersson från Blekinge Län: »Man talar här i
hushållningens namn. Jag förstår ej huru man kan, för kri¬
sens skull, vilja söka hindra tillkomsten af riksgagneliga före¬
tag. Genom dylika förskaffar man sig ju medel. Jag bifaller
Utskottets hemställan.»
Pehr Erik Andersson: »Med föranledande af mitt förra
yttrande, synes en ledamot hafva fattat den föreställningen,
som skulle jag vara afundsjuk på Smålänningarne i föreva¬
rande fall. Så är icke förhållandet. Jag, likasom andre, in¬
ser fullkomligen behofvet och nyttan af ifrågavarande kom¬
munikationsled; men jag inser tillika oförmågan hos Staten att
tillfredsställa allas önskningar. Jag tror att vi redan under denna
Riksdag beviljat så stora anslag, att statsbrist torde kom¬
ma att förefinnas. Enligt hvad en Stats-Utskottets ledamot
emellertid yttrat, skola medlen räcka till. Detta är fägnande
att höra, på samma gång det är smärtande att höra, det han
förmodar, att medlen komma att användas till löneförhöjningar
för detta år. Jag vill ej tro härpå. Min önskan är, att vi
må hafva någon million qvar för att intill nästa Riksdag amor¬
tera vår skuld för jernvägslånet. Detta vore angenämt, och
jag fortfar således att afslå förslaget, helst man gerna med
anläggningen kan vänta intill nästa Riksdag, då frågan derom
kan förekomma ibland de första ärendena. Det är att be¬
tvifla, det arbetarne i Småland skola komma i saknad af ar¬
bete. Nog få de att göra på jernvägarne.»
Ola Månsson: »Mengel har ovilkorligen rätt uti sitt ytt¬
rande, att hvarje representant arbetar i sitt eget och sin orts
intresse. Så gjorde oclt han i jernvägsfrågan, då det var
fråga om hans kära Wallby, fast det, beklagligen, misslycka¬
des. Emellertid ser det nästan ut, som om han nu ville derför
taga hämnd. Ingen har dock varit utsatt för sä hätska an¬
fall, beträffande denna fråga, som jag. Skandal-tidningarne
hafva bjudit till sitt bästa. Jag har dock aldrig talat för, el¬
ler handlat med beräkning af enskildt intresse derutinnan, utan
för det allmänt nyttiga. Man har talat om, att en million
378
Den b December.
borde besparas för ränte-inbetalning å blifvande jernvägslån.
Jag får i detta fall upplysa, att Stats-Utskottet låtit ingå i
sina beräkningar, medel för såväl ränta, som amortering af
berörda lån. I anledning af mitt yttrande, att det är fara
värdt, att de medel, hvarom förevarande Utlåtande förmäler,
komma att utgå till löneförhöjningar, ifall de icke nu använ¬
das, har man invändt, att löneförhöjningarne nog ändå kom¬
ma att utgå genom de 3 andra Ståndens åtgörande; men man
tager icke i betraktande att, om vi afslå anslaget här, det
blifver ett större belopp att i nämnda hänseende räkna på.
Derför anser jag det vara af vigt och klokt liandladt, att
man icke för mycket söker att spara, då det gäller företag af
beskaffenhet, som det nu ifrågavarande, hvilket länder i hög
måtto det allmänna till gagn.»
Nils Svensson från Jönköpings Län: »Jag vidhåller hvad
jag förut i ämnet yttrat och bifaller Utlåtandet.»
Medin: »Mengel argumenterar på det sättet, att han på¬
står, att Staten i framtiden kommer att nödgas öfvertaga före¬
tagets fullbordande. Nåväl, har kommunen tillsläppt en mil¬
lion derpå, så torde Staten, genom ett sådant öfvertagande,
icke förlora något. Lekberg har tillkännagifvit, att orten re¬
dan fått anslag för jernvägar. Jag uppmanar honom blott att
se på kartan, och han skall då finna sitt misstag, som här¬
leder sig från bristande lokalkännedom. Östman beder jag
afstå från sitt yrkande, ty hellre önskar jag att hela förslaget
må afslås, än någon modifikation i detsamma, sådan som han
förordat. Jag anhåller alltså, att han icke måtte söka hindra,
det propositionerna må blifva på bifall eller afslag. Ödmann
talar om att reservera medel. Vi hafva erfarenhet af huru
medel reserveras. De skaffas nog bort på ett eller annat sätt.
Man har talat om en jernväg här nära Stockholm, till hvilken
anslag icke beviljats. Jag har icke bidragit till ett sådant be¬
slut. För öfrigt har den värde motionären raffel i behåll,
som man säger. Han kan vända sig till Väg- och Vatten-
byggnads-styrelsen; men så är icke här fallet.»
Nils Svensson från Blekinge Län: »Jag har förut instämt
med Medin. Icke drager jag fördel af kommunikationsleden,
enär jag är boende 8 mil från den: men jag känner till de
stora uppoffringar, kommunerna gjort för att få den. Syner,
mätningar m. m. hafva pågått uti flera år, och nu, sedan ett
bolag börjat bilda sig och tecknat aktier för ändamålet, vill
man neka Statens biträde, då man likväl beviljat stora sum¬
mor till kanaler m. m. på andra håll. Det är sannt, att vi
hafva smått om penningar; men hvad man har bör få använ¬
das såväl här sorn på andra ställen.»
Den 5 December.
379
Mengel: »I afseende å min bevekelsegrund för att få jern¬
vägen dragen norr om Stockholm, anser jag att Ola Månsson
ställt sig på samma linea med skandalpressen. Det förhåller
sig nemligen så, att mitt kära Wallby är beläget 2J mil från
det ställe, der den närmaste jernvägsstation skulle finnas, samt
4 mil från Stockholm.v
Daniel Danielsson från Jönköpings Län: »Jag vill alltid
följa hushållsprincipen, men dock ej i likt och olikt Betrak¬
tar man kartan och den omständigheten att orten, der leden
skulle komma att framgå, hvarken har någon fördel af den
jernväg, som kommer att gå genom Småland, eller har i öf¬
rigt några anstalter, som underlätta kommunikationen med
andra orter, utom landsvägarne, så skall man komma till in¬
sigt derom, att det vore ovärdigt att afslå förslaget. Jag
bifaller detsamma.»
Johannes Larsson från Jönköpings, Erik Olsson från Sö¬
dermanlands, Anders Andersson, Anders Magnus Andersson,
Nils Pehrsson och Gustaf Jonsson från Kalmar, Bälter Sven
Ersson från Stora Kopparbergs, samt Nils Andersson från
Wermlands Län instämde.
Jöns Pehrsson: »Det är klart att, då man målar landets
finansiella ställning uti alltför mörka färger, sådant skall an¬
slå. Det gläder mig emellertid, att detta är det enda skäl, som
man har för ett afslag. Krisen torde dock hafva en öfvergång,
och jag vet icke hvarför just ifrågavarande samhälle skall
blifva lidande och ensamt få plikta för den.»
Ola Månsson: »Om jag antager Mengels sista tillmäle
såsom sanningsenligt, skulle vi båda komma att stå på sam¬
ma point, men skillnaden är likväl den, att jag sätter mitt
namn under hvad jag skrifver, och sänder icke anonyma skrif¬
ter landet omkring till landsorts-tidningarne.»
Öfverläggningen var fulländad. Sedan Östman förklarat,
att han afstod från propositions framställande på sitt yrkande
om anslagets nedsättande till 175,000 R:dr, framställde Tal¬
mannen proposition på bifall till Utlåtandet, hvilken proposition
med blandade ja och nej besvarades. Då votering begärdes,
uppsattes, justerades och anslogs följande voterings-propo-
sition:
»Den, som bifaller Stats-Utskottets ifrågavarande Utlåtande
N:o 163, röstar ja;
Den det ej vill, röstar nej;
Vinner nej, har Bondeståndet afslagit samma Utlåtande.»
Voteringen, i vanlig ordning verkställd, utföll med 53 ja
och 45 nej; hvadan alltså Utlåtandet var bifallet.
380 Den 5 December.
Emot detta beslut reserverade sig Lars Gustaf Andersson
och Ephraim Larsson från Elfsborgs, Anders Larsson från
Örebro, Östman och Hedström från Wester-Norrlands, samt
Westermark, Wallmark och Glad från Westerbottens Län.
§ 6.
Till bordläggning första gången anmältes: Stats-Utskot¬
tets Betänkande N:o 167, angående regleringen af utgifterna
under Riksstatens nionde Hufvudtitel;
Bevillnings- Utskottets Memorial:
N:o 30 angående förändringar i de till den blifvande nya
Bevillningsstadgan börande formulärer; samt
Betan kalldén :
N:o 31, angående Post-bevillningen och
N:o 32, i anledning af väckta motioner dels om utvidg¬
ning i den Presterskapet tillerkända fribrefsrättighet, dels om
en sådan rättighets meddelande åt Skolstyrelser, Sparbanker
och inhemska Brandstods-bolag; och
Banko- och Lag-Utskottets Betänkande
hf:o 4, i anledning af väckta förslag, i fråga om lagstift¬
ning för enskilda Banker; äfvensom
Enskildta Utskottets förslag K:o 8 till underdånig skrif¬
velse till Kongl. Majit om rättelse i Seglations-ordningen den
15 Maj 1843.
§ 7-
Lades till handlingarna ankomna protokolls-utdrag från:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 485—500: samt
"Vallofl. Borgareståndet N:ris 441—451.
Ståndet åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVester.
Den 7 December.
381
Den 7 December.
Plenum kl. 6 e. ni.
§ 1.
Protokollet för den 21 nästlidne November e. m. juste¬
rades och bordlädes.
§ 2.
Uppå derom gjord begäran beviljade Ståndet ledighet
från Riksdagsgöromälen åt följande ledamöter, att beräknas
från nedannänmde tider, nemligen åt Nils Hansson från Chri¬
stianstads, Anders Pehrsson frän Malmöhus och Pehr Benja¬
minsson från Elfsborgs Län under 3:ne veckor från den 30;
Smedberg från sistnämnde Län under 3 veckor från den 28:de;
Anders Larsson från Nerikes Län under 3 veckor från den
16:de; Lars Magnus Knutsson och Carl Gustaf Cederskog från
Östergöthlands Län under 3 veckor från den 23; samt Carl
Gustaf Sköldberg oell Nils Nilsson från Nerikes Län under
14 dagar från den 22 allt i denna månad.
§ 3.
Föredrogs och godkändes Stats-Utskottets Memorial N:o
164, angående beräkningen af den erfoiderliga tillökningen i
anslagen för de 3:ne Artilleri-regementena samt artilleri-bat¬
teriet i Norrland.
§ 4.
Stats-Utskottets, sedan den 28 nasti. November på Stån¬
dets bord hvilande, nu ånyo föredragna, Utlåtande N:o 165,
i fråga om löneförbättring för Krigs-hofrättens civile embets-
och tjenstemän m. fl., blef af Ståndet afslaget.
§ 5.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets, den 28
nasti. November bordlagda Utlåtande N:o 166, angående före¬
slagen pension för t. f. Kamreraren vid f. d. General-assistans-
kontoret G. Grundén, begärdes ordet af Nils Larsson från
Jemtlands Län, hvilken yttrade: Vid det förhållande, som af
detta Utlåtande äfven vitsordas, att Grundén icke haft ordi¬
narie befattning, utan endast på förordnande skött ifrågava¬
rande kamrerare tjenst, anser jag någon pension icke böra
382
Den 7 December.
honom tillegnas samt, till följd deraf, Utskottets tillstyrkande
ogillas.
Sedan flere af Ståndets ledamöter instämt med Nils Lars¬
son, blef ifrågavarande Utlåtande af Ståndet afslaget.
§ c.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets, sedan den 28:de i nasti.
November på Ståndets bord hvilande, Memorial N:o 170, i
anledning af erhållna återremissser å åtskilliga i Memorialet
N:o 149 föreslagna voterings-propositioner, dervid följande
ledamöter, som på begäran fingo ordet, yttrade:
Lekberg från Nerikes Län: »Utskottet synes mig här
hafva behandlat vår återremiss tvärt emot grundlagens tydliga
föreskrift, till följd hvaraf jag hemställer, att Ståndet mätte
afslå detta Memorial.»
Ola Månsson: »Stats-Utskottet har icke begått någon grund¬
lagsvidrighet, utan det har varit tvunget rätta sig efter de
öfriga 3:ne Riksstånden, hvilka beslutat, att Bondeståndets be¬
slut skolat undertryckas. De Bondeståndets ledamöter, som
öfvervarit frågans behandling i Utskottet, hafva innan vote¬
ring företogs nedlagt sin protest, men den föranledde icke till
något resultat. Nu lärer Bondeståndet emellertid icke kunnat
annat göra, än att med ogillande lägga detta Memorial till
handlingarne.»
Öfverlägg ningen var fulländad, och ifrågavarande Memo¬
rial blef, uppå derom af Talmannen framställd proposition,
med ogillande lagdt till handlingarne.
§ 7.
Då nu ånyo föredrogs Stats-Utskottets Memorial N:o
171, i anledning af erhållna återremisser å Betänkandet N:o
122, angående reglering af utgifterna under Riks-statens sjette
Hufvudtitel, beslöt Ståndet, att, med vidblifvande af sitt förut
fattade beslut, lägga Memorialet till handlingarne.
§ 8.
Föredrages ånyo och godkändes Konstitutions-Utskottets
Memoria!:
N:o 55, med voterings-propositioner, rörande det Kon¬
stitutions-Utskottet uti Memorialet N:o 35 föreslagna tillägg vid
1 § 9 mom. Tryckfrihets-förordningen, angående förbud mot
eftertryck af utländsk skrift; och
N:o 56, med voterings-propositioner, rörande det af Kon-
stitutions- Utskottet uti Memorialet N:o 37 föreslagna tillägg
Den 7 December.
383
vid 1 § 4 mom. Tryckfrihets-förordningen, angående borgens
ställande af dagblads och periodiska skrifters utgifvare.
§ 9.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets, den 2 i
denna månad bordlagda Utlåtande N:o 168, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående pension för Öfver-
jägmästaren A. H. Kasten, begärdes ordet af nedannämnde
ledamöter, som yttrade:
V. Talmannen Anders Andersson: »Då, efter hvad jag
har mig bekant, Ofver-jägmästaren Kasten numera lärer vara
afliden, torde detta Utlåtande icke fordra annan åtgärd, än
att läggas till handlingarna.»
Sahlström: »Jag hade endast att meddela samma upp¬
lysning, sorn v. Talmannen, nemligen att Ofver-jägmästaren
Kasten med döden afgått.»
öfverläggningen var fulländad; och ansåg Ståndet, vid
det ofvan upplysta förhållandet, ifrågavarande Utlåtande icke
fordra någon dess åtgärd.
§ 10.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets Utlåtande
N:o 53, i anledning af skedd återremiss utaf Utskottets Be¬
tänkande N:o 42 öfver Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, an¬
gående ogift qvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig,
begärde nedannämnde ledamöter ordet och yttrade:
Ola Månsson: »Om Ståndet vill godkänna Lag-Utskot¬
tets ifrågavarande Utlåtande, vill jag visserligen icke sätta mig
deremot; men nog hade jag önskat, att Utskottet nu, likasom
vid föregående tillfällen, då 2 Stånd stannat emot 2, vidblifvit
sitt förra beslut. Om jag icke fruktade, att vi, genom att vid¬
hålla vårt förut fattade beslut, icke erhålla någon ändring i
nu gällande föreskrifter om qvinnans myndighet, skulle jag
påyrka sådant: men med den kännedom, jag eger om de 2
första Ståndens mening, att någon votering i förstärkt Lag-
Utskott icke bör ega rum, tror jag det vara bäst att god¬
känna Utlåtandet i det skick, det förefinnes.»
Jöns Pehrsson från Blekinge instämde.
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Då man har sig
bekant på hvad sätt ifrågavarande Utlåtande tillkommit, torde
man nog böra hysa betänklighet att instämma med föregå¬
ende talare. Då Borgare- och Bondestånden godkänt Be¬
tänkandet N:o 42, Riddarskapet och Adeln återremitterat det¬
samma, ehuru nästan lika många af dess ledamöter talade för
godkännande, samt Presteståndet antagit Herr Adlercreutz’s
384
Den 7 December.
reservation, trorf”jag-det vara bäst, att vi vidblifva vårt förra
beslut och låta frågan genom votering afgöras, ty dermed
riskera vi ej annat, än att frågans afgörande varder till nästa
Riksdag uppskjuten.”
Johan Johansson från Nerikes, Daniel Danielsson från
Jönköpings samt Pehr Nilsson i Espö Malmöhus Län m. fl.
instämde.
V. Talmannen Anders Andersson: Jag har icke mycket
att tillägga till hvad den siste talaren yttrat; men jag vill upp¬
lysa, att, om jng icke orätt minnes, det är första gången jag
sett ett Utskott hafva frångått sitt en gäng framställda förslag
uti en fråga, som Kongl. Maj:t föreslagit och 2:ne Riksstånd
bifallit. Jag önskar derföre, lika med Erik Ersson, att vi vid¬
hålla vårt förra beslut, öfverlemnande till de 2 första Stånden,
att, om de finna sig dertill bifogade, undandraga sig votering
i förstärkt Utskott.”
Nils Nilsson från örebro Län instämde.
Pehr Erik Andersson fråa Westmanlands Län: ”Jagar
väl ledamot af det Utskott, som afgifvit detta Utlåtande, men
jag har icke varit tillstädes, då frågan i Utskottet behandla¬
des. Jag anser mig derföre nu uppmanad att tillkännagifva,
det jag, lika med föregående talare, anser Utskottet hafva
begått brott emot grundlagen, eller åtminstone afvikit från
den praxis, som förut varit följd, då 2 Ständ stannat mot 2.
Jag kan icke gilla sådana intriger, som man här får se, och
tycker, att Bondeståndet icke handlar rätt, om det frångår
sitt en gång fattade beslut, ty jag är förvissad derom, att, om
ock frågan vid denna Riksdag faller, den likväl vid en kom¬
mande Riksdag skall bryta sig igenom. Det vore dessutom
förödmjukande för Borgare- och Bondestånden att frångå de¬
ras beslut, derföre att endast en hand full af representanter
utaf ett annat Riksstånd fattat annat beslut. Det är icke omöj¬
ligt, att de öfriga Stånden antaga en inbjudning att förena
sig uti ett sådant beslut, som jag här ofvan påyrkat; men om
ock en sådan inbjudning skulle afslås, bör votering i förstärkt
Lag-Utskott ega rum, och om något eller några af Riksstån¬
den skulle afslå voteriugs-propositionerna, må de åtaga sig skul¬
den, som dertill bidragit.”
Olof Andersson från Westmanland instämde.
Ödmann från Upsala Län: ”Då Ijag-Utskottet visat så¬
dan elasticitet i åsigter och icke framställt sådana motiver,
som berättiga till eftergift af eller afslag å de 2 Stånds beslut,
som godkänt Kongl. Maj:ts i ämnet framställda Nådiga Pro¬
position, kan jag, för min del, icke godkänna detta Utlåtande,
och jag anser mig böra så mycket mera sätta mig emot det¬
Den 7 December
385
samma, som jag anser det vara ganska osäkert, huruvida
Kongl. Maj:t kan komma att sanktionera hvad Utskottet före¬
slagit. Utskottet yttrar å pag. 2. »Vid sådant förhållande
»och då dessutom den meningsbrytning, som inom Riksstån-
»den i förevarande fråga sig yppat, mäste betraktas såsom ett
»vittnesbörd om enahanda skiljaktighet i åsigter inom det fack,
»hvars rättigheter och intressen Rikets Ständer hafva att be-
»vaka.» Ingalunda lärer väl kunna bestridas, att Rikets Stän¬
der skola bevaka folkets rättigheter och intressen; men om
Utskottet med sitt ofvannämnda yttrande velat säga, att Ri¬
kets Ständer representera hela folkets, åsigt, föranlåtes jag hö¬
geligen protestera deremot. Då både inom detta Stånd och
Borgareståndet Herr Adlercreutz’s förslag rönt motstånd samt
Rikets Ständer, genom antagande af hvad detsamma innehåller,
skulle bereda qvinnan icke någon fördel, utan tvärtom många
trakasserier, önskar jag, att Ståndet måtte vidblifva sitt en
gång fattade beslut.»
Nils Olsson från Malmöhus Län instämde.
Mengel från Upsala Län: »Sedan man hade sig bekant,
att Lag-Utskottet afslagit alla motioner om husagans afskaf-
fande, var det ingalunda oväntadt, att denna fråga skulle få
en sådan utgång, som detta Utlåtande innehåller, samt att
Utskottet på sådant sätt skulle råga måttet. Jag anser oss
icke böra begå den inkonseqvensen, att vi frångå vårt förra
beslut samt anhåller, att Ståndet icke måtte, af fruktan der¬
för att orättvisan skall segra, begå en half orättvisa. Jag
yrkar således vidblifvande af förra beslutet.»
Förre v. Talmannen Pehr Eriksson och Nils Andersson
från Wermlands Län instämde.
Nils Hansson från Christianstads Län: »Det torde utan
tvifvel vara rättast att vidblifva vårt förra beslut, i händelse
det af oss åsyftade målet derigenom skulle vinnas, men om
vi envist vidhålla detsamma och derigenom förfela det vackra
målet, så handla vi icke rigtigt. För min del anser jag hvad
Utskottet här föreslagit leda ett stycke på väg till det mål,
som vi önska till följd hvaraf, och då, omså behöfligt finnes,
erforderliga rättelser kunna framdeles erhållas, jag, för att vinna
åtminstone något, antager Utskottets förslag.»
Anders Pehrsson från Malmöhus Län instämde.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Då Ståndet fat¬
tade sitt förra beslut i donna fråga, var jag hemrest på per¬
mission, till följd hvaraf jag finnér mig uppmanad att nu till¬
kännagifva, det jag, om jag då varit närvarande, biträdt Stån¬
dets beslut; men jag tror, att, om vi nu antaga Utskottets
Bonde-St■ Prot. vid Lagt. Itiksd. 1856—185T. VIII. 25
386 Den 7 December.
förslag i det förändrade skick, uti hvilket det nu återkommit*
det endast är respekt för andras öfvertygelse, som föranleder
oss dertill. För min del måste jag således upprigtig! erkänna,
att jag anser det ifrågavarande förslaget leda ett steg framåt
till det mål, hvilket vi åsyfta, och jag är förvissad, att, om
en qvinna kan utan omsvep blifva myndig samt förmyndaren
genast skall lemna arfvet ifrån sig, mången qvinna skall rygga
tillbaka. Någon föregående talare har väl anmärkt, att an¬
tagandet af förevarande förslag skall leda tiil endast half rätt¬
visa och mångå trakasserier för qvinnan, men jag tror det
leda närmare till hvad vi åsyfta, och derföre godkänner jag
Utlåtandet.»
Wassmuth från Stockholms, Nils Svensson från Jönkö¬
pings, Cederskog, Magnus Månsson och Johan Johansson från
Östergöthlands, Anders Magnus Andersson och Gustaf Jons¬
son frän Kalmar, Jöns Pehrsson och Nils Svensson från Ble¬
kinge, Smedberg, Johannes Andersson och Johan Petter An¬
dersson från Elfsborgs, Pehr Nilsson i Ahlestad och Måns
Pehrsson från Malmöhus samt Erik Olsson från Söderman¬
lands Län instämde.
David Andersson från Hallands Län: »Ingen lärer väl
kunna förneka, att Utskottet i denna fråga gått egenmäktigt
till väga, då 2 Stånd godkänt hvad Kongl. Maj:t uti sin Nå¬
diga Proposition föreslagit; men det oaktadt tvekar jag att
sätta allt på ett kort, helst vi önska framgång åt saken. Det
finnes säkert icke någon ibland oss, som hellre än jag ön¬
skar att Bondeståndets förut fattade beslut måtte segra: men
då man vet, att de första Stånden hysa betänkligheter att an¬
taga detsamma af den anledning, att de förmoda svårigheter
möta att erhålla förmyndare för sådana qvinnor, som icke
sjelfva vilja blifva myndiga, måste man ock respektera deras
mening. Då man icke lärer hafva att förvänta votering i för¬
stärkt Utskott om en förändring, uti hvilken 2 Stånd stannat
emot 2, beder jag bröderne betänka sig, innan de företaga
sig att behandla saken så, att intet vinnes; och tror jag så¬
ledes. att hvar och en, som nitälskar för vinnande af någon
fördel åt qvinnan, bör godkänna detta Utlåtande.»
Holm från Jönköpings, Glad från Westerbottens, Öbom
från Norrbottens, Erik Christensson och Johannes Nilsson från
Götheborgs och Bohus, Johan Andersson och Anders Ersson
från Kopparbergs, Anders Andersson från Kalmar, Pehr An¬
dersson från Gefleborgs och Sven Haraldsson från Hallands
Län instämde.
Ola Månsson från Christianstads Län: »Ehuru jag i sjelfva
hufvudsaken är ense med föregående talare, kan jag icke med-
Den 7 December.
387
gifva, att 2 Stånd stannat emot 2 i denna fråga, ty beslu¬
ten inom en del af Stånden äro olika, och det är om dessa
beslut, sorn voteringen, i händelse någon sådan kommer i fråga,
skall verkställas. Oaktadt jag således ogillar Utskottets till¬
görande, fruktar jag nästan, att vi, om vi sätte allt på spet¬
sen, kunna förlora allt; bifalle vi deremot detta förslag, kan
hvarje qvinna, sedan hon uppnått 25 års ålder, blifva myn¬
dig förklarad, om hon blott derom anmäler sig vid vederbörlig
domstol. Vid förra Riksdagen fattade Rikets Ständer det be¬
slut, hvilket jag, för min del, icke kunde biträda, emedan jag
fruktade, att sådant skulle föranleda till trassel och rättegån¬
gar, att qvinna borde tillåtas att blifva mjmdig förklarad af
Under-domstol, men Kongl. Maj:t fann icke för godt att lemna
sitt bifall till nämnda beslut. Då, enligt min åsigt, det före¬
varande förslaget är mycket bättre, och då vi böra kunna
hoppas, att detsamma varder af Kongl. Maj:t bifallet, trorjag
att vi handla klokast, om vi godkänne detsamma. Om Bon¬
deståndet spänner bågen för högt, samt 2:ne Stånd komma att
ogilla de voterings-propositioner, som möjligen kunna, med
anledning af Ståndens olika beslut, framställas, få vi skylla
oss sjelfve för utgången. Jag bifaller för min del Utlåtandet.»
Lind från Götheborgs och Bohus, Håkan Pettersson från
Blekinge, Anders Eriksson frän Elfsborgs och Olof Larsson
frän Gefleborgs Län instiimde.
Anders Pehrsson från Örebro Län: »Flere föregående
talare hafva uttalat min mening, så att jag gerna kunde un¬
derlåta att yttra mig, men då jag anser denna fråga vara en
vigtig princip-fråga, skulle man måhända, om jag stillatigande
läte den passera, tro, att jag gillar Utskottets åtgörande. Då
jag emellertid icke kan förutse hvarest det möjligen kommer
att stanna, derest ett Utskott får på sådant sätt, som Lag¬
utskottet här gjort, behandla frågor, uti hvilka Kongl. Majit
framställt proposition, hvilken blifvit af 2 Riksstånd gillad,
kan jag icke annat, än öppet förklara, det jag instämmer med
dem, som ogilla Utlåtandet. Jag anser, att Bondeståndet icke
handlar klokt, om det, sedan det förklarat sig ogilla Utskot¬
tets förfarande, skulle gilla dess beslut i hufvudsaken. Det
skäl, som en föregående talare uppgifvit hafva varit orsaken
till de 2 första Ståndens afslag å Kongl. Majrts Proposition,
är endast ett svepskäl, som icke tål någon granskning. Om
det så förhölle sig, som de höras förmoda nemi., att det skulle
blifva svårt att finna förmyndare, så måste det väl vara ännu
svårare att för närvarande, då alla ogifta qvinnor skola hafva
, förmyndare, finna sådana. Att alla Borgare- och Bondestån¬
dets ledamöter i Lag-Utskottet på goda skäl reserverat sig
388
Den 7 December.
emot Utskottets beslut, finna vi af Utlåtandet; hvarföre jag
anser, att vi skulle handla fegt, om vi frångå vårt en gång
fattade beslut, hvilket jag, för min del, vidhåller.»
Olof Olofsson i Slängserud och Anders Jönsson från
Wermland», Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands, Lars
Johansson från Westmanlands, Erik Andersson från Koppar¬
bergs och Pehr Benjaminsson från Elfsborgs Län instämde.
Sahlström: »Då frågan om qvinnans myndighet förra
gången förevar här i Ståndet, var jag icke tillstädes; men jag
får nu förklara, att jag är fullt belåten med den utgång, sorn
frågan då fick, och vill ingalunda medgifva återkallande af
det heslut, som då fattades, helst det icke skulle hedra sven¬
ska Bondeståndet inför allmänheten att visa sig så vankelmo¬
digt. Jag instämmer för öfrigt uti hvad Anders Pehrsson an¬
fört och vill endast fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att
slägt och förmyndare kunna med sitt inflytande mycket verka
i sådana frågor, sorn denna.»
Pehr Nilsson i Espö: »Det förefaller mig högst besyn-
nerligt, att Utskottet, sedan det först godkänt Kongl. Maj:ts
Proposition och 2 Riksstånd sedermera gillat Utskottets Be¬
tänkande, nu anser sig böra frångå sitt förra förslag. Jag-
respekterar visserligen de 2 första Ståndens åsigt och jag
skulle icke hafva haft något att erinra emot det beslut, som
da fattat, om det gällt endast deras döttrar; men jag anser
likväl, att vi höra vidhålla vårt förut fattade beslut. Några
föregående talare har sagt det vara nödvändigt att, för att
vinna något, antaga Utskottets ifrågavarande förslag men vi
hafva ju icke någon säkerhet, att Kongl. Maj:t sanktionerar
detsamma. Jag yrkar, att Ståndet vidhåller förra beslutet.»
Erih Ersson från Gefleborgs Län: »De rättvisa förebrå¬
elser, sorn här blifvit framställda emot Lag-Utskottet, böra icke
drabba alla dess ledamöter, och den anmärkning, som blifvit
gjord emot förslaget, angående husagan, bör rigtas emot Sam¬
mansatta Lag- och Ekonomi-Utskottet. Man har sagt, att vi
böra antaga Utskottets ifrågavarande förslag och att vi, om
det ej finnes tillfyllestgörande, framdeles kunna få något bättre;
men jag hemställer, huru snart det skulle låta sig göra att
få någon ändring. Hvad man yttrat derom, att man bör
respektera andras öfvertygelse, är nog rigtigt, för så vid t denna
öfvertygelse är bättre, än den, man sjelf hyser, men då för¬
hållandet, åtminstone hvad denna fråga angår, icke är så¬
dant, anser jag en stor pluralitet icke böra vika för minori¬
teten. Angående svårigheten att anskaffa förmyndare, instäm¬
mer jag uti hvad Anders Pehrsson yttrat samt anser, att vi,
sorn lagstifta för den större mängden, icke böra visa oss så
Den 7 December.
383
veka, att vi frångå vårt förra beslut. Man liar yttrat, att
någon votering i förstärkt Utskott icke skall komma att ega
runi, om 2 Stånd stanna mot 2 i denna fråga; men då sådan
egt rum vid föregående Riksdag, måtte den väl icke nu kunna
förhindras, isynnerhet som Ståndens beslut äro sins emellan
olika.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Då jag förenade
mig uti hvad Ola Månsson yttrat, var det derför att jag hyste
samma farhåga som han, att nemligen vi icke skulle få någon
ändring; men då jag närmare tänker på saken, finner jag, att
äfven om 3 Stånd antaga detta Utskottets förslag, vi icke
kunna vara säkra att få någon förändring, emedan Kongl.
Majit kan vägra sanktion å Ständernas beslut. Då jag såle¬
des icke anser risken af en votering i förstärkt Lag-Utskott
så farlig, önskar jag att Ståndet måtte vidblifva sitt förra be¬
slut.”
Olof Olsson i Ohlsäterstorp och Anders Jonsson från
Wermlands samt Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs Län
instämde.
Östman: ”Jag hade helst önskat att Utskottet vidblifvit
sitt förra förslag, emedan det var grundadt på Kongl. Majits
Proposition, och jag skulle, om jag hade något hopp om fram¬
gång, ännu påyrka dess bibehållande; men då jag är oviss
huruvida ett sådant yrkande kan leda till något godt och af
Bondeståndet önskadt resultat, torde det, efter hvad jag för¬
modar, vara bäst att antaga detta. Jag tror, att icke qvinnor
i allmänhet äro vuxna att vid 25 års ålder varda myndiga,
utan de böra från barndomen för sådant ändamål fostras, till
följd hvaraf, och då domstolen har pröfningsrätten, jag anta¬
ger Utskottets förevarande förslag.”
Medin från Kronobergs Län: »Jag har icke ändrat åsigt
sedan frågan förra gången förevar här i Ståndet och då jag
varmt förordade det förslag, som Utskottet då framlagt, och
jag skulle helst vilja vidblifva det beslut, som Ståndet då fat¬
tade, om jag vore säker att den af oss då beslutade förän¬
dringen i nuvarande stadgande om qvinnans myndighet kunde
genomdrifvas; men då jag fruktar, att vi genom att strängt
hålla på vårt förra beslut icke få någon ändring, och då Ut¬
skottets ifrågavarande förslag innehåller åtminstone någon för¬
bättring af de lagstadganden, som vi förut ega, tror jag att
vi, för att vinna något, böra godkänna detsamma, helst vi, om
så nödigt befinnes, framdeles kunna erhålla ändring.»
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus, Gustaf Lars¬
son från Stockholms samt Bengt Nilsson från Kronobergs Län
instämde.
390
Den 7 December.
Mengel: »Då jag framställde anmärkning emot Lag-Ut¬
skottet, var den naturligtvis rigtad emot dess pluralitet, och
erinrade icke då att Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tet var i behof af någon husaga. Hvad hufvudsaken beträffar,
får jag förklara, att jag icke förstår af hvilken anledning man
hyser så stor fruktan för votering i förstärkt Lag-Utskott, då
omröstningen derstädes endast skulle afse, huruvida det vilkor
skall qvarstå, att domstolen skall pröfva den af omyndig qvinna
gjorda ansökningen, ty någon voterings-proposition kan omöj¬
ligen framställas, så vida man icke kan tänka sig att Lag¬
utskottet skulle ytterligare öka sitt grundlagsvidriga förfarande
dermed, att det framställde proposition på rent afslag. Då
jag emellertid tror, att icke någon utaf oss tvekar att hänskjuta
frågan till afgörande i förstärkt Lag-Utskott, yrkar jag att vi
stå fast vid vårt förra beslut.»
Vice Talmannen Anders Andersson: »Om jag ock med-
gifver, hvad någon föregående talare yttrat, att der 2 Stånd
stanna emot 2 i lagfrågor, såsom ock uti grundlagsfrågor, frå¬
gan skall anses vara förfallen, gäller dock icke sådant der 3
Stånd fattat ungefär enahanda beslut. Väl har här blifvit 3'tt-
radt, att Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet icke skola
frångå sina förra beslut, men »låter eder icke öfverflyglas af
det onda», ty någon annan påföljd af vårt vidhållande utaf
förra beslutet karr omöjligen blifva, än att votering kommer
att ega rum i förstärkt Utskott emellan de begge satserna, huru¬
vida en qvinna, som uppnått 25 års ålder, skall vara myndig
med eller utan domarens pröfning. Då vi en gång fattat ett
enhälligt beslut, finner jag icke något skäl att frångå detsam¬
ma, helst frågan alldeles icke kan förfalla. Jag vill icke vara
ibland dem, som komma att beskyllas för att hafva bidragit
dertill, att de qvinnor, som vilja blifva myndiga förklarade,
skola tillskyndas någon kostnad derför, till följd hvaraf och
då hädanefter, såsom hittills, den, som icke kan vårda sig och
gods sitt, lärer komma att fortfarande stå under förmynder¬
skap, jag påyrkar att Ståndet måtte vidblifva sitt förra beslut,
helst i det förstärkta Utskottet votering icke kan ega rum om
något annat än nämde beslut och Utskottets ifrågavarande
förslag.»
Gezelius från Kopparbergs, Dahlgren från Elfsborgs, Hed¬
ström från Wester-Norrlands, Anders Jansson från Westerås
samt Daniel Danielsson från Jönköpings Län instämde.
Lekberg: »Jag har med flit afhållit mig från att deltaga
i Utskottets förnyade behandling af denna fråga, enär jag hade
mig bekant att min mening, då frågan sist förevar här i Stån¬
det, var stridande emot pluralitetens. Då jag emellertid nu
Den 7 December.
391
hör, att meningarna sedan dess något ändrat sig, vill jag upp¬
gifva den grund, på hvilken jag fotar min åsigt om detta för¬
slags företräde framför det förra. Jag anser nemligen det vara
ganska rigtigt, att då mannen skall anses myndig vid 21 års
ålder, äfven qvinnan hör vid uppnådda 25 år förklaras berät¬
tigad att råda sig och gods sitt. Detta förslag har således det
företrädet, att hvarje qvinna sedan hon uppnått 25 års ålder
endast beliöfver hos domstolen anmäla, det hon vill blifva myn¬
dig förklarad, hvilket domaren då icke eger att vägra, hvar¬
igenom en stor fördel henne beredes. Jag anhåller, att Ständs-
bröderne, med jemväl fästadt afseende derå, att qvinna der¬
igenom undgår att åtaga sig eller åläggas förmynderskap för
andra, måtte noga betänka sig innan de afslå Utskottets ifrå¬
gavarande förslags»
Lundahl från Skaraborgs Län var förekommen af och
instämde med vice Talmannen.
Anders Eriksson frän Södermanlands Län: »Då Lag-
Utskottets Betänkande N:o 42 behandlades här i Ståndet, voro
de röster, som höjde sig emot detsamma, högst få, men för¬
hållandet höres nu vara förändradt, hvilket jag högeligen be¬
klagar. Lika med Mengel och vice Talmannen anser jag det
ingalunda vara vådligt att afslå det ifrågavarande Utlåtandet,
helst någon annan votering, än den vice Talmannen omför-
mäit, icke lärer ifrågakomma i Utskottet.»
Anders Larsson från Nerikes Län: »Som jag icke var
tillstädes då Lag-Utskottets Betänkande N:o 42 behandlades
här i Ståndet, vill jag för Ståndet tillkännagifva, att jag gillar
det beslut, som Ståndet angående detsamma fattade, och då
vi, litet hvar, torde hafva oss bekant, att det skulle vara för¬
enadt med icke så obetydlig kostnad, om hvarje qvinna, som
vill blifva myndig förklarad, skulle derom göra ansökan hos
domstol, anser jag, att vi böra afslå hvad Utskottet i detta
Utlåtande tillstyrkt.»
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Jag minnes mycket
väl med hvilken enhällighet Utskottets första förslag i donna
fråga antogs, och med hvilken ifver de fleste bestredo anta¬
gandet af Herr Adlercreutz’s reservation, hvilken är af sam¬
ma innehåll, som Utskottets nu förevarande förslag.»
Då det, om jag icke minnes allt för orätt, var endasten
ledamot af detta Stånd, som talade för nämnde reservation,
skulle det förefalla mig högst besynnerligt, om Ståndet skulle
ändra sitt förra beslut. Den farhåga, som af någon föregående
talare blifvit framställd, att frågan måhända helt och hållet
förfaller, derest Borgare- och Bondestånden vidblifva sina förra
beslut, delar icke jag. Det kan väl sägas, att Riksstånden då
392
Den 7 December.
på sätt och vis stannat 2 emot 2, men den, som deraf slutar,
att saken förfallit, har icke noga genomläst 75 § Riksdags¬
ordningen, der det heter: »Till Grundlags stiftande, upphäf-
»vande, förändring eller förklaring fordras alla Riksståndens
^sammanstämmande beslut och Konungens sanktion. För be-
»slut i alla öfriga ärenden, de mål untantagna, hvarom i Re-
»gerings-formens 66, 69, 70, 71 och 72 §§ särskildt förordnad!
»är, gälle, jemte Konungens samtycke, tre Stånds mening;
»men skulle två Stånd stanna emot två, förfalle frågan och
»förblifve vid det, sorn tillförene stadgadt varit, utan attsam-
»ma fråga må kunna vid den Riksdagen ånyo väckas eller
»upptagas. Är åter frågan af sådan beskaffenhet, att den ej
»kan förfalla, gånge såsom i 73 § stadgadt är», d. v. s. att
frågan skall genom omröstning i förstärkt Utskott afgöras. Om
man nu antager, att Borgare- och Bondestånden vidblifva sina
förut fattade beslut samt Ridderskapet och Adeln och Preste-
ståndet antaga Utskottets ifrågavarande förslag, så hafva ju
alla Riksstånden beslutat, att ändring uti nu gällande stadgan-
den om qvinnans myndighet skall ega rum. Då förhållandet
nu är sådant, måste man med skäl förundra sig deröfver, att
någon vill framställa den förmodan, att frågan kan förfalla.
Nödvändigt blifver det således att afgöra hvilketdera af de
ofvannämnda besluten skall blifva gällande och om, vid den
votering, som om dem kommer att ega rum i förstärkt Ut¬
skott, Bondeståndets mening icke varder segrande, förlora vi
icke vidare derpå, än att Rikets Ständers beslut blifver i en¬
lighet med Utskottets nu förevarande förslag. Jag förordar
således, på grund af hvad jag nu anfort, att Ståndet måtte
vidblifva sitt en gång fattade beslut.»
Bjerkander från Skaraborgs Län instämde.
Ola Månsson: »När man ser saken sådan den nu är, så
är det visserligen sannt, att frågan, orri votering i förstärkt
Utskott kommer att ega rum, samt derest vår mening blifver
undertryckt, icke får annan eller sämre utgång, än Utskottets
oss nu förelagda förslag innehåller; men hvilken är det, som
kan garantera att någon omröstning kommer att ega rum i
förstärkt Utskott? Man bör se saken icke endast från dess
yttre sida, hvilket, i förening dermed att jag tror mig veta,
det de 2 första Stånden, för att förekomma sådan votering,
äro sinnade att ogilla de voterings-propositioner, som möjligen
komma att framställas, gör att jag har mina farhågor och be¬
tänkligheter att tillstyrka vidblifvande af vårt förra beslut. Jag
vill likväl icke hardt hålla på min sats; men om vi förlora
allt, så må det stå på deras ansvar, hvilka dertill varit vål¬
lande.»
Den 7 December.
393
Nils Nilsson från Nerikes Län: »Jag afstår och förenar
mig uti hvad Nils Larsson anfört.»
Vice Talmannen Anders Andersson: »Jag vill endast
fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att Grundlagen föreskrif-
ver, det en så beskaffad fråga, som denna, skall slitas genom
votering i förstärkt Utskott.’)
Nils Hansson: »Då vi hafva många bevis derpå, att
Grundlagens stadgande i nämnde afseende blifvit eftersatt, an¬
ser jag det icke vara farligt att antaga hvad som nu bjudes.»
Mengel: »Om man skulle resonnera på det sättet, som
den siste talaren, så skulle man icke komma med någon fråga
längre än till hälften. Jag älskar rent spel och vill derför,
att Ståndet måtte vidblifva sitt förra beslut.»
Erik Mattsson från Jemtlands Lön: »Ehuru jag förut
instämt med Erik Ersson, anser jag mig, enär jag icke var
tillstädes då denna fråga förra gången behandlades af Ståndet,
böra tillkännagifva, att jag till alla delar gillar det beslut, som
då fattades och hvilket jag hoppas att Ståndet måtte vidblifva.»
Nils Hansson: »För den händelse att denna fråga icke
skulle blifva till mer än hälften afgjord, så har nog Mengel
varit med om sådant förut.»
Mengel: »Om så är, hvilket jag dock icke kan påminna
mig, är det icke skäl att ånyo göra om det.»
öfverläggningen var fulländad.
Talmannens proposition på bifall till ifrågavarande Utlå¬
tande blef med blandade ia och nej besvarad; till följd hvaraf,
och då votering begärdes, följande voterings-proposition upp¬
sattes, justerades och anslogs:
Den, som bifaller Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53, rö¬
star ]a.
Den det ej vill, röstar nej.
Vinner nej, har Bondeståndet afslagit Lag-Utskottets in¬
bjudning och tillstyrkande uti nämnde Utlåtande samt vidhåller
sitt i ämnet förut fattade beslut.
Och som vid voterings-sedlarnas öppnande 41 ledamöter
befunnos hafva röstat ja och 52 nej; alltså hade Ståndet be¬
slutat att, med afslag å Utskottets sednare förslag i ämnet,
vidblifva sitt angående Lag-Utskottets Betänkande N:o 42 fat¬
tade beslut.
Emot detta beslut reserverade sig Ola Månsson och Nils
Hansson från Christianstads, Lekberg från Nerikes, Johan An¬
dersson från Kopparbergs, Anders Pehrsson från Malmöhus,
Nils Svensson från Blekinge Län samt Olof Olofsson i Olsä¬
terstorp.
394 Den 7 December.
§ 11.
Föredrogos och godkändes sammansatta Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betän-
kanden:
N:o 9, i anledning af väckta motioner om dels posthem¬
manens och de gästgifveri-skjutsskyldiges befrielse från post-
forsling, och dels åtgärder till beredande af lättnad i nämnde
besvär; och
N:o 10, i anledning af väckt motion om rättighet för in-
nevånarne i Wermland, att uti lösväskor med posten sända
paketer af till och med ett skålpunds vigt.
§ 12.
Föredrogs och bordlädes 2:dra gången Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 167, angående regleringen af utgifterna under
Riksstatens 9:de hufvudtitel.
§ 13.
Paul Fritz Mengel från Upsala Län fick på begäran or¬
det och yttrade: »Det är en allmänt känd sak, att peninge-
ställningen, så inom som utom landet, är högst bekymmersam.
Främst på bordlistan till nästa plenum hafva vi nu 9:de huf-
vudtiteln och inom kort kunna vi från Stats-Utskottet förvänta
åtskilliga Betänkanden, afseende dels direkta anslag, dels lån.
Annu i denna stund veta vi icke hvad medel vi kunna hafva
att anslå för denna statsreglerings-period, ty att döma af hvad
som förspörjes, är penninge-ställningen, såsom jag förut antydt,
bekymmersam öfver hela verlden. En vigtig fråga, som sä¬
kerligen kommer att hafva ett icke så ringa inflytande på
mången utaf oss vid behandlingen af ofvanberörda lane- och
anslagsfrågor, är den, huruvida det lån, som Riksgälds-konto-
ret fått uppdrag att upptaga, kan åstadkommas eller icke. Väl
hafva vi oss bekant, att, samma dag som lånet var nära att
afslutas, sådana hinder uppstodo, som gjorde det omöjligt, och
att en hvar vid den tiden gjorde sig den frågan, huruvida
något lån på annat håll skulle kunna åvägabringas. En kort
tid derefter, om jag icke missminner mig i dag för åtta dagar
sedan, meddelades, i Post-tidningen samt åtskilliga andra här
utkommande tidningar, ett väl icke fullkomligen offieielt med¬
delande, som per telegraf från utlandet erhållits, och hvilket
var i så måtto lugnande, att det innehöll, det de inträffade
fallissementerna icke utöfvade minsta inflytande på statslånet.
Win afsigt är icke att nu begära upplysning om vilkoren för
lånet eller utaf hvilken sådant må kunna erhållas; men, troende
Den 7 December. 395
Enig icke dermed stöta Grundlagen och formerna, eller i nå¬
gon mån bidraga till att sätta låneunderhandlingens framgång
på spel, anhåller jag, att fullmäktige i Riksgälds-kontoret be¬
haga upplysa, om, såsom ofvanåberopade notis innehåller, lå¬
net förmodas komma till verkställighet, ty jag tror en sådan
upplysning i närvarande stund är af stor vigt.»
Vice Talmannen Anders Andersson: »Utan att inlåta
mig uti något vidlyftigt resonnement i denna fråga, ty dertill
har jag icke något uppdrag, får jag förklara, att tidningarne
i denna fråga innehållit mycket, som fullmäktige icke ens
tänkt, än mindre beslutat. Så hafva dessa tidningar, bland
annat, vetat berätta, att en eller annan af Riksgälds-kontorets
fullmäktige skolat begifva sig till utlandet för lånets negocie-
rande, men hvarifrån de kunnat erhålla en sådan underrät¬
telse, kan jag i sanning icke förstå. Att kontrakt om ifråga¬
varande län är afslutadt med handelshuset Johns & C:i, äf¬
vensom att nämnde handelshus råkat i obestånd, det är nu¬
mera icke någon hemlighet; men några närmare detaljer, an¬
gående ifrågavarande låneoperation, tillkommer mig icke att
nu meddela; men jag anser mig dock kunna upplysa, att jag
förmodar, det frågan, i anseende till den svåra krisen hos
ofvannämnde handelshus, står på ganska svaga fö 11 er.»
Mengel: »Jag är tacksam för de upplysningar, som vice
Talmannen behagat meddela, och inser ganska väl, att han
icke kunnat eller ansett sig tillkomma att uppgifva några när¬
mare detaljer. Af hvad vice Talmannen meddelat finna vi
emellertid, att de uti tidningarne förekommande uppgifterna
icke varit tillförlitliga, hvadan man ock bör hoppas, att de¬
samma varda rättade; men nyttan af de nu meddelade upp-
lysningarne lärer väl icke någon betvifla; ty det är väl tydligt
och klart, att, när ställningen är så bekymmersam, att ett
land, som icke eger någon statsskuld, icke kan erhålla lån,
man bör söka till att hushålla med och taga reda på hvarje
styfver.»
§ 14.
Efter skedd föredragning godkändes Bevillnings-Utskot-
tets Memorial:
N:o 30, angående förändringar i de till den blifvande nya
Bevillnings-stadgan hörande formulärer; samt
Betänkanden:
N:o 31, angående post-bevillningen; och
N:o 32, i anledning af väckta motioner, dels om utvidg¬
ning i den presterskapet tillerkända fribrefs-rättighet, dels om
306
Den 7 December.
en sådan rättighets meddelande åt Skol-styrelser, Sparbanker
och inhemska Brandstodsbolag.
§ 15.
