Den 28 Juni,
301
delse det skulle komma att beviljas, beror det ju alltid på lån -
gifvaren alt stipulera vilkoren, för hvilkas ordentliga uppfyl¬
lande flere af de i bolaget varande intressenters vederhäftig¬
het lemnar fullständig garanti.”
Daniel Danielsson, Johannes Johansson och J. P. Sandstedt
från Jönköpings Län, Johan Johansson, Guslof Petersson och Lars
Magnus Knutsson från Östergöthland, jemte flere Ståndets le¬
damöter, instämde med Petersson.
Svartling: ”Jag för min del måste tillstå, att det vore en
alltför stor inkonseqvens af Ståndet, om ej denna punkt blefve
till Utskottet återremitterad. När man beviljar på ett ställe,
så bör man väl också, då enahanda eller större skäl förefin¬
nas, äfven bevilja på ett annat, isynnerhet då i förevarande
punkt endast är fråga om erhållande såsom lån af ett, i för¬
hållande till de flesta öfriga ifrågasatta anslags- och låncsum-
inor, ganska medelmåttigt belopp. Jag instämmer med Pe¬
tersson och yrkar på återremiss.”
Gustaf Berg från Skaraborgs Län: ”Sedan nu Slåtidsbro-
dern Petersson så fullständigt utvecklat de skäl, som tala för en
återremiss af punkten, nöjer jag mig med att till alla delar
instämma uti den af honom tillkännagifna åsigt.”
Malts Pehrsson från Stockholms Län: ”För min del vill
jag ogerna förhindra en återremiss, ty jag anser att den, som
frågan rör, och som finnér sig af densamma för egen eller
kommittenters rakning intresserad, bör åtminstone äga den för¬
månen beviljad, alt för framgången af sin önskan göra ett nytt
försök. Men att klandra Utskottets åtgörande, kan jag der¬
emot icke godkänna. Stats-Utskottets utgifts-afdelniog har å
ena sidan framför sig beloppet af de medel, som för de olika
behofven finnas disponibla, och å den andra den mängd af
pretentioner på anslag, på lån och understöd, till hvars samt¬
liga fyllande, snart sagdt, inga summor kunna förslå. Ännu
mindre är det möjligt att med de tillgångar, som förefinnas,
gå allas önskningar till mötes, men jag vill dock tro, att Ut¬
skottet efter bästa förstånd sökt lösa den svåra uppgiften, att,
i mån af behof, göra rättvisa åt alla. För öfrigt kan jag icke
göra mig riktigt klart, hvad det vill säga att bygga en hamn
i en insjö. Jag skulle anse en brygga vara fullt tillräck lig för
det afsedda ändamålet, och till dess byggande böra väl sam¬
hällets egna krafter, utan någon Statens mellankomst, kunna
förslå. Först då andra mera nyttiga företag blifvit bragte å
bane och penningar finnas öfver, vill jag lemna mitt bifall till
det begärda lånets beviljande, och, ehuru jag ej motsätter mig
en återremiss, är jag dock viss derom, att någon ändring i Ut¬
skottets förslag ej dermed för tillfället slår att vinna.”
302
Deri 28 Juni.
Henrik Andersson från Örebro Län var af samma tanka
som Matts Pehrsson,
Peter Petersson: «Min afsigt var ej, såsom Malls Pehrsson
tyckes antagit, att klandra Utskottet. Men jag vill förmoda
att, om i Utskottet funnits en ledamot, som haft sig ortens be¬
hof och verkliga förhållandet närmare bekant, resultatet då äf¬
ven blifvit ett annat. Dessutom har Grenna samhälle Inånga
gånger förut väl deltagit i anslag för andras, men aldrig åtnju¬
tit något sådant för egen räkning. Jag förnyar derföre min
begäran om punktens återremitterande.»
Diskussionen var slutad. Talmannens proposition på bifall
besvarades med öfvervägande nej, och blef utlåtandets 8:de
punkt, uppå förnyad proposition, till Utskottet återremitterad,
9:de punkten,
angående årligt anslag af 1,080 rdr, under åren 1851, 1852
och 1853 till amortering af ett för Linköpings hamnbyggrad
och Slångår.s upprensning upptaget lån;
10:de punkten,
innehållande afstyrkande å ett för muddring och rätniog af
Stångån, till förbättring af segelleden mellan Roxen och Lin¬
köpings hamn, ifrågasatt anslag af 16,666 rdr 32 sk., föran¬
ledde diskussion, dervid
Svartling utlät sig: ”Såsom representant för den ort, det
i denna punkt afstyrkta andag närmast rörer, äger jag äfven
kännedom om det företag, till hvars fullbordande ett bidrag
af Statens medel här sättes i fråga. Jag var ej i Utskottet
tjenstgörande, då detta ärende derstädes förehades. Det före¬
faller mig emellertid besynnerligt, att en så god sak skulle
röna så liten framgång, och jag vore nästan beredd att till¬
erkänna outredda naturkrafter förtjensten af detta oväntade
resultat. De uppoffringar, provinsen redan underkastat sig för
detta syftemåls vinnande, bevisa, bättre än någonting annat,
förslagets nytta och nödvändighet. Utom de medel, som vid
särskilta tillfällen, genom konsel ter, soire’er och andra tillställ¬
ningar, blifvit insamlade, hafva olika korporationer dertill lem-
nat icke obetydliga bidrag. Så har t. ex. Östgötha Privatbank
gifvit 1,500 rdr, och Linköpings stad, som under ledning af
en utaf Regeringen till arbetets ordnande och fortkomst utsedd
person, gjort af med icke mindre än 42,000 rdr, skulle, om
det begärda anslaget icke beviljades, så godt som gagnlöst hafva
bortkastat sina penningar. På dessa skäl är det som jag,
jemte upplysning, att Ridd. och Adeln äfvensom Borgare-Stån¬
det återremitterat punkten, yrkar att en enahanda åtgärd måtte
af Hederv. Bonde-Ståndet vidtagas.”
Af samma åsigt som Svartling voro Guslaf Petersson, Lars
Den 28 Juni.
303
Magnus Knutsson och Anders Andersson från östergöthlands, J.
P. Sandstedt från Jönköpings Län, jemte åtskillige andra af
Ståndets ledamöter.
Strindlund: ”Såsom ledamot af Utskottet anser jag mig
böra upplysa Ståndet, att här icke är fråga om inrättande af
en ny och för allmänna trafiken behöflig farled, utan endast
om ändring och rätning af en förut varande. Så alldeles
utan kännedom, som Svartling tyckes förutsätta, hafva Utskot¬
tets ledamöter icke varit, och, utan inverkan af några out¬
redda naturkrafter, har den inom Utskottet framlagda karta
öfver segelleden varit tillräcklig för att lemna upplysning om
beskaffenheten af det arbete, till hvars bedrifvande iner än
16,000 rdr begäras. Skulle vi använda Statens medel icke
blott till att bygga vägar och gräfva kanaler, utan äfven att
räta dem bland dessa sednare, som möjligtvis här och der
kunna befinnas krokiga, ginge frikosligheten väl långt, och
följden blefve den, att, då vi kommit in på halfva Statsregle-
ringen, voro tillgångarne slut. Detta kan dock väl icke vara
Svartlings mening, och jag tror, att Ståndet kan med godt sam¬
vete lemna sitt bifall till utlåtandet.’’
Lars Mattsson från Upsala Län instämde med Strindlund.
Svartling: »Jag vill gerna erkänna det riktiga i Slrind-
lunds påstående om beskaffenheten af det arbete, som här är
ifråga. Dermed åsyftas, såsom han säger, en rätning af linien
och en afskärning af åtskilliga inom densamma befintliga ud¬
dar och ojemnheter. Men just dessa ojemnheter är det, som
hittills förorsakat en årlig uppgrundning jemte deraf följande
dryga muddringskostnader. Jag fortfar derföre i mitt påstå¬
ende om en återremiss af punkten.»
Öfverläggningen var slutad. Talmannens framställda pro¬
position på bifall besvarades med blandade ja och nej; hvar¬
efter votering af Svartling begärdes och följande voteringspro¬
position uppsattes, justerades och anslogs:
”Den, som bifaller l0:de punkten uti Stats-Utskottets Ut¬
låtande N:o 163;
röste ja.
Den det ej vill;
röste nej.
Vinner Nej, då är berörde punkt återremitterad.
Vid härefter anställd votering utföllo rösterna med 69 Ja
och 12 Nej, i följd hvaraf 10:de punkten af Utskottets utlå¬
tande var af Ståndet bifallen.
Svartling: »Jag får till Protokollet anföra min reservation
mot det nu fattade beslutet, under anmärkning af den inkon-
304
Den 28 Juni.
seqvens, hvartill Ståndet gjort sig skyldigt, då det nyss förut
i enahanda frågor låtit återremisser äga runi.»
I denna Svartlings reservation förenade sig Gustaf Peters¬
son och Anders Pehrsson från Östergöthland.
tt:te punkten, innefattande afstyrkande å ett till hamn¬
byggnad vid Mariestad ifrågasatt anslag af 34,890 Rdr, bi¬
fölls.
12:te punkten, deruti Utskottet afstyrkt Rikets Ständers
bifall till ett af Kongl. Maj: t i nåder äskadt anslag af 50,000
Rdr, till hamnbyggnad vid Ujo, föranledde diskussion, dervid
utlät sig:
Berg: »Utskottet har medgifvit hamnbyggnadens behöf¬
lighet vid Hjo. För sjöfarten nå Weltern är den också af
största vigt, i anseende till de olyckor, som, af brist på hamn
under den långa sträckan mellan Jönköping och Carlsborg,
årligen inträffa, och hvilka genom en dylik anläggning skulle
för framtiden till en stor del kunna förekommas. Särskildt
för den omkring Hjo stad liggande landsbygd skulle en hamn¬
anläggning vara alt värdera genom det tillfälle lill en lättare
export, som derigenom erbjöds åt ortens produkter. Då så¬
dana skäl tala för anslagets behöflighet, kan jag icke finna
annat, än att Utskottet alltför knapphändigt affärdat denna för
en vidsträckt landsort så angelägna sak. Också hafva tvenne
Stånd redan beslutat frågans återremiss; — ett förfarande, det
jag skulle vilja tillråda äfven detta Stånd, på det Utskottet,
vid ärendets förnyade behandling, mätte åtminstone såsom lån
tillstyrka den del af summan, Utskottet icke anser sig kunna
såsom anslag bevilja.»
Sven Andersson från Skaraborgs Län instämde.
Henrik Andersson: »Det är i sanning besynnerliga arf-
skiften vi nu hålla på med. Underligt är det också, att, då
det samhälle, som af anläggningen företrädesvis lomme att
hämta nytta, icke vill lemna ens det ringaste bidrag, någon
af Ståndets ledamöter kari på allvar väcka fråga om anslagets
beviljande. Jag anser Utskottets åtgörande vara fullkomligt
riktigt, och bifaller punkten.»
Strindlund: »Pä de af Henrik Andersson uttalade skäl
yrkar äfven jag bifall till Utskottets förslag.»
Rutberg: ”Äfven jag anhåller att få instämma uti den af
Henrik Andersson yttrade mening.”
Berg: »Jag har velat fästa Ståndets uppmärksamhet på
den omständigheten, att ett bolag af possessionater och borga¬
re blifvit inom orten bildadt, samt att detta erbjudit sig att,
om ftdelar af den kalkylerade kostnaden blefve af Staten be¬
stridd, bidraga med återstoden. Dessutom torde bland de större
Den 28 Juni.
305
och olika byggnadsföretag, hvartill anslag af Staten beviljas,
delta vara fullt lit så behöflig! och nyttigt sorn de flesta an¬
dra. •
Diskussionen var fulländad och punkten bifölls.
13:de punkten, hvari Utskottet tillstyrkt beviljande af
8 000 R:drs anslag till kanals öppnande genom Tjufholmssun-
det i farleden till Luleå, bifölls titan diskussion.
t4tde punkten, med afstyrkande af det för upprensning
af Rörå-elfvens förssar i Norrbottens Län ifrågasatta särskilda
anslag af 2,400 Rdr, blef, sedan Rutberg förklarat, det han,
på gtUnd af den utaf Utsköttet iemnade hänvisning, att utaf
de till Kongl. Maj:ts disposition för mindre strörurensningsar-
betens företagande ställda medel erhålla det erforderliga be¬
loppet, afstod från yrkandet af en återremiss, af Ståndet bi¬
fallen.
15:de punkten, med hemställan om afslag å ett till för¬
bättring af staden Westerås’ hamn hegardt anslag af 13,200
Riksdaler.
Härvid yttrade:
Carl Ersson från Westerås Län : »Vid behandlingen af
denna fråga inom Utskottet, saknades de, för upplysning af
flera väsendtliga omständigheter, nödvändiga handlingar. Nu¬
mera finnas de emellertid till hands, och under förmodan, att
deras kändedom skulle inom Utskottet åstadkomma ett annat
resultat, anhåller jag att få punkten återremitterad. Utskot¬
tet har, såsom skäl för afslag, framhållit, att Westerås stad
af Rikets sednast församlade Ständer fått sig ett lån af'20,000
Rdr beviijadt. — l)å emellertid å denna summa, jemte 2:ne
proCedts kapital-al betalning, 4 procent» årlig ränta erlägges,
torde denna tijelp icke vara någonting annat än som, mot ve¬
derbörlig säkerhet, står att erhålla nära nog hvar som helst,
ssss Och jemförelsevis med andra städer, som. vid de sednare
Riksdagarne, för verkställande af likartade arbeten, fått sig, ej
såsom lån, utan såsom anslag beviljade 100,000:tals Rdr, har
Westerås icke blifvit på något sätt gynnadt. Dessutom äro
dessa 20,000 Rdr en obetydlighet, i förhållande lill de kost-
hader samhället sjelfl direkte fått och ytterligare kommer att
vidkännas, och om det nu begärda beloppet icke skulle kunna
såsom anslag beviljas, måtte väl åtminstone ingen motsätta sig
billigheten af mitt yrkande att få samma summa meddelad
såsom en förökning i det förut medgifna lånet. Jag anser mig
derjemte böra upplysa, att dessa mina åsigter blifvit delade af
2:ne Stånd, som redan återremitterat frågan; en åtgärd, den
jag äfven för vår del vågar tillstyrka.»
Bonde-St. Prat vid Riksd. 1850—•1851. V. 20
300
Den 28 Juni.
Östman: »Gm vi, för att gå de olika provinsernas re¬
presentanters önskningar till mötes, remitterade den ena punk¬
ten efter den andra, blefve det en svår uppgift för Ut»kottet
att lösa, hvarifrån penningar till alla dessa mångfaldiga behof
skola tagas. Det må val vara, att en tillämnad tillbyggnad
af Tumba hos mången föder tanken på en utvidgad sedelfa¬
brikation; emellertid är del först en kommande Riksdag för¬
behållet att lemna det önskade resultatet, och utan att antici¬
pera på framtiden, anser jag det vara klokast alt låta denna
och dylika frågor ansta, lill dess sig visat, att bankens sil/ver—
fond, genom förmånligare exporter, vunnit någon mera betyd¬
lig tillökning. Också bifaller jag för min del utlåtandet.»
Pehr Erik Andersson från Westerås Län: »Delande de af
Carl Ersson uttalade asigter, får jag instämma uti den af ho¬
nom gjorda anhållan om återremiss.»
Rulberg: »Det är förvånande alt höra, hvilka dryga an¬
slag — det ena större än det andra — som begäras till hamn-
och andra dylika byggnadsarbeten. Jag anser mig icke kun¬
na gå längre än Utskottet gjort, och bifaller dess hemställan.»
Strindlund: »Såvida man skall anställa jemförelse!1, torde
bland släder Westerås stad minst vara i behof af ett anslag.
Om, såsom Carl Ersson antyder, lån och anslag skulle på de
olika samhällena fördelas efter regula de tri, åstadokinmes tro¬
ligtvis icke alltid den bästa rättvisan. En återremiss lår jag,
såsom ändamålslös, afstyrka.»
Henrik Andersson: ”Just de omständigheter Carl Ersson
framburit såsom skäl för en återremiss, nemligen de stora an¬
slag städerna i allmänhet redan erhållit, och deri ringa för¬
bindelse, hvari ett samhälle stöde lill Staten, lör ett med åter-
betalningsskyldighet förenadt lån — just dessa omständigheter
anser jag innebära bästa motivet, för att hvarken såsom an¬
slag eller såsom lån bevilja den ifrågasatta summan, samt be¬
visa att Utskottet handlat rätt, då det afslyrkt motionen.”
Pehr Nilsson: ”På grund af den utaf Carl Ersson sjelf
lemnade upplysning, att två Stånd redan återremitterat punk¬
ten, skulle jag önska att vi för vår del bifölloden. Hade der¬
emot före oss tvenne Stånd bifallit, vore en återremiss från vår
sida förenad med mindre våda, och kunde då gerna med-
gifvas.”
Diskussionen var fulländad, och Utskottets hemställan
bifölls.
Vid föredragning af 16:de punkten, deruti Utskottet af¬
slyrkt ett för fullbordande af Ystads hamn ifrågasatt Statsan¬
slag af 50,000 rdr, begärdes ordet af:
Ola Månsson, som yttrade: ”Det synes, som om Ståndet,
Den 28 Juni.
307
sedan del till en början återremitterat flera punkter, numera
antagit en annan princip, och under enahanda förhållanden,
som kort förut föranledt återremisser, anser sig kunna bifalla
del ena utlåtandet efter det andia. För att emellertid icke
sjelf göra mig skyldig till en inkonseqvens, anhåller jag nu,
på enahanda grunder, som förut för Kalmar, äfven i fråga om
anslaget till Ystad om återremiss. Måhända äro skälen mera
talande här. Ingen lärer kunna bestrida huru ytterst nödvän¬
dig Ystads hamn är. Genom densamma har Sverige den all¬
männaste och mest direkta kommunikation med utlandet; den
är dessutom en nödhamn för Östersjö-farare och, belägen på
midten af den södra kusten utaf Skåne, är dess läge särdeles
lämpligt för inlastning och utskeppning af denna provins’ ym¬
niga sädesförråder. Alla dessa skäl oberäknade, handlade Stån¬
det derjemte mest konseqvent om återremissen beviljades."
Pehr Nilsson: "På de af Ola Månsson antydde skäl förenat'
jag mig med honom.’’
Sedan, uppå derom framställd proposition, förevarande
punkt blifvit af Ståndet bifallen, anhöll Ola Månsson att i pro¬
tokollet få intagen sin reservation mot det fattade beslutet,
tilläggande Ola Mänsson, det han fann den inkonseqvens, Stån¬
det vid behandlingen af utlåtandets olika punkter ådagalagt,
alltför besynnerlig och i ögonen fallande.
I denna Ola Månssons reservation, rped dervid gjorda
tillägg, instämde Pehr Nilsson.
17:de punkten,
innehållande tillstyrkande till eli anslag af 3,418 rdr till Öre¬
grunds hamnbyggnad;
18:de punkten,
deruti Utskottet hemställt, att en af Hr Sundström, om 8,000
rdr banko räntefritt lån till Luleå stad, väckt motion, måtte
förfalla;
19:de punkten,
angående ifrågasatt, men af Utskottet afstyrkt anslag för ned-
rifning af den vid Gråda kanalbyggnad uppförda kajdam tn,
m., samt
20:de punkten,
med afslyrkande af Rikets Ständers bifall till en af Hr J. G.
Schwan väckt motion om 150,000 rdr bankos beviljande i och
för öppnande af en farled mellan Baggens fjerd och Stora
Wärtan;
biföllos.
21:sfa punkten,
med hemställan om beviljande af ett anslag å 100,000 rdr bko
308 Den 28 Juni.
till öppnande nf en kanalledning från Mälaren till Storsjön i
Daga härad af Nyköpings Län.
Härvid begärde Sahlström ordet och yttrade: '”Jag befin¬
ner mig i den tor mig hittills främmande ställning, atl be¬
höfva yttra enig i ett ämne, sorn rörer den ort jag represen¬
terar* Sanningsenligt har Utskottet, såsom skäl för sitt tillstyr¬
kande, anfort den Omständigheten* att Nyköpings Län icke till¬
förene af Staten åtnjutit något anslag, hvarken till odlingar
eller kanaler — ett motiv, som äfven hös Ståndet torde till¬
vinna sig ett billigt afseende. Såsom ytterligare skäl förekom¬
mer, att Södermanland har ett ovanligt gynnsamt vatten- och
Jfarleds-systetn, hvars framtida ordentliga begagnande skulle
blifva provinsens innevånare en källa till förökad häringsför-
tjenst genom lättad utförsel af skogs- och andia effekter, hvars
försäljning till rabatterade priser skulle komma hufvudstaden
och öfriga ömkrihgligginde orter till gi do. En talare, som
ifrat för anslag till Kalmar hamnbyggnad, har högligen miss¬
tagit sig, då hail påstått att det varit ömtahkän otti enskild
fördel, sorn åstadkommit den i förevarande ämne väckta mo1
tioh. Samme bruksägare, som nu från ortens omki ingliggan-
de skogar får sitt behof af kol fyldt för särdeles godt pris,
skulle nemligen, så snart samma vara går till sahi å större
marknad, helt säkert få betala de 15,000 läster han behöfver
med 50 procents förhöjning i det förut gällande priset. Vi¬
dare är jäg i tillfälle vitsorda, att, om det begärda anslaget
blifver beviljadt, hvarken possessionaten eller allmoge ämna un¬
dandraga sig att deltaga i de kostnader, som erfordras, icke
allenast för den nu projekterade kanalen, utan äfven för den
utsträckning af densamma, som möjligtvis framdeles kan kom¬
ma i fråga.”
Med Sahlström förenade sig förre vice Talmannen Nili
Pehrsson och Carl Olsion från Södermanland.
2t/std punkten
blef härefter af Ståndet bifallen.
22:dra punkten,
deruti Utskottet afstyrkt bifall till ett för upprensning af Skel¬
lefteå eif begärdt anslag af 9,654 rdr bkö.
Vid föredragning häraf begärde
Westermark ordet och utlät sig: ”Jag anhåller att Stån¬
det ej måtte sätta sig emot en återremiss af denna punkt*
Mera än de flesta andra provinser är måhända Westerbotten
stjufmoderligt behandlad, och har från Statens sida aldrig blif¬
vit med något anslag ihågkommen. Jag hoppas derföre, att
Ståndet behjerta!' billigheten af den väckta motionen, och ål*
minstone för sin del återremitterar förevarande punkt."
lien 28 Jani.
309
På af Talmannen framslålld proposition blef22:Jra punk¬
ten af Ståndet godkänd, mot hvilket beslut Westermark an¬
ni äIde sin reservation.
23:dje punkten,
deruti Utskottet tillstyrkt bifall till af Kongl. Majit för väg-
anläggningar och vägförhättringar i nåder äskade 500,000 rdr.
Härvid yttrade:
Olaus Eriksson: ”Jag för min del önskar en återremiss af
denna punkt, på det en förmedling mellan det här ifråga-
ställda, och det i 28:de punkten tillstyrkta anslag för aflapp-
ningar af myror o,h odlingsföretag, malte kunna åstadkom¬
mas. Oin sistnämnde anslag ökades, och detta minskades med
100,000 rdr, blefve proportionen mera jemn och nyttan af de
använda penningarpe utan tvifvel stone.”
Arvid Arvidsson och Gabriel Andersson från Elf-borgs Län
samt Olof Larsson från Gefleborgs Län förenade sig med Olaus
Er iksson.
Nils Larsson; ’’Äfven jag delar den af Olaus Eriksson ut¬
talade mening, och anser en jemkning af de begge anslags¬
summorna vara så mycket mera med billigheten öfveren-stäm-'
mande, sorn den sednare, fördelad på de olika Länen, åt hvart
och ett af dessa (einnar en dividend af endast 275 rdr. Det
ar väl möjligt, alt icke alla provinser, i likhet med Jemtland,
äro uppfyllda med myror, men äfven der sådana icke finnas,
torde svårligen några odljngar kunna i stort företagas medell
par hundra riksdaler.”
Pehr Nilsson från Christianstads och Anders Olsson från
Jemtlands Län delade de af Olaus Eriksson och Nils Larsson
yttrade äsigter.
Hulberg; ”1 utlåtandets 28:de punkt bär Utskottet före¬
slagit, ali, jemte 20,000 rdr såsom anslag, 80,000 rdr skulle
såsom län beviljas lilI sjo-uttappningir, niyr-utdikningar m. fl.
dyhka företag. Således tyckes mig, sorn skulle Utskottet hafva
tillbörligen sörjt äfven för arbeten af denna natur, och då de
landväga kommunikationernas förbättring är på de flesta orter
af behofvet högligen påkallad, bifaller jag utlåtandet.”
Med Rulberg instämde Lars Gustaf Sandberg från 'Wester¬
bottens och Pehr Pehrsson Edén från Wester-iNorrlands Län.
Strindlund: ”Om vä återremittera denna punkt, tror jag
mig kunna förutspå, att den kommer oförändrad tilbaka. I
mitt tycke är det tids nog alt tala om anslagen till sjöuttapp-
ningar och odlingar, då vi komma till den punkt, som hand¬
lar derom. I alla provinser finnas dessutom icke myror att
utdika, men deremot finnas uti alla Län menniskor, som fär¬
das och draga fördel af förbättrade landväga kommunikationer.'*
3(0
Den 28 Juni.
Jled Strindlund förenade sig Lars Mattsson från Upsala
Län, jemte flere Ståndets ledamöter.
Bengt Gudmundsson: ”Jemte det jag biträder Strindlunds
mening, vill jag endast tillägga, att, 0111 en återremiss konnne
att äga runi, Utskottet nog visste råd för medlens användande
till .andra, för oss mera främmande ändamål. Allmän är klar
gan öfver dåliga vägar oell tung skjutsningsskyldighet, men
då Utskottet ändtligen ger oss en anvisning, huru dessa one-
rösa åligganden kunna, örn ieke borttagas, åtminstone förmin¬
skas, göra vi oss ett nöje utaf att icke begripa välmeningen.
Dessutom skulle genom dessa företag, lika mycket, som genom
odlingar och sjöallappningar, arbetsförtjenst beredas den fatti¬
gare allmogen.”
Med Bengt Gudmundsson förenade sig Tobias Lind från
Götheborgs och Bohus Län, Olof Johansson från Stockholms
och Carl Tholsson från Skaraborgs Län, Henrik Andersson från
Nerike, jemte flere Ståndets ledamöter.
Ola Mänsson: ”Likasom Strindlund och Butberg vill äfven
jag anmärka oformligheten af en sammanblandning utaf denna
och den 28:de punkten, och, med bifall, för min del, till Ut¬
skottets förslag, anser jag all förevarande punkt varit föremål
lör en tilliäckligt lång diskussion.”
Nils Larsson: ”1 anledning af Strindlunds anmärkning om
sammanblandning af skiljda punkter får jag nämna, att den af
mig anställda jemförelse endast afsåg alt framhålla dispropor¬
tionen mellan de olika summornas belopp; en antydan, den
jag ansåg nödvändig för att gifva Ståndet ett tydligt begrepp
om min mening, utan att jag derföre vill erkänna mig skyldig
lill någon förvexling af dessa begge punkters innehåll.”
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Vid föregående Riks¬
dagar har det just varit detta Stånd, som vrkat vägarnes för¬
bättring och utan tvekan bifallit de i delta hänseende äskade
summor. Jag hoppas, att dessa Bonde-Ståndets tänkesätt icke
vid detta Riksmöte undergått någon förändring. Hvad beträffar
de för understödjande af mindre ström- och å-ränsningsarbe-
ten från anslaget undanlagne 30,000 rdr, så har om dem vid
föregående Statsrcgleringar enahanda förfogande ägt rum.”
Öfverläggningen var fulländad och Ståndet godkände Ut¬
skottets förslag.
24:de punkten,
deruti Utskottet afstyrkt beviljande af särskilda anslag till åt¬
skilliga motionsvis ifrågasatta vägförbältringar;
2b:te punkten,
med hemställan om afslag å till Ljusne-elfvens upprensning he¬
gärde 10,000 rdr;
Den 28 Jun i.
311
2G:/e punkten,
nml lillstyrkt bifall till ett för uppförande af en jernbro öfver
Svartan hegardt lån å 13,333 ldr 16 sk.; samt
27:de punkten,
deruti Utskottet afslyrkt beviljande af eli statsanslag för en
generel undersöknings vidtagande i afseende på omläggningen
af de större stråkvägarne i Riket, m. na.;
blefvo samtligen, utan diskussion, af Ståndet godkände.
2S:de punkten,
deruti Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att lill utdikningar;
sjöaftappningar och odlingsföretag, bifalla såsom anslag 20,000
och såsom lån 80,000 rdr, föranledde diskussion, dervid först
Olaus Eriksson yttrade: 'Såsom jag vid föredragning af
23:dje punkten tillkännagaf, hade min mening varit att från
dm i samma punkt föreslagna anslagssumma hit åstadkomma
en öfverflyltning oell en förökning i det påtagligen alltför
ringa belopp, Utskottet för landets uppodling funnit för godt
att föreslå. Sedan denna min åsigt icke vunnit Ståndels bU
fall, vill jag emellertid påyrka en återremiss, för alt få ansla¬
get förhöjdt från 100 till 200,000 rdr.”
O/of Larsson, Erik Eriksson och J. R. Dahl från Gelle-
borgs Län, Öbom från Norrbottens, Sandberg från Westerbot¬
tens, Lind Irån Götheborgs och Robus Län, m. (1. Ståndets
ledamöter, instämde.
Nils Larsson; ”Jag har i denna fråga redan vid en före¬
gående punkt gifvit mina tankar tillkänna, och vill nu endast,
med anledning af Rutbergs anmärkning om de — jemte an¬
slaget • - såsom lån beviljade 80,000 rdr, framhålla den obe¬
tydliga nytta dessa lån medföra, i anseende till de dermed
förenade kostnader, såsom kartors anskaffande m. m. I likhet
med Oaus Eriksson yrkar jag, att 200,000 rdr måtte beviljas,
eller också att hela det af Utskottet föreslagna belopp mätte
såsom anslag utgå med 100,000 rdr.”
Henrik Andersson; ”1 och för sig sjelft synes ett anspråk
på summans förhöjning icke vara obilligt. Men med afseende
på Statens tillgångar skulle jag tro, att Utskottet handlat rätt,
och jag bifaller punkten.”
Ola Månssson: "Äfven jag bifaller utlåtandet. En ytterli¬
gare förhöjning af 100,000 rdr vore alltför mycket. Det är
hufvudsakligen endast de norra orterna, som af dessa anslag
komina alt draga nytta, och med den summa, som nu är fö¬
reslagen, synes mig som borde de vara nöjde.”
Talmannen framställde proposition på bifall lill hvad Stats-
Utskoltel föreslagit i 28:de punkten af utlåtandet N:o 163,
men då denna framställning besvarades uf blandade ja och neji
312
Den 28 Juni.
samt votering begärdes, så uppsattes, justerades och anslogs
följande voteringsproposition:
Den, som bifaller 28:de punkten af Stals-Utskottets utlå¬
tande N:o 163;
röste Ja.
Den det ej vill;
röste Nej.
Vinner Nej, då år berörde punkt återremitterad.
Vid härefter anställd votering, u t föl lo rösterna med 51 ja
och 27 nej; i följd hvaraf Utskottets utlåtande i denna del var
af Ståndet bifallet.
