Hedervärda
BONDE-STANDETS
PROTOKOLLER
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
åren 1853 OCH 1854.
Sjette Bandet.
ÄTO C JU Bi O Wj W, 1854.
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI.
i»«n 14 Juli 1854.
l*lcnuiii kl. O e. ni.
§ *-
Protokollerna för Plena den 29:de i förra månaden kl. 9
förmiddagen och för påföljande dag kl. 6 e. m. justerades och
godkändes.
§ 2.
Pehr Sahlström från Stockholms Län begärde att i detta
Protokoll måtte antecknas, det han, med Ståndets begifvande,
varit borta från Plenum den 29:de sistlidne Juni på förmiddagen,
och att han således ej varit i tillfälle meddela de upplysningar,
han kunde ega i afseende å den då behandlade frågan om an¬
slag tili kanal-ledning emellan Eskilstuna stad och Mälaren.
Nils Nilsson från Wermland tillkännagaf äfven, att han ej
heller varit tillstädes då berörde fråga förevar.
§ 3.
Den af Bengt Gudmundsson från Hallands Län den 12:te
dennes mundtligen väckta motion om remiss till Bevillnings¬
utskottet af Särskildta Utskottets för behandling af bränvinsfrågan
förslag till förordning angående vilkoren för tillverkning och
försäljning af bränvin, så vidt detsamma anginge husbehofs-
bränneri-medlen, inlemnades nu skriftligen af följande lydelse:
»Då intet afseende fästats på Bondeståndets gjorda anmärk¬
ningar och protest emot den ifrågasatta högre beskattningen för
husbehofshränvins-bränningen, samt på sätt särskildta Utskot¬
tet nu äfven medgifvit, denna beskattning är af bevillriings-
natur, får jag, under åberopaude af 55:dje, 60:de och 7t:ste
§§:na Regerings-Formen samt 31:ste §:n Riksdags-Ordningen
härmed yrka, att bemäldte Utskotts förslag till Förordning, an¬
gående vilkoren för bränvinstiliverkning i de delar, som röra
husbehofsbränneri-medlen, måtte skyndsamt till Bevillnings-Ut-
skottet remitteras ; på det att IJevilinings-Utskottet, i enlighet
med åberopade grundlags-stadganden, må deröfver afgifva sitt
Utlåtande samt föreslå grunderna för och fördelningen af denna
4
Den 14 Juli.
bevillning, såsom varande en af de uti Regerings-Formen, till
fyllande af Statens behof ifrågasatta, bevillningar »
Efler uppläsando hvaraf Bengt Gudmundsson skriftligen
yttrade följande:
»Sedan jag nu till protokollet skriftligen afgifvit den af
mig i sista plenum mundtligen framställda motion, med yr¬
kande om remiss till Rikets Ständers Bevillnings-Utskott af
Särskildta Utskottets förslag till förordning angående vilkoret)
för bränvinstillverkning, får jag utbedja mig Talmannens och
Ståndets uppmärksamhet till de skäl, som löranledt mig att taga
detta steg; äfvensom jag, i förhoppning, att Ståndet med mig
instämmer om nödvändigheten af en sådan åtgärd, hyser den
förtröstan, att Högloflige Bevillnings-Utskottet skall anse det
med sin i Grundlagen ålagda skyldighet förenligt att lästa sin
uppmärksamhet på densamma.
Det är första gången, efter våra Grundlagars stiftande, som
inom Riksens Ständer uppstått försök, sedan det i Grundlag stad¬
gade Bevillnings-Vtskollet blifvit valdt, att undanrycka detsamma
ett af de »ärenden», som det, enligt S3:dje §:n Regerings-For¬
men och Riksdags-Ordningens föreskrifter, »skall bereda», samt
lemnat saken till Särskildt Utskott. Detta har skett mot detta
Riks-Stånds röst, och det Särskildta Utskottet har, på grund
af de tre andra Ståndens beslut företagit sig, att utöfver bere¬
dandet af den ekonomiska delen af lagstiftningen för bränvins-
tillverkningen, äfven befatta sig med beskattningen; sålunda in¬
trängt på det område, som i Grundlagarne bestämdt förklaras
tillhöra Rikets Ständers valda Bevillnings-Utskott.
Det är ej min afsigt att upprifva frågan örn den ekono¬
miska delen af Särskildta Utskottets Betänkande. I den delen
har hittills eljest Ekonomi-Utskottet beredt ärendet, gemensamt
med Bevillnings-Utskottet, och således är det mindre vigtigt
om nu ett Särskildt Utskott behandlat detsamma, om ock detta
afvikande från vanlig ordning hvarken varit nödigt eller visat
sig nyttigt. Denna del beror i alla fall af tre Stånds sam¬
manstämmande beslut, som, då de nu vilja undertrycka allmo¬
gens och alla mindre jordbrukares urgamla rätt, kunna göra
detta antingen det ena eller andra Utskottet handlägger frå¬
gan. Denna beror dessutom lyckligtvis på Konungens stadfä¬
stelse, och Bonde-Ståndet behöfver således ej ännu uppgifva allt
hopp, alt kunna värna de hotade folkklassernas bästa.
Men hvad som rörer beskattningen, så uppstår detta Riks-
Stånds rätt och pligt att yrka det strängaste vidhållande af
den ordning, som Grundlagen föreskrifvit för Rikets Ständers
Den / 4 Juli.
5
utöfoiog af »Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta». Af¬
vika Rikets Ständer frän dessa föreskrifter, så öfverträda de
Lagens område och folkets lydnadspligt upphör. Måtte aldrig
Bonde-Ståndet, såsom den laglydiga, men om sina rättigheter
nogräknade Svenska allmogens ombud, begå detta brott mot
det af folkets stora majoritet iemnade förtroende I
Bet är klart för hvar man, som läser våra Grundlagar
och ej döfvar sitt samvete med den jesuitiska tro, alt »ända-
dnmålet helgor medlen», att dessa Lagar åsyfta och bjuda den
enhet i behandlingen och beredningen af allt, hvad som tillhör
den genom bevillningar utgående beskattning, hvilken är nödig
för att lölket ej skall lättsinnigt och godtyckligt underkastas
nya, onödiga eller ötverdrifna bördor.
Regerings-Formen tiar i denna afsigt ålagt Reringsmakten
att uppvisa Statsverkets tillstånd, och att framställa hvad Sla¬
ten kan larfva, utöfver de ordinarie inkomsterna. Det är en¬
dast, enligt 50:de §:n, de derutöfver varande »behof», som »ge¬
nom bevillningar böra fyllas».
Hvilka dessa »bevillningar» äro, stadgar 60:de §:n, och der¬
ibland äro »husbehofsbränneri-medleni>. Det är dessa bevillnin¬
gar, sorn S5:dje §:n Regerings-Formen, genom den bestämda
föreskriften om hvilka Utskott, som »skola ärendena bereda»,
öfverlemna! till Uevillnings-Utshollcls handläggning i och för för¬
delningen af hela bevillningen. Den 7C:de §:n Regerings-For¬
men och 31:ste §:n Riksdags-Ordningen hafva i enlighet der¬
med bestämt Utskottets verksamhet. Vore det ej så, skulle
intet sammanhang i bevillningsfrågorna kunna finnas och för¬
delningen ej lämpas efter de särskilta bevillningarnes grunder
och påräknade belopp. Den ena eller andra af Rikets Ständers
afdelningar elier Utskott skulle eljest kunna föreslå nya skatter
och pålagor, ulan all gräns, och i följd af den för vanliga ären¬
den gällande regeln, att ire Stånd kunna öfverrösta det fjerde,
vore detta lemnadt till de andras godtycke. Hvilketdera af
Stånden det blef, kunna vi bäst inse, som vid hvarje Riksdag
skåda försöken att öka allmogens bördor.
För detta godtycke har visligen Grundlagen salt en gräns,
så vidt det med vårt olyckliga Ståndsväsende och vår Stånds-
delning är möjligt. 7t:ste §:n Regerings-Formen stadgar nem¬
ligen, klart och tydligt, för bevillningsfrfigornas afgörande en,
af dessa ämnens stora vigt för folket påkallad, särskild ordning.
Dervid gäller ej ire Stånds beslut, utom i det fall, att Utskot¬
tets förslag afsliis. För dess antagande åter erfordras alla fyra
Ståndens öfverensstämmande beslut, och icke endast 0111 två
Stånd stadna mot två, utan äfven om eli enda »förblifver vid
6
Den 14 Juli.
sin mening», skall det förstärkta Stats-Ulskotlel afgöra saken,
»med all kraft af Rikets Ständers beslut». Bonde-Ståndet har
således härigenom åtminstone en väg öppen att förmå de tre
andra Stånden till besinning, då de skulle vilja nedtrycka all¬
mogen med nya eller ökade hevilJningsafgifter; och denna väg
få vi ej öfvergifva, ty då svika vi våra pligter mot fädernes¬
land och medborgare.
Betrakta vi närmare de Grundlags-stadganden, som i öf¬
rigt hafva gemenskap med bevillningarncs behandling, finne vi
äfven deri anledning, att den aldrig må lemnäs till annan ord¬
ning än den i Grundlag stadgade. Det för Bevillnings-Utskol-
tets sammansättning uti § 51 ltiksdags-Ordningen särskildt stad¬
gade vilkor, att Ledamöterne böra vara valde från »särskildta
och, så vidt möjligt är, från alla Rikets provinser», visar lag¬
stiftarens omsorg, att alla orters tillstånd och behof der bör vid
beviliningarnes beredande vara kändt och afses, och i andra
momentet af nämnde § ålägges Utskottet, då dess förslag i en
eller (lera delar blifvit förkastadt, att föreslå »en annan fördel¬
ning, eller andra grunder och sätt för utgörande blott af den
andel i bevillnings-summan, hvaruppå den ogillade delen har
afseende», samt stadgas, att i händelse äfven en sådan ny för¬
delning ej antages, »dermed skall förhållas på samma sätt».
Man finner af allt detta, att så olika principer, så skilj¬
aktiga former, gälla för bevillningsfrågornas beredande och af¬
görande, att de ej stå att förena med deras handläggning af
andra Utskott, utan att de garantier, sorn Grundlagarne lemnat
hvarje särskildt Riks-Stånd, skulle tillintetgöras; och att under
intet vilkor dessa ärenden böra behandlas eller beslut derom
kunnat fattas, på det sätt, som finnes stadgadt för andra så
kallade »allmänna frågor», såsom t. ex. i 75:dje §:n Riksdags¬
ordningen; hvarföre ock den deri för dylika frågors slutliga
afgörande omtalade Nämnd, icke finnes någorstädes i Regerings-
Formen för Statsanslag och för beskattningsår enden omnämnd;
utan lör dessa ärenden särskilta bestämda former löreskrilvits
och andra benämningar begagnats.
Jag har nu framställt de skäl, hvarpå jag grundar min öf¬
vertygelse, alt Bonde-Ståndet, som redan visat sig inse oform¬
ligheten af det Särskildta Utskottets tillsättning, men hvilken
nu ej kan afhjelpas, är skyldigt att åtminstone motsätta sig
allt afvikande Irån Rikets Grundlagar och de i dessa föreskrifna
former, för behandlingen af sjelfva beskallningsfrågan, eller slut¬
liga handläggningen af grunderna och fördelningen utaf den be¬
villning, som i C0:de §:n Regerings-Formen, under namn af
husbehofsbränneri-medlen» uttagas af jordbruket. Ja, jag vågar
Den 1 i Juli.
säga, alt detta Ständ, i egenskap af Svenska allmogens ombud,
är skyldigt, att såsom en man, slå eller falla i striden för Grund¬
lagens upprätthållande; ty svika vi nu, så finnes ingen gräns
för det godtycke, sorn de tre andra Stånden kunna tillåta sig,
för att genomdrifva jordbrukets ytterligare beskattning. Vi skåde
ju t. ex. huru de handla, i andra frågor, hvari deras samman¬
stämmande beslut, enligt Riksdags-Ordningen, är lagligen gäl¬
lande. [Ivad halva vi då att vänta i en fråga, hvaruti de vi¬
sat sig icke draga i betänkande att bryta Grundlagens former
vid målets beredning, och således afgörandet icke är tvifvel
un derkastadt, om man ej återgår till laglig ordning.
Här giiller en lifsfråga för en stor del af icke endast all¬
moge, utan äfven andra i Ståndsrepresentationen ej upptagna
mindre jordbrukare-klasser. Dessa hafva förlitat sig till en
uråldrig frihet för jordinnehafvare^ att använda sina egna pro¬
dukter. Rättigheten dertill biel’ dem äfven i sednare tider och
isynnerhet genom Rikets Ständers beslut — meddelade Kongl.
Majit i skrifvelser af den 17:de November och den 20:de De¬
cember 1825— på det bestämdaste sätt tillförsäkrad. Då för¬
klarade Rikets Ständer bränvinslillvcrkningen vara »en för jord¬
bruket oundgänglig handtering, sorn endast i förening med jord¬
bruk kan bereda förmån åt det allmänna», och att »Ständerne
lagt jorden till grund för dennas beskattning, som Itärleder sig
från rällen all förädla jordens produkter». I förlitande till dessa
förklaringar, som Konungen då stadfästat genom Sin Förord¬
ning, samt sedan vid alla Riksdagar utgjort grunden för brän-
vinslagsliftningen och beskattningen, hafva dessa folkklasser
ordnat sitt landtbruk, sin hushållning, sina penning-och kredit¬
förhållanden, samt ingått hvarjehanda förbindelser, köp, arren¬
den o. s. v., hvilkas fullgörande är beroende af den lagbetrvg-
gade frihet, de trott sig ega. Nu har man velat till och med
beröfva dem sjelfva rättigheten att använda sin jords afkast¬
ning — och om än, efter Särskildta Utskottets sednare förslag, detta
försök skulle af de andra Stånden afstås, så återstår dock ge¬
nom den föreslagna orimliga, och i förhållande till de stora
brannerierna, orättvisa beskattningen för de mindre, mer än
tillräckligt för att alldeles tillintetgöra allmogens och de min¬
dre jordbrukarnes lätt och fördel af att kunna, på sätt de finna
bäst för sig, använda jordens produkter. Att medverka för en
sådan inkräktning, kan jag för min del icke tillåta mig. Att
underlåta något af hvad Grundlagarne erbjuda, för att hindra
de svåra följderna deraf, vore redan en pligtförgätenhet; och
jag uppmanar derföre Eder, mine Bröder, att fatta följande
beslut;
8
Den 14 Juli.
i:o. Bonde-Ståndet förklarar sig icke kunna till
öfverläggning åter upptaga Särskildta Utskottets/ör-
slag till ny förordning, angående vilkoren för brän-
vinstillverkning, eller Utskottets Memorial Nio II,
i anledning af återremissen deraf, innan Rikets Slän¬
ders Bevillnings-Utskott, i enlighet med 55:dje, S!):de
och 60:de §§:na Regerings-Formen, samt 5i:ste§:n
Riksdags-Ordningen fått yttra sig öfver de delar
deraf, som röra grunderna och fördelningen af den
bevillning, hvilken för nämnde tillverkning bör ut¬
göras, samt såsom »husbehofsbränneri-medel» till Ko¬
nungens disposition anslås.
2:o. I detta afseende bör ofvannämnde förslag
remitteras till Bevillnings-Utskollel, med anmodan, att
i Grundlagsenlig ordning till Rikets Ständer afgifva
sitt utlåtande öfver så val grunderna för denna be¬
villning, som sä t tet för deras tillämpning och bevill-
ningens fördelning, för att, derest skiljaktigheter här¬
om skulle yppa sig emellan Riks-Stånden, dessa skilj¬
aktigheter må, enligt Regerings-Formens 7l:ste §
och Riksdags-Ordningens 31:ste § kunna slutligen
afgöras.
I fall Ståndet härtill leronar sitt bifall, föreslår jag, att
meddela de öfriga Riks-Stånden detta beslut, samt att till dem
hemställa, huruvida de vilja sig derom förena; då Bonde-Stån¬
det anser detta vara det enda Grnndlagsenliga sätt att åter¬
bringa frågan, i hvad beskattningen rörer, tili den för bevill-
ningarnes beredande och afgörande, i Regerings-Formens Ö5:dje
och 71:ste med flera §§:r stadgade ordning.»
Med Bengt Gudmundsson förenade sig: David Andersson
från Hallands Län, Lars Mattsson från Upsala, Olof Johansson
och Anders Lindholm från Stockholms, Better Gabrielsson och
Anders Medin från Kronobergs, Anders Jonsson från Skaraborgs,
Magnus Månsson från Östergöthlands, Carl Olsson från Söder¬
manlands, Anders Andersson från Elfsborgs, Gustaf Alisson och
E. J. Rudberg från Calmar, Anders Ersson, Johan Andersson och
Pehr Olsson från Stora Kopparbergs, Johan Lekberg och Daniel
Danielsson från Örebro, föne vice Talmannen Pehr Eriksson,
Elof Andersson, Jonas Christoffersson och A. Kylander frän Werm¬
lands, Erils Ersson från Gefleborgs, Olof Lagergren från Gott¬
lands, Johannes Alisson från Malmöhus, Nils Andersson och Nils
Svensson från Christianstads, Jöns Pehrsson, Ola Pehrsson och
Håkan Pettersson från Blekinge samt Olaus Eriksson och Tobias
Lind från Götheborgs och Bohus Län, jemte flere af Ståndets
Ledamöter.
De/i ii Juli.
i)
Härefter yttrade sig:
Förre Talmannen Nils Pehrsson; »Ehuru jag visserligen
icke är belåten med Särskildta Utskottets åtgöranden i brän-
vinsfrågan, oell i följd deraf ej heller kan missbilliga det der¬
öfver väckta temligen allmänna missnöje hos allmogen, kan
jag icke instämma i motionärens åsigt,' och det hufvudsakligen
af 2:ne anledningar. Den lörsta af dessa anser jag mig nu ej
böra vidröra, enär, i fråga derom, det torde i första rummet
tillkomma Ståndets Talman att framställa sin mening; men
den andra anledningen hemtar jag ur 5G:te §:n 5:dje morn.
Riksdags-Ordningen. I enlighet med detta Grundlagens runi,
hafva Ständerne vid Riksdagens början tillsatt ett Utskott, för
att upptaga och i hela deras vidd behandla alla angående brän-
vinstillverkning och försäljning uppkommande frågor, ehuru
beslutet härom endast utgått från de 5:ne Medstånden. et t
förhållande, som dock ingalunda förringar beslutets lagliga
kraft och verkan. Hade man emellertid velat ifrågasätta det
Särskildta Utskottets behörighet, att ensamt handlägga äfven
den nu i motionen omförmälda del af ärendet, torde sådant
i Grundlagsenlig ordning hafva bordt göras till föremål för
Könstitutions-Utskottets pröfning innan Ståndet utsåg Leda¬
möter i det Särskildta Utskottet Då sådant icke egt rum, och
härtill kommer, att detta Stånd redan behandlat sistnämnde
Utskotts första förslag,'utan alt då något, emot Utskottets be¬
hörighet att handlägga ärendet, äfven i Iivari angick beskatt-
ningsfrågan, anmärka, i hvilket afseende något ej heller i de
öfrige Riksstånden förekommit, anser jag motionen icke höra
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, då hvarken Stän¬
derna eller Utskottet öfverskrida sin Grundlagsenliga rätt, utan
hemställer till Bengt Gudmundsson, att han ville motionen åter¬
taga.»
Med förre Talmannen instämde Nils Larsson från Jemt¬
lands Län, Lars Gustaf Sandberg från Westerbottens, Anders
Bäckström från Norrbottens, Jon Hansson och Erik Larsson
från Wester-Norrlands, Jöns Erik Eriksson fråu Orebro och
Johan Bergström från Stora Kopparbergs Län, med flere af
Ståndets Ledamöter.
Ola Månsson från Skåne: »Förre Talmannen har full¬
komligt uttalat äfven mina åsigter i förevarande ämne. Då
Grundlagen tillåter Rikets Ständer att, medelst 3 Stånds be¬
slut, tillsätta Särskildta Utskott, och hvilka ega att taga be¬
fattning med alla de ärenden, hvilka på Sländernes åtgärd an¬
komma, samt det nu ifrågavarande Särskildta Utskottet, haft i
uppdrag att behandla alla de till Dränvins-tillverkning och för¬
10
Den 14 Juli.
säljning hörande frågor, hvartill äfven förslaget lill brännings-
afgiften mäste räknas, hvarförutan Bonde-Ståndet diskuterat
och återförvisat Utskottets förra Betänkande N:o 8, utan att
anmärkning då blifvit gjord mot Utskottets behörighet att
handlägga ärendet äfven i hvad det rörde bevillningsfrågan,
lärer det syftemål, motionen innebär, Grundlagsenligt ej kunna
vinnas. Denna åsigt må stå för ruin räkning i protokollet,
då jag alltförväl kan beräkna ärendets utgång härstädes af
det stora antal bland Ståndets medlemmar, som med Bengt
Gudmundsson instämt, och på hvilken grund jag ej heller finnér,
mig böra ifrågasätta motionens återtagande.»
På Matts Pehrssons från Stockholms Län begäran, upplyste
Sekreteraren, i enlighet med till Bonde-Ståndet inkomna proto¬
kolls-utdrag i förevarande ämne, att Höglofi. Ridderskapet och
Adeln den 22:dre November 18S3 beslutat nedsättande af ett
Särskildt Utskott, bestående af 24 Ledamöter, 6 från hvarje
Stånd, för att behandla frågor angående bränvinstillverkning
och försäljning, äfvensom att Medstånden skulle inbjudas att i
samma beslut instämma; att Högv. Preste-Ståndet, den 5:dje
påföljande December, med bifall till den gjorda inbjudningen,
beslutat nedsättandet af omförmäldte Utskott, med enahanda
antal Ledamöter, som af första Ståndet blifvit bestämdt, samt
att detta Utskott, i fråga om bränvinstillverkning och för¬
säljning skulle ega handlägga dithörande frågor i sin helhet
med samma rätt, som derutinnan tillkomma sammansatta Be¬
villning»-, Lag- samt Allmänna Besvärs-och Ekonomi-Utskotten;
att Bonde-Ståndet sistberörde dag afslagit både tillsättningen
af det Särskildta Utskottet och inbjudningen; att Vällofl. Bor¬
gare-Ståndet den 7:de i sednast nämnde månad i så måtto in¬
stämt i Ridderskapets och Adelns omförmälda inbjudning, att
Ståndet fattat det beslut, att ett Särskildt Utskott skulle ned¬
sättas, för att upptaga och i hela deras vidd grundlagsenligt
behandla alla, angående bränvinstillverkning och försäljning
uppkommande frågor; uti hvilket beslut Höglofi. Ridderskapet
och Adeln, samt Högv. Preste-Ståndet skulle inbjudas, att med
Borgare-Ståndet sig förena; samt att förstbemälde två Stånd,
den 10:dc merberörde December, antagit Borgare-Ståndets in¬
bjudning, dervid Preste-Ståndet förklarat sig så mycket heldre
böra göra detta, som Preste-Ståndet ansåg Borgare-Ståndets be¬
slut i sak fullkomligt öfverensstämma med Preste-Ståndets re¬
dan i frågan uttryckta mening.
Härefter fortsattes diskussionen, och yttrade
Malts Pehrsson: »Enligt hvad nu blifvit upplyst, får jag,
såsom förekommen af de tvenne föregående värde talarne, med
Ue?i 14 Juli.
11
dem mig förena. Alla former, som Grundlagen bjuder, synas
mig vara i denna sak iakttagna, oell motionen torde derföre
icke kunna medföra annat resultat, än tidsutdrägt och besvär
för de andra Ständen. Dessutom kan äfven detta Stånd icke
betagas sin Grundlagsenliga rätt att få sin mening i bevillnings-
frågan pröfvad af förstärkt Utskott, hvilket jag velat nämna för
den händelse Ståndets pluralitet skulle fatta ett med motio¬
närens åsigt öfverensstämmande beslut, hvarutinnan jag åtmin¬
stone icke vill deltaga, då jag icke kan undgå att finna det¬
samma gagnlöst.»
Vice Talmannen Svartling : »Jag vill icke frångå, att jag
i början varit tveksam, huru nu förevarande fråga rätteligen
borde anses, men efter närmare granskning af hvad Grund-
lagarne derom stadga, och samtal med i formerna mera er-
farne män, har jag kommit till den öfvertygelse, som före¬
gående Talare uttryckt, hvarföre jag ock med dem instämmer
i den åsigt, att, hvad Bevillningens fördelning angår, vi hafva
vår rätt i Grundlagen förvarad, och hvarom icke kan ju Stån¬
det genom sitt Enskildta Utskott aflåta en underdånig skrifvelse
till Hans Majit Konungen sjelf, då vi åtminstone kunna vinna
något, hvaremot, om vi nu allt för mycket intrassla saken, vi
vinna intet.»
Bengt Gudmundsson: »Ingen lärer kunna bestrida, det ju
icke husbeholsbrännerimedlen äro af bevillningsnatur och att
fördelningen deraf tillhör Bevillnings-Utskottet; hvadan 7 t:ste
§:n Regeringsformen här är stride tillämplig. De 5:ne Med-
stånden hafva, på sätt nu företedde handlingar visa, beslutat
tillsätta ett Särskildt Utskott, för att upptaga och i Grund¬
lagsenlig ordning behandla alla angående bränvins tillverkning
och försäljning uppkommande frågor i hela deras vidd ; men
det är endast ett Stånd, nemligen Preste-Ståndet, som, före
antagandet af Borgare-Ståndets inbjudning, öfverlemnat åt det
Särskildta Utskottet den rätt, som eljest tillkommit samman¬
satta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskotten. Att sådant likväl icke varit Ständernes mening, är
uppenbart af ordalydelsen i Borgare-Ståndets sedermera, af
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, på Borgare-Stån¬
dets inbjudning antagna förslag, som innebär ett ickegodkän-
nande af Preste-Ståndets förut bestämda, ofvananförda, utsträck¬
ning af det Särskildta Utskottets verkningskrets. Sistnämnde
Utskott bar i följd häraf, just genom de 5 Ståndens beslut,
fått sig anvisadt, att i enlighet med Grundlagen behandla brän-
vinsfrågan ; men dit hörer icke att, oberoende af Bevillnings-
Utskottet, bestämma bränvinsbrännings-afgiften; och det Sär-
12
Den i 4 Juli.
skildta Utskottet tiar, så vidt jag kunnat inhemta, med Bevill-
nings-Utskottet icke ens haft sammanträde. Jag (rågar då,:
äro de Grundlagseniiga formerna iakttagna ? Jag tror det icke;
och hoppas att Ståndet för öfrigt, lika med mig, anser nödigt,
att bestämdt utstakade former iakttagas med samma noggran-
het, som andra föreskrifter.
Särskildta Utskottet har sjelft medgifvit, att den af det¬
samma föreslagna beskattning tillhör bevillningen. oell viddetta
förhållande måste väl äfven vara erkäiidt, att den bör såsom
sådan behandlas och afgöras. Denna behandling, hvarom Grund¬
lagens bud är tydligt, är alldeles olika med alla andra all¬
männa ärendens, som till öfriga Utskotts handläggning höra.
1 bevillningslrågor äro hvarje Stånds rättigheter bevarade, att
få sio mening underkastad förstärkta Utskottets omröstning,
äfven om de tre öfriga Stånden, sinsemellan enige, äro der¬
ifrån sk i Jja k lige. I andra vanliga frågor gäller tre Stånds be¬
slut. Att således 73:dje §:n kiksdags-Ordningen icke under
något vilkor kan lämpas efter bevillniugs-ärenden, är klart
deraf, att ett specielt lagstadgande om dessas behandling fin¬
nes, för hvilket alla allmänna föreskrifter måste vika, då
Grundlagarne skola efter ordalydelsen följas. Sist åberopade
Grundlags-§ handlar tydligen om frågors återremiss till det
Utskott, som med desamma haft befattning, och jag anser
obestridligt, att i samma § omrörda ämnen endast kunna vara
sådana, för hvilken ingen viss, annan behandling finnes före*
skrifven ; också kallas den slutliga auktoriteten deri: »Nämnd,»
i olikhet med 69:de och 7 Uste §§.na Regeringsformen, som
omförmäla förstärkt Utskott. Men äfven om det kunde så
anses, som hade tre Stånd beslutat, att åt Särskildta Utskottet
öfverlemna jemväl bevillningsfrågans uti förevarande fall be¬
handling — hvilket jag dock af anförda skäl fortfarande be¬
strider — så, i händelse 3 Stånd kunna göra dylika afvikel-
ser från formerna uti en sak, kunna de äfven göra detsamma
i alia andra, och jag ser på slikt sätt icke hinder, för att ju
icke, vid en annan Riksdag, ett genom tre Stånds beslut tillsatt
Särskildt Utskott, kunde på enahanda sätt, som det nuvarande
Bränvins-Utskottet, behandla tull- och stämplade pappers-lag-
stiftningen med flera andra bevillningar. Det synes mig så¬
lunda vara för Bonde-Siåndet — som i nu förhandvarande
villervalla ej har någon skuld, då det rent af afslagit sjelfva
den ifrågavarande Utskotts-tillsättniogen — både rättighet och
pligt att återföra frågan i sin normala form — något, som
icke kan vara försent, så länge densamma icke är definitivt
afgjord; och det är sättet för en sådan återgång jag vågat an¬
visa genom den föreslagna inbjudningen, alldeles så sorn Med-
Dan 14 Juli.
13
Stånden förlarit i fr3”a orri Särskildta Utskottets tillsättande.
Vi skulle eljest kunna anses hafva inedgifvit åt de tre öfriga
Stånden att ändra, eller, som nära nog kan vara enahanda,
handla tvärt emot Grundlagen, då vi oanmärkt låta den öfver-
trädas i en så vigtig angelägenhet, som en beviilningsfråga.
Ainnet är dessutom, isynnerhet vid denna Riksdag, af högsta
vigt för jordbrukaren; och jag kan och får icke underlåta,
utan måste djupt erkänna såsom en skyldighet mot jordbru¬
ket och mina kommittenter, att, så långt jag; förmår, värna
deras grundlagsenliga rättigheter. Uti den motionerade inbjud¬
ningen kan jag icke se, och hoppas Talmannen ej heller finner
något grundlagsstridig!. Det veto, som vi och de andra Stån¬
den, hvar för sig, ega i alla beviilningsfrågor, bör ett tillsatt
Särskildt Utskott icke kunna oss frånkänna; men min mening
är derföre icke att kasta någon skugga på Särskildta Utskottet
för dess åtgöranden, helst vi ännu, såsom jag ofvan antydt,
hafva vägen öppen för en rättelse, samt det i öfrigt väl kan
vara möjligt, men ingalunda visst, att vi slutligen fu vara med
och votera orri bränvinsbeskattningen i förstärkt Utskott. Bättre
torde det dock vara, att hafva ärendet på den fot, att vi med
säkerhet veta, huru dermed kommer att förfaras, och jag vid¬
håller derföre på det bestämdaste min motion, den jag visst
icke återtager, hvad öde som än kan komma att drabba den¬
samma. Den skänker mig åtminstone det lugna medvetande
att hafva efter bästa öfvertygelse fullgjort min pligt, då jag
varnat för att dylika formöfverträdelser ej måtte blifva preju¬
dikater, denna gång af våda hufvudsakligast för oss, men vid
ett annat tillfälle möjligen äfven för något annat Stånd, då
fråga kan uppstå om t. ex. beskattningen å Städernes jord,
eller andra i landets närvarande ställning djupt ingripande för¬
hållanden.»
E. SI. Falk från Skaraborgs Län samt Gustaf Nilsson och
E. J. Hudberg från Calmar Län, med flere af Ståndets Leda¬
möter, instämde.
Petter Jönsson från Jönköpings Län, efter det 36:te §:n
5:dje mom. Riksdags-ordningen blifvit på hans begäran uppläst:
»Då jag först läste motionen och begrundade de deri åberopade
Grtindlags-§§:r kan jag icke neka, att jag blef tveksam om hu¬
ruvida icke det borde blifva så, som Bengt Gudmundsson före¬
slagit, och tyckte honom nog hafva goda skäl för sin mening.
Men se huru upplysningen kan stiga, Och så mycket sedan!
Jag läste motionen i går, och redan i dag har jag kommit på
on annan tanka; ty den nu upplästa §:n lemnar intet tvifvel
derom, att ju icke Rränvins-Utskottet tillkommit i laglig form.
14
Den 14 Juli.
Detta Utskott får väl icke utsträcka sina företag utöfver grän¬
sen för Ständernes egen makt, men denna synes mig räcka till
jemväl för behandlingen af bevillningsfrågan. Af den motione¬
rade remissen kunna vi ej vinna annat än en eller annan veckas
förlängning af Riksdagsgöromålen, men hvartill detta skulle
tjena, kan jag icke förstå. Alla saker hafva väl två sidor, men
man får akta sig att icke se för mycket på den ena sidan,
något som jag fruktar att motionären här råkat att göra. Så¬
dant är likväl ganska förlåtligt, och min mening är icke att
klandra motionären härför, ty jag misskänner icke hans väl¬
mening. Jag tror dock att, på grund af vår nu vunna nogare
insigt i Grundlagen och de vidare upplysningar, som af dis¬
kussionen erhållits, det vara rättast att afslå motionen, ty mera
ledsamt vore det, om, efter af Talmannen vägrad proposition,
Ståndet fattade ett beslut, som komme att ogillas af Konstitu-
tions-Utskottet — något, som jag för min del gerna ser att vi
måtte undslippa.»
Ola%M anssonJag har ej mycket att tillägga hvad jag förut
yttrat; vill dock fästa uppmärksamheten derpå att, ehuru Bengt
Gudmundsson åberopat G9:de och 71:ste§§:ne Regeringsformen,
jemte flera andra Grundlags-§§:r, för att, såsom han uttryckt
sig, återföra frågan till sin rälta form, han dock alldeles icke
nämnt“56:té §:n 5:dje mom. Riksdags-ordningen. Af sistberörde
lagrum synes dock, att Rikets Ständer genom 3 Stånds beslut
ega obehindradt tillsätta särskildt Utskott i hvilka frågor som
helst, som enligt Regeringsformen på Ständernes åtgärd ankom¬
ma. Då det nu icke lärer kunna förnekas, att bevillningsfrå-
gor'äro bland dem, som ankomma på Rikets Ständers åtgärd,
och man för öfrigt icke bör förbise att här icke är fråga om
den allmänna bevillningen, utan endast den del deraf, som förut
behandlats af sammansatta Revillnings-, Lag- och Ekonomi-
Utskotten, förefaller det mig som om motionären ville föra ämnet
just på den väg, som icke är öfverensstämmande med Grund¬
lagen. Jag kan icke förmoda annat, än att de fleste af de
många bland Ståndets Ledamöter, hvilka redan instämt med
Bengt, Gudmundsson, härvid i väsendtlig måtto varit ledda af
jemväl det utaf mig delade missnöjet, så väl med Särskildta
Utskottets uppgjorda förslag till ny bränvinsförordning, som med
bränvinsbräuningens plötsliga inställande under en och en half
af de eljest tillåtna månaderne instundande höst — ett missnöje
såjmycket mera befogadt, som öfvergången till en ny lag i
detta fall är alltför brådstörtande och bordt med mera lätthet
beredas; men desse Ledamöter torde dock ej kunna, vid ett
närmare begrundande af hvad motionen innebär, frångå, att
detsammalicke är fullt gruridlagsenligt. Vi hafva i 71:ste §:n
Den ■/ 4 Juli.
15
Regeringsformen i allt fall den säkraste garanti, att ett Stånds
olika mening i bevillningsärenden ej varder undertryckt.»
Lars Gustaf Sandberg från Westerbottens Län förenade sig
med Ola Månsson.
Matts Pehrsson: »Man kan val anslå mycket ömma kän¬
slosträngar om hvad till den medborgerliga pligten hörer, men
jag tror för min del, att i detta ämne, som så nära rörer Bonde-
Ståndets ekonomi och ladugårdsskötsel, hvar och en är lika
varm för sakens fördelaktigaste utgång, och att den ene ej bör
förebrå den andre, att han ej bevakar sina kommittenters och
landets bästa. Motionen har i min tanka kommit något för
sent, och hade, åtminstone då, när protokolls-utdragen från resp.
Med-Stånden angående nedsättandet af det Särskildta Utskottet
insändes, bordt vara aflemnad, i hvilket fall det möjligen kun¬
nat blifva något nyttigt derutaf, ehuru jag icke kan frångå rig-
tigheten af de i formelt hänseende af Förre Talmannen Nils
Pehrsson, Ola Mänsson och Petter Jönsson åberopade, ur tydliga
föreskriften i 56:te §:n 3:dje mom. Riksdags-ordningen hemtade
skäl mot afseende å motionen. Några förbisedda former kan
jag alltså icke härvidlag upptäcka, och de 3 öfriga Ståndens
oss meddelade protokollsutdrag öfver Särskildta Utskottets till¬
sättande och vidden af detsammas grundlagsenliga verknings¬
krets, äro fullt bindande; och i enlighet dermed skulle ju Ut¬
skottet behandla bränvinsfrågan i hela sin vidd och med sam¬
ma skyldigheter, som vid föregående Riksmöten ålegat sam¬
mansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskotten. I Grundlagsfrågor fruktar jag mycket, då för¬
ändringar skola ske, ty sedan man, om jag så får uttrycka
mig, gjort en bock, gör man lätteligen bock på bock och slut¬
ligen ändå flera bockar, hvaraf man skapar ledsamma följder,
och i stället för påräknadt beröm för ljust omdöme beskylles
för dumhet, hvarföre jag har lika liten lust att blottställa mig
som jag vill sota för andras bockar. Ståndet vet ganska Väl
att jag ej är talgir ig, men då frågan rörer Grundlagen, har jag
ej kunnat tillbaka hålla hvad jag nu yttrat. Det är för öfrigt
alltför möjligt, att Bengt Gudmundsson i saken har rätt, ehuru
jag ej kan inse det.»
David Andersson från Hallands Län: »Engvard Talare har
framställt den åsigt, att Bonde-Ståndet nu borde åtnöjas med
Särskildta Utskottets behandling af formerna i förevarande äm¬
ne, i det hopp, att vi genom underdånig skrifvelse till Kongl.
Majk kunde vinna nödig rättelse i det möjligen felaktiga och
lindring i det för oss tryckande uti bränvinslagstiftningen. Väl
16
Den I i Juli.
vore om sådant vore antagligt, men jag befarar föga framgång
deråt; ty väl ligger den ekonomiska lagstiftningen inom Ko¬
nungens makt allena, men här gäller ärendet bevillning och
beskattning, och derutinnan torde Konungen ej kunna något
åtgöra, så länge föreskriften om Svenska folkets sjelfbeskatt-
ningsrätt oförringad qvarstår. Beträffande sjelfva saken har
jag förestäiit mig, att Grundlagarne böra enligt sin ordalydelse
tillämpas och icke, i likhet med öfriga lagar, tolkas efter upp¬
fattningen af lagstiftarens mening. Här förekommer för mitt
begrepp ingen annan ordalydelse, än den, att det tillhör IJevillnings-
Utskottet att både uppgifva de allmänna grunderna för den blif¬
vande bevillningens fördelning och att, med tillämpning af dessa
grunder, upprätta förslag till bevillningens utgörande. Ar det nu
derjemte obestridligt, att husbehofsbränneri-medlen tillhöra be-
villningarne, kan jag icke förstå, att deras bestämmande för-
-lagsvis kan tillhöra det för bränvinsfrågans behandling i Öfrigt
tillsatta Särskildta Utskott; och någon fatalietid för ingifvande
af nu ifrågavarande motion kan jag ej heller finna vara för¬
säten, då förslaget till ny författning i ämnet ännu icke är
vordet i behörig ordning godkändt. Dessutom var ju Bonde-
Ståndet af Ständernas majoritet tvunget att, mot sin egen åsigt,
tillsätta Ledamöter i det Särskildta Utskottet; och att då mo¬
tionera om att detta Utskott icke linge behandla bevilInings-
frågan skulle hafva förutsatt tron på att en sådan oformlighet
kunde begås, något, som jag åtminstone ej hade någon anled¬
ning alt föreställa mig. Vid remisserna af de i ärendet väckta
motioner kunde ej heller, utan afsteg från Grundlagen, något
härom nämnas; och Utskottets första Betänkande ogillades af
detta Stånd till både grunder, beskattning och detaljbestämmel-
ser. Då man således icke förr än nu, då frågan synes vara
inom Utskottet utagerad, kommit i erfarenhet af, att Utskottet
till och med försummat sammanträda med llevilLnmys-Utskot¬
tet — något, sorn kunnat ske i sista stund, och sorn man för¬
modat Utskottet bordt sjelfmant veta — är tiden just nu den
mest behöriga för att framkomma med anmärkningen.
En annan Talare har yttrat, det han vore rädd för för¬
ändring af Grundlagarne; men jag torde häremot få erinra, att
nu icke är fråga om Grundlagarnes förändring, utan om deras
tillämpning. Efter mitt sätt att se, kan jag icke medgifva, att
ett åsyftadt afseende å min Länskamrats motion kan få namn
af att gå på sidan om Grundlagen; och jag har derföre af full
öfvertygelse förenat mig med motionären, och vidbiir min åsigt
härutinnan, så mycket heldre, som jag å motsidan icke hört
några så talande skäl, att de kunnat förmå mig afvika deri¬
från, samt det för öfrigt är uppenbart, att motionen har ett
Den 1 -i Juli.
JT
godt syfte. Det åberopade ledsamma, att frågan möjligen kan
komina linder Konstitutions-Utskotlets skärskådan oell pröfning,
kommer ej att särdeles gravera mig, då det måste vara för¬
månligt att få veta hvad ratt är. och man just icke kail be¬
höfva blygas om man misstagit sig, då man med sig sjelf vet,
att man talat efter bästa förstånd och insigter. Slutligen lior
jag tillkännagifva, att jag delar motionärens åsigter, mindre för
den måhända ändå ohjelpliga bränvinsfrågans skull, än för att
vi måtte nu och i framtiden bokstafligen efterlefva Grundlagen.»
Med David Åndersson instämde lltnrik Andersson och Da¬
niel Danielsson från Orebro Län, Drile Ersson från Gefleborgs,
Lars Guslaf. Andersson från Elfsborgs, E. M. Falk från Skara¬
borgs och Olof Lagergren från Gottlands Län.
Jäns Pehrsson från Blekinge Län: »Då föregående Talare,
hvilka motsatt sig den af Bengt Gudmundsson väckta motion,
hvaruti jag instämt, till stöd för sina åsigter åberopat 36:le§:n
3:dje moni. Riksdags-Ordningen, torde jag få fästa Ståndets upp¬
märksamhet på åtskilliga andra Grundlagsparagrafer, efter hvilka
jag stadgat min öfvertygelse. Regerings-Formens 60:de § be¬
stämmer, att til! bevillningarne räknas husbehofsbränneri-med-
lert. äöuije §:n samma Grundlag: alt ett Bevillnings Utskott
skall väljas att föreslå bevillningens fördelning, hvilket Utskott,
enligt följande 70:de § åligger, att opåmint uppgifva de all¬
männa grunderna för den blifvande bevillningens fördelning och
författa förslag till bevillningens utgörande, och Riksdags-Ord-
ningens äldste § bjuder, att Bevillnings-Uishollel skall bestå af
4Ji Ledamöter, valde från särskilda och, så vidt möjligt är, från
aila Rikets provinser, .lag hemställer nu til! Eder, mine Stånds¬
bröder, om Särskildta Utskotlet är så sammansatt, som sist¬
nämnde GritndIags-§ föreskriiver, då det ej består af mera än
24 Ledamöter. Man har väl här sagt att vi böra akta oss att
gå på sidan om Grundlagen; meri jag frågar om icke Särskildta
Utskottet är tillkommit bredvid Grundlagen så vidt det skal!
bestämma bevillningens utgörande? Utom dess stadgar 54:de
§:n 2:dra mom. Riksdags-Ordningen: »Vilje Rikets Ständer,
heldre än att tillsätta flera Utskott, remittera sådana mål, sorn
till visst Utskott icke höra, antingen tili Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet, eller till något af de öfriga förut tillsatta Utskott,
vare samma Utskott pligtigt, att med dess Utlåtande i enlighet
med erhållen remiss inkomma, och hestämme sjelfva ämnets
beskaffenhet enligt Grundlagen, men icke den hvarje Särskildt
Utskott i allmänhet uppdragna befattning, huruledes ett mål,
i enlighet med Rikets Ständers deröfver tillhöriga beslutande
rätt, bör afgöras.» — Och af dessa skäl yrkar jag återremiss
Bonde St. Brot. vid Biksd. 1853 — 1851. krI 2
18
Den / 4 Juli.
till Bevillning!-Lisk otte t af Bengt Gudmundssons motion, såsom
på goda skäl grundad.»
Sekreteraren upplyste, att 54:de §:n 2:dra inom. Riksdags¬
ordningen handlade örn det fall, då något Särskildt Utskott icke,
såsom vid innevarande Riksmöte, blifvit af Ständerna tillsatt.
Anders Andersson-fran Elfsborgs Län: »Ehuru jag förut
instämt med Bengt Gudmundsson, vill jag äfven förena inig i
det David Andersson hufvudsakligen anfört, ocIl tror, äfven i
händelse frågan kommer under Konstiiutions-Ulskotleis pröfning
och af detta Utskott möjligen förklaras grundlagsstridig, sådant
ej räknas mig till last, då jag icke ens tagit Kameral-examen
och således föga känner Grundlagaroe.»
Bengt Gudmundsson: »Jag har ej begärt ordet för att vi¬
dare försvara min motion, enär sådant ej synnerligen torde er¬
fordras ; men då en Talare Inar yttrat, att jag icke det rin¬
gaste omnämnt 56:te §:n 5:dje mom. Riksdags-Ordningen, torde
jag böra erinra, både att jag ganska inånga gånger genomläst
berörde §, och att jag i mitt förra anförande på flera ställen
vidrört dess innehåll, ehuru jag icke nämnt ziffran. Det i
samma § innefattade förhållande, att ett Särskildt Utskott,
»hvars verksamhet icke får sträckas utöfver de åtgärder, hvilka
enligt Ucgerinys-Formen jiå Rikets Ständer ankomma», kan till¬
sättas genom 5 Stånds beslut, har jag ej heller bestridt, men
tror mig hafva vederlagt den deraf dragna slutsats, att nu ifrågava¬
rande Särskildta Utskott skulle ega magt eller hafva fått i uppdrag,
att, med förbigående af Bevillnings-lUskollct, behandla endast till
detta sednare, enligt särskildta oeftergiliiga föreskrifter, hö¬
rande frågor. I)e ur nyss åberopade § citerade orden, hafva
tvifvelsutan icke afseende på något annat, än att Särskildt Ut¬
skott icke må, på sätt som egde rum fordom med Secreta-Ut-
skottet och dylika, behandla ämnen af hvad beskaffenhet som
helst; och derifrån kan man sålunda icke hemta något stöd för
det antagande, att ens någon den ringaste del af hvad Bevill-
nings-Utskottel åligger i afseende å bevillningen, skulle genom
det Särskildta Utskottets nedsättande komma att upphöra. Uti
det af en föregående Talare åberopade Riksdags-Ordningens 34:de
§:s 2:dra mom. finnes väl ej något, som stride kan tillämpas
på nu anmärkta fall; dock förefaller mig så uti der förekom¬
mande uttryck: »att det ar sjelfva ämnets beskaffenhet enligt
Grundlagen, men icke den hvarje Särskildt Utskott i allmänhet
uppdragna befattning, som bestämmer, huruledes ett mål i en¬
lighet med Rikets Ständers deröfver tillhöriga beslutande-rätt,
bör afgöras» — skulle ligga snarare ett stöd för, än en mot¬
sägelse af, min mening. Jag har förut yttrat att Särskildta Ut-
Den i4 Juli.
19
tkoltel ej ens haft ssmmanträde med Bevillninqs-Utskottet vid
uppgijrande af förslaget till bränvinsbrännings-afgiften; och äf¬
ven i händelse jag för ett ögonblick skulle antaga, att Sär¬
skildta Utskottet egt rätt att sådant underlåta, -hade det dock
bordt, enligt den anvisning, som härutinnan lemnäs i 45:dje
§:n Riksdags-Ordningén, i en så vigtig angelägenhet som be-
villningen, finna sammanträdet nödigt; åtminstone skedde så
alllid medan bränvinsfrågan hufvudsakligen behandlades af All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Vtskottel.»
Georg Nyqvist från Wermlands Län: »Då man fäster sig
vid ordalagen i Borgare-Ståndets beslut angående det Särskildta
Utskottets tillsättande, finnér man tydligt, att meningen icke
varit annan, än att Särskildta Utskottets verksamhet skulle in¬
skränkas till de förberedande ämnena, och att åtminstone aldrig
afsedt varit, att åt nämnde Utskotts 24 Ledamöter öfverlemna
all den magt, som förut utöfvats al 3:ne Utskott med tillsam¬
mans 412 Ledamöter. Vore det Grundlagsenlig!, att 3 Stånd
så behandlade ärendena, kunde det ju äfven blifva rätt om vid
nästa Riksdag ett dylikt Utskott tillsattes med 4 Ledamöter?
Man kunde ju använda det gamla välkända skälet, att ju flera
desto sämre, och följaktligen ju färre desto bättre. Min upp-
rigtiga tanka i sjelfva saken öfverensstämmer fullkomligt med
Bengt Gudmundssons och är den: att Särskildta Utskottet icke
blifvit så tillsatt, eller bemyndigadt, att det kunnat annat än
förbereda ärendet till den slutliga behandling, sorn Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet genom sammanträde med Lag-
ocli Bevillnings-UIskollen tillförene iakttagit. Såsom nu saken
är, synes mig ett farligt ingrepp vara begånget i Ständernes
beskattningsrnagt, och ett öfverträdande af Grundlagen, som,
om det nu godkännes, eller får passera, kan föranleda dertill,
att 5 Stånd hädanefter, allenast genom tillsättandet af ett Sär¬
skildt Utskott, lyckas att genomdrifva frågor, som eljest blifvit
förkastade. Jag får på grund häraf önska all framgång åt mo¬
tionen.»
Häruti instämde Nils Andersson från Christianstads och
Guslaf Nilsson från Calmar Län.
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Jag vill för närva¬
rande ej yttra mig i sjelfva saken, så mycket heldre, sorn man
här nära nog enstämmigt synes erkänna det goda syftemålet
med motionen. För öfrigt synes mig, som, då diskussionen
uteslutande vändt sig om Grundlagarne, dem man sökt tolka
hvar och en efter sitt hufvud, hvilket ock må gälla för hvad
det kan, det på detta ämne nu ej borde förspillas vidare tid,
utan skridas till motionens Grundlagsenliga behandling, dervid
man nog slutligen får erfara utgången.»
20
Den j 4 Juli.
Johan Bergström frän Stora Kopparbergs Län: »Om man
åsidosätter allt, hvad Särskildta Utskottet gjort eller icke gjort
i bränvinsfrågan, och endast jemför motionen med Protokolls¬
utdragen öfver Utskottets tillsättande, tror jag man skall finna
Utskottet både hafva tillkommit på Grundlagsenlig väg och att
det egt rättighet och pligt att i hela dess vidd behandla be¬
rörde fråga; på hvilka skäl jag ej kan med motionären in¬
stämma, utan förenar mig i hvad förre Talmannen Ails Pehrs¬
son anfört.»
Sedan diskussionen förklarats slutad, yttrade Talmannen.
»Utom det att Rikets Ständer, på sätt 3G:te §:n 5:dje
mom. Riksdags-Ordningen roedgifver, tillsatt ett särskildt Ut¬
skott för att upptaga och i hela deras vidd behandla alla an¬
gående bränvinstiilverkning och försäljning uppkommande frågor-;
samt nyssnämnde § och morn. innehåller, att ej några andra
ärenden än sådana, som icke på Rikets Ständers åtgärd ankomma
äro undandragne behandling af de särskildte Utskott, Rikets
Ständer kunna finna nödigt tillsätta; i följd hvaraf Särskildta
Utskottets angående vilkoren för bränvinstiilverkning afgifna
Betänkande N:o 8 äfven blifvit af samtlige Riks-Stånden be¬
handlat och till Utskottet återremitteradt; så strider den af
Bengt Gudmnndsson i sin förevarande motion väckta fråga bok¬
stafligen emot Grundlagens lydelse i 49:de §:n 2:dre och 3:dje
mom. Riksdags-Ordningen, deri föreskrift meddelas, att från
Utskott inkomna förslag skola, efter det bordläggning egt rum,
då de tredje gången förekomma, lill afgörande företagas.
På grund häraf anser jag mig enligt 55:te §:n Riksdags¬
ordningen, föranlåten vägra proposition å Bengt Gudmundssons
yrkande, att Särskildta Utskottets förslag till förordning, angå¬
ende vilkoren för bränvinstiilverkning, må, i de delar, somröra
husbehofshrännerimedlet! till Bevillnings-Utskottet remitteras.»
Hvarefter Talmannen tillsporde Ståndet om det icke desto-
mindre yrkade proposition, som med blandade Ja och Nej be¬
svarades; och som votering begärdes, så uppsattes, justerades
och anslogs följande voterings-proposition:
»Yrkar Ståndet, att proposition skall framställas å hvad
Bengt Gudmundsson skriftligen föreslagit i afseende på behand¬
lingen af Särskildta Utskottets Memorial N:o II?
Den det vill, voterar Ja;
Den det icke vill, voterar Nej,
Vinner Nej, har Ståndet instämt i Talmannens begrepp om
frågans stridighet med Grundlagarne och ansett Bengt Gud¬
mundssons yrkande böra förfalla.»
Den /4 Juli.
21
Voteringen anställdes derefter i vanlig ordning och vid
sedlarnes öppnande befunnos 36 hafva röstat Ja och 27 Nej;
hvadan Ståndet beslutat att yrka den af Talmannen vägrade
propositionen.
Emot detta Ståndets beslut reserverade sig:
Slätts Pehrsson från Stockholms Län under anförande deraf,
att då Ståndet utan anmärkning både tillsatt Ledamöter i Sär¬
skildta Utskottet, dit remitterat inkomna motioner och åter¬
förvisat ett redan utarbetad! Betänkande, han ej kunde gilla
-ett sådant Ståndets förfarande emot ett af sina egna Utskott
Förre Talmannen Nits Pehrsson, som förklarade sig icke
finna nödigt, att för reservationen anföra något särskildt skäl.
Ola Slånsson från Skåne, hvilken af förut anförda orsaker,
ansåg Talmannens vägran af proposition fullkomligt grundlags¬
enlig; samt
Vice Talmannen Svartling, Josef Holm från Stockholms
Län, Johan Ersson från Upsala, Peller Jönsson från Jönköpings,
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs, Jöns Erik Eriksson från
Orebro, Nils Larsson från Jemtlands, Johan Bergström och
Erik Jansson från Stora Kopparbergs, Jon Hansson, Mauritz
Sahlén och Erik Larsson från Wester-Norrlands, Olof Lindström
och Lars Gustaf Sandberg från Westerbottens, samt Anders
Bäckström från Norrbottens Län.
Bengt Gudmundsson anförde att, då frågan nu fått en grund¬
lagsenlig utgång, han äskade, att Konstitutions-Utskoltet, dit
han förmodade målet komma att hänvisas, måtte föreläggas 8
dagars tid, för att med yttrande derutinnan till Ståndet in¬
komma.
Talmannen förklarade härefter, jemlikt SS:te §:n Riksdags¬
ordningen, öfverläggningen Iwilande; och blef målet förvisadt
till Konstitutions-Utskoltet, som skulle åligga, att inom åtta
dagars tid efter handlingarnas delfående inkomma med motive-
radt och bestämdt Utlåtande öfver frågans stridighet eller en¬
lighet med Grundlagen.
Ståndet åtskiljdes kl. 10 e. m.
Ut supra.
In fidem,
John Roy-
22
Den 15 Juli.
Oen 15 Juli.
Plenum kl. flö f. m.
§ »•
Protokollet för den ä:te innevarande månad justerades.
§ 2.
Efter derom gjorda framställningar beviljades ledighet från
Riksdagsgöromålen åt Tobias Lind från Götheborgs och Bohus
Län, i anseende till hans med läkarebetyg styrkta sjuklighet,
under 3:ne veckors tid, räknad från den 31:ste, samt åt Carl
Olsson från Södermanlands Län likaledes under 3:ne veckor,
räknade från den 22:dre innevarande månad; och skulle Olof Ols¬
son från Westerås Län inträda i Linds ställe, såsom ordinarie
Ledamot i Bevillnings-Utskottet, nästkommande Måndag, samt
i nämnde beftttningsbestyr fortfara till Linds återinträdande i
Utskottet.
§ 3.
Vice Talman Svartling lät uppläsa och aflemnade till pro¬
tokollet en skriftligen uppsatt reservation emot Ståndets beslut
i afseende å Ifonstitutions-Utskottets Memorial, rörande gransk¬
ningen af de i Stats-Rådet förda protokoll, hvilken reservation
hade följande lydelse:
»Till Ståndets protokoll, såsom min reservation!
Vid behandlingen den 3:te dennes af Konslitutions-Utskoltets
Memorial angående granskningen af de i Stats-Rådet förda pro¬
tokoller, afgaf jag visserligen i korthet min reservation i afse¬
ende å utgången af flere till ämnet hörande frågor ; men den
då förehafda långa diskussionen och den på slutet återstående
alltför knappa tiden hindrade mig att fullständigt utveckla de
skäl, hvarpå min med Ståndets pluralitet olika mening sig grun¬
dade. ■_ Det är derföre jag nu, i känslan af hvad jag är skyldig
hvarje sansad, kunnig och rättänkande medborgares omdöme,
vare.~asig än att han i förevarande fall är af lika eller skiljak¬
tig tanka med mig, vill i Ståndets protokoll förvara de åsigter
jag i saken hyser, och dymedelst inför samtid och efterverld
afskilja mig från allt deltagande i ett beslut, för hvars stora
betydelse måhända icke alla, som dertill bidragit, gjort sig
fullkomligt reda.
ben 15 Juli.
23
Jag anförde under diskussionen, att Konstitutions-Utskottet
på ett nitiskt oell grannlaga sätt fullgjort sitt åliggande och an¬
visat de efter Utskottets tanka förefunna felaktigheter vid hand¬
läggning och beslut i åtskilliga ärenden inom Konungens Råd¬
kammare; och det var derföre som jag till en början med för¬
våning erfor, att en af samma Utskotts Ledamöter bär i Stån¬
det uppträdde till försvar för Utskottsmajoritetens framställning,
ett försvar, som, utom att det, fastän visserligen enligt med hans
grundlagsenlig^ rätt, i så måtto kunde anses obehöfligt sorn
Utskottet icke underlåtit att, efter sin förmåga, utveckla motiverna
för sina anmärkningar, utmärkte sig för en skärpa i ordalagen, en
sjellklokhet i bedömandet och ett anspråk på ofelbarhet, som
den värde Talaren sjelf erkände icke vara någon menniskas lott.
Det var i denne Talares föredrag ej längre Utskottsmajoritetens
anmärkningar, visse reservanters i Utskottet jemväl motiverade
särskilda meningar, eller den menniskoälskande patriotens var¬
ma hänförelse i anledning af de brister, han kunde förmena
vidlåda vår närvarande Statsförvaltning, utan det var omiss¬
känneligen sträfvandet att efterlikna vissa Talare af samma skola
från ett annat Stånd, som förde hans tunga, då han icke drog
i betänkande att såsom oduglige och ovärdige Honungens och
folkets förtroende utmåla, och således i det innersta, för hvarje
medborgare och kanhända mest för embetsmännen dyrbara,
såra och nedsätta män, om hvilka, jag är öfvertygad derom,
nationen i massa hörd skulle fälla ett helt olika omdöme, se¬
dan desse, då och nu frånvarande, blifvit satta i tillfälle att
försvara sig och framlägga alla de skäl och motskäl, som en
Regering nödvändigt måste öfverväga innan den, med afseende
å det ena eller andra partiets, den ena eller andra korporatio¬
nens, det ena eller andra interessets kungjorda anspråk, fattar
ett beslut, som skall vara nyttigt för det liela.
Det låg i denne Talares anförande, i trots af den grann¬
lagenhet och den konsideration för de menskliga bristerna han
ville låta påskina, ett uppenbart gäckeri med hans egna ord;
natt han icke ville lägga sten på bördan. Ilvad var det väl då
han lade dil? Voro icke Konstitutions-Utskottets majoritet, jemte
Herr Brinchs, samt Borgare- och Bonde-Ståndens Ledamöters
inom Utskottet tillkännagifna och i Memorialet tydligen ut¬
tryckta och tryckta meningar nog såsom börda för dem, hvilka,
då ej någon vågat ifrågasätta att de handlat emot bättre öfver¬
tygelse, såsom sin dyrbaraste lön måste räkna folkets erkän¬
nande af och förtroende för deras goda vilja och förmåga att
göra hvad rätt är? Kunde det väl då behöfvas att anfalla dem
inför Riksförsamlingen? Och innebär icke detta anfall ett skarpt
24
Den 15 Juli.
ehuru indirekt klander emot Utskotts-majoriteten, och således äf¬
ven mot Talaren sjelf, som tillhörde (lenna en- å två-röstiga majo¬
ritet, då det påtagligen framkallades af den föreställningen, att Ut¬
skottet icke förmått göra nog för det åsyftade ändamålet: vissa af
Konungens för vissa misshaglige Rådgifvares skiljande från embetet?
flade icke eljest beslutet om en underdånig anmälan i berörde
afseende, fast lämpligare och med en takt, mera värdig ett
Riksstånd, kunnat fattas, om diskussionen inskränkts lill de
föredrag, som kunde åsyfta ett ädelt och nienniskovänligt, om
än vanmäktigt, försvar för de klandrade Rådgifvarne, och der¬
vid de, som föresatt sig deras afiägsnande så vidt sådant på
någon Ståndets ‘åtgärd kunde bero, starke i känslan af sin öf-
vertygelses rigtighet och erkännande den oemotståndliga bevis-
ningskraften i Utskotts-memorialet och Herr Brincks reserva¬
tion, endast med Ja eller Nej, muntligt eller i sedlarne, afgif-
vit sine röster, och låtit resultatet blifva, hvad det nu icke kan
kallas, en verklig al ingen upphetsad och af inga listor från
annat Stånd ledd opinionsyttring? tv jag betviflar alldeles icke
att utgången blifvit densamma. Ett sådant sätt alt in plenis
behandla allmänna angelägenheter är icke derföre min mening
att förorda i andra fall, lin der, såsom i det förevarande, per¬
soners hela ekonomiska och medborgerliga välfärd är i fråga,
och der det kan och måste vara nog att denna välfärd, på lag¬
liga grunder och med ett helt enkelt anförande å den under¬
sökande auktoritetens sida af hvad mot dessa personer före¬
kommit, dem beröfvas, utan att man derutöfver må, med hopp
om bifall hos ädelt tänkande folk, lägga, såsom nyss är sagdt,
Hen på börda.
Med kännedom om den verkliga storsintheten hos Rikets
Bonde-Stånd, och deri finkänslighet och den varsamhet, det
städse, fastän icke uppfödt i salongerna, ådagalagt, skulle ifråga¬
varande diskussion väckt min största förundran, om jag icke
funne, att deri var nödvändig för att de, som önskade Stats-
Rådens afsättning, skulle kunna vinna sitt ändamål; ty — låtom
oss förstå hvarandra — Utskottsmajoritetens skäl behöfde under¬
stödjas och så mycket möjligt var upphjelpas. Detta visar sig
bäst deraf, att Grefve Lagerbjelke, i förening med Ledamöterrie
af Adeln och Preste-Ståndef, utan fhaser eller utrop, på ett så¬
som mig synes enkelt och logiskt sätt, vederlagt den juridiska
giltigheten af samtlige anmärkningspunkterna, med undantag af
den 4:de, som jag ock medgifvit grundar sig på ett begånget
misstag, dock icke af sådan beskaffenhet, att embelets förlust der¬
för skäligen kan ifrågakomma. Och då sålunda de 17 punk-
ferna stödja sig på omständigheter, hvilka tili sin förmenta
olaglighet äro, minst sagdt, tvisliga, samt man icke lärer kunna
Den lo Juli.
■25
såsom vissa oell allmängiltiga antaga sådana satser, om hvilkas
rigtighet lika förståndige och sakkunnige män å ömse sidor
äro oense, forde häraf blifva en nödvändig följd, att man icke,
med tillämpning af ilen ena sidans mening, får gifva en dom,
som endast kari ega ruin <iå tillförlitligheten af det omdöme,
som ligger till grund derför, är ostridig.
Men så har emellertid här skett. Ståndet har, med åbe¬
ropande af hvad Rikets väl kräfver, beslutat en underdånig
skrifvelse, att Kongl. Majit ville ur Statsrådet och från embe¬
te! skilja fem af sine Rådgifvare, mot hvilka — inärkom det —
till befogenheten icke fullkomligt antagliga anmärkningar blif¬
vit gjorda. I ett sådant beslut vill jag icke hafva någon del.
Ref kan dessutom icke medföra något annat än att blifva så¬
rande, ej blott för de ifrågavarande Stats-Råden, utan äfven för
vår högsinnade Konung; ty under det man nära nog -frånkännt
de förra all duglighet och förmåga att inse hvad fosterlandets
väl kräfver, har man med detsamma, måhända omedvetet, gif-
vit Konungen ett sidohugg för det Han valt och inom Sin
Konselj bibehållit män, hvilka fått. emottaga det härda tillmä¬
le!: att icke vara värdige folkets förtroende. Skall väl detta
vara belöningen för ett oaflåtligt sträfvande att bereda landets
väl, fastän så väl Konungen som Hans Rådgifvare, från den
högre och mera alltomfattande ståndpunkt, hvarå de befinna
sig, icke alltid eller i alla ämnen kunnat om detta väl hafva
samma begrepp som den faktion, hvars lösen är icke framåt¬
skridandet eller framåtgåendet, utan framälstörlandel? Svaret torde
icke vara tvifvelaktigt om det af en sann och mogen foster¬
landskärlek föreslafvas; och jag har tillåtit mig denna lilla di¬
gression, på det att vi måtte betänka vigten af det tagna steget.
Jag ogillar af dessa och förut anförde orsaker Ståndets be¬
slut om det underdåniga anmälandet, ehuru jag hoppas beslutet
häfver härflutit ur samma rena öfvertygelse om dess nödvän¬
dighet och nytta som jag nu uttalat om dess obehöflighet och
skadlighet. Jag ogillar detsamma, emedan det icke är visst, att
Konungens Rådgifvare i de uppgifna speciella fallen Grundlags¬
vidrigt förfarit, och derföre att den mot dem framkastade be¬
skyllningen, att de i allmänhet följt ett för Konung och land
skadligt system, blott innebär en insinuation, icke åtföljd af det
ringaste bevis, och sålunda i bästa läll reducerar sig till några
vissas subjektiva öfvertygelse, som icke kan gälla för andra, än
dem, som obetingadt antaga densamma. Jag ogillar beslutet
vidare derföre, att, om än de framställda anmärkningspunkterna
vore lagligen grundade, den åsyftade påföljden icke är jemförlig
med felen; och jag ogillar det slutligen emedan denna oroliga
26
Den 15 Juli.
tid icke är den rätta för att med nya, oerfarna, särdeles De¬
partementschefer inom Statsförvaltningen utbyta dem, hvilka
in för Ii fva I sig med sina portföljer och känna landets ställning,
och hvilkas aflägsnande nu alltför menligt skulle inverka på
de allmänna ärendernas gång. Inför mina kommittenter skall
jag öppet framlägga de hevekelsegrunder, jag haft, både för
mina ur mitt eget omdöme allena, och således icke från an¬
dras impulser vid hemliga sammankomster härledda, yttranden
och mina handlingar—i hvarje stund färdig att underkasta mig
så väl folkets i min ort sorn allmänna opinionens dom, ty mitt
samvete skall ej förebrå mig att jag gatt andras ärenden, eller
varit verktyg åt andra, för att bringa frågan till den olyckliga
utgången inom detta Stånd.»
Petter Claesson och Gabriel Andersson från Elfsborgs Län
anhöllo alt få till dagens protokoll antecknadt, det de varit
frånvarande, då nämnde beslut inom Ståndet fattades, den först¬
nämnde i följd af honom leornad ledighet från Riksdagsgöro-
målen för enskilda angelägenheters skötande, och den sednare
på grund af sjukdomsförfall.
Pehr Sahlström från Stockholms Län anförde: »I anledning
af innehållet utaf den af vice Talmannen nu ingifna reservatio¬
nen vill jag förklara, att ehuru detta till en stor del synes vara
rigtadt emot mig och det anförande, jag i dechargefrågan afgaf,
jag likväl bär allt förstör aktning för reservanters rätt i allmän¬
het för att nu söka gendrifva reservantens utlåtanden, hvilka
jag alltså lemnar i det värde, de. förtjena. Nationen torde nog
i sista hand komma att afgöra hvem af oss båda haft rätten
på sin sida.»
§ 4.
Uppå hemställan af förre Talmannen Kils Pehrsson och
Nils Larsson från Jemtlands Län, samt efler derom gjord fram¬
ställning af Talmannen, beslöt Ståndet att, då till föredragning
inom Ståndet förekommo Expeditions-Utskottefs förslag till Ri¬
kets Ständers underdåniga skrifvelser till Kongl. Maj:t, samma
förslag borde, på det att Ståndets Ledamöter måtte komma i
tillfälle att om deras innehåll taga nödig kännedom, blifva på
bordet hvilande till påföljande plenisammanträde, derest icke
ett eller annat förslag erfordrade mera skyndsam behandling,
i hvilket fall sådan vid första föredragningen af detsamma borde
ega rum.
I sammanhang härmed föredrogos och bordlädes Expedi-
iions-Utskottets förslag til] Rikets Ständers underdåniga skrif¬
velser till Kongl. Majit:
Den lo Juli.
27
N:o 74, angående förändradt användande af den till Stads-
skolor inom Lunds Stift och provinsen Halland utgående hel¬
gonskyld;
N:o 75, rörande låneunderstöds beviljande förverkställande
af tomtreglering inom denar 1849 nedbrunna del af Lidköping;
N.-o 76, angående förändrade beskättningsgrunder för mjöl-
och sågqvarnar, samt ödesqvarnars befriande från grundskatt;
AT.o 77, angående ytterligare anslag till uppförande af
cellfängelser;
iY:o 78, angående allmänna stadganden för erhållande af
Statsbidrag lill allmänt eller enskildt nyttiga arbetslöretag;
N:o 79, angående beviljadt lån för åstadkommande ,af en
båtled emellan Asunden och Jernlunden rn. 11. sjöar i Öster¬
göthland, m. m.;
N:o 80, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga hemställan till
Rikets Ständer, rörande folkskolelärares pensionering; samt
N:o 81, angående transitobandeln emellan Sverige och
Norrige.
§ 5-
Föredrogs ånyo punktvis Bevillnings-Utskottefs Utlåtande
N:o 15, i anledning af erhållen återremiss i vissa delar af
Betänkandet N:o 3, angående tullbevillningen.
Lil. a. Tariffen för införselst ullen.
Utskottets anmälanden och hemställan uti i:ste, 2:dre, 3:dje
och S:te momenten under berörde Lit. biföllos.
I fråga om 4:de momentet vidblef Ståndet sitt förra be¬
slut och lade Utlåtandet till handlingarne.
6:te momentet å pag. 7 af Utlåtandet, angående införsels-
tullen å vin.
Härvid yttrade:
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Det synes mig icke
vara klokt att bibehålla den låga tullsatsen på vin, då bränvins-
skatten så betydligen höjes, som den blifvande författnincen
kommer att utvisa. Enligt mitt förmenande bör införselstullen
på alla vinsorter höjas lika med bränvinsbeskattningeo och
kan jag fördenskull icke bifalla hvad Utskottet i det nu före¬
dragna momentet hemställt.»
Häruti förenade sig Peller Mårtensson och A. J. Sandstedt
från Jönköpings, Johan Johansson och Anders Pehrsson från
28
Den 15 Juli.
Östergöthlands, Gibriel Andonson från Elfsborgs, Johan Johans¬
son från Örebro, Erik Larsson från Wester-Norrlands, Jöns
Pehrsson från Blekinge oell Olaus börjesson från Götheborgs
och Bohus Län.
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands Län: »Jag är
förekommen af Petter Jönsson oell vill åtminstone att vi icke
bifalla momentet utan att vi med ogillande af dess innehåll,
lägga det till handlingarne.»
Vice Talmannen Svartling : »Jag har delat de åsigter, som
Lars Magnus Knutsson i sin motion i ämnet uttalat och jag in¬
stämmer i konseqvens härmed nu uti hvad föregående Talare
yttrat. Mitt yrkande blifver alltså, att momentet må afslås
och alt vi bestämma en förhöjning i tullafgifterne viii inför¬
seln till Riket af vin utaf minst 50 procent mot de tullsatser,
varan för närvarande drager.»
Georg Nyqvist från Wermlands Län: »Afven jag vill att
införselstullen å vinerne skall ökas, dock ej i den proportion,
sorn beskattningen å bränvinet kommer att höjas, ty då skulle
Vinet komma att stå oss till 10 å 11! R:dr kannan. I likhet
med vice Talmannen Svartling tror jag att ökningen bör ut¬
göra 50 procent af den nuvarande tullsatsen.»
Olof Johansson från Stockholms, Jon Liansson frånWester-
Norrlands och Nils Andersson från Christianstads Län instämde.
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Då frågan om tullsat-
sernes bestämmande för införsel af vin var sist löre inom Stån¬
det till behandling, ansåg Ståndet, att artikeln skulle tagas un¬
der förnyadt oinpröfvande i sammanhang med den uppskjutna
frågan om tullbeslämmelserne angående bränvin och sprit. Eger
Ståndet fortfarande denna åsigt i ämnet, så hör med behand¬
lingen af detta moment anstå, intilldess Rikets Ständer fattat
beslut i fråga om den blifvande hränvinsbeskattningen.»
Med förre Talmannen förenade sig Nyqvist samt Anders
Pehrsson från Östergöthlands, Peller Claesson från Elfsborgs,
Guslaf Nilsson från Calmar, Daniel Danielsson från Örebro,
Nils Svensson från Christianstads samt Olaus börjesson från Göthe¬
borgs och Bohus Län, med flere.
Erik Ersson från Stora Kopparbergs Län: »Jag är före¬
kommen af förre Talmannen och önskar, i likhet med honom,
att frågan för närvarande må få hvila.»
Petter Jönsson: »Visserligen är jag icke så snäll att räkna
som Nyqvist, hvilken kan göra 16 sk. i ett nu till 8 R:dr.
Vi veta att en kanna Portvin \kostar omkring i ,R:dr. Lägga
Den 15 Juli.
29
vi härtill 16 sk. så (ror jag priset på kannan ändock icke
kominer att uppgå till 10 å 12 R:dr, såvida icke deciinalräk-
ningen kan föranleda dertill, men gör den det, så är jag led¬
sen öfver ali jag förordat dess tillämpning på våra förhål¬
landen.»
Nyqvist: »Allt för gerna medgifver jag, att jag icke är så
snälltänkt och klyftig, sorn Petter Jönsson. Han liar emellertid
velat att införselstullen å vinet skall höjas, såsom jag uppfattat
hans yttrande, efter det förhållande, som beskattningen å brän-
vinet kommer att ökas, nemligen, så mycket öfver vinets nu
egande tullsats, som 24 sk.,— hvarmed han uppgifvit afgiflen
för hvarje kanna bränvin kommer att ökas — öfverstiger en kanna
bränvins nuvarande beskattning. Delta torde blifva nog dryg
ökning af tullsatserne å de olika slagen af vin.»
Peller Jönsson : »Modbrodern Nyqvist synes icke vilja
hålla sig vid sanningen, då han påstår det jag nämnt 24 sk.
Jag har tält om beskattningens ökande å bränvinet med 16 sk.
banko per kanna, och tullafgiftens å vin ökande i likhet dermed.»
Nyqvist: »Då jag inlåter mig i kalkyler och beräkningar
med Petter Jönsson menar jag alltid, då penningeräkning
kommer ifråga, riksgäldsmynt i stället lör banko, enär jag har
mig bekant att Peller Jönsson hyser förkärlek för allt gam¬
malt och riksgäldsräkningen är äldre, än bankoräkningen.»
Peller Jönsson: »Sedan Nyqvist nu så fyndigt förklarat
sin mening, så förstår jag honom och har intet att tillägga
mina förra yttranden.»
Sedan Lars Magnus Knutsson förklarat sig jemväl yrka att
det föredragna momentet blelve h vilande, framställdes proposi¬
tion af Talmannen på bifall till samma mömeut, hvilken pro¬
position med Nej besvarades. Uppå förnyad proposition beslöt
Ståndet, i likhet med hvad förre Talmannen föreslagit, att med
behandlingen af momentet skulle anstå intilldess Rikets Ständer
fattat beslut i fråga om den blifvande bränvinsbeskattningen.»
7:<ie momentePJjbifölls.
Lil. b. Tariffen för införselslullen.
I afseende å det under denna Lil. upptagna moment äfven¬
som å i:slc momentet under Lil. c. vidblef Ståndet sina förut
i ämnet fattade beslut samt lade Utlåtandet i denna del till
handlingarne, hvaremot 2:dra momentet af sistnämnde Lil.
bifölls.
30
Den 15 Juli.
Lil. d. Underrätlelsernc om hvad vid laccans verkställighet
iakttagas bör.
Utskottets hemställanden i 1 :sle och 2:dre momenten, af¬
seende §:n 5 och §:n 13 momentet 3 af tulltaxe-underrättel-
serne, biföllos.
3:dje momentet å pag. l(i af Utlåtandet, i hvilket moment
Utskottet förklarat sig vidblifva sitt afgifna förslag till §:n 15
i (tilltaxe-nnderrättelserne m. m., föranledde diskussion, derun¬
der sig yttrade:
Nils Larsson från Jemtland. »Om man ej tänker sig när¬
mare in i lörhällanderne med det emellan Sverige och Norrige
herrskande s. k. drawbacks-syslemet, så stadnar man i den för¬
modan att detta system icke medför andra verkningar, än att
tillskynda och bibringa exportörerne en fördel. Vid närmare
skärskådande af detta system skall man dock finna, att det
åstadkommer oupphörliga tvister och trakasserier de förenade
rikena emellan. Ar 1830 infördes redan detta system å Svenska
sidan, men ej förr än 11151 i Norrige och detta införande
skedde endast för att utöfva repressalier emot oss. Detta åter
orsakade att införselstullen från Norrige till Sverige ökades.
De ömsesidiga förhållanden, som genom den s. k. Mellanriks-
lagens utfärdande uppstått, eller den halfva tullafgiften vid in¬
försel af varuartiklar från ettdera af rikena till det andra och
hvilka förhållanden båda rikena gillat och antagit såsom be¬
ståndande, hafva således å en sida blifvit upphäfna. Drawbacks-
systemet har vidare orsakat att Norska Storthinget hemställt
till Kongl. Majit, att artikeln socker måtte varda undantagen
från de artiklar, å hvilka Mellanriks-lagen borde tillämpas.
Dessa hemställanden hafva egt rum 3 ä 4 gånger, dock har
Kongl. Majit icke bifallit dem och detta på ganska giltiga skäl,
ty eljest skulle samma praxis vidtagas med den ena artikeln
elter den andra, för hvilken nu vid införseln från det ena
liket till det andra endast hälften mot vanliga tullsatsen er¬
lägges, och slutligen skulle då icke en sådan artikel finnas qvar.
I löljd af dessa förhållanden hafva Borgare- och Bonde-Stånden
återremitterat 15:de §:n af tulltaxe-underrättelserne: Bonde-
Ståndet under yrkande att Rikets Ständer måtte uti underdånig
skrifvelse till Kongl. Majit söka uppgöra så, alt drawbacks-
systemet måtte samtidigt i Sverige och Norrige kunna upphöra.
Jag anser att Utskottet icke haft grundade skäl för sitt afstyr-
kande till hvad Bonde-Slåndet sålunda yrkat. Frukta våra
Svenska raffmadörer att blifva ruinerade genom allt för stor
införsel af raffineradt socker från Norrige, så är ju detta ett
skäl ytterligare att drawbacken bör borttagas. Man säger vis-
Den -15 Juli.
31
spri igen alt Fredrikshall* sockerraffinaderis rättighet till tu II-
restitutioner upphör med den l:ste Juli 1857. Detta är nog
godt och väl, men talas ej om eller tages ej något steg, ledande
dertill att systemet skall upphöra, så medgifver nog Norrska
Storthinget vidare tullrestitutioner för nämnde raffinaderi.
Kan man ej med delta uppgöra på annat sätt, så bör man åt¬
minstone söka till att få drawbacken å sockret å ömse sidor
borttagen från och med den l:ste Juli i057. Det är klart att
obehagligheter och ledsamheter skola uppstå de förenade rike¬
nas invånare emellan, då man å båda sidor vill påtruga hvar¬
andra, hvad som kan tillverkas i båda Rikena. Jag yrkar
fortfarande att Hikets Ständer måtte allåta en underdånig
skrifvelse af det innehåll, jag redan nämnt.»
Häruti hördes instämma E. M. Fällt från Skaraborgs,
Guslaf Hullman från Orebro, Georg Nyqvist och Jonas Chri¬
stoffersson från Wermlands, samt Tobias Lind,, Erik Christensson
och Olaus Börjesson från Götheborgs och Bohus Län, med flere.
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Då denna fråga sist
var under behandling inom Ståndet, räknade jag mig tili dem,
som yrkade återremiss af 15:de §:n i tulltaxe-underrättelserne,
på det att möjligen dymedelst ett förslag kunde å Utskottets
sida lemnäs om drawbackens upphörande. Denna åsigt synes
ock Utskottet hysa, då det i sitt Utlåtande i förevarande ämne
säger, bland annat: »Emellertid torde det finnas vara för tidigt
att derom nu afgifva förslag». Utskottet synes således icke
än hafva yttrat sig i frågan rörande lullrestitutionernas upp¬
hörande, och jag hyser derför icke betänkligheter vid att bilalla
den nu föredragna punkten.»
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Jag instämmer
till alla delar i den utredning af förhållanderne med drawbacks-
syslemet, sorn Nils Larsson gjort, och kan, i motsats till förre
Talmannens åsigter, ej annnat än anse, det Utskottet afgifvit
hufvudsakligt yttrande i tullrestitutions-frågan, då det förklarat
sig utan afseende å de i Borgare- och Bonde-Stånden gjorda
anmärkningar, vidblifva förslaget till §:n lä i tulltaxe-under-
rättelserne. Det nu ifrågavarande ämnet bar gifvit anledning
till ett smärtsamt resultat, som icke bör förbigås. Såsom Nils
Larsson uppgifvit, har under 30 års tid det s. k. sockerkriget
medfört ledsamheler och svårigheter för Kongl. Maj:t sjelf i
Dess egenskap af Regent i båda rikena. Att förlika de stridiga
interessena har ej varit godt. Man har på allt sätt sökt att
undergräfva hvarandras bestånd. Jag är derföre ock af den
fullkomliga öfvertygelsen,' att man bör, för att förekomma
tvisterna raffinadörerne i de särskilda rikena emellan, göra en
r
32 Dc/t Jo Juli.
sådan framställning, som den Nils Larsson föreslagit, hvarefter
Kongl. Majit torde derpå grunda sina framställningar till så
väl Svenska Sländerne, som Norska Stortliinget. Jag skall
anhålla att fa lemna några upplysningar i ämnet, som jag skrift¬
ligen uppsatt.»
Sahlström uppläste härefter följande skriftiiga anförande :
»Öfver nuvarande Svenska och Norrska exportpremier vid
utförsel af raffineradt socker.
I.
Sockerexportpremien har .blifvit fröet till långvariga, vidt¬
utseende tvister och misshälligheter emellan de förenade ri¬
kena.
Detta olyckliga trätofrö utsåddes först på Svenska sidan
redan för 24 år sedan, eller uti 1830 års tulltaxa, fem år efter
Mellanrikslagens utlärdande och i uppenbar strid med denna
lags principer.
Uti 1835 och 1845 års tulltaxor uppdrefs denna export¬
premie än ytterligare, i trots af det lika rättvisa som all¬
männa missnöje deri hade väckt i Norrige, och tilldelades jem¬
väl exportpremier för liera andra artiklar. Dessa, om än in¬
direkta, likväl ganska tydliga, ingrepp uti Mellanrikslagen, miss¬
nöjet deröfver, och ändteligen de farhågor, som derutaf väck¬
tes hos Norrmännen, att med de Svenska exportpremierne
åsyftades ingenting mindre än att systematiskt förqväfva och
hindra uppkomsten utaf ali fabriksindustri och husflit i Norrige
voro, ty värr, en hufvudsaklig orsak till den söndring och
splittring, som uppenbarade sig uti den år 1845 nedsatta gemen¬
samma kommittén af Svenska och Norrska medlemmar, hvilka
sednare äfven ganska öppet uttalade detta missnöje och dessa
farhågor. Men det stadnade inom kommittéer! ej vid tal ocJi
ordande. Utom flera andra förslag, ingifna af missnöjet och
farhågorna, och utmärkta af en reaktionär tendens eller åsyf¬
tande att föra handelsförbindelsen emellan de båda folken till¬
baka från det sannt unionella och broderliga förhållande, som
blifvit stadgadt genom Mellanrikslagen, yrkade äfven de Nor¬
ska kommilterade uttryckligt: att socker osli sirap formligen
mätte undantagas ifrån Mellanrikslagen, d. v. s. hvarken vid
sjöväga eller landväga införsel hädanefter åtnjuta lindring utaf
halfva tullafgilten. Detta var första gången ett sådant påstå¬
ende gjordes, och det blef signalen till det så kallade »socker¬
kriget», eller rättare dess första utbrott för nu nära åtta (s:r
8) är sedan. Norrska Regeringen understödde kommitterades
yrkande. Svenska Regeringen åter gaf icke sitt bifall dertill,
Den i 5 Juli.
hvilket visserligen var rigligt; men hvad sorn deremot aldrig
kan gillas är, att Svenska Regeringen, sedan den oförrätt och
de förluster, hvilka genom exportpremiesystemet i allmänhet
och särdeles genom den enorma sockerpremien tillfogades Norrige,
blifvit uti de Norrske kommitterades oell Norrska Regeringens
Betänkanden klart och ovederlägglig! framlagde, icke afskaffade
hela systemet åtminstone i dess tillämpning på Norrige, utan
tvertom med uppenbart åsidosättande utaf det rättmätiga i
Norrmännens klagomål, bibehöll framgent hela systemet utan
ringaste förändring. Vid sådant förhållande kan det icke gifva
rättvis anledning hvarken till förundran, eller klander, att Norr¬
ska Regeringen och Storthinget, ehuru icke förr än fem år
derefter eller 1851, och dä såsom repressalier, medgåfvo en ex¬
portpremie vid utförsel af raffinadsocker; — så mycket min¬
dre, som den af Norrska Statsmakterna, lill olika belopp under
tidrymden ifrån den Siste Juli 1331 till samma dag 1834,
samt ifrån sistnämnde dag 1854 till den Iiste Juli 1837, bevil¬
jade exportpremien var vida ringare, än den,'sorn då i Sverige
var stadgad; — under första perioden omkring 60 procent
lägre, och under den sednare, eller ifrån den liste Juli 1854
till samma dag 1857, enligt vid nu innevarande Storthing gjord
reglering af råsockertulien, cirka 40 procent mindre än den
dåvarande Svenska exportpremien. Det bör ock märkas, samt
får på intet vis lemnäs utur sigte, att under det Svenska ex¬
portpremien tilldelas Sveriges samtlige raflmadörer, och såsom
en ren gunst eller skänk utaf Statskassan, så tilldelas den Norr¬
ska exportpremien blott ett enda raffinaderi och utgör en köpe¬
skilling eller kontrahtmessig ersättning till detta raffinaderi för
afståendet utaf dess för Norrska Statsverket onerösa previlegier.
II.
De nu i Norrige och Sverige stadgade sockerexportpre-
mierqa utgå efter så olika grunder, och äro till sina verk¬
ningar för respektive raffinadörer i båda länderna så skiljaktiga,
att en jemförelse-heräkning emellan de förra och de sednare
icke är utan svårighet.
I Norrige är, enligt uttryckliga köpekontraktet emellan Re¬
geringen och det privilegierade raffinaderiet, som ensamt åt¬
njuter exportpremie, och hvilket kontrakt är iofördt både i
Regeringens proposition till Storthinget år 1351, och uti Thin-
gets beslut, premie icke beviljad för utförd t rnelissocker och ej heller
för lumpsocker, utan endast för bästa eller egentligt raffinad¬
socker (så kalladt canarie), hvaraf också föijer, att exportpre¬
mien endast kan komma att ufgifvas lör ett begränsadl, icke
ftonde-St. Prot, vid lliksd. 1853—1651- PT. 3
34
Den fB Juli.
särdeles betydligt belopp raffineradt socker. Ty då raffinaderiet
icke åtnjuter premien för melis eller lump, och än mindre för
sirap, utan mäste inom Norrige afsätta hela det qvantum me¬
lis, lump och sirap, som vid tillverkningen af hästa raffinad-
sockret uppkommer, och hvilket qvantum öfverhufvud icke kan
antagas under 33 procent, så är också raffinaderiet utur stånd
att tillverka och utföra större belopp canariesocker, för att derå
erhålla exportpremie, än som motsvarar det belopp melis-och
lumpsocker samt sirapen, som med någon vinst eller åtmin-
minstone utan förlust kan säljas inom landel, och detta belopp
melis, lump och sirap kan inom en nation, som utgör icke
fullt 1,400,000 menniskor icke blifva betydligt.
I Sverige åter tilldelas exportpremien utan någon be¬
gränsning, hvarken i afseende på raffinaderiernas antal, vore
än dessa huru många som helst,, eller till sjelfva varubeloppet.
Ty här gifves exportpremie både vid utförsel af bästa raffinad
(canarie) och af melis och lump, och till oell med för lump¬
socker i krossad eller söndersmulad form, hvarigenom för ljus
farin eller hvitt pudersocker, blandadt med krossad lump, jem¬
väl exportpremie kan erhållas.
Men ej nog med . denna högst väsendtliga skiljaktighet.
En annan olikhet förekommer äfven, nemligen att exportpre¬
miens sifferbelopp, och alla dessa skiljda förhållanden måste
likväl vid en jemförelse emellan exportpremierna i begge län¬
derna tagas i beräkning och afvägas.
I Norrige är ifrån deri l:ste Juli 1834 till samma dag
1837, exportpremien bestämd så, att restitution af tullafgiften
för 100 skålpund råsocker «rhålles vid utförsel af 63 skålpund
bästa raffinad eller canariesocker. Norrska Regeringen har nem¬
ligen antagit, på grund af raffinadörernes uppgifter, att 100
skålpund råsocker lemna öfverhufvud i utbyte 63 procent bä¬
sta raffinad. 23 procent melis och lump, samt 10 procent si¬
rap, Då råsockertullen vid nu innevarande Storthing är be¬
stämd till 2 s. 6 rst. Norrskt Sp. pr Norrskt skålpund, som i
Svenskt mynt och vigt gör 2 sk. 5| rst. banko pr skålpund,
erhålles således i tullrestitution eller drawback vid utförsel af
63 skålp. bästa raffinad i Svensk vigt 227 sk. Svenskt banko.
Men detta belopp utgör ej verkliga exportpremien ; innan verk¬
liga exportpremien kan utrönas, måste derifrån afdragas 1:0
effektivt erlagd tullafgift för 63 skålpund råsocker (63 X 2 sk.
rst.) = 147 sk. 7 rst., och 2:o erl.agda råsocker-tullafgiften
3 10 skålp. sirap (10 X 2 sk, 5\ rst.) = 22 sk. 8 rst., enär,
vid den låga inlörselsafgift i Norrige å sirap, priset å denna
biprodukt ingalunda, såsom här i Sverige är förhållandet, er¬
sätter råsockertullen. Men när ifrån 227 sk. fråndrages 147
Den 15 Juli.
35
sk. 7 rst., oell 22 sk. 8 rst., blir återstoden 56 sk. 9 rst. Sv.
banko, hvilket belopp utgör effektiva exportpremien å det
qvantum raflinadsocker, sorn erhållits utur använda 100 skål¬
pund rått socker.
I Sverige, hvarest exportpremier gifvas både vid utförsel
af canarie-, melis och lump, erhålles deremot, enligt enahanda
afkomstberäkning, premie för utur 100 skålpund råsocker vunna
nittio (s:r 90) skålpund raffirieradt socker ; hvarjemte något af¬
drag af råsockertnll för sirapen, i anseende till den höga in¬
förselsa fgiften och det höga priset på denna biprodukt icke
heller kati komma i fråga. Men lullrestitutionen är 5 sk. per
skålpund, så å canarie- och melis-, som å lumpsocker, då detta
sistnämnda utföres i topp. och således å 90 skålpund .= 270
sk. banko. J)å härifrån åter Iråndrages totala införselsafgiften
å råsockret (tull 2 sk. 5 rst., handels- och sjöfarts-afgift 2^
rst., och tolag j-jAj rst. per skålpund), hvilken å 90 skålp. gör
225 sk., så blir återstoden, eller effektiva exportpremien å den
utur 100 skålp. råsocker vunna raffinerade produkten 45 sk.
banko. Skillnaden emellan Norrska och Svenska exportpremien
(56 sk. 9 rst. — 45 sk.) är således blott 11 sk. 9 rst., med
hvilket belopp premien i Norrige å 65 skålpund bästa raffinad
öfverskjuter premien i Sverige å 90 skålpund canarie-, melis-
och lump i topp. Ökades således exportpremien i Sverige
blott med 1|^ rst. eller 1| rst. banko per skålpund, så biefve
förhållandet alldeles lika.»
Tilläggande Sahlström härefter: »Då denna obetydliga skill¬
nad åstadkommit sådana strider raffinaderierne emellan, synes
det mig, som borde den försvinna, och jag rekommenderar
derför Ails Larssons framställning till antagande af Ståndet, på
det att framtida obehag och oroligheter må kunna förekommas.»
Henrik Andersson från Örebro samt Anders Andersson och
förre vice Talmannen Pehr Eriksson från Wermlands Län in¬
stämde häruti.
Ola Månsson från Skåne: »Jag har uppträdt endast för att
nämna, det Borgare-Ståndet redan bifallit det nu föredragna
momentet; hvadan detsamma, huru ock Bonde-Ståndet be¬
slutar, torde få 5:ne Stånd för sig. Jag bifaller derför ock
momentet, enär jag anser ett annat beslut tjena till intet.»
Vice Talmannen Svartling och A. J. Sandstedt från Jön¬
köpings Län, med flere hördes häri instämma.
Petter Jönsson .- »Då jag anmälde mig var det endast för
att instämma med Nils Larsson. Det s. k. sockerkriget bör¬
jade första Riksdagen jag var bär såsom representant, men då
jag icke följt det så noga som Sahlström, skall jag, som sagdt
36
l)s?i i 5 Juli.
är, endast instämma med honom och Nils Larsson. Frågan
om ändring i tullrestitutionerna å sockret är ingalunda för ti¬
digt att handlägga. Ola Månsson har visserligen tält om att
ett särskildt beslut af Bonde-Ståndet skulle tjena tiii intet, då
de tre öfriga Stånden redan bifallit momentet. Om så ock
vore förhållandet, anser jag likväl Bonde-Ståndet böra handla
oberoende af dessa Stånds beslut.»
Nils Larsson: »Det är väl upplyst,'att Borgare-Ståndet af-
gjort momentet oell bifallit detsamma, men ej huru det för¬
håller sig härutinnan med Ridderskapet och Adeln samt Preste-
Ståndet. Frågan är således än oafgjord; hvadan jag fortfar i
mitt yrkande, hvilket jag ock skulle göra om alla tre Stånden
redan bifallit momentet, ty sådant bör icke inverka på vårt
beslut. För mera tydlighets skull vill jag en gång tili upprepa
hvad, som i min tanka bör blifva Ståndets beslut att, nemligen,
iSide §:n i hittills gällande tulltaxe-underrättelser måtte god¬
kännas med de förändringar, som i Utskottets Betänkande N:o
3 blifvit föreslagna, hvaremot Siandet bör ogilla Utskottets i
det nu föredragna momentet afgifna svar på Bonde-Ståndets
hemställan, rörande den underdåniga skrifvelsen till Kongl.
Maj:t; tilläggande Nils Larsson, att det vöre så mycket nöd¬
vändigare att bifalla nämnde 15:de §:n på sätt han uppgifvit, som
det vöre osäkert, huruvida den ifrågasatta underdåniga skrifvelsen,
derest den komme att afgå, skulle medföra någon påföljd, samt
att äfven om någon påföljd deraf uppstode, §:n i alla fall borde
gälla intilldess resultatet af skrifvelsen inträffade.»
Med Nils Larsson förenade sig Malls Pehrsson från Stock¬
hlms Län och Johan Petter Danielsson från Calmar Län.
Diskussionen var slutad. Efter det Talmannens framstälda
proposition på bifall till momentet blifvit med öfvervägande Nej
besvarad, godkände Ståndet, uppå förnyad proposition, iS:de §;n
i de hittills gällande tulltaxe-underrättelserne med de förändrin¬
gar, som i Utskottets Betänkande N:o 5 blifvit föreslagna, »men
beslöt tillika för sin del, att Rikets Ständer skulle hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes i Nåder
vidtaga sådana åtgärder, att drawback-sytemet måtte samtidigt
i Sverige och Norrige upphöra.»
4etle momentet, innefattande en- anmälan af Utskottet om
behandlingen inom Preste-Ståndet af 17:de §:n i tulltaxeunder-
rättelserne, ansågs icke föranleda någon Ståndets åtgärd, utan
lades till handlingarne.
Sele momentet bifölls.
Den ib Juli.
37
§ 6.
Föredrogs ånyo Berillnings-Utskottels Memorial N:o 40,
i anledning af Riks-Ståndens olika beslut angående tullbevill-
n ingen.
I afseende på föredragningssältet föreslog Talmannen, att de
till Bonde-Ståndet ställda inbjudningar att frånträda förut fattade
beslut, samt Utskottets hemställanden i de momenter, soin icke
afsågo tullbeviilningens belopp och der inbjudningar icke egt
rum, måtte till behandling förekomma först och i den ordning
de uti Memorialet lunnes upptagne, hvarefter voteringspropo-
sitionerne borde till godkännande eller förkastande anmälas.
Nils Larsson från Jemtlands Län anförde: »För min del
önskade jag, att Ståndet ville, der inbjudningar till Bonde-Stån¬
det förekomma, afslå dessa samt vidblifva sina förut ä ämnet
fattade beslut och godkänna voteringspropositionerna, ty det
synes mig icke vara rätt att upprifva våra en gång fattade
beslut. Visserligen har jag i åtskilliga punkter af Bevillnings¬
utskottets Betänkande N:o 3 tillhört minoriteten af Ståndets
Ledamöter, men jag anser mig dock böra respekterade beslut,
i hvilka majoriteten slädnät. Skulle Ståndet gilla min hem¬
ställan, så blifver det naturligtvis lämpligast att Memorialet
föredrages i sin helhet och att en proposition framställes i det
syfte, jag nu påpekat.»
Häruti hördes flera Ledamöter af Ståndet instämma.
Ola Månsson från Skåne: »Här är icke fråga om att upp¬
rifva fattade beslut, utan att yttra sig öfver gjorda inbjudnin¬
gar, och för min del yrkar jag att hvar och en till Bonde-
Ståndet stäld inbjudning må särskildt föredragas.»
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Jag är förekom¬
men af Ola Mänsson och yrkar alltså lika med honom, att hvarje
inbjudning till vårt Stånd må särskildt föredragas.»
Ståndet beslöt härefter att föredragningen af Memorialet
skulle försiggå på sätt Talmannen föreslagit.
Utskottets å pag. 4. gjorda hemställan att med redogörelsen
för de skiljaktiga besluten i afseende på tuilvärden och äfgif-
vandet af de yttranden i anledning häraf, som från Utskottets
sida kunde föranledas, må anstå intilldess tulltaxans öfriga här¬
med samband egande bestämmelser blifvit slutligen afgjorda,
bifölls.
Vid momenten under nedannämnde varuartiklar fattades
följande beslut.
38
Den i 5 Juli.
Aska.
Härvid yttrade Nils Larsson: »Då Bonde-Ståndet under
behandlingen af Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5 vid
den nu föredragna artikeln aska, fattat sitt beslut efter öfver¬
läggning inom Ståndet, så, och då Utskottet icke grundat sin
inbjudning på några skäl, hemställer jag att Ståndet måtte vid¬
blifva sitt redan fattade beslut och afslå inbjudningen; hvar¬
jemte jag anhåller, att hvad jag nu har yttrat må anses såsom
anmärkt vid alla de inbjudningar, som Ståndet i|förevarande
Memorial fått emottaga.»
Efter derom framställd proposition afslog Ståndet den gjorda
inbjudningen och vidblef sitt i ämnet redan fattade beslut.
Blår, Hamp-, och Lin-, Fisk, Fläsk, Färgträd och Lin.
Ståndet afslog de gjorda inbjudningarna och vidblef sina i
ämnet fattade beslut; hvaremot Ståndet biföll Utskottets under
artikeln Flaskfoder gjorda framställning.
Garn, Bomulls-, ofärgadl.
I anledning häraf anförde:
Vice Talmannen Svartling; »Det kan visserligen vara
bra att vi fortsätta den påbegynta banan att afslå inbjudnin-
garne, men då dessa angå skydd för våra fabriker och spin¬
nerier, så hemställer jag, om vi icke böra göra undantag från
den bestämda regeln samt nu bifalla den under denna artikel
föreslagna inbjudning, helst när 5:ne Med-Slånd lika med Ut¬
skottet bibehållit den nu gällande införselstullen å olärgadt bom¬
ullsgarn.»
Nils Larsson: »Såsom skäl för sin tillstyrkan att Ståndet
vid det nu föredragna momentet bör frånträda sitt redan fat¬
tade beslut, synes vice Talmannen vilja låta påskina, att. nya
bomullsspinnerier skulle hafva tillkommit, sedan förevarande
fråga sist var före till behandling inom Ståndet. Att så icke
är förhållandet, vill jag dock upplysa och dervid tillika meddela
att en utaf egarne .till Gefle stora bomulls-spinneri sjelf yrkat
en skillings nedsättning på införselstullen å garnet; hvadan man
just för att gå spinneriegarne till mötes bör vidblifva det förut
fattade beslutet.»
Petter Claesson från Elfsborgs Län: »Jag vill visserligen
icke neka bomullspinnerierne skydd, men skulle den nuvarande
införselstullen å bomullsgarnet komma att bibehållas, lemnades
detta skydd på hus-slöjdens bekostnad. Nödvändigheten anser
jag derföre bjuda att vi vidhålla vårt förut i ämnet fattade
beslut.»
Den 4 5 Juli.
39
Vice Talmannen Svartling: »I anledning af Nils Larssont
yttrande, vili jag endast lemna det meddelande till hans efter¬
rättelse, att jag nogsamt har mig bekant att bomulls-spinnerier
icke kunna byggas på så kort tid, som i hans yttrande är för¬
utsatt.»
Inbjudningen afslogs och Ståndet vidblef sitt förut fattade
beslut i ämnet.
Likaledes förklarade Ståndet sig afslå de gjorda inbjudnin-
garne under artiklarne: Garn, linne-, Glas, fenster-, Glas, pa¬
tent-, Kreatur, Kött, Stearin och Salt, och vidblifva sina förut
i nämnde afseenden fattade beslut; hvaremot Utskottets för¬
klarande i afseende på artikeln Kort bifölls.
