Den 14 Juni.
301
inrättning, för att kunna motsvara sitt afsedda välgörande an¬
ita mål uti väsendtligare hänseende, än som med dess hittills
varande ringa tillgångar varit för densamma möjligt, måtte ge¬
nom erhållande af ifrågavarande dana-arf beredas medel, hvar¬
igenom den kunde blifva i tillfälle att äfven bidraga lili de å
samma inrättning intagne personers underhåll.
Och skulle utdrag af protokollet häröfver föreståndarne
meddelas
Ex protocollo.
A. O. Löfvén.»
Efter hvars uppläsande Johan Pehrsson anhöll, att då suna¬
man vore så ringa, den kommun, hvilken de aflidna i lifstiden
tillhört, målte erhålla densamma samt att Ståndet alltså måtte
bifalla Kongl. Maj:ts Proposition.
Nyqvist: »Då Ståndet godkände Utskottets i föregående §
omnämnda Utlåtande, egentligen af den orsak, att den summa
sorn var i fråga, var alltför stor, hoppas jag, att Ståndet nu,
då det är fråga endasjk/om små summor, godkänner Kongl.
Maj:ts Proposition och afslår Utskottets Utlåtande.»
Förre vice Talmannen Pehr Eriksson från Wermland in¬
stämde med Nyqvist.
Vice Talmannen Svartling: »Jag anser, lika med Nyqvist,
alt. Kongl. Maj:ls Proposition i denna fråga bör godkännas, och
jag yrkar detta godkännande, icke för summornas storlek, utan
af förut fattad och uttalad princip.»
Nils Svensson från Sk^/ne: »Oaktadt den ifrågavarande sum¬
man är obetydlig, vill jjäg handla konseqvent, ty om vi be¬
träda en bana, så böra j vi följa den. Jag bifaller Utskottets
Utlåtande.» /
Petter Jönsson: »Äf^en jag anser oss böra handla konseqvent,
ty, ehvad summan of liten eller stor, bör val samma rätts¬
princip gälla. Om StjSndet ville bortskänka små summor, tror
jag att hvar och efa af oss skulle med tacksamhet emottaga
hvad man behagar/gjfva.»
Häruti instämde Jöns Pehrsson från Blekinge, Anders Jons¬
son från SkaraJ/orgs och Gustaf Nilsson från Calmar Län, m. fl.
Diskussionen var fulländad och ifrågavarande Utlåtande
blcf, efter dferom af Talmannen framställd proposition, af Ståndet
godkändl^
J&mol detta beslut reserverade sig vice Talmannen Svartling,
jhlohan Pehrsson från Upsala och Nyqvist från Wermlands Län.
302
Den / 4 Juni.
§ 17
Föredrogos ånyo Banko-Utskottets, sodan den 7:de i denna
månad på bordet hvilande, Memorial N:o 37, med hemställan
alt deri i Banken inrättade särskilda anstalt för besörjande af
lästighelslånekommissioner målte fortfarande varda bibehållen;
och yttrade i anledning af nämnde Memorial:
Anders Andersson från Skaraborgs Län: »Under nästlidoe
Riksdag godkände Rikets Ständer elt från Banko-Utskottet an¬
kommit förslag i denna fråga, hvilket äfven här i Ståndet lika- ,
som smög sig igenom. Della förslag innehöll, att Bankens
tjenstemän skulle ega rättighet, att, efter lånesummans storlek,
beräkna sig arfvode för de fastighets-lån, som tagas i Rikets
Ständers Bank. Lånesökanderne skulle ega att öfversända låne- '
handlingarne direkte på Banken, för att få saken uträttad, men
om man sjelf ville besörja eller åt någon bekant uppdraga i
lånebestyret, skulle Bankens tjenstemän lika väl ega rätt att
beräkna sig samma arfvode till godo. Ett s'å besynnerligt stad¬
gande anser jag ick^-FefaTTbeTiålTaä, utan må Bankens tjenste¬
män beräkna sig arfvode å de fastighet-lån, som de, efter der¬
till erhållet uppdrag, ombesörja, men ingalunda å sådana lån,
med hvilka de icke haft. annan befattning, än deras tjenst dem
ålägger. Jag yrkar återremiss af de^a memorial.»
Häruti instämde Falk från Skaraborgs, samt Vetter Jöns¬
son och Sandstedt från Jönköpings Län.
Tobias Lind från Götheborgs f>ch Bohus I-än: »Jag har
icke något att erinra emot, att den\ifrågavarande kommissions-
anstalten i Banken bibehåfles, me\P aU Bankens tjenstemän
skola ega att beräkna sig arfvode, V>m låntagaren sjelf eller
någon af hans bekanta besörjer om A|net, är obilligt. Jag har \
under Riksdagens lopp, efter dertill effbållet uppdrag, ombesörjt
fastighets-lån i Banken och varit tvungen att till Bankens
tjenstemän betala arfvode, ehuru de \ke haft något besvär
dermed. Jag yrkar återremiss.» \
Nils Svensson från Skåne, Erik Chrisensson från Göthe¬
borgs och Bohus, Bäckström från Norrbottens samt Sandberg
och Olof Pehrsson från Westerbottens Län instämde.
Nyqvist: »Jag är förekommen af Anders^Jndersson^ med
hvilken jag instämmer, med det tillägg, att jag iWie anser det
obilligt, att Bankens tjenstemän beräkna sig arfvo^ å de lan,
som de, efter enskildt uppdrag, ombesörja.» -
Anders Andersson från Wermlands Län instämde.^N^
Sandstedt: »Jag har förut instämt med Anders AndetTsfiWL
Den / 4 Juni.
303
och vill upplysa, att jag ombesörjt många fastigliets-lån i Ban¬
ken, men ändock fått betala arfvode till Bankens tjenstemän.
Vid iånehandlingarnes emottagande beräkna de sig, såsom Kansli¬
afgift, 2 B:dr banko, utan att man kan erhålla qvitto derå,
äfven om man derom tillsäger. Jag yrkar återremiss.»
Guslaf Nilsson från Calmar Län instämde.
Olaus Eriksson: »Under nästlidne Riksdag var det i denna
fråga en längre öfverläggning inom Utskottet, som slutligen till¬
satte en kommitié, beslående af en Ledamot af hvarje Stånd,
hvilken uppgjorde ett af Utskottet sedermera antaget förslag,
men uti berörde förslag nämndes icke ord derom, att Ban¬
kens tjenstemän skulle få beräkna sig arfvode, då lånehandlin-
garne icke sändas direkte på Banken.»
Vice Talmannnen Svartling var förekommen af Olaus
Eriksson, med hvilken han instämde.
Diskussionen var slutad; Talmannens proposition på bifall
(ill Banko-Utskottets ifrågavarande Memorial blef med Nej be¬
svarad; hvarefter, uppå derom af Talmannen framställd för¬
nyad proposition, Ståndet beslöt att återremittera samma Ut¬
låtande tillika med de dervid gjorda anmärkningar.
§ 18.
Föredrogos och afslogos Stats-Ulslcotlets Utlåtanden N:ot3G,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om anslag till
Auditören Georg Scheutz och hans son Edvard Scheutz, för en
af dem uppfunnen machin för uträkning och tryckning af ma-
thematiska tabeller; och N:o 137 , i anledning af erhållna åter-
remisser å Utlåtandet N:o 63, angående Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om eftergift för Notarien E. Lundblad, såsom ar¬
rendator af Strömsholms Kungsladugård, af halfva spanmåls-
arrendet för år 1832.
§ *9-
Föredrogos och bordlädes Utdra gången Stats-Utskottets Ut¬
låtanden N:ris 138 och 139, samt Lag-Utskottets Bctänkanden
N:ris 32—35.
§ 20.
Till bordläggning första gången anmäldes; Stats-Utskottets
Utlåtanden N:ris 125, 1-40—160.
§ 21.
Nedannämnde, från respektive Med-Ståriden ankomne Pro¬
tokolls-utdrag föredrogos och lades till handlingarne, nemligen
304
Den 14 Juni.
Frän Höglofl. Riddersk. och Adeln N:ris 265—276.
» Högvörd. Presté-Ståndet N:o 230 och 23 ; samt
» Vä Hofi. Borgare-Ståndet N:ris 295—295.
Ståndet åtskiljdes kl. 4 lill 2 eft. midd.
In fidem,
Julin Roy.
Den l-å Juni.
Plenum kl. O e. m.
§ *•
De hos Ståndet hållna protokoll för den 20:de Maj f.
m., 30:de Maj e. m., 31:ste Maj f. m. och 7:de Juni f. rri.,
justerades och godkändes.
§ Ö.
Erik Jansson från Stora Kopparbergs Län anmälde, det
Erik Ersson från samma Län hos Ståndet anhöll om 5:ne vec¬
kors förlängning af honom redan förut beviljad ledighet från
Riksdagsgöromålen.
På begäran af E. Dl. Falk från Skaraborgs Län blef denna
anhållan tills vidare bordlagd.
Ståndet åtskiljdes kl. 8 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Julin Roy.
Den 7 6 Juni.
305
Sten 16 Juni.
Plenum kl. 5 e. lii.
§ «•
Protokollet lör den 14:de innevarande månad kl. 6 e. m,
justerades och godkändes.
§ 2.
På derom gjord anhållan beviljades Erik Ersson från Stora
Kopparbergs Län förlängning af redan beviljad ledighet fran
Riksdagsgöromålen under 14 dagars tid.
§ 3.
Enär på dagens bordlista förekom till föredragning Lag-
Utskottets Betänkande N:o 54, i anledning af väckta motioner
om upphäfvande, förändring eller förklaring af 1726 års kon-
ventikelplakat, begärdes ordet af Anders Andersson från Skara¬
borgs Län, som yttrade:
»Ehuru ifrågavarande Betänkande nu borde föredragas, vili
jag dock hemställa, huruvida icke det vore lämpligt att det¬
samma åtminstone för dagen förbiginges till dess vi komma i
erfarenhet af Preste-Ståndets åsigter i ämnet.»
Häruti instämde Henrik Andersson från Orebro Län, jemte
llere af Ståndets Ledamöter.
Veller Jönsson från Jönköpings Län: »Då Betänkandet i
Grundlagsenlig ordning elter första föredragningen legat på bor¬
det ett Plenum, anser jag oss icke hafva någon anledning att
detsammas vidare behandling uppskjuta, hvarföre jag bestrider
det af Anders Andersson framställda förslag så mycket heldre,
som, utom att vi i morgon hafva att diskutera Banko-Utskot¬
tets Betänkande N:o 34 och nästkommande Onsdag val till Le¬
damöter i Förstärkt Stats-Utskott, vi alldeles icke äro i behof
af att veta Preste-Ståndets mening, ulan både kunna och böra,
deraf oberoende, fatta vårt beslut.»
Erik Larsson från Wester-Norrlands Län instämde.
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Nog skulle jag för min
del finna nyttigt, att, i ett ämne af så helt och hållet religiös
Bonde St. Prat. vid Riksd. 1853—1854. V. 20
Den IG Juni.
natur, som det ifrågavarande, först inhemta det högvördiga
Ståndets tankar, innan vi gifva oss ihop med afgörande!, helst
man hos bemäldte Stånd måste förutsätta mera djupsinniga om¬
dömen i en sak, sorn så nära rörer detsammas embetsålig-
ganden, men vill doek ej påstå att frågan varder vidare hvi-
lande, då en Ledamot redan sådant sig motsatt.»
Peller Jönsson: »Jag är deremot af den åsigt, att frågan
mera rörer allmogen, än Presterskapet, ty det är den förra folk¬
klassen, som mest bindes af konventikelplakatet och följaktli¬
gen oftast är utsatt för dess tillämpning. För öfrigt tror jag
man icke behöfver mer än uppmärksamt genomläsa Betänkan¬
det för att finna, att de vördige presterne både bestämt sin
mening och förvarat sina rättigheter.»
Anders Pehrsson från Orebro Län: »Då ämnet är vigtig!
och någon olägenhet icke kan inträffa, om man förbigår det¬
samma till och med en hel vecka, får jag förklara, att jag är
af samma tanka, som den förste värde Talaren.»
Af enahanda åsigt voro förre vice Talmannen Nils Pehrsson
från Södermanlands, E. M. Falk från Skaraborgs och Pehr
Nilsson från Malmöhus Län, jemte (lere af Ståndets öfrige Le¬
damöter.
Johannes Nilsson från Malmöhus Län : »Jag finnér ej hel¬
ler hinder, att, åtminstone för det närvarande, förbigå denna
fråga, då den obestridligt är af sådan beskaffenhet, alt det må¬
ste vara af mycket interesse för oss att derom först lå in¬
hemta Preste-Ståndets mening.»
Anders Andersson från Skaraborgs Län: »Jag vill på det
upprigtigaste försäkra Peller Jönsson, alt någon den minsta bi¬
afsigt icke föranledt mitt förslag, utan allenast alt, uti ifråga¬
varande vigtiga ämne, komma till en, så vidt möjligt är, säker
öfvertygelse om det rätta, i hvilket afseende ock Preste-Ståndets
öfverläggning och beslut måste vara för oss så mycket upplysande,
utan att vi derföre behöfva deraf binda vår öfvertygelse; och
då Grundlagen ej tillåter uppskof sedan ett. Betänkande andra
gången blifvit föredraget, fortfar jag i min tillstyrkan, att vi
nu ej göra oss så brådtom.»
Vice Talmannen Svartling förenade sig med Anders Andersson.
Peller Jönsson: »Visserligen är saken af stor vigt och bör
med noggrannhet behandlas, men erfordrar, jag upprepar det,
icke ett längre begrundande för att komma underlund med
Presterskapets mening, som ligger tydlig i professor Brängs re¬
servation. Utom dess talar för min åsigt ett annat skäl, riem-
Den 16 Juni.
307
ligen, att en person från Borgare-Ståndet förra gången då frå¬
gan härstädes skulle förekomma, uppehöll sig i vårt sessions-
rum för att utverka Betänkandets bordläggning andra gången
och samma person, som synes vara angelägen att få reda på
våra tankar i ämnet, har jag äfven i dag här sett. För dylika
inflytelser böra vi taga oss i akt, och jag påstår derföre att
ärendet bör föredragas enligt dagordningen.»
Johannes Nilsson från Malmöhus Län: »Att i föredrag, rö¬
rande allmänna angelägenheter, inblanda eller anspela på per¬
soner utom Ståndet, är otillbörligt och mer än oförväntadt af
den, som under en längre erfarenhet bordt hafva lärt sig bättre,
än att låta påskina att dess Ståndsbröder skulle emottaga främ¬
mande indy feiser på sin öfvertygelse. Detta vill jag hafva an¬
märkt i anledning af sednare delen i siste Talarens yttrande.»
Diskussionen var slutad; och beslöt Ståndet, på af Tal¬
mannen framställd proposition, att den vidare föredragningen af
Lag-Utskottets Betänkande N:o 54 skulle för i dag anstå.
§ 4.
Föredrogos å nyo (oljande, Slats-Utskottels Utlåtanden och
Memorialer:
N:o 138, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående försäljning af åtskilliga, Kronan tillhöriga byggnader
och tomter i Götheborg, samt försäljningsmedlens användande
till nya arlilleriförråds-byggnaders uppförande derstädes, bifölls.
N:o 139, i anledning af erhållna återremisser af åtskilliga
punkter i Betänkandet N:o 21, angående Rikets Ständers Re¬
visorers berättelse om verkställd granskning af Statsverkets samt
andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning åren 1848 och 1849.
l:sla j>unklen, lades till handlingarnc.
S:dra punkten, bifölls.
3:djc punkten, lades lill handlingarne.
4:de punkten, bifölls.
S:le puukten, lades lill handlingarne,
6:te punkten:
i.-sta momentet. 1 fråga om lydelsen af den blifvande pro¬
positionen yttrade sig:
Anders Pehrsson från Örebro Län: »Jag anser, att Stån¬
det, utan afseende å sitt förra beslut, bör godkänna Utskot¬
308
Den 16 Juni.
tets nu gjorda hemställan; och torde propositionen hora i öf¬
verensstämmelse dermed framställas.»
David Andersson från Hallands Län: »Jag är deremot af
den mening, att Ståndet bör vidblifva hvad det förut i ämnet
beslutat och lägga Utskotts-betiinkandet i denna del till hand-
lingarne.»
Af samma åsigt var Henrik Andersson från Orebro Län.
Anders Andersson från Skaralwrgs Län: »Vore det må¬
hända ej rättast, att Ståndet antingen, på sätt David Andersson
föreslagit, med åberopande af sitt förra beslut, lade Utskottets
förslag till handlingarne, eller ock godkände detta sednare?»
Vidare var icke att anföra; och då af Talmannen fram¬
ställd proposition till bifall å Utskottets förslag, med öfvervä¬
gande Nej besvarades, blef, uppå förnyad proposition, fork la rädt,
att Ståndet, med vidblifvande af sitt föregående beslut, lade Ut¬
skottets hemställan i ämnet till handlingarne.
Häremot reserverade sig Anders Pehrsson från Orebro Län,
som ansåg att Ståndet syntes icke hafva gjort sig rigtig reda
lar sakens sammanhang; Lars Larsson från Elfsborgs, Georg
Nyqvist från Wermlands, Lars Rasmusson från Götheborg och
förre vice Talmannen Nils Pehrsson från Södermanlands Län.
2:dra momentet, bifölls.
7:dc punkten, lades lill handlingarne.
N:o 123, i anledning af väckta motioner angående förän-
dradt användande af den till skolorna i städerna inom Lunds
stift och provinsen Halland af Götheborgs stift utgående hel¬
gonskyld, bordlädes 2:dra gången.
N:o 140, angående restitution al origtigt debiterad löne-
bevillning vid Westmanlands och Jönköpings regementen samt
Wermlands Fältjägare-regemente, bifölls.
N:o 141, i anledning af väckt motion om löneförhöjning för
Ilikets Ständers Justitie-ombudsman, bifölls.
N:o 142, Memorial i anledning af återremisser å Utlåtan¬
det N:o 152, angående låneunderstöds beviljande för tomtreg¬
lering inom den år 1849 nedbrunna del af Lidköping, eller den
s. k. Gamla staden.
t:sta punkten, lades lill handlingarne.
2:dra punkten. I anledning häraf yttrade sig:
Anders Andersson från Skaraborgs Län: »Då jag, sedan
frågan här i Ståndet förra gången förehades, erhållit underrättelse
Den IG Juni.
309
derom att Lidköpings gamla stad vunnit rättegången mot den
nya angående deltagande i kostnaderne för tomtregleringen, och
det således är hopp, att den sednare stadsdelen på samma grund
kan förbindas till ansvarighet för det sökta låneunderstödet,
finner jag nu ej hinder möta för bifall till Utskottets yttrande.» —
Hvarefter, uppå framställd proposition, jemväl sistberörde punkt
af Ståndet godkändes.
N:o 4 43, Utlåtande i anledning af Kongl. |Maj:ts Nådiga
Proposition angående rättighet för guvernören å ön S:t Bar¬
thelemy, öfversten J. H. Haasum, att vid afskedstagande! varda
uppförd till pension å Rikets Allmänna indragningsstat, bifölls.
N:o 144, i anledning af väckt motion om anslag af all¬
männa medel till en pensionsinrättning för fruntimmer, som
sysselsatt sig med barnaundervisning, bifölls.
N:o 446, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående förhöjning af de länsmännen tillkommande pensioner
å allmänna indragningstaten, bifölls.
Ai:o 447, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående anslag till uppbyggande af ett kapell i Korpilombola
by af Ofver-Torneå socken, samt för inköp af boställe åt en
kapellpredikant derstädes, jemte bidrag till dennes aflöning.
1 anledning bäraf yttrade sig följande Ståndets Ledamöter:
Henrik Åndersson från Orebro Län: »Jag vill väl icke
motsätta mig Statens mellankomst i fråga om uppbyggandet af
kapellet, men tycker deremot billigt, att församlingen sjelf af-
lönar läraren; hvadan jag icke kan godkänna de i detta sed¬
nare afseende föreslagna 400 R:dr banko.»
Vice Talmannen Svartling: »I motsats till förre Talaren
kan jag icke underlåta att till alla delar biträda den Kongl,
propositionen och Utskottets förslag. Vi böra besinna i hvil¬
ken trakt det folk är boende, om hvars andliga behof nu är
fråga, och ingen lärer kunna betvifla rigtigheten af de uppgif¬
ter, hvilka vitsorda samma folks knappa omständigheter. Kom¬
mer en tid, då omförmälda församling sjelf kan löna sin prest,
står det ju Ständerna öppet att indraga anslaget i denna del.»
Georg Nygvist från Wermlands Län, jemte flere af Stån¬
dets Ledamöter instämde med vice Talmannen.
Anders Bäckström från Norrbottens Län: »Ehuru jag ej
särdeles noga känner folkets vilkor uti ifrågavarande ort, har
jag dock städse hört, att det är mycket fattigt, och tror för¬
denskull Ståndet icke böra vägra sitt bifall åt Betänkandet.»
Anders Andersson från Skaraborgs Län: »För min del kan
310
Den 16 Juni.
jag icke underlåta att anmärka, det anslaget till prestens aflö¬
ning bordt bestämmas på någon viss tid, och icke härutinnan lem¬
näs alldeles obegränsadt; hvadan jag tillstyrker att Ståndet be¬
viljar samma anslag för en början till nästa Riksdag.»
David Andersson från Hallands Län: »Jag torde böra
upplysa, att i Utskottet syntes det vara tillförlitligen kändt,
att ifrågavarande kommun alldeles icke förmår att aflöna sin
själasörjare, hvadan det ock ansågs, att Staten för närvarande
icke kunde undandraga sig det proponerade understödet, hvil¬
ket dock ingalunda är permanent, utan hvaraf fortfarandet be¬
ror på den undersökning, kommande Ständer kunna låta an¬
ställa, om det nu förhand varande behofvets vidare tillvaro.
Min tanka är således, att vi nu böra bifalla Betänkandet.»
Guslaf Nilsson från Calmar Län instämde.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Ehuru jag icke
är af dem, som genast äro färdige att bevilja anslag för hvarje¬
handa ändamål, får jag likväl i förevarande fall förklara,
att jag utan vidare betänkande godkänner Utskottets förslag,
då här är fråga om ett verkligt behof, till sin beskaffenhet vida
skildt från dylika, hvarföre Med-Stånden låtit oss göra uppoff¬
ringar, t. ex. theatern, som väl kunnat stå tillbaka tills bättre
tider.»
Häruti förenade sig Nils Svensson från Blekinge och Jacob
Lindby från Gottlands Län.
Sedan Håkan Pellersson från Blekinge anmält sig instämma
uti hvad vice Talmannen Svanling i ämnet anfört, förklarades
diskussionen slutad ; hvarefter, uppå af Talmannen framställd
proposition, Stats-Utskottets Utlåtande N:o tUT af Ståndet W/olhn
N:o 148, i anledning af väckt motion angående upplåtelse
åt Kongl. Serafimer-ordens-lazarettet af plats för tvättinrättning
från Kongl. Maj:ts och Kronans af Kongl. Karolinska mediko-kirur-
giska institutet disponerade egendom, N:ris 1 och 2 i qvarteret
Glasbruket å Kungsholmen, samt i sammanhang dermed beviljande
åt nämnde Kongl, institut af anslag, motsvarande den hyres-
afgift, som för nämnde plats nu erlägges, bifölls.
N:o 149, i anledning af väckta frågor om förändrade be-
skattningsgrunder för mjöl- och sågqvarnar, samt om ödes-
qvarnars befriande från grundskatt;
N:o ISO, i fråga om ytterligare anslag till uppförande af
cellfängelser;
N:o 131, angående extra Stats-anslag till föremål, tillhö¬
rande Landtförsvars-departementets handläggning;
Den 16 Juni.
311
N-o 132, d:o d:o tillhörande Sjöförsvars-departementets
handläggning.
Dessa 4 sistberörda Utlåtanden blefvo på (lere Stånds-leda-
möters begäran bordlagda 2:dra gången.
N:o 133, Memorial i anledning af återremiss å Utlåtandet
N:o 78;
N:o 134, D;o i anledning^af återremisser å Utlåtandena N:o 75.
angående medels anvisande till lån för kyrkobyggnader, och N:o
77 angående ett föreslaget lån till Oskars församling i Calmar Län ;
N:o 133, Memorial i anledning, af återremiss å Utlåtandet
N:o 58, hvilka 3:ne Memorialer, såsom icke föranledande till
någon Ståndets åtgärd, lades lill handlingarnc.
Vidare bordlädes 2:dra gången:
K:o 136, Utlåtande med anledning af erhållna återremis¬
ser i fråga om det för staden Christianstad begärda ytterligare
låneunderstöd.
N:o 137, Memorial med förslag till allmänna iakttagelser
och föreskrifter för erhållandet och utbekommandet af Stats¬
bidrag till hamn- och kanalbyggnader samt vägförbättringar
och vattenaftappningar;
N:o 138, Utlåtande angående ifrågaställa extra Stats-anslag
till föremål tillhörande Civil-departementets handläggning;.
IV.o 139, D:o angående extra anslag till föremål tillhörande
Finance-departementets handläggning; och
N:o 160, D:o angående extra anslag till föremål, tillhörande
Ecklesiastik-departementets handläggning.
§ »•
Skedde ånyo föredragning af följande Lag-Utskottets, sedan
den 10-.de innevarande månad bordlagda Ilctänkanden:
N:o 32, i anledning af väckta motioner om antagande af
ny kyrkolag, bifölls.
N:0 33.
1 :sta punkten, i afseende å religionsfrihetens införande och
Norrska Dissenterlagens antagande, bifölls.
2:dra punkten, angående förbud mot bevistande af främ¬
mande religionsöfning.
Härom uppstod diskussion, derunder följande af Ståndets
Ledamöter sig yttrade-.
Veller Jönsson från Jönköpings Län: »Jag viii väl icke
motsätta mig bifall till Betänkandet, men kan ej undertrycka
den mening, att, så länge ett svårare strafT qvarstår för affall
från den evangeliska läran, det hittills gällande mindre ansva¬
ret ock kunnat bibehållas för bevistande af främmande religions-
förvandters gudstjenst, åtminstone till dess det förra straffet
kunde afskaffas. Man straffas emellertid nu hårdt för öfver¬
gång till främmande lära ; men skolan, der sinnena så småningom
beredas' för emottagande af de villfarande lärosatserna, den
skulle få stå öppen och der kunde man saklöst infinna sig, se,
höra och lära. Sådant måste vid minsta eftertanka förefalla
underligt och för ingen del konseqvent.»
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Den föregående Tala¬
ren tyckes icke ogilla Utskottets förslag, men vill ändå ej god¬
känna detsamma. Man måste likväl medgifva, att borttagandet
af ett lagbud, som hvarken på sednare tider tillämpats eller rim¬
ligen kan tillämpas, ej utgör någon förlust, oell illa vore det
i sanning om någon skulle stralfas för en blott närvaro vid en
främmamde gudstjenst, vare sig att denna härleder sig från
böjelsen att ännu mera befästa sin egen tro, eller af en ganska
förlåtlig nyfikenhet. Emellan en sådan, så att säga oskyldig,
handling och ett öppet affall, är en himmelsvid skillnad, och
jag anser till och med att någon diskussion i denna syftning
icke bordt framkallas.»
Häri förenade sig Tobias Lind från Götheborgs och Guslaf
Nilsson från Calmar Län,
David Andersson från Hallands Län: »Jag skulle genast
vara färdig att medgifva rigtigheten af Peller Jönssons fram¬
ställning, om en gudstjenst kunde anses såsom en skola, och
skulle då icke heller vilja bifalla Utskottets förslag; men om
skolor, ehvad methoden är föreläsning, eller frågor och svar,
har jag gjort mig det begrepp, att lärjungen måste, förr eller
sednare, göra redo för hvad lian inhemtat, hvilket icke lärer
kunna komma i fråga i afseende på en offentlig, ehuru främ¬
mande, gudstjenst. Detta oaktadt skulle jag äfven tveka att
bifalla Betänkandet om främmande religionsförvandter hade
sina kyrkor spridda i landsorten; men då sådant ej heller är
förhållandet, och jag i allt fall betviflar, att en förnuftig lag¬
stiftning någonsin kan hindra folk att tillfredsställa, om ock
blott sin nyfikenhet beträffande formerna för olika religioners
anhängares sätt att öfva sin Gudsdyrkan, ser jag icke det rin¬
gaste skäl att ifrågasätta antagandet af hvad Utskottet ufi före¬
varande punkt föreslagit.»
Deri 16 Juni.
313
Vice Talmannen Svartling, samt Håkan Petterssen oell
Jöns Pehrsson från Blekinge Län instämde.
Petter Jönsson: »Då jag nämnde »skolan föreställde jag
mig icke annat, än att en sådan vore i vidsträckt mening hvar
och en inrättning, der åhörarne undervisas af predikanten eller
läraren om hvad som efter dennes åsigter utgör det rätta. På
detta sätt insmyga sig så oförmärkt i oerfarna hjertan de sken-
lägra irrlärorna, och man blir så småningom mindre varm
för sin egen tro, hvarefter likgiltighet inträder, och slutet blir
affall och landsförvisning; och jag har hört personer, hvilka
bevistat den katholska gudstjensten, hjertligt försäkra, att pre-
sten predikat mycket bra, och att de funnit sig särdeles upp¬
byggde af hans föredrag. Må gerna för mig Betänkandet bi¬
fallas; men jag upprepar min åsigt, att Utskottet bordt sam¬
manföra till gemensam behandling både nu föredragna fråga
och den om straffet för öfvergång till främmande religion.»
Peller Claesson från Elfsborgs Län: »Jag är af samma
mening som Petter Jönsson derutinnan, att, medan straffet för
affall från vår rena evangeliska lära, såsom sig ock bör, qvar¬
står, det ej är skäl, att genom bestämd lag upphäfva den lin¬
driga ansvarsbestämmelse, som eger rum för bevistande af
främmande religionsöfning. Utan att tala om något egentligt
proselytmakeri, lärer man, vid nogare begrundande, icke kunna
frångå, att en svagare religionsöfvertygelse omsider kan, efter
upprepade besök vid olika tänkandes gudstjenst, rubbas, och
den oerfarne slutligen, och måhända omedvetet, fastna i sna¬
ran, sedan grundvalarna för den rätta tron blifvit undanröjda.
Detta kan väl i vanliga fall icke försiggå så hastigt, men kan¬
ske desto säkrare. Jag vill ej heller motsätta mig bifall till
Betänkandet, men har ej kunnat tillbakahålla mina deremot
nu framställda anmärkningar.»
Georg Nyqvist: »Jag måste bekänna, att det öfvergår mitt
förstånd, huru man här kan sammanblanda tvenne så olika
ämnen, som afhörandet af en främmande gudstjenst och affall
ifrån egen troslära. Det förra kan väl! aldrig väcka förargelse
eller söndring-såsom det sednare; och då Utskotts-betänkandet
ej innehåller något annat, än afskaffandet af en lag, sorn, utan
påföljd, dagligen kan öfverträdas, finner, jag detsamma, såsom
ganska välbetänkt, böra bifallas.»
Olaus Börjesson från Götheborgs Län förklarade sig hysa
samma åsigter.
Lars Larsson: »Om jag ej missminner mig, är, biand
motiverna till 1781 års Kungörelse, upptaget, att ingen bör
314
Den 46 Juni.
af nyfikenhet försumma sin egen gudstjenst, och de stadgade
böterna skulle följaktligen icke kunna tillämpas å andra än
dem, hvilka til! en slik försummelse gjort sig skyldige genom
bevistande af främmande religions-förhandlingar. För öfrigt
synes mig ifrågavarande förbuds qvarstående i vår tid vara
mindre lämpligt.»
Anders Andersson från Skaraborgs Län: »Det är ganska
vanligt, att diskussioner härstädes uppkomma af ingenting. Ett
sådant förhållande är nu förhand. l)et stadgande, som Utskot¬
tet afselt att upphäfva, har i långliga tider stått som en död
bokstaf, enär man funnit oförnuftigt att hindra någon att se
sig omkring. Sjelf har jag varit i Judiska synagogan, och
landsmän, hvilka varit här under Riksdagen, hafva besökt både
den nämnda och den katholska gudstjensten, utan att någon
anledning till själavåda förefunnits, eller fråga varit att der¬
före åtala dem. Jag tror äfven, att Stockholms innevånare ej
löpa någon fara af (let sjelfdöda förbudets undanrödjande och
röstar derföre för bifall till Betänkandet.»
Häruti instämde Jon Hansson från Wester-Norrlands Län,
E. M. Falk från Skaraborgs och Pehr Olsson från Stora Kop¬
parbergs Län.
Petter Jönsson: »Jag bör icke underlåta att omnämna
ännu en omständighet, som ger stöd åt min förut yttrade me¬
ning. Man förbjuder nemligen de så kallade konventiklarna,
der man endast samlas för att läsa och söka förklara Luthers
skrifter och vår egen lära; och brott emot detta förbud är
belagdt med temligen strängt ansvar, medan man tillåter hvar
och en att, utan påföljd, deltaga i främmande religionsför-
vandters gudstjenst. 1 närvarande stund, då motioner väckas
i syftning till en så kallad fri religionsöfning, torde det ej vara
lämpligt att låta folket fritt få gå och lyssna till hvad som
helst. Förr var det helt annorlunda. Utom det, att någon
sådan andelig rörelse inom landet, som nu synes vara förband,
då icke visade sig, voro de främmande kyrkorna icke så ut¬
vecklade, som nu för liden ; den katholska var i ett litet hus
på söder, der man för några skill ingar fick gå in och afhöra
en förtjusande sång, och hvad som för öfrigt förekom förstod
man icke särdeles. Både jag ock mina hitkomne landsmän
gingo ock dit och hörde musiken och sången, och det var
allt. Det närvarande är icke lämpligt för en genom lag be¬
kräftad tillåtelse härutinnan, och jag vidblifver fördenskull mitt
förra yttrande.»
Vice Talmannen Svartling: »Lika med Ståndsbröderne
David Andersson och Anders Andersson finner jag det icke vara
Den 16 Jani.
315
förenadt med den ringaste fara att bifalla Betänkandet, helst
jag tror, att det skulle erfordras mer än S å 6 Riksmötens
jemna besök vid den främmande gudstjensten innan man om
sjelfva läran finge någon kunskap, så framt man ej, med afsigt
att öfvergå, derjemte ville låta sig särskildt undervisas.»
Af samma tanka voro Ii. J. Hudberg från Calmar Län,
Nils Nilsson från Orebro och Johun Pehrsson från Upsala Län.
Ofverläggningen var slutad, och blef,. uppå af Talmannen
framställd proposition, Lag-Utskottets Betänkande N:o 33 af
Ståndet bifallet,'och
N:o 33, i anledning af väckt motion om förklaring af
hvad l:sla Kap. 2:dra §:n Missgernings-Balken innehåller an¬
gående gäckeri med Sakramenten, eller stiftande af Lag mot
ett olofligt utdelande deraf, bifölls.
Emot detta beslut reserverade sig Änders Bäckström från
Norrbottens Län med åberopande af hvad Friherre J. A. Pos-
ses, Betänkandet bifogade, reservation i ämnet innehöll.
§ Il-
Ståndets elektorer anmälde, att de till Utskotts-suppleanter
invalt följande Ståndets Ledamöter:
I Lag-Utskottet:
Anders Andersson från Elfsborgs Län, och i
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
Johan Andersson från Stora Kopparbergs Län.
Ståndet åtskiljdes kl. } 7 e. m.
Ut supra.
In fidem,
John Roy.
316
Den 77 Juni.
Mea 17 Jiiisi.
Plenum kl. 40 f. m.
§ i-
Föredrogs punktvis Banko-Utskottets Betänkande No 34,
med förslag till reglering af Bankens Iåne- och kreditiv-rörelse.
1:sta momentet uti ingressen af Betänkandet, deruti Ut¬
skottet afstyrkt bifall å framställda förslag, att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att oktrojer för
Privatbanker icke vidare meddelades, föranledde diskussion,
hvilken öppnades af:
Henrik Andersson från Orebro Län, som anförde skriftligen :
»Lemnande å sido, huruvida Iföglofl. Banko-Utskottet haft
skäl, att i sitt Betänkande, angående reglering af Bankens låne-
och kreditiv-rörelse, och utan samråd med annat Utskott, be¬
handla på ett så afgörande sätt frågan om Privatbankernas fort¬
farande, anser jag mig böra yttra mig öfver Utskottets afstyr-
kande till det af flera motionärer gjorda förslag att hos Kongl.
Majit anhålla, det icke vidare oktrojer för dylika banker måste
meddelas. Jag förmodar nemligen, att i fall frågan härom icke
kan, på grund af Banko-Utskottets Utlåtande allena, afgöras,
Utskottet är betänkt att deröfver samråda med Lag-Utskottet,
och anhåller i alla fall att få underställa så väl Rikets Stän¬
der, som det eller de Utskott, hvilka komma att behandla ären¬
det, följande anmärkningar:
Det skadliga af sedelutgifvande Privatbanker behöfver ej
bär framhållas. Hela landet är derom ense. Man fann med
förundran för omkring 20 år sedan alt åt enskilda Bank-bolag
lemnats en rätt att utgifva sedlar, hvilken aldrig i 1824 års
Förordning var medgifven, och hvartill Regeringen ej var be¬
hörig att utan Rikets Ständers bifall lemna tillåtelse. Med
obehag såg man sedan pluraliteten af Rikets Ständer, dels ge¬
nom lystnad häröfver, dels genom förslag till Lag för dylika
Banker, gifva ett slags laglighet åt missbruket. Allmänheten
har lidit af penning-vingleriet, och enskilde, ett litet antal
bank-aktie-egare samt någon ringa del af låntagande klasser,
hafva deraf baft, de förra en otillbörlig vinst, de sednare nå¬
gon liten hjelp; men landet bär onekligen rönt olägenheter
deraf på flerfaldiga sätt, och Riksbanken har derigenom hin-
De/i 17 Juni.
3 17
dråts att för allmänna rörelsen blifva hvaf] den akulle kunnat.
Skälen att få ett slut på delta otjenliga banksystem äro således
påfallande.
Erfarenheten häraf föranledde Rikets Ständer att befordra
det så kallade Filial-bank-systemet. Detta är otvifvelaktig! det
bästa för både allmänna rörelsen, enskilla krediten och Stats-
banken. Det förenar Statsbankens krafter med den enskilda
associations-kraften, på ett sätt, som vida mera betryggar all¬
män och enskild kredit, erbjuder åt bolagen en måttlig, men
säker och med vanliga näringar jemförlig vinst, samt åt Ri¬
kets Ständers Bank en tillbörlig ränte-inkomst, passande för
dess ändamål och gagnande det allmänna,' då deremot Privat-
banks-bolagen sluka upp allt. Det är detta Filial-bank-syslem,
som bör läggas tili grund för vårt bankväsende. Början är
gjord; men framgången hindras af de sedel-utgifvande bankerna.
Dessa böra således ej vidare befordras, och då Utskottet sjelft
visat i sitt Betänkande, att goda tillgångar för Privatbanker-
nes ersättande medelst dylika Filialbanker kunna af Riksban¬
ken disponeras, samt sannolikt är, att ganska många bolag
med större kapitaler kunna uppstå, blott de sedelutgifvande
Privatbankerna upphöra, samt att dessas aktie-egare till stor
del ingå i Filialbank-bolagen, så vågar jag föreslå, att detta
Riks-stånd måtte förklara sig för den åsigten, att de så kal¬
lade Privatbankerna vid utgången af deras nuvarande oktrojer
böra upphöra; samt att de, som med mig äro af samma me¬
ning, måtte förena sig om Betänkandets återremitterande, med
vördsam anhållan, att Utskottet måtte
l:o tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t under¬
dånigst anhålla, det oktrojer för sedelutgifvande enskilda ban¬
ker, eller de nu så kallade »Privatbankerna», icke vidare må
af Kongl. Maj:t meddelas; samt
2:o vidtaga ytterligare ändamålsenliga åtgärder, för att åt
inrättandet af Filialbanker bereda ännu större kreditiv-tillgång
från Rikets Ständers bank, än Utskottet i sitt nu afgifna Be¬
tänkande föreslagit.
Jag anhåller derföre om Betänkandets återremitterande,
samt att detta mitt anförande måtte få remissen åtfölja.»
Uti hvad Henrik Andersson anfört hördes instämma förre
vice Talmannen Nils Pehrsson och Carl Olsson från Söderman¬
lands, Carl Dahlgren från Elfsborgs, Johan Lekberg, Nils Nils¬
son och Juns Erik Eriksson från Orebro, Pehr Olsson från Stora
Kopparbergs och Olof Pehrsson från Gefleborgs Län, jemte många
flera af Ståndets Ledamöter.
318
Den 17 Juni.
Jokan Johansson från Örebro Län, yttrade sig likaledes
skriftligen sålunda:
»Vid Banko-Utskottets Betänkande N:o 34, kunde väl åt¬
skilliga välgrundade anmärkningar framställas, så emot före¬
slagna speciella stadganden, sorn emot oklar eller oegentlig re¬
daktion, men jag inskränker mig till följande, såsom enligt min
åsigt det vigtigaste.
1 ingressen afstyrker Utskottet Ständerna, att hos Kongl.
Maj:t anhålla, det oktrojer för Privatbanker icke vidare må
meddelas. Denna afstyrkan fotas på följande skäl:
l:o att det är för tidigt att afgöra -jorn Privatbanker eller Filial¬
banker böra hafva företräde, och
2:o att Riksbankens medel äro otillräckliga för öfvertagande
af Privatbankernas rörelse.
Om dessa skäl nu låta klart och obestridligt vederlägga
sig, så qvarstår Utskottets afstyrkan alldeles omotiverad såsom
ett blott hugskott.
Vid 1844 års Riksdag anvisade Ständerna S millioner R:dr
till att i rörelsen ersätta Privatbankerna; således ansågos redan
då dessa sednare böra undanrödjas. Uti Rikets Ständers skrif¬
velse den 28:de Juni 1848,utdömdes Privatbankerna och anhölls
att oktrojer för sådana icke vidare måtte beviljas. Vidsednaste
Riksdag bibehölls fdialbanks-systemet i bankoreglementet; Filial¬
bankerna borde ersätta Privatbankerna, och således ansågo
äfven 1850—-51 årens Ständer att Privatbankerna borde upp¬
höra vid oktrojtidens slut.
Tre Riksdagar efter hvarandra hafva således förkastat Pri¬
vatbanker och hyllat den åsigteu, att Riksbanken bör ersätta
deras funktioner i den allmänna rörelsen. När nu Utskottet,
utan att derför andraga ett enda giltigt skäl, kommer fram
med en blott lös förmodan, att det »torde vara för tidigt» att
döma om företrädet, så tyckes i sanning denna förmodan vara
till fullo vederlagd af tre Riksdagars motsatta åsigt, och denna
slutsats stödjes af Utskottet sjelft, då det medgifver de »hufvud-
sakliga olägenheterna» af Privatbankerna.
Utskottets andra skäl åter, att Riksbankens medel äro
otillräckliga, har Utskottet i samma stycke på samma sida (6)
af sitt Betänkande gifvit sitt tillbörliga värde, då det uttryckli¬
gen erkänt, som orden falla sig: »att med den del af dessa
förlag (låne- och kreditivförlagen), hvilken icke varit uppta¬
gen, och sålunda, då den utgifves, måste betraktas såsom till¬
ökning i rörelsekapitalet, Privatbankerna kunna ersättas»,
Hvad vill det nu säga, att Utskottet först och sist menar,
att Banken icke har nödiga medel till att ersätta Privatbanks-
röreisen, och medan det deducerar denna åsigt, likväl medgif-
Dr/t 17 Juni.
319
ver att i Hankens gömmor ligga medel alldeles räntelösa och
ofruktliärande, ehuru de äro tillräckliga att ersätta den med
alla sina »hiitvudsakliga olägenheter» för vissa enskilta .så
plumpt riktande Privaibanks-rörelsen ? Efter mitt förmenande
vill det säga, att Banko-Utskottet sjelft vederlagt andra skälet
för dess afstyrka», liksom tre föregående Riksdagar vederlagt
det första skälet.
Denna afstyrkan qvarstår således alldeles omotiverad,
ehuru Utskottet medglfver »de hufvudsakliga olägenheter», som
äro förenade med Privat-bankerna.
Det torde således vara skäl att -ogilla Utskottets åtgärd i
detta fall oell besluta att vidblifva det vid 18-48 års Riksdag
fattade beslut om Privatbankernas upphörande vid oktrojtidens
slut. För denna åsigt finnas så många, så välgrundade och ut¬
förligt utvecklade skäl i den reservation, professor Agardh vid-
fogat Betänkandet, och i hvilken reservation flere al Bonde-
Ståndets Utskotts-ledamöter utom andra instämt, att jag anser
mig ej behöfva vidare andraga deni, utan blott åberopar nämnde
reservation.
Då Utskottet vidare i 4o:te punkten litt, F. föreslagit
alt ränta skulle få beräknas å i Banken insatta medel, synes
mig Utskottet tiafva föga rigtigt bedömt Iiiks-bankens ställning
och fördel. Såsom äfven professor Agardh i sin reservation,
sid. 87 oell följande, visat, skulle ett sådant inrymmande i
Riksbanken af ett bankir-kontor mel vanlig bankir-rörelse,
hafva med sig en sådan mängd svårigheter, att möjligheten att
väl sköta banken såsom Statsbank svårt skulle äfventyras.
Att fördra det fullmäktige i Banken skulle med en vanlig
fondspelares uppmärksamhet följa penningemarknadens fluktua¬
tioner, vore att pålägga dem en skyldighet, som erfordrar den
största ansträngning, på samma gång man genom bestämda
reglementariska föreskrifter binder händerna på dem att handla
efter omständigheterna, och sålunda hindrar dem att fullgöra
denna skyldighet på ett tillfredsställande sätt.
Alt bestämma det Banken prompt skall betala ränta på
insatta medel, äfven om tillgången på penningemarknaden gör
det omöjligt för Banken att med säkerhet förränta samma me¬
del på annat håll, synes mig vara så påtagligt till enskilda
kapitalisters fördel och Bankens skada, att jag ej vet, huru det
ens kunnat komma i fråga.
Att Banken ej skulle kunna lämpligen utsläppa deponerade
medel i allmänna rörelsen emot ränta, utan att äfven sjelf lör
dem» gifva ränta, är verkligen en vidunderlig sats. Deponen-
tens anspråk är att få tillbaka sina medel i samma myntsort,
och när han det begär, men att ovilkorligen gifva honom ett
Den 17 Juni.
premium lör depositionen, sorn ej kostar honom' något, men
besvärar Banken, det synes i sanning fiir (nyckel.
På grund af dessa skal och åberopande professor Agardhs
samt doktor Thomanders reservationer yrkar jag, att Bonde-
Ståndet måtte fatta beslut i enlighet med professor Agardhs
mening.»
Häruti instämde L. G. Sundberg från Westerbottens, Jonas
Peller Danielsson från Calmar och Erik Jansson från Stora
Kopparbergs Län.
Vice Talmannen Svartling: »Såsom Ledamot af Banko-
Utskottet, anser jag mig böra upplysa om hvad sorn passerat
under det nu föredragna ärendets behandling derstädes; an¬
hållande dessförinnan alt den af Herr professor Agardh vid
detta moment afgifna reservation måtte blifva uppläst. Sedan
i följd af denna anhållan, nämnde reservation blifvit uppläst
fortsatte vice Talmannen sålunda.: »Majoritetens åsigter i ämnet
voro sådana inom Utskottet, som de den nu upplästa reserva¬
tionen innefatta, men vid votering i Utskottet biel' denna ma¬
joritet minoritet. Af 53 Ledamöter, som voro närvarande,
röstades lil Nej och 16 Ja, hvarförutan en Nej-sede\ förseglades.
Uti reservationen har Herr professor Agardh fullstanigt ådaga-
lagdt, att man vid oktrojtidens slut icke har af nöden att
meddela Privatbankorne vidare oktrojer, enär Riksbanken
utan ringaste mehn eller våda kan ersätta den förminskning
af landets rörelsekapital, som blefve en följd af Privatbanker-
nes upphörande. Under sådant förhållande synes det mig, som
det vore obehöfligt för oss att mycket diskutera ifrågavarande
ämne. För undvikande häraf vill jag hemställa, att vi måtte
alsia Utskottets i momentet gjorda framställning, under förkla¬
rande af Ståndets önskan att vidblifva Rikets Ständers vid
1847—1848 årens Riksdag fattade beslut om Privatbankernes
upphörande. En återremiss skulle tjena till intet; hvadan jag
förordar afslag, beledsagadt af det utaf mig nu uppgifna förkla¬
rande.»
Peller Gabrielsson från Kronobergs, Peller Claesson, Johan
Peller Andreasson och Gabriel Andersson från Elfsborgs, Pehr
Eriksson och Anders Andersson från Wermlands, Gustaf Nilsson
från Calmar, Olof Pehrsson från Westerbottens, Anders Häck¬
ström från Norrbottens och Nils Larsson från Jemtlands Län,
jemte en slör del af Ståndets Ledamöter, instämde häruti.
Anders Pehrsson från Orebro Län: »Jag instämmer till
alla delar med vice Talmannen och hemställer till dem, som
redan yttrat sig och begärt återremiss å momentet, att de från
ett sådant yrkande afstå och förena sig uti vice Talmannen
Den 17 Juni.
321
Svartlings framställning, såsom syftande åt ett mål, dit vi alla
sträfva.»
Med Antiers Pehrsson förenade_ sig Nils Svensson från Ble¬
kinge oell Anders Andersson från Östergöthlands Län.
Nils Svensson från Skåne: »1 hufvudsaken är jag förekom¬
men utaf vice Talmannen, med hvilken jag instämmer, men
då frågan synes mig vara af yttersta vigt anser jag mig höra
uttala mina åsigter, rörande densamma.
Icke har jag anspråk på att ofelbart bedöma den nu före¬
dragna frågan, huruvida Privatbankerne böra bibehållas eller icke;
men hvad jag vet är, att de äro en kräfta för samhället samt
förr eller sednare undergräfva detsamma, hvarföre denna fråga
äfven bör utgöra föremål för hvarje representants noggranna
pröfning. Efter allt hvad jag förmått utgrunda i fråga om vårt
nuvarande bankväsende, både är det och har varit ett stort
misstag, att Ilikets Ständer börjat betaga Riksbanken sin vinst
för att disponera den till Statsbehofven. Banken kan aldrig
bättre konsolideras, och på samma gång blifva nyttigare för
landet, än då dess lånerörelse, grundad på rigtiga principer, ef¬
ter hand utvidgas, men ej på de vilkor, som Utskottet synes
vilja antaga, nemligen Privatbankernes bibehållande, sorn åstad¬
kommer alltid samma villervalla. I detta afseende har jag
kommit till den åsigt, att utvidgandet af bankens lånerörelse
hufvudsakligast kan och bör ändamålsenligast ske genom be*
fordrandet af Filialbank-systemet, samt att det är genom Riks¬
bankens mot tre procent åt Filialbankerne lemnade försträckning
gar, som de för fäderneslandet skadliga, allt för länge fördragna,
sedelutgifvande Privatbankerne borde och kunna i rörelsen
ersättas; desse sednare äro och hafva varit en kräfta för na¬
tionens allmänna välstånd, isynnerhet på det sätt de drifva
sin bankrörelse, ty i stället att bereda en ränte-nedsättning å
de genom deras betydliga sedelrörelse ökade kapitaler, är
det genom dem, som penningemännen lyckats uppehålla en
hög räntefot, samt genom straffräntor, förkortande af låne-
terminer och tidtals gjorda indragningar af lånerörelsen, under¬
gräfva enskild välfärd och allmänna krediten, under det att
genom aktie-egarnes vinst, stundom uppgående till 18 å 20
procent om året för deras insatta kapitaler, förmögenheten allt
mer och mer samlas på några enskilta händer, hvilka dessutom
en gång, när desse banker upplösas, emellan sig komma att
dela sina stora grundfonder. Det är äfven Privatbankerne som
vållat, att så betydliga andelar af de för bankens tåne-och kredi-
tivrörelse anvisade medel äro i Banken obegagnade, så att den-
tionde-St. Prat. vid Piksd. 18S3—1354 P, 21
322
Den 41 Juni.
nes räntevinst derigenom varit, oell ännu sS länge Privatban-
kerne bestå, måste blifva betydligt mindre, än den bordt oeh
kunde vara. Deremot erbjuda" Filialbankerne fördelar af ett
säkrare och genare sätt, att medelst Riksbankens kapitaltill¬
gångar utvidga förlagsrörelsen i landet, jemte det visserligen
en något lägre, men dock med säkerhet påräknelig ränta till¬
kommer sjelfva Banken, än den, hvilken genom dess egen för¬
valtning af allt för många, med smärre fonder inrättade låne¬
kontor möjligen skulle kunna inflyta, men som befrämjade upp¬
komsten af nya och bibehållande af redan stiftade Filialbanker,
hvilka endast komme att bedrifva sin rörelse med Riksmynt
och Riksbankens sedlar, samt i andra rummet till kraftigt un¬
derstöd åt Hypotheksföreningarne motvilkor, att de så bedrifva
sina låneoperationer, att äfven den mindre jordbrukaren komme
i tillfälle erhålla ett stående lån ouppsägbart, då lian fullgjorde
sina ränte- och kapital-inbetalningar. Häremot invänder man,
att Banken ej för närvarande kan disponera öfver medel, till¬
räckliga för tillvägabringande af Privatbankernes öfvertagaude,
så att oktrojerne, då de tilländalöpa, kunna indragas. Den,
som bet villar detta, kan af den tabell och de upplysningar herr
professor Agardh i sin reservation öfver Utskottets pluralitet®
beslut afgifvit, finna att den häfver alla tvifvel härutinnan och
lemnar en säker öfversigt af Riksbankens tillgångar, när sorn
helst desponible för detta ändamål. Ännu säkrare hade man
kunnat nått målet, om Banken fått disponera sin vinst, och
endast som Banko-ordningen förutsätter afsätta en mindre del
deraf till den deruti omtalade tillgångskassa för allmänt gag-
neliga ändamål, och icke som nu skett frånrycka Banken sina
årsvinster till andra för landets penninge- och kreditväsende främ¬
mande ändamål, och möjligen, som man vanligast ser, till un¬
derstöd af theatern med flera dylika mindre nödiga Stats¬
utgifter; men om deremot denna vinst fick användas till Filial¬
bankers befordrande, så att i hvarje Län åtminstone en, eller
i de folkrikaste några sådane Banker funnos, grundade på soli¬
darisk ansvarighet, med utsträckt lånerätt och icke af allt för
mycket begränsade former, som hindra deras rörelse, så skulle
säkert dessa Banker, i den mån oktrojerne för Privatbankerna
upphöra, utan någon stockning i penningerörelsen, med Riksmynt
ersätta Privatbankssedlarne, hvilka nu, i följd af den inskränkning,
hvartill Riksbanken varit bunden i sin sedelrörelse, visserligen
utgjort en vigtig del af landets sedelstock, till föga fromma
för detsamma, och hvilken sedelstock visst icke bordt anses vara
användbar sorn bytesmedel, då det hvarken emottagits i krono¬
uppbörd, ej heller i liqvider med Rikets Ständers Bank eller
derunder lydande lånekontor. Att Privatbankernes sedelrörelse
Den 17 Juni.
323
medfört obeskrifligt många kostnader och olägenheter för all¬
mogen, isynnerhet dem, som bo längre från städerne, behöfves
ej bär bevisas, ty det är oss alla välbekant, ja, man har till
och med sett exempel på, att utmätning för kronoskatter
verkställts bos personer, hvilka dock haft full tillgång i Privat-
bankssedlar, fast dessa icke af executor emottagits. Då man
betraktar dessa och många andra dermed sambaud-egande om¬
ständigheter, måste man komma till den slutsats, att desse s.
k. Privatbanker vållat stor villervalla så väl i det allmänna
som enskilta affärslifvet, och att de egentligen aldrig uppfyllt
något annat ändamål, än det, som synes väl beräknadt, för att
kunna göra den förmögnare ännu rikare och den fattige ännu
fattigare. Som jag nämnt, blir här mången, som häremot in¬
vänder, att Riksbanken ej skulle ega nog styrka att lemna det
understöd åt Filialbanker, som för desse voro nödvändigt, för
att kunna ersätta rörelsens behof, helst alla orter inom Itiket
kunna och böra vara lika berättigade till att åtnjuta en sådan
fördel. Härvid synes mig Utskottet ej hafva så noga som sig
vederbordt i betraktande tagit, att om Filialbanker, eller hvad
man vill kalla dem, till visst antal i hvarje Län uppstode, kunde
Riksbanken efter hand till dem öfverlemna sådana delar af sin
egen lånerörelse, som ledigare och ändamålsenligare kunde i
orterna bedrilvas, hvarigenom deras rörelse betydligt ökades
och större kapitaltillgång för Bankens försträckningar tillika
vunnes, utan att Banken behöfde öfverskrida summan af den
ansvarighet, den för närvarande sig åtagit. Och för att ej här
omsäga hvad professor Agardh i sin reservation uttalat emot
Utskottets beslut, så instämmer jag med honom derutinnan,
och hyser den öfvertygelse, att Privatbankerne, utan skada för
det allmänna, kunna och böra vid den af dem nu innehafvande
ok t r öjens slut, såsom sådane upphöra. Med stöd af hvad jag så¬
lunda anfört, yrkar jag återremiss af Betänkandet, och anhål¬
ler, det Banko-Utskottet ville taga detta vigtiga ärende i noga
öfvervägande, då det af samma Utskott kommer att ånyo hand¬
läggas. samt dervid fästa afseende å det af vice Talmannen
Svartling nu gjorda förslag.»
Med Nils Svensson förenade sig Olof Olsson från Westerås,
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs, Johan Andersson från
Stora Kopparbergs, Pehr Mattson och Jon Hansson från Wester-
Norrlands, Jahob Lindby från Gottlands, Nils Andersson från
Christianstads samt Lars llasnMsson, Tobias Lind, Johannes Nils¬
son och Olaus börjesson från Götheborgs och Bohus Län.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Vice
Talmannen Svartling har upplyst om gången af frågans helland-
324
Den /7 Juni.
ling inom Utskottet. Då jag är af lika tanka med honom i
förevarande fall, så vill ock jag yrka afslag å Utskottets fram¬
ställning samt antagande af hvad Rikets Ständer vid 1848 års
Riksdag redan beslutat i fråga om Privalbankernes upphö¬
rande.»
Johannes Nilsson från Skåne: »Då Rikets Ständer år 1848
beslutat, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Pri-
vatbankerne måtte vid oktrojtidens slut upphöra, så synes det
mig icke vara rätt af Utskottet att nu i sitt Retänkande till¬
styrka Ilikets Ständer motsatsen af hvad Ständerne sålunda
en gång beslutat. Herr professor Agardh har lili sin reserva¬
tion tydligen och klart utredt, huru och på hvad sätt Privat-
bankerne må kunna ersättas, samt att Riksbanken icke sak¬
nar utväg att fylla behofvet till en för det allmännas nytta
stiftad lånerörelse. Vid sådant förhållande och då Privatban-
kerne icke medföra annat än en för deras egare obillig vinst
och stor inkomst, men deremot orsaka trassel i penningerörel-
sen för enskilde individer vid oinsättning af bankernes utgifna
papperslappar, så måste jag för min del äfven åberopa jnne-
hållet af herr professor Agardht reservation, den der i min
tanka synes vara ändamålsenlig för Ståndet att antaga såsom
Ståndets gemensamma tanka.»
Daniel Danielsson från Jönköpings Län instämde.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Afven jag anser ären¬
det vara väl utredt genom den omnämnde reservationen; hva¬
dan jag ock instämmer uti hvad vice Talmannen Svartling an-
dragit.»
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Också jag räknar
mig till dem, som ej kunna gilla Utskoltets åtgörande i före¬
varande fall. Såsom skäl för sitt afstyrkande till de af flere
Motionärer framlagda förslagen, har Utskottet sagt, att för Pri-
vatbankernes fullständiga ersättande skulle erfordras upptagande
af utländska lån. _ Detta tror jag dock ej vara behöfligt, ty nog
finnas bär medel inom landet tillräckligt, och tillgångarne för
Riksbanken skulle hafva varit ändå större, om man icke be-
röfvat den så stor andel af sin räntevinst som skett. För att
icke onödigtvis förlänga diskussionen vill jag förklara, att jag
instämmer uti hvad vice Talmannen Svartling anfört och ön¬
skar, i likhet med honom, det Ståndet ville afslå momentet
och antaga hvad herr professor Agardh uti sin reservation före¬
slagit såsom Ståndets gemensamma tanka,»
Med Sahlström förenade sig J. G. Wasmuth från Stock¬
holms, Anders Jonsson och Johan Johansson från Östergöthlands,
Den 17 Juni.
325
Amien Andersson från Elfsborgs samt Jonus Christoffersson från
Wermlands Län.
Ola Svensson frän Malmöhus Län: »Då jag inom Utskot¬
tet tillhörde deras antal, som ville hafva ärendet klart och tyd¬
ligt utredt, samt ansåg att Riksbanken icke saknar förmåga
att supplera Privatbankerne, så var jag äfven en ibland dem,
som instämde uti professor Agardhs reservation. Jag skall nu
inskränka mitt yttrande till endast ett åberopande af samma
reservation och instämmande uti hvad vice Talmannen Svart¬
ling anfört.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Tankarne och Ssig-
terne uti förevarande fråga synas vara enahanda, och jag vill
också gifva tillkänna, att jag tillhör dem, som önska Privat-
bankernes upphörande; hvadan jag instämmer lif i hvad vice
Talmannen Svartling andragit. Det är imellertid tillfredsställande
att höra det sådana åsigter hafva pluraliteten af Utskottets Le¬
damöter för sig, fast voteringen kom att utfalla emot förmodan.
Under dylika förhållanden anser jag det icke vara förenadt med
någon våda att återremittera momentet; dock har jag icke
heller emot att Slåndet nu genast fattar beslut om afslag till
Utskottets framställning.»
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Såsom en af Motionä-
rerne i ämnet var det ej utan en viss misslynthet och nedsla¬
genhet, som jag genomläste Utskottets framställning uti denna
för landet så vigtiga fråga. Genomläsandet af reservationerna
och deribland företrädesvis Herr professor Agardlis i förening med
de upplysningar, som vice Talmannen Svartling lemnat, har
imellertid i någon mån tillfredsstäldt mig, helst jag deraf för¬
nummit, alt de af mig förfäktade åsigter inom Utskottet egt
pluraliteten af Ledamöterne för sig, fast voteringen icke utföll
efter önskan genom en eller annan tillfällighet, samt att, oak¬
tadt en rundlig tid sedan 18-48 års Riksdag förflutit, tankarna
i allmänhet rörande angelägenheten af Privatbankernes upp¬
hörande icke förändrats, hvaraf man torde kunna hoppas och
vänta båtnad för landet. I likhet med vice Talmannen Svart¬
ling föredrager jag åtgärden att afslå momentet och yrka vid-
blifvande af Rikets Ständers redan en gång fattade beslut,
framför ett återremitterande af ärendet till Utskottet.»
Bengt Gudmundsson från Hallands Län: »Jag har alltid va¬
rit af den tanken, att Privatbankerne, på det sätt de äro or¬
ganiserade, måste vara skadliga för landet i allmänhet, samt
att nödig kontroll å dem ej kan vinnas, enär förvaltningen
■och räkenskaperne äro underkastade revision endast af ban-
326
Den /7 Juni.
kernes egne egare. Jag ser nu imellertid att Utskottet ansett sig
böra afstyrka bifall till väckte framställningar om deras upp¬
hörande vid oktrojtidens slut. Det vill säga Utskottet liar här
handlat i rak strid mot hvad Rikets Ständer förut beslutat.
Skälen, som tala för ogillande af Utskottets framställning, äro
utvecklade uti den af professor Agardh afgifna reservationen och
jag för min del hyllar i allo dessa skäl. Jag önskar derföre
ock likasom vice Talmannen, att Ståndet nu afslår momentet
och beslutar för sin del, att Ständerna skola ailåta till Kongl.
Maj:t en underdånig skrifvelse, innefattande anhållan om det¬
samma, som Rikets Ständer vid 1848 års Riksdag beslutade.
För mera tydlighets skull anhåller jag att få uppläsa förslag
till det gemensamma beslut, som Ståndet, i min tanka, bör fatta
uti ifrågavarande ämne.»
Bengt Gudmundsson uppläste härefter ett för tillfället upp-
gjordt förslag, så lydande: »Ståndet beslutar för sin del, att
Rikets Ständer skola hos Kongl. Maj:t underdånigst anhålla,
att de inom landet på egen sedelutgifning oktrojerade Privat¬
banker vid oktrojtidens slut må upphöra, samt således ej ytter¬
ligare medgifvas rättighet att utgifva egna, tryckta eller gra¬
verade kreditsedlar.»
Anders Andersson från Skaraborgs Län : »Ingenting synes
mig vara nödvändigare och angelägnare än att få vårt penninge-
väsende på redig fot. Jag är icke någon. Finansminister och
har icke heller ansett mig böra deltaga obetingadt uti förka-
stelsedomen öfver Privat-bankerne, enär jag ansett dem i många
fall hafva för landet medfört nytta, såsom uppmuntrande indu¬
striella företag m. m. Att de icke sakna fel, medgifver jag likaledes,
helst de få utgifva egna kreditsedlar och sålunda måste beröfva
Riksbanken; en denna Bank egentligen ensamt tillkommande
rättighet. Rå jag nu ser möjligheten för mig, att vi skola kunna
få endast ett riksmynt i stället för de många slag af mynt, hvar¬
med Privatbankerne förse oss, så anser jag mig böra instäm¬
ma uti hvad professor Agardh uti sin reservation föreslagit.
Privatbankerne hafva det felet eller egenskapen att man lätt
får låna penningar der, då metalliska kassan i Riksbanken
nemligen är i stigande, men är förhållandet tvertom, så minska
de i stället sin rörelse. De äro derför, enligt mitt förme¬
nande, icke fotade på rättsenliga grunder och af denna anled¬
ning skulle jag gerna se, att Riksbanken nu finge taga ut ste¬
get fullt, under förbehåll likväl att förlägenhet ej genom Privat-
bankernes indragning komme att uppstå genom försummelse
från Riksbankens sida att föranstalta om tillräckligt antal af-
delningskontor. Jag röstar för Privatbankernes upphörande
Den /7 Juni.
vid oktrojtiden3 slut och deras ersättande af Filialbanker un¬
der Riksbanken.»
E. M. Falk frän Skaraborgs, Carl Ersson från Westerås
och Georg Nyqvist från Wermlands Län instämde.»
Henrik Andersson: »Ehuru jag i mitt skriftliga anförande
yrkat återremiss af momentet oell att Utskottet måtte anmo¬
das tillstyrka en underdånig skrifvelses aflåtande till Kongl.
Majit med begäran, det oktrojer för sedelutgifvande enskilda
Hanker icke vidare må meddelas, skall jag dock ej så envist
vidhålla delta yrkande för det fall, att Ståndet hellre vill afslå
momentet genast, enär jag ieke kan bedöma, hvilket beslut i
detta afseende är det bästa. Hvad jag föreslagit uti 2:dra
momentet af mitt skriftliga anförande, torde dock vara nöd¬
vändigt att fästa Utskottets uppmärksamhet vid, nemligen att
större krediti vtillgång från Riksbanken, än Utskottet föresla¬
git, måtte beredas de Filialbanker, som skulle komma att
supplera Privatbankerna. Med afseende härå håller jag före,
att en återremiss bör föredragas framför ett afslag af mo¬
mentet.»
Diskussionen ansågs fulländad. Uppå proposition af Tal¬
mannen beslöt Ståndet för sin del, sedan framställd proposition
på bifall till momentet blifvit med Nej besvarad, att afslå det
nu föredragna momentet, samt att Rikets Ständer skulle hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att de inom landet på
egen sedelutgifning oktrojerade Privatbanker vid oktrojtidens
slut måtte upphöra, samt således ej ytterligare medgifvas rät¬
tighet att utgifva egna, tryckta eller graverade kreditsedlar.
Utskottets åtgörande i afseende å uppställningssättet af de
i Betänkandet uppgjorda föreskrifter, som skulle 1 blifvande
Banko-reglemente införas, godkändes; hvaremot Utskottets öfriga
yttranden i ingressen lades lill handlingarne såsom icke föran¬
ledande någon Ståndets åtgärd.
1:sla, 2:dra 3:dje och 4;dc punkterna af Betänkandet bi-
föllos.
S:le punkten, rörande den fullmäktige i Banken tillhöriga
rättighet till öfverflyttning af medel från en till annan låne¬
rörelse.
Härvid yttrade Nils Larsson från Jemtlands Länl »Den
nu föredragna 5:te punkten har, enligt mitt förmenande, sådant
sammanhang med 50:de och 59:de punkterne, att jag nästan
håller för det rättaste vara att uppskjuta med afgörandet af
den, intilldess behandlingen af nämnde 2:ne punkter förekom-
328
[Jon 77 Jani.
mer. Emellertid skall jag icke hafva något emot att punkten
nu företages till afgörande och vill jag för detta fall yttra nå*
gra ord; Om vi genomläsa 50:de punkten, fiona vi deraf, alt
man föreslagit att fonden för utlåning med omsättningsrätt, det
Vill säga den så kallade allmänna Diskonten, är föreslagen att
minskas under 3:ne år med 200,000 B:dr banko om året. Mei¬
ningen är väl att denna fond skall till slut alldeles försvinna
och skälen för minskningen äro, att de medel, som ingå uti
denna fond, ej skola blifva använde till produktiva ändamål
utan ätas upp. Sådant är dock icke och kan aldrig blifva rätt.
Man mäste antaga, att den, sorn lånar penningar, är i behof af
dem, han må nu använda dem i sina affärer eller för sitt lifs*
uppehälle. Att föda sig torde vara lika vigtigt, sorn något an*
hat. Jag vill, för min del, icke att denna fond skall till fördel
för andra fonder inskränkas, och mina åsigter i detta fall in*
stämma fullkomligen med dem, herr Wallenberg uti sin re¬
servation vid 59:de punkten uttalat. Ifan föreslår fondernes
sammanslående, nemligen Handels-diskont-fondens, Allmänna
fondens och fondens för utlåning mot hypothek af aktier och
publika papper. Såsom nu är förhållandet, så eger ej någon
af allmogen rättighet att få lån från Handels-diskonten, men
deremot handlande öppen rätt att låna utur den allmänna di¬
skonten. Det inträffar ej sällan nu, att den ena fonden har öfver¬
flöd af och den andra brist på medel. För sådana fall ega vis¬
serligen fullmägtige öfverflyttningsrätt, men endast under en
tid af högst 6 månader. Dessa och flera olägenheter blefvo
afhulpna genom fondernes sammanslående såsom herr Wallen¬
berg föreslagit. Derigenom kunna medlen göras fruktbara. Jag
yrkar återremiss af denna S:te punkt, under åberopande af inne¬
hållet utaf herr Wallenbergs reservation vid S9:de punkten, så¬
som grund för återremissen; dock vill jag i olikhet med herr
Wallenberg, att icke mer än en femtedel af fonderne mu
användas för kreditiv-rörelsen. Herr Wallenberg har för sin
del föreslagit att dylika kreditivérs maximum må utgöra ]:del
af fonderne.»
Med Ails Larsson instämde E. M. Falle från Skaraborgs,
David Andersson från Hallands, Pehr Nilsson och Nils Pehrsson
från Malmöhus Län, med flere.
Den nu föredragne S:le punkten af Betänkandet blef här¬
efter,“uppå proposition af Talmannen, till Utskottet återremit¬
terad med dervid gjorda anmärkningar.
6:le, 7:de och Side punkterne biföllos.
9:de och 10;de punkterne, rörande belåningen i Banken af
guld och silfver.
Den H Jani.
329
i anledning häraf ytlrade:
Henrik Andersson frän Orebro Län, skriftligen:
»!):de oell iO:de afsläs för det närvarande under åberopande
af följande skäl:
l)et rnedgifves, att denna lånerörelse bör framdeles skiljas
från Hanken och att den hufvudsakligen endast kommer Stock¬
holms invånare eller närboende till godo. Slen att på en gång
anvisa de lånesökande till Assistans-inrättningar, hvilka taga så
hög ränta, som den nuvarande, då de enligt Banko-ordningen
snart i 200 år haft denna ratt och fördel, vore mindre välbe¬
tänkt. Derföre yrkas, att Utskottet måtte föreslå, att ifråga¬
varande lånerörelse tills vidare må fortgå, men att, om en¬
skilda bolag skulle bilda sig i. Hikets större städer för dylik
lånerörelse mot förbindelse att utgifva lånen mot högst 6 pro¬
cents ränta, dessa bolag, emot säkerhet, må af Hanken erhålla
kreditiv-rätt till 5 procents ränta, sedan deras bolagsreglor blif¬
vit af Regeringen fastställda. Begäres återremiss.»
Lars Larsson från Iilfsborgs Liin: »Jag vill visserligen icke
bestrida, att ju det kan förefinnas ömmande omständigheter, som
i ett oell annat fall borde föranleda dertill, att dylik belånings-
rätt för de fattige blefve bibehållen, men å en annan sida åter
kail jag ej annat än medgifva, det Utskottets tillgörande i nu
föredragne 2:ne punkter är af behofvet högeligen påkalladt.
Väl är det möjligt, alt assistansen här i Stockholm ej uppfyller
hvad man med en sådan inrättning borde kunna fordra eller
kan uppfylla allas behof, men derför bör man icke underlåta
att tillse, det vår Riksbank ej niå inblanda sig i en lånerö¬
relse, som är oförenlig med dess ändamål. Sednare tiders er¬
farenhet har dessutom lärt oss, huru svårt Hanken har för att
kontrollera de guld- och silfverpanter, som derstädes belånas.
Med begagnande af deri tid, som Utskottet föreslagit i afseende
å omsättningen af lånen och hvilken tid är, enligt mitt förme¬
nande, så noga, som möjligt afpassad, tror jag att rörelsen skall
kunna afskatläs utan de lånesökandes förnärmelse. Jag bifaller
punkterne 9 och 10.»
Häruti hördes många Ledamöter af Ståndet instämma.
Vice Talman Svartling: »Jag öfvervar detta ärendes be¬
handling inom Utskottet och deitog i det nu till granskning
framlagda beslutet, hvilket jag för min del anser vara af be¬
hofvet högeligen påkaliadt. Vi veta, att Hanken med föranle¬
dande af denna lånerörelse fått ikläda sig ersättningsansvar för
en mängd oäkta panter. Onskligt vore det alltså, att rörelsen
upphörde, helst man derigenom vann den fördelen alt kunna
330
De/i 17 Juni.
indraga åtskilliga tjenster. Under sådana förhållanden och då
det ej är allmogen eller de fattige, som egentligen profitera af
belåningsrätten, utan Stockholms stads invånare, samt då pan¬
ter stått olöste hela 50 åren, yrkar jag bifall till Utskottets för¬
slag härutinnan.»
Med vice Talmannen instämde Anders Pehrsson, Anders An¬
dersson, Anders Jonsson och Johan Johansson från Östergöthland,
Erik Larsson frun Gefleborgs, L. G. Sandberg från Westerbot¬
tens och Nils Andersson från Christianstads Län, jemte många
flera af Ståndets Ledamöter.
Carl Ersson från Westerås Län: »För min del kan jag
ej finna annat än att Utskottets förslag är ganska välgrundadt.
Från den tid, jag egde befattning såsom fullmägtig i Banken,
känner jag till att ifrågavarande lånerörelsegren medförde mycket
obehag i hvarjehanda hänseenden. Den medför ringa eller in¬
gen fördel för de fattige, men de högre klasserne kunna deraf
skörda vinst. Det är högst vanligt i Stockholm att förmögne
personer, då de företaga resor i ett eller annat ärende till lands-
orterne och utlandet, i Banken belåna sitt silfver för att hafva
det i säkert förvar samt naturligtvis jemväl få lån mot låg
ränta. Jag yrkar jemväl bifall till de nu föredragna punkterne.»
Erik Jansson från Stora Kopparbergs Län instämde häruti.
Efter sålunda slutad diskussion blefvo 9:de och 10:de punk¬
terne af Betänkandet, uppå proposition af Talmannen, utaf Stån¬
det bifallne.
Uppå framställda särskilda propositioner blefvo härefter
il:te, 12:te, 15:de, 14:de, 15:de, 16:de, 17:de, 18:de, 19:de,
20:de, 21:sta, 22:dra, 25:dje, 24:de, 23:te och 26:te punkterne
af Ståndet bifallne.
S,7:de punkten, deruti Utskottet afstyrkt bifall till väckta
motioner, att Riksbanken borde med kreditiv understödja Hy-
potheksföreningarne och med dem likartade låne-inrättningar,
föranledde diskussion, derunder sig yttrade :
Magnus Månsson från Östergöthlands Län, skriftligen:
»Då Banko-Utskottet i sitt Betänkande N:o 54 och 27:de
punkten afstyrkt Rikets Ständer att bevilja Hypotheksförenin-
garne kreditiv-rätt i Banken, måste jag deremot uttala mig.
Landets modernäring, jordbruket, tyckes med skäl kunna
göra anspråk på samma rätt, som andra näringar. Då Jern¬
kontoret har kreditiv i Banken på 600,000 R:dr; och ett an¬
nat kreditiv af 4,800,000 R:dr är anvisadt till manufakturer-
Den 77 Juni.
331
nns och fabrikernas understöd, sä synes det ej vara för myc¬
ket hegardt, att äfven Hypotheksföreningarne, som hafva till
ändamål att genom län på lång tid och emot årlig amortering
understödja jordbruket, iå kreditiv-rätt.
Om, såsom professor Agardh i sin reservation framställt,
utaf den till nästa Riksdag inflytande Rankovinst till och med
en million R:dr anvisades till kreditiv, så hade man erkänt
grundsatsen och beredt jordbruket en fördel, som den rättvis¬
ligen kan fordra, likaväl som bergsbruksrörelsen och fabriks¬
näringen.
På de af professor Agardh och herr Mannerskantz i deras
reservationer anförda skäl, som äfven bestämde majoriteten på
Ctskottsafdelningen att förorda ifrågavarande kreditiv, yrkar
jag, att Utskottets framställning må ogillas och den för Hypo¬
theksföreningarne sökta kreditiv-rätt beviljas.»
Vice Talman Svartling: »Jag bekänner, att jag inom Ut¬
skottet varit med om det här framlagda beslutet, rörande kre¬
ditiv-rätt för Hypotheksföreningarne. Dessa föreningar hafva sin
egen penningeröfelse, som alldeles icke bör hafva att skalla med
Bankens. Få de kreditiv-rätt, så utgå medlen för dem i ficklån
till possessionater och handlande med flere; men de fattige jord-
brukarne få intet. Jag bifaller punkten.»
Johan Johansson från Östergöthlands och Petter Claesson
från Elfsborgs Län instämde med vice Talmannen.
Nils Svensson från Christianstads Län : »Då Utskottet ej
lemnat den uppmärksamhet åt medbrodren Jlultmans motion,
som denna förtjenar, måste jag uppträda och yttra några ord.
Man synes hysa tvifvel om den nytta, Hypotheksföreningarne
medföra. I detta fall är jag alldeles icke tviflande, ty jag vet
få inrättningar, som äro så nyttiga, äfven i det afseendet att
de bereda de mindre jordbrukarnes förkofran. Man har lem¬
nat kreditivrätt åt jernhandterings-interesset. Må så vara! Jag
har ej något deremot att invända; men, då jordbruket är vår
modernäring, så tycker jag, att den ingalunda bör i detta fall
få stå efter, utan äfven få njuta förmånen af kreditivrätt på
Banken genom Hypotheksföreningarne, dock må man gerna
dervid fästa såsom vilkor, att lån till mindre belopp än hvad
föreningarne nu lemna, må få uttagas. Den omständigheten,
att Hypotheksföreningarne i deras närvarande skick skuldsätta
nationen hos utlänningen borde ock verka derhän, att de
borde erhålla kreditiv-rätt hos Banken, ty i sådant fall blefve
naturligtvis den utländska skuldsättningen mindre. Jag yrkar
återremiss af punkten och vill att Utskottet ej förbiser jord¬
332
Den 11 Juni.
brukets bästa genom att beröfva Hypotheksföreningarne, hvilka
äro af högst väsendtlig nytta för detsamma, den förmån, hvar¬
om är motionefadt.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Att tankarne huru¬
vida Hypotheksföreningarne borde få tillgodonjuta kreditivet i
Banken eller icke, voro delade under sistlidne Riksdag, erin¬
rar jag mig ganska väl. Utskottet hade då tillstyrkt en dylik
rätt, men Sländerne bi föllo ej Utskottets tillstyrkan. Jag måste
dock erkänna, att jag, i likhet med de siste Talarne, är för
meddelandet af en dylik rätt åt nämnde föreningar, dock un¬
der vilkor, att de meddela lån till elt minimum af 1000 R:dr
i stället för 2000 R:dr, som nu är förhållandet. Det är naturligt,
att man bör föredraga alt få stående lån framför sådana, sorn
äro underkastade uppsägning. Jag afslår Betänkandet uti nu
föredragne punkt oell bifaller hvad motionärerne Baron Raab
och Hultman yrkat, under det vilkor, som jag nu omnämnt.»
Häruti instämde Anders Lundholm från Stockholms, Hå¬
kan Pettersson och Nils Svensson från Blekinge samt Gusta/
Nilsson från Calmar Län. «,
Anders Pehrsson från Orebro Län: »Jag är af lika tanka
med Magnus Månsson och Nils Svensson från Skåne uti före¬
varande läll, och såsom ytterligare skäl för punktens återremit¬
terande åberopar jag både hvad de motioner, som föranledt
Utskottets förslag, som ock hvad de vid punkten å pag. SO—
9S af Betänkandet fogade reservationer innehålla. Slån har
sagt, att genom Hypotheks-rättens beviljande possessionaler
skulle komma i tillfälle att få stora ficklån. Detta tror jag
icke blifver förhållandet, ty man skall tillse, att lånen be¬
viljas endast mot pant af fast egendom. Jag önskar kreditiv-
rätt i Banken för Hypotheksföreningarne och kan förthy icke
bifalla punkten.»
Af lika tanka med Anders Pehrsson voro Petter Gabriels¬
son från Kronobergs, Anders Pehrsson och Carl Nilsson från
Östergöthlands, Jéns Erik Eriksson, Nils Nilsson och Gustaf
Hultman från Orebro Län, med flere.
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Några Talare härin¬
om Ståndet hafva förordat den motionerade kreditivrätten i
Banken för Hypotheksföreningarne. Jag måste tillstå, att jag
ej är af lika tanka med desse Talare, utan delar jag i allo den
öfvertygelse och den mening, hvartill Utskottet, på i mintanka
högst giltiga skäl kommit. Det är ej längesedan Ståndet för
sin del enhälligt beslutade, att Privatbanksrörelsen borde upp¬
föra och att Filialkontor af Riksbanken i stället skulle fram¬
Den 47 Juni.
333
träda i ändamål att nära och uppehålla kreditrörelsen. Hy-
po t liek stören in gar nes funktioner äro kände. I)e äro baserade
på utländska lån. Allt hvad de olycklige iåntagarne kunna
hopskrapa utgår till utlänningen, hos hvilken Iåntagarne i
sjelfva verket äro såsom arrendatorer å sina pantförskrifna
hemman. De Hypothekslöreningar, jag känner lill, lemna högst
liten amortering, på lånen i förhållande till den amortering,
sorn Hanken rnedgifver, hvaraf följer, att Iåntagarne omöjligen
under sin lifstid kunna komma ifrån lånen. Jag har j san¬
ning stor respekt lör föreningarne, sådana de nu äro. Lån-
tagarne, som genom Privatbankerne inlåtit sig uti obetänk¬
samma transaktioner, hafva ansett Hypotheksföreningarne så¬
som deras enda räddningsplanka, men tinna, ehuru för sent,
att dessa beredt och bereda dem sjelfva och deras efterkom¬
mande en bestämd och säker undergång. Af dessa och (lera
skäl anser jag Utskottets förslag ingalunda vara förhastadt,
utan bifaller jag det obetingad!.»
Häruti hördes instämma Joseph Holm från Stockholms,
Daniel Danielsson från Jönköpings, Anders Jansson och Olof Ols¬
son från Westerås, Anders Jonsson från Östergöthlands, Johan
Peller Andreasson från Elfsborgs, Erik Jansson, Jan Andersson
och Pehr Olsson från Ftora Kopparbergs, L. G. Sandberg, från
Westerbottens, Jacob Lindby från Gottlands, samt Olaus liör-
jesson från Götheborgs och Bohus Län, med flere.
Vice Talmannen Svanling. »Såsom ett ytterligare skäl
för bifall till hvad Utskottet i den föredragne punkten tillstyrkt,
får jag nämna, att det upplystes i Utskottet att, om Hypo¬
theksföreningarne beviljades krediti vrätt, man icke hade me¬
del att supplera Privatbankerne, för den händelsen dessa kom¬
ma att indragas.»
Carl Dahlgren från Elfsborgs Län instämde häruti.
Petter Claesson från Elfsborgs Län: »Det är en gammal
sals, att då man önskar för mycket, får man intet. Yrka vi
nu på krediti vrätt i Banken för Hypotheksföreningarne, då
vi förut yrkat Privatbankernes upphäfvande, så blifver väl re¬
sultatet, att vi uti intetdera fallet vinna vår önskan. Lika
med Lars L.arsson bifaller jag Utskottets förslag.»
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Då ären¬
det förevar uti Banko-Utskottet, tillstyrktes kreditivrätten af
Utskottets afdelning, men i Plenum kom man till annan åsigt
derför, att det upplystes, att Bankens tillgångar voro mycket
anlitade, så att man måste spara för att kunna supplera Fri-
vathankerne, i händelse af dessas upphörande. Detta var skä¬
334
Den 17 Juni.
let hvarför ej k red i ti vrätten beviljades, och som jag anser detta
skäl af vigt, så bifaller jag Utskottets afstyrkande hemställan.u
Nils Larsson från Jemtland: »Jag vill icke fälla nå¬
got omdöme öfver Hypolheksförenirigarnes gagnelighet, eller
icke gagnelighet, utan jag vill uteslutande fästa mig dervid,
huruvida ltiksbanken är i tillfälle att lemna det äskade kre-
ditiv-understödet. I detta afseende förekommer, att vi nyligen
beslutat att Privatbankerne skola upphöra med tilländagåendet
af deras oktrojer. Om detta vårt beslut kommer att gå i
verkställighet, så torde Bankens tillgångar nog tagas i anspråk
och de medel, sorn erfordrades för krediti ven, kunde ej tagas
från i Banken disponibla tillgångar, utan måste tagas från nå¬
gon fond eller lånegren, som förut egde bestämda föremål för
sin verksamhet. Ingen motionär bär sagt hvarifrån medlen
till kreditiven skulle tagas. Jag föreställer mig, att man bom¬
me att för ändamålet använda lästighets-lunefonden. Följden
deraf skulle dock blifva den, att de mindre jordegarne på en
sådan procedur Romme att få sitta emellan, ty Hypotheks-
föreningarne meddela lån icke under 2000 ILdr, då man der¬
emot ur faslighets-lånelönden i Banken kan få lån på ganska
ringa belopp, Visserligen vill man föreskrifva såsom vilkor,
att Hypotheksföreningarne skulle lemna lån å 1000 R:dr, men
detta torde ej Ständerne kunna bestämma om, ty Direktio-
nerne för föreningarne uppgöra nog reglementen och reglor för
utlåningen sjelfve. Jag bifaller Utskottets förslag.»
Med Nils Larsson instämde Gabriel Andersson från Elfs¬
borgs, Erilc Larsson från Wester-Nurrlands, Olof Pehrsson från
Westerbottens, Anders Häckström från Norrbottens, Jöns- Pehrs¬
son från Blekinge, Johannes Nilsson från Malmöhus samt Lars
Rasmusson från Götheborgs och Bobus Län med flere.
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Jag hade ej tänkt
yttra mig i förevarande fråga, men då man sagt att beviljan¬
det utaf den ifrågasatta kreditivrätten skulle tillskyuda den
mindre jordbrukaren nytta och fördelar, kan jag ej underlåta
att yttra några ord. Jag har visserligen ej mycket att till-
lägga hvad Lars Larsson och Nils Larsson andragit, men jag
beder Ståndsbröderne eftersinna hvad den ifrågasatta kreditiv¬
rätten vill säga och i sig innebär. Jo, man måste för denna af¬
sätta stora och betydliga summor, utan att man vet hvarifrån
de skola tagas. Fastighets-Iåneiönden, den vi velat bibehålla,
och den der i första hand bör bibehållas, emedan den lemnar
de mindre jordbrukarne tillfällen att få lån, kommer natur¬
ligtvis att tillgripas, och följden blifver att de fattige och uti
inskränkta lefnadsvilkor sig framdragande individerne af natio¬
Den 47 Juni.
335
nen blifva urståndsatte att skalla sig sitt uppehälle. Hypo-
theks-föreningarne åter få sin kassakista i Banken. Frågan
Ilar ock varit föremål för behandling inom Banko-fullmäktige,
och jag har, så vidt jag förmått, bestridt kred i ti vrätten. Man
bör noga se sig före innan man går in på dylika framställ-
gar, som de motionerne innefatta. De, som ingått i Hypo-
theks-föreningar och ej sett sig före huru de skola slå sig ut
dermed, må skylla sigsjeifve. Afven jag bifaller hvad Utskot¬
tet framställt i förevarande fall.»
A. J. Sandstedt från Jönköpings Län förenade sig med
Matts Pehrsson.
Anders Pehrsson från Orebro Län : »Sedan jag sist hade
ordet har man velat hänföra Hypotheksföreningar och Privat¬
banker till samma kathegori. Ett sådant påstående förtjenar
dock i min tanka ej det ringaste afseende. Man har sagt, att
någon fond ej vore angifven, derifrån kreditiven skulle utgå.
Till bemötande af denna anmärkning behöfver jag dock blott
åberopa innehållet af motionerna i ämnet, hvilka utförligen
afhandla fonderna, hvarifrån medlen skola tagas och sättet för
ordnandet af kreditivrätten. Emellertid och som upplyst är,
att tillgångar för kreditiven icke finnas, hvarom dock Utskot¬
tet intet förmält, så måste naturligtvis kejsaren hafva förlorat
sin rätt, och jag vill icke under sådant förhållande vidhålla
mitt yrkande om bifall till motionerne, dock kan jag icke un¬
derlåta att anmärka, det man här inom Ståndet fällt allt för
skarpa omdömen om Hypotheksföreningarne och att dessa
omdöinen böra mildras derigenom, att man erkänner, att brist
på tillgångar uti Banken är det enda skäl, hvarför ej den
askade kreditivrätten må kunna meddelas.»
'Nils Svensson från Skåne: »Ehuru jag af sinnesstämnin¬
gen hos dem, sorn talat i ämnet tror mig kunna sluta till att
Ståndet i allmänhet ej är för beviljandet af ifrågavarande kre-
ditivrätt, vill jag dock besvara några anmärkningar, som till
förekommande af ett dylikt beviljande äro framdragne. Man
har frågat hvarifrån medlen skola tagas. I likhet med An¬
ders Pehrsson får jag härtill svara, att motionerne meddela
upplysning härom. Man har sagt, att orsaken hvarför kredi¬
tivrätten icke bör beviljas och icke af Utskottet förordats, är
den, att vid Privatbankernes indragning borde de för kreditiven
afsedda medlen vara att tillgå för Bankernes supplerande. För¬
hållandet är ju emellertid sådant, att Utskottet icke tillstyrkt
Privatbankernes upphörande, och allt för troligt är det ock,
att Med-Slånden icke heller ingå på en indragning af dem, och
då måste väl tillgångar i Banken förefinnas. Jag kan ej annat
33G
Den '11 Juni.
an vidhålla livad jag förut yttrat oell önskar förthy fortfa-
rande att krediti vrätt må Hvpotheksföreningarne tillerkännas
i Banken.»
Jonas Christoffersson från Wermlands Län: Heldre än
att ingå på Professor Agardhs förslag, att nemligen genom in¬
dragningar på fastighets-lånefonden bereda kreditiv för Hypo-
Iheksföreningarne, oell hvilket i min tanke skulle blifva myc¬
ket olyckligt för de smärre jordbrukarne, vill jag bifalla punk¬
ten. I Wermlands Hypoteksförening erhållas icke lån under
1000 K:dr banko, och skulle en jordbrukare också kunna skaffa
sig ett dylikt lån, så blefve det likväl icke så fördelaktigt,
som ett Bankolån, ty Hypoteksföreningen räknar låntagaren
vid amorteringen till godo ej fullt 1 procent, då deremot 2
procent afgår i amortering i Banken. Milt yrkande går alltså
ut på att Utskottets framställning må bilällas.»
Erik Jansson från Storn Kopparbergs Län: »Jag instäm¬
mer med Lars Larsson och vill derjemte hafva erinrat, att
vi här sträfva för våra kommitlenteis bästa. Huru många af
dessa kunna få i lån minimibeloppet 2000 B:dr, oell icke
torde de heller behöfva så stort lån. Jag troi- Utskottet hand¬
lat klokt, som afstyrkt hvad uti molionerne är föreslaget.»
flledin: »Ehuru jag hör, att majoriteten inom Ståndet är
för att bifalla punkten, vidhåller jag hvad jag förut yttrat. En
Talare liar sagt att vi böra sträfva för våra kommittenters bä¬
sta. Detta erkänner också jag vara det rätta och ställer mig
ock derefier. Någon Ilypötheksförening finnes emellertid icke
i denne Representants hemort, men i ruin hemort hafva vi en,
den de lägre så väl som de högre hafva nytta utaf. Minimi¬
beloppet för utlåningen är visserligen för högt, men derför har
jag också föreslagit nedsättning deri. Man har tält om brist
på tillgångar i Banken. Sådan brist förefinnes dock icke i fråga
om kreditiv för jernvägs- och fabriks-interesset. Dessa interes-
sens förfäktare bortglömma ej att skydda sina fördelar. Jag
fortfar att yrka återremiss af punkten.»
Ofverläggningen ansågs fulländad. Talmannen framställde
proposition på bifall till hvad Utskottet i nu föredragne 27:de
punkt tillstyrkt, hvilken proposition med blandade Ja och Nej
besvarades; hvadan, och då votering begärdes, uppsattes, juste¬
rades och anslogs följande voterings-proposition:
»Bifaller Ståndet hvad Banko-Utskottet i dess Betänkande
N:o 34 och 27:de punkten tillstyrkt?
Den det vill, voterar Ja.
Den det icke vill, voterar Nej.
Don 11 Juni.
337
Vinner Nej, anses denna punkt vara till Utskottet återre¬
mitterad med de dervid gjorda anmärkningar.»
Voteringen,, i vanlig ordning försiggången, utföll med Cl
Ja och 19 Nej; i följd hvaraf punkten var af Ståndet bifallen.
Emot detta beslut anmäldes reservationer utaf Magnus
Månsson och Carl Nilsson från Östergöthlands, Anders Medin
från Kronobergs, Anders Pehrsson och Guslaf Hultman (rån Ore¬
bro, Nils Svensson från Christianstads, Nils Svensson från Ble¬
kinge samt Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län.
2S:de punkten, rörande genom motion föreslagen ändring
i afseende på det taxeringsvärde, som bör ifrågakomma vid
utlåning mot pant af fast egendom i städerne och på landet.
Anders Andersson från Skaraborgs Län yttrade härvid:
»Jag hade trott, att 1852 års taxeringsvärde, såsom mera öfver¬
ensstämmande med fastigheternas verkliga värde, än det förar
1846, bordt läggas till grund för lånesummans bestämmande,
och hade af sådant skäl ock väntat bifall till mitt i detta syfte
afgifna förslag; men beklagligtvis ser jag, att det är Utskottets
önskan att vilja undertrycka all lånerörelse för landet. Jag kan
dock icke, för min del, gilia ett sådant system ; hvadan jag icke
heller kan bifalla Utskottets hemställan uti den nu föredragna
punkten.»
F. M. Falle från Skaraborgs Län instämde med Anders An¬
dersson.
Uppå proposition af Talmannen blef dock den nu föredragna
28:de punkten af Ståndet bifallen; emot hvilket beslut Anders
Andersson och Falk reserverade sig.
29:de, 30:de och 31:sta punkterne biföllos.
32:dra punkten, angående ifrågasatt ofverl]yttning från Ban¬
ken till Riksgäldskontoret af lånerörelsen i och för skiften och
odlingar.
Härvid anförde:
Johan Pehrsson från Upsala Län: »Jag instämmer uti den
af herr Kock vid denna punkt afgifna reservation. Skulle låne¬
rörelsen blifva på lliksgäldskontoret öfverflyttad, så blefve deraf
en ovilkorlig följd, att tjenstemannapersonalen i detta kontor be-
höfde ökas; vid hvilket förhållande och då jag icke ser något
hinder för 'Bankens tjenstemän att fortfarande ombesörja ifråga¬
varande lånerörelse, jag yrkar återremiss af punkten.»
Häri instämde J. G. Wasmuth från Stockholms Län.
Ponde-St. Prot. vid Itiksd. 1853—1854. P. 2 2
338
Den 11 Juni.
Henrik Andersson från Örebro Län: »Öfverflyttningen af låne¬
rörelsen för skiften oell odlingar till Riksgäldskontoret, synes
mig vara temligen onödig. Den skulle säkert ej föranleda minsk¬
ning i Bankens tjenstemannapersonal, eller aflöningsstat, men
väl gifva anledning att yrka förhöjning för Riksgäldskontorets.
Nu är ej skäl att göra dylika små reformer, då begge verken
äro under Rikets Ständers garanti och förvaltning. Jag yrkar
alltså återremiss af punkten.»
David Andersson från Hallands Län: »Det förundrar mig
storligen, att Utskottet äfven vid denna Riksdag velat framkomma
med ett förslag, det der vid sistlidne Riksdag rönte så ringa sym-
pathier af Stiinderne. Visserligen lyckades det då för Utskot¬
tet, att inom vårt Stånd vinna bifall för sitt förslag om från¬
skiljandet från Banken af ifrågavarande lånerörelse, men lyck¬
ligtvis voro våra Med-Stånd då mera uppmärksamma och måna
om vårt bästa, hvilket hade till följd att förslaget af dem ogil¬
lades. För min del har jag intet förtroende till hvad Utskottet
i den nu föredragna punkten tillstyrkt, ty med antagande deraf
skulle Bankens aflöningsstat alldeles icke minskas, men Riks¬
gäldskontorets deremot ökas. Troligen blefve efter öfverflytt-
ningen förhållandet här såsom då sedelskrifningen indrogs, att
Bankens tjenstemannapersonal kommer att begära ersättning för
genom öfverflyttningen förlorade löneinkomster, åtminstone skulle
man för dem bestämma pensioner, hvilket i förening med hvad
jag för öfrigt andragit nödgar mig att fordra afslag å punkten.»
Med David Andersson instämde Erik Jansson från Stora
Kopparbergs, Gustaf Hultman och Nils Nilsson från Orebro samt
Olof Pehrsson från Gefleborgs Län med flere.
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »1 likhet med före¬
gående Talare önskar jag, att den ifrågasatta öfverflyttningen icke
blifver utaf, men jag skiljer mig något ifrån honom i afseende
å skälen för min åsigt i saken. Förhållandet är nemligen det,
att ombesörjandet i Banken af lånerörelsen i och för skiften
och odlingar ej inbringar någon inkomst, ty låneansökningarne
insändas från Länsstyrelserne. Det är just derföre, att någon
inkomst ej är förenad med besväret för denna rörelse i Ban¬
ken, som man vill blifva utaf med detta besvär. Riksgälds¬
kontoret har ej befattning med utlåningar på namn utan gemen¬
sam ansvarighet; hvadan öfverflyttningen icke heller af detta
skäl vore lämplig. Jag afslår punkten och förenar mig i re¬
sultatet af mitt åtgörande alltså med David Andersson.»
Häruti hördes instämma E. M. Falk från Skaraborgs, Pet¬
ter Gabrielsson och Anders Hedin från Kronobergs, Lars Gustaf
Den il Juni.
339
Andersson från Elfsborgs, L. G. Sandberg från Westerbottens
samt Jon Hansson från Wester-Norrlands Län, jemte mångå
flera af Ståndets Ledamöter.
Vice Talmannen Svartling: »Jag har icke deltagit uti Ut¬
skottets beslut vid 52:dra punkten af Betänkandet och förenar
mig nu uti hvad Sahlström andragit.»
Anders Andersson frun Skaraborgs Län: »Afven jag förun¬
drar mig öfver, att Utskottet ånyo framkommit med sitt till¬
förene ogillade förslag om ifrågavarande lånerörelses öfverflyt¬
ta nde på Riksgäldskontoret. Någon påtryckning från Bankens
tjenstemän, för hvilka bestyret med lånerörelsen icke är lö¬
nande, har väl föranledt den lörnyade framställningen. Ett bi¬
fall till denna skulle emellertid orsaka behof af flere tjenste¬
män i Riksgäldskontoret, hvars funktioner blefvo ökade, och
jag kan fördenskull icke annat än instämma med dem, som
yrkat afslag å punkten.»
Jonas Hetter Danielsson och Gustaf Nilsson från Calmar
samt Jacob Lindbg från Gottlands Län instämde häri.
Ola Svensson från Malmöhus Län: »Jag har visserligen
icke reserverat mig emot Utskottets beslut vid denna punkt, men
jag delar dock reservanternes åsigter, dels emedan jag ej inser
fördelen för det allmänna af den föreslagna öfverflyttningen och
dels emedan denna skulle leda till ökade anslag och högre aflö-
ningsstat lör Riksgäldskontoret. Jag afslår derföre punkten.»
Johannes Nilsson från Malmöhus, Anders Pehrsson från Ore¬
bro och Lars Larsson från Elfsborgs Län, hvilka begärt ordet
för att i ämnet sig yttra, afstodo derifrån, under förklarande,
att de instämde med de Ledamöter inom Ståndet, som talat
för afslag af Utskottets framställning.
Uppå proposition af Talmannen blef härefter hvad Utskot¬
tet tillstyrkt uti 32:dra punkten af Betänkandet N:o 34 af Stån¬
det afslaget, i följd hvaraf Utskottets hemställanden i 33:dje
och 34:de punklcrne af samma Betänkande för föllo.
3S:le, 36:te, 37:de, 3S:de, 39:de, 40:de, blista, 42:dra,
43:dje och 44:de punkterne biföllos.
bS:le punkten, som angick öppnande af upp- och afskrif-
ningsräkning för enskilde i Banken och Lånekontoren, föran¬
ledde diskussion, derunder sig yttrade:
Johan Johansson från Orebro Län:
»Det synes, sorn skulle Utskottet föga rigtigt bedömt Riks¬
bankens ställning och fördel. Såsom professor Agardh i sin
340
Den il Juni.
reservation visat, skulle ett inrymmande i Riksbanken af ett
bankir-kontor med vanlig bankir-rörelse hafva med sig en så¬
dan mängd svårigheter, att möjligheten att väl sköta Banken,
såsom Statsbank, svårt skulle äfventyras. Att fordra, det full¬
mäktige i Banken skulle, med en vanlig fondspelares uppmärk¬
samhet, följa penningemarknadens fluktuationer, vore att pålägga
dem en skyldighet, som erfordrar den största ansträngning, på
samma gång man, genom bestämda reglementariska föreskrifter,
binder händerna på dem att handla efter omständigheterna, och
sålunda hindrar dem att fullgöra denna skyldighet på ett till¬
fredsställande sätt. Att bestämma, det Banken prompt skall
betala ränta på insatta medel, äfven om tillgången på penninge-
marknäden gör det för Banken omöjligt att med säkerhet för¬
ränta samma medel på annat håll, anser jag vara så påtagligt
till enskilde kapitalisters fördel och Bankens egen skada, att
jag ej förstår, huru ett stadgande härom kunnat ifrågasättas.
Att Banken ej lämpligen skulle kunna utsläppa deponerade me¬
del i allmänna rörelsen emot ränta, utan att äfven sjelf för
dem gifva ränta, är verkligen en vidunderlig sats. Den depo-
nerandes anspråk är att återfå sina medel i samma myntsort
och vid den tid, medlen återfordras, men att ovilkorligen gifva
honom ett premium för depositionen, helst han, utan ko-tnad
för sig sjelf, besvärar Banken dermed, är i sanning allt för
mycket.»
Anders Häckström från Norrbottens och Gabriel Andersso>i
från Elfsborgs Län instämde.
Henrik Andersson från Orebro Län, skriftligen:
»Inrättandet af en sådan räkning i Rikets Ständers Bank
synes vara dels obehöflig, dels betänklig: obehöflig, derlöre, att
just denna rörelse lämpligast och fördelaktigast kan och bör
bedrifvas af Filialbankerna, och då komme att gagna alla or¬
ter i landet, i den mån sådane banker uppstode, hvaremot Riks¬
bankens räkning kunde med fördel begagnas endast af personer
i de städer och orter, der,[banken och dess lånekontor finnas;
betänklig derföre, att det stora belopp depositioner, som nu
står i Banken utan ränta, då skulle öfverflyttas till upp- och
afskrifnings räkningen, utan att man kunde kontrollera, om
detta skedde af endast enskilde, hvilket visserligen kunde vara
gagneligt i och för det allmänna och dessas egen fördel, eller
om det skedde blott i enskilde personers namn för de många
verks- och inrättningars räkning, som, isynnerhet i hufvudsta-
den, nu hafva stora kassabehållningar stående i Riksbanken; i
hvilket sednare fall så stora insättningar sannolikt skulle ske,
att Banken finge svårt att göra medlen fruktbärande; äfven-
Den 17 Juni.
341
sorn möjligen många missbruk föranledas i de allmänna verkens
oell inrältningarnes penning-förvaltning. Den ifrågavarande rö¬
relsen tillhör rättast Filialbank-systemet, och derför yrkas åter-
remiss.»