Mot detta beslut reserverade sig Olof Larsson fiån Gefle¬
borgs Län, Tobias Lind och Olaus Eriksson från Götheborgs och
Bohus Län, Anders Kylander och Jonas Kristoffersson från Werm¬
land, Anders Olsson och Nils Larsson från Jemtland och Johon
Westermark från Westerbotten.
29:de punkten,
deruti Utskottet afstyrkt bifall till särskilta anslag för af en-
skilte motionärer yrkade sjosänkningsarbeten; samt
30:de punkten,
angående beviljande af 28,000 rdr till sänkning af sjön Möc¬
kelö i Kronobergs Län;
biföl los utan diskussion.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. in.
Ut supra.
|n fidem,
A. E. Bus.
Plenum lil. 5 e. m.
Vid fortsatt behandling af Stats-Utskottets utlåtande N:o.
163, angående ifrågaställda extra statsanslag till föremål, till¬
hörande Civil-Departementets handläggning, biföll Staldet, ef¬
ter särskild föredragning af hvarje punkt och derpå al Tal¬
mannen framställda propositioner, samtliga återstående punk¬
ter af utlåtandet, eller från och med den 31:sta.
Deri 28 Juni,
313
§ 2.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets, sedan den 18:de dennes
på bordet hvdande utlåtande N:o 164, i anledning dels af'
Rongl Majtts nådiga proposition, angående låneunderstöd för
anläggning af jernväg emellan städerna Örebro och Kora, dels
af väckt motion i samma anine; till behandling i sammanhang
hvarmed jemväl förekom Protokollsutdrag från Höglofl. Rid-
derskapet och Adelil Km 308, med inbjudning till lifed-Slån-
den att lorena sig i Riddei skåpet och Adelns i anledning af
utlåtandet fattade beslut, derigenom detsamma, med viss min¬
dre förändring, blifvit bifallet; och erhöllo följande Ståndsle¬
damöter ordet, samt anförde:
Johan Jakob Rutberg från Norrbottens Län, sedan, i en¬
lighet med hans derom framställda begäran, den af Matts Pehrs¬
son från Stockholms Län mot utlåtandet afgifna resetvation
blifvit uppläst:
»På grund af denna reservation, deruti flere af Bonnde-
Ståndets medlemmar inom Utskottet instämt, yrkal- jag åter-
rtmiss gf förevarande utlåtande.”
Flere af Ståndet hördes med Rutberg sig förena.
Henrik Andersson fiåo Örebro Lin, skriftligen:
»Då det är otvifvelaktig!, att jernvägarne skulle mycket
gagna vårt land, genom en snabbare kommunikation, en skynd¬
sammare alsättning af produkter, en deraf följande hastigare
omsättning af de i handel och näringar nedlagda kapitaler,
samt derigenom ökad rörelse och industri, forde jag så myc¬
ket mera instämma i Utskottets fötslag, sorn den ort jag till¬
hör, utaf denna jernvägsanläggning säkert skulle draga stor
fördel. Men jag måste härvid afse icke endast mina närma¬
stes, utan äfven liela landets väl; och jag instämmer med dem,
sorn befara, att om man börjar med alt lemna anslag af fol¬
kets skattemedel till dylika anläggningar, kan ingen beräkna
de följder, hvartill det skulle leda. Deremot anser jag, att
sedan Slaten underlättat dessa nyttiga kommunikatinnsanslal-
ter genom medgifvande att få åtnjuta fördelar af utsyning ur
kronoskogar, stenbrott o. s. v., som kunna vara pä Staten till¬
höriga egendomar, borde lån kunna gifvas, emot bolagens
förbindelser, mot låg ränta och arnot tissement. Jag skulle så¬
ledes våga föreslå, att ett lån af 250,f)00 Rdr beviljades på
de samma vilkor, som Utskottet i betänkandet föreslagit. Yr¬
kande jag, på dessa grunder, att förevarande utlåtande mätte
varda till Utskottet, återremitterad!.”
Häruti instämde Gabriel Andersson från Elfsborgs, Peter
Petersson från Jönköpings, Nils Pehrsson fiån Kalmar samt
Anders Andersson och Anders Pehrsson från Östergöthlands Län.
314
Den 28 Juni.
Ingemund Odin från Gottlands Län: ”Då till oell med re¬
presentanten Irän den ort, ifrågavarande jernvägsanläggning
skulle tillgodokomma, ansett sig icke kunna tillstyrka bifall
af utlåtandet, kan jag än mindre bevilja det af Utskottet till¬
styrkta anslag. Hållande före, alt. det enda bidrag till beiör-
de företag, som från Statens sida bör lemnäs, skall vara be¬
viljande på förmånliga vilkor af ett låneunderstöd, hemstäl¬
ler äfven jag till Ståndet att återremittera utlåtandet.”
Öfverläggningen var härmed slutad; hvarefter Ståndet be¬
slöt att återremittera föredragna utlåtandet, jemte de deremot
så muntligen sorn skriftligen framställda anmärkningar, under
förklarande derjemte, att den från Ridderskapet och Adeln an¬
komna ofvanomförmälda inbjudning för närvarande icke till
någon Ståndets åtgärd föranleder, utan alt piolokoilsuldraget
derom kommer att läggas till handlingarne.
§ 3.
Föredrogs punktvis Slats-Utskotlets, sedan den 18:de den¬
nes på bordel hvilande utlåtande N:o 165, angående extra an¬
slag till föremål, tillhörande Finans-Departementets handlägg¬
ning.
1 :sla punkten.
David Anderssons från Hallands Län reservation emot den¬
na del af utlåtandet upplästes, på begäran af Johan Jakob Ruth¬
berg från Norrbottens Län, hvilken derefter, under åberopan¬
de af samma reservation, påkallade återremiss af föredragna
punkten.
Med Rutberg instämde flere Ståndets medlemmar, deribland
Pehr Hansson från Wermlands, Anders Olofsson från Elfsborgs
och Anders Nilsson från Hallands Län.
Erik Carlsson från Stockholms Län anförde skriftligen föl¬
jande :
”1 anledning af Siats-Utskottets utlåtande N:o 165, får jag
härmedelst afgifva följande yttrande:
Gillande de åsigter, som ledi Utskottet vid sitt beslut att
tillstyrka anslag till ombyggnad af Trallebergs bro, vill jag
likväl motsätta mig det yrkande af Utskottet, som föreslår en
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan att Högst¬
densamme täcktes föreslå en förhöjning i afgiften för brons
begagnande, på det att densamma må framdeles kunna un¬
derhålla sig sjelf. Detta kan jag omöjligen finna med rätt¬
visa och billighet öfverensstämmande, när man besinnar, att
lyngsta bördan skulle komma att påläggas dem, som förut
hafva utgifvit nog dryga omkostnader för väghållningar å des¬
sa orter. Såsom bevis härpå må följande anföras. Innan bro¬
arna mellan Slockholm och Drottningholm bltfvo anlagda, be¬
Den 28 Juni.
315
gagnade sig de från och lill Svartsjölandet resande af den
färja, sorn då fanns emellan det s. k. färjestället under Svart¬
sjö kungsgård och Löfsta på fasta landet i Järfälla socken,
men sedan Konung Gustaf lil låtit bygga broarne mellan Stock¬
holm och Drottningholm, blefvo dessa broar upplåtna åt all¬
mänheten mot en teroligen dryg afgift, och färjstället sålunda
flyttadt från det ofvannämnda stället till Lillhof, emellan Svart¬
sjölandet och Lofön. År 1836 läto öboerne anlägga en bro
på detta ställe, hvartill kostnaderna uppgingo till öfver 100
Rdr B:ko per mantal, och hvartill, fötlidet år, ytterligare mä¬
ste tillskjutas 23 Rdr b:ko från hvarje mantal, i anseende till
den då företagna reparationen, ehuru afgiften för öfverfarten
utgöres af 4 skilling banko för hvarje häst. I anledning här¬
af kan jag ej finna annat än obilligt, att de som användt så
stora kostnader på den bro, som de blifvit tvungna alt an¬
lägga endast genom broarnes mellan Stockholm och Drott¬
ningholm byggande, nu äfven skola betala högre afgifter för
dessa sednare broars begagnande, än hvad förut erlagts, då
de i annat fall kunnat betjena sig af sin gamla färja till fasta
landet. Anseeende det vara en Statens skyldighet att under¬
hålla Trallebergs bro, önskar jag, att ingen drygare afgift, än
nu erlägges, der må af de vägfarande upptagas, och önskar
jag, att detta mitt anförande må i protokollet intagas.”
Pehr Nilsson från Christianstads Län: »På grund af de i
David Anderssons reservation uttryckta skal anser jag, att nå¬
got anslag för ifrågasatta ändamål icke bör anvisas, samt yr¬
kar alltså återremiss af förevarande puukt. Staten bör, enligt
min åsigt, icke med understöd bidraga till underhåll af bro¬
byggnader, utan detta bekostas af de kommuner, som af bro¬
arne draga fördel. Den ort jag represnnterar, har, utom un¬
derhållet af häradsbroar, sig ålagdt deltagande i underhållet
af den så kallade Långebro vid Christianstad, hvilken, myc¬
ket längre än den nu ifrågavarande, får hållas i stånd af sju
härader inom Malmöhus och Christianstads Län. Iliand de
underhållsskyIdige finnas flere, som aldrig befara bron; och
Staten bidrager icke med det ringaste till brobyggnaden, ehu¬
ru den mycket begagnas för fästningens räkning samt den, i
anseende till Christianstads egenskap af befästad stad, icke får
byggas af sten, utan måste vara af tiäd, hvarföre ock den år¬
liga underhållskostnaden uppgår till flera tusen Riksdaler.”
Henrik Andersson från Örebro Län, skriftligen:
”Det kan ej undgå uppmärksamheten, att man, i fråga
om denna bros underhåll och ombyggnad, frångår all vanlig
och laglig praxis för dylika allmänna anstalter. Del är bekant,
att hela Lofön, Eckeiön m, fl. bygder, hafva nytta af denna
316
Den 28 Juni.
bro, för kommunikationen med Stockholm, samt att Drott-
ningsholms Lustslott af Sider haft oell har ett betydligt anslag,
hvartill underhållet af bron varit beräknadt. Att nu kasta på
Staten, samt på det sättet på alla orters skattdragande, en kost¬
nad för en sak, som de sjellve hvar i sin ort eljest måste
besörja, är en skriande orättvisa, och jag mäste bestrida allt
anslag dertill.
Om, med de stora kontanta tillgångar Riksgälds-Kontoret
nu äger, Rikets Ständer vilja underlätta brons ombyggnad ge¬
nom lån, deremot vill jag icke sätta mig, men anslag kan jag
ej lemna mitt röst till.
Jag vill förthy yrka återremiss af denna punkt.”
Rulbexg: ''Eltpr vi kommit in på tal om broar, så får jag
meddela, att Johan Westermark från Westerbottens Län vid
innevarande riksdag j motion väckt framställning om anslag
af Statsmedel till uppförande öfver Skellefteå eif af en stenbro
i stället för (len der befintliga träbro, hvilken är längre än
Tranebergs bro, men att Stats-Utskottet i utlåtande, som af
Stånden blifvit bifallet, afstyrkt motionen.”
Åils Jeppsson från Malmöhus Län: ”Lika med föregående
talare anser jag det äskade anslaget icke böra beviljas. Be¬
träffande den af Pehr Nilsson omnämnde, så kallade Långebro,
så har vid (lera föregående riksdagar dels min företrädare Nils
Månsson, dels äfven jag väckt motion att antingen Staten måt¬
te lemna något bidrag till broens underhåll, helst trafiken der¬
öfver och för kronans, å Christianstads fästning befintliga för¬
råder icke är obetydlig, eller åtminstone de 2:ne Härader inom
Malmöhus Län, hvilka hafva sig ålagd delaktighet i underhål¬
let af denna utom Länet varande bro, derifrån befrias; men
våra framställningar hafva alltid rönt afslag, Af mine kotn-
mittenter hade jag äfven vid denna riksdag erhållit uppma¬
ning att förnya berörde framställning, men jag har ansett så¬
dant icke löna mödan. Trallebergs bro är långt ifrån så stor
eller kostsam att underhålla sorn Långebro. Jag ser derföre
ej skäl, hvarföre Ständarne i förhandenvarande fall skola från¬
gå den allmänna regeln; utan hemställer jag till Ståndet att
återremittera föredragna punkten.»
Pehr Sahlström från Stockholms Län". ”Het är en verklig
olycka för Svartsjölandet, att Mälaren derstädes bildar så mån¬
ga vikar och skär, derigenom Svartsjöboarne nödsakas att på
tiora ställen hålla stora och kostsamma broar: meri jag kan
likväl icke godkänna, att Staten för depna enda brobyggnad
skulle vidkännas en utgift af 48,000 Rdr. Alla öfver bron
trafikerande, utom de Kungliga och de som fara för kronans
räkning, måste erlägga cn afgift. Likväl har man icke erhåk
Den 27 Juni.
317
lit någon redovisning för beloppet af influtna bropenningar eller
hvartill do blifvit använda. Jag skulle vilja föreslå, att kom¬
munen af Statsmedel erhålla ett lån på billiga vilkor, för att
dermed försätta bron i behörigt stånd, med rättighet att der¬
efter af ailä trafikerande utan undantag uppbära bropenningar;
ty det öfverstiger kommunens krafter att ensam, och utan
någon mellankomst från Statens sida, bekosta ifrågavarande
brobyggnad. l’å nu framställda skäl ansel* jag denna punkt
af utlåtandet böra återremitteras.”
Malis Pehrsson från Stockholms Län: ”Jag vill ej hindra
återremiss af utlåtandet och ej heller påstå, att det tillstyrkta
anslaget är för lågt, men jag mäste taga mig den friheten att
försvara kommunens rätt; — Kommunen har icke tillskapat
Trallebergs brö, utan denna har tillkommit för luststället Drott¬
ningholms skull; också bar den blifvit uppförd af kronan, sorn
pålagt trafikerande dryga bropenningar; hvilket Svartsjöboar-
ne äfven få vidkännas. Före anläggningen af Trallebergs bro
begagnade dé till och frätt Svartsjölandet farande en färja
emellan Svartsjö Kungsgård och Löfsta pä fästa iandet, trien
sedermera hafva Svartsjiiboarne, för att kunna betjena sig af
kommunikationen öfver Tranebergs bro; måst bvgga och få
nu underhålla en särskild bro emellan Svartsjölandet och Lofön.
Svartsjölandet kan således icke åläggas ifrågavarande brobygg¬
nad, som dessutom öfverstiger dess krafter. Hellre afstå de
från broens begagnande och låta den förfalla. Tranebergs bro
är visserligen icke mycket lång, men den är likväl längre än
Skellefteå bro; hvilket jag, som sett båda dessa broar, kan
intyga. 1 fråga om de influtna bropenningar; så ville man på
Utskottets afdelning hafva Upplysning om beloppet af desamma
och hvartill de blifvit använde, men något besked derom stod
icke ,att erhålla.»
Ola Månsson från Christianstads Län: ”Jag iror ingalunda
att Svärtsjöboarne skola låta sina broar förfalla; sådant stri¬
der allt för mycket emot deras egna företag, Man har sagt
att de af sina vikar lida olägenheter och besvär; men jag tror
denna landets natur äfven innebär sina förmåner, hvilka man
på andra orter skulle önska sig, såsom en lättare kommuni¬
kation sjöledes med hufvudstaden, m. m. Tranebergs bro på¬
stås vara Drottningholms eller Statens tillhörighet; - förhål¬
ler det sig verkligen så, måste man antaga, att dess under¬
håll och ombyggnad är inberäknad i det anslag, som upptages
till Slottets underhåll; och något nytt anslag för samina ända¬
mål bör ej heller då beviljas. Jag kan icke godkänna att alD
manna medel användas till uteslutande förmån för enskilde
kommuner. Andra få sjelfve bygga sina broar; så finnes emel-
318
Den 28 Juni.
Ian fasta landet och Lidingön, en ganska lång bro, den jag är
förvissad att kommunen underhåller utan allmänt understöd,
Jag vill alltså, att Svartsjölandet sjelf får underhålla ifrågava¬
rande bro; i annat fall få de betjena sig af sina färjor eller
på annat sätt bereda sig den kommunikation, som de nu haf¬
va öfver nämnde bro. Jag yrkar förthy återremiss af utlå¬
tandet i denna del.”
Nils Andersson från Christianstads, Erik Månsson från Ble¬
kinge, J. P. Sandstedt från Jönköpings, Jan Samuelsson från
Oland samt Erik Andersson från Stora Kopparbergs Län, med
ilere, förenade sig med Ola Mänsson.
Rulberg: ”Då Malts Pehrsson säger sig hafva sett Skellef¬
teå bro, bör han också veta, att den är lagd öfver en strid
fors samt således hvarken är så lätt att bygga eller underhål¬
la, som den ifrågavarande vid Traneberg, hvilken är en flottbro.”
Malls Pehrsson: ’’Jag vill ej missförstås. Jag har blott
sagt, att Svartsjöboarna hvarken kunna åläggas eller mäkta
underhålla eller ombygga Tranobergs bro. De kunna förbju¬
das befara densamma, men ej mera. TI anledning af llulbergs
sednare yttrande får jag förklara, att vid Traneberg är sundet
så djupt, att någon försänkning icke är möjlig, utan flottbro
måste begagnas; vid Skellefteå bro är strömmen väl strid,
men deremot ganska grund.”
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson: ”Då det ej blifvit
upplyst, hvem som uppbär de bropenningar, som af trafikeran-
de öfver Trallebergs bro erläggas eller hvartill desamma an¬
vändas, anser jag återremiss nödig, för att utredning och be¬
sked i detta hänseende må vinnas. Nämnde medel böra väl
utgå till broens underhåll.”
Arvid Arvidsson från Elfsborgs, Carl Tholsson från Skara¬
borgs och Lars Olsson från Stora Kopparbergs Län biträdde
Nils Peterssons mening.
Ingemund Odin från Gottlands Län: ”Det är besynnerligt,
att Utskottet kunnat komma till ett sådant resultat, som ut¬
låtandet i förevarande punkt innefattar; det har blifvit upp¬
lyst, att algiften för dem, sorn befara Trallebergs bro, är dryg;
rätt betydliga summor kunna alltså deraf på så många år in-
11 u t i t; men Utskottet har likväl försummat att skaffa sig reda
på beloppet af nämnde inkomst, hvem som uppburit den och
hvartill den blifvit använd. Blott denna .omständighet finner
jag lemna den största anledning till frågans återremitterande;
derför jag röstar.”
David Andersson: ”1 Stats-Utskottets utgifts-afdelning har
jag ej öfvervarit frågans behandling, och saknar således kän¬
nedom om hvad derstädes då förelupit; men då densamma fö-
Den 28 Juni.
319
rehades i Utskottets plenum, lemnades af någon det medde-
lande, alt bropenningarne åtgått till bekostande af de repara¬
tioner, som broen jemt och ständigt beluift undergå.”
Diskussionen var slutad. Sedan af Talmannen framställd
proposition på bifall till fdredragne första punkten af Siats-
Utskottets utlåtande N:o 163 blifvit med Nej besvarad, beslöt
Ståndet, efter ytterligare proposition derutinnan, att till Ut¬
skottet återremittera berörde del af utlåtandet.
2:dra punkten.
i anledning häraf anförde David Andersson från Hallands
Län: ”l’å återremiss af denna punkt är intet att vinna; men
nog vore det bättre för Svenska Statsverket, om S:t Barthe-
lemys inbyggare blefvo hemkallade till Sverige och härstädes
underhållne samt On lemnad till j)ris åt den, som ville emot¬
taga densamma. Yi undgingo då åtminstone att bekosta upp¬
byggande och ständiga reparationer å hus på On. För när¬
varande lära vi dock icke komma längre härmed, enär mo¬
tion i denna syftning icke blifvit väckt, utan få betänka oss
derpå för framtiden. Ståndet liar således nu icke annat att
göra, än bifalla punkten.»
Johan Jakok Hulberg från Norrbottens Län: ”Jag förenar
mig med David Andersson och är, lika med honom, af den
tanka, att det bästa för Sverige vore att hämta hit mennisko-
personalen på S;t Barthelemy.”
Jolian Lekberg från Orebro Län: ”Jag instämmer med fö¬
regående talarne, men föreslår derjemte, att nu äskade anslag
mätte användas till respenningar för S:t Barthelemys inbyggare.»
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län: «.lag vill
äfven förena mig om David Anderssons åsigter; men, då per¬
sonalen emellertid är qvar på On, kunna vi icke lemna dom
hjelp lösa åt sig sjelfve. Jag bifaller derföre utlåtandet i 2:dra
punkten.”
Sedan öfverläggningen härpå förklarats fulländad, biföll
Ståndet ifrågavarande delar af betänkandet.
§ *•
Föredrogs punktvis Stats-Utskottets, sedan den 18 dennes
på bordet hvilande utlåtande N:o 166, angående extra anslag
till föremål, tillhörande Ecklesiastik-departementets handlägg¬
ning.
1 :sla punkten,
till alla dess momenter, bifölls.
2:dra punkten,
bifölls äfvenledes.
Vid Salje punkten anförde:
320
Den 28 Juni.
Henrik Andersson frän Örebro Län, skriftligen:
f<Då det synes vara alldeles ändamåUvidrigt, att genom an¬
slag till nya byggnader och inrättningar för hvad sorn tillhör
de så kallade praktiska fakulteterna, hvilka icke borde qvar¬
blifva vid nuvarande universiteter i orterna, utan förflyttas till
hufvudstaden, der tillfälle till praktik finnes, försvåra en sådan
förändring och uppoffra medel till ändamål, som ingalunda mot¬
svara de fordringar man för undervisningen bör kunna göra,
bestrider jag delta anslag. Upsala Akademi äger dessutom så
stora tillgångar, att dessa, rätt använda, bordt och kunna medgif¬
va, att på ett ekonomiskt sätt underhålla hvad för den kemiska
institutionen derstädes erfordras. Jag yrkar återremiss.”
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län: nlnom Utskot¬
tet biträdde jag ingalunda pluralitetens mening. Upsala har re¬
dan ett kemiskt laboratorium, hvilket genom tillbyggnad bör
kunna utvidgas. Det nya laboratorium; till hvars uppbyggande
ett så rundligt anslag blifvit hegardt och af Stats-Utskottet till¬
styrkt; skulle också komma att erhålla en till det orimliga
gränsande storlek; enligt förslaget skulle det blifva 100 alnar i
längd och 20 i bredd. Det var likväl nästan omöjligt ätt få
höja sin röst emot beviljande af detta anslag; man nedtystades
dermed, att det vore absolut nödvändigt, sedan Kikets Ständer
anslagit lön till en professor i den kemiska vetenskapen; enär
samme professor vore betagen tillfälle att hålla (öreläsningar
och göra experimenter tills den tillärnade laboratorii-byggnadert
hinner blifva färdig; hvilket jag likväl befarar icke sktdle in¬
träffa i våra dagar; Jag hemställer till Ståndet att återremit¬
tera förevarande 5:dje punkten.»
Johan Lekberg från Orebro Läll var med Strindlund ense;
Vehr Östman från Wester-Norrlands Län: ”Efter hvad jag
hört är deras antal ringa, hvilka vid Upsala universitet idkä
kemiens studium. Jag har också i denna fråga resonerat med
ett pär af dem; och dé förvånade sig mycket öfver ifrågava¬
rande förslag saint ansågo det redan varande laboratoriet fullt
ut motsvara de för handen varande behofven. Jag skulle vil¬
ja afslå hvad Utskottet härutinnan tillstyrkt, men, om sådant
formenligt icke kan låta sig göra, återremittera punkten.”
Häruti instämde J. P. Sandstedt från Jönköpings Län
ro. fl.
Ofverläggningen förklarades fulländad; hvarpå Ståndet, ef¬
ter att med Nej hafva besvarat af Talmannen framställd pro¬
position på bifall till föredragna 5:dje punkten, uppå ytterligare
framställning beslöt att densamma till Utskottet återremittera.
i:de punkten.
Henrik Andersson: ”Jag anser, att här är förhållandet ena¬
Den 28 Juni.
321
handa med det under nästföregående punkt, och jag vill der¬
före återremittera denna punkt, af samma skäl, som begagna¬
des till återremiss af förra punkten.”
Ola Månsson från Christianstads Län: ”Denna fråga är af
en helt annan betydelse. Utskotten säger nemligen, att den
byggnad, hvartill anslaget skulle användas, icke kan uppskju¬
tas utan serdeles mehn för den medicinska undervisningen; och
då denna undervisning är af mycken vigt, yrkar jag bifall till
förevarande punkt.»
Strindlund m. fl. delade Ola Månssons mening.
Ståndet biföll jemväl punkten, efter derpå af Talmannen
framställd proposition.
Vidare biföllos 5:te, G:te, till dess båda momenter, 7:de och
8:de punkterna.
0:dc punkten.
1 anledning häraf yttrade:
A. IV. Svartling från Östergöthlands Län: ”Jag har ej be¬
gärt ordet för att yrka återremiss af denna punkt, enär jag
nogsamt inser, att något derpå icke vore att vinna, utan en¬
dast för att uttala min tanke, att vi inom 20 års förlopp äro
nödsakade antaga systemet. Våra vackra fängelser hjelpa ej.
Jag vili bifalla punkten samt såmedelst förhjelpa min afstyrkte
motion till dess hvilorum.”
Peter Petersson från Jönköpings Län instämde.
Ola Månsson anförde: ”Staten lärer icke hafva några me¬
del att använda för ifrågavarande ändamål. Jag skulle annars
önska, att Svartlings förslag blefve antaget; ty många menni-
skor finnas, som drifva sysloiösa omkring, och dessa skulle kun¬
na å arbetshusen användas. För närvarande kunna vi likväl
ingenting uträtta för den goda saken, men jag har velat få min
åsigt i protokollet upptagen.»
David Andersson från Hallands, Christen Andersson från Mal¬
möhus, Nils Andersson från Christianstads, jemte samtlige repre-
sentanterne från Blekinge Län, förmälte sig dela den åsigt, som
af Ola Månsson blifvit uttalad.
Öfverläggningen var härmed slutad; och punkten blef af
Ståndet bifallen.
JO.de och sisla punkten bifölls likaledes.
§ s.
Föredrogos Bevillnings-Utskottets, sedan den 21 dennes på
bordet hvilande:
Memorial N:o 11, i anledning af särskilda, utaf Högv. Pre-
ste-Ståndet fattade beslut vid handläggningen af Utskottets be¬
tänkande Nto 5, angående tullbevillningen.
Lades till handlingarne.
Bonde-St■ Brot. vid Riksd, 1850—1851. P. 21
322
Den 28 Juni.
Betänkande N:o 12, angående vackt förslag om inrättande
af så kalladt transit-upplag.
Bifölls.
Pro Nso 13, i anledning af väckt motion om nedsättande
af tullen å varor* som landvägen från Norrige till Herjeåda¬
len införas.
Bifölls,
• § 6- ,
Föredögös ånyo Banko-Utskottets* sedan den 21 dennes på
bordet Itvilahde utlåtanden och memorial, nemligen:
Utlåtahde Nio 46, i anledning af väckt fråga om ett för-
ändradt sätt för inlösen af Riksgäldskontotets koppärskiljemynts-
poiletter.
Bifölls,
Memorial N;o 47, med förslag till åtskilliga förändringar i
sättet för beräknande af Bankens sedelstock.
Bifölls,
Utlåtande N:o 4f!, i anledning af väckt förslag om förän¬
drad organisation af Bankoverket samt reglering af dess Ijen-
stemanna-persohal.
Härvid begärde följande Ståndsledamöter ordet och an¬
förde:
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län: »Jag har egent¬
ligen ingenting emot att bifalla Utskottets förslag, men jag
skulle dock helst se, att Rikets Ständer få se Och pröfva det
blifvande förslaget innan detsamma sättes i verkställighet. Mari
inrymmer väl stor makt åt Fullmäktige, om de blifva bemyn¬
digade att godkänna och sätta förslaget i verkställighet. Om
Ståndet ej biträder denna min mening, vill jag dock hafva den¬
samma i protokollet antecknad.»
Henrik Andersson från Orebro Län: »Så framt det blifvande
förslaget kommer att leda till besparing och minskning af ban¬
kens stora tjenstematma-personal, skulle jag anse förmånligt,
att detsamma så snart som möjligt bringas till verkställighetj
hvarföre jag icke kan biträda den af Strindlund framkastade
anmärkning, utan i allo bifaller utlåtandet.»
Pehr Nilsson från Christianstads Län: ”Inom Utskottet
framställdes samma anmärkning, som den Strindlund nu gjort,
men den bemöttes med det svar, att Rikets Ständer må val
hysa så stort förtroende tor sine Fullmäktige i banken, att de
kunna åt dem uppdraga att till verkställighet tills vidare be¬
fordra ett förslag, som Rikets näst sammanträdande Ständer
hafva att pröfva och således, om de skulle finna detsamma
mindre lämpligt och ändamålsenligt, kunna förkasta.”
Ola Månsson från Christianstads Län: ”Om det blifvande
Den 28 Juni.
323
förslaget kommer alt bereda förenkling i bankens styrelse jemte
minskning i förvaltningskostnaden, vill jag gerna lemna Fullmäk¬
tige ifrågaställa bemyndigande. Rikets Ständer få sedan pröf¬
va förslaget samt antingen godkänna eller ogilla detsamma. Jag
bifaller derföre förevarande utlåtande.”
Sedan diskussionen härmed slutat» biföll Ståndet Banko-
Utskottets ifrågavarande Utlåtande N:o 48.
§ 7.
Efter skedd föredragning biföllos Lag-Utskottets, sedan den
2l:ste dennes på bordet hvilande betänkanden: N:o 27, i an¬
ledning a( väckt motion angående jäf emot domare och landt¬
mätare; samt N:o 28, i anledning af väckt motion om upphäf-
vande af skriftliga berättelser i mål, som från Hof-Rätt hos
Kongl. Majit fullföljas.
§ »•
Föredrogs ånyo och bifölls Stats Utskottets, sedan den 21;ste
dennes på bordet hvilande memorial N:o 196, angående tiden
för nästa revisioner af Stats-, Banko- och Riksgäldsverkens för¬
valtning och räkenskaper.
§»•
Föredrogos följande Stats-Utskottets, sedan sista plenum p&
bordet hvilande utlåtanden, nemligen!
N:o 168, i anledning af väckta motioner om hemmantals-
räntans aFskaffande.
Bordlädes för andra gången.
N:o 169, i anledning af väckta motioner om rättighet att
köpa skattejord till frälse samt bildande af en fond utaf de för
dylika frälseköp inflytande medel.
Bordlädes andra gången.
N:o 170, i anledning af väckt motion om indragning af
kronofogdetjensterna.
Bifölls.
N:o 171, i anledning af Kongl. Majits nådiga proposition
angående Nya Trollhätte kanalbolags-direktions underdåniga an¬
sökning att få till skatte lösa gamla slussen vid Lilla Edet med
tillhörande område.
Bordlädes andra gången;
samt N:o 172, i anledning af väckta motioner om anslag
af allmänna medel för skogsplantering å flygsandsfälten vid
Ystad och i vissa härader af Hallands Län.
Bifölls.
§ 10.
Vid förnyad föredragning af Banko-Utskottets, sedan sista
plenum på bordet hvilande utlåtanden:
324
Den 28 Juni.