Soeker, topp-.
Utskottets inbjudning härvid föranledde diskussion, der¬
under nedannämnde Talare yttrade sig sålunda:
Peller Jönsson: Vid det nu föredragna momentet anser
jag att ett undantag bör ske i våra åtgöranden, beträffande in-
bjudningarne och att vi böra bifalla Utskottets hemställan. 1
öfverensstämmelse med hvad jag tillförene yttrat, påstår jag
jemväl nu att nedsattningen i införselstullen å ralfineradt socker
mera skadar än gagnar och att konsumtionen af denna vara
icke är af den betydenhet hos Svenska folket, som den är hos
de privilegierade Stånden. Norrska raffinaderierna få tullfritt
införa råsocker, då våra deremot få för detsamma erlägga en
införselslull af 2 sk. 5 rst per skålpund. Härigenom är klart,
att fördelen ligger på Norrmannens sida neli den ifrågasatta
tullnedsätlningen af 1 sk. per skålpund skulle komma att or¬
saka Svenska Statsverket en förlust af (lera hundratusen R:dr
om året. Jag hemställer derför, att vi antaga den här gjorda
inbjudningen och instämma i det beslut, ltidderskapet och Adeln
härutinnan lättat.»
Ola thinsson: »Då denna fråga sist var före till behand¬
ling inom Ståndet yttrade jag mig icke ega tillräcklig sakkänne¬
dom i ämnet. I följd häraf kan jag nu fritt uttala mina åsig-
ter utan att vara bunden af föregående yttranden. Då jag in-
herntat att Borgare-Ståndet med en pluralitet, som utgjorts
af |:delar af Ståndets Ledamöter, antagit inbjudningen om 5
sk. införselstull å skålpundet raffineradt socker i stället för 4
sk. till hvilket belopp det för sin del förut beslutat att ned¬
sätta tullen,' så tror jag att förstnämnde tullbestämmelse är den
rättaste. Jag vet ganska väl, att bearbetningar i denna fråga
egt rum å båda sidorne, nemligen både från dem, som velat
nedsätta och dem, som velat bibehålla nuvarande införselstull
40
Den 15 Juli.
å raffineradt socker, men dyiika bearbetiiingar verka icke på
mig. Hvad som verkar på mig i detta afseende, är sakkun¬
nige personers meddelade upplysningar i ämnet, ocb såsom en
sådan person ocb dertill liberal i tull-lagstiftningsfrågor anser
jag representanten i Borgare Ståndet Herr Schwan vara. Ilan
liar på ett för mig öfvertygande sätt ådagalagt, att Svenska
Statsverket genom den ifrågasatta tullnedsättningen skulle för¬
lora 5 å 600,000 Ridr årligen, och icke vore det så särdeles
lyckligt för oss om denna summa komme att gå ifrån oss till
Norrmännen. Förhållandet är nemligen sådant. Vi veta, att
Norrmännen ega ratt att till Sverige öfverföra vissa artiklar
mot half tull. Ibland dessa artiklar är ock raffineradt socker;
nedsätta vi nu importtullen å denna artikel till 4 sk. per skål¬
pund, så följer häraf att Norrmännen få hit importera sitt soc¬
ker mot 2 sk. per skålpund. Norrmännen erlägga imellertid
icke någon tull för råsockret, hvaremot Svenska sockerraffina¬
derierna få betala 2 sk. och 3 rist per skålpund i införselstull
för den oarbetade varan, således 3 rist mer än hela införsels¬
tullen å den förädlade varan, som Norrmännen måste erlägga,
derest vi nedsätta denna tull, på sätt Ståndet förut beslutat.
Det ur ju klart att sådant skall lända till stor fördel för Norr¬
männen ; men för att icke den inhemska sockerfabrikationen
på så sätt skall gå under, måste Kongl. Majit i stället nedsätta
införselstullen å råsockret från 2 sk. 3 rst till i sk. 5 rist.
Då nu omkring 24,000,000 skålpund råsocker årligen till Sve¬
rige importeras, så gör Statsverkets förlust härpå 24,000,000
sk. eller 300,000 ltidr. Resultatet af nedsättningen skulle blifva,
oberäknad! Statsverkets förlust, det att våra sockerraffinad>‘rier
möjligen ginge under, enär genom den låga importtullen Norr¬
männen troligen komme att förse oss med raffineradt socker
till hela vårt komsumlionsbehof. Jag tror det är klokast att
antaga inbjudningen och bibehålla S sk. införselstuil å raffine¬
radt socker åtminstone till nästkommande Riksdag, då privile-
gierne för Fredrikshald sockerraffinaderi upphöra.»
Med Ola Månsson förenade sig Olof Johansson från Stock¬
holms, Erik Ersson, Jan Andersson och Johan Bergström från
Stora Kopparbergs, Jon Hansson och Erik Larsson från Wester-
Norrlands, L. G. Sandberg från Westerbottens, Anders Bäck¬
ström från Norrbottens, Olof Lagergren frun Gottlands samt
David Andersson från Hallands Län, med flere.
Nils Larsson: »Jag har redan förut yttrat mig i afseende
å de af Utskottet gjorda inbjudningar ocb vidblifver detta mitt
yttrande äfven i fråga om det nu föredragna momentet. Vi
hafva visserligen nu kommil till artikeln socker, som hvar och
Den i 5 Juli.
41
en vet är en smältbar varn, men derför hoppas jag likväl att
vårt enhälligt fattade beslut, rörande införselstullen å raffineradt
socker, icke skall bortsmälta. Jag har af det protokoll, som
inom Ståndet fördes, då ärendet sist var före, inhemtat, att
icke någon Ledamot af Ståndet yttrade sig emot den ifråga¬
satta nedsättningen i tullsatsen å nämnde sockersiag, men att
deremot ej mindre än 40 Ledamöter förklarade sig bifalla deri.
Omöjligen kan jag förmoda, att Ståndet nu frångår ett så en¬
hälligt fattadt beslut och, orri så sker, så vore jag hugad att
förmena, det inverkningar i ett eller annat hänseende egt rum.
Jag bar sett kalkyler uppgjorda af båda partierne i denna
fråga, men jag har icke ansett mig kunna sätta fullkomlig lit
till dessa kalkyler. Hvarefter jag rättar mig är den utredning,
som ett Statsråd lill Statsråds-protokollet för den 23rdje Juli
1851 i ämnet afgifvit och hvilket protokoll finnes bilagdt Kongl.
Majits Nådiga Proposition till Rikets Ständer vid då pågående
Riksdag i anledning af väckt fråga om förändrade tullbestäm¬
melser för raffineradt socker och socker-sirap. Denna utred¬
ning gifver vid handen, att de kostnader, hvilka drabba ett 41.
1 Norrige raffineradt och hit inlördt socker utgöras, under
förutsättning af att nu gällande tullsats å sådant socker bibe¬
hålies af:
Tull 2 skill. 6 r:st.
Afgift till Handels- och Sjöfartsfonden . . »3 —
Tolag » 3 —■
Vågpenningar » 0,5 —
Stämpel-afgift » 1,9 —
Hvartill kommer utgift för frakt, assurans,
packhus och arbetspenningar, magasins-
kostnad m. m., beräknadt endast för unge¬
fär hälften af den Norrska importen, enär
en betydligare del af det i fredrikshall be¬
redda sockret torde kunna antagas blifva
från nämnde stad direkte utfördt till af-
sätlningsorterne, ulan alt först behöfva upp¬
läggas i Sverige, och således ej belastas med
drygare omkostnader i dessa hänseenden
än Svenskt socker; tillhopa » 2,6 —
hvadan alltså sammanlagda beloppet af be¬
rörde afgifter uppgå till .... bänko 3 skill. 5 r:st.
Skulle nu den ifrågasatta tullnedsättningen komma attegarum,
så måste från sistnämnde belopp dragas 6 rist, då återstoden
2 sk. 11 rist utgör den kostnad, som hvarje 44. raffineradt soc¬
ker belägges med vid införseln till Sverige från Norrige under
42
Den 15 Juli.
förutsättning af en tullsats å sådant socker af 4 sk. per il.
De afgifter eller omkostnader för hvarje il. i Sverige beredt
socker bestå af:
Tull å 1 il. råsocker 2 skill. 3 rist.
Afgift till Handels-och Sjöfartsfonden för dito » 2,7 —
Tolag » 0,2 —
Vågpenningar » 0,6 —
Summa 2 skill. 6,5 r:st.
hvarifrån afgår s. k. Tbara-avans . . - . . » 0,8 —
2 skill. 3,7 r:st.
hvaremot tillkommer Hallstämplings-afgift . » 0,3 —
tillhopa banko 2 skill. 6 r:st;
hvilken summa utgör det belopp, hvartill afgifterne för 4 il.
rått socker uppgå. I förhållande härtill komma kostnaderne
för 1 H. raffineradt socker, om man beräknar, att man af rå¬
varan får 73 procent förädlad t • socker och 23 procent sirap,
hvilket icke är högt tilltaget, att belöpa sig till 2 sk. iOfidels
r:st. Skillnaden emellan detta belopp och ofvannämnde kost¬
nad för införseln af 1 il. raffineradt socker från Norrige till
Sverige, utgör fidels rist banko, men skulle blifva något större,
derest man vid fördelningen af kostnaderne för rå-varan på den
förädlade varan jemväl toge i betraktande de 23 procent sirap,
som jemte det raffinerade sockret ingår uti rå-sockret. Af denna
utredning synes att, om ock införselstullep blefve nedsatt till 4
sk. per H. af det raffinerade sockret, införselstullen likväl blefve
högre, än de kostnader, som Svenska raffinaderierne få draga
för 4 il. beredt socker, hvaraf dessas bestånd icke älventyras
af nedsättningen, hvilken dock skulle hafva det goda med sig,
att soeker-konsumenterne fingé bättre pris på sin vara, hvilket
naturligtvis är det, man i första hand bör åsyfta. Det torde
ursäktas mig att jag sätter mera lit till den af mig nu upp¬
repade inför Statsråds-protokollet gjorda utredning, än de upp¬
gifter, som från i saken mer eller mindre interesserade perso¬
ner kunna varda lemnade. Jag vill erinra mig all Petter Jöns¬
son nämnde, det han., då ärendet sist var före inom Ståndet, ytt¬
rade sig emot nedsättningen. Detta utvisar likväl icke proto¬
kollet för samma dag. Petter Jönssons uppgift, att Norrmän¬
nen skulle slippa att erlägga införselstull lör rå-socker, är så
till vida rigtig, att de till den 4:ste Juli innevarande år varit
befriade från berörde tullafgifts erläggande, men efter nämnde
dag få de icke tillgodonjuta en dylik befrielse, utan måste, lika¬
som vi, erlägga införselstull. Ola Månsson har omtalat att
Svenska Statsverket skulle på nedsättningen af tullsatsen å raf-
Den i 5 Juli.
43
fineradt socker göra en förlust af 3 ä 600,000 R:dr. Detta
resonement håller icke streck, det kan jag försäkra. Att in¬
billa den, som icke har närmare reda |)å förhållanderne, att 4
sk. införselstull å det raffinerade sockret är en för låg tullsats,
då tullen å rå-sockret här är 2 sk. 3 r:st, torde ej vara svårt;
men man bör härvid komma ihåg och taga i betraktande att
andra dryga afgifter drabba i hög grad den förädlade varan.
Jag fortfar att yrka, det Ståndet måtte vidblifva sitt på gan¬
ska grundade skäl redan fattade beslut i förevarande fall.»
Erik Ersson från Gefleborgs Län hördes häri instämma.
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Sedan föregående
Talare upplyst örn huru det förhåller sig med rå-socker-tullen
i Norrige, så har jag ej derom att något vidare yttra. Man
talar så mycket om den stora importen af raffineradt socker
från Norrige. Sist ärendet var före inom Ståndet till behand¬
ling upplyste jag, att hela denna import för år 1832 icke ut¬
gjorde mer än 258,000 i.t. och denna qvantitet utgör en högst
ringa del af det raffinerade socker, som inom Riket förbrukas.
I sjelfva saken har jag föga att tillägga hvad Nils Larsson an-
dragit. Lika med honom får jag erinra, att vid förra behand¬
lingen af frågan ingen enda röst upphof sig inom Ståndet emot
den ifrågasatta nedsättningen ; hvadan det skulle vara smärt¬
sammare att höra en förändring af åsigten i ämnet från detta
Stånd uttalas. Jag medgifver gerna och rättvisligen, att Ola
Månsson sist ej yttrade sig i ämnet, men jag tror ock att, om
han haft skäl för anmärkningar emot vårt beslut, han icke un¬
derlåtit att utsäga dem. Sedan besluten faltades inom Borgare-
och Bonde-Stånden om nedsättning i socker-tullen hafva våra
raffinadörer och deras agenter icke underlåtit att göra allt, hvad
på dem ankommit för att vinna ett för sig mera vinstgifvande
resultat af våra öfverläggningar och beslut. Isynnerhet haren
deputation från Götheborgs sockerpatroner varit verksam. Jag
är dock fullkomligt öfvertygad att ingen inom detta Stånd lå¬
ter inverka på sig genom några efterdyningar i förevarande
fall. Svårligen kan det falla oss in att vilja medverka till en
ytterligare stegring i priset å sockret för konsumenterne. Vi
hafva skatter riog ändå, och raffinadörerne hafva icke underlåtit
att under långa perioder gagna sig af folkets lättrogenhet och
skörta upp konsumenterne, sorn man säger. Det nuvarande
förhållandet bör upphöra, och tullsatsen å raffinad-sockret bör
nedsättas, så vida vi icke vilja gynna en viss medborgareklass
på alla de andras bekostnad och orsaka att allmänhetens pen¬
ningar komma att stadna i få individers fickor, samt så vida
vi icke vilja fortfarande bibehålla det spända förhållandet med
44 Den i 5 Juli.
värt grannrike, sorn nu existerar just nied anledning afsocker-
frägari. Under frågans behandling förra gängen upplyste jag
ock att landet skulle tillskyndas en ren vinst af 7 å }100,000
lt:dr årligen, derest man, med förbigående af våra inhemska
socker-rafTmadörer, finge taga sockret från utlandet. Då vore
ock Medbriiderne enige derom, alt den taxering, sorn raffina-
derierne tillskynda oss genom den höga tullen på ifrågavarande
nödvändighetsvara, den alla medborgareklasser numera begagna
sig utaf, vore origlig, och något giltigt skäl till föl ändrade åsig-
ter härutinnan finnes icke. .lag förtröstar på Ståndets karak-
tersfasthet och fruktar förthy icke för något frångående af det
redan fattade beslutet.»
Georg Nyqvist från Wermlands Län: »Jag instämmer till
aila delar med Sahlström och Nils Larsson och får til! deras
yttranden lägga att, såsom jag ser saken, så blifver resultatet
det, att ju högre införselstull vi bestämma å raffineradt socker,
ju mera socker importeras från Norrige dels mot half och dels
mot icke någon tull. Det är i sanning icke obetydliga qvan-
titeter, som inkomma oförtullade, och höja vi fullsatserne så
stiger priset å sockret, och gränsboerne mot Norrige begagna
den utvägen att få det derifrån, hvaraf uppstår en förlust för
Svenska Statskassan. Nog är det bättre att nedsätta införsels-
tullen än att, genom att låta den vara allt för hög, locka till
iurendrejeri.»
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län: »Inom Ut¬
skottet har jag förklarat mig för nedsättningen å införselstullen
å raffineradt socker till 4 sk. per €/. Jag vid blifver denna
åsigt och vill derföre att Ståndet afslår den inbjudning, som nu
är i fråga.»
Matis Pehrsson från Stockholms Län: »Det är ej ovanligt
alt förnimma, det sockerbruksinteressena i sista stund icke för¬
summa att verka till egna fördelars vinnande, och efter all anled¬
ning hafva de icke heller nu försummat sig. ålan har här fram¬
lagt kalkyler och beräkningar m. m. Sådana litar jag icke
mycket på, derest jag icke har dem från i ämnet erfarne, men
ointeresserade personer. Jag har bort sättas i fråga att ned¬
sättningen å införselstullen å sockret skall verka derhän, att
Statsinkomsterna minskas. Hvad detta angår, så vill jag blott
anmärka att, om jag skulle gifva något till Staten, viii jag ock
vara förvissad derom, att hvad jag gifver kommer Staten till
godo. Så blifver dock ej här förhållandet, ty säkert är, att den
femte sk illingen på €L socker af tullsatsen blifver en bevill¬
ning, lagd på socker-konsumenterne till raffinadörernes vinst.
Man bör ock taga i betraktande en annan sida af saken. Då
Den 15 Juli.
45
1 ii. socker i Lubeck oclitHamburgfgäller endast 12 sk., så
är alltför troligt, alt mångå 100,000 //. blifva olofligen införde,
derest vi hafva alltför höga tullsatser. Frestelsen fbiifver nog
stor. Många köpmän härifrån hafva flera fartyg i dessa städer
och beqvämt kan man få in socker för godt pris. Häraf torde
Statsverket lida mer än om man nedsätter införselstullen. Då nu
sockret iir i ett pris af 22$å;25 sk. per ii. inom landet, såssynes
mig 4 sk. införselstull å detsamma utgöra nog skydd för den
inhemska fabrikationen. Raffinadörerne böra emelierlid sjelfve
skydda sin näring, som andra få göra. Nu taxera 12 å 15 af
dessa herrar Svenska allmänheten, så mycket de vilja. I före¬
varande foll hafva vi, efter mitt förmenande, fullt giltiga skäl
att vidblifva vårt lättade beslut, och skulle votering i frågan
förekomma, så är det icke ur vägen att erinra de voterande
att vi efter en lång öfverläggning enhälligt fattat vårt föregå¬
ende beslut och att det således skulle vara ganska besynner¬
ligt om vi frånginge detsamma. Jag afslår inbjudningen.»
E. M. Falk från Skaraborgs Län: »Jag instämmer i de
åsigter Nils Larsson och Sahlström uttalat och fäster mig icke
vid hvad Borgare-Ståndet i ämnet åtgjort. Vi böra i möjli¬
gaste måtto skydda konsumenternes rätt. Sockerbrukspätro-
nerne reda sig nog med 4 sk. införselstull på sockret. Ståndet
bör vidblifva sitt en gång redan fattade beslut.»
Nils Nilsson från Wermlands Län: »Då Otskottet icke
fästat afseende vid Borgare- och Bonde-Ståndens beslut i fråga
örn 15:de§:n i tulltaxe-uoderrättelserne, så skulle man nu kunna
hafva skäl att frångå det beslut, vi i afseende på nu föredragna
momentet förut fattat, men då Ståndet, sist denna fråga var
före härstädes till behandling, enhälligt önskade tullens å raffi-
nadsockret nedsättning från 3 till 4 sk. per ii., så finner jag
för min del icke skäl att tillstyrka annat, än att vi må vid¬
blifva vårt förra beslut.»
Petter Jönsson: »Man har här yttrat sig om inbjudningar
och bearbetningar från raflinadörernes sida. Jag ser ej af Me¬
morialet att någon annan inbjudning är i fråga, än att instäm¬
ma uti Kidderskapet och Adelns beslut rörande införselstuilen
å rafFmadsocker. Visserligen nämnde jag, då jag sist hade or¬
det, att Norrmännen slippa att erlägga införselstull för rå-socker.
Nils Larsson bär tillrättavisat mig för detta yttrande och der¬
vid upplyst, att så icke förhållit sig längre än till den l:ste
Juli innevarande år. Det var således ett förfärligt misstag, jag
i min uppgift begick. Emellertid skulle jag tro, att de Norrska
raffinadörerne nog försett sig med rå-socker under det införseln
var fri till så stort qvantum, att de hafva nog deraf för några
46
Den Ib Juli.
år. Man har sagt, att Ståndet sist enhälligt var för sockertull-
satsens nedsättning och att 40 Ledamöter af Ståndet yttrade
sig i detta syfte. Detta förefaller mig besynnerligt, ty vanli¬
gen pläga icke så inånga medlemmar af Ståndet yttra sig i
ett ämne, derutinnan endast en mening är rådande. Hvad
jag emellertid vet att jag vid det tillfället yttrade, är att då
jag blef bonde ansågs det för en riksolycka att socker bruka¬
des; att detta då kostade i R:dr 32 sk. per ii.; och att om
detta höga pris fått fortfara, så hade icke konsumtionen af va¬
ran stigit såsom den gjort, ty det låga priset derå har tillska-
: pat behofvet. Jag vill icke tvista med Nils Larsson i räkne¬
konsten, helst han haft Statsråd till hjelp och är mer hemma
i decimalsystemet än jag, men jag vill nämna, att Svenska all¬
mogen utgör yjjtdelar af vår beskattning samt att denna all¬
moge alltså får med Tn5:delar ersäita den Statsbrist, som upp¬
kommer derigenom att införselstullen å de flera 100,000 ii.
raffineradt socker, som till Riket inkomma, nedsättes med 1
sk. per ii., och hvilken brist således icke torde uppgå till nå¬
got obetydligt belopp. Såsom jag förut sagt har inbjudningen
mycket skäl för sig, och då Borgare-Ståndet antagit den, kunna
vi med ännu större skäl göra detsamma.»
Häri instämde Petter Mårtensson från Jönköpings Län.
Nils Svensson från Skåne: »Då denna fråga sist behand¬
lades inom Ståndet var jag frånvarande. Från särskilda håll
har jag hört nämnas, att sockerbruks fabrikörerne sökt och
söka hos Ständerne göra sina interessen gällande. För min
del är jag och förblifver fri från alla inverkningar från sådant
håll, men det oaktadt antager jag inbjudningen, då jag har
fått temligen utredt för mig, att genom den ifrågasatta ned-
sättningen i tullsatser å raffinadsockret, Norrmännen skulle göra
en vinst och Svenska Statsverket en förlust.»
Ola Mänsson: »I hufvudsaken har jag redan förut yttrat
mig, och skall nu blott besvara några inkast, som under dis¬
kussionen egt rum och måhända gällt inig. Man har tält om
bearbetningar, efterdyningar rn. m. Jag har ej haft ondt af
hvarken för- eller efterdyningar, utan jag har i förevarande
fråga, såsom i alla andra, handlat och yttrat mig efter min öf¬
vertygelse om det rätta. Mig gör det lika om sockerbcuks-
patronerne vinna mycket eller litet på sina fabrikater; men,
hvad jag läster afseende vid, är det att Svenska Statskassan
ej må blifva lidande, och den Norrska vinna i förevarande
fall. Visserligen är jag icke så lycklig, att jag kan åberopa
Statsråds-kalkyler m. rn., men jag har dock i mina uppgifter
stöd t mig vid officiella handlingar och till Kongl. Majit in-
Den I5 Juli.
47
gifna underdåniga berättelser från embetsverk i ämnet. Den
enda bearbetning, jag erfarit, består deruti, att då jag i går
afton fått höra, att Borgare-Ståndet frångått sitt förra beslut
i denna fråga och antagit inbjudningen, ville jag göra mig un¬
derrättad hvarför sådant skett och vände mig för sådant än¬
damål till herr Selman, hvars stora sakkännedom i före¬
varande fall och liberalism i tullfrågor jag hade mig väl be¬
kant. Då han fullkomligt öfvertygat mig derom, att Svenska
Statsverket genom ifrågavarande tullnedsättning skulle göra en
ganska betydlig förlust, så anser jag mig böra bifalla inbjud¬
ningen och afvisa alla beskyllningar af den beskaffenhet, som
här i förtäckta ordalag blifvit gjorda. Jag har fredat samvete,
ty jag är van att handla efter egen öfvertygelse om det rätta.»
Vice Talmannen Svartling: »Jag är helt och hållet före¬
kommen af Petter Jönsson och Ola Månsson och vill, i likhet
med den sistnämnde, frigöra mig från beskyllningen att hafva
låtit något annat än min enskilda öfvertygelse i ämnet inverka
på mig. Hvad som verkat och verkar på mig, så att jag
finner mig befogad att tillstyrka inbjudningens antagande, är
den omständigheten, att Svenska Statsverket genom den ifråga¬
satta tullnedsättningen skulle förlora 4 å 800,000 R:dr och
hvilken förlust sedermera skulle godtgöras, genom bevillningar,
som gå utur våra kommittenters fickor. Nils Larsson har
föredragit kalkyler, uppgjorda af ett Statsråd. Jag vill dock
fråga: hafva vi skäl att sätta värde på hvad Statsråd i ämnet
vidgjort, efter hvad som nyligen passerat inom Ståndet uti de-
charge-frågan? Statsråden hafva ju af Ståndets pluralitet blif¬
vit utvoterade just emedan vissa Ledamöter ej fästat förtro¬
ende vid dem. Nu åberopar man emellertid ett Statsråds yt¬
trande såsom det man bör särdeles fästa sig vid. Hvar har
nu konseqvensen tagit vägen ?»
A. J. Sandstedt från Jönköpings Län: »Jag får tillkänna¬
gifva, att jag icke var närvarande, då denna fråga sist var före
till behandling inom Ståndet, samt att jag bifaller den gjorda
inbjudningen.
Pehr Mattsson från Wester-Norriands Län: »Jag instäm¬
mer med Ola Månsson, men vill derjemte hafva nämnt, att
det var migi ovänfadt att få höra, det man skall blifva be¬
skylld, för att från ett eller annat håll taga impulser, då man
handlar efter bästa förstånd och öfvertygelse. Jag åtminstone
är ej van att gå andras ärenden. Vid denna frågas behand¬
ling inom Ståndet sist, var jag icke närvarande, utan stadd i
hemorten med Ståndets tillåtelse.»
Håkan Pettersson från Blekinge: »Då denna fråga förra
48
Den i 5 Juli.
gången behandlades härstädes, var jag för att införselsafgiften
å raffineradt socker blifver nedsatt till 4 sk. Jag är fort¬
farande af samma åsigt och önskar derför, att Ståndet afslår
inbjudningen och vidblifver sitt förra beslut.)»
Erik Jansson från Stora Kopparbergs Län: »Min tanka
i ämnet är densamma, som blifvit uttalad af Ola Mänsson,
Petter Jönsson och vice Talmannen Svartling. Jag fäster mig
mindre vid den förlust, fabrikörerne Iida, än den Staten skulle
få vidkännas, derest den ifrågasatta nedsättningen kommer att
ske. Den hardt betungade allmogen blifver den, sorn måste
godtgöra sistnämnde förlust; hvadan och då jag icke heller
tror, att sockerpriset blifver billigare, örn ock tullnedsättnin-
gen försiggår, jag antager inbjudningen.»
Henrik Andersson från Orebro Län: »Jag var icke när¬
varande inom Ståndet, då frågan sist här behandlades, och är
således icke bunden af några förut, hafda yttranden i ämnet.
Jag har visserligen icke heller fått emottaga några impulser
.eller påstötningar med afseende å mitt blifvande åtgörande rö¬
rande detsamma; men, som jag i hemorlen hört så väl soc¬
ker- rafTinadörer, som andra personer gilla det beslut, Ståndet
redan fattat i afseende på införselslullen å raflineradl: socker,
så önskar jag, att Ståndet mätte vidblifva detta sitt beslut.»
Jan Ersson från Upsala och Anders Jonsson från Skara¬
borgs Län instämde häruti.
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Vid behandlingen inom
Ståndet af Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5, angående
tullbeviliningen, öfvergick jag på den temligen allmänt uttalade
åsigten, att införselstullen å raffineradt socker måtte nedsättas
till 4 sk. pr skålpund. Som jag då uppfattade förhållandena,
var det egentligen Ledamöterne af Borgareståndet, som ön¬
skade donna nedsättning. Att de nu redan frångått sitt beslut
och antagit Ridderskapet och Adelns inbjudning förefaller mig
derföre nog besynnerligt, dock måste jag antaga, att kraftigt
verkande skäl dertill föra nied t. Af interesse skulle det varit
att hafva fått kännedom om dessa skäl. Klart är det emellertid,
att Statsverket får högre inkomster af 5 än 4 skillings införsels¬
tull å det raffinerade sockret, hvarför och då socker på det
hela är en öfverflödsvara, ehuru det blifvit för många genom
bruket en nödvändighetsartikel, samt den, som har råd att be¬
tala öfverflödsvaror, ock bör hafva råd att betala tullen derför,
jag finnér mig föranlåten att antaga inbjudningen.»
Med förre Talmannen förenade sig Lars Mattsson från
Upsala och Johan Uergström från Stora Kopparbergs Län.
Den 1 5 Juli.
49
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Vore det enligt med
verkliga förhållandet att Staten skulle göra någon betydligare
förlust genom den ifrågasatta nedsåttningen i sockertullen, så
hade val Utskottet med klara skäl visat sådant. Då ej så
skett, och jag håller före, att ett Stånd icke hör på lösa skäl
frångå ett förut fattadt beslut, så afslår jag den gjorda inbjud¬
ningen.»
Häri instämde Anders Kylander från Wermlands Län.
Jonas Christoffersson från samma Län förklarade sig in¬
stämma uti den mening, Nils Larsson uttalat.
Georg Nyqvist: »Då jag förut instämt uti de åsigter, Nils
Larsson yttrat, så får jag väl ock taga åt mig de skrubbor
eller den tillrättavisning, som han fått af vice Talmannen Svart¬
ling derför, alt han till försvar för sin sats åberopat elt Stats¬
råds kalkyler och beräkningar. För min del Iror jag dock
mera på dessa, än på dem, som blifvit uti ifrågavarande ämne
lemnade af sockerraffinadörerne och deras anhängare, och jag
gör detta, oaktadt jag varit med om att ogilla en del af Stats¬
rådets åtgöranden. Om vice Talmannen Svartling ‘numera an¬
ser, att hvad Statsråden gjort, är af litet eller intet värde, så
vill jag hemställa till honom, att han återtager sin till dagens
protokoll ingifna reservation i dechargefrågan, på det att han
icke må blifva beträdd med inkonseqvens.»
Nils Larsson: »Då man bär grundat sina åsigter på upp¬
gifter, som blifvit, lemnade af herr Schwan, rörande Statsver¬
kets förlust af tullnedsättningen, så anhåller jag alt lå fästa
Ståndets uppmärksamhet på hvad tillförlitlighet dessa uppgifter
kunna ega. Man vet, att importen till Sverige af råsocker
utgör ett qvantum af ungefärligen 24,000,000 skålpund. Efter
en afkomstberäkning af 75 procent, kommer alltså det raffi¬
nerade socker, som årligen förbrukas, att uppgå till 18.000,000
skålpund. Låtom oss nu antaga för sannt, hvad en sockerfabri¬
kör från Götheborg förmält, nemligen att Svenska Statsverket
skulle förlora genom den ifrågasatta tullnedsättningen 6 rst.
per skålpund. Om nu allt raffineradt socker, som här i riket
förbrukas, blefve från Norrige infördt, så blefve likväl efter
denna beräkning förlusten för Statsverket ej mer än 180,000
R:dr. Hvarifrån får man då de 500,000 Riksdalerna? Då
man emellertid kan vara förvissad derom, att sockerimporten
från Norrige årligen icke öfverstiger 5,000,000 skålpund, så
minskas nämnde förlust ytterligare till 50,000 R:dr, eller en¬
dast 10 procent af det förlustbelopp, som herr Schwan upp-
Rnnde-St Prof vid lillu fl. 1853—1854. VI, A
50
Den 15 Juli.
gifvit. Skulle ock Statsverket förlora något på tuilnedsättnin-
gen, så har man dock ersättning derför i den stora fördel, som
allmänheten derigenom tillskyndas.»
Vetter Jönsson: »En Talare har sagt, att om votering i
frågan skulle förekomma, han skall göra hvad han kan, för
att få Ståndet att erinra sig, att vi förut enhälligt fattat vårt
beslut i ämnet. Måhända är det under sådana förhållanden
bäst, att vi qvarsitta hvar och en på sin plats och få voteririgs-
sedlarne till oss, på det att ej uti den trängsel, som föranledes
af vårt uppstigande, samme Talare må kunna fullborda sin
hotande föresats.»
Vice Talmannen Svartling: »På det att Nyqvist ej må
missförstå andemeningen i mitt sednare yttrande, får jag upp¬
lysa, att jag med detsamma afsåg en hemställan till pluralite-
ten af Ståndets Ledamöter, huruvida de kunde sätta något
värde på kalkyler och beräkningar, uppgjorda af ett Statsråd,
som samma pluralitet varit behjelplig att utvotera såsom sak¬
nande nationens förtroende, men icke att uttrycka min egen
tanka om berörde beräkningar.»
Hans Pehrsson från Gefleborgs Län: »Jemte det jag får
tillkännagifva, att jag icke var här å Riksdagsorten, då det
nu förevarande ämnet sist behandlades inom Ståndet, och att
jag alltså kan oförhindradt förkasta eller antaga inbjudningen,
vill jag nämna, att jag sluter mig till deras antal, som yrkar
vid blifvandet af Ståndets förra beslut.»
Ola Månsson: »Under diskussionen har jag med flit und¬
vikit att nämna namn å personer, men då en Talare, som
yrkat ogillande af inbjudningen, underlåtit att ställa sig till
efterrättelse denna parlamentariska regel, samt haft så mycket
att anmärka mot herr Schwans uppgifter i ämnet, så får jag
förklara, att jag lika mycket litar på dem, som på herr Jo¬
hanssons.»
Jon Hansson från Wester-Norrlands Län: »I likhet med
flere föregående Talare vill ock jag gifva tillkänna, att jag icke
var här närvarande, då detta ärende sist inom Ståndet hand¬
lades. Jag finner mig befogad att tillstyrka inbjudningens an¬
tagande.»
Öfverläggningen var fulländad. Sedan Talmannens fram¬
ställda proposition på bifall af den nu föredragna inbjudningen
rörande införselstull å topp-, kandi- och kaksocker blifvit
med blandade Ja och Nej besvarad, samt votering blifvit be¬
gärd, uppsattes, justerades och anslogs en voterings-proposilion
af detta innehåll:
Den i 5 Juli.
51
»Antager Ståndet den af Bevillnings-Utskottet i dess Me¬
morial N:o 16 framställda inbjudning till Bonde-Ståndet att
frånträda sitt förra beslut och lika med Höglofl. Ridderskapet
och Adeln godkänna Utskottets förslag i afseende å införsels¬
tullen å Socker; topp-, kandi- och kak-?
Den det vill, voterar Ja;
Den det icke vill, voterar Nej.
Vinner Nej, har Ståndet afslagit inbjudningen och vid-
blifvit sitt förra beslut.»
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 45 Ja
och 47 Nej; i följd hvaraf Ståndet fattat sitt beslut i öfver¬
ensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
Häremot reserverade sig vice Talmannen Svartling samt
Erik Ersson och Erik Jansson från Stora Kopparbergs Län.
Ståndet åtskiljdes kl. 3 e. ro.
Ut supra.
!n fidem.
John Roy.
Oen 15 tillit.
Plenum kl. © e. m,
§ i
Fortsattes föredragningen af Bevillnings-Ulskoltett Utlåtande
N-.o 16, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut, angående
Tullbevillningen, dervid Ståndet, i afseende på artiklarne Tråd,
Linne-, Trädvaror och Väfnader, afslog de gjorda inbjudningarne,
och vidblef sina förut fattade beslut; hvaremot Ståndet god¬
kände Utskottets framställda förslag, angående Malm samt Brä¬
der och Plankor, äfvensom Utskottets hemställan i afseende på.
12:te §:n tulltaxe-underrättelserna.
52
Den i 5 Juli.
De af Utskottet föreslagna voterings-propositionerna blefvo
äfven af Ståndet gillade i den mån, de af Utskottet gjorda in¬
bjudningar icke blifvit af Riks-Stånden antagna.
§ 2-
Föredrogs och ladea lill handlingarne ett från Högloft, llidder-
skapcl ock Adeln ankommet, sedan den 2i:de nasti. Maj på bor¬
det hvilande Protokolls-utdrag N:o 223, innefattande inbjudnin¬
gar i afseende på Tullbevillningen.
§ 3-
Vid skedd föredragning godliändea Allmänna Besvära- och
Ekonnmi-Ulskoltels Bclänkandcn :
N:o 106, i anledning af väckt förslag om inrättande af
en Svensk lifförsäkrings-anstalt; och
AT.-o 109, i anledning af väckt förslag om indragning af
tullkammaren i Fahlun; hvaremot samma Utskotts Memorial
N:o I0S, i anledning af återremiss af Betänkandet N:o 89, rö¬
rande skjutsningsbesvär, lades till handlingarne.
§ 4.
Vid förnyad föredragning af ett från Vällofl, Borgare-
Ståndet ankommet, den 12:te i denna månad bordlagd t, Protokolls¬
utdrag A.'O 327, innefattande inbjudning till de öfrige Riks-Stån¬
den att förena sig i Borgare-Ståndets beslut, angående orda¬
lydelsen af 6:te punkten uti den af Allmänna besvärs- och
Ekonomi utskottet, i dess Memorial N:o 102, föreslagna under¬
dåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t, rörande åtgärder tili före¬
kommande af kolerasjukdomens införande och spridande i Ri¬
ket m. m., yttrade:
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Jag anser, attjStåndet
bör så mycket heldre antaga denna inbjudning, som upplyst
är, att Kongl. Maj:t under den 4:de Oktober förlidet år i äm¬
net utfärdat en författning, hvars ändamålsenlighet icke blifvit
af någon ifrågasatt. Sedan Tinglöf], Ridderskapet och Adeln
samt Vällofl. Borgare-Ståndet, med ändring af Utskottets ofvan-
nämnde förslag, ansett nyssnämnde Nådiga förordning böra
lända till efterrättelse, är det skäl för oss,|att uti förenämnde
Stånds beslut oss förena.»
Häruti förenade sig vice Talmannen Svartling och Petter
Mårtensson från Jönköpings Län.
Diskussionen var fulländad och ifrågavarande inbjudning
klef, efter derom af Talmannen framställd proposition, af Stån¬
det anlagen.
Den 15 Juli.
53
§■ 5
Till bordläggning (örsta gången anmäldes:
Konstilulions-Ulskolleis Memorial N:o 21, med infordradt
Utlåtande om Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående än¬
dring i 83:te §:n Regerings-Formen, i afseende å Tryckfrihets¬
förordningens egenskap af Grundlag, äfvensom, i sammanhang
dermed, uti åtskilliga §§:r i Itegerings-Formen och Riksdags¬
ordningen.
Slats- Utskottets Utlåtanden :
N:o 168, i anledning af väckt motion om bidrag af all¬
männa medel till pensions-inrättningen för Svenske läkare, de¬
ras enkor och barn;
N:o 169, i anledning af väckt motion om pension för
aflidne intendenten Theodor Sandströms enka och barn;
N:o 170, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående pension för framlidne landshöfdingen m. rn. G. U.
Nermans enka;
N:o 171, i anledning af väckt motion om förhöjning af
den ryttare och soldater från Wadstena krigsmanshus-kassa
tillkommande pension;
N:o 172, i anledning af väckta motioner, angående för¬
ändrade gruuder för pensionering af Justitieråd;
N:o 173, i anledning af väckt motion om remonterings-
skyldigiietens samt bevärings- och beklädnads-persedlarnes vid
indelta kavalleri-regementerna öfvertagande af Staten;
N:o 171, i anledning af väckta motioner om förordnande
af särskilde inspektörer öfver folkskole-väsendet samt tillsättande
af underlärare vid folkskolorna; samt
JV.-o 173, i anledning af väckt motion om anslag till premier
åt skicklige folkskolelärare.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Belänkanden:
N:o 110, i anledning af väckta motioner om inrättande
af kommunal-nämnder ; och
N:o 111, i anledning af väckt motion om ändring i sättet
för den s. k. land-skyldens ulgörande till presterskapet inom
Bohus Län.
Lag- samt Allmänna Besvärs■ och Ekonomi-Utskottets Be-
tänkanclen:
54
Don / 5 Juli.
N:o 6, i anledning af väckta motioner om förändring af
nu gällande stadganden, angående flyttningstid för tjenstefolk;
N-o 7, i anledning af väckt fråga om upphäfvande af eller
tillägg till gällande stadganden, angående rättighet för hushoude
att tilldela tjenstehjon husaga;
N.-o 8, i anledning af väckt motion otn tillägg till 8:de
art. 4G:te §:n af Kongl. Majits förnyade Nådiga Lego-stadga
den 25:dje November 1833;
N:o 9, i anledning af väckt motion om upphäfvande af
Kongl. Kungörelsen den 28:de Maj 1850, angående ekonomiska
besigtningar å kyrkoherdeboställen, kapellans- och klockare¬
bord samt preste-stomhemman;
A':o 10, i anledning af väckt motion om ändring af 24:de
kap. 52:dra §:n Kyrkolagen, i fråga om klockares skyldighet
att fortskaffa kyrkoherdes bref;
N:o 11, i anledning af väckt motion om fördelning af
kostnad för grund-dikning å boställen; samt
N:o 12, i anledning af väckt motion^ om fördelning p&
vissa år af kostnader, sorn i och för allmänna byggnader från
boställen utgå; äfvensom
Särskildta Utskottets Memorial N:o 12, i anledning af Ut¬
skottets Betänkande N:o 9, om inställande af bränvinstiilverk-
ning under innevarande års höstmånader, och om tillåtande, i
dess ställe, af tillverkning under någon tid af nästkommande år.
§ 6.
Nedannämnde från resp. Med-Stånden ankomna Protokolls¬
utdrag föredrogos och lades till handlingarne, nemligen:
Från Höglofl. Ridd. ochiAdeln N:o 328.
» Ilögvörd. Preste-Ståndet N:ris 2G1—265; och
» Välloll. Borgare-Ståndet N:ris 330—332.
§ 7-
Förre Talmannen Nils Pehrsson, hvilken på begäran fick
ordet, yttrade: »Sorn jag icke var tillstädes, då Ståndet fattade
sitt beslut, angående drawback, finner jag mig föranlåten, att
på detta sätt anmäla min reservation emot nämnde beslut, ty
drawback, som är en inkomst för exportören, tillbakahåller der¬
jemte lurendrejeriet, isynnerhet vid Norska gränsen.»
Ståndet åtskiljdes kl. | till 7 e. m.
In fidem,
John Roy.
Den 19 Juli.
55
lien 19 Jnll.
JPlcmsin Eil* t© f. m.
% *•
Protokollen för den l:ste Juli f. m. och den 44:de Juli
e. ra. justerades och godkändes.
§ 2.
Uppå derom framställd begäran, beviljade Ståndet Anderi *
Nilsson från Halland ledighet från Riksdagsgöromålen under
trenne veckors tid, räknad från och med den SU:de inneva¬
rande månad.
§ 3-
Föredrogos och godkändes följande Expeditions-Utskottets
förslag till Riksens Ständers underdåniga skrifvelser till Kongl.
Majit, nemligen:
N:o 7i, om förändradt användande af den till stads-skolorna
inom Lunds stift och provinsen Halland utgående helgonskyld;
N:o 7S, rörande låneunderstöds beviljande för verkställande
af tomtreglering inom den år 1849 nedbrunna'delen af Lid¬
köping;
N:o 76, angående förändrade beskattningsgrunder för mjöl-
och sågqvarnar, saint ödesqvarnars befriande från grundskatt;
N:o 77, angående ytterligare anslag till uppförande af cell¬
fängelser ;
N:o 78, angående allmänna stadganden för erhållande af
Statsbidrag till allmänt eller enskildt nyttiga arbetsföretag;
N:o 79, angående beviljadt lån för åstadkommande af en
båtled emellan Åsunden och Jerniunden m. fl. sjöar i Öster¬
göthland m. in.; samt
N:o 80, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga hemställan
till Rikets Ständer, rörande folkskolelärares pensionering;
§
Uppå begäran af flere Ledamöter inom Ståndet bordlädes
2:dra gången Konstitutions-Utskottets Memorial till Rikets Stän-
56
Der. 19 Juli.
der N:o 21, med infordradl Utlåtande om Kongl. Maj:l Nådiga
Proposition, angående ändring i 8ö:te §n Regerings-Formen, i
afseende på Tryckfrihets-Förordningens egenskap som Grund¬
lag, äfvensom, i sammanhang dermed, uti åtskilliga §§:r i Re-
gerings-Formen och Riksdags-Ordningen.
S s-
Fdredrogos Stals-Utskottets nedanföljande Utlåtanden:
N:o ISS, i anledning af väckt motion om bidrag af all¬
männa medel till pensionsinrättningen för Svenske läkare, deras
enkor och harn, bifölls;
N:o 169, i anledning af väckt motion om pension för
aflidne intendenten Theodor Sandströms enka och harn, bord¬
lådaI;
N:o 170, i anledning af Kongl. Majds Majds Nådiga Pro¬
position angående pension för framlidne Landshöfdingen m. m.
C. U. Nermans enka.
Härvid yttrade:
Nili Svensson från Christianstads Län: »Då Kongl. Maj:ts
Proposition i delta ämne remitterades tili Utskottet motsatte
jag mig densammas godkännande, och kan ej heller nu gilla det
Utlåtande, Utskottet öfver detsamma afgifvit. livar och en inom
detta Stånd känner den, på sin tid för sina reaktionära tänke¬
sätt så ryktbar vordne landshöfdingen Nerman och ingen lärer
vä! på allvar vilja säga, att han var en sann och god foster¬
landsvän. Jag tror honom icke vara värd den hedern, att Sta¬
ten beviljar hans enka den nu föreslagna pensionen; hvarföre
jag motsätter mig allt godkännande af Utlåtandet.»
Häruti instämde E. U. Falk från Skaraborgs Län, Johan
Johansson från Östergöthland, Gabriel Andersson från Elfsborgs
Län, Anders Andersson och Jonas Christoffersson från Wermland,
Olaus börjesson från Götheborgs och Robus Län, m. fl.
Ola Adansson från Skåne: »Jag vill icke på Landshöfdin¬
gen Nermans döda stoft öfver hans minne fälla dom, huruvida
han var en sann fosterlandsvän, eller icke, ty detta är en vansk¬
lig sak att afgöra. Beviljandet af pensionen har jag imeller-
tid uti Utskottet motsatt mig och reserverat mig mot plurali-
tetens motsatta åsigt på den grund, att jag anser, det Sta¬
ten icke ovilkorligen bör vara någon pensionsanstalt för fattiga
enkor efter aflidne tjenstemän. Nerman har ej gjort mer än
han bordt och hans skyldighet varit, och endast efterlefvande
enkor elter sådane, som uträttat mer än man af dem kunnat
Den i Q Juli.
57
fordra, eller gjort uppoffringar af egna medel för det allmännas
skull, anser jag vara berättigade till understöd af Staten. Jag
afslår således beviljandet af den äskade och tillstyrkta pensio¬
nen.»
Benna åsigt delades af Oluf Johansson från Stockholms Län,
Petter Gabrielsson från Kronobergs Län, Petter Mårtensson från
Jönköpings Län, E. M. Falle från Skaraborgs Län, Anders Pehrs¬
son från Östergöthlands Län, Gustaf Hultman och Jöns Erih
Eriksson från Örebro Län, jemte flere Ledamöter af Ståndet.
Ola Svensson från Malmöhus Län förmälde sig ogilla Ut¬
låtandet på de af Ola Månsson förebragta skäl.
Henrik Andersson från Örebro Län: »Af reservationerna
synes, att jag einotsatt mig anslaget, och jag vill dessutom an¬
föra, det jag anser pluraliteten inom Utskottet hafva ganska
orätt förfarit och ingalunda handlat konseqvent, då den i näst¬
föregående Utlåtande afslagit en pension åt barnhusintendenten
Sandströms enka, men deremot iöreslagit beviljandet af en så¬
dan åt enkan efter landshöfding Nerman. Stor skillnad varpå
desse mans patriotiska tänkesätt, och ehuru Sandström icke så
länge hann fortgå på embetsmannabana!), visade han likväl der¬
städes en alldeles ovanlig drift, verksamhet och skicklighet.
Stor skillnad är det derjemte på tillgångarne i de båda sterb-
husen. Jag afstyrker beviljandet af nu förevarande anslag.»
Öfverläggningen var fulländad. Talmannens framställning
på bifall besvarades med öfvervägande Nej, hvarefter Ståndet,
uppå förnyad proposition, med ogillande af Utskottets i Utlå¬
tandet gjorda tillstyrkan, återremitterade detsamma till Utskottet.
N:o 171, i anledning af väckt motion om förhöjning af
den ryttare och soldater från Wadstena krigsmanshuskassa till¬
kommande pension.
Ordet begärdes af motionären Johannes Nilsson från Mal¬
möhus Län, sorn anförde: »Jag har i detta ämne väckt mo¬
tion både vid denna och vid föregående Riksdag, och jag är
fortfarande af den tanke, att en afskedad krigsman bör erhålla
större pension, än han för närvarande får. Bet ligger i sakens
natur att, då han ej erhåller större summa af Staten än it R:dr
banko per år, denna icke kan räcka till hans lifsuppehälle, och
då han icke kan förtjena med sitt arbete särdeles mycket, så
är det en klar sak, att fattigvården fått sitta emellan och till¬
skjuta hvad han till sin nödtorft behöfver. Jag föreställer mig,
att Utskottet bordt fästa större uppmärksamhet derå, än som
skett; men då Utskottet ej velat lyssna till billighetens röst
58
Den 19 Juli.
så hemställer och anhåller jag att Ståndet måtte låta vid Ut¬
låtandet tills vidare bero och lägga detsamma till handlingarne.»
Vice Talmannen A. fV. Svartling .■ »Lika med Johannes
Nilsson anser jag, att en pension af 0 Ridr banko är alldeles
för knapp för att på gamla dagar kunna lifnära en gammal
krigsman. Orsaken till det afslag, motionen fått röna, ligger tro¬
ligen deruti, att Utskottet ansett Kongl. Majit vara den, som
bäst och verksammast skulle kunna uträtta något till våra
gamle och orkeslöse krigares bästa. Det är också möjligt att
framdeles så sker. Imellertid anser jag bäst vara att lägga
detta Utlåtande till handlingarne.»
Förre Talmannen Nils Pehrsson från Kronobergs Län:
»Vid genomläsningen af ifrågavarande Utlåtande kan rnan in¬
galunda förbise, att Kongl. Majit redan gjort allt, hvad på ho¬
nom kunnat ankomma för alt föröka pensionerne så långt, som
krigsmanshusets tillgångar möjligen kunnat medgifva. Då nu
icke är fråga om beviljandet af Statsanslag för ökandet af dessa
tillgångar, så bör Utskottet icke klandras för dess vidgörande,
ty det tillhör icke Utskottet att föreslå någon tillökning i sjelfva
pensionsbeloppen. Utskottet har granskat kassaus ställning och
lemnat upplysning om de angående densamma fattade regerings¬
beslut, och något ytterligare kan Utskottet svårligen göra. Jag
vill derföre godkänna förevarande Utlåtande.»
Johannes Nilsson: »Jag vill upplysa, att jag icke begärt
någon återreiniss häraf, utan blott att Utlåtandet må läggas till
handlingarne. Att större pensioner än de, som nu beviljas,
skulle kunna meddelas, tror jag dock på den grund, att jag
fått upplysning derom, att en del medel af krigsmanshuskas-
sans tillgångar lärer användas till andra ändamål än till dem
de från början och ursprungligen varit afsedde.»
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Den siste Talarens an¬
förande ger mig all anledning bedja honom lemna alla de upp¬
lysningar i ämnet, han möjligen kan åstadkomma, och om dessa
äro af någon vigt, så torde jag böra frångå den mening, jag förut
hyste, och torde i sådant fall Utlåtandet äfven böra återremit¬
teras.»
Ola Månsson från Skåne: »En återremiss af förevarande
Utlåtande tjenar, efter mitt förmenande, till rakt ingenting.
Det är en afgjord sak att, ifall Rikets Ständer hos Kongl.
Majit anhålla, det pensionsbeloppen för gamle afskedade krigs¬
män måtte förhöjas, skulle i följd häraf Statsanslag komma
att fordras för att kunna verkställa den ifrågasatta förhöjnin¬
gen. Förhållandet med denna kassa skulle blifva alldeles lika
Den f 9 Juli.
59
med det, som inträffade med amiralitets-krigsmanshuskassän,
hvilken redan inkommit till Stats-Utskottet med begäran om
förhöjning af sitt anslag, alldenstund den anser sig hafva lidit
genom Ständernes beslut angående densamma vid sistförflutne
Riksdag. Vi böra ej väcka björnen, som sofver, och jag tror
det vara försigtigast och bäst att godkänna Utlåtandet, så myc¬
ket hellre, som det troligen bifalles af de 3:ne öfrige Riks-
Stånden.»
Henrik Andersson från Orebro Län instämde.
Johanne» Nilsson: »Utskottets -Ledamöter hafva troligen
reda på förhållandet med kassans förvaltning bättre än jag.
Enligt de underrättelser, jag fått, lärer en del af medlen på nå¬
got sätt komma embetsmännen i Krigskollegium tili godo, men
någon detaljerad upplysning härom kan jag naturligtvis icke
på stående fot nu lemna.»
Ofverläggningen förklarades nu slutad och, på Talmannens
derom framställda proposition,' blef ifrågavarande Utlåtande af
Ståndet godkändt.
N:o 472, i anledning af väckta motioner, angående förän¬
drade grunder för pensionering af Justitieråd; bifölls;
N:ö 473, i anledning af väckt motion om rémonterings-
skyldishetens samt beväring^- och beklädnadspersedlarnes vid
indelta kavalleri-regementerne öfvertagande af Staten, bifölls;
N:o 474, i anledning af väckta motioner om förordnande
af särskilde inspektörer öfver folskkoleväsendet samt tillsättande
af underlärare vid folkskolorne;
Härvid anförde:
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Det förundrar
mig visserligen icke att Stats-Utskottet afstyrkt min motion,
då jag betänker det öde, den i Ståndet rönte, då densamma till
Utskottet remitterades, men jag nödgas ändå beklaga, att intet
afseende derpå blifvit fästadt. Jag är innerligt öfvertygad der¬
om, att folkskolan i vårt land aldrig, förutan en noggran till¬
syn och ett af rent interesse för dess så ytterst vigtiga ända¬
mål allena lifvadt öfverinseende, skall kunna uppnå den höga
ståndpunkt och vinna den fulländning, som den var ämnad att
hinna och sorn hvar och en, som nitälskar för dess fullkom¬
nande, så hjertligen önskar den måtte ernå. Jag finner visser¬
ligen omöjligheten deraf att åstadkomma någon förändring uti
Utskottets förslag; men jag anhåller hos Ståndet att det god-
hetsfullt endast måtte medgifva, att frågan får bero vid hvad
GO
Den 49 Juli.
Utskottet vidgjort. Jag begär ingen återremiss; men då jag
liar mig bekant, att Ståndet flera gånger nyttjat ordalagen »låta
bero» då ett förslag icke till fullo bifalles, så anhåller jag, att
detta nu sker, på det att i framtiden någon för skolan nitäl¬
skande icke måtte afskräckas af ett alltför bestämdt afslag från
att handla och verka för denua, efter min åsigt, för skolan
högst nödvändiga och nyttiga förbättring.»
Ofverläggnirigen var fulländad och då Talmannens propo¬
sition på bifall med öfvervägande Ja besvarades, var ifråga¬
varande Utlåtande af Ståndet godlcändt.
Emot detta Ståndets beslut reserverade sig Pehr Sahlström.
N:n 17 S, i anledning af väckt motion om anslag till pre¬
mier åt skicklige folkskolelärare. Bifölls.
§ 6.
Föredrogos Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Be¬
tänkande» :
iV.-o 110, i anledning af väckta motioner om inrättande af
kommunal-nämnder, bifölls; samt
N:o 111, i anledning om väckt motion om ändring i sättet
för den s. k. Land-skyldens utgörande till Presterskapet inom
Bohus Län. Bordlädes 2:dra gången.
§ 7.
Hvar efter annan föredrogos Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottens nedanföljande Betänkanden:
N:o 6, i anledning af väckta motioner om förändring af
nu gällande stadganden, angående flyttningstid för tjenstefolk;
bifölls.
JV.o 7, i anledning af väckt fråga om upphäfvande af eller
tillägg till gällande stadganden, angående rättighet för husbonde
att tilldela tjenstehjon husaga; bifölls.
Häremot reserverade sig Pehr Sahlström från Stockholms
Län, David Andersson från Hallands Län och Johan Johansson
från Orebro Län.
N:o 8, i anledning af väckt motion om tillägg till 8:de Art.
4G:te §:n af Kongl. Maj:ts förnyade Nådiga Lego-stadga den
25:dje November 1835; bifölls.
N:o 9, i anledning af vackt motion om upphäfvande af Kongl.
Kungörelsen den 28:dc Maj 1850, angående ekonomiska besigt-
ningar å kvrkoherde-boställen, kapellans- och klockare-bord,
Den 19 Juli.
61
samt preste-stomhemman, föranledde diskussion, derunder sig
yttrade :
David Andersson från Halland : »Jag hade verkligen trott,
att min motion, såsom ganska oskyldig, skulle förtjenat mera
afseende, än Utskottet behagat fästa a densamma. Det är för
hvar och en inom Ståndet väl kändt och lärer icke kunna
bestridas, att de ekonomiska besigtningarne för närvarande icke
uppfylla sitt ändamål och att, ifall tiden för deras verkställande
utsträckes till 10 i stället för 5 år, församlingarnes rätt och
bästa blefve lika_ säkert bevarade, som nu, utan att de stora
afgifterna lör kommunerne och kyrkan samt besväret för tjen-
stemännen blefve så betungande sora nu är förhållandet. Det
kan visserligen vara sannt, att, såsom Utskottet anfört, om¬
kostnaderna icke kunna anses vara särdeles tryckande, men
om flera besigtningar skola förrättas, men icke verkställas på en
gång, så blifva ändock utgifterna icke så små tillhoparäknade.
Ehuruväl jag inser, att en återremiss icke tjenar någonting till
för ernående af en annan behandling af frågan vid denna Riks¬
dag, så torde dock en sådan icke vara omöjlig att åvägabringa
vid en nästkommande, och derför skulle jag önska att Ståndet
ville afslå Betänkandet, eller lägga det till handlingarne, med
godkännande af motionen, då man, som jag redan nämnt, vid
en följande Riksdag kunde hoppas vinna rättelse uti det miss¬
förhållande, den omlörmäler.»
Petter Claesson från Elfsborgs Län: »Det synes, att de tätt
och ofta påkommande ekonomiska besigtningarne icke uppfylla
sitt ändamål, och det händer, ofta nog att besigtningsmännen
ådöma pastoratet omkostnader, hvilka icke egentligen åligga
detta, utan tvertom prestmannen. Skulle det deremot nu, såsom
ifrågasatt är, blifva allmän lag att presterne sjelfve skola un¬
derhålla sina lägenheter, då böra äfven syner och ekonomiska
besigtningar bibehållas, ty annars torde de slätt. fullgöra sin
underhållsskyldighet, och möjligen helt och hållet underlåta
verkställandet^af hvad dem i delta fal! åligger.»
J. P. Andreasson från Elfsborgs Län instämde.
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Man kan se samma
sak från olika sidor, och jag nödgas se förevarande ämne från
en annan sida, än de föregående Talarne betraktat densamma.
Enligt den erfarenhet, jag eger, hafva icke sådana olägenheter af
ekonomiska besigtningar försports, som kunnat uppväga de
verkliga fördelarne af desamma. Ingen kan bestrida’, att ju icke
vården örn allmänna hus bör mera noggrant iakttagas, änjsom
sker ifall besigtningar derå hållas hvart femte år; jag anser till
62
Den ■i 9 Juli.
och med att de borde hållas nästan hvarje år, ty då hafva de
nytta nied sig. Må det nu vara, såsom man säger, att dessa
ekonomiska besigtning»!' ådraga pastorats-boerne reparations-
skyldigheter; detta anser jag likväl vara ganska nyttigt, ty
derigenom undvika de nybyggnader, hvilka alltid blifva långt, kost¬
sammare, men hvilka ganska ofta måste företagas för brist på
tillsyn och för felande reparationer. Om den nya lagen om
presternes underhållningsskyldighet, som man nu förväntar från
Lag-Utskottet, kommer att antagas och ega bestånd, så är det
högst nödigt att täta besigtningar äfven fortfarande ega rum
för tillsyn öfver att denna lag efterlefves och hålles i helgd.»
Petter Mårtensson från Jönköpings och Johan Johansson från
Östergöthlands Län délade Lars Larssons nu framställda åsigt.
Pehr Erik Andersson från Westmanlands Län: »Såsom va¬
rande Ledamot af Lag-Utskottet vill jag gifva tillkänna, det jag
anser en stor fördel för vårt Stånd ligga uti bibehållandet af
de ekonomiska besigtningarne. Frågan om förklaring af all¬
männa lagen, i hvad den rörer pastors underhållsskyldighet, af
sitt boställe, har förevarit i Utskottet, och då detsamma med
tydliga ord förklarat, att pastor bör underhålla och reparera, så
böra äfven de ekonomiska besigtningarne fortfara, och bättre
är att hafva dem hvart 3:te år, än hvart 10:de, ty på den
förra tiden hinna ej husen att nedruttna, som de kunna på ett
tiotal af år, ifall ej undersökning och besigtning mellankom-
mer. Jag bifaller Betänkandet.»
Häruti förenade sig Olof Johansson från Stockholms och
Olof Olsson från Westmanlands Län.
David Andersson; »Hvad det omtalade Betänkandet angår,
om från Lag-Utskottet inkommit, rörande^ pastors skyldighet
att|reparera och underhålla husen å pastors-boställena, så veta
vi icke ännu om det ens af Rikets Ständer antages, långt min¬
dre om det af Kongl. Majit sanktioneras. Ifall äfven detta
Utskottets förslag blifver antaget till gällande lag och vinner
tillämpning, så kan jag icke se, alt hvad jag föreslagit lägger
minsta hinder i vägen, och då jag är'fullkomligt öfvertygad
derom, att 3:ne Stånd godkänna nu förevarande Betänkande,
så har»jag af Bonde-Slåndet begärt bifall till min motion, blott
för att hafva litet medhåll, om jag så får säga, eller ett litet
stöd för frågans återupptagande vid nästa Riksdag. —• Att pre-
sten eller församlingen skulle kunna ådagalägga en sådan för¬
sumlighet i uppfyllandet af sin pligt i nu ifrågavarande fall,
som bär blifvit ^omnämnd, kan jag icke tro, då jag har före¬
slagit, att hvar och en inom församlingen kan göra anmälan
Den J9 Juli.
63
om förrättandet af besigtning, ifall så behöfvés, fastän delegala
besigtuingarne icke skulle hållas oftare än hvart 10:de år. En¬
ligt min åsigt ser jag häruti icke något skadligt, utan tvertom
lindring för både församlingarne och kronobetjenterne, som nu
knappt medhinna sina mångfaldiga göromål. Jag lyckönskar
verkligen de orter, som funnit synerna medföra några stora
förmåner; i min ort hafva dessa beklagligtvis visat sig vara
ganska små. Ehuru jag hör att sympathierne för min mening
icke äro särdeles stora, så kan jag likväl icke undgå att tro,
det Ståndet icke handlade så orätt, ifall det lyssnade till min
framställning. Vid nästa Riksdag (äster sig alltid det Utskott,
som kommer att behandla frågan, vid Ståndets åtgörande denna
gång, och kan nu motionen i alla fall aldrig vinna någon fram¬
gång.»
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Som jag understödde
David Anderssons mening då den i Utskottet förevar, så vill jag
tillkännagifva detta, då han nu klagar öfver att ingen hjelper
honom i förfäktandet af hans påstående. Besigtningarne äro
verkligen på många ställen alldeles ändamålslösa. Kronofogden
kommer nemligen om morgonen till för rä ttningsstä lie t, och då
är genast kl. 10 en ståtlig frukost tillreds, med hvilken man
är angenämnt sysselsatt ända till middagen, då förrättnings-
rnannen måste bort till ett annat ställe, för att på qvällen kunna
besöka ett tredje. På detta sätt blir ej stort bevändt med be-
sigtningen, och hufvudsaken blir räkningen på omkostnaderna,
hvilken merändels blir ganska rikligt tilltagen. Jag delar så¬
ledes David Anderssons åsigt att besigtningarne för närvarande
ganska litet gagna, men förhållandet blir hädanefter helt an¬
norlunda, ifall det bestämmes, att pastor skall sjelf reparera och
underhålla boställsbyggnaderne. ! sådant .fall tror jag att nämn¬
demännen böra få ett vida större interesse, än förut, att un¬
dersöka kakelugnarne m. m. på förmiddagen, i stället för att
äta en grundlig frukost, och efter en sådan förändring tror jag
oss ganska väl behöfva bibehålla den nu gällande författningen
om ekonomiska besigtningar. Jag vill lugna David Andersson
dermed, att, ifall Kongl. Maj:t sanktionerar den ifrågaställa
förändringen, besigtningarne nog skola komma att medföra nytta,
ehuru deras förnämsta nytta hittills varit att plundra och skafva
kvrkokassorna.»
Johan Lehberg från Orebro Län: »Om jag icke allt för
mycket missminner mig, har redan en underdånig skrifvelse
från Rikets Ständer till Kongl. Maj:t afgått, med anhållan om
förklaring af lageus stadgande angående Presterskapets skyldig¬
het att underhålla och reparera sina bostadsbyggnader, och ifall
C 4
Den 49 Juli.
så Sr, så är det äfven nödvändigt att stadgandet om de eko¬
nomiska besigtningarne qvarstår, ty annars kunde det inträffa
att inga syner eller besigtningar mera komma att ega rum.
Det vore i sanning lyckligt om jag kunde instämma med Petter
Jönsson deruti, att bosfällsbyggningarne i allmänhet äro i ett
så godt och til 1 fredstäIlande skick, att svnemännen blott behöfva
fara och äta stora frukostar och middagsmåltider på för-
rattningsboställena; men så är olyckligtvis icke förhållandet i
min ort, ty der tarfvas stora reparationer minst hvart 3:dje år,
och ibland blifva synerna så vidlyftiga, att 2:ne dagar åtgå till
deras förrättande.»
Häruti instämde E. J. Rudberg från Calmar Län och An¬
ders Jonsson från Skaraborgs Län.
Georg Nyqvist från Wermland: »Då David Andersson i sitt
första alternativ icke åsyftar annat än att det måtte få bero
af församlingen sjelf att förrätta besigtningar å presterskapets
boställen, så snart sådana anses vara af behofret påkallade, så
kan jag icke annat än häruti med honom instämma. Beträf¬
fande åter det andra alternativet, eller utsträckandet af tiden
emellan de ekonomiska besigtningarne lill 10 eller 15 år, så
kan jag deremot icke derpå ingå, ty denna mellantid är verk¬
ligen alldeles för långt tilltagen. — Det första alternativet läg¬
ger intet hinder i vägen för församlingen att få syner verk¬
ställda hvarje år. om sådana skulle erfordras. .lag tror förän¬
dringen vara nyttig och ändamålsenlig i så måtto, altman kan
komma derhän att församligen får göra besigtning när en så¬
dan är af behofvet påkallad, och icke ovilkorligen är tvungen
att låta anställa en sådan hvart 5:dje år, antingen den behöf-
ves eller icke.»
Förre Talmannen Nils Pehrsson från Kronobergs [din : ('Af¬
ven jag erkänner villigt, att några särdeles fördelar icke blif¬
vit synbara utaf de ekonomiska besigtningarne, sådane som de
nu äro påbjudna, men jag vill likväl icke frånkänna dem ali
nytta. Jag vili genom en jemförelse söka göra mig i detta fall
förstådd. Jag vill t. ex. välja lagen om husbondens rättighet
att utdela husaga. Denna räliighet begagnas aldrig i min ort,
men om tillåtelsen toges bort, så kunde möjligen olägenheter
deraf inträffa. Likaså tror jag, att om stadgandet angående
ekonomiska besigtningars verkställande förändrades, så skulle
möjligen föijden blifva den, att inga sådana besigtningar vidare
komme att ega rum. Jag föreställer mig aft, ifall för långtid
kommer att mellan besigtningarne förflyta, följderna deraf skola
blifva helt annorlunda, än vi nu föreställa oss dem. Försam¬
lingen eger redan nu rättighet att angifva, ifaH syn erfordras,
Don 10 Juli.
f>5
men jag hemställer till Ståndet huru ofta det inträffar att pa¬
stor och församlingshoerne vilja uppträda såsom angifvare mot
hvarandra i delta fall. Jag anser det vara bäst att godkänna
förevarande Betänkande.»
Med förre Talmannen instämde vice Talmannen A. \V.
Svartling. Peller Gabrielsson från Kronobergs Län, Anders Pet¬
tersson från Jönköpings, Erik Jansson från Westmanlands, Carl
Nilsson, Anders Pehrsson och Anders Andersson från Östergöth¬
lands, Johan Peller Andreasson från Elfsborgs och Jon Hansson
från Wester-Norriands Län, med flere Ledamöter af Ståndet.
Diskussionen var nu slutad. T almannens proposition på bi¬
fall besvarades med öfvervägande Ja, i följd hvaraf detta Be¬
tänkande nu var af Ståndet godkändt.
Emot detta Ståndets beslut reserverade sig David An¬
dersson.
N:o 10, i anledning af väckt motion örn ändring af 24:de
kap. 52:dra §:n Kyrkolagen, i fråga om klockares skyldighet
att fortskaffa kyrkoherdes bref; bifölls.
N:o 11, i anledning af väckt motion om fördelning af kost¬
nad för grund-dikning å boställen, bifölls; samt
N;o 12, i anledning af väckt motion om fördelning på
vissa år af kostnader, som i och för allmänna byggnader från
boställen utgå; bifölls.
§ «•
Föredrogs Särskildta Utskottets Memorial N:o 12, i anled¬
ning af återremiss af Utskottets Betänkande N:o 9, om instäl¬
lande af bränvinstillverkning under innevarande års höstmå¬
nader och om tillåtande, i dess ställe, af tillverkning under nå¬
gon tid af nästkommande år.
Ordet begärdes af
Jöns Pehrsson från Blekinge Län, som skriftligen yttrade:
»Efter synden kommer ånger! Detta besannar sig nu af
Särskildta Utskottets ifrågavarande Memorial, till den grad har
Utskottet deruti underkänt och vederlagt de samma satser,
hvilka begagnades af Utskottets pluralitet såsom motiver, såväl
för dess förslag till ny förordning om vilkoren för bränvins¬
tillverkning och den öfverdrifna beskattningen å de så kallade
mindre brännerierna, eller nuvarande husbehofsbränning, som
för dess tillstyrkan om all bränvinstillverknings inställande un¬
der innevarande års höstmånader.
Bonde-St Prot vid fliksd 1853—1854. PI. å
66
Den '19 Juli.
Genom Utskottets lättfärdighet, alt i sistnämnde fråga un¬
derstödja den förvillade opinionen om husbehofsbränvinsbrän-
ningens fördömlighet gaf det anledning till det Regeringsbeslut,
som, tvert emot hvad Svea Rikets Ständer och Kongl. Maj:t år
1851 utlofvat, inskränkt tiden för utöfning af den jordbruket
tillförsäkrade rättighet, att under höstmånaderna idka hus¬
behofsbränning, oaktadt sådana, såsom det i den gällande för¬
ordningen säges, »högst vigtiga omständigheter» ännu hvarken
uppstått eller kunnat motses, hvilka allena berättigar Regerin¬
gen att på det sättet upphäfva stadgad ordning.
Men nu, då i hela landet oro och missnöje råda öfver
denna, af intet behof påkallade, för den mindre jordbrukare¬
klassen olyckliga åtgärden nu kullkastar Utskottet sjelft alla
de derför förut anförda skäl, och föreslår att, i stället lör uti
slutet af detta ur, tillåtelse må meddelas att under första tiden
af det nästa året tillverka bränvin på de vilkor, hvilka nu
skola vid denna Riksdag beslutas, i afsigt att mångdubbla be¬
skattningen.— Nu finner man Utskottet medgifva, att skriket
odn missvextens betydlighet och den hotande spanmålsbristen,
hvilket höjdes vid Riksdagens början, varit öfverdrifvet. Nu
erkännes, att bränvinsprisels tiilkonsllade stegring, utöfver hvad
det utländska bränvinet gäller, vållar lurendrejeri och tullför¬
snillning, då likväl Utskottet förut antagit, att på sådan olaglig
väg inga betydligare qvantiteter kunna i riket inkomma, och
således varningarne mot en konstgjord prisstegring icke för-
tjente afseende. Nu förklarar Utskottet, att införselsförbud för
utländska spritdrycker äro olämpliga och erinrar om den er¬
farenhet, vårt. land redan för nära hundrade år sedan i detta
afseende haft, samt afstyrker en sådan åtgärd, såsom den, hvil¬
ken i hög grad skulle vålla lagöfverträdelser.
Jag frågar om ej alla dessa satser äro desamma, sorn
blifvit anförde såsom bevis, att Utskottets eget förfarande vid
denna Riksdag, såväl i hufvudfrågan angående bränvinsiagstift-
ningen, hvilket påtagligen åsyftat en ytterlig prisförhöjning å
varan, som i fråga om all tillverknings inställande i höst, varit
oklokt och förkastligt, då genom en hämmad inländsk pro¬
duktion och en så öfverdrifven beskattning, som Utskottet före¬
slagit för husbehofstillverkningen, utlänningen skulle komma
att kunna sälja sitt bränvin för hvad blotta Åkatten å det in¬
ländska utgör.
Utskottet medgifver äfven nu nyttan och nödvändigheten
af att landtmannen, under nästa vinter, må få idka bränvins-
bränning, anförande såsom skäl, att årsvexten visar sig så lof-
vande och att utsädet redan hade blifvit verkstäldt innan den
Kongl. Kungörelsen utkom angående den stora inskränkningen i
Den 49 Juli.
67
tiden för tillverkningen, hvilken, om den vidhålles och icke lämpas
efter de vid skördetiden inträffande förhållanden, kommer att
vålla stor ofärd för landet. Men Utskottet kommer ej ändock
till det naturliga resultat af sina numera berigtigade satser att
Rikets Ständer således borde taga i betraktande den jord¬
brukande klassens uti den för hela detta året lagligen gällande
18ö l års förordning tillförsäkrade rättighet, hvilken genom tids-
inskränkningen våldföres, samt att Rikets Ständer således borde
hos Konungen hemställa om någon förlängning af den i sed¬
nare Kungörelsen föreskrifna, allt för korta tiden. — Deremot
blottar Utskottet nu för hvar mans ögon den hemliga plan,
hvilken redan af många i landet misstänktes, att endast i brän-
vinsfabrikernas och storbrännarnes interesse utverka inställan¬
det af all bränvinstillverkning vid detta årets slut, för att se¬
dan får göra gällande den nya förordningen, med dennas stora
fördelar för dessa, men förstörande verkningar för de mindre
jordbrukarne. Vi skåde nu denna plan i all sin verklighet,
då enhvar väl inser, att det icke kan vara skadligare, utan
tvertom måste för laridtmannen vara nyttigare, att få förvandla
den mindre säljbara eller skadade delen af sin skörd under höst¬
månaderna, då den ännu ej är alldeles förskämd, än först på
näst påföljande årets vintermånader; och Utskottet har med en
sällsynt uppriktighet framställt skildringen af de falska spekula¬
tioner och enskilda förluster, som »Staten sjelf befrämjar», då
den förleder folket att under en allt för inskränkt tillverk¬
ningstid anstränga bränvinsbränningen, hvarigenom Utskottet
nu på det klaraste sätt visat skadligheten i den tidsinskränk-
ning, som det likväl sjelf framkallat.
Nu ser enhvar att hela ropet emot husbehofsbränningen
och föregifvandet af dess förstörande inflytelse på hushållnin¬
gen och sedligheten samt hela den låtsade omsorgen att genom
lagstiftningen afhjelpa superiet m. m. i verkligheten endast varit
och är en plan att, under skenet af ett moraliskt ändamål,
omärkbart eller rättare hemligt, ur folkets fickor locka en beskatt¬
ning af den betydelse, att med kännedom om landets ringa till¬
gångar Rikets Sländer och Regering aldrig skulle våga ifråga¬
sätta att öppet och direkt utkräfva densamma. Att det likväl
är folket, och isynnerhet den stora, ojemnförligt talrikaste
jordbrukande och arbetsklassen, sorn får betala hela bränvins-
skatten, men icke fabrikerna, possessionaterna och storbrän-
narne, det vet nog enhvar, som vill tänka.på saken. Det kan
sålunda icke förnekas, att Utskottets förslag endast går ut på
att framtvinga en högre beskattning, då det nu frånträder sina
förut g i fri a skäl för bränvinsförbud under kommande vinter,
samt efter erkännandet af höstterminens lämplighet i allmän¬
G8
Den 19 Juli.
het föreslår att till nästa års första vintermånader medgifva en
tillverkning, som det afstyrkt för detta års sisla månader.
Då emellertid det ej lärer af någon kunna förnekas, att
Jandtmannen tiar större nytta af att utan afbrott en längre tids¬
följd få verkställa sin tillverkning än att först under en kort
tid börja den, sedan afbryta och så åter upptaga densamma,
så är olämpligheten af Utskottets förslag härom påtaglig och
synes icke böra af detta Riks-Stånd beviljas.
Detta förslag kan så mycket mindre antagas, som den
tillstyrkta rättigheten att få tillverka bränvin under nästa års
första månader på de vilkor, som en nu af Rikets Ständer an¬
tagen författning skulle föreskrifva, alldeles icke kunna af de
s. k. mindre brännerierna begagnas, då de icke kunna existera,
i följd af den mindre afverkningsförmåga, de ega i förhållande
till den föreslagna höga beskattningen, samt egare af de mindre
verken alldeles skulle uteslutas från möjligheten att begagna
tillåtelsen, då de på den korta tiden icke kunna hinna att upp¬
sätta ångbrännerier, således följden blefve att endast de, sorn
redan egde de större brännerierna, kunde draga (ördef af den
meddelade tillåtelsen att tillverka under början af det nästa året.
De fleste af oss kunna intyga den störa missbelåtenhet,
sorn råder i nästan hela landet öfver den sednast anbefallda
inskränkningen i tiden för husbehofsbränvinsbränningen under
. nästa liöst. Utskottet har eljest erkänt, att deri lofvande års-
vexten och det sena utfärdandet af den Kongl. Kungörelsen
om nämnde inskränkning göra en ytterligare förlängning af tiden
nödig. — Annu nödigare synes den blifva, om de lofvande ut-
sigterna förändras till missgynnande. — Jag hehöfver således
blott åberopa Utskottets egna skäl. — ålen jag tror dessutom,
att Rikets Ständer icke böra utsätta landets Konung, genom
framkallandet af en sudan åtgärd, sorn den Utskottet nu före¬
slagit, för det misstroende, som hos folket måste uppstå, att
Hans Majit, vid utfärdandet af sin Kungörelse om den berörda
inskränkningen i till verkningstiden, endast haft för afsigt att
understödja vissa enskildta interessens bemödanden att blott
betunga de jordbrukande landets undersåter med svårare skatte¬
bördor, som genom deras orättvisa fördelning skulle alldeles
nedtrycka desse och rubba det allmänna välståndet. Sådant
vore under det närvarande missnöje, med hela bränvinsfrågans
behandling alt endast förvärra det onda, den redan medfört.
Jag vågar derföre föreslå, ntt Bonde-Ståndet för sin del
måtte besluta:
att, under åberopande i allmänhet af de skäl för
en förlängning af tiden för tillverkning af bränvin
under nästkommande vinter, som Särskildta Ut¬
Den 19 Juli.
skottet anfört, samt otillräckligheten för jordbruket
af den genom Kongl. Kungörelsen den l:ste Juni
stadgade korta termin, hos Kongl. Majit anhålla,
det Kongl. Majit täcktes, såvida ej högst vigliga
omständigheter föranleda husbehofsbränvinsbrännin¬
gens inställande under detta årets sista månader,
Nådigst tillåta en förlängning uti tillverkningstiden,
så att tillverkning må varda under hela November
månad detta år, indelad i två terminer af 13 dygn
hvardera, tillåten.
Skulle Bonde-Ståndet härtill lemna bifall, anhåller jag, att
beslutet måtte meddelas Särskildta Utskottet och öfriga Riks-
Stånden inbjudas att uti detsamma sig förena.»
Häruti förenade sig Ola Pehrsson och Håkan Pettersson
från Blekinge, Nils Andersson från Christianstads Län, E. M.
Falk och Anders Jonsson från Skaraborgs Län, Pehr Erik An¬
dersson och Olof Olsson från Westmanlands Län, förre vice
Talmannen Pehr Eriksson, Anders Andersson, Jonas Christoffers¬
son och Anders Kylander från Wermland, Anders Eriksson från
Stora Kopparbergs Län, Erik Eriksson från Gefleborgs Län,
Pengt Gudmundsson från Halland, m. fl.
Ola Månsson från Skåne: »Det der Särskildta Utskottet
måtte vara ett rätt besynnerligt Utskott, åtminstone bära ma¬
joritetens handlingar och åtgöranden vittne derom. Redan i
början al sitt Memorial säger Utskottet, att dess förut afgifna
förslag om denna fråga blifvit af Ridderskapet och Adeln åter¬
remitterad!, af Preste- och Borgare-Stånden bifallet och af
Bonde-Slåndet med ogillande lagt till handlingarne, och ändock
har det ånyo upptagit ärendet till handläggning, ehuru Grund¬
lagen med tydliga ord säger, att om 2 Stånd stadna mot 2 i en
sådan fråga, så förfaller den. I reciten förekommer aldrig ett
ord, som upplyser hvarföre, eller framställer de skäl hvarpå,
Ridderskapet och Adeln återremitterade ärendet; med ett ord
hela förfarandet af Utskottet är högst besynnerligt. — Jag har
visserligen hört sägas, att Ridderskapet och Adeln önskade blott
en månads inskränkning uti bränvinsbränningen under inneva¬
rande år, och ifall så är förhållandet, så eger återremissen icke
det ringaste sammanhang med det ämne, Utskottet nu fram¬
dragit. i motsatt fall borde väl också Utskottet hafva anfört
skälen för återremissen. Högst inkonseqvent är och förblifver
det emellertid att, sedan Kongl. Majit redan inskränkt brän¬
vinsbränningen under nu instundande höst, med 1?, månad eller
till 11 dagars tid, att då, säger jag, tillstyrka Rikets Ständer
att medgifva bränvinstillverkning en månad under första qvar-
70
Den / 0 Juli.
talet af nästa är, under de vilkor, som innehållas i den för¬
ordning om bränvinstillverkning, hvilken varder utfärdad på
grund af Rikets Ständers beslut vid innevarande Riksdag. Me¬
ningen är synbarligen den, att blott komma åt penningar, detta
är hufvudsak och bränvinsilodens förminskande är bisak. Jag
tror, att Ståndet bör afvisa ett slikt företag så, som det för-
tjenar, och för att icke roed sin röst bidraga till bränvinsflo-
dens ökande, afslå ifrågavarande Memorial.»
Denna åsigt delades af Olof Johansson från Stockholms Län,
Olof Olsson från Westmanlands Län, Pehr Olsson från Stora
Kopparbergs Län, Pehr bengtsson, Guslaf Nilsson och E. J.
Rudberg från Calmar Län, Elof Andersson frun Wermland, Da¬
vid Andersson från Halland, jemte en stor del af Ståndets öf¬
rige Ledamöter.
Georg Nyqvist från Wermland: »För att icke förlänga
diskussionen anhåller jag få, såsom muntligt anförande i Proto¬
kollet intagen min. Memorialet bifogade reservation, till hvil¬
ken jag har föga att tillägga.»
Talmannen erinrade att, genom - reservationens intagande
i Ståndets Protokoll, dubbeltryck uppstode, då den redan vore
i Rihanget tryckt, men då Nyqvist fortfarande yrkade härpå,
skulle den bilögas så lydande:
»Liksom det i allmänhet numera synes förgätet hvad som
vid början af bränvinsfrågans behandling förlidet år angafs,
dervid utgöra hufvudsaken — att minska bränvinets tillverk¬
ning och förbrukning — har Utskottet i detta Utlåtande från¬
gått allt hyckleri med denna hufvudpunkt, hvilket röjer sig i
betraktelserna öfver den sannolika tillgången å bränvin för
instundande höst och derpå följande vår. Man tror, »att till¬
gången för närvarande på denna vara, ej kan vara så stor,
att den lemnar något synnerligt öfverskott för instundande år».
Jag nödgas härvid anmärka, att Utskoltet alldeles onödigtvis
anser sig kalladt att göra kalkyler öfver möjliga tillgången på
en vara, om hvilken det i början hette, att den var onödig,
onyttig, förderflig. Hvarifrån härleder sig då nu denna öm¬
het om »konsumentens rätt»? Hvarför skall Sverige nu anses vara
i behof af denna vara, hvars förbrukning man så högeligen
fördömt, och hvilken fördömelse utgjorde förevändningen för
alla åtgärder att fördyra henne och åstadkomma en utomor¬
dentligt stegrad beskattning? Jag reserverar mig ytterligare
mot den påtagliga motsägelsen i Utskottets motiver vid det ena
och andra tillfället af denna frågas behandling. Det må nem¬
ligen ihågkommas att, när minoriteten i Utskottet ville försvara
de rättigheter, hvilka man fordom tillerkänt jordbrukarne,
Den 19 Juli.
71
att, ostörde af revolutionära omkastningar i lagstiftningen, fä
tid på sig att bereda öfvergången till ett förändradt landtbruks-
system, och fördenskull, emot den föreslagna brådstörtande
förändringen anförde, bland sannolika följder deraf, att luren-
drejeri med utländskt bränvin, kunde uppkomma, äfvensom
att man hade sitt landtbruk så beräluiadt, att man behöfde
bränningen för att använda sitt större förråd af potatis — gen-
mälte man, att smyghandel med bränvin icke kunde befaras
i någon större utsträckning; och åter i afseende på den anord¬
nade stora potatisodlingen, att potäterna kunde begagnas till
boskapens utfodring — nu åter liar majoriteten, såsom skäl
för sin önskan om utsträckt bränningstid, upptagit just dessa
minoritetens motiver, dem man förut vederläde. Nu kalkyle¬
rar man öfver diflerenserne i utlandets och de inhemska brän-
vinspriserna, och kommer till det resultat, att genom införsel
priserna å bränvin i landet »ej skall betydligt höjas öfver det
gängse». För att rigtigt verka till förmån för sin åsigt af be-
hofvet att bränna mera, försmår man icke ens begagna den
snart utridna käpphästen om »Bankens silf v ertillgång, som skall
anlitas», — under det våra egna produkter, framför allt potäter,
tilläfventyrs saknade afsättning. Nu duger således icke anvis¬
ningen om potäternas användande till utfodring. Ett sådant
sätt att kasta motiver, samma motiver för eller emot, allt
efter som behofvet för tillfället gör nödigt, är stötande, antin¬
gen det betraktas ifrån förståndssidan eller från hederns for¬
dringar.
Utskottets majoritet bemöter också i förhand ett uppstäldt
inkast om förbud mot utländska spritdryckers införande, och
finner sig »ingalunda kunna förorda åtgärder, som i så hög grad
skall kunna föranleda lagöfverträdelser». Hvad härmed menas
är icke utsagdt; lagöfverträdelser genom smyghandel hafva vi
förut anmärkt af samma pluralitet vara vid frågans första be¬
handling förnekad till dess möjlighet; lönnbränning återstår då,
men äfven denna har majoriteten vid samma tillfälle förklarat
icke kunna tagas i beräkning såsom utöfvande något betydligare
inflytande. Men nu passar det bättre i stycket, att antaga dessa
lagöfverträdelser »i hög grad». Jag ville, att en ambition skulle
finnas till motvigt mot ensidigheten.
Utskottet återkommer ännu en gång till potäterna, dem
man nu anser »svårligen kunna med vinst tillgodogöras annor¬
lunda än på det sätt, vana och befintliga anstalter anvisa».
Potäterna anses således här åter behöfva bränvinspannan för
alt med vinning tillgodogöras; men hänvisningen till vanan och
befintliga anstalter är märklig. Vanan är, år 18oS, afvänjd
hos den mindre jordbrukaren, och de hos honom »befintliga
72
Den / 9 Juli.
anstalterne» hafva icke mera vanans, det vanligas möjlighet,
när man tillräckligt vet, hvilken verkan den nya lagen derpå
utöfvar, nemligen att göra bränvinsbränningen i enkla småpan-
nor ekonomiskt omöjlig. Det återstår då endast ångbrännerier-
nes »redan befintliga anstalter» för hvilka åtgärden ldefve tillämp¬
lig; och att för dem allt göres och att för dem hela den nya
lagstiftningen i bränvinsfrågan är beräknad, utgör icke mera
någon hemlighet äfven lör den, som icke på nära håll betraktat
alla de härvid öfvade intriger.
Utskottet anser sig ej kunna neka, det ansträngningar i
liöst komma att göras för att rätt strängt kunna begagna den
medgifna halfva månadens bränningstid, men påstår, att sådant
skall blifva »beroende af den vinst, som genom en sådan till¬
verkning synes kunna påräknas». Detta är blott ett tomt ord.
Medgifver man, att stora ansträngningar komma att göras, så
är det utan afseende på vissheten af den blifvande vinsten,
som ju ej kan beräknas, emedan den just kommer att bero
af den tillökning, de 14 dagarne kunna åstadkomma i den lörut
varande tillgången å varan. Yttrandet är så mycket olämpligare
som det just i Utskottet blifvit ådagalagdt att stora beställningar
på apparat-förändringar och nya redskaper för hösten blifvit
gjorda, så att tillverkare, som förut åstadkommit t. ex. 230
kannor om dagen, blifva i tillfälle att bränna ända till 3 å
4000 kannor dagligen. Utskottet anser icke vinsten blifva större
än efter skillnaden i beskattningen. Men om vinsten icke blefve
större, kan den väl anses vara så liten, om man förtjenar 16
sk. per kanna? Ar icke den vinsten oerhördt stor? Ar den
icke tillräcklig att locka till oerhörda ansträngningar? Ar den
icke stor nog att föranleda en sådan förmodad bränning, der
kostnaden för apparatens förändring uppväges af kanske två
dagars tillverkning, lör att å de återstående tolf dagarna för¬
anleda en behållning, svarande mot en hel förmögenhet?
Hvilken ersättning kan man under sådana omständigheter
begära ?
Hänsyftningen på Statsverkets vinst af en blifvande brän-
vinsbränning under vintern år 1883, är verkligen ingen tom¬
het; men då man låtsat komma ifrån kärleken till bränvin,
och då man man velat låta påskina, att man mera skulle fästa
afseende på det moraliska tillståndet i landet, kan intet afseende
på Statsverkets behof få komma ifråga.
Det är hög tid att komma ifrån detta vacklande mellan
stridiga bevekelsegrunder. Man måste säga rent ut, antingen
man vill hafva ordning, seder och välstånd i landet, eller också
att man, för Statens eller enskilde vinglares förmån och vin¬
ning. skall gifva Nationens väl till spillo. Ettdera. Att hyckla
Den i 9 Juli.
73
atats-ekonomisk och andra motiver, än upptagande, än förbi¬
gående de moraliska, finner jag för min dej obehagligt oell
klent; oell får jag för min del, pä grund af Isär ådagalagda
ohaitbarhet i majoritetens motiver, pä det kraftigaste reservera
mig emot Utskolts-beslutets hufvudtanke, att någon särskild
bränvins-bränningstid under kommande nyår skall hos Kongl.
Majit begäras.»
Härefter fortsatte Nyqvist sålunda: »Jag vill tillägga några
ord i anledning derutaf, att några reservanter icke åtnöjt
sig med 1 månads förlängning af bränvins-bränningsliden. Det
har tydligen visat sig af de upplysningar, som inom Utskottet
erhållits, att de stora bränvinsbrännarne, genom storartade be¬
ställningar hos kopparslagarne, försett sig med en så stor mängd
redskap af den största fullkomlighet, att dermed en tredubbel
tillverkning mot förut kan åstadkommas, och af denna anled¬
ning förmodar Utskottets majoritet, att linder den medgifna
halfva månaden i höst fullt lika mycket bränvin kommer att
tillverkas, som under vanliga förhållanden på en månad; men
jag tror att dermed måhända kommer att fabriceras lika myc¬
ket, som förut under tvenne månaders tid. Jag håller det sed¬
nare för åtminstone mycket sannolikare, än det förra. Man
kan af presidenten Hartmansdorffs, grefve Mörners och friherre
Iiaabs reservationer se, att de ej anse en månads förlängning
af bränningstiden under nästkommande år tillräcklig, utan att
ännu 14 dagar till erfordras för tillfredsställandet af de stora
bränneriegarnes lystnad efter en oskälig vinst. Lätt nog inser
man, att meningen är, icke att inskränka, utan att föröka, ja i
oerhörd skala utvidga, bränvinstillverkuingen oell, i följd deraf,
äfven förtäringen och förbrukningen af den skadliga varan.
Den som under bela denna tid arbetat i Utskottet och sett alla
de försök, man gjort, alla de utvägar, man vidtagit för att komma
till det resultat, man ändtligen nu lyckats ernå, kan icke utan
ledsnad och förtrytelse se allt, hvad man i början anat, nu gå
i fullbordan, och för hvar och en måste det vara en klar sak,
alt någon minskning i fylleriet aldrig varit ens åsyftad, utan
blott åstadkommande af lika stor eller större tillverkning än
förut, men med långt större inkomst och vinst. Det klaraste
beviset härpå hafva vi uti Utskottets förevarande Memorial
N:o 12. En Talare har sagt, alt det går konstigt till uti Ut¬
skottet. Det kan jag i sanning intyga, och ehuru jag icke vill
uppgifva några speciella fall, så vill jag dock uttala, att der går
så konstigt till, att hvarken Grundlagar eller särskildt gifna
föreskrifter respekteras. Man handlar derstädes alldeles oberoende
af sådana småsaker, oell har blott sitt ögonmärke på det re¬
sultat, dit man önskar komma.»
74
Dan '10 Juli.
Johan Lekberg frön Örebro Län: »Jag har icke mycket
ait anföra och skall derför fatta mig helt kort. Då Ståndet
ifrågasatt Utskottets behörighet att i alla dess delar behandla
bränvinsfrågan, men Utskottet icke desto mindre ånyo fram¬
kommit med ett Memorial i frågan, så anser jag lämpligast
vara att Ståndet helt enkelt lägger detsamma till bandlin-
garne.»
Nils Svensson från Skåne: »Jag vill till en början gifva
tillkänna, det jag icke inom Utskottet deltagit i utarbetandet af
detta förslag, ty jag åtnjöt vid denna tid 14 dagars ledighet
från Riksdags- och Utskottsgöromål. Ilvad sjelfva frågan angår
inser jag nog, att många af mina kommittenter skulle vilja
begagna sig af en sådan bränningstid, som Utskottets pluralitet
vill att Kongl. Majit skulle tillåta nästkommande år, emot er¬
läggande af den förhöjda beskattningen; men att för den för¬
höjda skatten återköpa en rättighet, som, emot tydlig Lag, är
jordbrukaren fråntagen medelst den af Kongl. Maj:t utfärdade
förordning om bränvinsbränningens inställande under sex vec¬
kors tid af den instundande höst lofgifna bränningstiden, det gör
jag icke; ty jag anser det vara under nain värdighet, att åt
mina kommittentej- för den höga skatten återköpa hvad som
tagits ifrån dem.
Jag har många gånger sökt göra mig reda för hvad som
kunnat föranleda Kongl. Majit till inställande af bränvinsbrän-
ningen, ty annat, än högst vigtiga omständigheter, må ej kun¬
nat hafva dertill föranledt; och då har jag icke kommit till
någon annan slutsats härutinnan, än alt afsigten dermed måtte
vara bränvinets fördyrande och till följd deraf hämma eller
motarbeta dess öfverflödiga förtärande. Men, om detta nu va¬
rit orsaken, tror någon menniska med sundt förnuft, att Rege¬
ringen skall tillåta bränvinsbränning under någon af vintermå-
derne nästkommande år? Jag tror det intet, ty blir ej det
bränvin, som under nämnde månader tillverkas lika skadligt,
som det, hvilket tillverkats under den jordbrukaren fråntagna
bränningstiden? Tror någon, att Regeringen kunnat nedlåta sig
derhän att vilja ombyta bränningstid, för att såmedelst åtkom¬
ma folkets penningar genom den förhöjda skatten? Detta skulle
jag ej vilja tro. Om så är, så har Regeringen handlat alltför
obetänksamt och då mäste jag beklaga att sådane åtgärder vid¬
tagits. Detta kan likväl endast godtgöras derigenom, att, sedan
man erhållit underrättelser, snart sagdt från alla landsändar af
Riket, att grödan öfver det hela taget ser lofvande ut, Kongl.
Maj:t tillåier bränvinsbränningens utöfvande, under minst en
och en half månad nu instundande höst, hvilket jag för min
del på det högsta vill förorda.
Den 10 Juli.
75
Hvad U(skottet med én rösts pluralitet i denna fråga till¬
styrkt, gillar jag således icke. När bränvinsbränningen skulle
tagas ifrån jordbruket, när skatten skulle förhöjas öfver höfvan,
när de mindre brännerierna skulle, medelst afverkningsförmå-
gans bestämmande till det omöjliga, helt och hållet afskalTas,
jag säger då anförde Utskottet alltid som skäl, att sådant måste
ovilkorligen till vägabringas, för att derigenom fördyra bränvinet
och såmedelst hämma superiet. Hvad har nu Utskottet gjort?
Kan någon uppträda till dess försvar och våga påstå, att det
handlat konseqvent, då det nu tillstyrkt bränvinsbränningens
utöfvande under en månad nästkommande års vinter? Ar detta
för att minska denna, som Utskottets majoritet alltid uttryckt
sig, skadliga vara? Är detta för att befordra nykterheten? Jag
bara frågar och låter den oväldige döma öfver såväl Utskottets
sorn Regeringens tillgöranden i denna för det allmänna så vig¬
tiga fråga. För min del yrkar jag afslag å Betänkandet och
vill med ogillande lägga det till handlingarne.
Sedan jag a fhur t Jöns PeJirssons anförande, kan jag icke
undertrycka den tankan, att, ifall Kongl. Majit skulle finna
det vara för det allmänna nyttigt och nödigt tillåta en förläng¬
ning uti tijlen för tillverkning af bränvin under innevarande
höst, på så sätt att denna varder tillåten under hela Novem¬
ber månad detta år, indelad i två terminer af 15 dygn hvar¬
dera, Bonde-Ståndet bör, ifall det härom ingår med en under¬
dånig skrifvelse till Kongl. Majit, äfven härom aflåta inbjudning
till Med-Stånden att uti samma skrifvelse sig förena. Uti vid¬
tagandet af en sådan åtgärd vill jag gerna instämma.»
Guslaf Bjerkander från Skaraborgs Län:
»Icke derföre, att jag är någon dyrkare af bränvinshandte-
ringen i allmänhet, icke för det att jag vill gynna fabriks-
interesset; icke heller derföre att jag i allo vill biträda Brän-
vins-Utskottets åsigter eller afsigter, uttalade i förevarande Betän¬
kande, är det som jag härmed förklarar mig skyldig att god¬
känna dess tillstyrkande af en skrifvelse till Kongl. Majit om
bränvinshrännings-rältighetens tillåtande på en månad under för¬
sta qvartalet af nästa år; ulan det är endast derföre, att det
af Kongl. Majit utfärdade bränvinsförbudet kom så sent, att vår¬
sådden redan var fullbordad, och i följd deraf landtmannen icke
kunnat ställa sin ekonomi derefter, utan grundat densamma
hufvudsakligen på bränvinsbränning, och derföre utsatt en sådan
mängd potäter, att desamma omöjligen kunna med någon nytta
användas, om ej mer än !, månads bränvinsbränning skulle, få
utöfvas. Låt vara, att kanske en stor del af allmogen, i anse¬
ende till den höga skatten, icke kan bränna, så är det likväl
76
Den 19 Juli.
ovedersägligt, att spanmål och potäter måste bibehålla sig nå¬
gorlunda i pris, om bränningen får utöfvas en månad på våren;
dock anser jag det vara billigt och rättvist, att den gamla red¬
skapen" då finge begagnas oförändrad, emedan det icke är godt att
linder vintertiden verkställa några stora förändringar med mur¬
ning och mycket annat, som erfordras. Jag sade, att jag, ehuru
tillstyrkande förslaget, icke kan biträda Utskottets åsigter eller
afsigter; till de förra höra den faderliga omtanka, som uttalas
för fyllande af konsumenternes behof, hvilket bra illa står till¬
sammans med Utskottets i början föregifna hnfvudsyfte, som
hela landets, icke föregifna, utan verkligt allvarliga önskan, att
så mycket som möjligt minska bränvinsfloden. — Utskottet har
nemligen utan omsvep sagt, att tillgången nödvändigt måste vara i
förhållande till förbrukningen, d. v. s. folket skall nu som förr
hafva så mycket bränvin, som detorkar supa, och derigenom att
supen kommer att kosta några runstycken mer, tror Utskottet
sig hafva uppfyllt allan rättfärdighet. — Till de sednare, eller
afsigterne, hörer i främsta rummet den fullkomliga brist på
grannlagenhet, att helt oförstäldt tillkännagifva rätta orsaken,
hvarföre Utskottet ansett bränvinsbränningen i vår vara så nöd¬
vändig, och detta vore behofvet för Staten, att så snart som
möjligt komma i besittning af bränvinsskatten, för att dermed
kunna inlösa småpannorna. — Allt detta är väl en sak, som
hvar man förut väl visste, ty derom vittna alla Utskottets till¬
göranden, hvartill hörer tillstyrkande af bränvinsbränningsför-
budet på hösten, för atti stället få bränna på våren. Det kunde
nemligen ingen vara så svag, att han lät inbilla sig, att det
bränvin, som tillverkas i December, skulle vara skadligare än
det, som tillverkades i Januari, Februari eiler ålars; ej heller
kunde någon vara så blind, alt han ej kunde se hvad menin¬
gen var med de oerhördt stora bränvinsfabrikerna och den nä¬
stan gränslösa utvidgningen af bränvinsbränningsrättigheten och
densammas skiljande ifrån jorden; men nog hade man väl ändå
bordt något skyla sig och icke på en gång afkläda al! blygsel.
Man borde väl icke misskänna min afsigt med dessa anmärk¬
ningar, sedan jag både i motionsväg och genom skriftliga anfö¬
randen sä tydligt gifvit mina åsigter tillkänna i bränvinsfrågan,
som .verkligen utgingo på att minska bränvinsfloden, antingen
medelst en noga beräknad tillverkning å ett vist antal bränne¬
riet eller ock helst nedslående af alia fabriker och tillåtelse
af helt små pannor på kort tid, så att något öfverflöd aldrig
kunnat komma i fråga; men så väl denna, som hela öfriga de¬
len af Bonde-Ståndets yttrade åsigter i denna fråga hafva blif¬
vit helt och hållet misskända, och alla skurna öfver en kam,
såsom bränvinsförfäktare, och således icke det ringasfe afseende
Den 7 9 Juli.
fästat vid dess framlagda skäl. Imellertid godkänner jag på
anförde grunder Utskottets förslag i denna del.»