Härmed förenade sig Lan Larsson från Elfsborgs Län.
Anders Pehrsson från Orebro Län: »Nog kan man se, att
manufakturerne. och fabrikerne haft målsmän, som bevakat deras
rätt. Till fabrikernes understöd är nemligen leornad kreditiv-
rätt i Hanken för icke mindre än 1,800,000 lt:dr banko, och
nu vill man derjemte medgifva dem ränta på de medel, de finna
fiir godt hafva i Hanken insatta. Jag kan ej gilla sådant, utan
afslår punkten.»
Med Anders Pehrsson hördes instämma E. M. Falk, Anders
Medin, Carl Dahlgren från Elfsborgs, Anders Andersson från
Wermlands, Jöns Erik Eriksson och Nils Nilsson från Orebro
samt Guslaf Nilsson från Calmar Län.
Nils Larsson från Jemtlands Län: »I motsats till hvad de
föregående Talarne förmenat och påstått, anser jag att beviljan¬
det af den föreslagna upp- och äfskrifningsrätten för enskilde
i Hanken skulle vara ganska fördelaktigt och lända till mycken
nytta för det allmänna. På så sätt kunna, nemligen, pennin¬
gar, som eljest ligga ofruktbara, komma i allmänna rörelsen
och många lånesökande dymedelst blifva hulpne. Under nu¬
varande förhållanden åter, då man icke får räkna någon ränta
på i Hanken insatte penningar, låter man hellre dessa ligga på
kistbotten, sorn man säger. Jag bifaller Utskottets förslag och
kan af detsammas antagande ej inse någon \åda för Hanken,
helst räntan å de insatta medlen ej får öfverstiga 2 procent,
och Banko-fullmäktige få rättighet att nedsätta den ända till i
procent af det insatta belopjiet.»
Med Nils Larsson instämde förre vice Talmannen Nils
Pehrsson, David Andersson, Håkan Petterson från Blekinge och
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län.
Vice Talmannen Svartling: »Jag härinom Utskottet med¬
verkat lill dess vid denna punkt fattade beslut och jag vill äf¬
ven här förfäkta detsamma. En mängd kapitaler, som nu
ligga ofruktbara, skola derigenom komma ut i allmänna rörel¬
sen, och då Ranken ej hehöfver utgifva mer än I procent i
ranta å det insatta kapitalbeloppet och detta dessutom ej får
öfverstiga 08,000 ll:dr på en gång, så anser jag mig hafva
allt skbl att bifalla punkten.» Tilläggande vice Talmannen att
roan vid fattandet af beslutet, som här vore i fråga, inom Ut¬
skottet jemväl utgått från den åsigten, att detsamma skulle för¬
342
Den 47 Juni.
anleda lättare tillgång af penningar i Banken för supplerandet
af Privatbankerne, om dessa komme att indragas.
Härmed förenade sig Anders Sundholm från Stockholms.
Jonas Peller Danielsson från Calmar, Jan Andersson och Erik
Jansson från Stora Kopparbergs, Erik Larsson och Jon Hansson
från Wester-Norrlands Län, med flere.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Afven
jag tror hvad Utskottet föreslagit vara gagneligt för det all¬
männa derigenom, att stora penningesummor dymedelst troligen
komma att framkrypa från sina gömslen; hvadan och då Ban¬
ken på förslaget aldTig kan förlora, jag bifaller detsamma.»
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Som jag är och
alltid varit af den öfvertygelse, att förandet utaf uppr och af-
skrifningsräkningar är något, som tillhör Banken och tjenar till
lättnad vid lånerörelsen i allmänhet, så finner jag ock Utskot¬
tets förslag vara ändamålsenligt och godt. 1668 års Förord¬
ning stadgar, att Bankens principaler böra se till att ofruktbara
kapitaler varda upplånade, och jag vet icke huru man ända
hittills kunnat underlåta att ställa sig till efterrättelse ett så
helsosamt stadgande. Visserligen är det sannt att penningar
kunna på bättre sätt användas af enskilde, än genom att in¬
sätta dem på dylik upp- och afskrifningsräkning, men man kan
ock komma i saknad af tillfällen härtill. Jag tillstyrker Stån¬
det att antaga hvad Utskottet i den nu föredragna punkten
föreslagit.»
Ola Svensson från Malmöhus Län: »Elvad Utskottet här
föreslagit är oförsökt, och man har alltså svårt att beräkna i
förväg om det kommer att medföra vinst eller förlust för Ban¬
ken, men då Banken icke behöfveratt lemna mer än 2 procent
och om Banko-fullmäktige så finna lör godt endast 1 procent
på de insatta medlen, samt icke någon ränta förr än efter 30
dagar från insättningsdagen, så och då härtill kommer att man
vid nästa Riksdag kan ändra hvad vi i förevarande fall besluta,
för den händelse vi anse det icke lända Banken till fördel, så
räknar jag mig till dem, som bifalla punkten.»
Johan Pehrsson från Upsala och Nils Andersson från Chri¬
stianstads Län förenade sig med Ola Svensson.
Anders Pehrsson: »Man har erkännt, att stora kapitaler
finnas i Banken oförräntade. Genom upp- och afskrifnings-
rätten blifva dessa kapitaler naturligvis ökade och detta synes
mig vara ett ännu ytterligare skal för afslag till punkten. En
Talare har omnämt Banko-fullmäktiges rätt att upplåna pen¬
Den il Juni.
343
ningar. Härvid liar jag endast den anmärkningen att göra,
att den nu föredragna punkten endast afser enskildes rätt att
i Banken insätta sina kapitaltillgångar. Jag fortfar att ogilla
Utskottets förslag.»
Anders Medin instämde häruti.
Carl Ersson från Westerås Län: »Jag instämmer med dem,
som yrkat bifall till hvad Utskottet föreslagit och vill tillägga
hvad här förut är andragit, att för vid pass 14 år sedan det
väcktes fråga här i Stockholm om inrättande af en Bank, bland
hvars hufvudsyften skulle ingå att föra upp- och alskrifnings-
räkningar med enskilde personer. Företaget kom dock icke
till stånd, enär Kongl. Maj-.t ej sanktionerade regleringen af det¬
samma, men sjelfva regiurna för den ifrågasatta Bankens verk¬
samhet och funktioner voro nästan enahanda med de här i
denna punkt föreslagna. Bevilja vi nu ej den föreslagna upp-
och afskrifningsrätten, så är det alltför troligt, att af mig nu
omförmäldte företag åter sättes i verket och den på så sätt
sig bildande nya Banken bljfver då tilläfventyrs en ganska far¬
lig medtäflare för Riksbanken.»
Carl Olsson från Södermanlands och Olof Olsson från We¬
sterås Län instämde häruti.
Ails Larsson: »I anledning af Anders Pehrssons anmärk¬
ning, rörande de stora deponerade penningebeloppen, som skulle
finnas i Banken oförräntade, får jag nämna, att dessa summor
måste ligga qvar derstädes, ty de få icke utlånas.»
Anders Pehrsson: »Jag menade i mitt sista yttrande icke
endast de i Banken deponerade utan jemväl andra af Banken
icke disponerade medel.»
Georg Nyqvist från Wermlands Län förklarade sig in¬
stämma uti hvad Sahlström anfört.
Henrik Anderssnn: »Hvad Carl Ersson anmärkt att upp-
och afskrifningsräknings förande kan vara gagneligt tror ock
jag, och derför önskar jag att Filialbanker må dermed syssel¬
sätta sig, men icke tror jag det tillhöra en Riksbanks åliggan¬
den. Jag fortfar att yrka afslag af punkten.»
Diskussionen var fulländad. Vid framställning af Tal man¬
nen om bifall till hvad Utskottet föreslagit uti nu föredragna
45:te punkt af Belänkandet N:o 34 svarades om hvartannat
Ja och Nej. Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs följande voterings-proposition:
»Bifaller Ståndet hvad Banko-Utskottet föreslagit i 45:te
344
Den / 7 Juni.
punkten af dess Betänkande N:o 34 i afseende på upp- och
afskrifningsräkning i Banken:
Den det vill, voterar Ja ;
Den det icke vill, voterar Nej.
Vinner Nej tiar Ståndet med afslag å Utskottets tillstyr¬
kan i denna del, beslutat att nu gällande stadgande!! i detta
hänseende skola fortfara att vara gällande.»
Voteringen i vanlig ordning anställd, utföll med SI Ja och
24 Nej, i följd hvaraf punkten var bifallen,
Henrik Andersson reserverade sig, under förklarande alt
icke Bankens, utan kapitalisternes, fördel vore af Ståndet ge¬
nom det fattade beslutet afsedd.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
John Roy.
Ilen 17 Juni,
Plenum kl. 6 e. nt.
§ »•
Uppå derom gjord begäran beviljade Ståndet ledighet från
Riksdagsgöromålen åt följande Ledamöter, nemligen:
Pehr Sahlström från Stockholms Län under 8 dagar, att be¬
räknas från och med den 24:de dennes, samt Anders Andersson
från Skaraborgs och Anders Pehrsson från Orebro Län under
loppet af 3 veckor, att beräknas från den 26:te i denna må¬
nad ; och skulle i den sistnämndes ställe, Håkan Pellersson
från Blekinge under tiden tjenstgöra i Bevillnings-Utskottet.
Den 47 Juni.
345
§
Talmannen underrättade Ståndet, att det uti hållen Talmans¬
konferens blifvit beslutadt, det Plenum bos Ståndet skulle bål¬
lås den 19:de, 21:sta, 22:dra, 28:de och 29:de dennes samt
den l:ste iiistundande Juli, å hvilka sistnämnde 2:ne dagar
extra Statsreglering skulle till behandling företagas, äfvensom
Onsdagen den S.te Juli, då Decharge-betänkandet skulle hos
Stånden behandlas.
§ 3-
Fortsattes föredragningen af lianko-Utskottcls lielänkande
N:o 34, med förslag till reglering af Itankens låne- och kredi¬
ti v-rörelse; och förekomrho dervid:
46:le punkten; bifölls.
47:de punkten; bifölls.
4 8:de punkten; bifölls.
Vid Utskottets yttrande under 4fi:de punkten, angående
anmaningsbref i fråga om län uti Banko-diskontverket, lät
Siandet bero.
49:de punkten; bifölls.
Med anledning af SO.dc punkten yttrade:
Henrik Andersson från Örebro Län, skriftligen sålunda:
»Det synes visserligen icke vara för mycket, om, såsom '
Utskottet nu uppgifvit, för närvarande tf!0,000 R:dr skulle vara
obegagnade af Banko-diskontens 5 millioner. Det är knappast
mer, än hvad som mången gång på en enda vecka kan utlånas,
och, såsom val bekant är, kunna stundom icke låneansökningarne
genast tillfredsställas. Om likväl man, utan att skada öfriga
näringars behof af lån, verkligen kan intill nästa Riksdag in¬
draga så mycket som 600,000 R:dr af Diskont-fonden, hade
Utskottet gjort väl uti, att betänka den mindre, landtbrukande
klassens ställning. Ifrån detta Riks-Stånd har så ofta blifvit
yrkadt, att t. ex. få terminen för diskont-lån förlängd till ett
år. Anses detta för mycket, så kunde väl åtminstone 9 måna¬
der medgifvas, för »de diskont-lån, som af mindre jordbrukare
upplagas, lill primitivt belopp af högst 500 ll;dr banko.» Deri¬
genom bereddes åt dem en stor hjelp, utan att Banken deraf
hade någon skada, såsom det nu synes af fondens uppgifna
öfverflöd. Men om äfven detta förslag ej af Utskottet anses
kunna tillstyrkas, så anhåller jag, att åtminstone indragningen
af dessa 200,000 R:dr årligen uteslutande måtte användas till
kreditiv ål Filialbanker, och yrkar återremiss.»
346
Den 17 Juni.
Nils Larsson från Jemtland: »Om Utskottet fäster något
afseende på den af oss beslutade återremiss af S:le punkten,
kommer den bär meddelade föreskrift att förfalla; hvarföre jag
yrkar återremiss.»;
Diskussionen var fulländad; Talmannens proposition å bi¬
fall till denna punkt lilef med Nej besvarad; hvarefter, uppå
derom af Talmannen framställd förnyad proposition, nämnde
punkt blef, jemte dervid gjorda anmärkningar, till Utskottet
återremitterad.
Si:sta punkten föranledde diskussion, dervid följande Le¬
damöter yttrade:
Magnus Månsson från Östergöthlands Län skriftligen sålunda :
»Då Utskottet i Sl:sla punkten afstyrker Sländernes bifall
till min motion om förlängning i lånetiden för den besutna
allmogens lån i Banko-diskonten och lånekontoren, åberopar det
såsom skäl derföre endast att en sådan fördel skulle för¬
svåra för direktörerne pröfningen af säkerheten och afhålla
mången auktoritet från utfärdandet af vederhäftighetsbetyg.
Hvad angår första skälet, så måste väl dessa bankers
låneinrätttningar vara till för allmänhetens fördel, och icke
för direktörernes beqvämlighet; jag tror ej ens att direktö¬
rerne sjelfve skulle vilja undandraga sig försvårandet af deras
uppdrag, då sådant länder allmogen till båtnad.
Hvad åter vidkommer det andra skälet, så synes Utskottet
hafva en besynnerlig föreställning om auktoriteters utfärdande
af vederliäftighetsbevis, då det kan antaga, att de lättare skulle
vilja utfärda sådana förbindelser, som äro svårare att uppfylla,
än för dem, som äro lättare att fullgöra.
Då Utskottet åberopat anförda två skäl, har det deremot
icke med ett enda ord vidrört de skäl, jag i min motion före-
bragt. Jag tror också, att dessa skäl, icke så lätt kunna ve¬
derläggas, som dem Utskottet anfört. Eller är det icke bland
annat sannt, att det möter stora svårigheter för allmogen att
'mer än en gång om året, då den afyttrar årets produkter, reali¬
sera en för densamma betydligare summa? Är det icke sannt,
att en jordbrukare, som lånar penningar, har fördel af att få
amortera dem på ä år i stället för 2i år? Då jordbrukaren
är besuten och vederhäftig för lånet, och betalar räntan till
Banken på förhand, såsom vid diskontlånen, så måste det vara
fördel för Banken att få disponera 12 månaders ränta på en
gång, i stället för blott 6 månaders ränta, och den ende, som
kan vinna på de korta omsättningstiderna, är kommissionären,
som två gånger får beräkna arfvode, i stället för blott en gång.
Den 77 Juni.
347
Men förgkommissionärens fördel måste val icke allmogens och
liankens fördel böra stå tillbaka.
På grund af livad jag nu anfört, och enligt de skäl, jag
utförligare i min motion utvecklat, anhåller jag, att Utskottets
framställning i Si:s(a punkten måtte ogillas, och den besutne
allmogen meddelas rättighet att i Banko-diskonten och låne-
kontoren göra lån med årliga omsättningsperioder och en femte¬
dels inbetalning hvarje gång.»
David Andersson: »Jag kan icke neka, att äfven jag an¬
ser de skäl, Utskottet här framlagt, icke vara tillfyllestgörande
och, oaktadt jag fruktar, att intet vinnes med återremiss, enär
jag antager, att de öfriga Riks-Stånden afgöra saken, tror jag,
att större uppmärksamhet borde fästas vid de vederhäftighets-
bevis, sorn utlärdas, än hittills varit händelsen, ty nu lemnäs
de utan granskning, i afseende till mängden af lånesökande.
Om lånen lemnades pä ett helt år, skulle det, efter hvad jag
förmodar, vara mycket bättre och betydligt lättare för jord¬
brukaren, som icke alla lider af året är så välförsedd med
penningar. Medan jordbrukaren kunde begagna sig af bräll-
vinsbränningen, utaf hvilken han på vissa tider af året kunde
beräkna någon inkomst, kunde han väl hjelpa sig äfven med
halfårs-omsältningarne, men sedan äfven den nu är honom från¬
tagen, tror jag, att Ståndet bör återremittera denna punkt, med
yrkande, alt Utskottét måtte bättre tänka på saken, och icke
låta fabriks- och audra enskilda interessen alltför mycket in¬
verka i denna fråga.»
Olaus Eriksson från Götheborgs- och Bobus Län: »Det
kunde väl vara bra att få tiden lör omsättning af lån utsträckt
till ett år, men det låter svårligen göra sig, om det icke upp¬
drages skillnad emellan stad och land, ty Banko-diskonten har
ofta gjort stora förluster på låntagare, som varit bosatta i stä-
derne. Då någon sådan skillnad sannolikt icke kommer att
vidtagas, godkänner jag Utskottets förslag i denna punkt.»
Guslaf Äilsson från Calmar Län instämde.
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »De skäl, Utskottet
här framställt, äro verkligen ganska malta. Väl är det möjligt,
att den föreslagna förändringen skulle i första hand förorsaka
vederbörande direktioner besvär, men jag tror dessa vara så
fosterländskt sinnade, att de icke fästa sig dervid. Utskottets
öfriga skäl, för afslag å de väckta motionerna, äro äfven un¬
derhaltiga, ty den besutne allmogen har tillgång till penningar
endast en gång om året, och således är den nu vanliga låne¬
tiden icke förenlig med iandtmarmens fördel. Säkerheten för¬
348
Den 17 Juni.
minskas alldeles ieke, utan starkes tvertom, ty ju bättre ut-
sigter, låntagaren liar att kunna på bestämd lid betala hvad
lian lånat, desto bättre är det. Jag inser ganska väl, att det
bör finnas särskilda bestämmelser för stad och land; men jag
yrkar likväl återremiss, ehvad densamma må tjena till något
eller intet.»
Olof Johansson från Stockholms Län instämde.
Diskussionen var slutad och ifrågavarande punkt blef, ef¬
ter derom af Talmannen framställd proposition, lill Ulskollcl
återremitterad.
S2:dra punkten; bifölls.
1 anledning af S3:dje punkten yttrade:
Henrik Andersson från Orebro Län skriftligen sålunda:
»Denna förhöjning af högsta skuldsättnings-beioppet från
30,000 till 80,000 R:drs lån afslås. Lånetillgångarne skulle
derigenom upptagas på färre händer: mängden af lånebehöf-
vande skulle blifva utan biträden; och det synes vara så myc¬
ket olämpligare, att Riksbanken skall åt de rikare och i stor
rörelse varande enskilde lemna så opropotionerligt stor kredit,
då just dessas förmögenhet och relationer lemna dem bättre
tilllälle än alla andra att begagna enskilda kapitaler och all¬
männa kassor, m. m. Jag yrkar alltså återremiss och förblif-
vandet vid nuvarande stadgande.»
Häruti instämde Jonas Christoffersson från Wermlands
Län m. 11.
Diskussionen var slutad och äfven denna punkt blef, efter
Talmannens derom framställda proposition, till Utskottet åtcrre-
millerad.
Si:de punkten; bifölls.
Vid SS; te punkten yttrade:
Henrik Andersson skriftligen:
»Emot sammanslåendet af de begge fonderna för »kassn-
kreditiven» och »handels-diskonten» är ingenting att anmärka;
men i samband med mitt bestridande af upp- och afskrifnings-
räknings inrättande, yrkar jag, att Utskottet måtte i det afse-
endet förändra ordalagen i motionerna till denna punktens före¬
slagna lydelse, och alltså återremiss.»
Nils Larsson; »Denna punkt handlar om bestämmande af
vissa summor för olika lånegrenar och bör således, på grund
af de anmärkningar, som blifvit gjorda vid 5;tc punkten, åter¬
remitteras.
Den 17 Juni.
349
Diskussionen var fulländad och ifrågavarande ss.-le punkt
bhf återremitterad.
SC.-lc punkten.
Härvid yttrade Henrik Andersson skriftligen :
»Af samma skäl, som blifvit anförda ifråga om förhöjning
af lånerätt, bestrider jag den föreslagna förhöjningen af kreditiv-
rätten; och yrkar att den aldrahögst må bestämmas till 12
å 13,000 lt:dr, samt således denna punktens återremitterande.»
Matts Pehrsson från Stockholms Län : »Jag yrkar återremiss
\ af denna punkt, på det att den föreskrift måtte erhållas, att
kreditiv icke må meddelas å högre summa än 10,000 R:dr,
ty att antaga hvad Utskottet här föreslagit skulle vara att öka
kassatillgången åt de förut förmögne.»
Gustaf Nilsson från Calmar Län instämde.
David Andersson: »Jag föreställer mig att, sedan Ståndet an¬
tagit Utskottets förslag om upp- och afskrifningsräkningar, äf¬
ven denna punkt bör godkännas.«
Diskussionen var slutad; Talmannens proposition å bifall
till hvad Utskottet föreslagit blef med Nej besvarad, hvarefter,
uppå derom framställd ytterligare proposition, Ståndet beslöt alt
återremittera ifrågavarande S6:le punkt.
S7:de punkten; bifölls.
US:de punkten; bifölls.
I anledning af 59:de punkten yttrade sig:
Nils Larsson: Denna punkt bestämmer också fördelning af
medel emellan de olika grenarne af lånerörelsen och bör der¬
före i sammanhang med 5:te punkten återremitteras. Till und¬
vikande af missförstånd vill jag nämna, att min anmärkning
icke går ut på de till de olika lånekontoren, utan till de olika
lånegrenarne anslagna medel.»
Bengt Gudmundsson: »Jag har icke något att erinra emot
återremiss af denna punkt i sammanhang med den 3:te, men
jag anser mig likväl böra tillkännagifva min åsigt i saken.
Hvad Utskottet här föreslagit synes åsyfta att från allmänna
diskontrörelsen i Stockholm indraga ett betydligt belopp och
deremot lemna lånekontoret i Götheborg tillökning; men om
man så går till väga blifver allmänna diskontfonden otillräcklig
för de mindre jordbrukarne. För min del tror jag det icke
vara rigtigt att lägga så stora belopp till kreditiven, utan de
kunna gerna bibehållas, såsom hittills. Nils Larssons anmärk¬
350
Den 11 Juni.
ning är rigtig, oell jag tror att om lånefonderna blifva, på sätt
sig bär visar, sammanslagna, de lånebehöfvande komma att der¬
igenom lida. Fullmäktige i banken bör det alltid vara öppet
lemnadt att vid förefallande behof af öfverskottet använda me¬
deltill annat lånekontor, än dit summan egentligen var ämnad.»
Härut i instämde Nils Svensson från blekinge, Anders An¬
dersson från Elfsborgs, Lekberg och Nils Nilsson från Orebro,
Anders Nilsson från Hallands, Erik Christensson från Götheborgs
och Bohus, Lindby från Gottlands, Medin från Kronobergs, Erik
Jansson och Jan Andersson från Stora Kopparbergs, Falk från
Skaraborgs och Johannes Nilsson från Malmöhus Län, med flere
Ledamöter.
Olaus Eriksson: »Förhållandet är verkligen sådant, att man
föreslagit medels öfverflyttande från allmänna diskontrörelsen
fril kreditivrörelsen och lånekontoret i Götheborg, af den an¬
ledning, att lånesökande i sistnämnde stad ofta fått vänta 1! k
10 veckor innan deras lån utfallit, hvaremot här i Stockholm
inträffat, att hos diskontverket legat inne 200,000 R:dr. Jag
vill emellertid icke motsätta mig återremiss, om Ståndet finner
den gagnelig.»
Henrik Andersson: »Om förhållandet är sådant, att låne¬
fonderna icke varit tillräckliga, är det högst besynnerligt, att
Utskottet föreslagit någon indragning. Jag har föreställt mig
att diskonten icke skulle vara så anlitad, att den behöfver alla
medlen, och då har jag ansett mig böra bifalla hvad Utskottet
i denna punkt föreslagit; men jag yrkar att medlen användas,
icke till kreditivrörelsen, utan till förstärkning åt Filialbankerne.»
Malts Pehrsson: »Jag vill lemna de upplysningar, som jag
har att i denna fråga meddela. Hvad Olaus Eriksson uppgifvit,
att lånesökande i Götheborg fått vänta länge innan beviljade
lån utfallit, eger sin rigtighet, men under loppet af förlidet år
inträffade äfven här i Stockholm, att lånen icke utföllo förr, än
5 veckor efter det de blifvit beviljade. Nu, sedan konjuktu-
rerna blifvit bättre, har ett annat förhållande inträdt.
Man har nu föreslagit, att kreditivfonderna måtte ökas,
och vi se af de väckta förslagen att fabrikören Almgren vill
slå under fabriksinteresset så mycket medel som möjligt, hvilket
ingalunda bör förundra oss, då på sådana medel icke betalas hö¬
gre ränta än 1 å 4i procent; men då banken icke på någon
lånegren förtjenar så litet som på denna, hvilken är förmånlig
för vissa förmögnare personer, men alldeles icke för allmogen,
kan jag icke gilla hvad här föreslagits. Ju mera man minskar
den allmänna lånerörelsen, desto mera kränkes de mindre lån-
Den 17 Juni.
351
tagarnes rätt. Man liar val sagt det icke vara bankmessigt
att Rikets Ständers Bank befattar sig med små lån, men der¬
vid bör man icke fästa någon uppmärksamhet, ty nog kan
man begripa, att affärsmännen vilja hafva alltsammans, om så¬
dant låter sig göra.»
Petter Gabrielsson från Kronobergs Län och Jonas Christof¬
fersson från Wermlands Län instämde.
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson: »Om det är sannt, att
allmänna Banko-diskonten lemnat öfverskott, så härleder det
sig från särskilta förhållanden, men jag befarar, att Utskottets,
förslag, om det antages, skall verka menligt, ty jag tror att
behofven af lån hädanefter blifva större än hittills. En hvar
af oss känner att lånetillgångarne på landet inskränkas, så att
mången är tvungen att afyttra sin egendom för att skaffa pen¬
ningar. Om ett lån af några hundra riksdaler uppsäges, är det
icke någon lätt sak att anskaffa de penningarne utan att söka
hjelp hos Diskonten, eller ock afyttra sin egendom. Då jag så¬
ledes anser det vara orätt att inskränka Diskontens lånerörelse,
yrkar jag återremiss.»
Häruti instämde förre v. Talmannen Pehr Eriksson, Ny¬
qvist och Antiers Andersson från Wermlands, Carl Olsson från
Södermanlands, Olof Pehrsson från Gefleborgs, Lars Gustaf An¬
dersson, Dahlgren och Johan Petter Andreasson från Elfsborgs
samt Erik Larsson från Wester-Norrlands Län, jemte flere
Ståndets Ledamöter.
Diskussionen var fulländad, och ifrågavarande S9:de punkt
lief, efter derom af Talmannen framställd proposition, åter¬
remitterad.
Punkterna 60, 61, 62, 63, 6i och 63; biföllos.
66.-te punkten återremitterades i sammanhang med S9:de
punkten.
67:de punkten återremitterades i sammanhang med S3:dje
punkten.
68:de punkten.
Med anledning af denna punkt yttrade:
Jonas Christoff ersson från Wermlands Län : »I följd af hvad
Ståndet förut beslutat, lärer det blifva nödigt att återremittera
3:dje momentet af denna punkt.»
Bengt Gudmundsson från Halland instämde.
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »På de grunder, som
352
Den 11 Juni.
Henrik Andersson förut uppgifvit, yrkar jag återremiss af 3:dje
mom. i denna punkt och vill hafva det bestämdt uttryckt, att
kreditiv icke må lemnäs på större summa, än 10,000 R:dr,
emedan i annat fall de mest behöfvande undanträngas af de
större kapitalisterne, som derigenom komme att gynnas.»
Erik Jansson från Stora Kopparbergs och Gusta/’ Nilsson
från Calmar Län instämde.
Efter det diskussionen förklarats slutad, blef ifrågavarande
68:de punkt, uppå derom framställd proposition, till Utskottet
återremitterad.
69:de punkten; bifölls.
7 0:de punkten.
Vid denna punkt yttrade David Andersson: »På de grun¬
der, som förut blifvit anförda, och på det att lånetiden mätte
förlängas från G månader till ett helt år, yrkar jag återremiss.»
Jonas Christoffersson från Wermland instämde.
Sedan diskussionen förklarats slutad blef denna punkt till
Utskottet återremitterad.
Den af Utskottet å pag. 69 af Betänkandet, näst efter
70:de punkten, gjorda framställning, ansåg Ståndet icke erfordra
någon åtgärd.
7i:sta punkten föranledde diskussion, dervid sig yttrade:
Anders Pehrsson från Orebro Län: »På grund af Ståndets
beslut rörande Privatbankerne är det nödigt att återremittera
denna punkt.»
Nils Svensson och Nils Andersson från Skåne, Medin från
Kronobergs och Hultman från Orebro Län instämde.
Henrik Andersson: »Afven jag vill uttrycka den önskan, att
Utskottet måtte föreslå medel för inrättande af Filialbanker i
stället för Privatbanker.»
Nils Larsson: »Uti förslaget om Filialbanker synes mig ligga
en orättvisa emot de orter, å hvilka sådana banker hittills
icke varit inrättade, ty det synes som sådana banker icke
skulle få der inrättas, och derföre önskar jag återremiss, på
det att Utskottet måtte föreslå att Filialbanker må bildas utan
afseende på supplerandet af Privatbankerne, äfven på andra
ställen, än der desse haft sin verksamhet. De orter, som icke
ega någon bankinrättning, lyda under något visst diskont-distrikt,
och derföre behöfdes icke vidare för bildande af Filialbanker
Den 47 Juni.
353
j nämnde orter än att de medel, som användas till utlåning,
tagas fråu Bankens fond. Slutligen 'vill jag anmärka, att, efter
hvad som blifvit föreslaget, Banken beräknar alltför låg ränta
på sina lån till Filialbankerne, ty då de redan befintliga Filial-
bankerne betala 5 procent, och man icke från deras direktio¬
ner förspörjer några klagomål, böra väl äfven de nya Filial¬
bankerne betala lika hög ränta.»
Erik Larsson och Jon Hansson från Wester-Norrlands.
Lindström och Olof Pehrsson från Westerbottens samt Bäckström
tran Norrbottens Län instämde.
Olaus Eriksson : »Man har föreslagit nedsättning af räntan
för att Filialbanker måtte så mycket lättare kunna bildas i
trakter, der de icke förut funnits, ty man har erfarit att de
föreningar, som bildats, svårligen kommit till stånd. Dessutom
får jag upplysa, att i Banken finnes en fond för bildande af
Filialbanker, hvilka icke kunnat inrättas i och för den dryga
räntan.»
Nils Svensson från Blekinge instämde.
Diskussionen var slutad, och ifrågavarande punkt lief, efter
derom af Talmannen framställd proposition, återremitterad.
§ 4.
Föredrogs och bifölls Slats-Ulsholicts Utlåtande N:o 150,
med anledning af erhållna återremisser i fråga om det för sta¬
den Christianstad begärda ytterligare låneunderstöd.
§ 5.
Till bordläggning första gången anmäldes:
Kons ti t lilio ns - Ut sk otte t s Utlåtande N:o G.
Lag-Utskollcls llclänkande N'.o 36.
Banko-Ulskottcls Dito N:o 40.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtanden N:rit
96 — 100.
Stals-Ulskotlets Utlåtande N:o 167; samt
Lag- och Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottets Betän-
kanden N:ris 1—3.
§ 0-
Nedannämnde från resp. Med-Ståndcn ankomne Protokoll»-
utdrag föredrogos och lades til! handlingarne, nemligen från
Bonde-St. Pral. vid Biksd. 1353—185L V 23
354
Den 49 Juni.
Höglofl. Riddersk. och Adeln N:ris 277—281.
Högvörd. Preste-Ståndet N:ris 252, 23.4—258, samt
Vällofl. Borgare-Ståndet N:ris 296—299; hvaremot Proto¬
kolls-utdraget från Preste-Ståndet N:o 233 bordlädes.
Ståndet åtskiljdes kl. 8 eft. midd.
In fidem,
John Roy.
Ilen 19 Juni.
Plenum kl, 5 e. in.
§ 4-
Uppå derom framställd begäran beviljade Ståndet förre
Talmannen Nils Pehrsson från Kronobergs Län 8 dagars för¬
längning af honom förut medgifven permission, samt åt Carl
Nilsson från Östergöthlands Län 8 dagars ledighet från Riks-
dagsgöromålen, räknad från den 26:te innevarande månad, un¬
der hvilken tid Jöns Andersson från Malmöhus Län skulle i
hans ställe uti Banko-Utskottet tjenstgöra.
§ 2.
Till handläggning förekom Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 167, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om beviljande åt staden Örebro, dels af ett anslag
utan återbetalningsskyldighet och ett amorteringslån för verk¬
ställande af ny tomtreglering derstädes, dels ock af ett bygg¬
nadslån.
Detta Utlåtande blef, efter framställd proposition, af Stån¬
det bifallet
Den 49 Juni.
Anders Pehrsson från Örebro Län begärde härefter ordet
wch yttrade: »Såsom boende i grannskapet af det samhälle,
sorn lidit af den förskräckliga eldsvådan, och då jag derstädes
eger flere vänner och bekanta, får jag på de hulpnes vägnar
frambära en hjertlig och varm tacksägelse till Ståndet för det
stora understöd, den olyckliga staden nu af Ståndet erhållit.
En ljus strimma har visat sig uti den mörka framtid, som
hotade densamma, och jag är öfvertygad derom, att det nu be¬
viljade understödet skall högst välgörande inverka icke blott
på uppbyggandet af den nerbrända staden, utan äfven, i följd
derutaf, på den kringliggande landsorten.»
Häruti instämde samtlige representanterne från Örebro Län.
Utlåtande N:o 123, i anledning af väckta motioner, angå¬
ende förändradt användande af den till skolorna i städerna inom
Lunds stift och provinsen Halland af Götheborgs stift utgående
helgonskyld; bifölls.
Utlåtande N:o 149, i anledning af väckta frågor om för»
ändrade beskattningsgrunder för mjöl- och sågqvarnar, samt om
ödesqvarnars befriande från grundskatt; bifölls, samt
Memorial N:o 137, med förslag till allmänna iakttagelser
och föreskrifter för erhållande och utbekommande af .Stats*
bidrag till hamn- och kanalbyggnader samt vägförbättringar och
vattenaftappningar; bifölls.
§ 3.
På förekommen anledning beslöt Ståndet att, i enlighet med
hvad Talmanskonferensen föreslagit, till afgörande företaga Stats¬
utskottets Utlåtanden, angående extra Statsregleringen, Thors-
dagen den 29:de innevarande månad, samt Konstitutions-Ut»
skottets Memorial N:o 6, angående verkställd granskning af de
i Stats-rådet förda protokoll, Onsdagen den 5:te nästkommande
Juli.
§ *■
Lag-Utskottets Betänkande N:o 36, i anledning af vackt
motion om lekmäns verksamhet i kyrkans tjenst, blef, efter
nu skedd föredragning, af Ståndet godkändt.
§ 8.
Till handläggning förekom Banko-Utskottets Utlåtande N:o
40, öfver tapetfabrikören Johan Sandbergs ansökan om ersätt»
ning för en af honom å Banko-auktion, efter silfvervärde, in»
ropad, sedermera origtig befunnen pant.
Härvid yttrade:
356
Den DJ Juni.
Vice Talmannen A. W. Svartling: »Jag vill blott med (S
ord upplysa det olyckliga förhållande, som i detta fall egt ruin,
och som, jemte flere dylika händelser, varit orsaken dertill,
att Banken hädanefter kommer att upphöra med sin lånerö¬
relse å panter af silfver och guld. Banken har, utom ersät¬
tandet af värdet utaf ett dussin silfverskedar, äfven måst be¬
tala 6 U:dr 32 sk. i rättegångskostnader. Ifrågavarande per¬
son har juridiskt rätt att erhålla ersättning, och ingen arnian
utväg finnes än att bifalla Utlåtandet.»
Ofverläggningen förklarades nu vara fulländad, och på Tal¬
mannens derom framställda proposition blef Utlåtandet af Stån¬
det godkändt.
§ 6.
Föredrogos Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskottets ne¬
dan följande Utlåtande, Memorial och Betänkande!!:
N:o 06, i anledning af återremiss utaf Betänkandet N:o 38,
angående kontroll till förekommande af missbruk utaf allmo¬
gens rättighet att försälja sina tillverkningar; bifölls.
N;o 97, i anledning af återremiss af Betänkandet N:o80;
lades lill handlingarne.
N;o 98, i anledning af återremiss af Betänkandet N:o 91.
Uppå framställning af David Andersson från Halland, blef
ifrågavarande Memorial utaf Ståndet lagdt lill handlingarne, un¬
der ogillande af hvad Utskottet yttrat angående de återremit¬
terade punkterne.
N:o 99, i anledning af väckt motion om allmänna begraf-
ningsplatsers begagnande för dem, hvilka i farsot atlidit, bi¬
fölls; samt
N:o 100, i anledning af väckt motion, om beviljande af
stapelrätt åt staden Sölvitsborg; bifölls.
§ 7.
Efter skedd föredragning biföllos Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkanden:
N:o i, i anledning af väckta motioner, angående dels än¬
dring af gällande stadganden i fråga om skyldighet att bygga
och underhålla vägar och broar, samt dels rättighet till erhål¬
lande af tjenligt väglagningsämne å andras egor;
N:o 2, i anledning af väckt motion om ändring af Kongl.
Den i9 Juni.
357
Brefvet den 19:de Juni 1830, i fråga om beräknande af »mat¬
lag» eller »röka; samt
JV.o 3, i anledning af väckt fråga om förändring i före¬
skrifterna rörande prestval.
§ 8.
Föredrogs Högvördiga Preste-Ståndets, medelst Protokolls-
utdrag N:o 235, till Borgare- och Bonde-Stånden framställda
inbjudning, att, med frånträdande af deras vid föredragning af
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 84, i
anledning af väckta motioner om förändradt användande af de utaf
lediga prestlägenheter utgående inkomster, som hittills tillfallit
vissa under Domkapitlens vård ställda kassor, fattade beslut,
med Preste-Ståndet förena sig om bifall till det i berörde Be¬
tänkande framställda förslag till underdånig skrifvelse i ämnet,
endast med den ändring att deri förekommande orden: »och
till Kongl. Maj:ts Nådiga fastställelse öfverlemnasa utbytas mot
orden: »och vinna Kongl. Majus Nådiga fastställelse».
Sedan Ståndets härom förut fattade beslut blifvit uppläst,
yttrade sig sålunda:
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »I följd af den upp¬
lysning, som vunnits af det nu upplästa beslutet, hemställer jag,
att Ståndet måtte vidblifva sin förut fattade mening och afslå
den gjorda inbjudningen. Jag vill tillägga, att följden af den¬
sammas antagande blott skulle blifva den, att Statsmedel till
ersättningar skulle erfordras och af de skattdragande komma
att utgöras.»
Häruti instämde Petter Jönsson från Jönköpings Län, jemte
en stor del af Ståndets Ledamöter.
Öfverläggningen var slutad, och på Talmannens framställda
proposition beslöt Ståndet att för sin del afslå den gjorda in¬
bjudningen och vidblifva sitt i ämnet förut fattade beslut.
§ 9-
Af förekommen anledning beslöt Ståndet att, till Ledamö¬
ter uti Förstärkt Stats-Utskott, alla Ledamöter af Ståndet vore
valbara, med undantag af fullmäktige i Riksgäldskontoret och
deras suppleanter, samt ordinarie Ledamöter uti Stats-Utskottet
och de suppleanter deruti, som vid den primitiva tillsättningen
af Utskottsledamöter dertill blifvit utsedde, och skulle detta
beslut i dagens protokoll intagas.
Deri 2! Juni.
§ to.
Justerades § 4 af protokollet för den 14:de innevarande
Blånad rörande sättet för anställande af val till Ledamöter och
suppleanter uti Förstärkt Stats-Utskott.
Ståndet åtskiljdes kl. 6 e. m.
Ut supra.
In; fidem-,,
John Roy.
Den 81 Juni.
1'lenuui kl. lö f. ni.
§ i-
Jemlikt Ståndets förut fattade beslut företogs nu val af
Ledamöter till förstärkning af Stats-Utskottet, på sätt 73:dje
§:n Riksdags-Ordningen föreskrifver; hvarvid Ståndet erinra¬
des så väl om de §§:r af Grundlagen, hvilka vid valet borde
tjena till efterrättelse,, som äfven om det förut öfverenskomna
sätt, hvarpå valet skulle ega rum.
Efter upprop af Ståndets Ledamöter framlemnades nu de¬
ras voterings-sedlar, vid hvilkas öppnande följande befunnos
hafva blifvit valde att vid denna Riksdag förstärka Stats-Ut-
skottet, nemligen :
Såsom Ledamöter:
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs Län med ... 80 röster.
Olof Olsson från Westmanlands dito » ... 79 »
Sven Andersson från Skaraborgs dito u ... 73 »
Johannes Nilsson från Malmöhus dito » ... 74 »
Ola Svensson dito dito » ... 73 »
Carl Dahlgren från Elfsborgs dito » ... 72 »
Jonas Christoffersson från Wermlands dito » ... 08 »
Den 2 7 Juni.
359
Gustaf Nilsson från Calmar Län med . . . 53 »
Jöns Erik. Eriksson från Orebro dito » . . . 53 » 1
Nils Pehrsson, f. d. vice Talman, frun Söder¬
manlands Län » . . . 52 »
Erik Juhan Rudberg från Calmar dito » ... 49 »
Petter Gabrielsson från Kronobergs dito » ... 49 «
Daniel Danielsson från Jönköpings dito » ... 49 »
Cart Ersson från Westerås dito » ... 47 »
Pehr Eriksson, f. d. vice Talman, från Werm¬
lands Län » ... 47 »
Pehr Sahlström från Stockholms Län » ... 47 »
E. M. Falk från Skaraborgs dito » ... 47 »
Pehr Erik Andersson från Westerås dito » ... 47 »
Erih Christensson från Götheborgs dito » ... 47 »
Anders Pehrsson från Orebro dito » ... 47 »
Nils Larsson från Jemtlands dito o . . , 47 »
Då Tobias Lind från Götheborgs Län jemväl erhållit 47
röster, och sålunda en af Ledamöterne med berörde rösteantal
borde utgå och i stället vara Suppleant, anställdes lottning dem
emellan, dervid, och sedan i följil af bemälde Ledamöters från¬
varo, lotterna uttagits, Carl Erssons af Matts Pehrsson från
Stockholms Län, Pehr Erikssons af Georg Nyqvist från Werm¬
lands, Sahlströms af Ola Månsson från Skåne, Falks af Anders
Andersson från Skaraborgs, Pehr Erik Anderssons af Johannes
Nilsson från Malmöhus, Erik Christensson af Ola Svensson från
Malmöhus, Linds af Johan Andersson från Stora Kopparbergs,
Anders Pehrssons från Orebro af Nils Nilsson från samma Län
och Nils Larssons af Petter Jönsson från Jönköpings Län, To¬
bias Lind från Götheborgs Län erhöll lotten att såsom Sup¬
pleant ingå.
Suppleanter.
Tobias Lind från Götheborgs Län med ... 47 röster,
Jan Andersson från Stora Kopparbergs dito » ... 44
Pehr Benglsson från Calmar dito » ... 42
Anders Andersson från Elfsborgs dito » ... 41
Jöns Pehrsson från Blekinge dito » ... 37
Olof Pehrsson från Gefleborgs dito » ... 35
Nils Svensson från Christianstads dito » ... 35
Anders Nilsson från Hallands dito » ... 33
och Håkan Pettersson från Blekinge dito » ... 33
Olaus Eriksson från Götheborgs Län, Jonas Petter Daniels¬
son från Calmar och Johan Bergström från Stora Kopparbergs
Län hade jemväl erhållit 33 röster hvardera, men blefvo, efter
3G0
Den Si Juni.
lottning med de öfriga nf samma röstetal — dervid, i anseende
till frånvaro, Olaus Erikssons lott drogs af Ola Månsson frän
Skåne, Anders Nilssons från Hallands af Ola Svensson från Malmö¬
hus, Jonas Petter Danielssons af E. M. Falk från Skaraborgs
och Bergströms af Erik Jansson från Stora Kopparbergs Län,
hvaremot Håkan Pettersson, sjelf närvarande, sin lott utdrog —
från vallängden uteslutne.
§ 2-
Till bordläggning första gången anmäldes:
4:o. Stats Utskottets Utlåtanden
N:o 161, i anledning af Kongl. Maj:ts. Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer angående Folkskolelärares pensionering;
N:o 162, i anledning af väckt motion om ett lån till
Skedsviks församling i Götheborgs och Bohus Län;
N:o 163, angående låns beviljande för sänkningen af och
en båtled emellan sjöarne Asunden, Jernlunden, samt Stora
och Lilla Rengen i Östergöthland.
N:o 164, angående hegardt och af Kongl. Majit i Nåder
förordadt ytterligare anstånd med inbetalningarne å de staden
Cimbritshamn beviljade hamnbyggnadslån;
N:o 16S, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga' remiss å
dess och Rikets Kammar-kollegii berättelse angående Kungs¬
gårdars och öfriga Kronolägenheters förvaltning från den 7:de
November 1830 till den 20:de Oktober 1833, och
N:o 166, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga remiss å
Kongl. Kammar-kollegii berättelse angående Sala Silfververks
ränte-ersättningsfond för redogörelsetiden från den 21:ste No¬
vember 1849 till samma dag 1832.
2:o. Banko-Utskottets Utlåtanden
N:o 41, i fråga om bestämmande af viss tid, dels för
emottagande i Kronans uppbörd af Rikets Ständers Ranks ute¬
löpande sedlar å 16, 12 och 8 sk. banko, samt å 14 och 10
sk. kopparmynt, och dels för inlösen i Banken af ej mindre
nyssnämnde sedlar, än Bankens utelöpande Transportsedlar samt
sedlar å 3 och 2 R:dr på dubbla och enkla blad;
N:o 42, i anledning af väckt fråga om anskaffande af ny,
ändamålsenlig byggnad för Rikets Ständers Bank, och
N:o 43, i anledning af väckta förslag om ändringar och
tillägg ä föreskrifterna angående Bankens metalliska kassa.
1
Den 22 Juni. 361
3:o. Lag- »arnt Allmänna Besvärs-och Ekonomi-Utskottens
Betänkande N:o 5, i anledning af väckta frågor om förändring
eller förklaring af gällande stadganden angående skyldighet att
bygga och underhålla prestgård, tingshus och häradsfängelse.
§ 3.
Från respektive Med-Stånden hade inkommit följande Proto¬
kolls-utdrag:
Från Högloft. Ridd. och Adeln N:ris 282—290.
» Högvörd. Preste-Ståndet N:ris 239—240, samt
o Väliofl. Borgare-Ståndet N:o 500,
hvilka lades till handlingarne.
Ståndet åtskiljdes kl. 3j e. m.
Ut supra.
In fidem,
John Roy.
Kesa @3 tSarsaL
S®IcmBäfii liS. 5 c. asa.
§ i.
Protokollen för den 10:de och 16:de innevarande månad
justerades och godkändes.
§ 2.
Godkändes Expeditions-Utskottets förslag till Rikets Stän¬
ders underdåniga skrifvelser tili Kongl. Maj:t:
AT:o 57, angående anslag till lindring i de genom kolera¬
farsoten Carlskrona stad åbragta kostnader, förlidet år;
N:o 5S, angående understöd till Hospitalsfonden;
N:o 59, angående utsträckning af nämndemäns rätt till
skjuts- och traktamentsersättning för syner och andra förrätt¬
ningar ;
¥
3G2 Deri £2 Juni.
A:o 60, angående fl:ne byggnadsanslag for Ultuna landt-
bruksinsitut; samt
N:o 61, angående den s. k. kurhus-afgiften.
§ 3.
Bengt Gudmundsson från Hallands Län fick på begäran or¬
det, dervid lian yttrade: »Då jag tycker mig hafva funnit en
ovanlig senfärdighet bos Rikets Ständers Konstilutions-Utskott
att befordra en del frågor, som tillhöra Utskottets behandling,
till afgörande hos Riks-Stånden och det är kändt att Utskottet
redan för någon tid sedan fattat beslut i fråga om Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om Tryckfrihets-förordningens uteslutande
ur 85:te §:n R. F. och antalet af Rikets deri uppräknade Grund¬
lagar, så får jag, på grund af 4i:de §:n Riksdags-ordningen
föreslå, att Bonde-Ståndet måtte för sin del besluta att före¬
lägga Höglofl. Konstitutions-Utskottet en tid af åtta dagar, se¬
dan Riks-Ståndens beslut derom blifvit Utskottet genom Proto¬
kolls-utdrag meddelade, för att inkomma till Rikets Ständer
med sitt Memorial, angående denna Nådiga Proposition; an-
hållandes jag, att, om Ståndet bifaller detta mitt yrkande, be¬
slutet derom måtte skyndsamt meddelas så väl Med-Stånden,
som Konstitutions-Utskottet.»
Pehr Sahlström från Stockholms Län anförde dervid: »Jag
vill icke bestrida rigtigheten af den erinran, Bengt Gudmunds¬
son gjort bär, om angelägenheten deraf, att de Konstitutions¬
utskottet tillhörande åligganden med skyndsamhet fullgöras,
men i afseende på den sak, som häfver föranledt till den nu
framställda erinringen, vill jag upplysa, att det ifrågasatta Me¬
morialet redan är, enligt hvad jag vill påminna mig, uppsatt
och aflemnadt till Expeditions-Utskottet för tryckning; hvadan
det icke torde dröja många dagar innan det till Ståndet var¬
der utdeladt.»
Bengt Gudmundsson: »Jag har mig bekant, att åtskillige
Ledamöter reserverat sig emot Utskottets beslut i nämnde ämne,
men att dessa reservationer ännu icke till Utskottet inkom¬
mit. Måhända torde Sahlström benäget upplysa, om det till¬
går så inom Konstitutions-Utskottet, som det vanligen gör inom
andra Utskott, att reservanter inom bestämd tid skola aflemna
sina reservationer för att få dem i sammanhang med Utskot¬
tets beslut tryckte.»
Sahlström: »Reservationerne till Älemorialet skola inlemnas
sednast i morgon åtta dagar till, men Memorialet trvckes först
och reservationerne sedan.»
Den 22 Juni.
3C3
Den af Bengt Gudmundsson väckta fråga blef härefter, på
begäran af Johan Johansson från Orebro och Nils Svensson från
Christianstads Län, hvilande pä bordet.
§ 3.
Ola Månsson från Skåne begärde ordet och anförde: »Det
är Ståndet bekant, att Kongl. Majit genom Nådigt Bref den l:ste
innevarande månad beslutat att bränvinsbränning under inne¬
varande år icke får verkställas längre än från och med den
l:ste till och med den 15:de November, med särskild före¬
skrift att Söndagarne äro undantagne. Detta Nådiga Bref blef
till sitt innehåll kändt i min hemort under den tid jag med
Ståndets permission derstädes nu sednast vistades. Jag har
icke förr hört något beslut från Kongl. Majit emottagas med
det missnöje bland folket, som det, hvilket det Nådiga Brefvet
innefattade. Hufvudsakliga orsaken till detta missnöje låg dock
deruti, att man icke lörr än först efter det man nedlagt sitt
vårsäde och potatisen i jorden, afvetat eller fått emottaga på¬
budet om bränvinsbrännings-inställelsen. Meningen med mitt
uppträdande nu är att få förklarad en otydlighet i det Nådiga
Brefvet, ithy att detta icke innehåller hvad påföljd som drab¬
bar den, som bränner å Söndagarne under första hälften af No¬
vember månad. Med stöd af 56:te §:n Itiksdags-ordningen ta¬
ger jag mig derför friheten att väcka en så lydande motion.»
Ola Mänsson uppläste härefter följande memorial:
»Vördsamt Memorial.
Genom Nådigt Bref af den liste i denna månad har Kongf.
Majit beslutat, att bränvinsbränning under innevarande år icke
får verkställas längre än från och med den -1 iste till och med
den löide November, med särskild föreskrift alt Söndagarne
äro undantagne. Men enär påföljden för utöfning af bränvins¬
bränning under nämnde dagar icke är uttryckligen bestämd,
och det torde kunna förutsättas, att en förbrytelse mot detta
stadgande kan föranleda till enahanda ansvar, som för brän¬
vinsbränning under förbuden tid; så, och på det bränvinstill¬
verkare må blifva förvissade om påföljden af ett i denna väg
begånget lagbrott, anhåller jag, att Rikets Ständer uti under¬
dånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla om Nådig förklaring,
huruvida ansvaret för bränvinsbränning på helgedag under första
hälften af nästkommande November månad, föranlåter till red¬
skapens konfiskation eller endast till de böter, som vår nu gäl¬
dande förordning för en sådan förbrytelse stadgar. Jag anhål¬
ler att med stöd af 56:te §;n Riksdags-ordningen få denna min
motion till vederbörligt Utskott remitterad.»
304
Den 23 Juni.
Bengt Gudmundsson från Hallands Län: »Jemtö det jag in¬
stämmer uli hvad Ola Mänsson uti sak andragit, anser jag, för
min del, 58:te §:n Riksdags-ordningen berättiga honom att
väcka den motion, han nu uppläst, såsom föranledd af under
Riksdagen inträffade händelser. Jag yrkar remiss af motion
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, ty det bepri¬
sade Bränvins-Utskottet har icke, elter mitt förmenande, med
denna fråga att göra.»
Juns Pehrsson från Blekinge och Nils Svensson från Chri¬
stianstads Län förklarade sig ega lika åsigter med Ola Månsson
uti förevarande fall samt yrkade den väckta motionens remit¬
terande.
Johannes Nilsson från Malmöhus Län: »Jag begär den af
Ola Månsson väckta fråga på bordet.
Anders Medin från Kronobergs Län ansåg, att motionen allt
för väl nu genast kunde remitteras till Utskott, samt hemställde
till Johannes Nilsson, att han ville afstå från sitt yrkande om
motionens bordläggning.
Johannes Nilsson; »Frågan är af så oberäknelig vigt, isyn¬
nerhet för vissa provinser i Riket, att den nog tål att tänka
på; hvarföre jag vidhåller mitt yrkande om dess bordlägg¬
ning.»
Olof Lindström frun Westerbottens Län med flere instämde
häruti.
Ola Månsson; »Den begärda bordläggningen af min motion
kan naturligtvis icke bestridas, om den vidhålies. Min motion
åsyftar icke någon ändring i den Nådiga Skrifvelsen, utan en¬
dast en förklaring i afseende å densammas innehåll, och denna
förklaring torde böra lemnäs så fort sig göra låter och innan
Riksdagens slut; hvadan det är min önskan att ärendet skynd¬
samligen behandlas.»
Sedan Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län jem¬
väl yrkat bordläggning af motionen, och Johannes Nilsson i an¬
ledning af Ola Månssons sednaste yttrande hemställt, det ären¬
det finge nästa plenisammanträde först föredragas, blef, uppå
proposition af Talmannen, med bifall till Johannes Nilssons hem¬
ställan, beslutat, att den af Ola Månsson väckta fråga skulle
blifva hvilande til! nästa plenisammanträde, då den skulle upp->
tagas främst på föredragningslistan.
§ 4.
Föredrogos och bordlädes, på flere Ledamöters derom fram¬
ställda begäran, för andra gången Stats-Utskottets Utlåtanden:
Den SS Juni.
3G5
N:o 161, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer, angående folkskolelärares pensionering;
N:o 162, i anledning af väckt motion om ett lån till Skreds¬
viks församling i Götheborgs och Bohus Län;
N:o 163, angående Iåns beviljande för sänkningen af och
en båtled mellan, sjöarne Asunden, Jernlunden samt Stora och
Lilla Rengen i Östergöthland;
N:o 164, angående begärdt och af Kongl. Maj:t i Nåder
förordadt ytterligare anstånd med inbetalningarne å de staden
Cimbritshamn beviljade hamnbyggnads-lån;
N:o 16 S, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga remiss å
Dess och Rikets Kammar-kollegii berättelse, angående Kungs¬
gårdars och öfriga kronolägenheters förvaltning ifrån den 7:de
November 15550 till den 20:de Oktober 1855; och
N:o 166, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga remiss å
Kongl. Kammar-kollegii berättelser, angående Sala Silfververks
Ränlc-ersällningsfond för redogörelsetiden ifrån den l:ste No¬
vember 1849 till samma dag 1852; samt
lianko-Ulskollels Utlåtande N:o H, i fråga om bestäm¬
mande af viss tid, dels för emottagande i Kronans uppbörd af
Rikets Ständers Banks utelöpande sedlar å 16, 12 oell 8 sk.
banko samt å 14 och 10 sk. kopparmynt och dels för inlösen
i Banken af ej mindre nyssnämnde sedlar, än Bankens utelö¬
pande transportsedlar samt sedlar å 5 och 2 R:dr på dubbla
och enkla blad.
Ståndet åtskiljdes kl. J 7 c. m.
Ut supra.
In fidem,
John Roy.
3CC
Den 28 Juni.
Sien 88 Juni.
Plenum kl. fiO f. m.
§ *
Protokollet för den t4:de i denna månad justerades och
godkändes.
§ 2.
Vid förnyad föredragning af Ola Månssons från Christian¬
stads Län, den 22:dra i denna månad bordlagda motion, angå¬
ende förklaring af Kongl. Brefvet den l:ste i denna månad uti
hvad det rörer ansvar för bränvinsbränning 3 Söndag, begärde
följande Ledamöter ordet och yttrade:
Johannes Alisson från Skåne: »Då jag begärde denna mo¬
tion på bordet, var det för att, innan dess remitterande, komma
i tillfälle att genomläsa det ifrågavarande Kongl. Brefvet. Se¬
dan jag nu verkställt detta, har jag funnit, att Ola Månsson
verkligen har skal för sin motion; hvarföre jag instämmer
uti densamma. Man ser häraf, hvart brådstörtande författnin-
ningar kunna leda, ty denna författning, utom det att den
borttagit mången landtmans utsigt åtmintone för den närmaste
framtiden, skall ovilkorligen röna olika tolkning af landets
domare.»
Alls Svensson från Blekinge, Henrik Andersson från Orebro,
Pehr Alisson och Jöns Andersson från Skåne, m. fl. Ledamöter
instämde.
David Andersson: »Om jag ock måste medgifva, att det
ifrågavarande Kongl. Brefvet möjligen må komma, att vid tillämp¬
ningen olika tolkas, önskar jag dock, att Ola Månsson måtte
medgifva en liten förändring uti ordalydelsen af hans motion
samt föreslår derföre, att uti den aflåtande underdåniga skrif-
velsen Rikets Ständer anhålla, att Kongl. Maj:t måtte för¬
klara, huruvida med Högstberörde Nådiga Bref annan ändring
uti hittills gällande författningar åsyftas, än att bränvinsbrän-
ningen är tillåten endast under tiden emellan den l:ste och
iS:de nästkommande November. Om motionen får denna ly¬
delse, så har man icke gifvit lastarenom rum, ty vi känna,
eller kunna åtminstone föreställa oss, att de, som icke hylla
samina principer, sorn detta Stånd, skola göra allt för sitt in-
Den 28 Juni.
307
teresse och möjligen komma med den invändningen, att me¬
ningen med denna motion endast är att få veta, huruvida den,
som å Söndag verkställer bränvinsbränning, bör betraktas såsom
lagbrytare, eller icke.»
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Sedan jag begärde or¬
det har David Andersson andragit hvad jag ärnade framställa.
Jag har här uppträdt icke för att motsätta mig motionen, ty
hvad man säger förr, än den blifvit af Utskottet behandlad,
betyder nästan intet, men jag önskar, att man, innan remiss
sker, tager reda på ordalydelsen uti Kongl. Brefvet den !:ste
i denna månad, på det att man icke må utsätta sig för löje.
Om jag icke missminner mig, innehåller detsamma, att Kongl.,
Majit af förekomne anledningar funnit sig föranlåten att för¬
bjuda all bränvinstillverkning från den iöide instundande No¬
vember, till årets slut, men deremot tillåtit bränvinsbrännin-
gen från den liste till den 15:de November, helgdagarne undan-
lagne. Om ordalydelsen är sådan, vet jag i sanning icke
till hvad denna motion skall tjena, ty vi hafva ju då straff-
bestämmelserne för bränvinsbränning å helgedag uti vår all¬
männa lag och 1851 års Kongl. Förordning. Att tillverka
bränvin på Söndag är sabbatsbrott, det säger oss vår morali¬
ska känsla, ehuru den ekonomiska fördelen förleder många
att öfverträda de derom befintliga lagbuden; men då lagen al¬
drig, åtminstone hittills, så tillämpats, att redskapen ansetts
konfiskabel, om bränvinsbränning under tillåten tid å helge¬
dag egt rum, lärer väl med skäl kunna antagas, att icke me¬
ningen uti det ifrågavarande Kongl. Brefvet är sådan; hvarföre
jag ansett mig böra hemställa, huruvida denna motion kan
hafva skäl för sig.»
Anders Andersson från Elfsborgs Län: »Som jag .känner,
att förbittringen öfver det ifrågavarande Kongl. Brefvet i min
hemort är stor, emedan man är oviss, huruvida någon brän-
viostillverkning under nästkommande år kan komma att ega
rum, i följd hvaraf de icke veta, på hvad sätt de skola använda
den blifvande grödan, instämmer jag med Ola Månsson och yr¬
kar remiss af hans motion till vederbörligt Utskott.»
Ola Svensson från Skåne: »Ehuru man väl bör förmoda,
att icke annan påföljd för bränvinstillverkning å Söndag kom¬
mer att tillämpas, än nu gällande lag och författning bestämma,
anser jag dock, att, för undanrödjande af allt tvifvel, motionen
bör till vederbörligt Utskott remitteras.»
Nils Andersson från Skåne instämde.
Jöns Pehrsson från Blekinge: »Lika med motionären, an-
308
Den É8 Juni.
ser jag det vara af 6tor vigt att erhålla förklaring, huruvida
redskapen skall anses förbruten, om bränvinsbränning under
den ifrågavarande tiden eger rum å Sön- eller helgedag. Det
är oss icke obekant, att det ifrågavarande Kongl. Brefvet åstad¬
kommit mycken obelåtenbet, och det må icke förundra oss, då
man besinnar, att det icke utfärdades förrän folket sått både
säd och potatis, hvilken sistnämnde produkt, ehvad de vilja
vid sina ladugårdar uppstilla eller sälja den, icke kommer att
betalas så, att folket kan påräkna vanlig afkastning af jorden.
Jag instämmer således till alla delar med motionären.»
Medin från Kronobergs Län: Såväl mundtligen, som uti
bref, hafva mina kommittenter förklarat sin missbelåtenhet
med det ifrågavarande Kongl. Brefvet, emedan de varit villrå¬
dige, huru detsamma kan komma att tillämpas. Tillförene
har väl en eller annan gång, men dock högst sällan, inträffat,
att åtal blifvit väckte för bränvinstillverkning å Söndag, och då
har visserligen icke annan påföljd derföre kommit i fråga, än
vanliga sabbathsbrotts-böter, men måhända att, om man nu
skulle; komma att bränna 1 eller V, timma inpå sabbathen,
redskapen skulle komma att förklaras förbruten. Man måste
medgifva, att upplysning derom är af nöden, och derföre före¬
nar jag mig uti motionen, hvars ordalag jag anser vara de
rätta.»
Förre vice Talmannen Pehr Eriksson från Wermlands,
Olof Johansson från Stockholms, Falk från Skaraborgs och Johan
Johansson från Östergöthlands Län instämde.
Ola Månsson: »Man har här framställt förslag om ändring
af ordalydelsen uti min motion, och jag måste erkänna, att
densamma icke är skrifven i höglärd stil, ty jag är sjelf för¬
fattare af densamma. Jag har icke förutsatt, att flere förbry¬
telser skola begås, om straffpåföljden är lindi igare, men jag
har ansett påföljden böra vara tydligt uttryckt och af sådan
anledning liar jag begärt förklaring utaf det ifrågavarande Kongl.
Brefvet. En Ledamot har yttrat, att det vore klart, det intet
annat straff kunde för bränvinsbränning å Söndag tillämpas,
än det, 1051 års förordning stadgar, och jag skulle hafva va¬
rit böjd att förlita mig på dessa hans ord, om han varit en
lärd jurist, eller Ledamot i Högsta Domstolen; men jag har i
detta ämne samtalat med åtskillige jurister, af hvilka en del
påstått, att redskapen borde, om bränvinsbränning å Söndag
verkställes, dömas förbrulen, men andre åter varit tvehogse
om tolkningen af det ifrågavarande Kongl. Brefvet; och det
är af sådan anledning, som jag ansett en förklaring behöflig.
Icke allenast i min hemort, utan snart; sagdt på alla ställen,
Den 28 Juni.
369
sorn jag linder min hitresa [rån hemorten passerat, liar jag
hört klagomål öfver det ifrågavarande Kongl. Brefvet, egentligen
af den orsak, att det så sent utkommit; och önskar jag der¬
före, att min motion måtte, så fort ske kan, remitteras till
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotlet, hvilket torde vara
behörigt att densamma handlägga, enär den innefattar ett önsk-
ningsmåk»
Peller Gabrielsson från Kronabergs, Guslaf Nilsson från
Calmar, Anders Ersson från Stora Kopparbergs, Anders Pehrs¬
son från Östergöthlands och Jonas Christoffersson från Werm¬
lands Län, jemte flere Ståndsledamöter, instämde.
Nils Svensson från Skåne: »Innan jag fick kännedom om
ifrågavarande motion, hade jag från mina kommittenter fått
påminnelse derom, att de ansågo det ifrågavarande Kongl. Bref¬
vet ofullständigt, samt att de, till undvikande af möjligen in¬
träffande trakasserier, önskade att få detsamma så tydligt som
möjligt. Jag har ock af sådan anledning varit sinnad att väcka
motion 0111 förtydligande deraf, men då jag redan deruti är
förekommen, vill jag nu endast instämma uti Ola Månssons
motion samt tillägga, att den äskade förklaringen är så mycket
mer nödvändig, som icke någon författning, så länge jag min¬
nes, verkat så stort missnöje, isynnerhet som den utkom efter
den tid, då landtmannen utsått sin säd. Jag yrkar, att mo¬
tionen måtte remitteras i det skick och med den ordalydelse,
den nu har.»
David Andersson: »Jag beklagar, att mali missförstått hvad
jag härofvan andragit. Motionären har låtit påskina, att mina
anmärkningar blifvit gjorda af klanderbegär, men att det icke
är händelsen, kan jag upprigtigt försäkra, fy jag måste tillstå,
att jag icke är vuxen att korrigera honom, utan hvad jag ytt¬
rat, har skett af välmening. Om det varit fråga om att re¬
mittera motionen till Ståndets enskildta Utskott, skulle jag icke
hafva sagt ett ord, men då vi hafva oss, bekant, huru noga
Ledamöterne i Utskotten väga orden, tror jag försigtigheten
bjuda, att vi uti ordställningen iakttaga all aktsamhet, för att
icke få afslag. Jag håller före, att vi vinne samma resultat,
om mitt förslag antages, och derföre önskar jag gerna en så¬
dan förändring, som jag här ofvan sagt.»
Lars Carsson: »Då äfven jag haft den olyckan att blifva
räknad till motståndare emot denna motion, vill jag återföra
i Ståndsbrödernes minne, att jag icke uppträdt, för att klandra
motionens syftning eller uppställning, utan endast för att fästa
Bonde-Sl Prat. vid Rik,cl. 1853—1854. V. 24
370
Den SS Juni.
uppmärksamheten derpå, luiru frågan framställes. Att det ifråga¬
varande Kongl. Brefvet väckt missnöje och sensation, betvif-
lar jag icke, men motionen afser ju endast att få förklaring
öfver Kongl. Brefvets tillämpning på den, som å Söndag till¬
verkar bränvin; men jag anser tvetydigheten icke vara sä stor,
ty l:p tror jag juristerne icke blifva tvehogse vid tillämpnin-
ningen, och 2:o rörer denna fråga en sak, som Bonde-Ståndet
mindre bordt fästa sig vid, än de stora fabriksbrännare och
possessionaterne, af hvilka många till sina brännmästare i för¬
skott aflemna den för sabbatsbrott bestämda plikten 3 R:dr
16 sk. banko med uttrycklig tillsägelse att verket skall gå äf¬
ven på Söndagen. Då vi alla mäste anse Sabbathen helig och
all bränvinsbränning följaktligen å Söndag förbjuden, hade jag
önskat, att man icke ingått till Kongl. Majit med förfrågan
om det ansvar, som må kunna drabba för bränvinsbrän¬
ning å Söndag. Det var emot detta förhållande, som min anmärk¬
ning var rigtad, men alldeles icke emot det att liden för brän-
vinsbränningen blifvit inskränkt.»
Lindström från Westerbottens och Bäckström från Norr¬
bottens Län instämde.
Petter Jönsson: »Då jag i Utskottet kommer i tillfälle att
yttra mig i denna fråga, vill jag nu icke vara vidlyftig. Om
jag rätt uppfattat motionen, åsyftar den icke något annat, än
en förfrågan, huru mycket det skulle komma att kosta alt till¬
verka bränvin på Söndag. De mindre bränvinsbrännarne hafva
nog sådan aktning för sabbathen, att de icke då tillåta någon
bränvinsbränning, så att den begärda förklaringen gäller mest
de större fabriksbrännarne. Då de af David Andersson gjorda
anmärkningar emot ordalydelsen i motionen i alla fall komma
till Utskottet, anser jag icke någon förändring af densamma
nu erfordras.»
Ola Månsson: »Emot hvad David Andersson yttrat, har
jag intet att erinra, ty vi äro ense i våra åsigter, men jag
önskar ändock, att min motion måtte få bibehålla sin nuvarande
ordalydelse. I anledning af hvad Lars Larsson andragit, tillå¬
ter jag mig deremot fråga, om icke alla brott äro belagda med
straff, men om icke, detta oaktadt, till följd af olika tydning,
olika straff blifvit tillämpade på samma brott. Då sådant icke
lärer kunna förnekas, anser jag den äskade förklaringen erfor¬
derlig, ehuru jag icke hörde till dem, som ifrade för den nu
vidtagna ändringen uti bränvinsbränningen.»
Sahlén: »Jag har icke begärt ordet, för att biträda eller
bestrida den ifrågavarande motionen, utan af den orsak, att
Den 28 Juni.
371
man har sagt, att det ifrågavarande Kongl, brefvet väckt all¬
män missbelålenhet. 1 min hemort har det vidtagna Rege¬
ringsbeslutet tvertom åstadkommit mycken tillfredsställelse, och
jag önskar, att, örn Ola Månssons motion föranleder till någon
förklaring, denna må innehålla, att redskapen, om bränvins-
bränning å sabbath eger rum, må förklaras förbruten.»
Jon finnsson från Wester-Norrlands, Bäckström från Norr¬
bottens, Sandberg och Olof Pehrsson från Westerbottens Län,
med flere instämde.
Diskussionen förklarades fulländad; hvarefter Talmannen
hemställde, huruvida icke, oaktadt motionären yrkat remiss till
Allmänna besvärs- och Ekonomi-Utskottet, denna motion borde
till Ilikets Ständers Särskildta Utskott för bränvinsfrågans be¬
handling remitteras, enär Rikets Ständer till sistnämnde Utskott
öfverlemna! alla bränvinstillverkningen rörande frågor.
I anledning häraf yttrade Ola Mänsson: »Jag kan icke
instämma uti ilen af Talmannen yttrade åsigt, ty här är ett
önskningsmål i fråga, och om äfven Särskildta Utskottet fått upp¬
drag att handlägga bränvinstillverkningen rörande frågor, tror
jag dock icke detta uppdrag sträcka sig till tolkning eller för¬
klaring af nu gällande lagstiftning.»
Lars Larsson: »Jag har redan under diskussionen om mo¬
tionens lämplighet hört den begäran framställas, att den måtte
remitteras till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, och
jag önskar ingenting högre, men i anledning af Talmannens hem¬
ställan, vill jag tillkännagifva den mening, jag hyser, att nem¬
ligen, om Bonde-Ståndet nu bär lika envist vidhåller sin me¬
ning, i afseende på remissen, som då frågan om bränvinsbrän-
ningens inställande under April månad förevar, och då man
känner de öfriga Ståndens åsigt härutinnan, man icke kan vänta
annat, än att få motionen tillbaka från Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet; hvadan jag anser, att motionen bör remit¬
teras antingen till Rikets Ständers Särskildta Utskott för brän¬
vinsfrågans behandling eller till Ståndets Enskilda Utskott, ty
jag förutser, att Ekonomi-Utskottet, om motionen till detsam¬
ma öfverlemnas, gifver samma svar, som då frågan örn brän-
vinsbränningens inställande under April månad dit remitterades »
David Andersson från Halland: »Jagjvet val, att ett utom¬
ordentligt Utskott blifvit tillsatt, för behandling af alla frå¬
gor, som röra bränvinstillverkningen i landet, men detta Ut¬
skott tillkommer det ingalunda att befatta sig med sådana frå¬
gor, som den förevarande, der det gäller att lemna förklaring
öfver en redan gifven lag. Om vi icke kunna antaga, att denna
372
Den 28 Juni.
fråga vinner understöd af de öfrige Riks-Stånden, vore det kan*
ske bäst att remittera den till Ståndets Enskildta Utskott.»
Petter Jönsson: »Då denna motion icke egentligen rörer
bränvinstillverkningen, tror jag det vara rättast att öfverlemna
den till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets behandling,
men om detta Utskott skulle förklara sig obehörigt att med
densamma taga någon befattning, få vi framdeles öfverlägga
om remiss till annat Utskott.»
Ola Månsson: »Då 3i:de §:n Riksdags-Ordningen inne¬
håller, att Allmänna Besvärs-och Ekonomi-Utskottet skall, bland
annat, upptaga alla hos Rikets Ständer uppkomna frågor om
förändring, förklaring och npphäfvande af lagar och författnin¬
gar, sorn Rikets allmänna hushållning röra, kan jag icke inse,
att nu ifrågavarande motion kan eller bör till något annat Ut¬
skott remitteras.»
Pengt Gudmundsson: »Jag har icke något att lägga lill
hvad den siste Talaren nyss yttrat, ty jag uttalade, redan då
motionen väcktes, den åsigten, att den borde remitteras till All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottet. Då jag emellertid 1111
hört Talmannen och åtskilige andre Ledamöter sätta ifråga re¬
miss till Rikets Ständers Särskildta Utskott, har jag ansett mig
höra hemställa till Ståndet, som i afseende på remissen har
beslutande rätt, huruvida icke denna motion hör till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet öfverlemnas.»
Efter det diskussionen härom förklarats slutad och Tal¬
mannens proposition, om remiss af Ola Månssons ifrågavarande
motion till Rikets Ständers Särskildta Utskott för bränvinsfrå-
gans behandling, blifvit med Nej besvarad, beslöt Ståndet, uppå
förnyad proposition af Talmannen, att samma motion lill All¬
männa Besvär- och Ekonomi-Utskottet remittera.
§ 3-
Då nu ånyo föredrogs Lag-Ulskotlels, den 10:de i denna
månad bordlagda, Betänkande N:o 3i, i anledning af väckta
motioner om npphäfvande, förändring eller förklaring af 1726
års konventikel-plakat, begärde, sedan dels professor Brings re¬
servation och dels från Höglofl. Ridd. och Adelil i denna fråga
ankommet Protokolls-utdrag blifvit uppläste, följande Ledamö¬
ter ordet och yttrade:
Peller Jönsson från Jönköpings Län: »När motion i denna
fråga inom Ståndet väcktes, gaf jag mina åsigter tillkänna och
tror ännu, likasom då, att konventikelplatet bör undergå en
lämplig förändring, men icke helt och hållet borttagas, ty uti
Den 28 Juni.
37»
närvarande tid finnes mera upplysning, än å den tid, det stif¬
tades, då folket i allmänhet knappt kunde läsa i bok. Att all¬
deles borttaga konventikel-plakatet, utan att sätta något stad¬
gande i stället, har jag ansett vådligt, men med det förslag,
Utskottet nu lemnat oss, kan jag icke vara belåten. Om jag
ock måste medgifva, att 2:dra och 3:dje punkterna i förslaget
icke äro alldeles olämpliga, måste man dock högeligen förun¬
dra sig öfver lista punkten, deri Utskottet föreslagit tillåtelse
för hvad som förut är icke blott medgifvet, utan påbjudet och
befalld t; och om vi icke skulle hafva tillstånd att fritt få ut¬
öfva husandakt med våra barn, anhöriga och tjenstefolk, skulle
det väl icke vara mycket i det husliga lifvet, som vi utan
särskildt tillstånd kunde företaga. Den makt, som uti de sed¬
nare punkterna blifvit lagd uti pastorernes händer, måste gifva
anledning till misshällighet emellan lärare och åhörare. Under
öfverläggningen i Preste-Ståndet om detta Betänkande hörde
jag, att villfarelser äfven finnas vid lärostolar, ja de uttalas till
och med äfveh någon gång från predikstolarne. När jag icke
kan bestrida sannfärdigheten deraf, antager jag, utan att der¬
före vilja hafva fördömt Presterskapet för en eller annan olika
mening, att icke alla äro vuxne sitt kall eller ega den omdö¬
mesförmåga, som erfordras, för att förbjuda eller upplösa en
konventikel, som är villfarande, enär de sjelfve icke kunna skilja
emellan hvad som ät godt eller ondt. För min del är jag icke
i behof af sammankomster och fruktar icke deras upplösning,
ty jag har aldrig hållit sådana, rnen i följd af bristande hus¬
andakt i allmänhet finnes det för liten kännedom i Guds ord,
och derföre äro dessa sammankomster nödvändiga för dem, som
vilja vinnlägga sig om detta heliga ord. Uti de församlingar,
der pastor är obenägen för sådana sammankomster, äro de myc¬
ket mer af bebofvet påkallade, ty just denna obenägenhet visar
att pastor icke har kännedom om det behof, som väckes hos
dem, hvilka med allvar vilja söka sina själars frälsning. Den
för en kristen nödiga försakelsen veta sådane pastorer icke om.
Presterskapet skall finnas, på det att Guds ord och Sakramen¬
ten må vårdas och icke förfalla. Såväl vår Statsförfattning,
som Kristi och Apostlarnes tillsättande af lärare i församlin-
garne gifva stöd åt denna åsigt, men dermed har meningen
dock icke varit, att konventiklar derföre skulle anses öfver-
flödige; ty hvad menade väl Paulus, då han skref till sin för¬
samling: »Uppbygger eder inbördes, den ene med deri andre,
»med psalmer och lofsånger och andliga visor och sjunger till
»Herrans ära». Häraf synes tydligen, att han afsåg sådana kon¬
ventiklar, som nu äro i fråga att förbjudas, samt att meningen
icke varit, att allt andeligt skulle vara bundet inom Prester-
371
Den 2S Juni.
skåpet, eller samtal i andeliga ämnen, då prest Icke nr närva¬
rande, otillåtet. Professor Bring har i sin reservation föresla¬
git, att husandakt må fritt utölvas af föräldrar och husfäder
med deras barn och underhafvande, men om jag har mågar,
grannar och andra umgängesvänner, hvad skall jag göra med
dem? Månne jag skall afvisa dem ifrån mig? Härvid får jag
åberopa det gamla Apostoliska rådet och uttala den önskan,
att, oaktadt hvarje husbonde, enligt professor lirings reserva¬
tion, skulle ega rätt att, utan någon auktoritets pröfning, hålla
sammankomster, om det endast sker inom huset, denna rätt
må utsträckas så långt, att äfven anhörige och umgängesvän¬
ner få uti sammankomsterna deltaga.
Under loppet af sistförflutna vecka har här i Hufvudsta-
den varit Prestmöte och Religionsmöte, dervid man fått höra
meningar uttalas, som åsyftat att skilja stat och kyrka samt
splittra dessa elementer, som under århundraden varit för¬
enade och varit ändamålsenliga för våra fäders tro och hand¬
lingssätt, och för hvilka de fått uppoffra till och med lifvet,
såsom händelsen var med Konung Gustaf den andre Adolf, hvil¬
ken, ehuru han var en verldslig Konung, började sina strider
under sårig och bön med orden: »Vår Gud är oss en väldig
»borg». Jag hörde vid Prestmötet en Ledamot yttra, attkon-
ventiklar ir.om lians församling hållits under loppet af 5:ne år
samt att lian vid eller af dessa fått lära mera, än någonsin af Kon¬
sistorium. I)å en församling eger en sådan kyrkoherde, är det
icke farligt, men preslerne äro tyvärr i allmänhet icke sådana.
Egensinnigheten har alltid velat göra sig gällande i förening
med okunnigheten, såsom exempel hvarpå jag torde få anföra
Evangelisten Johannis 5:dje kapitel, der det omtalas, huru Ni¬
kodemus kom till Kristum och frågade honom efter nya fö¬
delsens möjlighet, men hvaraf uppenbarades, att han, ehuru en
bland den tidens mest skriftlärde, var okunnig uti andeliga
stycken. Han ärnade här få sig litet mer kunskapsförråd till
hvad lian redan förut trodde sig ega; men om man betraktar
det svar, som Frälsaren lemnade honom, skall man af dess
innehåll finna, att han visade honom behofvet af att tänka.
»Vädret blås hvart det vill och du hörer dess röst, men du vet
»icke, hvadan det kommer eller hvart det går».
Vi vilje nu gå närmare till Frälsarens älsklings-apostel Jo¬
hannes, hvilken, enligt hvad som omtalas uti Marci 9:de ka¬
pitel, sade till Frälsaren: »HerreI vi sågo en man, som gjorde
underverk i ditt namn, men vi förbjödo honom derföre, att
han icke följer oss», d. v. s. han var icke kallad och vald till
Apostel; men hvad svarade Kristus härpå? Jo, han sade:
Den 28 Juni.
375
»Förbjuder honom icke, ty den, som är med oss, kan icke
snarligen vara emot oss». När man nu ser, huru sjelfkärleken
sökte göra sig gällande hos denna lärjunge, får man icke så
mycket förtänka nuvarande Presterskap och lärare, om de ännu
mera frestas härtill och det vore derföre grufligen vådligt att
lägga så stor makt i pastorernes händer. Ridd. och Adeln har
beslutat, att pastor icke skall ega makt att förbjuda samman¬
komster, derest han icke har skäl dertill, men dertill ville jag
lägga, alt pastor skall på stället skriftligen uppgifva de skäl,
han åberopar, vare sig för upplösning af eller förbud emot så¬
dana sammankomsters hållande, emot hvilka beslut den der¬
med missnöjde må ega rätt att söka ändring, genom besvär.
Uti 6:te §:n af professor Brings reservation heter det: »Åtal
»emot förbrytelser, som i 5:te §:n omtalas, må ej ega rum,
»förrän de kyrkliga myndigheterna genom alla lämpliga, för
»deras embetsverksamhet tillgängliga, medel sökt tillrättavisa
»de felande m. m.»; men oaktadt jag icke önskar frihet för
villfarande läror, måste jag härvid anmärka, att, om ordet »alla»
borttages, pastor icke vore förpligtigad att begagna så många
medel, som stå honom till buds till de felandes tillrättavisande,
hvarföre ock möjligen kunde inträffa, att han kunde taga till
käppen och på sådant sätt söka förmå dem till hvad han an-
såge vara det rätta. Att detta icke vore rätta sättet, måste
medgifvas, utan tillrättavisningen skall ske på den milda vägen.
De konventiklar, som nu hållas och tarfva rättelse, äro af olika
beskaffenhet, och en aktningsvärd Ledamot af Preste-Ståndet
har uppgifvit, att de äro af 5 olika slag:
l:o. De, som icke söka efter något annat, än en ren upp¬
byggelse af Bibelordet;
2:o. De, som vid sina sammankomster sällan förehafva
annat, än tvister om det stridiga i Luthers skrifter, då han
hade att bekämpa det Påfviska Presterskapets villfarelser, och
5:o. De, som endast sysselsätta sig med nuvarande strids¬
skrifter, och vid hvilkas sammankomster endast disputeras, an¬
gående hvad som händer utom och omkring oss.
Då man måste medgifva, att det sistnämnda slaget icke är
nyttigt, ty derigenom vinnes icke någon förkofran, har det väl
skäl för sig, att en författning deremot finnes; men om pro¬
fessor Brings reservation skall antagas såsom sådan, vill jag
hafva det tillägg deri, sorn jag härofvan uppgifvit, att nemli¬
gen husfader må ega rätt att vid sin husandakt tillåta äfven
sina anhörige och umgängesvänner vara närvarande. Jag har
verkligen icke lätt att bestämma hvad jag i denna fråga vill,
innan jag får höra Ståndsbrödernes yttrande, men måhända det
Den SS Juni.
är bäst att antaga professor Brings reservation med någon liten
utsträckning. Jag anser oss böra vid denna Riksdag göra hvad
vi kunna oell öfverlemna till kommande Rikets Ständer att,
såsom det nästan alltid vid nya författningars stiftande inträf¬
far, göra de förändringar, som kunna anses nödige. Försam-
lingarnes lärare åligger det att vaka öfver lärans renhet, och
jag vill ingalunda kasta skugga på våra prester, såsom oför¬
mögne, men medgifvas måste, att de hafva olika erfarenhet.
De olika meningar, som kunna uti Riks-Ståndens beslut göra
sig gällande, kunna väl jemkas genom inbjudningar och, om
dessa icke leda till målet, komma vi sedermera i tillfälle att
afslå Betänkandet.»
Häruti hördes instämma Byström från Jemtlands, Bäck-
ström från Norrbottens, Erik Larsson från Wester-Norrlands
och Erik Jansson från Stora Kopparbergs Län.
Vice Talmannen Svartling: »I motsats till hvad Petter
Jönsson nyss yttrat, får jag bekänna, att jag icke kan In¬
falla Utskottets förslag eller Professor Brings reservation. Jag
håller före, att 1726 års konventikel-plakat är tillräckligt ver¬
kande att hindra obehöriga religiösa sammankomster och jag
tror, lika med Petter Jönsson, att då pastorer finnas, hvilka
sätta sig i förbindelse och beröring med åhörarne, allt or¬
dande om nya författningar är öfverflödigt. Ty värr är må¬
hända ofta händelsen, att många prester utgå från Akademierna,
der de vinnlagt sig om mycket studium och inhemtat grund¬
liga lärdomar både i latin och grekiska m. rm, men med min¬
dre ren gudsfruktan, än då de lemnade fädernehemmet, der
de faste både morgon- och aftonbön. Om vi någonsin kom¬
ma, hvadN vi väl böra hoppas, till en reform i skolväsendet,
så få presterne en mera sann religiös bildning, än de nu i
allmänhet hafva, och derföre anser jag, att vi gerna kunna
till nämnde tid bibehålla det gamla konventikel-plakatet, hvil¬
ket alltid af domrarne blifvit med mildhet tillämpadt. Utgå¬
ende från den synpunkten, att dessa begge frågor böra på
en gång regleras, yrkar jag afslag på så väl Utskottets förslag,
som Professor Brings reservation, ty om vi antaga den sist¬
nämnde, blifver måhända den sednare villan värre, än den
förra.»
Häruti förenade sig förre vice Talmannen Pehr Eriksson,
Anders Andersson, Kylander och Jöns Christoffersson från Werm¬
lands, Rudberg och Gustaf Kilsson från Calmar, Olof Johansson
från Stockholms, Nils Svensson från Blekinge, Lars Andersson
från Gefleborgs, Petter Gabrielsson från Kronobergs och Lars
Gustaf Andersson från Elfsborgs Län, med flere Ståndets Le¬
damöter.
Den SS Juni.
377
Bjerkander frän Skaraborgs Län: »Da jag väckte motion
» denna fråga, föreställde sig mången min mening vara, att
utverka oinskränkt religionsfrihet, men så var det ej, ty då
skulle jag på samma gång hafva föreslagit borttagande af stad¬
gandet uti lista Kap. Missgernings-Balken. Min mening har
icke varit annan, än att jag ansett det vara nödigt att bort¬
taga en författning, som aldrig tillämpas eller hålles i helgd.
Det har väl en eller annan gång inträflät, att personer blifvit
tilltalade och pliktfällde för ololliga sammankomster, men jag
tycker, att vi hafva tillräckliga korrektiver deremot uti la¬
gens föreskrifter uti Missgernings-Balken. Jag är icke någon
lantast, men jag tycker det vara ovärdigt, att i ett kristligt
land förbjuda folk att samtala med hvarandra uti religiösa
ämnen. Då jag anser antagandet af Utskottets förslag vara
att utså ett tvistefrö emellan lärare och åhörare, hvarigenom
religionen komme att förfalla, önskar jag, lika med vice Tal¬
mannen Svartling, att vi, med bibehållande af nu'gällande kon-
venlikel-plakat, afslå hvad Utskottet här föreslagit.»
Anders Jonsson från Skaraborgs Län instämde.
Ayqvist från Wermlands Län: »För min del önskar jag,
att Ståndet måtte afslå Utskottets Betänkande och icke fästa
något afseende på Professor Brings reservation, ty då vi snart
håfve att förvänta en ny Kyrkolag, anser jag det icke vara af
nöden att nu antaga någotdera. Om det, som med motio¬
nerna åsyftats, skall vinnas, måste förändringen vara annor¬
lunda, än Utskottet i detta förslag framställt, ty om vi
antaga detta, tror jag att vi komma till ett resultat, som in¬
gen önskar. Att helt och hållet lägga i presterskapets hän¬
der att bestämma när och huru konventiklar skola få ega
rum, vöre mycket vådligt, ty, oaktadt det är lemnadt den med
presterskapets beslut missniijde rättighet att anföra besvär, an¬
ser jag Domkapitlet på "visst sätt vara jäfvigt i sådana frågor.
Jag håller före att, om det komme att bero af presterskapet
att bestämma hvilka sammankomster, som voro tjenliga eller
icke, många olika-åsigter komme att uppenbara sig, ty vi vete,
att till och med bland presterne åsigterna i religion äro myc¬
ket olika, ty den ena hyllar Svedenborgs och den andra Lu¬
thers satser. Af sådan anledning tror jag det här föreslagna
icke vara ändamålsenligt, men jag vill nu icke vidlyftigare
orda i denna fråga, innan jag får höra Stundsbrödernes me¬
ning, huruvida de vilja antaga Utskottets förslag eller Profes¬
sor Brings reservation, med en eller annan förändring. Jag
önskar emellertid helst afslag å hvad Utskottet föreslagit.»
Oiof Pehrsson från Gefleborgs Län skriftligen, sålunda:
378
Den SS Juni.
»Ehuru tillhörande det Utskott, som behandlat förevarande
fråga, var jag likväl icke närvarande då den slutligen afgjor-
des; och anser jag mig emot det algifna förslaget lill författ¬
ning böra anmärka följande, under yrkande af återremiss:
Förfaitningsförslaget afser andaktsöfningar under tvenne
olika former. Den ena är den kristliga husandakten, hvilken
må fritt utöfvas, och den andra är en föranstaltad gemensam
andaktsöfning, 0111 hvilken vederbörande pastor och civilmyu-
dighet skola på förhand underrättas. Då nu karakteren af
hvardera af desse tvenne former för den enskilda andakts-
öfningen icke finnes närmare bestämd, så skall, vid författ¬
ningens tillämpning, ovilkorligen olika meningar uppstå om
hvad som är att hänföra under den ena eller den andra. Om
husandakten inskränker sig till endast familjens medlemmar,
och gemensam andaktsöfning karakteriseras derigenom, att för¬
rättningen skall vara på förhand föranstaltad, tid och ställe
bestämdt och andaktsledare utsedd, så torde de oftast före¬
fallande andaktsöfningarne vara af beskaffenhet, att icke med
skäl kunna hänföras till någondera af de tvenne kategorierne.
Det händer nemligen icke sällan, att personer, flera eller färre,
af särskilda familjer, från olika gårdar, byar och hemman,
helst under de lediga Söndagseftermiddagarne, tillfälligtvis sam¬
manträffa hos någon af sina vänner, utan att någon derom
föranstaltat, och der sysselsätta sig med att sjunga och läsa
i Bibeln eller en postilla. Detta är en andaktsöfning; men
om den skall räknas till husandakten, eller orri den skall anses
för gemensam andakt, derom torde meningarna komma att
blifva mycket delade.
Då jag hyser den föreställningen att pluralifeten af Ut¬
skottets Ledamöter, som dikterat förevarande förslag, anser
6ådana, som den nyss exempelvis anförda sammankomsten,
vara till husandakten hänförliga, samt då det är af högsta
vigt att veta den gräns, der husandaktens fria utöfning upphör
och iakttagandet af de för större gemensamma sammankom¬
ster stadgade skyldigheter Vidtaga, så ville jag föreslå till an¬
tagande såsom ett andra moment i lista §:n ett stadgande i
någorlunda likhet med Lag-Utskottets vid förra Riksdagen af-
gifna förslag i samma ämne, nemligen: »Komma med husvär¬
dens tillstånd till sådan andaktsöfning (lera än det egentliga
husfolket, och är prest ej närvarande, vare andaktsledare och
husvärd ansvarige, att en kristlig ordning dervid iakttages.»
Den offentliga karakteren af de uti 2:dra §:n tillåtna sam¬
mankomster bör bestämdare utmärkas, på sätt Hr Friherre
Posse och Hr Professor Nordström uti sina reservationer yr-
Den 28 Juni.
370
kat. Samma § förlijmier enhvar alt föranstalta samman¬
komst eller dertill upplåta hus i annan församling än den han
tillhör; men något särskildt ansvar för öfverträdelse deremot
är icke löreslaget.
Det vill synas, som att klagan icke finge föras emot pa¬
stors, eldigt 4:de §:n ti Hägde rättighet att påbjuda upplösning
af sammankomst. Delta förutsätter en ofelbarhet hos hrr pasto¬
rer, sorn man icke alltid torde vara nog lycklig att finna. Då
de församlade äro, vid höga böter, skyldige att åtlyda befall¬
ningen, och denna skall vara grundad på verkliga skäl och
orsaker, så synes väl också åtgärden böra kunna dragas un¬
der pröfning af vederbörlig auktoritet.
De uti (5:te §:n 2ulra mom. förekommande böter, böra
Icke högre bestämmas än ifrån ett till tre hundra Riksdaler.
Då det är endast för uraktlåtenhet att iakttaga stadgade
former, som böter efter denna författning ådömas, så anser
jag olämpligt att de skola förvandlas till enahanda straff, som
för de grofsta brott, samt yrkar att 7:de §:n malte så förän¬
dras, att den, som ej orkar böta, skall i stället undergå enkelt
fängelse.
Undanrödjande af Kongl. Brefvet den 13:de Dec. 1762 och
Kongl. Cirkuläret den 20:de Januari 1837, angående lagsök¬
ningar i religionsmål, som äro af grannlaga beskaffenhet, anser
jag icke hvarken blifva en följd af den nya författningens an¬
tagande, eller eljest vara behöfiigt; hvadan jag skulle tro, att
samma stadganden böra bibehållas, och således ur ingressen
uteslutas.»
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson: »Då ingen Ledamot
ännu särdeles förordat Utskottets förslag, torde det icke be-
höfvas att vidlyftigt tala derom. Enligt min åsigt, finnas deri
6å många fel och brister, att det icke kan antagas, och jag
anser Professor ISrings reservation med de förändringar, som
Ridderskapet och Adeln deri föreslagit, lemna så stora luckor,
att antagandet af densamma äfven kunde hafva menliga följ¬
der, ty nästan hvarje § tarfvar förändring. Att återremittera
Betänkandet torde väl till intet tjena, ty pluraliteten af Ut¬
skottet lärer väl fortfara i sina grundsatser, och man komme
måhända derigenom uti en svårare ställning. Då jag förut¬
sätter, att schismer skulle uppstå emellan lärare och åhörare,
samt många oskyldiga blifva indragna uti trakasserier, genom
antagande af Utskottets ifrågavarande förslag, anser jag det
vara bäst att bibehålla nu gällande konventikel-plakat ochafslå
della Betänkande.»
380
Den $8 Jani.
Johan Pehrsson frän Upsala, Anders Pehrsson oell Anders
Jonsson från Östergöthlands, Lindby och Lagergren från Gott¬
lands, Lekberg från Örebro, Nils Pehrsson från Malmöhus, Jöns
Pehrsson från Blekinge, Dahlgren och Gabriel Andersson från
Elfsborgs samt Erik Christensson från Götheborgs och Bohus
Län, med flere instämde.
Henrik Andersson från Örebro Lån skriftligen sålunda:
»Det förslag till författning, som Högtofl. Lag-Utskottet
föreslagit, skulle, om det antoges till lag, i min öfvertygelse
blifva mycket skadligare för allmän och enskild välfärd, än de
nu gällande, ehuru visserligen bristfälliga, men måhända ännu
mera missförstådda lagstadganden. Folket skulle af den före¬
slagna nya lagen förledas att på samma gång anse sig berätti-
gadt till en större frihet i gemensamma andaktsöfningar, sorn
det, mer än nu underkastadt presterliga godtycket och polis¬
maktens mellankomst, utsättes för missförstånd om sina rät¬
tigheter samt svåra ansvarspåföljder. Det skulle genom en
skenbar så kallad religionsfrihet eggas och uppmuntras att un¬
der tvifvel och grubblande söka tröst i andra läror och andra
former för andakten, än dem, som förden allmänna gudstjenstea
äro gällande, och efterhand i mån af en allmännare upplys¬
ning kunna reformeras; men det skulle, på samma gång det
begagnar den utlofvade friheten, se sig utsatt för misstroende
och vaksamhet, lätt ledande till misstydningar och tvång. In¬
genting kan vara mera egnadt än detta att utbreda split, miss¬
nöje och oro i samhället, och lagstiftaren har en helig pligt
att söka undvika nedläggandet i lagbuden af dessa frön till all¬
män och enskild ofärd.
Man klandrar det så kallade konventikel-plakatet, och lik¬
väl vill man blott förvandla det i en ny författning i samma
anda, med oskyldigare utseende. Man säger: »den kristliga hus¬
andakten må fritt utöfvas», men man bestämmer ej begreppet,
man lemnar det till godtycklig förklaring af prest- och polis¬
myndighet— och fastän i hela vårt land det är en allmän öf¬
vertygelse, att det är förföljelsen, som vida mer verkat till det
så kallade »Kåseriets» utbredande, än folkets egen missbelåten¬
het med evangeliskt-lutherska lärorna och kyrkoboken, lemnar
man sålunda fältet öppet för fortfarande förföljelse och åtal.
Måste ordet »husandakt» anses innebära att ej en enda. person,
som icke tillhör huset eller familjen, får deltaga i andakts-
öfningen, då står ju konventikelplakatet qvar, men med ojem¬
förligt svårare straffbestämmelser för de okunniga och miss¬
ledda, som deri deltaga. Betyder ordet, att aila andaktsöfnin¬
gar inom hus äro tillåtna och ordet »eljest» i § 2 får så för¬
Den 28 Juni.
381
stås, att dermed betecknas andaktsöfning under bar himmel,
då har man ju erkänt att presterliga och polismyndigheten icke
hafva att blanda sig i hvad som vid husandaktsöfningar före¬
kommer. Men har väl detta varit Utskottets mening, och
skulle väl ordningsmakten så tolka författningen? Redan denna
otydlighet i förslaget är nog att göra det oantagligt.
Men äfven i (lere andra afseenden är det förkastligt. §§:ne
-ä och 8 lemna en stor, alltför obestämd makt i pastors hand;
och hänvisningen till Domkapitlet för klagan öfver missbruket
af denna makt är ej väl förenlig med folkets begrepp om huru
deras medborgerliga rätt bör skyddas. De i § 6 föreslagna
böter äro öfverdrifna och skulle i följd af lagförslagets, otyd¬
ligheter och missledning vålla stora olyckor för enskilde.
Redan af hvad nu blifvit framstäldt visar det sig klart,
att Betänkandet måste återremitteras, och jag anhåller om pro¬
position derom. Men i förmodan att Ståndet återremitterar
Utskottets förslag vågar jag hoppas att många med mig skola
yrka, att vid ärendets förnyade behandling Utskottet måtte
iakttaga, att stadgandet i Kongl. Brefvet den 15:de Dec. 1762
icke må åsidosätta, utan att detsamma, på sätt Kongl. Cir¬
kuläret af den 50:de Januari 1857 ytterligare erinrat, ovilkorli¬
gen må lända tili efterföljd, så att åtal i religionsmål icke må
kunna af åklagare vidtagas förr, än Justitie-kanslern sitt utlå¬
tande öfver saken afgifva!.»
Häruti instämde Kils Nilsson och Jöns Erih Ersson från
Orebro Län.
Johannes Nilsson från Skåne: »Denna fråga är af mycken
vigt och det beslut vi uti densamma fatta bör vara ändamåls¬
enligt. Efter min åsigt skulle, om lekmän få resa omkring
och endast behöfva anmäla sig hos presterskapet lill erhållande
af rättighet att hålla läsaresammankomster, sådant leda mera
till förstörelse än uppbyggelse, samt förorsaka mycken oreda i
vår Svenska kyrkas bestånd. Jag känner från min hemort
följderna af dessa konventiklar, ty der hafva på de stallen de
hållits följden blifvit, att friden i familjerna ofta blifvit störd
och till och med menniskor svagsinta, hvarpå jag kan åberopa
åtminstone 2:ne exempel. Utan att vilja kritisera dem, som
deltaga uti dessa sammankomster, kan jag icke undgå att
framställa det anmärkningsvärda förhållandet, att de söka sina
samlingsplatser på öppna fältet och i stora skaror, samt att
deruti deltaga personer, som bedrifva mycket ondt, ja till och
med sådant, som är af omensklig beskaffenhet, hvilket allt Kon-
sistorii protokoller i en framtid komma alt utvisa. Skulle man
382
Den 2 8 Juni.
nu genom särskildt utfärdad lag tillåta sådana sammankomster,
tror jag det icke blefve goda påföljder, utan jag håller före
att, då man har ordentlig gudstjenst samt hvar och en kan
inom sitt hus betrakta Guds ord, någon förändring i nu gäl¬
lande konventikelplakat icke är behöflig, och yrkar derföre af-
slag såväl på Utskottets Betänkande som Professor Brings re¬
servation. För min del är jag liknöjd huru och på hvad sätt
konventikel-plakatet blifver af Rikets Ständer stiftadt, ty den
salighetslära, jag i min ungdom fått, den låter jag hvarken en
eller annan locka eller pocka ifrån mig; men här gäller mer
än min rätt, och då vill jag icke låta bli uttala min åsigt
olver hvar och en fråga, som på ett eller annat sätt kan i en
framtid störta vårt samhälles bestånd.»
Jan Andersson, Anders Ersson och Pehr Olsson från Stora
Kopparbergs, Peller Gabrielsson från Kronobergs och Johan Jo¬
hansson från Östergöthlands Län, tn. fl., instämde.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Jag an¬
ser det oss nu förelagda Betänkandet böra afslås, ty dess an¬
tagande skulle åstadkomma mycken villervalla samt oenighet
och missämja emellan lärare och åhörare. De offentliga guds-
tjensterna, husförhören och sjukbesöken äro tillfyllestgörande;
hvarföre jag, som har mig bekant att konventiklarne, åtmin¬
stone i min hemort, icke haft goda följder, afslår Betänkandet.»
Ola Svensson från Skåne: »Hvad Utskottet i början af sitt
ifrågavarande Betänkande yttrar, att denna fråga rörer en af
det kristligaste lifvets dyrbaraste rättigheter, är en sanning, som
icke någon lärer kunna bestrida. Att det emellertid är svårt att
skrifva en lag uti andliga ämnen visar emellertid Utskottets Be¬
tänkande, deraf äfven synes, att Utskottet utgått från en origtig
utgångspunkt, då det i 1 § af sitt Betänkande uttalat något,
som ingen hittills satt i fråga, att nemligen kristlig husandakt
är tillåten. Att ingå uti en detaljerad granskning af Betänkan¬
det skulle möta många svårigheter, men man måste väl an-
,taga, att det icke är andakten, utan missbruken, som man vill
förhindra. Hvarken 1 kap. Missgerningsbalken eller 1735 års
förordning handla om något annat än möjligen inträffande miss¬
bruk. Ett ganska ledsamt uppdrag skulle det ock blifva för
presterne att utse ledare vid sådana sammankomster, som här
äro i fråga, ty då hvad Petter Jönsson här ofvan citerat kunde
inträffa på det färska träd, kärlekens egen apostel Johannes,
hvad skall då ske på det torra. Med all aktning för prester-
skapet och deras urskiljningsförmåga, tror jag det blifva svårt,
ja nästan omöjligt, att hitta på det rätta. Jag vill helst afslå
såväl Utskottets förslag som Professor Brings reservation, men
Den 28 Juni.
383
om något kan uträttas med återremiss och Ståndet anser en
sådan lämplig eller nödvändig, vill jag icke sätta mig emot en
sådan.»
Jonas Christoffersson från Wermland: »Sedan jag begärde
ordet, har vice Talmannen så fullständigt utvecklat de skäl,
jag var sinnad att aldora, att jag endast instämmer uti hvad
han anfört och yrkar afslag å Betänkandet.»
Falk från Skaraborgs Län var äfven förekommen af före¬
gående Talare och yrkade afslag såväl å Betänkandet, som å
professor Urings reservation.