Bordlädes 2:dra gången sammansatta Banko- och Lag-
Utskottets Betänkande N:o 4, i anledning af väckta förslag i
fråga om lagstiftning för enskilda Banker.
§ 16.
Ståndets Enskilda Besvärs-Utskotts förslag till under¬
dånig skrifvelse N:o 8, om rättelse i Seglations-ordningen den
15 Maj 1843, föredrogs nu ånyo och godkändes.
§ 17.
Vice Talmannen Anders Andersson fick på begäran or¬
det och yttrade: »Som bekant är, blef Lag-Utskottets Betän¬
kande N:o 18, deruti Utskottet föreslog, att oäkta barn skulle
åtnjuta arf efter moder, der ej andra barn finnas, af Riks¬
stånden återremitterad t. I anledning af nämnda återremiss
har Utskottet utarbetat och till Stånden aflemnat Utlåtandet
N:o 49, hvilket blifvit af Borgare- och Bondeståndet antaget,
men af Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet afslaget.
Då jag emellertid har mig bekant, att frågan i Prestestån¬
det blifvit afgjord efter votering och med en ganska knapp
pluralitet, har jag ansett mig böra hemställa, huruvida icke
Bondeståndet skulle anse nödigt att inbjuda Presteståndet att
uti Bondeståndets beslut sig förena.»
Erik Ersson från Gefleborgs, Kils Andersson från Werm¬
lands, Anders Pehrsson från Örebro och Anders Ersson från
Elfsborgs Liin instämde.
Ola Månsson: »Jag instämmer med vice Talmannen i
afseende på inbjudningen; men jag tror, att äfven Ridderska¬
pet och Adeln bör inbjudas att uti vårt beslut sig förena.»
Nils Andersson frän Christianstads och Erik Olsson från
Nerikes Län instämde.
Öfvert äggningen var fulländad; och beslöt Ståndet, uppå
derom af Talmannen framställd proposition, att vördsamligen
inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet att uti
Bondeståndets ofvannämnda beslut sig förena.
§ 18.
Föredrogos och bordlädes l:sta gången:
Lag-Utskottets nedannämnda Betänkanden:
N:o 54, i anledning af vackt motion om förklaring af 19
§ i 30 kapitlet Rättegångs-balken:
Den 9 December. 3§7
N:o 55, i anledning af väckt motion, angående utfärdan¬
det af en författning i afseende på tjenstförrättande pastors i
prebende-pastorat boningsort;
N:o 56, i anledning af väckta motioner om bestämmande
af visst afstånd från kyrka, hvarpå hus uppföras må; och
N:o 57, i anledning af väckt motion om förbud för folk-
skole-lärare och klockare att föra andras talan inför rätta.
Ståndet åtskiljdes lil. till 10 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Nesler.
Den 0 December.
{Plenum kl. 1© f. m.
§ I-
Protokollet för den 21 sistlidne November justerades och
godkändes.
§ 2.
Uppå derom framställd begäran beviljade Ståndet nedan-
nämnde ledamöter ledighet från riksdagsgöromålen under 3
veckors tid, räknadt från nedanstående dagar:
Anders Pehrsson från Östergöthlands Län från den 26;
Magnus Månsson från samina Län från den 23;
Anders Jansson från Westmanlands Län från den 19;
Johan Johansson från Östergöthlands Län från den 23;
och
Johannes Andersson från Elfsborgs Län från den 20, allt
innevarande December månad.
§ 3.
Föredrogos punktvis Stats-Utskottets Utlåtande N:o 167,
angående regleringen af utgifterna under Riksstatens 9:de Huf-
vudtitel.
Punkterna 1 och 2 biföllos.
398
Den 9 December.
Vid Utskottets hemställanden uti punkterna 3, 4 och 5
lät Ståndet bero.
Punkten 6, mom. 1 bifölls.
Mom. 2.
Härvid yttrade sig hvar efter annan följande ledamöter
sålunda:
Erih Ersson från Gefleborgs Län: »Jag har svårt att
lemna mitt bifall till Utskottets förslag i detta moment, ty den
löneförhöjning, sorn vid denna Riksdag blifvit embetsmännen
beviljad, är gifven för den dyra tidens skull, och denna synes
nu snart vara förbi. Pensionerna böra således icke beviljas
efter förhöjningen, utan bestämmas efter den gamla lönens
belopp. Således böra ordalagen uti Utskottets förslag ändras
på följande sätt: — — — häruti icke inbegripen den löne¬
förhöjning, som vid innevarande Riksdag blifvit eller blifver
beviljad — — etc. Sällan är man i tillfälle att nedsätta
hvad en gång blifvit beviljadt, och derför bör denna förändring
i ordalagen beslutas.»
Häruti instämde P. F. Mengel och Johan Pehrsson från
Upsala, J. G. Wassmuth från Stockholms, Anders Medin från
Kronobergs Län m. fl.
Pehr Ostman från Wester-Norrlands Län: »I likhet med
Erik Ersson tror jag att embetsmännen böra vara underka¬
stade den skyldigheten, att få pensionen bestämd efter den
gamla lönen, och icke efter den tillfälliga förhöjningen. Maxi¬
mum af pensionerna, 8,000 R:dr, är ock för stor för hvilken
tjensteman som helst, och bör icke bestämmas till högre, än
6,000 R:dr.»
Talmannen erinrade, att Ståndet redan godkändt ett
maximum af 8,000 R:dr, genom sitt bifall till l:sta mom. af
ifrågavarande punkt.
David Andersson från Hallands Län: »Jag ville just upp¬
lysa hvad Talmannen nu redan ganska rigtigt erinrat. Ingen
fara är att bifalla detta, då det gäller blott för nästkommande
statsreglerings-period, och då 8:de punkten medger den nya
reglering, som af kommande Ständer kan anses lämplig,»
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Lika med Erik Ers¬
son tror jag, att, då förhöjningen blott är provisionel, pen¬
sionsbeloppet icke bör höjas för dem, som under nästa stats¬
reglerings-period erhålla afsked. Men om Ståndet ogillar Ut¬
skottets förslag, och vill göra någon ändring deruti, tror jag
att Erik Erssons rättelse icke kan bifallas, ty derigenom
kunde pensionerna för en del tjenstemän blifva mindre, än
hvartill de nu äro berättigade, nemligen efter lönens hela be¬
lopp. Den tjensteman, som har i lön öfver 3,000 R:dr, men
Den 9 December.
399
ej fullt 3,750 R:dr, skulle få mindre, än 3,000 R:dr, hvartill
lian ur berättigad, ifall han skulle få uppbära blott fLdelar af
sin lön. Således går det icke an att afslå momentet på an¬
nat sätt, än att hvad nu är stadgadt om pensionsbeloppens
beräknande fortfarande blifver gällande.v
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Ett korrektiv mot
hvad Nils Larsson nyss anmärkte hafva vi uti följande punkt,
så lydande: Få det emellertid etc. etc.»
Efter uppläsning häraf fortsatte Erik Ersson sålunda:
»Häraf finner man p vara satt derför, att pensionen skall kunna
understiga 3,000 R:dr. Allt bör sålunda kunna bli efter gamla
lönen med iakttagande af berörda anmärkning. Jag biträder
för öfrigt Östmans mening om maximibeloppets fastställande
till 6,000 R:dr, och tror att vi ingalunda bundit våra händer
i detta hänseende, ty hvad å pag. 3 punkten 6 mom. 1 före¬
kommer, är blott Kongl. Maj:ts åsigt, icke något förslag af
Utskottet.»
Nils Earsson från Jemtlands Län: »Det af Erik Ersson
åberopade 3:dje momentet har icke afseende å hvad jag an¬
märkte, ty det är tillsatt blott för att förekomma oegentlig-
heterna af 2:dra momentet, sådant detta lyder i Utskottets
förslag. Enligt mitt förslag deremot, är det ostridigt, att en
tjensteman med 4,000 R:drs lön äfven skulle få 4,000 R:dr i
pension; men, enligt Erik Erssons förslag, skulle lian erhålla
blott |j-:delar af 4,000, således mindre än 4,000 R:dr, hvartill
han eljest är berättigad. En tjensteman med 3,000 R:drs lön
skulle erhålla samma summa i pension; men om han hade
3,500 R:dr i lön skulle han erhålla blott ^:delar af denna sum¬
ma, således mindre, än 3,000 R:dr. En sådan oegentlighet
vill jag förekomma; hvadan jag anser bäst att afslå detta mo¬
ment, med det förklarande, att Ståndet bibehåller nu gällande
föreskrifter i detta ämne.»
Erik Ersson förklarade sig härefter vilja ingå på det af
Nils Larsson framställda förslag.
Öfverläggningen förklarades nu vara fulländad, och uppå
Talmannens derom framställda proposition blef ifrågavarande
moment afslaget; och skulle pensionerna bestämmas efter hvad
förut vanligt varit, samt Utskottets hemställan om ett maxi¬
mum af 8,000 R:dr således anses hafva förfallit.
Mom. 3 ansågs, i följd af nyss omförmäldta beslut, hafva
förfallit.
Punkten 7.
Härvid yttrade:
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Sedan Ståndet i
föregående punkt afslagit förhöjning i pensionerna, vore det
400
Den 9 December.
inkonseqvent att besluta tillökning för de personer, som i
denna punkt äro omnämnda; hvarför jag hemställer att Stån¬
det nu måtte fatta enahanda beslut.»
Flere ledamöter af Ståndet hördes häruti instämma.
öfverläggningen förklarades afslutad, hvarefter, uppå Tal¬
mannens derom framställda proposition, punkten afslogs; och
skulle nu gällande föreskrifter fortfarande tillämpas.
Punkten 8.
Härvid anförde:
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Denna punkt har till¬
kommit med anledning af den tillfälliga lönetillökningen; hva¬
dan densamma, med föranledande af Ståndets nyss fattade
beslut, bör förfalla.»
Ola Månsson från Skåne: »Detta stadgande kan ha af¬
seende på mer, än Ståndets redan fattade beslut, nemligen
jemväl å nya pensioner, sorn bestämmas vid denna Riksdag.
Dessa kunna blifva bifallna af de andra Stånden, och under
denna förutsättning skulle jag äfven vilja godkänna denna
punkt.»
David Andersson från Hallands Län instämde häruti.
öfverläggningen var afslutad, och ifrågavarande punkt
blef, uppå Talmannens derom framställda proposition, af Stån¬
det godkänd.
Punkterna 9, 10, 11 och 12 biföllos.
Punkten 13 lades till handlingarne.
Punkten 14 bifölls.
Punkterna 15, 16 och 17 lades till handlingarne.
Punkten 18 bifölls.
Punkten 19.
Ordet begärdes af Nils Svensson frun Christianstads Län,
som anförde: »Landshöfding Sandströmer har framställt den
satsen, att Staten är skyldig att pensionera enkor och barn
efter aflidne tjenstemän. Men denna sats, Ilvars tillämpning
här först kommer i fråga rörande aflidne Kaptenen Högfeldts
enka, kan jag icke godkänna, ehuru det visserligen är svårt
att neka behöfligt underhåll åt enkor och faderlösa barn. Sta¬
ten har blott skyldighet att uppfylla denna pligt mot tjenste-
männen sjelfve, och skulle, om skyldigheten längre utsträc-
kes, blifva en fattig-inrättning. Hvarje kommun är dock skyl¬
dig att underhålla sina fattige. Banan är visserligen förut beträdd,
men man bör nu gå från gammal slentrian och komma till
något bättre. Alla, som äro i behöfvande omständigheter, äro
ej så framfusiga och oförskämda, att de begära pensioner hos
Kongl. Maj:t; men de, som hafva mod dertill, och dessutom
ega några förespråkare inom Riksstånden, veta nog, att de i
Den 9 December.
401
de allraflesta fall erhålla sin vilja fram. Jag vill nu afslå denna
punkt och sedermera yrka afslag, så ofta sådant, enligt min
åsigt, är behöfligt.»
Häruti instämde Bengt Nilsson från Kronobergs och Nils
Andersson från Christianstads Län.
Pehr Östman frän Wester-Norrlands Län: »Jag delar i
det närmaste Nils Svenssons åsigt, nemligen så till vida, att
man icke bör lemna pension åt tjenstemännens barn. Att
deremot gifva pension åt en och annan gammal enka, kan
nog hafva skäl för sig, och jag yrkar derför att, uti nu ifråga¬
varande fall, 200 R:dr måtte gifvas åt Kapten Högfeldts
enka, men att pension åt döttrarne måtte afslås.»
Erik Larsson från Wester-Norrlands Län m. fl. instämde
häruti.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Nog skulle jag
kunna gå in på Östmans mening; men då meningen är, att
beträda en annan bana, än den vi förut gått, bör detta icke
bifallas. Om Staten börjar pensionera enkor och barn efter
aflidne tjenstemän, lägger den i och med detsamma hyende
under lasten, ty då tjenstemännen märka detta, lefva de icke
vidare efter sina tillgångar, och tänka icke mera på sparsam¬
het, då de veta att enka och barn få sitt underhåll af Statsverket.
Jag har nu uttalat mina åsigter om hvad som i detta fall är
det rätta.»
Häruti instämde Anders Jansson från Wermlands, Erik
Mattsson från Jemtlands, och Måns Pehrsson från Malmöhus
Län m. fl. ledamöter af Ståndet.
Vice Talmannen Anders Andersson från Skaraborgs Län:
»Att antaga såsom gifven princip, det Staten skulle vara skyl¬
dig att pensionera alla tjenstemäns enkor och barn, derpå kan
jag aldrig ingå, utan vill i hvarje förekommande fall pröfva
omständigheterna. Den, som kände aflidne Kapten Hög¬
feldt, kan vitsorda, att han aldrig lefdc öfver sina tillgångar,
och då han gjort sig väl förtjent om det allmänna, och hans
enka lefver i högst torftiea omständigheter, kan jag, ehuru
svårt det än är att yrka Statens mellankomst, ej annat än bi¬
falla Utskottets förslag i denna punkt. Längre fram få vi
nog se förslag, att pension må öfverflyttas från enka till döt¬
trar, men detta bör icke till denna punkt.»
Med vice Talmannen förenade sig P. F. Mengel från
Upsala och David Andersson från Hallands Län.
Pehr Östman: »Atskillige talare hafva yrkat afslag, an¬
dre bifall. Jag vill gå en medelväg och föreslå 200 R:dr åt
enkan, men ingalunda böra välgerningarna utsträckas till bar-
I)onde-St:s Prof. vid Lågt. Biksd. 1S56 o, 18SF. Vill. 26
402
Den 9 December.
nen, äfven om tjenstemannen i fråga vore aldrig så vfil för¬
tjent af det allmänna. Enligt min åsigt, bör enkan allena er¬
hålla understöd af Staten.»
Kils Svensson från Christianstads Län: »Det är ingalunda
oväntadt, att hvarje punkt har sina försvarare, och jag äröf-
vertygad, att det kommer att gå på samma sätt hela hufvud-
titeln igenom; hvadan vi komma att bevilja allt, som blifvit
för de uppgifna ändamålen äskadt. Man har nu här föresla¬
git pension blott för enkan; men vi kunna vara öfvertygade
att, sedan hon dött, döttrarna komma med ansökning att få
bibehålla hennes pension, och att de vinna sin afsigt. Vis¬
serligen var Högfeldt en väl förtjent man; men man kan i en
följande punkt se huru det kommer att gå till, då Utskottet
föreslagit pension för aflidne Statsrådet Poppii döttrar, något,
som, efter mitt omdöme, är alldeles orimligt. Jag vidhåller
mitt yrkande om afslag.»
Lläruti instämde Anders Olsson från Jemtlands, J. P.
Wallmark från Westerbottens, och Olaus Eriksson från Göthe¬
borgs och Bohus Län m. fl.
Ola Månsson från Skåne: »Man misstager sig särdeles
mycket,, om man tror att Utskottet föreslagit någon pension
åt barnen. Att Högfeldts enka liar 2:ne oförsörjda döttrar att
draga vård om, är blott ett motiv, som Utskottet andragit för
beviljande af det sökta understödet. Med afseende å mannens
förtjenster föreslår jag, att Ståndet måtte bevilja enkan Hög¬
feldt 450 R:dr, eller lika mycket, som i nästföregående punkt
blifvit Kommissions-landtmätaren Nordell beviljadt.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Jag kan icke
undgå att gilla den princip, hvarpå Nils Svenssons anmärk¬
ning stöder sig, ty, strängt taget, har Staten icke förbindelse
att pensionera någon annan, än den, som gjort Staten tjenst,
d. v. s. embetsmannen sjelf, och icke hans familj, ehuru vis¬
serligen äfven härvidlag undantagsfall kunna inträffa efter högst
utmärkte män. Rikets Ständer hafva redan beviljat, för pen¬
sionering af enkor och barn efter aflidne tjenstemän, 7.500
R:dr, dem Kongl. Majit eger att fördela. Vi få nu särskildt
pröfva hvarje förekommande fall.»
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs Län instämde
häruti.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Jag vill icke mot¬
sätta mig Ståndets mening, ehvad beslut än må blifva fatfadt.
Ehuru den af Nils Svensson uttalade åsigt, att Staten blott
har förbindelser till tjenstemannen sjelf, icke till hans familj,
kan vara ganska sund och rigtig, vill jag dock erinra, att
Stats-Utskottet ingalunda uppställt såsom en allmän regel, att
Den 9 December.
403
ovilkorligen enkor och barn efter alla tjenstemän skola er¬
hålla pension, utan blott i de fall, då embetsmannen sjelf i
lifstiden icke kommit i åtnjutande af Statens erkänsla för
gjorda tjenster, eller kommit att uppbära hvad han bordt upp¬
bära. I nu förevarande fall vill jag förena mig med Ola
Månsson, och nedsätta samman till 450 R:dr. Om pension
till barnen är ingen fråga, ty enkans svåra ställning med 3:ne
oförsörjda barn, har Stats-Utskottet anfort såsom blott ett yt¬
terligare motiv till de andra för Statens mellankomst.»
Uti detta anförande förenade sig Pehr Mattsson från We-
stor-Norrlands, och Nils Svensson från Blekinge Län.
Nils Svensson från Jönköpings Län: »För min del in¬
stämmer jag helt oell hållet med Nils Svensson från Skåne.
Jag tror nog att Högfeldt var en arbetsam man, och att en¬
kan är i behöfvande omständigheter; men vi sakna fullstän¬
diga underrättelser härom, äfvensom om barnens ålder, och
skulle hvar och en, som behöfver understöd, erhålla sådant
af Staten, skulle snart inga statsmedel dertill förslå. Jag be¬
gärde för några dagar sedan afskrifning af 38,000 R:dr för en
misslyckad sjösänkning, men denna fråga gick ej igenom,
ehuru de, den gällde, säkerligen bättre än någon behöfva un¬
derstöd, då de snart nödgas flytta ut på torra ljungheden,
utblottade på allt. Dessa får fattigvården taga om hand, och
på samma sätt må tillgå med aflidne Kaptenen Högfeldts
enka och barn, ifall de ej hafva något att uppehålla sig med.
Jag instämmer, såsom redan nämndt är, med Nils Svensson
från Skåne.»
Ola Månsson: »Den åsigten är ganska rigtig, att belö¬
ningen bör träffa endast den, som gjort Staten tjenster; men
ingen regel utan undantag, säger ordspråket, och så äfven
här. Personer kunna finnas, som icke allenast fullkomligt full¬
göra alla sina skyldigheter mot Staten, utan äfven långt der¬
utöfver uppoffra i dess tjenst allt, hvad de ega och hafva, och
Staten vore i sanning bra otacksam, ifall den icke droge för¬
sorg om den efterlefvande enkan till en sådan man. Man
vore då först inkommen på en vådlig bana, och uppmuntrade
föga till uppoffringar för det allmännas skull. Framdeles kom¬
ma vi till en pension, som blifvit föreslagen för vår aflidne
Ståndskamrat Rutbergs enka, och jag förmodar, att ingen in¬
om detta Stånd vill afslå en sådan. Jag föreslår pensionens
bestämmande till 450 R:dr, och yrkar att Talmannen måtte
framställa proposition härå.»
Nils Nilsson från Nerikes Län. »Jag förmodar att, äfven
ifall dessa 600 R:dr här afslås, de nog blifva af de öfriga
Stånden beviljade, hvadan jag äfven anser bäst att godkänna
404
Den 9 December.
Ola Månssons förslag om pensionsbeloppets bestämmande i
förevarande fall till 450 R:dr.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »De skäl, Utskot¬
tet uttalat för sitt tillstyrkande, äro femligen obestämda, oell
ehuruväl Ola Månsson försökt att utreda och förklara dem,
kan jag dock icke anse dem för annat, än skäligen proble¬
matiska. En sanning ser jag dock härigenom bekräftad, den
nemligen, att enhvar, som inom Utskottet har förespråkare,
han vinner hvad han åsyftar. Nils Nilsson har instämt med
Ola Månsson, och tillstyrkt antagande af hans förslag, på det
denna mening åtminstone må komma under omröstning i för¬
stärkt Stats-Utskott. Men vi minnas alltför väl huru det till¬
gick vid omröstningarne rörande 8:de Bufvudtiteln. då Bonde¬
ståndets mening aldrig kom ens under pröfning. Således ver¬
kar icke heller detta skäl på mig; hvarför jag vidhåller min
en gång uttalade åsigt i ämnet.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Jag vill er¬
inra, att jag gjorde undantag endast för utmärkt förtjente mans
efterlemnade enkor och barn, och att således Ola Månssons
sats är i allmänhet rigtig. Hvad pensionen till Rutbergs enka
angår, vill jag icke motsätta mig densamma; men jag hem¬
ställer till bedömande af enhvar, huruvida han gjorde Staten
någon synnerlig tjenst dermed, att han på gamla dagar, med
försvagade själskrafter och föråldrade åsigt.er, stod qvar såsom
folkrepresentant. Jag skulle tro, att han bättre gjort sig för¬
tjent om fäderneslandet, om han förut dragit sig tillbaka till
det enskildta lifvets lugna verksamhet.»
Vice Talmannen Anders Andersson: »Jag vill instämma
med Ola Månsson deri, att pensionens belopp må bestämmas
till 450 R:dr, och afstår alltså från mitt förra yrkande, ehuru
jag anser Utskottets förslag välbetänkt.»
Ola Månsson: »Jag vill blott underrätta Nils Svensson
derom, att jag icke känner enkan Llögfeldt, ej heller hennes
barn, äfvensom att ingen talat vid mig rörande hennes pen¬
sion, utan att jag beslutat mig att bevilja densamma endast
och allenast på de skäl, som Utskottet andragit derför.»
Diskussionen förklarades nu vara fulländad; och då Tal¬
mannens proposition på bifall blifvit med allmänt ne; besvarad,
samt förnyad proposition å pensionsbeloppets bestämmande till
450 R:dr med blandade ja och nej besvarades, och votering
begärdes, så uppsattes, justerades och anslogs följande vote-
rings-proposition:
»Den, som vill anslå en pension af 450 R:dr R:mt årligen
till Högfeldts enka, röstar ja;
Den det ej vill, röstar nej;
Den 9 December.
405
Vinner nej, har Bondeståndet afslagit all pension åt nämn¬
da enka.
Voteringen, härefter i vanlig ordning verkställd, utföll
med 51 ja mot 46 nej, i följd hvaraf Ståndet stannat i det
beslut, ja-propositionen innehåller.
Emot detta Ståndets beslut reserverade sig Nils Svens¬
son från Christianstads Län, icke för summans storlek, utan
för det statuerade exemplets skull, hvilket sannolikt komme
att genomgå hela denna Hufvudtitel.
Punkterna 20 och 21 lades till handlingarne.
Punkten 22.
Härvid yttrade:
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Om man ock mäste
bevilja pensioner åt embetsmäns enkor, och härför kan finnas
skäl, så finnes åtminstone icke några för pensionernas öfver-
flyttning på barnen; hvarför jag yrkar afslag å. denna puukt.»
Erik Olsson från Södermanlands, Anders Magnus Ander¬
son från Kalmar och Johan Lekberg från Nerikes Län jemte
cn stor delaf Ståndets öfrige ledamöter hördes häruti instämma.
Ola Månsson från Skäne: »Jag vill blott upplysa, att
alla ledamöter af detta Stånd inom Utskottet satte sig emot
beviljandet af nu ifrågavarande pensioner, af hvilken anledning
jag sä mycket hellre instämmer med Erik Ersson.»
Öfverläggningen förklarades vara afslutad, och på Talman¬
nens derom framställda proposition blef ifrågavarande punkt
af Ståndet afslagen.
Punkten 23 afslogs.
Punkten 24:
Härvid anförde: Anders Pehrsson från Nerikes Län:
Ehuru jag hör åtskilliga rop på bifall, kan jag dock icke un¬
derlåta att fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att Kongl.
Maj:t föreslagit beloppet af den nu ifrågavarande pensionen till
icke högre än 600 K:dr, ehuru Utskottets frikostighet gått så
långt, att den blifvit höjd till 1,000 R:dr. Jag önskar derför
att man vidhlifver Kongl. Maj:ts förslag om pensionens utgå¬
ende med 600 R:dr.»
Häruti instämde David Andersson från Hallands, Erik An¬
dersson från Kopparbergs, Ola Månsson från Skåne och Lars
Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län m. fl.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Jag tror, att
landshöfdingar äro så väl aflönade, att de företrädesvis skulle
under sin tjenstetid kunna samla något åt. sina efterlefvande,
så att dessa icke behöfde falla Staten till last. Da Ståndet
redan vid 19:de punkten gjort modifikationer i Utskottets för¬
slag, och jag alltid vill bevilja den minsta möjliga summa,
406
Den 9 December.
förenar jag mig med Anders Pehrsson, för att åtminstone er¬
hålla någon nedsättning.»
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län: »Nils Svens¬
son kan visserligen hafva rätt i sin åsigt om landshöfdingelö-
nernas tillräcklighet; men omständigheter kunna gifvas, hvar¬
igenom äfven dessa tjenstemän bringas på obestånd. Orsa¬
ken till Landshöfdingen Baron Mörners var, att en bedräglig
landträntmästare gjorde betydliga underslef, hvarför landshöf¬
dingen fick dyrt plikta. Äfven var han under en lång följd
af år i mistning af sin halfva pension. Nu är enkan i mycket
betryckta omständigheter, och ehuru 1,000 R:dr ej vore för
mycket till hennes understöd, vill jag dock, i likhet med
Anders Pehrsson, yrka pensionsbeloppets bestämmande till
600 R:dr.» '
Flere ledamöter af Ståndet hördes häruti instämma.
P. F. Mengel från Upsala Län: »Jag vill till de nyss af-
gifna upplysningarne lägga, att Landshöfdingen Friherre Mör¬
ner fick så strängt sota för den omtalade balansen, att icke
allenast hela hans förmögenhet dervid gick förlorad, utan att
till och med hans hustrus vigselring togs i anspråk för att
godtgöra bristen. Landshöfdingen var till den inträffade ba¬
lansen alldeles oskyldig, enär det upplystes, att Räntmästaren
Hallin haft dubbla nycklar till Ränterikistorna, oell således
icke kunde kontrolleras. Jag hade gerna sett att enkan fått
hvad Utskottet föreslagit, isynnerhet då vid denna Riksdag
åtskilliga rika landshöfdingar fått afskrifning å för balanser
ådömda ersättningsbelopp. Helst skulle jag sålunda hafva velat
bestämma pensionen till 1,000 R:dr; men då jag icke har nå¬
got hopp om framgång härför, vill jag låta mig nöja med dess
nedsättning till 600 R:dr.»
Johan Johansson från Örebro Län instämde.
Nils Svensson från Jönköpings Län: »Jag förenar mig
med Anders Pehrsson och finner det besynnerligt, att Utskottet
höjt beloppet utöfver hvad Kongl. Maj:t föreslagit. De, som
hafva råd att bevista föreställningar på theatern, samt afhöra
operor och konserter, desse få nog understöd af Staten; men
låt en fattig stackare, som sitter på en ouppodlad mosse, och
icke har bröd för dagen, begära det ringaste understöd, och
man skall få se, att det ganska säkert blir förnekadt. Om
en sådan fattig stackare stjäl, och vid sin död lemnar efter
sig enka och 8 oförsörjda barn, få de intet, utan hänvisas till
fattigvården.»
P. F. Mengel: »Jag har icke hört att det kan inverka
på saken ifall man besöker konserter eller icke; emellertid vill
jag upplysa aft denna enka är af gikt sängliggande sjuk, och
Den 9 December.
407
att hon således icke kan komma att besöka hvarken theatrar
eller konserter. Att gifva pensioner åt mossodlare, är icke
vanligt, men skulle möjligen någon gång kunna ske för egen¬
hetens skull.”
Pehr nilsson i Espö af Malmöhus Län: ”Under statsre¬
visionen upplystes det, att Landshöfdingen Friherre Mörner
fick gifva betydlig ersättning för den yppade balansen, så att
till och med hans pension togs i anspråk. På de af Mengel
anförda skäl vill jag derför godkänna Utskottets förslag.”
Häruti instämde Håkan Pettersson från Blekinge och E.
J. Rutström från Norrbottens Län.
Nils Svensson från Jönköpings Län förklarade sig vilja
instämma med Anders Pehrsson från Nerikes Län.
Nils Svensson frän Christianstads Län: ”Då jag här så¬
som folkrepresentant disponerar öfver Statens medel, få inga
ömmande omständigheter på mig inverka. Hade ej en talare
nu uppträdt med yrkande om bifall till Utskottets förslag,
skulle ej heller jag vidare hafva yttrat mig. Jag fordrar, att
embetsmännen skola sköta sig och de embeten, dem äro an¬
förtrodda, och att, ifall de derutinnan låta komma sig någon för¬
summelse till last, de derför må böta, sig sjelfve till straff och
androm till varnagel. Jag kan i förevarande fall icke gå
längre än hvad Kongl. Majit föreslagit.”
Nils Hansson från Christianstads Län instämde häruti.
Diskussionen förklarades nu vara fulländad, och sedan
Talmannens proposition å bifall blifvit med nej besvarad, beslöt
Ståndet, uppå förnyad proposition, att den i denna punkt fö¬
reslagna pension för f. Landshöfdingen Friherre H. W. Mör-
ners enka, L. M. Liljenstolpe, skulle utgå med 600 R:dr årligen.
Punkterne 25 och 26 biföllos.
Punkten 27.
Ordet begärdes af Anders Pehrsson från Nerikes Län,
som yttrade sig sålunda: ”Jag har icke varit närvarande un¬
der hela sessionen, och vet således icke hvad beslut Ståndet
fattat angående Utskottets förslag å pag. 4 och 5 af detta
Utlåtande; men äfven antaget att detta vore bifallet, skulle
pensionen äfven efter denna beräkning icke blifva större än
3,150 R:dr; hvadan jag tror vi kunna stanna vid 3000 R:dr.
Flere ledamöter af Ståndet hördes häruti instämma.
Anders Eriksson från Södermanlands Län: ”Då Kongl.
Majit i sin Nådiga Proposition icke föreslagit pensionen till
högre, belopp än 1,314 R:dr B:ko, anser jag mig icke kunna
gå högre än till detta belopp, och yrkar alisa afslag å Ut¬
skottets hemställan.”
öfverläggningen var afslutad och sedan den af Talman¬
408
Dun 9 December.
nen framställda proposition på bifall blifvit med allmänt nej
besvarad, beslöt Ståndet, uppå förnyad framställning, att ifrå¬
gavarande pension skulle årligen utgå med 3,000 R:dr R:mt.
Punkten 28 Indes till handlingarne.
Punkterne 29 och 30 biföllos.
Punkten 31 blef, uppå yrkande af Pehr Östman från
Wester-Norrlands Län, af Ståndet afslagen.
Punkten 32 bifölls.
Punkten 33 lades till handlingarne.
Punkten 34 afslogs.
Punkterne 35 och 36 lades till handlingarne.
Punkterne 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47,
48, 49, 50, 51, 52, 53, 54 och 55 biföllos.
Punkten 56 blef, uppå yrkande af Ola Månsson från Skåne,
af Ståndet afslagen.
Punkterne 57, 58, 59, 60 och 61 biföllos.
Punkten 62.
Härvid yttrade Nils Larsson från Jemtlands Län: »Uti
denna punkt är föreslaget att uti pensionen skulle ingå beräk¬
ning af bostadslägenhetens värde. Som detta ingalunda är
vanligt, anhåller jag om afslag af denna punkt.
Öfverläggningen var afslutad och blef ifrågavarande punkt
efter framställd proposition af Ståndet afslagen.
Punkten 63 bifölls.
Punken 64.
Härvid yttrade:
C. G. Sköldberg från Nerikes Län: »Det förefaller mig
besynnerligt att Utskottet föreslagit pension åt Lichert medan
han ännu innehar sin domsaga. Jag medger visserligen hans
stora förtjenster om vårt lagverk; men jag tror att man kan
vänta med pensionens beviljande till dess han tagit afsked,
och på denna grund yrkar jag afslag af denna punkt.»
Ola Månsson från Skåne: »Jag vill erinra, att Expedi-
tions-sekreteraren Riehert redan åtnjuter pension af 833 R:dr
16 sk. B:ko; att denna blifvit af Utskottet föreslagen att
ökas (ill 3,100 R:dr R:mt, och att frågan således icke är ny. Ri¬
chert har varit själen i alla våra lagkommittéer, och honom
hafva vi att tacka för alla de lagförbättringar, som kunna kom¬
ma till stånd tid efter annan. Jag yrkar derför att punkten
måtte bifallas.»
Häruti instämde Carl Tholsson och J. Bl. Lundahl från
Skaraborgs, Nils Hansson och Nils Svensson från Christian¬
stads, samt Jöns Pehrsson frän Blekinge Län m. fl.
Vice Talmannen Anders Andersson från Skaraborgs Län:
»Expeditions-sekreteraren Richert är med mig uppfödelsebarn,
Den 9 December.
409
och jag känner således särdeles noga hans stora förtjenster. Han
är icke domare i den domsaga, jag representerar, utan der be-
klädes domareembetet af hans bror. Förhållandet med desse
båda bröder är, att den ene egnat sig åt författandet af lagar,
som kunde utgöra fäderneslandets lycka och stolthet; denne
har varit och förblifver fattig. Den andre har skött sin dom¬
saga och blifvit rik. Den förre har varit erbjuden de högsta
embetsmannaplatser och kunnat draga de högsta löner, men
har ansett sig kunna bäst verka på den plats, han innehar, och
derför alltid dragit sig tillbaka och qvarstannat vid sin dom¬
saga. Han fordrar aldrig någonting för sin verksamhet,
utan andra måste göra det ifall han skall kunna förmås att
emottaga någon belöning, och det vore i hög grad ned¬
slående ifall Utskottets förslag icke skulle af Ståndet godkän¬
nas. Expeditions-sekreteraren Richert innehar visst domsaga,
men han är till den ålder kommen, att han derutaf icke kan
hafva någon synnerlig inkomst då han måste afstå största de¬
len deraf åt vikarier. På dessa jemte de af Ola Månson anförda
grunder, önskar jag bifall till denna punkt.»
Häruti instämde Nils Larsson frän Jemtlands, Nils Nils¬
son från Nerikes, Jacob Lindby från Gottlands, J. G. Wass-
mulit från Stockholms, P. F. Mengel från Upsala och Anders
Eriksson från Elfsborgs Län m. fl.
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Med kännedom
om Expeditions-sekreteraren Richerts högst ovanliga och ut¬
märkta förtjenster om förbättrandet af våra lagar, kan jag icke
undgå att i allo förena mig med Ola Månsson och v. Tal¬
mannen Anders Andersson. Jag skulle anse det som den
största missaktning mot denne utmärkte man, ifall denna ringa
summa, som dock för honom torde vara nödvändig, af Stån¬
det icke beviljas. Jag påyrkar bifall af punkten.»
Häruti instämde C. G. Cederskog och Anders Pehrsson
från Östergöthlands, Anders Larsson från Nerikes, Daniel Da¬
nielsson från Jönköpings, Nils Andersson från Christianstads
och Nils Svensson från Blekinge Län m. fl.
Diskussionen förklarades vara fulländad och uppå framstälda
propositioner blefvo båda momenten af ifrågavarande puukt af
Ståndet godkända.
Punkten 65 afslogs.
Punkten 66 bifölls.
Punkten 67 blef, efter yrkande af Pehr Sahlström från
Stockholms Län, af Ståndet afslagen.
Punkten 68.
Ordet begärdes af Anders Pehrsson från Nerikes Län,
som yttrade: »Jag får på det vördsammaste hos Ståndet an¬
410
Den 9 December.
hålla, att Utskottets förslag måtte ogillas, och den i ämnet
väckta motionen bifallas. Då ärendet förliden sommar före¬
var i Utskottet hade Länsbokhållaren Lagerstedt ännu qvar
sin tjenst, men har sedermera, i anseende till ökad sjuklighet,
måst taga afsked. Han har ingen enskild förmögenhet, är i
torftiga omständigheter, och har tjenat Staten i 42 år. Den
summa, som är i fråga, är ock särdeles ringa. Jag vill med
offentliga handlingar visa hans ställning.»
Härefter uppläste Anders Pehrsson: l:o intyg af 2:ne
Hådman i Orebro: 2:o Prestbevis; 3:o Landshöfdirige-embe-
tets vitsord och 4:o Läkareattest; fortfarande derefter sålunda:
»Nu är förhållandet sådant att Lagerstedt visserligen icke fyllt
65 år, men då han i 42 år tjenat Staten, samt har läkares
int37g om svår sjuklighet, tror jag ett undantag kan göras;
hvadan jag anhåller att Ståndet måtte bevilja det lilla belopp,
som är begärdt i motionen, hvilken är så ställd, att den kan
bifallas, blott Utskottets förslag förkastas.»
Häruti instämde samtlige representanterne från Nerikes,
P. F. Mengel från Upsala, Nils Larsson från Jemtlands, samt
Anders Gudmundsson från Hallands, J. G. Wassmuth från
Stockholms Län m. fl.
Öfverläggningen förklarades afslutad, och på Talmannens
derom gjorda framställda proposition afslogs ifrågavarande
punkt, hvarjemte Ståndet, uppå förnyad framställning, beslöt
för sin del, att pension åt Länsbokhållaren i Örebro Län L.
G. Lagerstedt skulle å Allmänna Indragnings-staten uppföras,
och utgå med 289 R:dr 8 sk. B:ko från och med början af
nästkommande statsreglerings-period.
Punkterne 69, 70, 71,^72, 73 och 74 biföllos.
Punkten 75.
Härvid yttrade:
Anders Eriksson från Södermanlands Län: »Jag erkän¬
ner visserligen Professon Cronholms förtjenster, men då han
sjelf förklarat sig åtnöjas med ett mindre belopp, yrkar jag
afslag, helst Kongl. Maj:t icke gjort någon framställning om
förhöjning af det Professor Cronholm redan beviljade anslag.»
Ola Månsson från Skåne begärde uppläsning af ifråga¬
varande punkt.
Sedan detta skett, yttrade sig sålunda:
P. F. Mengel från Upsala Län: »Sedan nu Utskottets
yttrande blifvit uppläst, afstår jag från allt vidlyftigare ordande,
och vill blott tillägga, att, ifall Cronholm qvarstannat vid uni¬
versitetet i Lund, han haft större inkomster, än han nu har.
Nu måste han vistas än i Köpenhamn, än i Stockholm, allt¬
efter som materialier för hans forskningar finnas, och genom
Den 9 December.
41 1
dylika ombyten af vistelseort blir lefnadskostnaden drygare.
Dylika grundliga arbeten, sorn de af Professor Cronholm för¬
fattade, äro icke heller begärliga bokhandelsartiklar, och köpas
icke af den större allmänheten, ehuru de äro af stor och obe¬
stridlig nytta; hvarför jag yrkar bifall af punkten.»
Pehr Sahlström från Stockholms Län m. fl. instämde
häruti.
Ola Månsson från Skåne: »Till hvad den siste talaren
nyss yttrade, jemte Utskottets motiver, har jag intet att tillägga.
Det är klart, att Professor Cronholm måste uppoffra ganska
mycket genom att vistas än vid det ena än vid det andra
arkivet. Resorna deremellan blifva äfven framdeles ännu kost¬
sammare, än förut, sedan skjutspenningarne blifvit förhöjde;
hvadan jag yrkar bifall.»
Häruti förenade sig v. Talmannen Anders Andersson från
Skaraborgs Län m. fl.
Diskussionen förklarades afslutad, och uppå Talmannens
derom framställda proposition blef punkten bifallen.
Punkten 76 bifölls.
Punkten 77.
Härvid anförde P. F. Mengel från Upsala Län: »Jag ber
att få lägga Ståndet på hjertat innehållet af de i denna punkt
besvarade motionerna, och bifalla något understöd åt ordnings¬
mannen vid Institutet på Manilla, Ljunggren. Han har numera
ingenting att lefva af, sedan han är oförmögen vorden att vi¬
dare sköta sitt kall, ett bland de sorgligaste, man kan tänka
sig, men hvilket han städse med det mest oförtrutna nit upp¬
fyllt. Jag önskar att Ståndet måtte bevilja honom den pension,
som i motionerna blifvit föreslagen.»
En stor del af Ståndets ledamöter hördes häruti instämma.
Y. Talmannen Anders Andersson från Skaraborgs Län:
»Till den föregående talarens yttrande har jag föga att lägga.
Om man drager sig till minnes detta Stånds alltid visade väl¬
vilja mot denna välgörenhetsanstalt, bör man äfven hysa hopp
att Ståndet bifaller hvad nu blifvit begärdt. Ljunggren hål¬
länge och väl skött sin tjenst, den han dock nu mera är oför¬
mögen att rätt uppehålla, då den fordrar en man i sin fulla
kraft. Jag kommer att afslå Utskottets hemställan och god¬
känner den i motionen framställda begäran.»
Paul Hedström och Erik Larsson från Wester-Norrlands
Län instämde häruti.
Ola Månsson från Skåne: »Jag erinrar mig icke om jag
var närvarande i Utskottet när dessa motioner der förehades;
men äfven jag vill godkänna motionerna. Något vidlj-ftigt
ordande behöfves icke då flere talare förut yttrat sig för
412
Den 9 December.
saken, och jag föreslår att en pension af 600 R:dr måtte Ljung¬
gren beviljas.»
Anders Pehrsson från Örebro Län: »Då jag hör den väl¬
villiga stämningen inom Ståndet, inskränker jag mig till att
instämma med dem, som vilja tilldela Ljunggren en pension
af 600 R:dr.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Den, som sett
detta institut och den ordning i ålit, som der råder, samtgif-
vit akt uppå huru väl alla tjenstemännen derstädes uppfylla
sina skyldigheter, kan ej annat än önska framgång åt motio¬
nerna; hvarför äfven jag, för min del, tillstyrker beviljande af
de begärda 600 R:dr R:mt.»
P. F. Mengel från Upsala Län uppläste utur en enskild
skrifvelse några yttranden, till styrkande af sin gjorda fram¬
ställning, och yrkade fortfarande bifall till densamma.
Öfverläggningen var afslutad.
Efter af Talmannen framställd proposition afslogs punkten,
hvarefter Ståndet beslöt, att åt Ordningsmannen vid Institutet
för döfstumme och blinde J. O. Ljunggren pension skulle med
600 R:dr R:mt årligen utgå, från och med början af näst¬
kommande slafsreglerings-period.»
Punkterna 78, 79, 80 och 81 biföllos.
Punkten 82.
Härvid yttrade:
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Jag anser den i denna
punkt föreslagna förhöjning vara allt för stor och hemställer,
att pensionens belopp måtte blifva 2,000 R:dr R:mt. Förhöj¬
ningen uppgår derigenom till 500 R:dr.»
Flere ledamöter af Stand t instämde häruti.
Anders Medin från Kronobergs Län: »Visserligen måste
det medgifvas, att förhöjningen är stor; men då Professor
P,limstedt är en utmärkt man, bör han åtnjuta någon erkän-
samhet från Statens sida för sin långvariga verksamhet i dess
tjenst, och jag föreslår alltså, såsom en medelväg, att pensio¬
nen bestämmes till 2,500 R:dr, hvarigenom vi hafva insparat
åtminstone 500 R:dr. Häruppå yrkar jag att Talmannen måtte
framställa proposition.»
Erik Ersson: »Jag vill erinra att Utskottet, såsom huf-
vudsakligt motiv för sitt tillstyrkande, anfört de dyra lefnads-
kostnaderna; men då de hädanefter ej blifva så dryga, torde
2,000 R:dr vara tillräckliga.»
Anders Larsson från Örebro Län m. fl. instämde.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Jag kan icke
dela Medins åsigt, och dä jag vili att vi skola handla med
Den 9 December.
413
konseqvens, anhåller jag om proposition på denna pensions
bestämmande till 2,000 Kalr.»
Öfverläggsingen var nu afslutad.
Uppå Talmannens proposition blef punkten afslagen, hvar¬
efter Ståndet bestämde, att den åt Professor Carl Palmstedt
föreslagna pension skulle utgå med 2,000 R:ar årligen.
Punkten 83.
Härvid yttrade:
Nils Svensson från Christianstads Län: »Den man, åt
hvars enka Utskottet i denna punkt tillstyrkt pension, har be-
klädt flere vigtiga embeten, vistats på samhällets höjder och
åtnjutit höga löner. Äfven visar bouppteckningen icke så ringa
behållning. Helt och hållet afslå all pension vill jag icke: men
deremot föreslår jag att den bestämmes till 500 R:dr R:mt.
Några oförsörjda omtalas icke, och för konseqvensens skull
yrkar jag summans nedsättning till 500 R:dr Runt.»
Flere ledamöter af Ståndet instämde häruti.
Ola Månsson från Skåne: »Nu ifrågavarande tjensteman
inlade icke några särdeles förtjenster om Staten, af hvilken
anledning jag yrkar helt och hållet afslag å Utskottets hem¬
ställan.»
Öfverläggningen var afslutad och ifrågavarande punkt af-
slogs.
Punkterna 84 och 85 biföllos.
Punkten 86.
Härvid yttrade:
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län: »När Ståndet
nyligen bestämt pensionen för Landshöfdingen Friherre Mör-
ners enka att utgå med 600 R:dr årligen, hemställer jag, att
nu föredragna pension äfven måtte nedsättas till samma be¬
lopp.»
P. F. Mengel från Upsala Län: »Om Öfverdirektören
von Sydow öfverlefvat Riksdagen, hade icke något Stånd kun¬
nat neka honom en pension af minst 2,000 Banko; men då
han nu aflidit och för hans efterlefvande enka och dotter fö¬
reslagits en pension af endast 750 R:dr Runt, så är det gan¬
ska billigt att denna beviljas. Staten har i alla fall gjort sig
besparing på detta dödsfall, och mannens stora förtjenster be¬
rättiga på allt sätt till bifall.»
Häruti instämde Johan Johansson från Nerikes, Anders
Medin från Kronobergs och David Andersson från Hallands
Län.
Ola Månsson från Skåne: »Inom Utskottet upplystes det,
att Sydow gjort stora uppoffringar för Statens räkning och
således icke kunnat sammanspara något för sin efterlefvande
414
Den 9 December.
familj. Han var en i sitt fack alldeles ovanligt duglig man;
hvarför jag hemställer, att den för hans enka och dotter före¬
slagna pension må beviljas.»
Häruti förenade sig Nils Hansson från Christianstads, An¬
ders Pehrsson från Nerikes och Nils Svensson från Blekinge
Län jemte mångå af Ståndets öfrige ledamöter.
Disskussionen var nu afslutad och punkten bifölls.
Punkterna 87 och 88 biföllos.
Punkten 89 blef på begäran af Anders Pehrsson från Mal¬
möhus Län uppläst, hvarefter sig yttrade:
Ola Månsson från Skåne: »Meningen med den begärda
uppläsningen är troligen att erhålla något understöd från Sta¬
tens sida åt enkan och dottren till aflidne Bataljonsläkaren An¬
dersson. Enligt motionen liar jag funnit, att enkan begärt få
bibehålla den pension, som varit mannen tillförsäkrad. Jag
hemställer oek, att den må varda henne beviljad för inneva¬
rande statsreglerings-period, men icke längre.»
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Med begag¬
nande af Utskottets motiver, yrkar jag afslag af hvad Ola
Månsson hemställt och godkännande af Utskottets förslag. Om
vi skulle utsträcka pensionerings-systemet till enkor och barn
efter dem, som liufvudsakligast verkat inom kommunala kret¬
sar, skulle vi få bifalla pensioner i oändlighet.»
Flere ledamöter af Ståndet hördes häruti instämma.
Nils Svensson från Christianstads Län : »Då Anders Pehrs¬
son begärt uppläsning af punkten, slutar jag deraf, att han velat
hafva någon förändring i densamma. Ehuru gerna jag skulle
vilja hjelpa alla behöfvande, kan jag dock icke neka, det jag,
i närvarande fall, anser Malmö samhälle vara bäst i tillfälle
att fullgöra denna skyldighet. Jag godkänner Utskottets mo¬
tivering af denna punkt och bifaller densamma.»
Nils Nilsson från Nerikes Län instämde häruti.
Ola Månsson; »Jag vill erinra, att jag icke yrkat bifall
till någon fortfarande pension, utan endast för nu pågående
statsreglering, hvartill mannen enligt Rikets Ständers beslut
hade rätt. Jag vill icke göra Staten till en försörjnings-anstalt;
men då mannen icke fick uppbära sin pension längre än |:dels
år, tycker jag det vore billigt om resten lemnades åt enkan
och dottren. Dock vill jag icke strängt hålla på denna min
mening.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Här nämndes nyss
att Doktor Andersson varit en kommunens läkare, men jag
vill dock erinra, att han fjenstgjort vid arméen sedan 1807
och derefter varit förordnad till läkare vid straff- och arbets¬
fängelset i Malmö, samt således länge och väl tjenat Staten.
Den 9 December. 415
Att enkan skulle få uppbära mannens pension under inneva¬
rande statsreglerings-period, är något nytt och okändt, hvar¬
öfver vi svårligen hafva rättighet att yttra oss. Jag skulle
icke vilja pensionera både enka och dotter, men väl vilja lemna
den förra 300 K:dr, så länge hon lefver.»
Häruti instämde David Andersson från Hallands och An¬
ders Medin från Kronobergs samt Tobias Lind från Götheborgs
och Bohus Län m. fl.
