Den 18 Juli.
301
ker antagandet af Petter Jönssons reservation såsom vårt be¬
slut i förevarande fall.»
Anders Gudmundsson: »Jag vill blott i anledning af Me¬
dins yttrande säga, att i min hemort hafva visserligen orätt¬
visa förmedlingar kunnat ega rum, men ock rättvisa sådana.»
Efter sålunda slutad diskussion blef det föredragna mo¬
mentet afslaget: och antog Ståndet i stallet för sin del hvad
Petter Jönsson från Jönköpings Län i sin Betänkandet bifogade
reservation uti samma ämne påyrkat.»
Den af Nils Andersson påyrkade inbjudning till Medstån-
den bifölls icke; hvaremot Nils Andersson reserverade sig.
De 2:ne sista momenten i Betänkandet blefvo af Ståndet
bifallna.
Ståndet åtskiljdes kl. f till 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IF esler.
Den 18 Juli.
Plenum kl. 10 f. m.
§ 1.
Uppå derom gjord framställning beviljade Ståndet Johan
Petter Wallmark från Westerbottens Län förlängning uti hans
förut erhållna permission till den 26 dennes, och Erik Ersson
från Gefleborgs Län, för hvilken en dotter nyligen dött, ledig¬
het från riksdagsgöromålen under 3 veckor, räknadt från den
22 i denna månad; hvarförutan Ståndet medgaf, att den P. Fr.
Mengel beviljade permission under 3 veckor från den 12 inne¬
varande månad, deraf han likväl hittills icke sig begagnat,
i stället skulle honom tillgodokomma under 3 veekor från
denna dag.
§ 2.
Föredrogs en af Rikets Ständers Justitie-ombudsman J.
A. Södergren aflåten skrifvelse, derigenom denne, i anledning
af Kongl. Maj:ts under förliden gårdag honom Nådigst gifna
302
Den 18 Juli.
kallelse till Justitieråds-embete, hos Rikets Ständer afsade sig
det erhållna förtroende-uppdraget att vara deras Justitie-om-
budsman; och beslöt Bondeståndet till följd häraf, jemlikt 98
§ Regeringsformen, att Expeditions-Utskottet skulle anmodas
inkomma med förslag till fullmakt för insättande af suppleanten
Herr Assessoren G. Lagerstråle uti Justitie-ombudsmanna-be-
fattningen.
§ 3.
Vid förnyad föredragning af Konstitutions- Utskottets Me¬
morial N:o 11, angående verkställd granskning af de i Stats¬
rådet förda protokoll, uppstod diskussion, derunder följande sig
yttrade:
Vice Talmannen Anders Andersson från Skaraborgs Län :
»Då jag med Ståndets begifvande vistades i min hemort på
permission, när Konstitutions-Utskottets ifrågavarande Memo¬
rial från Utskottet expedierades, och jag till följd deraf icke
var i tillfälle att mot detsamma anmäla reservation i de delar,
der jag kunnat anse sådant erforderligt; så vill jag nu be¬
gagna tillfället, att inför Ståndet uttala mina tankar. Vidalia
de Riksdagar, som jag bevistat i egenskap af representant för
Bondeståndet, har alltid någon förändring i Grundlagarne blif¬
vit beslutad, utom vid den Riksdag, då, såsom det den tiden
yttrades, rocken gick i trasor i Barkarby hällstuga. Våra
Grundlagar, som då blefvo liknade vid en lappig rock, kunna
alltför väl behöfva omses och botas; och derföre hafva vi också
allt sedan fått Grundlagarne i handom. Dessa föreskrifva, huru
Utskotten skola behandla de ämnen, som till deras handläggning
blifvit öfverlemnade. Konstitutions-Utskottets icke allenast rättig¬
het, utan snarare skyldighet är det att i första hand granska
Statsrådets ledamöters tillgöranden och hos Ständerna anmäla
hvad dervid Annes vara emot Grundlagarnes föreskrifter stri¬
dande. Dymedelst har Konstitutions-Utskottet blifvit tillagd
en vida större makt, än något annat Utskott ; men detta oak¬
tadt har Konstitutions-Utskottet sökt att tillvälla sig en ännu
större makt. Detta Utskott är sålunda berättigadt att i vissa
frågor gifva slutlig dom, t. ex. om Talman vägrar proposition,
och Ståndet ändock skulle yrka på sådan, då enligt 55 §
Riksdagsordningen frågan skall afgöras af nämnde Utskott;
men att detta Utskott skall ega rätt att för Ständerne gömma
undan eller dölja de anmärkningar, som någon ledamot inom
Utskottet funnit sig föranlåten framställa emot Konungens Råd¬
gifvare, men pluraliteten inom Utskottet ansett böra förfalla, kan
jag icke Anna vara grundlagsenlig!. Jag skulle tro, att hvar och
Den 18 Juli.
303
en anmärkning, som, vid granskning af Statsråds-protokollerna,
kommer under Utskottets behandling, bör till Ständernes pröfning
öfverlemnas, ty det är Ständerne och icke Utskottet, som det till¬
kommer att hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan, atthan
ville utur Statsrådet och ifrån embetet.skilja den eller dem, emot
hvilka anmärkning blifvit gjord; och vid ett annat förfarings¬
sätt skulle kunna inträffa, att vigtigare anledningar till anmärk¬
ning blifva dolda, än de, som framhållas. Som jag förmodar,
att Utskottets Memorial blifver punktvis föredraget, och jag så¬
lunda kommer i tillfälle, att vid hvarje framställd anmärkning
yttra mig, vill jag nu endast säga mina tankar om Utskottets
skyldigheter och rättigheter i allmänhet rörande förevarande
fråga. Utskottet har bland annat gått så långt, att det vägrat
ledamöter, att efter Memorialet få antecknade de reservationer,
som angått anmärkningar, hvilka inom Utskottet fallit. Jag
har dock alltid förfäktat den åsigt, att icke någon anmärkning
bör begrafvas och undanhållas Ständernas kännedom, och Ut¬
skottet har jemväl under sednaste Riksdagar frångått nyss¬
nämnde förfaringssätt. Likaledes har Utskottet tillförene icke
anfört de motiver, som föranledt Utskottet att underkänna så¬
dana anmärkningsanledningar, som inom Stånden blifvit väckta;
men numera har det lyckats mig, att i Memorialet till Rikets
Ständer få intaget motiveringen för underkännandet, så att
Ständerna kunna få bedöma rigtigheten af de skäl, som för¬
anledt en sådan åtgärd. Detta har dessutom synts mig vara
en borgen för, att Utskottet skall gå noggrant tillväga. Jag
hoppas, att Ståndsbröderne tagit fullständig kännedom af Me¬
morialets innehåll, ty deraf kan man tinna, huru Statsrådets
ledamöter fullgjort sina skyldigheter. Jag, för min del, vill
icke hafva nollor till ledamöter i Statsrådet. Emellertid vill
jag icke vidare uppehålla Ståndets tid, utan väntar att yttra
mig, till dess frågan punktvis blifver föredragen.»
I anledning af hvad vice Talmannen Anders Andersson
yttrat i afseende på föredragningssättet, hemställde Talmannen,
huruvida icke Ståndet, på sätt förut vanligt varit, ville lemna
tillfälle för dem, som så åstundade, att yttra 6ig öfver Memo¬
rialets innehåll i dess helhet; hvarefter detsamma kunde punkt¬
vis föredragas. Till följd häraf yttrade sig följande leda¬
möter:
Ola Månsson från Skåne: »För min del skulle jag vilja
hemställa till Ståndsbröderne, om icke rättast vore, att före¬
draga och afhandla hvarje punkt i förevarande Memorial sär¬
skildt, då de ämnen, som i de särskilda punkterna förekom¬
ma, äro af så olika beskaffenhet och äfven afse olika leda¬
304
Den 18 Juli.
möter uti Statsrådet. Åtminstone skulle jag tro, att livar och
en derigenom får ett redigare begrepp om hvarje sak.v
P. F. Mengel från Upsala Län: »Jag kan icke inse, att
något hindrar den, som sådant åstundar, att först yttra sig
öfver ifrågavarande Memorials innehåll i dess helhet, och att
det derefter må vara tillåtet den, som så åstundar, att sär¬
skildt yttra sig vid Memorialets företagande till afgörande
punktvis.»
Vice Talmannen Anders Andersson: »Lika med Ola
Månsson anser jag rättast vara, att Memorialet blifver föredra¬
get punktvis, ty hvarje punkt innehåller så skiljaktiga ämnen
ifrån de öfriga punkternas, att det skulle vara svårt att yttra sig
öfver hela Memorialet på en gång.»
Ståndet beslöt härefter, att den, som sådant önskade,
skulle ega att först yttra sig öfver Memorialets innehåll i dess
helhet, och att derefter hvarje punkt för sig kunde före¬
dragas.
Härefter begärdes ordet af följande ledamöter, hvilka yt-
•trade:
P. F. Mengel: »Till en början får jag utbedja mig öf¬
verseende af de äldre ordinarie ledamöterne inom Konstitu-
tions-Utskottet, för det jag, som är en af de yngste och, så¬
som endast varande suppleant, genom de ordinarie ledamö-
ternes välvilja blifvit i tillfälle att i Utskottet öfvervara frågan
om Stats-råds-protökollernas granskning, nu före de äldre le¬
damöterne begärt ordet; men anledningen, nemligen att jag
om några timmar skall anträda en resa utomlands, torde vara
allmänt bekant för desse ledamöter och hos dem gälla såsom
ursäkt.
Rörande sjelfva saken, har jag sammanfattat mina tankar
skriftligen i följande anförande:
»Om än medgifvas måste, att de anmärkningar, hvilka
uti Konstitutions-Utskottets förevarande Memorial blifvit rig-
tade emot Konungens Rådgifvare, i afseende på nummertalet
icke är så stort, som fallet stundom varit vid föregående Riks¬
möten, så kan dock icke gerna bestridas, att ibland dessa an¬
märkningar Bro åtskilliga af den beskaffenhet, att de högeli¬
gen påkalla Ständernas uppmärksamhet, och tvifvelsutan böra
af Ständerna godkännas.
Sålunda hafva Konungens Rådgifvare vid flera tillfällen
åsidosatt 33 § 1 mom. Regeringsformens föreskrift. Sysslor,
hvartill förslag blifvit upprättade, hafva af Kongl. Maj:t bort-
gifvits, utan att hvarken föredragande Departements-chefen,
eller någon Statsråds-ledamot yttrat sig om de sökandes för-
tjenster och skicklighet. Derigenom har all jemförelse mel-
Den 18 Juli.
305
Ian och pröfning af de sökandes egenskaper uteblifvif, och
utnämnings-åtgärden ofta fått sken af godtycke, i stället för
att innefatta en belöning åt den verkliga förtjensten. Jag be¬
klagar härvid, att den tablå öfver de gjorda utnämningarna,
hvilken inom Utskottet föredrogs, derstädes blef undertryckt,
och således icke har kommit till Ständernas kunskap. An¬
märkningen har derigenom förlorat i kraft, då numera icke
inhemtas kan, huru ofta 33 §:s föreskrift blifvit åsidosatt. Men
det principvidriga i Statsrådets förfarande förringas dock icke
deraf. Af största vigt är det alltid, att den verkliga förtjen-
steri belönas. Motsatsen befordrar lycksökeriet och gifver nä¬
ring åt sido-inflytandet. Att ministeriella mål icke blifvit be¬
handlade på sätt 11 § Regeringsformen stadgar, har Utskot¬
tet äfven anmärkt. Vådan af att detta stadgande icke iakt¬
tagits, ökas i samma mån de ministeriella ärendena blifva af
vigt. Förhållandet till främmande makter kan inverka på vårt
eget lands sjelfständighet, och det har derföre bordt vara Ut¬
rikes Stats-ministern angeläget, att påyrka, det Statsrådets öf¬
rige ledamöter äfven af de ministeriella förhandlingarna fått
kännedom. Med denna anmärkning böra Statsrådets ledamö¬
ter vara särdeles belåtne och inse, att Utskottet, för såvidt på det¬
samma beror, vill häfda Rådgifvarnes rätt, och förverldigade-
ras grundlagsenliga makt i Rådkammaren, om och när de
sjelfve vilja densamma utöfva.
Derigenom att Landshöfdinge-instruktionen af den 10 Maj
1855, utan alla föreställningar från Statsrådets sida, blifvit af
Kongl. Maj:t sanktionerad, har godtyckligheten bragts, så att
säga, i system. Landshöfdingarne hafva numera tillagts en så
obegränsad och så vådlig makt öfver sina underordnade, att
desses sjelfständighet, utan allt tvifvel, blifvit tillintetgjord. Om
till Landshöfdinge-beställningar endast sådane män befordra¬
des, hvilka redan förvärfvat sig fullkomlig kännedom i det
embete, hvilket dem tilldelas, så vore maktfullkomligheten
måhända mindre vådlig. Men nu händer i de allraflesta fall,
att till Landshöfdingar utnämnas personer, hvilka i den nya
tjenstebefattningen icke alls äro hemmastadde, och hvilka uti
det vigtiga kallets utöfning under liera år allenast äro att anse
såsom lärjungar. Lika orimligt som det skulle vara, derest
t. ex. en skicklig Landssekreterare befordrades till Regements¬
chef, med skyldighet att rätt tillämpa krigs-artiklar och exer¬
cis-reglemente, om hvars innehåll han först efter utnämningen
medhunnit taga kännedom, lika orimligt är det, att, då t. ex.
en Regements-chef befordras till Landshöfding, med icke al¬
lenast rätt, utan äfven skyldighet att tillämpa en instruktion,
Bonde-St. Prat. vid tägt. liiksd. 1850—1857. VI. 20
306
Den 18 Juli.
sorn lemnar honom en stor makt, men hvilken han först efter
utnämningen gör bekantskap med, utan att förut hafva ringa¬
ste kännedom om de lagar och författningar, som af honom
äfvenledes dagligen skola tillämpas. Oftast inträffar, att den
okunnige, som tilldelas stor makt, missbrukar densamma. Detta
ligger ock i sakens natur. Likasom Regenterne i allmänhet
städse varit benägne att förklara »Staten — det är jag» —
likaså skola Landshöfdingarne, ju mera deras makt utvidgas, i
sin mån vara benägne förklara: »Länsstyrelsen—'det är jag.»
Men Länsstyrelsen består likvisst af tvenne arbetsbin: Lands¬
sekreteraren och Lands-kamreraren; de måste hafva dokumen¬
terat sin skicklighet innan de till dessa tjenster befordras;
deras mening skall ofta komma i strid med den i lagar och
författningar okunnige höfdingen, hvilken, då hans kraft¬
åtgärder möta motstånd af de underordnade, naturligtvis skall
anse sin suveränitet för nära trädd, och dröjer väl icke då
att rubricera det laglikmätiga motståndet såsom en vanvörd¬
nad eller ohörsamhet. De tvenne underordnade embetsmän-
nen, på hvilkas duglighet dock i grunden Länsstyrelsens verk¬
samhet hvilar, måste, af det beroende, hvari de befinna sig
under en person, som nästan alltid står under dem i embets-
manna-skicklighet, lida. För hundra år sedan hade det må¬
hända gått an att göra Landshöfdingen till en Pascha med
thy åtföljande makt och myndighet, men att nu göra det, är
mer, än en anakronism — det är en vådlig åtgärd, som kan
hafva till följd att degradera de tvenne omistlige tjenstemän-
nen i en Länsstyrelse till osjelfständiga redskap åt den oftast
undvarlige chefen.
Den ifrågavarande Landshöfdinge-instruktionen är alltså
ett slående bevis på tillvaron af en allena-styrelse, som Grund¬
lagen icke vet af, och som Statsrådets ledamöter hade bordt
anse såsom sin högsta skyldighet att på grundlagsenlig väg
motverka.
Mot den af Kongl. Maj:t stadfästade Instruktionen för
Förmyndare-kammaren i Stockholm, har likaledes Statsrådets
ledamöter icke haft något att anmärka. Följden deraf har
blifvit, dels att Förmyndare-kammarens åligganden blifvit
sträckta utöfver dess befogenhet, och d,els att en dryg be¬
skattning drabbar de omyndige i hufvudstaden, utan att deras
rätt och säkerhet i ringaste mån bättre, än tillförene, blifvit
betryggad. Denna beskattning har tillkommit i den vackra
afsigten att befrämja Allmänna Barnhusets bästa : men beskatt-
nings-åtgärden hade dock icke bordt af Statsrådets ledamöter
tillstyrkas, utan att Ständerna först blifvit deröfver hörda, och
sitt bifall dertill lemnat. Statsrådet har alltså på ett oförsvar-
Den 18 Juli.
307
ligt sätt öfverträdt Grundlagens bud, detta må nu hafva skett
antingen af obekantskap med hvad Grundlagen stadgar, eller
af ringaktning för Ständernas pröfningsrätt. Hvad i denna
punkt anmärkts, utgör ett ytterligare bevis på Statsrådets ohåg
att motsätta sig ett af Grundlagen okändt allena-styrande, som
blir vådligare i samma mån det lemnäs friare spelrum.
De gjorda anmärkningarna, föranledda af Kongl. Maj:ts
beslut dels om beviljad ersättning till en postmästare för för¬
lorad sportel-inkomst, dels om beviljad löneförhöjning till
Svensk-Norrska Konsuln i Archangel, ådagalägga dels en
mindre god hushållning med Statens medel, dels, i afseende på
sednare frågan, en icke lofvärd undfallenhet för Norrmännens
med hvarje dag vexande fordringar. De afgifna reservatio¬
nerna belysa också i ena sorn andra fallet, att de ärender,
som nu föranledt anmärkningarna, icke äro enstaka tilldragel¬
ser. Sålunda vittnar ej allenast den af Herr Rinman fram¬
hållna åtgärden, att Svenska Statsverket fått bidraga till rätte¬
gångskostnaden rörande ett norrskt fartyg, som i England
blifvit prisdömdt, äfvensom det af mig framdragna förfaran¬
det att eftergifva en ingången hamp-leverans, hvarigenom
Svenska Statsverket tillskyndats en betydlig förlust, om grof
misshushållning med Statens medell Herr Wahlström har i
sin reservation derjemte framhållit, att Statsrådet Gripenstedt
icke ens lyckats erhålla sina kollegers bistånd, när han i de
ödmjukaste ordalag framhöll nyttan af ett kort uppskof med
fattandet af ett beslut rörande lyftningen af ett anslagsbelopp,
t hvilket, såsom redan visade sig, icke hade behöft disponeras,
; fastän så i onödan skedde.
> Att Konstitutions-Utskottet med så lätt hand vidrört frå¬
gan om Rikets förhållande till främmande stater, och Herr
Ridderstads i sammanhang dermed gjorda anmärknings-anled-
ning, var en tvingande nödvändighet genom den position, hvari
Rikets sist församlade Ständer sjelfva försatt denna fråga.
Ständerna brådskade nemligen så, att på förhand, och lifvade
af en divinationsförmåga, som måhända sedan icke hållit prof-
vet, till Regeringen hembära tackoffer för Regeringens antagna
neutralitets-politik, om hvars syfte och följder Ständerna då
saknade all närmare kunskap. Utskottet har alltså icke gerna
kunnat fördjupa sig i denna fråga, utan att i mer eller mindre
mån försätta sina egna principaler i en obehaglig ställning.
Denna blef redan vid sista Riksdag föga angenäm, då tack¬
sägelse-adressen för neutraliteten födde af sig det stora krc-
ditivet till upprätthållande af den antagligen aldrig hotade
neutraliteten.
308
Den 7 8 Juli.
I afseende på den direkta påföljd, som de af Utskottet
framställda anmärkningar bör medföra, så är det visserligen
en sanning, att dessa anmärkningar förnämligast drabba de
ledamöter af Statsrådet, hvilka derifrån redan afträdt, och så¬
ledes nu befinna sig på fridlyst grund. Men oanmärkt bör
dock icke lemnäs, att do åtgärder, som af desse f. d. Stats-
råds-ledamöter blifvit tillstyrkta, hafva af flere bland de ännu
qvarstående Rådgifvande alldeles icke blifvit afrådde. De hafva
alltså till de anmärkta åtgärderna rädt och hulpit; och om
man icke vill nedsätta dessa Statsråder till betydelselöse och
oansvarige bisittare i konseljen, så kan man svårligen frikalla
dem från klander.
Det är derföre som jag anser, att åtminstone, i afseende
på tillkomsten af de begge Instruktionerna för Landshöfdin-
garne och för Förmyndare-kammaren i Stockholm, 106 § Re¬
geringsformen hade bordt tillämpas mot samtlige de Rådgifvare,
som tillstyrkt bifall till berörde Instruktioner »
Nils Larsson från Jemtland tillkånnagaf, att han till alla
delar instämde uti Mengels anförande, som väl och rigtigt ut¬
tryckte Nils Larssons egna tankar i frågan. Afven Pehr Erik
Andersson från Westmanland förenade sig med Mengel.
P. Sahlström från Stockholms Län: »Eftersom det blif¬
vit medgifvef, att, i enlighet med gammal praxis, först yttra
sig öfver Ivonstitutions-Utskottets afgifna Memorial i föreva¬
rande fråga i sin helhet, så har jag velat nu begagna tillfället,
för att slippa flera gånger begära ordet.
Genom Ståndets förtroende anställd i det Utskott, hvars
åliggande det är att granska Statsråds-protokollerna, och isynner¬
het det sätt, hvarpå Konungens Rådgifvare fullgjort sina ålig¬
ganden såsom ledamöter af Stats-rådet, har jag icke förbisett
svårigheten, att, med mina inskränkta kunskaper och min ringa
förmåga, kunna rätt och med oväld fullgöra min pligt i afse¬
ende på denna för fäderneslandet och framtiden så vigtiga
sak. Likväl och med den redan vunna erfarenheten om an¬
gelägenheten att dervid förfara med den noggranhet, sakens
vigt påkallar, får jag nu anmäla, att jag funnit mig föranlåten
biträda alla de anmärkningar, Utskottet uti förevarande Me¬
morial framhållit, äfvensom att i de flesta delar instämma uti
de reservationer, som åtfölja Memorialet, och angå frågor, deri
anmärkningar blifvit af Utskottets majoritet undertryckta. Skä¬
let härtill har varit min öfvertygelse om faran af att låta de
uti Grundlagen föreskrifna vilkor och former förbises eller öf-
verträdas, emedan, om sådant opåtaldt kan eller får ske, vår
konstitutionella statsförfattning högeligen förnärmas och slut¬
ligen kan förvandlas i något helt annat, än hvad Grundlagen
De?i 18 Juli.
309
åsyftar. Att mångå underkända anmärkningar inom Utskottet
fallit endast genom den förseglade sedeln, torde vara väl be¬
kant. Lika med vice Talmannen anser jag Utskottets tillgö¬
rande att undertrycka och från Ständernas kännedom undan¬
hålla sådana inom Utskottet väckta anmärkningar, som Ut¬
skottets majoritet icke velat godkänna, vara högst origtigt och
stridande mot Rikets Ständers rätt, att, enligt Grundlagarne,
besluta att hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan, att
han ville utur Stats-rädet och från embetet skilja en eller flere
af dess ledamöter. Att nu genomgå hvarje punkt för sig,
skulle ofelbart föranleda till en för Ståndet tröttande och onö¬
dig vidlyftighet, och derföre må endast de, efter min åsigt,
vietieaste at mig omförmälas.
o o
Hvad nu Usta punkten angar, sa torde enhvar lätteligen
inse, att Statsrådenas anmärkta förfaringssätt att underlåta af¬
gifva yttrande om de sökandes skicklighet och förtjenster vid
frågor om bortgifvande af sådana sysslor, hvartill förslag blif¬
vit upprättade, är, såväl för det allmänna, som för Regeringen
högst skadligt, ty att icke anföra de motiver, som föranledt
tjenste-tillsattningen, är att gifva anledning till den tro, att
Kongl. Maj:t icke blifvit underrättad om hvad Statsrådets le¬
damöter tänka och veta om sökandenas skicklighet och för¬
tjenst, och att relationer komma att gälla. Detta åter bildar
en korruption, som verkar menligt i allmänhet på tjenstemän-
nens bildning och sträfvan att fullgöra deras tjensteåligganden.
Derföre höres också en allmän klagan, att tjenstemännens
bildning och duglighet är tillbakagående; och på det att denna
klagan icke må få anledning att än mera högljudt utbryta, är
det af vigt att framhålla nödvändigheten af, att Statsrådets
ledamöter icke sitta såsom nollor vid tjenstetillsättningar, utan
frimodigt uttala sina tankar, ty eljest skall det allmänna blifva
allt mer och mer lidande, och samhället gå sin totala under¬
gång till mötes. För öfrigt anser jag mig böra tillkännagifva,
att jag instämt uti den af Herr Billström vid denna punkt af-
gifna reservation, ehuru sådant icke i Utskottets Memorial
blifvit anmärkt.
Vidkommande 2:dra punkten, så torde det icke vara fler¬
talet af Ståndets ledamöter obekant, hvilken oreda, som på
mångfaldiga ställen blifvit förorsakad deraf, alf utlänningar blif¬
vit berättigade, att här i landet förvärfva fastighet, likasom
Ståndets ledamöter torde inse, hvilken våda för det allmänna
och enskildta, som ligger deruti, att egare af fastighet här i
Sverige icke äro närvarande och svara för samma fastighet,
genom hvilken man kan komma i åtskilliga ganska brydsam-
ma förhållanden till en dylik främling. Jag anser det derföre vara
310
Den 4 8 Juli.
af högsta vigt och nödvändighet, att Kongl. Maj:t och Stän¬
derna i vederbörlig ordning utfärda en lag, som bestämmer
förhållandena emellan sådana utländska undersåter, hvilka här
ega' fastighet, samt Staten och Sveriges egna innebyggare.
Detta är isynnerhet nödvändigt med afseende å de fastighets¬
egare, tillhörande engelska nationen, hvilka, i följd af sitt
lands lagar, hafva svårare att i politiskt hänseende frigöra sig
från hemlandet.
Beträffande 4:de punkten, rörande den af Kongl. Maj:t
den 10 November 1855 utfärdade Nådiga Instruktion för Lands-
höfdingarne i Rikets Län, samt de vid Länsstyrelsen anställde
tjenstemän, har jag redan förut yttrat mig öfver samma In¬
struktion, då Ekonomi-Utskottets Betänkande, i anledning af
väckta motioner om ändring i berörda Instruktion, inom detta
Stånd förevar till handläggning. När de motioner, som i denna
syftning blefvo väckta inom detta Stånd, remitterades till Eko¬
nomi-Utskottet, hördes ett allmänt ogillande af Instruktionen.
Af Memorialet i denna punkt synes, att mycken fråga är,
huruvida man hädanefter kan påräkna att få skicklige Lands¬
kamererare och Lands-sekreterare, ty Instruktionen måste
hafva inflytande icke allenast på den allmänna rättskänslan,
utan äfven på de Landshöfdingen underordnade tjenstemän-
nen, enär Instruktionen låter en för duglighet känd embets-
manna-korps i vårt land vara underkastad godtycket af en
förmans nycker. Jag hemställer derföre, att Ståndet måtte
ingå till Kongl. Majit med underdånig skrifvelse om öfverse¬
ende och rättande af denna Instruktion, som har ett så skad¬
ligt inflytande på det allmänna, och derföre icke bör i oför-
ändradt skick bibehållas, och att Borgareståndet, hvilket med
ogillande lagt Ekonomi-Utskottets ofvannämnda Betänkande till
handlingarna, måtte inbjudas att en dylik underdånig skrifvelse
jemväl aflåta.
Vid den 6:te punkten, angående den af Kongl. Majit den
9 April 1856 utfärdade förnyade Nådiga Instruktion för För¬
myndare-kammaren i Stockholm, har Utskottet uti Memorialet
sökt visa, bland annat, att en beskattningsrätt genom denna
Instruktion blifvit upplåten åt Förmyndare-kammaren, — en
beskattningsrätt af desto vådligare beskaffenhet, som densam¬
ma gäller omyndige. Olagligheten härutinnan faller desto
bjertare i dagen, då man besinnar, att beskattningsrätt icke
tillkommer Konungen, utan Ständerna enskildt. Jag vill vid
denna punkt förbigå, att särskildt upprepa flera grundade an¬
märkningar, som mot Instruktionen blifvit framställda och vis¬
serligen äro af betydenhet, men endast skulle leda till alltför
mycken vidlyftighet.
Den 18 Juli.
311
Hvad 9:de punkten, angående uraktlåtenhet att påkalla
åtgärder till bevarande af såväl räntegifvares, som räntetaga-
res rätt vidkommer, så anser jag Statsrådets anmärkta förfa¬
rande ådagalägga den största försumlighet, och isynnerhet an¬
ser jag Statsrådet Anjou, genom det af honom till Statsrå¬
dets protokoll den 31 Maj 1856 afgifna yttrande, hafva åda¬
galagt den största partiskhet för räntetagarne. Det var en¬
dast snart sagdt genom underhandling med Presteståndets le¬
damöter i Utskottet, som det lyckades Bondeståndets ledamö¬
ter att vid frågans behandling inom Utskottet vinna det resul¬
tat, att anmärkningen borde omfatta Statsråds-ledamöternes för¬
summelse att iakttaga såväl räntegifvarnes som räntetagarnes
rätt, och att man slutligen kom så långt, att för Regeringen
borde framställas nödvändigheten af att vidtaga någon åtgärd
till betryggande af räntegifvarnes rätt. De konservative inom
Utskottet afsågo blott räntetagarne, så att vi, hvilka tillhörde
andra partiet, endast genom att locka oss fram, lyckades att
få uti memorialet intaget hvad detsamma nu innehåller om
nödvändigheten att betrygga räntegifvarnes rättighet. Jag har
mig bekant, att de till lärarne i Strengnäs anslagna räntor och
tionde blifvit utdebiterade efter högsta markegångspris, ehuru
en del af lärarne vid gymnasium och skolan i nämnde stad
till sina innelmfvande befattningar blifvit utnämnde efter den
tid, då redan stadgadt varit att löner, utgående i räntor och
kronotionde, skulle uppbäras efter den beslutade förändringen,
medelst ett på föreskrifvet sätt bestämdt medelpris. Enahanda
förhållande har egt rum i min hemort och på flera andra stäl¬
len, så att- tiondegifvarne ej tillgodonjutit den beslutade för¬
enklingen på annat sätt, än genom minskningen i antalet af
räntepersedlarne, men ej bekommit någon lindring i beloppet
af utskylderna, då det med penningar utgjordes. Det torde
vara väl bekant af en och annan Ståndsbröder, att Kammar¬
kollegium ogillat detta förfaringssätt, och jag har genom en
ledamot inom detta Stånd lyckats erhålla utdrag från Kam¬
mar-kollegium i en dylik fråga, der Kammar-kollegium uttalat
sitt ogillande af räntetagares försök att på räntegifvarnes be¬
kostnad och emot Kongl. Kungörelsens af den 11 Maj 1855
föreskrift öka inkomsterna. I anledning af den nu från Ut¬
skottet gjorda framställningen, hoppas jag, att Ståndet vidtager
någon åtgärd för vinnande af framtida rättelse härutinnan, ty
det vore ingalunda rätt att låta det bero vid hvad det nu är.
För min del anser jag, att antingen Statsrådet Anjou bör hos
Kongl. Maj:t anmälas, på sätt 29 § 2 mom. Riksdagsordningen
förmår, eller ock någon annan tjenlig åtgärd vidtagas, och hoppas
312
Den i 8 Juli.
jag att Bondeståndet ej underlåter att handla så, att räntegif-
varnes rättigheter blifva oförkränkte.
Den anmärkning, Utskottet uti 10:de punkten framställt,
rörande behandlingssättet af ett ministeriellt mål, har hos mig
framkallat en högst obehaglig känsla, såsom jag ock yttrade
vid behandlingen inom detta Stånd af 3:dje hufvudtiteln. Denna
Utskottets anmärkning skall dock rättfärdiga mig för all den
smälek, jag fått uppbära af de konservativa och skandal-bla¬
den, hvilkas nedsvärtningsförsök likväl aldrig skola afhålla mig
från att handla sjelfständigt och att uttala min öfvertygelse.
Af Utskottets anmärkning inhemtas, att en för landet af obe¬
räknelig vigt varande fråga blifvit afgjord, utan alt någon an¬
nan af Statsrådets ledamöter, än Ministern för utrikes ärendena,
blifvit hörd eller snart sagdt afvetat beslutet förrän det redan
blifvit fattadt. Detta anser jag vara ett så svårt missfirmande
af Grundlagens bud och föreskrifter om ärendenas behandling,
att det måste anmälas till rättelse, ty eljest kommer man till
allena-styrelse, som Grundlagen förbjuder. Jag hoppas emel¬
lertid att blifva frodad för anmärkningar, i anledning af hvad
jag yttrade, då Stats-Utskottets Utlåtande, rörande 3:dje huf¬
vudtiteln, förevar till behandling inom Ståndet, då man af
Konstitutions-Utskottets Memorial kan inhemta hvilken grof
felaktighet, Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre
Stjerneld, låtit komma sig till last. Detta förhållande har ock
varit orsaken till att Konstitutions-Utskottet uti ett denna dag
utdeladt memorial, funnit sig föranlåtet afgifva förslag till den
ändring i 12 § Regeringsformen, att samtlige Statsrådets le¬
damöter böra höras innan Konungen eger att i afhandlingar
och förbund med främmande makter ingå.
Jag borde visserligen icke vidare upptaga Ståndets tid;
men som den af Herr C. F. Ridderstad framställda anmärk¬
ning mot Statsrådets ledamöter af Utskottet blifvit underkänd,
och jag häremot anmält reservation, ehuru sådant icke synes
af Utskottets memorial, så må det tillåtas mig att, rörande be¬
fogenheten af sagde anmärkning, uttala mina tankar. Angå¬
ende den så mycket omskrifna och omtvistade neutraliteten
under det krig, som senast pågick emellan vestmakterna och
Ryssland, hvilken åtgärds vidare bedömande skulle efter mån¬
gas, men icke efter mitt omdöme, genom den med så stor
fermeté tillvägabragta tacksägelse-adressen, vara alldeles afsku-
ren, så är det min oeftergifliga och oföränderliga mening, att
Sveriges och Norriges närvarande och framtida intressen mera
vunnit om vestmakterna förlagt sina större operationer till
Östersjön, och der lyckats förstöra Rysslands flotta och anlägg- *
ningar vid Sveaborg, Kronstadt och Reval, än att egna så
Den 18 Juli.
313
stora uppoffringar af blod och krafter på det aflägsna Svarta
hafvets kuster. Orsaken, hvarföre så icke skett, tillskrifver jag
den i förväg proklamerade neutraliteten. Hade Rysslands flotta
och större fästningar vid Östersjön blifvit tillintetgjorda, skulle
vårt lands trygghet för långliga tider varit försäkrad, och vi
skulle nu icke behöft anvisa millioner R:dr, hvarken till för¬
svarsverkets förstärkande, hvilket nu anses för så oeftergifligen
nödvändigt, eller till vårt landt- och sjöförsvars större utsträck¬
ning och manskapets öfning, eller till de oerhörda kostnader,
som komma att nedläggas på jernvägarne, hvilka äfven ingå
i det militära fursvars-systemet. De följder, som af denna
vårt lands kraftuttömning komma att visa sig i framtiden, hvar¬
ken vill eller förmår jag att nu utreda, men då jag genom
min långt framskridna ålder nödvändigtvis måste utesluta mig
sjelf från allt vidare offentligt vidrörande af detta ämne, vill
jag dock icke bortgå utan att här hafva tillkännagifvit den
synpunkt, hvarifrån jag vid bedömandet af frågan utgått. Hvad
jag vidare kan hafva att säga, vill jag spara till dess diskus¬
sionen blifvit slutad, då jag tror mig kunna framställa ett för¬
slag till Ståndets gemensamma tanka i ämnet, som måhända
kan blifva lugnande äfven för dem, sorn med mig hysa olika
tankar.»
Häruti instämde Johan Johansson från Örebro, J. M. Luh-
dahl från Skaraborgs, Ephraim Larsson från Elfsborgs, Anders
Olsson från Jemtlands och förre v. Talmannen Pehr Eriksson
från Wermlands Län.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Jag är förekom¬
men af Mengel och Sahlström, och instämmer uti hvad desse
yttrat, med undantag af hvad Sahlström audragit i afseende å
9:de punkten uti ifrågavarande memorial.»
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands Län tillkänna-
gaf, att han förenade sig med Sahlström i hvad denne yttrat
; rörande öde och 9:de punkterna.
Johan Pehrsson från Upsala Län anmälde, att han var af
enahanda åsigt som Sahlström i afseende på öde och 9:de
punkterna.
1 Erik Mallmin från Westmanlands Län instämde till alla
► delar i hvad Sahlström yttrat.
Samuel Ödmann från Upsala Län: »Utom representatio¬
nen har det blifvit yttradt, att om Konstitutions-Utskottets me-
i morial N:o 11 icke vöre mycket att säga. Enligt denna upp-
i fattning skulle anmärkningarne vara af intet värde och tillämp¬
ningen af lOö eller 107 §§:ne Regeringsformen ej hafva någon
synnerlig betydelse, då ledamöterne i Statsrådet lemnat sina
befattningar i egenskap af Konungens Rådgifvare. Jag svarar
314
Den / 8 Juli.
härtill att, om ock medgifvas måste, det åtskilliga af de an¬
märkningar, Konstitutions-Utskottet framställt, äro af mindre
betydenhet, så äro dock några af stort konstitutionelt värde;
och att, om åtskillige af de Statsrådets ledamöter, hvilka an-
märkningarne afse, nu lemnat sina statsräds-befattningar, bör
detta icke hindra en närmare granskning af deras tillgöranden.
Granskningen synes ej vara sådan, som den borde, enär Kon¬
stitutions-Utskottet uppehållit sig vid detaljer, i stället att ut¬
föra en mera generel och omfattande kritik af styrelse-syste¬
met i dess helhet. Hvad Utskottet i denna del underlåtit,
måste den enskilde representanten söka åstadkomma. Detta
är dock så mycket svårare, som han måste på enskild väg
skaffa sig de upplysningar, som Utskottet bordt lemna. Han
måste söka skaffa sig ett total-omdöme, hvilket, då det ej vin¬
nes positivt genom Utskottets Memorial, måste på negativ väg
utletas ur de fakta, Utskottet framhållit. Jag vill emellertid
yttra några ord öfver en och annan af anmärkningarna.
Hvad Usta punkten i Memorialet angår, så tillstår jag,
att det var med icke ringa förvåning, som jag genomläste Ut¬
skottets yttrande. Jag fann derigenom bekräftad den temli-
gen allmänna opinionen, att befordrings-systemet icke varit
sådant det bordt. Detta har äfven Konstitutions-Utskottet vits¬
ordat, ehuru Utskottet endast talat om sådana tjenste-tillsätt-
ningar, som skett efter upprättade förslag. Det finnes likväl
förtroende-sysslor af vida större vigt, och jag anser förfarings¬
sättet af Statsrådets ledamöter gifva skäl till uttryckande af
stort ogillande.
Yidkommande 4:de punkten, så instämmer jag i hvad
föregående talare yttrat, dock hade jag trott, att 106 § Re¬
geringsformen här bordt tillämpas, enär tillgörandet att till¬
styrka utfärdandet af ifrågavarande Instruktion icke öfverens-
stämmer med andan af vårt konstitutionella statsskick; och
föröfrigt biträder jag hvad Sahlström i denna punkt yttrat.
Beträffande 6:te punkten, så instämmer jag till alla delar
uti de af Sahlström och föregående talare i afseende härpå
yttrade åsigter.
I afseende på anmärkningen uti 10:de punkten, finner jag
i likhet med föregående talare mig icke kunna undertrycka
den största förvåning öfver detta måls behandling, och att 11 §
Regeringsformen, som föreskrifver huru dervid bordt tillgå, ej
blifvit iakttagen. Frågan är verkligen så vigtig, att den för-
tjenar all uppmärksamhet, och om någon framställning om
ansvar skulle ifrågakomma, synes mig det anmärkta isynnerhet
dertill föranleda.
Dessutom anser jag mig böra yttra mina tankar rörande
Den i 8 Juli.
315
den af af Herr C. F. Ridderstad framställda anmärkning, hvil¬
ken Utskottet undertryckt. Herr Ridderstad har sökt ådaga¬
lägga, såsom det i Memorialet heter, vdels att den af de för¬
enade Rikenas Konung den 14 December 1853, efter samråd
med Konungen af Danmark utfärdade neutralitets-förklaring
ej varit af omständigheterna påkallad, eller med de förenade
Rikenas anseende och fördelar öfverensstämmande, dels att
den af Konungen den 21 November 1855 med Fransmännens
Kejsare och Drottningen af Stora Brittannien och Irland af-
slutade traktat inneburit en kränkning af neutralitetsförklarin-
gen och ett frånträdande af den derigenom angifna politik,
samt till följd deraf antingen, och derest kabinettet i Stockholm
tagit initiativet till detta fördrag, utmärkte neutralitets-politi-
kens olämplighet, eller ock, i motsatt fall, åtminstone vore för
nationen sårande, såsom påtagligen från de vestra stormak¬
ternas sida föranledd af misstroende till upprigtigheten och på¬
litligheten af nyssnämnda politik.v — Efter cn så knapphän¬
dig recit af Herr Ridderstads framställning kommer Utskottet
till det resultat, som innefattas i följande Utskottets yttrande:
»Ur denna framställning af sjelfva tilldragelserna synes
svaret å de emot Konungens Rådgifvare rigtade anmärknin-
garne otvunget framgå. Det visar sig, att ifrågavarande rege¬
ringsåtgärder, den ena, eller neutralitets-förklaringen, varit före-
stafvad lika mycket af ett vist förutseende, som en rigtig upp¬
fattning af stundens kraf. I tid beredd och i tid afgifven, un¬
danröjde den hindren för den politiska ställning, som var med
Rikets ära och fördelar mest förenlig, under en strid, hvars
anledning och angifna syftemål var för Rikets intressen främ¬
mande. Framkallande nationens tacksamhet, vann den äfven
utländska makters bifall.»
Det är hufvudsakligen mot några uttryck häruti, som jag
vill framställa anmärkningar. Utskottet säger, att stridens an¬
ledning och angifna syftemål var för Rikets intressen främ¬
mande. Måhända kan det så tyckas. Då Ryssland besatte
Donau-furstendömena, syntes väl detta ej i första hand kunna
vara vådligt för vårt lands oberoende, men oni Ryssland opå-
taldt fått utvidga sig i söder, hade det säkerligen så mycket
snarare vändt sig åt andra håll för fullföljandet af sina eröf-
ringsplaner, och derföre kunde Rysslands besittningstagande af
Donau-furstendömena anses såsom en gemensam sak för hela
Europa; hvarföre det icke var skäl för Sverige att skjuta frå¬
gan undan till en oviss, kanske icke långt aflägsen framtid.
Vidare säger Utskottet, att neutralitetsförklaringen framkallat
nationens tacksamhet. Det är sannt, att de vid sista Riksdag
församlade Ständerna afläto en tacksägelse-adress; dock vill
316
Den '18 Juli.
jag dervid anmärka, att jag då icke var Riksdagsman, och
eger således både rättighet och pligt att uttrycka mitt ogil¬
lande af livad Utskottet i denna fråga anfort..»
Häruti hördes instämma: Nils Nilsson och Gustaf Hult¬
man från Örebro, L. G. Andersson från Elfsborgs, Daniel Da¬
nielsson från Jönköpings, Jonas Andersson och Petter Carl
Andersson från Östergöthlands, Erik Olsson och Anders Eriks¬
son från Södermanlands, Erik Andersson från Kopparbergs,
Pehr Nilsson i Ahlestad af Malmöhus Län, Anders Jonsson,
Olof Olsson i Olsäterstorp och Nils Andersson från Werm¬
land samt Gustaf Glad från Westerbottens Län m. fl.
Johan Lehberg från Örebro Län tillkännagaf, att han ville
instämma uti hvad Ödmann anfört, med undantag af hvad han
yttrat om neutralitetsförklaringen, hvilken åtgärd Lekberg desto
mindre ville klandra, som han ansåg densamma för landet
hafva varit lyckosam.
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län: »Dåjag nu anmält
mig att tala i förevarande fråga, kan jag icke underlåta att
i minnet återkalla några ord, som ledamöterne i Konstitutions¬
utskottet vid 1809 års Riksdag anfört uti motiverna till den
nya Regeringsformen. Det yttrades då, att Utskottet hade
sökt att bilda en styrandemakt, verksam inom bestämda for¬
mer, med enhet i beslut och full kraft i medlen att dem ut¬
föra: en lagstiftande makt, visligt trög till verkning, men fast
och stark till motstånd, en domare-makt, sjelfständig under
lagarna, men ej sjelf herrskande öfver dem. Vidare har uti
motiverna blifvit yttradt, att dessa tre makter skulle vara
verksamma, utan att kunna inkräkta på hvarandras område,.
Dessa rigtades till inbördes bevakning, till inbördes återhåll
utan sammanblandning; och sålunda fick Konstitutions-Utskottet
rättighet att granska de protokoll, som uti Statsrådet blifvit förda,
för att derigenom utröna, huruvida ledamöterne i Statsrådet
fullgjort deras åligganden. Hvad Utskottet nu i anledning af
förehafd granskning af Statsrådets protokoller tillgjort, anser
jag berättiga Utskottet till min tacksamhet, oaktadt icke alla
framställda anmärkningar blifvit af Utskottet godkända, utan
många blifvit undertryckta, ehuru sådant skett med så ringa
majoritet, att anmärkningarna fallit i följd af den förseglade
sedeln. Derigenom att Utskottet anmärkt de reservationer,
som blifvit afgifna mot Utskottets beslut, hvarigenom anmärk¬
ningarna blifvit undertryckte, har beskaffenheten af dessa an¬
märkningar dock kommit, till allmänhetens kännedom; och så¬
lunda kan den allmänna opinionen äfven i landsorten stadgas
i afseende på styrelse-sättet: om detta närmar sig allena-sty-
rande, eller de andra statsmakterna söka att göra något intrång.
I
Den 18 Juli. 317
Den mest graverande anmärkning, Utskottet framställt
mot Statsrådets ledamöter, är, angående tillkomsten af Instruk¬
tionen den .10 November 1855 för Landshöfdingarne i Ri¬
kets län, samt de vid Länsstyrelserna anställde tjenstemän.
Om denna Instruktion har redan tillförene så mycket blifvit
ordadt, att det visserligen kunde vara öfverflödigt att än vi¬
dare fylla protokollerna med yttranden om densamma; doek
anser jag mig vid detta tillfälle icke kunna underlåta att ut¬
trycka mitt ogillande af densamma. Det har blifvit sagdt, att
Konungens Befallningshafvande är den stora polismakten uti
Staten, och detta är sannt, och blir ännu större sanning, då
Konungens Befallningshafvande blifvit berättigade stadga vitén.
När denna rättighet blifvit Konungens Befallningshafvande till-
lagd i sådana fall, der ansvar icke är i lag bestämd, så an¬
ser jag den Konungens Befallningshafvande tilldelade makten
vara utsträckt öfver tillbörliga gränsor; och till hvilka vådliga
följder den kan leda, synes bäst derutaf, att en kommun hade
för någon tid sedan stadgat vissa böter för sina medlemmar,
såsom att ej vistas ute på väg eller gata efter kl. 10 på af¬
tonen. Det reglemente, som innehöll dessa föreskrifter, blef af
kommunen inlemnadt till Konungens Befallningshafvande i or¬
ten, som var nära att fastställa den orimliga föreskriften. Det
är lätt att inse hvilka rättegångar, hvilket elände och missför¬
hållande i en framtid, som häraf kunnat blifva en följd. An¬
gående den Landshöfdingarne lemnade makt, att från fjell¬
sten tills vidare skilja underordnad tjensteman för fel och ohör¬
samhet, så torde enhvar lätteligen kunna' inse, att densamma
måste medföra, att tjenstemännen blifva endast ögontjenare,
och i saknad af all sjelfständighet vid utöfningen af sin tjenst.
Jag vill emellertid ej vidare uppehålla Ståndets tid, synnerli¬
gast som de fleste ledamöterne af Statsrådet, hvilka anmärk¬
ningarna afse, nu utträdt ur konseljen och blifvit flyttade till
lugnare platser.’»
Vice Talmannen Anders Andersson: »»Då jag första gån¬
gen hade ordet, yttrade jag mig blott öfver behandlingssättet
af förevarande fråga inom Konstitutions-Utskoftet, och förbe¬
höll mig att särskildt få yttra mig öfver hvarje punkt i Me-
moriale.t. Det är dock icke min mening, att nu begagna den
sålunda förbehållna rättigheten, utan jag vill endast genmäla
några af andre talare här fällda yttranden, och dervid börja
med det af Mengel upplästa anförande, hvaruti jag anser mig
kunna instämma i allt, utom hvad han yttrat i afseende å den
af Herr Ridderstad framställda anmärkning. Mengel har an¬
sett, att Utskottet med alltför lätt hand vidrört det anmärkta
förhållandet. Det förundrar mig högeligen, att ett sådant på¬
318
Dan 48 Juli.
slående har kunnat framställas, ty, efter hvad jag kan förstå,
har icke någon fråga blifvit mera grundligt behandlad, än just
denna. Att påstå, det Utskottet ej nu kunde godkänna den
af Herr Ridderstad väckta anmärkning derföre, att Ständerna
sista Riksdagen aflat tacksägelse-adress i anledning af neutra-
litets-förklaringen, är så mycket mindre rätt, som Utskottet
icke anfört något sådant skäl för underkännande af anmärk¬
ningen. Icke torde det vara mycket att säga om berörda
tacksägelse-adress. Då densamma afläts, åtnjöt jag ledighet
från riksdagsgöromålen och vistades i min hemort, och, ehuru
jag gillar neutralitets-förklaringen, hade jag dock icke varit
böjd för att frambära tacksägelse för en åtgärd, om hvars
följder man först sedermera kunde erhålla kännedom; men jag
kan icke heller gilla hvad Mengel härom yttrat. Hvad Stånds-
brodren Sahlström anfört öfver de särskilda punkterna i Me¬
morialet, öfverensstämmer till en del med mina åsigter; men
hvad Sahlström yttrat i afseende på anmärkningen i 9:de
punkten, kan jag icke godkänna. Hvarföre Statsrådets leda¬
möter skulle ställas till ansvar för ett beslut, hvarigenom ränte-
gifvarne blifvit befriade från att lösa tionde-spanmålen efter
årets markegångspris, och i stället blifvit medgifne att betala
efter ett bestämdt medelmarkegångs-pris, kan jag icke fatta.
Om en del hemmansegare i en och annan ort låtit preja sig
vid inlösande af kronotionde-spanmålen, är mig obekant; men
så har åtminstone icke skett i min hemort. Icke kan jag
finna, att någon ledamot i Statsrådet tillstyrkt, att kronotion-
den till ■ Elementar-läroverken skulle utgå på gamla viset. Då
denna fråga i Utskottet slutligen förevar, beslöts, att anmärk¬
ningen mot Statsrådets ledamöter skulle afse försumligheten,
att genom utfärdande af kungörelse tillförsäkra alla räntegif¬
vare lika rätt. Jag kan icke finna, att Statsrådets ledamöter
kunnat tillstyrka ett beslut, hvarigenom räntetagare blifvit af-
hände hvad dem förut blifvit tillförsäkradt. Sådant hade . väl
icke kunnat ske med mindre, än att proposition eller motion
blifvit framställd om ersättning af statsmedel för den minsk¬
ning i löne-inkomster, som dymedelst blifvit vållad för ränte¬
tagare; och anser jag derföre anmärkningen i denna punkt
böra underkännas. Hvad samme talare yttrat om neutralitets-
förklaringen och November-traktaten kan jag icke heller gilla.
Yi hafva förr en gång varit i strid med hvarandra i denna
fråga, och utaf tidningspressen båda fått uppbära hårda till¬
vitelser, så att jag verkligen icke vet hvilkendera af oss, som
hos tidningspressen står bäst. Jag vill dock lemna Sahlström
någon rättvisa, då han numera så till vida återtagit sitt förra
yttrande, som han sagt, att icke någon mer, än utrikes Mini¬
Den 18 Juli.
319
stern afvetat det beslut, Kongl. Maj:t uti neutralitets-frågan
fattat före den 14 December 1853. Vi hafva nu fått emot¬
taga från Konstitutions-Utskottet ett Memorial, innefattande ett
förslag till den ändring i 12 § Regeringsformen, att Konungen
icke skall ega att i afhandlingar och förbund med främmande
makter ingå förr, än Statsrådets samtlige ledamöter deröfver
blifvit hörde. En sådan förändring anser jag vara ganska
nyttig och behöflig; men kan dock icke finna, att Statsrådets
ledamöter, i afseende på den af Herr Ridderstad anmärkta
åtgärden, underlåtit iakttaga hvad 11 § Regeringsformen före-
skrifver, ty sagde § säger, att ministeriella mål, hvarmed för¬
stås alla de, som angå Rikets förhållande till främmande mak¬
ter, må Konungen låta bereda och handhafva på det sätt ho¬
nom lämpligast synes. Jag anser det icke behöfiigt, att till
besvarande upptaga alla de olika beskyllningar, som blifvit
mig gjorda, och icke heller de förebråelser, som jag fått upp¬
bära, bland annat, såsom ledamot af det vid sista Riksdag
tillsatta hemliga Utskott, för liknöjdhet, samt att jag då biföll
Kongl. Maj:ts förslag i neutralitets-frågan, ty min öfvertygelse
var och är fortfarande, att neutralitets-förklaringen var till
landets nytta, och detta kommer jag att stå vid, det må nu
gå huru som helst. Väl är det möjligt, att vår östra granne
kan tynga mera på oss, än förut; men jag hemställer, om ej
det möjligtvis kan vara till landets nytta. Jag har förr yttrat
den åsigt, att Kongl. Maj:t handlat efter bästa öfvertygelse
och till landets båtnad vid avslutandet af November-traktaten.
I afseende på Statsråds-ledamöternes tillstyrkan vid nyssnämnda
traktat, så tror jag de handlat i ett godt uppsåt, och att all¬
männa opinionen var af samma tanke, syntes af de lofsånger,
som öfver hela landet uppstämdes. Hvad följderna af denna
traktat skola blifva, kan jag icke förutsäga och ingen nu veta,
men vi få väl vara beredde på att emottaga de främmande
makter, som kunna komma. Jag vill icke längre uppehålla
tiden, utan vill framdeles vidare anmäla mig att tala, om jag
dertill finner behof.»
P. Sahlström från Stockholms Län: »Hvad vice Talman¬
nen Anders Andersson nu mot mig yttrat, har skett så fog¬
ligt, att jag derför måste vara honom förbunden; och vill jag
söka att på samma sätt bemöta hans framställning, hvartill
jag har så mycket större skäl, som vi borde sträfva åt sam¬
ma mål.
Hvad anmärkningen i 9:de punkten af Utskottets Memo¬
rial vidkommer, så har mitt yttrande endast gått ut derpå,
att Herr Statsrådet Anjou, såsom föredragande, framställt den
sak, som utgjort föremål för anmärkning, på sätt, att det sy-
320 Den IS Juli. 1
1
nes hafva varit likgiltigt för honom huru saken kom att aflöpa
för räntegifvarne, blott räntetagarne i främsta rummet erliölle
sitt. Öfrige Statsråds-ledamöterne vederläde Statsrådet Anjou,
och medverkade till ett sådant beslut, hvarigenom såväl ränte-
gifvarnes som räntetagarnes rätt blef iakttagen; och på sådan
grund rigtade jag min framställning endast mot Statsrådet An¬
jou, hvilket jag icke kan finna hafva varit orätt. Jag sätter
synnerligt värde på Statsrådet Gripenstedts opartiska handlings¬
sätt i denna fråga, hvaruti han så väl framhållit allmogens
rättvisa sak. Jag har ytterligare en anmärkning att framställa ‘
mot Statsrådet Anjou, en anmärkning, som af mig blifvit gjord
inom Konstitutions-Utskottet, men der undertryckt, nemligen
på hvad sätt denne föredragande gatt till väga för att få ut¬
färdad en sådan skolordning, som sednast utkommit. Icke
blott allmänheten, utan äfven skol-lärarne, ogilla på det högsta
de stadgandeu, skol-ordningen innefattar. Jag har sökt fram- 1
draga det -sätt, hvarpå Anjou behandlat detta för både närva¬
rande och kommande tider vigtiga ärende, och beklagar på det
högsta, att Konstitutions-Utskottet ej närmare kommit att taga
reda på detta ärende, hvilket hade varit Konstitutions-Utskot¬
tet värdigt att framhålla. I afseende på neutralitetsfrågan har
jag icke anmärkt något mot de yttranden, som blifvit fällda
af ledamöterne i det vid sista Riksdag tillsatta Hemliga Ut¬
skott, och har jag dertill icke heller varit berättigad; meri jag
är gammal och har länge följt frågorna vid Riksdagarna och
iakttagit vår östra grannes mänga försök att tillvälla sig makt
öfver oss, samt äfven förmärkt, att allt, som utgår från ryska
kabinettet, syftar till vår nackdel, och jag kan ej vara kall
för de oförrätter, vi från detta håll lidit. Då jag anmärkte,
att neutralitetsförklaringen varit till större fördel för Ryssland,
än för vårt land, medgaf jag, att man ej då kunde förutse
följderna, när förklaringen afgafs. Fastän jag varit af olika
tankar med v. Talmannen i en och annan fråga, hoppas jag
dock, att sådant icke skall för framtiden störa det goda för¬
hållandet oss emellan.»
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Med anledning af
de yttranden, som här blifvit fällda, rörande Instruktionen för
Landshöfdingar samt de vid Länsstyrelserna anställde tjenste¬
män och för Förmyndare-kammaren i Stockholm har jag an¬
sett mig böra uppträda, men jag har icke begärt ordet för att
klandra hvad Utskottet i afseende å dessa Instruktioner an¬
märkt. Jag har ansett mig böra upplysa, huru de motioner, 1
innefattande framställningar om ändring i berörde Instruktio¬
ner, hvilka blifvit till Ekonomi-Utskottet remitterade, behand¬
lades af sistnämnde Utskott, hvaraf jag är ledamot. Då In-
Den 18 Juli.
321
struktionen för Landshöfdingarne och de vid Länsstyrelsen an¬
ställde tjenstemän inom Utskottet förekom i plenum, undergick
densamma en grundlig och allvarlig granskning. Der företed¬
des de äldre författningar, hvarpå denna Instruktion var grun¬
dad, och jag kunde ej finna den klandrade Instruktionen i
någon väsendtlig mån vara strängare än de äldre författnin-
garne. Visserligen hade jag trott, att 66 § i denna Instruk¬
tion bordt gifva anledning till anmärkning, men då orsaken,
hvarföre Kongl. Maj:t lemnat Landshöfdingen ratt att suspen¬
dera Landssekreterare och Landskamrerare blifvit utredd, och
Utskottet dervid inhemtat att vid andra Kollegier eheferne
egde en dylik makt, och att denna rättighet endast blifvit ut¬
bytt mot den, i äldre Instruktioner, Landshöfdingarne tillde¬
lade rättighet att gifva desse tjenstemän näpst eller skrapa,
hvilket ej kan anses passande för vår tid, så ansåg Utskottet
de motioner, hvari rättelse härutinnan påyrkades, böra lemnäs
utan afseende. Någon votering ifrågasattes ej i Ekonomi-Ut¬
skottet sedan saken blifvit utredd, emedan enhvar ansåg, att
ej något vore dervid att görn, ehuruväl man kunde tycka att
Instruktionen kunnat vara bättre i ett och annat hänseende.
Så åtminstone uppfattade jag förhållandet.
Samma förhållande var det med de motioner, som voro
väckta med afseende på Förmyndare-kammaren i Stockholm.
I afseende på densamma visades de förmåner, som de omyn¬
dige komme att åtnjuta derigenom, att de hade större säker¬
het för sina medel, oell de stora fördelar, Stockholms stad till¬
kom genom den större inkomsten för Allmänna Barnhuset. Det
ansågs billigt, att Barnhuset på detta sätt erhöll tillskott af i
samhället födde personer, då Barnhuset egentligast är till fördel
för Stockholms stad. Att Konstitutions-Utskottet nu upptagit
denna fråga till anmärkning emot Statsrådets ledamöter, vill
jag icke klandra, men jag förmodar att den olika utgången af
frågorna i do båda Utskotten härrör deraf, att frågorna icke
blifvit lika utredda på båda ställena.
Hvad neutralitetsförklaringen angår, så hade jag trott och
tror, sedan v. Talmannen nu upplyst huru ministeriela mål be¬
handlas, några fel icke kunna tillvitas Statsrådets ledamöter i
och för sättet för frågans handläggning. Jag kan ej finna, att
den yttre politiken blifvit vanvårdad sedan .1809. Vi känna
hurudan ställningen då var och huru lågt Sveriges anseende
hos de utländska kabinetterna då sjunkit, och vi böra med tack¬
samhet erkänna det anseende, Sverige hos utlänningen vunnit
under den Bemadottska dynastien. Neutralitetsförklaringen har
varit och är säkerligen ännu erkänd såsom ganska nyttig för
]londe-St. Vrot. vid T.agt. Viltsd: 1856—1857. YL 21
322
Den 18 Juli.
landet utaf den stora allmänheten; och jag anser, att vi inga¬
lunda hafva skal alt klandra detta tillgörande, utan hvilket vi
mahanda fått vidkännas drygare kostnad, än hvad, densamma
nu utgjort. Såsom v. Talmannen Anders Andersson yttrat,
är det först i en framtid, sorn följderna af November-trakta¬
ten komma att visa sig, och något klander deraf böra vi icke
tillåta oss.»
Anders Pehrsson från örebro Län: »Den, som ej är le¬
damot af Konsfitutions-Utskottet, kan af förhandlingarna i kon¬
seljen naturligtvis icke känna mera än hvad Konstitutions-Ut-
skottet uti sitt Memorial upplyst, och hvad de dervid afgifna
reservationerna innehålla; och då man med uppmärksamhet
genomläst detta Memorial, måste man erkänna att de fram¬
ställda anmärkningarna icke äro oförtjenta. Flere ledamöter
inom detta Stånd hafva redan uttalat deras tankar, och jag har
icke något annat att tillägga hvad desse ledamöter yttrat, än
en liflig önskan, att ej vidare få rättmätiga anledningar till an¬
märkningar emot Statsrådets ledamöter. Sahlström har lofvat
framlägga ett förslag till uttryckande af detta Stånds gemen¬
samma tanke, och det skulle vara önskligt, att ju förr dess
hellre få höra detta förslag.»
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands, Herman Öbom från
Norrbottens, Anders Eriksson från Kopparbergs, David An¬
dersson från Hallands, Johan Johansson från Östergöthlands,
Erik Ersson från Gefleborgs, Erik Carlsson från Stockholms,
Anders Magnus Andersson från Kalmar och Belter Sven Ers¬
son från Kopparbergs Län förenade sig med Anders Pehrsson.
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län: »Mina
tankar i denna fråga, och i afseende på behandlingen af den¬
samma kunna inhemtas af de reservationer, som finnas bilagda
Memorialet, och hvaruti jag instämt. Jag vill derföre endast
tillkännagifva, att jag till alla delar instämmer uti hvad v. Tal¬
mannen Anders Andersson yttrat, då han första gången under
denna diskussion uppträdde i denna fråga, och hvad Sahlström
hufvudsakligen yttrat.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Lika med Anders
Pehrsson anser jag det vara svårt att }’ttra sig, då man ej
deltagit i Konstitutions-Ufskottets förhandlingar oeh i gransk¬
ningen af Statsråds-protokollerna, och borde derföre kanske
snarast instämma med honom, dock må det tillåtas mig att
37ttra hvad jag tänker i afseende på de framställda anmärk¬
ningarna, af hvilka jag godkänner de flesta, eller de, som fin¬
nas omnämnda i 6 särskilda punkter.
Hvad anmärkningen i lista punkten angår, förmodar jag
att Utskottet saknat fullständiga motiver i Statsråds-protokol-
Den i 8 Juli.
323
lerne, för att kunna se, huruvida vid tjenste-tillsättningar de
mest deraf förtjente kommit i åtanka. Jag vill endast till¬
kännagifva, att uti det Län, hvarest jag är boende, hafva
tjenste-tillsättningarna, för så vidt jag kunnat bedöma, skett
med fullkomlig rättvisa och oväld. Det är ej längesedan, som
en tjenst inom nämnde län blef tillsatt, efter föredragning af
Herr Statsrådet Almqvist, och en förtjenstfull man utnämndes,
med förbigående af en person, som hade mäktiga relationer,
och dessutom var barndomsvän, och äfven på långt håll be¬
slägtad med nämnde Statsråd. Detta har jag ansett mig böra
nämna, ehuru jag erkänner rigtigheten af den anmärkning, Ut¬
skottet framställt i denna punkt.
Den i 2:dra punkten förekommande anmärkning godkän¬
ner jag i allo.
Hvad i 3:dje punkten blifvit anmärkt, är af den obetyd¬
liga beskaffenhet, att jag anser Utskottet icke hafva bordt fästa
sig dervid, helst den afsöndrade marken blifvit upplåten till
ett kändt behof, eller utvidgning af en mötesplats, och icke för
alltid blifvit från kronoparken afsöndrad.
Hvad 4:de punkten angår, så kan jag ingalunda instämma
uti hvad Ståndsbrodren och kamraten i Ekonomi-Utskottet,
Petter Jönsson yttrat, angående förhandlingarna inom Eko¬
nomi-Utskottet. utan förenar jag mig med majoriteten inom
detta Stånd, och anser mig derigenom icke vidare behöfva
uppehålla mig vid denna punkt.
I afseende på 6:te punkten, så får jag tillkännagifva, att
jag inom Ekonomi-Utskottet deltagit i behandlingen af de mo¬
tioner, som blifvit väckta om ändring uti Instruktionen för För¬
myndare-kammaren i Stockholm, och dervid kommit till den
åsigt, som pluraliteten inom detta Utskott uttalat, eller att de
obetydliga afdrag, som ske å de omyndiges räntemedel icke
äro illa använda^ till en billig afgift för den större säkerhet
de omyndige nu njuta för sina arfvemedel.
Uti den anmärkning, Konstitutions-Utskottet framställt i
7:de punkten instämmer jag till alla delar, och lika så god¬
känner jag hvad Utskottet yttrat i 8:de punkten.
I afseende på 9:de punkten tror jag. att såväl v. Talman¬
nen Anders Andersson, som Sahlström, hafva rätt i hvad de
yttrat, ty jag skulle tro, att författningen är rigtig, men att felet
ligger deruti, att den ej efterlefves: och att om den blifvit till
alla delar efterföljd, hade anmärkning icke hellöff ske.
Hvad Utskottet yttrat i 10:de och ll:te punkterna god¬
känner jag i allo. Dessutom anser jag mig böra, i anledning
af det klander, Sahlström framställt med hänseende till neutra-
litetsförklaringen, tillkännagifva, att jag icke kan instämma deruti,
324
Den 18 Juli.
utan ar jag Regeringen och ledamöterne uti Hemliga Utskot¬
tet mycken tack skyldig för hvad de härutinnan tillgjort, och
har jag icke hört något klander öfver denna åtgärd af folket
i landsorterna. Vidare har Sahlström yttrat, att neutralitets-
förklaringen varit mera till Rysslands, än till vårt eget gagn.
Det är val möjligt att Ryssland deraf kunnat hafva fördel,
men vårt land har ock deraf haft stor nytta; och derföre böra
vi vara belåtna.»
Häruti instämde O. Lagergren från Gottland, Paul Hed¬
ström från Wester-Norrlands, Johannes Kilsson och Erik Chri¬
stensson från Götheborgs och Bohus, Måns Pehrsson och An¬
ders Pehrsson från Skåne, Gustaf Johansson oell Bengt Nilsson
från Kronobergs, Johan Andersson från Dalarne, Pehr Anders¬
son och Olof Larsson från Gefleborgs samt Joseph Smedberg
från Elfsborgs Län.
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Då jag förut till¬
it ti n n a g i fv i t, att jag till alla delar instämmer uti hvad Mengel
anfört, så är min mening att nu icke yttra mig öfver Konsti-
tutions-Utskottets ifrågavarande Memorial i dess helhet, utan
endast att säga några ord i anledning af det sätt, hvarpå v.
Talmannen Anders Andersson velat tyda 11 § Regeringsfor¬
men. Han har ansett, att hvad Konstitutions-Utskottet uti 10:de
punkten af ifrågavarande Memorial, såsom felaktigt, anmärkt
icke kan drabba någon ledamot utaf Statsrådet, enär nyss¬
nämnde g medgifver Kongl. Maj:t rätt att bereda och hand¬
hafva ministeriela mål på det sätt honom lämpligast synes;
men jag är deremot af en annan tanke, och tror förenämnde
§ ådagalägga motsatsen. Man bör noga skilja emellan ett måls
beredning, hvarom § i Irsta momentet handlar, och ett måls
föredragning, hvarom 2:dra moni. i samma § talar. Nu upp¬
lyser Konstitutions-Utskoltet uti förevarande punkt, att vid be¬
handlingen af frågan om neutralitetsförklaringen ej tillgått på
sätt oftanämnde § stadgar. Af Memorialet inhemtar man nem¬
ligen, att redan uti Juli månad 1853 hade föredraganden för
utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld, uti skrifvelse till
svenska Beskickningen i Köpenhamn underrättat, att Kongl.
Majit ansett sig böra taga i öfvervägande hvilka åtgärder, som
för det närmare bestämmandet af den strängt neutrala ställning,
hvilken Kongl. Majit beslutat sig bibehålla, kunde vara erfor¬
derliga i händelse af ett sjökrigs utbrott; och att således Kongl.
Maj:t då redan fattat beslut, ehuru frågan först den 14 De¬
cember samma år blef i Statsrådet föredragen. Detta förhål¬
lande inhemtas vidare utaf de handlingar, som finnas bilagda
Statsråds-protokollet för ofvannämnde dag, och af hvilka det
synes, att svenska Beskickningarna vid flere Plof fingo befall¬
Den 18 Juli.
325
ning, »att, i händelse de af vederbörande tillfrågades, tillkänna¬
gifva den ställning deras Konung, i händelse af ett sjökrig,
ämnade intaga.» Att Utrikes-ministern icke tillsett, att denna
fråga blifvit, på sätt 11 § föreskrifver, inför Konungen före¬
dragen i närvaro af någon annan Statsråds-ledamot, innan
Kongl. Maj:t beslutade atti iakttaga en neutral ställning i hän¬
delse af ett sjökrig, är väl att anse såsom ett groft fel mot
Grundlagens tydliga föreskrift, hvilken är af desto större vigt
att iakttaga, som Kongl. Maj:t, genom ett förbiseende af Grund¬
lagens stadgande, alltid måste försättas i ett ganska betänkligt
läge; ty man kan i denna fråga förutsätta, att då’föredrag¬
ningen den 14 December 1853 egde runi, så vigtiga betänk¬
ligheter blifvit framkastade mot ett beslut om iakttagande af
neutralitet, att Kongl. Majit ansett sig böra frångå ett sådant
beslut, hvilket dock redan blifvit af Utrikes-ministern tilikänna-
gifvet för Beskickningarne vid utländska Hof. Jag anser mig
böra fästa v. Talmannen Anders Anderssons uppmärksamhet
härpå, innan han uttalar en så vådlig åsigt, som den, att hvad
Utskottet i 10:de punkten anmärkt, icke skulle kunna drabba
Statsrådets ledamöter; och anser jag Konstitutions-Utskottet
hafva handlat rigtigt, då Utskottet aflåtit anmärkning för detta
arendes behandling, och dymedelst låtit detsamma komma till
Ständernas kännedom.»
Pehr Sahlström, från Stockholms Län: »Den mig gifna
uppmaning att meddela det förslag till Ståndets gemensamma
tanke i denna fråga, som jag lofvat framställa, har föranledt
mig att ånyo begära ordet. Jag hade visserligen ämnat vänta
med förslagets framläggande, till dess hvar och en hunnit yttra
sin tanke i frågan; men då diskussionen synes svag, och mitt
förslag möjligen kan blifva en kärna, hvarom Ståndets om¬
döme i frågan kan bilda sig, vill jag icke undandraga mig,
att nu uppgifva detta förslag. Då numera den förändring inom
konseljen inträffat, att icke mindre än 5 föredragande Departe-
ments-chefer derifrån redan afgått, och således den verkan,
som 107 § R. F. kunnat mot dem medföra, nu endast träffar
dem, hvilka, jemförelsevis, måhända minst till de af Konstitu¬
tions-Utskottet klandrade åtgärderna medverkat, och då det
vid sådant förhållande synes mig mera ändamålsenligt att ut¬
trycka ett kort, men mera generelt omdöme öfver Styrelsens
syftning och gång i allmänhet, än att rigta anklagelser mot
vissa personer, så hav jag ansett mig böra uppgifva följande
förslag till gemensam tanke i ämnet, nemligen: Bondeståndet,
som af de anmärkningar, Konstitutions-Utskottet i närvarande
Memorial framställt, funnit, att Konungens Rådgifvare urakt¬
låtit att till ovillkorlig efterföljd bringa det Grundlagens stad¬
326
Den 18 Juli.
gande, att Styrelsen föres af Konungen endast på det sätt
Grundlagen föreskrifver, beslutar, att, med anledning af inträf¬
fade förändringar inom Statsrådet, lägga Memorialet till hand-
lingarne. Jag vill dock från detta beslut undantaga de frågor,
som uti Memorialet blifvit anmärkta uti punkterne 4 och 9,
hvarom jag önskade, att Ståndet ville till Kongl. Maj:t ingå
med underdånig skrifvelse om vidtagande af sådana åtgärder
i dessa frågor, som förut af mig blifvit antydda; och vill jag
endast nu nämna, att jag gjort förslaget till Ståndets beslut så
lindrigt som möjligt, på det att detsamma måtte vinna bifall
inom de andra Stånden; och torde detta vara det enda mål,
hvartill vi kunna hoppas att i denna fråga hinna.v
P. P. Mengel och S. Ödmann från Upsala, Carl Tholsson
från Skaraborgs, David Andersson från Hallands, Gustaf Hult¬
man från Örebro, Anders Eriksson och Pehr Benjaminsson från
Elfsborgs, Erik Ersson från Gefleborgs, C. G. Cederskog från
Östergöthland samt Olof Olsson i Olsäterstorp, Nils Anders¬
son och Anders Jonsson från Wermland m. fl. instämde i
hvad Sahlström nu yttrat.
Petter Jonsson från Jönköpings Län: »Jag har egentligen
nu för andra gången begärt ordet i anledning deraf, att jag
tyckte mig höra, att Medin påstod sig inom Ekonomi-Utskot¬
tet hafva varit af olika mening med mig i fråga om Lands-
höfdinge-instruktionen, men sedan jag hörde till hvilket resul¬
tat han kom, anser jag mig icke behöfva uppehålla mig vid
detta hans yttrande. Plvad jag anförde i afseende på nämnde
Instruktion, uppgaf jag icke för att vara deri rätta åsigten af
saken, utan endast sådan jag fattat den. Jag vill visst icke
klandra Konstitutions-Utskottets tillgörande i denna fråga.»
P. F. Mengel: ”Dä jag nu åter i denna fråga uppträder,
är det för att rätta ett misstag, som jag, af Medins yttrande,
tror hafva vunnit insteg hos honom, rörande Instruktionen för
Pförmyndare-kammaren i Stockholm. De omyndiges rätt och
Säkerhet är ingalunda mera befästad genom föreskrifterna i
den nya Instruktionen. Den större afgiften af de omyndiges
räntemedel, som numera tillkommer Allmänna Barnhuset i
Stockholm, försäkrar icke i någon mån de omyndige om att
snarare utbekomma deras rätt. Om en intecknad fordran, till¬
hörande en omyndig, går förlorad i följd deraf, att förnyelse
af inteckningen blifvit försummad, kommer ansvarigheten icke
derför att drabba Förmyndare-kammaren, utan förmyndaren,
och således, derest förmyndaren icke förmår återgälda belop¬
pet till den omyndige, är denne sednares rätt icke större än
tillförene.
I anledning af hvad som blifvit yttradt angående neutra-
Den 18 Juli.
327
litetsförklaringen, finnér jag inig jemväl föranlåten säga några
ord. Flere ledamöter inom Ståndet hafva här uttalat sina tan¬
kar, och alla synas dervid hafva utgått från den åsigt, att
Sverige antingen skulle deltaga i kriget eller förklarat sig för
neutralt. Detta tror jag likväl icke hafva varit oundvikligen ,
nödvändigt. En stat,, nemligen Preussen, gjorde hvarken det
ena eller det andra, utan höll sina hamnar öppna för de kri¬
gande nationerna. Så hade äfven Sverige kunnat handla, hvar¬
igenom tillfälle lemnats för de krigförande makterna att här i
Sverige försälja prisdömda fartyg med deras last. Då Ryss¬
land, till följe af sin flottas underlägsenhet, icke kunde begagna
de svenska hamnarna, hvilket deremot England och Frankrike
kunnat, så synes verkligen neutralitetsförklaringen hafva varit
till större fördel för Ryssland, än för England och Frankrike.
Jag har endast velat nämna detta, eftersom det blifvit fram¬
hållet som en nödvändighet för Sverige att förklara sig neu¬
tralt, hvilket, efter mitt sätt att se saken, alldeles icke varit;
behöfligt.»
Ephraim Larsson från Elfsborgs Län uppläste ett skrift¬
ligt anförande, så lydande:
»Konstitutions-Utskottet tyckes denna gång verkligen gjort
sig större möda och varit allvarligare, än kanske någonsin.
En reservant finner en stor tröst och ursäkt deruti, att då
18,630 mål varit i Statsrådet behandlade, endast 11 föranledt
Utskottet till klander. Häruti kan jag icke finna någon ur¬
säkt; en enda förseelse kan vara tillräcklig, om den är af nog
grof beskaffenhet; och flera af de 11 symas mig framkalla
ganska betänkliga reflexioner. Bland dem kan man räkna
N:o 1, N:o 4, N:o 6 och N:o 11. Det är nemligen ett our¬
säktligt oskick, om Konungens laglige Rådgifvare underlåta
att allvarligt framställa sina påminnelser vid embetsmäns ut¬
nämning; de tillskapa derigenom ett tillfälle för olaglige råd¬
gifvare att inverka på dessa ömtåliga och högvigtiga regerings¬
åtgärder.
Om Landshöfdinge-instruktionen är så mycket sagdt i
tidningarne, i Justitie-ombudsmannens berättelse och i Utskot¬
tets Betänkande, att derom icke mymkot. behöfver tilläggas.
Att den gamla Instruktionen var bättre, har Utskottet tillräck¬
ligen visat; och det synes vara ovedersägligt, att Kongl. Majst
nu velat gifva sina Landshöfdingar större makt, än Kongl. Maj:t
sjelf eger, i afseende på Landtstats-embetsmännen.
En annan Instruktion är af ännu betänkligare natur: In¬
struktionen för Förmyndare-kammaren i Stockholm. Der är
grundlagen ögonskenligen för nära trädd; och jag kim icke
förstå annat, än att 106 § hade bordt tillämpas. Prejudikatet
328
Den 18 Juli.
är farligt. Om, såsom förslaget varit, Förmyndare-kamrar
blefve inrättade i hela Riket, så skulle pä samma sätt alla
omyndige i Sverige kunna beskattas, utan att Ständerna der¬
med hade det ringaste att göra. Eller skulle man då frukta
att företaga hvad man tilltrott sig, då det gällt en stad V Skulle
olika beskattning å omjmdiges kapital linnas i olika delar af
landet, blott derföre, att icke alla orter hafva Förmyndare¬
kamrar? Huru jag vänder denna sak, så tycker jag mig se,
att både sundt förnuft och Grundlag här äro slagna för huf-
vudet.
N:o 11 rörer ett ämne, som är synnerligen motbjudande
för svenska sinnen. Det visar exempel på en kurtis, som
icke tyckes besvaras med kurtis tillbaka. Om någon utländsk
handelsort funnes, sorn besöktes af endast svenska fartyg, al¬
drig af norrska, så hoppas jag, att svenska Ständerna skulle
finna sin heder fordra, att en Konsul der underhölles på en¬
dast svenska handelns bekostnad, åtminstone att det icke skedde
på den norrskas ensam.
Dessa äro, efter mitt tycke, de mest besvärande anmärk¬
ningarna; men äfven de öfriga äro nog besvärande, för att fullt
rättfärdiga en tillämpning af 107 §. Förde förstnämnde, svå¬
rare vilie jag yrka återremiss,-på det Utskottet måtte komma
i tillfälle att besinna sig och förordna'åtal efter 106 §; men
jag föreställer mig, att återremissen troligen icke skall hafva
någon verkan; och derföre inskränker jag mig att yrka bifall
till Betänkandet.»
Ola Månsson från Skåne: »Då jag nu går att yttra mig
öfver Konstitutions-Utskottets ifrågavarande Memorial, sä anser
jag mig böra tillkännagifva, att jag finner åtskilliga af de an¬
märkningar, som blifvit framställda, vara både rigtiga och be¬
höriga; men att jag äfven anser en och annan af anmärknin¬
garna vara olämplig, såsom t. ex. den i 3:dje punkten, angå¬
ende upplåtande af en del utaf en kronopark till utvidgning
af en mötesplats, ty, om äfven det anmärkta innefattar en
obehörig åtgärd, är saken dock af den obetydliga vigt, helst
jorden icke frångått, utan ännu tillhör Staten, att anmärkning
icke bordt ske. Så äfven hvad öde punkten angår, finnerjag
mig icke kunna gilla, hvad Utskottet anfört; ty, enligt förut
gällande Instruktion för Förmyndare-kammaren, bekomme de
omyndige för deras hos Förmyndare-kammaren innestående
arfvemedel endast procent ränta, ehuruväl de omyndige,
då de hade förmögne förmyndare, som kunde förete antagliga
säkerhetshandlingar för de omyndiges arfvemedel, möjligen
kunde få något mer, än 4f procent; men då förhållandet van¬
ligast torde hafva varit sådant, att endast de rikare myndlin-
Den 18 Juli.
329
garnes förmyndare kunde uppte antagliga säkerhetshandlingar,
så var det egentligen endast de fattige myndlingarne, sorn finge
underhålla Förmyndare-kammaren. Häruti kan jag icke finna
någon rättvisa. Det kan väl icke förnekas, att genom det
stadgande, som influtit uti nu gällande Instruktion, och som
af Konstitutions-Utskottet blifvit gjord till föremål för anmärk¬
ning, kan inträffa, att en omyndig, hvars förmyndare utlånat
medlen emot 4^ procent, sålunda kan komma att endast undfå
4| procent för sina penningar, då deremot han alltid bordt
hafva minst 4| procent, om Förmyndare-kammaren utlånat
penningarne; men dä denna afgift tillkommer Allmänna Barn¬
huset och erlägges af omyndige från Stockholm, som till stör¬
sta delen torde hafva nytta af Barnhuset, så anser jag anmärk¬
ningen hafva varit obehöflig, helst jag icke kan finna, det
Kongl. Maj:ts Rådgifvare öfverträdt Grundlagens föreskrift.
Hvad 9:de punkten vidkommer, så anser jag det vara orätt
att göra anmärkning på en åtgärd, nemligen den, att Stats¬
rådets ledamöter tillstyrkt, att tionde-spanmålen borde lösas
enligt markegångspris, en åtgärd, som inom detta Stånd blifvit
så mycket önskad, hvilket bäst visar sig deraf, att motion
blifvit väckt derom, att Staten skulle lösa den tionde-spanmål,
som tjenstemännen ännu kunde vara berättigade att in natura
utfå, på det att räntegifvarne desto snarare måtte komma till
det så' mycket efterlängtade målet. I afseende på anmärk¬
ningen i 10:de punkten, kan man tala både för och emot.
Vice Talman Anders Andersson har på grund af innehållet i
11 § i Regeringsformen kommit till en åsigt, då deremot Kils
Larsson, med stöd af samma §, kommit till en motsatt. De
åtgärder, som, i afseende på neutralitets-förklaringen, blefvo
vidtagna förr, än ärendet föredrogs i Statsrådet, torde böra
räknas till de, hvarom Irsta mom. i 11 § handlar, då det he¬
ter, att Konungen må ministeriella mål bereda och handhafva
på det sätt, honom lämpligast synes; och jag anser alltså den
tolkning, vice Talmannen Änders Andersson af denna § gjort,
mera rigtig, än den Nils Larsson sökt att åt §:s innehåll gifva.
Uti öfriga anmärkningar, som i Memorialet blifvit framställda,
instämmer jag till alla delar, och isynnerhet uti hvad anmärkt
blifvit i afseende på Landshöfdinge-instruktionen. Att klandra
Regeringens tillgörande att förklara sig neutral under sista
kriget, anser jag icke vara rigtigt. Jag återkallar i minnet,
huru sjelfva Aftonblads-redaktionen förordade på det lifligaste,
att Sverige borde förhålla sig neutralt; men derefter, sedan
neutralitets-förklaringen egt rum, kastade sig öfver detta be¬
slut och klandrade detsamma. Jag deltog visserligen icke i
den vid sista Riksdag afgifna. tacksägelse-adress, som neu¬
330
Den / 8 Juli.
tralitets-förklaringen framkallade, men detta egentligen derföre,
att jag då ansåg det vara för tidigt, att bedöma nyttan eller
skadan af densamma; men då man nu funnit denna åtgärd
hafva varit nyttig och för landet fördelaktig, hvilket väl icke
kan bestridas, äfven om det penningebelopp, sorn blifvit an¬
slaget för neutralitetens upprätthållande, icke kan sägas vara
så väl användt, som önskligt är, så bör man väl icke nu
klandra åtgärden. Något missnöje öfver utgången af denna
fråga har jag icke försport i landsorterna. Om man ock har
skäl att klandra Regeringen i många afseenden för ett grund¬
lagsstridig! sträfvande till allena-styrelse, så bör man väl der¬
före icke klandra hvarje dess tillgörande. Jag är dessutom
af enahanda åsigt som Sahlström, att, sedan de fleste ledamö-
terne inom Statsrådet nu utträdt, det icke lönar mödan aflåta
någon skrifvelse till Kongl. Maj:t, med begäran att ur Stats¬
rådet och från embetet skilja de öfrige, emot hvilka anmärk¬
ning blifvit gjord, utan anser jag derföre Ståndet handla klo¬
kast om det beslutar, att, med godkännande af de flesta an¬
märkningarna, lägga Memorialet till handlingarna.»
Vice Talmannen Anders Andersson: »Då jag förra gån¬
gen yttrade mig, tog jag mig friheten uppläsa början af 11 §
Regeringsformen, för det att vi såmedelst skulle få ledning för
bedömande af den anmärkning, som Konstitutions-Utskottet
uti ifrågavarande Memorial framställt i 10:de punkten. Detta
blef ej väl upptaget af en ledamot, densamme, som, efter hvad
jag vill minnas, den 24 sistlidne Mars inom Ståndet utkastade
en eldbrand, rörande den utrikes politiken. Jag yttrade i afseende
på föreskriften i 11 § Regeringsformen endast, att Kongl. Maj:t
egde låta bereda och handhafva sådana mål, på det sätt, honom
lämpligast synes. Jag förklarade deremot icke den åsigt, att
Kongl. Maj:t egde att i dylika mål besluta, utan att hafva
iakttagit hvad denna § stadgar om ärendets föredragning inför
Konungen i närvaro af en ledamot utaf Statsrådet. Beslutet
i denna fråga är icke heller fattadt utan föregången vederbör¬
lig föredragning, och anmärkningen synes således egentligen
åsyfta ett klander derföre, att beslutet icke blifvit förr fattadt.
Om Utrikes Ministern haft någon skyldighet att förr, än som
skett, föredraga ärendet, derföre, att underhandlingarne i och
för ärendets beredande redan blifvit påbörjade i Juli månad
1853, och protokoll deröfver fördt, så hade detta protokoll af
Konstitutions-Utskottet bordt vara granskadt vid sednaste Riks¬
dag, och icke föremål för granskning af denna Riksdags Kon-
stitufions-Utskott. Jag skulle ej tro, att jag felaktigt tolkar
de föreskrifter, nyssberörda § innehåller. Af det förslag till
Ståndets gemensamma tanke, som Sahlström framställt, synes
Den 18 Juli.
331
mig, som om Ständerne icke hade skäl att till Kongl. Majit
ingå med skrifvelse om entledigande af de ledamöter i Stats¬
rådet, mot hvilka anmärkning blifvit gjord, derföre, att an¬
märkning jemväl förekommit mot sådane ledamöter, som ut¬
gått ur konseljen. Detta anser jag likväl icke vara rätt, och
icke vill jag derföre sticka under stolen med hvad jag tänker,
och ehuru det synes mig icke särdeles löna mödan att disku¬
tera de särskilda anmärkningarna hvar för sig, så vill jag
dock nu uttala mina tankar.
Vid lista punkten vill jag erinra Medin, att anmärkning
ej blifvit gjord öfver det sätt, hvarpå tjenstetillsättningarna
skett, utan derföre, att Statsrådets ledamöter icke till proto¬
kollet anfört de skäl, som föranledt utnämningarna, ty detta
är, enligt Grundlagarne, Statsrådets ledamöters skyldighet, lika¬
som det är Kongl. Majits oförgripliga rättighet att sjelf nämna,
hvem han behagar.
Beträffande 2:dra punkten, så kan man, angående der
anmärkta förhållande, vara af delade tankar. Jag kan likväl
ej anse det vara välbetänkt att låta fortgå såsom hittills, ty
vi se af hvad Memorialet innehåller, att af de ansökningar om
tillåtelse för utlänning att besitta fast egendom i Kiket, 35
blifvit bifallna och endast 2 afslagna. Dessutom är anfördt ett
besynnerligt exempel om huruledes en utlänning, sorn sökt
svensk medborgarerätt, i uppgifvet ändamål att derigenom
vinna besittning af en fastighet, hvarom lian redan ingått köpe-
afhandling, föredraganden tillstyrkt Kongl. Maj:t att vägra sö¬
kanden medborgarerätten, men tillåta att besitta fastigheten.
Deremot kan man icke bestrida, att genom tillåtelse för ut¬
länningar att besitta fastighet i Sverige, en myckenhet pen¬
ningar inkomma i landet, och att derjemte utlänningen före¬
gått oss med ett berömvärdt exempel i jordbrukets mera ra¬
tionella drifvande.
Anmärkningen i 3:dje punkten afser väl ett förhållande,
som icke är af särdeles stor betydenhet, men det är det fel¬
aktiga i formen, som Utskottet egentligen fästat sig vid, ty
genom denna åtgärd har förvaltningen af hela kronoparken
blifvit rubbad, och Utskottets skyldighet var otvifvelaktig^ att
låta detta komma till Ständernas kunskap. Jag vill dock icke
sätta mig emot, ifall Ståndet skulle vilja besluta att lemna
denna punkt utan afseende.
Hvad Konstitutions-Utskottet uti 4:de punkten anmärkt,
är, efter mitt sätt att' uppfatta saken, af synnerligt graverande
beskaffenhet root de ledamöter i Statsrådet, som tillstädesvarit
och tillstyrkt utfärdandet af Landshöfdinge-instruktionen; men
då Ekonomi-Utskottet ansett de motioner, som blifvit väckta
332
Den 18 Juli.
om ändring i samma Instruktion, icke böra till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda, tjekes det, som om förevarande an¬
märkning borde förfalla; dock har jag beträdt anmärkningen
och kommer fortfarande att göra det.
I afseende på anmärkningen i örte punkten, så kan jag
icke underlåta att förklara, det jag finnér behandlingen af den¬
samma vara formvidrig. Det är väl sannt, att Kongl. Maj:t
varit den, som beslutat om nedsättning af 200,000 R:drB:ko;
men detta borde väl ej verka derhän, att Kongl. Maj:t, utan
Ständernes beslut egde till att upphäfva det en gång stadgade
vilkoret; dock må Ståndet, i afseende härpå, fatta hvilket be¬
slut som helst, utan att jag ämnar sätta mig deremot.
Beträffande 6:te punkten och deri framställda anmärkning,
så har det blifvit yttrat, att deri omnämnda förhållande icke
förtjent att blifva anmärkt; dock lära icke alla auktoriteter,
som bordt yttra sig i frågan, blifvit i densamma hörda, förrän
Instruktionen för Förmyndare-kammaren utfärdades, enärStats-
nämnden icke lemnats tillfälle att sig yttra. Det är ock an¬
tagligt, att, om Stats-nämndens Utlåtande blifvit infordradt,
hade Instruktionen icke kommit att innefatta de föreskrifter,
som föranledt anmärkningen.
Anmärkningarne i 7:de och 8:de punkterna äro visserligen
af mindre vigt, dock vill jag tillkännagifva, att jag deltagit i
beslutet om deras framläggande för Ständerne.
Öfver anmärkningarne i 9:de och 10:de punkterna har
jag redan yttrat mig, och vill derföre icke vidare uppehålla
mig vid desamma.