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Jag får härmed erkänna,
att jag gillar deras åsigt, som anse lista §:n af Utskottets ifråga¬
varande Betänkande olämplig, ja till och med löjlig, ty icke
behöfvas lagbud för tillåtelse till det, som varit grundidéen uti
den kristna församlingen och derpå den Heliga skrift, de sym¬
boliska böckerna samt beredelse» till vår första Nattvardsgång
blifvit byggda. Vill verlden och menniskorna häruti lagstifta,
så bör väl §:n ega en omvänd lydelse. Henna fråga är dess¬
utom i så måtto af enstaka beskaffenhet, att den icke i likhet
med våra yttre förhållanden emottager lydnad, äfven om vål¬
det tilldelar agan genom den materiella kraften. Menniskan,
såsom kronan af Guds skapade kreatur, ar, äfven sig sjelf lem-
nad, i sjelfva naturtillståndet, i aning och medvetande derom,
ali dess tillvarelse är en substans, att den kroppsliga materien
regeras och styres af ett lefvande andeligt väsende, som inom
tidens trånga gränser förgäfves söker behofvet för sin tillva¬
relse eller målet för sin bestämmelse. Häfderna vittna, att
hvarken bålens rysvärda anblick eller fängelsernas hemska fasa
förmått tillbakahålla eller afskräcka sina offer, och hvarföre
framstå dessa just såsom de mest glänsande perlor, de dyr¬
baraste ädelstenar i gamla historiens krona, om icke derföre,
att striden icke handlar om landutvidgningar eller om silfver
och guld, utan derföre, att den föres mellan ljuset och mörk¬
ret, emellan sanningen och lögnen. Man finnér jemväl, att denna
strid icke är något nytt proselytmakeri, utan ett genom tide-
hvarfven fortgående, under olika perioder och förhållanden sig
olika utvecklande andeligt behof. Likasom den kast, hvilken
baft sig uppdragen mensklighetens andeliga vård, mer än en
gång fått uppbära varning, ja till och med betraffning, från röster
sorn den höglärda visa verlden ansett för dårar, likaså visar
den Heliga Skrift, att redan under gamla förbundet fingo reli¬
gionens, lagarnes och sedernas vårdare ofta uppbära allvarsamma
erinringar, såsom: »Edra lärare lära för lön och edra domare
»döma för skänker m. ra.», samt: »J slagten det gödda, äten det
384
Den 28 Juni.
»feta och kläden eder med ullen; men om fårens väl vården J
»eder intet».
Under gamla förbundet hade den efter en högre sällhet
trånande menniskosjäien sin blick fästad vid hoppet, likasom
nya förbundet omfattar tron, men allt centraliserar sig om¬
kring samma medelpunkt, eller den försoning, som mennisko-
slägtet i Kristö vederfaren är.
Vi finna vidare under sjelfva hemsökelsens tid, att För¬
sonaren sjelf gjorde de skriftlärde skarpa både varningar och
bestraffningar för deras under sinnlighetens njutningar insöfda
intelligens, såsom då han utom annat yttrar: »På Mose stol
»sitta phariséer och skriftlärde; hvad de säga eder det görer,
»men icke efter deras gerningar!» Likasom han, med undantag
af en enda, hvilken han pånyttfödde, till sanningens vittnen
ingalunda utvalde högförnäma och höglärda, utan ur hopen
bland dem, som i verldens ögon ansågos ringa och föraktade,
så yttrade han, för att bevisa, det sådant skedde enligt sakernas
högre ordning: »Jag tackar dig Fader, att du häfver detta dolt
»för de visa och förnumstiga och velat det uppenbara för dem
enfaldigom». Det bör vid denna skildring icke heller lemnäs
obemärkt den allvarsamma varning, som Försonaren, öfver-
stepresten för vår kyrkas lif, med klara ord framställde emot
villfarelser och svärmeri, nemligen, att, som skenhelige profe¬
ter och falske Kristne till tidens slut framkomma, för att be¬
tjena sig af tillfället, sä böra ock inenniskorna med ledning af
hans ord, gifva akt på hvars andas barn sådana apostlar äro;
och har Herren till rättesnöre dervid lemnat oss den förkla¬
ringen: »Om de säga, jag är i kammaren, tror det icke, eller
»uti öknen, går icke ut», ty den, sorn icke träffar honom i sitt
hjerta, han söker honom förgäfves. För att icke tala om de
strider, som Kristna församlingen för lärans utbredande till en
verldsreligion hade att uthärda under de första århundradena
af vår tideräkning, finner man, att striden mellan ljuset och
mörkret, mellan sanningen och lögnen fortgått och kommer
troligen ätt fortgå så länge ogräset frodas bland hvetet i verl¬
dens åker; och Lag-Utskottet har uti premisserna ganska rig-
tigt anmärkt, att efter 50-åriga religionskriget och Westpha-
liska fredens afslutande, den stridande församlingen eller den
Lutherska kyrkan föll uti en slags dvala, och icke allenast
protestanterne, utan äfven katholikerne torde hafva lidit och
lida ännu dels af andelig försoffning, dels ock af materialism
och fritänkeri, der menniskoförnuftet vill bestämma både ska¬
parens egenskaper och hela skapelsens verk samt således i första
rummet bestämma den grad af beroende, som menniskan be-
Den 28 Juni.
385
hofver tillskrifva varelsernas upphof, med fullt åsidosättande af
apostelns ord: »att den naturliga menniskan icke kan begripa nå-
»got af det. som Guds anda tillhörer, utan det är henne en ga¬
lenskap», &c.
Följderna häraf torde til! någon del igenfinnas ej mindre
uti franska revolutionens, än äfven (lere länders och olikartade
religionssekters rörelser; men månne icke just detta är ett be¬
vis på förlamning uti kyrkans inre lif, som framkallar den
ena ytterligheten, för att omsider väcka den andra ur sin
slummer.-
,]ag vill nu öfvergå till vårt eget tidehvarf, dervid jag
måste, ehuru jag icke vill kasta skugga på våra prester, er¬
känna, att ibland dem finnas många klädda i fårakläder, och
huru mången finnes icke bland dem, som erkänner, att han
valt en orätt väg; men de lärare, som tvätt sina fötter, fram¬
bära sina håfvor i svaga lerkärl. Exempel finnas, att på de
ställen, der läsarekotterier, vid hvilka prest varit närvarande,
begynt inästla sig, presten varit ordförande. Man har icke ve¬
lat förbjuda 2 eller 5 personer samlas till andaktsöfning, men
denna fråga är något, som icke bör ställas under eller bero
af några yttre band och stadgar, ty den handlar icke om
jordvinningar eller verldslig ära, utan om ljusets och mörkrets
makt, af hvilka den förra omsider skall afkläda skrymtaren
mantlen och visa honom i all sin skröplighet. Jag håller såle¬
des före att vi nu icke böra vidtaga föreskrifter, som stå i strid
emot vår inre känsla och vår sträfvan till ett ovanskligt mål,
ty att utsätta menniskans andliga behof för den verldsliga
åklagaremakten, vore vådligt, och derföre vill jag afslå såväl
Utskottets förslag, som professor Krings reservation, emedan de
begge göra inskränkningar i den frihet, som tanken fordrar på
öfvertygelsens väg.»
Pehr Nilsson från Skåne: »Det hade varit önskligt att få
en förklaring öfver hvad som förstås med konventikel; men
det har icke lyckats. Då jag emellertid förmodar, att, om lek¬
män antagas till ledare vid läsaresammankomster, desse kom¬
ma att utgöra en svärm tiggare-munkar, som i alla rigtningar
genomströfva landet, anser jag det gamla konventikelplakatet
hafva företräde framför Utskottets ifrågavarande förslag, hvil¬
ket jag således helt och hållet ogillar.»
Sandberg från Westerbottens Län: »Jag har alltid insett
att nu gällande konventikelplakat i vissa fall varit olämpligt,
ty på den tid, det utfärdades, ville man binda synden, då man
Bonde-St. Prot. vid Riksd, 1853—1854. / • 25
386
Den 28 Juni.
nu deremot vill binda andan. Jag anser emellertid, att man,
då man har rättighet att sammanträda och rådslå uti verlds-
liga ting, man äfven bör ega rätt dertill i andliga, och der¬
före skulle jag gerna antaga professor Ilrings reservation med
de förändringar deruti, som Petter Jönsson föreslagit.»
Tolias Lind från Götheborgs och Bohus Län: »Det kan
måhända icke förnekas, att vissa bestämmelser i vårt nu gäl¬
lande konventikelplakat äro något sväfvande, men jag har icke
försport några stora olägenheter deraf, utan den, sorn har ve¬
lat hålla sin husandakt, har alldeles icke varit derifrån för¬
hindrad. Om Utskottets förslag eller professor Ilrings reser¬
vation antages, fruktar jag dels att de skulle föranleda till mera
split, än gudsfruktan, hvarigenom Slats-kvrkan komme attlida
mycket, dels oek att det icke skulle länge dröja, innan de
lekmän, som ledde sammankomsterna, tjusat det enfaldigare fol¬
ket och öfvertalat det att beständigt följa med dem och offra
allt hvad de kunnat samla. Jag gynnar icke denna vidskepelse
,och derföre yrkar jag afslag å såväl Utskottets förslag, som
Brings reservation.»
Anders Andersson från Elfsborgs Län instämde.
Petter Jönsson: »Bland många andra i denna fråga afgifne
yttranden har jag isynnerhet fästat mig vid Ståndsbrodren
Bjerkanders, hvilken vid Riksdagens början väckt motion om kon-
ventikelplakatets upphäfvande, men nu på några månader fått
så förändrad åsigt, att han önskar dess bibehållande. De mo¬
tiver, som blifvit framlagda för ändringen af nämnde plakat,
äro så kraftiga, att' Utskottet måst medgifva, att ändring är af
högsta behofvet påkallad. Några föregående Talare hafva sagt
sig anse detta konventikelplakat lämpligt, men deras åsigt kan
jag för ingen del gilla, ty vi lefva nu uti en annan tid, än för
100:lals år sedan, då större delen af landets befolkning kunde
läsa ringa eller intet i och utom bok, såsom jag redan förut
nämnt. Då så få insett eller velat inse vådorna af konventikel-
plakatets bibehållande i oförändradt skick, men vi vid dess till-
lämpning erfarit, att 100:tals af våra landsmän blifvit tillta¬
lade och dömde för missbruk i afseende på religionssatser, bör
man väl finna behofvet af en annan författning, än den, som är
grundad på omensklighet. Nu gällande konventikelplakat har
icke den kraft, som erfordras, för att utestänga villfarelsen,
utan det tvertom framtvingar den. Är det väl menskligt, att
stadga landsförvisning för fredliga och i alla afseenden oförvit¬
liga menniskor, endast derföre att de med mindre insigt kunde
bedöma de i det yttre bruket af religionens utöfning förekom¬
mande skiljaktigheter. Oaktadt Utskottet, som medgifvit behof-
Den 28 Juni.
387
vet af en förändring i konventikeiplakatets stadganden, nu icke
hittat på det rätta, tror jag det icke vara välbetänkt, attoför-
ändradt bibehålla det gamla, utan vi böre antingen besluta nå¬
got tillägg till Utskottets förslag på sådane grunder, som blif¬
vit hos Ridd. och Adeln framställda och af mig understödda,
eller ock återremittera Betänkandet, på det att Utskottet må
komma i tillfälle att föreslå någon lämplig ändring.
Man finnér ganska väl, att nu gällande konventikel-plakat
icke är lämpligt då man erfar, att den ena domstolen kan
fria och den andra (älla personer, tilltalade för och öfverbevi-
sade om samma brott. Jag känner några utaf dem, som blif¬
vit fällda för förbrytelse emot konventikel-plakatet, hvilka
äro verkligt lefvande kristna, ehuru de icke mäktat inse de
ringa omständigheter, som föranledt dem att utgå från stats¬
kyrkan. Nu återstår för dessa, då de tredje gången sakfällas,
intet annat, än att från fäderneslandet förvisas, och ändock
vilja Rikets Ständer bibehålla en sådan lag; men från vårt
rätta fädernesland, som är i ett lif efter detta, förmår likväl
icke konventikel-plakatet att skilja dem, ty der få många,
som nu kalla sig äkta Lutheraner, erfara, att de sjelfve må¬
hända blifva landsförvista, men den enfaldige bibehållen uti
sitt här genom många mödor sökta och förvärfvade iädernes-
land; och då är det för sent för oss att vidtaga några för¬
ändringar, hvarföre vi böre göra det medan tid är. På den
yttersta dagen skall mången erfara, att han gått vilse, samt
att Gud är de enfaldiges vishet och de dåraktiges förmyndare.
Att återremittera Betänkandet är icke orätt, utan nödvändigt,
ty ju längre nu gällande konventikel-plakat bibehålles oför-
ändradt, desto mera bortjagas från statskyrkan dess bästa med¬
lemmar. Då en mycket större frihet existerar i andra pro¬
testantiska länder, bör man väl äfven här i landet lossas från
ett obehörigt och obilligt tvång, och derföre hemställer jag,
huruvida det icke vore rättast att återremittera Betänkandet.»
Olaus Börjesson från Götheborgs och Bohus Län: »Att
vara religiös och sysselsätta sig med enskild andaktsöfning, är
nyttigt och finnes icke heller i 1726 års konventikelplakat för¬
bjudet; men om vi antaga hvad Utskottet här föreslagit, skulle
det åstadkomma många missbruk, villervalla och öfverdrift
samt kanske äfven ekonomisk förlust; hvarföre jag anser, att
vi, med bibehållande af nu gällande konventikel-plakat, böra
afslå så val Utskottets förslag, som Professor Brings reser¬
vation.»
Jöns Andersson från Skåne var förekommen af och in¬
stämde med Ola Svensson.
388
Den 22 Juni.
Medin från Kronobergs Län : »Då icke några förbätt¬
ringar vinnas genom antagande af Utskottets förslag eller Pro¬
fessor Brings reservation, yrkar jag uppå de af föregående Ta¬
lare anförde skäl bibehållande af nu gällande konventikelpla-
kat, intill dess vi få något bättre i stället.»
Nyqvist: »Om jag, då jag förra gången hade ordet, icke
nog tydligt uttryckte mig, vill jag tillkännagifva, att jag ön¬
skade afsiag å detta Betänkande pcb Professor Brings reser¬
vation, icke derföre, att jag gillar det nu gällande konventikel-
plakatet, utan af den anledning, att vi för närvarande icke
hafva något bättre att sätta i stället, ty att göra lagförändrin¬
gar, utan att något vinnes med detsamma, anser jag icke hafva
skäl för sig. Dessutom torde jag lå anmäi ka, att der lagbe¬
stämmelserna äro orimliga, de icke tillämpas Vid andra till¬
fällen, än då nödvändigheten oundgängligen kräfver sådant.»
Henrik Andersson från Orebro Län: »Då det är allmänt
kändt och erkändt, att nu gällande konventikelplakat tarfvar
ändring och förbättring, men det förslag, med hvilket Utskot¬
tet nu lill Ständerna framkommit, icke är antagligt, har jag
yrkat återremiss. Vi hafva oss emedlertid nu bekant, att
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet antagit Professor
Brings reservation, hvarföre, om vi besluta återremiss, Utskot¬
tet antingen vidblilver sitt nu algifna förslag eller ock tillstyr¬
ker antagande af förenämnde tvenne Stånds beslut; och är det
af sådan anledning, som jag frånträder mitt yrkande af åter¬
remiss, samt yrkar afslagj både å Betänkandet och Professor
Brings reservation.»
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län: »För
min del skulle jag heldre hafva önskat, att, med upphäfvande
af nu gällande konventikelplakat, fri religionsöfning tillåtits,
än att antaga Utskottets ifrågavarande förslag, derigenom pre-
sterne berättigas, att, derest de icke sjelfve vilja bevista kon-
ventiklarne, sätta lekmän i sitt ställe. Konventiklar äro emel¬
lertid konventiklar, ehvad de ledas af prester eller lekmän;
och då jag anser antagandet af Utskottets förslag dels öppna
för unge prestman ett rikt fält att skörda timliga egodelar,
dels ock måhända vid många tillfällen föranleda till bodrägt
och andra dylika missbruk, yrkar jag afsiag å de ändringar,
som -nu blifvit föreslagne.»
Lars Larsson: »Med anledning af hvad som under denna
diskussion förekommit, bär jag ansett mig böra upplysa, alt
jag icke saknar kännedom derom, att äfven i min ort finnas
åtskilliga s. k. läsare, men några laglösa sammankomster eller
uppträden hafva derstädes aldrig försports. En föregående Ta¬
Den 28 Juni.
389
lare liar yttrat, att 100-tals personer redan i närvarande stund
tilifvit ställde under tilltal för läseri, och det är visst illa,
men det är dock vida bättre, än om iOOO-tals blefve derföre
anklagade,-hvilket otvifvelaktigt blefve följden, om Utskottets
ifrågavarande förslag antoaes. Man har äfven sagt, att 1726
års konventikelplakat icke alltid kunnat af domarena tilläm¬
pas, och om förhållandet är sådant, kan här användas den
gamla regeln: »pröfve domaren.» Hvad jag emellertid tror
mig veta är, att icke någon gerna fälles till ansvar, utan för
uppträden, som vållat svårare förargelse, eller sådana, hvari¬
genom allmänna lugnet inom samhället blifvit stördt, och i
sådana fall böra väl varnande exempel framställas. Jag tror
derföre att vi, utan fara för saken, gerna kunna afslå detta
betänkande, och icke bota ett ondt ined det, som är dubbelt
värre.»
Bjerkander • »En föregående Talare har yttrat sin förun¬
dran deröfver, att jag talat för konventikelplakatets bibehål¬
lande. Uti mitt föregående yttrande har jag tillkännagifvit,
hvarföre jag i denna fråga vackt motion, hvilken jag, om jag
derigenom kunde vinna nugot bättre resultat, naturligtvis skulle
fortfarande försvara, men då jag icke hyser någon sådan för¬
hoppning samt anser Lag-Utskottets ifrågavarande förslagsämre
än det stadgande, vi förut ega, så yrkar jag afslag å det före¬
varande betänkandet.»
Nils Anderson från Skåne: »Jag ville endast gifva till¬
känna, att jag yrkar afslag å förevarande Betänkande på de
grunder, som Ola Svensson anfört.»
Ola Månsson: »Jag är hufvudsakligen förekommen af
dem, som yrka afslag på detta Betänkande, icke derföre,
alt jag anser nu gällande konventikelplakat vara någon pas¬
sande författning, utan af den orsak, att jag anser Utskottets
förslag icke vara tillfredsställande. Enligt min åsigt hade Ut¬
skottet bordt föreslå konventikelplakatets borttagande, ty vi
ega en ganska god garanti emot missbruk uti Missgernings-
Balkens stadgande, men då vi känna de öfriga Ståndens be¬
slut, tjenar en återremiss till intet.»
Rudberg från Calmar Län instämde.
Sedan diskussionen förklarats slutad, samt Talmannens
propositioner på bifall eller återremiss af ifrågavarande Betän¬
kande blifvit med Nej besvarade, beslöt Ståndet, efter derom
af Talmannen framställd förnyad proposition, att afslå Lag-
Vtsliottets ifrågavarande Betänkande N:o 34.
Emot detta beslut anhöll Petter Jönsson, att få till Proto¬
390
Den 28 Juni.
kollet anmäla sin reservation, dervid yttrande sig sålunda: »I
det skick frågan nu står, eller då 2 Stånd stannar emot, 2,
kommer den att anses hafva förfallit. Emot detta fiirfarande
måste jag reservera mig, emedan ett trängande behof af för¬
ändring förefinnes, hvilket blifvit utveckladt så val i de mo¬
tiver, Betänkandet innehåller, som äfven i de åsigter, hvilka
jag under föregående diskussion uttalat.»
§ 4.
Vid skedd förnyad föredragning af Ståls-Utskottets, den
14:de i denna månad bordlagda, Utlåtande N:o 143, i anled¬
ning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse i fråga om Calmar
Läns fördelning i 2 Län, blef detsamma, sedan Pehr Bengtsson
från förenämnde Län anhållit, att detsamma måtte med ogil¬
lande läggas till handlingarne, af Ståndet godkändt.
§ s.
Hvar efter annan föredrogos och godkändes Stats-Utskottets
Utlåtanden:
N:o 161, i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer, angående Folkskole-lärares pensionering;
N.o 163, i anledning af väckt motion om ett lån till
Skredsviks församling i Götheborgs och Bohus Län;
N:o 163, angående Iåns beviljande för sänkningen af och
en båtled mellansjöarne Asunden, Jernlunden samt Stora och
Lilla Rengen i Östergöthland; och
JV.-o 166, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga remiss å
Kongl. Kammar-kollegi berättelser, angående Sala Silfververks
Ränte-ersättnings-fond för redogörelsetiden ifrån den l:ste Nov.
1849 till samma dag 1832; äfvensom
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 41, i fråga om bestäm¬
mande af viss tid, dels för emottagande i Kronans uppbörd af
Rikets Ständers Banks utelöpande sedlar å 16, 12 och 8 sk.
banko samt å 14 och 10 sk. kopparmynt, och dels för in¬
lösen i Banken af ej mindre nyssnämnde sedlar, än Bankens
utelöpande Transportsedlar å 3 och 2 R:dr på dubbla och
enkla blad; hvaremot
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 163, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss å Dess och Rikets Kammar-kollegi be¬
rättelse, angående Kungsgårdars och öfriga Kronolägenheters
förvaltning från den 7:de November 1830' till den 20:de Ok¬
tober 1833, lades lill handlingarne.
De/i 28 Juni.
391
§ 6.
Då nu å nyo föredrogs Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 164,
angående hegardt och af Kongl. Maj:t i Nåder förordadt ytter¬
ligare anstånd med inbetalningarne å de staden Cimbritshamn
beviljade byggnadslån, begärde följande Ledamöter ordet och
yttrade:
Ola Mänsson från Christianstads Län: »Vid denna frågas
behandling i Utskottet var jag icke tillstädes och kunde således
icke, såsom min mening var, påyrka anstånd med inbetalnin¬
gen, hvartill jag anser mig hafva stort skäl, enär en sådan
förmån blifvit staden Sölvitsborg medgifven. Det är val sannt,
att Cimbritshamn redan 2:ne gånger förut fått anstånd med in¬
betalningen, men då man vet att staden, som består till största
delen af fattiga invånare, varit tvungen att göra förbyggnader,
på det hafvet icke måtte förstöra den en gång tillförene för-
derfvade men numera iordningställda hamnbyggnaden, yrkar jag
återremiss.»
Ola Svensson från Skåne: »Då äfven jag känner de stora
förluster, staden Cimbritshamn lidit genom stormens förstörande
inverkan på hamnbyggnaden, anser jag mig böra instämma uti
Ola Månssons yrkande af återremiss.»
Vice Talmannen Svartling: »Sedan representanterne från
orten yrkat återremiss, vill jag icke motsätta mig en sådan;
men jag önskar att det vilkor göres, att Cimbritshamn, för er¬
hållande af det begärda anståndet, verkställer de redan förfallna
ränte-inbetalningarne.»
Efter det diskussionen förklarats slutad och Talmannens
proposition på bifall till hvad Utskottet i detta Utlåtande före¬
slagit blifvit med Nej besvarad, beslöt Ståndet, efter derom af
Talmannen framställd ytterligare proposition, att samma Utlå¬
tande till Utskottet återremittera.
§ 7-
Vid förnyad föredragning af Banko-Utskottets den 21:ste i
denna månad bordlagda Utlåtande N:o 42, i anledning af väckt
fråga om anskaffande af ny, ändamålsenlig byggnad för Rikets
Ständers Rank, anhöllo följande ledamöter om ordet, dervid
de yttrade:
Ola Månsson: »Det belopp, som Utskottet bär föreslagit,
är visserligen icke stort, men jag inser icke hvarföre vi skulle
vidtaga sådana åtgärder, som leda derhän, att vi blifva tvungne
alt bygga ett nytt hus för banken. Vi behöfva nog pengarna
392
Pen 28 Juni.
lill andra ändamål, och då banken numera liar hus å Carls¬
borgs fästning, dit redbarheterna kunna flyttas, om nödvändig¬
heten så fordrar, yrkar jag afslag å detta Utlåtande.»
Häruti instämde Nyqvist från Wermlands, Gabriel Anders¬
son från Elfsborgs, Falk från Skaraborgs, Rudberg från Calmar,
Sandstedt från Jönköpings och Jöns Erik Ersson från Örebro
Län med flere Ledamöter.
Henrik Andersson från Örebro Län skriftligen sålunda:
»För min del måste jag anföra betänkligheter- vid Banko-
Utskottets Utlåtande angående den väckta frågan örn anskaffande
af ny lokal och byggnad för Rikets Ständers Bank.
Det förefaller mig otroligt, att om verkligen bankens nu¬
varande två ganska betydliga hus skulle medföra alla de olä¬
genheter för bankrörelsen, som i motionen omtalas, Banko¬
styrelsen icke långt för detta skulle fästat uppmärksamheten
derpå, anmält förhållandet för Rikets Ständer och föreslagit
åtgärder att afhjelpa bristerna. Jag har visserligen hört an¬
märkas, att kassa-lokalerna lemna åtskilligt att önska, och att
det vore fördelaktigare om kassorna kunde finnas i en enda
stor och rymlig lokal, der allmänheten kunde lättare begära
att blifva betjenad. Men om ock husens beskaffenhet ej med-
gifver inrättandet af en sådan, synes mig i alla fall Banko-
styrelsen, om så behöfdes, åtminstone kunna genom förökande
af kassornas antal med ännu en, någorlunda afhjelpa bristen.
Att tänka sig all bankens kassa- och depositions-rörelse med
allmänheten bedrifven blott »på nedra botten» af en byggnad,
förutsätter ett så stort utrymme, att dertill fordras en svårli¬
gen i trängseln mellan stadens broar åtkomlig lokal. Jag kan
ej heller fatta hvarföre icke likaväl här som i t. ex. många
utländska banker, dylik rörelse kan bedrifvas äfven i öfver-
våningar. Det förefaller mig som om detta förslag mera hade
afseende på att !å banken bort ur sin nuvarande lokal, än att
förskaffa den en ändamålsenlig byggnad ; och då det blefve en
säker följd deraf, att den nya blefve ofantligt dyr, men den gamla
ringa betald, skulle här åter blifva ett af de nu så ofta före¬
fallande bevis huru man misshushållar med allmänna medel.
Då nu Utskottet, att dömma af Utlåtandet, icke en gång
affordrat Bankostyrelsen något yttrande i saken, och således
behofvet icke är behörigen utredt, men ett sådant af Rikets
Ständer gifvet uppdrag till Bankofullmäktige, som det Utskottet
föreslår, säkert komme att sedan tolkas såsom ett erkännande
deraf och måhända såsom elt beslut att uppföra en ny bank¬
byggnad, vågar jag yrka afslag å Utskottets Utlåtande, fullt
Den SS Juni.
393
öfvertygad att, då det skulle i verkligheten befinnas nödvän¬
digt att vidtaga åtgärder tor erhållande af en lämpligare hank¬
lokal, Rikets Ständers fullmäktige icke lära underlåta att der¬
om göra anmälan och vidtaga nödiga förberedande mått och steg.»
Förre v. Talmannen Pehr Eriksson och Elof Andersson
från Wermlands, Olof Johansson från Stockholms, David An¬
dersson från Hallands, Lars Gtislaf Andersson och Dahlgren från
Elfsborgs samt Lekberg från Orebro Län instämde.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Ehuru
jag icke reserverat mig emot Utskottets beslut, är jag likväl
bland dem, som icke gilla det ifrågavarande Utlåtandet, utan
jag yrkar afslag.»
Nils Svensson från Skåne: »Örn man antager delta för¬
slag, skulle man komma Staten på en ganska stor, men, enligt
min åsigt, öfverflödig kostnad, ty jag kan icke annat finna, än
att för Bankens nuvarande tjenstemannapersonal den nu befint¬
liga lokalen är tillräcklig, och derför afslår jag Utlåtandet.»
Nils Svensson från Blekinge samt Erik Larsson och Jon
Hansson från Wester-Norrlands Län instämde.
Vice Talmannen Svartling: »Jag hvarken vill eller kan
försvara detta förslag, men jag vill upplysa, att män, för att
något dämpa den stränga påtryckningen, framlagt detta medel¬
förslag.»
Lars Magnus Knutsson, Anders Pehrsson och Johan Jo¬
hansson från Östergöthlands Län instämde.
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Jag förenar mig med
föregående Talare och yrkar afslag.»
Nils Andersson från Skåne: »Jag vill härmed tillkänna¬
gifva, att jag icke deltagit i Utskottets öfverläggningar i denna
fråga och att jag icke kan gilla Utlåtandet.»
Ola Svensson från Skåne: »Såsom tillhörande minoriteten
i Utskottet, vill jag anmäla, att jag yrkar afslag, ty vi håfve
oss alltför väl bekant, att hvad, sorn skall uträttas lör Statens
räkning, alltid bli Iver kostsamt och dyrare, än vanligt.»
Daniel Danielsson från Jönköpings Län: »Denna fråga har
blifvit i Utskottet afgjord under min hemmavaro; och som jag
icke kan gilla hvad Utskottet här föreslagit, yrkar jag afslag.»
Diskussionen var slutad; Talmannens proposition på bifall
till Utskottets ifrågavarande Utlåtande blef med Nej besvarad;
hvarefter Ståndet, uppå derom af Talmannen framställd förnyad
proposition beslöt, alt gfslå Utskottets berörde Utlåtande.
Den 28 Juni.
§ 8.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Betänkande N-o 3, i anledning af väckta frågor om
förändring elier förklaring af gällande stadgande!), angående
skyldighet att bygga och underhålla prestgård, tingshus och
häradsjangelse; och yttrade dervid:
Nils Andersson från Skåne: »Utskotten hafva vid behand¬
lingen af dessa motioner icke dervid fästat den uppmärksam¬
het, som jag tror dem hafva så väl förtjent. Här har den
önskan blifvit framställd, att egare af säterier samt rå- och
rörs-hemman måtte skyldigkännas att deltaga uti byggande och
underhållande af tings- och fångshus. Att dessa anspråk äro
grundade på rättvisa och billighet, tror jag icke någon, icke
ens säleri-egarne sjelfve, skola kunna med skäl bestrida. Vi
veta alltför val, att uti en del härader inom landet finnas nära
nog halfva folkmängden, som lyder eller lydt under sådana
lägenheter, sorn äro från ofvannämnde skyldighet befriade.
Denna folkmängd, som, i följd af förstörandet utaf deras först
innehafde lägenheter, till en början blifvit förflyttad till stat¬
torpare, har sedermera ganska ofta hastigt fallit in på den
brottsliga banan; hvarförutan man i åtskilliga andra fall får
erfara, att de, som lyda under de sålunda befriade lägenheterna,
mest begagna tingshusen; af hvilket allt man icke kan annat,
än anse sig hafva goda skäl att fordra, det dessa från byggnad
och underhåll af tings- och fångshus befriade lägenheter böra
vara skyldige att deruti deltaga.
Då vi vid ting och andra dylika (infallen vanligen få emot¬
taga besök af säteri-egarne sjelfve, äfvensom af deras inspek¬
törer och kassörer m. m., så händer icke sällan, att desse her¬
rar uti tingshuset visa sin myndighet och inlogera sig, såsom
vore det deras egendom, hvaremot den fattige samt till byg¬
gande och underhållande af tingshuset bidragande bonden får
åtnöja sig att stå utom skrariket, der lian måhända någon gång
i folkträngseln kan få af den till byggnad icke bidragande er¬
hålla knullningar, åtföljde af följande ganska vanliga titel: »Så
»kan du ju vara ur vägen, bonde».
Många andra och likartade skäl och tilldragelser kunde
jag hafva att framdraga, men för att ej förlänga tiden med dis¬
kussion, inskränker jag mig till att yrka återremiss af denna
punkt uti Betänkandet samt önskar och hoppas, att Utskotten
måtte förändra sina häruti nu meddelta beslut samt fästa mera
afseende såväl på min, som öfrige i samma syfte väckta mo¬
tioner.»
Häruti instämde Johannes Nilsson, Nils Svensson, Jöns An-
Dan 28 Juni.
395
dcrsson och Pehr Nilsson frän Skäne samt Lars Gustaf Anders¬
son och Gabriel Andersson från Elfsborgs Län, m. 11. Ledamöter.
Lind från Götheborgs och Bohus Län: »Afven jag anser
Utskotten hafva egnat alltför liten uppmärksamhet åt denna
fråga, och derföre yrkar jag återremiss.»
Bäckström, från Norrbottens och Olof Pehrsson från We¬
sterbottens Län instämde.
Vice Talmannen Svartling: »Lika med Nils Andersson fin¬
ner jag Utskotten icke hafva åt denna fråga egnat all den upp¬
märksamhet, som den förtjenar, men jag hemställer till honom
och dem, sorn med honom sig förenat, huruvida de icke skulle
finna sig vid att afstå från den äskade återremissen, ty må¬
hända vi igenom återremiss komma att gå miste om det lilla
goda, vi genom Utskottets förslag vunnit, att nemligen bostäl¬
len hädanefter skola uti dylika byggnader deltaga.»
David Andersson ..från Hallands, Falk från Skaraborgs oell
Anders Jonsson från Östergöthlands Län, m. 11., instämde.
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson: »Jag vill icke be¬
stämdt sätta mig emot återremiss af förra delen i detta Betän¬
kande, men den sednare delen vill jag godkänna. En hvar af
oss känner ganska väl, huru lagens stadgande uti 26:te kap.
Byggninga-Balken tolkats. Det heter nemligen der: »Dessa hus,
»och ej flera, ega socknemän med tak och innanredet kyrkoher-
»den färdiga antvarda, och vare han sedan skyldig att hålla
»dem vid makt med egen kostnad». Men detta stadgande
oaktadt har, om ett bräde fallit ifrån eller en planka blåst bort,
församlingen genast blifvit satt i rörelse, för att bota det brist¬
fälliga. Utskottet har emellertid nu lemnat en förklaring, som
är nyttig och rättvis, och derföre godkänner jag Betänkandet,
åtminstone i sednare delen.»
Carl Ersson från Westerås, Lars Larsson och Gabriel An¬
dersson från Elfsborgs, Sandberg från Westerbottens, Nyqvist
från Wermlands, Lindby från Gottlands, Jöns Andersson från
Malmöhus, Bjerkander från Skaraborgs och Pehr Olsson från
Stora Kopparbergs Län, m. fl. Ledamöter, instämde.
Peller Jönsson: »Då icke någon begärt återremiss af 2:dra
punkten, kan den gerna godkännas; och ehuru jag icke tror
något vinnas, genom att återremittera 1 :sla punkten, vill jag
icke sätta mig deremot, när jag hör så många yrka derpå.»
Anders Pehrsson och Anders Jonsson från Östergöthlands,
Ejrfö Ifarsson och Jon Hansson från Wester-Norrlands Län, m. (1.
.•'instämde.
396
Den 28 Juni.
Anders Pehrsson från Jönköpings Län : »Jag vill till alla
delar godkänna Utskottets ifrågavarande förslag.»
Pehr Benglsson från Calmar Län: »Det är ej skäl att
klandra Utskottets nu förevarande förslag. Jag och flere andra
Ståndskamrater hafva vackt motioner i denna fråga; hvarföre
jag, oaktadt en Ledamot motionerat i motsatt rigtning, anser,
att vi böra godkänna Betänkandet.»
Vice Talmannen Svartling och Rudberg från Calmar Län
instämde.
Ola Svensson från Skåne: »De sammansatta Utskotten
hafva, som vanligt, för sitt afstyrkande användt det gamla stå¬
ende skälet, att det skulle vara stridande emot och förnär¬
mande egande-rättens helgd, att den privilegierade jorden skulle
deltaga uti de ifrågavarande byggnadskyldigheterna, men i denna
fråga torde detta skäl icke rättvisligen kunna tillämpas, ty hvad
tings- och fånghus beträffar, så byggas och underhållas dessa
just såsom ett värn för egande-rätten. Egare af den privilegie¬
rade jorden behöfva lika så val skydd och upprättelse af lagen,
som andra medborgare och emot våld och oförrätt af miss¬
dådare behöfva de äfven samma skydd; och då de i verklig¬
heten njuta iika fördelar, bjuda billighet och rättvisa, att de
äfven deltaga uti ifrågavarande kostnader, hvarföre jag på nu
anförda skäl yrkar återremiss af I:sia punkten.»
Jonas Christoffersson från Wermland instämde.
Olaus Börjesson från Götheborgs och Bohus Län : »Ehuru
ordalydelsen uti Utskottens förslag icke fullt tillfredsställer min
önskan, anser jag det icke vara rådligt att begära återremiss,
ty måhända vi derigenom försämra saken. Jag bifaller Ut¬
skottens förslag.»
1Sils Svensson från Skåne: »Jag vill icke ingå i någon de¬
taljerad beskrifning öfver, huru det med prästgårdsbyggnaders
underhållande tillgår, ty då skulle jag kanske stöta mig med
vördiga Presterskapet, och det är icke rådligt. Den, som emel¬
lertid vet, att de, som äro befriade från underhållande af tings-
och fängelsebyggnad, begagna dem lika mycket, som de under-
hållsskyldige, bör finna obilligbeten af nuvarande stadgande!!.
Jag älskar rättvisa och billighet och lemnar derföre mitt förakt
åt den egennytta, som framkommit med en motion i motsatt
rigtning. Hvad man sagt derom, att Betänkandet möjligen kan
försämras genom en återremiss, tror jag icke, samt Önskar
derföre, att Ståndet måtte återremittera irsta punkten af detta
Betänkande.»
Den 28 .Juni.
397
Elaf Andersson från Wermlands oell Dahlgren från Elfs¬
borgs Län instämde.
Henrik Andersson från Orebro Län: »Här ser man huru
oförsigtigt det är, att från detta Stånd komma med något,
sorn föranleder de andra Stånden att, som man plägar säga,
nappa på kroken. Hos Bonde-Ståndet har blifvit väckt en
mängd motioner, uti hvilka förändringar till Bonde-Ståndets
fördel blifvit yrkade, men derifrån har äfven utgått en motion,
som afsett motsatsen; och besynnerligt är det, att Utskottet
fästat afseende just å denna sistnämnda motion, hvilken, efter
hvad jag förmodar, icke länder lill särdeles heder för motio¬
nären eller lördel för hans kommittenter.»
Guslaf Nilsson från Calmar Län instämde.
Lind: »När jag begärde återremiss, var det endast af
i:sta punkten i Betänkandet.
David Andersson från Hallands Län: Sedan så många Le¬
damöter yrkat återremiss, är det väl knappt värdf, att jag,
som byser annan åsigt, yttrar mig. Min tanka är nemligen,
att vi icke handla politiskt klokt, orri vi återremittera detta
Betänkande, ty under sådana förhållanden, sorn förevarande,
kunde vi genom återremiss få förstördt allt, hvad vi genom
sednare delen af Betänkandet vunnit. Jag anser det derföre
vara bäst att lägga första punkten lill handlingarne och bifalla
de öfriga, ty derigenom står saken öppen, äfven vid kommande
Riksdag. Jag beder Slåndsbröderne väl betänka sig, innan de
besluta återremissen.» ,
Sahlén från Wester-Norrlands Län instämde.
Peller Jönssl>p: > Jag tror, att vi icke hafva att befara
något ondt af ert återremiss, då måhända meningarne inom
Utskottet kuniea förändra sig. Till alla delar instämmer jag
med de StåndsörÅvJw, M påyrkat ogillande <?J' deri emot Stån¬
dets interesse väckta motionen samt önskar, att motiorfäxeiä,.
odltifu lian är egare af 5 eller 4 säterier, måtte frånträda det
i samma motion framställda förslag.»
Anders Pehrsson från Jönköpings Län: »Om Ståndet be¬
slutar återremiss, förbehåller jag mig att framdeles inkomma
med skriftligt yttrande i frågan.»
Ola Månsson: »Jag har af en bland Utskottets Ledamöter
hört, att voteringen i Utskottet förlorats endast på en röst
samt att många Ledamöter af detta Stånd vid voteringstillfället
398
i Den 28 Juni.
varit frånvarande; och anser jag vid sådant förhållande möj¬
ligen något kunna vinnas med återremiss. Jag vill dessutom
hafva uppmanat Ståndsbröderne, att, i händelse någon behöfver
ledighet från Utskottsgöromålen, han sådant må anmäla, på det
att suppleant må i hans ställe inväljas.»
Diskussionen var fulländad; Talmannens proposition på bi¬
fall till irsla punkten af detta Betänkande blef med Nej besva¬
rad; hvarefter Ståndet, uppå förnyad proposition af Talmannen,
beslöt att samma punkt lill Utskottet återremittera.
Alla öfrige i Betänkandet förekommande punkter blefvo der¬
emot, efter å hvar och en särskildt framstäid proposition, af
Ståndet godkände.
§ 9-
Bengt Gudmundssons från Hallands Län hemställan om
åläggande för Konstitutions-Utskottet, att inom 8 dagar afgifva
Betänkande, angående tryckfriheten, blef, uppå begäran af flere
Ledamöter, bordlagd 3:dra gången.
§ iO.
Uppå derom gjord begäran beviljade Ståndet Ola Svensson
från Skåne 14 dagars ledighet från Riksdagsgöromålen, att be¬
räknas från och med morgondagen.
§ 11.
Efter derom af Carl Ersson från ^esterås Län gjord hem¬
ställan, beslöt Ståndet, att för instundande Juli, Augusti och
September månader, prenumerera å de tidningar, hvilka Stån¬
det från Riksdagens början haft å klubben ITijningliga.
§ 12-
\.
AwfivaWies lill bordläggning i :sla gången: Allmänna Besvärs-
wfiC^Ekonomi-Utskottets Belänkanden N:ris i Oi—l OS ; samt
Särskildta Utskottets Betänkande N:o i0.\
§ 13-
Nedannämnde från resp. Med-Stånden ankomne Protokolls¬
utdrag föredrogos och lades till handlingarne, nemligen:
Från Höglofl. Ridd. och Adeln N:ris 291, 292, 294—298;
» Högvörd. Preste-Ståndet N:ris 241—245; samt
Den 29 Juni.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet N:ris 301—311; hvaremot
Protokolls-utdrag N:o 293 från Höglofl. llidderskapet och Adeln
bordlädes.
Ståndet åtskiljdes kl. | till 3 e. m.
In fidem,
John Roy.
Ben @9
ä9lcnuiu kl. 9 f. m.
§ i-
Protokollen för den 17:de e. m., 19:de e. m. och 21:ste
Juni f. m. justerades och godkändes.
§ 2.
Pehr Benglsson frän Calmare Län erhöll på begäran ordet
och inlemnade, i anledning af den utgång, frågan om Calmare
Läns fördelning hos' de öfriga Stånden erhållit och under åbero¬
pande af S6:te §:ij Riksdags-ordningen, följande:
J »Vördsamt Memorial 1
Alltsedan jffUO och 1841 årens Riksdag hafva hos Rikets
Ständer vid ftfarje Riksmöte framställningar blifvit gjorda om
nödvändigljéten af Calmar Läns fördelning. En hastig blick på
Sveriges^karta är tillräcklig att förklara, hvarföre dessa fram¬
ställningar, en och flera gånger afslagne, icke desto mindre vid
hv^fje ny Riksdag ånyo bringas å bane, ty det säger sig sjelft,
,^tt ett Län af så irregulier figur, som det ifrågavarande, med
en sträckning af närmare 30 mil från Norr till Söder samt med
residens-staden nära nog i ena ändan af Länet, nödvändigt
måste, äfven med de bäste styresmän, till en viss grad blifva
i administrativt hänseende vanlottadt. Täger man då derjemte
400
Den 29 Juni.
i betraktande, att den delen af Länet, som är från Landshöf-
dinge-embetets mest aflägsen, nemligen Tjusts Härad med der¬
intill gränsande trakter, utgöres af en rik och idog ort, hvars
allmoge genom ymniga jerntiirverkningar och framför allt betyd¬
liga trävaru-exporter befinna sig pä mer än vanligt rörlig fot
och följaktligen mer, än allmogen inom andra Län, är i behof
af en ständig kommunikation med den myndighet, som i Nå¬
der fått sig Länets styrelse anförtrodd, må man icke förtycka
denna orts invånare deras åstundan att på något närmare af¬
stånd, än 20 mil och derutöfver, hafva tillträde till nämnde
embetsmyndighet. Sednast vid denna Riksdag hafva i den
rigtningen förnyade framställningar blifvit gjorda, och resulta¬
tet blifvit ett förnvadt afslag från Rikets Ständers sida. Tjusts
Härads invånare befinna sig härigenom, i afseende å admini¬
stration, ekonomi och mångfaldiga andra angelägenheter, som
oupphörligt kräfva Läns-styrelsens anlitande, fortfarande, såsom
hittills, i ett snart sagdt öfvergifvet tillstånd. Att förr eller
sednare den ifrågasatta Länsdeiningen måste försiggå, må man
väl kunna taga för afgjordt, men vissheten härom är dock in¬
gen hjelp för det närvarande. Oberoende af den utgång frå¬
gan inom Riks-Stånden nyligen rönt kunde dock redan vid
detta Riksmöte fattas ett beslut, hvarigenom de olägenheter i
handel och vandel och det hinder för industriel utveckling, som
af det nuvarande förhållandet härflyta, skulle om ej undanröd-
jas, likväl i väsendtlig mån förminskas. Medlet för vinnande
af ett sådant ändamål vöre att, under någon kortare tid af
året, landshöfdingen vistades i Westervik, för att derunder nå¬
got mera uteslutande, än hvad under ett oafbrutet vistande i
Calmar kan vara möjligt, egna sin uppmärksamhet och sina
omsorger åt ifrågavarande, så aflägset belägna del af Länet,
samt derunder företrädesvis meddela de råd och upplysningar
och i öfrigt handlägga de mångfaldiga mål oell ärenden, för
hvilkas afgörande en skiljedomare på närmare håll skulle för
Länets norra del vara så högeligen af nöden, För ett sådant
fördelande af sin verksamhet, torde deii nuvarande landshöf¬
dingen, om än med uppoffring af egen beqväTRlighet, likväl
icke vara obenägen, och då det för åsfadkommandévaf en sådan
reglering erforderliga anslag, jemförelsevis med den nytta, deraf
stöde att för Länet hemta, blefve obetydligt, vågar jagp-J be¬
traktande häraf och med begagnande af den genom Riksfltyp-
ordnirigens S(5:te § medgifnaj rättighet i afseende å väckamk
af ny motion i ämnet, härmedelst till Rikets Höglofl. Ständers'"'—
benägna behjertande anmäla det förslag, att, utom återskänkande
af de, vid nuvarande landshöfdingen* tillträde, af förra lands-
höfdingelönen till Staten indragna 2,000 R;dr banko, ytterligare
Den 29 Juni.
401
ett årligt anslag af 1,S00 R:dr nämnde mynt, måtte varda be-
viljadt, till ersättande af hushyra, lefnads- och resekostnader
m. m., under den tid landshöfdingen, jemlikt ofvan antydda
förslag, kunde komma att, jemte biträde af betjening, årligen
vara i Westervik vistande. Nyttan häraf för norra delen_ af
Länet å ena sidan, samt det ifrågavarande anslagets föga be¬
tydliga belopp, å den andra, hoppas jag, isynnerhet då flere
af Rikets öfriga provinser, län och städer till vida större be¬
lopp erhållit anslag till förbättrande af deras, troligtvis mindre
bristfälliga kommunala institutioner, må vara tillräckligt talande
skäl för bifall till den af mig nu gjorda hemställan.
Om remiss af denna min motion till Ilöglofl. Stats-Utskot-
tet får jag ödmjukast anhålla.»
Efter uppläsandet häraf upplyste sekreteraren, att under¬
rättelse om utgången af frågan rörande Calmar Läns delning
inkommit blott från Rorgare-Ståndet och icke från de andra
Stånden.
Pehr Bengtsson : »Jag har icke någon aunan kunskap härom
än den jag af tidningarne erhållit; men enligt deras underrät¬
telser hafva Ridderskapet och Adeln samt Rorgare-Ståndet bi¬
fallit Utskottets Betänkande, och då detsamma äfven af detta
Stånd blifvit godkändt, så har redan tre Stånds beslut afgjort
denna fråga. I anledning häraf anhåller jag om remiss af
denna min motion.»
Ofverläggningen var slutad och på begäran blef motionen
tills vidare bordlagd.
§ 3-
Efter skedd föredragning bifölls till alla delar Stats-Utskot-
tets Utlåtande N:o ISO, i fråga om ytterligare anslag till upp¬
förande af cellfängelser.
§ *•
Till handläggning förekom Stats-Utskottets Utlåtande N:o
ISt angående extra Statsanslag till föremål, tillhörande Landt-
försvars-departementets handläggning.
I :o »för artilleribehof.»
Efter uppläsandet häraf blelva momenten a. och b., såsom
icke erfordrande någon annan åtgärd, lagde till handlingarne.
Momentet Litt. e., angående fullständig bestyckning af
Waxholms fästnings utanverk, bifölls.
Bonde-St. Prot. vid Biksd. 1853—1884. P. _ 26
40*2
lien 29 Juni.
Momentet Litt. d. angående bestyckning af strandverket
Gustafsborg vid Carlstens fästning.
Härvid yttrade Henrik Andersson från Örebro Län: »Då
jag icke motsatt mig det begärda anslaget till bestyckning af
utanverken vid Waxholms fästning, så kan derutaf synas, att
jag icke vill blindt motsätta mig de mångfaldiga, begärda och
tillstyrkta extra anslagen. Likaså öfvertygad jag är om behof-
vet af anslag till fullbordandet af Waxholms fästning, lika
öfvertygad är jag om obehöfligheten af ett sådant för Carlstens
rastning; hvarför jag måste yrka afslag å de begärda 62,000
Riksdalerne till bestyckande af strandverket Gustafsborg der¬
städes. Utskottet har visserligen åberopat enahanda upplysningar,
som blifvit afgifna angående Waxholm, men efter hvad jag
har mig bekant, så lärer förhållandet med dessa båda fästnin¬
gar vara mycket olika, och under närvarande förhållanden sy¬
nes en fullständig bestyckning af strandverket Gustafsborg vara
alldeles öfverflödig. Jag yrkar således återremiss af mom. d.
under anhållan, det Utskottet måtte tillstyrka Rikets Ständer
att till Kongl. Maj:t hemställa att, i fall någon betydlig bestyck¬
ning mot förmodan på detta strandverk skulle erfordras, mede!
dertill må sökas inom de ständiga anslagen till landtförsvaret,
så att extra anslag dertill icke må erfordras.»
Häruti instämde 'Petter Jönsson från Jönköpings Län och
Johan Johansson från Ostergötl.land.
Vice Talmanen A. W. Svartling: »Nyss biföllo vi anslaget
till bestyckande af Waxholms fästning, som är hufvudnyckeln
till hufvudstaden och det inre af vårt land. På samma sätt
dominerar Carlsten inloppet till Götheborg, Rikets andra stad,
och jag anser det icke vara välbetänkt att afslå anslaget till
den sednare, då man beviljat det till den förra. Jag hemstäl¬
ler att dessa båda momenten böra behandlas på samma sätt,
och yrkar derföre bifall af det nu ifrågavarande.»
Nils Andersson från Skåne: »Jag är af annan tanke än
näst föregående Talare, och på af Henrik Andersson anförda skäl
yrkar jag återremiss af Utlåtandet.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Hvad hela extra
Statsregleringen vidkommer, befinner man sig i stor villrådig¬
het, då man icke kan afgöra, hvad sorn af densamma kan er¬
fordras och är nödvändigt, eller motsatsen. Men då en värd
Ledamot af Stats-Utskottet, som bör hafva reda på ställningar
och förhållanden, här uppträdt mot beviljandet af detta anslag,
så måste jag dela hans åsigt härutinnan och anser förthy ifråga¬
varande anslag icke vara af behofvet påkalladt.»
Den 29 Juni.
403
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Uti Henrik Anders¬
sons anförande fann jag icke att något bestämdt afslag åsyfta¬
des, utan blott att medlen skulle sökas, i fall de erfordrades,
från något annat håll än extra Statsregleringen. Jag trodde
äfven att tillgångar skulle fås från något annat håll och der¬
före förenade jag mig med Henrik Andersson uti hans yrkande
om återremiss. Jag är icke benägen att anslå medel på en¬
skilda motionärers begäran och på denna grund utgifva hun¬
dratusentals Riksdaler än hit och än dit. En har fått sina
upplysningar från Stats-Utskottet och en annan från annat håll,
och jag tror att vi (lere gånger under afgörande af extra Stats¬
regleringen skola komma i tillfälle att höra olika tankar om
nyttan och nödvändigheten af de begärda anslagen. Deraf kom¬
mer man lätt från de't rätta till det orätta. Af denna orsak
anser jag, att vi böra vara ytterst varsamma med beviljandet
af anslag och, då ej tillförlitlig upplysning är vunnen, eller
Kongl. Maj:t icke proponerat utgifterna, så böra de icke heller
obetänksamt bifallas; ty svårt torde sedermera blifva att fylla
de nödvändiga behofven, i fall man förut anslagit medel till
mindre nödvändiga utgifter. Af denna anledning ansåg jag Hen¬
rik Andersson hafva mycket skäl för sitt yrkande om återre¬
miss, i hvilket jag instämmer.»
Häruti förenade sig David Andersson från Halland.
Vice Talmannen Svartling: »Ett gammalt ordspråk säger,
att alla vägar bära till Rom, och kan den värde Ledamoten
af Stats-Utskottet hitta pa en annan väg till samma mål, som
jag vill uppnå, eller dessa båda punkters befästande, så vill jag
gerna förena mig med honom, och icke vidare hålla på min
mening, men jag anser, att han dock bör uppgifva, hvarest dessa
medel böra och skola tagas.»
Öfverläggningen förklarades fulländad och sedan Talmannens
proposition på bifall blifvit med öfvervägande Nej besvarad, så
blef, uppå förnyad framställning, ifrågavarande moment, jemte
dervid gjorda anmärkningar, till Utskottet återremitterade.
Momentet Litt. e. angående anskaffande af nya skarpskytte-
och vanliga infanteri-gevär.
Härvid yttrade Lars Rasmusson från Bohus Län: »För
min del tror jag att detta anslag icke är af behofvet på kalladt,
och anser det icke vara för Riket nyttigt att anslagen för de
beräknade 16 åren på en gång utfaller. Staten har ett gevärs¬
faktori i Eskilstuna och ett i Husqvarna, och då detta sednare,
under Konung Gustaf lll:s tid, till enskild man öfverlemuades
mot vilkor att Svenska Staten årligen skulle inköpa tvåtusen
404
Den £9 Juni.
derstädes tillverkade gevär, så måste härpå blifva öfverflöd un¬
der tidernas lopp; hvarför jag anser de förut beviljade 66,666
R:dr 52 sk. per år yara för ändamålet fullt tillräcklige och yr¬
kar alltså återremiss af ifrågavarande moment.»
Häruti hördes instämma E. M. Falk och Anders Jonsson
från Skaraborgs Län, Nils Nilsson från Orebro Län, jemte en
stor del af Ståndets öfrige Ledamöter.
Henrik Andersson från Orebro Län, skriftligen:
»Det är ett beklagansvärd! förhållande, att folkets ombud
fortfarande, vid iivarje Riksdag, lemnäs att anslå hundratusentals
Riksdaler till anskaffande af gevär, utan att någonsin fått eller
ännu få kännedom om förrådens verkliga, tillgångar, eller kunna
i ringaste mån bedöma och kontrollera hushållningen med dessa
anslag. Många millioner hafva blifvit på de sista 50 åren an¬
vända för detta ändamål, om man får tro uppgifterna om de
begärda anslagen, och ändock, samt oaktadt efter kriget 1815—14
så stora gevärsförråder funnos, uppgifvas ännu att arméen
icke har tillräckligt antal gevär, samt att 16 års ytterligare
anskaffning dertill erfordras. Man måste fråga: 1) huru det
är möjligt, att med sådana stora tillgångar, som krigsförvalt-
ningen haft, det icke kan finnas omkring 150,000 gevär dels
i bruk, dels i förråden; ty en hvar vet att gevär, som så litet
begagnas, som vår indelta armées, böra kunna vara brukbara
i 2S till 50 år, och de i förråden, om de rätt vårdades, ännu
längre. Om nu t. ex. jned underhållskostnad hvarje gevär skulle
beräknas till 20 R:dr banko, så borde ju för hvarje million
R:dr erhållet anslag linnas 50,000 nya gevär, och således, då
de gamla tillika underhålles, för de erhållna millionerna det af
mig uppgifna antal bruk bära gevär finnas, hvilket är det hög¬
sta som någonsin kan erfordras, då vi aldrig, helst då Rege¬
ringen icke synes vilja befordra organisationen af en allmän
folkbeväpning, kunna uppsätta öfver 70 till 80,000 man.
Då nu dertill kommer, att ständiga förbättringar i så
väl denna som andra delar af krigsmateriel uttänkas och ut¬
föras. är det ett alldeles origtigt system, att hopa förråder
af mera, än hvad som möjligen för en kort tid kan behöfvas.
Det är bekant, att stora fabriker finnas i främmande länder,
der t. ex. gevär tillverkas, under ständiga bemödanden att för¬
bättra tillverkningen. Mångå andra stater förse sig derföre,
då behof uppstår, med ett ovanligt antal derifrån. Och på så sätt
erhålla de äfven de bästa och användbaraste sorter, oftast till
bättre pris, än de gamla, mindre brukbara. Jag yrkar återre¬
miss af denna punkt e med begäran att Utskottet måtte med¬
dela Riks-Stånden de upplysningar, som blifvit Utskottet lern-
Den 29 Juni.
405
nade om gevärsförråden m. m., pS det att Riks-Stånden må
kunna med någon, om äfven ringa, säkerhet bedöma förhål¬
landena.»
Uti ofvanstående anförande instämde Gustaf Hultman, Jöns
Erik Eriksson och Johan Lekberg från Orebro Län, Jonas Chri¬
stoffersson, Georg Nyqvist och Elof Andersson från Wermlands
Län, Carl Dahlgren och Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs
Län, Gustaf Nilsson från Calmar Län, Erik Ersson från Gefle¬
borgs Län, Jöns Pehrsson från Blekinge Län, jemte flere med¬
lemmar af Ståndet.
Vice Talmannen A. W. Svartling; »Jag fäster mig icke
vid den äskade summans störlek, utan dervid, att anslaget blif¬
vit utsträckt äfven till och med år 1857, så att ej Riksens
Ständer vid början af nästa Riksdag må behöfva fjeska med
beviljandet af ett dylikt anslag, ty det heter då vanligen, att
om icke anslaget genast beviljas, så blifva arbetarne vid fak¬
toriet utan allt arbete. Jag vill äfven fästa uppmärksamheten
derpå, ätt de äldre gevären varit af dålig modell och sålunda
aro kassable, hvaremot de under sednare tiden tillverkade ärö
långt ändamålsenligare och bättre. Emellertid anser jag ett
anslag af 66,666 R:dr 32 sk. årligen vara tillräckligt och in¬
stämmer derföre i denna del helt och hållet med Lars Ras¬
musson.»
David Andersson från Hallands Län: »Afven jag är full¬
komligt nöjd dermed att en återremiss af Ståndet beslutas,
ehuru jag måste upplysa, att de flesta anslagsfrågorna gått
igenom elter votering. Sällan har den mening, detta Stånds
Ledamöter förfäktat, haft någon framgång, och då vi någon gång
haft lyckan roed oss, så finnas alltid reservationer å andra si¬
dan. Således är icke mycket hopp om en förändring, ehuru¬
väl den förseglade sedeln kan gifva ett utslag, olik det nu va¬
rande. Det skälet att vi få för många gevär i framtiden vill
jag likväl ingalunda åberopa såsom grund för en återremiss;
ty enligt min öfvertygelse förbrukas de nog i den mån de till¬
verkas. För öfrigt bär jag icke något emot, om Ståndet vill
försöka lyckospelet af en återremiss.»
Diskussionen var slutad, och sedan Talmannens proposition
på bifall med Nej besvarades, beslöt Ståndet, uppå förnyad fram¬
ställning, att till Utskottet återremittera ifrågavarande moment
jemte dervid gjorda anmärkningar.
Momenten Litt, f, g, h, i och k blefvo härefter af Ståndet
bifallne.
2:o. »För Forlifikalions-behof.»
406
Den £9 Juni.
Momentet Litt. a. angående fortsättande af Carlsborgs fäst¬
ningsbyggnad. Sedan reservationen vid denna punkt, pag. 9,
blifvit uppläst begärdes ordet af:
Johan Lekberg från Orebro Län, sorn yttrade: »Med an¬
ledning af den upplästa reservationen anser jag, filt Ståndet bör
inskränka sig till beviljande af ett anslag, stort 30,000 R:dr
årligen; hvadan jag yrkar återremiss af ifrågavarande moment.»
David Andersson från Hallands Län : »Inom Utskottet hafva
Bonde-Ståndets Ledamöter ansett ett anslag af 30,000 R:dr år¬
ligen för detta behof fullt tillräckligt, ehuru en annan åsigt
gjort sig gällande om nödvändigheten af dubbla summan häraf.
Jag känner icke hvilketdera beloppet är mest nödvändigt, då
jag icke det ringaste förslår mig på fästningsarbete!); men jag
vill fästa Ståndets uppmärksamhet på förhållandet och önskar
att Ståndet måtte allvarligt tänka på saken. För min del tror
jag att ett anslag af 30,000 R:dr är tillräckligt.»
E. M. Falk från Skaraborgs Län: »1 en tid, sådan som
denna, då penninge-anspråk komma så mycket i fråga, anser
jag det icke vara skäl att bevilja mer än David Andersson före¬
slagit, isynnerhet som 57 år skulle åtgå, innan fästningen kan
hinna blifva färdig äfven med fördubbladt anslag. Jag håller
mig till de närvarande behofven och fäster mesta afseende derpå
samt yrkar att detta moment måtte till Utskottet återremitteras.»
Häruti hördes flera af Ståndets Ledamöter instämma.
Nils Svensson från Christianstads Läu: »Jag känner icke
och kan icke inse behofvet af att denna fästning så brådstör-
tadt behöfver iståndsättas, och icke heller kan jag för min
ringa del begripa, hvarifrån medel dertill skola tagas, då ut¬
gifter från alla håll taga våra tillgångar i anspråk. Jag tror
att det icke behöfver vara större brådska med fullbordandet
af denna fästning, än att våra efterkommande gerna kuuna der¬
till bidraga, isynnerhet som det komme oss nu lefvande till
lättnad i våra bördor. Denna Riksdag har påkallat så många
anslag, och då de största bidragen dertill utgå från jordbruka¬
ren, som nu äfven blifvit beröfvad sin bästa utkomst, så vill
jag hushålla i detta, som i öfriga fall. Om fästningen blifver
färdig 20 k 30 år förr, eller senare, gör ingenting till saken.»
Häruti hördes instämma Olof Lagergren från Gottland,
Jöns Andersson från Malmöhus Län, Georg Nyqvist från Werm¬
land, jemte flere medlemmar af Ståndet.
Benrik Åndersson från Orebro Län: »Att under nuvarande
förhållanden utsträcka befästningsarbetena vidi Carlsborg ut-
Den 29 Juni.
407
öfver de aldra nödvändigaste, hufvudsakligen åsyftande syssel¬
sättning för den nuvarande Krono-arbets-korpsen, anser jag
icke vara lämpligt. Man kan icke förmoda, att riket skulle
på en gång, och efter ett enda års fälttåg, kunna komma i
den förtviflade belägenhet, att Carlsborgs centralfästning sväf-
vade i verklig fara, och man kan ju alltid då binna att, ined
biträde af den i det inre af landet boende befolkningen, utföra
de befästningsarbeten, som verkligen vöre af behofvet påkal¬
lade, men ännu kunde vara ofullbordade. En hvar vet, att
planen för denna lastning varit tilltagen i större skala, än som
någonsin kan komma att behöfvas, och jag måste på dessa
sammanlagda skäl motsätta mig beviljandet af det förhöjda an¬
slaget och bifaller endast utgåendet af 50,000 ll:dr årligen, i
likhet med hvad som förut varit anslaget, samt yrkar åter-
remiss af Ifrågavarande moment.»
Af samma tanka voro Olof Johansson och J. G. Wasmuth
från Stockholms Län, A. J. Sandstedt från .Jönköpings Län,
Jöns Erik Eriksson och Gustaf Hultman från Orebro Län, Jonas
Petter Danielsson från Calmar Län, Gabriel Andersson, Garl
Dahlgren och Lars Guslaf Andersson från Elfsborgs Län, Erik
Jansson och Pehr Olsson från Slöra Kopparbergs Län, Pehr Nils¬
son från Malmöhus Län, jemte en stor del af Ståndets öfrige
Ledamöter.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län skriftligen: »Vid bedöm-
mandet af frågan om anslag till Carlsborgs fästningsbyggnad
är det nödvändigt att ihågkomma syftemålet med denna fäst¬
ning; det är, så vidt jag förstår, att utgöra en fast punkt för
centralförsvaret oeh en säker upplagsplats för hela krigsmate-
rielens reservförråder. Som sådan förtjenar den ock all hdldhet
från folkets sida; men då nationen söker bygga detta inre värn
för sitt sjelfbestånd, skulle det vara höjden af oförstånd, att
derpå så anstränga krafterna, att. de yttre verken eller kust-
fästningarne lemnades i bristfälligt skick. Mig synes det vara
nödvändigt att först rigta sin omtanka på att hindra fienden
från att intränga i landet; och derefter att tänka på det inre
försvaret. Aldraförst borde Waxholms oeh Carlskrona fäst¬
ningsverk sättas i fullkomligt skick att kunna emottaga hen¬
dén, innan man tänker på andra fästningsbyggnader. Att nu af¬
matta förmågan att kraftigt rusta på de punkter och i de af¬
seende!], som äro de vigtigaste i händelse af krig, för att först
efter 37 år hafva en fästning inne i landet, det synes mig
högst oklokt. Bättre lär det vara, att med kraft sätta kust¬
fästena i stånd att emottaga och afslå fiendens anfall, än att
hvarken få dem eller centralstödet i ordning. På dessa skäl
408
Den £9 Juni.
och då jag är sinnad att bifalla hvad som erfordras till för¬
stärkande af östra kustförsvaret, så yrkar jag återremiss och
att icke mer än på sin höjd 50,000 R:dr om året må intill
nästa Riksdag beviljas för ifrågavarande ändamål, och för en
sådan framtidsbyggnad finner jag det onödigt att på förhand
ingå på nästa Statsreglering.»
Häruti instämde L. G. Sandberg och Olof Pehrsson från
Westerbottens Län, Johannes Nilsson från Malmöhus Län och
Johannes Nilsson från Götheborgs och Robus Län med flere.
Vice Talmannen A. W. Svartling: »Jag uppträder icke
för att förorda högre anslag till Carlsborgs fästning, ty den
ligger mig icke så nära om hjerta t, som befästningen af Wax¬
holm och Carlsten. 50,000 R:dr äro visst penningar, meri jag
vill fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att dessa 50,000 R:dr
äro otillräckliga för det dubbla ändamålet, dels fästningens
fullbordande och dels pionierkorpsens sysselsättande, och snart
gå åt, då en mängd folk drages dit för att arbeta. Sedan pen-
ningarne äro slut, måste dessa arbetare hemskickas, och deraf
uppstå stora kostnader för Staten. Sådant inträffar, om icke
hvarje, åtminstone många år. Om jag också måste stå en¬
sam om min mening, så bifaller jag Utiåtandet i denna del.»
David Andersson från Hallands Län: »Sedan jag anmält
mig bär vice Talmannen Svartling upplyst hvad jag glömde
att tillägga, då jag förra gången hade ordet. Verkliga skälet
hvarföre Utskottet fördubblade anslaget var det, att mycket
af det nuvarande anslaget bortgick genom onyttiga omkost¬
nader o. s. v. Härom vill jag blott lemna upplysning. Då
jag icke har förmåga att intränga nti hemligheterna af be-
fästningskonsten, så kan jag icke yttra mig öfver ändamåls¬
enligheten af denna fästnings anläggning; men jag förmodar
dock, att.denna fästning, såsom depot för rikets dyrbaraste
effekter, har ett vigtigt ändamål. Uti Utskottet ansåg en del
Ledamöter det förut beviljade anslaget vara tillräckligt, och
jag vill blott hemställa ärendet tili Ståndets begrundande, då
jag ej kan bedömma detsamma, och förklarar mig belåten,
huruledes än Ståndet må härutinnan besluta »
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson från Södermanland:
»Ehuru jag icke vill bestrida, att det fördubblade anslaget kan
vara både nyttigt och nödvändigt i så måtto, att befästnings¬
verket kan hinna fullbordas på en kortare tidrymd, än annars
blifver fallet, så kan jag likväl icke förorda detsamma. Denna
fråga har varit före vid alla Riksdagar, men de disponibla
medlen hafva alltid varit tagna i anspråk för andra ändamål,
och förhållandena hafva alltid varit sådana, att Riksens Ständer
Den Q9 Juni.
409
icke kunnat gå Kongl. Maj:ts önskningar i detta fall till mötes.
Det skulle visserligen vara kärt och önskvärdt, att nu kunna
göra det. men så lärer väl icke kunna ske. Då fästningen är af-
sedd dels för central-försvaret och dels till förvarande af Ban¬
kens redbarheter, hvarvid bör bemärkas, att de för detta sist¬
nämnde ändamål afsedda byggnader redan äro färdiga, samt
då man redan lått göra så stora uppoffringar tili utomordent¬
liga krigsrustningar m. m., och vi snart komma till ännu en
ytterligare större utgift i och för anskaffandet af beklädnad
åt beväringen, så vet jag icke, hur det blifver möjligt att be¬
vilja ett fördubbladt anslag för nu ifrågavarande ändamål. Då
den förut beviljade summan varit tillräcklig för anskaffande af
den nödvändiga materielen och för bearbetningen deraf, så tror
jag, att något ytterligare anslag icke heller hädanefter är af
• behofvet påkalladt, äfven om möjligen arbete på annan väg
kan efter de 57 årens förlopp beredas kronoarbets-korpsen,
hvilket jag likväl icke förstår, huru det skall kunna låta sig
göra. Jag tviflar derföre på, att Ilikets Ständer kunna i när¬
varande stund bevilja mer än 30,000 Il:dr för det afsedda än¬
damålet och yrkar alltså återremissaf Utlåtandet i denna del.»
Carl Olsson från Södermanlands Län, Johan Pehrsson från
Upsala Län, Anders Sundholm från Stockholms Län, Daniel Da¬
nielsson och A. J. Sandstedt från Jönköpings Län, Johan Petter
Andreasson från Elfsborgs Län, Pehr Bengtsson från Calmar Län
med flere förenade sig med förre vice Talmannen.
Georg Nyqvist från Wermland: »Man kan väl inse, att
man icke kommer långt med 50,000 It:dr årligen, då fråga
är om en fästningsbyggnad i så stor skala, som den ifråga¬
varande; men jag tror att denna summa bör vara tillräcklig
för att dermed underhålla pionier-korpsen. Funnes icke denna
korps, så skulle jag knappt vilja gifva något, än mindre för¬
höja anslaget. Hvad en Talare här yttrat, att, då penningarne
icke räcka till, arbetarne måste hemskickas, visar fel i beräk-
ningarne, då man reqvirerar mer folk, än som behöfves, och
icke att summan är för liten. Jag tror, att blott pionier-
korpsen bör derstädes sysselsättas, och att således icke något
högre anslag bör beviljas, då 'medlen ganska val behöfvas till
andra ändamål; hvarföre jag förenar mig med dem, som yrkat
återreruiss af ifrågavarande moment.»
Med denne Talare förenade sig Olof Johansson från Stock¬
holms Län, Pehr Erik Andersson från Westmanlands Län, Ja¬
cob Lindby från Gottland, Nils Svensson (rån Blekinge, med flere.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Ehuru en värd
Talare yttrat att förlust för Staten skulle derigenom uppkomma
410
ben 29 Juni.
att icke nog stort anslag beviljades, så att arbetet kunde jemt
fortsättas och fästningsbyggnaderna så snart som möjligt göras
färdiga, kan jag icke dela hans åsigt härutinnan, eller anse
detta skäl fullt giltigt. Man bör beräkna arbetsstyrkan elter
medlen, och om pionier-korpsen är elen, som skall verkställa
dessa arbeten, så kan den fördelas, så att den har arbete på
andra ställen, i fall detta anslag befinnes vara för litet. Jag
vidblifver min åsigt, att en summa af 30,000 R:dr årligen är
hvad som behöfves, och yrkar på denna grund återremiss å
denna del af Utlåtandet.»
Denna åsigt delades af Tobias Lind från Götheborgs och
Bohus Län.
Ola Månsson från Skåne: »Hvad beträffar fortsättningen
af fästningsbyggnaden å Carlsborg, så är den utaf Rikets Stän¬
der erkänd vara af behofvet påkallad och derföre vore det
oförnuftigt att, såsom en Talare här föreslagit, vilja afbryta
detta arbete. Jag skulle gerna vilja medgifva ett anslag af
60,000 R:dr, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, för att
få fästningen färdig inom så kort tid som möjligt, men med
afseende å de stora utgifter, som omständigheterna nu u aila
sidor kräfva, så instämmer jag med dem, som nedsatt ansla¬
get till 30,000 R:dr, under förutsättning, att pionier-korpsen
dermed kan vinna sysselsättning. När Kongl. Majit afgaf sin
ifrågavarande Nådiga Proposition, hade han sjelf kanske icke
förutsett, att han måste komma att anlita Rikets Ständer om
erhållandet af så många och så stora anslag, som nu skett.
Jag kan icke afgöra företrädet af yttre befästningar eller ett
på fästningar . inom landet grundadt centralförsvar; men jag
har af sakkunnige män hört, att äfven dessa sednare äro nöd¬
vändiga, och jag tror derföre Carlsborg vara af lika stort
värde, som andra fästningar, helst byggnader derstädes blifvit
iordningsstälkle för Bankens räkning till ett betryggadt för¬
varande af dess redbarheter och effekter. Emellertid vill jag
icke till det uppgifna ändamålet anvisa större summa, än förut
varit anslagen och instämmer derföre med dem, som yrkat
anslagets fastställande till 30,000 Ridr årligen.»
Häruti instämde Anders Medin från Kronobergs Län. Da¬
niel Danielsson från Jönköpings Län, Anders Pehrsson från Öster¬
göthlands Län, Gustaf Hultman från Örebro Län, jemte flere
medlemmar af Ståndet.
Georg Nyqvist: »Den siste Talarens första anmärkning
tyckes afse mitt yttrande. Jag har ej sagt att medel icke skulle
anslås, men jag trodde att de hittills anslagne, på ett eller an¬
nat år åtminstone, icke borde förhöjas. Bättre är att låta
Den 29 Juni.
411
byggnaden stå stilla ett eller par år och använda medlen för
nödvändigare ändamål, än att ytterligare föröka skatterna genom
förhöjande af ifrågavarande anslag.»
Sedan diskussionen nu förklarats slutad och Talmannens pro¬
position på bifall blifvit med Nej besvarad, beslöt Ståndet, uppå
förnyad proposition att ifrågavarande moment skulle, jemte
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottets förnyade handlägg¬
ning återremitteras.
Sedan Ståndet, uppå framställning af Georg Nyqvist, med
hvilken Henrik Andersson från Örebro och E. M. Falk från
Skaraborgs Län m. fä. instämde, beslutat att motiverna till Ut¬
skottets Utlåtande i alla dess punkter och momenter skulle,
jemte sjelfva beslutet, uppläsas, blefvo härefter momenten Litt.
6. och c. bifallne.
3;o För Beklädnads- och Utrednings-behof. 1:sta mom.
Härvid yttrade Carl Ersson från Westmanlands Län: »För
min del anser jag det visst vara nödvändigt att beväringen
blifver rigtigt och väl klädd, så att den icke af brist på klä¬
despersedlar behöfver fördelas till exercis i 2:ne särskilda om¬
gångar, men mig förefaller det besynnerligt, att, man vid denna
tidpunkt, då så många och stora utgifter komma i fråga, vill
förskaffa beväringen dubbla uniformer. Jag fäster mig likväl
icke så mycket vid denna, som icke mer vid nästföljande
punkt, hvaruti vederbörande vilja erhålla anslag för underhål¬
lande af de nya klädespersedlarne, som dock icke behöfva nå¬
got till sitt underhåll så länge de äro nya och föga brukade.
Jag anhåller att Herr Gräås reservation må blifva uppläst.»
Sedan berörde reservation blifvit uppläst, fortsatte sålunda:
Vice Talmannen A. W. Svartling: »Jag är af samma tanke
som den föregående Talaren. I Östergöthland måste beväringen
genomgå sina vapenöfningar på 2:ne terminer, af den orsak, att
fullständigt antal munderingar icke finnas, till stor kostnad både
för den enskilde och för Staten, som längre tid än annars er¬
fordrades måste underhålla officerare på öfningsplatsen. I norra
orterna måtte denna olägenhet kännas ännu värre, och anser
oss derföre icke böra pruta på denna punkt, men väl afslå den
nästföljande.»
Häruti hördes Pehr Mattsson och Erik Larsson från Wester-
Norrlauds Län samt Anders Bäckström från Norrbottens Län
m. fl. instämma.
Ola Månsson från Skåne: »Det är verkligen bra ledsamt
att man måste bevilja en så stor summa, som nu blifvit be¬
412
Den 29 Juni.
gärd, eller tillsammans med hvad förut blifvit anslaget 716,000
R:dr; men dä det blifvit upplyst att de munderingspersedlar,
som förut finnas för beväringens behof, verkligen bestå af en¬
dast slarfvor och trasor, så vill jag hellre att mina kommit-
tenters utgifter ökas med en eller annan riksdaler, än att be-
väringsungdomen vid ett hastigt inträffande krig skulle vara i
saknad af kläder. Vore fredliga tider för handen, så skulle jag
säga nej till detta anslag, men nu, då man icke kan vara sä¬
ker att ju icke landets söner måste gå ut för fosterlandets för¬
svar, kan jag icka neka min röst till beviljande häraf. An¬
slaget utgår blott för denna enda gång och kan icke vidare
komma att förnyas, då kläderna komma att vårdas af veder¬
börande beklädnads-direk tioner.»
Med Talaren instämde Johan Pehrsson från Upsala Län,
Johan Bergström, Anders Ersson och Pehr Olsson från Stora
Kopparbergs Län, Johan Petter Andreasson från Elfsborgs Län
med flere af Ståndets Ledamöter.
Nils Nilsson från Orebro Län: »Jag är af samma tanka
som Herr Gråå uti sin reservation uttalat, och kan icke hel¬
ler instämma med den föregående Talaren. Jag anhåller att
vidare skriftligen få utveckla mina tankar i ämnet.»
Härefter uppläste Talaren följande skriftliga anförande:
»Då det synes våra omöjligt att beveka vår krigsförvält¬
ning till att minska militärlyxen i allmänhet, inser jag rätt
väl, att det ej låter sig göra till att förmå den, att på sätt ofta
inom detta Riks-Stånd yrkats, låta beväringsmanskapets fredliga
vapenöfningar förrättas med egna kläder, emot en lämplig slit-
nings-ersättning. Men att förse beväringsmanskapet med dubbla
munderingar, utom dess reservförråd, är i sanning ett så på¬
tagligt öfverflöd, att det måste förvåna något hvar, som det
ringaste tänker på saken. Följden 'af att anskaffa särskild pa¬
rad-.eller som man så kallar den »lif-mundering» och särskild
»exercis-mundering» blef, att under den långa tiden mellan mö¬
tena persedlarne å förråderna mera multnade bort, än förnöttes,
och då beväringsynglingarne skulle behöfvas för landets försvar
vore behofvet af nya beklädnadspersedlar nästan lika stort,
som om ej mer än en mundering funnits. - Det är dessutom
alltför öfverdrifvet, att ej lä till 20,000 beväringsmunderingar
kunna i farans stund anskaffas utan de afskräckande svårig¬
heter, som Utskottet förespeglar; ty i:o synes det ej vara
tänkbart att Regeringen skulle utsätta landet för ett så plötsligt
öfverfall af en fiende, att med Sveriges läge folket ej hade nå¬
gra veckorsttid att förfärdiga några hundra till tusen munde¬
Den 29 Juni. 413
ringar inom hvarje regementes stånd; 2:o bör det besinnas,
att hela vår indelta armée är under fred försedd med dubbel
beklädnad, samt att mången af dess manskap har användbara
persedlar derutöfver, som tillhöra honom. Således är det lätt
att kunna påräkna, emot ersättning till indelta regementerna,
ganska användbara munderingar, hvilka lätt ändras efter bevä¬
ringsmanskapets behof. Med ett ord: allt hvad som skulle
hållas ständigt färdigt i förråd, utöfver ett tillräckligt antal
munderingar för en klass beväring, och reqvisita för den andra
klassen, vore en gifven misshushållning, bortödande medel,
hvarmed man eljest i behofvets stund kunde anskaffa både
flera och bättre beklädnader, än de i förråden förmultnade.
Jag anhåller om återremiss och yrkar, att, sedan Rikets Stän¬
der redan beviljat 258,666 R:dr 32 sk. till anskaffande af
nya beklädnader och utredningspersedlar, Utskottet endast måtte
föreslå att för framdeles anskaffning och underhåll deraf utöfver
de [iå ordinarie Staten anslagna 26,666 R:dr 32 sk. bevilja
27,353 R:dr 16 sk. såsom Extra anslag att under åren 1853—
36—37 från Riksgäldskontoret utgå.»
Häruti instämde Johan Johansson från Orebro Län, med
flere.
Peller Jönsson från Jönköpingslän: »Om det ginge an
att hushålla i denna fråga, så vore jag visserligen böjd derför,
men jag är af samma tanka som den, vice Talmannen Svartling
och Ola Månsson framställt, och tror derföre att det icke låter
sig göra. Må vi lifligt minnas och tänka på huru det gick
med vårt landtvärn under 1808 och 1809 årens krig. I den
ställning, uti hvilken vi nu befinna oss, vill jag icke göra mig
saker till ett afslag af det äskade anslaget, ty vi kunna icke
veta hvilken dag eller månad beväringens biträde kan påkallas.
Det har här blifvit nämnd t, att munderingen vore tillräcklig
sådan sorn den nu är, men så är icke förhållandet, åtminstone
i Jönköpings Län, ty der är redan brist på de nuvarande enkla
behofven för exercisens fullgörande. Beväringen sammandrages
der först till mönstring och en del får derefter genast åter¬
vända till hemorten, då det ej finnes tillräckligt klädespersedlar
för deras qvarblifvande. Sedermera få de fjorton dagar efter
midsommar åter samlas, och de flesta slita egna skjortor,
strumpor och skor, ty Kronans .persedlar bestå blott af skrä¬
piga paltor; somliga mössor hafva skärmar, andra icke o. s. v.
Jag vili icke och är ingalunda belåten med, att mina söner
eller drängar -skola vara på detta sätt utstyrde. Nu, då hela
Europa skakas af krigsoroligheter, är det tid att vara beredd
på hvad som komma skall och, ifall hela vår heväring skall
414
Den 29 Juni.
utrustas, så förslår knappt nog hvad som nu blifvit hegardt,
och vi skola komma ihåg att 60,000 munderingar icke i ett
ögonblick kunna förfärdigas. Jag vill icke att någon skall kunna
rättvisligen göra mig den förebråelsen, att svårigheter och
olyckor skola till följe af vår sparsamhet träffa våra barn och
dem, som skola i nödens tid försvara fäderneslandet. Jag in¬
stämmer, som jag förut nämnt, med Ola Månsson och vice
Talmannen Svartling.»
Denna åsigt delades af Josef Holm, Anders Sundholm och
J. G. Wasmuth från Stockholms Län, Jon Hansson från Wester-
Norrlands Län, Gabriel Andersson från Elfsborgs Län, Nils
Svensson från Blekinge Län jemte en stor del af Ståndets öfriga
Ledamöter.
Jonas Petter Danielsson från Calmar Län: »Vid första på¬
seendet synes visserligen det begärda anslaget vara nog drygt,
och man skulle gerna önska att deruti kunna vinna någon ned¬
sättning; men då detsamma gäller landets söner och skulle helt
och hållet komma dem lill godo, tvekar jag ingalunda att be¬
vilja detsamma. Nu hafva våra beväringsynglingar utseende af
snart sagdt hamnbusar, och vi kunna föreställa oss hvilket in¬
tryck på landets söner skall åstadkommas derutaf, att foster¬
landet i farans stund består dem dålig eller ingen beklädnad.
Jag önskar ytterligare framställa mina åsigter i följande skrift¬
liga anförande:
Under förutsättning att Rikets Ständer, i enlighet med
hvad Kongl. Maj:t i dess Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof äskat samt Rikets Ständers Stats-Utskott
tillstyrkt, skulle, för uppsättande af nödig beklädnad åt Bevä¬
ringsmanskapet, utöfver den för innevarande år redan-anvisade
summa af 258,666 R:dr 52 sk. banko, bevilja det för åren
1835 och 1836 föreslagna belopp af 477,333 R:dr 16 sk. banko
att med hälften hvartdera året utgå, torde någon möjligen
anse det för beklädnadens underhållande af Kongl. Maj:t jem¬
väl begärda årliga anslag af 54,000 R:dr, utöfver det belopp
af 30,000 R:dr, som dertill blifvit af Kongl. Maj:t inom ansla¬
get till försvarsverket anvisadt, icke' under de 3:ne åren
1854—1856 vara till fulla beloppet erforderligt. Att detta an¬
slag oförminskadt beviljas, är dock af behofvet högt påkalladt,
desto mer sora dermed måste underhållas sammanlagdt 25,000
beväringsmanskaps-munderingar, nemligen ej allenast redan be¬
fintliga 20,235 munderingar, utan äfven de 4,765 beklädnader,
sorn derutöfver erfordras för undvikande af de såväl för Stats¬
verket, som för jordegare i allmänhet samt inqvarteringsgifvare
högeligen tryckande kostnader, hvilka genom de dubbla heva-
Den 20 Juni.
415
Tingsmötena förorsakas. Af Krigs-kollegii till Kongl. Maj:t un¬
der den l:ste Juli 1853 afgifna underdåniga Betänkande och för¬
slag angående ordnande af beväringsmanskapets materiel, synes,
att kostnaden för 20,235 munderingars underhållande, samt
slitningsersättning åt manskapet för begagnandet af egna s. k.
småpersedlar, uppgått under de sistförflutna 5 åren till 67,000
R:dr banko årligen. Med denna summa har det dock ej varit
Kollegium möjligt att på behörigt sätt vidmakthålla materie-
len, hvadan ock under nämnde tid endast 5,035 stycken va¬
penrockar och ett lika antal lägermössor kunnat anskaffas och till
manskapet utdelas; och hafva äfven, i följd häraf, 15,200 om¬
gångar af beväringsmanskapets jackor och lägermössor måst be¬
gagnas, de förra under en tid af 15 till 18 år och de sednare,
eller mössorna, under en tid af ända till 28 år.
Till bestridande af nyssnämnde till 67,000 R:dr uppgående
utgifter har Kollegium till sin disposition endast egt ofvanom-
förmäide 30,000 R:dr inom anslaget till försvarsverket i all¬
mänhet samt 26,666 R:dr 52 sk., af Rikets Ständer beviljadt
årligt extra anslag, eller tillsammans 56,666 R:dr 32 sk. banko.
Återstående 10,333 R:dr 16 sk. hafva måst anvisas på ansla¬
get till indelta arméens utredning, hvaraf åter blifvit följden
att gamla stammens remtygs- och utredningspersedlar samtka-
potter så sent kunnat mot nya utbytas, att, då de derefter
blifvit till beväringsmanskapet öfverlemnade, de redan befun¬
nits i nästan kassabelt skick, synnerligast hvad beträffar ka-
potterna, hvilka derföre också endast kunna såsom täcken i
beväringsmanskapets tält användas. Enligt hvad af det nu an¬
förda visar sig har det till en del på indelta arméens bekost¬
nad hittills utgångna beloppet ej varit tillräckligt ens till un¬
derhållande af 20,255 munderingar, och Krigs-kollegium har af
sådan anledning, samt för att visa hvad för ett fullständigt ord¬
nande af beväringsmanskapets materiel erfordrades, yid sitt ofvan-
åberopade underdåniga Betänkande bifogat uträkning å under¬
hållskostnaden för 25,000 munderingar, hvilken kostnad, med
beräkning af 10 års slitningstid för persedlarne, uppgår till den
i Kongl. Majrts Nådiga Proposition uppgifna summa af sam-
manlagdt 84,000 R:dr banko. Härigenom skulle ock det för
indelta arméens utredning beviljade anslag icke behöfva för
beväringsmanskapet anlitas och således utbytet af remtyg och
kapotter' kunna ske tidigare, än sorn hittills egt rum.
Sedan Rikets Ständer på ordinarie stat uppfört det hittills
beviljade extra anslaget 26,666 R:dr 32 sk. banko, att med
nästa ordinarie statsreglering eller från och med 1855 utgå,
eger Krigs-kollegium med nämnde år till underhåll af bevä¬
ringsmanskapets materiel en tillgång af 56,666 R:dr 32 sk.,
416
Den S9 Juni.
hvadan det återstående årliga hehofvet sålunda utgör 27,353
R:dr 16 sk., och alt sislberörde summa, lika med öfriga af
Kongl. Maj:t begärda extra anslag får med innevarande år utgå,
är desto nödvändigare, som, i följd af öfverfiyttande på ordi¬
narie stat, af förut omförmälde extra anslagsbelopp 26,666
R:dr 52 sk., Kollegium i motsatt fall för detta år till ifråga¬
varande ändamål endast eger disponera de inom anslaget till
försvarsverket i allmänhet tillgänglige 50,000 l\:dr, hvaraf
likväl mer än tvåtredjedelar erfordras till slitningsersättning
för småpersedlarne, samt dessutom materielen, i följd af otill¬
räckligheten af det hittills bestådda anslaget, nu erfordrar högre
kostnader för att kunna i brukbaFt skick bibehållas, än om för un-
derhållsbestyret tillräckliga medel alltid varit att tillgå, så att sam¬
ma bestyr kunnat med tillbörlig omfattning fortgå. Dessutom och
då nyssberörde 50,000 R:dr tillika med det nu begärda extra
anslaget 27,555 R:dr 16 sk., utgöra endast 37,555 R:dr 16
sk. kommer, äfven i händelse af Rikets Ständers bifall till
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, en brist af 26,666 R:dr 32
sk. att för innevarande år uppstå, och hvilken brist måste genom
möjligen blifvande besparingar under påföljande år ersättas.
Om deremot Rikets Ständer skulle vägra att bevilja det
meromförmälde extra anslaget 27,533 R:dr 16 sk., så kan den
i Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition framställda organisations¬
plan icke genomföras, utan materielen kommer att inom kort
tid återförsättas i samma bristfälliga skick, hvari den f. n. be-
finnes och hvarur densamma genom de begärda anslagens be¬
viljande skulle, till väsendtlig fördel för manskapet, i afseende
så val för dess helsa som tjenstbarhet kunna höjas.
På grund af hvad jag , nu vördsammast anfört, anhåller jag
om bifall till Stats-Utskottets Betänkande i förevarande fråga.)/
Johannes Nilsson från Skåne: »Flera gånger hafva på detta
rum framställningar blifvit gjorde Om inskränkning eller upp¬
hörande af beväringsexercisen, men då dessa alltid aflupit frukt¬
löst, så får man väl taga frågan från en annan sida och be¬
trakta den ur en annan synpunkt. Det är visst sannt att an¬
slagssumman är stor och betydlig, men då en ledamot af Stats¬
utskottet upplyst, att det förråd af munderingspersedlar, som
för närvarande finnes, består blott af slarfvor, så böra vi be¬
vilja anslaget för att icke, om ofrid och örlog uppstår, behöfva
drifva ut våra söner såsom fänad i kriget. Skulle också de
anskaffade munderingspersedlarne framdeles icke komma att i
krig begagnas, så behöfva vi ändock icke ångra beviljandet af
anslaget, ty vi hafva då den vinsten att få behålla våra söner
hemma och hafva fred i landet. Bonde-Ståndet får alltid draga
Den 89 Juni.
417
tungan af kriget, dels derigenom att det mäste tillsläppa sina
söner till dess utförande och dels bekosta medlen dertill. Jag
vill icke göra mig skyldig till afslag af denna punkt, utan bi¬
faller densamma.»
Med denne Talare instämde E. M. Falk från Skaraborgs
Län, Pehr Bengtsson från Calmar Län, Nils Andersson från
Christianstads Län, Jöns Pehrsson från Blekinge Län, jemte flere
af Ståndets öfrige Ledamöter.
Henrik Andersson från Orebro Län : »Då jag i Utskottet
instämt uti herr Gräås reservation, så synes deraf hvad åsigt
jag hyllar. Denna åsigt vidhåller jag ännu. Jag motsätter mig
anslaget icke derföre, att ju jag är lika så varm som många
andra för att beväringen skall vara väl klädd, men jag hem¬
ställer om man någonsin sett vår beväring hafva nya kläder,
ehuru 54,000 R:dr årligen dertill blifvit anslagne. Det heter
i Utlåtandet: »jemlikt den framlagda planen för beväringsman¬
skapets fullständiga beklädnad och utredning, borde detta man¬
skap, i likiiet med de indelte och värfvade trupperne, vara för-
sedt med 2:ne munderingar, nemligen en exercis- och en lif-
mundering, den förra för att under fredstid begagnas i daglig
tjenstgöring och den sednare beräknad att användas endast vid
särskildt anbefallde tillfällen». Jag tycker att dessa motiver ej
äro fullt tillfredsställande, ty daglig tjenstgöring-mätte väl icke
komma i fråga för beväringsmanskapet. En mundering tyckes
härvidlag vara nog, och illa är att lägga två sådana i förråden
för att derstädes multna. Jag vill derföre instämma med Nils
Nilsson från Örebro Län och yrkar, på af honom anförde skäl,
återremiss af ifrågavarande punkt.»
Häruti instämde Anders Jonsson från Skaraborgs Län.
Mauritz Sahlén från Wester-Norrlands Län: »Samma för¬
hållande, som blifvit öfverklagadt från öfrige trakter af riket,
eger äfven rum lil i Norrland, ty der har beväringsmanskapet,
af brist på munderingspersedlar, fått begifva sig till sina hem¬
orter efter mönstringen och 44 dagar derefter åter inställa sig,
hvilket verkat krångel, kostnader och stort obehag både för
husbönder och de beväringsskyldige. Jag finnér visserligen att,
genom beviljandet af detta stora anslag, mina kommittenter
komma att blifva svårt belastade; men jag tror, alt ingen i
detta fall skall klaga, ofcli jag kan icke motsätta mig anslaget,
utan bifaller detsamma, under instämmande med dem, som förut
talat i samma syftning, såsom vice Talmannen Svartling med
(lere.»
Bonde-St. Prot. viri Riksd. 1853 —1854. P. 27
418
Den 20 Juni.
Denna åsigt delades nf Erik Larsson från Wester-Norr-
lands Län.
Vice Talmannen Svartling: ».lag har hegart ordet egent¬
ligen blott i anledning af ett uttryck uti Nils Nilssons från
Örebro Län skriftliga anförande. Han talar der om niilitärlyx.
Jag beklagar verkligen, att Stockholms Läns beväring nu icke
längre är qvar å Ladugårdsgärdet, l.y då skulle jag erbjuda
honom att taga i ögonsigte hurudant utseende dessa bevärings-
ynglingar hade. Det kunde ingalunda sägas'stöta på militärlyx, utan
fastheldre på militärelände, och då man såg dessa ynglingar
hemta vatten uti någon pöl, kunde man taga dem för allt an¬
nat utom soldater. Han har äfven sagt, att uti bebofvets stund
på några veckor hundratusen munderingar skulle kunna för»
färdigas, men jag frågar: hvilken orimlig 'kostnad skulle icke
uppstå att i en sådan brådska få ett dylikt kolossalt arbete
fulländad!? Detta, tillika med bans yttrande om militärlyx, är
vid detta tillfälle ingalunda tillämpligt.»
David, Andersson: »Att erkänna förut begångna fel är vis¬
serligen påkostande, men jag tror alt det dock bör ske, då
man finner sig hafva begått några sådana. Jag bar verkligen
begått ett fel, då jag trott upplysningen redan hunnit sprida
sig så långt, att vi icke vidare skulle råka uti några krig. Jag
har äfven gjort mig den ölverspända förhoppningen, att bevä¬
ringen icke skulle behöfva andra än sina egna kläder vid de
årliga mönstringarne och öfningarne. Jag finner nu mitt miss¬
tag, och tror att vi ganska lätt kunna råka uti krig. Vid så¬
dant förhållande, och då många beväringsynglingar äro så fat¬
tige, att de ej kunna bekosta sig fullständiga klädespersedlar,
samt då det synes att en ständig fred icke är att påräkua, så
måste vi tänka på utrustandet af allmogens söner, att de kunna
stå ut emot köld, väta och väderlekens inverkan. Våra söner
äro icke legde, ulan skola utan betalning och vedergällning
försvara fosterlandet. Jag kommer alt bevilja anslaget, ehuru
det väl kommer att drygt låta känna sig. Och ehuru jag väl
skulle kunna ensam bekosta klädespersedlar åt mina söner —
jag har blott två sådana — så torde det dock vara svårt, om
icke alldeles omöjligt, för många andra alt göra detsamma.
Detta ger mig anledning att påyrka anslagets beviljande, på
det allmogens söner må kunna med raskt och frimodigt hjerta
gå emot fienden, då de se att fäderneslandet gör allt hvad det
kan för deras fullständiga utrustning. Väl bar man äfven här
sagt, att beväringen icke behöfde mer än en klädnad och att
två sålunda äro för mycket, likasom alt beväringen icke öfvar
sig hvarje dag. Jag kan icke gilla dessa åsigter, ty det är in¬
Den 29 Juni.
419
gen säkerhet att icke de snart nog kunna få gå ut i fält och
alt icke kriget kanske fortsattes under flera år. Sådant visar
historien förut hafva egt rum, och om man tänker på landt-
värnets öde 1808, då regeringen rättvist fick uppbära tadel för
försumlighet i sina åtgärder, så tror jag att vi böra undanböja
ali rättvis beskyllning lör nidskhet i samma afseende; hvarföre
jag anser att Utlåtandet måtte i denna punkt af Ståndet god¬
kännas.»
Med David Andersson förenade sig Magnus Månsson och
Anders Jonsson från Östergöthlands Län samt Lars Rasmusson
från Götheborgs och Bohus Län.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Ehuru många före¬
gående Talare yttrat sig i samma anda och mening som jag
hyser, vill dock äfven jag uttala min öfvertygelse i ämnet.
Den föreslagna summan är visserligen stor, men den bör lik¬
visst, efter mitt förmenande, icke afslås, ty i förevarande fråga
finnes ej sådana skäl att iakttaga hushållning, som vid många
andra tillfällen. Man har bär talat om militärlyx, men om
samme Talare gjorde besök på exercisplatsen hemma i min
ort, så skulle han troligen komma på helt andra tankar, än
dem han nu yttrat. Icke heller tror jag att tvenne munde¬
ringar äro för mycket åt beväringen. Jag har sett bevärings-
ynglingar utstyrda i gamla slitna linnebyxor och mången räcka
finger åt en slik utrustning. Här om någonsin gäller ordsprå¬
ket : »som du är klädd så är du hadd», och jag skulle derföre
högeligen önska, att ingen måtte här uppträda för att motsätta
sig detta anslags beviljande. Afven i min ort har beväringen,
af brist på munderings- och utredningspersedlar, måst exercera
i 2:ne omgångar, till stor skada för jordbruket. På dessa sam¬
manlagda skäl måste jag på det varmaste förorda och gilla nu
ifrågavarande del af Utlåtandet.»
Johan Lekberg från Örebro Län: »Då man känner, alt
Statens alla disponibla medel skola utgå innan vi hinna afsluta
Riksdagen, så drager jag icke det ringaste i betänkande att
bifalla ifrågavarande anslag, helst det gäller beklädnad åt våra
egna söner. Som jag är till alla delar förekommen af David
Andersson, så inskränker jag mig till alt helt och hållet förena
mig med honom.»
Anders Bäckström från Norrbottens Län: »Utom det att
jag förenar mig med vice Talmannen Svartling, vill jag till-
lägga, att i Norrbottens Län blott hälften af beväi ingsynglin-
garne kan exercera på en gång, endast till följd af brist på
kläder. De persedlar, som finnas, utgöras af blott trasor och
420
Den °20 Juni.
\
slarfvor, såsom jag med egna ögon sjeif sett. Hos hvilka felet
härför ligger känner jag icke, och jag vill blott yrka bifall till
Utlåtandet i nu förevarande del.o
Georg Nyqvist: »Sedan åtskillige Talare här tydligen hafva
påpekat, att Ståndet är böjdt för att bifalla det anslag, som
blifvit äskadt, då vi kanske inom ett eller annat år kunna
hafva kriget stående för dörren, så vill icke heller jag mot¬
sätta mig beviljandet af den begärda summan. Då det här
blifvit sagdt, att beväringen nästan på alla ställen är klädd
snart sagdt endast i trasor, så vill jag dock till mitt bifall bi¬
foga det förbehåll och den önskan, att de beviljade medlen
måtte väl och till sitt rätta ändamål användas; ty skulle sam¬
ma system, sorn hittills gjort sig gällande, få fortfara, så blir
ändock beväringen illa klädd, och då är det detsamma om man
beviljar större eller mindre summor lör ernåendet af det åsyf¬
tade ändamålet, Jag tror det vara ganska nyttigt att fram¬
hålla denna önskan, på det att den må kunna ernå någon verk¬
ställighet.»
Häruti hördes instämma Anders Andersson och Elof An¬
dersson från Wermland samt Lars Gustaf Andersson från Elfs¬
borgs Län.
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson från Södermanlands
Län: »Det behöfves bär icke omnärnnas utaf hvilken dålig be¬
skaffenhet beväringsmanskapets munderings- och utredningsper¬
sedlar äro, ty förhållandet härmed är allmänt bekant, af alla
medgifvet och af mig särskildt kändt sedan 185-4 års Riksdag,
dä jag var Ledamot af Stats-Utskottet. De förut beviljade an¬
slagen till detta ändamål hafva åtgått till ersättning åt bevä-
ringsynglingarne för de klädespersedlar, hvilka de sjelfva be¬
stått sig. Regementscheferne ingingo med underdånig anhållan
till Kongb Majit att få taga soldatmunderingarne att hänga på
beväringen, och sedermera fattades -beslut att den' skulle exer¬
cera i två terminer under hvarje år. I närvarande tid anser
jag det vara vådligt att vägra nu ifrågavarande anslag. Antalet
af beväringsynglingar tillvexer för hvarje år, och derföre for¬
dras äfven nu större utredning, än som förut varit behöflig.
Visserligen är den föreslagna summan stor, men behofvet är
äfven stort, ifall, såsom troligt är, beväringsmanskapet kommer
att ställas på krigsfot. Det är i sanning hardt att nödgas för¬
öka sina kommittenters bördor, men jag vågar icke ikläda mig
ansvaret attafslå detta anslag, då det är af den mest ömmande
och maktpåliggande beskaffenhet, och derföre vill jag med min
röst bidraga till beviljande af detsamma.»
Den 29 Juni.
421
Med forre vice Talmannen förenade sig Carl Olsson från
Södermanlands Län, Jöns Erik Eriksson frän Orebro Län och
Carl Dahlgren från Elfsborgs Län.
Jonas Christoffersson från Wermlands Län: »Jag vill upp¬
lysa, att i Wermland beväringen af brist pä kläder måste öfvas
i 2:ne omgängar. Beväringen är der, likasom på andra stäl¬
len, utstyrd i paltor. Jag önskar bifall till Utskottets förslag,
och att medlen måtte väl och till det afsedda ändamålet an¬
vändas.»
Bengt Gudmundsson från Hallands Län: »Vid föregående
Riksdagar har flere gånger fråga om beväringsbeklädnaden före¬
varit och äfven flera motioner i andra Stånd blifvit väckte att
beväringen skulle sjelf bestå sig kläder och i ersättning erhålla
så kallade slitningspenningar. Jag har alltid motsatt mig dessa
förslag, ty den fattige, sorn blott eger en enda tröja, och denna
kanske dålig till på köpet, bör icke stå i ledet med den, sorn
eger en bättre. Brokig blefve dessutom alltid en sådan trupp.
Utlåtandet innehåller, att hvarje beväringsyngling skulle erhålla
2:ne munderingar, och detta är icke för mycket; men anskaf¬
fandet deraf kommer troligen icke i fråga förr, än de behöfvas,
d. v. s. förr än en eller två klasser af beväringen blifver satt
på krigsfot. Det är ej för mycket att de då erhålla en uy
mundering att värna sig mot köld och oväder, och om de
hittills hafva hjelpt sig fram med sina lappade och slitna klä¬
der sä är det derföre, att de varit sammandragne till öfnings-
läger under den vackraste och blidaste årstiden. Kläde och
öfriga persedlar skulle under tiden uppköpas och till behofvets
stund förvaras uti förråderna. Att de hittills varande munde¬
rings- och utredningspersedlarne varit otillräcklige, ser man deraf,
att beväringen öfver nästan hela riket måst förrätta sina vapen-
öfningar under 2:ne terminer. Då det nu finnes tillgångar
att anslå af öfverskotten, så vet jag ej huru dessa kunde bättre
och jemnare fördelas, än till anskaffande af klädespersedlar för
alla landets söner, då deras hjelp påfordras till fäderneslandets
försvar. Representanterne från Nerike och Westmanland hafva
visSerligen saft sig på tvären inot detta, förslag, men vi få nog
se, när fråga blir om anslag till hamnbyggnader, kanaler och
jernvägar, om de icke då vilja hafva sin dryga del med af
dessa anslag. Jag har icke kunnat vara stillatigande i denna
fråga, och önskar att Ståndet måtte bifalla förevarande del af
Utlåtändet.»
Anders Åhdin från Kronobergs Län: »Då så många före¬
gående Talare yttrat sig vilja bifalla detta anslag, så kan det
synas öfverflödigt att jag, som är af samma tanka sorn dessa,
422
Den J>9 Juni.
nu uppträder. Men äfven jag vill uttala min mening i detta
vigtiga ämne. Jag tror icke, att våra kommittenter skola blifva
missnöjde med beviljandet af detta anslag, då vår beväring icke
någon enda dag kan vara säker för erhållande af uppbrotts-
ordres. Då saken närmast rörer våra och våra kommittenters
söner, så böra vi icke motsätta oss det begärda anslaget. Här
har blifvit sagdt, att på vissa håll beväringen är illa kladd;
så är icke förhållandet i min ort numera, ty der fick bevä¬
ringen nya munderingar nästförflutne år; men då jag bott nära
lägerplatsen i 20 års tid, kan jag mycket väl erinra mig, att
förhållandet varit annorlunda, och att beklädnaden derstädes förr
varit mycket usel. En Talare har ordat om lyx, derföre att
2:ne munderingar skulle bestås beväringen; detta är val det
minsta antal, som behöfves i fält, och att hafva eri mundering
i reserv, kan väl ingalunda kallas någon lyx. Jag vill icke
vidlyftigare utbreda mig öfver ämnet, utan yrkar bifall till
ifrågavarande punkt och förenar mig med dem, sorn förut talat
i enahanda syftning.»