N:o 49, i anledning af förre gårdsegaren C. M. Peterssons
ansökning om eftergift af öfverränta å diskontlån;
N:o 50, i anledning af enkan Gustava Djurbergs och bryg¬
garen Robert Östermans ansökningar om eftergift af öfverränta
å diskontlån; samt
TV:o 51, i anledning af väckt motion om lifgifvande från
banken af 20,002 Riksdaler, jemte ränta, till kapten E. Skot¬
tes sterbhusdelegare;
blefvo de 2:ne förstanmärkte bifallne, men N:o 51, på fh ras
begäran, ytterligare Lordlagdh
§ H-
Föredrogs åter Stats- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottens, sedan den 2G:te dennes på Ståndets bord hvi-
lande utlåtanden:
N:o 11, i anledning af väckt motion, alt Hernösands dom¬
kyrka måtte komma i åtnjutande af de från Stiftet utgående
domkyrko-lunnor; samt
N:o 12, i anledning af väckta frågor om förändradt lönings-
sätt för presterskapet samt om S. M. Adjunkters allönande till
en del af Statsverket;
och blef det förra bifallet; hvaremot N:o 12, efter begä¬
ran, bordlädes andra gången.
§ 12.
Expeditions-Utskottets, sedan sista plenum på bordet hvi¬
lande förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse till
Kongl. Maj:!, N:o 87, angående förändrade tullbestämmelser för
raffineradt socker och sockersirup med hänsende till särskild,
socker-raffinaderiet i Fredrikshall beviljad förmån, blef, efter
förnyad föredragning, af Ståndet godkändt.
§ 15.
Föredrogs åter och, såsom till åtgärd icke föranledande,
lades till handlingarne det sista plenum ankomne och bordlagde
protokolls-utdrag från Högtofl. Ridderskapet och Adeln N:o 505,
med delgifvande af ett af Herr Grefve Platen, Ballzar, inom
nämnde Riks-Stånd afgifvet anförande, rörande Stats-Utskottets
utlåtande N:o 162, jemte Herrar af Pukes, Folke Magnus, och
Råfelts Anton, deraf föranledda yttranden.
§ 14.
Till bordläggning första gången anmältes Stals-Utskottets
utlåtanden och memorial N;ris 167, 175, 174, 175, 176, 177,
178, 179, 180, 188, 189, 190, 191, 192, 195, 194 och 195.
§ is.
Från respektive Med-Stånden ankomne protokolls-utdrag,
nemligen:
från Höglofl, Ridderskapet och Adeln, Nsris 299—504;
Den 2 Juli. 325
från Högv. Preste-Ståndet, N:ris 212 och 215; samt
« Vällofl. Borgare-Ståndet, N:o 256,
föredrogos och lades till handlingarne.
Ståndet åtskiljdes kl. 7 e. m,
Ut supra.
In fidem,
A. E. Ros.
Deli 3 Juli.
SMeuuni kl. 9 i', »i,
§ *•
Protokollen för den 26:te och 28:de sistlidne Juni juste¬
rades.
§ 2.
Föredrogs Stats-Utskottets, sedan den 26 sistlidne Juni på
bordet hvilande utlåtande N:o 168, i anledning af väckta mo¬
tioner om hemmantalsräntans afskaffande.
Sedan, på begäran af Pehr Bengtsson från Kalmar Län,
blåns Månssons från samma Län emot utlåtandet afgifne reser¬
vation blifvit uppläst, yttrade:
Magnus Månsson från Östergöthlands Län, skriftligen:
”Det nu föredragna Uiskotts-utlåtandet antyder åter omöj¬
ligheten att af vår Ståndsrepresentation våga hoppas någon för
det allmänna tillfredsställande reform af vårt gamla, numera
odugliga och orättvisa skatteväsende. Det synes vara omöjligt
att öfvertyga de andra Riks-Stånden om såväl billigheten att
från jordegendomen lossa de skatter, som den under gamla ti¬
der endast åtagit sig i form af tillfälliga bevillningar, hvilkas
ändamål längesedan upphört, som ändamålsenligheten deraf för
vinnande af enklare räkenskaper och säkrare kontroller samt
slutligen möjligheten dertill, då genom några lätt tillvägabrin-
gade besparingar samt de betydliga öfverskott, som nyare be¬
villningar erbjuda, denna del af Statsinkomsterna lätt ersattes,
äfvensom genom den förökning, som i följd af dessa invecklade
skatteposters borttagande uppstod i bevillningen för förmögenhet
326
Deri 2 Juli.
och inkomst. Man vidhåller med en obetänksam envishet den
satsen, att jordens skatter icke böra eller kunna lindra», utan
att ådraga de andra folkklasserna uppoffringar, som jordbrukar
ren bör draga, och man går så långt att, såsom Utskottet nu
gjort, rent af förklara, att hemmantalsräntan eller den ganda
persedelbevillningen icke varit en fritt åtagen tillfällig bevill¬
ning, utan är en för all tid beviljad skatteskyldigbet.
Utan hopp att ännu kunna brii ga Med-Stånden till rätt¬
vist erkännande af jordbrukets rätt och bästa i dessa afseende!),
är det emellertid Bonde-Ståndets pligt att högtidligt protestera
emot en sådan Utskottets tolkning af hemmantalsräntans rätta
beskaffenhet; och det är af vigt att få rättelse i den eljest
officiel natur erhållande förklaringen, att denna ränta icke be¬
står af gamla bevillvjngar och derföre bör lagligen anses vara
af alldeles samma natur, som den på skattläggning grundade jor-,
deboksräntan. Så är det ej,
Landlogsgärden är bevisligen en, ursprungligen blott för
Polska kriget år 1617 åtagen bevillning i persedlar; hvilken
visserligen, i följd af de fortsatta krigen, vid flera riksdagar för¬
nyades och äfven en och annan gång förklarats på obestämd
tid tills vidare få fortfara. Men den har aldrig af Bonde-Stån¬
det medgifvits vara en beständig del af jordeboks ränta!), utan
tvärtom har Ståndet vid mångfaldiga riksdagar, såväl på 1700-
talet, som efter 1809 yrkat dess afskaflände.
Jfyggningshjelpen var en alldeles särskild, till Kronans slott
och fästningar gjord bevillning. Sedan nu dessa dels blifvit för¬
störde dels kommit i enskiltes händer, eller ingått på första
hufvudtitelns anslag, o, s, v., uttages denna bevillning i rak
strid med sitt ursprungliga ändamål.
Salpctcrhjelpcn var en, i följd af det äldre sättet att Kro¬
nan hade egna salpetersjudare, åtagen skyldighet att anskaffa
ved och jord åt dessa, samt gifva dein husrum, mat och dricka.
Ben förvandlades väl 1644 i viss årlig penning-afgift; men se-^
dan numera salpetersjuderiet icke drifves för Kronans räkning
och sedan salpeter anskaffas för krutbrukens behof genom sär¬
skild åtgärd o. s. v., är fortfarandet af denna bevillning en Q»
rättvisa.
Boskapspenningar^ beviljades 1620. De skulle erläggas ef¬
ter förmögenhet; och beviljades uttryckligen ”till Riksgäldens
betalning och försvarsverkets underhåll.” Deras ändamål är
vunnet, numera, på andra sätt. En bevillning på förmögenhet
finnes; riksgäld hafva vi ej mera; försvarsverket underhålles
genom andra direkta anslag. Att denna persedelskatt 1642
sattes i penningar förändrar ej förhållandet. Boskapsskatten
Den 2 Juli.
327
var en bevillning till ändamål, som numera icke ifråga¬
komma.
Skjutsfärdspenningar beviljades 1642 för befrielse från skjuts
och gästning åt i Kronans ärenden resande personer. Hafva
icke dessa numera sina bestämda anslag på Itiksstaten. Hvar¬
till tjenar en särskild rubrik af denna art på skattelängden?
Dagsvcrkspenningarne beviljades i stället för arbete till
Kronans slott och gårdar, som 1652 fastställdes till vissa dags¬
verken, Jag vill ej tala om, att, oaktadt detta, ofta både ar¬
bete och skatten utgått — nog af, numera bör ej någotdera
ifrågakomma enligt 1742 års beslut, och ändamålet finnes ej
mera.
Efter denna visserligen ofullständiga, men i fråga om ru¬
brikernas natur sanna utredning af hemmanlalsräntans natur,
finner man, att den på det hela är en, under äldre tider i per¬
sedlar gifven, men sedan i de flesta deiar uti penningar satt
bevillning. Lagligen bör den såsom sådan anses. Under de ti¬
derna erlade städerna äfven hevillningar och gärder till vissa
ändamål. Men sedan ändamålet ej mera var till försvann de¬
ras bevillning; landsbygden deremot har fått bibehålla sin, och
man vill göra den evärdlig, fastän den varit vilkorligt åtagen.
Jag anhåller om återremiss, med yrkande att Utskottet
måtte förändra sitt utlåtande, föreslå henmanlatsränlans afskaf-
fandc, eller ock bestämdt utreda, huruvida ej af mig här gjor¬
da uppgifter om dess bevillningsnatur äro riktiga,”
Måns Månsson från Kalmar Län, skriftligen:
«Stais Utskottet har nu, lika sorn Yid de föregående Itiks-
dagarue, afstyrkt bifall till hemmantalsräntans upphörande af
det skäl, att endast landtogsgärden och boskapspenningarnc till¬
kommit genom hevillningar för tillfälliga behof; men de öfriga
väsendtliga delanie af samma ränta utgöra ersättningen för
tjenstbarheter: kan man tänka sig något enfaldigare skäl, än
att, för det en lättrogen allmoge varit tjenstaktig, den nu i all
evighet skall plikta för sin tjenstaktighet: en mycket skön och
ädelmodig uppmuntran för alt blifva tjenstaktig! Vidare säges,
att hemmanulsräntan blifvit införd i jordeböckerna och kan lämp¬
ligen derföre icke eftergifvas, men man aktar sig noga att upplysa
huru och på hvad sätt nämnde tillfälliga bevillning och tjenst-
aktigheter kommit att införas i jordeböckerna; utaf våra äldre
Riksdagshandlingar inhämtas, alt ifrån och med 1662 års Riks¬
dag ända till 1772 års Riksdag utöfvades Rikets Ständers makt
helt och hållet af det Sekreta-Utskottet, bestående af ett hun¬
drade ledamöter, nemligen SO Ädelman, 25 Prester och 25 af
Rorgare-Ståndet; men ingen enda af Bonde-Ståndet tilläts det
att få veta, hvad sorn förehades. Bondc-Ståndct förtrycktes
328
Den 2 Juli.
till den grad, alt det midt under Riksdagen 1719 afvisades,
hemförlofvades, Landtmarskalken P. Ribbing yttrade, att bön'
derne dermed icke hade att göra. Under denna Riksdag oell
Sekreta-Utskottets allena styrande, infördes hemmantalsräntan
uti jordböckerne till ständig skatt, utan Bonde-Ståndets hö¬
rande.
Slutligen heter det att hemmantalsräntans afskaffande skulle
för jordägare medföra en fördel på öfriga skattskyldiges be¬
kostnad, men man talar icke oin att den privilegierade jord¬
brukaren hitintills lefvat på den skattskyldige samt rust- och
roteringsskyldige jordbrukarens bekostnad; så är likväl förhål¬
landet, Ingen lär vilja påstå att andra samhällsklasser böra
beskattas högre, än hvad nu sker, för det att hemmantalsrän¬
tan afskaffas; en sådan förhöjd beskattning är icke heller af
behofvet påkallad; hvar och en vet att medel samlas till Stats-
oeh Riksgäldskontoret, hvilka äro mer än tillräckliga förStats-
behofvens fyllande; men dessa medel utgå till helt andra än¬
damål, än som vid hemmantalsräntans tillkomst varit beräknade.
Man hör icke sällan åberopas Statens värdighet och mo¬
raliska förbindelse att utöfva godhet och christlig kärlek då
det gäller till de bättre klassernas fördel; men när det blir
fråga om att göra en fattig skatte-allmoge rättvisa, får man i
stället höra hedniska grundsatser af det aldra okunnigaste sla¬
get åberopas, nemligen att skatter på skattskyldig jord aldrig
kan förändras eller afskaffas, derföre att jorden från hedenhös
tillhört Kronan eller Staten; och att Staten har ett slags in¬
teckning eller arrende uti skattejorden; detta påstående inne¬
bär lika många misstag som ord; hemman och boställen hafva
här i Sverige af begynnelsen aldrig tillhört hvarken Kronan
eller Staten, så mycket mindre som Stat och Krona icke fanns
till då hemman och boställen fritt och obehindradt inkränktes
af det lediga och ödeliggande landet; dess ägare voro i början
så fria, att de icke erkände någon menniska öfver sig; af des¬
sa hemman har under tiden krono- och frälsehemman upp¬
kommit. Först på Riksdagen 1282 lemnade Rikets Ständer
den jord och lägenheter, som då icke voro uti enskild mans
ägo, till Kronan eller Staten.
På dessa skäl, och då Stats-Utskottet erkänt att landtogs-
gärden och boskapspenningarne äro tillkomna för tillfälliga be¬
hof, och att behofven långt för detta upphört; anhåller jag att
Hederv. Ståndet återremitterar betänkandet, så alt Stats-Ut¬
skottet kan komma i tillfälle att ingå i en noggrannare pröf¬
ning."
Häruti instämde Lars Mallsson från Upsala, Jan Samuels-.
Den 2 Juli.
329
son, Pehr Benglsson, Nils Pehrsson oell Nils Magnusson från
Kalmar samt Pehr Hansson från Wermlands Län.
Ola Månsson från Skåne: »Jag har intet emot att utlå¬
tandet återremitteras, och jag vill fördenskull förena mig med
dem som önska återremiss, men jag vill dock ej hafva en så-»
dan för att ensamt få hemmantalsräntan borttagen, ty genom
en sådan åtgärd blefve onera lättade för vissa, men ej för alla
skattdragande jordbrukare, Min önskan är att ej allenast nämn¬
de ränta utan äfven alla skatter och tyngder, som olika trye-,
ka och betunga Svenska jorden, må blifva upphäfne, och jag
förmenar jemväl, att de i ämnet af åtskilige mine Ståndsbrö¬
der väckta motionerna afsett en sådan generel reform.»
Med Ola Månsson instämde Jöns Mänsson från Malmöhus,
Olof Larsson och Dahl från Gefleborgs samt Erik Mänsson från
Blekinge Län.
Pehr Nilsson från Christianstads Län: «På de af siste ta^
laren anförda skäl, nemligen, att ej blott hemmantalsräntan utan
ock hela den tyngre beskattningen måtte försvinna, yrkar ock
jag återremiss af utlåtandet.»
Sedan Talmannen, som härvid anmärkt, att motionerna,
som legat till grund för detta utlåtande endast angått hemman-,
talsräntans afskaffande, framställt proposition på bifall af utlår
tandet och denna proposition med Nej besvarats, blef, uppå
förnyad framställning, utlåtandet återremitteradt med dervid
gjorda skriftliga och muntliga andraganden.
§ 3.
Vid nu ånyo skedd föredragning af Siats-Utskottets den
16 sisllidne Juni första gången bordlagda utlåtande N:o 169, i
anledning af väckta motioner om rättighet att köpa skattejord
till frälse samt bildande af en fond utaf de lör dylika frälse¬
köp inflytande medel, yttradej
Anders Andersson från Östergöthlands Län: "Jag har icke
begärt ordet för att få någon återremiss å utlåtandet, emedan
jag kan på förhand skönja, att detsamma återkommer från Ut¬
skottet olörändradt, det vill med andra ord säga, att Utskottet
svarar på återremissen att det vidblifver sitt förra beslut. Min
afsigt är endast att till protokollet nedlägga min reservation
emot Utskottets sätt att behandla) min motion, hvilken blifvit,
att jag så må säga, öfverhalkad. Man har i utlåtandet erkänt
att en förenkling i uppbörds- och redogörelseverket otvifvelak¬
tig! skulle vinnas derigenom, att kronoskatte-jordägaren finge
genom en öfverenskommen bestämd köpeskilling lösa sitt hem¬
man till frälseförmåns åtnjutande, och man vill dock ej ingå
på något sådant, som för framtiden blefve en lindring och lätö
330
Den 2 Juli.
n;id för skattejords-ägaren, då derigenom skattebördan klofve
till större delen afskudda/!.»
Anders Wilhelm Uhr fiån Orebro Län: «Den föregående
talaren har förklarat sig icke vilja ålerremiltera utlåtandet.
Häruti kan jag icke instämma, ty jag finner återremiss nödig,
om skattejämkning skall kunna försiggå utan någons skada och
med bibehållande af allas rätt. Vill man härutinnan vinna
målet, så torde det vara nödvändigt att kapitalet träder emel¬
lan, och för min del anser jag att man bör, genom att erläg¬
ga årligen, jemte skatten eller den årliga räntan, ett belopp
af högst 5 procent utaf den vid jorden häftande kapital-skul->
den, för att slutligen blifva denna qvitt och för att dymedelst
lösa skattet till frälse. Detta är det rättvisaste och måhända
enda radikala sättet för en skatfjemknings åvägabringande.”
Häruti instämde Lars Matisson från Upsala, Olof Johans-,
son och Johan Guslaf Wasmuth från Stockholms, Peller Nils¬
son från Kronobergs, Oscar Carlsson och Lars Andersson från
Elfsborgs, Anders Kylander och Pehr Hansson från Wermlands
Län, m. 11,
Adolf Wilhelm Svartling från Östergöthlands Län: »Ehuru
sjelf ägare af frälsejord är jag dock för, att de åtgärder för
en jemnare fördelning af skatter och onera, sorn med motio¬
nerna. hvilken legat till grund för utlåtandet och hvilka af Ut¬
skottet blifvit så knapphändigt behandlade, är åsvftadt, måtto
vidtagas, och jag är derför böjd att, på de af Anders Andersson
och Uhr uppgifna skäl, yrka återremiss å utlåtandet.»
Guslaf Petersson och Anders Pehrsson från Östergöthlands
samt samtlige närvarande representanter från Jönköpings Län
instämde.
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län: «Då man be¬
traktar de olika förhållanden i skatteväg, som äga rum i a t
seende å skatte- och frälsenaturen, så kan man ej annat än
förundra sig deröfver, att dessa förhållanden kunnat existera i
så långa tider, som de gjort, särdeles sorn frälse-ägarne icke
fullgöra hvad de för förvärfvande! af frälse-rätten sig i fordna
tider åtagit. Tiden är visserligen inne för åvägabringandet af
en jemkning, dock bör denna ske nu med iakttagande af ali
möjlig rättvisa och förthy vederlag af Staten bestås dem, som
afstå något af sitt goda. För mig synes det som Utskottet
icke bort så lösligt behandla ifrågavarande ämne, utan i stället
Jemna något förslag till afhjelpande af det obilliga beskattnings-*
sättet och åstadkommande af statsokets lika uppbärande af
alla, och detta tror jag svårligen numera kunna ske på annat
sätt, än som blifvit föreslaget, med en fonds bildande och amor¬
tering af skattehemmans så kallade kapitalskuld. Ehuru jag
Den 1 Juli,
331
tror, att vi under nuvarande förhållanden och med närvaran¬
de Bepresentanter icke vinna något genom en återrerniss, yr¬
kar jag dock en sådan, på det att Ståndet åtminstone dyme¬
delst må ådagalägga nödvändigheten och vigten af en reform
i beskattningsväsendet.»
Häri instämde Erik Andersson och Lars Olsson från Stora
Kopparbergs, Jöns Erik Eriksson 0( h Johan Lekberg från Ore¬
bro, Jonas Kristoffersson, Olof Anderssin och Johannes Olsson
från Wermlands, Jonas Johansson från Gefleborgs samt Jacob
Lindby från Gottlands Län, med flere.
Pehr Kilsson från Christianstads Län: "Länge har man
önskat inom detta Stånd, att få all jord lika beskattad. Det¬
ta lärer dock ej gå för sig annorledes än derigenom, att de,
som skola göra uppoffringar, i någon mån blifva derföre er¬
satte. Jag tror motionärernes förslag vara ledande härtill, så
jena som andra fallet, och jag instämmer alltså med dem som
yrka återrerniss.”
Johan Bergström från Stora Kopparbergs Län: ”Då man
kan antaga för säkert; att högst få skatte-jordägare komma att
köpa frälserätt för sin jord, och då man vet att en känsla,
nära nog gränsande till hat, räder emot fralse-ägare i allmän¬
het, så förmenar jag att man icke bör söka förmå flere per¬
soner, än sorn finnas, att lösa till sig frälserätt, Onskligt vore
visserligen om all jord vore lika beskattad, men till et t sådant
mål hinna vi icke medelst det förslsg, hvarom nu är fråga,
och jag tror härför, och på de skäl Utskottet anfört, det vara
bäst att bifalla utlåtandet.”
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län: ”Icke heller
jag vill på några villkor, alt vi skola, på sätt föreslaget är,
köpa skatte till frälse. Yi hata ju frälseförmåner och frälse¬
rätt. Skola vi tillhandla oss en vara, den vi afsky och för¬
akta? Det anser åtminstone icke jag vara det rätta.”
Nils Pehrsson från Södermanlands Län: ”Att motionä¬
rernes mening varit god, då de velat genom den ifrågasatta
lösningsrätten åstadkomma upphörandet af skatter, inser jag
ganska väl, men sättet, på hvilket de velat åstadkomma skat¬
tefriheten och nå målet, låter ej verkställa sig, ty skattejor-
dens ägare äro redan så nedtyngda af skatter och skulder, att
visserligen några, men på långt när icke flertalet, skulle kun¬
na inbetala amorteringsprocenten, Enda sättet att någorlunda
jemka beskattningen är, enligt min tanka, det som Grefve
Björnstjerna föreslagit, att nemligen genom Statslån söka få
ersättning till frälse-ägare, i fall desse skulle afstå några dem
tillerkända rättigheter och förmåner. Utan sådana Iåns arn*
gkaifande har jag ej hopp om frågans lösning på ett tillfreds0
332
Den 2 Juli.
ställande sätt, men att äter få Rikets Ständer att ingå på Ri-
kets försättande i skuld för ändamålet, torde vara ogörligt.
Ehvad vi nu återremittera eller bifalla utlåtandet, blifver dock
alltid frågan stående på samma punkt och jag är derför hu-
gad att bifalla det.”
Carl Jarsson från Westerås, Olof Larsson från Gefleborgs
samt Herman Öbom från Norrbottens Län instämde.
Pehr Hansson från Wermland Län: ”Unge har man sträf-
vat efter det målet, att få ali beskattning lika, men i afseende
på sättet att nå detta mål hafva olika meningar alltid gjort
sig gällande. Jag hyser, lika med en föregående talare, den
åsigten, att upptagande utaf Statslån för godtgörelse till frälse-,
jordägare för mistning af frälserättigheter vore rätta sättet
att åstadkomma en jemkning, hvilken är så mycket nödvän¬
digare att snart åvägabringa, som missförhållandet i beskatt¬
ningen länge varit öfverklagadt och ett trätofrö samhällsele-
menterna emellan, Ämnet är emllertid inveckiadt och kan-
ske det mest ingripande på landets materiolla bestånd, som un¬
der Riksdagarne förekommit. För min del skulle jag alltså
önska, att Rikets Ständer ville uttänka något sätt för oss att
komma ur denna labyrint. Icke kunna vi se huru problemet
skall på bästa sättet lösas, men månne oj det rätta och klo¬
kaste vore att öfverlåta utredningen på någon stor Statsman,
som väl under tidernas långt framskridna upplysning torde fin-,
nas, som ägde förmåga och vilja att åtaga sig ett så vigligt
värf.”
Ofverläggningen ansågs fulländad. Då Ståndets ledamöter,
uppå Talmannens framställning på bifall tili det nu föredrag¬
na utlåtandet, svarade Ja oell Nej om hvartannat och vote¬
ring begärdes, uppsattes, justerades och anslogs följande vote-
rings-proposition:
”Den som bifaller Stats-Utskottets betänkande N:o 169;
röste Ja.
Den det ej vill;
röste Nej,
Vinner Nej, då är utlåtandet återromitteradt.”
Voteringen anställdes härefter i vanlig ordning och utföll
så, att 23 ledamöter af Ståndet röstat Ja och 63 ledamöter
Nej; i följd hvaraf utlåtandet var af Ståndet återremitteradt,
§ *
Då nu till ytterligare handläggning företogs Stats-Utskot-
tels den 26 sistlidne Juni första gången bordlagda utlåtande
N:o 171, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, angåen¬
de Nya Trollhätte Kanalbolags-Direktions underdåniga ansök-
Den 2 Juli.
333
liing, att lå lill skatte lösa gamla slussen vid lilla Edet med
tillhörande område, anförde:
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Lön: ”Efter hvad
jag har mig bekant, så skulle den ifrågavarande gamla slussen,
i händelse den ulbjöds på offentlig auktion, jemte dess område,
betalas med icke mindre än 50,000 rdr hko, eller 10 gånger
den summan, som bolaget skulle komma att gifva. Då emel¬
lertid slussen med sitt område på perpetuelt arrende innehafves
al bolaget, så torde den ej kunna försäljas till enskild man, och
man har väl sålunda ej annat att göra, än att bifalla utlå¬
tandet.”
Carl Ersson från Westerås Län: ”Det äger sin riktighet,
att om slussen försåldes på offentlig auktion skulle en långt
betydligare summa än den nu ifrågasatta kunna erhållas för
den; men i Utskottet fick man den upplysningen att nya ka¬
nalbolaget ägde rätt att i everldelig tid begagna slussen med
dess område mot ett årligt arrende af 500 rdr, och alt man
fördenskull naturligtvis icke kunde till någon annan än bolaget
försälja den; i följd hvaraf Utskottet kommit till det resultat,
hvaruti det stadna!.”
J. J. Hulberg från Norrbottens Län: «Som Staten bör för
slussen och dess område betinga sig så hög köpeskilling, sorn
möjligt är, så- yrkar jag återremiss å utlåtandet, för att dy¬
medelst möjligen vinna den förmån att slussen kommer att för¬
säljas på auktion.”
Ola Månsson frun Skåne: ”Borgare-Ståndet har återremit¬
terat detta utlåtande på skäl som blifvit framställda af Herr
Rådman Björk, hvilken är representant från Götheborg och allt¬
så bör äga kännedom om förhållandet. l)ct är upplyst att an¬
delen, som är i fråga att afstås, ar värd 100,000:detals rdr,
samt att platsen möjligen ock blifver nödvändig för kronan att
äga, derest nya kanalen skulle gå sönder och segelfarten för
denna eller andra orsakers skull komme att åter äga rum ge¬
nom gamla slussarne. För öfrigt äga vi en Kongl, kungörelse
af den 21 Januari 1825, som stadgar, att ”strömfall å krono-
hemmans eller annan kronojords områden, hvilka till lärledens
öppnande, sjöars och kärrs uttorkriiug, ofvanföre belägna ägors
befrielse från öfversvämningar med mera dylikt, kunna förden
deraf härflytande allmänna nytta för landet i framtiden behöf¬
va användas, icke lå genom skatteköp kronan afhändas, utan
hennes ägande dispositionsrätt deraf alltid henne i sådant afse¬
ende dervid förbehållas.
Det är visserligen sant, att Stalsmakterna härutinnan kun¬
na göra undantag, men då nu förhållandet med den ifrågasatta
försäljningen är sådant, att, om den försiggår, närliggande såg-
334
Den 2 Juli.
verksägare m. fl. deraf skulle komma att blifva betydligen li¬
dande samt slussen ined dess område möjligen Liefve oundgäng¬
ligt behöflig, derest nya kanalen skulle behöfva att undergå re¬
parationer m. m., så kan jag ej annat än instämma med dem,
som vilja hafva återremiss.”
Pehr Nilsson från Christianstads Län instämde.
David Andersson från Hallands Län: ”Det är icke min af¬
sigt att motsätta mig återremiss på tillåtandet, derest Ståndet
sådan önskar, men jag vill upplysningsvis nämna, alt alla de
anmärkningar, som här nu blifvit gjorda emot försäljningen*
jemväl pröfvats i Utskottet, som likväl kommit till det bär
framlagda resultatet. Man har nog insett att ett betydligt hög¬
re belopp, ja att bortåt en 20 ä 50,000 rdr vore att förvänta
för slussen och dess område, i fall den kunde bortauktioneias
till enskild person; man har ock förmenat, att Staten till ett
dylikt bortauktionerande ej ägt rätt* då bolaget ägde perpetu¬
el arrende på slussen. Dessutom är upplyst, alt rättegång är
anhängig, rörande utmålet på vestra sidan om slusskanalen, och
1 detta afseende har Utskottet reserverat Statens rätt genom
att såsom vilkor föreskrifva, det kronan icke ikläder sig något
ansvar för den förlust, sorn genom rättegångar i berörde hän¬
seende kunde Uppkomma för köparen. Det är visserligen möj»
ligt, att Utskottet kan frångå sitt i ämnet fattade beslut, derest
2 Stånd af enahanda skäl återremittera utlåtandet, men jag
tror det ej, ty, sorn sagt är, de här gjorda invändningarnd äro
redan i Utskottet pröfvade, _ lietta är hvad jag velat upplysa.»
A. W. Svartling från Östergöthlands Län: ”Ola månsson
har i ämnet uttalat min tanka. En köpeskilling af 5000 rdr
är alldeles för liten för en egendom eller lägenhet, söm är värd
50,000 rdr, det vill säga 10 gånger mer, och som dessutom
gifver 500 rdr årligen i arrende* hvilket belopp utgör en gan¬
ska hög procent på ett kapital af 5000 rdr. Jag yrkar åter¬
remiss på utlåtandet för att lå slussen i stället på offentlig
auktion till den mestbjudande utbjuden,”
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län: «Jag yttrade
redan i Utskottet mina betänkligheter mot Utskottets tillämna-
de åtgöranden i denna fråga. 5000 rdr ansåg jag vara en allt
för lumpen summa för att rättfärdiga äfståendet från kronan
af en lägenhet, som, efter den så mycket af bolaget eftersträf-
vades, måste vara i flera afseeiiden förmånlig att besitta ägan¬
de rätt till. Jag skall icke undandraga mig att inom Utskot¬
tet* derest utlåtandet blifver återremitteradt, söka hvad på mig
ankommer försvara de åsigter bär uttalats och hvilka jag
hylla r.«
Pehr Hansson och Olof Andersson från Wermlands, Lars
Den 2 Juli.
335
Andersson frän Elfsborgs, Anders Olsson från Jemtlands, J. /?.
l)ahl från Gefleborgs, Fehr Edén från Wester-Norrlands, Lars
Gustuf Sandberg från Westerbottens samt Pehr Nilsson från
Christianstads Län instämde.
Ola Månsson: «| anledning af ett yttrande, som någon baft,
att slussen med dess område ieke skiillé kunna säljas till någon
enskild på auktion, emedan deh blifvit perpetuelt utarrenderad,
så vill jag nämna* att detta skett i strid mot Kongl; kiitigiifel-
sen den 24 Januari 4823, blott genom eha Statsmaktens åtgär¬
dande utan att Rikets Ständer tillstyrkt något sådant utarren¬
derande. Jag fortfar att yrka återremiss, emedan jag icke an¬
ser erhållandet af 5*000 rdr för Statsverket Vara äf någon
utomordentlig stor betydenhet Och nytta.«
Carl Tholsson från Skaraborgs, Sundstedt från Jönköpings
Län nn. (h instämde.