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Jag är förekommen
af Ola Månsson, och hans åsigter i detta ämne äro alldeles lika
med mina egna. En af Utskottets medlemmar har nyss sagt,
att i Utskottet hvarken Grundlagar eller andra föreskrifter
respekteras, och det är icke så underligt, ty när man kommer
bränvin för nära, så kan man blifva underlig till sinnes; det
har erfarenheten mer än en gång visat. Utskottets skäl för sitt
tillstyrkande blir man icke mycket klok utaf. Samma gröda,
som man i Januari skall bränna utaf, kunde man använda i
höst, och enda fördelen vore den att ena beskattningen skulle
drabba tillverkningen. Förslaget synes blott gå ut på att för¬
öka bränvinslloden; hvarföre jag, som niimndt är, förenar mig
med Ola Mänsson och afslår Utskottets i Memorialet gjorda
hemställan.»
Carl Ersson från Westmanlands Län instämde.
Jöns Andersson från Malmöhus Län: »På af Ola Månsson
anförda skäl yrkar jag afslag å Memorialet och instämmer med
Jöns Pehrssons från Blekinge skriftliga anförande.»
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Huru man än betrak-
tar Utskottets i Memorialet gjorda tillstyrkan, kari man icke
göra det för sig klart, att Utskottet handlat grundlagsenlig!,
då Utskottet kunnat i detta sitt sednaste Utlåtande tillstyrka
bränvinsbränning under Januari, Februari och Mars månader,
hvilket aldrig förut varit i fråga. Om de skäl äro giltiga, på
grund af hvilka Kongl. Majit inskränkt bränvinsbränningen
till 14 dagars tid under höstmånaderna, så måste dessa skäl
vara lika gällande för en inskränkning under första qvartalet
af nästkommande år. Samma skäl kunna ej gerna användas
på en gång både för och emot en sak. Jag skulle gerna vilja
instämma med Jöns Pehrsson uti hans yrkande om en månads
bränvinsbränning under innevarande höst, men då Kongl. Majit
redan bestämt tiden dertill till 14 dagar, så kan denna fråga
upptagas blott genom väckande af ny motion och måste såsom
sådan betraktas; hvarföre jag icke heller i dess närvarande skick
kan biträda densamma. För öfrigt återstår mig icke annat än
att yrka afslag af förevarande Memorial.»
Med förre Talmannen inslämde Peller Gabrielsson från Kro¬
nobergs Län, Anders Pettersson från Jönköpings Län, Carl Nils¬
son och Anders Pehrsson från Östergöthland, Mauritz Sahlén
från Wester-Norrland och Anders Bäckström från Norrbottens
Län, ra. fl.
78
Den 19 Juli.
Erik Jansson från Stora Kopparbergs Län: »Jag instäm¬
mer med Petter Jönsson och under åberopande af min memo¬
rialet bifogade reservation samt med hänseende till det beslut,
hvaruti Utskottets majoritet stannat, yrkar jag afsiag af Me¬
morialet.»
Ola Månsson: »Jag vill endast göra den invändning mot
Jljcrkanders tillstyrkta bifall, alt han ' tillkännagaf sin ön¬
skan vara, det de nu begagnade hränvinspannorna äfven
nästa år skulle tå begagnas. Så [»lifver likväl icke förhållandet,
ty Utskottet säger: »att sådan tillåtelse må meddelas under
de vilkor, som innehållas i den förordning om bränvinstillverk-
ning, hvilken varder utfärdad på grund af Rikets Ständers be¬
slut vid innevarande Riksdag». Således kan ingen annan red¬
skap begagnas, än den, som är konstruerad eller den nya för¬
fattningens föreskrifter i detta fall.»
Kils Andersson från Christianstads Län: »Jag har förut
instämt med Jöns Pehrsson, på den grund, alt jag anser det
vara nyttigast för landtmannen att lå utöfva bränvinsbrännin-
gen under November månad; hvarför jag äfven önskar hans
begäran all framgång, och hoppas att Ståndet med sin röst måtte
understödja densamma.»
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs Län förklarade sig
äfvenledes instämma med Jöns Pehrsson från blekinge.
Johannes Nilsson från Malmöhus Län: »Det är ingalunda
ovanligt att från Särskildta Utskotlet erhålla både ömkliga och
löjliga Betänkande!!. Här har Utskottets innersta tanke krupit
fram, utan något slags beslöjande, ty nu ser man skenbarligen
meningen vara, icke att förminska briinvinsfloden, utan blott
att komma åt penningar, såsom en Talare förut har omnämnt.
Då nu de stora bränvinsl rännarne icke lå begagna den värdig»
tiden i höst, så tycka de, att det kan vara lika godt att under
vårmånaderne fu förtrjeka landtbrukaren. Jag skulle visser¬
ligen vilja instämma med Jöns Pehrsson, men då hans yrkande
icke har sammanhang med denna fråga, så låter det sig för
närvarande icke göra. — Som återremiss af detta Memorial
lill intet båtar, sfi yrkar jag afsiag af detsamma.»
E. M. Fall: från Skaraborgs Län: »Jag bar redan förut
instämt med Jöns Pehrsson uti hans yrkande om bränvinsbrän-
ningstidens förlängning under innevarande höst. Ytterligare vill
jag instämma med dem, som omnämnt det missnöje, hvilket i
landsorten allmänt nog försports i anledning af det Kongl, för¬
budet mot bränvinsbränningens utöfvande under höstmånaderne,
hvarjemte jag slutligen förenar mig med Ola Månsson och alla
Den 19 Juli.
79
dem, som (alat emot Utskottets tillstyrkan, och yrkar afslag
å förevarande Memorial.»
Georg Nygvist: »För att mina yttranden eller åsigter icke
matte blifva misstydde, eller orätt fattade, har jag ånyo begärt
ordet. Jag inser nog i likhet med förre Talmannen Nils Pehrs¬
son, att en särskild motion behöfves för att kunna återvinna
den förlorade bränningstiden under innevarande höst; men jag
tror också, att det redan blifvit så rangeradt, att vi, äfven utan
en sådan motion, få tillräckligt och mer än nog med bränvin
tillverkadt under de lofgifna 14 dagarne. Jag tager äfven för
gifvet att Jöns Pehrssons motion, om den ock af vårt Stånd
godkännes, likväl blir helt och hållet utan något ändamål och
icke ledande till något resultat. Jag yrkar fortfarande afslag å
hvad Utskottet i Memorialet tillstyrkt.»
Guslaf Bjerkander: »Hvad Ola Månsson anmärkt, angående
den redskap, sorn uti Utskottets tillstyrkan är föreslagen att
begagnas, har jag icke förbisett; jag har derför också endast
framställt en önskan, icke ett bestämdt yrkande, i detta afse¬
ende. Om bränvinsbränning kunde till vägabringas under en
månad i höst, så vore detta för landet mest fördelaktigt, icke
för att erhålla bränvin, utan för att hålla spanmålen bättre
uppe i pris. — Frågan härom hörer likväl icke till det ämne,
vi nu förehafva, utan bör genom en särskild motion upptagas.»
Anders Andersson från Skaraborgs Län: »Jag vill icke
gerna yttra mig i bränvinsfrågor vid denna Riksdag, emedan
de blifva su besynnerligt behandlade af det Särskildta Utskottet,
hvilket man rättvisligen har beskyllt vara ett konstigt Utskott.
Detta kan icke heller nekas, då det, efter hvad vi af dess egna
Ledamöter hört, hvarken frågar efter Grundlagar, eller andra
detsamma gifna föreskrifter. Jag har noga granskat våra Grund¬
lagar, men icke lyckats upptäcka någon §, som gifvit detta Ut¬
skott rättighet att inkomma med ett förslag, sådant som det
vi nu hafva under diskussion, som hvarken grundar sig på nå¬
gon Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, eller någon remitterad
motion, och huruledes Utskottet kunnat tillstyrka Rikets Stän¬
der att till Kongl. Majit ingå med en underdånig skrifvelse,
angående utöfvande af bränvinsbränningen under en månad
nästkommande år, endast på grund af en, från ett enda Stånd
erhållen återremiss, som icke alls rörer denna fråga, är för
mig och troligtvis många flera alldeles omöjligt att begripa. Så¬
dant tyckes likväl icke bekymra detta Utskott, som anser sig
kunna framkomma med hvad som helst. Då jag likväl inga¬
lunda kan medgifva Utskottet en sådan rätt, måste jag yrka
afslag af dess nu ingifna Memorial. — Hvad Jöns Pelirsons
80
Den 19 Juli.
förslag angår, rörande medgifvande af rättigheten att bränna
bränvin under någon tid innevarande höst, så kan det icke af-
göras i sammanhang med denna fråga, utan måste behandlas
såsom en särskild motion.»
Häruti instämde Carl Olsson från Södermanland, Carl Dahl¬
gren från Elfsborgs Län och Lars Guslaf Sandberg från Wester¬
bottens Län.
Sekreteraren fästade Ståndets uppmärksamhet derpå, att
Utskottet i sitt Betänkande N:o 0 bland annat föreslagit: »att
»tillverkningen må, derest Kongl. Majit icke skulle finna vig-
»tiga omständigheter innebära hinder derför, varda medgifven
»under högst två månader af den tid år 1835, under hvilken
»bränvinstiliverkning eljest ej blefve tillåten, och under de viI-
»kor, den nya författningen angående vilkoren för bränvins-
»tillverkning i öfrigt föreskrifver», och att således Utskottet deraf
haft anledning att afgifva förevarande Memorial.»
Ola Svensson fran Malmöhus Län: »I likhet med de fleste
föregående Talarne yrkar jag afslag å Memorialet, så mycket
hellre, som den mindre jordbrukaren, med sin enklare redskap
redan är undertryckt, och icke kan draga någon fördel af ti 11-
låtelsen alt tillverka bränvin under sådana förhållanden.»
Nyqvist: »Motioner hafva visserligen blifvit väckta, hvilka
gifvit Utskottet anledning att framkomma både med Betän¬
kandet N:o 9, och nu ifrågavarande Memorial, nemligen af hr
Henschen i Borgare-Slåndet och af proslarne Almqvist oell La¬
gergren uti Preste Ståndet. Hessa motioner hafva dock angått
bränvinsbränningen under November och December månader,
ehuru do båda prostarne lemont Utskottet tillräckligt svängrum
att, i stället för den förlorade tiden i höst, söka vinna ersätt¬
ning under vårmånaderne, enligt hvad af Betänkandet N:b 9
synes. Hetta har äfven gifvit upphof till Utskottets nu före¬
varande förslag. Jag har velat yttra detta blott såsom en upp¬
lysning, men icke såsom ett gillande eller godkännande af Ut¬
skottets behandling af frågan.»
Anders Andersson från Skaraborgs Län: »Jag har tagit i
skärskådande både Betänkandet N:o 9, på ålerremissen hvaraf
Utskottet grundat sitt nu afgifna Memorial, och äfven de om¬
nämnde motionerne, men kan ändock ej finna annat, än att
dessa gå ut på att erhålla bränvinsbränningen medgifven under
en del af innevarande höst, med eller utan tillämpning af den
nya författningen. Jag kan icke frånträda min mening, det
Utskottet varit obehörigt att föreslå erhållandet af ett slags er¬
sättning nästa vår för den inskränkning, Kongl. Majit behagat
Den 19 Juli.
besluta, skoli ega ruin under innevarande höst uti rättigheten
att tillverka bränvin, oell jag kan icke annat än ogilla den öf-
verflyttning. Utskottet tagit sig friheten att tillstyrka. Jag yr¬
kar alltså fortfarande afslag härå.»
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Jag har förut yttrat, det
jag tror Utskottet hafva saknat grundlagsenlig rätt till sitt för¬
farande. Jag stödde denna min tro på Utskottets egna ord, då
det uti Betänkandet N:o 9 säger: »Det enda, som med full
»lagenlighet och billighet kan, under innevarande år, för ända-
»målet vidtagas, lärer sålunda vara, om bränvins-tillverkningen
»varder inställd under de båda höstmånaderna.» Detta var allt,
hvad det trodde sig lagligen kunna tillstyrka, men icke desto
mindre hemställde Utskottet i samma Betänkande, »att brän-
»vinstillverkningen må varda medgifven under högst 2 månader
»af år 1853.» Bonde-Ståndet afsing för sin del Betänkandet
N:o 9, och ifall Utskottets förslag, då det förra gången föror¬
dade bränvinstillverkningens medgifvande under 2:ne månader
af nästkommande år, var stridande mot lag och billighet, så
måste det äfven nu anses stridande deremot, ehuru tillstyrkan¬
de Idoft en månads bränning af samma år. Detta är skälet,
hvarför jag yrkar afslag af Memorialet.»
Häruti instämde Petter Mårtensson från Jönköpings Län,
Olof Lagergren från Gottland samt Olaus Eriksson från Göthe¬
borgs och Bohus Län.
Diskussionen förklarades nu vära slutad. Talmannens pro¬
position på bifall blef med öfvervägande Nej besvarad, hvar¬
efter, uppå derom framställd förnyad proposition, ifrågavarande
Memorial blef af Ståndet afslaget.
§ o-
Till bordläggning lista gången anmäldes:
Expeditions-Utskottets förslag till Rikets Ständers underdå¬
niga skrifvelser till Kongl. Maj:t:
N:o 82, angående utsträckning af den åt Mosaiske trosbe¬
kännare förunnade rätt till bosättning i Riket;
N.-o 83, angående förvaltningen af Sala silfververks ränte-
ersättning;
N:o 84, angående förnyade stadganden i afseende på åt¬
gärder till förekommande af Kolerafarsotens införande i Riket,
m. m.
Bonde-St Prot. vid Riksd% —1864. PI-
f>
82
Den 31 Juli.
Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 176, i anledning af erhållna återremisser å Betänkan¬
det N:o 64, angående beräkningen af Statsverkets inkomster
och vissa till samina Betänkande hörande bilagor;
N:o 177, i anledning af väckta frågor om nytt formulär
för Rikshufvudboken, samt om särskild hufvudbok för Kongl.
Stats-Kontoret; samt
JV:o 178, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
(N:o 68) angående inqvarteringsskyldigheten i Stockholm; och
Bevillnings-Utskottets Utlåtanden:
N:o 17, i anledning af gjorda anmärkningar vid Betänkan¬
det N:o 10, angående stämplade pappers-afgiften; samt
N:o 18, i anledning af gjorda anmärkningar vid Betänkan¬
det N:o 12, angående stämpling af spelkort och afgiften derför.
§ 10.
Lades till handiingarne följande från respektive Med-Stån-
den ankomne Protokollsutdrag:
från Höglofi. Bidderskapet och Adeln N:ris 529—541;
,, Högvördiga Preste-Ståndet N:ris 266—267, och
„ Välloll. Borgare-Ståndet N:ris 555—559.
Ståndet åtskiljdes kl. 1 e. m.
Ut supra.
In fidem,
John Roy.
ilen 31 .luli.
Plenum kl. fi c. 111.
§ *■
Protokollerna för plena den 5:te och 8:de Juli förmidda-
garne och 4:de §:n af protokollet för den 12:te i samma må¬
nad justerades och godkändes.
Den 21 Juli.
83
§ 2.
Föredrogos följande Expedilions-UtskotteU förslag lill Ri¬
kets Ständers underdåniga skrifvelser till Kongl. Majit, nem¬
ligen :
N:o 82, angående utsträckning af den åt Mosaiske trosbe¬
kännare förunnade rätt till bosättning i Riket;
N:o 83, angående förvaltningen af Sala silfververks ränte-
ersättningsfond, hvilka båda godkändes; oell
N:o 84, angående förnyade Stadgande!» i afseende å åtgär¬
der till förekommande af kolerafarsotens införande i Riket m. m.
Härvid yttrade sig:
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Elium jag ej vill
ogilla den föredragna underdåniga skrifvelse!», eller påyrka nå¬
gon återremiss, kan jag ej undgå anmärka, att man synes ej
hafva fästat tillbörligt afseende hvarken å Borgare-Ståndets i
ämnet gjorda inbjudning, eller å den punkt i min motion, som
afser att bereda tillfälle för den husbonde, som sådant finnér
nödigt, att spärra sin egen gård —en åtgärd, som, åtminstone i
många fall, kan hafva det goda med sig, att den skingrar rädd¬
hågan hos husets ofta talrika personal, hvilken esomoftast, efter
hvad erfarenheten visat, till följd af nämnde sinnesaflekt blir
rof för sjukdomen. Detta har jag velat hafva antecknadt, fast¬
än, såsom jag förut nämnt, jag icke åsyftar någon ändring i
förslaget till den underdåniga skrifvelsen.»
Ola Mänsson från Skåne: »Då Expeditions-Utskottets för¬
slag ostridigt är uppsatt i enlighet med Rikets Ständers i frå¬
gan fattade beslut, dervid den omförmälda inbjudningen ock är
vorden iakttagen, anser jag något vidare nu icke återstå, än
att det insända förslaget godkänna.»
Vidare var icke att anföra, ulan blef, efter af Talmannen
framställd proposition, jemväl Expeditions-Utskottets förslag N:o
84 af Ståndet godkändl.
§ 3-
Till bordläggning första gången anmäldes:
l:o Stats-Utskotlcts Utlåtanden:
N;o 17!), i anledning af väckt motion om gratifikation åt
Förste Landtmätaren Albin för en af honom upprättad karta
öfver Jemtland;
N:o t SO, i anledning af väckt motion om bildande af en
84
Den 21 Juli.
pensionsanstalt för Sveriges handelsflottas skeppare, styrmän
oell sjöfolk;
N:o 1SI, i anledning af erhållna åtel remisser å Betankan¬
det N:o 67, angående regleringen af utgifterna under Riks-Sta-
tens 4ndra Hufvudtitel;
N;o 18!, i anledning af erhållna återremisser å Betänkan¬
det N:o 69, angående utgifterna under Uiks-Statens Fjerde Huf¬
vudtitel;
A:o 183, i anledning af återremisser af Betänkandet N:o
71, angående reglering af utgifterna under Riks-Statens Sjette
Hufvudtitel;
A~:o 184, i anledning af erhållna återremisser af Betänkan¬
det N:o 72, angående regleringen af utgifterna under Riks-Sta¬
tens Sjunde Hufvudtitel;
N:o 185, i anledning af erhållna återremisser å Betänkan¬
det N:o 73, angående regleringen af utgifterna under Riks-Sta¬
tens Åttonde Hufvudtitel;
N:o 186, i anledning aT återremiss å Betänkandet N:o 71,
angående reglering af utgifterna under Riks-Statens Nionde Huf¬
vudtitel, och
N.o 187, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N:o 87, i fråga om aflöningen för Presidenterne i vissa af Ri¬
kets Kollegier.
2:0 Banko-lJiskottets Utlåtanden och Memorialer:
N:o 44, Memorial i anledning af erhållen återremiss å
Memorialet N:o 57;
N:o 45, Utlåtande i anledning af erhållen återremiss af
Utskottets Betänkande N:o 11 ;
N:o 46, Memorial i anledning af Riks-Ståndens beslut öf¬
ver Utlåtandet N:o 12, och
N:o 47, Memorial i anledning af Rikets Ständers beslut
öfver Utlåtandet N:o 13.
§ *■
På derom gjord begäran beviljades ledighet från Riksdags-
göromålen åt följande Ståndets Ledamöter:
»
Pehr Bengtsson från Calmar Län, under tre veckors tid,
räknad från den 26:te innevarande månad; hvaremellertid O.
Hultman från Örebro Län skulle ingå såsom Ledamot i Kon-
stitutions-Utskoltet; och
Den 22 Juli.
85
Johan Lekberg från Örebro Län, likaledes under tre vec¬
kor, räknade från den 26:te dennes, men i anseende till Ut-
skotlsgöromålen ifrån den 24.de innevarande månad ; under hvil¬
ken tid Jahan Andersson från Stora Kopparbergs Län kornato
att vara Ledamot i Iixpeditions-Utskottel.
Ståndet åtskiljdes kl. 7\ e. m.
Ut »upr*.
In fidem,
Jolin hoij.
Hell 2S Juli.
Į1 cbiisesi kl. tO f. us.
§ L
Johannes Nilsson från Malmöhus Län inlemnade ett så ly¬
dande Memorial:
»I det glädjande hopp, att flir den angelägenhet, omkring
hvilken min framställning kommer att vända sig, vinna Stånds-
brödernes uppmärksamhet och behjertande, vågar jag yttra nå¬
gra ord i ett ämne, som troligen inom hvarje annat Stånd, eme¬
dan det under öfverläggningarne så ofta förekommit, skulle
väcka ledsnad, måhända tillochmed missbelåtenhet, men hvil¬
ket deremot här bör omfattas med Ulligaste interesse. Detta
ämne är skjutsningsbesvär el och den ersättning, som den besntna
och skjutsskyldiga delen af allmogen derför kan påräkna.
Under Riksdagens lopp hafva till Allmänna Resvärs- och Eko¬
nomi-Utskottet ingått ej mindre än 20 särskilda motioner,
hvilka dels haft till sylte att få ifrågavarande börda helt och
hållet lyftad från landtmannens skuldror, dels att, om ej detta
ännu kunde låta sig verkställa, af den resande erhålla en er¬
sättning, sorn åtminstone i någon mån kunde motsvara de kost¬
nader, olägenheter och uppoffringar, hvilka med densamma äro
förenade. Alla dessa motioner hafva, hvad deras hufvudsyfte-
nrål vidkommer, blifvit vid deras remitterande till vederbörligt
86
Den 22 Juli.
Utskott af Ståndet kraftigt understödde och förordade; meri
utan att det nied deni åsyftade resultatet kunnat vinnas. Väl
har Allmänna Besvärs- och Fkonomi-Utskottet i dess Betän¬
kande N:o 89 tillstyrkt, alt Rikets Ständer måtte i underdå¬
nig Skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla:
o) att skjutslegan vid landtgästgifverierna måtte varda
bestämd, der skjutsen icke är j>å entreprenad upp¬
låten, lill 20 sk. under liela året, och der entre¬
prenad linnes, eller kan blifva inrättad, till 28 sk.
banko milen för hvarje häst;
b) att skjulslegan i de städer, der skjutsen icke är på
entreprenad ställd, måtte höjas lill 24 sk., och te¬
gan för den entreprenädskjuts, sorp i städerna ut¬
går, tiil 52 sk. banko milen ; samt
e) det stadgas måtte, att för begagnande af den skjut¬
sandes hjulåkdon, såvida dessa äro med fjedersäte
försedde, skall i lega erläggas 4 sk. banko för två¬
bets- och 2 sk. för enbetsåkdon, samt lör sele, som
utan åkdon nyttjas, 1 sk. allt banko milen;
men detta Utskottets förslag har, oaktadt sin billighet och den
ytterst låga förhöjning i skjutslegan, som det förordar, ej kun¬
nat tillvinna sig de Irenne resande Ståndens (att jag så må ut¬
trycka mig) behjertande och bifall. Besa vilja de, roa sig vilja
de, begagna landtinannens hästar och rycka honom sjelf eller
hans folk från åkerbrukets och andra maktpåliggande syssel¬
sättningar, det vilja de äfven ; men skäligen ersätta honom för
hans besvär, hans kostnader, hans tidspillan — det vilja de icke.
Rigtigheten af den satsen, att »rättigheter och skyldigheter all¬
tid i ett välordnadt samhälle tiora motsvara hvarandra», vilja
de uti ifrågavarande, likasom i så många andra fall, icke er¬
känna. Bonden måste åtnöja sig med hvad Herremännen be¬
haga tilldela honom, och hvad detta är, det känna och veta vi
allesammans. Jag känner och kan namngifva hemman, som
för det föga afundsvärd» nöjet att fortskaffa resande, mäste till
entreprenören hvarje år erlägga 100 Riksdaler R:gs, till och
med vida deröfver.
Hvad skjutsningsbesväret beträffar hafva alltså de män,
som vid innevarande Riksmöte representera Svenska Bonde-
Ståndet, i min tanka ingenting annat att göra, än att nu, lik¬
som vid sisllidne Riksdag, ingå till Kongl. Majit med en under¬
dånig anhållan, att Högst densamme måtte af gunst och nåd be¬
vilja en rättvisa, sorn våra Med-Ständer vägrat att bifalla. Följ¬
den af Bonde-Ståndets underdåniga framställning du hlef Kongl
I)e/i 22 Juli.
87
Kungörelsen af den 4 Maj 1882, i hvilken stadgades, att skjuts-
legan å landet, der ej entreprenad kunnat till vagabringas, un¬
der loppet af 51 månader af året förhöjdes till 20 sk. banko
milen. Kunde nu, genom en ny underdånig skrifvelse i samma
syfte, skjutslega!! i öfverensstämmelse med Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets förslag, höjas till nyssnämnde belopp
under hela året, så vore åtminstone något vunnet till förmån
för den af så många andra bördor hårdt betungade, skjutsskyl¬
diga delen af Svenska allmogen.
Med den rätt, sorn är hvarje folk-ombud förvarad uti
56:te §:n Riksdags-Qrdningen, yrkar jag fördenskull, att Bonde-
Ståndet mätte för sin del besluta, att till Kongl. Maj:t ingå
med en särskild underdånig skrifvelse, hvari det anhåller:
l:o att den förhöjning af skjutslega!) samt vagn- och
kärrpenningarne, hvilken af Allm. Bevillm- och
Ekon.-Utskottet uti dess Betänkande N:o 89 blifvit
föreslagen och tillstyrkt, måtte af Kongl. Maj:t i
Nåder varda gillad och fastställd; samt
2:o att, såsom f. d. Talmannen Nils Pehrsson från Krono¬
bergs län uti sin, beinälte Betänkande vidfogade re¬
servation föreslagit, reservlag, som icke åtnöjas med
den allmänna skjutslega!), 20 sk. b:ko per mil, meri
äro benägna a i t befordra skjutsens utgörande genom
entreprenad, må ega att sådant hos Kon. Befallnings¬
hafvande i länet anmäla, hvarefter Kon. Befallnings¬
hafvande, på grund af en sådan anmälan, böra
skyndsamt föranstalta om undersökning vid Härads¬
rätt, för att få utrönt, ej mindre det antal hästar,
som vid skjutsstationen bör hållas i beredskap att
utgå på den resandes anfordran och efter viss be¬
stämd tid, utan ock beloppet af den lega, som deli
skjutsskyldige skäligen bör undfå. Sedan beinälte
undersökning i vederbörande Kronofogdes närvaro
blifvit verkställd samt det vid densamma förda pro¬
tokoll blifvit uppsatt och justeradt, bör det till Ko¬
nungens Befallningshafvande ofördröjligen insändas,
och ma då denna Embetsmyndighet, ega att, med
ledning af Häradsrättens utlåtande och öfrige, till
saken hörande upplysningar, bestämma vilkoren för
entreprenaden oell skjutslegans belopp.
Skulle detta mitt förslag, såsom jag vägar hoppas, vinna
Ståndsbrödernes bifall, så anhåller jag vördsamligen, att Ståndet
åt sitt Enskildta Besvärs-Utskott, till hvilket jag önskar alt
denna min motion då må varda remitterad, gifver det uppdrag
88
Den 22 Juli.
att, så fort sig någonsin göra låter, tili Ståndet inkomma med
ett förslag till underdånig skrifvelse i det syfte, som jag här-
ofvan tagit mig friheten framställa.»
Häruti förenade sig Petter Gabrielsson från Kronobergs,
förre vice Talmannen Nils Pehrsson, Gabriel Andersson och Lars
Guslaf Andersson från Elfsborgs, Erik Ersson, Pehr Olsson och
Erik Janssoon från Stora Kopparbergs, Henrik Andersson, Anders
Pehrsson, Jöns Erik Eriksson och Gustaf Huttman från Örebro,
Lars Andersson från Gefleborgs samt L. G. Sandberg och Olof
Pehrsson från Westerbottens Län, med flere.
Olaus Börjesson från Götheborgs och Bohus Län ingaf lika¬
ledes i samma ämne ett skriftligt Memorial af detta innehåll :
»Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
N:o 89 redogör för behandlingen af de motioner, hvilka un¬
der innevarande Riksdag blifvit väckta i det hopp att för det
allmogen ålagda ganska tryckande skjutsskyldighets-besväret
erhålla en af behofvet och efter tidens beskaffenhet af nöden
påkallad tillökning i skjutslega!). Efter noga öfvervägande och
på rättsenlig» grunder, har Utskottet ock funnit godt föreslå
att bemälte lega skulle ökas med fyra skilling samt alltså komma
att utgöra 20 sk. per mil för reservskjuts, 28 vid entreprenad,
samt 52 sk. allt banko, i stad; hvarförutan borde i vagn-;ioch
kärrpengar erläggas, för den förra 4 sk. och för den sednare
8 sk. samt för sele i sk. samma mynt. Detta förslag har
vunnit bifall blott inom Bonde Ståndet, men blifvit underkändt
af de andra 5:ne Stånden; hvadan de skjutsskyldiges hopp om
att erhålla åtminstone någon lindring i den på dem hvilande
tunga bördan helt och hållet, så vidt på dessa Stånd beroit,
blifvit för innevarande Riksdag tillintetgjordt. Det återstår för
dem och deras representanter intet annat att göra, än att vid
detta, liksom vid förra Riksmötet, till Kongl. Majit ingå med en
underdånig begäran att erhålla den af Utskottet tillstyrkta för¬
höjning i skjutslegan.
På grund af 56:te §:n Riksdagsordningen får jag förden¬
skull vördsamt föreslå, att Bonde-Ståndet måtte för sin del be¬
sluta, att till Kongl. Majit ingå med en underdånig skrifvelse,
hvari det anhåller, att den förhöjning i skjutslegan, hvilken af
Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottet uti dess Betänkande
Nio 89 blifvit föreslagen, måtte af Kongl. Majit varda i Nåder
gillad och fastställd. Uppsättandet af förslag tili en så beskaffad
skrifvelse bör lämpligast kunna verkställas af jdedervärda Bonde¬
ståndets enskildta Besvärs-Utskott, till hvilket jag alltså an-,
håller att denna min motion måtte tili skyndsam behandling
varda remitterad.»
Den SS Juli.
89
1 (lenna (notion instämde Anders Andersson och Johan
Peller Andreasson från Elfsborgs samt Olaus Eriksson, Lars Rasmus¬
son och Erih Christensson från Götheborgs och Bohus Län.
Peller Jönsson från Jönköpings Län: »Jemte det jag får
förklara, att jag hyllar till större delen de grunder i afseende
på skjutsningsbesvär^, sorn Johannes Elisson i sin motion fram¬
ställt och af sådan anledning likaledes yrkar remiss af motionen
till Ståndets enskildta Besvärs-Utskott, får jag dock tillkänna¬
gifva, att jag önskar, det Utskottet i sitt förslag till underdånig
skrifvelse icke upptager motionen alldeles oförändrad. Min
tanka är nemligen den, alt Ståndet i sin framställning till Kongl.
Maj:t endast må afse att få skjutslega!) under hela året höjd
till 20 sk. banko per mil för dem, som icke hafva öfvertagit
skjutsningsbesiyret på entreprenad. Anledningen hvarför de
3:ne s. k. resande Stånden afslogo Betänkandet N:o 89, var
den att, jemte det Utskottet tillstyrkt nyssnämnde lega, der
skjutsen icke vore på entreprenad upplåten, tillika föreslagits
en förhöjd lega af 28 sk. banko för hvarje mil, der entreprenad
funnes eller kunde blifva inrättad. Denna skjutsförhöjning
hafva nämnde 5:ne Stånd motsatt sig såsom i proportion för hög.
Då jag nu har ikännedom derom, att skjutsningsbesväret är ganska
olika i olika orter, så skulle jag vilja tillstyrka, alt Ståndet
måtte nlia ta 2:ne underdåniga skrifvelser, den ene innehållande
hvad jag nu förmält och Johannes Nilssons motion innehåller,
om höjning af skjutslega!) till 20 sk. bauko per mil hela året
om å alla de ställen, der entreprenadskjuts icke förefinnes, och
den andra afseende hvad förre Talmannen Nils Pehrsson i sin
Betänkandet N:o 8S) bifogade reservation föreslagit, nemligen,
att reservlag, sorn icke åtnöjas med den allmänna skjutslegan,
20 sk. banko per mil, men äro benägne att befordra skjutsens
utgörande genom entreprenad, må ega att sådant hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande anmäla; att denria embetsmyndighet
derpå föranstaltar om undersökning vid Häradsrätt, rörande
hästantalet, beloppet af den lega, som den skjutsskyldige skäli¬
gen bör undfå, m. m., samt att Kongl. Maj:ts Befallningshaf¬
vande sedermera må ega att, med ledning af Häradsrättens
utlåtande och öfriga tillgängliga upplysningar, bestämma vilko-
ren för entreprenaden och legans belopp. En gemensam eller
general-skjutsiega för alla de gästgifveriet der entreprenad¬
upplåtelse af skjutsen är gjord elier kan komma att göras,
skulle just med afseende å de olika förhållandena i de olika
orterna ingalunda vara tillfredsställande, och gå vi in lill Kongl.
Majit och begära en dylik gemensam lega för alla till 28 sk.
banko milen för skjutsningar å landet i sammanhang med vår
begäran om 20 sk. skjutslega hela året om vid de skjutshåll.
90
Den SS Juli.
der entreprenad icke finnes, så fruktar jag för att vi icke Vinna
någon ändring i skjutsningsbesväret.»
Petter Mårtensson från Jönköpings Län: »Peller Jönsson
har så fullkomligt uttalat den åsigt, jag i ämnet hyser, att jag
endast skall förklara mig i allo instämma med honom.»
Ola Svensson från Malmöhus Län: »Då jag vid ifrågava¬
rande ämnes behandling sednast här inom Ståndet yttrade den
åsi gten, att Ståndet borde genom sitt enskildta Besvärs-Utskott,
aflåta en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, för att möjli¬
gen på denna väg vinna någon lättnad i det tunga skjutsbesvä¬
ret, så har jag ock varit betänk t på att Väcka en motion i
detta syfte, men är nu förekommen af Johannes Nilsson; hvarför
jag skall inskränka mitt åtgörande till att endast instämma
med honom.»
Jöns Andersson från Malmöhus och Kils Andersson från
Christianstads Län förklarade sig likaledes instämma uti Jo¬
hannes Nilssons motion.
Kils Svensson från Christianstads Län: »Då Bonde-Ståndets
skäliga pretentioner i skjutsningsfrågan blifvit af våra Med-
Stånd afslagna, så var det jemväl min mening att väcka motion
i samma syfte, som Johannes Nilsson. Sedan han nu förekom¬
mit mig, skall jag instämma uti hans andragande, likväl med
den önskan, att detsamma mätte vinna den ändring, som Petter
Jönsson föreslagit.»
Nils Pehrsson från Malmöhus och Gustaf Nilsson från
Calmar Län instämde jemväl till alla delar uti hvad Johannes
Nilsson föreslagit.
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Äfven jag önskar nå¬
gon ändring i Johannes Nilssons motion. Ilan har i lista punk¬
ten af denna velat, att den underdåniga skrifvelsen skulle inne¬
hålla att den förhöjning i skjutslegan, som uti Ekonomi-Utskot¬
tets Betänkande N:o !!9 blifvit föreslagen, måtte i Nåder varda
gillad och fastställd. Nu innehåller emellertid samma Betän¬
kande i detta afseende att skjutslegan vid landtgäsfgifverierne
rnåtte varda bestämd, der skjutsen icke är på entreprenad upp¬
låten, till 20 sk. under hela året. Detta gillar också jag; men
Betänkandet inhåller tillika i samma moment, att legan, der
entreprenad finnes eller kan blifva inrättad, må höjas till 28
slt. banko milen för hvarje häst. Denna sednare bestämmelse
önskar jag måtte utgå från den blifvande underdåniga skrif¬
velsen, och jag förmodar, att Johannes Nilsson härpå ingår, så
mycket heldre, som han sjelf i 2:dra punkten af sitt förslag
velat, i likhet med hvad min af Peller Jönsson åberopade re-
ben 22 Juli.
91
servation innehåller, öfverlemna å! lokalmyndigheterna att ef¬
ter skedd undersökning bestämma beloppet af den skjutslega,
som de skjutskyldige inom de reservlag, hvarom min reserva¬
tion förmäler, och hvilka äro benägne att befordra skjutsens
utgörande genom entreprenad, böra undfå. Ett sådant öfver¬
lemnande åt lokalmyndigheterne alt bestämma skjutslegans be-
belopp i sistomförmäldta fall kan ej vara annat än-gagneligt,
särdeles som man vet, att kostnaderna för skjutsbesväret är
olika i olika orter; hvadan en lika hög skjutslega allestädes i Ri¬
ket svårligen kan vara billig. Någon särskild framställning
härom till Kongl. Maj:! torde dock icke vara behöflig, allden¬
stund frågan är af ekonomisk natur och kan af Kongl. Maj:!
sättas i verket utan någon påstötning från Ständerne, eller nå¬
got särskildt Stånd. .För min del afstyrker jag alltså aflåtan-
det utaf någon underdånig skrifvelse, deruti framställning kom-
me att göras, rörande förhöjning af skjutslega!!, der entreprenad
finnes eller kan komma att inrättas, i annan ordning än i öf¬
verensstämmelse med det förslag, jag i nämnde min reserva¬
tion lemnat.»
Med (örre Talmannen instämde Anders Pehrsson från Jön¬
köpings, Anders Andersson från Östergöthlands, Petter Claesson
från Elfsborgs, Gastaf Hullman och Daniel Danielsson från Öre¬
bro, Anders Bäckström från Norrbottens saint Anders Nilsson
och David Andersson från Hallands Län.
Johannes Nilsson: »Min motion innehåller 2:ne punkter.
Den förra afser vinnande af det mål, som Ekonomi-Utskottet i
sitt Betänkande N:o 89 åsyftat, och den andra, stödjande sig på
förre Talmannens oftanämnde reservation. En förbättring af
framställningarne i motionen genom det Euskildta Utskottets
åtgörande kan jag så mycket mindre motsätta mig, sorn mo¬
tionen naturligtvis icke kan vara fullkomlig. 2:ne underdåniga
skrifvelsers allåtaride i stället för en, skall jag icke heller hafva
något emot, ehuru jag anser sådant obehöflig!, helst man med
en skrifvelse kan vinna samma resultat, sorn med 2:ne.»
Lars Larsson från Elfsborgs Län förklarade sig hysa ena¬
handa åsigt i ämnet, sorn förre Talmannen.
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Jag har redan tillförene
uttalat min åsigt i förevarande ämne. Jag tror icke, att skjuts¬
besväret blifver stäldt på rättvisa och billiga grunder förr, än
det öfverallt blifver upplåtet på entreprenad och intet maximum
bestämmes för entreprenad-beloppet; men då jag derjemte tror,
att vi aldrig kunna nå detta mål, så skall jag för det närva¬
rande nöja mig med alt instämma uti hvad förre Talmannen
92
Den SS Juli.
Nils Pehrsson, rörande undersökning vid Häradsrätt och legans
derefter skeende bestämmande tili sitt belopp af lokalmyndighet,
föreslagit.»
Georg Nyqvist från Wermlands Län : »Om meningen vore,
att den ifrågasatta undersökningen skulle ega rum så väl der
skjutsen redan blifvit upplåten på entreprenad, som der sådant
ej skett, så skulle jag icke hafva något emot framställningen;
men mig synes som Johannes Nilssons motion afsett endast att
dylik undersökning skall ega rum, der icke entreprenad finnes.
Det förefaller mig besynnerligt, att man icke vill begära påök-'
ning i skjutslega!) äfven der skjutsen är upplåten på entrepre¬
nad. Man erkänner ju i och med detsamma, att legan der är
tillräcklig, då jag likväl har den erfarenhet eller tror mig med
bestämdhet kunna säga, att intet skjutshåll finnes, entreprenad¬
skjutshållen ingalunda oberäknade, der ej skjutslagen få lemna
bidrag för skjutsningens upphällande, dels med fourage, dels
med annat. Således kan man icke säga, att de, som ansvara
för skjutsen, der denna är upplåten på entreprenad, hafva för
densamma tillräcklig godtgörelse. I öfverensstämmelse med
hvad jag sålunda yttrat skulle jag önska att få den väckta mo¬
tionen af det Enskildta Utskottet behandlad.»
Häri instämde Jan Andersson från Stora Kopparbergs, An¬
ders Andersson från Wermlands och lians Pehrsson från Gefle¬
borgs Län.
Vetter Jönsson: »Sedan motionären sjelf nu medgifvit, att
inskränka innehållet af sin motion, på sätt förre Talmannen löre-
slagit och att alltså från detsamma utesluta framställningen om
förhöjningen i legan, der skjutsen dr upplåten på entreprenad,
så medgifver jag gerna att frågan ej behöfver skiljas i 2:ne
och att dubbla skrilvelser skola afgå, ty hos våra Med-Stånd
orsakade just den omständigheten det största motståndet mot
Utskottets förslag, att detsamma jemväl innefattade en ökning
af 4 sk. öfverallt, der entreprenad-upplåtelse af skjutsningsbe-
sväret egt rum. Efter det en dylik undersökning, som den
förre Talmannen tillstyrkt, blifvit företagen, trodde man, hvad
som äfven kan vara ganska sannolikt, att enlreprenad-legan,
der den förut är 24 sk., på en del skjutshåll icke skall behöfva
höjas. Jag är af den öfvertygelsen att vi, under iakttagande
af den äskade inskränkningen uti motionens syfte, snarare, än
eljest, skola vinna den af oss eftersträfvade tillökning af skjuts-
legans höjande till 20 sk. banko under hela året, å gästgifvare-
gårdar, der skjutsen icke är å entreprenad aflåten.»
Med Petter Jönsson instämde Petter Mårtensson från Jön¬
köpings Län.
Den 22 Juli.
93
Olaus Börjesson frän Götheborgs och Bohus Län: »Ehuru
jag i den af mig väckta motion i ämnet, yrkat all reservskjuts
ökande till 20 sk. banko per mil och jemväl att höjning i le-
gan måtte ske, der skjutsen är upplåten på entreprenad, skall
jag dock afstå från fortfarande vidhållande af samma yrkande
och instämma med förre Talmannen Ails Pehrsson.»
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Jag har ånyo uppträdt
för att tillkännagifva att, om jag ratt uppfattat syftemålet med
Johannes Nilssons motion, detsamma blifvit nu här inom Stån¬
det inissförstådt. Motionen afser efter mitt förmenande 2:ne
frågor. Den lista går derpå ut att höja skjutslega» året om å
landet till 20 sk. banko milen och i stad till det belopp, som
Utskottet föreslagit. 2:dra frågan afser att der reservlagen icke
•ro belåtne med en dylik lega af 20 sk., en sådan undersök¬
ning, Som jag föreslagit, må ega rum för legans bestämmande
inom samma skjutslag i enlighet med de resultat, hvartill un¬
sökningen ledt. Det är således icke en allmän dylik undersök¬
ning, som blifvit ifrågasatt, utan endast för de orter, der re¬
servlagen sjelfve påkalla den och med föranledande af motio¬
nen har man derför icke heller nödigt att hos Kongl. Majit
äska en dylik undersökning samt att proposition derefter skall
till kommande Ständer i ämnet aflåtas, hvilket endast skulle
tjena att fördröja frågans ändamålsenliga afgörande och lösning.»
A. J. Sandstedt och Petter Mårtensson instämde.
Erik Ersson från Stora Kopparbergs Län: »I likhet med
förre Talmannen yrkar ock jag, att å de orter, der de skjuts-
skyldige sjelfve begära en undersökning af den beskaffenhet,
hvarom fråga har varit, sådan bör.sättas i verket innan nästa
Riksdag. Enligt den erfarenhet, jag har, kan man å vissa or¬
ter skjutsa utan uppoffring för den lega, som nu är bestämd,
då man deremot å andra orter behöfver stora tillskott. Man
•kall komma ihåg, att fodertillgångarne äro olika, att vägarne
»ro olika besvärliga och backiga m. m. å olika orter och en
allmän skjutslega öfver hela Riket anser jag derför icke böra
bestämmas, utan må lokalmyndigheten efter förutgående un¬
dersökningar alltför gerna bestämma beloppet af tegan, då det
måste blifva rättvisare, så väl för den skjutsskyldige, som för
den resande.»
Jonas Petter Danielsson från Calmar Län: »Beträffande
den föreslagna Nådiga Propositionen från Kongl. Majit är jag af
lika tanka med förre Talmannen Nils Pehrsson och anser attén
undersökning,sådan förre Talmannen föreslagit den i sin reser¬
vation, bor försiggå endast der skjutslagen sjelfve sådant önska.
Enklast vore väl, att i den underdåniga skrifvelsen endast be¬
94
Den ?§ Juli.
gära att hvad Ekonomi-Utskottet föreslagit i fråga om höjning
af skjutslegan, der icke entreprenad eger rum, till 20 sk. un¬
der hela året och der entreprenadskjuts finnes till 28 sk. mi¬
len, måtte bifallas. En bestämmelse i sistnämnda syfte skulle
orsaka att skjutsningsbesväret på liera ställen kornme att upp¬
låtas på entreprenad.»
Rudberg från samma Län förenade sig med Jonat Petter
Danielsson.
Nils Andersson från Christianstads Län: »Jag har redan
förklarat mig instämma med Johannes Nilsson. Jag anser dock
nödvändigt, att motionen blifver satt i öfverensstämmelse med
hvad förre Talmannen Nits Pehrsson yttrat, och önskar att
Ståndet enhälligt måtte besluta en underdånig skrifvelse i denna
anda.»
Nils Nilsson från Wermlands Län: »I början ;if Riksda¬
gen väckte jag motion i nu förevarande amne, hvilken motion
dock beklagligen fick röna samma öde, som öfrige från detta
Stånd atlåtna motioner i ämnet. Under sådane förhållanden
kati jag ej annat än instämma uti hvad Johannes Nilsson nu
föreslagit, med den ändring torre Talmannen äskat.»
Johan Itergström från Stora Kopparbergs Län: »Om Jo¬
hannes Nilssons motion remitteras till Enskildta Utskottet sådan
den för det närvarande är beskaffad, skall jag icke hafva dere¬
mot något att anmärka; dock skulle jag önska att framställ¬
ningen till Kongl. Maj:t jemväl derpå ginge ut, att lokala under¬
sökningar, sådane som blifvit af förre Talmannen föreslagna,
måtte ega rum, der de skjutsskyldige sådant begära, skjutsen
må vara upplåten på entreprenad eller icke. Heldre än att
någon del af Johannes Nilssons i motionen framställda första
moment utgår från den underdåniga skrifvelsen, vill jag att hela
momentet skall utgå. Man har yrkat att framställning skall
göras om höjning af skjutslega!) till 20 sk. hela året om, der
entreprenadskjuts icke finnes, men deremot afstyrkt sådan fram¬
ställning om ökning af legan der skjutsen är upplåten på entre¬
prenad. Jag önskar, att förhöjning skall ske i båda fallen, så¬
som Utskottet föreslagit, ty eljest lärer löga hopp vara om fram¬
gång för oss. Motionen, sådan den är beskaffad, vill jag bifalla,
endast med den ändring, att hvarest de skjutsskyldige begära
den ifrågasatta undersökningen, bör den ega rum.»
Häruti hördes instämma Lars Mattsson från Upsala och
Anders Ersson från Stora Kopparbergs Län.
Johannes Nilsson: »Jag har redan tillkännagifva, .att jag
gerna medgifver ändring uti min motion i de delar af den, som
Den 22 Juli.
95
icke kunna vara för värt Stånd gagneliga och lämpliga, men
jag vill fästa uppmärksamheten derpå, att ett af motionens huf-
vudsakliga syften är det att framkalla och tillvägabringa en¬
treprenader för skjutsöestyret, och jag tror mig derför icke hafva
att frånträda något af hvad jag tillstyrkt.»
E. M. Falk från Skaraborgs Län förenade sig häruti.
Efter sålunda slutad öfverläggning remitterades de båda in-
gifna motionerne, jemte hvad under föredragningen af den blif¬
vit yttrad t, till Ståndets Enskildta Besvärs-Utskott.
§ 2.
Följande af Juns Pehrsson från Blekinge Län, ingifna an¬
förande upplästes:
»Ehuru jag tror mig haft grundlagsenlig rätt att få det
af mig i sista Plenum yrkade beslut om förlängd tid för detta
årets bränvinslillverkning underkastadt Ståndets omedelbara af¬
görande, sedan Särskildta Utskottet sjelft föreslagit Rikets Stän¬
der att begära, i stället förden skedda inskränkningen i tiden
derför, dylik tillverknings tillåtande under början af nästa år;
och ehuru jag måste, på grund af 36:te §:n Regeringsformens
tydliga ord: »När ett sålunda (efter återremiss från Utskott)
beredt förslag till Stånden återkommer, då ega de makt, att
detsamma oförändradt eller med förändringar antaga, eller ock
alldeles förkasta», protestera mot det förklaringssätt att Stån¬
det ej kunde genast besluta den af mig yrkade förändring i
tiden, samt inbjudning till Med-Stånden, helst dylika beslut,
om ock mindre ofta, af Bonde-Ståndet förut lättats, samt gan¬
ska ofta, äfven under denna Riksdag, af de andra Stånden vid¬
tagits och såsom inbjudningar till Bonde-Ståndet meddelats;
så vill jag likväl för denna gång finna mig uti hvad sorn då
ansågs böra ske; och ehuru det i strid med grundlag och
praxis visat ett klandervärdt syfte att inskränka Ståndets be¬
slutanderätt. nu afgifva en särskild motion i samma ändamål.
Jag får derföre till Ståndets protokoll aflemna följande:
Vördsamt Memorial!
Sedan Bonde-Ståndet nu afslagit Särskildta Utskottets Me¬
morial N:o 12, i anledning af återremiss utaf Utskottets Be¬
tänkande N:o 9, angående tillåtande af bränvinstillverkning
under någon tid af nästkommande år, får jag härmed vörd¬
samt föreslå:
»Att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t an-
»hålla om en förlängning i tiden för bränvinstill-
»verkning nästkommande höst, utöfver hvad i Kongl.
96
Den 22 Juli.
»Kungörelsen den Uste Juni detta år blifvit med-
»gifvet; på det sätt, att liela November månad må
»dertill kunna af dem, som enligt nu gällande för-
»fattning äro till dylik tillverkning berättigade, samt
»under de redan föreskrifna vilkor, begagnas, i hvil-
»ket ändamål nämnde tid lämpligast synes böra in-
»delas i två terminer af femton dygn hvardera.»
l)e skäl, som jag för detta mitt förslag skulle behöfva
anföra, äro redan af Särskildta Utskottet i dess Betänkanden
N:o !), ti och 12 framställda.
Det första af dessa Betänkanden N:o 9 utvisar nemligen ett
så påtagligt bevis, att syftet med den förut i ISSI årsbränvins-
forordning jordbrukaren i allmänhet tillförsäkrade husbehofs-
bränningstidens förändrande inpå början af nästkommande år
endast och allenast kan vara, att utan afseende på den rätts¬
grund, sorn'en antagen och stadfästad lag en gång erkänt, ut¬
pressa af folket en högre beskattning; och detta angifna syfte
är så mycket förkastligare, som Utskottet bordt kunna för¬
utse, att hela denna föreslagna förändring i tiden, uteslutande
var till fördeiför bränvinsfabrikerna och ångappara terna,- då hela
den mindre jordbrukare-klassen omöjligt kunde hinna att på
den korta tiden förse sig mod dylika apparater, samt således
skulle nödgats se de redan existerande, eller i år uppstående
fabrikerna uteslutande få utöfva tillverkningen vid nya årets
början — ett förhållande, sorn till och med ensamt för sig re¬
dan tillräckligt visar, att den föreslagna åtgärden är Jivarje
rättsinnad och opartisk lagstiftare ovärdig.
I det andra Betänkandet (N:o ii) har Utskottet sjelft er¬
känt, att den i Adeln yttrade åsigt om fördelen »af en hand¬
terings drifvande under en sammanhängande tid» var rigtig ,
äfvensom att bran vinstill verkningen under höstmånaderna var
den,för landtmannen nyttigaste; ty Utskottet tillstyrkte deruti,
att bränvinstillverkningen framdeles borde vara tillåten från
och med den tä:de Oktober till och med den !5:de November,
samt från och med den lä:de November till den lärde De¬
cember.»
I det tredje Betänkandet (Nro 12) har Utskottet frångått
nästan alla de skäl, hvarpå det vid första behandlingen af ny
författning för bran vinstill verkning grundade sitt förslag att
förändra nuvarande lagstiftning och beskattning. Utskottet har
deruti medgifvit, att det rop, som i samband med öfrige till¬
ställningar för att tillintetgöra hnsbehofsbränningen och lemna
jordens hittills tillförsäkrade rätt till fritt begagnande af sina
produkter, åt bran vinsfabriker i land och stad, höjdes om
spanmålsbrist och om en snart sagdt gränslöst bränvinstillverk-
Den 22 Juli.
97
ning under sistlidne höst, varit ogrundadt oell således tillkonst-
ladt, för att gagna storbrännarnes interesse, äfvensom Utskottet
nu medgifvit, att ett för »högt pris», således i följd deraf äfven
brist på inhemsk vara, skulle framkalla införsel af utländska
spritdrycker och utländskt bränvin, enär detta »kan gifvas ut¬
seende af cognac, arrac eller rom», samt alt således säkert en
oloflig väg, lurendrejeri och tullförsnillning, skulle komma att
begagnas, oaktadt Utskottet förut förklarat, alt smugleriet af
bränvin icke kunde drifvas i någon betydlighet.
Utskottet har slutligen medgifvit, att dels årsvextens Iof-
vande beskaffenhet, dels det sena utfärdandet af Kongl. Kun¬
görelsen om endast 14 dagars tid för bränvinstillverkningen
under nästkommande höst, hvilken kungörelse först utkom se¬
dan utsädet redan var verkstäldt, lemna stöd åt framställnin¬
gen om en längre tillverkningstid; men äfven detta medgif¬
vande visar, att inga skäl finnas att betaga 1831 års för denna
tid gällande förordning sin kraft; och skulle, oaktadtdet hopp¬
fulla utseendet årets skörd olyckligtvis blifva skadad och en
stor del af potatesvexten oanvändbar i handel, så är det ännu
vigtigare, alt bränvinsbränningen målte få ske under hösten,
derest ej, på sätt nämnde Kongl. Kungörelse förutsatt, »högst
vigtiga omständigheter göra dess inställande af nöden.»
Jag har nu framställt de skäl för min afgifna motion, hvilka
kunna hemtas af Särskildta Utskottets egna utlåtanden ; men då
jag beder Högloft. Utskottet att åter taga dessa i betraktande
och att tillämpa dem på den af mig nu ifrågasatta åtgärd af
Riksens Ständer, ber jag att få fästa Utskottets synnerliga upp¬
märksamhet på ett förhållande, hvilket jag i och för dess vigt
och ömtålighet hoppas, att Utskottet skall finna sig manadt
att taga i omsorgsfullt betraktande.
Det kan nemligen icke vara Utskottet obekant, att den
Kongl. Kungörelsen af den l:sle Juni, angående den ytterligare
inskränkningen af tiden för bränvinstillverkningen i höst, väckt
stor oro och missbelåtenhet, icke endast hos den mindre jord¬
brukande klassen, utan äfven hos alla dem, hvilka genom ett
knappt betaldt arbete med så stora svårigheter försörja sig, alt
hvarje ökad beskattning på en för dem behöflig förbruknings¬
artikel hotar deras välfärd. Mången af dessa torde måhända
i Regeringens orimliga och onekligen godtyckliga steg, att,
utan all nöd eller synligt behof, af egen maktfullkomlighet in¬
skränka en förut lagligen medgifven tillverkningsrätt, ^hafva sökt
finna ett fosterländskt och moraliskt ändamål-, och äfven de,
som icke varit öfvertygade om dettas behof eller verkan, torde
dock återhållit sitt ogillande, af aktning för Konungens beslut.
Bonde-St." Prot. vid Riksd- 1853 —1854. VI. f
98
Den SS ./tili.
Men jag frågar livad följden väl skall blifva om Rikets Stän¬
der nu, genom en begäran om fortfarande inskränkning under
detta årets sista tid, men deremot särskild tillåtelse för till¬
verkning under nästa årets första tid, skulle lyckas utverka
Konungens stadfästelse på ett beslut, som uppenbarligen endast
syftar, att på det öf.verdrifna sätt, som vid denna Riksdag be¬
slutas, men ej på det ännu för detta år lagligen stadgade, be¬
skatta en stor och behöfvande del af nationen? Kan man väl
förbise, att det allmänna omdömet mäste blifva, att Regerin¬
gen, under ett låtsad t nit för det angifna moraliska och eko¬
nomiska syftemålet, endast afsett att utpressa af folket en
beskattning, hvilkens tyngd för den arbetande klassen blifver
så stor, att Konung och Ständer säkerligen aldrig skulle dristat
att öppet begära den såsom direkt utlaga? Och i ett land,
der man gör allt för att få folkel att tro på styrelseåtgärder¬
nas utgående från Konungens personliga vilja och afsigter, hvad
skall det väl då tänka om ett inskränkande i tillerkänd rät¬
tighet, som åtföljes af en tillåtelse tili fortfarande utöfning
blott för att då föröka folkets skattebördor? Jag lernnar till
Utskottets eget bedömande slutsatsen häraf.
I)å jag deremot är öfvertygad, att missbelåtenheten skulle,
åtminstone till någon del, lugnas, genom en meddelad förläng¬
ning af tiden för husbehofsbränningen under nästa höst, enligt
de år 1831 af Rikets Ständer beslutade och af Konungen fast¬
ställda vilkor, samt att detta till och med kunde någorlunda
vinnas genom en lika lång förlängning af tillverkningstiden,
som den redan i kungörelsen af den lrste Juni medgifna ter¬
minen; så vågar jag anhålla, att Högled. Utskottet måtte upp¬
taga den af mig nu väckta motion till skyndsam behandling,
samt att Rikets Ständer måtte egna den ali den uppmärksam¬
het, som jag hoppas att den förljenar.»
Under den öfverläggning, som i anledning häraf uppstod,
yttrade:
Nils Svensson från Christianstads Län: »Ehuru jag liade
önskat och hoppats, att det numera icke skulle blifva några vi¬
dare och nya uppslag i bränvinsfrågan, kan jag dock ej undgå
att instämma uti hvad Jöns Pehrsson 1111 skriftligen andragit,
utbedjande mig dock dervid att till hans framställning få göra
ett väsendtligt tillägg. Vi veta nemligen att Regeringen inskränkt
bränvinsbränningstiden i höst till den högst korta tid af 14
dagar. Jag vill så till vida utsträcka den nu väckta motionens
syfte, att den må gå ut på att begära åter hvad Regeringen
beröfvat oss, eller med andra ord, att vi må få bränna No¬
vember och December månader innevarande år, hvartill vi,
på grund af gällande författning i ämnet varit berättigade, in¬
Den 22 Juli.
99
nan den nya kungörelsen utkom. På sådant sätt skulle man
åter kunna nedtysta det stora missnöje, som öfverallt i lands-
orterne, åtminstore i södra Sverige, uppslått genom nämnde
kungörelses tillkomst. . Jag hade näppeligen tänkt att förena
mig med någon örn remiss af något vidare förslag i bränvins-
lagstiftningen lill det Särskildta Utskottet, men jag skall dock
nu instämma med motionären, då det eljest är att förmoda,
det vi icke få motionen behandlad.»
Anders Andersson från Elfsborgs Län: »Jag skall instämma
med motionären, men skulle önska, att, derest hans motion
ej kommer alt vinna Ständernes bifall, man måtte få bränna
någon tid under början af nästkommande år, enär landtman-
nen, under förhoppning att icke få sin bränningstid instundande
höst inskränkt, planterat mycken potatis och nu behöfvergöra
sig alkastningen af den till godo.»
Sedan Talmannen erinrat, alt frågan om bränvinsbränning
under början af nästkommande år redan vore afgjord; hvadan
(nan i afseende derå icke borde vidare framställa några förslag
eller önskningar, förklarade Anders Andersson att han under
sådana förhållanden inskränkte sitt jttrande till att endast in¬
stämma med motionären.»
Adis Andersson från Skåne: x>Med motionären hyser jag
lika tanka och önskar motionen således all framgång, lifter
mitt förmenande är det icke-klokt att utsträcka våra anspråk
till yrkande eller begäran att få bränna 52 månader i höst, ty
möjligen lå vi då genast afslag på vår framställning.»
Johan Bergström från Stora Kopparbergs Län: »För ingen
del kan jag instämma med motionären, då han sagt, att Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelse af den l:ste Juni innevarande år väckt
allmänt missnöje i Riket. I min hembygd åtminstone är för¬
hållandet motsatt, ty der har den j stället åstadkommit all¬
män tillfredsställelse och belåtenhet, och för min del anser jag
det vara vårt Stånd värdigt alt i detta fall hysa lika tankar
med mina kommittenter. Vi känna något hvar till den mängd
påstötningar, som vid Riksdagens början gjordes, dels på Rege¬
ringen oell dels på Ständerne, alla utgående på inskränkningar i
brärivinsbränningsrättigheten. Nu har Kongl. Majit, för att gå
folkets önskningar i möjligaste måtto till mötes, inskränkt brän-
ningsliden i höst till ii dagar, och delta har icke väl skett, förr
än man dermed förklarar sin stora obelåtenhet. Detta är för
ingen del rätt, och jag motsätter mig derföre remiss af mo¬
tionen.»
Häruti hördes instämma Pehr Olsson och Erik Jansson från
100
Den 22 Juli.
Stora Kopparbergs, Lars Andersson frän Gefleborgs, Olof Lind¬
ström oell Olof Pehrsson frän Westerbottens, Erih Larsson från
Wester-Norrlands samt Erik Ersson från Stora Kopparbergs Län.
Mauritz Sahlén från Wester-Norrlands Län: »Då Ola Måns¬
sons motion, rörande förklaring af nämnde Nådiga kungörelse,
bär förevar till behandling, yttrade jag att samma kungörelses
emanerande icke åstadkommit någon missbelåtenhet i min hem¬
bygd, utan tvertom. Detta förhållande fortfar jag att vitsorda
oell detsamma orsakar, att jag önskar, det Regeringens åtgärd
i förevarande fall måtte af Ståndet uppskattas till dess sanna
värde och att hvarken bränvinshränningstiden i höst må ut¬
sträckas öfver de medgifna 14 dagarne, eller någon brännings-
lid under början af nästa år medgifvas. Visserligen vill jag
icke motsätta mig en remiss af motionen, men det synes inig
vara ogörligt att Regeringen skall kunna åter utvidga en rät¬
tighet, som så nyligen förut blifvit inskränkt.»
Jon Hansson från samma Län instämde.
Anders Bäckström från Norrbottens Län: »I likhet med
Sahlén vill jag gifva tillkänna, att kungörelsen om inställandet
af bränvinsbränriingen i höst icke orsakat annat än belåtenhet
i min hemort.»
Jöns Pehrsson: »Orsaken, hvarför de siste Talarne kun¬
nat orda om belåten öfver ifrågavarande kungörelses tillkomst,
är den, att i norra orterne bedrifves icke bränvinsbränning i
någon stor skala; hvadan man der icke heller i ock för denna
närings bedrifvande satt någon potatis, såsom förhållandet der¬
emot är söderut. Då jag imellert-id icke begärt mer än 14 da¬
gars förlängning i den medgifna bränningstiden under nästkom¬
mande höst, så hade jag trott att man icke här inom Ståndet
bordt motsätta sig en så obetydlig förlängning. Orri någon in¬
skränkning i afseende å jernhandteringen egt rum, då skulle
man nog fått höra annat ljud i skällan från Dalarne, än det,
som från denna provins nu försports.»
Häruti instämde Jonas Christoffersson från Wermlands Län.
E. M- Falk från Skaraborgs Län: »Som här synes vara
fråga om att lemna en opinionsyttring i ämnet, så får jag för¬
klara, att den utlärdade kungörelsen i min hembygd orsakat en
så stor obelåtenhet, att jag ej kan tala derom. Jag instämmer
med motionären.»
Med Falk instämde Anders Kylander och Elof Andersson
från Wermlands, Anders Jönsson från Skaraborgs, Guslaf Nils¬
son från Calmar och Lagergren från Gottlands Län.
Den SS Juli.
101
Nils Svensson från Christianstads Län : »Jag anser mig åtmin¬
stone, om ock icke någon annan gör det, representera icke allenast
den ort, hvarifrån jag är, utan hela fäderneslandet, och till följd
häraf tvekar jag icke att oväldigt bedöma ett förhållande, som
kan röra landet i allmänhet, om det ock skulle stå i strid med elier
åtminstone icke medföra någon fördel för min hembygd. Repre-
sentanternes från de norra Länen yttrande i denna fråga synes
mig icke hafva ådagalagt en lika oväldighet. Att den om-
förmälla Nådiga kungörelsen hos mina kommittenter väckt
missnöje och obelåtenhet är hvad som är säkert, och jag upp¬
manar represenlanterne från Rikets öfrige provinser att yttra
sig, huru förhållandet i detta afseende kan vara på andra or¬
ter. (ienom den skedda inskränkningen i bränningstiden må
jag gerna säga, att ett våld är begånget och detta torde
blifva så mycket kinkigare att tåla och låta passera, som skör¬
den nu ser ut att blifva särdeles lefvande och inskränkningen
således icke ens kan hafva den omständigheten för sig, att
missvext i landet gör densamma nödvändig att fortfarande vid¬
hålla.»
Med Nils Svensson förenade sig Anders Pehrsson och Carl
Nilsson från Östergöthlands samt Lars Gustuf Andersson från
Elfsborgs Län.
L. G. Sandberg från Westerbottens Län: »Man har redan
från Riksdagens början hört från landsorten den opinion bildas
och uttala sig, att inskränkningar i bränvinsbränningstiden och
minskningar i bränvinsfloden måtte på allt möjligt sätt till väga-
bringas. Då nu Kongl. Maj:t genom utlärdande af den Nådiga
kungörelsen i någon mån sökt gå folkets önskningar till mötes,
så kommer Bonde-Ståndet, besynnerligt nog, och vill hafva än¬
dring uti denna efterlängtade regeringsåtgärd. Kungsord böra
Stå; hvarför jag afslår motionen och vill icke ens medgifva re¬
miss å densamma.»
Nils Nilsson från Wermlands Län: »Ehuru jag räknar
mig till dem, sorn önska all möjlig inskränkning i bränvins¬
bränningstiden och bränvinsflodens förminskande, alldenstund
jag känner väl till de menliga följder, särdeles i moraliskt hän¬
seende, som denna skadliga dryck medför, kan jag dock ej an¬
nat än medgifva, att så väl jag, som hemmavarande kommi-
tenter äro och måste vara missbelåtne med den utkomna kun¬
görelsen om brännvinsbränningslidens inskränkning, under stun¬
dande höst, och detta af U:ne skäl. Det ena skälet är det, att
våra 3:ne Med-Slånd bestämt en Lag i afseende å blifvande
bränvinsbränning, som berölvar husbeiiofsbrännarne allt tillfälle
102
Den 22 Juli.
att kunna under koramande åren bränna, och det andra skälet
ligger deruti, att grödan för det närvarande ser ganska lofvande
ut och att utsigt till en rik näring synes vara för handen. Un¬
der sådana förhållanden är det ej rätt alt betaga den omtänk¬
samme landtmannen tillfället att under hösten kunna tillverka
så mycket bränvin, att hans behof af samma vara för närmaste
åren intill nästa Riksdag må kunna tillfredsställas, utan att han
må behöfva ligga i händerne på de större bränvinsfabrikanterne.
Af sådant skäl är jag icke belåten med kungörelsen, utan ön¬
skar framgång af motionen.»
Häruti hördes instämma A. J. Sandstedt från Jönköpings,
Jokan Jokansson och Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands,
Gabriel Andersson från Elfsborgs, Johan Lekberg och Daniel Da¬
nielsson från Örebro, Pehr Eriksson och Elof Andersson från
Wermlands, Anders Ersfon från Stora Kopparbergs samt Erik
Ersson från Gefleborgs Län.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »I likhet med Jöns
Pehrsson medgifver jag alltför gerna, att det kunde vara behöf-
ligt att få den inskränkta bränningsliden i höst något ökad,
men, med anledning af de olika meningar, som nu synas
göra sig gällande, tager jag mig friheten att erinra om hvad
som bär inom Ståndet lör några månader sedan så mycket
omordades, det nemligen att kungsord bör stå. En del af
Slåndskamraterne syne; numera icke villa hylla denna sats. och
derpå utgår ock sjelfva motionen. Jag vet i sanning icke huru
Utskottet skall kunna bortresorinera en sådan sats. Att för¬
längningen i bränningstiden är Önskvärd, kan jag dock icke be¬
strida.»
Mauritz Sahlén: »Under åberopande af mitt förra ytt¬
rande, vill jag till genmäle af hvad en Talare ordat derom, att
i norra orterne icke skulle tillverkas bränvin, nämna, att han
synes vara litet eller intet bekant med förhållandet härutin¬
nan. Om det ock tillverkas litet bränvin, så länder detta Norr¬
land till heder, men det hindrar icke, att ju i Norrland kan,
om man så vill, produceras mycket af nämnde vara.»
Jöns Pehrsson: »Det var mig ej oväntadt, att min motion
skulle väcka motstånd från åtskilliga håll, men jag tror dock
att den i allmänhet skall röna bifall. Det gängse ryktet, att
man i de stora skogarne i Norrland idkar lönnhräaneri och
utöfvar näringen utan erläggande af någon bränvinsskatt är
icke okändt för mig.»
Sedan Talmannen erinrat derom, att den ena ortens repre¬
sentanter, under öfverläggningen af ett ämne, icke borde i sina
Den 22 Juli.
103
yttranden söka smäda en annan orts innevånare, äfven om in-
teressena i ena och andra fallet vore stridande, samt att om
lönnbränneri någonstädes bedrefves, sådant tillkomme kronobetje-
ningen oell allmänna åklagaren att beifra, fortsattes diskus¬
sionen af
Förre Talmannen Nils Pehrsson från Kronobergs Län, som
yttrade: »Jag kan icke neka att ju den Nådiga kungörelsen,
hvarom här varit fråga, vållat missnöje i landsorterne, om ock
detta icke kan kallas allmänt. Motionen är till sitt innehåll
ganska billig, ty den skedda inskränkningen i bränningstiden
har orsakat och kommer att orsaka en ganska kännbar förlust,
särdeles för dem, som ställt sin ekonomi och hushållning så,
att bränvinsbränning under båda höstmånaderne varit beräknad,
lmellertid är jag fullkomligt öfvertygad, att intet vinnes med
motionen, ej ens hos Utskottet, och rimligtvis kan man icke
heller begära, att Kongl. Majit skall frångå ett Regerings¬
beslut, som så nyligen fattats och hvilket måhända tillkommit
genom en påtryckning af allmänna opinionen i landet. Jag
hemställer af detta skäl till moliouären att han ville återtaga
sin motion.»
Med förre Talmannen instämde Pehr Sahlström från Stock¬
holms och Petter mårtensson från Jönköpings Län, jemte många
Ilera af Ståndets Ledamöter.
Georg Nyqvist från Wermlands Län: »Lika med förre
Talmannen Nils Pehrsson anser jag, att man intet vinner med
remitterandet af den väckta motionen och vill af sådan anled¬
ning icke biträda motionären i hans yrkande, enär ett arbete,
som är ändamålslöst, tjenar till intet, och är snarare skadligt
än gagneligt. Med afseende å några af de här fällda yttranden,
vill jag likväl säga några ord. Man har här undrat på att
en del Talare icke nu såsom tillförene önskar, det Kungsord måtte
förblifva gällande. Jag är en ibland dem, som tillförene yttrat
att Kungsord böra stå, och jag är af samma mening nu och
kommer troligen aldrig att ändra åsigter i detta fall; men det
är eller måtte vara skillnad emellan min och anmärkarens me¬
ning om Kungsord. Icke någon torde neka billigheten deraf,
att Svenska undersåter böra vara förvissade derom, att vigtiga
författningar må blifva gällande för den tid, de äro bestämde;
sker icke detta, så bryter man Kungsord på ett sätt, som icke
kan annat än väcka missbelåtenhet. Ilar är nu fråga om att
söka få godtgjordt ett misstag, man begått i nyssnämnde hän¬
seende och i så fall orsakar icke återtagandet af Kungsord nå¬
gon obelåtenhet. Man har vidare undrat, huru Utskottet skall
kunna bete sig i förevarande fall. I afseende härå behöfver
104
Dan SS Juli.
man icke hysa några skrupler, ty Bränvrns- eller flet s. k.
Särskildta Utskottet har redan framlagt för Stånden förslag af
den besynnerliga beskaffenhet, att samma Utskott må anses
vara i stånd till allt. Beträffande tiden för bränvinsbränningen
under hösten, så kan den vara tillräcklig för mina kommitten-
ter. Under 14 dagar kunna de nog bränna så mycket, som de
behöfva för innevarande år och nästa desslikes. Sjelfva miss¬
belåtenheten ligger således icke så mycket uti inskränkningen
af bränningstiden, som icke mera deruti, att gifna lagar icke
hållas uti helgd. De, som yttrat belåtenhet med tillkomsten
af den Kongl, kungörelsen, hafva endast sett på sina orters
interessen och hoppats att, genom inställelsen af bränningen,
spanmålspriserne skola betydligen nedsättas. För min del hål¬
ler jag töre det vara bäst då prisen på varor i allmänhet och
framför allt på förnödenhetsartiklar hållas någorlunda jemnt vid
enahanda belopp och icke allt för mycket nedtryckas. Alven
den, som har andra näringsgrenar för sin utkomst än landt¬
bruk, torde i längden icke blifva nöjd med att landtinannen
så nedtryckes, att han ej kan reda sig, och icke heller torde
denne sednare gerna se andra näringars undergång, ty den ena
näringen är alltid beroende i viss mån af den andra. Man bör
icke förbise de abnorma förhållanden, som måste uppstå af en
oberäknad inskränkning uti bränvinsbränningsrättigheten, just af
den omständigheten, att bränningen medtager så många födo¬
ämnen. Enligt min öfvertygelse är det högst få personer, som
ej önska att bränvinsbränningen skall inskränkas och bränvins-
floden minskas, men en öfvergångstid anser man för ändamålet
erforderlig, på det att de, som hittills begagnat sig af brän-
ningsrätten, må kunna vända sin verksamhet åt andra närin¬
gar. Som jag redan sagt har missbelåtenheten med den sed-
naste Nådiga Kungörelsen uppstått, hufvudsakligast derför, att
lagar och författningar icke hållas i sådan helgd, som man trott
sig böra kunna påräkna.»
Anders Andersson från Wermlands, Gabriel Andersson från
Elfsborgs och Jan Andersson från Stora Kopparbergs Län före¬
nade sig med Nyqvist.
Anders Pehrsson från Orebro Län: »Jag skall instämma
uti hvad Nyqvist och förre Talmannen yttrat, särdeles hvad
beträffar den sednares hemställan, att Jöns Pehrsson måtte åter¬
taga sin motion, samt afstår från att vidare yttra mig.»
David Andersson från Hallands Län: »Afven jag hyser
den öfvertygelse:), att man intet vinner med motionen. Utan
att klandra Regeringens åtgärd, i fråga om oftanämnde kungö¬
relses utfärdande, kan jag ej neka, att ju min öfvertygelse är
Den 22 Juli.
105
deri, att nämnde åtgärd åstadkommit missnöje i de flesta orter
inom Riket, och delta torde ej förefalla någon underligt, då
man vet att folket i allmänhet påräknat att få begagna sig af
de rättigheter, dem i lag varit tillerkände. Visserligen voro ut-
sigterne med afseende å den blifvande skörden, då kungörelsen
utlärdades, annorlunda än de nu äro, ty då voro spanmålspri-
serne högt uppdrifna, brist förefanns i mångå hänseenden och
utsigterne för den blifvande skörden voro klena m. m. Detta
och mycket annat kunde nog anses för skäl till kungörelsens
utfärdande; men, då jag nu sökt rättfärdiga Regeringen för dess
tagna mått och steg i förevarande läll, så vill jag derjemte för¬
klara, att de förändrade förhållandena i förberörde hänseende
göra, att jag åtminstone för min del icke kan inse något bin¬
der för Regeringen att nu äler utvidga den för bosten inskränkta
bränvinsbränningsrättigheten. Skörden lofvar numera att blifva
ymnig och missvext är icke att förmoda. Man bör taga i be¬
traktande att det finnes många arrendatorer af egendomar och
äfven hemmansegare, hvilka på bränvinsbränningen satt hela
sin tillit och som utan denna blifva utur stånd att göra rätt
och redo för sig. Med afseende å detta beklagliga förhållande
samt då Regeringen naturligtvis måsle önska och se till att
hvar och en individ i samhället må få, på det sätt han helst
önskar, hushålla med och använda sin egendom, synes det mig,
som sagdt är, ej vara något hinder för Regeringen att ändra
hvad den i lörevarande hänseende beslutat, helst de förändrade
förhållandena göra, att man genom en dylik åtgärd ingalunda blott¬
ställer sig. Af Utskottet väntar jag dock icke framgång för motio¬
nen, ty »hvad godt har man att vänta från Nazareth ?» Räst hade
det måhända varit att gå in till Regeringen direkte med en an¬
hållan i det sylte, motionen afser. i)å förhållandet verkligen är
sådant, att kungörelsen icke, enligt hvad här upplyst blifvit, kan
sägas hafva åstadkommit »allmänt missnöje», så skulle dessa
ordalag, derest motionen innehåller dem, kanske böra utbytas
mot orden : »allmänt missnöje i vissa landsorter».
Bengt Gudmundsson förklarade sig instämma uti hvad Da¬
vid Andersson nu yttrat.
Jöns Pehrsson : »Hvad som (öranledt mig att väcka den
1111 ingiliia motionen är tillkomsten af den Kongl, kungörelsen
af den i:ste Juni innevarande år. IJå grund af SG.te §:n Riks-
dags-Ordningen tror jag mig vara berättigad att väcka motio¬
nen och jag vill ej återtaga den, såsom förre Talmannen äskat.»
Petter Mårtensson från Jönköpings Län: »Här är redan så
mycket ordadt i förevarande ämne, att det kan anses öfverflö¬
digt att derutinnan vidare anföra något. Detta oaktadt måste
106
Den 22 Juli.
äfven jag utsäga min mening. Man har talat om det allmänna
missnöje, som kungörelsen, angående inställandet af bränvins-
bränningen under 11- månad instundande höst skolat åstadkom¬
ma. Jag tror för min del, att ingen landsort finnes, der icke
så väl nöjda som missnöjda individer af denna anledning äro att
påträffa. Uti min hembygd är dock pluraliteten af invånarne
belåten med kungörelsen. Motsatt torde dock förhållandet vara
i motionärens hembygd, ty hans kommittenlers sträfvande går
naturligtvis ut på att godtgöra sig sin potatis och sin spanmål
på bästa sätt, och Blekingsboerne kunna så väl som Skånin-
garne afyttra bränvin till de orter, som sjelfve äro för fattige
att bränna. Jag vill återkalla i Ståndbrödernes minne att, då
jag kom till Riksdagsörten, jag medförde en myckenhet peti¬
tioner, syftande på att dels hos Kongl. Maj:t och dels hos Ri¬
kets Ständer få bestämmelser vidtagna i ändamål att bereda
minskning i bränvinsbränningen och konsumtionen. I sjelfva
verket synes man icke genom den blifvande bränvinslagstift-
ningen komma till ett tillfredsställande resultat, ty så länge
konsten och uppfinningsförmågan fortgå att utveckla sig på det
sätt, som de hittills gjort, lider det intet tvifvel, att ju 14 dagars
bränningstid är fullt tillräcklig tid för att tillverka så mycket
bränvin, som under vanliga förhållanden skulle blifva tillver-
kadt under 2:ne månader. Hvad man vunnit med inskränk¬
ningen i bränningstiden är det, att de många brännarne, som icke
äro mägtige att förskaffa sig ändamålsenlige konstapparater för
bränningen, blifva undanträngde. Hen nu förevarande frågan
synes mig hafva någon likhet med tullfrågorna. Det är för de
fattiges skull, säger man, som billiga tullar måste finnas. Det
är likaledes för de fattiges skull, heter det, som bränvinsbrän-
ningeu icke bör inskränkas. Mig skall det vara likgiltigt, om
motionen remitteras till det Särskildta Utskottet, eller icke, ty
den vinner i allt fall ej framgång, men jag skulle helst önska
att den återtoges, hvilket i min tanka vore det rättaste.»
Nils Svensson: »Jag borde visserligen icke än ytterligare
förlänga diskussionen, men åtskilliga yttranden, som här blifvit
fällde, föranleder mig dertill. Peller Jönsson har tält om på¬
litligheten af Kungsord och förut inom Ståndet fällda utlåtanden
om dessas betydelse. Jag erkänner, att äfven jag yttrat den
öfvertygelse, att sådana böra stå fast, men lider skapa omstän¬
digheter och tvertom. Det kan inträffa förhållanden, då det
hvarken är nödigt eller nyttigt, att de skola stå orubbliga. Då
Kongl. Majit utfärdade den omnämnde kungörelsen, voro ej ut-
sigterne med afseende å den blifvande grödan så goda och för¬
delaktiga, som de nu äro. Under nuvarande gynnsamma för¬
hållanden i nämnde afseende är det ej obilligt att fordra att
Dan 22 Juli.
107
hränningstiden i höst förlänges så pass, som motionen alser,
Åtskiliige Talare hafva uppmanat motionären att återtaga siri
motion. Denna åsigt gillar jag icke. Då man väcker en mo¬
tion, gör man det icke för egen del, utan för sina kommitlen-
ters. För min del anhåller jag, att Ståndet icke må vägra re¬
miss å motionen, remissen må nu tjena till hvad den kan. Man
har dock uttryckt sin tanka i ämnet. Jag har talat om, att
kungörelsen väckt missnöje och obelåtenhet i min hembygd,
mert jag har ej sagt allmänt missnöje å landet. Missnöjet är
lätt förklarligt, då bränvinsbränningen bereder många Skånin¬
gar deras enda inkomst och åstadkommer, att de kunna göra
rätt för sig. Den skedda inskränkningen i bränningstiden är ett
verkligt våld, utöfvadt mot dem, ty den skedde dem alldeles
oförberedt. Jag medgifver gerna, att man på 14 dagar kan
bränna mycket, men dock endast med konstapparater. De smärre
brannerierna hinna ej att producera mycket, och det är dessas
innehafvare, de fattige, som genom inskränkningen komma att
lida. Mången dagakarl är rikare, än de landtmän, hvilkas rätt
jag nu alser.»
Håkan Pellersson från Blekinge hördes häri instämma.
Johannes Alisson från Malmöhus Län: »Då hvad motionä¬
ren yrkat är öfverensstämmande med billigheten, så instämmer jag
deri, dock tror jag hvarken att Utskottet tillstyrker upphäf¬
va lidet eller ändring uti den Nådiga kungörelsen, eller att Re¬
geringen anser sig kunna, utan särdeles vigtiga skäl, omintet¬
göra ett beslut, sorn den så nyligen förut .fattat. Då emellertid
Jöns Pehrssons sträfvan går ut på att uttänka något medel,
hvarigenom lians konnnittenters rättvisa klagan i förevarande fall
kan blifva afhulpen, så synes det mig som om Ståndet icke
borde motsätta sig en remiss af motionen.»
Hans Pehrsson från Gefleborgs Län: »Afven jag skall med
föranledande af motionens innehåll säga några ord. Den lärer,
enligt hvad man uppgifvit, innehålla, att allmän missbelåtenhet
i Riket förorsakats af tillkomsten af Kongl, kungörelsen den
l:ste Juni innevarande år. Så är likväl icke förhållandet, åt¬
minstone hvad min hembygd angår, och detta så mycket min¬
dre, som jag, då jag reste hit till Riksdagsorten, uppmanades
att, efter min förmåga, verka för inskränkning i bränningen
och minskning af hränviusfioden. Jag skulle derföre önska att
ordalagen i motionen blifva något ändrade, i fall den skall
remitteras. Man har talat om, att utsigten för blifvande skörd
i höst numera skall vara så särdeles lofvande emot hvad den
var förr, än kungörelsen utfärdades. Häremot vili jag endast
erinra, att man än ej sett utgången, enär grödan icke på långt
108
Den 22 Juli.
när hunnit inbergas. Vi känna redan, att en enda frostnatt på
mångå ställen förstört en del af säden. Skulle Ståndet vilja
till det Särskildta Utskottet remittera motionen, skall jag, för
min del, visserligen icke hafva något deremot att invända, men
nog förelaIler det mig besynnerligt, att man nu vill ändra en
författning, som Kungl. Maj:t med tydligt a (seende på allmänt
väl låtit utkomma, då man kan erinra sig att vid Riksdagens
början mångfaldiga röster höjdes för bränvinslagstiftningens än¬
drande i enahanda syfte, som kungörelsen afser, nemligen in¬
skränkning i bränvinsbrännings-rättigheten. Kungörelsen afser
allmänt väl, men om den återkallas, ser man mera på enskildt
väl. Kommer remiss af motionen att ega rum, så torde den
ändras i så måtto, att den icke må innefatta atUoftanämnde
kungörelse orsakat allmän missbelåtenhet.»
Häruti instämde Anders Bäckström från Norrbottens Län.
Petter Claesson från Elfsborgs Län: »Jag hade ej tänkt
spilla ett enda ord på motionen, ty jag är fullt Öfvertygad der¬
om, att den inom Utskottet icke vinner framgång. Det är klart
att den Nådiga kungörelsen i många orter klandras, men lika
säkert är det ock, att många gilla dess tillkomst. Rräuvins-
lagstiftningen har emellertid alltid varit al den beskaffenhet, att
Kongl. Maj:t egt rätt att när som helst inställa bränvinsbrän-
ningen, och kanhända hade man haft mera skäl att klandra
Regeringen för underlåtenhet att utfärda en dylik kungörelse,
derest årsvexten blifvit mindre lofvande, än den nu är, än att,
såsom nu skett, klandra åtgärden. J)å vi icke hafva någon för¬
hoppning derom, att Utskottet fäster afseende vid motionens
innehåll, så torde vårt arbete för densamma vara obehölligt.»
Jöns Pehrsson; »Då jag icke kan förutse den verkan, mo¬
tionen kommer att medföra inom Utskottet, så fortfar jag att
yrka dess remitterande. Motionen omtalar icke någon allmän
obelåtenhet, utan i den står endast »stor oro och missbelåten¬
het», hvadan ordalagen icke torde behöfva, såsom en och an¬
nan Talare velat, ändras.»
Diskussionen var slut. Sedan uppå af Talmannen, med an¬
ledning af åtskillige Talares yrkande derpå gjord framställning
huruvida Jöns Pehrsson vore böjd att återtaga sin motion eller
ej, Jöns Pehrsson yrkat dess remitterande till Utskott, biel'
ifrågavarande motion, jemte dervid afgifna yttranden till Sär¬
skildta Utskottet för behandlingen af bränvinsfrågan remitterad.
§ 3.
Till bordläggning lista gången anmäldes:
Konstilulions-Ulskoltcts Memorial iV.o 30, med Utlåtande,
Den 22 Juli.
109
angående Talmannens i Bonde-Ståndet vägran af Proposition på en
inom Ståndet väckt truga om remiss till Bevillnings-Utskottet
af Särskildta Ulskoltets för behandling af bränvinslrågan för¬
slag till författning om bränvinstillverkning; samt
Ea-pedilinns-Uiiltoliels förslag N:o SS, till Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående inställande
af bränvinstillverkning i sammanhang med pressjästberedningen.
§ *■
Lades till handlingarne ankomne Protokolls-utdrag:
Från Häglof!. Ridd. och Adeln N:ris 5-42—549,
» Högvörd. Preste-Slåndet N:ris 268—275; samt
» Vällofl. Rorgare-Ståndet N:o 5-40.
§ 8.
Vid förnyad föredragning af Konstitutions-Utskottets se¬
dan den 15:de innevarande månad på bordet hvilande Memorial
N:o 21, med infordradt Utlåtande om Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående ändring i 8o:te §:n Regerings-Formen, i
afseende på tryckfribets-förordningens egenskap af Grundlag,
äfvensom, i sammanhang dermed, uti åtskilliga §§:r i Regerings-
Formen och lliksdags-Ordningen, yttrade sig nedannänmde Le¬
damöter af Ståndet på följande sätt:
Olof Pehrsson från Blekinge, skriftligen :
»Uti en fråga af den omätliga vigt för folkets och foster¬
landets framtid, som den, hvilken för närvarande är föremål
för våra öfverläggningar, anser jag det vara hvarje represen¬
tants pligt, att öppet och ärligt uttala sin öfvertygelse. Bet
är af den anledning som jag nu begärt ordet för att yttra mig
öfver Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 21, tillstyrkande
Kong). Maj:ts Nådiga Proposition om tryckfribets-förordningens
försvinnande ur våra Grundlagar.
Jag lår alltså tillkännagifva, att jag tillhör deras antal af
Svenska folkombuden, som ej misskänna Kongl. Måj:ts goda af¬
sigt i den Nådiga Propositionen, men efter mitt enfaldiga för¬
stånd, skall den synnerligen leda till Svenska folkets under¬
tryckande och förslafvande under em bets- och tjenstemäns välde.
Genom att ur Grundlagen borttaga tryckfriheten, och så¬
lunda ställa den i beroende af makten och polismyndigheterne, f
skulle densamme åter sjunka till sitt fordna intet; i stället för
att som nu framhålla och bestraffa missbruk och olagligheter,
blifva ett echo åt de maktegande. Så har det gått i andra
länder, hvarest man lyckats förstöra ordets frihet, och det¬
samma skall under lika förhållanden inträda hos oss, intill dess
110
Deli SS Juli.
måttet af mörkrets och förtryckets sträfvande blifvit rågadf.
Men hvad blir slutet på eländet? Jo, revolutionen, ty här som
annorstädes skall folket, dignande under oket, beröfvadt möj¬
ligheten att på annat sätt vinna rättvisa, bryta sina fjettrar
och förkrossa förtryckarne. Mätte Gud i sin nåd bevara vårt
arma fädernesland från slika olyckor! Medlet att förebygga
dessa olyckor ega vi ännu i våra händer, och det heter tryckfrihet.
Utgående från dessa grundsatser, måste jag för min del in¬
för samtid och framtid på det kraftigaste protestera emot den
af Kongl. Maj:t i Nåder föreslagna förändring i afseende på
tryckfrihetsförordningens egenskap af Grundlag.»
Häruti hördes instämma Johan Johansson och Daniel Daniels¬
son från Orebro, Måns Pehrsson och Guslaf Nilsson från Cal¬
mar, Olof Lindström och Lars Gustaf Sandberg från Wester¬
bottens samt Jöns Pehrsson från Blekinge Län m. fl.
Erik Christensson från Götheborgs och Bohus Län, skriftligen:
»Det ämne, som nu blifvit föredraget, är längesedan afgjordt
i Svenska folkets och den upplysta verldens öfvertygelse, och
det är den vigtigaste sak, som kan utgöra föremål för ett fritt
folks rådplägningar.» — Med dessa ord började den redlige och
oförgätlige folkrepresentanten Anders Danielsson från Elfsborgs
Län, den 2G:te Februari 1829, sitt då hållna anförande emot
den s. k. indragningsmakten, och jag vågar tro, att de äfven i
dag äro fullt tillämpliga på den angelägenhet, som utgör före¬
målet för våra öfverläggningar. Kongl. Maj:t har föreslagit,
och den af slumpen gynnade majoriteten inom Konstitutions¬
utskottet har tillstyrkt, att den nu gällande tryckfrihetsförord¬
ningen skall utstrykas ur våra Grundlagar och nedflyttas inom
den kathegori, som innefattas i begreppet allmän lag. Om vid
Riksmötet år 1044, då ändteligen den förhatliga indragnings¬
makten, genom Konungs och Ständers gemensamma beslut,
upphörde att existera, någon hade förutsagt, att representant¬
församlingen tio år derefter skulle erhålla ett från Regerings¬
makten utgånget förslag, som åsyftade omstörtandet af en af
våra förnämsta Grundlagar, så skulle säkerligen hvarken jag eller
någon annan fosterländskt sinnad man hafva velat tro, att eu
slik spådom någonsin kunde komma att gå i fullbordan. Hvad
som emellertid vid ifrågavarande tidpunkt skulle hafva betrak¬
tats såsom hardt nära en omöjlighet, framstår emellertid' nu
för oss såsom en ovedersäglig, en beklagansvärd sakverklighet.
Gerna medgifver jag, att vår tryckfrihetslag, liksom alla andra
menskliga verk, är behäftad med ofullkomligheter och i följd
deraf är i behof af åtskilliga förändringar och förbättringar;
men alla dessa kunde ju hafva verkställts ulan att tryckfrihets¬
Den $2 Juli.
lil
förordningen behölt upphöra att vara Grundlag, utan att man
på samma gång behölt liksom måtta ett klubbslag åt folkfri -
helens hjessa. Kongl. Maj:t har i sin' till Rikets Ständer af-
låtna Nådiga Proposition väl täckts medgifva, att nen allmän
tryckfrihet med, skäl blifvit ansedd såsom eli värn för de polili-
tiska rättigheter, hvilka i Ilikets Grundlagar voro såväl den
offentliga makten, sorn hvarje enskild medborgare tillförsäkrade»;
men straxt derefter klagas i den Nådiga Propositionen öfver
de svårigheter, som uppkomma derigenom, att denna allmänna
tryckfrihet livi la r på och har helgd af Grundlag samt för den
skull icke lika lätt som civil- eller kriminal-lagen kan under¬
kastas de förändringar, hvilka man kan finna för godt att med
den, gång efter annan, vidtaga. Det ar dock just denna öfver-
klagade olägenhet, som utgör tryckfrihetens förnämsta värn; i
samma ögonblick som den stötestenen undanrödjes, i samma
stund existerar ock tryckfriheten, synnerligast hvad den perio¬
diska pressen vidkommer, endast på papperet. I flera utländ¬
ska stater har den fria, allmänna yttranderätten visserligen i
deras konstitutioner blifvit erkänd såsom »grundsats»; men i
verkligheten kan den icke öfverskrida de trånga gränser, som
makten för den behagar utstaka. Just för att göra tryckfri¬
heten fullkomligt oberoende af godtycket och förändringslustan
föreslog 1809 års Konstitutious-Utskott att tryckfrihetsförord¬
ningen skulle upptagas bland Rikets Grundlagar, och motiverade
uti sitt Memorial af den 9:dre Juni samma år detta sitt förslag
på följande sätt:
»En allmän nationalkrafl uppkommer af friheten alt
»länka och yttra sig öfver nationens stora angclägcn-
»heter, alt se dessa framställda lill hvarje medborgares
»kännedom och omdöme, att veta lagarne vara hållna
»i aktning och att med visshet kunna vänta national¬
representationens återkommande verksamhet. IJt-
»skottet är ock derom öfvertygadt, att en sann med-
»borgerlig anda icke länge skall saknas hos ett ur-
»sprungligen fritt och mäktigt folk, sorn njuter cn
»tinder■ SmrUtUSlttgeHS foeltf tl skyddad
»tryckfrihet, hvars Regeringsärenden offentligen be-
»handlas och granskas, hvars allmänna och indi¬
viduella rättigheter iakttagas af en utaf national¬
representationen förordnad väktare öfver lagarnes
»efterlefnad af domare och embetsmän, och hvars
»fullmäktige, Rikets Ständer, äro i sjelfva Grundla-
»gen kallade att å bestämda tider ovilkorligen sam-
»mankomma.»
112
Den 22 Juli.
Utan fruktan för att kunna anses vara partisk eiler orätt¬
vis vågar jag tro, att dessa af 1809 års Konslitutions-Utskott
framlagda motiver för dess förslag att upptaga tryckfrihetsför¬
ordningen bland Rikets fundamental-lagar äro fotade på en
vida lastare oell säkrare grund, än de, som af 1854 års Ivon-
stitutions-Utskott blifvit framställde för att utesluta den ur de¬
ras antal. Jag upprepar ännu en gång, att många bristfä Ilig—
heter vidlåda den nuvarande tryckfrihetslagen, och att dessa
genom de begge Statsmakternas förenade, kloka och eniga sam¬
verkan böra afhjelpas; men kraft och helgd at
bör denna förordning alltid och ovilkorligen hafva; ty i samma
stund som man beröfvar densamma dessa egenskaper, Ilar den
äfven upphört att vara folkfrihetens värn, och olver den gru¬
sade skyddsmur, som den förut bildat, står för dem, som
makten hafva och vilja missbruka densamma, vägen öppen till
enväldet.
Att nu punktvis genomgå och vederlägga den Nådiga Pro¬
positionen och Ivonstitutions-Utskottets på densamma grundade
resonnemanger, anser jag hvarken lämpligt eller tillståndigt.
En så beskaffad granskning är på sin plats först då, när fol¬
kets församlade ombud vid nästinstundande Riksmöte stå i be¬
grepp att afgöra den för både samtiden och efteryerlden så
ytterst maktpåliggande fråga: »skall Tryck fr ike Is-Förordningen
qvarstå som en af Rikets Grundlagar, eller icke?» Först då är
det äfven tid att speciatim utveckla alla vådor, sorn ett bifall
till Kongl. Maj:ts, ai' Konstitutions-Utskottets majoritet tillstyrkta ,
Nådiga Proposition skulle medföra för landet och dess innebyg¬
gare. Nu vill jag blott fästa mig vid en och annan af de åsig-
ter, som Konstitutions-Utskottet i sitt Memorial N:o 21 uttalat.
Utskottet säger sig »vara förvissadt, att tryckfriheten i sina
väsendtligaste grunder hunnit blifva så införlifvad med vårt
samhällsskick, att Itegerings-Formens försäkran i dess 8G.te §
skall, såsom ett föregående Konstitutions-Utskott redan för lång
tid sedan yttrat, ega bestånd «»så länge en rad af Regerings-
Formens bokstaf och en gnista af Statsförfattningens anda fin¬
nas öfriga."» Konstitutions-Utskottet synes dock, när detta dess
yttrande jemföres med dess tillstyrkande af bifall till den ifråga¬
varande Kongl. Propositionen, helt och hållet hafva förbisett
den himmelsvida -skillnad, som räder emellan en tryckfrihet,
erkänd såsom blott grundsats och med åtskilliga vid densamma
fästade vilkor och undantag, samt en tryckfrihet, som sjelf har
form, kraft och helgd af Grundlag. »Grundsatsen» kan väl i
Regerings-Formen få qvarstå oantastad; men deremot kunna
de vid densamma fästade vilkoren, undantagen och bibestäm¬
melserna så utvidgas, att den i sig sjelf blir allenast ett tomt
Den 22 Juli.
113
och betydelselöst ord. Något sådant kan deremot icke inträffa
när alla de bestämmelser, som röra tryckfriheten, blifvit ord¬
nade och sammanförde i en urkund, som sjelf är en Grundlag
och blott nied Konungens och alla fyra Iliks-Ståndens gemen¬
samma bifall kun i sin helhet eller delvis varda förändrad.
Det är just på denna återhållande kraft sorn alla våra grund¬
lagar blifvit fotade, och skall den upphäfvas i en af dem, så
bör den upphäfvas i alla; ty de hafva alla tillkommit på samma
gång och slå genom Regerings-Formen i ett nära och oskilj¬
aktigt sammanhang med hvarandra.
På ett annat ställe yttrar Konstitutions-Utskottet, alt »den
dagliga erfarenheten visar, hurusom den periodiska pressens miss¬
bruk tagit en rigtning, som genom den ytterst demoraliserande
inllytelsen hos den stora mängden personer af lägre bildnings¬
grad, måste väcka djupt bekymmer och nogsamt visa, att ansvars¬
bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen förfela sitt ända¬
mål. De förmå icke att afvärja de sig ständigt förnyande an¬
greppen emot Statens sedliga grundval.» •—■ Konstitutions-Utskot¬
tet har till janiel räll och till T°n:delar orält i hvad det här
yttrat. Häll har det i afseende på de felaktiga ansvarsbestäm¬
melserna, på så sätt, att den verkligt skyldige blott sällan kan
drabbas af lagens hämnande arm; oräll åter har det, då det
påstår, att hela den periodiska pressen tagit en demoraliserande
och Statens sedliga grundval undergräfvande rigtning. Skulden
för hvad några få individer låtit komma sig till last har Ut¬
skottet hvälft på alla, som under de sistfördutna åren och ännu
i dag sysselsätta sig med det löga tacksamma, oftast med ytterst
stora obehag förenade publicist-yrket. Att så döma och handla,
är en uppenbar orättvisa, och denna orättvisa blir så mycket
mera iögonfallande när den begås af en af Rikets Ständers
förnämsta delegationer, Konstitutions-Utskottet. Lika orättvist
som det hade varit att år 1792 stämpla alla Ridderskapets
och Adelns ledamöter såsom Konungamördare derföre, att några
få af dem sammansvurit sig alt beröfva Konung .Gustaf IIL
lifvet, lika orättvist är det äfven att påstå hela den periodiska
pressen hafva en för Staten och dess innebyggare förderflig
rigtning derföre, att några få tidningar missbrukat en rättighet,
som i tryckfrihetsförordningen blifvit hvarje Svensk man för¬
varad. Så vidt jag kan finna har den periodiska pressen just
under de sednaste 10 åren, sedan indragningsmakten upphörde
att idkeligen reta densamma, med högst få undantag, vida bättre
än förut uppfattat och skött sitt maktpåliggande kall. Af de
tidningar, i hvilka man då och då finner artiklar, som kunna
sägas öfverskrida gränsen af en sansad och rätt brukad tryck-
Hunde-St. Prot. vid Riksd. 1S53—1854. PI. tf
114
Den 22 Juli.
frihet, existera för närvararande icke mera än irc, och af dessa
är den ena så föraktad, att dess ord icke gälla ens hos de
allralägsta samhällsklasserna. De andra begagna sig blott af
sin i Grundlagen förvarade rättighet att »öfver allt hvad sorn
är eller kan blifva föremål för mensklig kunskap, genom tryck,
sina tankar kungöra.» De vådliga sylten, som partihatet vill
se i vissa tidningar, äro icke af den beskaffenhet ätt de kunna
uthärda en pröfning inlör allmänna opinionens domstol, och
ännu mindre sådana, att ett Konslilutions-Utskott, orri det vill
vara rättvist och oväldigt, bör på dem kunna fota sitt tillstyr¬
kande af en Kongl. Proposition, sorn åsyftar tryckfrihetsförord¬
ningens utstrykande ur Rikets Grundlagar. Af det myckna
onda, som Konstitutions-Ulskottets majoritet påstår, att den perio¬
diska pressen här i landet har sl i i tat, känner jag föga eller
intet, oaktadt jag under ett tiotal af år med ganska stor upp¬
märksamhet följt dess handlingar och verksamhet; men deremot
skulle jag kunna uppräkna mycket godt, som den i mångfal¬
diga rigtningar uträttat. Hvad lifsluften är för den djuriska
organismen, det är tryckfriheten för den organism, som vi
kalla Stat. Brist på lifsluft hos den förra vållar sjukdomar,
aftyning .och slutligen döden; brist på fri yttranderätt inom
den sednare vållar oordningar af alla slag, förtryck, elände
och slutligen undergång eller — revolution. Man har med
stora skäl förliknat tryckfriheten i ett civiliseradt samhälle
med säkerhets-ventiien på en ångpanna: lastas denna så, att
icke den öfverflödiga ångan kan utsläppas, så har man allt
skäl att befara ångpannans söndersprängande; inskränker man
tryckfriheten, förvägrar man folket att genom bruket af den
gifva luft åt den jäsning, som af en eller llere samverkande
orsaker råder inom detsamma, sa slutar den med ett våldsamt
utbrott, som kan öfverändakasta både thron och statsförfatt¬
ning och störta landet i de förfärligaste olyckor. Historien ger
oss derpå talrika och varnande exempel. Om icke Gustaf
lil lagt band på den fria yttranderätten, såhade eller all sanno¬
likhet Anjalaförbundet aldrig kunnat komma till stånd, eller
verka för Konung och land så förderfligt som det gjorde.