A. J. Sandstedt från Jönköpings Län instämde.
Petter Jönsson; »Jag är i det närmaste förekommen af
Bengt Gudmundsson. Man har här sagt, att det vöre en öfver¬
drifven lyx, att hvarje karl egde två munderingar. Detta kan
jag icke inse och det vore läsligt illa, om han icke egde åt¬
minstone så mycket kläder, ty om den ena munderingen ut¬
göres af t. ex. blaggarnsbyxor och till den andra klädnaden så¬
dana plagg funnes af vadmal eller kläde, så kunde sådan tid
komma, att beväringskarlen behöfde använda båda dessa plagg
på en gång. Hvad medlens rätta användande angår, så lär val
ingen vara okunnig derom, att det åligger Riksens Ständers
revisorer att granska huru med dem förhåller sig. En lif-
och en släp-mundering, såsom utgörande både lön och städja,
anser jag ingalunda vara för mycket, och minst borde anskaf¬
fandet deraf bestridas i detta Stånd, då frågan närmast rörer
våra söner och vårt tjenstefolk. I likhet med Johannes Mils¬
son medger jag, att det mest glädjande skulle vara, att dessa
båda klädningar icke behöfde användas; ty då behöfde våra
ynglingar icke gå ut emot fienden, utan kunde inom fädernes¬
landet sköta sina fredliga värf och sysselsättningar. Jag vill
icke vara vidlyftigare ; ty skälen för bifall af Utskottets för¬
slag äro för mycket öfvervägande; hvarföre jag yrkar anta¬
gande af detsamma och anser att det vore i hög grad olämp¬
ligt, om Ronde-Slåndet återremitterade ifrågavarande del af
Utlåtandet.»
Häruti förenade sig Anders Sundholm och Olof Johansson
från Stockholms Län.
Den 29 Juni.
423
Måns Månsson från Calmar Län: »Jag ville icke afpruta
en enda skilling på detta anslag, otn jag kunde vara säker och
förvissad derom, att beväringen efter beviljandet deraf klefve
rigtigt och bättre klädd än förut; men jag tror icke att så kom¬
mer att tillgå. Såsom förhållandet nu är, så kan man åtminstone
icke tala om militärlvx. Uti de upplysningar, hvilka min Lans-
kamrat J. P. Danielsson från Krigs-kollegium förskaffat sig, fin¬
ner roan, att munderings-persedlarne utlemnas till bevärings¬
manskapet, när de äro nästan utslitne. Vore jag säker derpå,
att sunaman verkligen komme beväringen till godo, så skulle
jag gerna vilja öka på den till dubbelt.»
Gabriel Andersson från Elfsborgs Län: »Så mycket är ta-
ladt i denna sak att vidare ordande häröfver synes öfverflödigt,
hvarför jag också blott vill tillägga några ord. Samma om¬
ständigheter, som från många andra ställen blifvit omtalade,
råda äfvenledes i min ort, nemligen att en sådan brist på be-
väringsmunderingar förefinnes, att beväringen icke på en och
samma gång kan öfvas, och att hälften utaf persedlarne äro så
förslitne, att de aldrig borde begagnas. Det nu ifrågavarande
anslaget är hvarken för högt, eller begärdt till något onödigt
ändamål, utan, efter mitt sätt att se, både nyttigt och gag-
neligt. Sorgliga minnen från Sveriges fordna krig inställa sig
sjelfmant för våra sinnen vid behandlandet af denna fråga; och
jag vill ingalunda göra mig skyldig att med min röst hafva bi¬
dragit lill en ofördelaktig utgång »f densamma, eiler att neka
tillräckligt med kläder och nödvändigt underhåll åt dem, som
af pligtens bud manade, och ej för lön, värna ett älskadt fo¬
sterland. De, som sagt, att det vore öfverflödigt att bevilja nå¬
got,, hafva icke gjort sig reda för förhållandet, lika litel som
den, hvilken ordat orri militärlyx. Skall beväringen ut i fält,
kunna 2:ne munderingar ingalunda anses för lyx. På dessa
grunder mäste jag tillstyrka bifall af Utlåtandet.»
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Jag
vill blott gifva tillkänna, att jag beviljar det äskade anslaget.»
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Jag måste bekänna,
att jag i början af diskussionen var frestad att biträda den åsigt,
som hyste betänkligheter vid att antaga Utskottets förslag af
den orsak, att man kan fråga: hvar skola medel och pennin¬
gar tagas. Det heter dock: »ingen regel utan undantag» och
här är verkligen ett undantag för handen. Vi veta, att under
en följd af år utgjorde anslaget till bestridande af bevärings¬
manskapets vapenöfningar endast omkring 84,000 R:dr årligen
och att de dermed fingo försiggå så godt de kunde. Vapenöf-
ningarne förkortades och folket utrustades efter omständighe¬
424
Deri 29 Juni.
terna och fick herga sig så godt möjligt var. Såsom en Ta¬
lare nämnt gick nästan liela anslaget åt tili ersättning åt be¬
väringsynglingarne för begagnande af egna skor och skjortor,
med mera dylikt. — Jag har egentligen fästat mig vid ordet
militäriyx i denna fråga. Detta ord är ingalunda väl valdt;
ty det kunde visserligen mången gång hafva egt tillämpning
under fredens lugn på den stående armeen och de värlvade
trupperna, men kan ingalunda användas i fråga om bevärings¬
manskapet. Jag känner detta ganska noga utaf den erfarenhet,
jag haft, då jag låtit mina egna söner fullgöra sin bevärings¬
skyldighet, och da jag kommit under fund dermed att passande
kläder alls icke funnits, utan blott utslitna trasor blifvit fram-
tagno ur förråden. 1 hvarje Län hafva beväringsynglingarne
fått exercera i 2:ne omgångar, och följden derutaf har varit, att
de, sorn sist blifvit kommenderade lill öfning, genast fått på¬
taga sig de paltor den nästföregående klassen nyssafklädt. Hade
mina barn icke haft eget finne m. m. att ömsa när behofvet
så kräfde, så hade de varit illa deran under denna tid. Hvar
och en vet, att en stor del af beväringsynglingarne icke hafva
mera än en skjorta eller två högst, isynnerhet de legde, som
äro ganska många. Vi måste väl i första rummet fästa afse¬
ende derpå, att bland alla anslag icke något (innes mera nöd¬
vändigt än det, som kan förskaffa landets barn behöflig bekläd¬
nad, om de skola inträda i aktiv tjenstgöring. Om också icke
något krig utbryter, sä är detta anslag likväl icke bortkastadt;
ty de anskaffade förråden kunna vårdas och besparas samt indrag¬
ning göras af underhållskostnaden. Häruti ligger icke heller
något ondt. Jag hemställer, om vi icke kunna vara öfverens
derom, att det icke är ett offer på lyxens altare att gifva en
trupp hvad den för sin tjenstbarhet nödvändigt behöfver, utan
snarare ett rent nödtvång. Jag bifaller detta anslag och tror
det vara bättre att iakttaga hushållning i sådana fall, der an¬
slagen kunna undvaras och der de icke bestämdt ingå uti na-
tionalbenofvet, än här, då nödvändigheten kräfver dess bevil¬
jande.»
E. M- Falk från Skaraborgs Län: »Jag är icke bland deras
antal, som gerna vilja bifalla förhöjda anslag, men då denna
summa är afsedd att komma landets blomma, fosterlandets sö¬
ner, till godo, så lemnar jag gerna milt bifall under liflig ön¬
skan, att medlen måtte väl och behörigen användas till uppnå¬
ende af det afsedda ändamålet.»
L. G. Sandberg från Westerbottens Län: »I likhet med
den siste värde Talaren är icke heller jag böjd för beviljande
af ökade anslag, men i nu förevarande fall vill jag icke hafva
Uc/t 59 Juni.
425
pä mitt samvete ett afslag. .lag vill äfven upplysa, att i We¬
sterbotten måste exercisen med bevaringsynglingarne försiggå i
2:ne omgångar blott af brist på beväringspersedlar, till stor
men och tunga för landlmannen. Jag tillstyrker bifall till an¬
slaget.»
Gustaf Hultman från Orebro Län: »Ehuru jag är full¬
komligt öfvertygad derom, att detta anslag, liksom de förut be¬
viljade, är öfverflödigt tilltaget, så vill jag icke dess mindre ej
med min röst göra mig saker till att hafva vägrat detsamma;
hvarför jag förenar mig med alla dem, som talat för bifall
dertill och godkänner Utskottets Utlåtande i denna del.»
Henrik Andersson från Orebro Län: »Jag vill icke för¬
länga diskussionen, som efter vanligheten blifvit långvarig och
till en del öfverflödig, men då någon sagt, att jag yrkat afslag
till Utlåtandet, så vill jag upplysa, att jag icke motsatt mig an¬
tagandet af detsamma, men väl deremot att dubbla munderin¬
gar skulle anskafläs. Jag tror nemligen, att det ganska väl
går an att nästkommande Riksdag bevilja hvad som nu felas,
eller att gifva medel till anskalländet af en klädnad denna Riks¬
dag och till en annan mundering nästföljande Riksmöte. Nu
synes det verkligen, som meningen vore att helt och hållet
länsa Statskassan. En Talare har sagt att här finnes öfver¬
skott; men derpå tviflar jag högeligen, ty när Statsregleringen
väl blifvit uppgjord, så tror jag att man skall finna motsatsen.»
Guslaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »I början af dis¬
kussionen var äfven jag villrådig, om anslaget borde beviljas
eller icke, ty så stora summor äro redan förut beviljade, att
jag icke vet, hvarifrån medel härtill skola tagas; men då jag
nu från alla orter hört klagan föras öfver beväringsbeklädna-
dens uselhet, så vill jag bifalla anslaget, med förbehåll att medlen
väl användas, på det att en dylik klagan hädanefter icke må
förspörjas.»
Bengt Gudmundsson: »I)å mina ord kanske icke voro nog
tydliga, när jag förra gången yttrade mig, så vill jag förklara
hvad jag menade med öfverskott. Om man beräknar stats¬
inkomsterna och de af ordinarie Statsregleringen kända behof-
ven, så visar sig verkligen ett öfverskott, hvilket kan och bör
tillgodogöras för bestridande af de extra ordinarie anslagen un¬
der åren 1855, 1856 och 1857. Är den värde anmärkaren
nöjd med denna förklaring, så behöfva vi icke vidare härom
tvista, hvarom icke, kan jag ej hjelpa att våra åsigter i denna
del icke kunna öfverensstämma.»
Ofverläggningen ansågs nu fulländad och, då Talmannens
426
Den 29 Juni.
framställda proposition, pä bifall med öfvervägande Ja besva¬
rades, så var ifrågavarande moment af Ståndet godkändt.
S:dra Momentet :
Härvid yttrade Ola Månsson från Skåne: »Som Ståndet
vet, så finnes ett anslag af 50,000 R:dr förut beviljadt i och för
detta ändamål oell uppfördtå anslaget till försvarsverket i allmän¬
het. Ytterligare liar för bevärinsmunderingarnes underhåll ett
anslag af 54,000 R:dr ansetts nödvändigt och af denna summa
hafva Rikets Ständer uppfört 26,666 R:dr 32 sk. på ordinarie
Statsregleringen. Detta anser jag äfven vara fullt tillräckligt
för det afsedda ändamålet, eller persedlarnes underhållande till
en början, i följd hvaraf jag äfven förmodar, att de föreslagna
27,553 R.dr 16 sk. nu icke kunna erfordras, då munderingarne
ännu icke ens äro färdiga och äfven, om så vare, icke kunde
behöfva något till sitt underhåll under de första åren.»
Häruti instämde vice Talmannen Svartling, Henrik Anders¬
son från Orebro Län, Jöns Pehrsson och Nils Svensson från
Blekinge, Johannes Nilsson från Skåne och J.ars Ilasmusson frän
Götheborgs och Robus Län, jemte större delen af Ståndets öfrige
Ledamöter.
Ofverläggningen var slutad och sedan Talmannens framställ¬
ning på bifall blifvit med Nej besvarad, beslöt Ståndet, uppå
förnyad proposition, att till Utskottet återremittera ifråga varande
moment jemte dervid gjord anmärkning.
4.-o Topografiska korpsens arbeten:
Bifölls.
Utskottets hemställan i anledning af Herr G. Edenhjelms
hos Ridderskapet och Adeln afgifna och lill Utskottet remitte¬
rade Memorial, Lief härefter af Ståndet godkändt.
% 5.
Föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152, angående
extra Statsanslag till föremål, tillhörande Sjöförsvars-deparfe-
mentets handläggning.
1 :sla punkten föranledde diskussion, derunder sig yttrade:
Henrik Andersson från Orebro Län skriftligen:
»Ehuru jag tror, att det varit ett misstag att sammanslå
anslagen till seglande och roende kustförsvaret samt att sam¬
manblanda deras förråder, vill jag dock icke alldeles underkänna
de skäl, som Utskottet åberopat, för att icke nu, under närva¬
rande förhållanden afskilja anslagen. Men vi håfve för våra
Den 29 Juni.
427
ögon bevisen, att det vore ett olyckligt misstag, om man ut¬
tömde landets tillgångar på anskaffning och underhåll af ett
större antal linieskepp, och försummade att underhålla vår
ännu ej alldeles förfallna, nyttiga och ändamålsenliga skärgårds¬
flotta, samt underläte att begagna ångkraften, så väl för det
seglande försvar, vi kunna tänka på att vidmakthålla, som för
användande af skärgårdsförsvaret och skärgårdsfartygs bogsering
m. m. Vi se nemligen Westmakternes stora ilottor i Östersjön
inskränkta i sin verksamhet, just af brist på skärgårdsfartyg;
och det oaktadt de till stor del genom ångkraft äro i tillfälle,
att, oberoende af lugnt väder eller vindar, framkomma genom
farlederna. Intet tydligare bevis behöfves på klokheten af
deras påståenden, som föreslagit, att hufvudsakligen bygga vårt
sjöförsvar på ångkraft och skärgårdsflotta.
Då nu det icke kan eller bör döljas, att följden af sjö-
försvars-anslagens sammanslående, och så ätt säga hela sjöför¬
svarets koncentrerande i Carlskrona, varit den, att sedan skär¬
gårdsflottans vidmakthållande i det goda skick, den lör tio år sedan
ännu egde, blifvit tillbakasatt och all anledning är att det ytter¬
ligare kommer att lå stå efter för linieskepps-systemets befor¬
drande; samt derjemte alltför litet synes förberedas för ång¬
kraftens begagnande, då vi ej ega några ångfregatter, endast
få ångkorvetter och högst ringa smärre, för skärgårdskriget
lämplige, väl bevärade ångfartyg och bogserfartyg, så anser
jag, att Rikets Ständer åtminstone bordt fästa uppmärksam¬
heten härpå, samt vidtaga någon åtgärd för att äfven derå fä¬
sta Regeringens.
Jag anhåller derföre om återremiss af Utskottets Utlåtande
angående herr Rinmans motion; och vågar vördsamt föreslå:
»att Utskottet målte tillstyrka Rikets Ständer, att
»hos Kongl. Maj:t i sammanhang med extra ansla-
»get för »iståndsättande af flottans fartyg och etablise-
»menter», framställa den önskan, alt Kongl. Maj:t
»täcktes framförallt låta vidtaga sådana anstalter,
»som betrygga Riket om ett fullständigt skärgårds-
»försvar, samt om alla de fördelar för sjöförsvaret,
»som ångkraftens användande dervid kan erbjuda.»
Ola Månsson: »Herr llinmans motion äfser, att Stats-Ut-
skottet skulle föreslå en fördelning af anslaget mellan stora
och lilla flottan. Denna kan Utskottet icke verkställa, utan
mäste öfverlemna densamma åt Kongl. Majit; hvarföre jag an¬
ser det vara bäst att bifalla ifrågavarande punkt.
Ofverläggningen var slutad och på af Talmannen framställd
proposition blef denna del af Utlåtandet utaf Ståndet godkänd.
428
Den 29 Juni.
å:dra punkten.
Härvid yttrade Henrik Andersson skriftligen:
»Utgående från de åsigter, jag redan har vågat framställa,
i afseende på angelägenheteu att fästa Kongl. Maj:ts uppmärk¬
samhet uppå vigten af sjöförsvarets ordnande, hufvudsakligen
på skärgårdsförsvaret, samt på ångkraftens begagnande för detta
och för det yttre försvaret, i stället att nedlägga stora kostna¬
der för fullföljande af linieskepps-systemet, får jag yrka åter-
remiss äfven af ifrågavarande punkt.
Detta sker dock icke för att bestrida sjelfva det ifrågava¬
rande extra anslagets anvisande, i fall det skulle för förutnämnde
ändamålsenliga anordning af sjöförsvaret behöfva af Kongl.
Majit disponeras; men jag gör det, på det att Rikets Ständers
beslut icke må anses såsom ett medgifvande, att den af chefen
för Sjöförsvars-departemenlet vid Riksdagens början framlagda
plan till sjöförsvarets organisation vore af Rikets Ständer gillad.
Denna plan utgår nemligen derpå, att utom linieskeppen
»Carl X1H» och »Carl Johan» samt de under nybyggnad va¬
rande linieskeppen »Stockholm» och »Skandinavien», af hvilka
två redan äro ämnade att förses med ångmachin och propeller
och de andra två, såsom dugliga dertill, förmodligen äfven blifva
det, skulle följande linieskepp, nemligen »Försigtigheten», »Gustaf
den Store», »Prins Oscar», »Fäderneslandet» och »Dristigheten»,
hvilka såsom gamla icke lära förtjena att med ångkraft förses,
likväl påkostas reparationer och hållas i tjenstgöringsstånd med
uppbörder o. s. v. Endast skeppet »Manligheten» skulle ej
vidare påkostas reparation.
Ingen enda Fregatt ifrågasattes att förses med ångtnachin
och propeller, blott tre ångkorvelter uppgifvas såsom vid 1857
års slut befintlige, samt nio ångfartyg för flottan, hvaraf likväl
en del blott med 6 hästars kraft, således icke en gång tjenlige
till bogsering af skärgårdsfartygen, hvilkas brukbara antal väl
uppgifves temligen stort; men att döma af de ringa medel, som
åt dem disponeras, nog lärer sammansmälta »under skjul på
land». Sådan är den plan, som ibland annat utvisar, att till
dessa gamla seglande linieskepps och fregatters reparationer
och komplettering till inredning och inventarier fordras stora sum¬
mor, hvilka besparade skulle erbjuda medel till ett vida starkare
och tjenligare sjöförsvar med krigsångfartvg och skärgårdsflotta.
Det är detta, som jag måste anse för inledande landet
åter i ett system, som ej kan underhållas och som, öfversligande
våra krafter, så val i fråga om medel sorn personal, skulle
vålla, att det vi kunde åstadkomma för ett mera tids- och
ändamålsenligt sjöförsvar skulle försvåras eller försummas. Jag
Den 29 Juni.
429
har redan åberopat hvad erfarenheten nu visar oss, under de
stora sjömakternas krig i Östersjön; jag tror, att alla nu äro
ense om att rätt uppskatta de erfarne mäns varningar, som
redan längesedan i vårt Iand visat faran af att för ett seglande
linieskepps försvar försumma skärgårdsflottan och ångkraftens
tillgodogörande vid sjöförsvaret. Jag yrkar derföre återremiss
af denna punkt, med anhållan hos Utskottet,
att tillstyrka Rikets Ständer beviljandet af ifråga¬
varande anslag, under förklarande, att Rikets Ständer
hysa den öfvertygelse, att om dessa medel företrä¬
desvis begagnades till ångkraftens användande för
de linieskepp och fregatter, sorn anses dertill lämp¬
lige, samt i öfrigt till anskaffande af tjenlige krigs-
ångfartyg och bogserfartyg för skärgårdsflottan, sjö¬
försvaret skulle deraf draga större nytta, än af
medlens användande till de äldre örlogsfartyg, som
ej för ångkraft kunna inrättas.
Öfverlemnande till Utskottet, om det så finnér
lämpligare, att förena dettä mitt förslag med det
redan vid förra punkten uppgifna, samt i alla fall
att lämpa ordalagen efter hvad Utskottet vid förnyad
pröfning anser tjenligast, anhåller jag, att detta mitt
anförande måtte få återremissen åtfölja.»
Georg Nyqvist från Wermland: »Jag instämmer helt och
hållet med Henrik Andersson och vill tillägga, att då ingen
möjlighet för oss är att för närvarande åstadkomma en större
flotta än den, som nu ligger under utrustning i våra hamnar,
synes det mig vara bättre att söka skaffa oss en mäktig skär¬
gårdsflotta, såsom varande mest lämplig för vår belägenhet,
och att fästa oss vid hvad de förtjente männen grefvarne Pla¬
ten, fader och son, i detta ämne föreslagit och verkat. Vi
kunna tydligen se, att de stora sjömakterna kunna på en enda
timma nedgöra allt, hvad vi mäkta åstadkomma i afseende på
linieflottan. Ser man på det närvarande förhållandet i Öster¬
sjön, så hade Engelsmännen troligen kunnat'uträtta långt mera,
än hvad de nu gjort, i fall de haft tillgång på grundgående
fartyg, och de torde än en rundelig tid få ligga overksamme
i afvaktan på sådana. Den enda affär, hvaruti de uträttat
något, har blifvit verkställd med grundgående fartyg. Jag ön¬
skar derföre, att allt, hvad Rikets Ständer nu anslå för sjö¬
försvaret, må användas till skärgårdsflottans förökande, och
icke påkostas den stora flottan tili större del, än som erfor¬
dras för att fullborda det, som redan blifvit påbörjad t. Skär¬
gårdsflottan synes mest motsvara vårt lands behof, ehuru en
430
Den S9 Juni.
annan mening härom tyckes vilja göra sig gällande hos Rege¬
ringen.»
Häruti hördes instämma E. M. Falk från Skaraborgs Län,
vice Talmannen Pehr. Eriksson från Wermland, Jöns Erik Eriks¬
son och Guslaf Hultman från Orebro Län, Erik Ersson från
Dalarne, med flere.
Ola Månsson från Skåne: »Jag känner verkligen icke till,
hvilket vapen, som är bäst passande för vårt lands läge, an¬
tingen en skärgårdsflotta eller en linieskeppsflotta. Så mycket
vet jag dock, att Regeringen icke har framlagt någon plan att
bygga nya linieskepp, utan endast att underhålla dem, som vi
redan hafva. Skärgårdsflottan kan vara ganska bra och an¬
vändbar i vikar och sund, men kan svårligen uträtta något
på öppna hafvet. Huru skulle Engelsmännen kunnat komma
öfver Nordsjön och till Östersjön, om de blott egt kanonjol-
lar? Man ser huru svårt våra kanonjollar och kanonslupar
hade att frakta sig öfver blott till Gottland. Skärgårdsflottan
består af en stor mängd fartyg, och jag har af sjöoflicerare
hört, att skärgårdsvapnet ingalunda blifvit tillbakasatt. Man
har sagt, att om vi komma ut med våra linieskepp och fre¬
gatter, desamma genast skola skjutas i sank. Må så vara!
Men om vi ej gifva oss i färd med en bestämd öfvermakt,
utan förena oss med en annan flotta, så böra äfven dessa få
skepp kunna göra stor nytta. När föregående punkten af detta
Utlåtande blifvit bifallen, så anser jag att äfven den nu ifråga¬
varande bör godkännas.»
Denna åsigt delades af Johan Gustaf Wasmuth från Stock¬
holms Län, Petter Jönsson från Jönköpings Län, Pehr Erik
Andersson från Westmanlands Län, Carl Dahlgren från Elfs¬
borgs Län, Erik Rudberg från Calmare Län, Pehr Nilsson från
Malmöhus Län, med flere Ledamöter af Ståndet.
Vice Talmannen Svartling: »Jag är helt och hållen
förekommen af Ola Månsson och instämmer följaktligen uti
hans yttrande. Jag har talat med chefen för Sjöfors vars-De¬
partementet i detta ämne, och att dömma af de upplysningar,
jag då erhöll, så kommer nog skärgårdsflottan att af Regerin¬
gen omhuldas lika mycket, som den stora flottan.»
David Andersson från Hallands Län: »Äfven jag är före¬
kommen af Ola Månsson och förenar mig uti hans yttrande.
Jag tror, att jag dertill har så mycket större skäl, som den
utaf Ståndets Ledamöter i Utskottet, hvilken eger största kun¬
skapen om detta ämne, icke reserverat sig emot Utskottets
beslut, i följd hvaraf jag också anser, att vårt och Statens
bästa är väl förvaradt och bifaller ifrågavarande punkt.»
Den 29 Juni.
431
Häruti instämde Carl Olsson från Södermanlands Län,
Anders näckström, från Norrbottens Län och Nils Svensson från
Blekinge Län, med flere.
Georg Nyqvist: »Om man fäster sig vid diskussionens
gång, eller huruvida man har mer eller mindre kännedom i
ämnet, så tyckes det som litet hvar skulle anse sig ega känne¬
dom i detta fall. Man har sagt, huru skulle Engelsmännen
hafva kunnat komma ofver Nordsjön, i fall de blott haft ka¬
nonbåtar och smärre fartyg till sin disposition? Men det vet
man val, att skärgårdsflottan är till blott för kusternas för¬
svar, och att de större sjömakierne måste hafva både större
fartyg och skärgårdsfartyg. Jag vill icke bereda den stora
flottans förfall, men jag anser icke skäl vara att bygga flera
större fartyg, än dem vi hafva, utan blott underhålla dessa,
och dessutom tillse, att skärgårdsflottan hålles i godt och till¬
börligt skick; ty enligt min tanka är det hon, som i nödens
stund kommer att skydda vårt land emot fiendens framfart.»
Bengt Gudmundsson från Hallands Län: »Antingen man
är sjöman eller icke, bör man uttala »sin åsigt i ämnet; ty
derföre äro vi hitkomne. Jag vill blott uttala den önskan,
alt afseende må fästas på skärgårdsflottans behof framför linie-
flottans. Striden om deras mer eller mindre värde, har blifvit
utkämpad vid flere föregående Riksdagar. Jag tviflar på, att
den Ryska flottan är af mycket större värde, än den vi för
närvarande ega, åtminstone har man hittilldags ännu icke
sett mycket af dess verksamhet. Afven vår flotta kan tro¬
ligtvis icke mycket gagna och dess största värde ligger tro¬
ligtvis uti dess kraft att kunna försvara Gottland, om det gäl¬
ler. Jag hoppas ock, att den Svenska Regeringen tillser, i
(al! vi blifva invecklade uti krig, att våra vänner och allierade
hafva linieskepp och att vi ega skärgårdsfartyg att skydda och
försvara våra kuster. I)å vår mening stannat- vid en uttalad
önskan, bifogad Utskottets Utlåtande, så ser jag ingenting ondt
ligga deruti, och uttalar mitt bifall till summans utbetalande,
samt tror att Styrelsen tager i betraktande vår yttrade me¬
ning, och jemkar samt fördelar summorna af anslagen efter
hvad häst och nyttigast är.»
Häruti instämde Nils Andersson från Skåne.
Henrik Andersson: »Det vore visserligen nyttigt, om vi
haft någon inom Ståndet, sorn väl kände till detta ärende, och
jag tror att vi litet hvar äro osäkre deruti, då Ståndsbrodren
Matts Pehrsson är frånvarande. Jag har alltid hört sägas, att
skärgårdsflottans iståndsättaride är af högsta behof påkalladt,
432
Oen 29 Juni.
och jag har till och med hört Sjöministern säga, att Sverige
icke kan försvara sig endast med en linieflotta; också har jag
blott menat att skärgårdsflottan i främsta rummet bör iord-
ningsställas framför den stora flottan. Jag har äfven vågat tro,
att framställandet af blott och hartsen önskan, det skärgårds¬
flottans interessen icke måtte försummas, icke1 borde vara obe¬
haglig för Regeringen, utan snarare tvertom öfverensstämmande
med dess egna åsigter, och kari således deruti icke se något
ondt.»
Ola Mänsson: »Det vore i sanning ganska ledsamt, om
jag sårade någon genom mina ord, då jag sade, att svårligen
någon af oss kunde fullständigt afgöra förelrädet emellan de
båda vapnen, ^.skärgårds- och liniellottan. Det förutan kunna
vi väl ändock hafva både sundt förnuft och godt omdöme.
Då Regeringen icke föreslagit någon nybyggnad af iinieflottarr,
utan blott underhållandet af de skepp, vi redan hafva, och när
Henrik Andersson sagt sig hafva hört af Sjöministerns egen
mun, att skärgårdsflottan skall omhuldas, samt att den andra
skall underhållas, så länge den finnes, så vet jag i sanning icke,
hvartill en sådan framställning tjenar, som den han föreslagit
Ståndet alt afgifva.»
Ofverläggningen förklarades slutad, och efter af Talmannen
framställd proposition, blef ifrågavarande punkt af Ståndet god¬
känd.
Emot detta Ståndets beslut reserverade sig Henrik An¬
dersson från Orebro Län.
Hulje punkten. Hifölls.
§ e.
Till handläggning förekom Stats-Utskottets Utlåtande N:o
458 angående ifrågaställde extra Statsanslag till föremål, till¬
hörande Civil-Departementets handläggning.
1 :sta punkten. Bifölls.
'2:dra punkten, angående anslag för hamnbyggnaden vid
Borgholm på Öland.
Härvid yttrade J. Rudberg från Calmar Län, skriftligen :
, »Med all glädje ser jag nu, att Stats-Utskottet bifallit Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående anslaget till förbättrande
af en hamnbyggnad vid Borgholms stad på Öland; det är då
godt att någon gång se att Öland blir ihågkommet, för alla de
stora skatter, öns invånare till Staten öfverlemna. Staden Borg¬
holm har sjelf, utan bidrag af något) annat än af de i staden
Den $9 Juni.
433
boonde niliske och verksamme köpmän, arbetat sig fram nästan
så godt som från infot; ty första anläggningen af denna stad
var ingenting annat än en stenkulle, hvarest några smärre hus
funnos samt en landnings-plan för en mindre del af öns fiskare.
N11 har likväl staden kommit i en temmeligen vacker ställ¬
ning, så att manga vackra hus, både enskilde och allmänna, äro
der uppbyggde, såsom ett prägtigt skolhus, hvilket äfven såsom
kyrka begagnas, ett stadshus; äfven har stadens borgerskap
förskaffat sig en särskild postexpedition, sorn- stadens invånare
i flere år underhöllo, fastän det nu blifvit till postkontor öfver¬
flyttad!. Nu återstår blott för deras hamn en byggnad af större
vigt. Ehuru staden tillförene nedlagt stora kostnader till den¬
sammas förbättrande, har likvist mången köpman lått förlora
flere tusende Hulr i denna hamn. Jag vill blott nämna en
enda af denna stads köpmän, som egde 2:ne fartyg, hvilka han
hade lastade med spanmål, färdiga att derifrån afsegla, men
inom några timmars förlopp uppvexte från det utanför lig¬
gande hafvet en sådan storin, som med den grufliga svallsjö,
som från det öppna hafvet inrullar i denna hamn, vorp fartyg
med last inom en kort stund förlorade, hvilket tillskyndade
egaren af fartygen stora förluster af (lere tusende R:dr och
försatte honom i obestånd att drifva sin handelsrörelse; hvadan
slutligen mäste göra cession. Sådane exempel kunna mycket ofta
inträda. Seglare från andra orter, som ofta behöfva söka hamn
vid Borgholm, kunna icke begagna densamma i dess nu varande
skick, utan i dess ställe måste de söka hamn åt Smålands-sidan
i skärgården, hvilket mången gång förorsakar den sjöfarande
olägenheter och äfven förluster.
Då nu Borgholm är den enda stad, Oland eger, samt
i följd deraf mycket besökt af öns allmoge; och ett hamnställe
som möjligen bör beredas staden till någon lättnad för sin rö¬
relse, hvilket äfven för landets invånare mången gång vore till
stor nytta, för att derstädes med sina farkoster under storm¬
väder söka skydd, så är då genom detta anslag, ehuru otill¬
räckligt, likväl en stor lättnad vunnen för staden.
Sedan jag nu visat behofvet af detta anslag, samt då Ut¬
skottet med noggrannhet tagit detta i betraktande och lillstvrkt
detsamma, så fordrar min pligt såsom ombud från Öland, ej
allena för min enskilda del, utan äfven för det allmänna, att för
Stats-Utskottets Ledamöter af detta Stånd a flagga min tacksägelse,
fiir den osparda möda de egnadt för framgångs vinnande i denna
sak. Äfven hos de öfrige af mina Ståndsbröder kommer jag
att stanna i förbindelse, då jag hoppas att äfven af detta Stånd
Ronde-St Prot. vid Piktd. 185.4 — 1854. 9it
434
Den 29 Juni.
vinna bifall, och tror för öfrigt att det vinner bifall i de öf¬
rige Stånden.»
Ofverläggningen förklarades slutad och ifrågavarande punkt
blef af Ståndet bifallen.
5:dje, -ä:de, 5:te, 6:le, 7:de, 8:de och 9:de punkterna bi-
föllos.
10:de punkten blef, på begäran af vice Talmannen Svart¬
ling tills vidare förbigången.
Likaledes förbigicks l!:te punkten, efter derom af David
Andersson från Halland gjord hemställan.
tS:te punkten, angående anslag till öppnande af en kanal¬
ledning mellan liskilstuna och Mälaren, föranledde diskussion,
derunder sig yttrade:
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »De anslag, som till¬
styrkas på enskilde motionärers .framställningar, äro alllid äf-
ventyrliga att bifalla. Jag har hört, att i förevarande fall flere
qvarnar, smedjor och bruk äro belägne vid den ström, hvars
sänkning nu är föreslagen, och hvilka verk Staten måste in¬
lösa med en så dryg lösepenning, att den troligen komma att
gå till mycket större belopp, än kostnaden för hela kanal¬
anläggningen. Allt detta är emellertid icke med ett ord omnämndt
i kostnadsförslag^, ehuru qvarnens värde är för mig uppgifvet till
80,000 Hulr, lörutom värdet af de smedjor, som vid samma
ström äro belägna. I den händelse att Stats-Utskottets Leda¬
möter icke erhållit kännedom om dessa omständigheter, så bör
deuna punkt af Utlåtandet återremitteras, på det att en grund¬
ligare undersökning måtte försiggå, så att man må få kunskap
om rätta förhållandet och dymedelst undvika de dryga kost¬
nader, som utaf dessa verks inlösande skulle blifva en följd.»
Häruti instämde Anders Pehrsson och Johan Johansson från
Östergöthlands Län, Erik Earsson från Wester-Norrlands Län,
L. G. Sandberg från Westerbottens och Anders Bäckström från
Norrbottens Län, m. fl. Ledamöter af Ståndet.
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson från Södermanlands
Län: »Med den kännedom, jag har om lokalen, och den sträck¬
ning ifrågavarande kanalanläggning skulle erhålla, känner jag
icke någon qvarn, smedja eller bruk, som kunde komma
ifråga att rifvas; ty der sådana verk finnas, kommer kanalen
att ledas förbi och icke göra dem den minsta skada, då de få
bibehålla allt sitt förra vattenförråd. Jag kan väl föreställa
mig, att här är fråga om Nyby qvarn och bruk, och hade
fråga varit om att utrifva eller lösa dessa verk, så hade kost¬
Den 29 Juni.
435
naden derför bordt ingå uti kostnadsförslaget för kanalanlägg-
ningen. Då sådant nu emellertid icke skett, så kan man der¬
utaf nogsamt se, att någon sådan åtgärd icke heller är af be-
hofvet påkallad.»
Vice Talmannen Svartling: »! anledning af Petter Jöns-
tons anförande, får jag förklara, att jag anser honom vara gan¬
ska illa underrättad om beskaffenheten af ifrågavarande före¬
tag. Jag har äfven skatlat mig underrättelser härom och de
äro af helt annan art. Jag har dessutom det förtroende lill
Stats-Utskotlets Ledamöter att, om förhållandet varit sådant,
som den förste Talaren omnämnt, de säkerligen härför redo¬
gjort uti sitt Utlåtande. Någon slags ovilja mot företaget
måtte här vara verkande; det må nu vara kommet från
hvilket håll, som helst, och som provinsen Södermanland icke
förut erhållit särdeles mycket Statsbidrag för underlättande af
sina inre kommunikationer, så anser jag allt skäl vara för han¬
den att bevilja ifrågavarande anslag.»
Häruti hördes flere Ledamöter af Ståndet instämma.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Vid genomseende
af ifrågavarande punkt utaf Utlåtandet synes summan verkligen
vara alltför högt tilltagen för att ensamt af Staten ulgifvas till
vinnande af ett så litet ändamål. Eskilstuna stad ligger icke
mera än |:dels mil ifrån Thorshälla och således skulle kanalen
icke blifva af särdeles betydlig längd, då icke större afstånd
skiljer dessa städer. Väl kostar nu transporten af varor dessa
orter emellan temligen mycket; men om man emot denna kost¬
nad beräknar räntan på ifrågavarande Statsmedel, så tror jag
att den sistnämnde blefve öfvervägande, och att Staten tillskyn¬
dades en större förlust, lin vinningen vore för staden Eskilstuna.
Äfven har det varit föreslaget att anlägga en jernväg emellan
dessa städer. Då jag emellertid icke anser förhållandet vara
nog utredt för att kunna bevilja en så stor summa, som den
nu föreslagna, så mäste jag yrka återremiss af denna punkt,
på det att Utskottet måtte blifva i tillfälle att närmare granska
de omständigheter och förhållanden, som med detta anslag stå
uti sammanhang.»
Med denne Talare förenade sig Olof Pehrsson från Wester¬
bottens Län.
Carl Olssun från Södermanlands Län: »Oaktadt jag är bo¬
ende ganska nära den föreslagna sträckningen af kanallinie!) har
jag dock aldrig hört talas 0111 de hinder för en kanalanlägg¬
ning emellan Eskilstuna och Thorshälla, hvilka Petter Jönsson
bär uppräknat ; ty hvarken något bruk eller några qvarnar
436
Den SO Juni.
finnas |>å denna sträckning. Ett stort herg ligger emellan ström¬
men och kanallinie!), som skulle komma att gå .alldeles på si¬
dan om den förra. Något utrifvande eller något utlösande af
de omtalade verken kan således aldrig komma i fråga. Trans¬
porten från Eskilstuna är nu ganska dyr, och omkostnaderna
derför utgöra årligen minst 10,000 R:dr franko, och då derstä¬
des bland mycket annat tillverkas machiner af en särdeles stor
tyngd, så vore en kanalanläggning derifrån af alldeles obe¬
räknelig nytta. Särskild fördel skulle äfven Staten afen sådan
kanalanläggning draga till följd af de lättare transporterna från
dess derstädes belägna gevärs-faktori, 'J ill följe af hvad jag nu
anfört, önskar och hoppas jag, stl Ståndet måtte bifalla ifråga¬
varande punkt af Utlåtandet.»
Vetter Jönsson: »1 anledning af hvad vicp Talmannen Svart¬
ling anfört, så vill jag |>åminna mig att hundratusen Jfiksda-
ler förra Riksdagen beviljades til! underlättande af sjökommu¬
nikationer inom Södermanland, som icke kommit till stånd.
Lika rasande kan äfven nu gå, och jag styrkes i följe derutaf
ännu mer i min förmodan, att jag icke häfver så orätt. Ganska
säkert är, att kanalen kommer att taga allt vattnet, med sig
och om Hjelmare)), såsom föreslaget är, framdeles skulle kom¬
ma att sänkas, så blir kanalen helt torr. Hvad nytta kommer
en torr kanal att medföra? Jag yrkar fortfarande återremiss,
och orri Utskottet kan skaffa sig säkrare upplysningar, än det
hittills erhållit, så skadar detta ingalunda.»
Ola Mansson: »Uti det kostnadsförslag öfver kanalanlägg¬
ningen, som inom Siats-Utskottet varit förevisadt, har icke nå¬
got förekommit om rifning eller' inlösning af vattenverk, bruk
eller qvarnar, ])å man måste antaga, alt alla utgifter deruti måste
vara upptagna, så kunna aldrig några högre eller andra utgifter,
än de nu begärda, någonsin komma i fråga. Någon bättre upp¬
lysning än den som Utskottet redan fått, vinnes säkerligen icke,
isynnerhet då kosluadsförslaget blifvit genomgånget och gran-
skadt utaf Styrelsen öfver väg- och vattenbyggnader inom Ili¬
ket. En annan sak är, om man vill helt oell hållet afstå an¬
slaget; men i sådant fall bör man icke yrka återremiss på de
af Petter Jänsson anförda grunder. Euligt min tanka vore det
likväl skäl- att söka uppmuntra Eskilstuna samhälle genom att
underlätta dess transporter, då denna stad är den bästa jern¬
man ufakturstad, vi inom vårt land ega. Vid förra Riksdagen
beviljades visserligen 100,000 R:dr tili en annan kanal inom
Södermanland för alt sammanbinda sjöarne inom Haga härad
af denna provins; men då denna kanalanläggning icke blifvit
företagen, så anser jag att anslaget till en kanal från Eskils¬
Den 99 Juni.
437
tuna stad hör i stället bifallas. Då anslaget afser förbättring
af våra inre kommunikationer och äfven koinmer Staten till
godo genom billigare transporter från dess gevärsfaktori i Eskils¬
tuna, så önskar jag att ifrågavarande punkt måtte af Ståndet
godkännas.»
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson: »Här har blifvit an¬
märkt, att anslaget skulle vara för stort och att nyttan af en
kanalanläggning emellan Eskilstuna och Thorshälla icke skulle
motsvara räntan ai det på samma arbete nedlagda kapital, men
jag tror mig kunna försäkra, att femtusen R:dr om året utgör
blott en ringa del af transportkostnaden mellan dessa begge
städer: En kanalanläggning skulle bereda lättnad både för sta¬
den och den omkringliggande landsbygden. Hvad här blifvit
sagdt om Hjelmarens sämming inverkar ej det ringaste på detta
företag; dels är denna fråga nu nästan förfallen och äfven, om
ej så vore förhållandet, skulle kanalen derutaf ingenting lida,
då den alltid kommer att bibehålla samma vattenhöjd nedan¬
för Eskilstuna till Thorshälla, såsom ligganda fem fjerdingsväg
ifrån fallet. Jag hoppas att Ståndet beviljar de nu begärda
400,000 R:dr, då Södermanland ännu ej fått något annat
anslag, än de. 100,000 lt:dr, som förra Riksdagen anslogos
till kanalanläggning uti de inre delarne af Södermanland;
men hvilken penningesununa icke blifvit använd, då aktie¬
teckningen till detta företag afstannade, sedan förespeglingarom
anläggandet af en jernväg derstädes kommo i fråga. Jag
hoppas och utbeder mig äfven Ståndets bifall på den grund,
att kanalanläggningen blefve af stor nytta för allmogen uti den
orngifvande landsbygden och för mängden af fattige arbetare uti
staden, hvilka icke ega några dragare, men ändock måste trans¬
portera sina rå-ämnen från hufvudstaden och skalla sina till¬
verkningar till samina ställe. Anläggningen är icke heller utan
interesse för Staten, då gevärsfaktoriet derstädes måste vidkän¬
nas mångfaldiga transporter både från och till Stockholm.»
Johan Joliunsson från Örebro Lätt instämde.
Anders Medin från Kronobergs Län; »Ståndsbrodren Piller
Jönsson kan väl icke hafva så synnerligen orätt uti sitt påstå¬
ende, då upplyst är, att förädlingsverk verkligen finnas vid sam¬
ma vattendrag, hvarom fråga nu är. Rlcfve dessa vattenverk
äfven lidande, så hade ilock Staten ej dermed att skaffa, utan
bolaget kommer derföre att ansvara. Emellertid anser jag den
begärda summan vara alltför dryg i dessa bistra tider och ön¬
skar, att frågan om dess beviljande mätte få lills vidare an¬
stå. Jag afstyrker alltså för närvarande bifall till ifrågavarande
punkt.a
438
Den 29 Juni.
Georg Nyqvist: »Med den lokalkännedom, jag eger om ifrå¬
gavarande trakt, kan jag lika med förre vice Talmannen Nili
Pehrsson och Carl Olsson upplysa, att inga vattenverk komma
att lida af den föreslagna kanalbyggnaden, och att vattentill¬
gången är så riklig, att brist derpå ingalunda kan uppstå genom
uppförande af de 2:ne projekterade sänkstussarne. Skulle er¬
sättning i något fall, det oaktadt, komma i fråga, så tillhör det
bolaget alt derför helt och hållet ansvara, och Staten ikläder
sig icke någon annan förbindelse, än ett ordentligt utbetalande
af det beviljade anslaget. Finnas icke några andra skäl att
förebringa emot företaget, än att verkstäderna skulle komma
att lida genom va t tenb rist, något som är alldeles omöjligt, då
vatten alltid derstädes finnes till öfverflöd; så finner jag allt
skäl vara för handen att bevilja den äskade summan.»
Vice Talmannen Svartling: »Återigen har jag blifvit nöd¬
gad att begära ordet i anledning af min vän Peller Jönson>
sednaste yttrande, deruti jag anser honom ånyo hafva begått
ett misstag, flan talte nemligen om Ifjelmarens sänkning och
aftappning och den menliga inverkan, sorn denna skulle utöfva
på den föreslagna kanalen. Jag vill dock erinra honom derom,
att, i fall denna sjös aftappande skulle utöfva en så förstörande
verkan på kanalen, den äfven i och med detsamma måste hafva
samma menliga följd för den nuvarande strömfåran, och att i
sådant fall de omtalta qvarnarne och smedjorna äfven då kom-
mé att stå på det torra, som man säger Jag tror således,
att han äfven i detta sitt påstående irrat sig.»
Bengt Gudmundsson: »Södermanland har verkligen varit
vanlottadt mot andra provinser derutinnan, att litet eller intet
blifvit gjordt för upphjelpande af dess inre kommunikationer.
Jag ville derföre gerna bereda denna provins någon fördel, ge¬
nom beviljandet af detta anslag, under den förmodan, att der¬
igenom blott billig rättvisa utöfvas. Hvad här blifvit anmärkt
om qvarnar och öfriga vattenverk, om brist och tillgång på
vatten o. s. v. har redan blifvit tillräckligen upplyst af det
till Utskottet inkomna kostnadsförslag. Styrelsen lör allmänna
väg- och vattenbyggnader, till hvars granskning och utlåtande
de ingifna handlingarne varit öfverlemnade, har derjemte upp¬
lyst att någon anmärkning mot den uppgjorda arbetsplanen icke
företett sig. Detta är ett och kanalen ett annat; det är nem¬
ligen skillnad på att ingen anmärkning mot arbetsplanen fin¬
ues och att inlösning af åtskilliga vattenverk möjligen kan kom¬
ma i fråga. Man har visserligen sagt att bolaget skulle kom¬
ma att härför i sådant fall ansvara; men jag tror, att då Sta¬
ten liksom lockat bolaget in på ett sådant företag, en gifven
Den 29 Juni.
439
följd derutaf skulle blifva, del bolaget verkligen skulle fram¬
komma med begäran om nya anslag, ifall någon inlösen af
dessa vattenverk skulle komma att ega rum. Jag anser såle-
de«, att cn återremiss icke är så alldeles ur vägen, för att få
hvarjehanda förekommande förhållanden härvidlag fullständigt
utredde och granskade.»
Petter Gabrielsson från Kronobergs Län instämde.
Petter Jönsson: »Jag motsätter mig icke beviljandet af
detta anslag derföre, att jag missunnar orten den lättnad vid
sina transporters verkställande, som den derigenom skulle vinna,
utan af den orsak, att jag alltid liksom drager mig tillbaka
för beviljandet af de anslag, som på förordande af enskilde
motionärer blifvit föreslagne. Jag är af den tror att regerin¬
gen alltid bör framställa förslag om verkställande af offentliga
arbeten, sedan vederbörande auktoriteter förut anställt under¬
sökning om nyttan och gagneligheten deraf. Man har sagt, att
kanalanläggningen skulle blifva fördelaktig för Eskilstuna ; men
jag tror att Staten fått uppoffra nog för detta lilla foster, som
den länge nog har underhållit, och hvilket man haft anledning
tro snart borde vara fullvext. Hvad de stora transporterna
från Eskilstuna faktori angår, så tror jag att detta icke till¬
verkar mer, än man beqvämligen kan taga på ryggen, oell på
detta sätt Iransportera till Thorshälla. Hafva nu Eskilstuna-
boerne något längre väg att transportera sina effekter på, än
den de skulle erhålla genom en kanals anläggande, så skall
man dock besinna att de äfven måste betala något för att få
sina transporter verkställda på kanal-linien. Mångå andra Län
hafva långt sämre kommunikationsmedel, än Södermanlands, och
kämpa med långt större svårigheter i sådant afseende, 8n detta
Län. Om vi någon gång skulle tänka på att spara in Statens
medel, så borde det ske just nu; och ehuru Utskottet troligen
lärer vidhålla sin mening, i fall icke en ytterligare utredning
föranleder till något annat resultat; så mäste jag dock fortfa¬
rande yrka på återremiss af denna punkt.»
Denna åsigt delades af Lars Andersson från Gefleborgs Län.
Förre vice Talmannen Ails Pehrsson: aJag vill tillägga
några ord för belysandet af hvad man här sagt, angående den
menliga verkan, kanalanläggningen skulle medföra på vattentill¬
gången vid de bredvid Eskilstuna ström liggande bruk och
qvarnar. I fall de beräknade sänkslussarne anlades ofvanför
Nyby bruk och qvarn, då skulle möjligen några minuters hin¬
der kunna inträffa vid slussarnes öppnande och en liten minsk¬
ning i -vattentillgången för dessa ögonblick ega rum; men nu
440
Den $9 Juni.
förläggas dessa slussar långt nedanför berörde bruk och qvarn,
sorn. sålunda derutaf aidrig kunna lida något mehn. Man har
här sagt, att någon betydligare transport icke förefinnes emellan
Eskilstuna och Thorshälla. Hvad trafiken dessa städer emellan
angår, vill jag dock upplysa, att emellan Thorshälla och huf-
vudstaden besörja 2:ne ångfartyg en regelbunden kommunika¬
tion 2:ne gånger i hvarje vecka, hvarförutan 5:ne seglande
fartyg derstädes ega jemn sysselsättning, och då Thorshälla sjelf
är en liten stad, så synes deraf följa alldeles nödvändigt, att
största trafiken utgår till och ifrån Eskilstuna. De inre delar-
uc af Södermanland hafva ganska ofullständiga kommunikations¬
medel, och Willåttinge och Oppunda Häraders invånare hafva
7 ä 15 mils väg att lärdas, innan de påträffa någon vatten¬
kommunikation. Obilligt vore således val icke, att dessa finge
någon lindring uti detta afseende genom åtnjutande af det nu
föreslagna anslaget, då så många andra orter förut i detta hän¬
seende åtnjutit fördelar. Ingalunda hehölver man frukta för
den ringa afkastningen af företaget; ty nog kommer densamma
att fullt ut betiicka räntan på det derå nedlagda kapitalet.»
Georg Nyqvist: »Då det utaf en af Stats-Utskottets Le¬
damöter blifvit upplyst, att alla de formaliteter äro iakttagna,
som erfordras för erhållande af ett Statsanslag, och det tillika
af de tvenne representanterne inom detta Stånd från Söderman¬
lands Län blifvit fullkomligen ådagalagdt, att de a! Peller Jöns¬
son framställda olägenheterna af den föreslagne kanalanläggnin¬
gen icke existera, så hemställer jag tili Ståndets bedömande,
om icke allt möjligt skäl finnes ali bifalla ifrågavarande punkt,
isynnerhet som beslutandet af en återremiss, utan skäl och
blott på en Ledamots infall, ingalunda kan vara rättsenligt och
medföra den ändring, man åsyftar. Det bör icke !å bero på
en enda Ledamot, att så utaf en nyck framdraga något för
tillfället hinderligt och derigenom tillintetgöra ett allmänt nyt¬
tigt företag. Jag kan icke för min del se annat, än att de
uppkastade tvifvelsmålen äro utaf förre vice Talmannen Nits
Pehrsson och Carl Olsson fullkomligen urvägenröjda och bifaller
alltså det begärda anslaget.»
Ola Månsson: »Att återremittera ett ärende af den orsak,
att man icke till dess utförande vill bevilja medel, är på sin
plats; men att återremittera den punkt, vinn hafva för händer,
för att derå erhålla en bättre och grundligare utredning, är blott
och bart ett svepskäl; ty någon sådan vinnes alldeles icke.
Jag kan icke godkänna den sats, man Ilar drifvit, att man bör
misstro enskilde motionärer och icke bifalla hvad på deras
förordande blifvit tillstyrkt; ty då skulle man i och med det¬
Den 29 Jutti.
441
samma underkänna sin egen motionsrätt och afsäga sig ende!
af sitt representalionskall. Södermanland bör enligt min tanka
erhålla det nu tillstyrkta anslaget, då ett lika stort redan förra
Riksdagen blef anordnadt på Södei tnanlands Län, ehuru det
sedermera ej dit utgått. Andra provinser äro bättre lottade,
och derföre är ett bifall härtill icke mer än billigt och rättvist.
Hvad man bär bland andi a orimligheter sagdt, att uti Eskilstuna
ej tillverkas mer varor, än som gerna kunde på ryggen forslas
till närmaste hamn, är alldeles grundfalsk!. Stora, lunga och
grofva machiner till alla möjliga industriella ändamål, samt
lokomotiver för jernvägar, med liera dylika pjeser, äro i san¬
ning ej lätta att taga på ryggen; ty under deni tror jag att
både knän och rygg skulle helt och hållet sjunka tillhopa, och
då en större myckenhet af sådana förutnämnde machiner i
Eskilstuna tillverkas samt derifrån måste transporteras, så tror
jag icke, att Peller Jönssons ifrågavarande snillrika skäl emot
nödvändigheten af en kanalanläggning derstädes eger det min¬
sta värde inför den lugna och allvarliga granskningen. Ett annat
och det enda dugliga skäl för en ålerremiss vore, att man icke
har råd att bevilja något anslag. Något annat skäl duger icke.»
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Jag fäster icke något'
afseende a hvad som här blifvit yttradt, att bruk och qvarnar
skulle behöfva inköpas och utrifvas för fullbordandet af den
föreslagna kanal-linien och kostnaden derför komma atf kastas
på Staten; ty jag hyser det förtroende till de inom Ståndet
varande representanterne ifrån orten och' till den distrikt-chef,
hvilken verkställt undersökningen, samt lill Styrelsen för all¬
männa väg- och vattenbyggnader, att de uppgifvit alla förhål¬
landen samvetsgrannt och noga, och det later icke tänka sig,
att dessa omständigheter, i läll de i verkligheten förefunnits,
icke då hade blifvit upptagna i kostnadsförslaget. Jag hyser
alltså icke någon fruktan för någon slags efterräkning. Deremot
har en annan betänklighet hos mig uppstått af den orsak, att
Utskottet föreslagit liela summans utgående såsom anslag, då
jag deremot föreställer mig, att man nu, såsom fordom skett,
bordt bevilja en tredjedel såsom anslag och två tredjedelar så¬
som lån; och man får ändå se sig om, huru Riksgälös-kontoret
kommer att slå sig ut i framliden. På dessa nu anförda skäl,
vill jag yrka ålerremiss af Utlåtandet i denna del.»
Peller Jönsson: »Jag hade ämnat anföra, då jag sist begärde
ordet, hvad Lars Larsson nu anmält och tycker att hans skäl
ega all giltighet. Att uti Eskilstuna på sednare tider så mångå
machiner blifvit tillverkade härleder sig från en mekanisk verk¬
stad, hvilken ligger utom staden, och det vore således blott
442
Den 39 Juni.
denna, sorn skördade största fördelen utaf kanalanläggningen,
då det är en känd sak att uti sjelfva staden tillverkas blott
egentligen finsmide. Vinsten af en kanalanläggning blir i alla
möjliga fall icke stor. Både förut oell nu anförda grunder
föranleda återreiniss, hvilken jag fortfarande påyrkar.»
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson: »Jag anhåller 0111
öfverseende hos Ståndet derför, att jag måste med några ord
ännu en gång genmäla de Talare, som sednast yttrat sig, då
de lagt Stats-Utskottet till last, att hafva beviljat hela sum¬
man såsom anslag." Man bör fästa afseende dervid, att hela
kostnaden går till ett belopp af 151,300 R:dr, och då Stats¬
anslaget utgör endast 100,000 R:dr, så måste bolags-interes-
senterne sjelfva tillskjuta 51,500 lt:dr. Hvad den lätta frak¬
ten, som här blifvit omtalad, beträffar, så kan den, som utan
eftertanka hugger till i vädret, lätt påstå att trafiken är obe¬
tydlig; men den, som känner till verkliga förhållandet, vet,
att detta är helt annorlunda. En mängd af handelsvaror, så-
som“sill, salt, spanmål o. s. v., som forslas till och ifrån Eskils¬
tuna, stora pjeser, som köras med 4 å 5 par hästar, och
hvilka icke äro så lätta att kasta på ryggen; allt detta synes
ådagalägga nyttan och vigten af en kanalanläggning derstädes,
och någon gång bör väl Staten göra något för denna ort.»
Nils Svensson från Skåne: »Jag kan icke inse något skäl
att bevilja ett så stort anslag, som ifrågavarande, ligga deruti,
att Södermanland en gång förut fått ett sådant, och derest
Ståndet beviljar denna summa, kan jag icke motsätta mig nå¬
got enda af de många följande anslagen, åtminstone icke med
något sken af rättvisa. Jag vidblifver mitt förra yrkande om
återremiss.»
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Huru man än vänder
denna fråga, så framstår likväl klart för hvar och en, att
Stats-Utskottet med ovanlig frikostighet gynnat Eskilstuna
samhälle. Det är vanlig praxis vid allmänna arbeten, att den
ort, till hvars nytta de verkställas, sjelf bestrider halfva kost¬
naden. Utskottet borde således hafva stannat vid beviljandet af
76,000 IUdr och knappast det. Nu har det likväl tillstyrkt
utgifvandet af 100,000 IUdr, och detta tyckes mig stå illa till¬
sammans med de hushållsprinciper, vi noga böra följa. Jag
ser icke något skäl, hvarföre vi icke nu begagna samma me¬
thod, som tillförene, att inskränka anslaget, om det skall så
vara, till halfva kostnadsbeloppet, eller ock, hvad rättast torde
vara, bevilja -J:del såsom anslag och jjidelar såsom lån. Jag
begär på denna grund återremiss af punkten.»
Den 29 Juni.
443
Andert Medin från Kronobergs Län: »I likhet med Ola
Månsson anser jag, att man icke bör återremittera frågan utan
skäl. Jag gillade icke Petter Jönssons åsigter, då lian första
gången uppträdde, oell kan icke heller nu biträda dem ; men
deremot vill jag antaga Lars Larssons förslag, ty praxis har
verkligen varit den, att kommunen alltid måst deltaga till
hälften, och att af den öfriga hälften J:del utgått såsom anslag
och j}:delar såsom lån. Så har varit förhållandet i min ort,
och allt skäl tyckes vara för bibehållande af denna anordning
utaf Statsmedlen, dervid J:del utgår utan och §:delar med åter-
betalningsskyldighet. På dessa grunder yrkar jag i likhet med
Lars Larsson återremiss.»
Nils Svensson från Blekinge instämde.
Ofverläggningen förklarades nu slutad, och då Talmannens
framställning på bifall med blandade Ja och Nej besvarades,
samt votering begärdes, så uppsattes, justerades och anslogs
följande voterings-proposition:
»Bifaller Ståndet hvad Stats-Utskottet tillstyrkt uti dess Ut¬
låtande N:o 138, 12:te punkten, angående anslag till en kanal¬
ledning emellan Eskilstuna och Mälaren?
Den det vill, voterar Ja,
Den det icke vill, voterar Nej;
Vinner Nej har Ståndet återremitterat 12:fe punkten af
berörde Utlåtande, tillika med de dervid gjorda anmärkningar.»
Voteringen verkställdes härefter i stadgad ordning och be-
funrios, vid voterings-sedlarnes öppnande, rösterna hafva ut¬
fallit med 21 Ja mot CO Nej, i följd hvaraf Ståndet stannat
i det beslut, ofvanstående Nej-proposition innehåller.
Mot detta Ståndets beslut reserverade sig förre vice Tal¬
mannen Nils Pehrsson och Carl Olsson, båda från Söderman¬
lands Län.
Ståndet åtskiljdes kl. i till 3 e. m.
Ut supra.
in fidem,
John Roy,
444
Den 29 Juni.
Oen S9 Juni.
Plenum kl. © e. ni.
S 1
Fortsattes iöredragningen af Stats-Utskottets Utlåtandea
angående extra Statsregleringen, dervid förekommo:
Ullålandel N.o 43$, angåends ilrågastiillde exlra Statsanslag
till föremål, tillhörande Civil-departementets handläggning.
13:dc punkten.
Härvid yttrade sig:
Lars Rasmusson från Götheborgs Län, sedan på begäran
Hr Fährcci, O. J, reservation blifvit uppläst: »Ifrågavarande
punkt har blifvit bifallen efter en mångbrokig votering i Ut¬
skottet med reservationer i alla fyra Stånden. Efter hvad till
min kunskap kommit, skall på sidan om kanalen finnas en
jernväg, sorn enskild man anbragt med dryga kostnader, och
å Ii v il ken väg ett skeppund stångjern ej kostar mer än fyra'
skill ingar. Skulle nu det nya bolaget för slussanläggningen,
hvars utförande dessutom torde vara osäkert, understödjas,
blelve följden att jernvägen ginge under och att egaren deraf
Iramdeles kunde, med lika skäl, som omförmälda bolag, fram¬
komma med anspråk på ersättning för den honom drabbade
lörlust. Det har väl yttrats i Utskottet, alt en tunna spanmål
på berörde väg kostade i transport 12 å 18 skillingar, men
denna uppgift anser jag med afseende på den lindrjga frakten
för jernet, otrolig. Så vida ej rent afslag å Utlåtandet i denna
punkt är lämpligt, yrkar jag återremiss på de nu anförda och
i Ilr Fåhrcei reservation innefattade skäl.»
Carl Olsson från Södermanlands och Guslaf Nitsson från
Calmar Län instämde.
Nils Nilsson från Orebro Län: »Ehuru förekommer, af
Lars Rasmusson, i hvars yttrande jag till alla delar instämmer,
anhåller jag dock få fästa Ståndets uppmärksamhet på föl¬
jande :
Utskottet har tillstyrkt Rikets Ständer, att för tillväga-
briogande af slussanläggningar vid Dejefors och Forshaga, uti
Clara eif, anvisa 100,000 R:dr banko, att såsom Ilin utgå,
oaktadt de motionärer, som väckt fråga om bidrag till detta
Den 29 Juni.
445
företag, hvarken sjelfve elier å det, af dem såsom nu bildadt,
uppsifne bolags vägnar begärt något län, ulan deremot endast
förklarat, att bolaget skulle ämnat utföra arbefet, wunder för¬
utsättning. att dertill erhölles det anslag af allmänna medel,
stort 100,000 R:dr, som af Kongl. Maj:t år 1826 anvisades;
men hvilket anslags utbetalning inställdes, sedan det blifvit
upplyst, att företaget fordrade vida mera än de på osäkra
grunder uppgjorda förslagen utvisade, samt bolaget ej vågat
fullfölja planen, utaa arbetet afstannat.»
Utskottet har visserligen åberopat, att öfverste Eriksson
år 1840 uppgjort nya planer och kostnadsförslag för sluss-
anläggningarne m. m., samt hans vitsord om företagets nytta
för den omgifvande delen af Wermland o. s. v. Men härvid
förekomma likväl flera ganska vigtiga betänkligheter.
För det första är det obestridligt, att då man ej kan
tänka sig att Clar-elfven kan göras segelbar förde fartyg, som
begagnas till färd på Wenern, Götha eif och Götha kanal,
utän endast kan vara farbar för mindre djupgående' farkoster,
pråmar o. s. v., så erfordras alltid en omlastning, som kom¬
mer att fördyra transporten. Clar-elfvens strömfåra förändras
ofta genom hastiga uppgrundningar, så att man till och med
betviflat, att de för dessas borttagande erforderliga, ofta före¬
kommande mudderarbeten skulle ens göra det fördelaktigt
att bereda möjlighet för större fartygs uppfart förbi Carlstad,
och säkert kommo aldrig sådana alf passera slussar vid Fors¬
haga och Dejefors; nu måste man nöja sig med, att endast
begagna större pråmar från Carlstad till Forshaga. Derifrån
till Dejefors kunna blott mindre användas, och från Dejefors
till Munkfors ännu mindre, och det oaktadt erfordras i följd
af strömmens hastighet, lika många eller flera man å de små,
än å de stora. Detta visar huru osannolikt det är, att någon
betydligare lärt till Munkfors kunde väntas, helst då lågt vat¬
ten ofta under sommaren inträffar, så att blott ringa last då
kan intagas. . Varumängden, sorn nu passerar Dejefors Ed och
Forshaga railväg, utvisar, att icke heller den är af sådan be¬
tydenhet, att slussanläggningarné kunna anses hafva så stor
allmän vigt, som man sökt gifva deråt i motionerna; men
'deremot kunde man befara, att genom Statens anslag, eller till
och med genom den opåkallade medverkan af ett lån, må¬
hända taget, i den förhoppning, att det, liksom så många andra
dylika af Staten utverkade lån, aldrig komme att betalas,
skulle medföra en vida större förlust för orten och således för
allmänna rörelsen, då i sådant fall det bolag, som utfört en
jernvägsanläggning vid Forshaga, på hvilken jernväg transpor¬
terna ske, med en allmänt erkänd lätthet och skyndsamhet,
446
Den 2 9 Juni.
möjligen kunde afskyäckas från att i framtiden tafla med en
flodlransport. Jag vill val ej förutsätta, att någon ersättning
till detta jernvägsbolag och till egarne af Dejefors nuvarande
körled, kunde lagligen åläggas, om slussar öppnades, men nog
tyckes anspråken derpå hafva billigheten för sig; och då blefve
delta ett ökadt hinder, för hvars afhjelpande säkert äfven
Staten komme att anlitas. Jernvägen är utan bidrag af Staten
utförd, och det vöre afskräckande för dylika enskilda företags
utförande, om Staten sedan gynnade kanalanläggningar, der de
uppstått. Jag begär derföre återremiss af denna punkt af Ut¬
låtandet, och anhåller att detta anförande må remissen åtfölja.»
Tobias Lind från Götheborgs Län: »Äfven min mening
har Lars Rasmusson uttalat; hvadan jag förenar mig med ho¬
nom, i den öfvertygelse, att de föreslagna 100,000 Riksdalerne
kunna på nyttigare företag användas.»
Ola Månsson från Skåne: »Vid frågans behandling i Ut-
skotts-afdelningen var jag tillstädes, och afdelningen afstyrkte
lånet, enär nödig utredning af ärendet saknades. I Utskottets
Plenum deremot, der jag ej närvar, hörde jag förslaget hafva
gått igenom med en rösts pluralitet. Min tanka är att, innan
lån eller anslag beviljas, man bör vara förvissad derom, att
företaget, som afses, är till landets eller ortens bästa, men en
sådan visshet kan endast vinnas genom undersökning, den man
i förevarande fall alldeles underlåtit. Jag vill väl icke derföre
påstå, att ifrågavarande slussanläggning är overkställbar, eller
onyttig, och kan derföre lika litet på sådan grund, som med
afseende å den omnämnde railvägen, afstyrka bifall till Ut¬
skottets yttrande; men jag fäster mig synnerligen vid under¬
låtenheten, att i ämnet höra Styrelsen öfver väg- och vatten¬
byggnader i Riket, hvars mening i förevarande fall, enligt min
tanka, varit af stor vigt. I öfrigt och då en railväg finnes på
stället, der man för lämpligt pris kan få transporterade sina
handelsartiklar och förnödenheter, torde tiden ej vara väl vald
för att framkomma med dylika förslag medan Statsutgifter öf¬
verhopa oss från alla sidor. Icke eller förslaget af år 1810
underställdes vederbörandes pröfning. Utom dess lärer ström¬
fåran förändra sig, så att man billigen torde kunna ifråga¬
sätta sjelfva möjligheten af företaget; och då härtill kommer,
att, af Utskottets yttrande: »det dessa kanalledningar borde,
lika med åtskilliga andra dylika företag, å Statens sida kraftigt
understödjas, ehuru Utskottet med hänsigt lill de många andra
utgifter, för hvilka Statens medel vid innevarande Riksdag tagits
•i anspråk, icke ansett sig böra för utförande af delta arbets¬
företag tillstyrka direkt Statsanslag» etc. etc. — tydligen synes,
Uen 29 Juni.
447
att meningen är att framdeles förvandla lånet till anslag, finnér
jag tillfyllestgörande skäl att undandraga mig bifall till Utlå¬
tandet i denna del, som jag skulle afslå, för den händelse så¬
dant vid första behandlingen af dylika ämnen vore Grundlags¬
enlig!, hvarföre jag nu inskränker mig till att å punkten yrka
åter remiss.»
I Ola Månssons yttrande förenade sig J. G. Wasmuth från
Stockholms Län, Erik Jansson från Stora Kopparbergs, Carl
Dahlgren och J.ars Gustaf Andersson från Elfsborgs, förre vice
Talmannen Pehr Eriksson från Wermland, Johannes Nilsson
från Malmöhus, Nils Svensson från Blekinge, Johannes Nilsson
och Olaus Börjesson från Götheborgs, Jon Dansson från Wester-
Norrlands och Anders Medin från Kronobergs Län, jemte flere
af Ståndets Ledamöter.
Henrik Andersson från Orebro Län: »Då jag, såsom Le¬
damot af Utskottet, instämt i landshöfding Fåhrcei reservation,
kan naturligtvis ej heller någon af de mot Utlåtandet rigtade
anmärkningar angå mig. Vid frågans behandling lf!27 bade
väl en undersökning derom egt rum, hvarföre anslag ock då
beviljades, men dåvarande bolaget fann ej för godt att be¬
gagna sig deraf, och nu då man, förutom saknaden af all ut¬
redning i ärendet, ej ens med lull visshet känner, huruvida
ett bolag för den ifrågaställa slussanläggningen verkligen bil¬
dat sig eller ej, torde det vara så mycket mindre försigtigt,
att på lösa grunder bevilja, vare sig anslag eller lån, som,
hvad det sednare angår, bolaget verkligen icke begärt något
sådant. Med afseende ej mindre härå, än ock de af Nils Nils¬
son från Orebro Län, hvilken besitter lokalkännedom, med¬
delade upplysningar, instämmer jag med föregående Talare i
yrkandet om ålerremiss.»
Erik Johan Rudberg från Calmar Län med flere af Stån¬
dets Ledamöter instämde.
Johannes Christoffersson från Wermlands Län: »Jag hade
ej väntat mig ett så slort motstånd lill Utskottets förslag, då
frågan allenast är om lån. Uedan på förmiddagen denna dag,
har Ståndet till och med beviljat anslag till ingalunda nytti¬
gare företag, än det nu ifrågavarande, sorn jag tror mig äfven
på grund af lokalkännedom kunna försäkra det blir för orten
af ganska stor fördel. Hedan behofvet af lättad transport för
allmogens varor, som nu måste flera gånger aflastas innan de
framkommit till Carlstad, erfordrar understödjande af företa¬
get, som, i fråga om nyttan och nödvändigheten, kan uthärda
jemförelse med hvilket annat som helst, hvarföre anslag utan
betänkande bifallits.»
448
Den 29 Juni.
David Andersson från Hallands Län: »Jag får öppet för¬
klara, att jag biträdt Utskottets yttrande, sådant må nu tagas
illa eller väl. Jag har alltid föreställt mig, och vill ej heller
ännu öfvergifva den föreställningen, att en kommun, som vill
arbeta på sin förkofran, men saknar medel dertill, bör, i sitt
sträfvande af Staten understödjas. Många komma att stå till¬
baka derföre, att de sakna en sådan vilja; och de exempel äro
icke sällsynta, då Rikets Ständer räckt en hjelpsam hand åt
den idoge. Så trodde jag äfven böra ske i förevarande fall;
men tvenne mäktiga interessen i den ort, hvarom fråga är,
strida såsom vanligt mot hvarandra; det ena hos den enskilde,
som eger railvägsstalionen och vill behålla sitt monopolium att
beskatta de trafikerande, och det andra hos dessa sednare, hvilka
önska få sina förnödenheter transporterade både lättare och för
bättre pris. Ett lån torde ej hafva varit obilligt alt bifalla,
ehuru jag visserligen ej velat gå in på anslag, hvilken egenskap
jag icke, i likhet med en föregående Talare, vill tro att det ifråga¬
varande förskottet någonsin kommer att antaga, helst, vid en
möjlig fråga derom framdeles, det lärer bero på Rikets Stän¬
der, att sådant bifalla elfer' afslå. Anmärkningen derom, att
nuvarande Styrelse öfver väg- och vattenbyggnader i Riket vid
1840 års utredning i ämnet icke hördes, lärer ock förfalla,
vid betraktande deraf, alt nämnde Styrelse då ännu icke existe¬
rade; och med ali respekt för öfrigt för Styrelsens och andra
dylika verks undersökningar, kan jag, efter mitt enfaldiga be¬
grepp, ej finna annat, än att då pröfning egt rum när försla¬
get först gjordes och Kongl. Maj:t godkänt detsamma, sedan de
sakkunniga personer, som då funnos att tillgå, blifvit hörde,
frågan örn möjligheten af företagets utförande bör vara satt
utom allt tvifvel. Härom förspordes icke något klander af en
värd Ledamot i Stats-Utskottet ; likasom upplysningen om ström¬
fårans i elfven förändring måtte kommit till Utskottsledarnö-
terne i enskild väg, 'ty offentligen hördes deraf intet. Jag vill
visserligen icke motsätta mig en återremiss, om Ståndet beslu¬
tar en sådan åtgärd, men anser rättare att bifalla Utlåtandet,
isynnerhet som jag icke kan finna hvarföre Wermland skall
behandlas hårdare, än andra provinser. För min del har jag
städse, utan afseende å ort och personer, handlat efter Öfver¬
tygelse, denna må nu hafva varit riglig eller origtig.»
Elof Andersson från Wermlands Län var af samma me¬
ning.
Georg Nyqvist från Wermlands Län: »Manbar yttrat, att
ärendet borde till Utskottet återremitteras af, bland andra, det
skäl, att undersökning ej blifvit verkställd och granskad af ve¬
Den 29 Juni.
449
derbörande auktoriteter. År 1824 skedde likväl en undersök¬
ning, som undergått behörig granskning och som jag icke kan
inse nu bör förkastas, fastän den är gammal. Jag liar fastmer
all anledning förmoda, alt besagde undersökning varit särdeles
fullständig, helst på denna undersökning grundades den plan,
sorn år 1823 uppgjordes af särskilde af Kongl. Majit tillförord¬
nade personer, till företagets verkställighet, och hvilken plan
år 1826 medförde beviljande af ett anslag ulan återbetalnings-
skyldighet af 100,000 Itidr.
Sedermera har vidare undersökning egt rum af öfverste
N. Ericsson, 1854 på förordnande af Kongl. Majit och 1840
på anmodan af åtskillige för företaget interesserade personer.
Jag tror mig härmed hafva vederlagt föregifvandet om bri¬
stande åtgärder härutinnan. För öfrigt och då man förenat sig
med Nils Nilsson från Orebro Län i anledning af dennes för¬
menta kännedom om lokalförhållandena i den del af Werm¬
land, der slussanläggningen nu ånyo blifvit ifrågasatt, vill jag,
som ock tilltror mig ega en dylik kännedom, lemna de upp¬
lysningar i ämnet, jag förmår åstadkomma, bedjande Nils Nils¬
son följa mina uppgifter och vederlägga deras sannfärdighet om
han det förmår. Sedan anslaget år 1826 blifvit beviljadt,
verkade samma interesse, som äfven nu vill göra sig gällande,
så mycket emot slussanläggningsföretaget, att man lyckades få
de anslagna medlen dragna från sin ursprungliga bestämmelse,
och i stället använde tili anläggande' af Carlstads kanal, som
för sin olämplighet blifvit kallad Carlstads dike. I stället för
att begagna den naturliga segelleden efter elfven till Wenerns
strand Skoghall, förde man segelieden genom den omnämnda
kanalen till det så kallade Kanikenäset vid Hammarösjön, hvil¬
ken isbelägges tidigt om hösten och uppbryter sent om våren
och har dessutom den olägenheten med sig, att den har svårt
ut- och inlopp för segelfarten samt fordrar flera vindar för att
på densamma uppnå öppna sjön.
Häraf blef en gifven följd, att såväl höst som vår måste
Skoghalls lastageplats begagnas; och att under sommarens lopp
allt godset måste köras från Kanikenäset Jidels mil lill staden,
i stället för att, om man bibehållit och förbättrat den gamla
segelleden, man kunnat uppgå med fartygen till stadens torg;
men hvad betydde alla dessa olägenheter för Carlstads stad och
andra trafikanter, blott anslagssummorna kunde användas på
annat håll, än till slussbyggnad i Clar-elfven och således railvägs-
interesset vid Forshaga fortfarande fick draga inkomsten ^af
öfverköringen vid Dejefors och Forshaga, hvilken fördel, räk¬
nad från den tid undersökningen för slussanläggningen första
Honde-St. Pros. vid Riksd. 1853—1854. V. 29
450
Den 29 Juni.
gången företogs, fortgår på sitt 50:de år. Det är uppgifvet att
railvägen skulle ha kostat SO,000 R:dr. Då jag jemför den¬
samma med andra dylika vägar, så tror jag mig tryggt kunna
påstå, att den icke behöft kosta mer än S,000 R:dr; men vare
dermed huru som helst, så har den, sedan långt tillbaka, be¬
talt byggnadskostnaden, hvilket är lätt att bevisa med den af
förvaltaren på stället för 1833 uppgjorda tabell, hvaraf blif¬
vit mig såväl som de öfrige Ståndsbröderne förärad t ett exem¬
plar, hvilket visar en inkomst af öfver 9,200 lt:dr. Då till
denna uppgifna inkomst lägges den vid Dejefors, uppgående efter
der varande förvaltares uppgift, vidfogad den förut nämnda,
till nära 5,000 R:dr och man sedan beräknar de betydliga
spanmåls-, sill- och saltpartier, femton å tjugutusen tunnor,
jemte annat gods, som under närvarande förhållanden måste år¬
ligen transporteras landvågen, så kommer jag till det resultat,
att transportkostnaden för det hela, som skall passera förbi
Dejefors och Forshaga uppgår till 17 å 18,000 R:dr; kostna¬
den för omlastning vid Dejefors och Forshaga samt tidsförlust
och varornas försämring genom omlastning och öfverligg-
ning är dock oberäknad, ehuru älven denna torde uppgå
till större belopp än man förmodar. Härmed tror jag mig
hafva upplyst, att äfven med beräkning endast af den in¬
komst, den närvarande trafiken lemnar, slussanläggningarne
likväl skola bära sig bra och än bättre, om man der, såsom
annorstädes, vinner ökad trafik genom förbättrade kommuni-
kationsanstalter; och under sådana förhållanden lärer man väl
ej på fullt allvar vilja förneka, att icke en hastigt tilltagande
befraktning skall ega rum, synnerligast från det ännu glest be¬
bodda Elldahls härad, hvars öfre del ändock har minst 8,000
och dess nedre del minst 10,000 innebyggare; inen skulle mot¬
sägelsebegäret ändock vilja göra sig gällande, så hänvisar jag på
de intill nämnde härad gränsande socknarne Lima, Malung och
Appelbo af Stora Kopparbergs Län, hvilka ock i väsendtlig mån
skulle komma att taga sina förnödenheter utåt denna farled,
helst de, i följd af läge och bristande vägar, redan begagna den¬
samma. Såsom det nu tillgår måste mången från de aflägsnare
trakterna passera först några mils gångstig innan Clar-elfvens
öfre farbara del träffas och sedan löija den medelst rodd 11 mil
till Edebäck och sedan följa landsvägen 9 mil till Carlstad, lör
att der förse sig med sitt spanmålsbehof. Den 20 mil långa
resan med matsäck och säckar till spanmålen, i fall sådana
egas, borde redan väfcka deri bättre lottade till bifall för lät¬
tade kommunikationsanstalter för denna ort; och jag borde kunna
hoppas, att ingen motsägelse i detta Stånd derföre kommer att
uppstå, sedan jag genomgått huru återfärden måste passeras,
Den 29 Juni.
451
hvarvid tillgår vanligen sålunda: att forman lejes, oftast dyrt
nog, till Edebäck; sedan vidtar den långa rodden emot det på
många ställen strida vattendraget, hvarefter klöfjandet på häst-
eller menniskorygg vidtager för att nå hemmet med den upp¬
köpta varan. Detta allt går emellertid, vid tjenlig väderlek,
ehuru sträfsamt, under ett giädtigt skämt, såvida icke magen
är alltför torn; men om väderleken är regnig, så händer icke
sällan att sädén gror lill den grad, att både säd och säck går
förlorad och då är lätt att inse under hvilken sinnesstämning
hemresan beträdes af den arme bonden, hvars vara, inköpt för
en under torftiga omständigheter besparad penning, är förstörd.
Blifva slussar byggda, kunde elfven passeras äfven emellan We¬
nern och Munkfors, utgörande öfver 6 mil, med mindre båtar
och äfven med större, som draga ända till SO å 60 tolfter
plank eller cirka 200 tunnor säd. Hvad angår den föreburna
svårigheten alt hålla elfven farbar, så är deima uppgift lätt
vederlagd, då jag känner att ångfartyg i flera år passerat på
nedre delen af densamma, och att på den öfre delen, eller mel¬
lan Dejefors och Munkfors, flera qvantiteter af effekter årligen
der passera. Elfven är i allmänhet bred och har sandbotten,
hvari segeifåran lätt kan hållas öppen hädanefter som förr ge¬
nom en mindre kostsam, men ändock mot ändamålet svarande
pålning. Vill man nu äfven se på de större interessena, nem¬
ligen bruks- och sågverksegarnes, så torde derigenom ännu vä-
sendtligare skäl tala för slussbyggnaden, än de redan förebragte,
helst af desses betydliga tillverkningar minst 37,000 skeppund
jern, stål och spik, samt några och 50,000 tolfter plankor och
bräder passera Clar-elfven. Det bör likväl icke förbises, att dessa
tillverkningar ge mången dagligt bröd, och att deras antal skall
förökas i samma mån, som tillverkaren, i följd af förändrade
förhållanden, finner möjlighet för utvidgande af sin handtering.
Då orten är fattig och fattigdomen till en stor del härleder
sig deraf, att allt fördyras genom otillräckliga kommunikations-
anstalter, och följaktligen lägger hinder i vägen för en efter-
sträfvad industriel utveckling; så synes det vara oklokt af Sta¬
ten att icke vilja bispringa några verksamme män med ett
lån till förbättrande af en så väsendtlig farled som Clar-elfven,
och det under en tid, sorn man i allmänhet kommit till den
öfvertygelsen att man ovilkorligen måste befrämja kommuni-
kationsanstalternas förbättrande, för att icke allt för långt blifva
efter andra nationers framåtskridande på den industriella banan.
Jag motsatte mig icke, utan talade för, anslag till kanal förbi
Thorshälla; ehuru ostridigt är, att denna sednare, hvilken för
staden Eskilstuna hufvudsakligen skulle blifva gagnande, är af
ojemförligt mindre värde, än den nu ifrågavarande skulle blifva
452
Den 29 Juni.
föl* en del af Wermland och Dalarna; och på dessa skäl för¬
ordar jag på det varmaste Utskottets förslag, lugn i medvetan¬
det att hafva uttalat min öfvertygelse, om den än icke, såsom
jag förnimmer, delas af flertalet inom detta Stånd.
Hvarjemte jag nu, såsom i början af milt yttrande, upp¬
manar Nils Nilsson att vederlägga mina uppgifter , om hans upp¬
gifna lokalkännedom dertill kan föranleda.»
Häruti instämde Johan Johansson från Orebro samt förre
vice Talmannen Pehr Eriksson och Elof Andersson från Werm¬
lands Län.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Då upplyst blifvit, att
ifrågavarande ort kan med fördel begagna sig af der anlagd
railväg, hvaremot många andra orter finnas, hvilka icke besitta
fördelen af någon slags förbättrad kommunikationsanstalt, an¬
ser jag Utskottets förslag ej böra bifallas, utan förenar mig
med de Ledamöter, som yrkat återremiss af ärendet.»
Jöns Andersson från Malmöhus Län instämde.
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Jag har ej hört någon
af dem, som yttrat sig mot Utskottets Utlåtande, ifrågasätta,
det ju icke den föreslagna kanalanläggningen, der den kan låta
sig verkställa, kunde för orten vara nyttig och behöflig, och
sådant betv i flas ej heller å min sida; men medgifva* måste,
att flera skäl förete sig mot bifall till Utlåtandet i sakens när¬
varande skick. Vi känna, att år 15127 beviljades anslag tili
slussanläggningen utan att detsamma begagnades: att derefter
tidens mest kunnige man i slika saker, nu mera framlidne
grefve Platen, besigligade stället och gaf vitsord derom, att de
då uppgjorda förslagen ej voro för ändamålet tjenliga, och att
bolaget derefter ej vidare afhördes. Den år 15140 af öfverste
Ericsson uppgjorda plan till företaget bar hvarken blifvit gran¬
skad eller godkänd, utan legat i hvila till dess man nu först,
till stöd för af enskilde Riksdagsmän väckta motioner, dermed
framkommit — ett förhållande, hvaraf man synes hafva fullgiltig
anledning att ifrågasätta, huruvida vederbörande rätt väl gjort
sig reda för sakens utförbarhet och deraf förespeglade fördelar;
till ytterligare stöd för hvilken åsigt, ej heller må förbigås den
omständigheten, att den styrelse, af hvars kunskaper och er¬
farenhet i dylika ämnen både kan fordras och väntas ett, så
vidt möjligt är, tillförlitligt omdöme, icke blifvit i frågan hörd.
Jag anser i följd häraf att de väckta motionerna, i deras så
beskaffade, outredda skick, nu icke böra till någon Rikets Stän¬
ders åtgärd föranleda, så mycket mindre, som Utskottet till¬
styrkt den begärda summans utbetalning såsom lån, något som
Den 29 Juni.
453
direktionen för det omförmälda bolaget aldrig begärt och hvaraf
den möjligen ej heller vill sig begagna. Jag yrkar derföre
återremiss.»
Ola Mänsson: »Jag vill i anledning af David Anderssom
yttrande erinra, det jag alldeles icke sagt, alt denne värde Ta¬
lare i Utskottet hört uppgiften att strömfåran i Clar-elfven flyt¬
tade sig från den ena stranden till den andra, helst jag sjelf ej
närvar vid ämnets slutliga behandling. Utskottet, och de, som
hört sagde uppgift i afdelningen, måhända voro nog kloka att
tiga stilla. För öfrigt föreföll det mig, som om Nyqvist i sitt före¬
drag vitsordade uppgiften. Hvad angår antydningen på de en¬
skilda interessen, hvilka möjligen i denna fråga förfäktas, så
kan jag försäkra, ätt jag vid intetdera fäster någon uteslutande
vigt, och att, om ämnet vunnit behörig utredning, som kunnat
gifva stöd åt motionerna, intet, hvarken personligt eller kom-
munalinteresse, kunnat verka på min, i sådan händelse bifallande,
mening. Jag föreställer mig dock, att orterna i och omkring
Wermland ej hafva svårare att få sina varor och förnödenhe¬
ter transporterade, än de södra orternas invånare, hvilka nära
nog året om få släpa fram sina lass på de djupa, nästan oför¬
bätterliga vägarne, och måhända på längre sträckor än Werrn-
ländningarne. Tar man dessutom i öfvervägande de många
olika åsigter och förslag, som ifrån den tid, då frågan om
slussanläggningen i Clar-elfven först väcktes, blifvit framlagda,
blir man blott deraf mera tveksam om bifallet. Så har nem¬
ligen år 1827 beviljats 100,000 R:dr, som ej blifvit begagnade;
derefter har nu mera aflidne grefve Platen, efter hållen under¬
sökning, tillstyrkt förändringar i det lörsta förslaget, med för¬
klarande, att [ilanen ej kunde realiseras med så ringa belopp;
hvaruppå, år 1853, ett nytt förslag framkommit, der slussar-
nes anläggning beräknats kosta, den vid Forsshaga 80,000 och
den vid Dejeforss 110,000 K:dr och slutligen är det år 1840,
som öfverste Ericsson uppgjort förslag om 100,000 R:drs kost¬
nad. Under så osäkra beräkningar är det väl icke rådligt att
afsätta Statens, för närvarande till så många andra ändamål
erforderliga medel; men jag upprepar hvad jag förut förklarat,
att jag skall vara den förste ait bifalla det begärda understö¬
det, sedan en, på vederbörande embetsmyndighets undersökning
grundad, utredning visat mig utförbarheten, nyttan och nöd¬
vändigheten af ifrågakomna företag »
Med Ola Månsson hördes instämma Olof Johansson från
Stockholms Län, Anders Sandstedt och Daniel Danielsson från
Jönköpings, Petter Gabrielsson från Kronobergs och Pehr Olsson
från Stora Kopparbergs Län.
454
Den 29 Juni.
Johannes Nilsson från Malmöhus Län: »Ehuru jag ej
gerna vill motsätla mig hvad till en eller annan kommuns
fördel kan erfordras, i synnerhet då fråga endast är om lån,
måste jag i förevarande fall, hvarutinnan talals både för och
emot, och i saknad af all tillförlitlig utredning och lokalkänne¬
dom, undandraga mig ett sålunda blindvis meddeladt bifall,
och förena mig med dem, som yrkat ärendets återremitterande
lill Utskottet.»
Pehr Erik Andersson från Westerås och Jöns Pehrsson
från Blekinge jemte Anders Pellersson från Jönköpings Län in¬
stämde.
Nils Svensson från Christianstads Län, som begärt ordet,
afstod derifrån och förenade sig med Ola Månsson.
Diskussionen förklarades slutad; hvarefter, uppå af Tal¬
mannen framställda propositioner. Ståndet beslöt, att ifrågava¬
rande i3:de punkt skulle till Stats-Utskottet ålerrenxilleras med
dervid gjorda anmärkningar.
Hide, 1S:de, id:de och i7:de punkterna hiföllos qtan dis¬
kussion.
18:de punkten. I anledning häraf yttrade sig:
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Jag får hemställa om
icke Ståndet ville bevilja återremiss å denna punkt, så att det
begärda Statsbidraget kunde bifallas. Om de kostnader och
svårigheter, de ifrågavarande hemmanen för vägens makadami-
sering få underkasta sig, särdeles genom den stora aflägsenheten
till ställen der vägfyllningsämnen skola afhemtas, kunna de,
som icke känna lokalen, ej göra sig begrepp, och den obetyd¬
liga summan af IS,000 R:dr torde derföre af Rikets Ständer
bifallas, då derförutan arbetet troligen icke kan genomföras.»
Häruti instämde Jöns Andersson och Nils Pehrsson från
Malmöhus Län.
Ola Månsson från Skåne: »Jag bör väl ej motsätta mig en
återremiss. men är fullkomligt öfvertygad, att den tjenar till
intet. Enligt hvad upplyst blifvit hafva Torna och Bara Hä-
radsboer för ifrågavarande ändamål erhållit 56,664 R:dr, och
förr än de med handlingar och räkenskaper visa, att det re¬
dan gifna anslaget är otillräckligt i jemförelse med kostnaderne,
torde det ej löna mödan att de framkomma med vidare pre¬
tentioner. Jag skulle icke, om min egen ort vore i fråga, kunna,
med hopp om framgång, framställa hvad motionen innebär,
åtminstone i det skick, saken för närvarande sig befinner.»
Jonas Christoffersson från Wermlands Län: »Då man ny-
Den 29 Juni.
455
ligen ansåg bristande lokalkännedom i Wermland såsom skäl
för afslag till nämnde orts understödjande, måste man begagna
samma argument i nu förevarande ämne, och jag yrkar derföre
bifall till Utskottets yttrande, då jag ej känner lokalförhållan¬
dena i Skåne.»
Ofverläggningen var slutad; och blef, efter af Talmannen
framställd proposition, jemväl berörde I8:de punkt af Ståndet
godkänd.
10:dc, 20:de, 2 i :sla, 22-dra öch 23:dje punkterna blefvo
af Ståndet bifallna.
24:äc punkten. Följande Ståndets Ledamöter begärde ordet
och yttrade:
Nils Andersson från Christianstads Län: »Sedan Rikets
Ständer vid 1848 års Riksdag afslagit min då i ämnet väckta
molioo, på den grund, att undersökning på stället icke egt rum,
men deremot vid förra Riksdagen beviljat medel för undersök¬
ningen, sorn ock försiggått med det resultat, min sednast gjorda
framställning visar, hade jag icke väntat mig den utgång af
saken, som Utskottet i sitt Utlåtande tillstyrkt. Den vackra
föreställning, som Utskottet uttryckt i sitt yttrande: »att Kongl.
Maj:t, hvarest ansökning om erhållande af Statsbidrag blifvit
gjord, icke lärer underlåta, att åt detta företag, så vida det¬
samma befmnes vara af någon större allmän nylla, lemna allt
det understöd, det förtjenar», kan icke vara tillfredsställande vid
ett afslag af Rikets Ständer, beledsagadt med den anmärknin¬
gen, att den landvinning, sorn genom lfö sjös sänkning kunde
påräknas, vore i Utskottets tanka alltför obetydlig. Jag anser
derföre, att Utlåtandet i denna del bör återremitteras för bifall,
och att Skåne, som så sällan begärt eller ihogkommits med
understöd, icke torde böra allt för mycket tillbakasättas.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Jag kan ej undgå
att instämma med föregående Talare, äfven om något hopp till
framgång för motionen icke finnes. Af Utskottets nyss omför-
rnälda yttrande, att landvinningen vore allt för obetydlig, före¬
faller det mig, som Utskottet antingen icke kunnat, eller velat
göra sig reda för lokalförhållandet. Den sjö, om hvars sänk¬
ning nu är fråga, har ett bland de bästa lägen i Länet och en
så utmärkt botten, att de 674 tunnlanden, som genom aftapp-
ningen kunde vinnas, enligt min tanka motsvara (lera tusende
tunnland af annan sjöjord, för hvars åtkomst understöd af Sta¬
tens medel beviljats. Den ifrågasatta summan är begärd, dels
såsom anslag, och dels såsom lån. Skulle nu Ständerna ej finna
sig kunna bevilja anslaget, vore det väl ej obilligt, att åtminstone
I
456 De/i 29 Juni.
lånet bifölles, så mvcket mera, som jag tror mig kunna försäkra,
att någon afskrifning aldrig kan komma ifråga, oaktadt lånet
lemnäs till strandegare i Skåne, för hvilka man, oförklarligt
nog, synes hysa föga sympatin'. Jag anhåller i följd häraf om
återremiss.»
Jöns Pehrsson från Blekinge: »Då jag känner belägenheten
omkring lfö sjö, och kan upplysa, att egendomar derstädes
finnas, som lida stort mehn af vattenflödet, instämmer jag med
föregående Talare och yrkar att ärendet måtte till Utskottet
återremitteras.»
Vidare var icke att anföra, och då af Talmannen fram¬
ställd proposition på bifall till Utskottets yttrande med öfver¬
vägande Nej besvarades, blef, på förnyad proposition, nämnde
2i:de punkt lill Utskollet återremitterad, med hvad dervid un¬
der diskussionen förekommit.
2S:te. 26:le, 27:de, 2S:de, 29:de, 30:de och 31 :sta punk¬
terna blefvo, efter skedd föredragning, hvar för -sig, af Ståndet
bifallna.
Utlåtandet N:o 1S9, angående extra anslag till föremål, till¬
hörande Finans-departementets, handläggning.
lista punkten.
Härom uppstod diskussion, derunder nedannämnde Stån¬
dets Ledamöter yttrade sig i följande ordning:
Nils Nilsson från Orebro Län skriftligen:
»Det af Stats-Utskoltet tillstyrkta anslag af 83,000 B:dr
för Nockeby-bros nybyggnad kan jag ej bifalla. Af den ut¬
redning, som åtföljt den Kongl. Propositionen, har jag blifvit
styrkt i den tro, att i allmänhet origtigt förfarits, icke blott
med sjelfva sättet för Drotlningholms-vägens och broarnes be¬
kostande och underhåll, utan äfven med vården deraf, och de
inkomster, som bropenriingarne bordt kunna lemna. Man fin¬
ner deraf, att sjelfva anläggningskostnaden och underhållet varit
vida mera kastade på Staten, än som enligt allmän ordning för
väghållning bordt vara fallet. Oaktadt Färentuna Härad har
en befolkning af öfver 6,000 personer, som draga fördel af
vägen till hufvudsladen, hafva jordegendomsegare derstädes va¬
rit alldes befriade från underhålls-skyldighet; och oaktadt lust¬
slotten bibehållit betydliga anslag, hvaraf fordom utgått medel
till underhållet, hafva bidragen derifrån indragits och kastats
på Statsverket. Afven finner man många anledningar, att se¬
dan bropenningar stadgats och isynerhet sedan arrendesystemet
antogs, allt för ringa medel tillkommit Statsverket emot hvad
Den 29 Juni.
457
af en väg, med så stor rörelse bordt väntas; och det märkliga
förhållandet, att 100 R:dr årligen utkastats för tillsynen öfver
broarna, hvilken der som annorstädes synes böra tillhöra krono-
betjenings tjenstepiigter, visar ej heller god hushållning, då
dessa medel gjort vida mera nytta, om de blifvit använda till
underhållet; med ett ord, mig synes att mycket kunde och
bordt vara annorlunda. Orten bör draga någon, fördelen af
vägens begagnande motsvarande, bestämd tunga; bropenningar
kunna förhöjas för alla andra färdande, än de, som genom den
ständiga afgilten måhända borde derifrån befrias; broafgifterna
visa sig lemna allt för ringa vid utarrenderingen; uppsigts-
anslaget borde kunna indragas, och kronobetjeningen tillhållas,
att hafva bestyr derom o. s. v.
Jag har visserligen sett i det officiella bladet, att Styrel¬
sen för allmänna väg- och vattenbyggnader, som nyligen låtit
besigtiga bron, anmält, att dess tillstånd är vida betänkligare,
än då nämnde Styrelse vid Riksdagans början ansåg reparation
vara möjlig, och uppgaf, att omkring 27,000 R:dr dertill er¬
fordrades; men då det kan antagas, alt om nu hela anslaget
beviljades, man icke vinner någon rättelse i de förhållanden,
jag här ofvan anmärkt, utan äfven i framtiden all kostnad för
underhållet kommer att kastas på Staten och ej tagas af! byg¬
den och lustslottens anslag samt intägter, så anhåller jag om
återremiss af Betänkandet; samt föreslår:
att Rikets Ständer endast må till nödiga reparatio¬
ner af Nockeby-bro bevilja 30,000 R:dr sami hos
Kongl. Majit, jemte anmälan härom, underdånigt an¬
hålla, att öfverenskommelse måtte träffas med samtlige
egendoms- eller jordegare inom Färentuna Härad
om årliga bidrag till Drottningholms-vägens och
broarnes underhåll; att af lustslotten Drottning¬
holms och Svartsjös anslag samt inkomster sådane
besparingar må göras, att bidrag åter derifrån må
kunna lemnäs till samma ändamål; att bropennin-
garne måtte förhöjas, i fall ej ortens befolkning
genom ständiga bidrag derifrån sig befriar, samt i
hvarje fall för alla andra färdande; och att tillsyns-
anslaget mätte indragas och Konungens befallnings¬
hafvande anbefallas, att genom kronobetjeningen hålla
nödig tillsyn öfver vägen och broarne.
Jag anhåller att detta mitt anförande må återremissen
åtfölja.»
Hvaruti Johan Johansson, J. Lekberg, Jöns Eril; Eriksson,
Guslaf Hullman från Örebro Län, Erik Ersson från Gefleborgs,
458
Dett 29 Juni.
Anders Andersson från Wermlands oeh Lars Gustaf Andersson
från Elfsborgs Län instämde.
Ola Mänsson från Skåne: »Äfven vid denna frågas behand¬
ling inom Utskottet var jag tillstädes endast i afdelningen, der,
såsom för det nödvändigaste, tillstyrktes allenast 27,000 R:dr,
hvaremot jag finner Utskottet in pierio hafva yttrat sig lör
hela bro-ombyggnaden och dertill såsom erforderlig uppgifna
summan 83,000 H:dr — ett sannerligen eget sätt att gå till väga
och söka öfverändakasta lagens stadgande i 2ä kap. 8 § Bygg-
ningabalken, »att alla, som å landet hemman ega eller bruka,
skola vägar rödja och broar bygga», en föreskrift, mot hvars
giltighet ett häfdvunnet bruk, eller missbruk, icke bör med
framgång kunna såsom skäl åberopas; .äfvensom det mäste förefalla
anmärkningsvärd! att häradsboarne, under det de begära anslag
till byggnaden af bron, likväl vägra att betala bropenningar.
Jag finner mig sålunda icke kunna bifalla Utskottets Utlåtande
i denna punkt, och vill på sin höjd medgifva halfva anslags¬
summan, men äfven denna endast med det vilkor, att Fären¬
tuna häradsboer icke undgå skyldigheten att erlägga broafgiften.»
Gabriel Andersson, Carl Dahlgren och Lars Gustaf Anders¬
son från Elfsborgs Län, Gustaf Nilsson från Calmar, Pehr Ols¬
son, Anders Ersson och Erik Jansson från Stora Kopparbergs,
E. M. Falk från Skaraborgs, förre vice Talmannen Pehr Eriksson
och Georg Nyqvist från Wermlands samt Johannes Nilsson från
Malmöhus Län, jemte för öfrigt en stor del af Ståndets öfrige
Ledamöter, hördes med Ola Månsson instämma.
Henrik Andersson från Orebro Län: »Jag bär ej vidare att
yttra, sedan Nils Nilsson och Ola Månsson tydeligen utredt äm¬
net, än att med dem instämma om den påyrkade återremissen.»
Lars Larsson från Elfsborgs Län : »I sjelfva saken af sam¬
ma tanka som föregående Talare vill jag endast tillägga, att
Utskottet icke mäktat vederlägga de anmärkningar mot den
Kongl. Propositionen i ämnet, som vid remissen till Utskottet
härstädes framställdes. De af Utskottet använda skäl för sitt
tillstyrkande synas mig ock temmeligen svaga, t. ex. det, att
Staten vidkänts utgifterna för ombyggnaden af Trallebergs bro,
helst hvar sak måste betraktas för sig, och man omöjligen kan
upptänka 2:ne, der alla omständigheterna äro lika. Så mycket
veta vi dock, att lagen står qvar om brobyggnadsskyldighet, ej
mindre för Färentuna häradsboer,än för landsorten i det öfriga
Sverige. Det skulle dock ej vara nog med att förbise lagen i
delta fall, utan häradsboerne skulle, ej blott efter erhållet bi-
Den 29 Juni.
459
träde af Staten till brobyggnaden, utan, hvad värre är, efter
det Staten helt och hältet bekostat brons nybyggnad, kunna
undandraga sig bropenningar, hvaraf de eljest kunde bilda en
fond till lättnad i fullgörandet af deras skyldighet. Något an¬
slag kan jag af dessa och förut anförda orsaker icke bifalla,
på sin höjd en mindre summa såsom lån, och förenar mig
alltså i påståendet om återremiss å båda raomenterna af nu
föred ragne punkt.»
Häruti instämde Pehr Erik Andersson från Westerås Län,
Johan Johansson från Östergöthlands, förre vice Talmannen
Nils Pehrsson från Södermanlands, Johan Petter Andreasson från
Elfsborgs, Anders Häckström från Norrbottens och Lars Guslaf
Sandberg från Westerbottens Län, jemte flere af Ståndets Le¬
damöter.
David Andersson från Hallands Län: »Enär af Utlåtandet
synes, att samtlige Ufskottsledamöterne af Bonde-Ståndet reser¬
verat sig mot Utskottets yttrande, är min mening i sjelfva frå¬
gan ock uttryckt. Hå jag likväl nu under diskussionen för¬
nummit, att de fleste Talare äro i den öfvertygelsen, att den
väg, som leder öfver Nockeby bro, tillhör den, hvars uriderhåll,
och således äfven brons, lagligen åligger Färentuna härads inne¬
vånare, torde jag böra upplysa, att så ej rätteligen lärer vara
förhållandet. En annan väg skall, efter hvad för mig uppgif¬
vits, finnas indelad, och hvarigenom bron kan undvikas, men
berörde väg lärer numera vara förfallen. Häraf måste ock
följa, att häradsboerne äro skyldige att betala broafgift, om de
vilja begagna vägen öfver bron, men alldeles icke att bygga
eller underhålla densamma, utan sträcker sig sådant endast till
den på dem indelade vägen. Jag förenar mig i den af öfrige
talare yrkade återremiss.»
Anders Sundholm från Stockholms Län instämde, hvaref¬
ter, och sedan diskussionen förklarats slutad, Ståndet, uppå af
Talmannen framställda propositioner, beslöt det skulle första
punkten af ifrågavarande Utlåtande till Stats-Utshotlet åter¬
remitteras med dervid gjorda anmärkningar.
2:dra och 3:dje punkterna biföllos utan diskussion.
§ 2.
På derom gjord begäran beviljade Ståndet förlängning af
redan bifallen ledighet från Riksdagsgöromålen åt:
Guri Nilsson och Anders Andersson från Östergöthlands Län,
460 Den 50 Jnni.
hvardera under J1 dagar från den förut bestämda permissions-
tidens utgång.