Daniel Danielsson från Jönköpings Län: »Att ömmande
omständigheter mången gång förekomma, hvilka med allt skäl
böra behjertas, vet jag mer än väl, då jag sjelf väckt motion
om pension åt en enka med G värnlösa barn. Men då Sta¬
tens tillgångar äro så ytterligt anlitade, vill jag hädanefter bi¬
falla alla Utskottets hemställanden 0111 afslag af dylika frågor,
sorn blifvit väckta af enskilde motionärer, äfven den af mig
väckta deruti inbegripen.»
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »A nästa sida har Ut¬
skottet afslagit en af mig väckt motion om tilldelande af pen¬
sion åt enkan och dottren efter aflidne Fältkamereraren Schö¬
ning. Jag finnér dock ingenting, som talar mer till förmån
för nu ifrågavarande pension, än för den jag föreslagit, och
jag yrkar alltså bifall till Utlåtandet i denna punkt.»
Ola Månsson: »Enkan är 76 år gammal, kan ej lefva
länge och böra vi derför gerna kunna underlätta hennes be¬
tryckta ställning med 300 R:dr. Sådant vore icke farligt eller
för Staten särdeles betungande.»
Häruti instämde Anders Pehrsson och Måns Pehrsson,
båda från Malmöhus Län.
Öfverläggningen förklarades nu vara afslutad: och uppå
Talmannens derom framställda proposition blef ifrågavarande
punkt af Ståndet bifallen.
Punkten 90.
Härvid yttrade:
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »På de skäl, som nyss
blifvit anförda vid näst föregående punkt, yrkar jag afslag af
den nu föredragna.»
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Jag förenar mig med
näst föregående talare och yrkar afslag.»
Johan Pehrsson från Upsala Län: »Jag anhåller att Stån¬
det icke måtte sätta sig emot hvad Utskottet i förevarande
punkt föreslagit. Jag har fått till mig öfverlemnade åtskilliga
intyg, som utvisa enkefru Llyckcrströms förhållanden, och hvilka
jag får anmoda Ståndets Sekreterare att uppläsa.»
Ifrågavarande handlingar, utgörande l:o prestbetyg, 2:o
intyg af Borgmästaren i Upsala, 3:o intyg af Professorn m. m.
416
Deri 9 December.
Doktor Glas, samt 4:o af sysslomannen i mannens till borgenä-
rerne afträdda bo, upplästes, hvarefter .Jokan Pehrsson fortsatte
sålunda: »Då det är fulleligen upplyst, att särdeles ömmande
omständigheter här förekomma, hoppas jag att Ståndet äfven
beviljar det nu föreslagna ringa statsbidraget.v
Nils Hansson från Christianstads Län: »Af de lemnade
upplysningarna tinner man, att skäl är för bifall till Utlåtandet
i denna del. En läkare, som uppoffrar sig för sitt kall, måste
man sätta högt värde på och det är en skyldighet att behjerta
ställningen hos de efterlefvande till en sådan man. Det vore
ej Bondeståndet värdigt att neka denna fattiga enka pension;
hvadan jag, för min del, beviljar densamma.»
Häruti instämde J. G. Wassmuth från Stockholms, David
Andersson och Anders Gudmundsson från Hallands samt Paul
Hedström från Wester-Norrlands Län m. fl.
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Jag måste vara kon¬
seqvent och vidhålla mitt påstående. Äfven jag har förebrin¬
gat prestbetyg och fattigdomsbevis m. m.; men ingenting har
hjelpt. Dessutom var Doktor Hj^ckerström icke i Statens tjenst,
utan en enskild praktiserande läkare. Jag yrkar fortfarande
afslag.»
Diskussionen förklarades nu vara fulländad.
Då Talmannens proposition på bifall med blandadeyce och
nej besvarades, samt votering begärdes, uppsattes, justerades
och anslogs följande voterings-proposition:
Den, som bifaller Stats-Utskottets Utlåtande N:o 167 i
90:de punkten, röstar ja.
Den det ej vill, röstar nej.
Vinner nej, är denna punkt afslagen.
Voteringen, härefter i vanlig ordning verkställd, utföll med
23 ja mot 70 nej; i följd hvaraf Ståndet stannat i det beslut,
nej-propositionen innehåller.
Häremot reserverade sig Pehr Sahlström och J. G. Wass¬
muth från Stockholms, Anders Gudmundsson från Hallands
och Håkan Pettersson från Blekinge Län m. fl.
Föredragningen afbröts för att i nästa plenum fortsättas,
hvarefter Ståndet åtskiljdes kl. J till 3 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVester.
Dan iO December.
417
Den 10 December.
Plenum kl. 10 f. m.
§ 1.
Upplästes och godkändes Expeditions-Utskottets Förslag
N:o 163, till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående
den medicinska undervisningens lämpligare ordnande m. m.
§ 2.
Föredrogs och remitterades till Sammansatta Stats- och
Banko-Utskottet Nils Hanssons från Christianstads Län motion
om bemyndigande för fullmäktige i Rikets Ständers Bank att
utvidga den låne-rörelse, sorn, mot säkerhet af publika papper,
utaf Banken bedrifves och att höja räntan för dylika lån.
Uppå derom framställd begäran beviljades Erik Olsson
från Södermanlands Län 14 dagars ledighet från liksdags-
göromål, räknad från den 28 innevarande månad.
§ 4.
Fortsattes föredragningen punktvis af Stats- Utskottets Ut¬
låtande N:o 167, angående reglering af utgifterna under Riks-
statens 9:de hufvudtitel.
9ltsta och 92:dra punkterna biföllos.
Vid 93:dje punkten, deruti Utskottet tillstyrkt, att Riks-
dags-fullmäktigen Johan Jakob Rutbergs enka, Brita Ulrika
Granström, måtte på Allmänna Indragningsstaten uppföras, till
åtnjutande af en årlig pension å 300 R:dr Runt, yttrade:
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes Län: »Jag kan icke
neka, att det ju förefaller mig temligen motbjudande om, ge¬
nom bifall tili Utskottets tillstyrkande, Bondeståndet, med af¬
seende å dess ledamöters efterlemnade enkor, som må finnas
i knappa omständigheter, skulle ställa sig på samma linie, som
öfrige pension-sökande. Kunde detta undvikas, vore sådant
utan tvifvel bäst. Min öfvertygelse om olämpligheten af en så
beskaffad pensionering, grundar sig icke på något underskat¬
tande af framlidne Rutbergs förtjenstfulla verksamhet i hans
egenskap af offentlig person, — jag lemnar dessutom hans för-
tjenster derhän, — icke heller på den verkan i ekonomiskt
Bonde-St. Prot. vid Lågt. Riksd. 185G o. 1857 VIII■ 27
418
Den 10 December.
afseende, hvilken torde blifva en följd af vedertaget bruk att
låta behöfvande enkor och barn efter Ståndets egne ledamöter
uppföras å Rikets Allmänna Indragningsstat till erhållande af
pensioner, fastän denna omständighet äfven tål att allvarligt
öfvervägas, ty huru skulle Statens i alla rigtningar hardt anli¬
tade tillgångar förslå, om den funne sig nödsakad att tillfreds¬
ställa anspråken hos den mängd personer, som, efter det att prin¬
cipen en gång vunnit tillämpning, ofelbart skulle anmäla sig?
Mina betänkligheter grunda sig deremot mest på farhågan att,
sedan banan blifvit beträdd, Ståndet kunde komma att, i mer
eller mindre män, förlora något af den politiska sjelfständighet,
för hvilken det hittills varit utmärkt, — ett oberoende, hvilket
nästan betingar Ståndets egen tillvaro, såsom politisk person¬
lighet. Jag medgifver, att kroken är af Utskottet skickligt
utlagd ; men jag hoppas i det längsta, att Ståndet icke nappar
på densamma. Ar, hvilket jag icke vill bestrida, Rutbergs
enka stadd i behof, må hon då med begäran om understöd
vända sig till den kommun, hon tillhör. Jag kan icke annat
än yrka afslag å denna punkt.»
I Sköldbergs yttrande instämde Erik Johan Rudberg, Nils
Pehrsson och Anders Andersson från Kalmar Län m. fl.
David Andersson från Hallands Län: »Jag hade i san¬
ning icke väntat, att inom detta Stånd någon röst skulle höja
sig mot bifall till hvad Stats-Utskottet i förevarande punkt till¬
styrkt. Vi anvisa betydande pensioner åt enkor efter embets-
och tjenstemän, hvilka sistnämnde måhända vid flera tillfällen
tillskyndat Staten verklig skada och förlust, men det skulle
icke anstå oss att med en ringa skärf ihågkomma den behöf¬
vande och ålderstigna enkan efter en man, om hvilken man
utan öfverdrift kan påstå, att han egnade alla sina krafter, ja
slutligen sitt lif — ty han dog såsom Riksdagsman under på¬
gående Riksdag — åt det allmännas tjenst! Det rättsenliga i
ett dylikt tänke- och handlingssätt förmår åtminstone icke jag
inse; sådant må mig ursäktas. Man anser det vara något all¬
deles nytt att pensionera enka efter en Riksdagsfullmäktig af
detta Stånd; men så är likväl icke förhållandet, ty Anders Da¬
nielssons enka och oförsöjda barn åtnjöto ju äfven pension af
allmänna medel, och jag har verkligen icke hört någon påstå,
att Bondeståndet, med anledning deraf, skulle hafva förlorat
något af sitt politiska oberoende. Aflidne Rutbergs förtjenst-
fulla verksamhet är så allmänt erkänd, att jag visserligen icke
behöfver erinra derom, allraminst inom detta Stånd, som ännu
räknar många ledamöter, hvilka kände den aflidne och aldrig
kunde vägra sin odelade högaktning åt hans rena uppsåt och
bepröfvade erfarenhet, om än de icke alltid voro i tillfälle att
Den 10 December.
419
biträda hans åsigter. Antalet af de medborgare torde vara
ringa, hvilka i högre grad än Rutberg gjort sig förtjente om
det allmänna; men vid sådant förhållande eger ock det all¬
männa moralisk förpligtelse att, af aktning och tacksamhet mot
den aflidnes minne, icke lemna hans enka utan understöd, när,
såsom nu inträffar, behofvet deraf är kändt och vitsordadt,
samt framställning blifvit gjord om behofvets afhjelpande. Med
synnerlig tillfredsställelse bifaller jag derför hvad Utskottet i
förevarande punkt tillstyrkt.»
Anders Pehrsson från Nerikes, Magnus Månsson från Öster¬
göthlands, Johan Petter Andersson från Elfsborgs Län m. fl.
af Ståndets ledamöter instämde.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Noga öfvervägdt
har Sköldberg utan tvifvel rätt i de åsigter, han nyss uttalat,
och jag borde således måhända icke tveka att, lika med ho¬
nom, rösta för afslag å Utskottets hemställan; men då man
tilläfventyrs torde tyda ett afslag å vår sida såsom ett slags
förnekelse af eget värde, har jag verkligen svårt att icke bi¬
falla, hvilket jag ock gör, samt öfverlemnar till Medstånden att
afsiå, hvilket jag förmodar de göra, mindre för summans skull
än för att visa återtjenst med afseende å den mängd pensio¬
ner åt ledamöter af dessa Stånd, hvilka Bondeståndet antingen
redan afslagit eller, såsom jag förmodar och hoppas, står i
begrepp att afslå.»
Af samma tanke förmälde sig Johan Pehrsson från Upsala
Län vara.
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län: »Jag har följt
med riksdagsförhandlingarna allt sedan 1840 och kan icke på¬
minna mig att, sedan dess, fråga om bonde-enkors pensione¬
rande yppats mera än två gånger, nemligen dels vid det till¬
fälle, då pension beviljades Anders Danielssons enka och dels nu.
Då Rutberg, hvars redbara karakter medgifves af alla, som
kände honom, under en lång följd af år egnade sin mesta
verksamhet åt allmänna angelägenheter, och han, måhända
just i följd häraf, sattes ur stånd att för sig och hustru vinna
ekonomiskt oberoende, så vore det verkligen hårdt, om den
ålderstigna enkan efter en sådan man skulle nödgas, falla fat¬
tigvården till last. På grund häraf och då den summa, hvars
anvisande är i fråga, utgör en obetydlighet, bifaller äfven jag,
utan tvekan, Utskottets framställning.»
Herman Jönsson Öbom från Norrbottens, Olof Andersson
från Westmanlands Län m. fl. instämde med Pehr Östman.
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Jag är hufvudsakli¬
gen förekommen af David Andersson och Pehr Östman. Hvar
och en, som kände Rutberg i lifstiden, vet nogsamt, att han
4-20
Den 10 December.
var i besittning af egenskaper, dem man mera sällan träffar
hos personer, hvilka, i likhet med honom, icke från deras tidi¬
gaste ungdom åtnjutit den sorgfälligare undervisning, i brist af
hvilken äfven de lyckligaste naturanlag endast med svårighet
utvecklas. Man må säga om hans politiska åsigter, särdeles
dem, hvilka han mot slutet af sin bana hyllade, hvad man
vill, så var han likväl en med ovanlig förmåga begåfvad med¬
borgare, hvars redliga afsigter kunde af ingen misskännas; och
för att kunna värdigt motsvara det förtroende, man städse hy¬
ste till hans erfarenhet och insigter, lät han månget tillfälle att
förvärfva ekonomiskt oberoende gå sig ur händerna. Det sy¬
nes under sådana förhållanden icke vara för mycket hegardt,
att den Riksförsamling, af hvilken Rutberg en lång följdafår
varit en värdig ledamot, beviljar hans till hög ålder komna
enka det obetydliga understöd, hvarom nu är fråga och på
hvars utbekommande hon, i följd af mannens förtjenst, torde
ega mera välgrundade anspråk, än mången annan. Att Staten
pensionerar förtjente mäns i behof stadda enkor, måtte dessutom
icke vara något nytt; sådant sker ju alla Riksdagar, och bästa
beviset derpå är det Stats-Utskottets Utlåtande, hvilket vi nu
hafva under handläggning. För en vanlig fattningsgåfva blifver
det således svårt att begripa, i hvilket afseende Utskottets
framställning om pension till Rutbergs enka skulle kunna be¬
traktas såsom någon listigt utlagd krok, på hvilken man vill
att Rikets Ständer skola nappa; men antag ock att yttrandet
härom mindre afser pensionsfrågan i allmänhet, än den sär¬
skilda omständighet, som här inträffar, att den person, som
skall pensioneras, tillika är enka efter en f. d. ledamot af Bon¬
deståndet, så utgör äfven i detta fall pensioneringsfrågan ingen
nyhet, ty Riksdags-fullmäktigen af Bondeståndet Anders Da¬
nielssons enka, och, om jag icke misstager mig allt för myc¬
ket, till och med hans oförsörjda barn, beviljades ju, såsom
redan upplyst är, i följd af Rikets Ständers beslut för några
Riksdagar sedan, pension af allmänna medel. Utan alla be¬
tänkligheter röstar jag alltså för bifall till Utskottets framställ¬
ning.’^
I detta yttrande hördes Lars Magnus Knutsson från Öster¬
göthlands, Johan Gustaf Wassmuth från Stockholms, Håkan
Pettersson från Blekinge, Paul Hedström från Wester-Norr-
lands, Anders Olsson från Jemtlands samt förre vice Talman¬
nen Pehr Eriksson från Wermlands Län instämma.
Carl Gustaf Sköldberg: »Jag hör väl att pluraliteten är
böjd för bifall; men jag kan ändå icke frångå min öfverty¬
gelse. Icke förnekar jag, att Rutberg i lifstiden må hafva varit
en ganska förtjent man, icke heller påstår jag, att den summa,
Den 10 December.
42!
om hvilken är fråga, utgör någon betydlighet; men många
andra ledamöter af Ståndet torde hafva funnits, hvilkas enkor,
på grund af männens förtjenst och iråkad fattigdom, äro fullt
ut lika mycket som Rutbergs enka berättigade att af pension
komma i åtnjutande, och om principen vinner allmännare till-
lämpning, skall framtiden utvisa i hvad mån Statens tillgångar
räcka till att tillfredsställa de vexande anspråken. Det kan
aldrig vara rigtigt, att vi på sådant sätt hushålla med vära
kommittenters penningar. Vill Ståndet gifva uttryck åt dess
aktning för den aflidnes minne, nå väl, må då Ståndet besluta
pension åt enkan, att utgå af Ståndets enskilda kassa, hvilken
utan tvifvel lemnar tillgäng dertill. Sådant vore Ståndet vär¬
digt, och förslår icke kassan, må vi då tillskjuta hvad som
kan brista; det bidrag, som på mig belöper, skall jag med
nöje lemna. Jag vidblifver mitt yrkande om afslag å punk¬
ten. »
Auders Larsson från Nerikes Län var ense med Sköld¬
berg.
Vice Talmannen Anders Andersson: ».lag vill vara kort,
och helt enkelt förklara, att jag, för min del, anser mig böra
bifalla Utlåtandet. Men ehuru jag det gör, nekar jag icke, att
ju Sköldberg kan hafva rätt, så vidt fråga är om en allmän
princip. För öfrigt må det tillåtas mig att i Utskottets ytt¬
rande göra en liten rättelse, hvilken dock ej inverkar på frå¬
gans utgång. Det heter nemligen i samma yttrande, att Rut¬
berg i lifstiden skulle hafva bevistat tio på hvarandra följande
Riksdagar, men detta var likväl icke händelsen, ty han bevi¬
stade endast åtta Riksdagar och litet på den nionde. Han
dog, såsom bekant är, föga mer än två månader efter det sist¬
nämnda Riksdag blifvit öppnad. Jag nämner detta endast i
förbigående. Min önskan, att Utskottets framställning må bi¬
fallas, har jag redan gifvit tillkänna.»
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Så vida icke, i
afseende å förevarande pensionsfråga, den efter min uppfatt¬
ning särskildt ömmande omständighet tillkommit, att Rutbergs
ålderstigna enka sett sig nödsakad att till mannens borgenärer
afträda all boets egendom, så skulle jag hafva instämt med
Ståndsbrodren Sköldberg i hans jakande om afslag å denna
punkt; men i anseende till det utfattiga tillstånd, enkan härige¬
nom iråkat, bjuder menskligt deltagande för likars nöd, att
hon icke lemnäs utan hjelp, och derför, samt oberoende af
öfriga betänkligheter, anser jag mig böra bifalla Utskottets
hemställan.»
Härmed ansågs diskussionen afslutad: hvarefter punkten
bifölls.
422
Den i 0 December.
94:de punkten bifölls jemväl.
Uti 95:te punkten hade Utskottet afstyrkt Tobias Linds
från Götheborgs och Bohus Län motion om beviljande af en
årlig pension å 225 R:dr till förre Kronofogden inom Norrvi¬
kens fögderi af nämnde län, Assessoren m. in. C. J. Heden¬
skogs enka; och yttrade:
Tobias Lind: »Här återkomma vi till frågan om den
fattiges understödjande. Till Utskottet voro sådana officiella
handlingar inlemnade, af hvilka ådagalades, icke allenast att
enkan Hedenskog vore stadd i särdeles torftiga omständigheter
samt att hon städse fört en hedrande vandel, utan ock, att
hon genom följderna af ett fall blifvit vanför, och således ur-
ståndsatt att med arbete försörja sig, äfvensom att hennes man
i lifstiden, under en tid af 31 år, på ett särdeles förtjenstfullt
sätt, hvarigenom han förvärfvat allmän aktning och tillgifven¬
het i orten, utöfvat sin kronofogdetjenst. Jag vet icke, om
ej dessa omständigheter utgöra tillräckligt talande skäl för bi¬
fall till det af mig väckta förslag om bemälda enkas pensio¬
nerande; men äro de ioke tillfyllestgörande, må det tillåtas
mig att dessutom erinra, dels att Hedenskogs utomordentligt
samvetsgranna förhållande i utöfning af den honom anförtrodda
tjenstebefattning, med hvilken en ganska måttlig inkomst varit
förenad, just hindrat honom att på enskild väg, — hvilket, i
hans samhälls-ställnirig och med det förtroende, han åtnjöt,
varit ganska lätt, — söka tillfällen till förbättrad utkomst, och
dels att enkan, såsom mera än 60 år gammal, sålunda hunnit
den ålder, att, enligt naturens ordning, särdeles många år, un¬
der hvilka utbetalning af pensionen behöfde ifrågakomma, knap¬
past kunna för henne återstå. I betraktande af alla dessa om¬
ständigheter vågar jag hoppas, att Ståndet, med afslag å Ut¬
skottets Utlåtande, behagade till motionen lemna bifall.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Jag undrar visst
icke deröfver, att Tobias Lind söker försvara sin motion; men
då, såsom jag i går hade tillfälle yttra, Statsverkets hårdt an¬
litade tillgångar icke medgifva beviljandet af alla de pensioner
och understöd utaf allmänna medel, hvarom ansökningar skett
under innevarande Riksmöte, i följd hvaraf dessa bevis på na¬
tionens erkänsla måste inskränkas till de utmärktaste förtjen-
ster och endast under de mest bevekande omständigheter ifrå¬
gakomma, så kan jag, i öfverensstämmelse med dessa åsigter,
icke annat än påyrka bifall till Utskottets afstyrkande Utlåtande
i denna punkt.»
Tobias Lind: »Jag vill ytterligare tillägga några ord. Un¬
der det föregående delar af Ståts-Utskottets ifrågavarande Ut¬
låtande utgjort föremål för behandling af Ståndet, hafva vi åt
Den 10 December.
423
många andra enkor beviljat pensioner till dubbla beloppet och
vida derutöfver mot det, hvilket jag för enkan Hedenskog ifrå-
gaställt, och längre fram i Utlåtandet förekomma framställnin¬
gar af enahanda beskaffenhet, men med den åtskillnad, att de
lyckats tillvinna sig förord af Utskottet. Jag hemställer nu,
om icke Ståndet skulle vilja göra någon skälig nedprutningå
de af Utskottet tillstyrkta pensionsbelopp, i afseende å hvilka
Ståndet ännu icke fattat beslut, på det att tillgång derigenom
må beredas till den obetydliga pension, hvarom i denna punkt
är fråga.v
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Om Ståndet ginge
in på Linds nu gjorda hemställan, blefve följden deraf, icke
allenast att man obetingadt bifölle motionen angående enkan
Hedenskog, hvars rätt att af pension komma i åtnjutande just
utgör öfverläggningsämnet, utan ock, hvad värre är, att man
vore nödsakad, att i ett sammanhang pröfva alla ännu icke
afgjorda punkter, der pensioner blifvit af Utskottet tillstyrkta,
en oformlighet, som strider mot hittills följd praxis, att pröfva
hvarje punkt för sig. Hvad hufvudfrågan angår, kan jag för
ingen del medgifva, att Assessor Hedenskog i lifstiden, för
hvilkens välförhållande pension till enkan skulle beviljas, om
än en förtjenstfull embetsman, likväl varit mera utmärkt i detta
afseende, än den mängd af andra embets- och tjenstemän,
hvilkas enkor, i följd af väckta motioner derom, gjort anspråk
på pensioner, men hvilka anspråk -både Utskottet och Ståndet
funnit sig böra tillbakavisa. Det blefve i sanning vådliga pre¬
judikater, om man utan åtskillnad skulle gå dylika anspråk
till mötes blott derför, att de funnit en varm förespråkare, och
enkor efter hvilka tjenstemän som helst, de må nu hafva varit
såsom tjenstemän aldrig så klene och underhaltige, skulle utan
tvifvel tillströmma i oerhörd massa, i ändamål att för sig vinna
pensioner, hvilka man under sådana förhållanden svårligen
skulle kunna förvägra dem. Jag hoppas och yrkar, att det
utslag, hvarom i denna punkt Utskottet gjort hemställan, må
vinna Ståndets godkännande.»
Lars Gustaf Andersson, Carl Dahlgren och Pehr Benja¬
minsson från Elfsborgs Län m. fl. af Ståndets ledamöter in¬
stämde.
Nils Svensson från Jönköpings Län: »Då fråga är om
pensioner till enkor efter embets- och tjenstemän, så talar man
företrädesvis om männen och söker visa hurudana präktiga
karlar de varit, men ingen frågar efter huru hustrurna lefvat.
Måhända är det just dessa, som, genom vanvård och miss¬
hushållning under mannens lifstid, vållat husets obestånd och
framkallat behofvet af understöd. Jag säger icke, att något
424
Den / 0 December.
dylikt inträffat i det fall, hvarom nu är fråga och betviflar
icke heller att ju enkan Hedenskog torde befinnas i små om¬
ständigheter; men om så är, delar hon detta öde med många,
hvilka aldrig kunna tänka sig möjligheten att af Staten blifva
pensionerade. Jag bifaller Utlåtandet.»
Tobias Lind: »En talare har förmenat, att bifall till min
motion skulle innefatta ett vådligt prejudikat och framkalla
anspråk på understöd från ett betydligare antal enkor efter
tjenstemän: men jag fattar icke väl af hvilken anledning han
kan påstå något dylikt. Dessa ansökningar om pension utaf
allmänna medel må väl icke vara någon nyhet. De återkom¬
ma i mängd vid hvarje Riksdag, hvarom Utskottets Utlåtande
nogsamt vittnar, och antingen man bifaller eller afslår frågan
om pension till enkan Hedenskog, lärer välantalet af pensions-
sökande icke derför komma att hädanefter minskas.»
Diskussionen förklarades slutad.
Uppå derom af Talmannen framställd proposition, bifölls
punkten.
Emot detta beslut reserverade sig Tobias Lind.
I anledning af det afstyrkande Utlåtande, Utskottet uti
96:te punkten afgifvit öfver väckt förslag, att Rikets Ständer
måtte åt Landssekreteraren i Upsala Län, Lagmannen m. m.
J. å. Carlssons enka och två döttrar på allmänna indragnings-
staten anvisa ett pensionsbelopp af 500 R:dr årligen, hvilket
efter enkans död, så vida döttrarna då voro ogifta, kunde ned¬
sättas till 300 R:dr, och framdeles, när endera dottren blefve
genom gifte försörjd eller med döden afginge, ytterligare min¬
skas med 150 R:dr, anhöll Johan Pehrsson från Upsala Län
att punkten måtte uppläsas; och yttrade, sedan detta skett:
Johan Pehrsson: »Då aflidne Lagmannen Carlsson, un¬
der en lång lefnad, med nit och utmärkelse i Statens tjenst,
och hans enka, vid uppnådda 70 års ålder, befinner sigjemte
2:ne oförsörjda döttrar, i små omständigheter, samt Ståndet
redan beträdt den banan att anvisa pensioner åt förtjente
embetsmäns i behof stadda enkor, så hoppas jag, att, ehuru
Utskottet afstyrkt förslaget, enligt hvilket ifrågavarande enka
skulle, för sig och döttrar, så länge de sistnämnda finnas oför¬
sörjda, erhålla en årlig pension af 500 R:dr, Ståndet likväl
skall anse enkans torftiga belägenhet förtjent att behjertas. I
detta afseende vågar jag föreslå den modifikation af förslaget,
att beloppet af pensionen nedsättes till 400 R:dr, och att denna
summa anvisas att, såsom årlig pension, utgå till Lagmannen
Carlssons enka, men icke till döttrarna, hvilka, enligt hvad
åberopade förslag ger vid hand, skulle, vid modrens död, om
de då befunnos oförsörjda, erhålla någon mindre andel af den
Den 10 December.
425
pension, som kunde blifva beviljad modren. Med anhållan att,
efter slutad diskussion i ämnet, Talmannen behagade å detta
modifierade förslag framställa proposition, får jag tillika ut¬
trycka den förhoppning, att Ståndet ville samma förslag bi¬
falla.v
Pehr Ostman: »Jag förtänker icke Johan Pehrsson der¬
för, att han söker utverka pension åt enkan efter en embets¬
man, sorn, under mångårig och nitisk utöfning af sitt embete,
förvärfvat aktning och tillgifvenhet inom den ort, Johan Pehrs¬
son representerar; men då upplyst är, dels att, vid Lagman¬
nen Carlssons år 1855 inträffade frånfälle, boets behållning
uppgått till 2,827 R:dr 42 sk. 4 r:st. B:ko, eller öfver 4,200
R:dr R:mt, och dels att enkan uppbär från Civil-statens Pen-
sions-inrättning en årlig pension af 166 R:dr 32 sk. B:ko, så
kan nian alldeles icke säga, att hon befinner sig i små om¬
ständigheter; vid hvilket förhållande och då vi funnit oss nöd¬
sakade att afslå ansökningar om pensioner för andre tjenste-
mäns enkor, som befunnits i alldeles utblottad belägenhet, jag
icke kan finna annat, än att Utskottets afstyrkande af försla¬
get om pension åt bemälda enka är välgrundadt, och derför
bör af oss bifallas.»
Nils Hansson från Christianstads Län: »Det är från le¬
damöter i Ilögvördiga Presteståndet, som förslaget om pension
till Lagmannen Carlssons enka och döttrar utgått, och man
vinner deraf bekräftelse på ett förhållande, hvilket erfarenhe¬
ten vitsordar, nemligen att det Högvördiga Ståndet alltid fin¬
nes beredvilligt till »barmhertighetsverk på andras bekostnad.»
Det är, i afseende å ifrågavarande enka, upplyst och styrkt,
att hon alldeles icke saknar tillgångar. Af denna anledning,
och då understöd icke kunnat beviljas flera andra enkor, som
funnits i verkligt nödställd belägenhet, bifaller jag Utskottets
yttrande.»
Paid Fritz Mengel från Upsala Län: »Jag befarar, att
Johan Pehrssons bemedlingsförslag knappast går igenom. Hos
den, för hvilken Lagman Carlssons egenskaper såsom em¬
betsman icke voro främmande, och som tillika känner de ringa
vilkor, hvartill, i ekonomiskt afseende, enkan är inskränkt,
kan emellertid någon svårighet att i denna fråga bestämma
sin öfvertygelse icke förutsättas. Lagmannen Carlsson var
Landssekreterare i Upsala Län nära 40 år, och det är allmänt
kändt, att det utmärkta sätt, på hvilket han städse fullgjorde
sina åligganden, icke allenast förvärfvade honom sjmnerlig
aktning och tillgifvenhet hos Länets innevånare, utan ock, när
han på egen begäran från befattningen erhöll afsked, förskaf¬
fade honom den särskilda utmärkelse, att Kongl. Maj:t täck¬
426
Den 4 0 December.
tes förklara sitt nådiga välbehag öfver det berömliga nit och
den utmärkta skicklighet, han under sin långvariga tjensteut-
öfning ådagalagt. Den till något mera än 2,000 R:dr Ekko
uppskattade behållning, som funnits i boet vid mannens död,
utgöres, såsom man sagt mig, hufvudsakligen af lösören; men
dessa, ehuru för enkan och döttrarna, utan tvifvel, behöfliga,
lemna dock ingen direkt inkomst, och, såvidt kunnigt är, be¬
står denna endast af de 166 R:dr 32 sk. Ekko, dem enkan
årligen har att, såsom pension, uppbära från Civil-statens Pen-
sions-inrättning. Att med detta belopp bestrida en enda per¬
sons oundgängligaste lefnadsbehof för helt år, är redan omöj¬
ligt; men summans otillräcklighet blifver ändå mera' i ögonen
fallande, då man ihågkommer, att enkan icke är ensam, utan
tillika har 2:ne döttrar att försörja. I anledning af Nils Svens¬
sons från Jönköpings Län erinran, att, då fråga är Om be¬
stämmande af pensioner åt embetsmäns enkor, man icke så
mycket borde fråga efter männens förtjenstfuila verksamhet,
utan snarare undersöka »huru hustrurna lefvat», bör jag kan¬
ske icke underlåta försäkra Nils Svensson, att Lagmannen
Carlssons enka, äfven såsom hustru, varit en hushållsaktig och
klok husmoder, samt att hon alltid fört den mest hedrande
vandel. Jag önskar, att de af mig sålunda, i största korthet,
antydda omständigheter kunde i någon mån inverka på fler¬
talets öfvertygelse om det billiga, för att icke säga befogade,
i den mera, än 70-åriga enkans förhoppning att vinna någon,
om ock ringa, förbättring i sina knappa lefnadsvilkor; men
jag vädjar ock till hvars och ens egen barmhertighetskänsla,
och anser mig jemväl kunna, i detta fall, påkalla dylikt del¬
tagande, eftersom hela det Utlåtande, som vi nu hafva för
händer, med hänsigt till dess föremål kan på visst sätt be¬
traktas såsom Statens barrnhertigbets-ansfalt i stort. På sätt
jag först förklarade, hyser jag föga förhoppning att Johan
Pehrssons förslag röner framgång; men jag förenar mig icke
desto mindre helt och hållet i hans framställning.»
Tobias Lind: »Då denna punkt icke företer,andra om¬
ständigheter, än dem, hvilka förekomma vid 95:te punkten,
som, oaktadt allt, hvad jag androg, ändock vann Ståndets god¬
kännande, så hoppas jag, att, vid fattande af beslut öfver ifrå¬
gavarande 96:te punkt, Ståndet handlar konseqvent.»
Paul Fritz Mengel: »Det är utan tvifvel rigtigt, att man
bör tillse, att konseqvens i besluten icke saknas; men jag får
fästa Tobias Linds uppmärksamhet derpå, att då Talmannen
nyss framställde proposition på bifall till 95:te punkten angå¬
ende enkan Hedenskog, hvilken proposition besvarades med
öfvervägande ja, i anseende hvartill Linds yrkande, att be-
De7! 10 December
427
mälda enka måtte hugnas med pension, äfven afslogs, så ro¬
pade jag, så godt jag förmådde, ja! och förväntar nu, att, då
proposition angående pension till min gumma framställes, Lind
ropar på samma sätt. Nej, jag beder om ursägt. Jag irrar
mig. Till förstnämnda proposition, som var ställd på bifall
till Utskottets afstyrkande Utlåtande, ropade jag verkligen nej!
och detta hoppas jag, att Lind också må ropa, då enahanda
proposition, angående Lagmannen Carlssons enka, fram-
ställes.»
Diskussionen förklarades slutad; hvarefter, enligt derom
af Talmannen framställd proposition, 96:te punkten bifölls.
Vid 97:de punkten, deri Utskottet afstyrkt bifall till en af
Daniel Danielsson från Jönköpings Län väckt motion om upp¬
förande på Allmänna Indragnings-staten af en pension å 200
R:dr B:ko åt Häradsskrifvaren i Östra härads fögderi, N. A.
Lindqvists enka, yttrade:
Daniel Danielsson: »Ehuru jag, å ena sidan, är fullt
och fast öfvertygad, att lika ömmande omständigheter tala för
bifall till förslaget om pension åt ifrågavarande enka, som de,
hvilka förekommit i afseende å andra enkor, de der, enligt
hvad Ståndet redan beslutat, skulle komma att hugnas med
pensioner, anser jag mig likväl, å den andra sidan, svårligen
kunna bestrida giltigheten af Utskottets erinran om nödvän¬
digheten att, i dylika fall, som det för hand varande, yttersta
sparsamhet med Statens medel iakttagas, och ämnar på sådan
grund icke heller motsätta mig bifall till Utskottets afstyrkande
Utlåtande; men jag vill emellertid till protokollet uttrycka,
dels huru gerna jag skulle hafva sett i händelse omständig¬
heterna tillåtit ifrågaställda pensions beviljande, och dels den
önskan och förhoppning, jag hyser, att enahanda sparsamhet
med Statens medel, som den, hvilken Utskottet, i nu yppade
fall, förordat, måtte vid alla andra tillfällen iakttagas.»
Diskussionen förklarades slutad; hvarefter, enligt derom
af Talmannen framställd proposition, punkten bifölls.
Vid 98:de punkten, med hemställan, att en af Herr Fri¬
herre C. J. Hierta väckt motion, angående pension åt Stats¬
rådet m. m. J. af Wingårds enka, icke måtte vinna .Rikets
Ständers bifall, yttrade:
Olof Olsson i vestra Ohlsäterstorp, Wermlands Län:
»Jag bifaller naturligtvis Utskottets afstyrkande Utlåtande i
denna punkt, men vill nämna, att Statsrådet af Wingårds enka
just varit en sådan hustru, som, genom misshushållning, kan
anses hafva i väsendtlig mån vållat mannens ekonomiska obe¬
stånd, och det förvånar mig derför, att en ledamot af Rikets
428
Den l 0 December.
första Stånd velat framkomma med ett förslag, enligt hvilket
bemälda enka skulle hugnas med pension.»
Pehr Ostman: »Det må så vara, att man vägrar ifråga¬
varande enka rätt (ill pension af allmänna medel,— deremot har
jag, för min del, visserligen intet att påminna, helst behofvet
af dylikt understöd icke är kändt och vitsordadt; men be¬
mälda enka, så väl sorn hvilken annan enskild person, som
helst, må dock, uti en Riksförsamling, vara ohånad. Den af
nästförutgående talare framkastade anmärkning om enkan af
Wi ngårds misshushållning, lärer med fog kunna anses såsom
ett för henne förnärmande uttryck, och jag hemställer derför
till denne talare, om icke han, för sin del, skulle vilja tillåta,
att samma uttryck finge utur protokollet utgå.»
Diskussionen förklarades slutad.
Sedan Talmannen tillfrågat Olof Olsson, om han med-
gåfve, att det af honom fälda uttryck, hvilket Östman åbero¬
pat, finge utur protokollet utgå, men Olof Olsson besvarat
denna fråga med nej, blef, uppå derom af Talmannen fram¬
ställd proposition, 98:de punkten bifallen.
Uti Osta mom. af 99:de punkten hade Utskottet tillstyrkt,
att den Landshöfdingen Virgins enka, Amalia Sofia Virgin, å
Allmänna Indragnings-stafen tillagda pension, utgörande 250
R:dr B:ko, måtte, från och med näst vidtagande statsreglering,
få utgå med 600 R:dr R:mt.
Härvid jdtrade:
Kils Larsson från Jemtlands Län: »Enär Landshöfdingen
Virgins enka, som har blott en dotter att försörja, icke alle¬
nast åtnjuter pension med 250 R:dr B:ko på Allmänna Indrag-
nings-staten, utan dessutom uppbär ärligt understöd från Ar-
méens Pensions-kassa, hvilket understöd dock ej är vordet
till beloppet uppgifvet, och sålunda synes vara, i pensionsväg,
vida bättre lottad, än Lagmannen Carlssons enka, som har
tvenne oförsörjda döttrar, och hvars pension från Civil-statens
Pensions-inrättning utgör allenast 166 R:dr 32 sk. ofvannämnda
mynt; så förekommer det mig ganska eget, att Utskottet, i
96:te punkten, den Ståndet bifallit, afstyrkt väckt förslag om
anvisande af pension på Allmänna Indragnings-staten åt sist-
bemälda enka; men i Usta mom. af förevarande 99:de punkt
tillstyrkt förhöjning till 600 R:dr R:mt i den pension, enkan
Virgin på samma Stat åtnjuter. I konseqvens med det vid
96:te punktens föredragning fattade beslut, hemställer jag der¬
för, att hvad Utskottet i nu föredragna moment tillstyrkt, må
afslås, och Landshöfdingen Virgins enka följaktligen endast
Den 10 December.
429
bibehållas vid den pension å Allmänna Indragnings-staten, af
hvilken hon för närvarande är i åtnjutande.»
Med Nils Larsson instämde Johan Westermark från
Westerbottens, Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs, Anders
Magnus Andersson från Kalmar Län, m. fl. af Ståndets leda¬
möter.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Ehuru Stats-Ut-
skottet, vid behandling af Pensions- och Allmänna Indrag-
nings-staterna, antagit såsom allmän grundsats att icke, i an¬
seende till stegradt pris å lifsförnödenheter, eller, såsom det
heter, i följd af dyr tid tillstyrka förhöjning uti redan beviljad
pension, har likväl pluraliteten inom Utskottet, för nu yppade
fall, förmått genomdrifva ett undantag från ofvannämnda re¬
gel. Till beslutet härom, hvilket icke står i ringaste konse¬
qvens med den en gång godkända allmänna grundsatsen, har
jag, för min del, icke medverkat, och jag vill så mycket min¬
dre medgifva lämpligheten af det undantag, majoriteten för¬
ordat, som den s. k. dyra tiden numera kan antagas vara i
det närmaste förbi. På grund häraf instämmer jag i Nils
Larssons hemställan om afslag å förevarande moment.»
Johan Pehrsson från Upsala, Erik Erssen från Gefleborgs,
Olof Olsson i vestra Ohlsäterstorp, Wermlands, Anders Lars¬
son från Nerikes, och Joseph Smedberg från Elfsborgs Län
m. fl. instämde i Nils Larssons yttrande.
David Andersson från Hallands Län: »Om man ock är
i tillfälle framlägga de mest talande skäl för bifall till Utskot¬
tets Utlåtande i denna punkt, torde sådant likväl gagna föga,
ty jag tror mig märka att inom detta Stånd pluralitet för
ett motsatt beslut redan är gifven. Jag vill emellertid, om
än i största korthet, redogöra för den omständighet, som, inom
Stats-Utskottet, af hvilket jag är ledamot, föranledt mig att,
i denna fråga, biträda det slut, hvartill Utskottet kommit.
Landshöfdingen Virgina enka, som, under mannens lifstid,
visserligen icke vållat husets ruin — närmaste anledningen
härtill var en af mannen ingången borgensförbindelse — hade
nemligen, då bouppteckning efter mannen skulle förrättas, det
missöde, att till berörda förrättning erhålla personer, hvilka
måhända af egennytta, eller — hvad dock sannolikare är —
endast af oförstånd uppskattade boets egendom till ett belopp,
som vida öfversteg egendomens verkliga värde. Bouppteck¬
ningen visade härigenom betydligt större behållning, än den
rätteligen bort visa, och följden af bouppteckningsmännens
misstag blef, att, när vid 1850—1851 årens riksdag, förslag
väckts angående rätt för enkan att erhålla pension på All¬
männa Indragningstaten, man ansåg henne oberättigad till så
430
Den 10 December.
stor pension, sorn kommit andra enkor efter iandshöfdingar
till godo. Hade enkan eller förrättningsmännen förstått, att,
i bouppteeknings-instrumentet, hvilken handling, för vinnande
af rätt till pension, var nödig att förete, upptaga behållningen
till så ringa belopp, som möjligt, så hade hon, utan tvifvel,
kommit i åtnjutande af högre pension, än hon fick, eller en¬
dast 250 R:dr B:ko om året, Pluraliteten inom Utskottet an¬
såg obilligt, att enkan fortfarande skulle blifva lidande på det
misstag, som egentligen borde föras endast förrättningsmännen
till last, och derför har, i anledning af väckt fråga derom,
Utskottet tillstyrkt pensionens höjande till ungefär enahanda
belopp, soni beviljats andra enkor efter Iandshöfdingar. Jag
hoppas att de öfriga Stånden icke förvägra Landshöfdingen
Virgius enka den billiga ersättning, hvarom nu är fråga, och
skulle med synnerlig tillfredsställelse se att Bondeståndet fat¬
tade enahanda beslut.»
Daniel Danielsson: »Jag är förekommen af Nils Lars¬
son och instämmer helt och hållet med honom. Det vore
ganska inkonseqvent att bevilja förhöjning i den pension,
Landshöfdingen Virgins enka, hvilken blott har en dotter att
försörja, åtnjuter, under det vi vägrat all pension åt flera be¬
höfvande enkor, som hafva flera oförsörjde barn. Jag röstar
alltså för afslag å denna punkt.»
Olof Andersson från Westmanlands, Johan Johansson
från Östergöthlands, Nils Svensson från Jönköpings Län m. fl.
af Ståndets ledamöter instämde.
Pehr Ödmann: »Vid 1850—1851 årens Riksdag bevil¬
jades Landshöfdingen Virgins enka en pension af 250 R:dr
B:ko eller 375 R:dr R:mt, och på detta belopp bör en enka,
som lefver sparsamt, kunna uppehålla sig. Man har talat om
den nu för tiden ökade lefnadskostnaden, hvilken omständig¬
het, så vidt af Utlåtandet inhemtas, Utskottet tagit till före¬
vändning för beslutet att tillstyrka förhöjning i pension, men
vi befinna oss för närvarande just på öfvergång från den s. k.
dyra tiden. Lefnadskostnaden kan icke i allmänhet anses vara
högre nu, än 1850 och 1851, och derför finnes numera icke
något skäl att förhöja ifrågavarande pension. Att så mycket,
som möjligt, hushålla med Statens tillgångar, är ock vårt ålig¬
gande, och på dessa grunder röstar jag för afslag å Utskot¬
tets hemställan i förevarande moment,»
Med Pehr Östman förenade sig Erik Andersson från
Kopparbergs Län.
Nils Nilsson från Nerikes Län: Under diskussionen om
Stats-Utskottets ifrågavarande Utlåtande har jag trott mig för¬
märka, att ledamöter från vissa provinser, vid alla tillfällen,
DeJi 10 December.
431
söka att, såsom man säger, »skrapa åt sina», det vill med
andra ord säga, att gynna de personer, hvilka tillhöra samma
provins, som ledamöterne sjelfve. Jag lemnar derhän i hvad
mån sådant kan anses vara rätt. Hvad nu yppade fall sär¬
skildt vidkommer, har Pehr Ostman redan vederlagt det, med
afseende å ifrågavarande pensionsförhöjning, af Utskottet åbe¬
ropade hufvudskål, nemligen den nu för tiden ökade lefnads-
kostnaden, och derför förenar jag mig med honom om afslag
å Utskottets hemställan, samt anser enkan Virgin böra åt-
nöjas med den pension, hon för närvarande innehafver.»
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Jag uppträ¬
der icke för att. inverka på någons öfvertygelse, utan för att
gendrifva Nils Nilssons anmärkning om det olämpliga deri, att
hvar och en »söker skrapa åt sina.» Efter mitt förmemande,
är det alldeles orätt att, på detta sätt, misstyda vissa leda¬
möters bemödande att genomdrifva pensioner åt personer,
hvilka tillhöra samma provins som ledamöterne sjelfve. Det
är nemligen just desse, som företrädesvis känna till behofvet
af understöd i hvarje särskildt fall, och under sådana förhål¬
landen anser jag det vara doras både rätt och pligt att lemna
alla de upplysningar, som, för hvarje frågas utredande, kunna
finnas att tillgå. Under försäkran, att endast verkligt behof
framkallat förslaget om ökad pension åt Landshöfdingen Vir¬
gina enka, öfverlemnar jag till Ståndet att, efter bästa insigt,
fatta beslut i frågan.»
Diskussionen förklarades slutad.
Talmannens proposition på bifall till Utskottets hemställan
i nu föredragna mom. af 99:de punkten besvarades med nej;
i följd hvaraf samma hemställan ansågs vara af Bondeståndet
afslagen. *
2:dra mom. af 99:de punkten bifölls.
Uti 100:de punkten, innehållande fyra, med litt. a, b, c
och d, utmärkta underafdelningar, hade Utskottet redogjort
för särskilda, inom Ridderskapet och Adeln väckte förslag,
åsyftande att bereda pensionsunderstöd åt enkor och barn
efter aflidne, för tapperhet i fält utmärkte officerare af f. d.
Finska Arméen.
Vid föredragning af mom. a), angående pension till Öf¬
versten och Chefen för Bohus Läns regemente Georg Gillis
von Heidemans enka, Tinna Beata Helena von Heideman, född
Runqvist, hvilken, enligt hvad Utskottet tillstyrkt, borde till¬
delas en pension å 600 R:dr årligen, hördes flere ledamöter
yrka afslag å berörda tillstyrkande: i anledning hvaraf
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län be¬
432
Den 10 December.
gärde ordet och yttrade: »Jag får anhålla, att mom. a) må
uppläsas och utbeder mig att derefter återfå ordet.»
Sedan mom. a) blifvit uppläst, fortsatte
Lars Rasmusson: »Här, om någonstädes, förekomma
talande skäl för bifall till Utskottets framställning. Kan det,
i allmänhet anses vara Statens pligt att tillse det utmärkte mäns
efterlemnade familjer, så vidt möjligt är, fredas från ekono¬
miska bekymmer, måste Staten i ännu högre grad ega sådan
förbindelse i afseende å dem, som vågat sitt lif för fosterlan¬
dets försvar. Ofverste von Heideman var en sådan man och
en af de siste veteranerne från den hjeltemodiga finska ar¬
méen. Han var född i Finland, men då detta blef en rysk
provins, svek han likväl icke sin trohetsed till svenska Kro¬
nan, utan öfvergick till Sverige och tjenade sitt land redligt
och troget till sin död. Utlåtandet upplyser, huruledes denne
man, sedan han år 1804 blifvit anställd såsom Sergeant vid
f. d. Finska Artilleriet och under 1808 och 1809 årens krig,
på ett ärorikt sätt, bevistat fälttågen i Finland och Wester¬
botten samt deltagit i 9 större och 8 mindre bataljer och der¬
vid blifvit blesserad, sedermera efter vunnen befordran och
anställning vid ett Skånskt regemente, åren 1813 och 1814öfver-
varit drabbningarna vid Grossbeeren, Dennevitz rn. fl. ställen,
äfvensom intagningen af Fredriksort i Norrige; hvarefter han
offrat hela sin kraft och verksamhet i fäderneslandets tjenst.
Han dog såsom Chef för Bohus Läns regemente, i knappa
ekonomiska vilkor. Jag frågar: utgöra icke dessa omständig¬
heter talande skäl för bifall till förslaget om enkans hugnande
med en ganska måttlig pansion af 600 R:dr? Åtminstone har
jag svårt att tro, att några ändå giltigare skäl skulle kunna
förebringas. Krigareyrket är visserligen mera främmande för
ledamöter af vårt Stånd, ty vi ega ingen annan omedelbar
erfarenhet derom, än den obetydliga, som herritas från delta¬
gandet i beväringsmanskapets årliga vapenöfningar, men icke
ens denna kär nedom är behöflig, för att inse, det Staten har
moralisk pligt att understödja den behöfvande enkan efter en
man, hvilken, med sådan utmärkelse, som öfverste von Hei¬
deman, tjenat sitt fosterland och vid många tillfällen vågat
sitt lif för dess försvar. Jag bifaller Utskottets Utlåtande i
detta moment.»
Olaus Eriksson, Tobias Lind och Johannes Nilsson från
Götheborgs och Bohus, samt Håkan Pettersson från Blekinge
Län instämde i Lars Rasmussons yttrande.