David Andersson: «T)et bär vlssferligfen icke Varit Utskot¬
tets mening, att endast taga i betraktande den obetydliga köpe¬
skillingen af 5,000 rdr, och någon sådan mening har icke hel¬
ler ingått såsom motiv för Utskottets tillstyrkan af försäljnin¬
gen. Neji Utskottet hat utgått från den synpunkten, att en fa¬
briksanläggning i stor skala skulle för orten vara af en obe¬
räknelig nytta* då deremot sllissen i dess nuvarande skick icke
länder orten till någon fromma. En utmärkt fabriksidkare från
Götheborg är ock af bolags-direktion vidtalad om anläggning af
fett större vattenverk, för hvilket ändamål bolagets rätt till
slussverkets begagnande blifvit till nämnde person afstådd. För
ätt emellertid kunna bereda bfemälde fabriksidkare tillfälle att
Ställa erforderlig säkerhet för de betydliga lån* som han måste
tipptagä för fabriksanläggningen, måste inteckning få meddelas
titi fabriksbyggnaderna, och sådan tillåta ej domstoiarne förr än
feganderätten till grunden blifvit af inteckningssökanden förvärl-
vad. — Att bolaget vinner på köpet bfetviilar jag icke, men jag
tror att Staten icke kan försälja slussfen till någon annan en¬
skild eller korporation än till bolaget och köpeskillingen hlifver
fen ren skänk, emedan de 500 rdr, som bolaget nu i arrende
lemnar, alltid komma att utgå såsom ärlig ränta å lägenheten,
jag vill likväl ej motsätta mig återremiss utan skall till och
med inom Utskottet arbeta för ett ahnat resultat i ämnet, än
det nu af Utskottet framlagda, derest Ståndet icke vill bifalla
detta utlåtande.«
Carl Ersson säde sig för sin del Vilja vitsorda de Uppgifter
och rheddelanden i ämnet, sorn David Andersson haft.
Henrik Andersson från Orebro Län: «Då det är Upplyst
att angående en del af det jordområde, hvarom fråga nu är,
rättegång är vid domstol anhängig, så synes det mig ej välde-
336
Den 2 Juli.
tänkt att, förr än denna rättstvist är utagerad, inlåta sig i köp-
slnt om lägenheten, hvartill man icke vet om kronan har ägan¬
derätt eller icke, och då slussen med dess område för öfrigt
är värd långt mera än hvad Kanalbolaget skulle komma att
derför gifva, så yrkar jag återremiss, dervid åberopande jem¬
väl de af Ola Månsson uttalade skäl.«
Kils Pehrsson från Södermanland yrkade återremiss och
afstod från vidare yttrande.
Ola Månsson: «Alt det icke är Staten, utan endast den ena
Statsmakten, som afstått arrenderätten till lägenheten åt nya
kanalbolaget torde icke kunna vederläggas. Bland Utskottets
skäl är ock det, att en vinst för allmänheten i trakten skulle
uppkomma genom en ny fabriksinrättnings anläggande. l)å
emellertid det inom Borgare-Ståndet är upplyst af en person,
som äger lokalkännedom, att flera verk och inrättningar skulle
genom en dylik försäljning komma att leda till melin och ska¬
da, så anser jag icke talande skäl förefinnas för bifall af utlå¬
tandet, helst det icke heller vore välbetänkt att afhända Staten
en lägenhet, som, vid nya kanalens ändring eller reparering,
torde vara nödvändig att äga.*’
Pehr Sahlström från Stockholms Län: ”Från en längre tid
tillbaka har man insett oriktigheten deraf att afhända Staten
dess jordlägenheter. Att bolaget vid detta tillfälle, så val sorn
vid ett föregående tillfälle, då bolaget förskaffade sig kanal-
byggnadsarbetet och Statslån på för Staten särdeles betungande
vilkor, oell hvarom våra protokoller för lfä44 års Riksdag för¬
mäla, handlat egennyttigt, kan jag för min del tydligen inse,
och jag vill derför afstå utlåtandet, hvartill flera andra skäl
jemväl nödgar mig. Med egna ögon har jag sett huru timmer¬
flottor töras genom gamla kanalen under det segelfarten pågår
i den nya. Det torde alltså vara mera maktpåliggande än nå¬
gon kan tro att bibehålla äganderätten till slussen, ty fördelen
af försäljningen blefve bra obetydlig, jemförelsevis med förlusten
för Staten att icke äga och råda öfver lägenheten. Sjelfva ar-
rendeafgiften visar ock att köpeskillingen är minst till hälften
för liten, oell jag vill förthy och utan att vidare orda i ämnet
afslå utlåtandet, dertill jag tror Bonde-Ståndet vara fullkomligt
berältigadt.«
Johan Pehrsson från Upsala, Sven Andersson från Skara¬
borgs, Arvid Arvidsson från Elfsborgs samt Pehr Östman från
Wester-Norrlands Län instämde.
David Andersson: ”Jag har förut tillkännagifvit, att jag
icke vill motsatta mig återremiss, och jag uppträder icke nu
heller för att bestrida en sådan. Den lyckan att äga någon
särdeles lokalkännedom har jag väl icke, inen nog var inom
Den 2 Juli.
337
TJtskotts-afdelningen, då frågan der behandlades, det upplyst,
att den ifrågavarande slussbyggnaden alldeles icke var behöf¬
lig för genomfart vid fall, då den nya behölde repareras. Vid¬
kommande frågan, huruvida en större fabriksanläggning i en
landsort medför nytta eller skada, så torde icke någon kunna
bestrida, att ju icke en sådan, om den ej liar annan nytta med
sig, alltid åstadkommer arbetsförtjenster för fattigt folk m. m.»
Ingemund, Odin från Gottland: ”Ehuru icke jag heller har
någon lokalkännedom i förevarande fall, så vill det dock sy¬
nas mig, som det vore dumt och oklokt handladt, att för ett
så lumpet belopp, sorn den ifrågasatta köpeskillingen, för all
framtid afsäga sig de förmåner Staten genom besittningen af
den gamla slussen och dess område kan komma att få åtnjuta.
Hvad man sagdt derom, att de kringliggande orterna skulle
vinna på en större fabriksanläggning derstädes, kan visserligen
innebära sanning, men denna vinst torde i allo motsvaras af
de förluster, som andra verks och inrättningars ägare derstä¬
des kunna komina att få vidkännas, och jag yrkar alltså afslag
på utlåtandet.”
Bengt Gudmundsson från Hallands Län: ”Vid bildandet af
Nya Trollhätte kanalbolag, så betingade detta bolag sig vilkor,
som utvisade alt bolaget ej var främmande för egennyttan.
Bland dess förmåner var ej den obetydligaste, att bolaget uti
10 år fick uppbära ett betydligt belopp af Handels- och Sjö¬
fartsfonden, belöpande sig till icke mindre än 30,000 rdr. Så¬
dant väckte naturligtvis uppseende vid Statsrevisionerne, och
Revisorerne sökte att få reda på bolagsreglorna, men lyckades
icke att få ut dera. Med Stats-Utskoltet lyckades det lika
litet i dess enahanda bemödande. Den herolighetsslöja det lyc¬
kats bolaget att draga öfver sina förhandlingar, skyler dem
ännu fortfarande. Det vore illa om vi genom fattandet af nå¬
got ditåt ledande beslut nu skulle åstadkomma en inkräktning
på vid Lilla Edet förut varande sägverks-ägares rättigheter.
Det vore illa om Staten skulle nu för en spottstyfver afsäga
sig en lägenhet, den der framdeles kunde blifva af oberäkne¬
lig nytta. Vi komma genom tillåtelsen till försäljningen hvar¬
ken att göra det allmänna eller någon enskild en tjenst der¬
med, ty bolaget, sorn ställt så till att det fått den perpetuella
arrenderättigheten till lägenheterna mot den obetydliga sum¬
man af 300 rdr, vet nog att åter en gång ställa så till att det¬
samma ensamt vinner, men alldeles icke hvarken den blif¬
vande fabriksidkaren eiler allmänheten. Då nu emellertid icke
är utredt, huruvida några sågverksägare eller andra nära invid
boende personer kunna komma af upplåtelsen till bolaget af
Bonde-St. Prof vid ftiksd. 1850—1851. V. 22
338
Den 2 Juli.
slussen med dess område att lida melin eller skada, så anser
jag att vi böra ålei remittera ullåtahdet oell icke låta komma
oss till last att ytterligare å Statens väghar lemna bolaget nå¬
gon skank, detta bolag, för hvars bildande aktieteckningen gick
så fort att aktierna nästan skänktes bort.”
Johan Gustaf Wasmuth instämde.
Anders Wilhelm Uhr från Örebro Län; ”De fleste talare
härstädes hafva yikat återremiss å utlåtandet, emedan de ej
velat att Släten skall afhända sig lägenheten. Jag vill detta
icke heller, men yrkar derför ej återremiss, utan afslag å ut¬
låtandet. Man talar örn en stor verksladsanläggning. Der fin¬
nes redan gjuteri anlagdt af fattiga personer. Det ät- väl nU
meningen, att en lik inan skall flytta dit och slå linder sig äf¬
ven dessas obetydliga förtjensten Jag yrkar afslag.”
Hutberg: ”Jag önskar att Utlåtandet inåt te återremitteras,
på det att Utskottet må få del af vår diskussion i ämnet och
taga den i öfvervägande^ hvilket icke kominer att ske om Vi
afslå utlåtandet.”
Diskussionen var slutäd. Efter det framställd proposition
på bifall till Stats-Utskottets utlåtande N:o 171 blifvit med
nej besvarad, återremitterades beiöide Utlåtande med dervid
gjorda anmärkningar.
. § 5.
Föredrogs åter Baiko-Utskotlets, sedan den 26 dennes på
bordet hvilande Utlåtande N:o 51, i anledning af väckt motioli
om utgörande från Banken af 20,002 rdr, jemte lätita, till af¬
lidne Kaptenen E. Skottes sterbhusdelägare; och yttrade härvid
Johan Jahob Hulberg från Norrbottens Län: ”Det är vis¬
serligen bardt, att aflidne kapten Skottes sterbhusdelägare gjört
en betydligar e förlust derigenom, ali Friherre Cederström olag¬
ligen sålt och köpt egendomar, men då genom Hofi ätts och
Kongl. Majlis domar af enahanda beskaffenhet Banken blifvit
frikänd från all hemulsskyIdighet, så yikar jag afslag på ut¬
låtandet.”
Lars Mattsson från Upsala Län, m. fl., instämde.
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län: ’’Så väl Utaf
premisserna till Utskottets utlåtande, som af reservationerna
och domarne i saken finnes del, att Banken icke äger någon
juridisk skyldighet att stånda hemul. På afdelningen inom
Utskottet afslogs ock motionen, men i Utskottets plenum seg-
lade den motsatta åsigten genom den förseglade sedeln. Felet
ligger egentligen hos ordföranden i Svartlösa Häradsrätt, sool
meddelade köparne fasta å egendomarne, ulan att vederböi li¬
ga åtkomsthandlingar förevisades* Hvar och en inser, att Kap¬
ten Skottes sterbhusdelägare blifvit lidande, men då Sankta
Den 2 Juli.
339
icke hafva dertill vaiit orsaken, så kan jag icke tillstyrka nå¬
gon ersättning från denna, hvilken skulle komma uti ganska
stort trångmål, derest man skulle med dess tillgångar hjelpa
alla orättvist lidande. Jag yrkar afdag.”
Aiils Andersson från Christianstads och Anders Gustafsson
från Östergöthlands Län instämde.
Nils Jeppsson från Malmöhus Län: ”Lika med föregående
talare inser ock jag* att Banken icke äger någon skyldighet att
ersätta Kapten Skottes sterbhusdelägare för deras lidande uti
ifrågavarande hänseende. Huru Utskottet kunnat tillstyrka ut-
gifvandet af 10,000 rdf, kan jag icke begripa, ty af gunst och
nåd äger man ej rätt att bortskänka Bankens medel, åtmin¬
stone tilltror jag mig ej något sådant.”
Carl Tholsson från Skaraborgs Län instämde.
Arvid Arvidsson från Elfsborgs Län, skriftligen:
”Det är icke med liten förvåning jag genomläst Banko-
Ulskoltets utlåtande N:o 51, som tillerkänner aflidne Kaptenen
.‘skottes sterbhusdelägare 10,000 rdr bko, att utgå från Banken
såsom ersättning för den förlust ifrågavarande sterbhusdelägare
lidit genom försäljning af hemmanen Eketorp, Samuelsås oell
Sadelmakarekrogen. Att pä detta sätt handla med Bankens
tillgångar är ganska eget, och jag kan för min del icke för¬
stå hunt det varit möjligt att någon af Bankens ledamöter
kunnat lemna bifall till en sådan utbetalning. Man ser gan¬
ska tydligt i utlåtandet, att Bankens kommissarier, enär för¬
säljningen af ifrågavarande, i sammanhang med andra för Ban¬
kens räkning pantskrifne hemman ägde rum, afsade sig ali
hemulsskyldighet, hvaraf alltid skulle följa, att köparen sjelf
hade att förskaffa sig den säkerhet på handeln, som han kunde
finna nödig. Då nu härtill kommer, att Skottes steibhusdel-
ägare genom anställd process vid alla domstolar förklarats skyl¬
dige att uppbära skadeersättning af Öfversten Friherre C. O
Mörner och f. d. Presidenten Friherre Cederström m. fl. per¬
soner, så är i det i sanning ganska besynnerligt, att Utskottet
kommit till ett sådant beslut. Såsom skäl har blifvit sagt, att
dessa personer sakna tillgång att gälda skadan; men sådant
har aldrig Varit ådagalagdt, och dessutom kan detta icke för¬
binda Banken att godtgöra förlusten, enär Banken genom för¬
säljningen icke njutit ringaste fördel, helst kommissarierne vid
auktionstillfället, enligt hvad utlåtandet ock gifver vid handen,
voro att betrakta såsom ombud för säljaren. På dessa skäl,
jemte åberopande af hvad som blifvit andragit i de utlåtandet
vidfogade reservationer, får jag alltså yrka afslag å memo¬
rialet.”
340
Den 2 Juli.
Jonas Kristoffersson, Olof Andersson och Anders Kylander
från Wermland instämde.
Johannes Nilsson frän Skåne: ”Utskottet har fulleligen ut¬
red t förhållandet, så att man icke behöfver tveka om man
skall bifalla eller afstå utlåtandet, men Utskottet har dock kom¬
mit till ett resultat mot all reson. Det är visserligen sannt,
att Banko-kornmi-sarierne försålt icke i Banken pantsatta egen¬
domar, emedan de skötts i sambruk med sådana, som derstä¬
des voro pantsatta och skulle försäljas, men kommissarierna
hafva ju alsagt Banken hemulsAyldighet för dessa egendomar,
och man har ju flofrättens och Kongl. Maj:ts domar på alt
Banken icke behöfver utgifva en enda skilling i och för denna
sak, och ändå meddelar Utskottet en skänk af 10,000 rdr.
Här är visserligen ömmande omständigheter för Skollska sterb-
husdelägarne, men detta hindrar mig icke ifrån att instämma
uti Hr Doktor Sandbergs reservation. Har Hr Presidenten Ce¬
derström i pensioner 5000 rdr, så bör lian ovilkorligen ersätta
sterbhusdelagarne, ty det är utom allt tvifvel att list och svek
brukats innan Häradsrätten kunnat meddela fastebref å egen-
domarne.”
Lars mattsson från Upsala, Johan Lekberg från Örebro,
Sandstedt från Jönköpings Län, jemte många flere, instämde.
Vice Talmannen Johan August Zetterberg uppläste utur
utlåtandet det deri å pag. 8 till 9 upptagna, af vice Talman¬
nen åberopade utdrag af Högsta Domstolens Protokoll för den
29 Januari 1849; hvarefter vice Talmannen yttrade:
”Vi se häraf, att Skotteska sterblnisdelägarnes anspråk på
ersättning från Banken i förenämnda hänseende i Högsta Dom¬
stolen fallit på en röst. Denna enda rösten har uti föreva¬
rande fråga spelat’en stor roll. I Utskottet tillstyrkte den
10,000 R:drs ulgifvande för Ban ko-kommissarier nes medverkan
till sterblnisdelägarnes efter Kaptenen Skotte lidande, och jag
har nu fått höra, att Högv. Preste-Ståndet, likaledes med en
rösts pluralitet, bifallit Utskottets utlåtande. Staten och la-
garne böra skydda enskildes lif och egendom, och för mig
synes det, sora här skulle inträffa ett fall, då Staten bör trä¬
da emellan, helst skadan tillkommit genom Statens tjenstemäns
förvållande, det må nu vara domaren eller Banko-kommissa-
rierne. Man har tält om Presidenten Baron Cederströms pen¬
sioner. åled dem förhåller det sig så, att utaf dem han upp¬
bär på Allmänna lndragningsslaten är 565 Rdr intecknade för
Saltpeter-kommitteöns räkning, samt 1,000 Rdr för premier
på en lifassurans, tillhopa 1565 Rdr b:ko; samt att, enligt
reglementet för Armeens Pensionskassa af den 18 Febr. 1848,
§ 102, frånsamma kassa beviljade pensioner icke få inteck-
Den 2 Juli,
341
nas, graveras, beläggas med införsel eller qvarstad, hvilken be¬
stämmelse alltså rörer både Eiron Cederströins och Öfverste
Mörners derifrån erhållande pensioner. livar skall nu Kapten
Skottes slerbhusde laga re uttaga sin rätt? Jag frågar en oell
hvar af eder, mine brodel', huruvida man icke bör förmoda
sig vara rätter ägare till hemman, då maD såsom åtkomsthand¬
lingar har att förete tre fastebref. Jag ville icke önska någon
af eder samma öde, som i delta afseende drabbat sterbhus-
delägarne. För öfrigt är här numera icke fråga om någon
skyldighet för Banken, utan blott om en nådegåfva från den.
Jag anhåller, att Ståndsbröderne bifalla utlåtandet.”
Henrik Andersson från Örebro Län: ”Jag afslår utlåtan¬
det, på de skäl, som reservationerne innehålla. Rörande hvad
Zellerberg yttrat angående Presidenten Herr Baron Cederström,
vill jag blott nämna, att, derest han icke äger egendom, man
har hans person att bålla sig till.”
Pehr Hansson från Wermlands Lin anmärkte, att förord
bryter Lag, och att, då således Banko-kommissarierne förut
och innan försäljningen af egendomarne förklarat, huru långt
Bankens hemuLskyldighet sträcker sig, det vore tillfyllest. I
öfrigt instämde Pehr Hansson med föregående talare, angående
Cederströins moraliska och juridiska ersättningsskyldighet.”
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län instämde med
de talare, som yrkat afslag.
Anders Eriksson fiån Elfsborgs Län: ”Inom afdelningen i
Ut-kotlel var man i början af den meningen, att Banken väl
ej ägde någon juridisk, men väl moralisk skyldighet i föreva¬
rande fall, men man påträffade sedermera handlingar, sorn
ådagalade, att jemväl den moraliska skyldigheten för Banken
vore ingen. Uti ett köpebref bland dessa handlingar fann
man, alt Bankokommissarierne i en särskild punkt tillåtit Ge¬
derström försäljning på samma gång af de ifrågavarande egen¬
domarne, för att dymedelst bereda honom förmånen att få
högre köpesumma för dem, som voro i sambruk med de till
Banken förpantade egendomarne, samt att kommissarierne tyd¬
ligen fritagit Banken från hemulsskyldighet för de icke för¬
pantade fastigheterne. Man kom jemväl alt inse, att det huf-
vudsakliga felet låg hos domaren, som meddelat fasta utan åt-
komstbandlingar, och som, ulan alt det blifvit begärdt, vär¬
derat tillhopa samtliga fastigheterne, så väl de pantförskrifva,
som de andra. Om man skulle antaga den principen, det Sta¬
ten skulle träda i ersättningsskyldighet för dess tjensteinäns fel,
så beträdde man en vådlig bana, och lika vådligt är det att
tillåta Banken gifva ut gåfvor eller ersättningar lör särskilda
individers lidna förluster, då hvarken någon moralisk eller
342
Den 2 Juli.
juridisk föi Lindelse dei för finnes, och jag afslår förthy utlå¬
tandet.”
Sedan ledamöter, som begärt ordet, men ännu ej yttrat
sig, föiklarat sig afstå från sina tilltänkta yttranden, ansågs
öfverläggning©!) fulländad; och Lief, efter gjorda framställnin¬
gar af Talmannen, Banko-Utskottets nu föredragna utlåtande
K:o 51 af Ståndet afslaget.
Vice Talmanren Zellerberg anmälte till Protokollet sin re¬
servation mot detta Ståndets beslut.
. .. §6'
Skedde ater föredragning af Stats- samt Allmänna Resvärs-
och Ekonomi-Utskottets, sedan den 26 näsllidne Juni pä bor¬
det hvilande, utlåtande N:o 12, i anledning af väckta frågor
om förändradt löningssätt fur presterskap©! samt om S. M. Ad¬
junkters aflönande till en del af Statsverket; hvarvid Ola
Mansson från Skåne, sora på begäran fått ordet, yttrade:
»Ehuru jag ej vet, om 3 Stånd bifallit eller komma alt
bifalla detta utlåtande, hvilket Preste-Ståndels ledamöter na¬
turligtvis med lifvade anleten och glädjestrålande ögon skulle
se, önskar jag dock, att Ståndet, äfven med antagande af en
sådan utgång af frågan inom Med-Stånden, vill, i konseqvens
med sina vid Ekonomi-Utskottets utlåtande N:o 44 uttalade
åsigter, förklara sitt ogillande af nu föredragna utlåtande. Rö¬
rande presternes löningssätt hafva olika meningar inom vårt
Stånd och Preste-Ständet alltid gjort sig gällande, i thy ali
vi önskat ändamålsenliga förändringar, men sistnämnda Stånd
satt sig emot sådana. Alla författningar rörande detta ämne
äro invecklade och otydliga och alstra dymedelst split och oe¬
nighet emellan lärare och åhörare. Ett annat resultat skulle
kunna åvägabringas utan presternes förnärmande i ringaste
mån, enär ändringarne och reformerne naturligtvis ej Liefve
vidtagna förrän prestlägenheternes nuvarande innehafvare al¬
gått. För öfrigt är det klart, alt presterne icke komma att
aflönas med mindre än att de kunna berga sig någorlunda
bra, ty i motsatt full får man inga prester, och utan piester
gifves ej någon religion, och utan denna ingen Stat. Min öf¬
vertygelse är dessutom, att det är hufvudsak ligast Pre>te-.Stän-
dets ledamöter, som bivista Riksdagarna, hvilka sträfva emot
reformen, ty om den hänskjöts till afgörande af presterne i
Riket, efter deras pluralitet, så kunde man vara förvissad, att
ett annat resultat skulle uppkomma, helst både presterne och
folket vunne på förändringen. Hvad angar Lågan om sam¬
manslåendet af folkskolelärare och klockarebe-lyren, så vill
jag erinra om de stora pastoraten, der flera församlingar fin¬
nas, att sådant endast låter sig göra i en församling. Att kloc-
Den 2 Juli.
343
karne kunna vara ersatta genom substitutet* och alt deras in¬
komster må användas lill folkundervisningens befrämjande vill
jag ej motsätta mig.”
åled Ola Mänsson instämde Gabriel Andersson och Lars
Andersson från Elfsborgs, Isak neinhold Dahl från Gefleborgs,
Johan Westermark och Lars Gustaf Sandberg från Westerbot¬
tens, Juns Mänsson från Malmöhus samt Erik Mänsson från
blekinge Län.
Nils Jeppsson från Malmöhus Län: »Det är ledsamt, att
Utskottet ej gjort afseende på Bonde-Ståndets önskningar i fö¬
revarande ämne, särdeles som vi vid sådant förhållande icke
lära vinna något på en återremiss. Det är jemväl beklagligt,
att varg författningar rörande presternes löningssätt icke kun¬
na blifva bingta derhän, att de så väl för löntagarne som
löngifvarne blifva klara och tydliga. Väl vet jag, att Preste-
Ståndet arbetar emot ändamålsenliga ändringar, meri jag hade
förmodat, att vi härutinnan skulle kunnat räkna på, de andra
2-:ne Stånden. Ehuru man troligen icke vinner något med
återremiss, skall jag dock instämma med dem, sorn yrka eci
sådan.”
Johannes Nilsson från Malmöhus Län: "Att ingå i någon
diskussion öfver detta utlåtande, anser jag ej löna mödan, enär
3pie Riks-Stånd redan hafva frågor af enahanda beskaffenhet
tifgjort; men vid ett så knapphändigt förfarande, som både
min och flere utaf mine medbröders motioner rönt, kan man,
dä frågan nu förekommer till afgörande, ej undgå att yttra
sitt obelåten het. Under den upplysning, som Svenska folket
ou besitter, så måste man medgifva, att något orimligare i
heskaltningsväg knappast kan gifvas, än del löningssätt prester-
ne nu äga. Folket i landsorten slår med spänd uppmärksam¬
het vid slutet af hvarje Riksdag och vantar på förändring i
berörde löningssätt, men man finner, att deras väntan alltjemt
är förgäfves och allt det ai bete, som vi såsom representanter
nedlägga, är och förblifver utan resultat. Mig synes det i san¬
ning, att vi, som väckt en sådan mängd motioner i ämnet,
skulle kunna väntat oss ett annat och lyckligare resultat från
Utskottet. Jag tycker äfven att desse vise män, nemligen pre¬
ster (te, skulle icke ens Vilja innehafva ett sådant aflöningssätt,
emedan de ganska väl känna till, att detta är orsaken lill det
myckna split, som förefinnes emellan lärare och åhörare. Jag
är icke den, sorn vill förneka hvarken prcsten eller någon an¬
nan embetsman sin lätt, men j ig vill, all det skall linnas nå¬
gon gräns för denna rätt och all man må vela, hvar man
skall stanna, äfvensom att någongång en botten malte blifva
isatt den stora preslsäeken. Jag vill för öfrigt ingalunda root-
344
Den 2 Juli.
sätta mig den återremiss, som af föregående talare blifvit yr¬
kad, oaktadt jag inser, alt dermed intet vinnes.”
Pehr Nilsson från Christianstads Län: ”Det är visserligen
svårt att vi aldrig hinna till någon reform i presternes atlö-
ningssätt, men det är lätt förklarligt, då man vet att de privi¬
legierade Stånden räcka hvarandra handen. I min hemort fin¬
nas många aktade prestman, som lika gerna som församlings¬
boerna önskar reformen. Med en återremiss tror jag emeller¬
tid att vi ej vinna något, då de tre andra Stånden förmodligen
bifalla utlåtandet, hvarför jag håller före att vi, med förklaran¬
de af vårt ogillande, lägga det till handlingarne.«
Olof Johansson och Erik Carlsson från Stockholms samt
Christen Andersson frän Malmöhus Län instämde.
Ingemund Odin från Gottland: «ingen mer än jag har skäl
att klaga öfver utgången på denna fråga. Jag var beklagligen
hemma på permission då den var före i Utskottet, hvarest jag
väl troligen i alla fall icke kunnat uträtta något. Aflönings-
sättet qvarstår sedan katholieismens tider och ingenstädes kan
lagarne för detsamma vara mera skadliga än på Gottland. De
äro förderfliga i moraliskt och ekonomiskt afseende. I mora¬
liskt derför, att de åstadkomma splittring presterne och försam-
lingsboerne emellan, i ekonomiskt afseende, ty så fort man od¬
lar en teg, så kommer presten och räknar öfver sin tionde.
Yngre prestmän önska ock förändring, den de anmodat mig
söka åstadkomma. Nu torde ej vara något vidare i saken att
tillgöra, då tre Stånd förmodligen bifallit utlåtandet, men jag ön¬
skar ändock återremiss.«
Nils Andersson från Christianstads Län: »Jag anhåller om
återremiss å utlåtandet. Det synes, som Utskottet ej så noga
velat skärskåda våra väckta motioner i ämnet, hvilka likväl
varit med billighet fullkomligt instämmande och förthy hade
bort förtjena afaeende, helst alldeles inga orimliga fordringar
af oss blifvit framställda. Bland annat hafva vi föreslagit stad-
ganden, hvarigenom löntagaren komme i åtnjutande af en be¬
stämd, fullkomligt tillräcklig löneinkomst, och skulle han dyme¬
delst undgå att vara hindrad, på sätt nu mången gång sker,
med upptagande af sina inkomster vid olika tider på året. Jag
har yttrat, att han skulle få full ersättning efter medelpriset af
sin taxering för de 10 sistförflutna åren. Detta kan icke hel¬
ler betviflas, ty nog måste väl dessa löningstagare iakttaga, att
vid Taxerings-kommittéerna noga uppgifva sin hela löneinkomst,
emedan, i motsatt fall, det skulle inverka på andra lönetagare,
och emedan en själasörjare förmodligen väl aktar sig för att
föregå sina åhörare med annat än sanna och goda exempel.
Den 2 Juli.
345
Jag inslämmer i öfrigt med Ola Månsson och yrkar återremiss,
sorn jag förut sagt.
Diskussionen var slut. Talmannen framställde proposition
på bifall af det nu föredragna utlåtandet, hvilken proposition
med nej besvarades; och blef, uppå förnyad proposition, samma
utlåtande af Ståndet återremitteradt.
§ 7-
1'öredrogos Stats-Utskottets den 28 sistlidne Juni bordlagda
utlåtanden och memorial, hvarvid beslut af Ståndet fattades i
enlighet med hvad här nedan finnes antecknadt.
Utlåtande N:o 167, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga
proposition, angående de uti ordinarie iäntan ingående persed¬
lars omsättning och förenkling, samt om förändring i nu gäl¬
lande stadganden i afseende på indeldta räntors och kronotiondes
utgörande och de årliga markegängsprisens bestämmande, dels
ock enskilda i samma ämne väckta motioner; samt
Utlåtande N:o 175, i anledning af erhållna återremisser å
betänkandet N:o 140, angående ersättning för omkostnader i
följd af DD. KK. Ulf. Kronprinsens och Kronprinsessans för¬
mälning.
Dessa båda utlåtanden bordlädes för andra gången, på flere
ledamöters derom framställda begäran.
Memorial N:o 174, i anledning af erhållen återremiss å
utlåtandet N:o 157.
Ståndet lät bero vid Med-Ståndens beslut i fråga om utlå¬
tandet N:o 157, och lade memorialet till handlingarne.
Memorial N:o 175, i anledning af erhållen återremiss å
utlåtandet N:o 155.
Ståndet lät bero vid Med-Ståndens beslut i fråga om ut¬
låtandet N:o 155, och lade memorialet till handlingarne.
Utlåtande N:o 176, i fråga om boställsrum åt Departements-
cheferne;
Dito N:o 177, angående hegardt Statsanslag för upprens¬
ning af Ljusne eif mellan sjöarne Or och Warpen;
Dito N:o 178, i anledning af väckt motion, angående an¬
slag till reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare;
Dito N:o 179, i anledning af väckt motion, angående in¬
rättande af en landtbruksskola i Norrland;
Dito N:o 180, i anledning af väckt motion angående agro¬
nomers anställande dels i Rikets samtlige provinser, dels ock
särskildt i Norr- och Westerbottens Län; samt
Dito N:o 188, i anledning af väckt motion om anslag till
så kallade räddningshus för vanvårdade barn,
Dessa 6 utlåtanden biföllos.