Hvad det anmärkta förhållandet i ll:te punkten angår, så
är onekligen detsamma sådant, att, ehuru Norrige snart sagdt
ensamt har fördel af att hafva en konsul anställd i Archan¬
gel, Sverige likväl ensamt får vidkännas den honom beviljade
löneförhöjningen från och nied 1855 års början.
Slutligen får jag tillkännagifva, att, derest Ståndet skulle
besluta, på sätt Sahlström föreslagit, att med godkännande af
anmärkningarna lägga Utskottets Memorial till handlingarna,
jag för min del icke vill sätta mig emot ett dylikt beslut.»
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län, som skriftligen
yttrade:
»Det måste alltid vara förenadt med ett visst obehag, att
offentligt yttra sina tankar om Styrelsens åtgärder, synnerligast
om dessa icke äro af den beskaffenhet, att man anser sig
kunna desamma i allo gilla. En representant måste dock
stundom underkasta sig detta obehag, ty han skall föra fol¬
kets talan såvidt han det förstår, och han kunde icke göra
Den IS Juli.
333
det med godt samvete, om han gillade livad han visste att
folket i allmänhet ogillade.
Konstitutions-Utskottet, hvars pligt det är att granska de
i Statsrådet förda protokoll, har nu inför Rikets Ständer fram¬
lagt resultatet af detta sitt arbete under innevarande Riksdag.
Denna granskning omfattar en tidrymd af nära 3 år, räknadt
från December månads början 1853, till och med Oktober
månads utgång 1856. Utaf 18,630 mål, som under denna tid
blifvit handlagda, har Utskottet funnit skäl till anmärkningar
emot endast 11. Detta antal är visserligen jemförelsevis icke
stort, och man skulle kunna tycka att det vore skäl uti, att
endast med reservanten utropa: Lyckligt det land, hvars Re¬
gering icke i vidsträcktare mån gjort sig skyldig till klander!
men, då man dels icke kan veta, huruvida allesammans de
öfriga målen verkligen äro så behandlade, att någon anmärk¬
ning deremot icke kunnat göras, ehuru Utskottet med sin
sammansättning icke gjort det, dels måste se mera på be¬
skaffenheten af de gjorda anmärkningarna, fin på deras antal,
så torde det vara bäst, att tills vidare afhålla sig från glädje¬
yttringar, och i stället lugnt pröfva hvad man fått sig före-
lagdt.
Att döma af de resultater, som de föregående Riksda-
garne lemnat, i afseende på anmärkningarna emot Konungens
Rådgifvare, så synes det väl, sorn det icke skulle tjena myc¬
ket till att yttra sig om deras tillgöranden, synnerligast nu,
då de fleste af dem, som dessa anmärkningar röra, redan äro
borta; men, om också något ansvar för desse icke kan ifråga¬
komma, så torde det ändock hafva sin nytta med sig, att
sanningen i hvarje fall blifver uttalad.
Hvad nu första anmärkningen angår, eller att Statsrådets
ledamöter uraktlåtit att ställa sig Regeringsformens 33 § till
efterrättelse, vid bortgifvande af sådana sysslor, eller tjenster,
hvartill förslag blifvit upprättade, så, och då man icke sällan
hört missnöje uttalas öfver det sätt, hvarpå slika tillställningar
skett, kan man icke annat, än finna denna anmärkning vara
välgrundad; och då man utaf reservationerna finner, att bort-
gifvandet af s. k. förtroende-sysslor alltid omedelbarligen egt
rum, utan någon föredragning af vederbörande Departements¬
chef, och utan att ens anmälan till protokollet förut blifvit
gjord, angående yppade ledigheter i dessa sysslor, så skulle
man tycka, att Utskottet äfven bordt göra anmärkning öfver
detta förhållande.
Enligt hvad Utskottet anmärkt i 2:dra punkten, hafva mål,
rörande tillåtelse för utlänning, som ej erhållit svensk medbor¬
garerätt, att besitta fast egendom i Riket, blifvit behandlade,
334
Deri 18 Juli.
utan att, enligt 10 § Regeringsformen, nödiga upplysningar
inhemtats från vederbörande embetsverk, hvilket således måste
utgöra ett hos föredraganden befintligt fel, som icke gerna lä¬
rer kunna ursäktas, helst då man tillika upplyser derom, att
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 30 Augusti 1857,
innehållande, att utländsk man icke måtte erhålla tillstånd att
i Riket sig bosätta, för att bruka och besitta fast egendom,
innan han blefve till svensk medborgare antagen, så litet gjor¬
des afseende uppå, att efter densamma flera sådana tillåtelser
meddelades, än förut. De vådor, som slika tillåtelser i allt
mer och mer utsträckt skala kunna medföra, bar Utskottet
påpekat, och denna anmärkning måste således vara välgrun¬
dad, ty icke befordras Rikets sannskyldiga nytta derigenom,
att Svenska jorden kommer i utlänningars våld.
Fjerde anmärkningen, rörande den så mycket klandrade
Landshöfdinge-instruktionen, kan icke vara annat, än befogad,
synnerligast som denna i sig sjelf klandervärda handling till¬
kommit på ett formvidrigt sätt, i strid mot 10 § Regerings¬
formen.
Sjette anmärkningen, angående den af Kongl. Maj:t den
9 April 1856 utfärdade förnyade Nådiga Instruktion för För¬
myndare-kammaren i Stockholm, är af den beskaffenhet, att
icke någon enda af alla reservanterne kunnat påstå, att den
varit obefogad, och detta talar mer, än något annat. Också
kan man icke utan en viss förtrytelse se, att Grundlagarne, på
sätt, som här skett, kunna öfverträdas. Detta förhållande är
sådant, att 106 § Regeringsformen här bordt tillämpas, enligt
hvad några af reservanterne yttrat.
Uti 10:de punkten förekommer en anmärkning, rörande
behandlingen af ett ministerielt mål, kanske det vigtigaste,
som under de sista 40 åren förevarit, 11 § Regeringsformen
visar tydligt, att det tillhör Stats-ministern för utrikes ärendena
att dessa mål inför Konungen föredraga och anmäla, i när¬
varo af någon annan Statsråds-ledamot. Denna ärendets be¬
handling har Stats-ministern underlåtit påyrka, oaktadt han
visste hvad Kongl. Maj:t beslutat i afseende på den politi¬
ska ställningen. Denna underlåtenhet är sannerligen anmärk¬
ningsvärd, men man kan nu, sedan personen redan är borta,
icke göra mer, än uttala sitt ogillande af ett slikt hand¬
lingssätt.
Då jag nu förbigått åtskilliga punkter i Betänkandet, så
har jag dermed icke ogillat de deruti gjorda anmärkningarna,
jag har blott ansett det vara onödigt att yttra sig öfver alla,
utan blott öfver dem, som jag ansett vigtigast. Resultatet lä¬
rer väl i alla fall, som vanligt, inskränka sig dertill, att i pro-
Den 18 Juli.
335
tokollerna hafva sin mening förvarad; men om också ingen¬
ting mer skulle vinnas, så kan man ändå trösta sig dermed,
att man gjort hvad man varit skyldig att göra.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Det var i anled¬
ning af Mengels yttrande, att jag skulle origtigt uppfattat Ut¬
skottets anmärkning i Usta punkten af ifrågavarande Memorial,
som jag ånyo begärde ordet, men sedan Mengel nu aflägsnat
sig, så kunde jag visserligen underlåta att yttra mig; likväl då
ufven v. Talmannen Anders Andersson förmenat, att jag ej skulle
insett hvarom anmärkningen i nämnde punkt handlar, så tror
jag snarare, att v. Talmannen ej rätt fattat mitt yttrande, ty
jag godkände i allo Utskottets anmärkning, men nämnde en¬
dast ett exempel derpå, att tjenste-tillsättningar det oaktadt
skett med oväld.»
Nils Larsson från Jemtland: »Emellan v. Talmannen
Anders Andersson och mig hafva skiljaktiga meningar yppats
om rätta tolkningen af 11 § Regeringsformen, och en talare
har yttrat, att man skäligen kunde komma till båda åsigterna.
Detta har gifvit mig anledning att åter begära ordet. Mig
synes det alldeles omöjligt att kunna komma till så olika re¬
sultater, som de, hvartill v. Talmannen och jag kommit, med
mindre än att någondera utgått från falska premisser. Då Ola
Månsson instämt uti den af vice Talmannen Anders Anders¬
son uttryckta åsigt om rätta tolkningen af förenämnda 11 §,
under förmenande, att det af Stats-ministern för utrikes ären¬
dena i Juli månad 1853 genom skrifvelse till svenska Beskick¬
ningen i Köpenhamn lemnade meddelande, att Kongl. Majit
beslutat sig bibehålla en strängt neutral ställning, endast inne¬
fattade en förberedande åtgärd, så är jag deremot af den
åsigt, att ett sådant meddelande icke kunnat ske, utan att ett
bestämdt beslut förut blifvit fattadt, hvilket afven synes deraf,
att dylika meddelanden jemväl blifvit lemnade Kongl. Maj:ts
Beskickningar vid flere Idof. Icke heller kan jag föreställa
mig, att Konstitutions-Utskottets framställning i denna del icke
skulle vara öfverensstämmande med de handlingar, sorn till
deras granskning blifvit öfverlemnade; och om man således
måste antaga ett motsatt förhållande, samt följaktligen att
sjelfva beslutet blifvit fattadt redan i Juli månad, så är ock
gifvet, att Ministern för utrikes ärendena låtit komma sig ett
groft fel till last, då han underlåtit fästa Kongl. Maj:ts upp¬
märksamhet derpå, att ärendet bordt dessförinnan varit före¬
draget i närvaro af en ledamot af Statsrådet.»
Pehr Erik Andersson från Westmanland: »Som jag
förut instämt uti hvad Mengel anfört, hade jag icke ämnat
uppträda för att särskildt yttra mig; men i anledning af en
336
Den 18 Juli.
talares anmärkningar vid 9:de punkten, så anser jag mig böra
nämna, att Regeringen, enligt min åsigt, handlat i öfverens¬
stämmelse med Ständernas beslut vid tillämpning af Kongl.
Kungörelsen den 11 Maj 1855; och jag skulle icke tro, att
den af Statsrådet Anjou uttalade skiljaktiga mening haft för
afsigt att befordra prejeri; ty, ehuru medelmarkegångspriset
den tiden i några orter var lägre, än det allmänt gällande
priset å spanmål, skall det icke dröja länge, innan det må¬
hända blir högre, än det gällande priset, och då torde de
räntegifvare, hvilka Statsrådet Anjou velat ålägga att betala
efter medelmarkegångspris icke ha något att säga om en dylik
tolkning af Kongl. Kungörelsen af den 11 Maj 1855. Jag
tror derföre, att det icke är skäl, att Bondeståndet uttalar
annan åsigt, än den, Konstitutions-Utskottet uttrjmkt, ehuru
det är troligt, att de öfriga Stånden förkasta anmärkningen.»
Ola Månsson från Skåne: »Med anledning af hvad Nils
Larsson yttrat i afseende på min anmärkning vid de olika slut¬
satser, hvartill vice Talmannen Anders Andersson och Nils
Larsson kommit i tillämpningen af 11 § Regeringsformen, vill
jag endast upplysa Nils Larsson, att icke heller jag anser, att
man med lika mycket skäl kan komma till två så skilj da
åsigter, och att icke heller jag kom till mer än en tydning
af § på förevarande fall, utan säde jag blott, att skäl kunna
anföras för hvardera åsigten. Det har blifvit sagdt, att hvad
Memorialet innehåller uti 10:de punkten derom, att Statsmi¬
nistern för utrikes ärendena i Juli 1853 uti skrifvelse till sven¬
ska Beskickningen i Köpenhamn underrättat om, att Kongl.
Maj:t, i händelse af ett sjökrig, ämnade iakttaga en neutral
ställning; och att derefter dylika underrättelser blifvit svenska
Beskickningarna vid flera Idof meddelade, innan denna fråga
vid ministeriel föredragning förekommit, skulle visa, att beslu¬
tet om iakttagande af en sträng neutralitet redan i förenämnde
Juli blifvit fattadt. Härpå kan jag icke ingå; ty för att kunna
inleda underhandlingar med de främmande Stater, som icke
deltogo i kriget, om den ställning man borde, i händelse af
ett sjökrig, intaga, måste man förutsätta antagandet af en el¬
ler annan ställning; och Kongl. Maj:t, inseende fördelarne för
landet af att Sverige förhölle sig neutralt, förutsatte, att så
kunde blifva förhållandet, hvarom naturligtvis svenska Be¬
skickningarna vid främmande Idof borde vara underrättade,
för att kunna iakttaga sitt lands intresse; men derför hade val
icke Kongl. Maj:t bestämdt beslutat att iakttaga en neutral
ställning. Också har ju Konstitutions-Utskottet endast begag¬
nat uttrycket: den ställning, Kongl. Majit »ämnade» intaga.
Den 18 Juli,
337
I fråga om det beslut, Ståndet i denna sak skulle fatta,
är jag i det närmaste af enahanda tankd med Sahlström, och
föreslår: att Ståndet, under förklarande, att det gillar de flesta
af de anmärkningar, Konstitutions-Utskottet framställt, beslu¬
tar, med afseende derå, att flere af Statsrådets ledamöter nu¬
mera från dessa befattningar blifvit entledigade, det icke nå¬
gon skrifvelse bör aflåtas till Kongl. Maj:t, hvarken efter 106
§ eller 107 § Regeringsformen, utan Memorialet endast läggas
till handlingarne.»
Nils Andersson från Christianstads Län: »Jag afstår från
att yttra mig, och vill endast instämma i hvad Sahlström an¬
fort.»
Sedan diskussionen härefter förklarats vara slutad, till-
kännagaf Talmannen, att han, med anledning af hvad under
diskussionen blifvit yttra dt, ansåg sig böra till Ståndet fram¬
ställa, huruvida det ville fatta följande beslut:
Bondeståndet gillar visserligen i de flesta- fall de anmärk¬
ningar, Konstitutions-Utskottet uti dess ifrågavarande Memo¬
rial N:o 11, framställt; men beslutar ändock, med anledning
af inträffade förändringar inom Statsrådet, att lägga Memorialet
till handlingarne.
Härvid begärdes ordet af:
P. Sahlström, som yttrade: »Emot denna lydelse af det
beslut Ståndet, skulle fatta, måste jag reservera mig, ty jag
anser, för min del, att Ståndet bör uttrycka, att det funnit, det
ledamöterne i Statsrådet eftersatt sin skyldighet, att till ovil¬
korlig efterföljd bringa Grundlagens stadgande, att Styrelsen
föres af Konungen, endast på det sätt Grundlagen föreskrifver,
på det att Ståndet sålunda må visa att det icke godkänner
sjelfva styrelse-systemet.»
Till följd häraf erinrade Talmannen om innehållet af 107
§ Regeringsformen, och att den icke föranledde till att Stån¬
det egde annan rätt, än att gilla eller ogilla anmärkningarna,
och i förra fallet aflåta underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anmälan af Ständernes önskan, att han ville ur Statsrådet
och ifrån embetet skilja den eller dem, emot hvilka anmärk¬
ning blifvit gjord.»
Nu begärdes ordet af följande ledamöter, hvilka yttrade:
P. Sahlström: »Det må tillåtas mig föra Ståndet till min¬
nes att sistlidne Riksdag hade detta Stånd på grund af fram¬
ställda anmärkningar beslutat, att hos Kongl. Maj:t anmäla 5
ledamöter i Statsrådet till entledigande från deras rådgifvare-
platser. Då jag sedermera erinrade om skrifvelses aflåtande
i anledning af detta beslut, så ansågs det ej låta sig göra,
Bonde-St. Brot. vid Lågt. Iiiksd. 1S56—1857. VI• 22
338
Den '18 Juli.
emedan det endast skulle tillkomma Rikets Ständer gemen¬
samt, och utaf de öfriga‘Stånden hade icke något mer, än Bor¬
gareståndet fattat beslut om dylik skrifvelses aflåtande, och
det endast i afseende på tre af Statsrådets ledamöter. Detta
visar behofvet af att uttrycka, det man ej kan godkänna sjelfva
styrelse-systemet.»
Ola Månsson från Skåne: »För min del tror jag, att
Ståndet icke är berättigadt att göra annat, än att antingen
förkasta de framställda anmärkningarna, eller ock godkänna
desamma, samt besluta aflåtande af underdånig skrifvelse eller
lägga Memorialet till handlingarna.»
Undertecknad,Sekreterare, yttrade härefter: »Beslutet, »att
med anledning af inträffade förändringar inom Statsrådet lägga
Memorialet till handlingarne», finner jag väl kunna grundlags¬
enlig!' framställas, — likasom jag antager, att icke heller uti
Grundlagen något hinder är lagdt för ett Riksstånd i allmän¬
het att gifva skäl för sitt beslut; men då 107 § Regeringsfor¬
men icke föranleder till ett mera eller mindre direkt uttaladt
klander af Konungens handlingar, utan allenast af Statsrådets
ledamöters åtgöranden, helst Konungens gerningar, enligt 3 §
i Regeringsformen, skola vara emot allt åtal fredade, — an¬
ser jag, som eger förbindelse, enligt 24 § 2 mom. Riksdags¬
ordningen, yttra min åsigt om Grundlagens rätta tillämpning,
att något utlåtande om Konungens handlingar och beslut icke
bör såsom skäl för anmärkning emot Statsrådets ledamöter
användas.»
Härpå yttrade sig följande ledamöter:
Nils Larsson från Jemtland: »Hvad Ola Månsson yttrat
derom, att Ståndet icke skulle vara berättigadt att vidtaga
annan åtgärd, än att antingen förkasta anmärkningarna, eller
godkänna dem, samt då antingen besluta underdånig skrifvelse,
eller lägga Memorialet till handlingarna, kan jag icke anse
vara en rätt uppfattning af Grundlagens föreskrifter. Ty hvar¬
till skulle man komma, ifall man antoge detta; då t. ex. de
fleste af de Statsråds-ledamöter, mot hvilka anmärkningar blif¬
vit framställda, redan afträdt ur konseljen, kan man väl icke
ingå med begäran om samme Statsråds-ledamöters afsättande.
Hvad beträffar det af Sahlström framlagda förslag till Ståndets
gemensamma beslut, så kan jag ej finna att detta innefattar
något klander emot Kongl. Majit, utan endast uttrycker ett
ogillande af Statsråds-ledamöternes underlåtenhet, att till Kgl.
Majit framställa erinringar om Grundlagarnes efterlefnad.»
Vice Talmannen Anders Andersson: »Efter min öfver¬
tygelse, vore det rättast, om hvarje punkt för sig blefve före¬
dragen Ståndet, som deröfver beslutade; men jag vill likväl
Den 18 Juli.
339
icke emotsätta mig Memorialets företagande på en gång och
i sin helhet till afgörande. Jag anser, att Ståndet kan gilla
de flesta af Konstitutions-Utskottets anmärkningar, och med
anledning af förekommande omständigheter lägga Memorialet
till handlingarna.»
Ola Månsson från Skåne: »Det ogillande, Ståndet vill
uttala, mäste ligga uti ett godkännande af Konstitutions-Ut¬
skottets anmärkningar; men icke är Ståndet berättigadt att
framställa nya anmärkningar. Det har blifvit ifrågasatt, hvar¬
till det skulle tjena att aflåta skrifvelse med begäran om af-
lägsnande af Statsrådets ledamöter, då de fleste af desse le¬
damöter redan lemnat sina innehafda statsråds-befattningar;
men då det finnes någon Stafsråds-ledamot, mot hvilken an¬
märkning skett, qvar i Statsrådet, så kan det ju vara af stor
vigt, att vara i tillfälle få ett sådant Statsråd aflägsnadt ur
Rådskammaren.»
Härefter beslöt Ståndet att på en gång yttra sig öfver
Memorialet i sin helhet.
P. Sahlström tillkännagaf nu, att han ville gifva det af
honom till Ståndets gemensamma beslut framlagda förslag en
förändrad lydelse, hvarigenom det möjligen lättare kunde blifva
antaget, hvarpå Sahlström uppläste följande förslag:
»Bondeståndet, som gillar i de flesta fall de anmärknin¬
gar, Konstitutions-Utskottet i dess Memorial N:o 11 framställt,
har deraf funnit att Konungens Rådgifvare vid flera tillfällen
uraktlåtit att till ovilkorlig efterföljd bringa Grundlagens stad¬
gande, att Styrelsen föres endast på det sätt, Grundlagen före-
skrifver, samt beslutar att, med anledning af inträffade förän¬
dringar inom Statsrådet, lägga Memorialet till handlingarna.»
Nu erhöllo följande ordet och yttrade:
Johan Lekberg från Orebro Län: »För min del anser
jag, att vi böra antingen i sin helhet godkänna hvad IvOnsti-
tutions-Utskottet i förevarande Memorial hemställt, eller ock
bestämma i hvilka punkter, som vi godkänna Memorialet, ty
eljest kunde det gifva anledning till den förmodan, att Bonde¬
ståndet icke godkände hvad Utskottet yttrat i anledning af
Herr Ridderstads anmärkning, hvilket jag ej vill biträda.»
Gustaf Johansson från Kronobergs Län förenade sig med
Lekberg.
Ola Månsson från Skåne: »Sedan Ståndet redan beslu¬
tat sig för att yttra sig slutligen öfver hela Memorialet på en
gång, och då inom detta Ständ finnas ledamöter, hvilka icke
gilla alla de af Konstitutions-Utskottet framställda anmärknin¬
gar, finner jag det af Sahlström framlagda förslag till Ståndets
:J40
Den 18 Juli.
gemensamma tanke vara fullkomligt rigtigt, i hvad det inne¬
fattar, att Ståndet i de flesta fall gillat anmärkningarna.»
\ice Talmannen Anders Andersson: »Med den orda¬
lydelse, Sahlströms sednaste förslag fatt, anser jag, att icke
någons tanke blifvit undertryckt, hvarför jag anser förslaget
kunna godkännas »
Häruti instämde Anders Eriksson från Elfsborgs Län.
Sedan ioke flere anmält sig att tala, blef, på derom af
Talmannen framställd proposition, det af P. Sahlström i sådant
hänseende sist framställda förslag af Bondeståndet antaget så¬
som deras gemensamma beslut, i anledning af Konstitutions¬
utskottets Memorial N:o 11.
§ 4.
Till bordläggning första gången anmäldes Konstitutions¬
utskottets Memorial:
N:o 13, med förslag till ändring i 12 § Regeringsformen,
angående Statsrådets hörande öfver afhandlingar och förbund
med främmande makter;
N:o 14, angående det tillägg till 12 § Regeringsformen,
att Konungen icke må, utan Rikets Ständers samtycke, blifva
Regerande Furste af utländsk stat;
N:o 15, med förslag till ändring i 72 g Regeringsformen,
angående inlösen af Rikets Ständers Banks sedlar;
N:o 16, med förslag till tillägg i 109 § Regeringsformen
och 80 § Riksdags-ordningen, angående uppskof i Riksdag;
N:o 17, med förslag till ändring i 27 § 1 mom. och 28
§ Riksdags-ordningen samt 53 § Regeringsformen, angående
tiden, dels för öfverlemnande af Kongl. Maj:ts Nådiga Propo¬
sition om Statsverkets tillstånd och behof, dels för Utskotts
val;
N:o 18, med förslag till ändring i 76 § Riksdags-ordnin¬
gen, angående den af Stats-rådet för dess åtgärder vunna de¬
charge ;
N:o 19, med förslag till ett tillägg i 59 § Regeringsfor¬
men och 27 § 1 morn. Riksdags-ordningen, rörande proposi¬
tionen om Statsverkets tillstånd och behof; och
N:o 20, med förslag till tillägg vid 28 § Regeringsformen,
angående utländsk undersåtes rätt att i Riket få förvärfva och
besitta fastighet; samt
Allmänna, Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betän-
kanden:
N:o 98, i fråga om kristendoms-undervisningens besörjande
i folkskolorna och i församlingarna;
Da/i £2 Juli.
341
N:o 99, i anledning af väckta motioner, rörande Handels-
ordningen den 22 December 1846, jemte åtskilliga dermed
sammanhang egande författningar, äfvensom om rättighet till
frihandel med salt inom Riket;
N:o'100, i anledning af väckt motion om upphörande af
den allmogen i sju härader af Elfsborgs Län samt städerna
Borås och Ulricehamn beviljade särskilda handelsfrihet;
N:o 101, i anledning af väckt motion om föreskrifters
meddelande till förekommande af missbruk utaf allmogens rät¬
tighet att försälja sina tillverkningar m. m.; och
N:o 102, i anledning af väckta motioner om ändring i
Fabriks- och Handtverks-ordningen den 22 December 1846.
§ 5.
Följande från respektive Medstånden ankomna protokolls¬
utdrag anmäldes och lades till handlingarne, nemligen från:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 308—317;
Högv. Presteståndet N:ris 271, 276—280; och
Vällofl. Borgareståndet N:o 282—292.
§ 6.
Ståndet åtskiljdes kl. \ till 3 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVestar.
Den 22 Juli.
Plenum kl. lO f. m
§ I-
Do hos Ståndet den 8 och 10 i denna månad e. m. förda
protokoll justerades och godkändes.
§ 2.
Föredrogos och godkändes Expeditions-Utskottets ne-
dannämnde förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifveTser
till Kongl. Maj:t:
342
Den 22 Juli.
N:o 90, angående ett grun dlagsänd långsfors lag, rörande
Riksstyrelsens förande i vissa fall m. m.;
N:o 91, angående förändrad lydelse af 4 § i 1 kap. Gif-
termåls-balken;
N:o 92, angående stiftande af en lag emot misshandling
af djur;
N:o 93, om upphäfvande af bördsrätten i stad, samt än¬
dring af lagstiftningen angående testamentsrätten och gufva af
fast egendom;
N:o 94, i afseende å förhållanden rörande arbetsfolk, som
utgår för vinnande af arbetsförtjenst;
N:o 95, förslag till förordnande för Häradshöfdingen, As¬
sessoren G. Lagerstråle att vara Rikets Ständers Justitie-om-
budsman; och
N:o 96, angående Häradshöfdingen, Assessoren G. Lager¬
stråles insättande i Justitie-ombudsmans-émbetet.
§ 3.
Till handläggning förekom härefter Bevillning s-Utslcottets
Betänkande N:o 10, angående tullbevillningen och dermed
sammanhang egande ämnen, dervid fattades följande beslut.
Utskottets Utlåtande, pag. 8, angående Herr Bodells mo¬
tion, bifölls.
Yid föredragning af Utskottets hemställan å pag. 10, i
Usta punkten: v Att såväl den till 10 etc. etc.», yttrade sig
följande ledamöter:
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Jag hemställer, att
Ståndet måtte lägga Nils Larssons reservation rörande tolags-
frågan till grund för sitt beslut, och afslå Utskottets Betän¬
kande i denna del.
Flere ledamöter af Ståndet hördes häruti instämma.
Anders Medin från Kronobergs Län: »Hufvudsakligen
förekommen af Petter Jönsson, vill äfven jag afslå Betänkan¬
det, så vidt det rörer tolagen, och antaga Nils Larssons re¬
servation i denna fråga.»
Ephraim Larsson från Elfsborgs Län, jemte en stor del
af Ståndets ledamöter, instämde häruti.
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Hvad frågan om
tolagen beträffar, har jag derom i min reservation framställt
det hufvudsaldigaste af mina åsigter, och anhåller att till da¬
gens protokoll blott få afgifva några ytterligare upplysningar.
Genom Kongl. Brefvet den 28 Februari 1717 bestämdes den
ordinarie tolagen, att i samtliga dertill berättigade stapelstäder
utgöras med en procent af värdet af inkommande tillarbetade
Dan SS Juli.
343
samt utgående råvaror och | proc. af inkommande rå- samt
utgående tillarbetade varor. Samma grundsats var således vid
den tiden iakttagen vid tolagsafgiftens bestämmande, som den,
hvilken i allmänhet blifvit följd vid tullbeskattningen, nemligen
att råvaror bordo vid inkommande draga lindrigare afgifter, än
färdiga fabrikater, och tvertom, vid utgående, de senare lin¬
drigare beskattas än de förra, äfvensom den ifrågavarande af-
giften utgick fullkomligt lika i alla till uppbörd deraf berätti¬
gade stapelstäder. Ej långt derefter, eller den 29 Maj 1719
fastställdes den s. k. Inqvarterings- eller tillökningstolagen att
utgöras med J:dels proc. af alla inkommande och |:dels proc.
af utgående varor utan åtskillnad emellan råvaror och fabri¬
kater, men med bibehållande af likheten de särskilda städerna
emellan.
Uppå derom gjorda underdåniga framställningar hafva se¬
dermera tid efter annan förändringar häruti skett, och tillöknin¬
gar blifvit beviljade för olika städer, än för ett och än för ett
annat ändamål, af hvilka flera sjmas vara af den beskaffenhet,
att de icke bordt utgöra grunder för en allmän beskattning till
förmån endast för några få städer; och, om man eljest får an¬
taga att någon grundsats dervid varit följd, det synes vara
den, att de, som bäst förstått att hålla sig framme, hafva mest
fått. Sålunda utgår tolagen för närvarande — med undantag
för alla tullfria varor, och dessutom några vigtigare artiklar,
såsom hudar, indigo och rått socker m. 11., hvarom särskilda
bestämmelser äro gifna — i de särskilda stapelstäderna efter
följande beräkningsgrunder, nemligen:
i Kalmar, vid inkommandet för sill med 10 proc., tobaks¬
blad och stjelk med 1| proc., och andra varor med 3 proc.,
samt vid utgåendet med 10 proc. af tullbeloppet, enligt Kongl.
Brefvet af den 1 Oktober 1851, och
i Malmö, för inkommande och utgående varor, med 3
proc. af den tull, som, enligt gällande tulltaxa, hvarje vara
påföres; af hvilken tolag 2 proc. anses såsom ordinarie och 1
proc. såsom inqvarteringstolag: jemlikt Kongl. Brefvet af den
22 Augusti 1850.
Uti samtlige öfrige, till tolags uppbärande berättigade sta¬
pelstäder, erlägges denna afgift med vissa procent af det på
inkommande och utgående varor, genom tulltaxa bestämda
eller i författningsenlig ordning utrönta värde, nemligen i
Carlshamn: Ordinarie tolag med |:dels proc. vid inkom¬
mandet och 1 proc. vid utgåendet, samt Inqvarteringstolag med
•|:dels proc. vid inkommandet och Jj:dels proc. vid utgåendet;
enligt Kongl. Resolutionen den 15 September 1664, stadens
privilegier den 20 Oktober 1668, Kongl. Brefven af den 3
344
Den 22 Juli.
Maj 1718 och 29 Maj 1719, Kongl. Resolutionen på städernas
besvär den 16 Oktober 1723 och Kongl. Resolutionen den 28
Januari 1724:
Carlskrona: Ordinarie tolag med 3 proc. aftillarbetade
och 1| proc. för råvaror vid inkommandet, samt med 1-t proc.
af fullkomligen tillarbetade varor och 3 proc. af råvaror vid
utgåendet; enligt stadens privilegier af den 10 Augusti 1680,
Kongl. Brefvet den 21 Februari 1717, Kongl. Brefvet den 25
November 1783 och Kongl. Resolutionen den 21 Juli 1819;
Christianstad: Stads- eller ordinarie tolag med f:dels
proc. vid inkommandet och 1 proc. vid utgåendet, samt In-
qvarteringstolag med | proc. på inkommande och utgående
varor; enligt Kongl. Resolutionen den 21 November 1660 m.
fl. och Kongl. Brefvet af den 4 September 1783;
Gefle: Ordinarie tolag med |:dels proc. för inkommande
och ^ proc. för utgående varor, enligt Kongl. Brefvet af den
16 Mars 1827;
Götheborg: Allmän tolag med 2 proc. för inkommande
och 1 proc. för utgående varor, hvilka icke enligt 1816 års
Sjötullstaxa voro frän stadstolag frikallade, dock med iaktta¬
gande af särskild afgiftsberäkning för vissa varor, såsom färg¬
träd, hampa, hampolja, hudar, indigo, krapp och socker; jem¬
likt Kongl. Brefven af den 10 Augusti 1825 och 5 Juli 1827;
Halmstad: Allmän tolag eller ordinarie och Inqvarte-
ringstolag, tillsammans med 1-| proc. för inkommande och 2
proc. för utgående varor; varande af Magistraten i Halmstad
uti skrifvelse till Kommerse-kollegium af den 14 Februari 1853
anmärkt, att stadens tolag, hvilken sedan längre tid tillbaka
erlagts efter nyssnämnda grunder, rätteligen borde, enligt
Kongl. Resolutionerna af den 3 April 1646 och den 21 Ja¬
nuari 1648 samt Kongl. Brefvet af den 8 Oktober 1783, er¬
läggas med 2 procent af inkommande och 1 procent af utgå¬
ende varor;
Haparanda: Tolag med 1 proc. för inkommande eller
utgående varor, enligt Kongl. Brefvet af den 13 Juni 1855;
Helsingborg: Ordinarie och tillökningstolag tillsammans,
med l^:dels proc. för tillverkade och |föels proc. för råvaror
vid inkommandet, samt med jbdels proc. för tillverkade och
l|-:dels proc. för råvaror vid utgåendet; enligt Kongl. Reso¬
lutionen af den 17 December 1660 och Kongl. Brefvet den 4
September 1783;
Hernösand: Allmän tolag med 1| proc. för inkommande
och utgående varor, enligt Kongl. Brefvet af d. 13 Juni 1855;
Hudiksvall: Ordinarie tolag med 1 proc. för utgående
Den 22 Juli.
345
och |:dels proc. för inkommande varor, enligt Kongl. Brefvet
af den 29 Augusti 1851;
Kongelf: Tolag med 1 proc. af inkommande tillarbetade
och utgående råvaror, samt £ proc. af inkommande rå- och
utgående förädlade varor, enligt Kongl. Brefven den 17 De¬
cember 1680, 16 Juni 1688, 21 September 1715, 28 Februari
1717 och 4 September 1783;
Landskrona: Ordinarie tolag med §:dels procent af in¬
kommande och 1 procent af utgående varor, samt inqvarte-
ringstolag med \ procent af inkommande och utgående varor,
enligt Kongl. Resolutionen af den 24 November 1660 och
Kongl. Brefvet af den 4 September 1783;
jLuleå: Tolag med ljt:dels proc. för varor, som utskep¬
pas, enligt Kongl. Brefvet af den 4 Maj 1833;
Marstrand: Ordinarie tolag med 1 proc. för förarbetade
och proc. för råvaror vid inkommandet, samt med | proc.
för förarbetade och 1 proc. för råvaror vid utgåendet, enligt
Kongl. Resolutionen den 19 Oktober 1667;
Norrköping: Ordinarie tolag med 1 proc. såväl för in¬
kommande, som för utgående varor, samt Inqvarteringstolag
med -|:dels proc. för inkommande och £:dels proc. för utgå¬
ende varor, enligt Kongl. Resolutionen af den 2 Juli 1777 och
§. 6 af Kongl. Resolutionen på städernas besvär den 16 Ok¬
tober 1723:
Nyköping: Tolag (inqvarteringstolag deri inbegripen) med
l|:dels proc. för inkommande och frdels proc. för utgående
varor, enligt Kongl. Brefvet af den 21 December 1833;
Piteå: Egentlig tolag med 1 proc. för utgående varor
och Inqvarteringstolag med £:dels proc., likaledes för utgående
varor, enligt Kongl. Brefvet af den 4 Maj 1833;
Stockholm: Allmän tolag med 2j:dels proc. på inkom¬
mande, samt l-jrdels proc. på utgående varor, som icke enligt
1816 års Sjötulls-taxa voro från stadstolag frikallade; skolande
dock för vissa varor, nemligen: hampa, hampolja, hudar, in¬
digo, kreatur, silke och socker, tolagen beräknas efter sär¬
skildt stadgade grunder; jemlikt Kongl. Brefven af den 20 April
1825 och den 6 Maj 1826;
Strömstad: Ordinarie tolag |:dels proc. på inkommande
och 1 proc. på utgående varor, samt Inqvarteringstolag efter
enahanda beräkningsgrunder, enligt Kongl. Brefvet af den 4
September 1783;
Sundsvall: Allmän tolag med 1£ proc. för såväl inkom¬
mande, som utgående varor, enligt Kongl. Brefvet den 13
Juni 1855;
Söderhamn: Ordinarie tolag med 1 proc. på inkom¬
346
Den 22 Juli.
mande och £ proc. på utgående varor, enligt Kongl. Resolu¬
tionen af den 21 Maj 1819;
Söderköping: Tolags-afgifterna erläggas, enligt Kongl.
Brefvet af den 29 Juni 1833, med lika belopp, som för Norr¬
köping är bestämdt;
Uddevalla: Ordinarie eller stadstolag med -f:dels proc.
på inkommande och 1 proc. på utgående varor, samt Inqvar-
teringstolag efter samma grunder, som den ordinarie, enligt
Kongl. Resolutionen den 1 Oktober 1668, Kongl. Brefvet den
28 Februari 1717, Kongl. Resolutionen den 16 Oktober 1733
och Kongl. Brefvet den 4 September 1783;
Umeå: Tolag med 1 proc. för inkommande och proc.
för utgående varor, enligt Kongl. Brefvet af den 3 Mars 1832;
Warberg: Ordinarie tolag med |:dels proc. på inkom¬
mande och 2 proc. på utgående varor, samt Inqvarteringstolag
med | proc. såväl för inkommande som för utgående varor,
enligt Kongl. Resolutionen af den 8 Oktober 1783;
Westervik: Tolag med |:dels proc. på inkommande och
proc. å utgående varor, enligt Kongl. Brefvet af den 22
April 1830;
Wisby: Tolag med 1 proc. för inkommande och 2proc.
för utgående varor; hvilka bestämmelser, enligt Kongl. Brefvet
af den 9 Juni 1852, gälla intill 1857 års slut, samt
Ystad: Ordinarie eller stadstolag med J:dels proc. för
arbetade och -jj-:dels proc. för råvaror vid inkommandet, samt
proc. för arbetade och 1 proc. för råvaror vid utgåendet,
samt Inqvarteringstolag med £ proc. för inkommande och £:dels
proc. för utgående varor, enligt 1770 och 1771 årens tulltaxor
samt Resolutionen på städernas besvär den 16 Oktober 1723.
Dessa upplysningar, hvilka jag inhemtat utur ettafKom-
merse-kollegium afgifvet underdånigt utlåtande, bar jag ansett
så mycket angelägnare att få intagna i Ståndets protokoll, der
de lättare återfinnas, för att möjligen framdeles kunna tjena
till ledning och gagn vid frågans bedömande, som de icke
finnas Riksstånden meddelade, hvarken uti kommiterades Utlå¬
tande, Kongl. Maj:ts Proposition, eller Utskottets Betänkande i
ämnet.
Länge hafva klagomål låtit höra sig öfver den dryga be¬
skattning, som tolagen innebär, och vid flere Riksdagar har
fråga väckts derom, att denna afgift borde omregleras så, att
den dels blefve lika i alla stapelstäder, och dels "icke komme
att utgöra en alltför dryg beskattning på konsumenten; men
såväl vid föregående tillfällen, då något förslag uppgjorts, som
nu, har man, för att ej röra vid en skilling af städernas på
hvarjehanda sätt tillkomna inkomster, undvikit att undersöka
Den 22 Juli.
347
frågan i .dess grund. Att så är förhållandet nu, är så neckel
vissare, som det kan styrkas med kommiterades egna ord, pag.
10 af dess underdåniga Betänkande, der det heter, att en un¬
dersökning till utrönande af städernas relativt rättmätiga tolags-
inkomster, så vidt dessa skulle bestämmas af de olika han-
delsgrenarnes inbördes förhållande och det gagn, landet af den
ena eller andra kunde anses hemta, »torde hunna antagas
ligga utom gränsen för kommiterades uppdrag;» och resultatet
kunde således ieke gerna blifva annat, än hvad det blifvit, ett
förslag, som icke bör antagas. Vill man med en reglering
åstadkomma billighet och rättvisa, så är första och oeftergif-
liga vilkoret det, att utreda huruvida städernas rätt till tolag
står i något rättvisligt förhållande till densammas belopp.
Huru skeft förhållandet med tolagen, de särskilda städerna
emellan, dessutom blifvit framställdt, har jag i min reser¬
vation visat. Man har nemligen jemfört tolagen med tullbe¬
loppet, och framhållit att tolagen i er) stad uppgått till mer
än 40 proc. af samma stads tulluppbörd, då den i en annan
icke utgjort mer än 2 proc. af enahanda uppbörd o. s. v.,
hvarutaf det vid ett blott ytligt betraktande af saken lätt nog
vill synas såsom vore det ovedersägligt att tolagen i förra
fallet vore 20 gånger högre, än i det senare. Huru vilsele¬
dande den anmärkta framställningen är, har jag, som nämndt
är, tydligen visat med upplysningen om förhållandena i Ny¬
köping och Stockholm, hvaraf synes, att ehuru tolagen i Ny¬
köping utgjort öfver 40 proc. af tullen och i Stockholm blott
10j:dels proc. af tulluppbörden, den ifrågavarande afgiften lik¬
väl är iner än 25 proc. högre i Stockholm, än i Nyköping,
enär den på förra stället utgår med 2j-:dels proc. af inkom¬
mande samt 1 j-tdels af utgående, men på det sednare med blott
lf:dels proc. af inkommande och f:dels af utgående varor, allt
af tullvärdet.
Öfvertygad att ingen inom detta Stånd skall yrka bifall
till Utskottets förslag, inskränker jag mig nu till att för afslag
å detsamma åberopa hvad jag vidare i reservationen anfört.
Hvad deremot handels- och sjöfartsfonden beträffar, tror
jag, att den föreslagna förändringen bör kunna godkännas, dä
redan vissa procent af tullbeloppet ingå till denna fond, som
också i alla fall är en Statens tillhörighet. Jag hemställer
alltså, att Ståndet måtte fatta följande beslut: »att den till 10
proc. å tullbeloppet för alla inkommande varor bestämda afgift
till den s. k. handels- och sjöfartsfonden må såsom särskild
beskattningstitel upphöra emot godtgörelse af tullmedlen, samt
innefattas i de tullsatser, som för varors införsel genom taxan
bestämmas. Detta är den förändring lista mom. bör undergå,
348
Den £'£ Juli.
hvaremot 2:dra och 3:dje mom. böra bifallas, samt de öfriga
afslås.»
Häruti instämde J. G. Wassmuth från Stockholms, Carl
Tholsson och Johannes Linder från Skaraborgs, Gustaf Johans¬
son från Kronobergs, Jonas Andersson från Östergöthlands,
Johan Lekberg, C. G. Sköldberg och Nils Nilsson från Ne¬
rikes, samtlige Representanterne från Wermlands, Anders An¬
dersson från Kalmar, Nils Andersson från Christianstads och
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län, jemte en stor del af Stån¬
dets öfrige ledamöter.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län afstod från allt yttrande
i denna fråga och instämde med Nils Larsson.
Johannes Holm från Jönköpings Län: »Jag var icke till¬
städes när denna fråga afgjordes i Utskottet, och kunde så¬
ledes icke då instämma med Nils Larsson, men vill nu förena
mig i hans yrkanden.»
Vice Talmannen Anders Andersson från Skaraborgs Län:
»Jag tror det icke finnes mer än en tanke inom detta Stånd,
rörande denna fråga. Jag förenar mig i Nils Larssons andra¬
gande och yrkar afslag å Utskottets förslag angående tolagen.»
Med v. Talmannen instämde Carl Dahlgren, Lars Gustaf
Andersson och Ephraim Larsson från Elfsborgs, samt Pehr
Andersson från Gefleborgs Län m. fl.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Då icke mer än
en tanke inom Ståndet är rådande i denna fråga, synes det
vara onödigt att begära ordet och upptaga tiden; men i betrak¬
tande af frågans vigt anser jag enhvar böra göra redo för
sin åsigt derutinnan. Den ifrågavarande förändringen afser,
till förmån för städerna, en beskattning på allmänheten, till icke
mindre belopp än 300,000 R:dr årligen. Ifall Utskottets för¬
slag ginge igenom, skulle således en stor förlust uppkomma
för det allmänna, och om man, med begagnande och ledning
af Nils Larssons nyligen lemnade underrättelser, granskar för¬
hållandet, tror jag att förlusten för Statskassan skulle blifva
ännu större, än som redan blifvit ådagalagdt. Herr Prosten
Wåhlanders reservation ger äfven anledning till att ana något
dylikt. Det allmänna bör ej vidare göras skattskyldigt under
städerna, som böra finna sig fulleligen belåtna med de privi¬
legier, fri- och rättigheter, de redan ega. Jag vill icke upp¬
taga tiden med vidlyftigare ordande, utan blott instämma uti
Nils Larssons yrkanden rörande såväl tolagen, som handels-
och sjöfartsfonden.»
Härefter instämde vidare med Nils Larsson Johan Pehrs¬
son från Upsala, C. G. Cederskog från Östergöthlands, Anders
Eriksson och Pehr Benjaminsson från Elfsborgs, Anders Ols¬
Den 2£ Juli.
349
son och Erik Mattsson från Jemtlands, Herman Jönsson Öbom
från Norrbottens, Anders Pehrsson från Malmöhus Län m. fl.
Diskussionen förklarades nu vara afslutad, och sedan, ef¬
ter hemställan af Nils Larsson, Talmannens proposition på
bifall till punkten i sin helhet blifvit med nej besvarad, antog
Ståndet, i stället för Utskottets hemställan å pag. 10, Usta
morn., följande förändrade förslag: Att den till 10 procent å
tullbeloppet för alla inkommande varor bestämda afgift till den
s. k. handels- och sjöfartsfonden skall såsom särskild beskatt-
ningstitel upphöra, emot godtgörelse af tullmedlen, samt inne¬
fattas i de tullsatser, som för varors införsel genom taxan be¬
stämmas.
2:dra och 3:dje morn., rörande handels- och sjöfartsfon¬
den, biföllos.
Utskottets förslag i öfrigt å pag. 11 samt å pag. 12, af-
slogos.
Härefter yttrade Nils Larsson från Jemtlands Län: »Ut¬
skottets förslag, pag. 13, att äfven tullfria varor, hvilka förut
varit upptagna i en särskild tariff, hädanefter skola i alfabetisk
ordning upptagas i sjelfva taxan, anser jag vara ganska lämp¬
ligt, och önskar att detsamma måtte af Ståndet godkännas.
Hvad deremot beträffar förslaget attutesluta tullvärdes-kolumnen,
hvilken Utskottet ansett icke vidare böra bibehållas, då tolagen
skulle upphöra såsom särskild afgift, samt öfrige till städerne
ingående afgifter, som nu beräknas efter tullvärdet, blefve ord¬
nade efter annan lämpligare grund, äfvensom nederlagsafgiften
samt böter i konfiskationsmål varda bestämda att utgå, den
förra med viss procent af tullbeloppet och de senare efter den
värdesumma, hvartill i beslag tagna varor, vid i allt fall stad¬
gad besigtning och värdering, uppskattas, kan jag icke fullt
gilla detsamma, enär, just för bestämmande af böterna, det
kunde vara godt för värderingsmännen att hafva någon grund
att gå efter, då de ej kunna antagas känna till allt, utan möj¬
ligen hafva en ledning af de värden, som i taxan funnes be¬
stämda. Jag hemställer alltså, att tullvärdes-kolumnen måtte
i taxan qvarstå, fastän med de olika bestämmelser, som af
taxans förändring i öfrigt kunna påkallas.»
E. J. Rudberg från Kalmar Län hördes häruti instämma.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »För min del hem¬
ställer jag, att denna punkt måtte i sin helhet afslås, ty det
följer af sig sjelft, att sedan frågan om tolagen är afslagen,
uppställningen af taxan bör vara sådan den nu är.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Jag ville yttra mig
öfver tulltaxan i sin helhet, men afstår derifrån för närvarande,
och instämmer i Petter Jönssons senaste yttrande.»
350
Den SS Juli.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Månne icke Petter
Jönssons och Medins åsigt i detta fall grundar sig på ett miss¬
förstånd? Åtminstone tror jag, att större reda i uppställnin¬
gen skulle följa genom antagandet af Nils Larssons förslag. I
sak verkar detta ingenting, men ger dock en redigare öfver¬
sigt af det hela. Om nian blott antar de tvenne första raderna
af Utskottets hemställan, må det öfriga förkastas. Man kan
visserligen säga, att värdes-kolumnen är öfverflödig, då man
har tillgång till gamla tulltaxan; men håller man på sålunda
några Riksdagar, torde det slutligen blifva bra nog svårt att
taga reda på hvad gamla taxan innehåller. På denna grund
öbskar jag äfven, att värdes-kolumnen måtte qvarstå.»
Häruti instämde Carl Dahlgren från Elfsborgs Län m. fl.
Nils Larsson: »Jag vill fästa uppmärksamheten på, att
denna punkt blott rörer uppställningen af taxan, icke sjelfva
tullsatserna, och binder icke händerna för kommande beslut
om dem. Petter Jönsson kan vara försäkrad, att den plan,
som, enligt hvad jag trott mig kunna märka, lärer vara till¬
tänkt i afseende å sjelfva tullsatserna, icke blir omintetgjord
med beslutet härom, utan att gamla taxan han bibehållas, äf¬
ven om de 2 första raderna af denna punkt bifalles, såsom jag
fortfarande yrkar.»
Anders Medin: »Jag vill ej hålla strängt på min mening,
ty jag erinrar mig, att förslaget icke lägger några hinder för
blifvande beslut, då vi hafva fria händer att framdeles besluta
om tullsatserna. Af denna anledning vill jag, liksom Anders
Pehrsson, gå in på Nils Larssons förslag.»
Diskussionen härom förklarades nu vara afslutad. Efter
det Talmannens framställda proposition på bifall blifvit med
nej besvarad, beslöt Ståndet, att de vid införsel tullfria va¬
rorna skulle i sjelfva taxan upptagas, såsom Utskottet föresla¬
git; men att hvad Utskottet i öfrigt hemställt icke kunde god¬
kännas, och tullvärdcs-kolumnen sålunda i taxan qvarstå.»
Talmannen hemställde härefter huruvida föredragningen
af Betänkandet föröfrigt icke borde ske efter sjelfva taxan, då
icke några hemställanden af Utskottet förut förekomme.
Härvid yttrade sig sålunda:
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Angående föredrag¬
ningen hemställer jag, om ej mer redighet vinnes, ifall vi först
genomgå betänkandet, och de särskildta utlåtanden, Utskottet
vid hvarje punkt gifvit, samt tillika anteckna i taxän hvad
som sålunda blifvit genomgånget. Sedan kunde taxan i öfrigt
genomgås, ty det vore svårt att för hvarje artikel gå tillbaka
till Betänkandet. Mig är likväl i detta afseende föredrag-
ningssättet likgiltigt, ty jag har temligen noga reda på, hvarest
Den 22 Juli.
351
i Betänkandet hvarje särskild fråga förekommer; men jag tror,
att det skulle blifva lättare för Ståndets ledamöter i allmänhet
att följa med den föredragning, jag nu föreslagit.»
Flere ledamöter af Ståndet instämdo häruti.
Talmannen anmärkte, att uti det nya taxeförslaget ingen¬
ting vore förbigånget af hvad gamla taxan innehåller, med un¬
dantag af tullsatsen å bränvin och sprit, samt att alla öfriga
artiklar der finnas intagna.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Talmannens förslag
att gå till tariffen, är, enligt mitt sätt att se, det bästa, och
jag tror tillika, att taxan kunde i sin helhet föredragas. Ehuru
ledsamt det än är, måste jag ock göra anmärkning mot henne
i sin helhet. Den nu gällande taxan har icke verkat menligt,
utan bör bibehållas. Kongl. Maj:t säger visserligen i sin Nå¬
diga proposition, att tiden är inne för vidtagande af väsendt-
liga förändringar i Sveriges tull-lagstiftning, men dessa ord
yttrades för ett helt år sedan, och helt andra förhållanden
hafva sedan den tiden inträdt. Då jag jemför Utskottets för¬
slag med reservationerna, och då vi redan afslngit lista punk¬
ten, är jag sinnad att bibehålla nu gällande taxa, helst den
kan anses vara ingalunda förkastlig. Utskottet har icke varit
nöjdt och belåtet med de nedsättningar, som vid sistlidne Riks¬
dag gjordes, då jemväl förbuden borttogos. Landtmanna-nä-
ringen hade likväl då ännu något skydd, men nu mera rakt
intet. Med anledning häraf föranlåtes jag begära proposition
på bibehållande af gamla taxan, och afslag af den nu utarbe¬
tade.»
Häruti instämde Bengt Nilsson från Kronobergs, Lars
Magnus Knutsson, Magnus Månsson och Johan Johansson från
Östergöthlands, Ephraim Larsson från Elfsborgs och Lars Ge¬
zelius från Kopparbergs Län m. fl.
Anders Medin från Kronobergs Län: »För den, som re¬
presenterar den jordbrukande klassen, bör det icke förefalla
underligt, att man förklarar sitt missnöje öfver hvad Utskottet
i detta Betänkande föreslagit. Jag har noga genomgått både
taxan och tariffen, och finnér icke ens det ringaste skydd för
allt, hvad jordbruksalster heter. Jag hemställer, om detta är
rättsenligt, om det är billigt? Vi veta alla, huru arbetslönerna
hafva stigit, och det är väl icke för mycket hegardt, om un¬
der sådana förhållanden, som de närvarande, våra landtmanna-
produkter finge stå i ett någorlunda stabeltpris. Genom bort¬
tagande af tullsatserna uppstår naturligtvis äfven brist i den be¬
räknade inkomsten, och vi få väl i våra debetsedlar en sär¬
skild utgiftspost, att dermed betacka denna brist. Hvad före¬
dragningen angår, medger jag, att rättast torde vara att gå
352
Den 22 Juli.
punktvis tillväga, men med lika rätt tror jag äfven, att vi, så¬
som Petter Jönsson redan gjort, kunna fordra proposition på
bibehållandet af gamla taxan. Om några modifikationer deruti
anses nödvändiga, vill jag icke sätta mig deremot, men bäst
blir att antaga Petter Jönssons förslag. Skulle Betänkandet
punktvis föredragas, kunna vi få tillfälle att vid hvaije punkt
göra våra anmärkningar.»
Häruti instämde C. G. Cederskog från Östergöthlands samt
Pehr Benjaminsson och Ephraim Larsson från Elfsborgs Län
m. fl.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Jag kan ej finna
annat, än att de olika meningarne få bästa tillfälle att uttala
sig och göra sig gällande, om Betänkandet punktvis föredra-
ges. Många andra förhållanden göra äfven dessutom detta
föredragningssätt denna gång särdeles lämpligt, såsom tillämp¬
ningen af det nja mynt-, mått-, mål- och vigt-systemet.
Denna tillämpning måste göras äfven om nu gällande taxa an-
tages. Sålunda kan enhvar vid föredragningen af hvarje punkt
yttra sig, antingen han vill hafva någon eller ingen tull, an¬
tingen hafva den uppsatt eller nedsatt. Jag yrkar alltså, att
föredragningen må ske punktvis efter tabellen.»
Denna åsigt delades af Anders Eriksson från Söderman¬
lands, C. G. Sköldberg och Nils Nilsson från Örebro samt Lars
Gustaf Andersson från Elfsborgs Län.
Joseph Smedberg från Elfsborgs Län, skriftligen:
»Det torde i allmänhet icke kunna bestridas att täta och
hastiga reformförändringar äro mera skadliga än nyttiga, syn¬
nerligast då de icke äro byggda på någon längre tids erfarenhet.
Denna grundsats kan med skäl tillämpas äfven i afseende
på tullbevillningen, sorn nu åter är utsatt för en genomgri¬
pande reformförändring. Vid sistlidne Riksdag har nemligen
tulltaxan undergått en väsendtlig omarbetning genom betyd¬
liga nedsättningar i tullafgifterna och förbudens .borttagande,
och oaktadt den icke varit tillämpad mer än på sin höjd ett
och ett halft år, och man således ej kan åberopa hvarken de
välgörande eller skadliga verkningar, den medfört, är man nu
likväl färdig att helt och hållet omstöpa densamma, och det
med nedsättningen i tullumgälderna, öfverstigande på många
artiklar 50 procent.
Man har visserligen hört förespeglas, att de lägre tullsat-
serne inbringat Statsverket högre inkomst genom en större
import. Men månne detta är någon verklig båtnad? Låt vara
att Staten erhållit några tusen riksdalers högre tullinkomst;
det har icke skett på utlänningens, utan på svenska folkets
bekostnad, och folket är ju detsamma som Staten, och hvad
Den 22 Juli.
353
Staten således vunnit i smått, har den förlorat i stort, ty tull¬
intraderna utgöra endast några få procent af det kapital, som
utgår ur landet och stannar i utlänningens hand; sista årets
odrägliga import lemnar härpå ett ojäfaktig!, fast bedröfligt be¬
vis, enär, hvad kändt är ett års import öfverstigit exporten med
några och 30 millioner R:dr, och hvar skall val denna summa
tagas, om icke från svenska folket, hvilket är detsamma som
Staten. Jag är visserligen icke böjd för bibehållande af förbud,
eller höga tullsatser, men det kan ju ingen säga, att de nu
gällande äro höga; tvertom tror jag, att de äro alltför låga för
att kunna skydda den inhemska industrien och hus-slöjden och
freda landet för öfversvämmande af åtskilliga utländska öfver-
flöds- och lyx-artiklar, som nu tyckas vilja urarta till ett
behof. Erkännande min oförmåga att ingå i några väsendt-
liga detalj-undersökningar af det nya tulltaxe-förslaget, kan
jag likväl icke frångå den öfvertygelse!!, att nu icke är rätta
tidpunkten för antagande af ett alltför fritt tullsystem, med för¬
kastande af det närvarande, som, på sätt jag förut nämnt, är
så litet bepröfvadt, att man icke deraf kan vinna något till¬
förlitligt resultat. Det är af dessa och flera andra skäl, dem
jag nu förbigår, som jag yrkar bibehållande af nu gällande '
tullsatser ännu en riksdags-period; öfverlemnande åt Bevill-
nings-Utskottet att reducera siffertalet från banko- till riks¬
mynt, hvilket icke torde möta några betydliga svårigheter,
helst om man öfverenskommeivatt utesluta alla de brutna tal,
som icke uppgå till jemnt 1 öre.v
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Jag säger icke myc¬
ket om, att man vill bibehålla nu gällande taxa, då vid sed-
naste Riksdag betydligare förändringar företogos, men flere
tullsatser deruti behöfva ännu mera jemkning. Huru man än
må besluta om tullsatsernes belopp, måste taxan dock genom¬
gås i och för alla förändringar i mynt, mått, mål och vigt.
Bankomyntet måste utföras i Riksmynt; tunna, skeppund och
lispund förvandlas i centner och skålpund; saltvarors förtull—
ning efter mått utbytas mot tullbehandling efter vigt o. s. v.,
hvilket allt måste bestämmas vid hvarje förekommande sär¬
skildt fall. Dessutom-bör en så vigtig fråga, som denna pröf-
vas till hvarje del, men detta kommer icke att ega rum, ifall
afgörandet sker, såsom man säger, i klump. Vid sednaste Riks¬
dag var äfven samma split, som nu, i det många yrkade bi¬
behållandet af då gällande taxa. Men huru gick det? Jo, då
skedde föredragningen punktvis, och vid flera tillfällen yrkade
ingen enda annat än bifall till Utskottets förslag, ehuru stri¬
dande mot gamla taxan. Sådana punkter kunna finnas äfven
Bonde-St. Prat. vid Lågt. Riksd. 185G—1857. VI. 23
354
Don 22 Juli.
denna gång. Genom ett antagande eller förkastande i klump,
afsäger man sig afven all möjlighet att närmare granska de
gjorda förslagen. Dessutom skulle ingen kunna fästa något
afseende på ett beslut, fattadt af Bondeståndet på ett sådant
sätt. Så hände vid sistiidne .Riksdag, då Bondeståndet fattade
sina beslut i bränvinsfrågan. Ingen menniska frågade efter,
hvad Bondeståndet föreslog i en eller annan punkt, och de
3:ne öfriga Stånden afgjorde ensamma hela detta för vårt land
så vigtiga ärende.»
Häruti förenade sig Carl Tholsson från Skaraborgs, Erik
Olsson och Gustaf Hultman från Nerikes, Nils Andersson och
Anders Jansson från Wermlands, Gustaf Jonsson från Kalmar,
Anders Ersson och Johan Andersson från Kopparbergs Län
m. fl.
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län: »Icke hel¬
ler jag kan gilla afslag af den nu föreslagna och bibehållande
af gällande tulltaxa, utan vi böra pröfva och granska förde¬
larna och olägenheterna af detsamma i hvarje särskildt fall.»
Med denne talare instämde Erik Olsson från Söderman¬
lands, Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs samt Erik Chri¬
stensson och Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus
Län.
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län: »Likasom flere fö¬
regående talare, anser jag det vara mindre passande, att i
dess helhet afslå Betänkandet och bibehålla nu gällande taxa.
Vi afskära oss derigenom all rätt att pröfva Utskottets förslag.
Jag gillar visserligen icke Betänkandet i sin helhet, ehuru jag
icke reserverat mig mot detsamma, af den orsak att jag, då
det från Utskottet afgick, åtnjöt ledighet från riksdagsgöro-
målen; men af denna anledning önskar jag nu rättighet att
yttra mig vid hvarje förekommande punkt, mot hvilken an¬
märkningar böra framställas. Då jag hyser den åsigt, att en
ordentlig tull bör finnas, icke en öfverdrifven, som gynnar den
ena, under det den stjelper den andra, utan en jemn och mo¬
dererad, anser jag äfven nödigt, att, för ernående af detta mål,
Betänkandet föredrages punkt efter punkt.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Om man, på sätt
åtskillige talare nu yrkat, skulle ogilla Betänkandet i dess helhet,
och besluta, att nuvarande tulltaxa skulle fortfarande gälla till
efterlefnad under nästa statsregleringsperiod, vore sådant vis¬
serligen mycket vigt, och saken, såsom man skulle tycka, ha¬
stigt nog afgjord. Men då man påminner sig, hvad andra äf¬
ven redan förut påpekat, att många saker i gamla taxan äfven
»måstev undergå förändringar, såsom i afseende på mynt, mått,
mål och vigt, hvilka måste företagas under vissa vilkor, för
Den 22 Juli.
355
att undvika stora vidunderliga bråkberäkningar, m. m. dylikt,
som är allt för vidlyftigt att här nu uppräkna, samt dessutom
erinrar sig vårt nyss fattade beslut, att afgiften till handels- och
sjöfartsfonden skall hädanefter i tullsatserna inbegripas, då den¬
na i gamla eller nu gällande taxa står utom dessa, finner man
lätteligen, att i bådadera fällen en grundlig och hvarje särskild
punkt omfattande pröfning måste ega rum. Äfven förutsatt,
att Utskottet fästade något afseende på Ståndets beslut, att i
klump afslå förslaget och bibehålla gamla taxan, så måste ju
ändock i alla fall en bearbetning af denna ske, och vid åter¬
komsten från Utskottet af detta arbete, måste för oss uppstå
samma besvär vid efterseende om Utskottets bearbetning öf-
verensstämmer med vårt fattade beslut, som nu förestår, ifall
vi punktvis genomgå Betänkandet. Jag hemställer alltså till
de talare, som begärt bibehållande af nu gällande taxa, att
de från detta sitt yrkande afstå, och att Betänkandet måtte få
punktvis föredragas.»
Johannes Anderrson från Elfsborgs Län, skriftligen:
»Då det är allmänt bekant, att vårt land ganska väl be-
höfver de inkomstkällor, som hittills befunnits, så lärer det väl
icke nu kunna bestridas, att landet framdeles lika väl och ännu
mera än förr, behöfver att bibehålla desamma till de erfor¬
derliga lönetillökningarna och jernvägsarbetena m. m., som vid
denna Riksdag blifvit beviljade, såvida icke landet skall blifva
allt för mycket fördjupadt i utrikes lån och skuldsättningar.
Med afseende härpå är det som jag, för min del, icke gerna
kan gilla de fria åsigterna om den förminskning eller nedsättning
i införseltullen, som Bevillnings-Utskottet, med föranledande af
Kongl. Maj:ts Proposition, i sitt förevarande Betänkande N:o
10 föreslagit, och hvaraf det kunde anses, att landet icke nu
skulle vara i behof af så stora tullintrader, som förr; men jag
befarar motsatsen, såvida landets ekonomiska och statistiska
ställning skall kunna ega någorlunda oberoende bestånd, utan
skuldsättning. — Beträffande artiklarne spanmål, potatis och
potatismjöl, så yrkar jag, att tullen måtte bibehållas hädanefter
som hittills, emedan denna inkomst i annat fall allt för hastigt
och för mycket komme att minska statsinkomsterna, hvilket
tydligen visar sig i den bestyrkta uppgift, som Herr Bildt i
sin reservation, pag. 71 och 72, framlagt; och hvad dessa va¬
ror i öfrigt vidkommer, så tror jag icke att någon kännbar
minskning kommer att ske med importen deraf, eller någon
svårighet derigenom för den behöfvande kommer att uppstå,
ty man har erfarit på en kort tid, hvilken mängd af spanmål
och mjöl, som till Stockholm inskeppats. — Besinnar man nu,
att denna import drager ganska stora penningesummor ur lan¬
356
Den 22 Juli.
det, så torde det icke sakna skäl att bibehålla tullen derför
såsom någon godtgörelse. -— Den ort, jag representerar, är
icke så särdeles producerande med dessa varor, och det är
således icke af egennytta, utan för Statens och det allmännas
bästa, som jag, för min del, anser tullen å dessa varor böra
utgå efter samma grunder framdeles, som hittills. — Beträf¬
fande deremot artiklarne salt, sill och torr fisk, såsom i all¬
mänhet oumbärliga varor, så önskade jag, för min del, och
ville gerna medgifva, att fri införsel deraf måtte beslutas. Hvad
bomulls- och ylleväfnader beträffar så yrkar jag likaledes att
gamla afgiften derför bibehålles oförändrad, på det att icke
utlandet allt för menligt och tryckande måtte komma att in¬
verka på vårt lands väfnads-industri, som hellre borde befor¬
dras och upphjelpas. — Och slutligen, hvad städernas tolag
angår, så anslutar jag mig till Ståndsbrodren Nils Larssons
reservation.v
Paul liedström från Wester-Norrlands Län: »I fråga
om föredragningen, tror jag, att, om den nu gällande tulltaxan
skulle antagas, hinder ändock icke skulle möta att jemka den
i öfverensstämmelse med det nya mynt-, mått, mål- och vigt¬
systemet, för hvilket ändamål jag skulle vilja återremittera
Betänkandet till Utskottet, under uttalande af detta Ståndets
fattade beslut. I annat fall kunde vi här företaga gransknin¬
gar, som vore ändamålslösa och fordrade en lång tidsutdrägt,
men hvilka kunde ganska lätt verkställas, sedan Utskottet in-
hemtat Medståndens beslut.»
Gustaf Johansson från Kronobergs Län skriftligen:
»Höglofl. Bevillnings-Utskottet har ternligen troget efter¬
följt Herr Finansministerns åsigter i fråga om landets näringar;
och hvad särskildt angår jordbrukets alster, så har Utskottet
icke förgätit att adoptera hans princip. Att 1111 borttaga alla
skyddstullar för de varor, som jordbruket frambringar, synes
mig vara alltför stor orättvisa, och är att, efter mitt förme¬
nande, gynna andra länders och isynnerhet Rysslands jordbruk
pä vår bekostnad. Det är en erkänd sak, att vårt jordbruk
befinner sig ännu på en vida lägre ståndpunkt, än hvad som
är förhållandet i de flesta andra europeiska stater; men detta
oaktadt hyses nu inga betänkligheter vid att på en gång, ge¬
nom allmänna arbetsföretag, förminska och fördyra de arbets¬
krafter, som förut stått jordbruket till tjenst, och tillika bort¬
taga alla skyddstullar för jordbrukets alster. Skulle man ön¬
ska, att med ens tillintetgöra den odlingshåg och företagsam¬
het, som på sednare åren låtit förmärka sig, så är visserligen
detta sammanlagdt ett tjenligt medel dertill. Ått borttaga skydds¬
tullen för de varor, som jordbruket producerar, anser jag dess¬
Den 22 Juli.
357
utom vore en ganska stor orättvisa, ty icke kan det vara rätt¬
vist, att jordbrukaren skail betala tull för, snart sagdt, allt
hvad han behöfver köpa, men att hvad han har att sälja skulle
vara utan något skydd af tull. Skall då denna del af folket,
som hufvudsakligen utgör landets arbetande befolkning, till¬
skyndas en så stor orättvisa? — Jag påstår icke höga skydds¬
tullar, men rättvisan fordrar, att, så länge man anser sig be¬
höfva skydda andra näringsgrenar med tull, så bör också lan¬
dets modernäring åtnjuta samma förmån. Uti de flesta länder
hafva de också erkänt detta och bibehållit skyddstullar för
spanmål och andra jordbruks-alster. England kan alldeles icke
för oss tjena till mönster, emedan detta land är mera en handt-
verkare-stat.
Utskottet har sagt, at£ den tull, som skulle inkomma för
spanmål, är obetydlig, men Herr Bildt har i sin reservation
visat, att Staten under sistlidet år derpå förlorade 2,567,000
R:dr. För Utskottet må detta vara obetydligt, men så är det
icke för mig. Vidare har Utskottet sagt, att denna tullinkomst
användes till behöfvandes undsättning i missvextår, och icke
ingår till statskassan. Skulle det nu vara meningen, attingen
sådan fond skall finnas, då beklagar jag de orter, som blifva
hemsökta af missvext, och särskildt de norra, som så ofta
hemsökas af frost.
Hvad detta förslag till tulltaxa i sin helhet beträffar, så
synes det mig, som om förslaget, med sina nedsatta tulisat-
ser, skulle vara egnadt att framkalla ännu större import, än
förut. Jag hade likväl trott, att såväl Herr Finansministern,
som Utskottet skulle varit fullt belåtna med den öfvervigt, som
utländska handeln redan erhållit, då, under sistlidet år, impor¬
ten med 33 millioner R:dr öfverstigit vår export. Nu vill man
gå ännu längre i tullnedsättningar, och detta är, enligt min
åsigt, ej annat än att förstora strömmen af det utländska krä¬
met och med detsamma minska vårt silfver i Banken, samt
framkalla brist på rörelsekapital, ty det ena följer det andra i
spåren, och hvarest det slutligen stannar, är för mig ganska
problematiskt.
Mig synes det derföre bättre, att man, i fosterlandets namn
och intresse, borde beflita sig-om att på allt möjligt sätt upp¬
muntra de näringar, som kunna gifva nugot att exportera, och
då är det min oförgripliga mening, att äfven jordbruket bör
ihågkommas.
Jag yrkar afslag på detta betänkande oell vidblifver huf-
vudsakliaen de tullsatser, som för närvarande äro gällande.»
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Det af några
Ståndsbröder framställda förslag att bibehålla gamla tulltaxan,
358
Den 2% Juli.
förefaller mig så högst oväntadt, att jag deröfver ej kan nog
förundra mig. Yi veta alla, att tullen å lifsmedel sistlidne
Riksdag nedsattes, men detta oaktadt hafva de hållit sig högt
uppdrifna i pris. Ingen vill väl förneka Konungens höga rätt
att nedsätta, ja borttaga, tullen å lifsmedel, och då bör en bil¬
lig jemkning i dessa tullsatser nu utan fara kunna försiggå.
Så mycket mera oväntadt var förslaget, och jag måste ännu
en gång uttrycka min förvåning deröfver, under förhoppning,
att Ståndets majoritet icke skall förhindra de jemkningar i gäl¬
lande tullagstiftning, sorn erfarenheten visat vara af behofvet
påkallade. Jag önskar, att Betänkandet måtte punktvis före¬
dragas, då enhvar eger uttala sin mening, samt de bästa och
sundaste åsigterna få göra sig gällande. — Icke vill jag tro,
att Bondeståndet skulle vilja bete .sig, som bestode det endast
af säljare och icke äfven af köpare, ty vi böra besinna, att
vi äro äfven de fattiges målsmän, och ehuru daglönarens vil¬
kor något stigit, genom höjda arbetslöner, böra vi ändock icke
handla i rak strid med bans och den stora allmänhetens gifna
intresse, att till så billigt pris, som möjligt är, undfå sina för¬
nödenheter.»
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Jag önskar få göra
det tillägg till mitt förra yttrande, att Betänkandet må återre¬
mitteras till Utskottet, dels i anledning af vårt beslut i Usta
punkten, angående handels- och sjöfartsfonden, och dels för
reducering af mynt, mått, mål och vigt. Utskottet kan vara
bäst i tillfälle att göra detta, ty ifall ett dylikt arbete af oss
nu företoges, undrar jag huru lång tid dertill skulle erfordras.
Man har sagt, att det vore för hastigt, att i klump afgöra Be¬
tänkandet, men det har länge varit utdeladt, och alla hafva
haft tid att bestämma sin mening derom; hvadan någon öfver-
raskning i beslutet icke bör befaras. Vidare har man sagt,
att vi komme att stå ensamme om vårt beslut, och att ett sär¬
skildt beslut af Bondeståndet icke komme att utöfva någon
inverkan på den öfriga representationen. Det är dock icke
något ovanligt, att Bondeståndet står ensamt, ty detta förhål¬
lande inträffar ofta nog. Jag tror äfven, att vi kunna få röster
med oss från de andra Stånden, och att vårt beslut har utsigt
för sig att tagas i betraktande och vinna framgång i förstärkt
Utskott. Vår gällande tulltaxa har funnits god och fördelak¬
tig, och då de deruti förekommande tullsatser nog behöfvas,
anser jag inga förändringar böra göras, helst tiderna äro helt
andra nu, än när Regeringen framlade sitt förslag. — När nem¬
ligen importen med ungefär hälften öfverstiger exporten, så¬
som vi hört förhållandet nu vara, så befinna vi oss i samma
förhållande som den, hvilken ofta far till staden och hvarje
Den Juli.
359
gång säljer för 5 R:dr, men köper för 10 R:dr. Jag undrar
storligen, om ej hans kassa en gång, och det snart nog kan¬
ske, skall taga slut. — Statsverket är nu i behof, och vi böra
äfven af denna anledning icke minska tullintraderna. — Man
har vidare tält om, att den fattige bör representeras, dess rätt
respekteras o. s. v. Detta är rätt och bra, men jag hemstäl¬
ler till brödernes bedömande, huruvida den fattige får saltkap¬
pen för bättre pris, ifall tullen derå nedsättes med 1 öre, mot
om den höjes med samma summa. Äfvenså vid tullen å soc¬
ker, nedsättning af 1 öre per skålpund, gör på hela importen
300,000 R:dr, och denna inkomst anser jag, under närvarande
förhållanden icke vara skäl att bortkasta. — Vid 1850 års
Riksdag antog Bondeståndet då gällande tulltaxa, och det är
således icke något nytt och ovanligt, som jag föreslår. Un¬
der sådana förhållanden tror jag de skäl, som anföras för pröf¬
ning af Betänkandet punktvis, icke hålla streck. Jag vill icke
undertrycka någons mening, som är af olika tanke med mig,
ty enhvar har sin rätt oförkränkt, att under diskussionen för¬
fäkta sina satser, han må nu vara anhängare af den gamla
eller den nya tulltaxan. Vid meddelandet af propositionen
får man skåda resultatet utaf striden. Vid afgörandet af gan¬
ska många ärenden, är ju förhållandet sådant. Uti jernvägs-
frågan t. ex. möttes ju åsigterna mot hvarandra, och sedan
striden var utkärnpad, särskiljdes meningarna genom votering
i de delar, hvaruti man icke kom öfverens med hvarandra.
Jag underkastar mig äfven nu i detta fall hvad öde, som helst,
jag må stanna antingen i majoriteten eller minoriteten. Min
mening är emellertid, att återremiss bör ega rum, såsom jag
nyss nämnde, för reducering af mynt, mått, mål och vigt,
samt äfven med anledning af vårt beslut om tolagen, ty det
skulle gå åt veckor, ifall vi skulle fatta sådana beslut och göra
hvarje punkt så komplett, att ärendet icke behöfde till Utskot¬
tets handläggning vidare öfverlemnas.»
David Andersson från Hallands Län: »Jag är icke nå¬
gon vän af höga tullar, men tror det dock icke vara välbe¬
tänkt att borttaga dem till så betydlig del, att kostnader för
tullbevakning m. m. blir bortkastade penningar. Man bör
söka åstadkomma stabilitet i tullförfattningarna, och då vid
sista Riksdag en ganska god tulltaxa af Ständerna upprätta¬
des, önskar jag, att försök med densamma göres längre tid,
än nu skett. Samma olycka inträffar här, som i bränvins-
lagstiftningen, eller att man alltför ofta företager sig omarbet¬
ningar af dessa ekonomiska frågor, hvarigenom all säkerhet
för näringsidkarne försvinner. Detta är en verklig olycka,
och, huru man än beter sig, finnas alltid några, som upp¬
360
Den 22 Juli.
träda med klander mot livad som blifvit afgjordt. — Jag har
för min del trott, att man kunnat åtnöjas med mycket min¬
dre förändringar i nu gällande tulltaxa, än som blifvit före-
slagne. Hvad här blifvit yttrad t om nedsättning i tullsatserne
å lifsmedel, till förmån för de fattige, kan visserligen vara
ganska rätt, och jag vill icke sätta mig deremot, ifall nemli¬
gen man kan visa, att den fattige får något godt derutaf,
hvarom jag dock tänker både si och så. Den fattige har ej
råd köpa i förlag, och köper alltid i sista hand, i följd hvaraf
också den fattige alltid har minsta fördelen af tullnedsättnin-
gar. Stor vinst tillfaller deremot den, som är i tillfälle alt
göra stora uppköp, och sedan försälja varorna. Vid Skepps¬
bron har man dagligen tillfälle att se stora partier säd upp-
lagde, men månne denna säd kommer att användas till bröd
åt den fattige? Jag tror det icke, ty säkerligen komma dessa
stora förråd att störtas i bränvinspannan, och om den är rik
eller fattig, må andra afgöra, som deraf mera förstå än jag.
Dessa spanmåls-förråd införas i landet således icke till den
fattiges fördel, och kunna alltför gerna draga' åtminstone nå¬
gon tull. Åtskilliga yrkanden, som i Anders Gudmundssons
reservation äro intagna, anser jag vara ganska rigtiga, och
tror dessa undantag från gamla taxan blifva nyttiga, ehuru
jag anser, att man i allmänhet icke bör rubba densamma. —
Om äfven en föredragning punktvis skulle komma att ega
rum, så måste väl återremiss ändock beslutas, ty det kan icke
vara allvar, utan är troligen ett misslyckadt skämt, att påstå,
det Ståndet skulle, på stående fot, företaga reduceringar af
mynt, mått, mål och yigt, hvilka nödvändigt måsto åt Ut¬
skottet öfverlemnas. Om Ståndet vill företaga vissa förän¬
dringar i gamla taxan och bibehålla allt det öfriga, thor jag
sådant vara bäst. Till ledning kunde då antagas Anders Gud¬
mundssons förslag, samt i öfrigt godkännas gamla taxan, med
de reduceringar i afseende å mynt m. ni., Utskottet deruti
skulle uppmanas verkställa.»
Häruti hördes instämma Erik Carlsson från Stockholms,
Erik Olsson från Södermanlands, Johan Bergström från Kop¬
parbergs, Jöns Pehrsson från Blekinge, Pehr Kilsson i Alestad,
Malmöhus Län, Pehr Östman från Wester-Norrlands och Lars
Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län m. fl.
Ola Månsson från Skåne: »Jag måste bekänna, att denna
diskussion förefaller mig högst besynnerlig, då densamma icke
leder till något resultat i sjelfva frågan om bestämmandet af
tullsatserna, äfven ifall vi resonerade på samina sätt i fulla 8
dagar, Jag nekar icke till, att jag, vid bränvins-frågans af¬
görande sistlidne Riksdag, önskade få betänkandet derom före-
Den 22 Juli.
361
draget punktvis, samt att jag, sedan min åsigt blifvit besegrad
i voteringen, då blott kunde reservera mig mot Ståndets så¬
lunda fattade beslut. Detta vill jag hafva anmärkt i förbigå¬
ende, i anledning af ett under diskussionen faldt yttrande.
Hvad nu föredragna betänkande vidkommer, anser jag detsamma
icke kunna afgöras i sin helhet, och ifall vi vilja ernå något
resultat, så måste beslut derom snart fattas. Jag får således
till Ståndets bedömande framställa ett förslag, så lydande:
Den, som vill att Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10, i
fråga om tullbevillningen, skall punktvis föredragas och pröf-
vas, under öppen rätt att diskutera och besluta öfver hvarje
punkt särskildt, voterar ja; den det ej vill, voterar nej; vin¬
ner nej har Bondeståndet afslagit Utskottets förslag till ny
tulltaxa, och antagit tullbestämmelserna i den nu gällande,
med de förändringar, som erfordras för reducering från de
gamla till de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer fastställda
nya mått-, mål- och vigt- samt mynt-beräkningarna, för verk¬
ställighet hvaraf frågan till Utskottet återremitteras. — Genom
godkännande af detta förslag skulle tvisten snart vara afgjord. —-
Att yttra mig i sjelfva hufvudsaken anser jag icke vara rig-
f.igt.»
Bengt Nilsson från Kronobergs, Pehr Erik Andersson
från Westmanlands och Lars Magnus Knutsson från Öster¬
göthlands Lön, jemte en stor del af Ståndets ledamöter hör¬
des häruti instämma.
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Diskussionen har
verkligen gått utöfver ämnet, dä man börjat sysselsätta sig
med bestämmandet af tullsatserna, i stället för att yttra sig
om föredragningssättet, som utgör föredragningsämnet för när¬
varande. Jag vill alltså icke nu upptaga till besvarande åt¬
skilligt, som under diskussionens gång blifvit yttrad t. Endast
i afseende å Ståndets beslut i tolagsfrågan vill jag nämna, att
återremiss härför icke behöfves, såsom en och annan yrkat.
Uti min reservation har jag, pag. 112 och följande, för den
händelse Utskottets förslag, angående tolagens inbegripande i
tullsatserna, icke antages, föreslagit, att åtskilliga från Utskottets
tulltaxeförslag skiljaktiga tullsatser måtte antagas. Dervid har jag
följt den princip, att jag, der Utskottet gjort tillägg af tolagen,
upptagit ett deremot svarande afdrag. Under den förutsättning,
att föredragningen kommer att ske punktvis, åtager jag mig att,
vid hvarje särskildt förekommande fall, upplysa om tolagens be¬
lopp. Detta går ganska lätt att göra, då man vet, att tolagen be¬
räknats till 2 procent af tullvärdet, och således utgår med 3 öre
på hvarje Riksdaler bankomynt. För den saken behöfs alltså
ingen återremiss, då denna beräkning kan lika lätt verkställas
3G2
Den 22 Juli.
här som i Utskottet. Angående David Anderssons anmärk¬
ning, att det ej kunde vara allvar med det uttrycket, att vi på
stående fot skulle verkställa reduceringen af mynt, mått, mål
och vigt, får jag erinra, att denna reducering redan är af
Utskottet gjord, och att för oss i det afseendet ingenting an¬
nat återstår, än pröfning af Utskottets arbete, eller, med andra
ord, att se efter om Utskottet räknat rätt. Bäst är att genast
gripa verket an, ty äfven efter en återremiss återfå vi ju samma
bekymmer, som man nu vill undvika, genom att i klump af¬
göra Betänkandet. Yi hafva ju dessutom alltid någon tid på
oss, före början af hvaije plenum, att bereda oss på hvad
som förekommer, och jag anser hvar och en skyldig att vara
så pass hemmastadd i det föredragna ämnet, att han vet hvad
han vill förkasta eller godkänna.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Då den nyss
föregående talaren påmint oss om skyldigheten att hålla oss
till ämnet, vill jag erinra, att ifall han sjelf iakttagit denna
skyldighet hade vi säkerligen sluppit höra dessa långa före¬
ställningar och förmaningar om öfverläsning hemma af be-
tänkandena, en sak, som ingalunda hörer till hvad vi nu böra
afhandla. Jag vill deremot hålla mig till ämnet, utan att af¬
vika derifrån. Vid noggrant eftersinnande, innan jag nu upp¬
träder, har jag måst erkänna, att i nu gällande tulltaxa be-
höfvas icke sä få förändringar, ifall den skall vidare lända
till efterrättelse. Dessa kunde visserligen, såsom en talare
yrkat, göras undantagsvis, men jag tror dock bast vara att
föredraga betänkandet punkt efter punkt, på det enhvar må
kunna klart göra sig reda för hvad frågan gäller. Hvad skulle
äfven Medstånden säga, ifall vi i klump afgjorde en fråga, af
den vigt som tull-lagstiftningen. En talare har omnämnt
Bondeståndets åtgörande i bran vin s-frågan vid sistlidne Riks¬
dag. Med anledning deraf vill jag önska, att Ståndet alltid
vore lika enigt, som då var händelsen, och företrädesvis i
den vigtiga fråga, vi nu hafva för händer. Bondeståndets le¬
damöter rönte då erkännande af sina kommittenter för sina
bemödanden, och jag önskar, att förhållandet blir sådant äf¬
ven nu.»
JE. J. Rudberg från Kalmar Län: »Jag vill endast yttra
mig om föredragningssättet, under önskan att detta måtte ske
punktvis. Sedan denna fråga blifvit afgjord, vill jag vidare
yttra mig i ämnet.»
Anders Olsson från Jemtlands Län: »Hvad sjelfva sättet
för föredragningen beträffar, ansluter jag mig till dem, som
yrka att betänkandet måtte punktvis föredragas. Jag vill icke
undertrycka någons mening, men är böjd att bibehålla nu
Den 22 Juli.
363
gällande taxa, i synnerhet i hvad den rörer lyxartiklar. Vårt
land lider af dessa varors införsel, och det tillhör oss att, ef¬
ter förmåga, söka motverka densamma. Jag föreställer mig
i detta fall förhållandet med Sverige lika med det ett enskildt
hemman erbjuder för betraktelsen och eftertankan. Om för
hemmanets afkastning inköpes värdelösa artiklar, försämras
icke allenast hemmanet, utan man sätter sig slutligen i onö¬
dig skuld. — Man måste gå varsamt tillväga, och jag röstar
för bibehållandet af nu gällande taxa.»
Nils Svensson från Jönköpings Län: »Jag hade icke
ämnat att nu yttra mig, men då en värd talare nyss anfört,
att en stor fördel skulle tillskyndas de fattige, ifall tullen på
lifsmedel blefve nedsatt, måste jag förklara, det jag tror mot¬
satsen skulle komma att inträffa. Varor skulle inströmma i
myckenhet från utlandet, och både jordbruks-näringen och
fabrikerne skulle derutaf lida betydligt. Vi hafva vid denna
Riksdag beviljat mycket större anslag, än någonsin tillförene,
och Staten behöfver alltså alla inkomster, den möjligen kan
bereda sig. Till följd häraf bör äfven nu gällande tulltaxa
bibehållas, ty i annat fall blir det jordbruket ensamt och den
personela bevillningen, som få betäcka alla de brister, som i
tillgångarna kunna uppstå.»
Nils Andersson frän Christianstads Län: »Afven jag vill
tillkännagifva min mening vara den, att detta betänkande bör
punktvis föredragas, hvarigenom vi må komma i tillfälle att
bestämma om afgifterna på det sätt, att förhöjning i de delar,
der sådant kan anses behöfligt, må komma att ske, och att
nedsättning göres å de ställen, der sådan erfordras. Hvad
bibehållandet af gamla taxan beträffar, veta vi ju, att äfven
den skall genomgås för att jemföras med det nya mynt-, mått-,
mål- och vigt-systemet, och nog häfver det en öfvergång
med behandlingen af denna, som med alla andra frågor.
Bränvins-brännings-frågan är för denna Riksdag nära nog af¬
gjord, och att tänka sig bibehållandet af en lagstiftning, rö¬
rande dessa båda frågor, gällande mer än en Riksdag, lärer
nära nog höra till omöjligheternas område.»
Ola Månsson från Skåne: »Med anledning af ett ytt¬
rande utaf min värde länskamrat Nils Svensson från Christi¬
anstads Län vill jag blott anmärka, att antingen jag stannar i
majoriteten eller minoriteten i någon fråga, har jag alltid blif¬
vit lika hyggligt bemött och lika väl upptagen af mina kom-
mittenter.»
Daniel Danielsson från Jönköpings Län: »Afven jag
önskar, att betänkandet måtte punktvis föredragas. Ifall man
vill afgöra ärendet på en gång, och endast undantagsvis be¬
304
Den SS Juli.
stämma de förändringar, man vill göra, tager jag mig friheten
fästa uppmärksamheten på de artiklar, som i Anders Gud¬
mundssons reservation finnas intagne.»
Johan Petter Andreasson från Elfsborgs Län skriftlig
igen:
»Efter den temligen genomgripande förändring, som tull¬
taxan undergick sistlidne Rikédag, hoppades mången att man
tills vidare skulle stäfja sig, heldst de, som mest ifrade för de
verkställda förändringarna, säde sig vilja gå så pass grundligt
tillväga, att man sedermera på någon tid kunde slippa att
återkomma till dessa idkeliga omarbetningar; men detta hopp
, är plötsligen sviket.
Jag tror likväl, att de förändringar och tull-nedsättningar,
som genomdrefvos sista Riksdag, medfört åsyftad verkan, oell
tagit sig ut på ett sätt, som, ehuru icke tillfredsställande i
stats-ekonomiskt hänseende, likväl borde vara det för sjelfva
liandelsklassen.
Såsom en följd af den revision och förändring, tulltaxan
sednaste Riksdag fick vidkännas, vill jag här angifva några
få exempel, rörande importerade varor:
Enligt tull-specialerna infördes år 1855, hel- och half-
ylleväfnads alngods, utom flanell, till ett belopp, utöfver 1854
års import, för 1,000,306 R:dr.
Hel- och halfylledukar inkommo för ett
värde, öfverstigande 1854 års import med . 190,296 »
Flanell infördes 1855, utöfver 1854 års
import, för ett värde af 2,701 »
Införseln år 1855 af hvita och färgade samt
tryckta bomulls-väfnader uppgick till ett värde
af 2,327,042 R:dr eller mer än 1854, till ett
belopp af 1,207,803 »
Införsel af siden-väfnader 1855, öfversti-
ger 1854 års import för ett värde af . . .
Införseln af band, siden, halfsiden, sam¬
met och andra slag öfverstiger 1854 års im¬
port med
Införseln af strumpor utöfver 1854 års
import
Införseln af glasvaror 1855, öfversteg 1854
års import med
Porcelän dito dito. . .
Jag har nu fästat uppmärksamheten på en ringa del af
1855 års import, hvilket förhållande ingalunda är lugnande för
närings- och slöjdidkaren; men går man ett år längre fram,
eller till nästlidet år 1856, så visar sig en nedslående tafla, enär
234,008
|
V
|
44,170
|
|
168,014
|
|
13,604
|
|
21,650
|
|
Den 22 Juli.
305
under sistnämnde Sr, importen öfverstigit exporten med icke
mindre an 33,000,000 Riksdaler, hvilken omständighet borde
vara kraftig nog att bringa representationen till nödig besin¬
ning och varsamhet.
Vill man nu fråga, om nu gällande tulltaxa rimligtvis
kan anses hinderlig för handeln och rörelsen, så framkommer
sjelfmant ett nekande svar, ty alla bodar och butiker, syn-
nerligast der, sorn hålles lyxartiklar och manufakturvaror till
salu, äro så fullproppade från golf till tak, i flere rum på
hvarje ställe, så att jag tror att vi äro fournerade för flere
år, om än införseln af dylika varor minskades.
Som nu förhållandena gestalta sig att silfver gått ur Ban¬
ken för att fylla den brist som vår export understigit impor¬
ten; då man knappast under närmaste framtiden kan påräkna
så betydlig export som under nästförflutne åren, hvaribland
spanmål utgjordt en väsendtlig del, men hvars tillgångar bero
af en högre hand; och då man icke kan undgå att finna den
satsen opålitlig, att Staten gagnas allt bättre ju Jägare tull—
afgifterne äro, så erfordras en allvarlig besinning.
Att få mera stats-inkomster genom nedsättning i tullarne,
må i vissa fall med gifvas; men sådant förutsätter likväl större
import, och om denna ökade import till större del sker af
varor, hvarpå förut är öfverflöd, så är detta en missledande
lära; och den ypperliga theorien, (ju lågare tullar ju större
stats-inkomster) reducerar sig till noll — ja, jag vågar säga
ännu värre, till Statens förlust, emedan hvad Staten med ena
handen söker rafsa till sig i tullintrader, måste samma Stat
med andra handen gifva utländningen tillbaka såsom ett agio,
i händelse, som nu fallet är och framdeles lärer blifva, att ex¬
port och import icke förlika sig med hvarandra; och detta
agio, eller mellangift, får banken till en början förskjuta, hvar¬
efter följderna slutligen transporteras på den oskyldiga massan
af folket, genom penningebrist och hinder i dagliga rörelsen.