Pehr Östman: »Huruvida den olyckliga utgången af
Finska kriget kari, i mera eller mindre aflägsen mån, tillskrif-
vas f. d. finska Arméens förhållande, är något, som jag all»
Den j 0 December.
433
deles icke kanner. Skall Öfverste von Heidemans enka hafva
pension, så bör sådan jemväl tilldelas de enkor efter förtjente
officerare af Finska Arméen, för hvilka Utskottet, enligt hvad
öfrige delar af Utlåtandet gifva vid hand, tillstyrkt enahanda
pensionsrätt, sorn för enkan von Heideman, ty jag anser olämp¬
ligt att, i afseende å henne, göra något särskildt undantag.
I sista mom. af denna punkt har Utskottet visserligen tillstyrkt
att bevilja aflidne Öfversten Brauns 60-åriga dotter en pen¬
sion af 300 R:dr; men att äfven till utmärkte mäns efterlem-
nade barn utsträcka rätt till understöd af ifrågavarande be¬
skaffenhet anser jag vara att gå nog långt. Att understödja
de behöfvande enkorna, dertill kan emellertid något skäl fore¬
tin nas och i detta afseende föreslår jag att pensionerna till
hvardera af bemälda enkor nedsättas till 300 R:dr: hvaremot
jag anser Utskottets hemställan om pension till aflidne Öfver¬
sten Brauns dotter böra afslås.»
Diskussionen förklarades slutad.
Talmannen erinrade, att som momentet a för närvarande
utgjort ämnet för föredragning, så kunde don första proposi¬
tionen som han ämnade framställa, icke hafva afseende å något
annat än nyssnämnda moment, eller det, som angick frågan
om pension åt Öfversten von Heidemans enka.
Vid derefter framställd proposition, huruvida Ståndet bi-
fölle Utskottets, i afseende å bemälda enka, gjorda tillstyr¬
kande, hördes utrop af blandade ja och nej; i anledning hvaraf,
sedan Talmannen förklarat, att han ansåg propositionen vara
med nej besvarad, votering äskades.
På särskild tillfrågan derom, förklarade Ståndets fleste
ledamöter, att afslag borde uppställas såsom kontraproposition
vid den begärda voteringen, som härefter företogs enligt föl¬
jande, justerade och godkända, voteringsproposition:
Den, som bifaller Stats-Utskottets förslag om proposition
å 600 R:dr till Öfverste von Heidemans enka, röstarna;
Den, det ej vill, röstar nej;
Vinner nej, är Utskottets Utlåtande i denna del afslaget.
Vid voteringssedlarnes sammanräknande, befunnos 25 leda¬
möter hafva röstat ja och 67 nej; i följd hvaraf Utskottets
Utlåtande var i den del, hvarom nu var fråga, afslaget.
Lars Rasmusson begärde ordet och yttrade: »Jag be¬
klagar, att icke Ståndet funnit skäligt, att, såsom en gärd
af aktning för en tapper krigares minne, bevilja hans enka ett
obetydligt understöd. Jag reserverar mig mot Ståndets be¬
slut och hoppas att Medstånden skola bifalla hvad Utskottet
tillstyrkt.»
Bonde-St. Prat. vid Lagt. Itilcsd. 1856—1857. VIII. 28
434 Deh 10 December.
I denna reservation instämde Olaus Eriksson, Tobias Lind,
Johannes Nilsson och Håkan Pettersson, äfvensom Jöns Pehrs¬
son från Blekinge Län.
Härefter föredrogs mom. b), deruti Utskottet tillstyrkt en
pension af 600 R:dr åt Majoren Ulrik Gregorius von Konows
enka, Anna Sofia Lönnroth, och yttrade:
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Ehuru med föga
hopp om framgång, anser jag likväl både pligt oeh samvete
fordra, att jag uppträder för uttalande af den lifliga öfverty¬
gelse, jag hyser om bebofvet af enkan von Konows under¬
stödjande med pension. I afseende å denne mans utmärkta
förtjenster såsom krigare och huruledes han, under sin kraft¬
fullaste tid, mången gång vågat lif oeh blod för ett älskadt
fosterlands försvar, får jag hänvisa till Utskottets Utlåtande,
deraf jemväl inhemtas, att enkan, som eger att uppbära ett
årligt understöd af endast 40 R:dr B:ko, befinner sig, jemte
oförsörjda döttrar, i verkligt nödställd belägenhet, samt dess¬
utom upplyst, att den lilla förmögenhet Majoren von Konow,
den jag personligen kände, hade kunnat på sin ålderdom be¬
spara, gick förlorad derigenom, att en af honom anlagd mili¬
tärskola i Mariefred icke rönte den uppmuntran, hvarpå fram¬
gången af hvarje dylikt företag beror. Jag har mig ock be¬
kant, att enkans fattigdom är desto mera tryckande, som hon,
med familjen, tillförene sett bättre dagar. Om än dessa om¬
ständigheter äro, i oeh för sig, särdeles ömmande, kan jag,
enär Ståndet nyss afslagit pension åt Öfverste von Heidemans
enka, likväl knappast förvänta, att man nu skulle vilja göra
särskildt undantag till förmån för Majoren von Konows enka.
Det enda jag skulle kunna våga hoppas, vore om Ståndet
funne skäligt bevilja henne pension till ett nedsatt belopp af
300 R:dr.»
Diskussionen förklarades slutad.
Talmannens proposition pä bifall till hvad, angående pen¬
sion åt Majoren von Konows enka, blifvit af Utskottet till¬
styrkt besvarades med nej; hvilket svar jemväl lemnades å
förnyad proposition om pensionsbeloppets nedsättande till 300
R:dr; hvarefter, uppå ytterligare proposition, förslaget att an¬
visa pension åt bemälda enka afslogs.
Häremot reserverade sig Pehr Sahlström.
Utskottets, uti förevarande 100:de punkt, i öfrigt gjorda
hemställan om pensioner åt Öfversten m. m. Johan Henrik
Lembkens enka oeh aflidne Öfversten Gustaf Fredrik Ulrik
Brauns dotter afslogs jemväl.
101:sta punkten afslogs.
102:dra punkten bifölls.
Den 7 0 December. 435
103:dje punkten afslogs.
104:de, 105:te och 106:te punkterne biföllos.
107:de punkten afslogs.
108:de punkten bifölls.
109:de punkten afslogs.
110:de och lll:te punkterne Iades till handlingarne.
112:te, 113:de och 114:de punkterne biföllos.
Sedan Utlåtandet N:o 167 sålunda blifvit genomgånget,
förordnade Ståndet, att de vid samma Utlåtande fogade tabel¬
ler borde rättas i öfverenstämmelse med hvad Ståndet, uti sär¬
skilda delar af Utlåtandet, beslutat.
§ 5.
Föredrogs Sammansatta Banko-och Lag- Utskottets Be¬
tänkande N:o 4, i anledning af väckta förslag, i fråga om
lagstiftning för Enskilda Banker.
Härvid yttrade:
Carl Custaf Sköldberg från Nerikes Län: »Jag har
endast en obetydlig anmärkning att göra mot 16 § i Utskot¬
tets förslag till förordning angående Enskilda Banker. Uti 2:dra
mom. af samma § heter det, bland annat, att om Bankbolag
brister uti skyldigheten att sina utgifna sedlar vid anfordran
inlösa, sedelinnehafvaren eger, efter deremot genom Notarius
Publicus verkställd protest, att om förhållandet göra anmälan
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. Jag anser nemligen
stadgandet, att berörde protest ovilkorligen skall genom No¬
tarius Publicus verkställas mindre lämpligt; ty Notarius Pu¬
blicus finnes icke i alla städer, och stadgandet skulle sålunda
kunna framkalla nödvändighet för sedelinnehafvaren att före¬
taga långa och kostsamma resor till någon stad, der dylik
tjensteman funnes, endast i ändamål att låta protesten genom
honom verkställas. Jag anser derför sådant tillägg böra gö¬
ras, hvarigenom äfven Magistratsperson berättigas, att ifråga¬
varande protest verkställa.»
Undertecknad Sekreterare upplyste, att i stad, der sär¬
skild Notarius Publicus icke funnes antagen, befattningen så¬
som Notarius Publicus alltid utöfvades af någon Magistrats¬
person.
Pehr Östman från Westor-Norrlands Län: »Efter den
upplysning, Herr Sekreteraren nu lemnat, torde Sköldbergs
anmärkning icke förtjena afseende.»
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Äfven jag har en
anmärkning att göra, den jag torde få underställa Ståndets
pröfning. Uti 5:te § af Utskottets förslag till förordning för¬
klaras nemligen, bland annat, att, såsom grundfondshypothek
436
Den 10 December.
eller säkerhet för den del af grundfonden, som ej i kontant
inbetalas, utom myntadt eller kontrolleradt guld eller silfver,
i fast egendom inteeknade skuldebref och allmänna Verks
eller Inrättningars räntebärande obligationer, äfven aktier må
antagas och godkännas. Nu för tiden finnas mångahanda
Bolag, hvilkas utfärdade aktier icke torde kunna anses inne¬
fatta synnerlig säkerhet för hvad å aktien blifvit inbetaldt,
än mindre för hvad delegare i sådant Bolag, till fullgörande
af hvad Bolagets förbindelser, åtagit sig att, i händelse af be¬
hof tillskjuta, och det förefaller mig derför, som skulle en
Privat-banks solida beskaffenhet, i viss mån, äfventyras och
allmänhetens förtroende till dess vederhäftighet minskas, i hän¬
delse alla slag af aktier skulle kunna antagas såsom grund-
fondshypothek.»
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Erik Erssons anmärk¬
ning är, i och för sig, icke obefogad: men då det måste ligga
i hvarje Privatbank-bolags eget intresse att icke, såsom grund-
fondshypothek, emottaga andra än säkra handlingar och, en¬
ligt hvad den åberopade § vidare innehåller, denna säkerhet
är underkastad pröfning af Kongl. Majrts Befallningshafvande,
eller den, som han i sitt ställe förordnar; så torde från den af
Erik Ersson yttrade betänklighet hinder icke möta för bifall
till förslaget i den del, hvarom nu är fråga.»
Diskussionen förklarades slutad.
På särskild tillfrågan, medgaf Ståndet, att proposition å
Betänkandet i dess helhet finge framställas: och blef, sedan
Talmannen framställt dylik proposition, ifrågavarande Betän¬
kande af Bondeståndet bifallet.
§ 6.
Vidare föredrogos och biföllos Lag-Utskottets Betän-
kanden:
N:o 54, i anledning af väckt motion om förklaring afl9
§ i 30 kap. Rätlegångs-balken;
N:o 55, i anledning af väckt motion, angående utfäradan-
det af en författning i afseende på tjenstförrättande Pastors
i prebendepastorat boningsort;
N:o 56, i anledning af väckta motioner om bestämmande
af visst afstånd från kyrka, hvarpå hus uppföras må; och
N:o 57, i anledning af väckt motion om förbud för folk¬
skolelärare och klockare att föra andras talan inför rätta.
§ 7.
Till bordläggning l:sta gången anmäldes:
Stats-Utskottets Memorial N:o 172, angående verkställd
Den 12 December. 437
omröstning, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
rörande åtskilliga, till Stats-regleringen hörande frågor;
Lag-Utskottets Betänkande N:o 58, i anledning af väckt
motion om utfardande af en förklaring huruvida 3 § 2 kap.
Giftermåls-balken fortfarande gäller, då fråga är om jäf emot
vittnen;
Samma Utskotts Betänkande N:o 59, i anledning af väckta
motioner om ändring af 32 § i Kyrkolagens 24:de kapitel;
Banko-Utskottets Memorial N:o 64, med hemställan om
en gratifikation till vaktmästarne vid Banko-diskont-verket; och
Samma Utskotts Memorial N:o 65, angående afskrifning
af en i vedförrådet å. Tumba Bruk uppkommen brist och be¬
viljande af viss afskrifnings-procent å ved, som från nämnda
förråd hädanefter utlemnas.
§ 8.
Af nedannämnde, från Medstånden ankomna protokolls¬
utdrag, lades till handlingarne:
Höglofl. Ridd. och Adelns N:ris 501—505;
Högv. Presteståndets Nols 422—429 och
Vällofl. Borgareståndet N:ris 452, 453 och 455;
men sistbemälda Stånds protokolls-utdrag N:o 454, med en
inbjudning, blef, på flere ledamöters begäran, hvilande å bordet
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. £ till 1 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVester.
Den \T' December.
Plenum kl. 1© f. m.
§ I-
Protokollen för den 23 e. m., 24 f. m., samt för den 28
nästlidne November månad justerades.
438
Den 42 December.
§ 2.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets Memorial
N:o 172, angående verkställd omröstning i anledning af Riks¬
ståndens skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till statsreglerin-
gen hörande frågor, lades samma Memorial till handlingarne.
§ 3.
Föredrogs och bifölls Lag- Utskottets Betänkande N:o 58,
i anledning om väckt motion om utfärdande af en förklaring,
huruvida 3 § 2 Kap. Giftermåls-balken fortfarande gäller, då
fråga är om jäf emot vittnen.
§ 4.
Vid ånyo skedd föredragning af Lag-Utskottets Betän¬
kande N:o 59, i anledning af väckta motioner om ändring af
32 § i Kyrkolagens 24 Kapitel, yttrade:
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län: ”Hvad
sednare delen af ifrågavarande Betänkande, eller den del, hvar¬
igenom min motion skall vara besvarad, vidkommer, så har
Utskottet ej yttrat sig på något för mig tillfredsställande sätt.
Utskottet säger, att behofvet att anlita klockaren för brefbä-
ring sällan inträffar. Detta är ett origtigt påstående, ty han
anlitas vanligen hvarje vecka, och får icke sällan tillrygga¬
lägga våglängder på 3 å 4 mil. Jag önskar, att Betänkandet
måtte återremitteras, med föreläggande för Utskottet att yttra
sig mera i sak och gifva klav till afhjelpandet af ifrågavarande
onus för klockarne. Någon förlängning på Riksdagen kan en
dylik återremiss icke förorsaka.”
Häruti instämde Gusfaf Larsson från Stockholms, Anders
Jonsson från Wermlands, Cederskog från Östergöthlands, Brik
Larsson från Wester-Norrlands, Nils Svensson från Blekinge
samt Olaus Eriksson, Johannes Nilsson och Erik Christensson
från Götheborgs och Bolins Län.
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län: »Uti alla de
fall, der författningar äro så otydliga, att de kunna tillämpas
efter godtycke, är det lagstiftarens skyldighet att förtydliga
dem så, att de blifva klara. Nils Anderssons motion synes
mig hafva mycket skäl för sig. Vi veta nemligen att tvister
ofta uppstått emellan församlingarna och klockarne rörande
ringningen, och Kongl. Maj:t har ock lemnat prejudikat der¬
utinnan; men sådant utgör icke någon lagförklaring. Utskot¬
tet hade alltså efter mitt förmenande bordt lemna en sådan
förklaring; men då den uteblifvit, påyrkar jag återremiss af
Betänkandet. Man hade ju endast kunnat använda orden:
Den 12 December.
439
»tillsäga om ringning», så hade allt varit hulpet. I afseende
på sednare delen af Betänkandet vill jag icke heller motsätta
mig återremiss af detsamma.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Det Betänkande,
vi nu hafva före till behandling, är af mindre vigt; men då
vi för närvarande icke hafva mycket att göra, kunna vi ju re-
sonnera litet om detsamma. Hvad nu först beträffar Nils An¬
derssons motion, så har den skäl för sig. Jag har med upp¬
märksamhet genomläst Betänkandet härutinnan och funnit att
Utskottet advocerat sig från hela frågan. Uti Skåne är kloc¬
karen skyldig att besörja ringningen. Hvad åter angår Lars
liasmussons yrkande om återremiss för Utskottets åtgörande
rörande hans motion, så tror jag icke att man, vidkommande
denna del af frågan, har anledning till återremiss. I Skåne
åtminstone äro kloekarne väl lönade, och deras tjenster utgöra
verkliga latmans-tjenster. Antager man nu, att kloekarne äro
skyldige att ombesörja brefbäringen, men befriar dem derifrån,
så är det klart att presterskapet kommer med anspråk på er¬
sättning för deima deras mistade rättighet att använda kloc-
karne, och hvar taga denna ersättning om icke från försam-
lingsboerneV Äfven med afseende å Riksdagens snara slut vill
jag icke hafva återremiss uti denna del af Betänkandet.»
Måns Pehrsson från Malmöhus, Westermark från Wester¬
bottens, samt Öbom och Rutström frän Norrbottens Län in¬
stämde.
David Andersson från Hallands Län: »Jag vill visserli¬
gen icke pålägga kloekarne en skyldighet, som ej åtföljes af
motsvarande löneförmåner, i konseqvens hvarmed jag också
vill att på de orter, kloekarne hafva ifrågavarande skyldighet
beträffande ringningen, de icke heller böra undslippa att full¬
göra ett sådant åliggande. Hvad beträffar brefbäringen, så kunna
kloekarne lätt slippa den, derestRikets Ständer bevilja statsanslag
för dess fullgörande på annat sätt. Vi hafva visserligen god tid,
men så är icke förhållandet med Lag-Utskottet; hvadan vi ej
böra besvära detsamma med några vidare återremisser, sär¬
deles sorn i förevarande fall med en sådan intet vinnes, ty de
3 öfriga Stånden bifalla nog Betänkandet, och då få vi det
vanliga svaret.»
Häruti förenade sig Ephraim Larsson från Elfsborgs, Lars
Gezelius från Stora Kopparbergs, Olof Olsson i Ohlsäterstorp,
Wermlands, Anders Olsson från Jemtlands, samt Jöns Pehrs¬
son från Blekinge Län m. fl.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Det är med af¬
seende å sednare delen af Betänkandet, som jag vill yttra nå¬
gra ord. Jag föreställer mig, att för den händelse kloekarne
440
Den 42 December.
befrias från brefbäringsskyldigheten, kyrkoherdarne sj elfve få
öfvertaga bestyret med fortskaffandet af sina bref, och då skulle
ieke erfordras något statsanslag. Föröfrigt är stadgandet 200
ar gammalt, och nog hafva tiderna sedermera ändrats i den
anda, att man, åtminstone numera icke anser klockarne be¬
höfva vara presternes drängar. Jag påyrkar derför äfven åter-
remiss å sednare delen af Betänkandet.»
Erik Carlsson från Stockholms, Nils Pehrsson och Änders
Magnus Andersson från Kalmar samt Olof Olsson i Slängserud
och Olof Olsson i Ohlebyn, Wermlands Län, instämde.
Erih Ersson från Gefleborgs Län: »Icke lärer man vinna
något med en återremiss af Betänkandet, helst 3 Stånd troli¬
gen bifalla detsamma. Jag blefve icke heller belåten om Ut¬
skottet föreskrefve, det klockare skulle blifva befriade från ring¬
ningen, enär desse, som äro boende nära intill kyrkorna, äro
bäst i tillfälle dertill. Beträffande brefbäringen, så blefve det
ej lätt att få den öfverflyttad från klockaren till presten, utan
man kan förvissad derom, att, för den händelse den förre blefve
derifrån befriad, detta ämne folie på församlingens lott.»
Bälter Sven Ersson, Liss Lars Olsson och Anders Ersson
från Stora Kopparbergs, samt Gustaf Glad från Westerbottens
Län instämde.
Lars Rasmusson: »Med anledning af Nils Svenssons
yttrande, att klockarne skulle vara så väl lönte, vill jag nämna,
att det kan vara möjligt att så är förhållandet i Skåne; men
ett motsatt förhållande eger rum uti Bohus län. De hafva
klockarebord och |-:dels tunna korn på hvarje helt mantal. Då
nu socknar finnas, som utgöra endast 25 hela hemman, så skall
Gud veta att klockarne i dylika församlingar icke hafva öf-
verdrifna inkomster. Föröfrigt har jag uti min motion påpekat
omöjligheten för klockare, som tillika äro skollärare, att utan
alltför stora olägenheter fullgöra brefbärings-skyldigheten. Får
han nu dertill lega häst för bref-forslingen, så torde ej mycket
blifva öfver på hans lön.»
Ola Månsson från Skåne: »På de flesta ställen äro kloc¬
karne försedda med boställen. Då klockare- och skollärare-
befattningarne icke äro förenade, sä hafva klockarne icke svårt
att sörja för ringningen. Nu hafva de ej annat att göra än att
sjunga, då de deremot i äldre tider hade åliggande både att
sjunga och undervisa barnen, hvadan de numera icke hafva
för mycket att göra. Hvad nu första punkten beträffar, så
kunna vi gerna bifalla den, särdeles som icke någon motion
blifvit väckt derom, att klockare, som tillika äro skollärare,
skola befrias från ringningen, hvilket kunde hafva skäl för sig.
I fråga om andra punkten, så tror jag att vi gerna kunna vid
Den 42 December. 441
Utskottets hemställan låta bero, ty om man ock anser det vara
orätt, att en klockare, som tillika är skollärare, skall hafva
bestyret med bref-forslingen, så måste man deremot anse det
icke vara svårt för en klockare, den der icke har något skol-
undervisningsbestyr, att framskaffa brefven. Dessutom är det
presternes rättighet att få brefven fortskatfade, och skulle kloc-
karne slippa detta åliggande, så tolle det nog på allmogen,
hvilket vore ändå sämre. Der klockare- och skollärare-be¬
styren äro förenade, är det en annan sak, och hade motio¬
nerna utgått på att afse endast sådane klockare, så hade tro¬
ligen utgången i Utskottet blifvit annorlunda.v
Häruti instämde Mengel från Upsala, Nils Svensson från
Jönköpings, Carl Dahlgren från Elfsborgs, Sköldberg och Nils
Nilsson från Nerikes, samt Glad från Westerbottens Län. Nils
Hansson från Christianstads Län förklarade sig instämma med
Ostman.
Östman: Erik Ersson och Ola Månsson kunna nog hafva
rätt deri, att det icke är för mycket hegardt att fordra, det
klockarno skola fullgöra ringningsbestyret, med antagande af
att kyrkolagen ålägger dem detta bestyr. Det är emellertid
just detta antagande, sorn är beroende på ordalagen i kyrko¬
lagen, och Kongl. Maj:t har till och med genom utfärdad dom
förklarat, att klockarne icke ega en sådan skyldighet. Under
sådana förhållanden tillkommer det väl lagstiftaren att tolka
hvad med ordalagen menas. Jag yrkar derför fortfarande åter-
remiss på första punkten. Beträffande 2:dra punkten, så är
det väl här ett olika förhållande; men jag kan dock ej gilla
den satsen, att man skall frikalla en del klockare från bref-
bäringen endast derför, att de tillika äro skollärare, helst desse,
som sålunda hafva två tjenster, böra lättare komma ut med
uppoffringar.»
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län: »Jag bi¬
faller Betänkandet i första punkten, men instämmer med Lars
Rasmusson i fråga om brefbäringen.»
Efter sålunda slutad diskussion blefvo båda punkterna,
uppå särskilda propsitioner, af Ståndet bifallne.
Östman och Nils Andersson frän Christianstads Län re¬
serverade sig emot beslutet i fråga om första punkten, samt
Cederskog, Erik Larsson, Lars Rasmusson, Olaus Eriksson,
Tobias Lind och Erik Christensson, likaledes emot den andra
punkten.
§ 5-
Efterj skedd föredragning, bifölls Banko-Utskottets Me¬
442 Den i 2 December.
morial N:o 64, med hemställan om en gratifikation till Vakt-
mästarne vid Bankoverket.
§ 6.
Då nu ånyo föredrogs Banko-Utskottets Memorial N:o
65, angående afskrifning af en i vedförrådet å Tumba bruk
uppkommen brist och beviljande af viss afskrifnings-procent å
ved, som från nämnde förråd hädanefter utlemnas, yttrade:
Nils Hansson från Christianstads Län: »Jag har deltagit
i Utskottets förhandlingar rörande denna afskrifningsfråga, såväl
på Afdelningen, som i sjelfva Utskottets plenum. Ansöknin¬
gen om afskrifningen blef hos Afdelningen afstyrkt, och samma
äsigter syntes äfven vilja göra sig gällande i Plenum i för¬
stone; men det lyckades dock der några ledamöter att få ären¬
det återförvisadt till Afdelningen, och då det återkom till Ple¬
num, började en annan mening att göra sig gällande. Såväl i
Utskottet, som här nu inom Ståndet, vill jag dock förfäkta den
sats, jag håller för rigtig, och jag protesterar alltså emot nå¬
gon afskrifning i förevarande fall, äfvensom emot bestämmande
af någon afskrifnings-procent för framtiden. Det är enligt min
tanke alldeles oförklarligt, huru en så stor brist kunnat uppstå,
då inventeringen vid 1853 utvisade ett öfverskott af icke min¬
dre än 137 famnar ved. Jag påyrkar afslag å Betänkandet.»
Häruti instämde Erik Larsson från Wester-Norrlands, Jo¬
han Westermark från Westerbottens, Öbom från Norrbottens,
samt Nils Svensson från Blekinge Län.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Af Betänkandets
innehåll förefaller det mig, som den 1853 verkställda inven¬
teringen af vedförrådet skett slumpvis och med slarf, ty hvar¬
ifrån skulle eljest öfverskottet af 137 famnar ved kommit. Man
har vid inventeringen blott sett på trafvarne och dermed åt-
nöjts. Då nu åter år 1856 skedde en noggrann inventering,
så befanns en brist af 117 famnar eller 20 famnar mer än in¬
venteringen vid 1853 utvisade. Detta är ju högst besynner¬
ligt, och då man derjemte får höra, att icke någon afskrifnings-
procent egt rum, så ådagalägger allt detta, att det omtalade
öfverskottet aldrig funnits till. Jag vill under sådana förhål¬
landen bifalla Betänkandet.»
Häri förenade sig Gustaf Larsson och Erik Carlsson från
Stockholms, Erik Ersson från Gefleborgs samt Erik Olsson och
Sköldberg från Nerikes Län m. fl.
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län : »Man kan taga
nästan för gifvet, att den 1853 skedda inventeringen gjordes
på slump. Huruvida minskningen i vedförrådet kan anses stor
eller ej, lärer väl mycket komma att bero på svaret å den
Den 12 December.
443
frågan hvar inventeringen verkställdes, om den skedde å mark
eller i bod. Sker den ute, så är klart, att den skall visa en
betydlig rabatt. Jag tror, att man å det ifrågasatta qvantum
ved, som utgör bristen, bör bevilja 3 procents afskrifning, äf¬
vensom att en lika hög afskrifnings-procent bör för framtiden be¬
viljas, hvarigenom förvaltaren vet hvad han har för framtiden
att sig efterrätta.»
Nils Nilsson från Nerikes Län: »Äfven jag har i Utskotts-
afdelningen varit med om att behandla denna fråga, hvadan
jag får upplysa följande: De 137 famnar ved, som vid inven¬
teringen 1853 sades vara ett öfverskott, voro icke något så¬
dant öfverskott. Då Professor Bagge lemnado Tumba, voro
omkring 1,100 famnar ved qvar, och dessa inventerades icke
annorlunda ifrån Bagge, än på det sätt att en landtmätare
gjorde en approximativ beräkning öfver trafvarnes innehåll, och
Bagge, som väl insåg misskalkylen i beräkningen vid inven¬
teringen, fordrade icke heller någon ersättning för öfverskottet,
hvilket sedermera dock stått intaget i räkenskaperne, derutur
efterträdande Förvaltaren, Magister Samzelius, velat hafva det¬
samma affördt, enär det vid den noggrannare inventeringen
1856 ådagalades, att öfverskott ej fanns till, utan i stället en
brist. Då jag således anser förvaltaren eller räkenskapsföra-
ren icke hafva begått något slarf, så bifaller jag Betänkandet.»
E. J. Rudberg från Kalmar Län instämde.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Min granne till
höger här har relaterat ärendets marsch inom Utskottet. Jag
anser mig böra härvid lag betrakta saken ur den rättsenliga
synpunkten, och jag finner då, att man vid inventeringen emel¬
lan Bagge och Samzelius begick ett alldeles oförlåtligt slarf.
Jag vill icke hylla sådant genom att nu statuera exempel der¬
på, att det kan försiggå utan ordentlig räfst. Man bör också
betänka, att det är få publika inrättningar, der man icke emot-
tager ved i större skala och utlemnar den i mindre qvantite-
ter. Bevilja vi nu här 3 procent eller någon annan procents
afskrifning, så framställes troligen enahanda anhållanden från
andra håll; hvadan jag afsfår Betänkandet.»
Anders Andersson från Kalmar, Anders Jonsson från
Wermlands samt Måns Pehrsson från Malmöhus Län instämde.
Nils Hansson: »Det låter, som om Östman icke skulle hafva
reda på hvarest ved-inventeringen skedde, om den skett i skog
eller hemma. Detta är dock underligt, ty nog borde han der¬
på hafva reda såsom Utskotts-ledamot. Då utminutering af
ved sker till bruksfolkets behof, är man förmodligen icke så
noga, som den enskilde eljest är med uppköp af sitt vedbehof,
och förthy har väl den skedda utminuteringen icke kunnat
444
Den 12 December.
verka så stor brist. Nils Nilsson upplyser derom, att man vid
inventeringen år 1853 begick en missräkning. Just för upp¬
lysning i detta afseende uppskjöts ärendets behandling inom
Afdelningen för Förvaltarens hörande, och denne kunde ej annat
än erkänna, det han emottagit af Bagge vedbeloppet såsom
det uti räkenskaperne är uppgifvet. Man säger tillika, att Bagge
icke fordrat ersättning för öfverskottet. Det var rätt besked¬
ligt af honom, att han icke fordrade Kronan eller Banken för
Kronan tillhörig egendom.»
Pehr Östman: »Jag erkänner, att jag icke var med vid
inventeringen af veden. Jag är blott ledamot i Utskottet, men
Nils Hansson är tillika ledamot af den Afdelning, som handlagt
detta ärende, och bör han derför vara underkunnig om det¬
samma. Jag undrar likväl huruvida icke man kan taga för
gifvet att, om man köper in 100 famnar ved och utdelar eller
försäljer sedan denna ved i 100 delar, vedförrådet skall hafva
något krympt ihop. Bestämmer man afskrifnings-procenten till
3 procent, så har man icke lemnat förvaltaren någon grace,
om jag så må uttrycka mig.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Jag är ock af den
tanke, att det omtalade öfverskottet utaf 137 famnar vid in¬
venteringen år 1853 icke fanns till. Om det funnits, så hade
detsamma tillhört Professor Bagge, och han är nog densamme,
sorn ej efterskänker något. Då man i en massa skall bedöma
qvantiteten af ett vedförråd, som utgör omkring 1,100 famnar,
så häfver det sig icke så lätt att träffa just rätta beloppet. Då
nu man emellertid ser, att vedbeloppet utvisar 20 famnar mer
än enligt inventeringen 1853, om man afdrager det då för¬
modade öfverskottet, så har man ju ej något att säga, och
jag vet i sanning icke hvarför man vill afslå Betänkandet.»
Bengt Nilsson från Kronobergs, Anders Eriksson och Carl
Dahlgren från Elfsborgs, samt Olof Olsson i Ohlsäterstorp,
Wermlands Län, instämde.
Nils Nilsson: »Med anledning af Nils Hanssons sednaste
yttrande om Kronans ved, vill jag hafva anmärkt, att den, som
köper för Brukets räkning ved, och visar redogörelse för hvad
han skolat inköpa, men har öfverskott, honom bör väl samma
öfverskott tillkomma, alldenstund sådant icke kunnat uppstå
utan mot eget penninge-utlägg. Nils Hansson har förmenat
att bruksfolket icke är noga om famnen är full eller icke vid
deras inköp från förvaltaren af ved. Jag tror motsatsen. Nog
ser folket till att de få sin rätt fullt ut.»
Paul Fritz Mengel från Upsala Län: »Rätt som det är
har diskussionen uti förevarande ämne hunnit blifva lika dyr,
som det belopp, man vill hafva afslaifvet. Jag instämmer med
De?i 42 December.
445
Anders Pehrsson och tillstyrker afskrifnings-procenten så myc¬
ket hellre, som, om vi ej bifalla Betänkandet, det torde vara
att befara det Bankofullmäktige komma och begära anslag för
byggande af ett stort skjul till vedens förvarande, och för att
detta skjul skall blifva Staten värdigt, så får det väl allraminst
kosta 25,000 R:dr banko. Det är derför bäst att Betänkandet
bifalles i dess helhet.»
Nils Hansson: »Det förefaller mig högst besynnerligt, att
Anders Pehrsson kan säga att de 137 famnarne ved skulle vara
förvaltarens egendom. Denne har ju ej köpt för egna medel
en enda famn, utan för Bankens medel; hvarefter man slarf-
vat i räkenskaperna. Antager man ock att öfverskottet icke
fanns till, utan att det varit en missräkning, så har man dock
likväl ej rättighet att få det afskrifvet. Jag' vill icke bestrida,
att ju någon intorkning kan ega rum, men till det betydliga
belopp, som bristen utvisar, kan jag aldrig gå in på.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Man må säga
hvad man vill, men säkert är det dock, att man icke afgifvit
längre anföranden i frågor af mindre vigt, än den nu före¬
dragna, än hvad nu är fallet. Om också affären blifvit på
god tro uppgjord emellan Bagge och Samzelius, så bör väl
icke Staten derför sitta emellan.»
Pehr Andersson från Gefleborgs Län instämde.
Erik Ersson: »Jag har förut instämt med Anders Pehrs¬
son, och gör det fortfarande. Nils Hansson har ju medgifvit,
att ved torkar in. Affall m. m. minskar ock vedbeloppet, det
är ju klart då, att det ifrågasatta öfverskottet, om något så¬
dant funnits till, ock skulle hafva något intorkat.»
Anders Pehrsson: »Det har medgifvits, att förbiseende
egt rum vid inventeringen 1853, hvaraf åter är klart att till¬
trädaren till förvaitare-tjensten aldrig erhållit det omtalade
öfverskottet. Nu vill man dock icke, att Staten här skall
träda emellan. Jag frågar dock: Är det Staten värdigt att
låta den enskilde i förevarande fall betala för något, som han
aldrig af Staten eller någon annan fått? Jag bifaller Betän¬
kandet.»
Nils Hansson: »Jag tror, att icke någon annan kan upp¬
träda såsom försvarare af ifrågavarande Betänkande, än den,
som vill försvara slarf. Klart är det, att om öfverskott vid
inventering finnes, det tillhör Banken, men ej förvaltaren. Så
är väl förhållandet t. ex. med hvarje enskild person, som har
förvaltare. Jag fortfar att afslå Betänkandet.»
Östman: »Jag börjar tro att vi få svårt att reda oss utan
återremiss. Genom en sådan blifver Nils Hansson satt i till¬
fälle att taga slarfvets alla irrgångar i ögonsigte.»
446
Den 12 December.
Mengel: »Jag hade äfven tänkt, med afseende å ären¬
dets vigt, yrka återremiss, samt att då jemväl noga utredes,
om ej veden ock torkar in på längden. Kännedomen härom
torde blifva nödvändig för ett fullständigt bedömande af
ärendet.»
öfverläggningen ansågs fulländad. Sedan Ståndet bifallit
att proposition finge framställas på Betänkandet i sin helhet,
och Talmannen med anledning häraf framställt proposition på
bifall af samma Betänkande, blef denna framställning med
blandade ja och nej besvarad. Då votering begärdes, upp¬
sattes, justerades och anslogs följande voterings-proposition:
»Den, som bifaller Banko-Utskottets ifrågavarande Me¬
morial N:o 65, röstar ja;
Den det ej vill, röstar nej;
Vinner nej, har Bondeståndet afslagit Memorialet.»
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 45 ja
och 31 nej; i följd hvaraf Betänkandet var bifallet.
Anders Pehrsson från Nerikes Län yttrade härefter:
»Den diskussion, som egt rum uti det nyss afgjorda ärendet,
är till sitt innehåll så betydelselös och af så liten vigt, att
jag hemställer, det den måtte utur protokollet utgå, och en¬
dast beslutet der stå qvar.»
Häruti instämde större delen af Ståndets ledamöter.
Nils Hansson: »Jag påyrkar att diskussionen skall qvar¬
stå i protokollet.»
Mengel: »Om diskussionen skall stå qvar, så får jag för¬
klara att, som hvar och en representant bör få disponera öf¬
ver sina yttranden, jag vill att mina skola utur protokollet
utgå, erm sådant får ske.»
Sedan Talmannen erinrat, att då en enda ledamot af
Ståndet sådant påyrkar, diskussionen måste i sin helhet uti
protokollet inflyta, hemställde Ola Månsson, att åtminstone
denna sednare diskussion måtte få utur protokollet utgå; i
anledning hvaraf Anders Pehrsson yttrade: »Detta kan åter
jag icke gå in på, enär jag vill att man skall se, att de fin¬
nas, som ej onödigtvis vilja bortkasta Statens medel på tryck¬
ning af mycket ordande om saker af ingen vigt.»
§ 7.
Föredrogs Borgareståndets, genom protokolls-utdrag N:o
454, Bondeståndet gjorda inbjudning, rörande 25:te punkten
af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 158, hvilken punkt anginge
statsbidrags beviljande för fortsättningen af en till seglationens
Den / 4 December.
447
underlättande invid staden Wenersborg erforderlig kajbygg¬
nad, jemte andra dermed sammanhang egande arbeten.
Inbjudningen afslogs.
§ 8.
Lades till handlingarne ankomna protokolls-utdrag från:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 505—515;
Högv. Presteståndet N:o 430; samt
Vallöf!. Borgareståndet N:ris 456—470.
§ 9-
Efter derom gjorda framställningar beviljades Erik Olsson
från Nerikes och Ephraim Larsson från Elfsborgs Län ledig¬
het från riksdags-göromålen, hvardera under 3 veckor, räk¬
nade för den förstnämnde från den 21:sta, och för den sed¬
nare från den 30:de innevarande månad; hvarjemte den Pehr
Nilsson i Espö redan meddelade tjenstledighet, på hans begäran
framflyttades till den 16 dennes, då den skulle taga sin
början.
Ståndet åtskiljdes kl. £ till 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl fVester.
Den 14 December.
Plenum kl. 7 e. m.
§ 1.
Protokollet för den 20 nästlidne November justerades och
godkändes.
§ 2.
Anmäldes och af flere Ståndets ledamöter inbeledsagades
Herr Statsrådet, Chefen för Finans-departementet och Kom¬
mendören af Kongl. Nordstjerne-Orden, Gripenstedt, hvilken
448
Den i 4 December.
på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning till Ståndet aflemnade
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om åtgärders vidtagande,
för att underlätta penningeställningen och rörelsen inom landet.
Sedan Talmannen, jemte förklarande att berörda Nådiga
Proposition skulle blifva hos Ståndet grundlagsenlig! behand¬
lad, anhållit, det Herr Statsrådet behagade inför Kongl. Maj:t
tolka Ståndets underdåniga vördnad och tillgifvenhet, afträdde
Herr Statsrådet, på vanligt sätt utbeledsagad af flere Ståndets
medlemmar, hvarefter den emottagna Nådiga Propositionen
upplästes och remitterades till Banko-Utskottet.
§ 3.
Pehr Sahlström från Stockholms Län, hvilken på begä¬
ran erhöll ordet, yttrade: »Sedan jag, jemte Ola Månsson och
Nils Larsson, hvilka blifvit utsedde att granska Ståndets Kansli¬
direktions räkenskaper och förvaltning för tiden ifrån den 9
September 1854, numera fullgjort nämnda uppdrag, anhåller
jag att få aflemna redogörelse deröfver, hvilken jag anhåller
få uppläsa; och var nämnda redogörelse så lydande:
Efter dertill af Hedervärda Ståndet erhållet uppdrag hafva
undertecknade granskat Hedervärda Ståndets Kansli-direktions
räkenskaper och förvaltning under tiden från den 9 September
1854, då Direktionen, enligt hvad Ståndets Protokoll för sam¬
ma dag utvisar, sednast erhöll decharge.
Af en upprättad och af behöriga verifikationer åtföljd
redovisning för Hedervärda Ståndets kassa, hafva vi inhemtat
att behållningen i kassan den 29 Augusti 1854 utgjorde det i
förra redovisningen utförda belopp .... 446: 12. 2.
samt att inkomsterna under den sedermera för¬
flutna tiden uppgått till en sammanräknad
summa af 1,222: 24. 10.
Tillhopa B:ko R:dr 1,668: 37. —
Af dessa medel hafva blifvit bestridde dels åtskillige af
Hedervärda Ståndet under sistförflutna Riksmöte bestämda ut¬
gifter till belopp af 451: 42. —
dels postporto 3: 30. —
och utgjorde kassabehållningen denna dag. . 1,213: 23. —
Summa B:ko R:dr 1,668: 37. —
För ofvannämnda behållning har af Kansli-direktionen
blifvit inköpt en af Skånska Hypotheks-föreningen utfärdad,
med 4| procents ränta löpande obligation å 1,000 R:dr B:ko,
och var återstoden 213 R:dr 23 sk. hos Kansli-direktionens
Sekreterare kontant innestående.
Den b 4 December.
449
Kansli-direktionens protokoller hafva blifvit af revisionen
genomlästa och befunna i behörig ordning.
Då hvarken mot förevarande redovisning eller mot för¬
valtningen i öfrigt något förekommit att erinra,* hemställer re¬
visionen att decharge måtte Direktionen tillerkännas.
Stockholm den 3 September 1857.
Pehr Sahlström. Ola Månsson. Nils Larsson.»
Efter uppläsande häraf beslöt Ståndet att lemna Kansli¬
direktionen decharge.
§ 4.
Talmannen tillkännagaf, att i dag hållits Talmans-konklav,
vid hvilken samtliga Utskottens ordförande varit tillstädes; och
dervid blifvit upplyst, att för Stats-Utskottet ännu återstode
en mängd af göromål, men att dess ordförande dock förmo¬
dade, att, sådant oaktadt och för den händelse, att icke nå¬
gra stora frågor blifva väckta .och till Stats-Utskottets behand¬
ling öfverlemnade, eller många återremisser kunde föranleda
till tidsutdrägt, Riksdagen skulle kunna afslutas vid Januari
månads utgång nästkommande år.
Härförutan hade den öfverenskommelse blifvit träffad, att
plena i Stånden kornme att hållas i morgon Onsdag, samt
den 23 och 30 i denna månad, omröstning i förstärkt Stats¬
utskott nästa Lördag den 19, samt plenum plenorum å Riks¬
salen den 21 dennes.
§ 5.
Uppå derom gjord begäran beviljade Ståndet 3 veckors
ledighet från riksdags-göromålen ät Pehr Sahlström från Stock¬
holms och Johan Bergström från Kopparbergs Län, att beräk¬
nas för den förre frän den 23:dje, och för den sednare från
den 28:de i denna månad.
§ 6-
Nils Andersson från Wermlands Län uppläste ett så ly¬
dande skriftligt anförande:
»Vördsamt Memorial.
Efter hvad till Bondeståndets Kansli ankomna protokolls¬
utdrag utvisa, hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-
och Borgarestånden hufvudsakligen gillat och antagit Kongl.
Maj:ts Rådiga Skrifvelse till Rikets Ständer med förslag till
åtgärder för befrämjande af en förbättrad skogshushållning i
Iionde-St:s Prot. vid Lagt■ Ttiksd. 1856 o. 1857. VIII. 29
450
Den 1 ^ December.
Riket, hvarigenom, bland annat, finnes föreslaget: »Att sved¬
jande i skog och betesmark, äfvensom getters utsläppande i
skog, förbjudes.» Bondeståndet har deremot ogillat det Nå¬
diga Förslaget i de delar, der detsamma vidrör enskildes egen¬
dom: men då berörda stadgande, nemligen förslagets 9:de
punkt, vunnit 3:ne Stånds bifall, så är det att anse såsom en
af Rikets Ständer gillad och antagen lag. Ett sådant lagstad¬
gande utgör, efter mitt förmenande, ieke allenast ett stort in¬
grepp i den enskildes eganderätt, utan skulle ock medföra
ett högst menligt inflytande på den mindre bemedlade befolk¬
ningens ekonomiska ställning, synnerligast i de delar af lan¬
det, som består af vidsträckta skogsmarker, och hvarest den
odlade eller odlingsbara jorden är till sitt område mycket in¬
skränkt. Om en sådan lag skulle komma till stånd, som för¬
bjuder allt svedjande å betesmarker, äfvensom betande med
kreatur å enskildes skogsmark, så vet jag sannerligen icke
hur man i skogsorter skall kunna sommarföda sin boskap der,
hvarest man är i saknad af naturlig äng, såsom mångenstädes
är fallet, och den odlade jorden är till omfånget så inskränkt,
att den knappast, äfven med god hushållning, ger vinterföda åt
den boskap, man i vanliga år nu kan försörja. Följden blir natur¬
ligtvis den, att boskapen i nämnde orter måste i betydlig mån
till antalet inskränkas, och ladugårdsskötseln der hållas till¬
baka i samma mån, som den allt mer och mer utvecklar sig
på slättlandet, och mången fattig, som besitter en liten jord¬
täppa, hvarpå han, med hufvudsaklig tillhjelp af mulbete på
närliggande skogsmark, nu kan föda en ko eller några getter,
skulle då halfva året om icke alls kunna hafva sådana kreatur,
utan vara tvungen att om våren bortsälja dem och sedan lefva
med hustru och barn hela sommaren om, i mistning af den,
för ett hushåll så allmänt erkända och nödvändiga artikeln
mjölk. Jag hyser äfven en annan farhåga i afseende på ifråga¬
varande författningsförslag; en sådan lag skulle måhända icke
så sällan framkalla lagbrott, medelst uppkommande skogseldar,
som kanske blefve en tvungen följd för beredande af krea¬
tursbete, då man icke på laglig väg egde rätt att förse sig
med sådant.
All lagstiftning, som går ut på att ingripa i den enskil¬
des eganderätt, anser jag förhatlig och vådlig för samhället,
och man torde icke sakna bevis derpå, huru sådana lagar
efterlefvas i anseende till svårigheten af dess tillämpning. Jag
kan icke heller finna någon nytta uti ett förbud för den en¬
skilde jordegaren att svedja sina betesmarker, helst man har
erfarenhet deraf, att skogens åtcrvext befordras fortare å svedje¬
land, der jordmånen ej består af sandmo eller berg, än an¬
Den i 4 December. 451
norstädes; och detta förhållande antager jag så mycket säk¬
rare, som Hofjägmästaren af Ström vitsordat detsamma i sin
handbok för skogshushållare (4:de uppl. tryckt 1846, sid. 260),
hvilket vitsord Ofverdirektören Falkman äfven åberopat uti
sin reservation emot kornmitterades förslag angående en för¬
bättrad skogshushållning i Riket.
Med anledning häraf vågar jag vördsamt föreslå, det
Bondeståndet ville förena sig om en underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t med anhållan derom, att nu gällande lag och
författningar i afseende på svedjande, så vidt det rör enskil¬
des egendom, må fortfarande få förblifva gällande, äfvensom
att getters utsläppande i skog icke må varda förbjudet.
Och anhåller jag att denna min motion måtte remitteras
till Ståndets enskildta Utskott, med förständigande för Utskottet,
att skyndsamt uppsätta och till Ståndet inkomma med förslag
till den underdåniga skrifvelsen.»
Häruti instämde Olof Olsson i Slängserud, Olof Olsson i
Ohlebyn, Olof Olsson i Ohlsäterstorp, och Lars Olsson från
Stora Kopparbergs Län.
Och blef nämnda anförande, sedan Sven Haraldsson, Hå¬
kan Pettersson, Jöns Pehrsson och Nils Svensson från Ble¬
kinge, Gezelius från Kopparbergs, Erik Ersson, Olof Larsson,
Erik Hansson och Pehr Andersson från Gefleborgs, Nils Svens¬
son från Christianstads, förre vice Talmannen Pehr Eriksson
frän Wermlands, Anders Eriksson och Lars Gustaf Andersson
frän Elfsborgs, Wassmuth från Stockholms, David Andersson
från Hallands, Medin från Kronobergs, Erik Olsson från Sö¬
dermanlands, samt Anders Andersson och Nils Pehrsson från
Kalmar deruti instämt, remitteradt till Ståndets enskildta Be-
svärs-Utskott.
§ 7.
Af förekommen anledning fann Bondeståndet skäligt för¬
klara, det Ståndets vid föredragningen den 5 innevarande må¬
nad, af Högvördiga Presteståndets, genom protokolls-utdrag
N:o 409, och Vällofliga Borgareståndets, genom protokolls¬
utdrag N:o 437, gjorda inbjudningar, i fråga om den del af
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 148, 32:dra punkten, som rörer
anslag till pedagogierna, fattade beslut skall så tydas, att
Bondeståndet, med antagande af Presteståndets inbjudning,
äfvensom af Borgareståndets, såvidt den dermed instämmer,
beslutat, att för hvartdera af nästkommande 3 år ett reserva-
tions-anslag af 30,000 R:dr R:mt må å Riksgälds-kontoret
anvisas att, ställdt till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, an¬
vändas till löneförbättring åt lärare vid, äfvensom till utvxdg-
452
Den 14 December.
nina af sådana stats-pedagogier, uti hvilka undervisningen
vunnit en högre grad af utveckling, och jemväl under samma
vilkor åt läraren vid pedagogien i Avesta, samt att Rikets
Ständer hos Kongl. Maj:t må i underdånighet begära, att vid
nästa Riksdag erhålla den utredning, rörande ifrågavarande
slags skolor, hvarom vid sednaste Riksmöte underdånig fram¬
ställning af Rikets Ständer gjordes.
§ 8.
Föredrogos oeh bordlädes Irsta gången Konstitutions¬
utskottets nedannämnde Memorial:
N:o 57, med förslag till tillägg i 41 § Riksdags-ordningen,
angående rätt för Statsrådets ledamöter att deltaga i Riksstån¬
dens gemensamma öfverläggning»!';
N:o 58, med förslag till ändring uti 29 § Regeringsfor¬
men, angående erkebiskops- och biskops-val:
N:o 59, med förslag till ändring af 12:te, 17:de, l9:de,
41:sta och 79:de §§ Riksdags-ordningen, angående valafRid-
derskapets och Adelns Riksdagsmän; äfvensom
Stats-Utskotiets nedannämnde Memorial:
N:o 173, med förslag till sammanjemkning eller voterings-
propositioner, i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut,
rörande åtskilliga till Riksstatens 6:to oeh 7:de Hufvudtitlar
hörande frågor; samt
N:o 182, med förslag till voterings-propositioner i anled¬
ning af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om löneför¬
bättring för Krigs-IIofrättens civile embets- och tjenstemän
m. fl.