346
Den 2 Juli.
Memorial \:o 189, i anledning af återremisser å utlåtan¬
det N;o 112, angående ett lån för fullbordandet af la^aretts-
bvggnaden i Lund.
Med godkännande af Utskottets åtgärd lades memorialet
till handlingarne.
Utlåtande N:o 190, angående öfverlemnandet till Riksgälds¬
kontoret af den i Statskontoret befintliga behållning utaf inleve¬
rerade depositionsmedel;
Dito N:o 191, i anledning af vackt fråga om den utaf lag¬
beredningen begagnade boksamlings öfverlemnande till Riksdags-
arkivet, samt
Dito N:o 192, i anledning af vackt motion om ett lån till
ägaren af Hackeforss nedbrunna mjölqvarn inom Landeryds
socken i Östergöthland,
biföllos.
Memorial N:o 193, i anledning af återremiss å utlåtandet
N:o 142, angående ett lån för den nya tomteregleriugen i Chri¬
stianstad,
lades till handlingarne.
Utlåtande N:o 194, angående ytterligare understöd för en-,
ke- och pupillkassan vid Riksgäldskontoret,
bordlädes 2:dra gången, samt
Utlåtande N:o 193, i, anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition, angående ett räntefritt lån lör uppförandet al eq
lazaretts^ och kurhusbyggnad i Warberg,
bifölls.
§ «•
Till bordläggning första gången föredrogos:
Stats-Utskottets utlåtanden:
N:o 181, i anledning af väckt motion om anslag till upp¬
köp af passande djur för 2:ne stamschäferier;
N:o 182, i anledning af vackt motion om Statsbidrag för
sänkning af sjöarne Hjidmaren och Quismaren;
Nm 183, i anledning af väckt motion, angående löneför¬
bättring för komministrarne i liufvudstaden;
N:o 184, i anledning af väckt motion angående inlösen för
Statens räkning af 200 exemplar af Geografrsk-Statistisk Karta
öfver Sverige, jemte beskrifning öfver Riket;
N:o 183, i anledning af väckt motion aagående inköp af
tidskriften "Läsning för Folket";
N;.o 186, i anledning af väckt fråga om anslag, till under¬
stöd för lifgifvande af läroböcker för folkskolorna och läseböc¬
ker för allmogen; samt
N:o 187, i anledning af väckta frågor om förändring i hit¬
Den 2 Juli.
347
tills gällande stadganden, angående influtne bevillningsmedels
leverering.
Stats- orh Lag-Utskottens utlåtanden:
N:o 15, angående regleringen af de under ltiksstatens an¬
dra hufvudtitel till Bikets Hof-Itätter upptagna afgifter;
N:o 14, i anledning af väckt motion örn särskildt anslag
för fångars vård;
N:o iH, i anledning af väckt motion angående förändrad
plan för fängelsereformens genomförande;
N:o IG, i anledning af väckt motion om ersättning till
länsman och nämndemän i vissa fall, då de, i följd af deras
befattningar, måste öfvervara ransakningar i brottmål; samt
N:o 17, i anledning af väckta motioner om befrielse för
dels alla Itikets städer, dels vissa af dem, från skyldigheten
alt bekosta fångars underhåll;
samt Banko-Utskottets
Utlåtande N:o 52. j anledning af f. d. löjtnanten, friherre C.
J, Fleetwood, ansökning om eftergift af öfverräntj å diskontlån;
Dito N:o 55, öfver ett af förre handlanden C. A. Gödecke
gjordt ackords-anbud.
Memorial N:o 51, i anledning af erhållen återremiss af
utlåtandet N:o 55, angående afskrifning af f. d. handlanden M.
J. Bergelins skuld lill Bankoverket, samt
Memorial ]åj:o 55, med hemställan om afskrifning af ett
odlingslån.
§ »•
\idare bordlädes första gången:
Rxpeditions-Utskoftets förslag till underdåniga skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 89, om Statsanslag till upprätthållande af den arméens
pensionskassa åliggande pensionering;
N:o 90, angående ett lån för domkyrkans i Wexiö utvidg¬
ning och reparation;
N:o 92, angående inrättande af särskilda domstolar för be¬
handling af brottmål, rörande häktade personer; samt
N:o 93, angående fjerdingsmanna-befattningen.
§ 1(>-
Godkändes Expeditions-fJtskottets förslag till underd. skrif¬
velse till Kongl. Maj;t:
N:o 91, angående tiden för nästa revisioner af Stats-,
Banko- och Riksgälds-verkens förvaltning och räkenskaper.
§ M
Lades till bandlingarne ankomne protokolls-utdrag:
från llögl. Ridderskapet och Adeln, N:ris 307—3,11 j
348 Den 5 Juli.
frän HÖgv. Preste-Ståndet, N:o 2!4; samt
« Vällofl. Borgare-Ståndet, N:ris 236—238.
Ståndet åtskiljdes kl. ^3 e. m.
Ut supra.
In fidem,
Å. E. Ren.
Men 5 Juli.
1'leilSlfiM lil* O 1*. 189*
§ L
Protokollerne för plena den 26:le i förra och den 2;dra
uti innevarande månad justerades.
§ 2.
Efter hemställan af Talmannen beslöt Ståndet, alt Fan¬
junkaren vid Skånska Kongl. Hussar-Regementet O. W. Möller,
hvilken, enligt egen begäran, utan anspråk på arfvode, biträ¬
der med göromålen inom Ståndets kansli, skulle äga att så¬
som någon godlgörelse derför, så länge lian med samma bi¬
träde fortfar, uppbära den med denna månads utgång ledig-
blifiia kanslistallöning å 1 Rdr 24 sk. b:ko för dag.
§ 3-
Hvart efter annat föredrogos och godkändes Expeditions-
Utskottets, sedan sista plenum på bordet hvilanda förslag litt
Rikets Ständers undeidåniga skrifvelse!' till Kongl. Maj:t:
N:o 89, om statsanslag till upprätthållande af den Armeens
pensions-kassa åliggande pensionering;
N:o 90, angående ett lån för domkyrkans i Wexiö utvidg¬
ning och reparation;
N:o 92, angående inrättande af särskilda domstolar för
behandling af brottmål rörande häktade personer;
och N:o 93, angående fjerdingsmannabefattningen.
§ 4.
Lästes följande af Christen Andersson från Malmöhus Län
ingiftia memorial:
''Rikets Ständer hafva, med antagande af Allmänna Be-
Den 5 Juli.
349
svärs- och Ekonomi-Utskottets utlåtande Nio 46, vid denna
Riksdag beslutat, att i underdånighet hos Kongl. Majit anhål¬
la, det Kongl. Majit täcktes, efter vederbörandes hörande, i nå¬
der besluta och påbjuda, att enahanda föreskrifter, som i af¬
seende på utarrenderande af annex- och mensalhemman i Bo¬
hus Län gällande äro, jemväl böra i afseende på dylika hem¬
man i Skåne, Halland och Blekinge tillämpas.
Det synes härvid hafva undgått sä väl Ekonomi-Utskottets
som Riks-Ståndens uppmärksamhet, att Kongl. Brefvet den
23 September 1812, sorn bestämmer, ”att dylika hemman inom
Bohus Län skola på 30 års tid utarrenderas, så att kyrkoher¬
de-boställets innehafvare kornme att årligen uppbära en tre-
tiondedel af slädjan, samt att Konsistorium ägde, efter veder¬
börlig piöfning, alt stadfästa eller afslå de gjorda arrende¬
anbuden”, likväl icke tillförsäkrar arrendatorn den optionsrätt,
som redan 1812 ansetts böra förenas med stadganden om mi¬
litärboställens utarrenderande, och hvilket, under det den be¬
reder hemroansinnehalvaren en säkerhet för att hemmanet vår¬
das och skötes, så att fortfarande samma arrende deraf kan
utgå, åtminstone till en del betryggar ari endatorn om rättig¬
heten att bibehålla brukningen af den jord, hvarpå lian ned¬
lagt sitt arbete och kanske mången gång alla sina tillgångar.
Då förbiseendet af denna omständighet vid beslutet härom
torde få antagas vara händelsevis tillkommet, och då Riks-
dags-Ordningen i § 56 tillåter att väcka frågor, som omedel¬
barligen föranledas af redan falladt beslut, får jag, under för¬
modan att så väl presterskapet, som arrendatorer i Bohus Län
skulle dermed vara lika belåtne som i Skåne, härmed vörd¬
samt föreslå,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit underdånigt
anhålla, att den i deras underdåniga skrifvelse den
19 Mars detta år begärda förändring med utarren-
dei ing af annex- och mensal-hemman i Skåne, Hal¬
land och Blekinge, till likhet med hvad som enligt
Kongl. Brefvet den 23 September 1812 ägt ruin i
Bohus Län, nådigst måtte utsträckas derhän, att en
sådan options ratt, som uti Kongl. Brefvet den 3
Maj 1821, angående åtskilliga Lunds Domkyrko-
hemmans-åboer nådigt beviljats dessa I eller ”att
förre hemmansinnehafvare och, i fall han död ar,
hans enka eller barn, må till arrendet njuta rät¬
tighet att antaga det vid auktionen gjorda högsta
anbud, hvilket dock icke får öfverstiga det bestäm¬
da maximum:» äfven må arrendatorer af annex-
och mensalhemman i alla dessa ofvannämnda pro¬
vinser tillerkännas.”
350
Den 5 Juli.
— hvilket, sedan Pehr Nilsson från Christianstads Län der uti
instämt, af (leie Ståndets ledamöter begärdes |)å bordet; der
detsamma ock förblef hvilande.
§ 5.
Föredrogs punktvis Stals-Utskottets, sedan den 28 i förra
månaden på bordet hvilande utlåtande N:ö 167, i anledning
af dels Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående de uti or¬
dinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling
samt om förändring i nu gällande stadganden i afseende på
indeldta räntors och kronotionde» utgörande och de årliga mar-
kegångsprisens bestämmande, dels öck enskildes i samina ämne
väckta motioner.
I anledning af Utskottets yttrande linder Litt. A., hegärde
följande ledamöter ordet och anförde:
Förre Talmannen An/i ers Eriksson: ”Vid sista Riksdag
väckte jag motion örn skatleförenklingen, samt föreslog anta¬
gande af det utaf Skaltejemknings-koirtmiiteen Uppgjorda för¬
sta alternativ; och Utskottet afgaf ett, i enlighet dermed upp-
stäldt föislag, hvilket Borgare- och Bonde-Stånden jemväl god¬
kände. Vid denna Riksdag upptog jag, såsom egen motion,
Stäts-Utskotlels bet örde förslag. Jag Vikar nu älven återre-
~ U J
miss af förevarande utlåtande, på det att Utskottet må fram¬
lägga ett annat lördag af hufvudsaklig öfverensstämmelse med
dess Vid sista Riksdagen afgifna. Jag hade Väntat, rit Skatte-
jemkhihgs- kotnmitléens af mig förordade förslag skulle vunnit
Regeringens bifall, sedan en af Kommitteens ledamöter ingått
i Statsrådet. Samtne person har emellertid utgått ur konsel¬
jen. Har sådant skett för denna sakens skull, äl' det beklag¬
lig!. Allt hopp om erhållande af en bättre skattejämkning är
dock icke förloradt, enär, efter hvad jag funnit af del den
Kongl, propositionen bifogade Statsråds-protokoll, tvenne Stats¬
råd, Hrr Wallensteen och Gunther, hyllat en mera tillfredstäl¬
lande åsigt i frågan. Vid föregående Riksdag hörde man af
de tvenne så kallade första Stånden emot grundskattens sättan¬
de till en (ix penhlngeianta göras det inkast, alt sådant genom
penhingeväidets fallande skulle leila till nedsättning af de för
Statsverket beräknade inkomster. Visserligen kan det ej för¬
nekas, att räntepersedlarné till värdet kunna stiga, och att så¬
ledes Statens inkomster, derest grundskatten komme alt utgå
i penningar, skulle lida förminskning, men man måste tillika
besinna, att af statsinkomsterna utgör grundskatten den min¬
dre delen; den uppgår ej till mera, än 4,700,000 rdr, då der¬
emot de exlra-ordinat ie skattebidragen, eller allmänna bevil 1—
ningeu, belöpa sig till något öfver 6 millioner rdr, samt dess¬
utom med populationens tillväxt samt jordbrukets och indu-
Den 5 Juli,
351
slriens framsteg vinna ständig tillökning. Detta förhållande
Visar* alt grundi antoi ne icke ensamt äro tillräckliga alt betrygga
stats-maehinens obehindrade gåbg, mati att de hufvlidsakligästfe
statsbebofven, såsom embetsinännens aflöning m. rn., måste fyl¬
las genom bevillning, hvilken vårt Stånd eller den egentliga
innehafvaren af landets oprivilrgietade jord (den der en skatte¬
jämkning förnämligast lilUodokomme) aldrig sökt undandraga
sig. Den af Adels- och Pre.ste-Stånden yttrade farhåga är lähgt
ifrån att vara grundad eller allvarlig, är endast en skengrund,
ett svepskäl af emhetsmanna-klassen, för att undanskjuta den
nödiga reformen. BifalleS Utskottets förslag* blifver blott en
ringa del eller 5 procent af giundräntan vänd i penningar ottil
det dessutom sådana, deri ingående skattepersedlar, som i mar-
kegångssättningen icke äro underkastade fluktuation, merändels
betalas kontant, samt i öfrigt äro af dfen beskaffenhet, ätt de¬
ras förvandling endast för kameralister är möjlig och veik-
Ställbar, såsom t. ex. 10 årliga hä-tar, 10 kungshästar, Jtdels
höna, ftdels lamm, o. s. v. Genom bifall till utlåtandet skola
Vi Vidare afskära oss all pröfningsiält i fråga om ständigheten
af de så benämnde små perSrdlarhe, de der tillkomna för till¬
fälliga behof, bort med dessa upphöra, meri emellertid blifvit
såsom Ordinarie upptagne och fortfarande uttagits, samt så¬
lunda erkänna, att deias utgörande är ett joulén vidlådande,
bvilkörligl onus. Dei förutan har Utskottet genom sitt tillstyr¬
kande, att de skattdi ägande skola i frågan höras oell sig yttra*
leinnat embelsmanna-korpsen i händerna ett medel att utdraga
med slutliga lösningen af denna fråga, så att de fleste af oss
troligen icke skola få Upplefva genomförandet af en skatte-
jemkniiig.”
Pehr Sahlström från Stockholms Län, skriftligen:
”Redan vid remissen till Stats-Utskoltet af den Kongl,
propositionen d. 1 Fehr. detta år, rörande skatteförenklingen,
nödgades jas beklaga den förändrade ställning* hvari denna
fråga kommit jemförelsevis till föregående Riksdag, samt ut¬
trycka den iinga förhoppning, sbm lörefanbs för dess lyckliga
lösning. Emellertid kunde man ännu hysa deh förmodan, alt
Stats-Utskötlet, vägledt af erfarenheten, och med kännedom
om de egentligen skattdragandes önskningar och behof i detta
hänseende, skulle med lika, om ej större sorgfällighet, än Vid
hvssnämnde Riksdag* tillse att de önskvärda resltltater, som af
detta betydliga arbete borde förväntas, icke letnnades åsido;
hian befarar nu att dessa förhoppningar komtha alt stranda,
då hvarken det sätt, hvarpå tillförordnade Chefen för FinanS-
ärendfena framställt, och Utskottet behandlat ämnet, kan till*
Vinna sig det odelade förtroende, hvarmed förra Riksdagens
t
352
Den 5 Juli.
Stats-Ulskotls framställning emoltogs. Ehuru Kongl. Maj:t i
berörde nådiga proposition erkänt, att redogörelseverkels bri¬
ster äro många och betydliga; att ett stort och oafvisligt sam-
bällsbehof fordrar deras afhjelpande; att möjligheten af pre¬
jeri å löntagarries sida gynnas af de för indeldta löners lösen
gällande stadganden; alt en obillig olikhet uppstår emellan de
indeldta och de till Kronan skatlskyldige hemmanen, och att
den olikhet, sorn förefinnes i skatternas belopp under olika år,
icke allenast gör all säker beräkning omöjlig, utan äfven är
högst menlig för de skattdragande, så har likväl Utskottet af-
vikit från den af Kongl. Maj:t och förra Riksdagens Stats-Ul-
skotl ulstakade banan, stannat vid en högst obetydlig reform
af de s. k. småpersedlarnes förvandling, och låtit flera af de
gamla bristerna qvarstå, hvilka icke heller förminskas genom
det tillkomna förslaget af vederbörandes hörande, helst den
förutsättning är ganska sannolik, att detta hörande hufvudsak¬
ligen torde afse sakens framåtskjutande ännu några tiotal af
år, alldeles på samina sätt, som emellan åren 1779 och 1809,
då äfven ett lika hörande lärer varit i fråga.
Lämpligheten och nyttan af de åtgärder Utskottet före¬
slagit är jag således icke i stånd att inse, aldra helst som pri¬
sen å en del persedlar, hvari skatterna skulle fortfarande ut¬
göras, t. ex. kol, ved och dagsverken, obestridligen och i den
mån skogslillgångai ne minskats och jordbrukets ökade behof
af arbeten föranleder, måste småningom och efterhand upp-
stegras; hvarjemte jag icke annat kan, än underkänna Utskot¬
tets tillstyrkande af vedeibörandes hörande, angående ifråga-
ställde persedel-lörvandling, emedan detta förutsätter, dels den
största möjliga tidsutdrägt, dels det misstroende till allmogens
representanter, som skulle skattegifvarne i landsorterna bättre
böra känna förhållandet, så väl angående sättet och vilkoren
för denna mindre betydliga reform, som det stora samband
frågan i dess helhet äger med samtlige räntegifvares och Sta¬
tens ekonomiska ställning i allmänhet, och hvilken kännedom,
efter min tanka, svårligen kan inhämtas annorlunda eller full¬
ständigare, än efter de erfarenhetsrön, som våra Riksdagar
lemna i skattcbevillningsvägen.
Då jag således icke kan finna någon verklig fördel upp¬
komma genom antagande af Utskottets förslag i dess nuva¬
rande form, skulle jag väl helst önska, att Ståndet fortfarande
vidblefve den enhälliga mening, som vid förra Riksdagen yt¬
trades öfver dåvarande Stats-Utskotts framställning i ämnet;
dock, som flere al Ståndets ledamöter torde anse den nu före¬
slagna uppsägningsrältens upphörande å de indeldta löntagarnes
sida, samt dess bibehållande å räntegifvarnes sida, ehuru med
Den 5 .Juli.
353
vissa svåra vilkor, beledsagad och i verkligheten ännu temli-
gen aflägsen, likväl utgöra en förmån, som icke helt och hål¬
let hör tillhakavisas, vill jag för mili del i så måtto åsidosätta
min egen öfvertygelse om fördagets antaglighet, att jag bifal¬
ler detsamma, med den förändring och de vilkor, som Herrar
Statsråden Wallensteen och Gunther framställt i Statsrådspro¬
tokollet, som åtföljt den Kongl, propositionen, nemligen: l:o
att för hemman och lägenheter, hvilkas ordinarie räntor re¬
dan utgå till bestämda oföränderliga belopp i penningar, rän¬
torna utföras till ett för hvarje hemman och lägenhet sam-
manräknadt belopp i kontant-, 2:o att för öfriga hemman och
lägenheter, hvilkas räntor till större eller mindre del äro af
markegång beroende, räntorna skola uträknas, på sätt Kongl.
Majlis vid sista Riksdagen aflätna proposition innehöll, en¬
dast med den skilnad, att medium af markegången för åren
1831—1850 tages till grund, hvarefter hvad af hvarje hem¬
mans- eller lägenhets-ränta i fullt riksdalertal närmast mot¬
svarar hälften, utsälles såsom persedel-skatt, samt återstoden ut-
föres såsom kontant oföränderlig tänta; börande förstnämnde
andel af skatten för hvarje skatteriksdaler bestämmas till viss
qvantitet spanmål och smör efter de i Kongl. Majlis förra pro¬
position i ämnet upptagna grunder; doek att beräkningen af
qvantiteterna sker med tillämpning af medelmatkegången för
ofvannämnda tid, samt derefter af Kongl. Majit fastställas; och
3:o att hvad förestående punkter innehålla, äfven må tilläm¬
pas å de presternes utlagor, som i ordinarie räntan ingå. Vill
man härtill lägga: att ali i räntorna ingående penningskatt
skall beräknas och utgå likmätigt myntbestämningslagen af den
1 Mars 1830, så har jag deremot föga alt invända.
Endast på nu anionia sätt, tror jag det blifva för Ståndet
lådligt och möjligt alt ingå på Utskottets förslag, hvilket likväl
bör finnas tillfyllestgörande för en hvar, som mera afser billighe¬
tens, det sunda förnuftets och rättvisans fordringar, än egna egen¬
nyttiga beräkningar, hvilkas tillvaro och yttringar det igenom bor¬
de, om icke fötqväfvas, dock efter möjligheten hindras all utöfva
deras förstörande inverkan; och jag anhåller slutligen om en
i full enlighet härmed alfaltad proposition till återremiss, på
det Utskottet må komma i tillfälle, att närmare öfverväga rätt¬
visan häraf, samt nödvändigheten att snart göra ett slut på
den långvariga oreda, de skador och förluster, som, genom
skatteväsendets oordnade belägenhet, så länge skadat både de
skattdragande och hela vårt fädernesland.»
Häruti instämde Johan Pehrsson och Lars Mattsson från
Upsala, Olof Johansson, Erih Carlsson och Joseph Holin från
Bonde-St. Proc. vid Riksd. 1850—1851 25
354
Den 5 Juli.
Stockholms, Carl Tholsson, Guslaf Herg ocli Sven Andirsson fiån
. Skarabors», Erik Mallmin och Jan Jansson lian Westerås, Lurs
Magnus knutsson lian Östergöthlands, Nils Pehrsson från Sö¬
dermanlands, Pehr Ih ngIsson, Måns Mänsson, Nils Pehrsson,
Anders Nilsson och Jan Samuelsson från Kalmar Län och Öland,
Malls Mallsson från Stora Kopparbergs, Johan Lthb rg från
Örebro, Johannes Olsson, Jonas kristoffersson, Anders kylander
och Olof Andersson frän Wermlands, Pehr Ostman från Wester-
JNoi ilands, Johan Westermark från Westerbottens, Jakob Linaby
från Gottlands samt Oscar Carlsson från Elfsborgs Län, m. fl.
Anders Eriksson (rån Ellsboigs Län, skriftligen:
”Det synes väl vid första påseendet af Utskottets förslag,
grin.dadl på den Kongl, propositionen, sorn vöre ett steg taget
för vinnande af den högst nödvändiga reformen i vårt alltför
mvcket invecklade skatte- och uppbördsväsende; men då det
är ådagalagd!, så väl af det förslag, som knmmitlerade i sam¬
ma ämne afgifvit, sorn genom den af Kongl. Maj:t linder sisl-
lidne Riksdag till Rikets Ständer afgifna nådiga proposition,
att en grundlagsförändring härutinnan kunde ske, sorn så väl
bereder en väsendtlig föibättring i uppbörds- och kontrollvä¬
sendet, som en betydlig lättnad för räntegifVarne, ulan alt
hvarken Slaten eller den enskildte löntagaren derigenom i nå¬
gon mån förnärmas, sä synes sorn det steg, hvilket genom Utskottets
förslag nu ar taget och hufvudsakligen beroende af en allde¬
les okänd framtid och deraf följande okända resultater, på in¬
tet sätt kan lättvisligen tillfredsställa nationens billigaste for¬
dringar i denna väg.
Det synes äfven, som de i den Kongl, propositionen före¬
slagna omvägar, genom undersökningar samt kommunernas
och auktor iteternas hörande, borde kunna undvikas såsom en¬
dast ledande till en längre och obe»länui tidsutdrägt, samt att
något stone belopp af läutornas innehåll, på en gång för alla,
efter föreslagna grunder förvandlades till penningar, och att
den del af räntorna, som skulle qvarstå i natura-persedlar och
ärligen vara under kastadt åsatt värde efter markegångspris, en¬
dast böra bestämmas i sådana persedlar, som allt fiarngent
kunna utgöras al jorden, nemligen spannemål och smör, så
att alla andra benämningar, såsom dagsverken, skogseffekter
och hvad annat som helst måtte upphöra; och böia dessa na-
turapi r-edlar, som qvarstå, icke komma att utgöra öfver hälf¬
ten af den från hvarje hemman utgående sammanräknade to¬
talsumman, på sätt Herrar Statsråden Wallensteen och Gunther
uti sine reservationer vid den Kongl, propositionen föreslagit;
och ehuru man hade önskat, att alla nuvarande läntepersed»
lar in natura, hvarmed jorden nu på ett nedtryckande sätt är
Den 5 Juli.
355
behäftad, blifvit på en gång för alla förvandlade till pennin¬
gar, måste man dock, för att medgifva en billig medelväg, in¬
skränka sig lill hvad här förut blifvit omnämdt; och således
under yrkande af här förut ifrågasatte förändringar uti Ut¬
skottets afgifna förslag, får jag för min del fordra återremiss
af ärendet till Utskottets förnyade behandling, under förhopp¬
ning att Utskottet häråt egnar all den sorgfällighet, som ären¬
dets vigt fordrar, så att icke äfven denna Riksdag kommer att
göra sig skyldig till ökandeaf den oro och det missnöjei landsorten,
som i så väsendtlig mån varit en följd af sistlidne Riksdags-
förhan dlingar.»
Mulls Pehrsson från Stockholms Län t ’Då skatleförenklings-
frågan vid sista Riksdag förehades, var Utskottet nog mäktigt
att framkomma med frågan i dess rätta skick, samt förelägga
Stånden ett förslag, sora instämde med Skattejemknings-kom-
in it Idens, ehuru äfven denna modifikation af den riktiga me¬
ningen blifvit framställd; men vi veta, huru denna för landet
så betydelsefulla fråga jemkades åsido genom de tvenne första
Ståndens vägran att votera i Förstäf kt Stats-Utskolt. Vid in¬
nevarande Riksdag har Kongl. Maj:l till Ständerne afgifvit nå¬
dig proposition med nytt förslag i ämnet, likasom inom Riks¬
stånden motioner blifvit väckte om antagande af förra Riks¬
dagens Stats-Ulskotts fallna förslag; men, emot vår förväntan
och billiga anspråk, har Utskottet icke kommit till ett till'
fVrdsställande resultat eller lösning af frågan. Af hvarjehanda
anledningar var pluralitet^ inora Utskottet ganska stor; dock
framlade minoriteten så klart och åskådligt sina skäl emot god¬
kännande af Utskotts-afdelningens förslag, att jag icke drog i be¬
tänkande att ansluta mig till minoritetens mening. Jag vill
icke vara vidlyftig, helst flere före mig i sakrika och upply¬
sande anföranden yrkat återremiss af utlåtandet, men jag kan
icke med tystnad förbigå en del anmärkningsvärda omständig¬
heter, som utlåtandet företer:
Så antyder Utskottet, sora skulle uti farhågan för skatte¬
beloppets stegring — till de skattskyldiges skada — genom
grundskattens förvandling eller omsättning vara att igenfinna
den väsendtligaste orsaken, hvarför Rikets Ständer å senaste
Riksdag funno betänkligt bifalla framställda skatte-förenklings-
förslag. Detta är hardt att höra, då man allt för väl har sig
bekant, att ingalunda omtanka eller ömhet för de skattdra¬
gande, utan tvertom fruktan för att en förändring uti omnämn¬
de hänseende skulle upphäfva möjligheten af grundskatternas
stegring, utgjorde den bevekelsegrund, som dikterade de pri-
viligierade Riksståndens afslag.
Ej heller kan jag gilla Utskottets förslag till grundräntans
356
Den 5 Juli.
omsättning i flera persedlar, ett förslag, hvars genomforande
kan leda tili ojemnhet i beskattningen för särskilda orter, t. ex.
om någon ort skulle bestämma sig för skogséfiekters ingående
i grundräntan, kunde genom skogstillgångarnes minskning, vär¬
det å denna vara, samt i och med detsamma grundskatten,
stegras. Härutinnan biträder jag den af Herrar Stats-Råden
Wallensten och Gunther i deras reservation uttalade mening,
att hälften af alla sådana räntor, som nu äro till större eller
mindre del beroende af markegång, må bestämmas att utgå i
sparmemål och smör samt andra hälften i penningar till oför¬
änderligt belopp. Jag tror äfven att antagande af detta
förmedlande förslag skulle leda till räntetagarnes belåtenhet,
samt yrkar återremiss, på det att Utskottet må detsamma så¬
som sitt upptaga.
Vid ännu en punkt af utlåtandet eller den, dori Utskottet
tillstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, att det
torde böra lemnäs liemmans-innehafvarne tillfälle att i ämnet
sig yttra samt vederbörande Embetsverks utlåtanden derefter
jemväl måtte inhemtas — kan jag icke underlåta att yttra
betänkligheter; jag har i denna fråga talat med flere Embetsmål?,
hvilka alla ansågo embetsmyndigheternas vidare hörande och
yttranden i ämnet ölverflödiga. Sådant är blott egnadt att
ej mindre fördröja än äfven inveckla och försvåra lösningen
af frågan. Lika ändamålslöst, om ej dertill i anseende till
följden förderfligt, synes mig vara att höra och inhämta ytt¬
randen af de skattskyldige; sedan dessa genom fullmäktige
yttrat sig inför Konungens Befallningshafvande eller annan auk¬
toritet samt denna afgifvit sitt utlåtande, hade man emot hvar¬
je framtida klagan att sätta den erinran, att de skattskyldige
med kronan ordentligen ingått ett oföränderligt kontrakt, hvar¬
medelst tillkommit en bestämd lag, som hittills saknas, på en
del tillfälliga bevillningar och gärder.
Slutligen gifver mig denna frågas behandling inom kon¬
seljen en ytterligare anledning till klagan öfver Konungen Råd¬
gifvare i ämnet; förre föredraganden för det Departement,
hvartill frågan hörer, framlade ett enkelt och ostympadt för¬
slag, då det, som från den nuvarande utgått, är till den grad in-
veckladt och tillkrångladt, att det omöjligen kan gå igenom.
Hade han velat göra något för folket samt afse dess önsknin¬
gar och anspråk, borde lian dock följt sin företrädares efter¬
döme; ty vill man en sak, måste man äfven göra den enkel.
Så sade man vid senaste Riksdag, hurusom ingen fara skulle
vara förenad med att för tio år åta.ga sig beväringen till sjös;
men vi hafva erfarit, till hvilka eftertänkliga följder denna af¬
vikelse från 1812 års författi ing ledt.
Den 5 Juli
357
Såsom jag redan omnämnt och på nu andragne skäl vill
jag återremittera föredragne delen af utlåtandet.”