Nästan hela svenska representationen ryggade tillbaka
vid Stats-Utskottets förslag rörande jernvägarne, hvars kost¬
nader upptagits till nära 30,000,000 R:dr för nästkommande
trenne år, och det är icke underligt att hvar och en fruktar
för att sätta Riket i en sådan skuld, oaktadt summan skall
användas till nyttiga företag; och detta Stånd har icke heller
beviljat mer än något öfver hälften af den föreslagna summan.
Jag anser lika betänkligt att genom onödig nedsättning
uti införsel-tuilarne befrämja och underlätta en redan till öf¬
verflöd uppbringad införsel af utländska varor, och kan icke
undgå att betrakta den derigenom uppkommande skuld lika
besvärande för det allmänna som all annan.
Den SS Juli.
I följd af hvad jag nu andragit får jag förklara det jag
till alla delar instämmer i den reservation, som Ståndsbrodren
Anders Gudmundsson afgifvit emot Bevillnings-Utskottets Be¬
tänkande N:0 10.
Med den förändring, samma reservation innehåller, samt
för öfrigt den revision, sorn föranledesafdet nya mynt-, mått-
och vigt-systemets tillämpning, anser jag nog tillgjordt vid
denna Riksdag.»
Häruti instämde Ephraim Larsson från Elfsborgs Län.
Olof Lagergren från Gottlands Län: »Jag vill endast
nämna, att jag önskar föredragningen punktvis verkställd, och
att proposition derom måtte framställas enligt Ola, Månssons
förslag.»
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Jag ansluter mig till
dem, som önska bibehållandet af nu gällande taxa, och ser
ingen svårighet att verkställa den nödvändiga reduceringen
från de gamla till de nya slagen af mynt, mått, mål och vigt;
hvilken reducering dock bör af Utskottet verkställas, hvarför
Betänkandet bör dit återremitteras. Dock vill jag icke sätta
mig emot pröfning af Anders Gudmundssons reservation, ehuru
jag helst sage nu gällande taxa i sin helhet bibehållen.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Då tankarne synes
vara delade emellan bibehållandet af gamla taxan, och före¬
dragning punktvis af Betänkandet, hemställer jag att Talman¬
nen måtte framställa proposition på bibehållande af gamla
taxan, med de undantag, Anders Gudmundssons reservation
innehåller.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Jag anser,
att Betänkandet bör punktvis föredragas, på det icke någons
mening må undertryckas, genom att nödgas i klump antaga
eller förkasta så många olikartade saker, som Betänkandet
innehåller.»
Öfverläggningen om föredragningssättet ansågs nu vara
fulländad. Uppå Talmannens proposition, om Betänkandet
borde punktvis föredragas, svarades med blandade ja och nej,
hvarefter votering begärdes.
Vid härefter framställd fråga om lydelsen af kontrapro¬
positionen, yttrade:
Petter Jönsson, det han ansåg bäst att antaga Anders
Gudmundssons reservation till kontraproposition.
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Då man icke sagt,
huru Utskottet bör förhålla sig vid reduceringen, torde någon
tvekan härom inom Utskottet kunna uppstå, ifall t. ex. en tull¬
sats i gamla taxan förekommer, som icke uppgår till | öre.
Tullsatser förekomma till ett belopp af 2 r:st Banko, och dessa
l)e?i 22 Juli.
367
2 r:st utgöra icke £ öre. Något härom torde behöfva bestäm¬
mas, eller vill man i dylika fall helt och hållet bortkasta tull¬
satsen ?»
Ola Månsson från Skåne: »Om man till ordalagen i det
af mig framställda förslag till voteringsproposition, lägger, att
Utskottet bör författningsenligt verkställa de förändringar i
taxan, som af Bondeståndets beslut blifva en följd, tror jag,
att kontrapropositionen blir alldeles sådan, som Ståndet vill
hafva densamma.»
öfverläggningen om kontrapropositionens lydelse var nu
afslutad, hvarefter uppsattes, justerades och anslogs följande
voteringsproposition:
Den, som vill att Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o
10, i fråga om tullbevillningen, skall punktvis föredragas och
pröfvas, under öppen rätt att diskutera och besluta öfver hvarje
punkt särskildt, voterar ja.
Den, det ej vill, voterar nej.
Vinner nej, antages David Anderssons förslag: att tullbe¬
stämmelserna i nu gällande taxa bibehållas med dels de förän¬
dringar, som erfordras för reducering från de gamla till de nya af
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer fastställda mått-, mål- och vigt-
samt för myntberäkningarne, dels ock de ändringar uti tullen å
vissa i Anders Gudmundssons reservation anmärkta varor och ar¬
tiklar, om hvilka Ståndet förbehåller sig att särskildt öfverlägga
och besluta; hvarjemte till Utskottet öfverlemnas att verkställa
de förändringar i taxan, som, enligt författningarna och de af
Bondeståndet sålunda antagna grunder, uppkomma.
Sedan voteringen härefter i vanlig ordning försiggått, be-
funnos, vid omröstningssedlarnas öppnande, 44 ledamöter hafva
röstat ja och 50 hafva röstat nej, i följd hvaraf Ståndet stan¬
nat i det beslut, kontrapropositionen innehåller.
Emot detta beslut reserverade sig:
Vice Talmannen Anders Andersson, på den grund, att,
genom detta beslut, all rättighet vöre Ståndet afskuren att för¬
ändra den gamla taxan, och att erhålla nedsättning i de fall
en sådan behöfves; hvarjemte sättet att afgöra frågan icke
vore värdigt densammas stora vigt och betydelse.
Nils Larsson från Jemtlands Län, som ansåg det högst
beklagligt, att Bondeståndet icke kunnat inse nödvändigheten
att gå grundligare tillväga i en så vigtig sak, som denna.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län, som, jemte det han
instämde med vice Talmannen och Nils Larsson, icke kunde
undgå att finna, det Ståndet, genom detta beslut, gifvit sig
sjelft den största dementi, och förorsakat sig sjelft den största
olägenhet, då man, genom en föredragning punktvis, af Be¬
308
Den 22 Juli.
tänkandet kunnat komma till både högre och lägre tullsatser,
än den gamla tulltaxan innehåller.
Uppå af desse ledamöter anförda skäl, reserverade sig
mot beslutet vidare: Samuel Ödmann från Upsala, Pehr Sahl¬
ström och Gustaf Larsson från Stockholms, Gustaf Bjerkander,
Johannes Linder och Carl Tholsson från Skaraborgs, Anders
Jansson och Lars Johansson från Westmanlands, Anderspet¬
ter Andersson och Petter Carl Andersson från Östergöthlands,
Anders Pehrsson, Nils Nilsson, C. G. Sköldberg, Erik Olsson
och Gustaf Hultman från Nerikes, E. J. Rudberg från Kalmar,
förre vice Talmannen Pehr Eriksson, Anders Jonsson, Nils
Andersson och Olof Olsson i Ohlsäterstorp från Wermlands,
Bälter Sven Ersson, Erik Andersson, Joban Andersson och
Anders Ersson från Kopparbergs, Pehr Benjaminsson, Johan¬
nes Andersson, Carl Dahlgren och Lars Gustaf Andersson från
Elfsborgs, Anders Olsson frän Jemtlands, Gustaf Glad från
Westerbottens, Olof Lagergren från Gottlands, Nils Svensson
och Nils Andersson från Christianstads, Pehr Nilsson i Espö af
Malmöhus Län, jemte flere af Ståndets öfrige ledamöter.
Ståndet åtskiljdes härefter kl. £ till 3 e. m. för att åter
kl. 6 i afton in pleno sammanträda.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVester.
RM emun kl. 6 e. ni.
§ I-
Det vid Ståndets sammanträde den 7 innevarande månad
e. m. förda protokoll upplästes till justering och godkändes.
§ 2.
Sedan J. M. Lundahl från Skaraborgs, J. G. Wassmuth
från Stockholms, Jonas Andersson från Östergöthlands, Pehr
Erik Andersson och Erik Mallmin från Westmanlands Län
reserverat sig emot Ståndets, på förmiddagen fattade beslut, i
afseende å behandlingen af Bevillnings-Utskottets Betänkande
N:o 10, angående tullbevillningen och dermed sanimanhän-
gande ämnen, fortsattes föredragningen af nämnde Betänkande
Den 22 Juli.
369
N:o 10, hvarvid Talmannen erinrade, att Utskottet ännu ieke
behandlat, eller, uti det ifrågavarande förslaget till taxa, upp¬
tagit frågan om tullbestämmelserna angående artikeln bränvin
och sprit, utan hemställt, att denna fråga skulle uppskjutas,
tills Ständerna beslutat om bränvins tillverkning och skatten
derå, och hemställde Talmannen derföre, om Ståndet ville gilla
denna framställning.
I anledning häraf begärdes ordet af-
Nils Larsson från Jemtlands Län, som yttrade, v Dä
Ståndet, på förmiddagen, utan något förbehåll, för tullen å
bränvin och sprit, beslutat, att den ganda tulltaxans tullsatser
skulle ofurändradt qvarstå, och förbehållit sig vidare pröfnings-
rätt endast för de uti Anders Gudmundssons reservation om-
förmälda atti klar, så anser jag, att Ståndet i denna fråga om
bränvin och sprit redan fattat sitt beslut..»
Härvid erinrade Talmannen, att han ansåge Ståndets
beslut om bibehållandet af den gamla tulltaxan så mycket
mindre innefatta, att Bondeståndet pröfvat frågan om tullen
äfven å bränvin och sprit, som Bevillnings-Utskottet, i sitt för¬
slag till ny tulltaxa, hvarom endast fråga förevarit hos Ståndet,
icke utfäst någon tullsats derå, då denna artikel följaktligen
icke heller borde anses vara inbegripen i föremålen för jem¬
förelse emellan de gamla och nu föreslagna tullsatserna.»
Anders Medin från Kronobergs Län begärde derefter or¬
det och yttrade: »Det är väl sannt, som Nils Larsson sagt, att
artikeln bränvin och sprit icke stå omnämnda uti Anders Gud¬
mundssons reservation: men då tullen å desamma icke heller
är omnämnd uti Bevillnings-Utskottets ifrågavarande Betänkan¬
de, så anser jag Ståndet oförhindradt att uti förevarande ämne
fatta sitt beslut.»
Sedan icke några flere talare anmält sig, lät Ståndet, på
af Talmannen derom gjord framställning, bero vid Utskottets
hemställan i detta hänseende.
Derefter föredrogs Anders Gudmundssons reservation, hvar¬
vid början skedde med fisk, färsk, som beslutades borde fritt
få införas.
Vid artikeln »saltad eller inlagd anjovis, sardeller och
thonfisk», begärdes ordet af följande ledamöter, hvilka yttrade:
David Andersson: »För min del anser jag det vara bäst
att bibehålla hvad nu gällande tulltaxa bestämmer för dessa
fiskslag, men skulle deremot önska, att längor och torsk,
med derunder inbegripna rotschel-, samt klipp-, stock- och
platt- eller bredfisk finge tullfritt införas.»
E. J. Rudberg: »Enär Anders Gudmundsson i sin reser-
lionde-St. Prot. vid Lagt. ItiUsd. IS56—IS5T. VI 24
370
Den 22 Juli.
vation endast undantagit från gamla tulltaxan, »fisk, sill och
ton-fisk», så anser jag det stå i strid emot Ståndets på för¬
middagen fattade beslut, att nu upptaga till pröfning andra af
Utskottet föreslagna tullsatser, än de uti reservationen vid¬
rörda.»
Vice Talmannen Anders Andersson: »Om vi icke skola
upprifva vårt på förmiddagen så besynnerligt fattade beslut, så
anser jag ej att vi nu kunna till behandling upptaga annan
slags fisk, än den af Anders Gudmundsson i sin reservation
omnämnda, eller sill och torrfisk.»
David Andersson: »Då reservanten begagnat rubriken
»fisk», kan jag icke inse huru nugot hinder skulle kunna upp¬
stå för behandlingen af alla under denna rubrik uti taxan före¬
kommande olika slags fisk.»
Diskussionen förklarades slutad; och blef, uppå derom af
Talmannen gjord framställning, tullen å anjovis, sardeller och
thonfisk bestämd till 25 öre per skålpund.
Derefter föredrogs till behandling »sill och torrfisk», och
yttrade:
Nils Larsson, som begärde och fick ordet: »Efter den
utgång, som voteringen på förmiddagen erhöll, och det beslut,
som Ståndet i anledning deraf fattade, ämnar jag icke taga
någon de! i besluten om de återstående artiklarne, men vill
endast fästa Ståndets uppmärksamhet derå, att, om man tagit
ett förhastadt beslut, så bör man icke göra sig skyldig till ett
förnyande deraf. Då lnifvudrubriken är »fisk», så menades
med orden »fisk», »sill» och »torrfisk» i reservationen, blott
underafdelningarna »sill och tonfisk», hvarför man icke borde
besluta om andra rubriker, än dessa. Jag har endast velat
omnämna detta, på det att Ståndet icke längre måtte fortgå
på den bana, som det redan, i strid med förmiddagens beslut,
beträd t.»
Talmannen tillkännagaf, att, enligt hans åsigt, förstods med
orden fisk, sill och tonfisk, icke allenast sill och torrkad fisk,
utan alla under rubriken fisk upptagna underafdclningar; men
ansåg det för öfrigt tillkomma Ståndet att förklara ordalagen
i Utlåtandet.
Ola Månsson: »Jag anser, att förmiddagens beslut icke
kan lägga hinder i vägen för Ståndet, att besluta om sill, färsk
och torr fisk. Anjovis hör till fisk, och derför har Ståndet
haft öppen rätt att besluta just oni anjovis.»
Häruti instämde Joseph Smedberg från Elfsborgs Län,
med flere.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Jag anser, att hvar
och en är sina ords rätte tolkare. Anders Gudmundsson bör
Dtu Sä Juli.
37 i
bäst sjelf kunna upplysa hvad han menat med orden »fisk,
sill och torrfisk»; för min del tror jag, att Ståndet bör inskrän¬
ka sina yttranden inom de 2:ne sistnämnda fiskslagen.
Anders Eriksson och Lars Gustaf Andersson från Elfs¬
borgs, Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus, J. M. Lundahl från
Skaraborgs Län m. fl. hördes häruti instämma.
David Andersson; »För min del tror jag, att reservan¬
tens mening varit sådan, som den af Talmannen blifvit tolkad,
vill emellertid ej försvara åtgärden vidare, men kan ej finna
någon fara vara å färde för det att Ståndet fastställt tullen å
anjovis, sardeller och thonfisk till 25 öre, enär detta just ut¬
gör samma belopp, som den gamla tulltaxan upptager, eller 8
sk. Banko.»
Pehr Erik Andersson; »I likhet med Nils Larsson och
Anders Pehrsson, anser jag reservantens mening endast inne¬
fatta de fiskslag, som uti reservatidnen omnämnas, eller sill
och torrfisk, och anser Ståndet icke kunna, i strid med för¬
middagens beslut, yttra, sig öfver några andra fiskslag.»
Häruti instämde Carl Tholsson från Skaraborgs Län.
Undertecknad, Sekreterare, som, lika med Talmannen,
ansåg, att med orden i reservationen, dervid den allmänna be¬
nämningen »fisk» vore, utan någon bestämdt uttalad inskränk¬
ning, upptagen, borde eller kunde förstås alla slags fisk, för¬
klarade sig, vid hvilken tolkning som helst, härutinnan icke
finna, att Ståndet, genom beslutet af 25 öres tull å anjovis m.
m., kommit i strid med sitt förmiddagsbeslut, i fråga om tull¬
satsens belopp, då den gamla taxan upptoge alldeles lika tull,
eller 8 sk. Banko per skålpund.
Vice Talmannen Anders Andersson: »Hvar och en kan
tyda reservantens mening, som han behagar, men då nu An¬
ders Gudmundsson begärt ordet, torde det vara bäst afvakta
hahs yttrande om den mening, han sjelf haft med de uti re¬
servationen förekommande, så mycket omtvistade orden »fisk,
sill och torrfisk.»
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Sedan reservanten
sjelf begärt ordet, så lärer han väl bäst sjelf komma att tyda
sina egna ord. Jag instämmer för öfrigt uti Ola Månssons
yttrande.»
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Min mening
med de uti reservationen förekommande orden fisk, sill och
torrfisk, har endast varit, i likhet med hvad Pehr Erik An¬
dersson yttrat, att de tvenne sistnämnda slagen, eller sill och
torrfisk, borde vara tullfria, såsom varande ett mycket brukadt
och behöfligt födoämne för de fattigare klasserna.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Med anledning af de
372
Den Juli.
i reservationen förekommande orden, kunde jag ej finna an¬
nat, än att reservantens mening varit alla under rubriken fisk
förekommande slag; men då lian nu sjelf förklarat motsatsen,
afstär jag från vidare yttrande.»
Talmannen anmärkte, att det tillkomme Ståndet att sjelft
tyda sitt förmiddagsbeslut, och framställde derföre proposition,
huruvida Ståndet ville förklara detsamma innefatta blott hvad
Anders Gudmundsson menat med sina ord i reservationen; då
denna framställning besvarades medy», så förklarades diskus¬
sionen om anjovis etc. slutad, och föredragningen öfvergick
till artikeln sill, hvarvid ordet begärdes af:
Petter Jönsson, som yttrade: »Jag hemställer, huruvida
icke Ståndet skulle finna lämpligast bibehålla den uti nu gäl¬
lande taxa åsätta tullen å sill.»
Pehr Erik Andersson: »Hvad reservanten föreslagit an¬
gående sill, anser jag mer än välgrundadt, och önskar derföre
att densamma måtte få tullfritt införas, såsom varande ett af
den fattigare klassens hufvudsakligaste födoämnen.»
Dä ingen vidare anmält sig att tala, förklarades diskus¬
sionen slutad, och bier, på af Talmannen gjord framställning,
beslutadt, att sill skulle få tullfritt införas.
E. J. Rudberg begärde ordet och yttrade: »Då Ståndet
beslutat, att sill får tullfritt införas, så skulle jag önska, att
strömming, såsom tillhörande benämningen sill, äfven blifvit
fri, hvarom jag anhåller att proposition framställes.»
Den, i anledning häraf, af Talmannen framställda propo¬
sitionen på bifall, biet af Ståndet besvarad med nej; hvaremot
den gamla taxans tullsats å strömming godkändes.
Utan diskussion afslogs Utskottets beslut i afseende å grå¬
sidor och sey, hvaremot de tullsatser, nu gällande taxa för
dessa fiskslag innehåller, godkändes.
Derefter öfvergicks till frågan om långor och torsk, med
derunder inbegripna rotschel-, samt klipp-, stock- och platt-
eller bredfisk.
Ordet begärdes af följande ledamöter, som yttrade:
David Andersson: »Lika med reservanten, yrkar jag
tullfrihet å dessa artiklar.»
Péhr Erik Andersson: »Hvad Utskottet tillstyrkt i tull
för dessa artiklar, anser jag så mycket mera lämpligt att bi¬
falla, som dessa fiskslag icke äro fattig mans mat.»
P. Sahlström: »Då tvetydigheten under hela diskussio¬
nen synes varit så stor, att man knapt vet under hvad rubrik
de lika fiskslagen skola hänföras, så får jag, som af erfaren¬
heten känner förhållandet, upplysa, att långor och torsk ej
tillhöra torrfiskslaget, utan är så kallad saltad fisk, som förva¬
Den 'iri Juli.
373
ras inlagd i kärl; och som Ståndet redan beslutat, att endast
torrfisk bor komma under pröfning, så är min tanke, att nå¬
gon behandling rörande tullen af dessa fiskslag ej heller kan
nu blifva i fråga. För öfrigt ämnar jag, i likhet med Nils
Larsson, ej vidare deltaga uti ifrågavarande förhandlingar, enär
jag anser, att Ståndet, genom förmiddagens beslut, är afskuret
från allt vidare yttrande.»
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län: »Med
anledning af Sahlströms yttrande vill jag upplysa, att långor
och torsk alldeles ické allenast förekommer såsom saltad fisk,
utan äfven torkas såsom spirlångor. Jag anser Ståndet just
derföre genom förmiddagens beslut hafva förvarat åt sig ytt¬
randerätten öfver nu ifrågavarande Åskslag.»
David Andersson: »Det är visserligen sannt, att mycket
tvifvel synes varit rådande, huru man bör rubricera de olika
fiskslagen, men i förevarande fall tror jag man kan vara lugn
att ej begå något misstag, om man hänför långor och torsk
till det torra fiskslaget: ty dit höra de verkligen. Här finnes
väl en annan sorts långor, som både äro saltade och som
derföre äfven kallas saitlångor, men om dem är ju nu ingen
fråga.»
Undertecknad, Sekreterare, upplyste, att uti nu gällande
tulltaxa upptagas begge sorterna långor och torsk både såsom
torr oell salt fisk, ehuru ifrågavarande Betänkande icke gör
någon sådan skillnad.
Vice Talmannen Anders Andersson: »Jag anhåller, att
Ståndsbrodren Sahlström icke tager förmiddagens beslut så
hett. att han derigenom ej vidare vill deltaga uti behandlingen
af återstående delar utaf Betänkandet. Hvad angår sjelfva
ämnet, så anser jag, i likhet med Pehr Erik Andersson, att
dessa fiskslag gerna tåla en måttlig tull; hvarför jag vill bifalla
Utskottets förslag i denna del.»
P. Sahlström: »Jag vill endast upplysa, att de norrska
längorna utskeppas i allmänhet till Spanien, hvaremot vi er¬
hålla våra långor från Götheborg. — I afseende å vice Tal¬
mannens varning, vill jag gerna ställa mig densamma till ef¬
terrättelse, men får tillika tillkännagifva, att när jag yttrar nå¬
got, så har jag noga tänkt mig före och säger således icke
mera, än hvad jag vet.»
Talmannen upplyste, att enligt införselstariffen hade 31,413
lisp. torkade långor och torsk införts under sista året.
Petter Jönsson: »Det vore önskligt om Sahlström icke
hade tagit så illa vid sig för det han vid förmiddagens be¬
slut kom att höra till minoriteten, att han derigenom skulle
anse sig förhindrad att vidare deltaga uti ifrågavarande diskus¬
374
Den 22 Juli.
sion och såmedelst undandraga Ståndet sin upplysta medver¬
kan vid behandlingen af de återstående uti betänkandet före¬
kommande frågorna. Sahlström, så väl som mången annan,
kan någon gäng säga mera än han vet, det har han gifvit
prof på nu, då han yttrat, att inga torkade iångor införas till
Sverige utifrån, ehuru sådant enligt den af talmannen med¬
delade upplysning skett till ej obetydlig qvantitet. I sjelfva
saken instämmer jag med Pehr Erik Andersson och anser, att
ifrågavarande Åskslag gerna tåla vid den tullsats, som Utskot¬
tet dem åsatt.
E. J. Rudberg; »Helst hade jag, i likhet med reservan¬
ten, önskat tullfrihet åt ifrågavarande Åskslag, men då Stån¬
det redan beslutat, att gråsidor och sey bör beläggas med
tull, så anser jag det inkonseqvent handladt, om ej ifrågava¬
rande Asksorter Ange sig tull åsatt, och bifaller jag derföre
hvad Utskottet i denna del föreslagit.
Lars Grezelius: »Då Ståndet förut beslutat, att gråsidor
och sey borde behandlas efter nu gällande tulltaxa, så vet jag
icke huru det nu kan komma i fråga att på annat sätt be¬
handla ifrågavarande Åskslag, hvilka ingalunda äro att betrakta
såsom fattig mans mat. Jag yrkar den gamla taxans till-
lämpning å dessa Åskslag.»
Anders Gudmundsson: »Jag har afhållit mig både från
förmiddagens diskussion och det beslut, som då fattades. Me¬
ningen med min reservation har endast varit, att den mindre
bemedlade klassen skulle kunna erhålla sina mest oundgäng¬
liga lifsförnödenheter antingen helt och hållet tullfritt, eller
åtminstone så billigt, som möjligt, och hoppas jag derföre, att
Ståndet tager min goda mening i billigt betraktande och be¬
slutar i den fattigare klassens intresse.»
Daniel Danielsson från Jönköpings Län: »Då Ståndet
i förmiddags beslutat, att don gamla taxan i allmänhet skulle
blifva gällande, så önskade jag, att så äfven skedde nu, ty
eljest skulle det, vid betraktande deraf, att vigtslagen uti båda
taxorna äro lika, blifva en alltför stor skillnad, om den Ut¬
skottet nu föreslagna tullen skulle godkännas, jemförelsevis
mot hvad den nu gällande tulltaxan bestämmer.»
Nils Svensson från Jönköpings Län: »Jag vill endast till¬
kännagifva, att jag instämmer uti hvad Pehr Erik Andersson
yttrat, och yrkar således, att Utskottets förslag måtte vinna
bifall.»
J. G. Wassmuth: »För min del kan jag ej anse spir-
långor för fattig mans mat, då för en klofve betalas 5 R:dr,
och jag yrkar derföre, att den tull, som Utskottet åsatt ifrå¬
gavarande Åskslag, blifver af Ståndet godkänd.»
Den 22 Juli.
375
Carl Tholsson från Skaraborgs Län: v Med anledning af
Daniel Danielssons yttrande vill jag upplysa, att då nu gällande
taxa bestämmer 8 sk. för långer och torsk, så gäller det. per
lispund, hvaremot den af Utskottet föreslagna tullen 1 R:dr
50 öre angår ett centner, och är således skillnaden i tullsat¬
sen ganska ringa. .lag bifaller Utskottets förslag.»
Daniel Danielsson: »Medgifvande, att den utaf Carl
Tholsson gjorda förklaringen öfver vigten är rigtig, vill jag
endast hafva anmärkt, att det skulle vara inkonseqvent att
bibehålla tullen på gråsidor oell sey, som äro de billigare,
men deremot besluta tullfrihet för de dyrare fiskslagen; jag
kommer derföre att sluta mig till dem, som yrka bibehållan¬
det af de uti nu gällande taxa åsätta tullsatser.»
Diskussionen ansågs nu vara fulländad, och sedan Tal¬
mannens proposition på bifall till Utskottets förslag blifvit med
nej besvarad, beslöt Ståndet, att tullen å längor och torsk,
med derunder inbegripna rotscher samt klipp-, stock- och
platt- eller hr ed-fisk (för hvilka Anders Gudmundsson yrkat
tullfrihet) borde bibehållas vid de tullsatser, nu gällande taxa
innehåller.
Föredragningen öfvergick derefter till Redskap oell Ma-
chinerier, eller delar deraf, hvarvid ordet begärdes af:
Anders Gudmundsson, som yttrade: »Enligt gamla
taxan äro en del machiner och redskap på vissa vilkor fria från
tull. Utskottet har uti sitt Betänkande föreslagit tullfrihet för
»Redskap och Machiner, eller delar deraf, ej specificerade.»
Jag hyser fullkomligt samma åsigt, och yrkar derföre bifall
till Utskottets förslag.»
Diskussionen förklarades slutad, och blef, på af Talman¬
nen derom gjord proposition, Utskottets beslut i denna del
gilladt och godkändt.
Derefter föredrogs artikeln salt. David Andersson be¬
gärde ordet och yttrade: »Då ingen lärer vilja bestrida att
icke salt är den fattiges oundgängligaste nödvändighetsvara,
yrkar jag, i likhet med reservanten, tullfrihet.»
Sedan icke någon vidare anmält sig att tala, beslutade
Ståndet, på af Talmannen gjord framställning, att salt skulle
tullfritt få införas.
Föredragningen öfvergick derefter till socker. Ordet be¬
gärdes af:
Petter Jönsson, som yttrade: »Då köpmännen äro de,
som egentligen bestämma sockerpriserna, och således äfven
äro de, som liufvudsakligast skulle draga vinsten af en ned¬
satt tull, samt då härtill kommer, att socker ingalunda kan
anses såsom nödvändighetsvara för fattig man, sa hemställer
376
Den 22 Juli.
jag, att den nu gällande tullen å socker bibehålles. I Nor¬
rige har gamla tullen, 15 öre, blifvit bibehållen; Utskottet har
för raffineradt socker föreslagit blott 13 öre. Hvarje öre, som
nedsättes pä sockret, ger en minskning uti tullinkomsterna af
cirka 100,000 R:dr.»
Danid Danielsson: »Jag kan ej dela den siste talarens
åsigt, utan skulle hellre se, om tullen kunde nedsättas till 10
öre; men då troligt är, alt detta förslag icke skulle vinna ge¬
hör, så önskar jag alt Utskottets förelag måtte bifallas.»
Häruti instämde Nils Andersson och Måns Pehrsson från
Skåne, Lagergren från Gottlands och Jöns Pehrsson från Ble¬
kinge Län.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Ehuru vi på
förmiddagen höllö på höga tullsatser, är jag likväl icke böjd
att ännu ytterligare, än hvad som allt hittills skelt, gynna
sockerbrukspatronerne; men detta skulle likväl ovilkorligen
blifva följden om tullen förhöjdes å socker. Jag skulle der¬
före helst önska, att tullen nedsättes till 10 öre; men då jag
fruktar att icke erhålla medhåll uti ett dylikt yrkande, vill jag
förorda de af Utskottet åsätta tullsatserna.»
Med Nils Svensson instämde Anders Medin och Bengt
Nilsson från Kronobergs, Nils Svensson från Blekinge, Lars
Gustaf Andersson från Elfsborgs, Nils Andersson frän Werm¬
lands och Anders Magnus Andersson från Kalmar Län.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län : »I likhet med
den föregående talaren anser jag, att man skattat länge nog till
sockerbruks-patronerne, och skulle derföre helst se. om ned¬
sättning af ytterligare några ören, under hvad Utskottet före¬
slagit, kunde ske; men sorn detta ej lärer låta sig göra, så vill
jag bifalla Utskottets förslag.»
Anders Gudmundsson: »Då jag vet att man sällan vinner
någonting genom ordvexling, det må nu vara i Utskottet eller
Ståndet, så vill jag endast förorda antagandet af den nya tull¬
taxan i denna del, samt för öfrigt upplysa, att den nuvarande
tullen inbringar 700,000 R:dr.»
David Andersson från Hallands, Johannes Hohn från Jön¬
köpings och Pehr Andersson från Gefleborgs Län instämde.
Pehr Erik Andersson: »Det är ledsamt att så stora
qvantiteter socker behöfva införskrifvas, men derigenom visar
sig bäst, att denna artikel blifvit nödvändighetsvara både för
den bemedlade och obemedlade klassen. För min del yrkar
jag bifall till Utskottets förslag, i hopp att något annat Riks¬
stånd äfven skall bifalla denna mening.»
Häruti instämde Rudberg från Kalmar Län.
Den 22 Juli.
377
Vice Talmannen Anders Andersson: »Om jag sage någon
utväg att göra våra beslut gällande, sä skulle jag helst önska
nedsättning till 10 öre, men då sådant, efter de upplysnin¬
gar, vi nu fått, icke lärer vara möjligt, så röstar jag för Ut¬
skottets förslag.»
Ola Månsson: »Sedan det numera blifvit slut med norrska
sockerfrågan, skulle jag helst önska nedsättning under hvad
Utskottet föreslagit uti tullen å socker; men då jag inser, att
vi genom en dylik nedsättning möjligen icke skulle vinna an¬
nat, än att få frågan till förstärkt Utskott, der utgången torde
blifva alldeles motsatsen af don önskade, så föreslår jag bifall
till Utskottets förslag.»
Diskussionen förklarades slutad, och biföll Ståndet, efter
derom gjord framställning, hvad Utskottet föreslagit i tull för
artikeln socker.
Emot detta beslut reserverade sig Petter Jönsson från Jön¬
köpings Län, under yttrande, att det numera är så vanligt, att
den, som ej får som han vill, så reserverar han sig.
Derefter företogs ylleväfnader, hvarvid ordet begärdes af
Anders Medin, som yttrade: »Jag skulle önska, att Stån¬
det vid behandlingen af denna fråga endast ville hålla sig till
de slags ylleväfnader, som uti reservationen finnas omnämnda.»
Ola Månsson: »Enär reservanten begagnat orden ylle¬
väfnader, valkade, kläde, korderoj, satin m. m., så anser jag
Ståndet, i följd af förmiddagens beslut, hafva åt sig förvarat
rättigheten att nu besluta om alla slags väfnader, som inne¬
hålla ylle.»
Carl Tholsson: »Att reservantens mening endast varit
-ylleväfnader, »andra slag», synes bäst om man läser reserva¬
tionen, der det heter »ylleväfnader, valkade, kläde, korderoj,
satin m. m., till deri af Utskottet föreslagna tull af 1 R:dr 25
öre per skålpund», eller samma tullsats, sorn Utskottet bestämt
för ylleväfnader andra slag.» Något vidsträcktare yttrande lä¬
rer ej kunna gifvas åt reservationen.»
David Andersson: »Jag har blifvit förekommen af Carl
Tholsson och förenar mig derföre med honom.»
Sedan diskussionen förklarades fulländad, beslöt Ståndet,
uppå derom af Talmannen framställd proposition, att godkänna
den af Utskottet å ylleväfnader »andra slag», hvarom endast
nu var fråga, åsätta tullen 1 R:dr 25 öre per skålpund.
Vid derefter skedd föredragning af trävaror, l:o införsels¬
tariffen, begärdes ordet af
Anders Gudmundsson, som yttrade: »Då priset å trä¬
varor i allmänhet höjt sig, synnerligast hvad läcktor och spar-
rar beträffar, så anser jag trävaror, alla slag, böra behandlas
378
Den 22 Juli.
efter enahanda grunder, och i likhet till in- och export-tull-
satser med hvad Utskottet föreslagit, utom hvad angår export¬
tullen å bräder och plankor, af furu eller gran, för hvilka jag
skulle önska tullbehandling, hvilken jag uti min reservation
föreslagit.»
Då ingen vidare anmälde sig, blef, på af Talmannen gjord
framställning, af Ståndet godkändt hvad Utskottet föreslagit i
afseende å införselstullen å trävaror.
Vid frågan om utförselstullen begärdes ordet af
Gustaf Glad från Westerbottens Län, som jdtrade: »Jag
kan icke inse något skäl, hvarföre bräder och plankor, hvartill
endast mogen skog begagnas, skall beläggas med utförselstull;
lika mycket skäl hade då varit att äfven belägga stångjern
med utförselstull, men jag anser att båda dessa artiklar böra
tullfritt få utföras, helst de äro de väsendtligaste export-ar¬
tiklar vi hafva att tillgå för att betacka importen af allt ut¬
ländskt gods. För min del godkänner jag Utskottets förslag.»
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands Län: »Redan vid
1840 års Riksdag väcktes motion om upphörandet af export¬
tullen å bräder och plankor; motionen bifölls, och har frihet
existerat allt sedan intill sista Riksdag, då tullfriheten upp¬
hörde. När förslaget vid 1840 års Riksdag väcktes, hade det
allt skäl för sig. Allmogen var då i besittning af skog och
kunde äfven aflåta sådan. Sedan dess hafva de egentliga
skogshemmanen öfvergått antingen till enskilde rikare personer
eller bolag, som bildat sig hufvudsakligast att gagnera på sko¬
gen, och vid sådant förhållande anser jag den af'Anders Gud¬
mundsson föreslagna tullen vara mer än behöflig, för att i nå¬
gon mån stäfja export-lusten.»
Häruti instämde Olof Larsson och Pehr Andersson från
Gefleborgs Län.
Gustaf Jonsson från Kalmar Län: »Då ingen införsels¬
tull finnes, så bör ej heller någon utförselstull åsättas hvarken
sparrar eller andra trädslag. Jag önskar tullfrihet i såväl ena
som andra hänseendet.»
Pehr PriJc Andersson: »Under förhoppning, att den före¬
slagna tullen åtminstone i någon mån skall minska exporten
af bräder och plankor, vill jag gerna bifalla densamma; ty jag
anser en alltför långt drifven export högst skadlig för landet.
Dessutom betalas dessa träslag med i allmänhet ett högt pris,
och äro alltid afsättliga, så att de alltför väl kunna tåla en
lindrig tullbehandling.»
Ephraim Larsson och Lars Gustaf Andersson från Elfs¬
borgs, Gezelius från Kopparbergs, Erik Carlsson från Stock¬
Den SS Juli.
379
holms, Nils Svensson från Jönköpings och Bengt Nilsson från
Kronobergs Län, instämde med Pehr Erik Andersson.
Anders Jonsson från Wermland: »Hufvudsakligen in¬
stämmande i Gustaf Glads yttrande, anser jag det ej vara väl¬
betänkt att lägga export-tull på ifrågavarande artiklar, utan
förenar jag mig uti Utskottets afgifna Utlåtande.»
Paul Hedström från Wester-Norrlands Län: »Då frågan
örn tullen å socker förevar, tycktes man i allmänhet icke
kunna få tullen nog lag: nu deremot, då det är fråga om en
artikel, och detta nära nog den enda, som åtminstone fjell-
trakten har att aflåta till utlänningen, så vill man belägga den
med utförseltull, emot hvad Utskottet så välbetänkt föreslagit.
Jag "frågar örn detta är att handla konseqvent? För min del
bifaller jag Utskottets förslag.»
Med Hedström instämde Olof Lagergren frän Gottland,
Anders Magnus Andersson och Nils Pehrsson från Kalmar Län.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Lika med
Pehr Erik Andersson anser jag exporten af bräder och plankor
stiga till en betänklig höjd, mer och mer för hvart år, till stort
melin för våra skogar. Att saken så äfven blifvit betraktad
å högre ort, hafva vi nyligen fått erfara genom det nya
hushåilningsförslag i skogsförvaltningen, som Ständerne fått
emottaga, och deri man gått så långt, att man till och med
ansett sig böra ingripa i den enskilda hushållningen och egande-
rätten, för att hindra skogens totala förödande. Kunde detta
sednare vinnas på mindre hårda vilkor eller genom att en lämp¬
lig export-tull åsattes de träslag, som mest exporteras, vore
detta, i min tanke, en ren välgerning. Jag bifaller derföre den
af Anders Gudmundsson föreslagna export-tullen å bräder och
plank.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »För de orter, som
misshushålla med sin skog, kan visserligen en dylik hållhake,
som den nu föreslagna tullen, vara bra, ja till och med ett
rent utförselsförbud ännu bättre: men för dem, som veta att
hushålla med sin egendom, vore det hårdt, att ej utan band
få använda densamma på förmånligaste sätt. Då det emeller¬
tid lärer blifva svårt att uppdraga en gräns-linea mellan dem,
som hushålla, och dem, som icke hushålla, och då jag anser,
att hvar och en bör hafva rätt att använda sin egendom så¬
som han anser det förmånligast, vill jag bifalla Utskottets för¬
slag om ifrågavarande träslags tullfria utförsel.»
Olof Olsson i Slängserud, Wermlands Län, Sven Harald¬
son från Blekinge, Anders Andersson från Kalmar och Joseph
Smedberg från Elfsborgs Län m. fl. instämde med Nils
Svensson.
380
Dan 22 Juli.
Nils Nilsson från Nerikes Län: »Då vi på förmiddagen
fattade beslut att bibehålla gamla tulltaxan, endast med un¬
dantag af de artiklar, som innefattades uti Anders Gudmunds¬
sons reservation, så innefattade detta beslut äfven utförselstull
å tackjern. Någon inkonseqvens är således ej begången, om
Ståndet nu beslutar export-tull å bräder och plankor. Jag bi¬
faller reservantens förslag.»
Häruti instämde Johan Lekberg från Nerikes, Ephraim
Larsson och Pehr Benjaminsson från Elfsborgs Län.
E. J. Rudberg: »Ehuru jag är från en skoglös trakt, så
kan jag likväl ej instämma med reservanten, utan önskar fri
både in- och utförsel af trävaror.»
Olof Lagergren: »Jag, för min del, anser Ståndet handla
mycket inkonseqvent, om utförselstullen skulle bibehållas, dä
man borttager införselstullen. Jag yrkar så mycket hellre fri
utförsel, som plankor sågas af endast mogen skog, och såle¬
des derigenom ej någon skada förorsakas på den vexande
skogen.»
Garl Tholsson: »I Utskottet var det endast Doktor Säwe,
som yrkade export-tull, fast han icke vann någon framgång.
Jag tror Ståndet handla inkonseqvent, om export-tull bibehål-
les, då import-tullen är borttagen. Jag bifaller Utskottets för¬
slag.»
Öfverlä ggningen var slutad.
Sedan Talmannens framställning på bifall till den nu före¬
dragna delen af Bevillnings-Utskottets Betänkande blifvit med
blandade ja och nej besvarad, och votering begärts, uppsattes,
justerades och antogs följande voterings-proposition:
Den, som bifaller Utskottets förslag om tullfri utförsel af
bräder och plankor, röstar ja;
Den det ej vill, röstar nej;
Vinner nej. har Bondeståndet antagit såsom tull vid ut¬
försel för hvarje tolft bräder, 1 tum tjocka, 6 å 8 alnar och
derutöfver, 12 öre, och för hvarje tolft plankor 1^ å 2 tum
tjocka, 6 alnar och derutöfver, 20 öre, i enlighet med Anders
Gudmundssons förslag.
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 33 ja
och 50 nej, i följd hvaraf Anders Gudmundssons förslag blef
af Ståndet bifallet.
Häremot reserverade sig vice Talmannen Anders Anders¬
son, Carl Tholsson från Skaraborgs, Olof Lagergren från Gott¬
land, Gustaf Jonsson, Nils Pehrsson, Anders Magnus Anders¬
son och Anders Andersson från Kalmar, Sköldberg och Hult¬
man från Nerikes, S. Ödmann från Upsala, Sven Haraldsson
och Håkan Pettersson från Blekinge, Erik Mattsson från Jemt-
Den 24 Juli.
381
lands, Anders Jonsson och Olof Olsson i Ohlebyn fr. Werm¬
lands, Nils Svensson från Christianstads, Paul Hedström från
Wester-Norrlauds och Gustaf Glad från Westerbottens Lån.
I afseende å de s. k. underrättelserna om hvad vid
taxans verkställighet iakttagas bör anmärktes särskildt och fram-
lemnades af Johannes Larsson från Jönköpings Län bestyrkt
afskrift utaf Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 19 Oktober
1855, hvarigenom Jönköpings stad blifvit beviljad kreditupp-
lagsrätt, och ansåg Bondeståndet, i följd deraf, att berörde
stad jemväl borde upptagas ibland antalet af de i § 11 upp¬
räknade städer, hvilka en så beskaffad rättighet åtnjuta.
Härförutan fattade Bondeståndet, på af Talmannen gjord
framställning, det beslut, att åt Bevillnings-Utskottet öfverlem-
nades verkställa de förändringar, ej mindre i underrättelserna,
än i taxan, såväl i afseende å reducering till nya mynt,
mått, mål och vigt, som genom handels- och sjöfartsforid-
afgiftens tilläggande vid nu gällande tulltaxe-belopp, samt,
enligt författningarne i öfrigt och de af Bondeståndet fattade,
ofvanomförrnälda beslut, kunde uppkomma.
Ståndet åtskiljdes kl. ^ till 9 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVesler.
Den 24 Juli.
Plenum kl. fi e. ni.
§ I-
Protokollen för den 8 f. m. och för den 13 e. m. inne¬
varande Juli justerades och godkändes.
§ 2.
Efter derom gjorda framställningar beviljades Johan We¬
stermark från Westerbottens och Anders Jansson från Werm¬
lands Län förlängning uti förut dem beviljad tjenstledighet un¬
der ytterligare 3:ne veckor.
382
Den 24 Juli.
§ 3.
Bordlädes 2:dra gången Konstitutions-Utskottets nedan-
nämnde Memorial:
N:o 13, med förslag till ändring i 12 § Regeringsformen,
angående Statsrådets hörande öfver afhandiingar och förbund
med främmande makter;
N:o 14, angående det tillägg till 12 § Regeringsformen,
att Konungen icke må utan Rikets Ständers samtycke blifva
regerande Furste af utländsk stat;
N:o 15, tned förslag till ändring i 72 § Regeringsformen,
angående inlösen af Rikets Ständers Banks sedlar;
N:o 16, med förslag till tillägg i 109 § Regeringsformen
och 80 § Riksdags-ordningen, angående uppskof i Riksdag;
N:o 17, med förslag till ändring i 27 § 1 mom. och 28
§ Riksdags-ordningen samt 53 § Regeringsformen, angående
tiden, dels för öfverlemnande af Kongl. Maj:ts Nådiga Propo¬
sition om Statsverkets tillstånd och behof, dels för Utskotts¬
val ;
N:o 18, med förslag till ändring i 76 § Riksdags-ordnin¬
gen, angående den af Statsrådet för dess åtgärder vunna de¬
charge;
N:o 19, med förslag till ett tillägg i 59 § Regeringsfor¬
men och 27 § 1 mom. Riksdags-ordningen, rörande Proposi¬
tionen om Statsverkets tillstånd och behof; samt
N:o 20, med förslag till tillägg vid 28 § Regeringsformen,
angående utländsk undersåtes rätt att i Riket förvärfva och
besitta fastighet.
§ 4-
Föredrogos och biföllos Allmänna Besvärs- och Elco-
nomi- Utskottets Betänkanden:
N:o 98, i fråga om kristendoms-undervisningens besör¬
jande i folkskolorna och i församlingarna;
N:o 99, i anledning af väckta motioner, rörande Handels-
ordningen den 22 December 1846, jemte åtskilliga dermed
sammanhang egande författningar, äfvensom rättighet till fri
handel med salt inom Riket; hvarvid Tobias Lind från Gö¬
theborgs och Bohus Län reserverade sig emot beslutet, såvidt
det afsäg godkännande af Utskottets hemställan att Linds mo¬
tion om fri handel med salt ej må till åtgärd föranleda;
N:o 101, i anledning af väckt motion om föreskrifters
meddelande till förekommande af missbruk utaf allmogens rät¬
tighet att försälja sina tillverkningar m. ra.; samt
Deri 24 Juli.
383
N:o 102, i anledning af väckta motioner örn ändring i
Fabriks- och Handtverks-ordningen den 22 December 1846.
§ 5.
Vid föredragning af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Betänkande N:o 100, i anledning af väckt motion
om upphörande af den allmogen i sju härader af Elfsborgs
Län samt städerna Borås och Ulricehamn beviljade särskilda
handels-frihet, yttrade:
Pehr Nilsson i Ahlestad från Malmöhus Län skriftligen:
»Vördsamt anförande.
Då Ilöglofl. Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
under nu pågående Riksmöte tillstyrkt, att landthandeln får
utöfvas på en mils afstånd från stad, hade jag både väntat
och hoppats, att den af mig väckta motion, angående upphö¬
rande af gårdfarihandeln, skulle af samma Ilöglofl. Utskott
blifva bifallen: men den har tvertemot denna min förmodan
blifvit afslagen. Jag anser, att vår landthandel både är och
skall blifva en kräfta, som fräter upp landets inkomster, såvida
ej någon gräns derför sättes, helst jag mins den tid, då inom
mitt kommittentskap ej funnos flere, än 4 landthandlare, och
nu uppgår antalet till 200, och följderna häraf hafva redan vi¬
sat sig i många fäll skadliga. Utom desse bofaste landthand¬
lande, mot hvilka jag dock såsom ett mindre ondt, än gård¬
farihandlan^, icke vill göra någon vidare anmärkning, hafva
vi i Malmöhus Län en oräknelig skara af s. k. gårdfarihand¬
lande, nemligen:
dels kringvandrande Westgöthar, hvilka handla till större
delen med lurendrejerigods, hvaraf följden blifvit den, att in¬
om det härad, jag bor, flera beslag blifvit gjorda på deras
varor, dertill jag sjelf en och annan gång varit åsynavittne.
Flera gånger har inträffat, att desse Westgöthar öfvertalat den
enfaldiga allmogen att skjutsa för sig, än till Malmö, än till
Ystad, hvilket de äfven åtagit sig. Men ofta har handt, att
före afresan från städerna tullbetjeningen lagt beslag på både
hästar och vagn, hvilka bonden sedan med dryg kostnad
måst lösa, och då desse Westgöthar merändels äro försedde
med pass, så kunna de när som helst tvinga bonden att spänna
sina hästar från plogen, för att skjutsa dem till närmaste gäst¬
gifvaregård, hvarvid det ofta händer att, om någon krog fin¬
nes under vägen, den skjutsande flera timmar midt i kalla vin¬
ternatten får stå ute hos hästar och vagn för att hafva tillsyn
öfver deras kramvaror. Om tålamodet dervid skulle brista,
och den skjutsande funne sig föranlåten påminna den resande
384
Den 24 Juli.
att begifva sig vidare, för han ofta pisk för besväret, hvilket
åtminstone handt i min hemort, såsom kan ses af Färs härads-
rätts-protokoller, der ett mål af dylik beskaffenhet nyligen
varit anhängigt, utan att nämna de inånga andra likartade
mål, dertill desse gårdfarihandlande gifvit anledning. Två af
mine Ståndsbröder hafva val vid det tillfälle, då min ifråga¬
varande motion blifvit till ofvannämnda Utskott remitterad,
tillkännagifva, att de brott, som sålunda begås, kunna i laglig
ordning åtalas; men jag anser, att anledningen till sådana lag-
öfvertru delser bäst förekom inas, om man helt och hållet be¬
friades från dylika gäster;
dels och de s. k. knallarne; desse äro från Halland, Små¬
land m. fl. provinser, och äro aldrig eller åtminstone högst
sällan försedde med annat pass, än prestbevis. Såsom bevis
på huru många sådane stryka omkring, vill jag endast nämna,
att då jag en gång begärde af en sådan att få se hans pass,
förevisade han ett prestbetyg med N:o 68, under uppgift, att så
många voro utgångna från ett och samma pastorat. Huru stort
skall då ej antalet dylika blifva från flera olika län, hvilka preja
till sig folks penningar och göra varan tre gånger dyrare, än
tillverkaren kan sälja den för i städerna eller på marknaden,
och huru mycket bättre kunde ej desse använda sin tid hem¬
ma till landets odling och förbättring, samt andra nyttiga nä¬
ringar och företag? Att de behöfvas hvar och en inom sin
hemort, bevisas deraf, att flere drängar ifrån samma socken,
sorn jag, erhållit förmånliga tjenster både i Halland och flera
andra provinser, der de sedan stannat qvar och sandat förmö¬
genhet, hvilket tydligen visar, att jorden nog gifver den sitt
bröd, som rätt odlar och sköter den. Om så många arbets¬
krafter, sorn möjligt, användes på jordbruket, kunde vi må¬
hända slippa se den ena egendomen eften den andra falla i
händerna på utlänningar, såsom nu är förhållandet, synnerligast
i Skåne.
Jag tror derföre, att om Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottet haft sig dessa förhållanden bekanta, Utskottet
skulle tagit min ifrågavarande motion i närmare öfvervägande,
hvarför jag nu nödsakas anhålla, det Hedervärda Bondestån¬
det måtte instämma med mig och återremittera Betänkandet,
då jag hoppas att Utskottet skall komma till ett för detsamma
gynsammare resultat.»
Bengt Nilsson från Kronobergs Län: »Jag instämmer
med Pehr Nilsson, och önskar framförallt, att vi måtte blifva
befriade från de så kallade »knallarne.»
Joseph Smedberg från Elfsborgs Län: »Jag är ej en
ibland de kringresande handlandena, och hoppas, att jag icke
Den 24 Juli.
385
heller blifver någon sådan, men såsom representant från den
ort, derifrån de utgå, är det min pligt att försvara dem mot
orättvisa beskyllningar. Jag vill ingalunda taga i försvar olag¬
ligheter och missbruk af medgifna rättigheter, men blott nämna,
att emot dylika missbruk hafva vi lag och författningar, som
böra tillämpas. Hvilken rättighet är det dessutom, som icke
kan missbrukas. Bränvinsbränningen är ju oek en rättighet,
men ingen lärer väl vilja denna rättighets upphörande derför,
att den kan missbrukas, och att sådant verkligen ofta sker.
Jag finner det. ej nödigt att besvara motionärens anfall vidare,
utan tager jag mig endast friheten att åberopa Ekonomi-Utskot¬
tets yttrande i Betänkandet N:o 35 vid sistlidne Riksdag,
hvaraf kan inhemtas, att man icke ens ansett sig kunna eller
böra hindra utlänningar att omkringresa i landet med deras
handelsvaror, huru mycket mindre skäl är det då icke att
söka hindra infödde landsmän från sådant.v
Johan Andersson från Elfsborgs Län instämde.
Andeis Medin från Kronobergs Län: »Icke vill jag po¬
sitivt motsätta mig återremiss af Betänkandet; men jag är viss
på, att den till intet tjenar; hvadan det torde vara bäst att
bifalla detsamma.»
Häruti instämde Erik Carlsson från Stockholms Län.
Det nu föredragna Betänkandet biet härefter af Ståndet
bifallet.
§ G.
Till bordläggning första gången anmältes Stats-Utskottets
Utlåtanden:
N:o 81, i anledning af erhållna återremisser å Betänkan¬
det N:o 41, angående en med statsregleringen gemenskap
egande fråga;
N:o 82. i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om uppförande af en hufvudsakligen för Postverket afsedd
byggnad å Kongl. Maj:ts och Kronans intill Kongl. Operahu¬
set" i Stockholm gränsande tomt; samt
N:o 83, angående begärda statsbidrag för ny t.omtregle-
rino- och nya byggnaders uppförande inom den sistlidet år
afbrunna del af staden Eksjö.
§ 7.
Lades till hnndlingarne ankomna protokolls-utdrag från:
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 318—327;
Högvördiga Presteståndet N:ris 281—288: samt
Vällofl. Borgareståndet N:ris 293—295 och 298—30(L
Bonde-St. Brot. vid Lagt. Bil.sd. 186G o. 1S5~. VI. 2o
386
Den Juli.
§ 8.
Bordlädes första gången ankommet protokolls-utdrag N:o
296 från Borgareståndet med en inbjudning till Ståndet.
§ 9.
Jemlikt meddeladt protokolls-utdrag N:o 297 hade Bor¬
gareståndet inbjudit Bondeståndet att instämma uti Borgare¬
ståndets vid föredragningen af Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Betänkande N:o 97 fattade beslut, rörande
dels Utskottets yttrande i 5:te momentet pag. 11 af Betän¬
kandet, i fråga om den vid universitetet i Upsala nuvarande
medicinska fakultetens förening med Carolinska Medico-
chirurgiska Institutet till ett medicinskt undervisningsverk i
Stockholm, och dels Utskottets tillstyrkande i 6:te momentet,
pag. 12 och 13, angående Carolinska Medieo-chirurgiska In¬
stitutet i Stockholm rättighet att förklara de examinerade för
Medicinm- och Chirurgise-doktorer, med desse sednares befor¬
dringsrätt; men, som, hvad förstnämnde 5:te moment beträffar,
Bondeståndet återremitterat detsamma till Utskottet för när¬
mare utredning i ämnet, beslöts, uppå hemställan af Ola Måns¬
son från Skåne, att med afgörandet utaf Borgareståndets in¬
bjudning härutinnan skulle anstå intilldess Utskottet inkommit
med yttrande i anledning af återremissen, och detta till be¬
handling förekomme: hvaremot Bondeståndet, som fattat i huf-
vudsaken lika beslut med Borgareståndet, rörande 6:te mo¬
mentet af förenämnde Utskotts Betänkande N:o 97, uppå till¬
styrkan af Ola Månsson, vice Talmannen Anders Andersson,
Anders Medin från Kronobergs och Anders Pehrsson från
örebro Län m. fl. antog sistnämnde Stånds inbjudning i fråga
om detta moment, hvarom Borgareståndet skulle genom ut¬
drag af detta protokoll meddelas underrättelse.
Ståndet åtskiljdes kl. f till 8 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl fVestet'.
Den 25 Juli.
387
Den 25 Juli.
Plenum kl. 10 f. ni.
§ 1.
Det å eftermiddagen den 6 i denna månad hos Ståndet
förda protokoll justerades och godkändes.
g 2.
Anders Pehrsson från Orebro Län, hvilken på begäran
erhöll ordet, yttrade: »Då jag tager för gifvet, att Ståndet vid
denna Riksdag, likasom vid föregående, beslutar att låta upp¬
rätta register öfver Bondeståndets protokoll, och det icke torde
vara ur vägen, att detta arbete så fort som möjligt påbörjas,
har jag ansett mig böra till Ståndet hemställa, om det icke
vore skäl, att redan nu uppdraga åt någon, att detta arbete
ombesörja.»
I anledning häraf upplyste Talmannen, att Notarien A. L.
Frykholm vid nästföregående Riksdagar varit anförtrodd såväl
upprättande af registret öfver Bondeståndets protokoll, som
ombesörjande af korrekturläsning ej mindre deraf, än äfven
af de protokoller, hvilka vid Riksdagens slut återstå otryckta.
Sedan Anders Pehrsson, Ola Månsson från Skåne och
flere af Ståndets ledamöter förklarat sig villige, att jemväl nu
anförtro ofvanberörda arbete åt Notarien Frykholm, samt denne
sednare, hvilken var tillstädes, tillkännagifvit, att han icke al¬
lenast vore beredvillig emottaga förtroendet, utan äfven tack¬
sam för detsamma, så beslöt Ståndet, att, emot den godtgö-
relse, som af Rikets Ständer blifver bestämd, åt Notarien Fryk¬
holm uppdraga att upprätta register öfver Bondeståndets pro¬
tokoll vid denna Riksdag, samt att verkställa korrekturläsning
ej mindre af nämnde register, än af den del utaf protokollet,
som vid Riksdagens slut kan vara otryckt.
§ 3.
Vid förnyad föredragning af Konstitutions-Utskottets
Memorial N:o 13, med förslag till ändring i 12 § Regerings¬
formen, angående Statsrådets hörande öfver afhandlingar och
förbund med främmande makter, begärdes ordet af följande
ledamöter, hvilka yttrade:
Ola Månsson från Skåne: »Ehuru jag ingalunda gillar
hvad Herr Friherre Paykull uti sin afgifna reservation anfört,
388
Den SS Juli.
utan tvertom instämmer uti den af Konstitutions-Utskottet ut¬
tryckta åsigt om nödvändigheten af en ändring i Regerings¬
formen, i den syftning, Utskottets förslag innefattar, kan jag
dock icke godkänna sjelfva förslaget. Vi veta hvilka svårig¬
heter och hvilket besvär, sorn föranleddes af de mot hvaran¬
dra. stridande föreskrifterna uti 56 och 81 §§ Regeringsformen
vid dessa §§:s tillämpning. — Denna stridighet är numera
undanröjd. —• Om Utskottets förslag oförändradt antoges,
skulle man åter få två §§, hvilkas föreskrifter stöde i strid
med hvarandra; ty, såsom Herr Professor Seländer rig-
tigt anmärkt, det föreslagna nya stadgandet är stridande mot
hvad ill § Regeringsformen finnes föreskrifvet. Uti nyss¬
nämnda § heter det nemligen: »Ministeriella mål, hvarmed
förstås alla de, som angå Rikets förhållande till främmande
makter, må Konungen låta bereda och handhafva på det sätt,
honom lämpligast synes. Stats-ministern för utrikes ärendena
tillhör, alt dessa mål inför Konungen föredraga och anmäla, i
närvaro af någon annan Statsråds-ledamot. Ar Stats-ministern
frånvarande, föredrage den Statsrådets ledamot, som Konungen
äfven i detta fall tillkalle. Sedan Konungen af desse embets¬
man inhemtat till protokoll anförda råd, för hvilka de blifva
ansvarige, fatte Konungen, i deras närvaro, besluten.v — På
det att don ifrågasatta ändringen må ske på ett sätt, att före¬
skrifterna blifva fullt tillämpliga vid alla do fall, som äro af-
sedda, anser jag derföre nödvändigt, att en ändring jemväl
blifver beslutad i afseende å 11 §, sålunda, att uttrjrcket: »i
närvaro af någon annan Statsrådets ledamot», utbytas mot:
»i närvaro af Statsrådets samtlige ledamöter», samt sista punk¬
ten i §, såsom derefter öfverflödig, uteslutes. Derjemte anser
jag, att den af Utskottet föreslagna nya texten till 12 §, borde
undergå den ändring, att, i stället för uttrycket: »enligt före¬
gående 8 §», insattes: »enligt föregående §.» — Jag har före¬
ställt mig alt dessa båda §§, som båda angå ministeriella mål,
på detta sätt skulle kunna bringas i öfverensstämmelse med
hvarandra; och hemställer jag att Ståndet, såsom dess gemen¬
samma tanke, må antaga de af mig nu föreslagna ändringarna.»
Jöns Pehrsson från Blekinge: »Lika med Ola Månsson,
gillar jag fullkomligt Utskottets framställning om behofvet af
den ifrågasatta ändringen i Regeringsformen: och anser äfven
jag nödvändigt, att 11 och 12 §§ må erhålla sådan lydelse,
att de icke komma att stå i strid med hvarandra; hvarför jag
instämmer i Ola Månssons förslag.»
Johan Lekberg från Örebro Län: ».lag är hufvudsakligen
förekommen af Ola Månsson, och vill derföre instämma i det
af honom framställda förslag; dock synes mig som, efter den
Den 25 -luli.
389
af Ola Månsson påfordrade ändring i 11 §, den 12 § skulle
vara helt oell hållet öfverflödig.»
Anders Pehrsson från Orebro Län: »För inin del skulle
jag likväl tro, alt väsentlig skillnad förefinnes emellan de mål,
hvarom 11 § Regeringsformen handlar, och de, som äro af-
sedda i dess 12 §. Den förra § rörer ministeriella mål, eller
sådana, som angå Rikets förhållande till främmande makter,
hvilket väl icke är detsamma, som ingående af afhandlingar
och förbund med främmande makter. Så förmodar jag, att
äfven Grundlagens stiftare tänkt sig saken, ty eljest hade de
säkerligen icke häraf bildat två §§, utan inrymt båda före¬
skrifterna i en §. Någon våda vid att bifalla Utskottets ifrå¬
gavarande förslag, kan jag icke Anna; hvarför jag ock ämnar
godkänna detsamma.»
Nils Larsson från Jemtland: »Det af Ola Månsson nu
väckta påståendet om ändring af jemväl 11 § Regeringsfor¬
men, .skall, efter hvad han sjelf uppgifvit, vara föranledt af
den föreställningen, att denna § eljest skulle komma att stå i
strid med 12 §, sådan den nu blifvit föreslagen af Konstitu-
tions-Utskottet. Denna åsigt kan jag icke dela. I 11 § äro
föreskrifter lemnade för behandlingen af ministeriella mål i
allmänhet; och i 12 § meddelas bestämmelser för behandling
af de särskildta mål, sorn röra ingåendet af afhandlingar och
förbund med främmande makter. Jag kan lika litet finna, att
någon strid emellan dessa §§ skulle komma att uppstå, om
11 § bibehålles oförändrad och Utskottets förslag till 12 §
antoges, som det kan sägas vara någon strid emellan 11 och
13 §§, som båda angå ministeriella mål, och af hvilka don
11 § stadgar att dylika mål i allmänhet skola föredragas af
Stats-ministern för utrikes ärendena inför Konungen i närvaro
af någon annan Statsrådets ledamot; men 13 § deremot be¬
stämmer: att då Konungen vill börja krig eller sluta fred, skall
han först deröfver höra Statsrådets samtlige ledamöter. Vid
antagande af det förslag, Ola Månsson framställt, skulle man
dessutom stöta på det hindret, att motion i sådan syftning
icke blifvit i behörig ordning väckt. Jag delar för öfrigt den
af Anders Pehrsson uttalade åsigt, och påyrkar, att vi till
vidare grundlagsenlig behandling antaga Konstitutions-Utskot-
tets förslag uti ifrågavarande Memorial.»
Häruti instämde Pehr Erik Andersson från Westman¬
lands, Gustaf Jonsson från Kalmar, Olof Olsson i Slängserud,
förre vice Talmannen Pehr Eriksson och Nils Anders¬
son från Wermlands, Gustaf Hultman från Örebro, Erik
Andersson från Kopparbergs, Lars Rasmusson från Götheborgs
och Bohus, Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus, Håkan Petters¬
390
Dan 25 Juli.
son från Blekinge, David Andersson från Hallands, Carl Thols¬
son från Skaraborgs, Ephraim Larsson från Elfsborgs, och
Erik Hansson från Gefleborgs Län.
Ola Månsson från Skåne: »Det har, för vederläggning
af hvad jag förut andragit, blifvit yttradt, att ehuru 11 § stad¬
gar, att ministeriella mål skola föredragas af Stats-ministern
för utrikes ärendena inför Konungen i närvaro af en annan
Statsrådets ledamot, innehåller dock 13 § att, innan Konun¬
gen får börja krig, eller sluta fred, måste han hafva hört Stats¬
rådets samtlige ledamöter. Detta är rigtigt, och torde den
sednare föreskriften vara högst behöflig i mål af dylik makt¬
påliggande beskaffenhet, men derför icke utesluta nödvändig¬
heten af att försätta 11 § i öfverensstämmelse dermed. Ty
jag vill fråga Nils Larsson, och de, som tänka lika med ho¬
nom, om icke Kongl. Maj:t, derest 11 g bibehålles oförändrad,
alltför väl kan ingå afhandlingar och förbund med främmande
makter, efter det ärendet endast blifvit af Stats-ministern för
utrikes ärendena föredraget inför Konungen, i närvaro af en¬
dast en ledamot af Statsrådet, helst 11 § förmår, att »mini¬
steriella mål, hvarmed förstås alla de, som angå Rikets för¬
hållande till främmande makter», skola på det sättet föredra¬
gas; och ordet »alla» väl äfven måste innefatta ingåendet af
afhandlingar och förbund. Det bör ihågkommas, att Grund-
lagarne skola tolkas efter orden. En talare har yttrat: att
stiftarne af Regeringsformen, vid föreskrifterna i 11 § skola
afsett andra mål, än de, som finnas uppräknade i 12 §; men
denne vill jag upplysa, att det på många ställen i våra Grund¬
lagar finnas två §§, som tala om en och samma sak. Då två
sådana §§ stå i strid mot hvarandra, måste sådant ovilkorli¬
gen väcka oreda, som för landet kan blifva ganska vådlig.
Vidare har blifvit yttradt: att den af mig föreslagna förän¬
dringen icke kunde nu antagas, emedan motion derom icke
blifvit vackt: men detta behöfves icke, ty så snart Konstitu-
tions-Utskottet framlagt förslag till ändring i Grundlagarne, så
mäste hvarje Riksstånd vara oförhindradt att antaga ändrin¬
gen, med vilkor, att i sammanhang dermed stående §§ vinna
öfverensstämmande rättelse. Mig kunde det visserligen göra
hvarken till eller ifrån, om Ständerna antaga Utskottets ifråga¬
varande förslag, eller det af mig framställda: men då jag an¬
ser det förra vådligt, och det föreslagna stadgandet säkerligen
aldrig skulle komma att tillämpas, så har jag ansett mig böra
för Ständerna framhålla mina betänkligheter vid att antaga
hvad Konstitutions-Utskottet föreslagit.»
Sven Haraldsson och Jöns Pehrsson från Blekinge, samt
Den £5 Juli.
391
Johan Johansson från Östergöthland förenade sig med Ola
Mänsson.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »För min del kan
jag ej tinna annat än, att, såsom Anders Pehrsson och Nils
Larsson yttrat, 11 och 12 gg handla om skiljda saker, och
kunna bestå vid hvarandra, efter Utskottets förslag; ty 11 §
handlar om sättet, hvarpå målen skola beredas, och 12 g ta¬
lar om afslutande af förbund och afhandlingar med främmande
makter. Jag skulle derför tro, att vi gerna kunna antaga
hvad Utskottet föreslagit, helst jag är öfvertygad, att Konsti-
tutions-Utskottet icke hade förbisett om någon stridighet emel¬
lan 11 g, och det nya förslaget till § 12 hade förefunnits.»
C. G. Sköldberg från Örebro Län: »Jag är af enahanda
åsigt med de talare, hvilka ansett betydlig skillnad vara emel¬
lan de mål, hvarom 11 och 12 §§ i Regeringsformen handla;
och anser jag derföre, att vi kunna antaga det af Utskottet
framlagda nya förslag, såsom fullkomligt tydligt och be¬
stämdt.»
Häruti instämde L. O. Andersson från Elfsborgs Län.
Erik Johan Rudberg från Kalmar Län: »Lika med Ola
Månsson skulle jag önska, att 11 och 12 gg Regeringsformen
kunde sättas i öfverensstämmelse med hvarandra, på sätt Ola
Månsson föreslagit; men då sådant möjligen kan möta svå¬
righet deraf, att någon motion om ändring af 11 § icke blif¬
vit väckt; och den af Utskottet föreslagna ändring af 12 g
S}7nes vara af behofvet påkallad, så vill jag i allt fall bifalla
Utskottets förslag.»
Vice Talmannen Anders Andersson från Skaraborgs Län:
»Vid första påseende kan det väl synas, som om de båda
anförda gg 11 och 12 stodo i strid mot hvarandra; men om
man granskar desamma närmare, finner man lätteligen, att de
angå skilda ämnen. I 11 g är fråga om ministeriella måls
beredning och handhafvande, hvilket får ske på sätt Kongl.
Maj:t bäst synes, emedan sådant bör hemligt hållas; men 12
g talar deremot om afslutande af förbund och afhandlingar,
hvilket Utskottet icke ansett behöfva hållas hemligt, och dess¬
utom vara af den vigt, att alla Statsrådets ledamöter böra der¬
om få kännedom. Jag anser likväl icke något hinder vara
för att Ståndet gifver sina tankar tillkänna, och mot Utskot¬
tets förslag gör de anmärkningar, hvartill man kan anse sig
ega fog. Skulle Ståndet vilja bifalla Ola Månssons förslag, så
vill jag väl icke sätta mig deremot; dock inser jag ingen
våda vid att antaga Utskottets förevarande förslag sådant
det är.»
392
Den fö Juli.
Nils Svensson från Blekinge, Joseph Smedberg och Jo¬
han Andersson från Elfsborgs Län hördes häruti instämma.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Äf¬
venledes jag anser 11 och 12 gg Regeringsformen angå så
skiljaktiga ämnen, att någon förvexling vid deras tillämpning
icke bör kunna ske; och tror jag derföre Utskottets förslag
kunna antagas.»
Lars Johansson från Westmanlands, Lars Gezelius från
Kopparbergs, och Anders Olsson från Jemtlands Län förenade
sig med Olaus Eriksson.
Nils Larsson från Jemtland: »Min nyss förut i denna
fråga uttalade åsigt linner jag mig icke kunna frångå. För
mig synes det vara fullkomligt klart, att någon stridighet icke
förefinnes emellan de båda nämnda gg:na. Definitionen i bör¬
jan af 11 g, hvad som förstås med ministeriella mål, hindrar
icke att bestämma olika behandlingssätt för olika slag af så¬
dana mål. I 11 g förekommer stadganden om behandlings¬
sättet af sådana mål i allmänhet, men i 12 g meddelas sär¬
skilda föreskrifter i afseende pä der omnämnda mål; och ehuru
12 g står i ett visst sammanhang med 11 g, är förstnämnda
g likväl icke på något sätt beroende af 11 g.»
Häruti instämde J. M. Lundahl från Skaraborgs, Pehr
Benjaminsson från Elfsborgs, Herman Öbom från Norrbottens,
Pehr Andersson från Gefleborgs, Bälter Sven Ersson och Jo¬
hannes Andersson från Kopparbergs Län.
Ola Hånsson från Skåne: »Jag skulle icke tro, att He¬
dervärda Ståndet kan säga, det jag yttrat mig emot sjelfva
saken, hvilken jag- fullt ut så gerna, som någon annan, vill
hafva genomdrifven; men deremot är jag icke belåten med
det sätt, hvarpå Utskottet sökt att komma till målet. De ta¬
lare, som sökt att vederlägga hvad jag anfört hafva samtlige,
märkvärdigt nog, med harfoten öfverstrukit det i första punk¬
ten af 11 g förekommande ordet »alla.» Månne icke Rege¬
ringen af detta lilla ord kan anse sig hafva skäl behandla
hvilket mål som helst, med ett ord, alla af ministeriel beskaf¬
fenhet, efter 11 g. En talare har sagt, att det väl vore sannt,
att 11 g har ett visst sammanhang med 12 g, men att dessa
håda §§ dock icke vore beroende af hvarandra. Äro de icke
beroende af hvarandra, då den ena möjligen kan tillämpas der
den andras föreskrifter bordt vara följda? En annan talare
har uppläst första hälften af 11 §, och sagt, att den § endast
handlar om målens behandling; men om han läst § till slut,
skulle han val ock funnit föreskrifter i afseende på sättet för
beslutens fattande. Men på detta sätt går man tillväga, då
man vill hafva igenom en sak med många svaga punkter.
Den 25 Juli.
393
Det kan dock göra mig detsamma livad beslut Ståndet fattar,
ehuru jag alltid vidblifver min öfvertygelse, att det vore klo¬
kast att sätta 11 och 12 §§ i öfverensstämmelse med hvarandra.»
Olof Oisson i Olsäterstorp af Wermland förenade sig med
Ola Månsson.
Anders Medin från Kronobergs Län: »Icke kari jag för
min del tinna hvad Ola Månsson påstått derom, att det nya
förslaget till 12 § skall stå i strid med 11 § och att derföre
jemväl denna § tarfvar ändring. Visserligen talar 11 § i för¬
sta punkten om alla ministeriella mål, men 12 § innehåller
undantag härifrån för sådana ministeriella mål, som angå af-
slutandet af afhandlingar och förbund med främmande mak¬
ter. Jag är öfvertygad, att om Utskottet ansett dessa båda
§§ hafva stått i någon strid med hvarandra, hade Utskottet
säkerligen icke underlåtit att undanrödja densamma. Genom
Utskottets förslag skulle dock en verklig förbättring vinnas,
då mål angående afslutandet af afhandlingar och förbund
skulle komma att föredragas inför hela Statsrådet och icke
för endast en ledamot deraf.»
Erik Carlsson från Stockholms, J. G. Wassmuth från
samma Län, Bengt Nilsson från Kronobergs, Nils Svensson
från Jönköpings, Anders Larsson frän Orebro, Anders Eriks¬
son från Kopparbergs samt Erik Christensson och Johannes
Nilsson från Götheborgs och Bohus Län, med flere, hördes
häruti instämma.
S. Ödmann från Upsala Län: »För min del är jag be¬
redd att bifalla hvad Utskottet i förevarande § förslagit. Ef¬
ter min uppfattning innehåller 11 § mera allmänna bestämmel¬
ser och 12 § likasom 13 § föreskrifter för särskildta fall, nem¬
ligen 12 § om ingående i afhandlingar och förbund med
främmande makter, och 13 § angående börjande af krig^och
slutande af fred. Grundlags-stiftarne hafva i afseende på de
mål, 13 § afser, funnit en skärpning af försigtighets-ätgärderna
nödig. Nu hafva Konstitutions-Utskottets ledamöter ansett de
mål, som i 12 § afhandla.0, vara lika vigtiga, som de, hvilka
omförmälas i 13 § och derföre föreslagit lika skärpning för
de förra som för de sednare. Någon våda vid att antaga
Utskottets förslag, kan jag icke finna.»
Paul Hedström från Wester-Norrland och Anders Petter
Andersson från Östergöthland förenade sig med Ödmann.
Anders Pehrsson från Örebro Län: »Jag hade trott, att
Ståndet utan diskussion skulle antagit Utskottets förslag; men
då detta icke skett, och olika tydningar af 11 och 12 §§ i
Regeringsformen sökt göra sig gällande, samt det är af vigt,
att Ståndet får visshet om rätta tydningen af dessa §§, innan
394
Den 25 Juli.
Ståndet fattar sitt beslut, så anhåller jag att Ståndets sekre¬
terare ville upplysa oss om rätta tolkningen af 11 och 12 gg.
I anledning häraf yttrade undertecknad Sekreterare: »För
att efterkomma den gjorda uppmaningen, vill jag tillkänna¬
gifva min åsigt, att om man endast läser 11 §, dess stadgan¬
de n synas omfatta jemväl de mål, hvarom 12 § handlar, eller
alla ministeriella; men då man är skyldig att känna §§ i Grund¬
lagen och tyda dem, icke allenast efter ordalydelsen, utan
ock efter det samband, de kunna hafva med hvarandra, skulle
jag icke tro, att Regeringen kan, om Utskottets förslag an-
tages, undgå att rätta sig efter de föreskrifter, samma g kom-
me att innehålla och således icke heller någon fara finnas
vid att antaga Utskottets förslag. — Dock vill jag äfven nämna,
att, derest jag haft rätt att i lagstiftningen deltaga, skulle jag
velat, för tydlighetens skull, uti 11 § få efter uttrycket »i när¬
varo af någon annan Statsrådets ledamot» intaget det tillägg:
»härifrån likväl undantagna de mål, hvarom 12 och 13 §§
särskildt handla.» Sålunda är jag af hufvudsakligen samma
åsigt som S. Ödmann från Upsala Län.»
Härefter fortsattes diskussionen, hvarunder följande sig
yttrade:
Pehr Nilsson från Espö, Malmöhus Län: »Efter den af
sekreteraren lemnade upplysning, anser jag väl att det kunde
vara öfverflödigt, att vidare yttra sig, men efter jag redan
förut begärt ordet, vill jag dock tillkännagifva, att äfven jag
var af den öfvertygelse, att 11 och 12 gg Regeringsformen
angå så skiljda saker, att någon rättelse i 11 § icke erfordras
för att kunna tillämpa stadgandet i förslaget till 12 §. Vis¬
serligen innehåller 11 g, att den skall afse alla de mål, som
angå Rikets förhållande till främmande makter, men om der¬
under skulle vara innefattade äfven de ärenden, som omför-
mälas i 12 och 13 §§, så hade ju dessa två sistnämnde §§
icke behöfts. Jag vill derföre bifalla hvad Utskottet före¬
slagit.»
Pehr Östman från Wester-Norrland: »Efter mitt sätt att se
saken, böra vi godkänna det af Utskottet framställda förslag
till ändfing af 12 § Regeringsformen, ty det skulle otvifvel¬
aktig! blifva af stor nytta för landet, om samtlige Statsråderne
blifva hörde öfver ifrågasatta afhandlingar och förbund med
främmande makter. Detta oaktadt tror jag dock, att föregå¬
ende 11 § står i det sammanhang med 12 g, att det icke
vore ur vägen att antaga Ola Månssons förslag. Då likväl
allmänna meningen synes vara den, att man bör godkänna
Utskottets förslag, tror jag dock icke vara ur vägen, om Stån¬
det derjemte beslöt att till Konstitutions-Utskottet aflåta för¬
Den 25 Juli.
395
frågan, huruvida någon ändring af andra §§ kan vara af behofvet
påkallad i följd af den ändring, som i 12 § blifvit föreslagen.
En sådan förfrågan anser jag så mycket lättare kunna ske,
som Konstitutions-Utskottet är det Utskott, som har minst att
göra och således allt för väl kan medhinna en sådan under¬
sökning. Jag vill dock icke yrka på vidtagandet af en sådan
åtgärd; utan skall äfven derförutan rösta för bifall till Utskot¬
tets förslag.»
Jonas Andersson från Östergöthland: »Lika med före¬
gående talare, anser jag 11 och 12 §§ i Regeringsformen icke
stå i det sammanhang med hvarandra, att den föreslagna än¬
dringen i 12 § ej skulle kunna och äfven böra antagas. Det
har redan af föregående talare blifvit yttradt, att 11 § inne¬
håller de allmänna föreskrifterna och att 12 och 13 §§ afse
särskildta fall; så tror äfven jag. De förberedande åtgärderna
i och för tillärnadt förbund med en främmande makt eger
Kongl. Maj:t att handhafva, enligt 11 § på sätt Honom lämp¬
ligast synes, men derest förbund skall beslutas, måste Konun¬
gen derförinnan höra Statsrådets samtlige ledamöter; och detta
synes mig hafva mycket skäl för sig; hvarför jag vill antaga
Utskottets förslag.»
Jöns Pehrsson från Blekinge: »Då jag förra gången ytt¬
rade mig, tillkännagaf jag, att Utskottets ifrågavarande förslag,
efter min öfvertygelse, vore både nyttigt och behöfligt, men
jag ansåg dock att 11 § borde bringas i öfverensstämmelse
med den föreslagna nya 12 §. — Någon synnerlig våda vid
att det oaktadt antaga hvad Utskottet föreslagit, kan jag lik¬
väl ej inse, men önskligt hade varit om 11 § erhållit ett så¬
dant tillägg, som det sekreteraren antydde. Vid grundlags¬
ändringar bör man vara försigtig, ty fara kan snart uppstå;
och med detta för ögonen, är det väl ej underligt, om man
önskar, att, sä vidt möjligt är, bringa de §§, som handla om
lika beskaffade ämnen, i full öfverensstämmelse med hvar¬
andra.»
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »För min del tror
jag det vara mera skadligt, än nyttigt, om man sammanför de
ämnen, som 12 § afhandlar, med dem 11 § angår; ty vid de
förberedande åtgärder, hvarom 11 § talar, är det nödigt, att
ett mindre antal af Statsrådets ledamöter får kännedom om
de pågående underhandlingarna, hvilka ofta kunna tarfva län¬
gre tid. Ett sådant tillägg till 11 §, som sekreteraren om¬
nämnt, skulle jag dock gerna vilja förorda, ty derigenom skulle
all tvetydighet undvikas. Det rättaste torde ock vara, att en
sådan ändring af 11 § sker samtidigt med ändringen af 12 §.
Då man besinnar, att olika tolkning af 11 § nu sökt göra
396
Den 25 Juli.
sig gällande, kan man ock lätteligen föreställa sig, att i en
framtid olika tankar om dess rätta tolkning kan uppstå, och
derföre vore det måhända icke ur vägen att på förhand söka
undanrödja anledningarna dertill.»
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län: »Icke kan
jag finna, att II § står i någon strid med 12 §, efter den af
Konstitutions-Utskottet föreslagna förändrade lydelsen af den
sednare. Jag anser hvad Utskottet föreslagit, angående samt¬
lige ledamöternes af Statsrådet hörande i fråga om ingående i
afhandlingar och förbund med främmande makter, vara så
vigtigt och af behofvet påkallad t, att vi icke böra underlåta
att antaga förslaget.»
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län: »Då jag nu åter
begärt ordet var det, för att få tili hvad jag förut yttrat göra
det tillägg, att jag i likhet med föregående talare anser den
omständigheten, att våra grundlagars stiftare i två §§11 och
12 innefattat föreskrifterna om der omnämnda måls behand¬
ling vara det bästa beviset för att 11 § icke kan innefatta
äfven de mål, hvarom 12 § uttryckligen talar.»
Anders Pehrsson från Orebro Län: »Om vi nu undveke
att fördjupa oss i reflexioner öfver frågan huruvida 11 § står
i strid med den lydelse, Konstitutions-Utskottet föreslagit för
12 §, utan endast fäste oss vid Utskottets förslag, så tror jag,
att vi lättare skulle komma till ett önskvärdt mål. Då förut
endast Statsministern för Utrikes ärendena och en annan le¬
damot i Statsrådet blifvit hörde öfver afhandlingar och för¬
bund med främmande makter, så skulle efter Utskottets för¬
slag Statsrådets samtlige ledamöters tankar först inhemtas.
Detta är väl af så synnerlig nytta, och föreskriften af ojem¬
förligt mera betryggande innehåll, än den nu gällande, att jag
finner mig föranlåten med allvar påyrka förslagets antagande.»
Häruti hördes flere instämma.
Ola Månsson från Skåne: »Det är obehagligt för mig
att hafva framkallat en så vidlyftig diskussion, då äfven jag
vill det mål, Konstitutions-Utskottet haft för ögonen. Min af¬
sigt var endast att påpeka behofvet af att göra ändringen så¬
dan, att den innebär en borgen, för att den gifna föreskriften
skulle komma att efterlefvas. Allt för väl inser jag, att den
af sekreteraren gifna tydning åt 11 och 12 §§ Regeringsformen
kan ifrågakomma, men jag fruktar dock, att den icke af ve¬
derbörande antages för rigtig, då en annan tolkning kan gif¬
vas. Jag vet ock, att, om detta Utskottets förslag antages
hvilande till vidare grundlagsenlig behandling, det vid nästa
Riksdag kan blifva tillfälle väcka motion om sådan ändring
af 11 §, att den kommer i öfverensstämmelse med 12 §.»
Den 25 Juli.
397
David Andersson från Halland: »Diskussionen har redan
upptagit så mycken tid, att jag måhända icke bordt anmäla
mig, för att ej göra den än mera vidlyftig:— dock kunde jag
icke undgå att begagna mig af tillfället att tillkännagifva, det
jag, som annars är så rädd för grundlags-förändringar, dock
icke hyser några betänkligheter vid att antaga Utskottets ifrå¬
gavarande förslag såsom hvilande till vidare grundlagsenlig
behandling å nästa Riksdag, desto mindre, som jag är fullt
öfvertygad, att förslaget i alla fall icke kommer att gå ige¬
nom. »
Diskussionen förklarades härefter vara slutad. Derpå Stån¬
det, etter af Talmannen framställd proposition, till vidare grund¬
lagsenlig behandling antog hvad Ronsfitutions-Utskottet uti
dess förevarande Memorial N:o 13 föreslagit.
§ 4.
Ånyo föredrogs och antogs till vidare grundlagsenlig be¬
handling Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 14, angående
det tillägg till 12 § Regeringsformen, att Konungen icke må
utan Rikets Ständers samtycke blifva regerande Furste af ut¬
ländsk stat.
§ 5.
Föredrogs ånyo Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o
15, med förslag till ändring i 72 § Regeringsformen, angående
inlösen af Rikets Ständers Banks sedlar; och uppstod härvid
diskussion, då följande af Ståndets ledamöter sig yttrade:
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Den
föreslagna ändringen i 72 § Regeringsformen kan till en del
vara både nyttig och nödvändig, d. v. s. för såvidt derigenom
blefvc tillåtet att inlösa Bankens sedlar med såväl guld som
silfver. Behofvet af ett sådant stadgande har redan länge va¬
rit insedt inom Banko-Utskottet, der förslag i sådant syfte
blifvit väckt; men Utskottet har icke kunnat tillstyrka en så¬
dan förändring i Banko-reglementet så länge 72 § Regerings¬
formen befinnes i oförändrad lydelse. Jag skulle derföre vilja
påyrka bifall till Utskottets förslag, att jemväl guld må anta¬
gas såsom valuta för Bankens utelöpande sedlar; men dere¬
mot anser jag mig sakna skäl för bifall till hvad Utskottet
tillstyrkt derom, att Kongl. Majit skulle deltaga i stiftandet
af den lag, hvarigenom det skulle bestämmas med hvilken¬
dera metallen, guld eller silfver, som sedlarne skola inlösas.
Med anledning häraf föreslår jag, att vi antaga Utskottets för¬
slag till redaktion af 72 § Regeringsformen, dock med ute¬
398
Den 25 Juli.
slutande af meningen »stiftad af Konungen och Riksens Stän¬
der gemensamt.»
Pehr Nilsson i Alestad, Malmöhus Län och Anders Eriks¬
son från Södermanland förenade sig med Olaus Eriksson.
Pehr Östman från Wester-Norrland: »För min del hyser
jag skrupler vid att antaga Konstitutions-Utskottets ifrågava¬
rande förslag till förändrad lydelse af 72 § Regeringsformen i
hela dess innehåll. Ty då det tillkommer Ständerne att re¬
glera Bankens styrelse, och Ständerne för densamma ensamt
äro ansvarige, så vore det väl icke klokt, att åt Kongl. Maj:t
inrymma rättighet att deltaga i stiftandet af en myntbestäm-
ningslag. Jag har mig bekant, att för flere Riksdagar sedan
hade man sökt inblanda andra statsmakten i förvaltningen af
Banken, men lyckligtvis funnos då vaksamme och sjelfständige
Fullmäktige i Banken, hvilka helt och hållet satte sig deremot,
och Ständerne afslogo det då gjorda försöket, likasom jag hop¬
pas, att Ständerne nu komma att göra. Då likväl flere röster,
så utom som inom representationen höjt sig, för att visa be-
hofvet af att antaga guld såsom Bankens valuta för dess sed¬
lar, och det möjligen kan komma en tid, då detta behof blif-
ver oafvisligt; så vill jag sä till vida instämma med Olaus
Eriksson, att jag vill antaga Utskottets förslag till ändring af
72 §, dock med uteslutande af sista meningen, från och med
orden »och bestämmes genom lag etc.» ,
Häruti instämde Nils Andersson från Skåne, Gustaf Glad
från Westerbottens, Paul Hedström från Wester-Norrlands,
Sven Haraldsson och Nils Svensson från Blekinge Län och
Måns Pehrsson från Skåne.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Lika nödvändigt,
som jag anser det vara, att Banken berättigas att med guld
inlösa sina sedlar, derest det skulle anses fördelaktigare, än
med silfver; likaså onödigt anser jag' det vara att göra mynt-
bestämnings-lagen till en civil-lag, hvars ändrande skulle vara
underkastad båda statsmakternas begifvande. Att Grundlagen
innehåller bestämmelsen att Bankens sedlar skola inlösas med
guld eller silfver, bör dock icke hindra Ständerne att sjelfva
fä ordna Bankens rörelse och bestämma antingen sedlarne
skola lösas med guld eller silfver. Jag instämmer derföre med
dem, hvilka icke vilja medgifva vidare ändring i den nuvarande
texten till 72 § Regeringsformen, än att orden »guld eller» in-
skjutes framför ordet »silfver.»
Pehr Benjaminsson, Ephraim Larsson och Lars Gustaf An¬
dersson från Elfsborgs, Erik Olsson, C. G. Sköldberg och Gu¬
staf Hultman från Örebro, Olof Olsson från Ohlsäterstorp
af Wermland, J. G. Wassmuth från Stockholms, J. M. Lun¬
Den 25 Juli.
399
dahl från Skaraborgs, Johannes Holm från Jönköpings, Lars
Gezelius, Brik Andersson och Bälter Sven Ersson från Kop¬
parbergs samt Johannes Andersson från Elfsborgs Län m. fl.
förenade sig med Anders Eriksson.
Erik Jolian Rudberg från Kalmar Län: »Vid hvarje än¬
dring af 72 § Regeringsformen hyser jag många betänklighe¬
ter, och så äfven vid den nu föreslagna; och skulle jag anse
det ganska vådligt om Konungen skulle, såsom Konstitutions¬
utskottet föreslagit, inrymmas rättighet att jemte Ständerne
bestämma öfver Bankens rörelse och sättet för inlösande af
dess sedlar. Jag yrkar derför, det Utskottets förslag må för¬
kastas.»
Anders Magnus Andersson, Anders Andersson, Gustaf Jons¬
son och Nils Pehrsson från Kalmar Län, Erik Olsson från Sö¬
dermanland och Jöns Pehrsson från Blekinge instämde med
Rudberg.
Nils Svensson från Skåne: »Den ändring, Utskottet före¬
slagit uti 72 § Regeringsformen, och hvarigenom guld äfven
skulle antagas såsom den valuta, hvarmed Banken skulle ega
inlösa sina sedlar, anser jag vara både nyttig och afbehofvet
påkallad, enär tillgången på denna metall numera är betydligt
större, än då förenämnde § tillkom. Att någon våda skulle
ligga deruti, att bestämmandet å hvilkendera metallen, guld
eller silfver, sedlarne skola lyda, blefve upptaget i en särskild
lag, stiftad af Konungen och Ständerna gemensamt, det kan
jag sannerligen icke inse. Snarare skulle jag tro, att en så¬
dan hastig penninge-kris kunde inträffa, att det vore farligt
nog om någon ändring i dessa bestämmelser icke kunde ske
i annan ordning, än som finnes stadgadt för ändring af Grund¬
lag, hvilket fordrar flere år. Jag tror det derföre icke vara
klokt handladt att, såsom Olaus Eriksson föreslagit, ur den af
Utskottet framlagda nya texten till 72 §, utesluta meningen
»stiftad af Konungen och Riksens Ständer gemensamt»; utan
påyrkar jag, att Utskottets förslag i sin helhet antages.»
Nils Larsson från Jemtland: »Jag vill först fästa Stån¬
dets uppmärksamhet derpå, att det af Olaus Eriksson fram¬
ställda förslag till ändring uti den af Utskottet framlagda re¬
daktion af 72 § Regeringsformen icke är antagligt, emedan det
ej skulle blifva full mening, ty denna § skulle då komma att
i sista punkten få följande lydelse: »Dessa sedlar skola, vid
anfordran, efter deras lydelse af Banken med guld eller silfver
inlösas, å hvilkendera af dessa metaller sedlarne skola lyda.»
Hvad sjelfva saken angår, är jag af samma tanke, som de,
hvilka anse sista meningen uti det af Utskottet framställda för¬
slag, eller den mening, som börjar med orden: »och bestäm¬
400
Den 25 Juli.
mes» etc. vara alldeles obehöflig. Till detta slutar jag deraf»
att Utskottet icke på något sätt sökt motivera dess tillgörande
att föreslå detta tillägg, utan endast anfört, att, genom en dy¬
lik ändring, komme den Rikets Ständer i förevarande § upp¬
dragna makt öfver deras Bank icke att i någon mån minskas.