§ 9.
Såsom icke erfordrande annan åtgärd, lades till handlin-
garne följande från respektive Medstånden ankomna protokolls¬
utdrag, nemligen från:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 517 och 518; och
Vällofl. Borgareståndet N:ris 471—480.
Deremot lades protokolls-utdragen N:o 516 från Höglofl.
Ridderskapet oeh Adeln, samt N:o 468 från Vällofl. Borgare¬
ståndet, på bordet.
§ 10.
JExpeditions- Utskottets förslag till Rikets Ständers nedan-
nämnda underdåniga skrifvelser föredrogos och godkändes:
N:o 165, angående ändring uti och tillägg till 4 kap. 2
§ Byggninga-balken;
Den 15 December.
453
N:o 166, i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition
om antagande af en författning, angående straff-arbetes och
fängelsestraffs verkställande i enrum;
N:o 167, angående åtgärd till förändring af kungs- och
kronoskjutsens utgörande;
Nio 168, angående minskning i kreditivet för manufak¬
turernas och fabrikernas understödjande;
N:o 169, angående återstoden af den för afskedade folk¬
skolelärares pensionering i Riksgälds-kontoret afsatta till¬
gång:
N:o 170, angående lösen för den åt korporalerne vid in¬
delta arméen och soldaterna vid Södermanlands regemente
anslagna aflönings-spanmål;
N:o 171, i fråga om inqvarteringspenningar åt en del
regements-skrifvare vid indelta arméen; och
N:o 172, angående fyllnad och tillökning i ersättnings-
anslagen till Wadstena Krigsmanshus-kassa och Amiralitets-
krigsmans-kassan för indragna rusthåll och en-per-mille-afgif-
terna.
§ 11-
Uppå derom gjord begäran beviljade Ståndet Pehr Erik
Andersson från Westmanlands Län ledighet från riksdagsgöro-
mälen från den 21:ste dennes till den 4:de Januari nästkom¬
mande år.
Ståndet åtskiljdes kl. 9 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
Den 15 December.
Plenum kl. 6 e. n».
§ I*
Föredrogs en af Höglofl. Ridderskapet och Adeln medelst
Protokolls-utdrag N:o 516 gjord inbjudning att instämma uti
454
Den 15 December.
nämnde Stånds, vid föredragning af Stats-UtsTcottets Utlåtande
N:o 167, punkten C, fattade beslut om det tillägg, att Kom-
merse-kollegii embets- och tjenstemän uttryckligen tillerkändes
enahanda pensionsrätt med deras vederlikar i Eikets öfriga
kollegier, änskönt för åtskillige bland bemälde embets- och
tjenstemän lönefyllnad utgår i form af arfvodes-anslag från
manufaktur-diskontens medel.
Inbjudningen afslogs.
§ 2.
Föredrogs och afslogs en af Vallofl. Borgareståndet ge¬
nom Protokolls-utdrag N:o 468 gjord inbjudning att instämma
i samma Stånds, vid föredragningen af Stats- Utekottets Utlå¬
tande N:o 167, punkten 63, fattade beslut om beviljande åt
förre Garnisonsläkaren å Dalarö skans, Doktor Broman, en
årlig pension af 150 K.dr Banko eller 225 R:dr R:mt, att å
Allmänna Indragnings-staten uppföras.
§ 3.
Vid skedd föredragning antogs, såsom livilande till grund¬
lagsenlig behandling vid nästkommande Riksdag, Konstitutions¬
utskottets Memorial:
N:o 57, med förslag till tillägg i 41 § Riksdags-ordnin-
gen, angående rätt för Statsrådets ledamöter att deltaga i Riks¬
ståndens gemensamma öfverläggningar; och
N:o 58, med förslag till ändring uti 29 § Regerings-for-
men, angående erkebiskops- och biskopsval.
§ 4.
Till handläggning förekom Konstitutions-Utskottets Me¬
morial N:o 59, med förslag till ändring af 12, 17, 19, 41 och
79 §§ Eiksdags-ordningen, angående val af Ridderskapet och
Adelns Riksdagsmän.
Ordet begärdes af:
Pehr Sahlström från Stockholms Län, som anförde: -Jag
har uti en Memorialet åtföljande reservation sökt göra reda
för de motiver, hvarpå jag grundar mitt afslag å nu föredragna
fråga. Jag anser förslaget helt och hållet onyttigt, då derige¬
nom Ridderskapet och Adelns makt skulle ytterligare konso¬
lideras. Ehuru utgående från en helt olika grund, tror jag
äfven att Ridderskapet och Adeln sjelft. kommer att förkasta
förslaget, såsom icke öfverensstämmande med adels-institutio-
nens ändamål. Den allmänna tanken i landet är icke benä¬
gen att ytterligare stärka Adelsståndets inflytande; hvadan jag,
för min del, yrkar afslag af detta Memorial.»
Den 15 December.
455
Johan Petter Andersson från Elfsborgs Län instämde.
Johan Lehberg från Örebro Län: »Jag kan icke förena
mig med den föregående talaren, ty då vi i alla tider med
fullt skäl öfverklagat Ridderskapet och Adelns sjelfskrifna rät¬
tighet att deltaga i national-representationen, och vi nu ändt-
ligen erhållit ett förslag, hvarigenom valbarhet bestämmes äfven
för Adeln, böra vi i främsta rummet dertill lemna vårt bifall.
Ridderskapet och Adeln må sjelft afslå detta Memorial, ifall
befogenhet dertill finues.»
Matts Pehrsson från Stockholms Län jemte en stor del
af Ståndets öfrige ledamöter instämde häruti.
P. F. Mengel från Upsala Län: »Jag förenar mig helt
och hållet med Sahlström och vill för min åsigt framdraga nå¬
gra ytterligare skäl till dem, som han redan anfört. Det är en
klar sak, att i fall Ridderskapet och Adeln skulle välja sina
ledamöter, antingen Staten eller detta Stånd skulle bekosta sina
fullmäktiges riksdags-arfvodcn. I sista fallet torde vara ostri¬
digt, att företrädesvis sådane komma att väljas, sorn vöre i
hufvudstaden boende och hvilka kunde åtnöjas med mindre
ersättning, än sådane, som från landsorten mäste hit uppresa.
Det har visat sig, att, när vigtigare frågor på Riddarhuset
förekomma, en stor mängd i Stockholm boende adelsmän in¬
funnit sig, hvilka blindt följa ett visst parti och afgifva sina
röster, utan att knappt känna till den sak, hvarom fråga är.
Detta kan ingalunda lända till fäderneslandets sanna fördel och
fromma. Man har funnit, att de, som på Riddarhuset visat
största sjelfständigheten, finnas bland landt-adeln; men desse
skulle säkerligen icke blifva valde, hvarigenom äfven repre¬
sentationens kännedom om landets sannskyldiga nytta och för¬
delar blefve ännu mindre än den för närvarande är. Dessut¬
om vore införandet af val inom Ridderskapet och Adeln ett
ytterligare ankare, ehuru visserligen ett nödankare, för att fort¬
farande söka bibehålla hela institutionen på den punkt, den för
närvarande innehar. Lika med Sahlström och Lekberg, tror
äfven jag, att Adeln icke bifaller detta förslag, men de öfriga
Stånden böra icke söka konsolidera Ridderskapet och Adelns
makt, helst om detta skulle ske mot Ståndets egen vilja. Af
dessa skäl kommer jag att yrka afslog, i fall saken kommer att
bero på votering.»
Häruti förenade sig Jonas Andersson från Östergöthlands
Län.
Johan Pehrsson från Upsala Län: »Då denna fråga i
Utskottet afgjordes, var jag visserligen af samma åsigt som
Sahlström, men vid närmare besinning tror jag det icke vara
farligt att bifalla förslaget- då valen skola ske distrikts vis, och
456
Den 15 December.
Ridderskapet och Adeln derigenom kan undgå att blifva allt
för mycket enfärgadt, hvilket lätt kunde komma att hända i
fall dess Riksdagsmän uteslutande toges från hufvudstaden.
Jag godkänner Memorialet.»
Denna åsigt delades af Tobias Lind från Götheborgs och
Bohus Län, Jöns Pehrsson från Blekinge, jemte flere ledamöter
af Ståndet.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Med aflönings-
sättet för Ridderskapet och Adelns Riksdagsfullmäktige må
blifva huru som helst, — ett är dock säkert, att aflöningen icke
kan bestämmas utan representationens samtycke. De represen¬
tanter, som skola väljas, må utses antingen i hufvudstaden eller
distriktsvis, så kommer i alla fall Ridderskapet och Adeln att
fortfarande utgöra den fjerdedel af representationen, som detta
Stånd för närvarande utgör. Jag vill påminna mina Stånds¬
bröder, att nästsammanträdande Ständer komma att afgöra
sjelfva hufvudfrågan, och att vi denna gång gerna kunna låta
de öfriga Stånden få beslula, huruvida förslaget skall blifva
hvilande eller icke; hvadan jag äfven, för min del, yrkar bifall
till Utskottets Memorial.»
Häruti instämde Nils Svensson och Håkan Pettersson från
Blekinge, Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus, Anders
Pehrsson från Östergöthlands och Pehr Östman från Wester-
Norrlands Län m. fl.
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Jag får förklara, att
jag helt och hållet delar Sahlströms åsigt. Det synes icke blifva
mycket vunnet med antagandet af detta förslag, då man vet
att de, som företrädesvis komma att utväljas, till största delen
komma att bestå utaf embets- och tjenstemän, hvilka sanno¬
likt komma att stå blott på sitt eget bästa och votera pennin¬
gar i alla väderstreck, i främsta rummet till förökade löner och
sedermera till aila möjliga ändamål. Vi borde möjligen, af
aktning för det Riksstånds rätt, som är i fråga, hafva dröjt
med afgörandet af detta Memoria! till dess Ridderskapet och
Adeln fattat sitt beslut i ämnet: men då sådant icke skett,
böra vi handla konseqvent och, likasom vi afslogo all inymp¬
ning af nya ledamöter på Bondeståndet, äfven afslå nu före¬
dragna Memorial.»
Joseph Smedberg från Elfsborgs Län instämde häruti.
Vice Talmannen Anders Andersson från Skaraborgs Län:
»För rnin del trodde jag, att Sahlström icke hade annan me¬
ning med sitt uppträdande, än att uttala sin egen tanke i äm¬
net, och att således icke någon diskussion deröfver skulle uppstå.
Då så likväl skett, vill äfven jag yttra min åsigt. I så måtto
vill jag dock instämma med Sahlström och Mengel, att jag
Den i5 December. 457
tror, det Ridderskapet och Adeln sjelft kommer att förkasta
Utskottets förslag. Hvad en annan talare nyss här ordat om
konseqvens, kan jag icke finna nu vara tillämpligt, då ingen
fråga är om inympning af nya ledamöter på Ridderskapet och
Adeln. Genom antagande af detta förslag skulle deremot den
fördelen vinnas, att alltid ett bestämdt antal af 70 ledamöter
funnes att tillgå, och att icke, såsom nu ofta plägar ske, ett
högst ringa antal infinner sig, såvida det icke gäller någon
fråga, som är af intresse för sjelfva Ståndet, eller dess fördelar.
Man har sagt, att genom förslagets antagande landt-adeln skulle
försvinna vid våra Riksdagar, och att blott embets- och tjen¬
stemän i hufvudstaden skulle utväljas till Adelns fullmäktige.
Någon dylik farhåga kan jag dock icke hysa, då desse skola utses
distriktsvis i hela landet. Äfven nu hindra de dryga kostna¬
derna mången adelsman att bevista hela Riksdagen, ty sedan
de legat här år och dag tröttnar flertalet, till dess slutligen
återstoden utgöres af embetsman, såsom landshöfdingar, mili¬
tärer m. fl. Allt detta skulle, enligt mitt sätt att se, förekom-
mas genom antagande af detta förslag. En obestridd fördel
vinnes derigenom att sjeifskrifvenheten upphör, och jag hoppas
ock, att åtminstone vålt Stånd icke förkastar den vigtiga för¬
bättring, förslaget innebär.»
Med vice Talmannen förenade sig C. G. Cederskog från
Östergöthlands, Anders Medin från Kronobergs, Johannes An¬
dersson och Pehr Benjaminsson från Elfsborgs, Nils Nilsson
från Nerikes, Liss Lars Olsson, Bälter Sven Ersson och Lars
Gezelius från Kopparbergs Län m. fl.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Jag har förut
instämt med Mengel och vill nu blott fästa uppmärksamheten
derpå, att, ehuru genom förslagets antagande den fördel vin¬
nes att Adelns sjelfskrifvenhet upphör, ändock en större olä¬
genhet qvarstår, genom ett öppet gillande af den princip, som
ligger till grund för stånds-indelningen. Den fyrd ela de repre¬
sentationen är ett ännu värre ondt, än sjeifskrifvenheten, och
hvar och en, som nitälskar för en genomgripande representa-
tions-förändring, måste äfven förkasta det afgifna förslaget;
hvadan jag äfven röstar för afslag å detsamma.»
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Då jag förra gången
hade ordet, uttalade jag den åsigt, att detta förslag borde god¬
kännas. Nu vill jag blott uttrycka min förundran deröfver,
att det ännu finnes män, som tro på möjligheten af en radikal
representations-förändring. För mig är tillvägabringandet af
en dylik alldeles ofattligt. Är det då icke mycket bättre, att
småningom förbättra hvad man kan, än att för all tid dragas
med det onda, hvarutaf vi lida? Är det icke en stor fördel,
458 Den 15 December.
att Ridderskapet oell Adelns sjelfskrifvenhet upphör och att
xtiksdagsmännens utseende genom val utsträckes äfven till detta
Stånd? Jo visserligen. Är det icke bättre, att ett bestämdt
antal för hela tiden finnes att tillgå, än att, såsom nu sker,
Riksdagen den ena tiden bovistas af ett högst ringa antal
adelsmän, och den andra de i hundradetal rusa upp på Rid¬
darhuset vid afgörande af någon vigtig fråga? Jag vill bifalla
förslaget, såsom innefattande högst vigtiga förbättringar af våra
nuvarande bristfälliga riksdagsformer.»
Anders Andersson från Kalmar Län instämde häruti.
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Jag förstår icke
på hvad grund man vill söka hindra detta förslags antagande,
då man varit nog lycklig att inom Utskottet kunna genom¬
drifva tillstyrkande af sjelfskrifvenhetens upphörande. Denna
sjelfskrifvenhet är just det odrägligaste af hela värt represen-
tations-system, och om dess afskaffande har man kämpat nog
mycket och nog länge, att förslaget derom förfjeuar godkän¬
nas. Man har tält om kostnaden, men den få ridders- och
adelsmännen sjelfve bestå, såsom Bondeståndet får göra det,
och då kostar det något att blifva en klen adelsman. Genom
sjelfskrifvenhetens försvinnande borttages äfven missbruket med
budskiekningar till kaserner och embetsverk vid afgörandet af
någon vigtig och kinkig fråga, hvarpå man nu för tiden icke
så sällan sett exempel. Jag tror förvisso, att Ridderskapet
och Adeln sjelf kommer att afslå hvad Utskottet tillstyrkt,
men ingalunda skulle jag vilja, att Bondeståndet gjorde sig
saker till ett dylikt förbiseende af det allmänna bästa. Vi må¬
ste vid våra förbättringsförsök taga tuppfjät, då vi icke kunna
erhålla allt på en gång, ty för att ernå en fullständig repre-
sentations-förändring, måste allt någon starkare påtryckning
infinna sig, än blott tal om dess nödvändighet. Någon oemot¬
ståndlig makt måste med våld dertill tvinga de 2:ne främsta
Stånden, och icke komma vi, som nu äro samlade, att upp¬
lefva den dagen. Detta nu framlagda förslag är ett vigtigt
steg till framtida förbättring, och jag önskar derför bifall till
detsamma.»
Häruti instämde Gustaf Larsson från Stockholms, Erik
Mattsson från Jemtlands och Håkan Pettersson från Blekinge
Län.
Daviel Andersson från Hallands Län: »Jag är i allmän¬
het mycket rädd för vidtagande af förändringar i våra Grund¬
lagar, hufvudsakligen af det skäl, att de ifrågaställda förän¬
dringarna kunna råka i strid med andra stadganden deruti,
och då jag är särdeles rädd för inkonseqvenser, har jag mer-
ändels i dessa frågor visat mig konservativ. I nu förevarande
Den 15 December.
459
fall slår mig dock något sådant icke för hufvudet; hvadan jag
vill godkänna förslaget, då jag, lika med vice Talmannen, tror
att vi derigenom skulle vinna icke så litet. Vi känna alla hvilka
olägenheter vållas af Riddarhusets nuvarande sammansättning,
huruledes t. ex. då ordförandena i vissa Utskott ofta behaga
afresa frän riksdagsorten, stora svårigheter ibland uppstå att
att fylla de lediga platserna. Efter många föregående om¬
ständigheter tillsättas visserligen andra ordförande, men mån¬
gen gång känna dessa icke göromålens beskaffenhet, och ären¬
denas behandling blifver derigenom icke så sällan sämre, än
den förut varit o. s. v. Om vi hafva större förtroende för
landt-adeln, än för den i Stockholm bosatta delen af Ridder-
skapet och Adeln, så är antagandet af förslaget den bästa och
säkraste utvägen att få just denna landt-adel representerad vid
Riksdagarna. Förslaget kan ej gerna medföra någon fara, då
jag ser, att utaf dem, som inom Utskottet anses mest konser¬
vative, mer än hälften reserverat sig. Detta styrker mig ännu
mer i min tro, att förslaget förer oss ett godt steg framåt på
förbättringarnas buna. För öfrigt anser jag, att då frågan egent¬
ligen rör Ridderskapet och Adeln, den afgörande rösten bör
lemnäs åt detta Stånd; hvadan Bondeståndet bör bifalla för¬
slaget, sådant det för närvarande blifvit fram lagd t. v
Häruti instämde Johannes Linder från Skaraborgs, Anders
Eriksson från Kopparbergs och Jöns Pehrsson från Blekinge
Län m. fl.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Ehuru jag oftast
är liktänkande med Sahlström och Mengel, kan jag dock icke
dela deras åsigt i detta ämne. Jag påminner mig, att jag för
några dagar sedan hörde Mengel yttra, att någon rationel för¬
ändring i vår representation aldrig kan vinnas på vanlig form¬
enlig väg. Rigtigheten af detta yttrande har äfven erfaren¬
heten bevisat, ty många försök dertill hafva blifvit gjorda,
men alla hafva misslyckats. Utskottets förslag innebär dock
en förbättring i det nuvarande förhållandet och bör derföre
godkännas. Att hufvudsakligen de i Stockholm bosatte Adels¬
männen skulle utväljas till fullmäktige för Ridderskapet och
Adeln förefaller mig föga troligt, då landet skulle indelas i
70 särskilda valdistrikter. Då kunde icke hända hvad som
nu inträffat att 100 pålitlige förstärkningskarlar vid lägligt
tillfälle efterskrifvas, för att nedsabla hvad som kort förut blif¬
vit i en eller annan fråga på Riddarhuset åtgjordt. Afven om
vi framdeles skulle erhålla en förändring i vår Stånds-repre-
sentation, tror jag att valsättets införande bland Ridderskapet och
Adeln snarare skulle underlätta än lägga några hinder i vä¬
gen för en dylik reform. Af alla dessa skäl bifaller jag att
460
Den 15 December.
Utskottets förslag må förblifva hvilande till grundlagsenlig be¬
handling vid nästkommande rikmöte.»
Denna åsigt delades af Lars Magnus Knutsson från Öster¬
göthlands, Carl Dahlgren och Lars Gustaf Andersson från Elfs¬
borgs, Nils Pehrsson från Kalmar, Anders Jonsson och Olof
Olsson i Olsäterstorp från Wermlands Län, jemte en stor del
af Ståndets öfrige ledamöter.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »För egen del anser
jag det nära nog likgiltigt hvad beslut vårt Stånd fattar, ty
Ridderskapet och Adeln afslår nog förslaget när afgörandets
stund en gång kommer; men då en fråga kommit å bane,
måste den behandlas och besvaras, följderna deraf må nu blifva
hvilka som helst. — Nu vill jag blott nämna några få ord i
hufvudsaken. Man har sagt, att Riddprskapet och Adelns full¬
mäktige skulle till största delen tagas bland dem utaf detta
Stånd, som i Slockholm äro bosatte. Men då landet indelas
i 70 olika valdistrikter, så skola väl de valde inom dessa di-
strikter vara boende. Om äfven Stockholm skulle komma att
utgöra flera distrikter, så blifva representanterne derifrån dock
endast en ringa procent af hela antalet från de öfriga distrik¬
ten. Utan att derpå behöfva spilla många ord, kunna vi gerna
antaga Utskottets förslag, som först nästkommande Riksdag
till afgörande varder företaget.»
Olof Olsson i Olsäterstorp från Wermlands, och Erik An¬
dersson från Kopparbergs Län m. fl. instämde häruti.
Pehr Nilsson i Espö från Malmöhus Län: »I fall detta
förslag anses innebära någonting skadligt, kan det vid nästa
Riksdag afslås, hvarom säkerligen också Ridderskapet och
Adeln kommer att draga försorg, men för närvarande yrkar
jag godkännande af detsamma.»
Nils Hansson från Christianstads Län : »Sedan jag nu hört,
att Ståndets ledamöter äro temligen ense i sina åsigter, afstår
jag från att vidare yttra mig i ämnet, och åtnöjer mig med
att instämma med dem, som tala för bifall af Utskottets ifrå¬
gavarande förslag.»
Ola Månsson från Skåne: »Om man skulle motsätta sig
detta förslag, så skulle sådant naturligtvis ske endast på den
grund och under den förutsättning, att utsigterna till genom¬
förande af en representations-förändring skulle, genom antagande
af förslaget, blifva ännu mer aflägsnade, än de för närvarande
äro. I likhet med en föregående talare tror jag emellertid
att förhållandet blir alldeles motsatt, och att förändringen, i
stället att lägga hinder för, skulle alltmera närma oss till en
representations-reform. Ridderskapet och Adeln utgör för när¬
varande en inkallad flygtig trupp, som går och kommer, samt
Den 45 December.
4C1
röstar efter de listor, som utdelas till de respektive ledamöterne.
Jag frågar, då nian allmänt är ense att klandra detta bedröf-
liga förhållande, om man äfven bör klandra de förslag, som
äro afsedda att tillvägabringa ändring och -förbättring härutin¬
nan. Det måtte väl vara bättre, att ordentliga val anställas
för utseende af fullmäktige för Riderskapet och Adeln, än att
det nuvarande oefterrättlighets-tillståndet vidare skall fortfara
och ega bestånd. — Emellertid är förhållandet sådant, att de
personer, som utses, icke behöfva vara boende inom distriktet,
utan allesammans visserligen kunna vara boende i hufvudsta-
den; men säkert är Rikets första Stånd lika angeläget att be¬
vaka sin orts intressen och fördelar, som de andra Stånden;
hvadan också valen säkerligen i de allraflesta fall komma
att falla på personer, som äro inom valdistriktet bosatte. Jag
önskar att vårt Stånd icke måtte sätta sig enrot förslaget utan
godkänna detsamma!v
Häruti instämde Olof Olsson i Ohlebyn från Wermlands,
och Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län.
Pehr Erik Anderson från Westmanlands Län: »När man
betänker allt det motstånd, sorn mött hvarje försök till en
representations-förändring, kan man i sanning hafva skäl att
betvifla möjligheten att på fredlig väg genomföra en sådan.
När man dertill ser huru nu tillgår, huru Ridderskapet och
Adeln tillen stor del utgöres af pojkar utan skägg på hakan,
sä bör man väl söka att komma till något bättre, och genom
val söka skaffa ålder och erfarenhet inträde på Riddarhuset.
Genom antagandet af förslaget skulle all handel med riksdags-
mannapoletter och dylika ovärdigheter undantryckas; hvadan
jag röstar för att detsamma må förklaras hvilande till nästa
Riksdag.»
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Man har talat om
de stora fördelar, förslaget innebär, men jag kan för min del
icke finna några sådana, ty säkerligen komme representan-
terne att till allrastörsta delen utses bland embets- och tjen¬
stemän, och till en ganska liten del af Landtadel, som såle¬
des skulle, ännu mindre än för närvarande sker, kunna taga del
i afgörandet af de allmänna ärendena. Afven har man ordat om
fördelen deraf i afseende å tillsättningen af ordförandeplatserna
uti Utskotten: men en ännu större fördel i detta hänseende
skulle uppkomma i fall den grundlagsförändring gjordes och
genomfördes, att Utskotten finge bland sina ledamöter sjelfva
utse sin ordförande. För öfrigt anser jag det vara alldeles
likgiltigt hvad vi besluta, ty Ridderskapet och Adeln kom¬
mer säkerligen att afslå memorialet.»
Johan Pehrsson från Upsala Län: »I fall Bondeståndet
462
Den 15 December.
afsloge detta Memoria), blefve visserligen Ridderskapet och
Adeln oss derför särdeles förbundet; men som jag anser för¬
slaget innebära verkliga fördelar, yrkar jag att detsamma af
Ståndet måtte förklaras hvilande.»
JP. F. Mengel från Upsala Län: vDå under diskussionen
det yttrande blifvit fälldt, att de der 70 Adels-representanterne
skulle vara boende hvar och en inom det distrikt, der han
blifvit vald, vill jag upplysa, att derom förekommmer icke ett
enda ord i det framlagda förslaget, icke heller har man nå¬
gon annan anledning att sluta till något sådant förhållande;
hvadan jag således i denna del helt och hållet instämmer med
Ola Månsson. I sakens natur ligger äfven att de fleste blif¬
vande representanterne skulle komma att utses bland de i
hufvudstaden bosatte medlemmarne af Ridderskapet och Adeln,
ty i vissa trakter af vårt fädernesland finnas icke särdeles
många Adelsmän att välja på. Om man drager en linea rätt
öfver landet norr om Upsala Län, tror jag, att uti hela den
norr om denna linea belägna delen af vårt land icke särdeles
många Adelsmän äro till finnandes. I Jemtland funnos för
några år sedan icke flere än 9 ledamöter af Ridderskapet och
Adeln, och om detta landskap skulle blifva till exempel ett
distrikt, skulle dessa personer säkerligen finna det högst kän-
bart att bekosta riksdagsmanna-arfvode till en inom distriktet
bosatt representant, så vida denne icke åtnöjdes med vanlig
dagsverkslega; hvarför det äfven är alltför troligt att de med
sitt val skulle falla på någon inom hufvudstaden valbar Adels¬
man. Med undantag af möjligen 15 å 16 stycken, skulle de
öfrige af Ridderskapet och Adelns ledamöter sålunda säker¬
ligen komma att utgöras af i Stockholm bosatte embets- och
tjenstemän. Naturligen kunna desse, såsom härstädes förut
boende, åtnöjas med mindre arfvoden, än de andre, men i
alla fall anse sig fullt belåtne, då de genom sin riksdagsrnan-
naverksamhet kunna förvärfva sig meriter för erhållande af
bättre tjenster, såsom man stundom sett förhållandet vara inom
Borgareståndet, hvarest goda riksdagsmanna-förtjenster icke
så sällan blifvit belönade med befattningar, som varit rätt för¬
delaktiga och inkomstbringande. — Om man stadgat samma
föreskrift, som uti 15 § Riksdags-ordningen finnes intagen,
för val af Bondeståndets fullmäktige, eller att den valde skulle
bo inom valdistriktet, då hade förslaget kunnat antagas; men
nu kan det icke godkännas, om icke möjligen på den grund,
att detsamma innefattar den allrasämsta förändring, som
hittills blifvit föreslagen, och derigenom visar oefterrättligheten
af alla partiela förändringar i vårt nuvarande representations-
system. Då dessa åtminstone böra innebära förbättringar och
Den '15 December.
463
icke försämringar, yrkar jag fortfarande att förslaget måtte
förkastas.»
Vice Talmannen Anders Andersson från Skaraborg Län:
»Jag instämmer med Ola Månsson och Blengel uti den åsig-
ten, att Ridderskapet och Adeln kan inom sig välja fullmäk¬
tige utan afseende på den ort, hvarest de äro bosatte. Den
siste talaren kan icke gilla att något valdistrikt består af blott
9 å 10 ledamöter: men ehuru desse hafva rättighet att välja
sin representant hvar sorn helst, kan man dock taga för af¬
gjordt, att, då icke flere än 70 valkretsar finnas, samt för hvar
och en af dessa blott en representant måste utses, äfven i
landsorten skicklige och lämplige män skola finnas, hvilka
gerna vilja deltaga i afgörandet af do allmänna angelägenhe¬
terna, så snart de icke af ekonomiska skäl derifrån afhållas.
Då representanten ovillkorligen skall af de inom valdistriktet
boende njuta aflöning, ehvar han än har sin bostad, tror jag
således, att man kan hysa tillförlitligt hopp om att vid Riksda-
garno få se adelige representanter med skicklighet och dug¬
lighet, hvilka nu dels af bristande tillgångar, dels i saknad af
representationsrätt tvingas att derifrån afhålla sig, till saknad
för det allmänna. Ehuru jag tror, att frågan icke går ige¬
nom hos Ridderskapet och Adeln, samt i följd deraf ännu
mera stärkes i min öfvertygelse om dess gagnelighet och nytta
för fäderneslandet, yrkar jag, att åtminstone vårt Stånd icke
mätte förkasta förslaget, utan att detsamma nu måtte förklaras
hvilande til! grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.»
Nils Hansson från Christianstads Län: »Ehuru en del
af Upsala Läns beskedlige innebyggare af Bondeståndet tagit
sig en representant, som är boende i lmfvudstaden, tror jag
dock icke, att Rikets Ridderskap och Adel, åtminstone i nå¬
gon högre grad, kommer att följa detta exempel. Besynner¬
ligt skulle i sanning vara om Bondeståndet skulle ensamt för¬
kasta förslaget, då ingen fara genom antagandet deraf kan
uppstå; och skulle, emot all rimlig förmodan, någon sådan
finnas, kommer säkerligen den ifrågasatta förändringen att af
Ridderskapet och Adeln af.slås, hvarigenom all våda vore före-
bygd. Sjelfskrifvenheten har detta Stånd i alla tider sökt att
ifrån representationen aflägsna, och då nu ett betydande steg
till ernående af detta mål kan af Ståndet uttagas, böra vi icke
hysa någon tvekan om hvad i förevarande fall bör göras. Jag
yrkar fortfarande bifall, uti hvilken åsigt jag önskar att hela
Ståndet måtte förena sig!»
P. F. Mengel från Upsala Län: »I anledning af Nils
Hanssons sednaste yttrande, vill jag blott afgifva några för ho¬
nom, såsom det synes, behöflig» upplysningar. Hans yttrande
464
Den i 5 December.
visar nemligen, det han har högst irriga begrepp om sättet att
välja fullmäktige för Bondeståndet inom Upsala Län. Dervid
tillgår fullkomligen enligt grundlagens bud. På af domstolen
utsatt tid och ort samlas elektorerne att förrätta valet. Ehuru¬
väl jag är bosatt i Stockholm, och fortfarande kommer att
här blifva boende så länge mina affärer sådant fordra,-är jag
dock fullt kompetent att föra talan för allmogen i min ort, i
så måtto åtminstone, att jag är egare af fastighet, belägen
inom den domsaga, af hvars ledamöter utaf Bondeståndet jag
blifvit utsedd till Riksdagsfullmäktig.
Diskussionen förklarades nu vara afslutad, och uppå Tal¬
mannens derom framställda proposition, blef Konstitutions-Ut-
skottets nu ifrågavarande Memorial af Ståndet antaget såsom
hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästkommande
Riksdag.
§ 5.
Föredrogos och godkändes Expeditions- Utskottets förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse!- till Kongl. Majit:
Nio 173, i anledning af Kongl. Majits Nådiga Proposition
med förslag till författning om egors fredande emot skada af
annans husdjur, och om stängselskyldighet; samt
Nio 174, i fråga om utbetalningen af återstoden utafan-
slaget för Eskilstuna kanals anläggning.
§ 6.
Till handlläggning förekom Stats-Utskottets Memorial
Nio 173, med förslag till sammanjemkning, eller voterings-
propositioner i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
rörande åtskilliga till Riksstatens 6:te och 7:de Hufvudtitlar hö¬
rande frågor.
Härvid begärdes ordet af Nils Larsson från Jemtlands
Län, som anförde: »Vid uppställningen af åtskilliga utaf de
uti ifrågavarande Memorial framlagda voterings-propositioner
har Stats-Utskottet följt samma grunder, som vid uppsättandet
af samma Utskotts Memorial Nio 149 blifvit begagnade, och
hvilka af Bondeståndet vid föredragningen af sistnämnde Me¬
morial blifvit ogillade. Förhållandet är nemligen sådant, att,
då tre Stånd fattat i hufvudsaken olika beslut, Utskottet icke
fästat afseende på hvar oell en särskildt af dessa meningar,
hvarigenom äfven inträffat, att Bondeståndets tanke vid alla
dessa tillfällen blifvit undertryckt. Några skäl härtill har Ut¬
skottet icke anfört, och svårligen lära några sådana stå att
finna, då detta förfarande är helt och hållet stridande mot
nuvarande ordalydelsen af 69 § Regerings-formen. Saken före-
Den 15 December
4G5
f lier mig dock helt enkel och klar, att nemligen så länge
tre Riksstånd fattat icke sammanstämmande eller olika beslut,
icke heller något Rikets Ständers beslut i ämnet finnes; och
så länge icke något sådant finnes äro alla Ståndens beslut
lika goda och lika gällande; hvadan omröstning i förstärkt
Stats-Utskott bör öfver dem allesamman anställas. Nu är här
först fråga om 3:dje punkten af Memorialet, hvarest förekom¬
mer aflöningen för Expeditions-sekreterarne i Civil-departe-
ments Expedition. Punkten lyder sålunda: »Det af Utskottet
i 2:a punkten gjorda förslag, att aflöningen för Expeditions-
sekreterarne i Civil-departementets Expedition, nu utgörande
dels 2,800 dels 2,750 R:dr, men af Kongl. Maj:t föreslagen
till 4,500 R:dr, måtte bestämmas till 4,000 R:dr, är af Bor¬
gareståndet bifallet. Ridderskapet och Adeln samt Prestestån-
det hafva, i enlighet med Kongl. Maj:ts framställning, fastställt
aflöningen till 4,500 R:dr, hvaremot Bondeståndet bestämt
densamma till 3,500 R:dr.»
»I öfverensstämmelse med de af Utskottet vid sådant
förhållande förut följda grunder, får Utskottet föreslå följande
voterings-proposition:
Den, sorn vill, att aflöningen för Expeditions-sekreterarne
i Civil-departementets Expedition bestämmes till 4,000 R:dr
R:mt röstar ja. Den, det ej vill, röstar nej; vinner nej, kom¬
mer berörde aflöning att uppföras med 4,500 R:dr samma
mynt.» Här ser man således att Stånden beslutat 3:ne olika
belopp, men icke desto mindre har Stats-Utskottet uraktlåtit
att föreslå någon votering om kontraproposition, utan helt en¬
kelt uteslutit Bondeståndets tanke från att komma under nå¬
got slags omröstning. Samma förhållande inträffar äfven
med 4:de, S):de, 10:de, ll:te, 12:te och 13:de punkterna. På
nu anförde grunder kan jag icke godkänna Utskottets upp¬
ställning af ifrågavarande voterings-propositioner, och tror att
Ståndets Talman icke heller kan framställa proposition å,bifall
till desamma, då de icke äro uppställda i enlighet med grund¬
lagens tydliga föreskrifter. .Tåg anhåller derför, att få höra
Talmannens tanke i detta fall, och anser att, i den händelse
denna är sådan, som jag förmodar, frågan kommer att hänskjutas
till utredande af Konstitutions-Utskottet, hvarigenom den blif-
ver på grundlagsenlig väg och i grundlagsenlig ordning af¬
gjord. Skulle Talmannen finna lämpligt att framställa propo¬
sition på bifall, torde Ståndet i sådant fall svara nej.
Uti detta anförande instämde P. F. Mengel från Upsala,
David Andersson från Hallands, Pehr Nilsson i Espö från
Malmöhus, Nils Andersson och Anders Jonsson från Werm-
Bonde-St. Prat. vid Lågt. Kiksd. 1856 o. 185T VIII. 30
466
Den 15 December.
lands, Lavs Gustaf Andersson från Elfsborgs Län, jemte en
stor del af Ståndets öfrige ledamöter.
Talmannen anförde: Sedan nian framställt till mig en
förfrågan i detta ämne, och då ingen förut fordrat, att jag
skolat framställa proposition på bifall till dylika sammanjemk-
ningsförslag, utan dessa hittills blifvit återremitterade för upp¬
görande af nya, i enlighet med de åsägter Eils Larsson, nu
yttrat, får jag tillkännagifva att, jemlikt den af Kongl Majit
och Rikets Ständer vid denna Riksdag antagna ordalydelse
af 69 § Regerings-formen, samt den ed, jag svurit, att, ä egen¬
skap af Talman, orubbligen ställa mig Rikets grundlagar till
efterrättelse, jag omöjligen kan framställa proposition till bifall
å de nu anmärkta 3:dje, 4:de, 9:de, 10:de, ll:te, 12:te och
13:de punkterne af föredragna Memorial. Sålunda får jag
fråga om Ståndet fordrar, att jag skall framställa proposition
på bifall till nu uppräknade punkter.
Härtill svarade Ståndet ja, hvarefter Talmannen fortsatte
sålunda: efter denna förklaring får jag anmoda Ståndets Sek¬
reterare att äfven 3'ttra sin tanke i ämnet.
Undertecknad, Sekreterare, yttrade: »Så v,äl för att efter¬
komma Talmannens uppmaning, sona för att fullgöra en mig
i Grundlagen ålagd förbindelse, bör jag uttala min åsigt i före¬
varande ämne, oaktadt jag dervid icke egentligen har något
väsendtligt att anföra utöfver hvad redan blifvit yttradt.
Vid bedömande af förevarande fråga måste, såsom är
sagdt, egentligen märkas och tillämpas 69 § Regerings-formen,
sådan den under innevarande Riksdag blifvit af Kongl. Majit
och Rikets Ständer fastställd. Detta Grundlagsrum lyder i
hvad hit hörer sålunda: »Förena sig icke minst tre Stånd uti
sammanstämmande beslut, då skall Stats-Utskottet förökas
&c.» — Det lydde förut: »Förblifver något Stånd ändock
(d. v. s. oansedt jemkningsförslag) vid den mening det förut
fattat, afgöres saken efter Tre Stånds beslut. Stadna Två
Stånd emot Två, då skall Stats-Utskottet förökas <5ic.»
Den sålunda nu vidtagna förändringen af nämnde § kan
icke hafva tillkommit utan någon orsak eller åsyftad verkan:
och då det icke torde kunna förnekas, att de begagnade
nya uttrycken »förena» och »sammanstämmande» hvar för
sig innehålla en bestämd och ovilkorlig föreskrift att de tre Stån¬
den skola hafva fattat lika eller ett och samma beslut, utan
att ens något klarare uttryck derom torde vara lätt att finna;
men å andra sidan, så vidt jag kan antaga, icke någon vill
påstå, att, om — hvad nu är händelsen — frågan gäller
penningebelopp, till exempel 4,500 R:dr, 4,000 R:dr och 3,500
R:dr, två af dessa äro samma summor eller att de, som ön
Den 15 December.
4G7
ska så, olika anslagsbelopp, förenat sig om samma summa, kan
jag icke finna annat än mot Grundlagens både ord och me¬
ning stridande, att något Eiks-Stånds beslut, det må nu inne¬
fatta högre eller lägre summa, utestänges från votering i För¬
stärkt Utskott.
Mera klart visar sig, såsom mig synes, olämpligheten af
en sådan lagtolkning, som Stats-Utskottet antagit, om man
fäster sig vid den händelse, då ett Stånd bifallit högsta sum¬
man, två den andra, samt ett den minsta; och Stats-Utskottet
har jemväl uti sitt Memorial N:o 149, punkten 13, kommit
till ett sådant slut, att Utskottet ansett, att det medlersta af
tvenne Stånd bifallna beloppet innefattas uti det högsta, och
derför utgör Rikets Ständers beslut; men härigenom hafva
icke mindre än två Stånds mening blifvit underkänd, och be¬
slutet fattats af de två andra.
Till en nog uppenbar inkonseqvens hade man, så vidt jag
förmår bedöma Grundlagsstiftaren, äfven gjort sig förfallen, om
det skulle kunna förnekas ett Riksstånd, eller en fjerdedel af
hela Riksförsamlingen, att få sin mening vid en frågas afgö¬
rande under omröstning, derest icke de tre öfrige äro fullt
ense, då, enligt 54 § Riksdags-ordningen, proposition inom
Riksstånden skall framställas öfver hvars och ens särskilda me¬
ning, derest han eller någon annan det äskar.
På dessa skäl, och i öfverensstämmelse med 55 § Riks¬
dags-ordningen, finner jag Talmannen pligtig att vägra propo¬
sition på bifall till alla sådana från Höglofliga Stats-Utskottet
inkomna förslag till voterings-propositioner, ifrån hvilka något
Riksstånds mening blifvit undanskjuten, fastän de tre öfriga
Riksstånden icke förenat sig i sammanstämmande beslut.’*
Jöns Pehrsson från Blekinge Län förklarade sig instämma
med Nils Larsson från Jemtlands Län.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Sedan frågan tagit
den vändning, den nu fått, vill jag blott förklara mig dermed
nöjd och endast säga några ord, med anledning deraf, att man
påstått, det Utskottet icke gifvit något skäl för sitt tillgörande.
Med anledning häraf får jag hänvisa till pag. 2 af Memorialet,
hvarest Utskottet åberopar förut följda grunder, samt tillkänna-
gifver, att i Stats-Utskottet fästade man sig dervid, att 3 Stånd
sammanstämmande gillat förut afgifna enahanda propositioner
i likartade fall. Innan voteringarna i förstärkt Stats-Utskott
sista gången togo sin början, afiade detta Stånds ledamöter i
det förstärkta Utskottet, genom Ola Månsson, sin protest mot
Medståndens förfarande i dessa ämnen, ehuru de icke ville
undandraga sig de beslutade voteringarna. Jag anhåller äfven,
att ett utdrag af Siats-Utskottets protokoll, som fullständigt
468
Den IS December.
utvisar detta förhållande, måtte i Ståndets protokoll för denna
dag få inflyta.»
Vice Talmannen Anders Andersson frän Skaraborgs Län:
.»Sedan Talmannen förklarat, att lian icke anser sig kunna
framställa proposition på bifall till ifrågavarande anmärkta punk¬
ter, så måste frågan om giltigheten af denna propositionsvägran
hänskjutas till Konstitutions-Utskottets bedömande. Vi hafva
förut hört, att ifrågavarande voteringar uti förstärkt Stats-Ut-
skott varit beräknade att försiggå 0111 Lördag; men troligt är
att desamma komma att uppskjutas, så snart de andra Stånden
erhålla kännedom derom, att denna fråga blifvit af Bondestån¬
det till Konstitutions-Utskottet hänskjuten.»
Undertecknad, Sekreterare, anmärkte, att protokollet i detta
ämne kunde uppsättas och i morgondagens plenum inför Stån¬
det justeras, i den händelse det icke blefve allt för vidlyftigt,
eller upptagande mera tid, än som blefve att tillgå för dess
fullbordande.
Ola Månsson från Skåne: »Jag vill blott nämna, att utaf
reservationerna synes, det Bondeståndets ledamöter satt sig
emot den formvidriga behandling, ärendet inom Utskottet rönt.
Ehuru jag, i och för riksdagsärendenas jemna fortgång, skulle
hafva önskat att Talmannen kunnat framställa proposition på
bifall, ser jag dock å andra sidan gerna, att Konstitutions-Ut¬
skottet kommer att i ärendet yttra sig och afgöra frågan.»
Johan Lekberg från Nerikes Län förklarade sig instämma
med Nils Larsson från Jemtlands Län.
Talmannen, som nu uppläste 56 § Riksdags-ordningen,
yttrade härefter: »På förut anförda grunder vägrar jag här¬
medelst att framställa proposition på bifall till de i Stats-Ut-
skottets Memorial N:o 173 afgifna förslag till voterings-propo-
sitioner i de delar anmärkningar emot dem, enligt hvad ofvan
förmäles, blifvit framställda, oell förklarar öfverläggningen här¬
om hvilande samt hänvisar frågan till bedömande af Konsti¬
tutions-Utskottet, som bör med utlåtande häröfver inkomma
inom den tid, Ståndet eger att bestämma, och hvilken jag,
med afseende å tiden för voteringarna i förstärkt Utskott, får
föreslå till sednast nästkommande Fredags afton 'den 18 inne¬
varande December.»
I enlighet med Talmannens sålunda uttalade mening var
öfverläggningen nu hvilande; och blef ärendet,' i. afseende å
ofvanomförmäldta §§, förvisadt till Konstitutions-Utskottet, som
skulle anmodas att, så vidt ske kunde, inom nästkommande
Fredags afton den 18 innevarande månad, afgifva motiveradt
och bestämdt Utlåtande öfver frågans stridighet eller enlighet
med Grundlagen.
Den 15 December.
■169
I sammanhang härmed föredrogs och upplästes Stats-Ut-
slcottets Memorial N:o 182, med förslag till voterings-propositio-
ner i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om löne¬
förbättringar för Krigs-hofrättens civile embets- och tjenstemän
m. fl., dervid Talmannen anförde: »Samma förhållande inträf¬
far här, som vid föregående Memorial egde rum, och på ena¬
handa skäl nödgas jag afven förklara öfverluggningen om nu
föredragna Memorial hvilanda samt frågan böra hanskjutas lill
Konstitutions-Utskottet.
Med anledning häraf förvisades äfven detta mål till Kon¬
stitutions-Utskottet, som skulle anmodas att, i sammanhang
med näst föregående fråga och inom redan utsatt tid, med
bestämdt Utlåtande deröfver till Rikets Ständer inkomma.
Härefter upplästes det af Anders Pehrsson från Örebro
Län ingifna och åberopade utdrag af Sfats-Utskottets proto¬
koll, så lydande:
»Utdrag af Protokollet vid Rikets Ständers Stats¬
utskotts plenisammankomst den 11 December 1857.
S. D. Riksdagsfullmäktige!! Ola Månsson, som fick ordet,
anhöll att till denna dags protokoll få anmäla den protest, som
vid verkställandet af omröstningarna i förstärkt Stats-Ufskott
öfver de i Utskottets Memorial N:o 149 upptagna voterings-
propositioner, i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut rö¬
rande åtskilliga till sfatsregleringen hörande frågor, blifvit af
honom, å dervid närvarande Ståndsledamöters vägnar, anförd,
men hvilken protest, då särskildt protokoll vid voteringarna
icke föres, ej då eller förr än nu kunnat i behörig ordning-
antecknas. Vid alla de tillfällen nemligen, der tre eller flera
olika meningar och beslut i Riksstånden uppstått, utan att tre
Riksstånd uti fullt sammanstämmande beslut sig förenat, yr¬
kade bemälde Riksdagsfullmäktige att, i likhet med hvad Bon¬
deståndet vid berörde Memorials föredragning äfven förklarat,
icke något Riksstånds beslut malte undertryckas, enär 69 §
Regerings-formen icke, efter nuvarande lydelse, föreskrifver
votering i förstärkt Stats-Utskott, då tre Stånds beslut äro sam¬
manstämmande, oell att, då i motsatt fall votering förekom¬
mer om beslut, som icke förr än genom samma votering blif-
ver Rikets Ständers, alla fyra Ståndens mening måste i för¬
stärkta Utskottet, efter Grundlagens icke allenast tydning utan
verkliga ordalydelse, genom votering pröfvas. En sådan tolk¬
ning af nämnde grundlags-paragraf hade emellertid vid berörde
tillfälle icke iakttagits: och Ola Månsson föranläts således att,
utan att Bondeståndets ledamöter derföre ville undandraga sig
voteringen, emot den tydning §:n erhållit anmäla protest, på
det att rättelse härutinnan mätte framdeles kunna vinnas.
470
Den i 6 December.
Uti denna protest instämde samtlige i Stats-Utskottet när¬
varande ledamöter af Bondeståndet; och skulle, uppå derom
gjord begäran, utdrag af detta protokoll, i hvad det rörer nu
anmälda protest, vederbörande meddelas. Som ofvan.
In fidem,
Fr. Bergström.»
Uppå af Talmannen härefter framställd proposition, blefvo
punkterna 1, 2, 5, 6, 7, 8, 14, 15, 16 och 17 af Memorialet
N:o 173 af Ståndet godkända.
§ 7.
Såsom icke erfordrande annan åtgärd lades till handlin-
garne följande från resp. Medstånden ankomna protokolls¬
utdrag :
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 519 och 520;
» Högv. Presteståndet N:ris 431—440; och
» Vällofl. Borgareståndet N:ris 481 och 482.
§ 8.
Uppå derom framställd begäran beviljade Ståndet ledighet
från deltagande i riksdagsgöromålen, under 3:ne veckors tid, åt
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län, från och med
den 17 i denna månad; och
Anders Eriksson från Södermanlands Län, från den 22
innevarande December månad.
Ståndet åtskiljdes kl. 8 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
ben 16 December.
Plenum hl. lO f. m.
§ 1*
Upplästes till justering och godkändes 6 § af det i går¬
dagens aftonplenum förda protokoll.
Den 10 December.
471
För att, i man af behof, ingå såsom ledamöter uti för-
stärlct Konstitutions-Utskott utsågos:
Ola Månsson från Skåne;
Anders Pehrsson frän Nerikes Län;
Erik Christensson från Götheborgs- och Bohus;
Herman Jönsson Öbom från Norrbottens;
Olof Larsson från Gefleborgs; samt
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län.
§ 3.