Om Sverige under Konung Gustaf IV Adolfs sednaste regeringsår
haft en lika vidsträckt tryckfrihet, som det erhöll efter 180S
års statshvälfning, så hade tusentals menniskolif blifvit sparade,
Finland hade ännu varit vårt, och den olycklige Konungen
hade då icke behöft sluta sina dagar i landsflykt. Man skulle
icke då, när landtvärnet, raglande af svält och rnattighet, tå¬
gande förbi slottet, hafva kunnat inbilla honom att de vack¬
lande och stapplande stegen voro följder af förtärdt bränvin,
utan att de voro förorsakade af hunger, sjukdom, nakenhet
Den 22 Juli.
115
och elände. För de Slore kunde det nog vara bra att få be¬
lägga tryckfriheten både ined munlås och nosgrimma ; men för
folkel, för Re gent en sjelf skulle det bär i landet vara det olyck¬
ligaste, som någonsin kunde inträffa.
Hvad jag nu tili edert behjertande, mina bröder, tagit
mig friheten framställa utgör mina egna åsigter uti ifråga¬
varande fall. Att de äro rigtiga och sanningsenliga, skulle jag
med talrika exempel kunna styrka, om jag icke fruktade att
derigenom taga er tid och ert tålamod i allt för stort anspråk.
För att emellertid öfvertyga eder om, att samma åsigter, som
jag nu uttalat, hystes af Ledamöter inom detta Stånd redan
för öfver ett fjerdedels sekel sedan, vill jag, ur-Bonde-Ståndets
Protokoll för den 26:te Februari 1829, i ett kort sammandrag
anföra några yttranden, hvilka just för deras allmännelighet
äro lillämpiige äfven på den fråga, som nu är under öfverlägg¬
ning. Många af dem synas liksom vara skrifna för innevarande
dag, och dock ligger emellan nu och då en tiderymd af öfver
25 år. Konstitutions-Utskottet hade då föreslagit upphäfvandet
af den är 1812 tillkomna indragningsmakten — alltså en ut¬
vidgning af tryckfriheten; det nuvarande Konstitutions-Utskotlet
deremot har tillstyrkt tryckfrihetsförordningens uteslutande ur
våra Grundlagar, det vill med andra ord säga: dess böjande
under tidsomständigheternas, slumpens och godtyckets ok —
alltså en i högsta måtto förderflig inskränkning af densamma.
Derutinnan består skillnaden mellan då och nu. I)e på förnuft,
erfarenhet, rättvisa och billighet sig grundande åsigterna äro
föröfrigt hvarandra fullkomligt lika.
Anders Danielsson yttrade: »Den förnämsta orsaken, hvar-
»före tryckfriheten blifvit genom grundlag stadgad, ligger i med-
oborgerlighelens behof af denna stora anstalt för samhällets ut¬
veckling, en anstalt, som under bildningens nuvarande skick
»utgör hufvudvilkoret för statslifvet och lori möjligheten af dess
»ändamålsenliga rörelse; och då intet annat medel gifves, hvar¬
igenom saknaden af denna mäktiga lifsorgan kari ersättas, synes
»det mig ej vara någon fråga underkastadt att indragningsmak-
»len, hvarigenom tidningarnes frihet tillintetgöres, innefattar
»just det största och mest omedelbara hinder för uppnående af
»det ändamål, som tryckfrihetens införande i Grundlagen åsyftat,
»och att det följaktligen just var detta binder, som Grundlagen
»företrädesvis ville undanrödja, när den i sig upptog tryckfri-
nhelen, såsom hörande till de msendtliga vilkor, på hvilka stats-
nbyggnaden hvilar.»
Jag beder eder, mina bröder, erinra er, att det vid ifråga¬
varande tillfälle endast var om indragningsmaktens ingrepp i
tryckfriheten, som Anders Danielsson yttrade sig. Måste man,
11G
Dm SS Juli.
om man vill lyssna till förnuftets oell sanningens röst, ovil¬
korligen medgifva, att han i dessa sina påståenden hade full¬
komligt rätt, så följer deraf, att de satser, som han försva¬
rade, äfven skola bibehålla sin giltighet i händelse man vill
tillämpa den på ett fall, der fråga uppstår bin att i tryck¬
friheten göra ett så våldsamt ingrepp, att den upphör att vara
Grundlag, och endast belt lösligt i en § af Regeringsformen
erkännes såsom grundsats. Just derföre, att tryckfriheten var
en af de grundpelare, på hvilken den år 1809 uppförda kon¬
stitutionella statsbyggnaden skulle komina att hvila, intogs den
bland Sveriges Grundlagar och tick kraft och helgd af en så¬
dan. Ilubbas 'denna grundpelare, så rubbas äfven hela bygg¬
naden, och förr elier sednare kommer den att störta tillsam¬
mans öfver dem, som på ett eller annat sätt varit vid delta
dåd verksamme och bebjelplige. lien nog härom 1 Jag åter¬
vänder till anförandena af den 26:!e Februari 1829.
Anders Danielsson: »Vida mera, än man här haft tillfälle
»att höra, har det i andra länder blifvit ropadt och predikadt
»i böcker, i tidningar, på gator och torg, från predikstolar och
»kathedrar emot den förhatliga och fruktade tryckfriheten i
»allmänhet oell iidningarnes frihet i synnerhet. Likväl har den
»segrat, och de förfärliga målningarne af dess vådor hafva så
»illa besannat sig, att intet samhälle genom henne gått under,
»men väl att ett förtryckt folk, som fanatismen och våldet ve¬
nla! återföra till råhet och slafveri, tvertom genom den för-
»hatliga periodiska pressens frihet blifvit räddadt från det ho-
»tande förtrycket och på samma gång lugnadt genom friheten,
»i stället för att vara skakadt och bragt i den mest vidt-
»utseende oro genom tanketvångets och fanatismens oförsynta
»anspråk.»
Afven Johan Jahob Rulberg talade i ett längre anförande
med värma för afskaffandet af de fjettrar, med hvilka man,
genom indragniogsmaktens införande, belagt den Svenska pe¬
riodiska pressen. Bland annat yttrade han: »Den Svenska all¬
mogen har sedan urminnes tider varit omtalad för kärlek och
förtroende till sin regering; men det är icke trålens tysta un¬
dergifvenhet, utan medborgarens fria laglydnad, som utgjort
kännetecknet härpå. Jag är öfvertygad, alt det icke heller
skall blifva denna gången som det Hedervärda Ståndet ensamt
skall ådraga sig beskyllningen att hafva vanslägtats.»
Kaspar Wijkman från Upsala Län yttrade bland annat:
»I de länder, der man velat nedtrampa innebyggarnes rättig-
»heler, har man alltid begynt med att hindra dem från att
»meddela sig. Man har framför allt förbjudit all slags fri ytt-
»ring af kunskaper och öfvertygelse; man har likasom instängt
Den 22 Juli.
»hvar och en för sig, och du detta väl varit verkställda sedan
»har man utan svårighet trampat under fotterna alla enskilta
»och allmänna rättigheter. Deremot har man sett länder, der
»ett mäktigt parti ansträngt alla krafter, för att undertrycka
»alla den obetjdligare medborgarens rättigheter, men dock icke
»lyckats, endast och allenast af det skäl, att yttranderätten ännu
»icke hunnit förlrampas, ulan stätt qvar som sista fästnings-
»verket för frihetens försvar. Vi hafva just i våra dagar sett
»en dylik strid mellan ljus och mörker. Styrelse, representa-
»tion och nästan allt, hvad i Staten eger makt, drogo i härnad
»mot de lägre klassernas friheter. Väpnadt med hela tyngden
»af Statsmakterna, förenadt med presterne, arméen och verk-
»stäIlande makfens tjensteandar drog detta mäktiga parti ut för
»alt krossa hvad som egentligen kallas folket, och hvem vågade
»väl tvifla på spgern ? Men del blef dock icke seger, utan ne-
»derlag. — Hvilka voro då de starka vapen, de mäktiga bunds-
»förvandter, som räddade folket från ett återfall i slafveri, fat-
»tigdom och mörker? Svaret är så gifvet, att hvarken vän
»eller fiende drager i betänkande att svara: det var publiciteten,
»det var tidningarne. Folkets och frihetens vänner upprepa det
»med glädje och stolthet; deras fiender erkänna det med ilska
»och förbannelser, dem vi sett afskrifna äfven i Sverige. Just
»denna ilska hos folkets fiender mot tidningarne synes mig be-
»visa med hvad sorgfällighet folkets vänner böra vårda publi-
»citeten ; dylikt hat är en stor punkt i en meritlista.
»Jag skulle icke säga ett ord till försvar för tidningsskrif-
»varne, om det vore blott deras fördel, som jag förfäktade;
»men det är hela landets, det är i synnerhet ilen mindre be-
»tydandes fördel och rätt sorn jag förfäktar. Om någon gång
»rätt och billighet skulle vägras oss, så hafva vi ingen annan
»att vädja tili än allmänna tänkesättet, och detta kunna vi icke
»genom något annat medel påkalla än genom tidningarne. Obe-
»räkneligt godt hafva de redan i sitt dåliga skick gjort, och
»huru mycket mera skulle de icke kunna uträtta i fall de
»voro fria d. v. s. bundna endast af lag, men ej af godtycke. —
»Jag har hört tidningsutgifvarne beskrifvas som en sam-
»manrotad liga, hvars enda sträfvande vore att upphäfva allt
»bestående, alt kullkasta alla gamla rättigheter och förmåner,
»med ett ord: att bereda endast revolutioner och skakningar;
»men denna tanke är jag ej i stånd att lätta. Tidningsskril-
»veriet är icke något skrå, som har ett eget interesse och egna
»grundsatser; man uppfostras ju icke dertill och kan således
»icke från barndomen insupa några vissa grundsatser. Hvar
»och en eger ju att utgifva en tidning, och således kan hvar
»och en få en organ för sina tankar. Republikanen och ultra-
Den 22 Juli.
»isten, fabrikanten oell köpmannen, skråmäslaren och den ii-
»berale, prohibilivsystemets förfäktare oell dess hatare — alla
»ega uppträda. Huru kan mair dä antingen vara nog förblän-
»dad sjelf, eller nog djerf att vilja förblända andra till den grad,
»att man ens kan yttra den orimligheten, att tidningsskrifvarne
»skulle vara en liga, ett af samma interesse och syfte styrdt
»skrä? Tidningarne äro icke annat än ett öppet fält för liela
»verlden att yrka sina satser; det beror sedan af läsaren att
»välja hvad honom lyster. Hafva de revolutionära tidningarne
»någonsin i något land haft öfverhanden, så har sådant icke
»varit deras, utan allmänna tänkesättets fel. Het liar blott be-
»visat, att folket kännt behofvet af en hvälfning, en omstöpning
»i staten. Massan af folket har en så rigtig, instinktlik känsla
»af sin egen fördel, att om det mår väl och finner sig väl be-
»handladt, det visst icke önskar revolutioner och visst icke hyllar
»deni, som predika revolutioner. Dessa blifva utan åhörare
»och afnämare, och då måste de snart ledsna vid handtverket.
»Alla tillvitelser af denna art drabba således icke tidningsskrif-
»varne, utan folket i massa.»
Anders Kilsson frun Tottarp af Malmöhus Län yttrade:
»Ho fruktar tryckfriheten? Jo den, som utöfvar mörksens ger-
»ningar. Uppsatt på de högsta äreställen, eller gömd i kojans
»enslighet, böra gerningarne vara af så redligt uppsåt och verk-
»ställighef, att ingen fruktan hvarken för samtidens eller efter-
»verldens granskningar bör ingjuta rädsla för »tryckfrihetens
»gissel», såsom den fruktande kallar denna makt. Om jag af
»mensklig svaghet felar i utöfvandet af det kall, mig blifvit upp-
»draget, då ingen ensidig fördel dertill är driffjedern, behöfver
»jag icke blygas för denna arfsynd;'ty då visar tryckfriheten
»sin välgörande verkan, förehåller mig mina fel och återför mig
till det rälta och sanna. Beklagansvärda äro de menniskor,
»som rädas för tryckfriheten och således för framtidens gransk-
»ningar af deras gerningar; ty dölj dem för verlden, någon fin-
»nes dock, som ser deni. Sök genom tryckfrihetens afskafiande
»dölja för medbroder hvad vi gjort och ännu göra; de fram-
»komma dock förr eiler sednare ur skrymsla». — För den réd-
»ligt sinnade är tryckfriheten af högsta vigt, ty de honom af
»elakhet gjorda tillvitelser komma genom den till hans känne-
»dom, och då sättes han i tillfälle alt vederlägga dem, som
»annars i motsatt fall kunde honom såsom sannfärdiga påbör-
»das. Tryckfriheten är en väktare — — — — den framför
»lill thronen den af makten förtrycktas lidande, och är således en
»röst från folkel lill thronen och samtiden, den vi aldrig böra
»medgifva låta oss bcröfvas.»
Lars Andersson från Skaraborgs Län hade ett anförande,
Den 22 Juli.
119
som i anseende til! de enkla, men träffande sanningar, hvilka
derutinnan uttalades, på den tiden väckte mycket uppseende.
Jag vill ur detsamma återgifva följande satser, hvilka ännu i
dag och alltid skola hafva gällande kraft:
»Tryckfrihet i tidningar utgör den svagares värn mot den
»starkares förtryck, och det är derföre som denna del af tryck-
»friheten af de mäktiga alltid i alla länder varit bekrigad.»
»För värt Stånd är tidningsläsningen det närmaste medlet
»att utbilda vårt förstånd, att bibringa oss den kännedom om
»den allmänna ställningen, hvarigenom vi sättas i tillfälle att
»allt mer och mer kunna inse och bedöma landets och vära
»egna fördelar.»
«Genom tidningar finna vi näring för den allmänna anda,
»för den känsla för fosterlandets angelägenheter, som ensamt
»kan sätta oss i tillfälle att värdigt uppfylla den samvetsgranna
»pligten att här tala för våra hemmavarandes väl och att här
»bereda dem förmåner, som ej kunna till vägabringas utan en
»viss'utveckling af begreppet om vilkoren för dessa förmåner
»och om utvägarne att ernå desamma.»
»Den dag måtte icke vara aflägsen, då hvarje socken kan
»hålla sig en tidning, under känslan af ett verkligt behof att
»läsa den; men för att dessa tidningar skola ega något verkligt
»värde, är friheten eli vilkor, hvarförutan dessa tidningar blott
»blifva den mäktiges medel ali förvilla, men ingalunda en utväg
»hvarken lill sann upplysning, eller till beskydd för den svage.»
»Det hr genom en fri tidningspublicitet, som bonden fin-
»ner utväg att framföra silt förtryck, i fall det någonstädes
»skulle ega rum; det är uti tidningsblad bonden kan få införd
»sin klagan öfver fogdens orättvisa, öfver länsmannens manna-
»mån, der sådan är för handen.»
»Det är i tidningsblad bonden kan få läsa, huru den orätt-
»rådige domaren offentligen klandras; det ar af tidningsblad bon-
»den kan få lära att småningom känna sina rättigheter, äfven-
»som utvägarne att försvara dem; men för att dessa tidningar
»skola verka till godt och vara nyttige, så måste de vara obe-
»roendc af maktens godtycke; ty det är klart, att sanningen un-
»der sådana vilkor skall finna stora svårigheter att göra sig
»gällande, och då sanningens seger är frihetens triumf, så tvelcom
»ej alt lemna våra röster åt friheten t»
Sedan åtskilligt; representanter framställt ungefär enahanda
åsigter, som de föregående frisinnade talarne, uppträdde Nils
mänsson i Skumparp af Malmöhus Län med ett anförande, som
rörde många, både af Ståndets Ledamöter och af de talrikt för¬
samlade åhörarne och åhörarinnorna, ända till tårar. I åtskilliga
böcker och tidningar från den tiden omförmäles delta tal såsom
120
Dan 22 Juli.
af de ypperligaste någon Svensk bonde ditintills hållit. Talaren
ådagalade med ojäfaktiga skäl, att det just var genom tidniu-
garne sorn Sveriges innebyggare först lärt att känna och vär¬
dera sin dåvarande Konungs stora och förträffliga egenskaper
både såsom menniska, statsman och krigare: alt det just var
genom tidningarne sorn hans val till Svensk thronföljare be¬
stämdes ; att det just var genom dem, som hans uppoffrande
menniskokärlek, hans oegennytta och ädelmod blefvo allmänt
kände. — »En god regent», yttrade Nils Mänsson bland annat,
»fruktar icke och liar icke något skäl alt frukta tryckfriheten,
»ulan högaktar den, oell folket nyttjar den aldrig mot honom.
»Men om vi hade en mindre duglig regent, då vöre del farligast
»att hafva några band på tryckfriheten. 1 båda afseendena, an¬
tingen en regent är god, eller ond, äro tidningarne mjttiga och
»nödvändiga, i förra fallet att, genom kungörandet af bans be-
»drifter och omsorger för landet, göra honom mera känd och
Ȋlskad af folket, och idet sednare att gifva honom upplysning
»om folkets tänkesätt. — Samma förhållande är det med em-
»betsmän. livar och-en bör vara angelägen om att på det nog-
»grannaste uppfylla sina pligter. När så sker, så njuter den
»redlige och duglige embetsmannen rättvisa af tidningarne. Om
»han skulle af svaghet fela, sä kan han af tidningarne erhålla
»tillrättavisning och äfven deraf lära sig att handla bättre. De
»missbruk åter, hvilka kunna genom tidningarne ulufvas, äro allt
»för obetydliga mot det stora allmänna gagnet af desamma. Det
»är icke tidningarne, som böja eller nedsätta en menniskas värde,
»ty sådant beror af hennes egna, ädla eller oädla handlingssätt.»
»Då i verldens begynnelse Gud skapade himmel och jord,
»sade han aldraförst: »Varde ljust» ty han såg, alt ljuset var
»det första elementet, och det hvaraf menniskan hade det största
»behof, ilan, ljusets Fader, sände sin enfödde Son till menni-
»skoslägtets frälsning, och denna verldens Frälsare sade till fol-
»ket: »Vandren i ljuset, medan J håfven ljuset, att mörkret icke
»må omfatta edert»
Sä, mina värde och ärade Ståndsbröder, talade och tänkte
för ett fjerdedels sekel sedan en stor del af de folkrepresen¬
tanter, som på detta samlingsrum höjde sina röster till för¬
svar af samfundets säkraste skyddsvärn, tryckfriheten, och jag
vågar hoppas, att deras ord ännu i dag skola finna genljud i
edra hjertan, liksom de funnit det i mitt oell i så många tu¬
sende andras. Jag anhåller om tillgift derföre, alt jag så länge
tagit er tid och er uppmärksamhet i anspråk; men det före¬
varande ämnets stora vigt och betydelse, icke blott' för sam¬
tiden, utan äfven för efterverlden, torde lå lända mig till ar-
Dea SS Juli.
12 1
sakt. Skulle jag, af en eller annan orsak, icke komma att
bevista nästinstundande Riksdag, då den ifrågavarande Kongl,
Propositionen slutligen af Rikets Ständer kommer att afgöras,
så vill jag åtminstone vid denna hafva nedlagt mitt votum,
beträffande densamma, till den kraft och verkan det möjligt¬
vis kan innebära. Individens röst i och för sig betyder val
föga ; men i förening med en mängd andras, som tänka och
sträfva i samma ristning, utgör den dock ett plus i den blif¬
vande slutsumman. Mitt sista ord i denna fråga, min sista
uppmaning till eder, mina bröder, rörande densamma, blir ett
återupprepande af Nils Månssons innehållsrika och begrundans-
värda ord: »Vandren i ljuset, medan J håfven ljuset, att mörk¬
ret icke må omfatta eder la
Med Erik Christinsson förenade sig Olaus Eriksson, Olaus
llörjesson, Lars Rasmusson och Johannes Nilsson från samma
Län, Pehr Matisson från Wester-Norrlands, Johan Pehrsson från
Upsala, Andeis Lindholm från Stockholms, Petter Mårtensson och
Daniel Danielsson från Jönköpings, Anders Pehrsson, Carl Nils¬
son och Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands, Lars Guslaf
Andersson från Elfsborgs, Rudberg från Calmar, Erik Ersson {rån
Stora Kopparbergs, Henrik Andersson från Orebro, Anders An¬
dersson, Elof Andersson och Anders Kylander från Wermlands,
Hans Pehrsson från Gefleborgs, Olof Lagergren från Gottlands,
samt David Andersson från Hallands Län, med flere Ledamöter.
Anders Jonsson från Skaraborgs Län:
»Om man opartiskt granskar såväl sjelfva propositionen,
som Utskottets förord för dess antagande, så synes att hufvud-
skälet, som blifvit åberopadt för denna väsendtliga omstörtning
af det grundlagsverk, som stiftades i första åren af vårt nya
konstitutionella lif, innefattas i svårigheten att genomdrifva så¬
dana stadganden. som kunde sätta en gräns för missbruken af
tryckfriheten. Hvaruti beslår då denna svårighet? Jo, i högst
tre års uppskof och alla Ståndens bifall.
Uppskofvet är icke af den vigt, att för dess skull någon åtgärd
bör vidtagas, som kan innefatta ringaste våda, och det hufvud-
sakligaste af svårigheten reducerar sig således till att vinna alla
fyra Ståndens bifall. Men tror någon verkligen, att Regeringen
skulle ha svårt att få igenom inom Riks-Stånden ett förslag, som,
utan alt sätta sjelfva tryekfriheten i fara, skulle uppställa binder
emot pressens missbruk. Jag tror det ej; skulle jag ha orätt,
skulle antingen de adlige herrarne, som till största delen utgöras
af Regeringens egna embetsmän, Statens lön- och pensionstagare
och af Konungens privata hofuppvaktning, eller de högvördige,
122
Den Sä Juli.
hvilkas kallelse helt och hållet är att sprida ljus och sanning
och att nederslå allt mörker och all lögn på jorden, eller Bor¬
gare-, eller Bonde-Stånden, som både äro valda oell skickade af
det folk, för hvars väl allena Grundlagar, Regering, Riksdag
och tryckfrihet finnas, sätta sig emot det, som vore egnadt att
hindra tryckpressens missbruk, utan att hämma dess gagnande
verksamhet, så bevisar detta också i sanning nödvändigheten,
icke att förändra Tryckfrihetslagen, utan Riksdags-Ordningen
och Regerings-Formen. För mig synes det åtminstone vara
en ganska besynnerlig logik att, för det man, som det löregif.-
ves, befarar, att icke alla Stånden skola medverka till stäfjande
af tryckfrihetens missbruk, beröfva Tryckfrihetslagen dess helgd
såsom Grundlag, i stället för att söka få en bättre representa¬
tion, som mera än den nuvarande vårdar sig om rättvisans
och sanningens seger öfver våld och villfarelse.
Men jag tror verkligen att sjelfva premissen är falsk. Jag
tror att det är ett alldeles ogrundadt antagande, att de fyra Stån¬
den skulle ha något emot att godkänna stadganden, som leda till
missbrukens hämmande. Intill dess man satt deras beredvillig¬
het i detta afseende på åtminstone något prof, visar det sig.
sannerligen såsom en förolämpning emot Svenska folkets repre¬
sentanter att framkasta en insinuation, att icke från dem skulle
kunna päriiknas en kraftig medverkan för ett så godt ändamål,
som det Kongl. Maj:t afser. Jag kan icke här försaka att ut¬
trycka min erkänsla för alla de folkvalda representanter i
Utskottet, som reserverat sig emot Utskottets förslag och så¬
lunda icke gifvit någon helgd åt ministérens handlingssätt i
denna fråga, hvilket, enligt mitt förmenande, förtjenar den strän¬
gaste räfst af nästkommande Ständer.
Men om sjelfva hufvudskälet för förslaget icke är annat,
än ett ogrundadt antagande, ja en sårande insinuation emot
Rikets Ständer, hvartill skall då sjelfva förslaget tjena? Jag
fruktar, att dess beskaffenhet är sådan, att svaret är lätt att
finna.
]>e Konungens Rådgifvare, som tillstyrkt, eller icke af-
stvrkt den Kongl. Propositionen, hafva funnit det vara godt att
få Tryckfrihetslagen föränderlig med tre Stånds beslut. Men
huru lätt skulle det icke vara för en minister, som finnér sig
i tryckpressen hafva en vaksam och sträng granskare, att för
sig och sina planer vinna majoritet inom tre Riks-Stånd? In¬
gen kan betvifla, att det skulle gå som en dans att i tre Stånd
genomdrifva hinder för Svenske mäns rätt till tryckfrihet. Så¬
dana hinder finnas till stor mängd att leta fram, och mången
skulle lätt kunna förmås att gilla dem, om de framställas, för¬
gyllda af granna fraser och smekande försäkringar, såsom då
Den 22 Juli.
123
indragningsmakt) grundlagsvidrigt tilikom. Jag fruktar med
skäl, att de skulle blifva rätt fruktansvärda, om det skulle stå
de maktegande öppet att genom tre Stånds beslut, Konungens
bifall, och högsta domstolens tolkning, icke efter ordalydelsen,
utan efter hvad man ville anse varit lagstiftningens mening och
syfte, pålägga tryckfriheten bojor efter behag. När man väl finge,
yttranderätten bunden, så ginge det icke så lätt att åter lösa
den. Vi veta alla, huru svårt det är att få ett par Stånd att
ingå på de billigaste fordringar, och om man älven utan nå¬
gon sjelfständig press, sorn kunde utveckla frågan, skulle lyc¬
kas tillvinna sig tre Stånds beslut, hvilket jag dock anser omöj¬
ligt, när det är fråga om folkets rätt och icke om enskilta klas¬
sers fördel, så skulle dock återstå att iå Regeringens bifall,
och hvad kan man vänta af sådane Statsråder, som t. es. de
nuvarande?
Utskottet säger visserligen att »otvifvelaktig! skulle inom
vårt land icke någon röst höja sig för inskränkning af sjelfva
tryckfriheten.» Men huru pass otvifvelaktig denna förhoppning
är, bevisas häst deraf, att icke längre sedan än sista Riksdagen
en adlig herre, som kallade sig sjelf »en landtjunkare från en
liten mosse i Småland» väldeligen äflades för att få tryckfri¬
heten inskränkt och afven vann understöd, fastän förslaget se¬
dan föll. Ännu lära väl icke alla andra reaktionära »landt¬
junkare» från små mossar i Småland vara utdöde, och om det
förevarande förslaget blefve Lag, så fruktar jag, att vi skulle
få se mången junker både från Småland och andra håll kom¬
ma hit tili Riksdagarne, för att åter väcka till lif de föreställ¬
ningssätt från aristokratiens gyllene tider, som eljest ligga gömda
såsom mosslnpna fördomar.
Hans Maj:l Konungen har i de rådande missbruken inom
pressen baft full anledning att låta Justitieministern utarbeta
en plan för dessa missbruks hämmande; men då jag anser, att
denna plan alls icke var att beröfva tryckfriheten dessgrund-
iagshelgd, hade bordt framläggas för Sländerne, — då det före¬
varande förslaget icke ovilkorligen stadgar att tryckfrihet
skall finnas, — då den enligt förslaget definierade tryckfriheten
blott är en sådan, som kan upphäivas af hinder i en särskild
Lag, •— då juryinrättningens beskaffenhet göres beroende afen
särskild stadga, om hvilken man ej vet det ringaste huru den
skall uppgöras, — då publikationen af offentliga handlingar gö¬
res beroende af samma särskilda Lag, -— då tryckfriheten kan
göras beroende af en rösts pluralitet bland några få Justi-
tieråder, och slutligen, då intet skäl finnes till den förnär¬
mande insinuationen emot Rikets Ständer, att de icke skulle
beredvilligt medverka till sådana stadganden, som hindra miss¬
124
Den 22 Juli.
bruken, utan att hämma bruket af tryckpressen, sä förordar
och önskar ja» att Bonde-Ståndet ville återförvisa ärendet till
Konstitutions-Utskottet med de anmärkningar, som dervid äro
gjorda.»
E. M. Falk från Skaraborgs Län, skriftligen:
»Det bör ej förnekas, att säkert mången af oss, vid denna
Riksdagens början önskade att få motse ett förslag af Rege¬
ringen till en eller annan förbättring af Tryckfrihetsförordnin¬
gens mindre lämpliga stadganden. Man har nemligen erfarit,
att deri finnas brister, som dels leda till godtycke, dels till
missbruk; samt att sjelfva rättegångssättet i tryckfrihetsmål
lemnar åtskilligt att önska, om ej den enskilde skall lemnäs till
pris antingen åt lögnens och smädelsens ostraffade framfart,
eller till orättvisa och hårda straff, för yttranden, som eljest
haft god afsigt, men sårat maktegande och inflytelserikare
klasser eller personer, o. s. v. Och hvilken god medborgare,
hvilken ädelt tänkande menniska önskar ej att se de brister
i lagarna afhjelpta, som kunna föranleda orättvisa lidanden ?
Men troligen föreställde sig ingen, att Rikets Ständer endast
skulle få emottaga en proposition, som åsyftar att betaga nämnde
förordning kraft af Grundlag, samt således skulle lemna all
lagstiftning i denna del till den osäkerhet och föränderlighet,
hvilka beklagligen äro rådande i så väl vårt lagväsende, som i
alla öfrige delar af våra samhälls-angelägenheter, i de fall,
då de icke äro omgärdade med Grundlags-helgd.
Det är i sanning någonting, man vet knappast om man
skall kalla det sorgligt eller löjligt, att se den vigt, som lägges
på en del, i Grundlagar intagna bestämmelser, som röra de
lumpnaste företrädesrättigheter, eller privilegier, t. ex. såsom
vi nyss sett, Adelns rätt till ordförande-platser i Utskott och
afdelningar, m. fl. Men då det gäller hela folkets och hvarje
enskild mans rätt att (å fritt yttra sina tankar, att få för sina
medborgare yppa sina bekymmer öfver brister och missbruk
i samhället, sina möjligen egna lidanden deraf, och beklaga sig
öfver våld och orättvisa; då anser man de i Grundlagsegenska-
pen hos stadgandet befintliga garantier för personlig rätt icke
behöflige eller dyrbara; då säger man: sådana allmänna rättig¬
heter »äro nog skyddade genom tre Stånds beslut!» — Men
hvilka äro dessa tre Riks-Stånd? Äro de alla sådane, att de
utgått från folkets förtroende, eller att de sjelfva lemna någon
borgen för att förtjena detsamma? Svaret härpå lemnar jag
till enhvar, som betänker vårt representativa statsskick. För
vår del äro vi inom detta Stånd, dagligen, under gemensamma
förhandlingar med de andra, i tillfälle att erfara den sorgliga
Den 22 Juli.
125
sanningen, alt sjelfskrifvenhet, stånds- och klassval göra hela
national-representationen så söndrad, så osammanhängande, så
beroende af yttre inflytelser och stundens intryck, så inbyrd
af ståndsfördomar, ståndsinteressen och ståndsanda, att den är
dömd till ensidighet och ofta öfverilade beslut. * Att till tre
Stånds röster öfverlemna all beslutande-rätt, angående vilkoren
för en så dyrbar rättighets utöfning, sora hvarje Sjvensk mans
yttrande-rätt och frihet att, obehindrad af alla, utaf den offent¬
liga makten i förväg lagda hinder, utgifva skrifter; att seder¬
mera endast inför laga domstol kunna tilltalas för deras inne¬
håll; att ej kunna straffas derför om skriften ej strider mot
tydlig Lag, samt att i och för denna rätt ega att få tillgång
till nödigä offentliga handlingar samt dem på trycket utgifva,
o. s. v.; sådant vore, att lemna åt några få ståndsklasser till¬
fälle att undertrycka den stora massan af folket utan att den¬
nas rätt och bästa kunde ega någon försvarare, något skydd.
Det är offentligheten och tryckfriheten, som äro Svenska fol¬
kets dyrbaraste egendom, midt ibland alla de svårigheter det
har att bekämpa, i följd af dess i Hera afseenden olämpliga och
numera tidsvidriga institutioner, samt ett alltför vidsträckt re¬
gerings- och emhetsmanna-välde. .lag kan aldrig dertill lemna
min röst och hoppas, att icke detta Riks-Stånd någonsin skall
till den grad svika Svenska allmogens och hela allmänhetens
förtroende.
Under önskan, att Bonde-Ståndet heldst skulle begagna sin
i 56:te §:n 2:dra mom. llegeriiigs-Formen tillerkända rätt att
återförvisa Utskottets Memorial och yrka Utskottets förnyade
pröfning af de meningar derom, som kunde blifva Ståndets ge¬
mensamma, anser jag mig på förhand böra uttala mitt enskilda
ogillande af hela det ifrågavarande förslaget.»
Petter Gabrielsson från Kronobergs Län, skriftligen:
»Jag hyser den innerligaste tillit till vår nu regerande
Itonungs ädla afsigter och liflig förtröstan, att hans närmaste
efterträdare i framtiden skola gifva fullt skäl för samma känsla
hos Svenska folkets då blifvande representanter; men då jag
går att afgifva min röst öfver ett förslag till ändring af Grund¬
lagarna, så anser jag mig böra taga i betraktande alla möjlig¬
heter, och bland dem finnes visserligen också dea, att i en fram¬
tid någon Konung skulle kunna komma att föra Oscars spira,
utan att ledas af Oscars valspråk. Vid en sådan möjlighets in¬
träffande fruktar jag, att det nu ifrågavarande förslaget, om det
blifver Lag, skall visa sig mindre väl beräknadt, då det verk¬
ligen innefattar ganska beqväma utvägar för en Regent, som,
»från spädare åren uppfostrad med begrepp om egen förträfflig¬
126
Den 22 Juli.
het och inplantade eller sjelftagna fördomar om höghet och
ära, heldre lånar örat till lycksökarens och smick rårens bifalls¬
rop, än till den oegennyttige, den fosterlandsälskande, den Re-
genten verkligen tillgifne, men af Honom misskände underså¬
tens sanningsfulla, men ofta just derföre sträfva framställnin¬
gar» — innefattar utvägar, säger jag, för en sådan Regent att
kringskära och småningom helt och hållet strypa den allmänna
opinionens röst, som alltid kan falla sig besvärlig för en och
annan.
Dessa utvägar att lättare än nu kringskära och strypa na¬
tionens yttrande-rätt äro uppenbara för enhvar.
I)å en vanlig Lag, som vid en Riksdag genom blott tre
Stånds bifall och Konungens samtycke kan förändras, skulle få
stadga lander för Svensk mans rättighet att utgifva skrifter, så
synes det klart, att ingen särdeles svårighet, synnerligen under
ett »tillstånd af våld eller foikvrsel» hehöfver uppstå för en
vilseledd Regent, som understödjes af maktlystne embetsman,
hvilka mer än allt annat frukta pressens förmåga att blotta
deras olagliga tilltag, att genom sitt inflytande i tre Stånd vinna
pluralitet för farliga planer, så mycket mer som dessa planer
lätt kunna insvepas i obestämda uttryck, hvilka mellan Riks-
dagarne, enligt !5Sä:de §:n Regerings-Formen blott behöfva för¬
klaring af Högsta Domstolen för att lämpa sig för alla de än¬
damål, man alsett.
Då på samma sätt denna af den verkställande makten lätt
genomdrifna Lag tillika skulle stadga huru juryn bör samman¬
sättas, så blir likaledes denna vigtiga stödjepelare för den fria
yttrande-rätten beroende af Regentens och de maktegandes
önskningar, ifall dessa i en framtid skidie någon gång gå ut
på att beröfva folket rättigheten att fritt uttala sina åsigler oni
fäderneslandets angelägenheter.
Om den verkställande makten genom sitt inflytande på de
med dess egna embetsman så rikt besatta tre Stånden en gång
skulle lyckas undanrycka nationen tryckfriheten, medlet för
upplysningen och värnet emot förtrycket, så skulle sannerligen
folkets verkliga ombud få svårt att åter tillkämpa sina med¬
borgare den dem beröfvade »naturliga rättigheten», som Ut¬
skottet sjelf ganska rigtigt benämner den. Jac fruktar till och
med att sådant skulle ej låta sig göra med iakttagande af lag¬
liga former.
Den fria yttrande-rätten stödjer sig icke allenast på hvar
menniskas rätt att öppet uttala sin tanka, utqn också på hvar
menniskas rätt att få utbyta åsigter, att söka ljus och sanning,
att få frigöra sig sjelf från villfarelse och hjelpa andra till känne¬
Den 22 Juli.
127
dom om hvad som är rätt och sann t. Det är den .vigtigaste,
snart sagdt den enda kraftiga häfstången för mensklighetens lyck¬
salighet, för dygden och friden på jorden.
Historien visar oss också från aila länder och alia tider
att allestädes, der yttrandefriheten varit, der har ock säker¬
het funnits, under det att hvarken Ilegenter eller undersåter
åtnjutit någon trygghet, der man lagt munkafle på' sanningen.
Man säger visserligen att man ej vill hindra sanningen,
utan blott lögnen. ..Men hvem skall döma om hvad som är
sanni eller osannt? Ar det Regeringen, dess embetsman eller dess
jurymän, hvilka alla kunna hafva oell ofta måste hafva enskildt
interesse i saken? Ar det icke snarare den stora opartiska
allmänheten, som bör pröfva skälen å ömse sidor?
Aldrig har man genom lagar och straff hindrat »lögnen, smä-
delsen, förtalet och den försåtligt framsmygande illviljan» att
hitta sina vägar till oupplysta elier fördomsfulla menniskors
sinnen. Emot dessa makter finnes blott ett medel: gransknin¬
gen i Guds klara dager. Der faller lögnen till föga, och san¬
ningen triumferar.
Svenskarne hade från urminnes tider fri yttrande-rätt. Ron¬
den sade öppet sin mening åt Kungen på thinget, och först när
Presterskapet och de höga adliga herrarne hunnit försänka fol¬
ket i beroende och ofrihet, kunde man tänka på att tysta mun¬
nen på detsamma. Alltsom de maktegande klasserna nödgades
jemka åt sig, inträdde folket åter i den naturliga rätten att
yttra sig om samhällets angelägenheter. Borgerskapet och Bonde-
Ståndet kallades till Riksdagarrie, tryckfriheten erkändes i Grund-
lagarne, och några få klassers öfvertag minskades dag efter dag.
Må vi då nu ej taga något steg, som kan föra oss tillbaka
i ofrihetstillståndet!
Ingen kan neka, att mången gång tryckpressen blifvit miss¬
brukad, att lögn, villfarelse och oförtjenta smädelser blifvit af
den utbredda; men hvad äro dessa onda saker emot det myckna
goda, som den frambragt? Hvad äro enstaka misstag emot
allmän upplysning, eller högre begrepp om menskliga och
medborgerliga pligter? Emot rigtigare föreställningar om hvad
som är rätt och sannt i allmänhet?
De beklagliga missbruken hafva gifvit Kongl. Maj:t full
anledning att söka utfinna något medel till deras förekommande;
men jag fruktar, att man icke på det föreslagna sättet vin¬
ner ändamålet, och är öfvertygad att Kongl. Maj:t skall utan
misshag derom inhemta vårt omdöme, liksom Han aldrig kan
hafva skäl att betvifla det Svenska folket och dess represen¬
tanter vörda och akta Hans afsigter.
123
Den 22 Juli.
I öfverensstämmelse med dessa Ssigter önskar jag att Bonde-
Ståndet icke må vid denna Riksdag gifva sin röst till ett för¬
slag, som det vid nästa Riksdag skall nödgas afslå, utan i stället
i öfverensstämmelse med Regerings-Formens 56:te § till Kon-
stitutions-Ulskottet åter hänvisa frågan med förklaring att det
är dess gemensamma tanka, ali förslaget icke synes vara lämp¬
ligt för alt vinna del ändamål, som Kongl. Maj:l, i
omtanka om religionens helgd, samhällets bestånd och
det enskildla lifvets trefnad, åsyftat.»
Pehr Olsson från Stora Kopparbergs Län instämde häruti.
Pengt Gudmundsson från Hallands Län skriftligen: »Den
enighet, som dels varit rådande hos Borgare- och Bonde-
Ståndens ledamöter inom Konstitutions-Utskotlet i donna (råga,
hvilkens utgång der berott af slumpen med den förseglade af-
lagda voteringssedel, dels redan visat sig vid diskussionen i
Borgare-Ståndet, och som jag förmodar nu äfven i vår Stånd
kommer att visa sig, betryggar lyckligtvis vännen af foster¬
landets väl och folkets lagliga frihet, att aldrig vid en blif¬
vande Riksdag skall antagas det ifrågavarande förslaget till
Grundlagsförändringar, hvilka skulle beröfva Tryckfrihets-För-
ordningen dess grundlagsnatur och underkasta nationens dyr¬
baraste rättighet, yttranderätten och tryckfriheten, dessa lätta
lagförändringar, som till Svenska folkets olycka ännu bero af
några fåtaliga, med särdeles stora företrädesrättigheter och pri¬
vilegier utrustade, genom Ståndsväsendet och Ståndsformen en
öfvervägande inflytelse på lagstiftningen utöfvande folkklasser.
För min del är jag således i det afseendet lugn. Förvissade
att de af städernas Borgare och Allmogen valda Ombud, al¬
drig skola kunna göra sig skyldiga till en sådan förgätenhet
mot Fosterlandet, att de lemna sin röst till detta förslag,
kunde vi således numera, sedan Adeln och Preste-Ståndet re¬
dan medgifvit frågans hvilande till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag, samt Borgare-Ståndet, oaktadt underkännande
förslaget, icke yrkat sin grundlagsenliga rätt att få sina anmärk¬
ningar och sin gemensamma tanka underkastad Utskottets för¬
nyade pröfning, gerna öfverlemna densamma åt sitt öde. Men
det är mig ej möjligt att skilja mig från den tankan, att
Bonde-Ståndet är skyldigt Konung, Land ocb Medborgare, att
göra allt, hvad det lagenligt kan och pligtenligt bör göra, för
att steg för steg strida mot de inkräktningar, som vi i denna
tid se försökas, i så många delar af nationens tillförsäkrade
fri- och rättigheter. Med grämelse har säkert hvarje tänkande
man af folket, som skådat detta nya förslag från dessa Konun¬
gens Rådgifvare, hvilkas handlingar och rådslag i så många
Den Juli.
129
andra af folkets vigligare angelägenlieler, redan rönt de valda
folkombudens högtidliga ogillande, funnit landets Konung oupp¬
lyst örn nationens tänkesätt, om dess sympalhier för offentlig¬
hetens till ständiga samhällsförbättringar ledande skydd, och örn
deras allvarliga vilja att aldrig åter lemna till godtycket den
dyrbaraste frihet, den enskilde medborgaren eger. Med bekym¬
mer hafva säkert vi alla i detta förslag nödgats misstänka en
djupt och försåtligt anlagd plan hos dem, som önska fort¬
farande uiothålla alla samhälls-reformer och förneka eller in¬
skränka folkets rättsenliga inflytelse på landets styrelse-, för¬
valtnings- och beskattnings-ärenden. Med missbelåtenhet hafva
säkert de mera upplyste i hela lliket funnit Regeringen icke
framställa något i grundlagsenlig ordning antagligt förslag till
afhjeipande af tryckfrihetslagens egentliga brister, utan der¬
emot vilja upphäfva sjelfva lagens egenskap af Grundlag.' Un¬
der sådana förhållanden synes det mig vara detta Riks-Stånds
pligt, icke endast mot Rikets Allmoge, som vi närmast repre¬
sentera, utan äfven mot hela den del af Rikets befolkning,
som ännu äro lemnade utan all andel i national-representatio-
nen, att i det yttersta försvara helgdcn af den lag, som äfven
med sina ofullkomligheter dock obestridligen varit det hufvud-
sakligaste, om ej enda, stödet för en större upplysning i många
delar af menskligt vetande, och för den utveckling af natio¬
nens begrepp om sina behof, sina fördelar, sina dyra pligter
och goda rättigheter, hvilken vi lyckligtvis under dessa fyra
sista tiotalen än haft under våra ögon, och som behölver detta
stöd mot fördomarnes, okunnighetens, maktlystnadens och
egennyttans ständiga bemödanden att undertrycka den stora
massan af folket.
I oell för uppfyllandet af denna pligt, finnes ännu i Grund¬
lagen oss tydligen bevarad en rättighet, att jemte denna Kongl.
Proposition, hvilken i följd af de andra Riks-Ståndens behand¬
ling nu måste blifva hvilando, få underkastad Rikets Ständers
pröfning, eller slutligen ett förstärkt Konstilutions-Utskotts af¬
görande, de anmärkningar dervid, och det förslag till för¬
ändring deraf, sorn detta Stånd kan komma att förklara såsom
utgörande dess gemensamma tankar. I detta afseende är Re-
gerings-Formens 56:te § 2 mom. den för ärendets beredning
gällande lag, hvars efterföljd icke kan oss förnekas, utan att
förbise Grundlagens tydliga ord och mening.
Jag har derföre betraktat såsom en skyldighet mot detta
stånd, att fästa dess uppmärksamhet på denna rättighet. Vi
hafva sett, att andra Stånd lemflat den obegagnad, och att t.
o. rn. Preste-Ståndets Talman förklarat den icke det Ståndet
Ponde-St. Proc. vid IUksd. 1853—1851. PI. 9
130
Den 2°2 Juli.
tillkomma. Men striderna härom hafva förut egt ruin; och
om Konstitutions-Utskollen så tolkat Grundlagen, har dock
rätta förhållandet blifvit vid förhandlingarne derom så klart
ådagalagdt, att intet tvifvel mera finnes om hvarje Stånds rätt
att behandla frågan enligt S6:te §:n 2 mom. R F. I det afseen-
det anser jag mig böra åberopa, icke endast hvad i detta
Riks-Stånd, vid dylika fall, under förra Riksdagen blifvit ytt-
radt, utan äfven hvad som i Rikets Ständers Konstitutions¬
utskott förr blifvit yttradt; och deribland anser jag oss i detta
Riks-Stånds Protokoll böra bevara följande yttrande af en
ledamot uti 1848 års Konstitutions-Utskott i sin reservation
vid Utskottets Memorial N:o 20, i anledning ål Bonde-Ståndets
Talmans vägran af proposition på återremiss utaf Utskottets
Memorial N:o 12 ang. Kongl. Maj:ts Nådiga förslag till ny
Riksdags-Ordning m. m„ nemligen: Af Grefve Lagerbjelke:
»Vid jemförelsen emellan Regerings-Formens S6:te och 81:ste
§§:r beror deras, sinsemellan samstämmighet eller strid uppå
tolkningssättet af ordet »frågan» uti 8i:ste §:n, der det heter:
»Tillstyrker Utskottet hvad Konungen föreslagit, hvile frågan
till nästa Riksdag» m. m. Låter man nu ifrågavarande ord
äfven få behålla den betydelse, det enligt vanligt språkbruk
skulle ega, det vill säga, den genom hvad Konungen föreslagit
väckta sak, ämne eller »frågan i allmänhet, då förefinnes emel¬
lan de båda §§.rna ingen stridighet. Om Konstitutions-Utskot-
tet afstyrker Konungens proposition, kan den af Stånden ge¬
nast afslås och hela den fråga, som genom propositionen blif¬
vit väckt, kan dermed för den Riksdagen äfven dö ut; hvar¬
emot, om Konstitutions-Utskottet »tillstyrkt hvad Konungen
föreslagit», den derigenom väckta »fråga», sak eller ämne i
allmänhet skall hvila till nästa Riksdag, hvilket likaväl kan
sägas ske, antingen Konungens förslag förblir oförändradt eller
det till nästa Riksdag hvilaride förslag i frågan skiljer sig från
den Kongl, propositionen genom några, på grund af Ståndens
gemensamma tankar i enlighet ined 56:te §:n vidtagna modi¬
fikationer. Om, till exempel, uti Kongl. Maj.ts Nådiga Pro¬
position angående represeritations-förändringen den modifika¬
tion, på grund af gemensamma tankar i enlighet med S6:te §:n,
blefve vidtagen, att det så kallade »strecket» borttoges eller
flyttades, kunde det sålunda modifierade förslaget visserligen
icke längre anses för en Kongl. Proposition, och, om det vid
nästa Riksdag antoges, behöfde det naturligtvis Konungens
sanktion för att blifva lag; men ingen kunde väl, sådant oak¬
tadt, neka, att den genom *ofvannämnde Kongl. Proposition
väckta »fråga» blifvit hvilande. Skillnaden emellan en af
Konstitutions-Utskottet afstyrkt och en tillstyrkt Kongl, propo¬
De/i 22 Juli.
131
sition till grundlags-ändring iir således deri, att en afstyrkt
proposition kan af Stånden genast afslås, och dermed liela frå¬
gan för den Riksdagen falla, såvida icke Stånden, genom ge¬
mensamma tankar, enligt 8G:te §:n, under modifierad lorin bi¬
behålla frågan vid lif, eller Konstilutions-Utskottet, genom an¬
dra lörslag, ånyo uppväcker densamma; hvaremot en tillstyrkt
Kongl. Proposition väl kan, genom gemensamma tankar enligt
56:te §:n, undergå modifikation, men den genom propositionen
väckta »frågan» skall då ovilkorligen blifva hvilande och får
icke den riksdagen förfalla. Ej mindre stadgandet uti 83:dje
§:n Regerings-Formen, att Grundlagarne skola i hvarje sär¬
skildt fall efter deras ordalydelse tillämpas, än äfven den vid
ali lagtolkning giltiga sats, alt företräde bör gifvas det förkla-
ringssätt, hvarigenom de olika §§:na komma att stå uti har¬
moni med hvarandra, hvaremot motsatsen får antagas först
i andra rummet och sedan det visat sig, att de enskilda stad-
ganderne omöjligt låta sig förena, utan afgöras måste, hvilket-
dera stadgandet bör blifva gällande emot det andra, gifva ytter¬
ligare stöd åt ofvanstående sätt att tolka 5»>:te och 81:ste §§:rna
Regerings-Formen, på samma gång derigenom vederlägges det
motsatta tolkningssättet, eller det, att ordet »frågan» uti 8l:ste
§:n skulle der betyda ordagrant hvad Konungen föreslagit el¬
ler propositionen, ty dels skulle denna § då icke innehållit:
»Tillstyrker Utskottet hvad Konungen föreslagit, hvile frågan
till nästa Riksdag», utan det skulle hetat: »Tillstyrker Utskot¬
tet hvad Konungen föreslagit, hvile detsamma eller Propositio¬
nen, till nästa Riksdag», dels kommer genom sistnämnda tolk-
ningssätt 81:ste § ohjelpligen i strid med den S6:te, emedan
sålunda enligt förstnämnde § någon modifikalion icke kunde
medgifvas uti en tillstyrkt Kongl. Proposition till Grundlags¬
ändring, hvaremot 8fi:te §:n tydligt stadgar, att antingen Ut¬
skottet »utlåter sig med till- eller afslyrkande å en af Konungen
i lika ändamål gjord Proposition», modifikationer deruti, på
grund af Ständernes gemensamma tankar, kunna införas.»
»Skulle emellertid, sådant oaktadt, pröfvas rättast, att ut¬
trycket uti 81:ste §:n: »tillstyrker Utskottet hvad Konungen
föreslagit, hvile frågan», anses betyda: hvile propositionen, samt
sålunda stadgandena uti 56:te och 8ä:ste §§:na komma att med
hvarandra stå uti strid, återstår likväl att afgöra, hvilken¬
dera §:n bör blifva den gällande. I det afseendet förekommer,
att 8l:ste §:n, sådan den ännu lyder, antogs redan vid Grund¬
lagens stiftande 1809, hvaremot det andra mornenlet uti 86:te
§:n antogs först vid 1818 års Riksdag, och då, för att derige¬
nom åstadkomma en förändring och förklaring af den förut
gällande Grundlagens, det vill säga 8t:ste §:ns stadgande!) an¬
132
Den Util Juli.
gående formen för beredande af Grundlags-ändrings-förslag; om
vid detta tillfälle förbisågs, att förändra den 81:ste §:n lill full
harmoni med det nya momentet uti SG:te §:n, kan väl icke
derföre den gamla Grundlagen anses upphäfva den nyas, just
för att ändra den gamlas, införda stadgande!!, utan dessa sist¬
nämnda böra väl då anses upphäfva de gamlas, af förbiseende
qvarglömda; alt §:n 29 Riksdags-Ordningen särskildt åberopar
81:ste §-n, utan att nämna den 56:(e, kan i detta fall icke göra
något till saken, enär äfven denna § härleder sig från Grund¬
lagens ursprungliga stiftelse, då det icke fanns någon annan §, än
den Kirste, att åberopa angående formen för Grundlags-ändringars
beredande, samt det är ganska naturligt, att då man vid lätt»
års Grundlags-ändring underlät att förändra 81:ste §:n Rege-
rings-Formen, man äfven då underlät att förändra 29:de §:n
Riksdags-Ordningen, hvilken endast innehåller en hänvisning
till den förra §:n.»
»Slutligen eger, enligt SS:te §:n Riksdags-Ordningen, Tal¬
man endast att då vägra proposition, enär en väckt fråga, »bok¬
stafligen» strider emot Grundlagarnes lydelse, hvilket i allt fall
icke kan sägas vara händelsen angående frågan om ett Stånds
rättighet, att, å ett Konstitutions-Utskolts Memorial med till¬
styrkande Betänkande öfver en Kongl Maj:ts Proposition lill
Grundlags-ändring, få proposition framställd på ålerremiss, för
att i sammanhang med det Nådiga förslaget erhålla pröfning af
de gemensamma tankar, sorn Ståndet i frågan särskildt må
kunna uttrycka, enär, om äfven den ena §:ns bokstaf skulle sy¬
nas vara emot denna rättighet, den andra §:ns bokstaf dock
bestämdt medgifver en sådan, och densammas stridighet med
Grundlagen således, minst sagdt, icke är tydlig, eller som Riks¬
dags-Ordningen uttrycker sig »bokstaflig»; i hvilket enda fall
Talman eger att proposition vägra.»
På alla dessa förenade skäl reserverade sig grefve Lager¬
bjelke mot Konstitutions-Utskottets beslut att gilla Talmannens
i Hedervärda Bonde-Ståndets vägran af proposition på återre-
miss af Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 12, innefattande
Betänkande öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse med förslag
till ny Riksdags-Ordning m. m., hvilken proposition på återre-
miss af Ståndet yrkats, för att i sammanhang med det Nådiga
förslaget erhålla pröfning af de gemensamma tankar, som Stån¬
det i frågan särskildt kunde uttrycka.
Så yttrade då sig Konstitutions-Utskottets nuvarande Ord¬
förande, och ännu flera skäl kunde tilläggas, om så behöfdes,
lör någon, som vet att 2:dra mom. o6:te §:n är det sednaste
lagstadgandet om denna sak, samt att efter all rättsgrund städse
Den 22 Juli'.
133
det speciella stadgande, som för en viss sak i Lag bestämmes,
alltid bör tillämpas, då någon skiljaktighet emellan allmänna
stadgande!) förefmnas.
Jag har nu fullgjort hvad jag ansett rigtigt, för att väcka
Ståndets uppmärksamhet derpå, att vi ega obestridlig rätt till
att återförvisa Utskottets Memorial, samt begära, att Utskottet
t. ex. måtte såsom alternativ föreslå: att bibehålla tryckfrihets-
förordningen såsom Grundlag, men att utur densamma utesluta
sådana detaljbestämmelser, hvilka Utskottet kan finna vara af
den beskaffenhet, alt de, såsom beroende af vexlande förhållan¬
den inom juridiska och ekonomiska samt policieila området,
böra kunna skyndsammare derefter lämpas.
Jag öfverlemnar likväl helt och hållet till öfrige Medbro¬
der inom detta Riks-Stånd, huruvida de vilja, antingen att denna
eller någon annan åsigt skall hos Konstitutions-Utskottet och
Med-Stånden göras gällande, eller alt fråga derom icke anses
vara af behofvet påkallad, utan att Ståndet endast vill låta
bero vid blifvande Ständers beslut. För min del vill jag endast,
att mitt påstående om Ståndets rätt må i protokollet för en
framtid bevaras, i fall. Ståndet ej vill yrka dan, utan således
lemnar tryckfrihetslagen utan all förberedande förbättring vid
denna Riksdag.
Men då jag sålunda afstår från att ensam beifra formens
iakttagande, må detta icke anses såsom ett bevis af något min-
skadt nit för tryckfrihetslagens fortfarande Grundlagsenliga
helgd, under en fortgående utveckling och förbättring. Tvertom
är det med bekymmer jag sett, huru den Ivongl.. Propositionen
genom sin öfverdrift måste tillintetgöra hoppet om en i upp¬
rigtig afsigt för folkets väl, för sann upplysning och frihet,
snart beredd förbättring af några utaf denna Lagens brister.
Nu måste jag högeligen ogilla den Nådiga Propositionen.
Icke gagnar man Konungen, icke befäster man thronen,
genom dylika förslag att rubba landets Grundlag och rycka
undan det stöd fiir yttrande-rätten, som tryckfrihetsförordnin¬
gens Grundlags-natur gifver! Den otillfredsställande belägenhet,
hvari Svenska folket beklagligen ännu befinner sig, uti hvad
som angår dess politiska frihet samt dess personliga rättighe¬
ter, i följd af en söndrad Stånds-representation, ett föråldradt
lagväsende, en förbistring i ekonomiska och ordnings-stadgar,
ett alltför utsträckt och icke under tillräckligt laglig ansvarig¬
het ställdt embetsmannavälde, ett svårt betungande och inveck-
ladt beskattningsväsende samt indelningsverk, hvilket lätt för¬
sätter folket i ständiga obehagliga tvister med Statens einbets-
och tjenstemän ifrån de högre platser ända ner till länsman¬
134
Den 22 Juli.
nen, ryttaren och soldaten; denna belägenhet gifver äfven St
de eljest mindre vigtiga delar af våra lagstadganden oell fram¬
för allt åt deni. som angå tryckfriheten, en större betydelse, än
hvad de ega i länder, der allt är till folkets tillfredsställelse
bättre ordnadt, beslämdt och iakttaget. Vi se snart sagdt dag¬
ligen huru ringa sorn de garantier, hvilka den välmenande och
onekligen i så många afseende» dyrbara I0:de §:n Regerings-
Forrnen åsyftar att lemna den enskilde medborgaren, förmå
att skydda hans rätt och bästa, i följd deraf, att civil-, krimi¬
nal- samt kyrko- och krigslagarne, samt förfatlningarne, rö¬
rande allmänna hushållningen och ordningen, alldeles icke blif¬
vit ombildade i enlighet med Grundlagens ädla syften, ehuru
man icke destomindre gjort försök ätt till civil-lag förvandla
den Grundlag, som innefatfas i vår nu gällande Tryckfrihets¬
förordning,
Eller vill man väl påstå, alt den Grundlags-§:ns vackra ord,
lyckats att åt fosterlandet bevara »rätt och sanning», hindra
»vrångvisa och orätt», skydda »personlig frihet och välfärd»,
betrygga hus- och hemfriden, vistelse-friheten, samvetsfriheten;
O. S. v. Jag vädjar till enhvar i detta Stånd, om han kan
lägga handen på hjertat och bedyra, att dessa ord skydda
Sveriges allmoge och arbetsklassen emot orättvis behandling,
tryckande, orättvist fördeita bördor, våldsam behandling och i
många fall utan att de brutit mot lag och rätt? Annu under
det Tryckfrihetslagen har Grundlagshelgd, har man en gång
(1812) sett den våldförd för maktens ögonblickliga, och sä¬
kert endast inbillade interesse. Hvad skulle väl några löften
i en eller annan Grundlags-§ betyda, då sjelfva de stadgar, som
skola tillämpas, berodde af t. ex. tre Stånds rätt att under¬
tvinga det fjerde Ståndets mening om folkets rätt och bästa■
Vi se, huru t. ex. den jordbrukande och arbetsklassens fördelar nu
behandlas i flera vigtiga frågor, som stå i nära samband med
Konungamaktens i 16:de §:n Regerings-Formen ålagda pligter.
Hvad skulle 86:te §:ns omskrufvade ord då allena giiva för
säkerhet för folkets yttranderätt och tryckfriheten? Nej, det
är omöjligt för Ronde-Slåndet att lemna dessa till pris åt de
tre Ståndens ensamt beslutande-rätt och maktfullkomlighet. De¬
ras syften, deras fördelar, äro icke alltid för folkets allmänna
bästa, utan betingade af ensidiga åsigter och interessen. Sven¬
ska folket hyser förtroende till sina Konungar, och det hop¬
pas mycket af den Att, som arfi den erinranatt »folkets kär¬
lek» är Regentens dyrbaraste »belöning»; men det kan ej bort¬
skänka sina efterkommandes heligaste rättigheter, och dess Re¬
gering mäste besinna, att det är ej genom fordringarne på dy¬
lika eftergifter, som belöningen af folkets kärlek vinnes!»
Den Juli.
135
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Sedan Konstitu-
jions-Utskoltets pluralitet antagit till hvilande för grundlags¬
enlig behandling vid nästa Riksdag det förslag, sorn innehålles
uti nu föredragna Memorial, så lärer ej mycket vara för oss att
nu göra. En representants åliggande torde det dock vara, att
i denna vigtiga fråga uttala sin öfvertygelse. Att ärendet till¬
kommit i deri lorm, det nu eger, kan ej annat än väcka min
stora förundran. Att tryckfrihetsförordningen behöft skärpta
lagbestämmelser lider intet tvifvel, då man måste medgifva,
att missbruk af ganska vådlig art bedrifvas i fråga om tryck¬
friheten; meri derfiir får man icke komma till deri absurda
åsigten, att sjelfva förordningen skall utgå från grundlagarnes
antal, helst denna utgör ett skydd för allt hvad nyttigt och
godt är. Jag hade i sanning icke väntat att få se en Nådig
Proposition i det syfte, som den, hvilken legat till grund för
Memorialet, under denna Riksdag, då folkets ombud haft så
mycket annat att tänka på. Jag hade icke velat, att folket
skolat under nuvarande svåra förhållanden få emottaga från Re¬
geringen en sådan grundstöt, som, efter mitt sätt att se saken,
hotar den allmänna säkerheten. Hade man velat iakttaga fol¬
kets sannskyldiga nytta, så hade man framkommit med förslag
om förändring uti tryckfrihetsförordningen i annan form. Nu
ligger emellertid förslaget sådant det är framme för Stånden,
och då det ovilkorligen skall förblifva hvilande, torde vi ej
hafva annat att göra, än att öfver detsamma uttala vår opi¬
nion. Det är ledsamt, att det icke tillåtits oss att, innan Kon-
stitutions-Utskottets behandling af ärendet, uttala denna opi¬
nion, i hvilket fall de 12 Ledamöter inom Utskottet, som or¬
sakat förslagets hvilande, innan de vågat något sådant, förmod¬
ligen bättre betänkt sig, ty frågan är af den stora vigt, att
hela nationen faster sin uppmärksamhet vid dess behandling af
oss. Tryckfriheten är den lifskraft, som genomströmmar hela
samhällskroppen, den näring, hvarifrån samhället njuter uppe¬
hälle. Sätt handen för munnen och sök hindra menniskans
yttranderätt, så skall man få se, att vi snart blifva helt och
hållet tystade. Efter mitt förmenande bör det stå hvarje in¬
divid inom en nation fritt, att öppet och ärligt, så väl i tal
som tryck utsäga hvad han tänker, och som antagandet af
Utskottets förslag skulle i längden beröfva oss en sådan rät¬
tighet, så måste jag af själ och hjerta ogilla det; önskande
att icke något Stånd mätte vid förslagets slutliga afgörande
antaga detsamma. Man kunde visserligen hafva skäl att i detta
vigtiga ämne än vidare andraga mycket; men med afseende på
de redan afgifna utförliga anförandena och då dessutom en
136
Den 22 Juli.
mängd Talare anmält sig, att i ämnet sig yttra, anser jag det
vara öfverflödigt att vara vidlyftigare.»
Med Malls Pehrsson instämde Erik Jansson från Stora
Kopparbergs, Oluf Lagergren från Gottlands och Anders Häck¬
ström trun Norrbottens Län.
Nils Lorsson från Jemtlands Län: »Att, såsom Kongl.
Majit i sin Nådiga Proposition föreslagit, och Utskottet tillstyrkt,
upphäfva tryckfrihetsförordningens egenskap af Grundlag, vore
att inträda på en farlig bana och medgifva en vådlig inkräkt¬
ning på ett af folkets ömtåligaste områden; hvadan jag anser,
att hvarje representant bör, livad pä honom ankornmer, söka
motverka något sådant. För min del nedlägger jag min all¬
varliga protest häremot, och vill såsom skäl för denna till
protokollet hafva anmärkt, att jag till alla delar instämmer uti
herr Björks, Memorialet bifogade, reservation, den jag anser
klart och tydligt framställa vådan af förslagets antagande.»
Häruti förenade sig Olof Pehrsson från Westerbottens Län.
Pehr Sahlström från Stockholms Län : »Då jag i min egen¬
skap af Ledamot uti Konstitutions-Utskottet instämt uti herr
Björks emot Utskottets förslag afgifna reservation, så anser jag
mig ock i och med detsamma hafva uttalat min åsigt i äm¬
net, den jag dock vill beledsaga med några reflektioner. Hela
vår historia visar, att Svenska folket varit i en olycklig be¬
lägenhet, då det saknat tryckfrihet, eller denna varit på ett
eller annat sätt hämmad. Så har det varit och så skall det
alltid förblifva, då vi äro i mistning af denna oförytterliga rätt.
Jag befarar visserfigen icke, att ett sådant öde nu kommer att
drabba oss; men man är skyldig att framhålla faran i dess
rätta dager och dymedelst ådagalägga, att ett steg, uttaget på
den bana, Utskottet nu utstakat, skulle leda oss till kanten af
brådjupet och förderfvet. I min ringa mån har jag inom Ut¬
skottet sökt bekämpa de skäl, som piuraliteten anfört, för gil¬
lande af den Nådiga Propositionen i ämnet. Att mitt och lik-
tänkandes sträfvande misslyckats, hafva vi, som hvar och en
vet, att tillskrifva den förseglade sedeln, och hade denna ej
afgjort utgången af ärendet till våra motståndares fördel, skulle
man fått se ett annat resultat, än det nu framlagda. Alan har
inom Utskottet mycket ordat derom, alt pressens missbruk
skulle man hafva svårt att utkräfva ansvar för. Detta tror jag
dock icke. Det har alltid inträffat, att den brottslige blifver
fälld, då den tryckfrihetslag, vi ega, någorlunda strängt hand¬
hafts. Vi hafva ju färska exempel på, att man blifvit dömd
tijl 1000 It:drs böter, eller att sitta inom lås och bom för be¬
gående af dylikt missbruk. Jag befarar, att de maklegande
Den 22 Juli.
137
sjelfve gynnal skandalpressens uppkomst, just derigenom, att
de hyst farhåga för den. Detta är dock en falsk fruk¬
tan, ty hvar och en hederlig karl fäster sig icke vid livad
denna press säger, och den föraktas af folket i allmänhet.
Dessutom om juryn fullgör sin |>ligt, så hlifver den icke onäpst.
Endast de, hvilkas handlingar ej tåla vid ljuset, behöfva frukta
för tryckfriheten. Den tillfälligheten, att Utskottet tillstyrkt
antagande af det Nådiga förslaget, att hvila till nästa Riksdag,
och att tvenne Stånd troligen härutinnan förena sig med Ut¬
skottet, innebär en varning för oss, att med ärendet förfara
försigtigt. Om icke den Nådiga Propositionen tillkommit, så
är det allt för troligt, att Utskottet företagit till behandling de
flere förslag till verkliga förbättringar uti tryckfrihetsförord¬
ningen, som inom Utskottet förefunnits till behandling, men
dessa hafva nu blifvit lagda till handlingarne, hvarigenom alla
partiella förändringar och förbättringar i förordningen blifvit
undanskjutna till en kommande tid, och skandalpressen kan
ännu en tid fortfarande och obehindradt existera. Sktdle emel¬
lertid denna press, af en eller annan orsak, hyllas och gynnas
af några maktegande individer i samhället, så betyder detta
dock mindre, ty i samma mån skall allmänna opinionen upp¬
resa sig emot densamma. Ibland de hufvudsakliga felen, som
man kan hafva att anmärka emot den Nådiga Propositionen
är det, att något förslag icke är densamma bifogadt, utvisande
de ändringar, man åsyftar att vidtaga med tryckfrihetsförord¬
ningen, sedan man väl hunnit att få den lösryckt från Grund-
lagarne. Man har icke någon aning om, huru man ämnar
söka få den blifvande Juryn tillsatt, om detta skall ske genom
auktoriteterna, såsom i Frankrike, der Prefeklerne tillsätta
den, hvarigenom Regeringen ock har den uti sin hand, eller
på annat sätt. Jag kan för ingen del gilla,, att folkets lagliga
rätt att bedöma pressens alster, på något sätt inskränkes. Väl
är det sannt, att ändringar, som sagdt är, kunna vara af nöden;
men man hör veta af hurudan beskaffenhet dessa ändrin¬
gar skola blifva, oell omöjligen kan något Stånd under näst¬
instundande Riksdag antaga detta förslag, då man saknar en
sådan kännedom. Lyckligtvis behöfver man ej frukta att vårt
Stånd kommer att göra sig skyldigt till det aldraminst sagdt
grofva felet att bortlemna det enda skydd man eger emot li¬
dande och förtryck, och jag kan icke underlåta att nu ut¬
trycka min åsigt, som är den, att förslaget, sådant det är be-
skaflädt, är origtigt till sitt syfte, tilt intet båtande, samt högst
skadligt för hela nationen.»
Uti hvad Sahlström sålunda yttrat inslämde Johan Guslaf
Wasmuth från Stockholms, Sven Andersson från Skaraborgs,
138
Den 22 Juli.
Anders Jonsson (rån Östergöthlands, Pehr Erik Andersson från We¬
sterås, Gabriel Andersson från Elfsborgs, Erik Ersson från Gefle¬
borgs, förre vice Talmannen Pehr Eriksson från Wermlands,
samt Johannes Bengtsson från Christianstads Län, med flere.
Anders Andersson från Skaraborgs Län: »Visserligen har
jag deltagit uti Konstitutions-Utskottets förhandlingar, ehuru
jag icke reserverat mig emot Utskottets i nu föredragna Me¬
morial gjorda tillstyrkan, men detta likväl af det giltiga skäl,
att jag vid ärendets afgörande var på besök i hemorten med
Ståndets tillåtelse. Då mitt namn således icke är upptaget
bland reservanternes, anser jag mig böra tillkännagifva, det
jag icke kan gilla den af Utskottets pluralitet uttalade mening.
Huru det bör tillgå med sjelfva behandlingen af ärendet kan
vara ganska ovisst. Skall man tillämpa filisté §:n Regerings¬
formen, så måste ärendet blifva hvilande till nästa Riksdag,
om ock Utskottet afstyrkt den Kongl. Propositionen, derest 2
Stånd sådant yrka, ty denna § säger: »Afstyrker Utskottet
Konungens Proposition, då må Rikets Ständer genast kunna
antingen denna Proposition alsia eller ock afgöra, att de vilja
öfver densamma å nästföljande Riksdag besluta; gällande i detta
fall tre Stånds mening, och om 2 Stånd stadna emot 2, deras,
som beslutet uppskjutit.» Skall frågan åter behandlas efter
56:te §:n sista momentet Regerings-Formen, så får man en an¬
nan öfvertygelse om dess grnndlagsenliga behandling. Enligt
denna § skola Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner behandlas på
enahanda sätt, som enskilda Riksdagsmäns motioner och sam-
manjemkningar, oell slutligen i vissa fall votering i förstärkt
Utskolt ega runi. Då jag emellertid försport, att de andra
3:ne Stånden beslutat att ärendet skall hvila för grundlagsenlig
behandling till nästa Riksdag, så tjenar till intet att återremit-
tera detsamma. Att ärendet förbi i f ver hvilande ingifver mig
i aila fall icke någon farhåga, aijdenstund hvarje Stånd har
sitt veto oförkränkt bibehållet. Ändamålet med den Nådiga
Propositionen är naturligtvis, att få tryckfrihetsförordningen
skiljd ifrån dess hittills egande egenskap af Grundlag och i
stället få den till civil-lags natur. Vådan af förslagets anta¬
gande ligger deruti, att ändringar i berörde förordning seder¬
mera skulle ganska lätt och utan vårt bifall kunna gå för sig.
Jag hoppas derför, att hvarken vårt eller de öfriga Stånden
vid instundande Riksdag antaga förslaget. Gerna skulle jag, i
likhet med Bengt Gudmundsson, vilja ingå på att Memorialet
återremitterades till Utskottet, med uttryckande af en gemen¬
sam tanka i ämnet från Ståndets sida; men då vi icke vinna
något dermed, så yrkar jag att det må läggas på hordet för
att hvila, sedan vi öfver detsamma uttalat vårt ogillande.
Den 22 Juli.
139
1 anseende till den långt framskridna tiden uppskjöts med
fortsättningen af öfverläggningen till kl. 0 i eftermiddag, då
Ståndet, sorn nu åtskiljdes kl. 2, skulle åter sammanträda.
Ut supra.
In fidem,
John Hoij.
B9eos B8 Juli.
SinuiBit kl. 6 e. ees t»
§ i.
Det i gårdagens Plenum förda Protokoll justerades och
godkändes.
§ 2.
Fortsattes behandlingen af uti förmiddagens Plenum före¬
dragna Konstituiions-Ulskollels Memorial N:o 21, med infordradt
Utlåtande om Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående än¬
dring i t!ä:te §:n Regerings-Formen, i afseende på tryckfrihets¬
förordningens egenskap af Grundlag, äfvensom, i sammanhang
dermed, uti åtskilliga §§:r i Regerings-Formen och Riksdags¬
ordningen; och yttrade dervid:
Nils Svensson från Skåne: »För hvarje sann fosterlands¬
vän har denna Riksdag varit föga tillfredsställande. Regerin¬
gen har framkommit med den ena propositionen efter den an¬
dra, men dessa hafva tyvärr varit af sådan beskaffenhet, att de
icke ingifvit förtroende emellan Regering och ett folk, som aldra-
minst med maktspråk vill styras. Konstitutions-Utskottet har
med en rösts pluralitet, eller till följd af den förseglade sedeln,
gillat den af Kongl. Maj:t i denna fråga framställda Proposi¬
tion, under yttrande, »att, om år lt!09, i gryningen af det
genom händelsernas våldsamma tvång tillkomna nya statsskicket,
då tryckfriheten skulle till sin ostörda utöfning befästas genom
140
I)cn 22 Juli.
en lag, i hvilken nästan hvarje särskild föreskrift innefattade
något nytt, för nationen främmande och således ej genom bru¬
ket med dess vanor införlifvadt, giltig anledning må hafva va¬
rit, att genom beredande af större visshet om långvarigare be¬
stånd åt hvarje detalj-bestämmelse söka fastare försäkra sjelfva
tryckfrihetens tillvaro och erkännande, såsom en konstitutionel
rättighet; så torde det dock böra medgifvas, att förhållandet
nu är helt anuorlunda.» Nu gällande tryckfrihetsförordning,
om den ock tillkommit i gryningen af det nya statsskicket,
har dock varit så klar, att den ej kunnat fördunklas af den
ljusaste dager, men om det lyckas att utesluta den från Grund-
lagarnes anta!, skall lörhållandet blifva annorlunda. Vi hafva under
loppet af denna Kiksdag sett, huru 5:ne Piks-Stånd, tvärtemot det
4:de Ståndets önskan och billiga anspråk, i bränvinsfrågan fattat
för jordbrukaren menliga beslut; men om bränvinsbrännings-
rättigheten varit, hvad den bordt vära, i Grundlagen förbehållen
jordbrukaren, då hade ett sådant beslut icke kunnat vidtagas,
tryckfriheten anses af många såsom vådlig, men jag tror den
icke vara vådlig eller misshaglig för någon annan, än den, som
icke vill höra sanningen. Den kan väl understundom missbru¬
kas, men med de lagbestämmelser, af hvilka den nu är om¬
gärdad, kan missbruket icke blifva så stort. Jag har velat
yttra detta, på det att kommande Pikets Sländer måtle se min
åsigt i saken och, oaktadt jag helst velat afstå det ifrågavarande
Memorialet och lägga det tili handlingarne, torde annan utväg
nu .icke finnas, än att låta det hvila till nästa Riksdag.»
Anders Andersson från Elfsborgs Län, hvilken på begäran
fick ordet, förenade sig uti hvad Erik Christensson i förmidda¬
gens Plenum anfört.
Nils Andersson från Skåne skriftligen sålunda:
»De medlemmar af Konstitutions-Utskottet, hvilka afgifvit
reservationer emot Utskottets tillstyrkande af den ifrågavarande
Kongl. Propositionen hafva deri uti det hufvudsakligaste an¬
fört de skäl, som hindra antagandet af den föreslagna Grundlags¬
förändringen. Då derjemte detta Stånds Ledamöter i Utskottet
varit derom enige, är jag förvissad, att Bonde-Ståndet aldrig kom¬
mer att bifalla densamma. Det kunde således anses såsom öf ver-
flödigt att härom vidare yttra något, och endast behöfligt att
förklara förslaget »hvarken vara nödigt eller nyttigt.»
Men jag kan ej undertrycka den tankan, att om ock lle-
geringen, genom sin Proposition tili Pikets Ständer, på ett
särdeles obetänksamt sätt sökt alt upphäfva tryckfrihetslagens
så högst nödvändiga egenskap af Grundlag, och af det temligen
utbredda missnöjet med tryckpressens missbruk låtit förleda
Den Sä Juli.
141
sig att tro, det Rikets Ständer skulle kunna tillåta sig att lemna
folkets dyrbaraste frihet, yttranderätten, åter till godtyckliga,
föränderliga stadganden, så står det dock fast, att några förbätt¬
ringar i tryckfrihetsförordningen äro af stort behof påkallade.
l)å nu Regeringen sjelf erkänt detta förhållande, synes
mig Konstitutions-Utskottet icke hafva handlat nog välbetänkt,
då det ej begagnat detta erkännande på annat sätt, än att till¬
styrka en Grundlagsförändring, hvilken aldrig koinmer att af
Svenska folkets valda representanter antagas. Det är nemligen
otänkbart, att nationen i den belägenhet, den sig ännu befinner,
med en så ofullständig national-representalion, sorn den närva¬
rande; med en så skenbar rådgifvare-ansvarigliet, att ministrarne
kunna försöka att släpa sig fram i makten, emot begge de folkvalde
Strindens högtidliga och med så goda skäl beledsagade yrkande på
deras aflägsnande från ledningen af folkets angelägenheter; med
embetsmyndigheter, som i förtröstan på sin oantastlighet, såvida ej
Regeringen tillåter deras åtalande för kränkning af personlig frihet
och rätt, ofta tillåta sig svåra afsteg från stadgad lag och gällande
författningar; med ett skatteväsende och ett lönesätt för prester¬
skap, största delen af krigsmakten och en del civile embets-
och tjenstemän, hvilket innebär anledningar till ständiga stri¬
digheter om rättigheter och skyldigheter, hvilkas slitande icke
en gång är lemnadt åt sjelfständiga domare, utan till den van¬
liga partiska utredningen och behandlingen af i missbruken
interesserade embetsverk ; med ett domstols-väsende, som i
följd al sjelfva lagarnes förbistrade och invecklade skick, icke
en gång kan lugna folkets misstankar att rättvisan icke väl
handhafves; med hushållnings- och polisordningar, som lemna
rum åt stort godtycke, så väl i afseende på enskild förvärfs-
frihet och företagsamhet, som i afseende på personlig säkerhet
och eganderätt; — med allt detta och mera, som gör folkets
belägenhet i så många afseenden osäker, otreflig och underka¬
stad några få mäktigare och inflytelserikare folkklassers välbe¬
hag — huru Till man väl, att folket skall afstå den enda fri¬
heten, det enda medel, som mängden af nationen eger att
framhålla orättvisa, lagöfverträdelser och missbruk för allmänna
uppmärksamheten, då Regering, domstolar, embetsmyndigheter
och offentliga personer icke behjerta, hindra eller rätta och
bestraffa dessa afsteg från den rättvisa och ordning, hvilka äro
vilkoren för samhällets väl och folkets trefnad ?
I detta afseende är det alldeles icke rätt, att sättet, hvarpå
en hvar medborgare må kunna offentliggöra sina tankar, sin
erfarenhet och sitt omdöme öfver samhällets allmänna angelägen¬
heter, eller sin enskilda klagan öfver olaglig eller obillig be¬
handling skall bero af ögonblickets intryck hos en liten del af
142
Den SS Juli.
lagstiftningen och Regeringens tillfälliga stadfästelse. Den rät¬
tighet, sorn Sveriges Grundlagar så högsinnadt och välbetänkt
tillerkänna enhvar, att utan i förväg af offentliga makten lagda
hinder få uttala sig öfver alla samhällets angelägenheter, utan
att kunna derför annorlunda än i viss stadgad ordning åtalas,
eller dömas förr, än en samvets-domstol förklarat skriften upp-
såtligt brottslig, bör och kan icke lemnäs till blott en del af
vår Stånds-representations välbehag. Den tillhör atla med¬
borgare-klasser, och hvarje Svensk man är tillförsäkrad den¬
samma. Intet Stånd har rätt att afsäga sig den, och aldra
minst, då man besinnar, att utom Stånds-representationen stå
hundratusental medborgare, hvilkas väl derigenom skulle god¬
tyckligt åsidosättas.
Jag har yttrat, att förbättringar i tryckfrihetslagen visser¬
ligen kunde behöfvas, men detta kan åstadkommas på grund¬
lagsenlig väg. Jag är öfvertygad, att om Regeringen afgifvit
ett antagligt förslag till ändring i tryckfrihetslagen i rättsinnad,
upplyst och tillika frisinnad anda, öppet och ärligt åsyftande
sådana föreskrifter, som kunde motverka tryckfrihetens miss¬
bruk, utan att upphäfva de garantier, som Grundlagarne för
densamma bevarat, så hade Rikets Ständer villigt förenat sig
derom, och ett sådant förslag, en gång förklaradt hvilande,
egde då säkert en framlid? Nu är det omöjligt att biträda
ett synbart försök att underkasta folkets dyrbaraste frihet,
samma osäkerhet, samma godtycke, samma hänförelse af da¬
gens och stundens opinionsskiftningar, hvilka vid Riksdagarne
visa sig i en stor del andra ärenden hafva fritt spel, då saken
kan afgöras genom ire Stånds beslut.
Jag anser sålunda, att Bonde-Ståndet är skyldigt såväl
hela nationen, som synnerligen landets allmoge, hvilken vi re¬
presentera, men äfven och framförallt de talrika orepresenterade
klasser, hvilka icke ega några andra vägar för sina önskningar
och opinioner än genom tryckfriheten, att förklara det ifråga¬
varande förslaget till ändringar i Regerings-Formens 55:dje,
8ä:te, 86:te, 87:de och 88:de §§:r samt Riksdags-Ordningens
33:dje §, icke vara nödigt eller nyttigt; viljande jag, i fall
detsamma på grund af S6:le §:n 2:dra mom. Regerings-Formen
anses böra till Utskottet återförvisas, med de anmärkningar,
Ståndet förklarar utgöra dess gemensamma tankar, dock icke
motsatta mig en sådan åtgärd, om derigenom kan vinnas ett
välbetänkt utarbetadt annat förslag.»
Anders Pehrsson från Orebro Län: »Ehuru jag icke kan
annat, än erkänna, att tryckfrihetsförordningen missbrukats,
kati jag icke förorda Utskottets ifrågavarande förslag, hvarigenom
ben 22 Juli.
143
sagde förordning skulle komma alt ur Grundlagarne uteslutas,
ty man bör icke, för missbrukets skull, förtaga bruket. Om
det inträffade, att man finge en Regering, sorn låter sin om¬
gifning inbilla sig, att tryckfriheten är onyttig, så skulle man
snart kunna få denna så kringskuren, att knappt något deraf
återstode, men hvarje inskränkning i yttranderätten medför
olägenhet. Såsom exempel härpå vill jag åberopa just det före¬
varande Memorialet, ty om det icke varit i Grundlagen för¬
bjudet att diskutera frågan vid remiss af den Kongl. Proposi¬
tionen, så hade troligen under en sådan diskussion sådana ytt¬
randen och skäl framkommit, hvilka verkat, att ett dylikt för¬
slag, som det nu föredragna, icke blifvit framlagdt, och då
bade man kunnat hoppas att få något förslag till förändringar
i Grundlagen hvilande till nästa Riksdag, i stället för detta.
Re skäl, Utskottets majoritet anfört för sitt beslut, äro veder-
lagde dels af de deremot anförda reservationer och dels af de
mundtliga och skriftliga yttranden, som här uttalats; och då
icke någon af Ståndets Ledamöter talat för antagande af detta
förslag, behöfves icke någon vederläggning.
Jag öfvergår nu till behandlingen af frågan i dess nuva¬
rande skiek och vill, i anledning af hvad här yttrats om åter-
remiss, för att få sättet för jurymännens val lörändradt, fästa
uppmärksamheten derpå, att sådant icke skulle tjena till något,
hvaremot, om förslaget vore sådant, att det med en eller an¬
nan modifikation kunde antagas, det kunde vara skäl för åter-
reiniss. Nu återstår för oss icke annat, än att låta det hvila
till nästa Riksdag, då det sannolikt får sin dödsdom.»
Lellberg från Orebro Län: »Då på denna frågas utgång
vid nästa Riksdag beror, huruvida Svenska folket skall fortgå
på vetandets väg, eller omgärdas med mörker, föranlåtes jag
till protokollet i dag nedlägga min protest emot Utskottets
ifrågavarande förslag, ty tryckfriheten bör man icke frukta,
utan den är tvertom nyttig för den, som uppfyller hvad hans
pligt af honom kräfver. Utskottet har väl sagt den föreslagna
förändringen icke vara vådlig, men jag är af motsatt åsigt,
ty om trycfrihetsförordningen skulle behandlas såsom civil
eller ekonomisk lagstiftning, hvad skulle vi då hafva qvar?
Hvars och ens pligt anser jag det vara att öppet och ärligt
uttala sin öfvertygelse, hvilket jag gör, då jag härigenom för¬
klarar, att jag ingalunda gillar Utskottets ifrågavarande förslag.»
Ola Svensson från Skåne: »Att pressen ofta, isynnerhet
under de sednare åren, blifvit missbrukad, har icke kunnat
undfalla någons uppmärksamhet, och om derföre ett förslag
blifvit framlagdt, som endast afsett ett korrektiv emot dessa
144
Den i£ Juli
missbruk, utan alt rubba tryckfrihetslörordningens Grundlags-
natur, skulle ett sådant förslag icke hafva rönt motstånd; men
nu är förhållandet annorlunda. Man måste beklaga, att den
Nådiga Proposition, sorn ligger till grund för detta Betänkande,
föreslår tryckfrihetsförordningens öfverflyttning från Grundla-
garne, hvarigenom likväl och under förutsättning, alt Rikets Stän¬
der icke skola godkänna ett sådant steg, slutliga följden icke kan
blifva någon annan, än att de verkligen nyttiga förbättringarne
eller förändringarne i samma förordning ännu i (lera år blifva
tillbakaskjutna, helst sedan Konstitutions-Utskottet, genom sitt
tillstyrkande, försatt frågan i det skick, att den icke vid denna
Riksdag vidare kan behandlas. Vid eltsådant föahållande skulle
man måhända anse öfverflödigt, att i dag yttra sig i en fråga,
hvaruti man först, efter vanlig ordning, om tre år härefter
eger Grundlagsenlig rätt att besluta, men det gifves likväl
omständigheter, som dels dertill berättiga, deis dertill uppmana.
56:le §:n Regerings-Formen berättigar dertill och den morali¬
ska pligten uppmanar så mycket mer den nuvarande represen¬
tanten att nu yttra sina tankar, soln hans röst vid frågans slut¬
liga afgörande antingen kan för alltid hafva tystnat, eller ock
vara inskränkt till det husliga lifvet.
Hvad nu imellertid sjelfva frågan i dess närvarande form
angår, så har Utskottet, som i korthet uppställt en nära 100-årig
historik öfver tryckfrihetens mer eller mindre ogynnsamma öde,
erkännt, att denna vid den tid, den fick inrymme i våra Grundlagar,
var en ömtålig planta, en dyrbar folkets rättighet, som, för att
kunna rotfästa sig, fordrade det sorgfäiligaste hägn. Utskottet
har likväl derefter ansett, att denna rättighet numera, efter
samhällets större utveckling, icke vore i behof af ett så stort
skydd; men huru en sådan Utskottets profetia för framtiden
genom erfarenheten kommer att bekräftas, är ett problem, som
icke samtiden, icke vi, förmå att lösa, men väl hafva skäl att
frukta och betvifla; och då frågan är alltför dyrbar att öfver¬
lemna åt slumpen, eller ett ovisst, kanske oblidt öde, måste jag
på det högsta protestera mot tryckfrihetens utplånande ur Grund-
lagarne samt således uttala den lankan, att jag icke med min
röst kan biträda hvarken den Kongl. Propositionen, eller Utskot¬
tets förslag.
Ilvad slutligen angår det af åtskillige Ledamöter i deras
skriftliga anföranden framställde yrkanden, dels att Betänkan¬
det måtte afslås och läggas till handlingarne, och dels att det
borde till Utskottet återremitteras, så kan det förra icke Grund¬
lagsenlig! tillåtas och det sednare vore utan allt ändamål; hvar¬
före jag icke anser Ståndet hafva någon annan åtgärd att vid¬
taga, än att, liksom de öfriga Stånden, öfverlemna förslaget åt
Den 22 Juli.
den hvila, Grundlagen föreskrifver, under den förhoppning, alt
kommande Ständer icke heller skola glömma, att tryckfriheten
bör egnas ett behörigt skydd.»
Sandstedt från Jönköpings Län instämde.
Johannes Nilsson från Skåne skriftligen, sålunda:
»Emot Konstilutions-Utskottet Memorial N:o 21, sorn till¬
styrker bifall till Kongl. Maj:ts Proposition, angående ändring i
S5:te §:n Regerings-Formen, i afseende på Tryckfrihetsförord¬
ningens egenskap af Grundlag, äfvensom åtskillige dermed sam¬
manhängande §§:r i Regerings-Formen och Riksdags ordningen,
måste jag härmedelst å egna och mina kommittenlers vägnar,
inför samtid och efterverld, på det kraftigaste protestera, under
förklarande, att jag aldrig skall lemna min röst till någon in¬
skränkning, hvilken som helst, uti gällande Tryckfrihetsförord¬
ning såsom Grundlag. Mina skäl innefattas uti följande punkter :
4:o. Såvida det är en sanning att samhället är ett för¬
drag melian de styrande och de styrde, eller, hvilket iir det¬
samma, mellan Konung och folk, så är det icke allenast fol¬
kets rättighet, utan dess ovilkorliga pligt, att samvetsgrant
försvara och upprätthålla de skyddsvärn, som Grundlagsfördra-
get innefattar emot de andra Statsmaktens benägenhet att vilja
inkräkta på folkets rätt. Detta folkets skyddsvärn — snart
sagt det enda vi ega — är tryckfriheten. Ja, mina bröder, lå-
tom oss icke förgäta det, så länge vi ega en fri press, så länge
skall ej heller någon despot kunna uppstå och bestå. Sannin¬
gen häraf bestyrkes af Europas historia sedan HUS, som visar
oss att tyranniet städse gått jemna steg med den fria pressens
undertryckande.
2:o. Uti tryckfriheten har Svenska folket —det vill säga
allmogen — sin säkraste och den kraftigaste försvarare natur¬
ligtvis emot dess förtryckare, i form af aristokrater m. m.
Det tillhör den fria pressen att med kraft och oväld framhålla
missbruken, hvarhelst de uppenbara sig; att moraliskt qväsa,
tillintetgöra och bestraffa lumpenheten, våldet och oredligheten
i alla de fall, der Lagen ej kan räcka till; att beskydda den
svage emot den mäktige, försvara den orättvist förföljde mot
sin förtryckare — med ett ord, inom landet upprätthålla, häfda
och bearbeta opinionen för allt, som är heligt, rätt och sannt.
Så uppfatta är den fria pressen i sjelfva verket hela folkets
tunga, nationens röst. Man bör besinna att just denna folkets
tunga är det som den Kongl. Propositionen vill afklippa, just
denna nationens röst vill man bringa till tystnad. Jag frågar:
Bonde-St. Prot. vid Riksd. 1853—1854. 48
146
Den SS Juli.
Ho är den bland oss, sorn vill beröfvas sin tunga, sin röst?
Delta det mest inenskliga, för att ej säga gudomliga, vi som
Guds beläte ega. — Nå väl, är ej en fri, en ädel och bylsad
nations röst förmer än den enskiltes.
5:o. Bland annat angifver den Kongl. Propositionen jem¬
väl som skäl för tryckfrihetens utslrykande ur Grundlagen, —
»pressens», såsom det heter, hvarje år stigande missbruk, hvilka
förmenas hota med undergäfvande af religionens helgd, sam¬
hällets bestående och det enskildta lifvets trefnad. Härpå sva¬
rar jag öppet: Religionen, om den är en sanning, kan icke
nndergräfvas, så lärer oss åtminstone både skriften och histo¬
rien; samhällets bestånd hvarken är eller skall komma i fara,
så länge maktens innehafvare, som sig bör, respektera folkets
rättigheter och inskränka sina tillgöranden inom de i Grund¬
lagen utstakade gränser. Tvärtom befarar jag, och det på
goda skäl, att om tryckfriheten varder ur Grundlagen utstru-
ken, samhällets bestånd just derigenom skall äfventyras; ty sä¬
kert är att revolutioner då ej synnerligt länge torde låta vänta
på sig. Att ändtligen tryckfriheten skall hafva störande ingri¬
pit i det enskildta lifvets trefnad, tror jag ej heller. Den, som
eger ett rent samvete och efter bästa förstånd uppfyller sitt
kall, den skall säkert lika litet frukta flir tryckfriheten, som
för något annat. Nej; ännu gäller Gudilof den satsen, som för
mer än 20 år tillbaka uttalades på detta rum. Ilo är den,
som fruktar tryckfriheten. Jo! den, som öfvar mörkrets ger-
ningar!
Jag vill derföre ingalunda bestrida, det ju tryckfriheten
ej både kan missbrukas, och verkligen äfven varit missbrukad;
men månne det funnits eller finnes någon mensklig inrättning,
som ej är behäftad med samma ofullkomlighet. Måhända är det
religionen? Derpå torde katholicismens och inqvisitionens hi¬
storia bäst kunna svara, om ej vår egen tids krönika med
sina många religiösa förvillelser gör tillfyllest. Men månne
derföre, att religionen både varit och ännu i dag är missbru¬
kad? Månne, säger jag, det derföre v;ore skäl att borttaga re¬
ligionen ?
Och sjelfva Konungamakten sen, månne icke till och med
den kunnat missbrukas? Det skulle ingalunda falla sig svårt,
att ur historiens aflägsnaste schakter uppräkna väl hundradetals
exempel, som styrka att så varit förhållandet. Men man be-
höfver ju icke gå öfver ån efter vatten, som ordspråket lyder;
Gustaf den IV Adolfs historia är oss allt för vä I bekant, I öf¬
rigt öfverlåter jag begge dessa frågors närmare utredning och
besvarande åt den man, hvilken, i egenskap af Konungens Råd-
Den 22 Juli.
147
gifvare, kontrasignera! den Kongl. Propositionen om Tryckfri¬
hetsförordningens utstrykande ur Grundlagen, Måhända skall
ett grundligare behjertande af hvad historien lärer oss ytter¬
ligare förmå deri värde kontrasignänten att vid en kommande
Riksdag föreslå succession sorö ningens utstrykande ur Grund¬
lagen. I så fall handlade han Atminsione konseqvent. Imel-
lertid vill jag uttala min öfvertygelse i så mått, att hade Sven¬
ska folket den tiden egt tryckfrihet, så skulle Gustaf den IV
Adolf, sorglig i åminnelse, säkerligen aldrig blifvit dethronise-
rad och förjagad från sina fäders hem. Och härmedelst har
jag uppnått min afsigt med detta anförande, den, att. i Heder¬
värda Ståmjets protokoll få förvarade mina tankar uti ett ämne,
sorn jag anser för Svenska folkets lifsfråga. Måhända skall jag,
liksom en och annan af oss andra här i dag församlade, icke
vara tillstädes då det Kongl, förslaget till slutligt afgörande före¬
kommer. Man har sett mycket af den minister, som ännu
sitter vid styret, men vi hade dock aldrig förmodat, att det
skulle gå så långt, alt densamma vågat försöka helt och hållet
lossa de band, som hittills fästat folket vid dess älskade Ko¬
nung. Låtom oss visa, att ett sådant försök icke skall lyckas!
Låtom oss visa, alt vi ännu komma i håg den grundsatsen,
som för ett decennium sedan uttalades af vår upplyste och för
folkets sanna väl troligen ännu nitälskande monark. Trogna
dessa grundsatser, skall det lyckas både Konung och folk att
undanrödja de hinder, som man nu, i strid med ett älskadt
fosterlands väl, vill uppstapla mellan Regeriten och medborga¬
ren. — Vår gamla tryckfrihet kan ej, får ej undertryckas!»
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson: »I denna fråga är
redan så mycket ordadt och så många skäl framlagda för af-
slag, att det kan synas vara öfverflödigt att vidare yttra sig.
Då jag imellertid är öfvertygad, att jag icke är närvarande
vid nästa Riksdag, då denna fråga förekommer lill slutligt af¬
görande, vill jag nu tillkännagifva, att jag icke kan godkänna
Tryckfrihetsförordningens skiljande från Rikets Grundlagar och
öfverflyttande till Civil-lagen. I öfrigt instämmer jag med An¬
ders Pehrsson och önskar, alt Ståndet icke måtte besluta åter-
remiss, ty en sådan tjenar till intet, utan må lörslaget förblifva
hvilande till nästa Riksdag.»
Jonas Petter Danielsson från Calmar Län: »Tryckfriheten
är en af Svenska folkets dyrbaraste rättigheter och bör noga
vårdas. Att utesluta Tryckfriheten från våra Grundlagar, vore
vådligt och ett tillbakagående till försvunna århundraden. Vi
behöfva endast återföra i minnet, huru Konung Gustaf IV
Adolf, som icke tålde att- sanningen framträngde till thro-
148
Den 22 Juli.
nen, hatade tryckfriheten, och att detta måhända var orsa¬
ken till hans fall.
Utskottet yttrar å pag. 6 af detta Memorial: »Ju större
»utsträckning den offentliga granskningen tagit i sednare tid,
»och ju mera deri efter Tryckfrihetsförordningens tillkomst så
»betydligt ökade verksamheten af den periodiska pressen ledt
»allmänhetens uppmärksamhet åt Statslifvets utveckling och
»fortgång i alla rigtningar, desto mera osannolikt är, att nå-
»gonsin med förhoppning om framgång hos tre Riks-Stånd skulle
»göras försök med ett lagförslag, hvars syftemål vore, att ge-
»nom detaljbestämmelser göra den i Regerings-Formen gifna
»och till hufvudgrunderna utstakade tryckfriheten i tillämpriin-
»gen omöjligt.» 1 anledning häraf måste jag påminna om det
färska exempel på motsatsen, som vi nyligen haft, vid till¬
sättande af Särskildta Utskottet och den behandling, bränvins-
frågan der fått. Jag medgifver visserligen, att någon förändring
af Tryckfrihetsförordningen är nödvändig, men icke en sådan, som
Utskottet här föreslagit, eller att den bör utur våra Grundlagar
uteslutas; och då det förevarande förslaget blifvit, endast ge¬
nom den förseglade sedeln, antaget att hvila, kan jag icke an¬
nat än ogilla detsamma och önska, att det måtte hvila för
alltid.»
Henrik Andersson från Orebro Län: »Då man vet, att
ifrågavarande förslag ovilkorligen skall blifva hvilande till nästa
Riksdag och då redan så mycket blifvit i denna fråga yttradt,
kan det väl vara öfverflödigt att öka diskussionen; men då jag
känner det, i anledning af den afgifna Nådiga Propositionen
rådande missnöjet från palatset till kojan, anser äfven jag mig
böra nämna några ord. Redan då den Kongl. Propositionen
remitterades till Utskottet, återfördes här i minnet de dyrbara
ord, sorn Anders Danielsson, Kils Mänsson och Lars Andersson
vid 1829 års Riksdag å detta rum uttalade och hvilka jag nu
ärnade citera, men är deruti förekommen af Erik Christensson,
med hvilken jag förut instämt. Medgifvas måste imellertid,
att under scdnaste fjerdedels sekel upplysningen och civilisatio¬
nen gått framåt, och vid sådant förhållande är det verkligen
beklagligt, att Regeringen skall framkomma med det förslag,
att en af folkets dyrbaraste rättigheter, tryckfriheten, skall
uteslutas från Grundlagarne. Jag medgifver visserligen, att vår
Tryckfrihetsförordning är behäftad med många bristfälligheter,
hvilka jag tagit mig friheten påpeka uti nedanintagne anfö¬
rande:
»Då jag icke kan föreställa mig, att Rikets Ständer, eller
åtminstone ej att de två folkvalda Riks-Stånden någon gång
Den 22 Juli.
149
skulle kunaa medgifva att Tryckfrihetslagen, som skyddar
och bestämmer utöfningen af Svenska folkets dyrbaraste rät¬
tighet, och söm står i ett så oskiljaktigt samband med den
offentlighet, hvilken är grundvalen för hela vårt lagstadgade
samhällsskick, skulle utgå ur Grundlagarnes antal och öfver¬
lennäs till beroende af endast tre Stånds beslut, då icke en¬
dast derigenom den stora jordbrukande klassens, som vi repre¬
sentera, utan äfven de talrika, ännu orepresenterade klassernas
rätt och fördel, på det oförsvarligaste sätt, skulle till spillo
gifvas; nödgas jag på det högsta beklaga, att Utskottet, genom
det olyckliga spelet med den förseglade sedeln, kunnat komma
till det resultat, att tillstyrka antagandet af den Kongl. Pro¬
positionen. Härigenom och då Utskottets Ledamöter af Adels-
och Preste-Stånden, som föranledt beslutet, underlåtit att be¬
gagna Regeringens erkännande af behofvet om en förbättring
af nu gällande Tryckfrihetsförordning, till åstadkommande af
välbetänkta förslag till ändring i de få delar, som verkligen
tarfva en dylik förbättring, har denna blifvit ännu för lång tid
aflägsnad, ehuru det är sannolikt, att Rikets Ständer med be¬
redvillighet skulle mottagit alla välgrundade förslag att af¬
hjelpa, i grundlagsenlig ordning, de brister, som onekligen deri
finnas.