Om man eftertänker hvad syftemålet med denna § är, skall
man finna att dess stadgande tillkommit blott och bart för att
bebygga sedclhafvarens rätt att bekomma den utfästa valutan.
Angående det föreslagna tillägget af orden vguld eller», har
jag, efter noggrannt öfvervägande, icke kunnat finna, att det¬
samma är behöfligt, utan anser jag, att det skulle vara bättre
att endast utesluta orden »med silfver», hvarigenom sista punk¬
ten skulle fä denna lydelse: »Dessa sedlar skola, vid anfor¬
dran, efter deras lydelse, af Banken inlösas.» Sedlen skulle
då genom sin text sjelf bestämma med hvilketdera slag af
nämnde metaller sedlen skulle inlösas; och säkerheten förse-
delhafvaren vore densamma. För min del vill jag dock icke
sätta mig ernof, att texten innehåller orden »med guld eller
silfver», ehuru det innefattar en oegentlighet, så länge Banken
ännu icke antagit guld såsom valuta. Den enda ändring i
Utskottets förslag, som jag följaktligen vill påyrka, är, att sista
meningen från och med orden »och bestämmes» till slutet,
må utgå; ty det är i alla fall gifvet att sedlarnes lydelse må¬
ste på lagenligt sätt bestämmas.»
Håkan Pettersson från Blekinge, Nils Nilsson från Örebro,
Erik Christensson från Götheborgs och Bohus Län samt Jo¬
seph Smedberg från Elfsborgs Län instämde uti hvad Nils
Larsson anfört.
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bobus Län: »Då
jag är af enahanda åsigt, som den Nils Larsson uttalat angå¬
ende sista meningen uti det af Utskottet framställda förslag,
så har jag icke egentligen något att tillägga, men jag erinrar
mig, att jag, vid genomläsning af 1834 års Riksdags-proto-
koller, funnit att Rikets Ständer knappast haft hårdare strid
att utkämpa, an då fråga var väckt om att inrymma åt Ko¬
nungen rättighet att deltaga i bestämmandet af Bankens för¬
valtning. Alla de Riksdagar, jag bevistat, har lappningar å
Grundlagarne skett, men icke någon Riksdag har man gått
så långt som denna, då man vill göra myntbestämnings-lagen
till en civil-lag. Lika med Nils Larsson påyrkar jag, att sista
meningen uti den af Utskottet föreslagna texten må utgå och
ej vidare förändring i den nu gällande texten antagas, än att
orden »guld eller» insattes framför ordet silfver.»
O. Lagergren från Gottland, Johan Lekberg från Örebro,
Anders Olsson från Jemtland, Johan Andersson från Koppar¬
Den 25 Juli.
401
bergs, Johan Petter Andersson från Elfsborgs, Anders Jonsson
från Wermlands och Erik Carlsson från Stockholms Län in¬
stämde häruti.
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län: »Då ifrågavarande
§ förut endast innefattat den bestämmelse, att Bankens sedlar
skulle med silfver inlösas, men guldet nu blifvit mera tillgäng¬
ligt på verldsmarknaden, så anser jag den förändring, hvari¬
genom jemväl guldet antages såsom den valuta, hvarmed Ban¬
ken eger inlösa sina sedlar, vara nyttig. Vidkommande det
af Utskottet föreslagna tillägget, som börjar med orden »och
bestämmes», så är jag af samma tanke som Lars Rasmusson
och Nils Larsson, att detta tillägg bör försvinna.»
Häruti instämde Anders Larsson från Orebro, Pehr An¬
dersson från Gefleborgs, Auders Pehrsson från Malmöhus, Carl
Tholsson från Skaraborgs Län och C. G. Cederskog från Öster¬
göthland.
Ola Månsson från Skåne: »För min del ser jag in¬
gen fara vid att antaga Utskottets förslag till förändrad text
af 72 §, äfven hvad det sednare tillägget angår, ty den der om-
förmälda särskilda lag, som skulle stiftas af Konungen och
Ständerna gemensamt, skulle ju endast afse att bestämma an¬
tingen sedlarne skulle inlösas med guld eller silfver, men skulle
föröfrigt icke åt Konungen uppdraga någon rättighet att be¬
stämma öfver Bankens förvaltning. Jag anser dock detta sed¬
nare stadgande alldeles öfverflödigt, och kan derföre icke ens
gilla Olaus Erikssons förslag. Icke heller kan jag gilla Nils
Larssons förslag att förändra texten så, att den endast kom-
me att innehålla föreskriften, att sedlarne skola, vid anfordran,
efter deras lydelse af Banken inlösas. Då kunde ju mycket
annat än guld och silfver blifva användt till inlösande af Ban¬
kens sedlar, såsom koppar, bly, jern eller manufakturvaror,
hvilket väl ej skulle blifva synnerligen fördelaktigt. Jag vill
derföre förena mig med dem, hvilka vilja utesluta sista me¬
ningen af Utskottets förslag, eller den, som börjar med orden
»och bestämmes», samt endast antaga den förändring i nuva¬
rande lagtext, att orden »guld eller» inskjutes framför ordet
»silfver.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Hvad Utskottet
föreslagit derom, att guld jemväl måtte antagas såsom den
valuta, hvarmed Banken må inlösa sina sedlar, anser jag vara
icke allenast nyttigt, utan äfven behöfligt, sedan numera gul¬
det så betydligt ökats på verldsmarknaden. Det tillägg, Ut¬
skottet dessutom beslutat, och hvarigenom Utskottet velat till
civil-lag göra den författning, sorn skulle bestämma med hvil-
Bonde-St. Prof. vid Lagt. Riksd. 1856—1857. VI. 26
402
Den 25 Juli.
kendera metallen, guld eller silfver, sedlarne skola inlösas, kan
jag icke finna vara så vådligt, som föregående talare velat
antyda, men jag anser, likasom Ola Månsson, detta tillägg
alldeles öfverflödigt, och derföre böra helt och hållet utgå, ty
att, på sätt Olaus Eriksson föreslagit, endast utesluta en del
af denna mening, dertill kan jag icke finna något talande
skäl.»
Anders Pehrsson från Orebro Län: »Hvad jag ämnat
säga, har redan blifvit yttradt af föregående talare; hvadan jag,
som fullkomligt väl inser olägenheterne af att ifrågavarande
72 § Regeringsformen icke tillåtit Banken att jemväl med guld
inlösa sina sedlar, endast vill till dem, som yrkat afslag å Ut¬
skottets förslag i sin helhet, allvarligt hemställa, om de icke
ville åtminstone godkänna den ändring, att orden »guld eller»
inskjutes i nuvarande texten framför ordet »silfver.» Deremot
instämmer jag uti de talares åsigt, som ansett sista meningen
uti Utskottets förslag till text, eller från och med orden »och
bestämmes» böra uteslutas.» _
Jonas Ayulersson från Östergöthland: »För min del vill
jag inskränka mig till att påyrka godkännande af Utskottets
förslag i hvad det innefattar bestämmelsen, att Bankens sedlar
må kunna inlösas med guld, lika väl som med silfver. Hvad
Utskottet i öfrigt föreslagit, anser jag kunna, såsom öfverflö¬
digt, utgå.»
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bolms Län: »Olaus
Erikssons yttrande synes mig vara föranled t af den farhågan, att
Kongl. Maj:t, genom antagandet af Utskottets förslag, skulle
blifva berättigad att besluta gemensamt med Ständerna öfver
Bankens förvaltning. En sådan farhåga hyser deremot icke
jag, men dä sista tillägget i Utskottets förslag, eller från och'
med orden »och bestämmes», synes mig vara helt och hållet
öfverflödigt, anser jag detta tillägg böra borttagas och Utskot¬
tets förslag i öfrigt godkännas.»
Bengt Nilsson från Kronobergs Län: »Då Medin utfalat
min åsigt i saken, vill jag endast instämma uti hvad han
yttrat.»
Yice Talmannen Anders Andersson från Skaraborgs Län :
»Behandlingen af de förslag, Konstitutions-Utskottet framlägger
om ändring i Orundlagarne, är icke densamma, som behand¬
lingen af andra Utskotts förslag till ändringar i gällande lagar
och författningar, ty om ett Stånds ledamöter icke äro be¬
låtne med Konstitutions-Utskottets förslag, kan någon återför¬
visning icke ske, utan Ståndet måste då såsom gemensam
tanke antaga ett annat förslag. Att den tid kan komma, då
det är behöfligt, att Banken får inlösa sina sedlar med guld i
Den 25 Juli.
403
Stället för silfver, anser jag mycket troligt; och säkerligen vill
icke någon sätta sig emot en sådan åtgärd, men den tvist,
som inom detta Stånd uppstått, rörer egentligen frågan om
den lag, som skall bestämma med hvilkendera metallen,
guld eller silfver, sedlarne skola inlösas, skall stiftas af Konun¬
gen och Ständerna gemensamt eller af Ständerna ensamt. Nå¬
got skäl för det tillägg, Konstitutions-Utskottet i detta afseende
föreslagit, kan jag ej tinna, på sätt jag förut i min reservation
anfört; och föreslår jag derföre, att Ståndet endast godkänner
den ändring, hvarigenom guld eller silfver bestämmes såsom
Bankens valuta för de utgifna sedlarne; men i öfrigt förkastar
hvad Utskottet föreslagit.»
Förre v. Talmannen Pehr Eriksson från Wermland, Lars
Rasmusson från Götheborgs och Bohus, J. G. Wassmuth från
Stockholms Län, Petter Carl Andersson från Östergöthland
och David Andersson från Halland instämde häruti.
Pehr Östman från Wester-Norrland: »Det har blifvit yt-
tradt, att det ej skulle vara behöfligt, att uti ifrågavarande §
utsätta med hvad slags metall Banken skulle inlösa sina sed¬
lar; men då det förut och ännu uti § finnes bestämdt, att
Bankens sedlar skola inlösas med silfver, och det icke är ifrå¬
gasatt att ersätta silfret med någon annan metall än guld,
samt skäl för antagande af sistnämnde metall, jemte silfver,
icke torde saknas, så inser jag icke, hvarför vi icke kunna
antaga Utskottets förslag i hvad det bestämmer att Bankens
sedlar skola inlösas med guld eller silfver, hvaremot vi kunna
förkasta det af Utskottet föreslagna tillägg, som förekommer
sist i §:n, och börjar med orden »och bestämmes genom lag.»
Jag skulle anse att vi, genom fattandet af ett sådant beslut,
handla klokast, ty vi kunna då hafva hopp om att få först-
berörde ändring i 72 § Regeringsformen antagen vid nästa Riks¬
dag, hvarefter det icke blifver någon svårighet att ändra mynt-
bestämnings-lagen i öfverensstämmelse dermed.»
Erik Larsson från Wester-Norrland förenade sig med
Östman.
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län: »Jagan¬
ser mig böra anmäla, hvad ock Utskottets Memorial gifver vid
handen, att jag icke varit tjenstgörande i Iionstitutions-Ut-
skottet, då det fattade beslutet att framlägga ifrågavarande för¬
slag till ändring i 72 § Regeringsformen; och vill jag föröfrigt
instämma uti hvad Lars Rasmusson anfört.»
Nils Larsson från Jemtland: »Då jag origtigt uppfattade
Olaus Erikssons förslag, emedan jag ej hörde annat, än att
han jemväl ville utesluta orden »och bestämmas genom lag»,
så vill jag härvid återkalla den anmärkning, jag mot hans för¬
404
Den 25 Juli.
slag framställt. Ola Månsson har, i anledning af mitt förslag,
yttrat att, om detsamma antoges, skulle Banken kunna inlösa
sina sedlar ined koppar, bly, jern m. m. Kågot sådant tror
jag man destomindre behöfver befara, som Grundlagen skall
tolkas efter orden, och således Bankens sedlar skulle komma
att inlösas med den metall, hvarå de lyda, så att, om sedlen
innehölle, att den skulle infrias med guld, vore Banken ock
skyldig derför lemna sådan metall, och likaså om sedeln lydde
å silfver. Jag anser det dock icke löna mödan att härom
tvista, då jag redan en gång förklarat mig belåten med Ut¬
skottets förslag, utom hvad sista meningen angår.»
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Då
jag nu åter begärt ordet, är det endast för att tillkännagifva
att jag icke vill strängt hålla på mitt förslag, utan då jag hör
att pluraliteten är för att godkänna Utskottets förslag, i hvad
det angår att antaga jemväl guld till den valuta, hvarmed
Banken eger igenlösa sina sedlar, men att föröfrigt förkasta
förslaget, så vill jag afstå från mitt förslag och förena mig
med pluraliteten »
Erik Johan Rudberg: »I anledning af hvad här blifvit
yttradt, anser jag mig böra tillkännagifva, att jag, vid mitt
förra uppträdande i denna fråga, icke afsåg att yrka ogillande
af Utskottets förslag i sin helhet, utan endast af det tillägg,
som bestämde, att Konungen och Rikets Ständer gemensamt
borde stifta den lag, som skulle innehålla stadgandet, med
hvilkendera metall sedlarne komme att inlösas; och att såle¬
des min mening varit att godkänna förslaget i hvad det inne¬
fattade, att Bankens sedlar skulle med guld eller silfver in¬
lösas.»
Sedan diskussionen nu var slutad, framställde Talmannen
proposition på antagande till vidare grundlagsenlig behandling
af Konstitutions-Utskottets förevarande förslag till ändring af
72 § Regeringsformen, hvilken proposition med nej besvara¬
des, hvarpå Ståndet beslöt, att såsom sin gemensamma tanke
uttrycka, att den i slutet af den föreslagna lagtexten före¬
kommande meningen: »och bestämmes genom lag, stiftad af
Konungen och Rikets Ständer gemensamt, å hvilkendera af
dessa metaller sedlarne skola lyda», borde utgå; hvarefter det
Utskottet i öfrigt föreslagit, antogs hvilande till nästa Riksdag.
§ 6.
Föredrogs ånyo Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 16,
med förslag till ändring i 109 § Regeringsformen och 80 §
Riksdagsordningen, angående uppskof i Riksdag; och uppstod
härvid diskussion, derunder följande ledamöter sig yttrade:
Den 25 Juli.
405
Johan Lekberg från Örebro Län: »Det torde icke varn
mycket att orda om ifrågavarande förslag, sedan vi redan vid
denna Riksdag till pröfning förehaft ett från förra Riksdagen
hvilande snarlikt förslag, hvilket blifvit förkastat; men då sist-
berörde förslag åter framkommit likasom en gengångare uti
det förslag, Konstitutions-Utskottet nu framlagt, så kan jag
icke låta detta passera utan att yttra mina tankar. Vid första
påseendet kan dt t väl tyckas, som vore det nu ifrågavarande
förslaget bättre, än dess föregångare, men då man närmare
granskar detsamma, skall man lätt finna att så icke är för¬
hållandet; ty om Utskottets ifrågavarande förslag i ett eller
annat hänseende kan anses bättre än det, som befanns hvi¬
lande från nästföregående Riksdag, så är det deremot i andra
hänseenden sämre än föregående riksdagsförslag. Då föreva¬
rande förslag stadgar, att alla 4 Riksståndens samtycke erfor¬
dras, för att Konungen skall kunna uppskjuta Riksdagen på
högst 6 månader, i stället för att, enligt förra förslaget, endast
3 Riksstånds bifall dertill erfordrats; så innehåller deremot det
förslag, hvarom nu är fråga, att Konungens samtycke erfordras,
för att Ständerne skola kunna förordna om ett eller högst två
Utskott skola under uppskofstiden vissa jemväl särskildt be¬
stämda riksdagsärenden bereda och utarbeta; hvilket förra för¬
slaget ensamt öfverlemnat åt Ständerne. Detta förslag är dess¬
utom i många afseenden alltför mycket sväfvande och obe¬
stämdt. Det visar icke af hvilka personer det eller de qvar-
stannande Utskott skola bestå, icke heller hvilka ärenden, som
af dylikt Utskott må få handläggas. Likaledes är det icke
bestämdt huru det skall förhållas i afseende på godtgörelsen
till de Riksdagsmän, som under uppskofstiden nödgas resa till
sina hemorter, eller huru ersättning för hemresan och åter¬
färden till riksdagsorten skall till dylika Riksdagsmän utgå.
Jag finner Utskottets förslag behäftadt med så många brister,
att jag icke kan godkänna detsamma, ty likasom jag icke vill
inskränka Konungamakten, vill jag icke heller utvidga den¬
samma. Jag för min del kommer således att förkasta hela
förslaget.»
Häruti instämde Anders Andersson, Anders Magnus An¬
dersson och Gustaf Jonsson från Kalmar, J. G. Wassmuth
från Stockholms Län, Nils Svensson från Blekinge, Erik Lars¬
son från Wester-Norrland, Olaus Eriksson och Erik Christens¬
son från Götheborgs och Bohus, Olof Larsson och Pehr An¬
dersson från Gefleborgs Län samt Sven Haraldsson från Ble¬
kinge.
Ola Månsson från Skåne: »Jag kan icke godkänna siste
talarens yttrade åsigter, ty om fel förefinnas uti de nu före¬
406
Den 25 Juli.
slagna grundlagsstadgarne, så äro vi ju i tillfälle att rätta dessa
fel: men behöfva derför icke helt och hållet förkasta förslaget,
hvars behöflighet allrabäst visar sig deraf, att Lag-Utskottet
icke medhunnit afgifva Betänkande om antagande afen ny Civil¬
lag, ehuru detta ärende varit beredt af både Lag-kommitté
och Lagberedning. Har väl någon vigtigare och mera om¬
fattande fråga kunnat af Utskotten utarbetas, utan att frågan
förut varit genom kommittéer förberedd; och visar icke det
tillräckligt behofvet af en grundlagsändring i förevarande syfte.
Ett verkligt fel, som förslaget innehåller, synes mig vara att
det heter: »På Rikets Ständer ankom me att, med Konungens
samtycke, förordna om Utskott»; ty mig synes, som Konun¬
gens samtycke i detta hänseende vore öfverflödigt; och anser
jag derför, att orden »med Konungens samtycke» böra ur den
föreslagna texten i såväl 109 § Regeringsformen som 80 §
Riksdagsordningen utgå, så att detta ensamt kommer att bero
af Ständernes beslut. Siste Talaren har anmärkt, att förslaget
icke utvisar af hvilka personer Utskott, som qvarstannar, skall
bestå. Det är väl gifvet, att Utskottet skall utgöras af lika
många ledamöter från hvarje Stånd till det antal, som förut i
Grundlagen finnes bestämdt. Är man då verkligen så belåten
med att gå här i Stockholm och vanka, att man ej vill vid¬
taga en ändring, hvarigenom man kunde få begifva sig hem
ifrån Riksdagen under den tid Utskotten bereda och handlägga
ärendena, samt Stånden icke hafva något att uträtta. Jag för
min del skall med uppräckta händer och stor belåtenhet emot¬
taga en sådan grundlagsförändring och gerna sjelf bestå om¬
kostnaderna för min resa till och från hemmet. Det har blifvit
ifrågasatt, hvena som skall betala de Riksdagsmän, hvilka un¬
der ef t dylikt uppskof skola resa hem. Jag finner det dere¬
mot klart, att de, som få resa hem, icke kunna få någon er¬
sättning för den tid de äro berättigade att vara från Riksda¬
gen borta. Konstitutions-Utskottets förslag visar, att Utskottet
gjort afseende å de yttranden, som inom detta Stånd blifva
fällda då förra förslaget var under Ståndets pröfning: och jag
anser detsamma vara sådant, att det med den obetydliga rät¬
telse, jag påpekat, må kunna antagas.»
Anders Eriksson från Elfsborgs, Nils Nilsson från Örebro
Län, Lars Magnus Knutsson från Östergöthland, Håkan Petters¬
son och Jöns Pehrsson från Blekinge samt Nils Larsson från
Jemtland förenade sig med Ola Månsson.
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »Då det från
sista Riksdagen hvilande förslaget till enahanda ändring uti
109 § Regeringsformen och 80 § Riksdagsordningen, som nu
är ifrågasatt, vid början af denna Riksdag förevar inom detta
Den 25 Juli.
407
Stånd och med 79 röster emot 26 förkastades, trodde jag
sannerligen icke, att en gengångare deraf så snart skulle uppstå.
Det förra förslaget var behäftadt med en mängd brister, hvil¬
ket ock erkändes samt vållade dess förkastande. Om det nu
framlagda förslaget icke kan sägas vara fullt så bristfälligt,
som det förra, är det likväl, efter min öfvertygelse, icke så¬
dant, att det kan antagas. Ty, utom hvad reservanterne an-
dragit, finner jag förslaget vara i flera hänseenden ofullstän¬
digt. Det gifver icke vid handen, om nytt val af ledamöter
till det eller de Utskott, som qvarstadna, skall ega rum och
i så fall, huru detta val skall ske; icke hvilka Utskott, sorn
kunna få qvarstadna under uppskofstiden, endast att de icke
få vara mera än högst två; ej huru förfaras bör, om t. ex.
Banko-, Lag- och Stats-Utskottens arbeten tarfva längre tid,
än de öfrige Utskottens, om ett Utskott då skall förordnas att
bereda ärenden, som eljest tillhöra olika Utskott. Dessa och
flere andra brister, som vidlåda detta förslag, anser jag vara
af den betydelse, att de icke kunna nu afhjelpas, hvarför jag
ock finner mig föranlåten i alla delar afslå Utskottets förslag.»
Johannes Andersson från Elfsborgs Län förenade sig med
Bjerkander; likaså Johan Johansson från Östergöthland och
Johannes Linder från Skaraborgs Län.
David Andersson från Halland: »Jag kan ej neka, att
det förefaller mig högst besynnerligt, att, då man omarbetat
de båda nu ifrågavarande gg, man icke borttagit en osanning,
som deri stått allt sedan vår nu gällande Grundlagar antogs.
Det heter nemligen att: »Riksdag ej må räcka längre, än tre
månader från den dag, då Konungen låtit om Statsverkets
tillstånd och behof Riksens Ständer eller deras Stats-Utskott
underrätta.» Jag anser, att man kunnat bestämma en tid,
mera öfverensstämmande med den, som hittills visat sig vara
behöflig, ty det inger icke aktning för lagen, då den innehål¬
ler föreskrifter, hvilka icke kunna efterlefvas, Att det är af
vigt att få en sådan ändring i våra Grundlagar, som kunde
förkorta representanternes vistande vid. Riksdagen, inser jag
allt för val: och vill äfven bidraga till antagande af ett för¬
slag, som kan verka till det åsyftade ändamålet: men det nu
framlagda förslaget finner jag icke vara sådant, att det kan
antagas; ty genom antagande af detsamma skulle ena stats¬
makten inrymmas större makt, än den nu liar, och detta på
den andra statsmaktens bekostnad. Om ett jemknings-förslag
framställdes och befunes fritt från de brister, som i anmärknin-
garne mot detta förslag påpekats, skulle jag ej vara obenägen
att understödja detsamma; men det ifrågasatta förslaget kom¬
mer att af mig förkastas.»
408
De/i 25 Juli.
Anders Pehrsson från Örebro län: »Ehuru ufven jag
önkar en sådan ändring i våra Grundlagar, som kunde för¬
korta representanternes vistande vid Riksdagen, vill likväl icke
heller jag antaga Utskottets ifrågavarande förslag sådant sorn
det är. Men jag anser nödvändigt, att Ståndet emot det¬
samma framställer sina anmärkningar och uttrycker en ge¬
mensam tanke, hurudant förslaget bör vara, på det vi må få
ett antagligt förslag hvilande till nästa Riksdag. Uti den af
Ola Månsson påyrkade rättelsen att orden »med Konungens
samtycke» borde utgå, instämmer jag. Derjemte anser jag,
att Utskottet förbisett att bestämma, om det skall vara något
eller två af de vid Riksdagens början utsedda Utskott, som
skola qvarstadna, eller om nya Utskott skola tillsättas. För
min del anser jag, att, vid tillfälle, då uppskof i Riksdag be¬
slutas, böra nya val till ledamöter i de qvarstadnande Ut¬
skotten anställas, ty dels känna representanterne ej hvarandra
i början af Riksdagen så väl, som när de fått vara tillsam¬
mans några månader, dels kan uti det Utskott, som skall qvar¬
stadna, vara invalde ledamöter, hvilka hellre vilja fara hem
än qvarstadna. För att få detta tydligen uttryckt, vore kan¬
ske ej ur vägen att till Konstitutions-Utskottet hänvisa frå¬
gan. — Det har blifvit yttrad t, att förslaget ej bestämmer,
hvilka Utskott, som skulle qvarstadna, eller hvilka ärenden
som finge handläggas under uppskof-med Riksdag; men för¬
slaget, noggrannt genomläst, visar att sådant skulle bero på
särskildt bestämmande, då uppskof i Riksdag ifrågasattes. Då
förslaget nu innehåller, att alia fyra Ståndens beslut erfordras,
för att Riksdagen skall kunna uppskjutas, behöfver man ej
frukta för någon öfverraskning. Det är väl sannt, att, om för¬
slaget går igenom, flere representanters hufvudman få vid¬
kännas dubbelt så dryg resekostnad som eljest; men hvilket
månne blifver dyrast att betala dubbla resekostnader, eller
att underhålla Riksdagsmännen här en längre tid sysslolöse.
Äfven för Staten blefve det billigare, emedan Staten under
tiden icke behöfde underhålla det stora antalet tjenstemän och
vaktbetjente i Ståndens och flertalet af Utskottens kanslier.
Äfven trycknings-kostnaderne för Ståndens protokoller borde
derigenom blifva minskade. — För att visa behofvet af upp¬
skof i Riksdag med rättighet för ett eller två Utskott att qvar¬
stadna, vill jag endast till Lag-Utskottets ledamöter från detta
Stånd hemställa, om vi eljest någonsin skola kunna påräkna,
att få det af Lagberednings-kommittéen utarbetade förslag till
Civil-Iag af Lag-Utskottet så granskadt, att det kan till Stän-
derne inkomma. Alla dessa skäl bestämma mig för att rösta
De?i 25 Juli.
409
för antagande af Utskottets förslag, med de rättelser deruti,
som jag antyd t. v
Med Anders Pehrsson förenade sig Petter Carl Anders¬
son från Östergöthland, Erik Mattsson från Jemtland, Bengt
Nilsson från Kronobergs och L. G. Andersson frän Elfsborgs
Län.
C. G. Sköldberg från Örebro Län: »Ehuru jag anser det
nu af Konstitutions-Utskottet framlagda förslaget vara vida
bättre sammankommet, än det i början af denna Riksdag före-
hafda, så anser jag detta förslag dock icke kunna godkännas.
Jag förenar mig med de talare, hvilka anse, att Rikets Stän¬
der sjelfva böra förordna om Utskott, ett eller två, skola un¬
der uppskofstiden vissa, särskildt bestämda Riksdags-ärenden
bereda och utarbeta: och att, då uppskof i Riksdag beslutas,
nj7a val till Utskotts-ledamöter böra anställas. Om förslaget i
enlighet härmed blifver rättadt, anser jag det icke vara någon
fara underkastadt att antaga förslaget; men i dess närvarande
skick påyrkar jag afslag å detsamma.v
Nils Svensson från Christianstads Län: »Oaktadt många
talare uppträdt och försvarat Konstitutions-Utskottets ifråga¬
varande förslag, så kan jag likväl icke godkänna detsamma.
Jag hvarken vill eller kan frångå min öfvertygelse, att försla¬
get är hvarken behöfligt eller nyttigt. Jag anser hvaije för¬
ändring i lag, synnerligast i Grundlagarne, böra ske med yt¬
tersta försigtighet. Mig förefaller Utskottets ifrågavarande för¬
slag vara ett lappverk, likasom hvar oek en fråga, söm vi
fått från Konstitutions-Utskottet. Alla de, som nu förfäkta
Utskottets förslag, hvarigenom de vilja minska Riksdags-göro-
målen, vålla genom detta endast att göromålen blifva drygare.
Om man antager, att Riksdagen blefve uppskjuten och 2 Ut¬
skott komme att qvarstadna, för att utarbeta de vigtigaste och
vidlyftigaste frågorna, så måste de hemförlofvade Riksdags¬
männen vid sin återkomst nödvändigt läsa sig in i Utskottens
Betänkanden, hvarigenom icke ringa tid skulle medtagas, och
efter min öfvertygelse skulle det snarare förlänga, än förkorta,
Riksdagarne. — Ett annat skäl, som mäktigt talar för afslag
är, att många Riksdagsmän, synnerligast inom detta Ständ,
behöfva praktisera, för att få ett rigtigt begrepp om stats-ma-
skineriet och frågornas behandlingssätt; huru skulle de få detta,
om förevarande förslag antoges? ty jag antar för gifvet, att
det blefve de äldre och erfarne ledamöterne af detta Stånd,
som blefve invalde i de Utskott, som skulle qvarstadna, och
att de yngre och oerfarne ledamöterne blefve hemförlofvade.
Huru skulle desse sednare då bekomma den erfarenhet, hvaraf
de så väl vore i behof? Mången kan väl anse detta vara
410
Den 25 Juli.
mindre vigtigt, men för vårt Stånd är det dock af omätlig
betydenhet, ty följden skulle blifva, att icke flere duglige le¬
damöter, än de som förut funnes, skulle bilda sig. Dymedelst
skulle tydligen också flere partier uppkomma, hvilket åter
skulle verka störande på arbetets lugna gång. — Icke ens
med de af Ola Månsson påyrkade rättelserna i förslaget är
jag böjd att antaga detsamma, emedan jag ändock anser för¬
slaget vara oantagligt; och yrkar jag derför, att Ståndet må
förslaget i allo underkänna.v
Olof Olsson i Slängserud af Wermland, Joseph Smed¬
berg och Pehr Benjaminsson från Elfsborgs, Erik Carlsson
från Stockholms, Pehr Mattsson från Wester-Norrland. J. P.
Wallmark och Gustaf Glad från Westerbottens, Erik Olsson
från Orebro, Erik Hansson från Gefleborgs, Anders Pehrsson
från Skåne, Olof Lagergren från Gottland, Johannes Kilsson
från Götheborgs och Bohus, Anders Eriksson och Erik Ols¬
son från Södermanland; Nils Svensson från Jönköpings, Lars
Johansson från Westmanland och Gustaf Larsson från Stock¬
holms Län jemte många flere förenade sig med Nils Svensson
från Christianstads Län.
Pehr Nilsson i Espö af Malmöhus Län: »För min del
anser jag denna fråga vara en af de vigtigaste, som vi från
Konstitutions-Utskottet bekommit, och förslaget vara synner¬
ligen af behofvet påkailadt; dock vill jag icke i dess helhet
godkänna hvad Utskottet föreslagit, utan anser jag lika med
Ola Månsson, att orden »med Konungens samtycke» bör ur
den föreslagna lagtexen uteslutas, ty jag kan icke finna, det
Kongl. Maj:t, som förut icke haft något bestyr med Utskot¬
tens tillsättande eller deras förhandlingar, numera kan vara i
behof att derom hafva bestyr. Att den af Utskottet före¬
slagna ändringen är behöflig, visar sig allrabäst under långa
Riksdagar, då ett eller annat Utskott kan hafva mera arbete,
än det snart sagdt på flere år kan medhinna, då andra Ut¬
skott deremot hafva nästan intet att göra. Detta sednare är
nu förhållandet med Bevillnings-Utskottet, deri jag är ledamot.
Vi hafva på lång tid icke haft något att göra. Enahanda
torde förhållandet vara inom flera Utskott. Om förslaget an-
tages, skola Utskotten otvifveluktigt arbeta med vida större
raskhet, än som nu eger rum; och då Utskotten så undan-
skött de åt dem uppdragna ärenden, att endast ett eller två
Utskott hafva några vidlyftigare ärenden qvar, så blefve le-
damöterne i de lediga Utskotten oförhindrade att återvända
till hemorterna, för att efterse och vårda enskilda angelägen¬
heter. Just derigenom, att detta förslag inskränkt de qvar-
blifvande Utskottens antal till ett eller två, anser jag detsamma
Den 2o Juli.
411
vida bättre, än det vi i början af Riksdagen hade under pröf¬
ning. — Det har blifvit sagdt, att det är nödigt för yngre Riks¬
dagsmän att få vara qvar, för att praktiskt inhemta kännedom
om riksdags-göromålen. Hvad lära väl de af att, såsom nu
eger rum, gå sysslolöse här uppe. Hvad de här inhemta, är
egentligen genom tidningarne; och desse hafva de jemväl till¬
fälle att få so i hemorterna samt kunna sålunda följa riks-
dags-förhandlingarna äfven under deras frånvaro. En brist i
det nu af Utskottet afgifna förslaget är, att det icke nämner,
huru mångå suppleanter, som skola väljas att här qvarstadna
under det Riksdag är uppskjuten; dock som jag anser för¬
slaget vara af obestridligt gagn, vill jag ej fästa mig vid denna
brist, utan godkänner jag Utskottets förslag i dess helhet, en¬
dast med den rättelse jag förut nämnt.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Så önskligt det
än vore att få en sådan ändring i våra Grundlagar, att tiden
för Riksdagarnes pågående kunde blifva förkortad, eller åt¬
minstone de mest aflägse boende Riksdagsmännen kunde undgå
att hela året och derutöfver vistas borta från hemmet, så an¬
ser jag dock det nu ifrågavarande förslaget icke vara antag¬
ligt. Detta förslag har allt för mycket slägttycke med det
förut under Riksdagen förehafda och förkastade, för att man
ens skall kunna vänta att det skall blifva antaget att hvila till
nästa Riksdag. En talare har sökt försvara detta förslag och
att visa detsammas företräde framför det förra; men jag är
dock icke öfvertygad om dess lämplighet. Ett företräde hos
detta förslag framför det förra har denne talare funnit der¬
uti att ifrågavarande förslag bestämmer antalet af de Utskott,
som skulle qvarblifva till ett eller högst tvä. — Hvilka Utskott
skulle detta blifva? Troligen Stats-Utskottet, som för stats-
regleringen fordrar längre tid, och möjligen Lag-Utskottet;
men våra ekonomiska mål skulle alltid på det sättet blifva
tillbakasätta. Vi hafva nu så lång tid varit tillsammans, och
det oaktadt hafva de flesta Utskotten fullt upp att göra. Den
talare, jag förut omnämnt, har bland annat äfven yttrat, att
Bevillnings-Utskottet icke har något att göra; detta är väl
möjligt, men det är likväl helt nyligen, som detta Utskott till
Ständerne aflemnat Utlåtande i tullfrågan. — Vidare har det
blifvit ifrågasatt, om det kunde anses såsom en nyttig skola
för de yngre Riksdagsmännen, hvilka icke kommit in såsom
ledamöter i något Utskott, att vistas vid Riksdagen och om
desse Riksdagsmän ej kunna inhemta detsamma genom tid¬
ningarne under vistandet i hemorten? Jag vill endast till den
talare, som haft detta yttrande, hemställa, om han kan påstå,
412
Den 25 Juli.
att hail visste lika mycket, då han första gången bevistade
Riksdagen, som han nu vet?
Jag viii nu icke vidare uppehålla Ståndets tid, utan på¬
yrkar endast, att förslaget må förkastas.»■
Jolian Lekberg från Orebro Lån: »Då jag forst uppträdde
emot Konstitions-Utskottets ifrågavarande Memorial anade jag,
alt de personer, hvilka stodo i opposition emot mig, då förra
förslaget inom Ståndet pröfvades, nu åter skulle uppträda emot
mig och det med samma vapen som sist. Ola Månsson har
sagt, att behofvet af en sådan grundlags-ändring, som den
ifrågasatta, visar sig deraf, att Lag-Utskottet hittills icke kun¬
nat hos Ständerne framlägga förslag till en ny Civil-lag. Det
är sannt, att Lag-Utskottet icke medhunnit detta arbete, men
detta af orsak, att det varit upptaget af andra frågor. Ut¬
skottet har dock arbetat så flitigt, att jag icke skulle tro, att
det med skäl kan beskyllas för lättja. —- Det har blifvit ytt-
radt, att Bevillnings-Utskottet icke nu skall hafva något att
göra, och att förhållandet skall vara enahanda med de flesta
Utskotten. Detta förefaller mig högst besynnerligt; ty det
var först under sista plenum, som vi förehade Bevillnings-Ut-
skottets Utlåtande i tullfrågan. Ännu har Stats-Utskottet icke
afslutat stafs-regleringen, och det skulle vara roligt erfara,
när denna blifver verkställd, så att Riksdagen kan afslutas? —
Först under nästföregående vecka förehade vi Konstitutions¬
utskottets Memorial, i anledning af förehafd granskning af i
Statsrådet förda protokoller; Lag-Utskottet har ännu en mängd
frågor oafgjorda; och de öfriga Utskotten äro troligen icke eller
utan sysselsättning. Icke kan man väl vilja påstå, att de fle¬
sta Utskotten skulle på fyra månader kunna medhinna de åt
dem uppdragna arbeten, huru flitiga de än må vara, ty huru
mycket af denna tid förspilles icke genom helsnings-ceremo-
nier och plena inom Stånden för emottagande och remitte¬
rande af motioner och propositioner samt genom val af elek¬
torer och ledamöter i Utskotten m. m. dylikt! Icke kan det
vara meningen, att det åt de två qvarvarande Utskotten skulle
uppdragas att utarbeta allt, hvad som efter de fyra månader-
nes slut funnes oafgjordt. Kan man väl föreställa sig, att,
sedan Ständerne, efter de fyra månader, hvarunder Riks¬
dagen lagligen får räcka, blifvit åtskiljda och endast två Ut¬
skott qvarstadnat, dessa Utskott under sex månader skulle
kunna medhinna alla oafgjorda mål. Det tror jag icke, utan
antingen blefve det nödvändigt, att på ytterligare sex måna¬
der hemförlofva Ständerne, eller ock att samtliga Utskotten
åter började att arbeta. Mig synes det verkligen som om de,
hvilka förorda förslaget, snarare ville åstadkomma tidsutdrägt
Den 25 Juli.
413
vid våra Riksdagar, än motsatsen. Hvad skulle val anlednin¬
gen härtill vara, om icke möjligen att dymedelst skaffa under¬
håll åt några af representanterne af Rikets första Stånd, hvilka
nu deremot äro skyldige att underhålla sig sjelfve vid Riks¬
dagarna — möjligen ock åt en eller annan af Prestestånd et.
En talare har yttrat, att förslaget vore bra, endast det ändra¬
des så tillvida, att Rikets Ständer ensamt finge förfoga om
Utskott skulle qvarstanna och hvilka ärenden, som af Utskot¬
ten skulle handläggas. Ått det kan vara bra för somlige le¬
damöter, betviflar jag icke; men för det allmänna kan det icke
vara nyttigt. Genom förslaget skulle vi få permanenta Riks¬
dagar. Det har af flertalet blifvit medgifvet, att det var olyck¬
ligt då det beslöts att Riksdagarna skulle hållas hvart tredje
år, i stället för hvart femte år, och nu åsyftar man att förskaffa
oss Riksdag hvart år. — Jag vidblifver min en gång uttalade
åsigt och yrkar afslag å Memorialet.»
Vice Talmannen Anders Andersson från Skaraborgs Län:
»Det synes, som om man inom detta Stånd icke skulle ly7c-
kas att få det ifrågavarande förslaget antaget, hvilket kanske
icke är så underligt, då medgifvas måste, att det ar en gen¬
gångare af det förslag, som i början af denna Riksdag var
under Ständernas pröfning och förkastades. Jag, för min del,
gillade icke det förra förslaget, såsom med allt för många fel
behäftadt, och jag har icke heller godkänt förevarande förslag,
hvilket synes af min deremot afgifna reservation. Men då det
förra förslaget inom detta Stånd diskuterades, yttrades, att om
förslaget varit så eller så, i stället för som det var, hade man
icke varit emot att antaga detsamma. Bland annat ansåg man,
att uppskof med Riksdag icke borde vara beroende af endast
3 Stånds beslut, utan af alla 4 Ståndens sammanstämmande
beslut. Detta, äfvensom andra påpekade brister, har Utskot¬
tet i det nya förslaget sökt att afhjelpa, men detta oaktadt
synes förslaget icke nu mera välkommet än förra gången. Nå¬
gon våda vid att Regeringen och 3 Stånd skulle begagna sig
af den föreslagna grundlags-ändringen, för att undertiycka det
4:de Ståndets tankar, kan numera icke förebäras, då alla 4
Ståndens samtycke erfordras. Hvad beträffar, att Utskottet
uti förslaget intagit: »att Riksdag ej må räcka längre, än 3
månader från den dag, då Konungen låtit om Statsverkets
tillstånd och behof Rikets Ständer eller deras Utskott under¬
rätta»; så är detta icke något nytt, utan något, som förut fanns
stadgadt. Icke behöfver man frukta för, att Kongl. Majit, om
förslaget antages, kommer att åtskilja Rikets Ständer, eller be¬
slutar uppskof med Riksdagen förr, än de flesta Utskotten med¬
hunnit att bereda och utarbeta de frågor, som till Utskotten
414
Den 25 Juli.
blifvit remitterade. Det är för utarbetandet af större frågor,
hvilka till ett eller annat Utskott blifvit remitterade, som Upp¬
skof med Riksdag kan behöfvas. Då en ledamot inom detta
Stånd och tillika inom Lag-Utskottet medgifvit, att detta Ut¬
skott, ehuru det arbetat flitigt, icke kan medhinna att bereda
och fullständigt utarbeta alla de frågor, som till nämnde Utskott
blifvit öfverlemnade, icke vore det då ur vågen, om Riksda¬
gen kunde uppskjutas och Lag-Utskottet få qvarstanna, för att
afsluta detta arbete. Vid förevarande frågas behandling inom
Utskottet sökte några ledamöter, deribland äfven jag, att göra
den åsigten gällande, att, vid uppskof i Riksdag, nya val till
ledamöter i de qvarblifvande Utskotten borde ega rum och
det på här förut uppgifna skäl. Denna åsigt skulle jag ännu
vilja biträda, ifall Ståndet funne sig föranlåtet uttrycka den
såsom sin tanke; men jag anser äfven förslaget kunna antagas
hvilande till nästa Riksdag för vidare grundlagsenlig behand¬
ling, om endast den af Ola Månsson föreslagna rättelsen kom¬
mer att ske; ty att man icke bör antaga förslaget derför, att
det för yngre Riksdagsmän är en behöflig skola att få vistas
vid Riksdagen så länge den påstår, anser jag endast vara ett
svepskäl. En talare har yttrat, att detta förslag vore ett lapp¬
verk. Sådana yttranden äro underliga nog att få höra. Kom¬
mer Konstitutions-Utskottet med ett förslag till ombildning af
representationen i dess helhet, så är det icke bra, och kom¬
mer Konstitutions-Utskottet med förslag till ändringar i våra
nu gällande grundlagar, så kallas det för lappverk. Hvad for¬
drar man då egentligen af Utskottet? Om Ståndet helt och
hållet förkastar det ifrågavarande förslaget, eller anser sig böra
yttra den åsigten, att förslaget är hvarken nödvändigt eller
nyttigt, så kan Utskottet icke göra afseende å de inom Stån¬
det uttalade åsigterna om hvilka rättelser, som erfordras, för
att förslaget skall kunna antagas. Derför tror jag Ståndet
gjorde klokast, om det antoge förslaget med de af Ola Måns¬
son deruti påyrkade rättelserna.»
Carl Tholsson från Skaraborgs Län förenade sig rned vice
Talmannen Anders Andersson.
Erih Johan Rudberg från Kalmar Län: »Ehuru jag, så
gerna som någon, vill medverka till en förändring i Grundla¬
garna, hvarigenom man kunde förkorta den tid, som erfordras
för Riksdagarnas afslutande, kan jag dock icke antaga det nu
af Konstitutions-Utskottet framlagda förslaget sådant det är;
ty detta förslag skulle endast hafva till följd, att mängden af
Representanterne ej finge göra annat än resa fram och tillbaka
emellan hemmet och riksdags-orten. Jag undrar, huru det
skulle blifva med Talmännen och Sekreteraren, om äfven desse
Den 25 Juli.
415
skola resa hein under uppskofstiden. Flere talare, sorn erkänt
att förevarande förslag är behäftadt med fel, hafva dock sagt
sig vilja antaga förslaget, endast med mindre rättelser deruti.
Detta sätt kan jag ej godkänna, utan vill jag, för min del,
förkasta Utskottets förslag, ty hellre än att antaga detta, skulle
jag velat återgå till stadgandet, att Riksdag icke skall hållas
mer än hvart femte år.»
H. Öbom från Norrbottens, Pehr Nilsson i Ahlestad af
Malmöhus, Nils Pehrsson från Kalmar och Johan Andersson
från Kopparbergs Län instämde uti hvad Rudberg anfört.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Un¬
der den tid, jag såsom representant bevistat Riksdagarna, har
jag icke funnit något förslag af Konstitutions-Utskottet fram-
lagdt till verkligt förkortande af tiden, hvarunder Riksdagarne
pågå, eller till förenkling af riksdagsgöromålen. Enda följden,
som skulle blifva, om man antoge förevarande förslag, vore, att
vi finge permanenta Riksdagar. Detta förslag anses af samt¬
lige bättre, än det, som i början af Riksdagen blef förkastadt,
synnerligast derför, att nu ifrågavarande förslag bestämmer,
det, vid uppskof af Riksdag, blott ett eller högst två Utskott
skulle få qvarstanna. Men då vi se, att alla Utskott hafva
full sysselsättning, så kan jag ej finna fördelarna af ett dylikt
stadgande. Jag kan ej finna något skäl för att godkänna för¬
slaget, utan yrkar att detsamma må förkastas.»
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län: »Så önskligt
det verkligen är att kunna vidtaga någon ändring i våra
Grundlagar, hvilken kunde föranleda dertill, att Riksdagarne
blefvo förkortade och kostnaderna för Riksdagarne med det¬
samma kunde förminskas, så anser jag likväl dessa mål icke
kunna vinnas genom antagande af det förslag, Utskottet fram¬
ställt. Det är visserligen sannt, att några Utskott hafva mera
att göra än andra, men huru skall det bestämmas, hvilka af
dessa Utskott, som skola stanna qvar, under det att de andra
hemförlofvas? Jag anser det vara för det allmänna nyttigare,
att Rikets Ständer förblifva samlade till dess Riksdagen afblå-
ses, än att mängden af Riksdagsmän skola resa hem på högst
sex monader och derefter återvända, då de naturligtvis på en
gång skola sätta sig in uti en mängd frågor och deruti afgifna
betänkanden, hvilket måste fordra en längre tid och snarare
välla, att Riksdagen skulle förlängas i stället för att afkortas.
Att denna ändring skulle vara skadlig för de yngre Riksdags¬
männen, tager jag för lika gifvet, som det måste vara obe¬
hagligt för de personer, hvilkas representant blefve hemförlof¬
va!!, att veta, det deras ombud vore overksamt, under det en
mindre del af Rikets Ständer utarbetade ärenden och frågor
41G
Den 25 Juli.
af största vigt för landet, och att deras ombud icke ens på
Riksdags-orten vore närvarande, för att noggrannt och med
uppmärksamhet följa ärendernas behandling. Jag skulle hellre
vilja se, att tiden, hvarunder Riksdag ovilkorligen skulle afslu-
tas, bestämdes till blott sex månader, än jag ville godkänna
förevarande förslag, som jag förkastar. För öfrigt instämmer
jag uti hvad Johan Lekberg yttrat.»
Måns Pehrsson från Skåne förenade sig med Östman.
Jonas Andersson från Östergöthland: »Med dc af Anders
Pehrsson påfordrade rättelserna i den af Utskottet föreslagna
lagtexten, tvekar jag icke att bifalla Utskottets Memorial. Det
nu ifrågavarande förslaget synes mig, genom de förändringar,
som Utskottet låtit det vid denna Riksdag förkastade förslaget
undergå, vara vida bättre, än det sistnämnda, och med de af
Anders Pehrsson ytterligare påpekade rättelserna, så kan jag
icke inse, att det vore någon våda vid att antaga förslaget.
Den största fördelen, som härigenom skulle vinnas, vore, att
de qvarstannande Utskotten komme att ersätta de många kom¬
mittéer, som nu tillsättas för att bereda vigtigare och vidlyf¬
tiga ärenden. Dessa kommittéer, till hvilka icke Rikets Stän¬
der, utan Regeringen, vanligen kallar ledamöter, bestå ofta af
personer, som ej äro för reformer, de må nu vara af hvilken
beskaffenhet, som helst. Deras Utlåtanden äro följaktligen of¬
tast af beskaffenhet att de icke kunna af Rikets Ständer god¬
kännas, hvilket åter ökar riksdagsgöromålen och förlänger
Riksdagarne. Det har blifvit förespegladt, att, sedan de fyra
månaderna, hvarunder Riksdag, enligt Grundlagen, borde af-
slutas, gått till ända, skulle Riksdagen genast blifva uppskju¬
ten: men detta kommer säkerligen icke att blifva förhållandet,
utan först då ett eller två Utskott ensamt hafva några vigti¬
gare frågor att afgöra, kommer uppskof af Riksdagen att ifrå¬
gasättas. Vidare har det blifvit anfördt, såsom ett skäl emot
ifrågavarande förslag, att det skulle vara skadligt för de 3'ngre
Riksdagsmännen att icke få vara qvar under hela Riksdagens
lopp. Jag hemställer deremot till hvar och en af de yngre
närvarande Riksdagsmännen, om de icke skulle vara fullt be¬
låtne med att nu resa hem, om riksdagsgöromålen vore så
undanskötta, att det derföre läte sig göra; och är jag öfver-
tygad om, att jag af de fleste härpå skall erhålla jakande
svar. Äfven är det yftradt, att de hemreste Riksdagsmännen,
under frånvaron från Riksdagen, skulle vara utan kännedom
om hvad som vid Riksdagen förefölle och de ärenden, som
der utarbetades, och derföre behöfde lång tid vid sin återkomst,
för att sätta sig in i frågorna. Detta tror deremot icke jag.
Icke kan jag inse, hvarför man icke skulle kunna, under vi¬
Den 25 Juli.
417
slandet i hembygden, ändock följa förhandlingarne vid Riks¬
dagen och sätta sig in uti frågorna; man vöre dessutom då i
tillfälle att inhemta sina kommittenters tankar i hvarje fråga,
som närmare rörde deras intresse. Af nu anförda skäl ämnar
jag att rösta för antagande af förslaget med de af Anders
Pehrsson påpekade rättelser.»
Häruti instämde Johan Bergström från Kopparbergs Län
samt Petter Carl Andersson och Anders Petter Andersson från
Östergöthland.
Anders Pehrsson från Örebro Län: »Sedan jag sist hade
ordet i denna fråga, hafva några yttranden blifvit fällda, som
jag anser mig böra gendrifva. Det är yttradt, att de förän¬
dringar, som blifvit under sednare tider föreslagna uti Grund¬
lagarna, skulle vara hastverk. Att få höra sådant, kan ej an¬
nat än förundra, då det så allmänt annars klagas öfver den
tidsutdrägt, den långsamhet, som eger rum vid grundlagsän¬
dringars antagande, och hvarpå till och med denna fråga ut¬
gör ett bevis. Afven har det blifvit sagdt, att ändringen vore
obehöflig, då alla Utskotten ännu, ehuru Riksdagen varat en
så lång tid, hafva fullt upp att göra. Dervid vill jag erinra,
att Riksdag ej skulle kunna uppskjutas, utan att samtlige Riks¬
stånden dertill samtycka, och då lärer väl ej heller samtliga
Riksstånden gifva sitt samtycke till uppskof med Riksdagen
förr, än de flesta Utskotten undanarbeta! alla ärenden, som
äro af någon vigt; och voro de så okloka, att de ändock
lemnade sitt samtycke, så äro de icke några statsmän att
hålla på, utan må de då gerna hemskickas. Den omständig¬
heten, att Utskotten ännu vid denna Riksdag hafva fullt upp
att göra, är måhända icke så mycket en följd deraf, att de
icke kunnat hittills medhinna afslutandet af de arbeten, de fått
sig anförtrodda, som icke möjligen snarare en följd af medve¬
tandet, att de ändock måste blifva samlade här till dess Stats¬
utskottet medhunnit statsregleringen, och Riksdagen derefter
blifver afblåst; oell att det är tid nog blott de hafva arbetet
derförinnnn färdigt. Vidare har man sagt, att det skulle blif¬
va till mehn för de yngre Riksdagsmännen; men just derför
är det, som jag- påpekade nödvändigheten af att nya val till
ledamöter i de qvarblifvande Utskotten skulle verkställas; ty
derigenom blefve man i tillfälle att i dessa Utskott invälja skick¬
lige yngre Riksdagsmän. Ett sådant tillägg till den föreslagna
texten kunde ske derigenom, att man gåfve texten följande
lydelse: »På Riksens Ständer ankomme att förordna, om Ut¬
skott, ett eller högst tvenne, hvartill i sådant fall val till leda¬
möter särskildt verkställes, skola under uppskofstiden vissa,
Bonde-St. Prat. vid Lågt. ttiksd. 1856—1857. VI. 27
418
Den 25 Juli.
jemväl särskildt bestämda, riksdags-ärenden bereda och utar¬
beta.» Dock vill jag tillkännagifva, att jag icke så särdeles
vill hålla på ordställningen i detta tillagg, utan endast att
samma mening varder återgifven.
Med Anders Pehrsson förenade sig C. G. Cederskog från
Östergöthland.
Anders Gudmundsson från Halland: »Jag är hufvudsak¬
ligen af enahanda åsigt med Anders Medin och förenar mig
derför med honom.»
Ephraim Larsson från Elfsborgs Län: »Pä de af Lek¬
berg anförda skäl yrkar äfven jag att vi må förkasta Ivonsti-
tutions-Utskottets ifrågavarande förslag.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Enligt min upp¬
fattning har Konstituiions-Utskottet sökt och uti det nu fram¬
lagda förslaget lyckats att undanrödja de brister uti förra för¬
slaget, som hufvudsakligen vållade, att det sistnämnda försla¬
get föll. De två egentliga bristerna uti berörda förslag voro,
att endast 3 Stånds samtycke erfordrades, för att Riksdag
skulle kunna uppskjutas, och att antalet af de Utskott, hvilka
under tiden skulle qvarstanna på riksdags-orten, icke blifvit
bestämdt. I det nu under behandling varande förslaget ar
deremot stadgadt, för det förra fallet: att alla fyra Riksstån¬
dens samtycke erfordras, och således, om ett Stånd af någon
orsak icke finner lämpligt att uppskjuta Riksdagen, så är detta
Stånd oförhiudradt att sätta sig deremot; och uti det sednare
hänseendet, eller Utskottens antal, att blott ett eller högst två
Utskott få qvarblifva under uppskofstiden. Mycket har blifvit
emot förslaget ordadt, som icke förtjenar att vederläggas. Så¬
lunda har en talare sagt, att förslaget icke gifvet' vid handen
af hvilka ledamöter de qvarblifvande Utskotten skulle bestå.
Detta förfjenar, efter min öfvertygelse, icke något svar, ty för
Utskottens sammansättning hafva vi bestämda föreskrifter i
Grundlagarna. Jemväl har det blifvit anmärkt emot förslaget,
att det icke angifver hvilka Utskott, som få qvarblifva. Så¬
dant kan ju omöjligen på förhand angifvns, ty det beror ju
på hvilket Utskotts göromål kräfver längsta arbetstiden. Om
man vill hafva en sanning af stadgandet uti 109 § Regerings¬
formen, att Riksdag ej må räcka längre än tre månader från
den dag då Konungen låtit om statsverkets tillstånd och be¬
hof Rikets Ständer eller deras Stats-Utskott underrätta, så
borde man antaga det nu framlagda förslaget, ty derigenom
skulle hvarje Utskott förmås att arbeta mycket raskare. För
frågor af större vigt och vidlyftigare beskaffenhet, vore det
som uppskof i Riksdag skulle ifrågakomma. Derigenom und-
veke man att låta sådana frågor utarbetas af kommittéer, så-
Den 25 Juli.
419
som hittills skett. Det är emellertid redan så mycket ordadt
om förslaget, att jag icke vidare vill uppehålla Ståndet, utan
vill jag endast nämna, att jag röstar för antagande af försla¬
get, med de rättelser deruti, som Anders Pehrsson påpekat.»
Ola Månsson från Skåne: »Det torde vara öfverflödigt
att vidare yttra sig, då jag förutser hvad utgång denna fråga
i alla fall kommer att få; men jag kan ej tiga, då jag med
ledsnad hör, att här finnas de, som önska, att vi hade åter
den tid, då Riksdag hölls endast hvart femte år, och kanske
önska att 10, ja 15 år skulle förflyta emellan hvarje Riksdag.
Detta ådagalägger icke någon sann konstitutionel anda. De
fel, som det framlagda förslaget hade då det förra gången
var till Ständernas behandling öfverlemnadt, har man sökt att
undvika i' det nu framställda förslaget, och de brister, som
ännu kunna vidlåda detta, kunna vi ju söka afhjelpa; men
icke böra vi helt och hållet förkasta förslaget, om vi verkli¬
gen vilja medverka till Riksdagarnes förkortande, hvilken ön¬
skan så allmänt uttalas. En talare yttrade, att förslagets an¬
tagande kunde vara önskligt för vissa ledamöter. Jag frågar:
för hvilka ledamöter kan det vara mera önskligt, än för dem,
som kunna påräkna att få vara hemma under uppskofstiden.
Vidare har man sagt, att det vore obehagligt för kommitten-
terne att se sina representanter hemförlofvade och frånva¬
rande, under det att de vigtigaste ärendena utarbetades. Huru
kan man yttra sådant? De qvarblifvande Utskotten skulle ju
icke hafva någon beslutanderätt i de frågor, som dem anför¬
troddes, utan de återvändande Ständerna voro ju de, som
egde beslutanderätten. Antagandet af förslaget är hufvudsak¬
ligen af behof, för att få vissa vital-frågor afgjorda, såsom
en njr civil-lag och en ny brottmålslag m. m.; sådana frågor
behöfva lungre tids beredning, hvilket ej under nuvarande för¬
hållande kan ske. Det är icke gifvet, att det skall vara ett
Stats-Utskott, eller Lag-Utskott, eller Banko-Utskott, som skall
under uppskofstiden qvarblifva, utan kan det vara hvilket Ut¬
skott som helst, då dess frågor sådant påfordra; och till ^
detta Utskotts behandling kan, enligt Grundlagen flera frågor
af olika beskaffenhet öfverlemnas. Nog måtte enhvar inse för¬
delarna af att få frågorna utarbetade af ett Utskott, deri Stän¬
derna sjelfva utse ledamöter, emot att låta frågorna beredas
genom kommittéer. Jag anser förslaget innefatta ett framåt¬
skridande, och kan icke underlåta uttrycka min ledsnad öfver
det motstånd, frågan rönt inom detta Stånd.»
Pehr Nilsson i Espö: »Det är intressant att höra alla
talare, som i denna fråga uppträdt, säga, alt de önska anta¬
gandet af en sådan ändring i Grundlagarna, hvarigenom Riks-
420
Deri 25 Juli.
dagarna kunde blifva kortare; men då man vill målet, bör
man väl också vilja medlet. Detta oaktadt, hafva de fleste
talarne motsatt sig ifrågavarande förslag. Att förslaget skulle
vara vådligt, kan jag ej inse, helst de, som skulle komma att
qvarstanna, icke komma att utgöra mer, än omkring en ti¬
ondedel af detta Stånds representanter, och hela Ståndet skall
besluta i fråga om uppskof. Till mig har blifvit framställd
den frågan, om jag visste lika mycket, då jag första gången
bevistade Riksdag, som jag 1111 vet? Denna fråga förefaller
mig ganska underlig, ty det är väl gifvet, att hvar och en,
som vill lära, måste förvärfva sig större insigter ju längre han
får vara med. Jag kom att i mitt förra yttrande omnämna
tidningspressen, och detta lät kanske obehagligt för vissa öron,
men jag afsåg endast tidningarnas referater öfver riksdagsför¬
handlingarna, och af dessa kan äfven den frånvarande repre¬
sentanten inhemta hvad Utskottet uti den ena eller andra frågan
tillgjort och yttrat. I anledning af mitt yttrande att Bevill-
nings-Utskottet nu en lid icke haft något att göra, har det
blifvit anmärkt, att det var först för korttid sedan, som Stän¬
derna från detta Utskott fingo emottaga Betänkande i tullfrå¬
gan; men härvid vill jag endast erinra, att det icke var så
särdeles lång tid sedan Utskottet emottog Kongl. Majrts Pro¬
position i denna fråga, och att Utskottet derförinnan utarbetat
Betänkande rörande hela den allmänna bevillningen. Det har
blifvit yttradt, att om förslaget antoges, skulle det förorsaka,
att största antalet af representanter finge oupphörligt resa fram
och åter emellan hemmet och riksdags-orten. I anledning
häraf vill jag endast hemställa, om vi icke alla under Riksda¬
gens lopp söka permission, för att få resa till hemorten; men
detta är naturligtvis behagligare, ty då åtnjuter man ändock
sitt arfvode, hvilket deremot icke kunde komma i fråga, om
man under uppskof i Riksdagen finge fara hem. För öfrigt
vidhåller jag hvad jag förut yttrat, och yrkar fortfarande för
antagande af Utskottets förslag med de deri af Ola Månsson
• påfordrade rättelser.»>
Paul Hedström från Wester-Norrland: »Jag är hufvud¬
sakligen förekommen af Ståndsbröderne Nils Svensson och
Lekberg, men jag vill dock tillägga, att, 0111 de nu föreslagna
ändringarna uti 109 § Regeringsformen och 80 § Riksdags¬
ordningen skulle vinna bifall, det då skulle möta den olägen¬
heten, att då blott ett eller två Utskott skulle qvarstanna,
dessa Utskott möjligen skulle kunna komma att till en del ut¬
göras af sådana personer, hvilka ej voro mycket hemmastadde
med, eller under den föregående tiden haft sig uppdraget be¬
handlingen af de ärenden, sorn de då skulle komma att be-
Dan 25 Juli.
421
reda och utarbeta, hvarför jag befarar att Bondeståndets tan¬
kar för det mesta skulle blifva undertryckta, hvilket afven nu
ofta sker, men dock icke på ett så hemligt och godtyckligt
sätt, som då skulle blifva fallet. Dessutom förefaller det mig
som om det skulle blifva ett ypperligt tillfälle för en del af
Ridderskapets och Adelns representanter, hvilka vistas i huf-
vudstaden, att komma i åtnjutande af aflöning, hvarpå de nu
torde hafva brist. Jag yrkar att ifrågavarande förslag må för¬
kastas.»
S. Ödmann från Upsala Län: »Att riksdags-arbetet icke
fortgår så, som önskligt vore, derom torde icke någon strid
uppstå, likasom det till följd deraf är klart, att ändring här¬
vid tarfvas. Men är man nu ense om att detta är en san¬
ning, borde man oek blifva ense om lämpligaste sättet, för
med första möjliga åvägabringa en så behöflig ändring. Vis¬
serligen måste det erkännas, att detta bäst kunde ske genom
en representationsförändring; trien jag hemställer, om en så¬
dan nu står att vinna? Jag bekänner att jag anser detta höra
till de fromma önskningarna. Till stora reformförslag är här
nu icke tid, och man måste således på annat sätt söka vinna
målet, eller åtminstone närma sig det så mycket, som möjligt.
Ett par talare hafva icke velat godkänna det af Konstitutions¬
utskottet framlagda förslaget derför, att de fruktat att vi der¬
igenom skulle komma att få årliga Riksdagar. Detta skulle
jag deremot anse önskvärdt. I andra länder har man hunnit
derhän, att der hållas årliga, men korta Riksdagar, hvarige¬
nom representationen utöfvar vida större kontroll öfver Rege¬
ringen. För min del anser jag den föreslagna grundlagsför¬
ändringen vara ganska lämplig; och ehuru jag icke vill god¬
känna förslaget till redaktion sådant det är, antager jag dock
detsamma med de af Anders Ersson påfordrade rättelser.»
Häruti instämde Anders Petter Andersson från Östergöth¬
land.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »För min del hade
jag visserligen icke ämnat begära ordet, sedan jag hört Lek¬
berg, och trodde honom hafva uttryckt Ståndets tanke, helst
det icke kan bestridas, att detta förslag är en gengångare af
det, som förut under Riksdagens lopp blifvit förkastadt af
detta Stånd; men sedan jag hört flere talare uppträda tillför-
svar för Utskottets ifrågavarande förslag, har jag funnit, att
det allt tål att tänka på att vinna en ändring, hvarigenom
Riksdagarna kunde förkortas. Till dem, som äro emot för¬
slaget, vill jag endast hemställa, huruvida icke detta förslag
skulle varit ganska välkommet, derest det icke vore sa lätt
att få permission. Nära halfva antalet af Ståndets ledamöter
422
Den 25 Juli.
hafva redan 2 å 3 gånger haft permission för attjbesöka hem¬
orten, och för desse borde väl ett uppskof i Riksdagen af 2,
3 eller högst 6 månader vara kärkommet. Det är dessutom
icke värdt att strida emot förslaget så häftigt nu, för om för¬
slaget antages nu, så är ju Ståndet, det oaktadt, i tillfälle att
förekomma alla uppskof, om pluralitetcn, då sådant ifrågakom¬
ma, är lika mycket deremot, som nu. Jag tillstyrker derför
bifall till Utskottets förslag, med de rättelser deruti, som An¬
ders Pehrsson påyrkat. Ett afslag skulle vara att stå stilla,
och detta är ju icke bra: derföre kunna vi ju gerna denna
Riksdagen gå något litet framåt. Vi kunna ju, om vi ångra
oss, nästa Riksdag gå tillbaka; och dessutom vore det ju synd
att afslå, då så många ledamöter inom detta Stånd hållit så
granna tal till förslagets försvarande. Men jag vill nu icke
längre uppehålla Ståndet, och skulle icke ens begärt ordet,
om jag icke trott mig kunna framkomma med något nytt.»
J. M. Limdahl irån Skaraborgs Län: »Jag liar ej rig-
tigt klart för mig, huru det skulle komma att tillgå, om Ut¬
skottets ifrågavarande förslag blefve antaget; men.jag före¬
ställer mig, att Riksdagar, snart sagdt, skulle komma att upp¬
höra, ty då Riksdagen pågått under fyra månader, så skulle
den uppskjutas och endast två Utskott qvarstanna; och då
dessa beredt och utarbetat de åt dem uppdragna ärenden, så
skulle de hemförlofvade Ständerne åter inkallas. Under tiden
hade måhända nya propositioner från Kongl. Maj:t inkommit
och föranledde till nytt uppskof, då möjligen andra Utskott
finge qvarstanna för att mjölka den gemensamma kon, d. v. s.
Staten; ty ledamöterne i de qvarstannande Utskotten skulle ju
hafva ersättning, och till Grefvar och Baroner kunde måhända
icke erbjudas mindre, än omkring 20 R:dr B:ko om dagen,
och säkerligen ville ingen ledamot i Bondeståndet åtnöja sig med
mindre, än som tillädes en Grefve och Baron. Om man antager
kostnaderna för hvarje dag till 2.000 R:dr, torde det säkerli¬
gen icke vara för högt beräknadt, ty jag har då icke beräk¬
nat arfvodena till talmännen, Sekreterarne i Stånden och de¬
ras kanslier, eller måhända äfven desse skulle ut på kärran
och skaka? — Jag har ock velat hafva något nytt att säga,
och har^ derföre hållit mig till den fmanciella sidan af saken.
Då vi fått närmare tänka på saken, tror jag, att vi skola finna
förslaget mindre fördelaktigt, och jag, för min del, vill äfven
förkasta detsamma.»
^Nils Andersson från Wermland: »Hvad sjelfva saken
angår, instämmer jag uti hvad Anders Pehrsson anfört; och
i afseende på Bevillnings-Utskottets göromål vitsordar jag i
alla delar hvad Nils Pehrsson från Espö derom yttrat.»
Den £5 Juli-
423
P. Sahlström frän Stockholms Län: »Då jag icke varit
i tillfälle att öfvervara diskussionen från början, vill jag nu
vara så kort, sorn möjligt. Jag skulle högeligen beklaga, om
Ståndet nu afslår Konstitutions-Utskottets ifrågavarande för¬
slag, hvilket jag såsom ledamot i Utskottet biträdt, af skäl,
som jag förut inför detta Stånd angifvit, och derföre icke vill
återupprepa. Jag har tillförene aldrig sett Konstitutions-Ut-
skottet så medgörligt och undfallande för Bondeståndets tan¬
kar, som just i denna fråga; ty de af detta Stånd anmärkta
brister vid förslaget, då det förra gången var till Ständernas
pröfning framlagdt, har Utskottet sökt undanrödja, och derför
kan jag ej finna, det Ståndet har något giltigt skäl att förka¬
sta det af Utskottet nu framlagda förslaget. Hade Utskottet
förut fått kännedom om de anmärkningar, Anders Pehrsson
gjort mot förslaget, är jag öfvertygad om att Utskottet rättat
sig derefter; men jag kan icke minnas, att några sådana an¬
märkningar gjordes, då förra förslaget var under Ståndets pröf¬
ning. Hvarför man nu, såsom vice Talmannen Anders An¬
dersson nyss yttrade, skulle taga sin tillflykt till svepskäl, för
att afslå Utskottets förslag, kan jag icke fatta. Ståndet bör
besinna sakens vigt, och erinra sig, att framtiden skall hafva
oss i minnet, om vi skjuta ifrån oss ett förslag, som innebär
fröet till allmän nytta och framtida väl.»
David, Andersson från Halland: »Under diskussionen har
till Stats-Utskottets ledamöter blifvit framställd den fråga, när
statsregleringen blifver verkställd, så att Riksdagen kan afslu-
tas. Jag kan visserligen icke bestämma tiden härför, men
anser det dock orätt att lemna en direkt fråga utan svar, äf¬
ven om det måste blifva sådant, som det nu af mig lemnade.
Detta gifver mig dock anledning till den tro, att det icke är
så upprigtig! menadt med den uttalade omtankan, att de yngre
representanterne ej må betagas tillfälle att praktiskt inhemta
kännedom om stats-machineriet, ty meningen är naturligtvis
icke att uppskjuta Riksdag förr, än statsregleringen skett, oell
endast sådana ärenden återstå, som äro af större omfång och
omfattande vigt. En talare har i afseende på föreskriften att
Riksdag icke må räcka längre, än 3 månader, sagt, att man
snarare skulle närma sig sanningen deraf, om man antoge ifrå¬
gavarande förslag. Detta tror deremot icke jag, ty Riksda¬
gen, äfven om den varder på några månader uppskjuten, må¬
ste anses räcka, till dess den .blifver afblåst. Välbetänkt hade
det emellertid varit om den omnämnda föreskriften blifvit ute¬
sluten ur Grund lagarne, ty det är alltid obehagligt att deri
finna en så uppenbar osanning; dock kan det ej tjena till nå¬
424
Den 2 li Juli.
got att härom orda, ty Konstitutions-Utskottet kan nu ej fä¬
sta sig vid denna anmärkning.»
G. Hultman från Örebro, Jöns Pehrsson från Blekinge,
Lars Gezelius, Anders Ersson och Erik Andersson från Kop¬
parbergs, samt Olof Olsson i Olsäterstorp, Anders Jonsson
och förre vice Talmannen Pehr Eriksson från Wermland till-
kännagåfvo att de ville bifalla förslaget med de rättelser der¬
uti, som Anders Pehrsson från Örebro ansett nödiga.»
Sedan diskussionen härefter förklarats vara slutad, fram¬
ställde Talmannen proposition på antagande af Konstitutions¬
utskottets i förevarande Memorial, N:o 16, framställda förslag,
hvilken proposition med öfvervägande nej besvarades, hvarpå
Talmannen åter till Ståndet hemställde, om det, såsom sin
gemensamma tanke, ville till grundlagsenlig behandling antaga
samma förslag, med de förändringar deruti, som Anders Pehrs¬
son från Örebro Län påyrkat, eller att orden »med Konun¬
gens samtycke» uteslutas, och deremot ett tillägg göres, hvar¬
igenom stadgas, alt då uppskof i Riksdag beslutas, skall sär¬
skildt val af ledamöter till qvarblifvande Utskotten anställas?
Denna framställning blef med blandade ja och nej besvarad;
hvadan, och då votering begärdes, följande voterings-proposi-
sion uppsattes, justerades, godkändes och anslogs:
»Den, som vill att Bondeståndet, i anledning af Utskot¬
tets ifrågavarande Memorial, N:o 16, uttrycker såsom sin ge¬
mensamma tanke, att det uti Memorialet framlagda förslag till
grundlagsenlig behandling antages, med de förändringar, som
Anders Pehrsson från Örebro Län föreslagit, eller att orden
»med Konungens samtycke», utgå: och att deremot tillägg
göres derom, att särskildt val af ledamöter bör anställas, atti
qvarblifvande Utskott tjenstgöra, i hvilket fall ordalagen kom¬
ma att särskildt bestämmas, röstar ja!
Den det ej vill, röstar nej!
Vinner nej, är Konstitutions-Utskottets ifrågavarande Me¬
morial af Bondeståndet förkastadt.»
Vid härefter anställd votering, utföllo rösterna med 34 ja
emot 55 nej; hvadan Konstitutions-Utskottets ifrågavarande
Memorial af Bondeståndet förkastades.
Emot detta Ståndets beslut reserverade sig Ola Månsson
från Christianstads, Pehr Kilsson i Espö af Malmöhus, Anders
Eriksson från Elfsborgs, Johan Bergström, Anders Ersson,
Erik Andersson och Lars Gezelius från Kopparbergs, Jöns
Pehrsson och Håkan Pettersson från Blekinge, Anders Pehrs¬
son, Gustaf Hultman och Nils Nilsson från Örebro, Olof Ols¬
son i Ohlsäterstorp, Nils Andersson och Anders Jonsson från
Wermlands, Lars Magnus Knutsson, Jonas Andersson och Pet¬
Den 25 Juli.
425
ter Carl Andersson från Östergöthlands, Lars Gustaf Andersson
från Elfsborgs, David Andersson från Hallands, Carl Tholsson
från Skaraborgs, P. Sahlström från Stockholms, S. Ödmann
från Upsala och vice Talmannen Anders Andersson från Ska¬
raborgs Län, den sistnämnde under yttrande, att han desto-
mera beklagade det beslut, detta Stånd fattat, som Konstitu-
tions-Utskottet derigenom vore försatt ur tillfälle att taga i
betraktande de anmärkningar emot förslaget, som under dis¬
kussionen inom detta Stånd blifvit framställda.
§ 7.
Uppå derom gjord begäran, beviljade Ståndet Anders
Gudmundsson från Hallands Län 3 veckors ledighet från riks-
dagsgöromålen, att beräknas från den 27 i denna månad.
Ståndet åtskiljdes kl. f till 3 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Cael JVester.
RMeiuim kl. 6 e. m.
Vid skedd föredragning antog Ståndet att hvila till grund¬
lagsenlig behandling vid nästa Riksdag, hvad Konstitutions¬
utskottet föreslagit uti dess nedannämnda Memorial till Rikets
Ständer:
N:o 17, med förslag till ändring uti 27 § 1 mom. och
28 § Riksdags-ordningen samt 53 § Regeringsformen, angå¬
ende tiden dels för öfverlemnande af Kongl. Majds Nådiga
Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, dels för Ut-
skotts-val:
N:o 18, med förslag till ändring i 76 g Riksdags-ordnin¬
gen, angående den af Statsrådet för dess åtgärder vunna de¬
charge ;
N:o 19, med förslag till ett tillägg i 59 § Regeringsfor¬
men och 27 g 1 mom. Riksdags-ordningen, rörande proposi¬
tionen om Statsverkets tillstånd och behof; samt
426
Den 25 Juli.
N:o 20, med förslag till tillägg vid 23 g Regeringsformen,
angående utländsk undersåtes rätt att i Riket förvärfva och
besitta fastighet.
§ 2.
Till handläggning förekom Stats-Utskottets, den 24 i
denna månad bordlagda, Utlåtande N:o 81, i anledning af er¬
hållna återremisser å Betänkandet H:o 41, angående eri med
statsregleringen gemenskap egande fråga, dervid Ståndet lät
bero vid Utskottets hemställan i mom. 1, samt, med vidblif-
vande af sina i ämnet förut fattade beslut, lade mom. 2 och
3 till handlingarna.
Yid 4:de mom. å pag. 3 yttrade sig sålunda:
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Då det föreslagna
nya momentet skulle intagas näst efter mom. c, önskar jag,
att mom. a, b och c mätte' uppläsas, på det vi må alla få
kännedom af hvad desamma innehålla.»
Härefter upplästes ifrågavarande moment af Stats-Utskot-
tets Betänkande N:o 41, hvarefter diskussionen fortsattes af:
Yice Talmannen Anders Andersson från Skaraborgs Län :
»Jag kan icke se annat, än att Ståndet bör vidblifva sitt i
ämnet förut fattade beslut, och lägga denna anmälan och in¬
bjudning till handlingarna.»
Nils Larsson: »Då Utskottets Betänkande K:o 41 inne¬
håller i sjelfva meningen detsamma, som nu är i det särskildta
momentet föreslaget, och då samma Betänkande är af Stån¬
det godkändt, hemställer äfven jag, att. Ståndet måtte vidblifva
sitt förra beslut, och lägga detta förslag till handlingarna.»
Ofverläggningen förklarades nu vara fullbordad, och se¬
dan Talmannens proposition på bifall blifvit med nej besvarad,
beslöt Ståndet, efter förnyad framställning, att, med vidblif-
vande af sitt i ämnet en gång fattade beslut, lägga ifrågava¬
rande anmälan till handlingarna.
§ 3.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets Utlåtande N:o 82,
i anledning af Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition om uppfö¬
rande af en hufvudsakligen för Postverket afsedd byggnad å
Kongl. Maj:ts och Kronans intill Kongl. Operahuset i Stock¬
holm gränsande tomt.
§ 4.
Uppå derom gjord begäran bordlädes 2:dra gången Stats¬
utskottets Utlåtande N:o 83, angående^ begärda statsbidrag
Den 25 Juli.
427
för ny tomtreglering och nya byggnaders uppförande inom
den sistlidet år afbrunna delen af staden Eksjö.
§ 5-
Till handläggning förekom en från Vallöf]. Borgarestån¬
det, medelst protokolls-utdrag N:o 296, gjord inbjudning att
förena sig i nämnde Stånds, med underkännande af Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Eko 96, i an¬
ledning af väckta motioner om ändring i Kongl. Instruktionen
för Förmyndare-kammaren i Stockholm den 9 April 1856, fat¬
tade beslut, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t an¬
hålla, att Kongl. Maj;t täcktes låta den år 1856 utfärdade In¬
struktionen för Förmyndare-kammaren i Stockholm, efter ve-
derbörandes hörande, undergå den omarbetning eller förän¬
dring, hvartill omständigheterna och billighetens kraf kunna
föranleda.
Sedan ofvannämnda protokolls-utdrag blifvit uppläst, yt¬
trade sig deröfver sålunda:
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Borgareståndets be¬
slut öfverensstämmer med den mening, Bondeståndet i denna
fråga uttalat, och då Presteståndet jemväl beslutat i öfver¬
ensstämmelse härmed, anser jag denna inbjudning höra an¬
tagas.»
Änders Medin från Kronobergs Lön: »Antingen nu 3
Stånd beslutat härom, eller icke, vill jag minnas, att Bonde¬
ståndet låtit vid Utskottets hemställan bero: hvadan jag anser
bäst att vidblifva vårt förra beslut och lägga denna inbjud¬
ning till handlingarna.
Härefter upplästes de angående detta ärende från Hög-
lofl. Ridderskapet och Adeln samt Högv. Presteståndet an¬
komna protokolls-utdrag, hvarpå:
Nils Larsson fortsatte sålunda: »Då det nu är officielt
kändt, att ett Stånd bifallit, men deremot 2 Stånd ofslagit
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o
96, samt Bondeståndet låtit vid Utskottets hemställan bero,
hvaraf synes, att Ståndet icke gillat samma hemställan, så
förnyar jag min anhållan, att nu föredragna inbjudning måtte
antagas.»
Häruti hördes instämma förre vice Talmannen Pehr Eriks¬
son och Anders Jonsson från Wermlands, Anders Pehrsson
fr. Nerikes, Ola Månsson och Pehr Nilsson i Espö fr. Malmö¬
hus Län, jemte flere af Ståndets ledamöter.
Öfverläggningen förklarades nu fulländad, och efter af
Talmannen derom framställd proposition, beslöt Ståndet för
sin del ifrågavarande inbjudning antaga.
428
Den 25 Juli.
§ 6.
Till bordläggning l:sta gången anmäldes:
Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 84, i anledning af vackt fråga om vissa friheter och
förmåner för de till presterskapets aflöning i sednare tider an¬
slagna hemman och lägenheter;
N:o 85, i anledning af väckt fråga om befrielse från
kronotiondes utgörande af de komministersboställen i Stock¬
holms Län, som efter 1850 års jordransakning blifvit med denna
utskyld belagda;
N:o 86, i anledning af väckt motion, att de räntegifvare,
hvilkas räntor äro till Sala silfververk anslagna, må komma i
åtnjutande af de med skatteförenklingen åsyftade förmåner;
N:o 87, i anledning af vackt motion om rättighet för
Gunnarskogs socken i Wermlands Län, att efter tio års me-
delmarkegängspris lösa den af socknen utgående rotefrihets-
afgift för oroterad jord;
N:o 88, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående åtskilliga inom Götheborgs och Bohus Län belägna
kronoholrnars afgiftsfria upplåtelse till allmänt begagnande;
N:o 89, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående godtgörelse till indelningshafvare för sådana grund¬
räntor, som till följd af qvarnare nedläggande afskrifvas;
N:o 90, i anledning af väckt motion om ändring i det
genom Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 meddelade stad¬
gande, att Landshöfdingarne skola föra ordet vid Riksstån¬
dens deputerades sammanträden för markegångsprisens bestäm¬
mande;
N:o 91, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående förvandling af en inom Färentuna härad af Stock¬
holms Län utgående skattetitel under namn af tegel ved;
N:o 92, i anledning af väckta motioner, åsyftande förän¬
dring af det uti 5 § af Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855
meddelade stadgande, angående den minsta enhet, hvartill
vid räntepersedlarnes omsättning och förenkling, hvarje per¬
sedelslag må uti jordeboken uppföras;
N:o 93, i anledning af vackt fråga, att forssel-löns-ersätt-
ning för räntespanmål, som ej kan till leverering in natura
uppsägas, må omedelbart tillhandahållas vederbörande ränte¬
tagare ;
N:o 94, i anledning af väckta frågor, att räntor och ti¬
onde, anslagna till embets- och tjenstemän, hvilka icke äro
skyldige att derför emottaga lösen efter medelmarkegångspris,
Den 29 Juli.
429
ändock måtte på detta sätt få lösas, samt att ersättning af den
för embets- och tjenstemännen härigenom uppkommande för¬
lust matte af statsmedel varda anvisad: och
N:o 95, i anledning af förnyade framställningar om ned¬
sättning af den föreskrifna räntan för Hjelmare kanals och
slussverks underhållsfond samt om förändring af hittills gäl¬
lande* stadgande, angående bevakningsåtgärderna i afseende
på samma fonds lånehandlingar; samt
Ståndets Enskildta Besvärs-Utskotts förslag till under¬
dånig skrifvelse N:o B, rörande förbättring i det obefordrade
presterskapets aflöning.
§ 7.
Undertecknad, Sekreterare, hemställde, det Ståndet måtte
för sitt enskilda arkiv anskaffa den af Just.itie-rädet m. m.
Backman utgifna lagsamling, såsom varande högst nödvändig
att tillgå vid mångahanda tillfällen.
Sedan flere af Ståndets ledamöter häruti instämt, och
Anders Pehrsson från Nerikes Län föreslagit, det kostnaden
härför borde af Ståndets enskilda kassa bestridas, beslöt Stån¬
det, att af ifrågavarande lagsamling skulle för Ståndets räk¬
ning ett exemplar inköpas, samt kostnaden härför af Ståndets
enskilda kassa utgå; hvarjemte åt undertecknad uppdrogs att
om verkställandet af detta beslut gå i författning.
Ståndet åtskiljdes kl. 7 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Weslen.
Den 29 Juli.
Plenum UI. lO f. in
§ 1.
De vid Ståndets sammanträden den 15 innevarande må¬
nad f. m. och 24 i samma månad e. m. förda protokoll upp¬
lästes till justering och godkändes.
430
Den 29 Juli.
§ 2.
Enligt begäran af vederbörande ' och efter särskilda, af
Talmannen framställda propositioner, sorn.alla med ja besva¬
rades, erhöllo Anders Pehrsson från Nerikes samt Anders Ers¬
son och Johan Bergström från Kopparbergs Län 3 veckors,
samt Gustaf Larsson från Stockholms Län 1| veckas ledighet
från Riksdagsgöromålen, att för alla, utom Anders Ersson,
hvars ledighet skulle vidtaga den 4 nästkommande Augusti,
beräknas från den 1 i samma månad; hvarjemte Nils Olsson
från Malmöhus Län beviljades 8 dagars förlängning å den per¬
mission, som den 5 i nyssnämnda månad går till ända.
§ 3.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets, sedan den 24 inneva¬
rande månad å bordet hvilande Utlåtande N:o 83, angående
begärda statsbidrag för ny tomtreglering och nya byggnaders
uppförande inom den sistlidne år afbrunna delen af staden Eksjö.
Ordet begärdes af nedannämnde ledamöter, hvilka ytt¬
rade :
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Det är alldeles icke
min mening att motsätta mig bifall till Stats-Utskottets ifrå¬
gavarande Utlåtande, men då samma Utlåtande kan, för inne¬
varande Riksdag, anses såsom det första, hvarigenom åt kom¬
muner eller enskilde, hvilka derom anhållit, understöd till be¬
tydligare belopp med och utan återbetalningsskyldighet blifvit
tillstyrkt, utbeder jag mig att få begagna detta tillfälle för att
till Ståndets pröfning hemställa, om icke en med dylika un¬
derstöd i viss mån sammanhang egande omständighet torde
påkalla närmare utredning, innan de anslagssummor beviljas,
om hvilka nu är fråga. På Stats-Utskottets bord hvila nem¬
ligen för närvarande särskilda af kommuner, bolag och enskilde
framställda ansökningar om anslag och låneunderstöd af all¬
männa medel, för uppgifna olika ändamål, såsom större od¬
lings- och byggnadsföretag med mera dydikt, och uppgår den
summa, på hvars utbekommande man i sådant afseende väckt
anspråk, till ett sammauräknadt belopp af omkring 40 millio¬
ner Riksdaler. Då nu, efter det statsbehofven blifvit fyllda,
till understöd åt omförmälda odlings- och byggnadsföretag,
Statens inkomster, enligt förslagsvis uppgjord beräkning, icke
lemna större öfverskott, än omkring 17 millioner Riksdaler, är
deraf tydligt, att ej allenast icke alla ansökningar, utan, äfven
under förutsättning att betydlig afprutning å de äskade belop¬
pen göres, icke- ens |:del af den kunna bifallas. Vid sådant
förhållande synes mig angeläget, att Rikets Ständer beredas
Den SO Juli.
431
tillfälle, att i ett sammanhang pröfva de anmiildta behofven af
understöd, ty sker icke detta, utan i stället de anslag, hvilka
först göras till föremål för pröfning, det ena efter det andra
beviljas, blifver följden den, att tillgång slutligen brister för
tillfredsställande af sedermera till pröfning förekommande dy¬
lika anspråk, hvilka, i och för sig, kunna vara lika befogade,
som de först anmäldta, men icke desto mindre, enär vidare
tillgång saknas, måste lemnäs utan afseende. Såvida en sam¬
vetsgrann och rättvis pröfning af de anmäldta behofven skall
kunna ega rum och företrädet dem emellan bestämmas, måste
Rikets Ständer känna icke allenast behofven sjelfva, utan ock,
så vidt möjligt är, ungefärliga beloppet af de tillgångar, som
för deras fyllande äro att påräkna; och på det en sådan kän¬
nedom må vinnas, föreslår jag, att Stats-Utskottet anmodas
att till Riksstånden inkomma med register öfver de å Utskot¬
tets hord nu hvilande ansökningar af ofvanomförmälda beskaf¬
fenhet, upptagande jemväl de summor, på hvilka, antingen så¬
som lån eller anslag utan återbetalnings-skjddighet, vederbö¬
rande göra anspråk, och att Utskottet, vid öfverlemnande af
denna handling, förslagsvis uppgifver den tillgång, som för än¬
damålet må vara att disponera: och hemställer jag, huruvida
icke, i händelse detta mitt förslag, godkännes, Ståndet skulle
finna skäligt att låta med slutlig pröfning af nu föredragna Ut¬
låtande anstå, intilldess oriiförmälda uppgifter från Utskottet
inkommit.»
I Anders Pehrssons yttrande instämde Anders Eriksson,
Lars Gustaf Andersson, Ephraim Larsson, Johannes Andersson
och Pehr Benjaminsson från Elfsborgs, Johan Bergström, Lars
Gezelius, Anders Ersson, Slars Johan Andersson, Erik An¬
dersson, Liss Lars Olsson och Bälter Sven Ersson från Kop¬
parbergs Län jemte flere af Ståndets ledamöter.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Den föregående
talaren må hafva rätt i sin framställning om vigten och nyttan
deraf, att en så beskaffad tablå uppgöres, som lian ifrågaställt,
men icke bör, intill dess en såsan inkommit, med hufvudsak¬
lig pröfning af Stats-Utskottets ifrågavarande Utlåtande anstå,
ty, ehuru ostridigt är, att det öfverskott af statsmedel, som
linnes, icke lemnar full tillgång till afhjelpande af alla de an¬
mäldta behofven, torde likväl det tili tomtreglering och nya
byggnaders uppförande i Eksjö begärdta understöd få anses
vara af den angelägna beskaffenhet, att framställningen härom
icke allenast bör af representationen bebjertas, utan ock att
ett önskadt resultat må vinnas, ju förr desto hellre. Genom
den eldsvåda, som sistlidne höst öfvergick Éksjö stad, blefvo
omkring 500 personer husvilla, och utgjordes desse hufvud-
432
Ocn 29 Juli.
sakligen af handtverksborgare och andre, hvilka alla voro me¬
dellöse. — För att nu, sä vidt ske kan, underlätta möjlighe¬
ten af den uppbrända stadsdelens återuppbyggande, har sta¬
dens Magistrat äskat, att Kongl. Maj:t ville till Rikets Ständer
aflåta proposition om beviljande af dels lån och dels anslag
utan återbetalningsskyldighet. I fråga om lånets belopp, hafva,
såsom Utlåtandet upplyser, särskilda nedsättningar å den ur¬
sprungligen äskade summan egt runi, nemligen först hos Kongl.
Majit, som, uti sin till Ständerne aflåtna proposition, fiskat
knappast mera än hälften emot hvad Magistraten begärt, och
sedan hos Utskottet, hvilket ytterligare afprutat 50,000 R:dr å
det af Kongl. Majit föreslagna lånebelopp. Att Rikets Ständer
skulle, under sådana förhållanden, besluta ytterligare nedsätt¬
ning i beloppet, vore val ieke billigt. Då för det fattiga sam¬
hälle, hvarom nu är fråga, annan utväg att reda sig ur den
ekonomiska förlägenhet, detsamma iråkat, icke funnits, än att
såsom nu skett påkalla Statens mellankomst, är jag villig att
tro, det Bondeståndet desto mindre skall tveka att åt de hjelp¬
behöfvande utsträcka en hjelpsam hand, som de för sådant
ändamål erforderliga medel icke saknas, och ifrågavarande
samhälle icke heller är det första, hvars förlägenhet på ena¬
handa sätt blifvit afhulpet; men äfven i händelse dylik utväg
icke tillförene varit anlitad, s}7nes mig Statens medverkan än¬
dock kunna rättfärdigas af omständigheternas tvång, ty vi er¬
känna ju alla sanningen af det gamla ordspråket: vnöden har
ingen lag.» Jag hoppas alltså, att ifrågavarande Utlåtande,
emot hvilket af Utskottets ledamöter ingen reserverat sig, må
i befintligt skick af Bondeståndet bifallas.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Oaktadt jag,
lika med Anders Ersson, inser nödvändigheten deraf, att, vid
befintliga öfverskotts disponerande, största möjliga försigtighet
iakttages, och ehuru jag icke tillhör den kommun, hvars un¬
derstödjande medelst lån och anslag nu är i fråga, hvadan
jag ock torde få anses såsom fullkomligt opartisk, är jag lik¬
väl af den mening, att hvad i förevarande fall blifvit af Ut¬
skottet tillstyrkt bör af oss bifallas, bland annat derför, att
nödig konseqvens i våra beslut icke må saknas. Vi böra
nemligen icke förglömma, hurusom, vid sednast förflutna Riks¬
dagar, för tomt-regleringar och nya byggnaders uppförande i
städer, hvilka till och med i ringare mån, än Eksjö, varit af
eldsvåda hemsökte, anslag med och utan återbetalnings-skyl-
dighet blifvit beviljade till jemförelsevis högre belopp, än som nu
blifvit i frågas t ä 11 d t. För öfrigt lärer med temmelig visshet kunna
antagas, att af de på Stats-Utskottets bord hvilande ansök¬
ningar om odlings- och byggnads-lån ganska många finnas,
Den £9 Juli.