Till ytterligare ledamöter i förstärkt Stats-Utskott ut¬
sagos :
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län;
Erik Ersson från Gefleborgs;
Håkan Petterson från Blekinge;
Johan Lekberg från Nerikes;
Anders Gudmundsson från Hallands;
Nils Olsson från Malmöhus;
Lars Gezelius från Kopparbergs; och
Sven Haraldsson från Blekinge Län.
§ 4.
Anmäldes, att Ståndets elektorer, såsom suppleanter i
Konstitutions- Utskottet utsett:
Nils Larsson från Jemtlands Län;
Gustaf Glad från Westerbottens; och
Nils Svensson från Christianstads Län.
Detta val godkändes af Ståndet.
§ 5.
Sedan Ståndets elektorer anmält, att de utsett Måns Pehrs¬
son från Malmöhus och Anders Nilsson från Hallands Län till
suppleanter i Banko- Utskottet, -blef detta val jemväl af Stån¬
det godkändt.
§ 6.
Enligt begäran erhöllo Erik Mallmin från Westmanlands,
Johan Gustaf Wassmuth och Gustaf Larsson från Stockholms
Län 14 dagars ledighet från riksdagsgöromålen, räknad från
den 23 innevarande månad, samt Johan Pehrsson från Upsala
och Matts Pehrsson från Stockholms Län dylik ledighet, från
den 24 i samma månad, att beräknas för den förre till den 4
och för den sednare till den 7 Januari nästkommande år; hvar-
472
Den i G December.
jemte, uppå särskilda framställningar, förlängning af 3 veckor å
förut erhållen ledighet från riksdagsgöromålen beviljades dels
Anders Petter Andersson från Östergöthlands Län, hvars per¬
mission går till ända den 19 innevarande månad, och dels
Gustaf Hultman från Nerikes Län, hvilkens permission tillän-
dagår den 26 i samma månad.
§ 7.
Följande ledamöter, som undfått 3 veckors ledighet från
riksdagsgöromålen, att beräknas för Nils Larsson från Jemt¬
lands från den 18, för Bengt Nilsson från Kronobergs från den
19, för Tobias Lind från Götheborgs och Bohus från den 21
och för Anders Jansson från Wermlands Län från den 22 in¬
nevarande månad, anmälde, hvar efter annan, att de, som äm¬
nade öfver Julhelgen och något stycke in uti Januari månad
nästkommande år i hufvudstaden qvarstanna, af sådan anled¬
ning önskade att först längre fram få begagna den bemälde
ledamöter, enligt hvad ofvan förmäles, beviljade ledighet; och
fann Ståndet hinder icke möta för bifall till berörda framställ¬
ning; dock skulle ledamöterrie, hvar för sig, anmäla den dag,
då de ville begagna sig af omförmälda dem redan medgifna
ledighet.
§ 8-
Till bordläggning l:sta gången anmäldes Stats-TJtskottets
Utlåtanden:
N:o 174, angående ett lån till Gefle-Dala jernvägs aktie¬
bolag;
N:o 175, angående ytterligare låns beviljande för den
pågående jern vägs-anläggningen mellan sjöarne Wessman och
Barken inom Kopparbergs Län:
N:o 176, angående ett ytterligare lån utaf allmänna me¬
del åt Nora-Ervalla jernvägsbolag;
N:o 181, i anledning af framställningar om förbättrade
aflöningsvilkor m. m. för arméens och flottans läkare samt pro-
vincial-läkarne.
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs-och Eko¬
nomi-Utskottets Utlåtanden:
N:o 36, i anledning af väck motion angående tillsynen
öfver och regleringen af den gymnastiska undervisningen inom
landet;
N:o 38, i anledning af väckt motion angående anställande
af prest vid allmänna Garnisons-sjukhuset:
N:o 39, i anledning af väckt motion angående bildande
Ven 18 December.
473
af en stam för örlogsflottans matroser, medelst enrollering af
skärgårdsfolk; och
N:o 40, i anledning af väckta motioner angående rättig¬
het för indelningshafvare att få sina räntor och kronotionde
debiterade och uppburna af Kronans uppbördsmän, samt å ve¬
derbörande landtränterier qvartalsvis uttaga i penningar den
derför belöpande lösen.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. f till 12 midd.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
Deri lii December.
IMcnuin kl. \ till 9 e. m
§ I-
Föredrogos och godkändes Expeditions-Utskottets förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser till Kongl. Majit:
N:o 175, i fråga om jords friköpande från grundskatt
m. m.; samt
N:o 176 angående en fyranläggning å Gottska Sandön
med flera åtgärders vidtagande till förbättringar i fyr-, båk-
och lotsväsendet.
§ 2.
På flere ledamöters begäran bordlädes 2:dra gången:
Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 174, angående ett lån till Gefle-Dala jernvägs aktie¬
bolag;
N:o 175, angående ytterligare låns beviljande för den på¬
gående jernvägs-anlägghingen mellan sjöarne Wessman och
Barken inom Stora Kopparbergs Län;
N:o 176, angående ett ytterligare lån utaf allmänna me¬
del åt Nora-Ervalla jernvägs-bolag; och
N:o 181, i anledning af framställningar om förbättrade
aflöningsvilkor m. m. för Arméens och Flottans läkare samt
provincial-läkarne; samt
474
Den i 8 December.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottets
Utlåtanden:
N:o 36, i anledning af väckt motion angående tillsynen
öfver och regleringen af den gymnastiska undervisningen inom
landet;
N:o 37, i anledning af väckt motion angående örlogsfar-
tygs utsändande på de af svenska handelsfartyg mest besökta
aflägsna farvatten;
N:o 38, i anledning af väckt motion, angående anställande
af prest vid allmänna Garnisons-sjukhuset;
N:o 39, i anledning af väckt motion angående bildande
af en stam för örlogsflottans matroser, medelst enrollering af
skärgårdsfolk; samt
N:o 40, i anledning af väckta motioner angående rättig¬
het för indelningshafvare att få sina räntor och kronotionde
debiterade och uppburna af Kronans uppbördsman, samt å
vederbörande landtränterier qvartalsvis uttaga i penningar den
derför belöpande lösen.
§ 3.
Till bordläggning Irsta gången anmäldes:
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 61, angående Bon¬
deståndets Talmans vägran af proposition å bifall till åtskilliga
af Stats-Utskottet framställda voterings-propositioner;
Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 177, i anledning af Kongl. Maj.-ts Nådiga Proposition
angående åtgärder till behöfvandes undsättning i missvext-år;
N:o 178, i anledning af ånyo väckt fråga om afskrifning
af Statsverkets fordringar hos innevånarne inom Westerbottens
och Norrbottens Län för meddelade undsättningar;
N:o 179, angående stats-anslag till trycknings-kostnaden
för de af Skeppsbyggmästaren J. Weilbach uppgjorda ritningar
till ledning vid fartygs byggande; och
N:o 180, angående begärdt stats-anslag till reparerandet
af 3:ne torn å Kungs-Lena kyrka i Westergöthland;
Stats- och Banko-Utskottets Memorial N:o 41, med för-
nyadt förslag till voterings-propositioner i fråga om beloppet
af det fullmäktige i Banken och Riksgälds-kontoret tillkom¬
mande honorarium; samt
Lag-Utskottets Memorial N:o 60, med förslag till sam-
manjemkning af de inom Riksstånden fattade skiljaktiga beslut,
i anledning af Utskottets Betänkande N:o 51, i fråga om stif¬
tande af lag angående ordningen och vilkoren för utländsk
mans upptagande till svensk medborgare; samt
Protokolls-utdrag från Ridderskapet och Adeln N:o 528,
Den 19 December.
475
med en inbjudning i fråga om tiden för qvinnas myndigblif-
vande.
§ 4.
Lades till handlingarne protokolls-utdrag från Höglofl.
Ridderskapet och Adeln N:o 527, med ett Bondeståndet kom-
municeradt anförande af Herr Cederschöld, Robert Theophron,
innehållande förslag, det nämnde Utskott måtte anmodas att,
så fort ske kunde, före slutet af detta år, afgifva Utlåtande
öfver Kongl. Maj:ts nådiga förslag om den för Statens embets-
och tjenstemän beviljade löneförhöjningens utgående för inne¬
varande år.
§ 5.
Lades till handlingarne ankomna protokolls-utdrag från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 521—526;
Högv. Presteståndet N:ris 441—446; samt
Vallofl. Borgareståndet N:ris 483—487.
Ståndet åtskiljdes kl. 9 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVester.
Den 10 December.
Plenum kl. lO f. m
§ 1.
Protokollen för den 25 sistlidne November, samt den 18
i denna månad, justerades och godkändes.
§ 2.
Föredrogos ånyo och godkändes Stats-Utskottets Utlå¬
tanden:
N:o 174, angående ett lån till Gefle-Dala jernvägs-aktie-
bolag; och
N:o 175, angående ytterligare låns beviljande för den på¬
476
Den 19 December.
gående jernvägs-anläggningen mellan sjöarne Wessman ocdi
Barken inom Stora Kopparbergs Lån.
§ 3.
I anseende till Talmannens förhinder intog v. Talmannen
Anders Andersson Talmans-stolen.
§ 4.
Då nu ånyo föredrogs Stats-Utskottets, sedan den 16 i
denna månad på Ståndets bord hvilande Utlåtande N:o 176,
angående ett ytterligare lån utaf allmänna medel åt Nora-Er-
valla jernvägs-bolag, begärdes ordet af nedannämnde ledamö¬
ter, hvilka, sedan Herr R. Montgomery-Cederhjelms reserva¬
tion på begäran blifvit uppläst, yttrade:
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Jag är af samma
tanke, som reservanten, och önskar, att Rikets Ständer måtte
bevilja Nora-Ervalla jernvägsbolag ett lån af 50,000 R:drb:ko,
hvilken summa, utom det att den ieke utgör större belopp, än
Rikets Ständer förut för ändamålet beviljat, ehuru det icke då
utgått, är för bolaget behöflig till botande af den förlust, som
genom brons nedrasande tillskyndats detsamma. Penningarne äro
icke bortkastade, då de leninasemotlöpande ränta. Föröfrigt anser
jag, att man i dessa bistra tider bör hellre lemna försträek-
ningar och understöd till fullbordande af redan påbörjade bygg¬
nadsföretag, än till nya anläggningar och byggnader, och det
är af sådan anledning, som jag oek }'rkar, att Ståndet måtte,
med afslag å detta Utlåtande, bifalla hvad reservanten före¬
slagit, eller ett lån å 50,000 R:dr b:ko.»
Gezelius från Kopparbergs, Anders Jansson från Werm¬
lands och Erik Olsson från Nerikes Län instämde.
Lekberg: »Om Utskottet skulle hafva i denna fråga hand¬
lat annorlunda, än det gjort, skulle man haft all anledning att
beskylla det för inkonseqvens. För min del anser jag, att Ri¬
kets Ständer, sedan flera tilltänkta jernvägs-anläggningar blif¬
vit afslagna, icke böra bevilja något ytterligare lån till Nora-
Ervalla jernvägsbolag, samt önskar således bifall till Utlåtandet:»
Anders Andersson från Kalmar instämde.
Ola Månsson: »Skälet, hvarföre ifrågavarande jernvägs¬
bolag icke kommit i åtnjutande af de medel, som förut voro
beviljade, var det, att planen för Nora-Ervalla-jernvägen blef
ändrad, och vägen något förkortad. Väl är det sannt, att bo¬
laget nu nedsatt sina anspråk, men då bolaget fått ett anslag
af 75,000 R:dr — en fördel, hvaraf något annat jernvägsbolag
icke kommit i åtnjutande — anser jag alla dess anspråk vara
uppfyllda, helst jernvägen redan är färdig. En bro å vägen
Den 19 December
477
lärer väl hafva rasat, men om Staten skulle åtaga sig under¬
hållet af enskilda bolags jernvägar, så vet man icke hvarest
det skulle stanna. Jag anser således Utskottet hafva haft goda
skäl för Utlåtandet, hvilket jag således godkänner.»
Häruti hördes instämma Wassmuth och Gustaf Larsson
från Stockholms, Pehr Mattsson och Hedström från Wester-
Norrlands, Lindby från Gottlands, Dahlgren och Pehr Benja¬
minsson från Elfsborgs, Måns Pehrsson från Malmöhus samt
Anders Eriksson från Södermanlands Län m. fl.
Ephraim Larsson från Elfsborgs Län: »Om tillgång på
medel funnes i Statens kassor, vore det önskligt att kunna be¬
vilja det. lån, som här är i fråga; men då icke så är, torde
det vara bäst att godkänna Utskottets Utlåtande.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Jag anser mig skyl¬
dig besvara åtskilligt af hvad föregående Talare yttrat. Så
har nian för det första yttrat, att Utskottet skolat handlat in¬
konseqvent, om det tillstyrkt hvad som här är i fråga; men
det kan jag alldeles icke finna, då vi nyss beviljat lån för
tvenne andra jernvägs anläggningar. För det andra har man
uppgifvit, att Nora-Ervalla-banan är fullt färdig; men så är
icke förhållandet, ty, likasom man kan begagna hus innan de
blifva till alla delar färdiga, likaså har denna bana varit och
är farbar, ehuru ännu mycket fattas innan den kan sägas vara
fullbordad; och hvad man slutligen yttrat derom, att medel
icke skola finnas i Statskassan, vill jag icke mycket fästa mig
vid, ty nog hoppas jag, att tillgångarne icke äro så uttömda;
till följd hvaraf jag ock yrkar afslag å detta Utlåtande.»
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län: »Med
anledning af hvad här blifvit yttradt om Utskottets inkonse¬
qvens, beder jag få fästa Ståndsbrödernes uppmärksamhet på
den omständigheten, att af dc jern vägsanläggningar, till hvilka
Utskottet uti de tvenne nästföregående Utlåtandena tillstyrkt
lån, den ena knappt är påbörjad och den andra icke på långt
när färdig, hvaremot Nora-Ervalla-jernvägen är fullbordad
och lemnar förtjenst. Det skulle, enligt min åsigt, vara ett så
mycket farligare prejudikat att till ifrågavarande jernvägsbolag
bevilja ett lån af 50,000 R:dr, som detsamma är det enda
enskildta bolag, som fått anslag till jernvägsanlägguing. Om
andra jernvägsbolag erfara, att Rikets Ständer bevilja lån, då
någon mindre skada uppkommer på en jernväg, är jag förvis¬
sad, att de skola allesammans vid inträffande olyckor taga Ri¬
kets Ständers hjelpsamhet i anspråk. Jag yrkar bifall till Ut¬
låtandet.»
Daniel Danielsson från Jönköpings, Olaus Eriksson från
Götheborgs och Bohus, Glad och Westermark från Wester-
478
Den 10 December.
bottens samt Anders Ersson och Liss Lars Olsson från Kop¬
parbergs Län, jemte flere Ståndets ledamöter instämde.
Öfverläggningen var fulländad, och ifrågavarande Utlå¬
tande blef, uppå derom af Talmannen framställd proposition,
af Ståndet godkändt.
Emot detta beslut reserverade sig Anders Pehrsson från
Nerikes och Anders Jansson från Wermlands Län.
§ 5.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets, den 16 i denna månad
bordlagda Utlåtande N:o 181, i anledning af framställningar
om förbättrade aflöningsvilkor m. in. för Arméens och Flottans
läkare samt Provincial-läkarne; dervid förekommo:
Usta punkten å pag. 10.
Med anledning af Utskottets hemställan i denna punkt,
yttrade:
Änders Pehrsson från Nerikes Län: »Jag yrkar bifall till
Utskottets hemställan, samt önskar att Ståndet, genom anta¬
gande deraf, måtte anse sig hafva besvarat Borgareståndets
på bordet hvilande inbjudning,
öfverläggningen var fulländad och ifrågavarande punkt
blef, uppå af Talmannen framställd proposition, utaf Ståndet
godkänd.
2:dra punkten gillades.
3:dje punkten, öfverst å pag. 12, föranledde diskussion,
dervid nedannämnde ledamöter, som på begäran fingo ordet,
yttrade:
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Jag anser mig icke
kunna afstå från att framställa anmärkning emot hvad Utskot¬
tet i denna punkt hemställt, ty mig synes Utskottet hafva gatt
alltför långt uti beviljande af lönetillökningen åt läkare-korp-
sen. Med kännedom om den nuvarande penningeställningen
inom landet, samt då man nästan med säkerhet kan antaga,
att Statens inkomster icke komma att uppgå till den summa,
man beräknat, skulle man hafva haft anledning förvänta, att
Stats-Utskottet iakttagit all möjlig sparsamhet och icke, på
sätt här skett, tillstyrkt en löneförhöjning åt Sveriges läkare¬
korps af tillsammans 132,295 R:dr R:mt.
Hvad först beträffar läkarne vid arméen, har Kongl. Maj:t
uti sin Nådiga Proposition föreslagit, att aflöuingen för förste
bataljonsläkare höjes till 800 och för andre bataljonsläkare till
600 R:dr, med bibehållande af rättigheten för dem till löne¬
förhöjning efter vissa föreskrifna tjensteår. Utskottet har der¬
emot uti förevarande Utlåtande föreslagit, att lönen måtte be¬
stämmas för andre bataljonsläkare till 800 och för förste ba¬
Den 19 December.
479
taljonsläkare till 1,200 Ridr årligen. För min del anser jag,
att Ståndet bör, med godkännande af Utskottets förslag, i hvad
det rörer andre bataljonsläkarnes löner, bestämma förste ba-
taljonsläkarnes löner till 1,000 R:dr R:mt, ty om ook nämnde
belopp icke skulle synas så högt, utgör dock läkarnes ordi¬
narie lön icke deras enda inkomst, utan de kunna genom sin
praktik förtjena långt mera, än den ordinarie tjenstebefattnin-
gen inbringar dem.
Regements-läkarnes aflöning bestämdes af sednast för¬
samlade Rikets Ständer till 1,200 R:dr, men oaktadt någon för¬
höjning uti nämnde aflöning icke blifvit af Kongl. Maj:t ifra.—
gaställd, har dock Utskottet föreslagit en förhöjning af 800
R:dr, eller att regements-läkarnes löner mätte bestämmas till
2000 R:dr. Då förhållandet med regements-läkarne är ena¬
handa, sorn med bataljons-läkarne, eller att de kunna genom
praktik förskaffa sig icke obetydliga inkomster, yrkar jag, att
deras aflöning måtte bestämmas till 1,500 R:dr Rimt. Hvad
denna punkt i öfrigt innehåller, eller de af Utskottet bestämda
beloppen för fältläkare-korpsens pensionärer och stipendiater,
godkänner jag, men önskar proposition på hvad jag framställt
angående regements- och bataljons-läkarnes aflöning.*»
Flere af Ståndets ledamöter hördes häri instämma.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Det är väl sannt,
att Utskottet här tillstyrkt högre anslag, än Kongl. Majit uti
sin Proposition föreslagit, men sådant har härledt sig dels från
de skäl, som enskilde motionärer i ämnet framställt, dels ock
från upplysningar, som man å andra håll bekommit, såsom att
brist på bataljons-läkare å mångå ställen förefinnes. Emeller¬
tid får jag förklara, att jag icke vill så envist hålla på Ut¬
skottets förslag, för den händelse, att Ståndets majoritet ön¬
skar nedsättning uti de föreslagna lönerna.»
Nils Larsson: »Jag vet väl, att Utskottets motiver till
den föreslagna löneförhöjningen varit den svårighet, som hit¬
tills visat sig, att få ifrågavarande platser besatta; men då jag
är öfvertygad att Kongl. Majit vid den Nådiga Propositionens
afgifvande icke förbisett nämnde omständighet, tror jag ock
allan rättfärdighet vara uppfylld, om Ståndet antager hvad den
Nådiga Propositionen i afseende på ifrågavarande läkares af¬
löning innehåller. Dessutom får jag erinra, att Utskottet, för
att afhjelpa den större svårigheten att få bataljonsläkare-plat¬
serna vid de utom Stockholm garnisonerande regementena,
nemligen Kronprinsens Hussar-regemente samt Götha och Ven¬
des Artilleri-regementen, bosatta, tillstyrkt särskildta arfvoden
af 300 Ridr utöfver de aflöningsbeiopp, som blifvit föreslagna
för bataljonsläkare-beställningar i allmänhet.»
480
Den / 9 December.
Häruti instämde Dahlgren, Johannes Andersson och Ephraim
Larsson från Elfsborgs samt Erik Andersson från Koppar¬
bergs Län.
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Jag har förut in¬
stämt med Nils Larsson, oell vill nu endast såsom ytterligare
skäl för antagande af hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
innehåller, påpeka den omständigheten, att bataljons-läkarne
icke äro af sin nämnda tjenstebefattning mera upptagna, än
att de med densamma kunna förena lazaretts- och stadsläkare¬
befattningar, hvilka lemna icke så ringa inkomst.»
Johan Petter Andersson från Elfsborgs Län instämde.
Ola Månsson: »Onekligt är det, att den, som talar för
nedprutning i anslags- och löne-frågor, i allmänhet inom detta
Stånd vinner inånga anhängare, men ehuru jag gerna med-
gifver, att man icke bör alltför mycket slösa med Statens me¬
del, anser jag mig dock böra erinra, att den sparsamhets-
anda, som nu synes vilja göra sig gällande, äfven bordt visa
sig vid den föregående behandlingen af frågorna om löneför¬
höjning åt andre embets- och tjenstemän. Fullt förvissad är
jag derom, att om tiderna förut varit sådana, som de nu äro,
Utskottet icke tillstyrkt någon förhöjning af ifrågavarande löne¬
belopp utöfver hvad Kongl. Majit föreslagit; men då nu så
skett, återstår att pröfva, huruvida läkare-korpsen icke gör
samhället lika så stor nytta, som andre tjenstemän, hvilka vid
innevarande Riksdag fått förhöjning i sina löner. För min del
tror jag, att läkaren, utom det att den långa kurs, sorn han
måste genomgå, innan han kommer till utöfvande af sitt yrke,
är alldeles oundgänglig för samhället, till följd hvaraf, och då
erfarenheten visat oss. att så få egna sig åt läkare-jTket, att
många läkare-platser fått stå obesatta, jag ock anser, att sam¬
hället eller Staten bör anslå sådana löner, att personer upp¬
muntras att egna sig åt nämnde yrke. Jag skulle gerna gå
in på den nu föreslagna nedsättningen, om man icke derige¬
nom komme att sönderbryta hela Betänkandet. Om någon
nedsättning skall ega rum, anser jag, att vissa procent böra
nedprutas på hvarje lön, ty eljest, och om man antager Nils
Larssons förslag, skulle ju kunna inträffa, att, om. hvad sorn
ingalunda är omöjligt, något af Riksstånden bestämde högre
aflöning, än Utskottet föreslagit och 2 Stånd godkänna Ut¬
skottets förslag, Bondeståndets mening alldeles icke kommer
under omröstning i Förstärkt Utskott. Då ifrågavarande loner
till en korps, sorn är så nödvändig för hela slägtet, endast
äro provisionella, anser jag det icke vara oss värdigt att göra
någon afprutning, helstjag tror Stats-Utskottets Utgifts-afdelning,
kunna lika rättvist, som Bondeståndet, bedöma saken, men om
Den 19 December.
481
någon nedsättning kommer att ega rum, bör den blifva lika
för alla,»
Lindby från Gottlands och Nils Svensson från Blekinge
Län instämde.
Sedan Talmannen numera återkommit och intagit sin plats
samt öfverläggningen förklarats fulländad, godkände Ståndet
på Talmannens proposition hvad Utskottet, angående andre
bataljons-läkarnes löneförmåner, tillstyrkt; hvaremot Ståndet,
uppå derom af Talmannen framställd proposition, afslog Ut¬
skottets hemställan, i fråga om förste bataljons-läkarnes aflö¬
ning, och beslöt att bestämma de sistnämndes löneförmåner
till 1,000 R:dr Runt årligen.
Emot detta beslut reserverade sig Ola Månsson, hufvud¬
sakligen på den grund, att den af Ståndet för förste bataljons-
läkarne bestämda aflöning icke står i öfverensstämmelse eller
harmoni med hvad Ståndet till andre tjenstemän förut be-
Wassmuth från Stockholms, Nils Svensson från Blekinge,
Anders Gudmundsson från Hallands, Nils Hansson från Chri¬
stianstads, samt Olof Olofsson i Ohlsäterstorp från Wermlands
Län instämde; hvarefter nedannämnde ledamöter ytfrade:
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Afven jag hade
trott, att Ståndet bordt antaga Utskottets ifrågavarande för¬
slag. Såsom stöd för denna min mening vill jag påpeka en
händelse, som under denna Riksdag passerat här i Ståndef.
Då fråga nemligen här förevar om arméens aflöning, bestäm¬
des lönen för en Under-löjtnant vid Artilleriet till 1,200 R:dr,
oaktadt jag och flere Ståndets ledamöter arrsågo hvad Kongl.
Maj:t uti sin Nådiga Proposition föreslagit, eller 1,000 R:dr
Runt, vara fullt tillräckligt. Om man jemför begge dessa tjen¬
står med hvarandra, och vill handla efter samvete, tror jag
bestämdt att hvar och en bör finna, att Ståndets nyss fattade
beslut var förhastadt och orättvist. Man har väl påpekat, att
förste bataljons-läkaren icke behöfver tjenstgöra vid andra till¬
fällen, än vid mötena; men samma förhållande är det ju med
under-löjtnanten.»
Matts Pehrsson från Stockholms, Medin från Kronobergs,
Linder från Skaraborgs, samt Lars Rasmusson från Götheborgs
och Bohus Län m. fl. instämde.
David Andersson från Hallands Län anmälde, att han vid
beslutets fattande icke närvarit.
Vice Talmannen Anders Andersson anhöll att få till pro¬
tokollet antecknadt, det han ansåg sig jäfvig att yttra sig,
emedan han föredragit frågan.
Bonde-St. Prot. vid lagt. Riksd. 1S5G—1857. Vill. 31
482
Den 19 December.
Nils Larsson: ».Tåg liar naturligtvis icke något att er¬
inra deremot, att åtskillige ledamöter reserverat sig emot Stån¬
dets beslut; men då jag hört i motiveringen förekomma klan¬
der emot beslutet, har jag ansett mig böra yttra några ord.
Ola Månsson har yttrat, att den aflöning, som Ståndet nu be¬
stämt fiir förste bataljons-läkarne, icke står i rättvist förhål¬
lande till aflöningen åt andre tjenstemän; men om man besin¬
nar, att Kongl. Majit uti sin Nådiga Proposition föreslagit af¬
löningen för förste Bataljons-läkarne till 800 lt:dr, och för
andre Bataljons-läkarne till 600 Ridr, skall man icke med skäl
kunna förebrå Ståndet att hafva handlat orättvist, då det, un¬
der fullkomlig öfvertygelse derom, att Kongl. Majit kan be¬
döma skillnaden emellan förenämnda tjenstegrader, bestämt
1,000 Ridr för de förre, och 800 Ridr för de sednare.
Hvad Anders Pehrssons anmärkning beträffar, att förste
Bataljons-läkarne, hvilkas löneförmåner blifvit bestämda till
lika belopp med Under-löjfnanternes vid Artilleriet, behöfva
egna lika stor tid åt tjenstgöringen vid regementet, sorn de
sistnämnde, torde den ieke förtjena så stort afseende, då man
ganska väl vet, att läkaren, utom sin lön, kan bereda sig icke
obetydliga inkomster, hvilket icke är händelsen med Under¬
löjtnanter i allmänhet.
Sedan Talmannen erinrat, att den, hvars mening icke
blifvit den segrande, icke kunde förmenas att reservera sig
och uppgifva skälen för sin reservation, yttrade Nils Larsson:
.»Min mening har ingalunda varit att förneka någon denna
rätt; men å andra sidan bör man icke heller vara förhindrad
att försvara sina motiver.»
Ola Månsson: »Då icke någon försökt att upprifva det
af Ståndet fattade beslutet, anhåller jag, att Talmannen måtte
tillhålla dem, som tillhöra majoriteten, att icke vidare yttra
sig, innan en ny fråga kommer å bane; och får jag tillägga,
att jag af Nils Larsson väntat så stor parlamentarisk takt, att
han utan påminnelse ihågkommit sådant.»
Matts Pehrsson: »Hvad som nu förefallit, hörer till ny
ordning. För min dol hade jag icke väntat, att någon leda¬
mot af detta Stånd skulle bestrida den andre rättigheten, att,
utan att åstadkomma ny diskussion, reservera sig emot ett
af Ståndet fnttaöt beslut.»
Vice Talmannen Anders Andersson: »Då jag anser det
vara obehörigt att klandra de reservationer, som anmälas emot
ett beslut, skulle jag helst önska, att den till följd af reserva¬
tionen uppkomna diskussion, måtte ur protokollet utgå.»
Med anledning af hvad Utskottet i denna punkt i öfrigt
hemställt yttrade:
Den 19 December.
483
Nils Larsson: »Då någon anmärkning icke blifvit gjord
emot öfriga i denna punkt föreslagna belopp, med undantag
af Regements-läkarnes löneförmåner, hemställer jag, att Tal¬
mannen måtte framställa särskild proposition derå.»
öfverläggningen var fulländad; Talmannens proposition
på bifall till hvad Utskottet, angående Regements-läkarnes af¬
löning, tillstyrkt, blef med nej besvarad, hvarefter, uppå Tal¬
mannens derom framställda proposition, Ståndet beslöt, att
Regements-läkarnes aflöning skall utgå med det af Nils Lars¬
son föreslagna belopp, eller 1.500 R:dr R:mt.»
Emot lieslutet anmälde Ola Månsson reservation.
Hvad Utskottet för öfrigt i denna punkt tillstyrkt, blef af
Ståndet godkändt.
4:de punkten, eller Utskottets förslag, angående aflönin-
gen för läkare-korpsen vid flottan, föranledde diskussion, der¬
vid sig yttrade:
Nils Larsson: »Emot denna punkt har jag ungefärligen
enahanda anmärkningar, som emot den näst föregående. Då
Kongl. Majit uti sin Nådiga Proposition föreslagit förste Ba-
taljons-läkarnes aflöning till 800 R:dr, kan jag icke gilla den
af Utskottet tillstyrkta förhöjningen till 1,200 R:dr, utan yr¬
kar att nämnda aflöning mätte bestämmas till 1,000 R:dr.
Likaså anser jag Regements-läkarnes löner böra bestämmas
till 1,500 R:dr, ty desses löne-inkomster blifva i alla fall gan¬
ska mycket öfverstigande Kongl. Maj:ts, helst Utskottet för
dem föreslagit ett särskildt arfvode af 300 R:dr. Hvad Fält—
läkarnes aflöning beträffar, har Kongl. Maj:t föreslagit den¬
samma till 2,500 R:dr, men Utskottet har höjt den tili 3.000
R:dr, utom ett särskildt arfvode af 500 R:dr, så att Fältläkar-
nes lön skulle, enligt Utskottets förslag, med 1,000 R:dr öf¬
verstiga hvad Kongl. Majit ansett nödigt. Med fästadt afse¬
ende " derpå, att äfven desse läkare kunna, medelst praktik,
bereda sig betydliga inkomster, yrkar jag, att Ståndet måtte
bestämma Fält-läkarnes löneförmåner till 2,500 R:dr; men att
det af Utskottet föreslagna särskildta arfvodet måtte af Stån¬
det bifallas.»
Johan Johansson och Erik Olsson från Nerikes, Ephraim
Larsson från Elfsborgs, Bengt Nilsson från Kronobergs, och
Anders Andersson från Kalmar Län instämde.
Öfverläggningen var fulländad; Talmannens proposition
på bifall till hvad Utskottet i denna punkt föreslagit, blefmed
nej besvarad; hvarefter, uppå derom af Talmannen framställd
förnyad proposition, Ståndet beslöt, att andre Bataljons-läkar-
nes löner skulle utgå med 800 R:dr, förste Bataljons-läkarnes
484
Den 19 December.
med 1,000, Regements-läkarnes med 1,500, samt Fältläkarnes
vid flottan med 2,500 R:dr, allt R:mt.
Utskottets öfriga i denna punkt förekommande förslag
blefvo af Ståndet godkända.
5:te punkten, angående aflöningen för provincial-läkarne,
föranledde äfven diskussion, hvarvid nedannärnnde ledamöter
på begäran fingo ordet och yttrade:
Nils Larsson: v Vid sista Riksdag beviljade Rikets Stän¬
der förhöjd aflöning för provinuial-läkaine från 432 R:dr 24
sk. å 500 R:dr till 666 R:dr 32 sk., samt för extra provincial¬
läkare från 250 R:dr till 500 R:dr, allt R:ko, så att hela den
då beslutade förhöjningen af nämnde läkares löneförmåner
uppgick tillhopa till närmast 30,000 R:dr. Sådant oaktadt har
Utskottet nu föreslagit en förhöjning af 50 procent å ordinarie
provincial-läkarnes, samt 33j- procent å extra provincial-
läkarnes löner. Den af Utskottet föreslagna förhöjningen å
extra provincial-läkarnes aflöning anser jag behöflig, enär desse
oftast äro bosatte på sådana orter, der deras praktik är min¬
dre indrägtig; men åt de ordinarie provincial-läkarne kan jag
för min del icke medgifva någon tillökning, helst lönerna icke
kunna anses såsom deras väsendtligaste inkomst. Det har
dessutom visat sig, att icke någon svårighet möter för att få de
ordinarie provincial-läkare-platserna besatta, ty utaf de 68, sorn
finnas i Riket, äro endast 2:ne vakanta, vid hvilket man så
mycket mindre bör fästa afseende, som det icke lärer kunna
undvikas, att 2 eller 3 sådana platser årligen genom dödsfall
blifva lediga. Jag hemställer således, att ordinarie provincial-
läkarne måtte bibehållas vid nuvarande löneförmåner, samt att
extra provincial-läkarnes aflöning måtto bestämmas till 1,000
R:dr R:mt.»
Ola Månsson: »Jag har med flit afhållit mig ifrån att
deltaga uti diskussionen angående flottans läkares aflöning,
enär jag ansett densamma höra bestämmas till lika belopp,
som läkarnes vid arméen; men jag förstår icke, hvarföre man
icke skulle vara sinnad att bevilja 50 procents förhöjning åt
provincial-läkarne, då man icke ifrågasatt någon nedsättning
af andre bataljons-läkarnes löner, hvilka blifvit förhöjda nära
100 procent. Vi känna alla i hvilken nära gemenskap med
folket de här ifrågavarande läkarne stå, och vid sådant för¬
hållande samt med jemväl fästadt afseende derpå, att Kongl.
Maj:t förklarat sig vilja se till, att, såvidt möjligt är, bätaljons-
och extra provincial-läkare-befattningar icke skola få förenas,
anser jag detta Stånd böra godkänna hvad Utskottet före¬
slagit.»
Den 10 December.
485
Olof Olsson i Olsäterstorp, Wermlands Län: »Jag har
icke föreställt mig, att någon röst skulle inom detta Stånd
höja sig emot hvad Utskottet i denna punkt föreslagit, i af¬
seende på aflöningen till provincial-läkarne, hvilka stå allmo¬
gen så nära. Dä Rikets Ständer beslutat nja provincial- och
extra provincial-läkare-tjenster, är det väl äfven nämnde Stän¬
ders skyldighet att tillse, det tjensternas innehafvare varda så
aflönade, att de kunna lifnära sig. Jag gokänner Utskottets
förslag.»
Nils Larsson: »Det är väl antagligt, att uti ett eller an¬
nat provincial-läkare-distrikt extra - inkomsterna kunna vara
klena: men sådana distrikt böra, efter mitt förmenande, sär¬
skildt uppgifvas. Jag vet, att åtminstone ordinarie provincial-
läkare-platserna äro i de flesta distrikt så goda, att de kunna
jemföras med motsvarande platser inom andra verk, samt så¬
ledes sådana, att någon löneförhöjning icke bör ifrågakomma,
till följd hvaraf jag fortfar att bestrida någon löneförhöjning
åt ordinarie provincial-läkarne. Hvad Ola Månsson yttrat, att
nemligen andre bataljons-läkarnes löneförmåner blifvit höjda
med 100 procent, är visst ett misstag; men att de deremot,
efter vissa års tjenstgöring, få 300 R:drs förhöjd inkomst, vi¬
sar oss Utlåtandet, och jag är fullt förvissad att vi, om vi
noga se på förhållandet, skola finna inkonseqvensen icke vara
alltför stor. Kongl. Maj:t har icke föreslagit någon förhöjning
af provincial-läkarnes och extra provincial-läkarnes löneför¬
måner, hvilket, ehuru jag icke är den, som anser alla förslag,
sorn utgå från Kongl. Maj:t, vara de bästa, jag tror, att Kongl.
Maj:t icke underlåtit, såvida han ansett det vara af behofvet
påkalladt.»
Matts Pehrsson: »Jag var icke närvarande i Utskottet,
då denna fråga der afgjordes; men aldrig har jag föreställt
mig, att man i detta Ständ skulle vara så återhållsam, då det
gäller förhöjning af löne-anslag åt personer, som stå så nära
folket, sorn provincial-läkarne. Då provincial-läkaren sjelf
skall hålla sig med boställe, och hans praktik inom många
distrikter, åtminstone inom sådana, der ståndspersoner icke
finnas, icke bereder honom någon egentlig extra inkomst, an¬
ser jag, för min del, den af Utskottet föreslagna lönen, 1,500
R:dr R:mt, böra godkännas. Om icke så sker, utan provin¬
cial-läkaren skall taga godtgörelse för hvarje sjukdomsfall, till
hvilket han varder kallad, så blifver följden deraf, att han, på
de orter, der ackord icke eger rum, hugger för sig alltför
mycket. Någon föregående talare har yttrat, att man bör
gifva lika stor aflöning åt extra provincial-läkarne; men då
kommunerna eller innevånarne uti hans tjenstgörings-distrikt
486
Den /9 December.
skola hålla honom bostad, skulle sådant leda till orättvisa emot
den ordinarie provineial-läkaren. Det skal, som vid förra
Riksdagen anfördes för den dä beslutade förhöjningen af pro-
vincial-läkarnes löneförmåner, var, att det var stor brist på
läkare; och då vi säkerligen något hvar hafva oss bekant,
att det vid 3'ppade sjukdomsfall icke alltid är så godt att er¬
hålla läkarehjelp, tror jag att Ståndet skulle handla oklokt,
om det icke godkände hvad Utskottet bär föreslagit.»
Ola Månsson: »Nils Larsson har sjelf medgifvit, att in¬
om ett och annat provincial-lfikare-distrikt praktiken är så
klen, att läkaren icke kan lefva på densamma. Hans hem¬
ställan, att de distrikter, inom hvilka läkarens praktik är så
dålig, måtte uppgifvas, torde ej förtjena någon uppmärksam¬
het, ty 0111 Nils Larsson först närmare utreder, inom hvilka
den af honom omtalade stora och vinstgifvande praktiken fin¬
nes, så äro de andra distrikten gifna. Att min uppgift der¬
om, att andre bntaljons-läkarne fått 100 procents löneförhöj¬
ning ur sanningsenlig, torde visa sig 0111 man går till ta¬
bellen.
Då extra provincial-läkarne äro berättigade, att af inne-
vånarne i deras distrikt erhålla bostäder, tror jag i sanning
icke, att Utskottet föreslagit för höga löner ät ordinarie pro¬
vincial-läkarne, hvilka icke hafva sådan förman. Jag kan
således icke annat finna, än att provincial-läkarne, hvilka äro
så mycket i beröring med folket, och äro oundgängligen nöd-
vändige, böra åtnjuta löne-inkomster, som motsvara jernförlige
tjenstemän inom andra embetsverk, samt yrkar derföre god¬
kännande af Utskottets förslag.»
Nils Hansson från Christianstads Län: »Då man jemför
läkare-korpsen med en mängd andre tjenstemän, kan man
icke annat, än förundra sig öfver de anmärkningar, sorn här
blifvit framställda emot Utskottets förslag i fråga om läkarnes
aflöning. Det torde vara oss alla bekant, att läkarnes kurs
är den dyraste och långsammaste af alla tjenstemäns, samt
att mången, ja, kanske de fleste, läkare äro ganska betydligt
skuldsatte, då de en gång få sig en provincial-läkare-beställ-
ning. Örn han då icke är så aflönad, att lian kan för sig
och sin familj hafva åtminstone tarflig utkomst, får man väl
icke undra på, om han någon gång skulle taga väl betaldt för
hvad han gör. För min del anser jag, att en provincial¬
läkare, då han sjelf skall hålla sig bostad, bör åtnjuta i årlig
lön det belopp, som Utskottet föreslagit, eller 1,500 R:dr, ty
samma lönebelopp är knappt jemförligt med andre tjenste¬
mäns, isynnerhet presterskapets aflöning. Jag godkänner denna
punkt af Utlåtandet.»
Den 19 December.
487
Kils Svensson från Blekinge instämde.
Kils Larsson: »Jag vill i anledning af den lilla tvist,
som uppstått emellan Ola Månssson oell mig, yttra ännu nå¬
gra ord. Jag föreställde mig icke, att Ola Månsson skulle,
för att styrka sin uppgift i fråga om andre bataljons-läkarnes
aflöning, hänvisa till den Utlåtandet bifogade tabellen, hvilken
icke innehåller något om löneförhöjningen åt deni efter vissa
föreskrifna tjensteår, utan upplysning derom erhålles i början
af Utlåtandet. Hvad beträffar det särskildta arfvode, sorn af
Utskottet blifvit tillstyrkt för bataljons-läkarne, så afser det¬
samma endast bataljons-läkarne vid de utom Stockholm gar-
nisouerande regementen, nemligen Kronprinsens Husar-rege¬
mente, samt Götha och Wendes Artilleri-regementen; men vid
Lifgardet till bäst bestås icke detta arfvode.
Hvad angur den omständigheten, att extra provincial-
läkarne hafva boställen, har jag ingalunda förbisett nämnda
omständighet; men de, som i denna fråga äro af skiljaktig
tanke med mig, böra besinna, att desse läkares extra inkom¬
ster äro så mycket mindre, att den ordinarie provineial-läka-
ren, som är bosatt i stad, för ingen del vill byta med dem.
Om man ock måste medgifva, att lefnadskostnaderna uti stä¬
derna äro drygare, än på landsbygden, bör man likväl kunna
taga för afgjordt, att praktiken inom en stad inbringar långt
mera, än skillnaden uti lönebeloppen.»
Anders Pehrsson från Kerikes Län: »Jag är icke den,
som vill slösa med Statens medel och bevilja alltför boga lö¬
ner: men jag anser att man bör vara rättvis. Att lakarena
äro, hvad lönerna beträffar, mera vanlottade, än andre tjenste¬
män, ligger i uppenbar dag, ty inom hufvudstaden t. ex. fin¬
nes icke någon ordinarie tjensteman, som icke har 1,000 R:gs
årlig lön, emot skyldighet att arbeta endast vissa timmar om
dauen, då deremot provincial-läkaren, sorn fått genomgå en
jemförelsevis mycket dyrare och längre kurs, och icke får
göra afseende hvarken på hvad tid af dygnet, han kallas till
sjukbädden, eller hurudan väderleken är, för närvarande icke
liar på stat högre lön, än nämnda belopp, eller 1,000 R:dr.
Då man nu härtill lägger, att provincial-läkaren icke gerna
kan komma till högre lön å stat, synes mig, att vi skulle handla
mycket orätt, om vi icke godkände Utskottets Utlåtande i
denna punkt.»
David Andersson och Anders Gudmundsson från Hallands,
Wassmuth från Stockholms, Cederskog från Östergöthlands,
Linder och Carl Tholsson från Skaraborgs, Liss Lars Olsson
och Anders Eriksson från Kopparbergs, Olof Olofsson i Ohle-
488
Den 49 December.
byn från Wermlands, samt Smedberg och Johannes Anders¬
son från Elfsborgs Län m. fl. instämde.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Ehuruväl jag
af erfarenhet känner, att såväl ordinarie, som extra provin-
cial-läkarne taga väl betaldt, då de anlitas, tror jag dock detta
härleda sig derutaf, att deras lön är otillräcklig för deras ut¬
komst. Då vi vete, dels att läkarne hafva en lång och dyr¬
bar kurs att genomgå, dels ock att de äro alldeles oumbärlige
personer, anser jag, om saken betraktas från rättsenlig syn¬
punkt, att vi icke kunna eller böra annat, än godkänna Ut¬
skottets Utlåtande.»
Nils Andersson från Christianstads, Lind och Erik Chri¬
stensson från Götheborgs och Bohus, Lindby från Gottlands,
Sven Haraldsson från Blekinge, och Måns Pehrsson från Mal¬
möhus Län m. fl. instämde.
Öfveda ggningen var fulländad, och ifrågavarande punkt
blef, uppå derom af Talmannen framställd proposition, af Stån¬
det bifallen.
Öfrige i detta Utlåtande förekommande punkter blefvo af
Ståndet godkände.
§ G-
Vallöf], Borgareståndets, uti protokolls-utdrag N:o 437, till
Medstånden framställda inbjudning att förena sig uti Borgare¬
ståndets beslut, det må Rikets Ständer uti en underdånig skrif¬
velse anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och till
Rikets näst sammanträdande Ständer aflemna ett förslag, an¬
gående ett fullständigt ordnande af provincial-läkare-distrikten
i Riket, lades till handlingarne.
§ 7-
Föredrogs ånyo Konstitutions-Utskottets, i sista plenum
bordlagda, Memorial N:o 61, med Utlåtande öfver Bondestån¬
dets Talmans vägran af proposition å bifall till åtskilliga af
Stats-Utskottet framställda förslag till voterings-propositioner;
och yttrade i anledning af detsamma:
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Då man vot hvil¬
ken auktoritet, Konstifutions-Utskottet är, och till hvilket man
förgäfves söker maken i andra länder, lärer Ståndet nu icke
hafva annan utväg, än att foga sig efter den dom, som
nämnda Utskott fällt; men man bör dock icke underlåta att
uti en så vigtig fråga, som denna, uttala sin mening. Denna
fråga hänvistes till Konstitutions-Utskottet, för att få afgjordt,
huruvida Talmannens propositions-vägran var stridande emot
Grundlagen, eller icke: men jag tycker mig af det nu före¬
Den 19 December. 489
dragna Memorialet finna, att Utskottet icke lemnat något di¬
rekt svar derpå, utan sökt komma ifrån saken på annat sätt.
Att såväl Landtmarskalkens, som Talmannens vid föregående
Riksdagar mening icke varit öfverensstämmande med den me¬
ning, som Konstitutions-Utskottet nu uttalat, är emellertid sä¬
kert, ty vid 1844 års Riksdag vägrade dåvarande Erke-bisko-
pen af Wingård, att i Presteståndet framställa proposition, i
fråga om den personliga skydds-afgiften; men nämnda propo-
sitions-vägran blef icke föremål för Konstitutions-Utskottets
pröfning, emedan Presteståndet gaf med sig. Samma förhål¬
lande egde rum å Riddarhuset vid 1847'—1848 årens Riks¬
dag, då Landtrnarskalken vägrade proposition i fråga om
skatteförenklingen. Då, såsom jag förut sagt, frågan är af
högsta auktoriteten afgjord, böra vi ej spilla många ord der¬
på, utan oss återstår endast att vädja till den allmänna opi¬
nionen.v
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands, Mallmin från West¬
manlands, Wassmuth från Stockholms, Måns Pehrsson frun
Malmöhus, Bengt Nilsson från Kronobergs, Linder från Skara¬
borgs, David Andersson och Anders Gudmundsson från Hal¬
lands, Ephraim Larsson och Pehr Benjaminsson från Elfsborgs,
Olof Olofsson i Olsäterstorp från Wermlands Län m. fl. in¬
stämde.
Vice Talmannen Anders Andersson: «Det är icke första
gången, som man måste erkänna, att Konstitutions-Utskottet
har en makt, som knappt någon annan eger och som ej i
många länder finnes. Inom Utskottet drefs den satsen, att
sjelfva hufvudfrågan skulle undanskjutas, och Utskottet endast
yttra sig, huruvida Talmannen haft grundlagsenlig rätt att vägra
proposition på hvad ett Utskott föreslagit. Af den utredning,
som blifvit gjord öfver förhållandena vid 1840 års Riksdag,
samt då 55 § Riksdags-ordningen möjligen är tvetydig, har
jag icke kunnat fullkomligt för mig bestämma hvad som är
rätt eller orätt: men jag tror att Talmannens rätt icke sträc¬
ker sig så långt, som till att vägra proposition på ett af Ut¬
skott afgifvet Betänkande. Hvad nu angår, att Stats-Utskot-
tet uppställt voterings-propositioner tvärt emot Grundlagens
bud, var jag den förste, som vid föredragning af nämnda Ut¬
skotts Memorial N:o 149, opponerade mig. Då det emellertid
är tydligt, att vi nu icke i denna fråga komma någon väg,
återstår för oss icke annat, än att till protokollet nedlägga
dels vårt fullkomliga ogillande af hvad Stats-Utskottet före¬
slagit, och som vunnit 3 Riksstånds bifall, dels ock vår pro¬
test emot de betänkliga följder, som deraf kunna uppstå. Un¬
der uttalande af vårt ogillande öfver Medståndens förfarande,
490
Den 19 December.
torde vi nu låta bero vid den utgång, frågan fått; men de af
Stats-Utskottet föreslagna voterings-propositionerna anser jag
oss böra afslå.»
Johan Johansson och Lekberg från Nerikes, förre vice
Talmannen Pehr Eriksson från Wermlands, Öborn från Norr¬
bottens, Nils Olsson från Malmöhus, Anders Andersson och
Anders Magnus Andersson från Kalmar, Hedström från We-
ster-Norrlands, samt Anders Pehrsson, Lars Magnus Knutsson
och Cederskog från Östergöthlands Län m. fl. instämde.