Det är hvarken Tryckfrihetsförordningens natur af Grund¬
lag, eller mängden af de ordningsstadganden m. m., hvilka i
densamma förekomma, sorn föranleder önskan att se denna
del af Rikets Grundlagar förbättrad. Den väsentligaste anled-
niogen till den tankan, att något kunde vinnas genom en för¬
ändring i Tryckfrihetslagen, är bristerna i Juryns organisation,
emedan dess, om jag så får säga, kompromiss-natur, icke svarar
emot ändamålet, som är: att tryckfrihetsbrott emot enskild
person borde strängt behandlas efter lag och rättsgrunder, men
förbrytelse i fråga om politiska, kyrkliga, och i allmänhet opi-
nionssaker, bedömas efter de förhållanden och omständigheter,
samt efter det uppsåt, hvarunder de blifvit begångna. Det är
derföre af vigt att få densamma förändrad, och i det afseen-
det hade Utskottet kunnat hafva en god ledning i Lagkommit-
téens ganska lämpliga och utförda förslag till Jury-inrättning i
brottmål. Men då nu ingen afsigt synes vara, atti Grundlagsenlig
ordning förbättra lagstiftningen förden periodiska pressen, så nöd¬
gas jag alldeles bestrida en sådan förändring i Regerings-Formens
S5:dje, 8S:te, 86:te, 87:de och 88:de §§:r samt Riksdags-Ordnin-
gens 35:dje §, som nu föreslås, och anser, att Bonde-Ståndet
bör detsamma återförvisa till Ivonstitutions-Ulskottet i enlighet
med 56:le §:n 2 mom. Regerings-Formen, med förklarande,
såsom sin gemensamma tanka, att förslaget icke anses nödigt
150
De/i SS Juli.
och nyttigt; viljande jag till Konstitutions-Utskottet afgifva ett
förslag till förändrad organisation af Jury-inrättningen i tryck-
frihetsmäl, på det att Utskottets uppmärksamhet niä fästas på
denna, den vigtigaste del af de i Tryckfrihetsförordningen nn
öfverklagade brister.»
Bjerkander från Skaraborgs Län : »Att den fria yttrande¬
rätten är eri af Svenska folkets dyrbaraste rättigheter, kan väl
icke bestridas, men att denna rättighet är lika dyrbar äfven
för Sveriges Konung, tyckes nuvarande (legering alldeles hafva
förgätit, då den framställt proposition oin Tryckfrihetsförordnin¬
gens utstrykande ur Rikets Grundlagar. Att tryckfriheten såväl
som allting annat kan missbrukas, och att den äfven verkligen
gör det, kan ej heller nekas, men detta förringar icke sjelfva
sakens värde. Det vore i sanning en ganska vådlig bana man
beträdde, om man hort toge Tryckfrihetsförordningen ur Grund-
lagarne, derföre att den missbrukas, ty då kunde man på sam¬
ma skäl borttaga äfven det öfriga af Grundlagarne en annan
gång, och jag vet icke hvart detta skulle leda. Må Tryckfri¬
hetsförordningen förbättras, om så anses nödigt, men jag tror,
att om den, sådan hon är, med allvar oell kraft tillämpas,den
ännu är stark nog att upprätthålla den allmänna ordningen och
rättvist straffa hvarje mot religion, fosterland och den enskillte
rigtat anfall, .lag sade, att yttranderätten är för Konung och
folk lika dyrbar. Flydda tiders erfarenhet vittna både inom
vårt eget fädernesland och från andra länder, huru olycklig den
Regent varit, som, omgifven af smickrare eller illasinnade och
kortsynte Rådgifvare, icke fått höra folkets anmärkningar, icke
förnimma dess klagan, förr än missnöjet nått sin höjd, och för¬
vandlat sig i uppror, Ilvars följder, i historien omtalade, borde
tjena efterkommande till varning. — Men, säger man: menin¬
gen är icke att omintetgöra Tryckfrihetsförordningen, derföre
att den utgår ur Grundlagarne; man vill endast hafva den så
mycket lossad från rolen, att lion sedermera kan etter behof
vändas och ansas af blott tre Stånd, och med mycken bespa¬
ring af tid, nemligen blot t en enda Riksdag, i stället för att
nu fyra Stånd hafva möda vid att rubba benne på två Riks¬
dagar, och att dermed vore ju ganska mycket vunnet förstås myc¬
ket väl; men det är blott olyckan att vi skola bafva sä färska
exempel uppå huruledes dessa trenne Stånd handskats med en
annan vigtig fråga, och densamma efter egen fördel och godtfin¬
nande afgjordt, i rak strid med det fjerdes interesse och i
trots af dess bestämda och enhälliga protest, oaktadt detta fjerde
Stånd förer talan för fidelar af hela Svenska nationen. Lika lätt
som det nu gått att tillskapa en Bränvinslag för dessa trenne
Stånd, lika lätt skulle det gå för samma trenne Stånd att en
Den 22 Juli.
151
pii annan gäng omskapa eller tillintetgöra liela Tryckfrihets¬
lagen, om nian blott kumle få ilen lösryckt ur Grumllagarne.
Jag hoppas väl att Bonde-Ståndet aldrig skall tillåta ett sådant
steg, men det är icke destoinindre bedröfligt att en Regering
kunnat gå så långt i förgätande af sin pligt mot Konung och
fädernesland, att den framkommit med ett slikt förslag, och
nästan ännu mer, att ett Konstilutions-Utskott dertill kunnat
gifva sitt tillstyrkande. — Man talar om den allt mer och mer
stigande upplysningen, men vill ändå lefva i mörkret, ty der,
hvarest ingen tryckfrihet finnes, der herrskar mörker, och
detta kan icke älskas af andra än deni, som göra mörk-
sens gerningar. Kör den redlige, som sträfvar efter att
handla efter hästa öfvertygelse, kail pressen icke vara far¬
lig, ty dess giftiga pilar kunna icke tillfoga henne några död¬
liga sår. Lugn, i medvetandet att hafva uppfyllt sina pligter,
går lian sin väg fram, och skall fiirr eller sednare se sin rätt¬
visa sak erkänd, och på samma gång sina fiender afväpnade.
För Bonde-Ståndet, för den stora massan af folket, som icke
har tillfälle att i ungdomen förvärfva sig den lärdom, som till¬
hör de andra Stånden, utan mäste, för att kunna deltaga i, och
bilda sig ett omdöme om de politiska frågor, hvaruti man ofta
helt oförmodadt kan blifva inkastad, blir det nödigt att från pressen,
från tidningar och andra skrifter af olika politisk färg inhemta kän¬
nedom om ställningar och förhållanden samt huru landets styrelse
och tjenstemän fullgöra sina åligganden. Allt detta skulle i annat
fall förblifva insvept i mörker, men hvart skulle detta slutligen
leda, om ej till fullkomligt barbari, och slutligen hela Rikets
försvinnande från listan af sjelfständiga Stater? I visst afseende
kan det väl synas som om något ordande i denna fråga vore onö¬
digt, enär den väl i alla läll icke kan hindras att hvila til!
nästa Riksdag, men troligen skall mången utaf oss då icke vara
med vid dess afgörande, och jag anser det derföre vara en
samvetssak, att nu, medan man kan det, uttala sitt omdöme
deröfver, för alt icke hafva någon skuld till hvad som då möj¬
ligen hända kan, och det är derföre som jag nu uttryckligen
har velat tillkännagifva mitt ogillande af förslaget, under ön¬
skan och hopp att så litet framgång som möjligt måtte vid
nästa Riksdag stå det till mötes, då det efter hvilan åter visar
sig för då församlade Ständer.»
Hans 1'ehrsson från Gefleborgs Län: »lag måste erkänna,
att det kan vara öfverflödigt att vidare orda i denna fråga,
men då jag är öfvertygad, att jag icke kommer att bevista
nästa Riksmöte, anser jag mig böra uttala min förvåning öfver
det ifrågavarande förslaget. Under mitt vistande i hemorten
för kort tid sedan, fick man underrättelse om innehållet af
152
Den ££ Juli.
den Kongl. Propositionen samt att meningen vore att skilja
Tryckfrihetslagen från våra öfriga Grundlagar; och man kunde
icke annat än med förvåning emottaga underrättelsen derom,
att man, i framåtskridandets tid, kunnat eller velat framkomma
med ett sådant förslag. Likasom de öfrige Ledamöterne, hvilka
yttrat sig i frågan, medgifver jag, att tryckfriheten kan miss¬
brukas, men sådant kan nog afhjelpas, utan att Tryckfrihets¬
förordningen uteslntes från Grundlagarne, och hoppas samt
önskar jag derföre, på de skäl, som Erik Christensson i öfrigt
anfört, och uti hvilka jag till alla delar instämmer, att för¬
slaget icke måtte antagas..»
Johan Johansson från Östergöthlands Län instämde.
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Den förevarande frå¬
gan har gifvit anledning till så långt och vidlyftigt ordande,
att jag, med afseende på det skick, i hvilket frågan nu befin¬
ner sig, gerna kunde tiga; men jag vill likväl önska detta för¬
slag god hvila under loppet af 3:ne år, hvartill gerna kunde
läggas några nollor.»
Jöns Andersson från Skåne skriftligen sålunda: »Afven
jag för min del anser, så väl å egna som mina kommittenters
vägnar, min pligt vara att nedlägga min protest emot Kon-
stitutions-Utskottets Utlåtande i dess Memorial N:o 21, inne¬
fattande bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om Tryck¬
frihetsförordningens utstrykande ur Grundlagen.
Utskottet omtalar, att tryckfriheten år 1809 var såsom
en späd planta, hvilken, för att utvecklas och säkrare rotfästas,
behöfde sorgfälligt hägnas, och delta hägn bestod i alt den
kom under Grundlagens helgd. Der ansåg man det alltså omöj¬
ligt alt omintetgöra densamma, och derför har den sedan varit
genom sin helgd af Grundlag skyddad. Man menar att den nu
vunnit den utveckling och det rotfäste, som åsyftades, och att
det derför är på liden att åter borttaga detta hägn; men att
denna tanka är oriktig, bevisar tydligast den oro, som inom
landet uppstått vid kännedomen om den Kongl. Propositionen,
och denna oro bevisar äfven hvilken stor vigt Svenska folket
sätter på att vara ett fritt folk. I alla de år, tryckfriheten
stått under Grundlagens helgd, har vissheten om att den icke
kunde utan tillsammans med de lagar, som utgöra Statens grund¬
pelare, borttagas, utgjort Svenska folkets stolthet, och jag anser
det icke rigtigt, att genom något maktspråk beröfva dem viss¬
heten derom. Ty då lagar icke stiftas endast för närvarande
tider, utan äfven för kommande, så torde det vara allt för
oklokt att, genom tryckfrihetens borttagande ur Grundlagarne,
sätta en kommande, kanhända aflägsen Regent i tillfälle att till-
Deti 22 Juli.
153
elgöra denna Svenska folkets dyrbarhet, oell för våra efterkom¬
mande bereda samma olyckor, som våra fäder lidit, och hvilka
sednare derför lemnat oss i arf denna gåfva, hvarmed vi skulle
värna oss emot inre våld. Jag anser det derföre vara en re¬
presentants heligaste pligt att söka bevara detta arf sådant vi
erhållit det, och med hvilket jag anser vår nytta vara förenad;
ty historien visar att det är upplysning, som gör ett fofk stort.
Nekas kan väl icke, att personer finnas utan aktning för denna
lag, och som missbruka den till förföljelse mot enskilte personer
och derigenom åstadkomma förargelse; men det är icke lagens
skull, och den allmänna meningen, som är en ganska opartisk
jury, underlåter aldrig att öfver dessa uttala sin förkastelse¬
dom.»
Jonas Christoffersson från Wermland: »Jag har icke något
att tillägga till hvad som i denna fråga redan blifvit andraget,
utan jag önskar endast, att, på de skäl Erik Christensson anfört,
förslaget måtte ogillas; och hoppas jag, att Bonde-Ståndet vid
nästa Riksdag icke antager den föreslagna förändringen, hvil¬
ken, enligt mili åsigt, hvarken är nyttig eller nödvändig.»
Nils Pehrsson från Skåne: »Utskottet har visserligen ut¬
talat de skäl, på grund af hvilka det gillat Kongl. Maj:ts Pro¬
position i denna fråga, men jag kan icke annat än beklaga,
att deruti icke finnes ett enda tröstens ord, och vill härmed
tillkännagifva, att jag ingalunda kan godkänna Utskotts-majo-
ritetens tillgörande i frågan. Tryckfriheten har visst någon
gång af en och annan lågsinnad person blifvit missbrukad, det
måste medgifvas, men just deruti ser man nyttan och nöd¬
vändigheten a( det värn, som den innefattar. De föreslagna
förändringarne skulle, efter min tanka, kan hända snart nog
omintetgöra det försvar, som nu innehafves af hvarje med¬
borgare; men jag hoppas, att å den dag, på hvilken frågan
kommer till afgörande, Svenska folket, eller, rättare sagdt, deras
ombud, nog skall veta, att bevara en af sina dyrbaraste rät¬
tigheter; och får jag särskildt tillkännagifva, att jag instämmer
uti herr Björks, Memorialet bifogade, reservation.»
Hultman från Örebro Län, skriftligen, sålunda: »Då jag
varit Ledamot i Utskottet, när ifrågavarande Betänkande af-
gjordes, men tillhörande minoriteten, och icke närvarande då
reservationerna afgåfvos — (år jag äfven gifva min opinion
tillkänna, att nemligen jag anser tryckfriheten vara den dyr¬
baraste juvel, Svenska folket eger uti dess Grundlagar. — Ho
är den, som vill krossa densamma? Jo, allenast reaktionens
härförare, hvilka så begå sig att de frukta för sitt handlings¬
sätt och dess läggande i dagen. — Men jag liknar denna tryck¬
154
Den SS Juli.
frihetens lag — i stället lör alt utstrykas — vid ett ädelt
träd uti en .allé: då det tuktas, frodas det så mycket bättre,
till prydnad för dess egare; så hoppas jag det går äfven med
vår tryckfrihet vid nästa Riksmöte.
Ehuru med vemod nödgas man nu att antaga detta Be¬
tänkande, som slumpen afgjordt såsom hvilande till Grundlags¬
enlig behandling. — Likväl nedlägger jag min protest emot ett
sådant system, som nu söker att göra sig gällande.»
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Denna, liksom hvarje
annan öfverläggning, som ej leder till något resultat, inåsle
vara öfverflödig, och likväl anser jag mig skyldig att ultala
min enskilta åsigt i frågan. Jag har icke för afsigt att för¬
orda delta förslag till antagande, men jag förkastar detsamma
hvarken derföre, att jag anser dess syftemål vara att utur
Grundlagarne utesluta tryckfriheten, — ty sådant motsäges af
Utskottets tillstyrkan i Jt(5.-te§:n — och icke heller derföre, att
jag finnér dess antagande särdeles vådligt, ty jag föreställer
mig, att hos 5:ne Stånd alltid skall finnas så mycken sjelf¬
ständighet, att den utgör ett säkert värn för bibehållande af
en rättighet, som alltid måste vara dyrbar för Svenska folket;
utan jag förkastar förslaget, emedan jag icke anser rådligt att
från Grundlagen utesluta de allmänna bestämmelser, som nu
förefinnas i Tryckfrihetsförordningen, samt emedan jag anser
förslaget icke vara hvarken behölligt eller nyttigt. Tidningarne
hafva redan, så vidt på dem ankommer, nedgjort detta för¬
slag, och de skulle säkerligen göra sammaledes med hvilket
annat förslag som helst, som komtne att göra inskränkning i
deras obegränsade yttranderätt; men oaktadt åsigterna äro
olika, måste dock detta förslag, jemlikt 81:ste §:n Regerings¬
formen, antagas hvilande till nästa Riksdag.
Hvad jag sålunda yttrat, angående sjelfva förslaget, kan
vara tillräckligt; men jag vill tillägga några ord, i afseende på
en annan sida af saken, som blifvit vidrörd, Ett gammalt ord¬
språk säger: »Det finnes icke något godt, som icke har nå¬
got ondt med sig.» Så är förhållandet äfven här; men lyck¬
ligtvis äro de olägenheter, som här förekomma, af sådan be¬
skaffenhet, att de kunna undanrödjas, utan att tillintetgöra hvad
som menas med verklig tryckfrihet. Ingen lärer kunna för¬
neka, att tryckfriheten blifvit missbrukad på det sätt, att rätts¬
känslan och sanningen blifvit sårade, samt att ensidigheten mån¬
gen gång uppenbarat sig, såsom exempel hvarpå mig torde tillå¬
tas åberopa en del uppgifter öfver de i detta Stånd hafda för¬
handlingar. Pressen eger rätt till och bör behandla alla före¬
kommande ärenden och i sådant lall kan den vara gagnelig;
Den 22 Juli.
155
men den skulle vara utåt ännu större nytta, om den lemnade
ä siilo alla personligheter, hvilket ieke alltid skett. Man sam¬
manblandar allt för ofia sak och person, oell derifrån härleder
sig det rättmätiga missnöjet.
Tryckfriheten och yttrande-rätten missbrukas, och det är
således nödigt att vidtaga åtgärder för afböjande af likartade
oskick; men vttrande-rätten missbrukas icke ensamt af tid-
ningarne: den missbrukas äfven på andra ställen, och, ty värr 1
har den blifvit missbrukad äfven inom detta Stånd; men in¬
gen af Ståndets Ledamöter har uppträdt till försvar för miss¬
bruket. Jag hoppas derföre, att Ledamöterne af Konstitutions¬
utskottet, hvilka ganska väl insett hehofvet af en förändring i
vår Tryckfrihets-förordning, skola anse sig skyldige att utar¬
beta ett annat, lämpligt ändrings-lörslag. Jag föreställer mig
visserligen, att meningarne inom Utskottet äro delade, äfven i
denna fråga, men efter min öfvertygelse saknas icke inom Ut¬
skottet ett tillräckligt antal män med tillräcklig omdömesför¬
måga, frihetskänsla och sjelfständighet att uttala sina åsigter,
utan att rygga tillbaka för hvad det än vara må. Jag drager
icke heller i betänkande att uppmana Konstitutions-Utskottets
Ledamöter af (jetta Stånd alt söka åstadkomma ett förslag till
ändring, hvarigenom missbruken kunna förekommas. Måhända,
att någon häremot invänder, att det nu framlagda förslaget lag¬
ger hinder i vägen för utarbetandet af något nytt; men dere¬
mot får jag erinra, att den Kongl. Propositionen icke föreslår
någon ändring uti nu gällande Tryckfrihets-lörordnings stad¬
ga riden.»
Petter Claesson från Elfsborgs, Jon Hansson från Wester-
Norrlands, Bergström från Stora Kopparbergs och Anders An¬
dersson från Östergöthlands Län instämde.
Sahlén från Wester-Norrlands Län: »Tiden är redan så
långt framskriden, att jag icke borde förlänga diskussionen;
men dä jag knappt någonsin hört någon fråga inom detta Stånd
behandlas med sådan enstämmighet i åsigter, har jag äfven
ansett mig böra uttala min tanka, hvilken till alla delar öf-
verensstärnmer med föregående Talares, att nemligen jag pä
det högsta ogillar skandalpressen, men tror icke det alsedda
målet uppnås genom antagande af det nu framlagda förslaget.
Ben allmänna opinionen i landet är, att Tryckfrihetslagen bör för¬
ändras, men den nu föreslagna förändringen tror jag icke vinna
sympathi vid nästa Itiksdag, åtminstone hoppas jag, att de af
oss, som då äro närvarande, skola med en mun afslå detsamma.»
Erik Larsson från Wester-Norrlands och Anders Ersson
från Stora Kopparbergs Län instämde med Sahlén.
156
Den SS Juli.
Håkan Pettersson från Blekinge: »Enär ifrågavarande Grund¬
lagsförändring blifver hvilande till antagande eller förkastande
vid nästa Riksdag, ehvad omdöme den nu må erhålla, så må
det vara nog att i protokollet förvara min mening, det jag icke
anser ifrågavarande förslag medföra de fördelar för fädernes¬
landet, som dermed otvifvelaktig! åsyftas. Pressens missbruk
bör på annat sätt stäfjas och, om den uppfattar sin ställning
och ädla bestämmelse, bör den igenom att reformera sig sjelf,
ådagalägga obehöfligheten af inskränkningar i de rättigheter,
hvilka den nu häfver sig tillförsäkrade.»
Lagergren från Gottlands Län, skriftligen sålunda:
»Till Konslitutions-Utskottets förslag att låta Kongl. Maj:ts
Proposition om förändring af Tryckfrihetsförordningens egen¬
skap af Grundlag hvila till nästa Riksdag kan jag icke gifva
min röst, af följande skäl:
Jag anser det vara ovärdigt ett Riks-Stånd, att, ena Riks¬
dagen, till hvilande antaga ett Grundlagsförslag, som det är
öfvertygadt böra underkännas och kommer att underkännas
vid den efterföljande. Att medgifva ett sådant förslags hvi¬
lande innebär ett gäckeri med de lagliga formerna, som deri¬
genom neddrägas från den höjd, de böra intaga i folkets före¬
ställningssätt.
Alt förslaget kommer att vid nästa Riksdag underkännas,
synes mig vara klart så väl af den stora ovilja, det rönt allt
ifrån dess första framkomst intill denna dag, som ock af sjelfva
dess beskaffenhet, hvilken uppenbarligen innefattar en stor våda
för folkets fri- och rättigheter.
Det går nemligen ut på att rubba en af sjelfva grundpe-
larne för vårt samhällstillstånd. Om tryckfriheten beröfvas
helgden af Grundlag, så är fältet öppet för maktlystnaden och
skuggrädslan för offentlig granskning att intrigera bort sjelfva
tryckfriheten, och om denna belägges med fjettrar, så är fol¬
kets inflytande på lagstiftningen icke värdt många fyrkar. Fol¬
kets representation har kraft endast genom tryckfriheten, ge¬
nom hvilken dess åtgöranden vinna folkets deltagande. Utan
tryckfrihet skall ingen vara säker för morgondagen att icke
maktegande personer, klasser eller partier beröfva honom äf¬
ven de öfriga rättigheter, samhällets Grundlagar tillförsäkra
honom.
Såsom afseende skydd emot tryckfrihetens missbruk är
förslaget tillkommet i godt syfte, men olämpligt, då det för det
lilla onda, som det vill bota, sätter på spel det myckna goda,
som alltid tryckfriheten erbjuder, äfven om enskilda missbruk
deraf skulle inträffa.
Den 22 Juli.
157
Under sådana förhållanden anser jag det alldeles otroligt
att de föreslagna Gnmdlagsförändringarne kunna blifva antagna
vid nästa Riksdag, och tror derföre det vara värdigt hand-
ladt att nu genast öppet uttala sig deremot samt i enlighet
med 36:te §:n Regerings-Forinen hänvisa Ståndets gemensamma
tankar i saken till Ronstitutions-ötskottet.
Olifver förslaget sedan hvilande utan Ronde-Ståndets för¬
skyllan, står detta dock fritt från hvarje förebråelse.»
Petter Mårtensson från Jönköpings Län : »Jag vill icke vara
mångordig, ty uti denna fråga hafva redan blifvit alltför många
ord och alltför mycken tid slösade; men då jag vet, att jag vid
nästa Riksdag icke kommer att deltaga i Ståndets öfverlägg-
ningar, får jag härmed önska förslaget en ljuf hvila till nästa
Riksdag och derefter en evig död.»
Nyqvist: »För att kunna gifva mina åsigter tillkänna, utan
att upptaga alltför lång tid, instämmer jag uti hvad Sahlström
anfört och vill endast tillägga, att jag är en bland dem, som
icke anse det vara ändamålsenligt att lägga beslutande-rätten
i dessa frågor uti 3:ne Stånds händer, utan bjuder försigtighe¬
ten att vi bibehålla Tryckfrihetsförordningen såsom Grundlag.»
Olaus Börjesson från Götheborgs och Bohus Län: »Tryck¬
friheten har, efter mitt omdöme, sedan dess antagande, varit
fullkomligt lika gagnelig och välgörande, som Rikets öfriga fun-
damental-lagar; men att brister i densamma förefmnas, är obe¬
stridligt. Att afskaffa dessa brister, som kunna lemna smä-
delsen och illviljan för mycket spelrum och således gifva an¬
ledning till pressens missbruk att störa allmän och enskild tref¬
nad, samt att genom mera ändamålsenliga och skärpta straff¬
bestämmelser stäfja dylika företag, deremot har jag visst in¬
genting att anmärka, utan går heldre dessa önskningar till mö¬
tes; men att verkställa denna ändring på en väg, som skulle
beröfva tryckfriheten dess helgd och kraft såsom Grundlag,
vore ett alldeles oförlåtligt steg och skulle alltför mycket väcka
missnöje och förbittring i allmänna opinionen ; hvadan jag på
det högsta ogillar en sådan. Det är således min fulla öfverty¬
gelse, att detta Stånd icke allenast vid innevarande, utan äfven
vid kommande, Riksmöte icke frångår den öfvertygelsen, att
tryckfriheten är värdig sin plats och sin helgd i egenskap af
Grundlag och såsom sådan bäst uppfyller sitt ändamål: allmän
upplysning, civilisationens framskridande och, i följd deraf, fol¬
kets frihet, sjelfständighet och välgång. I öfrigt förenar jag
mig uti hvad Erik Christensson förut andragit.»
Häruti instämde Olof Pehrsson från Westerbottens Län.
1-5 8
Den 22 Juli.
Anders Andersson från Skaraborgs Län: »Jag ilar tillförene
gifvit min missbelåtenhet med detta Memorial tillkänna och äm¬
nade icke vidare yttra mig i denna fråga, men i följd af förre Tal¬
mannen Nils Pehrssons uppmaning vill jag nämna några ord, för att
upplysa, att Konstitutions-LJtskottets Ledamöter nära nog beslu¬
tat, att icke lör denna gång utarbeta något förslag i denna fråga,
oaktadt några motioner i sådan syftning till Utskottet inkom¬
mit. Då detta förslag nu antages hvilande samt Kongl. Majit
lärer vara betänkt att inkomma med förnyad Proposition, samt
hvarje representant eger rätt att väcka motion äfven i Grund¬
lagsfrågor, ville jag uppmana förre Talmannen Nils Pehrsson
att utarbeta och inkomma med ett förslag, ty Utskottet lärer,
såsom jag ofvan sagt, icke under loppet af detta Riksmöte af¬
lemna något sådant.»
Ola Månsson från Skåne: »Det är onekligt, att den del af
pressen, som användt personer med mindre heder till ansvarige
utgifvare, framkallat denna Proposition. Hvad sjelfva saken
beträffar, lår jag förklara, att jag icke hör till deni, som ön¬
ska tryckfrihetens skiljande från Grundlagarne, utan nedlägger
jag till Protokollet min protest deremot. 1 anledning af flere
Ledamöters yrkande, att det ifrågavarande förslaget måtte,
på grund af 56:te §:n Regerings-Formen, till Utskottet åter¬
remitteras, hemställer jag till desse, att de måtte från nämnde
yrkande afstå, på det att de icke ännu en gång måtte gifva
Talmannen anledning att vägra proposition, ty öfvanåberopade §
handlar om ändringar af stadganden i Grundlagarne, men så¬
dant är icke här i fråga, utan denna fråga, skall behandlas en¬
ligt 8I:ste §:n Regerings-Formen. Jag tror det derföre vara
rättast att lägga Memorialet till handlingarne med de an¬
märkningar, som Ståndet deremot gjort, och låta detsamma
hvila till nästa Riksdag.»
Pehr Mallsson från Wester-Norrlands, förre vice Talman¬
nen Pehr Eriksson och Nils Nilsson från Wermlands samt Jan
Andersson och Erik Jansson från Stora Kopparbergs Län m. fl.
instämde.
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Det var med ledsnad,
jag emottog underrättelse om den bland Ledamöterne i Kon-
stitutions-Utskottet gjorda öfverenskommelse, att icke under
denna Riksdag uppgöra något förslag, angående tryckfriheten,
men då jag berättelsevis hört omnämnas, att en af Ståndets
Ledamöter skall vara beredd att väcka motion om några för¬
ändringar, åsyftande att förekomma pressens missbrukande,
hoppas jag, att Utskottets Ledamöter icke undandraga sig att
taga nämnde motion under pröfning.»
Den Juli.
159
Carl Enson från Westerås Län: »Jag tiade icke arnat
yttra mig i denna fråga, meli, i anledning af förre Talmannen
Kils Pehrssons uppmaning, vill jag tillkännagifva, att 4 motio¬
ner, med förslag till ändring uti tryckfrihetsförordningen, hos
Konstitutions-Utskottet till behandling förevarit, men de hafva
allesammans blifvit af Utskottets pluralitet afslagne af det skäl,
alt Utskottet icke velat taga någon befattning med desamma,
förrän hufvudfrågan blifvit afgjord. Således anser jag det vara
utan ändamål, alt vid denna Riksdag framkomma med något
nytt förslag i denna fråga.»
Sandberg från Westerbottens Län: »Lika med föregående
Talare, anser jag det vara vådligt att antaga hvad som här
blifvit föreslaget.»
Eril: Ersson från Gefleborgs Län: »Här har blifvit alltför
mycket taladt i denna fråga, isynnerhet då man vet, att vi
icke å detta Riksmöte kunna fatta något beslut i densamma, och
jag skulle icke hafva yttrat mig, om icke för att få i Proto¬
kollet förvarad min mening, att antagandet af hvad Kongl. Maj:t
föreslagit och Utskottet tillstyrkt vore ett af de vådligaste steg,
som kunde vidtagas. Man bär väl sagt, att tryckfriheten icke
derigenom skulle blifva från Grundlagarna utesluten, men om
nian jernförer 85:te §:n i nu gällande Regerings-Form med
det nya förslaget, tror jag, att man kommer på andra tankar.»
Erik Ersson från Stora Kopparbergs Län : »Jag instämmer
fullkomligt med den siste Talaren och anser det vara högst
besynnerligt, att man vill borttaga en lag för öfverlrädelsens
skull. I)å jag tager för afgjort, alt tryckfrihetsförordningen
icke får starkare kraft, sedan den blifver civil-lag, kan jag för
ingen del instämma i den föreslagna förändringen.»
Henrik Andersson från Orebro Län: »Då jag i mitt skrift¬
liga anförande yrkat återremiss, vill jag, ehuru jag enligt 56:te
§:n Regerings-Formen anser mig vara dertill berättigad, af¬
stå derifrån, enär jag har mig bekant, dels att 5:ne Stånd an¬
taga förslaget i>vilande till nästa Riksdag, dels ock att man
har vägen öppen, att hos Konstitutions-Utskottet föreslå de för¬
ändringar, som kunna anses nödiga.»
Sedan, uppå Talmannens hemställan, de Ledamöter, sorn
påyrkat återremiss, förklarat sig derifrån afslå, beslöt Ståndet
att Koostitutions-Utskottets ifrågavarande Memorial skulle en¬
ligt 81:ste §:n Regerings-Formen blifva hvilande till Grund¬
lagsenlig behandling å nästa Riksdag.
ICO
Den 22 Juli.
§ 3.
Föredrogos oell bordlädes 2:dra gången:
Stais-ltskoUets Utlåtanden och Memorial N:ris 176—187.
Bevilln.-VlskoUels » » » N:ris 17—18 samt
Banko-Utskottets » # » N:ris 44—47.
Ståndet åtskiljdes kl. 8 e. m.
In fidem,
John Roy.
Bien 36 Juli.
Plenum kl. lO f. m.
§ *•
Protokollen för den 12:te i denna månad f. och e. m. ju¬
sterades och godkändes.
§ 2-
Nils Svensson från Christianstads Län inlemnade ett an¬
förande af följande innehåll:
»Vördsamt Memorial!
Ibland de ärenden, som vid Riksdagarne af folkets om¬
bud göras till föremål för representationens uppmärksamhet,
är väl knappast något så maktpåliggande och som förtjenar att
så behjertas, som frågan om den allmogen åliggande postskjuts¬
skyldigheten. Vi finna äfven häruti grunden dertill, att vid
hvarje Riksdag en högst betydlig mängd motioner väckas, för
erhållande af rättvis förändring och billig lindring uti delta
tryckande onus, och att detta allt framgent måste fortsättas,
tili dess den äskade förändringen och förbättringen vinnes.
Äfven vid denna Riksdags början hafva af Bonde-Ståndets med¬
lemmar från snart sagdt alla Rikets landsändar många motio¬
ner blifvit ingifna, hvilka alla hafva till föremål postskjutg-
legans förhöjning och åstadkommande af en förbättring utaf
postskjutsböndernes ställning.
Den SO Juli.
IG J
Då man lager i betraktande alla de omständigheter, som
nu.göra postskjutsen så ytterst betungande, bland hvilka, dåde
mångfaldiga gånger förut blifvit angifne och upprepade, jag
blott vill anföra posternes oerhörda tyngd nu för tiden, jemförd
med hvad den var då post-inrättningen först grundades, samt
postskjutslegans ringa belopp, 10 å 12 sk. per mil, så må in¬
gen förundra sig.deröfver, att folkets ombud, som närmast äro
i tillfälle att verkligt känna och uppfatta folkets betryckta
ställning i detta afseende, äfven finna sig af sin pligt lifligt upp¬
manade att häruti söka åvägabringa all möjlig förbättring.
Dessa Bonde-Ståndets skäliga och billiga önskningar halva
likväl äfven denna gång strandat mot Med-Ståndens vanliga
likgiltighet för vårt Stånds förkofran, mot deras af ålder kända
motvilja att uppfylla den rättvisa fordran, som till de post-
skjutssk yld iges förmån sålunda blifvit framställd, och såsom
skäl till detta förbiseende af folkets rätt, har nu, såsom alltid
tillförene, blifvit andraget, att posthemmanen åtnjuta rotefrihet
och andra privilegier, förutom den skjutslega, de erhålla, och
att de sålunda kunna anses vara fullt ersatte för sitt skjuts¬
ningsbesvär. På det att dessa föreburne skäl emot postskjuts¬
legans förhöjning, eller postskjutsens omreglering, en gång mätte
blifva, så att säga, officielt vederlagde, i synnerhet som åtmin¬
stone på ganska många orter dessa uppgifna och åberopade
privilegier och friheter icke alls finnas till, så tager jag mig
den friheten att, med stöd af 36:te §m Biksdags-Ordningen,
föreslå, det Hedervärda Bonde-Ståndet måtte med en underdå¬
nig skrifvelse till Kongl. Majit ingå och dervid anhålla:
l:o Att Kongl. Majit täcktes anbefalla Dess Befallnings¬
hafvande att i hvarje Län anställa undersökning, för att utröna
beskaffenheten af de rättigheter, friheter och privilegier, post¬
skjutshemmanen, hvart och ett i sin ort, åtnjuta och att dessa
förmåner till bestämdt penningevärde upptagas, så att härom
noggrann och tillförlitlig kännedom måtte innan nästa Riksdag
vinnas, och
2:o Att Kongl. Maj:t, sedan dessa upplysningar hunnit
till Regeringen inkomma, måtte till Rikets näst sammanträ¬
dande Ständer afgifva Nådig Proposition i förevarande, högst
vigtiga ämne.
Skulle hvad jag nu haft äran föreslå verkligen blifva bragt
till fullbordan, och icke stanna blott vid ett förslag, så hyser
jag den öfvertygelse, att man kan ega någon grundad förhopp¬
ning, att åtminstone de orter, hvilka icke ega några privilegier,
som på något sätt motsvara detta från våldgästningens tider
qvarstående onus, skulle ernå den billiga och rättvisa ersätta
Bonde-St. Prot. vid Riktd. >863-1-1854. yl. 11
162
Den 26 Juli.
ning derför medelst förhöjning af postskjntslegan, som är så
högt af behofvet påkallad.
Örn remiss häraf till Ståndets enskildta Besvärs-Utskott
anhålles.»
Häruti förenade sig Lars Mallsson från Upsala Län, Anders
Medin från Kronobergs Län, Anders Pehrsson från Örebro Län,
E. J. Hudberg från Calmar Län, Erik Jansson fran Stora
Kopparbergs Län, Erik Larsson från Wester-Norrlands Län,
Johannes Nilsson från Malmöhus Län, Nils Andersson från Chri¬
stianstads Län och David Andersson från Halland, jemte (lere
af Ståndets öfrige Ledamöter.
Jonas Christoffersson från Wermland: »Jag önskar att
denna motion måtte hvila på Ståndets bord, lill de-s Ståndet
afgjort ett, från Bevillnings-Utskottet snart ankommande Betän¬
kande angående postbevillningen.»
Peller Jönsson från Jönköpings Län: »Jag förenar mig
med motionären, och tror att anförandet icke behöfver hvila
på bordet, då det icke eger något egentligt sammanhang med
den fråga, som nyss nämndes, såsom blott åsyftande en under¬
sökning] om de förmåner och privilegier, hvilka tillkomma
postskjutshemmanen. Jag vill dock göra det tillägg till motio¬
nen, att de poslskjutshemman, hvilka på de sistförflutna 10
åren fått sig postskjutsen pålagd, icke ens ega de förmåner,
som äro de gamla postskjutshemmanen beviljade, utan fortfa¬
rande äro underkastade rotering. Skjutsningsbesväret har på
sednare tider alldeles ofantligt förvärrats genom postväskornas
tyngd, genom den fara för lif och lemmar, som numera ofta
hotar postföraren, och genom mångfaldiga andra orsaker, hvil¬
ka här icke behöfva uppräknas, såsom varande förut väl kände.
Hemmanen lida, som sagdt är, ofantligt och de på sednare ti¬
der tillkomna posthemmanen hafva icke de förmåner, som ett
och annat af de äldre besitta. Jag hoppas, att Utskottet måtte
rätt lifligt fästa Hans Maj:t Konungens uppmärksamhet pä alla
dessa förhållanden.»
Erik Larsson från Wester-Norrlands Län instämde.
Anders Pehrsson från Orebro Län: »Jag instämde med
motionären för deri syftning hans framställning eger, men jag
måste äfven biträda Jonas Chrislofferssons mening, då Bevill¬
nings-Utskottet föreslagit en skrifvelse i samma anda som mo¬
tionären. Motionen må hvila här på bordet eller remitteras
till enskildta Utskottet, så bör den i alla fall icke af Ståndet hand¬
läggas lörr. än Bevillnings-Utskottets Betänkande i samma ämne
här förevarit. Jag tror att vi bespara oss en diskussion ifall
Den 26 Juli.
163
vi nu afsända motionen till enskildta Utskottet, men jag vill
att detta Utskott göres uppmärksamt derpå, att frågan icke be¬
handlas förr, än Bevillnings-Utskottets Betänkande blifvit af
Ständerne afgjordt, och jag hemställer att Talmannen måtte
framställa proposition härå.»
Häruti instämde E. M. Falle från Skaraborgs Län och Hen¬
rik Andersson från Orebro Län.
Nils Svensson: »Finnes hos Bevillnings-Utskotlet något Be¬
tänkande, som kan ti 11 fredsstä 1 la de skjutsskyldiges billiga for¬
dringar, så har jag ingenting emot antingen mitt förslag hvilar
på Ståndets bord, eller hos enskildta Utskottet.»
Malls Pehrsson från Stockholms Län och förre vice Tal¬
mannen Pehr Eriksson från Wermland förklarade sig häruti
instämma.
Ofverläggningen var slutad, och på Talmannens derom fram¬
ställda Proposition beslöt Ståndet att motionen skulle å Stån¬
dets bord förblifva hvilande till dess Rikets Ständer afgjort den
fråga, som från Bevillnings-Utskottet väntas, angående postskjuts-
bevillningen.
§ 3.
Till handläggning förekom Särskildta Utskottets Memorial
N:o H, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande
N:o 8, med förslag till förordning, angående vilkoren för brän-
vins tillverkning, och i sammanhang dermed Konstitutions-Ut-
skottets Memorial N:o 30, ored Utlåtande angående Talmannens
i Bonde-Ståndet vägran af proposition på en inom Ståndet väckt
fråga om remiss till Bevillnings-Utskottet af Särskildta Utskot¬
tets för behandling af bränvinsfrågan förslag till författning om
bränvinstillverkning.
Då ytterligare bordläggning häraf begärdes, beslöt Ståndet,
uppå framställd proposition, att nästkommande Lördag, den
29:de denna månad, till afgörande företaga först Konstitutions¬
utskottets Memorial N:o 30, och sedermera, i den mån sådant
medhinnes, Särskildta Utskottets ofvannämnda Memorial N:o 11.
§ 4.
Föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande N:o 169, i anledning
af väckt motion om pension för aflidne intendenten Theodor
Sandströms enka och barn.
Härvid begärdes ordet af
Anders Andersson från Skaraborgs Län, som anförde: »Jag
är icke bland deras antal, som gerna ' tala för beviljande af
164
Den £6 Juli.
nya anslag, men då jag icke kan annat än finna, att verkligt
behof bär förorsakat väckande af Hr Brincks motion, och att
den aflidne tjenstemannen ådagalagt verkligen stora och ovan¬
liga förtjenster, så vill jag föreslå att detta Utlåtande måtte
återremitteras, på det Stats-Utskottet måtte kunna frångå sitt
förut fattade beslut och antaga utgifts-afdelningens förslag om
beviljandet af en pension af 250 R:dr, ja, jag är tillfredsställd
äfven om enkan blott skulle kunna erhålla 200 R:dr.»
Nils Pehrsson från Skåne och Lars Rasmusson från Göthe¬
borgs och Röhus Län, m. 11. instämde häruti.
Förre Talmannen Nils Pehrsson från Kronobergs Län:
»Öom aflidne intendenten Sandström icke innehaft någon tjenst
pä Stat, och blott på förordnande och en kortare tid förestått
intendentplatsen vid Stora Rarnhuset härstädes, så anser jag att
Utskottets förslag bör bifallas.»
Denna åsigt delades af A. J. Sandstedt frän Jönköpings,
Län, Gabriel Andersson från Elfsborgs Län och Olaus Börjesson
från Götheborgs och Robus Län, m. fl.
Ola Månsson från Skåne: »Jag har icke någonting att
invända emot en återremiss till Utskottet, ehuru jag icke gerna
'vill bevilja några pensioner blott på grund af fattigdom, ty
Staten bör, som jag många gånger förut tagit mig friheten att
bär nämna, icke vara någon fattigvårds-irirättning. När Stän-
derne dock kunnat lemna pension åt enkan elter landshöfding
Nerman, så tror jag, att intendenten Sandströms enka äfven
bör komma i åtnjutande deraf. Här har blifvit sagdt, att han
icke särdeles lång tid innehaft sin befattning vid Rarnhuset;
detta är sann t, men han har dock under denna korta tid skött
sitt kall på ett sätt, som visat sig vara för inrättningen högst
fördelaktigt. Rarnhuset var på branten af sitt fall och skulle
säkert gått sin undergång till mötes, om icke han, i förening
med den nya direktionen derstädes, genom eu förändradiorganisa-
sation, uppehållit och stadgat dess bestånd. Preste-Ståndet har,
efter livad mig är bekant, återremitterat Utlåtandet, och om
vi gora på samma sätt, så får frågan härom slitas uti förstärkt
Stats-Utskott. Då man beviljat pensioner åt enkorna efter
landshöfding Nerman och professor Palmblad, bör man icke
knussla och förneka en sådan åt enkan efter Sandström, hvil¬
ken var en embetsman, som hyllade helt andra åsigter än de
förstnämnde.»
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands Län förenade sig
'häruti. .
i
Den 26 Juli.
165
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »En återremiss af
ifrågavarande Utlåtande vill jag icke motsätta mig, ifall några
skäl dertill kunna uppgifvas af den beskaffenhet, att de kunna
beveka Stats-Utskottet att gå ifrån sin en gång uttalade åsigt
i ämnet; men de skäl, sorn bär blifvit framdragna, bar Ut¬
skottet redan erkänt giltiga, såsom att Sandström visat en för¬
tjenstfull verksamhet i utöfningen af intendents-befattningen,
fastän Iian endast under en kort tiderymd innehaft samma be¬
fattning m. m.; men Utskottet har ändock ansett, att han icke
inlagt sådana förtjenster om det allmänna, sorn kunna påkalla
någon särskild gärd af erkänsla från nationens sida. Bättre
skäl, än att Stats-Utskottet förut beviljat pensioner åt andra
embetsmäns enkor, och att Sandström i lifstiden var af liberala
tänkesätt i politiken, måste således påfinnas, ty dessa skäl känner
Utskottet mer än väl förut. Förre Talmannen har enligt min
tanke ganska rigtigt yrkat, att Utlåtandet måtte gillas.»
Erik Larsson från Westerbotten instämde.
David Andersson från Halland: »Inom Utskottet har jag
röstat emot beviljandet af alla de tre pensioner, som man här
omtalat. Det var visserligen mycket ledsamt, att jag måtte
göra så i fråga om pensionen till Sandströms enka, ty den af¬
lidne och jag voro synnerligen goda vänner, och jag skulle
gerna hafva velat tala för understöd åt hans efterlemnade maka i
hennes möjligen ganska knappa vilkor; men jag har föreställt mig
att sådana konsiderationer icke alls få göra sig härstädes gällande,
ty det är icke mina egna, utan Statens medel, som jag här
bortgifver, och uti dem har jag en ganska liten och obetydlig
del. Rörde frågan bortgifvande af mina egna medel, så kunde
jag följa mitt hjertats böjelse att hjelpa, men då det gäller Sta¬
tens kassa, så går sådant icke an. Tjenstgöringstiden är äfven
väl kort för att kunna förtjena en pension åt hans efterlef-
vande enka, och Sandströms berömliga verksamhet i Barnhu¬
sets tjenst kan väl icke egentligen sägas vara förrättad i Sta¬
tens; hvarföre jag tror, alt Barnhuset snarare än Staten bör
pensionera hans efterlefverska. Jag kan icke ingå på någon
annan mening, och yrkar alltså bifall till Utlåtandet.»
Häruti förenade sig Pehr Olsson från Stora Kopparbergs
Län, Jon Hansson från Wester-Norrland och Olof Pehrsson från
Westerbotten.
Nils Nilsson från Wermland: »I denna fråga delar jag
alldeles samma åsigt, sorn utaf David Andersson nu blifvit ut¬
tryckt. Det vöre i sanning mindre välbetänkt af Bonde-Ståndet
att återremittera ett Utlåtande, deruti Stats-Utskottet en gång
I
166
Den 86 Juli.
frångått det gamla pensionenngs-svstemet. En tjensteman, som
icke varit i Statens tjenst, bör icke heller erhålla pension åt
sin efterlemnade enka al Statens medel, och minst bör Bonde-
Ståndet förvandla Statskassan till en pensionsinrättning för en¬
kor, döttrar och söner till alla möjliga slags embetsman, om
äfven de andra Stånden förfara på detta sätt. Afven om vi
blifva öfverröstade, anser jag att vi böra godkänna Utlåtandet.»
Denna åsigt delades af Anders Sundholm från Stockholms
Län, Johan Johansson oell Anders Pehrsson från Östergöthland,
Anders Kylander från Wermland, ni. fl.
Hans Pehrsson från Gefleborgs Län: »Jag medgifver gerna,
att aflidne intendenten Sandström icke kan anses hafva varit
anställd i Statens tjenst; men man måste dock medgifva, att han
på ett högst förtjenstfull! sätt uppfyllde den plats, lian inne¬
hade. En omständighet, som icke här blifvit omnämnd, vill
jag fästa Ståndets synnerliga uppmärksamhet uppå. Sandström
ingick uti en pensionsinrättning och gjorde der flera inbetal¬
ningar, men hann icke, genom öfveransträngningar i tjensten,
upplefva så lång tid, att hans efterlemnade enka kan derifrån
erhålla någon pension. Denna olyckliga omständighet anser jag
oss böra behjerta, och ehuru det är ganska rigtigt, hvad här
förut blifvit anmärkt, att man icke bör betrakta Staten såsom
en pensionsinrättning, så tror jag dock det vara vårt Stånd
mest värdigt att tänka på den lägre tjenstemannapersonalens
öde, hvilken sällan eller aldrig hugnas med något understöd,
isynnerhet som de trenne öfriga Stånden bevilja understöd åt
elterlefvande efter högre embetsmän, hvilka dock kunnat lemna
sina enkor och barn både besparingar och understöd från all¬
männa pensionskassor. Här är emellertid, med ett ord, för¬
hållandet icke sådant. Jag anhåller 0111 återremiss, och då re¬
dan ett Stånd vidtagit denna åtgärd, hoppas jag, att Bonde-
Ståndet derigenom vill bidraga tili en förnyad handläggning af
denna fråga.»
Johan Johansson från Örebro Län instämde häruti.
Ola Svensson från Skåne: »Om Staten vore i tillfälle att
gifva pension åt alla fattiga enkor och barn efter aflidne embets-
och tjenstemän, så kunde ingenting vara för ett folkets ombud
angenämare än att dertill bidraga, men då förhållandet 1111 icke är
sådant, och en återhållande kraft härutinnan isynnerhet måste
finnas hos Bonde-Slåndet, så kan jag icke gifva min röst för
beviljandet af ifrågavarande pension, ehuruväl jag villigt er¬
känner både aflidne intendenten Sandströms skicklighet och hans
efterlemnade enkas behof och nödställda belägenhet. Den om¬
Den 6J0 Juli.
1G 7
ständigheten, att frenne Ständ beviljat pensioner åt enkorne
efter landshöfding {Nerman oell professor Palmblad, bör icke
inverka på oss; hvadan jag yrkar att Utlåtandet måtte god¬
kännas.»
Lars Mattsson från Upsala Län, Pehr Erik Andersson och
Olof Olsson från Westmanlands Län, Lars Gustaf Andersson från
Elfsborgs Län, m. fl., förenade sig uti ofvanstående yttrande.»
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län: «I an¬
ledning af forre Talmannen Nils Pehrssons yttrande, att Sand¬
ström icke var tjensteman i Statens tjenst, vill jag anmärka
att samma förhållande inträffar med aflidne bruksidkare!) Owen,
angående hvars enka Utskottet, uti ett Utlåtande, som snart
kan väntas hit, föreslagit, det hon måtte erhålla en pension
dubbelt så stor, sorn deri nu ifrågavarande, eller 300 lt:dr b:ko,
och det oaktadt hon redan förut har en pension utaf Jern¬
kontoret. Vid sådant förhållande synes den nu föreslagna upp¬
offringen från Statens sida icke vara för stor, och tyckes det
vara billigt att ett litet understöd lemnäs åt enkan efter en
man, som ådragit sig sin förtidiga död genom ett snart sagdt
exempellöst nit i sin tjenst. Jag yrkar återremiss på grund af
den Utlåtandet åtföljande reservationen.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Aflidne intendenten
Sandströms förijenster om Stockholms Barnhus betviflar jag in¬
galunda, då jag både hört och hör många af mina Ståndskam-
rater loforda dem, ehuru jag icke personligen kände honom
eller hans förmåga; men då man liar kännedom om Statens
ställning för närvarande och vill handla i enlighet med Bonde-
Ståndets förut uttalade grundsats, att så mycket som möjligt
inskränka pensions-systemet, så anser jag, att den nu omtvi¬
stade pensionen icke bör beviljas. Landshöfding Nermans enka
fick icke pension efter vårt Stånds beslut; hvarföre vi äfven
nu böra vara konseqvente. I likhet med en föregående Talare
skulle jag deremot gerna vilja medgifva pensionens utgående, ifall
alla enkor efter embetsman kunde erhålla sådan ; men nu kan jag
det icke. En enka efter en embetsman uti mitt kommittent-
skap har förut blifvit förnekad pension, och alla bör ske lika
rätt. När man merändels klandrat Utskottet derför, att det visat
sig alltför liberalt, så tycker jag deremot att man nu bör hålla
det räkning för dess nu visade sparsamhet, och af denna jemte
förut uppgifna anledningar vill jag godkänna Utlåtandet.»
Anders Andersson från Wermland instämde.
Nils Svensson från Skåne: »Jag vill och kan icke bedöma,
huruvida Sandström gjort sig förtjent af att pension blifver
J 68
Den 26 Juli.
hans efterlelvaride enka lemnad, eller icke. Deremot tror jag
att en återremiss tjenar till ingen ting, och skulle man på detta
sätt bevilja den ena pensionen efter deri andra, så är fältet
snart uppgifvet, och Stiinderne kunna sedermerg icke förete nå¬
gra skäl att en annan gång förvägra pensioner, utan måste be¬
vilja alla. Vore här blott fråga om att följa sitt hjertås öf¬
vertygelse om det större eiler mindre behofvet i hvarje fall,
och af egna medel anslå behöfliga understöd, då kunde man
gerna vara frestad, att i detta och dylika fall bifalla en fram¬
ställd begäran, men Staten får icke betraktas såsom en pen¬
sionerings- eller fattigvårdsinrättning, och många långt mera
nödlidande finnas, hvilka likväl ej befinna sig på samma punkt,
som enkor efter aflidne embets- och tjenstemän. Jag kan, sorn
jag flere gånger förut nämnt, icke gilla det allmänna och gång¬
bara pensionerings-systemet. Nu ifrågavarande summa är vis¬
serligen ringa, men om den vöre än aldrig så liten, så är det
dock icke folkets ombud värdigt att handlöst bortkasta sina
kommittenters medel. Jag tillstyrker bifall till Utskottets nu
afgifna Utlåtande.»
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Det kan visserli¬
gen tyckas vara litet hårdt och väl mycket vågadt att här tala
för återremiss af detta Utlåtande, då man här bland annat sagt,
att det vore Bonde-Ståndet ovärdigt att bifalla beviljandet af
en pension åt aflidne intendenten Sandströms enka. Jag har
sagt, att det synes vara ett vågadt företag, men jag gör det än¬
dock, och jag bar, för min del, uti Utskotts-afdelningen arbetat
på att hon måtte erhålla 2S0 R:dr. Många skäl härtill, som
icke kunna jäfvas, hafva blifvit uttalade, men många sådana
äro icke kände, särdeles inträffade händelser vid föregående
Riksdagar, hvilka, om de blefvo allmänt bekante, skulle för¬
ändra tankarne hos många, som nu bestrida beviljandet af den
ringa summan. Slån har sagt, att Sandström icke var embets¬
man i Statens tjenst. Detta är, efter mitt sätt att se, ett full¬
komligt misstag. Sandström tjenstgjorde uti ett Statens verk
till 1859, då lian utan dom och ransakning, så att säga, ut¬
kastades derifrån blott för den orsakens skull att han vågade
hysa frisinnade åsigter, i rak strid mot höga vederbörandes
tankar. Vid 1840 års Riksdag tjenstgjorde han inom detta
Stånd, och då skulle icke många härstädes hafva satt sig emot
denna fråga, ifall den då kunnat blifva väckt. Att han föröf¬
rigt varit i Statens tjenst bevisas deraf, att han tjenstgjort så¬
som rese-lill Ifiska I, och att lian i denna egenskap på ett kraf¬
tigt sätt iakttagit Statens ratt, är en känd sak, ehuru han, ge¬
nom stöld af en mängd smörproduktionsbevis från vårt Nord¬
Den 26 Juli.
169
ligaste Län, på ett sätt, som han icke rådde för, beröfvadesde
bevisningsmedel han, för att på ett segrande sätt kunna genom¬
föra Kongl. Maj:ts och Kronans talan, nödvändigt behöfde. Ej
heller är det obekant, att han, i egenskap af notarie, under 2:ne
Riksdagar tjenstgjort hos Bonde-Ståndet. Såsom duglig embets¬
man har han, genom en ovanlig förmåga och skicklighet, skapat sig
ett aktadt namn, och då Staten gifver understöd och anslag åt
Stockholms Stora Barnhus, och detsamma således till en del åt¬
minstone är en allmän inrättning, en Statens tillhörighet, så
synes hans verksamhet derstädes verkligen hafva varit egnad
åt Statens tjenst. Då jag, sedan en längre tid tillbaka, per¬
sonligen känt mannen, si har jag ansett mig skyldig att upp¬
lysa allt detta. Ingen kan säga, att han svikit sin pligt, hvil¬
ken han tvertom med all förtjenst uppfyllt. Jag beviljar myc¬
ket heldre en liten skärf åt efterlefvande efter sådane embets-
män, än åt deni efter andre mindre värdige, hvilka af de 5:ne
andra Stånden undfå pensioner all vår bön förutan. Jag vär¬
derar de af David Andersson anförda skälen, men tror mig icke
handla ovärdigt, då jag beviljar 250 R:dr till pension åt enkan
efter en skicklig och duglig embetsman, utmärkt för sina goda
och sannt fosterländska tänkesätt. På alla dessa grunder yr¬
kar jag återrerniss af Utlåtandet och vill hoppas, att Ståndet
icke måtte sätta sig emot en sådan.»
Häruti instämde Bengt Gudmundsson från Hallands Län.
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Jag har begärt ordet,
mindre lör att motsätta mig en återrerniss, i fall Ståndet be¬
slutar en sådan, emedan intendenten Sandström var min syn¬
nerligen gode vän, och jag gerna, i fall jag visste att trän¬
gande behof vore för handen, skulle vilja för min del bidraga
med en skärf till att aflägsna bekymren för hans efterlem-
nade enka, utan egentligen för att framställa några anmärk¬
ningar mot de motiver, som här blifvit framlagde för åter-
remiss och beviljande af den begärda pensionen. Man har
nemligen sagt, att då Rikets Ständer anslagit pensioner åt Lands¬
höfding Nermans med Heres enkor, Bonde-Ståndet, som icke
gillat dessa beslut, borde visa att det icke heller knusslade i
dylika fall, utan att det äfven hade sina gunstlingar att för¬
orda. Jag kan icke gilla detta skäl, ty jag har icke kurmat
förmärka annat än att Bonde-Ståndet ständigt uttalat sitt be¬
stridande och ogillande i dessa frågor, ehuru det är något
ganska vanligt, att de gått igenom till följd af afgjord plurali¬
tet inom de andra Stånden. Detta bör likväl ingalunda för¬
ändra Ståndets princip att gå tillväga, då man alltid måste se
till hvad kassan tål, ty, såsom ordspråket säger, »många bäc¬
170
Dej) $6 Juli.
kar små göra en stor å», neli landet får dyrt betala hvarje
öfverflödig utgift. Dessa och flera förut framställda skäl för
antagande af Utskottets förslag ii ro, efter mitt tycke, mycket
bättre och öfvervägande de vackra och klingande ord, som å
andra sidan anförts för pensionens beviljande, och hvilka blott
utgöra advokatyr. Man kari icke säga, att Sandström var en
Statens embetsman, icke helier att behofven äro så trängande,
att man bör bevilja pensionen af nåd och misskundsamhet.
Då vi framför allt böra iakttaga god sparsamhet och hushåll¬
ning med Statens medel, så hafva vi icke annat att göra, än
att antaga Utskottets förslag. Utskottet har ändock, äfven om
detta anslag icke kommer i fråga, förordat beviljandet af så
många sådana, att vi få se oss mycket noga om hvar medel
skola tagas för att bestrida dem alla. Man bör här icke göra
afseende på de personliga interessena, utan blott betrakta ären¬
det i och för sig sjelft, och af denna orsak anser jag det icke
vara värdt att förorda återremiss häraf.»
Jonas Petter Danielsson från Calmar Län instämde häruti.
Ola Månsson från Skåue: »Då jag första gången uppträdde
i frågan och understödde Anders Andersson från Skaraborgs
Län, för att icke motsätta mig hans begäran om återremiss,
råkade jag att omnämna de pensioner, hvilka blifvit beviljade
enkorna efter Nerman och Palmblad. Flera sådana kunna
uppräknas, men jag vill dermed icke upptaga Ståndets tid. Den
siste talarens ord, hufvudsakligen rigtade mot mig, efter hvad
jag kunde finna, vill jag deremot upptaga och besvara. Han
har påstått att de, som tala för pensionens beviljande, begagna
advokatyr; det är minst sagdt oanständigt att framkasta så¬
dana tillvitelser mot olika tänkande, och jag kari icke begripa
huru det kan kallas advokatyr, alt jag icke vill motsätta mig
en återremiss, ehuru jag icke understödjer förslaget, hvilket
troligen af de andra Stånden kommer att blifva förkastadt.
Sandströms enka kan vara fullt ut lika mycket, om icke mera
berättigad till understöd som andra enkor, och då frågar jag
om man, derföre att man påstår något sådant, bör klandras
för advokatyr? — En talare yttrade för en tid sedan, att ju
förr vi bevilja anslag, ju förr taga medlen slut. Vi böra här
icke tala om konseqvens, ty åberopandet häraf passar sålunda
icke vid detta tillfälle. Jag bar icke hort någon säga, att
Itonde-Ståndet icke bör knussla, men jag tror att Ståndet bör
få besluta huru det behagar. Jag var aldrig personligen be¬
kant med Sandström, men på många af Ståndskamraternes
förord trodde jag mig icke böra sätta mig emot en återremiss
af förevarande Utlåtande till förmån för hans efterlemnade
Den 26 Juli.
171
enka. När kommittenterne lemnat mig förtroendet att här-
städes Vara deras ombud, och Ståndet lemnat mig det uppdrag
att vara Ledamot i Stats-Utskottet, så anser jag mig böra
handla efter min öfvertygelse i alla de fall, som kunna före¬
komma. Sedan jag nu sökt vederlägga de inkast, man gjort,
skall jag icke vidare begära ordet i denna fråga.»
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson från Södermanland:
»Jag kände allt för väl den mannen, för hvars enka man här
talar mot och med, och har haft kunskap om hans sjelfstän¬
dighet och skicklighet. På ett särdeles nitiskt och utmärkt
sätt har han vid Stockholms Stora Barnhus ställt nästan all¬
ting derstädes på redig fot, och derför torde hans efterlemnade
enka och barn haft skäligt anspråk på erhållande af något
understöd från det allmännas sida. Men på sätt flere Talare
här hafva upplyst, har det blifvit praxis att, antingen en tjenste¬
man tjena t längre eller kortare tid. antingen omständigheterna
äro ömmande eller icke, alltid någon kommit och föreslagit
beviljandet af en pension, och följden har blifvit den, att Stän-
derne med mycken varsamhet bordt och måst behandla dylika
mål. Skäl till bifall kunna här visserligen finnas, men om¬
ständigheterna äro ej så ömmande, och boet är ej i sämre
skick, än att enkan och barnen kunna berga sig till nästa
Riksdag, och om det då 'skulle befinna» vara nödigt och ound¬
gängligt att bevilja en pension, sådan som den nu begärda, så
kunna Rikets Ständer då anslå en sådan, då man nog kan
vara säker derom, att alltid någon person finnes, som derom
vill väcka fråga. Då tvenne Stånd bifallit Utskottets förslag,
så, ehuru jag icke vill motsätta mig en återremiss, torde dock
en sådan icke tjena till någonting, i synnerhet som inga skäl
blifvit lörebragte, hvilka kunna förändra Utskottets öfvertygelse.
På denna grund anser jag lämpligast vara att godkänna Ut¬
låtandet, sådant det nu förefinnes.»
Häruti instämde J. G. Wasmuth från Stockholms Län,
Jonas Christoffersson från Wermland, Erik Ersson och Jan An¬
dersson från Dalarne, m. fl.
Peller Claesson från Elfsborgs Län: Det förefaller mig
ganska underligt, alt så många här hafva uppträdt och talat
för återremiss, nu då Utskottet en gång afslagit en begärd
pension, då jag betänker att desse talare ofta förut uppträdt,
fordrande återremiss så snart Utskottet förut tillstyrkt en eller
annan dylik begäran. Sandström förvärfvade sig många vän¬
ner inom detta Stånd, då han härstädes tjeostgjorde såsom
Notarie under tvenne Riksdagar, men vänskapen bör ej sträcka
sig allt för långt, ej så långt, att man vill af allmänna medel
173
Den $6 Juli.
bevilja hans elterlefvande enka en pension, hvarutaf hon, utan
dylika konsiderationer, aldrig kunde komma i åtnjutande. Om
understödet beviljades af egna medel, då kunde man göra be¬
hörigt afseende på det vänskapsförhållande, hvaruti man med
den aflidne stått, men då det gäller Statens medel, bör man
blott och bart se på förtjensten allena. Det kan icke nekas,
att Sandström var en nitisk och förtjenstfull tjensteman, men
han hann icke tjena det allmänna så lång tid, att han kunde
hinna förvärfva sin enka rättighet till pension, i synnerhet som
något stort och trängande behof deraf icke är ådagalagdt. För
öfrigt instämmer jag med f. v. Talmannen Nils Pehrsson från
Södermanland och bifaller Utlåtandet för närvarande. Man får
alltid se hvad framtiden kan härvidlag i denna sak göra.»
David Andersson: »I mitt förra yttrande nämnde jag, att
jag med ledsnad måst rösta för afslag af pensionen åt en¬
kan efter Sandström, oaktadt den vänskap oss emellan rådde
under hans lifstid; i fall någon härutaf kunnat känna sig för¬
närmad, så äro jag dertill oskyldig, ty meningen var ingalunda
att dermed såra någon. Man har härstädes sagt att, äfven i
fall hans tjenstetid befinnes något kort, hans verksamhet och
drift likväl äro så öfvervägande, att han derigenom berättigat
sin enka att komma i åtnjutande af pension. Att antaga en
sådan princip, vore i sanning vådligt, ty då skulle Staten nöd¬
gas köpa embetsmannens nit, verksamhet och redlighet; detta
behöfves dock ingalunda, ty det är deras skyldighet att ådaga¬
lägga allt detta eldigt den embetsed, de en gång svurit. Denna
ed böra de hålla och i annat fall afskedas de. Nu hafva vi
alla erkänt, att han var en i hög grad duglig och verksam
embetsman; jag respekterar detta, men för att kunna vara
berättigad att erhålla pension åt sina efterlefvande fordrasännu
mer. Dertill erfordras längre tjenstetid, en viss ålder m. m.,
som här i detta fall icke finnes. Jag hemställer derför, om
det nu är skäl att bevilja en pension, hvaraf följden skulle
blifva, att Staten till slut finge gifva pensioner åt alla sina så
väl äldre som yngre tjenstemäns efterlefvande. Sannerligen
fruktar jag, att vi då komma att gå alldeles för långt, ty i
stället för att belöna förtjensten, skulle vi pensionera alla, som
icke under tjenstens utöfning gjort sig skyldige till straff. Jag
anser Utskottet hafva gjort hvad det bort, och yrkar bifall af
ifrågavarande Utlåtande.»
Denna åsigt delades af J. E. Rudberg och Gustaf Nilsson
från Calmar samt Johannes Nilsson och Olaus Rörjesson från
Götheborgs Län, med flere.
Nils Nilsson från Wermland: »Då jag sista gången hade
Den °2li Juli.
173
ordet, ville jag icke nämna den omständigheten, att Sandström
väl var Notarie inom detta Stånd år 1844 vid Riksdagens bör¬
jan, men icke vid dess slut. Detta är ett faktum, och jag
vill icke deröfver vidare yttra mig. Att han emellertid var
en duglig embetsman bestrides ingalunda. När en embetsman
har fått en tjenst, så bör han sköta den efter bästa förmåga;
så har jag sett det ske i min hemort och så bör det ske öf¬
verallt, utan att Staten derför bör hafva pensioner i bered¬
skap åt alla, eller att Statens medel skola användas till un¬
derstöd för deras efterlefvande enkor.»
Ilans Pehrsson från Gefleborgs Län: »Jag begärde ordet
endast för att förekomma den misstanke, att jag ville slösa
med Statens medel derför, att jag förordat beviljandet af pen¬
sion åt den olyckliga enka, hvarom nu fråga är. Det är utan
ändamål att vidare ingå i bedömande af mannens förtjenoter,
af hans karakter och sätt att bestrida sin syssla, men jag tror
att det icke är Ståndet värdigt att sätta sig emot beviljandet
af en så liten summa till ett sådant ändamål. Jag ämnar icke
vidare tala för Statsanslag i denna väg; men jag vill ej heller
underlåta att nu begagna tillfället för att uttala den anmärk¬
ningen, att detta Stånd mången gång i dessa och dylika frå¬
gor, som ordspråket säger, »silar mygg och sväljer kameler.»
Lars Larsson från Elfsborgs Län: «Det vitsordet, att
en embetsman varit oförvitlig och väl skött sin tjenst, bör
hvar och en söka skaffa sig, isynnerhet som det blott utgör
hans pligt och icke något mera. Här är blott fråga om for¬
merna skola följas eller icke, då pensioner af Statens medel
skola beviljas. Den, sorn skall kunna anses berättigad till pen¬
sion, skall öförvitligen hafva förvaltat sin tjenst under en viss
tiderymd. — Sedan jag sist hade ordet har jag af en talare
fått en erinran derom, att jag skulle olämpligt hafva yttrat
mig emot honom personligen uti mitt föregående anförande.
Jag får derföre förklara, att jag alldeles icke rigla t imina ord
emot någon särskild person, ehuru detta icke är någonting
ovanligt af den värde an märkaren sjelf och flere andra, utan
emot här fällde yttranden. Sorn samme Talare, med sin ovan¬
liga förmåga att väl och träffande uttrycka sig, ytterligare re¬
peterat och förklarat sitt förra yttrande, så får jag gifva till¬
känna, att mitt uttryck »advokatyr» icke angick honom, utan
hade afseende på andra yttranden, sorn härfunder diskussionen
förekommit och hvilka jag är färdig att uppgifva, i fall så
skulle påfordras.»
L. G. Sandberg ifrån Westerbottens Län : »Då ingen .af
Ståndets Ledamöter uti Ef skottet reserverat sig emot Utlåta:!-
174
Den 26 Juli.
det, så synes tnig inga skäl vara för handen, på hvilka Bonde-
Ståndet skulle kunna återremittera frågan. Jag förenar mig
alltså med dem, som yrka bifall till hvad Utskottet hemställt.»
Johannes Nilsson ifrån Malmöhus Län: »Jag vill icke för¬
länga diskussionen, sorn redan blifvit mer vidlyftig än som
någonsin behöfts, och jag'vill blott gifva tillkänna, att jag god¬
känner Utskottets Utlåtande, då inga skäl finnas att frånträda
de deruti uttalade åsigterna »
Petter Mårtensson från Jönköpings Län: »Jag vill i Stån¬
dets minne återföra frågan om beviljandet af pension åt en¬
kan efter en i min trakt afliden tjensteman, Häradsskrifvare»
Seth, och den utgång denna fråga fick. Jag framställde denna
enkas begäran om en liten pension på den grund, att hennes
man hade tjenst Staten i icke mindre än 48 år. Utskottet
fann. sig emellertid befogadt att afslå denna billiga begäran på
troligen ganska goda skäl. Denna enka är emellertid, efter
hvad jag bestämdt har mig bekant, mycket fattigare än den,
hvarom nu fråga är. Jag bevarar i ett kärt minne Sand¬
ströms mig städse visade vänskap, men kan ändock icke häraf
blifva förmådd att nu gå från min förut hysta åsigt i detta
ämne. Huruvida Sandström längre eller kortare tid varit i Sta¬
tens tjenst känner jag icke, men jag vet, att han på senare
tider och intill sin död innehade en enskild befattning. Ater-
remiss tjenar till ingenting, och då jag tror att Utskottet, som
vid flere föregående tillfällen afslagit allt beviljande af begärda
pensioner, äfven denna gången handlat rätt, så yrkar jag bifall
till Utlåtandet.»
Anders Andersson från Skaraborgs Län: Då jag i början
helt enkelt begärde återremiss af detta Utlåtande kunde jag icke
föreställa mig, att en så oerhördt vidlyftig diskussion deröfver
skulle uppslå, sorn den, hvilken nu oafbrutet fortgått. De nu
mot återremissen här framkastade satserne och skälen känner
jag ganska väl igen. — Det är icke talat derom attj ifall
Sandström hade hyst helt andra politiska åsigter än dem han
han var lifvad utaf, hans enka då hade fått pension, vår bön
förutan. — Här har blifvit sagdt, att inga andra enkor än de,
hvilkas män redligen tjenat Staten och det allmänna, äro be¬
rättigade att erhålla pension. Jag vill dock påminna, huru här¬
med i allmänhet tillgår. Först bör embetsmannen förstöra
och på ett eller annat sätt bortslarfva Statens medel och ådraga
sig stora balanser, hvilka Rikets Ständer sedan af gunst och
nåd efterskänka, med afseende på den stora verksamhet och
skicklighet desse embetsmän städse visat; sedermera, efter
männernas död går det särdeles lyckligt och ledigt för de ef-
Den 56 Juli.
175
teriefvande enkorna att få stora pensioner sig tillförsäkrade,
håde för sig sjelfva och sina barn. Så går det i allmänhet
till, och förtjensten, om den blott är skyldighet, kan icke
alltid göra sig gällande. — Denna fråga må nu emellertid er¬
hålla hvilken utgång som helst, så böjer jag mig för majorite¬
tens mening. Det går icke alltid rätt till, ty ginge allt som
sig borde så skulle ingen ens hafva behöft förorda denna pen-
sionsahsökan. Emellertid vill jag för sista gången hemställa
om återremiss af Utlåtandet.»
Häruti instämde E. M. Falk och Anders Jonsson från
Skaraborgs Län, samt Henrik Andersson från Orebro Län.
Ofverläggningen förklarades nu vara fulländad. Talman¬
nens framställda proposition på bifall blef med öfvervägande ja
besvarad, i följd hvaraf detta Utlåtande sålunda var af Ståndet
godkändt.
Emot detta Ståndets beslut reserverade sig Anders Anders¬
son och E. il/. Falk från Skaraborgs Län, Matts Persson från
Stockholms Län, Hans Persson från Gefleborgs Län, Nils Pers¬
son från Malmöhus Län och Johannes Bengtsson från Christian¬
stads Län, m. fl.
§ 5-
Föredrogs Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Be¬
tänkande N:o 113, i anledning af väckt motion om ändring i
sättet för den s. k. landskyldens utgörande till presterskapet
inom Bohus Län.
Härvid yttrade Olaus Börjesson från Götheborgs och Bohus
Län: »Utaf Betänkandet finner jag, att Utskottet, på grund deraf
att landskyldens uppbärande in natura är en presterskapet i
Bohus Län af ålder tillförsäkrad och lagligen befästad rättig¬
het, derest ej särskild öfverenskommelse om dess utgörande på
annat sätt emellan vederbörande kan träffas, ej funnit skäl att
bifalla den förändring uti denna skatts erläggande, som jag och
min Länskamrat Tobias Lind föreslagit. Jag skulle icke hafva
velat ogilla Utskottets skäl, ifall frågan varit af den betydenhet
att den kunnat ingripa uti presterskapets rättigheter, men då
högst få hemman iuom Länet utgöra afgiften in natura, så kan
derom icke blifva fråga. Frågan om malträntan tycker jag
gerna kunde behandlas lika med den reglering, som förut för¬
siggått med persedlarne hudar och skinn; detta hade varit kon¬
seqvent, då samma författningar, som då åberopades, äfven nu
finnas och måste vara gällande. Men då nu saken är för denna
gång förlorad, och Utskottet har afslagit vår begäran samt
176
Den SO Juli.
de frenne öfrige Stånden godkänt Utskottets Betänkande, så tje¬
nar återremiss till intet; hvarför jag anhåller blott att Ståndet
under ogillande lägger detsamma till handlingarne.»
Ofverläggningen var slutad och då Talmannens framställ¬
ning på bifall med öfvervägande Ja besvarades, var ifrågava¬
rande Betänkande af Ståndet sålunda godkändt.
§ 6.
Föredrogs punktvis Stats-Utskottets Utlåtande N:o 176, i
anledning af-erhållna återremisser ä Betänkandet N:o (ii, an¬
gående beräkningen af Statsverkets inkomster och vissa till
samma Betänkande hörande bilagor.
Utskottets anmälan angående ingressen till Belänkandet
lades till handlingarne.
1:s(a punkten: ordinarie räntan.
Härvid yttrade:
Måns Månsson från Calmar Läa: »Vid föredragningen af
denna punkt vill jag nu förbehålla mig rättigheten att få till
Enskildta Utskottet inkomma med ett Memorial angående upp¬
hörande af landtågsgärden och att underdånig skrifvelse i äm¬
net måtte sedermera från Ståndet till Kongl. Maj:t afgå. För
öfrigt anhåller jag, att denna punkt måtte läggas till handlin¬
garne.»
Häruti instämde Guslaf Nilsson och E. J. Rudberg från
Calmar Län, Olof Olsson från Westmanland, m. fl.
Förre Talmannen Nils Pehrsson från Kronobergs Län : »Jag
hemställer, att Ståndet härutinnan låter vid Med-Ståndens be¬
slut bero.»
Ofverläggningen var slutad, och på Talmannens framställda
proposition förklarade sig Ståndet låta bero vid Med-Ståndens
beslut i ämnet.
2: dra punkten: afradsspanmålen och 3:dje punkten: lionde-
spanmålen. Lades lill handlingarne
S:le punkten: arrendemedel af kungsgårdar och andra lä¬
genheter. Jlifölls.
S:de punkten: tionde- och hammarskattsjernet.
Ordet begärdes af:
Erik Ersson från Gefleborgs Län, som anförde: »Då Bonde-
Ståndet förut nedsatt tiondetackjerns-skatten med en tredjedel
af hvad den förut varit, och denna nedsättning äfven kommer
Den 26 Juli.
177
stångjernstillverkningen till godo, sä önskar jag att Ståndet icke
måtte bevilja någon vidare nedsättning till dess vi kunna få
nedsättning i de grundskatter, som äro jordbruket pålagde.»
Häruti instämde Johan Johansson från Orebro Län, m. fl.
Nils Larsson från Jemtland: »Jag instämmer med Erik
Ersson i hvad han anfört rörande hammarskattsjernct. Ifall
Ståndet afslår Utlåtandet N:o 64 Bil. Litt. C, så bibehålies deri¬
genom åt Staten en inkomst af tillsammans 94,600 R:dr.»
Georg Nyqvist från Wermland: »Då frågan förra gången
här i Ståndet lörevar talade jag för bifall tili nedsättningen i
hammarskattsjernet, och jag har sedan dess icke ändrat min
öfvertygelse härutinnan, samt tror det vara oklokt att vägra
denna förändring, ty om man någonsin skall erhålla någon ned¬
sättning i grundskatterne på jordbruket, så bör man medgifva
en sådan äfven för andra. Om motion väckes härom, så kunna
vi i annat fall häruti möta ett skarpt motstånd. Ifall Ståndet
hunnit förglömma de skäl, jag förra gången anförde, så vill jag
nu upprepa dem. Jernfabrikationen bör behandlas såsom all
annan fabriksnäring, och jag anser det icke vara med billighet
och rättvisa öfverensstämmande, att den ena fabrikationen skall
erlägga en skatt, sådan som den andra icke utgör. Jag tror
det icke vara förenligt med vårt Stånds bästa att någon pro¬
duktion, vare sig af säd eller jern, är betungad med grund¬
skatt, och om vid denna Riksdag lindring vinnes i skatten för
jernhandteringen, så kunna vi vid nästkommande Riksdag er¬
hålla en dylik lättnad för jordbruket, och på denna grund vill
jag rösta för hammarskattsjernets nedsättning till hälften af
hvad det förut varit. Preste-Ståndet har uti sitt yttrande sagt
att, om jernproducenterne egnade mera uppmärksamhet åt sin
handtering, den säkerligen skulle lemna vinst, och de komma
till ett annat resultat, än de nu erhålla; jag vet dock så myc¬
ket om jernhandteringen, att jag kan med fullt skäl förklara,
att ifall Presterskapet skötte något så när sitt kall så väl, som
jerntillverkarne, så skulle det stå bättre till med religiositeten
och allt, hvad Presterskapet egentligen åligger, än det nu be¬
klagligtvis gör. Jag bifaller Utskottets förslag i denna punkt.»
Nils Nilsson från Wermland och Guslaf Hultman från Ore¬
bro Län instämde.
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Då förevarande fråga
återremitterades till Stats-Utskottets förnyade handläggning, ut¬
talade jag, och flere med mig, min åsigt om lämpligheten och
billigheten alt efterskänka hälften af hammarskatten, och det
Bonde-St. Prof• vid Riksd, 1853—1854 VI. 12
178
Den 26 Juli.
är icke skäl alt ånyo upprepa hvad då anfördes. Alla grund¬
skatter innebära en orimlighet, men hammarskatten utgör dock
blott 1 procent, under det grundskatten å jorden uppgår till
minst 20 procent, och då frågar jag om det är lämpligt och
billigt att upphäfva den förra och låta den senare qvarstå. Jern-
bruken åtnjuta dessutom särskilda privilegier, hvilka icke alls
kommit jordbruket till godo. Jag yrkar afslag på dessa och
förut anförda skäl, men fordrar alt minimibeloppet för oin¬
skränkt smidesrätt vid bergsmanshamrar må nedsättas till 200
skeppund.»
Med förre Talmannen instämde Lars Mallsson från Upsala
Län, Anders Medin från Kronobergs Län, Gabriel Andersson och
J. P. Andreasson från Elfsborgs Län, jemte flere Ståndets Le¬
damöter.
Georg Nyqvist: »Äfven jag skall instämma uti den fordran,
som här blifvit framställd, angående minimibeloppet för oin¬
skränkt smidesrätt vid bergsmanshemman, ty det är rättvist
att den, som icke kan tillverka mer än t. ex. 200 skeppund,
icke heller erlägger skatt för ett högre tillverkningsbelopp. Ef¬
ter jag nu händelsevis har ordet, så skulle jag vilja veta, hvaruti
de stora privilegier bestå, hvilka äro jernbruken förunnade.
Det skall blifva ganska interessant att få kännedom härom, då
jag aldrig kunnat förmoda dem vara så väsendtliga, som här
blifvit sagdt, emedan bruksegarne skatta för sin egendom fullt
ut lika mycket, som alla andra.»
Matis Pehrsson från Stockholms Län: »Här har förklarats
att brukspatronerne icke äro de, som först böra påtänkas vid
en nedsättning af grundskatlerne. Detta är äfven tili en del min
mening, ty jag tror alt de icke behöfva komma i första rum¬
met; men då man rört på den strängen, att grundskalteme skola
nedsättas och fråga derom uppstått, så tror jag att det icke
vore klokt att nu motsätta sig en nedsättning uti hammarskatten,
ly om vi en annan gång komme och fordra nedsättning af
grundskatterne å jorden, så har Ståndet emot sig sitt eget be¬
slut, att det i afseende på bergsbruket vidblifvit grundskatterne.
Derför vill jag denna gång bevilja lindring deruti för brukspa¬
tronerne, ehuru de icke bordt först komma i fråga, under den
förhoppning att bruksegarne en annan gång öfvergå på vår sida
och understödja våra bemödanden i samma väg. Den minsk¬
ning uti Statens inkomster, som härigenom skulle uppkomma,
* är af för liten betydenhet för att behöfva tagas i betraktande.
Det går merändels alltid så till att, om man vill bereda någon
lindring uti skatteväsendet, man måste göra början, der en så¬
dan är möjlig, ehuru det icke alltid är sagdt, att deo derstädes
Den 26 Juli.
179
äfven är mest behöflig. Merendels brukar förhållandet här¬
vidlag vara alldeles motsatt. Jag bifaller Utskottets förslag.»
Ernrik Andersson och Gustaf Hullman, båda från Örebro
Län, instämde.
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Den, som betviflar att
bruken ega privilegier, hänvisar jag till biskop Eeurlins reser¬
vation, hvilken finnes Betänkandet bifogad och igenfinnas å
pag. 13.»
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Man har sagt, att det
är en orimlighet att bibehålla grundskatterne och att bevill-
ningar böra sättas i stället. Jag medgifver detta och är villig
att, så snart grundskatterne borttagas från jorden, äfven befria
andra näringar derifrån. Så snart något förslag härom fram-
stälies, vill jag genast derpå ingå, men förut kan jag icke ingå
på hvad nu blifvit begärdt.»
Häruti instämde Olof Lagergren från Gottland, m. fl.
Nyqvist: »Det slog ganska rigtigt in, hvad jag (rodde, att
brukens privilegier inskränka sig till en obetydlighet. Jag har
icke förbisett biskop Eeurlins reservation, men anser den icke
hafva någon betydenhet i förevarande fall. Preste-Ståndet har
isynnerhet visat sig gensträfvigt, ty de förmoda och inse att,
om inskränkningen uti grundskatterne för jernbruket! nu går
igenom, grundräntorna å jordbruket framdeles komma att bort¬
tagas. Presterne handla således ganska konseqvent. Biskop
Eeurlins reservation gäller endast de bäst lottade bruken inom
Riket, och för dem skulle jag icke vara emot om att bibehålla
grundskatten oförändrad såsom den nu är, och vore inga an¬
dra bruk ifråga, skulle jag icke rösta för någon nedsättning.
Men i och med detsamma jag vill befordra någon fördel för
den mindre bemedlade och bereda den fattige någon lindring,
så måste det merändels ske i sammanhang med beviljandet af
en dylik förmån åt den rike och förmögne. Man bör icke
fästa sig vid talet om bergsbrukens privilegier, ifall icke några
andra finnas, än dem, som biskop Heurlin i sin reservation
uppgifvit.»
inder* Medin från Kronobergs Län: »Om jag kunde för¬
må mig att tro, det de fördelar, hvilka af åtskilliga Talare här
blifvit omordade, skulle, genom att bifalla hvad Utskottet nu
föreslagit, vid nästkommande Riksdag vara att förvänta, d. v. s.
att grundskatterne då skulle komma att lyftas från det under
deras tyngd dignande jordbruket, så skulle jag gerna med min
röst vilja bidraga till ett så önskvärd! resultat; men jag kan
icke tro härpå och anser det vara försigtigast att uppskjuta
180
De?i 26 Juli.
frågan härom till dess vi erhålla lindring från dessa båda grund¬
skatter på en gång. Nog känna vi alla att bruksegarne hafva
bättre råd och tillfälle att utgöra gnindskatterne, än jordbru-
karne, och derför yrkar jag afslag af hvad Utskottet föreslagit
uti förevarande 8:de punkt.»
Häruti hördes instämma Lars Mallsson från Upsala Län,
Anders Jonsson från Westergöthland, Olof Pehrsson från Wester¬
botten, Jöns Pehrsson och Ola Pehrsson från Blekinge, m. fl.
Ståndets medlemmar.
Erih Ersson från Stora Kopparbergs Län: »Jag är före¬
kommen af Medin och instämmer helt och hållet med honom.
Afven jag tror, att försigtigheten fordrar det vi icke bevilja denna
nedsättning förrän jordbruket, hvilket är mångfaldiga gånger
högre beskattadt än bergsnäringen, vinner en motsvarande lin¬
dring i sina skattebördor.»
Ofverläggningen var slutad. Talmannens framställning på
bifall besvarades med blandade Ja och Nej, hvarpå omröstning
begärdes, för hvilket ändamål följande voterings-proposition upp¬
sattes, justerades och anslogs:
»Bifaller Ståndet hvad Stats-Utskottet i dess Utlåtanden N:ris
64, 8:de punkten och Bilagan Litt. C samt N:o 176 tillstyrkt
i fråga om nedsättning till hälften af hammarskatten och den
afgift, som vid vissa verk i stället för hammarskatt utgår?
Den det vill, voterar Ja;
Den det icke vill, voterar Nej.
Vinner Nej, har Ståndet beslutat, att hammarskattsjernet
skall beräknas och utgå efter enahanda grund som hittills.»
Voteringen verkställdes härefter i vanlig ordning, och be-
funnos vid voterings-sedlarnes öppnande IS Ledamöter af Stån¬
det hafva röstat Ja och 70 Nej, i följd hvaraf Ståndet stannat
i det beslut Nej-propositionen innehåller.
Emot detta Ståndets beslut reserverade sig Georg Nyqvist
och förre vice Talmannen Pehr Eriksson från Wermland samt
Gustaf Hullman från Örebro Län.
Uppå härefter framställd proposition beslöt Ståndet för sin
del, att minimibeloppet för inskränkt smidesrätt vid bergsmans-
hamrar skall nedsättas till 200 skeppund.
Vid hvad förevarande 8:de punkt i öfrigt innehåller fät
Ståndet bero.
9:de punkten: alun-tionden.
Ståndet lät vid Utskottets yttrande härutinnan få bero.
Den SG Juli.
181
41 :te punkten: mantalspenningarne.
1:sla momentet. Lades till handlingarne.
2:dra momentet;
Härvid yttrade sig sålunda:
Ola Månsson från Skåne: »Ståndet har på sätt och vis
redan bifallit detta moment, emedan samma personer, hvilkas
befrielse från mantalspenningarnes utgörande Utskottet nu till¬
styrkt, äfven voro inbegripne uti Utskottets förslag i Utlåtan¬
det N:o 64, ll:te punkten, bilagaa Litt. E., hvilket af Ståndet
förut blifvit godkändt. Nu beror det om Ståndet vill frångå
sitt förra beslut, som var vidsträcktare och afsåg flere perso¬
ners befrielse från erläggande af denna afgift, eller antaga hvad
Utskottet nu föreslagit, som dock åsyftar en inskränkning uti
vårt förra beslut. Jag tror att vi böra vidblifva vår förra me¬
ning, och således antaga detta moment med ett sådant tillägg.»
Förre Talmannen Ails Pehrsson: »Såsom redan blifvit an¬
märkt har Ståndet redan bifallit detta moment, fastän i vid¬
sträcktare mening, ty Utskottets förra gången afgifna förslag
omfattade flere personer, än det vi nu håfve för ögonen. Jag
anser det vara bäst att låta bero vid hvad Utskottet tillstyrkt,
ty eljest skulle möjligen någon rubbning uti hvad vi åsyfta
kunna inträffa, som icke blefve för vår mening fördelaktig.»
Med förre Talmannen instämde Lars Mallsson från Upsala,
Anders Medin från Kronobergs, Peller Jönsson och Andert
Pellersson från Jönköpings, Gabriel Andersson från Elfsborgs,
Guslaf Nilsson från Calmar och Håkan Pettersson från Blekinge
Län, m. fl.
Anders Andersson från Skaraborgs Län: »Ehuru jag vet
att Ståndet ganska väl kan frånträda sitt förra beslut, så vill
jag likvisst för ingen del påyrka något sådant, ehuru jag förra
gången ville hafva Utskottets mening sådan som den nu är.
Jag ansåg, att den förra skulle, såsom varande otydlig till sitt
innehåll, förorsaka trassel och krångel. Nu hafva vi emeller¬
tid kommit dit jag önskat, när icke mantalspenningarne i sin
helhet kunnat borttagas, hvilket jag skulle helst hafva sett.
Mig gör det detsamma om Ståndet antager Utskottets förslag
eller vidblifver sitt förra beslut.»
Mauritz Sahlin från Wester-Norrlands Län: »Då frågan
härstädes sista gången förevar, satte jag mig emot antagandet
af Utskottets tillstyrkan, på den grund att den var otydlig och
för vidt utsträckt. Sedan Utskottet nu gått min önskan till
mötes, så vill jag bifalla detta moment, eller ock låta bero vid
hvad Utskottet häruti föreslagit.»
182
Den 26 Juli.
Med Sahlén förenade sig Jon Hansson från Wester-Norr-
land och Anders Bäckström från Norrbottens Län.
Nils Nilsson från Wermland: »I likhet med föregående
Talare, anser jag att Utskottet nu bättre och redigare uttryckt
sin mening, så att den icke, ..såsom förra gången, är otydlig
och förvillande. Jag hemställer derför, att Ståndet måtte från¬
träda sitt förra beslut och antaga deri förändring, Utskottet nu
framställt.»
Häruti instämde Johan Bergström och Erik Jansson från
Stora Kopparbergs Län, Nils Larsson och Pehr Byström från
Jemtland, Lars Rasmusson och Johannes Nilsson från Götheborgs
och Bohus Län, m. fl.
Ola Månsson: »Den .öfverklagade otydligheten uti Utskot¬
tets förra försteg kan jag icke inse ; men då 3:ne Stånd åter¬
remitterat detsamma, så torde det vara nödvändigt att Ståndet
fråeträder sitt förra beslut och bifaller nu gjorda tillstyrkan,
på det att vi må kunna erhålla ett någorlunda enigt beslut
härutinnan.»
Lars Matisson från Upsala och Henrik Andersson från Ore¬
bro Län, jemte många af Ståndets öfrige Ledamöter hördes
häruti instämma.
Öfverläggningen var slutad. Talmannens framställning på
bifall besvarades med öfvervägande Ja, och hade således Stån¬
det, med frånträdande af sitt i ämnet fö,rut fattade beslut, an¬
tagit Utskottets förslag angående 2:dra momentet af ifråga¬
varande £l:te punkt.
S;dje momentet. Bifölls.
13:dc punkten: Kavalleri-regementernes hästvakans-spau-
må!; ii:de punkten: ständige rotevakans-afgifter, och 17:de
punkten: rotevakans-afgift af Utsockne frälsehemmanen i Halland.
Vid Utskottets yttrande härom lät Ståndet bero.
19:de punkten: TrosspassevoJans-afgiften.
i:sta momentet.
Ståndet lät härvid bero.
2:dra momentet. Bifölls.
31 ::le punkten: Postmedlen.
Ståndet låt härvid bero.
Hvad Utskottet i sista delen af Utlåtandet tillkännagifvit,
lades härefter tiil handlingarne.
Den 26 Juli. ] 8 3
§ 7-
Efter skedd föredragning godkändes Expeditions-Utskottets
förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl.
Majit N:o SS, angåenda inställande af bränvinstillverkning i
sammanhang med pressjästberedningen.
§ 8.
'Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets Utlåtande N:o 177, i
anledning af väckta frågor om nytt formulär för Riks-hufvud-
boken, samt om särskild hufvudbok för Kongl. Statskontoret.
Till bordläggning lista gången anmäldes:
ExpedUions-Viskollets förslag till underdånig skrifvelse JV.o
86, om antagande af decimalsystem för mått och vigt;
Konsliiulions-VlskoUcts Memorial N:o 22, med förslag lill
ändring af 55:te §:n Regerings-Formen, angående förtroende¬
sysslor;
N:o 23, i anledning af tre Stånds återremiss af Memorialet
N:o 12, innehållande förslag till ändring i 28:de §:n Regerings-
Formen;
N:o 24, i anledning af ett Stånds återremiss af Memorialet
N:o 15, innehållande förslag till ändring af 32:dra §:n Rege¬
rings-Formen och 24:de §:n Riksdags-Ordningen;
N:o 23, i anledning af ett Stånds återremiss af Memoria¬
let N:o 13, innehållande förslag tili ändring af 39:de §:o Riks¬
dags-Ordningen ;
N:o 23, i anledning af ett Stånds återremiss af Memoria¬
let N:o 16, i fråga om förslag tili ändring i 69:de §:n Regerings-
Formen ;
N:o 27, i anledning af ett Stånds återremiss af Memoria¬
let N:o 17, innefattande lörslag till ändring i 14:de §:n Riks¬
dags-Ordningen ;
N:o 28, i anledning af två Stånds återremiss af Memoria¬
let N:o 18, innehållande förslag till tillägg vid 4G:te §:n Riks¬
dags-Ordningen, äfvensom, i sammanhang dermed, till ändring
af åtskilliga §§:r i Riksdags-Ordningen och Regerings-Formen;
samt
N:o 29, med voterings-propositioner, rörande Konstitutions¬
utskottets uti Memorialet N:o 9 afgifna förslag till ändring af
68:de §:n Riksdags-Ordningen.
184
Den 26 Juli.
Särskildta Utskottets Betänkande JV-o 13, i anledning a t
åtskilliga motioner om vilkoren för bränvinsförsäljning, samt
Protokolls-utdrag från Vällofl. Borgare-Ståndet N:o 347,
med inbjudning att deltaga i nämnde Stånds beslut angående
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 140,
i anledning af väckta motioner om inrättande af kommucal-
nämnder.
§ 40.
Såsom icke erfordrande vidare åtgärd lades lill liandlingarne
följande från resp. Med-Slånden ankomna Protokolls-utdrag:
Från Höglofl. Ridd. och Adeln N:ris 530—365,
» Högvörd. Preste-Ståndet N:ris 276—284, och
» Vällofl. Borgare-Ståndet N:ris 341—346; samt
348—532.
§ 44-
Anmäldes af Johannes Nilsson från Skåne, det Peller Ga¬
brielsson från Kronobergs Län vore af sjukdom hindrad att
tills vidare uti Expeditions-Utskottet tjenstgöra, hvadan Ståndet
beslöt att Erik Larsson från Wester-Norrlands Län skulle, i
den förres ställe och intill dess han till tjenstgöring uti Utskottet
sig åter inställer, under tiden såsom Ledamot uti nämnde Ut¬
skott inträda.
Ståndet åtskiljdes kl. | till 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
John Roy.
Dan 28 Juli.
185
Ilen 38 Juli 1854.
Plenum kl. 5 e. m.
§ *•
Protokollerne för Plena den 18:de innevarande månad kl.
10 f. m. och 6 e. m. justerades och godkändes.
§ 2.
På derom gjord begäran beviljade Ståndet ledighet från
Riksdagsgöromålen åt:
Johan Pehrsson från Upsala Län under 14 dagars tid, räk¬
nad från morgondagen; och skulle Carl Dahlgren från Elfs¬
borgs Län under tiden vara Ledamot i Konstilutions-Utskottet';
och Anders Jansson från Westerås Län, under 14 dagar, räk¬
nade från den 2:dre nästkommande Augusti; hvaremellertid
Håkan Pettersson från Blekinge Län komme att inträda såsom
Ledamot i Bevillnings-Utshottet.
§ 3-
Föredrogos följande Stats-Utskottets på Ståndets bord hvi-
lande Utlåtanden:
N:o 478, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående inqvarteringsskyldigheten i Stockholm, bifölls.
N:o 479, i anledning af väckt motion om gratifikation åt
förste Landtmätaren Albin, för en af honom upprättad karta
öfver Jemtland.
Nils Larsson från Jemtlands Län begärde ordet och ytt¬
rade: »Innehållet af ifrågavarande Utlåtande besannar ord¬
språket: »den, som går oombedd till, går otackad ifrån». Förste
Landtmätaren Albin har utan annat syftemål, än att gagna det
allmänna, delat sin af Styresmanna-befattningen för Afvitt-
rings-verket i Jemtland mycket anlitade tid och upprättat, ej
blott särskilda kartor öfver Länets alla Tingslag, utan jemväl
en karta öfver hela Länet, hvarföre ock min länskamrat By¬
ström, med hvilken jag instämt, väckt motion om en belöning
åt Albin, som kan anses vara högst välförtjent; men Stats¬
utskottet har icke funnit sig befogadt tillstyrka bifall till för¬
slaget, af det hufvudsakliga skäl, att en karta öfver Jemtland
186 -
Den SS Juli.
år 1849 blifvit på Statens bekostnad upprättad. Det är dock
redan utredt, att denna sednare karta, både är i allt för liten
skala tilltagen och lika ofullständig, som gagnlös, åtminstone
i jemförelse med Albins, som är 6£- gånger större och måste
vara till en väsendtlig nytta för Konungens Befallningshafvande
och Domstolarne vid i Länet ofta förekommande jordatvister.
Jag vill angifva några af samma karlas egenskaper och det
obestridliga företräde, den eger framför den förut upprättade.
Albins karta kommer att på det fullständigaste utvisa af-
vittringens resultater, derigenom att alla gränser för i skiftes-
lag varande större byalag, byar, hemman, enstaka nybyggen,
kronotorp, utjordar, genom afvittringen utskiftade fyllnads-
marker till byar och hemman, som befunnits hafva brist i
ägor efter gamla hemmantalet, Kongl. Maj:ts och Kronans öf¬
verblifva afradsland, som till nybyggen icke blifvit använde,
och de områden, som för hvarje lappmarksfjell blifvit afsatta
till renbete; hvarjemte roteringen utmärkes medelst utsättande
af rotenumret vid stamhemmanet, samt sqvadrons- och kotn-
pagniegränsorne enligt det år 1831 fastställda nya indelnings¬
verket; och slutligen skal! kartan äfven utvisa hvarest tall-,
gran- eller löfskog är rådande, eller kala fjellmarker finnas.
Häraf är uppenbart, att ifrågavarande karta lemnar, vid den-
hastigaste blick, alla de upplysningar, man i geografiskt afse¬
ende kan behöfva, och att det sålunda icke är fullt öfverens¬
stämmande med det rätta att förkasta densamma derföre, att
en sämre karta finnes att tillgå. Då jag emellertid har mig
bekant, att 3:ne Riksstånd redan bifallit Utskottets yttrande,
är väl något å Bonde-Ståndets sida icke att åtgöra i ämnet;
hvadan jag med det nu anförda endast haft för afsigt att ut¬
trycka min ledsnad och missbelåtenhet med frågans utgång.»
Härefter, och da vidare ej var att anföra, blef, uppå af
Talmannen framställd preposition, Stals-Utslcotlels Utlåtande N:o
179 af Ståndet bifallet.
N:o 180, i anledning af väckt motion om bildande af en
pensions-anstalt för Sveriges Ilandelsfiottas skeppare, styrmän
och sjöfolk.
Härom uppstod diskussion, derunder nedannämnde Stån¬
dets Ledamöter sig yttrade:
Nils Larsson från Jemtlands Län: »I förevarande fråga
har herr Wallenberg i Borgare-Ståndet väckt motion om bil¬
dande af en pelisions-anstalt för Svenska coopvrerdi-matroser,
öfver hvilken motion Utskottet blott lösligen sig yttrat, och
deremot fästat ett hufvudsakligt afseende å en annan motion,
Den SS Juli.
187
åsyftande en slik inrättning för jemväl skeppare och styrmän.
Denna behandling föranleder efter min tanka blott en onödig
förveckling af ämnet och större kostnadér, då skeppare och
styrmän befinna sig i helt olika lefnadsförhållanden, än han¬
delsflottans gemenskap; hvarföre jag finner mig befogad yrka
ärendets återförvisande till Utskottet, för att med mera nog-
granhet utreda och yttra sig öfver hvad herr Wallenberg före¬
slagit.»
Ola Månsson från Skåne: »Hvartill en återremiss skall
tjena, kan jag icke förstå, då Utskottet gjort allt hvad på det¬
samma berott för frågans utredning och lösning. E utgifts-
afdelningen motsatte jag mig det derstädes genomdrifna förslag
om bildande af en fond af 6000 R:dr, som, för den händelse
den ifrågavarande pensions-inrätlningen kunde åvägabringas, år¬
ligen skulle ställas lill Kongl. Maj:ts disposition och under näst¬
kommande 3 år från Riksgälds-kontoret utgå, hvartill jag an¬
såg mig ega det skäl, att något reglemente ej blifvit föreslaget,
förutan hvilken åtgärd och andra förberedelser, bestämda be¬
lopp för dylika ändamål icke torde böra af Statens medel an¬
vändas. Då Utskottet ock, i enlighet med denna grundsats före¬
slagit en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, åsyftande just
den erforderliga utredningen, som, med anspråk på tillförlit¬
lighet, nu icke kunnat af Utskottet verkställas, lärer allt, hvad
motionärerna för närvarande billigen kunnat önska, vara full-
gjordt, och vederbörande rederier äro under tiden oförhindrade,
att öfver egna medel, för ändamålels snarare vinnande, så för¬
foga, som dem bäst synes. Af dessa skäl anser jag Utlåtandet
böra bifallas.»
Häruti instämde Johannes Nilsson, Nils Svensson, Ola Sven¬
son och Nils Andersson från Skåne, jemte flere af Ståndets
Ledamöter.
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Jag har ej be¬
gärt ordet för att motsätta mig en återremiss, enär jag i af¬
delningen röstat för det lilla bidrag af 6000 R:dr, som der¬
städes blef beslutadt. Jag har ock trott mig finna att, då den
hufvudsakliga motionen är vorden väckt af f. d. Stats-rådet
grefve von Platen, hvilken, såsom sjelf sjöman, ser på djupet,
samma motion för sig hade goda skäl, ehuru man ock måste
medgifva, att det för Stats-Utskottet fallit sig svårt, att i de¬
talj uppgöra det förslag, som, förrän medlen anvisas, måste
vara uppgjordt. Billigheten talar dock för den föreslagna åt¬
gärden, åtminstone så vidt det angår hvad man i allmänhet
kallar sjöfolket, såsom skeppare å mindre fartyg, som segla
inrikes, matroser och andra. Sjömannen får ej någon fattig-
188
Den 28 Juli.
värd; han har ej något hem på jorden; ty under sina yngre
och kraftfullare dagar måste han sväfva omkring på det stor¬
mande hafvet, och sedan han blifvit gammal och utsliten, får
han vandra kring land och rike och söka allmosor; hans lott
är icke jemförlig med någons på landbacken, fastän han äfven
under den djupaste fred får hårdt kämpa för sitt fosterland.