433
hvilka, hvarken i och för sig eller i förhållande till föreva¬
rande anslagsfråga, äro af någon särdeles angelägen eller
maktpåliggande beskaffenhet. På dessa förenade skäl röstar
jag för bifall till Utskottets Utlåtande.”
Anders Andersson och Anders Magnus Andersson från
Kalmar samt Paul Hedström från YVester-Norrlands Län voro
af samma tanka.
Pehr Erik Andersson från Westmanlands Län: ”Jagar
af sammn mening, som den Anders Ersson uttalat och vill
icke allt för tvärt bifalla ifrågavarande Utlåtande. Det är
godt och väl, att brandskadade städer, hvilka af allmänna
medel erhållit understöd, kunna åberopas såsom prejudikater
från förra Riksdagar — jag lemnar derhän, i hvad mån under¬
stöden varit af oundgängligt behof påkallade eller ej — men då
jag öfverväger det obestridliga faktum, att, i anledning af ti-
made eldsvådor å landet, de må hafva varit aldrig så betyd¬
liga, understöd af allmänna medel, hvarken såsom lån eller i
form af anslag, äro att för vederbörande påräkna, må det
finnas förklarligt, om jag hyser åtminstone någon betänklighet
att genast tillfredställa dessa från städerna utgångna, ständigt
återkommande anspråk. På landet kunna stora byar brinna
upp, men hafva delegarne icke låtit sin egendom försäkras
mot eldskada, få de stå sitt kast. Staten konrrner dem icke
till undsättning, hvarken på det ena eller andra sättet. Timar
åter i stad någon betydligare eldsvåda; genast skall det all¬
männa stå till reds med hjelp och understöd. Rådrum att
närmare tänka på saken beviljas knappast, ty, säger man,
Rikets Ständer hafva alltid tillförene lemnat understöd åt brand¬
skadade städer och måste följaktligen, för konseqvensens skull,
göra det äfven nu. På de förmåner, städerne åtnjuta, i jem¬
förelse med befolkningen å landet, är jag ingalunda afund¬
sjuk; icke heller drager jag mig undan att, efter förmåga, bi¬
springa den hjelpbehöfvande, men då behofven äro många och
tillgångarna begränsade, böra de förra mod största sorgfällig¬
het pröfvas och liksom vägas mot hvarandra, så att derige¬
nom företrädet dem emedan må blifva utrönt. En sådan
pröfning är deremot icke möjlig, i händelse man icke eger
fullständig kännedom om alla de behof, som blifvit anmälda.
Lika med Anders Pehrsson, önskar jag alltså, att Stats-Utskot-
tet må anmodas inkomma med så beskaffade upplysningar,
denne talare ifrågaställt, och öfverlemnar till Ståndet att af¬
göra, om icke nu föredragna Utlåtande under tiden må kunna
förbigås.”
Med Pehr Erik Andersson förenade sig Erik Hansson
Bonde-St. Prat. vid Lagt. Biksd. IS56—1S57. VI. 28
434
Den 29 Juli.
och Pehr Andersson från Gefleborgs, Olof Olsson i Slängserud,
Anders Jonsson och Olof Olsson i Westra Ohlsäterstorp,
Wermlands, Anders Larsson från Nerikes Län samt flere af
Ståndets ledamöter.
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län: »Attafhjelpa
nöd, der den finnes, må för den enskilde utgöra en kär och
angenäm pligt. På helt annat sätt förhåller det sig med Sta¬
ten, hvilken skulle göras till en barmhertighetsanstalt, i hän¬
delse den hade till åliggande att komma alla dem till under¬
stöd, som deraf kunde finnas vara i behof. Afven om till¬
gångar icke saknades, vore en sådan Statens mellankomst icke
alltid gagnelig, såsom i viss grad framkallande sorglöshet, ty,
hvad förevarande fall särskildt vidkommer, är jag förvissad,
att, om städernes innevånare, i anledning af derstädes inträf¬
fade eldsvådor, alltid kunde vara säkre, att, medelst under¬
stöd af Staten, få lidna förluster ersatta, så skulle de derige¬
nom råka i en slags dvala och alldeles uraktlåta att brand¬
försäkra sina hus. Det tyckes hafva blifvit en inrotad prin¬
cip, att Staten ovillkorligen skall understödja brandskadade
städer; men sådant kan jag, för min del, alldeles icke god¬
känna. Emot det föreslagna byggnadslånet vill jag ock er¬
inra, att jag anser beloppet nog stort, i förhållande till stadens
ringa folkmängd, som knappast uppgår till 2,000 personer.
På det icke allenast förevarande anslagsfråga, utan ock flere
andre, af ungefär enahanda beskaffenhet, hvilka, enligt hvad
upplyst är, för närvarande hvila på Stats-Ufskottets bord, må
i ett sammanhang kunna pröfvas och upplysning jemväl vin¬
nas om ungefärliga beloppet af de tillgångar, som för de an-
mäldta behofvens fyllande kunna vara att påräkna, får jag
alltså j7rka, att Utskottets Utlåtande återremitteras.»
Af samma tanke voro Erik Larsson från Wester-Norr¬
lands, Anders Olsson från Jemtlands och Gustaf Glad från
Westerbottens Län m. fl.
Jolian Lekberg från Nerikes Län: »Om jag icke orätt
uppfattat Anders Pehrssons yttrande, så motsätter han sig icke
ovilkorligen bifall till Utskottets framställning, utan vill endast
att, innan ett dylikt bifall lemnäs, Utskottet, jemte uppgift å
öfriga inkomna ansökningar, om understöd eller lån af stats¬
medel, tillika upplyser ungefärliga beloppet af den för sådant
ändamål disponibla tillgång. Att så beskaffade upplysningar
infordras, deremot har jag intet att påminna; dock vill jag
icke, i afvaktan å dessa, uppskjuta med pröfning af föreva¬
rande Utlåtande, utan är min mening, att samma Utlåtande nu
kan afgöras, i hvilket afseende jag kommer att rösta för bifall
dertill.»
Den 29 Juli.
435
Daniel Danielsson från Jönköpings Län: »Ehuru, då
fråga är om beviljande af anslag, jag i allmänhet håller emot,
så mycket jag förmår, hvarken bör eller vili jag likväl göra
det i sådana fall, der, såsom nu inträffar, jag finnér medels
anvisande af omständigheterna påkalladt. I det jag således,
för min del, röstar för bifall till Utskottets framställning, kan
jag icke underlåta, att dervid uttrycka en viss förvåning der¬
öfver, att just den talare, som, efter det Bondeståndet sistlidne
Riksdag bifallit den för Orebro stad, i anseende till derstädes
timad svårare eldsvåda, gjorda framställning af enahanda be¬
skaffenhet, som den nu ifrågavarande, betygade Ståndet sin
erkänsla för dess sålunda visade frikostighet, icke tvekar att
vid detta tillfälle, om icke alldeles hindra, åtminstone fördröja
fattande af enahanda beslut, till förmån för en annan, likale¬
des af vådeld förhärjad stad.»
Nils Svensson från Jönköpings Län: »Jag undrar icke
så mycket på, om de, som bo långt ifrån Eksjö, och följakt¬
ligen icke sjelfve sett det elände, eldens härjning derstädes
åstadkommit, kunna finnas mindre benägne att komma dessa,
brandskadade till hjelp och understöd, men jag och flere till
mig, som pä nära håll skådat förödelsen, vi kunna sannings¬
enligt intyga, att den inträffade olyckan föranledt mycken fat¬
tigdom och stort betryck för stadens befolkning; och är jag
fullt och fast öfvertygad, att behofvet att_ erhålla understöd är
för Eksjö lika stort, som det varit för örebro. Jag hoppas
således, att Utskottets Utlåtande af Ståndet bifalles.»
Ola Månsson fiån Skåne: »Stats-Utskottets ifrågavarande
Utlåtande har 2:ne gånger blifvit bordlagdt; det är således
3:dje gången Utlåtandet föredrages och, jemlikt 49 § 2 mom.
Riksdagsordningen, måste följaktligen frågan nu afgöras. Jag
kan på intet sätt ogilla det klander en talare riktat mot den
praxis, hvilken synes hafva utbildat sig, att nemligen väl be¬
vilja understöd af allmänna medel åt brandskadade städer, men
icke åt kommuner på landet, hvilka af enahanda olycka må
hafva blifvit hemsökta. I ett sådant förhållande ligger onek¬
ligen en slags orättvisa. Mot Stats-Utskottet, som, på an-
dragna skäl, förordat beviljande af understöd till tomtreglering'
och nya byggnaders uppförande i den af eldsvåda hemsökta
del af Eksjö stad, kan emellertid någon förebråelse i detta
afseende destomindre rigtas, sorn Utskottet i sammanhang här¬
med och emot i detta hänseende hittills följd praxis, tillstyrkt
vidtagande af särskild åtgärd, ämnad att för framtiden, om
möjligt, afböja ytterligare ansökningar från brandskadade stä¬
der att af allmänna medel erhålla understöd. I 4:de punkten
af förevarande Utlåtande, har nemligen Utskottet hemställt,
436
Den SO Juli.
»att Rikets Ständer, vid besvarande af Kongl. Maj:ts Nådiga
»Proposition, angående det af staden Eksjö sökta bj7ggnads-
»lån, måtte i underdånighet anhålla, att dä städernas innevå-
»nare synas i väsendtlig mån kunna minska de svåraste följ-
»derna af timade brandskador, äfvensom behofvet att anlita
»Staten om erhållande af låneunderstöd för de nedbrunna
»stadsdelarnes bebj7ggande, derest vederbörande uti deförså-
»dant ändamål bildade inrättningar till ett verkliga värdet när-
»mare motsvarande belopp, än hittills vanligen skett, brand-
»försäkra sina egendomar, Kongl. Maj:t täcktes på lämpligt
»sätt låta dertill uppmana husegarne inom Rikets städer, samt
»tillika låta erinra dem, att de icke kunna påräkna att utaf
»allmänna medel allt framgent erhålla enahanda byggnadslån,
»som under sednare tider, efter större eldsvådor, blifvit deraf
»hemsökta städer tilldelade.» — Det är, i följd af denna skrif¬
velse, anledning till den förmodan, att Rikets Ständer hädan¬
efter icke skola blifva besvärade med ansökningar från brand-
skadade städer om lån till återuppbyggande af nedbrunna
stadsdelar. Hvad nu särskildt angår beloppet af detför Eksjö
stad äskade byggnadslån, tror jag, att någon skälig anmärk¬
ning deremot svårligen kan göras. Magistraten har i detta
afseende väl begärt 450,000 R:dr, men i Kongl. Maj:ts pro¬
position har summan blifvit nedsatt till 250,000 R:dr, hvarefter
Stats-Utskottet tillstyrkt ytterligare nedsättning, hvarigenom
byggnadslånet skulle komma att utgöra 200,000 R:dr, å hvilket
lån ränta kommer att beräknas dels till 6 procent, om erhållet
lån användes till uppförande af byggnad af sten eller annat
icke eldfariigt ämne, och dels till 7 procent, i händelse van¬
liga trähus uppbyggas, under uppgifna vilkor derjemte, att af
dessa olika procent, i förra fallet 2 för hundra och i det se¬
nare 2| för hundra, få till kapitalets amorterande användas.
Antalet af förstörda gårdar utgör 49, deraf 14 icke varit brand-
försäkrade, och om lånet, 200,000 R:dr, jemnt fördelas på 4-9
gårdar, kommer på hvarje af dem ett belopp af allenast 4,081
R:dr 30 sk. 4 r:st., hvilket lönebidrag, med afseende å det
ändamål, för hvilket summan beviljas, långt ifrån torde komma
att motsvara verkliga behofvet, och således ingalunda kan
sägas vara för högt tilltaget. Beträffande Anders PehrssonS
förslag om infordrande från Stats-Utskottet af förteckning å
samtlige, ännu icke pröfvade ansökningar om anslag och "lån
till särskilda uppgifna ändamål, såsom odlingar, väg- och hamn¬
anläggningar samt andra större byggnadsföretag, så finnes å
Utskottets Riksgälds-afdelning, för en hvar, hvilken deraf ön¬
skar taga kännedom, en sådan förteckning uppgjord, och åta¬
ger jag mig att ombesörja afskrift af denna handling och dess
Dtv 29 Juli.
437
framläggande på Ståndets bord. I fråga om det öfverskott af
statsmedel, som skulle finnas, sedan statsregleringen blifvit upp¬
gjord, har man väl beräknat samma öfverskott till omkring 17
millioner R:dr, men innan statsregleringen blifvit afslutad, är
det omöjligt att med någon tillförlitlighet beräkna det blifvande
öfverskottets rätta belopp. På grund af hvad jag sålunda haft
tillfälle anföra, och då andra brandskadade städer beviljats lika
beskaffadt understöd, som det, hvilket nu blifvit för Eksjö ifråga-
ställdt, anser jag oss desto hellre böra till Stats-Utskottets
ifrågavarande Utlåtande lemna bifall, som, genom aflåtande af
den särskilda underdåniga skrifvelse, om hvilken jag förut
nämnt, anledning är för hand, att Statens medel hädanefter
icke komma att, för utgifter af ifrågavarande beskaffenhet, ta¬
gas i anspråk.»
I detta yttrande hördes David Andersson från Hallands,
Erik Johan Rudberg och Gusfaf Jonsson frän Kalmar, samt
Gustaf Johansson från Kronobergs Län instämma.
Anders Medin från Kronobergs Län : »Att Anders Pehrs-
sons förslag är förtjent af synnerlig uppmärksamhet, vill jag
icke bestrida, men att det tillika utgör ett helt nytt prejudikat,
torde å andra sidan villigt böra medgifvas. Bättre hade utan
tvifvel varit, om vi, vid Riksdagens början, erhållit fullständig
uppgift å såväl behofven, som de tillgångar, hvilka för behof-
vens fyllande kunde vara att påräkna. Jag bor visserligen
långt från Eksjö, men tvekar dest.omindre att biträda förslaget
om" understöd till detta samhälle, som jag bor helt nära en
annan, af eldsvåda hemsökt stad, hvilken till tomtreglering och
nya byggnaders uppförande, erhållit af allmänna mede] verk¬
samt understöd. Ordspråket säger: »Den hjelp behöfver, han
ber, och den hjelpa kan, han ger..» Må, genom bifall till Ut¬
skottets förslag, detta ordspråk blifva till sanning 1 Flere an¬
dra omständigheter tala ock för bifall, såsom att en betydlig af¬
prutning å den ursprungligen begärda summan egt rum, och
att, genom aflåtande af den i 4:de punkten af Utlåtandet om-
förmälda underdåniga skrifvelse, så beskaffade statsbidrag hä¬
danefter icke torde ifrågakomma.»
Sven Haraldsson från Blekinge, Carl Gustaf Cederskog
från Östergöthlands Län m. fl. af Ståndets ledamöter instämde.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Icke heller jag kan
underkänna befogenheten af det klander, som rigtats mot den
hittills följda praxis, att väl understödja brandskadade städer,
men lemna af vådeld hemsökte byar utan hjelp, men då i
sednare tider alla i betydligare mån brandskadade städer, som
derom gjort framställning, beviljats understöd, och det sålunda
kunde anses mindre billigt att förvägra Eksjö en förmån, hvaraf
438
Den 20 Juli.
andra städer kommit i åtnjutande, får jag på grund häraf och
med afseende å den underdåniga skrifvelsens innehåll angå¬
ende erinran till husegare i Rikets samtlige städer, att för fram¬
tiden låta sina hus mot eldfara försäkras, härmedelst tillstyrka,
att Ståndet för denna gång bifaller förslaget om Eksjö stads
bispringande. Men härmed må det ock vara slut med dylika
anslag åt andra städer, som i framtiden kunna komma att af
vådeld hemsökas! Vilja vederbörande husegare icke ställa sig
till efterrättelse uppmaningen att hädanefter låta till verkliga
värdet sina hus brandförsäkra, så få de skylla sig sjelfva för
den förlust, som härigenom kan komma att drabba dem.»
Af samma tanke var Måns Pehrsson från Malmöhus Län.
Nils Svensson från Blekinge Län: »Händelsen har så
/> i o
fogat, att jag, efter erhallen ledighet från riksdagsgöromål,
sistlidne Januari månad — således icke fullt två månader ef¬
ter branden — färdades genom Eksjö. Det var i sanning lika
upprörande att se den förödelse, elden derstädes åstadkommit,
som att höra berättelsen om den mängd menniskor, som der¬
vid förlorade allt hvad de egde. Då tvifvel om stadens be¬
hof af undsättning rimligtvis icke kan uppstå, då andra brand-
skadade städer, såsom Christianstad, Jönköping och Örebro,
i sednare tider blifvit med lika beskaffade understöd hugnade
och då slutligen, i anledning af Utskottets hemställan i 4:de
punkten af Utlåtandet, man kan förvänta att frågor om bevil¬
jande af dylika bidrag hädanefter icke skola uppkomma, eller
om sådant ej kan förhindras, åtminstone icke vinna afseende,
hoppas jag, att Ståndet af dessa omständigheter skall finna sig
föranlåtet att till Stats-Utskottets ifrågavarande Utlåtande lemna
bifall.»
Johannes Larsson från Jönköpings Län: »Såsom repre¬
sentant från Jönköpings Län kan jag, på visst sätt. anses till¬
höra det samhälle, hvars bispringande nu utgör föremål för
våra öfverläggningar. Sanningsenligt kan jag vitsorda, att fler¬
talet af Eksjö stads innevånare äro i allmänhet ganska obe¬
medlade, men att synnerligen för den del af befolkningen, som
genom branden gick miste om all sin egendom, verklig fattig¬
dom inträdt. Då behofvet af understöd således är ganska
stort beder jag, att denna omständighet icke förbises vid frå¬
gans afgörande. Sker det, kan utgången icke blifva annat än
bifall till Utskottets framställning. Ett dylikt bifall får jag här¬
medelst på det varmaste förorda.»
Johannes Holm från Jönköpings Län: »På lika sätt, som
nästförutgående talare, kan äfven jag anses tillhöra ifrågava¬
rande samhälle. Kort efter olyckan genomreste jag staden
och hade dervid tillfälle att på nära håll skåda den ödelag-
Den 89 Juli.
439
geise, för hvilken en betydlig del af staden blifvit offer. Att
kraftigt understöd är behöflig t, lärer väl således ingen betvifla
och nied anledning häraf samt då tillgångar i sådant afseende
icke saknas, vågar jag hoppas, att Ståndet för sin del äfven
medgifver deras användande för ändamålet och följaktligen
bifaller hvad Utskottet tillstyrkt.”
Bengt Nilsson från Kronobergs Län: »Som upplyst är,
att de brandskadade befinnas i stor fattigdom, röstar äfven jag
för bifall till förslaget om deras understödjande.»
Vice Talmannen Anders Andersson: »Jag tror, att den
talare, som förmenat att Anders Pehrsson skulle vilja motsätta
sig Utskottets förslag, i en sådan förmodan alldeles irrat sig.
Så vidt jag uppfattat Anders Pehrssons mening, har den en¬
dast varit att, genom inhemtad närmare underrättelse om öf-
verskottsmedlens verkliga belopp, vinna en behöflig ledning
för omdömet vid pröfning i ett sammanhang af alla de ansök¬
ningar om anslag och låneunderstöd, hvilka till Stats-Utskottet
inkommit. För min del kan jag icke neka, att ju en sådan
generell pröfning vore ganska ändamålsenlig, och frågan der¬
om synes ock vara väckt i ett passande ögonblick, eftersom
förslaget att åt Eksjö lemna understöd är vid denna Riksdag
det första af de mångå, hos Utskottet anhängiggjorda, om hvil¬
ka Utskottet sig utlåtit. Å andra sidan torde likväl böra be-
hjertas att de flesta andra städer, hvilka i sednare tider varit
af betydligare eldsvådor hemsökte, alltid erhållit understöd af
allmänna medel och att, vid sådant förhållande, det vore hardt
om Eksjö, i afseende å hvilket samhälle behofvet af understöd
är kändt och vitsordadt, deraf skulle gå i mistning. De an¬
märkningar, i anledning af förevarande Utlåtande, med hvilka
man hittills framkommit, hafva, enligt min uppfattning, varit
rigtade hufvudsakligen mot Utlåtandets 2:dra punkt, i det man
bland annat ansett, att då brandskadade kommuner å landet
aldrig hugnades med låneunderstöd till återuppbyggande af
sina nedbrunna hus, så beginge man, på visst sätt, mot dessa
kommuner ett slags orättvisa, i det sådana lån beviljades stä¬
derna. Jag erkänner giltigheten af denna anmärkning, men
får erinra om den gamla praxis, som, enligt hvad jag ofvan
nämnt, i afseende å städerna verkligen utbildat sig och från
hvilken man torde hafva svårt att vika vid detta tillfälle. För
framtiden skulle likväl understöd af denna beskaffenhet icke
ifrågakomma, sedan, på sätt i 4:de punkten omförmäles, hus-
egarne i Rikets städer blifvit uppmanade att till ett det verkliga
värdet närmare motsvarande belopp, än hittills vanligen skett,
låta sina hus brandförsäkra. Att en dylik uppmaning utgår
och att, på sätt jemväl blifvit föreslaget, i sammanhang der-
440
Den 29 Juli.
med husegarne erinras, det de icke för framtiden kunna på¬
räkna att för sina nedbrunna hus erhålla byggnadslån, sådant
gillar jag visserligen, men får dervid likväl anmärka, att om
än uppmaningen efterkommes, och husen sålunda blifva till
verkliga värdet försäkrade, så kan, sedan husen nedbrunnit,
behofvet af låneunderstöd till deras återuppbyggande icke desto
mindre vara lika stort då, som det är nu,' ty efter åtskilliga
års förlopp, t. ex. 30 å 40 år, torde husen hafva så ökats i
värde, att egarens förlust på långt när icke betäekes af brand¬
försäkringssumman. Med denna anmärkning åsyftar jag dock
icke att motsätta mig bifall till Utskottets förslag äfven i fråga
om 4:de punkten. Att förslaget i dess helhet bifalles är ock
min önskan.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: v Jag tror mig hafva,
vid diskussionens början, gifvit tillkänna, att jag, för min del,
icke motsätter mig bifall till Utskottets förslag. Var berörda
tillkännagifvande icke fullt tydligt, så förnyas det härmedelst,
på det ingen må hysa tvifvel om hvad jag i nämnda afse¬
ende verkligen menat. Härmed kunde jag sluta, men jag
finner mig liksom tvingad att tillägga några ord, för att när¬
mare förklara, hvarför jag framställde förslaget om infordrande
från Stats-Utskottet af register å derstädes hvilande ansök¬
ningar om understöd af allmänna medel för åtskilliga uppgifna
behof. Sådant skedde nemligen icke derför, att jag för egen
del är i behof af en sådan upplysning, utan af den anledning,
att, om berörda upplysning lemnades Ståndets ledamöter sam¬
fäldt, ingen af dem, när ofvanberörde ansökningar sedermera
förekomma till pröfning, skall kunna mot Stats-Utskottet rigta
förebråelsen att hafva till en början varit nog frikostigt vid
tillstyrkande af sådana anslag, som skulle komma att af öf-
verskottsmedlen utgå. Pröfvades nemligen alla dessa anslags¬
frågor i ett sammanhang och hade man tillika uppgift å öfver-
skottsmedlens ungefärliga belopp, så är det ju klart, att man
härigenom finge lättare att afgöra hvilka af de många an¬
språken på anslag företrädesvis kunde vara af beskaffenhet
att böra tillfredsställas. Är pluraliteten icke villig att ingå på
detta förslag, skall sådant, för min enskilda del, vara temligen
likgiltigt; men jag tvål- mina händer för hvad framdeles komma
skall. En talare har erinrat, att pröfnirigen af alla anslags¬
frågor betydligt skulle underlättas, om man vid hvarje Riks¬
dags början erhölle en allmän uppgift angående så väl de an¬
slag, som äskades, som ock de tillgångar, hvilka för ända¬
målet kunde vara att påräkna, och i anledning häraf får jag
endast påminna, att vi, så vidt fråga nemligen är om Stats¬
verket, just erhålla en sådan uppgift medelst den proposition
Den 29 Juli.
441
om Stats-verkets tillstånd och behof, hvilken, vid Riksdagar-
nes början, af Kongl. Maj:t aflåtes. Så till vida kan mitt för¬
slag anses utgöra ett nytt prejudikat, att en dylik allman upp¬
gift, hvad beträffar anslag, på hvilka, i följd af enskildes mo¬
tioner, anspråk göras, icke af Stats-Utskottet meddelas, derest
nemligen icke, såsom jag ifrågaställa särskildt beslut derom
kunde blifva fattad t. v
Nils Svensson från Christianstads Län: »Jag vill icke
bestrida, att ju städernas innevånare tilläfventyrs icke hysa
synnerligt deltagande för de olyckor, som, genom eldsvåda,
kunna drabba kommuner å landet; men om så är, hör ett
sådant förhållande likväl ej inverka på utgången af denna
fråga. Men — invänder man vidare — Eksjö-boerne hade bordt
till verkliga värdet försäkra sina hus. 1 anledning häraf, får
jag erinra, att, om jag ej allt för mycket irrar mig, så är, i
anseende till den för Städernas Allmänna Brandstodsbolag fö-
reskrifna värderings-method, det nästan omöjligt att få fastig-
heterne till deras fulla värde i nämnde bolag försäkrade. Så¬
dant låter sig väl numera verkställas hos försäkrings-aktie-
holaget Skandia, men detta sednare är på det hela en så ny
inrättning, att det må finnas ursäktligt om den ännu icke
blifvit af innevånarne i en aflägsen landsort mera allmänt an¬
litad. Hade innan ifrågavarande olycka drabbat Eksjö stad,
den i 4:de punkten af Utlåtandet omförmälda skrifvelse redan
afgått, så skulle jag mindre undrat på om Ståndet funnits
mindre benäget att bevilja det understöd, hvarom nu är frå¬
ga: men som berörde skrifvelse ännu icke afgått; som andra
städer, hvilka träffats af enahanda olycka, fått understöd, och
som beloppet af den nu äskade summan, enligt hvad Ola
Månsson visat, icke kan anses öfverdrifvet, så hemtar jag från
dessa omständigheter ytterligare stöd för min förut tillkänna-
gifna åsigt, att Utskottets framställning bör af Ståndet bifallas.»
Medin; »Då jag senast hade ordet tillkäunagaf jag, att
ett bland de skäl, som, enligt min öfvertygelse, borde bestäm¬
ma oss för bifall till Utskottets förslag i dess helhet, utgjordes
af innehållet i förslagets 4:de punkt, på hvilken jag sökte läg¬
ga behörig vigt. Denna punkt synes vice Talmannen icke
vilja tillerkänna synnerligt värde, ty han har anmärkt, att, äf¬
ven om fastighet försäkrades för en viss summa, hvilken vid
tiden för försäkringens meddelande svarade mot fastighetens
verkliga värde, så hade man likväl icke full visshet att, när
den sedermera, längre tid derefter, genom vådeld skadades,
försäkringssumman motsvarade det värde, fastigheten hade
straxt innan olyckan inträffade; men i anledning häraf må
det tillåtas mig erinra, att, enligt gällande försäkrings-regle-
442
Deti SO Juli.
mente, fastigheterna skola, efter vissa mellantider, besigtigas
till utrönande deraf, om de fortfarande ega det värde, som
de hade när försäkring meddelades, och befinnes härvid att,
i följd af uraktlåtna reparationer, fastighetens värde förmin¬
skats, så blifver, i förhållande härtill, försäkringssumman ned¬
satt. Det är ju häraf tydligt, att den ersättning erhålles, som
motsvarar det värde, fastigheten ansågs ega, innan den ge¬
nom vådeld förstördes. Anders Pehrssons erinran, att vi, vid
Riksdagens början, få mottaga Kongl. Majt:s Proposition, an¬
gående Statsverkets tillstånd oeh behof, var ganska rigtig,
men som vi, under Riksdagens fortgång, den ena gången efter
den andra få emottaga Kongl. Propositioner, hvilka jemväl
innefatta anspråk på anslag af stats-medel, så kan man åt¬
minstone icke vid Riksdagens början med tillförlitlighet be¬
räkna stats-utgifterna och den tillgång, hvarmed de skola be¬
stridas. Föröfrigt förnyar jag min anhållan, att Utlåtandet
bifalles.»
Pehr Nilssson i Espö, Malmöhus Län.- »Då förslaget,
angående Eksjö stads understödjande med anslag och lån, är
föranledt af en inträffad olyckshändelse, bör, enligt min åsigt,
uppskof icke ega rum med pröfning af samma förslag; och
sorn, hvad l:sta punkten i Utlåtandet vidkommer, hus- oell
tomt-egare i Eksjö icke hafva någon skuld deruti, att stadens
gamla tomt-reglering är så beskaffad, att den bör, efter en ny
plan förändras och de i sådant afseende äskade summor icke
kunna anses öfverdrifvet höga, torde denna punkt böra bifal¬
las. Då andra punkten afser icke anslag, utan blott lån, för
hvilket ränta jemväl skall erläggas, torde hinder ej möta, att
bifalla äfven denna punkt och hvad aftgår öfrige'2:ne punkter
i Utlåtandet, har jag under diskussionen icke hört att någon
har för afsigt att förvägra dem bifall. Utlåtandet i helhet
bör, efter min åsigt, alltså godkännas.»
Af samma tanke voro Johan Gustaf Wassmuth fr. Stock¬
holms, Anders Eriksson från Södermanlands, Carl Tholsson
och Johannes Linder från Skaraborgs Län,
Vice Talmannen Anders Andersson: »I anledning af
Medins sista yttrande, vill jag endast erinra, att jag alldeles
icke underkänner Utskottets förslag i 4:de punkten, enligt
hvilket städernas husegare skulle uppmanas att låta sina egen¬
domar, till deras verkliga värde, brandförsäkras; men, äfven
om sådan försäkring tages, så följer deraf alldeles icke att
den förlust, egaren gör, i händelse huset brinner, blifver ho¬
nom till fullo ersatt, ty, om olyckan inträffar flere år efter
det försäkring erhållits, är antagligt att städernes fastigheter
äro mera värde då, än de voro förut; hvilket antagande jag
Den 29 Juli.
443
stöder på den kända omständighet, att fastighets-värdena i
allmänhet öro i stigande.»
Diskussionen förklarades slutad.
Sedan Ståndet medgifvit, att proposition å Utlåtandet i
dess helhet finge framställas, blef, efter af Talmannen fram¬
ställd dylik propostion, Stats-Utskottets ifrågavarande Utlå¬
tande N:o 83 bifallet.
Härefter föredrogs Stats-Utslcoltets Utlåtande N:o 84, i
anledning af väckt fråga om vissa friheter och förmåner för
de till presterskapets aflöning i sednare tider anslagna hem¬
man och lägenheter.
I anledning af detta Utlåtande, yttrade:
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län: »Då jag anser
Stats-verket icke böra vidkännas uppoffring för åstadkom¬
mande af bättre aflöning åt det lägre presterskapet, finner
jag det i sådant hänseende af Utskottet framlagda förslag till
underdånig skrifvelse alldeles öfverflödigt och vill derför att
Ståndet, med afslag å Utlåtandet i denna del, antager såsom
sitt beslut den mening, hvilken i Herr Rådmannen Björcks,
Utlåtandet bifogade reservation, finnes uttryckt.»
Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs Län: »Jag
erkänner väl Utskottets goda uppsåt, att, för det lägre pre¬
sterskapet åstadkomma en förbättrad ekonomisk ställning, nå¬
got, som verkligen är af behof påkalladt: men jag ogillar det
sätt, på hvilket, enligt Utskottets förslag, nämnda ändamål
skulle vinnas, ty då hos det högre presterskapet öfverflödig
tillgång finnes, att för samma ändamål användas, då, i anled¬
ning af förslaget att befria åtskilliga boställen, som af kommi¬
nistrar och kapell-predikanter innehafvas, från utgörande af
kronotionde och andra afgifter, den lättnad, kommunerna der¬
igenom skulle vinna, med afseende å deras bidrag till det
lägre presterskapet, vore så godt som ingen, då de lägre
presterne i allmänhet äro att anse såsom de högres medhjelpare
i tjensten, och derför böra, åtminstone till väsendtlig del, af desse
sistnämnde åtnjuta aflöning, hvartill, såsom ofvan är nämndt,
tillgång icke lärer komma att saknas, derest allmän reglering
af presterskapets ojemnt fördelade löneinkomster företages, och
då jag, uti det, i förevarande ämne, af enskild motionär väckta
förslag, hvilket i viss mån blifvit af Utskottet tillstyrkt, tror
mig finna ett bemödande att bortblanda hufvudsaken, nemli¬
gen vinnande af en bättre aflöning åt det lägre presterskapet,
med de öfverskottsmedel, som, efter det ofvannämnda löne¬
4.
444
Den 29 Juli.
reglering försiggått, utan tvifvel uppkomma, så kan jag för
ingen del|biträda samma förslag, såsom åsyftande att betunga
Statsverket med ytterligare uppoffringar för presterskapets af-
lönande. I denna del yrkar jag alltså ogillande af Utskottets
framställning, under det jag deremot godkänner densamma i
den del, hvarigenom förslaget, såvidt kyrkoherdars boställen
angår, blifvit afstyrkt.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Ehuru jag
ingalunda förnekar det lägre presterskapets behof af förbät¬
trade löneinkomster, vill jag likväl icke komma till detta mål
på den af Utskottet anvisade väg. Presterskapets privilegier,
hvilka ofta utgjort hinder för åtskilliga ifrågaställa reformer,
äro nemligen tillräckligt stora förut; hvadan utvidgning af dem
åtminstone icke är rådlig. Vid särskildta tillfällen under denna
Riksdag har frågan om presterskapets lönevilkor utgjort före¬
mål för lifliga öfverläggningar, och dervid har. åtminstone in¬
om detta Stånd, den åsigt ganska otvetydigt blifvit uttalad,
att Herrar kyrkoherdar äro skyldige att med skälig aflöning
efter tidens fordringar förse sina medhjelpare, utan att någon
kostnad derför finge drabba Staten. Med anledning häraf, och
då Rikets Ständer redan beslutat aflåtande af underdånig skrif¬
velse med anhållan, att Kongl. Majrt ville nedsätta en kom¬
mitté af sakkunnige personer, för uppgörande af förslag till
allmänt ordnande af presterskapets aflöning, anser jag, att, in¬
tilldess detta arbete blifvit färdigt och för Ständerne framlagdt,
någon vidare åtgärd i detta ämne icke bör å deras sida vid¬
tagas, hvaraf åter föijer, att den af Utskottet nu tillstyrkta
särskilda skrifvelse, enligt min öfvertygelse, icke bör ifråga¬
komma. A Utskottets framställning i denna del yrkar såle¬
des äfven jag afslag.»
Petter Carl Andersson från Östergöthlands Län in¬
stämde.
Ola Månsson från Skåne: »Om, på sätt en talare för¬
menat, kommunernas vinst deraf, att ett och annat af det lä¬
gre presterskapets boställen befrias från kronotionde eller an¬
nan afgift till Staten skulle blifva så godt som ingen, så föl¬
jer deraf, att, dä Staten afstår nämnda inkomst, uppoffringen
å dess sida äfven är ringa, ty skyldighetens utgörande och
eftergift deraf stå här i noggrannt förhållande till hvarandra.
För öfrigt är det för närvarande icke egentligen fråga om nå¬
gon eftergift, utan om vinnande af en för sjelfva saken behöf¬
lig utredning, som borde verkställas af den kommitté, hvilken
skulle utlåta sig om lämpligaste sättet för ett allmänt ordnande
af presterskapets aflöning. Komrnitterades förslag är ju äm-
nadt att föreläggas Rikets Ständer, och af dem beror att an¬
Dan 29 Juli.
445
taga eller förkasta detsamma, eller eljest efter sig företeende
omständigheter i ämnet besluta, och då en dylik pröfning yt¬
terst tillhör Rikets Ständer, kan jag icke fatta, att saken för¬
lorar derpå, att den först blifver utredd. I samma mån kom¬
ministrar, kapellpredikanter och audre, det lägre presterskapet
tillhörande medlemmar, vinna förbättrade löneinkomster, i sam¬
ma mån kan minskning ega rum uti de från församlingarna
till detta presterskap nu utgående frivilliga bidrag, och för för¬
samlingarna må det val, på visst sätt, kunna betraktas såsom
vinst att undgå utgifter af denna beskaffenhet. Med ett ord:
jag kan icke inse, att Utskottets förslag på något sätt kan
verka skadligt, och vill derför, för min del, bifalla det-
samma.»
Med Ola Månsson förenade sig Johannes Andersson från
Elfsborgs Län m. fl.
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands Län: v Mig skall
det egentligen vara likgiltigt, antingen Ståndet bifaller eller
afslår Stats-Utskottets framställning i detta mål, ty utgången
af frågan om allmän lönereglering för presterskapet är deraf
icke i beroende; men den talare, som öppnade diskussionen,
har tillstyrkt antagande af Herr Björcks reservation, och som
nämnda reservation, bland annat, innehåller, att, derest om-
förmälda lönereglering icke kunde med de till presterskapet
redan anslagna tillgångar verkställas, bristen skulle fyllas me¬
delst tillskott af församlingarna, men församlingarnas ytterligare
betungande i detta afseende icke är önskligt, så anser jag
mig böra afråda från antagande af Herr Björcks reserva¬
tion, v
Lars Magnus Knutsson och Carl Gustaf Cederskog från
Östergöthlands, Jöns Pehrsson från Blekinge Län, samt flere
af Ståndets ledamöter förmälde sig vara af samma tanke, som
Pehr Mattsson.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Utskottet har
åsyftat, att, genom de i sednare tider tillkomna prestbostäl-
lens befriande från kronotionde och andra afgifter till Staten,
bringa dessa boställen till fullkomlig likhet med öfriga prest-
boställen, hvilka, enligt författningarna, af ålder åtnjutit befri¬
else från dylika afgifter. Samtliga boställena erhöllo härige¬
nom enahanda natur, och den ifrågaställda löneregleringen
skulle såmedelst i betydlig mån underlättas. I de flesta, hos
Stats-Utskottet förekommande frågor, är jag i tillfälle att in¬
stämma i de åsigter, som af Herr Björck uttalas; men i detta
fall kan jag det icke, tj7 med sin emot Utlåtandet afgifna re¬
servation, har Herr Björck mera afsett förhållandet i städerna,
än det på landsbygden, i anledning hvaraf, och då reserva¬
446
Den 29 Juli.
tionen förutsätter möjligheten af ytterligare tillskott från för¬
samlingarna, men jag ingalunda kan medgifva behofvet deraf,
jag desto hellre finner mig böra biträda Utskottets förslag,
som, genom den Statens mellankomst, hvilken deri' förordas,
utsigt för församlingarna öppnas att vinna någon, om än ringa,
lindring uti de bidrag, som af dem nu lemnäs till presterska¬
pets aflönande. Trader nemligen icke Staten emellan, finge
församlingarna göra det; och utgör denna omständighet huf-
vudskälef, hvarför jag, såsom nyss är nämndt, bifaller Utskot¬
tets förslag.»
Uti Anders Erikssons yttrande instämde Joseph Holm
och Johan Gustaf Wassmuth från Stockholms, Anders An¬
dersson och Anders Magnus Andersson från Kalmar, Carl
Tholsson och Johannes Linder från Skaraborgs, Pehr Erik
Andersson från Westmanlands, och Ephraim Larsson från Elfs¬
borgs Län, m. fl. af Ståndets ledamöter.
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län: »För mindel
tror jag, att den uti förevarande Utlåtande tillstyrkta skrif¬
velse rätteligen bör betraktas såsom ett bihang till den, uppå
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets förslag, af Rikets
Ständer beslutade skrifvelse, angående en allmän lönereglering
för presterskapet, hvilken sednare skrifvelse icke innehåller
något om de i sednare tider tillkomna prestboställen. Åstad¬
kommande af likhet i utskyider för samtliga dessa boställen,
eller, rättare sagdt, deras befriande från utskyider är dock så till
vida af vigt, som den ifrågaställda allmänna löneregleringen
derigenom underlättas. Berörda skrifvelse lärer alltså, få an¬
ses af behof påkallad, och på grund deraf bifaller jng Utskot¬
tets i denna del gjorda hemställan.»
David Andersson från Hallands Län: »Jag är till vä¬
sendtlig del förekommen af Ola Månsson, och instämmer i
haus yttrande. Jag muste dock för egen del uttrycka min
förundran deröfver, att protest skulle göras emot ett af Ut¬
skottet meddeladt, så beskaffodt Utlåtande, som det ifrågava¬
rande. Man har antydt, att hvad Utskottet tillstyrkt skulle
hafva afseende mera å förhållandena på landet, än dem i stä¬
derna. I en sådan förutsättning torde man hafva misstagit
sig, ty fråga är ju ock om lönereglering för presterskapet i
allmänhet, utan afseende derpå, huruvida vissa af dess med¬
lemmar äro i stad eller på landet tjenstgörande. För öfrigt
vill jag i minnet återkalla, att, i anledning af derom väckta
frågor, Rikets Ständer vid flera förutgångna Riksdagar bevil¬
jat anslag af statsmedel, för att dermed friköpa prestboställen
från räntor, kronotionde och andra afgifter till Statsverket.
Att alla sådana boställen erhålla lika natur, finner jag, för min
Dea 29 Juli.
447
del, ganska välbetänkt, och vill således bifalla Utskottets för¬
slag.»
Gustaf Hultman och Nils Nilsson från Nerikes, Anders
Eriksson från Södermanlands och Tobias Lind från Götheborgs
och Bohus Län instämde.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Till en del är jag
förekommen af David Andersson, ty, liksom han, ämnade jag
upplysa, att Rikets Ständer vid flera särskildta tillfällen låtit i sed¬
nare tider tillkomne boställen befrias från kronotionde, rote¬
ring och flera allmänna utskylder. Jag anser det såsom en
lycklig tillfällighet, att Stats-Utskottets uppmärksamhet blifvit
rigtad åt det håll, som för den af Utskottet föreslagna skrif¬
velse utgör föremål. Den skrifvelse, som, genom lemnadt bi¬
fall till Allmänna Besvärs-och Ekonomi-Utskottets Betänkande
N:o 93, blifvit beslutad, innehåller hufvudsakligen begäran om
infordrande af uppgifter angående de till presterskapet i all¬
mänhet anslagna lönebelopp, men om först omförmälda skrif¬
velse jemväl aflåtes, är troligt, att alla till presterskapet an¬
slagna boställen omsider erhålla samma natur, och härigenom
blifver det, utan tvifvel, lättare att företaga och till slut bringa
den ifråga stei 11 d a allmänna löneregleringen för samma prester¬
skap. För min del röstar jag alltså för bifall till Utskottets
Utlåtande.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Sodan jaginhem-
tat Anders Erikssons från Elfsborgs Län yttrande, kunde jag
ganska väl inskränka mig till att helt enkelt instämma deruti.
Må det likväl, eftersom jag redan anmält mig att erhålla or¬
det, innan samma yttrande afgafs, nu tillåtas mig att, för egen
del, tillägga några få ord. Det är i sanning icke lätt att fatta,
hvarför ifrågavarande Utlåtande af en och annan klandras. Ett
sådant klander förekommer mig desto mera besynnerligt, som
Bondeståndet vid flera särskildta tillfällen medgifvit, att det lägre
presterskapet är för svagt aflönadt, och att förbättring i detta
förhållande är af omständigheterna påkallad, i anledning hvaraf
ett Utlåtande, hvilket just åsyftar dylik förbättring, långtifrån
att klandras, snarare bör egnas allt beröm. Hvad angår Herr
Björcks reservation, hvilken särskildt blifvit af en talare för¬
ordad, så anser jag den alldeles icke antaglig. Den förutan,
visste nog Bondeståndet, att, om församlingarna sådant önska,
ingen kan förmena dem att, huru mycket som helst, tillgodose
sine egne prester och själasörjare. Med all respekt både för
Herr Björck och för den, som förordat antagande af hans re¬
servation, hoppas jag likväl, att den i sådant hänseende fram¬
ställda uppmaning icke efterkommes, utan att Ståndet bifaller
Utlåtandet i dess nu befintliga skick.»
448
Den 29 Juli.
Liss Lars Olsson och Erik Andersson frän Kopparbergs,
Olaus Eriksson Erik Christensson och Johannes Nilsson från
Götheborgs och Bohus, Nils Pehrsson från Kalmar, Pehr Ben¬
jaminsson från Elfsborgs, och Nils Svensson från Jönköpings
Län rn. fl. af Ståndets ledamöter delade Medins åsigt.
Pehr Nilsson i Espö: »Då jag förordade antagande af
Herr Björcks reservation, måtte jag mindre väl hafva uttryckt
mig, eftersom man tyckes förutsätta, att min mening dervid
varit, att, i afseende å presterskapets aflönande, församlingarna
skulle ytterligare betungas. Något sådant har jag visserligen
icke åsyftat; men hvarför jag ansett och fortfarande anser
hinder möta för bifall till den del af Utlåtandet, deruti Utskot¬
tet tillstyrker aflåtande af underdånig skrifvelse med anhållan
om åtgärders vidtagande, i ändamål att åtskilliga, i sednare
tider tillkomna, prestboställen må från kronotionde och andra
afgifter vinna befrielse, är derför, att principen om utvidgning
af eller tillökning i privilegierad jord inrymmes i berörda till¬
styrkande, så att, i händelse detta sednare godkännes, Bonde¬
ståndet med detsamma kan anses hafva godkänt principen att
öka Rikets privilegierade jord. På sätt af Utlåtandet inhem-
tas, hafva emellertid Rikets Ständer, långt före detta, funnit
en sådan åtgärd betänklig, och i underdånighet afstyrkt af
Kongl. Maj:t i berörda afseende framställd proposition, och
derför måste jag, äfven i händelse jag skulle blifva ensam om
min mening, bestrida lämpligheten af hvarje åtgärd, som går
ut på att privilegiera det ena jordstycket efter det andra. Så¬
dan är min uppfattning af förevarande sak, och jag vidblifver
alltså mitt yrkande, att Utlåtandet, såvidt fråga är om det
lägre presterskapets boställen, ogillas: men hvad angår förra
delen af samma Utlåtande, deruti Utskottet afstyrkt bifall till
väckt förslag, alt jemväl sådana hemman och lägenheter, som
till kyrkoherdars aflöning användas, skulle från dem åsätta
allmänna utskylder befrias, så faller af sig sjelft, att jag bi¬
faller denna del af Utlåtandet.»
Med Pehr Nilsson förenade sig Samuel Ödmann från
Upsala, Johan Johansson från Nerikes, Lars Gustaf Anders¬
son från Elfsborgs, Herman Jönsson Öbom från Norrbottens
Län, samt flere af Ståndets ledamöter.
Johannes Magnus Lundahl: »Att komministrars, kapell¬
predikanters och i allmänhet det lägre presterskapets löner böra
upphjelpas, derom äro vi alla ense; men i sättet, på hvilket
detta bör ske, hafva skiljaktiga åsigter yppats, och i detta af¬
seende vill det nästan synas, att de, som påyrka ovilkorligt
bifall till Utskottets hemställan om aflåtande af underdånig
skrifvelse, i och med detsamma finna någon betänklighet icke
Den 29 Juli.
449
möta dervid, att löneförbättringen sker på iförsamlingarnas be¬
kostnad; men sådant kan, efter min öfvertygelse, icke blifva
rigtigt, ty, i fråga om det lägre presterskapets löner, hafva
församlingarna redan gjort hvad af dem kan, med skäl och
billighet, fordras, och nu åligger det bemälde presterskaps
principaler, Herrar kyrkoherdar, åt hvilka de lägre presterne
äro tjenstmedhjelpare, att jemväl göra sitt, eller, med andra
ord, af sina öfverflödiga löner tillskjuta det, som brister för
medhjelparne. Såsom jag redan tillkännagifvit, då jag först
hade ordet, vill jag alltså afslå Utlåtandet, i hvad det angår
aflåtande af underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t.»
Erih Johan Undberg från Kalmar Län: »I anledning af
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o
93, som blifvit af 3 Stånd bifallet, hafva Rikets Ständer re¬
dan beslutat, att, genom underdånig skrifvelse, anhålla, det
Kongl. Maj:t måtte i Nåder tillsätta en kommitté af sakkun¬
nige personer, för att uppgöra förslag till allmänt ordnande af
presterskapets aflöning. För att kunna noggrant pröfva lämp¬
ligheten af det, enligt Stats-Utskottets ifrågavarande Utlåtande,
väekta förslag, att i sednare tider till presterskapet anslagna
hemman och lägenheter, hvilka till aflöning åt komministrar
och kapellpredikanter användas, må, till underlättande af en
förbättrad lönereglering för desse tjenstemän, erhålla samma
frihet från utgörande af räntor, kronotionde och andra afgif-
ter, som de af ålder varande prestboställen, enligt författnin¬
garna, åtnjuta, har nu Stats-Utskottet tillstyrkt aflåtande af
ytterligare skrifvelse, med anhållan, såsom det i Utlåtandet
heter, »att Kongl. Maj:t måtte åt den kommitté, som med an¬
ledning af Rikets Ständers nyss åberopade skrifvelse, torde
»blifva af Kongl. Maj:t för omförmälda ändamål utsedd, i Nå-
»der uppdraga, att, vid uppgörande af sitt förslag till ord-
»nande af presterskapets aflöning, jemväl taga denna fråga
»(angående boställena) i öfvervägande, eller ock täcktes på
»annat sätt förordna om en fullständig utredning af detta ären-
»de, samt att Kongl. Maj:t derefter behagade till Rikets Stän-
»der aflåta den Nådiga framställning i ämnet, hvartill anledning
»må kunna förefinnas.» Såvidt jag kan finna, står nu den
sednast tillstyrkta skrifvelsen i det naturliga sammanhang med
den redan beslutade, att jag emot godkännande af den nya
icke hyser någon betänklighet. Jag röstar alltså för bifall till
Utlåtandet.»
Nils Svensson från Blekinge Län: »Efter mitt sätt att se
saken, finnes ingen grundad anledning, hvarför Utlåtandet
Bonde-St. Brot. vid Lagt. Itiksd. 1S56 0.1S5T. VI• 29
•450
Den 29 Juli.
skulle afslås. Lika med Rudberg vill jag således bifalla det¬
samma. »
Af samma tanke förmälde sig Lars Gezelius från Kop¬
parbergs Län vara.
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Då jag förmodar, att
pluraliteten är böjd för bifall till Utlåtandet, vill jag icke säga
något vidare derom; men jag begagnar tillfället att uttrycka
den önskan och förhoppning, att den blifvande kommittéen
må handla ytterst försigtigt, vid pröfning af frågan om vissa
boställens befriande från allmänna afgifter, ty, -för min del,
anser jag högligen betänkligt att öka Rikets privilegierade
jord. Rätteligen borde kyrkoherd arne, för sina boställen, vid¬
kännas enahanda afgifter, hvilka nu åligga de boställen,. som af
det lägre presterskapet, nemligen komministrar och kapellpre¬
dikanter, innehafvas.»
Anders Medin: »Ehuru jag sjelf är egare af privilegie¬
rad jord, har jag likväl aldrig motsatt mig förslag, som åsyf¬
tat, att, med borttagande af alla företrädesrättigheter och pri¬
vilegier, hvilka utgöra en qvarlefva från fordom, då helt an¬
dra åsigter i många fall gjorde sig gällande, bringa all jord
till lika natur, och allraminst vill jag medverka till förslag,
som äro af beskaffenhet, att Rikets privilegierade jord derige¬
nom ökas. — Då Pehr Nilsson i Espö förordade antagande af
Herr Björcks reservation, gjorde han dervid icke något un¬
dantag i afseende å den del af samma reservation, deruti
reservanten uttalat möjligheten af församlingarnas ytterligare
betungande i och för beredande af högre löner åt presterska¬
pet. Jag bestred derför reservationens antagande, och tror,
att jag dertill hade skäl. För öfrigt sade jag, att ingen kunde
hindra församlingarna, att, af god vilja, öka inkomsterna för
sitt presterskap, och svårligen lärer man kunna bevisa mig,
att jag i detta påstående skulle hafva orätt. Jag är Stats¬
utskottet tack skyldig för det resultat, hvartill det kommit,
och hoppas, att Utlåtandet af Ståndet bifalles.»
Petter Jönsson: »Jag har sökt att för mig utreda inne¬
hållet af de sednare talarnes yttranden, och, ehuru vi ega att
göra hvilket vi vilja, nemligen antingen bifalla eller afslå Ut¬
låtandet, skulle jag likväl nästan kunna vara frestad göra det
sednare, om icke annat derför, att jag, i sådant fall, kunde
åberopa det af Lundahl afgifna yttrande, hvilket bör ega vits¬
ord hufvudsakligen derför, att Lundahl, såsom f. d. klockare,
bäst torde hafva feda på presterskapets privilegier. Herr Råd¬
man Björck, hvars reservation blifvit förordad till antagande,
torde väl hafva läst mycket, och i följd deraf känna till hvarje¬
handa; men om innehållet af presterskapets privilegier är han
Den 29 Juli.
451
troligtvis icke så underkunnig, som Lundahl, hvars öfverty¬
gelse, i fråga om det lägre presterskapets aflöning, tyckes
vara den, att då komministern fått sin halfspann, så har för¬
samlingen gjort sitt, och resten får göras af komministerns
principal, kyrkoherden. Utan tvifvel torde den blifvande kom¬
mittéen icke underlåta, att af en sådan grundsats göra behö¬
rig tillämpning, och då skall man se att Lundahl till slut lindå
får rätt. Beträffande frågan om befrielse för komministrar
från skyldigheten, att, för innehafvande boställen, utgöra ro¬
tering och betala kronotionde m. m., så enär åtskilliga kom¬
ministersboställen, enligt beslut, som fattats vid förutgångna
Riksdagar, redan tillgodonjuta sådan befrielse, lära vi väl svår¬
ligen kunna förmena innehafvarne af de boställen, om hvilka
nu är fråga, att jemväl vinna en dylik förmån, helst den till¬
ökning i privilegierad jord, som derigenom uppkommer, är så
obetydlig, att derom är intet att säga. Pehr Nilsson har väl
åberopat Herr Björcks reservation, men Pehr Nilsson har sjelf
förklarat, att han dermed icke åsyftat att ytterligare betunga
församlingarna med hänsigt till det lägre presterskapets aflö-
nande, och med denna förklaring både kunna och böra vi åt-
nöjas. Vid lönernas reglerande torde nog komma att tillgå
såsom Lundahl sagt: men jag lemnar frågan härom åsido,
och slutar med anhållan, att Utskottets förslag, såsom välgrun-
dadt, måtte bifallas.»
Jonas Andersson: »Meningen med den, uppå Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets förslag beslutade underdå¬
niga skrifvelse om allmänt ordnande af presterskapets löner,
har naturligtvis, bland annat, varit den, att vinna tillförlitlig
upplysning, huruvida icke, såsom man har anledning förmoda,
det högre presterskapets rikliga inkomster kunde lemna er¬
forderligt öfverskott till den löneförbättring, som, för det lägre
presterskapet, enligt hvad ingen ansett sig kunna bestrida, vore
af verkligt behof påkallad. I detta hänseende kan ingen upp¬
lysning erhållas, utan efter föregången undersökning, och har
min öfvertygelse varit, att man icke borde gå en sådan i för¬
väg. Skulle resultatet af densamma tilläfventyrs blifva annat,
än man förväntat, då först, men icke förr, borde Staten träda
emellan. På dessa skäl och då, uti den af Stats-Utskottet
tillstyrkta underdåniga skrifvelse, principen om tillökning af
Rike”ts privilegierade jord onekligen finnes uttalad; men, en¬
ligt min öfvertygelse, en dylik princip ingalunda bör af repre¬
sentationen godkännas, finnér jag mig nödsakad att vidhålla
mitt yrkande, att Utlåtandet, såvidt berörda skrifvelse angår,
måtte afslås.»
452
Den 29 'Juli.
Pehr Nilsson i Espö: »Petter Jönsson har tvifvelsutan väl
Utredt tvistefrågan, då han underrättat oss, att vi kunna antin¬
gen bifalla eller afslå Utskottets Utlåtande. Då jag, på an¬
förda skäl, förklarat min obenägenhet mot förslaget att öka
Pikets privilegierade jord, synes Stedin hafva tagit mina erin¬
ringar härom såsom rigtade mot honom personligen. Jag kän¬
de icke förut, att Ståndet bland sina ledamöter räknade någon,
som kunde anses representera den privilegierade jorden, och
hafva mina yttranden hvarken nu eller tillförene varit rigtade
mot person, utan blott afhandlat sak. För öfrigt vore det
märkvärdigt om man icke, emot inkomna Betänkanden, som
föredragas, skulle få göra de anmärkningar i sak, hvartill fog
kan förefinnas, utan att derföe utsättas för misstanke att åsyfta
pesonligheter.»
Diskussionen ansågs härmed afslutad.
Talmannens proposition på bifall till l:sta punkten i Ut¬
låtandet, hvarigenom Utskottet afstyrkt bifall till Herr Doktor
Björkmans motion, i hvad densamma afser sådana hemman
och lägenheter, som till kyrkoherdarnes aflöning användas,
besvarades med ja; men vid framställd proposition på bifall
jemväl till 2:dra punkten i Utlåtandet, hördes blandade rop af
ja och nej, hvarefter votering om denna punkt äskades.
I anledning häraf uppsattes, justerades och anslogs följande
voteringsproposition:
Den, som bifaller Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84, i
hvad det angår hemställan om aflåtande till Kongl. Maj:t af
underdånig skrifvelse, röstar ja.
Den, det icke gör, röstar nej.
Vinner nej, anses Utlåtandet i denna del afslaget.
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 66 ja
mot 26 nej; och var således Utlåtandet i dess helhet af
Bondeståndet bifallet.
§ 5-
Vidare föredrogos, hvar efter annan, och biföllos Stats-
Utskottets nedannämnde Utlåtanden:
N:o 85, i anledning af väckt fråga om befrielse från kro-
notiondes utgörande af de komministersboställen i Stockholms
Län, som efter 1850 års jordransakning blifvit med denna ut¬
skyld belagda;
N:o 86, i anledning af väckt motion, att de räntegifvare,
hvilkas räntor äro till Sala silfververk anslagna, må komma i
åtnjutande af de med skatteförenklingen åsyftade förmåner;
K:o 87, i anledning af väckt motion om rättighet för Gun¬
narskogs socken i Wermlands Län, att, efter tio års medel-
Den 29 Juli.
453
markegångspris, lösa den af socknen utgående rotefrihets-afgift
för oroterad jord;
N:o 88, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående åtskilliga inom Götheborgs och Bohus Län belägna
kronoholmars afgiftsfria upplåtelse till allmänt begagnande;
N:o 89, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående godtgörelse till indelningshafvare för sådana grund¬
räntor, sorn, till följd af qvarnars nedläggande, afskrifvas;
N:o 90, i anledning af väckt motion om ändring i det
genom Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 meddelade stad¬
gande, att Landshöfdingarne skola föra ordet vid Riksstån¬
dens deputerades sammanträden för markegångsprisens bestäm¬
mande; /
N:o 91, i anledning af Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition
angående förvandling af en inom Färentuna härad af Stock¬
holms Län utgående skattetitel, under namn af tegelved;
N:o 92, i anledning af väckta motioner, åsyftande förän¬
dring af det uti 5:te § af Kongl. Kungörelsen den 11 Maj
1855 meddelade stadgande angående den minsta enhet, hvar¬
till, vid räntepersedlarnes omsättning ock förenkling, hvarje
persedelslag må uti jordeboken uppföras;
N:o 93, i anledning af vackt fråga att forsel-löns-ersätt-
ning för räntespanmål, som ej kan till leverering in natura
uppsägas, må omedelbart tillhandahållas vederbörande ränte¬
tagare; och
N:o 95, i anledning af förnyade framställningar om ned¬
sättning af den föreskrifna räntan för Hjelmare kanals och
slussverks underhållsfond samt om förändring af hittills gällande
stadgande angående bevaknings-åtgärderna i afseende på sam¬
ma fonds lånehandlingar.
§ 6.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 94, i anledning af väckta
frågor att räntor och tionde, anslagna till embets- och tjen¬
stemän, hvilka icke äro skyldige, att derför emottaga lösen
efter medelmarkegångspris, ändock måtte på detta sätt få lö¬
sas, samt att ersättning af den för embets- och tjenstemän
härigenom uppkommande förlust måtte af statsmedel varda
anvisad, blef, på flere ledamöters begäran, 2:dra gången bord-
lagdt.
§. 7.
Ståndets jEnskildta Besvärs-Utskotts förslag till under¬
dånig skrifvelse, N:o 3, rörande förbättring i det obefordrade
454
Den 29 Juli.
presterskapets aflöning, hvilket skrifvelseförslag sedan den 25
innevarande månad hvilat på Ståndets bord, blef, uppå begä¬
ran af Ola Månsson, med hvilken flere instämde, att under¬
tecknad Sekreterare ville till något annat plenum efterse, hu¬
ruvida förslaget vore affattadt i öfverensstämmelse med det
beslut, Ståndet fattat i anledning af Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets under N:o 93 afgifna Betänkande, angå¬
ende förslag till allmänt ordnande af presterskapets aflöning,
jemväl 2:dra gången bordlagdt.
§ 8.
Till bordläggning Osta gången anmäldes:
Stats-Utskottets Memorial N:o 97, i anledning af Biks-
ståndens beslut angående de i Utlåtandet N:o 62 behandlade
frågor om utförande af föreslagna jernvägsstamlinier och anvi¬
sande af dertill erforderliga medel;
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 14, med förslag till
voteringspropositioner, i anledning af Riksståndens olika beslut
i afseende å ifrågaställda förändringar i föreskrifterna om all¬
männa bevillningens utgörande;
Samma Utskotts Utlåtande N:o 15, i anledning af dels
gjorda anmärkningar emot vissa delar, dels ock Riksståndens
skiljaktiga beslut i afseende å andra delar af Betänkandet N:o
8, angående ifrågaställda förändringar i föreskrifterna om stämp¬
lade pappers-afgiftens utgörande;
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Betänkande N:o 27, i anledning af väckta
motioner om förändrad lagstiftning rörande hemmansklyfning
och jordafsöndring;
Samma Utskotts Betänkande N:o 28, i anledning af väckt
motion om ändring i Kongl. Brefven den 9 Februari 1802
och 17 Augusti 1804, rörande besutenhet å hemman i Dalar¬
ne ; och
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Memoria] N:o 6, i anledning af Riksståndens
olika beslut angående vilkoren för bränvinstillverkningen.
§ 9-
Såsom icke erfordrande annan åtgärd, lades till handlin-
garne följande från Medstånden ankomna protokolls-utdrag,
nemligen:
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 328—330;
>' Högv. Presteståndet N:ris 289—291; och
» Vällofl. Borgareståndet N:ris 301 och 302.
Den 29 Juli.
455
§ 10.
Ola Mänsson från Skåne begärde ordet och yttrade:
»Sedan Stats-Utskottets Memorial N:o 97, nied förslag till vo-
teringspropositioner, för omröstning i förstärkt Stats-Utskott, i
anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut i jernvägsfrågan,
nu blifvit bordlagdt, och till Ståndets ledamöter utdeladt; så
föreslår jag, att Ståndet beliagade utsätta dag för anställande
af val till ledamöter i förstärkt Stats-Utskott och i samman¬
hang dermed bestämma grunderna för valet, i hvilka afseen-
den jag hemställer, dels att valdagen bestämmes till Onsdagen
den 5 nästkommande Augusti, dels att 21 ledamöter och 9
suppleanter väljas på särskilda sedlar, under nyss uppgifna olika
rubriker, och dels att ordinarie ledamöter och de suppleanter
i Stats-Utskottet, hvilka, för sådant ändamål, vid Riksdagens
början invaldes, äfvensom fullmäktige i Riksgälds-kont.oret och
deras suppleanter förklaras icke kunna såsom ledamöter eller
suppleanter i förstärkt Stats-Utskott inväljas.»
Sedan vice Talmannen Anders Andersson, Pehr Östman
från Wester-Norrlands och Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus
Län m. fl. instämt i Ola Månssons framställning, och diskus¬
sionen härom förklarats slutad, fann, enligt derom af Talman-
mannen framställd proposition, Ståndet skäligt att till det väckta
förslaget lemna bifall; och skulle, i öfverensstämmelse med
hvad i dylika händelser hittills varit öfrigt, genom skriftligt
anslag å Ståndets klubbrum, underrättelse meddelas så väl om
valdagen, som angående nu beslutade grunder för valets an¬
ställande, dervid, till förekommande af möjliga misstag, för¬
teckning skulle upprättas å de ledamöter af Ståndet, hvilka,
enligt hvad ofvan förmäles, icke äro valbare att förstärka
Stats-Utskottet.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. \ till 2 3. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl 17ester.
45 6
Den 1 Augusti.
O
Den I Augusti
Flemma kl. 10 f. hk.
§ 1.
Protokollet för den 11 Juli f. m. justerades och god¬
kändes.
§ 2-
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets sedan den 25 nästlidne
Juli på Ståndets bord hvilande Utlåtande N:o 94, i anledning
af väckta frågor att räntor och tionde, anslagna till embets-
och tjenstemän, hvilka icke äro skyldige att derför emottaga
lösen efter tnedelmarkegångspris, ändock måtte på detta sätt
få lösas, samt att ersättning af den för embets- och tjenste-
männen härigenom uppkommande förlust måtte af statsmedel
varda anvisad; hvarvid nedan antecknade talare yttrade sig
på följande sätt:
Vice Talmannen Anders Andersson: »För min del kan
jag ej fullt gilla de motiver, Utskottet andragit för den satsen
att samtlige räntegifvare ej skulle i förevarande fall komma i
åtnjutande af lika rätt. Vi känna, att Konstitutions-Utskottet
framställt anmärkning emot Statsrådets ledamöter för deras,
som det heter, uraktlåtenhet att fästa Kongl. Maj:ts höga upp¬
märksamhet så väl å angelägenheten att genom en allmän
lagförklaring afhjelpa tvetydigheten uti Kongl. Kungörelsen
den 11 Maj 1855, som å nödvändigheten att bereda de lidande
räntetagarne ersättning för deras förlust, äfvensom på angelä¬
genheten att genom nådig proposition till Rikets Ständer be¬
reda för ändamålet nödiga anslag af statsmedel. Jag har, för
min del, visserligen icke deltagit i denna anmärkning, emedan
jag ansett rådgifvarno handlat rätt, då det icke stått i deras
makt att ändra hvad Rikets Ständer beslutat, ehuru jag gil¬
lar sjelfva saken, hvarför anmärkningen blifvit framställd, den
nemligen att få kungörelsen ändrad så, att alla räntegifvare
må få åtnjuta enahanda rätt. Frågan har nu emellertid, efter
mitt förmenande, framkommit i den nöjaktiga formen och jag
anser Staten i detta fall böra träda emellan; hvadan jag yrkar
återremiss af Utlåtandet samt att Utskottets beslut i stället
måtte blifva sådant, som David Andersson i sin reservation
föreslagit.»
Häruti hördes instämma, Johan Pehrsson från Upsala, Gu-
De?t I Augusti.
457
Staf Larsson från Stockholms, Johannes Magnus Lundahl, Carl
Tholsson och Johannes Linder från Skaraborgs, Carl Gustaf
Cederskog och Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands,
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs och Anders Magnus
Andersson från Kalmar Län in. fl.
Johan Petter Andersson från Elfsborgs Län, skriftligen:
»Då jag icke kan gilla detta Utlåtande, eller de skäl Ut¬
skottet begagnat för afvisande af de i ämnet väckta motioner,
får jag i korthet yttra mitt bedömande om saken.
Bland de skäl, som Utskottet begagnat för sitt afstyrkan-
de, måste man väl medgifva, att hvad som är satt i främsta
rummet lägger hinder i vägen, nemligen, att äldre indelnings¬
hafvare äro fortfarande berättigade till uppsägning för levere¬
ring in natura af sina räntor, och att icke ens Staten kunde
fråntaga dem denna rättighet. — Detta har så väl jag som
öfrige motionärer både förutsett och i motionerna antydt, att
någon förändring icke kan ske utan godtgörelse: och om Sta¬
ten åtoge sig denna godtgörelse af skillnaden emellan medel-
markegångs- och gällande högre årspriset, så vore indelnings-
hafvarno eller räntetagarne ingen orätt skedd, och man borde
ha skäl att hoppas, det åtminstone större delen af dem skulle
ingå på ett sådant förslag för det allmännas skull.
Väl kunde hända, att en eller annan hade uppsägnings-
rätten kär, för att kunna preja till sig lösen, äfven utöfver
högsta rådande priset. Härpå saknas, tyvärr, icke exempel,
emedan leverering in natura möter så visligen utlagda hinder,
att den sällan eller aldrig kommer i fråga, utom i de få fall,
då räntotagaren är en bättre sinnad menniska, ty dels anvisas
räntegifvaren en levererings-ort flere mil från hemvistet och
dels kan alltid något skäl påhittas för att rata den till levere¬
ring ämnade räntepersedeln, voro den än aldrig så god; och
hellre än att und_erkasta sig denna risk, med thy åtföljande
resor och omkostnader, måste han ingå på det pris, som
bestämmes.
Utskottet säger derefter, att om »större delen» af före¬
nämnde räntetagare skulle vara benägne att ingå på förslaget,
emot ersättning af skillnaden emellan årsmarkegången och
medelpriset samt äfven forsellönen, kunde det dock inträffa,
att »flere» bland dem vägrade att ingå på en sådan öfverens¬
kommelse, i hvilket fall de på desse tjenstemän indelade rän¬
tegifvare säkerligen skulle anse sig hafva ännu mera grundade
skäl att klaga öfver en ojemn beskattning, då de »ensamme»
vore i saknad af ränteförenklingens fördelar. — Ordet »en¬
samme» är här icke på sin plats, emedan alla de, som för
närvarande lida af ojemnheten, äfven äro »ensamme,» ehuru
458
Den '/ Augusti.
något flere, > än fallet skulle blifva om någon lämplig åtgärd
vidtoges, då, efter min tanke, ojemnbeten och orättvisan snart
alldeles upphörde; men skall man nu behålla ett större ondt,
i stället för att välja ett mindre, af det skäl, att icke allt på
en gång skulle kunna afskaffasV — Jag anser deremot, att
Staten bör göra hvad billigt och rättvist är, såväl emot den
ene som den andre, på det att icke grundade skäl må finnas
till klagan öfver ofullkomlig lagstiftning och orättvis beskatt¬
ning, i proportion den ene emot den andre, såvida rättelse
kan ske; ankommande sedermera på vederbörande räntetagare
att gå billighetens och rättvisans fordringar till mötes.
Utskottet framhåller äfven den omständigheten, »huruvida
ej de räntetagare, sorn, med egen uppoffring och endast för
att befordra verkställandet af en vigtig samhällsreform, redan
afsagt sig sin optionsrätt, böra erhålla samma ersättning, som
tillerkännes dem, hvilka i det längsta begagnat sin lagliga rätt.»
Härvid behöfver man blott fråga: om det icke qvittarde
förre lika, hvar de sednare få sin fyllnad utöfver medelpriset,
antingen af Staten eller räntegifvaren — och svaret är gifvet,
emedan de, som eftergifvit sin rätt i detta hänseende, gjort
det af patriotism och billighetskänsla, eller, som Utskottet sä¬
ger, för att befordra en vigtig samhällsreform, och således icke
lära återtaga hvad de en gång frånträdt. — Det vore ett miss¬
kännande af deras ädla handlingssätt, om man tilläte sig en
dylik förutsättning.
Då nu emellertid Utlåtandet är bifallet i två af Medstån-
den och troligen kommer att röna samma öde i det tredje,
lärer någon ändring deri för närvarande icke vara att påtän¬
ka; hvadan jag yrkar, att Utlåtandet ogillas och lägges till
handlingarne.»
Ephraim Larsson och Joseph Smedberg från samma län
instämdo.
Pehr Andersson från Gefleborgs Län, likaledes skriftligen:
»Vid Stats-Utskottets Utlåtande N:o 94, i fråga om bere¬
dande af ränteförenklingens fördelar åt alla räntegifvare, och
en likhet i beskattning emellan dem, som utgöra sina räntor
till Kronan och till enskilde indelningshafvare, får jag här an¬
föra följande påminnelser:
Utskottet säger, att genom ränteförenklingen ingens rätt
blifvit kränkt. Detta kan väl också vara sannt, om man en¬
dast ser sig tillbaka, eller ock om denna olikhet i sättet för
räntornas utgörande allt framgent bomme att ega rum; men
då, hvilket är allt för troligt, den höga markegången framde¬
les nedgår och indelningshafvaren då bortgår från tjensten på
ena eller andra sättet, kommer det nuvarande höga marke-
Den i Augusti.
459
gångspriset att inverka på det framdeles inom 10 år bestäm¬
mande medelmarkegångspriset, så att just då räntegifvaren
skulle njuta den fördel tillbaka genom låg markegång, som
räntegifvare till kronan förut åtnjutit genom det låga medel¬
markegångspriset under de dyra åren, inträffar, att den förre
måste inträda på förenklingssystemet och utan ersättning draga
sin då redan gjorda förlust. — Är icke detta att kränka den
skattskyldiges rätt? — Hvad Utskottet anfört om det nuva¬
rande höga priset på jordens produkter, att det skulle föror¬
sakat den öfverklagade orättvisan och att ett motsatt förhål¬
lande skulle hafva framkallat framställningar af motsatt syft¬
ning, synes alls icke härvid vara på sin rätta plats, ty här är
icke fråga om möjligheter, utan om de /alda, som nu äro för
handen. Om, vid andra förhållanden, framställningar blifvit
gjorda om förändringar eller ersättningar, antingen af Kronans
räntegifvare eller af indelningshafvare, och en rättelse varit
billig, om ej äfven rättvis, så torde den väl ock hafva bordt
verkställas, om den varit utförbar.
Då nu det missförhållande, som motionärerne i förevarande
fall påpekat, synes böra kunna afhjelpas derigenom, att stats¬
verket ersätter den skillnad, som uppkommer vid jemförelsen
emellan räntebeloppets beräknande efter årets markegång och
efter medelmarkegångspriset, instämmer jag uti den af David
Andersson från Hallands Län vid denna fråga nedlagda reser¬
vation.”
Härmed förenade sig Olof Larsson och Erik Hansson från
samma län.
David Andersson från Hallands Län: ”Då denna fråga
förevar till behandling inom Utskotts-afdelningen, uppstod be¬
tänkligheter vid att bifalla de väckta motionerna annorlunda,
än genom Statens mellankomst. Ärendet blef ock på Afdel¬
ningen så afgjordt, att en underdånig skrifvelse, af det inne¬
håll min reservation utvisar, skulle aflåtas, hvarigenom man
trodde sig kunna vinna det resultat, att det onda ej i tider¬
nas längd skulle komma att stå qvar. Då frågan emellertid
förekom till behandling i Utskottets plenum, hyste man andra
tankar, ja till och med Afdelningens egne ledamöter hade än¬
drat mening, hvartill jag kan sluta deraf, att vid voteringen
erhöllos blott 2:ne ja för den underdåniga skrifvelsens aflåtan-
de, ehuru jag med visshet vet, att inom Afdelningen minst 3
ledamöter önskade och påyrkade en dylik åtgärd. Jag skall
dock ej yrka återremiss af Utlåtandet, enär jag är fullkomligt
öfvertygad derom, att de öfrige Riksstånden bifalla detsamma,
utan önskar jag i stället, att Ståndet ville med ogillande lägga
det till handlingarne och genom det enda medel, som står
4G0
Den 1 Augusti.
Ståndet till buds, det vill säga genom Enskildta Besvärs-Uf-
skottet, till Kongl. Maj:t aflåta en underdånig skrifvelse i of-
vanuppgifna syfte.»
E. J. Rudberg från Kalmar Län instämde.
Anders Medin från Kronobergs Län: »Jag beklagar hö¬
geligen det resultat, hvartill Utskottet kommit och att så litet
afseende fästats vid de från detta Stånd väckta motioner i
ämnet. Jag känner ganska val till den stora missbelåtenhet,
som förefinnes i landsorterna derför att, till och med inom
samma hemmans-nummer, den ena räntegifvaren mäste lösa
spanmålen efter årets markegångspris, då den andra får lösa
den efter 10 års medelmarkegång och hvilket är beroende på
huruvida tjenstemannen eller räntetagaren har sin fullmakt da¬
terad före eller efter år 1853. Att Staten här bör träda emel¬
lan är både naturligt och billigt. Jag hade derför fästat nå¬
gon förhoppning vid en åtcrremiss af det nu föredragna Utlå¬
tandet; men då jag hör, att David Andersson, som är leda¬
mot utaf Stats-Utskottet, icke gör sig stora förhoppningar af
en dylik återremiss, enär, såsom han berättat, endast 2 leda¬
möter af Utskottet röstat för någon förändring i berörda hän¬
seende, skall jag instämma med honom och yrka på Utlåtan¬
dets läggande till handlingarna med ogillande.»
Med Medin hördes instämma Pehr Benjaminsson och An¬
ders Eriksson från Elfsborgs, Erik Olsson från Södermanlands,
Anders Andersson från Kalmar, Erik Andersson och Lars Ge¬
zelius från Stora Kopparbergs samt Måns Pehrsson från Mal¬
möhus Län.
Ola Månsson från Skåne: »Inom Utskottet var jag af
den tanken, att Utskotts-afdelningens förslag bordt bifallas;
men denna mening hade allt för ringa sympathier för sig, att
kunna gå igenom. Skälet för den af David Andersson påpe¬
kade omkastningen i tänkesättet hos en och annan ledamot
var af den beskaffenhet, att det icke gerna kunde underkän¬
nas. Om räntetagarne vore ovilkorligen skyldige att taga lö¬
sen för spanmålen efter årets markegång och forsellönsförhöj-
ningen, så vore det en annan sak, men nu är förhållandet
icke sådant, ty de kunna helt simpelt, uppsäga den till leve¬
rering in natura, och Staten kan ej tvinga dem alt afstå från
denna rätt, och icke heller kan Staten ikläda sig levererings-
skyldigheten. En annan utväg finnes dock, efter mitt förme¬
nande, den nemligen, att man söker att så noga som möjligt
taga reda på beloppet af räntegifvarnes förlust, derigenom att
de ej fått lösa sin spannmål efter medelmarkegångspriset, samt
att statsverket sedermera ersätter dem detta belopp. Häremot
kunna räntetagarne icke hafva något att invända. Då emel¬
Den i Augusti.
461
lertid Utlåtandets återremitterande skulle till intet tjena, så vill
afven jag, att det med ogillande lägges till handlingarne, jemte
det jag instämmer med David Andersson och Medin.v
Bengt Kilsson från Kronobergs Län förenade sig häruti.
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands Län: »Då detta
ärende förevar til! behandling inom Utskotts-afdelningen, var
jag, efter erhållen permission, hemrest. Då det förekom i Ut¬
skottets plenum, sökte jag framhålla hvad Erik Ersson i sin
motion yrkat, men resultatet deraf blef hvad Utskottet i Ut¬
låtandet yttrat, att motionen icke kunde föranleda någon åt¬
gärd för närvarande, då det prejudikat, Kongl. Kammar-kolle¬
gium, genom sitt Utslag den 18 Mars innevarande år, i ämnet
lomnat, blifvit öfverklagadt och vore ännu på Kongl. Maj:ts
Nådiga pröfning beroende. Under sådana förhållanden anser
jag det vara bäst att, instämmande med David Andersson och
Medin, lägga Utlåtandet till handlingarne.»
Erik Larsson från samma Län och Anders Larsson från
Örebro Län instämde.
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län: »Då skatte-
förenklingen genomfördes, skedde sådant till en del äfven der¬
för, att en billig jemlikhet i skatterna måtte åvägabringas. Så¬
dan vi nu se skaf teförenklingen emellertid utförd, synes den
utgöra blott en halfmesyr. Slånga räntegifvare äro indelade
på tjenstemän, som ej kunna betagas sin rätt att uppsäga span-
målen in natura. De tjenstemän åter, som erhållit sådana full¬
makter på sina tjenster, att de äro tvungne att afstå nämnde
rättighet, klaga högeligen. Genom de vid denna Riksdag i
ämnet väckta motioner, hade jag trott att dessa missförhållan¬
den kunnat afhjelpas; men Utskottet har ej så velat, utan ställt
sig uti de tillbakagåendes leder. Hvad nu beträffar sjelfva
Utlåtandet, så torde dermed, då 3 Stånd troligen komma att
bifalla detsamma, ej vara annat att göra, än att lägga det till
handlingarna. För att emellertid hafva vägen öppen för en
ändring uti nuvarande ledsamma förhållande med spanmåls
lösen, vore tilläfventyrs bäst, att motioner väcktes i samman¬
hang med detta ärende, utgående derpå, att statsanslag skola
afsättas, för att göra de tjenstemän, hvilka ännu ega qvar upp-
sägningsräften, befriade från all förlust, för den händelse de
afsäga sig denna rättighet och ingå på att mottaga lösen för
spanmålen efter medelmärkegången, ty det är naturligtvis ej
att hoppas, det de skola frånsäga sig nämnde rättighet, derest
förlust med en dylik frånsägelse uppstår, hvaremot jag hört
flere tjenstemän önska att få sina aflöningsförmåner ställda på
en redigare fot och för sådan anledning skola vara benägne
att afsäga sig uppsägningsrätten, under vilkor naturligtvis, att
462
Den I Augusti.
derigenom oj förloras något i ekonomiskt hänseende. Jag för¬
enar mig med dem, som anse Utlåtandet ej kräfva annan åt¬
gärd, än att läggas till handlingarne med ogillande.»
Paul Hedström från Wester-Norrlands, Anders Jonsson
från Wermlands, och Anders Olofsson från Jemtlands Län
instämde.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Det är i sanning
nedslående att höra utaf de ledamöter inom Stats-Utskottet,
som nu här uti Ståndet yttrat sig, att det ej lönar mödan att
återremittera Utlåtandet, helst Utskottet ej kunnat bestrida att
ju motionerna i ämnet hafva billigheten för sig, om ock re¬
sultatet blifvit att dessa motioner lemnats utan afseende. Fol¬
ket hade hoppats, att af skatteförenklingen vinna någon lätt¬
nad i sina bördor, och man kan icke undra på, att det med
ledsnad ser, hvad Medin ganska rigtigt påpekat, att, nemligen,
inom samma hemmansnummer, en räntegifvare får lemna lö¬
sen för räntespanmålen efter medelmarkegångspriset, då en
annan måste lemna den efter årets markegång, och lika stora
utskylder alltså måste gäldas högst olika. Att sådant med¬
för oreda, torde ingen kunna bestrida. Det är väl sannt,
att indelningshafvarne icke kunnat tvingas att afsäga sig dem
enligt fullmakt tillkommande rätt; men lika sannt är det, att
om man föranstaltat så, att de räntegifvare, som äro under¬
kastade levereringsskyldigheten, och skyldigheten att för sin
spanmål taga betalning efter årets markegång, fått tillgodo-
komma af Staten någon motsvarande ersättning för den för¬
lust, dem sålunda tillskyndas, de gerna mottagit en sådan godt-
görelse, hvarigenom all rättfärdighet varit uppfylld, och ojemn-
lieten vid liqviderna borta. Jag vill endast gifva mitt miss¬
nöje tillkänna med förhållandet sådant det är, och lägger för
min del Utlåtandet med ogillande till handlingarna.»
Häri instämde Johannes Hohn från Jönköpings Län.
Johan Andersson från Elfsborgs Län: »Vid Utskottets
behandling af denna fråga trodde jag icke något hinder sko¬
lat möta att bifalla motionärernes befogade och rättvisa anspråk
på lika rättigheter och skyldigheter för alla skattskyldige jord¬
egare vid utgörande af räntor och tionde-anslag. Skatteför¬
enklingen är obestridligen för närvarande behäftad med de
brister, som motionärerne uppgifvit, och jag har sanningsenliga
exempel derpå, hurusom, under sistförlidna åren, såväl inom
som utom mitt kommittentskap, den ene jordegaren med miss¬
nöje och förundran måst betala sin utskyld 50 procent högre,
än den andre, ehuru deras utskjdder före skatteförenklingen
alltid varit lika. Förhållandet har till och med i böljan ka¬
stat skugga på vederbörande uppbördsman, och de skattskyl¬
Den i Augusti.
463
dige hafva trott sig vara förnärmade af deras missräkning
o. s. v. Jag anser, att ifrågavarande olägenhet bör jemkas
af Staten, intilldess det inträffar, att årspris och medehnarke-
gångspriset blifva lika, ty om man å ena sidan måste med¬
gifva, att de äldre embets- och tjenstemännen skola njuta sina
rättigheter oförminskade, så måste man å andra sidan gilla,
att den ene skattskyldige mätte beredas samma förmån, som
den andre, och Ständernes mening vid utförandet af skatte-
förenklingsreformen har väl ej kunnat vara annan. Jag yrkar
således ock, att Utlåtandet måtte med ogillande läggas till
handlingarna.»
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Hade jag varit
tillstädes i Utskottet, då detta ämne derstädes förevar, så hade
i sanning ett ja ytterligare kommit till de 2:ne, David Anders¬
son omnämnt. Frågan är vigtig, ja kanske en af de allra-
vigtigaste. Det är meningen att få undanröjdt det trassel och
den orättvisa, som af det anmärkta förhållandet i flera lands¬
orter eger rum. Man kan visserligen icke tvinga tjenstemän¬
nen att afsäga sig sin på fullmakt grundade rättighet i berörda
hänseende; men Staten bör och mäste träda emellan, på det
att det redan påbegynta prejeriet med frälseräntor ock måtte
taga slut. Det finnes nemligen frälse- och säteri-egare, som
ej försmå att begagna sig af denna villervalla. De säga till
räntegifvarne: vill ni icke betala så och så mycket, så skall
ni köra spanmålen dit och dit, 6 mil. Jag är sjelf frälseränte-
egare, men kan dock ej annat än påpeka oformligheten af att
frälseränte-egaren skall hafva uppsägningsrätten. då Staten af-
sagt sig den. Lika med David Andersson påyrkar jag förthy
en underdånig skrifvelse från Ståndets Enskildta Utskott, med
begäran om en propositions aflåtande i ämnet till nästa Riks¬
dag. Då dylika Nådiga Propositioner aflåtas med föranledande
af enskilda motioner, så måtte man väl ock kunna hoppas få
en sådan, då ett helt Riksstånd derom anhåller. Genom en
sådan åtgärd vore att hoppas, att allt det trassel och den vil¬
lervalla, som Medin påpekat, blefve afhulpne.»
Häruti förenade sig J. G. Wassmuth från Stockholms,
Lars Magnus Knutsson, Jonas Andersson och Petter Carl An¬
dersson från Östergöthlands, Johan Lekberg och Nils Nilsson
från Örebro, Bälter Sven Ersson och Liss Lars Olsson från
Stora Kopparbergs, Lagergren från Gottlands, Wallmark från
Westerbottens och Sven Haraldsson från Blekinge Län.
Vice Talmannen Anders Andersson: »Det torde icke
vara någon obekant, huru olika räntegifvarne äro betungade.
Då jag sednast hade ordet påyrkade jag, för att vinna rättelse
derutinnan, att Utlåtandet måtte återremitteras: men, då jag
4G4
Den i Augusti.
numera af Utskottets egna ledamöter lior, att återremiss af
detsamma skulle till intet tjena, och jag sjelf nu är af samma
tanke, helst jag ock är öfvertygad derom, att våra Medstånd
bifalla Utskottets hemställan, så skall äfven jag endast påyrka
en underdånig skrifvelse i ämnet från Ensldldta Besvärs-Ut-
skottet. Det skulle väl vid första påseendet kunna synas så,
som vore den vidtagna skatteförenklingen blott en halfmesyr,
då den kan åstadkomma livad man här öfverklagat; men så
är likväl icke förhållandet. Den, som deltog uti sista Riks¬
dagens förhandlingar, är ej i okunnighet om huru mycket vi
fått , strida och kämpa för hvad vi i skatteförenklingsväg vun¬
nit. Då en räntetagare fått sig anslagen viss ränta, kan man
icke taga den från honom mot hans vilja; men förenklingen
går icke dess mindre år efter år med stora steg framåt,
ty vid hvarje tjenst, som blifver ledig, måste dess blifvande
innehafvare åtnöjas med att räkna lösen för sin spanmål efter
medelmarkegångspriset. Om vi uti nu förevarande ämne skola
inblanda frälseränte-egares rätt, vet jag ej, ty frälseräntorna
kunna få köpas och gå man och man emellan, hvilket icke
är förhållandet med Kronans räntor, och köpes frälseränfor af
jordegare, så hafva icke några andra att med den skaffa. Vill
Ståndet emellertid jemväl röra vid den strängen, skall jag emot
sådant ej hafva något att erinra. Jag återtager nu mitt yr¬
kande om återremiss och anhåller deremot om en underdånig
skrifvelses aflåtande från Ståndets Enskildta Besvärs-Utskott
af det innehåll och i det syfte, som här redan är påpekadt.»
Johan Johansson och Carl Gustaf Cederskog från Öster¬
göthlands, Ephraim Larsson och Pehr Benjaminsson från Elfs¬
borgs, förre vice Talmannen Pehr Eriksson från Wermlands,
samt Jakob Lindby från Gottlands Län hördes häruti in¬
stämma.
Pehr Erih Andersson från Westmanlands Län: »Olyck¬
ligtvis har jag egen erfarenhet af de svåra följderna utaf olika
markegångspriser och dessas tillämpning i afseende å ränte-
spanmålen. Sjelf är jag räntegifvare till Biskopen i Westerås,
och jag kan försäkra, att jag icke sluppit med att betala span-
målen efter årets markegång, utan tiar jag måst erlägga 2 å
3 R:dr tunnan derutöfver. Säden säljes nemligen vanligtvis
till handlandena i staden, till hvilka man får betala nästan
hvad de begära. Detta allt oaktadt, tror jag dock, att vi en¬
dast böra låta bero vid hvad Utskottet i Utlåtandet hemställt,
ty om vi ingå till Kongl. Majit med någon skrifvelse, sådan
den här är projekterad, så mötas vi troligen hos Kongl. Majit
af räntetagarne, som hafva motsatta påståenden, och detta med
rätta, ©tvifvelaktigt är det nemligen, att de, som afsagt sig-
Den -/ Augusti.
465
uppsägningsrätten, dymedelst åtminstone under nu förflutna
åren gjort en ganska betydlig förlust. Vi hafva, intilldess
skatteförenklingen tog sin början, alltid varit skyldige att le¬
verera spanmålen in natura efter uppsägning, och ingen kan
neka, att ju det var för oss en betydlig lindring, då vi i stäl¬
let fingo lösa den efter 10 års medelmarkegångspris, om ock
en och annan af oss, som ej ännu vunnit denna fördel, fort¬
far att vara lidande, hvarigenom oek en olikhet vid liqviderna
eger rum. Böke vi nu emellertid att få denna ojemnhet rättad,
så, som sagdt är, mötas vi af räntetagarnes klagomål. Man
behöfver endast, läsa följande rader af Betänkandet för att inse
sanningen af min sats. Det står nemligen å pag. 21: .»Vidare
»bör tagas i betraktande att om, detta oaktadt, Rikets Stän-
»der skulle finna skäl att vidtaga någon åtgärd i den af mo-
»tionärerne antydda rigtning, fråga utan tvifvel skulle uppstå
(likasom den hos Utskottet vid detta tillfälle blifvit framställd
»och förordad), huruvida ej de räntetagare, som med egen
»uppoffring och endast för att befordra verkställandet af en
»vigtig samhällsreform, redan afsagd sig sin optionsrätt, böra
»erhålla samma ersättning, som tillerkännes dem, hvilka i det
»längsta begagnat sin lagliga rätt.» Tjenstemännen hafva i
sanning förlorat på sin redebogenhet att gå vederbörande till
mötes uti ifrågavarande fall, och jag har mig redan bekant,
att häradsskrifvare och kronofogdar med flere ifrån Westman¬
land ingått till Kongl. Maj:t med begäran om ersättning för
deras sålunda tillskyndade förlust, och inkomma vi med en
begäran för räntegifvare, så är det troligt att de förre få sin
petition desto snarare uppfylld. Dessutom är det alltför möj¬
ligt, ja troligt, att innan något resultat hinner att blifva af vår
skrifvelse, medelmarkegången är lika, kanske högre, än den
årliga. Sådant kan inträffa till och med innevarande år; hva¬
dan jag tror det är bäst såsom det är. I fråga om Erik Ers¬
sons motion, så är det upplyst, att ärendet ännu icke äruta-
geradt, utan beroende af Kongl. Maj:t, i följd hvaraf dervid
för närvarande ej är något att göra. Ofver frälseränte-egares
rätt ega Rikets Ständer icke att döma, då denna rätt angår
enskild man. På grund af hvad jag nu andragit, vill jag att
Utlåtandet blott lägges till handlingarna, eller snarare, att det¬
samma må bifallas, då man i alla fall förmenar, att de öfriga
3 Stånden skola bifalla detsamma.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Efter den lös¬
ning, skatteförenklingsfrågan fått, hade jag trott annat resultat
deraf skolat uppstå, än förhållandet varit, och, hvad jag åt¬
minstone förmenat och kunnat haft skäl till att förmena, är,
Bonde-St. Prat. vid lågt. Riksd. 1856—1857. VI. 30
466
Den 1 Augusti.
att, med anledning af de i ämnet väckta motioner, något sko¬
lat blifvit tillgjordt för att fä rättelse uti hvad vi nu öfver¬
klaga. Jag skall dock ej härför klandra Utskottet, särdeles
som jag är öfvertygad, att åtminstone vårt Stånds ledamöter
inom detsamma sökt åstadkomma hvad de kunnat, för att få
bort den orättvisa, som ligger deruti, att, såsom Medin san¬
ningsenligt upplyst, räntegifvare inom samma by och hem¬
mansnummer få gälda sin räntespanmål efter olika grunder.