Ola Månsson: »Ehuruväl jag vet, att vi icke kunna göra
annat, än att låta vid detta Utlåtande bero och lägga Memo¬
rialet till handlingarne, kan jag icke underlåta att uttala min
stora förvåning öfver det beslut, som Konstitutions-Utskottet
nu fattat, ty det är icke lång tid sodan Landtmarskalken uti
en Talmans-konferens förklarade sig vara sinnad att vägra
proposition uti en fråga, som då snart skulle förekomma till
behandling hos Riksstånden. Uti 55 § Kiksdags-ordningen
finnes icke föreskrift derom, att Talman eger vägra proposi¬
tion endast i sådana frågor, som af enskild person väckas,
och vid sådant förhållande har väl ett Utskott icke rätt, att
gå mera grundlagsvidrigt tillväga, än Stånden; men man har
tyvärr äfven förut fått se, att, Konstitutions-Utskottet behand¬
lat frågor, allt efter sorn det behagat eller det smakat veder¬
börande. Då någon ändring emellertid icke kan erhållas, hem¬
ställer jag, att Ståndet måtte på sin bekostnad uppdraga åt
kunnig person att låta samla och till trycket befordra allt,
hvad som i denna och med den gemenskap egande frågor
förekommit, på det att för allmänna opinionen mätte framläg¬
gas på hvad sätt ett Utskott kan, tvärt emot Grundlagens före¬
skrift, behandla frågor.»
Ephraim Larsson, Smedberg, Johannes Andersson och
Dahlgren från Elfsborgs, Jöns Pehrsson, Håkan Pettersson och
Nils Svensson från Blekinge, Wassmuth från Stockholms, Erik
Ersson frän Gefleborgs, Jonas Andersson från Östergöthlands,
Lundahl från Skaraborgs, samt Olof Olofsson i Olsäterstorp
från Wermlands Län instämde.
Johan Pehrsson från Upsala Län: »Det här uttalade
klandret emot Konstitutions-Utskottets förfarande gillar jag så
mycket mer, som jag tillhört minoriteten i Utskottet. De le¬
damöter af detta Stånd, som öfvervarit Utskottets öfverlägg-
ningar, ansågo Talmannens propositions-vägran rigtig, och
komma troligen att uti sina, emot Utskottets beslut anmälda,
reservationer framlägga skälen för sina åsigter.»
Vice Talmannen Anders Andersson: »Afven jag anser,
att denna fråga bör komma till allmänhetens kännedom, samt
Den 1 9 December.
491
tror, lika med Ola Månsson, att, då Ståndets kassa sådant
medgifver, tryckning af en mängd exemplar, t. ex. 600, bör
beslutas.”
Lind: ”Jag är hufvudsakligen fiirekommen af vice Tal¬
mannen, men kan dock icke gilla hans tolkning af 55 § Riks-
dags-ordningen, ty, enligt min åsigt, har Talmannen rätt att
vägra proposition på alla andra Utskotts Utlåtanden, utom
Konstitutions-Utskottels.”
Anders Pehrsson från Nerikes Län: ”Då den af Ola
Månsson nu väckta frågan är ny, och man hör besinna sig,
innan något beslut fattas, anhåller jag att den måtte få hvila
på bordet; meri hvad hufvudsaken beträffar, yrkar jag, att
Ståndet måtte med ogillande lägga till handlingarne såväl Kon¬
stitutions- som Stats-Utskottets ifrågavarande Memorial.”
Lekberg: ”Någon bordläggning af frågan torde ej vara
behöflig; hvarföre jag beder Anders Pehrsson afstå från sin
begäran derom.”
Anders Pehrsson: »Om någon ledamot nu är beredd att
afgifva ett antagligt förslag, afstår jag gerna från min anhål¬
lan om bordläggning; men i annat fall föranlåtes jag fortsätta
mitt yrkande om bordläggning.”
öfverläggningen var fulländad, och Konstitutions-Utskot-
tets ifrågavarande Memorial N:o 61 blef, uppå derom af 1 al¬
mannen framställd proposition, med ogillande lagdt till hand¬
lingarne; hvaremot den af Ola Månsson väckta fråga blöf
hvilande på bordet.
§ 8.
Vid förnjmd föredragning godkändes sammansatta Stats-
samt Allmänna Pesvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlå¬
tanden :
N:o 36, i anledning af väckt motion, angående tillsynen
öfver och regleringen af den gymnastiska undervisningen inom
landet;
N:o 37, i anledning nf väckt motion, angående örlogsfar-
tygs utsändande pä de af svenska handelsfartyg mest besökta
aflägsna farvatten;
N:o 38, i anledning af väckt motion, angående anstäl¬
lande af prest vid allmänna Garnisons-sjukhuset;
N:o 39, i anledning af väckt motion, angående bildande
af en stam för örlogsflottans matroser, medelst enrollering af
skärgårdsfolk m. m.; och
N:o 40, i anledning af väckta motioner, angående rättig¬
het för indelningshafvare att få sina räntor och kronotionde
debiterade och uppburne af Kronans uppbördsman, samt å
492
Den 19 December.
vederbörande landtränterier qvartalsvis uttaga i penningar den
derför belöpande lösen.
§ 9-
Föredrogos och godkändes Stats-Utskottets nedannämnde
Utlåtanden:
N:o 177, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående åtgärder till behöfvandes undsättning i missvextår;
N:o 178, i anledning af ånyo väckt fråga om afskrifning
af Statsverkets fordringar hos innevånarne inom Westerbottens
och Norrbottens Län för meddelade undsättningar;
N:o 179, angående stats-arislag till tryckningskostnaden
för de af Skeppsbyggmästaren J. Weilbach uppgjorda ritningar
till ledning vid fartygs byggande; och
N:o 180, angående hegardt stats-anslag till reparerandet
af 3:ne torn å Kungs-Lena kyrka i Westergöthland.
§ 10.
Vid förnyad föredragning af sammansatta Stats- och
Banko- Utskottets Memorial N:o 41, med föinyadt förslag till
voterings-propositioner, i fråga om beloppet af det Fullmäktige
i Banken och Riksgälds-kontoret tillkommande honorarium,
begärdes ordet af nedannämnde ledamöter, hvilka yttrade:
Ola Månsson: »Örn man skall handla konseqvent, så
bör äfven detta Memorial återremitteras.»
Nils Larsson: »Att återremittera detta Memorial, tror
jag icke vara rätt, hvaremot jag föreslår, att Ståndet måtte
låta bero vid detsamma, med förklarande, att Ståndet icke
anser voterings-propositionerna uppsatta i enlighet med 69 §
Regeringsformen.»
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, och Talman¬
nens proposition på bifall till hvad Utskottet i detta Memorial
föreslagit blifvit med nej besvarad, beslöt Ståndet, uppå der¬
om af Talmannen framställd förnyad proposition, att, i enlig¬
het med hvad Nils Larsson föreslagit, låta bero vid detsam¬
ma, med förklarande, att Ståndet icke anser voterings-propo¬
sitionerna uppsatta i enlighet med 69 § Regeringsformen.
§ 11-
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets Memorial
N:o 173, med förslag till sammanjemkning eller voterings-
propositioner i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut,
rörande åtskilliga till Riks-statens öde och 7:de Hufvudtitlar
hörande frågor uti de ännu oafgjorda delarna, eller angående
Den 19 December.
493
punkterna 3, 4, 9, 10, 11, 12 och 13, begärde följande leda-
möter ordet och yttrade:
Ola Månsson: »Att afslå ifrågavarande voterings-propo-
sitioner, tror jag icke vara rätt lämpligt, utan torde det blifva
häst att återremittera de ifrågavarande punkterna, för att få
andra voterings-propositioner uppsatta.-’
Ephraim Larsson från Elfsborgs Län m. fl. instämde.
Nils Larsson från Jemtlands Län: ”Jag instämmer med
Ola Månsson derutinnan, att äfven jag yrkar återremiss å de
ifrågavarande punkterna, samt att Utskottet måtte föreläggas
att uppsätta nya voterings-propositioner, innefattande alla Stån¬
dens skiljaktiga beslut, och får jag härvid åberopa hvad jag
under föregående öfverläggning, angående detta Memorial, haft
äran anföra. Men härförutan beder jag att tillika få erinra,
hurusom det hörer till Utskottets princip, att i vissa fall helt
godtyckligt förklara anslagsfrågor afgjorda, utan att 3 Stånd
derom fattat sammanstämmande beslut, och att således i dessa
fall icke föreslå någon omröstning i förstärkt Utskott. Exem¬
pel derpå hafva vi uti 13:de punkten af Utskottets Memorial
N:o 149, der Utskottet, efter att hafva redogjort för de sär¬
skildta Ståndens beslut i fråga om beloppet af aflöningen för
Krigs-kollegii Advokatfiskal, yttrar sig på följande sätt: ”Då
”alltså ett Stånd beviljat ett högre, och ett annat Stånd ett
”lägre aflöningsbelopp, än Utskottet föreslagit, har Utskottet,
”med afseende derå, att den summa, som de öfriga båda
”Stånden, eller Preste- och Borgarestånden, i enlighet med
”Utskottets förslag, bestämt, innefattas i det högre aflönings-
”beloppet, ansett frågan vara i öfverensstämmelse med nyss-
”nämnda 2 Riksstånds mening afgjord: och då flera frågor
”förekomma, hvilka vid behandlingen hos Riksstånden fått
”Samma utgång, sorn den förevarande, och, i följd af Utskot-
”tets nyssnämnda uppfattning, icke blifva i detta Utlåtande
”Omförmälda, har Utskottet trott sig allenast böra förhållandet
”här anmäla.”
Då nu uti berörda fråga, äfvensom de flere, hvarom Ut¬
skottet uti anförda yttrande talar, enligt hvad Utskottet sjelft
sålunda upplyst, endast två Stånd fattat sammanstämmande
beslut; men 69 § Regeringsformen ovilkorligen stadgar, att,
”Om icke minst 3 Stånd förena sig uti sammanstämmande be¬
slut, skall frågan afgöras genom omröstning i förstärkt Utskott”;
så lärer det väl icke kunna förnekas, att Utskottet gjort sig
skyldigt till ett förbiseende af Grundlagens klara och bestämda
föreskrift i detta afseende, då Utskottet icke, sin pligt, enligt
30 g .Riksdags-ordningen, likmätigt, föreslagit omröstning i för¬
stärkt Utskott för frågornas bringande till slutligt afgörande;
494
Den 19 December.
och då, enligt hvad en af Herr Rådman Henschen emot nu
förevarande Memorial afgifven reservation synes gifva vid han¬
den, samma princip skall hafva varit följd äfven vid uppgö¬
randet af detta, ehuru någon särskild anmälan derom från
Utskottets sida nu icke torde ansetts nödig, yrkar jag, att
Utskottet måtte vid den förnyade behandling af ämnena, hvar¬
till återremissen kan föranleda, uppsätta voterings-propositioner
äfven uti de frågor, hvilka vid behandlingen inom de särskildta
Stånden fått sådan utgång, som de nyss omförmälda.»
Förre vice Talmannen Pehr Eriksson och Nils Andersson
från Wermlands, samt Bengt Nilsson från Kronobergs Län
m. fl. instämde.
Öfverläggningen var fulländad; Talmannens proposition
på bifall till Utskottets ifrågavarande Memorial blef med nej
besvarad; hvarefter, uppå derom framställd förnyad proposi¬
tion, Ståndet beslöt att till Utskottet återremittera ofvannämn¬
da punkter, mod anmodan till Utskottet, att uppsätta nya vo¬
terings-propositioner i öfverensstämmelse med 69 § Regerings¬
formen.
§ Vi.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 182, med
förslag till voterings-propositioner, i anledning af Riksståndens
skiljaktiga beslut i fråga om löneförbättring för Krigs-Idofrät-
tens civile embets- och tjenstemän m. fl.; och blef detta Me¬
morial, på grund af de uti föregående § anförda skäl, till Ut¬
skottet återremitteradt.
§ 13.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Lag-Utskot¬
tets Memorial N:o 60, med förslag till sammanjemkning af de
inom Riksstånden fattade skiljaktiga beslut, i anledning af Ut¬
skottets Betänkande N:o 51, i fråga om stiftande af lag, an¬
gående ordningen och vilkoren för utländsk mans upptagande
till svensk medborgare.
§ 14.
Höglofl. Ridderskapets och Adelns, uti protokolls-utdrag
N:o 528 gjorda, inbjudning att instämma uti förrbemälde Stånds
faltade beslut att bifalla Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53, i
anledning af skedd återremiss utaf Utskottets Betänkande N:o
42, öfver Kongl. Majits Nådiga Proposition, angående ogift
qvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig, blef, efter anställd
votering, som utföll med 39 ja emot 34 nej, af Ståndet an¬
tagen.
Den 19 December.
495
Emot detta beslut reserverade sig Anders Pehrsson och
Johan Johansson från Nerikes, Nils Olsson från Malmöhus,
Anders Jansson, Nils Andersson, förre vice Talmannen Pehr
Eriksson och Olof Olsson i Ohlsäterstorp från Wermlands,
Ephraim Larsson, Johan Peltar Andersson, Dahlgren och Pehr
Benjaminsson från Elfsborgs, Erik Andersson och Bälter Sven
Ersson från Kopparbergs, Anders Andersson och Nils Pehrs¬
son från Kalmar, Lars Magnus Knutsson, Jonas Andersspn
och Petter Carl Andersson från Östergöthlands, Linder från
Skaraborgs, Erik Liansson från Gefleborgs, samt Johan We¬
sterbottens Län m. fl.
§ !»•
Uppå derom gjord begäran beviljade Ståndet Gustaf Jo¬
hansson från Kronobergs Län 3 veckors ledighet från riks-
dagsgöromålen, att beräknas från den 23:dje i denna månad.
§ 16.
Föredrogos och bordlädes Usta gången Stats-Utslcottets
nedannämnde Utlåtanden:
N:o 183, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
i fråga om förhöjning af anslagen till manskapets beklädnad
vid Svea och Götha Artilleri-regementen;
N:o 184, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående eftergift till förmån för Misterhults sockens fattigvård
af Kronans rätt till dana-arf' efter Lena Hansdotter i Sunds¬
holm :
N:o 185, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående betäckande af de kostnader, som för skatteförenk-
lingens och det nya Jordeboksverkets fortgång erfordras;
N:o 186, angående kostnaderna för tryckningen af Riks¬
ståndens protokoller vid nuvarande Riksdag, jemte dertill hö¬
rande bihang;
N:o 187, angående dels tillägg till förut meddelade stad-
ganden i afseende på utdelningen af de tryckta riksdagshand¬
lingarna, dels förhöjning af arfvodet för dermed förenade bestyr;
N:o 188, angående särskildta arfvodens beviljande för
verkställigheten af riksdagskostnadernas betalning, samt gransk¬
ningen af de å dessa kostnader afgifna räkningar och re-
qvisitioner;
N:o 189, i anledning af väckt fråga om medels anvisande
till inköp eller expropriation af fasta egendomen N:o 1 på
Riddarholmen;
N:o 190, i anledning af väckt fråga om bestämmande af
496
Den 21 December.
större areal för gärde-mantalet inom Bodums pastorat af We-
ster-Norrlands Län; oell
N:o 191, i anledning af Kongl. Mnjrt Nådiga Skrifvelse,
i fråga om eftergift af det f. d. Landshöfdingen i Götheborgs
och Bohus Län, General-majoren Gillis Edenhjelm, ådömda
ersättnings-ansvar för Kronans förlust, till följd af Läns-bok-
hållaren Caspar Langlet» bedrägliga förhållande.
Ståndet åtskiljdes kl. £ till 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
Den 21 December.
Plenum kl. J till 3 e. m.
Ståndet, som efter anslag sammanträdt för att å Riks¬
salen bevista af Kongl. Maj:t i nåder sammankalladt plenum
plenorurn, afgick till Kongl. Slottet kl. något före 2, och åt¬
skiljdes vid pleni slut kl. till 3 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
IMennin kl. 6 e. ni,
§ I-
Upplästes till justering och godkändes 11 :te § Uti det vid
Ståndets sammanträde den 19 innevarande månad förda pro¬
tokoll.
Den 24 December.
497
§ 2.
Enligt begäran erhöll Anders Pehrsson från Nerikes Lön
3 veckors ledighet från riksdagsgöromål, räknad från morgon¬
dagen.
§ 3.
Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs Län, som
anmält sig att erhålla ordet, yttrade: »Då Ridderskapets och
Adelns protokolls-utdrag N:o 528, med inbjudning till Med-
stånden att instämma i Ridderskapet och Adelns beslut att
bifalla Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53, i anledning af skedd
återremiss af Betänkandet N:o 42, öfver Kongl. Maj:ts Propo¬
sition angående ogift qvinnas rätt att, vid viss ålder, vara myn¬
dig, nästlidne Lördag den 19 dennes härstädes föredrogs, och
votering om inbjudningens antagande eller förkastande jemväl
egde runi, kom jag att från pleni-rummet aflägsna mig innan
voteringssedlarne uppräknats, och utgången af omröstningen
hunnit blifva känd. Jag sattes härigenom ur tillfälle, att emot
Ståndets beslut, hvarigenom inbjudningen antogs, genast an¬
mäla min reservation; men jag gör det i stället nu, och får
dervid uttrycka den fasta öfvertygelse, jag eger, att, sedan i
följd af inbjudningens antagande, 3 Riksstånd numera förenat
sig om Herr Adlercreutz s förslag, enligt hvilket qvinnans omyn-
dighetstillstånd skulle utgöra allmän regel, och undantag der¬
ifrån tillåtas endast i händelse qvinnan hos domstol begär att
blifva myndig förklarad, qvinnan, såvida detta förslag verkli¬
gen vinner Kongl. Maj:ts sanktion, och sålunda upphöjes till
lag, härigenom, enligt mitt förmenande, kommer i mera oför¬
delaktig samhällsställning, än hon för närvarande intager. Jag
tror mig således icke sakna giltig anledning att emot Ståndets
beslut reservera mig.»
Paul Fritz Mengel från Upsala Län: »Jag för min del skulle
utan tvifvel äfven hafva reserverat mig mot Ståndets beslut att
antaga den, i afseende å qvinnas rätt att blifva myndig, utaf
Ridderskapet och Adeln aflåtna inbjudning, så vida nemligen
jag tillstädesvarit i Ståndets plenum, då samma beslut fattades.
Jag beder emellertid att få till protokollet antecknad orsaken
hvarför jag vid berörda tillfälle icke kunde vara tillstädes. Jag
hade nemligen mottagit förordnande af Kongl. Svea Hofrätt
att då öfvervara ett arfskifte. Att, enligt min åsigt, inbjud¬
ningen icke hade bordt af Ståndet antagas, behöfver jag na¬
turligtvis icke tillägga.»
Anders Eriksson från Södermanlands Län: »Afven mig
J)onde-St:s Prot■ vid Lågt. Riksd. 1856 o 1857. VIII. 32
498
Dov 24 December.
torde det tillåtas att få antecknadt, det jag var förhindrad att
tillstädeskomma i Ståndets plenum sistlidne Lördag, då om-
förmälda inbjudning föredrogs.v
§ 4.
För att vid Riksdagsbeslutets uppsättande vara att tillgå,
remitterades till Expeditions-Utskottet »Kongl. Maj:ts Nådiga
svar, i anledning af åtskilliga utaf Rikets Ständer vid inne¬
varande Riksdag antagna lagförändringar; gifvet Stockholms
Slott å Rikssalen den 21 December 1857.»
§ 5.
Föredrogos, hvar efter annan, och biföllos Stats- Utskot¬
tets Utlåtanden:
N:o 183, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
i fråga om förhöjning af anslagen till manskapets beklädnad
vid Svea och Götha Artilleri-regementen;
N:o 184,, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående eftergift till förmån för Misterhults sockens fattigvård
af Kronans rätt till dana-arf efter Lena Hansdotter i Sunds¬
holm; och
N:o 185, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående betäckande af de kostnader, som för skatteförenklin-
gens och det nya Jordeboks-verkets fortgång erfordras.
§ 6.
Stats-Utskottets, den 19 innevarande månad lista gån¬
gen bordlagda Memorial N:o 186, angående kostnaderna för
tryckningen af Riksståndens Protokoller vid nuvarande Riks¬
dag, jemte dertill hörande Bihang, föredrogs ånyo, men blef,
uppå flere ledamöters begäran, för andra gången bordlagdt.
§ 7-
Vid förnyad föredragning, biföllos Stats-Utskottets
Memorial N:o 187, angående dels tillägg till förut med¬
delade stadganden i afseende på utdelningen af de tryckta
riksdagshandlingarne, dels förhöjning af arfvodet för dermed
förenade bestyr; och
Utlåtande N:o 188, angående särskildta arfvodens bevil¬
jande för verkställigheten af riksdagskostnadernas betalning,
samt granskningen af de å dessa kostnader afgifna räkningar
och reqvisitioner.
§ 8.
När Stats-Utskottets Utlåtande N:o 189, i anledning af
väckt fråga om medels anvisande till inköp eller expropria¬
Den 2 i December.
499
tion af fasta egendomen N:o 1 på Riddareholmen, härefter
föredrogs, hördes flere ledamöter yrka afslag å samma Utlå¬
tande.
Ola Månsson från Skåne begärde ordet och yttrade:
»Ja! skall Bondeståndet afslå Utlåtandet, torde dock något
skäl för afslag böra anföras. Vid ärendets behandling i Ut¬
skottet förspordes hufvudsakligen tre olika meningar. Den
första gick derpå ut, att för inköp eller expropriation af ifråga¬
varande fasta egendom, 140,000 R:dr borde, till utgående från
Riksgäldskontoret, anvisas såsom förslagsanslag. Enligt den
andra meningen, som i Utskottet vann pluralitet, skulle, för
det uppgifna ändamålet, enahanda belopp till utgående från
Riksgäldskontoret anvisas, dock ej såsom förslagsanslag, utan
såsom ett till siffran bestämdt anslag, hvilket ieke finge öf-
verskridas, och, enligt den tredje meningen, som delades af
ett par ledamöter, tillhörande Borgareståndet, och af alla le-
damöterne från detta Stånd, således äfven af mig, borde det
väckta förslaget helt och hållet förfalla. Majoriteten, som ön¬
skade, att Staten skulle komma i besittning af ifrågavarande
faslighet, studde sig hufvudsakligen derpå, att om fastighetens
nuvarande egare satte i verkställighet sin tillkännagifna plan
att uppföra å nordvestra delen af den fastigheten tillhörande
tomt en palatslik byggnad af kolossala dimensioner, så skulle
icke allenast Riddareholmskyrkan, detta på fosterländska min¬
nen särdeles rika och, genom sin byggnadsstil, utmärkta na-
tional-monument, komma att nästan helt och hållet undan¬
skymmas, utan äfven en annan väsendtlig olägenhet uppkom¬
ma, hvilken företrädesvis Rikets Ständer syntes böra behjerta,
nemligen den, att, genom tomtens bebyggande på uppgifvet
sätt, icke blott vägen till Rikets Ständers hus skulle komma
att inskränkas till en trång, oansenlig gränd, utan ock det
förut, till följd af kringliggande byggnader, knappa dagsljuset
i Ständernas sessionsrum ytterligare förminskas. Dessa för¬
hållanden skulle visserligen hafva varit af beskaffenhet att för¬
tjena allt afseende, äfven från min sida, derest icke, i föreva¬
rande fall, den särskilda omständighet tillkommit, att, enligt
hvad upplyst blifvit, fastighetens egare förmält sig vilja tills
vidare behålla fastigheten, och att han, åtminstone för det
närvarande, alldeles icke är hugad att, på hvilka vilkor som
helst, afstå densamma. Under sådana förhållanden anser jag
otjenlig!, att, till fastighetens inköpande, anvisa medel, och
förenar mig följaktligen med dem, som önska afslag å Utlå¬
tandet.»
Pehr Mattsson från Woster-Norrlands Län och större de¬
500
Den 24 December.
len af Ståndets tillstädesvarande ledamöter instämde med Ola
Månsson.
Diskussionen förklarades slutad.
Talmannens proposition på bifall till Utlåtandet besvara¬
des med nej; hvarefter, uppå förnyad proposition, samma Ut¬
låtande af Bondeståndet afslogs.
§ 9-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 190, i anledning af väckt
fråga om bestämmande af större areal för gärde-mantalet inom
Bodums pastorat af Wester-Norrlands Län, bifölls.
§ io.
Föredrogs samma Utskotts Utlåtande N:o 191, i anled¬
ning af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse, i fråga om eftergift
af det f. d. Landshöfdingen i Götheborgs och Bohus Län,
General-majoren Gillis Edenhjelm, ådömaa ersättningsansvar
för Kronans förlust till följd af Länsbokhållaren Caspar Lang-
lets bedrägliga förhållande.
Härvid yttrade:
Urik Ursson från Gefleborgs Län: .»Såsom vi ihågkom¬
ma, afslog detta Stånd Stats-Utskottets Utlåtande N:o 79, i
anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående ef¬
tergift af f. d. Landshöfdingen i Götheborgs och Bohus Län,
Grefve C. Löwenhjelm m. fl. vid Länsstyrelsen i Götheborg
anställde embets- och tjenstemän ådömdt ersättningsansvar, i
följd af Länsbokhållaren Langlets bedrägliga förhållande; men
Utlåtandet, deruti den ifrågaställda eftergiften tillstyrkes, bi¬
fölls ieke destomindre af Medstånden, och det blef sålunda
Rikets Ständers beslut, att berörde eftergift skulle ega rum.
Jag motsatte mig densamma, och gör det äfven i afseende å
den, som i nu föredragna Utlåtande blifvit tillstyrkt, ty hvart¬
hän skulle det slutligen leda, derest, vid hvarje yppadt under¬
slef af ifrågavarande beskaffenhet, Staten alltid beviljade ef¬
tergift af den ersättning, som i laga ordning blifvit ådömd
högre embetsman, de der uraktlåtit, att, författningarne lik¬
mätigt, å underordnade tjenstemän utöfva den kontroll och
tillsyn, genom hvilken förlust för det allmänna hade kunnat
förebyggas? Jag finner mig således föranlåten, att äfven nu
yrka afslag.»
Gustaf Larsson från Stockholms, Johannes Andersson och
Pehr Benjaminsson från Elfsborgs, Liss Lars Olsson från Kop¬
parbergs Län m. fl. af Ståndets ledamöter instämde.
Nils Svensson från Christanstads Län: »Jag finner mig
hafva blifvit förekommen af Erik Ersson. Det säges väl i nu
Den 2i December. 501
föredragna Utlåtande, att då enahanda omständigheter, hvilka
föranledde Rikets Ständers beslut angående f. d. Landshöf¬
dingen Grefve Löwenhjelms befriande från det, i följd af
Länsbokhållaren Langlets bedrägliga förhållande, Grefven ådöm-
da ersättningsansvar, äfven förekomma i afseende å f. d. Lands¬
höfdingen, General-majoren Edenhjelm, så borde den sist¬
nämnde komma i åtnjutande af samma afskrifningsförmån, som
blifvit den förre förunnad, men för mig eger detta resonne-
ment så till vida ingen giltighet, som jag för min del icke
tillstyrkt någon afskrifning för Grefve Löwenhjelm. Ett fort¬
gående i denna rigtning är ock, enligt mitt förmenande, inga¬
lunda att tillråda, ty derigenom liksom framkallas hos veder¬
börande embets- och tjenstemän en efterlåtenhet och liknöjd¬
het i afseende å deras pligters fullgörande, hvilken torde med¬
föra de betänkligaste följder. Sedan både Kammar-rätten och
Kongl. Maj:t, i Högsta Domstolen, sammanstämmande dömt
f. d. Landshöfdingen Edenhjelm till det ersättningsansvar, för
hvilket, enligt hvad nu är i fråga, eftergift skulle beviljas, så
synes det mig dessutom vara Rikets Ständer föga värdigt att
dylik eftergift medgifva. Jag hoppas derför, att hvad Utskot¬
tet i detta afseende tillstjn-kt mätte af Ståndet afslås.»
Af samma tanke förmälde sig Nils Andersson från Chri¬
stianstads och Måns Pehrsson från Malmöhus Län vara.
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län: »Det är
väl, fruktar jag, nästan utan ändamål, att härstädes söka ut¬
verka bifall till Stats-Utskottets Utlåtande angående f. d. Lands¬
höfdingen, General-majoren Edenhjelm; men då en annan f. d.
Landshöfding, nemligen Grefve Löwenhjelm, i afseende å hvil¬
ken samma förhållanden som med Edenhjelm inträffa, redan
erhållit afskrifning, och Edenhjelm både åtnjutit och fortfa¬
rande åtnjuter allmän högaktning såsom en särdeles redbar
man, hvilken, såsom nitisk och duglig Landshöfding, på intet
sätt var underlägsen andre Landshöfdingar, samt äfven den
mest uppmärksamme och försigtige någon gång kan blifva be¬
dragen, så vida, på sätt här inträffar, bedrägeriet utföres på
ett om särdeles slughet och list vittnande sätt, så synes all
billighet tala för den eftergift åt f. d. Landshöfdingen Eden¬
hjelm, hvarom nu är fråga, och hvilken eftergift Utskottet
jemväl tillstyrkt. Jag röstar alltså för bifall till Utlåtandet.»
Olaus Eriksson, Lars Rasmusson, Erik Christensson och
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län voro af
samma tanke, som Lind.
Härmed ansågs diskussionen afslutad.
Talmannens proposition på bifall till Utlåtandet besvara¬
502
Den 21 December.
des med öfvervägande nej; hvarefter, uppå förnyad proposi¬
tion, samma Utlåtande afslogs.
§ Il-
Till bordläggning första gången anmäldes Banko-Utskot¬
tets Utlåtande N:o 66, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om åtgärders vidtagande för att underlätta pen-
ningeställningen och rörelsen inom landet.
§ 12.
Vid föredragning af ett Bondeståndet tillhandakommet
Utdrag N:o 491, af Borgareståndets Protokollförden 19 inne¬
varande månad, innefattande inbjudning till Medstånden att
biträda det, vid pröfning af Stats-Utskottets Utlåtande N:o
176, angående ytterligare lån af allmänna medel åt Nora-Er-
valla jeravägsbolag, utaf Borgareståndet fattade beslut, enligt
hvilket, med afslag å Utlåtandet, bemäldta Riksstånd, för sin
del, beviljat bolaget ett lån af 75,000 R:dr Runt, att utgå un¬
der samma vilkor, som finnas bestämda för det af samma bo¬
lag från Riksgäldskontoret förut uppburna lån å 100,000 R:dr
banko, fann Bondeståndet skäligt att vidblifva sitt i denna
fråga redan fattade beslut; i följd hvaraf inbjudningen la des
till handlingarne:
§ 13.
Likaledes lades till handlingarne:
Höglofl. Ridderskapet och Adelns Protokolls-utdrag N:ris
529—538, samt
Vällofl. Borgareståndets N:ris 488—490 och 492—497.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. \ till 8 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVester.
Den 22 December.
503
Den 22 December.
Plenum kl. lO f. en.
§ I-
Föredrogs ånyo Stats-IJtskottets sedan den 19 inneva¬
rande månad på bordet hvilande Memorial N:o 186, angående
kostnaderna för tryckningen af Riks-Ståndens Protokoller vid
nuvarande Riksdag jemte dertill hörande Bihang.
l:sta Momentet bifölls.
2:dra , Momentet angående godtgörelsen för upprättandet
af Registren öfver Protokollen.
Härvid yttrade:
Nils Hansson från Christianstads Län: »Jag kan ej inse
skälet för den stora skillnad uti berörde godtgörelser för de
olika Ståndens Protokolls-register. Jag skulle härom önska
blifva upplyst.»
I anledning häraf upplyste Talmannen att ifrågavarande
godtgörelse är uti Talmans-konklaven föreslagen olika med
afseende derå att Ridderskapet och Adelns samt Presternes
protokoller äro till formatet större samt hafva tätare tryck än
Borgare- och Bondeståndets protokoller.
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Jag vet väl, att Rid¬
derskapet och Adelns samt Presteståndets protokoller tryckas
så, att radernas antal på hvarje tryckt sida är något större
än uti de två andra Ståndens; men detta är ock hela skillnaden,
ty antalet bokstäfver på hvarje rad är ungefärligen lika i alla
protokollen. Nämnde skillnad är dock ej jemförlig med skill¬
naden i den godtgörelse som för hvarje Registerark bestås. Denna
godtgörelse belöper sig hos Adeln och Presteståndet till 36 R:dr
och hos Borgare- och Bondestånden till blott 27 R:dr Runt per ark.
Efter hvad jag vill erinra mig innehåller sidan af Ridderska-
pets och Adelns protokoller 50 rader, af Presteståndets 48,
af Bondeståndets 45 samt af Borgareståndets 43 rader. Bonde¬
ståndets protokoller innehålla således endast 5 rader mindre,
än Adelns, och rättvisligen borde alltså proportionsvis arket
af Registret hos Bondeståndet betalas med 32 R:dr 40 öre,
då det betalas hos Ridderskapet och Adeln med 36 R:dr.
Jemför man förhållandet emellan Preste- och Bondeståndens
protokoller, så blifver oformligheten af det utaf mig nu anmärk¬
ta förhållandet än mer i ögonen fallande, ty Presteståndets
protokoller innehålla endast 3 rader på sidan mer än Bonde¬
504
Den 22 December.
ståndets. Då det emellertid är mig bekant, att 3 Stånd redan
bifallit Memorialet N:o 186 i sin helhet, så torde det icke
heller återstå för oss annat än att äfven bifalla momentet,
helst någon rättelse uti hvad jag anmärkt såsom origtigt icke
för det närvarande står att vinna. Jag vill derför ock nu
bifalla momentet.v
Efter framställda propositioner af Talmannen blefvo här¬
efter såväl 2:dra som 3:dje momenten af Ståndet bifallna.
§ 2-
Föredrogs ånyo Ola Månsons från Skåne den 19 inne¬
varande månad, på sätt då förda Protokoll utvisar, väckta,
på bordet hvilande motion, rörande tryckning på Ståndets
bekostnad af förhandlingarne, i fråga om Talmannens för He¬
dervärda Bondeståndet vägran af proposition på bifall till
Stats-Utskottet Memorial N:o 173 och 182, m. m., och ytt¬
rade härvid:
Vice Talmannen Anders Andersson: »Då jag anser det
icke vara skäl att vidare uppskjuta med afgörandet utaf ifrå¬
gavarande motion, så hemställer jag, det Ståndet, ville sig
emellan nu utse några ledamöter, de der kunde uppgöra ett
förslag, utvisande kostnaden för tryckningen af nämnda för¬
handlingar, antalet af exemplar utaf upplagan m. m., samt
sedermera till Ståndets pröfning och godkännande inlemna
berörde förslag.»
P. F. Mengel från Upsala Län: »Jag var icke närva¬
rande inom Ståndet, då den nu föredragna motionen väcktes,
och jag kan icke heller neka, att jag, hvad sjelfva saken be¬
träffar, finner den besynnerlig, så att jag icke kan gilla den.
Då Ståndets protokoller utgifvas på trycket och allt, hvad
man yttrat och hvad som förekommit finnes uti dem öppet
intaget, så synes mig en särskild tryckt framställning på hvad
uti ifrågavarande ämne förevarit eller förekommit vara öfver¬
flödig. Vill man positivt hafva en dylik särskild framställning,
så kan man ju vidtala Ståndets Boktryckare att gå i författ¬
ning om anskaffande af aftryck utaf allt, hvad som finnes i
Protokollerna, rörande Talmannens propositions-vägran. Att
emedlertid särskildt framställa, hvad man gjort och lidit un¬
der nu pågående Riksdag, kunde väl vara bra; men nog vöre
det, att vidtaga en kuriös åtgärd. För att ordentligen fram¬
hålla alla de gånger. Stats-Utskottet egenmäktigt förfarit, eller
då Konstitutions-Utskottet tydt och tänjt grundlagen såsom
en guttaperchabit, skulle man behöfva att trycka en hel vo¬
lym. Sådant tjenar till intet. Uti förevarande fråga hafva 3
Stånd tydt 55 § Riksdags-ordningen på ett sätt och Bonde¬
Den 22 December.
505
ståndet på ett annat sätt. Frågan är således fullkomligt utredd.
Lämpligast vore måhända, om Ståndet utfästo ett belopp eller
en gratifikation att tilldelas den, som bäst utredde hufvudfrå-
gan, eller huruvida Talmannen vid sin propositions-vägran
måste hålla sig vid ämnen, sorn blifvit väckta af enskild Riks¬
dagsman, eller om Talmannens rätt till att vägra proposition
äfven bör afse Betänkanden m. m., från Utskott. Denna
fråga blifver icke utredd genom den föreslagna åtgärden.
Icke tjenar det någon till att låta allmänheten få veta hvad
den vet förut. Jag skall dock ej hafva något emot, om Stån¬
det t. ex. beslutar att anslå en summa till någon af våra ut-
märktare publicister, som i en tidning eller broehyr klarast
framställer hela ämnet från början till slut. Detta vore det
minst kostsamma, och granskningen af skriften kunde uppdra¬
gas åt Ståndets Sekreterare jemte några af Ståndet utsedde
ledamöter, men alla andra åtgärder äro öfverflödiga. Det
synes såsom jag här nu talade emot mitt eget intresse, all¬
denstund jag tillhör reservanterne inom Konstitutions-Utskottet;
men jag har härmed blott velat gifva tillkänna att hvad man
vinner med den föreslagna åtgärden, är intet, åtminstone ej
hvad som åsyftas.»
Med Mengel instämde Johan Johansson från Nerikes och
Petter Carl Andersson från Östergöthlands, samt Olof Larsson
från Gefleborgs Län.
Vice Talmannen-. »Motionen är en gång väckt och frå¬
gan måste nu här afgöras. Jag har derför hemställt att nå¬
gra ledamöter af Ståndet måtte utses, sorn kunde inkomma
med förslag i ämnet; detta må nu blifva hurudant som helst,
så hafva vi dock sedermera vår rätt oförkränkt att bifalla
eller afslå detsamma. Det är klart att vi icke behöfva några
vidare upplysningar i ämnet, än dem, som Ståndets protokoller
lemna, men dessa protokoller äro ej nog spridda i förevarande
fall. Min, och jag tror fleras med mig, mening är att en mängd
exemplar utaf den ifrågasatta skriften skulle tryckas för
att komma våra kommittenter till handa, på det dessa
måtte få reda på sanningen i förevarande fall. Sannt är
det oek hvad Mengel sagt, att ärendet kan vinna tillräcklig,
om jag sä må säga, spridning, om hela marschen af detsam¬
ma uppsattes oeh införes i tidningarne. Jag är äfven lika
nöjd huru eller på hvad sätt allmänheten deraf kommer att
få del, och mitt förslag utgår ock endast på att kommitterade
för bestämmande af detta sätt må utses. Jag fortfar dervid
att vidhålla den mening, jag framställt, och yrkar propo¬
sition på densamma.»
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands Län : »Den väckta
500
Den 22 December
motionen i frågan åsyftar att låta komma till allmänhetens
kännedom, huru Stats-Utskottet tydt Grundlagens bud vid
voterings-propositionernas upprättande, samt hvad Bondestån¬
det, dess Talman och sedermera Konstitutions-Utskottet här¬
till vidgjort. Jag förmenar, att en sådan kännedom bör genom
någon vår åtgärd framkallas, och jag önskar derför att 3 eller
4 af Ståndets ledamöter måtte utses för uppgörande af ett
sådant förslag, sorn det vice Talmannen påyrkat. Jag skulle
vilja föreslå till ledamöter i kommittéen vice Talmannen, Ola
Månsson och Nils Larsson.v
Nils Hansson från Christianstads Län: »Jag kan ej neka,
det ju min önskan är att frågan klefve för allmänheten så
mycket som möjligt känd. Vi känna alla väl till de stora
lönetillökningar, som under Riksdagens lopp tillkommit. Vår
mening har alltid, åtminstone hvad beträffar tillökningarna för
de högre embetsmännen, blifvit underkänd. Genom det att
ärendet i fråga blifver mer publiceradt, än det kan blifva ge¬
nom protokollerna, ådagalägges för den stora allmänheten att
vi icke deltagit uti besluten om dessa stora tillökningar, i
synnerhet sedan andra tider inträdt, hvad beträffar penningar-
nes och varornas inbördes värde. Jag önskar derför fram¬
gång åt förslaget och förmenar att vi gerna kunna betäcka
omkostnaderna för detsammas sättande i verket genom de
medel, som finnas i Ståndets kassa, der penningarne torde
ligga ofruktbara.»
Johannes Andersson från Elfsborgs Län instämde.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Då motionen, som
nu är före tillbehandling, väcktes, syntes hela Ståndet instäm¬
ma uti densamma. Afven jag önskar lika med några före¬
gående talare att kommitterade utses för uppgörande af det
omnämda förslaget, och önskar jag att dessa kommitterade
måtte blifva de af Pehr Mattsson föreslagne, nemligen vice
Talmannen, Ola Månsson och Nils Larsson. Ståndet blifver
nog ense sedan förslaget inkommit.»
Tobias Lind, från Götheborgs och Bohus Län: »Om
Ståndet blifver ense att välja kommitterade, skall jag icke hafva
något deremot; men om tvist skulle uppstå, påyrkar jag hela
frågans hvilande till nästa plenisammanträde, särdeles som
motionären nu ej är närvarande.»
Rutström från Norrbottens Län: »Lika med Pehr Matts¬
son önskar jag att de af honom uppnämnde ledamöterne måtte
blifva utsedde till kommitterade.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Också jag
har ansett, att det om-motionerade ämnet hade bordt blifva
mera kändt, än hvad sig göra låter af våra protokoller, som icke
Den 22 December.
507
utkomma till allmänheten; men efter mognare besinnande tror
jag icke, att Ola Månssons väckta förslag uppfyller ändamå¬
let. Bättre vore det om man i någon spridd tidning införde
en relation om förhållandet; men att trycka en brochyr och
af den upplägga en upplaga på 1,600 eller flera exemplar,
det skulle medföra allt för dryga kostnader för Ståndets kassa
och få blefve tilläfventyrs de, som komme att läsa densamma.
Skola kommitterade utväljas, så vill jag till sådane utse för
min del vice Talmannen, Mengel och Nils Larsson med bi¬
träde af Ståndets Sekreterare.v
Petter Carl Andersson från Östergöthlands och Nils Ols¬
son från Malmöhus Län hördes instämma.
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Då en del talare
framställt det förslag, att jag skulle utses till en bland de ifrå¬
gasatta, kommitterade, får jag härmedelst förklara, det jag
måste afsäga mig ett sådant förtroende, om jag af Ståndet
undfår detsamma, emedan jag erhållit tjenstledighet att resa
till hemorten och kommer måhända snart att begagna mig af
permissionen; hvadan jag icke skulle kunna gagna de kom-
mitterade.v
Anders Gudmundsson fiån Hallands Län: »Jag har varit
och är af samma tanke med dem, som anse att torhandlin-
garne uti det ämne, motionen afser, böra spridas så vidt som
möjligt. Ifrån yngre åren har man alltid hört omtalas att
Bondeståndet har en fjerdedels röst mot hela Riksförsamlingen —
en rättighet, som är af särdeles vigt i fråga om anslagsfrågor
och beskattningen; men hvilken rättighet nu synes bortdunsta.
Hvad skall representantens svar på kommittenternes ganska
naturliga förfrågningar i detta fall blifva annat, än att vår eller
Bondeståndets mening blifvit af våra Blodstånd alldeles under¬
tryckt. Jag föreställer mig deras förvåning vid detta svar
och hör genljuda: Hvarför skola vi hafva ombud, då deras
talan icke vinner något gehör? De tre Stånden hafva djupt
sårat oss. Grundlagarne äro af dem sköflade. Jag instäm¬
mer desto hellre i yrkandet att en större offentlighet gifves
åt förhandlingarna uti förevarande fall, som jag anser att all¬
mänheten bör lära känna verkliga förhållandet. En kom¬
mitté bör tillsättas för att ordna ärendet och bestämma om
antalet exemplar utaf den skrift uti ämnet, som innehåller frå¬
gans utredning och som bör utdelas.»
Af lika tanke med Anders Gudmundsson voro Erik
Carlsson frän Stockholms, Ephraim Larsson från Elfsborgs,
Anders Blagnus Andersson och Anders Andersson från Kal¬
mar, Gezelius och Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs
samt Pehr Nilsson i Ahlestad, Malmöhus Län.
508
Den 22 December.
P. F. Mengel: »Jag vill visserligen icke lägga särdeles
stor vigt vid det resultat, hvartill Ståndet kommer uti föreva¬
rande fall, ty hvarken vinner man mjmket med den ifråga¬
ställa tryckningen, eller lider Ståndets kassa något särdeles
för bekostandet af samma tryckning, om den komnie till stånd,
och för öfrigt tror jag att nämnde kassa oftast användes en¬
dast till meningslösa ändamål. Jag tror mig emellertid stå så
med mina kominittenter, att de tro mig handla efter bästa för¬
stånd vid Riksdagen och spara, der sparas bör. Jag har så¬
ledes, i denna likasom i andra frågor, ej behof af att komma
till dem med någon orlofs-sedel. Anser man saken emellertid
vara särdeles vigtig och nödvändig, så skall jag ej motsätta
mig dess framgång. Man har sagt, att vid motionens väc¬
kande hela Ståndet instämde i den, samt att det förthy nu
icke är skäl att hylla en annan mening. Det vet man dock
allt för val, att det går an att ändra meningar. I första ifvern
kan man med särdeles intresse hylla en sats, men sedan falla,
om jag så får uttrycka mig, »pladask ifrån den.» Så gick det
i frågan om qvinnans myndighet. Först gillade man den nå¬
diga propositionen: men sedan kastade man om. Häraf inses
huru svårt det är att vara konseqvent. Väl gör deri ifråga¬
satta tryckningen af förhandlingarna i ämnet hvad den kan;
men om man vill framställa Bondeståndets sträfvan för hus-
hållsaktighet, då bör man gifva allmänheten tillkänna alla de
fall och gånger från Riksdagens början, då Bondeståndet velat
afknappa på de föreslagna anslagen, men icke endast ett spe-
cielt fall. Man har velat föreslå mig såsom ledamot i den
tilltänkta kommittéen. Dit kommer jag dock aldrig, ty jag är
ju till och med emot bildandet af en sådan. Jag önskar der¬
emot, att Talmannen måtte göra den framställning, att Ståndet
må besluta, det så många exemplar utaf Ståndets protokoller,
i hvad de röra ifrågavarande ärende, må tryckas, att hvar
och en ledamot kan få anteckna sig för så många exemplar
han vill; hvarvid jag tillika anser att kostnaden härför bör be¬
stridas antingen af Ståndets kassa, eller på så sätt, att leda-
möterne betala något visst för de exemplar, de uttaga.»
J. M. Lundahl från Skaraborgs Län: »Jag är förekom¬
men af Mengel, och anser det vara obehöfligt att trycka så
många exemplar, eller ens något särskildt exemplar utaf be¬
rörda förhandlingar. Jag har tillräcklig kännedom om frågan,
och de af mina kommittenter, som följa med riksdagsärendena,
hafva detsamma; hvadan jag icke önskar få några exemplar
med mig åt hemorten.»
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Då Ola Månsson väckte
den nu föredragna motionen, instämde jag med honom. Syf¬
Den 22 December.
509
temålet med motionen var att anlita en skicklig person, den
der skulle skriftligen utförligt tolka hvad Grundlagens bud i
förevarande fall innehåller samt utreda sammanhanget med
hela frågan. Detta bör ske på denna väg, och förslag inlem-
nas: men icke kan det ske genom tidningarna. Jag anser
frågan vara ganska vigtig, och det skulle vara mig kärt att få
några exemplar med mig hem, för att visa hemmavarande
kommittenter huru Grundlagarne trampas under fotterna. Jag
håller alltså fast vid motionen och vill att kommitterade skola
utses för ärendets beredning. Göra vi något, så ar jag för¬
vissad att tidningarna ock skola göra sitt till, hvarigenom äm¬
net blifver tvåfaldigt belyst och vi kunna tryggt afvakta natio¬
nens utslag.»
Wassmuth och Pehr Benjaminsson från Elfsborgs Län in¬
stämde.
David Andersson från Hallands Län: »Som jag icke läst
motionen, kan jag icke yttra mig om sjelfva saken och torde
icke behöfva göra det, efter derom är nog ordadt förut. Jag
vill således icke afgöra om den ifrågasatta tryckningen är be¬
höflig eller icke; men skulle Ståndets majoritet anse den nöd¬
vändig och att den bör ske på vår gemensamma bekostnad,
så är min önskan, att man icke blifver för prutsam, ty skall
det göras något, hvilket jag ej vet — ty lika obehöfligt det kan
vara för mig, lika behöfligt kan det vara för någon annan —
så bör det ske så, att man har nytta deraf, och då min tanke
är, att icke synnerligt många komma att prenumerera på det
förslag, vi lemna åt trycket, blifver det nödigt att upplagan
göres stor, så att hvarje socken i Riket får åtminstone åtta
exemplar.»
Jöns Pehrsson: »Meningen med att ärendet skall särskildt
offentliggöras, kan ej vara annan, än att låta allmänheten dö¬
ma, huruvida Talmannen haft skäl för sin propositionsvägran
eller icke. Sättet för spridandet af den skrift, som skulle
komma att uppsättas, synes mig böra öfverlemnas åt kommit¬
terade, till hvilka jag nu, sedan Nils Larsson och Mengel
afsagt sig ett sådant bestyr, föreslår vice Talmannen, Ola Måns¬
son och Erik Ersson. Kostnaden blifver icke betydlig för
tryckningen.»
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län instämde.
Nils Hansson: »För min del är jag alldeles likgiltig hvad
Ståndet beslutar i förevarande fall; men jag har ytterligare
begärt ordet för att tillkännagifva, det jag, för min del, icke
står under Mengels förmynderskap. Han har velat påminna
om Ståndets beslut rörande qvinnans myndigblifvande. Han
kan allt för gerna hålla inne med sina utfall i berörda afse-
510 Den 22 December.
ende, ty att man fattade ett sådant beslut, som skett, det var
i god afsigt. Att man enhälligt biföll den nådiga propositio¬
nen i ämnet, var ej underligt, samt att man sedan, då hvar
och en insåg att denna proposition icke skulle gå igenom, ej
förkastade det förslag, som var satt i stället och som måhända
kunde vara nyttigare och ändamålsenligare än det Kongl, för¬
slaget, — det var väl ock ganska naturligt, helst vi i motsatt
fall icke vunnit det minsta. Mengel talar om sparsamhet, men
jag tror honom icke vara bättre än andra i den vägen. En
afton uppträdde han och ville hafva upplysning om jernvägs-
lånet, samt höll vackra tal i ellofte timman om sparsamhet,
hvilket dock icke hindrade honom att straxt derefter vilja an¬
slå ej mindre än 50,000 R:dr till det lägre presterskapets
Mengel: »Jag får bedja Ståndet icke misstycka, att jag
besvarar en talare i sänder. Lika med David Andersson tror
jag, att, om man skall särskildt genom trycket utreda frågan,
så stort antal exemplar som möjligt måste tryckas; ja, åtta
exemplar för hvarje socken torde icke blifva tillräckligt, enär
det finnes socknar med 8,000 medlemmar. Det blifver der¬
efter Riksdagsmännens åliggande att tillse, det skriften blifver
läst, hvilket icke torde blifva så lätt. Jag, för min del, kom¬
mer icke att göra mig besvär med att truga mina kommitten-
ter till en dylik läsning. I fråga om hvad Nils Hansson nu
sednast andragit, måste jag beklaga, det jag kom att trampa
honom på en liktorn, då jag talade om qvinnans myndighet.