Man kan gerna säga, att sjömännen utgöra en nära nog afskiljd
menniskoklass, som, sedan dess krafter äro medtagna, öfver-
lemnas åt slumpen eller godtycket. Afdelningen i Utskottet
ville dock -att, till pensions-anstaltens beredande, bidrag skulle
till en början tagas af sjömännens så kallade föring och be¬
loppet fyllas af konfiskations-medlen ; men denna åsigt bort-
resonnerades i Utskottet, som jemväl misstog sig om ofvan-
bemälde motionärs verkliga mening, som egentligen afsåg sjö¬
folk af gemenskapen, men icke sjökaptener och styrmän, hvilka
hafva särskilda pensionsanstalter i städerna, sjömanshusfonder
och dylikt; men sådana misstag uppkomma ofta, då man skall
förkasta ett förslag och upprätta ett, i ens egen tanka bättre,
i stället. Såsom saken emellertid nu står, torde vi ej kunna
erhålla annat resultat, än det af Utskottet föreslagna, då detta
tvifvelsutan redan är eller blir bifallet af de 5:ne Medstånden;
dock ville jag, för den händelse Ståndet skulle besluta en åter-
remiss, föreslå, att redaktionen i den blifvande underdåniga
skrifvelse!! förändras sålunda, alt orden skeppare och styrmän
der uteslutas.»
Sekreteraren erinrade, att, enligt det föredragna Utlåtan¬
det, grefve Plåtens motion innefattat jemväl skeppare och styr¬
män ; dervid Matts Pehrsson tilläde, att på det sättet hade sa¬
ken åtminstone i Utskotts-afdelningen icke blifvit uppfattad.
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Med afseende derå,
att Ola Månsson icke påyrkat anslag, utan allenast en utred¬
ning af ämnet, den äfven jag finner högst behöflig, anser jag
mig kunna frånträda mitt yrkande om återremiss och till¬
styrka bifall till Utlåtandet, på det sätt, att orden skeppare och
styrmän utelemnas i den blifvande underdåniga skrifvelsen.»
Af denna åsigt voro J. G. Wassmuth från Stockholms,
Olof Pehrsson från Westerbottens och Anders Bäckström från
Norrbottens Län, med flere.
Anders Andersson från Skaraborgs Län; »Ehuru jag all¬
deles icke bestrider behölligheten af en pensionsanstalt för or¬
keslöse sjömän, och följaktligen ej heller en i sådan syftning
föreslagen underdånig skrifvelse, bestrider likväl jag på det
högsta allt anslag i detta, helt och hållet enskilda, afseende af
Statens medel. Det erforderliga beloppet må tagas af Handels-
Den 28 Juli.
189
och Sjöfartsfonden, eller hvad annars sorn helst, utom frän Sta¬
tens nog mycket ändå anlitade tillgångar.»
Med Anders Andersson förenade sig Anders Medin från
Kronobergs, Jon Hansson från Wester-Norrlands, Olof Lager¬
gren från Gottlands, Erik Ersson från Stora Kopparbergs, Ga¬
briel Andersson från Elfsborgs, Anders Kylander och Jonas
Christoffersson från Wermlands Län, jemte flere af Ståndets
Ledamöter.
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »För min del instäm¬
mer jag fullkomligt i den af nästföregående Talare yttrade åsigt,
med erinran tillika, att, så framt en underdånig skrifvelse skulle
afgå till Kongl. Maj:t i sådan syftning och med de ordalag,
Utskottets förslag innehåller, jag antager för alldeles gifvet, att
anslag af Statsmedel för uppgifna ändamålet kommer i fråga.
En annan sak är åter, huruvida Sveriges handelsflottas skep¬
pare, styrmän och sjöfolk verkligen kunna anses vara Statens,
d. v. s. det allmännas tjenare. Om så är förhållandet, bör Sta¬
ten onekligen bereda dem uppehälle sedan de ej längre förmå
tjenstgöra; men äro de det icke, utan, på sätt jag förmodar,
enskilde personers eller skeppsrederiers tjenare, lärer det väl
tillhöra dessa deras principaler att om dem draga försorg; ty
i annat fall ser jag icke hinder för att possessionater och landt¬
brukare kunna, med samma rätt, af Staten begära anslag till
pensioner åt sina rättare och drängar, då dessas tjenstbarhet
upphör, hvartill de ock finge ett godt skäl, om jag till riglig-
heten antager den af Matts Pehrsson lemnade upplysning, att
ordalagen i sjelfva Utlåtandet icke öfverensstämma med Ut¬
skottets beslut, eller den motions innehåll, som derföre ligger
till grund. Af dessa anledningar skulle jag minst fordra en
utredning om, och i hvad mån Staten kan till Rikets handels¬
flottas sjöfolk stå i någon direkt förbindelse, innan jag till Ut¬
låtandet kunde tillstyrka bifall.»
Anders Pehrsson och Petter Mårtensson från Jönköpings,
Johan Petter Andreasson från Elfsborgs, Gustaf Nilsson från Cal¬
mar och G. Hullman från Orebro Län, med flere af Ståndets
Ledamöter, instämde.
Ola Mänsson: »Ordalagen i Utskottets yttrande äro all¬
deles öfverensstämmande med afdelningens, utom i den del,
der den sednare tillstyrkt fastställande af ett visst belopp. Jag
var för öfrigt af samma tanka, som förre Talmannen, och vill
derjemte upplysa, att majoriteten inom Utskottet icke hyllade
den meningen, att anslag skulle för ifrågavarande ändamål lem¬
näs af allmänna medel; men, äfven med bibehållande af denna
åsigt, tror jag, för -den händelse Kongl. Maj:t, efter den före¬
190
Den 28 Juli.
slagna utredningen, kan tillvägabringa någon anstalt ä skeppsrede-
riernas sida, utan Statens betungande, sådant låter sig bättre
och lättare verkställa om Utlåtandet bifalles i dess närvarande
skick.»
Anders Pehrsson från Örebro Län : »För att få utredt, huru¬
vida coopvasrdie-sjömännen äro i Statens tjenst eller ej, an¬
ser jag återreniiss icke erfordras; ty i denna del förefaller
mig Utlåtandet vara fullkomligen klart. Det heter ju tydligen
deruti: »Sveriges handelsflottan, och att denna tillhör enskilde,
derom kan ej blifva tvist. Detta hindrar dock icke Ståndet alt
besluta den föreslagna underdåniga skrifvelsen, den jag alltså
anser Ståndet böra godkänna, med uteslutande likväl af orden
»skeppare och styrmän».»
Häri förenade sig Georg Nyqvist från Wermlands Län, Pehr
Erik Andersson från Westerås och Daniel Danielsson från Öre¬
bro Län.
Blotts Pehrsson: »Då ingen här talat för anslag af någon
viss summa, torde någon utredning om sjöfolkets egenskap af
Statens eller enskildes tjenare, icke erfordras. Jag anser sjömännen
emellertid i 6å måtto vara Statens, som de få utgöra afgift vid
inmönstringen, erlägga en hög kontribution — för en matros,
menar jag, 2 R:dr — och ej undandraga sig, då det gäller Ri¬
kets försvar, tjenstgöring på Kronans skepp, vid hvars upp-
tackiande ofta förhyras coopvaerdie-matroser. Hvad beträffar
redaktionen af Utskotts-Utlåtandet, så må denna hafva tillkom¬
mit huru som heldst, men det vet jag, att under diskussionen
nämndes ej andra, än sjöfolk eller matroser.»
Henrik Andersson från Örebro Län: »Att återremittera
ärendet för någon vidare utredning, anser jag ej löna mödan.
Då motionären föreslagit, att medlen, bland annat, skola tagas
af sjömännens »föl ing», samt Handels- och Sjöfartsfonden; men
Utskottet ej funnit sig böra någon viss summa föreslå, förrän
reglemente blifvit upprättadt, utan förslaget inskränker sig till
en Rikets Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl. Majit, »att,
för åvägabringande af en pensions-inrättning för Sveriges han¬
delsflottas skeppare, styrmän och sjöfolk, utredning måtte ske,
huruvida en dylik anstalt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af bemälde motionär (grefve Platen) uppgifna grunder
kan åstadkommas» — tror jag Utskottet ej kunnat förfara an¬
norledes, än som skett; hvadan, och ehuru jag möjligen skulle
kunna billiga det föreslagna uteslutandet i skrifvelsen af orden:
»skeppare och styrmän», jag dock är öfvertygad, att Utlåtandet
utan fara kan, sådant det nu befinnes, bifallas.»
Den 28 Juli.
191
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson från Södermanlands
Län: »Sedan jag anhöll om ordet, har jag blifvit förekommen
af Henrik Andersson, och anser iika med honom en återremiss
vara både onödig och öfverflödig. Jag bifaller således Utlåtandet
i dess närvarande skick, och vill blott tillägga, att, om Kongl.
Maj:t i anledning af den ifrågavarande underdåniga skrifvelsen,
skulle vilja något för kommande Ständer i ämnet föreslå, det
då lärer vara dessa obetaget att yttra sig öfver så väl perso¬
ner, som sättet och fonden för den föreslagna inrättningen ; i
följd hvaraf jag ock tror, att vi nu diskuterat ämnet mer än
tillräckligt.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Jag hade heldst
önskat gifva hela förslaget det vitsord, alt detsamma ej förtje-
nade afseende; men då Utskottet allenast gjort hemställan om
allåtande af en underdånig skrifvelse i ämnet, dermed endast
afses nödig utredning, torde det bifall, vi lemna Utlåtandet, icke
böra ega rum på annat sätt, än ordalydelsen tydligen innehåller.
Vilja , rederierna emellertid bilda pensionsanstalter åt sina sjöfaran¬
de, må de så göra, utan att Rikets Ständer dermed behöfva taga
någon befattning. Går man nu in i öfverläggning om anslag
af Statsmedlen och sjöfolkets rätt dertill, följer troligen, att vi
snart hafva att motse förslag angående pensionering af torpare
och husmän. Jag bifaller af dessa skäl Utlåtandet.»
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Enär fråga nu blif¬
vit väckt om återremiss, torde jag böra erinra, att detta Stånd
ej plägat vägra en sådan åtgärd, då skäl derför blifvit anförda.
Härutinnan förete sig, enligt min åsigt, åtminstone tvenne ove¬
dersägliga omständigheter för en bättre utredning af ämnet, än
hittills skett. Landet lider nemligen, synnerligen höst-och vår¬
tiderna, en stor tunga af en mängd kringvandrande, förfallne
eller förslitne sjömän, hvilkas pensionering, äfven om Staten i
någon mån skulle dertill bidraga, blefve mindre tryckande, än
den enskildes uppoffringar i hemmet ; och det torde äfven vara'
en känd sak, att Svenske sjömän, lockade af en högre månads-
penning, öfvergifva våra och taga tjenst å utländska fartyg,
hvilket tvifvelsutan ej skulle ega rum om de i sitt fädernesland
visste sig hafva att vänta något, hvaraf de kunde lefva på
sin ålderdom. Jag får dock förklara, att jag i likhet med nå¬
gra föregående Talare icke finnér skäl, att i förslaget angående
pensioneringen inrymma coöpvaerdi-skeppare och styrmän; ty
dessa hafva under sin verksamma tid så mycket bättre vilkor,
än det egentliga sjöfolket, att de ganska väl kunna försäkra sig
om en någorlunda bekymmerfri framtid; likasom jag ock an¬
ser, att, innan användande af Statens medel ifrågasättes, han¬
192
Den 28 Juli.
dels- ech sjöfarts-inkomsten samt rederierne, af egna medel,
böra i första rummet bilda den nödiga fonden. Något hinder
för, eller skäl att vägra, en återremiss i frågan, kan jag af nu
anförda orsaker icke inse, och vill ej heller föreställa mig an¬
nat, än att Utskottet, som ej bör af ett slikt åtgörande finna
sig förnärmadt, söker gå Bonde-Ståndets billiga önskningar i
ämnet till mötes.»
Med Sahlström förenade sig J. G. Wasmuth från Stock¬
holms Län, E. Al. Falk från Skaraborgs, Anders Andersson från
Östergöthlands, Carl Ersson från Westerås och Lars Gustaf
Andersson (rån Elfsborgs Län.
Ola Alånsson: »Utskottet har besvarat motionerna och af-
handlat frågan om så väl skeppares och styrmäns, som det öf¬
riga sjöfolkets behörighet, att af de ifrågasatta pensionerna kom¬
ma i åtnjutande. Finner sig Ståndet dermed ej nöjdt, skall jag
yrka att den tillstyrkta underdåniga skrifvelsen måtte helt och
hållet afslås.»
Matts Pehrsson: »Jag hade ej väntat, att man, för ett litet
motstånd, skulle taga så hett vid sig, att man ville yrka af-
slag å det man nyss förordat. En återremiss för en redaktions-
förändring kunde väl icke skada, och jag tror densamma nu¬
mera behöflig, enär Utlåtandet vidlåder den egenheten, att herr
Wallenbergs i ämnet väckta motion ej blifvit besvarad.»
Talmannen fann sig föranlåten hänvisa till Utlåtandet pag.
8, der yttrande öfver herr Wallenbergs motion blifvit afgifvet.
Johannes Nilsson från Malmöhus Län: »Att afslå Utskot¬
tets förslag vore ej välbetänkt, då man, på sätt en föregående
Talare rätteligen erinrat, vet hvilken mängd af obrukbara sjö¬
män vandra omkring i landet, och huru skola de hjelpas om
hvarken Staten, Handels-och Sjöfartsfonden eller rederierna der¬
om kunna anlitas? Utlåtandet synes mig derföre fullt ända¬
målsenligt, så framt orden »skeppare och styrmän» ur den blif¬
vande underdåniga skrifvelsen uteslutas. Såsom jemväl förut
är vordet anmärkt, står det ju Ständerne fritt, att, då en Kongl.
Proposition i ämnet afiemnas, fatta det beslut i frågans alla
delar, hvartill befogenhet förefinnes; och jag tror för min del,
att det vore en stor välgerning för landet, om saken ju förr
desto heldre komme i gång.»
Häruti instämde E. J. Rudberg från Calmar samt Johannes
Nilsson och Erik Christensson från Götheborgs Län.
Nils Nilsson från Wermlands Län: »Jag anser bäst, att
Utlåtandet bifalles med den redaktionsförändring i den blifvande
Den 28 Juli.
193
underdåniga skrifvelsen, som nästföregående och flere Talare
förordat; men skulle Ståndet deremot beslula en återremiss
torde den böra uteslutande grunda sig på innehållet af herr
Wallenberga motion.»
Ola Månsson: »Då jag sednare gången hade ordet yttrade
jag alldeles icke att jag yrkade afslag å Utlåtandet, utan att jag
skulle göra det, så framt Ståndet ej vore belåtet med Utskot¬
tets åtgörande. Tvertoin vidblifver jag i allo min första fram¬
ställning i ämnet. Herr Wallenbergs motion är, såsom Tal¬
mannen redan erinrat, .besvarad dermed, »att Utskottet funnit
hans väckta förslag icke vara så utveckladt, att detsamma kunde
af Utskottet understödjas»; och är ej, jag frågar det, en för¬
beredande åtgärd onödig innan, i en sak af den förevarandes be¬
skaffenhet, en pensionsinrätlning bildas? Och har ej Utskottet
handlat fullt konseqvent, då det föreslagit en underdånig skrif¬
velse för vinnande af en utredning i frågan? Det må ju bero
på kommande Ständer att besluta, så väl om medel till pen¬
sionsfonden skola (agas af det allmännas, eller ej, som huru¬
vida skeppare och styrmän kunna få räknas till de pensions-
berättigade. Mig förefaller det derföre bäst att låta bli att
omredigera, utan aflemna den underdåniga skrifvelsen uti dess
af Utskottet föreslagna lorm.»
Lars Matisson från Upsala och David Andersson från Hal¬
lands Län instämde.
Georg Nyqvist från Wermlands Län: »Då af diskussionen
synes, att Ståndet önskar en pensionsinrättning för handels¬
flottans sjöfolk, med uteslutande af skeppare och styrmän, och
med förutsättning att Ståndets verkliga mening är sådan, är
det väl ock rättast, att den underdåniga skrifvelse!! i enlighet
härmed redigeras. Skulle densamma deremot komma att afgå
i de af Utskottet föreslagna ordalag, blir utredningen annor¬
lunda, än i förra fallet; och jag förenar mig derföre med de
Talare, hvilka yrkat att skeppare och styrmän i berörde skrif¬
velse icke omnämnas.»
Diskussionen förklarades slutad; och sedan, i fråga om
proposition, Nils Larsson från Jemtlands Län förklarat sig anse
skeppare och styrmän böra, uti ifrågavarande fall,., från sjö¬
folket i öfrigt afskiljas; samt Anders Pehrsson från Orebro Län
förmenat, att ordet »matroser» borde nyttjas i stället för ordet
»sjöfolk», tiil hvilken sednare benämning jemväl skeppare och
styrmännen kunde hänföras, blef, uppå af Talmannen framställda
propositioner, Utskottets förslag sålunda af Ståndet bifallet, att
Bonde-St. Pvot. nid Rikad. 1853—1854. PI. 43
194
Den 28 Juli.
orden »skeppare och styrmän» skulle från den föreslagna under¬
dåniga skrifvelsens innehåll utgå.»
1V.-o est, i anledning af erhållna återremisser å Betänkan¬
det N:o 67, angående regleringen af Riks-statens andra Huf-
vudtitel.
t .-sta punkten. Ståndet lät vid Utskottets yttrande bero.
3:le punkten. Sedan, på begäran, Hr Graas reservation
blifvit uppläst, yttrade sig:
Henrik Andersson från Orebro Län: »Jag har i Utskottet
instämt i Hr Gråå’s reservation, ehuru sådant ej lärer hafva
blifvit i protokollet antecknadt, och anser jag Bonde-Ståndet
för närvarande ej böra anslå mera till Hofrätternas tjenstemän
och vaktbetjenter, än det redan gjort, så framt man någonsin
skall få hoppas på en ordentlig lönereglering. Jag yrkar der¬
före, att Ståndet måtte vidblifva sitt förra beslut.»
Johan Johansson från Östergöthlands Län m. fl. af Ståndets
Ledamöter voro af samma mening.
Anders Andersson från Skaraborgs Län och Ola Månsson
från Skåne instämde med Henrik Andersson, i så måtto, som
de jemväl yrkade, att Ståndet måtte vidhålla hvad de förut i
saken beslutat och lägga Utlåtandet till handlingarne.
Vidare var icke att anföra, utan förklarade Ståndet, efter
af Talmannen framställda propositioner, sig vidblifva sitt förut
i ämnet fattade beslut, och alt Utskottets yttrande i denna punkt
skulle läggas lill handlingarne.
Vid hvad Utskottet i tide punkten yttrat, fann Ståndet
skäligt låta bero.
N:o isa, i anledning af erhållna återremisser å Betänkan¬
det N:o 67, angående reglering af utgifterna under Riks-statens
fjerde Hufvudtitel.
3:dje punkten. Yttrandet härutinnan blef af Ståndet af-
slagel.
i:de punkten. Vid Utskottets yttrande i denna del lät
Ståndet bero.
8:de punkten, afslogs.
11:le, 13:de och 1i:de punkterna. Ståndet lät bero vid Ut¬
låtandet i dessa delar.
I7:de punkten. Itifölls.
\
Dan SS Juli.
20:de, 21 .sta och 24:de punklerne. Dervid fann ÖIandel
skäligt låta bero. I öfrigt lades Utlåtandet till handlingarne.
N:o 183, i anledning af återremisser af Betänkandet N:o
71, angående reglering af utgifterna under Kiks-statens sjette
Hufvudtitel.
2:dra punkten lades lill handlingarne.
3:dje punkten, 1 :sta mom. erfordrade ej heller annan åt¬
gärd; hvaremot samma punkts 2:dra moment af Ståndet bifölls.
9:de punkten, I:sta morn. Härvid yttrade sig:
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Då denna fråga lörra
gången i Ståndet förevar till öfverläggning, framställdes och
gjordes förbehåll om tryckning af de bilagor, som åtföljde ilen
Kongl. Propositionen om löneförhöjningen åt landtstaterna; men
derom har Utskottet icke yttrat sig; hvadan jag ej heller kän¬
ner, om någon åtgärd härutinnan blifvit vidtagen.»
Ola Månsson från Skåne: »Jag får upplysa, att Stats-Ut-
skottet in Pleno beslutat labellernes tryckning, att dessa redan
äro under arbete och att de snarligen kunna till Ståndet inför¬
väntas.»
Anders Andersson från Skaraborgs Län: »Eller den nu af
Ola Månsson meddelade upplysning har jag ej vidare att anföra,
än att, då min motion sålunda blifvit bifallen, Ståndet torde
böra sitt förra beslut i hufvudsaken vidblifva.»
Vidare diskussion lörekom ej; och uppå af Talmannen
framställd proposition vidblef Ståndet sitt förut i amnel fattade
beslut.
S:dra momentet. Förre Talmannen Nils Pehrsson begärde
ordet och yttrade:
»Då Utskottet ej anser medlen behöflige, förmodar jag att
Ståndet, med bifall till Utskottets framställning, vidhåller hvad
förut härom beslutats.»
Ståndet förklarade sig vidblifva sill i detta afseende försl
fattade beslut.
3:dje momentet, äfvensom 13:de, loide* !3:djc, och 24:de
punkterna lades lill handlingarne.
32:dra punkten. I afseende härå, och för så vidt den an¬
gick af Kongl. Majit i Nåder föreslagen kapitalersättning åt
fattigvårdsinrättningen i Södertelje för den till Södertelje kanal
upplåtna så kallade skolmästare-ängen — vidblef Ståndet sill
196'
Den SS Juli.
förra beslut i ämnet, med godkännande af Utskottets nu gjorda
hemställan.
Öfrige delar af sistberörde punkt, äfvensom 33:dje och 3S:le
punkterna, jemte Betänkandets N:o 71 återstående punkter,
lades lill handling arne.
N:o ISi, i anledning af erhållna återremisser å Betänkan¬
det N.-o 72, angående regleringen af utgifterna under Riks-
statens sjunde Hufvudtitel.
Ståndet lät vid Utskottets yttrande i 10;de punkten bero,
men lade Utlåtandet i öfriga delar lill handlingarne.
N:o 185.
6:le och 7:de punkterna, lades till handlingarne.
8:de punkten. Ståndet vidblef sitt härutinnan förut fattade
beslut.
9:de punkten lades lill handlingarne.
11:te punkten. Hvad Ståndet uti der omförmäldt ämne
förut beslutat, förklarade sig Ståndet vidblifva.
I8:de punkten, hvaruti Utskottet tillstyrkt arfvode för
ytterligare 4 extra provincialläkare, med vilkor att de nya
distrikterna uppläte och underhölle hostad för läkarne å det
ställe, som af Kongl. Majlis vederbörande Befallningshafvande
godkändes, föranledde diskussion, derunder nedannämnde Stån¬
dets Ledamöter yttrade sig i följande ordning:
Ola Månsson från Skåne: »Då denna fråga förra gången
inom Ståndet förevar, tillstyrkte jag bifall till Utskottets förslag,
och denna mening vidhåller jag ännu. Såvida vi vilja hoppas,
att en gång kunna få påräkna läkarevård i de delar af lands¬
bygden, som äro aflägsna från städerna, anser jag det alldeles
nödvändigt att Utlåtandet i denna del bifalles.»
Häruti instämde Georg Nygvist och Anders Kylander från
Wermlands, Nils Svensson från Christianstads Län, jemte flere
af Ståndets Ledamöter.
Malls Pehrsson från Stockholms Län: »Nog finnes försla¬
get vara förmånligt för de nye läkarne, men man antager
derigenom en ny princip, som snart torde komma att med¬
föra en Kongl. Proposition, att alla läkare skola få boställen —
något, som åter Idefve allt för tryckande.»
Mauritz Sahlén från Wester-Norrlands Län: »Jag'finnér
det väl förmånligt att vi få anslag till arfvoden åt läkare, men
Den 28 Juli.
197
besynnerligt förefaller det mig det dervid fästade vilkoret om
skyldighet för dist ri k terna alt förskaffa och underhålla bostä¬
der, helst sorn dessa skola utses af Konungens Befallningshaf¬
vande. 1)5 vi något hvar torde hafva erfarenhet af, huru svårt
underhållet af kyrkoherdebostaden varit och är, men vi, utan
någon väsendtlig lindring härutinnan, nu äfven skola bygga och
vidmakthålla boställe åt läkaren, kan jag icke medgifva berörde
vilkor, utan anser Utlåtandet derom höra alslås.»
Jon Hansson från Wester-Norrlands, samt Lars Gustaf
Sandberg och Olof Lindström frän Westerbottens Län, tn. fl.
instämde.
Petter Claesson från Elfsborgs Län: »Nu, likasom vid
frågans behandling i Ståndet förra gången, röstar jag för bifall,
då jag icke kan finna annat, än att lörslaget är nyttigt, och
att billigheten fordrar, att läkarne af distrikterna förses med
bostäder. Man torde dessutom ernå den fördelen att, då rä¬
karne sålunda blifvit skäligen gynnade, de ej skola komma att
så mycket fika elter högre betalning för sina besök.»
Henrik Andersson från Orebro Län: »Jag vill väl icke mot¬
sätta mig lörslaget, men kan ej undgå att förklara, det jag,
lika med Matts Pehrsson, finner detsamma lör exemplets skull
vådligt, enär vi, om det antages, snarligen torde hafva att för¬
vänta proposition på lika förmån åt andra läkare, och det blelve
då måhända värre för oss hädanefter, äu hittills. Jag skulle
således helst önska att förslaget godkändes, utan det deri ut¬
tryckta vilkoret om skyldighet att åt läkaren bekosta och un¬
derhålla bostad.»
E. M. Falk från'Skaraborgs Län, Carl Nilsson från Öster¬
göthlands, Pehr Matisson från Wester-Norrlands, Olof Pehrsson
från Westerbottens, Imts Andersson från Gefleborgs, Guslaf
Nilsson och E. J. Hudberg från Calmar samt Olof Pehrsson från
Blekinge Län voro af samma mening.
Förre Talmannen Nils Pehrsson; »Jag har varit och är
ännu af samma tanka som Ola Månsson. Bedan föregående
Riksdag upplystes, att Kongl. Maj:t i frågan följde den grund¬
sats, alt de orter, sorn önskade extra läkare, skulle åt den
förskatTa bostad. Jag erinrar mig ett fall, då tvist uppkom
om platsen inom distriktet, der läkaren skulle bo. Läkaren
hade hyrt en byggnad i distriktets ena ända, hvaröfver de mest
aflägset boende anförde klagomål hos Konungens Befallnings¬
hafvande, som förklarade läkaren böra hafva sin bostad i midten
af distriktet, hvaraf följde att läkaren begärde afsked och lem-
nade orten. Detta och dylika fall hafva gifvit anledning till
198
Den °JS Juli.
Utskottets förslag. Mig synes den farhåga, några Talare här
framställt, för att, om Utlåtandet beträffande extra provincial¬
läkare, bifölles, anspråk på boställen jemväl skulle komma att
göras för de ordinarie provincialläkarne, vara helt och hållet
obefogad; ty de sednare skola bo i städerna. Den ort, sorn
finnér sia vara i behof af en extra provincialläkare förser ho¬
nom tvifvelsutan villigt med bostad; och dragés sådant i be¬
tänkande, torde behofvet ej heller vara synnerligen stort. För
öfrigt torde en annan omständighet, tili stöd för förslagets rätt¬
visa och billighet, ej böra lemnäs oanmärkt, den nemligen,
att läkare, som bosätta sig på landet, vanligen hafva mindre
praktik, än de, som bo i städerna; hvaraf ock handt, att, då
löneförmånerna och vilkoren i öfrigt heslämts för knappa, någon
sökande till en landtläkare-plats sig icke anmält. Sådant har
på ett ställe i min ort inträffat, och platsen är ännu obesatt,
ehuru jag tror distriktboarne numera funnit sig föranlåtne hyra
eller köpa bostad åt den blifvande läkaren. På dessa skäl an¬
ser jag icke vara rätt att afslå Utlåtandet. Det beror ju i allt
fall på kommunerna om de vilja hafva läkare inom sitt område
eller icke.»
Pehr Sahlström, och J. G. Wassmuth från Stockholms Län,
David Andersson från Hallands, Wils Wilsson från Wermlands,
jemte flere af Ståndets medlemmar, förenade sig med förre
Talmannen.
Georg Wyqvist från Wermlands Län : »Om jag ej minnes
orätt, upplystes det förra gången denna fråga förevar i Ståndet,
att sådana föreskrifter blifvit gifna, att de orter, hvilka
åstundade extra provincialläkare, ovilkorligen skulle förse dessa
med bostäder. Förslaget härutinnan innebär således ej något nytt.
Jag kan för öfrigt ej föreställa mig, att någon ort, som är i
behof af läkarevård från närmare håll, vill undandraga sig något
så billigt, som det ifrågavarande vilkoret. Den högre både
skjutsersättning och betalning för besväret, de orter måste
underkasta sig, hvilkas innevånare nödgas långväga ifrån hemta
läkare, talar dessutom högeligen för bifall till förslaget, för att
icke taga i beräkning vådan för menniskolif deraf, att läkaren
icke hinner infinna sig förr, än det är för sent. Jag yrkar
derföre obetingndt bifall till Utlåtandet.»
Ola Månsson: »Sedan förre Talmannen Wils Persson ut¬
förligt yttrat sig, har jag ej mycket att tillägga. Vi böra dock
ihågkomma, att ingen ort kan påtvingas läkare, men hårdt
skulle det vara för de orter, som funne sig af läkare vara i
behof, om vi, genom afslag å Utlåtandet, nekade dem att
komma i besittning af det löreslagna understödet 300 R:dr R:ko till
Den 28 Juli.
199
läkarens aflöning, och troligtvis underkastade sig gerna de fleste
det dervid fästade vilkoret. Jag talar alldeles icke för min ort,
hvilken lätteligen kan begagna sig af ordinarieprovincialläkaren,
som bor i stad ej långt ifrån; men motionären Nils Svensson
Irån Christianstads Län bar förklarat att lian heldre underka¬
stade sig skyldigheten att anskaffa och underhålla bostad åt läka¬
ren, än han afsade sig anslaget. Finner Ståndet likväl det vara
lämpligt att bibehålla medlen, men afslå vilkoret, så gerna
för mig, ehuru jag tror, att de orter, som önska sig och äro
i behof af läkare, derigenom komma till korta.»
Juns Pehrsson från Blekinge Län, med flere, instämde.
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson från Södermanlands
Län: »Vid frågans föregående behandling inom Ståndet yrkade
jag bifall till förslaget, som fullkomligt öfverensstämde med
den erfarenhet, jag vunnit. För 10 å 12 år tillbaka var min
ort i behof af läkare och vi erhöllo honom ock, men med
vilkor, att vi skulle förskaffa honom bostad, hvilket vi heldre
underkastade oss, än alt söka provincial-läkaren på 9 mils af¬
stånd. Vi voro öfvertygade, alt de kostnader, vi måste pä
det sättet utgöra till vår egen läkare, åtminstene icke voro
större än de, som följde af den ordinarie provincial-läkarens
långväga besök; och förmånen att fortare kunna hafva lä¬
karen till hands, som, noga räknadt, är den vigtigaste af alla,
hade vi således derutöfver. Är förhållandet enahanda på alla
ställen, der man önskar extra provincialläkare, tror jag ingen
sätter i fråga att uppfylla vilkoret för anslaget, förutan hvil¬
ken bestämmelse frågan antingen komme att förfalla, eller ock
Staten nödgades gifva högre understöd — något, som ej heller
billigen kan lördras. Det är, på sätt förut här nämnts, tem-
ligen klart, att den ort, som ej befinner sig i det behof, att
den vill uppfylla vilkoret af bostads anskaffande, ej lärer be¬
gära någon läkare. Jag vidblifver således min mening, att Ut¬
låtandet i denna del bör oförändradt bifallas.»
Anders Andersson och Lars Guslaf Andersson från Elfsborgs
samt Anders Kylander från Wermlands Län anmälde sig in¬
stämma i de af förre vice Talmannen yttrade åsigter.
Anders Medin från Kronobergs Län: »Jag är äfvenledes,
nu såsom tillförene, af den mening, att Utlåtandet bör bifallas.
Den ort, sorn är i behof af en läkare, undandrager sig ej att
åt honom anskaffa bostad, och borttagandet af detta vilkor
skulle äfven föranleda mistning af anslaget, och ett för lands¬
orterna så nyttigt ändamål sålunda icke kunna uppnås.»
Pehr Erik Andersfon från Westerås Län: »Vid frågans
200
Den <iH Juli.
behandling förra gången inom detta Stånd hyste och yltrade
jag betänkligheter för bifall till förslaget. Jag har ej heller
nu kunnat förändra åsigter; men då mig synes, sorn vore plu-
raliteten inom Slåndet af annan tanka, vill jag ej heller mot¬
sätta mig densamma, ehuru den tvifvelsutan kommer att med¬
föra ett vådligt prejudikat.»
Ails Svensson från Christianstads Län: »Jag har instämt
med hvad Ola Månsson i saken yttrat, och vill blott tillägga,
att jag alldeles icke (öreställt mig ett så stort motstånd till
den föreslagna nödvändiga åtgärden, som härstädes redan sig
visat. Jag väckte motion i ämnet, dertill föranledd af högst
tvingande omständigheter i den ort, jag representerar. Det fin¬
nes i östra och vestra döinge härader ej mindre än 12,000
menniskor, hvilka i bästa fall ändock finge 3 mils väg till dea
plats, der läkaren skulle blifva stationerad, och billigheten att
att de ej behöfva för att rädda menniskolif tärdas längre, är
ensamt nog talande. Jag uppmanar deilöre mine Ståndsbrö¬
der, att denna gång låta de, i mitt tyoke högst underordnade,
betänkligheter vika, som bär mot förslaget blifvit uttalade.
Bet gäller nu cn ort, nästa gång en annan. Blifva distrikts-
boarne icke förbundna att anskaffa bostad åt läkarne, förfaller
hela frågan; och för öfrigt, om än anslaget, vilkoret förutan,
kunde vinnas, torde S00 l!:dr banko lön ej vara tillräckligt
att förmå någon skicklig läkare, att till platsens erhållande sig
anmäla.»
Henrik Andersson; »Om förhållandet vore, att Ständerna
förut uti ifrågavarande afseende föreskrifvit det nu bestämda
vilkoret vid antagande af extra provincial-läkare, skulle jag ej
motsätta mig Utlåtandet, men åtminstone i min ort har lä¬
kare blifvit tillsatt dylikt vilkor förutan, och jag ser icke hin¬
der, hvarken för att ett större distrikt, seni sådant förmår,
kan ingå på afskaffande af bostad åt läkaren, utan att Stän-
derne härutinnan böra gifva någon posifif föreskrift, eller att
anslaget för sig kan ega ruin, fastän vilkoret borttages.»
Lars Mattsson från Upsala och Johan Andersson från Stora
Kopparbergs Län instämde.
Olaus Eriksson från Götheborgs Län: »Jag har äfven väckt
motion i ämnet, och är öfvertygad, att; hvilken ort som är i
verkligt behof af läkare, lika gerna som jag för min del in¬
går på anskaffande af boställe; hvadan jag på det högsta an¬
håller att Slåndet ville bifalla Utlåtandet i dess nu befintliga
skick.»
Sahlén: »Efter livad jag af diskussionen tycker mig för-
Den SS Juli.
201
»imma, lärer redan vara inom Ståndet afgjordt, att Utskottets
yttrande varder bifallet. Här har blifvit sagdt, att den ort,
sorn ej vill ingå på Utskottets förslag att anskaffa bostad åt
läkaren, och följaktligen å den plats Konungens Befallnings¬
hafvande finner för godt att bestämma, ej vore i behof af
läkarevård. Detta förefaller mig besynnerligt. Hvilken menni¬
ska kan veta om och hurti länge hon får vara frisk? Man
blir väl tvungen att, för sjukdom, anlita läkare, bpdde han än
7, 8, 10, 13 å 20 mil från den sjuke. En talare har ock
förmält, hurusom läkarne på landet, genom mindre praktik,
stå efter städernas läkare i afseende å inkomster; men i all¬
mänhet måste detta vara ett misstag; ty landsläkaren vinner
på skjutsersättningar ofta mera, än han kan taga i arfvode
eller egentlig läkarelön. Min mening är icke att motsätta mig
anslaget, ej heller att de orter, som kunna och vilja det, må
efter öfverenskommelse bereda läkaren bostad — utan endast
det, att härom skall stadgas en oeftergiflig föreskrift och fram¬
förallt, att Konungens Befallningshafvande skall bestämma stäl¬
let lör bostaden, dervid man i de flesta fall torde kunna an¬
taga, att liikarens smak och beqvämlighet mera rådfrågas, än
folkets tycken och önskningar.»
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Det öfverensstämmer
icke med verkliga förhållandet, att hitintills, i afseende å extra
provincial-läkare, fästats något så beskaffadt förbehåll, som nu
är i fråga. Detta är ett misstag, som bör anmärkas, ehuru
grundsatsens riktighet derföre oförminskad qvarstår. På sed¬
nare åren hafva också flere dylika läkare blifvit tillsatta, utan
stadgande af skyldighet för kommunerna att förse dem med
bostäder. Vilkoret medför dock i min tanka sin stora nytta,
så framt man eljest vill att förslaget för öfrigt skall hafva nå¬
gon framgång, till båtnad för det allmänna, ehuru, hvad mig
beträffar, Ståndets beslut kunde vara temligen likgiltigt, då
jag bor nära stad, der läkare finnes.»
Daniel Danielsson från Orpbro Län instämde.
Nils Nilsson från Wermlands Län: »Jag har förut in¬
stämt med förre Talmannen och vid bl i Iver min åsigl, ehuru
förhållandet med mig äfven är sådant, att jag bor nära stad
och alltför väl kan undvara läkare, som är bosatt på landet.
Detta kan dock icke vara något skäl för afböjande af ett
förslag, som är nyttigt för andra, och jag befarar storligen, att
orri det i Utskottets Utlåtande framställda vilkoret afsloges, vi
derigenom helt och hållet beröfvade de orter, som äro be¬
lägna aflägse från städerne, den fördel de, genom förslagets
antagande i sin helhet, kunna vinna.»
202
Den 28 Juli.
Matts Pehrsson; »Jag vill ej frångå det ju ganska an¬
tagliga skäl uttalats för vilkorets qvarstående, och att det di¬
strikt, sorn vill erhålla läkare, äfven bör förse honom med
bostatl ; men jag hyser farhåga för den ökade byggnadsskyl¬
dighet, sorn häraf uppkommer för menigheterna, hvilka hafva
nog deraf förut; och det slår troligen icke felt, att många
låta saken, om än aldrig så angelägen, bero vid det gamla,
heldre än att de underkasta sig detta nya onus. Hvar skola de
väl dessutom erhålla bostad å passande ställe, om de ej skola
bygga? Deremot är det ganska sannolikt, att läkaren nog
skaffar sig boning allmogens åtgärd förutan, samt bygger och
bor der han bäst och beqvämligast finnér. Läkarekonsten är
nog lönande i en skicklig mans hand, ehvad han bor i staden
eller på landet. Ehuru min mening icke är att envisas mot
flertalet af Ståndet, kan jag icke undertrycka den föreställnin¬
gen, att, om det gjorda förslaget väcker belåtenhet i vissa
landsorter, alstrar det missnöje i andra.»
Andeis Andersson från Skaraborgs Län: »Diskussionen
har, såsom icke ovanligt hr, blifvit seg och långsam. Jag tror
att \i stå på samma punkt, ehvad vi antaga eller förkasta
ifrågavarande vilkor, dock synes mig detsamma innebära ett
tvång, som icke kan förenas med orternas frihet, att med lä-
karne träffa den öfverenskommelse, som kan vara tjenlig.
Kunna de erhålla läkare, som nöjas med arfvode utan bo¬
ställe, må sådant efter min åsigt vara dem lika fritt, som de
å andra sidan måste underkasta sig skyldighet härutinnan, så
framt annorlunda ej kan altalas.»
Häruti instämde Lars Matisson från Upsala och Anders
Jonsson från Skaraborgs Län.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Jag finner lika med
nästföregående Talare diskussionen vidlyftig till öfverflöd. För¬
slaget innehåller ej, att läkaren kan tvinga sig på deri ort, som
ej behöfver honom; men den kommun, som är nog lycklig alt
ej hafva kommit i erfarenhet af ett sådant behof, är dock bäst i
tillfälle att betala. I min ort hafva vi 4 å 5 mil till närmaste
läkare, och skulle gerna underkasta oss att'hålla bostad, om vi
kunde få honom ett par mil närmare. Saken är ej vidare
värd att tvista om, och för min del godkänner jag Utlåtandet
utan förändring, ty det har nog skäl för sig och kommer att
i allmänhet medföra stor nytta.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Då man har 7
å 8 mils väg för att hemta en läkare vid en iråkad sjukdom,
måste minuterna blifva långa att räkna för den sjuke. Anta¬
gom att ett benbrott, som lätt kunde hjelpas om hjelpen blefve
Den 28 Juli.
203
snar, och den sjuke skall, under afbidan på läkarens ankomst,
måhända blifva en krympling' för all sin tid. De, som nu
hafva läkare för bättre pris, än det nuvarande förslaget an¬
tyder, må skatta sig lyckliga för närvarande; men vid en in¬
träffande ledighet, torde de dock blifva nödgade förhöja lönen.»
David Andersson från Hallands Län: »Då jag med full
visshet antager, att läkare icke påtvingas någon ort, som ej
önskar det, samt jag icke kan frångå, det stadgandet, att Ko¬
nungens Befallningshafvande skall bestämma boningsplatsen har
ett dubbelt skäl för sig, nemligen både för folkets skull, der¬
utinnan, att läkaren kommer att bo någorlunda midt i distrik¬
tet, och för läkarens, på det att han ej måtte blifva uppskör¬
tad, såsom man säger, kan jag icke underlåta att uttala mitt
bifall till Utlåtandet i dess nu befintliga skick. I Hallands
Län, som är långt och smalt med städerna efter hvarandra
utmed kusten, kunna vi skäligen bra reda oss utan extra pro¬
vincialläkare; men sådant är icke förhållandet i många andra
Län; och vi böra dessutom tillse, att en landtläkare får sådana
vilkor, att han kan med hopp om bergning antaga desamma.»
Nyqvist: »Då man känner, att så många orter finnas inom
vårt land, hvilka hafva lång väg lill närmaste läkare, förefaller
det mig besynnerligt, att man vill motsätta sig det framställda
förslaget. I min ort, der extra provincial-läkare är anställd,
bor han dock II mil från folkets mest aflägsna bostäder; och
det torde derföre vara billigt, att sådana vilkor föreskrilvas,
hvarigenom en ort kan erhålla läkare med ömsesidig belåten¬
het. Hvad det angår, att landets läkare skulle hafva bättre
inkomster än städernas, så har jag kommit till en motsatt er¬
farenhet, och är fullt öfvertygad, att de förre måste hafva säk¬
rare utsigter till bergning, än för närvarande är händelsen,
så framt man eljest har något allvar med den begärda för¬
bättringen.»
Sahlén: »Det är mig sannerligen oväntadt höra fram¬
kastas, att man här skulle hafva motsatt sig förslaget oin extra
läkares antagande på landet. Jag ber attia fästa uppmärksam¬
heten derpå, att jag åtminstone icke bestrid t bifall till utlåtan¬
det i annan del, än att det skulle åt Konungens Befallnings¬
hafvande öfverlemnas att förkasta, eller godkänna den bostad,
läkaren och folket måhända varit ense om att antaga. För öfrigt
är jag ju en af motionärerne för läkarnes anställande. Besyn¬
nerligt synes mig också, att man fortfarande vill påstå, att
läkarne på landet för sina sjukbesök ej förtjena mera än stads-
läkarne, då jag tror det svårligen kan bestridas, att de i be¬
talning för hvarje resa erhålla minst 10 K:dr banko. Jag kan
204
Den 28 Juli.
derföre icke förstå, hvarföre de nu skola få nya och förut ej
kända privilegier. Skulle det någorstädes inträffa, att läkare
ej kan erhållas för 500 R:drs lön, utan boställe, . må det an¬
komma på den kommunen att aftala med läkaren om löne¬
förhöjning.»
Erik Larsson från Wester-Norrlands Län instämde.
Diskussionen var slutad; och som af Talmannen fram¬
ställd proposition på bifall till Stats-Utskottets yttrande uti
ifrågavarande ämne, med öfvervägande Ja besvarades; men
votering begärdes, så uppsattes, justerades och anslogs följande
voteringsproposition:
»Bifaller Ståndet hvad Stats-Utskottet! föreslagit i dess Ut¬
låtanden N:o 75 och 185, angående arfvoden för fyra extra
provincialläkare ?
Den det vill, voterar Ja;
Den det icke vill, voterar Nej.
Vinner Nej har Ståndet antagit Utskottets förslag, dock
med uteslutande af det för berörde arfvodens uppförande på
stat stadgade vilkor, att de nya distrikterne skulle upplåta och
underhålla bostad för läkaren.»
Voteringen, i vanlig ordning anställd, visade vid sedlarnes
öppnande 44 Ja mot 55 Nej; och var Utlåtandet i 18:de punk¬
ten sålunda af Ståndet bifallet.
Häremot reserverade sig Lars Mattsson från Upsala och
Matts Pehrsson från Stockholms Län.
32:dra punkten. Ståndet förklarade sig vidblifva, sitt förut
i ämnet fattade beslut.
33:djc och 33:le punkterna. Hvad Utskottet i dessa delar
yttrat, fann Ståndet ej erfordra annan åtgärd, än att läggas
till handlingarne.
39:de punkten, i anledning af väckta motioner om anslag
till vin- och byggnadssäd för åtskilliga kyrkor.
I anledning häraf yttrade sig;
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Då Utlåtandet N:o 75
härstädes behandlades, återremitterades förevarande punkt för
att hvad derutinnan föreslagits måtte bifallas. Utskottet fort¬
far icke destornindre att tillstyrka afslag, under förmenande,
att ärendet bör genom Kongl. Maj:ts Nådiga försorg först när¬
mare utredas, innan Staoderne kunna deröfver något besluta.
Jag har förut uttalat den åsigt, som jag ännu vidblifver, att
Den 28 Juli.
205
jag anser det ej blott vara onödigt, utan äfven olämpligt, att
med dylika småsaker besvära Kongl. Majit, och synnerligast
då, hvad närvarande ämne angår, det ej erfordrar någon när¬
mare utredning. Det förspörjes nog ändå klagan, att Regerin¬
gen är för mycket upptagen, för att kunna afgöra äfven ange¬
lägnare mål. Om anslag till vin- och byggnadssäd skulle för¬
vägras de kyrkor, hvilka sakna dessa förmåner, måste de med
fog kunna påstå sig vara orättvist och hårdt behandlade; och
då det nu är visadt, att de ifrågavarande kyrkorna ej hafva
fått något sådant anslag sig anvisadt, lärer det val ock vara
rätt, att deras behof härutinnan afhjelpes. Jag anhåller der¬
före, att Ståndet, som i min tanka dertill är fullkomligen oför-
hindradt, måtte besluta, att sådana anslag skola utgå, dock så
att Sofia Magdulena församling tillägges S tunnor korn i stället
för föreslagna 10 tunnor råg, att utgå på det sätt Rikets Stän¬
der förut i dylika fall bestämt.»
Georg Nyqvist från Wermlands Län instämde.
Erik Ersson från Stora Kopparbergs Län: »Jag instämmer
med föregående Talare derom, att vi icke böra besvära Kongl.
Majit med ärenden af så enkel beskaffenhet, som det föreva¬
rande. Ett af mig utlöst utdrag ur vederbörande landsbok vi¬
sar, att Sofia Magdalena kyrka, uppbyggd för 70 år tillbaka,
allt hitintills varit i saknad af vin-och byggnadssäd, ehuru dess
stora behof deraf är kändt och erkändt. Jag hade derföre ve¬
lat begära 15 tunnor, vid jemförelse af hvad andra församlin¬
gar med icke större folkmängd, men mindre behof, än Sofia
Magdalena kyrka, fått åtnjuta. Sistnämnde församling beslår
af 2,000 eller minst 1,700 personer, ehuru blott 900 äro skatt¬
skrifna, således återstoden underåriga eller orkeslösa och gamla —
en ansenlig mängd nog i en så aflägsen och af naturen föga
gynnad del af landet. De njuta afdrag till hälften af bevill-
ningen enligt 149:de §:n i Revillnings-förordningen, ett förhål¬
lande, hvaraf deras belägenhet ock ådagalägges; och då man
för Sofia Magdalena församling ej begär mera, än hvad de bättre
lottade socknarne Schedwi och Hedemora uppbära, torde rätt¬
visan och billigheten tala för motionen. Jag anhåller derföre
på det varmaste, att Ståndet måtte bifalla motionen så vidt
den afser 10 tunnor åt Sofia Magdalena kyrka; och jag tror
för öfrigt, att den kyrka, till hvars förmån Nils Larsson mo¬
tionerat, icke är så behöfvande, som den förra, och dessutom
kanske byggd af trä. Rerörde 10 tunnor kunna ju icke anses
för mycket, då andra församlingar med samma folkmängd er¬
hållit, såsom jag nyss nämnt, 15 tunnor.»
Nils Larsson: »Det synes af Utlåtandet N;o 75, huru myc¬
206
Den 58 Juli.
ket Erik Ersson för Sofia Magdalena kyrka begärt, och det
lärer väl ej vara i sin ordning att sträcka medgifvandet der¬
utöfver.»
Georg Ayqvist från Wermlands Län: »Ehuru jag instäm¬
de i Nils Larssons anförande, vill jag tillägga, att, om den
enes af de uppgifna församlingarne anspråk bifalles, sådant bör
ega rum äfven för de öfrige, och således äfven Trosa stads-
försainlings. Det vore i allt fall icke rätt, alt härutinnan till¬
bakasätta någon kyrka, sorn icke har något af hvad andra i
vin- och byggnadssäd i rikt mått åtnjuta.»
Sedan Anders Pehrsson från Örebro Län erinrat, att, om
Ståndet skulle bifalla föregående Talares framställningar, det
torde vara nödigt att iakttaga beloppet af den spanmål, hvarje
af de ifrågavarande kyrkorna äskade, förklarades diskussionen
slutad; hvarefter och då af Talmannen framställd proposition på
bifall till Utlåtandet i ofvanberörde del med Nej besvarades,
Ståndet, uppå förnyad proposition af Talmannen, beslöt, att för
sin del sålunda bifalla motionerna, att, på enahanda sätt som i
dylika fall tillförene varit stadgadt, skulle årligen utgå:
Till Trosa stadsförsamling: 3 tunnor kronotionde-anslag ;
» Oscars församling i Calmar stift: 5 tunnor dito;
» Sofia Magdalenas dito i Westerås dito stift: 10 t:r dito;
» Qvarsebo församling i Strengnäs stift: 2 tunnor dito; och
» Hotagens dito i Hernösands stift: 3 tunnor korn afkrono-
tionden inom Föllinge socken.
A2:dra punkten. Ståndet vidblef sitt i ämnet tillförene
fattade beslut.
A3:dje punkten, äfvensom Betänkandets öfrige punkter, lä¬
des lill Itandlingarnc.
§ 4.
Efter nu ånyo skedd föredragning af Bevillnings-U(skottets Ut¬
låtanden N:o 17 och 18 blef:
N:o 17, i anledning af gjorda anmärkningar vid Betän¬
kandet N:o 10 angående stämplade pappersafgiften, beträffande
A:de §:n 1 :sla punkten, 6;le §.oi 2 :dra punkten, 7 ;de §;n 'i; dr a
punkten, samt S:de §;?! 2;dra punkten om förändring i beräk¬
ningssättet för stämpladt papper, motsvarande den fordna en-
per-rnille-afgiften, samt rusthålls-afgifterna till Wadstena Krigs¬
manshus- och Amiralitets-krigsmans-kassorna, lagdt lill liandtin-
garne ; dervid Ståndet dock, i sislberördc afseende förklarade sig
vidblifva sitt förut i ämnet fattade beslut; men i alla öfriga de¬
lar af Ståndet bifallet; och
Den 29 Juli. 207
N:o 18, i anledning af gjorda anmärkningar vid Betän¬
kandet N:o 12, angående stämpling af spelkort och afgiften der¬
för, lagdt lill handiingarne.
§ »•
Föredrogos följande Expedilions-Ulskotlels förslag till Rikets
Ständers underdåniga skrivelser till Kongl. Majit, nemligen:
N:o 86, angående antagande af decimalsystemet för mått,
mål och vigt, godkändes; och
K;o , angående förslag för transilo-handeln emellan Sverige
och Norrige, bordlädes första gången.
Ståndet åtskiljdes kl. \ 10 eft. midd.
Ut supra.
In fidem,
Jolm lioy.
Ilen 20 Juli.
Plenum kl. 5 c. m.
§ *•
Föredrogs ånyo Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 30
med Utlåtande i anledning af Talmannens i Bonde-Ståndet väg¬
ran af proposition på en inom Ståndet väckt fråga om remiss
till Bevillnings-Utskottet af Särskildta Utskottets för behandling
af bränvinsfrågan förslag till författning om bränvinstillverk-
ning, dervid ordet begärdes af:
Bengt Gudmundsson från Hallands Län, som anförde: »Då
icke någon appell finnes emot Utskottets ifrågavarande Utlå¬
tande, måste jag inskränka mitt yrkande för tillfället att få i da¬
gens protokoll antecknadt min-mening i den af Utskottet af-
gjorda frågan och hvilken mening är den, att Utskottets moti¬
ver för sitt beslut äro högst besynnerliga. Samtidens och efter-
208
Den 29 Juli.
verldens dom, rörande mitt och Utskottets handlingssätt väd¬
jar jag emellertid till utan fruktan, och jag anhåller att lå emot
Memorialet, som troligen kommer att läggas till handlingarne,
afgifva följande reservation:
»Konstitutions-Utskottet har således förklarat, att Bonde-
Ståndets Talman handlat grundlagsenlig^ då han vägrat propo¬
sition på min framställning, att Särskildta Utskottets förslag till
ny förordning, angående vilkoret) för bränvinstillverkning, måtte
i de delar det rörer beskatlninyen, såsom varande en »bevill¬
ning», till Bevillnings-Utskotlets behandling öfverlemnas, för att
beredas i samband med Bevillningens fördelning! Denna för¬
klaring stadfäster följaktligen den tydning af Grundlagen, att
för det tre Stånd beslutat nedsättning af ett annat Utskott, än
dem Grundlagen stadgadt för vissa bestämda ärendens behand¬
ling, dylika särskildta Utskott skola anses berättigade, att äf¬
ven föreslå sådant, som i Grundlagarne med tydliga ord säges
»skola» af de ständiga Utskotten, enligt i Grundlagen stadgad
ordning beredas, samt af Riks-Stånden på särskildt föreskrifvet
sätt afgöras.
Jemte det jag i Ståndets protokoll nedlägger min protest
emot en sådan tolkning af våra Grundlagar, anser jag mig böra,
dä ingen annan appell deremot finnes, hänskjuta frågan till åt¬
minstone allmänna opinionen och framtidens dom; dervid jag
icke kan undgå att något närmare belysa de skäl, Konstitutions¬
utskottet för sitt »förklarande» använd t.
Det första skälet, som Utskottet hemtat deraf, att Rikets
Ständer, med tillämpning af stadgandet i 56:te §:n 5:dje mom.
Riksdags-Ordningen, gifvil Särskildta Utskottet en sådan verk¬
ningskrets, att alla de åtgärder, som för nämnde frågas bere¬
dande lill statligt afgörande erfordrades, och således förslags af-
gifvande angående beskattningen å bränvinsbränningen, skulle
samma Utskott tillkomma, öfverensstämmer ej med de tre Stån¬
dens beslut; ty, på sätt jag redan under diskussionen i Ståndet
visat, innehålla hvarken Adelns första beslut, eller Borgare¬
ståndets, eller slutligen Adelns och sjelfva Preste-Ståndets sed-
nasle beslut på inbjudningen från Borgare-Ståndet, något ord
om beskattningens behandling af Särskildta Utskottet. Endast
i Preste-Ståndets [örsta beslut angående Särskildta Utskottets
tillsättande omnämnes något ditåt syftande, men som genom
det sednare beslutet förfallit. För att ådagalägga sanningen
häraf, vill jag hänvisa till sjelfva ordalagen i dessa Stånds
protokolls-utdrag, hvilka äro följande:
l:o. Borgare-Ståndets af den 7:de December 1853.
»Borgare-Ståndet instämde uti Ridderskapet och Adelns in¬
Den 29 Juli.
•209
bjudning» (att nedsätta ett Särskildt Utskott »för att behandla
frågan angående bränvinstillverkning och försäljning») »sålunda,
att Ståndet beslöt nedsättning af ett särskildt Utskott för att
upptaga och i hela dess vidd Grundlagsenligt» (märk : »Grundlags-
enligt») »behandla alla angående bränvins tillverkning och försälj¬
ning uppkommande frågor».
Det var uti detta beslut, som Borgare-Ståndet inbjöd Adeln
och Preste-Ståndet att lorena sig.
2:o. Adelns protokolls-utdrag af den 10:de December 1853
innehåller:
»Och beslöt Bidderskapet och Adeln att antaga denna
Borgare-Ståndets inbjudning».
3:o. Preste-Ståndets protokolls-utdrag den 10:de Decem¬
ber 1853 innehåller:
»Preste-Ståndet antog så mycket hellre Vällofl. Borgare-
Ståndets ifrågavarande inbjudning, som Preste-Ståndet ansåg
Borgare-Ståndets beslut t sak fullkomligt öfverensstämma mod
Preste-Ståndets redan i frågan uttryckta mening».
Huru beskaffad denna öfverensstämmelse är, finner man
lätt vid jemförelse af Preste-Ståndets berörde, »redan i frågan
uttryckta mening» (af den 5:dje December) der det heter: »att
det Särskildta Utskottet må ega handlägga frågor angående brän¬
vins tillverkning och försäljning med samma rätt, som derutinnan
annars tillkommit sammansatta Hevillnings-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Ulsltollen» — med: Borgare-Ståndets of-
vananförda yttrande: »att det sålunda (= med: på det säll och
alltså icke oinskränkt) ville bifalla Ridderskapets och Adelns
inbjudning, hvilket sednare beslut, af de 2:r.e Med-Stånden ur¬
taget, således blef de 5:ne Ståndens.
Om man nu skulle antaga, att Preste-Ståndet, oaktadt
det instämt i Borgare-Ståndets beslut, icke frångått sitt första
besluts ordalag (ett antagande, som vore orimligt) så funnes
ej mer än två Stånds beslut sammanstämmande; men antagen
åter (och så måste det ock vara), att Preste-Ståndet ej vidare
ifrågasatte godkännandet af den föreslagna utvidgningen i Ut¬
skottets makt, så följer otvunget, att denna makt icke existe¬
rat de facto, då Borgare-Ståndet, hvars beslut i frågan icke
lärer kunna bestridas vara de 3 Ståndens, enär de tvenne
nämnde Med-Stånden antagit detsamma, uttryckligen och slut¬
ligen förklarat, att det Särskildta Utskottets verkningskrets in¬
skränktes till en grundlagsenlig behandling af bränvinsfrågan;
och att dit hörer förslagets till beskattningen uppgörande af
Bonde-St Prot vid Riksd. 1853—1854. BI. 1-1
210
Den 29 Juli.
eller åtminstone i förening med Bevillnings-Utskottet enligt
55:dje §:n Regeringsformen, måste vara lika obestridligt.
Det Särskildta Utskottets makt att, oberoende af Be v in¬
nings- Utskottet, behandla beskattningsfrågan, har således aldrig
funnits till. Att den de jure ej heller kunnat ega ruin, tror
jag mig vid diskussionen öfver min motion hafva tillräckligen
visat, och 0111 än de omförmälde besluten skulle innefatta ett
försök att kringgå anförda 35:rije §, hade Landtmarskalk och
Talmän bordt vara af Grundlagen (örhindrade att framställa
proposition derå. Detta hade så mycket mera varit deras pligt,
som 54:de §:n, 2:dra mom. Riksdags-Ordningen antyder, att
sådana mål, hvarföre flera Utskott tillsättas, eller till något af
de ständiga Utskotten remitteras, skola vara af natur, »att till
visst Utskott icke höra», hvilket förhållande ej inträffar med
Bevillningar, hvilka ovilkorligen tillhöra Bevillnings-Utskottet.
Hvad åter det andra skälet bet rälla r, nemligen att »sjelfva
åtgärden alt för ett enda Riksdagsärendes beredning tillsätta
ett Särskildt Utskott af 24 Ledamöter, i sig sjelf skulle an¬
tyda en beräkning, att annat Utskotts anlitande för sådan be¬
redning icke skulle i någon del vara af nöden», så förfaller
hela denna slutsats, då det besinnas, att Konstitution.s-Utskot-
tet, enligt 55:te §:n Riksdags-Ordningen, icke tillkommer att
yttra sig om annat än öfver »frågans stridighet eller enlighet
nied Grundlagarne.» En tydning af Ståndens för Konstitutions¬
utskottet möjligen förborgade mening hör ej dit, så mycket
mindre, som, om denna mening är stridande mot Grundlagens
ordalydelse, den ej blifver laglig, äfven genom ett större antal
Ledamöter, som inkallas i ett Utskott. Det är dessutom här
icke fråga om hvad de 5 Ståndens åtgärd eller beslut kan an¬
tyda, utan om hvad det sednare verkligen innehåller.
Det tredje skälet är om möjligt ännu vidunderligare. Ut¬
skottet säger nemligen: »huruvida mot Grundlagens bud må
hafva varit stridande, att beredningen af ett ärende, som inom
sig sjelft innefattade fråga om bevillning, och sålunda i denna
del vore att hänföra till de i Grundlagen bestämda föremålen
för Bevillnings-Utskoltets verksamhet, genom Rikets Ständers
omförmäldta beslut blifvit i allo till Särskildta Utskottets åt¬
gärd öfverlemnad, är ett ämne, som nu mera icke kan göras
titl föremål för bedömande, utan framstår nu Särskildta Ut¬
skottets erhållna bemyndigande härutinnan med samma giltig¬
het, som tillkommer de i Grundlagen särskildt uppräknade Ut¬
skotts behörighet inom de för dem utstakade gränser.»
Man vet i sanning ej hvad man skall tänka, då man lä¬
ser denna mening. Erkänner Utskottet månne rigtigheten af
min anmärkning, men anser ämnet förr hafva bordt blifva
Den 21) Juli.
211
föremål för bedömande? För min del kan jag icke förstå det
annorlunda. Men huru skulle man kunna framkomma med
samma anmärkning förrän man fick erfara, att Utskottet ut¬
sträckte sitt så kallade »bemyndigande» till uteslutande be¬
handling af frågan om sjelfva bränvins-bevillnings-afgifternaT
Och hade man verklig visshet om Särskildta Utskottets un¬
derlåtenhet att till och med sammanträda med Revillnings-
Utskottet, förrän Betänkandet N:o II slutligen till Stånden in¬
kom? Jag tror, att ämnet då först kunnat göras tili föremål
för bedömande. För öfrigt torde hvar och en inse, att laglig¬
heten af de tre Ståndens beslut, då de vilja utesluta det fjerde
från sin rättighet att få bränvinsbevillningen behandlad efter
Grundlagens klara bud, omöjligt kan bedömas förrän försöket
till uteslutandet visar sig; och är ej Konstitutions-Utskottet,
såsom högste vårdaren vid Riksdagen af Grundiagarnes helgd,
pligtig! att nu, om ej förr, göra Grundlagen gällande? Hvar
finnes gränsen för tre Stånds godtycke i de frågor, hvari grund-
lagarne lemnat hvarje Stånd rätt att få söka göra sin mening
gällande mot tre Stånds, såsom t. ex. i alla grundlags- och
bevillningsfrågor, i fall de tre Stånden kunna efter sitt blotta
behag rycka dessa frågor från de ständiga Konstitutions- eller
Bevillnings-Utskotten, samt den särskilda behandling, som dessas
förslag äro underkastade, och försända dem till Särskildta 'Ut¬
skott, för hvilkas förslag alldeles olika beslutande åtgärder äro
föreskrifne? Skola tre Stånds beslut då blifva, i strid med
Grundlagen, gällande? Eller vill man börja tillämpa 73:dje
§:n Riksdags-Ordningen för sådana frågor, hvilka, enligt Re¬
geringsformens bestämda föreskrifter i 69:de och 71:ste §§:ne,
skola tillhöra förstärkta Stats-Utskottet? Det synes häraf up¬
penbart, att man ej mera följer Grundlagen. Efter den nu an¬
märkta behandlingen kunde en annan gång ett Särskildt Ut¬
skott af ett rådande parti nedsättas och bereda frågan om nå¬
gon viss dels af giundlagarne förändrande; och orri tre Stånd
sådant beslutade samt det fjerde Ståndets Talman vägrade pro¬
position på framställning att få frågan behandlad af det be¬
höriga Utskottet i grundlagsenlig ordning, ; så torde dessa tre
Stånds Ledamöter i Konstitutions-Utskottet, genom gillande af
Talmannens vägran göra de' tre Ståndens beslut gällande och
tillintetgöra hela Statsförfattningen; likasom nu skett med en
del af Itevillningslagen. Jag frågar: om det är välbetänkt att
öppna vägen för dylika afsteg frän Grundlagen?
Konstitulions-Utskottets slutliga påstående, att den befatt¬
ning, som Särskildta Utskottet tagit med Bevillnings-frågan,
varit en nödvändig följd af dess bemyndigande dertill af tre
Stånd, måste jag af både förut och nu anförda skäl på det
212
ben PH Juli.
kraftigaste bestrida; ty bemyndigandet hvarken linnes, eller,
om det hade blifvit gifvet, berättigade till efterföljd. Ingen
Svensk man är skyldig att fullgöra ett uppdrag, stridande mot
landets grundlagar, liksom ingen Svensk man är skyldig att
utgöra »pålagor», som föreslås och påbjudas i annan ordning
än Grundlagen stadgar. Detta synes vara andemeningen i 75:dje
§:n Regeringsformen.
Jag tror mig nu hafva tillfyllest utredt rätta beskaffen¬
heten af Utskottets anförda skäl för ett beslut, som afstänger
möjligheten för Bonde-Ståndet att återbringa bränvinsfrågans
slutliga behandling till den grundlagseriliga form, utan hvilken
Rikets Ständers beslut aldrig får sin lagliga kraft. Bonde-Stån¬
det har i min tanka sökt uppfylla sin pligt. Det blir natio¬
nens sak, att numera stadga sitt omdöme om en beskattnings
laglighet, i hvars påläggande jag hoppas och förmodar Ståndet
aldrig vill göra sig delaktig.»
Auders Andersson från Skaraborgs Län: »Jag har med
Ståndets tillåtelse varit i hemorten, då förevarande ämne be¬
handlades så vä! inom Ståndet, som inom Utskottet. Detta
har jag velat gifva tillkänna, enär jag sett en nyligen utkom¬
men hrochyr, under benämning: »Dagens fråga eller Grundla¬
gen och Bränvinsskatten» innehålla, det jag i Utskottet skolat
deltagit i behandlingen af frågan och medverkat til! beslutet.»
David Andersson från Hallands Län: »Afven jag vill ned¬
lägga till Ståndets protokoll min protest emot Utskottets för¬
farande i förevarande fall och anser, alt Utskottet byggt sitt bi¬
fall till Talmannens propositionsvägran på ganska klena skäl.
Sjelfva saken synes icke Utskottet egentligen hafva befattat sig
med; men då appell ej gilves, har man endast att mot beslu¬
tet protestera.»
I likhet med Bengt Gudmundsson och David Andersson re¬
serverade sig jemväl emot Utskottets beslut Carl Nilsson och
Magnus Månsson från Östergöthlands, Daniel Danielsson från
Örebro, Jonas Christoffersson, Anders Kylander och Elof An¬
dersson från Wermlands, Jacob Lindby och Olof Lagergren från
Gottlands, Nils Svensson och Nils Andersson från Christianstads
samt Jöns Pehrsson, Håkan Pettersson, Ola Pehrsson och Nils
Svensson från Blekinge Län.
Det föredragna Memorialet blef härefter, uppå framställ¬
ning af Talmannen, lagdt till handlingarne.
§ a.
Efter skedd anmälan inbeledsagades af flere utaf Ståndets
Ledamöter herr Statsrådet m. m. grefve Mortier, hvilken på
Den 21) Juli.
2 13
Kongl. Maj:ts Nådiga befallning till Ståndet aflemnade Kongl.
Maj:t nedanuppräknade Nådiga Propositioner och Skrifvelser,
nemligen :
l:o med förslag till Grufve-Stadga;
2:o i fråga om allmänt stadgande huru förhållas bör med
en, för obotlig ansedd, sinnessvag, lam eller blind tjensteinans
skiljande från ordinarie beställning;
5:o i anledning af bergsfogdarnes ansökning om ersätt¬
ning för förlorade löne-inkomster;
4:o om anslag för Svenska natur-alsters samt industri-
och konstprodukters öfversändande till 1853 års exposition i
Paris;
5:o angående jordafsöndring från Carlbergs kungsgård till
utvidgande af Stockholms stads nya kyrkogård;
6:o angående jordafsöndring från Eskilstuna kungsladugård
till utvidgande af Eskilstuna, Klosters och Fors’s församlingars
begrafningsplats; samt
7:o angående de i provinsen Jemtlands omrotering vid¬
tagna åtgärder till slutligt ordnande af lörsvarsverket inom
nämnde landskap.
Sedan Talmannen förklarat, det högstberörde Kongl. Pro¬
positioner och Skrifvelser skulle af Ståndet i Grundlagsenlig
ordning behandlas, samt anhållit, det Herr Statsrådet behagade
till Kongl. Maj:t frambära Bonde-Ståndets lörsäkran om dess
undersåtliga vördnad och tillgifvenhet, afträdde herr Statsrådet,
på öfligt sätt utbeledsagad af flere bland Ståndets Ledamöter;
hvarefter de emottagne Nådiga Propositionerna och den Nå¬
diga Skrifvelsen blefvo, efter skedd föredragning, på bordet
hvilande.
§ 3-
Vid ånyo skedd föredragning af Särskildta Utskottets Me¬
morial N:o 11, i anledning af återremiss af Utskottets Betän¬
kande N:o 8, med förslag till förordning angående vilkoren för
bränvinstillverkning, uppstod diskussion derunder följande Ta¬
lare yttrade sig i nedantecknade ordning:
Ola Månsson från Skåne: »Då nu Särskildta Utskottets
Memorial N:o 11 kommer att af Ståndet behandlas, och jag för
min del icke, såsom jag försport att en del af Ståndets Leda¬
möter lärer önska, vill att detsamma skal! läggas till handlin-
garne utan att något annat beslut dervid tages, enär jag fruk¬
214
Den 29 Juli.
tar att Ståndets värdighet derigenom skulle sättas på spel och
Ståndet dymedelst frånkänna sig rättigheten att deltaga uti lös¬
ningen äf den uppgiften, huru bränvinsfloden må i enlighet med
nationens väntan och önskan kunna minskas, så, och då jag
icke heller kan gilla det förslag till förordning angående vilko-
ren för bränvinstillverkning, som Utskottet nu framlagt, anser
jag det vara min pligt att, om möjligt, gifva klaven till ett an¬
nat och antagligare förslag i berörde lagstiftningsärende. Utskot¬
tets förslag till förordning går ej ut på eller leder till hvad all¬
männa opinionen önskat, nemligen, att bränvinsfloden må blifva
minskad, ulan snarare Ivertom. Det skulle, om det komme att
blifva gällande som Lag, orsaka att den mindre bemedlade allmo¬
gens brännerier ej kunde användas, utan endast de större verken,
hvilka otvifvelaktig! komme att bränna i större skala, än de
hittills gjort. Det skulle jemväl åstadkomma bildandet af en
s. k. kontrollörkorps, hvilken så småningom icke komme att
utgöras af andra än skälmar, de der, likasom de egyptiska gräs¬
hopporna, skulle uppäta och utsuga landet samt slutligen falla
Statsverket till last genom deras behof af pensionering. Dessa
olägenheter vidlåda icke det förslag, jag ämnar förelägga Stån¬
det till pröfning. Jag har sökt bibehålla bränvinsbrännings-
rättigheten vid jordbruket, dock blott på det att öfvergången
icke skall medföra allt för stora olägenheter och blifva för
mycket kännbar för en mängd arrendatorer och mindre be¬
medlade hemmansegare, som ställt sin ekonomi på bränvins-
bränning och icke skulle tåla viden hastig och total omstöpning
af bränvinslagstiftningen, sådan som den Utskottet föreslagit.
Sanningsenligt måste jag dock erkänna, att jag icke är för brän-
ningsrättighetens bibehållande vid jordbruket längre tid än in¬
tilldess det af mig genom en ölvergångsperiod afsedda mål
vunnits. I öfverensstämmelse med hvad jag nu yttrat, har jag
uppgjort ett förslag till förordning i ämnet och utbeder mig nu
Ståndets uppmärksamhet vid den jemförelse, jag kommer att an¬
ställa mellan detta förslag och det af Utskottet afgifna, af hvil¬
ket dock naturligtvis åtskillige §§'-r, med undantag af ordnings¬
nummer^ blifvit bibehållne oförändrade.»
Ola Månsson, som härefter genomgick Utskottets förslag till
förordning, § efter § och moment efter moment, hemställde
att förordningen i stallet borde få följande förändrade lydelse:
Issie Art.
Om rättighet lill bränvinsli liver lenin g och liden för dess utöfning.
§ *
Bränvin må, med de i andra mom. stadgade undantag på
De/i 29 Juli.
215
landet och i stad tillverkas af enhvar, som eger eller innehar
gärd och jord i staden, i mantal satt, eller särskildt skattlagd
jord ä landet.
Å ecklesiastika, civila och militära boställen, så ock ä an¬
nan Kronans jord, sorn ej med stadgad åborätt besittes, vare
bran vinstill ver k ning förbuden; dock varde den, som vid denne
författnings kungörande, på grund af kontrakt med Kronan,
vederbörande myndighet, korporation eller boställs-innehafvare,
såsom brukare eller arrendator sådan jord innehar, vid den
honom i dylik egenskap då tillkommande tillverkningsrätt bi¬
behållen, så länge kontraktet gäller.
§ 2.
Oförändrad.
§ 3.
Bränvin må tillverkas antingen i större bränneri, der red¬
skap af högst 50 kannors ångpanna får begagnas, eller i mindre
bränneri, der endast enkel redskap af en likaledes till panne-
rymden begränsad storlek är tillåten.
§ *■
Konstruktion å redskap i större bränneri, tillika med ång¬
pannans diameter bestämmes af Kongl. Majit, som, på säkra
och vetenskapliga grunder, å sådan redskap fastställer afverk-
ningsförmågan.
§ 5-
§ 6-
§ 7.
§ ».
Oförändrade.
§ 9-
Bränvinstillverkning må ej annorstädes utöfvas än å den
gård och jord, hemman och lägenhet, hvartill l:ste §:n be¬
rättigar.
§ 10 (förut §:n 13).
Bränvinstillverkniug, såväl i större, som mindre bränneri,
skall, minst en månad innan den får företagas, hos härads¬
skrifvare i orten skriftligen anmälas, hvarvid uppgifves tid och
IM 6
Den 29 Juli.
'stalie för tillverkningen, samt företes mätnings- och slämplings-
bevis å dpn redskap, som skall begagnas.
Vill någon för begge de tillåtna månaderne sig på en gång
anmäla ; bafve dertill rätt.
Ofver sådan anmälan tneddele häradsskrifvaren skriftligt
bevis, innefattande tillika uträkning å den afgift, som för till¬
verkningen sig belöper, och återlemne derjemte mätnings- och
stämplings-beviset, forsed t med påskrift om uppvisandet. I
lösen för bevis och påskrift åtnjute han tillhopa 16 sk.
Häradsskrifvaren åligge alt, sist 8 dagar från slutet, af den
tid, inom hvilken anmälningsskrifterna skola till honom ingif-
vas, desamma, jemte å dem socknevis upprättade förteckningar,
till Konungens Befallningshafvande insända.
§ 11 (förut §:n 14).
Den, som till bränvinstillverkning, enligt nästföregående §
sig anmält, men sedermera vill, mot befrielse från afgift, till¬
verkningen frånträda, eller vill tillverkningen i afseende å red-
skapsrymd utvidga, eller mot befrielse från motsvarande till-
verknings-afgift inskränka; gore derom skriftlig anmälan hos
Konungens Befallningshafvande sist 8 dagar före den tid, för¬
ändringen afser. Vid sin anmälan foge han bestyrkt afskrift
af mätnings- och stämplings-bevis å den redskap, hvarmed han
tillverkningen utöfva vill. Olver anmälan, som nu sagdt är; utfärde
Konungens Befallningshafvande bevis, innefattande tillika Lands¬
kontorets uträkning å den fyllnad i tillverkningsafgift, som er¬
läggas bör, eller å det belopp, tillverkaren är berättigad åter¬
bekomma; och varde, derjemte mätnings-och stämplings-beviset,
försedt med påskrift om uppvisandet, till honom återlemnadt.
§ 12 (förut §:n lä).
Ofver anmälningar och uppgifter, som, enligt 10:de och
litte §§:ne till Konungens Befallningshafvande inkomma, låte
han erforderliga förteckningar, för kontroll och eftersyn, till¬
ställas vederbörande kronobetjente samt tillsyningsmän.
Kronobetjent skall af förteckning, som honom tillställes,
låta, inom 8 dagar från emottagandet, i sitt distrikt anslå af¬
skrift i sockenstuga eller, der sådan ej finnes, å annat lämpligt
ställe i socknen.
§ l (lika med förut §§:ne 16
§ 14 I och 17).
Oförändrade.
Den 29 Juli.
217
9:tiva Art.
Om bränvins deslillering oell rening:
§ 13 (förut §:n 19).
Såväl i större som mindre bränneri må under tid, hvar¬
för anmälan till bränvinstillverkning skett och tillverknings-
afgift blifvit erlagd, bränvinstillverkare, utan särskild afgift,
verkställa deslillering med den för bränvinstillverkningen upp¬
gifna redskap.
Bränvins-destillering må, emot bevillning, den taxerings¬
kommitté bestämmer, under tid, då bränvinstillverkning icke
är tillåten) nemligen från den 13:de December ena året till den
15:de Oktober det nästföljande, kunna såsom särskild näring
utöfvas af den, som enligt l:ste §:n må tillverka bränvin. An¬
sökning om sådan destilleringsrätt på landet göres hos Konungens
Befallningshafvande och i stad hos magistraten, med bifogande
af bevis, som sökandens behörighet styrker.
Då tillstånd till destillering blifvit af magistrat meddeladt,
gore magistraten hos Konungens Befallningshafvande derom
genast anmälan.
Förbränna, lank eller annan sprithaltig vätska än bränvin
af minst 5 graders styrka får ej till destillering, enligt 16:de §:n,
användas.
Mäsk elier annat sprithaltigt ämne, hvaraf bränvin kan
tillverkas, får ej finnas i det rum, der destillering efter 16:de
§:n verkställes, ej heller af destillerings-idkaren å samma egen¬
dom eller j samma gård innehafvas. Samma lag vare om
oförseglade mäskekar, jästkärl och andra kärl än dem, som
lör destillering uppfunne äro, när destillering efter 16:de §:u
sker.
§ 16 (förut §:n 20).
Oförändrade.
§ 18 I m6C* ^ 0C*'
§ 19 (förut §:n 23).
äd §§:ne 24, 23,
Oförändrade-
218
Den 29 Juli.
3tdje Art.
Om redskaps målning och stämpling.
§ 2S \ (lika med §§:ne £7,28, 29,
§ 26 / 50, 31 och 32).
Oförändrade.
§ 29 (förut §:n 33).
Ordet »mindre» å första raden utgår, — i öfrigt skulle
denna § bli oförändrad.
§ 30 (förut §:n 54).
Oförändrad.
Oförändrade.
§ 53 (förut §:n 37).
Af de uppgifter, som enligt föreskrifterna i denna artikel
till Konungens Befallningshafvande inkomma, lemne han veder¬
börande kronobetjente och tillsyningsmän erforderlig del.t
Om försegling af redskap för bränvins tillverkning eller
Under de månader, då, enligt denna författning, bränvins-
titlverkning icke får utöfvas, så ock under den öfriga tid af
året, för hvilken Konungen kan finna nödigt bränvinstillverk-
ning förbjuda, skall bränvinstillverknings-redskap, och under de
månader, då bränvinstillverkning är tillåten, den redskap, hvil¬
ken begagnas till sådan destillering, som i 16:de §:n omförmä-
les, städse vara förseglad. Försegling verkställes af den, på
hvilken sådan ankommer, utan att redskaps-egaren är pligtig
att anmälan derom göra.
Aide Art.
^ ~ j (lika med §§:ne 33 och 36).
§ 32 I
S:te Art.
destillering.
§ 54 (förut §:n 38).
Den 29 Juli.
219
Äfven under tid, då bränvinstillverkning, eller då sådan
destillering, sora i S6:de gm omförmäles, lofgifven är, må den,
sorn sig dertill ej anmält, ieke hafva sin redskap oförseglad,
utan galle härvid hvad i förstnämnde moment i afseende å
redskaps försegling stadgadt är.
Mäske-kar och jästkärl, som finnas der destillering enligt
16:de gm vérkställes, skola, så länge destiileringen utöfvas, vara
förseglade, så att de ej må kunna begagnas.
g _6 | 0'^a med §§:ne 39 oc*> 49)-
Oförändrade.
§ 37 (förut g:n 41).
De, som enligt 70:de gra ega att i afseende på bränvins¬
tillverkning göra undersökningar och beslag, vare berättigade
att, när de för Kronans rätt och kontroll mot underslef anse
sådant nödigt, låta uppmäta redskap i bränneri, fastän den
förut är uppmätt och stämplad. Finnes dervid annat innehåll,
än stämpel och betyg utmärka, vare egaren saklös, der ej un¬
derslef skett och han deri deltagit.
G:te Art.
§ 58 (förut gra 42).
Afgiften för bränvinstillverkning utgår, å större bränneri
med 12 sk. och å mindre bränneri med 8 sk. för hvarje till¬
verkad kanna, bränvinet beräknadt till 6 graders styrka.
g 59 (förut g:n 43).
Vid tillverkning i större bränneri beräknas afgiften efter
den afverkningsförmåga, Kongl. Majit enligt 4:de g:n bestämmer.
g 40 (förut g:n 44).
Vid tillverkning i mindre bränneri beräknas afgiften efter
redskapens afverkningsförmåga, och antages tillverkningen under
dygn uppgå till två tredjedelar af pannans rymd, då redskap
utan mäskvärmare användes, samt en gång pannerymden, då
redskap med mäskvärmare begagnas, på sätt följande tariff
utvisar:
220 Dch 29 Juli.
Tariff å afyiflen, ft erit/i n a tl för dygn.
Pannerymd, som återstår, sedan 2
kannors kokrum afdragits.
|
Ite dskap
utan mäskvär-
mare.
|
Redskap
med mäskvär-
mare.
|
Banko
|
Banko
|
|
|
|
Rtdr
|
sk.
|
rst.
|
il: dr
|
sk.
|
rst.
|
K:r,
|
10
|
1
|
3
|
4
|
1
|
52
|
|
»
|
10l,
|
1
|
8
|
—
|
1
|
36
|
|
»
|
II
|
1
|
10
|
8
|
1
|
40
|
|
»
|
11*
|
1
|
13
|
4
|
1
|
44
|
|
|
12
|
1
|
16
|
—
|
2
|
—
|
|
»
|
12* •
|
1
|
18
|
8
|
2
|
4
|
—
|
»
|
13
|
1
|
21
|
4
|
2
|
8
|
|
»
|
13i
|
1
|
24
|
—-
|
—
|
—
|
—
|
»
|
14
|
1
|
26
|
8
|
—
|
—
|
|
»
|
14'.
|
1
|
29
|
4
|
—
|
—
|
|
»
|
15
|
1
|
52
|
—
|
—
|
—
|
|
»
|
is.1,
|
1
|
54
|
8
|
—
|
—
|
—
|
»
|
16
|
1
|
57
|
4
|
—
|
-—
|
—
|
»
|
16*
|
1
|
40
|
—
|
—
|
—
|
—
|
»
|
17
|
1
|
42
|
8
|
—
|
—
|
~
|
»
|
|
1
|
43
|
4
|
—
|
—
|
—
|
»
|
18
|
2
|
|
|
|
|
|
Ftrutet tal af kanna i pannerymd, uppgående till en half
kanna eller deröfver, räknas för en half-, under en half kanna
beräknas ej.
§ 41 (förut §:n lä).
Oförändrad.
§ 42 (förut §:n 46).
Afgift för den bränvinstillverkning, hvarför anmälan sker
hos Konungens Befallningshafvande, erlägges i ränteriet och för
den tillverkning, som hos häradsskrifvaren anmäles, till krono¬
fogden.
Dervid företes uträkning, som i 10:de och litte s§:ne
omförmäles.
§ 43 (förut §:n 49).
Har någon anmält sig att bränvin tillverka, men vill deri¬
från afstå, eller uppgifven tillverkning inskränka, och har han
icke, på sätt litte §:n innehåller, anmälan derom gjort; vare
skyldig att den oafkortade afgiften erlägga (öre den dag, då
Den 20 Juli.
tillverkningen skolat hörjås. Sker det ej; varde afgiften hos
honom ofördröjligen utmätt, och miste han all rätt att under
det löpande året bränvin tillverka.
§ 44 (förut §:n 51).
Oförändrad.
9:de ALft» (förut 8:de art.).
Om ansvar för öfverträdelser af författningens föreskrifter.
§ 45 (förut §:n 67).
Den, som tillverkar bränvin, utan att anmälan dertill skett
och afgift blifvit erlagd, eller under tid, då bränvinstillverk-
ning ej är tillåten, gälde tiliverkningsafgift och bote, för lön¬
bränning, första gången ett med afgiften lika belopp och andra
gången dubbelt. Den, som andra gången med sådan förbrytelse
heträdes, har derjemte förverkat rättighet att bränvin tillverka.
Skulle han ytterligare blifva dermed beträdd; erlägge afgift
såsom för oloflig tillverkning och bote fyra gånger afgiftens be¬
lopp. Missbrukas till oloflig bränvinstillverkning den destille-
r i ngsrä 11 ighet, som enligt 16:de §:n utöfvas får; vare rättigheten
förbruten.
Har lönbränning skett med enkel redskap, med eller utan
mäskvärmare; varde, efter den grund, som i 44:de §:n stadgad är,
afgiften beräknad i förhållande till redskapens pannerymd och
afverkningsförmåga. Ar tillverkningen utöfvad med mera sam¬
mansatt eller medelst ånga drifven redskap, beräknas afgiften
för det belopp, som, efter hvad utredas kan, tillverkadt blif¬
vit. I begge dessa fall skall afgiften utgå för minst en månad;
men har tillverkningen blifvit utöfvad in på andra månaden,
utgöres afgift för två månader, in på tredje månaden, för tre
månader o. s. v.
§ 46 (förut §:n 68).
Skulle någon under tid, hvarför han till bränvinstillverk-
ning sig anmält och afgift erlagt, tillverka bränvin med större
eller annorlunda beskaffad och högre afverkningsförmåga egande
redskap, än han uppgifvit och till begagnande hvaraf han är
berättigad; då skall afgiften beräknas såsom i nästföregående §
stadgadt är; men derifrån afdrages hvad han förskottsvis erlagt,
och bote tillverkaren första resan ett med den öfverskjutande
afgiften lika belopp, andra resan dubbelt samt tredje och föl¬
jande resorne fyra gånger den öfverskjutande afgiften. Har han
begagnat enkel redskap med pannerymd öfver 20 kannor, eller
ångredskap utöfver 50 kannor; gälde afgift såsom nu sagdt är,
222
Den 29 Juli.
men bote såsom för förbränning, oell varde alltså böterna be¬
räknade i förhållande lill det belopp, hvartill afgilten ulan af¬
drag af förskott uppgår.
Tillverkare vare från ansvar för redskaps beskaffenhet fri,
derest den uppgift, lian, vid anmälan till bränvinstillverkning,
om redskapen lemnat, öfverensstämmer med stämplingen och
justerarens betyg, samt redskapen enligt samma stämpling och
betyg icke är af annan rymd eller beskaffenhet, än att brän-
vinstillverkaren är till dess begagnande berättigad, och han icke
har sig redskapens afvikelse från stämplingen och betyget be¬
kant; erlägge dock fyllnaden i den afgift, sorn i förhållande till
sådan redskaps afverkningsförmåga utgå bör.
§ 47 I
g 4}{ | lika med §§:ne 69 o. 70).
Oförändrade.
§ 49 (förut §:n 71).-
(Jti de i 45:te, 4G:te, 47:de och 48:de §§:ne omförmälda
fall af oloflig bränvinstillverkning vare de vid förbrytelsen nytt¬
jade redskap, det i bränneriet samt dertill hörande förvarings¬
rum vid besiagstilifället befintliga bränvin och de kärl, hvari
det förvaras, förbrutna. Kan det styrkas, att någon del af
bränvinet är lofligen lillverkadt; vare dock sådan del icke lör-
bruten.
§ 50 (förut §:n 73).
Till redskap, som enligt nästföregående § är förbruten,
räknas hvarje i bränneri för kokning, mäskning, jäsning och
bränning inrättad redskap.
§ 51 (förut §:n 75).
Destillerar den bränvin, som till destillering icke är be¬
rättigad, eller verkställer någon destillering under tid, då sådan
icke är för honom tillåten, eller utöfvas destilleringsrätt, som
på 15:de §:n grundad är, under tid, hvarför anmälan till brän¬
vinstillverkning ej skett, eller tillverkningsafgift ej blifvit erlagd, *
eller varder sådan destillering, hvilken enligt 16:de j§:n idkas så¬
som särskild näring, utöfvad under lid, hvarför anmälan till
destilleringen ej skett, eller öfverträdes förbud, som il9:de§:n
gifvet är; bote den, som destillering sålunda olofligen utöfvar
eller olagligen förfar, från och med 100 till och med 1,000
R:dr. Samma lag vare för den, som efter loide §:n till destil¬
lering använder annan än tillåten redskap.
Den, sorn till destillering, hvilken på grund af 16:de §;n
Den 29 Juli.
223
utöfvas, använder redskap af annan rymd och beskaffenhet, än
han uppgifvit och till begagnande hvaraf han är berättigad, bote
från och med 15 R:dr 16 sk. till och med 153 R:dr 16 sk.
§ 32.
Oförändrad.
§ 53.
Lika med §:n 77, utom att §:n 20 åberopas i stället för
§:n 24.
§ 34. ’
Lika med 78:de §:n, utom att 29:de §:n åberopas i stället
för 35:dje §:ii.
§ SS (förut §:n 79).
Oförändrad.
§ S6 (förut §:n 80).
För underlätet iakttagande af hvad i 23:dje, 28:de, 50:de,
3l:ste eller 52:dra §:n föreskrifves, vare ansvaret höter från och
med 13 R:dr 16 sk, till och med 133 R:dr 16 sk., och hvad
af i 79:de §:n sägs från och med 5 R:dr 16 sk. till och med
53 R:dr 16 sk.
§ 57 (förut §:n 81).
Den, som underlåter, att till försegling anmäla innehaf-
vande redskap, då sådant, efter hvad i 35:te §:n sägs, ske bör,
bote från och med 3 R:dr 16 sk. till och med 35 R:dr 16 sk.
§ 58 (förut §:n 82).
Oförändrad.
§ 59 (förut §:n 83).-
Vägrar man den, som i afseende på förbrytelser mot denna
författning äger undersökning anställa, tillträde till det rum, eller
byggnad, der, enligt 64:de §:n, undersökning ske må; bote från
och med 50 till och med 1,000 R:dr.
§ 60 (förut §:n 84).
Oförändrad.
§ 61 (förut §:n 86).
Skulle den, hvilken tillsyn vid bränneri såsom tjenstepligt
åligger, eller den, som är pligtig etc. (lika i öfrigt med förut
varande §:n 86).
224 Den 21) Juli.
§ 62 (förut §:n 87).
Oförändrad, utom att §:n 74 i 2:dra mom. åberopa» i
stället för §:n 99 i förra' förslaget.
§ 65 (förut §:n 88).
Oförändrad.
§ 64 (förut §:n 89).
Böter, som enl. 43:te, 46:te, 47:de, 55:te eller 59:de §:n
ådömas, skola, då tillgång brister, till straffarbete sålunda för¬
vandlas, etc. (lika med §:n 89 i förra förslaget).
§ 63 (förut §:n 90).
Oförändrad.
§ 66 (förut §:n 91).
Oförändrad.
Stde Art. (förut 9:de art.).
Föreskrifter i afseende å författningens verkställighet.
§67)
§ 68 > (förut §§:na 92, 95 o. 94).
§ 69 j
Oförändrade.
§ 70 (förut §:n 93).
Oförändrad, utom att §:n 68 åberopas i stället för §:n 95
§ 71 (förut §:n 96).
Oförändrad.
§ 72 (förut §:n 97).
Oförändrad, utom att i 2:dra morn §:n 62, i stället för
den i förslaget omnämnde §:n 87.
§ 75 (förut §:n 98),
Oförändrad.
§ 74 (förut §:n 99).
Oförändrad.
§ 73 (förut §:n 100).
Oförändrad.
i förslaget.
Den 29 Juli.
225
§ 76 (förut §:n 201).
Då beslag sker tios den, som är berättigad att tillverka
bränvin och sig dertill behörigen anmält, må hvarken panna
utbrytas, ej heller någon del af tillverkningsredskap honom
fråntagas, eller han från tillverkningens fortsättande hindras,
innan förste domstol i målet dömt redskapen förbruten. Här¬
ifrån undantages det fall, då tillverkare i bränneri begagnar
redskap af större pannerymd, äu vid sådan tillverkning tillåten
är, och det förhållande icke är för handen, hvilket i sista mo¬
mentet af 46:te §:n omförmäles.
§ 77 (förut §:n 102).
Oförändrad.
§ 78 (förut §:n 103).
Oförändrad.
§ 79 (förut §:n 101).
1 bränneri skall under tid, då bränvinstillverkning eller de-
stillering der verkställes, städse vara i bevittnad afskrift anslaget
vederbörandes bevis, att tillverkningsafgiften för samma tid blif¬
vit erlagd. Beviset bör derjemte i hufvudskrift vara att tillgå,
när dess uppvisande påfordras af den, hvilken tillsyn vid brän¬
neri såsom tjenstepligt eljest ålägger, eller som är skyldig att
förbrytelser mot denna författning åtala.
§ 80 (förut §:n 105).
Oförändrad.
9t(ie Ari» (förut 10:de art.).
Om redskaps inlösning.
§ 81 (förut §:n 106).
Oförändrad.
MOide Ari, (förut ll art.).
Särskilda sladganden för den bränvinslillverkning, som utöfva* i
mindre bränneri år 18SS.
§ 82 (förut §:n 107).
Olörändrad.
§ 85. (förut §:n 108.)
För bränvinstillverkning i mindre bränneri utgår, under
året 1855, afgiften efter den afverkningsförmåga i():de §:n stad-
Bondt-St- Prot. vid Hiksd. 1853—1851. VT. 13
226 Den 29 Juli.
gar med åtta skillingar för hvarje tillverkad karina 6-gradigt
bränvin, enligt följande taritT för dygn:
Kannerymd, som återstår sedan
2 kannors kokrum afdragits.
|
Utan
mäskvärmare.
|
Med
mäskvärmare.
|
Kanko
R:dr sk.
|
rst.
|
Banko
R:dr sk.
|
rst.
|
Kannor:
|
10
|
1
|
S
|
4
|
1
|
52
|
|
»
|
104
|
1
|
8
|
|
1
|
56
|
—
|
»
|
11
|
1
|
10
|
8
|
i
|
40
|
—
|
»
|
lii
|
1
|
15
|
4
|
1
|
44
|
—
|
»
|
12'
|
1
|
16
|
|
i)
|
—
|
—
|
»
|
124
|
1
|
18
|
8
|
2
|
4
|
—
|
D
|
13'
|
t
|
21
|
4
|
S»
|
8
|
—
|
»
|
m
|
1
|
24
|
—
|
8
|
42
|
—
|
»
|
14
|
i
|
26
|
8
|
2
|
16
|
—
|
»
|
144
|
1
|
29
|
4
|
Q
|
20
|
—
|
»
|
IS
|
1
|
52
|
—
|
0
|
24
|
—
|
»
|
ISA
|
1
|
54
|
8
|
2
|
28
|
—
|
1 n
|
16
|
1
|
37
|
4
|
0
|
32
|
—
|
»
|
164
|
1
|
40
|
—
|
2
|
56*
|
—
|
»
|
17
|
1
|
42
|
8
|
2
|
40
|
—
|
»
|
|
1
|
45
|
4
|
2
|
44
|
—
|
a
|
18 . . . . • .
|
2
|
|
|
3
|
■
|
|
a
|
184
|
o
|
2
|
h
|
|
—
|
—
|
■; »
|
19'
|
2
|
5
|
|
|
|
|
i >■>
|
194
|
2
|
8
|
—
|
|
|
—
|
a
|
20
|
2
|
10
|
8
|
—
|
—
|
—
|
»
|
204
|
2
|
15
|
4
|
—
|
—
|
—
|
n
|
21
|
2
|
16
|
—
|
—
|
—
|
—
|
0
|
214
|
2
|
18
|
8
|
—
|
—
|
—
|
0
|
22 '
|
2
|
21
|
4
|
|
—
|
|
»
|
224
|
2
|
24
|
-—
|
—
|
—
|
—
|
»
|
25'
|
2
|
26
|
h
|
—
|
—
|
—
|
•
|
254
|
2
|
29
|
4
|
—
|
—
|
—
|
|
24
|
2
|
32
|
|
|
|
|
»
|
244
|
2
|
54
|
8
|
—
|
—
|
—
|
|
25 “
|
2
|
57
|
4
|
—
|
—
|
—
|
Enligt detta förslag skulle af Utskottets förslag helt och
hållet uteslutas §§:na 10, 11, 12, 18, 47, 48, SO, S2, 83,
54, SS, 56, S7, 58, 59, 60, 61, 62, 63, 64, 65, 66, 72,
74, 83.
Den 20 Juli.
•22 7
Ola Månsson anförde vidare: »Vid lista §:n af Utskot¬
tets förslag liar jag borttagit 2:dra momentet, enär jag anser
det vara orätt att utesluta deri omnämnde embets-och tjenste¬
män från bränvinsbrännings-rätlighelen, derest de, efter de all¬
männa grunderne, eljest voro dertill berättigade. I följd häraf
har det Sidje momentet i Utskottets förslag blifvit det 2:dra
morn. under liste §:n i mitt förslag. Detta moment bör stå
qvar, så vida meningen är att inskränka bränvinsbränningen,
men så länge konlrakterna med Kronan ega gällande kraft må
ock boställsinnehafvare och kronoåboer utan stadgad åborätt
få bränna. 2:dre §:n bör qvarstå oförändrad. Till följd af
hvad jag andragit vid liste §:n, har jag på ofvan upptagne sätt
föreslagit 5:dje §:ns lydelse. Frågan om pannerymden afliand-
las uti en annan §. De åtgärder, som enligt 4:de §:n böra
vidtagas, medhinnas ganka väl innan bränningstiden efter den
nya förordningen, som ej inträlfar förrän mot slutet af näst¬
kommande år, börjar. Site, 6:te, 7:de och Side §§:na bibehållas
oförändrade. 9ide §:n måste, med anledning af den vidtagna
ändringen under lisie §:n, komma att lyda såsom jag före¬
slagit; 10:de, t lite och 12:te §§:ne i Utskottets förslag utgå
alldeles, ty dels kunna de sammanföras med andra §§:r och
dels afser löide §:n dem, som vilja tillverka bränvin, utan alt
genom jords innehafvande dertill vara behörig, och hvilka en¬
ligt mitt förslag äro uteslutna. Vid 13:de §:n i Utskottets för¬
slag, hvilken i nummerföljden blefve den 10:de, enligt mitt
förslag, göres endast den ändring, att orden i lista momentet
ni mindre bränneri» utbytas mot orden: »sa väl i större som
mindre bränneri»; 2:dra, 3:dje och 4:de momenterna förblifva
oförändrade; Hide och lS:de §§:ne skulle komma alt lyda så¬
som mitt förslag under §§:ne 1! och 12 utvisar. Jag har ej
borttagit orden kontroll och eftersyn, ty dessa ord kunna läm¬
pas på den tillsyn, sorn vederbörande kronobetjent bör ega.
16:de och l7:de §§:ne äro af mig godkände, hvaremot 18:de
§:n utgår och sam manslås med den lftide §:n, då de komma
att lyda såsom lSide §:n i mitt förslag. I afseende på de-
stilleringsrätten har Utskottet utgått från den principen, att
Staten icke borde draga någon inkomst deraf, men en särskild
algift efter pannerymden erläggas för alt dermed godtgöra kon¬
trollören. För nämnde rätt anser jag man icke bör lägga stora
hinder. Då man har rättighet att tillverka en vara, bör man
ock få förädla den. Starka kontroller för destilleringen äro öf-
verflödiga, men i afseende på lönbränning äro depå sitt ställe.
Man bör utan särskild afgift och med samma redskap, som
man bränner, få destillera bränvin under den tid, då bränvins-
tillverkning utöfvas. Utskottet har yttrat sig om mäske-karens
228
Den S(J Juli.
försegling. Äfven denna anser jag vara öfverflödig, helst man
icke gerna kan bränna och destillera på samma gång, och miss¬
bruk alltså icke bör kunna ske. 20:de §:n i Utskottets förslag är
i mitt den 16:de. Här har jag förmenat, lika med Utskottet,
att icke någon annan må utöfva destiHering, än den, som får
tillverka bränvin, samt att en anmälan om sådan destillerings-
rätt bör göras, på det att vederbörande må kunna tillse, att
lönbränning icke må bedrifvas. Någon annan afgift för (döf¬
vande af bränvins-destillering under den tid bränvinstillverk-
ning icke är tillåten, än bevillning efter taxerings-kommitténs
bestämmande, bör icke ega rum. 2f:sta och 22:dra §§:ne
blifva oförändrade och utgöra 17:de och 18:de §§:ne i mitt
förslag. 23:dje §:n utgör i mitt förslag den 49:de. 24:de,
25:te och 26:te §§:ne bibehållas oförändrade till innehållet,
men få ordningsnumrorne 20—22. §§:ne 27—32 godkännas
likaledes, men få andra nummer. 33:dje §:n: ordet »mindre»
§ fiirsta raden utgår; i öfrigt blifver §:n oförändrad med un¬
dantag af nummerordningen. 34—36 §§:ne bibehållas oför¬
ändrade. Från 37:de §:n skulle utgå orden, samt bränneri-
kontrollörer. 58:de §:n l:ste och 2:dre momenten godkännas
sådane de äro, men i 5:dje momentet skulle vidtagas den än¬
dring, som mitt förslag under §:n 34 utvisar. 59—40 §§:ne
godkännas. 41:ste §:n: ordet »mindre» utgår. 42:dre §:n: med
denna § vidtages den förändring, att afgiften för hvarje tillverkad
kanna bränvin skulle utgöra, å de större brännerierna, 42 sk.
och å de mindre 8 sk. banko, i följd hvaraf §:n skulle få den
förändrade lydelse, mitt förslag utvisar. 45:dje och 44:de. §§:ne
böra ändras till likhet med 39:de och 40:de §§:ne i mitt för¬
slag. Tariffen å afgiften, beräknad för dygn, visar för en 18
kannors panna, efter mitt förslag, 2 R:dr banko per dag, men
efter Utskottets 8 R:dr samma mynt. 4ä:te §:n godkännes.