Arvid Arvidsson från Elfsborgs Län, skriftligen:
”Stats-Utskottets nu föredragna utlåtande N.-o 167 kan
jag för min del ingalunda godkänna. De skäl, som gifva mig
anledning att yrka återremiss af detsamma, är den stora olik¬
het emellan kommitterades af Borgare-och Bonde-Stånden sisth
Riksdag -antagna förslag, att det af Stats-Utskottet nu afgifna
dermed knappt kan jemnföras. Om Stats-Utskottet, vid behand¬
lingen af denna för allmogen så vigtiga fråga, fäst sin upp¬
märksamhet vid de af Herrar Stats-Råden Gunther och Wal¬
lensteen uli Stats-Rådets Protokoll den 1 Febr. 1831 afgifna
reservation och något tänkt huru de skattdragande få vidkän¬
nas orimliga utgifter, så är min öfvertygelse, att ett annat be¬
slut kommit att äga rum. Emellertid kan man nu med full
visshet antaga, enär afsigten med småpersedlarnes sammanfö¬
rande till några få är, att de skattdragande, för alt härpå kun¬
na ingå, skola höras, att vederbörande icke vilja ingå på nå¬
gon skatteförenkljng, utan helst önska, att det prejeri, sorn
hittills ägt rum, må framdeles fortfara. För min del hyser
jag ingen fruktan att antaga hvad förbemälde Herrar Stats-
Råder föreslagit, utan mine kommittenters hörande, enär jag
tror mig känna, att detta förslag är mest förenligt med de
skattdragandes fördel.
På förenämnde skäl yrkar jag alltså återremiss å utlåtan¬
det, och hoppas att Utskottet, vid närmare granskning af frå¬
gan, måtte komma till det beslut, som de skattdragande genom
sina Representanter så otaliga gånger omtalat.”
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson från Södermanlands
Län: ”Sedan jag redan instämt i Sahlströms anförande, återstår
väl för mig föga att säga; men saken är af den betydelse och
vigt, att en hvar må yttra några ord derom.
Det hufvudsakligaste man hade att anmärka mot det af
förra Riksdagens Stats-Utskott framlagda förslag i skatteför-
epklingsfrågaii, hvilket detta Stånd med öppen famn emottog,
var att man af dess antagande befarade minskning af Stats¬
verkets ordinarie inkomster samt således lindring i de skatt¬
dragandes bördor. Denna farhåga delar jag icke, men, äfven
om den har något skäl för sig, så att på ett eller annat ställe
en lindring för de skattskyldige genom antagande af nämnde
förslag kunde anses uppstå, hade likväl den, som ser saken
från en opartisk och oväldig synpunkt, icke bort tveka att
skänka sitt bifall till förslaget. Den af Kongl. Majit vid den¬
na Riksdag afgifna Nådiga proposition i ämnet, likasom Stats-
Utskottets hufvudsakligen derpå grundade förslag är långt ifrån
358
Den 5 Juli.
så tillfyllestgörande och tillfredsställande, att jag kan godkän¬
na detsamma. Genom att åtminstone antaga Herrar Stats-
ltåden Wallensléens och Giinthers förslag skulle Utskottet haf¬
va lemnat en mera lycklig lösning af sin uppgift; — detta se¬
nare förslag — att grundräntan skulle omsättas med pennin¬
gar till ena hälften och till den andra med spannemål och smör,
till lika belopp af hvartdera — svnes mig, jemte uppfyllande
af de skattskyldiges billiga fordringar, tillika betrygga såväl
Statsverkets som enskilde räntetagares säkerhet för skattened-
sättning, ty räntans sättande till en hälft af hvardera pennin¬
gar och varor skulle jemna möjlig fluktuation i värdet så å
penningar som skattepersedlarne. Skulle ock en sådan skatte-
förenkling komma att bereda de skattdragande någon lindring,
må man likväl icke derföre hindra dess genomförande. Man
måste nemligen besinna, huru vår jord är nedtyngd af skatter,
sorn, till sin uppkomst tillfälliga, dock genom häfd öfvergått
till ständiga, samt huru de öfriga skattebidragen jemt och stän¬
digt stiga i jemnbredd med folkökningen och näringarnes för¬
kofran. Så hafva vi sett, huruledes, då handelskriser icke
inträffat, Statsintraderne hvarje år erhållit en tillökning å 700,000
till och med en million Rdr. Detta har Utskottet likväl belt
och hållet förbisett, likasom det ej heller betänkt, om det med
samhällets och Statens sanna fördel kan vara förenligt, att för¬
öka modernäringens eller jordbrukets bördor; — i mån af folk¬
mängdens förökande utsträckas jordens styckning och afsönd¬
ring; och man måste besinna svårigheterna för brukaren af
en mindre jordlägenhet att, med utgifvande af dryga onera,
deraf kunna bereda sig eget och de sinas uppehälle. Inom Sö¬
dermanland ökas folkmängden årligen med 1000 personer;
hvarje mantal föder i allmänhet 23 personer; således derest
åkerbruket ginge hand i hand med folkökningen, skulle pro¬
vinsens jord hvarje år så gå framåt i kultur, att den kunde
anses hafva erhållit,en tillökning af 40 mantal; men jag hem¬
ställer, huruvida en så högt uppdrifven odling och jordförbätt¬
ring är möjlig. Om denna tillökning i folkmängden skall haf¬
va sin tillständiga bergning, måste naturligtvis jordens skatter
icke endast stegras, utan äfven lindras.
Instämmande i öfrigt med Sahlström yrkar jag, lika med
honom, återremiss.”
Med siste talaren förenade sig vice Talmannen Zellerberg,
Anders Jansson från Westerås samt Gabriel Andersson och Lars
Andersson från Elfsborgs Län.
Pehr Nilsson från Christianstads Län: «Jag beklagar hög¬
ligen, att så stora skiljaktigheter förefinnas emellan Kongl.
Maj:ts nu förevarande Nådiga proposition i skatteförcnklings-
Den 5 Juli.
359
frågan saint den i samma ämne vid sista Riksdagafgifne. Den
sednare var tillfredsställande och innebar stora fördelar; den
förra aler företer stora brister. Att räntegifvare och veder¬
börande auktoriteter skola höras, kari jag ingalunda gilla; enär
såd-mt endast leder till att till en obestämd framtid undanskju¬
ta skatteförenklingens lyckliga lösning. Till följd af den kla¬
gan, som mer än ett sekel förts öfver den arbetsskyldighet,
hvilken uli några provinser, deribland förnämligast Skåne, vid¬
låda en del hemman med utgörande af hjelpedagsverken till
åtskilliga boställen, beslöto vid 1"40 års Riksdag båda Stats¬
makterna, det undersökning angående tillkomsten af nämnde
arbetsskyldighet skulle så skyndsamt företagas, att Kongl. Majit
vid nästlöljde Riksmöte skulle Kunna till Ständerne afgifva Nå¬
dig proposition i ämnet. Undersökningen har val försiggått,
men, oansedt påminnelser vid hvarje Riksdag blifvit af detta
Stånd genom underdånig skrifvelse hos Kongl. Majrt framställ¬
de, har likväl allt hitintills någon proposition af Regeringen
icke af iörts. Med detta exempel för ögonen hyser jag stor
betänklighet vid att antaga Utskottets tillstyrkande om ytterliga¬
re hörande och undersökningar i denna fråga, Jag är ej hel¬
ler i stånd att inse behofvet eller nödvändigheten deraf; jag
skulle tro, att vi såsom folkets representanter äga att i denna
angelägenhet lika såväl som i andra besluta. Jag yrkar der¬
före älven återremiss, med begäran, att hvad Utskottet angå¬
ende räntegifvarnes och vederbörande Embetsverks börande
nu föreslaget mätte i ett blifvande utlåtande uteslutas samt i
öfrigt, beträffande sjelfva saken, hälften af alla sådana räntor,
som nu äro till större eller mindre del beroende af marke¬
gång, bestämmas att utgå i spannemål och smör och andra
hälften i penningar,”
Johan Johansson från Örebro Län: «Vi hafva häri landet
icke varit vande vid stora reformer; icke vande att med storm¬
steg hinna samhällsförbättringarnes mål; vi bafve tvertom lått
nöja oss med, om det någongång tillåtits oss taga ut mindre
steg till detta mål, och vi hafva då verkligen tyckts oss vinna
mycket, derföre att vi vunnit något. Det af Kongl. Majit af-
gifna och af Stats-Utskoltet tillstyrkta förslag till beskattnings-
väsendets ordnande, synes mig vara ett sådant närmande tiil
det af oss alla efterlängtade mål. Oaktadt jag visserligen ön¬
skat ett mera omfattande och Bonde-Ståndets fordringar bättre
tillfredsställande skattejemkningsförslag än det nu afgilna, vill
jag likväl icke tvitla pä Kongl. Majits och Regeringens goda
afsigter att, så vidt möjligt är, gå folkets önskningar till mö¬
tes, och tillstyrker jag derför antagandet af hvad nu oss cr-
bjudes. Vinsten är visserligen ringa, jag medgifver det; men
360
Den 5 Juli.
det är dock onekligen en vinst, och da lill en början erhållits
något, blir det ju alltid lättare att komma närmare malet. Att
afslå allt, som ej tillfredsställer fordringarna, anser jag temli-
gen oklokt och tror att man derigenom alldeles icke vinner
livad man eftersträfvar. Nekas kan ju icke, att genom den
nu föreslagna förändringen hela skatteväsendets högst inveck¬
lade beskaffenhet samt det så många olägenheter medförande
sättet af debitering, uppbörd och redovisning skulle i betydlig
mån förenklas och förbättras. Dessutom skulle genom den fö¬
reslagna ändringen i sättet för de indeldta hemmansräntornas
utgörande det ej mera blifva möjligt för indelningshafvare att
alltför högt uppdrifva räntornas lösningspris, och slutligen skul¬
le, genom förändrade grunder för markegångens bestämmande,
den betydliga skiljaktighet, som äger rum uti skatternas be¬
lopp, under olika år helt och hållet försvinna. Alla dessa för¬
delar anser jag icke böra föraktas, i synnerhet som vi, i hän¬
delse vi icke antaga hvad sorn nu erbjudes, kanske få vänta
ganska länge, innan någon reform i förenämnde afseende kan
blifva verklighet. Jag tillstyrker derföre bifall till hvad Stats¬
utskottet i sitt utlåtande N:o 167 framställt.”
Häruti instämde Johan Johansson från Östergöthlands Län.
Henrik Andersson från Orebro Län: ”Man kan visserligen
ej annat, än lemna Utskottet den rättvisa, att dess nu fram¬
lagda förslag innefattar något bättre, än det som för närva¬
rande finnes, enär samma förslags genomförande skulle bort¬
taga räntetagarnes prejeri, deröfver från alla landsorter en så
stor klagan föres; och då vi veta, hurusom med vårt repro-
sentationsskick det icke är möjligt att taga annat än tuppfjät
på framåtskridandets och reformernas bana, vore jag nästan
frestad att godkänna förslaget; men med afseende å hvad Ut¬
skottet tillstyrkt angående räntegifvares och vederbörande em-
betsmyndigheters hörande kan jag det dock icke, ty jag fruk¬
tar, att berörde åtgärd skall föranleda tillkomsten af bestäm¬
da, sedermera oföränderliga kontrakter emellan de skattdra¬
gande å ena samt kronan å andra sidan. f)å jag således icke
kan bifalla utlåtandet i dess helhet, yrkar jag, på de af Saltia
ström och Ails Pehrsson fullständigt utvecklade skäl, återremiss
deraf, med anhållan, att den af Herrar Stats-Håden Wallen-
stéen och Gunther angifno medelväg, såsom fördelaktig för bå¬
da de i frågan intresserade parterne, måtte af Utskottet anta¬
gas och föreslås.”
Anders Olofsson från Elfsborgs Län var med Henrik Anders¬
son ense.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län: ”Om jag så-
ge den ringaste skymt af möjlighet att uppnå det mål, som
Den 5 Juli.
361
Stats-Rådon Wallcnsfdens och Guniborg förslag åsyftar, skulle
äfven jag omfatta samma förslag, ehuru skäl till anmärknin¬
gar deremot icke saknas.
En grundränta, beslående till ena hälften af penningar
och till den andra af spannemål och smör, kunde för de skatt-
dr gande blifva ganska tryckande. Vi känna af erfarenheten,
huru penningevärdet är underkastadt förändringar; — Bankens
metalliska valuta har på några är minskats med 10 millioner
Rdr; och, om våra penningetillgångar sålunda fortfarande skul¬
le gå bort, skulle bristen på penningar i landet innan nästa
Riksdag kunna blifva så stor, att penningevärdet i förhållande
till värdena å spannemål och smör stöde SO procent högre än
nu. Smörproduktionen går framåt, så att dess antagande till
räntepersedel icke är olämpligt; men spannemål, hvarpå den
större eller mindre tillgången helt och hållet är beroende af
årsväxterna, är oj heller cn säker och tillförlillig värdemätare.
Men huru skola vi kunna uppnå detta mål? Vid föregå¬
ende riksdag (ingo vi icke en gång i frågan votera uti förstärkt
Stats-Utskott. Af Ridderskapets och Adelns samt Preste-Stån-
dens ledamöter inom Utskottet trodde jag mig finna, det Ut¬
skottets förslag skall vinna nämnde Stånds godkännande. Stan¬
na nu Borgare- och Bonde-Stånden i annat beslut, bringas frå¬
gan på samma punkt som vid sista riksdag.
Man har här yttrat betänkligheter vid Utskottets tillstyr¬
kande, att de skattskyldige och vederbörande embetsverk sko¬
la i ämnet höras, Jag anser tvertom en fördel ligga i cn så¬
dan åtgärd. Hade den i andra frågor användts, skulle de bå¬
da gått lättare och lyckligare resultat erhållits. Då förevaran¬
de förslag utgått från Kongl. Majit, utgör det, antaget af Rik¬
sens Ständer, de båda Statsmakternas beslut, hvaråt verkstäl¬
lighet omedelbarligen kan beredas; och jag hyser det förtro¬
ende till Regeringen, att den i denna fråga har allvarliga af-
sigter samt ingalunda vill fördröja eller undanskjuta den reform,
som den förordat.
Och denna reform —- man kan icke förneka det — er¬
bjuder ju den stora liirdel, alt den skulle tillintetgöra ränte-
tagarnes prejerier, de der riksdag från riksdag fåfängt blifvit
inom detta Stånd öfverklagade. lag har förut under Riksda¬
gen med framlagda handlingar bevisat, att räntegifvarne inom
don ort, hvars representant jag är, fått för den spannemål,
de år 1849 haft att lemna till Hernösands skolstat, erlägga
100 procent utöfver markegångspriset. Detta utgjorde 10 Rdr,
men de fingo betala 20 Rdr för tunnan. Att blifva befriad
från detta i mannaminne oerhörda prejeri mäste väl innebära
en stor fördel, särdeles för de norra orterna, hvarest i anse*
3Ö2
Den 5 Juli.
ende till ha inna roes tillfrysande tidigt pS hösten, spannemåls-
tillförsel från andra orter är stängd till fram på våren, hvar¬
förutan vid inträffande missväxtår det är omöjligt att äfven
för det högsta pris anskaffa och in natura leverera spannemåls-
räntorna, vid hvilkas fösande de skattskyldige således varit
underkastade räntetagarnes fullkomliga godtycke.
Att. såsom några önska och anse förmånligt, få hela grund¬
skatten förvandlad till en fri penningeränta, later ej verkställa
sig; det är detsamma sorn att kryssa genom herget.
J)å något annat eller bättre icke kan vinnas, anser jag
»nig böra bifalla samt hemställer lill Ståndet att äfven lör sin
del antaga det förslag, som nu är oss erbjudet och hvilket, så¬
som utgånget från Regeringen, jag hoppas att de 2;ne förslå
Stånden — de der äfven i fråga om de största anslag alltid
virida Konungamaktens vilja — skola bifalla. Skjuta vi åter detta
förslag ifrån oss, skall detsamma förfalla och någon ny eller
ytterligare proposition i ämnet icke afiåtas af Regeringen, hvil¬
ken slutligen mäste tröttna af dessa upprepade, men förkasta¬
de försök att bereda oss en möjlig och utförbar reform.
Man har här lagt särdeles vigt vid en reservation i äm¬
net, som blifvit afgifven af en Borgare Ståndets ledamot. Jag
får i anledning deraf blott fästa Ståndets uppmärksamhet der¬
på, att Utskottet föreslagit beviljande af ett Statsanslag å 60,000
rdr (dertill Borgare-Ståndet skulle komma att lemna skattebi¬
drag), att användas till ersättning åt räntetagare för den forsellön,
som genom antagande af Utskottets förslag dem frångår, samt att
det således kan ligga i Borgare-Ståndets intresse att förslaget
icke varder af Ständerne bilället."
Samtlige representanterne från Blekinge, Johannes Johnns¬
son från Jönköpings, Anders Nilsson från Hallands, Jakob Lind¬
by f rån Gottlands, Anders Medin och Peter Nilsson från Krono¬
bergs samt Jan Andersson Irån Stora Kopparbergs Län, m. 11.,
förenade sig med Strindlund.
Carl Ersson från Westerås Län; »Denna fråga torde för
detta Slånd vara den mest maktpåliggande af alla de, hvilka
vid innevarande Riksdag utgjort eller utgöra föremål för Rik¬
sens Ständers pröfning; och, derest vi verkligen önska någon
förändring i det med skäl öfverklagade prejeri, sorn vid grund¬
räntor nes uttagande vanligen förekommer, böra vi ej heller
allt för handlöst skjuta ifrån oss det förslag, hvilket erbjuder
oss en dylik förändring. Inom Stats-Utskottets inkomst-a löd¬
ning har jag från början till slut deltagit i behandlingen af
Kongl. Majlis nådiga proposition i frågan samt anser mig der¬
före pligtig att lemna en redogörelse för mina åsigter deri.
Hvad i lörsta rummet angar aimiärkniugarue emot Ut-
Den 5 Juli.
363
skoltets förslag, att de skattskyldige samt vederbörande ein-
betsmyndigheter skola i frågan böras, så får jag hemställa,
huruvida Utskottet kunnat bestämma, att grundräntepersedlar-
ne öfver bela riket skulle bestå af endast sparmerriål och smör
eller vissa andra varor. Jag åtminstone tilltror mig icke att kunna
bestämma sådant. Förhållanderna äro i de särskilda provinserna
vida skiljaktiga; inom Jemtland, Dalarne och Norrland tror jag
att man skulle blifva föga belåten med att lemna spannemål
och kött. 1 andra provinser skulle man vilja gifva tackjern
eller malm eller lax o. s. v. De ' allmänna meningen, sorn jag
hyllar, var inom Utskottet, att den skattskyldige borde lem¬
näs tillfälle att sjelfva bestämma, hvilka hufvndpersedlar de
kunna önska måtte ingå i grundskatten. Man befarar, att den¬
na åtgärd skulle fördröja skatteförenklingens slutliga genomfö¬
rande; dervid jag likväl torde få erinra, det Utskottet, just till
förekommande deraf, tillstyrkt llikets Ständer att hos Kongl.
Majit göra underdånig framställning, att nådiga föreskrifter
måtte varda vederbörande meddelade, ledande dertill, att de
för ändamålet erforderliga förberedande åtgärder må kunna så
fortskyndas, att Rikets Ständer vid början af deras nästa sam¬
manträde kunna lå emottaga den nådiga proposition för frå¬
gans slutliga afgörande, som Kongl. Majit förklarat sig vilja till
dem allåta.
Nu till hufvudfrågan: Finnes emellan Utskottets föreva¬
rande förslag och dess vid sednaste Riksdag afgifna annan åt¬
skillnad, än att det förra afser grundräntans omsättning, efter
markegången, till vissa hufvudpersedlar, men det sednare den¬
sammas förvandling till en bestämd penningeränta. Det förra
synes mig också innebära ett större säkerhet för såväl ränte¬
gifvare som räntetagare, ty penningevärdel är alltid ovisst i
dess förhållande till andra varuvärden; och jag tvekar derföre
ej heller att lemna Utskottets nu framställda förslag företrädet,
isynnerhet då jag i minnet återför förhållandet åren 18015 och
1809; till följd af kriget med Ryssland var då kommu¬
nikationen stängd; hvarföre ock vår bergshandtering till endel
måste nedläggas samt jordbrukaren i min provins icke kunde
aflåta den spannemål, hvartill han annars inom bergslagen fann
afnämare. Månne det då icke var nyttigt att få lemna grund¬
skatten in natura, och icke vara tvungen att erlägga den i pen¬
ningar, hvarpå all tillgång saknades och som i anseende till va-
ruafsättningens omöjlighet icke heller kunde anskaffas. Jag an¬
ser det alltså vara bäst, att grundräntan kommer att bestå af
persedlar, hvilka äro verkliga och nästan oföränderliga värde¬
mätare, dertill man svårligen lärer kunna räkna penningen.
Jag skulle visserligen icke emotsätta mig en ålerremiss,
364
Deri 5 Juli.
sä framt man derpå kunde bygga nägon förhoppning; men, då
jag tvärtom lika med Strindlund och efter hvol jag utaf den
så på Utskottets afdelning som i dess plenum i ämnet förda
diskussion trott mig finna, anser mig kunna antaga, att derest
Utskottets förslag, hvilket de 2:ne första Stånden lära bifalla,
icke äfven af detta Stånd godkännes, frågan är fallen, icke en¬
dast vid denna Riksdag utan äfven för en längre tid framåt,
tänker jag för min ringa del åt utlåtandet lemna bifall. Lika¬
så väl som att återremittera frågan, kunna vi förklara, det vi
icke önska genomförande af någon skatteförenkling.«
Lars Olssen, Anders Eriksson och Johan Bergström från
Stora Kopparbergs Län instämde.
David Andersson från Hallands Län: «T)et var under min
permissionstid som frågan behandlades å Utskottsafdalningen;
jag var således icke i tillfälle att derstädes göra min mening
gällande, men, hade jag varit närvarande, skulle jag hafva om¬
fattat den åsigt, som af Sahlström blifvit uttalad, enär densam¬
ma fiåde, enligt min öfvertygelse, är den rätta och instämmer
med mine kommittenters önskningar. Jag har likväl öfverva-
rit frågans afgörande i Utskottets plenum samt i öfrigt kom¬
municerat mig med Ståndskamrater och andra, i hvilkas in¬
tresse saken ingriper; och af hvad jag sålunda inhämtat samt
då representanten mindre må akta uppå kommittenters eller
partiella intressen, än på det allmännas bästa, har jag funnit
nödvändigheten af att, så till sågandes, dagtinga med min en¬
skilda öfvertygelse.
Jag såge väl för egen dol, ehuru man i Halland ej har
öfverflöd på penningar, att grundskatten klefve satt til! en be¬
stämd, oföränderlig penningeränta, engr jaa älskar den frihe¬
ten, att elter behag få förvandla och omsätta sina varor, samt
jag anser penningen icke under några förhållanden kunna ra¬
tas, utan alltid utgöra säkraste värdemätaren; men jag skall
likväl icke arbeta för framgång af denna åsigt, ty jag finnér,
att derpå intet är att vinna. Flere inom detta Stånd, särde¬
les från de orter, der åkerbruket utgör hufvudnäringen, aro
stämde emot förslaget om grumLkattens förvandling till fix
penningerärda; och hvarje annat förslag, gn det af Utskottet
nu framlagda, skall stöta på ett ifrigt motstånd af de privile¬
gierade Stånden, hvilka såsom ett helgerån betrakta och be¬
möta hvarje reform, som i ringaste mån kan ingripa i deras
så kallade privilegier, hvilka egentligen bestå uti att lillgodo-
njuta åtskilliga förmåner, dem de sjelfve slippa, utan låta an¬
dra betala. Sådant hördes allt för tydligt inom Utskottet ut¬
talas vid frågan om indragningen till Statsverket utaf de af
Lappmarks ecklesiastik verks tillgångar tijl ålskiiiige pastorer i
Den 5 Juli.
365
Lappmarken, iifvonsom till skolmästaren oell fri-eleverne vid
Lycksele skola a bedda spannemålsräntor; elfi man ansåg nä¬
stan för ett rån att dessa räntor icke skola ingå som tillförene,
samt vederbörande således äro betagne tillfälle att utöfva sitt
prejerisystem.
Vid sådana forliållanden och då emellertid förevarande för¬
slag innebär den stora fördel alt leda till prejeriets upphäf-
vande, tvekar jag icke att, med lemnande åsido af inin om¬
nämnda åsigt i frågan, sluta mig till Slrindlunds yttrande samt
att således bifalla föredragna delen af utlåtandet, ej derföre,
att detta förslag i ndn tanka är det mest tillfredsställande, utan
emedan man på dess antagande vinner något, men *på dess
förkastande intet.ee
Christen Andersson från Malmöhus, J. G. Wasmuth från
Stockholms, L. G. Sandberg från Westerbottens samt II. J.
Öbom fran Norrbottens Län förmälte sig dela de af David An¬
dersson uttalade åsigler.
A. IV. Svartling från Östergöthlands Länt »Inom Ståndet
är både taladt för och emot Utskottets förslag. Jag behölver
derföre icke ingå i någon vidlyftigare undersökning, nion får
likväl angifva min åsigt i frågan. Ehuru, såsom jag yttrade
vid remissen af den Kongl, propositionen, jag skulle anse bättre
om det af förra Riksdagens Stats-Utskolt uppgjorda förslag gin¬
ge igenom, måste jag likväl, då Utskottet, emot hvad jag för¬
modat, i det Kongl, förslaget vidtagit åtskilliga förbättringar,
förklara, att det vore en otacksamhet såväl mot Regeringen sorn
Utskottet att icke bifalla förevarande utlåtande. Man liar här
yttrat betänklighet vid Utskottets tillstyrkande, att den skatt¬
skr Idige och vederbörande embetsverk må i saken höras. Jag
åter tror denna åtgärd vara en nödvändig rättvisa emot de
skattdragande, hvilka icke utan eget medgifvande kunna tvin¬
gas att ingå på den ifrågasatta förändringen af grundskatterne.
Lika litet kan jag biträda deras mening, hvilka anse berörde
åtgärd skola föranleda tillkomsten af bestämda, oföränderliga
kontrakter emellan de skattskyldige och kronan eller inveckla
och fördröja frågans slutliga lösning. Det är nödigt att de
skattdragande få sjelfve bestämma, af hvilka persedlar de ön¬
ska grundräntan skola bestå, vid hvilket val jag tror att man i
Östergöthland allmänt skall bestämma sig för spannemål och
penningar; men deremot på intet ställe antaga skogseffekter
samt sålunda binda sig till en i framtiden med all säkerhet sti¬
gande beskattning. De räntepersedlar, som allmänt skola af de
skattskyldige väljas, blifva spannemål och smör. Undersöknin¬
gen samt vederbörandes hörande kan utan svårighet så på¬
skyndas, att den ytterligare Kongl, propositionen i ämnet, Kongl.
366
Den 5 Juli.
Maj:t förmält sig derefter vilja afgifva, kan till Ständerne vid
början af nästa Riksmöte inkomma. Jag hemställer till Stån¬
det att bifalla utlåtandet i löredragna delen.«
J. P. Sandstedt från Jönköpings samt Magnus Månsson (rån
Östergöthlands Län instämde.
Johan Jakob Rutberg från Norrbottens Län: «Då jag skulle
anse mig handla orätt, derest jag förkastade den förbättring,
Utskottets förslag erbjuder, samt de skattdragandes rätt är för¬
varad derigenom att dera lemnäs tillfälle att i ämnet sig yttra,
sluter jag mig till dem, som talat för bifall till föredragna de¬
len af ut!åtandet.«
Nils. Jeppsson från Malmöhus Län: «Det är svårt att på
en gång tillfredsställa allas stridiga önskningar. Utskottets fiä¬
re varande förslag bereder oss likväl fördelen att få upphäfvet
det så mycket öLverkiagade prejeriet å räntetagarnes sida.
Denna fördel kommer oss väl icke genast till godo, men jag
vill dock bifalla utlåtandet, öfvertygad att på en återremiss
deraf intet står att vinna.’’
Johannes Nilsson från Malmohus Län: ”Frågan är af den
vigt oell det omfång, att jag icke besitter nog förmåga och er¬
farenhet att fullständigt utreda densamma, men jag är likväl
skyldig redogöra lör min mening eller att jag icke ser någon
våda af antaga Utskottets förslag, hvilket man visserligen icke
kunde begära skulle blifva fullt tillfredsställande. Vill man
något framåt, får man icke alltid vara obelåten med hvad som
erbjudes. Detta är dock något som erbjuder flera fördelar,
deribland förnämligast borttagande af prejeriet vid räntornas
lösande. Tacksam för den Kongl, propositionen, hvarpå försla¬
get grundar sig, vill jag att Ståndet godkänner detsamma, isyn¬
nerhet som, derest Ståndet förkastar det, något nytt på liera
Riksdagar icke torde erhåilas.«
A. IF. Uhr från Orebro Län: «I början af Riksdagen in¬
stämde jag i förre Talmannen Anders Erikssons motion, deri
han såsom sitt upptog det af förra Riksdagens Stats-Utskott
uppgjorda förslag i frågan. Detta förslag utgjorde således mi¬
na åsigter i ämnet. Men den omständighet, att nämnde för¬
slag icke af Rikets Ständer vid sista Riksdag antogs, föranled¬
de Regeringen att under denna Riksdags lopp afgifva en annan
proposition, hvilken väl innefattar ett mindre fullständigt och
genomgripande förslag, men dock en skattelörenkling och fle¬
ra andra fördelar. Vid remissen af nämnde proposition till
Utskottet framställde jag och flere med mig deremot åtskilliga
anmärkningar, särdeles i (råga om de skattskyldiges och ve¬
derbörande embetsmyndigheters hörande, samt rörande sättet
för markegångssättningen. 1 enlighet med Ståndets i detta hän¬
Den 5 Juli.
367
seende framhållna önskningar har Utskottet jemväl ändrat
och rättat det Kongl, förslaget. Vidare, eller att återupptaga
elt förslag, sorn icke af Rikets sednast församlade Ständer god¬
kändes, kunde Utskottet väl icke göra. Också vill jag bifalla
utlåtandet. De konservative äro angelägna om att upphämta
hvarje halmstrå till deras fördel; de liberale åter följa en an¬
nan praxis; få de ej allt, så vilja de hafva intet; — och de
lå också intet.«
Olaus Eriksson från Götheborgs och Robus Län; r<Jag är
af den tanka, att Ståndet bör antaga Utskottets ifrågavarande
förslag. Dermed är visserligen icke vunnet mycket, men dock
något, som äter går förloradt, derest frågan återremitteras. lag
bifaller utlåtandet.«
Häruti instämde Erik Christensson från samma Län.
Blåns Mansson från Kalmar Län: «Förslaget kan vara nyt¬
tigt för Skåne, der alla räntor utgå i spannemål, men icke så
för medlersta Sverige, hvarest utgöres hemmantalsränta, som,
efter hvad Utskottet till och med erkänt, till dess uppkomst
är tillfällig, men hvilken, derest de skattskyldige blifva hörde,
skall öfvergå till en stående skatt. Endast för den händelse,
att hemmantalsräntan borttogs, vill jag godkänna Utskottets
förslag.«
Ingemund Odin från Gottlands Län; «TTär är mycket ta-
ladt både för och emot Utskottets förslag, men det är dock
icke möjligt att bestämma hvilkendera meningen blifver den
segrande. Som jag iir för att taga något, då inan icke kari
erhålla allt, samt, derest vi icke emottaga den ringa fördel för¬
slaget erbjuder, hvarken vid denna Riksdag eller på lång tid
framdeles någon förbättring lärer kunna åstadkommas, vill jag
bifalla utlåtandet. Skulle återremiss deraf komma att äga rum,
biträder jag den åsigt Sahlström uttalat.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: «Jag vill icke försöka
att inverka på Ståndsbrödernes öfvertygelse, utan blott upplysa
en talare som trott, att de skattskyldige, då frågan till deras
hörande förekommer, kunna såsom beståndsdel af grundskatten
bestämma penningar — att de skattskyldiges ifrågavarande val¬
rätt inskränker sig till de såkallade småpersedlarnes (dn tju¬
gondedel af hela räntan) utbytande emot varuartiklar, tillhö¬
rande de så kallade hufvudpersedlarne eller ortens mest all¬
männa produktionsämne. Jag hoppas att Ståndet icke emot-
sätter sig frågans återremitterande, derpå man väl kan vinna
något, men intet förlora, enär förslaget icke kan återkomma
sämre, än det nu är.”