Ståndet åtskiljdes kl. 8 eft. midd.
Ut supra.
In fidem,
John Roy.
Ilen 30 Juni.
Plenum kl. G e. m.
§ *•
Föredrogs punktvis Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160, an¬
gående extra anslag till föremål, tillhörande Ecklesiastik-depar-
tementets handläggning.
1:sta punkten lades till handlingarne, såsom icke föranle¬
dande till någon Ståndets åtgärd.
%:dra punkten i dess båda momenter samt 3:dje och 4:de
punkterne liföllos.
S:te punkten, rörande anslag till nytt barnbördshus i Slock¬
holm.
Härvid yttrade:
Nils Svensson från Christianstads Län: »Huruvida tillkom¬
sten af ett nytt barnbördshus är nödvändig eller icke, är något,
som jag icke vill befatta mig med, men anläggningen, om den
skall ske, är en kommunal-angelägenhet, hvarföre det åligger
Stockholms kommun att sjelf förskaffa sig en dylik inrättning.
Att öfverflytta anläggningsskyldigheten och kostnaden derför på
Statsverket är ej rätt. Vill man i landsbygden göra någon an-
Den 30 Juni.
461
läggning, som kan vara gagnelig för någon viss kommun, sä
kan man vara förvissad derom, att Utskottet ej blifver villigt
att dertill förorda anslag af allmänna medel, , och efter min
tanka bör icke heller Staten mellankomma med bidrag vid an¬
läggningar af så enskild beskaffenhet, som denna. Uti en sed¬
nare punkt af Betänkandet förekommer väckt motion om an¬
slag till Råby räddningsinstitut. Detta anslag har Utskottet icke
förordat, ehuru det är af ringa belopp, men likväl för institu¬
tet, som gagnar hela landet, af oberäknelig vigt. Jag afslår
hvad Utskottet i förevarande punkt hemställt.»
Härmed förenade sig förre vice Talmannen Pehr Eriksson
och Jonas Christoffersson från Wermlands, Erik Larsson från
Wester-Norrlands och Nils Andersson från Christianstads Län.,
Henrik Andersson från Orebro Län: »Äfven jag kan ej bi¬
falla hvad Utskottet i den nu föredragna punkten hemställt,
särdeles sorn det för sin hemställan synes hafva ganska klena
skäl. Utskottet säger, att »allmänna barnbördshusets i Stock¬
holm nu innehafvande lokal visat sig vara för ändamålet sär¬
deles otjenlig». Så otjenlig torde den dock icke vara, att med
nybyggnaden ej må kunna uppskjutas åtminstone till en tid, då
Statens tillgångar ej blifvit så anlitade, sorn under innevarande
Riksdag. Jag yrkar återremiss af punkten och förenar mig
uti hvad Nils Svensson audragR.»
Med Henrik Andersson instämde Lars Gustaf Andersson och
Gabriel Andersson från Elfsborgs, Erik Jansson från Stora Kop¬
parbergs, Jöns Erik Eriksson och Johan Lekberg från Orebro
samt Olof Pehrsson från Westerbottens Län.
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson: »Utan att bestrida
det ju den nuvarande lokalen, som begagnas till barnbördshus,
kan vara mer eller mindre otjenlig för ändamålet, kan jag dock
ej i en tidpunkt, som denna, då Statens medel så mycket ta¬
gas i anspråk för hvarjehanda mera maktpåliggande föremål,
medgifva för min del det äskade anslaget. Man måste rätta
sig efter tillgångarue och försaka då nöden så bjuder. Jag
måste afslå hvad Utskottet hemställt.»
Med Nils Pehrsson instämde A. J. Sandstedt från Jönkö¬
pings, Carl Olsson från Södermanlands, Rudberg från Calmar,
Anders Andersson från Wermlands, Anders Eriksson och Jan
Andersson från Stora Kopparbergs, Hultman från Orebro, Tobias
Lind från Götheborgs och Bohus samt Nils Svensson från Ble¬
kinge Län.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »I likhet med föregående
462
Den 30 Juni.
Talare yrkar ock jag återremiss af punkteo. Den ifrågasatta
inrättningen tillhör kommunen, men icke Staten. Barnbördshus
finnas visserligen icke på landet, men hvar och en församling
får sjelf draga försorg om sina barnaföderskor.»
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Afven jag skall biträda
dem, som yrka återremiss af den nu föredragne punkten, ehuru
jag hyser föga hopp om någon ändring i Utskottets beslut ge¬
nom en återremiss. Skälen för sin hemställan synes mig Ut¬
skottet åtminstone böra ändra. Dessa skäl böra vara, att den
nuvarande lokalen är otillräcklig. Byggnaden är för liten att
inrymma barnaföderskorna. Man vet nemligen att i Stockholm
födas nästan lika många oäkta som äkta barn. Man bör dock
icke begära understöd af allmänna medel för byggandet af dy¬
lika hus i Stockholm, som det, hvartill anslaget är afsedt. Sta¬
den bör bekosta sig dylika lokaler af egna medel. Jag yrkar,
såsom jag redan förmält, återremiss af punkten.»
E. M. Falk från Skaraborgs Län förklarade sig instämma
med förre vice Talmannen Nils Pehrsson.
Ola Månsson från Skåne: »Upplysningsvis vill jag nämna,
att Utskottet hemtat sina skäl från den utredning, som det vid
den Nådiga Propositionen i ämnet fogade Statsråds-protokoll
innehåller, hvilket af Betänkandet kan skönjas, och detta Pro¬
tokoll är tillgängligt för hvar och en Ledamot af Stånden, och
i detsamma finnes icke uppgifvet att flyttningen af lokal för
barnbördshuset skall ega rum derför, att den hittills begagnade
är för liten, utan derför, att derinom lärer vara inrotad en
sjukdom, benämnd puerperalfeber, hvilken skördar många offer.
Då emellertid inrättningen eger tillgångar till eli belopp af
101,000 R:dr, utom dess nu egande fastighet, som uppskattas
till 50,000 R:dr, så tror jag att den kan verkställa förflyttnin¬
gen med egna tillgångar och det bidrag, som den kan af Stock¬
holms stad sig betinga, utan att ligga det allmänna till last;
hvadan jag ock instämmer med dem, som yrka återremiss af
puukten.»
Häruti hördes instämma Malts Pehrsson från Stockholms,
Peller Gabrielsson från Kronobergs och L. G. Sandberg från
Westerbottens Län samt Jöns Andersson, Pehr Nilsson och Nils
Pehrsson från Skåne och Carl Ersson från Westmanland.
Johannes Nilsson från Malmöhus Län: »Då inrättningen,
hvarom nu är fråga, eger så stora tillgångar, som är uppgifvet,
så och på de flera skäl, som åtskillige Talare här andragit,
anser jag icke tillbörligt att från Statens sida genom bidrag
Den 30 Juni.
463
söka utvidga en dylik inrättnings verksamhet; hvadan jag ock
yrkar återremiss af punkten.»
David Andersson från Hallands Län: »Jag är förekommen
af Ola Månsson, med hvilken jag i förevarande fall i allo in¬
stämmer.»
Efter sålunda fulländad diskussion thef, uppå proposition
af Talmannen, den nu föredragne S:te punkten af Utlåtandet
N:o 160 af Ståndet återremitterad med dervid gjorda anmärk¬
ningar.
6:lc, 7:dc, S:dc, 9:de, 40:de, 4 i :te oell 42:te punkterna
biföllos.
43:de punkten, angående anslag för reparalion och till en
del ombyggnad i oförändrad form af gamla Upsala församlings
kyrka.»
Mauritz Sahlen från Wester-Norrlands Län anförde: »Det
af Utskottet tillstyrkta- anslagsbeloppet är visserligen obetydligt,
men, då jag anser gamla Upsala församling böra underhålla sin
kyrka sjelf, likasom andra församlingar måste göra, och då jag
vet att motioner med dylika anspråk på hjelp frän Statens sida,
som det gamla Upsala församling nu framställt, blifvit väckta
men underkända, så finnér jag mig föranlåten att ogilla Utskot¬
tets tillstyrkan i förevarande fail.»
Johan Pehrsson från Upsala län: »Jag får upplysa att kost-
nadsförslaget rörande kyrkans ombyggning efter gamla stilen
upptager en summa af 12,000 ll:dr; att församlingsboerne, som
bestå endast af bönder, äro tvungne att bygga sitt tempel med
afseende å dess ålder efter samma stil, som det hittills varit
byggd t, samt att om de finge bygga, som de ville, något an¬
slag icke skulle blifvit begärdt. Då man nu blott äskar ett
anslag af 2,000 R:dr banko i ett för allt, så anhåller jag att
Ståndet icke för sin del nekar till detsamma.»
t!i...
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Förhållandet lärer vara
sådant, som Johan Pehrsson uppgifvit,, att sockenboerne blifvit
ålagde att bygga och underhålla kyrkan efter den stil, den i
evärdeliga tider egt, i följd hvaraf underhållet naturligtvis blif-
ver dyrare, än om de finge bygga, som de ville. Jag anser
derför för min del, att Ståndet bör bifalla det. begärda anslaget
och derigenom jemväl i sin mån bidraga tili bibehållandet af
ett ibland landets äldsta minnen i byggnadsväg.»
Häruti hördes instämma Olaus Börjesson från Götheborgs
och Bohus Län, Jöns Andersson, Johannes Nilsson, Pehr Nilsson
464
Den 30 Juni.
och Nils Pehrsson från Malmöhus, Håkan Pettersson och Jöns
Pehrsson från Blekinge Län med flere.
Ola Mänsson från Skåne: »Jag förordar och har i Ut¬
skottet förordat detta anslag. Gamla Upsala tempel är ett af
de äldsta, om icke det äldsta, i Riket; och då detta på ett be¬
stämdt föreskrifvet sält skall underhållas, så vore det obilligt
om ej Staten dertill bidroge, helst då man vet att Staten ofta
måste bidraga till byggnad och underhåll af städernes dom¬
kyrkor. Jag bifaller det för en gång äskade obetydliga anslaget.»
Nils Svensson från Christianstads Län: »Då gamla Upsala
församling ej får bygga och underhålla sin kyrka såsom för¬
samlingen lör godt finner, utan efter en äldre stil, så anser jag
det icke vara Ständerne värdigt att beröfva församlingen det
äskade anslaget.»
Anders Medin från Kronobergs, Carl Ersson från Westerås,
Daniel Danielsson från Jönköpings samt Nils Andersson från Chri¬
stianstads Län instämde.
David Andersson från Hallands Län: »Afven jag lemnar
mitt bifall till det äskade anslaget, helst detta är obetydligt och
blott för en gång. Anslag har blifvit beviljadt till Warnhems
kyrkas underhåll, och då torde jemväl gamla Upsala tempel vara
förtjent deraf.»
Anders Sundholm och Olof Johansson från Stockholms
samt Erik Christensson från Götheborgs och Bohus Län instämde
häruti.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Afven jag delar den
åsigt, sorn de fleste Talare framställt. Om det någon gång skulle
hända, att en landsförsamling kommer i åtnjutande af ett litet
anslag, så böra väl vi icke lägga oss deremot.»
Häri hördes instämma A. J. Sandstedt från Jönköpings, L.
G. Sandberg från Westerbottens samt Jakob Lindby från Gott¬
lands Län med flere.
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Jag har röstat för
ifrågavarande anslag både i Utskottet och i dess afdelning, och
jag har gjort detta, emedan gamla Upsala kyrka är det första
tempel, som är byggdt i vårt land. Äfven nu bifaller jag an¬
slaget.»
Den nu föredragna punkten bief härefter, uppå proposition
af Talmannen, bifallen.
14:de punkten bifölls.
15:de punkten, angående anslag till betäckande af kostna¬
den för fregatten Eugenies verldsomsegling och derunder gjorda
samlingars ordnande för vetenskapligt bruk.
Den 30 Juni.
465
Henrik Andersson från Örebro Län yttrade härvid: »Jag
är ej fullkomligt nöjd med Utskottets tillstyrkande i denna
punkt. Kongl. Vetenskaps-akademien har nemligen uppgifvit,
att det är 10,000 Hulr, som brister i betäckande af.de kost¬
nader för ifrågavarande samlingar m. m., som Akademien sak¬
nade nödige medel till. Under sådana förhållanden hade jag trott
att ett anslag af 10,000 R:dr skulle vara tillräckligt för ända¬
målet. Jag vet verkligen icke, hvarför man begärt 20,000 R:dr,
det vill säga dubbla summan af hvad som är behöfligt.»
Bengt Gudmundsson från Hallands Län: »De begärda med¬
len äro för inköp af hvad vetenskapsmännen, som åtföljde ex¬
peditionen med fregatten Eugenie, uppköpt för att jemväl för¬
skaffa oss alster från fremmande land. Våra inhemska sam¬
lingar tåla intet vid en sådan förlust, som skulle vederfaras
dem om vi icke inköpte nämnde dyrbara zoologiska och bota¬
niska samlingar, och jag vill för min del icke neka till ett an¬
slag, sorn användes i sådant syfte, helst de expeditionen med¬
följande vetenskapsmännen eljest derigenom skulle blifva lidande.»
Henrik Andersson: »Jag vill visserligen icke heller att
ifrågavarande vetenskapsmän skola blifva i ringaste mån lidande,
men då Vetenskaps-akademien, som jag redan haft äran upp¬
lysa, uppgifvit kostnaden endast till 10,000 It:dr; hvarför skall
man då för samma ändamål anslå 20,000 R:dr?»
Ola Mänsson: »Det är visserligen sannt, att kostnaden för
de inköpta konstalstren och deras ordnande m. m. endast upp¬
gått till 10,000 K:dr, men Kongl. Maj:t Ilar äskat anslag till
betäckande af liela reseföretaget, och då Sverige haft mycken
heder af detta, så synes det mig icke vara skäl att afslå medel
för dess bekostande.»
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Jag vill endast
lemna den upplysning, alt det inom Utskottet uppdagades, att
chefen ej fört till boks mycket, som förorsakat än ytterligare,
icke uppgifna kostnader under expeditionen; hvadan det vore
ännu obilligare att icke medgifva det äskade anslaget.»
Utskottets tillstyrkan i nu föredragna 13:de punkt blef
härefter bifallen.
iO:de, Hide, 18:de och I9:de punkterne biföllos.
20:de punkten, deruti Utskottet afstyrkt väckt motion om
anslag till ersättande af de kostnader, som drabbat Råå fiske¬
läge genom kolerafarsotens härjande derstädes år 1830, gaf mo¬
tionären Johannes Missou från Malmöhus Län anledning att
Rande-St. Prot. vid Riksd. 1853—1854. V. 30
460
Den 50 Juni.
yttra följande: »Då jag för Råå fiskeläge begärde ett så litet
belopp, som det i Betänkandet upptagna, så förmodade jag i
sanning, att Utskottet icke skulle velat afstyrka detsamma, helst
dess handlingssätt derigenom skulle blifva inkonseqvent, då det
tillstyrkt anslag under enahanda förhållanden och omständighe¬
ter för Carlskrona stad. Jag finner emellertid, att jag bedragit
mig, och detta är så mycket smärtsammare, som det lilla an¬
slaget vore afsedt att bispringa medellöse personer, som under
den svåra koleratiden voro i saknad af dagligt bröd, men än¬
dock måste för betäckande af kostnader, orsakade al den här¬
jande farsoten, gifva med sig af det lilla, de egde. I)å jag emel¬
lertid genom en återremiss ej har hopp om ändring i Utskottets
redan fattade beslut, så torde jag böra låta dervid bero, ehuru
jag icke kan annat än förklara, det Utskottet genom sitt afstyr-
kande i förevarande fall handlat inkonseqvent.»
Ola Månsson: »Afven jag har väckt motion om anslag
af Staten till lindring i de kostnader, Köpinge socken fått vid¬
kännas för kolerafarsotens härjande derstädes, och har Utskot¬
tet likaledes afstyrkt bifall till min begäran. Då jag alltför
väl inser, att jag med en återremiss vunne ingenting, så har
jag icke heller yrkat någon sådan. Utskottets skäl för tillstyr¬
kandet af anslag till Carlskrona stad för lindring i enahanda
kostnader grundade sig derpå, att Staten der egde ett af sina
förnämsta etablissementer, nemligen varfven och örlogsflottan,
samt att invånarne derstädes utgjordes till större delen af me¬
dellösa personer af arbetsklassen och manskapet vid flottan.
Häremot kunde jag icke invända något, ehuru jag icke ansåg
lämpligt att drifva mitt påstående till förmån för Köpinge soc¬
ken vidare.»
20:de punkten blef uppå derom framställd proposition här¬
efter bifallen.
H-.sta punkten, om anslag till det i Stora Råby i Skåne
inrättade Räddnings-institutet för vilseförda och moraliskt van¬
vårdade barn.
Härvid yttrade:
Ola Månsson; »Då motionen i förevarande ämne remit¬
terades härifrån till Utskottets behandling, så yttrades här all¬
mänt under diskussionen den åsigt, att bifall till hvad som
blifvit för Råby räddnings-institut hegardt borde erhållas,
samt att hvarje Län borde komma i åtnjutande af anslag, som
hade så ädla och välgörande ändamål till syfte. I Utskottets
afdelning lyckades det ock alt få Ledamöterne derstädes att
tillstyrka anslaget, men i Plenum afslogs det, måhända derför,
Den 30 Juni.
401
ult hvarken motionären frän Preste-Slåndet, eller jag var när¬
varande, då ärendet i Plenum handlades och icke någon Le¬
damot inom Utskottet särdeles lade sig ut för frågans lyckliga
utgång. Borgare-Ståndets Ledamöter voro hufvudsakligen de,
som kämpade emot det ä-kade anslaget, och skälet för dem i
berörde afseende var, åtminstone yttrade de det på UtskottS-
afdelningen, alt, om vi biföl le detta anslag, de andra Länen
snart skulle komma efter med enahanda ansökningar örn an¬
slag, Då man vet med hvilken ifver Borgare-Ståndets Leda¬
möter arbeta för tillkomsten af slöjdskolor, kanaler, hamn¬
anläggningar ro. m. för släderne, och Presterne för skolväsen¬
det med mera, så är det klart att dessa Stånd äro rädda för
att Statsmedlen skola upptagas för ändamål, som äro nyttiga
för landtmannen. Men jag vill fråga, om något ädlare och nyt¬
tigare syftemål kan linnas, än att lemna anslag lill uppryc¬
kande Irån roten af det onda frö, som hos en och annan individ
af samhället kan hafva blifvit inplantadt. Att gifva anslag
till räddningsinstitut vill åtminstone jag föredraga framför att
lemna dem till thealrar, hvilket dock våra treMed-Stånd med
acklamation gjort. Håby räddningsinstitut upptager elever och
barn ej blott från Skåne, utan Irån andra landets provinser.
Der hafva funnits gossar från Dalarne, från Stockholm, från
Blekinge och från Småland. Under den tid, samma institut
varit i verksamhet, har endast 4 af 36 derstädes vårdade ele¬
ver återfallit uti deras förra olater. En dylik inrättning för¬
tjena r uppmuntran och behöfver anslag för dess utvidgande,
och då jag vet, att Bonde-Ståndet alltid visat sympalhier för
barnauppfostrings-anstalter, så fruktar jag icke för, att den nu
ifrågasatta, kanske den bästa af alla, blifver, så vidt det beror
på detta Stånd, i saknad af understöd från Statens sida. Jag
yrkar återremiss af punkten.»
Med Ola Månsson förenade sig Olof Johansson från Stock¬
holms, Johan Petter Andreasson och Gabriel Andersson från Elfs¬
borgs, Gustaf Nilsson och Rudberg från Calmar, Hultman från
Örebro, förre vice Talmannen Pehr Eriksson från Wermlands,
Pehr Olsson från Stora Kopparbergs samt Nils Andersson från
Christianstads Län, med flere.
Nits Svensson från Christianstads Län : »Man bor ej klan¬
dra Utskottets åtgöranden, då det afstyrker väckta förslag om
Statsanslag i hvarjehanda fall ; men i afseende på dess hem¬
ställan i den nu föredragna punkten, anser jag det vara klan-
dervärdt. Då frågan var om att anslå medel, icke mindre än
30,000 R:dr, för byggandet af ett nytt barnbördshus här i
Stockholm, då kunde anslaget icke blifva för stort och Ut¬
468
Den 50 Juni.
skottet beviljade för sin del genast hvad inan begärt. Ilär
är nu fråga om ett högst obetydligt anslag för en af de nytti¬
gaste inrättningar, som någonsin funnits, eller varit påtänkta,
till skydd för vilseledde unge medborgare och deras återförande
till samhället, och då nekas ett sådant bidrag. Detta visar, att
Utskottet ej tänkt sig in i förhållandet, eller följt den princip,
som hvar och en är skyldig vid ärendens behandling att följa.
Jag ordar icke för anslag till Råby räddningsinstitut der¬
före, att jag bor helt nära intill detsamma, utan derföre att
jag erfarit och sett dess goda verkningar. De intagna ele¬
verna få lära icke allenast kristendom, utan äfven handa-
slöjder, handtverk, åkerbruk m. m. Ett annat skäl för an¬
slagets beviljande är att inrättningens uppkomst är föranledd
af enskild mans frikostighet samt att, om den ej bispringes
af Staten, den icke kan utvidga sin verksamhet, ja måhända
icke ens i längden bibehållas uti det skick, den för det när¬
varande eger. Oaktadt jag i allmänhet icke är för att bevilja
Statsanslag, så skall jag dock icke tveka att lemna min röst
för sådana, derest de skola användas till bildande af dylika
anstalter inom de öfriga Länen, ty dessa anslag blifva i sanning
icke bortkastade penningar. Jag skulle önska att Ståndet med
acklamation ville återremittera den nu föredragna punkten.»
Häri instämde Lars Guslaf Andersson från Elfsborgs Län.
Nils Pehrsson från Malmöhus Län: »Det synes mig som
om Utskottet här gått allt för njuggt till väga. Det ifrågavarande
anslaget är en sådan småsak i det hela, och Utskottets skäl
för alslag af detsamma äro högst klena. Inrättningen är be¬
kostad af en enskild man, hvars ädla uppoffringar haft ganska
välgörande följder. Icke mindre än 86 barn, hvilkas moraliska
vanvård förr eller sednare skulle bringat dem ibland våra fån¬
gars antal, derest de icke blifvit å inrättningen upptagne, hafva
derstädes fått njuta uppfostran. Nu mera äro alla dessa barn,
med undantag af endast fyra, nyttige medlemmar i samhället.
Det synes mig vara orätt och hårdt af Statsmakterne, att icke
i någon mån underlätta ilen enskilde i ett så ädelt sträfvande,
som inrättandet af räddningslunet ådagalägger. Hade Råby
institut icke funnits till, så är det allt för Iroligt, att de der¬
städes vårdade 86 barnen kostat Staten betydligt mera, än hvad
som nu för institutets understödjande fordras. Hvad kan vara
ädlare, än att göra uppoffringar för en inrättning, hvars huf-
vudsakliga verksamhet går ut på att uppfostra barn, hvilka
man ser med stora steg nalkas förderfvet. Bör man icke söka
hejda dessa olycklige innan det onda hos dem hunnit allt för
mycket rotfästa sig i deras hjortan, särdeles som manbar Iler-
faldiga exempel derpå, ali de, som få fritt fortfara i ett tygellöst
Dan 30 Juni.
469
lefnadssätt, förr eller sednare komma i Statens fängelser. Jag
yrkar att Ståndet må återremittera punkten.»
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Sorn jag bor i när¬
heten af Råby räddningsinstitut, så har jag varit på stället,
och jag måste erkänna, att det varit för mig ett nöje att se
den ordning, som inom inrättningen varit herrskande. Genom
stiftarens välgörenhet består institutet af ett, större tvåvånings¬
hus, som i sig innehåller arbetsrum och sofrum för gossarne,
samt jemväl boningsrum för lärarne. Åkerbruket bedrifves å
en jordlott, som innehåller vid pass 60 tunnland. Då lärare
jemväl måste finnas på stället, så kan för det närvarande och
innan lokalen blifver utvidgad, ej mer än 18 ä 20 ynglingar
om året derstädes få njuta vård. Finge man Statsanslaget, så
kunde än ytterligare 10 ynglingar intagas å inrättningen. Å
denna meddelas undervisning och öfning i åkerbruk, hoskaps-
och trädgårdsskötsel samt slöjder. De gossar, som derstädes
intagas, äro sådane, att de icke kunnat få försvar hos enskilde
personer, utan efter all anledning hamnat i fängelserne. Hvad
kan icke Staten uträtta här med de lumpna 1000 R:dr, som
äro begärde. Utaf alla de ynglingar, som intagits å institutet,
hafva endast fyra återfallit i deras fordna förvillelser. Hvad
välsignelse ådrager man sig icke genom att för samhället och
deras egen framtid rädda en mängd olycklige ynglingar, sorn
af en eller annan anledning fallit och derigenom vanligen ute¬
slutas från samhällslifvet. Inrättningen är fotad på säkra grun¬
der, och slår sig nog utan Statens mellankomst, men åt blott
ett ringa antal, gossar kan der nu lemnäs vård, jemförelsevis
mot det antal, man skulle kunna upptaga, derest Statens biträde
lemnades. Då jag sist besökte institutet bade nyligen der blif¬
vit emottagne tvenne gossar, den enaj åtta och den andre 10
år gamla. De voro beträdde med ett svårt brott och hade
blifvit straffade, hvilket hade till följd, att icke någon enskild
person ville taga dem i försvar. På institutet syntes de be¬
låtna med sitt öde och lifvet, ehuru de blott vistats der några
dagar. De äldre gossarne voro också nöjde med att de kom¬
mit till en sådan uppfostringsanstalt, som institutet var. En
vemodig och sorgsen sinnesstämning hade hos eleverne väckts
vid underrättelsen om att Ständerne under sistlidne Riksdag
icke velat uppoffra några 100:de R:dr för inrättningens ut¬
vidgning. De hade å denna fått åtnjuta så mycket godt och
önskade nu i sin tur alt få in flera kamrater, lika vanvårdade
som de sjelfve varit, på det att äfven desse måtte blifva för¬
bättrade menniskor likasom de sjelfve. Icke allenast barn från
Skåne, utan ock från hvilken trakt af riket som helst, kan
man å Råby få in; hvadan, och då jag anser det ifrågasatta
470
Den SS Juni.
•nslaget vara det, sorn kanhända af aila anslag, hvilka rinder
denna Riksdag komma i fråga, är det nyttigaste, jag måste
anhålla, det punkten må blifva till Utskottet återremitterad nied
Ståndets förord till anslaget.»
Jöns Andersson från Malmöhus Län instämde med före¬
gående Talare oeh yrkade återremiss af punkten.»
Peller Jönsson från Jönköpings Län: »Motionären i detta
ämne är nu frånvarande. Då han väckte sin motion, under¬
stödde jag den så rnveket jag förmådde, och Ståndet underlät
icke att göra detsamma. Måtte vi nu vara lika eniga i åter¬
remitterandet af den föredragna punkten och må skälet för
återremissen just blifva det, som legat till grund för Borgarnes
inom Utskottet motstånd emot densamma, nemligen, att det
må blifva en vana för länen att begära dylika anslag! Gifve
Gud en sådan vana uppstode. Nyttan deraf skulle blifva den,
att enskilde personer blefve hugade att stifta dylika inrättnin¬
gar, att vi måhända i stället kunde göra besparingar i bygg-
nadsanslagen för länsfängelser och arbetsanstalter, hvilka be¬
klagligtvis nu icke hafva utrymme nog för våra brottslingar,
om de byggas än så stora. Anläggningen af räddningsinstitu¬
ter bör väl föredragas framför fängelseanstalter. Det på Råby
har ej tillkommit utan i ett ädelt ändamål. En erinran till
Utskottet om hvad den stora barnavännen yttrat, vore kanske
icke ur vägen. Flans ord voro: »Hvad J håfven gjort en af
dessa små, det håfven J ock gjort mig». Genom räddnings¬
instituten kunna många räddas från förderfvet. Jag kan icke
förstå hvarför man i Stats-Utskottet hyser fruktan för att lå
dylika anstalter anlagda i hvarje Län. Ståndet handlar illa
och oklokt, om ej Ståndet enhälligt beslutar återremiss af punk¬
ten, med allmänt uttalande af den principen, att ju flera rädd¬
ningsinstitut för vilseförda barn blifva i landsorterne anlagde,
ju bättre är det, samt att Ståndet gerna till dylika institut
beviljar anslag, tillgångarne må vara så mycket anlitade som
helst.»
Olof Johansson och Guslaf Nilsson, jemte flera andra af
Ståndets Ledamöter, instämde.
Georg Nyqvist från Wermlands Län: »Då jag känner till
hvad gagn en dylik anstalt, som finnes i Wermland, medför,
så kan jag ej annat än yrka återremiss och varmt förorda
det anslag, som motionären begärt, och detta gör jag ej blott
derför, att Råby institut må kunna utvidgas, utan ock emedan
jag önskar, att Staten må med välvilja omfatta alla anlägg¬
ningar af dylik beskaffenhet.»
L. G. Sandberg och Anders Bachström instämde häri.
Den 50 Juni.
ni
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson: »Då en anstalt,
#0111 nu är i fråga, är den första i sitt slag i liela riket och
utgår i sin verksamhet |>å ett ädelt och menniskoälskande syfte,
så förmodar jag att, 0111 ock större uppoffringar, än de be¬
gärda, skulle sättas i fråga, icke någon person inom Svea land
kunde vara nog hård att vägra eller undandraga sig dylika.
Institutet åsyftar att bibi inga de vilseförda barnen icke alle¬
nast en moralisk förbättring, utan ock intellektuella och eko¬
nomiska fördelar. Den moraliska vinsten af detsamma består
deri, att de unga ryckas från brottets bana; den intellektuella
vinsten för dem är, att de få undervisning uti religions- och
andra kunskaper samt i handaslöjder m. m., och den ekono¬
miska vinsten ligger deri, att de sättas i stånd genom den un¬
dervisning, dero blifvit meddelad, att i framtiden sjelfva sig för¬
sörja. Då Utskottets egentliga anledning för afslag till det be¬
gärda anslaget synes vara den, att genom bifall till ett sådant,
stiftelsen skulle förloia sin egenskap af helt och hållet enskild,
synes mig icke något fullgiltigt skäl för Utskottets afstyrkande
hafva förefunnits, ty så länge stiftaren af en dylik inrättning
gjort större uppoffringar lör dess tillvaro och bestånd, än Sta¬
ten, och han ännu lefver, kan jag icke föreställa mig att Sta¬
ten skulle blanda sig uti eller söka i någon mån rubba de
reglor och ordningar för inrättningens Styrelse, som han åväga-
bragt. Det vore smärtsamt att förnimma, det ej Utskottet
rättar sig efter de framställningar, som nu inom Ståndet äro
gjorde för rekommenderande af anslag till et t ändamål, som
måste synas hvar och en det mest ädla och välgörande, som
något kan vara. Jag yrkar återremiss af punkten.»
Med Nils Pehrsson instämde Joseph Holm från Stockholms,
Johan Pehrsson från Upsala, Anders Medin från Kronobergs,
Pehr Erih Andersson från Westerås, Daniel Danielsson från
Jönköpings, Anders Jonsson från Östergöthlands, Carl Olsson
från Södermanlands, Anders Ersson från Stora Kopparbergs,
Olof Pehrsson från Gefleborgs, Olof Pehrsson från Westerbot¬
tens, Jöns Pehrsson från Blekinge och Nils Larsson från Jemt¬
lands Län, jemte många flera af Ståndets Ledamöter.
Henrik Andersson från Örebro Län: »Då det är vanligt,
att Stats-Utskottet får uppbära förebråelser antingen det till-
eller afstyrker anslag, så förundrar det mig ingalunda att så
sker äfven nu. De förebråelser, som nu utdelas, få dock Rikets
Ständer vid 1840 års Riksdag samt vid sistlidna Riksdag jem¬
väl taga åt sig, ty under dessa Riksdagarne afslogos väckta
frågor om anslag till Råby räddnings-institut likasom Stats-
Utskottet för sin del nu också gjort. Enligt mitt förmenande
472
Oen 30 Juni.
kan Utskottet icke handla annorlunda, än det gjort, ifråga om
det ifrågasatta anslaget. Sliftaren af institutet har ej velat hafva
något Statsanslag, emedan lian för sådant fall fruktat Sta¬
tens inblandning i afseende å dess styrelse, och under sådana
förhållanden kunde ju Utskottet ej göra annat, än ätt i ampla
ord erkänna inrättningens ändamålsenlighet och fortfarande om¬
sorgsfulla vård om de elever, som derinom upptagas. Jag yr¬
kar bifall till Utskottets hemställan i förevarande fall.»
E. M. Falk från Skaraborgs Län: »Institutet, som är i
fråga, har en så ädel syftning, att jag icke kan underlåta att
yrka återremiss af punkten på de skäl, flere Talare andragit.»
Petter Jönsson: »Ayqvist har nämnt att det finnes ett dy¬
likt institut uti hans hembygd. Sådant är hugnesamt att höra;
man kan deraf sluta till att dessa inrättningar verka i tysthet
mycket godt. Jag kan upplysa, att en dylik, inrättning jem¬
väl finnes här i hufvudstaden, på Kungsholmen, som stiftades
för 3 å i år sedan. Få personer veta utaf den. Det är med
dessa inrättningar, som med Nazareth, ingen visste hvar det
fanns, då de vise männen frågade efter det. Jag skulle vilja
tillråda Borgare-Ståndets Ledamöter, som arbeta emot det be¬
gärda anslaget, att begifva sig till Kungsholmen och taga den
derstädes anlagda anstalten i närmare skärskådande. Underligt
vore det, om de ej då finge ändrade tänkesätt, och om ej far¬
hågan att anslå medel till dylika inrättningar då försvunne
samt hårdheten hos deni bortfilades. Man har sagt här att
stiftaren af Råby räddnings-institut ej skall önska Statsbidrag
för inrättningen, utan endast vill af Ständerna hafva ett erkän¬
nande af dess goda syfte. Detta kan ej vara sannt, ty då skulle
han ledas af högmod och ärelystnad, men icke af så ädla mo¬
tiver, som jag har trott, eller af ren åstundan att göra godt.
Nog vill stiftaren se sin anläggning utvidgad så mycket görligt
är, och detta har ock varit Guds mening då han ingaf honom
tankan att åstadkomma något så välgörande för meniskoslägtet,
som anläggningen i och för sig innebär.»
Pehr Nilsson: »Det förundrar mig, att en Ledamot af
Stats-Utskottet kunnat betvifla eller rättare rent af förneka, det
stiftarens för Råby institut önskan är att få Statsanslag till in¬
rättningens förkofran. Denna ledamot synes hafva litet reda
på förhållandet i förevarande fall. Då första jordtorfvan in¬
köptes och huset byggdes, utgingo subskriptionslistor i sock-
narne rundtorn för att inbringa medel till företagets sättande i
verket och fullbordande. Stiftaren mottog de insamlade medlen
och ordnade anläggningen efter mönster från utlandet. För öf¬
rigt vill jag anmärka, att det tillkommer ett Utskott att handla
Oen 30 Juni.
473
sjelfständigt och att ej rätla sig allt för mycket efter föregående
Utskotts åsigter, såsom förhållandet, enligt Betänkandets inne¬
håll, nu synes hafva varit med Stats-Utskottet.»
Slåns Månsson från Calmar Län: »Då detta ärende var
före i Utskottets afdelning anslogs der en summa på en gång
af 5,000 R:dr för institutet. Man sade nemligen, att stiftaren
icke ville hafva något årligt anslag, af fruktan att Staten då
skulle vilja lemna föreskrifter i afseende på institutets styrelse,
och så blefve väl äfven förhållandet»
Ayqvist: »Enligt mitt förmenande hör Staten icke blanda
sig i styrelsen eller lemna föreskrifter för densamma, om ock
årligt anslag meddelades, ty detta anslag blifver i alla fall icke
permanent, utan kan vid hvarje Riksdag indragas, och bör jem¬
väl indragas för det fall, att medlen icke användas rätt. Dess¬
utom tror jag den styrelse, institutet eger, vara bättre än om
Staten hade något bestyr med förvaltningen.»
Bergström från Stora Kopparbergs Län instämde häruti.
Petter Jönsson: »Inrättningen komme bestämdt icke att
motsvara sitt ändamål, derest Staten komme att reglementera
för densamma. Dessutom är det bra om Staten slipper sådant,
och anslaget bör anses såsom en gåfva. Skulle emellertid Ut¬
skottet icke vilja tillstyrka beviljandet af det nu ifrågasatta an¬
slaget, så föreslår jag, att vi upprätta subskriptionslistor för
bidrags erhållande. Jag skall för min del icke undandraga mig
att lemna min skärf, derest Utskottet fortfar att vilja gnida
med runstycken, men slösa med millioner.»
Bengt Gudmundsson: »Då jag var Ledamot utaf Utskottet
under det denna fråga derstädes behandlades, har jag uppträdt
endast för att gifva tillkänna huru vid handläggningen af den¬
samma i Utskottet tillgått. Utskottets afdelning tillstyrkte ett
anslag på en gång af 3,000 R:dr, men i Plenum föll detta för¬
slag efter en längre diskussion derom, huru stiftaren af Insti¬
tutet skulle upptaga ett anslag från Ständerne. Pluraliteten
trodde, att ett erkännande af stiftarens ådagalagda ädla och
menniskoälskande verksamhet för välgörenhets-anstaltens ända¬
målsenliga inrättande och fortfarande omsorgsfulla vård skulle
vara tillfyllest. Jag röstade för afdelningens förslag, men fick
endast 8 Ledamöter till med mig i minoriteten. Det vill
således synas, sorn om endast detta Stånds Ledamöter inom Utskot¬
tet röstat för anslaget, men så var dock icke förhållandet. Jag
instämmer med dem, som yrkat återremiss.»
Pehr Nilsson: »Upplysningsvis vill jag nämna, alt stiftelsen
eger ordentligen vald direktion, som styr densamma, att or¬
474
Uen 30 Juni.
dentlig redogörelse årligen afgifves saint att revisioner och be¬
rättelser om hvad dervid passerat, funnits till allt frän institu¬
tets första uppkomst.n
Diskussionen var slutad. Uppå proposition af Talmannen
blef den nu föredragna 2t:sta punkten af Stats-Utskotfets Utlå¬
tande N:o 160 till Utskottet återremitterade med dervid gjorda
anmärkningar.
2S:dra punkten samt 23:dje punkten i dess båda momenter
biföllos.
§ 2.
Föredrogos 2:ne vid skedd föredragning af Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 138, angående ifrågaställa extra Statsanslag till
föremål, tillhörande Civil-departementets handläggning, förbi¬
gångna punkter af samma Utlåtande, nemligen:
10:de punkten.
1:sta momentet, angående väckt motion om beviljande af
anslag till uppmuddring af Arboga å ifrån Arboga Stad in¬
till åns utlopp i Mälaren.
Härvid och sedan David Anderssons från Hallands Län punk¬
ten rörande reservation blifvit uppläst, yttrade:
David Andersson : Den nu upplästa reservationen innehåller
hvad Utskottets afdelning i ämnet beslutat att föreslå. Uti
Utskottets Plenum gjorde sig dock en annan åsigt gällande.
För min del anser jag afdelningens förslag vara det rätta,, ty
naturligtvis bör fullständig undersökning och utredning för be¬
dömandet, i hvad mån bidrag från Statens sida till ett företag
af den beskaffenhet, som det ifrågasatta, skall ega ruin, föregå
sjelfva bidragets beviljande. Under gårdagens Plenum förehades
här ett ärende, som ej egde sin fullständiga utredning och, be¬
träffande hvilket, Utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka an¬
slag just af sådan anledning. Med Utlåtandet i den nu före¬
dragna frågan förhåller det sig tvertom; hvadan jag yrkar åter-
remiss af momentet och såsom grund för återreinissen åbero-
par*innehållet af den nu upplästa reservationen, återremissen
må nu verka lill hvad den kan.»
Med David Andersson instämde Anders Jonsson från Oster¬
götlands, Gabriel Andersson och Anders Andersson från Elfs¬
borgs, Gustaf Nilsson från Calmar, Jonas Christoffersson och An¬
ders Andersson från Wermlands, Henrik Andersson från Orebro
samt Pehr Mattsson från Wester-Norrlands Län, tnetl flere.
Den 30 Juni.
475
Jöns Pehrsson från Blekinge: »Då David Andersson genom
att omförmäla ärendets outredda skick, uppgifvit i min tanka
giltiga skäl för en återremiss af ifrågavarande moment, så in¬
stämmer jag med honom uti hans yrkande, samt önskar att
den upplästa reservationens innehåll hör utgöra grunden för
åter rem issen.»
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Afven jag instäm¬
mer uti hvad reservanterne anfört och fordrar momentets åter¬
remitterande på de af David Andersson uppgifna skäl.»
Johan Lekberg från Orebro Län: »Då jag hör, att Stån¬
dets pluralitet synes vara för en återremiss af momentet, är
det väl ej vardt att yttra något till Utskottets försvar i före¬
varande fall, ty dess dom är redan gifven. Emellertid får ja,g
upplysa, att den ifrågasatta undersökningen och utredningen
verkligen redan egt rum genom herr majoren Olivecrona, hvil¬
ken hvar och én vet tillhör Väg-och Vattenbyggnads-korpsen.
Med anledning af resultaterne af denna undersökning har Ut¬
skottet beviljat anslag, fastän en icke obetydlig nedprutning ägt
rum. Rensningen och muddringen af ån äro utaf högsta behofvet
påkallade för hela den ofvanför Arboga liggande Bergslagen och
norra delen af Orebro Län, sorn på samma väg eller sjöledes
till Arboga måste framskaffa sina effekter och förnödenhets-
varor. Enligt min förmodan få vi icke någon jernväg i denna
trakt, och då skola alla produkter passera genom ån, hvars rens¬
ning derigenom blifver sa mycket nödvändigare. Jag bifaller
hvad Utskottet föreslagit.»
Johannes Nilsson från Skåne: »Då jag stöder mig på den
al David Andersson med flere afgifna reservation emot Utskot¬
tets förslag för mitt yrkande om återremiss, anser jag mig
tillika böra nämna, att då jag på vägen från bemorten hit till
Stockholm för någon tid sedan passerade Arboga, hörde jag be¬
rättas, det Arboga stad skulle ega en ganska betydlig s. k. upp-
muddrings-kassa, med anledning hvaraf jag tror det . för när¬
varande vara ännu mindre skäl till att bevilja det ifrågasatta
anslaget.»
Uppå proposition af Talmannen blef härefter det nu före¬
dragna l:sta momentet af 10:de punkten uti Utlåtandet N:o
158 af Ståndet återremitterad! med dervid gjorda anmärk¬
ningar.
2:dra momentet af samma pankt, rörande äskadt låneunder¬
stöd för kajbyggnaden vid Arboga.
Utskottets hemställan vid detta moment bifölls; samt
476
Den 50 Juni.
Utte punkten, angående anslag oell låneunderstöd för upp¬
rensning oell fördjupning af Köpings-ån.
Petter Jönsson begärde uppläsandet af friherre Cederströms
vid denna punkt afgifna reservation, hvarefter och sedan så¬
dant skett, Peller Jönsson yrkade återremiss af punkten på de
grunder, deri uppläste reservationen innehöll.
Häruti hördes flera Ledamöter af Ståndet instämma.
Carl Ersson från Westerås Län: »Jag anser mig vara
skyldig upplysa, att de i reservationen »jorda uppgifterna äro
origtiga. Fartygens antal i Arboga uppgår till IS, i Köping
till 13. Ett ångfartyg går till hvardera staden. De vågförda
metall-effekterne uppgå till emellan 42,000 och 48,000 skep¬
pund stångjern samt 20,000 skeppund tackjern. Detta är dock
omständigheter, som jag icke så mycket fäster mig vid, men
hvad man bör taga i betraktande och hvad som egentligen är
anledningen till att Köping är i behof af Statsbidrag, är det,
att staden är afsedd att utgöra slutpunkten för den redan på¬
började jernbanan. Af denna anledning har Köpings stad nöd¬
gats vidkännas stora uppoffringar för jords afstående utan er¬
sättning till bangård och annat för jernvägsbolaget erforderligt
område, för inköp af annan jord till lastageplats i stället för
den nuvarande, för flyttning af vågar till nya lastegeplatsen och
densammas planerande m. m. Ivöpingsboarne hafva redan ut¬
betalt ett belopp af 17,071 R:dr 35 sk. 10 r:st. i och för dy¬
lika arrangementer och hafva ytterligare måst upptaga ett lån
af 8,000 R:dr, allt för det att jernvägens ändpunkt der skall
förläggas. Det vore i min tanka oklokt att söka motverka
underlättandet af en fri och öppen passage till Köpings stad,
ty deraf skulle trafiken blifva i hög grad lidande. Hvad nu
sjelfva åns beskaffenhet beträffar, så är den sådan, att djuplek
ej saknas, men bredden är så liten, att man skall se sig väl
före, om man ej skall sätta en ökstock på land. åleningen är
att upptaga bassiner på sidorna och dymedelst verka derhän,
att fartyg, som mötas, må kunna komma förbi hvarandra. Nu
är förhållandet sådant, att om ett fartyg möter ett annat i ån,
kommer man hvarken fram eller tillbaka, utan det ena farty¬
get får ligga i sjön och vänta under det ett mötande passerar
ån. Jag tror derför icke, att någon, sorn tagit reda på verk¬
liga förhållandet, skall motsätta sig det föreslagna Statsbidraget.
Hade jernvägsanläggningen ej inträffat, så hade Köpings stad ej
begärt en skilling af Staten. Detta samhälle har redan påko¬
stat sin å omkring 25,000 R:dr, då deremot Arbogaboerne icke
påkostat sin något. Allt, hvad jag nu sagt, är sannt, på min
heder, och jag förmodar att åtskillige af mina kamrater inom
Den 30 Juni.
477
Ståndet, som varit i Köping och något tagit reda på förhållan¬
det, kunna vitsorda mina uppgifter. Jag beder derför, att Ståndet
bifaller det förslag, som Utskottet uti den nu föredragna punk¬
ten framlagt.»
Ola Månsson från Skåne: »Jag har varit i Köping och
sett stället, der jernbanan skall gå fram samt bangården midt
för å-ändan. Sjelfva ån är djup och har fast botten, samt är
J:dels mil lång i rak linia. Så är ej förhållandet med Arboga
å. Den är J:dels mil lång. De anslag, som komma att bevil¬
jas för Arboga, stadna icke vid de belopp, som nu äro i fråga,
då deremot Köpings stad icke kommer att behöfva vidare Stats¬
bidrag, än som man nu begärt. Jag kan vitsorda sanningen af
Carl Erssons uppgifter. Det råder i förevarande tvenne fall, nem¬
ligen rörande Statsanslagen till Arboga och Köpings åar, en
jalousie emellan de båda städerna och härifrån härleder sig
friherre Cederströms reservation och dennes interesse för Ar¬
boga stad. Borgmästaren Stolpe, som väckt motioner till förmån
för Arboga, bade uppgjort en promemoria i ämnet, som fri¬
herre Cederström i Utskottet uppläste. Uti denna promemoria
hade man tillåtit sig förolämpande uttryck, i anledning af det
begärda anslaget för Köping. Sjelfva motionen för Arboga var
ock hållen uti en sämre stil, samt innefattade, bland annat, att
derest Utskottet icke ville bifalla anslag till Arboga-åns upp¬
rensning, något sådant icke heller måtte beviljas för Köping.
Enligt mitt förmenande bör man bifalla hvad Utskottet före¬
slagit för Köpings å, ty trafiken å den blifver naturligtvis myc¬
ket förstorad, då jernvägen kommer till stånd. Jag biläller
punkten.»
Vetter Jönssnn: »Icke för att söka vederlägga de uppgifter,
Carl Ersson lemnat, har jag ånyo uppträdt, utan för att reservatio¬
nens innehåll i min tanka icke är att förakta. Vi skola kom¬
ma ihåg, att vi ega, isynnerhet för det närvarande, små till¬
gångar, att den ifrågasatta jernvägen kanske aldrig når sin full¬
bordan, samt att en ort, der trafiken är liflig, är just att lyck¬
önska, ty den får dymedelst lätt tillgångar att anställa behöf-
liga rensningar i åar och hamnar m. m. I min hembygd får
man på hjuldon frakta sig sjelf och sina effekter hela 20 milen.
Jag fortfar att yrka åtorremiss af punkten, med begäran att
Utskottet tager närmare i skärskådande innehållet af friherre
Cederströms reservation.»
Anders Jonsson från Skaraborgs, Anders Pehrsson från Jön¬
köpings, Anders Medin från Kronobergs, Johan Johansson från
Östergöthlands, Olof Lindström och Lars Gustaf Sandberg från
Westerbottens, Jon Hansson från Wester-Norrlands samt An¬
ders Bäckström från Norrbottens Län hördes häri instämma.
Den 50 Juni.
Johannes Nilsson Irån Skåne: »1 förevarande fall fäster
jag mig vhi ett förhållande, som man, enligt mitt förmenande,
bör vid frågans bedömande afse. Jag har förut uttalat temli-
gen skarpa ord, i fråga om jernvägsanläggningen emelian Kö¬
ping oell Hult. Denna anläggning har sammanhang med Kö-
pitigs-åns upprensning, och kommer jernvägen till stånd, så
nödgas ,man väl ock lemna det nu ifrågasatta anslaget. Har
man vadat ut med ena foten, så torde man jemväl böra kom¬
ma efter med den andra, om man ock skulle blifva litet våt
örn fotterna. Anslaget till Köpings å innebure i sig och i sin
mån ett skydd för Rikets Ständers lemnade garanti för jern¬
vägen. Man har sagt, att meningen med anslaget vore att för¬
anstalta så, att fartyg i ån kunna gå förbi hvarandra. I så¬
dant fall bör man väl ej se så noga på anslaget, likasom då
fråga ar om att förbättra och rätta krokiga segelleder. Oak¬
tadt jag ej mycket är för att bevilja det ifrågasatta anslaget,
blifver jag väl nästan tvungen dertill, just för Släudernes vid
1880 års Riksdag fattade beslut i Köping-Hults-jernvägsfrågan.»
Johan Lekberg från Orebro Län: »För min del skulle jag
icke hafva något emot om både Afboga och Köping kommit i
åtnjutande af Statsbidrag för deras åar. 1 afseende på Köpings-
ån har jag dock hört närboende personer säga, alt den är både
djup och segelbar; hvadan något anslag för upprensning af den¬
samma icke för närvarande således skulle vara af behofvet på-
kalladt. Endast för den händelsen, att den projekterade jern¬
vägens ändpunkt komrne att förläggas till Köping kunde ansla-
slaget behöivas, men jernvägen hafva vi än ej i ordning och må¬
hända vinner den icke sin fullbordan. Hvad man förmält der¬
om, att reservanten friherre Cederström skulle hafva något sär¬
skildt interesse för beviljandet af anslaget till Arboga å, sätter
mig i förundran, särdeles vid det förhållande, att friherre Ce¬
derström är boende i Wermland. Snarare är det att förmoda
det han skulle interessera sig för Köping, derest jernvägen kom¬
mer till fullbordan.»
Carl Olsson från Södermanland förklarade sig kunna för
sin del vitsorda sanningsenligheten af Carl Erssons uppgifter
och instämde med honom.
Johan Bergström från Stora Kopparbergs Län: »Som jag
känner till förhållandet med behofvet af det begärda anslaget,
så måste jag bifalla den föredragna punkten. Jag tryggar detta
mitt tillstyrkande af anslag icke på den omständigheten, att den
påbörjade jernvägen i Köping skulle komma alt der hafva sin
slutpunkt och jag gör detta så mycket mindre, som jag icke
med min röst biträdde beslutet örn Statens garanti för jern-
Den 30 Juni.
479
vägen, utan derpå, att Köpings-ån har ett verkligt behof af att
göras segelbar och att samhället är så litet, att det för sådant
ändamål behöfver Statens mellankomst. För flera år tillbaka
måste ett ångfartyg, som gick. härifrån på Köping, för derva¬
rande ås beskaffenhets skull upphöra med sina turer. Nu har
ångfarten på Köping börjat ånyo, men den måste troligen snart
åter afbrytas, såvida ån ej blifver förbättrad. Det är visser¬
ligen sannt att många samhällen i sådana fall, sorn det före¬
varande, hjelpa sig sjelfva utan statsanslag; men man bör taga
i betraktande huru litet detta samhälle är och att det redan
uppoffrat mycket för det allmännas bästa, såsom förut här är
förmält; hvadan de böra hjelpas något. Huruvida det ifrågasatta
anslaget är för stort eller litet tilltror jag mig dock icke att
bedöma.»
Nits Larsson från Jemtlands Län: »Lika origtigt, som det
är att bevilja anslag till föremål, som ej äro nyttiga för Sta¬
ten och för densamma medföra inkomster, lika origtigt är det
att icke bevilja anslag, der dessa ovilkorligen gagna det all¬
männa. Man vet, att den projekterade och påbörjade jernvä¬
gen kommer att hafva sin ena slutpunkt i Köping. Man vet
ock att Rikets Ständer garanterat Bolaget en räntevinst af
densamma till 5 procent af kostnadsheloppet för dess upp¬
förande. Under sådana förhållanden är det väl rigtigt, att man
söker på bästa sätt ställa så till, att Bolaget af företaget skör¬
dar sina 5 procent och att Staten på så sätt må få slippa att
sitta emellan. Detta åter kan ej ske utan att trafiken på jern¬
vägen blifver liflig, och dertill inåste i sin mån bidraga, att Kö¬
pings-ån blifver farbar så att större och mindre seglande- och
ångfartyg deruti kunna utan uppehåll komma om hvarandra.
Jag yrkar derföre bifall till punkten. Reservanternes grunder
för sina åsigter anser jag af intet värde, ty de afse den trafik,
som Köping för närvarande eger; hvaremot det är klart att
denna trafik mångfaldigt kommer att fördubblas, då jernvägen
blifver färdig.»
Häruti instämde Johan Pehrsson från Upsala. Pehr Erik
Andersson från Westerås, Henrik Andersson och Gustaf Hult¬
man från Orebro samt Pehr Nilsson från Malmöhus Län.
Petter Jönsson: »Jag vidhåller hvad jag förut yttrat. Re-
servanterne äro väl icke siare, som kunna förutse hvad som
skall inträffa. Det är väl klokare att bygga sina åsigter på
grunder, som stödja sig på hvad som verkligen passerar, än på
hvad som i framtiden kan komma att passera. Jag förundrar
mig öfver Johannes Nilssons yttrande. För någon tid sedan
talade han om, att han sett jernvägsarbetet och att det sett ut
480
Den 50 Juni.
sorn om man byggt på en torparekoja, samt att lian förmodade
anläggningen aldrig blifva färdig. Det är väl tids nog då jern¬
vägen blifver färdig att förorda anslaget till Köpingsån, så vidt
man vill såsom hufvudsakligt skäl för anslagets beviljande an¬
draga, att jernvägens ändpunkt skall i Köping förläggas. För
det att vi meddelat garanti åt jernvägsföretaget och sålunda
inträdt pä jernbanan med ena foten, är det väl icke nödvän¬
digt att vi skola fastna i ån med den andra. Jag tror, att Re¬
servantens skäl äro grundliga och bra; hvadan jag fortfarande
yrkar återremiss och reservationens antagande.»
Lindhl) och Erik Larsson från Wester-Norrlands Län in¬
stämde häruti.
Carl Ersson: »1 anledning af Petter Jönssons yttrande att
ivöpingsboerne, om de ega stor trafik, böra kunna hjelpa sig
sjelfva, får jag nämna att förhållandet är sådant, att staden
uppbär i sk. för hvart skeppund jern, som vågföres. Dessa
medel samlas till en kassa, hvars ändamål är, att lemna bi¬
drag till åns upprensning. Man har ock af dessa medel in¬
köpt en muddermachin och med denna har man förhoppning
om att kunna bibehålla ån tillräckligt djup. Skulle det äskade
anslaget lemnäs, så hyser man hopp om att icke framdeles be¬
höfva något vidare anslag. Kommer trafiken att ökas genom
jernvägens tillkomst, så är det likväl alltför troligt, att det ej
blir staden, som får skörda någon vinst af ån. Man har satt
i tvifvel att jernvägen kommer till stånd. För min del hop¬
pas jag den tidpunkt icke skall vara långt aflägsen, då anlägg¬
ningen nått sin fullbordan. Man har uppköpt materialier till
ganska höga belopp, man har redan betalat ut stora arbets¬
löner, man har nedsatt i Stats-kontoret 200,000 R:dr, som gå
förlorade, derest ej anläggningen fullbordas. Kan någon tro, alt
man vill för intet bortkasta ett penningebelopp, som går på
millioner och öfvergifva ett påbörjadt jernvägsarbete, helst un¬
der en tid, då fråga är att bygga jernvägar till höger och ven¬
ster, då anslag beviljas för undersökningars anställande om lämp¬
ligaste lokaler för dylika anläggningar m. m. Man gifver an¬
slag åt theatrar, men då sådana begäres för produktiva ända¬
mål, då håller man igen. Hela Bergslagen i trakten skördar
vinst af Köpings-åns utvidgning, och behofvet deraf äf ound¬
gängligt ; hvadan jag fortfar att yrka punktens bifallande.»
Johannes Alisson: »Under den retade sinnesstämning,
som hos Petter Jönsson yttrades, i anledning af mitt förra ytt¬
rande, märkte han icke att samma yttrande utgick derpå, att
jag ville bifalla det ifrågasatta anslaget, men först sedan det
sig visat att jernvägen komme till stånd. Jag vill för detta
fall endast bifalla anslaget.»
Oen 3 0 Juni.
481
Anders Medin från Kronobergs Län: »Den siste Talaren
synes verkligen hafva ändrat åsigter i ämnet. Han vill nu ej
medgifva anslag förr, än jernvägen kominer till stånd. I detta
falljskall jag instämma med honom; men hans förra yttrande
gick ut på att han ansåg sig tvungen att bifalla anslaget, då
Ständerne redan lemnat garanti för jern vägsföretaget. Det är
en förundransvärd företeelse här i lifvet, alt den, som har myc¬
ket, alltid skall få mer. Vi Smålänningar, som intet hafva, få
tiga och nöja oss, men i den ort, hvarom nu är fråga, och der
man skall få jernvägar, der skall man ock hafva anslag för
åars, kanalers m. m. upprensning, Skulle ock Köpingsboerne
genom att afstå jord till jernbansgård m. m. komma att göra
några uppoffringar, så är det otvifvelaktig! att de få dessa rik¬
ligen ersatta i framtiden just genom jernvägsanlaggningar. Då
man nti kan gå fram till Köping med ett ångfartyg, så bör
man för det närvarande väl låta sig åtnöja, om ock ej 2 så¬
dana kunna gå i bredd uti ån. Efter mitt förmenande har
reservanten nog reda på de förhållanden, han uppgifvit och
måhända bättre än åtskilligo inom Ståndet, som i ämnet sig
yttrat. Jag anser Ståndet handla inkonseqvent om det bifaller
den nu föredragna punkten, då anslaget till Arboga ås upprens¬
ning icke bifölls.»
Olof Pehrsson från Westerbotten instämde.
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Då jag nu går att
yttra mig i ämnet, hoppas jag att Slåndot känner till, att jag
icke är en gynnare af anslag till Mälaren, dess öar och strän¬
der; men da man anslår medel än hit och än dit, så anser jag
att man bör se till, huruvida man har skäl för sina tillstyr¬
kanden af anslag, eller icke, och sådane saknas icke enligt mitt
förmenande i förevarande fall. Man har här talat om jernvä¬
gen emellan Köping och Hult. Denna har jag aldrig varit för,
men nekas kan dock icke att, om den kommer till stånd, dess
ena slutpunkt blifver Köping. I fråga om reservanten och
dennes grunder för sin reservation, så måste jag medgifva att
det var påkostande att höra honom inom Utskottet yttra sig
för det ena anslaget och emot det andra, ehuru man visste att
han, såsom icke bosatt i orten, ej förfäktade eget interesse, utan
tvertoin det var att förmoda det lian gick andras ärenden. Kö¬
pingsboerne hafva gjort mycket för sin å. Om jag icke bedra¬
ger mig så har Ståndet bifallit anslag till Stång-åns upprens¬
ning, ehuru denna ingalunda har mera för sig än Köpings-ån.
lteviljar man icke det äskade anslaget, så fruktar jag för att
sjöfarten på Köping alldeles upphör. Ligger händelsevis ett
Ronde-St. Prot. vid Riksd. 1853—1854. P. 31
482
Den 50 Juni.
segelfartyg i ån, då ett ångfartyg aniander, så kan detta sed¬
nare få ligga i sjön oell vänta flera dagar innan det förra kan
komma undan.» An är ej bredare än att spillror af ångfartygs-
hjulen ofta lösryckas mot åstranden. Jag är i alla händelser
för understöd från Statens sida för åns utvidgning, men helst
skulle jag dock se summan leumats till ij:delar såsom lån och Udel
såsom anslag. Detta hade varit mera instämmande med mina
principer. Köpingsboerne hafva gjort mycket sjelfve för det
allmänna, och ett sådant samhälle bör understödjas. Så är dock
icke förhållandet med Arboga samhälle. Arboga-ån är bred och
strid. Att gräfva i den skulle kanhända göra mera skada, än
att låfa sådant vara, ty hela ängen skulle kunna slitas undan,
och ån på så sätt alldeles stängas. Jag röstar för bifall til!
punkten, men skall icke heller vara emot en återremiss af den¬
samma på det att möjligen |:delar af summan må blifva lån och
Jrdel rent anslag. Då Stång-ån fått understöd, så bör äfven
Köpings-ån få tillgodonjuta sådant.»
Förre vice Talmannen Aiils Pehrsson: »Sedan jag begärde
ordet hafva Nils Larsson och Carl Ersson andragit hvad jag bär i
ämnet att säga och jag skall derföre endast instämma med dem.
I afseende å hvad siste Talaren anmärkte beträffande Arboga ås
bredd, så får jag nämna, att så är förhållandet, som han uppgifvit,
hvad angår den delen af ån, som är belägen mellan Arboga och
Kungsöhr, men ingalunda med den delen, som är emellan Hjelma-
ren och Arboga. Vid Grafudden är muddring ganska behöflig och
de 13,000 R:dr, som voro föreslagna för årännans upprensning
från Hjelmare kanals utlopp, eller vid Galten, borde icke heller
med skäl kunna nekas, ty derstädes har man ganska svårt för
att komma fram med grundgående fartyg.»
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Under förutsättning att
jernvägen kommer lill fullbordan är det ganska sannt att kom¬
munikationen sjöledes från Köping bör vara så obehindrad, som
möjligt. Jag hade likväl troff att för underlättande af Köpings-
boernes bekymmer i detta afseende behöfls låneunderstöd, men
icke anslag. Lånen böra kunna återbetalas med den afgift, som
de trafikerande komma alt erlägga. Af dessa skäl yrkar jag
återremiss och vill att lån, men icke anslag, skola lemnäs.
Staten får tids nog betala ut medel för den mycket omtalade
jernvägen.»
Olof Johansson från Stockholms och Erik Jansson från Stora
Kopparbergs Län förenade sig med Erik Ersson.
Peller Jönsson: »Sedan minvän Johannes Nilsson nu öfver¬
mått på min åsigt, så äro vi ense. Carl Ersson har nämnt att
i)cn 50 Juni.
i 83
i skilling erlägges lör hvarje skeppund jern, som våglöres i
Köping. Lut dem betala 2 skillihgar för hvarje skeppund, så
är ju saken hulpen. Det är ingalunda bra att kasta hundra
tusentals Riksdaler i ån. Bergslagen är dessutom icke van¬
lottad. Den kan gerna betala en dylik afgift, och hvad anslag
eller lån beträffar böra vi dermed dröja att besluta något in¬
tilldess jernvägen är färdig. Möjligen skulle jag vilja medgifva
ett lån på det föreslagna beloppet, men som ärendet nu står,
yrkar jag återremiss på förut uppgifna skäl.»
Henrik Andersson: »Jag hade ej tänkt ytlra mig i ämnet,
ty jag eger ej tillräcklig lokalkännedom för att fullkomligen
inse det rätta. Man har bär emellertid påstått, att man bör
återremittera punkten för att vara konseqvent, då man åter¬
remitterat momentet om anslaget till uppmuddring af Arboga
å. Jag får upprigtigt bekänna, att jag i Utskottet biträdt piu-
raliteten, och jag har gjort det på de grunder, sorn Nils Larsson
uttalat för sitt gillande af punkten, det vill säga derför, att
jernvägens ena slutpunkt kommer att blifva i Köping. >Huf-
viitfskälet mot anslaget var inom Utskottet det, att jernvägen
i framliden komme att sträcka sig längre. I likhet med Matts
Pehrsson skulle jag helst vilja att det föreslagna beloppet utginge
till ijidelar såsom lån, och till den öfrige ^idelen blott såsom
anslag.»
Carl. Ersson: Med föranledande af Petter Jönssons sednaste
replik vill jag tillägga, att Ivöpingsboerne skulle vara honom
mycket förbundne, derest han kunde föranstalta, att de finge
taxan öfver afgifterne vid jernets vågföring så förändrad, som
han föreslagit; dock torde detta ej så lätt låta sig göra som
han förmenar, helst den är af Kongl. Majit till efterrättelse
fastställd.»
Ola Månsson: »Man har under diskussionen ordat om den
reda reservanten skulle hafva på förhållandet i Köping. Jag
tror för min del, att vi kunna något hvar hafva lika god kän¬
nedom om förhållandena som han, helst jag sjelf inom Utskot¬
tet var i tillfälle att se, det han endast läste innantill uti en
till honom af motionären utlånad skriftlig kalkyl, eller hvad
jag skall kalla det.»
Bengt Gudmundsson. »Reservanten har dock grundat sin
reservation på de uti Länsstyrelsens femårsberättelser afgifna
förhållanden.»
Ola Månsson: »Jag undrar storligen orri Medbrodern Bengt
Gudmundsson var tillräckligt uppmärksam i Utskottet, eftersom
484
L)en 50 Juni.
,.uti icke iakttog, att Friherre Cederström stod och läste utur
ett af motionären honom lemnadt anförande.»
Bengt Gudmundsson: »Till besvarande af Ola Månssons sed-
naste yttrande beder jag endast att få nämna, det jag vä) såg
reservanten läsa på ett anförande, men jag iakttog derjemte
att han hade Landshöfdinge-Embetets femårsberättelse fram¬
för sig.»
Ofverläggningen ansågs fulländad. Talmannens framställ¬
ning på bifall till den nu föredragna punkten besvarades med
blandade Ja och Nej; hvadan, och då votering begärdes, upp¬
sattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition :
»Bifaller Ståndet hvad Stats-Utskoftet föreslagit i dess Ut¬
låtande N:o 158, ll:te punkten?
Den det vill, voterar Ja;
Den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej, har Ståndet beslutat att nämnde punkt af Ut¬
låtandet N:o 158 till Utskottet återremittera, lijlika med de '
dervid gjorda anmärkningar.»
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 18 Ja
och 57 Nej, i följd hvaraf Ståndet i enlighet med Nejproposi¬
tionens innehåll, beslutat att återremittera ifrågavarande punkt.
§ 3.
På flere Ledamöters begäran bordlädes andra gången:
Konstitutions-Utskoltets Memorial, N:o 6;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkanden N:ris
101—10S, samt
Särskildta Utskottets för behandlingen af Bränvinsfrågan Be¬
tänkande N:o 10.
. § 4.
Till bordläggning första gången anmäldes Lag- oell Eko¬
nomi-Utskottens Utlåtande N:o 4, i anledning af dels Kongl. -
Maj:ts Nådiga Proposition om antagande af Decimal-system för
mått och vigt, samt dels 3:ne särskilda hos Vallöf]. Borgare-
Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet angående mått och vigt
väckta motioner.
§ 5-
Lades till handlingarna ankomna Protokollsutdrag från:
Den / Juli.
485
Högloll. Bidderskapet och Adeln N:ris 299—314;
Högvördige Presle-Ståndet N:ris 244—246, samt
V ä 11 o fl. Borgare-Ståndet N:ris 312—314.
8 6.
Efter derom framställd begäran meddelades Hans Pehrsson'
från Gefleborgs Län 8 dagars förlängning uti redan erhållen
permission.
8 7.
Talmannen tillkännagaf, att, enligt honom meddelad under¬
rättelse, J. G. Wasmuth från Stockholms Län insjuknat, i an¬
ledning hvaraf Ståndet utsåg Johan Bergström från Stora Kop¬
parbergs Län att under Wasmuths hinder af sjukdom vara Le¬
damot af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.
Ståndet åtskiljdes kl. J 10 e. m.
In fidem,
John Roy.
Ilen 1 Juli.
Plenum kl. 10 f. m.
8 *•
Uppå derom gjord begäran beviljades Nils Svensson Irån
Blekinge 5 veckors ledighet från Riksdagsgöromålen, att beräk¬
nas från den 5:te i denna månad.
8 2-
Vid punktvis skedd föredragning af Banko-Utskottets den
24:de nästl. Juni bordTagda Utlåtande N:o 43, i anledning af väckta
förslag om ändringar och tillägg i föreskrifterna angående Ban¬
kens metalliska kassa, bief l:sta punkten godkänd.
Den I Juli.
I anledning, af 2:dra punkten yttrade:
Mallmin från Westerås Län: »Sedan vexeldeputerade un¬
derrättat Rikets Ständers fullmäktige i Banken derom, att äf¬
ven i Altona finnes ett lius, hvilket ombesörjer bankens vexel-
affärer, torde det vara nödigt att ordalydelsen uti litt. g blif-
ver Hamburg »eller Altona»; hvarföre jag yrkar, återremiss, på
det att en sådan förändring måtte vidtagas »
Petter Mårtensson och Sandstedt från Jönköpings samt Bengt
Gudmundsson från Hallands Län instämde.
Nils Pehrsson från Skåne: »Det af Mallmin uppgifna för¬
hållandet var icke kändt för Utskottets Ledamöter, men om
händelsenär sådan, anser jag att man utan återremiss bör kunna
göra detta tillägg.»
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Hvad
Mallmin uppgifvit eger sin rigtighet, ty under öfverläggningarne
i Utskottet upplystes det, att silfver uppköpes icke allenast i
Hamburg, utan äfven i Altona, och derföre är det nu ifråga¬
satta tillägget nödvändigt.»
Petter Mårtensson: »Afven jag anser det ifrågakomna till¬
lägget böra inflyta, och det förundrar mig, att det icke finnes
uti Utskottets nu föredragna Betänkande intaget, ehuru vid
frågans behandling i Utskottet derom resonnerades.»
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Såsom icke varande
Ledamot af Banko-Utskottet kan jag icke på förhand yttra
mig i denna fråga; men saken synes mig vara så beskaffad,
att den förtjenar afseende, och derföre bör den återremitteras
till Utskottet, som är den instans, i hvilken meningarne böra
sammanjemkas. Om Bonde-Ståndet anser ett tillägg här vara
behöfligt, men de andra Stånden icke fästa uppmärksamhet på
behofvet deraf, så bör, om behofvet är verkligt och på det att
det må i reglementet inflyta, ålerremiss ega rum.»
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Det är högst nöd¬
vändigt att orden »eller Altona» här inflyta. Om Rikets Stän¬
der bifalla hvad föreslaget blifvit, att nemligen Bankofullmäk¬
tige skulle ega rättighet att öka den nu utestående lånefonden
i Hamburg, hvarigenom banken skulle bekomma vinst på rän¬
tor, är det nödigt att det ifrågavarande tillägget göres, ty 2:ne
handelshus erbjuda naturligtvis större säkerhet, än endast ett.
Oaktadt man väl bör kunna antaga handelsfirman Salomon
Heine såsom säker alt kunna honorera allt, hvad Svenska ban¬
ken åt den anförtror i vexelaffärer, skadar det icke att man
är försigtig. Uti litt. h. anser jag ordet »Hamburg» böra ute¬
Den I Juli.
487
slutas oell uti i lä §:n bör tiel beta »Hamburg eller Altona».
Antingen Ståndet beslutar dessa tillägg, elier återremitterar frå¬
gan, för att Utskoltet må densamma verkställa, är mig likgil¬
tigt, men det kan jag upplysa, att vederbörande Bankofullmäk¬
tige i de andra Riks-Stånden fästa uppmärksamhet på behofvet
af detta tillägg, så att man icke behöfver frukta att förhållan¬
det der icke anmärkes.»
Ola Mänsson: »För min del tillstyrker jag att ordet Altona
tillägges vid litt. g. samt att ordet Hamburg uteslutes från
litt. h. Någon återremiss för vidtagande af dessa ändringar
anser jag icke behöflig, ty det är väl bättre att Ståndet rent
utsäger hvad det vill och derom underrättar Utskottet, som då
inbjuder de andra Stånden att uti vårt beslut sig förena. Jag
tror grundlagen icke lägga hinder i vägen för ett sådant hand¬
lingssätt.»
Flere af Ståndets Ledamöter hördes häri instämma.»
David Andersson från Hallands Län: »Jag har icke något
emot att Ståndet nu afgiir denna fråga, men jag skulle likväl
tro att, om Ståndet beslutar nu ifrågavarande tillägg, återre¬
miss bör ega rum, ty då får Utskottet redigera om Betänkan¬
det. Ett sådant förfaringssätt anser jag Ibrmenligast, lämpli¬
gast samt mest passande, och derföre önskar jag ock, att det
här iakttages.»
Lars Larsson; »Hvad en Ledamot här yttrat, att Ståndet
borde utan återremiss nu besluta det ifrågavarande tillägget,
hade jag tänkt vederlägga, men jag är deruti förekommen af
David Andersson. Hvad Ola Månsson sagt kan väl låta verk¬
ställa sig, om nemligen de andra Stånden antaga samma beslut,
hvilket dock i alla fall skall delgifvas Utskottet. Om Ståndet
anser dessa tillägg behöfliga, så är det hvarken formvidrigt
eller förorsakande tidsutdrägt, att genom återremiss gifva Ut¬
skottet Ståndets enhälliga tanka tillkänna, ty Utskottet, som
äfven får kännedom om de andra Ståndens beslut, blifver då
i tillfälle att sammanjemka meningarne, derest någon olikhet
kan förefinnas.»
Anders Medin från Kronobergs Län : »Lika med föregående
Talare anser jag återremiss erforderlig för vinnande af tydli¬
gare redaktion. Ordet Hamburg förekommer på så många
ställen, och uti 113 § 1 mom. står det tillsammans med Altona.
Den tidsutdrägt, som förorsakas genom återremiss, är så ringa,
att vi ej böra tala derom.»
Ola Månsson; »Den, som önskar att Riksdagen skall räcka
länge, må begära återremiss. Jag har aldrig sagt Bonde-Stån¬
488
De/t I Juli.
dets beslut utgöra Rikets Ständers, men jag har trott alt, om
vi lätte ett beslut och derom underrätta Utskottet, detta kom¬
mer i tillfälle att sammanjemka meningarne, samt att det före¬
slagna tillägget nu kan göras på stående fot.»
Carl Olsson från Södermanland instämde.
David Andersson från Halland: »Jag hade icke väntat att
jag skulle blifva beskyld för att vilja förlänga Riksdagen. Jag
har visst aldrig önskat någon förlängning af Riksdagen, och
jag tror icke någon sådan komma i fråga, ehvad det ena eller
andra sättet för tilläggets verkställande iakttages; men jag äl¬
skar icke advokatyr, utan jag har alltid ansett hvarje fråga
böra formenligt behandlas, och derföre yrkar jag här åter-
remiss.»
Malts Pehrsson: »I denna fråga komma vi till samma
resultat, ehvad vi behandla den på det ena, eller andra af de
föreslagna begge sätten, ty fullmäktige, som ansett rättelsen
behöflig, hafva beslutat att väcka fråga derom hvar i sina
resp. Stånd. Den diskussion, som i denna fråga här blifvit
förd, har icke varit särdeles angenäm, men vi böra akta oss
för att blifva »varma», ty det skadar mera, än det gagnar.
Jag anser Ståndet kunna besluta tillägget, utan återremiss,
men jag har icke heller emot, att en sådan eger rum, ty begge
behandlingssätten äro, enligt min åsigt, formenliga.»
Peller Jönsson: »Då Mallmin gaf tillkänna behofvet af
det ifrågavarande tillägget, begärde han återremiss, och det
var troligtvis i följd af Ranko-fullmäktiges beslut. Vi böra
emellertid akta oss att förnärma hvarandra eller klandra hvar¬
andras åsigter, äfven om de äro olika. Ehvad beslut vi i
denna fråga fatta, skall Utskottet hafva del af detsamma; och
som återremiss icke förorsakar ens en timmas förlängning af
Riksdagen, yrkar jag en sådan åtgärd.»
Ola Mänsson: »Då jag sist hade ordet, sårade jag måhända
någon; men då jag endast i allmänna ordalag sagt, att den,
som yrkar återremiss, då den icke är behöflig, bidrager att
förlänga Riksdagen, vet jag mig icke hafva förnärmat David
Andersson enskildt. Man bör dessutom, då man är så grannlaga,
sjelf akta sig att gifva andra förebråelser, ty då David Anders¬
son sagt det vara formenligast att återremittera Betänkandet,
har han derigenom låtit påskina, att de, som hafva andra åsig¬
ter, icke känna de i Grundlagen föreskrifna former, hvilka jag
tror mig känna lika väl som han. Jag vill emellertid nu en¬
dast erinra, att, om man vid behandling af Stats-Utskottels
Utlåtanden finge genast besluta deröfver, utan att behöfva åter¬
Den 4 Juli.
489
remittera dem, mycken tid skulle besparas, och likaså måste
återremiss af frågor, hörande till andra Utskotts handläggning,
naturligtvis åstadkomma tidsutdrägt.);
Lars Larsson: »Att på sätt Malls Pehrsson yttrat, bära
fruktan för värme, gillar jag icke, ty värme är lifvet, då dere¬
mot köld är döden. Jag har nu likväl icke afseende på ona¬
turlig hetta, ty af sådan är jag icke besvärad. För den be¬
medling, Matts Pehrsson velat åstadkomma, är jag honom för¬
bunden, och af David Andersson hade jag fordrat, att han icke
med så sträng hetta skulle upptaga tillvitelser från en person,
som i följd af hans kännedom uti och förmågan att, efter sitt
eget hufvud, kunna tolka Grundlagen, icke sällan kommer i
strid med sina kamrater.»
Medin: »Då äfven jag talat för återremiss, anser jag mig
ock vara en bland dem, som Ola Månsson påpekat; men jag
vill tillkännagifva, att jag är lika kär i hemmet, som han, och
att jag önskar Riksdagen så hastigt slutad, som någon arman.
Jag har endast velat på detta sätt rättfärdiga mig, ty att jag
vågade mig ut på det hala och motsäga Ola Månsson, kan nu¬
mera icke hjelpas, ty det är redan gjordt.»
Bengt Gudmunsson: »l afseende på lämpligheten af denna
frågas behandling, anser jag återremiss icke vara ur vägen,
ty, då en redaktionsförändring i alla fall skall ega rum, hvar¬
ken förlänges eller förkortas Riksdagen derigenom. Då en re¬
daktionsförändring är behöflig icke allenast uti Litt. g. och h.,
utan äfven uti §§:ne 114, 11S och 116 samt hela Betänkandet
igenom, der ordet Allona saknas, är det väl bäst att återremit¬
tera hela Belänkandet. Man skulle väl kunna på stående fot
besluta ändring i hvarje punkt, men då Rikets Ständer skola
besluta, vill jag, för vinnande af enhet i Ståndens beslut, åter¬
remittera Betänkandet. Med lugn och sans böra vi: öfverlägga
om förekommande frågor och icke med stridigheter och hetta
öfverfalla hvarandra. Jag yrkar återremiss.»
David Andersson: »Jag har aldrig åsyftat att visa min
kunskap i Grundlagen, eller dess tillämpning, och vill således
icke heller förneka andra öfvervigten, men jag vet emellertid,
att praxis tillförene varit sådan, att man återremitterat de Be-
tänkanden, uti hvilka man velat hafva någon förändring. Hvad
hettan angår, så tror jag icke, att jag sprungit öfver gränserna,
utan endast gifvit svar på tal, och jag fortfar ännu att påyrka
återremiss.»
Bengt Gudmundsson: »Min mening, då jag vrkade åter-
490
Den i Juli.
remiss, var, alt aila följande punkter, der ordet Allona Lör
finnas, men nu icke influtit, böra anses återremitterade.»
Ola Månsson: »Jag anser det vara bast alt besluta öfver
hvarje punkt särskildt, och vili, i anledning af hvad här blif¬
vit yttradt om enhet i besluten, anmärka att om della Betän¬
kande återkommer från Utskottet i samma skick, som det nu
är, hvarje Stånd måste fatta sitt särskildta beslut. Man har
här talat om advokatyr, men det är icke rätt, då hvar och
en anför skäl för den åsigt, som han hyllar.»
Bengt Gudmundsson: »Jag missunnar icke min vän Ola
Månsson sista ordet, ty jag vet, att han gerna vill hafva det,
men oaktadt jag begärde, att öfriga punkterna äfven skulle an¬
ses återremitterade, har jag aldrig påyrkat, att de icke kunde
särskildt diskuteras.»
Efter det diskussionen förklarats fulländad, blcfvo, uppå
derom af Talmannen framställd proposition, Litt- a., b.,c.,d.,e.
och f. godkände, men Litt. g. och h. lill Ulskoiiet återremitte¬
rade, jemte dervid gjorda anmärkningar.
Emot detta beslut anmäldes reservation af Ola Månsson
på förut anförda grunder samt af Malts Pehrsson derföre, att
den i denna fråga förda diskussion icke vore vacker att sända
till Utskottet.
lii :de §:n bifölls.
I anledning af H5:de §:«, yttrade:
Bengt Gudmundsson: »Med de anmärkningar, som blifvit
gjorda vid 2:dra punkten Litt. g. och h., bör äfven denna §
och synnerligast 2:dra momentet af densamma återremitteras.
David Andersson: »Såvidt jag rätt uppfattat Ståndets
mening, beslöts återremiss af 2:dra punkten Litt. g. och h., för
att få en sådan redaktionsförändring, att Banken skulle kunna
hafva sitt silfver både i Hamburg och Altona. En sådan me¬
ning bör äfven uttryckas i afseende på denna § och alla de
nästföljande, der en slik redaktionsförändring är af nöden.»
Malls Pehrsson: »Om Talmannen vill hafva godheten att
föredraga hvarje punkt eller § för sig, så kunna vi antaga eller
afstå desamma. Det första momentet vill jag godkänna, ty
dervid är intet att anmärka och hvad de andra angår, så må
de, som vilja, dervid göra de anmärkningar, hvilka' de nö¬
digt anse.»
Bengt Gudmundsson: »Malls Pehrsson har rätt, att Esla
momentet kan godkännas, emedan dels der talas endast om
Den I Juli-
491
uppköp af vexiar, dels ock namnet Altona redan; finnes infördt;
och som vi icke, genom bifall till nämnde moment, motsäga
oss i vårt förra beslut, bifaller jag Utskottets förslag i detta
moment.»
Diskussionen var fulländad och 11S §.n 1 :sla momenlel
blef, efter derom af Talmannen framställd proposition, af Sian¬
det godkändi.
Yid 3:dra momenlel af 11S-.de yttrade:
Matis Pehrsson: »Här kan återremiss gerna ske, men icke
ligger någon makt deruppå, ty här är endast fråga om fullmäkti¬
ges rätt att indraga silfver i Hamburg, utan att det hindrar
dem att äfven indraga i Altona, utan afseende på, om sistnämnde
ställe står nämndt eller icke.»
Diskussionen var slutad; Talmannens proposition på bifall
till detta moment, blef med Nej besvarad; hvarefter, uppå
Talmannens förnyade proposition, nämnde moment blef, jemte
dervid gjorda anmärkningar, Ull Utskottet återremitterade
Utskottets förslag i 116:de §.•/» återremitterades.
Utskottets hemställan, i anledning af herr L. A. Petterssons
förslag bifölls: äfvensom Ståndet godkände dels hvad Utskottet
föreslagit i afseende på 130 och 131:sta §§:«a, dels ock ilen
anmälan, som sist i Utlåtandet blifvit gjord.
§ 3.
Med anledning af Bengt Gudmundssons från Hallands Län
gjorda, den 22:dra nasti. Juni bordlagda, hemställan om före¬
läggande för Konstitutions-Utskottet, att inom 8 dagar afgifva
Betänkande, angående tryckfriheten, yttrade:
Förre vice Talmanen Pehr Eriksson från Wermland: »Jag
önskar, att en från Sekreteraren i Konstitutions-Utskottet, ge¬
nom mig aflemnad, promemoria måtte uppläsas, ty jag tror
sådana upplysningar deri meddelas, att Bengt Gudmundssons
hemställan bör förfalla.»
Ola Månsson: »Då Utskottets Ledamöter lemnat den upp¬
lysning, att Betänkandet är färdigt och öfversändt till Expedi-
tions-Utskottet, lärer något afseende icke för närvarande böra
fästas å motionen, utan bör den läggas till handlingarne. I
denna fråga, som är af mycken vigt, anser jag Utskottet hafva
handlat så fort, att det icke är skäl till anmärkning.»
Carl Ersson: »I den händelse, att någon lemnat den upp¬
lysning, att Betänkandet redan är aflémnadt till tryckning, torde
jag få upplysa, att sådant icke är öfverensstämmande med
Den / Juli.
verkliga förhållandet, ty uti gårdagens session förekom första
justeringen; hvarföre jag håller före, att vi icke kunna få Be¬
tänkandet i Stånden utdeladt förr, än måhända om en vecka.»
Ola Månsson: »Efter de upplysningar, Carl Ersson nu
meddelat, frånträder jag mitt förra yrkande och instämmer med
Bengt Gudmundsson om påminnelsers afgifvande.»
Förre vice Talmannen Pehr Eriksson: »Jag har icke sagt,
att Betänkandet ännu är lemnadt till tryckning, utan torde det
nog dröja några dagar, innan det sker.»
Bengt Gudmundsson: »Jag önskarlproposition på bifall till
min motion.»
Sedan Sekreteraren uppläst den från Konstitutions-Utskottet
ankomna promemoria, blef Bengt Gudmundssons gjorda fram¬
ställning af Ståndet bifallen.
§ *■
Föredrogos och godkändes Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Betänkanden:
N:o 101, om vidtagande af förändringar inom den ekonomi¬
ska förvaltningen vid Universitetet i Upsala; samt
N.-o 103, angående transito-handeln mellan Sverige och
Norrige; hvaremot
Samma Utskotts Betänkande N:o 102, i anledning af Riks-
Ståndens olika beslut, i fråga om förändrade föreskrifter, rö¬
rande åtgärder till förekommande af kolerafarsotens införande
i Riket, blef, sedan Ståndet förklarat sig vidblifva^dess förut|i
frågan fattade beslut, lagdt lill handlingarne.
§ 5.
Vid föredragning af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottets Betänkande N:o 105, i anledning af väckt motion om
ändring i 12:te punkten af instruktionen för postmästare den
16:de Februari 1707, begärde följande Ledamöter ordet och
yttrade:
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Mig förekommer det
högst besynnerligt, att Utskottet ansett den ifrågavarande in¬
struktionen tillfyllestgörande. Med den erfarenhet, jag derom
eger, tror jag, att Utskotts-ledamöterue skulle hafva kommit
till ett annat resultat, ty det liander, att postmästarne låta
brefven qvarligga hela året, och jag vet, att det i min hemort
inträffat, att ett bref, innehållande ett lån från diskonten, fick
qvarligga på postkontoret, till dess brefvets egare fick anma-
Den 4 Juli.
493
ning att omsätta lånet. Det händer icke alltid, att socknarne
kunna öfverenskomma med postmästarne, att desse må utsända
ankommande bref, och att för en bonde hålla särskild räkning,
skulle falla sig alltför dyrt. Gerna hade jag önskat någon för¬
ändring uti nu gällande stadganden, men då de öfriga Stånden
sannolikt bifalla Betänkandet samt en genomgripande ändring i
Postverket snart är att emotse, lärer nu icke något kunna åt¬
göras eller återremiss till något tjena.»
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Jag biträder Erih
Erssons åsigt och anser Ståndet icke böra släppa denna fråga så
lätt. Det finnes väl församlingar, och sådant är åtminstone i
min hemort händelsen, der församlingsboerne, för socknens ange¬
lägenheter, anse sig böra hålla postväska, men de äro tvungna,
att till postförvaltaren erlägga ett ofta ganska drygt årligt arf¬
vode för hans besvär att i väskan inlägga de till sockenboerne
ankomna bref. En del socknemän hafva icke under årets
lopp ett enda bref och likväl måste de på sådant sätt gifva
arfvode åt postmästaren. I min hemort har församlingen till¬
förene fått betala till postmästaren för hans besvär att afsända
brefven, 50 R:dr banko årligen, men jag har lyckats att få
arfvodet nedsatt till hälften eller 25 R:dr. Allmogen ligger
på sådant sätt i postmästarnes händer; hvarföre jag anser det
vara af högsta vigt, att postverket ordnade postgången så, att
man icke blifver tvungen att köpa sina bref. Det är derföre
nödvändigt att återremittera Betänkandet, och, om äfven de
öfriga Stånden skulle godkänna detsamma, önskar jag, att detta
Stånd, genom dess Enskildta Utskott, föranstaltar om under¬
dånig skrifvelses aflåtande till Kongl. Maj:t med anhållan, att
en sådan reglering måtte vidtagas, att å landet bosatte per¬
soner måtte befrias från denna öfverflödiga utgift till post¬
mästarne.»
Sandberg och Olof Pehrsson från Westerbottens, Bäckström
från Norrbottens, Olof Johansson från Stockholms, iV«7s Svens¬
son från Blekinge, Lehberg och Hultman från Orebro, Erih
Larsson och Jon Hansson från Wester-Norrlands, Falk från
Skaraborgs och Gustaf Nilsson från Calmar Län instämde.
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Jag delar föregående
talares åsigter. Det är väl sannt, att det redan genom 1707
års instruktion finnes föreskrifvet, att bref icke få lemnäs qvar-
liggande på postkontoren, men man bör taga i betraktande
den väsendtliga skilnad i postväsendet, som nu förefinnes, om
det jemföres med förhållandet för 150 år sedan, eller då in¬
struktionen utfärdades. Jag föreställer mig, att knappt någon
af allmogen då var beroende af postens eller brefvens fort-
494
Den i Juli.
skaffande, men nu deremot ligger allmogen tyvärr i många
och vidlyftiga transaktioner, och vid sådan! förhållande måste
man erkänna, att de uti instruktionen meddelade föreskrif¬
terna ingalunda motsvara tidens fordringar och kraf, ty mån¬
gen gårig sättes menniskors välfärd på spel genom ett uteblif-
vet bref; hvarför jag anser en redaktions-förändring vara al
högsta behofvet påkallad. Vid postkontoren bör finnas en rör¬
lig expedition, der intet bref får qvarlemnas, utan ansvar för
postmästaren, och icke, såsom nu händer, förteckning öfver
qvarliggande bref annonseras ett eller ett halft år efter deras
ankomst till postkontoret. Jag yrkar derföre återremiss, på
det att Utskottet måtte framkomma med ett efter tidens for¬
dringar lämpadt förslag.»
Bergstrum från Stora Kopparbergs och Daniel Danielsson
från Orebro Län instämde.
Ola Månsson från Skåne: »Lika väl, som de Ledamöter,
hvilka yttrat sig i denna fråga, inser jag de olägenheter, sorn
här förefinnas och blifvit påpekade, men jag tror det icke
vara möjligt, att på denna väg afhjelpa desamma. Jag tror
den åsyftade förändringen icke kunna ernås, innan medelporto
införes. Emellertid, vill jag icke motsätta mig en återremiss,
ehuru jag icke kan föreställa mig, att den leder till det ön¬
skade målet.»
Häruti instämde Petter Gabrielsson från Kronobergs Län.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Jag liar deltagit
uti denna frågas behandling uti Utskottet, som icke ansett sig
kunna gå längre, än Betänkandet utvisar. Efter hvad jag un¬
der denna diskussion erfarit, lära förhållandena vara ulika i
olika landsorter, ty jag har mig från min hemort bekant, att
de bref, som ankomma till Jönköpings eller Eksjö Postkontor
och äro adresserade till någon å landet i närheten af nämnde
städer bosatt person, sändas honom tillhanda, antingen jemte
kyrkoherdens bref, eller ock i särskild väska, utan att någon
särskild afgift derföre af postmästaren äskas, så framt icke
någon person har betydligare korrespondens, då det väl är
billigt, att postmästaren får någon ersättning för sitt besvär.
Om Ståndet beslutar återremiss, tror jag icke något dermed
vinnes, utan i förening med sådan inrättning och kostnad, som
Ola Mänsson uppgifvit, hvarigenom förlusten hlefve ännu större.»
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Föregående Talare
hafva sagt, att den redan befintliga instruktionen ålägger post¬
mästare att afsända till postkontoret ankomna bref; men då
någon ansvarspåföljd för underlåtenhet deraf icke finnes stad¬
Den 1 Juli.
495
gad, liar jag ansett en sådan nödig och derföre väckt motion
derom, att ett lämpligt vite skulle stadgas och en skälig er¬
sättning bestämmas för postmastarnes besvär med bref-afsänd-
ningen. Jag kan med fakta bevisa, att postmästarne icke all¬
tid fullgöra sina åligganden, ty i min hemort har det inträffa),
att personer, som bott på mils väg från postkontoret och
icke haft ackord med postmästaren, varit nödsakade att före¬
taga särskild resa, lör att hemta sina bref; och är det af så¬
dan anledning samt då jag erfarit, att flere Ledamöter biträda
min åsigt, som jag fortfar att yrka återremiss.» „
Malls Pehrsson: »De olägenheter och svårigheter, som
äro förenade med vinnande af hvad vi här önska, har jag
ganska väl insett, men då detta är ett önskningsmål, anser jag
dels förändringen icke kunna vinnas på annan väg, än den jag
föreslagit, dels ock, då en reglering af postverket nu är ifråga,
detta vara rätta tiden för en skrifvelses aflåtande tili Kongl.
Majit, som lärer infordra Poststyrelsens utlåtande i ämnet.
Det är väl med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att
hvarje embetsverk aflönar sina tjenstemän på det sätt, att de
icke behöfva bero af sportler eller blifva tvungna att, för att
förtjena sitt bröd, allt för hårdi beskatta folket. Jag påyrkar
derföre, att Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet måtte
föreslå expedierandet till Kongl. Maj:t af en underdånig skrif¬
velse, deruti det hittilis rådande ofoget tydligt och klart fram¬
ställas, på det att densamma måtte under nu förestående reg¬
lering tagas i öfvervägande. Det är tids nog, att derefter
tänka på införande af medelporto. Jag yrkar återremiss.»
Henrik Anderson från Orebro, Lars Rasmusson fran Gö¬
theborgs och Bohus samt Pehr Olsson från Stora Kopparbergs
Län instämde.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Vid mitt förra yt¬
trande tillkännagaf jag, att jag icke ville sätta mig emot åter¬
remiss, men här hafva icke blifvit uppgifna några skäl, å
hvilka Utskottet kan fästa afseende. Man har sagt, hvad som
äfven jag måste medgifva, alt förhållandet icke är lika i sta¬
den och på landet; men om till postkontoret ankommer ett
bref, adresseradt till en torpare, eller till en piga, hvilka post¬
mästaren aldrig förut hört omtalas, huru skall det vara möj¬
ligt för honom att veta, hvart brefvet skall skickas; om ock
församlingens och byns namn finnas utsatta, kan han icke ens
veta, om den adressen är rigtig, elier om brefvet derigenom
kommer egaren tillhanda. Att vidtaga den reglering, som här
blifvit omtalad äfven i afseende på postmästarnes aflöning, är
icke, åtminstone för närvarande, verkställbart. En sådan skrif-
496
Dan I Juli.
velse, sorn liar blifvit föreslagen, skulle vara mycket välkom¬
men för postmäslarne, men till föga nytta för andra; dock
vill jag icke förhindra återremiss.»
Matts Pehrsson: »Jag torde få erinra, att postverket icke
är inrättadt endast lör torpare och pigor, utan egentligen för
andra personer. I sjelfva städerna inträffar det till och med,
att brefven få qvarligga på postkontoret, derest man icke vill
betala till postmästaren 10 It:dr om året, för det att han stic¬
ker ut brefven genom postluckan. Det skulle derföre icke
skada eller vara orättvist, att de få ordentlig allöning af post¬
verket, med skyldighet likväl för dem, att, utan någon er¬
sättning, till vederbörande egare utlemna till postkontoret an¬
komna bref och icke, såsom nu är händelsen, vägra utlem-
nandet, om man icke kan uppgifva från hvilken stad brefvet
är ankommet eller hvilken nummer å Postkartan det innehar.
Jag påyrkar återremiss.»
Ola Månsson: »Jag har förut tillkännagifva, att jag icke
vill sätta mig emot återremiss, samt uttalat min åsigt om det
sätt, som vore att iakttaga, för afskaffande af de öfverklagade
olägenheterna. Jag tror att Matts Pehrsson och jag äro ense
om medlen, men icke om sättet för deras användande, och
att gå till väga på sätt motionären föreslagit, duger, efter min
åsigt, icke. Om, såsom ofta inträffar, brefegaren bor på flera
mils afstånd från postkontoret, kan man väl icke fordra, att
postmästaren skall för en half skilling ombestyra brefvets fort-
skaffande till egaren. Jag håller, såsom jag ofvan sagt, före,
att någon ändring icke är verkställbar, förrän medelporto an-
tages och breflådor vid postvägarne inrättas, der man får bref¬
ven stämplade och uppgift på postporto, hvilket då betalas med
mynttecken.
Diskussionen var slutad; Talmannens proprosition på bi¬
fall till ifrågavarande Betänkande blef med Nej besvarad ; hvar¬
efter Ståndet, uppå förnyad proposition af Talmannen, beslöt,
att samma Betänkande till Utskottet återremittera, jemte der¬
vid gjorda anmärkningar.
§ 6.
Föredrogs å nyo Särskildta Utskottets, den Si8:de nästlidne
Juni bordlagda, Betänkande N:o 10, i anledning af_ väckt mo¬
tion om inställande af pressjästberedning i sammanhang med
bränvins-tillverkning under innevarande år; och yttrade der¬
vid, sedan Hr Hjärnes, Betänkandet vidfogade, reservation blif¬
vit uppläst:
Medin från Kronobergs Län: »Detta Betänkande har till¬
Den f Juli.
497
kommit med endast en rösts pluralitet, och jag fär tillkänna¬
gifva, att jag tillhörde minoriteten. För några månader sedan
hade man i sinnet att till afgörande företaga denna fråga, men
den blef då bordlagd och man förmodade, att den icke vidare
under denna Riksdag skulle blifva föremål för öfverläggning.
Alla Ledamöter i Utskottet tycktes då vara ense om brännin¬
gens inställande, men flere synas sedermera hafva ändrat åsigt.
På de grunder, Herr Hjärne uti sin reservation anfört, yrkar
jag afslag å Betänkandet samt framgång åt Herr Hasselroths
motion.»
David Andersson från Hallands,' Veller Jönsson från Jönkö¬
pings, Lars Guslaf Andersson från Elfsborgs, Jon Hansson och
Erik Larsson från Wester-Norrlands, Sandberg och Olof Pehrs¬
son från Westerbottens, Daniel Danielsson från Örebro samt
Nils Svensson från Blekinge Län, jemte flere Ståndets Ledamö¬
ter, förenade sig med Medin.
Jöns Pehrsson från Blekinge: »Majoriteten inom Utskottet,
som synes hafva så godt den kunnat advocerat för herrar
pressjästbrännare, har kommit till det resultat, att de medde¬
lade Kongl. Resolutionerna icke skulle kunna upphäfvas så
länge ISSI års bränvinsförfattning är gällande. För min dei
anser jag nämnde författning vara upphäfd genom den sednare
kungörelsen, som inskränker tiden för tillverkning af bränvin
till 14 dagar, och således det föregifna hindret vara undanröjdt.
Utskottet åberopar 90 § Regerings-formen, deri förbjudes Ri¬
kets Ständer att till pröfning upptaga Regeringens beslut, men
vi vele alla att denna fråga är af ekonomisk natur, och att
Kongl. Maj:t eger derom besluta. Att hinder finnes för Ri¬
kets Ständer att ingå till Kongl. Majit med en underdånig an¬
hållan i förevarande fråga, kan jag icke inse, och önskar der¬
före, under åberopande af Herr Hjärnes reservation, att detta
Stånd mätte för sin del besluta en sådan skrifvelse som den
han föreslagit. Utskottets åtgörande i denna fråga kan man
knappt betrakta utan åtlöje; och då jag förutsätter att ingen
inom delta Stånd finnes, som icke inser, att Utskottet handlat
inkonseqvent, yrkar jag återremiss.»
Erill Jansson från Stora Kopparbergs Län instämde.
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Inom Utskottet hafva
i denna fråga de mest fantastiske nykterhetsvänner omhuldat
de förpressjästberedning utfärdade Kongl. Resolutionernas inne¬
håll och denna närings verkan i jemförelse med annan brän-
vinstillverkning; men då i dessa Kongl. Resolutioner åberopas
flnnrh-Sl. Prat. vid Bik.d. 18S3-18S4. P. 32
498
Den 1 J tili.
de grunder, som finnas ull den af Konung och Rikets Ständer
år 1831 utfärdade förordning utstakade, anser jag, lika med
reservanten Hjärne, frågan icke kunna hänföras under 90 §
Regeringsformen, ty den rörer icke särskilda personers inbör¬
des rättsförhållanden, utan det är en ekonomisk författning,
som rörer det allmänna och hvilken kan af Kongl. Majit in¬
skränka», såsom händelsen var under loppet af förlidet år. Jag
kan således icke annat än tillstyrka bifall till motionen, ty om
man här vill nå målet, Lör man, då man vet huru beskaffade
pressjästtillverkarne äro, till Kongl. Majit ingå med underdånig
skrifvelse i ämnet. Om pressjästtillverkarne hafva rättighet att
bränna hela året igenom, så kunna de äfven gerna få bränna
de för bran vinstill verkning i allmänhet förbjudna G veckorna.»
Förre v. Talmannen Nils Pehrsson, Johan Peller Andreasson
från Elfsborgs och Johan Johansson från Östergöthlands Län
instämde.
Nyqvist: »Då kändt är, att pressjäst kan tillverkas utan
sammanhang med bränvinsbränningen och ändock lemna skälig
behållning, och då man äfven har sig bekant, att pressjästtill¬
verkarne öfverskrida andemeningen uti de dem meddelade till-
ståndsbrefven på så siilt, att de tillverka bränvin af det af¬
skräde, hvilket de icke kunna använda lill pressjäst, anser jag
dem, som göra tillmäskningen på det sättet, att den hufvud-
sakliga eller största delen af t ill verkningen bl i f ver bränvin,
hafva genom öfverträdelse af tillåtelsen gjort sig förlustiga af
rättigheten att vidare begagna sig af densamma, samt Kongl.
Majit således vara oförhindrad att inställa bränvinstillverknin-
gen å nämnde fabriker. Jag håller på sådana grunder fiire,
att vi böra ogilla det ifrågavarande Utlåtandet och, på sätt
Herr Hjärne föreslagit, till Kongl. Majit ingå med en underdå¬
nig skrifvelse, deruti den anhållan framställes, att Kongl. Majit
läcktes så fort som möjligt inställa och förbjuda bränvinstill-
verkningen å nämnde fabriker.»
Henrik Andersson och Daniel Danielsson från Orebro, Carl
Olsson från Södermanlands, Lindby och Lagergren från Gott¬
lands, Bäckström från Norrbottens, Falk från Skaraborgs, Olof
Johansson från Stockholms, Anders Ersson och Pehr Olsson från
Stora Kopparbergs, Elof Andersson och Anders Andersson från
Wermlands samt Erik Christensson från Götheborgs och Bohus
Län instämde.
Ola Månsson: »Det är väl sannt, alt icke flere än 7 till-
slåndsresolutioner för beredande af pressjäst blifvit utfärdade,
af hvilka endast 6 begagnas, men då man känner att dessas
Deli I Juli.
499
hufvudändamål är att tillverka bränvin, instämmer jag uti Herr.
Hjärnes förslag med det tillägg, att Kongl. Maj:t icke måtte ut¬
färda nya tillståndsbref samt att all bränvinstillverkning i för¬
ening med pressjäst måtte upphöra. Om Ståndet gillar detta,
skulle jag föreslå, att vi derjemte inbjuda Med-Stånden att i
detta beslut sig förena.»
Sedan Sekreteraren erinrat, alt ordet »upphöra» äfven inne¬
fattade att några nya fabriker för pressjästtillverkning icke
vidare måtte få anläggas, fortsatte
Nyqvist: »Under närvarande förhållanden tror jag, att Kongl.
Majit icke meddelar nya tillståndsresolutioner för pressjästfabri¬
kation, ty han känner alltför val de föröfvade missbruken, och
derför anser jag det af Ola Månsson föreslagna tillägget vara
öfverflödigt. För öfrigt finnes uti den nya bränvinslagstiftnin-
gen föreslaget, att pressjästtillverkning icke må ega rum i sam¬
manhang med bränvinstillverkning annorledes, än å de tider,
denna sistnämnda är tillåten.»
Ola Mänsson': »lag har (öreställt mig det föreslagna till¬
lägget vara behölligt, derest Kongl. Majit icke skulle fästa af¬
seende på vår anhållan om inställande af pressjästlillverkuingen
i sammanhang med bränvinsbi änningen; men örn Ståndet anser
det öfverflödigt vill jag icke hålla derpå. I händelse vi besluta
ett sådant tillägg önskar jag likväl, att Med-Stånden måtte in¬
bjudas att deruti deltaga, på det att det må blifva enhet i
besluten.»