Sista momentet af 46:te §:n ändras till hvad sista momentet
i 42:dre §:n i mitt förslag upptager. 47:de, 48:de och S0:de
§§:ne utgå, sistnämnde § såsom öfverflödig, då bränvinsskat-
ten Uppbäres förskottsvis, men 49:de och Sliste §§:ne godkän¬
nas, endast med de ändringar, som nummerföljdens olikhet i
båda förslagen orsakar. S2:dre och S3:dje §§:ne, såsom afhand-
lande blott särskild efgift för dest i Hering af bränvin, utgå. S4—
66 §§ :ne utgå likaledes, enär dessa §§:r endast afse tillsynen
eller kontrollen vid bränvinstillverkning i större bränneri och
vid destillering. 67:de och 68:de §§:ne böra ändras till likhet
med 4ä:te och 46:te §§:ne i mitt lörslag. 69—71 §§:ne god¬
kännas. 72:dre och 74:de §§:ne utgå, hvaremot från 73:dje
§;n endast bör utgå »71 och 72», i hvars ställe införes ordet
»nästföregående», samt orden: »äfvensom sprithållare, der den
Dea 29 Juli.
finnes». 7ö:te §:n bör blifva sä lydande som Sbste §:n af mitt
förslag. 76:te §:n godkännes. §§:ne 77 och 78 likaså, utom att
i förstnämnde § åberopas §:n 20 i stället för §:n 24, och i den
sednare §:n 29 istället för §:n 33. §:n 79 bibehålies oförändrad,
utom i afseende å nummerföljden. 80:de §:n bl i f ver den 36:te
§:n efter mitt förslag, och skulle lyda på sätt detta innehåller, i
föijd hvaraf 2:dre och 3:dje momenten i samma § skulle utgå.
81:ste §:n åberopar 40:de §:n i Utskottets förslag, hvilket torde
vara ett misstag, emedan förstnämnde § icke afser de fall,
som 40:de §:n, hvaremot 39:de §:n, hvilken talar om försegling
af redskap, som ej nyttjats till bränning i stället bordt åbe¬
ropas. § n bör derföre lyda såsom mitt förslag utvisar. 82—
84 §§:ne godkännas och 8o:te utgår. 8G:te §:n 4iste mom, från
detta utgå orden: »bränneri-kontrollör eller»; 2:dre momentet
blifver oförändradt. §§me 89—100 godkännas, dock med än¬
drad nummerföljd. 101:ste §:n lista momentet godkännes utom
att ordet »mindre» utgår, äfvensom att i stället för den åbe¬
ropade G8:de §:n åberopas 4G:te §:n. 2:dre, 5:dje och 4:de mo¬
menten utgå. 102:dre och 103:dje §§:ne bibehållas oförän¬
drade, dock med annan nummerföljd. Trån innehållet af 104:de
§:n bör uteslutas orden: »bränneri kontrollör eller». §§:ne 105—
107 godkännas till innehållet, men med 108:de §:n bör ena¬
handa ändring göras i afseende å skatten, som jag föreslagit i
afseende å bränvinstillverkning vid mindre bränneri, och §:h alltså
komma att lyda enligt mitt förslag. Jag har visserligen ock
uppgjort tarilf för brännings-afgiften, hvilken tariff jag icke
anser nödigt att uppläsa; önskande dock att Ståndets Leda¬
möter rnålte föreslå de ändringar i densamma, som kunna
anses nödiga. Innan jag ändar milt föredrag kan jag ej annat
än uppmana Ståndet att icke lägga Memorialet till handlingarne
utan att besluta något annat i stället, ty eljest riskera vi alt
få en skatt af 16 «k. banko per kanna och afverkningsför-
mågan högt bestämd. Om vi deremot gå in på ett bemed-
lingsförslag, sådant jag nu t.' ex. framlagt det, så kunna vi
måhända vinna åtskiIlige fördelar, såsom skattens minskning
till 8 sk. per kanna. En öfvergångstid är alltid nyttig, sär¬
deles för dem, sorn tillförene ställt sin ekonomi på bränvins-
bränning och förthy beböfver tid på sig för att egna sin verk¬
samhet åt annat håll.»
Matts Pehrsson från Stockholms Länl »Bränvinslagstiftnin-
gen har alltid utgjort ett tvisteämne vid föregående Riksdagar
och torde alltid förblifva det, så länge en dylik lagstiftning kom¬
mer att ega rum. Hvarför man tvistar torde icke heller vara
svårt att säga. Med de 3 andra Stånden har Bonde-Ståndet
alltid varit af olika mening och är det äfven”nu befråga om
230
Deri 29 Juli.
skattens ökande oell tillverkningstidens inskränkning. Sä länge
jag varit Riksdagsman har man alltid beträd t denna bana.
Det iir dock icke utan att ju vi äfven i Hränvinslagstiftningen
tvistat inom oss sjelfve, och nu torde åsigierne i ämnet jemväl
vara inom Ståndet ganska skiljaktiga. Då vi nu emellertid ut¬
göra ett Stånd lör oss och äro likasom uteslutna från Med-
Stånden, så är det af vigt alt vi bibehålla enighet oss emellan
och icke gå den väg, som Med-Stånden för oss utstakat, ty ju
mer man beträder denna väg, ju mer ökar bränvinslloden sig,
och ju mera bränvin konsumeras, hvilket allt vi önska före-
-komtna. Från alla landsorter har man önskat bränvinsflodens
förminskande. Dit hafva alla petitioner syftat, men ökad be¬
skattning och inskränkning i bränvinstid leda ej till detta mål.
Jag hyser min enskilda åsigt i förevarande fråga. Jag skulle
önska att, så länge bränvin skall finnas, hvar och en, som eger
rudimaterier, borde få tillverka åtminstone så mycket, som
utgör hans och hans familjs behof, utan allt för stor kostnad,
bråk och trassel. Ja, jag skulle vilja nedsätta skatten, t. ex.,
till 2 sk. banko kannan. I så fall skulle icke bränvinsfloden
blifva stor. Då skulle ej städernes bryggor och stränder ligga
fulla med bränvinsfat. Hvarför vill man emellertid ej nådetta
mål? Jo derför, att bränvinsdrycken är en lätt afsättlig vara
och inbringar stor vinst. Derför begagnar man sig icke af det
rätta korrektivet emot bränvinsfloden. Jag har sett en brochyr,
som uppgifver att missbruket med bränvinsbränningen och brän-
vinssupandet härleder sig från Konung Gustaf lil, som tillät
allmogen att bränna. I förbigående sagdt vill jag nämna, att
jag icke fäster någon uppmärksamhet vid hvad brochvrer inne¬
håller, ty författarne af dessa hafva vanligen med sina kal¬
kyler och beräkningar enskildt interesse, som drifver dem fram.
Den omnämnde brochyren är emellertid utgifven af en stor ve¬
tenskapsman, som det påstås. En stor statsman är han likväl
icke, då han kan hafva yttrat sig sålunda. Gustaf den lil lät
bränna på kronobrännerier och hade försäljningsställen i sock-
narne. Ställdes bränvinsbränningen nu på samma fot, så blefve
eländet detsamma. Jag känner till och har sett de utstakade
bränvinsvägarne, derpå varan transporterades lill försäljnings¬
ställena. Konung Gustaf den lil var dock för klok. Han såg
att detta i längden icke kunde hära, sig; hvadan han slutligen
tillät, det hvar och en sjelf finge tillverka sitt behof af brän¬
vin. Man säger, att bränvinsbränningen icke skulle vara nyttig
för jordbrukaren, meri den är det likväl. Ronden slipper att
resa efter sin sup och får den så beskaffad, som han vill hafva
den. Köper han den från fabriken, så är det lika mycket drank,
som bränvin i den och den är skadlig för helsan. Man bör
Den 29 Juli.
231
gå anda till sjelfva kärnan af sanningen. Lätom oss nu vända
oss till sjelfva Memorialet! Jag får härvid förklara, att jag al¬
drig sedan jag blef Riksdagsman sett något slikt foster, så väl
hvad uppställning som innehåll beträffar, och jag tror samma
förhållande är med mången annan Riksdagsman. Uti förslaget
framsticka häntydningar af deri besynnerliga art, att man nära
nog skulle kunna anse dem, som bidragit lill detsamma, för
konstkännare och ändock icke af det bästa slaget. Skulle för¬
slaget vinna framgång, så Liefve följden, att man för bränning
med en 18-kannors panna finge betala i skatt 8 R:dr per dag,
det vill säga för månaden 150 R:dr banko, då jag undantager
Söndagarne. Syftemålet med denna höga beskattning ligger för
öppen dag. Det utgår nemligen derpå, alt man icke skall kunna
bränna med den mindre redskapen, utan dennas innehafvare
nödgas köpa sitt behof af bränvin utaf fabrikanten. Räknar
man tillhopa allt, att jag så må säga, krångel med anmälnin¬
gar, förseglingar och kontroller, så blifver resultatet, att man
ser sig blifva i behof af ett landshöfdinge-embete i hvarje soc¬
ken. Hvad nu kontrollör-korpsen beträffar, så finnes jemväl
vid den ej litet alt anmärka. Ofverkontrollörerne skola natur¬
ligtvis hafva 2 å 5 gånger större aflöning än kontrollörerne,
och som dessa få 6 R:dr 52 sk. b:ko per dag, så få de förstnämnde
förmodligen omkring 20 Hulr banko dagligen i arfvode, ehuru
man visligen icke uppgifvit, huru stor deras aflöning kommer
att blifva. Enligt mitt förmenande biira de 5 Stånden, som
snott ihop förslaget, betala de kostnader, detsamma i tillämp¬
ningen kommer att orsaka, och låta annat folk slippa sådant.
Bäst vore det tilläfventyrs att taga adelsmän, prester och bor¬
gare till kontrollörer, vittnen, tillsyningsman, m. m., ty då
nämnde Stånd lä skörda vinsten al bränningen hädanefter, så
böra de icke tillåtas att kasta kostnaderne och allt med för¬
slaget förenadt trassel på allmogen. Jag tror mig nu hafva
yttrat mig i förevarande ämne på ett sätt, att hvar och en
skall finna, det jag belt och hållet ogillar detta Memorial, för
hvars tillkomst våra 5 Med-Siånd lutat sina kloka hufvuden
tillsammans och uti hvilket jag skulle önska, att icke någon
Ledamot af Ståndet måtte instämma. Låt Med-Stånden gå sin
väg! kanske kunna vi ock få vår sak Iram och hyllad på ort,
som vederbör. Man kan icke veta hvilketdera partiet, blifver
det lyckligare på sistone. Man har talat orri. att man skall
söka, om jag så får uttrycka mig, qväsa Bonde-Ståndet i brän-
vinsbränningsfrågan. Jag fruktar dock för, att de, som med¬
verkat till det nu framlagda förslaget, komma att qväsa sig
sjelfve. Något sämre förslag till förordning i bränvinsfrågan
kan man aldrig få. Medbrodren Ola Mänsson har nu här före¬
232
Den 29 Juli.
dragit ett sakrikt bemedlingsförslag. Jag har nied uppmärk¬
samhet följt med hans föredrag och derunder Funnit, att Stån¬
det bör vara honom tack skyldig för hans bemödande att jemka
och söka ställa blifvande bränningslagstiftning efter bästa för¬
måga i Ståndets interesse. Den anmärkningen måste jag likväl
göra emot hans förslag att, om vi ingå till Med-Stånden med
den af honom afsedda inbjudningen och denna blefve antagen,
bränvinsskatten å produkten af husbehofspannorne väl blefve
nedsatt; men, då denna skatt likväl komme att uppgå till 8
sk. per kanna, det vill säga 2 R:dr banko per dag för brän¬
ning med en 18-kannors panna, eller 52 R:dr banko i måna¬
den, då man beräknar 26 bränningsdagar i månaden, förme¬
nar jag att icke någon besuten bonde skulle vilja gå in på
att betala en dylik skatt. Kostsamt blefve det äfven då för
bonden att bränna, helst han icke bränner natt och dag,
utan högst obetydliga qvantileter, hvarigenom han dock bere¬
der sig den vinsten att slippa fara in till städerne för uppköp
af sitt nödtorftiga behof utaf varan. Dessutom och ehuru brän-
vinsdoden blifver stor med antagandet utaf Utskottets förslag,
skulle detta blifva händelsen i än högre grad, om skatten ned-
sattes till 8 sk. per kanna. Alla kopparslagareverkstäder äro
redan sysselsatta med att tillverka bränvinspannor. Sjelf har jag
i dag hört utaf en ingeniör, att många beställningar å sådana
dagligen inkomma. Af hvad jag nu andragit är klart, att jag
önskar det vi må afslå Utskottets förslag och lägga Memorialet
till handlingarne. Möjligen kunna vi å annan väg vinna fram¬
gång för vår önskan. Att antaga Ola Månssons medelförslag vill
jag icke tillråda, ty om, såsom det är att förmoda, bränvins-
floden derigenom icke kommer att minskas, utan snarare ökas,
så får Bonde-Ståndet derför skulden.»
Uti hvad Matts Pehrsson anfört instämde Anders Sundholm
från Stockholms, E. M. Falk, Anders Jonsson och Sven An¬
dersson från Skaraborgs, Peller Gabrielsson från Kronobergs,
Johan Johansson från Östergöthlands, E. J. Rudberg från Cal¬
mar, Pehr Olsson från Stora Kopparbergs, Jacob Lindby och
Olof Lagergren från Gottlands, Olof Pehrsson från Gefleborgs,
Erik Larsson från Wester-Norrlands och Nils Svensson från Ble¬
kinge Län, m. fl.
Erik Jansson från Stora Kopparbergs Län förklarade sig
likaledes instämma med Matts Pehrsson samt åberopade dess¬
utom innehållet af ett så lydande skriftligt anförande:
»Jag kan icke annat ari ogilla de beslut, hvartill majorite¬
ten inom Särskildta Utskottet kommit, ty utan afseende på de
många petitioner, som ifrån alla Rikets landsändar till Hans
Den 2U Juli.
Maj:t Konungen inkommit om bränvinsllodens hämmande, har
ty värr berörde del af Utskottet visligen kommit till sådana
beslut, som sannolikt deremot komma att föröka bränvinsfloden,
hvilken för Svenska folket är långt värre fiende, än sjelfva Czaren,
ty efter förevarande förslag skall ju hvarje mindre bränneri,
om man antager det bränna med en enkel 10-kannors panna,
tillverka minst 180 kannor, och då måste jag fråga är detta
husbehofsbränning? Och hvad som ännu värre är fruktar jag
att mången går öfver från berörde klass till fabriksbränning, till
följe af de orättvisa skattebestämmelser, som för hvardera klas¬
sens brännerier äro uppgjorda. Härvid torde likväl invändas,
att de höga skatterna skola väl hämma bränvinsfloden, men med
den tanken kan jag icke förena mig, ty deraf är bränvinstill-
^verkaren icke beroende, ty han vet väl att moderera priset å
varan så, att han blir skadeslös, och blir bränvinet tillverkadt,
så blir det väl förtärt ; hvarföre , jag yrkar afslag på Betän¬
ka ndel.»
Johan Johansson från Örebro Län anförde skriftligen:
»Konslilutions-Ulskotlet har nu, med förklarande att Tal¬
mannens vägran af proposition å den af Bevgl Gudmundsson
väckta motion om husbehofsbränningsbeskattningens behandlan¬
de af Bevillnings-Utskottet varit grundlagsenlig, afvisat motio¬
nen ; och ehuru jag i allo respekterar så väl Talmannens på
öfvertygelse grundade åsigt, som förstnämnda Utskotts beslut,
kan jag icke undgå att anmärka, det många torde finnas, som
betvifla, alt bränvinsfrågan blifvit af Särskildta Utskottet på ett
fullt grundlagsenligt sätt behandlad, äfvensom jag icke tvekar
tillkännagifva, att jag verkligen tillhör dessa tviflares antal. Det
återstår dock ännu en auktoritet, sorn väl ej med någon på¬
följd kan ingripa i Riksdagsärendenas gång, men hvars om¬
döme, ifall motionären vill begagna sig deraf, ändock torde för
en kommande Riksdag afböja försök att vända bort grundla-
garne, dem redan våra fullmakter anbefalla oss att bokstafli¬
gen efterlefva.
1 det. skick, frågan sålunda nu befinner sig, stå vi i be¬
grepp att öfverlägga om gillande eller förkastande af Särskildta
Utskottets efter Med-ståndens återremiss i vissa delar omarbe¬
tade förslag till ny förordning, angående viikoren för tillverk¬
ning af bränvin, och det är hufvudsakligen härå mina ord må¬
ste hafva afseende. Ehuru det vid en härstädes nyligen före¬
fallen diskussion utreddes, att det förut så mycket omordade,
ja nära nog såsom afgjordt antagna, allmänna missnöjet biand
Rikets allmoge med bränvinsbränningens inställande under stör¬
sta^ de len af den eljest tillåtna bränningstiden instundande höst.
22 i
Den 29 Juli.
när allt kom omkring, ingalunda var sä allmänt,'sorn litet livar
af vissa föregåenden hade anledning sluta, hör jag likväl förut¬
sätta, att det missnöje, åtminstone detta Stånd, omisstydligen
uttryckte öfver den nya bränvinslagen, då densamma förra gån¬
gen här diskuterades, qvarstår oförminskadt; och det är af så¬
dan anledning jag skulle tro, att vi nu ej höra hafva så myc¬
ket att tillägga till hvad förut anförts, utan helt enkelt, med
åberopande af vår redan uttalade förkastelsedom öfver Särskildta
Utskottets förslag, likaså i dess närvarande som i dess förra
skick, samt håde till dess grunder och detaljbestämmelser, ar¬
slå detsamma och lägga’t till hvila bland Ståndets handlingar;
underkastande oss saktmodigt och fromt det beslut öfver egent¬
ligen vår rätt, som respektive Med-stånden behaga fatta.»;
Häruti instämde Daniel Danielsson från samma Län.
Jöns Persson från Blekinge Län yttrade sig likaledes skrift¬
ligen sålunda:
»Erkännande min pligt, såsom icke ensamt Ombud för en
enskild orts Allmoge, utan äfven för Samhället i allmänhet, så¬
som medlem af vår National-representation, har jag alltifrån
denna riksdagens början sökt att med all uppmärksamhet följa
den ifrågavarande angelägenhetens behandling, och att, så vidt
jag förmått, stadga mitt begrepp om densammas förenlighet el¬
ler oförenlighet med rättvisans fordringar och det allmännas
bästa. Lika nied så många andra, ja, jag vågar säga mängden
af medborgare, fann jag med förundran Regeringen ställa sig
fram för en så brådstörtad förändring i Bränvinslagstiftningen
och beskattningen, att enhvar kunde inse, att härvid gällde t i 11 -
intetgörelsen al en urgammal frihet för folket att använda sin
jords produkter; våldsamt tvång att förändra en stor del af det
mindre jordbrukets landthushållning; samt alla de svåra olä¬
genheter, som sådana hastiga förändringar i talrika folkklassers
enskilda ställning måste medföra för den enskilda krediten och all¬
männa rörelsen. Med tillfredsställelse såg jag det Riks-stånd, jag
tillhör, erkänna välmeningen af det moraliska syftemål, sorn
Regeringen antydde vara hufvudskälet för den oväntade, af All¬
mogen så stora offer fordrande propositionen, men tillika be¬
slutet att söka afböja de skadliga följderna af en så plötslig
omhvälfning i jordbrukets hittillsvarande framalstrings- och af-
sättningsbruk. .Detta Riks-stånd framstod genast, då frågan väck¬
tes, med så öppna och oförställda förklaringar, att det aldrig
kunde, å Allmogens vägnar och mot hela det mindre jordbru¬
kets rätt och fördel, ingå på den öfverdrifna beskattning, som
Regeringen föreslog; och att den ojemförliga vinst, som bered¬
des åt den nya fabriks-rörelse, hvartill man ville förvandla de
Den 29 Juli.
235
under ständig utveckling och utvidgning varande konst- och
ångverken, skulle icke endast undertrycka all afsättning för den
ännu i en stor del orter och för mång tusende landtman, af
häfd och lag jorden tillförsäkrade Ilusbehofsbränningcn, utan
tillika motverka, genom en vida utsträcktare bränvinstillverk-
ning, grundad på vida större förbrukning af de strida sädes¬
sorterna, just det ändamål, hvartill man önskade komma, nem¬
ligen: minskning i tillgång på rusdrycker, dessas fördyrande och
deraf följande mindre förbrukning, samt rikare tillgång på födo¬
ämnen mot jemnare och lindrigare pris. Bonde-Ståndet tve¬
kade ej, oaktadt svårigheterna för största delen af Landets jord,
att utgöra de nuvarande svåra skattebördor, hvilka etter hand
blifvit den pålagda, att ingå på en betydlig inskränkning af ti¬
den för husbehofsbränningens utöfning och likväl lika stor be¬
skattning för den lill blott två månader medgifna tiden, som
nu för sex månader; och Ståndet uttalade blott önskningarne,
att konst- och ångapparaternas beskattning, måtte blifva rättvist
proportionerad emot de enkla verkens. Ståndet visade sig så¬
ledes benäget, att gå Regeringens a fs ig ter till mötes, så vidt
som sådant kunde förenas med största antalet af jordbrukares
bestånd och billighetens fordringar.
Men Bonde-Ståndets framställningar blefvo utan all verkan.
De uppmärksammades icke en gång af det Utskott, hvilket, oak¬
tadt sjelfva Bränvinslagstiltningens nära samband med beskatt¬
ningen, af tre Stånd, emot Bonde-Ståndets föreställningar, upp¬
drogs att allena, och utan samråd med det i Grundlagen be-
villningsärendenäs behandling ålagda Bevillnings-Utskotiet, be¬
reda dithörande ämnen; och vi finna nu till och med, huru
man tolkar de tre Ståndens beslut på det sätt, att äfven be¬
skattningen, sorn enligt Lagens ord tillhör sistnämnde Utskott
och bör föreslås i mån af hvad Staten verkligen larfvar, samt
i samband med öfriga Bevillningenj nu skall algöras på grund
af det med alla dessa förhållanden obekanta, och till bevillnin-
gens fördelning obehöriga Särskildta Utskottets alldeles godtyck¬
liga förslag. De (re Stånden hafva, oaktadt dessa oformlighe¬
ter, afgjort och bifallit 'Utskottets, på ordalagen i deras egna
beslut likväl ej grundade tilltag att behandla bevillningsfrågan;
och i följd af Utskottets godtyckliga tillstyrkande af en lika,
och ojemförligt större beskattning för de s. k. »Mindre Brän-
nerierna» än hvad Regeringen sjelf föreslagit,, med de »Större»
Brännerierna, skulle nu ali tillverkning af bränvin, och med
detsamma allt användande af de dertill användbara sämre eller
skadade jordalster göras omöjlig för de mindre jordbrukarne.
Det är under dessa förhållanden för mig omöjligt att del¬
taga i beslut, som skulle innefatta medgifvandet af ett nytt sy¬
236
Den 29 Juli.
stern lör de vilkor, hvarunder husbehofsbränvins-bränningeu
hittills fått anses såsom ett landets jordbrukare tillåtet sätt att
få begagna jordens produkter. Jag anser att detta Stånd aldrig
kan ingå på att låta husbehofs-bränvinsbränningsrättigheten Öf¬
vergå till en af jordbruk oberoende fabriksrörelse; eller att
pålägga Allmogen och de mindre jordbrukarne en så orimlig
beskattning, som blifvit ifrågasatt. Ingår Bonde-Ståndet i pröf¬
ning af de speciella delar af Utskottets förslag till ny förord¬
ning om vilkoren för bränvinstillverkning, hvilket (örslag äf¬
ven på lagvidrig väg innefattar den till husbehofs-tiliverknin-
gens undertryckande nödvändigt ledande beskattningen, har
Ståndet med detsamma medgifvit, att sjelfva Bevillningsfrågan
kan af ire Stånd, emot Bonde-Ståndets yrkande, afgöras. Och
då hvarken 69:de §:n eller 71:ste §:n Reg.-Form. medgifver
andra ärendens hänskjufande till afgörande i »Förstärkt Stats¬
utskott», än de af Stats- eller Beviilnings-Utskotten behandlade
frågor, samt dessa icke således kunna tillhöra de slags Nämn¬
der, hvilka i 73:dje §:n Riksdags-Ordningen otntalas, enär sär¬
skild föreskrift i 7l:sle §:n Reg.-Form. finnes för Bevillnings-
frågors behandling föreskrifven, så skulle Ståndet göra sig skyl¬
digt, alt på grundlagsvidrigt sätt deltaga i folkets beskattande.
Jag yrkar alltså, att Särskildta Utskottets Memorial N:o 11
må läggas lill Handlingarne.»
Med Jöns Persson förenade sig Lars Guslaf Andersson från
Elfsborgs, Jan Andersson och Anders Ersson från Stora Koppar¬
bergs samt förre vice Talmannen Per Eriksson, Anders Anders¬
son och Anders Kylander från Wermlands Län.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Allt närmare vi nal¬
kas upplösningen af bränvinsfrågan, alltmer uppstår skiljaktiga
tankar inom Ståndet derutinnan. Vi drogo någorlunda jemt
så länge det icke gällde att fatta beslut. Afven jag, så väl som
pluraliteten af Ledamöterne inom detta Stånd, bar velat och
önskat att bränvinsdoden blefve minskad och att skatten för
bränvinsbränningen blefve ökad, dock ej, hvad detta sednare be¬
träffar, till det oerhörda belopp, som Utskottet nu föreslagit.
Vilja vi emedlertid icke få så hög skatt å bränvinstillverknio-
gen, så är det nödigt att vi förena oss om en gemensam me¬
ning, som då möjligen genom inbjudning eller votering i För¬
stärkt Utskott kan blifva den rådande. Ola JJånsson har upp¬
gjort och nu för oss föredragit ett vidlyftigt medlingsförslag och
väl hade det varit om detta inkommit så tidigt, att det kun¬
nat till Utskottet åtfölja vår återremiss af Betänkandet N:o 8,
men beklagligen voro då icke Ståndets Ledamöter ense om
att antaga något gemensamt (örslag. Jag talar icke om det
De/i £9 Juli.
237
sena ingifvandet af Ola Månssons förslag, i afsigt att i någon
mån klandra honom, ty, som man säger, »bättre sent än aldrig».
Genom antagande af Utskottets förslag tror man, att bränvios-
floden skall minskas. Detta instämmer dock icke med min
åsigt och öfvertygelse; snarare förenar jag mig med Medbrod-
ren Malts Pehrsson uti bans mening derom, att genom ökande af
tiilverkningsskatten och inskränkning uti tiden för bränvinstill-
verkningcn, bränvinsfloden ökas i stället för att minskas. Malts
Pehrsson har bland annat ock sagt, att hvar och en bör få bränna
bränvin för t i II fredsstä Ilande af sitt behof. Denna sats torde
dock vara farlig att hylla. Bättre är, alt den, som ej har råd
och lägenhet att bränna, aktar sig för sådant och öfverlemnar
utöfningen af detta bestyr åt dem, som äro i tillfälle dertill.
Mina åsigter i frågan instämma närmast med Ola Månssons,
ehuru, under den hastiga föredragningen af hans förslag, jag
icke kunde fullkomligt uppfatta detsamma. Så mycket förstår
jag dock, utan att känna till decimalräkningen, att 5 R:dr är
mer än 2. Vi böra icke spänna bågen för högt genom att af-
slå Memorialet, utan att sätta något annat förslag i stället. Af¬
ven det är ett förslag, att bestämma, såsom Malls Pehrsson fö¬
reslagit, 2 sk. skatt pr. kanna. Blott vi uppgöra något mot¬
förslag, är jag nöjd; i motsatt fall komma våra kommitenter
att beskylla oss för att vi, genom underlåtenhet att gifva med
oss, hafva bortskämt hela frågan. Vi böra ihågkomma ord¬
språket: »Det ena du vill, det andra du skall, så plägar det gå
uti dylika fall.» Numera och sedan Ivonstitutions-Utskottet
dömt i saken, hafva vi ej vidare att orda orri bränvinsfrågans
icke grundlagsenlig behandling. Lika litet böra vi anse det
vara oss tillständigt att klandra och tala illa om vära Med-
stånd, helst dessa icke äro närvarande och kunna försvara sig.
Hvad utgifna brochyrer upptaga frågar jag ej mycket efter. Jag
önskar, att Ståndet måtte sluta sig till Ola Månssons förslag, se¬
dan detta blifvit ändradt och bättradt, i de delar sådant möj¬
ligen kan erfordras, samt att vi inbjuda Med-Stånden att bi¬
träda vår mening, ty icke hafva vi någon båtnad af att afslå
förslaget utan att sätta något i dess ställe. Låtom oss få våra
Med-Stånd att inse, det vi äro sjelfständige och, ehuru vi ligga
under, ändock hafva en fast vilja.
Georg Nygvist från Wermlands Län: »Det är förut ylt-
radt, att det är hvarje Ledamots af Bonde-Ståndet vilja och
afsigt att bränvinsbränningen må inskränkas. Detta är rätt,
men jag är fullkomligt öfvertygad derom, att det desslikes är
Ståndets gemensamma tanka, att det nu af Utskottet framlagda
förslaget till författning i bränvinsfrågan är på det högsta olämp¬
ligt. Ingen torde kunna neka, att ju en öfvergångstid i fråga
288
Den 29 Juli.
om bränvinsnäringen är af högsta behofvet påkallad, och nog
hade det gått an att ställa denna så, att den blifvit förenlig
med så väl de större bränvinsfabrikanternes, som husbehofsbrän-
narnes, minsta skada och olägenhet. Något förmedlingsförslag
är ej värdt att komma med nu, sedan vi numera ej hafva
hopp om att få bränvinsfrågan vid denna Riksdag grundlagsen¬
lig! behandlad. Såsom frågan hittills behandlats, så kommer
den äfven att hädanefter behandlas. Vore jag förvissad om
att vi vunne något på bemedlingslörsiagen, så skulle jag icke
sätta mig emot sådane, men jag har sjelf varit i tillfälle att
både se och höra, huru särdeles ringa afseende så väl Med-Stån-
den, som Bränvins-Utskottet, fästat vid Bonde-Ståndets framställda
anmärkningar i ämnet, och detta har bringat mig på den be¬
stämda tanken, att något konsiderationsförslag vid frågans nu¬
varande ståndpunkt icke duger att framkomma med, samt att
resultatet i bränvinslagsfiltningen för de närmast kommande
5:rie åren nu ligger för våra ögon. Man har sagt, att det
skulle vara under Ståndets värdighet att afslå Memorialet och
lägga det till handlingarne. Jag tror tvertom, alt det vore
emot Ståndets värdighet att fortfarande låta så godtyckligt be¬
handla sig, som hittills skett, och jag för min del vill icke
underkasta mig något dylikt, Gå vi in på ett förmedlingsför¬
slag, så hvart komma vi dermed? Icke vinna vi någon ändring
i den beslutade högsta storleken för den mindre bränvinsred-
skapen. Ofvergången ifrån 90 kannors pannerymd till endast
20 är nästan för skarp. Då den enkla redskapen ej får inne¬
hålla högre pannerymd än 20 kannor, så är den för knappt
tilltagen. Ett annat förhållande träder ock i dagen genom den
nya lagstiftningen, som icke Keiler är att förbise. Vill man
anmäla sig till bränvinsbränning, så tvingas man på sätt och
vis ofta att bränna mer än man vill, ty under 1 månads tid
får man icke anmäla sig till bränning. Bemedlingsförslaget
nämner intet om vår- och höstbränningen. Vårt Stånd önskar
företrädesvis att bränningstideu bör utgöras af en manad på
våren och en månad på hösten, alldenstund man kan tilläfven¬
tyrs af en eller annan orsak, såsom foderbrist, m. m. blifva
nödsakad att taga til! bränvinspannan. Våra 5 Med-Stå nd
hafva dock jemväl beröfvat oss denna lilla fördel, enär de för¬
flyttat bränvinsterminen från April till December månad. Vid
tillverkning i mindre bränneri har afgiften blifvit beräknad ef¬
ter redskapens afverkningslörmågä, och tillverkningen har an¬
tagits uppgå till jhdeiar af pannerymden, då redskap utan mäsk-
värmare användes. Visserligen tror jag att orter finnas, der
tillverkningen uppdrifvits så, alt densamma kunde, för algiftens
bestämmande, antagas uppgå till |:delar af pannerymden, men
Den 99 Juli.
239
jag vet ock orter, der ej högre beräkningsgrund än ^:öel af
pannerymden kan följas. Enligt bemedlingsförslaget skulle
å ångbränneri få begagnas panna af 30 kannors rymd. Med
en dylik panna kan man tillverka icke obetydliga cjvanliteter.
Dessutom innehåller Ola Månssons förslag, att Kongl. Maj:t
skulle ega att bestämma örn så väl pannerymden som afverk-
ningsförmågan å de större brännerierne, då deremot bestämd
lag skulle stadga till hvad belopp afverkniugsförmågan å den
mindre redskapen bör fastställas. Detta stadgande tror jag icke
vara klokt. Man finge på så sätt ej lätt att bedöma, huruvida
beskattningen å averkningen med den större och den mindre
redskapen stöde i rätt förhållande till hvartannat. Efter den
behandling af bränvinslagstiftnings-frågan, som hittills ifrån
Ständernes sida egt runi, tror jag för min del det icke vara
rätt att antaga något bemedlingsförslag, som vi icke känna till,
eller veta hvarthän det kan leda, och jag hemställer att Stån¬
det alltså måtte afslå Utskottets förslag och lägga Memorialet
till handlingarne.»
Förre Talmannen Nils Pehrsson från Södermanlands Län:
»Sedan Särskildta Utskottet nu förehaft tili slutlig behandling
bran vinstill verknings-lagstiftningen och vidhållit i sitt nuaflåtna
Memorial samma grundsats, sorn uti Betänkandet N:o li, med
endast några obetydliga ändringar, mest afseende redaktionen,
samt då man derjemte erfarit, att Utskottets majoritet ej fästat
sig vid hvarken nationens önskan i ämnet, eller de högljudda
klagorop, sorn vid Riksdagens början läto så allmänt höra sig
öfver den år efter år tilltagande bränvinsfloden, så borde man
väl icke vidare spilla några ord i förevarande ämne, helst man
hädanefter, liksom förut, ej har något hopp om att vinna någon
uppmärksamhet lör hvad man säger; men då frågans behand¬
ling utvisar hård het, kallsinnighet och en högst medelmåttig
omdömesförmåga hos lagstiftarne, bör man måhända icke lemna
deras opus utan all kritik. För flera år tillbaka böjdes samma
klagan deröfver, att nationen förderfvades i moraliskt och fysiskt
hänseende genom ilen myckna produktionen af bränvin. Då
lagstiftade man äfven för att befria landet från åtminstone
öf ver Hudet af denna vara, men ty värr lyckades man icke.
Nu liksom då sträfvar man åt det håll, att bränvinsbrännings-
rättisheten må vara skiljd från jordbruket, hvars enda privi¬
legium den, snart sagd t, hittills varit. Vi hafva dock beklagli¬
gen nu icke ringaste hopp om eller garantier för att komma
från dryckenskapseländet, ty med antagandet af det oss före¬
lagda förslaget, skola vi efter vid pass 4 å 3 år hafva lika
mycket, om icke mera, bränvin än vi nu hafva. Då husbehofs-
bränningen nu blifvit belagd med så hög tillverkningsskatt, att
240
IJe/i 29 Juli.
denna utgör ett indirekt förbud för utöfvaude af dyiik brän-
vinsbränning, så följer deraf att säd och potatis skola falla i
pris 30 ir 40 procent, hvarefter naturligtvis konstbrännerierna
komma att bränna ensamme och med större vinst. Att man
bestämt att redskapen å dessa brännerier skall få vara af huru
stor beskaffenhet som helst, måste naturligtvis ock verka
derhän att bränningen ökas. Om Utskottets mening varit att
minska bränvinsfloden och att genom lagstiftningen söka före¬
komma onödiga kostnader för den enskilde, då hade man icke
sökt bilda en öfvertlödig kontrollörs-korps, hvars aflöning och
andra förmåner onödigtvis komma att tära på så väl den en¬
skildes egendom, som på Statens, utan då hade man stadgat
för den större redskapen så väl som för den mindre en be¬
stämd konstruktion och viss pannerymd, som ej finge öfyer-
skridas, hvarigenom kontrollörs-korpsen blifvit obehöflig. Vi
hafva emellertid ej mycket att numera orda om, ty Ståndena
lära icke mer än Utskottet fästa afseende vid våra meddelan¬
den, och att ordande utan att vinna ändamålet med detsamma
tjenar till intet. Hvad vi hafva att göra är att antingen afslå
Utskottets förslag helt oell hållet eller att antaga det i vissa
delar, på så sätt, att vi godkänna det af Ola Månsson framlagda
förmedlingsförslaget. Jag vill sluta mig till denna sednare
åsigt under vilkor likväl, att Medbrodern Ola Månssons förslag,
för hvilket jag är honom tacksam, men hvilket till sitt hela
innehåll jag icke kunnat under den hastiga uppläsningen fatta,
må öfverses och noga granskas och sedan utgöra Ståndets ge¬
mensamma tanka i frågan. Utskottets förslag, sådant det nu
är beskaffadt, kan jag för ingen del bifalla.
Häruti hördes instämma Lars Mallsson från Upsala, Petter
Mårtensson och A. J. Sandstedt från Jönköpings, Anders Anders¬
son från Östergöthlands, Anders Pehrsson från Jönköpings, Henrik
Andersson från Örebro, Elof Andersson från Wermlands, Carl
Dahlgren från Elfsborgs, Pehr Mallsson från Wester-Norrlands,
Dyström från Jemtlands, Jöns Andersson, Johannes Nilsson och
Ola Svensson från Malmöhus samt Lars Rasmusson från Göthe¬
borgs och Bohus Län.
Anders Pehrsson från Östergöthlands Län, skriftligen:
Särskildta Utskottet har förklarat sig hafva af Bonde-
Ståndets återremiss funnit, att Ståndet förkastat de hufvud-
grunder, hvarpå den föreslagna tillverkningslagen livilar och det
system, Utskottet ansett böra för framtiden råda i denna hand¬
tering; men Utskottet har icke funnit sig kunna förändra sitt
förslag i alla de fall då tre Stånd bifallit Utskottets Betänkan¬
de; och såsom vi se af det nu föredragna Memorialet röra
Den 29 Juli.
241
dessa fall allt det hiifvudsakligaste, som angår såväl sjelfva bränn¬
vinstillverkningen, sorn beskattningen.
Det är bedröfligt, att de tre Ständen kunnat i allt det
hiifvudsakligaste gilla det af Utskottet uppgjorda förslag till för¬
fattning för tillverkningen, och att Utskottet således ej kunnat
förmås att lemna större afseende på det Riks-Stånds röst, som
för den talrika allmogens talan, hvilken kommer att af det
nya systemet undertryckas. Det visar huru lätt det låter sig
göra för Stånds-representatiorien att undergräfva allmogens fri¬
het, återkalla de löften och försäkringar, som man förut gifvit
talrika folkklasser, och nedtynga mängden af medborgare ge¬
nom öfverdrifna skatter på tillverkning och förbrukning. Men
det synes vara en försynens skickelse, att Stånds-splittringen
skall föra oss så långt, att folket en gång inser, genom sina
bördor och siit tvång, att detta sätt att lagstifta för dess an¬
gelägenheter är det olyckligaste.
Då man tager i betraktande hvad som för trettio år sedan
af Rikets Ständer yttrades i denna för jordbruket här i landet
så vigtiga fråga, och till hvilket folket förlitat sig, och hvad
som nu tre Stånd beslutat, måste man häpna öfver den våld¬
samhet, hvarmed dessa meningar och löften nu kullkastas.
Ar 1823 förklarade Rikets Ständer i deras skrifvelse till
Kongl. Majit af den 17:de November, vatt enligt hvad allmänt
är erkändt bränvinsbränningen är en för jordbruket oundgänge-
lig handteringv, äfvensom, vatt den endast i förening med jord¬
bruk kun bereda förmån för det allmänna». De hade derför be¬
slutat, att tiIIverkniugsräIlen endast kan tillhöra jorden ; att den
skulle lämpligast rättas efter jordvärdet; att kronobrännerierna
skulle upphöra; att lägenheter, som erladesärskild ränta,skulle
få bränna; o. s. v.
I Rikets Ständers skrifvelse den 20:de December samma
år, om en förnyad författning, rörande bränvinshränningen och
algiften derför, yttra Ständerna, »att de lagt jorden till grund
för denna beskattning, som härleder sig från rätten att förädla
jordens alster.»
Allt sedan har denna princip varit af Regering och Stän¬
der följd; och om än nya uppfinningar och methoder för till¬
verkningen, samt isynnerhet ångbränningen, då den aldrig be¬
skattats i rättvist förhållande till, de enkla verkens afverknirigs-
förmåga, rubbat grunden samt gifvit den i stort drifna brän¬
vinshränningen en ojemförlig fördel öfver den mindre, har dock
ingen tänkt sig att Slatsmakterna skulle kunna förena sig om
att begå den våldsamheten mot det mindre jordbruket, att söka
Ronde-St. Prot. vid Riksd. 1853—1854- Pl-
242
Den 29 Juli.
tillintetgöra detsamma, det vare sig genom öppet upphäfvande
af den husbehofsbränningsrättighet, som blifvit af dem högtid¬
ligt tillerkänd jorden, eller genom så orättvisa och godtyckliga
grunder för den beskattning, hvilken, i grundlagen förutsatt,
innebaren ytterligare försäkran om denna rättighet, att sjelfva
möjligheten till dess utöfning skulle de mindre jordbrukare be¬
tagas. I god tro hafva under dessa tiotal af år öfverenskom-
melser mellan enskilde ingåtts, köp och arrenden afslutats, m.
m. grundade på den jorden tillförsäkrade till vor kni ngsfr i heten.
Landthushållningen har blifvit derefter lämpad och ordnad —
och nu vill man genom maktspråk förändra allt, utan att be¬
sinna de otaliga enskildta lidanden, som deraf vållas. Man vå¬
gar väl ej, i blotta förlitandet på den förtryckta opinion, som
man tillkonstlat mot tillverkning af en vara. hvilken i trots af
alla upprigtiga eller skenheliga bemödanden dock för evigt kom¬
mer att såsom ett behof för de nordiska folkens arbetande
klasser af dem förbrukas, helt och hållet förbjuda den, eller
öppet göra tillverkningen till ett monopol för Staten, eller nå¬
gra få personer; men man gör detta på ett förstäldt sätt. Man
hycklar afsigten att förminska tillverkningen och fördyra varan
genom en hög beskattning — men man gör icke denna beskatt¬
ning rättvis; och på samma gång man medgifver en öfverdrif¬
ven fabriksbränningsrättighet, samt derigenom framkallar en
ofantligt ökad produktion, på samma gång gör man för hela
landets mindre jordbrukare omöjligt att begagna den rätt, hvil¬
ken man ej vågar öppet kränka. Man inskränker dem till
en apparat, så liten och ofördelaktig, att den ej mer kan gagna
dem; ty en sådan bränvinspanna, som nu föreslagits för de så
kallade mindre »bränneriernav, är alldeles otillräcklig för mäng¬
den af jordbrukare,, att kunna på den korta tiden förvandla
sina sämre produkter till afsättlig vara, samt med detsamma
kunna underhjelpa sin ladugård och göda sin slagtboskap. Men
icke nog dermed, beskattar man denna husbehofstillverkning, som
enligt gifna försäkringar och Lag borde vara hvarje jordegares
rätt — och som således snarare borde vara fri från särskilda
afgifter — lika med den fabrikstillverkning, som man således,
midt under sitt låtsade hat mot bränvinsfloden, icke endast till¬
låter, utan uppmuntrar och riktar. Jag frågar: om afsigten,
att till de rikare och högre klassernas fördel undertrycka all¬
mogen, väl någonsin vågat mera djerft göra sig gällande i nå¬
gon annan del af vår lagstiftning, än i denna ? Den mäktige
possesionaten skall hafva rättighet att tillverka tusen kannor
om dagen under samma tid och emot samma skatt för kanna,
som bonden får erlägga för en liten tillverkning af några kan¬
nor per dag.
Den 29 Juli.
243
Det måste förundra enhvar, att de tre Stånden kunnat
förena sig om beslut, söm nödvändigt måste leda till så mycket
ondt i samhället. Lika, om ej mera än de, beklagar allmogen
bränvineis öfverflödiga bruk. Men ej är det de mindre jord-
brukarne, som hafva skulden derför. Detta Riks-Stånd har
under alla Riksdagar varnat för den uppmuntran, man gifvit
konstbrännerier och ångbränningen, genom att, i förhållande till
afverkningen, beskatta dem ojemförligt lindrigare, än husbehofs-
apparaterna. Det är dessa stora fabriker, som derigenom
kunnat utsträcka tillverkningen, nedtrycka priset, locka genom
kreditförsäljning till en öfverflödig förbrukning; och vore det
en sanning, att bränvinet allena är skulden till de laster och
brott, hvaröfver vår tid beklagar sig, så är detta dessa fabri¬
kers skuld, icke de små husbehofspannornas. Så länge de vore
ensamme om denna, såsom man förr så sannt sade, »endast med
jordbruket till enskildt och allmänt väl förenliga handtering»,
hördes ju ej denna jemmer öfver folkets osedlighet.
Nu är emellertid segern vunnen af de mäktige storbrän-
narnc öfver landets mindre jordbrukare, och Bonde-Ståndets
röst har ingenting uträttat.
1 Man har till och med vägrat oss att få den del, som an¬
går bevillningen, behandlad af det Utskott, hvilket enligt Grund¬
lagen har att utreda alla de särskildta bevillningarnes förhål¬
landen samt i ett sammanhang, och allt efter hvad »Staten»
utöfver de ordinarie inkomsterna »tarfvor» fördela bevillningen.
Under sådana förhållanden kan Bonde-Ståndet, enligt min öfver¬
tygelse, icke ingå uppå, att i ringaste mån göra sig delaktigt
i beslut, hvilka till sjelfva lagstiftnings- och beskattningsgrun-
derna blifvit så lagstridigt behandlade och så obetänkt fattade,
att de omöjligt kunna annat än blifva olycksbringande för lan¬
det samt komma att störta en stor del af den jordbrukande
klassen och väcka oreda och osäkerhet, äfven i många andra,
med den i gemensamma affärsförhållanden varande, folkklasser.
Då ingen utsigt mera finnes att göra oss hörda af Med-
Stånden, återstår oss intet annat, än att inför folkets ögon visa,
att vi icke hafva del i dessa beslut, samt att hysa den för¬
hoppning att landets Konung, som eger sig tillerkänd rättig¬
heten, att, hvad det ekonomiska af den föreslagna författningen
angår, stadfästa eller förändra hvad Honom nödigt och nyttigt
synes, skall finna sig af allmogens klagan uppmanad att vägra
fastställelse åt densamma. Vill man derefter uttaga en beskatt¬
ning, hvartill Bonde-Ståndet aldrig samtyckt, må försöket göras.
Framtiden skall visa om det sedermera någonsin kan förnyas.
Jag föreslår, att med ogillande lagga Utskottets Memorial
till handlingarne.»
244
Den 29 Juli.
Häruii instämde Lars Magnus Knutsson, Carl Kilsson och
Magnus Månsson från samina Län.
Anders Andersson från Skaraborgs Län: »Innan jag går in
i sjelfva hufvndfrågan, vill jag yttra några ord med afseende å
det af Ola Mänsson föredragna bemedlingsförslaget, hvilket för¬
modligen är afsedt att blifva Itunde-Ståndets gemensamma tanka.
En Ledamot af Ståndet bar beklagat, att detta förtjenstfulla
arbete icke inkommit så tidigt, att det kunnat till Utskottet åt¬
följa vår återremiss af Betänkandet N:o 8, i hvilket fall det
kunde blifvit afsedt vid uppgörandet af det förslag, som Memo¬
rialet innehåller. Nästan alla de förändringar, som Ola Måns¬
sons förslag åsyftar i Utskottets, angå frågor, som redan äro
af 3 Stånd Grundlagsenlig! afgjorda. Det är endast beskatt-
ningsfrågan, som återstår oafgjord. Visserligen är det, som det
synes, Ola Månssons mening att inbjuda Med-Slånden alt i be¬
rörde frågor frånträda sina en gång, fattade beslut. Detta är
likväl, i min tanka, fåfäng möda, ty de 3 första Stånden äro
så enige och sammanhängande i detta fall, som en kompakt
massa, och fåfängt hoppas man att kunna öfvertyga dem om
skadligheten af Utskottets förslag. Ifrån första stund, sorn fråga
uppstod att bilda ett Särskildt Utskott för behandlingen af brän-
vinsärenden, satte jag mig emot ett dylikt Utskotts tillkomst,
hufviidsakligast derför, att bränvinslagstiltningen var ett alltför
vigtigt ämne att öfverlåta på andra, än de i Grundlagen be¬
stämda Utskott och emedan det nya Utskottet skulle blifva så
fåtaligt. Jag förestå lide mig likväl icke då, att Ständerne ål detta
Utskott jemväl ville öfverlemna bränvinsbevillnings-lagstiftningen.
Så ser jag likväl nu förhållandet vara och af hvad sorn till¬
dragit sig har jag beklagligtvis funnit, att jag icke hade orätt
uti alt söka motverka nämnde Utskotts tillkomst. Ser man
rätt på sjelfva saken, skall man finna, att det aldrig varit Ut¬
skottets mening att förminska bränvinsfloden, utan endast att
Staten måtte komma åt mycket penningar. Ifrån detta motiv
härleda sig de vidunderliga besluten. På den punkt, frågan nu
befinner sig, bar Bonde-Ståndet, efter mitt förmenande, ej annat
att göra än att afslå Utskottets förslag och lägga det till hand-
lingarne. Jag vill ej vara vidlyftig på det att vi må få slut med
ärendet i afton. Ville alla de Ledamöter, sorn anmält sig att
tala i ämnet, ej blifva vidlyftigare än jag, så kunde vi få detta
hopp realiseradt.»
Af lika tanka med Anders Andersson voro : Joseph Holm från
Stockholms, Gabriel Andersson frän Elfsborgs, Erik Ersson från
Gefleborgs, Anders Olofsson från Jemtlands, L. G. Sandberg från
Westerbottens och Ola Pehrsson fråu Blekinge Län.
Den 29 Juli.
245
Nils Svensson från Christianstads Län: »Finge jag göra sä,
sorn jag önskade, sä skulle jag ej yttra ett enda ord mer i detta
ämne, än jag hittills gjort, ty under snart sagdt hela Riksdagen
har jag måst tvista oell strida mot olika tänkande i frågan ; men
pligten Ljuder och jag mäste så väl som andra hörsamma den;
hvadan jag utbeder mig Ståndets uppmärksamhet på hvad jag
kan hafva att säga.» Nils Svensson uppläste härefter följande
skriftliga anförande:
»Då den fråga, hvilken nu åter är föremål för detta Stånds
öfverläggning, är ej allenast för den ort, jag representerar, utan
äfven lör hela vårt fädernesland, af största vigt, kari jag ej
underlåta härutinnan uttala min öfvertygelse och uti de delar
deraf, mot hvilka här nedan af mig anmärkning göres, yrka
rättelse, eller ock afslag af hela Betänkandet.
Då Kongl. Majit vid Riksdagens början inkom med sin
Proposition i bränvinsbränningslrågan, ansåg både jag och kan¬
hända mången med mig, att densamma innebar en inskränk¬
ning uti den jordbrukande klassens fri- och rättigheter, ej då
anande att ett ännu värre ondt rufvade härunder, då en af
Ståndets Ledamöter framkom med en erhållen motion om
tillsättande af ett Särskildt Utskott för behandling af denna
fråga. Detta Utskott hvarken harie eller fick sympathier för
sig inom detta Stånd, hvarföre Ståndet ej heller någonsin med-
gaf dess tillsättande, men icke desto mindre blef det frenne
Stånds beslut, att det skulle tillsättas. Detta var det första,
som i ämnet företogs såsom tvångsåtgärd, för tillvägabringande
af det vald, de tre öfriga Stånden ämnade begå emot den jord¬
brukande klassen af medborgare. Olyckligtvis blef äfven jag.
Ledamot i delta Utskott, som länge måste blifva välsignadt i
åminnelse, så sammansatt af de Irenne Stånden med en Ord¬
förande i spetsen, att man genast kom i erfarenhet af att hus-
behofsbränningen, det vill säga den binäring för den mindre jord¬
brukaren, på hvilken han grundat en stor del af sitt ekonomiska
bestånd, var det mål, hvarpå dessa trenne Stånds Ledamöter
riglade sina pilar, och dessa så säkert måttade. att, antingen
Bonde-Ståndet ville eller ej, måste de nå det, förut bestämda och
beräknade målet. Ty genom votering afgjordes snart sagdt hvar-
enda fråga, och Bonde-Ståndet var alltid det, som utgjorde mi¬
noriteten, dä det gällde de mera genomgripande frågornas af¬
görande.
Af ett sålunda sammansatt, blott af 24 Ledamöter bestå¬
ende Utskott, kunde man ej hafva annat att vänta, än att
jordbruksinteresset måste ligga under och embetsmanna- samt
fabriksinteresset behålla öfvermagten vid stiftandet af en lag,
så genomgripande för jordbrukaren, i synnerhet när lagstift-
246
Den 29 Juli.
ningen går ut på ingenting mer och ingenting mindre, än att
frånröfva honom rättigheten att sjelf förädla sina produkter. Nu
frågar man: hvarföre skulle då husbehofsbränningen göras omöj¬
lig för den mindre jordbrukaren? Denna fråga har framställts
inom Utskottet mera än en gång, och då har man alltid fått
till svar: »Jo, för att derigenom inskränka bränvinsfloden och
hämma superiet, samt sålunda fördyra denna vara». Har Ut¬
skottet i denna lagstiftning' åsyftat någotdera af detta? Det
tror jag icke; men att frånrycka jordbruket denna näring och
beröfva detta sin sista inkomst, detta är vunnet, men ingen¬
ting annat. Tror man icke, att, under en lika lång brän-
ningstid nu som förr, lika mycket och ädlare produkter skola
till bränvin förvandlas, men detta antingen af den stora jord¬
brukaren, som eger kapital att anlägga ångbränneri, eller af
dem, som fabriksmässigt slå sig på denna näring ? Hvad blif-
ver följden månn tro? Jo, till desse får den mindre jordbru¬
karen sälja sina produkter för det pris, desse fabrikanter finna
för godt att bestämma, sedan det för honom gjorts omöjligt,
att med dessa fabrikanter konkurrera. Och för att säkert nå
detta mål bestämdes: l:o en afverkningsförmåga för de enkla
redskaperne per dygn, som gör dem omöjliga att utan stor förlust
för sina innehafvare bedrifvas; 2:o, och som en följd af deritia
afverkningsförmåga, en skatt per kanna i likhet med ångred-
skaperne, och för att sätta kronan på verket, så att man sä¬
kert kunde vara fri för all konkurrens af folket, eller den min¬
dre jordbrukaren, må ingen ångredskap finnas, som ej tillver¬
kar minst 500 kannor per dygn, —allt detta genom 5:ne Stån¬
dens sammanhållning vid voteringarne; ty ehuru Bonde-Stån¬
det, inom Utskottet i synnerhet, i dessa delar sökt under dis¬
kussionen stäfja detta nyhets- och skadebegär hos majorite¬
ten, har sådant likväl varit omöjligt, ty steg för steg hafva
Bonde-Slåndets Ledamöter inom Utskottet under de öfrige 3:ne
Ståndens, så alt säga, hånleende, emot deras uttryckliga pro¬
test frånvoterats de rättigheter, som åt jordbruket varit i de¬
cennier förvarad, samt intill nu varit skyddade och omhuldade
af så väl Regering som Representation, och så mycket hår¬
dare drabbar denna brådstörtande förändring den idoge jord¬
brukaren, helst som ej ens Bonde-Ståndets försök inom Ut¬
skottet att förmå tillvägabringa en öfvergångsperiod, medelst
skattens höjande från 4 till 8 sk. år för år intill nästa Riks¬
dag och sedan afverkningsförmågan hos de enkla redskaperne
bestämts till det möjliga och ej som nu skett till det omöj-
figa; men äfven detta Bonde-Ståndets påstående strandade emot
de 3:ne Ståndens hårdnackenhet att ej eftergifva en hårsmån
på det inkräktade området, och ändå har man mången gång
Den $9 Juli.
247
fått höra, att allt detta är gjort för jordbrukets och för all¬
mogens hästa, som ej begriper sitt eget val. När nu härtill
kommer Utskottets obenägenhet att äfven bestämma afverk-
ningsförmägan tor konsta eller ångredskaperna och till följd
deraf äfven beskattningen för desamma, utan i det stället upp¬
ställt, äfven emot Bonde-Ståndets Ledamöters begifvande, en
lagstiftning, som till väga bringar eri stor embetsmannapersonal i
Staten, d. v. s. en massa af kontrollanter, hvilka jag ville ge en
annan benämning, som jag ej här vill utsätta, som alltid måste
blifva en kräfta för samhället, och detta allt utan att brän-
vinsfloden på minsta sätt hindras, eller nykterheten i någon
mån befordras. Då är det, mina Ståndsbröder, som foster¬
landsvännen måste rygga tillbaka, då han tydligen ser att Ut¬
skottets majoritet ingalunda åsyftat det ändamål, den härutinnan
omtalat, utan endast en reform, som skall betaga den mindre
men idoge jordbrukaren all utsigt till bergning, och detta i
synnerhet derigenom, att ingen öfvergångstid lemnats, hvar-
genom jordbrukaren kunde öfvergå från ett brukningssystem
till ett annat, och härvid ej egnat minsta afseende åt de från
tusentals jordbrukare inom så väl Göinge härader som från
andra orter i riket inkomna petitioner. Detta gör åtminstone
i den ort, jag representerar, den största olycka, som ännu 1
mannaminne träffat jordbrukaren, ty de produkter, som han
förut sjelf fick förädla, hemtade från en bergig, stenbunden
och mången gång otacksam jord, måste hannu lemna åt fabri¬
kanten till hvad pris som helst. Jag har sagt förut och säger
ännu en gång, att jag har haft det nöjet att vara Ledamot af
Särskildta Utskottet och der fått se och åhöra, huru man låtit
ändamålet helga medlen, och jag hvarken har gillat eller kan
gilla de medel, Utskottet nyttjat, och jag tivarken har velat
eller vill tili det målet.
Utskottet har sagt, att det vill inskränkning af bränvins-
floden, det vill bränvinets fördyrande, och det vill befordra
minskning i konsumtionen af bränvin. Men uti allt detta har
det sagt en osanning, ty jag frågar: är det bidragande till
hämmande af bränvinsfloden att lemna spekulations- och upp¬
finningsförmågan fritt spel, men med inrättande och anläggande
af hränvinsfabriker, hurudana som helst, tvinga fram tillverk-
verkningen med minst 500 kannor per dag? och härtill svarar
jag nej. Är det någon, som tror att bränvinet, till verkad t fritt
med ofvannämnde redskaper, fördyras, derföre att det skattar
16 sk, banko kannan? Detta tror jag ej heller, ty ångbran-
nerierne. anlagde der en lättad kommunikation kari till väga¬
bringas för så väl produkter som produktionen af de ädlaste sä-
dersslagen, hvete och råg, använde till bränvin; detta gör, sade
248
Den 29 Juli.
jag, ait äfven bränvin hädanefter kan ganska lätt med ång-
redskaperna tillverkas och försäljas till afnämarne för 1 R:dr
rgds per kanna, och hvaraf egentliga följden kommer att
blifva de enkla redskapens uteslutande eller omöjliggörande, till
följd hvaraf fabrikanten kan för hvad pris som helst erhälla
de produkter, jordbrukaren förut egt rättighet att sjelf förädla.
Tror nu någon, att nykterhet genom denna tillvägabragta
lagstiftning kan tillvägabringas? — Jag åtminstone tror det icke;
ty på de skäl, jag här ofvan an tyd t, får den, hvilken sådant
önskar, ganska lätt sin sup för en skilling banko.
Nu frågar man: hvad är då vunnet med denna lagstift¬
ning? Jo, den idoge, den omtänksamme och redlige jordbrukaren
är och blir ruinerad genom en »å brådstörtad öfvergång, får
lemna hus och hem åt sina borgenärer sedan han just genom
denna genomgripande reform blifvit urståndsatt att betala ut¬
fästa arrenden och penningeräntor m. m., med ett ord sagdt:
genom denna lagstiftning urståndsatt att göra rätt för sig.
ål ine Ståndsbröder! här vore mycket att tillägga, men jag
vill hvarken upptaga Ståndets tid, icke heller lönar det mö¬
dan att med skäl vilja öfvertyga åtminstone de af Medstån-
dens Ledamöter, som deltagit i bränvinslagstiftriingen, att de
handlat både obetänksamt och orättvist; ty detta är inom Ut¬
skottet försökt att bevisa, men det -duger intet, ehuru man
hade haft skäl hoppas, det Med-stånden skulle lyssnat till Bonde¬
ståndets billiga fordringar. Om den mången gång omnämnda
öfvergångstid; som vid den i Norrige tillvägabragta omstöpnin¬
gen af bränvinslägstiftningen upptog minst 10 år, i förevarande
ämne tagits till norm, hade likväl den nämnda modifikationen
icke förmått stäfja motståndarnas föresats att med ens krossa
dem af jordbrukande klassen, som hitintills såsom sin enda bi¬
näring idkat denna numera olyckliga handtering, hvilken ej
mera synes ega skydd af de i Grundlagen bestämda former för
en så genomgripande lagstiftning. Och jemte det jag åberopar
den reservation, jag i förevarande ämne inom Utskottet af-
gifvit i Betänkandet N:o 8, måste jag på ofvan uppgifne skäl
yrka afslag på detta Betänkande, på det jag ej må hafva, i lik¬
het med riem, hvilka godkänna detsamma, gjort mig skyldig
till de tusendetal jordbrukares ruin och totala undergång, som
deraf blifver en säker följd, utan att hvarken bränvinsfioden
hämmats eller nykterheten derigenom på minsta sätt befor¬
drats.»
Härefter fortsatte Nils Svensson muntligen : »Att belt och hål¬
let afstå Utskottets förslag och derigenom beröfva Bonde-Stån¬
det all utsigt att vinna något bättre, än hvad det nu framlagda
Den 29 Juli.
249
förslaget innehåller, vore kanhända icke rigtigt, helst det är att
förmoda, att våra Med-Stånd skola tilläfventyrs finna att de icke
handlat så rätt mot oss genom antagande af Utskottets förslag,
då de finna |:delar af Sve: iges allmoge träda npp emot sig.
Jag vill derföre föreslå några modifikationer i Utskottets för¬
slag af följande innehåll, men i öfrigt antaga detsamma:
Första artikelns l:sta § får då denna lydelse: bränvin
må på landet och i stad tillverkas af enhvar som eger eller
innehar i mantal satt, eller särskildt skattlagd jord.
Första Art. 5:dje §:n.
Bränvin må tillverkas i så väl större som mindre bränneri
med redskap, begränsadt lill så väl dimension som konstruktion.
I stiirre eller ångbränneri får ej panoerymden öfverstiga
30 kannor utan — — och 10 kannor med mäskvärmare.
6:te Artikeln.
42:dra §:n. Afgiften för bränvinstii!verkning med enkel
redskap eller i mindre bränneri utgår under lörsta året eller
1855 med 4 sk., 185G med G sk. och 1837 med 8 sk. banko
för hvarje kanna t ill verkad t bränvin, beräknadt till 6 graders
styrka.
44:de §:n. Vid tillverkning i mindre bränneri beräknas
afgiften efter redskapens afverkningsförmåga, och antages till¬
verkningen under dygn uppgå till |:delar af pannerymden, då
redskap utan mäskvärmare begagnas, samt lill bela pannerym¬
den, då redskap med mäskvärmare användes.
§:n 45. Den, hvilken bränvinsnäringen med konst eller
ångredskap idka vill, anmäle sådant minst en månad förut hos
Konungens Befallningshafvande i Länet, som har att förordna
sakkunnige personer, hvilka med den anmälde eller uppgifne
redskapen profbränna, hvarefter Konungens Befallningshafvande
har att bestämma samma redskaps afverkningsförmåga för dag
under angifna tiden så länge densamma hibehåiles helt och
hållet oförändrad.
Afgiften för bränvin, tillverkadt uti större bränneri, ut¬
går första året, eller 1833, med 6 sk. per kanna, 1836 med 9
sk. och 3857 med 12 sk. banko per kanna bränvin, beräknadt
till 6 graders styrka.
§:n 45. Afgiften för bränvinstillverkningen erlägges vid
de för kronouppbörden vanliga uppbördsstämmor.
Alla de paragrafer, som afhandla kontrollsystemet, komma
såsom en följd häraf att uteslutas, samt en del af öfrige para¬
250
Den 29 Juli.
grafer att dels förändras och dels uteslutas, i den män om¬
redigerandet af författningen sådant tarfvar.
Skulle ej de trenne Med-Slånden utan förbehåll eller obe-
tingadt vilja ingå på dessa förändringar, utan att desamma
skola blifva föremål för Förstärkt Stats-Utskotts behandling;
så måste jag förklara, att jag tillhör dem, som vilja lägga Be-
tänkandet till handlingarne.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Såsom Ledamot af
det Särskildta Utskottet har jag redan förut haft tillfälle att
grundligen diskutera förslaget, och jag vill derför ej mycket
derom orda. Att förslaget förtjenar den förkastelsedom, som
det här inom Ståndet fått, måste jag erkänna, men vill med
detsamma fritaga Ståndets Ledamöter inom Utskottet för all
delaktighet i dess tillkomst. Nog sträfvade vi för en billigare
skatt, än den nu föreslagna, men de 5:ne andra Ståndens Le¬
damöter ölverröstade oss, och hvad var då för oss att göra an¬
nat, än att begagna reservationsrätten. Vöre jag här och upp¬
trädde endast för egen räkning, skulle jag rösta för att Memo¬
rialet afsloges och lades till handlingarne, men för mina kom-
mittenters skull, af hvilka många äro arrendatorer af smärre
lägenheter och mindre jordbrukare, som behöfva bränvinsbrän-
ningen, såsom en binäring, vill jag vara med om ett bemed-
lingslörslag och gerna medgifva ökad beskattning på branvins-
tillverkningen, dock ej till så hög grad som Utskottet föresla¬
git. l)e modifikationer i Utskottets förslag, som jag önskar
blifva vidtagne, kunna i det närmaste inhemtas af min reser¬
vation till Utskottets Betänkande N:o 8. Denna reservation an¬
ser jag mig icke behöfva uppläsa, enär jag tror, att Ståndskam-
raterne hafva reda på dess innehåll. Vi kunna visserligen icke
hafva något godt att vänta af bränvinslagstiftningen under på¬
gående Riksdag, den må nu blifva hurudan som helst, dock
torde den, så vida vi få antaget ett bemedlingsförslag, icke kunna
blifva sämre, än den, vi för närvarande ega, och vi hade med
antagande af ett dylikt förslag åtminstone vidgjort något i ären¬
det. Pluraliteten inom Ståndet synes emellertid vara emot an¬
tagandet af ett dylikt förslag. Om så ej vore, skulle jag, så¬
som sådant vilja framhålla en sammanjemkning af Ola Måns¬
sons och Nils Svenssons förslag nied hvad min nyss åberopade
reservation innehåller. Jag är dock nöjd med det öde, Ståndet
härutinnan bestämmer för förslagen; dock vill jag anmärka, att
vi möjligen komma att ångra, om vi ej besluta oss till någon
bemedling. Lägga vi Memorialet till handlingarne, utan att
fatta något beslut, så blifver följden den, att vi få en skatt af
16 sk. banko per kanna på husbehofsbränningen och att en
Den 29 Juli.
251
kontrollörkorps ti llda rias, sorn slutligen kommer att utgöra en
kräfta för landet och betunga pensionsstaten. Som jag redan
sagt vill jag likväl icke forcera antagandet af mitt förslag ge¬
nom att yrka votering för detsamma. Min tanka är dock den,
att vi först kunna afslå Utskottets förslag och sedan detta är
gjordt, förena oss om ett bemedlingsförslag samt aflåta en in¬
bjudning till Med-Stånden.»
Jonas Peller Danielsson från Calmar Län: »Särskildta Ut¬
skottets Memorial innefattar i sig en af de mest genomgripande
reformer i en vigtig näring, som under Riksdagen förekommit
till behandling. Reformen, sådan den är till väga bringad, har
rättvisligen rönt, eller rättare åsamkat sig mycket missnöje och
stor obelåtenhet. Utskottet har gjort mycket, sorn det icke
bordt göra och tvertorn underlåtit hvad det bordt. Utskottet har
betagit dpn mindre bemedlade jordbrukaren all utsigt att kunna
bränna och sysselsätta sig med denna binäring, samt i stället
lemnat den såsom ett monopolium åt de större fabriksegarne.
Dessa blifva en sorts förlagsmän för Staten, och deras hufvud-
sakliga syfte blifver att skörda vinst å bränningen, naturligtvis
i första rummet för egen del, samt att sammanskrapa stora
skatter åt Staten på konsumenternes bekostnad. Utskottet har
aldrig haft för afsigt att minska bränvinsfloden, utan tvertorn
att öka den, på det att Staten må få skörda dess mera. Slut¬
ligen synes mig Utskottet hafva utgått från den synpunkt,
att supa bör hvar och en tillåtas så mycket han vill, endast
han består Staten hvarannan sup. Förslaget är ett oäkta fo¬
ster, ty det är tillkommet på sidoliriien, då ingen af Ronde-
Ståndets Ledamöter inom Utskottet medverkat till detsamma,
eller vill räkna slägtskap med det. Jag ogillar detsamma och
vill hafva det lagdt till handlingarne.»
Anders Andersson från Elfsborgs Län: »Sannerligen bekla¬
gar jag icke det Särskildta Utskottet för sitt tillgörande i denna
fråga, ty detta tillgörande blottar allt för mycket Utskottets
obekantskap med det ämne, som blifvit handlagdt. Jag har
förut instämt med Anders Andersson från Skaraborgs Län, och jag
skall blott tillägga några ord. Den tid, Utskottet föreslagit för bör¬
jan af bränningen under hösten, är icke väl vald, ty den är
för tidig. Då man beslutat sig för att utsätta båda brännings-
terminerne på hösten, så kunde man lika så väl låtit börja
med bränningen den 21:ste Oktober, då den likväl vore slut,
innan helgdagarna, eller den 21:ste December. Bäst hade det
naturligtvis varit för landtmannen, om han fått bibehålla en
brännings-termin på våren emellan den 15:de Mars och den iS:de
April, [.ika med föregående Talare, yrkar jag afslag å Utskot¬
tets förslag och Memorialets läggande till handlingarne.»
252
Den 29 Juli.
Nils Andersson frän Christianstads Län: »Här har någon
sagt, att om vi inbjuda de andra Stånden att förena sig med
oss i förevarande fall, så kanhända att de foga sig efter vår ön¬
skan. Jag tror icke det, ty om de velat oss väl härutinnan,
så hade de dertill haft tillfälle i anledning af vår återremiss
af Betänkandet N:o 8. Man har äfven sagt att vi höra bi¬
draga till minskning i bränvinsfloden. Det har ju ock visat
sig, att Bonde-Ståndets mening varit sådan, men icke vinna vi
detta mål roed antagande af Utskottets förslag. Jag delar den
af Nyr/visi uttalade åsigt, att våra Med-Stånd. i denna fråga
helt och hållet godtyckligt behandlat oss och derigenom velat
visa, att de numera kunna förfara på samma sätt och bestämma
om vår existens och tillvaro.» Nils Andersson ingaf härefter ett
skriftligt anförande af detta innehåll:
»Sedan nu alla bemödanden att i full enlighet med Rikets
Grundlagar få denna för landets allmoge så dyrbara fråga af¬
gjord, varit fruktlös»; sedan de tre Stånden icke kunnat beve¬
kas att fasta afseende på aila de från uråldrig rätt förut er¬
kända fördelar, högtidliga löften och Konungs och Ständers ut¬
färdade beslut hemtade skäl, för erkännandet af Jordbrukets
ovilkorliga rätt till utöfvande af en ursprungligen fri husbehofs¬
bränning ; sedan desse tre Stånd, genom sammanstämmande be¬
slut, lör kla ra t sig för ett sådant system, i afseende på de min¬
dre jordbrukarnes till verk nings-rät t ig heter, att sjelfva möjlig¬
heten att begagna desamma tillintetgöres, i följd af de öfver¬
vägande fördelar, som skulle gifvas åt den stora fabrikstillverk¬
ningen; sedan sålunda mångtusende af allmogen, som i förli¬
tande på sina, till och med i Grundlag och i Riksdagsbeslut
samt Kongl, författningar tillförsäkrade rättigheter, att, emot
utgörande af en, i Grundlagsenlig ordning bestämd bevillning,
få idka husbehofsbränning, ordnat sitt landtbruk och sin bo¬
skapsskötsel, köpt eller arrenderat jordegendom, ingått låne-
och leverans-förbindelser o. s. v., botås med ekonomiskt obe¬
stånd och armod; sedan såväl de irc Ståndens redan yttrade
åsigfer om beskattningens belopp, som alla gjorda försök att
undertrycka Bonde-Ståndets mening tydligen visat huru resul¬
tatet al Riks-Ståndéns åtgörande i denna fråga skola blifva;
samt då slutligen det förvägrats Bonde-Ståndet att erhålla Ut¬
låtande från det af Rikets Ständer valda Bevillnings-Utskott,
hvilket det tillkommer, att, i enlighet med Grundlagens stad¬
gande!! angående sättet för alla bevillningsfrågors beredande,
allena uppgöra bevillningens grunder och fördelning, och hvilket
Utskotts upplysningar och förslag varit lika nödiga för allmo¬
gens Riksdags-ombud att inhemta, som de lagenligt måste läg¬
gas till grund för den omröstning, hvilken enligt 71:sta §:n
Den 29 Juli.
253
Regerings-Formen skall ega rum, då Riks-Stånden i bevillnings-
frågor stanna i skiljaktiga beslut, om något Stånd det yrkar;
så iår jag härmed förklara, att jag icke kan ingå i pröfning
af det Särskildta Utskottets afgifna förslag till ny förordning
0111 bränvinstillverkningen, då Utskottet, emot Grundlagens tyd¬
liga stadgande!), utsträckt förslaget till sjelfva bcskatlningen,
som är en bevillning. Jag anser det vara alldeles obehörigt,
att Utskottet på det viset inträngt på Revilinings-Utskoltets
område, och derigenom föranledt, att slutbehandlingen af sjelfva
bevillningsfrugan skulle kunna blifva alldeles Grundlagsvidrig.
Erkänne vi oss skyldige att ingå i pröfning af ett lagstridigt
tillkommet beskattnings-förslag, gore vi oss delaktige i kränk¬
ningen af den Grundlag, som bestämt föreskrifver det sätt, på
hvilket Rikets Ständer allenast ega rätt, i egenskap af Svenska
folkets representanter, att utöfva beskattningsrätten; och här
har ganska sannt och välbetänkt blifvit anmärkt: att om Ri¬
kets Ständer kränka Grundlagen, upphör folkets lydnadspligt,
och frångåendet af stadgad ordning för beskattningsfrågors be¬
handling gifver rätt till enhvar skattdragande att vägra skat¬
tens utgörande.
Jag hyser det hopp, att detta Riks-Stånd aldrig skall så
glömma sin pligt emot land och folk, att det deltager i åtgär¬
der, som nödvändigt måste framkalla oro, missnöje, motstånd
och slutligen vidtutseende enskilda och allmänna olyckor; och
jag vågar alltså vördsamt yrka proposition:
att Särskildta Utskottets Memorial N.-o 11, i anled¬
ning af återremiss af Utskottets Betänkande N:o 8,
med förslag till förordning angående vilkoren för
b rä n v iris-1 i II verkning, lägges lill It and lin g arne.»
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Redan året före Riks¬
dagens början försporde man ett ovanligt ordande och prat så
väl uti tidningar och brochyrer, som å sockenstämmor, i sam¬
qväm m. m., om vigten af en genomgripande reform i vår
bränvfnshandtering. Det var således icke underligt eller ovän-
tadt, att det Särskildta Utskottets förslag skulle motses med
aldrahögsta interesse. Man hade föreställt sig, att andra re¬
sultater af Utskottets arbeten skulle blifvit framlagda, än som
skett. Man hade förmodat, att andemeningen i Betänkandet
skulle utgå på att i möjligaste måtto inskränka bränvinstillgän-
gen och i svit dermed fylleriet. Tyvärr hafva förhoppningarna
i detta fall blifvit svikna. Utskottet har Ivertom efter sina
inånga öfveriäggningar kommit till det resultat, att ingen bör
få bränna så sparsamt, eller litet han vill, samt att kontroller
böra finnas derpå, att man bränner så mycket, att floden stiger.
254
Den 29 Juli.
Jag erkänner, att jag redan är så uttröttad at hvad jag hört
och sett samt sjelf vidgjort i bränvinsfrågan, att jag mist all
lust att vidare deri orda något, särdeles som jag vet att sådant
tjenar till intet. Jag håller ej på eller frågar mycket efter
hvad beslut, Ståndet i frågan fattar, ty resultatet är redan gif¬
vet förut; dock hemställer jag till Ståndet, då vi veta i hvad
skick frågan befinner sig, om ej Ståndet skulle anse, icke sig
värdigt, ty de andra Stånden hafva icke ådagalagt någon vär¬
dighet i förevarande fall, hvadan det icke tjenar till något att
här om värdighet tala, utan rätt och klokt, att, med afseende
å innehållet utaf 42:dra till och med 44:de §§:na i det nya
förslaget, fatta något beslut, ledande dertill att vi få någon
kontra-proposition, som Ståndet bör rösta för. Jag hemställer
derför, att vi nu öfverenskomma om något bemedlingslörslag,
bestående deruti, att Ståndet bestämmer för sin del att skat¬
ten vid tillverkningen å den enkla bränvinsbrännings-redskapen
bör utgöra 8 sk. per kanna och afverkningsförmågan å samma
redskap uppskattas eller beräknas till J:delar af pannervmden.
Fattandet af ett sådant beslut torde blifva alldeles nödvändigt
för sakens framgångs skull och derest man icke vill orsaka att
vi få draga, åtminstone intill nästa Riksdag, den skatt, som
Utskottet föreskrifvit för den mindre redskapen. Hvad försla¬
get i öfrigt innehåller läster jag mig icke mycket vid. Om
ett bemedlingslörslag härutinnan antages, eller Memorialet äfslås
och lägges till handlingarne skall göra mig detsamma. Dock
såge jag heldre det sednare, enär man kan vara förvissad derom,
att, om icke Kongl. Majit gör någon ändring uti förslaget, icke
blifver det Med-Stånden, sorn till sådant medverka. De stå
nog vid sina beslut såsom man egnar och anstår, och 3 Stånds
beslut är i denna fråga Riks-Ståndens. Isynnerhet vore det
angeläget att få kontrollörs-korpsen bort, hvilken dock Med-
Stånden med ovanlig ifver arbetat för.»
Förre Talmannen Nils Pehrsson.' »Det kan visserligen
anses öfverflödigt att vidare utlåta sig i det förevarande ämnet,
men jag anser mig likväl böra uttrycka mina tankar. Ehuru
Utskottets af Med-Stånden understödda beslut utgör ett våldsamt
ingrepp i jordbrukarens rättigheter och utöfvar ett menligt in¬
flytande på den mindre bemedlade landtmannens sjelfbestånd;
ehuru det ej kan betraktas annorlunda än som ett våld, be-
drifvit under lagliga former, kan jag likväl ej annat än beun¬
dra den sällsynta enighet och öfverensstämmelse i afsigter, som
Med-Stånden uti förevarande fall ådagalagt. Då det för be¬
slutet åberopade motiv, att husbehofsbränningen skall vållat öf-
verflödet af bränvin, är falskt, samt Utskottets uppgifna afsigt
att hämma floden genom att, på satt som föreslagits, söka hin-
Den 29 Juli.
255
eira och minska produktionen, ej är den, såsom det synes,
sanna afsigten, hvilket Utskottets handlingssätt bevisar, så må¬
ste livar och en opartisk person ovilkorligen billiga det miss¬
nöje, som här inom Ståndet uttalats emot Memorialet. Jag vill
dock ej antaga, att Med-Ståndens och pluralitetens inom Utskot¬
tet motiver för sitt handlingssätt varitså omoraliska eller elaka,
som någon här velat antyda. Man (år lof att tro, det hvar
och en handlar efter sin öfvertygelse. Icke heller bör man
förbise den omständigheten, att Med-Stånden handlat under
skygd af en opinion i landet, sorn ansetts för att vara den all¬
männa. Vi veta huru många petitioner, med namnunderskrif¬
ter i massa, som inkommit. Vi veta val ock, att dylika pe¬
titioner ej alltid uttrycka det allmänna tänkesättet, dock uppta¬
gas de oftast såsom sådana. Petitioner hafva visserligen ock
inkommit, som uttalat en annan mening och velat hafva brän-
vinsbränningen qvar under uppgifna olika vilkor ; men dessa
petitioner åter hafva ansetts såsom utgångna från egennyttan
och bränvinspatronerne sjelfva. Vi torde kunna erinra oss
att syftemålet att på allt sätt undertrycka husbehofsbrännaren
ej är nytt. Sådant har förmärkts redan från 1831 och längre
tillbaka. Undertryckandet har skett genom en högre beskatt¬
ning proportionsvis på den enkla redskapen än på den större.
Man har i detta fall gått ganska konseqvent tillväga. Under
sådana förhållanden hoppas jag föga på, att Med-Stånden skola
gå in på något bemedlingsförslag till den mindre jordbrukarens
förmån och hvarigenom denne skulle kunna konkurrera med fa¬
brikanten. Likväl vill jag hellre gå io på ett bemedlingsförslag, än
medverka till ett beslut, utgående derpå, att Memorialet skulle
läggas lill handlingarne utan vidare åtgörande. Hvartill skulle
sådant tjena? Eldigt min öfvertygelse skulle ett dylikt beslut
strida emot Grundlagens anda och mening samt mot all praxis,
enär frågan är af beskattningsnatur till en stor del, och jag
tviflar mycket på att Talmannen kan medgifva proposition på ett
yrkande alt Memorialet skall läggas till handlingarne, utan att
Ståndet tillika fattar något annat beslut. Jag afråder Ståndet från
att yrka något sådant, ty vi kunna få anledning till ånger, om
vi sätta oss utom lagen. Man har bär framlagt bemedlingsför¬
slag. Då förmodligen Utskottets förslag vid den blifvande vo¬
teringen blifver Ja-proposition, så måste man uppsöka någon
kontra-proposition. Denna hafva vi uti en sammanjemkning af
de här ingilna förslagen, nemligen Ola Månssons och Nils Svens¬
sons, jemförda med Medins reservation. Efter verkställd nog¬
grann granskning så väl i sak som redaktion af dessa förslag,
skall jag icke hafva något emot att Ståndet antager dem såsom
sitt förslag vid voteringen; men än en gång får jag upprepa,
256
Den 29 Juli.
att jag ingalunda vill instämma uti det beslutet att Memorialet
skall läggas till hand linga ine, utan vidtagande al' någon annan
åtgärd, eller fattande af annat beslut derjemte.»
Med förre Talmannen förenade sig Anders Pc/irsson från Jön¬
köpings, David Andersson från Hallands och Maurits Sahlén
från Wester-Norrlands Län.
Bengt Gudmundsson från Hallands Län: »Deri tidpunkt har
nu inträffat, då man skall definitivt afgöra den fråga, som hit¬
tills gjort oss så mycket bekymmer,, samt tillse i hvad skick
samma fråga nu befinnes. Rränvinslagstiftningen bär hvarje
Riksdag varit föremål för svåra strider, och hafva dessa strider
under innevarande Riksdag nått sin höjd, just genom bildandet
af det Särskildta Utskottet. Jag vill numera icke uppehålla
mig med dessa strider, som nog förut tagit vår tid i anspråk,
och icke heller vid detaljerna af Utskottets förslag, enär flere
föregående Talare härom fullständigt yttrat sig. Jag skall i
stället hålla mig vid sjelfva principfrågan, eller frågan om hvad
beslut, som grundlagsenlig! kan af oss nu fattas. Efter mitt
förmenande tillkommer det Ståndet nu att definitivt besluta öf¬
ver frågan i sin helhet. Något amendement kunna vi väl sätta
i stället för Utskottets förslag, om vi ogilla detta, men jag tror
ock, att likasom Grundlagen berättigar oss att bifalla ett Ut¬
skotts förslag, likaså berättigar den oss ock att afslå detsamma,
utan att vi derjemte behöfva fatta något annat beslut, ty, om
ej så vore förhållandet, hvad vill då Grundlagen hafva uttryckt
med den meningen, då den säger, att, då ett ärende 2:dra gån¬
gen återkommer från Utskottet skall deröfver beslutas med an¬
tagande eller förkastande. Icke förstår jag hvad rättigheter
Grundlagarne tillerkänna oss, oni vi icke få säga så väl Ja som
Nej till de förslag, som för oss framläggas. Hvad tjenade då Stän-
dernes beskattningsrätt till? Detta må vara nog sagdt om vår
rätt att besluta i ämnet, såsom oss för godt synes. Man här
här framlagt förmedlingsförslag och talat om inbjudningar till
Med-Stånden för att lå deras bifall lill ett sådant. Y'isserligen
är jag af den öfvertygelse, att dessa förslag blifvit framlagda af
välmening, men jag är lika öfvertygad derom, att förslagen icke
vinna någon sympathi hos Med-Stånden. Deras redan fattade
beslut i ämnet styrker mig än mera uti denna supposition. Li¬
kaledes hafva vi intet att vänta af någon inbjudning från Med-
Ståndens sida, ty a flå tes någon sådan, sa kan man vara förvis¬
sad att densamma icke alser frågans realiserande på ett sätt,
som står tillhopa med våra önskningar. Af hvad jag nu an¬
fört och på flera andra grunder håller jag före, att Utskottets
behandling af bränvinsfrågan, särdeles i hvad den rörer beskatt¬
Den 29 Juli.
ningen, är sådan att den alldeles tillintetgör husbehofsbrännin-
gen; hvadan jag sluter mig till de Ledamöter af Ståndet, som
afslå Utskottets förslag och yrka Memorialets läggande till
handlingarne. Antage vi något bemedlingslörslag, så erkänna
vi i viss mån, att den grundlagsenliga beskattningsrätt, sorn är
hvarje Stånd förbehållen, genom 5 Stånds föregående beslut
blifvit gjord till intet för det 4:de Ståndet. Mitt omdöme här¬
utinnan kommer icke brådstörtadt, ty jag har öfvervägt detta
förhållande många gånger förut. För att rädda folkets beskatt¬
ningsrätt och för att skydda Grundlagens helgd, vidhåller jag,
hvad jag redan yrkat, att Utskottets förslag må afslås, och Me¬
morialet läggas till handlingarne.»
Jöns Erilt Eriksson och Daniel Danielsson från Orebro samt
Daniel Danielsson från Jönköpings Län delade lik» åsigter med
Dengt Gudmundsson.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Af den diskussion, här
inom Ståndet nu blifvit förd, har jag icke kommit till annat
resultat, än att Ståndets samtlige Ledamöter hylla den satsen,
att biar.vinsbränningen bör inskränkas och floden förminskas.
Att sådant ej kommer att ske med antagande äf Utskottets för¬
slag, finnér jag allt för väl; men bränvinsbränningen kommer
allt mer och mer derigenom att öfverlemna» åt de större bran-
narne och i spekulanternes händer. Ju högre beskattningen å
tillverkningen bl ifver, ju mera bränvin kommer att produceras.
Går man tillbaka ända till den tid bränvinstillverkningen först
beskattades, eller till 1658, så skall man finna, att redan då
var husbehofsbränningen belagd med en särskild accisskatt. Från
denna tiden har bränningen ansetts såsom ett privilegium för
jordbruket. Under Konung Garl den Xf:s minderårighet fanns
det blott en enda bränvinspanna i hvarje socken, och denna till¬
hörde Presten. Denna utlåntes och vandrade gård från gård.
1688 belädes bränvinstillverkningen med högre accis. Då gjor¬
des skillnad på husbehofs- och salu-bränningen. Ar 1702
medförde ett nytt uppslag i bränvinsfrågan. Då var Slats-kas-
san i behof af stora inkomster, och då lades en bränvinsskatt
på hvarje eldstad, antingen man brände eller ej. Däraf synes
det, alt bränvinsbränningen är och har i långliga tider varit.in-
förlifvad med jordbruket. Vår nuvarande lids bränvinslagstift-
ning behöfver man ej tala om. Den känner hvar och en till.
1809, då vår Grundlag antogs, blef ock den särskilda bevill-
ningen bibehållen på husbehofsbränningen. Alltmer och mer
utvecklade sig fabriksbränningen på de mindre bemedlade brän-
vinstillverkarnes bekostnad. Man har observerat, att ju högre
Bonde-St. Prot. vid Riksd. 1853—1854. VI. 17
258
Den 29 Juli.
bränvinsbeskaltningen stigit, ju mer har husbehofsbräuningen
försvunnit och ju större har likväl bränvinsfloden blifvit, na¬
turligtvis genom de större fabrikernas sig mer och mer utveck¬
lande afverkningsfönnåga. Statens hufvudsyfte har varit brän-
vinstillverknings-afgifternas ökande. Man har blundat för den
omständigheten, att resultatet af arbetarens svett och möda
stadnat i kapitalistens händer. Jag skulle visserligen vilja för¬
orda ett medlingsförslag, grundadt på sansade idéer och hvar¬
igenom vi måhända åtminstone kunde förekomma, att icke
Nationen finge en beständig kräfta på halsen, genom tillskapan¬
det af en tärande kontrollörs-korps, men då många Ledamöter
utaf Ståndet förmenat,, att ett sådant förslag ej numera i ll:te
timman kan komma att antagas af våra Med-Stånd, så öfver-
lemnar jag åt andras bättre erfarenhet att bestämma om hvil¬
ket beslut vi böra i förevarande fall fatta.»
E. 31. Falle från Skaraborgs Län: »Som Bonde-Ståndets
bränvinstill ver k ni nss-rä ttighe t blifvit allt för stjufmoderligt be¬
handlad af det Särskildta Utskottet och på ett sätt, att denna
rättighet kan anses hafva gått helt och hållet förlorad för den
mindre bemedlade jordbrukaren, så förenar jag mig med dem,
som vilja afslu Utskottets förslag och lägga Memorialet till
handiiogarne.»
Anders Pehrsson från Orebro Län: »Om våra Grundlagar
tillåtit att Riks-Stånden samlades på ett rum för gemensamma
öfverläggningar, så hade vi åtminstone haft den tillfredsställel¬
sen, att Med-Stånden fått höra hvad vi tänka i afseende på
deras behandling af förevarande ämne. Särdeles hade jag velat,
att de ord för ord fått insupa Malls Pehrssons varma föredrag,
hvilket, såsom rigtadt emot dem, de kunnat haft uppbyggelse
utaf. Som emellertid hvarken jag eller någon annan Ledamot af
Ståndet önskar antagande af Utskottets förslag, sådant det för
närvarande är beskaifadt, så vill jag derom ej yttra mig, utan
öfvergår lill det formella i behandlingen af frågan. Somliga
Ledamöter hafva yrkat rent afslag å förslaget; andra åter hafva
framlagt bemedlingsförslag och vrkat dessas antagande samt in¬
bjudningars aflåtande till Med-Stånden för sådant ändamål. Bland
dessa bemedlingsförslag är väl det af Ola Månsson föredragna
det mest genomgripande. Bestämma vi oss emellertid för detta,
eller något annat af de framlagda förslagen, så går det likväl
icke an att helt och hållet afslå Utskottets förslag, ty bemed-
lingsförslagen ingå till många och väsendtliga delar uti Utskottets
förslag. För egen del skulle jag föga bry mig om, huruvida
Ståndet antager ett bemedlingsförslag eller icke; men tilläfven¬
tyrs är väl det förra alternativet det, som vi böra göra, ty vi
Deri 89 Juli.
259
måsto erinra oss att vi hafva Nationen bakom oss, som dömer
öfver vårt handlingssätt i denna fråga. Går man ej in på en
sådan bemedling, så få vi ändock ej bibehålla den gamla brän-
vinslagstiftningen, och i landsorterna kommer man att säga:
Hade icke våra representanter varit så envisa, så hade vi åt¬
minstone fått något bättre, än hvad vi nu lått. Af sådant skäl,
men icke af hopp om framgång i afseende på inbjudningarne, vill
jag förena mig med dem, som önska antagandet af ett bemed-
lingslörslag; men icke vill jag oförändradt antaga något af de
här framlagde, och att nu på stående fot inlåta sig i gransk¬
ning af förslagens detaljer, bli Iver alltför svårt, om icke omöj¬
ligt. Jag skulle derför vilja föreslå att vi utse några Ledamö¬
ter ibland oss, som få i uppdrag att till ett fullständigt belt
sammanjemka de ingifna förslagen. Emellertid och då Grund¬
lagen (öreskrifver, att man, 3:dje gången en fråga förekommer
till behandling, skall ovilkorligen fatta beslut, kunna vi ju nu
besluta att vi ogilla Utskottets förslag i sin helhet, men an¬
taga det i vissa delar och att vi utse kommitterade, som ge¬
nomgå hemedlingsförslagen för uppgörande af ett förslag, som
blefve Ståndets gemensamma tanka i ämnet. Detta vore ju äf¬
ven att besluta något, och jag hemställer till Ståndet, huruvida
icke man borde så gå till väga.»
Som tiden långt framskridit, och flere Talare, som anmält
sig för att få ordet, ännu ej fått yttra sig, uppskjöts med fort¬
sättningen af öfverläggningen till nästa plenisammanträde.
§
Vid ånyo skedd föredragning af Expedilions-Utskotlets på
bordet hvilande förslag N:o 81 till Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse till Kongl. Maj:t angående transito-handeln Sverige
och Norrige emellan, blef samma förslag af Ståndet godkändt
med de af Ridderskapet och Adeln vid detsamma gjorda an¬
märkningar.
§ ä-
Till bordläggning första gången anmäldes:
Stats-Utskottes Utlåtanden och Memorial:
Al:o 188, i anledning af Kongl. Majds Nådiga Proposition
om understöd af allmänna medel åt Tullstatens enskilda pen-
sions-inrättning;
N:o 189, i anledning af väckt fråga om uppbörds-arfvode
till Skepps-ombudsmannen vid Stockholms Sjömanshus för de
sedan år 1818 vid nämnde Sjömanshus debiterade och redovi¬
sade kronoutskylder;
260
Den 59 Juli.
JV.-o 190, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proj)ositinn,
angående upplåtelse af mark från Eskilstuna kungsladugård till
skolhusbyggnad inom Klosters församling af Nyköpings Län;
N:o 191, i anledning af erhållna återremisser å Betänkan¬
det N:o 92, angående Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition orri de
uti ordinarie räntan ingående persedlars ['omsättning och för¬
enkling ;
JV.-o 192, i anledning af Rikets Ständers, åren 1831 och
1835 församlade Revisorers Berättelse om granskningen af de
under Kongl. Kommerse-kollegium ställda fonders oc^hmedels
förvaltning och räkenskaper;
N:o 193, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående förhöjning af låneprocenten vid inhemskjills belå¬
ning hos Ull-diskonten;
JV.-o 194, i anledning af Kongl. Maj:ts NådigaFProposition
om upplåtelse åt enskild person af norra delen af Konung Carl
den XIII:s torg i hufvudstaden till bebyggande och disposition
under viss tid, emot tomtöre-afgift;
JV:o 193, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet
N:o 9-4, angående afträdande till Nätra och Själevads socknemän
af fisket vid Trysunda fiskehamn, med dertill hörande holmar,
skär och öar;
JV.-o 196, i anledning af väckt motion om låneunderstöd
för uppbyggandet och inrättandet af mejerier vid landtbruks-
skolorna och stamholländerierna;
JV.-o 197, i anledning af väckt fråga om beviljande af ett
lån för aftappning af Lillsjön i Kronobergs Län ;
JV.-o 19S, i anledning af återremissen å Utlåtandet N:o 98,
angående ett ytterligare låns beviljande för hamnbyggnaden vid
Wadstena.
JV.-o 199, i anledning af erhållna återremisser å Utlåtandet
N:o 91. angående begärdt lån till Akademiska Föreningen vid
Lunds Universitet, och
JV.-o 200, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N:o 88.
Konslitulions-Utskottets Memorial J\’:o 31, i anledning af
återremisser af Memorialet N:o 11, innehållande förslag till
ändring af åtskilliga stadganden i Regerings-Formen och Riks-
dags-Ordningen, i afseende på behandlingen af en del regerings¬
ärenden ;
Den 51 Juli.
261
Lag-Utskottets Betänkande N:o 37, i anledning af väclita
motioner angående brottinåls-lagstiftningens förbättring; samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o
112, i anledning af återreiniss utaf Betänkandet N:o 103, och
Dito N:o 113, samt
■ Utlåtande JS:o 114, i anledning af återremiss af 2:dra
punkten uti Betänkandet N;o 67.
§ 6-
Lades till handlingarne ankomne Protokolls-utdrag:
från Höglofl. Bidderskapet och Adeln N:ris 364—363;
,, Högvördig» Presle-Ståndet N:o 283, samt
„ Välloll. Borgare-Ståndet N:ris 5S5—356;
hvaremot Protokolls-utdrag N:o 369 från förstnämnde Stånd
blef, såsom innehållande en inbjudning, lagd på bordet.
Ståndet åtskiljdes kl. 10 e. m.
Ut supra.
In fidem,
John Hoij.
Den 31 »lull.
Plenum kl. § f. m.
§ t-
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets, den 29:de dennes bord¬
lagda, Utlåtande N:o 191, i anledning af erhållna återremisser
å Betänkandet N:o 92, angående Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion om de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsätt¬
ning och förenkling; och yttrade dervid
Malts Pehrsson från Stockholms Län : »På återremiss från
detta Stånd och Borgare-Ståndet, har det lyckats att i Stats¬
utskottet få den förändring, att dagsverksräntan blifvit för¬
262
Den 51 Juli.
vandlad i penningar, oell med denna förändring har förevarande
fråga kotnmit på den punkt, att vi böra antaga delta Utlå¬
tande. Det är af stor vigt, att vi icke längre lemna å sido
denna fråga, hvilken måhända icke i framtiden hlifver bättre
för oss, helst vi nu hafva en möjlig utsigt att få biträde af
de öfrige Stånden. Väl har man gjort försök att jemväl få
bort åtskilliga andra olägenheter, men dessa äro icke af sådan
betydenhet, att de böra inverka på frågans afgörande, och om
äfven en eller annan mindre betydlig önskan icke blifvit upp¬
fylld, är sådant endast bisaker. i)å prejeriet emellertid nu
skulle helt och hållet komma att försvinna, önskar jag, att
Ståndet mätte antaga Utlåtandet i sin helhet, ty i sådant fall
kan man hafva god utsigt om dess framgång, hvilket jag velat
upplysa, på det att frågan icke nu måtte falla, utan dess lös¬
ning blifva möjlig.»
Anders Andersson från Skaraborgs, Lars Magnus Knutsson
och Anders Pehrsson från Östergöthlands, Ola Mänsson från
Christianstads och Henrik Andersson från Orebro Län, jemte
de fleste af Ståndets Ledamöter, instämde.
Olof Pehrsson från Gefleborgs Län skriftligen, sålunda:
»Ehuru fullkomligt gillande de hufvudbestämmelser, som
Utskottet tagit till grund för dess förevarande Utlåtande, kan
jag likväl icke underlåta att dervid göra den anmärkningen,
att derest ränteförenklingen verkställdes på det sätt Utskottet
föreslagit, det besynnerliga förhållande skulle komma att upp¬
stå, att i provinsen Helsingland hela dagsverksräntan icke blefve
förvandlad i penningar, såsom i alla andra Rikets Län och
provinser. Detta har väl icke varit Utskottets afsigt, utan har
det troligen kommit sig derutaf, att Utskottet, utan närmaro
undersökning, tagit för gifvet, att dagsverksräntan i Helsing¬
land icke bestode af mera än 0 mans- eller drängdagsverken.
Verkliga förhållandet är dock sådant, att nämnde ränta
består, enligt Jordeboken, af 5 öke- och 6 drängedagsverken,
hvilket är mer än 8 drängedagsverken, emedan ökedagsverken
hafva ett betydligt högre värde. Men orsaken, hvarföre Ut¬
skottet kommit lill denna föreställning låter lätt förklara sig
af följande: Vid sammanträdet med deputerade i Helsingland
den loide VIaj 1832, beslutades, att af hela dagsverksräntan
skulle såsom räntepersedel bibehållas 8 mans- eller dränge¬
dagsverken, hvaremot det öfriga af samma ränta skulle för¬
vandlas till 17T7n:dels skålpund smör och tillläggas den gamla
smörräntan, lljjpdels skålpund, spillmarker inbegripna, hvar¬
igenom smörräntan hlifver 1 lispund 12 skålp. Uti Nådig Pro¬
position i ämnet giHarie Kongl. Majit deputerades förslag i
Den 5 f Juli.
263
dfinna del, så att 8 .dagsverkea skulle såsom räntepersedel bibe¬
hållas; men Stats-Utskoftet föreslog i dess första Utlåtande
N:o 92. att samma antal dagsverken borde förvandlas till kött.
Sedan en sådan behandling af ärendet föregått, är det all¬
deles icke underligt, att Utskottet nu råkat förbise det för¬
hållande, att en del af dagsverksräntan är inbegripen uti den
af ortens deputerade föreslagna och af Utskottet till beloppet
bibehållna smörränta, 1 lispund 12 skålp. Hade Utskottet här,
likasom för alla andra orter, icke bestämt persedlarnes be¬
lopp, så hade ett sådant förbiseende icke kunnat leda till nå¬
gon origtighet; men nu har man att befara en sådan, genom
ovilkorlig! bifall till Betänkandet i denna del, och det är der¬
före jag föreslår, att Ståndet ville godkänna Utskottets Ut¬
låtande med förklarande, att hela dagsverksräntan i Helsingland,
likasom i alla andra Rikets provinser, varder till pcnningeränta
förvandlad, och således äfven den del deraf, som är inlagd uti
den af Utskottet föreslagna smörränta, samt att i följe häraf,
bestämmandet till beloppet af sistnämnde ränta måtte få blifva
en verkställig hels-åtgärd.»