Emellertid skadar det icke, att han blifver med hvar dag klo¬
kare.»
Nils Svensson och Nils Andersson från Christianstads samt
Måns Pehrsson från Malmöhus Län förklarade sig instämma
uti hvad David Andersson anfört.
Erik Ersson från Gefleborgs Län tillkännagaf, att han icke
kunde emottaga det uppdrag i förevarande fall, man ville lemna
honom, samt att han i sjelfva saken instämde med David An¬
dersson.
Öfverläggningen ansågs fulländad.
Talmannens framställda proposition derom, huruvida Stån¬
det ville utse kommitterade för uppgörande af ett sådant för¬
slag, som under diskussionen blifvit omnämndt, besvarades
med blandade ja och nej; hvadan, och då votering begärdes,
uppsattes, justerades och anslogs följande voterings-proposition:
Den, som vill att Bondeståndet uppdrager åt några af dess
ledamöter att utreda förevarande fråga och uppgöra förslag
till en sådan berättelse om samma fråga, som sedermera bör
underkastas Ståndets särskilda pröfning, röstar ja.
Den, det ej vill, röstar nej.
Den 23 December.
511
Viuner nej, anses hela saken hafva förfallit.
Voteringen utföll med 33 ja och 27 nej; i följd hvaraf
Ståndet beslutat i öfverensstämmelse med ya-propositionens
innehåll.
Härefter, och uppå särskilda framställningar af Talmannen,
utsågos följande ledamöter till kommitterade: vice Talmannen
Anders Andersson, Ola Månsson, Nils Svensson från Christi¬
anstads Län, Nils Hansson samt Anders Gudmundsson.
§ 3.
På flere ledamöters derom framställda begäran, bordlädes
2:dra gången BanJco-Utskottets Utlåtande N:o 66, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om åtgärders vidtagande
för att underlätta penninge-ställningen och rörelsen inom landet.
§ 4.
Till bordläggning l:sta gången anmäldes Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 192.
§ 5.
Johannes Andersson och Johan Petter Andersson från
Elfsborgs samt Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län anhöllo
att den dem beviljade tjenstledighet från riksdagsgöromålen
måtte blifva framflyttad till den dag framdeles, från hvilken
de önskade få den räknad att taga sin början; hvartill Stån¬
det lemnade bifall.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. 12 middagen.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVester.
Den 23 December.
Plenum kl. lO f. m.
§ 1-
Vid förnyad föredragning af Banko-Utskottets den 21 i
denna månad bordlagda Utlåtande N:o 66, i anledning af Kongl.
512
Den 25 December.
Maj:ts Nådiga Proposition om åtgärders vidtagande för att un¬
derlätta allmänna penningeställningen och rörelsen inom landet,
begärdes ordet af nedannämnde ledamöter, hvilka yttrade:
Ola Månsson från Christianstads Län: ”Jag gillar visser¬
ligen till en del hvad Herr Doktor Sandberg uti sin emot detta
Utlåtande afgifna reservation anfört; men den del af nämnde
reservation, deruti något misstroende emot Bankens säkerhet
uttalas, kan jag icke godkänna. I afseende på sjelfva saken
hade jag, lika med dem, som reserverat sig emot Utskottets
beslut, önskat, att vilkoret) för lånet och medlens fördelning
blifvit bestämda på samma gång, som beslut om lånets upp¬
tagande fattades. Man har sett, att Rikets Ständer vid ett och
annat föregående tillfälle begått misstag och bland dessa vill
jag nu nämna ett, nemligen Rikets Ständers beslut angående
bränvinslagstiftningen. Detta beslut liar icke så litet bidragit
till den nu för handen varande penninge-förlägenheten, ty,
utom det att 7 å 8 millioner R:dr ingått såsom skatt till Stats¬
verket, har en högst betydlig qvantitet ryskt rågmjöl blifvit
infördt i landet, till hvars betäckande penningar lemnats utlännin¬
gen, då deremot ingen afsättning af den svenske jordbrukarens
spanmål egt rum. Jag yrkar emellertid nu, att om ock, hvad
jag gerna medgifver, det ifrågavarande lånet anses nödigt, Ri¬
kets Ständer måtte bestämma vilkoren för dess upptagande
och huru medlen sedermera skola utlånas, samt anhåller, att,
för att få nämnde frågor i sammanhang afgjorda, Ståndet måtte
återremittera Utlåtandet.”
David Andersson och Anders Gudmundsson från Hallands
samt Carl Tholsson från Skaraborgs Län instämde.
Nils Hansson från Christianstads Län: ”Jag är förekom¬
men af Ola Månsson, och anser, att Utskottet bordt bestämma
en detaljerad fördelning af medlen, för hvilket ändamål jag
skulle vilja föreslå, att af lånesumman beviljas |:del åt handel
och sjöfart, j-:del åt fabrikerna och* bergsbruket samt j-:del åt
jordbruket. Genom ett sådant beslut skulle fullmäktige i Ban¬
ken undgå frestelsen att ojemnt. fördela medlen, ty jag är fullt
öfvertygad, att om icke någon föreskrift i afseende på utlå-
ningssättet meddelas, handelskorpsen slår under sig alltsam¬
mans. Jag yrkar återrerniss.v
Vice Talmannen Anders Andersson: »Det kan icke vara
så godt att utreda orsakerna till den allmänna penninge-förlä¬
genheten i landet. För min del kan jag åtminstone icke göra
det, ty jag är icke någon financier, utan jag har alltid ansett,
hvad dock den stora handelsverlden icke velat gifva akt up¬
på, att man bör rätta munnen efter matsäcken. Att emellertid
penningemarknaden och affärerna befinna sig uti en brydsam
Den 23 December.
513
ställning, hafva vi oss alla bekant, och vi böra ingalunda klan*
dra Regeringen derför, att den velat, sfi vidt möjligt varit, rädda
Riket från allt för stora utgifter och förluster. Då nu behof-
vet synes påkalla Rikets Ständers mellankomst, har jag, för
min del, önskat att, innan det af Utskottet föreslagna beslutet
om läns upptagande bifalles, de dermed sammanhang egande
frågorna om lånevilkoren och lånemedlens fördelning äfven
finge af Rikets Ständer pröfvas, ty orri en sådan pröfning icke
får ega rum, anser jag det vara högst problematiskt, huruvida
medlen blifva använda så, som sig bör. Jag kan således icke
godkänna Utlåtandet, utan yrkar återremiss, för att få ofvan¬
nämnda frågor i sammanhang behandlade.»
Med vice Talmannen förenade sig Anders Jansson och
Nils Andersson från Wermlands, Wassmuth från Stockholms,
Lekberg från Nerikes, Anders Magnus Andersson från Kalmar,
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands, Lindby från Gottlands,
Erik Christensson från Götheborgs och Bohus, Lundahl från
Skaraborgs samt Anders Ersson från Kopparbergs Län m. fl.
Paul Fritz Mengel från Upsala Län: »Jag finner det
ganska naturligt, att stora betänkligheter här skola uppstå i
afseende på detta låns beviljande. Redan det, att nama re be¬
stämmelse saknas, huru lånet skall användas, är en betänklig
omständighet. Jag anser, att både Regeringen och Banko-
Utskottet bordt öppet meddela, att lånet erfordras för att för¬
stärka Riksbankens silfverfond. Oberäknadt hypotheks-förenin-
garnas lån, har Sverige i närvarande stund förfallen skuld till mer
än 40 millioner R:dr R:mt; den motsvarar alltså 10 millioner R:dr
Specie och utgör ett nära dubbelt större belopp, än hvad Riks¬
bankens metalliska kassa utgör. Berörde skuld vore icke be¬
kymmersam, om vi egde utsigter till en förmånlig export af
landets produkter under nästa år, men så är icke förhållandet.
Äfven i utlandet är all spekulation hämmad, likasom här. Det
är klart, att de utländsk# fordrings-egare, som icke kunna
liqvideras genom exporterade varor, fordra kontant liqvid, och
om den icke utgår till högre belopp, än 50 procent, så skall
ju ändock 5 millioner R:dr Specie successive gå ur landet.
Just derföre bör Bankens metalliska kassa i tid förstärkas,
desto hellre, som Banken väl också kommer att göra förlust
på inköpta vexlar. Lånet är derföre behöfligt och kan ändock
komma handeln och näringarna till godo. Dessas bestånd
hvilar dock ytterst på Riksbankens soliditet. Man har sagt,
att handeln icke bör hjelpas; den svindlande handeln har re¬
dan fallit och dragit med sig i fallet många redbara handels¬
hus, men den reela handeln här och i landsorten bör i sitt
Bonde-St. Prot. vid Lagt. Riksd. 1S5G—1S57. Vill• 33
514
De?i 25 December.
betryck ej vägras understöd, ty vår export beror på att han¬
delshus önnäs, som förmå att sysselsätta sig dermed. Landt-
mannen sjelf kan ej exportera sin säd, bruksegaren icke sitt
jern, skogsegaren icke sina produkter. Förr voro utländska
handelshus villiga att lemna förskott åt vära affärsmän, i och
för uppköp af landets produkter, men nu hvarken våga eller
kunna de göra det. Jag anser, att Betänkandets l:sta punkt,
för så vidt den gäller Kongl. Maj:ts bemyndigande att afsluta
lånet, bör bifallas, så att tiden icke förloras nu på samma sätt,
som då fullmäktige i Riksgälds-kontoret skulle afsluta det stora
jernvägslånet, hvilket troligen ännu står på lika svaga fötter,
som då vi sist talade om detsamma. De 2 andra punkterna
i Betänkandet anser jag böra återremitteras, på det att Ut¬
skottet må uppgöra planen för lånets fördelning mellan de sär¬
skilda grenar, som deraf böra få biträde i sitt betryck; men
att, såsom en talare föreslagit, lånet af Ständerna omedelbart
skulle delas i 3 lotter, är föga välbetänkt. Att öfverlemna för¬
delningen till fullmäktige i Banken skulle vara att öka deras
bekymmer ännu mera, ty de skulle blifva utsatte för påtryck¬
ningar, som Rikets Ständer böra befria dem ifrån. Skulle åter
Ståndet vilja återremittera hela Betänkandet, så har jag ingen¬
ting deremot, fastän tiden derigenom går förlorad för sjelfva
låneunderhandlingen.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: v Att den nu
för handen varande penninge-krisen är af så genomgripande
art, att den på ett högst störande sätt inverkar på alla förhål¬
landen i allmänhet och på affärsförhållandena i synnerhet, kan
icke nekas. Orsakerna dertill kunna nu icke blifva föremål
för någon undersökning, men obestridt lärer väl det blifva,
att då ett lands import öfverstiger exporten en dylik pen-
ninge-kris förr eller sednare måste inträffa. Då silfver så lätt
kan från Banken erhållas för verkställande af den utländska
liqviden, uppmuntras jemväl derutaf importen. När en sådan
kris inträffar, blir den så mycket kännbarare, om den, såsom
nu är förhållandet, gjort sin rund kring hela verlden. Dock
böra vi icke kasta skulden för densamma uteslutande på han-
delskorpsen, ty så länge köpmannen finner afnämare, är det
en gifven sak att han äfven införskrifver varor; hvarför också
konsumenterne böra vidkännas sin andel i skulden till don nu
rådande olyckliga förlägenheten. Båda få också nu, som man
säger, sota för sina misstag, och ehuru jag är öfvertygad, att
förhållandena bäst reglera sig sjelfva, ty erfarenheten är i detta
och dydika fall den bäste regulatorn, vill jag dock icke motsätta
mig, att Staten, under nuvarande förhållanden, mellankommer
med hjelp. Men om så sker, bör äfven noga tillses, att de
Den 25 December.
515
åtgärder, som komma att vidtagas, leda till det åsyftade än¬
damålet. Huruvida den nu föreslagna låne-operationen för
afhjelpande af finanskrisen kommer att föra till ett godt resul¬
tat, torde hufvudsakligen bero af det sätt, hvarpå de upplå¬
nade medlen blifva fördelade och använda. Jag, tillika med
flera andra, försökte äfven göra denna åsigt gällande inom
Utskottet, men vi stannade dervid i minoriteten. Lika med
de fleste föregående talarne, önskar jag återremiss af hela Ut¬
låtandet, på det Utskottet må i ett sammanhang utreda hela
frågan samt framlägga ett fullständigt och ändamålsenligt för¬
slag för användandet af de medel, som äro i fråga att genom
detta lån upptagas.»
Häruti instämde Herman Jönsson Öbom från Norrbottens,
Petter Carl Andersson från Östergöthlands, Johan Johansson
från Nerikes, Nils Olsson från Malmöhus, Anders Andersson
från Kalmar samt Joseph Smedberg från Elfsborgs Län.
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län: »Då affä¬
rerna nu olyckligtvis äro bragta i den ställning, att man är
tvungen att upptaga lån, kan detta icke vidare bjelpas, utan
mäste naturligtvis ske. Men innan jag lemnar min röst till
lånets upptagande, fordrar jag, att Utskottet framställer ett de-
taljeradt förslag angående det fördelaktigaste sättet för utlånin¬
gen och användandet af dessa medel, af hvilken anledning jag
äfven yrkar återremiss af ifrågavarande Utlåtande.»
Lars Rasmusson och Johannes Nilsson från Götheborgs
och Bohus Län instämde häruti.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Jag måste er¬
känna, att jag, då den Kongl. Propositionen, på hvilken Ut¬
skottets ifrågavarande Utlåtande är grundadt, här föredrogs
och remitterades, icke hyste sådana betänkligheter emot den¬
samma, som jag nu gör, och dessa betänkligheter hafva inga¬
lunda förminskats, då jag nu ser med hvilken brådska Utskot¬
tet behandlat frågan och, såsom ordspråket säger, smidit me¬
dan jernet varit varmt. Då jag sålunda anser, att denna vig¬
tiga fråga bör pröfvas med sorgfällighet, samt då jag hört de
fleste talare yrka återremiss, har äfven jag ansett mig böra
gifva mina åsigter tillkänna, hvilka jag skriftligen uppsatt, så
lydande:
De många hjelpkällorna till vinnande af hastig rikedom,
och främst bland dessa de enskilda och privatbankerna, ha loc¬
kat en mängd menniskor fram på spekulationens fält för att
försöka sin lycka, deraf en del genom börsspekulationer, en
annan del genom egendomshandel, den ena på ett sätt, den
andra på ett annat, sökt att, med lanta enskilda eller privat-
banks-sedlar, eller ock med utländska vexlar, tillvägabringa
516
Den 23 December.
utvecklingen af vinningslystnadens tillfredsställande. Så har
man i åtminstone 3:ne år med förvåning åsett huru det onda
inrotat sig' i statskroppen och nu likt en frossa skakar den¬
samma. Ar här någon, som tror att detta onda icke tål lika
lång tid för att botas, som det behöft för att innästla sig? Jo;
men skall sjukdomen botas, måste det onda från botten utro¬
tas; det duger ej att qvacksalfva, ty följden blir då ett säkert
recidiv. Nej, har det onda, det öfverdrifna spekulationsraseriet
och vinningslystnaden, nått sin höjd eller Vändningspunkt, så
måste de häraf angripna sjuklingarne underkasta sig operatio¬
nen, de må under tiden ha smittat huru många som helst;
dessa må följa dem i fallet. Olyckan är, att många, som för¬
tjent ett bättre öde, dragas med häruti, om de än äro aldrig
så redbare. Detta är en bedröflig erfarenhet att göra och kan
ej hjelpas, emedan Staten hvarken har makt eller skyldighet
dertill och ej heller, så vidt möjligt är, bör blanda sig i den
enskildes affärer. Med dem, som sålunda dragas med i fallet,
har jag medömkan, men ej med de lättsinnige, öfverdådige
ekonomiens fantaster, emedan jag tror, att det är en vinst för
menskligheten att de tillbakavisas inom omtankens område,
dem tili straff och andra till varning, och jag tror lika säkert,
att, efter det krisen gått öfver, komma affärerna på bättre hän¬
der, för att skötas med mera moderation och eftertanke, än
som hitintills varit fallet.
Nu tycker man ändå att någon hjelp från Statens sida
bör komma emellan. Må så ske; men det må väl dock till¬
låtas mig resonnera så här: Lagstiftande makten har till en¬
skildes förmån tillåtit inrättandet af filialbanker, privat- och
enskilda banker m. m., allt till lättnad och ökad tillgång uti
penningerörelsen; men när man nu kommit i erfarenhet af, att
just den goda och lätta tillgången på penningar dragit denna
kris, denna brist på penningar öfver landet, och då det äfven
synes, som om dessa bankinrättningars penningar hålla på att
taga slut och med detsamma den allmänna krediten man och
man emellan; kan då någon med klok beräkning tro det vara
ändamålsenligt eller ekonomiskt klokt att Staten, för upprätt¬
hållande af den enskildes affärer, kommer emellan med ett lån
från utlänningen af 12 millioner R:dr R:mt, eller är man nog
enfaldig att tro, det denna summa, huru ändamålsenligt och
rättvist den än till utlåning fördelas emellan handel, industri
och näringar, i någon mån förbättrar den allmänna krediten?
Nej, jag vågar nära tro, att denna summa ej vore tillräcklig
om de handlande i Stockholm ensamt finge behålla den. In¬
genting förslår i den vägen förr, än så väl egendoms- sorn
varuvärdena och arbetslönerna fallit till sitt rätta värde, och
Den 25 December. 517
ej, Båsom nu några år varit fallet, stigit, oell stå nu på eu
svindlande höjd.
Skulle jag under diskussionen i denna fråga blifva öfver-
tygad om, att det är både nödigt oell nyttigt att upptaga
ifrågavarande lån, så kommer jag ej ändå att dertill lemna
mitt bifall förr, än det äfven blifver på samma gång bestämdt
på hvad sätt det, om det erhålles, skall utdelas emellan de
olika näringarna inom landet, och detta isynnerhet derför, att
jag ej vill härmed understödja börs-speleriet, eller tillvägabrin-
gande af en öfverdrifven import. Jag vill således ej härige¬
nom upprätthålla priset på det ryska mjölet, eller den hollän-
ska osten, lika litet, som på de utländska galanteri-varor, af
hvilka sednare hufvudstadens handelsbodar äro öfverfulla; allt
detta må gå deras egare ur händerna till hvad pris som helst,
emedan deras indragande i landet är och hade varit onödigt,
helst härtill kommer, att desse importörer sä mycket bordt
beräkna sina egna krafter, att de insett huruvida de egde
medel att dessa öfverflödsvaror betala, eller icke. Lika litet
vill jag med denna halfmesyr understödja ett förhållande, som
nu i öppen dager framträdt, nemi. att penningen är en han¬
delsvara, och såsom sådan har en del penningevinglare under
en längre tid dermed bedrifvit ett procenteri, som jag troddo
vara i ännu gällande lag förbjudet. Detta har framkallat be¬
gär efter vinning och ett spekulations-raseri, hvars följder
desse kortsynte industri-riddare hvarken kunnat eller velat
beräkna. Detta är en af hufvud-orsakerna, som framkallat
penningkrisen, hvilken nu påstås bör hafva till följd landets
försättande i stats-skuld hos utlänningen.
Sverige har, och detta ej utan skäl, kunnat vara stolt
öfver att ej hafva under en sednare tidrymd någon utländsk
statsskuld; men nu synes det brådstörtande skola blifva något
helt annat. Vi vete, att såväl hypotheks-föreningarna, de flesta
åtminstone, som en del andra låne-inrättningar, hafva million¬
vis utländsk skuld. Vi hafva beslutat att låna utrikes ifrån
20 millioner till jernvägarne, våra handlande hafva kanhända
en 50 millioner, allt utländsk skuld; och nu, för återställande
af krediten man och man emellan, vilja de ytterligare af ut¬
länningen låna 12 millioner R:dr R:gs. Den, som ej är van
vid låne-systemet, han utropar: Du arma Sverige, du är och
blir på detta sätt försatt i en bottenlös skuld till utlänningen,
utan att du på något håll har någonting utlånadt, hvarmed
och hvarigenom jemnvigten kan upprätthållas! Jag frågar:
ryggar ej fosterlandsvännen tillbaka för detta skuldsattnings-
system, för att endast till och med 1860 söka bibehålla dessa
penninge-menniskor, om man så får kalla dom? Hvad fram¬
518
Dan 25 December.
tiden då bär i sitt sköte, kan hvarken jag|jeller någon annan
förutse; men som jag tror är upptagandet af detta lån att bota
ett ondt med ett hälften värre. Ty tror någon, att det är möj¬
ligt att bibehålla svenska jorden i det värde, ja, öfver all
höfvan uppdrifna värde, den nu har? Men jag tror ej det vore
nyttigt, emedan allt, som går till öfverdrift, förr eller senare
medför menliga följder. Hvarföre upptaga detta lån, och
Staten blanda sig i det enskildta? Jo, för att i detta höga
värde uppehålla jordegendomar och fabriker, jemte deras al¬
ster, samt de höga arbetslönerna; men det hjelper icke, och
detta måste och bör falla i pris lika så godt först som sist.
Ten goda tiden har nu under några år haft sin öfvergång;
. en onda tiden begynner, och äfven den måste hafva rådrum att
gestalta sig, för att komma till den vanliga ordningen. Nog
är jag med om att göra öfvergängen så dräglig, som möjligt :
men jag blifver med de siste, som derför är med örn att ka¬
sta fäderneslandet i en bottenlös skuld hos utlänningen.
Man kan och bör se denna fråga mera, än från en syn¬
punkt: den ene ser henne nemligen från en mörk synpunkt,
och en annan från en ljus. Jag har emellertid uttalat min
öfvertygelse härutinnan, och har ingenting emot, om allt detta
kan med skäl vederläggas under diskussionens gång, emedan
jag verkligen önskar se fosterlandet så lyckligt, som möjligt.»
Härefter tilläde Nils Svensson: »Att vår bränvinslagstift-
ning är så ställd, att den orsakat penningbrist i landet, isyn¬
nerhet i de orter, der denna näring idkas, är säkert, och denna
brist, härledd hufvudsakligen deraf, att 7 å 8 millioner blifvit
i Statens kassor skrinlagda har, isynnerhet under loppet af
denna höst, visat sig vara ganska stor. De utfall, som mot
Doktor Sandbergs reservation blifvit gjorda, kan jag icke gilla,
emedan denna reservation innehåller endast sanning och goda
upplysningar i ämnet. Hvad beträffar Mengels förslag, att
Ståndet måtte bevilja lånesumman innan beslut fattats om
lånemedlens fördelning, kan jag icke gilla, utan protesterar
deremot, ty om så sker, komma penningarne endast krämare-
intresset till godo.»
Häruti instämde Liss Lars Olsson från Kopparbergs, Måns
Pehrsson och Pehr Nilsson i Ahlestad från Malmöhus, Anders
Olsson från Jemtlands, Johan Westermark och L. G. Wall¬
mark från Westerbottens, Lars Rasmusson från Götheborgs
och Bohus, samt Pehr Benjaminsson från Elfsborgs Län
m. fl.
Johan Pehrsson från Upsala Län: »Jag sätter icke i
fråga nyttan och nödvändigheten af den ifrågavarande låne-
operationen, men jag kan icke gilla de grunder, hvilka Ut¬
Deri 23 December.
519
skottet föreslagit för dess upptagande. Fördelningen deraf
torde blifva särdeles kinkig för Banko-fullmäktige, enär sanno¬
likt handels-korpsen söker rycka till sig så mycket, som möj¬
ligt, och kan måhända denna fördelning bäst uppgöras af Ut¬
skottet, till hvilket Utlåtandet således, enligt min åsigt, bör
återremitteras.»
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Lika mycket som
jag beklagar den nuvarande tryckande finansiella ställningen,
lika mycket obehag väcker det nu hos mig att höra i Riks¬
dagens ellofte timma den ledsamma klagolåten, sedan jag till¬
förene hört det idkeliga upprepandet om landets blomstrande
Ställning. Sedan Stats-Utskottet med fulla händer och öfver¬
drifvet utstrött penningar till ökade aflöningar för tjenslemän-
nen, åtminstone till de högre embetsmännen, mot hvilka jag
gerna kan säga, att man varit öfverdrifvet frikostig, samt se¬
dan dessa förhöjningar genom de 3 Ståndens åtgöranden och
genom omröstningarna i förstärkt Utskott blifvit bifallna, så
får man höra en annan låt och finna, att ställningen icke är
så blomstrande. Våra förhoppningar befinnas grundade på en
falsk basis. Njutningslystnad och begär hafva hos affärsmän¬
nen orsakat de svindlande affärerna. Privatbankernas tillkomst
har skapat öfverflöd på penningar, hvaraf föranletts att folket,
som haft goda tillgångar på mynt och höga arbetspriser, lef-
vat högre, än det bordt, och konsumerat mer, än landets pro¬
duktionsförmåga alstrat. Under dylika förhållanden måste
naturligtvis en kris förr eller senare inträda. Den nu inträf¬
fade kan på visst sätt utlandet hafva till någon del orsakat;
men äfven utan en sådan inblandning skulle den af uppgifna
skäl, om ej nu, dock inom kort inträffat. Vi hafva nu ändt-
ligen hunnit derhän, att, då köpmännens skulder skola i ut¬
landet betalas, sådant icke kan ske med vexlar, med våra
privatbanks-sedlar, utan dertill måste användas Bankens silf—
ver-valuta. Hvarthän skall detta leda? Att förekomma det
onda, man åsamkat sig, är väl meningen med förslaget, och
jag vill ingalunda bestrida, att ju det kan i någon mån dy¬
medelst lindras; men någon säkerhet hafva vi alldeles icke
för att bjelpen eller boten är grundlig och blifver varaktig.
Vi hafva ingen säkerhet för att vår ställning i fmansielt hän¬
seende är bättre år 1860, då det nu ifrågasatta lånet skall
vara inbetaldt, och då de sedlar, Banken under tiden utsläpper,
åter skola vara dragne ur rörelsen. Tvertom är det alla anled¬
ningar att förmoda, det tillståndet då skall vara betänkligare och
beklagligare. Jag vill emellertid ej motsätta mig återremiss af
Utlåtandet, under förutsättning att Utskottet inkommer med
ett detaljeradt förslag, af innehåll, att de medel, sorn upplånas,
520
Den 23 December.
må komma näringarna tillgodo, och icke kastas i halsen på
utlänningen, hvilket jag dock fruktar för att Utskottet i stäl¬
let befrämjar. Emellertid må vi återremittera Utlåtandet och
afbida Utskottets åtgörande i ämnet.»
Med Erik Ersson instämde Joseph Holm och J. G.
Wassmuth från Stockholms, Johan Petter Andersson från Elfs¬
borgs, Erik Andersson och Bälter Sven Ersson från Stora
Kopparbergs, Pehr Eriksson och Olof Olsson i Ohlebyn från
Wermlands, samt "Pehr Andersson och Olof Larsson från Gefle¬
borgs, äfvensom Erik Mattsson från Jemtlands och Jöns Pehrs¬
son från Blekinge Län.
Anders Medin från Kronobergs Län: »Då jag hör, att
en mängd af Ståndets ledamöter äro för att återremittera Ut¬
låtandet, vill jag äfven hafva tillkannagifvet, det icke heller
jag vill bifalla eller afslå detsamma, sådant det för närvarande
är beskaffadt. Klart är det, att vi icke hade behof af att så
skuldsätta oss, som nu är i fråga, derest icke importen af utländsk
kram hade uppdrifvits till det enorma belopp, som förhållandet
utvisar. Hvad som emellertid ur gjordt, det är gjordt, och
det är ej numera värdt att derom uttrycka vidare klander.
Jag vill återremittera Utlåtandet på de skäl, Riks-arkivarien
Nordström och Herr Hesselgren i sina Utlåtandet bifogade
reservationer anfört. Jag har visserligen icke hört någon mer
än Mengel vilja bifalla någon del af förslaget, sådant det nu
är för oss framlagdt; men jag tager mig dock friheten att,
med anledning af hans yttrande, förklara, att jag på det be¬
stämdaste lägger mig emot denna mening. Jag vill, innan
jag bestämmer mig för att än vidare skuldsätta Statsverket,
veta på hvad sätt man vill gå tillväga i fråga om lånemedlens
fördelning. Efter det vi återremitterat Utlåtandet, hafva vi
fria händer att vidare efter omständigheterna förfara.»
Lars Gezelius från Stora Kopparbergs Län hördes häri
instämma.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Jag
vill för det första gifva tillkänna hvarför jag icke har instämt
uti Doktor Sandbergs reservation uti hvad den åsyftat att få
Banko-fullmäktige uti ämnet hörde. Orsaken härtill var nem¬
ligen den, att jag för min del hade mig nogsamt bekant, det
börs-intresset är rådande inom Fullmäktige, hvaraf naturligtvis
följer, att om Banko-styrelsen blifvit i ämnet hörd, Utskottet
fått kinkigare att fatta ett beslut, sorn ej blefve ensidigt. För
det andra ansåg man i Utskottet, att det vore omöjligt att
afgöra båda frågorna uti den Kongl. Propositionen på en dag;
hvadan man fördelade ämnet, hvilket jag dock icke för min
•del kan gilla. Man ville reglementera inom Utskottet i fråga
Den 23 December. 521
om sättet för fördelningen af lånemedlen, under det Riksstån¬
den afgjorde frågan om lån borde tagas, eller icke, m. m.;
men som jag, som sagdt är, icke gillar ett sådant åtgörande,
påyrkar jag Utlåtandets återremitterande, för att få ärendet
uti hela sin vidd på en gång behandladt.»
Olof Olsson i Ohlsäterstorp från Wermlands Län in¬
stämde.
Gustaf Glad från Westerbottens Län: »Jag har med
uppmärksamhet följt diskussionen, och derunder beklagligen
hört att, som det synes, alla vilja bevilja lånet, fastän man är
af skiljda tankar i fråga om detaljerna. Då vi förut under
Riksdagen redan beslutat upptaga ett lån af 20,000,000 R:dr,
så synes det mig vara' nog för en gång, helst det nu ifråga¬
satta lånet synes mig vara hvarken nödigt eller nyttigt. Man
torde icke kunna uppleta i Svenska historien någon tidpunkt,
då man beslutat upptaga utländskt lån för att hjelpa några
grosshandlare. Arsvexten är god, ja, öfver medelmåttan i all¬
mänhet uti landet, och mat saknas icke folket; hvad göres
oss då behof af att vidare skuldsätta oss, måhända för inför¬
skaffande af mera kram'? Jag är dessutom öfvertygad, att
landtbruket icke får ringaste nytta af lånet, som kommer att
endast lända handeln tillgodo. Jag skulle alltså vilja helst
afslå Utlåtandet: men som jag hör den allmänna meningen
vara, att Utlåtandet skall återremitteras, vill jag deremot icke
Strida.»
Johannes Andersson från Elfsborgs Län skriftligen:
»Då vårt fädernesland njutit en så mångårig fred, och
dess innebyggare, utan fiendens hot och intrång, ostörde fått
sköta så väl handel, som alla andra näringar, både till lands
och sjös, så förefaller det mig högst obehagligt, att Regering
och Ständer nu skola nödsakas att anlita utlandet om undsätt¬
ningslån, icke allenast för Statens räkning 20,000,000 R:dr till
jernbanorna, utan ännu vidare 12,000,000 R:dr till enskild
handel och näringar, som skola återbetalas inom slutet af år
1860. Sådana lån och skuldsättningar, fruktar jag, bringa
landet slutligen i en ganska betänklig belägenhet, helst om ej
krig eller andra större omkostnader skulle inträffa under dessa
3 åren för landets försvar. Jag inser val att ifrågavarande
lån kan vara behöflig! för närvarande; men jag undrar om
samma penningkris kommer att blifva ännu mera besvärlig
om ett par år härefter, då sådana stora lån skola inbetalas;
då torde det bäst kunna visa sig, att vigilansen varit til! föga
nytta. Jag för min del kan icke med min röst bifalla en så¬
dan skuldsättning, med mindre, än att frågan blifver så afgjord,
att man kan veta om någon del af lånet kommer de behof-
522
Den 23 December.
vande landtmanna-näringarna till godo, eller om det endast
och allenast skall ske för det större handels-intresset. Emel¬
lertid yrkar jag återremiss, för att få sådant närmare regleradt
och bestämdt.!’
Ephraim Larsson från Elfsborgs Län: »Jag vill endast
meddela, att jag till någon del instämmer uti Doktor Sand¬
bergs reservation; men för öfrigt yrkar Utlåtandets återremit¬
terande, hufvudsakligen på de skal, Nils Svensson andragit.»
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Jag har all¬
tid hj’st farhåga för landets skuldsättning, och vill förthy icke
med min röst biträda ett skuldsättnings-system. Jag har dock
ganska litet kunnat i detta afseende under Riksdagen verka,
helst skuldsättning nu synes vara på modet. Jag skall emel¬
lertid icke heller motsätta mig Utlåtandets återremitterande;
men ogerna vill jag instämma med dem, som önska att man
nu bifaller l:sta punkten af förslaget, helst det är min fulla
öfvertygelse, att ärendet svårligen kan afgöras utan landets
skada genom fördelning i 2:ne ämnen. Man synes vilja obe-
tingadt och utan att fixera någon bestämd ränta, bifalla lånet.
Hvad räntan kommer att gå öfver 5 procent, kommer Ban¬
ken eller Staten att lida på; hvadan jag icke anser det vara
klokt, att icke bestämma någon räntegräns. Jag vill ej längre
uppehålla diskussionen; men jag hemställer, huruvida icke
Ståndet vill antingen nu besluta i fråga om räntan, eller åt¬
minstone bestämma, att Utskottet derom skall yttra sig uti
det detaljerade förslag, vi från detsamma hafva att förvänta.»
Diskussionen förklarades slutad, Efter det Ståndet afsla-
git Talmannens framställda proposition på bifall till det nu
föredragna Utlåtandet, blef samma Utlåtande, uppå förnyad
proposition, till Utskottet återremitteradt med dervid gjorda
anmärkningar.
§ 2.
Då nu ånyo föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande N:o
192, i anledning af erhållna återremisser å Betänkandet N:o
148, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
8:de Hufvudtitel, beslöt Ståndet att, med vidblifvande af sina
förut fattade beslut, lägga punkterna 1 och 3 till handlingar-
ne; och lät Ståndet vid punkten 2 bero.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
Den 24 December'.
523
Den 24 December.
Plenum kl. 11 f. m.
§ I-
De hos Ståndet, den 2, 5, 21 och 23 innevarande må¬
nad förda protokoll justerades och godkändes.
§ 2.
Uppå derom framställd begäran beviljade Ståndet Petter
Jönsson från Jönköpings Län 3 veckors förlängning af förut
erhållen ledighet från deltagande i Riksdagsgöromålen.
Ståndet åtskiljdes kl. f till 1 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVester.
Den 28 December.
Plenum kl. | till 3 e. m.
§ 1.
Det vid Ståndets sammanträde den 24 innevarande må¬
nad förda protokoll upplästes till justering och godkändes.
§ 2.
Enligt särskilda framställningar, beviljades Olof Lagergren
från Gottlands, Anders Andersson Bäckström från Norrbottens
och Gustaf Hultman från Nerikes Län förlängning tre veckor
å förut från riksdagsgöromål erhållen ledighet, som tillända-
går för Lagergren med denria månads utgång, för Bäckström
den 29 innevarande månad, och för Hultman den 16 näst¬
kommande Januari; hvarjemte, uppå derom af Joseph Smed¬
berg från Elfsborgs Län jord anhållan, Ståndet medgaf att
den, på tre veckor från denna dag, honom beviljade enahanda
524 Den 28 December.
ledighet finge framflyttas till den 16 ofvannämnde Januari oeh
från nämnde dag bäräknas.
Vice Talmannen Anders Andersson förmälde sig vara
sinnad att, i enskilda angelägenheter, besöka hemorten och
anhöll väl, att, i sådant afseende, honom måtte beviljas tre
veckors ledighet från riksdagsgöromål, räknad från den 7
Januari nästkommande år, men Ståndet ansåg sig icke behö¬
rigt att berörda anhållan pröfva, utan förklarande endast, att,
derest Vice Talmannen erhölle Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd,
att, under pågående Riksdag, begifva sig från hufvudstaden,
Ståndet, i sådan händelse, icke hade något att dervid erinra.
§ 3-
Till bordläggning l:sta gången anmäldes Banlco-Utskottets
Utlåtande N:o 67, i anledning af ett utaf vice Häiads-
höfdingen Carl Hessling gjordt ackordsanbud;
Memorial N:o 68, med förslag till ändring af åtskilliga
föreskrifter i 8:de Artikeln af Banko-reglementet: och
Memorial N:o 69, med anmälan om Riksståndens beslut,
i anledning af Utlåtandet N:o 66.
§ 4.
Upplästes och godkändes särskilde kommitterades förslag,
angående tryckning och spridning af så väl Konstitutions-Ut-
skottets Memorial N:o 61, med utlåtande öfver Bondeståndets
Talmans vägran af proposition å bifall till åtskilliga af Stats-
Utskottei framställda förslag till voteringspropositioner, som
ock andra till denna fråga hörande handlingar.
§ 6.
Följande, från Medstånden ankomna protokollsutdrag lades
till handlingarne, nemligen: från
Högloft. Ridderskapet och Adeln N:ris 539—542, 544—547
och 549—554;
Högvörd. Presteståndet N:ris 447—456; samt
Vällofl. Borgareståndet N:ris 498—504;
hvaremot Ridderskapets och Adelns protokolls-utdrag N:ris
543 och 548, såsom innefattande, det förra en inbjudning och
det sednare en Medstånden delgifven motion af Herr Grefve
Adlersparre, C., förblefvo, enligt flere ledamöters begäran, hvi-
lande ä bordet.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVester.
Den 29 December.
525
Den 20 December.
Plenum kl i till 3 c. m.
§ 1.
På begäran meddelades Samuel Ödmann från Upsala
Län 10 dagars förlängning uti förut beviljad ledighet från
Riksdagsgöromålen.
§ 2.
Vid förnyad föredragning af Banko-Utshottets Utlåtande
N:o 67, i anledning af ett utaf vice Häradshöfdingen Carl
Hessling gjordt ackords-anbud, yttrade:
Nils Svensson från Christianstads Län: »Visserligen skulle
ock jag här kunna ropa på bifall till Utlåtandet; men då jag
icke onödigtvis vill bortskänka Statens medel, samt då jag
tillika antager att Häradshöfding Hessling, som är en karl i
sina bästa år, befinner sigsådana ekonomiska förhållanden, att han
icke har af nöden den ifrågasatta afskrifningen, så måste jag
i stället afslå Utskottets hemställan.
Häruti instämde Ephraim Larsson, Pehr Benjaminsson och
Johannes Andersson från Elfsborgs, samt Måns Pehrsson från
Malmöhus Län.
David Andersson från Hallands Län: »Den person, hvar¬
om här nu är fråga, trodde jag vara aå väl känd inom Stån¬
det, både hvad dugligheten och hans mindre gynnsamma
ekonomiska förhållanden beträffar, att jag ej väntat det någon,
åtminstone icke af de äldre ledamöterne utaf Ståndet, skulle
uppträda för att göra honom den lilla, men för honom och
lians familj, som ega små inkomster, stora tjenst, hvarom
fråga är, stridig, särdeles som han, för menskliga ögon, synes
omöjligen, om ej långt in i framtiden kunna gälda hela be¬
loppet samt Banken förthy och då dess fordran en längre tid
varit förd inom linien samt sålunda icke kan exekutivt indrif-
vas, vinner på en dylik uppgörelse. Om Utskottets hem¬
ställan icke antages, och Häradshöfding Hessling skulle inom
kort med döden afgå, får Banken intet. För öfrigt är detta
icke ett enstaka, utan ett vanligt fall, der man beviljar afskrif-
ningar. Jag bifaller Utlåtandet.»
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus, samt Johan Petter
Andersson från Elfsborgs Län instämde.
Nils Svensson: »Med all respekt för den siste Talarens
526
Den 29 December.
åsigter, dem jag i hvarjehanda fall med nöje biträdt, får jag
dock förklara, att jag icke kan det nu. Han har yttrat, att
afskrifningar vore vanligt att medgifva. Detta kan vara sannt;
men denna vana är origtig och i sjelfva verket en ovana,
ty det är icke rätt att så disponera öfver Statens medel.
Man har åberopat den omständigheten, att den person, som här
är i fråga, är en gammal bekant. Härtill måste svaras att per¬
sonliga konsiderationer endast böra verka då det är fråga om
egna, men icke om Statens medel. Jag vill derför hafva afslag
på Utlåtandet; men man kan i alla fall vara lugn, ty nog
komma de öfriga 3:ne Stånden att bifalla detsamma.»
Anders Maguus Andersson från Kalmar, Liss Lars Olsson
från Stora Kopparbergs, Pehr Andersson från Gefleborgs, samt
Westermark, Wallmark och Glad från Westerbottens Län in¬
stämde.
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Jag skulle
gerna vilja instämma med Nils Svensson; men då jag är öfver-
tygad om att Banken genom Utlåtandets antagande gör en
reel vinst och utur denna synpunkt betraktar saken, instäm¬
mer jag med David Andersson och bifaller detsamma. Att
nu inom 4 månader få in ett kapital af 1,000 R:dr gör hvad
det kan.»
Med Gudmundsson förenade sig Carl Tholsson från Ska¬
raborgs, Paul Hedström från Wester-Norrlands, Bälter Sven
Ersson från Stora Kopparbergs, Nils Olsson från Malmöhus,
samt Jöns Pehrsson från Blekinge Län.
Vice Talmannen Anders Andersson: »Det är icke utan
att ju Nils Svensson kan hafva rätt; men det finnes ingen
regel utan undantag. Oansedt det, att Häradshöfding Hess¬
ling under nästlidne Riksdag skötte sitt notariekall väl och
derför har bordt göra sig Ståndet bevågen, och oansedt den
omständigheten att han, ehuru han såsom handelsman gjort
konkurs, likväl sträfvat på ett förtjenstfull sätt derhän, att
han blifvit ordinarie tjensteman, om ock med små inkomster,
oansedt allt detta, säger jag, gör Banken, såsom redan om-
nämndt är, en verklig vinst om Utlåtandet bifalles, och jag
anser mig derför böra bifalla detsamma.»
Diskussionen var slutad: och blef det föredragna Utlåtan¬
det härefter af Ståndet bifallet.
§ 3.
På flere ledamöters derom framställda begäran bordlädes
2:dra gången Banko-Utslcoltets Memorial N:o 68, medförslag
till ändring af åtskilliga föreskrifter i 8:de Artikeln af Banko¬
reglementet.
Den 29 December.
527
§ 4.
Föredrogs ånyo Banko-Utskottets Memorial N:o 69, med
anmälan om Riksståndens beslut i anledning af Utlåtandet N:o
66. Och yttrade härvid:
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Då ärendet redan
är afgjordt genom 3 Stånds beslut, så hafva vi ej något att nu
göra, om ej att lägga Memorialet med ogillande till handlin¬
garna. Det är emellertid smärtsamt att förnimma, det vår
återremiss af Utlåtandet N:o 66 tjenade till intet, och jag för¬
klarar härmed mitt stora missnöje deröfver. Att vi icke hade någon
särdeles stor förhoppning, det saken skulle utfalla annorlunda,
var väl att förutse, och vi hafva nu fått bekräftelse derpå.
Ännu mera ledsamt är det, att Banko-Utskottet redan förfogat
öfver huru medlen skola användas, ty i och med detsamma
man öfverlemnar ett sådant förfogande åt Banko-styrelsen, vet
man huru det kommer att gå. Som jag sagt, vill jag lägga
Memorialet med ogillande till handlingarne.»
Häri hördes en stor del af Ståndets ledamöter instämma.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Med anledning
af mitt yttrande vid återremissen af Utlåtandet N:o 66, för-
anledes jag äfven nu uppträda och yttra några ord. Ståndet
skall hafva i friskt minne det kommande året 1860. Jag gra¬
tulerar de 3 öfriga Stånden till att icke allenast hafva bifallit
nämnde Utlåtande, utan äfven hafva orsakat em betsmännens
löners oformliga ökande under denna Riksdag. Må dessa 3
Stånd"' skuldsätta fäderneslandet! Vi kunna två våra händer
om ett krig eller någon dylik olycka skulle inträffa. Jag in¬
stämmer med förre talaren, och vill alltså att Memorialet med
ogillande lägges till handlingarne. Vår röst är ännu öppen rö¬
rande medlens användande och fördelning.»
Ephraim Larsson från Elfsborgs Län: »Då detta ärende
sist inom Ståndet förevar, yttrade jag mig i samma syftning,
som Nils Svensson från Christianstads Län. Jag ansåg nem¬
ligen det vara orätt att skuldsätta landet med 12,000,000 R:dr,
för att, som det föregifves, understödja eller uppehålla den
iråkade misskrediten i handeln. Det är icke någon, som an¬
modat herrar handlande att kasta sig i olyckan genom alltför
öfverdrifna spekulationer. Om olyckan drabbar dem, må de
skylla sig sjelfve. Större delen af deras införskrifna varor hade
svenska nationen gerna kunnat vara utan. Jag yrkar afslag å Ut¬
låtandet, och önskar, det Sveriges innebyggare må se, att det
icke är svenska Bondeståndet, utan de öfriga Stånden, som
vilja skuldsätta landet.»
Efter sålunda slutad diskussion, afslog Ståndet Banko-
528
Den 30 December.
Utskottets Utlåtande N:o 66, och lade Memorialet N:o 69 med
ogillande till handlingarne.
§ 5.
Höglofl. Ridderskapet och Adelns, genom protokolls-ut¬
drag N:o 543, Bondeståndet gjorda inbjudning rörande bil¬
dande af en stam för örlogs-flottans matroser medelst enrolle-
ring af skärgårdsfolk, afslogs.
§ 6.
Lades till handlingarne Höglofl. Ridderskapet och Adelns
genom protokolls-utdrag N:o 548 Bondeståudet kommunice¬
rade motion af Grefve Adlersparre, Carl, angående årligt an¬
slag att under tiden för nästa statsreglerings-period användas
till aflöning åt officerare vid Kongl. Lifbevärings-regemente.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVesler.
Den 30 December.
Plenum kl. I till 3 e. m.
§ 1.
Protokollen för den 7 och 14 i denna månad justerades
och godkändes.
§ 2.
Föredrogs och godkändes Banko-Utskottets Memorial
N:o 68, med förslag till ändring af åtskilliga föreskrifter i 8
artikeln af Banko-reglementet.
§ 3.
Expeditions-Utskottets nu föredragna förslag till Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse N:o 177, angående utländskt
lån för underlättande af penningeställningen och rörelsen inom
landet, blef af Ståndet gilladt.
Den 50 December.
529
§ 4.
Ephraim Larsson, Johannes Andersson och Pehr Benja¬
minsson från Elfsborgs Län, hvilka förut erhållit Ståndets til¬
låtelse att på 3:ne veckor afresa till hemorten, anmälde, att
de icke för närvarande ville af den meddelade tillåtelsen sig
begagna, utan ville de framdeles till förnyad permission sig
anmäla; hvilket antecknades.
§ 5.
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län uppläste
nedanintagna skriftliga anförande:
»Inom den tid 56 § Riksdagsordningen föreskrifver, väckte
jag vid innevarande Riksdag motion om rättighet till frihandel
på landet med salt; men denna fråga, som blef behandlad af
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, kunde icke vinna
bifall, synnerligast derföre, att Utskottet redan tillstyrkt en i så
måtto utvidgad landthandel, att salubod skulle fä anläggas »på
minst en mils afstånd från stad» (se Betänkandet N:o 99, pag.
13, 18 och 19!)
Då nu bekant är, att såväl Högvördiga Presteståndet, sorn
"Vallöf], Borgareståndet afslagit Utskottets förslag angående
rättighet att hålla landthandel så nära stad, som ofvan är sagdt,
kommer alltså nu gällande Handelsordning att blifva oförän¬
drad, i den bestämmelsen nemligen, som skiljer landthandel
från sfäderne på minst 3 mils afstånd.
Att salt är en vara, lika oundgänglig som behöflig för
den högste statsmannen, som den ringaste medborgaren, veta
vi alla, och det är just på den grund jag nu föreslår:
det Bondeståndet för sin del ville besluta en un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Maj: t i den syftning,
att hvarje välfrejdad Rikets innebyggare, utan af¬
seende å huruvida han förvärfva! sig rättighet som
landthandlare eller ej, må blifva tillåten att fritt
och obehindradt drifva handel med salt i större el¬
ler mindre partier, dock icke inom städernes egna,
lagligen bestämda områden.
Anhållandes jag således, att detta mitt förslag måtte re¬
mitteras till Ståndets enskildta Utskott, för att bereda och upp¬
sätta den äskade skrifvelsen.»
Och blef nämnde anförande, sedan Olaus Eriksson från
Götheborgs och Bohus, Johannes Andersson från Elfsborgs och
Bonde-St. Prot. vid Lagt. Iiiksd, 1856 o. 1857 Vill. 34
530 Den 30 December.
Olof Olofsson i Olsäterstorp från Wermlands Län deruti in¬
stämt, remitteradt till Ståndsts enskildta Besvärs-Utskott.
§ 6.
Föredrogos och lades till handlingarne nedannämnde, från
resp. Medstånden ankomna protokolls-utdrag, nemligen från:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 555 och 556;
Högv. Presteståndet N:ris 457; samt
Yällofl. Borgareståndet N:ris 505—507.
Ståndet åtskiljdes kl. ^ 3 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.