Diskussionen var slutad; Talmannens proposition på bifall
till Utskottets ifrågavarande Betänkande biel' med Nej besvarad,
hvarefter, uppå förnyad proposition, Ståndet beslöt, i anledning
af lista morn., att, med ogillande af Betänkandet i denna del,
antaga och godkänna Herr Hjärnes vid berörde Betänkande
fogade reservation, uti hvilket beslut resp. Med-Stånden skulle
genom protokollsutdrag inbjudas att deltaga; och ansåg Ståndet
hvad Utskottet uti sednare momentet föreslagit genom ofvan-
berörde beslut hafva förfallit.
§ 7.
Eli af Vchr Bengtsson från Calmar Län den 29:de nästlidne
Juni väckt och då bordlagd motion om anslag till hyres-ersätt-
ning tn. m. för Landshöfdingen i sistnämnde Län under den
tid han, enligt motionärens förslag, kunde komma alt vistas i
Westervik, remitterades till Stats-Ulskottct.
§ 0.
Med anledning af den från Högled. Ridderskapet oell Adeln
500
Dea i Ju/i.
uti protokollsutdrag N:ris 291 och 293 ankomna inbjudning
att instämma i de vid pröfningen af Banko- Utskottets uti Be¬
tänkandet N:o 34 afgifnä förslag till reglering af Bankens låne-
och kreditivrörelse uf Bidderskapet och Adeln fattade beslut,
uppstod diskussion, dervid sig yttrade:
Nils Larsson frän Jemtland: »Dä denna inbjudning till sin
syftning icke är öfverensstämmande med de i Bonde-Ståndet i
frågan uttalade åsigter, torde det vara bäst att vi vidblifva värt
beslut och lägga protokollsutdraget till handlingarne.»
Medin: »Det är väl.sannt, att denna inbjudning icke öf-
verensstämmer med vårt beslut, men jag vill ändock antaga
inbjudningen uti hvad dea angår hypotheksföreningärne, ty äf¬
ven inotn delta Slånd voro meningarne i den frågan delade.»
Jonas Christoffersson från Wermland instämde med Nils
Larsson.
Ola Mänsson : »Jag var icke tillstädes då Ståndet fattade
sitt beslut angående Banko-Utskottets Betänkande N:o 34, och
det skulle således vara origtigt af mig att yrka, det Ståndet
skulle frångå sitt en gång lättade beslut; men jag vill ändock
tillkännagifva, att jag, om jäg närvarit, skulle förordat kreditiv
åt hypotheksföreningärne, emedan det skulle vara nyttigare för
landet, än krediten till handels- och närings-diskonten.»
Matts Pehrsson: »Då denna inbjudning är så hardt ingri¬
pande uti och stridande emot våra fördelar, önskar jag af själ
och hjerta att vi icke antaga densamma. Om Ståndet vill an¬
taga inbjudningen föranlåtes jag begära frågan på bordet, hvar¬
efter sannolikt stora debatter komma att uppstå. Jag yrkar
derföre att vi afslå inbjudningen och lägga protokollsutdragen
till handlingarne.»
Carl Olsson från Södermanlands Län m. fl. instämde.
Nyqvist: »Om det är meningen att fästa sig vid inbjud¬
ningen, är det bäst att uppskjuta frågan för att närmare se på
och begrunda saken. För min del skulle jag gerna hafva bi-
trädt deras åsigt, som förordat kreditiv till hypotheks-förenin-
garne, om icke medlen dertill skulle tagits från faslighets-låne-
fonden.»
Sahlén från Wester-Norrlands Län: »Jag var icke tillstä¬
des vid behandlingen af Banko-Utskottets Betänkande N:o 34,
men jag har likväl Ståndets derom fattade beslut mig be¬
kant. Jag är nöjd med detta besiut och anser det icke vara
rätt att uppgifva detsamma, hvilket skulle föranleda vidlyftiga
debatter.»
Den i Juli.
501
Förre v. Talman Nils Pehrsson: »För så vidt jag rätt upp¬
fattat Ridd. och Adelns inbjudning, är den i många delar af-
vikande från detta Stånds beslut; hvarföre jag anser att Ståndet
icke bör antaga densamma.»
Lars Larsson från Elfsborgs Län instämde.
Diskussionen förklarades slutad, och Talmannens proposi¬
tion på bifall till ifrågavarande inbjudning blef med Nej be¬
svarad; hvarefter Ståndet, uppå förnyad proposition, förklarade
sig vidblifva sina förut fattade beslut och lade ofvannämnde
protokolls-utdrag till handlingarne.
Emot detta beslut reserverade sig Gustaf Hultman och
Daniel Danielsson från Orebro Län.
§ 9.
Föredrogs och bordlädes 2:dra gången, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande N:o 4, i anledning
af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om antagande af de¬
cimalsystem för mått och vigt, samt dels Irenne särskilda hos
Vallöf], Rorgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet angående
mått och vigt väckta motioner.
§ 10.
Efter skedd föredragning godkändes Eocpcditions-Utskottets
ntdannämnde förslag till underdåniga skrifvelser, nemi.:
N:o 62, angående ett begärdt räntefritt lån till Stockholms
stad, för bestridande af de genom kolerafarsoten föranledde
kostnader;
N:o 63, angående beviljande af anslag för uppförande af
åtskilliga läroverksbyggnader;
N:o 6;, angående anslag åt Auditören G. Scheutz och
hans son, för en af dem uppfunnen machin för uträkning och
tryckning af mathematiska tabeller;
N.o 63, angående försäljning af åtskilliga Kronan tillhöriga
byggnader och tomter i Götheborg m. m.; och
N:o 66, angående åt stadan Orebro beviljade Statsanslag
och lån.
§ ll-
Till bordläggning första gången anmäldes Konstitutions¬
utskottets Utlåtanden NT:ris ii—20.
a02 Den 5 Juli.
§ 12.
Nedannämnde från resp. Med-Stånden arikomne Protokolls¬
utdrag föredrogos och lades till handlingarne, nemi. från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, N:ris 552, 315, samt
Högvördige Preste-Ståndet, N:ris 2-57 och 248.
Ståndet åtskiljdes kl. J till 2 e. m.
In fidem.
John lioy.
Ucn ö Juli.
Plenum kl. fö f. m.
§ i-
Protokollet för den 22:dre e. m. och en del af protokollet
för den 28:de sislförflotne Juni f. m. justerades och godkändes.
§ 2.
Efter af Ståndet förut fattadt beslut företogs nu till afgö¬
rande Konslitutio.ns-Utskottets Memorial lill Jlikels Sländer N:o
6, angående verkställd granskning af de i Stats-Uådet förda
protokoll.
Ordet begärdes af förre vice Talmannen Nils Pehrsson från
Södermanland, som anförde: »Då Ivonstitutions-Utskottets Me¬
morial N:o 6 nu skall till handläggning och afgörande före¬
komma, så tyckes mig att vi först böra afgöra frågan om sät¬
tet för dess föredragande. Jag vill i sådant afseende föreslå,
att Memorialet till en början i sin helhet uppläses och att dis¬
kussionen sedermera må röra sig om alla punkterne deruti på
en gång, samt slutligen att Ståndet fattar särskildt beslut vid
hvarje punkt. Detta anser jag vara lämpligaste sättet att kom¬
ma på redig fot med afgörandet häraf, ty skulle hvarje punkt
för sig diskuteras och afgöras, så fruktar jag att vi komma
in uti en labyrint, ur hvilken vi kunde få svårt att reda oss.»
Den ö Juli.
Häruti instämde vico Talmannen A. fF. Svartling jemte en
stor del af Ståndets Ledamöter.
Ola Mänsson från Skåne: »Jag delar den mening, som
ldir blifvit framställd, angående Memorialets föredragning i dess
helhet, och gifver dertill mitt bifall, så mycket heldre, sorn
man under en diskussion häröfver kan blifva i tillfälle att ut¬
tala ett allmänt omdöme, en allmän tanka om Regeringen och
dess sätt att sköta ärendenas gång. Men jag hemställer der¬
jemte att, då diskussionen öfver Memorialet i sin helhet blif¬
vit förklarad slutad, särskild proposition måtte af Talmannen
framställas angående hvarje Statsråds-ledamot, huruvida de fram¬
ställda anmärkningarne skola föranleda till vidtagande af någon
sådan åtgärd 107:de §:n Regerings-Formen föreskrifver eller icke.»
Häruti hördes en stor delaf Ståndets Ledamöter instämma.
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Ett sådant beslut,
som det Ola Mänsson nu föreslagit Ståndet, tror jag att vi icke
kunna på förhand fatta, ty ett sådant måste nödvändigt vara
beroende af anmärkningarnes beskaffenhet. Hvad deremot förre
vice Talmannen framställt är enkelt och tillräckligt, och jag
anser det icke gå an att utsträcka vårt beslut längre.»
Ola Mänsson; »Det kan ju lätt hända att under diskus¬
sionens gång ingen Talare vill direkte påpeka nödvändigheten
deraf, att en eller annan af Konungens Rådgifvare bör utur
konseljen afgå, ehuru man ändock kan uttala sitt klander af
det följda Regeringssystemet i sin helhet. Skulle deremot så
inträffa, att någon eller några särskildt angifvas såsom de der
hvilka böra bortgå, så måste ju proposition alltid derå fram¬
ställas. Jag anser det rättaste vara att Ståndet fattar det be¬
slut, alt särskild proposition framställes om hvarje Ledamot i
Statsrådet, på det man må utröna om Ståndet anser dem vara
förtjente af att på sin vigtiga plats bibehållas eller icke.»
Många Ledamöter af Ståndet förenade sig med Ola Mänsson.
Petter Jönsson: »Jag hemställer till Ståndets bedömande,
huru lämpligt den föregående Talarens förslag kan vara, då
intet Statsråd ensamt deltager uti afgorandet af en förekommen
fråga, utan alltid, efter grundlagens bud och med afseende på
det ifrågavarande ärendets större eller mindro vigt, llere eller
färre af Statsrådets Ledamöter deruti deltaga. Oss tillhörer
att rättvist och skonsamt bedöma dem, samt på ett anständigt
och hofsamt sätt öfver deras rådslag framställa våra anmärk¬
ningar. Jag för min del kan icke gå längre än förre vice Tal¬
mannen Nils Pehrsson föreslagit, och att fatta något annat be¬
slut på förhand kan jag icke tro vara annat än helt och hållet
504
Den 5 Juli.
onyttigt. Ingenting ar som hindrar livar och en att, atia *å-
dane beslut förutan, ändock y ttra sig öfver hvar och en af
Statsrådets Ledamöter.»
Förre Talmannen Nils Pehrsson från Kronobergs Län: »Jag
hemställer till Ola Mänsson det han mätte frånträda sitt an¬
språk på framställande af särskild proposition om hvar och en
af Ledamöterne uti Konungens konselj. Diskussionen måste
alltid ligga till grund för framställandet af propositionen, och
ifall Ståndet skulle under diskussionen finnas icke vara belåtet
med Ministrarnes åtgöranden, så är det tids nog att, sedan
öfverläggningen om Memorialet i sin helhet blifvit afslu-
tad, Ståndet gifver tillkänna sin mening om hvarje anmärk-
ningspunkt särskildt, och yttrar sig om hvarje Statsrådsleda-
mot särskildt o. s. v. Jag hemställer, som nämndt är, lill Ola
Mänsson att han måtte frånträda sitt yrkande, helst det bör
kunna ske utan olägenhet, och utan att ärendet behöfver der¬
för mindre noggrant afhandlas och skärskådas, än annars blif-
ver fallet.»
Ola Mänsson: »Då jag nu gifver tillkänna att jag påför¬
hand begärt framställande af särskild proposition å hvar och
en af Statsrådets Ledamöter, så anhåller jag att dgnna min
framställning måtte uti dagens protokoll varda antecknad.»
Öfverläggningen om föredragningssättet förklarades nu vara
slutad och på Talmannens derom framställda proposition beslöt
Ståndet, att ifrågavarande Memorial skulle först i sin helhet
uppläsas, och att derefter öfverläggning öfver alla dess punk¬
ter på en gång skulle ega rum.
Uppläsningen begynte härefter, och blefvo, på begäran af
Petter Gabrielsson från Kronobergs och Petter Jönsson från Jön¬
köpings Län, jemväl de Memorialet bifogade reservationerna
derpå upplästa; hvarefter Ståndet beslöt att icke förr än uti
eftermiddagens plenum någon diskussion i äinnet företaga.
§ 3.
Såsom icke erfordrande annan åtgärd lades till handlin-
garne följande Protokolls-utdrag:
Från Höglofl. Ridd. och Adeln IV:ris 314—313.
» Högvörd. Preste-Ståndet N:ris 249—232; och
» Vallöf], Rorgare-Ståndet N:ris 513—524.
Ståndet åtskiljdes kl. J öfver 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
John Roy.
Den u Juli.
505
Ilen 3 Juli.
{'Icnma kl. 5 c. ai.
§ *•
Protokollet för den 17:de i förra månaden kl. iO förmid¬
dagen justerades och godkändes.
§ 2.
Fortsattes föredragningen af Konstitutions-Utskottets Me¬
morial N:o (i, angående verkställd granskning af de i Statsrådet
förda protokoller, dervid nedannämnde Ståndets Ledamöter ytt¬
rade sig i följande ordning:
Vice Talmannen Svanling: »Hvarje sann fosterlandsvän
tiar utan tvifvel gjort sig reda för oell noga öfvertänkt det
vigtiga och grannlaga ämne, sorn i denna stund utgör föremål
för Ståndets öfverläggningar. Konstitutions-Utskottet liar, Grund¬
lagens hud och sin pligt likmätigt, på ett förtjenstfull! och ni¬
tiskt sätt granskat de i Statsrådet torda protokoller, och, öfver
livad Utskottet derutinnan funnit anmärkningsvärd!, öppet och
redligt uttalat sin öfvertygelse; men resultatet af detta Utskot¬
tets arbete kundo ej blifva något annat, än en anmälan till
Ständerna om hvad Utskottet i sina forskningar upptäckt af
sådan art, som ansetts höra Konungens Rådgifvare till last föras;
och det ligger nu å Riksförsamlingen att pröfva, samt derefter
godkänna eller förkasta Utskottets opus. Vid denna pröfning,
mine Ståndsbröder, framstår ovilkorlig! för våra sinnen det
afseende hvar och en representant bör fästa vid sine kommil-
tenters önskningar och fördelar, och man vill och måste handla
så, att man gör sig värdig deras förtroende. Att så begå sa¬
ken för hvarjom och enom af oss i en så ömtålig fråga, som
den förevarande, torde dock icke hafva sig så lätt, alldenstund
jag är förvissad, alt vår öfverläggning kommer att visa olika
meningar om Konungens Rådgifvares handlingssätt, i det en del
torde försvara eller åtminstone urskulda de mot dem anmärkta
fel, under det en annan del åter kommer att ropa: »korsfäst!
korsfäst»! Det är ock till desse sednare representanter jag på
förhand ville hemställa, om tiden för att så strängt bedöma
sina, fastän högt uppsatta, medmenniskors, tvifvelsutan efter
bästa förstånd och mening vidtagna åtgärder, nu är den lamp-
50C
Den 5 Juli.
ligaste, dä do styrda i värt land, och särdeles allmogen, i trots
af andra Ständs förespeglade enskilda interessen, med fog hop¬
pas lindring i många sina tunga bördor och förbättringar i tryc¬
kande stadgar, hvaribland må nämnas bränvinsbränning, skjuts-
skyldighet och sättet för skatternas utgörande — böra vi, sä¬
ger jag, just nu, genom hårda tillvitelser för i hvarje fall in¬
galunda riksförderfliga handlingar, uppreta mot oss personer,
pu hvilkas till- eller afstyrkande af bifall lill våra besvärspunk-
ter. Konungens beslut i mer eller mindre måtto torde blifva
beroende? Härmed vill jag dock ingalunda hafva sagt, hvar¬
ken, att vi af någon konsideration för uppfyllandet af våra för¬
hoppningar å ena sidan, eller för Statsråds-ledarnöternes perso¬
ner 3 andra sidan, skola gå på sidan om våra pligter såsom
Svenska allmogens befullmägtigade ombud, och sålunda se ige¬
nom fingrarna med verkliga missbruk af den magt och det in¬
flytande, Konungens Rådgifvare måste innehafva, ej heller, att
vi, blott uppfyllande en i sådant fall svår, dock oafvislig pligt,
alt bos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det flan ville ur
Statsrådet och från embetet skilja sina nuvarande Rådgifvare,
skulle hafva att frukta, det desse sednare, af hämndlystnad för
det mot dem tagna steg, komme att tillstyrka Kongl. Majit,
beträffande våra angelägenheter, annat än det, som efter deras
upprigtiga åsigter med det helas sanna väl öfverensslämde; men
så mycken menniskokännedom hafva vi likväl, att en anmälan
af ifrågaslälld art så mycket mindre kan väcka några lilligare
sympathier för oss, som jag, både efter eget omdöme, huru
ouppöfvadt det i dylika saker än måste vara, och de skiljda
äsigterna inom Utskottet, högeligen bet vi fin r, att de framställda
anmärkningarne hafva en så obestridligen fullgiltig arund, som
Utskoltsmajoriteten synes hafva antagit. Angående 4:de an-
märkningspuukten kan jag visserligen icke motsäga, det ju elt
misstag härutinnan blifvit begånget, som, jag är derom öfver-
tygad, skulle medföra ersättningsansvar för vederbörande Råd¬
gifvare, örn påstående derom vid domstol väcktes; men icke kan
jag finna äfven berörde förhållande vara af så graverande be¬
skaffenhet, att detsamma bör kunna störta det förtroende, na¬
tionen bar lill sin Regering. För öfrigt vill jag efter befogen¬
het vidare yttra mig angående öfriga anmärkta, förmenta, fel¬
aktigheter, i händelse jag finner diskussionens gång sådant på¬
kalla; och slutar nu med den af hjertats fulla öfvertygelse ut¬
tryckta önskan, att vi i dag undvika allt, hvad som kan såra,
ej mindre Statsråds-ledamöterne, än äfven Konungen sjelf, samt
akta oss för att handla så, att vi kunde lå anledning till ånger.
I enlighet nied dessa åsigter yrkar jag, att Utskottets Memorial,
utan vidare afseende, Rigges till handlingarne.»
Den i Juli.
507
Anden Enson frän Stora Kopparbergs Län, yttrade skrilt-
ligen följande:
»Såsom varande medlem af den församling om tillsättande
af hvars kyrkoherde ifrågavarande anmärkning handlar, anser
jag mig berättigad och förbunden att derom yttra några ord.
Om, på sätt Konstitutions-Utskottet synes hafva antagit,
Kongl. Maj:t vid tillsättande af presterliga tjenster skulle vara
bunden af dc stadgande!), som gälla för Konsistorierne, i fråga
om uppsättande af förslag till pastorat eller andra beställningar,
*å skulle i sanning alla pastorater af första klassen och således
just de största samt de, somhafva den största folknummer!), blifva
särdeles vanlottade. Till dessa pastorater, som i allmänhet
erfordra den största verksamhet, den högsta praktiska duglighet
och vana, skulle då befordras utlefvade män, med mycken bok¬
kunskap, men föga kännedom om, eller förmåga för, den
mångsidiga verksamhet, som åligger en pastor. Hedemora stads-
och landtförsamling, som beslår af 6,000 personer, hade vid
de två sednaste tillsättningarne af kyrkoherdar mer än tillräck¬
ligt rönt olägenheterna af de af Konstitutions-Utskottet för¬
ordade befordringsgrunderna: begge de sednaste kyrkoherdarne,
hvilkas lärdom och insigter samt möjligen äfven deras duglig¬
het under deras kraftigaste ålder befordrades lill denna plats,
först då de af år och arbeten samt ekonomiska bekymmer
tryckte och oförmögne att sätta sig in i den verksamhet, som
tillhörde deras nya kall, icke kunde gagna församlingen; den
sednare hade icke heller den fiirmåga att på ett för folket till¬
fredsställande sätt, tolka och framföra bibelordet, som isynner¬
het i vår aflägsna bygd, der detta ord, mera än till äfventyra
mången annorstädes af den allvarlige Dahl-allmogen värderas,
i främsta rummet fordras af kyrkoherden. Missnöjet hade
också inom församlingen gått så långt, att vid det sist hållna
kyrkoherdevalet ett helt ringa antal röstade, emedan man
fruktade att i allt fall lå en gammal lärd, med hvilken man icke
kunde blifva belåten. Sannolikt hade också detta missnöje fram¬
kommit till Thronen; och då Kongl. Majit täckts fästa Nådigt
afseende derpå, och nu till kyrkoherde utnämnt en man, hvil¬
ken icke allenast genom lärdom, utan ännu mera såsom predi¬
kant, såsom själasörjare, såsom förvaltare af pastoralvården och
äfven i sitt enskilda lif under den korta tid han varit inom
församlingen tillvunnit sig allas hjertan, så vore det mer än
otacksamt att icke erkänna Konungens Nådiga omtanka i detta
afseende, eller klandrande utmärka den af Konungens Rådgif¬
vare, som i sin mohn bidragit till detta val. Tvertom anser
jag för en pligt att å Hedemora församlings vägnar till do
508
Den B Juli.
Konungens Rådgifvare, sorn bidragit tili valet, offentligen uttala
den varmaste erkänsla för detta råd.»
Anders Jonsson från Skaraborgs Län, likaledes skriftligen:
»Höglofliga Konstitutions-Utskottets nu till afgörande inom
detta Stånd föredragna Memorial N:o 6, angående verkställd
granskning af de i Statsrådet förda Protokoller, måste hos hvarje
sann fosterlandsvän framkalla de mest vidriga känslor, vid in-
hemtandet af det likgiltiga sätt, hvarpå Ilans Maj:t Konungens
Rådgifvare sökt uppfylla sina ansvarsfulla åligganden. Utskot¬
tet har lili icke mindre än 18 punkter lagt Statsrådet till last
öfverträdelse af 107:de §:n Regeringsformen, — angifvelser,
vittnande om huru besvurna lagar blifvit hållna och samveten
fredade just af dem, till hvilka folket borde ha rättighet och
anspråk att sätta sitt hopp såsom beskyddare af besvuren lag
och gällande sambälls-ordning!
Samtlige desse Rådgifvare hafva nyligen varit inför Riks¬
rätt under åtal ställde för förbrytelser emot Regeringsformens
106:te §. Visserligen blefvo de icke härför till ansvar fällde;
men opinionens dom öfver dem är dock genom en sådan blott
anklagelse tillräckligt fälld. Förbrytelser emot åberopade 107:de
§ gifva nu oss endast rättighet att hos Hans Majit Konungen
anhålla, att han ville sådane Rådgifvare, som härigenom till
åtal gjort sig hemfallne, från sina förtroe;de-poster skilja; och
då jag är öfvertygad att detta Stånd, för betryggande af bestå¬
ende lagars framtida efterlefnad, tager detta steg, vill jag hysa
det hopp, att Hans Majit Konungen, hvars hjerta aldrig är till¬
slutet lör sitt folks billiga böner, ock derpå måtte täckas fästa
Nådigt afseende.»
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Måhända skulle
det synas öfverflödigt, att någon bland lionde-Ständets Ledamö¬
ter af Konslitutions-Utskottet här uppträder för alt gifva styrka
åt sin och lltskoltspluralitelens mening, särdeles som man allt
förväl kan vinna erforderligt säker kännedom af ämnet sedan
man jemfört Utskottets yttrande med de detsamma åtföljande re¬
servationer; och fördenskull hade jag äfven ämnat, att icke
deltaga i denna diskussion; men förardåtes nu dertill, sedan
ett par röster inom delta Stånd olörväntadt höjt sig, ej blott
för att urskulda, utan äfven försvara, Konungens Rådgifvares
anmärkta handlingssätt. Vid ett så heskafladt förhållande kräfver
pligten, att jag, så godt jag lörmår, erinrar och upplyser om
sakens rätta sammanhang, dervid jag, så mycket möjligt är,
vill undvika att upprepa hvad Utskottet yttrat förut, men tillika
icke underlåta att påpeka någon omständighet, som kan vara
af vigt.
Den 5 Juli.
509
Till Utskottets anmärkningar tiafva, såsom bekant är, Le-
damöterne af Ronde-Slåndet enhälligt bidragit. Likaså kändt
är, hurusom Nationen länge varit missbelåten med den reaktio¬
nära syftning, sorn på sednare åren innästlat sig i Konungens
Rådkammare. Högeligen beklagansvärdi är det i sanning, att
ett land, af Gud och naturen så rikt utrustadt, som vårt, skall
tillbakahållas i sin utveckling till intellektuel oell industriel
förkofran, och sådant genom åtgärder från sin egen Regering.
Få länder i Europa torde kunna sältas framför Sverige i fråga
om de naturliga lijelpkällorna till ett frauiåtgåehde, oell i fråga
om folkets lynne oell tänkesätt. Svenska folket har icke nå¬
gonsin iålit komma sig till last många andra nationers lättsin¬
nighet och öfverdrift, utan har städse lugnt, men modigt, trot¬
sat faran och framåtgått, moget begrundande hvarje steg, på
endast öfvert j gelsens hana; men del tiar dertill behöft under¬
stöd af sin egen regering, hvilken deremot 1111 linder flera års
tid oafbrutet hämmat folkets framsteg. Revisen härför äro icke
svåra att finna för åtminstone den, sorn icke är blind. De äro
till erforderlig del framlagda uti Konstitutions-Utskottets nu
ifrågavarande Memorial, hvarest tillräckligt förekommer om
Iionselj-ledainöternes stora likgiltighet och försummelse i frå¬
gor 0111 det allmänna bästa. Att bär uppräkna alla speciela
fall, sorn lemna bekräftelse på min 1111' härutinnan vågade fram¬
ställning, skulle alltför mycket upptaga Ståndets tid och erfor¬
dra i bevisningen en större förmåga, än den, hvaröfver jag
kan disponera. Jag vill dock vidröra något för att ådagalägga,
att vi befinna oss på en sådan ståndpunkt, att så länge Rege¬
ringen icke vill understödja våra bemödanden till förbättring,
utan idkeligen återhåller desamma, någon trefnad och lycka ej
kan uppblomstra inom landet. Det är denna sanning, som
Ronde-Ståndets Ledamöter inom lionstitutions-Utskoltet länge
haft orsak att djupt behjerta.
Vid detta tillfälle är det en oeftergiflig pligt af oss, som
erhållit förtroendet att vara Ledamöter af Konstitutions-Utsaot-
tet, att rättfärdiga det beslut, hvartill Utskottet kommit, och
hvaruti vi deltagit. Till en början torde jag härutinnan böra
erinra, att Memorialet är så tydligt och åsigterna framställda
med sådan redighet och en så bevisande kraft, att man skäli¬
gen icke kan ifrågasätta befogenheten af de gjorda. anmärk-
ningarne; och jag vågar till och med påstå, att man svårligen
torde kunna framvisa något Betänkande, som med det nu före¬
varande är jeni förligt. Ett indirekt bevis härför ligger redan
i den omständigheten, att våra vedersakare icke, med bästa
vilja, förmått att i Memorialet framleta någon otydlighet eller
510
Den o Juli.
inkonseqvens, något, som man har allt för stor anledning att
förmoda ej skulle uteblifvit, derest försöket lönat mödan.
Grunderna till de gjorda anuiärkningarne kunna hänföras
till 5:ne kategorier:
l:o. Rådgifvarepersonalens ingrepp i Ständernes sjelfhe-
skatlnings- oell lagstiftningsrätt;
2:o. Deras anfall på den personliga friheten, och
3:o. Alla de underlåtenhetssynder, hvartill de ovilkorligen
mäste anses hafva gjort sig för fallne.
Det är denna sednare kategori, sorn jag anser innebära
del mest graverande; och jag klandrar Konungens Rådgifvare
mindre för hvad de gjort, än för hvad de underlåtit till lan¬
dets välstånd och nytta. Att här uppräkna alla dessa under¬
låtanden, äfven om sådant vore möjligt, skulle ådagalägga miss¬
aktning för deras omdöme, som måhända bättre än jag följt
arendernas gång under den ifrågavarande tidpunkten; och för¬
öfrigt är Memorialet och herr Drinks reservation, om de med
uppmärksamhet genomläsas, nog utmärkande för att icke nå¬
gon kan sakna ledning för sitt omdöme. Vare det nog sagdt,
att dessa underlåtenhetssynder just äro de, sorn sälta landet
i högsta fara. Må dock ingen föreställa sig, att jag härmed vill
lägga sten på börda, eller att jäg icke inser den menskliga
svagheten och allas delaktighet i den allmänna syndalotten;
men man fordrar och måste fordra af en regering mera än
af enskilde; ty hafva de, som sitta i Konungens Dåd, ej större
kuuskapsmålt, erfarenhet och öfverblick i det allmänna, än
andra medborgare, äro de icke värdiga att der hafva sin plats;
hvarföre man ock ovedersägligen kan påstå, att af dem bör
fordras mer än af andra.
Med antagande häraf och att! Konungens Rådgifvare följ¬
aktligen äro pligtige att, i enlighet med det höga och an¬
svarsfulla kall, de åtagit sig, söka verka för landets blomstring
och förkofran, frågar jag: huru hafva de nuvarande Ledamö-
terne af Statsrådet uppfyllt en sådan bestämmelse? Må hvar
och en, som ej är hänförd af fördomar, eller envist vill vid¬
hålla förut fattade meningar, lägga handen på hjertat och svara
efter som fosterlandskänslan och kännedomen om hvad som
erfordras för att lyckliggöra ett sådant folk, som det Svenska,
förestafva! Låtom oss blott för ett ögonblick se tillhaka på
några åtgärder, hvilka visserligen i närvarande stund kunna
anses af mindre vigt att åberopa, men som tydligen lägga i
dagen det löljda, beklagansvärda systemet. Först och främst
den ofantligen misslyckade behandlingen af sluilleförenlilingt-
frågan, som icke blott ensamt rörer detta Stånd, utan jord¬
Dan 5 Juli.
511
bruket, landets inodernäring, ja sjelfva framtiden. Jag frågar:
kan Sverige någonsin uppblomstra till ett fritt och lyckligt
land, så länge modernäringen tryckes af sådana band oell tyng¬
der ? Sedermera förekommer ett annat ämne, som mången
skulle tycka löga betyda, men som dock är af den beskaffen¬
het, att det måste inverka på bedömmandet i allmänhet. Jag
menar lagstiftningen om hemmansklyfning och jordafsöndring.
Den ingriper så djupt i den fattigare folkklassens ställning, att
de vådliga följderna af en felaktighet derutinnan äro oberäk¬
neliga. Skall del då alltid vara så bestäldt, att den fattige
må bibehållas vid sitt beroende och sin uselhet, då Iian ej
för sina med svett och möda ärligt förvärfvade penningar kan
få köpa sig ett stycke jord, hvaraf han kan lefva, så framt
detta ej innehåller en viss rymd? Och hvarföre? emedan den
rike jordegaren skall kunna få arbetare för godt pris. För
icke munga år sedan yttrades på Riddarhuset af en nuvarande
Statsrådsledamot, som du genom en faRk liberalism lyckades
svinga sig upp, helt andra åsigter för denna frågas tillfreds¬
ställande lösning än dem, Regeringen vid utfärdandet af den
nya författningen om jordafsöndring följt, en författning, sorn
dessutom utfärdats emot Ständernas begäran och tvertemot de
grunder, som bestämdes vid i8-0! års Riksmöte — och som
blir ännu mera förhatlig genom dess påtagligen olyckliga följ¬
der. På sådant sätt lider den fattige, idoge landtmannen; men
hela samhället får äfven af detta lidande sin dryga del, då
det oupphörligen mäste tillskjuta medel till de fattiges under¬
håll och med dryga kostnader uppföra fängelsebyggnader, inom
hvars murar den eländige, sedan fattigdomen fört honom på
brottets bana, skall beredas till återförening med samhället,
som förskjutit honom ; och detta allt för att de större jord-
egarne skola gynnas på de mindres bekostnad!
Sedan jag nu flygtigt vidrört det onda, som Statsrådsleda-
möterne åstadkommit, derigenom att de detsamma tillstyrkt,
kommer i ordningen det goda, som de underlåtit. Den länge
påyrkade och nödig befunna lagreformen framstår härvid i
första hand. Vår nuvarande kriminallags beskaffenhet är, efter
hvad jag hört flere kunnige och erfarne domare försäkra, så¬
dan, att det ofta faller sig svårt och nästan omöjligt, att efter
bokstafven tillämpa den, och att Kongl. Maj:t måste, mer än
afsedt varit, begagna benådningsgprerogativet. 1 detta fall har
Justitie-Stats-ministern gjort ingenting., Utarbetandet af de nya
förslagen har dock kostat Staten stora summor utan att med¬
föra den ringaste nytta. Vidare kredillagstiftningen, hvarom
frågan visserligen blifvit efter föregående Riksdagar handlagd,
men på ett sätt, som förökat i stället för att minska den öf-
512
Den 5 Juli.
verklagade oredan. Ungefär på samma sätt förhåller det sig
med förbättringen af Kyrkolagen; meri ytterst i dessa delar
må man icke förbise Skolfrågan, denna vår vigtigaste sam¬
hällsangelägenhet, som blifvit på ett oförsvarligt sätt tillbaka-
fiållen. De materiela förlusterna kunna ersättas, men de im-
materiela äro oersättliga. Man torde kunna antaga, att T'.,:del
af landets befolkning är i den ålder, att deri behöfver skol¬
bildning, och deraf följer, att för hvarje år reformen obehö¬
rigen fördröjes, ett år af det uppvexande slägtets lifstid för¬
loras, och Staten blir i mistning af upplyste medborgare. Denna
r i k s v i g t i g a fråga har nu stått på samma punkt i liera ur,
ehuru deruti kunnige personer varit tillkallade för att veder¬
börande Statsråd med upplysningar tillhandagå. Hvad har man
väl för framtiden att vänta sig af en sådan ministér, som icke
fäster sin uppmärksamhet vid de angelägenheter, hvilka dju¬
past inverka på samhällets moraliska lif? Hopplöshet är det
enda svar, jag härå kan utfinna.
Uti memorialet och reservationerna förekomma jemförelse¬
vis ganska få anmärkningar mot cheferne för Landt- oell Sjö-
försvars-departementerna, och dertill finnes ock det giltiga skäl,
att dessa Statsråder endast en kort tid beklädt sina embeten
och följaktligen ej medhunnit att göra sig så hemmastadda
med sina portföljer, som måste erfordras för ett moget be¬
dömande af hvad dem ålegat; men Utskottets majoritet har
varit af den tanka, att Rådgifvarne borde kollek tift ansvara.
Ständerne hafva likväl, utan aila machinationer och utan för¬
stärkta Utskott, eller andra omvägar, beviljat af Regeringen
begärda medel, ej blott till landets försvar, utan äfven till
neutraliteten under nu pågående krig, ehuru det torde kunna
mycket ifrågasättas hvad nytta denna sist omförmälda Rege¬
ringshandling kommer att medföra. Sådant hörer dock icke
till ämnet för dagen, likasom ej heller huru de anslagna med¬
len blifvit använda, om ock redan nu anledning till skälig an¬
märkning derom skulle förefinnas, hvarföre äfven Konstitu-
tions-Utskottet ansett frågan i dessa delar för närvarande ligga
utom dess granskningskrets och tillhöra blifvande revisorer och
Utskott. Det torde dock icke kunna anses obehörigt, att här¬
med antyda en erinran till vederbörande Statsråd att beflita
sig om en mera välberäknad hushållning med Statens medel,
än hittills i allmänhet varit händelsen, så mycket mera, som
fosterlandet utan tvifvel står framför en större brytning, och
omständigheterna då kunde kräfva ett öfverskott att använda
i farans stund.
Jag vill ej längre trötta Ståndet med ett föredrag i detta
både bedröfliga och kinkiga ämne; men anltåJIer att, sedan
Den 5 J uli.
diskussionen är slutad, omröstning anställes olver huruvida
samtlige Konungens Rådgifvare, ehuru i öfrigt oför vill ige män,
hafva sådana egenskaper, att de fortfarande kunna såsom Le¬
damöter af Statsrådet åtnjuta Konungens och folkets förtroende,
hvarefter det torde blifva en särskild fråga om en sådan un¬
derdånig skrifvelse lill Kongl. Maj:t kommer ,att afgå. sorn
107:de §:n Regeringsformen tillåter; dock anser jag mig slut¬
ligen böra tillägga, till svar å den här gjorda framställningen,
att tiden icke skulle vara väl vald för att uttrycka ett ogil¬
lande af det nuvarande Regeringssystemet, enär Bonde-Ståndet
väntade sig bifall till liera vigtiga hos Kongl. Majit gjorda eller
skeende önskningar, att just denna tidpunkt är den lämpligaste
derföre att nationen, sorn alltför länge iillbakahåilits af Rege¬
ringens retrograda slräfvanden, måste, ju förr desto hellre, be¬
gagna de medel, som stå henne till buds, för att, utan större
olägenheter, kunna tillkämpa sig en lyckligare lott. För öfrigt
kan jag aldrig föreställa mig, att Bonde-Ståndet, sorn alltid ut¬
märkt sig för att öppet och ärligt uttala sina tankar, skulle
hafva behof af att kröka rygg och genom underkännande af
välbetänkta anmärkningar och således uppoffring af sin öfver¬
tygelse, köpa hvad det anser sig med skäl kunna af sin Kon¬
ung såsom på billighet gruudadt, begära. Det skulle vara att
köpa sin rätt allt för dyrt; och en sådan uppoffring af oss
fordrar åtminstone icke vår ädle Konung.»
Med Sahlström hördes instämma: Johan Pehrsson från' Up¬
sala Län, Guslaf Hultman. Henrik Andersson, Jöns Erih Eriks¬
son och Nils Nilsson från Örebro, Josi f Holm från Stockholms,
Petter Gabrielsson från Kronobergs, E. M. Falk från Skara¬
borgs, samtlige närvarande representanter frän Götheborgs och
Bohus Län, Jonas Christoffersson, Anders Nylander och förre vice
Talmannen Pehr Eriksson från Wermlands, Anders Andersson
och Lars Guslaf Andreasson från Elfsborgs, Erik Ersson från
Gefleborgs, Pehr Olsson och Erik Ersson från Stora Koppar¬
bergs, Guslaf Nilsson från Calmar, Pehr Nilsson och Jöns An¬
dersson från Malmöhus, Olof Lagergren från Gottlands Län,
jemte llere af Ståndets öfrige Ledamöter.
Johannes Nilsson från Malmöhus Län: »Den förevarande
frågan är af för stor vigt, att jag skulle tilltro mig besitta
förmåga att, med anspråk på ofelbarhet, kunna bedöma den¬
samma och de mot Statsrådets Ledamöter framställda anmärk¬
ningar. Att hvad anmärkt blifvit, dock är på goda skäl grun-
dadt, derom kan man icke hysa ringaste tvifvel, likasom, och
fastän Statsråden äro menniskor, hvilka såsom andra kunna
Bonde-St. Prot. vid Riksd. 1853—1851. f'. 53
514
Den 5 Juli.
begå misstag, att man måste å dem halva större fordringar
äu af enskilde medborgare, åtminstone så vidt det rörer kun¬
skapen om oell förmågan att rätt efterlefva grundlagarne. Dessa
lagar äro dock, enligt hvad Utskottets Memorial och Hr Brinks
reservation nogsamt ådagalägga, icke blott af Konungens Råd¬
gifvare öfverträdde, utan äfven tolkade på ett sätt, som leder
till raka motsatsen af deras innehåll. Det måste derföre vara
att beklaga, att Konungen skall hafva i sin Rådkammare så-
dane män, som, i stället för att upprätthålla och vara ett värn för
Grundlagarnes helgd, nära nog trampa dem under fotterna och
sönderslita föreningsbandet mellan Konung och folk. För min
del måste jag, ehuru jag icke vill motsätta mig den medelväg,
vice Talmannen Svartling föreslagit, i fall Ståndet vill besluta
att följa densamma, förklara, att om någonsin Regeringsformens
107:de § med skäl skolat tillämpas, det just är nu, då, utom
vådan af det följda systemet, så många speciela och grave¬
rande fel mot Rådgifvarepersonalen förekommit; äfvensom jag
derjemte försäkrar, alt min nu uttalade åsigt, hvarken här¬
leder sig från så kallade påstötningar, eller från begär att »kors¬
fästa», utan har sitt ursprung allenast från aktningen för Grund¬
lagens bud, som jag ock nu af innerligaste öfvertygelse till¬
styrker, att vi utan farhåga följa. Vidare får jag tillfälle af¬
gifva min mening vid föredragningen af hvarje utaf Statsråds-
Ledamöternes förhållande.»
Olof Pehrsson och Lars Gustaf Sandberg från Westerbot¬
tens Län instämde.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län:
»Då 107:de §:n Regerings-Formen uppdrager Rikets Stän¬
der rättigheten att hos Konungen anmäla deras önskan, att Han
ville ur Statsrådet skilja de Rådgifvare, som Ständerne funnit
i rådslagen om allmänna mått och steg icke hafva iakttagit Rikets
sannskyldiga nytta, så anser jag det äfven vara Svenska folkets
representanters oafvisliga pligt att begagna sig af denna rätt,
då Rådgifvarnes handlingssätt i allmänhet gifver vid handen,
att de följa ett system, som icke öfverensstämmer med Rikets
nytta.
Konstitutions-Utskottet har uti ifrågavarande Memorial
ådagalagt en hel följd af Regeringsåtgärder, som bevisa, att Ko¬
nungens Rådgifvare dels röjt bristande nit, skicklighet och drift
i deras höga och vigtiga kall, dels ock en uppenbarlig håg att
främja sådant, som jag för min del anser strida emot Rikets
sannskyldiga nytta. Jemte det jag således anser mig befogad
att uttala min önskan, att Ståndet måtte besluta att hos Kongl.
Majit i underdånighet göra sådan anmälan, som i I07:de §:n
Diut 5 Juli.
515
Regerings-Formen omförmäles, anser jag mig böra särskildt
åberopa hvad herr lirinck samt öfrige (Jtskottsledamöter af Bor¬
gare- och Bonde-Stånden anfört i sin reservation första punk¬
ten, angående Kongl. Förordningen i afseende på hemmansklyf¬
ning och jordafsöndring af den 13:de Juli 1833.
Yttersta målet för jordbruket, likasom för all materiel
produktion är, efter min tanka, icke menniskoslägtets försoff¬
ning, utan menniskoslägtets civilisation; men civilisationen hin¬
dras genom lagar, som kränka rättvisan; och rättvisa i fråga
om jordförvärf, kan icke vara annat, än att livar och en må
ega rätt att förvärfva jord. Upphof vet till all rikedom ligger
i rätten att förvärfva för dem, som börjat med att ega intet.
Det större kapitalet bör lika litet i jordbruket, som i någon
annan näring, ega laglig makt att förtrycka det mindre; men
den ifrågavarande författningen syftar uppenbart derhän att
låta det större kapitalet undertrycka och från all tällan ute¬
stänga det mindre. — Konungens Rådgifvare hafva förbisett att
denna författning är ett ingrepp i den fattiges rätt och frihet
att råda öfver sig och sitt. De hafva förbisett att denna för¬
fattning är ett tvångsband, som hindrar den fattige att vara
man för sig; de hafva förbisett, att de tillstyrkt en uppenbar
orättvisa och att orättvisa måste förr eller sednare draga straf¬
fet med sig. Och om denna författning blifvtrr bestående, skall
den på ett kännbart sätt straffa fosterlandet. Att beröfva den
fattige rättighet alt förvärfva ett eget jordstycke, från hvilket han
genom arbete kan söka sitt lifsuppehälle, ett eget hem, i hvilket
han kan finna trefnad och belåtenhet, hvarigenom frestelserne
till osedlighet och brott ofelbart minskas, och i stället inrätta
samhället så, alt några få stora jordegare skola, på fabriks-
manér, sköta sitt yrke med aflönade arbetare, kan icke vara
till samhällets nytta.
En motsatt åtgärd skulle, så vidt min känsla och mitt
förstånd säga mig, leda till större sedlighet, stadga, välstånd
och fosterlandskärlek bland befolkningen och till Rikets sanna
fördel och gagn.
Ledd af dessa åsigter kan jag icke annat än önska, att de
bland Konungens Rådgifvare, som hysa motsatta åsigter, må
för Statens allmänna väl aflägnas från Konungens rådsbord och
till dem höra ovilkorligen de, som tillstyrkt eller underlåtit att
afstyrka ifrågavarande förordning.»
Veller Jönsson från Jönköpings Län: »Jag vill icke frångå,
att, på sätt antydt blifvit, vi böra öppet och oförstäldt uttrycka
våra tankar i det förevarande ämnet, och vill för min del ej
heller sådant underlåta, dervid jag skall yttra mig så kort och
516
Den 5 Juli.
godt jag förmår, hvartill jag dessutom måste finna mig föranlåten
deraf, att jag icke, i likhet med en eller annan föregående Ta¬
lare, besitter så djupa insigter i de rättsfrågor af flerahanda
slag, som framkallat Konstitutions-Utskottets anmärkningar mot
Konungens Rådgifvare. Utom dess är här redan så mycket
taladt om både det onda Statsråden gjort, och det goda, som
de försummat att göra, att diskussionen, förunderligt nog, be¬
finner sig långt utom Memorialets innehåll, hvarinom, efter mitt
enfaldiga förstånd, den likväl bordt inskränkas. Men den egna
ofelbarheten litar så gerna på sig sjelf, och tror sig derföre
kunna gå huru långt som helst, dervid likväl alldeles förglöm¬
mande, att ju mera af samma vara, man förer till torgs, desto
mindre betalas densamma. Det är ock nu att befara, att om
vi föra alltför många ord och särdeles inpå ett främmande om¬
råde, de komma att blifva af ganska litet värde. Fast bättre
är det väl då, att vi nu hålla oss till det föredragna Memoria¬
let, och de anmärkningspunkter, som deri innefattas, och icke
taga oss för att bär tillskapa nya.
En af föregående Talare bar nämnt, att vi icke borde allt¬
för strängt bedöma våra medmenniskor i Statsrådet, för att icke
beröfva oss utsigten att vinna de förmåner för vårt Stånd, som
vi önska och behöfva. Från en sådan synpunkt kan jag icke
utgå, ty vi hafva alltid att påräkna vår Konungs rättvisa, och
man må icke föreställa sig, att de allmänna angelägenheterna
äro för Honom främmande, ty Han tager nog sin dryga delaf
dem. För att emellertid komma in på ämnet, anmärkningarne
och klandret emot Rådgifvarne, så låter här mycket illa och
talas om mycket ondt; men det goda vidröres endast af få
händer och synes numera icke förtjena någon uppmärksamhet.
Man talar till och med redan om verkan af den hittills följda
neutraliteten, hvars nytta man ifrågasätter på samma gång,
som man antyder, att de för landets försvar beviljade medlen
ej heller blifvit så rätt använda. Huru åsigterria ändock kunna
förändra sig på några få månader! Det, som för denna tid se¬
dan var så bra och lyckligt, att samtlige Hemliga Utskottets
Ledamöter, hvar och en i sitt Stånd, enstämmigt förklarade:
»att Regeringen genom neutralilelsfurdragel på ett hedrande säll
iakttagit Rikets värdighet och bästa», det är nu, efter en eller
annan månads förlopp, ej väl och godt, utan att man dock
gitter påstå, att det förut berömda systemet sedermera blifvit
satt åsido. Nu finnes det endast fel, det ena på det andra;
och för att göra dessa rigtigt tydliga, lägges dertill äfven så¬
som fel, hvad man nyss förut så högeligen beprisat. Låtom
oss en smula se på oss sjelfva i ali vår visdom och säkerhet!
Kunna vi, vid hvarje års slut, då vi granska vår ekonomi,
Den 5 Juli.
517
säga: huru förträffligt och bra hafva vi icke uttänkt och reg¬
lerat allt, och uti intet hafva vi misstagit oss, så att om vi
ställt den eller den saken på ett annat sätt, resultatet aldrig
kunnat vara bättre än nu? Må den träda fram, som så kan
vitsorda sin egen förträfflighet! Eller böra vi icke fastmera
medgifva, att vi alla äro behäftade med mensklig svaghet och
vanmakt, och att vi just genom våra egna fel, om vi vilja se
dem, under hela vår tid kunde hemta lärdomar, men ändå ej
blifva annat än ofullkomliga? Så måste äfven förhållandet vara
med Ministrar: de äro menniskor såsom vi; och jag vill, och
förmår ej här försvara dem med annat, än öfvertygelsen, att
de velat det bästa för iand och folk. Men — har man här
sagt — man fordrar och Ilar rätt att fordra mera af dem, än
af andra funktionärer: de måste hafva högre kunskapsmått,
vidsträcktare erfarenhet, en hastigare och säkrare öfverblick
i det allmänna, än de, som icke blifvit så högt uppsatte. Jag
går in på den meningen; men vill dervid blott erinra, att de¬
ras egenskaper stå i samma förhållande till svårigheten af de¬
ras embete, som den ringaste tjenstemans till beskaffenheten af
hans syssla. Kan det således icke bestridas, att Statsråds-
embetet är lika svårt att förvalta, som innehafvarens kunska¬
per och arbetsförmåga böra vara stora, så är det ju klart, att
äfven ett Statsråd kan misstaga sig, så väl som en underord¬
nad tjensteman. Hvar och en får blott plats, motsvarande hans
duglighet. För öfrigt, kunna vi väl med full visshet afgöra
om de af Konstitutions-Utskottet anmärkta felen verkligen äro
författningsstridiga, åtminstone till den grad, att de biira på¬
kalla en underdånig anhållan om Statsrådens skiljande från em-
betet? Jag får upprigtigt förklara, alt, huru stort förtroende
jag än hyser för Utskottsledarnöternes af Borgare- och Bonde-
Stånden vidsträckta både statsmanna- och juridiska lärdom jag
likväl måste mycket tveka i svaret på sist framställda fråga,
då jag af Memorialet finnér, att Ledamöterne af Adeln och
Preste-Ståndet nästan i alla delar reserverat sig, och det på ett
sätt, som alla af oss icke torde hafva så lätt att med fram¬
gång vederlägga; likasom vi af diskussionen härstädes redan
sett, att meningame om de anmärkta felen äfven bland oss äro
delade. En värd representant har väl nyss uppträdt med ett
hänförande och sakrikt föredrag, hvari han i allmänna orda¬
lag sökt visa ofelbarheten i Utskott-majoritetens åsigter; men
någon vederläggning af Med-Ståndens Ledamöters i deras re¬
servationer framlagda skäl har jag ej kunnat förnimma; men
det har jag förnummit, att, så många Riksdagar jag haft den
äran att sitta på samma rum med bemälde Ståndsbröder, har
hans klagan alltid varit: »Da Statsrädena I De Stolsradena» 1
518
I)c/i 5 Ju/i.
Ombyten halva väl under tiden skett, men aldrig till hans be¬
låtenhet; och jag beklagar detta hans olyckliga öde. Måtte
han då en gång kunna gifva förslag på sådana män till Råd¬
gifvare åt Konungen, snm kunna göra icke blott honom, den
värde Ståndsledamoten, utan alla andra till viljes! Det vore
en god sak, och sedan sluppe man höra, att Statsråden sön¬
derslita föreningsbandet emellan Konung och folk. Men jag måste
något mera specielt vidröra åtskilliga af anmärkningspunkterna.
Några af dem röra befordringslagarnes tillämpning. Jag hade
trott, att i denna del adel och prester, bland hvilka äro de
mesta tjenstemännen, eller kandidater till embeten och tjenster,
skulle haft mera skäl att ifra för dessa anmärkningars fram¬
gång, än åtminstone vi af Bonde-Ståndet; och det är derföre
icke utan förundran jag ser, att Ledamöterne af de första tvenne
Stånden, i stället för att gilla anmärkningarne, reserverat sig
deremot. Vår önskan i dylika ämnen kan icke sträcka sig
längre, än att vi erhålla redbare och duglige män, som vilja
landets väl, och vi hafva ej stort interesse antingen de äro
militäre, civile, adel eller ofrälse. Utskottet har gjort ett skarpt
utfall mot Regeringen för tillsättandet af en viss prest; men
en af våra Talare från den ort, der pastoratet är beläget, har
tackat för utnämningen och prisat Regeringens klokhet och
omsorg, just för den utnämningens skull. Utan tvifvel är hela
pastoratets tanka sådan; och hvartill leder väl då Ledamöter-
nes af Borgare- och Bonde-Stånden inom Utskottet klander här¬
utinnan? Hade det väl varit bättre bestäldt, om Regeringen
i stället, för ålderns och meriternas skull, skickat på försam¬
lingen en utlefvad boklärd, som saknat kraft och praktisk för¬
måga? Vi torde ej sakna erfarenhet om hvad verksamhet våra
åldrige, höglärde, prester förmå ådagalägga. På sin höjd ett
eller annat år kunna de stå ut med att verka något; sedan är
det förbi, och det blir adjunkterne, som få sköta pastoratet.
Skola då Konungen och Hans Statsråd ej hafva ögonen öppna
och tillse, att sådana tjenstemän befordras, af hvilka Staten och
kommunerna kunna hafva något gagn? På Kongl. Maj:ts höga
pligter i dessa och alla fall, kan jag alltförväl tilltro mig lämpa
regeln: »en god domare är bättre än en god lag». Att vår
Konung i alla afseenden velat göra landet lyckligt, lärer ingen
hvarken våga eller kunna förneka. Men om vi föreställe oss,
att Han i sin konselj ej mäktade inse hvilken som till en be¬
fordran vore den mest lämplige och förtjente, så kunde det ej
vara så oäfvet, att vi toge oss för att föreslå den eller dem,
som vi funne böra andra föredragas; jag fruktar blott alt, här¬
vidlag, en annan fraktion ville drifva igenom en annan mening;
och då bådas önskningar icke kunde efterkommas, biefve na-
Deu 5 Juli.
519
turligtvis den besegrades lösen: »Statsråden kafva ej iakttagit
Rikets sannskyldiga nylla». Hvilken som helst kan dessutom
bedraga sig pä menniskors karakter och egenskaper, och all¬
vishet är ingen dödligs lott. Men huru hugnesamt hr det icke
att kunna hafva något att skylla på, då något menligt inträf¬
fat! Det förskaffar oss en så fägnesam tillfredsställelse med oss
sjelfve. Våra första föräldrar gjorde alldeles på samma sätt:
de bedrogo sig sjelfva, då de lyssnade till den förföriske onde
anden, men voro genast färdige att skjuta skulden för sin egen
olydnad på honom; och hvarföre skulle vi så mycket vansläg¬
tas från dem, att vi icke skulle följa deras exempel ? Derföre,
då något misstag i fråga om landets förvaltning och hushåll¬
ning yppar sig, är det så beqvämt att kunna förebära: »det
vållar den eller den», ehuru detta mången gång yttras emot
vårt bättre vetande. — Nej, låtom oss icke förglömma att pröfva
oss sjelfve om vi, så väl i vårt enskildta, som offentliga lif,
alltid följt de strängaste sparsamhetsreglor och gjort de kloka¬
ste val! Att kunna på fullt allvar jaka härtill, vore väl kan¬
ske ändå för mycket hegardt. I min ungdom inlärde jag en
kristlig förmaning, som jag beder Gud att jag aldrig måtte
glömma: »hvad J viljen att mcnnishorna skola göra eder, del
görer J ock dem».
Man har här låtit förstå, att då man icke lyckades att
få tillämpad 106:te §:n Regeringsformen, utan Riks-rätten fri¬
kände de derstädes tilltalade Stats-råden, så borde man nu för¬
söka med den 107:de §:n. Besynnerligt var det imellertid
med detta åtal; ty sjelfve Justitie-ombudsmannen, som blef så
enhälligt vald, hade, i egenskap af aktor, ej så mycket att
yrka, så vidt man får tro tidningarnes uppgifter derom. Väl
är min tanka i detta fall ej af någon betydelse, men nog fal¬
ler det mig något eget för, att, sedan en Rätt, deri landets
högst uppsatta jurister suttit, frikänt Konungens Rådgifvare
från allt ansvar för påstådda större fel, vi bönder, nu skulle,
på grund af förmenta förseelser af lindrigare beskaffenhet, ingå
till Kongl. Majit med en underdånig anhållan, åsyftande samma
resultat, som genom Riks-rätlen ej kunde lagligen vinnas. Jag
tycker enfaldeligen, att vi böra hafva den tillförsigt till vår
Konungs omdöme om hvad Rikets väl kräfver, att han nog
sjelfmant från sitt rådsbord vet att skilja dem, som Han fin¬
ner icke förtjena Hans och folkets förtroende. Svårt och tungt
måste äfven en Konungs kall vara. Han öfverhopas ofta med
petitioner, än i fråga om tjensters tillsättande, än om författ¬
ningars utfärdande och förändring ; och huru gerna Han vill,
så långt Han förmår, gå folkets önskningar till mötes, torde
Han icke så sällan bli satt i förlägenhet, då motpetitioner in-
520
Den b Juli.
komma; ocii hvilketdera partiet, sorn ej får sin vilja fram,
blir missnöjd! och klagar öfver Statsråden, medan det andra
upphöjer deras rättvisa och fosterlandskärlek; och samma me-
ningsstridighet, med samma följder, återfinna vi hos Ständerne
sjelfve Här tiar man ock beskärmat sig öfver Presidents-
embetets i Krigs-kollegium tillsättning; men Kongl. Majit har
ju icke bifallit samma embetes indragning. Icke annat än jag
kan förstå, egde Han till ett sådant afslag rätt, och klago¬
målet skulle således vända sig omkring den punkten allena:
Konungens makt. Den är visserligen stor, meri den har fordom
varit större, och för öfrigt har ju den andra Statsmakten:
Ständerne, också en ganska stor makt. Konungen säger: det
eller det, som Ständerne beslutat, sker icke; det är ej nyttigt
för landet; men så säga Ständerne i sin ordning: vi gifva inga
penningar; och ligger icke deruti måhända en större makt?
Det höfves oss sannerligen i denna oroliga tid, att vi, så myc¬
ket våra lifiiga lynnen kunna tillåta, akta oss för sammanstöt¬
ningar mellan Statsmakterna, så att vi få behålla våra insti¬
tutioner, ty exempel, till och med färska, saknas icke utom oss,
att medan de 2 Statsmakterna ligga i delo med hvarandra,
kommer 3'dje man och hjelper landet af med båda; och det
är derföre i min tro bäst, att de nu genom enighet hålla till¬
sammans, och icke reta hvarandra genom obilliga anmärknin¬
gar. I tvetydiga läll — och till sådana torde utan fara för
misstag kunna hänföras största delen af hvad Konstitutions¬
utskottets majoritet anmärkt — är det alltid rättare att hellre
fria än fälla. Och .denna omtalade Utskolts-majoritet, ehuru
existerande, fört jena r den väl noga räknadt detta namn? Den
är mycket fin, nästan al det allrafinaste slaget. Jag tror den
belöper sig på antalet af en eller två personer. Låtom oss der¬
före icke vara så sjelfkära, eller så heta, utan må vi se till
att vi vandra varliga fram; dock ej af feghet eller för stånds-
fördelars skull; ty Regeringen gjorde mycket orätt, om den
fordrade en uppoffring af vår öfvertygelse och hvilket jag ej
eller någonsin förmärkt. — Vidare har här talats om den ut¬
komna förordningen, angående hemmansklyfning och jordafsön¬
dring; den skulle ju vara alldeles förfelad och medföra, såsom
man påstått, den största olycka för landet? Låt vara att för¬
fattningen kunnat vara bättre; det är något, hvarom jag nu ej
är beredd att yttra mig, men vill gerna gå in derpå, efter som
intet menskligt veik är fullkomligt; men huruvida den är stri¬
dande mot Rikets Ständers föregående beslut, är en annan sak.
Ehuru jag ännu icke så noga begrundat detta ämne —ty för¬
ordningen hvilar för närvarande på sammansatta Lag- och
Ekonomi-Utskottets bord, der jag snart kommer att öfvervara
Den 5 Juli. 521
•
behandlingen af väckta frågor om de förändringar deri, sorn
kunna vara nödige oell hvilka jag i sådant fall ej skall under¬
låta att understödja, — förefaller det mig, på grund af den
ringa kännedom, jag redan hunnit förskaffa mig, som vore samma
förordning, mot Ständernes beslut alldeles icke stridande, oell
jag tror äfven, att derigenom betydliga modifikationer skett i
strängheten af S827 års förordning i samma ämne; och se
vi noga efter torde den nya författningen hafva för sig tre
Stånds beslut. De uppgifna olägenheterna kunna imellertid af-
hjelpas på en långt mera lämplig väg, än att begära Stats¬
rådens afsättning. I fråga om dessa sednares ansvarighet för
sina rådslag, tror jag ock, att man ej får kasta hela tyngden
på föredraganden; ty ehuru han i första rummet bör vara an¬
svarig, må man dock icke glömma, att han blott är en, men
att de äro flere jemte honom, just för att ett Betänkande må
kunna, efter förutgångna meningsvexlingar, så mycket nog¬
grannare pröfvas innan beslut lättas. Skillnaden i ansvar råd-
gifvarne emellan bör således icke vara så synnerligen stor;
ock en oegentlighet skulle det ock vara, om ett Statsråd skulle
i flera år få ansvarslöst sitta och tiga, blott derför, att han icke
är föredragande.
Hvad jag nu yttrat kan vara nog för tillfället. Jag hop¬
pas, alt jag af mine Ståndsbröder icke missförstås; och jag
slutar nu med den innerliga önskan, att vi i förevarande sak
måtte gifva den klandrade rådspersonalen den aktning och det
undseende, som vi sjelfve kunna fordra och hoppas, och att vi
icke handla så, att vårt beslut blir mera obilligt och orättvist,
än de rådslag, eller underlåtanden, som blifvit anmärkta mot
Konungens Rådgifvare!»
Med Petter Jönsson förenade sig Erik Larsson och Jon
Hansson från Wester-Norrlands samt Anders Bäckström från Norr¬
bottens Län.
Jöns Erik Eriksson från Orebro Län: »Ehuru jag förut in¬
stämt i de af Sahlström yttrade åsigter, anhåller jag att få fästa
Ståndets uppmärksamhet å följande:
Oå man tager i närmare betraktande Konstitutions-Utskot-
tets Utlåtande i punkten A, angående Medbrodren Henrik An¬
derssons anmärkningsanledning mot Statsrådet och chefen för
Finans-departementet, den 8:de April 1832 utfärdade cirkulär-
handbref till Kongl. Maj.ts Befallningshafvande, i fråga om Läns-
deputerades hörande angående ett uppgjordt förslag till de per¬
sedlar, som kunde komma i fråga, att för framtiden i jorde¬
bok och hemmantalsräntorne bibehållas, vet man verkligen icke,
om man skall mest förundra sig öfver Statsrådet m. m, fri¬
522
De/i 5 Juli.
herre Palmstjernas anmärkta handlingssätt, eller Ulskotts-plura-
litetens. Det synes nemligen, gom hvarken sanning eller rätt
hade ledt någondera.
Bemälte departements-chef har nemligen i sitt handbref
till Konungens Befallningshafvande förklarat sig »på Nådigsle
(således Konungens) befallning», erinra dessa derom, »att Kongl.
»Brefvet den 10:de Oktober 1851, icke afsåg att lemna ränte-
»gifvare tillfälle att framställa förslag, stridande mot Kongl.
»Maj:ts och Rikets Ständers uti liufvudsaken fattade beslut, utan
»endast höra dem i ämnet, huruvida de skulle föredraga bibe-
»hållandet af nuvarande räntepersedlar framför ett öfvergående
»till ifrågavarande förenkling, eller hellre antaga denna; —att
»inhemta deras yttrande i fråga om antalet och beskaffenheten
»af de räntetitlar, eller persedlar, som böra för framtiden fort-
»farande bibehållas, — samt huruvida de vilja framställa (lå¬
ngön anmärkning, rörande en eller annan räntepersedels före-
»trädesvis ansedda lämpligare utbyte mot en annan, än den,
ohvilken pä förenämnde Nådiga Skrifvelse bifogade förslag, finnes
»upptagen, såsom motsvarande den, hvilken från förteckningens
»antal utgått».
Häremot hade blifvit anmärkt, icke endast att anledning
var till den förmodan, att aldrig Konungen i Statsrådet anbe¬
fallt departements-chefen att gifva en sådan tydning åt sitt Nå¬
diga beslut af den 10:de Oktober 1851; utan ock att denna
tydning innefattade en förändring i nämnde Kongl, beslut, till
hvilkens anbefallande departements-chefen icke är berättigad, då
han, enligt Regeringsformens § 58 endast eger, att genom hand¬
bref till vederbörande gifva föreskrifter och erinringar om (icke
för) verkställighet af utfärdade beslut.
Nu medgifver Konstitutions-Utskottet sig vid Statsråds-pro-
tokollens granskning hafva funnit, »att något Konungens, i Stats¬
rådet meddelade beslut icke legat tili grund» för det anmärkta
handbrefvet; således är det pålagligen en osannfärdig uppgift
af departements-chefen, att detta bref utgått på »Nådigste be¬
fallning». Men det oaktadt öfverser Utskottet med allt det våd¬
liga, som för land och folk kan inträffa, om Rikets embets-
män och Konungens Ministrar (Stats-departements-cheferna)
kunna utfärda bud och befallningar, under sanningsvidriga för¬
klaringar, att sådant sker på Hans Majestäts befallning, ehuru
de innefatta annat än hvad som i Statsrådet beslutats. Jag
underställer enhvar Svensk man, huru ett sådant handlings¬
sätt af en Statens tjenare och ett Rikets Ständers Utskotts plu-
ralitet|kan försvaras? Jag frågar om ej de fem Utskotts-leda-
möter af Borgare-Ståndet och alla sex Ledamöterne af Bonde-
Ståndet, som i denna del yrkat ansvarighet, handlat lagligt och
Den 5 Juli.
523
moraliskt rätt oell om de ej af Svenska folkets Representanter
derför böra i sin mening understödjas..
Utskottets pluralitet har icke tvekat, till försvar för sitt
afstyrkande af någon åtgärd mot departements-chefen, förklara :
att innehållet af ifrågavarande cirkulär-handbref icke är »i nå¬
gon mån stridande mot meningen af Kongl. Brefvet den 10:de
Oktober 1851»; samt tillägger: att innehållet af handbrefvet,
som är dateradt den 8:de April »fasthellre finnes fullt öfverens¬
stämmande med den förklaring, Kongl. Moj:t, enligt hvad Stats¬
rådsprotokollet öfver fmance-ärenden för den ådtsle April 1852
utvisar, i särskild förekommen fråga i Nåder gifvit åt rätta
betydelsen af föreskrifterna i samma Kongl. Bref».
Denna Utskotts-pluralitetens förklaring innebär således icke
allenast det otroliga, att Rikets embetsmän och Konungens Råd¬
gifvare ansvarslöst kunna i utfärdade embetsbref uppgifva sig
handla på »Konungens befallning», då någon sådan icke varit
dem gifven; ty det är just derom, som anmärkningen till Kon-
stitutions-Utskottet egentligen handlar. — Förklaringen inne¬
bär tillika, att den sanningslösa uppgiften förändrar natur der¬
igenom, att Konungen sedermera gifver annan betydelse åt de
föreskrifter, Hans Maj:t en gång beslutat.
I sanning, man nödgas misstro sina ögon vid läsningen häraf,
eller ock tro, att det ej mera finnes någon gräns för godtyc¬
ket, i hvad som rörer allmänna ärenden; helst då stridigheten
emellan departements-chefens handbref och 1851 års Kongl.
Bref är påfallande för hvar man, som jemförer desamma. Man
finner nemligen i det Kongl. Brefvet, angående inhemtande af
vederbörande räntegifvares hörande, med tydliga ord stadgadt,
ätt detta skall ske »på det sätt», att sedan de deputerade, som
blifvit utsedde, »med uppdrag att å räntegifvarnes vägnar det
äskade yttrandet afgifva», sammanträdt och för dem upplästs:
l:o förteckning å alla de skattetitlar, af hvilka jordeboks- och
hemmantals-räntorna inom länet för närvarande utgöras, och —
2:o ett uppgjordt förslag å de persedlar, som lämpligen kunna
komma i fråga att för framtiden, såsom särskilda skattetitlar
bibehållas — deputerade »uppmanas, att vid berörde förslag
framställa de anmärkningar, hvartill de kunna finna sig be¬
fogade».
Deputerades yttranderätt öfver förslaget i sin helhet var
således af Kongl. Majit erkänd. De skulle till och med »upp¬
manas», att framställa sin mening derom. Ingen inskränkning
i denna rätt omtalas. Enhvar vet att ibland »skattetitlarne»
i jordeboks- och hemmantalsräntorna ingå äfven penningar, och
att sålunda, oaktadt förslaget tillika innefattade »de persedlar»,
som ansetts »lämpligen kunna komma i fråga, att såsom sär¬
524
Den 5 Juli.
skilta skatietitlar bibehållas», likväl ingenting hindrade depu¬
terade, att deremot anmärka; således äfven, att såsom sådan
framtida »skattetitel» begära den gamla skattetiteln »pennnin-
gar».
Handbrefvet åter innehåller, såsom redan blifvit åbero-
padt:
l:o. Det alldeles onödiga och till och med för deputerade
sårande vilkoret, att ej framställa förslag, »stridande emot Kongl.
Maj:ts och Rikets Ständers uti hufvudsaken fattade beslut», en
sak, som visserligen ingen tänkt på, så mycket mindre, som
något definitivt »beslut», rörande sjelva ränteförenklingen, aldrig
var af Rikets Ständer fattadt. Dessa hade allenast förklarat
sig bifalla, att ränteförenklingen »på de skäl», Konungen före¬
slagit, måtte beredas pä det sätt Konungen föreslagit; och Ko¬
nungen hade i sin proposition uttryckligen sagt sig vilja: sedan
Rikets Ständer fattat sitt beslnt, och efter det nödiga upplys¬
ningar blifvit inhemtade, samt vederbörande emhetsmyndigheter
med underdånigt utlåtande inkommit, »till Rikets Ständer »af¬
låta ytterligare proposition med hänsigt till bestämmande af de
hufvudpersedlar, hvilka borde bibehållas». Det var således just
frågan om upplysningars inhemtande, som föranledde beslutet
att höra räntegifvarne; och sjelfva sättet för ränteförenklingeiis
genomförande skulle blifva föremål för en ny Kongl. Proposi¬
tion och Rikets Ständers beslut.
Vidare innehåller handbrefvet,-oaktadt deri, besynnerligt
nog, erinras om, att deputerade egde yttra sig, i fråga om »an¬
talet och beskaffenheten af de räntetitlar eller persedlar, som
borde bibehållas», (således då »penningar» var en af de förut¬
varande »räntetitlar», äfven om denna) den inskränkning i det
af Kongl. Majit 18S1 anbefallda sättet för deras hörande, att
de blott skulle få framställa anmärkning, rörande en eller annan
räntepersedels företrädesvis ansedda, lämpligare utbyte mot en
annan än den, »hvilken fanns upptagen», såsom motsvarande
den, »hvilken från förteckningen utgått». Hvad är väl detta
annat än den mest bestämda förändring, af den frihet, Kongl.
Majit förut lemnat räntegifvarne» ombud, att få »framställa de
anmärkningar mot (hela) förslaget, hvartill de kunna finna sig
befogade.» Denna handbrefvets förklaring kan ej rimligen an¬
ses såsom »ett tillägg» lill det Kongl. Brefvet, emedan den står
i den påtagligaste motsats till det Kongl. Brefvets tydliga ord,
att fråga var icke blott om de persedlar, utan om de »skatietitlar»,
hvilka skulle »i framtiden bibehållas». En af dessa var, såsom
närnndt är, penningar; och likväl begagnades handbrefvet., att
vägra deputerade att yttra sig om räntornas bestämmande i denna
fitell Var detta handbref således, på sätt Utskottets pluralitet
Den 5 Juli.
525
förklarar, »icke i någon man stridande mot meniagen af det
Kongl. Brefvet», så måtte ingen Svensk man tro sig om att
kunna läsa och förstå sitt herrliga modersmål!
Det är bedröfligt att nödgas utreda detta amnie; ty det
visar, att icke endast inom Statsförvaltningen, utan äfven inom
National-representalionen, det moraliska begreppet om sanning
och pligt beklagligen förlorat sin helgd. Men jag har ansett
det vara en helig skyldighet, att ej lenina det åt glömska eller
förbiseende. Jag anser mig skyldig detta, såväl åt allmänheten
som åt mitt Stånd. Man ser numera, i politiska frågor, lagar,
sanning och rätt så ofta åsidosättas af de högre samhällsklas¬
serna. Vanan att se detta lyckas, utan ansvar, synes hafva drif-
vit djerfheten i detta afseende till en lätt för samhället vådlig
llojd! Det är tid att ur folkets sköte utgår ett högtidligt ogil¬
lande deraf. Då jag derföre vänder mig till detta Riks-Stånd
med begäran om återremiss, vågar jag uppmana Konstitutions¬
utskottets Ledamöter till besinnande af att här gäller fråga om
en Stats-depertement-chefs godtycklighet, att, under föregifvande
af Konungens befallning, genom enskilda handbref ändra, således
en annan gång möjligen tillintetgöra Konungens egna beslut:
ett missbruk, hvilket måste blifva lika farligt för thronen,som
för folket; och som jag är försäkrad, att landets sannings- och pligt-
kära allmoge aldrig, utan den djupaste sorg, kan se sina om¬
bud lemna utan anmälan hos landets Konung.»
Hvaruti Henrik Andersson från Orebro Län, Erik Johan
Rudberg från Calmar, Lars åndersson och Erift Ersson från Gefle¬
borgs Län, jemte flere af Ståndets Ledamöter, instämde.
Talmannen erinrade, att Grundlagen ej kunde föranleda
till återremiss i frågor af den förevarandes beskaffenhet.
E. M. Falk från Skaraborgs Län: »Jag är till alla delar
förekommen af Jöns Erik Eriksson, med hvilken jag instäm¬
mer, med tillägg, att det omlörmälda cirkuläret väckte i min
ort, vid en derefter förehafd sammankomst angående skalte-
förenk.lingen, mycken förargelse; dock är jag med nämnde
värde Talare i så måtto af skiljaktig (anka, att jag anser nå¬
gon återremiss icke kunna komma i fråga.»
Förre Talmannen Ails Pehrsson: »Då nära nog motsatta
meningar uttalats i detta ämne, har jag ej ansett mig böra
tilibakahålla min, hvad vigt än Ståndet finner skäligt alt der¬
vid fästa.
Amnet, som vi nu behandla, är af den beskaffenhet, att
det nära nog mera, än alla andra frågor, som kunna under ett
Riksmöte förekomma, fordrar en grannlaga och varsam be¬
526
Den 5 Juli.
handlings De Heste anmärkningspunkterne äro af ett innehåll,
att jag ej tilltror mig kunna ingå i en detaljerad granskning
deraf. Dertill fordras både kunskaper och sakkännedom. Der¬
före vill jag oek inskränka mig, att i allmänhet vidröra hvad
anmärkt blifvit, och bemöda mig att undvika hvarje anspel¬
ning å personligheterna, dem jag icke arnar hvarken klandra
eller försvara i vidare mån, än som måste vara oundgängligt
för ett generelt omdöme.
Jag torde härvid böra förutskicka det förklarande, att jag
anser Konstitutions-Utskottet, så vidt jag rätt uppfattat dess
bestämmelse, både tillhöra att anmärka allt hvad vid gransk¬
ningen af de i Statsrådet förda Protokoller förekommer såsom
felaktigt, och sådant Rikets Ständer tillkännagifva, och att
deröfver yttra sin mening. Sådant har Utskottet nu ock full¬
gjort, och, efter hvad jag kan finna, äfven på ett med den
strängaste grannlagenhet förenligt sätt. Dermed är ock Ut¬
skottets uppdrag fullgjordt; och rättigheten att bestämma om
och till hvad påföljd anmärkningarne kunna föranleda, tillhör
allena Rikets Ständer. Det är ock denna rättighet och denna
pligt mot fosterlandet, vi nu gå att utöfva.
I förevarande fall, likasom i alla andra, der flera påstå¬
enden förekomma, inträffar det naturligen, att icke alla äro
af lika vigt. Jag har isynnerhet lästat mig vid ä:te, 6:te,
7:de och ll:te anmärknings-punkterna; men då Konselj-
ledamöternes rådslag måste bedömas i sin helhet, undviker jag
ock att särskildt yttra mig öfver någon af berörde eller öf¬
riga anmärkningar.
Ledamöterne af Konungens Råd äro, enligt min tanka, så
vidt de i beslutet deltagit, samfäldt ansvarige. Vore det icke
så, vet jag ej hvartill den föreskriften skulle tjena, att de
skola till protokollet yttra sig i alla förekommande mål och
ärenden, och hvarföre i sådant fall konsultativa Statsråd skola
finnas. Alla äro i följd häraf ansvarige för rådslagen och be¬
sluten, och endast i det fall drabbar ansvaret föredraganden
ensam, att denne undandöljt upplysningar, eller missleda med
en origtig relation. Något dylikt har Konstitutions-Utskottet
dock icke anmärkt. För Statsrådets Ledamöter måste alltså
gälla samma regel, som för Ledamöterne i en kollegial dom¬
stol, nemligen, alt hvar och en yttrar sin mening om hvad
han anser vara rätt,1 och då sådant skett efter bästa förstånd
och öfvertygelse, är äfven allan rättfärdighet uppfylld. I fråga
om Konungens Rådgifvare och bedömandet af deras nu an¬
märkta misstag, få vi alldeles icke förgäta mängden och svå¬
righeten af de mål, som inför Hans Majit Konungen i Stats¬
rådet föredragas. Jag vågar väl ej med anspråk på säkerhet
Den 5 Juli.
527
lil! sillra» uppgifva antalet under den tid, anmärkningarne om¬
fatta, men enligt de upplysningar jag erhållit, tror jag mig kunna
antaga dem utgöra 18 å 20,000. Anmärkningspunkterna äro
18; detta sednare är väl, å ena sidan betraktadt, visser¬
ligen ett stort tal, efter som man kunde önskat, att ingen
enda anmärkning måtte hafva förekommit, men å andra sidan
åter, och i förhållande till ärendenas mängd, ett på tusende,
hvaruti Statsråden gjort sig saker till underlåtenhet, eller för¬
biseende af de i ärendet förekomna omständigheter. De öfriga
999 målen på tusendet, hafva, i och för deras behandling, icke
föranledt någon anmärkning, och man är således skyldig att
antaga hvad derutinnan vidgjorts hafva varit rätt eller klan¬
derfritt. Vare sig härmed huru som helst; lmfvudfrågan, vi
nu hafva att besvara är den: hafva Ministrarne och Stats¬
råden så förfarit, att deraf rättfärdigas och billigas kan en
Rikets Ständers underdåniga hemställan till Kongl. Majit, det
Rikets val kräfver, att Kongl, Majit ville ur Statsrådet och
från embetet skilja den eller dem af sina Rådgifvare, mot
hvilka anmärkning blifvit gjord? Jag svarar härtill nej; icke
derföre, att jag just är så belåten med de anmärkta åtgär¬
derna, utan emedan jag icke vill förakta faran af allt för täta
ombyten af män i Konungens Råd; ej derföre, att de omför-
mälda felen äro till antalet ringa i förhållande till de behand¬
lade målens antal; ty det är allt för möjligt, att dessa kunna
vara ett eller annat tusende mindre, än jag förut nämnt, Utan
derföre, att jag tror det hvar och en af Konungens nuvarande
Rådgifvare uttalat sin åsigt enligt sin innerligaste öfvertygelse,
och i sådant fall måste ett misstag på omkring 1000:de mål,
vara ursäktligt, om än icke oundvikligt. Vidare utsäger jag
mitt nej af det, som jag hoppas, obestridliga skäl, att ingen
mensklig handling kan vara ofelbar, och slutligen derföre, att
Rådgifvarekallet är tungt och svårt, samt underkastadt klander
i hvilkas händer det än måtte anförtros; ty nogsamt lärer oss
erfarenheten, huru ojemförligt mycket lättare det är att klan¬
dra hvad andra gjort, än att sjelfve åstadkomma något bättre.
Skulle votering begäras i anledning af en förmodad blifvande
proposition, huruvida Konungens samtlige Rådgifvare böra hvar
för sig komma under omröstning till en underdånig anmälan
af ofvan omförmäld art, yrkar jag til! kontraproposition min
egen mening: Memorialets läggande till handlingarne.»
David Andersson från Hallands Län, Magnus Månsson och
Johan Johansson från Östergöthlands, Daniel Danielsson från
Örebro, Petter Mårtensson från'Jönköpings, Anders Medin från
Kronobergs, Johan Bergström och Jan Andersson från Stora
Kopparbergs, Nils Nilsson från Wermlands, Anders Sundholm
52b
De/i 5 Juli.
från Stockholms och Häkan Pettersson från Blekinge Län för¬
enade sig med förre Talmannen.
La rs Larsson från Elfsborgs Län: »Frågan synes: mig
vara dels af så genomgripande och dels af så svårlöst be¬
skaffenhet, alt det måhända vore rådligast för den, som ej
besitter desto säkrare omdöme och djupare kunskaper, att ej
yttra sig deruti. Meri då af diskussionen sig visar, att icke
alla inom detta Stånd hylla en sådan mening örn saken och
sig sjelfva, och det för öfrigt torde vara en representants pligt
att, så vidt han förmår, uttrycka sin, om än enfaldiga, tanka
i alla förekommande ärenden, föranlåtes jag äfven att i kort¬
het tillkännagifva ruin.
Jag förklarar, lika med förre Talmannen, att jag inga¬
lunda kan ogilla Konstitutions-Utskottets förfarande genom
framställningen af de ifrågavarande anmärkningarne; ty Ut¬
skottet har härvid allenast fullgjort sin i Grundlagen anbe¬
fallda skyldighet; men huruvida anmärkningarne komma att
till större eller mindre del af Rikets Ständer godkännas, med
den påföljd 107:de §:n Regeringsformen om förmäler, blir åter
en annan sak. Sådant måste bero på hvars och ens omdöme
om anmärkningarnes rigtighet och vigt; och att detta i flera
delar mäste vara ovisst, visar sig omisstydligt i de olika åsig-
ter derom, Ledamöterna af Konstitutions-Utskottet uttalat; och
ehuru det är Rikets Ständers rättighet att härom döma, torde
dock berörde ovisshet böra göra oss varsamma, innan vi af¬
säga en dom, som kan blifva mer eller mindre orättvis, eller
godtycklig. Förre Talmannen har för vårt bedömande af
saken framlagt så obestridliga grunder, att jag icke kan undgå
att i allo med honom instämma. Visserligen kan man skrifva
både i Grundlagen och andra lagar, att menniskan, eho som
helst, får icke fela, icke misstaga sig, utan alltid göra det,
som är fullkomligen lagligt; men att sådant dock icke kan i
verkligheten existera, lärer jag ej här behöfva bevisa, och det
är derföre jag ock kan anvisa på skriftens ord: »Bokstafven
dödar, men anden gör lefvande.» — Bokstafven kan, såsom
nämndt är, alltförväi innehålla positiva stadgande!), men dessa
äro döda; och endast den lefvande verksamheten ger åt bok¬
stafven lif och anda, men ådagalägger tillika omöjligheten att
snörrätt vandra i lagens spår utan att någon gång sjappla. Jag
vågar på grund häraf på det bestämdaste påstå, att icke ens
det största snille, den oegennyttigaste fosterlandskärlek oell
den lifligaste verksamhet för allt, hvad rätt och godt är, förmå
bevara menniskan från misstag, hon må bekläda hvilken sam-
hällsplats som helst. Vi hafva under denna Riksdag användt
i06:te §:n af åberopade lag emot flera af Konungens Rådgif-
Den 5 Juli.
520
vare; men till hvad påföljd ? Deras frikännelse. Var denna
rättsenlig eller ej? Derom tror jag åtminstone icke mig vara
kompetent domare, men finnér mig blott icke hafva något att
vidare säga derom, då alla juridiska former blifvit iakttagna.
Skola vi nu begagna oss af den i 107:de §:n tillåtna utväg,
för att aflägsna den nuvarande Rådgifvarepersonalen, med tvif¬
velsutan den följd, att Konungen ej fäster afseende derå? Här¬
till synes mig föga skäl; och skola vi föröfrigt alldeles åsido¬
sätta osäkerheten, svårigheten och kanske omöjligheten att,
om vår ihärdighet i omförmälda sträfvande, emot förmodan,
slutligen lyckades, finna män, hvilka kunde bekläda dessa för¬
troendeposter med större kunskaper, erfarenhet och arbetsför¬
måga, än de, som blifvit aflägsnade? Erfarenheten har visat,
att vid alla dylika ombyten hafva likaså mot de nyutnämnde,
som mot deras företrädare, klagomål försports från det ena
eller andra hållet. Allt detta gör frågan sannerligen så be¬
grundansvärd, att jag icke kan tillstyrka den åtgärd, Kon-,
stitutions-Utskottet afsett och flere talare inom Ståndet re¬
dan så ihärdigt påstått. Vi torde åtminstone hafva för oss
fullkomligt klart och öfvertygande, att alla de framställda
anmärkningspunkterna innefatta verkliga öfverträdelser af Grund¬
lagens bud och tydlig försummelse af Rikets sannskyldiga
nytta; men i skiljaktiga åsigter härom stå ju icke blott
hälften af Konstitutions-Utskottets Ledamöter med motive¬
rade yttranden emot hvarandra, utan här inom Ståndet tyc¬
kes man ej heller vara ense. Så vida man icke skall påstå,
att Borgare och Bönder ovilkorligen måste förstå den saken
bättre än Adelsmän och Prester, måste man här stadna i vill¬
rådighet om hvad som är rätt, och i sådant fall är det säkra¬
re, att fria än fälla. Så mycket kan man väl inse, att an¬
ledningar till anmärkningarne kunnat förefinnas, dock icke af
den art, att de kunna utvecklas till ett påstående med den
kränkande påföljd, som åsyftas; och det är på dessa grunder,
som jag icke kan finna mig uti att Bonde-Ståndet går att
blottställa sig för ett Kungligt afslag i ett så grannlaga ämne,
utan anser det för oss värdigast, att, med gillande af Utskot¬
tets tillkännagifvande såsom en opinionsyttring, lägga Memo¬
rialet till handlingarne.»
Johan Peller Andreasson från Elfsborgs Län instämde.
Nils Andersson från Christianstads Län, som begärde ordet,
hade ej vidare att anföra, än att han i hufvudsakligaste delar
förenade sig med Sahlström.
Georg Nygvist från Wermlands Län: »Här har redan va-
tfonde-St. Prot. vid Riksd. 1853—186L P. 54
530
Den 5 Juli.
rit så mycket taladt både för och emot, och jemväl har det an¬
derts, att svårt torde blifva för återbesättandet af Statsråds-
platserna med sådane män, som kunde ega Konungens och fol¬
kets förtroende, att jag vill fatta mig helt kort, och, jemte
förklarande, att jag endast håller mig till Konstitutions-Utskot-
tets redogörelse och deruti innefattade, efter min åsigt till¬
räckligt talande, skäl,- samt att jag är obekymrad angående
valet af nya Rådgifvare, i händelse Kongl. Maj:t bifaller en sä¬
rlan anmälan som Utskottet afsett, till alla delar godkänner
hvad bemälde Utskott i frågan vidgjort och hemställt.»
Jonas Peller Danielsson från Calmar Län: »Ehuru det
måste ligga utom gränsen af min förmåga, att i detalj yttra
mig rörande det mer eller mindre klandervärda i Statsråds-
ledamöternes anmärkta förfarande, synes mig dock, att Konstitu-
tions-Utskottet på goda skäl grundat sitt tillkännagifvande; hvadan
jag bifaller detsamma till den dermed åsyftade följd.»
Daniel Danielsson från Jönköpings Län anmälde sig vara
af samma mening.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Då jag öfverväger
de skiljda åsigter, som under diskussionen af detta ämne före¬
kommit, finner jag mig böra med Ståndsbrodern Sahlström in¬
stämma.»
Bengt Gudmundsson från Hallands Län: »På sätt några
föregående värde Talare yttrat, är det ganska svårt, att i ett
så ömtåligt ämne, som det förevarande, kunna afgöra både,
. huruvida några, ocK ännu mera alla, af Konungens Rådgifvare
så uppfyllt sina embetsåiigganden, att de fortfarande kunna
hafva nationens förtroende, eller om deras åtgärder eller un¬
derlåtanden förtjena en underdånig anmälan hos Kongl. Maj:t
om deras skiljande från embetet. I synnerhet förefaller mig
afgörandet i denna del mindre lätt för Bonde-Ståndet, som icke
desto mindre är skyldigt att derom uttala sina tankar. Jag
'tror mig dock böra tili en början erinra, att frågan om använ¬
dandet af Regerings-Formens 106:te § numera är utagerad, och
att kommentarier deröfver, eller jemförelser med vår nu för¬
handen varande pligt, äro lika öfverflödiga sorn gagnlösa. Hvad
åter beträffar tillämpningen af 107:de §, så lärer väl ingen
kunna frångå, att det ålegat Konslitutions-Utskottet, att vid
granskningen af de emellan Riksdagarne i Statsrådet förda
protokoller, anmärka allt, hvad Utskottet funnit kunna hänföras
till förbiseende å Konungens Rådgifvares sida af Rikets sann¬
skyldiga nytta, eiler till att icke med oväld nit, skicklighet
och drift hafva deras förtroende-embete utöfvat, ehuru Utskot¬
Den 5 Juli.
5 3 i
tets åtgörande i detta fall inskränkes till ett blott tilikaiKiagif-
vande hos Rikets Ständer, hvilka ega att pröfva detsamma, och
i anledning deraf fatta sitt beslut.
Ehuru jag, lika nied flere föregående Talare, måste erkänna
min bristande förmåga, att, i afseende å den större eller min¬
dre vigten och det mer eller mindre rigtiga i hvarje af de inom
Utskottet gjorda anmärkningarne, meddela något tillförlitligt
yttrande, kan jag dock lika med förre Talmannen Nili Pehrs¬
son icke frångå, att S:te, G:te, 7:de och fl:te anmärknings-
punkterna, isynnerhet förefallit mig befogade; likasom jag icke
heller kan gilla det påtagligen reaktionära system, som i re¬
geringen på sednare åren synes hafva varit följdt, och hvilket
jemväl uppenbarar sig i tidsutdrägten med de så länge nödige
befunna lagförbättringarne och förenklingen i beskattningssättet —
förhållanden, dem Utskottet äfven pligtenlig! till Ständernes be¬
grundande framhållit; men då nu frågan allenast rörer använ¬
dandet af 107:de §:n i förutnämnde Grundlag, synes mig, som
borde man först göra sig fullkomligt reda för om och i hvad
mån hvar och en särskild Ledamot af Statsrådet gjort sig för¬
tjent af den åtgärd, siståberopade § tillåter, och för sådant
ändamål ville jag föreslå, att de Ståndsbröder, hvilka äro Leda¬
möter af Konstitutions-Utskottet och här tillstädes, ville, med
den närmare kännedom, de måste ega i ämnet, uppgifva hvilka
af Rådgifvarne, föredragande eller icke föredragande, som kunna
anses böra till entledigande från embetet i underdånighet an¬
mälas och för sådant ändamål här komma under omröstning,
på det vi icke måtte göra oss skyldige till den bristande grann-
lagenheten, att redan i vår diskussion inblanda, nämnde eller
onämnde, dem, mot hvilka Ståndets mening icke är att en dy¬
lik anmälan bör ega rum, fastän jag icke afser att tillhaka-
hålla rättvisans gång, äfven rörande de Statsråd, hvilka genom
underlåtenheten, att till protokollet yttra sina tankar, måste
anses hafva stillatigande bifallit mot landets nytta stridande be¬
slut, helst min tanke är, att dessa sednare i sådan händelse
böra dela lika påföljd med de föredragande. Förslaget att lägga
Memorialet lill handlingarne kan jag icke biträda, huru mycket
än jag inser och erkänner, att ingen menniska kan undgå att
misstaga sig; men man skulle derigenom insöfva vederbörande
i alltför mycken säkerhet. 18 anmärkningar — om hvilkas
juridiska och Stats-ekonomiska rigtighet meningarne dessutom
äro delade — äro väl icke mycket, i fall de belöpa sig på
18,000 mål; dock befarar jag, att deras totala förbiseende kunde
framkalla flera och svårare vid nästa granskning; och det är
just hvad vi böra, så vidt i vår förmåga står, förebygga. Hela
grunden för ansvarigheten skulle dessutom, genom ett blott
532
Den 5 Juli.
likgiltigt betraktande och bortläggande af Utskotts-memorialet,
väsendtligen rubbas. Låt äfven vara, att resultatet blefve
detsamma som sednaste Riksdag, då Bonde-Ståndet, utan påföljd,
i underdånighet anmälde sin önskan, att alla Statsråden, utom
ett, måtte från embetet skiljas, hvaremot ett annat Stånd ville
bibehålla dem alla med undantag af en Konselj-ledamot, hvaraf
ock följden blef, att någon decharge ej medelades; låt, säger
jag, det nu gå på samma sätt; vi hafva likväl fullgjort hvad
vi ansett med våra pligter öfverenstämma, äfven om, hvad
icke otroligt synes, vi skulle komma att stå ensamme om vårt
åtgörande. Något böra vi, efter min tanka, göra till afseende
å Utskottets väl motiverade anmärkningar, men endast emot
dem af Konungens Rådgifvare, mot hvilka de mest graverande
omständigheterna förekommit; i följd hvaraf de, som Ståndet
icke finnér böra i enlighet med 107:de §:n Regerings-Formen
behandlas, förut och sedan de äskade upplysningarne af Kon-
stitutions-Utskottets Ledamöter erhållits, torde från de öfriga
afskiljas och från en blifvande omröstning uteslutas.»
Häruti instämde Johan Lekberg från Orebro och Erik En¬
son från Gefleborgs Län.
Ola Månsson från Skåne: »Då äfven jag tar mig friheten
yttra mig i förevarande fråga, vill jag, så mycket vigten af
densamma tillåter, vara kort och icke bäfva hvarken för ovil¬
jan uppifrån eller klandret nedifrån. Jag skall enligt mitt om¬
döme betrakta så väl de anmärkningar, som Utskottets majo¬
ritet lyckats få framställda, som ock hvad reservationerna inne¬
bära, jemte Regeringens beslut, i öfrigt lemnande åt Ståndet,
att å mina tankar lemna det afseende, de kunna anses förtjena.
Min afsigt är ingalunda att beskylla Statsrådets Ledamöter
för, att de, med uppsåt och mot bättre öfvertygelse, tillå¬
tit sig de anmärkta afvägarne för att skada folk och land;
tvertom är jag öfvertygad, att så icke varit förhållandet, men
att de i flera afseenden hyllat och följt ett för det allmänna
bästa skadligt system, är uppenbart. Väl har, i fråga om
skatteföreriklingen, den högsta domstol, som Grundlagen tillåter,
redan fällt sitt utslag och frikänt Konungens Rådgifvare; men
sådanttthindrar icke, att man äfven från denna omständighet
hemtar grund för ett mera allmänt omdöme om det förtroende,
desse Rådgifvare kunnat förvärfva sig hos nationen. 1848 års
Riksdag väcktes ett af Regeringen understödt förslag om skat¬
ternas förenklande, hvilket sednaste Riksdagen äfven behandla¬
des i något förändrad form; men Ständerne hade emellertid
begärt, att få frågan om förvandlingen af kronoräntor och tionde-
spanmål skild från skatteförenklingen j öfrigt, så att dessa
Den 5 Juli.
533
frågor kunde särskildt föredragas och afgöras, ehuru 2:ne Stånd
sedermera fästade dervid det vilkor, att, om bifall ej meddela¬
des i den ena, sådant ej heller skulle ega rum i den andra
frågan; dock att medel icke destomindre af Ständerne anvisa¬
des till ersättning för forsellönerna, hvilket alldeles icke skett,
så framt ej förstnämnda del af ärendet skolat afgöras utan
sammanhang och beroende af den andra delen. Vid sådant
förhållande måste det hafva varit, är och skall alltid förblifva,
oförklarligt, huru föredraganden och öfrige Konselj-ledamöter
kunnat tillstyrka en sådan behandling, sorn detta ärende under¬
gått, och hvarigenom ett Rikets Ständers beslut blifvit, endast
på grund af ett efterföljande, af de 2:ne Stånden fattadt, mot
det föregående beslutet stridigt, förbehåll tillbakaskjutet i en
oviss framtid. Om man nu, i afseende å de framställda an-
märkningspunkterna, förbiser de fyra första: om underlåtenheten
att afgifva yttrande till Statsråds-protokollet vid tillsättandet af
vissa sysslor; om utbytet af prebende-pastorat under biskops¬
stolen i Calmar; om disposition af en landshöfdingelön under
inträifad ledighet, och om aflöning för en tillförordnad lands¬
höfding, samt genast öfvergår till S:te punkten, finnér man ett
ingrepp å Regeringens sida i Ständernes rätt att allena förordna
om användandet af Statens medel, och att Statsrådet så miss¬
förstått Grundlagen, att Ständerne icke skulle ega makt att
indraga ett anslag. En sådan åsigt, satt i utöfning, måste ovil¬
korligen väcka misstroende emellan Konung och folk. Likale¬
des måste det förefalla hvar och en besynnerligt, att, på sätt
ll:te anmärkningspunkten innehåller, en landskamrerare, som
har närmaste ansvarigheten öfver Länets underordnade upp-
bördsmän, icke skall tillåtas att till Thronen frambära sin tanke
öfver ett af landshöfdingen upprättadt förslag till en kronofogde-
tjenst, då likväl Kammar-kollegium, i ämnet hördt, förr än
Kongl. Maj:ts beslut meddelades, funnit en sådan landskamrera-
rens rättighet med lagens grund och mening öfverensstämmande.
Statsrådens afstyrkande yttrande i denna del torde icke annor¬
ledes kunna anses, än såsom ett undertryckande af en tjen-
stemans lagliga yttranderätt i hvad hans tjenst rörer. Jag
vill, för att icke onödigt förlänga diskussionen, ej hålla mig
vid hvarje af öfrige anmärkningspunkter, utan i det åter¬
stående af hvad jag har att yttra, fästa mig vid några vissa
af dem, utan afseende å den ordning, hvari de uti Memoria¬
let förekomma. Med förklarande, att jag icke gillar det i
herr Brinks reservation uttalade klander mot den nya fat-
tigvårds-lagen, enär denna är god, om den rätt uppfattas och
följes, kan jag, i hvad angår den nya förordningen om hem¬
mansklyfning och jordafsöndring, icke undgå att instämma deruti,
\&34 Den 5 Juli.
att denna författning icke synes vara tillkommen i Grundlags¬
enlig ordning. I 87 §:n Regerings-Formen stadgas, beträffande
Civil-, Kriminal- och Kyrkolags stiftande eiler förändring:
»Kan Konungen icke förr än Riksens Ständer åtskiljas, fatta
och meddela sitt beslut, vare han oförhindrad att, före nästföl¬
jande Riksdags öppnande, förslaget ordagrannt bifalla och allmän
kungörelse derom utfärda. Sker det ej, anses förslaget hafva för¬
fallit etc. etc.» Att förordningen icke är ordagrann med något
Rikets Ständers förslag, derom är alldeles intet tvifvel, och
lika litet kan med skäl påstås, att författningen angår ett ämne
hörande till den ekonomiska lagstiftningen allena; ty hvarföre
skulle i sådant fall ingressen till stadgan innehålla ett åbero¬
pande af Rikets Ständers framställning? Grundlagens bud är
tydligen öfverträda och sådant egnar sig väl icke bättre Rege¬
ringen än folket? Båda äro skyldige att efterlefva den, och här
kan man om någonsin, fastän i annan syftning, tillämpa en fö¬
regående Talares ord: »hvad J viljen att menniskorna skola
göra eder, det görer J ock dem.» Vill Regeringen att folket
skall lyda lagarne, måste den sjelf efterfölja dem. Omförmälda
förordning hör under 4 kap. Jordabalken, det är allt.
Hvad jag nu yttrat angående Konungens Rådgifvares be¬
handlingssätt af vissa allmänna ärender härflyter icke af klan¬
derbegär, ännu mindre hör jag till dem, som, på sätt en an¬
nan värd Talare anförde, städse äro beredde att ropa: »kors¬
fäst! korsfäst!» Jag, har ock länge öfvervägat inom mig sjelf
om jag ens borde i denna fråga uppträda; men då det för upp¬
fyllande af en representants oafvisliga pligt härutinnan icke
gifves mer än detta enda tillfälle, har jag åsidosatt hvarje be¬
tänklighet, i det lugna medvetandet att mina ord icke flyta ur
någon annan källa, än öfvertygelsens.
Här har äfven yttrats, att tiden för utöfvandet af den rätt,
107 § Regeringsformen lemnar Rikets Ständer, nu ej skulle
vara den rätta. Jag förstår sannerligen icke när den någonsin
eljest skulle blifva det — ty önskningar att frambära till Ko¬
nungen lärer väl aldrig tryta. Flera efter hvarandra följande
Riksmöten har man försport större och mindre klagan öfver
det reaktionära system. Konungens Rådgifvare följt, och man
måste väl någonsång åtminstone försöka med en alfvarlig åt¬
gärd, så framt ej allt skall evinnerligen stå på samma ställe,
om det än ej skulle gå tillbaka. Man har tackat Regeringen
för en kyrkoherde, hvars utnämning Konstitutions-Utskottet
,funnit anmärkningsvärd. Att möjligen en god följd kan upp¬
komma af en origtig handling, är lika litet ovanligt, sam att
de bästa och lagenligaste förfaranden ofta få en mindre god
De/i 5 Ju/i.
535
utgång. Jag har ej heller sagt eller tänker, att Statsråden med
uppsåt gjort orätt eller underlåtit befordra Rikets sannskyl¬
diga nytta; rnen förmå de ej inse det rätta, eller huru denna
nytta säkrast bör beredas, torde vådan vara lika stor. Att
man af en Konungens Rådgifvare måste kunna fordra mera
kunskaper och omdöme, än af andra personer, faller sig för
mig alldeles obestridligt; och om än de förras embetsåliggan-
den äro i samma mån vigtiga och svåra, bör man betänka, att
de hafva embetsverk, underordnade tjenstemän och enskilda
sakkunniga personer i alla yrken, af hvilka de kunna inhemta
upplysningar innan de sjelfve stadga sin mening, och i följd
hvaraf de ej heller kunna förebära okunnighet om det allmänna
tänkesättet. Förhastade och omogna åtgärder kunna derföre
icke öka natitfnens aktning och förtroende för dem, hvilka
stå så nära intill den styrande makten. Hvartill kommer, ef¬
ter all anledning, förslaget om Tryckfrihetslagens utstrykande
bland grundlagarne att leda? Sådant torde väl ej vara svårt
att förutse under nuvarande representationssätt. Frågan kan
göras hvilande till nästa Riksdag, för att då ohjelpligen falla;
och detta synes mig vederbörande hafva bordt inse, och så¬
ledes ej ens anse försöket löna mödan. Vill man nödtorftligen
stäfja åtskilliga personers missbruk af tryckfriheten, torde helt
andra åtgärder böra vidtagas, än dem man tydligen finner af¬
löpa utan framgång.
På grund af hvad jag nu anfört finner jag mig icke kunna
tillstyrka Memorialets läggande till handlingarne, utan anser att
proposition bör framställas angående hvarje ledamot af Konun¬
gens Statsråd, huruvida Ståndet vili begagna sig af den Rikets
Ständer i 107 § Regeringsformen lemnade rätt att hos Ko¬
nungen frambära sin önskan om Dess Rådgifvares skiljande
från embetet.»
Häruti hördeS instämma Johan Ersson från Upsala Län,
Anders Pehrsson och Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands,
Erik Mallmin från Westerås, Gustaf Bjerkander från Skara¬
borgs, A. J. Sandstedt från Jönköpings, Tobias Lind från Gö¬
theborgs, Anders Kylander från Wermlands och Anders Bäck¬
ström från Norrbottens Län, med flere af Ståndets Ledamöter.
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands Län: »I en så vig¬
tig fråga, som den förevarande, kan jag ej undgå att uttala den
öfvertygelse, att jag fullkomligt gillar de anmärkningar, som
blifvit i Konstitutions-Utskottet mot Konungens Rådgifvare
framställde, men vill för öfrigt inskränka mig till att med
Ola Mänsson instämma.»
536
l)en 6 Juli.
Henrik Andersson från Örebro Län: »Då jag vid Riksda¬
gens början inlemnat 5:ne anmärknings-anledningar mot veder¬
börande Statsdepartements-chefer, af hvilka den ena anlednin¬
gen blifvit af Konstitutions-Utskottet godkänd, men de båda
andra underkända, en af dem likväl af Riksrätten, hade jag
nära nog ansett grannlagenheten fordra, att jag afhölle mig från
allt deltagande i denna diskussion; dock som flere af Konun¬
gens Rådgifvares åtgöranden väckt stort missnöje, så väl bland
mina kommittenter som för öfrigt i landet, såsom skatte-
förenklingsfrågans behandling, Finansministerns märkvärdiga cir¬
kulär i samma fråga m. m., finner jag mig nu böra uttala mitt
bifall tili de åsigter, Konstitutions-Utskottets majoritet fram¬
ställt, men anser någon anmälan enligt 107:de§:n Regeringsfor¬
men å Rikets Ständers sida icke böra ega rum rörande andra
af Stats-Råden än föredraganderne, dessa sednare till välförtjent
straff och andra till varnagel.»
Olof Johansson från Stockholms Län anmälde sig instäm¬
ma med Bengt Gudmundsson.