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Då några andra eller
större fördelar, än de genom ifrågavarande Utlåtande med-
eifna, nu icke kunna erhållas, samt då den fördelen vunnits,
att prejeriet blifvit helt och hållet förekommet, vill jag god¬
känna Utlåtandet, med det förbehåll likväl, att de misstag,som
i afseende på ett eller annät Län deri kunna förekomma, varda
rättade.»
Carl Ersson från Westerås, Lars Mattsson från Upsala,
Medin från Kronobergs, David Andersson från Hallands, Håkan
Pettersson från Blekinge och Guslaf Nilsson från Calmar Län,
jemte de fleste Ståndets Ledamöter, instämde. •
Anders Andersson från Skaraborgs Län: »Lika med förre
Talmannen, anser jag att vi böra godkänna detta Utlåtande,
med förbehåll, att, om missräkning eller någon annan felaktig¬
het deri förekommer, sådant varder rättadt.»
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Då frågan sednast var
föremål för detta Stånds öfverläggning, sökte jag uti ett kort
anförande att Upplysa förhållandena, huru förslaget var tillkom¬
met i afseende på räntorna i Helsingland, och att en del af
smörräntan var in begripen i dagsverksräntan, i följd hvaraf
jag yrkade att, om dagsverkena skulle förvandlas till pennin¬
gar, äfven kött- och smörräntan borde till sitt bestämda be¬
lopp förvandlas; men vid denna min då uttalade önskan har
Utskottet icke fästat sig. Ehuru jag gerna velat godkänna Ut¬
264
Den 31 Juli.
låtandet i dess helhet, föranlätes jag begära den ändring deri,
att hela dagsverksräntan förvandlas i penningar och att smör¬
räntan lemnäs obestämd till beloppet, samt anhåller, att Med-
stånden inbjudas, att om ett sådant beslut sig förena.»
Lars Andersson frän Gefleborgs Län instämde.
Matts Pehrsson: »Vi böra se till, att de nu gjorda an-
märkningarne icke mätte missförstås, så att vi icke måtte
gifva anledning till rubbning af de nu föreslagna grunderna.»
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Det är tydligt, att i
en så invecklad och olikartad fråga, som den förevarande,
många olikheter skola förefinnas de särskilda länen emellan,
och möjligt är det väl äfven att, genom förbiseende eller rniss-
skrifning, misstag egt rum äfven för något annat Län, än
Gefleborgs; men jag tror, att vi komma närmast målet, om
vi antaga Utlåtandet med de förbehåll, som förre Talmannen
uppgifvit.»
Förre Talmannen Nils Pehrsson: Den begäran, represen-
tanterne från Gefleborgs Län nu framställt, innefattar en be¬
stämd ändring af Utskottets Utlåtande, och derföre anser jag
def vara bäst att bifalla Utlåtandet med förbehåll, att, der
misstag vid omsättning eller uträkning egt rum, desamma rät¬
tas, och att, derest dagsverksräntan icke öfverallt blifvit helt
och hållet förvandlad till penningar, rättelse äfven derutinnan
meddelas, ty om ett sådant beslut fattas och sättes i verk¬
ställighet, vinnes äfven hvad represenlanterne från förenämnde
Län önska och påyrka.»
Sedan diskussionen förklarats fulländad, godkände Ståndet,
efter derom al Talmannen framställd proposition, de af Ut¬
skottet föreslagna förändrade stadganden lör de särskilda Lä¬
nen, jemte hvad Utskottet i öfrigt beträffande frågan tillstyrkt,
dock under förbehåll, alt de misstag, som möjligen i afseende
på ett eller annat Län, kunnat ega rum vid beräkning af de
nuvarande räntepersedlarnes belopp, eller deras omsättning till
penningar, eller annan räntepersedel, varda rättade.
I sammanhang härmed och under förhoppning, att sedan
de hufvudsakligaste svårigheter, som hittills mött den allmänt
önskade reformen, genom Utskottets, sednare Utlåtande syntes
vara håfne, de öfrige fiiks-stånden skulle behjerta denna för de
jordbrukande klasserna så högst vigtiga angelägenhet, beslöt Stån¬
det, efter derom af Matts Pehrsson från Stockholms Län väckt
förslag, att, genom en deputation, vördsamt och vänligen inbjuda
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Ifögv. Preste-Ståndet samt
Vallöf]. Borgare-Ståndet att i Bonde-Ståndets förenämnde be¬
Den 51 Juli.
265
slut sig förena; och skulle nämnde deputation, till hvars an¬
förande förre Talmannen Nils Pehrsson utsågs, bestå af en der¬
till nu utsedd representant från hvarje Län.
§ 2.
Vid föredragning af Ståts-Utskottets UUälande N:o 195, i
anledning af erhållen återremiss å Betänkandet N:o 94, an¬
gående afträdande till Nätra och Själevads socknemän af fisket
vid Trysunda fiskehamn med dertill hörande holmar, skär
och öar. bestöt Ståndet att vidblifva sitt, vid behandlingen af
Utlåtandet N:o 94 fattade beslut; och skulle Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln samt Vallöf!. Borgare-Slåndet vördsamt och
vänligen inbjudas att uti Högvördige Preste-Ståndets och Bonde-
Ståndets beslut sig förena.
§ 3-
Föredrogs och remitterades till Lag-Utskottet; Kongl. Majda
Nådiga Proposition med förslag till Grufve-stadga.
§ 4.
Kongl. Maj-.ts nedannämndc Nådiga Propositioner föredro¬
gos ånyo och remitterades till Stats-Utskottet, nemligen:
l:o Angående allmänt stadgande, huru förhållas bör med
en, för obotlig ansedd, sinnessvag tjenstemans skiljande från or¬
dinarie beställning;
2:o angående Bergsfogdarnes ansökning om ersättning för
förlorade löneinkomster;
5:o om anslag för Svenska naturalster m. m. öfversän-
dande till 1855 års exposition i Paris;
4:o om jordafsöndring från Carlbergs Kungsgård till nya
kyrkogården; och
5:o angående jordafsöndring från Eskilstuna Kungsladu¬
gård till utvidgande af Eskilstuna kyrkogård; äfvensom
6:o Kongl. Maj-.ts Nådiga Skrifvelse, om vidtagne åtgärder
till slutligt ordnande af försvarsverket inom Jemtlands Län.
Ståndet åtskiljdes kl. 9 f. m.
In fidem,
John Roy.
266
Den 5 Augusti.
Den 3 Augusti.
Plenum kl. 6 e. tti.
§ *•
PA derom framställd begäran beviljade Ståndet Carl Ers-
son från Westmanlands Län ledighet från Riksdagsgöromåler»
under 8 dagars tid, räknad från och med morgondagen, och
skulle under denna tid Pehr Nilsson från Malmöhus Län i Carl
Erssons ställe tjenstgöra uti Konstitutions-Utskottet.
Anders Petterssons från Jönköpings Län begäran om 3:ne
veckors ledighet från Riksdagsgöromålen, räknad från den 15:de
innevarande månad, blef på begäran nu bordlagd.
§ 2.
Protokollet för den 22:dre sistlidne Juli f. m. justerades
och godkändes.
§ 3.
Sedan Ståndet, uti Plenum den 5l:ste sistlidne Juli, be¬
slutat inbjuda Med-Stånden att lorena sig uti Bonde-Ståndets
beslut angående Stats-Utskottets, samma dag godkända, Utlå¬
tande N:o 191, i anledning af erhållna återremisser å Betän¬
kandet N:o 92, angående Kongl. Majlis Nådiga Proposition om
de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och för¬
enkling, samt tillika bestämt, att denna inbjudning skulle af
dertill inom Ståndet vid samma tillfälle utsedde deputerade
aflemnas, afgick nu, under anförande af förre Talmannen Nils
Pehrsson från Kronobergs Län, berörde deputation för att detta
uppdrag fullgöra.
Efter en stunds förlopp återvände deputationen, hvarvid
Ordföranden sålunda utlät sig: Deputerade hafva nu fullgjort
det uppdrag, hvilket de af Ståndet erhållit, och för Med-Stån¬
den gifvit tillkänna, det Bonde-Ståndet enhälligt gillat och an¬
tagit Stats-Utskottets Utlåtande N:o 191, samt derjemte fram¬
ställt Bonde-Ståndets önskan samt dess vördsamma och vänliga
inbjudning att Med-Stånden måtte i samma beslut sig förena.
Vi återföra till Ståndet mångfaldiga försäkringar derom, att in¬
bjudningen skall tagas i ett sorgfälligt och noggrant öfver¬
vägande, hvarjemte vi frambära de öfriga Ståndens förklaring
Den 2 Augusti.
267
om deras högaktning, välvilja och tillgifvenhet för det Heder¬
värda Bonde-Ståndet.
Ståndets Talman hemliar härefter deputationen sin och Stån¬
dets tacksamhet för fullgörandet af det densamma lemnade
uppdrag.
§ 4.
Fortsattes den i sista Plenum började diskussion, angående
Särskildta Utskottets Memorial N:o il, i anledning af åter-
remiss af Utskottets Betänkande N:o 8, med förslag till förord¬
ning, angående vilkoren för bränvinstillverkning.
Bland Talare, hvilka redan anmält sig, följde närmast i ord¬
ningen
Petter Claesson från Elfsborgs Län, hvilken anförde: »Man
kan nu granneligen se, att Svenska folket har att förvänta en
bränvinsförordning, aom är rakt emot hvad detsamma önskat
och påräknat. När man återkallar i sitt minne, att till Rege¬
ring och Folkrepresentation ingått flere hundrade petitioner, för—
sedde med många tusende underskrifter, alla åsyftande förminsk¬
ning i bränvinstillverkningen, så hade man i sanning icke vän¬
tat att få se framställdt ett förslag, sådant som det förevaran¬
de. Visserligen har man sagt, att dessa petitioner icke äro
af något värde, och att många derunder tecknat sina namn blott
för sken skull. Må så vara, men samma förhållande kan inträffa
i många andra fall, utan att derföre föremålet är eller blir af min¬
dre värde. Så kan inträffa t. ex. med religionen, med kristen¬
domen. Den rättskaffens är och gudligen lefver, hatar och bär
afsky för synden, och den skenhelige ropar högt deremot fastän
han i sitt hjerta hyllar och tjenar densamma. Ungefär ena¬
handa tror jag förhållandet vara med undertecknandet af peti¬
tionerna till bränvinets utrotande, ehuru jag anser att de fleste
hafva utgått af redligt nit för saken och stödt sig på goda grun¬
der. Man har till fullo insett att öfverproduktionen af brän¬
vin medför timligt och evigt förderf, och derför har man ock
från alla landsändar anropat Rikets Ständer om stiftandet af en
sådan bränvirislag, att öfverproduktionen måtte varda hämmad
och inställd. Till denna höjd af välvilja för folket och fördel all¬
männa har likväl det Särskildta Utskottet icke kunnat komma,
och hvarföre? Hvad kan vara orsaken härtill? Jo! Utskottet
har velat följa med sin tid, och vill framför allt hylla de libe¬
rala åsigterna. Det säger sjelft med tydliga ord uti Betän¬
kandet N:o 8, »att det ej vill lägga hinder i vägen för uppfin¬
ningsförmågan och hindra antagandet af bättre methoder». Vid
sådant förhållande har man i sanning icke haft mycket godt att
‘268
Den 2 Augusti.
vänta. Utskottet har lemnat täflingsfältet alldeles för fritt och
öppet, och det är en gifven sak, att den med/blott mindre till¬
gångar lörsedde skall duka under för den med större krafter
utrustade. Vi hafva, thy värr, icke den ringaste förhoppning att
hädanefter erhålla förminskning uti bränvinsproduktionen, ty till
detta mål leder icke Utskottets Betänkande, utan fast heldre
till motsatsen. Beskattningen på de smärre bränvinspannorna
är visserligen så ordnad, att den med säkerhet och bestämdhet
kan beräknas och utgå, men icke så för de större eller konst-
apparaterne. För dem behöfvas särskilde kontrollörer. Inrätt¬
ningen af dessa tjenstemannabefaltningar tjenar blott till att in¬
leda folk i frestelse, ty man har, dessvärre, erfarenhet derom,
att egennyttan ofta uppväger eden, då de båda läggas på vågen.
Hvarför införsniilas en vara, som är till införsel lofgifven? Jo
derför att lnrendrejaren har sin förtjenst deraf. Alldeles lika
beskaffad! blifver förhållandet med kontrollanten och bränvins-
fabrikanten. Enligt mitt sätt att se, hade skäl varit för Ut¬
skottet att taga saken på ett annat sätt. Utskottet borde hafva
föreskrifvij en inskränkning eiler rättare begränsning af de stora
ångbränneriernas tillverkning, ifall de icke helt och hållet kun¬
nat förbjudas, eller ock en sådan begränsning af konstruktionen
å dessa bränneriers redskap, att författningen derigenom icke
kunnat eluderas. Ändamålet är nu helt och hållet förfeladt
och detta är trier än illa, ty vi hafva numera ingen ändring
att vänta, utan saken må nu få gå huru den kan. Dock skulle
jag önska att Ståndet måtte stadna i ett sådant beslut, att vi
blifva inom Grundlagens område. Som olika meningar uttalat
sig om sättet härför och åtskilliga tankar härom uppstått, så
vill jag äfven uttrycka min mening härutinnan och den är: att
Ståndet måtte fatta ett beslut i frågan och icke lägga Memo¬
rialet till handlingarne. Jag förenar mig af denna orsak uti
Ola Månssons, vid frågans behandling uti Lördagens aftonplenum,
afgifna förslag i ämnet.»
Guslaf Bjerkander från Skaraborgs Län, skriftligen:
»Bränvinsfrågan måtte verkligen vara af den beskaffenhet,
att ju mer den behandlas, ju sämre blir den, och från denna
synpunkt betraktad, vore det kanske bäst att låta vid Utskot¬
tets sednaste förslag brro; denna åsigt hyste jag också Verkli¬
gen vid början af diskussionen, men, i anledning deraf, att nå¬
gra Talare sedermera börjat på att vilja upprifva hela försla¬
get, äfven i de delar, som redan äro af tre Stånd bilällna, och
således enligt Grundlagen utgöra Riks-Ståndens' beslut, ett till¬
görande, som, ehuru önskvärdt det än kunde vara om det lyckades,
jag dock icke hyser mycket förtroende till, emedan jag tror,
Den 2 Augusti.
269
att hvad dessa tre Stånd redan lyckats att till sin fördel ge¬
nomdrifva, de icke skola släppa så lätt; dock, säger jag, nied
anledning häraf, har äfven jag trott mig både berättigad och
skyldig alt framlägga mina tankar i denna maktpåliggande
fråga, förhoppandes att dervid fästes så mycket afseende det
kan anses förtjena, och följakteligen att, ifall Ståndet kommer
att besluta en inbjudning till de öfriga Stånden, och för detta
ändamål uppsätter ett, med så vidt möjligt är allas åsigter öf¬
verensstämmande förslag, äfven det, som jag nu går att fram¬
lägga, (agos i öfvervägande.
Jag har förut åtskilliga gånger uttalat mitt ogillande af
Särskildta Utskottets antagna princip att, endast genom brän-
vinets fördyrande, tro sig kunna hämma dess missbruk, utan
att på samma gång vidtaga sådana mått och steg att tillverk¬
ningen minskas, — en åtgärd, som vållat att, åtminstone hela
Bonde-Ståndet, icke utan skäl, misstänkt en hund ligga begraf-
ven under dess förslag, — en misstanka, som ännu mer ökat
sig, och till och med öfvergått till visshet, genom Utskottets
tillstyrkande af bränvinsbränningens inställande under hösten
innevarande år, för att under början af nästa år utöfvas mot den
högre skatten. Bränvinsbränningsrättighetens utsträckande, ja,
man kan gerna säga framtvingande till den aldrastörsta höjd,
derigenom att konstbrännerier, af hvilken storlek och beskaf¬
fenhet som heldst, blifvit tillåtna, och en afverkning påbjuden,
hvarvid man måste rysa, lemnar intet tvifvel qvar till den san¬
ningen, alt endast fabriksinteresset och penningebegäret dikterat
hela förslaget i bränvinsfrågan, och alldeles icke någon önskan
alt minska bränvinsfloden. I)o nästan dagligen ingående un¬
derrättelserna om de oerhörda ansträngningar, som göras för
att tillskapa konstbrännerier, det ena värre än det andra, och
hvilka omöjligen kunna vara beräknade endast för de 14 da-
garne i höst, lemna en sorglig bekräftelse på hvad man redan
förut kunde inse, att tillgången på bränvin nu skall blifva större,
än den någonsin förut varit. Bonde-Ståndet har, i åtskilliga
tidningar, hvilka kringspridas öfver hela landet, blifvit beskylldt
såsom bränvinets ihärdigaste försvarare, och skarpt klandradt
för det motstånd, det visat mot det nya bränvinsförslaget; jag
tror att denna beskyllning varit orättvis, ty ehuru visserligen
tankarne äfven inom detta Stånd varit delade, och husbehofs-
bränningen kanske af några möjligen för mycket försvarad, så
är jag likväl säker på, att ingen enda finnes, som ej allvarligt
önskat en betydlig inskränkning i bränvinstillverkningen, äfven¬
som alt icke något enda lörslag härifrån utgått, som ej mer
eller mindre skolat, leda till detta mål. Afven jag har i denna
fråga ingifvit mer än ett förslag, och att det, som jag nu går
270
Den 2 Augusti.
att framlägga, är i vissa fall olika mot de föregående, kommer
sig icke derutaf, att jag ändrat öfvertygelse, ty så är icke för¬
hållandet, utan endast derföre att, i händelse det skulle möjli¬
gen komma att af de öfriga Stånden tagas i betraktande såsom
ett bemedlingsförslag, det icke skulle vara så mycket stridande
emot det, som de förut antagit, att en bemedling vore omöjlig.
Hufvudsyftemålet i detta förslag är: l:o att i verkligheten in¬
skränka bränvinstillverkningen, så väl medelst förkortning af
tiden för dess utöfvande, sorn den enkla redskapens nedsätt¬
ning till kanntalet, men synnerligast derigenom, att storleken
och beskaffenheten af konstredskap noga bestämmes, ty just
härifrån kominer sjelfva strömmen af bränvin, hvilken, örn Ut¬
skottets förslag stadfästes, skall ifrån ett enda bränneri blifva
så stark, sorn ifrån alla småpannor tillsammantagne. — Jag
vill icke höra talas om den satsen, som af mången drifves, att,
så väl i denna som i andra industrigrenar uppfinningsförmågan
skall hafva fritt fält, och att således konsten skall uppdrilvas
till sin aldrastörsta fullkomning; ty ehuru jag fullkomligt de¬
lar denna åsigt då fråga är om nyttiga saker, så kan jag dock
aldrig dela den i fråga om bränvin, som alla med mer och
mindre mening nu mera anse såsom landets värsta fiende och
dess största olycka; en sådan industri bör man i min tanke
tvertom göra så begränsad som möjligt, om man skall göra sig
trodd att mena hvad man säger; — 2:o att göra annan kon¬
troll öfverflödig, än som är behöflig för författningens efterlef¬
nad, och således undvika den kostsamma och landet betungande
tjenstemannapersonal, som enligt Utskottets förslag skulle bil¬
das; och 5:o att bereda en för alla jordbrukare så högst nöd¬
vändig öfvergångstid, under hvilken de kunna, utan att blifva
ruinerade, ordna sitt jordbruk på annat sätt, samt äfven un¬
der nästkommande vår använda de produkter, som de i våras,
innan bränvinsförbudet utkom, odlade, på denna beräkning, och
som eljest till en större del måste gå förlorade. — Jag Isar i
förslaget upptagit 5 år, eller från och med 1835 till och med
1837. Skulle någon origtighet häruti förefinnas, så är detta
en sak, sorn lätt kan ändras efter omständigheterna. Afverk-
ningsförmågan hos större brännerier bar jag icke kunnat upp¬
gifva, utan tror att då en bestämd storlek och beskaffenhet
föreskrifves, det måtte nu blifva en eller flera klasser, detta
lätteligen kan utföras, antingen genom vetenskapsmän, eller ock
medelst profbränning. Om averkningen sedermera skulle nå¬
got öfverstiga hvad man beräknat, anser jag vara af så ringa
betydenhet, att man ej derpå bör fästa något afseende, heldst
en så betydlig besparing vinnes, genom undvarande af kontrol¬
lörer. Jag ölvergår nu till sjelfva förslaget.
Den 2 Augusti.
271
Art. 1.
Om rullighet lill bränvinstillverkning och liden för dess utöfning.
§ I-
Bränvin må pä landet tillverkas af hvar och en, som eger
eller innehar i mantal satt eller eljest skattlagd jord, och i stad
af hvar och en, som eger eller innehar tomt eller skattlagd jord
å stadens område.
§ 2.
Bränvinstillverkning skall år 1838 vara tillåten i 3 måna¬
der, nemligen under April, samt från den 18:de Oktober till
den 18:de December. oÅr 1886 i 2 månader, nemligen under
April och November. År 1887 i 1 månad, nemligen sista hälf¬
ten af April och första hälften af November, — med öppen
rätt för hvar och en att anmäla sig antingen för hela deri nu
bestämda tiden, eller ock under första året för 1 eller 2 måna¬
der; andra året för 1 månad och tredje året för J månad.
§ 3.
Bränvin må tillverkas antingen i konstbrännerier,[med red¬
skap, indelad i 2 eller flera klasser, men hvarje klass noga
bestämd till storlek och konstruktion, eller ock i mindre brän¬
neriet der endast enkel redskap af en till pannerymden be¬
gränsad storlek är tillåten.
§
> Bortgår.
; §§:na 8, 6, 7, 8 och 9.
Bibehållas.
§§:na 10, 11, 12, 13, 11, 18, 16, 17.
Bibehållas, så långt de icke stå i strid mot det föregående.
Art. 2.
Om bränvins deslillcring oeh rening.
Bibehålles så långt det icke står i strid mot det föregående.
Art. tt.
Om redskaps målning och stämpling.
Bibehålles.
Art. A.
Om anmälan af redskap för bränvinstillverkning och destillering.
Bibehålles.
272
Den $ Augusti.
Art. 5.
Om försegling af redskap för brdnvins tillverkning elter
deslitlering.
Bibehålies.
Art. G.
Om afgift för bränyinstillverkning eller distillering.
§ 42.
Afgift för bränvinstillverkning utgår under år 1833 med
8 sk.; år 1856 med 12 sk., och år 1837 med 16 sk. banko
för hvarje tillverkad kanna bränvin å 6 graders styrka.
§ 45.
Vid tillverkning i konstbränneri beräknas afgiften efter red¬
skapens afverkningsförmåga, som utrönes genom profbränning.
§ 44.
Vid tillverkning i mindre bränneri beräknas äfven afgif¬
ten efter redskapens afverkningsförmåga, och antages tillverk¬
ningen under dygn uppgå till |:delar af pannans rymd, då red¬
skap utan mäskvärmare användes, samt till ett med J:del derut¬
öfver förhöjdt belopp, eller en gång pannans rymd, då redskap
med mäskvärmare begagnas.
§ 43.
Afgift för bränvinstillverkning erlägges vid de vanliga krono-
uppbördsstä m morna.
§§:na 46, 47, 48 och 49.
Bortgå.
§ 30.
Bibehålies.
§§:na 31, 32 oell 33.
Bibehållas med de förändringar, som äro en följd af det
föregående.
Art. 7.
Bortgår.
Ari. S.
Om ansvar för öfverträdelse af författningens föreskrifter.
Bibehålles med de förändringar, som äro en följd af det
föregående.
l)rn 2 Augusti.
273
Art. 9.
Föreskrifter i afseende å författningens verkställighet.
Bibehålles så långt den icke står i strid mot det föregående.
Art. MO>
Bortgår.
Art. MM.
Bortgår.
Pehr Erik Andersson från Westmanlands Län: »Så myc¬
ket är i denna fråga ordadt, att det är föga värdt att ytterli¬
gare derpå spilla ord. Hvad åtskillige Talares både nu och
under öfverläggningen uti Lördagens plenum framställda tankar
om ett bemedlingsförslag angår, så tjenar ett sådant till rakt
ingenting, då frenne Stånd redan afgjort det reglementariska af
fråsan och denna del således är att betrakta nära nog såsom
Lag. Dessa tre Stånd medgifva belt säkert ingen förändring
häraf. Beträffande åter frågan om bestämmandet af bränvins-
skatten, så går denna till förstärkt Stats-Utskott för att der
afgöras. Här finnes, efter! mitt sätt att se, ej annat att göra
än att lägga Memorialet tilljjhandlingarne.»
Häkan Pettersson från Blekinge: »Mina åsigler uti brän-
vinsfrågan har jag förut tillkännagifvit, och således är det icke
iämpligt att här ånyo upprepa dem. Då Utskottets afgifna
förslag medlör trassel och våda för jordbruket, och då jag ej
eller kan ingå på de af Ola Månsson med (lere ledamöter inom
Ståndet framställda bemedlingsförslag, så sluter jag mig till dem,
som yrka att Betänkandet och Memorialet måtte afslås och
läggas till handlingarne.»
Guslaf Nilsson från Calmar Län: »Min och mina kom-
mittenters åsigt af frågan är den, att Utskottet icke det rin¬
gaste tagit i betraktande hvarken de petitioner, sorn i tusental
från folket inkommit till Kongl. Maj:i eller Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition i ämnet, ej heller de motioner, sorn af mig
och andre Ledamöter inom detta Hedervärda Stånd blifvit väckta,
till förminskning af bränvinsöfverflödet. Tvertom har Utskot¬
tet öppnat portarne för en ännu större öfversvämning, än den
vi förut lidit utaf. Här är ordadt i frågan pä tusende sätt, och
jag 'vill icke utbreda imig vidlyftigt derom, utan blott uttala
min och mina kommittenters missbelåtenhet med den utgång,
densamma fått. Denna missbelåtenhet har jag både mundtiigen
Uondt-St Prat vid ttiksd. 1853—1854.] PI. 48
274
Den 2 Augusti.
och genom bref erhållit kännedom örn. Jag önskar att Memo¬
rialet måtte läggas till handjingarne för att hos efterverlden
tjena till ett minne öfver dem, hvilka lagt grundvalen till
den Bränvinsförordning, som vi troligen snart hafva att för¬
vänta.»
Jonas Christoffersson från Wermlands Län: »Som det sär¬
skildta Utskottet icke fästat det ringaste afseende på hvad Bonde-
Ståndet anförde vid återremissen af Betänkandet N:o 8, så an¬
ser jag det icke löna mödan att framställa några bemedlings-
förslag i ämnet. Bäst är att afslå hvad Utskottet framställt;
hvarföre jag äfven yrkar afslag och att Memorialet måtte läg¬
gas till haudlingarne.»
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »När Memorialet
sistlidne Lördagsplenum förevar, yttrade jag den tankan, att det
icke vore lämpligt att afslå detsamma och lägga det till hand-
lingarne. lag tycker mig inse olämpligheten häraf hufvudsak¬
ligen från tvenne synpunkter, För det första anser jag att vi
böra visa det vi icke vilja undandraga oss en billig beskatt¬
ning på bränvinsbränningen, och för det andra borde de stora
konstbrännerierna erlägga högre afgift lill Staten, än de smärre.
Sedan jag derföre nu noggrannare öfvertänkt Ola Månssons
framställda bemedlingsförslag, så vill jag deruti föreslå en för¬
ändring. Bet innehöll, om jag icke missminner mig, att skat¬
ten å de smärre pannorna skulle komma att utgöra 8 sk. per
kanna och 12 sk. per dito för bränvin, tillverkadt med konst¬
apparater. Skulle män antaga detta förslag, så vore det att
understödja konstbrännerierna på de smärre pannornas bekost¬
nad, då Utskottet föreslagit skatten till 16 sk. per kanna brän¬
vin, tillverkad t med hvilken redskap som helst. Icke en hun¬
dradedel af bränvinsbrännare kommer hädanefter att begagna
sig af småpannor, och derför bör skatten å de stora bränneri-
ernas redskap fortfarande bestämmas till 16 sk. per kanna,
men husbebofsbrännarnes nedsättas till 8 sk.
Det är icke välbetänkt att helt och hållet afslå Memo¬
rialet och lägga det till haudlingarne. Visserligen kunde det
förtjena ett sådant öde, ty det uppfyller icke, såsom Petter
Claesson ganska rätt anmärkt, sitt ändamål eller förminskandet
af bränvinstillverkningen; men om vi ogilla Memorialet och
lägga det ad acta så uppstår stor bitterhet deraf, och man skall
säga, att Bonde-Ståndet är så ömt om bränvinsbränningen, att
det helst vill fasthålla sig vid den gamla författningen och icke
gå in på någon förändring. Om vi deremot antaga Ola
Månssons förslag, med den förändring, jag deruti gjort, så kan
man icke säga annat, än att vi velat hafva skatten å hus-
Den 2 Augusti.
275
behofsbrännlngen nedsatt till 8 sk. per kanna, under det vi
bibehållit den af 16 sk. vid fabriksbränningen. Vi hafva ny¬
ligen försökt vinna understöd af vare Med-Ständer uti skatte-
förenklingsfrågan; rriå vi äfven göra elt försök i detta ämne,
ifall en kontraproposition kommer i fråga att uppsättas, då
bränvinsskatten skall uti förstärkt Siats-Utskott bestämmas.
Om, enligt Ola Månssons förslag, kontrollörerne kunde komma
att försvinna och afverkningslörmågan för konstbrännerierna
att tillförlitligt och noggrannt bestämmas, så vore derigenom
mycket godt vunnet, ty kontrollanterne komma med ali säker¬
het att, såsom Peller Claesson redan sagt, blifva försnillare för
vinstens skull. — Jag upprepar ännu en gång, att jag icke vill
att Memorialet lägges till handlingarne: väl ogillar jag det der¬
uti framställda förslag, men Vill dock icke påyrka bibehållan¬
det af den gamla författningen, ty den allmänna meningen vid Riks¬
dagens början var att erhålla en författning, hvarigenom brän-
vinstillverkningen skulle på en gång förminskas och fördyras,
och stadna vi vid fasthållandet af den författning, vi förut
haft, så gifva vi i och med detsamma tillkänna att vi vilja
ernå hvarken någon förändring eller någon förminskning af
bränvinsfloden. Iljerhanders förslag kan visserligen vara för¬
tjenstfull nog i hvad det rörer förminskningen, af bränvins-
bränningen, då han föreslår att bränvinstillverkning skall år
1835 vara tillåten i tre månader, år 1856 i två månader och
år 1837 under en månad, men man blir deraf icke underrät¬
tad om bränvinsbränningen från och med 1838 skulle blifva
alldeles förbjuden eller icke. Meningen är väl den, att näst-
sammanträdande Ständer skulle taga denna sak om hand. Som
jag imellertid.. icke haft' tillfälle att närmare studera Itjerlcan-
ders förslag så sluter jag mig till det af Ola Månsson fram¬
ställda, med den deruti af mig uppgifna förändring, hvilken jag
hoppas måtte af Ståndet godkännas.
Erils Ersson från Stora Kopparbergs Län, skriftligen:
»Det förslag till reglering af bränvinsbränningen, sorn Sär¬
skildta Utskottet utarbetat och hvarom Hedervärda Ståndet nu
skall fatta sitt beslut, står beklagligen i uppenbar strid med den
af hela folket gemensamt uttryckta tanke, hvilken gifvit första
anledningen till den stora förändring uti bränyinslagsliftningen,
som vid innevarande Riksdag kommit å bane. Uti de hun¬
dradetals petitioner utaf sockenstämmor, enskilta korporationer
och hushållningssällskaper, som förlidet år ifrån alla landsändar
till Regeringen ingåfvos, uttalades enhälligt den önskan, att
bränvinsöfverflödet måtte minskas och derigenom äfven fylleriet.
Men är detta ändamål uppfylldt uti det förslag, hvarom vi nu
27G
Den 2 Augusti.
hafva att besluta? Långt derifrån, snarare motsatsen. Kongl.
Maj:ts Proposition har först fört frågan uppå denna afväg, för
att gynna det bränvinsbrännande possesionat-interesset och Sär¬
skildta Utskottet, helt och hållet uti händerna på detta interesse,
har fullbordat verket och klart uttalat den syftning, som uti
Regeringens Proposition ännu låg insvept uti ett visst tvety¬
digt dunkel. Bränvinsfloden skall fortfarande strömma lika starkt
som förut, men det är de större possesionaterne, egarne af fa-
briksbrännerier, åt hvilka ensamme vinsten på denna rörelse
skall förbehållas, under det att den mindre hemmansegaren, som
icke tänker på att bränna till afsalu, betages, så vidt han ej
vilh erlägga en alldeles orimlig skatt, att tillverka det ringa
qvantum bränvin han för sitt hushåll behöfver. Ett förslag,
så ensidigt och partiskt till sin syftning, så orättvist till sina
grunder, kan jag ej med min röst biträda.
Jag kan härvid ej neka mig att särskildt uttrycka min leds¬
nad och sorg öfver, att det Högvördiga Preste-Slåndet äfven bidra¬
git till den lörderffiga och orättvisa lagstiftning, som Bonde-Stån¬
det nu bestrider och sannolikt förgäfves bjuder till att förhindra.
Ingen medborgareklass har så mycket som Presterne varit i
tillfälle att se och erfara det rysliga onda, alla de olyckor,
laster och brott, som det hittillsvarande bränvinsöfverflödet
dragit öfver land och folk, så i andlig som lekamlig måtto; in¬
gen borde ock känna sig uppmanad så mycket som de, både af
embets- och samvetspligt, att sätta en gräns för det onda och
stäfja dess framfart. Men likt de öfriga Stånden synes ock
Preste-Ståndet, glömskt utaf liela folkets förlidet år uttalade
önskan, nu ej hafva haft något annat mål, än att spela brän-
vinsbränningsrättigheten öfver i de större possesionaternes eller
fabriksbrännarnes händer, och att uttaga lill Statskassan i skatt
en så stor syndapenning som möjligt; — ty syndapenning må
den väl kallas, när man betänker, att det är från den fattiga
och torftiga arbetsklassen, som de förväntade millionerna huf¬
vudsakligen äro beräknade att utgå. Och hvar kommer väl
slutligen denna syndapenning att hamna? lag spår, uti ökade
fängelser och arbetshus m. na., utom det att kommunerna ock
uti en omättligt uppdrifven kostnad för fattigvården få vidkän¬
nas nya uppoffringar.
Derföre är min lanke, alt, i stället för det utaf Utskottet
uppgjorda ensidiga och orättvisa förslaget, Ståndet bör fatta
det beslut, att bränvinsbränningen år efter år succesive inskrän-
kes, tills den slutligen kan alldeles förbjudas. Endast på så¬
dant salt, och genom ett dylikt förbud kan den fordna Svenska
kraften åler uppvakna, och en bättre anda, ett föryngradt lif
ingjutas uti den af bränvinsgiffet förderfvade samhällskroppen.
Den 2 Augusti.
277
Att den tanke, jag nu yttrat om succesiv inkränkning af
bränvinsbränningen, tills denna slutligen kan alldeles förbjudas,
icke är blott min enskildta mening, utan jemväl mina kom-
mittenters, styrker jag med bilagde åtta sockenstämmoprotokoll,
och bland dessa ock ifrån de betydligaste och folkrikaste för-
»amlingarne i Riket, Leksand, Rättvik och Mora, hvilka, be¬
lägna uti den fattiga öfre Dalorten, i vida högre grad änslätt-
landsprovinsernas innebyggare få erfara de olyckor, dem det
i bättre lottade landskaper tillverkade bränvinet, i öfverflöd
tillfördt, sprider bland Dalarnes befolkning.
Jag yrkar derföre, ulan ali skonsamhet, afslag å Betän¬
kandet.»
Ola Månsson från Skåne: «Då jag i det Plenum, frågan
sist förevar, yttrade mig och framlade det förslag, som, alltse¬
dan diskussionen derom då afbröts, hvilat på Ståndets bord, så
gaf jag tillkänna, att jag icke kunde vara nöjd och belåten med
Utskottets förslag uti Betänkandet N:o 8 och Memorialet N:o
men då jag icke heller kunde gilla att detsamma rätt och
slätt afsloges och lades till handlingarne, utan önskade att Stån¬
det måtte fatta ett beslut i frågan och på grund deraf utfärda
inbjudningar till de andra Stånden att i detta beslut sig förena,
så var det min skyldighet att framlägga och så vidt mig möj¬
ligt var begripliggöra min åsigt härutinnan. Icke någon tanke
på enskild fördel eller någon enskild mening ledde mig vid
fullgörandet af denna pligt, utan blott känslan för det allmänna
bästa. Jag begär nu icke ordet för att ytterligare förorda
mitt förslag, ty det har nu hvilat på Ståndets bord under
flera dagars tid, och hvar och en har deraf kunnat taga känne¬
dom, men då jag yttrade, det jag ville rätta mig efter Stånds-
ledamöternes vilja så vidt möjligt var och låta hvarje anmärk¬
ning lända mig till efterrättelse, ifall den kunde införlifvas uti
mitt förslag, så måste jag nu granska, huruvida de framställda
anmärkningarne äro befogade eller icke. En Ledamot har sagt,
att han icke förstod hvartill det skulla tjena att, då Irenne
Stånd redan fattat samman tämmande beslut i den ekonomiska
delen af frågan, aflåta inbjudning uti en redan sålunda afgjord
sak. Jag tror dock, att, ifall man aflåter en inbjudning i frå¬
gan om beskattningen, man äfven kan på samma gång fram¬
ställa en sådan i den ekonomiska delen af ärendet, ty om Med-
Stånden icke antaga inbjudningen i hvad den rörer det ekono¬
miska, så står det Ståndet alltid öppet att till Kongl. Maj:t
inkomma med underdånig framställning härutinnan. Detta är
skälet, hvarför jag, då vi i sista hand skulle afgöra detta, intog
den ekonomiska delen af ärendet uti mitt förslag. Äfven en
278
Den 2 Augusti.
annan Talare liar yttrat det han icke kan gilla, att man vill
upprifva hvad 5:ne Ständ beslutat i en ekonomisk fråga; men
icke desto mindre har lian sjelf uti sitt förslag påyrkat ändrin¬
gar uti konstruktionen af ångapparaterne och att denna måtte
till sin beskaffenhet bestämmas; att stadgandet örn kontrollan-
terne måtte ur förslaget bortgå; att ändring uti bestämman¬
det af redskapens afverkningslörmåga mätte komma att ega rum ;
med flere dylika förändringar, hvilka alla äfven jag påyrkat,
och jag kan icke inse att, genom vidtagande af dessa förändrin¬
gar, något upprifvande af förut fattade beslut kan komma i
fråga. Jag är fullt öfvertygad derom att, ifall Ståndet hyste
sympathi för något medelvägsförslag, den värde Talarens och
mitt förslag ganska väl skulle kunna sammansmälta, ehuru jag
uti mitt förslag något mer ingått på specialiteter. Veller Jöns¬
son har velat godkänna mitt förslag med en viss uppgifven för¬
ändring, bestående deruti, att skatten för konstbrännerierna
fortfarande skulle bestämmas till ^6 sk. per tillverkad kanna
bränvin, men för husbehofsbränningen nedsättas till 8 sk., i
likhet med hvad jag föreslagit. Man vet icke ännu om vi
vinna något hos Med-Stånden, icke ens om detta Stånd går in
på mitt förslag, och derför anser jag denna förändring icke
betyda mycket. Jag vill deremot bestämdt tillbakavisa den
tanken, att jag medelst genomdrifvandet af mitt förslag velat
gynna de större brännerierna på de mindres bekostnad. Jag
har yrkat att afverkningsförmågan skulle beräknas efter veten¬
skapliga grunder, ty då kan icke något underslef rimligtvis
komma i fråga, såsom hända kan, ifall kontrollörer skola till¬
sättas, och äfvenledes kunde man deraf hemta den ytterligare
fördelen att inga kontrollörer behöldes. Efter hvad jag tyckt
mig finna, så har mitt förslag icke förmått vinna någon större
och allmännare sympathi inom Ståndet, och jag fogar mig med
undergifvenhet efter majoritetens upplyftare omdöme i föreva¬
rande fall. Ingalunda kan jag finna det vara underligt eller
ogilla att Ståndet visar sig harmset öfver Särskildta Utskottets
tillgöranden, hvarigenom inskränkning i husbehofsbränningen
förorsakats, utan att bränvinstloden ändock derigenom förmin¬
skas. Jag hyser den bestämda öfvertygelsen, att detta Stånd
önskar förminskning uti densamma, och icke vill bibehålla den
gamla bränvinsförordningen; af dessa skäl uppgjorde jag äfven
mitt förslag, under hopp att, genom inbjudningar, äfven kunna
få detsamma af Med-Stånden gilladt och antaget. Nu öfver-
lemnar jag frågan härom åt Ståndet och underkastar mig, som
jag redan nämnt, majoritetens beslut, samt vill icke vidare
uppträda lör att söka genomdrifva eller försvara detsamma.
Den 2 Augusti.
279
såvida det ej blifver angripet såsom utgånget från egennyttiga
åsigter i ett elier annat hänseende.»
Johannes Alisson från Malmöhus Län: »Det är öfverflödigt
att vidare orda i denna fråga, ty mycket är redan förut sagdt,
och tankarne inom Ståndet äro tillräckligt kände; meri jag an¬
ser mig vara skyldig att, i deri afgörande stunden, gifva min
mening tillkänna, örn icke för annat, åtminstone för att hafva
den i protokollet förvarad. Denna fråga har under hela Riks¬
dagens lopp utgjort ett tvistefrö, och man retas och betages
ovilkorligen af agg, då man finner att Utskottet och de frenne
Med-Stånden i det sista ögonblicket beröfva! Ronde-Ståndet ali
både ekonomisk och Grundlagsenlig rätt. Med afseende å hvad
vid detta ärendes behandling förekommit, så har jag varit gan¬
ska villrådig om hvad beslut, sorn borde fattas, för att bringa
frågan till en lösning, hvarmed våra komittenter skäligen kunna
vara belåtna, ty här hjelper numera snart sagdt ingenting.
Nationen har genom otaliga petitioner anropat Konung och
Ständer om inskränkning och förminskning af dpn just genom
sitt öfverflöd skadliga varan, men på hvad sätt hafva de 3
öfrige Riks-Ståndeo gått dessa nationens högljudt uttalade önsk¬
ningar till mötes? Jo dessa Stånd hafva blott spekulerat på
huru bränvinsbränningen och tillverkningen skulle kunna till
ännu högre grad än förut uppbringas, och för Bonde-Ståndet
har icke annat varit att göra, än alt overksamt åse deras konst¬
grepp. På detta sätt hafva de uppfyllt nafiortens Önskningar
och motsvarat dess förhoppningar. Första gången frågan här
förevar instämde jag med Medin uti hans, Betänkandet vidfo-
gade reservation, och hyser ännu fortfarande den åsigt att
konstapparaternes afverkningsförmåga måste definitivt bestäm¬
mas oell begränsas, ty får man inrätta dessa maschiner så
uppfinningsrikt och konstmessigt, sorn man behagar, kari man
aldrig beräkna deras tillverkning, hvaraf den ovilkorliga följ¬
den blifver, att Staten kommer att lida stora förluster, derige¬
nom alt beskattningen icke till behörigt belopp kan beräknas
och indrifvas. Äfven har jag satt mig emot tillsättande af kon¬
trollörer, ty de aldra fleste af dem skulle ej kunna stå emot
den starka frestelse, som skulle stå dem jemnt för ögonen, och
de skulle, elter min öfvertygelse, blifva en kräfta i Statskrop¬
pen. Äfven har jag satt mig emot antagandet af den höga
skatt, hvilken blifvit af Utskottet föreslagen, ty då den öfver-
stiger den uti Danmark och Preussen stadgade afgift för brän-
vinstillverkning, så är det en klar sak, att den kommer att
förorsaka insmugling af spirituosa från dessa länder, hvaraf
ytterligare följa brott och elände, allt saker, som det tillhör
den lagstiftande makten att efter yttersta förmåga hindra eller
28U
De/i 2 Augusti.
åtminstone afböja, men icke att framkalla och befordra. Af
allt, som förekommit, finner man, att frågan står på alldeles
samma punkt nu som förra gången, deri här förevar. 'frenne
Ledamöter af Ståndet hafva uppgifvit nya förslag, hvilka, or»
de sammanjemkades till en bestämd lag, jag visserligen tror
vore mycket bättre och klokare, än Bränvins-Utskottets hela
opus, som nu ligger framför våra Ögon. Hade aldrig detta
olyckliga Utskott någonsin funnits tilt, så hade vi bestämdt fått
inskränkning uti bränvinstillverkningen och dermed hade våra
kommittenter varit belåtne. Ifuru nu dessa ingifria förslag
skola kunna så samrnanjemkas, att de af de frenne öfrige Riks-
Stånden, hvilka i frågan redan beslutat, skola kunna antagas,
är en sak, sorn jag ingalunda kan begripa. Skulle man vara
nog enfaldig att tro, det en inbjudning från vår sida skulle
kunna komma bindeln att falla från deras ögon, så att de kunde
skåda deri skriande orättvisa, de föröfvat mot Bonde-Ståndet ?
Jag tror det icke och vågar icke hoppas att deras hjertan skola
vekna. Skulle dessutom en inbjudning medföra någon fördel,
så borde den åvägabringas förrän vi afgöra frågan. Många
hafva tinder diskussionen påstått, att ett riaket afslag å Me¬
morialet icke vore enligt med Grundlagen och för närvarande
lämpligt, men jag anser det vara bäst att, utaf tvenne onda
ting, välja det mindre framför det större. Man har äfven
här talat om missbelåtenheten i landet öfver den ställning, frå¬
gan för närvarande innehar; jag medgilver väl, att denna miss¬
belåtenhet på somliga orter är ganska stor, men jag tror ock,
att den stora allmänheten och våra kommittenter skola instämma
deruti, att Bonde-Ståndet uti denna fråga blifvit underkastadt
ett bestämdt våld af de 5:ne öfriga Ständen.»
Peller Mårtensson från Jönköpings Län: »Jag har förut
llere gånger yttrat mig i denna vedervärdiga fråga, då den
här i Ståndet förevarit, och vill således blott i korthet uttala
några ytterligare rellektioner. Skulle Utskottets förslag vinna
häfd af lag, har jag snart sagdt intet interesse i denna fråga
att lörsvara, ty knappt y^idel af mina kommittenter idka för
närvarande husbehofsbränning, och efter stadgandet af en så¬
dan lag skulle den helt och hållet försvinna. För öfrigt vill
jag till Protokollet anföra följande:
»Svenska folket väntar med spänd uppmärksamhet på hvad vi,
deras ombud, besluta i den för Nationen så högst vigtiga frågan
om bränvinstillverkningen. Men hvad har i detta hänseende
under innevarande Riksdag af oss blifvit uträttadt ? Hafva folk¬
ombuden lyssnat till de många petitioner, som vid Riksdagens
början hade förelupit dels till konungathronen, dels de särskilda
Den 2 Augusti.
281
uppdrag, nära nog hvarje Representant lätt af sina kommittén-
ter, såsom samvetssak, att med all sin förmåga söka till att
stifta en så förnuftsenlig lag för bränvinstillverkningen, att den
måtte trygga Nationen från den allt mer och mer öfverhand¬
tagande bränvinsfloden, hvilken hvarje sann fosterlandsvän med
grämelse frivilligt måste bekänna vara en fiende, som griper
omkring sig med sina i både ekonomiskt, moraliskt och fy¬
siskt hänseende förstörande verkningar.
Hvad iiafva vi uträttat, eller hvad hafva vl förmått ut¬
rätta inom vårt Stånd? Jo, det enda dervid är att några Le¬
damöter från Bonde-Ståndet hafva fått deltaga i det Särskildta
Utskottet, att vara åsyna vittnen då de trenne andra Riks-
Slånden dikterat den lag, som nu ligger framför oss, och i
hvilken jag icke förmår uppsöka ett enda ord, som kan lända
Fäderneslandet och Nationen till ringaste hugsvalelse för de hög¬
ljudda klagorop, som genljödo från alla landsändar. Nej thy-
värr, har det högst klandervärda Utskottet, i rak strid mot
Bonde-Ståndets uttalade önskningar, låtit komma sig till last, att
icke allenast genom en så onaturlig bränvinsbrännings-lag, som
den nu ifrågavarande, hvarigenom de tillintetgjort all tanka för
de mindre bemedlade jordbrukarne att någonsin hädanefter
kunna sjelf tillverka sitt bränvin, i anseende till den odrägliga
beskattning, de vräkt på den s. k. hus^eliolsbränningen, utan
äfven förstått att lemna konst- och uppfinningsförmågan ett
obegränsadt fält i sin aldrig slumrande verksamhet, lör att
dymedelst framtvinga en lika stor, om thyvärr icke ännu större,
syndaflod af bränvin, än den, som hitintills blifvit sedd, och
allt detta, för att ernå den högsta möjliga vinst, men icke ak¬
tande för rof den demoraliserande inverkan, det olyckliga flui¬
dum åstadkommer på rnenniskorna, som njuta deraf.
Sådan blir den lag, som våra Med-Stånd vilja påtvinga
Svenska allmogen till att blindt tro och lyda. Hvad månne
våra kommittenter skola anse oss hafva uträttat, då de fordra
redogörelse för vårt vigtiga uppdrag, då de lätt inse, hvilka
följder denna lag drager med sig, nemi. ökad beskattning, för¬
kortad tid för bränvinstillverkningen, onyttiga, men dyrlegda
kontrollörer, samt till råga på allt detta eländiga, hafva vi fått
en större syndaflod i bränvin än förut.
Hvad kan Bonde-Ståndet göra i denna sak, då det Sär¬
skildta Utskottet, enligt hvad man nödgas erkänna, statuerats
på grund af det rum som Svenska Grundlagen bjuder? Jag
kan icke annat än beklaga Svenska folket, hvars ombud, gif-
vit plats åt ett dylikt; det återstår ej mer än att jag lika¬
ledes ville att Svenska »Litanian» lemnade äfven eu plats,
282
Den 2 Augusti.
plats, hvari man under andaktsbruket måtte äfven utropa: För
Särskildta Utskott bevare oss milde Herre Gud.
Jag yrkar afslag å Belänkandet N:o II, och önskar att
det må förvaras biand andra dylika handlingar till evig tid.»
Georg Ryqvist från Wermland: »Redan då frågan sista
gången Uti Plenum förevar, yttrade jag den åsigt, det anled¬
ning var att förmoda, att bemedlingsförslag till intet tjenade.
De äro icke så fullständiga att de kunna för Med-Stånden fram¬
läggas, och dessutom vinner man icke på den vägen det resul¬
tat, till hvilket man åstundar' hinna. Hvarthän kommer man
väl med fråsan om bränvinsbrännings-afgiften, då den i Utskot¬
tets Betänkande beräknas efter redskapens afverkningsförmåga
till ett belopp af j utaf pannerymden, men man fordrar dess
nedsättning till | eller i deraf? Då skatten är bestämd att
utgå lika hög för konstbrännerier och bränvinstillverkning med
enkel redskap, så frågar jag om man har den ringaste utsigt
till framgång, då man önskar nedsättning i afgiften för de se¬
nare från 16 sk. till B sk. pr. kanna?
Visserligen talar man sålunda om bemedlingsförslag, men
dessa halva icke den minsta utsigt att gå igenom hos Med-
Stånden. Hade dessa velat åstadkomma en billigare och rätt¬
visare las, så hade de från början behandlat frågan helt an¬
norlunda, än nu skett, lör att stifta den lag, som nu blif¬
vit oss förelagd. Att nu tro, det Med-Stånden blott på en in¬
bjudning från Bonde-Ståndet skulle upprifva sina beslut, är helt
och hållet fåfängt. — ålan har här sagt, att det vöre grund¬
lagsvidrigt att afslå Betänkandet och Memorialet och lägga dem
till handlingarne. Detta är något, som jag ingalunda kan finna,
ty Bonde-Ståndet måtte väl äga rättighet att för sin del bifalla
eller förkasta och lägga ett Memorial eller Betänkande till
handlingarne, om det så för godt finner. Det måste äga en
fullkomlig rätt härtill, så väl som att förkasta hvarje bemed-
lingsförslag och icke, såsom här varit föreslaget, behöfva sätta
upp hvart och ett sådant till kontraproposition vid en förvän¬
tad votering angående Utskottets Betänkande, ty då vore Stån¬
det likafullt tvunget att fatta ett bestämdt beslut. Jag kan åt¬
minstone för min del icke finna det vara rätt att så uppställa
propositionerne, att man blir nödsakad att antaga det ena eller
andra af de framställda förslagen.
Man har här ock sagt, att vi icke kunna stå till svars in¬
för våra kommittenter ifall vi behandlade frågan på det sätt,
jag här föreslagit. Jag tror mig likväl i detta fall med lugn
kunna se dem i ansigte!, men ifall jag biträdde ett bemedlings¬
förslag, som ingenting kunde uträtta, utsatte jag mig rättvisli-
Den £ Augusti.
283
gen för den anmärkningen, att jag icke egde stort omdöme, dä
jag kunde arbeta för något, som aldrig kunde vinna framgång.
Jag anser det vara mycket lättare att försvara det senare hand¬
lingssättet, än det först omnämnda. Ifall de Irenne andra Stån¬
den hade velat ingå på något förmedlingsförslag, så hade de
nog gjort oss uppmärksamme på de delar af frågan, i hvilka
de möjligen kunnat låta jemka med sig; då något sådant likväl
icke afbörts före det vi nu skola fatta vårt beslut, så finnes
intet hopp att någon bemedling kan utfalla till allmän belåtenhet.
Äfven har blifvit yttradt, att, ifall Ståndet nu afslår före¬
varande Memorial, det skulle se ut som om vi vore så ömma
om bränvinsbränningen, att vi aldrig ville medgifva en förän¬
dring deruti. Jag tror dock, att man af yttranden, inom Ut¬
skottet afgifne utaf detta Stånds Ledamöter, äfvensom utaf hvad
som inom Ståndet förekommit' under behandlingen af denna
fråga, och hvilket allt finnes uti Ståndets Protokoll förvaradt,
skall klarligen finna, att Ronde-Ståndet velat komma till ett
annat resultat, än det Utskottet hunnit, med ett ord, att Stån¬
det sträfvät för inskränkning och förminskning både uti brän-
vinets tillverkning och uti förtäringen af spirituösa drycker.
Ingen förebråelse kan med fog och billighet göras oss, att vi
härutinnan försummat iakttaga vår pligt. — Jag hyser den öf-
vertygelsen, att den gamla hränvinslörfattningen. med alla sina
brister, är lika god som den nu förslagna, och då vi icke kunna
vinna en sådan förändring, som leder till afböjande af missbru¬
ken, så ser jag irige'n rimlig anledning att gå in på ett annat
förslag. — Man har ock sagt, att, då vi icke kunnat sätta oss
emot behandlingen af beskattningsfrågan, vi i följd derutaf äf¬
ven mäste vara med i dess afgörande. Jag föreställer mig bäst
vara, att den gamla skatten qvarstår intill nästa Riksdag, ly till
den tiden hinna de, som nu vilja åstadkomma en häftig ocfi
brådstörtad förändring i denna fråga, att komma till sans och
besinning, och vid nästa Riksdag kan en lag hinna utarbetas,
innehållande tillräckliga bestämmelser för en af behofvet på¬
kallad öfvergångstid, hvarigenom enhvar, som på något sätt
befattat sig med denna näringsgren, kunde undvika större skada
och förlust, än nödigt vöre. Alltid har jag ansett det vara af
vigt, att Ronde-Ståndet visar sjelfständighet, men måhända är
det i denna fråga vigtigare, än någonsin förut, ty icke den rin¬
gaste granlagenhet vid behandlingen af densamma har blifvit
vårt Stånd af Med-Stånden bevisad. Ifall vf visa sjelfständighet
och oberoende vid afgörande! häraf, så hyser jag äfven den för¬
hoppning, att Kongl. Majit dervid skall fästa sig, när frågan
kommer inför honom för att vinna hans Nådiga sanktion. —
284
Den 8 Augusti.
Jag yrkar afslag och att Memorialet mätte läggas till hand-
lingarne, såsom jag förut nämnt.»
Häruti instämde Olof Johansson från Stockholms Län.
Carl Nilsson från Östergöthlands Län, skriftligen:
»Då jag är öfverlygad, att detta Riks-Stånd icke kan bi¬
träda de beslut, som de andra Stånden fattat, rörande vilkoren
för Bränvins tillverkning, samt då vi blifvit genom Talmannens
vägran af proposition samt Konstilutions-Utskottets gillande af
Talmannens vägran förhindrade att få den af Bevillnings-natur
varande bränvinsbeskattningen, enligt Rikets Reg.-Form, beredd,
och i sammanhang med öfriga Bevillriingen samt med afseende
på hvad Staten verkligen tarfvar, Rikets Ständer föreslagen, i
den ordning Grundlag bjuder; finner jag det vara öfverflödigt
att numera framställa eller förnya de många skäl, som redan
vid frågans föregående behandling blifvit i Bonoe-Ståndet an¬
förde, lör att visa omöjligheten för Allmogens Ombud och de
orepresenterade, mindre jordbrukande och arbetsklassernas enda
representanter inom Slåndsfördelningen, att biträda ett förslag
till ny förordning i ämnet, som skulle leda till dessa talrika
folkklassers ofärd.
Jemte kränkningen af Allmogens rätt till att fritt få an¬
vända sin jords produkter — en frihet, som måste anses vara
vilkoret för de tunga, och i proportion mot alla näringar eljest
orättvisa bördor, sorn skattejorrien sig åtagit, och sorn blifvit
af Konung och Ständer högtidligen erkänd, sednast vid 1823
års Riksdag — måste förslaget leda till en medelbar kränkning
af den för landets befolkning dyrbara, i Reg.-Formens 60:de §
nedlagda grundsats, att inga rnonopolier må lemna den till pris
åt några få personers vinningslystnad; ty genom detsamma un-
dertryckes alldeles möjligheten för alla mindre jordbrukare att
sjelfva tillgodogöra sin jords alster, eller draga möjligaste vinst
ur sämre eller skadade skördar o. s. v., och de lemnäs, jemte
landets talrikaste klasser, till de idkares godtycke, som, genom
åtagandet af en orimlig tillverknings-skatt, köpa sig till en ute¬
slutande rätt att sjelfve beskatta öfrige medborgare. Det måtte
väl, nemligen af ingen med ringaste slutkonst begåfvad, kunna
förnekas, att den nya Fabriksrörelse, som man genom de tre
Ståndens beslut nu vill införa, under benämning »större brän¬
neriet, alldeles undertrycker de så kallade »mindre», eller den
förut i Riksdags-Beslut, Kongl. Förordningar och sjelfva Grund¬
lagen, såsom en laglig handtering ansedda husbehofsbränningen,
och öfverflyttar den från hela den mindre jordbrukande klas¬
sen till några hundrade stora fabrikanter.
Den 2 Augusti.
285
])å nu dertill kommer, att den föregifna önskan att för¬
minska bränvinstillverkningen, samt söka inskränka förbruknin¬
gen, genom varans fördyrande, blott varit ett medel att för¬
villa opinionen för ögonblicket och att forsk afla de stora gods-
egarne och kapitalislerne tillfälle, att genom en obegränsad till¬
verkning kunna, under det de beskatta förbrukaren, undanrödja
all medtäflan; då således icke en gång den önskan, Bonde-
Ståndet delat med Begeringen och alla vältänkande män, att
dryckenskapslastens frestelser, kunde åtminstone minskas, hvil¬
ket säkrast vunnes, om blott en till jordens värde inskränkt så
kallad husbehofsbränning vore tilläten, och all fabriks-tillverk¬
ning af bränvin förbjuden, men deremot mång tusende jordinne-
hafvares rätt skulle förnärmas, samt de tvingas till förändring
i sin landthushållning, sin ladugårdsskötsel och sin enskilta
rörelse, hvilken är förenad med ganska betänkliga afhandlingar
och öfverenskommelse^ köpe- och låne-transaktioner, arren¬
den, kreditbestämmelser o. s. v.; — så finner jag mig, af den pligt
mig åligger, mot såväl dem, hvilkas ombud jag är, som mäng¬
den af mine medborgare, uppmanad, att i alla dess väsendtliga
delar ogilla förslaget till ny förordning för bränvins-tillverk-
ningen, äfvensom att protestera emot giltigheten af den utaf
ire Stånd beslutade beskattningen.
Jag anser, att det är Bonde-Ståndets rätt och pligt att
afslå Utskottets Memorial, och med ogillande lägga förslaget till
handlirigarne. samt att Ståndet icke bör göra sig delaktigt i
de Irc Ståndens beslut, hvilket, åtminstone hvad beskattningen
angår, på grundlagsvidrigt sätt tillkommit.»
Anders Jonsson från Skaraborgs Län, skriftligen:
»Särskildta Utskottets Memorial N:o 11, med förslag till
förordning angående vilkoren för bränvinsbrännings utöfvande,
innebär.- en så djup kränkning af Svenska allmogens billiga rätt
i detta afseende, att till och med otvifvelaktig! sjelfva för fäk¬
ta rne af detsamma inom sig icke kunna annat än erkänna
denna kränkning. Ingen kan mera än jag önska bränvinsbrän-
ningens mer och mer utrotande i vårt land; men då förslaget
långt ifrån att hafva detta til] uppgift, fastmera genom de enormt
produktiva ångbränneriernas privilegierande tycks vilja öka brän-
vinets produktion och följaktligen i samma mån dess konsum¬
tion, och då detta privilegierande så öppet sker just på be¬
kostnad af landtmannens, hvars ringa behållning af sin hem¬
mansdel, sedan de tunga skatterna blifvit utpressade, icke räcka
till att fylla de utgifter, anläggandet och drifvandet af ett ång¬
bränneri medför, kan detta förslag icke annat än förvåna, be¬
286
Den 2 Augusti.
visande huru penninge-intefesset vet att kringskansa och för¬
dubbla sin rätt, utan att fästa något afssende på de medel, det
härför använder.
Väl är, enligt förslaget, den mindre bemedlade rättighet
letnnad att drifva bränvinsbränning med enkel redskap, med
och utan mäskvärmare; men då skatten härför är så be¬
stämd, att ingen menniska med sundt förnuft skulle vilja för
denna rättighets åtnjutande erlägga denna skatt, som dock är
af menniskor vid sundt förnuft pubjuden, kommer denna rät¬
tighet, som sannolikt blir beviljad, dock att stå som en död
lag, vittnande om penning-interessets makt i Sverige år 1854.
Efter dessa allmänna betraktelser vill jag något orda om
2:dra och 44:de §§:na uti ifrågavarande förslag, nemligen: uti
2:dra §:n har Utskottet frångått sitt uti 9:de §-n af dess Be¬
tänkande N:o 8 gifna förslag, hvari det då hade tillstyrkt, att
i mindre bränneri må bränvin tillverkas under April och No¬
vember månader. Hvad mening Utskottet har haft med denna
förändring förstår jag ej, om icke den, att derigenom betaga
jordbrukaren den förde), han genom bränvinstillverkning i April
månad kunnat påräkna genom erhållande af drank till kreatu¬
rens utfodring under en mindre lodertillgång.
Uti 44:de §:n har Utskottet, för 18 kannors panna af en¬
kel redskap utan mäskvärmare, föreslagit i skatt per dygn 5
R:dr banko, under förmenande, att 15 kannor bränvin kunna
under nämnde tid med så stor panna tillverkas. Detta tiII-
verknings-belopp per dygn är, efter min tanka, alldeles lör
högt tilltaget, och kan icke med sagde redskap under dygn till¬
verkas, åtminstone inom mitt kommittentskap, der endast, med
all ansträngning, högst 10 kannor bränvin kunna på dygn till¬
verkas med 18 kannors panna. Vid betraktande af denna skatt,
jemförd med den, sorn blifvit hvarje hränvinskanna, tillverkad
i ångbränneri, åsatt, synes lätt huru i högsta grad stjufmoder-
ligt den så kallade husbehofsbränningen blifvit af Utskottet be¬
handlad, hvilken bordt haft företräde framför fabriksbrännin-
gen, emedan det är den sednare, som vållar bränvinsöfver-
flödet i landet. Med anledning häraf ogillar jag ifrågavarande
förslag, och yrkar att det må läggas till handlingarne.
Hvad åter beträffar, i händelse Ståndet kommer att be¬
sluta en inbjudning till de öfriga Stånden, för antagande af ett
bemedlingsförslag, i fall en bemedling vore möjlig, tager jag
mig friheten att uti här nedan uppsatta förslag framlägga mina
åsigter uti denna vigtiga fråga, förhoppandes att det inom Med-
stånden måtte fästas något afseende vid hvad jag här föreslår,
nemligen :
Den 2 Augusti.
287
Art. i.
Om rättighet till bränvinslillverkning och tiden för dess utöfning.
§ «•
Bränvin må på landet tillverkas af enhvar, som eger
eller innehar i mantal satt, eller särskildt skattlagd jord, och
i stad af hvar och en, som eger eller innehar tomt, eller skatt¬
lagd jord å stadens område.
§ Sä¬
ltra n vins till verkning skall, så framt ej högst vigtiga om¬
ständigheter föranleda dess inställande, vara tillåten för år 1855
under tre månader, nemligen hela April, och från den 15:de
Oktober intill den 15:de November, samt från och med den
15:de November till den 15:de December. Bränvinstillverkare
må linder en, två eller alla tre dessa månader, och för hvil¬
ken af dem, de vilja sig anmäla, handteringen utöfva, och var¬
der en månad den kortaste tid, för hvilken någon må sig till
bränvinslillverkning anmäla. Ar 1856 varder bränvinstillverk-
ningen tillåten under två månader, nemligeu April, samt från
den 15:de Oktober intill den loide November, och må den
eller de, sorn det åstunda, tillverkningen utöfva från den 15:de
November intill den 15:de December, i stället för April må¬
nad. Ar 1857, och intill dess Rikets Ständer vid nästa Riks¬
dag bestämt annan lag för bränvinslillverkning, må tillverk¬
ning af bränvin utöfvas endast en månad, nemligen sista hälf¬
ten af April och första hälften af November, med rättighet att
i stället för sista hälften af April tillverkningen utöfva under
hela November månad, och varder 14 dagar den kortaste tid,
som det året tillätes för bränvinstillverkning. ,
§ 3-
Bränvin må tillverkas antingen i konstbränneri, med en
till storlek och beskaffenhet noga bestämd, och öfver hela riket
lika redskap, eller ock i mindre bränneri,1 der endast enkel
redskap af en till pannerymden begränsad storlek är tillåten.
§ 4.
Utgår.
De öfrige §§me i lista Art. äfvensom alia §§:ne i 2:dra
Art. bibehållas i den mån de icke äro stridande mot de här
föreslagna, hvarefter de böra rättas och jemkas.
Ari. 3, 4 och 5.
Bibehållas, med enahanda jemkning och rättelse.
288
Den 2 Augusti.
Art. G.
§ 42.
Afgiften för bränvinstillverkning utgår för år 1855 med
8 sk., år 1856 med 12 sk. och för år 1857 med 16 sk. banko
för hvarje tillverkad kanna bränvin, ä 6 graders styrka.
§ 45.
Vid tillverkning i större bränneri, beräknas afgiften efter
redskapens afverkningsförmåga, sorn, på grund af profbränning,
bestämmes efter det kanneantal 6-gradigt bränvin, som per
dygn kan erhållas.
§ 44.
Vid tillverkning i mindre bränneri beräknas afgiften äf¬
ven efter redskapens afverknings-förmåga, och antages tillverk¬
ningen under dygn uppgå till två tredjedelar af pannerymden,
då redskap utan mäskvärmare användes, samt en gång pannans
rymd, då redskap med mäskvärmare begagnas.
§ 45.
Afgiften för bränvinstillverkning erlägges vid de vanliga
Kron o-uppbördstäm morna.
§§ 46, 47, 48, 49.
Bortgå.
§ 50.
Bibehålies.
§§ 51, 52, 55.
Bibehållas med de förändringar, som anses nödige, för att
ej vara stridande mot det föregående.
Art. 7.
Bortgår.
Art. 8 och 9.
Bibehållas i den mån de icke äro stridande mot det före¬
gående; hvarefter de böra rättas.
Art. MO och ti.
Bortgå.
Den 2 Augusti.
289
Af hvad sålunda är föreslaget erhålles en öfvergångstid
för så väl inskränkning uti tillverkningstiden, sorn bränvinets
fördyrande, och landtmannen kan äfven under denna lid få
ställa sitt landtbruk och ladugårdsskötsel på den fdt, som för
honom kan vara fördelaktigast.
Skulle det befaras, att genom det här ofvan föreslagna
beskattningssätt, några tusende kannor bränvin tillverkades i
Riket', för hvilka ingen afgift inginge till Staten, så är man
öfvertygad, att denna förlust för Staten fullkomligt ersättes
genom undvarandet af kontrollörer, hvilka efter detta före¬
slagna beskattningssätt icke iiro behöflige, och sorn i alla läll
icke alltid kunna vara så pålitlige, som man kunde påräkna.»
Daniel Danielsson från Orebro Län, skriftligen.
»På det högsta måste hvarje vän af landets väl och fol¬
kets sanna bästa beklaga att lagstiftningen för br ä n vi risti 11 ver k-
ningen frångått sin egentliga bestämmelse. I från att vara
grundad på jordbrukarens naturliga, af Konung och Ständer
förut erkända, och med så väl äldre uppoffringar, som mot
särskildta skatteåtaganden, häfdvunna rätt, att på för honom
fördelaktigaste sätt använda jordens produkter, hafva dels de
stegrade anspråken på en allt för öfverdrifven statsinkomst,
dels bemödandena att genom tillkonstlade föreskrifter och en
orättvist fördelad beskattning på husbehofsbränningen gynna en
efter hand tillkommen och redan alltför mycket utsträckt fa-
briksbränning, lyckats att till den grad hos våra Med-Ständer
göra sig gällande, att allmogens och de mindre jordbrukarnes
fördel alldeles blifvit åsidosatt, samt genom de nu af tre Stånd
fattade beslut skulle alldeles lemnäs till spillo.
Redan vid början af Riksdagen vågade jag i detta Riks¬
stånd framlägga mina åsigter om de lämpligaste grunderna för
bränvinstillverkningen och dess beskattning. (Se Ståndets pro¬
tokoll för den 50 December sistlidet år.) Det skedde för att
i min ringa mån varna och medla emellan de visserligen väl¬
menande men i mycket vilseledda opinionerna, som trodde sig ge¬
nom bränvinets fördyrande så mäktigt kunna verka till nyk¬
terhetens befordrande, samt de, mera på egna fördelar grun¬
dade, men oftast utöfver all billighet sträckta önskningar att
få i ytterlighet utöfva en rättighet, hvilken, enligt hvad landets
fordne Konungar och Ständer så ofta erkänt, endast synes till
fördel för det allmänna hunna förenas med jordbruket, men så¬
lunda älven borde begränsas af jordbrukarens behof.
Då jag icke halt anledning att sedermera frångå de då uttalade-
Bande-St. Prat. vid Riksd• 1853—1854 (' > - 19
290
Den 2 Augusti.
åsigter, men deremot nu finnér, att såväl Särskildta Utskot¬
tets vidblifvande af sitt system, sorn de tre andra Ståndens
fattade beslut, skall blifva högst olycksbringande för en betyd¬
lig del af landets jordbrukare; bar jag ansett mig böra fram¬
härda i försöket att inom detta Stånd söka göra min mening
gällande.
Jag föreslår derföre, att Bonde-Ståndet med afseende uppå
det förhållande, hvari frågan nu blifvit försatt, dels genom ire
Stånds biträdande till hvad 'Utskottet föreslagit, i fråga om
sjelfva rättigheten till utöfning af brä nvinst ill verkning, sättet
för densamma, redskapens konstruktion, o. s. v., dels genom
den oerhörda, äfven i min öfvertygelse uti lagvidrig ordning
föreslagna och af tre Stånd antagna beskattningen för de s. k.
»mindre brännerierna» eller husbehofsbränningen, samt då således
intet med Ståndets meningar öfverensstämmande resultat skulle
kunna åstadkommas, genom pröfning af de särskildta stadgan-
den, som Utskottet i sitt »Förslag lill ny förordning angående
villioren för bränvinstillverkning» tillstyrkt; utan tvertom frå¬
gans afgörande derigenom endast skulle invecklas och fördröjas,
måtte, såsom det rättaste och lämpligaste, afstå Utskottets Me¬
morial N:o 41; samt, i följd deraf, lägga det ofvannämnda för¬
elaget lill handlingarne.
För att likväl i sammanhang härmed kunna bereda en
utväg att komma till slut med denna vigtiga angelägenhet, an¬
ser'jag nödigt, alt Bonde-Ståndet förenar sig om något förslag,
som, uttryckande Ståndets gemensamma mening, kan lämpa sig
till en inbjudning hos Med-Stånden alt äfven förena sig i
Bonde-Ståndets beslut.
I sådant afseende vågar jag vördsamt yrka följande grun¬
der för beslutet:
l:o. Ingen större redskap för bränvinstillverkning må be¬
gagnas, då tillverkningen sker med eld, än 50 kan¬
nors panna, utan, eller 20 kannors panna med mäsk-
värmare.
2:o. Tillverkning med ånga må bedrifvas med högst
femton (43) kannors panna; samt i öfrigt de nu
gällande särskilta föreskrifter för denna tillverk¬
nings utöfning bibehållas.
3:o. Tiden för bränvinstillverkning inskränkes till två
(2) månader; eller från och med den 13:de Oktober
till och med den 13:de December; med lemnad frihet
för tillverkareu att anmiila sig blott lör en af dessa
Den 2 Augusti.
291
månader, eller att fördela tillverkningen på en af
dem och en månad om våren.
4:o. Beskattningen utgår efter samma grunder som nu;
men till ett så förhöjdt belopp, att, efter två må¬
naders tillverkningstid räknadt, erlägges lika stor
afgift, som nu för sex månader.
Ifall Ståndet skulle förena sig härom, torde beslutet böra
Med-Slånden medelås, om de inbjudas att deri deltaga; öfver¬
lemnande jag likväl till Ståndets bepröfvande, huruvida det
anses lämpligt att genast fatta beslutet, eller att först öfver¬
lemna till Ståndets Enskildta Utskott att yttra sig öfver hvad
jag nu föreslagit.
Denna af mig föreslagna utväg synes möjligen kunna med¬
föra derr verkan, att de andra lliks;Stånden frånlrädde sina
beslut, hvilka eljest sktdle leda till stor oreda, mycket miss¬
nöje, svåra lagbrott, samt tusentals mindre jordbrukares rub¬
bade välstånd — ja, i betydlig grad påskynda och föröka ut¬
flyttningar ur landet — samt dessutom nedtynga den arbetande
klassen, hvilken blifver den, sorn i sista handen måste med
stora uppoffringar åstadkomma den öfverdrifna beskattningen.
Den utvägen är i min tanka den enda möjliga, som med nå¬
got hopp om framgång numera kan väljas, utan att framkalla
svårare och långvarigare strider.
Misslyckas ett sådant försök, har Bonde-Ståndet åtmin¬
stone gjort allt, hvad det kunnat, (ör att söka förena enskildt
väl med allmän fördel.»
Ola Pehrsson från Blekinge Län, skriftligen:
»För min del kan jag ej biträda eller gilla den af Sär¬
skildta Utskottet stiftade bränvinslag; den är obillig och olämp¬
lig, synnerligast med sin brådstörtade öfvergång, som skali
hafva till följd att minst hälften af jordbrukarne inom mitt
kommittentskap skola gå under och bringas till tiggarestafven;
skälen har jag tillförene uppslyst, då denna fråga förevarit, så
ätt jag anser det vara öfverflödigt att vidare derom orda.
Nyligen har jag anländt ifrån hemorten; en mer än be¬
kymmersam ställning befinner folket sig uti och är till den
grad uppretadt att det nära nog ej står till att styra; det inser
ganska väl att de värde Med-Stånden åsyfta den mindre be¬
medlade allmogens undergång och förtryckande, synnerligast i
de orler, som bränvinsbränningen utgjort landtmannens nära
nog enda inkomstkälla; missnöjet börjar redan i stor skala
visa sig, ty så många, som kunna sälja sina jordlotter, göra det,
292
Den 2 Augusti.
och lemna sitt fädernesland, för att. på andra sidan oceanen
finna en fristad undan sina lagstiftande förtryckare.
Jag vill ej vara vidlyftig; jag yrkar alslag å Betänkandet
af det giltiga skäl, att vår Grundlag innebär de vackra orden,
att Svenska folket eger sig sjelft att beskatta, och derför
kommer jag aldrig att å mina kommittenters vägnar åtaga
mig en så orättvis beskattning, sorn den föreslagna.
Jag erkänner öppet, att jag tillhör dem, som önska in¬
skränkning i bränvinsproduktionen ; men jag yrkar en lägre skatt
på så väl ångpannor som enkla redskap; jag yrkar en öfver-
gångslid af 5:ne år, på det reformen ej må bringa allt för många
på obestånd.»
Olaus Eriksson från Götheborgs och.'Bohus Län: »Jag vill
blott-nämna, att jag innan Riksdagen begynte erhöll uppmanin¬
gar af mina kommittenter att medverka lill inskränkning uti
och hämmande af bränvinsfloden. Genom att nu antaga Ut¬
skottets förslag vinnes ingalunda detta mål; tvärtom blifver
derigenom Hoden större och ännu mer förhärjande, hvarföre
jag icke heller kan godkänna detsamma, utan instämmer med
deni, som vilja lägga det till handlingarne. Ehuru jag icke
väntar något bifall härtill af Ståndet, så vill jag dock nämna
att, enligt min tanke, ISSI års Kongl. Förordning angående
bränvinsbränningen vore långt lämpligare att antaga än denna,
ifall man blott deruti gjorde de förändringar, att brånningstiden
inskränktes till 2 månader om året, och skatten derför er-
lades till lika högt belopp, sorn förut (ör 6 månader. Då
sluppe man, bland andra olägenheter, äfven tillsättandet af kon¬
trollörer, hvilka komma att förorsaka ofantliga kostnader, och
slutligen att bilda en ny pensionsstat i Staten till de öfrige vi
redan hafva. Äfvenledes kunde man då slippa ätt förändra den
redskap, som för närvarande finnes. Om flere förslag till
kontraproposition komma i fråga, så "vill jag äfven såsom så¬
dant hafva framställJt; bibehållandet af gamla författningen i
ämnet med de deruti af mig nu framställda förändringar.»
Häruti instämde Olaus Börjesson och Erik Christensson från
Götheborgs och Bohus Län, samt Anders Ersson från Stora Kop¬
parbergs Län.
Förre Talmannen Nils Pehrsson från Kronobergs Län : »Jag
tillstår, att jag icke utan mycken tvekan ånyo begärt ordet, ty
det är mig motbjudande att tala i ett ämne, då majoriteten
tyckes vilja afvika från den lagliga vägen för dess behandling,
från ordningens väg, der enighet är af nöden, ifall något skall
kunna vinnas för jordbrukets bästa. Men jag tvekar icke längre
Den 2 Augusti.
293
då min pligt är att följa Grundlagens bud, att bevaka det all¬
männas fördel och jag således måste se denna fråga från en allmän¬
nare, en högre synpunkt, än den, hvarifrån den härstädes förut
blifvit betraktad. — Jag yttrade under det plenum, i hvilket
frågan sist förevar, att, huru jag än betraktar Utskottets Be¬
tänkande och huruledes ärendet blifvit i Utskottet behandladt,
jag måste medgifva, det den blifvit handlagd på ett mindre
grannlaga sätt, lör att icke säga något värre. Men om vi an-
tage, hvilket vi äfven numera måste göra, att Särskildta Ut¬
skottet tillkommit i behörig ordning, och likaså att Betänkan¬
det och Memorialet i stadgad ordning afgifvits, enär Utskottet
icke behandlat någon annan fråga, än den, som på Rikets Stän¬
ders befogenhet ankommer, så uppstår äfven alldeles ovilkor-
ligt skyldighet för Bonde-Ståndet att i Grundlagsenlig form be¬
handla ärendet. Att annorlunda förfara, vore i sanning icke
välbetänkt och icke heller värdigt ett lagstiftande Biks-Stånd.
Så som frågan nu står, eger Ståndet att, enligt föreskriften uti
19:de §:n 5:dje mom. Riksdags-Ordningen, antingen gilla eller
förkasta Utskottets förslag. Förkastas detsamma, så har Stån¬
det att ställa sig Regerfngs-Formens 7l:ste § till efterrättelse,
åtminstone i hvad frågan är af beviliningsnatur, ty sagde §
stadgar o vil kor ligt, att Ståndet måste i denna del fatta ett eget
beslut. Hvad åter beträffar den blott ekonomiska delen af frå¬
gan, som är ett önskningsmål, så äro vi dervidlag oförhindrade
att göra huru vi vilja, att uttala en enskild tanka eller icke.
Behandle vi deremot bevillningsfrågan på samma sätt, d. v. s.,
efter hvad här har blifvit yrkadt, med ogillande lägga den¬
samma till handiingarne, utan att fatta något beslut om brän-
vinsbevillningen, så sätta vi oss utom Grundlagen, och delta
vore åtminstone i hög grad obetänksamt, om ock icke ganska
vådligt och farligt.
Behandlingen af den fråga, vi nu hafva under bänder kan
dessutom möjligen, jag säger möjligen, inverka på resultatet af
den inbjudning rörande skatteförenklingen, vi i dag aflåtit. —
För mig, och äfven för största delen af mina kommitteriter är
det en temmeligen likgiltig sak af hurudan beskaffenhet den
nya bränvinslörordnirigen blir, allenast det beslut, vi i dag kom¬
ma att fatta, blifver i enlighet med Grundlagens föreskrifter.—
Af de yttranden, som här under diskussionen blifvit afgifne, är
jag berättigad att antaga, att de fleste af Ståndets medlemmar
vilja medverka till bränvinsproduktionens förminskande. För
dem, som sådant önska, är tillfället ännu öppet att handla och
lätta beslut i en sådan syftning. Vi handla då icke allenast i
öfverensstämmelse med den s. k. allmänna opinionens fordrin¬
gar, utan vi iakttaga och bevaka äfven den mindre bemedlade
294
Den 2 Augus li.
bränvinsbrännarens Tätt, och, hvad bäst utaf allt är, vi handla
då fullt Grundlagsenlig!. Den, som tror, att vi skola kunna
vinna något genom att förkasta och lägga Memorialet till hand-
lingarne, eller den, som föreställer sig att derigenom den nu
gällande författningen skall bibehålla sig i kraft till nästkom¬
mande Riksdag, skall sannolikt finna sig svårligen bedragen,
ty vi veta alla mer än väl, att den icke blir gällande längre,
än t ill detta års utgång. Men låtom oss äfven antaga, att den
gamla författningen kunde på Grundlagsenlig väg blifva gäl¬
lande under ännu trenne års tid; jag frågar: Hvad blifver då
följden och huru uppfylles då landets förväntan om förminsk¬
ning af det elände, bränvinsbränningen åstadkommit ? Vi känna
nogsamt, att konstpannorna, enligt denna författning, äro myc¬
ket gynnade framför de enkla; och vore det väl rätt, vöre det
väl billigt att vi sålunda för en längre kommande tid ytterli¬
gare gynnade konstbränrierierna med snart sagdt skattefrihet.
Vi äro äfven i erfarenhet deraf, att de smärre bränneri-egarne,
ehuru till antalet öfverlägsne de större, ändock utgöra fåtalet
af Svenska folket i sin helhet betraktad!, och att vi äro satte
att bevaka det allmännas, det stora helas rätt och bästa. Om
vi nu ställa oss utom Lagen, huru kunna vi då vänta oss nå¬
gra synipathier och gynnsamma eller blott skonsamma omdö¬
men om vårt förfarande, då de andra Stånden handlat Grund¬
lagsenlig!, isynnerhet soln Utskottet begått den ensidigheten att
i det Betänkande, som (orra gången afgafs, icke yttra sig om
beloppet af den skatt, som bär tillstyrktes.
Frågan är af alldeles för stor vigt för det allmänna, att
vi skulle kunna lägga den åsido och förtära på det sätt, många
här hafva yrkat, eller att vi skulle kunna underlåta att dervid
göra våra anmärkningar, och derför bar alltid varit och är fort¬
farande min åsigt, att vi måste antaga ett bemedlingsförslag,
som genom inbjudning bör de öfrige Stånden meddelas. Skulle
de då afslå vår framställning, så återstår, såsom deri sista ut¬
vägen, att med en underdånig skrifvelse ingå till Kongl. Maj:t och
sålunda Öfverlemna frågan i Hans landsfaderliga hand. Jag
hyser ock den öfvertygelsen, att hvar och en ibland oss noga och
samvetsgrant pröfvar sakens vigt, innan lian fattar sitt beslut.
Om Ståndet beslutar antaga ett bemedlingsförslag, så förenar
jag mig deruti och har då icke något vidare att andraga. Men
om så icke »kulle ske, så kommer jag för min del att på lag¬
lig väg söka uppnå det efterlängtade målet, och vill i sådant
afseende, ehuru missnöjd jag än är med ifrågavarande af Ut¬
skottet framlemnade Betänkande och Memorial, låta bero vid
hvad Med-Stånden derom besluta och yrkar framställande af
proposition i sådan syftning.»
Den 2 Augusti.
295
Häruti instämde Pehr Sahlström och J. G. Wassmuth från
Stockholms Län, Anders Pettersson från Jönköpings Län, Hans
Pehrsson från Gefleborgs Län och David Andersson från Halland.
Matts Pehrsson från Stockholms Län : »Då jag förra gån¬
gen hade ordet ogillade jag Särskildta Utskottets Betänkande
och Memorial, och uppgåf derför, efter livad mig synes, an¬
tagliga skäl. En anmärkning undgick likväl då min uppmärk¬
samhet, och som jag icke ännu hört någon vidröra densamma,
så vill jag jag framställa den, isynnerhet som den är af den
beskaffenhet att den hör uttalas. Utskottets förslag innehåller
uti 10:de artikeln att Staten skall för allmänna medel inlösa
enkel redskap, med eller utan mäskvärmare, af hvar och en
som, inom viss bestämd tid, härtill anmäler sig. Jag kan för
min del icke inse hvarken någon skyldighet härtill från Sta¬
tens sida, eller att någon fördel derigenom skulle uppstå för
egarne af de mindre bränvinspannorna. Förlora de icke mer
derigenom att bränningsrättigheten fråntages dem, så kunna de
gerna bära denna förlust, och allmogen kommer i alla fall att
i sista hand betala denna lösningssumma. Ingen vinst skulle
för någon härigenom uppkomma, och mig förekommer detta
stadgande såsom att gifva med ena handen och taga igen med
den andra. Detta trassel af Utskottet hade jag ej väntat, och
man borde åtminstone hafva rätt att fordra, det man fram¬
deles slipper sådana tillställningar. — För öfrigt har jag flere
gånger yttrat min åsigt vara den, att jag icke, med bästa vilja
i verlden, kan såsom Lag antaga ett förslag, hvilket, i stället
för, att, såsom man allmänt fordrar, minska bränvinsfloden, blott
kommer att ännu mera föröka densamma. Icke heller inne¬
håller detsamma något, som i minsta mån kommer att för¬
minska konsumtionen af den skadliga varan, sjelfva supandet.
Då det åligger hvar och en, som är medlem af en lagstiftande
församling att, så mycket som möjligt är, söka åstadkomma
förbättringar, så kan icke heller jag nu antaga ett sämre för
ett bättre, så vidt som jag har mitt sunda förstånd i behåll.
Det gamla ar, efter milt förmenande, i detta fall bättre, än det
nya. — Jag ser mer än väl, att det icke är värdt för allmo¬
gen att längre söka kunna bibehålla den här bränvinsnäringen;
tv äfven mot dess uttryckliga vilja blir den dem beröfvad, men
för att kunna i yttersta stunden kämpa deremot afslår jag Be¬
tänkandet. Hvad de här uppkastade bemedlingsförsiagen an¬
går, så ser jag uti dem icke något bättre, utan fastmera något
sämre. De tjena ej till alt förminska bränvinsöfverflödet, utan
snarare att göra det värre, än det någonsin förut varit. —Här
kan endast blifva fråga om bifall, eller afslag; ett af dessa tu
296
Den 2 Augusti.
hafva vi rättighet till och jag hyser fortfarande deri tanken, att
Memorialet hör afslås.»
Anders Andersson från Skaraborgs Län : »Jag har icke tänkt
yttra mig i sjelfva hufvudfrågan, ty derom har jag förut ordat,
utan blott om de bär framställda bemediingsförslagen, hvilka,
till ett antal af 5 ä 6 stycken, korsa hvarandra i alla rigtnin-
gar. Jag ser icke, huru det skall blifva möjligt att kunna upp¬
ställa något af dessa på det sätt, att Ståndet derpå skulle kunna
ingå, och ifall några sådana på allvar skulle komma ifråga, så
synes det mig vara klart att de blott med vissa förbehåll kunna
antagas. Jag tager dock för alldeles gifvet, att Ståndet kan af¬
göra denna fråga utan att på ringaste sätt behöfva bry sigom
några bemedlingsförslag. — Med anledning af hvad bär blifvit
anfördt angående det Grundlagsvidriga af frågans behandling,
aå vill jag yttra några ord. Enligt min tanke har liela ären¬
det blifvit Grundlagsvidrigt behandladt, allt ifrån Riksdagens
början. Detta visar sig synnerligen klart nu då man vill, ge¬
nom votering uti Förstärkt Stats-Utskott, i yttersta instansen
afgöra en fråga, som varit handlagd af ett Särskildt Utskott,
ty, så vidt jag vet, har man aldrig uti Förstärkt Stats-Utskott
voterat öfver några andra frågor, än sådana, som förut varitbehand-
lade af Stats- eller Be vi 11 ni ngs-Utskottet. Just deruti anser jag
det Grundlagsvidriga ligga, att nu Förstärkt Stats-Utskott skal!
komma att rösta öfver en fråga, som blifvit beredd af ett Ut¬
skott, bestående af allenast 24 Ledamöter, ty alla de lagrum,
jag uti Grundlagen sett röra detta ämne, säga oförtydbart, att
Stats- eller Bevillnings-Utskotten skola handlägga sådana ären¬
den. Jag kan alltså icke inse, att Ståndet förfar Grundlagsvi¬
drigt ifall det afslår ifrågavarande förslag, och hafva vi rätt
att godkänna, så måste vi också ega rätt att afslå. detsamma,
Ifall Ståndet sedermera kan komma öfverens om något annat
förslag, så vore det ganska bra, och jag vill gerna gå in der¬
på, blott ej någons rättigheter derigenom trädas lör nära.»
En stor del af Ståndets Ledamöter hördes häruti instämma.
L. G. Sandberg från Westerbottens Län: »Sedan jag be¬
gärde ordet har förre Talmannen uttalat åsigter, till alia delar
öfverensstämmande med mina egna, hvarför jag helt och hål¬
let förena mig uti hans algifna anförande.»
Henrik Andersson från Örebro Län: »Bränvinsfrågan bar,
vid alla de Riksdagar jag hittills bevistat, varit ett trätofrö
Stånden oell representanterne emellan; nu har den dock blif¬
vit mer än vanligt^tillkrånglad. Jag hade verkligen icke tänkt
yttra mig denna gång, ty Irågan synes mig snart sagdt veder-
Den 2 Augusti.
297
•värdig, men sorn troligen votering häruti kommer att ega rum,
så vill jag i största korthet gifva min mening tillkänna. Hvad
Betänkandet angår, så ogillade jag detsamma förra gången, både
i anseende till deri princip, sorn ligger till grund lör det der¬
uti framställda förslag, och älven i öfriga omständigheter och
då Utskottet nu icke heller gjort det ringaste afseende på
Bonde-Ståndets önskningar, som blott gå utjpå en förminsk¬
ning i bränvinstillverkningen, så kan jag icke annat än fort¬
farande ogilla detsamma. Jag instämde, förra gången ärendet
lörevar, uti den af förre vice Talmannen Nils Pehrsson från
Södermanland uttalade åsigt. Beträdande alla tiar framställda
bemedlingsförslag, så kan jag icke godkänna någotdera utaf
dem, ty de äro alla byggde på samma origtiga grund, hvarpå
äfven Utskottets förslag stödjer sig. Hade deremot något be-
medlingslörslag stöd t sig på den förordning, hvilken vid 1800
års Riksdag utarbetades, så skulle jag gerna hafva gatt in derpå,
ty då bliiver verkligen fabriksbränningen inskränkt.''- Afven
vid denna tid var den stora frågan om bränvinsflödets häm¬
mande, ett mål för synnerlig uppmärksamhet. Då framlade
man likväl ett förslag, sorn »icke» var bygdt på fabrikshrän-
ning, och nu vill man komma till samma mål, genom ett all¬
deles motsatt förfarande. Man vann likväl då seger öfver det
onda, som öfverklagades, men nu tror jag att vi icke uppnå
samma lyckliga resultat. Genom antagande af Utskottets för¬
slag skola vi få öfverflöd på bränvin och skapa brottslingar i
mängd. Vi hafva nu under flera dagar arbetat i förstärkt
Stats-Utskott, för att genom nedsättning af för höga tullafgif-
ter hindra lurendrejeri och dymedelst förminska brottslingar-
nes antal; här åter tyckas vi vilja tillskapa sådarie. Detta
går icke an, ty det är att den ena dagen rifva neder hvad
man den föregående uppbyggt, hvarför jag, för undvikande af
en sådan inkonseqvens, förenar mig roed Anders Andersson från
Skaraborgs Län och yrkar alslag å Betänkandet.»
Ola Svensson från Malmöhus Län: »Man insåg redan vid
Riksdagens början, att bränvinsfrågan skulle blifva en af de
aldravigtigaste, som kunde förekomma under Ständernes sam¬
manträde, och skäl härtill hade man äfven uti den stora och
allmänt uttalade opinionen om den oafvisliga nödvändigheten
af bränvinstillverkningens inskränkning, samt de till följd deraf
från alla landsändar ingifna petitionerna, hvilka troligen fram¬
kallade den Kongl. Proposition om bränvinsbrännirigen, som
vid Riksdagens gryning framlades för Ständerne. Orri man
frågar sig hvad meningen var med alla dessa petitioner, så
måste man svara: jo, meningen var förminskning af deri oer¬
hörda tillverkningen af bränvin, hvarutaf man hoppades att
298
Den 2 Augusti.
'äfven konsumtionen skulle successivt aftaga. För att nå detta
önskvärda mål, tillsattes ock, utan Bonde-Ståndets medverkan,
ett Särskildt Utskott, för att, med uteslutande af alla öfriga
ärenden, kunna obehindradt egna sig åt lösandet af den vigtiga
frågan. Man hade då bordt kunna hoppas, att Utskottet skulle
deruti kunnat lyckas, men så liar olyckligtvis icke blifvit hän¬
delsen. — Jag vill för ingen del tillåta mig någon smutskast¬
ning hvarken mot Med-stånden, eller mot Utskottet, men jag
vill nu anmärka, att det af Utskottet framställda förslag, en¬
ligt min tanka, lider af Irenne hufvudfel. Först lemnar det
nationen ingeri garanti för att förminskning uti bran vinstill¬
verk ningen, och i följd derutaf äfven uti förtäringen, verkligen
kommer att ega rum ; för det andra innebär det mannamån
till fördel lör de större jordbrukarne emot de. mindre, och
slutligen föreslår det tillskapandet af eri ny tjenstemanna-
korps, kontrollörerne, som, jemte det den blir dyr att under¬
hålla och olämplig, otvifvelaktig! blir ganska förhatlig för hela
Svenska folket. Någon förhoppning om förminskning uti till¬
verkningen af bränvin kan man rimligtvis icke hysa, då, en¬
ligt Utskottets förslag, konstbrännerierna få tillverka ända till
och med 1000 kannor i dygnet. Förändringen och öfvergån-
gen komma allt för brådslörtadt öfver den mindre jordbruka¬
ren nu, som icke lemnäs något rådrum att ordna sin hus¬
hållning på något annat sätt än förut, och man bör dock be¬
sinna, att de mindre jordbrukarne likväl inkommit på den
banan att ställa sin ekonomi i sammanhang med bränvins-
bränningen, liksom lockade af deri föregåenda, lagstiftningen,
och dem böra derför äfven lemnäs tillfälle till återgång. Jag
har redan vid återremissen af Betänkandet N:o 8 gifvit mina
tankar skriftligen tillkänna, och vill derföre icke här ånyo
upprepa dem. Ehuru jag således instämmer med dem, sorn
ogilla förslaget, så tror jag dock att Ståndet bör fatta beslut
i en fråga, som är af den aldrastörsta vigt för fäderneslan¬
det, och vi kunna icke försvara vårt beteende inför våra kom-
mittenter, i fall vi uraktlåta vår pligt härutinnan. Jag vill
derför gerna ingå på något bemedlingsförslag, i fall Ståndet kan
komma öfverens orri något sådant.»
Georg Ayqvist: »Det förefaller mig så som om åtskilliga
Talare, hvilka bär ordat om antagandet af något bemedlings¬
förslag, verkligen skulle hysa den tanken, att Med-stånden skola
godkänna något sådant. Detta är något, som jag aldrig kan
förmå mig att tro. Här har man äfven talat derom, att brän-
vinslagstiftningen vid denna Itiksdag skall hafva tillkommit
och fortgått på fullt grundlagsenlig väg. Derom är dock, minst
sagdt, tankarne belydligt delade, ehuru visserligen Konstitu-
Den 2 Augusti.
290
tions-Otskottet behagat säga sä; men då vi nu känna detta
Utskotts tydning af Grundlagens bud och dess på denna grund
fällda omdöme härom, så måste vi rätta oss derefter. Anders
Andersson från Skaraborgs Län liar emellertid nyss förklarat
hvad man i detta fall menar med lagliga former, och uti hans
åsigt härutinnan instämmer jag helt och hållet. — Man har
sagt, att om vi antaga ett bemedlingsförslag, så kunna vi se¬
dermera, i fall det förkastas, ingå till Kongl. Maj:t med en
underdånig skrifvelse i ämnet. Jag föreställer mig att detta
låter sig göra utan allt framställande af något bemedlingsför¬
slag, och det så mycket' lämpligare, som vi hafva all anled¬
ning att förmoda, att vi icke på annan väg kunna komma lill
något resultat, och att vi icke kunna vänta hjelp från något,
annat håll. — Äfvenledes har man yttrat, att vårt beslut i
denna fråga skall kunna inverka på den inbjudning, vi nyss tilt
Med-stånden aflåtit angående skatleregleringsfrågan. Detta vore
dock att orättvisligen misstro Med-stånden, ty hvar fråga bör
behandlas för sig, och jag hoppas att, huru vi än behandla denna
fråga, skall det likväl icke inverka på Med-ståndens beslut an¬
gående skatteregleringen. .lag tror älven, att Med-Stånden finna,
det Bonde-Ståndet baft fullt skäl till missbelåtenhet med den
utgång, behandlingen af bränvinsfrågan under innevarande Riks¬
dag erhållit, och att de icke mvcket förundra sig deröfver,
att Bonde-Ståndet afslår densamma. Åtminstone inom ett an¬
nat Stånd finnas de, som så. länka, och som inse att vi hafva
haft giltiga orsaker lill vårt missnöje. — Vi kunna aldrig för
ofta upprepa den satsen, att ett »tvert afbrott» uti bränvins-
näringens utöfvande, som bestämdt uttalas uti den nu före¬
slagna lagstiftningen, aldrig kan annat än medföra stora för¬
luster för den mindre jordbrukaren, och den, som står på
branten att förlora sin egendom, skall blifva fullt ruinerad.
Den mer förmögne jordbrukaren kan bära en sådan förlust,
men den fattigare icke. — Jag tror, att flere ibland Med-stån¬
den, när de komma till full besinning, och en del redan nu,
icke önska den så kallade reformen i bränvinsnäringens be¬
drifvande all den framgång, sorn förut, och i synnerhet vid
Riksdagens början.
Jag tror, att Ståndet bör afslå Memorialet och icke fästa
sig vid något annat förslag, utan lägga detta till handlingarne,
ty annars få vi i framtiden bittert beklaga dess tillvaro.»
Häruti instämde E. M. Falk från Skaraborgs Län, Anders
Kylander från Wermland, Jöns Pehrsson från Blekinge m. fl.
Olof Lagergren från Gottland: »Jag har förut instämt med
Maits Pehrsson från Stockholms Län, men som diskussionen
sträckt sig så vida, att de fleste af Ståndets Ledamöter yttrat
300
Den 2 Augusti.
sig, sä vill äfven jag i förbigående nämna några ord. Vid
Riksdagens början hyste jag den glada förhoppning, att bran-
vinsfloden skulle kraftigt hämmas, men nu ser jag, thyvärr, att
den kommer att förökas minst 100 procent. Klart finnér man
nu, att det Särskildta Utskottet tillskapades blott för att från*
taga bonden sin lagliga ratt, ja, en rätt, som under århundran-
den blifvit lemnad i helgd, jag menar husbeholsbränningen.
Sedan man väl gjort detta och lagt hela bränvinstillverknin-
gen uti händerne på egarne af konstapparaterne, så har det
Särskildta Utskottet, bestående af 24 Ledamöter, ja, jag tror
mig kunna säga ändast lil, ty Ledamöterrie från detta Stånd
lära val, såsom man af reservationerna kan märka, ingalunda
deltagit i Utskottets halsstarriga beslut, tagit sig friheten att
tillskapa en lag, som är både omensklig och olycklig. Utskot¬
tet har till exempel föreslagit tillsättandet af en hop kontrol¬
lörer och uppsyningsman, hvilka skola af Staten lönas. Då
jag icke kan finna annat, än att de personer, sorn antaga desse
tjenstebefattningar, blifva olyckliga både för denna och för en
kommande tid, till följd af de intriger, sorn af och omkring
dem komma att spinnas, så frågar jag med skäl om detta är
en mensklig lag. Ofver de öfriga §§:ne al förslaget vill jag icke
yttra mig, ty det bör helt och hållet förkastas. Skulle detta
prejudikat i framtiden vinna efterföljd, så kunde man vid en
blifvande Riksdag finna på den utvägen att bilda ett särskildt
Utskott lör att ännu mer angripa Bonde-Ståndets eganderätt,
och möjligen helt och hållet tillintetgöra detta Stånd. Att an¬
taga något förmedlingsförslag, anser jag vara till intet tjenande;
hvarför jag yrkar afslag af Betänkandet och alt detsamma måtte
läggas till handlingarne.»
Häruti hördes instämma förre vice Talmannen Pehr Eriks¬
son från Wermlands och L. G. Andersson från Elfsborgs Län.
David Andersson från Halland: »Om man erinrar sig
Riksdagshistorien från gamla lider, så vet man alt, när brän-
vinsfrågan förekommit, man spart alla sina krafter för att kunna
rätt grundligt yttra sin belåtenhet eller missbelåtenhet, men
att sällan eller aldrig någon enig, någon gemensam tanka af
detta Stånd blifvit uttryckt; hvarför ock Ståndet aldrig kunnat
vinna någon framgång för sina åsigter, enär hvar och en af
Ståndets Ledamöter tyckt sig vara en tillräckligt klok lagstif¬
tare i denna väg, och någon sammanjemkning således aldrig
inom Utskottet kunnat ega rum. Följden af allt detta har
naturligen blifvit den att de öfriga Stånden, som varit enige,
alltid vunnit sina syftemål, och Bonde-Ståndet deremot alltid
legat under. Jag hade icke ämnat yttra mig i frågan, ty jag
vet knappt hvad jag skulle säga, som icke här blifvit sagdt förut.