De räntegifvare, som måst lösa spanmålen efter årets marke¬
gång, hafva ej blott derigenom tillskyndats lidande, utan kom¬
ma äfven framdeles att få svida, då, såsom det är att för¬
moda, medelmarkegången blifver lika hög, om ej högre, än
årsmarkegången, och detta sker när de måhända skola börja
att få liqvidera efter rnedelmarkegång. Ett annat ondt qvar¬
står ännu, oaktadt skatteförenklingen, och det är den för kyr¬
kor och akademier bibehållna uppsägningsrätten, och deraf
orsakadt vidhållande af det gamla prejeri-systemet. Detta
onda eger åtminstone ännu rum för de räntegifvare, som i
rein hembygd skola lemna räntor och tionden för akademien.
För afhjelpande utaf alla dylika svårigheter och olägenheter,
hade jag alltså trott, att Ståndet bordt återremittera Utlåtan-
tandet; men då jag hör att sådant är utan ändamål, skall jag,
i likhet med flere föregående talare, yrka dess läggande till
handlingarna med ogillande, samt att en underdånig skrifvelse
aflåtes, sådan den af David Andersson i reservationen är före¬
slagen.»
Af lika tanke voro Daniel Danielsson från Jönköpings,
Nils Andersson från Christianstads, saint Anders Pehrsson från
Malmöhus Län.
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Då Ståndskam-
raterno synas vara enige derom, att en underdånig skrifvelse
i ämnet bör från Ståndets Enskildfa Besvärs-Utskott afgå till
Kongl. Majit, så kan det vara mindre nödigt för mig att fram¬
lägga de skäl, jag funnit tala för återremitterandet af ifråga¬
varande Utlåtande. Jag kan dock ej underlåta att andraga
något af det mångfaldiga, som i detta ämne förefaller mig
besynnerligt. Då skatteförenklingen af Ståndet beslöts, så
kunde väl ingen föreställa sig, att af densammas antagande
skulle uppstå så besynnerliga ojemnheter, som de, hvilka här
äro påpekade. Att sådant kunnat ske, är vederbörandes fel,
som derpå icke tänkt i förväg, och som icke heller seder¬
mera sökt utvägar för att, om möjligt, bota skadorna. Jag,
för min del, hade omöjligen kunnat föreställa mig, att skatte-
förenklingsförfattningarna skulle komma att så tillämpas, som
nu är förhållandet. Prejerier af —jag må icke undvika att säga
Den i Augusti.
467
defc — den mest nedriga art hafva egt och ega rum, och Kon-
stitutions-Utskottet har icke kunnat underlåta att åt ämnet
lemna en allvarligare pröfning. Hvad jag sanningsenligt kan
uppgifva, är, att vid läroverk finnas lärare, som äro tillsatte
efter år 1853, men som likafullt uppbära sin tiondespanmåls-
lösen efter årets markegång, liksom lärarne med äldre full¬
makter. Så har inträffat och inträffar uti Strengnäs vid gym¬
nasium derstädes. Hvad är att säga härom? Hade ej dy¬
lika missbruk bordt föranleda återremiss. Då nu emellertid
vice Talmannen och med honom flere af Ståndets ledamöter
förklarat, att de ej vidare påyrka Utlåtandets återremitterande,
skall jag icke heller sätta mig på tvären, utan instämma i
yrkandet om en underdånig skrifvelses aflåtande från Ståndet,
hvarigenom en efterlängtad ändring uti den förfuskade och
origtigt tillämpade författningen torde kunna vinnas. Jag ön¬
skar dock härvid, att Enskildta Utskottet behagade i sitt för¬
slag till en sådan skrifvelse framställa de bevekande skäl, som
förefinnas 'för författningarnes ändrande, så att icke, såsom
jag nu påpekat, sådana prejerier framdeles, såsom hitintills,
mit kunna ega rum, att tjenstemän med fullmakter af yngre
datum, än år 1853, må kunna våga beräkna sig spanmålslö-
sen efter årets markegång. Enskildta Utskottet torde förthy
böra taga noga reda pä hvad under denna diskussion före¬
kommit till ledning vid förslagets uppsättande. Det är otvif¬
velaktig! Regeringens pligt att ställa så till, aft skatteförenk-
lingen blifver lika genomförd för alla äfvensom att rätta upp¬
komna missförhållanden, v
Johan Johansson från Örebro Län instämde.
Ola Månsson: »Det synes mig ej vara skäl att längre
uttänja denna diskussion, då alla ledamöter inom Ståndet i
allt fäll äro ense i hufvudsaken. Skäl finnas nog att fram¬
lägga för att få de oftanämnda missbruken och prejerierna
bort, och på samma gång jag derför uppmanar Ståndet att
afsluta diskussionen, uppmanar jag hvar och en, som dertill
kan finna sig benägen, att väcka motion om aflatande utaf en
underdånig skrifvelse i ämnet från vårt Enskildta Utskott, ty
utan en sådan åtgärd nå vi ej vårt mål, emedan Utlåtandet
föranleder ej, enligt öfverläggningens gång, till annat, än att
med ogillande lägga det till handlingarna.»
Anders Ersson från Elfsborgs Län: »Jag var icke när¬
varande i Utskottet, då detta ämne der behandlades, hvadan
jag här får, lika med åtskillige andre talare förklara, att jag icke
gillar det slut, hvartill Utskottet kommit, och den utväg, vi
nu hafva att vidtaga, har Ola Månsson påpekat. Ett visst be¬
lopp torde böra af statsmedel afsättas till ersättning för de
468
Den 4 Augusti.
lidande räntegifvarne, och sådant kan åstadkommas på den före¬
slagna vägen, nemi. genom en underdånig skrifvelses aflåtande.
Att en dylik skrifvelse skall åstadkomma, att de räntetagare,
som afsagt sig uppsägningsrätten, skola till Kongl. Maj:t ingå
med begäran om godtgörelse för deras förlust genom medel-
markegångsprisets låghet, jemfördt med den årliga markegån-
gen, tror jag icke, helst, som vi veta, tjenstemännen i all¬
mänhet under denna Riksdag fått och få sina lönevilkor för¬
bättrade. Jag vill med ogillande af Utlåtandet lägga detsam¬
ma till handlingarna.»
Diskussionen ansågs fulländad. Talmannens framställning
om bifall till Utskottets hemställan i Usta momentet a pag. 21
af Utlåtandet besvarades med nej; och blef, uppå förnyad
framställning, berörda moment med ogillande lagdt till hand¬
lingarna.
I sammanhang härmed fick Daviel Andersson på begä¬
ran ordet, dervid han anförde: »Med föranledande af det be¬
slut, Ståndet nu fattat, och med åberopande af 56 § Riks-
dags-ordningen, tager jag mig friheten att nu muntligen väcka
den motion, att Ståndet måtte genom dess Enskildta Utskott
till Kongl. Majit aflåta underdånig skrifvelse med begäran, att
Kongl. Majit täcktes taga den nu af Ståndet behandlade vig¬
tiga frågan i Nådigt öfvervägande, och, för den händelse
Kongl. Majit skulle finna den förtjent af Nådig uppmärksam¬
het, till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta Nådig Pro¬
position derom: att de ränte- och tionde-gifvare, som äro
indelade på embets- och tjenstemän, hvilka vid ränteförenklings-
frågans afgörande varit berättigade till uppsägning afsina rän¬
tor och tionde, måtte under desse sednares tjenstetid få utgöra
eller betala sina räntor på förr öfligt sätt, men deremot af
Statsverket undfå det belopp i penningar, som utgör skillnaden
emellan det för räntorna eller tionden varande årspris efter
markegång, och det pris, som uppkommer för året efter 10
års medelmarkegång för det län, der räntorna skola utgå;
anhållande jag desslikes att till nästa plenum få inkomma med
denna motion skriftligen uppsatt.»
Uti den af David Andersson nu väckta motion instämde
Johan Pehrsson från Upsala, Matts Pehrsson och Joseph Holm
från Stockholms, J. E. Rudberg från Kalmar, Anders Larsson
från Örebro, och Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs Län,
den sistnämnde under förklarande, att han önskade, det den
underdåniga skrifvelsen jemväl måtte afse frälseräntorna.
2:dra momentet å pag. 22 af Utlåtandet bifölls.
Dan '/ Augusti.
4G9
§ 3.
Föredrogs fievillnings-Utskottets Memorial N:o 14, med
förslag till voterings-propositioner, i anledning af Riksståndens
olika beslut i afseende å ifrågaställa förändringar i föreskrif¬
terna otn allmänna bevillningens utgörande.
Sedan Ståndet, uppå framställning af Carl Gustaf Sköld¬
berg från Örebro Län, beträffande föredragningssättet af be¬
rörda Memorial, beslutat, att allt, hvad Utskottet i Memorialet
föreslagit och hemställt, borde framställas uti en enda propo¬
sition, med undantag af Utskottets anmälan, rörande § 128 å
pag. 5, derå särskild proposition skulle göras, blef, efter så¬
lunda af Talmannen framställd proposition, Memorialet, utom
hvad anginge nyssnämnda §, af Ståndet bifallet, och deruti
framställda voterings-propositioner godkända.
I afseende å Utskottets anmälan under nämnda § 128,
om debetssedels-lösen, yttrade:
Sköldberg: »För den händelse Ståndet gillar den af Ut¬
skottet här gjorda anmälan, skall jag visserligen icke hafva
något att deremot invända; men nog synes det mig, som vore
Bondeståndets mening i detta fall undertryckt, och jag vid-
blifver ännu den åsigten, som Ola Månsson jemväl uttalat, att
frågan om bestämmandet af debctssedels-lösen är af bevillnings¬
natur.»
Vice Talmannen Anders Andersson: »Vi torde väl icke
i detta fall komma någon väg, ehvad vi än besluta; men jag
kan dock icke förtiga min öfvertygelse, som är den, att Be-
villnings-Utskottet handlat orätt, som frångått sin förut gjorda
hemställan. Skulle frågan om bestämmandet af debetssels-lö-
sen ej vara utaf bevillningsnatur, så ser jag icke något hinder
för att man må kunna sätta och bestämma bevillningen till
hvad man önskar. Jag ogillar den af Utskottet gjorda an¬
mälan, men låter dock vid den bero.»
Ola Månsson från Skåne: »Det är klart, att Bondestån¬
dets i detta ämne uttalade mening blifvit af de 3 andra Stån¬
dens åtgöranden undertryckt, och detta på ett grundlagsvidrigt
sätt. Det är klart, att den ifrågavarande afgiften så samman¬
hänger med den öfriga bevillningen, att man icke vidare kan
hafva af nöden att bevisa, det frågan om afgiftens bestäm¬
mande till beloppet, måste vara af bevillningsnatur, eljest skulle
vi, utan vårt hörande, på mångfaldigt sätt beskattas. Det
märkvärdigaste likväl af hvad som under detta ärendes be¬
handling förekommit, är Ridderskapets och Adelns åtgörande
deri. Detta Stånd har nemligen först bifallit Utskottets hem¬
ställan, att frågan vore afgjord genom 3:ne Stånds samman¬
470
Den 1 Augusti.
stämmande beslut. Sedan har det antagit Bondeståndets in¬
bjudning, rörande ärendets natur, och nu sist har det förkla¬
rat, att den väckta frågan om debetsedels-lösen och dess af¬
görande genom votering i förstärkt Utskott, då 2 Stånd der¬
utinnan stannat mot 2, förfallit. Alltså har Ridderskapet och
Adeln trenne gånger fattat olika beslut i ämnet. Jag påyr¬
kar, att Utskottets anmälan mätte med ogillande läggas till
handlingarne; hvarförutan jag lägger Ståndsbröderne på min¬
net, att då Expeditions-Utskottets förslag till underdånig skrif¬
velse i ämnet oss förelägges till godkännande, vi neka ett så¬
dant godkännande.»
Häruti hördes instämma Johan Pehrsson från Upsala, An¬
ders Pehrsson från Östergöthlands, Ephraim Larsson från Elfs¬
borgs, Bälter Sven Ersson, Liss Lars Olsson och Lars Geze¬
lius från Stora Kopparbergs, Anders Jonsson från Wermlands,
samtlige ledamöterne från Blekinge. Olof Lagergren från Gott¬
lands och David Andersson från Hallands Län, jemte många
flere af Ståndets medlemmar.
Daniel Danielsson från Jönköpings Län: v Det kan icke
nekas, att ju det är ett högst besynnerligt beslut, våra Med-
stånd uti förevarande ämne fattat. Konstitutions-Utskottet ha¬
de naturligtvis varit rätta auktoriteten, som borde afgöra hu¬
ruvida frågan om bestämmandet af debetsedels-lösen är af
bevillningsnatur eller ej. Nu är det väl emellertid ej annat
att göra, än lägga Utskottets anmälan med ogillande till hand¬
lingarne. »
Efter sålunda fulländad diskussion, och sedan Talmannen
förklarat, det han måste beklaga, att han icke kunde framställa
proposition på bifall till hvad Utskottet i det nu föredragna
momentet anmält, blef samma anmälan, efter derom framställd
proposition, med ogillande lagd till handlingarne.
§ 4.
Vid föredragningen af Bevillnings-Utskottets Utlåtande
N:o 15, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot vissa
delar, dels ock Riksståndens skiljaktiga beslut i afseende å
andra delar af Betänkandet N:o 8, angående ifrågaställda för¬
ändringar i föreskrifterna om stämpel-pappers-afgiftens utgö¬
rande, stannade Ståndet uti följande utan diskussion fattade
beslut, nemligen:
Momenten å pag. 2 af Utlåtandet, rörande inbjudningen
till Ståndet, i fråga om valören å stämpladt papper till skrif-
kartor m. m., samt angående ordet »Tulldistrikt-chefs-embe-
tetsa utbytande emot ordet »Tulldistrikt-ehefs-embeten»; —
Utskottets anmälan öfverst å pag. 3, rörande kartering af bor¬
Den •/ Augusti.
471
gare-bref, m. m.; — den å pag. 5 gjorda hemställan, rörande
kartering af förmyndare-förordnanden; — momentet angående
förändring af rubriken »Vederhäftighets-betyg, som skrifvas på
lånehandlingar; — lista momentet under pag. 8, äfvensom in¬
bjudningen till Ståndet i 8:de momentet under samma §, gil¬
lades och antogos. — Utskottets inbjudning under § 7, rörande
allmogens fortfarande befrielse från skyldigheten att kartera
besvärs- m. fl. skrifter, som till Kongl. Majit, ingifvas, afslogs,
under förklarande, att Ståndet vidblef sitt förut fattade beslut
derutinnan. — I fråga om momentet å pag. 5, rörande Ut¬
skottets hemställan, att äfven »obemedlade personer» mätte
förunnas den afgiftsfrihet, som i § 7 endast för fattige varit
medgifven, och momentet 7 under § 8, nederst å pag. 8, an¬
gående kartering af prima vexlar i utländsk myntsort, vidblef
Ståndet likaledes sina förut fattade beslut och lade memoria¬
let i dessa delar till handlingarne. — Öfrige momenter af me¬
morialet lades till handlingarne, såsom icke föranledande till
annan åtgärd.
§ 5.
På flere ledamöters derom framställda begäran bordlädes
2:dra gången Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets sedan den 29 nästlidne Juli på Ståndets bord hvi-
lande Betänkande Nio 27, i anledning af väckta motioner om
förändrad lagstiftning, rörande hemmansklyfning och jordafsön¬
dring; hvaremot samma Utskotts Betänkande Nio 28, i anled¬
ning af väckt motion om ändring i Kongl. Brefven den 9 Fe¬
bruari 1802 och 17 Augusti 1804, rörande besutenhet å hem¬
man i Dalarna, af Ståndet bifölls.
§ 6.
Vid föredragning af Bevillnings-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial Nio 6, i anled¬
ning af Riksståndens olika beslut, angående vilkoren för brän-
vinstillverkning, lät Ståndet bero vid Utskottets åtgöranden i
fråga om 2:dra, 13:de och 20:de §§, hvaremot Ståndet gillade
Utskottets meddelanden under §§ 35 och 70, mom. 1, samt
godkände voterings-propositionerna under §§ 39 och 41.
§ 7.
Ola Månsson från Skåne begärde ordet och yttrade:
»Genom 3:ne Stånds beslut hafva Rikets Ständer vid inneva¬
rande Riksdag beslutat, att sådana odlings- och skiftes-lån,
som, jemlikt 160 § i nu gällande Banko-reglemente, åt en¬
skilde jordegare blifvit meddelade, icke, elter innevarande år,
472
Den ! Augusti.
vidare från Banken utgifvas. Under sådana förhållanden fa¬
ger jag mig friheten att, för beredande af stats-anslag till dy¬
lika lån, väcka följande motion.»
Ola Månsson uppläste härefter ett så lydande memorial:
»Genom bifall till ll:te punkten i Banko-Utskottets Be¬
tänkande N:o 37, hafva Rikets Ständer beslutat, att sådana
skiftes- och odlingslån, som, enligt 160 § i nu gällande Banko¬
reglemente, åt enskilde jordegare blifvit meddelade, icke, ef¬
ter innevarande år, vidare från Banken utgifvas. Då likväl
den derför afsatta fond obestridligen afsåg att understödja och
befordra de odlingar i mindre omfång, som af enskilde jord¬
brukare företogos å stenbunden, buskbevuxen och sank mark,
der stensprängning, brytning, rödjning och dikning m. m. före¬
kommer, samt jag, för min del, anser dessa odlingar af så vig¬
tig beskaffenhet, att de från Statens sida böra vinna den upp¬
muntran, jordbruket, såsom landets främsta hufvudnäring, för¬
tjena!', kan jag icke underlåta att fästa Rikets Ständers upp¬
märksamhet derå, att numera ingen fond finnes att tillgå för
ifrågavarande ändamål. Väl hafva Ständerne vid föregående
Riksdagar afsatt och komma troligen att äfven under detta
Riksmöte anvisa en summa, att användas såsom anslag och
lån för aftappning utaf sjöar och sanka trakter, till beredande
af större odlingsföretag; men denna fond är icke tillgänglig
för den enskilde egaren och innehafvaren af förstbemälda
odlingslägenheter, de der troligen förefinnas hos de fleste in¬
divider, som ega hemmansbruk, men hvaraf en stor del, i brist
på förmåga att nedlägga de erforderliga förskottskapitalerna,
tvingas till en för sig sjelfve och landet i allmänhet skadlig
overksamhet. Endast Staten kan bevilja lån på billiga vilkor,
och de föreskrifter, som för sådana låns utbekommande med¬
delas, garantera Staten för odlingens utförande.
Af denna anledning vill jag härmed föreslå:
att Rikets Ständer, för beredande af tillgång till
odlingslån åt enskilde, för nästkommande statsre-
gleringsperiod, anvisa en summa af minst 200,000
R:dr R:mt, att från Riksgälds-kontoret under ne-
dannämnde vilkor utgå:
l:o vid meddelandet af nämnde lån iaktfages, att ingen
i o t . o ’ o
läntagare kan erhålla mindre ån 50 eller mer än
100 R:dr R:mt för hvarje tunnland af den till od¬
ling anmälda arealvidden:
2:o låntagare kan af dessa medel icke erhålla mindre
än 200 R:dr, eller utfå och pä en gång häfta fol¬
mer än 6,000 R:dr Runt;
3:o för lånens utbekommande galle hufvudsakligen de
De?i i yl agus ti.
473
grunder, som uti Riksgälds-kontorets Reglemente
för erhållande af större odlingslån i allmänhet äro
fastställda, oell torde Rikets Ständer för öfrigt oell
i afseende på ändamålets beskaffenhet, närmare be¬
stämma vilkoren samt i särskildt § af bemäldte re¬
glemente meddela de föreskrifter, som vidare er¬
fordras ;
4:o lånen återbetalas efter samma grunder, som Rikets
Ständer, i fråga om återbetalning af sådana medel,
som i och för vattenaffappningar m. m. meddelat,
sålunda, att efter 5 års förlopp, från slutet af det
år, hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret
utbekommas, 8 procent årligen betalas, deraf 2 pro¬
cent sorn ränta och återstoden såsom amortering.
Med stöd af 56 § Riksdags-ordningen anhåller jag om
remiss af denna min motion till Stats-Utskottet.»
Uti. denna motion instämde J. Gr. Wassmuth från Stock¬
holms, Anders Medin från Kronobergs, Anders Pehrsson och
Carl Gustaf Cederskog från Östergöthlands, David Andersson
från Hallands, Ephraim Larsson från Elfsborgs, Anders An¬
dersson och Anders Magnus Andersson från Kalmar, Liss Lars
Olsson och Bälter Sven Ersson från Stora Kopparbergs, An¬
ders Jonsson från Wermlands, Anders Pehrsson från Malmö¬
hus och Sven Haraldsson från Blekinge Län.
Vice Talmannen Anders Andersson: »Äfven jag instäm¬
mer uti den af Ola Månsson nu väckta motionen, under till-
kännagifven önskan derjemte, att Stats-Utskottet, under be¬
handlingen af ärendet, måtte vidtaga försigtighetsmått emot de
möjliga förluster, Staten kunde komma att orsakas för dylika
lån, som kunna meddelas innan derom afsedda föreskrifter i
Riksgälds-kontorets nya reglemente blifva tillämpliga.
Den väckta motionen jemte vice Talmannens yttrande
remitterades till Stats-Utskottet.
§ 8.
Till bordläggning l:sta gånden anmäldes Stats- Utskottets
Utlåtanden:
N:o 96, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet
N:o 53, i fråga om inrättande af ett landtbruks-institut i Skåne;
N:o 98, i anledning af väckt motion angående utförandet
på enskild bekostnad af vissa delar utaf stamjernsbanorna;
N:o 99, i anledning af Riksdagsfullmäktigen Pehr Östmans
motion, rörande de för Statens jern vägsbyggnader erforderliga
medel: och
N:o 100, angående väckt fråga om beviljande af anslag
474
Den 5 Augusti.
eller lån till en centralverkstad för tillverkningen af den vid
Statens jernbanor nödvändiga materiel; samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkan-
den:
N:o 103, i anledning af väckta motioner rörande Kongl.
Kungörelsen den 22 Maj 1852, angående särskildta stadganden
i afseende på minderåriga personers användande vid fabriker
och handtverk; och
N:o 104, i fråga om ändring i föreskrifterna angående
allmänna beväringen.
§ 9-
Ladcs till handlingarne ankomna protokolls-utdrag från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 331—337;
Högv. Presteståndet N:ris 292—294; samt
Vällofl. Borgareståndet N:ris 303—308.
§ 10.
På begäran meddelades Samuel Ödmann från Upsala Län
tjenstledighet under 3:ne veckors tid, räknadt från den 5 inne¬
varande Augusti månad.
Ståndet åtskiljdes kl. 1 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
Dan 5 Augusti
Pleimm kl. 9 f. m.
§ 1.
Efter derom gjord framställning meddelades Gustaf Hult¬
man- från Örebro Län åtta dagars ledighet från riksdagsgöro-
målen, räknadt från morgondagen den 6 i denna månad, och
Nils Hansson från Christianstads Län tre veckors förlängning
af redan erhållen permission, räknad från denna dag.
Den 5 /lugus ti.
475
§ 2.
Då, enligt Ståndets förut fattade beslut, val af ledamöter
till förstärkning af Stats-Utskottet, på satt 73 § Riksdags-ord-
ningen föreskrifver, nu skulle företagas, begärdes ordet af föl¬
jande Ståndets ledamöter, hvilka yttrade:
Vice Talmannen Anders Åndersson från Skaraborgs Län:
.»Det ifrågavarande valet är visserligen utsatt att i dag försig¬
gå, men jag anser mig dock böra till Ståndet hemställa, hu¬
ruvida det icke vore skäl att, innan valet anställes, företaga
och afgöra Stats-Utskottets på Ståndets bord hvilande Memo¬
rial N:o 97, i anledning af Riksståndens beslut angående de i
Utlåtandet N:o 62 behandlade frågor, om utförande af före¬
slagna jernvägsstamlinier och anvisande af dertill erforderliga
medel, helst detta Memorial innefattar förslag till åtskilliga
vo teringsproposi tioner.»
Fere af Ståndets ledamöter hördes häruti instämma.
Ola Månsson från Skåne: »Vid sammanträde med Riks-
gälds-afdelningen inom Stats-Utskottet, sistlidne gårdag, upp¬
lystes, att Ridderskapet och Adeln samt Borgareståndet före-
haft och bifallit Stats-Utskottets förutnämnda Memorial N:o 97,
hvilket äfven hos Presteståndet blifvit föredraget och, i afse¬
ende å 2:dra och 4:de voterings-propositionerna, till Utskottet
återremitteradt, men i öfrigt godkändt; och hade man inom
Utskotts-afdelningen undrat öfver, att Bondeståndet icke redan
till handläggning företagit sagda Memorial samt önskat, att det
med allraförsta måtte ske. Då Memorialet fort nog kan vara
genomgånget och pröfvadt, vill äfven jag hemställa, om vi icke
böra företaga Memorialet, innan valet af ledamöter till förstärkt
Stats-Utskott verkställes.»
Pehr Erik Andersson från Westerås Län: »För mindel
påyrkar jag, att'Ståndet, jemlikt dess förut fattade beslut, ma
börja med valet och, derest tiden så medgifver, derefter före¬
taga Stats-Utskottets ofvanberörda Memorial Ijho 97, helst jag,
och troligen många med mig, nu icke medhafva detta Memo¬
rial, hvilket man under uppsummeringen af de vid valet afgifna
rösterna kan medhinna att hemta.
Som icke några flere anmält sig att tala, tillkännagaf Tal¬
mannen, att, då den af vice Talmannen Anders Andersson
och Ola Månsson gjorda hemställan blifvit af en ledamot be¬
stridd, måste Ståndets en gång fattade beslut lända till efter¬
rättelse ; hvadan valet skulle verkställas.
Sedan Talmannen erinrat Ståndet, såväl om de §§ af
Grundlagarna, hvilka vid valet bords tjena till efterrättelse,
som äfven om det förut öfverenskomna sätt, hvarpå valet
476
Den 5 Augusti.
skulle ega rum, uppropades Ståndets ledamöter, dervid af de
närvarande framlemnades voteringssedlar, vid hvilkas öppnande
följande befunnos hafva blifvit valde att vid denna Riksdag
förstärka Stats-Utskottet, nemligen:
Såsom Ledamöter:
Jonas Andersson från Östergöthlands Län, med 68 röster.
Erik Olsson från Södermanlands d:o » 68 »
Nils Svensson från Christianstads d:o » 68 »
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus d:o » 68 »
Joseph Holm från Stockholms d:o » 67 »
Johannes Linder från Skaraborgs d:o » 67 »
Bengt Nilsson från Kronobergs d:o n 67 »
Daniel Danielsson från Jönköpings d:o » 67 »
Johannes Larsson från d:o d:o » 67 »
Johan Petter Andersson från Elfsborgs d:o » 67 »
Nils Nilsson från Örebro d:o » 67 »
Nils Andersson från Wermlands d:o » 66 »
Olof Lagergren från Gottlands d:o » 66 »
Anders Pehrsson från Malmöhus d:o » 66 »
Anders Nilsson från Hallands d:o » 66 »
Anders Medin från Kronobergs d:o » 65 »
Nils Andersson från Christianstads d:o » 65 »
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus d:o » 65 »
Anders Pehrsson från Östergöthlands d:o » 64 »
Jöns Pehrsson från Blekinge » 64 v
och Anders Andersson från Kalmar » 62 »
samt
Såsom Suppleanter:
Joseph Smedberg från Elfsborgs Län, med 96 röster.
Johannes Holm från Jönköpings d:o » 62
Johannes Andersson från Elfsborgs d:o » 62 »
Anders Larsson från Örebro d:o » 62 »
Olof Olsson i Ohlsiiterstorp af Wermlands d:o » 62 »
Erik Hansson från Gefleborgs d:o » 62 »
Paul Hedström från Wester-Norrlands d:o » 61 »
Erik Olsson från örebro d:o v 61 »
och Gustaf Johansson från Kronobergs d:o » 59 »
hvarom protokoll genast uppsattes och justerades.
§ 3-
På begäran meddelade Ståndet Pehr Erik Andersson från
Westmanland fjorton dagars ledighet från riksdagsgöromålen,
räknad från den 12 i denna månad.
Den 5 Augusti.
477
§ 4-
Föredrogs ånyo och godkändes Stats-Utskottets Memo¬
rial N:o 97, i anledning af Riksståndens beslut angående de i
Utlåtandet N:o 62 behandlade frågor, om utförande af före¬
slagna j ern vägs-sta mlinier och anvisande af dertill erforderliga
medel.
§ 5.
Efter skedd anmälan inbeledsagades utaf flere bland Stån¬
dets ledamöter Herr Statsrådet Friherre C. 6. af Ugglas, hvil¬
ken, på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, till Ståndet aflemnade
åtta stycken här nedan i protokollet omförmäida Nådiga Pro¬
positioner till Rikets Ständer, hvarefter, och sedan Talmannen
förklarat, att högstberörde Kongl. Propositioner skulle af Stån¬
det i grundlagsenlig ordning behandlas, saint anhållit, det Pierr
Statsrådet behagade tiil Kongl. Majit framföra Bondeståndets
försäkran om dess undersåtliga vördnad och tillgifvenhet, Pierr
Statsrådet afträdde, utbeledsagad på öfligt sätt af flere leda¬
möter utaf Ståndet.
§ 6.
Vid förnyad föredragning af Sammansatta Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottets, sedan den 29 sist—
lidne Juni, på Ståndets bord hvilande Betänkande N:o 27, i
anledning af väckta motioner om förändrad lagstiftning, rörande
hemmansklyfning och jord-afsöndring, uppstod diskussion, hvar¬
under följande Ståndets ledamöter sig yttrade:
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Man kan svårli¬
gen rigtigt fatta, huruledes det varit möjligt för majoriteten
inom Utskottet att förbise nödvändigheten af att få Kongl. För¬
ordningen den 13 Juli 1853 undanröjd. Med aldrig sa liten
insigt i förhållandena, måste man genast finna, att berörda
Kongl. Förordning icke allenast står i uppenbar strid med
förut gällande och ännu icke upphäfda lagrum, utan äfven i
öfrigt vållar så mycket trassel, att den icke kan efterlefvas,
hvilket ensamt borde verka derhän, att den ansågs kraftlös.
För min del instämmer jag till alla delar uti hvad Herr Carl
Hasselroth uti sin vid Betänkandet fogade reservation anfört,
och hemställer jag till Ståndet, att det måtte, i afseende på
hemmansklyfningen, såsom sitt beslut antaga hvad Herr Hassel¬
roth i berörda reservation föreslagit. Plvad Utskottet i afse¬
ende på jordafsöndring tillstyrkt, vill jag, för min del, god¬
känna.»
Häruti instämde Daniel Danielsson från Jönköpings, Erik
478
Den 5 Augusti.
Olsson från Södermanlands, Carl Tholsson från Skaraborgs,
C. G. Cederskog från Östergöthlands, Erik Christensson, To¬
bias Lind, Olaus Eriksson och Lars Rasmusson från Göthe¬
borgs och Bohus, Gustaf Hultman, Anders Larsson och Nils
Nilsson från Örebro, förre vice Talmannen Pehr Eriksson, Nils
Andersson och Olof Olsson i Slängserud af Wermlands, Pehr
Benjaminsson, Johannes Andersson och Joseph Smedberg frän
Elfsborgs, Erik Andersson från Kopparbergs, och Anders Mag¬
nus Andersson från Kalmar Län.
Olof Olsson i Olsäterstorp af Wermlands Län: »Ehuru
Utskottet icke funnit skal omarbeta författningarna om hem-
mansldyfrSng och jordafsöndring i så liberal anda, som jag uti
min motion påyrkat, är jag dock tacksam för hvad Utskottet
i denna fråga tillstyrkt, i afseende på jordafsöndring, hvilket
innefattar ett stort steg framåt. Hvad Kongl. Förordningen
den 13 Juli 1853 angår, så är jag af samma åsigt, som näst¬
föregående talare, och önskar äfven jag, att Ståndet såsom
sitt beslut må antaga, hvad Herr Carl Hasselroth i sin reser¬
vation föreslagit.»
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Jag finner mig till
alla delar förekommen af Anders Eriksson. Sista plenidag
gjorde jagen lika beskaffad framställning till Ståndet, i akt och
mening, att, om Ståndet fattat ett sådant beslut, hade vi, med
hopp om mera framgång, kunnat inbjuda öfriga Stånden att i
vårt beslut deltaga. En sådan inbjudning kan väl ännu ske,
dock lärer frågan redan vara afgjord hos Höglofl. Ridderska-
pet och Adeln, som troligen icke frångår dess en gång fat¬
tade beslut. Jag förenar mig emellertid med Anders Eriks¬
son, och hemställer om inbjudning till de öfriga Stånden.»
Nils Svensson från Skåne: »Äfven jag för min del skulle
gerna vilja antaga Herr Hasselroths reservation såsom Stån¬
dets beslut i fråga om hemmansklyfning; men som jag fruk¬
tar, att ett dylikt beslut icke skall komma att vinna framgång,
så anhåller jag att få uppläsa följande skriftliga anförande:
»Det är och måste vara en sanning, att jordbruket är
vårt lands modernäring: om detta medgifves, lärer ej kunna
förnekas, att jordbrukets utveckling till sin högsta höjd är
landets förkofran och folkets välfärd.
Men hvarföre står då jordbruket i Sverige så långt efter
andra länders? Jo, orsaken härtill måste sökas uti de ona¬
turliga band, man lagt och bibehållit på’denna för fäderneslan¬
det så vigtiga näringsgren.
Hvad är det, som gjort och gör att denna näringsgren i
andra länder gått framåt och uppblomstrat? Jo, skyddandet
af arbetsfliten, uppmuntran åt landets arbetskrafter. Om nu
Den 5 Augusti.
479
måsto medgifvas hvad jag ofvan anfort, då har Utskottet
handlat mycket oklokt, som, genom bibehållandet af en för¬
vänd lagstiftning sökt förlama dessa krafter, i stället för att be¬
fordra dess verksamhet, dymedelst att Utskottet afskurit den
frie arbetaren fri rättighet att förvärfva och med laga fång
behålla den torfva, han ärligen kan förvärfva, hon vare sig så
liten som helst. Är'här någon inom detta Stånd, som förun¬
drar sig öfver att arbetskrafterna, utledsna, öfvergifva fäder¬
neslandet och söka sin utkomst i andra länder, der de hafva
fri rättighet att sig utveckla, der, hvarest de med hvad de
ega eller kunna sig ärligen förvärfva, kunna ostördt ega och
besitta den torfva, de förvärfva!, utan att af en orimlig lag¬
stiftning vara beroende, ty hvad är det väl annat, än en ga¬
len och förvänd lagstiftning, så länge en sniken, förmögen
granne skall vara i laglig väg berättigad till sig lösa den jord,
jag ärft eller förvärft, endast derföre, att jag ej kunnat för¬
värfva lika mycket sorn han. Är det ej smärtande för indi¬
viden att se sig sålunda undanskuffad från den torfva, på hvil¬
ken han är född och uppfödd, och det af en granne, som har
makten i sina händer att i laglig väg med hustru och barn
vräka honom derifrån, — allt detta till följd af en förvänd och
ofosterländsk lagstiftning, endast till förmån åt de individer,
som hafva makten i sina händer att omintetgöra alla de min¬
dre bemedlades försök att göra sig oberoende af makten, vål¬
det och godtycket. Häremot torde invändas, att en något fri¬
are jordafsöndring nu i stället är vorden af Utskottet föresla¬
gen; jo vacker argumentation! Tror Utskottet, eller tror nå¬
gon, att den till sjelfständighet, till oberoende sträfvande ar¬
betaren —- denne, arbetare, som åt lättingen, åt den genom
lyckan gynnade liksom arbetar brödet i munnen på honom —
jag säger, tror någon, ätt en sådan arbetare blir torpare på
afsöndrad egendom, helst då numera några torplägenheter ej
erhållas annorlunda, än efter stattorpare-systém? Om han gör
detta, då är han i de flesta fall en mindre duglig arbetare.
Denne kanhända fäderneslandet får som sådan behålla; men
den duglige, den till oberoende sträfvande arbetaren reser ifrån
ett så otacksamt fädernesland och lofvar att aldrig mera be¬
svära det med sitt besök.
Följderna häraf ligga för oss i öppen dager, emedan ar¬
betskrafterna äro fördyrade, de dugliga armar, som ej allenast
lifnära Staten, utan äfven i farans stund tjena till dess värn,
blifva alltmera få; några arbetare från andra länder tränga sig
ej på det otacksamma land, som så stjufmoderligt behand¬
lar det dyrbaraste, det eger — arbetskrafter och skyddet i
farans stund.
480
Den 5 Augusti.
Men deremot de utlänningar, som förvärfva större egen¬
domar inom landet, de komma ombedde, och både äro samt
till en tid förblifva den tärande delen af samhället.
Utskottet mä säga hvad det vill, så rubbas jag ej ändå en
hårsmån från min öfvertygelse, att 1853 års Kongl. Förord¬
ning, angående henunansklylhingar, är till sin grundsats lika
olycksbringande, sorn den uti sin tillämpning är skadlig och
orättvis, hufvudsaklig ast för den mindre bemedlade delen af
folket, såsom ingripande i deras mest maktpåliggande rätt,
nemligen eganderätten.
Uti denna, likasom i andra frågor, hvarifrån Utskotten ej
annorlunda kunna reda sig, har äfven nu sammansatta Utskottet
för det första omtalat, att på vetandets fält eller vetenskaplig
väg skall ej denna fråga vara utkämpad, och citerat härför
nederst på sidan en auktoritet, som ganska få af detta Stånd
begripa, förmodligen ett utländskt mönster, hvaraf man från
våra högvälborne och höglärde Medstånd har så godt om, då
giltiga vederläggningar af de motioner, som ej kunna till¬
bakavisas eller vederläggas, saknas. Jag säde, att då må¬
ste sådana fraser uppställas .förut, om möjligt, bemantla
de billiga och klara skäl, som tala för bifall till såväl min,
som många andras motioner i detta ämne.
Månne när försök gjorts, som Utskottet uttrycker sig, att
på vetenskapens fält utkämpa denna fråga, någon af de min¬
dre bemedlade af de arbetande klasserna varit med om denna
kamp? — Detta tror jag ej, men det tror jag-,-att ej mera,
än vanligt bondförstånd, behöfs för att veta hvad som är rätt
eller orätt i denna fråga, ty hvarje bonde vet, hvad andra ej
vilja veta, att, vare sig lös eller fast egendom, som jag ärli¬
gen förvärfvat, så är det min, och hvad bör väl lagstiftaren
hafva med en så naturlig rätt att skaffa, förrän frågan om
olaga fång i rättegångsväg ifrågakommer? Och rättsenlig hvar¬
ken är eller blir 1853 och 1855 års Förordningar om hem¬
mansklyfning, emedan, så länge de gälla, äro de ingripande i
den fria eganderätten, och detta är en princip, som jag aldrig
kommer att gilla. Att en vupnen erfarenhet af den fria hem-
mansklyfningen från andra länder äfven af Utskottet förespeg-
lats såsom missgynnande för det allmänna och för landet i all¬
mänhet, finner jag; men då detta är en fras, framkastad utan att
bifogas med minsta skäl eller fakta, så måste åtminstone jag
deråt gifva dementi, och vare sig i andra länder huru som helst,
så har jag, som gammal jordbrukare, den erfarenhet från det
land och den ort, jag tillhör, att de mindre jordbrukarne äro
de mest oberoende, de minst skuldsatte, deras egendom, dels
den minst intecknade, men deremot den bäst vårdade, och
Den 5 Augusti.
481
de, hvilka allraminst med sina underhafvande falla samhället
till last, deremot de större gods- och hemmans-egarne, om
man så vill benämna dem, äro skuldsatte i alla möjliga in¬
rättningar, der lån kunnat erhållas, och sedan deras stattorpare
blifvit urståndsatte förrätta deras arbete, fallit i mängd fattig¬
försörjningen till last. Att betrakta frågan, såsom Utskottet ut¬
trycker sig, från de kommunala förhållandena, är helt och
hållet falskt; men från den praktiska sidan, då hade Utskot¬
tet kommit till ett helt annat resultat.
Sedan anför Utskottet äfven, utan att gifva minsta skäl
för sig, att de mindre hemmanen åliggande prestationer, såsom
rustnings-, skjuts-bestyret och inqvarteringsskyldigheten m. m.,
ej lika väl af desse utgöres, som af de större; äfven denna
framställning är falsk, och må anses som en framkastad sats,
ej värd att besvara.
För öfrigt anser Utskottet denna fråga så invecklad, och
deruti kan Utskottet hafva rätt, ty mig synes, som om Utskottet
gjort sig all möda med, att, i stället för att utveckla frågan,
inveckla densamma. Men för min del anser jag denna fråga
vara den mest enkla, den mest lättlösta och mest naturliga,
om man bara vill i rättsenlig väg lösa densamma; ty, är nå¬
gonting mera billigt, eller mera rättvist, än att individen bör
få behålla sin medfödda rätt till den torfva, han ärft eller för¬
värfv utan att genom en invecklad lagstiftnings åtgärder kunna
drifvas derifrån. Tror någon, åtminstone på allvar, att, när
Gud skapade jorden, det då gafs privilegium derpå åt några få?
Detta tror åtminstone icke jag; ty jag tror, att alla landets
innebyggare hafva likasom en naturlig rätt att förvärfva och
besitta den, torfvan må vara huru liten som helst, då den är¬
ligen kan ärfvas eller förvärfvas, och allraminst vill jag lägga
någon makt i händerna på Konungens Befallningshafvande att
bestämma öfver hvad egovälde den frie odalmannen må få
ega och besitta.
Utskottet har ändå antagit, att en välmående jordbru¬
kande befolkning utgör landets förnämsta styrka, och då må¬
ste, enligt det resultat, hvartill Utskottet kommit, endast den
jordbrukare anses för välmående, som har större egendomar,
och deruti kan Utskottet hafva rätt; men att stattorpare-syste-
met medför en välmående jordbrukande befolkning, detta hvar¬
ken är eller någonsin blir fallet. Att jag ingenting vinner med min
framställning denna Riksdag, det inser jag alltför väl; men jag
skall ej med stillatigande hafva godkänt de origtiga och san-
ningslösa argumentationer eller skäl, hvarpå Utskottet grundat
sitt afslag, emedan de numera ej duga; de hafva åtminstone
lionde-St. Prat. vid Lågt■ Itiksd. 1856—1S5T. VI. 31
482
Den 5 Augusti.
hos folket, hos den arbetande klassen, uti framåtskridandets
tidehvarf, tack vare våra folkskolor, förlorat allt värde. Den
frie arbetaren vet och bör veta uppskatta sina arbetskrafter,
om de ej inom fäderneslandet uppskattas såsom de förtjena,
på annat håll använda dem, och då kanhända den, som ej
tror sig kunna från sina fattige grannar inlösa nog stor ego¬
vidd, få försöka att sjelf bruka densamma.
Jag hoppas och tror, att en ej aflägsen framtid kominer
att öppna ögonen på lagstiftande makten, och dä blir eller får
ej en så förvänd lagstiftning längre ega rum, som den uti of¬
van åberopade 1853 och 1855 års författning om hemmans¬
klyfning föreskrifna.
Jag har på detta sätt velat nedlägga mina tankar i pro¬
tokollet, och har jag dertill ansett mig desto mera pligtig,
som de, hvilkas rätt är i fråga, icke hafva säte och stämma
inom representationen, och således icke heller kan sin rätt
bevaka. Skulle Ståndet såsom sitt beslut antaga hvad Herr
Hasselroths reservation innehåller, så anser äfven jag lämpligt,
att Ståndet beslutar att inbjuda de öfriga Stånden, att häruti sig
förena.»
Pehr Nilsson i Ahlestad, Måns Pehrsson och Nils Anders¬
son från Skåne, Gustaf Glad från Westerbottens, Anders An¬
dersson från Kalmar, Olof Olofsson i Ohlebyn af Wermlands
samt J. G. Wassmuth från Stockholms Län förenade sig med
Nils Svensson.
Anders Jonsson från Wermland: 'Alina tankar i frågan
hafva redan blifvit uttalade af föregående talare, med hvilka
jag derföre endast vill förena mig.»
jErik Johan Rudberg från Kalmar Län: »För min del
vill jag endast gifva tillkänna, att, derest Ståndet förenar sig
om, att såsom sitt beslut antaga hvad Herr Carl Hasselroth
i sin reservation föreslagit, skall jag icke sätta mig deremot;
men att jag för öfrigt är belåten med Utskottets tillstyrkan¬
den i förevarande Betänkande, hvilket jag ock ämnar bi¬
falla.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Hvad Utskottet
tillstyrkt i afseende på jordafsöndring, vill jag till alla delar
bifalla: men hvad Utskottet deremot yttrat i afseende på hem¬
mansklyfning, kan jag icke godkänna; dock vill jag derföre
icke gå så långt, som en del af de talare, hvilka uppträdde
vid motionernas remitterande till Utskottet. Skulle Ståndet
vilja fatta beslut i enlighet med det förslag, Herr Carl Hassel¬
roth i sin reservation framställt, så vill jag äfven biträda ett
sådant beslut, och anser äfven jag att de öfriga Stånden böra
inbjudas att deri deltaga.»
Den 5 Augusti.
483
Juns Pehrsson från Blekinge Län: »Äfven jag godkän¬
ner hvad Utskottet tillstyrkt i afseende på jordafsöndringar;
och vill, beträffande hemmansklyfning, antaga hvad Herr Carl
Hasselroth i sin reservation föreslagit.»
Pehr Ostman från Wester-Norrlands Län: »Det låter
visserligen ganska vackert, att man är betänkt på att låta
afsöndra så små jordlappar, som helst, på det att äfven de
mindre bemedlade må kunna besitta egen jord; men jag är
icke af dem, som, hvad hemmansklyfning angår, anser det
vara nyttigt, om jorden finge styckas i oändlighet; ty dels
skulle skogarna derigenom alltför mycket anlitas, och dels
skulle det medföra olägenhet, der skatterna utgå efter matlag.
Då nu Utskottet tillstyrkt den förändring, beträffande afsön¬
dring af jord, att lägenhet, som för alltid under full egande-
rätt afsöndras, icke behöfver innehålla mera, än 3 tunnland i
de norra länen och 2 tunnland i öfriga delen af Sverige, och
att för viss tid till och med | tunlands jord må afsöndras, så
anser jag, att vi kunna bifalla Utskottets Betänkande i sin
helhet, såsom medgifvande all den frihet, som med det all¬
männas fördel kan vara förenligt. Om likväl Ståndet skulle
vilja antaga det förslag, Herr Hasselroth i sin reservation fram¬
ställt, skall jag icke sätta mig deremot, ehuru jag helst skulle
se, att Utskottets Betänkande af Ståndet godkändes.»
Häruti instämde Johan Erik Rutström och Herman Öbom
från Westerbottens, Pehr Andersson från Gefleborgs, Erik
Larsson från Wester-Norrlands, och Anders Olsson från Jemt¬
lands Län.
Nils Svensson från Blekinge Län: »För min del hyser
jag icke några betänkligheter vid att i alla delar bifalla Ut¬
skottets Betänkande, ty detta medger så små afsöndringar,
sorn skäligen må kunna tillåtas, synnerligast under full egande-
rätt. I min hemort har hemmansklyfningarna blifvit alltför
mycket utsträckta; och detta gör, att jag har en sorglig er¬
farenhet af de olägenheter, som uppstå af alltför stor styck¬
ning. Jag vill likväl icke sätta mig emot, att Ståndet anta¬
ger Herr Hasselroths förslag i dennes reservation, men skulle
helst se, om Utskottets Betänkande godkändes.»
Nils Svensson från. Jönköpings Län: »Jag har begärt
ordet endast för att tillkännagifva, att jag instämmer uti den
af Herr Carl Hasselroth afgifna reservation.»
Johan Lekberg från Örebro Län: »Då jag väckt motion
om begränsad hemmansklyfning, kan jag ej låta förevarande
Betänkande gå förbi, utan att framställa någon protest. I
484
Den 5 Augusti.
främsta rummet måste lagstiftaren tillse, att lian ej stadgar la¬
gar, som äro orimliga och icke kunna tillämpas, ty då faller
lagen i anseende och mera skadar än gagnar. Utskottet har
visserligen framkommit med en ganska intressant historik i
frågan. Hvartill gagnar dock denna, då vi se att vid hvarje
Riksdag väckas nya motioner om en obegränsad hemmans¬
klyfning, utan att dessa ständigt återkommande motioner verka
annat, än att Utskottet, erkännande rigtigheten af de skäl, rno-
tionärerne anfört, det oaktadt afslår motionerna. Utskottet har
visserligen, genom en utvidgad rättighet till jordafsöndring,
sökt bereda den mindre bemedlade tillfälle att förvärfva sig
ett mindre stycke jord, hvarpå han kan nedlägga sin svett
och möda, för att i en icke allt för aflägsen framtid deraf
draga motsvarande lön. Utskottet har dock icke velat genom¬
föra principen jemväl i afseende pä hemmansklyfning, och så¬
ledes kan den mindre bemedlade ännu icke få fullkomlig och
tryggad eganderätt till det jordstycke, hvarpå han ämnar ned¬
lägga sina krafter. I min hemort finnas hemman, hvilka blif¬
vit klufna så, att en åbo icke besitter mer än T|T:dels mantal,
och ändock berga de sig ganska godt. Månne icke detta vi¬
sar oklokheten af att vilja inskränka friheten i afseende på rät¬
tigheten att förvärfva sig jord under full eganderätt. Såsom
skäl emot en för vidsträckt hemmansklyfning, har blifvit an-
fördt, det Staten skulle få svårt att utbekomma sina intrader,
om hemmanen blefve i allt för små delar styckade. Detta
kan jag ej föreställa mig, ty Staten synes mig underhålla fullt
till räckligt antal tjenstemän för att äfven i så fall kunna ut¬
taga Statens rätt. Men i denna fråga är redan så mycket or-
dadt, att jag ej vidare vill upphålla Ståndets tid, utan endast
uttrycka den önskan, att detta Stånd ville besluta, det all hem¬
mansklyfning bör vara fri; och för öfrigt instämmer jag uti
hvad Nils Svensson anfort.»
Bengt Nilsson från Kronobergs Län: »Jag har endast
velat tillkännagifva, att jag anser hvad Utskottet tillstyrkt i
afseende på jordafsöndring vara förtjent af Ståndets bifall, och
att jag, hvad hemmansklyfningen angår, beslutat mig för att
antaga det förslag Herr Carl Hasselroth i sin reservation fram¬
ställt.»
Olof Lagergren från Gottland: »Som jag är af den öfver-
tygelsen, att obegränsad hemmansklyfning skulle komma att
medföra ganska betänkliga följder just för detta Stånd, har jag
velat för Hederv. Ståndet gifva tillkänna, att jag ämnar rösta
för bifall till Utskottets Betänkande i dess helhet.»
Vice Talmannen Anders Andersson från Skaraborgs Län:
»Det är visserligen sannt, att hemmansklyfning och jordafsön-
Den 5 Augusti.
485
dring äro två skiljda saker; men då Utskottet, i afseende på
den sednare, funnit sig föranlåtet aft afgifva ett tillstyrkande,
som för det allmänna bör blifva af obestridligt stor nytta, kan
det icke nog förundra mig, att Utskottet, rörande hennnans-
klyfningen, kommit till ett sådant resultat, som nu skett; ty
att hemman kunna tåla att klyfvas vida mer än till £:dels man¬
tal, visar dagliga erfarenheten. Af den not, som å pag. 13 i
Betänkandet finnes intagen, synes, att i Skaraborgs Län och
på dess slättbygd, finnas hemmansdelar, som icke uppgå till
mer än 5|-g:dels mantal. De i nyssberörde not omnämnda
församlingarne Undenäs och Ramsberg bestå af omkring 50
hemman, men då man undantager bruksegendomarne, så fin¬
nes knappast någon för sig sjelf brukad hemmansdel, som upp¬
går öfver £:dels mantal, då deremot på flertalet af ^:dels man¬
tal finnas flere åboer, och dock är fattigvården här vida min¬
dre tryckande, än den är på de flesta andra ställen. Hvad
trassel och oreda Kongl. Förordningen den 13 Juli 1853 skulle
åstadkomma i nyssberörde båda församlingar, är lätt att före¬
ställa sig. — För min del kommer jag alltid att hylla den
åsigt, att hvar och en bör få ega så liten hemmansdel, som
han anser för sig nj'ttigt, emedan sådant äfven är Statens för¬
del. Att nu söka genomdrifva denna åsigt, anser jag vara
omöjligt; och vill jag således förena mig med dem, som, be¬
träffande hemmansklyfning, antaga det förslag, som Herr Hassel¬
roth i sin reservation framlagt, och för öfrigt godkänna Utskot¬
tets Betänkande.»
Häruti instämde Pehr Mattsson från Wester-Norrlands,
Anders Bäckström från Norrbottens och Gustaf Johansson från
Kronobergs Län.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Så länge ledamö-
terne inom detta Stånd äro af så olika tankar om nyttan eller
skadan af en obegränsad hemmansklyfning, och äfven söka
göra sina skiljda åsigter gällande, skall det alltid blifva svårt,
ja snart sagdt omöjligt, att inom Utskottet vinna pluraliteten
för den friare åsigten om obegränsad hemmansklyfnings före¬
träde ; ty de ledamöter, som äro af en eller annan orsak böj¬
de för viss inskränkning i fråga om hemmansklyfning, åberopa
alltid till stöd för sin åsigt, att äfven ledamöter inom detta
Stånd äro af samma öfvertygelse. — Af den historik öfver
lagstiftningen i denna fråga, som Betänkandet innehåller, finna
vi, att det fordomdags var förbjudet för bonden att ega så
mycket jord, som han förmådde att förvärfva; nu deremot fur
lian icke ega huru litet som helst, äfven om han icke förmår
att förvärfva mera. Båda dessa ytterligheter i lagstiftningen
äro skadliga, likasom hvarje intrång i den enskildes rätt att
480
Den 5 Augusti.
söka förvärfva sig sin utkomst, då ett sådant intrång icke är
nödvändigt för att bevara andras rätt. — Blifver det förbjudet
att ega mindre än en viss myckenhet jord, så tvingar man ju
derigenom dem, som icke ega så mycket, att antingen stjäla
eller tigga; men båda delarne äro vid ansvar förbjudna. En
sådan lagstiftning kan val icke anses vara nyttig. Såsom skäl
emot obegränsad eller mera utsträckt hemmansklyfning, har
blifvit anfördt, bland annat, att innehafvarne af mycket små
hemmansdelar hafva svårare att utgöra de utskylder, Staten
blifvit tillförsäkrad af jordegendomarne; men af sådant skäl
bör man väl icke sätta sig emot hemmansklyfningens utsträc¬
kande förr, än det visar sig, att hemmansdelarne blifva ödes¬
hemman, derför att de äro för små att sköta såsom sjelfstän-
diga jordbruk, och detta lärer väl aldrig komma att inträffa.
En hvar, som något gjort sig reda för saken, torde lätteligen
inse olämpligheten af Kongl. Förordningen den 13 Juli 1853.
Men denna förordning är icke .ensamt olämplig, utan äfven i
hög grad skadlig, ty folket finner, att det icke kan efterlefva
de deri gifna föreskrifterna. Den obemedlade köper en min¬
dre hemmansdel, och ehuru han icke kan erhålla lagfart och
fasta å köpet, behåller han jorden, till dess någon sniken och
hjertlös granne begagnar sig af den orimliga lagen, för att lösa
till sig den lilla hemmansdelen. För den fattiges skull kunna
väl de ledamöter af detta Stånd, hvilka äro emot en utsträckt
hemmansklyfning, åtminstone behålla denna åsigt för sig sjelfve
och ej uttala den. Om de sjelfve hafva nog för att hvarken
behöfva köpa eller sälja mindre hemmansdelar, är det derföre
säkert att deras barn ej kunna blifva i behof deraf? Derest
de öfriga Stånden icke skulle antaga inbjudningen att förena sig
om det förslag, Herr Hasselroths motion innehåller, så anser jag,
att detta Stånd ensamt bör till Kongl. Maj:t ingå med under¬
dånig skrifvelse i det syfte samma förslag afser.»
Oloj Larsson från Gefleborgs Län: »Af förevarande Be¬
tänkande se vi, att, genom ett Kongl. Bref af den 26 Mars
1718, obegränsad hemmansklyfning varit medgifven, men att
den icke fortfor länge, emedan Bondeståndet, inseende skad¬
ligheten deraf, begärde dess upphäfvande. Så torde det äfven
nu komma att gå, om vi kunde genomdrifva en föreskrift om
obegränsad hemmansklyfning. För öfrigt har jag skriftligen
sammanfattat mina tankar i följande anförande:
När jag vid ett föregående tillfälle yttrade mig i föreva¬
rande fråga, tillkännagaf jag då, att jag ansåg det vara önsk-
ligt, om Hemmansklyfnings-stadgan kunde modifieras så, att
den blefve lämplig och ändamålsenlig för alla orter inom Ri¬
ket. Utskottet har i sitt afgifna Betänkande upplyst, att icke
De/i 5 Augusti.
487
allenast särskildta län, utan äfven härader, sökt och vunnit den
ändring, sorn ansetts af behofvet påkallad; det vill således sy¬
nas, som nuvarande stadga icke lägger något hinder i vägen
att, för hvilket läns innevånare sorn helst, få den ändring, som
i detta fall anses nödvändig och nyttig. I följd deraf, och då
Utskottet på goda skäl afslagit framställningen om en oinskränkt
hemmansklyfning, så får jag förklara, att jag icke anser det
vara något trängande behof att för närvarande åvägabringa
någon förändring i nu gällande stadga, i hvad som rör grun¬
derna för hemmansklyfningen: och som Utskottet, i fråga om
jordafsöndringen, tillstyrkt en förändring, som undanrödjer de
hinder, som hitintills legat i vägen för den mindre bemedlade
folkklassen att förskaffa sig en mindre jordlägenhet, så tvekar
jag icke att bifalla hvad Utskottet i förevarande Betänkande
tillstyrkt.»
J. G. Wassmuth från Stockholms Län: »Efter min öfver¬
tygelse har Utskottet, beträffande hemmansklyfning, icke kom¬
mit till någon rigtig åsigt, eller sådan, att de mindre bemed¬
lade derigenom kunna vinna förkofran. I min hemort äro hem¬
manen mycket styckade, så att der finnas hemmansdelar, hvilka
icke uppgå till mer än T^T:dels mantal och det oaktadt utgöra
sjelfständigt jordbruk. Fattigdomen i denna trakt är vida min¬
dre tryckande, än på de flesta andra orter. Sällan eller aldrig
ser man någon hemmansegare komma på obestånd, men der¬
emot inträffar sådant oftare med dem, som pä viss tid eller
på lifstid innehafva jord. Af mina kommittenter har jag er¬
hållit uppdrag att söka medverka till borttagande af Kongl.
Förordningen den 13 Juli 1853; och jag förenar mig derför
med dem, som, hvad hemmansklyfningen angår, vilja antaga
Herr Hasselroths förslag uti hans reservation.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Den nu gäl¬
lande lagstiftningen om hemmansklyfning och jordafsöndring
anser jag vara i hög grad olämplig, likasom min tro är, att
hvarje Statsmakternes försök att reglera huru mycket eller
huru litet en person, till sin och Statens nytta, må få ega, all¬
tid skall misslyckas, emedan de meddelade föreskrifterna oftast
äro omöjliga att efterlefva. Det har blifvit sagdt, att ett friare
system i denna fråga, genomfördt, skulle verka större fattig¬
dom. Detta anser jag vara af dagliga erfarenheten vederlagdt,
ty vi se att ju mera hemmanen i en församling blifvit stycka¬
de, desto bättre berga sig hemmansegarne och desto mera sällan
kommer någon af dem fattigvården till last. Vice Talmannen
Anders Andersson omnämnde ett pär församlingar, der knap¬
past någon egde mera än £:dels mantal, men flere icke mera
än 2£ff:dels mantal, och der finnas likväl endast två eller tre
488
Den 5 Augusti.
fattige och icke något fattighus. Någon fara af hemmanens
för stora styckning bör desto mindre kunna uppstå, som det
ligger i hvars och ens intresse att ej köpa mindre, än han
kan hafva nytta af, och skulle sådant ändock ske, så blifver
naturligtvis köparen snart nödsakad att åter sälja. Sålunda
skulle, efter min tro, förhållandet bäst reglera sig sjelf. Lika
med flertalet af föregående talare, anser jag Kongl. Förord¬
ningen den 13 Juli 1853 vara mycket olämplig och skadlig
samt derför böra undanrödjas, så att vi finge återgå till de
föreskrifter, Kongl. Förordningen den 19 December 1827 inne¬
håller. Äfven jag är derföre beredd att antaga det förslag,
Herr Hasselroth i sin reservation framställt, och anser, att vi
böra inbjuda öfriga Stånden att deruti sig förena.
Hvad beträffar jordafsöndring, så finner jag det af Ut¬
skottet gifna tillstyrkandet böra godkännas såsom innefattande
ett betydligt steg framåt, och jag endast beklagar, att man
icke hyst lika fria åsigter i afseende på hemmansklyfning. Det
säges vara svårare för en person att rätt sköta och bruka ett
litet stycke jord, än ett något större, som lemnar tillfälle att
föda dragare; men hvad jag vet är, att en person lättare kan
sköta 8 kappland, än £ tunnland, ty det förra kan hans hustru
hinna att med spaden vända, men ej så med det halfva tunn¬
landet. Förr ville man veta, att jordegaren kunde berga sig
på sin jord, såvida han skulle anses berättigad att behålla jor¬
den. Sådant bör ej nu ifrågasättas; det är ju nog att man
vet, det han har tak öfver hufvudet. Nog kan han ändock
skaffa sig och de sina uppehälle, äfven om han ej erhåller det
genom att bruka jorden.»
Anders Petter Andersson från Östergöthlands Län förenade
sig med Jonas Andersson.
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län: »Rörande denna
fråga har redan så mycket blifvit ordadt, att icke mycket tor¬
de kunna tilläggas, som icke redan blifvit sagdt; men vid mo¬
tionernas remitterande från detta Stånd till Utskottet, yttrade
jag mig vara af enahanda tanke med dem, som påfordrade
en utsträckt hemmansklyfning, och jag anser mig derföre böra
beklaga, att Utskottet ej kommit till ett för detta Stånd mera
gynnsamt resultat i fråga om hemmansklyfning. Lagstiftaren
må i alla fall meddela hvilka föreskrifter som helst; om de
icke äro sådana att de kunna efterlefvas, så blir följden endast
den, att enhvar söker kringgå desamma. Den nu gällande
lagen om hemmansklyfning kan ej hindra att sådana'köp ingås,
som lagen afser att förekomma, utan endast vägra köpare af
dylik fastighet att erhålla lagfart och fasta. Det har blifvit
yttradt att, om klyfningarne af hemman obehindradt finge fortgå,
Den 5 Augusti.
489
skulle skogarne derigenom blifva utödda. Detta kan jag ej
anse vara rigtigt resonneradt, ty backstugusittaren och stat-
torparen måste likasåväl som hemmansegaren hafva tak öfver
hufvudet och nödigt bränsle m. m., hvartill skogens produkter
användas. Hvarför är man då egentligen emot en obegränsad
hemmansklyfning? Jo derför, att man inser, att om en hvar
egde rätt att förvärfva så litet jordstycke, som han förmådde
köpa, så skulle det snart blifva svårt, om icke omöjligt, att
sköta dessa stora egendomar, som äro byggda på stattorpare-
systemet. Jag hade önskat, att Utskottet tillstyrkt en fri och
obegränsad hemmansklyfning.»
J. M. Lundahl från Skaraborgs Län: »Troligen har vid
någon föregående Riksdag fråga blifvit väckt om att man skulle
få ega huru mycket jord, som helst; men då det icke vunnit
bifall, har man gått öfver på den motsatta sidan och söker nu
få ega litet. Detta är väl en så anspråkslös begäran, att den
icke borde rönt något motstånd, och derför vill jag törena
mig med dem, som vilja såsom Ståndets beslut antaga Herr
Hasselroths förslag.»
Jöns Pehrsson från Blekinge: »Då jag finner mig vara
förekommen af Pehr Nilsson i Espö, vill jag endast instämma
i hvad denne yttrat.»
Diskussionen förklarades nu vara slutad; hvarpa 1 alman¬
nen framställde proposition på bifall till hvad Utskottet i före¬
varande Betänkande tillstyrkt; men då denna proposition med
nej besvarades, hemställde Talmannen till Ståndet först, huru¬
vida det ville bifalla hvad Utskottet tillstyrkt rörande de före¬
skrifter i afseende å hemmansklyfning, hvilka tillkommit ge¬
nom Kongl. Förordningen den 13 Juli 1853 och Kongl. Kun¬
görelsen den 20 Juli 1855, hvilket med blandade ja och nej
besvarades; hvadan, och då votering begärdes, följande vote¬
ringsproposition uppsattes, justerades, godkändes och anslogs:
Den, som godkänner hvad Sammansatta Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottet uti dess ifrågavarande
Betänkande N:o 27 angående hemmansklyfning tillstyrkt, rö¬
star ja.
Den det icke vill, röstar nej.
Vinner nej, har Bondeståndet, med ogillande af Utskot¬
tets förslag angående hemmansklyfning, antagit såsom sitt be¬
slut hvad LIerr Hasselroth i sin reservation föreslagit.
Vid derefter anställd votering utföllo rösterna med 18 ja
emot 80 nej; hvadan Utskottets förslag rörande hemmansklyf¬
ning var afslaget af Bondeståndet, som i stället antagit hvad
Herr Hasselroth i sin reservation föreslagit.
De af Utskottet i öfrigt gjorda tillstyrkanden blefvo der-
490
Den 5 Augusti.
efter, på särskilda propositioner af Talmannen, godkända utaf
Ståndet, som jemväl beslöt att inbjuda de öfriga Stånden att
deltaga i det beslut, Bondeståndet fattat i afseende på hem¬
mansklyfning.
§ 7.
Bordlädes 2:dra gången:
Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 96, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet
N:o 53, i fråga om inrättande af ett landbruks-institut i Skåne;
N:o 98, i anledning af väckt motion, angående utförandet
på enskild bekostnad af vissa delar utaf stamjernbanorna;
N:o 99, i anledning af Riksdagsfullmäktigen Pehr Östmans
motion, rörande de för Statens jernvägsbygnader erforderliga
medel; och
N:o 100, angående väckt fråga om beviljandet af anslag
eller lån till en centralverkstad för tillverkning af den vid Sta¬
tens jernbanor nödvändiga materiel; samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkan-
den:
N:o 103, i anledning af väckta motioner, rörande Kongl.
Kungörelsen den 22 Maj 1852, angående särskilda stadganden
i afseende å minderåriga personers användande vid fabriker
och handtverk; och
N:o 104, i fråga om ändring i föreskrifterna angående all¬
männa beväringen.
§ 8.
Den af David Andersson från Halland i sista plenum
mundtligen väckta motion hade nu af honom blifvit skriftligen
uppsatt och inlemnad, och var densamma så lydande:
»Vördsamt Memorial.
Sedan den genom Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855
meddelade bestämmelse, att alla räntor och tionde framgent
skola af räntegifvare få lösas med penningar efter tiO-årigt
medelmarkegångspris, ännu icke kunnat allmänt tillämpas, i
följd af det i samma författning stadgade förbehåll, hvarige¬
nom dåvarande embets- och tjenstemän, hvilka, enligt fullmak¬
ter eller konstitutorial, vore i åtnjutande af på lön indelade
räntor och tionde, blifvit för doras tjenstetid tillförsäkrade, att
få sina löningsräntor på samma sätt som ditintills uppbära; har
derigenom inträffat, att ränteförenklingen blifvit uti vissa orter
fullständigt genomförd, då deremot andra orters indelningsgif-
vare ännu måste vidkännas skyldigheten att leverera räntorna
in natura, eller efter gångbart pris, eller, i lindrigaste fallet,
Den 5 Augusti.
491
efter årets markegångspris. Genom ett sådant förhållande har
en högst olika beskattning kommit att drabba den före nämnde
tidpunkt lika beskattade skattskyldiga jorden, hvilken skatte-
olikhet saknar all rättsgrund samt ådragit sig lika billig, som
allmän klagan.
Då min afsigt ingalunda är att yrka något förringande af
de löneförmåner, som genom erhållna fullmakter eller konsti-
tutorialer blifvit tillförsäkrade embets- och tjenstemän under de¬
ras tjenstetid, följer deraf, att den åberopade Nådiga författnin¬
gens föreskrifter icke heller erfordra någon förändring för vin¬
nande af det åsyftade målet. Mitt yrkande inskränker sig der¬
till: att räntegifvare till sådana förutnämnda räntetagare, under
desses tjenstetid, utgöra eller betala sina räntor på förr öfligt
sätt; men att de deremot af Statsverket må få, emot qvitto,
å Landtränteriet uppbära det belopp i penningar, som utgör
skillnad emellan det för räntorna eller tionden varande årspris
efter markegång och det pris, som uppkommer för året efter
tio års medelmarkegång för det län, der räntorna skola utgå.
För vinnande af detta mål, såsom i min tanke ledande
till en enkel, billig och rättvis jemkning till någorlunda likhet
i skattebördans dragande, vågar jag vördsammast anhålla, det
Hederv. Bondeståndet behagade, genom underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t, anhålla, att Kongl. Majit i nåder täcktes
taga denna vigtiga fråga i nådigt öfvervägande, och, derest
Kongl. Maj:t skulle finna den förtjent af nådig uppmärksam¬
het, det Kongl. Majit då täcktes till Rikets näst samman¬
trädande Ständer aflåta nådig Proposition i ämnet, samt fö¬
reslå det penninge-anslag, som för verkställighet deraf erfor¬
dras.
Om remiss till Ståndets enskildta Utskott anhålles.»
Och blef denna motion, på flere ledamöters begäran, nu
bordlagd.
§ 9.
Anmäldes och bordlädes lista gången Kongl. Majits ne-
danuppräknade Propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
l:o angående anslag till reparation å de Veterinär-inrätt¬
ningen i Stockholm tillhörande bygnader och till inventarier
för desamma;
2:o angående anmäld brist i tillgångarne för Flottans ma¬
trosers och uppfordrade båtsmäns mathållning sistlidne och
innevarande år;
3:o angående pension å Rikets Allmänna Indragningsstat
för Registratorn i Svea Hofrätt Johan Christian Thulin;
4:o angående afsöndring af jord från f. d. hautboist-bo-
492
Den 5 Augusti.
stället Ingeshult vid Elfsborgs regemente till plats för en folk¬
skola i Seglora församling;
5:o angående Provincialläkaren Doktor L. N. Ählbergs
uppförande å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande af
pension;
6:0 angående anslag för uppförande af ett kapell inom
Pajala pastorat och af ett bönehus uti Turtala by af Öfver-
Torneå socken;
7:o angående fyllnad och tillökning i ersättnings-anslagen
till Wadstena Krigsmanshuskassa och Amiralitets-krigSmans-
kassan för de till Statsverket indragna rusthålls- och en-per-
mille-afgifterna;
8:o angående öfverlåtelse på Järlösa församling af Kro¬
nans rätt till dana-arf efter Seraphia Lindskog.
§ 10.
Af nedannämnde från Medstånden ankomna protokolls¬
utdrag, lades till handlingarne:
Plöglofl. Ridderskapet och Adelns under N:o 338;
Plögv. Presteståndets under N:ris 295—299; och
Vällofl. Borgareståndets under N:ris 309—311;
hvaremot Höglofl. Ridderskapet och Adelns under Nio 339,
hvilket innefattade inbjudning att instämma i samma Stånds
beslut, i fråga om de under N:ris 2 och 3 föreslagna vote-
ringspropositionerna uti Stats-Utskottet Memorial K:o 97, i an¬
ledning af Riksståndens beslut, angående de i Utlåtandet N:o
62 behandlade frågor om utförande af föreslagna jernvägsstam-
linier och anvisande af dertill erforderliga medel, på begäran
blef bordlagdt.
§ 11*
Efter derom framställd begäran meddelade Ståndet An¬
ders Petter Andersson från Östergöthland 14 dagars ledighet
från Riksdagsgörornålen, räknad från morgondagen den 6 i
denna månad, och Gusfaf Larsson från Stockholms Län, hvil¬
ken erhållit 10 dagars permission från den 1 i denna månad,
men hittills icke deraf sig begagnat, dylik ledighet under 14
dagars tid, räknad från den 8 i denna månad.
Ståndet åtskiljdes kl. £ till 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVester.
Den G Augusti.
493
Den 0 Augusti,
Plenum kl. 6 e. m.
§ I-
Uppå derom framställd begäran beviljade Ståndet ledig¬
het från riksdagsgöromålen åt följande ledamöter:
J. M. Lundahl från Skaraborgs Län under 3 veckors tid,
att räknas från den 15 i denna månad;
Pehr Sahlström från Stockholms Län under 6 dagars tid,
räknad från den 8 innevarande Augusti; hvarjemte
Anders Gudmundsson från Hallands Län erhöll förläng¬
ning under 3 veckors tid äf redan beviljad ledighet.
§ 2.
Det hos Ståndet den 29 nästlidne månad förda protokoll
justerades och godkändes, äfvensom ett utdrag af det hos
Ståndet nästlidne gårdag hållna protokoll.
§ 3.
Till handläggning företogs Ståndets Enslcildta Besvärs-
Utslcotts, sedan den 25 sistlidne Juli på bordet hvilande, för¬
slag till underdånig skrifvelse, N:o 3, rörande förbättring i det
obefordrade presterskapets aflöning.
Härvid yttrade:
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Såsom motionär
i ämnet, anhåller jag att få uttala min belåtenhet med Ut¬
skottets tillgöranden dervid: men anhåller tillika, att ett litet
tillägg måtte intagas i slutet af den underdåniga skrifvelsen.
Min mening med motionen var den, att det obefordrade pre-
sterskapet icke skulle behöfva vänta alltför länge på den för¬
bättring i sin ställning, som möjligen kan af den blifvande
kommittéen föreslås, utan erhålla denna så fort ske kan. För
att denna mening skall kunna tydligen inses, önskar jag, att,
närmast efter ordet »Konsistorierna» i skrifvelsen införes föl¬
jande: »att särskildt med möjligaste första och utan afvak-
tan på det mera omfattande Utlåtande, som den kommitté,
hvilken Eders Kongl. Maj:t, i följd af Rikets Ständers under¬
dåniga hemställan torde komma att utse till »allmänt ordnande
af presterskapets aflöning», reglera etc etc.» I öfrigt anser
jag skrifvelsen vara fullt ändamålsenlig, och önskar godkän¬
nande af densamma.»
494
Den 6 Augusti.
Med Sahlström förenade sig Ola Månsson från Skåne
m. fl.
Öfverlä ggningen förklarades nu vara fulländad; och uppå
Talmannens derom, framställda proposition godkände Ståndet
ifrågavarande skrifvelseförslag, jemte det af Sahlström dertill
gjorda tillägg.
§ 4.
Föredrogs ett från Höglofl. Ridderskapet och Adeln an¬
kommet protokolls-utdrag, N:o 339, med inbjudning att instäm¬
ma i samma Stånds beslut, i fråga om de under N:ris 2 och
3 föreslagna voterings-propositionerna uti Stats-Utskottets Me¬
morial N:o 97, i anledning af Riksståndens beslut, angående
de i Utlåtandet N:o 62 behandlade frågor om utförande af
föreslagna jernvägsstamlinier och anvisande af dertill erforder¬
liga medel.
Efter uppläsning häraf yttrade sig sålunda:
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Då i den nu före¬
dragna frågan ej förekommer annat, än att Ridderskapet och
Adeln ändrat sitt beslut till full öfverensstämmelse med det
af presterskapet fattade, hvarigenom en votering i förstärkt
Stats-Utskott undvikes, tror jag ingen åtgärd i anledningen af
inbjudningen vara behöflig från Bondeståndets sida, i följd
hvaraf jag anser, att protokolls-utdraget med inbjudningen bör
läggas till handlingarna.»
Ola Månsson från Skåne: »Den i första delen af Nils
Larssons anförande uttalade åsigt är ganska rigtig, ty när
Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet sammanjemkat
sina beslut till fullkomligt enahanda ordalydelse, behöfves na¬
turligtvis ingen votering för antagande af det eria eller andra
Ståndets förslag. Men lika tydligt är, att de öfrige Stånden
äfven böra uttala sitt beslut härom, och jag önskar antagan¬
det af inbjudningen, så mycket hellre, som enda följden deraf
blir, att en votering i förstärkt Stats-Utskott härigenom und¬
vikes.»
Talmannen ansåg sig böra upplysa, att inbjudningen gerna
kunde antagas, för så vidt den endast rörde anmälan om en
sammanjemkning af Ridderskapets och Adelns samt Preste-
ståndets beslut.
Vice Talmannen Anders Andersson från Skaraborgs Län:
»Inbjudningen har icke den minsta inverkan på hufvudfrågan
i allmänhet, utan afser blott undvikandet af en votering i för¬
stärkt Stats-Utskott. Ehuru härigenom en volerings-proposi-
tion utgår, som vi förut godkänt, tror jag vi böra bifalla in¬
bjudningen.»
Den 6 Augusti.
495
Öfverläggningen förklarades nu vara fulländad, och efter
Talmannens derom framställda proposition, fann Ståndet för
sin del skäligt antaga ifrågavarande inbjudning, sålunda, att
voterings-propositionen N:o 3 i ofvannämnda Memorial ansågs
derigenom hafva förfallit.
§ 5.
Föredrogs och remitterades till Ståndets EnsMldta Be¬
svärs- Utskott David Anderssons från Hallands Län, sedan
nästlidne gårdag å Ståndets bord hvilande motion, om aflå-
tande af underdånig skrifvelse i fråga om sättet för utgöran¬
det af räntor, anslagna åt tjenstemän.
§ 6.
Vid skedd föredragning remitterades till Stats-Utskottet
Kongl. Maj:ts nedannämnda Nådiga Propositioner:
l:o om anslag till reparation å de Veterinär-inrättningen i
Stockholm tillhörande byggnader och till inventarier
för desamma:
2:o angående anmäld brist i tillgångarna för flottans ma¬
troser och uppfordrade båtsmäns mathållning sistlidne
och innevarande år:
3:0 om pension å Rikets Allmänna Indragningsstat för Re-
gistratorn i Svea Hof-rätt, J. C. .Thulin;
4:o om afsöndring af jord från f. d. hautboist-bostället Inges¬
hult vid Elfsborgs regemente, till plats för en folkskola
i Seglora församling;
5:0 om Provincial-läkaren, Doktor L. N. Ählbergs upp¬
förande å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande af
pension;
6:o om anslag till uppförande af ett kapell inom Pajala
pastorat, samt af ett bönehus uti Turtala by af Ofver-
Torneå socken;
7:0 om fyllnad och tillökning i ersättnings-anslagen till
Wadstena krigsmanshuskassa och amiralitets-krigsmans-
kassan för de till Statsverket indragna rusthåil och en-
per-mille-afgifterna; samt
8:o om öfverlåtelse på Järlåsa församling af Kronans rätt
till dana-arf efter Seraphia Lindskog.
Ståndet åtskiljdes kl. \ till 8 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVesler.
49G
Den 8 Augusti.
Den 8 Augusti.
Plenum kl. 10 f. 111.
§ I-
De, vid sammanträden den 18 sistlidne Juli f. m., den
25 i samma månad e. m., och den 6 innevarande månad e. m.,
förda protokoll upplästes till justering och godkändes.
§ 2.
Uppå derom af Talmannen framställd proposition, beslöt
Ståndet, att nästkommande Lördag den 15 innevarande må¬
nad företaga val till ledamöter och suppleanter i förstärkt Be-
villnings-Utskott; att särskilda valsedlar, upptagande, den ena
under rubrik: ledamöter, 18 namn, och den andra, under ru¬
brik: suppleanter, 9 namn, härvid skulle begagnas, och att
Bevillnings-Utskottets ordinarie ledamöter, samt de, hvilka vid
Riksdagens början invaldes såsom suppleanter i Utskottet, borde
anses jäfvige att vid valet komma under omröstning; och
skulle, på sätt i dylika fall hittills varit öfligt, skriftlig under¬
rättelse om valdagen och de sålunda öfverenskornna grunderna
för valet anslås å Ståndets klubbrum.
§ 3.
För att i enskilda angelägenheter besöka hemorten, be¬
viljades Erik Hansson från Gefleborgs och Erik Olsson från
Nerikes Län 3 veckors ledighet från riksdagsgöromål, att be¬
räknas för Erik Hansson från den 16 och för Erik Olsson från
den 19 innevarande Augusti.
§ 4.
David Andersson från Hallands Län ingaf en så lydande
motion :
»Vördsamt Memorial.
Då af Kongl. Stats-kontorets afgifna underdåniga Utlå¬
tande öfver af Kongl. Regeringen infordrad upplysning, huru¬
vida Kontoret skulle af under händer hafvande medel kunna
under denna och de två nästföljande månader till jernvägs-
arbetenas fortsättande å Statens vestra stambana, försträcka
400,000 R:dr till framdeles ersättande, det befinnes att Stats¬
kontorets tillgångar dertill icke lära vara tillräckliga; men af-
Den 8 Augusti.
497
brytandet af jernvägs-arbetena, då nu så god tillgång på ar¬
betare finnes, hvilka eljest måste förafskedas och till en stor del
då torde finna svårt att erhålla sysselsättning, samt materia-
lier och instrumentalier äro på stället att tillgå, skulle föror¬
saka förlust och skada, såväl för Staten, som för den vid jern¬
vägs-arbetena befintliga personal, får jag härmed vördsamt
föreslå:
att Rikets Ständer måtte anvisa ifrågavarande
400,000 R:dr på Rikets Ständers Riksgälds-kontor,
att, i mån af behof, utbetalas för jernvägs-arbe-
tenas fortsättande å vestra stambanan, under Sep¬
tember och Oktober månader.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till Höglofl.
Stats-Utskottet, med vördsam anmodan, att densamma skynd¬
samt företaga till behandling.»
Sedan motionen blifvit uppläst remitterades den till Stats-
Utskottet.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 96, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet N:o
53, i fråga om inrättande af ett Landtbruks-institut i Skåne,
begärdes ordet af följande ledamöter, hvilka yttrade:
Vice Talmannen Anders Andersson: »Det är nu tredje
gången frågan om inrättande af ett Landtbruks-institut i Skåne
förekommer till behandling. Vid det tillfälle, då den Kongl.
Propositionen härom remitterades till Stats-Utskottet, hvilket
var första gången frågan här afhandlades, ville väl represen-
tanterne från de Skånska länen hafva ett Landtbruks-institut
inrättadt i Skåne, dock icke på Alnarps kungsgård, hvilken
egendom, enligt deras åsigt, skulle vara för ändamålet mindre
lämplig, utan på någondera af kungsgårdarne Dahlby eller
Flyinge. Öfver den Kongl. Propositionen afgaf Stats-Utskottet
Utlåtande, deruti, på anförda skäl, Utskottet afstyrkte bifall
till den Nådiga framställningen. När detta Utlåtande här pröf-
vades, hvilket var andra gången ärendet förevar till behand¬
ling, tillhörde jag dem, hvilka ansågo detsamma hafva blifvit
nog knapphändigt af Utskottet handlagdt, och derför påyrkade
jag återremiss af Utlåtandet. Denna mening, som väl under¬
stöddes af mänga, lyckades dock ej att inom detta Stånd till¬
vinna sig pluralitet, utan Utlåtandet blef här bifallet: och är
det endast i följd af Medståndens beslut om återremiss som
detta ärende nu för tredje gången förekommer till behandling.
I berörda återremiss hafva 3 Stånd uttalat den åsigt, att Aln-
Bonde-St. Vrot. vid Lågt. Riksd. 1856—lSåT. VI. 32
498
Den 8 Augusti.
arps kungsgård bör till Landtbruks-institut användas, och af
denna anledning, men icke på grund deraf, att några ytter¬
ligare skäl till stöd för åtgärdens vidtagande förekommit, har
Utskottet numera tillstyrkt förslaget härom, och tillika yttrat
sig om tiden när, och de vilkor, hvarunder öfverlåtelse af
kungsgården för det uppgifna ändamålet borde ega rum. Derest
man icke, i följd häraf, anser frågan om inrättande på Alnarp
af ett Landtbruks-institut vara genom 3 Stånds beslut afgjord,
torde, för konseqvensens skull, Ståndet måhända nu böra vid¬
hålla sitt förra beslut: men då det formella af saken icke på¬
kallar ett sådant vidhållande, och detta Stånd, likaväl som
de öfriga, inser nyttan och behofvet af inrättandet, för jord¬
brukets förkofran, af en sådan undervisnings-anstalt, som dem
föreslagna, lärer frågan för närvarande inskränka sig hufvud¬
sakligen till pröfning af de vilkor, som, enligt Utskottets nu
framlagda förslag, böra bestämmas med afseende å kungsgår¬
dens öfverlåtelse för ändamålet och dermed sammanhang
egande omständigheter. I detta afseende, och ehuru jag är
lika villig, som någon annan att medverka till beslut, hvilka
åsyfta att upphjelpa den vigtigaste af landets näringsgrenar,
nemligen jordbruket, är jag likväl icke i tillfälle att bifalla de,
för öfverlåtelse af kungsgården, utaf Utskottet föreslagna vil¬
kor. Alnarps kungsgård innehafves nemligen, såsom vi veta,
för närvarande på arrende, hvilket först midfastan 1862 går
till ända, och anser jag den uppoffring alltför dryg, som, en¬
ligt förslaget, Staten skulle få vidkännas för rättighet, att, in¬
nan arrendetidens utgång, eller redan midfastan 1858, erhålla
fri dispositionsrätt till egendomen. Det är väl sannt, att af
den i sådant hänseende fordrade summa allenast en mindre
andel skulle anses utgöra ersättning för arrendets afträdande,
och att den betydligare delen afsåges för inlösen af åtskilliga
å kungsgården befintliga, arrendatorn tillhörande, byggnader;
men dä outredt är, huruvida dessa byggnader äro för det till-
ämnade Institutet användbara, lärer det vara mindre välbe¬
tänkt att nu anslå medel för deras inlösande. Vidare är all¬
deles obestridligt, att om än samma byggnader skulle befin¬
nas lämpliga, uppförande af flera andra likväl blefve nödvän¬
digt; och då tillförlitlig beräkning, huru mycket desse sednare
skulle komma att kosta, för närvarande saknas, samt någon
allmän plan för Institutets ordnande dessutom ännu icke är
uppgjord, måste dessa omständigheter jemväl väcka tanken
på nödvändigheten af föregången utredning, innan medel för
ändamålet anvisas. På dessa grunder har Utskottets Utgifts-
afdelning, i afgifvet förslag till Utlåtande, hemställt dels att
Alnarps kungsgård först vid arrendetidens utgång, eller mid-
Den 8 Augusti.
499
fastan 1862, till Landtbruks-institutet upplåtes, och dels att
Rikets Ständer dessförinnan i underdånig skrifvelse må anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta uppgöra och till näst sammanträ¬
dande Ständer öfverlemna fullständiga kostnadsberäkningar
öfver de byggnader m. m., som för Institutet anses behöfliga,
äfvensom afgifva förslag å hvad för Institutets organisation
och verksamhet i öfrigt kan erfordras. Detta Afdelningens
förslag, hvilket åtskillige af Utskottets ledamöter åberopat så¬
som sin särskilda mening, vill äfven jag, för min del, antaga,
och det desto hellre, som frågan derigenom alldeles icke af-
klippes, utan hufvudsaklig pröfning af densamma endast upp-
skjutes, intilldess den utredning, hvarom ofvan förmäles, hun¬
nit verkställas. Jag föreslår alltså, att Utskottets Utlåtande
afslås, och att Ståndet i stället såsom sitt beslut antager Ut-
gifts-afdelningens förslag.»
Uti detta vice Talmannens yttrande instämde Carl Thols¬
son och Johannes Linder från Skaraborgs, Erik Mallmin och
Pehr Erik Andersson från Westmanlands, Pehr Sahlström från
Stockholms, Anders Pehrsson och Petter Carl Andersson från
Östergöthlands. Anders Andersson och Anders Magnus An¬
dersson från Kalmar, förre vice Talmannen Pehr Eriksson och
Anders Jonsson från Wermlands, samt Herinan Jönsson Öbom
från Norrbottens Län.
Ola Månsson från Skåne: »Ehuru jag är tacksam, i hän¬
delse Ståndet, vid denna frågas afgörande, icke går längre,
än rescrvanterne, och således antager såsom sitt beslut Ut-
gifts-afdelningens förslag, anser jag mig likväl icke böra till—
bakahålla min enskilda tanke, hvilken är, att Utskottets nu
afgifna Utlåtande bör af Ståndet bifallas. Först och främst
må det tillåtas mig att härvid erinra, att fastän, enligt hvad
förslaget, bland annat, innehåller, det Landtbruks-institutet,
hvarom nu är fråga, skall komma att inrättas i Skåne, me¬
ningen dermed dock hvarken är eller kan vara, att fördelarna
af denna läro-anstalt uteslutande skulle förbehållas nämnda
provins, utan skulle tillträde till Institutet eller rättigheten att
af undervisningen derstädes sig begagna naturligtvis stå öppen
för sökande från Rikets samtliga provinser, alldeles på samma
sätt, som för närvarande eger rum i afseende på inträde vid
Ultuna Landtbruks-institut, hvilket, ehuru beläget i Upland,
likväl icke af någon lärer anses såsom inrättadt enkom för
denna provins. Jag nämnde Ultuna. Detta är för närvarande
det enda högre Landtbruks-Iäroverk i Riket. Vid nyttan i all¬
mänhet af en dylik läroanstalt och huruledes kunskap derstä¬
des bibringas icke allenast om de olika jordarternas kemiska
beståndsdelar och sammansättning, äfvensom annat, som med
500
Den 8 Augusti.
det theoretiska af landtbruket står i omedelbart sammanhang,
utan ock, hvilket är lika vigtigt, om lämpligaste methoden för
det praktiska utförandet af allt, hvad till denna för fosterlan¬
dets förkofran särdeles vigtiga näringsgren hörer, vill jag icke
uppehålla mig, ty om dessa sanningar äro, utan tvifvel, alla
ense; men dä bland deni, hvilka, äfven emot erläggande af
dryg betalning, söka att vid Ultuna Landtbruksinstitut vinna
inträde, platser finnas att tillgå endast för ett jemförelsevis
ganska inskränkt antal, är deraf påtagligt icke allenast att ett
ytterligare dylikt Institut bör inrättas, utan oek att i samma
mån härmed uppskjutes, i samma mån går Staten miste om
de fördelar, hvilka, enligt hvad alla medgifva, af en sådan
inrättning äro att förvänta. I det påstående, att Staten verk¬
ligen förlorar på uppskofvet, ligger således icke den ringaste
öfverdrift; tvertom utgör det en sanning, som af ingen lärer
kunna förnekas, allraminst derest åtskilliga med afträdande
redan 1858 af arrendet utaf Alnarps kungsgård sammanhang
egande omständigheter, om hvilka i Utlåtandet icke något
bestämdt förmäles, men hvarom jag varit i tillfälle förskaffa
mig tillförlitlig upplysning, tagas i öfvervägande. Det med
arrendatorn afslutade kontrakt förbinder honom nemligen icke
att, vid arrendets frånträdande, hvarken lemna viss andel af
jorden besådd med klöfver och vintersäd, eller tillåta att
dessa arbeten, hösten före afträdandet, verkställas af Institu¬
tet, eller den, sorn efter arrendatorn skulle komma att tillträda
egendomen, icke heller att till efterträdaren afstå behöfligt
vårfoder till framfödande af dennes kreatur, eller att lägga jor¬
den i så kallad vinterfåra m. m. d. Man må anmärka, att
saknad i arrendekontraktet af sådana bestämmelser utgör ett
fel. Detta vill jag gerna medgifva, men kontraktet kan nu¬
mera icke ändras, utan måste, i händelse icke särskild öfver¬
enskommelse kan träffas, intill arrendetidens utgång lända till
efterrättelse. Inom Utskottet är nöjaktigt utredt och styrkt,
att af det belopp, utgörande 45,000 R:dr, hvars utbetalande
arrendatorn fordrat såsom ersättning för arrendets afstående
4 år tidigare, än honom enligt kontraktet åligger, allenast
6,000 R:dr utgöra egentlig afträdessumma; men att återstoden
är beräknad såsom ersättning dels för byggnader, som tillhöra
honom, dels för höstutsäde och vårfoder, samt dels för verk¬
ställighet af de jordbruks-arbeten, om hvilka jag ofvan nämnt,
samt att berörda återstod af afträdessumman alldeles icke är
öfverdrifven, utan rätt och jemnt motsvarar den valuta, som
derför lemnäs. Vid dessa förhållanden lärer den äskade af¬
trädessumman med skäl kunna anses såsom en obetydlighet i
jemförelse med den fördel, som vinnes derigenom dels att
Den S Augusti.