Nyqvist: »Jag anser stora skäl vara förhanden att fram¬
hålla hvad af Regeringen tillgjordt blifvit, beträffande den så
kallade besutenhetslagen, vid hvars strikta tillämpning jag be-*
farar att j:delar af nationens mindre bemedlade befolkning
blifva bragte till tiggarestafven, och hvaribland många af dem
som, enligt förut gällande författning, kunnat till mindre rymd
köpa och besätta jord. Den genomgripande förändringen ver¬
kar dessutom icke ringa på allmogens representationsrätt, då
flere, som förut varit valbara, numera icke blifva det. Det
vore sannerligen hårdt om Regeringen skulle kunna opåtaldt så¬
lunda efter godtycke begränsa vår dyrbaraste och oför ytterli¬
gaste rättighet. Ifrågavarande nya författning trädde i verk¬
samhet den l:ste November sistlidet år; och skulle densamma
oanmärkt förblifva gällande, kunde snart en annan utkomma
af än svårare beskaffenhet; hvarföre nödvändigheten torde for¬
dra att man på lagligt sätt efterhåller dem, som till denna
oreda varit orsaken.»
Jonas Christoffersson Irån Wermlands Län instämde.
Sahlström: »I anledning af en aktad Talares yttrande, att
de anmärkningar, som i Konstitutions-Utskottet förekommit
mot Konungens Rådgifvare, inskränka sig till endast 18, då
deremot under den tid samma anmärkningar omfatta minst
lika många tusende mål och ärender blifvit inför Kongl. Majit
i Statsrådet föredragna och afgjorda, har jag ansett mig böra
upplysa, alt, ehuru anmärkningarne synbarligen icke upptaga
De/t 5 Juli.
537
mera än 48 punkter, Utskottet kunnat hafva tillfälle att fram¬
ställa 4 å 300:de, i fall det skolat med noggrannhet fästa sig
vid hvarje i protokollerna upptäckt knapphändig utredning,
oegentlighet m. m. Många af det sistberörda antalet hafva
varit under diskussion, men förfallit, till följd af votering, och
några äfven utan meningsstrid. Stöd för denna uppgift kan
tillräckligen hemtas af Herr Brinks reservation, om den med
uppmärksamhet genomläses, och deraf man skall finna att de
fleste af honom framställda anmärkningar utgått från den li¬
berala sidan, men blifvit underkända genom den förseglade
sedlen. Den uppmaning, en annan värd Talare under diskussio¬
nen ställt till Konstitutions-Utskottets Ledamöter af detta Stånd,
att de måtte namngifva dem af Konseljledamöterne, hvilka
kunna anses böra företrädesvis enligt 107:de §:n Regeringsformen
till entledigande från embetet hos Kongl. Majit i underdånighet
anmälas, kan jag för min del icke efterkomma, enär sådant
skulle efter mitt förmenande förnärma Ståndets fria pröfnings-
rätt. I afseende åter å den härstädes uttalade föreställningen,
att tiden för en slik anmälan nu ej vore väl vald, får jag, i
likhet med Ola månsson, förklara, att den nuvarande tiden i
berörde fall både är den lämpligaste och bästa, och att jag
både tror och hoppas, att en för dylik åtgärd så mogen tid¬
punkt ej mera skall inträffa. Utom det förut nämnda kända
och erkända reaktionära system, som Regeringen, i trots af
den allmänna opinionen, följer i landets inre förvaltning, om-
gifver oss på alla sidor ett krig, hvaraf vi slutligen icke kunna
undgå vår dryga känning. Hoppet har dock icke öfvergifvit
mig, att Sverige skall i lugn och ära reda sig fram genom
brytningarne; men nödvändigt är det dock, att en förändring
eger rum af Konungens Rådgifvare, och att vi medan tid är
med fosterlandskärlek, alfvar och kraft söka stäfja det rådande
missförhållandet, som söker näring och impulser från ett visst
håll, som nu ej kan nämnas, så att vi en gång måtte kunna
ernå de länge efterlängtade reformerna och för framtiden bereda
oss en bättre ställning.»
Carl Dahlgren från Elfsborgs Län, förre vice Talmannen
Nils Pehrsson och Carl Olsson från Södermanland, E. M. Falk
från Skaraborgs och Nils Andersson från Christianstads Län för¬
enade sig uti hvad Sahlström anfört.
Erik Ersson från Stora Kopparbergs Län: »I det jag in¬
stämmer jemväl i Sahlströms sednare yttrande, måste jag ut¬
trycka den ledsnad, hvarmed jag hört, att en så stor mängd
felaktigheter, som ända till 300, varit föremål för Konstitutions-
Utskottets öfverläggningar, ehuru blott 48 gått igenom, kunnat
538
Den 5 Juli.
föras Statsrådets Ledamöter till last. Sådant är ganska beklag¬
ligt; och det torde derföre vara tid, att de, som skola tillse,
att andra efterlefva lagarnas bud, sjelfve följa dem, och föregå
med sådana exempel, att några dylika anmärkningar hädanefter
icke måtte förekomma.»
Bengt Gudmundsson: »Sedan Sahlström förklarat sig icke
kunna meddela de af mig äskade upplysningarne, lärer ej åter¬
stå annat än framställandet af proposition, huruvida Ståndet an¬
ser, att Konungens samtliga nuvarande Rådgifvare böra enligt
107:de §:n Regerings-Formen i underdånighet anmälas till ent¬
ledigande, och, om en sådan proposition besvaras med Nej,
omröstning öfver hvar och en särskild af Konselj-ledamöterne.
Skulle kontra-propositionen, i händelse af votering, blifva Memo¬
rialets läggande till handlingarne, förefaller det mig, som blefve
en här uttalad mening undertryckt.»
Ola Månsson: »Om proposition framställes angående hvarje
Statsråd, blir icke någons mening undertryckt, och Bengt Gud¬
mundssons förslag öfverflödigt.»
Diskussionen var fulländad; och efter det Ståndet med öf¬
vervägande Ja besvarat Talmannens framställning, att proposi¬
tion först komme att ega rum, hnruvida samtlige Konungens
Rådgifvare borde, hvar för sig, komma under omröstning, att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas till entledigande från
embetet; men votering härom begärdes; så uppsattes, justera¬
des och anslogs följande voterings-proposition:
»Anser Ståndet Konungens samtlige Rådgifvare, med an¬
ledning af de emot dem framställda anmärkningar, böra hvar
för sig komma under omröstning, huruvida Rikets Ständer
skola hos Konungen anmäla sin önskan om deras skiljande ur
Statsrådet och ifrån embetet?
Den det vill, voterar Ja;
Den det icke vill, voterar Nej.
Vinner Nej, har Ståndet beslutat, att Konstitutions-Utskot-
tets Memorial icke fordrar annan åtgärd än läggas till hand¬
lingarne.»
Vid härefter anställd votering visade sig 71 Ja mot 19
Nej; och hade Ståndet sålunda beslutat, att proposition i nyss¬
nämnde syftning skulle särskildt för hvarje af Statsrådets Le¬
damöter framställas.
Emot beslutet reserverade sig vice Talmannen Svartling,
som ansåg att något fel af den beskaffenhet, att det borde, för
Den 5 Juli. 539
någon af Konungens Rådgifvare, till den nu åsyftade påföljd
föranleda, icke förekommit.
Härefter framställdes särskilda propositioner om underdå¬
nig anmälan till entledigande från embetet skulle ega rum för:
l:o. Herr Juslilie-slats-minislern grefve G. A. Sparre.
Propositionen besvarades med öfvervägande Ja; men som
votering äskades, så blef följande voterings-proposition uppsatt,
justerad och anslagen:
»Anser Ståndet Rikets väl kräfva, att Rikets Ständer hos
Konungen anmäla den önskan, att Han ville ur Statsrådet och
ifrån embet skilja hr Justitie-stats-ministern grefve G. A. Sparre,
emot hvilken anmärkning blifvit af Konstitutions-Utskottet gjord
i dess Memorial N:o 6?
Den det vill, voterar Ja;
Den det icke vill, voterar Nej.
Vinner Nej, har Ståndet beslutat, att Memorialet i hvad
angår bemälte herr Justitie-stats-minister icke fordrar annan
åtgärd, än att läggas till handlingarne.»
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 75 Ja mot
17 Nej.
2:o. Herr Ministern för Utrikes ärendena friherre G. N.
A. A. Stjerneld.
Propositionen besvarades med enhälligt Nej.
5:o. Herr Statsrådet och chefen för Landlförsvars-deparle-
mcnlet grefve N. Gyldenstolpe.
Denna proposition blef jemväl med Nej besvarad.
4:o. Herr Statsrådet och chefen för Sjöförsvars-deparlemen-
let C. H. Ullner.
Afven härutinnan besvarades propositionen med Nej.
5:o. Herr Statsrådet och chefen för Civil-departemenlel J.
F. Fåhraus.
Propositionen blef med öfvervägande Ja besvarad.
6:o. Herr Statsrådet och chefen för Finans-departementet
friherre C. O. Palmstjerna.
Propositionen besvarades med blandade Ja och Nej; hva¬
dan, och som votering begärdes, följande voterings-proposition
uppsattes, justerades och anslogs:
»Anser Ståndet Rikets väl kräfva, att Rikets Ständer hos
540
Den 5 Juli.
Konungen anmäla sin önskan, att Han ville ur Statsrådet och
ifrån embetet skilja chefen för Finans-departementet, hr Stats¬
rådet friherre Palmstjerna, emot hvilken anmärkning blifvit af
Konstitutions-Utskottet gjord i dess Memorial N:o 6?
Den det vill, voterar Ja;
Den det icke vill, voterar Nej.
Vinner Nej, har Ståndet beslutat, att Memorialet, i hvad
det angår bemälle herr Statsråd, icke fordrar annan åtgärd,
än att läggas till handlingarne.»
Vid sedlarnes öppnande befunnos 75 Ja och 16 Nej.
7:o. Herr Statsrådet och chefen för Ecklesiastik-departemen-
tet H. lleuterdahl.
Ståndet afgaf ett öfvervägande Ja å denna proposition.
8:o. Herr Statsrådet N. F. Wallensteen.
Propositionen besvarades med enhälligt Nej.
9:o. Herr Statsrådet J. A. Gripenstedt.
Propositionen blef med öfvervägande Ja besvarad; och
10:o. Herr Statsrådet grefve C. G. D. Mörner.
Denna proposition besvarades med enhälligt Nej.
Och hade Ståndet, på grund af hvad det funnit Rikets
väl kräfva, sålunda för sin del beslutat, att hos Kongl. Majit
i underdånighet anmäla den önskan, att Han ville ur Stats-
rådét och embetet skilja, herr Justitie-stats-ministern grefve
G. A. Sparre, samt herrar Statsråder, chefen för Civil-departe-
mentet J. F. Fåhraeus, chefen för Finans-departementet, frih.
C. O. Palmstjerna, c\\elen för Ecklesiastik-departementet H. Reu¬
terdahl och J. A. Gripenstedt; hvaremot Konstitutions-Utskot-
tets Memorial N:o 6 i alla öfriga delar skulle läggas lill hand¬
lingarne.
Reservationer emot berörde Ståndets beslut afgåfvos:
l:o. Af förre Talmannen Nils Pehrsson i hvad anginge
anmälan om Statsrådens entledigande i allmänhet, och på grund
af under diskussionen afgifvet yttrande.
2:o. Af vice Talmannen Svartling i hvad anginge herr
Justitie-stats-ministern grefve Sparre, samt Statsråden Fåhreeus,
Palmstjerna och lleuterdahl; anseende vice Talmannen det på
landets Styrelse skulle inverka högst menligt, om män, som
ådagalagt fosterlandskärlek, rättskänsla och insigter, skulle från
Konungens rådsbord skiljas.
[Jen 5 Juli.
541
3:o. Af David Andersson från Hallands Län, angående hr
Justitie-stats-ministern grefve Sparre, samt Statsråden Palm¬
stjerna och Reuterdahl, hvilken sistnämnde David Andersson an¬
såg, då herr Statsrådet så nyligen tillträdt sitt embete, icke
kunna tillräknas något af hvad Konstitutions-Utskottet anmärkt;
i hvilket sednare yttrande Bengt Gudmundsson från samma Län
instämde; samt
4:o. Af Magnus Månsson från Östergöthlands Län, Johan
Petter Andreasson från Elfsborgs, Johan Andersson, Erill Jans¬
son och Johan Bergström från Stora Kopparbergs, Johan Jo¬
hansson och Daniel Danielsson från Örebro samt Håkan Pellers¬
son från Blekinge Län, i hvad beslutet rörde herr Statsrådet
och chefen för Finans-departementet friherre Palmstjerna.
§ 3-
På derom framställd begäran beviljade Ståndet åt Nils
Svensson från Christianstads Län ledighet från göromålen uti
Särskildta Utskottet för bränvinsfrågans behandling, under 14 da¬
gars tid, räknad från morgondagen; hvaremellertid Daniel Da¬
nielsson från Örebro Län komme att i samma Utskott såsom
Ledamot inträda; och, efter framställning af Nils Larsson från
Jemtlands Län, åt Anders Olsson (rån sistnämnde Län, förläng¬
ning under 3 veckors tid af honom redan beviljad ledighet
från Riksdagöromålen.
Ståndet åtskiljdes kl. 9J eft. midd.
Ut supra.
In fidem,
John Roy.
542
Den 8 Juli.
Den 8 Juli.
Plenum kl. 10 f. m.
§ *•
Protokollet för den 29:de nästlidne Juni justerades.
§ 2-
Talmannen tillkännagaf, att Talmanskonklaven för sin del
beslutat, alt slutliga föredragningen af Konstitutions-Utskottets,
på Ståndens bord hvilande, Memorial N:o il—20, borde, på
en gång nästkommande Onsdag, den 13:de innevarande månad,
inom alla Stånden ega rum; hemställande Talmannen att Stån¬
det ville för sin del godkänna hvad sålunda i konklaven blif¬
vit beslutadt; och biföll Ståndet Talmannens gjorda hemställan.
§ 3.
Nils Larsson från Jemtlands Län anförde: »Sorn vi alla
veta, har Banko-Utskottets Utlåtande N:o 14, om antagande
af decimal-system för Rikets mynt varit å Ståndets bord hvi¬
lande en längre tid och i afvaktan på Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om antagande af decimal-system för mått och vigt
samt Utskottets åtgörande i fråga om samma Nådiga Proposi¬
tion. Vilje vi nu hafva något gagn deraf, att förstnämnde
ärende fått hvila för att i sammanhang med det sednare be¬
handlas, så böra vi, efter mitt förmenande, nu besluta, att
omedelbart efter det sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtande N:o 4, som, enligt förut fattade beslut, bör i
dag till behandling förekomma, låta oss föredragas Banko-Ut¬
skottets Utlåtande N:o 14, och jag hemställer till Ståndet, huru¬
vida så icke bör ske.»
Ståndet biföll hvad Nils Larsson sålunda hemställt.
§
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Utlåtande N:o 4, i anledning af dels Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om antagande af decimal-system
för mått och vigt, samt dels trenne särskilda, hos Vällofliga
Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet, angående mått
och vigt, väckta motioner.
Sedan Utlåtandet, på flere Ledamöters begäran, blifvit upp¬
Den 8 Juli.
543
läst, föredrogs först Utskottets, å pag. 20, af Utlåtandet gjorda
alstyrkande till Hr Wallenbergs, genom motion väckta förslag
till ett nytt system för mått, mål och vigt, hvilket afstyr-
kande af Ståndet bifölls.
Härefter diskuterades i ett sammanhang öfriga momenter
af Utlåtandet och yttrade härunder:
Anders Jonsson från Skaraborgs Län: »Ehuruväl jag icke
vill bestrida, att antagandet af decimal-systemets tillämpning
på Rikets mått, mål och vigt eger ett och annat företräde
framför det nu gällande räknesättet, kan jag för min del dock
icke anse alt detta förreträde tillräckligt uppväger alla de olä¬
genheter och allt det trassel uti allmänna rörelsen, som anta¬
gandet af Lag- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 4, otvif-
velaktigt för allmogen måste medföra.
Utskottet har uti ifrågavarande Betänkande föreslagit, att
decimal-systemets ovilkorliga tillämpning på mått, mål och
vigt skulle efter sju års förlopp taga sin början, — en tidrymd
enligt mitt förmenande, allt för kort, då man besinnar alla de
olikheter förslaget, jemlördt med nu gällande föreskrifter, inne¬
håller. Jag yrkar således för närvarande afslag å Utskottets
Belänkande, anseende tiden för dess antagande på nu före-
skrifna sätt först då vara inne, när uti samtlige folkskolor i
Riket decimalräkning fått af det uppvexande slägtet rigtigt
läras och in hem tas.»
Anders Medin från Kronobergs Län: »Enligt mitt förme¬
nande, är införandet af ett nytt, konstigt system, i fråga om
vigten och längdmåttet, ej så vådligt, som beträffande målet.
Härutinnan höfves oss den aldra största varsamhet. Man bör
taga i betraktande hvad nya idéer innebära. Vi veta alla, att
år 173S antogs vårt nuvarande mål. Det vill säga för om¬
kring 120 år sedan. Detta oaktadt har det förut begagnade
skeppemålet än ej hunnit att alldeles försvinna ur bruk hos
allmogen. Åtminstone är så förhållandet i min hembygd. För
20 år sedan kommo krönta målkärl i bruk och nu först börja
dessa att få öfvervigten öfver den gamla skeppan. Få vi nu
3 slag af mål och dertill ett, som är svårfattligt för allmogen,
så kan jag försäkra, alt sådant åtminstone på åtskilliga orter
skall orsaka missbelåtenhet; hvadan jag för min del måste
protestera emot decimal-systemets införande, särdeles hvad mål
beträffar. Sedan de nya idéernas förfäktare fått yttra sig i
ämnet och upplyst om hvilka fördelar vi af decimal-systemets
införande i mått, mål och vigt kunna hafva att förvänta, skall
jag vidare i ämnet anföra, hvad som möjligen kan lända till
vederläggning af deras skäl. Jas räknar mig icke till dem,
544
Dea 8 Juli.
sorn, derför att andra länder begagna någon ny uppfunnen re¬
form i det ena eller andra alseendet, påyrka att jemväl vårt
land skall tillegna sig denna, utan att förut söka få utrönt,
huruvida den är för landet gagnelig eller skadlig.»
Ola Månsson från Skåne: »Såsom Utskottet uti ingressen
till det nu föredragna Utlålaudet ådagalagt, har frågan om de-
cimal-systemets användande på mått, mål och vigt sysselsatt
Rikets Ständer under flera Riksdagar. Vid 1823 års Riksdag
hemställde Ständerne uti underdånig skrifvelse, att Kongl. Majit
täcktes utfärda dels allmän författning i ämnet, samt dels un¬
derrättelser om decimal-räkningen och dess tillämpning på det
nya systemet, äfvensom anbefalla införandet i de små alma-
nachorna af jemförelse-tabeller emellan de gamla och nya måt¬
ten och vigterne. Dylika tabeller blefvo ock i 1825—1827
årens almanachor allmängjorde, hvarjemte de förslag, som till
stadga om Rikets mått, mål och vigt samt till särskild för¬
ordning om hvad vid verkställigheten af berörde stadga borde
iakttagas, blifvit i enlighet med de antagna grunderne utarbe¬
tade, såsom Bihang till N:o 46 af 1826 års Författnings-sam-
ling, till allmänhetens kännedom utdelades, och utgjorde äfven
föremål för folkundervisningen. Rikets år 1850 församlade
Ständer framställde den 28:de Augusti sistnämnde år uti un¬
derdånig skrifvelse den anhållan, att Kongl. Majit täcktes låta
utarbeta och vid innevarande Riksdag förelägga Rikets Stän¬
der ett fullständigt förslag till decimal-systemets införande å
ej mindre Rikets mynt, än mått, mål och vigt, och nu hafva
vi ock för oss ett af dessa, genom Ständerne sjelfve fram¬
kallade, förslag. Det förefaller mig besynnerligt, att man först
begär en vigtig reform, men då det kommer i fråga att an¬
taga den, säger man nej till densamma. Detta är i sanning
icke att handla konseqvent. Man har här talat om olägen¬
heterna af det nya systemets införande. Jag medgifver allt
för gerna, att en olägenhet uppstår beträffande mål, deraf att
man icke med systemets införande derutinnan kan använda
vårt hittills vanliga tunnemått för torra varor. Tunnan skulle
ock jag gerna velat hafva qvar, men jag har blifvit öfvertygad
om och insett omöjligheten af dess inpassande efter det nya
systemet. Olägenheten i nyssnämnde afseende torde dock ej
blifva af den betydenhet, man skulle kunna förmoda. För att
få en tunna, sådan den till sitt innehåll nu är beskaffad, be-
höfver man nemligen, efter det nya systemet, blott taga måt¬
tet 5-kubikfotingen, som innehåller 50 kannor, 2:ne gånger,
då man får 60 kannor, samt dertill lägga yjj-kubikfotingen, eller
3-kannorsmåttet, hvarefter man har vår nuvarande tunna för
torra varor, som innehåller 63 kannor, f afseende å längd-
Den S Juli.
54ö
och ytmåttot komma vi att få. behålla samma enhet, som hit¬
intills, nemligen foten. Väl kommer 2-fols, eller det nu va¬
rande alnmåttet, som är indelad t i 24 verktum, att indelas
uti 20 decimaltum, men den hittills varande indelningen kom¬
mer likväl tilis vidare att äfven utsättas derå. Flir öfrigt och
då särskildt stadgadt blifvit, att under loppet af 7 år, från
den lisie Januari 18156, det må stå hvar och en enskild fritt
att i sin handel och rörelse använda, efter eget godtfinnande,
det hittills gällande eller det nya mått- och vigt-systemet, så
vet jag i sanning icke, hvarför man vill motsätta sig dess in¬
förande. Jag bifaller Utlåtandet i alla dess delar.
Med Ola Mansson hördes instämma Carl Dahlgren och
Anders Andersson från Elfsborgs. Guslaf Hullman och Jöns Erik
Eriksson från Orebro, Anders Kylander och Elof åndersson från
Wermlands, Erik Ersson från Gefleborgs, Lars Guslaf Sandberg
från Westerbottens, Georg Ayqvist från Wermlands, samt To¬
bias Lind, Lars Rasmusson och Erik Christensson från Göthe¬
borgs och liohus Län, med flere.
Nils Earsson från Jemtlands Län: »Sedan Ståndet bifallit
Utskottets tillstyrkande, att den af Hr Wallenberg i ämnet
väckta motion icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda, har man fått ärendet på så redig fot, att Öfverlägg-
ningen endast behöfver afse 2:ne moment, nemligen antagande
eller förkastande af det utaf Utskottet uppgjorda förslaget till
decimalsystemets införande i mått och vigt. I)et Imfvudsakli-
gaste klandret emot Utskottets förslag har härledt sig derifrån,
att Utskottet icke bibehållit tunnan såsom enhet i afseende å
mål, utan i stället antagit en ny, enhet, benämnd kubikfot,
hvarigenom allmogen förmenats hafva svårt att veta, huruvida
de skatter, den skall in natura utgöra, blifva rätt mätta eller
icke, och huruvida de vid köpslut, man och man emellan, ej
blifva narrade i afseende å priset på tunnan af hvarjehanda
artiklar. För min del tror jag att, sedan man en gång gjort
sig förtrogen med det nya måttets förhållande till det nuvarande
tunnmåttet, man icke vidare skall lästa sig vid eller sakna
delta sednare, utan tvertom med förkärlek omfatta den före¬
slagna nya enheten. Utskottet har för antagande af kubikfoten
såsom enhet i stället för tunnan anfört så giltiga skäl, alt
livar och en bör af dem blifva öfvertygad om kubikfotens
företräde såsom enhet. Sjelfva enhetens benämning bör i sig
innebära ett bestämdt uttryck beträffande dess innehåll, och
så, är äfven förhållandet med benämningen af kubikfot för
rymdemåttet. Under en diskussion inom ett enskildt sällskap
Batille St. Prat. vid Rikstl 1853—1854. C. o5
546
Den 8 Juli.
sistlidne gårdag, hade jag tillfälle att få inhemta den Svenska
tunnans historia ända från 16:de århundradet till närvarande
tid. Ordet tunna har varit benämningen på en qvantitet, sorn
ingalunda varit bestämd till sitt belopp, utan ofta undergått
ändring härutinnan, än genom att höja och än genom att min¬
ska detta, det förra likväl oftast, i följd hvaraf ock allmogen
tid efter annan fått sina utlagor ökade. 1 förstone var tunn-
måttet olika i Stockholm och i Orebro, å hvilken sednare ort
tunnan innehöll 2:ne kappar mera än i Stockholm. Vidare
stadgades genom 1594 års Handels-ordning, att Stockholms
Stads tunna borde rymma 50 kannor, men tunnan i Upsala,
Westerås och Enköping' SU kannor. Slutligen bestämdes, att
tunnan borde blifva lika till sitt innehåll i liela landet och
utgöras i s. k. löst mål med vissa kappar i stället för pack¬
ning. Sedermera y-idtogös än ytterligare ändringar med detta
mått under tidernas lopp. På grund häraf anser jag, i likhet
med Utskottet, det vara särdeles nyttigt att något bestämmes
såsom en gifven, liss grund för enbeten, oell bäst är natur¬
ligtvis då sjelfva benämningen af enheten i sig innebär denna
grund. Anders Jonsson har i sitt skriftliga andragande förmält
att olägenheter och trassel skola uppkomma med antagande af
livad Utskottet nu föreslagit. Jag vill fråga om ej vårt nu¬
varande system, till ex. hvad beträffar vigten, orsakar mera
trassel i allmänna rörelsen, än det föreslagna nya? Vi hafva
bergsvigt, viktualievigt, uppstads-, stapelstads- med flere slags
vigter, och klart är, att om man vill köpa jern, det under
sådana förhållanden ej bl i f ver så lätt att afgöra, hvarest jag
får bästa priset å detsamma. Ofvergången till ett system, der
man får bestämd en enda vigt, är väl att föredraga framför
ett vidblifvande af det vi nu ega. Medbrodren Medin har an¬
märkt, att den omständigheten, att man på sina ställen inom
Kronobergs Län än fortfarande begagnar det gamla skeppe-
måttet, utvisar luiru svårt allmogen i allmänhet har att öfvergå
från ett system till ett annat i fråga om mål. Till genmäle
härå vill jag nämna, att, då det icke gerna kan påstås, att
ofvergången från det gamla skeppemåttet till kubikfotsmåttet
eller decimal-systemet, är svårare, än ofvergången från det
förra till vårt nu varande rymdmått, det i min tanka vore
klokast gjordt af dem, som ännu bibehålla skeppemåttet, att
alldeles öfverhoppa vårt nuvarande rymdmått och alltså genast
inträda på decimalsystemets område i fråga om mått. Besyn¬
nerligt förefaller det mig emellertid, om Svenska allmogen i
allmänhet skulle hafva så svårt för att inlära sig decimal¬
systemet, hvilket man vet är mycket lättfattligt, som Medin
ville låta påskina. För min del vill jag icke tillerkänna mina
Den S Juli.
547
kommiltenter, ja icke ens Svenska allmogen i allmänhet, en
så trög faltningsgåfva. Jag biläller Utlåtandet i sin helhet.
Visserligen skulle ock jag kunna hafva en och annan anmärk¬
ning vid det att göra, hvilken dock ej rör sjelfva systemet,
såsom t. ex. att Utskottet uteslutit vissa vigter, nemligen 30-
skålpumls och 3-s.kålpunds-vigten, med (lere. Vill man upp¬
väga 90 skålpund, så kan jag ej göra det utan att, begagna
mig af dubbla exemplar af en och annan s. k. vigtlödja. Det
hade derföre, eldigt mitt förmenande, varit bättre, att, i öf¬
verensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, hafva bibe¬
hållit,de nu uteslutna 30-och 3-skålpunds-, 30-och 3-orts-m.
fl. viglerne; men denna och andra dylika anmärkningar anser
jag icke vara af den betydenhet, att man för deras genom-
drifvande bör riskera att få Utskottets förslag i sin helhet
ogillad t.»
Häruti hördes instämma Jolian Pehrsson från Upsala, Olof
Olsson från Westerås, L. G. Sandberg från Westerbottens, Jont
Andersson. Pehr Nilsson och Nils Pehrsson från Malmöhus samt
Lars Rasmusson och Tobias Lind från Götheborgs och Bohus
Län, med flere.
Pehr Sahlström från Stockholms Län : »Under de Itiksdagar,
jag bevistat, har jag med särdeles tillfredsställelse erfarit att
vännerne till decimalsystemets tillämpning på så väl Rikets mynt,
sorn ock mått, mål och vigt beständigt ökat sig, och jag hyser
för det närvarande den förhoppning, att något betydligare mot¬
stånd emot systemets antagande numera ej är att vänta. Ola
Mänsson har fullständigt redogjort för ärendets behandling af
Konung och Ständer ifrån dess första upphof samt för förde-
larne af systemets antagande, och sjelf har jag äfven mer och
mer under årens lopp blifvit upplyst om den vinst och nytta,
nationen måste tillskyndas genom dess allmänna tillämpning i
Riket. Lika vigligt det är att veta hvad för enhet man har
att rätta sig efter i afseende å mått och vigt, lika vigtigt är
det ock, att man kan vara förvissad derom, att denna enhet
icke under tidernas lopp genom ökning eller minskning under¬
går förändring. Hvad nu först vår hittills egande enhet tor
rymdmåttet, eller tunnan, beträffar, så har den varit underka¬
stad så många förändringar, allt dock till de skattdragandes skada,
att man har svårt för att uppräkna dem alla. Tunnan, som
innehållit S6 kannor ifrån början, har sedermera genom pack¬
ningar och skakningar, olika berakningssätt af fast och löst
mål, tillägg af vissa kappar m. m. oupphörligen blifvit ökad,
i förstone endast till förmån för kyrkor, fromma stiftelser och
dvlikt, men sedermera jemväl till förmån för indelningshaf-
548
Den 8 Juli.
värne och löntagare. Ilidderskapet och Adelns protokoller un¬
der åtskilliga Riksdagar gifva vid handen med hvilken lätthet
dylika förändringar i tunneryniden kunde försiggå. Då så har
kunnat ske fordorntima, hvarföre skulle man icke äfven nu
kunna göra försök i samma väg, och just härför anser jag det
vara af stor vigt att en gång för alla få enheten för mått oför¬
änderligt bestämd. Tunnemåtten äro hos oss af mångfaldiga
olika slag. Endast de för torra varor utgöra sig emellan lern
olika slag. Hvem kan nu försäkra säljare och köpare alt mä¬
larne begagna det rätta måttet? Med egna ögon bar jag här
i staden sett att vid mätningar blifvit begagnad den runda tun¬
nan, då den fyrkantiga bordt begagnas och tvertom. 1 fråga
om vigten torde (»tvifvelaktigt skålpundet böra såsom enhet
föredragas framför alla andra, såsom mest lämpligt och äfven
allmännast kändt. I)å det är min bestämda öfvertygelse, att
det ifrågasatta decimalsystemet är bygdt på rigtiga grunder, alt
det medför mera trygghet och säkerhet för köpare och säl¬
jare samt att det är långt beqvämligare i merkantilt hänseende,
än det vi hittills begagnat, så anhåller jag, att sådana svårig¬
heter emot detsammas antagande icke måtte göras, alt deraf
möjligen kunde uppstå hinder för dess fullständiga införande
hos oss och tillämpning på våra förhållanden, ty i motsatt fall
blefve deri, att jag så må säga, »villervalla», som hittills existe¬
rat i våra mått- och vigt-förhållanden, måhända än en längre
tid bibehållen, hvilket omöjligen kunde vara till fromma för
landet. Då jag nästan vet med visshet att nära 3:ne Med-Stårid
bifalla Utlåtandet, så skulle jag ingalunda med kallsinnighet
åse att vi förkasta detsamma och dymedelst låta påskina, som
skulle vi icke vara mogne för en reform af så nyttig beskaf¬
fenhet, som den ifrågavarande.»
Uti hvad Sahlsttöm anfört förenade sig Carl Ersson och
Mallmin från Westerås, Carl Olsson och förre vice Talmannen
Nils Pehrsson från Södermanlands. Lars Gustaf Andersson från
Elfsborgs, Johan Johansson från Orebro och Olof Pehrsson från
Westerbottens Län, med flere.
Pehr Erik Andersson från Westerås Län: »I min egenskap
af Ledamot utaf det sammansatta Utskottet har jag fått kännedom
om det nu föredragna ärendet ifrån den tid, det först förekom lill
behandling hos Ständerne och intilldess nuvarande ståndpunkt,
men då erforderliga upplysningar härom finnas uti Utlåtandet
och några föregående Talare jemväl derom utlåtit sig, anser
jag det öfverflödigt att härom vidare yttra något. Då vi nå¬
got hvar hafva kännedom om de många olika slag af vigt och
mått, som vi för det närvarande ega, så bör det 'äl varaotvif-
Den 8 Juli.
549
vela k lig tall ju deri önskan är allmän, att vi, i stället för nämnde
iJångfaldiga slag, må få enhet i så väl det ena, som det andra
fallet samt ett system, bygdt på ändamålsenliga grunder, anta¬
get. Detta är åtminstone min önskan. Medin har förmält, att
man i hans hembygd ännu begagnar skeppan vid mätningar.
1 likhet med en föregåndee Talare anser ock jag, att hans kom-
rnittenter höra nu taga ett jättesteg genom att öfverhoppa det gäl¬
lande rymdmåttet, tunnan, och i stället antaga decimalsystemet.
För att upplysa, huru olika stor tunnan är till sin rymd, får
jag meddela, att det gifves provinser, der man räknar 40 kap¬
par potatis på tunnan och åter andra, såsom i min hemort,
der man räknar endast 24 å 28 kappar på tunnan. På de skäl,
Sahlström och Ola Månsson anfört, bifaller jag Utlåtandet.»
Jonas Peller Danielsson från Calmar Län: »Decimalsvste-
mets tillämpning på mått, mål och vigt är icke något »nyhets-
makeri», ty systemet har redan ett halft århundrade varit före¬
mål för vetenskapsmäns och Pikets Ständers pröfning och lie¬
grundande. Ärendet är dock af den mest genomgripande art.
Af mycken vigt är det derför, att hvarje representant noga gör
sig reda för de fördelar och de olägenheter, som systemets an¬
tagande tillskyndar allmänheten. Jag har, för min del, visser¬
ligen icke förbisett olägenheterna, som med detsammas anta¬
gande äro förenade, men då jag anser fördelarne deraf öfver¬
vägande, tvekar jag icke att bifalla Utlåtandet. Vi böra erinra
oss, att vi för det närvarande ega icke mindre än 8 olika slag
af vigter. Att tunnan, enligt det nya systemet, skulle komma
att från rymdmåtten försvinna, är nog i mångas tanka ett hin¬
der för systemets antagande, men jag tror deremot, att vi hafva
af bebofvet påkalladt, att få bort alla de olika slagen af tunna.
Ett slag af dessa är t. ex. det tunnmått, som begagnas vid mät¬
ning af ekbark. Dervid användes en rund tunna af ganska god¬
tyckligt innehåll och lika stor råge kan man lägga å den, som
sjelfva tunnans innehåll. Af allt detta anser jag det vara högst
nödigt att för mått antaga decimalsystemet, hvarigenom man
kan få ett lika mått öfver hela Riket. Den föreslagna enheten
för längdmåttet är också särdeles lämplig, såsom öfverensstäm¬
mande med vårt brukliga hufvudsakliga längdmått. Jag god¬
känner i sin helhet Utskottets förslag.»
Nils Nilsson från Wermlands Län: »Ehuru man kaninse,
alt decimalsystemets införande i vårt land med afseendeå mått
och vigt skall medföra, kostnader för den enskilde, åtminstone i
förstone, samt vid mätningar måhända medföra svårigheter, aro
dock dessa olägenheter af så underordnad beskatlenhet, att de
icke böra ens tagas i betraktande vid afgörande! af det nu före¬
550
Den S Juli,
dragna Utlåtandet. Sedan vi nu andt ligen hunnit derhän att
ett på vetenskapliga grunder bygdt system för decimalräknin¬
gens användande på mått och vigt blifvit af Utskottet framlagdt,
så förmenar jag, att vi handlade illa och obetänkt, orri vi icke
med välvilja och gillande mottoge detsamma, liebst tiden derför
verkligen redan är inne, då vi i och med detsamma kunde
hoppas få bort de fierfaldiga mått- och vigt-bestämmelser,
som vi för närvarande ega. ålan kan icke heller med skäl
klaga öfver att reformen påkommit brådstörtad!, och för min
del hyser jag den förhoppning, att allmogen i min hemort
snart nog skall göra sig hemmastadd med det nya räknesät¬
tet, särdeles sorn mängden redan har mer och mindre reda på
detsamma. Afven i ett annat hänseende hoppas jag vi skola
skörda fördelar af det nya systemets införande och tillämpning
i fråga om mått. Vår spanmålsexport på England är icke obe¬
tydlig och torde blifva än betydligare, så vida vårt jordbruk
kommer att gå framåt, såsom det ur att hoppas. Det nu före¬
slagna nya tunnmållet, hvarmed jag förstår ä-kubikfotsmåttet,
instämmer salunda med Engelska qvartersmåttet, alt delta sed¬
nare är ungefärligen dubbelt så stort som det förra och dessa
mått kunna alltså lätt med hvarandra jemföras. Så är ej för¬
hållandet med vår nu brukliga tunna, hvilken är vid pass Udel
större än det föreslagna nya 5-kubikfotsmåtlel. På grund af
hvad jag anfört vill jag bifalla Utlåtandet.»
Gabriel Andersson från Elfsborgs, Anders Eriksson från Stora
Kopparbergs och Anders Häckström från Norrbottens Län in¬
stämde med Nils Nilsson.
Jonas Christoffersson från Wermlands Län: »Vid litt!! års
Riksdag, då fråga var om decimalsystemets tillämpning på Rikets
mynt, röstade jag emot. hvad man i sådant syfte föreslagit,
enär jag ville hafva förändradt system i afseende å mått, mål
och vigt på samma gång antaget. Nu då ett förslag lili ett
sådant förändradt system är framlagdt, och detta synes mig vara
ändamålsenligt och lämpligt, gillar jag detsamma och instämmer
för öfrigt uti hvad Nils Larsson anfört.»
Pehr Bengtsson från Calmar Län: »Jag kan ej till alla
delar bifalla hvad Utskottet uti nu föredragna Utlåtande före¬
slagit, utan önskar Utlåtandets återremitterande |>å här nedan
uppgifna skäl. Pehr Bengtsson yttrade sig härefter skriftligt
sålunda:
Att börja med uppräknas å sidan 4 många slags rymd¬
mått, som kallas tunna. Någon svårighet bör det dock icke
blifva att mäta alla här uppräknade varor med spanmålstunnan
om 52 kappar eller 56 kannor med 4 kappar eller 7 kannor,
sorn öfvermål.
Den S Juli.
551
Ä sidan 14 är föreslagit, alt hetsman af trä icke få krö¬
nas. Jag anser alt hetsman af trä är af större ändamålsenlighet
att nyttja vid väfning af gröfre och våla varor, isynnerhet un¬
der den kalla årstiden och horde derföre icke uteslutas.
I afseende å hvad Utskottet å sidan 21 sagt, vill jag nämna,
att vanan oell sjelfsvåldet hafva gjort, att tunnmåttet räknas
olika i olika landsorter. Sådana olikheter kunna dock förekom-
mas, om ett påbud utfärdas, att alla mätningar skulle ske med
spanmålstunnan och dess underafdelningar.
A sidan 22 föreslår Utskottet nya mått. Jag lika med
Utskottet anser att längdmåttet må gerna blifva foten och yt-
måttet må ock blifva qvadratfoten, men skall rymdmåttet blifva
kubikfoten, så måste tunnmåttet försvinna, och detta är likväl
det mått, som är angelägnast att bibehålla, ty detta är liksom
införlilvadt med Svenska nationen och kan ej utan outsägliga
svårigheter umbäras.
Det föreslagna nya längdmåttet ref af 100 fot eller 10 slän¬
ger är öfverflödigt, och skulle, om det antoges, mer lända till
förvillelse än till gagn för den mindre riiknekunniga ;allmän-
heten.
Jag har förut antydt, att bibehållandet af spanmålstunnan
är nödvändigt. Hvilken förvillelse skall icke för everdeliga tider
uppkomma af tunnans borttagande ur målet, äfvensom af tunn¬
landets borttagande. De flesta hemman i hela Riket, åtmin¬
stone är förhållandet så i norra delen af Calmar Län, äro af
landtmätare uppmätta och på kartor lagda, alla med beräkning
i tunnland. Denna beräkning af arealvidd blir således för våra
efterkommande lika obegriplig, som de nu föreslagna qvadrat-
refven äro för oss och måste till följd deraf alla de på karta
mi lagda hemmansegor reduceras från tunnland till refland och
så vidare.
De ende, som af en sällan förändring skulle vinna, vore
landtmätare, hvilka skulle få ny förtjenst, den de snart nog
skola behöfva, emedan få hemman finnas, som ej undergått
laga skifte och, sedan de få återstående blifvit skiftade, lärer
förtjensten blifva liten eller ingen. Man inå således ej undra,
om dessa tjenstemän arbeta och planera för det föreslagna sy¬
stemets antagande.
Sidan 27, om vigter och målkärl skola så ofta justeras,
som tiar är föreslagit, blir nödigt att justerare blifva af Staten
så lönade, att de i sina distrikter kunna årligen infinna sig,
för att i hvarje socken på ett ställe, och i de större af flere
qvadratmils rymd, på flera ställen sammankalla dem, som
behöfva låta anställa justering; det blir eljest en ganska dryg
552
Den 8 Juli.
kostnad att sända tnåikärl och vigter kanske 5 ä 6 mil och
stundom ännu längre till justering.
Uti en 1828 i Linköping tryckt brochyr, kallad några olä¬
genheter om den föreslagna förändringen af mått, mål och vigt
blefve antagen, är en beräkning gjord, som visar, det kostnaden
endast af måikärls anskaffande skall kosta landets innebyggare
omkring million Riksdaler.
Denna brochyr var så omtyckt af detta Stånd under 1828
års Riksdag, att den bifogades återremissen af de sammansatta
Utskottens Betänkande angående det af Kongl. Majrt lill Stän-
derne då algifna förslag rörande mått, mål och vigt.
Då Utskotten förbisett dessa olägenheter, som jag nu här
påpekat och då en rättelse i de föreslagna nya mått- oell mål¬
enheterna äro efter mitt förmenande ganska behöflig, yrkar
jag återremiss af Betänkandet.»
Häruti hördes instämma Anders Jonsson från Östergöth¬
lands, Jan Andersson från Stora Kopparbergs samt Rudberg och
Guslaf Nilsson från Calmar Län.
Johan Bergström från Stora Kopparbergs Län: »Jag har
i Utskottet biträdt Utskottets förslag och jag bifaller det ock
nu. Då man vet, huru många olika vigtsorter, isynnerhet hvad
bergseffekter beträffar, och huru många olika slag af tunnmått
för torra varor, jordfrukter m. m. vi ega, så bör man finna,
att det blefve en stor vinst för folket alt lå bort al! denna
oreda, och denna (ördel vinna vi med förslagets gillande. Det
nu föredragna ärendet har ock under (lera föregående Riksda¬
gar utgjort föremål för Ständernes behandling, och tiden kan
väl då anses vara inne för systemets införande, utan att man
behöfver derför skyllas att hafva handlat brådslörtadt. Öfver-
gången ifrån det gamla lill det nya i detta fall, så väl som i
hvarje annat fall kan väl vara förenad med svårigheter, men
våra folkskolor hafva bidragit och skola ytterligare bidraga att
sprida kunskap om det nya systemet, hvars lättfatllighet ligger
för öfrigt klart för hvar och en. Man har yrkat återremiss
af Utlåtandet för att tå ändringar i åtskilliga stadganden. Vis¬
serligen är Utlåtandet icke fullkomligt, men då det bland annat
innehåller att framställning skall göras hos Kongl. Majit om
utfärdande af en stadga eller taxa för justerare, så tror jag, att
vi utan risk kunna godkänna det, sådant som det är, hvilket
jag ock gör.»
Henrik Andersson från Orebro Län: »Jag har under före¬
gående Riksdagar räknat mig till dem, som yrkat antagande
af decimalsystemet och jag gör det ännu. Detta system har
Den 8 Juli.
553
mött mycket motstånd både från Regeringens och Rikets Stän¬
ders sid?, men nn, då Regeringen sjelf framlagt ett förslag, vore
det i sanning icke riilt linndladt att vidare motsätta sig dess
antagande. Här hafva förespeglats vådor och villervallor af syste¬
mets införande. Jag fritager dock mina kommittenter för beskyll¬
ningen att vara så enfaldige, att de icke snarligen skulle konna
förstå att reda sig med det nya räknesättet. De hafva alltid
gillat detta och uppmanat mig att yrka på dess införande.
Medgifvas måste det, att öfvergången från det gamla till det
nya räknesättet kan vara .förenadt med någon moda i början;
men hvad får man ulan inöda ? Blott då man vill fånga ekor¬
rar kan man undvika sådan. Sorn emellertid fördelarne af
förslagetst antagande betydligt öfverväga olägenheterna, så in¬
stämmer jag med Sahlström och yrkar bifall till Utlåtandet.»
Nils Svensson från Skåne: »Jag borde visserligen nti denna
fråga ej upptaga Ståndets tid, då jag ämnar yttra mig i ett
syfte, motsatt mot det, hvartåt de fleste Lemöterne inom Stån¬
det torde luta, men om jag äfven kommer att slå ensam, vill
jag dock uttala min tanka och mening i ämnet. Jag har
genomläst Utlåtandet och funnit många betänkligheter hos mig
uppstå mot dess gillande. Mina koinmittenters tanka i ämnet
har jag mig nogsamt bekant. Afven jag tror, att systemets
antagande framdeles skall kunna medföra gagn och nytta, men
icke får man dervid gå brådstörtadt tillväga. Visserligen är en
tid utsatt, under hvilken man får, jemte det nya, begagna det
gamla räknesättet; men en tid är ock bestämd, efter hvilken
hvar och en lår nyttja deciinalsysleinet, och denna synes mig
vara tilltagen allt för kort. Ej derför, att ju icke mina kom¬
mittenter kunna fatta och lära sig systemet, utan derför att
det i min hemort skulle åstadkomma trakasserier i mångfal¬
diga hänseenden, om det nu blefve antaget, är jag emot det¬
samma för det närvarande. Jag skulle vilja föreslå en tid af
åtminstone 10 år, före hvilkas förlopp det icke borde få komma
till stånd. Under denna tid borde läroböcker, rörande decimal¬
systemets tillämpning på Rikets mynt, mått, mål och vigt, ut-
gifvas och studeras i Folkskolorna. De äldre kunde ock komma
i tillfälle att begrunda detta system och nyttan af detsamma.
Man har sagt, att frågan förevarit och uppskjutits från liera
föregående Riksdagar. Jag skulle vara Ständerne tack skyldig
örn den äfven vid denna Riksdag blefve uppskjuten. Vidare
har man ordat om de många olika vigtberäkningar och olika
slag af tunnmått, som vi för närvarande ega. I min hembygd
är man icke besvärad af sådana olägenheter. Der begagnar
man alnen såsom längdmått, skeppundet och lispundet för
vigten, och tunnmåtlet, hvilket rymmer oG kappar, vid mät¬
I)cn 8 Juli.
ningar, oell dermed är allmogen van. Jag yrkar .al' uppgifna
skäl äl eirena iss af Utlåtandet, med föreläggande för Utskotlet
alt, derest det nya systemet nu ovilkorligen skall antagas, be-
stämma en viss tid al' minst 10 år innan början dermed må
ske samt att föreslå Ständerne allåtande afen underdånig skrif¬
velse, deruli framställning borde göras om läroböckers lifgifvande
i ämnet oell föreskrifter om deras begagnande i folkskolorna.
Såsom Utlåtandet nu är beskalTadt vill jag icke bifalla det¬
samma.»
Häri instämde Jon Hansson och Erih Larsson från Wester-
Norrlunds, samt Jakob Lindby från Gottlands Län.
Anders Medin: >» K luiru åtskillige Talare, som i ämnet
sig yttrat, gjort sitt till för att prisa och berömma Utlåtandet
öfver höfvan, vidblifver jag dock för min del den mening, jag
en gång fattat och uttalat. Jag har ej den lyckan, som Henrik
Andersson har, att kunna skryta med sig och sina kommitten-
ter i fråga om deras förmåga alt lätt fatta nya systemer m. m.,
men jag har åtminstone den förtjensten alt tala sanning hvad
jag säger. Huruvida Henrik Andersson så gjort, då han sagt
att lian af koinmitlerade blifvit ombedd att yrka antagandet
af ett förslag, hvilket nu först flir kort lid sedan inkommit
från Utskottet, är något, som jag drager i tvifvel. Alt allmo¬
gen i allmänhet icke är så qvicktänkt, som den i trakten om¬
kring Orebro boende, etter Henrik Anderssons utsago, lärer vara,
är dock något, som jag kari försäkra och alt många svårigheter
och trakasserier skola uppstå vid decimalläkningens praktiska
tillämpning, är fullkomligt säkert. Tilläfventyrs kommer att
åtgå lika lång tid för inlärandet af det nya systemet, sorn den
lid af öfver 100 år, sorn åtgick innan vårt nuvarande målsätt
fullständigt utträngde det förut begagnade. Någon öfverhopp-
ning af tunnmåttet, som åtskillige Talare förordat, låter sig väl
näppeligen nu göra, då detta mått numera allmänt är i bruk,
hvilket dock icke hindrar, hvad jag redan uppgifvit, att man
på en del orter än ej fullkomligt aflagt skeppemåltet. En
Talare bar omförmält, att reformen varit i fråga sedan lf!2ä
ars Riksdag, men strandat emot det stora motstånd den rönt.
Della bet villar jag icke. Itepresentanterne hafva väl haft full¬
giltiga skäl för delta motstånd. Min företrädare Sven Heurlin,
hvilken icke var känd lör någon okunnig eller enfaldig represen¬
tant, har för sina kommittenters skull, likasom jag nu gör, satt
sig emot decimalsystemets införande. Häraf synes, alt jag med
mitt handlingssätt icke gör mina kornmittenter orätt, då min
företrädare funnit sig uppmanad alt handla på samma sålt.
Dessutom är del min önskan att tiespara icke allenast kom-
Ben 8 Juli.
555
miltenterne, utan Sveriges allmoge i al!tulinhot, de stora kost¬
nader, sorn koiinne alt härflyta deraf, att nya målkärl skola
förfärdigas, att justeringar och kröningar tidt och ofta skola
ega rinn tn. nr. Man måste se ]>å styfvert!, sorn man säger,
dä man representerar fattigt folk. Man har omtalat alt syste¬
met blifvit inlärdt i folkskolorne. Detta kan vara möjligt på
någon ort, men i min hembygd har sådant icke ansetts behöf¬
lig!, då man icke haft något förslag, i fråga om decimalsyste¬
mets tillämpning. Den största vinsten af Utlåtandets godkän¬
nande blelve, efter mitt förmenande, den, att tjenstemännen
vunne derpå, ty alla räkenskaper finge undergå förändringar,
och justerarne gjorde väl icke heller sitt arbete för intet. Man
har tält om den gamla, plägseden alt skaka och packa. Det
är ju väl att denna sed försvunnit; nu hafva vi i stället 56
kappar på tunnan, och detta är ordentligt och bra. Man
har förmenat, att reformen vore nyttig, emedan man under nu¬
varande förhållanden lår ofta lemna presten sin tionde med 42
kappar på linman. Man kan dock vara förvissad, att oin man
tigger hafre af gåsen, måste man gifva korn igen; presten släp¬
per ej sitt, man må begagna hvad mått som helst. Emellertid
liar ej någon rättighet att begagna annat än krönt mått. 1
fråga om längdmåttet och vigten skulle jag visserligen velat
yttra mig något, men Pehr Ucngtsson har påpekat de förhål¬
landen, sorn göra, att jag icke heller i dessa afseende») kan
godkänna Utlåtandet, utan instämmer jag uti haus anmärknin¬
gar och yrkande om återremiss, för att få de ändringar i för¬
slaget, som han begärt, derest icke detsamma kan blifva helt
och hållet ogillad t. En Talare har anmärkt, att det nya ku¬
bikfotmåttet skulle passa väl in för exporten på England. Här¬
till kan svaras, att det är fåtalet af Svenika folket, som expor¬
terar spanmåj på England, och att de, som det göra, gerna
kunna oell böra taga reda på vårt måtts förhållande till det
Engelska.»
Anders Jonsson från Skaraborgs, A. J. Sandstedt från Jön¬
köpings och Pehr Olsson från Stora Kopparbergs Län inslämde,
den förre under förklarande, att han numera, i likhet med Me¬
din, yrkade återremiss af Utlåtandet.
David Andersson från Hallands Län: »Vid sistlidne Riks¬
dag var jag en af dem, -som väckte motion oin införandet af
ett på vetenskapliga grunder byggt decimalsystem i mynt, mått
mål och vigt. Jag gjorde detta, emedan jag ansåg ett sådant
system böra lända allmänheten i tillämpningen till stor fördel
och nytta, och jag är än fortfarande af samma mening. En
underdånig skrifvelse från Ständerne till Kongl. Majit afgick
556
l)cu 8 Juli.
ock då, innehållande begäran, det Kongl. Maj:t ville 3 denna
Riksdag framkomma med Nådig Proposition, innefattande för -
slag till införande af ett dylikt system. Denna proposition har
nn inkommit, och man kan således icke i detta fall klandra
Regeringen för långsamhet. Det förslag, Regeringen framlagt,
är sådant, att folkets önskningar derutinnan blifvit afsedde,
hvaremot jag måste bekänna, att jag icke är så nöjd med Ut¬
skottets förslag, som större delen af Ståndets Ledamöter synas
vara. Då man redan har pluraliteten i frågan gifven, vore det
väi obehöflig! för mig att yttra mig, men de mångfaldiga lof-
ordande anförandena öfver Utlåtandet nödga mig att säga nå¬
gra ord. Enligt mitt förmenande hade ett på vetenskapliga
grunder bygd t och utarbetadt förslag till decimalräkningens an¬
vändande och tillämpning på mått och vigt bordt innehålla an¬
nat än en blott jemnforelse emellan enheterne, som nu finnas
och de förslagna nya. Det vetenskapliga i det nya systemet
ligger uti att söka lå enheterne i någorlunda öfverensstämmelse
med de hittills gällande. Det är visserligen sannt att sådant
kan vid systemets första tillämpning vara bra för folket, men
dymedelst undviker man icke att uti en möjligen icke aflägsen
framtid ånyo nödgas ombyta system. Jag hade trott, att den
vigtiga omständigheten bordt föresväfva våra lagstiftare vid upp¬
görandet af förslaget, att detsamma komme att harmoniera med
de systemer för mått och vigt, som andra nationer, och före¬
trädesvis de i handel och industri mest försigkomna, antagit
och efterlefva. Då nu så icke skett, måste jag väl i alla läll
åtnöja mig och böja mig under pluralitetens vilja. Den bepri¬
sade stora fördelen af förslaget i fråga om mått, kan jag ej
skönja. Sedan år 1759 känner jag blott till ett tunumått så¬
som lagligt. Alla varor, som kunna strykas, skola strykas,
och med andra varor rågås tunnmåttet för att anses för fullt, och
tunnan skall innehålla 52 kappar. Visserligen användes här
och der olika stora tunnmått, men detta är icke rätt, och straffet
derför är i lag bestämdt till 10 s. k. iagdaler eller 3 R:dr 16
sk. banko. Ått man utöfver 100 år fortfarit att begagna olika
tunnmått är ej lagstiftarens fel, utan lagbrytarens och åklaga¬
rens, som underlåter att derför tilltala den skyldige. Sådana
missbruk kunna hädanefter som hitintills, bedrilvas, jemväl se¬
dan vi fått det nya kubikmåttet, ty ett inrotadt sjelfsvåld är
ej så lätt att utplåna. Den omtalta historien från gårdagen be¬
visar icke det, sorn uran med den ville bevisa. Äfven 1755
var föreskrifvet att mäla spanmålen med löst mål och stryka.
Vederbörande löntagare företogo sig då att skaka och packa
sadén för att få mer. Detta fortgick en tid, hvarefter det
ändrades så, troligen efter anställda klagomål, att det skakade
Den 8 Juli.
557
målet bibehölls. Folket Lief så väl vid detta, som andra (in¬
fallen, lidande; men kyrka och prester vunno förhöjning i sina
inkomster, hvilket dock är elt förhållande, som jemväl mi kan
inträ (Fa. Då allmogen skall afleverera sin spanmål ser nog
emottagaren af densamma till, att han ej blifver lidande,
utan snarare får mer, än lian skall hafva, och allmogen går
heldre in på allt, än att åter köra spanmålen hem. Jag kan
således ej tro att missbruken blifva undanröjda genom antagande
af det nya systemet och en namnförändring i afseende på
måtten. Jag hyser dock ej någon särdeles farhåga vid att an¬
taga detsamma, ty icke någon lärer tvinga folket att byta om
tunnor och spann, derest det icke sjelft så finner för godt.
Något besvärligt blifver väl systemet i början för den äldre
befolkningen, men derför vill jag icke protestera mot Utlåtan¬
dets godkännande. Ehuru jag hade hoppats på ett bättre för¬
slag från Utskottet, skall jag dock böja mig under pluralitetens
vilja och förklara mig nöjd med Utlåtandet.»
Med David Andersson instämde Bengt Gudmundsson från
Hallands Län.
Lars Larsson (rån Elfsborgs Län: »Att olägenheter och
missnöje nästan öfverallt i landet komma att uppstå vid det
nya systemets tillämpning i början, tvitlar jag ingalunda på,
men att Utskottet nu framkommit med ett förslag för att få
det brådstörtadt antaget, är ett påstående, som jag ej kan in¬
stämma uti, ty de, som icke under-7 års tid hinna orientera
sig uti det nya räknesättet, lära icke heller göra det på 10 år.
Icke heller kan man med .skäl påstå, att någon öfverrumpling
för tanken hos representanlerne egt rum genom förslagets fram¬
läggande, ty frågan har varit påtänkt under flera sekler, så¬
som man af ingressen till Utlåtandet kan finna, och lösryckta
delar af systemet hafva hos oss varit genomförde. Hufvud-
grunderne i systemet äro icke heller för oss främmande. För-
delarne och olägenheterna af systemets tillämpning på mått
och vigt äro ej mycket att hvarken loforda eller fördöma å
någondera sidan. Man torde egentligen hvarken vinna eller
förlora derigenom, ty så väl Ecklesiastikstaten som Statsverket
tager nog ut sin rätt af den skattskyldige, man må nu använda
hvad för malt som helst. Erkännas måste likväl, att då vi
för framtiden få decimalsystemet tillämpadt på Rikets mynt,
detsamma ock bör vinna tillämpning på mått och vigt, på det
mynt, mått och vigt i framtiden må stå i harmoni med hvart-
annat. Att man under långliga tider varit i saknad af en be¬
stämd enhet i myntet har varit förunderligt. Den år 1759
fastställda myntfoten hade visserligen en bestämd räkne-enhet,
De/t 8 Juli.
men denna gick förlorad genom införandet af riksdalers- och
skillings-räkningen. Nödvändighelen bjuder att vi åter för¬
skaffa oss en räkne-enhet, och endast af denna anledning böra
alla betänkligheter emot förslaget vika. Dermed vill jag dock
ej hafva sagt, att jag gillar Utlåtandet sådant det är beskatfadt.
Tvertom vill jag hafva det återrernitteradt för några detalj¬
ändringars skull, särdeles som jag tror att våra Med-Stånd ock
återremittera detsamma för samma ändamål. Hvad jag egent¬
ligen fäster mig vid, är bestämmelserna i 6:te§af förslaget. Alt
utplåna benämningen af tunna från målkärlen kari icke utan
förargelse låta sig göra. Att reduktionen i afseende å kronans
behållna spanmål olifver rigtigt iakttagen, tror jag nog, och
iletta måhända utan någon olägenhet för folket, meri huru man
än ställer till kommer dock tunne- oell kappmålet alt bibe¬
hållas i afseende på den indelta spanmålen och aflöningen,
som utgår in natura (ill presterskapet och andra korporationer.
Af denna Anledning är min önskan att man hör anskaffa så¬
dana mått, sorn med lä t i het bestämma innehållet af vårt nu¬
varande tunnemått, samt bildar underaldelningar, som jemväl
kunna ingå såsom underafdelningar till tunnan. I'å annat sätt
tror jag icke vi få någon reda i handel och vandel för fram¬
tiden, ty köpare och säljare, indelningstagare och räntegifva¬
re, kunna måhända ofta icke hafva lätt för att eljest redu¬
cera kubikfotmåtten i våra nu gällande rymdmått. Med afse¬
ende å hvad jag nu anfört önskar jag att Utlåtandet må åter¬
remitteras.»
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Den omständigheten, att
flere Ledamöter af Ståndet redan yttrat sig för antagandet af
Utskottets förslag i oförändrad form, uppmanar mig att jemväl
uttala min åsigt i ämnet. Denna står att förlika med deras,
hvilka jag representerar. Jag är ej emot införandet af refor¬
mer, då de lända det allmänna och den enskilde till gagn, men
är ej så förhållandet, så vore orätt att hylla dem. Att så
många olika meningar uttalat sig i förevarande ämne bör ej
förundra någon. Sjelfva behandlingen af frågan hos Rikets
Ständer under flere föregående Riksdagar utvisar, att menin-
garne äro olika om gagneligheten eller skadligheten af den före¬
slagna reformen. Att vi hafva af nöden en förändring i vårt
mynt, mått, mål och vigt kan ej förnekas, men lyckligt bade
det varit om en sådan förändring hade kunnat vidtagas i be¬
rörde afseende på så sätt, att vårt räknesätt kommit i full¬
komlig öfverensstämmelse med det i andra civiliserade länder
begagnade. Detta är dock ej möjligt med aritagende af Utlå¬
tandet. Jag skall taga mig friheten framhålla några smärre
anmärkningar emot detta, och jag följer dervid den ordning,
Den S Juli.
Utskottet sjelf följt. Ä pagina 22 har Utskottet föreslagit, alt
såsom enhet för längdmåttet må fastställas foten. Den anmärk¬
ning jag härvid hade alt göra förfaller (loek, sedan Utskottet
å pag. 21 föreslagit, att utöfver nu uppräknade måtten och in¬
tilldess annorlunda kunde förordnas, till allmänt hruk fortfa¬
rande måtte få begagnas 1 mil om 56,000 fot. Genom detta
sistnämnda förslag undslipper man nemligen att få ånyo upp¬
mäta vägar, att bekosta nya milstolpar m. m.; hvadan jag bi¬
faller Utlåtandet i den delen. För vtmåtlet är qvadrallöten
eller qvadraten på den nu gällande foten föreslagen till enhet.
Skälen härför äro upptagne å sid. 22. Hvarför man uteslutit
tunnlandet kan jag flock icke inse. Detta mates ej med kärl.
Någon olägenhet af att bibehålla detsamma, sorn är allmänt
kändt i hela landet, kan ej uppstå, men tvärtom deraf alt ut¬
byta det mot ref, hvilket otvifvelaktigt skall medföra åtskilliga
förvillelser, ulan alt derför bereda lind/ing och enkelhet i rä-
kenskaperne. Den föreslagna enheten för rymdmåttet, nemligen
kubikfoten, har jag ej något att anmärka emot, ty viss enhet
måste finnas, och då foten är antagen såsom grund för längd¬
måttet, så är ock måhända kubikfoten mest lämplig såsom en¬
het för rymdmåttet; men då kubikfoten skall innehålla 10 kan¬
nor, så Olifver kannan ock en enhet, och denna enhet borde
kunna reduceras till tunnmått, och benämningen tunna, den alla
känna till, på det sättet få qvarstå, helst jag ej af förslaget
kan inhemta, hvad benämning man ämnar gifva åt det blif¬
vande egentliga spanmålsmåttet, som måste vara större än ku¬
bikfoten. Utskottet uppgifver å sidan 21, skälen, hvarför tunn-
måttet blifvit uteslutet och detta skäl är hufvudsakligast att
en mängd olika slags tunnmått finnas. Detta är visserligen
sannt och torde härleda sig från äldre lider, då olika stora
tunnor, till sitt innehåll varierande emellan 52 och 80 kannor,
funnos i olika provinser, intill dess att berörde olika mått slut¬
ligen jemkades så, att tunnmåttet skulle utgöra 63 kannor öf¬
verallt; men hvarföre kan icke icke lagstiftaren bestämma att
det icke får finnas mer än ett tunnmått af lika innehåll alle¬
städes? Detta inser jag icke; alt skålpundet är föreslaget till
enhet för viglen gillar jag så mycket mer, som ett skålpund
viktualievigt är bekant lill sin qvantitet öfver hela Riket, men
af lika skäl som skålpundet kan antagas såsom enbet för vig¬
ten, anser jag ock tunnmåtts-benämningen kunna bibehållas och
kubikfoten lagas till grund för tunnmåttet. Jag yrkar återre-
miss af Utlåtandet på nu anförda skäl.»
Häruti hördes instämma Lars Mattsson från Upsala, Pet¬
ter Gabrielsson från Kronobergs, Johan Petter Andreasson från
Elfsborgs, Johan Lekberg och Daniel Danielsson från Orebro,
560
Den 8 Juli.
Maurits Suhlin frän Wester-Norrlands och Hyström från Jemt¬
lands Län, med flere.
Erik Jansson frän Stora Kopparbergs Län: »Ehuru jag
icke är vän af nya reformer i allmänhet, kan jag dock ej an¬
nat än förorda förslaget, då jag tror mig kunna inse, att de
fördelar, vi med deisammas antagande tillskyndas, vida öfver¬
väga derifrån sig harledande olägenheter, .lag vill icke heller göra
mig saker till nedrifvandet af ett förslag, som utgår på för¬
bättring i vårt mål och vigt, helst vi under århundranden sträf-
vat alt vinna en dylik förbättring. Med anledning häraf ön¬
skar jag förslaget all möjlig framgång.»
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »I Utskottet har jag bi-
trädt förslaget och bär under öfverläggningen bar jag instämt med
Ola Mänsson och jag har gjort detta af (lera skäl. Jag har önskat,
att vi en gång mätte komma ifrån trasslet med de många olika
måtten och få decimalsystemet i stället infördf, ty utan tvifvel
biifver detta system en gång i sin tid antaget i alla Europas
länder. Just nu synes mig vara lämpligaste tiden för syste¬
mets antagande, enär skatteförenklingsfrågan möjligen går ige¬
nom vid denna Riksdag, vid hvilket förhållande det nya sy¬
stemet kan begagnas vid upprättandet af de nya uppbördsböc-
kerne, hvarigenom ett dubbelt arbete undvikes. Man har
här yrkat återremiss af Utlåtandet (ör att fä tunnmåttet bi¬
behållet. Härom resonerades mycket i Utskottet, men man
fann, att detta mått ej kan inpassas i decimalsystemet, så vidt
tunnan skall vid sin innehafvande rymd bibehållas. Man må¬
ste alltså antingen öfvergifva systemet eller hafva bort tunn-
måttet och då tick det sistnämnda rättvisligen gifva vika. Man
har ock yrkat återremiss för refvens tillkomst i stället för tunn¬
landet. Förhållandet är dock sådant, att tunnlandet är bibe¬
hållet qvar enligt Utskottets förslag ; hvadan detta skäl för återre¬
miss torde böra förfalla. Då jag för öfrigt vet, att man med
en återremiss vinner intet, så anhåller jag att Ståndet ville bi¬
falla Utlåtandet.»
Nils Pehrsson från Malmöhus Län instämde häruti.
Ola Månsson: »Åtskillige Ledamöter hafva yrkat återre¬
miss af det nu föredragna Utlåtandet. Vöre det möjligt, att
Utskottet ville ändra sitt förslag i det syfte, sorn desse Talare
önskat, utan att med detsamma omintetgöra hela reformen, så
skulle jag gerna sluta mig till dem och jemväl yrka återremiss;
men då jag icke hyser den ringaste förhoppning härom, så må¬
ste jag vidhålla mitt yrkande orri bifall till förslaget. Man har
påstått, att förslaget icke är stödt på vetenskapliga grunder. Det
tror jag för min del att det är. Efter detsamma kan man
Den 8 Juli.
561
■ock ganska lätt sälja en tunna spanmål, ehuru man icke liar
något tunnmått. Alt uppskjuta frågan än vidare för alt få det
metriska systemet i stället tillämpad!, vore detsamma, som att
för 1 eller kanske ett århundrade uppehålla reformen. Man
har klandrat att tunnlandshenämningen borttagits och att ref
kommit i stället. Den förra benämningen är visserligen all¬
mänt bekant och man kan jemväl efter det nya förslaget ge¬
nom den enklaste reduktion få ett tunnland. Ett ref utgör
nemligen 10,000 qvadralfot och ett tunnland SG,000. Fem
och jfij ref är således lika med 1 tunnland. En Talare har
fordrat åtminstone 10 års anstånd med antagandet af systemet
såsom gällande. Utskottet har i det närmaste låtit honom få
sin vilja fram, ty 7 år, räknade ifrån 18i>6, gör lika med 9 år
ifrån innevarande år och således har å hans påstående endast
afprutats 1 år. Samme Talare har uppgifvit, att hans kom-
mittenter icke äro för införandet af det nya systemet. Kom-
mittenternes åsigter torde emellertid något skrufvas efter deras
representants enskilda åsigter, ty Talarens företrädare tänkte
annorlunda i ämnet, hvarom protokollen för nästlidne Riks-
dag kunna upplysa. En Ledamot har förklarat, att han ta¬
lar sanning. Jag förmodar, att icke någon af oss vill kän¬
nas vid motsatsen. Denne Talare nämnde jemväl att hans
företrädare Heurlin alltid satt sig emot införandet af deci¬
malsystemet. Detta är sanni, och bemälde Heurlin åberopade
såsom skäl för sitt motstånd emot reformen, att en af Frank¬
rikes Konungar, Ludvig den XVI, Lief afsatt och måste un¬
dergå döden för decimalsystemets skull. Beklagligtvis blef
Heurlin dock öfverbevisad derom, att han i denna sin uppgift
icke hållit sig vid sanningen. Att anhängarne af systemet Riks¬
dag efter Riksdag ökat sig, synes ock i sin mån tala för det¬
samma. Jag motsätter mig bestämdt en återremiss af Utlå¬
tandet.»
Häruti fiirenade sig Johan Ersson från Upsala samt Gustaf
Hullman och Nils Nilsson från Orebro Län.
Georg Nyqvist från Wermlands Län: »Jag har förut för¬
klarat mig instämma uti Ola Månssons första yttrande, och jag
instämmer nu jemväl i bans sednare tillägg. Då vi se, att kom -
munikalionerne inom landet dagligen och stundeligen förbätt-
rats, så bör endast detta utgöra ett fullkomligt skäl för anta¬
gandet af en reform i afseende å Rikets mynt, mått och vigt.
Att trakasserier på ett och annat ställe i början icke uteblifva,
det tror också jag, men dessa trakasserier kunna ock vara ganska
helsosamma. Hvar och en får derigenom rigtigt reda på huru
lionde-St Prot. vid Rikstl* 18S3—ISol. P. 3G
562
Uc/i 8 Juli.
mycket lian skall hafva för sina penningar, om del skall räk¬
nas 32, 36 eller 42 kappar på tunnan, m. m. De svåraste
trakasserierna torde dock föranledas af disputer emellan leveran¬
törer och varu-mottagare, emellan köpare och säljare m. fl.,
då man icke eger ett, utan flere olika mälningssält, och jag
önskar derför, äfvensom i öfrigt af full öfvertygelse om refor¬
mens gagnelighet, att den ju förr desto hellre må hos oss vinna
sin tillämpning.»
Tlenrili Andersson: »Jag har alltid gjort det till en pligt
eller regel för mig att icke uppträda för att vederlägga någon
Talare, som, i stället för att hålla sig till sak, ingår i sitt re-
sonnemang på personligheternas område; men då jag nu fått den
skarpa beskyllningen af Medin icke allenast att jag utfarit i
skryt, utan äfven med osanning, så måste jag å min sida erinra
honom, att han måtte hålla sig vid sanningen uti hvad han an-
drager. Jag har nemligen förut yttrat, att jag af mina koin-
inittenter blifvit uppmanad att i min mån bidraga lill införan¬
det af decimalsystemet i mått, mål och vigt och med föranle¬
dande häraf har jag ock i förevarande fall instämt med Sahl¬
ström.»
Anders Bäckström från Norrbottens Län, skriftligen:
»Då vi länge hafva hört öfverklagas vårt så mycket intrass¬
lade mått-, mål- och vigtsystem, så kan jag för min del icke
bestrida nyttan och nödvändigheten af en reform härutinnan.
Ett lagförslag i denna fråga är nu föremål för Riks-Ståndens
öfverläggning, innehållande en alldeles ny reform. Och ehuru
denna reform otvifvelaktigt kommer att medföra kostnader och
besvärligheter, under öfvergångstiden, såsom att alla gamla mål¬
kärl och större delen vigtlödjor, vigtsatser och vågbalancer måsts
omändras och förstöras, samt att allmogen'skall finna sig be¬
svärad med jemförelsen af gamla och nya systemet, intilldess
det nya hinner införas och det gamla utnötas, så kunde vis¬
serligen från denna sida betänklighet uppstå för antagandet af
det nya systemet; men, som det är en erkänd sanning, att en
reform i detta afseende är af behofvet påkallad, så får man ej allt¬
för mycket fästa sig vid de olägenheter, som med hvarje större
reform alltid äro förenade; men förnämligast är att tillse, huru
det nya systemet i förevarande fråga kan vara fullt ändamåls¬
enligt och så mycket som möjligt lätta dess öfvergång från det
gamla, utan att rubba systemets grund. Jag vill derföre nu,
så godt jag förmår, påpeka och utreda de olägenheter, som i
anseende till rymdmåtten, efter mitt förmenande, kunna uppstå,
om Utskottets förslag, sådant det nu blifvit framlagdt, utan för¬
ändring komme att antagas. Jag vill derföre fästa uppmärk¬
Den 8 Juli.
503
samheten på rymdmåtten i det framlagda förslaget, hvaruti tun¬
nan är utesluten och derföre i stället antagen kubikfoten tili
enhet och för torra varors mätning föreslaget målkärl af ä, 3,
2 och 1 kubikfot, med underafdelningar i kannor och kubik¬
tum. Om man nu söker göra sig reda för tunnan i hvad för¬
hållande dessa stå till vår gamla spanmålstunna, räknadt efter
4 kappar kappmål på tunnan, så (inner man att en 0-foting inne¬
håller 20^:dels kappar löst och 25g§:delar kappar läst, en
3-foting 17^:dels kappar löst och 15gij:dels kappar fast, en
2-foting ll^:dels kappar löst och lOJfbdels kappar fast, samt
en 1-foting 5f:dels kappar löst och 3653:dels kappar fast mål.
Häraf tycker jag mig finna, att om, som det vill synas, enheten
i räkenskaper skall föras med en foting, sorn icke motsvarar
mera än 5B53:dels kappar i fast mål, så skall det icke allenast
för de mindre hemmastadde i räkning alltid medföra ett otyd¬
ligt begrepp .hvad det gör efter gamla målet, utan ock vidalia
lastningar och lossningar, såsom vid magasinering af spanmål,
der det största målkärlet eller 3-fotingen nästan uteslutande
skall begagnas, medföra olägenhet, då man för hvarje mål, som
mätes, skall beräkna 3 enheter, oberäknadt alt det uppdrifver
en hög nummer-kolumn. Derföre anser jag alldeles för nödvän¬
digt, i den händelse det nya systemet skall antagas, att största
målkärlet för torra varor får ett särskildt namn, t. ex. nytunna,
som man kan, den som så vill, begagna såsom enhet i räken¬
skaper, indelt uti 3 fotingar, hvarje foting i 10 kannor, utan
att kubikfoten för målkärlens bestämdhet rubbades. Ty lika
som det går an med vigten längd- och ytmålet, der skålpundet
är mätaren för öfverafdelningar i center och ny läst, samt foten
för stänger och ref, likaså borde efter mitt förmenande, en ny¬
tunna vara indelad uti 3 kubikfot, och då man tilläde till denna
nytunna 1 foting och 3 kannor, så utgjorde det jemt en tunna
fast mål, efter vårt nuvarande spanmålsmål, och efter mitt för¬
menande skulle detta icke allenast lätta öfvergången, utan ock
blifva ändamålsenligt för framtiden. På samma sätt anser jag
äfven nödvändigt att för våta varor bestämma samma nytunna,
såvida icke tjära och fisk uteslutas från denna stadga, som då
finge vara oförändrad, eller tunnan till 48 kannor; men i annat
fall borde efter mitt förmenande en nytunna, synnerligast för
tjära och fisk, antagas till 3 kubikfot, eller 30 kannor, annars
kunde följa i enlighet med den föreslagna stadgan, att hvar och
en kunde stämpla sina tjär- och fiskkärl, såsom transport- och
förvaringskärl ansedde, till hvad rymd som helst öfver 10 kan¬
nor; då kunde priset omöjligen bestämmas annat än efter kanna
och detta skulle medföra fördubbladt göromål för affärsmannen,
som då skulle nödgas beräkna både varans värde och frakt efter
564
Deri 8 Juli.
kanna, de och för deri arbetande klassen såsom mindre ku nnig i
läkning, oredigt begrep]) hvad den hade att beräkna för sin
vära, såsom för exempel en bade 100 tunnor tjära, efter nu
bestämda rymdinnehåll, men då i stället till denna post hade
kärl af 40, SJO, 2o å 30 kannor och så vida re, så vore för
mången, som idkar denna näring måhända omöjligt att sjelf göra
sig redo för huru många kannor han hade, än mindre, då pri¬
set bestämmes efter kanna, veta huru mycket penningar han
egde för sin vara att bekomma, och ehuru jag för min del i
öfrigt bifaller Betänkandet, i hvad det rörer vigt, längd och
ytmått, så yrkar jag återremiss i hvad det rörer rymdmåttet.
Anhållande det Utskottet täckes taga i öfvervägande mina här¬
uti gjorda framställningar, iill nödig rättelse.»
Petter Jönsson från Jönköpings Län: »Jag har så väl inom
afdelningen af Utskottet, som i Utskotts-plenum deltagit i delta
ärendes behandling och då jag icke reserverat mig emot beslu¬
tet, så är deraf klart att jag gillat detsamma. Min tanka var
visserligen i förstone, att mina kommittenter icke önskade den
föreslagna reformen, utan ville hafva qvar oförändradt det nu¬
varande räknesättet, så väl i fråga om myntet, som mått och
vigt, men vetenskapsmännen inom Utskottet öfvertygade mig
slutligen, att mätningarne och viglberäkningarne ej längre kunde
fortgå såsom hitintills ulan olägenhet för det allmänna. De
ådagalade, att det var endast fördomarne, som utgjort hin¬
dret hittills för decimalsystemets införande, att folket alltid
envist ville vidhålla ärfda ovanor och idéer m. m. och fingo
mig till slut på andra tankar, än dem jag dittills haft. Att få
bort sjelfva benämningarne på de gamla måtten blifver det svå¬
raste. Tunna och halfspann gå an att uppmäta efter det nya
systemet, men kappe ej så. Denna utgör dock 4J:dels kanna,
det vill säga 2 kannor på |niels kanna när. Tvisten inom Stån¬
det har hufvudsakligen utgått derpå, om Utlåtandet bör bifallas
eller återremitteras. Jag tror, att det icke vore orätt att åter¬
remittera Utlåtandet, ty Ordföranden i Utskottet sade sig för¬
moda, att våra 3:ne Med-Stånd komma att återremittera det¬
samma och att någon ändring icke kan vidtagas, derest icke
en återremiss eger rum. Emellertid vill jag hvarken motsätta
mig det ena eller andra, utan rättar mig efter pluralitetens be¬
slut i ämnet.»
Nils Larsson: »Då jag sist hade ordet ansåg jag mig icke böra
yttra mig öfver det metriska måttet, eller anställa någon jemfö¬
relse emellan detta och Utskottets lörslag, enär Ståndet dåredan
bifallit 4:sta momentet af Utlåtandet, som afstyrker bifall till herr
Wallenberg» motion, hvilken förordar detta mått. Några Leda¬
Deri 8 Juli.
565
meters yttranden Iiafva dock gifvit mig en önskad anledning
att derom yttra några ord. Hvad nu sjelfva grunderna, hvar¬
på de håda systemerna äro byggde, beträffar, så kunna dessa
anses lika vetenskapliga. I detta fall är det icke någon skill¬
nad dem emellan. Fördelarne af antagandet utaf det metriska
systemet framför det nu föreslagna, ligga hufvudsakligastderuti,
att samma system är antaget hos några fremmande civiliserade
nationer, i följd hvaraf likhet i beräkningen af mynt, vid väg-
nifigar och mätningar skulle komma att ega rum emellan Sven¬
ska nationen oell dessa folk. Delta är sannt, men Utskottets
förslag eger jemväl med sig en vigtig fördel, den nemligen att
vårt nuvarande skålpund är bibehållet såsom enhet för vigten och
foten för längdmåttet, hvarigenom öfvergången blifver lättare.
Det är hufvudsakligen härför och emedan det metriska syste¬
met icke synes hafva någon framgång hos oss, för det närva¬
rande åtminstone, som jag förordat Utskottets förslag. Beträf¬
fande de anmärkningar, man framställt emot förslaget, synes
mia endast den vara af någon vigt, som afser kostnaden för
målkärls anskaffande. Man har jemväl ordat om kostnader för
justeringar. Det borde dock icke vara obekant för hvar och
en, att äfven våra gamla målkärl skola justeras en gång om
året ailraminst. Vidare har man anmärkt, att reformer icke
böra införas utan att allmogen deraf drager någon vinst. Till
bemötande häraf får jag nämna, att det är en betydlig skillnad
emellan vinst och fördel. Man kan åtnjuta fördelar, utan att
derjemte skörda någon penningevinst. Så är förhållandet med
Utskottets nu framlagda förslag. Icke kan man säga, att man
af detsammas antagande kommer att skörda någon egentlig vinst,
men väl stora fördelar, såsom mera enkelhet och reda i alla
räkenskaper och allmänna rörelsen. En Talare har anmärkt
såsom ett fel att träbetsman ej vidare komma att krönas.
Detta resonnemang är i min tanka origtigt. Enskilde perso¬
ner må fritt sig emellan öfverenskomma att väga på käpp, men
att justera och kröna ett dylikt instrument, som ena dagen är
torrt och andra dagen fuktigt, och derigenom förändrar sin be¬
skaffenhet, det skulle, i sanning ej tjena till mycket. Beträf¬
fande Kils Svenssons anmärkning om de 10 åren, som han an¬
sett böra förflyta innan det nya systemet vidtager, så bar Ola
Mänsson upptagit till besvarande samma anmärkning; hvadan
sådant är öfverflödigt för mig. Jag får dock nämna, att Utskot¬
tet synes hafva kommit Nils Svenssons önskan temiigen nära.
I fråga om anmärkningen, rörande tunnlandet och qvadratref-
ven så tror jag det icke blifver svårt för någon att göra sig
reda för huru mycket ett ref utgör. Skulle man ändock icke
dermed sjelf kunna göra sig förtrogen, så behöfver man ju blott
566
Den 8 Juli.
derom underrätta sig af någon landtmätare, eller annan person,
och uppteckna hvad man af denne inhemtat. Icke någon af
de gjorda anmärkningarne emot Utlåtandet anser jag vara af
den vigt, att man på den bör grunda ett yrkande om återre-
miss af detsamma; hvadan jag ytterligare förklarar att jag bi¬
faller det.»
Nils Svensson: »Då jag sist hade ordet,' nämnde jag icke,
huruvida jag ville afslå eller återremittera Utlåtandet. Nu
mera har jag beslutat mig för att yrka återremiss å detsam¬
ma. Tunnemåttet önskar jag måtte bibehållas qvar, ty när
allmogen skall leverera sin spanmål till preste», professoren
eller annan indelningshafvare, så har den behof af det väl¬
bekanta måttet. Man har nämnt, alt min företrädares åsigter
i förevarande fall vore olika mina, och att han ansåg decimal¬
systemet lättfattligt. Detta kan äfven jag säga för egen del;
men man skall erinra sig, att vi representera kommittenter,
hvilka äro medlemmar af allmogen och alldeles icke kunna
räknas till de lärde. Om systemet icke blifver lättfattligt för
den stora massan, som, vid öfvergången till detsamma, tro¬
ligen icke kan undvika trakasserier af alla slag, så torde denna,
som icke inhemtat någon högre lärdom, derför böra ursäktas.
Man har sagt, alt enligt Utskottets förslag, 9 år komma att
förflyta innan systemet kommer i gång. Jag utbeder mig här¬
emot få göra den anmärkning, att redan vid 1836 års början
få, enligt förslaget, de, som sådant åstunda, börja att i all¬
männa rörelsen begagna sig af det nya systemet. Detta synes
mig vara för tidigt, och derföre vidhåller jag den åsigten, att
icke någon må få tillämpa det nya systemet på mått och vigt
före 1837 års utgång, hvarförinnan Ständerne åter samman¬
kommit.»
Pehr Bengtsson: »I anledning af Nils Larssons anmärk¬
ning vid mitt yttrande, rörande olämpligheten deraf, att hets¬
man af trä ej få krönas, vill jag endast hänvisa honom till
§:n 10, Lit. b å ll:de sidan af Utlåtandet, der det heter, att
hetsman af trä hädanefter icke må justeras och krönas.»
Petter Mårtensson från Jönköpings Län; »Jag borde väl
ej ytterligare förlänga den redan nog långa diskussionen, men
då jag redan under 1810 års Riksdag väckte motion om de-
cimal-systemets införande, och jag då fann hvilken mängd af
representanter, som motsatte sig denna motions syfte, kan jag
icke underlåta att nu uttala min tillfredsställelse deröfver, att
tänkesätten i förevarande fall till denna dag undergått sådan
förändring. De omtalade trakasserierna förmenar jag härleda
sig ifrån den nu varande olikheten i de särskilda vigtsorterna
Den 8 Juli.
567
oell rjmdmålten. Rälla tiden för införandet af decimal-syste-
met är nu inne, då folkskolorna kommit till- stånd.' Rikets
Ständer handla icke rätt och klokt, oin de nu qväfva det
framlagda barnet i siri linda. Då vetenskapsmän andragit goda
och för mig tillfredsställande skäl för förslagets antagande, så
tvekar jag icke uti att instämma med Ola Månsson, Sahlström
och Nils Larsson.»
Vice Talmannen Svartling: »Jag vill endast tillkännagifva,
att jag bifaller Utlåtandet.»
Anders Medin: »Till genmäle af Henrik Anderssons sed-
naste yttrande, får jag endast hänvisa honom till dagens proto¬
koll. Vi talade ej om något annat, än det af Utskottet af-
gifna förslag, rörande tillämpning af decimal-system å mått
och vigt.»
Öf\erläggningen ansågs fulländad. Talmannen framställde
härefter proposition å Utlåtandet i sin helhet, med undantag
af det redan bifallna momentet, hvilken proposition med blan¬
dade Ja och Nej besvarades. Då votering begärdes, uppsattes,
justerades och anslogs följande voterings-proposition:
»Rifaller Ståndet hvad Lag- samt Allmänna Resvärs- och
Ekonomi-Utskotten tillstyrkt i Utlåtandet N:o i, i anledning
af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om antagande af de¬
cimal-system för mått och vigt, dels de af Herr Stolpe och J.
G. Wasmuth väckta motioner i samma ämne?
Den det vill, voterar Ja;
Den det icke vill, voterar Nej.
Vinner Nej har Ståndet beslutat att Retänkandet i dessa
delar återremittera, tillika med dervid gjorda anmärkningar.»
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 57 Ja
och 31 Nej, i följd hvaraf Utlåtandet var, i öfverensstäm¬
melse med Ja-propositionens innehåll, af Ståndet bifallet.
Häremot reserverade sig Lars Matisson från Upsala, Me¬
din och Peller Gabrielsson från Kronobergs, förre Talmannen
Nils Pehrsson, Anders Jonsson från Skaraborgs, Magnus Måns¬
son och Johan Johansson från Östergöthlands, Johan Petter An¬
dreasson från Elfsborgs, Hudberg och Pehr Bengtsson från Cal¬
mar, Lindby från Gottlands, Daniel Danielsson från Örebro,
Jon. Dansson från Wester-Norrlands, Gustaf Nilsson från Cal¬
mar och Nils Svensson från Christianstads Län.
§ 5.
På flere Ledamöters derom framställda begäran bordlädes
568
Den 8 Juli.
för andra gången Konstituiions-Utskottets, den Uste i inne¬
varande månad första gången bordiagda Memorial N:ris 11, 12,
15, 14. 13, 16, 17, 18, 19 och 20.'
§ 6.
Till bordläggning {örsta gången anmäldes Bevillnings-Ut-
skotlets Utlåtande N:o tS, A anledning af erhållen återremiss i
vissa delar af Betänkandet N:o 5, angående tullbevillningen, och
N:o i6, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut, angående
Tullbevillningen;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial IS:o
107, i anledning af väckt motion om utverkande af förklaring
utaf Kongl. Brefvet den l:ste Juni 485-4, uti hvad det rörer
ansvarspåföljden för bränvinstillverkning å Söndag; samt
Särskildta Utskottets Memorial N:o H,, i anledning af åter¬
remiss af Utskottets Betänkande N:o 8, med förslag till För¬
ordning, angående vilkoren för bränvinstillverkning.
§ 7-
Lades lill handlingarne ankomna Protokolls-utdrag från
Höglofl. Bidderskapet och Adeln Nfris 516—523;
Högvördiga Preste-Ståndet N:ris 233—238, samt
Vallöf]. Borgare-Ståndet N:ris 523—326.
§ 8-
Efter derom gjord framställning meddelades Daniel Da¬
nielsson från Jönköpings Län ledighet från Riksdagsgöromålen
under 10 dagars tid, räknad från deri 15:de innevarande må¬
nad; och skulle Jöns Andersson från Malmöhus Län under ti¬
den i Daniel Danielssons ställe inträda såsom ordinarie Leda¬
mot af Banko-Utskottet.
Ståndet åtskiljdes kl. Ä till 3 e. m.
Ut supra.
In fidem,
John Roy.
Den /? Juli.
Slen 53 «9»9i.
Plenum kl. 9 f. m.
§ 4-
Uppå derom gjord begäran, meddelades ledighet från Riks-
dagsgöromålen åt Jakob Lindby från Gottlands Län under 14
(jagars tid, att beräknas från morgondagen; åt Ails Nilsson från
Örebro Län 3 veckor från denna dag, samt åt Anders Jons¬
son från Östergöthlands Län 3 veckor, alt beräknas frän och
med den 18:de i denna månad; och skulle, i stället för Lindby,
Anders Sundholm frun Stockholms Län inträda i Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottet, samt i stället för Ola Pehrsson
från Blekinge, som förut erhållit ledighet, Erik Ersson från
Stora Kopparbergs Län uti sistnämnde Utskotts öfverläggningar
såsom suppleant deltaga.
Protokollet för den l:ste i denna månad justerades och
godkändes.
§ 3.
Pengt Gudmundsson från Hallands Län, hvilken på begäran
fick ordet, yttrade: »Sedan Utskottet behandlat bränvinsfrågan
på ett för jordbrukarne mindre tillfredsställande sätt, samt af-
skurit den dem i Grundlagarne förvarade rätt till bränvins-
bränning, genom att pålägga denna handtering allt för hög be¬
skattning, har jag, vid närmare besinnande af saken, kommit till
den öfvertygelse, att denna fråga, i hvad den rörer bevillnin¬
gen, bordt, i likhet med hvad vid föregående Riksdagar egt
rum och i enlighet med Grundlagens föreskrift, behandlas af
Bevillnings-Utskottet. Jag åberopar till stöd för min nu ut¬
talade åsigt dels 60:de §:n Regerings-Formen, der husbehofs-
bränneri-medlen uppräknas såsom tillhörande Bevillnings-med-
len, dels ock 71:ste §.n Regerings-Formen, som uppgifver,
huru förfaras skall, då skiljaktighet emellan Riks-Stånden upp¬
står om de allmänna grunderna för den blifvande Bevillnin-
gens fördelning m. m. Innan Bonde-Ståndet till afgörande före¬
tager Särskildta Utskottets nu på bordet hvilande Memorial
N:o 11, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande N:o
8, med förslag till Förordning angående vilkoren för Bränvin*-
570
Den 12 Juli.
tillverkning, har jag således ansett Ståndet höra remittera Trå¬
ngan till Bevillnings-Utskottet och inbjuda de respektive Med-
Slånden, att uti ett sådant beslut sig förena. Mitt yrkande är
alltså, att hufvudfrågan måtte tills vidare förblifva hvilande;
och förbehåller jag mig att framdeles i en skriftlig motion få
utveckla mina skäl härför.»
Falk från Skaraborgs och Gustaf Nilsson från Calmar Län
instämde.
Ola mänsson: »Intill dess, enligt 49:de §:n Riksdags¬
ordningen, motionen skriftligen inkommit, vill jag icke yttra
mig öfver dess innehåll, men sedermera blifver det fråga, huru¬
vida denna bör till behandling förekomma före eller efter of-
vannämnde Memorial N:o 11.»
§ *•
Vid förnyad föredragning af Kanko-Utskottets, sedan den
litte nästlidne Februari på bordet hvilande Utlåtande N:o i4,
öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition och inkomna motioner,
angående decimalsystemels tillämpning på Rikets mynt, ytt¬
rade, i anledning af Utskottets å pag. 18 i l:sta Momentet,
gjorda hemställan
Anders Pehrsson från Orebro Län skriftligen sålunda:
»l)å jag för min del anser att, innan några förändringar
i mål af allmän beskaffenhet böra af Rikets Ständer företagas,
utan att de nya förslagen ega ett bestämdt och afgjordt samt
för allom i öppen dag liggande företräde framför hvad förut
stadgadt varit, samt jag icke kunnat öfvertyga mig att infö¬
rande af decimalsystemet, i afseende på Rikets mynt, vore en
för landet nyttig och behöflig åtgärd, enär tiotalsräkningen, om
den ock är beqvämligare för större samt vetenskapliga beräk¬
ningar, så är deremot tolftaisräkningen vida beqvämligare och
fattligare för allmänheten, som dermed från uråldriga tider
varit van; af sådan anledning och då benämningen af öre i
stället för skilling, enligt mitt förmenande, komme att i hög
grad blifva förvillande för allmogen, som svårligen kunde fatta
att ett öre skulle motsvara ), skilling, får jag, som icke kan
instämma uti de åsigter, som uttalas uti Ranko-lltskottets Ut¬
låtande N:o 14, deruti Utskottet tillstyrkt decimalsystemets in¬
förande, utan tvertom till alla delar instämmer i de yttranden,
som vid remissen af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i detta
ämne blifvit afgifne, hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln af
herr Presidenten August von Hartmansdorff, samt hos detta
Hedervärda Stånd af förre Talmannen Nils Pehrsson, härmed
vördsammast anhålla om proposition på afslag å Banko-Ufskot-
Den 12 Juli.
571
tels nu förevarande Betänkande N:o 14 i afseende på mynt-
och räkne-enlieten, samt att det Hedervärda Ståndet måtte vid¬
blifva livad som i detta afseende förut varit stadgadt, endast
med deh förändring att, för erhålla fide af enkelhet i räken¬
skaper, beräkningar af runstycken helt och hållet skulle utgå
samt att således myntet endast borde indelas i Riksdaler och
skillingar och Riksdaler!), såsom hittills, fördelas i 48 skillingar,
och hvarje skilling åter i fyra delar eller qvartaler, mosvarande
den nuvarande benämningen af styfver, men att i räkenskaper
blott upptagas två kolumner, nemligen för Riksdaler och skillingar,
samt att således, så väl i räkningar som i handel och liqvider,
hvad som understiger en åttondels skilling måtte försvinna,
men att hvad som öfverstiger en åttondels skilling måtte för
en fjerdedels skilling beräknas.»
Ola Månsson från Skåne: »Såsom Ståndet väl känner,
har jag alltifrån mitt första uppträdande på detta rum påyrkat
antagandet a ( eecimalsystemet, och drager icke heller nu i
betänkande alt antaga, det man, i anledning af Herr Doktor
Björkmans ifrågavarande Utlåtande bifogade reservation, deri
han åberopar Herr Biskop Agardhs reservation vid Banko-Ut¬
skottets Utlåtande N:o 47 vid Riksdagen år 1848, yrkar jag
återremiss, angående mynt-enheten, men systemet bifaller jag,
på sätt jag här ofvan yttrat. Herr Biskop Agardhs reservation
är så klar, att, om den kan tillämpas, jag är färdig att antaga
den, ty då skulle icke någon villervalla vid det nya systemets
användande för allmogen uppkomma. Om sådant emellertid
icke låter sig göra, kunna vi ju, då Utlåtandet från Utskottet
återkommer, antaga det, såsom det nu befinnes.»
Sedan Herr Biskop Agardhs ofvannämnde reservation blif¬
vit, på Ola Månssons begäran, uppläst, fortsatte denne: »Då
jag yrkat återremiss, är det klart, att mitt yttrande gäller icke
blott det nu föredragna momentet, hvilket jag godkänner, utan
Betänkandet i öfrigt, eller i hvad det angår mynt-enheten, ut-
myntningen, samt myntets skrot och korn.»
Häruti förenade sig Johan Pehrsson från Upsala, Hultman
från Örebro, Pehr Bengtsson frijn Calmar, Anders Pehrsson och
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands samt Falk från
Skaraborgs Län, jemte flere Ståndets Ledamöter.
Sandstedt från Jönköpings Län, skriftligen, sålunda:
»Då nu Banko-Utskottets Utlåtande N:o 44, med anled¬
ning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition och inkomna motio¬
ner angående decimalsystemets tillämpning på Rikets mynt,
sl<all blifva föremål lör Ståndets öfverläggning, får jag vördsamt
tillkännagifva mina åsigter i ämnet.
572
Den 12 Juli.
Nämnde Nådiga Proposition jemte de flera i frågan väckta
sins emellan mer eller mindre stridiga motioner, äfvensom det
stora antalet reservationer, som i en eller annan rigtning blif¬
vit inom Utskottet anmälde mot ifrågavarande Utlåtande, synas
mig göra åtminstone den saken klar, att huru mycket man än
under flera Riksdagar bråkat om mynt-enhet och decimalsystem,
man lika litet nu, sorn för 10 år sedan, hunnit komma öfver¬
ens om, hvad som är det rätta i frågan, hvad som bör eller
icke bör göras. Redan denna sanning innebär uti sig förslagets
egen förkastelsedom, ty ett projekt, hvilket såväl inom som
utom Riksförsamlingen under långa tider varit föremål för dis¬
kussioner och betraktelser och som grundligen blifvit skärskå-
dadt från alla möjliga sidor, men hvarom ännu i dag icke
desto mindre meningarne äro så ytterst delade, ett sådant pro¬
jekt anser jag bäst sjelft bevisa sin egen olämplighet. Dess
stora förträfflighet, hvarom af förslagets förfäktare så mycket
ordats, den der märkvärdiga idéen om tio, må vara huru utom¬
ordentlig som helst, men i tillämpningen blir dock denna idé,
om än i öfrigt med fördel realiserad inom fremmande länder
och bland andra folk, bestämdt skadlig och obeqväm för den
generation, som efter mångåriga funderingar icke hunnit kom¬
ma underfund med hvari det der förträffliga egentligen består;
som finner 1 R:dr rgs eller Riksmynt, hvilketdera man nu
vill kalla den, kunna delas i fyra gånger 12 eller i 8 delar
lika lätt, som uti de af Utskottet föreslagna 100, och som från
de uräldsta tider tillbaka fått i arf begreppet af ett tolftal,
hvilket det faller sig okärt alt byta bort emot ett system, sorn,
ifall någongång hundra blir detsamma som tio, skulle få namn
af decimalsystem. Ur alla dessa förhållanden framstår det fak¬
tum för mig klart, att nemligen decimal- eller rättare centise-
malsystemet, om än i en framtid med förmån användbart, lik¬
visst har det väsendtliga felet att vara framfödt i olid.
Det är nogsamt kändt, huru mycken oreda och förvillelse
i handel och vandel, som varit vållad af de hittills om hvart-
annat brukade benämningarne specie, banko och riksgäld. Fast¬
ställandet af en räkne-enhet är alltså af beliofvet högeligen på-
ka Ilad t och hvad Utskottet i detta hänseende tillstyrkt eiler
att räkne-enheten måtte bestämmas till ett värde af |:dels R:dr
silfver eller specie, motsvarande 32 sk. banko eller 1 R:dr
rgs, ar en till enkelhet och reda ledandé förändring, den jag
med nöje biträder. Huruvida för öfrigt denna räkne-enhet kom¬
mer att benämnas »Riksdaler Riksmynt», på sätt Utskottet före¬
slagit, eller ock Riksdaler med något annat tillägg betyder föga,
ty i all handel och vandel man och man emellan kan jag förut¬
spå, att benämningen blir rätt och siätt: Riksdaler, utan att
Den / 2 Juli.
573
man behof ver taga miste om hvad för en Riksdaler, som der¬
med menas. Så långt är jag med Utskottet af samma tanka;
men dermed skulle jag ock, för, denna gång, önskat slut pä
myntreformeringen. Att med uppoffring af vårt gamla, utaf
folket väl kända dussinssystem, uppställa en alldeles ny för¬
delning af Riksdalern, der minsta myntbegreppet icke har nå¬
gon motsvarighet, eller utgör någon jemn del af våra nuvarande
skillingar eller öfriga skiljemynt, är en åtgärd, den jag för min
del så mycket mindre kan godkänna, sorn, utom det atl en så¬
dan förändring ytterligare skulle förkonstla vårt förut nog
konstiga och mångfaldiga, men på sista tiderne hos gemene
man någorlunda fullständigt inlärda och numera icke så lätt
glömda penningeräkning, det till Rikets Ständers antagande nu
framlagda förslaget derjemte icke innebär något konseqvent ge¬
nomförande af decimalsystemet. Utskottets motivering i denna
punkt är egen nog och torde behöfva att särskildt belysas.
Det heter nemligen i Utlåtandet att, enär det torde vara obe¬
stridligt, att flera olika benämningar skulle för allmänheten
försvåra uppfattningen af det ifrågavarande nya systemet, har
Utskottet icke kunnat instämma i den yttrade meningen om
behofvet deraf, att enheten fördelas i tiondedelar, Det vill,
med andra ord säga, att Utskottets majoritet, eller de Leda¬
möter deraf, som mest nitälskat för decimalsystemet, sjelfve
nödgas erkänna detta systems olämplighet för den stora all¬
mänheten, och i följd deraf kommit fram med ett mellanting
— ett interims-system — der emellan de begge ytterligheterna
1 och 100 icke något förmedlande tal finnes; och hvilket sy¬
stem innebär hela karakteren af en halfhet, som, om det an-
togos, icke skulle behöfva längre tid än den till nästa Riksdag
för att gifva anledning till nya motioner om ytterligare förän¬
dringar. — Den eftergift, som med syfte af att åstadkomma
lättnad i systemets uppfattning, sålunda från Utskottets sida
egt rum, och hvilken eftergift, för så vidt fråga är om ett
decimalsystem, i öfrigt innebär hela systemets förfuskande,
bevisar bäst, att Utskottets egen majoritet varit öfvertygad om
detta samma systems föga lämplighet för vår tid och vårt
folk.
Af allt detta och hvad mera som kunde vara att i frågan
anföra synes mig klart, att tiden för införandet af ett decimal¬
system, huru lätlfattligt detsamma, en gång inlärdt, än må vara,
likvisst icke ännu är inne. Allmogen, som helt nyligen, åt¬
minstone i min hemort, upphört med sin gamla dalersräkning
och anlagit Riksdalern såsom prismätare, skulle råka i stort bry
deri och göra stora förluster på misslyckade försök att tillämpa
det nya systemet, hvaraf återigen i sin ordning ett naturligt
574
Den 12 Juli.
och högljudt missnöje skulle blifva följden. Att decimalsystemet
en gång kommer att genomföras, derom är jag fullt öfvertygad och
har ej heller för min del någonting att deremot erinra; endast i
fråga om tiden är jag af olika mening med deni, som nu förfäkta
detsamma. Jag anser nemligen, att vi, och den med oss lefvande
generationen må vara, åtminstone i hufvudsakliga delar, nöjde
med den penningeräkning, vi ega, och åt det efter oss närmast
kommande slägte öfverlemna bestämmandet, huruvida, sedan
folkskolorna hunnit att verka genom en mansålder och bibringa
allmogen klarare begrepp och en lättare uppfattningsförmåga
i fråga om de olika räknesätten, tiden för systemets införande
i sin helhet, med underafdelningar i iO- och 100-tal, då må
vara inne. Men ännu är den det icke.
Det är på grund af sådana skäl, som jag afstyrker Utskot¬
tets förslag i hvad detsamma angår ett nytt räknesvstems in¬
förande; och tager jag mig friheten derjemte i allmänhet ut¬
trycka den öfvertygelsen, att vid förändringar af den genom¬
gripande beskaffenhet, hvarom här är fråga, uppmärksamhet
företrädesvis måste lemnäs åt de lägre samhällsklassernas vanor
och bruk, så att dem, i oträngdt mål, icke påtvingas nyheter,
sora ligga utom gränsen för deras uppfattningsförmåga och bi¬
bringa dem förluster, hvaraf återigen närmaste följden blir ett
allmänt missnöje.
Hvarföre jag, på ofvan anförda skäl, yrkar återremiss af
Betänkandet.»
Erik Larsson från Wester-Norrlands Län instämde.
Nils Svensson från Skåne; »Ehuru jag icke väntar myc¬
ken sympathi inom Ståndet, anser jag dock min pligt vara
att i denna fråga gifva min och mina kommittenters åsigt till¬
känna.
Jag för min del hvarken har varit eller skall vara emot
nyttiga reformer, men då jag ej anser införandet af decimal-
systemet vara hvarken nödigt eller nyttigt, så måste jag i
min ringa mån motsätta mig denna reform.