Henrik Andersson från Örebro, Anders Kylander från Werm-
368
Dea 5 Juli.
lands, samt Oscar Carlsson från Elfsborgs Län förenade sig
med Anders Eriksson.
Carl Ersson: ”Jag har återigen begärt ordet, icke för att
förlänga diskussionen, utan blott för att yttra något med af¬
seende å den af flere framställda begäran om återremiss. Jag
Sr icke emot återremiss, på det alt Utskottet måtte återtaga
sitt tillstyrkande om de skattskyldiges och vederbörande era-
betsmyndigheters hörande, derest hvarje representant uppgif¬
ver hvilka persedlar den skattdragande inom hans ort hvar
för sig önska, måtte i grundräntan ingå, på det alt Utskottet
må erhålla bestämdt besked derutinnan. Intill dess kan jag
icke annat än emotsätta mig återremiss, som dessutom (jag får
erinra Ståndsbröderne derom) skall förlänga Riksdagen 3 å 4
veckor utöfver den eljest behöfliga liden.”
Lars Olsson från Stora Kopparbergs Län instämde.
Sahlström: ”Då jag förra gängen hade ordet, samt upp¬
läste ett skriftligt anförande, deri jag sammanfattat mina åsigler
i förevarande fråga, undvek jag med flit all åberopa Ståndets
vid sista Riksdag i ämnet fattade beslut, ty jag tilltrodde Stån¬
det den stadga och fasthet, att det icke skulle frångå sin förut ge¬
nom samma beslut tillkännagifna mening; men, sedan jag nu
hört flere af Ståndet tala för bifall till utlåtandet, får jag icke
blott hänvisa lill nämnde beslut, utan äfven erinra om den
allmänna obelåtenhet och ovilja, som uppstod i anledning der¬
af, att Bonde-Ståndets mening icke blef gällande. Det vnrsan¬
nerligen icke med toria ögon, som Bonde-Ståndet släppte hop¬
pet till en verklig förbättring.
En talare, som särdeles ifrat för bifall till utlåtandet, har
emot återremiss deraf framställt flera anmärkningar. Hvarföre
har likväl Regeringen frångått sitt vid förra Riksdagen afgifna
förslag? Jo! för att behaga de tvenne första Stånden. Skola
vi då alltid uppoffra vår mening och våra intressen förderas.
Jag skall det åtminstone icke; och jag frånträder icke, utan
ytterst tvingande omständigheter, en fattad öfvertygelse. Den
uti förevarande förslag liggande fördel, sorn flere Ståndsbröder
afse och antydt, är att optionsrätten blifvit räntetagarne be¬
röfvad, samt medlet lill utöfning af deras så mycket öfveikla¬
gade prejeri dem såmedelst betaget; men jag hemställer till
Ståndet att bifalla utlåtandet, endast ifall detsamma bringar
landet en verklig, icke en inbillad förmån. Summa talare
har låtit förstå, att, derest utlåtandet icke af Stånden godkän¬
nes, frågan icke skulle komma under votering i Förstärkt Stats¬
utskott. Vi veta väl, hurusom de tvenne första Stånden vid
sista Riksdag vägrade att taga skatteförenklingsfrågan under
omröstning i Förstärkt Stats-Utskott; men jag vill icke ens
Den 5 Juli.
369
förutsätta, att de nu förnya en dylik, i uppenbar strid med
grundlagen stående vägran, likasom jag icke heller vill till¬
styrka Ståndet att besvara ett sådant grundlagsvidrigt beslut
med vägran att ingå i omröstning uti Förstärkt Stats-Utskott
rörande andra frågor, hvilka kunna ligga de privilegierade
Stånden lika mycket om hjertdt, som den ifrågavarande Bonde¬
ståndet.
Vidare bar samme talare ordat angående statsanslag, i an¬
ledning af forsellönens borttagande. Härvid torde det tillåtas
mig påminna, att Borgare-Ståndet vid förra Riksdagen inga¬
lunda undandrog sig, utan beviljade då för enahanda ändamål
äskadt anslag; äfvensom att forsellönen ännu qvarstår för af-
radsspanmålen.
En annan bar nämnt, hvad jag äfven tänkte anmäi ka, att
i Skåne finnes ingen hemmantalsränta, ulan blott efter krono-
värde utgående spanmålsränta. Samma förhållande råder i Ble¬
kinge, Halland, Bohus Län och Herjeådalen. Derföre tillförsel*
jag mig äfven, att nämnde provinsers representanter äro nog
grannlaga att icke motsätta sig en lör Rikets öfriga provinser
nödig och nyttig reform, hvilken icke intresserar dem sjelfva.
Af en tredje talaie hafva vi blifvit uppmanade alt upp¬
gifva, hvilka län tepersedlar vi önska måtte ingå i grundskat¬
ten. Dertill får jag svara, det jag redan uppgifvit spanmål
och smör, såsom de mest lämpliga och minst fluktuerande.
Stiger priset å smör, ökas produktionen deraf, hvilket måste
förekomma hvarje större stegring af värdet; spamnålsvärdet
stiger och faller väl efter årsväxten; men missförhållanderna
häraf är medelmarkegäDgen afsedd alt jemna och häfva, lika¬
som den ifrågaställda skyldigheten för räntegifvare att vid
spanmålsleverering in natura erlägga skilnaden emellan span-
målens värde efter årets markegång och det högre medel¬
priset.
Jag förnyar min begäran om proposition, i enlighet med
mitt i förra anförandet framställda förslag.”
Arvid Arvidsson från Elfsborgs, Jan Pehrsson från Upsala,
Pehr Nilsson från Christianstads, Henrik Andersson från Örebro
samt Gustaf Petersson och Anders Gustafsson från Östergöth¬
lands Län, m. fl., instämde med Sahlström.
Mans Månsson: ”Jag instämmer med Sahlström, och får,
i anledning af Carl Erssons derutinnan gjorda uppmaning, för¬
klara, att man inom den ort, jag representerar, önskar få grund¬
räntan förvandlad till spanmål och smör.”
Strindlund: ”1 anledning af Sahlströms yttrande i fråga om
forsellönens qvarstående för afrads-spanmålen, så får jag för-
Bonde-St. Prot. vid IUksd. 1850—1851. V. 24
,370
Den 5 Juli.
klara, att!han derutinnan misstagit sig','förslaget omfattar i deltal
hänseende alla slagen r.pnnmålsräntor. Hvad angår motivet, hvar¬
för Regeringen frångått sitt vid förra Riksdagen afgifna för¬
slag) så vet jag deiom ingenting, men tior dock Sahlströms
derom framställda fråga icke tarfva vidare svar, än att Rege¬
ringen må väl handla, som andra kloka menhidior, hvilka, då
då de finna, att en sak icke går på ett sätt, försöka ett annat.
På den begärda återremissen vinnes ingenting annat än 3 h 4
veckors ytterligare uppskof med Riksdagens afslutande, samt
deraf förorsakade ökade utgifter för Statsverket. Det kammer
att gå på samma sätt sorn vid förra Riksdagen, då vi i och för
skatteförenklingsfrågans skull fingo utan gagn qvardröja vid
Riksdagen 6 veckors tid.”
Ola Månsson från Christianstads Län: ”Det är sant, att i
Skåne, likasöm i de öfriga så kallade eröfrade provinserna, nå¬
gon grundränta icke finnes. Derföre böra vi, representanter
från samma provinser, i vårt beslut, i anledning af nu före¬
dragna delen af utlåtandet, foga oss efter pluralitetens af de
andra Ståndsbrödet nes mening. I de andra frågorna gro vi
åter intresserade; och jag skall, då vi komma till deras be¬
handling, icke underlåta att framhålla våra åsigler. Jag sät¬
ter mig icke emot återremiss af utlåtandet i förevarande del,
likasom jag icke kan godkänna det vid Riksdagarnes slut allt¬
för vanliga ropet om Riksmötets förlängning genom ett eller
annat i sig nödvändigt beslut.”
Pehr llenglsson från Kalmar samt Tobias Lind från Gothe-»
borgs och Robus Dan instämde.
Öfverläggningen förklarades ftdländad. Då af Talmannen
framställd proposition på bifall till utlåtandet i föredragna de¬
len besvarades med blandade ja och nej, samt votering begär¬
des, så Uppsattes, justerades och anslogs följande voterings¬
proposition:
”Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet Uti dess utlåtan¬
de N:o 167, under Litt. A, angående grundräntornas förenk¬
ling, tillstyrkt;
röste Ja.
Den det ej vill;
röste Nej.
Vinner Nej, då är berörde del af utlåtandet återremit¬
terad.”
1 vanlig ordning anställdes votering, som utföll med 43
ja emot 49 ne/. I följd hvaraf utlåtandet i denna del var af Stån¬
det återremitterad!.
Litt. B, bifölls till dess helhet.
Litt. C, härvid uppstod diskussion, derunder sig Utlätoi
Den 5 Juli.
371
Ola Månsson: «Jag gillar hufvudsakligen denna del af ut¬
låtande!, men jag har deremot att framställa ett par mindre
anmärkningar. Enligt Utskottets förslag skall del åligga krono¬
fogden att vid insändande till Konungens Befallningshafvande
al priskuranterne anmärka, huruvida han i något fall anser
andra priser än de uppgifna halva varit i orten gällande, äf¬
vensom alt särskildt utsätta de vid marknader och andra af-
sättningsställen å landet gångbara pris. Nu kan det emellertid
inträffa, att å auktioner eller vid andra försäljningstillfällen
varor af de persedelslag, som i markegångstaxorna upptagas,
a fy t Iras med längre eller kortare anstånd med betalningens
erläggande, hvilket icke obetydligt kan uppstegra priset, öfver
hvad som vid köp emot kontant erlägges. Att varupriset vid
kreditköp icke vid årsprisens bestämmande bör tagas i betrak¬
tande, är naturligt; men, då sådant likväl icke är tydligen ut¬
tryckt, kan en annan tillämpning, till de skaltskyldiges skada,
göra sig gällande; hvilket bör förekomma» genom bestämd fö¬
reskrift, att endast de vid kontanta köp förekommande varu¬
priser må läggas till grund för årspriserne. Vidare innehåller
förslaget under Litt. A, 2:dra momentet: «Då vid etc« (Tala¬
ren uppläste denna del af utlåtandet), hvilken föreskrift torde
tarfva det förtydligande, att deputerades rättighet, att vid be¬
stämmande af, såsom det heter, ofvannämnda i medelmarke-
gången ingående årspris frånträda de på grund af priskuran-
terna uppgjorda medelpris, endast afser det i medelmarkegån-
gen ingående sista årspris, men ingalunda de föregående.
På grund af dessa anmärkningar yrkar jag återremiss af
utlåtandets förevarande del.*
Pehr Hansson från Wermlands, Ingemund Odin från Gott¬
lands samt Jöns Erih Eriksson från Örebro Län instämde.
Sahlström: «De af Ola Mänsson nu gjorda anmärkningar
hade äfven jag för afsigt framställa. Jag yrkar alltså lika med
honom återremiss, den jag hoppas att Ståndet icke åfslår,
helst, vid remissen af den Kongl, propositionen, den mening tyck¬
tes vara lemligen enhällig, att kronofogdens alltför stora in¬
blandning i och inflytande på markegångssättningen vore skad¬
lig och borde afvärjas.«
Härom förenade sig Olof Johansson från Stockholms, Hen¬
rik Andersson från Örebro samt Pehr Nilsson från Christian¬
stads Län, m. fl.
Strindlund: »Hvad angår kronofogdarnes befarade nfly-
tande på markegångssättningen, så är det just samma infly¬
tande, som deputerade med deras pröfningsrätt äro ämnade att
motverka och upphäfva-; och hade deputerade icke denna pröf¬
ningsrätt, voro de öfverflödiga och kunde stanna hemma; sjelf-
372
Deli 5 Juli.
va uträkningen af medelmarkegången kunde då, dem förutan,
verkställas å Landskontoren. Då Ståndsbröderne framkomma
med anmärkningar, må de väl gifva skäl (ör desamma. Dock
vill jag ingalunda emotsälta mig den begärda återremissen,
enär utlåtandet till dess betydligaste del redan är ålerremitle-
radt samt vi följaktligen ändå få afvakta förnyad t yttrande af
Utskottet i anledning af sistomnänmde återremiss.«
David Andersson: «Jag förenar mig om de af Ola Mänsson
framställda anmärkningar, men får till desamma lägga den, att
i förslaget saknas bestämmelse för det fall alt deputerade i sina
teslut stannade in paria vota; en brist, sorn torde böra fyllas.«
Ola Månsson: «Jag vill ingalunda att deputerade skola
sakna all pröfningsrätt, men jag vill icke att de af Utskottet
föreslagna stadganden skola förblifva så förtydbara, som de
nu, då man läser båda momenterna under Litt. A i samman¬
hang, verkligen äro. Och, beträffande min andra anmärk¬
ning, så kan kronofogde uppgifva ett pris såsom gällande vid
den eller den auktionen eller'annat afsätlningsställe, utan till-
kännagifvande, huruvida priset var sådant vid kontant köp;
ett tillkännogifvande som jag anser böra uttryckligen på¬
bjudas.”
Anders Enhsson från Elfsborgs Län: «0.’a Månssons första
anmärkning angående behofvel af bestämdt stadgande, alt kro-
nofogdarne vid sina anmärkningar emot priskuranterne äga en¬
dast afseende vid kontanta köp förekommande priser, biträder
jag. Hvad den andra anmärkningen angar, så gi lindas den
på ett missförstånd; deputerade äga ingalunda rubbi andra
af de i medelmarkegången ingående årspris, än det för sista
eller löpande året; — de öfriga äro oföränderliga, sedan de
en gång af deputerade blifvit satta.«
Peter Petersson från Jönköpings Län: «Den största betänk¬
lighet jag har vid markegångssättningen är voteringssället. Då
meningarne icke kunna sammanjemkas, utan votering skall
försiggå, rösta deputerade af Bonde-Ståndet först och sätta
då medelmåttiga priser. Lika med dem rösta Borgarne. Men
sedan sätta deputerade af Preste-Ståndet, med hvilka Adels¬
männen alltid instämma, oerhördt tilltagna priser; hvarefter
Konungens Befallningshafvande till markegångspris bestämmer
medeltalet af de sålunda tillkomna skiljaktiga priserna. Deri¬
genom blifver markegångspriserna oftast omåttligt uppstegrade
öfver de gångbara. Jag skulle derföre önska, att voteringssät-
tet blefve bestämdt, så att antingen voteringen må ske med
slutna sedlar eller på annat lämpligt sätt, samt begär alltså
återremiss.«
Ola Mänsson: «Efter Anders Eriksson ej förstår mig, så
Den 5 Juli.
373
mäste jag ännu anmärka, att sedan ärspriset blifvit satt, kunna
deputerade elter mo.nentets nuvarande lydelse ändra de till
grund för medelmarkegångspriset förut bestämda årspris.«
Uhr: «Jag får bedja Ola Mänsson att än en gång läsa i-
genom den citerade punkten ; der står tydligen, alt det är i
ärspriset, sorn deputerade äga vidtaga förändring.»
Ola Mänsson: «Jag vill endast fråga Uhr, om ej hvartde-
ra af i medelmarkegången ingående tio årspris kallas för
årspris.«
Diskussionen var slutad. Talmannen framställde proposi¬
tion på bifall till föredragna delen, eller Litt. C, af utlåtan¬
det, hvilken proposition med öfvervägande Nej besvarades;
hvarefter, uppå ytterligare framställning, Ståndet beslöt att till
Utskottet återremittera berörde punkt, jemte de deremot fram--
ställda anmärkningar.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m,
Ut supra.
In fidem,'
A. E. Rus.
9*lciium kl. €1 c. m.
§ 1
Fortsattes föredragningen punktvis af Stats-Utskottets ut¬
låtande N:o 167, i anledning af dels Kongl. Maj-.ts nådiga pro¬
position, angående uti ordinarie räntan ingående persedlars om¬
sättning och förenkling samt om förändring i nu gällande stad-
ganden i afseende på indeldta räntors och kronotiondes utgö¬
rande och de årliga markegångsprisens bestämmande, dels ock
enskildt» i samma ämnen väckta motioner; och förekommo der¬
vid samt behandlades på nedannämnde sätt;
i:sia punkten,
bifölls.
2:dra punkten:
I anledning af denna yttrade:
Saldström: «Jag har just intet ali invända emot Utskottets
374
Den 5 Juli.
förslag i denna punkt, men anser mig dock böra anmärka, att
Utskottet handlat särdeles gynnsamt emot Presterskapet, då
det föreslagit, att de bland ordinarie räntan upptagna och i
jordaboken antecknade s. k. utlagorna till presterne böra bestäm¬
mas efter 20 års medelpris, i motsats emot hvad som är och
varit brukligt i afseende på småpersedlarne, som få lösas efter
10 års medelpris. Jag yrkar emellertid icke återremiss.«
Svartling: «Då jag anser de utlagor, som bär äro i fråga,
böra utgöras efter 10 års medelpris, instämmer jag uti hvad
Sahlström anfört, och yrkar tillika återremiss af denna punkt.”
Diskussionen förklarades slutad, och ifrågavarande punkt
blef, efter af Talmannen framställd proposition, af Ståndet
bifallen,
3 :dje punkten,
bifölls,
4;de punkten,
bifölls.
5:te punkten,
bifölls,
Q:te punkten,
bifölls.
7:de punkten,
lades till handlingarne.
8:de punkten,
lades äfven till handlingarne, under åberopande af hvad Ståndet
i dithörande ämne förut beslutat.
9:de punkten,
bifölls.
10:de punkten,
bifölls.
11 :te punkten,
godkändes.
12:<c punkten,
lades till handlingarne.
13:<2e punkten,
lades äfven till handlingarne.
I anledning af 14:de punkten yttrade;
Jacob Lindby från Gottland, skriftligen, sålunda:
«Å Stats-Utskotlets utlåtande N:o 167, punkten 14, med
hänvisning till 23:te mom. af förra Riksdagens Stats-Utskotts
afgifna utlåtande N:o 242 om beskattningsväsendets förenkling,
rörande den af hemmanen i norra och södra fögderierna af
Gottlands Län till kronokalkugnen i Wisby disponerade ränte-
ved, får jag vördsamligen anhålla om återremiss, på skäl, dem
jag skall hafva äran anföra.
Den 5 Juli,
375
Sedan vid liera lliksdagar fråga förekommit orri de in
natura utgående skatternas lösande efter medelpris, grundadt
på föregående års markegång, nedsatte Kongl. Majit en kom¬
mitté att utarbeta en fullständig plan för skatteväsendets ord¬
nande.
I sitt underdåniga utlåtande häröfver anför nämnde kom¬
mitté hvad kronokalkugnen i Wisby beträffar, att, sedan det
visat sig att för nämnde ugn disponerades 246 ] kast ved, le¬
vererad från Länets norra och södra fögderier, hvilken ved
god (göres Kronan af kalkugnegaren med 20 skil 1 ingar hvarje
kast, ehuru markegångspriset derå utgjorde 2 Rdr, en förlust
alltså tillskyndades Staten af 418 R:dr 12 sk.’ 8 rst. För att
befria hemmansegarne från skyldigheten att nämnde ved in na¬
tura leverera och Kronan från sådana förluster, föreslogo kom-
mitterade, att, sedan rättigheten till berörde förmån befunnits
ostridig, med egaren af kalkugnen öfverenskommelse kunde
träffas, att, emot viss kapital-ersättning, från vidare begagnande
af denna rättighet afstå.
1847—48 års Riksdags Stats-Utskott tillstyrkte, på grund
häraf, att åtgärder måtte vidtagas till öfverenskommelse med
kaikugnsegaren, att, mot viss ersättning, afstå från begagnandet
af merberörda rättighet, hvilket tillstyrkande, efter votering
i förstärkt Stats-Utskott, blef Rikets Ständers beslut,
I nu pågående Riksdags Stats-Utskotts utlåtande N:o 167,
tillkännagilver Utskottet i 14;de punkten, att sedan Kammar¬
kollegium, uti infordradt underdånigt utlåtande, tillkännagifva,
att egaren af kalkugnen, för afträdande af sin rätt till ifråga¬
varande ränteved, lördrat en kapital-ersättning af ej mindre än
31,553 R:dr 16 sk, B:ko, har Kongl. Maj;t, som ansett detta
vilkor oantagligt, förklarat frågan om inlösande af dispositions¬
rätten till ifrågavarande ränteved böra förfalla, om hvilket nå¬
diga beslut Utskottet velat gilva Ständerne del.
Hvilket tryckande onus denna ränteveds levererande in
natura är för allmogan på Gottland, kan blott den förstå, sorn
känner till, hvilket hardt väglag tidtals är rådande på ön, och
med hvilka uppoffringar för räntegifvarne denna leverans till
följd deraf är förenad. Under fullkomligt godt slädföre kati
man lägga en kast ved på lasset; men under mindre godt väg¬
lag blott en half, ibland ej mer än en fjerdedels kast, och de
räntegifvare, som hafva S, 6 a 8 kaster att utgöra och måste
forsla dessa 1, 2 ä 5 mil, äro, såsom en hvar bör finna, under¬
kastade en beskattning, alltför kännbar för dem sjelfva, utan
vinst för Kronan, som blott godtgöres med 20 skillingar för
hvarje kast; men deremot af så mycket större nytta för kaik¬
ugnsegaren, hvilken till följd af denna auordniog njuter en an¬
376
Den 5 Juli.
senlig ärlig inkomst. Härtill kommer vidare, att då, til! följd
af dåligt väglag, eller kreaturens och folkets sysselsättning med
jordbruket, räntegifvare icke på utsatt dag hinner afleverera
sin ränteved, den felande veden genast upphandlas å offentlig
auktion, då räntegifvaren oftast får finna sig vid att betala än¬
da till 10 rdr kastet.
För att, otn möjligt, komma till något resultat i saken,
anhåller jag alltså om återremiss af denna punkt, under an¬
hållan derjemte, att räntegifvarne i norra och södra provin¬
serna måtte blifva hörde, huruvida och till huru stor del de
vilja bidraga till den begärda ersättningssumman för inlösande
till Kronan af dispositionsrätten till nämnde ränteved, hvilken
begärda ersättningssumma dock är så högt tilltagen, att en
betydlig nedsättning deruti bör kunna beredas.
Till följd af Gottlands afstängda läge från fasta landet,
klimatiska förhållanden, näringsfång och andra orsaker, har
ingen uppmärksamhet egnats åt ställningen på ön, hvarigenom
sedan äldre tider flera förvecklingar uppstått i både ett och annat,
hvaribland denna ränteveds levererande in natura till kalk¬
ugnen i Wisby kan anföras såsom ett exempel. En hvar bör
inse, hvilken fördel skulle beredas både räntegifvarne och Sta¬
ten, om dispositionsrätten öfver ränteveden öfverginge i Kro¬
nans händer och räntegifvarne finge sig denna del af hem-
mansräntan förvandlad i penningar att till Staten liqvidera;
hvarföre jag gör mig förvissad, att ingen af bröderne vägrar
återremiss af denna punkt, på det räntegifvarne sjelfve måtte
i saken blifva hörde.”
Strindlund: «Efter de upplysningar, som i Utskottet blif¬
vit lemnade, skulle det vara alldeles orimligt att bevilja ett så
stort anslag för inlösande af en kalkugn, som icke lärer vara
mycket värd. bland ledamöterne i Utskottet var äfven en
Riksdagsman från Gottland, hvilken, oaktadt sjelf delägare, an¬
såg det vara orimligt, att Staten skulle emot en så hög ersätt¬
ning inlösa ifrågavarande kalkugn.«
Odin: ”Jag medgifver visserligen, att den fordrade sum¬
man är alltför högt tilltagen, men ser icke någon annan utväg
för vedleverantören alt undkomma detta onus. På Gottland
är icke nu samma förhållande, sorn fordom, att ved finnes på
nära håll, utan nu måste den forslas flera mils väg, och den
leverantör, som icke anskaffar det vedbelopp, honom åligger,
får, enär leveransens fullgörande oftast utbjudes på offentlig
auktion, betala en och annan tio gånger mera, än de erhålla
för sin ved. Om Staten inlöste kalkugnen, sk (ille fullt mar-
kegångspris betalas för veden och Staten på sådant sätt små¬
ningom återfå hvad som blifvit utbetaldt. Den plats, på hvil¬
ken kalkugnen är belägen, tillhör Staten och är belägen i Wis-
Den 5 Juli,
377
by stad, hvarföre jag ock anser Staten kunna tvinga ägarne
att nedsätta priset; och är det under förutsättning deraf, sona
jag tror den äskade summan kunna i någon mån nedsättas.
Något anser jag böra göras för de arma leverantörerne, ty det
är verkligen svårt att höra deras klagovisor. Sedan rättighet
att bränna kalk numera blifvit medgifven åt alla innebyggare
på Gottland, skulle dessa otvifvelaktig! kunna bränna kalk för
lika godt pris, som ägarne af Kronokalkugnen, såvida ej de
sistnämnde behöfde till Kronan erlägga så liten afgift för hvar¬
je kast. Jag yrkar således återreraiss, på det man ännu en
gång må söka vinna framgång åt denna fråga.
Diskussionen förklarades slutad; Talmannen framställde
proposition å bifall till ifrågavarande punkt, hvilken med Nej
besvarades; hvarefter, uppå af Talmannen förnyad proposition,
densamma till Utskottet återremitterades.”
15:de punlclen,
bifölls.
16:de punkten,
bifölls.
17:de punkten föranledde diskussion, dervid följande leda¬
möter sig anmälde och yttrade:
Ola Månsson: «Jag har intet emot att bifalla hvad Ut¬
skottet i denna punkt tillstyrkt och att Donde-Ståndet afstår
från denna sin rätt att välja flere deputerade, än 2:ne; men
då en sådan rätt enligt 73 § R. F. tillkommer Ståndet, bör
man ock vara betänkt att bestämma, huru valet hädanefter
bör ske.”
A. IV. Uhr; ”Om Grefve Lagerbjeikes representationsför¬
slag går igenom, kunde möjligen i representationen af Bonde-
Ståndet inrymmas flere ledamöter, och anser jag samma pro¬
portion vid upprättandet af markegångstaxorna böra göras gäl¬
lande, ty orimligt vore det väl, oin representanternes af Bonde-
Ståndet antal ökas i representationen, men minskades vid mar-
kegångssättningarnes upprättande.”
Sahlström : ”Jag vill gifva tillkänna, att tillägget till Grefve
Lagerbjeikes förslag redan fallit, hvadan vårt Stånd icke har
alt påräkna, att flere af dess ledamöter komma att inrymmas
i Riksförsamlingen m. m. Sålänge 73 § R. F. qvarstår oför¬
ändrad, är jag villrådig, om vi kunna antaga den af Utskottet
föreslagna ändringen; och som Riksdagen är så långt fram¬
skriden, tror jag det vara bäst, att vi lills vidare hålla oss
vid det gamla.«
Wasmuth från Stockholms, Arvid Arvidsson från Elfsborgs
och Pehr Hansson från Wermlands Län delade Sahlströms å-
sigter.
Strindlund : ”Jag ville blott fästa Ståndsbrödernes upp¬
378
Den 5 Juli.
märksamhet derpå, att denna punkt sä nära sammanhänger
med Litt. C, att vi äfven hära återremittera densamma.’’
Ola Månsson: ”75 § R. F. lagger icke hinder i vägen för
oss, att nu besluta i denna fråga; men då jag hyser mindre
kärlek för votering Ståndsvis, tror jag del vara sä godt alt bi¬
behålla det hittills brukliga sättet för markegångsta.\ornas upp-*
rättande.’’
Vioe Talmannen Zetterberg: ”Lika med Peter Petersson,
har jag erfarit, huru det tillgår vid de voteringar, sou) äga
rum vid tnarkegångstaxornas upprättande, och tror derföre
lämpligaste sättet vara, att ordföranden framställde proposition
på antagande af maximum eller minimum, ty under sådana
förhållanden skulle Ridd. och iVdeln icke kunna höja, och icke
heller Bonde-Ståndet nedsätta det rätta markegångspriset.”
Sahlström: ”Jag instämmer uti hvad vice Talmannen nyss
yttrat, och håller före, att, om lika slott antal af läntegifvure
och räntetagare valdes till markegångstaxornas upprättande, det
mål, till hvilket vi sträfva, lättast vunnes.”
Diskussionen föiklarades slutad, Talmannens proposition
på bifall till ifrågavarande punkt blef af Ståndet med nej be¬
svarad; hvaruppå, efter af Talmannen förnyad ptopostlion,
nämnde punkt af Ståndet återremitterades.
1 ti:de ■punkten,
bifölls.
Vid 19:dc punkten yttrade:
David Andersson; ”1 Utskottet liar jag uttalat den åsigt,
alt 2:ne uppbördsstäminor vore af väsendtlig nytta; ty derige¬
nom, eliel- om en uppbördsstämma utsattes på hösten, komme
tjenstfolk och andra lösa personer, sorn under sommaren haft
arbetsförtjenst, bättre i tillfälle att afbörda sina utskylder, och
de nu så vanliga eflerlysningarne undvikas. Den svårighet att
erhålla utskylder af en person, som möjligen flyttat långt hort
från den ort, der han föregående är varit mantalsskrifven,
skulle ock upphöra. Dessutom bör man äfven taga i betrak¬
tande, att det för den mindre bemedlade är lättare att i små
poster afbörda sig sin skuld, än om en större summa skall ut-
gilvas på en gång. Häremot kan möjligen invändas, alt be¬
sväret hillver stöl re, enär man skulle vara tvungen att vid
2:ue stämmor uppassa; men dessa olägenheter äro, i jemförelse
med fördelarne, icke så stora. Da man emellertid tili icke lyc¬
kats att få uppbördsstämmorua framflyttade till Mars månad,
anser jag det vore bäst, oin de kunde återföras tili hvad de
ti sprungligen varit, eller inrättas sä, att man dervid finge be¬
tala åtminstone någon del af sina utskylder för det löpande
äret. danska val hufva vi oss bekant, att ändring i terim nema
Den 5 Juli,
379
föi' tlc nuvarande uppbördsstämmorna möler svårigheter, af
den anledning, ail skatten icke utgöres för det löpande, utan
för det nästförflulna året; men jag vidhåller ännu min i Ut¬
skottet utlalade åsigt, att 2 uppbördsstäminnr, af hvilka den
ena bör hållas i November månad, årligen äro lämpliga och
nyttiga.”
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län instämde.