Institutet 4 år tidigare kan träda i verksamhet, och dels att
dess styrelse då får mottaga en väl häfdad jord, i stället för
en, hvad ofvannämnda höstarbeten angår, mindre väl häfdad,
hvilket utan tvifvel inträffar, derest egendomen först vid ar¬
rendetidens utgång får emottagas. I ett afseende kan man
visserligen säga, ätt frågan icke är fullt utredd, nemligen i
den del, sorn angår den allmänna planen för Institutets ord¬
nande och beloppet af den dertill för en gång erforderlig an¬
sedda kostnad, hvilken uppgifvits till 130,000 R:dr, hvarige¬
nom beloppet af det anslag, som för en gång äskas, utgör,
inberäknadt afträdessumman, 175,000 R:dr. En möjlighet är
nemligen, att denna summa icke blifver för ändamålet fullt
tillräcklig: men i sådant fall beror det ju på kommande Stän¬
der att pröfva och bestämma, om och i hvad mån ytterligare
medel till bestridande af organisationskostnaden må anvisas.
Med den i sådant hänseende nu äskade summa torde man
dock till en början kunna åtnöjas. Men, torde någon invända,
äfven om det äskade anslaget kan för ändamålet anses till¬
räckligt — och att tvifla derpå kunna vi egentligen icke, ty
kalkylerna öro af sakkunnige personer uppgjorde — så möter
likväl för anslagets beviljande betänklighet derigenom, att Stats¬
verkets tillgångar behöfvas för andra, lika vigtiga, ändamål.
Härvid vill jag dock erinra, att, enligt å Ståts-Utskottets Riks-
gälds-afdelning nyligen anställd beräkning öfver Riksgälds-
kontorets behållning sedan ordinarie statsregleringen blifvit
uppgjord, samma behållning ansetts komma att utgöra omkring
3 millioner R:dr. Vid sådant förhållande och under antagande
derjemte, att af de till Stats-Utskottet inkomna framställnin¬
gar om understöd af allmänna medel till sjö-aftappningar, ka¬
nal-, hamn- och väg-anläggningar, samt andra större bygg¬
nadsföretag, åtskilliga till ett förslagsvis beräknadt belopp af3
millioner R:dr, i följd af målens outredda skick, icke kunna
bifallas, finna vi, att grundad anledning till farhåga för bri¬
stande medel verkligen saknas. Några betänkligheter att för
ifrågavarande Landtbruks-institut bevilja anslag böra alltså
icke finnas. Dessa äro i korthet de skäl, på hvilka jag grun¬
dar min öfvertygelse, att hvad Utskottet i förevarande fråga
tillstyrkt har väsendtligt företräde framför Utgifts-afdelningens,
af reservanterne förordade förslag; och ehuru jag nästan förut¬
ser, att detta sednare torde vinna pluralitetens bifall, har jag
likväl velat i protokollet förvara mina åsigter i ämnet, och
slutar med anhållan att Utskottets förslag måtte af Ståndet bi¬
fallas, a
Med Ola Månsson instämde Anders Pehrsson och Pehr
Nilsson i Ahlestad, Malmöhus Län.
502
Den 8 Augusti.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Hvad man än
må säga, är det likväl för mig omöjligt att inse, det föreva¬
rande anslagsfråga numera kommit i annan ställning, än den¬
samma före återremissen intog. Nu likasom då saknas till¬
förlitliga upplysningar, såväl angående värdet af de byggna¬
der, dem arrendatorn af kungsgården Alnarp erbjudit sig att
till Landtbruks-institutet afstå, och huruvida dessa äro för
dermed afsedt ändamål tjenliga, som ock angående öfriga för
Institutets organiserande erforderliga kostnader. Huruvida
Landshöfdingen i Malmöhus Län, såsom indelningshafvare, vid
arrendetidens utgång är skiljd från rättigheten att, såsom lön,
uppbära afkastning af kungsgården, derom vet man ieke hel¬
ler något med full visshet, ty, sedan Utskottet i 2:dra punkten
af Utlåtandet tillstyrkt, att Statsverket skulle från och med
1862 uppbära den afgäld, som, för befrielse från den fordna
arbetsskyldighetens utgörande, åligger de förr under kungs¬
gården hofveri-skyldige hemman, så heter det vidare i 3:dje
punkten, att, oberäknadt det till visst belopp uppgifna arren¬
det af kungsgården, hvilket Landshöfdingen äfven efter 1862
skulle uppbära, bemälde tjensteman tillika skulle, för att efter
medelmarkegång lösas, erhålla 200 tunnor spanmål utaf den
till Statsverket indragna afgäld från de hofveriskyldige hem¬
manen. Anmärkningarna i detta hänseende må likväl vara
af jemförelsevis underordnad beskaffenhet; men hvad jag isyn¬
nerhet finner olämpligt, är Utskottets förslag i 4:de punkten,
deruti hemställes, att återstoden af förutnämnda afgäld skulle
till Kongl. Maj:ts disposition öfverlemnas, för att användas till
förbättring af sådana landshöfdinge-löner, som Kongl. Maj:t
funne deraf vara i behof. Är nemligen en eller annan Lands¬
höfding i behof af förbättrade löneinkomster, så må han, med
underdånig anhållan om tillökning, vända sig till Kongl. Maj:t;
men föga värdigt Staten synes det vara, att hafva dylika kas¬
sor, från hvilka Landsliöfdingarne, för Regeringen gjorda hand¬
tag, kunde förvänta uppmuntran. Nyttan och ändamålsenlig¬
heten för det allmänna af ett Landtbruks-instituts inrättande
bestrides af ingen, allraminst af mig; men med anledning af
de mindre tillförlitliga beräkningar, som blifvit uppgjorda öfver
de kostnader, hvilka, för rättighet till disposition af Alnarps
kungsgård före arrendetidens utgång, skulle komma att drabba
Statsverket, kan jag för närvarande och då dessa kostnader
utgöra den betydliga summan af 175,000 R:dr, icke tillstyrka
medlens anvisande. Det är visst sannt, att ju förr läroanstal¬
ten blifver färdig, desto tidigare kommer det allmänna i åt¬
njutande af de fördelar, hvilka utaf densamma äro påräknade;
men trädet behöfver tid att mogna, det faller icke heller för
De/i 8 Augusti.
503
första hugget, och så angelägen är ej saken, att den icke tål
några få års uppskof, helst när detta rättfärdigas af det out¬
redda skick, hvaruti frågan i vissa afseenden ännu befinnes.
Lika med vice Talmannen, vill jag alltså afslå Utskottets fram¬
ställning, men antaga Utgifts-afdelningens eller reservanternes
förslag.»
Af lika tanke med Anders Eriksson voro Lars Gezelius,
Liss Lars Olsson och Erik Andersson från Kopparbergs, Lars
Gustaf Andersson, Joseph Smedberg, Johannes Andersson,
Ephraim Larsson och Pehr Benjaminsson från Elfsborgs, Olof
Olsson i Slängserud och Olof Olsson i vestra Ohlsäterstorp af
Wermlands, Joseph Holm från Stockholms, Carl Gustaf Ce¬
derskog från Östergöthlands, Erik Olsson från Södermanlands,
Paul Hedström från Wester-Norrlands, Erik Hansson frän
Gefleborgs, och Erik Olsson från Nerikes Län.
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län: »Derest, emellan
innehållet af Kongl. Maj:ts Proposition och Stats-Utskottets nu
afgifna Utlåtande, noggrann jemförelse anstäiles, måste man
medgifva, att frågan om inrättande af ett Landtbruks-institut
på Alnarp numera är i det förändrade skick emot hvad hän¬
delsen var då Stats-Utskottet afgaf sitt första Utlåtande och
detta af Riksstånden behandlades, att all anledning är för
hand att bifalla hvad Stats-Utskottet sednast tillstyrkt. Hvad
i afseende å den nuvarande arrendatorn af kungsgården tillför¬
säkrade förmåner vidkommer, får jag i allo vitsorda rigtighe-
ten af de upplysningar, Ola Månsson härom meddelat. Det
är tydligt att å Statens sida någon uppoffring får göras, så¬
vida arrendatorn skall förmås afstå från dessa förmåner 4 år
tidigare, än honom eljest, enligt kontrakt, åligger. Den i så¬
dant hänseende af arrendatorn äskade afträdessumma, hvilken
Staten skulle till honom utbetala, är likväl, i förhållande till den
fördel, som, genom Institutets inrättande 4 år tidigare tillskyn¬
das det allmänna, så ringa, att utgiften i sjelfva verket icke
kan anses utgöra för Staten någon uppoffring. På grund häraf
och med åberopande i öfrigt af de i Utskottets Utlåtande an¬
förda skäl, får jag, lika med Ola Månsson, yrka, att Utlåtan¬
det bifalles.»
Måns Pehrsson från Malmöhus, Nils Andersson från Chri¬
stianstads, samt Håkan Pettersson och Jöns Pehrsson från Ble¬
kinge Län instämde.
Garl Gustaf Sköldberg från Nerikes Län: »Så gerna jag
eljest lemnar min röst till hvarje allmännyttigt företag, kan
jag likväl vid detta tillfälle icke göra det, i anseende till den
för hand varande frågans outredda skick, utan inskränker mig
att instämma uti de af vice Talmannen Anders Andersson
504
Den 8 Augusti.
samt Anders Eriksson från Elfsborgs Län nyss afgifna yttran¬
den. Efter hvad jag af Ola Månsson och Pehr Nilsson i Espö
nu haft tillfälle inhemta om beskaffenheten af de vilkor, hvar¬
under Alnarps kungsgård för närvarande på arrende innehaf¬
ves, skulle jag gerna unna landshöfdingen i Malmöhus Län
att vid arrendetidens utgång sjelf öfvertaga kungsgården. Li¬
tet hvar känna vi de förbehåll, som vid arrenden om fastig¬
heter å landet i allmänhet göras, såsom, bland andra, att ar¬
rendatorn vid egendomens afträdande skall från sig lemna jord
till höstutsäde äfvensom vårfoder till efterträdarens kreatur m.
m., och jag kan vid sådant förhållande icke tillbakahälla en
viss förundran deröfver att, vid afslutande af nu gällande ar¬
rendekontrakt om kungsgården Alnarp, intet enda af dessa
förbehåll blifvit iakttaget. För öfrigt var det glädjande att
höra, det rikliga tillgångar finnas till sjöaftappningar, kanal-
och hamnanläggningar samt andra större byggnadsföretag. Jag
hade eljest föreställt mig, att, i förhållande till beloppet af de
summor, på hvilka man väckt anspråk, tillgången till medel
skulle vara temligen knapp.»
Med. Sköldberg förenade sig Liss Lars Olsson från Kop¬
parbergs Län.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Visserligen kunde
jag helt enkelt instämma med någon af de talare, som hittills
uppträdt till försvar för Utskottets .Utlåtande, men som jag
yttrade mig för antagande af Kongl. Maj:ts Proposition redan
då Utskottet hade afgifvit sitt första Utlåtande, hvilket, i följd
af Medståndens beslut, återremitterades, så anser jag mig skyl¬
dig, att äfven uu för egen del uppträda, bland annat för att
visa det jag, sedan frågan afhandlades förra gängen, icke än¬
drat öfvertygelse. Både de, som reserverat sig mot Utskot¬
tets Utlåtande och de, hvilka vid detta tillfälle påyrkat afslag
derå, hafva sammanstämmande erinrat om det outredda skick,
hvari denna fråga skulle befinna sig, men de hafva, enligt min
uppfattning, icke visat i hvilka hänseenden ytterligare utred¬
ning, än den, sorn redan skett, skulle vara af behofvet påkal¬
lad. Då man icke vill bifalla ett begärdt anslag, är det emel¬
lertid ganska vigt att förebära bristande utredning. Dylika
undflykter hafva tillförene blifvit begagnade. Jag finner att
de fortfarande användas, men önskar att man nogare måtte
betänka sig, innan man förvägrar anslag för ett så allmännyt¬
tigt företag, som det nu ifrågaställda. Äro icke måhända de
för arrendets afträdande och för institutets första ordnande
erforderliga kostnader, enligt tillförlitliga beräkningar, med nog¬
grannhet uppgifna? Jag ber dem, som tvifla härpå, att ånyo
genomläsa Utlåtandet, i hvilket fall frågan med lätthet lärer
Den 8 Augusti.
505
kunna besvaras. Eller finnas tilläfventyrs icke behöfliga upp¬
lysningar om sättet, hvarpå, sedan arrendet af Alnarps kungs¬
gård upphört, lönen till Landshöfdingen i Malmöhus Län se¬
dermera bör beräknas och utgå? Om tvifvelsmål i detta hän¬
seende finnas, må det tillåtas mig hänvisa dels till Utlåtandet
och dels till Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837, angående
reglering af lönevilkoren vid landshöfdinge-tjensterna i Riket.
Frän hvilken sida jag än betraktar frågan, kan jag således
icke finna annat, än att den är synnerligt enkel, samt att yt¬
terligare utredning följaktligen icke är behöflig. Den nuva¬
rande landshöfdingen i Malmöhus Län, åt hvilken Alnarps
kungsgård är anslagen på lön, har, af ren humanitet och nit¬
älskan för sakens framgång, medgifvit att detta hans boställe,
på hvars tillträdande, sedan arrendet gått till ända, han kunde
väcka anspråk,'istället finge till inrättandet af ett landtbruks¬
institut användas. Som, i händelse af nuvarande landsböfdin-
gens afgång, det är allt för ovisst, huruvida en efterträdare
skulle göra enahanda anbud, vore det ju oklokt att icke be¬
gagna sig deraf, och äfven af denna anledning synes Utskot¬
tets Utlåtande böra bifallas. Jag respekterar andras öfverty¬
gelse, äfven då den strider mot min egen, och jag tilltror mig
icke heller någon förmåga att hos andra åstadkomma rubb-
ring af en gång fattade åsigter, men med ledsnad erfar jag,
att detta Stånd, hvilket företrädesvis representerar jordbruket,
skall finnas mindre benäget att bevilja ifrågavarande anslag,
hvilket dock har jordbrukets förkofran till föremål. Våra för¬
fäder skydde icke betydande uppoffringar, då fråga var om
utförande af något stort, för fosterlandet gagnande företag.
Sålunda anvisades till universiteten i Riket både kronotionde
till betydliga belopp och jordegendom af ansenlig vidd och
godhet; men hvad hafva vi i jemförelse härmed uträttat? Jo,
säger man, Ultuna landtbruks-institut är i sednare tider inrät-
tadt. Nåväl! det är sannt; men nämnde institut är otillräck¬
ligt och derför bör ett ytterligare sådant finnas. Detta sed¬
nare hade långt för detta bordt komma till stånd, men man
drager ut på tiden, förmodligen för att af det kända ordspråket
»bättre sent än aldrig» göra en tillämpning. Det är likväl fara
värdt, att man helst i omvänd ordning skulle i detta fall vilja
lösa eller tyda samma ordspråk. Ultuna landtbruks-institut är,
enligt hvad allmänt medgifves, otillräckligt äfven för innevå-
narne i norra och mellersta delarna af Riket. Att, vid sådant
förhållande, jordbrukarne i Rikets sydligare provinser icke kun¬
na af samma läro-anstalt. påräkna egentligt gagn, är således
tydligt. Också se vi, huruledes af dessa orters befolkning de,
hvilka i jordbruksvetenskapen vilja förvärfva insigt, med be¬
506
Don 8 Augusti.
tydliga kostnader måste söka densamma vid Iäro-anstalter i
Danmark och Tyskland; men jag frågar, är sådant nationelt,
och bör icke anledning till företagande af utrikes resor för
dylika ändamål undanrödjas? Då resurser för andra ändamål
icke saknas, kunde man med skäl hafva förväntat, att obenä¬
genhet för befintliga tillgångars anvisande icke skulle hafva
visat sig i detta fall. Jag vill visst icke tro, att man emot
provinsen Skåne hyser någon särskild afvoghet, men om det
är sannt, hvad jag hört uppgifvas, att nemligen Stats-Utskottet
skulle hafva afstyrkt bifall tili väckt fråga om anslag till in¬
rättande i Skåne af en så kallad skogsskola, och denna om¬
ständighet sammanställes med den obenägenhet, som nu tyc¬
kes hos Ståndets pluralitet visa sig i fråga om anslag till landt-
bruks-institutet derstädes; så synes farhågan för tillvaron af en
sådan afvoghet icke vara alldeles opåkallad. — Under det jag
i öfrigt instämmer i Ola Månssons anförande, får jag till sist
erinra, att antagande af reservanternes mening, enligt min upp¬
fattning, är nästan detsamma som ett afslag; hvadan, och då
jag tror, att grundad anledning till fattande af sådant beslut
saknas, jag vågar uttrycka den förhoppning, att Utskottets för¬
slag af Ståndet bifalles.»
Uti detta yttrande instämde Sven Haraldsson från Ble¬
kinge Län.
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län: »Jag vill
icke bestrida nyttan och nödvändigheten af ett landtbruks-
instituts inrättande i Skåne, ty7 äfven Skåningarne, ehuru skick¬
lige jordbrukare, kunna likväl behöfva att förvärfva ökade in-
sigter uti landtbruket; men som detta ändamål icke förfelas
genom ett eller annat års uppskof, hvilket jemväl för Stats¬
verket bereder en ganska betydlig summas besparande, ty, i
händelse den för arrendet af Alnarps kungsgård fastställda
tids utgång afvaktas, behöfver ersättning till arrendatorn, för
arrendets afträdande i förtid, icke utbetalas; så förenar jag mig
med dem, hvilka, under godkännande af Utskotts-afdelningens
förslag, begärt afslag å Utskottets Utlåtande.»
Jakob Lindby och Olof Lagergren från Gottlands samt
Erik Christensson från Götheborgs och Bohus Län instämde.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Äfven
jag anser ett landtbruks-institut i Skåne ganska nyttigt, men
detsammas inrättande är väl icke så angeläget, att uppskof
dermed ej kan medgifvas till midfastan 1862, då arrendet af
Alnarp, hvarest berörda läro-anstalt skulle komma att organi¬
seras, upphör. Genom detta uppskof besparas ock afträdes-
summan. Man har sagt, att det vore nödvändigt, att innan
arrendetidens utgång försäkra sig om dispositionsrätt till egen¬
Den 8 Augusti\
507
domen, emedan densamma eljest under tiden kunde blifva af
nuvarande arrendatorn utsugen; men jag förmodar att, vid'
egendomens afträdande, laga af- och tillträdes-husesyn kom¬
mer att hållas, samt att dervid utrönes, om och i hvad män
egendomen blifvit vanhäfdad, i hvilket fall arrendatorn icke
lärer undgå skyldighet att utgifva den ersättning, som i be¬
hörig ordning kan blifva bestämd. Min anhållan Sr, att Ut¬
skottets Utlåtande afslås, men att Ståndet istället antager Ut-
gifts-afdelningens af reservanterne förordade förslag”
Af samma tanke var Johannes Nilsson från Götheborgs
och Bohus Län.
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län: ”Det är en
sanning, att jordbruket är landets modernäring och derför bör
uppmuntras samt att inrättandet af landtbruks-institut utgör ett
särdeles verksamt medel till jordbrukets förkofran. Jag undrar
derför alls icke deröfver att representanterne från Skåne, hvar¬
est, enligt hvad föreslaget är, institutet skulle komma att för¬
läggas, göra allt, hvad de kunna, för målets vinnande. Då frå¬
gan emellertid ännu icke är fullständigt utredd, vore det ju
mindre välbetänkt att dessförinnan anvisa medel. Jag anslu¬
ter mig derför till Utgifts-afdelningens förslag, deruti hemstäl¬
lan göres, det Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla:
”att Kongl. Maj:t täcktes dels låta uppgöra och till Rikets näst
”Sammanträdande Ständer öfverlemna fullständiga kostnadsbe-
”räkningar och ritningar öfver de byggnader, som för institu¬
tet anses behöfliga m. m., dels ock afgifva förslag å hvad
”för institutets organisation och verksamhet i öfrigt kan erfor-
”dras.” Häraf synes, att meningen alldeles icke är, att till¬
intetgöra Skåningarnes förhoppning att erhålla landtbruks-insti¬
tut; tvertom vill man i detta afseende gå deras önskningar till
mötes; men att man finner nödigt, att dessförinnan få frågan be¬
hörigen utredd, sådant må finnas lika, förklarligt, som att man
icke onödigtvis vill göra uppoffringar blott för tillfredsställel¬
sen att några år tidigare än eljest få institutet i gång. Hvad
man här haft den godheten upplysa om Riksgälds-kontorets
blomstrande ställning, är visserligen ganska glädjande; men för
icke längesedan, då frågan var om rättighet för kontoret att,
under vissa månader, få begagna kreditiv på Banken, upply¬
stes, bland annat, att Kontoret befunne sig uti temlig förlägen¬
het i fråga om möjligheten att, i vederbörlig tid, bestrida alla
på dess kassa anvisade utgifter, och för en kort sJund sedan
hafva vi hört en motion uppläsas, innefattande förslag att, till
fortsättande af arbetena å vestra stambanan, Riksgälds-konto-
ret skulle, under September och Oktober månader, tillhanda¬
hålla ett belopp af icke mindre än 400,000 R:dr Banko. På
508
Den 8 Augusti.
grund af hvad jag sålunda anfört, vill jag, i likhet med flere
andra talare, afslå Utskottets Utlåtande, men bifalla reservan-
ternes förslag.»
Erik Larsson från Wester-Norrlands, Pehr Andersson från
Gefleborgs, Anders Olsson från Jemtlands, Gustaf, Glad från
Westerbottens och Johan Erik Rutström från Norrbottens Län
instämde i Ostmans yttrande.»
Nils Andersson från Wermlands Län: »I förevarande
fråga hafva mina åsigter blifvit af vice Talmannen Anders An¬
dersson och Anders Eriksson från Elfsborgs Län uttalade; hva¬
dan jag inskränker mig till att instämma med dem i den an¬
hållan, att Utskottets Utlåtande afslås, men Utgifts-afdelningens
förslag i stället anfages.»
Erik Johan Rudberg från Kalmar Län: »Jag vill icke
motsätta mig förslaget om inrättande af ett landtbruks-institut
i Skåne, ty en sådan läro-anstalt anser jag högeligen gagnan¬
de; men jag finnér icke nödigt, att det sker så snart, som af
en och annan påyrkas, och derför är jag icke i tillfälle att
gilla Utskottets Utlåtande härom, men antager deremot reser-
vanternes förslag.»
Med Erik Johan Rudberg förenade sig Nils Pehrsson
och Gustaf Jonsson från Kalmar samt Anders Larsson från
Nerikes Län.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Beträffande
förslaget att i Skåne inrätta ett landtbruks-institut, så har jag
icke hört någon helt och hållet motsätta sig detsamma. Äf¬
ven jag är af denna mening, ty ett landtbruks-institut är gag¬
nande, icke allenast i första hand för jordbruket, hvilket onek¬
ligen behöfver förbättras, utan jemväl i andra hand för åtskil¬
liga andra näringsgrenar, hvilka äro grundade på jordbruket,
från hvilket de hemta sina råprodukter. Dessa näringars fort¬
komst och utveckling betvingas således af jordbrukets egen,
och om detta sednare förbättras, vinna de förra derpå. Hu¬
ruvida institutet bör inrättas eller ej, derom finnes alltså ingen
skiljaktighet. Denna afser endast frågan om sättet och välbo¬
ren ; men i dessa hänseenden finner jag Utskottets förslag
långt ifrån tillfredsställande. För det första känner man icke
med visshet, om arrendatorn af Alnarps kungsgård numera vill,
på förut uppgifna vilkor, afträda arrendet. Hans erbjudande i
detta afseende var, om jag icke minnes orätt, afgifvet under
vilkor och förutsättning att formligt kontrakt derom kunde med
honom afslutas före den 15 April innevarande år; men denna
tid är längesedan tilländagången. Jag antager emellertid, att
han ännu står fast vid berörda erbjudande och frågan blifver
då, om det är af beskaffenhet att böra af Statsverket antagas.
Den 8 Augusti.
509
Efter den sorgfälligaste granskning kan jag, för min del, lik¬
väl icke finna att anbudet är på något sätt lockande. Det
heter väl att af den betingade afträdessumman allenast en
mindre del utgör egentlig afträdessumma, oell att återstoden
är beräknad såsom ersättning för honom tillhörande byggna¬
der, för jordens höstkörning samt vintersäds och klöfverfrös
utsåning, äfvensom för betydliga qvantiteter hö och halm till
vårfoder; men vet man med säkerhet om byggnaderna äro
för insitutet användbara eller eljest dugliga? Måhända sakna
de allt värde och föranleda blott kostnad för nedrifning. Aro
myckenhet och beskaffenhet af de jordbruks-arbeten han, in¬
nan afträdandet åtagit sig att utföra, på förhand bestämda?
Känner man huru mycket vårfoder, han bör afstå? Om allt
detta sväfva vi i okunnighet; men å andra sidan är föga tro¬
ligt att arrendatorn — och ingen må derför förtänka honom —
afstår från ett fördelaktigt arrende, såvida han icke finner sig
ej allenast fullt ersatt, utan ock tillförsäkrad någon vinst der¬
utöfver. Den valuta, Staten erhåller, torde följaktligen blifva
ingen. Af dessa skäl och på det frågan må vinna behöflig
utredning, vill jag, lika med flere andra talare, afslå Utskot¬
tets Utlåtande och antaga reservanternes förslag.»
I detta yttrande förmälde sig Johan Johansson från Öster¬
göthlands Län instämma.
David Andersson från Hallands Län: »Jag vågar försäk¬
ra, att jag är en varm vän af jordbruket och lifligt intresse¬
rar mig för dess förkofran. I följd häraf vill jag gerna med¬
verka till inrättande af landtbruks-instftut, hvarest insigter att
rätt sköta jorden skola förvärfvas. Icke heller har jag något
synnerligt deremot, att ifrågavarande landtbruksinstitut förläg-
ges i Skåne, ehuru jag tror att en mera välbelägen ort möj¬
ligen kunnat väljas; men då tillträdet till läro-anstalten är öp¬
pet för sökande från hela Riket, vill jag mindre fästa mig vid
anläggnings-orten. Ola Månssons uppgifter får jag desto hellre
vitsorda, som de stå i noggrannaste öfverensstämmelse med
de, vid frågans behandling inom Utskottet, af landshöfdingen
i Malmöhus Län, hvilken särskildt tillkallades, meddelade upp¬
lysningar; men oaktadt dessa har jag trott och tror fortfaran¬
de, att fyra års uppskof med institutets organiserande icke kan
betraktas såsom någon synnerlig förlust för det allmänna. Det
är visst sannt, att tiden är dyrbar och att mången yngling
från Rikets sydliga provinser ännu någon tid finner sig nöd¬
sakad att i utlandet söka de kunskaper i landtbruket, hvilka,
i anseende till bristande utrymme vid härvarande läro-anstal-
ter, han icke är i tillfälle att inom Riket förvärfva; men för
ett så pass omfattande företag, som det ifrågavarande, lärer
SID
Den 8 Augusti.
några få års uppskof få anses af jemförelsevis underordnad
vigt och betydenhet, och en utrikes resa, sorn har till före¬
mål att öka kunskapsförrådet, kan för den, hvilken är i till¬
fälle att en sådan företaga, endast vara gagnande. Frågan
om institutets inrättande är ju dessutom icke afslagen, endast
uppskjuten. — Såsom jag redan förklarat, betviflar jag inga¬
lunda sanningsenligheten af de, beträffande vilkoren för nuva¬
rande arrendet af Alnarp, lemnade upplysningar, men visst
måtte, med afseende å dessa vilkors beskaffenhet, någon för¬
summelse ligga vederbörande auktoriteter till last, ty arrenda¬
torns rättigheter och skyldigheter synas icke stå till hvaran¬
dra i rigtigt förhållande, och de förra äro så afpassade, att
man knappast säger för mycket om man ifrågasätter nödvän¬
dighet för Staten att af arrendatorn återköpa sin egen jord.
Man har väl erinrat, att om den äskade afträdessumman icke
beviljas, så utsätter man sig för den möjlighet, att jorden ut-
suges af arrendatorn, hvilket är ungefär detsamma, som att
han ruinerar egendomen; men jag kan svårligen fatta att han,
utan påföljd af ersättningsskyldighet, skulle kunna åstadkom¬
ma något dylikt, så vida nemligen vederbörande auktoriteter
utöfva deri kontroll och tillsyn, som, enligt författningarna och
sannolikt äfven på grund af arrendekontraktet, dem åligger.
Af dessa skäl, och då utredning saknas om värdet af de bygg¬
nader, hvilka från arrendatorn skulle inlösas, har jag emot Ut¬
skottets Utlåtande anmält min reservation. Allt för mycket
vill jag visserligen icke, såsom man säger, hålla på densam¬
ma, men den lärer dock få anses välgrundad, och i följd häraf
blifver mitt votum afslag å Utlåtandet.»
Anders Eriksson från Södermanlands Län: »Då jag, så¬
som suppleant i Stats-Utskottet, vid förevarande frågas behand¬
ling, fick höra att de, beträffande värdet af åbyggnaderna vid
Alnarp och kostnaden för institutets organiserande, uppgjorda
kalkyler befunnos mindre tillförlitliga, hvilket bevisas, bland
annat, deraf att den i nyssnämnda hänseende först ifrågaställda
anslagssumma, 200,000 R:dr, kunnat minskas till 175,000 R:dr,
fann jag mig, på grund häraf och i anseende till ärendets i
öfriga delar outredda skick, föranlåten att, emot pluralitetens
tillstyrkande, anmäla reservation. Ehuru jag vidhåller denna
sednare, deruti någon tids uppskof med institutets tiilvägabrin-
gande endast åsyftas, torde jag icke behöfva tillägga, att jag,
lika väl som någon annan, inser behofvet och nyttan af ett
landtbruks-instituts inrättande i Skåne.»
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands Län: »Oaktadtjag
visserligen icke hyser den ringaste afvoghet emot provinsen
Skåne, kan jag likväl ej frångå den mening, som jag, genom
Den 8 Augusti.
511
biträdande af den emot Utskottets Utlåtande anmälda reserva¬
tion, i förevarande fråga redan uttalat.»
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Som jag icke var
i Utskottets plenum tillstädes då Utgifts-afdelningens förslag
till Utlåtande kullkastades, känner jag icke alla de bevekelse-
grunder, som till vidtagande af en sådan åtgärd föranledt.
Afdelningens förslag gifver emellertid nogsamt vid hand, att
de, som biträdt detsamma, alldeles icke haft för afsigt att mot¬
verka inrättandet af ett landtbruks-institut i Skåne, men då fråga
är om anvisande för berörde ändamål af ganska stora sum¬
mor, är det mindre underlLt örn man önskar att något betänka
sig, hvilket i detta fall blifver desto nödvändigare, som frågan
i särskilda delar ännu icke är fullständigt utredd,. Under så¬
dana förhållanden är det icke rättvist att påstå, det Afdelnin¬
gen icke vill något. Den vill verkligen saken, men först ef¬
ter det erforderliga upplysningar vunnits. Jag minnes nog,
huru det gick med frågan om inrättande af Ultuna landtbruks¬
institut. Den gick igenom helt hastigt, utan tillräcklig utred¬
ning, och följden blof att Staten fick sitta emellan med rätt
ansenliga belopp, som under andra omständigheter hade bordt
kunna besparas. Försigtighet är således i detta fall att tillrå¬
da. Jag förklarar, att jag vill saken, men icke i det stadium,
hvarest den för närvarande befinner sig, och derför röstar jag
för antagande af Utgifts-afdelningens af reservanterne förordade
förslag.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Att ett landtbruks¬
institut, förlagdt i Småland eller Skåne, är af behofvet högeligen
påkalladt, mäste enhvar villigt medgifva. Genom bifall till
Utgifts-afdelningens förslag skulle dock frågan härom komma
att för fem år, d. v. s. intill 18C2, om icke ändå längre, un¬
danskjutas. Detta kan ej vara önskligt och är det ändå min¬
dre, om vi ihågkomma att lagtima Riksdag innan 1862 inträf¬
far, samt att om vi nu besluta så långt uppskof, som blifvit
ifrågaställdt, möjligheten att ytterligare pröfva denna vigtiga
och maktpåliggande fråga nära nog betages nästsammanträ-
dande Ständer; men de delar af frågan, hvilka man anser vara
nu outredda, kunde ju ganska väl hinna att utredas intill nä¬
sta Riksdag, och i sådant fall är ju ett beslut, åsyftande ändå
längre dröjsmål, mindre välbetänkt. Min mening är alltså, att,
i händelse. Utskottets Utlåtande i befintligt skick ej kan bi¬
fallas, hvilket jag i främsta rummet dock önskar, Rikets Stän¬
der måtte aflåta underdånig skrifvelse, med anhållan, att Kongl.
Maj:t täcktes låta uppgöra och till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflemna fullständiga kostnadsberäkningar öfver bygg¬
nader m. m., som för institutet anses erforderliga, och dervid
512
Den 8 Augusti.
tillika afgifva förslag å hvad, för ett skyndsamt iordningställande
af denna läro-anstalt, i öfrigt kan finnas behöfligt.»
I Medins yttrande förmälde sig Bengt Nilsson från Kro¬
nobergs, Nils Svensson från Blekinge, Johan Gustaf Wassmuth
från Stockholms och Nils Svensson från Jönköpings Län in¬
stämma.
Ola Månsson: a Då jag först hade ordet, nämnde jag,
att, äfven om Utgifts-afdelningens förslag till Utlåtande endast
bifölles, jag, i egenskap af representant från Skåne, å provin¬
sens vägnar vore tacksam för ett sådant beslut. Af denna
åsigt är jag fortfarande och skulle icke ytterligare hafva an¬
mält mig att tala, derest jag ej ansett påminnelser behöfliga,
i anledning af åtskilliga under diskussionens fortgång fällda
yttranden. Till en början bör jag icke underlåta fästa upp¬
märksamhet dervid att, i fråga om vilkoren för kungsgården
Alnarps upplåtande till landtbruks-institut, skiljaktigheter före¬
finnas emellan Kongl. Maj:ts Proposition och Utskottets sednast
afgifna förslag, af hvilka den väsendtligaste utgöres af frågan
om den s. k. Alnarpskogens utbiytande och öfverlemnande till
begagnande af landshöfdingen i Malmöhus Län, hvilket förslag
Utskottet på anförda skäl afstyrkt. Man kan således icke med
fog påstå, att frågan i dess helhet nu befmnes i samma skick,
som då Kongl. Maj:ts Proposition afläts. Det tvifvel, som man
förut hyste om landshöfdingens rättighet att efter arrendeti¬
dens utgång komma i besittning af kungsgården, är äfvenle¬
des numera undanröjdt. Emellan Utskottets och Utgifts-afdel¬
ningens förslag i den del, sorn angår sättet för användande af
egendomens afkastning och beloppet af landshöfdingens deraf
utgående löneförmåner, finnér jag ingen annan olikhet, än i
fråga om den från de hofveri-skjddiga hemmanen utgående
afgäld, deraf, enligt Utskottets förslag, 200 tunnor spanmål,
att efter 10 års medelmarkegångspris lösas, skulle till lands¬
höfdingen i Malmöhus Län utbetalas oell återstoden ställas till
Kongl. Maj:ts disposition, för att till förbättring af andra lands-
höfdingars löner användas, under det, enligt Afdelningens för¬
slag, samma afgäld oafkortad borde af Statsverket uppbäras
och disponeras. Om jag ej irrar mig, har man sagt att 175,000
R:dr vore en nog ansenlig summa, för att till kungsgårdens
afträdande användas, men både Kongl. Maj:ts Proposition och
Utskottets Utlåtande, till hvilka jag får hänvisa, innehålla tyd¬
ligt, att endast 45,000 R:dr äro afsedda till inlösande af nuva¬
rande arrendatorns arrenderätt och honom tillhörande byggna¬
der m. m., hvarom jag utförligare nämnt i mitt förra yttran¬
de; återstoden, utgörande 130,000 R:dr, är afsedd till ytterli¬
gare för läroverket behöfliga byggnader och inventarier. I
Den 8 Augusti.
513
sistnämnda summa är således någon minskning icke att för¬
vänta, ehvad kungsgården afträdes 1858 eller först 1862. Det
är vidare erinradt, att om arrendatorn icke funne sig hafva
vinst af egendomens afträdande på de uppgifna vilkoren, dem
han förklarat fortfarande vara å hans sida bindande, så skulle
något dylikt afträdande aldrig hafva blifvit af honom ifråga-
ställdt ; men verkliga förhållandet är att, i anseende till arren¬
dets för arrendatorn fördelaktiga beskaffenhet, han icke behöf-
ver afse ytterligare vinst. Särskildt har jag mig bekant, att
han är så förmögen, att han hvilken stund som helst kan för¬
värfva egen jord. Man har ock yttrat sin förvåning öfver ar¬
rendekontraktets bestämmelser i särskilda delar, såsom före¬
trädesvis gynnande för arrendatorn, och i sammanhang der¬
med förklarat, det man unnade landshöfdingen i Malmöhus
Län att vid arrendetidens utgång sjelf öfvertaga kungsgården;
men, utom det att, i följd af 1837 års Kongl. Bref om regle¬
ring af landshöfdinge-lönerna i allmänhet, ett dylikt öfverta-
gande alldeles icke beror på landshöfdingens godtfinnande, så
får jag erinra, att nuvarande landshöfdingen i Malmöhus Län
icke varit med om afslutande af det med arrendatorn af Aln¬
arps kungsgård upprättade arrendekontrakt, hvilket daterar
sig redan från år 1831, då nuvarande landshöfdingen ännu icke
blifvit till denna befattning utnämnd. Det är icke utan, att
man ju äfven låtit förstå, att institutets inrättande skulle huf¬
vudsakligen lända provinsen Skåne till gagn; men en anspel¬
ning härpå synes mig föga grannlaga, då det för ingen bör
vara obekant, att rättighet till vinnande af inträde vid en läro¬
anstalt af denna beskaffenhet naturligtvis står öppen för sö¬
kande från hela Riket. Ofver Kiksgälds-kontorets tillgångar
och möjligheten för detsamma att bestrida de på dess kassa
redan anvisade utgifter, har man äfven varit orolig och liksom
låtit förmärka tvifvelsmål om tillförlitligheten af de i detta hän¬
seende utaf mig meddelade uppgifter. Desse talare, hvilka
jag tager mig friheten hänvisa till Stats-Utskottets Riksgälds-
afdelning för vinnande af bekräftelse å uppgifternas enlighet
med verkliga förhållandet, må det i öfrigt tillåtas mig erinra
derom, att, hvad Riksgälds-kontorets behållning angår, jag icke
talat om någon sådan för det närvarande, utan om den, hvil¬
ken, sedan ordinarie statsregleringen hunnit afslutas, enligt för¬
slagsvis gjord beräkning förmodas uppkomma. För öfrigt och
ehuru jag, för min del, anser Utskottets förslag ega väsendt-
liga fördelar framför Utgifts-afdelningens, är jag, såsom förut
blifvit nämndt, icke missnöjd, utan tacksam, äfven i den hän¬
delse att sistnämnda förslag vinner pluralitetens bifall.»
Bonde-St. Brot. vid Lågt. Riksd. 1S56 o. 1S57. VL 33
514
Den 8 Augusti.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Ehuru alla, sora yt¬
trat sig, medgifvit nyttan och behofvet af inrättandet utaf landt-
bruks-institut till upphjelpande af landets modernäring, hafva
likväl de fleste, dels i anseende till den betydliga summa, som
för ändamålets vinnande behöfde anvisas, och dels i följd af
det mindre utredda skick, uti hvilket, enligt deras påstående,
frågan ännu skulle befinnas, förordat dess uppskjutande; men
då anledning icke är förhand, att minskning i den äskade an¬
slagssumman framdeles kan ega rum och behofvet att göra
något till jordbrukets förkofran är sjmnerligen stort, så bör
uppskof dermed icke tillrådas, och derför röstar jag för bifall
till Utskottets förslag, fastän jag förutser, att jag kommer att
stanna i minoriteten.»
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Vare det långt ifrån
mig att förneka provinsen Skånes behof af landtbruks-institut
och vare det likaledes långt ifrån mig att påstå, det Skånin¬
garna sjelfve borde ett sådant bekosta; men då arrendatorns
af Alnarp anspråk, att för arrendets afträdande i förtid undfå
ersättning, försvinna i händelse han bibehålles vid arrendet till
utgången af den i kontraktet stadgade tid, och denna sednare
icke är aflägsen, ty den inträffar redan 1862 och då kan egen¬
domen, utan att afträdessumma ifrågakommer, tillträdas, så för¬
enar jag mig med dem, hvilka förorda ett dylikt uppskof, som,
enligt min öfvertygelse, icke är med någon olägenhet behäf-
tadt. I följd häraf bifaller jag Utgifts-afdelningens förslag till
Utlåtande. Hvad Medins framställning vidkommer, såharUt-
gifts-afdelningen just tillstyrkt aflåtande af en sådan underdå¬
nig skrifvelse, som denne talare satt i fråga.»
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus, Johannes
Holm från Jönköpings och Olof Larsson från Gefleborgs Län
instämde.
Härmed ansågs diskussionen afslutad.
Talmannens proposition på bifall till Utskottets Utlåtande
besvarades med öfvervägande nej; hvarefter, uppå förnyad
proposition, Ståndet, med afslag å samma Utlåtande, i stället
såsom sitt beslut antog det af Utgifts-afdelningen afgifna, vid
Utlåtandet fogade och af Herrar Gråå, J. F., samt Björck, A.
W., m. fl. reservanter förordade förslag till Utlåtande.
§ 6.
Föredrogos hvar efter annan och biföllos Stats- Utskottets
Utlåtanden:
N:o 98, i anledning af väckt motion angående utförandet
på enskild bekostnad af vissa delar utaf siamjernbanorna:
N:o 99, i anledning af Riksdagsfullmäktigen Pehr Östmans
Den 8 Augusti.
515
motion, rörande de för Statens jernvägsbyggnader erforderliga
medel; och
N:o 100, angående vackt fråga om beviljandet af anslag
eller lån till en centralverkstad för tillverkning af den vid Sta¬
tens jernbanor nödvändiga materiel.
§ 7.
Af Nits Andersson från Wermlands Län inlemnades ett
så lydande skriftligt anförande:
»Vördsamt Memorial.
Sedan jag från kapellförsainlingarne Södra och Norra Finn¬
skoga erhållit en, genom dess i sockenstämma utsedde ombud
uppgjord fullständig tablå öfver kapellpredikantens i dessa för¬
samlingar löneförmåner, hvilken tablå, sorn här bifogas, jag
antager såsom ytterligare bilaga till den motion, jag vid Riksda¬
gens början väckt, rörande lönetillökning för 3:ne prestman i
Wermlands Finnmarker, får jag anhålla, det Hederv. Bonde¬
ståndet ville tillåta, att nämnde handling för nyssnämnde än¬
damål må till Höglofl. Stats-Utskottet varda remitterad.
Hemställande jag vördsamt, det Höglofl. Utskottet ville,
vid behandlingen af ofvanberörde motion, noggrannt inhemta
bilagornas innehåll samt åt denna fråga egna den behjertenhet,
som behofvet i så hög grad påfordrar.»
Vid detta anförande funnos fogade dels utdrag af sär¬
skildta protokoll, hållna den 19 och 27 sistlidne Juli, vid soc¬
kenstämma med Norra och Södra Finnskoga kapellförsamlin¬
gar, och dels den i anförandet omnämnda, af utsedde socken¬
fullmäktige uppgjorda tablå öfver kapellpredikantens i dessa
församlingar löneförmåner.
Sedan anförartdet blifvit uppläst och då de ingifna hand-
lingarne voro att anse såsom bilagor till Nils Anderssons vid
Riksdagens början väckta och den 6 December sistlidet år
till Stats-Utskottet remitterade motion om lönetillökning för
åtskillige kapellpredikanter i Wermlands Finnmarker, beslöt
Ståndet, uppå derom af Talmannen framställd proposition, att
omförmäldta skriftliga anförande och dervid fogade handlingar
skulle till nyssbemäldta Utskott öfverlemnas, för att, derest mo¬
tionen, hvaröfver Utlåtande hitintills ej inkommit, icke redan
blifvit af Utskottet hufvudsakligen behandlad, vid en sådan
pröfning vara att tillgå.
§ 8.
På flere ledamöters begäran bordlädes 2:dra gången All¬
männa Besvärs- och Ekonomi- Utskottets Betänkanden:
N:o 103, i anledning af väckta motioner, rörande Kongl.
516
Dea 8 Augusti.
Kungörelsen den 22 Maj 1852, angående särskildta sfadganden
i afseende på minderåriga personers användande vid fabriker
och handtverk; och
N:o 104, i fråga om ändring i föreskrifterna angående all¬
männa beväringen.
§ 9-
Till bordläggning l:sta gången anmäldes Bevillnings¬
utskottets Memorial N:o 16, i anledning af återremiss från
Presteståndet af Utskottets i Betänkandet N:o 10 framställda
förslag om upphörande, såsom särskilda beskattningstitlar, af
afgifton till Handels- och Sjöfartsfonden och den vissa stapel¬
städer tillkommande tolag, emot ersättning af tullmedien, samt
dessa afgifters inberäknande uti den tullsats, som för varors
in- och utförsel genom taxan bestämmes.
§ 10.
Af nedannämnda från Medstånden ankomna protokolls¬
utdrag lades till handlingarne:
Högloft. Ridderskapet och Adelns under N:ris 340—346;
Högv. Presteståndets under N:o 300; och
Vällofl. Borgareståndets under N:ris 312—314 samt 316—319;
hvaremot, i följd af sistbemälde Stånds protokolls-utdrag N:o
315, såsom innefattande inbjudning att biträda det vid före¬
dragning af Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs-och
Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 27, i anledning af väckta
motioner om förändrad lagstiftning rörande hemmansklyfning
och jordafsöndring, af Borgareståndet fattade beslut, Bonde¬
ståndet, enär detsamma, uti enahanda fråga, under den 5 in¬
nevarande månad, till respektive Medstånden jemväl aflåtit
inbjudning, om hvars antagande svar ännu icke ingått, beslöt
att, intilldess sådant svar ankommit, protokolls-utdraget N:o
315 skulle förblifva hvilande å bordet.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. ^ till 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl IVester.
Den 12 Augusti.
517
Den 12 Augusti.
1’Iennm hl 10 f. in.
§ 1.
Protokollet för den 22 nästlidne Juli för- och eftermid¬
dagen justerades.
§ 2.
Efter derom gjorda framställningar meddelades ledighet
från Riksdagsgöroraålen under 3:ne veckors tid, räknadt: för
Erik Mallmin från Westerås Län från den 14, för Carl Gu¬
staf Cederskog från Östergöthlands Län från den 15, för To¬
bias Lind från Götheborgs och Bohus Län från den 17, för
Johan Petter Andersson från Elfsborgs Län från den 18, för
Johan Andersson från Stora Kopparbergs, Petter Carl Anders¬
son och Jonas Andersson från Östergöthlands, Carl Tholsson
frän Skaraborgs och Erik Olsson från Södermanlands Län från
den 19 samt för Johan Johansson från Nerikes Län från den
21, äfvensom åt Johan Johansson från Östergöthlands Län un¬
der 14 dagar från den 19 innevarande månad.
§. 3.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut-
skottets sedan den 1 innevarande månad på bordet hvilande
Betänkande N:o 103, i anledning af väckta motioner, rörande
Kongl. Kungörelsen den 22 Maj 1852, angående särskildta stad-
ganden i afseende på minderåriga personers användande vid
fabriker och handtverk, dervid nedanantecknade ledamöter af
Ståndet yttrade sig sålunda:
Pehr Nilsson i Espö från Malmöhus Län: »Det beslut,
Utskottet kommit till uti l:sta punkten af Betänkandet, kan jag
för min del icke gilla eller biträda. Utskottet har nemligen
föreslagit, att den fabrikant, som antager i sitt arbete ett till
12 års ålder kommet, men ej uti religionskunskaper undervi-
sadt barn, skall böta 6 R:dr 32 sk. Banko. Genom utvidgning
af sockenskolorna, är det visserligen att hoppas, att det icke
ofta skall inträffa att barn vid 12 års ålder äro så okunniga,
som här förutsattes; men om så likväl vid ett och annat till¬
fälle inträffar, det vill säga att ett barn uti undervisning i ena
eller andra afseende! blifvit försummadt, vore det ju hardt att,
just derför att det är så vanlottad!, det jemväl skall betagas
518
Den 12 Augusti.
möjligheten att få utöfva sådant arbete, som det kan hafva
fallenhet för, särdeles med kännedom derom, att 1846 års
Fabriks- och Handtverks-ordning bestämmer, att barn, som
icke eger tillräcklig religionskunskap, skall hållas i Söndags¬
skola. Motionären har, till stöd för sina satser, åberopat exem¬
pel och förhållanden från främmande länder. Så har man sagt,
att i England skall ett barn förete betyg att det besökt någon
skola, innan det finge uti fabriksarbete antagas, och att i Frank¬
rike skall intyg lemnäs, att en skola blifvit af barnet besökt.
Ilvad tjenar det till att barnet skall besöka en skola, om det
ej skall ådagalägga att det inhemtat något visst kunskapsmått.
I Preussen åter är en dylik föreskrift lemnad. Utskottets till¬
styrkan i Usta punkten anser jag böra afslås, enär den afser
tillkomsten af ett hardt och öfverflödigt stadgande, och jag
yrkar alltså afslag på denna punkt.»
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes Län: »Då båda Stats¬
makterna föranstaltat om och ordnat undervisningen i folksko¬
lorna så, att fattiga barn derstädes äro i tillfälle att få det
kunskapsmått, som kan tarfvas, tror jag icke att man, utom i
utomordentliga fall, behöfver befara sådan brist i samma kun-
skapsmått, som den motionären föreställt sig'. Der emellertid
så olyckligt är förhållandet, att all kännedom af grunderna i
religion m. m. hos barnen saknas, ligger felet hos föräldrarne
eller pastor i första rummet, men fabriksegaren bör för en dy¬
lik ofullständighet i undervisningen icke svara. Det finnes dess¬
utom barn, som det är nästan omöjligt att lära läsa och skrifva
eller bibringa det erforderliga kunskapsmåttet, och då bör man
väl derför icke hindra detsamma att lära något handtverk,
hvarigenom det i framtiden kan åtminstone i någon mån bi¬
draga till sitt eget underhåll. Jag vill för ingen del att fabri¬
kanten skall böta för det han skaffar arbete åt nyssnämnda,
förut nog olyckliga barn.»
E. J. Rudberg från Kalmar och Auders Larsson från Elfs¬
borgs Län hördes häri instämma.
Nils Svensson från Skåne: »Icke derför, att jag ovilkor¬
ligen vill vidhålla Utskottets här afgifna förslag, utan emedan
jag inom Utskottet biträdt detsamma och hyllat den der utta¬
lade åsigt, vill jag gifva några skäl för densamma. Jag kän¬
ner väl till, att barn inträda på klädes- och andra fabriker i
späda åren, innan dem bibringats någon undervisning. Hvil¬
ken undervisning kan dem der månntro bibringas? Deras tid
är upptagen med arbete ifrån morgon till qväll. Söndagssko¬
lan är den, som nu skall lemna dem det erforderliga kunskaps¬
måttet, och om den der meddelade undervisningen är tillräck¬
lig, må hvar och en döma; jag tror det icke. En annan om¬
Den 12 Augusti.
519
ständighet bör här också framhållas. Det tinnes många för¬
äldrar, som alldeles icke äro angelägna om att bibringa bar¬
nen någon kunskap i religionen, men äro deremot särdeles måna
derom att de må lära sig arbeta och sålunda sjelfva kunna för¬
skaffa sig sin utkomst. De (nemligen föräldrarne) bjuda alltså
till att tå in barnen på fabrikerna. Det stadgande, som nu af
Utskottet blifvit föreslaget, skulle under sådana förhållanden
blifva en sporre på föräldrarne att söka bibringa barnen det
erforderliga kunskapsmåttet, enta- dessa sednare eljest icke
emottagas af fabrikanten. Ingen ledamot inom Utskottet var
skiljaktig från det fattade beslutet, och jag önskar all framgång-
åt detsamma, ehuru jag icke skall, såsom jag redan sagt, hålla
strängt derpå.»
Olof Larsson från Gefleborgs, Jokob Lindby från Gott¬
lands, Paul Hedström från Wester-Norrlunds och Anders Bäck¬
ström frän Norrbottens Län instämde.
P. F. Mengel från Upsala Län: »Jag instämmer fullkom¬
ligen uti hvad Sköldberg och Pehr Nilsson anfört. Det är ej
möjligt, eller i någon mån billigt, att vilja ålägga den, som af
barmhertighet eller någon annan ädel bevekelsegrund emot-
tager i sin vård och anskaffar arbete åt ett barn, som icke
har det erforderliga kunskapsmåttet, ansvarighet eller böter,
men deremot frikalla den, hvars skyldighet det egentligen
varit att bibringa barnet undervisning från allt ansvar för hvad
man i afseende å barnet försummat. Vida lämpligare hade
det varit, eller rättare sagdt lika orimligt, som det vore, att
stadga böter för den skolstyrelse, som icke öfvervakat barnets
väl, i fråga om dess bibringande af undervisning i religionen
m. m., lika och än mera orimligt skulle det vara att stadga
böter för den, som af kärlek till barnet emottager det i sin
vård, fastän det i nämnda stycken är alldeles okunnigt. Man
har åberopat andra länders exempel, men våra förhållanden
i förevarande fall äro ingalunda jemförliga med dessa länders.
Hos oss har nattvardsbarnens undervisning nått en betydligt
högre utveckling, likasom den allmänna skolundervisningen, än
i Tyskland, Frankrike eller England. Hos oss söker man på
allt sätt att drifva barnen till skolgång, och författningarna äro
ganska lämpliga för uppnående af ett sådant mål. Om detta
oaktadt barn finnas, som icke fått lära något, så skulle man
för detta fall snarare ega att förelägga skolstyrelserne ansvar,
än fabriksidkaren, för det han vill emottaga ett dylikt barn.
Som jag redan sagt yrkar jag lika med Pehr Nilsson och
Sköldberg afslag å momentet.»
Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs och Carl Dahl¬
gren från Elfsborgs Län hördes häri instämma.
520
Den 12 Augusti.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Äfven jag har bi¬
träd t det af Utskottet framlagda förslag och jag har gjort det,
emedan jag är öfvertygad, att det är utaf behofvet påkalladt.
Det är väl sannt, hvad man här förmält, att det blott är un¬
dantagsvis, som barn vid uppnådda 12 år icke har det mått
af kunskaper, som skulle erfordras för att efter Utskottets för¬
slag få inkomma på en fabrik; men det är en annan omstän¬
dighet, som gör stadgandet nödvändigt och hvilken Utskottet
påpekar, då det säger, att samhället och föräldrarne blifva
mera måna om att bibringa barnen undervisning, då de veta,
att barnen, thy förutan, icke blifva i fabrikerna emottagne.
Erfarenheten har visat, att minderåriga inkomma å fabrikerne
alldeles okunniga. Då så nu sker, är det att förmoda att så¬
dant oftare framdeles kommer, utan något stadgande uti det
af Utskottet angifna syfte, att ske, enär vi se, att landet år
efter år förkofrar sig och fabriksrörelsen mer och mer utvid¬
gas. — Under sådana förhållanden bjuder väl en christlig
pligt, att presten skall få kännedom om det å fabriken in¬
tagna barnet har någon religionskunskap, samt att, om så ej
ä.r förhållandet, fabrikanten bör få böta härför. Vår skolstadga
föreskrifver visserligen, att barn redan vid 8 å 9 år böra gå
i skolan, men sådant blifver ofta ogjordt. Att man är något
sträng i berörde hänseende under en tid, då man ser proselyt-
makeriet frodas, då meningarne i religionssanningarna dragas
än hit än dit m. m., synes mig vara nödvändigt. Många an¬
ledningar och orsaker talade för beslutet och omtalades i Ut¬
skottet, och som stadgandet egentligen kommer att röra vårt
Stånd, våra torpare och tjenare, så vore det väl, om det an-
togés och jag anser, att Ståndet utan betänklighet kan bifalla
momentet.»
Pehr Ostman från Wester-Norrlands Län: »Det ligger
nog sanning deruti, att ehristendoms-kunskapen är svag hos
arbetspersonalen vid fabrikerna, men att stadga böter för fa-
briksidkaren derför, att han tillåter- de okunnige och således i
intellektuel! hänseende mest vanlottade hos sig arbeta, det
vore i högsta måtto oklokt och skulle endast åstadkomma,
att dessa minderåriga barn blefve i lekamligt hänseende lika
vanlottade. Jag skulle snarare vilja stadga, att det skulle
åligga fabrikanten att bibringa barnen erforderliga kunskaper,
då sådana saknades, vid äfventyr, att skolstyrelserna eljest
skulle ombesörja sådant på fabriksegarens bekostnad. Sådant
skulle jag anse vara lämpligt, helst det lider intet tvifvel, att
ju fabriksegarne sjelfve draga fördel och tillfredsställelse deraf,
att deras arbetare icke äro alltför okunnige.»
Den 12 /lugus ti.
521
Häruti instämde Anders Jonsson från Wermlands samt
Rutström och Öbom från Norrbottens Län.
Sköldberg: »För min del synes det vara särdeles olämp
ligt att genom böter och vitens föreläggande för dem, som af
välgörenhet och medlidande skaffa de okunniga barnen dag¬
ligt bröd, afhålla de förra från en dylik välgörenhet, helst i
alla fall föreskrifvet är, att barnen skola besöka söndags-skolan.
Stadgandet i 1846 års Fabriks- och Handtverks-ordning, det
nemligen, att det skall åligga fabriks- och handtverks-idkare
att tillse och vaka öfver, att de hos honom antagne arbetare,
särdeles då de såsom minderåriga vore i hans hus och bröd,
hölles till gudsfruktan, ordentlighet och goda seder, bör väl
icke heller förbises. Det bör dessutom tillkomma presterska-
pet på husförhören och vid andra dylika tillfällen att tillse, det
barnen icke äro alltför okunniga, och skulle någon böta för
underlåtenhet af en sådan tillsyn, så bör det vara prester-
skapet. Det föreslagna stadgandet gäller nu visserligen endast
fabriks- och handtverks-idkare, men framdeles blifver det nog
utsträckt så, att det äfven kommer att omfatta oss, som tillhöra
Bondeståndet. Taga vi upp i vårt bröd ett barn eller en tje¬
nare, som saknat undervisning i religionsväg m. m., så fä vi
troligen längre fram jemväl böta.»
Olof Olsson i Slängserud från Wermlands och Erik Ols¬
son från Nerikes Län instämde.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Lika mån om och
varm för den satsen, att Ständerne böra vidtaga alla på deni
vidkommande åtgärder för att befordra barns undervisning,
som någon annan, kan jag dock ej biträda Utskottets nu fram¬
lagda förslag uti förevarande moment, emedan jag fruktar för
att man dermed skulle motverka det åsyftade ändamålet. Att
så beklagliga barn, som äro okunniga i religions-kunskapen,
så väl som i att läsa och skrifva, finnas, är en sanning; men
icke blifva dessa barn beklagligare och olyckligare för det,
att dem lemnäs arbete, än om de förbjudas att emottaga så¬
dant. Det är väl bättre att de mottagas i arbetet och få se¬
dermera lära sig hvad de kunna behöfva, än att de genast
skola af alla utstötas och förskjutas. Att stadgandet uteslu¬
tande skulle komma att afse endast fabriksidkare, synes mig
vara inkonsequent, ty skall det gälla en, så skall det ock
gälla en annan, och för konsequensens skull böra väl alla
menniskor förbjudas att emottaga de okunniga barnen vid bot
af 6 R:dr 32 sk. B:ko. Häraf kan man se orimligheten af
sfadgandef, och jag måste erkänna, att jag på det bestämdaste
ogillar hvad Utskottet uti ifrågavarande moment tillstyrkt.»
522
Den i 2 Augusti.
Med Anders Pehrsson förenade sig Johan Pehrsson från
Upsala, Joseph Plolm, J. G. Wassmuth och Erik Carlsson
från Stockholms, Johannes Linder från Skaraborgs, Bengt
Nilsson från Kronobergs, Carl Gustaf Cederskog från Öster¬
göthlands, Joseph Smedberg och Lars Gustaf Andersson från
Elfsborgs, Anders Andersson och Anders Magnus Andersson
från Kalmar, Olof Olsson i Olebyn från Wermlands, Nils Nils¬
son från Nerikes, Gustaf Glad från Westerbottens samt Erik
Christensson och Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus
Län in. fl.
Pehr Nilsson i Espö: »Sedan Sköldberg andragit hvad
som 1846 års Fabriks- och Handtverks-ordning innehåller,
rörande fabriksegares skyldighet af tillsyn öfver arbetarne, och
Anders Pehrsson i öfrigt meddelat hvad jag önskat framställa,
skall jag afstå, under tillkännagifvande likväl, att det endast
är första punkten i Betänkandet, som jag ogillar.»
Petter Jönsson: »Jag har blifvit mycket motsagd uti,
mina uttalade åsigter i ämnet: men jag viker dock ej derför
tillbaka, då jag anser mig hafva rätt. Man har talat om in-
konsequensen deraf, att det stadgande som Utskottet före¬
slagit, ej afser andra än fabriksegare. Motivet härför är att
vid fabrikerna är det mindre tillfälle att bibringa den minder¬
årige gossen undervisning, än inom den enskilda familjen och
annorstädes. Det är inom Utskottet visadt, att uti England
finnas många fabriker, hvarest halfva antalet af de anställda
barnen ej en gång veta hvad christendom vill säga. Häruti
ligger just sjelfva vådan. Nu mera eftersökas barn af fabriks-
egarne, då barnen deremot tillförne mäste söka plats. Motio¬
nären, som är ifrån Norrköping, der fabriksrörelsen drifves i
så stor skala, har erfarenhet af olägenheterna utaf den bri¬
stande religions-kunskapen hos de minderåriga vid fabrikerna,
och något ondt kan omöjligen ligga uti tillkomsten af det
utaf Utskottet förordade stadgandet, helst derigenom omtankan
hos föräldrar och anhörige till barnen väckes, omtankan nem¬
ligen att låta dessa inhemta undervisning för deras framtida
fortkomst. Stadgandet är således enligt mitt förmenande både
nödigt och ny7ttigt. Man har ansett, att fabriksidkarne borde
tillkomma skyldighet att föranstalta om eller gifva ynglingarne
undervisning i religionen m. m., om sådan saknades; men det
vore väl obilligt, ty då finge fabrikanterne hafva barnen en¬
dast för att hålla dem i skolan. Jag ser ej våda i att bifalla
hvad Utskottet föreslagit och anhåller, att Ståndet måtte väl
betänka sig, innan det bestämmer sig för att afslå hvad Ut-
skotlet i förevarande fall tillstyrkt.»
Don 12 Augusti.
523
Ola Månsson från Skåne: »Jag erkänner, att jag först
nu under öfverläggningen kommit att tänka på, huruvida det
ifrågasatta stadgandet vore nyttigt eller skadligt, och under
diskussionens fortgång har min öfvertygelse allt mer och mer
stadgat sig för den åsigten, att det vore orimligt att antaga
hvad Utskottet föreslagit. En fabriksidkare, som önskade
upptaga ett okunnigt barn och bibringa det undervisning, skulle
i så fall ej ega rätt härtill, utan i stället för sin kärleksfullhet
mot barnet få plikta. Samma förhållande skulle och borde
då inträffa för landtbrukaren. Han behöfver vallflickor m. fl.
och han skulle alltså ock få böta, om han dertill använde
okunniga barn, ehuru hans afsigt vore att bereda dem under¬
visning. För öfrigt är ju fabriksidkaren enligt Fabriks-ord-
ningen skyldig att hålla sina arbetare till gudsfruktan, ordent¬
lighet och goda seder, och då har man intet att befara af de
vid fabrikerna anställda minderåriga barnen, äfven om de icke
skulle vara nog kunniga i christendomen. Ju mer jag tänker
på det stadgande, man föreslagit, desto mer inser jag olämplig¬
heten deraf; hvadan jag afslår momentet i fråga.»
Nils Svensson från Skåne: »Oaktadt jag kan inse be¬
skaffenheten af det beslut, Ståndet går att uti förevarande
ämne fatta, får jag dock ej underlåta att fästa Ståndsbröder¬
nas uppmärksamhet på, huru beklagliga och olyckliga de barn
äro, som inkomma å fabrikerna vid 12 års ålder utan någon
kunskap uti religionen. Inom fabrikerna äro förvillelserna
störst, och hvar och en kan bedöma, hur det derstädes skall
gå med bemäldta barn. Det är omnämndt, att fabriksegarne
sjelfve borde låta bibringa barnen kunskaper i religionsväg.
På hvad sätt låter emellertid sådant göra sig? Jo, genom
söndagsskolorna, och om någon tillräcklig undervisning der
meddelas, eller ens kan meddelas, lemnar jag till Ståndsbrö-
dernes bedömande. Lika med Petter Jönsson beder jag Stån¬
det noga betänka sig innan beslut fattas i detta vigtiga ärende.»
Häruti hördes instämma Ephraim Larsson från Elfsborgs,
Måns Pehrsson från Malmöhus, Nils Svensson och Håkan Pet¬
tersson från Blekinge samt Olaus Eriksson från Götheborgs
och Bohus Län.
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Till mitt förra ytt¬
rande vill jag lägga det, att man antager att, för den hän¬
delse ett stadgande, sådant som det Utskottet föreslagit, skulle
blifva gällande, de barn, hvilka nu äro okunniga i christen¬
domen m. m., skulle blifva bibragfa undervisning deri. Det
vill med andra ord säga, att de föräldrar, hvilka icke hafva
den ambitionen att låta sina barn undervisas för att afhjelpa
deras okunnighet, skulle genom tillkomsten af ,ett sådant stad¬
524
Den 12 Augusti.
gande med ens få en sådan ambition. Jag tror icke förslaget
i stånd till att uträtta ett sådant underverk. Sakna föräldrarne
ambition förut, så bibringas den dem icke genom en dylik
författning. England har blifvit åberopadt såsom ett land, der
fabriker finnas, som hafva öfver halfva antalet utaf sina min¬
derårige arbetare i okunnighet om christendomens enklaste
satser. Detta är ju ett bevis för den satsen, att ett stadgande,
sådant som det föreslagna, tjenar till intet, ty i England är
det genom författningar bestämdt, att barnen skola hafva be¬
sökt skolor, innan de få inträde å fabrikerna. Utskottet har
sålunda här vederlagt sig sjelft. Jag har åtlydt uppmaningen
att tänka på ämnet, innan jag deri bestämmer min mening,
och resultatet har deraf blifvit att ju mer jag derpå tänkt,
desto mera har jag funnit olämpligheten af Utskottets förslag.»
Bälter Sven Ersson från Kopparbergs Län instämde.
Pehr Nilsson i Espö: »De af Petter Jönsson och Nils
Svensson uttalade ömmande känslor för ofta omförmäldta barns
bibringande af religions-undervisning har icke kunnat inverka
på mitt beslut i sjelfva saken. Petter Jönsson har för sin sats
åberopat Englands exempel, men förunderligt har, såsom An¬
ders Pehrsson redan omnämnt, det åberopade exemplet just
bevisat motsatsen af hvad man dermed velat bevisa. Äfven
jag är en ibland dem, som önskar, att alla barn måtte blifva
i christendoms-kunskapen undervisade, men jag hyllar deremot
icke den satsen, att, om någon vill förbarma sig öfver ett i
undervisning försummadt barn och afhjelpa denna brist, han
derför skall få böta. Jag har sett exempel på barn, som af
skolstyrelsen på så sätt blifvit försummade, men hvilka gått
in uti ett handtverk och sedermera äfven fått lära läsa och
blifvit duglige medborgare.»
Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs Län instämde.
Petter Jönsson: »Jag anser mig här böra erinra Ståndet,
hur man alltid härstädes ifrat för folkskolor, folkundervisning
och upplysning, samt att hvad Utskottet nu föreslagit och
åsyftar, ej är annat än att ett 12 års barn bör fått åtnjuta så
mycken undervisning, innan det får komma på fabriken, att
det kan läsa innantill eller inhemtat det i Folkskole-stadgan
föreskrifna minsta mått af kunskaper, och jag hemställer till
Ståndskamraterne, hvilketdera är bäst, att barnen böra vara
så qualificerade, innan de inkomma på fabriken, eller att de
okunniga antagas derstädes och kanske sedermera aldrig få
lära sig läsa. Man har frågat, om det icke är obilligt att
hindra barn från att arbeta. Jag vill fråga, om det ej är
lika obilligt att hindra dem från att lära läsa, hvilket man vet
Den 'IS Augusti.
525
att barn i allmänhet ej hafva särdeles lust för. Jag förnyar
mitt yrkande om bifall till Momentet.»
Jöns Pehrsson och Håkan Pettersson från Blekinge Län
instämde.
Diskus^onen var fulländad. Talmannens framställda pro¬
position på bifall till l:sta momentet af Betänkandet besvara¬
des med blandade ja och nej; hvadan, och då votering be¬
gärdes, uppsattes, justerades och anslogs följande voterings¬
proposition :
Den, som bifaller hvad Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet i dess Betänkande N:o 103 å 3:dje sidan tillstyrkt,
röstar ja!
Den det ej gör, röstar nej!
Vinner nej, är denna del af Betänkandet afslaget.
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 35 ja
och 52 nej, i följd hvaraf punkten var afslagen.
Nils Svensson från Skåne reserverade sig emot detta be¬
slut, enär detsamma sjmtes innebära det Ståndet ansåge, att
ett barn vid 12 års ålder icke hade af nöden att kunna läsa.
Reservationer anmältes likaledes af Petter Jönsson, Måns
Pehrsson från Malmöhus, Olaus Eriksson från Götheborgs och
Bohus äfvensom af samtlige ledamöterne från Blekinge Län.
2:dra momentet å pag. 5 af Betänkandet bifölls.
§ 4.
Vid ånyo skedd föredragning af Allmänna JBesvärs-
och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 104, i fråga om än¬
dring i föreskrifterna angående allmänna beväringen, yttrade:
Anders Pehrsson från Malmöhus Län skriftligen:
»Vördsamt anförande!
Då en af mig väckt motion i afseende å de bevärings-
skyldiges rättighet, att sjelfve välja tjenstgöring till lands eller
sjös, blifvit uti nu föredragna Ekonomi-Utskottets Betänkande
N:o 104 förklarad, att den må lemnäs utan åtgärd, vill jag,
fastän jag ser ingen möjlighet att, mot de trenne öfriga Stån¬
dens beslut, kunna få något nyttigt eller önskvärdt för all¬
mogen genomdrifvet, dock visa grundlösheten af Utskottets
skäl och med denna svepning må både motion och Betän¬
kande för denna gången gå till hvila! Jag hoppas på en upp¬
ståndelse.
Utskottet anser såsom ett hufvudskål för motionens lem¬
nande utan all åtgärd, att den deruti framställda önskan varit
vid 2:ne föregående Riksdagar behandlad, men förkastad till
följe af trenne Stånds beslut. Icke visar detta något i sak;
det visar blott, att de 3:ne Stånden afgöra allt efter godtycke,
526
Dan i 2 Augusti.
utan afseende på hvad som är rätt, nyttigt och skäligt, långt
mindre med något afseende på allmogens önskningar, hvilka
genom oss, dess ombud, framställas. De handla såsom vi
alldeles icke funnes till och våra kommittenter hade ingen
annan bestämmelse än att betala de skatter, hvilka af de an¬
dra 3 Stånden oss påläggas.
Andra skälet, att större delen af det inom sjöbevärings-
områdena varande manskap både erfordrades och i afseende
på de årliga öfningarna vore mest användbar för tjenstgörin-
gen samt att säkerligen äfven komme att fästas afseende på
olika vanor och fallenhet hos ynglingarne från de särskildta
bevärings-områdena samt att det vore nödvändigt att veta,
hvarest bemanning för flottan kunde erhållas och att känna
ungefär huru stort antal, som i sådant afseende vore af bevä¬
ringsmanskapet att påräkna, talar helt och hållet för bifall till
motionen. Att manskapet från de för sjöbevuring bestämda
områdena väl kan behöfvas, hindrar icke att detta antal och
vida derutöfver kan fås, om endast de för sjötjenst passande
till en dylik tjenstgöring äro skyldige. Huru stort antal der¬
till kan fäs, kan beräknas genom att räkna våra fiskare och
sjömän inom beväringsåldern, ty icke vilja de, som valt att
söka sin näring på hafvet, när det gäller att strida för foster¬
landets försvar, fly till lands. Det kan dessutom genom för¬
mönstringar på det nogaste bestämmas.
Att afseende säkerligen kommer att fästas till fördel för
tjensten på do beväringsskyldiges olika vanor och fallenhet,
är ju elt erkännande från vederbörandes sida om rigtigheten
af den af mig uti motionen framställda önskan, att något be¬
stämmande måtte vidtagas, att detta afseende icke blefve en
from önskan, beroende af godtycke, utan en på lag grundad
säkerhet för att så verkligen skall ske.
Dessutom torde den af Utskottet anförda omständighet,
att en stor del af det från de till sjöbeväring anslagna om¬
rådena varande manskap exerceras till lands, bevisa rigtig¬
heten af min uti motionen framställda sats, och origtighe-
terna af åtskilliga af Utskottets andraganden; likadant är för¬
hållandet i afseende på de till lands tjenstgörande bevärings-
ynglihgarnes rätt att välja vapen. Uti de landskap, hvarest
allmogen i allmänhet begagnar oxar och ej från ungdomen
lärt sig att handtera hästar, lärer helt visst ingen bevärings-
yngling vilja blifva kavallerist, och grufarbetare, som lefva och
gräfva sin mesta tid under jorden, och de, hvilka hafva med
sappörtjenstgöringen öfverensstämmande yrken, lära troligen
helst välja detta, slags tjenstgöring. Af sappörer lärer i alla
fall icke behöfvas så stort antal i vårt af sig sjelft befästade
Den 12 Augusti.
527
land, att de ju icke med största fördel kunna vara värfvade
eller tillhöra den indelta arméen.
På grund af anförda skäl anhåller jag vördsam!igen, att
Hedervärda Bondeståndet med bifall till de väckta motionerna
täcktes lägga Betänkandet till handlingarna.»
Nils Andersson från Christianstads och Måns Pehrsson
från Malmöhus Län instämde.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Då jag väckte
motion i ett af de ämnen, som nu blifvit genom det föredragna
Betänkandet af Utskottet besvarade, förmodade jag icke att
bevärings-exercisen skulle genom nu samlade Ständers åtgär¬
der blifva mera tryckande för det allmänna, än den nu är.
Jag vill emellertid ej motsätta mig det beslut, Utskottet kom¬
mit till, helst jag tillhör detta Utskott och deraf vet, att det
är icke hopp om att få någonting härutinnan ändradt. Då våra
Medstånd nu emellertid ej allenast icke afskatfat bevärings¬
exercisen, utan icke ens åtnöjt sig med att bibehålla den så¬
dan den hittills varit, så måste vi finna oss i vårt öde. Lika
med Anders Pehrsson påyrkar jag förthy att Betänkandet med
ogillande lägges till handlingarna.»
Olof Olsson i Ohlsäterstorp och Olof Olsson i Slängserud
från Wermlands Län m. fl. instämde med Nils Svensson.
P. J. Rudberg från Kalmar Län: »Afven jag finner det
besynnerligt, att Utskottet icke kommit till ett sådant resultat,
som synes instämma med billigheten, det nemligen, attbevä-
ringsynglingarne sjelfve må få välja vapen. Lika med Anders
Pehrsson påyrkar jag derför, att Betänkandet med ogillande
lägges till handlingarna.»
Pehr Nilsson i Espö, Malmöhus Län: »Mitt förmenande
har ock varit, att Utskottet skolat komma till ett annat resultat,
än det oss nu förelagda; men dä så ej skett, nedlägger jag
min protest till protokollet och påyrkar Betänkandets läggande
med ogillande till handlingarna.»
Efter sålunda slutad diskussion lät Ståndet bero vid hvad
Utskottet i Usta momentet å pag. 7 af Betänkandet anmält;
hvaremot Betänkandet i öfrigt lades med ogillande till hand¬
lingarna.
§ 5-
Föredrogs ånyo Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 16,
i anledning af återremiss från Presteståndet af Utskottets i
Betänkandet N:o 10 framställda förslag om upphörande såsom
särskilda beskattningstitlar af afgiften till handels- och sjöfarts¬
fonden och den vissa stapelstäder tillkommande tolag, emot
ersättning af tullmedlen, samt dessa afgifters inberäk-
528
Den 42 Augusti.
mande uti den tullsats, som för varors in- och utförsel genom
taxan bestämmes.»
Nils Larsson från Jemtlands Län, som härvid på begä¬
ran fått ordet, anförde: »Då Ståndet redan fattat sitt beslut
uti förevarande ämne, så torde det ej vara af nöden att yttra
sig deri, helst Memorialet endast utgör ett svar å Prestestån-
dets återrerniss af Utskottets Betänkande N:o 10. Då emel¬
lertid uti svaret förekommer åtskilligt, som man skulle kunna
kalla vrängda framställningar till allmänhetens förvillande, så
torde jag få lemna några på fakta stödda uppgifter, som klart
belysa förhållandet med tolagen under sednare åren oell följ¬
den af dess upphörande såsom särskild beskattningstitel emot
ersättning af tullmedlen. De upplysningar, jag kunnat vinna
och nu har att lemna, angå visserligen endast förhållandet
med tulluppbörden och tolagen i Stockholm; men då tullupp¬
börden här i hufvudstaden utgör mer än j:del af hola Rikets
såsom cn följd deraf, att största delen af Sveriges utländska
handel går genom Stockholm, så torde mina uppgifter ådaga¬
lägga huru förhållandet i förutnämnda afseende slår sig ut i
hela landet. Nils Larsson uppläste härefter följande skriftliga
uppsats:
Ar 1853 utgjorde tulluppbörden i Stock¬
holm B:ko R:dr 1,843,097:
och tolagen dersammastädes . . . 198,079: — —
eller något mer, än lOf procent af
tullbeloppet.
1854 var tulluppbörden 2,118,270:
och tolagen 217,682:
eller knappt 10|- procent af tullen.
1855 var tulluppbörden 2,527,728:
och tolagen 254,818:
eller väl 10 procent af tullen.
1856 utgjorde tulluppbörden .... 3,049,612:
och tolagen 250,655:
eller blott 8§ procent af tulluppbörden.
Häraf visar det sig, huru tullfriheterna 1856 förändrat
procentförhållandet emellan tolag och tull. Den förra, som
per medium för 1853—55 utgjorde 10| procent, har 1856
sjunkit till 8| procent, eller nedgått med mer än 2 procent af
tullbeloppet.
Vi hafva nu sett att tolagen i Stockholm för 1856 upp¬
gått till 250,655 R:dr B:ko; och nu kan det vara intressant
och lärorikt att se hvad den skulle hafva utgjort, om den hade
utgått efter det föreslagna nya sättet. Detta kan nu fullstän¬
Den 12 Augusti.
529
digt och mycket lätt uträknas, sedan tulluppbörden, hvaraf
tolagen skulle utgått, är till beloppet känd; och det skall der¬
igenom visa sig, huruvida reservanterne emot förra Betänkan¬
det haft rätt eller orätt uti påståendet, att Staten eller det
allmänna skulle komma att lida på regleringen, sådan den nu
föreslagits. Tulluppbörden i Stockholm för år 1856 hade, som
nämndt är, utgjort 3,049,612 R:dr B:ko, eller 4,574,418 R:mt;
enligt förslaget skulle staden på en tulluppbörd af 3,244,500
R:dr Runt, erhålla en tolagsersättning afR:drR:mt 335,300: —
hvarjemte på den överskjutande tulluppbörden
1,329,918 R:dr, tolagsersättning skulle utgått å 5
procent med 66,495:
och då dertill kommer tolag på handels- och
sjöfarts-afgiften och på tolagen sjelf, som efter
ofvannämnda uppbörd skulle hafva utgjort cirka 37,600: —
så blifver summan af den tolagsersättning, som
för år 1856 skulle hafva till Stockholms stad
erlagts 439,395: —
hvilken summa sålunda öfverstiger det belopp,
hvartill tolagen visar sig hafva efter nu gäl¬
lande beräkningsgrund för staden uppgått, eller
(250,654 R:dr B:ko) 375.981: —
med icke mindre än R:dr R:mt 63,414: —
Så förhåller det sig med Borgareståndets i Bevillnings¬
utskottets sednare Betänkande omskrutna frikostighet. Räkna
nu den, som vill!
Att Utskottets supposition, att tolagen för bela Riket år
1856 »sannolikt uppgått till iner, än 800,000 R:dr B:ko» är,
minst sagdt, ett komplett misstag, visas ock nu med förut¬
nämnda förhållande emellan tolagen och tulluppbörden i Stock¬
holm.»
Uppå proposition af Talmannen vidblef Ståndet härefter
sitt i afseende på Betänkandet N:o 10 fattade beslut, och lade
det nu föredragna Memorialet till handlingarna.
§ 6.
Till bordläggning l:sta gången anmäldes Konstitutions -
Utskottets Memorial:
N:o 23, med anledning af Riksståndens beslut rörande
det af Konstitutions-Utskottet uti Memorialet N:o 13 fram¬
ställda förslag till ändring uti 12 § Regeringsformen, angående
Statsrådets hörande öfver afhandlingar och förbund med främ¬
mande makter;
Bonde-St. I‘rot. vid Lågt. Riksd. ISåfi—1857. VI. 34
530
Den IS Augusti.
N:o 24, med anledning af Riksståndens beslut rörande
det af Utskottet uti Memorialet N:o 14 föreslagna tillagg till
12 § Regeringsformen, att Konungen icke må utan Rikets
Ständers samtycke blifva regerande Furste af utländsk stat;
N:o 25, med anledning af Riksståndens beslut rörande det
af Utskottet uti Memorialet N:o 15 framställda förslag till än¬
dring uti 72 § Regeringsformen, angående inlösen af Rikets
Ständers Bankosedlar;
N:o 26, med anledning af Riksståndens beslut rörande
de af Utskottet uti Memorialet N:o 16 framställda grundlags-
ändrings-förslag, angående uppskof i Riksdag;
N:o 27, med anledning af Riksståndens beslut rörande
det af Utskottet uti Memorialet N:o 17 framställda grundlags-
ändrings-förslag, angående tiden dels för öfverlemnande af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och
behof, dels för Utskotts-val;
N:o 28, med anledning af Riksståndens beslut rörande
det af Utskottet uti Memorialet N:o 18 framställda förslag till
ändring uti 76 § Riksdags-ordningen, angående den af Stats¬
rådet för dess åtgärder vunna decharge;
N.-o 29, med anledning af Riksståndens beslut rörande
det af Utskottet uti Memorialet N:o 19 föreslagna tillägg i 59
§ Regeringsformen och 27 § 1 mom. Riksdags-ordningen, an¬
gående propositionen om Statsverkets tillstånd och behof; och
N:o 30, med anledning af Riksståndens beslut rörande
Utskottets uti Memorialet N:o 20 framställda grundlagsändrings-
förslag, angående utländsk undersåtes rätt att i Riket förvärfva
och besitta fastighet.
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Utlåtande N:o 7, i anledning af dels gjorda
anmärkningar emot vissa delar, dels ock Riksståndens skilj¬
aktiga beslut i afseende å andra delar af Betänkandet N:o 4,
innefattande Utskottets yttranden öfver väckta motioner om
förändringar i Kongl. Förordningen den 18 Januari 1855, an¬
gående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända
eller destillerade spirituösa drycker; samt
Stats-Utskottets Memorial N:o 101, i anledning af erhål¬
len återremiss å 3:ne i Memorialet N:o 97 föreslagna vote-
rings-propositioner, rörande anslagen till vestra stambanan.
§ 7.
Lades till handlingarna ankomna Protokolls-utdrag från:
Den 15 Augus ii. 531
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 347—351;
Högv. Presteståndet N:o 301; samt
Vällofl. Borgareståndet N:ris 320—332.
Ståndet åtskiljdes kl. 7 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVesler.
Den 15 Augusti.
Plenum lil. lO f. ni.
§ 1.
Uppå derom framställd begäran beviljade Ståndet ledig¬
het från riksdagsgöromålen åt följande ledamöter under 3 vec¬
kor, nemligen:
Från den 19 i denna månad åt:
Johannes Linder från Skaraborgs,
Anders Jansson från Westmanlands, och
Anders Magnus Andersson från Kalmar Län.
Från den 20 i denna månad åt
Johannes Larssons från Jönköpings Län.
Från den 22 i denna månad åt:
Håkan Pettersson från Blekinge,
Nils Svensson från samma, och
Johan Lekberg från Nerikes Län; samt
Från den 24 i denna månad åt
Nils Pehrsson från Kalmar Län.
' § 2.
Jemlikt Ståndets förut fattade beslut skulle val till leda¬
möter och suppleanter i förstärkt Bevillnings-Utskott denna
dag ega rum, hvarföre Talmannen erinrade Ståndet, såväl
om de paragrafer af Grundlagarne, som vid valet borde
tjena till efterrättelse, som äfven om det förut öfverens¬
komma sätt, hvarpå valet skulle försiggå. Derefter uppro-
532
Den 15 Augusti.
pades Ståndets ledamöter, hvilka aflemnade voteringssedlar.
Vid dessas öppnande befunnos 8 sedlar, afseende ledamöter,
och 3 sedlar, rörande suppleanter, felaktiga; hvadan desse kas¬
serades; och vid uppsummering af de i öfrigt afgifna rösterna
befunnos följande hafva blifvit valde att förstärka Bevillnings¬
utskottet, nemligen:
Såsom Ledamöter:
Herman Öbom från Norrbottens Län,
Pehr Eriksson fr. Wermlands,
Pehr Östman fr. Wester-Norrlands,
Pehr Nilsson i Ahlestad af Malmöhus,
Lars Gustaf Andersson fr. Elfsborgs,
Erik Mallmin fr. Westmanlands,
Johan Andersson fr. Kopparbergs,
Johan Johansson fr. Örebro,
Pehr Andersson fr. Gefleborgs,
Magnus Månsson fr. Östergöthlands
Jakob Lindby fr. Gottlands,
Gustaf Bjerkander fr. Skaraborgs,
Sven Haraldsson fr. Blekinge,
Erik Carlssson fr. Stockholms,
Nils Svensson fr. Jönköpings,
Carl Gustaf Cederskog fr. Östergöthlands,
Anders Magnus Andersson fr. Kalmar,
Nils Svensson fr. Blekinge Län
samt
till Suppleanter:
med 84 röster.
83
83
82
82
80
79
78
55
55
54
53
53
53
52
52
52
52
Erik Mattsson från Jemtlands Län
J. P. Wallmark fr Westerbottens,
Bälter Sven Ersson fr. Kopparbergs,
Gustaf Johansson fr. Kalmar,
Erik Larsson fr. Wester-Norrlands,
Pehr Benjaminsson fr. Elfsborgs,
J. E. Rutström fr. Westerbottens,
Olof Olsson i Slängserud af Wermlands,
Anders Eriksson fr. Wermlands Län
hvarom protokoll genast uppsattes och justerades.
§ 3.
Talmannen tillkännagaf, att, enligt Ståndets förut fattade
beslut, hade för Ståndets räkning blifvit inköpt Backmans lag¬
samling, hvarför kostnaden, med inbindning, uppgått till 51
med 88 röster.
87
85
85
81
51
51
50
49
Den i 5 Augusti.
583
R:ör 16 sk. B:ko; oeh beslöt Ståndet nu att detta belopp
skulle från Ståndets kassa utbetalas.
§ 4.
På flere ledamöters begäran bordlädes nu 2:dra gången:
Konstitutions- Utskottets Memorial:
N:o 23, med anledning af Riksståndens beslut rörande
det af Konstitutions-Utskottet uti Memorialet N:o 13 fram¬
ställda förslag till ändring uti 12 § Regeringsformen, angående
Statsrådets hörande öfver afhandlingar och förbund med främ¬
mande makter;
N:o 24, med anledning af Riksståndens beslut rörande
det af Konstitutions-Utskottet uti MemorialetN:o 14föreslagna
tillägg till 12 § Regeringsformen, att Konungen icke må utan
Rikets Ständers samtycke blifva regerande Furste af utländsk
stat:
N:o 25, med anledning af Riksståndens beslut rörande
det af Konstitutions-Utskottet uti Memorialet N:o 15 fram¬
ställda förslag till ändring uti 72 § Regeringsformen, angående
inlösen af Rikets Ständers Banks sedlar;
N:o 26, med anledning af Riksståndens beslut rörande
det af Konstitutions-Utskottet uti Memorialet N:o 16 fram¬
ställda grundlagsändringS-förslag, angående uppskof i Riksdag;
N:o 27, med anledning af Riksståndens beslut rörande
det af Konstitutions-Utskottet uti Memorialet N:o 17 fram¬
ställda grundlagsändrings-förslag, angående tiden dels för öf¬
verlemnande af Kongl. Majrts Nådiga Proposition om Stats¬
verkets tillstånd och behof, dels för Utskotts-val;
N:o 28, med anledning af Riksståndens beslut rörande
det af Konstitutions-Utskottet uti Memorialet N:o 18 fram¬
ställda förslag till ändring uti 76 § Riksdags-ordningen, angå¬
ende den af Statsrådet för dess åtgärder vunna decharge;
N:o 29, med anledning af Riksståndens beslut rörande
det af Konstitutions-Utskottet uti Memorialet N:o 19 föreslagna
tillägg i 59 § Regeringsformen och 27 § 1 mom. Riksdags¬
ordningen, angående propositionen om Statsverkets tillstånd
och behof; och'
N:o 30, med anledning af Riksståndens beslut rörande
Konstitutions-Utskottéts uti Memorialet N:o 20 framställda
grudlagsändrings-förslag, angående utländsk undersåtes rätt att
i Riket förvärfva oeh besitta fastighet.
Stats-Utskottets Memorial:
N:o 101, i anledning af erhållen återremiss å 3:ne i Me¬
morialet Nio 97 föreslagna voterings-propositioner, rörande an¬
slagen till vestra stambanan; samt
534
Den 15 Augusti.
Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi- Utskottets Utlåtande:
N:o 7, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot
vissa delar, dels ock Riksståndens skiljaktiga beslut i afseende
å andra delar af Betänkandet N:o 4, innefattande Utskottets
yttranden öfver väckta motioner om förändringar i Kongl.
Förordningen den 18 Januari 1855, angående vilkoren för för¬
säljning af bränvin och andra brända eller destillerade spiri¬
tuösa drycker.
§ 5.
Till bordläggning Usta gången anmäldes:
Stats- Utskottets Utlåta n d e:
N:o 102, angående medels anvisande till låneunderstöd
för verkställandet af åkerjords ändamålsenliga dikning;
N:o 103, angående hegardt statsanslag för utdikning af
Sanna hed inom Örebro Län;
N:o 104, angående begärd ersättning af Statsverket för
den genom uppdämning vid Gråda kanals företagna omlägg¬
ning förorsakade jordförlust;
N:o 105, angående föreslagen ersättning åt jordegare
inom 2:ne byar i Leksands socken för liden skada genom
vattenöfversvämning;
N:o 106, angående anslags beviljande för ersättning af
förluster genom hagelskada;
N:o 107, angående föreslagna låneunderstöd för åstad¬
kommande af sädestorknings-anstalter;
N:o 108, angående väckt fråga om räntefria låns bevil¬
jande, för uppförande af byggnader utaf sten i skoglösa
orter;
N:o 109, angående ett föreslaget lån till Apothekaren
B. M. Freese, för bedrifvande och utvidgning af en inom Ar¬
brå socken i södra Helsingland utaf honom anlagd linbered-
nings-fabrik;
N:o 110, i anledning af väckt fråga om beviljandet af
särskildt anslag för tryckning af reseberättelser rörande indu¬
striella förhållanden inom främmande länder;
N:o lil, i anledning af väckta motioner om anslag för
nya eller ökade elektriska telegraf-förbindelser mellan vissa
uppgifna städer och orter; och
N:o 112, i anledning af väckta frågor om inlösning af så¬
dana riksgäldssedlar, som icke blifvit till invexling företedda
inom den bestämda preskriptionstiden; samt Memorial N:o
Den 15 Augusti.