Nog vet jag, att härtill svaras af dem, som hylla detta
nyhetsfoster, att detta räknesätt underlättar bokföring vid
räkenskapers uppgörande; detta måste jag medgifva, meri mån¬
tro man då ej äfven bör taga i betraktande alla de olägenhe¬
ter och trakasserier, som införandet af detta räknesätt kom¬
mer att förorsaka man och man emellan bland allmogen? Man
bör ihågkomma, att det är den stora massan af folket, sorn
ej uppgör sina räkenskaper man och man emellan skrifteligen,
utan mången gång på stående fot i handel och vandel. Del är
äfven denna del af folket, hvars bästa vi böra bevaka, som
De/i lä Juli.
575
mäste komma med i beräkningen, oell för de flesta är ingen¬
ting mera vämjeligt, än sådana der omstöpningar, om jag så
får kalla dem. Folket i allmänhet tror, att de mera upplyste
framkommit med detta upptåg, för att så mycket förr kunna
lura dem. Måntro embetsmännen afstå det minsta af sina lö¬
ner för en lättad bokföring, eller handlanden lemnar för bättre
pris de varor han har att försälja, derföre att han får någon
enklare bokföring? Jag tror det icke. När nu härtill kommer
att alla Statsverkets räkenskaper måste omgöras, myntet, sora
nu finnes i rörelsen, indragas och annat annorlunda beskafiadt
förfärdigas och utsläppas i stället, måntro ej äfven detta kom¬
mer att medföra betydliga kostnader? Nu frågar man: hvarföre
är det,behöflig! vidtaga denna reform, sorn för den stora massan
af folket kommer att medföra så stora och många olägenheter ?
Icke är det derföre, att Riksdaler-, skilling- och rundstycke-räk-
Dingen ej fullkomligen uppfyller sitt ändamål, ty det vågar jag
påstå, att den ännu gör. Detta räknesätt är iuförlifvadt med
folkets vanor, och folket kan etan ^tt tvifla på hvarandra med
detta räknesätt uppgöra sina liqvider; det är så att säga fast¬
vuxet vid folkets så väl financiela sora ekonomiska ställning.
Intet heller bör väl Riksdaler-, skillings- och rundstycke-räkne¬
sättet derföre afskaflas, att dat så länge, tili så väl det all¬
männas som enskiltas belåtenhet, uppfyllt och uppfyller sitt
ändmål.
Jag har hört mina kommittenters tankar härom, och dem
känner jag, hvarföre jag hvarken vill eller kan godkänna Be¬
tänkandet sådant det nu är. Men låt en lärobok öfver decimal¬
räknesättet, ej allenast i mynt, utan äfven i mått, mål och vigt,
upprättas; låt den komma att spridas och läsas i folkskolorna;
härigenom kan då såväl den uppvexande generationen som
äfven folket i allmänhet, lära känna och inse huruvida det är
nödigt och nyttigt med nu ifrågavarande förändring, och häri¬
genom är ingenting förloradt, hvarken för den enskilte eller det
allmänna, ty med det rakne- och mått-system, vi ha, hjelpa
vi oss fullkomligt. Och någon klagan häröfver ifrån folkets
sida har jag ej afhört, och ej heller tror jag att någon sådan
kommer att häröfver förspörjas; det är till följe af denna min
uttalade åsigt, som jag för min ringa del afslår Betänkandet,
och önskar att Ståndet ville lägga det til! bandlingarne.»
Häruti instämde Holm och Sundholm från Stockholms,
Magnus Mänsson och Anders Jonsson från Östergöthlands, Jon
Hansson från Wester-Norrlands oeh Daniel Danielsson från
Orebro Län.
Anders Medin från Kronobergs Län: Såväl vid denna
570
Dan i £ Juli.
frågas sista behandling liär i Ståndet, som äfven nu, tiar jag
satt mig emot denea reform, icke derföre, att jag, för min
egen de!, viii hindra decimalsystemets införande, utan för att
uppfylla den önskan, som jag hört mina kommittenter uttala.
Jag vet ganska väl, att detta nyhetsbegär vunnit sympatin
inom detta Stånd, och derföre tänker jag icke spilla mångå ord
i frågan; men jag vill ändock fästa uppmärksamheten derpå,
att, utom de olägenheter, som uppstå vid transaktioner man
och man emellan, icke allenast ett, utan flera 100,000 R:dr
komma att bortspillas, för åstadkommande af nödiga förändrin¬
gar såväl för utmyntningpn, som räkenskaperna; och då vi
icke behöfva leta efter luckor, der penningar behöfvas, samt
således nyltigare kunna använda Statens medel, anser jag det
icke vara på sin plats att förorda detta nya systems införande.
Jag gratulerar emellertid dem, som hafva sina kommittenters
uppdrag att antaga detta systern, ty de hafva sannolikt något
godt att förvänta; men för mig är förhållandet icke sådant.
I)å jag hemkommer, väntar jag, att mina kommittenter fråga
mig, om Rikets Ständer beslutat någon förändring i postskjuts-
niugen, eller förhöjning i skjutslegan, jemte flere andra för jord¬
brukaren vigtiga ämnen; mea då jag måste besvara alla sådana
frågor nekande, föreställer jag mig, att de fordra uppgift af
mig, om Rikets Ständer uträttat något, och i sådant läll, hvad
det månde vara. När mitt svar då måste blifva: »Jo! Rikets
Ständer hafva antagit decimalsystemel», är jag öfvertvgad, att
mina kommittenter med förvåning och missbelåtenhet utropa:
»Om J icke kunnat på Riksdagen uträtta något godt, så haden
»J åtminstone icke bordt göra det, som är skadligt.»
Jag yrkar derföre, lika med Nils Svensson, afslag å detta
Utlåtande, eller, om Ståndet icke. vill derpå ingå, åierrétniss,
genom hvilken åtminstone så mycket måtte vinnas, att decimal¬
systemets tillämpning på Rikets mynt icke måtte införas förr,
än samtidigt med nämnde systems tillämpning på mått, mål
och vigt. Jag fäster särdeles vigt vid förre Talmannen Nils
Pehrsson, å pag. II af detta Betänkande intagna, anförande och
påyrkar, såsom jag här ofvan yttrat, afslag, eller ålerremiss.»
Häruti instämde Peder Gabrielsson från Kronobergs, Johan
Johansson från Östergöthlands, Anders Jonsson från Skaraborgs
samt Jan Andersson, Pehr Olsson och Erik Ersson från Stora
Kopparbergs Län.
Vice Talmannen Svartling: »Ehuru föredragnings-sättet
icke blifvit bestämdt, tager jag lör afgjordt, att detta Betän¬
kande kommer att punktvis föredragas samt hemställer, om
icke de, som yttra sig, böra hålla sig endast till lista punkten,
Veu -i2 Juli.
577
ty om den afslås utaf Ståndet, blifver ali vidare diskussion
öfverflödig.»
Sahlström: »I anledning af vice Talmannens hemställan,
får jag erinra, att, då öfverläggmngen hittills gällt Betänkandet
i dess helhet och något hinder derföre icke mött från Talmannens
sida, eller Ståndet beslutat föredragning punktvis, jag icke anser
mig förhindrad att yttra mig öfver Betänkandet i dess helhet. Då
vi för några dagar sedan beslutat decimalsystemets införande i
afseende på mått, inål och vigt, skulle det vara en stor anomali,
att icke vidtaga samma åtgärd i afseende på Rikets mynt,
icke derföre, att jag anser Utskottets ifrågavarande förslag så¬
som något fullständigt helt, utan blott såsom ledande ditåt, ty
om man betraktar uppgiften å pag. 8, finner man, att ett
stycke af S öre skall motsvara 2 sk. 4§:dels rst., 1 st. af 2 öre
ll,\§:dels rst., 1 st. af 1 öre JJ^fidels rst. och 1 st. af i öre
2?j:dels rst. riksgäld.
Kan detta system kallas decimalsystem, eller innehåller ofvan-
åberopade räkning ett sådant värde, att man kan skryta deraf?
Visserligen icke, ty man behöfver icke vara stor mathemali-
kus, och det är jag aldraminst, för att inse, att detta system
icke är rigtigt, hvilket sannolikt härleder sig från någon felaktig¬
het uti uppställningen, som här är af stor vigt. Vid be¬
handlingen af frågan om decimalsystemets införande, i afseende
på mått, mål och vigt, frångick man det af herr Wallenberg
framställda förslag om det metriska systemets införande, och jag
håller före, att man på samma sätt bär kan borttaga granvig-
ten, men tiotalsräkningen bör ovilkorligen bibehållas. Lika
med Ola Månsson, anser jag biskop Agardh* reservation, deruti
lian föreslagit ett tillägg af 2 sk. till hvarje Riksdaler, leda
närmast målet, hvarföre det är skäl, att förorda den till anta¬
gande. Dessutom är det af stor vigt, att förändringen i mynt¬
systemet ställes i sammanhang med och införes samtidigt med
förändringen i mått, mål och vigt; och då S:ne Stånd redan
återremitterat Betänkandet, böra vi handla på samma sätt,
dervid åberopande hvad herr biskop Agardh uti den upplästa
reservationen vid 1848 års Riksdag anfört.
Man har här sagt, att decimalsystemets införande skulle
komma att gagna hufvudsakligen handlande och dem, som hafva
att uppgöra räkenskaper; men detta system kommer, enligt
min åsigt, att gagna alla, ty det åsyftar att lära den stora
massan att räkna i hufvudet, hvilken påföljd det haft i alla
de länder, der det blifvit allmänt infördt. Hvad tror man väl
vara orsaken dertill, att Dalkarlen, då han får se en åker, kan,
Honde-St■ Prot. vid Riksd. 1853—1854. V. 37
578
Den 12 Juli.
efter att med knifven hafva gjort några linier på sitt skinnför¬
kläde, genast säga arealen af densamma? Jo ingenting annat,
än att han lärt sig tiotals-räkningen. Redan vid 1823 års
Riksdag beslöto Rikets Ständer decimalsystemets antagande i
inskränktare mån och att detsamma skulle läras i folkskolorna,
men beslutet har icke sedermera blifvit satt i verkställighet, i
anseende till de derom uppkommna stridiga åsigter. Nu, se¬
dan decimalsystemet i afseende på mått, mål och vigt är af 5
Stånd antaget, bör det ovillkorligen godkännas äfven i fråga om
myntet, ty det är af hufvudsaklig nytta för folket. Man har väl
§agt det skola åstadkomma villervalla, men ett sådant påslå¬
ende är förhastadt, ty det föranleder mycken förenkling i räk-
ningsväg; och då, såsom jag hoppas, skatteförenklingen inom
kort lid härefter på ett eller annat sätt varder genomförd,
skulle detta system betydligt underlätta räkenskapsföririgen och
kontrollerna. Jag vill nu icke vidlyftigare orda i denna sak,
utan önskar återremiss samt att Utskottet måtte föreslå ett sy¬
stem i öfverensstämmelse med det af herr biskop Agardh upp¬
gifna, d. v. s. en sådan förändring uti det nu föreslagna, att
2 sk. tillägges på hvarje Riksdaler, ty derigenom blefve syste¬
met lättfattligt för en hvar.»
Häruti instämde förre vice Talmannen Nils Pehrsson och
Carl Olsson från Södermanlands, Carl Ersson, Mallmin och
Olof Olofsson från Westerås, Henrik Andersson och Jöns Erik
Ersson från Orebro, förre vice Talmannen Pehr Eriksson, Ny¬
qvist och Kylander från Wermlands, samtlige represenlanterne
från Götheborgs och Bohus Län, samt Dahlgren och Lars Gu¬
staf Andersson från Elfsborgs Län.
Sahlström tilläde sin mening vara, »att Irsta punkten väl
borde godkännas, men tillämpningen ske på annat sätt, än det
af Utskottet föreslagna.»
Pehr Nilsson från Skåne: »Jag har icke något att an¬
märka /emot decimalsystemets införande, men skulle helst an¬
taga den af herr Wallenberg i Vällofliga Borgare-Ståndet före¬
slagna myntenheten. Som jag emellertid hört de Heste af Stån¬
dets Ledamöter önska återremiss, förenar jag mig med dem
och önskar, att Utskottet måtte utarbeta ett mera lämpligt sy¬
stem, såväl i hvad angar mynträkningen, som i afseende på
myntets skrot och korn.»
Peller Jönsson: »När jag begärde ordet, var det endast
för att uttala den önskan, att decimalsystemet icke måtte tilläm¬
pas på mynt, förrän dess tillämpning på mått, mål och vigt
tager sin början. Jag instämmer för öfrigt uti hvad brödren
Sandstedt anfört samt med dem, som yrkat återremiss på de
Den / 2 Juli.
579
skäl, som finnas anförda i herr biskop Agardhs upplästa reser¬
vation. Man bör emellertid icke så mycket frukta, att förän¬
dringen kommer för hastigt, tv, oaktadt banko-räkningen för
långa tider sedan blifvit införd, räknas ännu i dag merändels
i riksgäld och, äfven om decirnalsystemet nu aritages, tror jag,
att det går an att äfven derefter räkna Riksdaler. Att deci-
malsvstemet icke blifvit inlärdt i folkskolorna härleder sig dels
derutaf, att några lämpliga läroböcker icke varit att tillgå, och
dels derutaf, att folket i allmänhet, haft en sådan motvilja mot
detta system, att föräldrarne, om de fått se barnen i skolan
sysselsatta med inlärande af detsamma, bestämdt genast tagit
dem utur skolan. Sedan likväl decimalsystemet i afseende på
mått, mål och vigt blifvit antaget, är det nödvändigt, att bi¬
falla samma system äfven i afseende på myntet; men jag yr¬
kar nu återrerniss på de grunder, jag här ofvan uppgifvit.»
Peller Mårtensson från Jönköpings Län: »Sahlström har
så fullständigt uttalat min åsigt, att jag icke har något att
tillägga, utan instämmer med honom och yrkar återrerniss.»
Erik Jansson från Stora Kopparbergs Län, skriftligen, så¬
lunda :
»På Ranko-Utskoltets Betänkande N:o 14 yrkar jag bifall
i dess helhet sådant det nu befinnes, men om Ståndet skulle
besluta sig för en återrerniss, så ville jag i afseende på folkets
svårighet att kunna jemföra det uti Betänkandet föreslagna nya
myntet med det gamla, föreslå att grund-enheten blefve 1 skil¬
ling riksgälds, som beräknas till 2 öre och 10 öre eller S sk.
kallas Tilling, hvilket skulle blifva minsta silfvermyntet samt
10 Tillingar eller efter gamla myntet 30 sk. kallas Riksdaler
eller för ännu större korthet kunde detta mynt kallas Daler,
emedan gamla Daler-benämningen nu mera är så försvunnen,
att ej någon förblandning dermed kan uppstå.»
Johannes Nilsson från Skåne: »Sedan Ståndet antagit de¬
cimalsystemet i afseende på mått, mål och vigt, bör man icke
motsätta sig detsammas tillämpning, äfven på myntet; men då
större lättnad skulle beredas, om myntenheten bestämdes till
30 sk, samt då decimalsystemets tillämpning i mått, mål och
vigt samt mynt bör samtidigt taga sin början, yrkar jag åter-
remiss, för vinnande af ändring uti uppgifna afseenden, men
godkänner Betänkandet i öfriga delar.»
Medin; »1 hufvudsaken har jag icke något att tillägga,
men, i anledning af vice Talmannens erinran, vill jag tillkänna¬
gifva, att jag anser intet hinder möta, för att diskutera Be¬
tänkandet i sin helhet.»
580
Den 12 Juli.
Rudberg från Calmar Län instämde uti hvad Sahlström och
Ola Månsson anfort.
Nils Larsson från Jemtland: »Utaf de förslag, som i re¬
servationerna blifvit framställda, har jag icke tagit rigtig kän¬
nedom och kan således icke, efter ett blott hastigt genom¬
läsande deraf, bedöma, huruvida de hafva företräde framför
Utskottets ifrågavarande förslag, men det förefaller mig, som
skulle det sistnämnda vara bättre, då det bibehåller Riksdalern
såsom mynt-enhet. Af mindre vigt måste det vara, om under-
afdelningarne icke instämma, än om den blifvande mynt-enheten
icke öfverensstämmer med den nu gällande, ty det är svårare
att reducera de större summorna till Riksdaler, om mynt-enhe¬
terna äro olika, än att reducera hvad som är under en Riks¬
daler till de mindre underafdelningarne. Jag vill icke sätta mig
emot återremiss, men jag har ändock velat uttala min mening
samt beder att få fästa Sahlströms uppmärksamhet derpå, att
systemet icke är mindre sannt derföre, att icke de nya un¬
derafdelningarne öfverenstämma eller passa in på de gamla.
Lika med Sahlström och Ola Månsson, önskar jag bifall till lista
punkten, men medgifver gerna återremiss af de sednare, om
en sådan anses behöflig.»
Häruti instämde Erik Ersson och Lars Andersson (rån Gefle¬
borgs, Olof Pehrsson från Westerbottens och Bäckström från
Norrbottens Län.
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Då Kongl. Majit i denna
fråga afgifua Nådiga Proposition remitterades till Ranko-Utskot-
tet, uttalade jag min åsigt derom, och då äfven en del deraf
finnes i det nu förevarande Retänkandet intaget, är det öfver¬
flödigt, ali nu upprepa detsamma, utan jag måste blott beklaga,
att jag icke sedan dess ändrat åsigt. Den andra delen af Re¬
tänkandet, ehuru egentligen icke ännu föredragen, har äfven varit
föremål lör diskussion, och då jag, till följd deraf, äfven anser
mig oförhindrad att deröfver yttra mig, får jag härmed till¬
kännagifva, att jag instämmer med Nils Ifarsson, ty då Rikets
Ständer vid Sine föregående Riksdagar bestämt en Riksdaler
såsom mynt-enhet, Kongl. Majit detta godkänt samt Utskottet
äfven nu tillstyrkt dess antagande, anser jag det icke vara skäl
att frånträda det en gång fattade beslutet. Då jag emellertid
iörmodar de särskilda punkterna föranleda särskild diskussion,
vill jag för närvarande icke vara vidlyftigare.»
Sedan Talmannen yttrat, det han ansåge hela Betänkandet
böra återremitteras, såvida Ståndet beslöte att återremittera nå¬
gondera af de 2:ne första punkterna, fortsattes diskussionen af
Jonas Christoffersson från Wermlands Län, »hvilken före¬
nade sig uti hvad Sahlström anfört.»
Den 12 Juli.
581
Ola Mänsson: »Några Ledamöter hafva förordat Utskot¬
tets förslag framföre det af herr biskop Agardh uti den upp¬
lästa reservationen framställda, men jag anser det vara bättre,
om de små underafdelningarne öfverensstämma med och passa
jemnare in på mynt-enheten, ty derigenom vunnes 2:ne förde¬
lar, nemligen l:o, att. någon förändrad prägling icke behöfves,
hvadan Staten icke heller beliöfver vidkännas någon kostnad,
och 2:o blefve systemet lättfattligare för folket. Hvad här blif¬
vit sagdt derom, att det af Utskottet föreslagna system inne¬
fattar en mängd af bråk. som är mindre lättfattligt, det må¬
ste jag medgifva, men den klagan, som en värd Ledamot an¬
fört öfver det rådande nyhetsbegäret, vill jag tillbakavisa der¬
med, att mina motiver för godkännande af förslaget äro grun¬
dade på fakta, som blifvit mig delgifna utaf personer, hvilka
äro hemma i saken. I)å vi nu yttrat oss öfver frågan i liela
dess vidd, har jag trott diskussion öfver hvarje punkt särskildt
vara öfverflödig och håller före, att-, om vi antage lista punk¬
ten, eller att decimalsystemet skall i afseende på Rikets mynt
tillämpas, något hinder icke bör möta för återremiss af Betän¬
kandet uti öfriga delar.»
Häruti instämde Henrik Andersson från Orebro och Andert
Andersson från Wermlands Län.
Nils Pehrsson från Skåne: »Lika med de fleste föregående
Talare är jag höjd att antaga decimalsystemet och önskar, utan
att gifva företräde åt någon af de föreslagna ändringarne, åter¬
remiss af Betänkandet i öfriga delar, på det att Utskottet mätte
komma i tillfälle att begrunda de gjorda anmärkningarne.»
Mauritz Sahlén från Wester-Norrlands Län: »Då jag hört
de fleste yttra sig för återremiss, vill jag icke motsätta mig
en sådan, men jag kan icke dela deras åsigt, som påyrkat, att
en R:dr skall bestå af SO sk. ty ett sådant system skulle icke
vara passande, om man vill bibehålla en R:dr specie, motsva¬
rande fyra R:dr, och föranleda till stora kostnader för silfver-
myntets ommynlning. I den händelse Ståndet beslutar åter¬
remiss, skulle jag deremot heldre gå in på herr Wallenbergs för¬
slag, att en R:dr, eller mynt-enheten, bestämmes till 40 sk.
banko, ty derigenom blefve äfven den nuvarande skillingen pas¬
sande för decimalsystemet. Alla framslällda meningar hafva
varit föremål för öfveriäggningar i Utskottet, som sannolikt
icke kommer att ändra sin åsigt; hvarföre återremissen icke
torde föranleda till någon påföljd.»
Bergström från Stora Kopparbergs Län: »Ehuru jag icke
vill motsätta mig återremiss, anser jag mig böra tillkännagifva,
att jag heldre gillar Utskottets förslag, eller att en R:dr be¬
Dc/i / 2 Juli.
stämmes såsom mynt-enhet, ty detta är mera öfverensstäm¬
mande med det gamla räknesättet, än det system, Ola Månsson
celi Sahlström framställt.»
Ola Månsson: »Jag vill endast erinra, att en R:dr 2 sk.
r:gs är närmare vår nuvarande Riksdaler r:gs, än 40 sk. banko,
samt att, om man utgår från 2 styfver, underafdelningarne
bättre passa in på skiIlingen, än efter Wallenbergs förslag, der
några underafdelningar förekomma, hvilka icke utan bråk kunna
jemföras med vår nuvarande 2 styfver. I anledning af hvad
Sahlén yttrat, får jag tillkännagifva, att det skulle på det hög¬
sta förvåna mig, om icke Utskottet skulle verkställa hvad Riks-
Stånden i sina Plena besluta.»
Förre Talmannen Nils Pehrsson: »Jag vill icke bestrida,
att mindre bråk skulle uppkomma, om 50 sk. antages till mynt-
enhet; men sådant kan icke verkställas, utan att rubba mynt-
bestämnings-lagen, ty om Ola Månssons förslag antages, skulle
en R:dr specie utgöra 4 R:dr 1! sk.»
Sahlén: »I>å 40 sk. banko motsvara 60 sk. r:gs, skulle
det af herr Wallenberg föreslagna system mycket väl öfverens¬
stämma med det, vi nu hafva; och vill jag upplysa, att Ut¬
skottet, enligt min tanka, icke kan ändra sin åsigt, utan att
omständigheter inträffa, som göra en sådan förändring nödvän¬
dig, ty frågan är redan förut sedd ocfi diskuterad från alla
sidor.»
Diskussionen förklarades fulländad och ifrågavarande 1 :sla
punkt blef, efter derom af Talmannen framställd proposition, af
Ståndet godkänd.
I afseende på 2:dra punkten, deruti Utskottet tillstyrkt, att
räkne-enheten må fastställas till ett värde af |:dels R:dr silf¬
ver, motsvarande 32 sk. banko, eller en R:dr ngs, blef Tal¬
mannens proposition på bifall till nämnde punkt med blandade
Jo och Nej besvarad; hvarefter och då votering begärdes, upp¬
sa ttes, justerades och godkändes följande voterings-proposition:
»Bifaller Ståndet hvad Banko-Utskottet i dess Betänkande
N:o 14, 2:dra momentet, angående räkne-enhetens fastställande
till |:dels R:dr silfver, motsvarande 32 sk. banko, eller en
R:dr r:gs?
Den det vill, voterar Ja;
Den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej, har Ståndet beslutat återremittera Betänkan¬
det i denna del.»
Och som vid voteringssedlarnes öppnande 31 Ledamöter
De/t / ä Juli.
583
befunnos hafva röstat Ja och 58 Nej; alltså var ifrågavarande
punkt af Ståndet återremitterad.
Emot detta beslut reserverade sig Häckström från Norr¬
bottens, Olof Pehrsson från Westerbottens, v. Talmannen Svart¬
ling, Bergström från Stora Kopparbergs, Johan Johansson från
Östergöthlands, Lekberg och Daniel Danielsson från Örebro, Hå¬
kan Pellersson från Blekinge, Anders Nilsson från Hallands, Olaus
Börjesson från Götheborgs ocb Bohus, Gabriel Andersson och Jo¬
han Peller Andreasson från Elfsborgs samt Erik Eriksson och
Huns Pehrsson från Gefleborgs Län, denne sistnämnde i föl¬
jande ordalag: »Då man inom detta Stånd varit emot decimal-
»systernets införande, egentligen derföre, att det afviker från
»gamla författningar, är det underligt, att man vill förkasta Ut-
»skottets förslag, att räkne-enheten fastställes till ett värde,
»motsvarande en R:dr r:gs, då man har sig bekant, att allmo-
»gen är mest van att räkna i r:gs. Jag tror derföre, att, om
»vi förkasta en R:dr r:gs såsom räkne-enhet, stor villervalla
»uppkommer och att, om man beslutar, det en R:dr skall bestå
»al 50 sk. sådant föranleder mera bråk vid de mindre under-
»afdelningarne.»
Öfrige i della Betänkande förekommande punkter blefvo här¬
efter, till följd af Ståndets beslut i 2:dra punkten, uppå derom
af Talmannen framställd proposition, jemväl till Utskottet åter¬
remitterade.
§ 3.
Föredrogos och godkändes Expcdilions-Ulskottels förslag till
nedannämnde underdåniga skrifvelser :
N--o 67, i anledning af år 1851 verkställd revision af Stats¬
verkets m. fl. fonders förvaltning;
N:o 68, angående ändring af gällande stadganden i fråga
om skyldighet att bygga och underhålla vägar och broar;
N:o '69, angående restitution af lönebevillning vid West¬
manlands och Jönköpings regementen samt Wermlands fält¬
jägare-regemente;
N:o 70, angående pensionsrätt å allmänna indragningsstaten
för guvernören å ön S:t Barthelemy, öfversten J. H. Haasum;
N:o 71, i fråga om Calmar Läns fördelning uti 2:ne Län;
N;o 72, angående förhöjning af de länsmännen tillkom¬
mande pensioner å allmänna indragningtstalen; samt
N:o 73, angående anslag till uppbyggande af ett kapell inom
Öfver-Torneå socken, m. m.
Ö8d
Den y 2
§ 6.
Vid förnyad föredragning af Konstilulions-Ulskollels Me¬
morial N:o 11, med förslag till ändring af åtskilliga stadganden
i Regerings-Formen och Riksdags-Ordningen, i afseende på be¬
handlingen af en del Regerings-ärenden, begärde, sedan Herr
Ekholms afgifna, Memorialet vidfogade, reservation blifvit upp¬
läst, följande Ledamöter ordet och yttrade:
Bengt Gudmundsson från Hallands Län, skriftligen, sålunda:
»Det ifrågavarande förslaget till en ny inrättning, under
namn af Regerings-rätt, är af en ganska betänklig natur.
Man kan icke förneka, att största antalet af hvad som
kan kallas »enskilda besvärsmål» icke borde tillhöra Kongl.
Maj:ts afgörande, i egenskap af Rikets Styresman; således icke
heller belasta Stats-departements-chefernes eller rättare de så
kallade ministrarnes föredragning; och den klagan, som nu der¬
öfver föres, visar huru rätt de män hade, som varnade mot
Allmänna Reredningens borttagande, der just dylika ärenden
bereddes och man åtminstone bade protokollerna underkastade
offentlighet. Den inrättningen var nyttig, så länge den till¬
sattes med duglige män och hördes; den förföll, då regeringen
fann sig besvärad af desses sjelfständighet och gjorde platserna
till en pensions-inrättning.
Nu vill man hjelpa saken genom en ny embetsmyndighet;
men hvilka garantier erbjudas för dennas verksamhet? Följer
man motiverna i Utskottets Utlåtande, så finner man sådana
garantier föga påtänkta; granskar man förslagets ordställning,
finnas de ännu mindre; och man nödgas fråga sig, icke endast
hvilka de ärenden rätteligen äro, som den föreslagna Regerings¬
rätten skulle handlägga, utan äfven huru de skola behandlas
och huruvida de för embetenas tillsättande föreslagna vilkor
lemna någon säkerhet för ärendenas rättsenliga och opartiska
afgörande? Vi hafva här åter det fall, då man vill att i
Grundlag skall bestämmas allmän föreskrift om nya lagar och
inrättningar, hvilka alldeles kunna komma att förändra de
redan i Grundlagarna stadfästade, utan att nationens represen¬
tanter, då de derom skola besluta, känna huru de nya stadgar,
som utlofvas, komma att i verkligheten se ut. Detta är dock
allt för vigtigt, för att kunna förbises af någon, som känner
sin pligt att bevaka allmän rätt. Då man i detta afseende,
likasom i andra, på denna tid, skådar ifvern att göra bero¬
ende af tre Stånds beslut, i vanlig lagstiftningsväg, hvad som
eljest erfordrar i grundlagsväg alla fyra Ståndens, nödgas man
fråga: »Hvilket Stånds rätt kommer här att undertryckas?
hvilket Stånds röst är det som besvärar? hvilket Stånd bör
Unn / 2 Juli.
585
mest frukta för förändringen?» Jag (einnar till enhvar i delta
Stånd att bestämma svaret!
Nu klagar visserligen mången öfver besvärsmålens be¬
handling af Regeringen — man finnér den ibland ofullständig,
förhastad, måhända ofta orättvis, ja, möjligen partisk. Men
folket tror åtminstone, att dess så kallade representanter hafva
i 107:de §:n Regerings-Formen en makt sig lemnad att förmå
Departements-cheferne till oväld, nit och drift. Enligt Utskot¬
tets förslag, skulle Regerings-råden endast om de »uppenbar¬
ligen handlat mot gällande lagar och författningar» kunna stäl¬
las för Riks-rält — och denna rätt utgöres, på några få Le¬
damöter när, af idel embetsman. Jag vädjar då till enhvar
om ej sjelfva Regerings-rätten skulle blifva spetsen af den byrå¬
kratiska hierarki, hvilken i århundraden ådragit landet olyc¬
kan af ett alltför ensidigt och mäktigt embetsmanna-välde?
Då jag i förslaget saknar det vilkor, sorn i jemförelse
med tillsättningen af Högsta Domstolens Ledamöter borde fin¬
nas, att Regerings-rätten borde tillsättas af sådane män, »hvilka
fullgjort hvad författningarne föreskrifva dem, som uti Rikets
domare — eller civile — embeten må nyttjas, samt i sådane
värf ådagalagt insigt, erfarenhet ooh redlighet»; då jag således
ej anser de af Utskottet i det afseendet nyttjade allmänna orda¬
lag betryggande, samt militärer och prester icke måtte vara
användbara till ifrågavarande platser; då vidare Utskottet be¬
stämdt förklarat sig emot, att Rikets Ständer skulle genom
sin Opinions-nämnd få utöfva ringaste inflytelse på Regerings¬
rättens personal, eller utöfva någon moralisk kontroll, sådan
som 107:de §:n åsyftar i afseende till Stats-rådet; då derjemte
Utskottet icke vid foga t förslag till sådant stadgande i tryck-
frihets-förordningen, att Regerings-rättens protokoller kunna
underkastas offentlighet: så förena sig bär så mänga omstän¬
digheter, att göra förslaget oantagligt, att jag förmodar detta
Riks-stånd icke vill låta ett sådant förslag hvila till afgörande
vid nästa Riksdag, såsom elt bevis på mindre omsorg vid
denna, för lagstiftningens förbättrande.
Mycket mera vore visserligen alt säga om denna sak, så¬
som det besynnerliga, alt ärendena skola beredas af Departe-
ments-chefens underordnade, — således kunna i departemen¬
ten fördröjas — fastän han ej har beslutanderätt vid afgöran-
det; äfvensom, att i den nya redaklionen af §:n 18 uteslu¬
tits ur gamla det vigtiga ordet »upptaga» ansökningar, att Ko¬
nungen må bryta dom m. m. och endast ordet afgöra bibe¬
hållits. Jag vill här dock endast tillägga: att nuvarande tid
icke synes vara lämplig för sådana slags nyheter, som Utskot¬
tet vill införa, emedan vida större och vigtigare förbättringar
586
)en i 2 Juli.
behöfvas i liela statsskicket, innan man kan vänta något godt
af dylika nya inrättningar. Så måste först sjelfva den ekonomi¬
ska lagstiftningen få en större bestämdhet och ordning, äfvensom
polislagstiftningen. Länsstyrelser, stiftsstyrelser, kollegier, tarfva
en betydlig reform och kommunalväsendet en vida större ut¬
sträckning. Först sedan allt detta uppnåtts kan man befria
den inför nationen ansvariga Regeringspersonalen från de bör¬
dor, som hennes egen underlåtenhet att befordra reformerna
med hvar stund göra svårare. Det är sjelfva denna påtryckning,
som skall tvinga Regeringen att en gång tänka på landets och
folkets bästa ; och det är från henne man bör fordra försla¬
gens uppgörande till dylika förbättringar. Befriar man henne
från bördan, så leinnar man henne fri från omsorgerna; och för
att ej vålla en ökad sorglöshet, afsiår jag hela förslaget och
anser att detta Riks-stånd, såsom sin gemensamma tanka bör
återförvisa detsamma till Utskottet med förklarande: att
(örslaget hvarken är nödigt eller »nyttigt».
Häruti instämde David Andersson från Hallands, Holm,
Olof Johansson oell Sundholm från Stockholms, Petter Gabriels¬
son från Kronobergs, Pehr Erik Andersson från Westerås,
Bäckström från Norrbottens, Lagergren från Gottlands, Rudberg
och Mäns Pehrsson från Calmar, Lekberg, Jöns Erik Ersson
och Daniel Danielsson från Orebro, Gabriel Andersson från Elfs¬
borgs, Lars Andersson från Gefleborgs, Johannes Nilsson från
Malmöhus, Jonas Christoffersson från Wermlands samt Lars
Rasmusson och Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län,
med tlere Ledamöter.
Petter Jönsson: »Bengt Gudmundsson har förklarat sig anse
det ifrågavarande förslaget hvarken nödigt eller nyttigt, utan
tvertom vådligt, och jag instämmer till alla delar deruti, ty
jag anser, att införandet af en Regeringsrätt skulle vara högst
olyckligt, och att den skulle bidraga a-tt lossa på det förtro¬
ende, som folket nu har till sin Konung. Om Kongl. Maj:ts
tid är för mycket upptagen, skulle väl olägenheterna deraf
kunna bättre a Ihjel pas, genom tillsättande af ett förökadt antal
biträden åt Stats-råderna, än genom inrättande af en s. k. Re-
gerings-rätt, sorn skulle stå bredvid Konungens sida och af¬
döma besvärsmålen. Det skulle för folket vara ganska smärt¬
samt att veta, det deras besvär icke framläggas för Kongl.
Maj:t, utan komma att bero af Uegerings-råden, ty jag vet,
att folkets förtroende tili Kongl. Maj:ts domar och utslag är
oftast mera värdt, än hela den sak, hvarom tvistas, och att de
äro belåtna, äfven om de tappa saken, blott de veta, att den
blifvit af Kongl. Majit pröfvad.»
Häruti instämde Erik Larsson och Jon Hansson från We-
Den 12 Juli.
587
ster-Norrlands, Johannes Nilsson och Olaus Börjesson från Gö¬
theborgs och Bohus, samt Erih Ersson, Jan Andersson, Anders
Ersson och Pehr Olsson från Stora Kopparbergs Län, jemte
flere Ståndets Ledamöter.
Henrik Andersson från Orebro Län: »Redan vid 18J0 års
Riksdag blef en motion vackt i samina syftning, som nu ifråga¬
varande förslag innehåller, men blef då af Konstitutions-Ut-
skottet underkänd, efter en lång och vidlyftig diskussion, un¬
der hvilken jag blef öfvertygad derom, att en Regerings-rätt
skulle vara icke allenast obehöflig, utan till och med skadlig.
Af sådan anledning instämmer jag nu uti hvad Bengt Gud¬
mundsson anfört och afslår detta memorial.»
Nils Andersson från Skåne instämde.
Sahlström: »Såsom Slåndet af Memorialet finner, hafva
alla dess i Konstitutions-Utskottets öfverläggning i denna frågas
behandling deltagande Ledamöter förenat sig uti den af Herr
Borgmästaren Ekholm afgifna reservation, och då jag efter den
utredning Bengt Gudmundsson och Petter Jönsson lemnat, hört
Ståndsbrödernes mening i allmänhet, är det öfverflödigt att
vidlyftigt orda i denna fråga. Reservanterne hafva ock utgått
från den synpunkten, att, om Regeringen icke vore så ange¬
lägen att draga alla möjliga mål och ärenden under sin pröf¬
ning, någon förstärkning icke varit behöflig, hvaremot dess tid
nu onödigt förspilles och blifver otillräcklig. I)å man vet, att
denna fråga med mycken begärlighet omfattas af vissa Stånd,
är det ock möjligt, att ifrågavarande Memorial varder af 2:ne
Riks-Stånd antaget, men reservanterne hafva trott olägenheten
kunna afhjelpas antingen derigenom, att de konsultativa Stats¬
rådens antal ökas, eller ock att granskningen af förekommande
frågor öfverlemnades åt ökade divisioner i Högsta Domstolen.
Denna reservanternes mening vann icke bifall hos pluraliteten,
hvars afsigt dermed jag icke känner, derest meningen icke
möjligtvis .må vara den alt undandraga folket den pröfnings-
rätt, som de hittills haft och äfven hädanefter vilja hos Kongl.
Majit hafva förvarad, samt på sådant sätt åstadkomma ovilja
mellan Konung och undersåter. Jag behöfver icke tillstyrka
någon annan åtgärd, än den, som här redan blifvit föreslagen,
eller att Memorialet bör, såsom hvarken nödigt eller nyttigt,
afslås, ty i annat fall kunde man tro, att Bonde-Ståndet icke
inser det verkligen fina, som ligger i saken, men det behöf¬
ver man icke frukta. Jag instämmer till alla delar med Bengt
Gudmundsson, men har ändock velat hafva de motiver, som
icke finnas i reservationerna, anförda.»
Häruti hördes instämma Olof Olofsson och Anders Jons¬
son från Westerås, Sundberg och Lindström från Westerbot-
588
Den 1 3 Juli.
tens, Lars Guslaf Andersson från Elfsborgs och Sandstedt frän
Jönköpiugs Län, jemte flere Ståndets Ledamöter.
Förre Talmannen Nili Pehrsson: »Äfven jag hörer till
dem, som anse Utskottets ifrågavarande förslag oantagligt, och
skulle för denna min åsigt kunna framlägga ännu flera skäl,
men jag inskränker mig nu till att instämma uti hvad före¬
gående Talare yttrat, att förslaget hvarken är nödigt eller
nyttigt.»
Vice Talmannen Svanling, Anders Jonston från Skaraborgs,
Pehr Nilsson från Malmöhus, Håkan Pellersson från Blekinge
och Jan Andersson från Stora Kopparbergs Län instämde.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Jag
tillstyrker afslag på de grunder, Pengt Gudmundsson uti sitt
skriftliga anförande uppgifvit.»
Medin från Kronobergs Län: »Sedan jag begärt ordet
har dels Pengt Gudmundssons anförande blifvit uppläst, dels
flere Ledamöter yttrat sig i denna fråga. För min del tror
jag, lika med dem, det hvarken vara nyttigt eller nödvändigt
att inrätta en Regerings-rätt, ty en besynnerlig tanke skulle
sannolikt uppstå hos folket, om Kongl. Maj:t sålunda skulle
skiljas från ärendena. Huru mången gång inträffar det icke,
att kommittenterne sända handlingar och ansökningar till sina
Riksdagslullmäktige, (ör att öfverlämnäs, icke lill vederbörande
embetsverk, utan direkte till Kongl. Majit; men om detta för¬
slag nu vinner framgång, skulle Kongl. Majit, om en person
till honom framkomme med klagomål, kunna svara, att han
icke kunde taga någon befattning dermed. Jag anser förslaget
mindre välbetänkt och förenar mig uti hvad Pengt Gudmunds¬
son anfört.»
Sundholm från Stockholms Län instämde.
Erik Ersson från Stora Kopparbergs Län: »Sedan så
många Ledamöter yttrat sig för alslag, instämmer jag med dem,
ty jag anser det föreslagna vara hvarken nyttigt eller nöd¬
vändigt.»
Petter Mårtensson afstod och förenade sig uti hvad Pengt
Gudmundsson andragit.
Nils Nilsson från Wermland: »Lika med föregående Talare,
sorn nästan enhälligt uttalat sitt ogillande, anser jag Utskotlets
förslag icke allenast icke nyttigt, utan skadligt, samt så omoget,
att det icke bör antagas; hvarföre jag instämmer uti hvad Pengt
Gudmundsson yttrat.»
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Då icke någon Leda-
Den 12 Juli.
589
mot yttrat sig för bifall till detta förslag, inskränker jag mig
till att instämma med dem, som yrkat afslag i detsamma, så¬
som hvarken nyttigt eller nödvändigt.»
Nils Svensson från Skåne: »Då jag anser det vara min
skyldighet, alt i denna fråga gifva min åsigt tillkänna, så in¬
stämmer jag uti hvad Bengt Gudmundsson andragit.»
Lars Mattsson från Upsala Län instämde.
Ola Månsson: »Då jag förenar mig med dem, som yrkat
afslag, gör jag det icke på den grund, att jag tilltror mig kunna
bedöma, huruvida Utskottets förslag är nyttigt eller nödvändigt,
ty derom eger jag icke tillräcklig sakkännedom; men jag har
trott, att, om så vore, hade förslag derom bordt utgå från Re¬
geringen och icke från Ständerne.»
Häruti instämde Olof Johansson från Stockholms Län.
Sedan diskussionen förklarats slutad och Talmannens proposi¬
tion på antagande af Utskottets ifrågavarande Memorial till
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag blifvit med Nej
besvarad, beslöt Ståndet, under förklarande såsom sin gemen¬
samma tanka, ali det ansåg de föreslagna förändringarne vara
hvarken nödige eller nylligc, att till KonslUulions-Utskottet åter¬
remittera nämnde Memorial.
§
Föredrogs ånyo Konstitutions-Ulskottels, den i:ste i denna
månad bordlagda, Memorial till Rikets Ständer ' N:o 12, med
förslag till ändring i 28:de §:n Regerings-Formen; och yttrade
dervid:
Bengt Gudmundsson från Hallands Län skriftligen sålunda:
»Detta förslag, nyligen af Rikets Ständer förkastadt, synes
hvarken vara väl begrundadt, eller väl redigeradt. Det kan
medgifvas, alt nyttan af skicklige utländske mäns användande
för undervisning i slöjder och sköna konster kunde föranleda
önskan, att religionen icke må vara ett hinder derför; men att
utsträcka detta till lärareplatser vid universiteterna i filosofiska
och medicinska fakulteterna, anser jag hvarken vara nödigt
eller nyttigt, då den rena evangeliska läran är så pass utbredd
i verlden, att, derest några utländske män verkligen behöfva
i brist af inländske lärare eftersökas, sådane nog kunna finnas.
Jag föreslår, att förslaget med denna förklaring, såsom Ståndets
gemensamma tanka, återförvisas.»
Häruti förenade sig David Andersson och Anders Nilsson
från Hallands, Belter Mårtensson från Jönköpings, Bergström,
Anders Ersson, Erik Ersson och Erik Jansson från Stora Köp-
590
Uen ii Juli.
parbergs, Nils Andersson från Christianstads, Olaus Börjesson
från Götheborgs och Bohus, samt Daniel Danielsson från Öre¬
bro Län.
Ola Månsson: »Jag förstår icke, hvarföre man vill sätta
sig emot Utskottets ifrågavarande förslag. För min del anser
jag det vara l:o mera politiskt klokt att antaga detta förslag
bvilande lill grundlagsenlig behandling å nästa Riksdag samt
under tiden stadga sitt omdöme; och 2:o alldeles opolitiskt att
icke tillegna sig män af utmärkt skicklighet. Erfarenheten vi¬
sar oss emellertid, att andra civiliserade länder tillegnat sig
sådana, och följden deraf har blifvit den, att de kommit till
än större civilisation. Då förslaget innehåller, att »till lärare¬
beställningar vid universiteterna, med undantag af de theologiska
och juridiska, samt till läkarebeställningar och öfriga tjenster
vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst,
äfvensom till läkarebefattningar, eger Konungen utnämna äf¬
ven bekännare af annan troslära, än den rena evangeliska;
men till theologiska och juridiska lärare vid universiteterna
samt i öfrigt till civile embetsman inom riket och till domare
må sådane män endast nämnas, som äro af den rena evangeliska
läran», finnér jag icke någon fara uti att antaga detsamma, helst
man icke bör tro Kongl. Maj:t så illa, att han icke skulle ur¬
skilja, huruvida de personer, som i landet intagas, äro nyttiga,
eller icke. Jag vill, på sådana .grunder, antaga detta förslag
bvilande till nästa Riksdag.»
Pehr Erik Andersson från Westerås Län instämde.
Peder Jönsson : »Jag instämmer till alla delar med Bengt
Gudmundsson, icke derföre, att jag tror Kongl. Majit vilja handla
så illa, att han skulle till sådana platser, som nu i fråga äro,
befordra andra personer, än sådane, med hvilka man kan och
bör vara belåten, men vi veta icke, hvad regering vi i en
framtid kunna få. Jag tror icke, att vi äro i ett så stort be-
behof af upplyste män, att vi behöfva införskrifva utländske
män af hedningar eller villfarande läror. Då jag emellertid
håller före, att sådane män, äfven om de icke bekläda lärare¬
platser, kunna inverka på landets inbyggare och isynnerhet på
dem, med hvilka de stå i daglig beröring, instämmer jag, så¬
som jag ofvan sagt, med Bengt Gudmundsson.»
Guslaf Nilsson från Calmar Län instämde.
Sahlström: »Likasom Ståndets öfrige Ledamöter af Utskot¬
tet, har jag, för min del, trott, att detta förslag skulle kunna
utan farhåga antagas hvilande till nästa Riksdag, ty ehuru ve¬
tenskaperna i vårt land äro på hög ståndpunkt, böra de dock
)en 12 Juli.
591
underhjelpa* och förkofras. Det är endast män af sällsynt
skicklighet, som här äro i fråga, och då Kongl. \laj:t ensam
kommer att bestämma, hvilken eller hvilka höra. hugnas med
anställning i statens tjenst, tror jag denna reform, om den an-
tages, blifva af mycken och genomgripande nytta. Man har
har uttalat fruktan för irrläror, men det är alldeles origtigt,
ty det lärer väl aldrig inträffa, att en man af utmärkt förtjenst
och sällsynt skicklighet gör sig till religions-apostel, utan han
egnar sig helt och hållet åt sin vetenskap. Då motviljan emot
detta förslag egentligen visat sig hos Ledamöterne af de 2:ne
första Riks-Stånden, tror jag, att vi icke böra motsätta oss det¬
samma, ty det vore illiberalt att i lindan qväfva ett förslag af
så oskyldigt och rent syfte, som det förevarande.»
Härut i instämde Pehr Bengtsson från Calmar, Johan Pehrs¬
son från Upsala, Carl Ersson från Westerås, Falk från Skara¬
borgs, förre vice Talmannen Pehr Eriksson från Wermlands,
Hullman från Orebro och Dahlgren från Elfsborgs Län.
Sedan herr biskop Fahlcrantz^ emot Utskottets förslag af-
gifna reservation, på begäran af Lars Larsson från Elfsborgs
Län, blifvit uppläst, yttrade denne sistnämnde:
»Jag får förklara, att jag icke vill ingå uti besvarande
af de specialiteter och utbredningar, hvilka bär blifvit gjorda
såsom förord för Utskottets förslag; men då jag anser den nyss
upplästa, vetenskapliga och på sakkännedom grundade reserva¬
tionen fullkomligt hafva utredt sakens beskaffenhet och afväpnat
allt, som blifvit yttradt till stöd för förslaget, yrkar jag för¬
kastande af nämnde förslag.»
Häruti förenade sig Jan Andersson från Stora Kopparbergs,
Bäckström från Norrbottens, Johan Peller Andreasson och Ga¬
briel Andersson från Elfsborgs samt Johan Johansson och Anders
Jonsson från Östergöthlands Län.
Nils Svensson från Skåne: »Att till Kongl. Maj:t öfver¬
lemna rättigheten att tillsätta utländske, i vetenskaper och
slöjder utmärkt skicklige, män, anser jag icke vara vådligt, ty
vi hafva exempel på andra länder, att de tillegna sig hvaran¬
dras snillen och personer med ovanlig eller särdeles framstående
förmåga. Jag godkänner således Utskottets ifrågavarande förslag.»
Anders Jonsson från Skaraborgs Län instämde.
Medin: »Jag vill icke underkänna Utskottets goda syfte
och skulle gerna hafva biträdt förslaget, derest jag icke hyste
en annan farhåga. När frågan om utländske mäns bosättning
i Riket sednast förevar inom detta Stånd, gaf jag tillkänna den
farhåga, som jag derföre hyste och jag måste medgifva, att,
592
Deri i 2 Juli.
om Kongl. Maj:t skulle ega rätt att till platser, som här äro i
fråga, antaga utländske män af annan trosbekännelse, än den
evangeliska läran, det skulle utöfva ett menligt inflytande på
lärjungarne och bidraga dertill, att den evangeliska läran skulle
blifva mindre värderad. Jag instämmer således uti hvad Bengt
Gudmundsson anfört och afslår Utskottets ifrågavarande förslag.»
Lurs Mattsson från Upsala, Erik Larsson och Jon Hans¬
son från Wester-Norrlands, Sandberg från Westerbottens, La¬
gergren från Gottlands och Pehr Olsson från Stora Kopparbergs
Län instämde.
David Andersson från Hallands Län: »Jag har förut in¬
stämt med Bengt Gudmundsson och har sedermera blifvit före¬
kommen af Lars Larsson. Jag är mycket rädd att vidröra
Grundlagen till förändring, jag, med den obetydliga kän¬
nedom, jag eger, vet, att emedan de på sednare tider vid¬
tagna förändringarne icke ländt detta Stånd till särdeles fördel.
Om någon förändring varit i fråga, som gagnat oss, har den
icke gått igenom, men då den gällt andra Stånd och deras in¬
teresse!] har man nog vunnit sitt syfte. Jag fäster mig icke
så mycket vid den ena eller andra sidans mening eller från
hvilket Stånd reservationerna blifvit afgifna, utan jag anser
herr biskop Fahlcrantz’s reservation innefatta sådana skäl, som
icke kunna jäfvas. Det skulle väl kunna sägas, att det vore
likgiltigt, om detta förslag antoges hvilande till nästa Riksdag;
men roan har sett, att vid Riksdagarnes början opinioner bilda
sig, som bearbeta och genomdrifva de mål och ärender, som
de anse böra hafva framgång, och förhållandet kunde blifva
sådant äfven i denna fråga. När jag således anser detta för¬
slag hvarken nyttigt eller nödigt, yrkar jag afslag.»
Häruti instämde Erik Ersson och Lars Andersson från Gefle¬
borgs, Johan Johansson och Daniel Danilsson från Orebro samt
Rudberg och Gustaf Nilsson från Calmar Län m. fl.
Bengt Gudmundsson: »Alt antaga ifrågavarande förslag
hvilande till nästa Riksdag, ser jag på förhand vara detsamma,
som att afslå det. Det är icke något nytt detta förslag, ty vi
komma ganska väl ihåg, att det i början af Riksdagen var före¬
mål lör våra öfverläggningar, men blef då afslaget; hvarlöre
jag tror det vara rättast, att, i konseqvens med vårt förra be¬
slut och om vi icke vilja sjelfve gifva oss dementi, återförvisa
frågan till Utskottet. Mig synes det, såsom ock flere Talare
här påpekat samt reservationerna för öfrigt innehålla, vara min¬
dre välbetänkt att antaga detta förslag till Lag, ty vi vete
nu hvad vi hafva, men vi känne icke hvad vi få, om vi lemna
utlänningar fritt fält i vårt land. Jag har visserligen förlro-
Den 12 Juli.
593
ende lill Kongl. Maj:ts urskiljning alt antaga endast duglige
nian, men jag tror, att sådana nog finnas bland Evangeliska
lärans bekännare, ulan att man behöfver söka dem bland an¬
dra irosförvandter. Man äflas 1111 för antagande af ett förslag,
hvarigenom utlänningar skola naturaliseras, och man vill till
och med antaga såsom lärare vid Akademierna främmande re-
ligionsbekännare, äfven om de äro af villfarande läror, men
man besinnar icke hvad följden skulle blifva, om våra ynglin¬
gar skulle bibringas villfarande lärosatser. Jag undrar icke att
man vill förskaffa stora rättigheter åt judar och utlänningar,
då man ser huru emigrationen från vårt fädernesland årligen
tilltager, skatterna ökas och fosterlandskärleken synes aftaga.
Jag vidhålier mitt anförande och afslår detta förslag, såsom
varande hvarken nyttigt eller nödvändigt.»
Lars Matisson och Jan Enson från Upsala samt Lars Ras¬
misson från Götheborgs och Bohus Län instämde.
Förre Talmannen Nils Pehrsson; »Då jag lika mycket,
som någon annan, respekterar andras åsigter, tvekar jag icke,
att i denna fråga uttala min mening, äfven om den står i strid
mot Utskottets förslag. Min farhåga att antaga nämnde förslag,
grundar sig på den kännedom, jag eger derom, att akademiska
lärare utöfva stort inflytande på lärjungarnes religion, hvarföre
och enär vi hafva en Slats-kyrka, som ännu är beståndande,
jag anser detta förslag vara hvarken nödigt eller nyttigt och
således böra afslås.»
Häruti förenade sig Tobias Lind och Erik Christensson från
Götheborgs och Bohus, Lindström från Westerbottens, Pehr
Mattsson och Sahlén från Wester-Norrlands samt Lars Gustaf
Andersson från Elfsborgs Län, jemte flere af Ståndets Leda¬
möter.»
Hans Pehrsson från Gefleborgs Län: »Utan att hysa det
minsta misstroende till Kongl. Maj:ts pröfning, anser jag dock,
att vi icke inom vårt eget fädernesland äro i sådan saknad af
skicklige vetenskapsmän, att vi behöfva införskrifva utländska,
ty vi bafve ju sett, att flere Svenske vetenskapsmän rest ut
till främmande land och der såsom sådane gjort god lycka.
Jag tror Sverige kunna uppvisa infödde vetenskapsmän, sorn
kunna täfla med de utländska, hvarpå jag vill såsom exempel
anföra professor Berzelius, och då jag icke kan göra mig reda
för behofvet af den föreslagna förändringen, får jag, utan att
derföre vara eller anses vara intolerant, på grund al de betänk¬
ligheter, herr biskop Fahlcrantz uti sin reservation anfört, in-
Honde-St. Prat. vid Iliksd. 1853—1854. F. 35t
594
Dc/i 12 Juli.
stämma med de Talare, som åberopat den och ogilla det ifråga¬
varande förslaget.»
Nils Nilsson från Wermland: »Lika med förre Talman¬
nen Nils Pehrsson, kan jag icke gilla detta förslag, ly den före¬
slagna förändringen är alldeles obehöflig, enär vårt fädernes¬
land i många grenar bar lika goda vetenskapsmän, som utlan¬
det någonsin kan erbjuda oss. Jag yrkar alltså, på grund af
Herr Biskop Fahlcrantz s reservation, ogillande af lörslaget.»
Anders Pehrsson från Jönköpings Län instämde.
Ola Månsson; »En värd Talare har sagt sig respektera
andras åsigter, och så gör äfven jag, ty jag kan aldrig ogilla,
att hvar och en uttalar sin öfvertygelse; men jag har trott,
att nuvarande Rikets Ständer icke böra anse sig klokare, än
de kommande, samt att man nu borde uttala sitt omdöme,
men öfverlemna åt nästkommande Rikets Ständer att i frågan
besluta. Ett sådant handlingssätt har jag ansett vara klokare,
än att nu genast kasta frågan öfver bord. I öfverensstämmelse
med hvad jag förut yllrat, gillar jag Utskottets förslag, ty jag
anser det vara nyttigt för fäderneslandet, hvilket jag älskar
lika högt, som någon annan både inom och utom delta Stånd,
samt ryggar icke tillbaka för att göra eller tillstyrka de grund¬
lagsförändringar, hvilka jag anser nyttiga. Man har uppgifvit
att Sverige haft vetenskapsmän, som utmärkt sig framför an¬
dra länders och i utlandet gjort god lycka; men då jag måste
erkänna sannfärdigheten af denna -uppgift, torde jag dervid få
anmärka, att dessa vetenskapsmän utmärkt sig endast i vissa
vetenskapsgrenar. Vi måste väl erkänna att civilisationen kom¬
mit till oss från andra länder, af hvilken anledning och då man
dels erkänner, att Svenske vetenskapsmän fått anställning i ut¬
landet, dels ock man kan vara öfvertygad, att Kongl. Maj.t
icke tillegnar sig utländske män, derest han icke anser det
nödigt och deras kunskapsmått är mycket öfverlägset. Då bär
är fråga endast om skön konst och medicin m. m., men icke
om theologer och jurister, kan jag icke gilla de här uttalade
farhågor och önskar att detta anförande måtte för min räkning
i protokollet inflyta.»
Sahlström: »I)å så många här uppträdt emot det ifråga¬
varande förslaget, har jag begärt ordet dels för att förklara, att
Bonde-Ståndets Ledamöter inom Konstitufions-Utskottet icke
gjort anspråk på ofelbarhet i sitt bedömande, dels ock för att
tillkännagifva, det jag anser Herr Biskop Fahlcrantz's reserva¬
tion smaka något af presterlig skråanda. Då jag emellertid
icke har förhoppning om detta förslags framgång, är det icke
Den 12 Juli.
595
värdt att i denna fråga spilla många ord, utan det torde vara
bäst att lemna saken åt sitt öde.»
Häruti instämde-Hultman från Orebro, Pehr Nilsson från
Malmöhus oell Johan Peller Danielsson från Calmar Län.»
Petter Jönsson: »Jag vill bedja Konstitutions-Utskottets
Ledamöter med tålamod upptaga de anmärkningar, som emot
deras förslag framställas, ty vi äro alla, ehvad Utskott vi må
tillhöra, vana att få bannor. Nu har jag med uppmärksam¬
het af hört diskussionen i denna fråga och derunder tyckt mig
finna det gamla ordspråket: »deraf hjerta t är fullt deraf talar
mumien» besannas. Den, som imellertid ilar aktning för reli¬
gionen, är icke likgiltig (ör hvem han får till lärare för sina
barn, ty det heter i skriften: »Söker först efter Guds räke och
Hans rättfärdighet, så (aller eder sedan allt detta tiineliga
till»; hvarföre jag vidblifver min förut uttalade öfvertygelse,
att ifrågavarande förslag icke allenast icke är nyttigt, utan i
högsta måtto skadligt.»
Lars Larsson: »[ anledning deraf, att en värd Talare stämp¬
lat Herr biskop Fahlcrantz's reservation såsom bevis på »pre-
sterlig skråanda», får jag, såsom försvar för reservationen, för¬
klara, att densamma, sedd från den sida, jag den uppfattat,
icke har ens den ringaste anstrykning af sådan skråanda, att
den derför bör förkastas. All skråanda, den må visa sig hos
prester eller lekmän, högaktar jag, då den utgår från ren källa
och menniskans religiösa lif i samband med vetenskaper sätter
jag långt framför den ultra-liberalism, som nu börjat göra sig
gällande; hvarföre jag fortfar att påyrka afslag.»
Bergström från Stora Kopparbergs Län instämde.
Efter det diskussionen förklarats fulländad och Talmannens
proposition på antagande af detta memorial till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag, blifvit med Nej besvarad, beslöt
Ståndet, uppå förnyad proposition, att, såsom sin gemensamma
tanka, förklara, att det ansåg den föreslagna förändringen vara
hvarken nödig eller nyttig, hvarföre den till Konstitutions-Utskot-
tet åter hänvisades.
Emot detta beslut reserverade sig Ola Månsson från Chri¬
stianstads och Carl Ersson från Westerås Län.
§ 8.
Vid skedd föredragning antogos att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästkommande lagtima Riksdag Konstitutions¬
utskottets nedannämnde Memorial:
Dett i 2 Juli.
A:o 13, med förslag till ändring af 52:dra §:n Regerings-»
Formen och 24:de § n Riksdags-Ordningen, angående tillförord¬
nandet af Bonde-Ståndets Sekreterare;
i\':o 13, med förslag till ändring af fl:le och ISrde §§:rna
i Riksdags-Ordningen, angående förrättande af Riksdagsmanna¬
val för Bonde-Ståndet, detta likväl sedan ett af Iltngt Gud¬
mundsson ingifvet, så lydande anförande blifvit uppläst:
»Det kan väl medgifvas, att det numera är för allmogens
valfrihet likgiltigt om valförrättaren är frälse eller ofrälse man,
ty embetsmannanaluren är, i följd af ilen nu för tiden lik¬
artade bildningen hos embetsklassen, densamma, och allmogen
har äfven utbildat sig till en så väl behöflig sjelfständighet;
men jag anser det vara af nödvändighet, alt om man ock med-
gifver den föreslagna förändringen i första momentet, likväl icke
det andra momentet i § 11 bör borttagas. Det kan nemligen
hända, att genom dödsfall, sjukdom, eller annat ögonblickligt
hinder, domhafvande måste förordnas; och om Hof-Rätterna ej
fått känedom i tid om Riksdags-kallelsen, kan dröjsmål onödigt
uppstå. Jag anser, att Ståndet borde såsom sin gemensamma
tanka förklara: att 2:dra momentet i § 11 bör bibehållas.»
1V.-o IS, med förslag lill ändring i 59:de §:n Riksdags¬
ordningen, angående val af Ordförande i Utskott och andra
Rikets Ständers delegationer.
§ 9.
Då nu ånyo föredrogs Konslitutions-Utslcottets den l:ste i
denna månad bordlagda, Memorial N:o 16, med förslag till ändring
i 69:de §:n Regerings-Formen, angående behandlingen af Stats¬
utskottets Betänkanden i vissa frågor, uppstod diskussion, un¬
der hvilken följande Ledamöter yttrade:
Bengt Gudmundtson från Hallands Län, skriftligen sålunda:
»Det kan visserligen icke nekas, att det nu mera öfvergått till
bruk, att icke följa 69:de §:ns föreskrift, angående sättet för
beredandet af de deruti afhandlade Riksdagsfrågor; och jag vill
ej neka, att då en lag icke följes, den bör förändras. Men jag
anser, att i det derom nu ifrågaställa förslag, liksom i det i
enahanda syftning från förra Riksdagen hvilande och af Ronde-
Ståndet redan förkastade förslaget, finnes en vidsträcktare be¬
tydelse, än man öppet vill gifva det och erkänna. Hvarken
det förra, eller det nu afgifna redaktions-förslaget uppfyller
Grundlagens tydliga syftning i det ännu qvarstående stadgan¬
det, att ett Stånds mening, angående Statsregleringen, Bevill-
ningens hela belopp, eller Riksgälds-kontorets angelägenheter,
Den / °2 Juli.
597
aldrig må kunna undertryckas, utom i det fall, att tre Stånd
blifvit fullkomligt ense om samma beslut.
Vi hafva sett, luiru man t. ex. tolkat anslagsfrågor på det
sätt, alt då summan varit hos alla fyra, eller hos tre Stånd
olika, den lägsta anslags-summan ansetts icke kunna komma
under omröstning, emedan tre Stånd beviljat mera. Att detta
är orättvist, inses lätt deraf, att om t. ex. ett Stånd beviljat
vida mer än de andra, detta måste anses stå ensamt, i den
öfverskjutande delen, och således öfverskottet, såsom af tre
Stånd icke beviljadt, aldrig borde komma i fråga. Detta af-
hjelpes alldeles icke genom den föreslagna Grundlagsförändrin¬
gen, hvilken således är utan all egentlig nytta.
Men jag underställer tillika, huruvida det då kan anses
nödigt, att göra förändringar i de gamla föreskrifterna för Riks-
dagsärendernas behandling, då någonting nyttigt nytt derigenom
icke åstadkommes? Hvartill tjenar det, att nyttja andra ord,
då ingen verklig" ändring i sak säges vara i fråga. Vill man
åter upprigtigt afhjelpa bristen i nuvarande 69:de §:s stadgande,
så borde man blott borttaga dan aldrig följda föreskriften om
dcputationerna från Utskottet till Stånden; men fullständiggöra
den nu ofullständiga föreskriften om hvad som vid omröstnin¬
gen bör förekomma; ty nu nämnes endast om »ovilkorlig! an¬
tagande eller förkastande af hvad Utskottet tillstyrkt», ehuru
hvarje Stånds rätt att få sin mening upptagen borde betryggas.
Af dessa skäl anser jag mig böra rösta emot det nu afgifna
förslaget, såsom hvarken nyttigt eller nödigt; derest Ståndet
icke skulle vilja, såsom sina gemensamma tankar till Utskottet
hänvisa följande redaktions-förslag:
§:n 69. »Uppstå, antingen hos Rikets Ständers
»plena gemensamt, eller uti något af Riks-Stånden,
»betänkligheter att antaga hvad Stats-Utskottet till-
»styrkt, uti det, som rörer Statens reglerande, Be-
»villningens derefter lämpade bela belopp, eller hvad
-»till Riksgälds-kontorets utgifter och inkomster hö-
»rer, eller grunderna för Riksgälds-kontorets styrelse
»och förvaltning; då böra de skäl anföras, på hvilka
»sådana betänkligheter sig stödja, samt meddelas
»Stats-Utskottet, som derefter tager ärendet under
»ytterligare öfvervägande, och afyifver sitt utlåtande,
ni enlighet med 49: de §:n Riksdags-Ordningen. För-
»blifver något Stånd ändock vid den mening, det
»förut fattadt, afgöres saken efler tre Stånds beslut.
»Stadna Stånden i olika beslut, då skall Stats-Utskot-
»tet förökas med så många Ledamöter af Riks-
598
Den 12 Juli.
»Stånden, i vanlig ordning valde, att de blifva 30 af
»hvarje Stånd. Detta tå förstärkta Utskotts-Ledamö-
»ter rösta sedermera samfäldt, med slutna sedlar,
»till antagande eller förkastande af hvad Stats-Ut-
»skottet tillstyrkt, i de frågor hvarom Riks-Slånden
»varit af skiljaktiga tankar; samt i sednare fallet,
nom hvilka eller hvilket Stånds mening, som bör så-
nsom Rikets Ständers anses; kommande hvad de
»(lesia rösterna antagit, att gälla såsom Riksens
»Ständers beslut. Till undvikande af paria vola
»&c. &c., — — — — — — genast förstöras.»
Genom denna ordalydelse klefve allt käbbel om voterings¬
proposition i förstärkt Stats-Utskott undanröjdt; ty alla Stånds
mening komme under omröstning, och den, som vann för sig de
flesta rösterna biel ve gällande.»
Häruti förenade sig David Andersson från Hallands, Johan
Johansson och Daniel Danielsson från Orebro, Peller Mårtens¬
son från Jönköpings, Medin och Petter Gabrielsson från Krono¬
bergs, Sandberg och Olof Pehrsson från Westerbottens samt Gu¬
staf Nilsson från Calmar Län.
Ola Månsson .- »Så väl vid sednaste, som vid innevarande
Riksdag, har denna Grundlagsförändring blifvit för Rikets Stän¬
der framställd, men, begge gångerna, har Pengt Gudmundsson
sökt motverka denna önskvärda förändring, och Bonde-Ståndet
har mycket rigligt nappat på kroken. Det är underligt, att
Pengt Gudmundsson nu uti sin skrift anför, såsom skäl för af-
slag, just detsamma, som förut blifvit anfördt såsom motiv för
bifall. Grundlagens gamla stadgande, att saken afgöres i en¬
lighet med 3:ne Stånds sammanstämmande beslut, är ju äfven
här bibehållet, och om Riks-Stånden bevilja olika summor, kom¬
mer äfven det minsta beloppet under omröstning. Den förde¬
len vunnes dessutom genom antagande af detta förslag, att Siats-
Utskottets Utlåtanden komme att behandlas på samma sätt, som
andra Utskolts-betänkanden, d. v. s. man kunde bifalla, åter¬
remittera eller afslå desamma, äfven vid första föredragningen.
Det vore opolitiskt och oklokt alt afslå hvad här blifvit fram-
stäldt, och det skulle förundra mig, om Bonde-Ståndet, som
flera gånger önskat att afslå Stats-Utskottets afgifna Utlåtanden,
men icke kunnat, i strid emot 69:de §:n Regerings-Formen,
fatta sådant beslut, nu skulle sätta sig emot att antaga detta
förslag att hvila till nästa Riksdag.»
Häruti instämde Hullman och Jöns Erik Ersson från Ore¬
bro, Nils Svensson från Christianstads, Pehr Nilsson från Malmö¬
hus, Nyqvist från Wermlands och Falk från Skaraborgs Län.
Den 12 Juli.
599
Sahlström: »Jag har att för egen del afgifva den bekän- •
nelse, att jag, antingen af sinnesfrånvaro, eller annan orsak, rö¬
stat emot denna fråga, då den, förra gången, var föremål för
pröfning i detta Stånd. Denna bekännelse gör jag, för att icke
dölja mina synder, oell det förundrar mig ganska mycket, att
Bengt Gudmundsson, som bättre, än de fleste af detta Stånds
Ledamöter, känner, att man vill tolka denna § af Grundlagen
på ett sätt, som aldrig varit lagstiftarens mening, vill sätta sig
emot detta lörslag. Då det heter: »Förena sig icke minst
»tre Stånd uti sammanstämmande beslut, så skall Stats-Utskot-
»tet lörökas» &c., anser jag någon vidare förklaring icke vara
behöflig samt alla trakasserier och tvister kunna undvikas. Vi
hafva oss från föregående tider väl bekant, att Med-Stånden
någon gång undandragit sig votering, och derföre anser jag, att
vi i detta förslag fått allt, hvad vi önskat. Bengt Gudmundsson
vet väl, huru svårt del är, om ett förslag fallit endast inom
detta Stånd, att få någon redaktionsförändring; och då den här
föreslagna är den mest betryggande, önskar jag, att Ståndet icke
mätte förkasta, utan för dess egen och samhällets bästa antaga
densamma och icke ställa sig ensam om ett annat beslut.»
Häruti förenade sig Jonas Christoffersson och Anders An¬
dersson från Wermlands, Lagergren från Gottlands, Lind från
Götheborgs oell Bohus, Lars Magnus Knutsson och Anders Pehrs¬
son från Östergöthlands, Jöns Andersson från Malmöhus, Lars
Guslaf Andersson från Elfsborgs och Rudberg från Calmar Län,
med llere.
Bengt Gudmundsson; »Jag har uti mitt skriftliga anfö¬
rande framställt 2:ne alternativer, af hvilka jag icke så myc¬
ket håller på det första, men om någon ändring af G9:de §:n
Hegerings-Formen skall ega rum, önskar jag den i enlighet med
mitt förslag uti andra alternativet. Man har väl sagt Utskot¬
tets förslag innefatta allt, hvad man önskar, men det tror jag
icke, helst alla Statsregleringsfrågor, likasom allt, hvad till Riks-
gälds-kontorets utgifter och inkomster hörer, eller grunderna
för Riksgälds-kontorets styrelse och förvaltning, äro af så ange¬
lägen och ömtålig beskaffenhet, att de fordra 3 Stånds sam¬
manstämmande beslut. Då betänkligheter hos något Stånd upp¬
stå, att antaga hvad Utskottet tillstyrkt, skall, enligt 69:de§:n,
återremiss ega rum, och de olika meningarne sammanjemkas
med Utskottets förslag, och detta är så mycket mera af vigt,
som vi känna, att Ridd. och Adeln samt Preste-Ståndet under¬
stundom beviljat till och med större anslag, än Utskottet till¬
styrkt. Om ett sådant de 2:ne första Riks-Ståndens beslut skulle
blifva ja-proposition, i stället för, såsom eljest är vanligt, Ut-
600
Den 12 Juli.
skottets, vet man icke, hvarest det skulle komma alt stadna:
och derföre är det nödigt tillse, alt de förändringar, som mats
beslutar, icke leda till försämring, utan till förbättring af de
stadganden, vi redan ega. Stiftaren af vår nu gällande (i rund -
lag hade till ögonmärke, att Rikets Sländer arbetade på fyra
rum och att således äfven någon gång kunde fattas 4 olika be¬
slut. Alt tillintetgöra först Utskottets förslag och sedan det
Stånds beslut, sorn velat anslå en mindre summa, vore icke
rätt, och det är för sådant jag vill, att vi skola akta oss, samt
att, sedan Utskottet först sökt sammanjemka de olika besluten
och frågan andra gången återkommer, de 3:ne Ståndens olika
meningar komma under omröstning. Bland alla frågor, som
äro föremål för vår åtgärd, är denna nästan den mest makt¬
påliggande och kan icke på stående fot afgöras; hvarföre jag
håller före, att man heldre bör underkasta sig en, än flera olä¬
genheter. Jag föreställde mig ganska väl, att mitt förslag skulle
inöta motstånd, men jag har ansett, att det t vistiga borde skil¬
jas samt tydlig föreskrift meddelas, huru vid voteringar skall
tillgå, på det man må undgå att ogilla eller återremittera fram¬
lagda voterings-propositioner in. m. Genom den nya redak-
tions-förändringen har gamla stadgandet uti Regerings-Formens
69:de § blifvit bibehållet, blott med uteslutande af deri omta¬
lade deputationer, hvilka der stått såsom en nullitet. Jag kan
icke finna annat, än att den redaktions-förändring, som jag ta¬
git mig friheten framställa, är bättre, äfven om, såsom Sahl¬
ström yttrat, Bonde-Ståndet skulle blifva ensamt om denna me¬
ning, och jag anhåller, att denna min åsigt måtte i Protokollet
förvaras, på det att kommande Rikets Ständer måtte af den¬
samma få del.»
Peller Mårtensson från Jönköpings Län instämde.
Ola Månsson: »Det ligger icke större skillnad emellan Bengt
Gudmundssons och Utskottets förslag, än att detta sednare är
mera tydligt och klart, hvarjemte jag torde få anmärka, att
de af Bengt Gudmundsson förespeglade olägenheter, då han talat
om att 2:ne Stånds beslut skulle blifva Ja-proposition, äro all¬
deles ogrundade, ty om, hvilket, jag medgifver det, icke är
omöjligt, 2:ne Stånd bevilja större anslag, än Utskottet tillstyrkt,
då skall det förstärkta Stats-Utskottet samfäldt med slutna
sedlar rösta till ovilkorligt antagande eller förkastande af hvad
Stats-Utskottet tillstyrkt i de frågor, hvarom Riks-Stånden va¬
rit af skiljaktiga tankar. Om den föreslagna förändringen an-
toges, så vunnes den fördelen, att Riksdagen komme att för¬
kortas en eller annan månad, och dessutom bör man icke
frånsäga sig rättigheten att genast godkänna hvad som är än¬
damålsenligt.»
Den 12 Juli.
001
David Andersson: »Mig förefaller del såsom man här alltför
mycket tvistar om en förändring, hvilken icke iir af så stort
värde, sorn man tyckes förest ä I la sig. Den besparing i tid, som
man låtit påskina, och den vigt, man fäslat vid Riksdagarnes
förkortande, kan jag icke inse, då Riksförsamlingen icke ar¬
betar på ett rum, ty vi lära väl ganska sällan få så enstäm¬
miga beslut, att votering icke Olifver af nöden. Den enda
vinst, man kunde påräkna, vore att icke så mycket prat kom-
me i fråga, men på Riksdagsgöromålens gång Iror jag förän¬
dringen icke skulle mycket inverka. Då jag, såsom jag förut
nämnt, vill vara försigtig vid ändring af gundlagssladganden,
samt då jag icke inser någon nytta af den här föreslagna för¬
ändringen, biträder jag Bengt Gudmundssons mening, ty deri
finnes mera helt, än i det gamla grundlagsstadgandet.»
Jan Andersson från Stora Kopparbergs Län instämde.
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »Bengt Gudmundsson har
här siikt framställa ett förslag, hvarigenom han vill ådagalägga
alt Konstitulions-Ulskottets nu ilererade framställning icke är
tillämplig. Det vill visserligen tyckas såsom Bengt Gudmunds¬
son skulle blifva öfverröstad, och jag måste tillstå att vinsten
eller förlusten icke blifver betydlig, emedan hufvudsaken med
både de gamla och nya stadganderne är, att 5:ne Stånds sam¬
manstämmande beslut afgor frågan. Om vinsten i afseende på
lid vill jag icke yttra mig, ty jag tror icke på någon sådan
vinst, men så mycket skulle kunna vinnas, att sedan Stats¬
utskottet afgifvit sitt yttrande Stånden kunna deröfver, obero¬
ende af hvarandra, fatta sina beslut och, i händelse icke 3:ne
Stånds beslut äro sammanstämmande, Olifver jemkning verk¬
ställd, utan att ärendet behöfver i Utskottet genomgå den an¬
dra skärselden. Nu deremot måste äfven, enligt Bengt Gud¬
mundssons förslag, frågan återremitteras samt ny diskussion och
votering i Utskottet anställas i närvaro af Bonde-Ståndets Le¬
damöter, hvarföre, och enär det vid anslagsfrågor hufvudsakli¬
gen gäller folkets skinn, jag instämmer uti Bengt Gudmundssons
förslag.»
Ola Månsson: »Jag vill endast erinra, alt Utskottets ifråga¬
varande förslag icke säger annat, än att Stats-Utskottets Utlå¬
tanden angående Statsregleringsfrågor skola behandlas på sam¬
ma sätt, som lör andra Ulskotts-Betänkanden stadgas. Rättig¬
heten att återremittera Utlåtandet slår alltid Stånden öppen.»
Diskussionen förklarades fulländad; Tulmannens proposition
på antagande af Utskottets ifrågavarande förslag till grundlags¬
enlig behandling vid nästa Riksdag blef med blandade Ja och
002
Den i°2 Juli.
Nej besvarad, hvarefter, och då votering begärdes, följande vo¬
teringsproposition uppsattes, justerades och godkändes:
»Antager Ståndet till grundlagsenlig behandling vid nästa
Itiksdag hvad Konstitutions-Utskottet i dess Memorial N:o 16
föreslagit i fråga om förändring af 69:de §:n Regeringsformen?
Den det vill, voterar Ja;
Den det icke vill, voterar Nej.
Vinner Nej, har Ståndet såsom sin gemensamma tanka an¬
tagit Hcngt Gudmundssons förslag till förändrad redaktion af
förenämnde § i Regeringsformen, samt med denna anmärkning
hänvisat Memorialet till Utskottet.»
Votering anställdes derefter i vanlig ordning, och som vid
voteringssedlarnes öppnande 28 Ledamöter befunnos hafva rö¬
stat Ja och 52 Nej; alltså hade Ståndet såsom sin gemensam¬
ma tanka antagit Bengt Gudmundssons nu afgifna förslag till
förändrad redaktion af förenämnde § i Regeringsformen samt
med denna anmärkning hänvisat Memorialet åter till Utskottet.
Kinot detta beslut anmälde Ola Månsson sin reservation
och yttrade: »Emot Utgången af denna fråga förardåtes jag re¬
servera mig och beklaga, att Ståndet icke kunnat inse, att
Bengt Gudmundssons förslag icke är verkslällbart; men jag hop¬
pas att de öfrige Riks-Stånden skola antaga Utskottets förslag
att blifva hvilande. Jag gratulerar emellertid Bengt Gudnnmds-
son till de lagrar, han skördar genom att förhindra allmänt nyt¬
tiga frågors framgång »
Sahlström från Stockholms, Hultman trin Orebro och
Falk från Skaraborgs Län reserverade sig äfven emot beslutet
på de af Ola Månsson anförda grunder, samt ansågo det lättade
beslutet vara skadligt och mindre välbetänkt.
§ 10.
Uppå derom gjord begäran beviljade Ståndet Erik Mallmin
från Westerås Län 14 dagars ledighet från Riksdagsgöromålen,
att beräknas från och med den 16:de dennes; och skulle Elof
Andersson från Wermlands Län under nämndö tid i Mallmins
ställe tjenstgöra i Stats-Utskottet.
Ståndet åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In fidem,
John Roy.
Den 1 '£ Juli.
GO 3
»en 19 Juli.
Plenum kl. G e. m.
S *•
Till handläggning förekom Konslilulions-Ulskolfets Memorial
lill Rikets Ständer N:o 17, medförslag till ändring i 14:de §:n
Riksdags-ordningen angående Representations - rättigheten för
Stockholm, som upplästes, hvarefter ordet begärdes af:
Petter Jönsson från Jönköpings Län, som anförde: »Jag vill
hoppas, att Ståndet nu handlar så konseqvent, att det afslår
förevarande Memorial, då ett alldeles likalydande förslag till
förändring af Grundlagen förut under loppet af denna Riksdag
blifvit af Ståndet ogilladt. Det är icke värdt mödan att vidare
sätta några lappar på vår gamla Grundlag, och för min del
tror jag säkert, -alt vårt Stånd har lika stort, om icke större,
skäl alt vara belåtet med »småborgarne» som med »brukspatro-
nerne» inom Rorgare-Ståndet. Mig synes bäst vara att afslå
Memorialet.»
Pehr Sahlström från Stockholms Län: »Jag hör med för¬
undran och (inner högst besynnerligt, att Petter Jönsson vili
hindra antagandet af en förändring, som i det hela icke det
ringaste angår Bonde-Ståndet, utan ensamt rörer Stockholms
bbrgerskap, och af pluraliteten bland dem anses högeligen af
behofvet påkallad. Jag vet i sanning icke huru jag skall be¬
nämna ett beteende, sådant som Petter Jönssons! — Jag hem¬
ställer till enhvar af oss huru belåtne vi skulle vara, ifall
Borgare-Ståndet afsloge en förbättring uti representationen, som
uteslutande anginge vårt Stånd, t. ex. frågan om tillsättande af
Bonde-Ståndets Sekreterare, eller någon annan dylik, isynner¬
het om 5:ne Stånd hade godkänt en sådan förbättring, och
Kongl. Maj:t icke rimligen kunde annat än bifalla .densamma.
Jag kan icke finna annat än all den nu föreslagna förändringen
är en förberedelse till något bättre, och jag anser, att Ståndet
icke bör blottställa sig för det omdömet, att icke kunna skilja
svart från hvilt. Jag ber mina Slåndskamrater allvarligt be¬
sinna, att vår pligt är att hålla oss till det rätta och sanna,
och att icke motsätta oss några förbättringar, aldraminst dem,
som icke röra våra intressen. Ett motsatt förfarande skulle
djupt bedröfva mig, och jag anhåller, att mina Ståndsbröder
icke måtte vara så förslockade, att de vilja hindra en upplyst
och verksam folkklass från att på det för (lein och för det all¬
manna mest gagnande sä 11 begagna och utöfva sin representa¬
tionsrätt. Jag yrkar alltså antagandet af förevarande Memorial.»
Häruti instämde Nils Larsson från Jemtland. Georg Nyqvist
från Wermland, Guslaf Hultman från Orebro Län, Pehr Nils¬
son från Skåne m. II.
F. 51. Falk från Skaraborgs Län: »I likhet med Sahlström
kan jag icke se den ringaste fara ligga deruti att gifva Stock¬
holms borgerskap samma och lika rätt att utvälja Riksdags-
onihud, som är borgerskapet uti Rikets öfriga släder lenmad,
hvarför jag äfven yrkar att Ståndet måtte godkänna hvad Ut¬
skottet nu i detta afseende föreslagit.»
Petter Jönsson: »Sahlström har yttrat, att detta ärende icke
angår oss, och om så är förhållandet, så har Konstitutions-Ut-
skottet handlat mycket illa och dåraktigt då det till vårt Stånd
inkommit med ett Memorial, som icke hörer hit. Jag tror alt
Sahlström icke har haft någon mening med hvad han yttrat,
ty vore hans anförande härutinnan grundadt, så skulle vår ak¬
tade Talman hafva mycket misstagit sig, då han föredragit detta
Memorial, och ett förbiseende häraf från hans sida kan jag
icke misstänka. Bonde-Ståndet har en gång förut under denna
Riksdag på goda grunder afslagit förevarande fråga, och jag
tror och hoppas, att Ståndet nu måtte visa sig konseqvent.
Följden af en förändring blefve ovilkorligen den, att ingen af
»småborgarne» hädanefter kom me att till Riksdagsombud utses,
och då vi ganska väl känna hvilken och hurudan nytta och
hjelp vi kunna påräkna af grosshandlare, brukspatroner och
dylika medlemmar af Borgare-Ståndet, jemförd med den, vi af
det lägre borgerskapet kunna erhålla, så anser jag vårt eget
Stånds fördel kräfva att vi motsätta oss all förändring härut¬
innan, hvarför jag vidblifver hvad jag förut yttrat. Som jag
hört att Sahlström ånyo anmält sig, så förmodar jag, att han
då återtager sina ord i hvad de rörde den frågan, huruvida
detta ärende angår vårt Stånd eller icke.»
Med Petter Jönsson förenade sig Petter Mårtensson och An¬
ders Petters on från Jönköpings Län, Johan Johansson och 51ag-
rnts Månsson från Östergöthland, m. fl.
Ola Mänsson från Skåne: »Då denna fråga sednast förevar
inom detta Stånd yttrade jag mig för godkännandet deraf. Jag
yttrade mig då och vidhåller det ännu på den grund, att Bonde-
Ståndet icke bör utöfva något förmynderskap öfver Stockholms
borgerskap i detta fall, isynnerhet som Borgare-Ståndets plura¬
litet önskat förändringen och den redän var godkänd af 3:ne
Stånd. Den siste Talaren har enfaldigt nog sagt, att Ivonstitu-
Ven 12 Juli.
tions-Utskottet handlat dåraktigt oell mindre rätt, då det hit
ingifvit ett Memorial, rörande en fråga, som egentligen icke an¬
går oss. Detta är ett bra olämpligt yttrande, då denne Talare,
såsom varande gammal oell erfaren Representant, borde känna
att frågor om förändringar nti grundlagarne nödvändigt böra
handläggas af alla fyra Riks-Slånden, enligt grundlagens tydliga
löreskrift. Dessutom borde samma värde Talare ganska väl
hafva insett, alt Sahlströms yttrande icke gick ut på annat, än
att den nu föreslagna förändringen icke rörde »vårt Stånds re¬
presentationsrätt», och sålunda icke rörde oss. Annorlunda
ktinde icke jag och troligtvis alla, som begagna något slags
eftertanka, uppfatta hans mening. Jag vill icke bestrida den
nytta, vi någongång kunna hafva haft af Stockholms handtverks-
borgare inom Borgare-Ståndet, och vill icke yttra mig 0111 den
tacksamhet, vi derför kunna vara dem skyldige framför andra
samhällsklasser, men det både kan och vill jag förklara, att
inom Borgare-Ståndet personer finnas, som lika mycket om icke
mera, gått Bonde-Ståndets önkningar till mötes, än Stockholms
borgare gjort. — Jag vet ganska väl, att frågan om förändrin¬
gen af 69:de§:n Regeringsformen gick öfverända uti förmiddagens
plenum, och att jag då stannade i minoriteten, liksom jag tro¬
ligen kommer alt göra i denna fråga, men mitt anförande må
ändock stå i protokollet för min räkning. Jag önskar, att Stån¬
det måtte noggrant öfverväga vigten af denna fråga och icke
hufvudstupa kasta den öfver bord, utan låta den blifva hvilande
till nästa Riksdag, enär de frenne andra Stånden ganska säkert
besluta, att den skall hvila till grundlagsenlig behandling. Vill
man städse åberopa konseqvensen, så skulle följden blifva den,
att aldrig någon förändring, vare sig i Grundlagar eller andra
lagar, skulle komma att ega rum. Ehuru jag på förhand ser,
att detta förslag kommer alt dela samma öde, som det på för¬
middagen förkastade, så måste jag likväl förena mig med Sahl¬
ström och yrka detsammas godkännande.»
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs Län instämde häruti.
Sahlström; »Att Petter Jönsson är konseqvent kan ingalunda
bestridas ; ja han går så långt i konseqvens, att jag icke kan
följa honom uti hans bemödanden härutinnan; men att gå så
långt uti sitt sträfvande derefter, att man till och med derför
uppenbart misstyder en motståndares ord och mening, det an¬
ser jag vara att drifva konseqvensen alltför vida, broder Petter
Jönsson 1 — Den förklaring, man af mig fordrat, har Ola Måns¬
son redan gifvit, och man skall i sanning vara bra nog ange¬
lägen att vrida och vränga mitt yttrande för att kunna påstå
det vara orätt af Konstitulions-Utskottet att lill vårt Stånd in¬
CO c
Den / 2 Juli.
sända detta Memorial, derföre att jag råkade saga att denna
fråga egentligen icke rörer ess. Det är, som jag nyss nämnde,
att drifva konseqvensen till det yttersta. Jag anser, att ingeri
af oss härvarande hör göra sig till tolk för enskilda interessen,
utan att vi alla böra hafva öga och sinne för det allmänna
bästa. Ilar har dock vårt Stånds enskilda interesse blifvit åbe¬
ropad!, och den nytta isynnerhet framhållen, som vi kunna
vänta af »småborgarne», som Piller Jönsson uttrycker sig; men
jag hemställer, huru det skulle stå till med en hel mängd re¬
former, ifall desse småborgare finge råda och hade öfverhanden
uti Borgare-Ståndet ? Den stora reformen t. ex. uti tull-lag¬
stiftningen skulle då troligen gått öfverända, tillika med flera
andra stora och vigtiga frågor. Det lägre borgerskapet är, med
få undantag, intaget af de prohibitistiska lärorna, och de kunna
icke lätta den stora fördelen för det allmänna, som ligger uti
tillämpningen af ett alldeles motsatt system. Jag har, under
loppet af alla de Riksdagar, jag bevistat, alltid talat för den nu
föredagna förändringen, ehuru olyckan gjort, att den hittills
aldrig gått igenom; men derutaf får man icke förtröttas, ty
förr eller sednare, derom hyser jag den fiffigaste förhoppning,
skall det billiga och rätta vinna seger öfver fördomen och miss¬
troendet. Såsom jag redan nämnt böra vi icke sätta det en¬
skilda interesset före det allmänna, och här är just fråga om det
stora helas, det allmännas interesse, gagn och nytta. — Som jag
förmodar så hvarken önskar eller behöfver Peller Jönsson nå¬
gon vidare förklaring öfver mitt yttrande; hvarföre jag nu blott
vill tillägga, atl jag vidblifver mitt förra yrkande och önskar
bifall tili Utskottets förslag.»
Lars Larsson från Elfsborgs Län: »För min del håller jag
icke så noga på hvad beslut Bonde-Ståndet än måtte fatta i
denna fråga vid denna Riksdag, emedan frågan nu blott är om
densamma skall hvila till nästa Riksmöte eller icke, och jag
tycker det icke kunna skada att vi betänka oss till den tiden;
men då ett par talare här så lifligt ordat om konseqvensen,
eller rättare likstämmighelen i handlingssätt, så vill äfven jag
derom yttra några ord. Någon dispyt emellan desse Talare uti
detta ämne behöfves i sanning icke, ty de äro konseqvente hvar
och en på sitt vis, och båda stå på samma punkt, som då frågan
iörra gången för icke så särdeles längesedan bär i Ståndet af-
gjordes. Detta är dem äfven ganska värdigt, och ingenting att
klandra hvarannan iör. Hvad nyttan af den ifrågaställa för¬
ändringen angår, så måste jag erkänna, att den är ganska liten
och ganska litet rörer vårt Stånd, ifall vi ej skola handla af
partianda, men om vi betrakta oss såsom ett Riksstånd, angår
oss frågan deremot ganska mycket. En stor del af den folk-
Dan 12 Juli.
GOT
klass, hvilken förändringen närmast rörer, belygadc oss sin be¬
låtenhet och tacksamhet derför, att frågan genom vår åtgärd
förföll då den förra gången lörevar, och som jag hoppas och
tror att de fortfarande äro af samma tanka, så anser jag att
vi icke böra hålla några loftal öfver nyttan och fördeiarne af
förändringen. Jag hyser ingen skuggrädsla för densammas an¬
tagande, såvida den ordningsstadga, hvilken kommer att upp¬
göras och efter hvilken valen komma att förrättas, blifver fullt
ändamålsenlig och lämplig; men förhållandet är emellertid så¬
dant, att handtverksklasseu i Stockholm kan med fullt skäl
säga: »Vi veta hvad vi hafva, men icke hvad vi få, och känna
icke hvilka interessen, som i framtiden kunna komma att göra
sig gällande.» Jag har ansett mig skyldig att säga detta och,
som jag förut yttrat, det gör mig fullkomligen detsamma hvad
beslut än Ståndet fattar, antingen Ståndet antager förslaget lill
hvila eller icke. Samma pluralitet, som förra gången förka¬
stade förslaget, tror jag äfven nu vara sinnad att göra det för
konseqvensens skull, och då jag var en ibland dem, som vid
detta tillfälle förordade förslagets fall, enär jag ansåg det vara
äfventyrligt för handtverksklassen af Stockholms borgerskap i
så måtto, att de nu bestämdt få skicka fullmäktige att vid
Riksdagarne bevaka sina fördelar, men kanske ginge miste om
denna fördel genom förslagets antagande, och just denna far¬
håga ligger till grund för deras bestridande af förändringen, så
måste jag i hufvudfrågan vidblifva hvad jag vid dess sista be¬
handling härstädes yrkade.»
Nils Nilsson från Wermland: »Då denna fråga förra gån¬
gen, vid början af Riksdagen, då som hvilande från nästföre¬
gående Riksmöte, härstädes förevar, talade jag för afslag å den¬
samma på ungefär samma skäl, som Petter Jönsson nu anfört.
Jag tror, liksom han, att småborgarne bättre förslå att sätta
sig in uti våra ställningar och (örhållanden, och hjelpa samt
understödja oss uti våra bemödanden, än det förmögnare Bor-
gerkapet och embetsmännen uti Rorgare-Ståndet, och jag har
alltid, under arbetena uti Utskotten m. m., tyckt mig hafva
bättre stöd af de förra, än af de sednare. Jag har icke‘ändrat
öfvertygelse sedan frågan härom sist var å bane, och anser det
vara lämpligt att Bonde-Ståndet nu understödjer den minoritet,
som, vid frågans afgörande torra gången uti Borgare-Ståndet,
derstädes undertrycktes; hvarföre jag måste yrka att förän¬
dringen måtte ogillas och frågan härom återgå lill Konstitutions¬
utskottet.»
Häruti hördps instämma Juns Erik Eriksson och Daniel
Danielsson från Orebro Län, Gustaf Nilsson från Calmar Län,
008
Den 13 Juli.
L. G. Sandberg från Westerbottens Län, jemte flere Ledamö¬
ter af Ståndet.
E. M. Falk: »Jag fäster mig mindre vid de särskilda
klasserna af Borgerskapet och huruvida det lägre eller det högre
läorgerskapet, d. v. s. den mera förmögna delen deraf, bl i l va
representerade eller ej, o. s. v„ utan jag fäster den hufvudsak-
liga vigten uti denna fråga vid den stora fördelen af allmänna
val. Icke äro de större städerna t. ex. Götheborg, Norrköping,
Gefle och Malmö m. fl., sämre representerade nu, derför att
allmänna val der äro stadgade, än de skulle vara ifall klass¬
val äfven der skulle ega rum, ej heller kan man anse dem
sämre representerade, jemförde med sjelfva hufvudstaden. Jag
anser att inga olägenheter kunna uppstå af allmänna valens in¬
förande äfven derstädes, och yrkar godkännande af Utskottets
förslag.»
Petter Jönsson: »Sahlström har sagt, att Ola Månsson för-
kla rat hans yttrande och lika så har Lars Larsson gjurt rö¬
rande mitt anförande, och förklarat oss båda vara ganska kon-
seqventa, hvarföre jag tror mig kunna anse oss alla fyra vara
fullt konseqventa i våra åsigter. Det var egentligen SahlströmI
uttryck, »att frågan icke angick oss», som gjorde mig miss¬
nöjd, men då detta uttryck biilvit iörklaradt vili jag icke vidare
fästa mig dervid. — Hvad deremot Falks sednare yttrande
angår, så vill jag upplysa honom derom att, uti en stad, hvars
namn jag icke vill nämna, 124 handtverksborgare vid ett val
gingo under för och uppvägdes utaf 16, säger sexton gross¬
handlare. Brödren Falk torde härutaf kunna inse fördelen af
allmänna val, och när man vet hvad de betyda och innebära,
så torde man kunna finna, huruvida de smärre och mindre
bemedlade borgrarne i Stockholm skola kunna ens hålla sig
uppe i jemnbredd med de rike och förmogne. — Man har här
talat om den förmån, vi haft af våra vänner, grosshandlarne
m. m. i Borgare-Slåndet, vid genomförandet af tullreformen.
Ja väll De hafva hjelp t oss af med några hundratusen lbdr i
tullintrader, som Bonde-Ståndet måste ersätta, och om detta
är någon eftersträfvansvärd tjenst, så medger jag mer än villigt
att de häruti af all makt understödt oss. Men hvad hjelp
hafva de månne bevisat oss uti bränvinsfrågan, uti skjutsfrågan
m. 11., som för oss äro af den största vigt och värde? Jag
bara frågar, och svaret torde man blifva mig skyldig. Jag an¬
ser det vara Ståndet värdigt att nu visa konseqvens, samt i
följd deraf stanna i samma beslut, som för 2 å 3 månader se¬
dan, helst förändringen icke kan anses vara nyttigare nu
än då.»
Deri 12 Juli.
609
Ola Månsson: »Den sisle Talaren liar omnäint en stad, uti
hvilken 16 grosshandlare, enligt hans uppgift, uppvägde ej min¬
dre än 124 personer af det lägre borgerskapet vid tillsättande
af Riksdagsman. Der kan man skenbarligen se penningens
välde. Om under Riksdagens lopp fråga skulle uppstå om an¬
tagande af allmänna val, der förmögenheten och penningen skulle
kunna komma att gifva utslaget, så vill jag taga fasta på dessa
Peller Jönssons ord; ty vid den tiden kunna de blifva af vigt
och betydelse.»
Öfverläggningen förklarades nu slutad. Talmannens fram¬
ställning på antagande af Utskottets ifrågavarande Memorial att
hvila lill grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag besvara¬
des med blandade Ja och Nej, och då votering begärdes så
uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
»Antager Ståndet till grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag, hvad Konstitutions-Utskottet föreslagit i dess Memo¬
rial N:o 17, i afseende på förändring af 14:de §:n i Riksdags¬
ordningen ?
Den det vill, voterar Ja;
Den det icke vill, voterar Nej.
Vinner Nej, har Ståndet beslutat att hänvisa Memorialet
åter till Utskottet, under förklarande af Ståndets gemensamma
tanka, att den föreslagna förändringen är hvarken nödig eller
nyttig.»
Omröstning verkställdes härefter i vanlig ordning och befun-
nos vid sedlarnes öppnande rösterna hafva utfallit med 18 Ja
mot 35 Nej, iföljd hvaraf Ståndet stannat i det beslut, kontra¬
propositionen innehåller.
Emot detta beslut reserverade sig:
Pehr Sahlström, under förmälan, det han måste djupt be¬
klaga fattandet af ett beslut, som ovilkorligen måste i längden
leda derhän, att Ronde-Ståndet förlorar den aktning, det afsina
Med-Ständer och den stora upplysta allmänheten fordom med
rätta förvärfvadt sig.
Uti denna reservation instämde Georg Nyqvist från Werm¬
land.
Ola Månsson på under diskussionen anförde skäl, hvar¬
jemte reservanten anförde: »att dylika förhastade beslut, som
det nyss fattade, medförde större nytta, än skada, i så måtto,
att de öfrige Stånden derigenom nödvändigt skulle komma till
Bonde-St. Prot. vid Riksd. 1853—1854. P. 39
610
Den 12 Juli.
den insigt, att en genomgripande förändring uti representations¬
sättet ovilkorligen är af högsta behofvet påkallad.»
E. M. Falk från Skaraborgs Län, förre vice Talmannen
Pehr Eriksson från Wermland, Pehr Nilsson från Skåne m. fl.
anmälde likaledes sina reservationer emot det fattade beslutet.
§ 2.
Föredrogos ytterligare Konstitutions-Utskottets nedanföljande
Memorial till Rikets Ständer:
N:o 18, med förslag till tillägg vid 46:te §:n Riksdags¬
ordningen, angående sammanträde af Riks-Stånden för gemen¬
samma öfverläggningar, äfvensom i sammanhang dermed, til
ändring i åtskilliga §§:r i Riksdags-Ordningen och Regerings-!
Formen; och
N.-o 19, i anledning af ett Stånds återremiss af Memorialet
N:o 8, innehållande förslag till tillägg i S9:de §:n Regerings-
Formen och 27:de §:n 4:sta mom. Riksdagsordningen, angå¬
ende Kongl. Maj:ts Proposition om Statsverkets tillstånd och
behof, hvilka Memorial antogos att hvila ti i grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag; samt
N:o %0, i anledning af elt Stånds återremiss af Memorialet
N:o 9, innehållande förslag till ändring af 68:de §:n Riksdags¬
ordningen, rörande revisionerna af Statsverkets, Rankens och
Riksgäldskontorets tillstånd m. m.
Uppå framställning af Ola Månsson från Skåne, med hvil¬
ken Peller Jönsson m. fl. instämde, beslöt Ståndet vidblifva sitt
i ämnet förut fattade beslut och afslå den uti förevarande Me¬
morial gjorda inbjudning.
§ 3.
Till handläggning förekommo Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Memorial:
N:o 10i, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut i fråga
om utvidgning af de mosaiske trosbekännarnes rättigheter.
Lades lill handlingarne.t
N:o 107, i anledning af väckt motion om utverkande af
förklaring utaf Kongl. Brefvet den I:ste Juni 1834, uli hvad
det rörer ansvarspåföljden för bränvinstillverkning å Söndag.
Härvid yttrade:
Ola Månsson: »Jag ser, att Ekonomi-Utskottet ej har ve¬
lat taga någon befattning med denna motion, och jag kan icke
Den 12 Juli.
611
finna någon annan rimlig orsak dertill, än att detta Utskott
mätte hafva förfärligt mycket att sköta. Då här icke är fråga
om någon bränvins-lagstiIlning, utan blott om en i önskningsväg
begärd förklaring af en ekonomisk lag, så anser jag det vara
Utskottets ovikorliga pligt, att härmed taga befattning. Om
också de öfriga Stånden remittera motionen till Särskildta Ut¬
skottet, så tror jag att vi ändock böra vidblifva vårt förra be¬
slut och återskicka den till Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet, för att se hvad verkan en slik åtgärd kan medföra.»
t Peller Jönsson: »Votering om frågans handläggning före¬
togs visserligen uti Utskottet, men derigenom vanns ingenting.
r Jag anser lämpligast vara att vidblifva vårt förra beslut och
återremittera motionen.»
Ofverläggningen var slutad. Uppå af Talmannen framställd
proposition beslöt Ståndet att vidblifva sitt beslut och återre¬
mittera Memorialet till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottet.
§ 4.
Efter skedd föredragning remitterades till Lag-Ulskoltet
åtskilliga af Riksdagsfullmäktige!) Georg Nygvist från Werm¬
land inlemnade handlingar, innehållande upplysningar angående
eli lill samma Utskott förut remitterad, af denne Ledamot in-
gifven, motion rörande hemmansklyfning och jordafsöndring.
§ 3-
Bordlädes 2:dra gången:
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 13, i anledning åter¬
hållen återremiss i vissa delar af Betänkandet N:o 3, angående
tullbevillningen;
D:o Memorial N:o 16, i anledning af Riks-Ståndens olika
beslut angående tullbevillningen; samt
Särskildta Utskottets Memorial N:o 11, i anledning af åter¬
remiss af Utskottets Betänkande N:o 8, med förslag till för¬
ordning angående vilkoren för bränviostillverkning.
§ 6.
Till bordläggning lista gången anmäldes Allmänna Besvärs
och Ekonomi-Utskottets
Betänkande N:o 106, i anledning af väckt förslag Jorn in¬
rättande af en Svensk lif-försäkrings-anstalt ;
tiis»
Den 12 Juli.
Memorial N:o i OS, i anledning af återremiss afBetärikan-
kandet N:o 89, rörande skjutsningsbesväret;
Betänkande N:o 109, i anledning af väckt förslag om in¬
dragning af tullkammaren i Fahlun; samt
Protokolls-Utdrag från Vällofliga Borgare-Ståndet N:o 327.
§ 7.
Såsom icke erfordrande annan åtgärd lades till handlingarne
följande från respektive Med-Stånden ankomna Protokolls-Ui-
drag.
Från Höglofl. Ridd. och Adeln N:ris 524—527.
» Högvörd. Preste-Ståndet N:ris 2S9—260; och
» Vällofl. Borgare-Ståndet N:ris 528—529.
§ 8-
Bengt Gudmundsson från Hallands Län erhöll på begäran
ordet och anförde: »Då jag icke var närvarande när Ståndet
fattade sitt beslut angående Konstitutions-lJtskottets Memorial
N:o 17, med förslag till ändring i 14 §:n Riksdags-Ordningeo,
angående representations-rättigheten för Stockholm, så anhåller
jag att denna min anmälan måtte i dagens Protokoll inflyta,
äfvensom att jag, då samma fråga förra gången af Ståndet af-
gjordes, var af sjukdom hindrad att öfverläggningen derom
bevista.
Ståndet åtskiljdes kl. i till 8 e. m.
Ut supra.
In fidem,
John Roy.