535
113, i anledning af verkställda omröstningar rörande anslagen
till Statens jernvägs-anläggningar.
Bevillnings- Utskottets Memorial :
N:o 17, i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut i
fråga om upphörande såsom särskild beskattningstitel af den
vissa stapelstäder tillkommande tolag, emot ersättning af tull¬
medlen, samt denna afgifts inberäknande uti de tullsatser, som
för varors in- eller utförsel genom taxan bestämmas; samt
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtande:
N:o 13, i anledning af väckt motion om upphäfvande af
vissa förbud, rörande Böda kronopark:
N:o 14, i anledning af väckt motion angående dag-arf-
vode till magistratsperson, som skall närvara, då penningar,
stämpladt papper m. m., inläggas eller uttagas ur Landt¬
ränteri ;
N:o 15, dels i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Propo¬
sition, i fråga om en fyr-anläggning å Gottska Sandön, dels
ock i följd af väckta motioner, angående åtgärders vidtagande
för förbättringar i fyr-, båk- och lots-väsendet: och
N:o 16, i anledning af väckt motion om nedsättande af
en kommitté för utarbetande af förslag till ordnande af all¬
männa helsovården.
§ 6.
Af nedannämnda från Medstånden ankomna Protokolls¬
utdrag lades till handlingarna:
Höglofl. Ridderskapet och Adelns under N:o 352;
Högv. Presteståndets under N:ris 303—307; och
Vällofl. Borgareståndets under N:ris 323, 324;
hvaremot Högv. Presteståndets under N:o 302, som innefat¬
tade inbjudning att instämma uti en af detta Stånd, vid före¬
dragning af Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 27, i anledning af väckta
motioner om förändrad lagstiftning rörande hemmansklyfning
och jordafsöndring, beslutad redaktionsförändring uti den före¬
slagna lagtexten till § 3 uti Kongl. Förordningen den 19 De¬
cember 1827, på begäran blef bordlagdt.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
53C
Den 19 Augusti.
Den W Augusti.
Plenum kl. 10 f. m.
§ 1.
De hos Ståndet den 25 nästlidne Juli f. m. och den 8
innevarande Augusti f. m. hållna protokoll justerades och
godkändes.
§ 2.
Talmannen tillkännagaf. att Snefringe häradsboer inom
Westmanlands Län, i aflidne Riksdagsmannen Olof Olssons
ställe, till Riksdagsfullmäktig för häradet utvalt hemmansega¬
ren Olof Andersson i Sömsta; och som det för honom utfär¬
dade förordnande blifvit, efter föregången granskning, rigtigt
befunnet, intog Olof Andersson nu sin plats i Ståndet bland
öfrige fullmäktige från Westmanlands Län och helsades af Tal¬
mannen välkommen.
§ 3.
Efter anmälan af Talmannen, att beloppet af det vakt-
mästare-arfvode, Ståndet ansett erforderligt att utgå under den
tid Vaktmästaren R. P. Fyrvald, i slutet af Mars och början
af April månader innevarande år, af sjukdom varit förhindrad
att hos Ståndet tjenstgöra, numera utfallit, beslöt Ståndet, att
nämnde arfvode skulle, till lika belopp för hvardera, fördelas
emellan Vaktmästarne Molin, Carlsson och Liljander, hvilka
under ofvannämnda tid den Fyrvald åliggande tjenstgöring hos
Ståndet förrättat.
§ 4.
Uppå derom gjord begäran meddelade Ståndet ledighet
från Riksdagsgöromålen åt följande dess ledamöter, under ne-
dannämnde tider:
Vice Talmannen Anders Andersson från Skaraborgs Län,
under 3:ne veckors tid, från den 23 i denna månad, för såvidt
vice Talmannen kunde af den tillförordnade Regeringen erhålla
tillstånd att från riksdags-orten afresa;
C. 6. Sköldberg från Nerikes Län, under 10 dagar, räk¬
nade från den 26 innevarande månad;
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län, under
3:ne veckors tid, räknad från den 29 innevarande månad;
Den 19 Augusti.
537
Joseph Holm från Stockholms Län, under 8 dagars tid,
från den 24 Augusti;
Johan Pehrsson från Upsala Län, under 14 dagar, räknade
från den 22 i denna månad;
Gustaf Larsson från Stockholms Län, förlängning under
5 dagar af redan förut erhållen ledighet;
Daniel Danielsson från Jönköpings Län, under 14 dagars
tid, från den 26 innevarande Augusti månad;
Olof Olsson i Slängserud af Wermlands Län, under 3:ne
veckors tid, räknade från den 29 i denna månad;
Olof Lagergren från Gottlands Län, under 3:ne veckors
tid, från den 25 innevarande månad;
P. F. Mengel från Upsala Län, under 8 dagars tid, från
den 25 i denna månad; och
Sven Haraldsson från Blekinge Län, under 14 dagars tid,
från den 20 innevarande månad.
§ 5.
Efter anmälan, del brist på suppleanter inom Konstitu-
tions-Utskottet uppstått, beslöts, att Ståndets elektorer skulle,
efter pleni slut, sammanträda för att suppleanter i berörde Ut¬
skott utse.
§ 6-
Föredrogos och lades till bandlingarne Stats-Utskottets
Memorial:
N:o 101, i anledning af erhållen återremiss å 3:ne i Me¬
morialet N:o 97 föreslagna voteringspropositioner, rörande an¬
slagen till vestra stambanan; och
N:o 113, i anledning af verkställda omröstningar rörande
anslagen till Statens jernvägs-anläggningar.
§ 7.
Yid skedd föredragning af Bevillnings-, Lag- samtMZ^-
männa Besvärs- och, Ekonomi- Utskottets Utlåtande N:o 7, i
anledning af dels gjorda anmärkningar emot vissa delar, dels
ock Riksståndens skiljaktiga beslut i afseende å andra delar
af Betänkandet N:o 4, innefattande Utskottets yttranden öfver
väckta motioner om förändringar i Kongl. Förordningen den
18 Januari 1855, angående vilkoren för försäljning af bränvin
och andra brända eller destillerade spirituösa drycker, lät Stån¬
det bero vid Utskottets hemställan i § 24, lade till handlin-
garne Utskottets anmälan rörande *§§ 13 och 15, samt god¬
kände öfriga delar af Utlåtandet.
538
Den 15 Allgus ti.
% 8.
Vid skedd föredragning godkändes Stats-UtsJcottets ne-
dannämnde Utlåtanden:
N:o 102, angående medels anvisande till låne-understöd
för verkställande af åkerjords ändamålsenliga dikning;
N:o 103, angående begärda stats-anslag för utdikning af
Sanna hed inom Örebro Län;
N:o 104, angående begärd ersättning af Statsverket för
den genom uppdämning vid Gråda kanal företagna omläggning
förorsakade jordförlust;
N:o 105, angående föreslagen ersättning åt jordegare in¬
om 2:ne byar i Leksands socken, för liden skada genom vat-
tenöfversvämning;
N:o 106, angående anslags beviljande för ersättning af
förluster genom hagelskada;
N:o 107, angående föreslagna låne-understöd för åstad¬
kommande af sädestorknings-anstalter;
N:o 108, angående väckt fråga om räntefria låns bevil¬
jande för uppförande af byggnader utaf sten i skoglösa orter;
N:o 109, angående ett föreslaget lån till Apothekaren B.
M. Freese, för bedrifvande och utvidgning af en inom Arbrå
socken i södra Helsingland utaf honom anlagd linberednings¬
fabrik ;
N:o 110, i anledning af väckt fråga om beviljandet af sär¬
skildt anslag för tryckning af reseberättelser, rörande industri-
ela förhållanden inom främmande länder;
N:o lil, i anledning af väckta frågor om anslag för nya
eller ökade elektriska telegraf-förbindelser mellan vissa uppgifna
städer och orter; samt
N:o 112, i anledning af väckta frågor om inlösning af
sådana riksgäldssedjar, som icke blifvit till invexling företedda
inom den bestämda prseskriptionstiden.
§ 9-
Föredrogs Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottets Utlåtande N:o 13, i anledning af väckt motion
om upphäfvande af vissa förbud, rörande Böda kronopark.
Härvid yttrade E. J. Budberg från Kalmar Län: »Jag
ser visserligen, att Utskottet afslagit min motion och ansett den
icke förtjena något afseende; men utaf de Utlåtandet bifogade
reservationerna ser jag äfven med stor förnöjelse, att åtmin¬
stone några behjertat de fattigare folkklassernas rättighet att,
utan det ringaste men och skada för kronoparken, tillgodo¬
göra sig åtskilliga från urminnes tider begagnade små förmå¬
Dan 45 Augusti.
539
ner af densamma. Jag vill ieke yrka återremiss af Utlåtan¬
det, men anhåller, att Ståndet måtte med ogillande lägga det¬
samma till handlingarna.
Öfverläggningen var nu slutad och på Talmannens propo¬
sition hlef Utlåtandet af Ståndet godkändt.
§ 10.
Vid skedd föredragning godkändes Stats- samt Allmänna
Besvärs- och 'Ekonomi-Utskottets Utlåtanden:
N:o 14, i anledning af väckt motion, angående dagarfvode
till magistratsperson, som skall närvara då penningar, stämp-
ladt papper m. m. inläggas eller utlagas ur landtränteri; och
N:o 16, i anledning af väckt motion om nedsättande af
en kommitté, för utarbetande af förslag till ordnande af all¬
männa helsovården.
§ 11-
Vid föredragning af Bevillnings-Utskottets Memorial N:o
17, i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut i fråga om
upphörande såsom särskild beskattningstitel af den vissa stä¬
der tillkommande tolag m. m., vidblef Ståndet sitt i ämnet
förut fattade beslut och godkände de i Memorialet intagna
voteringspropositionerna.
§ 12.
Bordlädes 2:dra gången:
Stats- samt Allmänna Besvärs-och Ekonomi-Utskottets
Utlåtande N:o 15, dels i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, i fråga om en fyranläggning å Gottska Sandön,
dels ock i följd af väckta motioner, angående åtgärders vid¬
tagande för förbättringar i fyr- båk- och lotsväsendet; samt
Protokolls-utdrag från Iiögv. Presteståndet N:o 302.
§ 13.
Till bordläggning Usta gången anmäldes:
Banko- Utskottets Utlåtanden:
N:o 41, om beviljande för Myntverkets hehof af ett rän-
tefritt lån från Banken af 50,000 B:dr R:mt;
N:o 42, om löneförhöjning åt Bankens, Diskont-verkens
och Tumba Bruks tjenstemän och betjening;
N:o 43, om personelt årligt anslag till Bankens Garde des
medailles, Riks-antiqvarien B. E. Hildebrand.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 40, med förslag till för¬
fattning om ansvar för förfalskning och bedrägeri.
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 18, med förslag till
540
Den 22 Augusti.
voteringspropositioner i anledning af olika beslut, angående
stämplade pappers-afgiften.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottets:
Utlåtande N:o 105, i anledning af Riksståndens skiljaktiga
beslut öfver Betänkandet N:o 87, beträffande universitetens
rätt att med Stads-styrelsen deltaga i handläggningen af eko¬
nomi- och politie-mål;
Betänkande N:o 106, i anledning af väckta motioner om
åtgärder för beredande af s. k. transito-rätt emellan konunga¬
rikena Sverige och Norrige; samt
Memorial N:o 107, i anledning af återremiss utaf Betän¬
kandet N:o 98.
Ståndet åtskiljdes kl. 1 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Garl Wester.
Den 22 Augusti
Plenum klockan 1 e. m.
De vid Ståndets sammanträden den 12 och 19 inneva¬
rande månad förda protokoll upplästes till justering och god¬
kändes.
§ 2.
Talmannen tillkännagaf, att Talmans-konferensen hållits
sistlidne Thorsdags eftermiddag den 20 innevarande månad,
och att öfverenskommelse dervid träffats, att plena i Riksstån¬
den denna dag icke skulle anslås till tidigare timma än kl. 1
e. m., äfvensom att plena nästkommande Onsdag den 26 i
denna månad skulle utsättas till kl. 6 e. m., allt på det till¬
fälle derigenom måtte beredas Stats-Utskottet, att, äfven dessa
dagar, innan plena höllos, sammanträda.
§ 3.
Efter anmälan af Talmannen, att Ståndets elektorer, vid
Den 22 Augusti.
541
sammanträde den 19 innevarande månad, till suppleanter i
Konstitutions-Utskottet utsett Gustaf Johansson från Kronobergs
och Olof Andersson från Westmanlands Län, fann, uppå der¬
om af Talmannen, i sammanhang härmed, framställd proposi¬
tion, Ståndet skäligt att berörde val godkänna.
§ 4.
Vidare tillkännagaf Talmannen, att Erik Christensson från
Götheborgs och Bohus, Anders Nilsson från Hallands samt Gu¬
staf Jonsson och Erik Johan Rudberg från Kalmar Län anhöllo
om 3 veckors ledighet från riksdagsgöromål, att beräknas för
de tre förstnämnde från den 29 och för Rudberg från den 31
innevarande månad, samt framställde derefter proposition på
bifall till berörde permissions-ansökningar; men som åtskilliga
af Ståndets ledamöter begärde ansökningarna på bordet, för¬
klarades desamma böra förblifva hvilapde intill nästa plenum.
§ 5.
B’öredrogos och biföllos Expeditions-Utskottets
Utlåtande N:o 7, med anmälan af åtskilliga, utaf Rikets
Ständer, för innevarande år, beviljade lönetillökningar; och
Förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o 97, angående anslag för gratifikationer åt under-offi¬
cerare m. fl.;
N:o 98, angående beviljadt anslag till beredande af till¬
fälle för officerare af arméen att ingå i utländsk krigstjenst;
N:o 99, i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
angående indragning till Kronan af den till s. k. krono-kalk-
ugnen å Gottland anslagna ränteved;
N:o 100, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående uppförande af en, hufvudsakligen för Postverket af-
sedd byggnad å Kronans intill Kongl. Operahuset i Stockholm
gränsande tomt;
N:o 101, angående statsbidrag för ny tomtreglering och
nya byggnaders uppförande inom den sistlidet år afbrunna del
af staden Eksjö;
N:o 102, i anledning af väckt fråga om vissa friheter och
förmåner för de till komministrars och kapellpredikanters aflö¬
ning i sednare tider anslagna hemman och lägenheter;
N:o 103, angående befrielse från kronotiondes utgörande
af en del komministersboställen i Stockholms Län, som efter
1850 års jordransakning blifvit med denna utskyld belagda;
N:o 104, i fråga derom, att de räntegifvare, hvilkas rän¬
tor äro till Sala silfververk anslagna, må komma i åtnjutande
af de med skatteförenklingen åsyftade förmåner;
542
Den 22 Augusti.
N:o 105, angående åtskilliga inom Götheborgs och Bohus
Län belägna kronoholmars afgiftsfria upplåtelse till allmänt be¬
gagnande ;
N:o 10G, angående godtgörelse till indelningshafvare för
sådana grundräntor, som till följd af qvarnars nedläggande af-
skrifvas;
N:o 107, angående förvandling af en inom Färentuna hä¬
rad af Stockholms Län utgående skatletitel, under namn af
tegel ved;
N:o 108, angående ändring i stadgandet om den minsta
enhet, hvartill, vid räntepersedlars omsättning och förenkling,
hvarje persedelslag må uti jordeboken uppföras;
N:o 109, i anledning af väckt fråga, att forsel-löns-ersätt-
ning för räntespanmål, som ej kan till leverering in natura
uppgöras, må omedelbart tillhandahållas vederbörande ränte¬
tagare ;
N:o 110, angående den s, k. kurhus-afgiften;
N :o lil, med anledning af de utaf Rikets Ständer vid¬
tagna åtgärder till undvikande af penningeremisser med po-
sterne emellan Stockholm och de orter, der Banken har låne¬
kontor;
N:o 112, angående förklaring af 26 kap. 2 § Byggninga-
balken, samt ändring af samma kap.:s 3 §;
N:o 113, angående omarbetning af Kongl. Instruktionen
för Förmyndare-kammaren i Stockholm; och
N:o 114, om upphäfvande af 1 och 2 mom. i 40 § af
Fabriks- och Handtverks-ordningen den 22 December 1846.
§ 6.
Nils Nilsson från Nerikes Län erhöll på begäran ordet
och yttrade: »Sedan inom Nora och Hjulsjö bergslager ut¬
sedde kommitterade, för anläggning af kanal emellan Nora och
Fåsjöarne, sistlidet år till Kongl. Maj:t ingifvit en af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Nerikes Län förordad ansökning,
att Kongl. Maj:t måtte till Rikets nu församlade Ständer aflåta
Nådig Proposition om bidrag af allmänna medel för utförande
af nämnde kanalanläggning, samt Kongl. Styrelsen för All¬
männa Väg- och Vattenbyggnader, uti infordradt och den 19
November samma år afgifvet underdånigt Utlåtande, med vits¬
ordande af den nytta, båtledens tillvägabringande skulle för
ortens befolkning medföra, afstyrkt nådigt bifall till kommitto-
rades ansökning, af den anledning likväl endast, att aktieteck¬
ning inom orten, för anskaffande af viss andel utaf de till ar¬
betets utförande erforderliga kostnader, då ännu icke kom¬
mit till stånd; så väckte jag, under förutsättning att sådan ak-
Den 22 Augusti.
543
Beteckning, hvarmed början då redan var gjord, under tiden
skulle kunna afslutas, vid Riksdagens början motion om stats¬
bidrag för ifrågavarande båtleds utförande. Sedan dess har
en till aktieteckning för ändamålet aflåten skriftlig inbjudning
kommit mig tillhanda, utvisande att aktier blifvit af uppgifne
personer tecknade för ett sammanräknadt belopp af 26,300
R:dr R:mt; och anhåller jag om, att nämnde handling, äfven¬
som bestyrkt afskrift af Kongl. Styrelsens för Väg- och Vat¬
tenbyggnader ofvanberörda Utlåtande måtte till Stats-Utskot-
tet, dit motionen blifvit remitterad, öfverlemnas, för att vid
pröfning af densamma tagas i öfvervägande.»
Omförmälde handlingar aflemnades af Nils Nilsson; hvar¬
efter
Ola Månsson från Skåne anförde: »Som Stats-Utskottets
Riksgälds-afdelning redan förehaft Nils Nilssons motion och
dervid afstyrkt bifall till densamma, just på den grand att upp¬
lysning saknats om och till hvilket Belopp aktier blifvit teck¬
nade; så är det angeläget, att de af motionären nu ingifna
handlingar, så fort ske kan och innan ärendet förekommer i
Utskottets plenum, dit öfverlemnas.»
Efter det diskussionen förklarats slutad, remitterades om¬
förmälde handlingar till Ståts-Utskottet, för att vid pröfning af
Nils Nilssons motion, hvaröfver Utlåtande ännu icke inkommit,
tagas i öfvervägande.
§ 7.
Sedan Bondeståndet, den 5 innevarande månad, bifallit
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottets Betänkande N:o 27, i anledning af väckta motioner
om förändrad lagstiftning rörande hemmansklyfning och jord¬
afsöndring, med undantag för den del af Betänkandet, hvar¬
igenom väckt yrkande om upphäfvande af Kongl. Förordnin¬
gen den 13 Juli 1853 och Kongl. Kungörelsen den 20 Juli
1855, såvidt dessa författningar afse hemmansklyfning, blifvit
af Utskottet afstyrkt, hvilken hemställan Ståndet afslagit och
i stället antagit hvad Herr Hasselroth, C, uti sin Betänkandet
vidfogade reservation föreslagit, samt inbjudit Medstånden, att
i detta beslut sig förena ; så föredrogos nu, i ett sammanhang,
de protokolls-utdrag, innefattande. Medståndens beslut, såväl
öfver Utskottets Betänkande, som i anledning af inbjudningen,
hvilka kommit Bondeståndet till handa.
Af dessa protokolls-utdrag, deribland N:o 315 från Vällofl.
Borgareståndet sedan den 8 och N:o 302 från Högv. Preste-
ståndet sedan den 15 innevarande månad hvilat å bordet, in-
hemtades, bland annat, att, efter det Borgareståndet inbjudit
544
Den SS Augusti.
Medstånden att instämma uti 2:ne af dess i anledning af Be¬
tänkandet N:o 27 fattade beslut, enligt hvilka dels yttrandet
pag. 49 blifvit afslaget och Ståndet beslutat aflåtande af un¬
derdånig skrifvelse från Rikets Ständer, med anhållan, att
Kongl. Förordningen den 13 Juli 1853, angående tillägg till
nu gällande föreskrifter i afseende på hemmansklyfning och
jordafsöndring, samt Kongl. Kungörelsen den 20 Juli 1855,
som i nämnde förordning gör ändringar, måtte, i de delar, som
angå hemmansklyfning, till all kraft och verkan varda upphäf-
ne, samt dels Utskottets tillstyrkan pag. 51 och 52 blifvit god¬
känd med den förändring, att ordet »duglig» emellan »två
tunnland» och »jord», i här framställd 3 § skulle uteslutas;
så hade, vid föredragning dels hos Ridderskapet och Adeln
af Bonde- och Borgareståndens inbjudningar, dels hos Preste-
ståndet af Utskottets Betänkande och inbjudningarna, samt
dels hos Borgareståndet af Bondeståndets inbjudning, Ridder¬
skapet och Adeln vidhållit sina vid pröfning af Betänkandet
förut fattade beslut och lagt inbjudningarna till handlingarna;
Presteståndet, som bifallit Betänkandet, allenast med den, i
afseende å lydelsen af § 3 i Kongl. Förordningen den 19 De¬
cember 1827, utaf Borgareståndet ifrågaställa ändring, äfven¬
som att begynnelse-orden af paragrafens 2:dra inom.: »under
besittning på viss tid», utbyttes mot orden »under besittning
på lifstid eller viss tid», ansett Borgare- och Bondeståndens
inbjudningar vara genom dessa beslut besvarade samt inbjudit
sistbemälde 2 Stånd, att uti beslutet om den sednare af nyss¬
nämnde redaktions-förändringar instämma; samt Borgarestån¬
det, med afseende å det beslut, bemälde Stånd redan fattat i
ämnet, funnit Bondeståndets inbjudning icke, å Borgareståndets
sida, föranleda någon åtgärd.
I fråga derom, huruvida Borgareståndets inbjudning, om
aflåtande af underdånig skrifvelse med anhållan om upphäf-
vande af Kongl. Förordningen den 13 Juli 1853 och Kongl.
Kungörelsen den 20 Juli 1855, såvidt de angå hemmansklyf¬
ning, borde antagas eller icke, yttrade:
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Borgareståndets
beslut i denna del öfverensstämmer i det allranärmaste med
Bondeståndets, ty vi hafva antagit Herr Hasselroths reserva¬
tion; men skulle den omständighet, att två Stånd, nemligen
Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet, redan bifallit Ut¬
skottets hemställan, att väckta yrkanden om upphäfvande af
ifrågavarande författningar, så vidt de angå hemmansklyfning,
måtte lemnäs utan afseende, befinnas utgöra hinder för anta¬
gande af Borgareståndets inbjudning, så får jag härmedelst
väcka särskild motion om dessa författningars upphäfvande och
Den 22 Augusti.
545
att densamma må till behandling af Ståndets enskildta Besvärs-
Utskott öfverlemnas, erbjudande jag mig, att i nästa plenum
aflemna samma motion, skriftligen uppsatt.»
Ola Månsson från Skåne: »Då, i fråga om ofvannämnda
författningars upphäfvande, såvidt de angå hemmansklyfning,
2 Stånd redan bifallit Utskottets hemställan, måste denna fråga
anses såsom förfallen, och ehuru, vid sådant förhållande, det
hvarken gör till eller ifrån om inbjudningen i denna del an-
tages eller icke, anser jag likväl formenligaet att densamma
icke antages, utan att inbjudningen lägges till handlingarna;
men att särskild motion i ämnet väckes och remitteras till
Ståndets Enskildta Utskott, deremot har jag naturligtvis intet
att påminna.»
Diskussionen förklarades slutad; hvarefter, uppå derom af
Talmannen framställd proposition, Ståndet, med afseende å
dess under den 5 innevarande månad fattade beslut, fann nå¬
gon vidare åtgärd i anledning af förevarande inbjudning icke
erfordras.
Beträffande vidare Borgareståndets inbjudning, i hvad den
anginge frågan att ordet »duglig» emellan orden »två tunn¬
land» och »jord» skulle utur förslaget till 3 § i Kongl. För¬
ordningen den 19 December 1827 uteslutas, anförde:
Petter Jönsson: »Jag anser, att vi böra antaga denna
inbjudning, helst, hvad ifrågavarande redaktionsförändring an¬
går, Presteståndet fattat enahanda beslut, som Borgareståndet.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län m. fl. af Ståndets le¬
damöter instämde.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län : »Afven
jag är af den mening, att förevarande inbjudning, äfvensom
den utaf Presteståndet, i fråga om lydelsen af 3 §:ns 2 mom.
aflåtna, bör af oss antagas.»
Med Olaus Eriksson förenade sig Jöns Pehrsson från Ble¬
kinge Län m. fl.
Diskussionen förklarades slutad.
Uppå derom af Talmannen framställd proposition, antog
Ståndet Borgareståndets inbjudning, hvarigenom från Utskot¬
tets förslag till lydelse af 3 § i Kongl. Förordningen den 19
December 1827, ordet »duglig» emellan »två tunnland» och
»jord» skulle uteslutas, hvarjemte, enligt ytterligare proposi¬
tion, Ståndet jemväl antog Presteståndets inbjudning, enligt
hvilken begynnelseorden af 3 §:ns 2 mom. skulle erhålla föl¬
jande lydelse: »under besittning på lifstid eller viss tid»;
samt fann vidare yttrande i förevarande ämne icke vara er¬
forderligt.
Bonde-St. Prot. vid Lågt. Riltsd. 1856—1S5T. VI. 35
546
Den 22 Augusti.
§ 8.
Vid förnyad föredragning af Konstitutions- Utskottets ne»
dannämnde Memorial, fattades af Bondeståndet följande beslut:
N:o 23, med anledning af Rikståndens beslut rörande det
af Konstitutions-Utskottet, uti Memorialet N:o 13, framställda
förslag till ändring uti 12 § Regerings-formen, angående Stats¬
rådets hörande öfver afhandlingar och förbund med främmande
makter; och
N:o 24, med anledning af Riksståndens beslut rörande det
af Konstitutions-Utskottet, uti Memorialet N:o 14, föreslagna
tillägg till 12 § Regerings-formen, att Konungen icke må,
utan Rikets Ständers samtycke, blifva regerande Furste af
utländsk stat.
Dessa Memorial godkändes.
N:o 25, med anledning af Riksståndens beslut rörande det
af Konstitutions-Utskottet, uti Memorialet N:o 15, framställda
förslag till ändring uti 72 § Regerings-formen, angående inlö¬
sen af Rikets Ständers Banks sedlar; och
N:o 26, med anledning af Riksståndens beslut rörande de
af Konstitutions-Utskottet, uti Memorialet N:o 16, framställda
grundlagsändrings-förslag, angående uppskof i Riksdag.
Bondeståndet afslog hvad Utskottet i dessa Memorial hem¬
ställt och vidblef de beslut, Ståndet, i anledning af Memorialen
N:ris 15 och 16, den 25 sistlidne Juni fattat.
N:o 27, med anledning af Riksståndens beslut rörande det
af Konstitutions-Utskottet, uti Memorialet N:o 17, framställda
grundlagsändrings-förslag, angående tiden dels för öfverlem¬
nande af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, dels för Utskottsval;
N:o 28, med anledning af Riksståndens beslut rörande det
af Konstitutions-Utskottet, uti Memorialet N:o 18, framställda
förslag till ändring uti 76 § Riksdags-ordningen, angående den
af Statsrådet för dess åtgärder vunna decharge;
N:o 29, med anledning af Riksståndens beslut rörande det
af Konstitutions-Utskottet, uti Memorialet N:o 19, föreslagna
tillägg i 59 § Regerings-formen och 27 § 1 mom. Riksdags¬
ordningen, angående propositionen om Statsverkets tillstånd
och behof; samt
N:o 30, med anledning af Riksståndens beslut rörande
Konstitutions-Utskottets, uti Memorialet N:o 20, framställda
grundlagsändrings-förslag, angående utländsk undersåtes rätt
att i Riket förvärfva och besitta fastighet.
I afseende å dessa Memorial vidblef Ståndet sina, i an¬
ledning af Memorialen N:ris 17, 18, 19 och 20, den 25 sist-
Den 22 Augusti.
547
lidne Juli fattade beslut och lade nu föredragna Memorial till
handlingarna.
§ 9.
Föredrogs Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottets Utlåtande N:o 15, dels i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, i fråga om on fyranläggning å Gottska
Sandön, dels ock i följd af väckta motioner, angående åtgär¬
ders vidtagande för förbättringar i fyr-, båk- och lotsväsendet.
Härvid yttrade:
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län: »För min
enskilda del, har jag visserligen intet emot, att detta Utlåtande
nu föredrages och beslut, i anledning deraf, fattas, men jag
hemställer, om icke S'tåndet skulle finna lämpligt, att förbigå
Utlåtandet och uppskjuta att, i anledning deraf, besluta, intill
dess vi fått emottaga underrättelse om den utgång, detta Ut¬
låtande i Borgareståndet erhållit.»
Uppå derom af Talmannen framställd fråga, förklarade
Ståndet, att det önskade, det ifrågavarande Utlåtande nu måtte
föredragas och afgöras; och yttrade sig derefter nedannämnde
ledamöter i följande ordning:
Matts Pehrsson frun Stocholms Län: »Med första delen
af ifrågavarande Utlåtande, hvarigenom Utskottet tillstyrkt be¬
viljande af anslag till fyranläggning på Gottska Sandön, är
jag fullkomligt belåten; men så är icke fallet med Utlåtandet
i öfrigt eller egentligen med de delar deraf, hvarigenom Utskottet
»fstyrkt väckta motioner om anslag till fyrars uppförande och
fyrskepps utläggande å vissa för seglationen i de norra far¬
vattnen ganska farliga underhafsklippor och grund. Om än,
för att i möjligaste måtto betrygga seglationen i Bottniska
Viken och göra den mindre äfventyrlig, än den för närva¬
rande verkligen är, särdeles önskligt varit, att fyrar och andra
sjömärken kunnat åtadkommas å de flesta bland de utaf mo-
tionärerne uppgifna ställen, inser jag dock ganska väl, att be-
hofvet i detta afseende måste lämpas efter befintlig tillgång
på medel, och jag fordrar således ingalunda, att fyrar skola
anläggas på alla de ställen, hvarest dylika inrättningar kunde
vara behöfliga; men om så är, hade Utskottet bort fästa sig
vid de företrädesvis mest vigtiga och angelägna ställen. Så
vidt jag har mig bekant, äro dessa följande, nemligen: Björn,
"klippan Bonden och det öster om Gräsön belägna Kalle-
grund. Af dessa ställen har visserligen det förstnämnda blif¬
vit ihågkommet, enär, enligt Utskottets förslag, medel blifvit
anvisande till uppförande af ny fyr å detta ställe, och här¬
emot har jag naturligtvis intet att påminna; men Utskottet
548
Den 22 Augusti.
har tillika anslagit medel för fyranläggningar vid Bjurö klubb
och Hernö klubb, och dessa ställen äro likväl, för seglatio-
nen, icke så vigtiga, sorn klippan Bonden och Kallegrund,
vid hvilket sednare ställe, enligt hvad jag, uti afgifven motion,
bland annat, föreslagit, att ett fyrskepp borde utläggas. Kring
Hernö klubb, belägen vid inloppet till Hernösand, är t. ex.,
enligt hvad jag nogsamt känner, farvattnet så djupt, att på¬
stötning, i följd af befintliga underhafsklippor, icke är möjlig,
utan kunna på detta ställe fartyg, äfven med full last, utan
fara för grundstötning, ligga upp ända intill klippan. Vida
farligare är då farvattnet i norra och södra Qvarken, der klip¬
por och under vattnet belägna skär talrikt förekomma och i
detta afseendoe vill jag särskildt nämna segelleden mellan
Gräsön och Åländska skärgården, der många menniskolif blif¬
vit spillda och många fartyg gått förlorade. Emot förslaget
att utlägga fyrskepp — såsom jag nyss nämnt, skulle, enligt
min motion, ett sådant utläggas vid det öster om Gräsön be¬
lägna Kallegrund —, har väl Förvaltningen af Sjöärendena,
bland annat, erinrat, att fyrskeppen endast en kort tid af året
kunde vara uteliggaude, helst de knappast torde kunna utläg¬
gas förr, än i Juni och ej intagas sednare än i Oktober må¬
nad, och att fartygen sålunda komme att saknas just de tider,
höst och vår, då de synnerligast behöfdes å sina stationer,
men i afseende på tiderna för skeppens utläggande och in¬
tagning har Förvaltningen, utan tvifvel, något misstagit sig,
ty i medlet eller åtminstone slutet af Maj äro dessa farvatten
fria från is, och då kunna fyrskepp äfven utläggas, och vid
Falsterboref har jag, i slutet af .November, förbiseglat det
derstädes stationerade fyrskepp; och jag tror att dylika far¬
tyg äfven i Bottniska viken kunna till samma tid qvarligga,
utan att äfventyra infrysning. Jemte det jag bifaller Utskot¬
tets hemställan om anslag till fyranläggning på Gottska Sandön,
får jag tillika, på grund af hvad jag här ofvan anfört, yrka,
att Utlåtandet, i de delar, hvarigenom anslag till fyranlägg¬
ningar vid Bjurö klubb och Hernö klubb blifvit tillstyrkt,
återremitteras, på det Utskottet må taga i förnyadt öfvervä¬
gande om icke medel snarare böra anvisas dels för dylik an¬
läggning vid klippan Bonden och dels för utläggning af ett
fyrskepp vid Kallegrund.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Likasom Utlå¬
tandet, i fråga om det af Kongl. Maj:t äskade anslag till fyr¬
anläggning å Gottska Sandön, af mig bifalles, likaså är jag
böjd att bifalla Utlåtandet i öfrigt och således äfven i de de¬
lar, hvarigenom enskildes motioner om anslag till vissa fyr-
anläggningar lemnats utan afseende. Vi böra nemligen ihåg-
Dbn 22 Augusti.
549
komma, dels att de fyrar, till hvilkas uppförande Utskottet
föreslagit att medel borde anvisas, äro, enligt vederbörande
Lotsdirektörs och Förvaltningens af Sjöärendena sammanstäm¬
mande yttranden, de mest angelägna, och dels att hvarken
handels- och sjöfartsfonden eller lots-och fyringsmedlen lemna
tillgång ens till dessa fyranläggningar, utan att särskildta an¬
slag derför äro behöfliga. Vid sådant förhållande, och då
statsmedlen blifvit för mångfalldiga andra vigtiga och ange¬
lägna ändamål hardt anlitade, tror jag, att, i fråga om anslag
till fyranläggningar, Utskottet icke bordt eller kunnat visa större
frikostighet, än som nu varit händelsen. Ehuru jag således
helst önskar, att Utlåtandet, i befintligt skick, bifalles, vill
jag likväl icke motsätta mig återremiss deraf, uti de af Matts
Pehrsson uppgifna hänseenden. Jag lemnar emellertid derhän,
huruvida annat Utlåtande, än det redan afgifna, kan, genom
återremissen, erhållas.»
Lars Gustaf Andersson och Johannes Andersson från
Elfsborgs samt förre vice Talmannen Pehr Eriksson från
Wermlands Län instämde.
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands Län: »För min
del, anser jag skäl icke vara för hand, att, genom vissa punk¬
ters återremitterande och lemnadt bifall till andra, liksom
sönderplocka det af Utskottet nu afgifna Utlåtande, vid öfver¬
läggning om hvilket, så vidt innehållet i sak angår, några
skiljaktigheter emellan Utskottets ledamöter icke yppades.
Äfven jag har motionerat om anläggning af fyr vid den söder
om norra Qvarken belägna klippan Bonden, hvilken fyr vore
behöflig till ledning dels för söderifrån kommande fartyg,
hvilka söka Umeå och deromkring liggande flera lastageplat-
ser och dels för norrifrån kommande, för att kunna undvika
Finska kustens många och farliga grund samt få en säker af-
seglingspunkt för passerande af de s. k. Finngrunden och sö¬
kandet af södra Qvarken, men då icke allenast Förvaltningen
af Sjöärendena, i dess afgifna Utlåtande, utan äfven Herr
Kommendörkapitenen m. m. C. B. Lilliehöök, hvilken, för
meddelande af upplysningar i ämnet, utaf Utskottet tillkallades,
sammanstämmande vitsordat, att Bjurö klubb, Hernö klubb
och Björn utgjorde de ställen, hvarest, till seglationens be-
tryggande, fyrar i främsta rummet borde anläggas, ville jag
icke vidare påyrka fyranläggning jemväl vid klippan Bonden,
och tror icke heller, att, då tillgångarne äro begränsade, Ut¬
skottet kunnat åstadkomma annat resultat, än det nu fram¬
lagda. I följd häraf och under förhoppning, att tillgång fram¬
deles skall kunna beredas för de ytterligare fyranläggningar i
550
Den SS Augusti.
de norra farvattnen, som onekligen äro af behofvet påkallade,
bifaller jag, utan inskränkning, Utskottets Utlåtande.»
Uti Pehr Mattssons yttrande förenade sig Anders Eriksson
från Södermanlands, Erik Larsson från Wester-Norrlands,
Olof Larsson från Gefleborgs, Gustaf Glad från Westerbottens,
Johan Erik Rutström från Norrbottens, Joseph Smedberg från
Elfsborgs, Nils Svensson från Christianstads och Petter Jöns¬
son från Jönköpings Län m. fl. af Ståndets ledamöter.
Pehr Östman: »Lika säkert, som fyranläggningar kunna
behöfva» på flere ställen, än dem, som i motionerna uppgifvits,
lika visst är, att tillgångar»© icke medgifva fyrars uppbyg¬
gande på alla de ställen, hvarest de kunde finnas behöfliga.
Matts Pehrsson har låtit förstå, att anläggning af fyr vid
Hernö klubb ieke skulle vara så angelägen, som vid klippan
Bonden. Ehuru jag visst ej vill disputera med honom härom,
tror jag likväl, att han härutinnan irrat sig, ty för möjlighet
att inlöpa till Hernösand, är kännedom angående Hernö klubbs
läge ganska vigtig, och just derför har en känningsbåk der-
, städes blifvit upprest, men denna har kommit att stå nog lågt;
hvadan den icke heller kan på längre håll och allraminst i
tjockt väder urskiljas, och af sådan anledning synes anläggande
derstädes af ny fyr, med tillräcklig lysvidd, af behofvet påkal-
ladt. Likaledes kunde det ock vara behöflig!, att, såsom Herr
Wallenberg i sin motion bland annat, föreslagit, anlägga fy¬
rar vid Agön och Brännön, och för sådant ändamål torde
måhända Utlåtandet böra återremitteras, men då vi hört, att
tillgångarne äro begränsade, lärer det knappast löna mödan
att påyrka återremiss, och jag förenar mig derför med dem,
hvilka bifalla Utskottets Utlåtande sådant det är.»
Matts Pehrsson: »Jag bestrider ingalunda, att ju anlägg¬
ning af fyrar kan vara ganska behöflig äfven på de ställen,
hvarest desamma, enligt Utskottets förslag, äro ämnade att
uppföras; men jag påstår endast, att anläggningarna på dessa
ställen icke äro så angelägna, som på de af mig uppgifna
ställen. Genom 36 års seglation på Östersjön och Bottniska
Yiken, är jag temligen förtrogen med dessa farvatten, och
ehuru jag visserligen icke underskattar de utaf Förvaltningen
af Sjöärendena, angående de ställen, hvarest fyrar företrädes¬
vis borde anläggas, meddelade uppHsningar, tilltror jag mig
likväl, om jag blifvit tillkallad, att hafva kunnat, med kartan
i hand, lemna så goda upplysningar, som trots någon och
derigenom ovedersägligt visa, att de af mig uppgifna ställen
äro, med hänsigt till det hufvudändamå], som sökes, nemligen
seglationens betryggande, vigtigare, än de af Utskottet ifråga-
ställde. Som jag förmärker, att flertalet icke synes dela min
Den 22 Augusti.
551
åsigt om återremiss, vill jag emellertid ej vidare yrka derpå;
men jag beder enhvar eftersinna icke allenast de ofantliga
värden i gods och penningar, som transporteras på hafvet,
utan ock den mängd af menniskolif, som, genom seglationen,
äfventyras, och derför är det, både ur rent mensklig och
statsekonomisk synpunkt, nödigt att noga betänka sig innan
man afslår ifrågavarande motioner om anslag till åstadkom¬
mande af fyrar på de för seglationen vigtigaste punkter; och
jag är fullt och fast öfvertygad, att ångfartyget Umeås föro¬
lyckande sisth höst endast föranleddes deraf, att nödigt antal
fyrar saknades i det farvatten, der olyckshändelsen inträffade.
Såsom nyss är nämndt, skall jag likväl icke vidare påyrka
återremiss.»
Olcl Månsson från Skåne: »Jag måste medgifva, att frå¬
gan om lämpligaste punkter för anläggning af fyrar och andra
sjömärken, är ett ämne, uti hvilket de fleste af oss sakna
speciel kännedom, roen då Kongl. Förvaltningen af Sjöären¬
dena, som utlåtit sig i ämnet, kan förutsättas ega en sådan,
och Utskottet tillstyrkt anslag för de fyrar, i afseende å hvilka
behofvet blifvit utaf nämnda Embetsverk vitsordadt, så tror
jag, att vi för närvarande svårligen kunna komma längre. På
grund häraf och då en betryggad sjöfart likaväl bör, genom
Staten, befrämjas, som statsmedel anvisas till jordbrukets för¬
kofran, vill jag bifalla Utlåtandet.»
Med Ola Månsson instämde David Andersson från Hal¬
lands, Anders Andersson från Kalmar, Johannes Nilsson från
Götheborgs och Bohus, Gustaf Johansson från Kronobergs,
Johan Gustaf Wassmuth från Stockholms och Nils Svensson
från Jönköpings Län.
Anders Medin från Kronobergs Län: »I det samman¬
satta Utskottet har jag öfvervarit denna frågas behandling;
och som jag verkligen icke sjelf känner de ställen, der fyrar
bäst böra anläggas, så medgifver jag gerna, att, hvad denna
frågas bedömande vidkommer, jag icke varit placerad rigtigt,
likasom jag skulle skattat Utskottet lyckligt, om, genom Matts
Pehrssons närvaro derstädes, Utskottet kommit i tillfälle, att
af hans insigter i detta ämne draga fördel. Emellertid bör
jag icke underlåta nämna, att vi inom Sammansatta Utskot¬
tet egde Pehr Mattsson och åtskilige ledamöter af Preste-
och Borgarestånden, för hvilka frågan alldeles icke var främ¬
mande ; också lemnade desse ledamöter ganska vigtiga upp¬
lysningar, hvilka, jemte innehållet af de Utlåtanden, veder¬
börande Embetsverk afgifvit, bestämde det resultat, hvartill
Utskottet kommit. Detta tror jag jemväl vara af beskaffenhet
att kunna af oss bifallas; och framför allt afråder jag från
552
Den 22 Augusti.
återremiss, ty derigenom kan frågan erhålla mindre gynnsam
utgång, än sorn nu vunnits.»
Anders Pehrsson från Nerikes Län: »Af diskussionen
har jag trott mig finna, att en och annan ansett Utskottet hafva
varit nog sparsamt med afseende å tillstyrkande af anslag för
fyranläggningar, och med visshet känner jag, att andre äro af
den åsigt, att Utskottet härvid varit för liberalt. Af dessa
omständigheter drager jag den slutsats, att Utskottet träffat
just den rätta medelvägen och bifaller derför Utlåtandet.»
Diskussionen förklarades slutad.
Sedan Ståndet medgifvit att proposition finge framställas
å Utlåtandet i dess helhet, ehuru detsamma innefattade sär¬
skilde punkter, klef, efter derom af Talmannen framställd pro¬
position, ifrågavarande Utlåtande af Ståndet bifallet.
§ 10.
Vid förnyad föredragning af Bevillnings-Utskottets Me¬
morial N:o 18, med förslag till voteringspropositioner, i an¬
ledning af Riksståndens olika beslut, angående stämplade pap-
pers-afgiften, vidblef Ståndet sitt förut fattade beslut, i afse¬
ende å den allmogen hittills medgifna befrielse från skyldighet
att kartera besvärsskrifter, ansökningar och förklaringar, med
bilagor, som hos Kongl. Maj:t ingifvas, jemte de resolutioner,
utslag och domar, som, i anledning deraf, till allmogen ut¬
färdas, men godkände samtlige af Utskottet afgifna förslag till
voterings-propositioner.
§ 11-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Utlåtande N:o 105, i anledning af Riksståndens skiljaktiga
beslut öfver Betänkandet N:o 87, beträffande universitetens
rätt, att med stadsstyrelsen deltaga i handläggning af ekonomi-
och politi-mål; samt
Memorial N:o 107, i anledning af återremiss utaf Betän¬
kandet N:o 98, i fråga om kristendoms-undervisningens be¬
sörjande i folkskolorna och i församlingarne, ansågos icke på¬
kalla, å Bondeståndets sida, annan åtgärd, än att läggas till
handlingarne; men
Samma Utskotts Betänkande N:o 106, i anledning af
väckta motioner om åtgärder för beredande af s. k. transito-
rätt emellan Konungarikena Sverige och Norrige, bifölls.
§ 12.
På flere ledamöters begäran, bordlädes 2:dra gången:
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 41, i anledning af Kongl.
Den SS Augusti.
553
Maj:ts Nådiga Proposition om beviljande, för Myntverkets be¬
hof, af ett räntefritt lån från Banken å 50,000 R:dr Riksmynt;
Samma Utskotts Memorial N:o 42, med hemställan om
tillfällig löneförhöjning åt Bankens, Diskont-verkens och Tumba
bruks tjenstepersonal och betjening;
Samma Utskotts Memorial N:o 43, med hemställan om
personelt årligt anslag till Bankens garde des medailles, Riks-
antiqvarien B. E. Hildebrand; och
Lag-Utskottets Betänkande N:o 40, i anledning af dels
Kongl. Majrts Nådiga Proposition med förslag till författning,
angående ansvar för förfalskning och bedrägeri, dels enskilda
motioner i enahanda syftning.
§ 13.
Af nedannämnde, från Medstånden ankomna protokolls¬
utdrag, lades till handlingarne
Höglofl. Ridderskapet och Adelns, N:ris 353—357;
Högv. Presteståndets, N:ris 308—311; samt
Vällofl. Borgareståndets, N:ris 325—329 och N:o 331;
men sistbemälda Riksstånds protokolls-utdrag N:o 330, med
inbjudning till Medstånden att biträda det, vid föredragning
af Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Utlåtande N:o 16, i anledning af väckt motion om
nedsättande af en kommitté, för utarbetande af förslag till
allmänna helsovården, utaf Borgareståndet fattade beslut, blef,
på flere ledamöters begäran, hvilande å bordet.
§ 14.
Till bordläggning l:sta gången anmäldes:
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Betänkande N:o 29, i anledning af väckt
motion om ändring af Kongl. Kammar-kollegii cirkulär den 5
Maj 1843, rörande klyfning af kronoparker, som blifvit till
enskilde, under skattemannarätt, försålde;
Samma Utskotts Betänkande N:o 30, i anledning af
väckta motioner om ändringar uti Kongl. Förordningen an¬
gående expeditionslösen den 30 November 1855;
Samma Utskotts Betänkande N:o 31, i anledning af fram¬
ställda förslag, dels om förhöjning af häradshöfdingars samt
borgmästares, äfvensom extra domares i brottmål ersättning
för skjuts- och dag-traktamente, dels ock i fråga om rätt för
häradshöfding att, vid extra förrättningar, beräkna skjuts och
dag-traktamente för ett skrifvare-biträde; och
554 Den SO Augusti.
Samma Utskotts Betänkande N:o 32, i anledning af väckt
motion om utarbetande af förslag till ny patentlag.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. \ till 3 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl JVester.
Den 26 Augusti-
Plenum kl. 6 e. m.
§ 1.
Protokollen för den 5 och 15 innevarande månad juste¬
rades.
§ 2.
Efter derom gjorda framställningar beviljades tjenstledig¬
het åt följande ledamöter nemligen: åt Erik Christensson från
Götheborgs och Bohus, Anders Nilsson från Hallands, Gustaf
Jönsson från Kalmar och Bälter Sven Ersson från Stora Kop¬
parbergs Län under 3 veckors tid, räknad från den 29 inne¬
varande månad: åt Anders Pehrsson från Örebro Län under
14 dagar och åt Anders Eriksson från Södermanlands Län
under 4 dagar från den 30 dennes; åt E. J. Rudberg från
Kalmar Län under 3 veckor från den 31 i denna månad samt
åt Erik Larsson från Wester-Norrlands och Anders Olsson från
Jemtlands Län under likaledes 3 veckor från den 5 instun¬
dande September; hvarförutan förlängning uti redan erhållen
permission meddelades åt Erik Olsson från Södermanlands
och Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län under 14
dagar samt åt Samuel Ödmann från Upsala Län under 8 dagar.
I sammanhang härmed yttrade:
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands Län: »Man bör
vara särdeles försigtig i beviljandet af förlängning numera uti
redan erhållen permission, ty fram mot hösten torde åtskillige
ledamöter vilja hemresa och för dessa lärer det eljest blifva
Den 26 Augusti.
555
svårt att få tjenstledighet, äfven om de icke förr, åtminstone
mer än en gång, åtnjutit sådan;» samt
Ola Månsson frän Skåne: »Naturligtvis skulle det vara
mindre lämpligt och hårdt att för det närvarande neka hem¬
mavarande kamrater, som icke så noga kunna hafva reda på
bristen af ledamöter i Ståndet, förlängning uti redan erhållen
permission, men jag hemställer till Länskamraterne till våra
hemreste bröder, huruvida de icke skulle vara benägne att
på ett eller annat sätt underrätta dessa sednare att förlängning
uti erhållen tjenstledighet framdeles svårligen torde kunna
medgifvas, enär Ståndet är så glest, att Utskotten icke kunna
fulltaligt af oss tillsättas. Till en sådan åtgärds vidtagande
uppmanar jag, sorn sagdt är, Ståndsbröderne.»
§ 3.
Talmannen tillkännagaf, att talmanskonklaven vid hållet
sammanträde beslutat hemställa till Stånden att nästa plenum
i Stånden skulle ega rum först den 31 innevarande månad å
eftermiddagen.
§ 4.
Efter det Talmannen tillkännagifva, att Kongl. Direktionen
för Kö ping-Hultfjrjern vägsbo laget inbjudit, utom Stats-Utskot-
tets ledamöter, Ståndets talmän och vice talmän, Bondestån¬
dets sekreterare äfvensom 20 ledamöter af hvart Stånd att
öfvervara öppnandet af samma jernväg nästkommande lördag,
samt att bjudningskort för Bondeståndets inbjudna 20 leda¬
möter nu vore ankomna till utdelning, skedde en sådan ut¬
delning i den ordning Ståndet efter föregången öfverläggning
nu beslutat.
§ 5-
Efter skedd anmälan inbeledsagades af flere utaf Ståndets
ledamöter Herr Statsrådet m. m. Friherre af Ugglas, som på
Kongl. Maj:ts Nådiga befallning till Ståndet aflemnade Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om egors fredande mot skada af
annans hemdjur och om stängselskyldighet.
Sedan Talmannen förklarat, att högstberörde Kongl. Pro¬
position skulle af Ståndet i grundlagsenlig ordning behandlas
samt anhållit, det Herr Statsrådet m. m. behagade till Kongl.
Maj:t frambära uttryck af Bondeståndets undersåtliga vördnad
och tillgifvenhet, afträdde Herr Statsrådet, på öfligt sätt utbe-
ledsagad af flere utaf Ståndets ledamöter; hvarefter den öf-
verlemnade Nådiga Propositionen lades på bordet.
556
Den 26 Augusti.
§ 6.
Föredrogs och bifölls Banko-Utskottets Utlåtande N:o
41, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om be¬
viljande för Myntverkets behof af ett räntefritt lån från Ban¬
ken å 50,000 R:dr Runt.
§ 7.
Vid ånyo skedd föredragning af Banko-Utskottets Me¬
morial N:o 42, med hemställan om tillfällig löneförhöjning åt
Bankens, Diskont-verkens och Tumba bruks tjenstepersonal
och betjening, yttrade:
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Som den ifrågasatta
löneförhöjningen endast är tillfällig i anseende till den dyra
tiden, så förmenar jag det icke vara instämmande med bil¬
lighet och rättvisa, att man bestämmer förhöjningen, hvad pro¬
cent-beloppet beträffar, lika för de högre och lägre graderna.
Jag påyrkar förthy, att de tjenstemän i fråga, hvilka för det
närvarande uppbära, lön och tjenstgörings-penningar inberäk-
nadt, öfver 3,000 R:dr R:mt, endast må få tillgodonjuta en
tillökning till 20 procent af lönen, hvilken ökning jag anser
skälig och billig.»
Häruti hördes instämma Ephraim Larsson från Elfsborgs,
Pehr Mattsson och Paul Hedström från Wester-Norrlands samt
David Andersson från Hallands Län.
E. J. Rudberg från Kalmar Län: »Inom Utskottet syntes
den åsigten en tid vilja göra sig gällande, att tillökningen
borde utgå med 50 procent af innehafvande lön för de högre
graderna och endast 20 procent för de lägre. Enligt mitt
förmenande är det rättast att höja lika för alla, och jag till¬
styrker alltså bifall till Memorialet, sådant det nu är beskaffadt,
helst en återremiss af detsamma kan hafva till följd, att den
af mig nu nämnda åsigten kunde blifva gällande.»
Gustaf Johansson från Kalmar Län instämde.
Nils Svensson från Christiansstads Län: »Då fullmäktige
i Banken tillstyrkt den föreslagna löneförhöjningen och inom
Utskottet icke finnes någon reservant deremot, så vore man
frestad tro, att tillökningen icke vore mer än billig; men då
jag tager i betraktande att förhöjningen är afsedd att vara
tillfällig för tidens dyrhets skull, så synes mig verkligen Ut¬
skottet i vissa delar af sitt förslag hafva gått för långt. Jag
hemställer huruvida det kan vara af behofvet påkalladt att till
exempel höja de 7 äldste banko-kommiesariernes och banko¬
sekreterarens lön med ej mindre än 1,100 R:dr R:mt. För¬
valtaren vid Tumba bruk kunde ock alltför väl vara i saknad
Den 26 Augusti.
557
af förhöjning, helst han har betydliga natura-förmåner och
icke någon representationsskyldighet. Hvad jag nu förmält
är min åsigt i saken, och jag påyrkar proposition derpå.»?
Med Nils Svensson förenade sig Petter Jönsson, Johan¬
nes Holm och Nils Svensson från Jönköpings, Joseph Smed¬
berg och Pehr Benjaminsson från Elfsborgs, Liss Lars Olsson
och Lars Gezelius från Stora Kopparbergs, Jakob Lindby från
Gottlands, Gustaf Glad från Westerbottens samt Herman Öbom
frän Norrbottens Län m. fl.
Pehr Östman frän Wester-Norrlands Län: ?>I hufvud-
saken hyser jag lika åsigter med Erik Ersson och Nils Svens¬
son, att nemligen, vid reglering af lönerna i Banken, man
borde, i fråga om förhöjning, bestämma densamma till lägre
procent för de högre tjenstemännen, än för de lägre; men då
fullmäktige hafva tilistyrkt hvad Utskottet nu föreslagit, och
ingen reservant deremot uppträdt i Utskottet, så torde det
vara svårt att få Memorialet ändradt, och ehuru jag är fullt
belåten med detsamma, bifaller jag det dock hellre, än jag
vill hafva det återremitleradt, ty en återreiniss skulle ej kunna
verka till något annat, än högre utgifter för Banken, enär man
kan vara förvissad att vi intet vinna uti bemödandet att ned¬
sätta tillökningsprocenten för de högre tjenstemännen.»?
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs, och Anders An¬
dersson från Kalmar Län instämde.
Matts Pehrsson från Stockholms Län: ??Då verkligen en
ny reglering af lönevilkoren för Bankens tjenstemän egde rum
sistlidne Riksdag, så kan det ej annat än förefalla litet besyn¬
nerligt, att man nu ytterligare framkommer med anspråk. Men
med Banken är det som med andra verk och inrättningar.
Här äro vi på förspelet till hvad komma månde. Man skall
finna, huru vi sträfvat att få ett mindre ondt i stället för ett
större. Så gjorde fullmäktige, enär man ville inom dem hafva
tillökningen större, än 33j- procent. Så äfven hafva Ståndets
ledamöter inom Stats-Utskottet sträfvat emot vid behandlingen
af ärendet rörande Iandtstats- och andre tjenstemäns löner,
och sökt vinna hellre ett mindre, än ett större ondt. I före¬
varande fall är det bäst att vi bifalla Memorialet, ty en åter-
remiss tjenar till intet. Att afgöra Memorialet, det må nu
ske genom bifall eller afslag å detsamma, bör dock ske, och
med ett bifall dertill skulle man vinna mesta gehör, helst jag
fruktar, att Presteståndet, om vi frångå hvad Utskottet tillstyrkt,
kommer att sträfva för att få tillökningen för de högre tjen¬
stemännen ytterligare tillökad.??
Erik Ersson: ??Det är ej min mening att begära Memo¬
rialets återremitterande, utan önskar jag, att Ståndet ville nu
558
Den 26 Augusti.
besluta om lönetillökningarna, i hvilket afseende jag täger mig
friheten att föreslå: att de 7 äldste Kommissarierne och Banko*
sekreteraren, som för det närvarande eger 3,300 R:dr i lön
och 600 R:dr i tjenstgöringspenningar, må få lönebeloppet
ökadt med 20 procent, hvarigenom löneförmånerna för be»
malte tjenstemän skulle komma att uppgå till 4,560 R:dr; att
de 7 yngre Kommissarierne och Advokat-fiskalen, hvilka nu
hafva 3,000 R:dr i lön och 600 i tjenstgöringspenningar, lika»
ledes finge i förhöjning 20 procent af lönen, hvarigenom de¬
ras lönevilkor blef 4,200 R:dr, allt R:mt, för dem hvardera;
samt att Banko-ombuden vid Låne-kontoren i Götheborg och
Malmö äfvenledes böra åtnöja sig med 20 procents förhöjning
af deras nuvarande lön. Härpå yrkar jag nu proposition och
tror, att Ståndet, med bifall till mitt förslag, kommer att be¬
sluta i konseqvens med hvad Ståndet redan beslutat, rörande
åtskillige andre tjenstemäns löneförmåner.»
Häruti instämde Gustaf Johansson och Bengt Nilsson från
Kronobergs, Ephraim Larsson från Elfsborgs, Liss Lars Olsson
från Stora Kopparbergs, Erik Larsson från Wester-Norrlands,
Anders Olsson från Jemtlands, Johan Westermark från We¬
sterbottens och Rutström från Norrbottens Län.
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län: »Jag
skulle gerna vilja instämma med Erik Ersson, ty han har i
sjelfva verket rätt; men då jag ser hvartut reservanterne å
pag. 27 syfta, nemligen att få förhöjningen utsträckt för län¬
gre tid, än Utskottet i Memorialet afsedt, tror jag att det är
bäst, att vi bifalla detsamma; hvadan jag äfven kommer att
rösta för bifall.»
Häri instämde Erik Christensson och Johannes Nilsson
från samma län.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Jag
är förekommen af Lars Rasmusson i hans yttrande. Man kan
se af reservationerna hvad planen är hos Adeln och Presterne.
Beslutar sig Ståndet nu att nedsätta kommissariernes m. fl.
blifvande löneinkomster så, att de komma att utgöra endast
20 procents förhöjning af nu innehafvande lön, skall jag ej
hafva något deremot att invända; men icke önskar jag, att
Memorialet återremitteras, ty då får det ett helt annat utse¬
ende, när det kommer tillbaka. Helst vill jag bifalla detsam¬
ma sådant det är.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Om det är så,
att Presteståndet vill bjuda till att höja hvad i Memorialet är
föreslaget, eller bifaller detsamma, så torde sådant likväl ej
hindra oss att fatta beslutet sådant vi för godt finna det. Ban¬
kens tjenstemän hafva städse varit bättre aflönade, än andre
Den 26 Augusti.
559
tjenstemän, och det är icke längre sedan, än sista Riksdag,
som de fingo lönetillökning. Man synes alltså här hafva skäl
att hushålla, ehuru summan synes icke vara betydlig. Någon
återremiss vill jag emellertid icke, utan instämmer jag, för att
icke vara skiljaktig, helt och hållet med Erik Ersson och af-
står från mitt förra yrkande,»
Anders Petter Andersson från Östergöthlands Län in¬
stämde.
Anders Medin från Kronobergs Län: »För att handla
konseqvent, bör Ståndet nu hylla samma princip, som förut
härstädes gjort sig gällande, att nemligen förhöjningen i löne-
vilkoren icke bör uppgå till så hög procent för de högre, som
för do lägre tjenstemännen. Jag instämmer alltså med Erik
Ersson och yrkar proposition på hans förslag, sedan Nils
Svensson numera afstått från sitt yrkande och jemväl förenat
sig med Erik Ersson.»
Nils Nilsson från Örebro Län: »Om Ståndet bestämmer
sig för Erik Erssons förslag, skall jag ej hafva deremot att
något invända; men jag yrkar, att den af Utskottet föreslagna
tillökningen i öfrigt må bifallas. Hvad beträffar den omstän¬
digheten, att en ny reglering af tjenstemännens löner vid sista
Riksdag skall egt rum i fråga om Rikets Ständers Bank, så
är väl detta sannt, och att en och annan tjensteman fick sina
lönevilkor förbättrade, men han fick jemväl mera att göra, ty
ett betydligt antal tjenster indrogs, och Bankens förvaltnings¬
kostnad blef ingalunda genom samma reglering förhöjd. Jag
tror det är bäst att bifalla Memorialet; men om Ståndet skulle
besluta i öfverensstämmelse med Erik Erssons förslag, påyr¬
kar jag åtminstone bifall till Memorialet i öfriga, af honom icke
afsedda delar.»
Pehr Östman: »Icke liar jag något emot en nedsättning
af hvad Utskottet föreslagit till första och andra gradens tjen¬
stemän inom Banken; men jag tror, att en dylik nedsättning
tål någon modifikation mot hvad man här föreslagit. Sålunda
önskar jag, att lönetillökningen må blifva 20 procent af lönen
för Usta gradens tjenstemän och 25 procent för 2:dra graden,
och att Memorialet i öfrigt bifalles.»
Nils Hansson från Christianstads Län: »Utan afseende
å hvad Utskottet andragit, anser jag Erik Erssons uttalade
åsigter i ärendet, att en modifikation i proeentberäkningen för
de högre och lägre tjenstemännen bör ega rum. De högre
tjenstemännen ser man alltid vara bäst ihagkomna. Da höj¬
ningen i lönerna egentligen tillkommer för lifsmedlens och lef-
nadskostnadernas dyrhet, och denna är lika för alla, sa synes
ock billigheten kräfva, att lönerna icke skola höjas i propor¬
560
Den 26 Augusti.
tion mot deras storlek, utan snarare med ett lika belopp för
alla, oansedt deras förut inneliafvande lönevilkor. Jag instäm¬
mer med östman i lians sednaste yttrande om 20, 25 oell 33^-
procents förhöjning efter gradernas olikhet.”
Efter sålunda slutad diskussion beslöt Ståndet, uppå sär¬
skilda propositioner af Talmannen, för sin del att den tillfäl¬
liga löneförhöjningen, hvarom Banko-Utskottets Memorial N:o
42 förmäler, skulle utgöra endast 20 procent å lönen för föl¬
jande tjenstemän, nemligen: de 7 äldste Banko-kommissari-
erne och Banko-sekreteraren; de 7 yngre Koinmissarierne
och Advokat-fiskalen; Banko-ombuden vid Låne-kontoren i
Götheborg och Malmö samt Förvaltaren vid Tumba Bruk. I
allt öfrigt bifölls Memorialet, sådant det lyder, samt med det
tillägg af natura-förmåner, som, enligt särskild tryckt rättelse,
tillkommer pappersmästaren vid Tumba.
§ 8.
Föredrogs och bifölls Banko-TJtslcottets Memorial N:o 43
med hemställan om personelt årligt anslag till Bankens Garde
des medailles, Riks-antiqvarien B. E. Hildebrand.
§ 9.
Efter skedd föredragning biföllos Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkanden:
N:o 29, i anledning af väckt motion om ändring af Kgl.
Kammar-kollegii cirkulär den 5 Maj 1843, rörande klyfning
af kronoparken, som blifvit till enskilde under skattemannarätt
försålde;
N:o 30, i anledning af väckta motioner om ändringar uti
Kongl. Förordningen, angående expeditionslösen den 30 No¬
vember 1855;
N:o 31, i anledning af framställda förslag, dels om för¬
höjning af häradshöfdingars samt borgmästares äfvensom extra
domares i brottmål ersättning för skjuts- och dagtraktamente,
dels oek i fråga om rätt för häradshöfding att vid extra för¬
rättningar beräkna skjuts- och dagtraktamente för ett skrifvare¬
biträde ; samt
N:o 32, i anledning af väckt motion om utarbetande af
förslag till ny patent-lag.
§ 10.
Det på bordet hvilande protokolls-utdrag från Vällofl.
Borgareståndet N:o 330 blef ånyo bordlagdt.
De/i 26 Augusti.
5 G1
§ 11.
Bordlädes Petter Jönssons från Jönköpings Län nu skrift¬
ligen till protokollet afgifna motion rörande upphäfvande af
Kongl. Förordningen den 13 Juni 1853 och Kongl. Kungörel¬
sen den 20 Juli 1855, om hemmansklyfning, hvilken motion
tydde som följer:
»Vördsamt Memorial.
En af de vid denna Riksdag förehafda frågor, som för
detta Stånd torde vara, om icke den vigtigaste, åtminstone af
synnerlig och betydande vigt, är frågan om utsträckt hem¬
mansklyfning och jordafsöndring. I sednare hänseendet, eller
jordafsöndringen, har frågan fått en utgång, hvarmed man un¬
der nuvarande förhållanden måste åtnöjas, helst man icke kan
begära att alla de band, som finnas lagda å jordafsöndring,
skola på en gång bortkastas. I afseende på hemmansklyfnin-
gar har deremot frågan af det Utskott, till hvars utredande
densamma varit öfverlemnad, icke vunnit den lösning, som
den efter detta Stånds och äfven Borgareståndets uttalade
åsigt bordt få, enär Utskottet icke ansett de väckta mo¬
tionerna om upphäfvande af Kongl. Förordningarna den 13
Juli 1853 och den 20 Juli 1855, såvidt de afse hemmansklyf¬
ning, och ännu mindre motionerna om utsträckt hemmans¬
klyfning, böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Genom" de 2 första Ståndens godkännande af detta Utskottets
Utlåtande, har frågan om en utsträckt hemmansklyfning vid
denna Riksdag beklagligen fallit. Erfarenheten af de, rörande
besutenhet å jord, nu gällande lagars olämplighet måste vara
störst inom detta Stånd, och man hade kanske derföre bordt
kunna fordra, aft Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet
skulle lyssnat till detta Stånds uti icke mindre än 22 särskilda
motioner uttalade önskan, att lagstiftningen i denna fråga
måtte gifvas en liberalare anda. Men äfven utan en sådan
ledning för omdömet hade enhvar bordt kunna inse olämp¬
ligheten af de nu gällande lagarna för besutenhet a jord. Be-
hofvet af deras förändrande tillvexer i samma mån folkmäng¬
den ökas, civilisationen framgår och industrien utvidgas. En
ökad folkmängd fordrar att alla möjliga utvägar till sjelfför-
sörjning användas. Behofven ökas med civilisationen och till
dess tillfredsställande lemnar industrien medel; men jorden
måste dock förse menniskorna med de oundgängliga närings¬
medlen för deras lifs uppehållande; och obestridligt mäste det
alltid blifva, att en mindre jordrymd producerar mera, än flera
100:de tunnland jord i en hand. Enhvar, som är i tillfälle att
Bonde-St. Brot. vid Lagt. Riltsd. 1S56—1S5T. VI, 36
-562 Den 26 Augusti.
• <
förskaffa sig eget bo, bör väl ock vara berättigad dertill, äf¬
ven om han ej förmår att dervid skaffa sig så stor jordrymd,
att han kan hafva alla de behof uppfyllda, hvilka vanligen
anses förenade med måftliga anspråk på en god bergning.
Dessa och många andra skäl, hvilka blifvit anförda, men skulle
upptaga alltför mycket utrymme att upprepa, hade bordt verka
en liberalare lagstiftning i fråga om besutenhet å jord; och
åtminstone hade man kunnat vänta, att Ständerna bordt ansett
nödigt borttaga de inskränkande föreskrifter, som Kongl. För¬
ordningarna den 13 Juli 1853 och den 20 Juli 1855 innehålla,
och hvilka föranledt samt, om de fortfarande komma att gälla,
skola alltjemt åstadkomma så mycken oreda och en i hög
grad vådlig osäkerhet. Att dessa Förordningar med det sna¬
raste må varda undanröjda, anser jag likväl vara så nödvän¬
digt, att jag vågar föreslå detta Stånd, att uti underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla: att Kongl. Förordningen
den 13 Juli 1853, angående tillagg till nu gällande föreskrif¬
ter i afseende på hemmansklyfning och jordafsöndring samt
Kongl. Kungörelsen den 20 Juli 1855, som i nämnda Förord¬
ning gör ändring, måtte i de delar, som afse hemmansklyf¬
ning, till all kraft och verkan varda upphäfne.»
§ 12.
Lades till handlingarna ankomna protokolls-utdrag från:
Högiofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 358—364;
I-Iögv. Presteståndet K:ris 312—313, 315; och
Vallöf!. Borgareståndet N:ris 332—335.
§ 13.
Till bordläggning l:sta gången föredrogos:
Stats-Utskottets Utlåtande:
N:o 114, i anledning af återremiss i fråga om anslags be¬
viljande till en stationsgård på Södermalm i hufvudstaden.
Bevillnings- Utskottets Memorial:
N:o 19, i anledning af verkställda omröstningar i fråga
om allmänna bevillningens utgörande;
N:o 20, i anledning af verkställda omröstningar i fråga
om förändringar i vilkoren för bränvinstillverkning; samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande:
N:o 108, i anledning af återremiss af Betänkandet N:o
97; och
Den 51 Augusti. 563
N:o 109, i anledning af återrémiss af Betänkande
N:o 81.
Ståndet åtskiljdes kl. 8 e. in.
Ut supra.
In fidem,
Carl Wester.
Den fil Augusti.
^leniini kl. G e. m.
§ 1.
De inför Ståndet d. 22 och 26 innevarande månad hållna
protokoll justerades och godkändes.
§ 2.
Uppå derom gjord framställning beviljade Ståndet Pehr
Mattsson från Wester-Norrlands, Olof Larsson från Gefleborgs,
Erik Mattsson från Jemtlands och Joseph Smedberg från Elfs¬
borgs Län ledighet från riksdagsgöromålen under 3 veckors
tid, räknad för den förstnämnde frän den 7:de, för Smedberg
från den 4:de, och för de båda öfrige från den 9:de, allt i
instundande September månad; hvarförutan Ståndet meddelade
Johannes Linder, Carl Tholsson och J. M. Lundahl 14 dagars
förlängning af den permission, hvar och en af desse 3 leda¬
möter förut undfått.
§ 3.
Petter Jönsson från Jönköpings Län, som på begäran er¬
höll ordet, yttrade: »Det är i en, detta Stånd enskildt rörande
fråga, som jag för en kort stund vill taga Hedervärda Stån¬
dets uppmärksamhet i anspråk. Den olycka, som drabbat åt¬
skilige af hufvudstadens på Södermalm boende innevånare
genom den eldsvåda, som i förra veckan derstädes ödeläde
en mängd gårdar och gjorde flere hundrade personer husvilla
och blottade på äfven det nödvändigaste för lifvets uppehål¬
564
Den 31 Augusti.
lande, har helt naturligt hos mig, likasom, efter hvad jag för¬
modar, hos enhvar af mina Hedervärda Ståndsbröder, fram¬
kallat den lifligaste önskan att kunna räcka dessa olycklige
en hjelpsam hand. Det är hvarje menniskas moraliska pligt,
att, i mån af förmåga, bispringa den utan eget förvållande
nödställde; och jag skulle icke tro mig hafva misskänt juina
Ståndsbröders känslor och tänkesätt i detta fall, då jag anta¬
ger, att enhvar af Ståndsbröderne villigt skall gå att uppfylla
denna pligt, hvars iakttagande dessutom städse medför en rik
belöning, icke allenast uti den inre tillfredsställelse, som med¬
vetandet af fullgjorda skyldigheter alltid medför, utan äfven i
hoppet att i någon mån hafva bidragit att lindra den tunga
bördan för de af olyckan hemsökte. Då ibland de brandska-
dade finnas många mycket fattiga och behöfvande familjer,
och en snar hjelp är af mångdubbelt värde, så vågar jag fö¬
reslå, det vi måtte besluta att af Ståndets kassa utbetala 300
R:dr B:ko att utdelas bland de mest behöfvande bland ofvan-
nämnde bi-andskadade.»
Häruti hördes instämma Pehr Mattsson fr. Wester-Norr-
lands, Gustaf Hultman från Orebro, Nils Svensson från Jön¬
köpings, Erik Carlsson från Stockholms, Ephraim Larsson från
Elfsborgs, och Erik Andersson från Kopparbergs Län, med
många flere.
Derpå yttrade sig följande af Ståndets ledamöter:
Maits Pehrsson från Stockholms Län: »Derest någon af
Ståndets ledamöter skulle anse olämpligt att använda de uti
Ståndets kassa befintliga medel på det af Petter Jönsson före¬
slagna sätt, så skulle jag, som äfven finner mig föiunlåten
oppmana Ståndsbi-öderne att, i likhet med hvad förr skett vid
inträffande större olyckshändelser, komma våra betryckte med¬
broder till hjelp, föreslå att en lista utfärdas och i Ståndets
Kansli tillhandahålles Ståndets ledamöter för antecknande af
det bidrag enhvar, kan vilja lemna till de af eldsvådan på
Södermalm hemsökta personerna; dock som den hjelp, Ståndet
vill lemna, ostridigt blir af vida större gagn ju förr den kom¬
mer de biundskadade tillhanda, anser äfven jag mig böra för¬
orda att Ståndet måtte besluta, att, så fort ske kan, af Stån¬
dets kassa till den bildade nödhjelps-kommittéen utbetala ett
bestämdt belopp, för att bland de mest behöfvande utdelas.»
Pehr Ostman från Wester-Norrlands Län: »I likhet med
hvad Petter Jönsson anfört, vill äfven jag förorda att Ståndet
ma bispringa de bi'andskadade å Södermalm; men då vi icke
med säkerhet känna beloppet af de medel, som finnas i Stån¬
dets kassa, samt det väl icke är skäl att medtaga hela det
belopp, sorn kassan innehåller, så skulle jag vilja föreslå att
De/i 51 Augusti.
565
Ståndet beslutar, att af kassans medel utbetala 300 R.dr R:mt’
för det af föregående talare uppgifna ändamål och att denna
utbetalning må ske så fort, som möjligt, ty snar hjelp torde
uti förevarande fall vara af högsta behofvet påkallad.»
Ota Månsson från Skåne: »Ej derföre, att icke äfven
jag vill, att Ståndet må besluta, att det till de brandskadade
må lemna den hjelp, hvaraf de torde vara i största behof, utan
emedan jag anser, det man bör veta att de medel, man vill
använda, verkligen äro disponibla, skulle jag vilja hemställa,
huruvida det icke är nödvändigt att skaffa sig upplysning, ifall
tillgångarne i Ståndets enskilda kassa medgifva den föreslagna
utbetalningen. Ståndet har ännu icke fått emottaga revisions¬
berättelse öfver berörde kassas ställning, och är Ståndet följ¬
aktligen icke deraf i tillfälle att vinna en sådan upplysning;
dock tror jag mig veta att kassans nuvarande behållning icke
skall uppgå till fullt 1,200 R:dr Banko, deraf 1,000 R:dr sam¬
ma mynt utgöres af en icke uppsägbar obligation, och dess¬
utom betalning för ett utaf Ståndet inköpt exemplar af Back¬
mans lagsamling bör utgå. Detta har jag endast velat, nämna,
på det Ståndet icke må fatta ett beslut, som möjligen blefve
svårt, om ej omöjligt, att verkställa.»
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »För min del skulle
jag tro, att kassans disponibla tillgångar, äfven efter det Herr
Backmans lagsamling blifvit betald, skola förslå att betäcka en
utbetalning till de brandskadade å 300 R:dr R:mt, för hvilket
jag anser att vi kunna bestämma oss; ty äfven om kassans
disponibla tillgångar icke skulle uppgå till denna summa, skall
det väl icke blifva svårt att fylla bristen.
Sedan diskussionen härefter förklarats vara slutad, fram¬
ställde Talmannen, i anledning af hvad derunder förekommit,
proposition, huruvida Ståndet ville besluta, att af Ståndets en¬
skilda kassa utbetala 300 R:dr R:mt, att utdelas ibland de
mest behöfvande af dem, som blifvit brandskadade vid den
under sista veckan här i .hufvudstaden å Södermalm öfver-
gångna vådeld; hvilken proposition med ja besvarades.
§ 4.
På derom gjord framställning, beslöt Ståndet, att Lag-
Utskottets Betänkande N:o 40, i anledning af dels Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition med förslag till författning, angående
ansvar för förfalskning och bedrägeri, dels enskilda motioner
i enahanda syftning, skulle, i anseende till dess vidlyftighet
och på det Ståndets ledamöter måtte blifva i tillfälle att taga
nödig kännedom om Betänkandets innehål], först i nästkom¬
mande plenum företagas till handläggning.
5CC
Den 51 Au asti.
"Vid förnyad föredragning af det från Vällofl. Borgare¬
ståndet ankomna och på Bondeståndets bord sedan den 22 i
denna månad hvilande Utdrag af förstnämnde Stånds protokoll
N:o 330, innefattande, bland annat, inbjudning till de öfriga Riks-
stånden att förena sig i det af Borgareståndet vid behandling
af Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Utlåtande N:o 16, i anledning af väckt mo¬
tion om nedsättande af en kommitté, för utarbetande af för¬
slag till ordnande af allmänna helsovården, fattade beslut: »att
Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Majit må täckas uppdraga åt sakkunnige
män att, sedan de angående helsovården nu gällande polis-
stadganden blifvit öfversedda, afgifva underdånigt förslag till
de förändrade eller fullständigare föreskrifter härom, som af
omständigheterna finnas påkallade, äfvensom att i de delar af
helsovården, som icke egna sig för lagstiftning, utarbeta en
lättfattlig afhandling, innehållande för ändamålet lämpade an¬
visningar och råd ät allmänheten, samt att Kongl. Majit, sedan
berörde uppdrag blifvit fullgjordt, ville i ämnet aflåta Nådig
Proposition till Rikets. Ständer samt låta offentliggöra och bland
allmänheten sprida den särskildt utarbetade afhandlingen i äm¬
net», uppstod diskussion, hvarunder följande ledamöter yttrade:
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »För min del anser
jag, att Ståndet bör vidblifva sitt en gång i denna fråga fattade
beslut och afslå inbjudningen. Då frågan förevar inom Eko¬
nomi-Utskottet, der jag är ledamot, hörde jag att meningen
var att, bland annat, bestämma det utrymme, ett hus borde
hafva, för att ett visst antal personer der skulle få inrymmas.
Jag vill endast fråga, hvarthän ett dylikt stadgande skulle leda
t. ex. på landet, der man ofta kan vara nödsakad, att i fat¬
tighusen inrymma vida flere personer, än dem, för hvilka bygg¬
naderna blifvit afsedda. Ehuru jag ingalunda betviflar, att
Styrelserna i städerna sjelfve kunna, hvar för sitt samhälle,
ordna sundhetspolisen, kan likväl det beslut, Bondeståndet fat¬
tat, vara lämpligt med afseende å städerne, men jag skulle
icke på något vilkor vilja utsträcka det derhän, som Borgare¬
ståndet gjort, att det jemväl skulle komma att afse landet.»
Nils Svensson från Jönköpings Län hördes häruti instämma.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Jag kan, för min
del, ej finna annat än att det beslut, Borgareståndet fattat, är
i sak detsamma som Bondeståndets, ehuru Borgareståndets är
bättre, så till vida, som det uttrycker, att de personer, som
skulle öfverse de angående helsovården nu gällande polisstad-
Den 54 Augusti.
507
ganden och afgifva förslag till förändrade eller fullständigare
föreskrifter härom, borde vara sakkunnige män, då deremot
vårt beslut endast afser att begära nedsättande afen kommitté
för detta ändamål. Hvad man i allmänhet har att påräkna af
kommittéer, torde vi litet hvar nogsamt känna. Borgarestån¬
dets beslut afser icke heller att stifta någon lag för landet,
utan endast att åstadkomma en vägledande afhandling om livad
för hälsovården bör iakttagas, och en sådan kan vara ganska
nyttig att hafva. Jag påyrkar oek, af dessa skäl, att Bonde¬
ståndet antager Borgareståndets inbjudning,»
Ola Månsson från Skåne: »leke heller jag kan finna vi¬
dare skillnad emellan det beslut, Bondeståndet i denna fråga
fattat och det Borgareståndet inbjudit oss att antaga, än att
detta sednare är vida fullständigare och derför bättre. Då
fråga är om att vidtaga åtgärder för befordrande af ett visst
ändamål, är det väl icke skäl att försöka halfva åtgärder,
uta,. iga steget fullt ut. Jag instämmer för öfrigt uti hvad
Anders Eriksson yttrat, och tillstyrker Ståndet att antaga Bor¬
gareståndets inbjudning.»
Gustaf Hultman och Anders Larsson från Örebro Län för¬
enade sig med Ola Månsson.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Det är visserligen
sannt, att Borgareståndets ifrågavarande beslut är mera full¬
ständigt, än det af Bondeståndet fattade, men då, efter min
uppfattning, detta Stånds beslut endast afsåg städerna, kan jag
deremot ej finna annat än att Borgareståndets rörer både stä¬
derna och landsbygden; men för landsbygden anser jag det
icke vara klokt att stifta några lagar i afseende på upprätt¬
hållandet af hälsovården: ty om sjukdomar på landet börja
gå, är det icke någon fara för handen att ej kommunen, der
sådant inträffar, sjelf ordnar helsovården. Under diskussionen
i Utskottet kunde jag mer än väl förstå, att de ifrågasatta
stadgandena skulle för landsbygden blifva till mera mehn än
gagn. Om vi afslå inbjudningen, är det ju likväl icke något
hinder för Borgareståndet, att särskildt ingå till Kongl. Maj:t
med begäran om öfverseende, ordnande och fullständigande
af polisföreskrifterna rörande helsovården i städerna.»
David Andersson från Halland: »Då Ekonomi-Utskottets
Betänkande i denna fråga förevar till handläggning inom detta
Stånd, var jag betänkt på att förorda antagandet af en vid
Betänkandet fogad reservation af snarlikt innehåll med det
beslut, Borgareståndet fattat: men reservanten ville till Kongl.
Majit öfverlemna att, utan Ständernes hörande, utfärda lag i
ämnet, hvilket jag ansåg vådligt, och derföre ville jag ej hel¬
ler förorda reservantens förslag. Då nu Borgareståndets beslut
568
Den 31 Augusti.
innefattar att begära, det Kongl. Maj:t måtte till Rikets Stän¬
der aflåta nådig proposition i ämnet innan författning utfärdas,
och detta beslut ostridigt är fullständigare, än det Bondestån¬
det fattat, så tillstyrker jag att vi antaga inbjudningen.»
Häruti instämde Nils Olsson från Skåne.
Nils Larsson från Jemtland: »Af hvad Petter Jönsson
yttrat, symes att han icke rätt fattat hvad Borgareståndets be¬
slut innehåller, ty7 i sak är det fullkomligt öfverensstämmande
med Bondeståndets. Enda skilnaden, som jag kunnat finna
emellan dessa båda beslut, är, att Borgareståndet begärt, det
utredningen må öfverlemnas åt sakkunnige män, hvaruti väl
icke kan ligga något vådligt, utan tvertom. Detsamma torde
jemväl afsetts i vårt beslut om nedsättande af en kommitté
för frågans utredande, ehuru sådant icke uttryckligen finnes
nämndt. Icke heller innehåller Borgareståndets beslut, att nå¬
gon polisstadga för landet skulle utfärdas, utan endast, att en
lättfattlig afhandling i ämnet utarbetas och till allmänhetens
gagn spridas, och sådant vore väl icke ur vägen att önska
sig. Jag förordar derför att vi antaga inbjudningen.»
Häruti instämde Anders Olsson från Jemtland, Jöns Pehrs¬
son frän Blekinge, Olof Larsson från Gefleborgs, Olof Olsson
i Ohlebym och Anders Jonsson från Wermlands, Lars Gezelius
från Kopparbergs och Johan Andersson från Elfsborgs Län.
Sedan diskussionen härefter förklarats vara slutad blef, på
derom af Talmannen framställd proposition, det af Bondestån¬
det förut fattade beslut frånträdt och Borgareståndets af Bon¬
deståndet antaget såsom dess eget.
§ 6-
Den af Petter Jönsson från Jönköpings Län väckta och
i sista plenum bordlagda motion, derom att Bondeståndet
måtte uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om
upphäfvande af Kongl. Förordningen den 13 Juli 1853 och
Kongl. Kungörelsen den 20 Juli 1855, för såvidt de afse hem¬
mansklyfning, blef nu föredragen och remitterad till Ståndets
Enskildta Besvärs- Utskott.
§ 7.
På flere ledamöters derom framställda begäran blef Stats¬
utskottets Utlåtande N:o 114, med anledning af återremisserna
ifråga om anslags beviljande för den bland Statens jernvägs-
byggnader föreslagna stationsgård på Södermalm, äfvensom för
reparationsverkstäder här i hufvudstaden, nu 2:dra gången
bordlagdt.
Den 31 Augusti.
569
§ 8.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Bevillnings¬
utskottets Memorial:
N:o 19, i anledning af verkställda omröstningar angående
ifrågaställda förändringar i föreskrifterna om allmänna bevill-
ningens utgörande; och
N:o 20, i anledning af verkställda omröstningar angående
ifrågaställda förändringar i vilkoren för bränvinstillverkning.
§ 9-
Vid förnyad föredragning a.f Allmänna Besvärs-och Eko¬
nomi-Utskottets Utlåtande N:o 108, i anledning af återremiss
utaf Betänkandet N:o 97, såvidt detta rörer den i Upsala nu¬
varande medicinska fakultetens förening med Carolinska me-
dico-chirurgiska institutet i Stockholm, blef berörde Utlåtande
af Bondeståndet bifallet, hvarigenom den af Borgareståndet
uti utdrag af dess protokoll N:o 297 gjorda inbjudning ansågs
besvarad.
§ 10.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottets Utlåtande N:o 109, i anledning af återremiss utaf Be¬
tänkandet N:o 81, i fråga om befrielse för svenska ångfartyg,
som göra reguliera resor, från skyldigheten att taga lots, då
de komma från sjön.
Nils Larsson från Jemtland, som på begäran erhöll ordet,
yttrade, att då Bondeståndet förut fattat enahanda beslut med
det Utskottet uti ifrågavarande Utlåtande tillstyrkt, ansåg Nils
Larsson, att detta Utlåtande å Ståndets sida icke erfordrade
annan åtgärd, än att läggas till handlingarna.
På derefter af Talmannen framställd proposition, blef ifrå¬
gavarande Utlåtande af Ståndet bifallet.
§ 11-
Ånyo föredrogs och remitterades till Lag-Utskottet Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, med förslag till
förordning om egors fredande mot skada af annans hemdjur
och om stängselskyldighet.
Härpå yttrade följande ledamöter:
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Jag anser mig böra
hemställa till Ståndet, om det icke anser lämpligt att de dis-
kussionsprotokoller, som i böljan af Riksdagen blefvo förda,
då inom detta Stånd väckta motioner om ändring i Stängsel-
Bonde-St. Prof. vid Lågt- Riksd. 1S56—1S5T. VI. 37
570
Den 5/ Augusti.
förordningen blefvo till vederbörligt Utskott remitterade, borde
utskrifvas och åtfölja Kongl. Maj:ts till Lag-Utskottet remitte¬
rade nådiga proposition, på det Utskottet ma få kännedom
om Ståndets tankar i frågan.
Ola Månsson från Skåne: “De af Petter Jönsson om¬
nämnda diskussionsprotokollen åtföljde de motioner, som för-
anledt diskussionerna, till Utskottet, och då samma motioner
naturligtvis skola handläggas i sammanhang med Kongl. Maj:ts
nyss föredragna Nådiga Proposition, måste äfven Utskottet taga
kännedom om sagda diskussionsprotokoller, hvarför jag ej kan
finna den af Petter Jönsson påfordrade åtgärden vara nödig.»
Petter Jönsson: »Det kunde visserligen vara öfverflödigt,
om man vore förvissad om, att Kongl. Maj:ts förrberörda Nå¬
diga Proposition och de enskilda motionerna blefve handlagda
af samma Utskott och i ett sammanhang; men derpå är man
dock icke säker, enär den Kongl. Propositionen blifvit remit¬
terad till Lag-Utskottet och de omförmälda motionerna till
Sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskottet.»
Nils Larsson från Jemtland: »Att till Utskottet framställa
någon önskan, att den i stängselfrågan aflåtna Kongl. Proposi¬
tionen och de enskildt väckta motionerna måtte blifva handlagda
i ett sammanhang, anser jag vara alldeles öfverflödigt, enär
detta, sådant oaktadt, säkerligen kommer att ske, och vid så¬
dant förhållande är också den af Petter Jönsson äskade åt¬
gärden helt oell hållet öfverflödig.»
Häruti instämde Erik Ersson från Gefleborgs och Anders
Eriksson från Elfsborgs Län.
Ola Månsson: »Jag anser den nu förda diskussionen vara
helt och hållet öfverflödig och derför böra ur protokollet
utgå.»
På framställning af Talmannen, om Ståndet medgåfve att
den nu förda diskussionen finge ur protokollet utgå, blef sådant
bestridt: och beslöt Ståndet, efter derom gjord framställningr
att samma diskussion skulle åtfölja den Kongl. Propositionen
till Lag-Utskottet.
§ 12:
Jöns Pehrsson från Blekinge Län, hvilken väckt motion
om befrielse för rotehållare att lemna beklädnadsbidrag för
båtsmännen i Riket, inlemnade nu i samma ämne en skrift
jemte transumt af förslaget öfver kostnaden för alla båtsmän¬
nens i Riket förseende af Kongl. Maj:t och Kronan med sådan
beklädnad, som genom Kongl. Förordningen af den 22 De¬
cember 1848 bestämmes; och blefvo berörda skrift och tran¬
sumt remitterade till Stats-Utskottet-
Den 31 Augusti.
571
§ 13.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottcts Utlåtanden:
N:o 115, angående medels anvisande till lån för kyrko-
och skolbyggnader;
N:o 116, angående hegardt lån för återuppbyggande af
Wallentuna församlings genom åskeld förstörda kyrka;
N:o 117, angående ett föreslaget lån för fullbordandet af
reparations- jemte andra arbeten å Skara domkyrka samt liqvi-
derandet af kyrkans skuld;
No: 118, angående en för fortskyndande af innevarande
års arbeten å vestra stambanan begärd förskottsummas anvis¬
ning, till utgående från Riksgäldskontoret;
N:o 119, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om eftergift af Direktören A. L. Hård af Segerstad ålagdt er¬
sättningsbelopp;
N:o 120, i anledning af väckt fråga om försäljning af i
Landskrona gamla stad befintliga, Kronan tillhöriga byggnads¬
tomter; och
N:o 121, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om anslående af f. d. profossboställe! vid Westgötha rege¬
mente, Backabo N:o 5, Thorbjörnsgården, till boställe åt en
särskild länsman i vestra distriktet af Gudhems härad och
Skaraborgs Län»
§ 14.
Anmäldes följande från respektive Medstånden ankomna
protokolls-utdrag, nemligen:
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 365—368;
» Högv. Presteståndet N:ris 314. 316—321; och
» Vällofl. Borgareståndet N:ris 336—339;
och blefvo dessa protokolls-utdrag lagda till handlingarna.
Ståndet åtskiljdes kl. f till 8 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl [Vester.