Förre v. Talmannen Nils Pehrsson: 'Ehuruväl jag måste
medgifva, att 2:ne uppbördsstämmor om arel kunna i visst fall
vara nyttiga, enär kronouUkyldern» sannolikt i sådant fall
komma att bättre utgöras af arbetsfolk, sorn haft förtjenst un¬
der sommaren, tror jag dock olägenheterna vara så stora, att
de öfverväga fördelarne, och vill jag bland dessa olägenheter
påpeka en, den nemligen, att, om penningarne inbetalas höste-
tiden och icke släppas ut i rörelsen föirän i Maj månad, rö¬
relsekapitalet blefve under denna långa tid alltför inskränkt.
Efter hvad jag vill minnas, försöktes ett sådant uppbördssätt
åren 1815-1818, men befanns då så olämpligt, alt det snart
upphörde, hvarföre jag anser, att vi böra åtnöjas med en upp¬
bördsstämma om året, samt bifalla hvad Utskottet i denna
punkt hemställt.”
Johan Pehrsson oeh Lars Matisson från Upsala samt An¬
ders Andersson från Östergöthlands Län instämde.
Ostman; ’’Det vill väl synas, soin om någon lättnad åstad¬
kommes, derest 2:ne uppbördsstämmor om året införas, men
jag håller föle, att, derest sådant sättes i verket, få och må¬
hända ingen infunne sig vid första stämman; och sorn resan
för uppbördsmännen till en sådan stämma icke aflupe med sä
ringa kostnad, utan att något dervid kunde uträttas, tror jag
det vara bäst att bifalla Utskottets hemställan."
Jonas Kristoffersson och Johannes Olsson från Wermlands,
Anders Olsson från Jemtlands, Olof Larsson från Gefleborgs och
Jakob Lindby från Gottlands Län hördes instämma med Östman.
Pehr Nilsson: ”Äfven jag viii bifalla Utskottets förslag.
Det är visserligen sanni, att kronoutskyhlerna med större lätt¬
het utgöras af den mindre bemedlade folkklassen, om det får
ske i 2:ne terminer; men som jag hyser samma farhåga, som
brödren Östman, att nemligen ingen betalningsskyldig infinner
sig vid första uppbördsstämman, samt då jag icke hört omta¬
las någon olägenhet af den uppbördslid, som nu är vanlig,
torde det vara bäst att dermed åtnöjas.”
Ola Mänsson: "Del kan vara ölveiflödigt att yttra sig i
denna fråga, då inan nästan på förhand bör kunna antaga, att
densamma af Ståndet bifalles. Vill man opartiskt jemföra
fördelarne och olägenheterna af 2;ue uppbördsstämmor. tror jag
380
Den 5 Juli.
de sednare blifva betydligt större. För det första blefve det
dubbelt besvär för fjerdingsraäonen, sorn redan hafva nog tyngd
af sin befattning, och för det andra skulle tvenne debetsedlar
utgifvas och stämmoböter tvenne gånger årligen således komma
i fråga. Dessutom inser jag icke, huruvida den ena skatten skall
kunna utgöras på en och den andra skatten på en annan upp¬
bördsstämma. Då man äfven vet, att ej alla hunnit i Novem¬
ber månad försälja sina produkter, samt den fattigare klassen
behöfver använda hvad den under sommaren förtjent, dels till
betalning af de födoämnen, lian under föregående vinter bor¬
gat, dels lill skulder för auktionsinrop m. m., tror jag olägen¬
heterna vara så stora, att vi böra bifalla utlåtandet.”
Westermark och Sandberg från Westerbottens, Erik Måns¬
son från Blekinge, Anders Eriksson och Jan Andersson från St.
Kopparbergs samt Oscar Carlsson och Gabriel Andersson från
Elfsborgs Län instämde.
David Andersson: ”Då jag inom Ståndet mott så mycket
motstånd, vill jag icke vara envis, men jag vill härmed för¬
klara, att de skäl, soia här blifvit framlagda, ingalunda rubbat
min öfvertygelse. Hvad roan sagt derom, att större kostnader
för uppbördsmännen skulle uppstå, derest 2:ne uppbördsstäm-
mor införas, förtjenar, efter min åsigt, intetj afseende, ty
vi vete, att dessa tjenstemän från fordom hafva en slik skyl¬
dighet sig ålagd, ehuru de för någon tid varit från densamma
frikände. Man har sagt, alt i fordna tider, då 2 uppbörds-
stämmor årligen hällos, ingen betalningsskyldig infann sig vid
första stämman ; men lika säkert, som orsaken dertill, efter mitt
förmenande, bör sökas deri, all någon föreskrift icke fanns, hu¬
ru mycket vid hvarje stämma borde betalas, lika visst tror
jag ock, att, om betalningsbeloppet blefve bestämdt, mången
betalningsskyldig infunne sig vid första uppbördsstämman. I
anledning af hvad en föregående talare anmärkt, att tvenne
debetssedlar blefve af nöden, om 2 uppbördsstämmor införas,
vill jag erinra, att i fordra tider betaltes först och qvitlera-
des å debetssedlen hvad som icke var beroende af markegång,
hvarefter debetsedeln återlemnades, och det, som sedermera
borde betalas, ditsattes. Jag tror den af mig förordade än¬
dringen vara nyttig och ändamålsenlig, hvarföre jag ock ger¬
na önskar densammas framgång.”
Rulberg: «1 den ort, hvilken jag representerar, finnas inån¬
ga, som bo på ända till IS mils afstånd från kronofogden och
det vanliga uppbördsstället, hvarföre jag på det högsta undan¬
beder inig oell mine kommittenter införandet af 2:ne uppbörds¬
stämmor årligen.»
Henrik Andersson: ”Jag instämmer lill alla delar uti hvad
Den 5 Juli.
381
brödren Ola Mänsson yttrat, oell boder Ståndsbröderne komma
ihåg hvilket missnöje, sorn skulle uppstå, derest den mindre
bemedlade folkklassen skall tvingas att erlägga sina utskylder
några månader löre den tid, som nu är vanlig.”
Odin: ”Om 2:ne uppbördsstämmor årligen påbjudas, tror
jag sådant icke lända till någon fördel, utan tvärtom. Icke
nog dermed att krönofogdarne, som för närvarande bafva, i
förhållande till den lön de åtnjuta, tillräckligt arbete, komma
att få icke obetydlig tillökning deri, skulle äfven flera hundra¬
de dagsverken gå bort för (lern, som voro tvungna att med
betalning infinna sig vid uppbördsstämman. Jag bifaller hvad
Utskottet bär föreslagit.”
Diskussionen förklarades slutad, och ifrågavarande punkt
blef af Ståndet godkänd.
20,'tZe punkten föranledde diskussion, dervid följande leda¬
möter sig anmälde och yltrade:
Christen Andersson: «Oin uppbördsstämmorna kunnat, på
sätt jag föreslagit, framflyttas, skulle en betydlig förde! hafva
tillskyndats åtminstone innevånarne i Rikets södra provinser.
])å, såsom man har sig bekant, allmogen har stora utgifter un¬
der loppet af Februari månad och således långt innan skepp-
ningstidens början, är den tvungen, för att kunna betala dessa
utgifter, sälja sin spannemål och annat dylikt för underpris till
ortens köpmän, hvilka äro de enda, som bafva någon vinst
derpå. Då jag emellertid vet, att så många af Utskottets le¬
damöter voro emot den af mig föreslagna framfiyttningeh, vill
jag icke begära återremiss.«
Lind: ”Fördelarne af hvad Utskottet i nästföregående punkt
föreslagit anser jag vara inga, men då jag är öfvertygad, att
hvad Christen Andersson föreslagit om uppbördsstämmornas fram¬
flyttande vore nyttigt, önskar jag återremiss af denna puukt.”
David Andersson:j ”När Ståndet bifallit förra eller lö:de
punkten, är det icke stort värdi att återremittera denna. Jag
anser emellertid d niia punkt af stor vigt ej mindre för de
skattskyldige, utan äfven för uppbördsmännen, ty, såsom vi väl
veta, sker markegångssättningen i November och fastställes i De¬
cember, hvarefter uppbörden inträffar i derpåföljande Januari
månad. Derigenom inträffar, dels att härädsskrifvarne få allt¬
för mycket arbete under Jultiden, dels ock alt de skattskyl¬
dige icke få debetssedlen så tidigt, att de kunna i föreskrifven
ordning, om de finna sig dertill befogade, öfverklaga de felaktig¬
heter, som möjligen kunna hafva förelupit. Häremot kan väl
invändas, att sådana klagomål kunna anföras sedan man vid
uppbörden betalt sina utskylder, men vi hafva oss nogsamt
bekant, att dermed förenade kostnader och besvär äro så sto¬
382
Den 5 Juli.
ra, att ingen gerna vill begagna sig deraf. Ehuru jag således
anser det vara stort skäl att, på sätt Christen Andersson före¬
slagit. framflytta terminen för uppbördsstämmorna, torde det
dock icke vara värdt att få någon ändring i denna punkt, se¬
dan den förra blifvit godkänd.«
Pehr Hansson: «Att tiar i landet påbjuda 2:ne uppbörds-
stämmor, anser jag icke vara värdt, men om hvad Christen
Andersson föreslagit, angående uppbördsstämmornas framflyt¬
tande, vunnit bifall, tror jag många fördelar derigenom till¬
skyndats folket. Nu inträffa uppbördsstämmorna redan den 12
Januari eller å den tid, då folket saknar arbetsförtjenst och då
icke några varuvärden äro stadgade. Orsaken till de många
resterna tror jag böra sökas deri, att allmogen icke så tidigt
på vintern hunnit ihopsamla några penningar, ty om de hade
sådana, skulle de säkerligen gerna undvika böterna och skam¬
men att uppföras på restlängd. Jag yrkar återremiss.«
Ola Månsson: »Jag har icke begärt ordet för att få den¬
na punkt återremitterad, ock kan det så mycket mindre, sorn
motionären sjelf förklarat sig tro intet dermed vinnas, men jag
bar velat härmed tillkännagifva, att jag gerna önskat* att upp¬
bördsstämmorna blifvit framflyttade till den tid, då skeppnin-
geri börjas och allmogen bättre kan afsätta sin spanmål. l)å
denna framflyltning emellertid icke kan äga runi utan rubb¬
ning i tiden för redogörelsernas uppgörande och a (lemnande,
torde det vara så godt att bifalla hvad Utskottet föreslagit.”
Strindlund: ”Sedan motionären sjelf förklarat sig icke vil¬
ja begära återremiss, har jag icke mycket att säga. Jag vill
blott fästa Ståudsbrödernes uppmärksamhet derpå, att, om upp¬
bördsstämmorna framflyttas till ålars månad, uppbörden uti
åtskilliga större fögderier icke skulle medhinnas inom den tid,
som nu är bestämd för redogörelsens afgifvande, samt att, om
sistnämnde tid klefve framflyttad, Riksgäldskontoret möjligen
komme i förlägenhet om penningar.”
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län: ”Jag
instämmer i allo med dem. sorn talat för uppbördsstämmornas
framflyttande till sådana tider af året, att folket har pennin¬
gar, d. v. s. antingen till hösten eller våren, då de kunna af¬
sätta sina produkter. Tiden för uppbördsmännens redogörelse
kunde ju lämpas derefter. Jag yrkar återremiss.”
Diskussionen var slutad; Talmannen framställde proposi¬
tion å bifall till denna punkt, hvilken med Ja besvarades; och
var alltså punkten 20 af Ståndet godkänd.
21 :sla punkten,
bifölls.
Den 5 Juli.
383
22:dra punkten,
bifölls.
23:(lie punkten,
bifölls.
Hvad Utskottet y 11 ra t i slutet eller sista momentet af ut¬
låtandet näst efter 25:dje punkten biel', eller derom af förre
Talmannen Anders Eriksson gjord hemställan, lagdt till hand-
lingarne, under åberopande af hvad Ståndet i dithörande äm¬
nen förut beslutat.
Svartling anmälde derefter sin reservation ettlot det be¬
slut Ståndet lättat, angående Utskottets förslag i Litt. A, enär
han ansåg Ståndet derigenom hafva förnekat hvad det under
förra Riksdagen önskat samt således tagit ett steg tillbaka,
derigenom denna fråga blifvit förd till evig hvila, såvida icke
Med-Slånden fatta motsatta beslut.
Häruti instämde Strindlund från Wesler-Norrlands, Öbom
från Norrbottens, Peter Petersson från Jönköpings, Lurs Olsson
och Jan Andersson från Stora Kopparbergs, Pehr Nilsson från
Christianstads samt Peter Nilsson och Medin från Kronobergs
Län, denne sistnämnde under tillkännagilvande, att Utskottet
icke vltrat sig öfver det anförande han förlättat och hvilket
blifvit till Utskottet remitteradt.
Lind från Götheborgs och Bohus Län reserverade sig äf¬
ven emot det beslut Ståndet lättat, angående 20:de punkten i
detta utlåtande.
§ 2-
Vid ånyo skedd föredragning af Stats-Utskottcts, den 28
nästl. Juni bordlagda Utlåtande N:o 175, i anledning af er¬
hållna återremisser å Betänkandet Nio 140, angående ersätt¬
ning för omkostnader i följd af 1)1). K K. Hit. Kronprinsens
och Kronprinsessans förmälning, begärde följande ledamöter or¬
det ocli yttrade:
Nils Larsson: «Under åberopande af hvad jag yttrat vid
föredragningen af Betänkandet N:o 140, yrkar jag afslag å det¬
ta utlåtande.«
Arvid Arvidsson skriftligen, sålunda:
»Stats-Utskottet har, i sitt nu föredragna Utlåtande N:o
175, förklarat sig icke kunna göra någon ändring i sitt ulf
Betänkandet Nio 140 fattade beslut, enär 2:ne lliks-Stånd bi¬
fallit detsamma. Vid sådant förhållande och då jag anser att
Utskottet det oaktadt bort behandla frågan på sätt detta Stånd
vid återremissen önskat, får jag, under åberopande af hvad
förut i ämnet blifvit anfördt, lör min del yrka afslag å nu fö¬
revarande betänkande.»
Uhr: ”Utskottet har här förklarat, att det icke funnit skäl
384
Den 5 Juli.
att frångå sitt förra beslut. Jag anser derföre, att vi på sam¬
ma sätt kunna yttra oss och säga, att icke heller vi funnit
skäl att ändra våra åsigter, utan, jemte vidhållande af vårt
förra beslut, afslå hvad Utskottet här yttrat.”
Olof Johansson och Erih Carlsson från Stockholms, Lars
Matisson från Upsala. Hörnfeldt från Wester-Norrlands, Jonas
Christoffersson och Kylander från Wermlands, Anders Olsson
Irån Jemtlands, Jöns Erik Eriksson från Örebro samt Erik
Christensson från Götheborgs och Bohus Län, m. fl., instämde.
Henrik Andersson: ”Jag var icke tillstädes vid behandlin¬
gen af Stats-Utskottets Betänkande N:o 140; och som jag för¬
modar, att knappt någon af nuvarande ledamöter i detta Stånd
voro närvarande vid det högtidliga förmälningstillfället, lära vi
icke så noga kunna bedöma denna fråga. De skäl, som fram¬
lades vid återremitterandet af Betänkandet N:o 140, anser jag
emellertid så talande, att Utskottet bordt fästa något afseende
på desamma; men då Utskottet det icke gjort och icke hel¬
ler framlagt några motskäl, anser jag, att vi böra afslå detta
utlåtande.”
Rulberg t ”Mitt hemvist är belöget 108 mil ifrån hufvud-
staden, så att jag icke var tillstädes vid förmälningen; men
jag tror, att, då bär icke är fråga om förmälnings- utan bo-
sättningskoslnaderna, samt då Stockholms slott är inredt för
det höga Fursteparet, det vore sårande för Svenska national¬
känslan att fordra Norrmännens bidrag till betäckande af den¬
na kostnad.
Matts Pehrsson: ”På det att Utskottet icke må blifva allt¬
för hardt bedömdt, vill jag upplysa, att praxis varit, åtmin¬
stone så långt tillbaka jag minnes eller deltagit uti Riksdags-
förhandlingarne, att när 2 Stånd stannat mot 2, Utskottet vid-
blifvit sitt förra beslut. Huruvida någon annan praxis förut
varit gällande, vet jag icke, men nu har Utskottet icke kun¬
nat handla annorlunda, än sorn skett. Hvad sjelfva hufvud-
saken beträffar, så, oaktadt jag gerna önskat en annan utgång,
lärer intet kunna deråt göras, utan afslår jag utlåtandet.”
Diskussionen förklarades slutad; och blef, uppå af Tal¬
mannen framställd proposition, hvad Utskottet uti Betänkandet
N:o 140 framställt, af Ståndet alslaget samt ifrågavarande ut¬
låtande lagdt till handlingarne.
§ 3.
Hvart efter annat föredrogos och biföllos:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 194, angående ytterligare
understöd för enke- och pupillkassan vid Riksgäldskontoret;
Dito Dito N:o 181, i anledning af väckt motion om an¬
slag till uppköp af passande djur för 2:ne stamschäferier;
Deri 5 Juli.
385
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 183,i anledning af väckt motion
angående löneförbättring för komministrarne i hufvudstaden ;
Dito Dito N:o 184, i anledning af väckt motion, angående
inlösen för Statens räkning af 200 exemplar af en geografisk,
statistisk karta öfver Sverige, jemte beskrifning öfver riket;
Dito Dito N:o 183, i anledning af väckt motion, angående
inköp af tidskriften ”Läsning för folket«; sedan David Anders¬
son, efter dertill erhållet uppdrag, gifvit tillkänna, att Kon¬
traktsprosten Forssell och Doktor Gumcelius icke, på sätt utlå¬
tandet gifver vid handen, reserverat sig emot Utskottets till¬
styrkan om anslag, utan endast angående förvaringssättet för
de böcker, som här äro i fråga;
D:o Dlo N:o 186, i anledning af väckt fråga om anslag
till understöd för lifgifvande af läroböcker för folkskolorna
och läseböcker för allmogen;
Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande N:o 14, i anledning af
väckt motion om särskildt anslag för fångars vård;
D:o D:o N;o 16, i anledning af väckt motion om ersättning
till länsmän och nämndemän i vissa fall, då de, i följd af de¬
ras befattningar, måste öfvervara ransakningar i brottmål;
l):o D:o N:o 17, i anledning af väckta motioner om be¬
frielse för dels alla Kikets städer, dels vissa af dem, från skyl¬
digheten alt bekosta fångars underhåll;
Banko-Utskottets Utlåtande N;o 32, i anledning af f. d.
löjtnanten, friherre G. J. Fleetwoods ansökning om eftergift af
öfverränta å diskontlån; samt
D:o D:o Memorial N:o 35, med hemställan om afskrifning
af ett odlingslån.
§ I.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets, den 2 i den¬
na månad bordlagda Utlåtande N:o 182, i anledning af väckt
motion om Statsbidrag för sänkning af sjöar ne Hjelmaren och
Quismaren, begärde A. IV. Uhr från Orebro Län ordet och
yttrade: «Då jag väckte den motion, af hvilken ifrågavarande
utlåtande är en följd, var undersökningen icke afslutad. Man
hade gifvit mig löfte, att undersökningsprotokollen och alla dit¬
hörande handlingar skulle vara inom nästlidne Januari må¬
nads utgång insände till styrelsen öfver väg- och vattenbygg¬
nader, men detta löfte uppfylldes icke, så att jag, först sedan
frågan blifvit af Utskottet behandlad, varit i tillfälle aflemna
berörde handlingar. Således har Utskottet verkligen haft rätt
i första delen af utlåtandet; men Utskottet har likväl tagit
miste i sednare delen, då det sagt, att strandägarne ej vilja
bidraga något, ty här har man begärt, icke Statsbidrag, utan
Bonde-St■ Prot. vid Rihsd. 1850—1851. P. 23
38G
Den 5 Juli.
endast lån. Jag anser således, att Utskottet bordt vilkorligen
bifalla hvad jag i min motion begärt, samt önskar, att Stånd, t
icke måtte bifalla, utan låta bero vid detta utlåtande.”
Diskussionen förklarades slutad; Talmannens proposition
på bifall tili ifrågavarande utlåtande besvarades med Nej; hvar¬
efter, uppå förnyad proposition af Talmannen, Ståndet lät bero
vid hvad Utskottet uti ifrågavarande utlåtande bemställt.
Vid hvad Stats-Utskottet uti Utlåtandet N:o 187, i anled¬
ning af väckta frågor om förändring i hittills gällande stadgan¬
de!), angående influtna bevillningsmedels leverering, lät Stån¬
det, efter derom af Ola Mansson gjord hemställan, äfven hero.
§ S'
I-öreucogos och bordlädes andra gången;
Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande Nio 13, angående re¬
gleringen af de under Riksstatens andra hufvudtitel till Ri¬
kets Hofrätter upptagna utgifter; samt
D:o l):o N:o 13, i anledning af väckt motion, angående för¬
ändrad plan för fängelsereformens genomförande.
§ 6.
Föredrogs ånyo Banko-Utskottets, den 2 i denna månad
bordlagda utlåtande N:o S5, öfver ett af förre handlanden G.
A. Gödecke gjordt ackordsanbud, dervid följande ledamöter be¬
gärde ordet och yttrade:
Strindlund: ”Genom Doktor Sandbergs reservation är den
upplysning Siänderne meddelad, att den person, som här är i
fråga, erhållit i arf icke mindre än 20,000 rdr, och då anser
jag intet skäl vara eftergifva något. Att en faltig person får
afskrifning, har jag intet emot, men om man icke i delta fall
söker att utkräfva Bankens fordran, vet jag sannerligen icke,
när sådant skall komma i fråga.”
Lars Mallsson från Upsala Län instämde.
Hulberg: «Flere af Banko-Utskottets ledamöter hafva lem-
nat mig den upplysning, att, om vi icke taga hvad sorn nu er-
bjudes, vi få intet, hvarföre jag vill bifalla ullåtandet.«
Anders Erilsson från Elfsborgs Län: ”Jag är icke den, som
vill lägga hyende under bedrägeriet, och skulle icke heller här
vara böjd att bevilja någon afskrifning, om det vore möjligt att
af Gödecke erhålla något, men han är min närmaste granne
och jag kan intyga, att han icke är egare af något, utan allt
hvad han innehafver, tillhör hans svåger bär i Stockholm. Hu¬
ruvida det om hans egendom upprättade köp är ärligt eller
icke, vet jag ej, men om Banken får hvad som här erbjudes,
böre vi vara nöjde, och jag bifaller utlåtandet.«
reier Petersson: «Jag bar begärt ordet, endast för att lem¬
na de upplysningar jag kan hafva att meddela om denne man,
Den 5 Juli.
387
som varit bosatt i min hemort. Efter att hafva i arf bekom¬
mit en summa af 73—!00,000 rdr, begat han sig från Stock¬
holm och köpte en egendom i landsorten. Sedan han skuld¬
satt sig så, att han var tvungen afträda denna egendom, reste
han till Paris och Petersburg jemte flera utländska städer, der¬
ifrån lian sedermera återkom, efter att hafva åsamkat sig skul¬
der uti icke färre, än 7 hufvudstäder. Derefter gjorde han
cession, uti hvilken tillgångarne voro 2 rdr 52 sk. samt skul¬
derna }!0—90,000 rdr, blef derpå marketentare vid en grufva
och har nu ändtligen slagit sig neder såsom arrendator i We¬
stergöthland. Den skuld, för hvilken han häftar till Banko-
diskonten och hvarom nu är fråga, har han åsamkat sig genom
en för sin broder, numera aflidne v. Konsuln J. Gödecke, in¬
gången borgen; och då jag vet, att hans svåger, f. d. Stats¬
rådet Munthe, eger hela hans bo samt Banko-diskonten icke
kan erhålla något, om vi icke antaga hvad som här bjudes oss,
tror jag det vara bäst att bifalla utlåtandet.”
A'ils Larsson: ”Då, efter hvad mig berättats, den man,
hvarom fråga nu är, icke förtjenar något medlidande, är jag
böjd att afslå detta utlåtande.”
Svartling: «Då jag känner f. d. handlanden Gödecke och
har mig bekant, att intet erhålles, om vi icke bifalla hvad Ut¬
skottet här föreslagit, vill jag, icke af medlidande för mannen,
utan på de af brödren Anders Eriksson anförda skäl, bifalla ut-
lå tandet.«
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: ”Förhållandet är verk¬
ligen sådant, att Gödecke icke såsom låntagare eller borgesman
från första hand häftar för ifrågavarande lån, utan har hans
bror, som, sedan han på 2:ne af sina vänners borgen erhållit
de penningar, hvarom nu är fråga, rest utrikes, tillskrifvit den¬
ne att besörja omsättningen. Icke anande något oråd, utgaf
ock denne Gödecke förbindelse å den summa, som efter första
omsättningen återstod samt har på sådant sätt råkat i denna
skuld. Det arf han skulle erhålla efter sin numera aflidna sy¬
ster, var redan före hennes dödsfall uttaget, så att jag tror det
vara bäst bifalla detta utlåtande.«
Östman: «Icke af medlidande för f. d. handlanden Gödecke,
utan på det att Banken mätte återfå åtminstone något af sina
penningar, vill jag bifalla utlåtandet; och då jag dessutom har
mig bekant, att Gödecke är omkring 70 år gammal samt en¬
dast hans slägtingar skola betala den summa, som nu är i frå¬
ga, tror jag icke, att vi böre vara alltför stränga.”
Lars Olsson från Stora Kopparbergs och Westermark från
AVesterbottens Län instämde.
Ola Månsson: ”Jag är icke emot att bifalla ifrågavarande
388
Den 5 Juli.
utlåtande, men jag kan icke underlåta att anmärka, att det
förefaller mig högst besynnerligt, att Gödeckes slägtingar, se¬
dan de satt sig i besittning af de arfsmedel, sorn bordt honom
efter hans aflidna syster tillkomma, börja underhandla örn af¬
skrifning å Hankens fordran. Banken bör väl icke vara en
sådan välgörenhcts-anstalt, att den icke skall göra anspråk å
och försöka alla möjliga utvägar för utbekommande af förskjut¬
na pengar till de personer, som handlat vårdslöst och oförsvar¬
ligt; nog af, att den får vidkännas förluster å personer, som,
oaktadt de på allt sätt varit redbara, kommit på obestånd.
Detta oaktadt bifaller jag, såsom jag förut sagt, utlåtandet.'»
Pehr Hansson från Wermland m. fl. instämde.
Henrik Andersson; «l)å jag i Utskottet instämt, uti Doktor
Sandbergs reservation, har jag ock tydligen gifvit tillkänna min
åsigt i denna fråga; men då jag numera fått den upplysning,
att mannen bedragit många andra och för närvarande är all¬
deles utan tillgångar, bifaller jag utlåtandet.”
Pehr Nilsson från Christianstads och Johan Lekberg från
Orebro Län instämde.
Lars Olsson: ”Då »lenna fråga förevar i Danko-Ulskotlefs
räkenskaps-afdelning, var jag emot afskrifningen; men, sedan
jag nu hört, att Gödecke är en stor dansmästare och såsom
sådan gjort sig känd i alla Stånd, bifaller jag utlåtandet.”
Diskussionen förklarades slutad; och ifrågavarande utlå¬
tande blef af Ståndet bifallet.
§ 7.
Banko-Utskottets memorial N:o 54, i anledning af erhål¬
len återremiss af utlåtandet N:o 35, angående afskrifning af
f. d. Handlanden M. J. Bergelins skuld till Banko-Diskontver-
ket, lades till handlingarne.
% 8.
Ledighet från Utskotts-göromålen beviljades, efter derom
gjord begäran, åt förre v. Talmannen Nils Pehrsson och Matis
Pehrsson fiån Stockholms Län, under 8 dagars tid, att beräk¬
nas från och med denna dag; och skulle, under nämnda tid,
i stället för Nils Pehrsson, Erik Christensson från Götheborgs
och Bohus Län tjrnstgöra i Konstitutions-Utskottet, samt, i
stället för Matts Pehrsson, Anders Eriksson från Stora Koppar¬
bergs Län deltaga uti Stats-Utskottets förhandlingar.
Ledighet från Riksdagsgötomålen undfick Johan H'ester-
mark från Westerbottens Län under 3 veckors tid, att beräk¬
nas från och med den 18 i denna månad; och skulle Jan
Andersson från Stora Kopparbergs Län, i Weslermarks ställe, i
Banko-Utskottet tjenstgöra från och med den 7 dennes; hvar¬
jemte Ståndet meddelade Peter Claesson från Elfsborgs Län 10
Den 9 Juli.
389
(Ingnis förlängning uli don ledighet han förut fråD Riksdags-
görornålen erhål lil.
§ 9.
Föredrogos och bordlädes första gången:
Lag- och Ekonomi-Utskottens betänkanden Nös 15, 16,
17, 18, 19, 20 och 21;
Banko-Utskottets utlåtande N:o 56;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets utlåtande N;o
lil samt memorial N:o 14-2 och 113, samt
Stals-Utskottets utlåtanden N:is 197, 198, .199, 200, 201,
202, 203, 204, 205, 206, 207, 208, 209, 210, 211, 212, 213,
214, 215 och 216 samt memorial N:o 217.
§ 10.
Följande från resp. Med-Stånden ankomna Protokolls-ut¬
drag lades till handlingarne, nemligen från
Högloft. Ridderskapet och Adeln, N:is 311—-320.
Högvörd. Preste-Ståndet, Nös 215, 216, 217, 218, 219, 220,
221, 222, 224 och 225, hvaremot N:o 223, efter derom
gjord begäran, lades på bordet;
Vallöf). Borgare-Ståndet, Nös 259—264.
jätåndet åtskiljdes kl. j9 e. tn.
Ut supra.
In fidem,
A. E. Ros.
I)en 9 Juli.
l*ieniiin kl. 9 f. 111.
Det hos Ståndet den 5:te dennes e. m. hållna Protokoll
justerades.
§ 2-
Anders Medin från Kronobergs Län uppläste följande skrift¬
liga reservation:
»Emot Ståndets beslut lill Litt. B. samt 19:de punkten af
Stals-Utskottets utlåtande N:o 67, angående ändring i sättet för
390
Den 9 Juli.
indeldta räntors och kronoliondens utgörande, liafva vi anmält
vår reservation, och få vi afgifva skälen dertill; i sådant afse¬
ende torde vara tillräckligt att åberopa hvad vi redan den 15
sistl. Mars under §. 9 i Ståndets protokoll anfört; men, med
ett återupprepande af den omständigheten, att våra komitten-
ter, nemi. allmogen inom Konga, Uppvidinge, Allbo, Kinne¬
valds och Uppvidinge Härader, eller det så kallade Wärends-
landet, icke möjligen kan anskaffa det större belopp i pennin¬
gar, som erfordras för ett samtidigt liqviderande af Krono-
och hemmansräntor samt krono-tionde. Vi hafva fördenskull
fordrat anstånd med betalningen för kronobonden, och måste,
sedan berörde vårt anspråk blifvit lemnadt utan afseende, pro¬
testera mot Ståndets häröfver omnämnda bolut, för att, så vidt
på oss ankommer, förvara våra kommiltenters, på häfd och
billighet grundade anspråk.”
Häruti instämde Peter Nilsson från Kronobergs och J. P.
Sandstedt från Jönköpings Län.
§ 3‘
På derom framställd begäran meddelade Ståndet förläng¬
ning uti förut erhållen permission åt:
Pehr Erik Anderssson från Westerås Län, under 8 dagars
tid, och
Efraim Larsson från Gefleborgs Län, under 14 dagars tid.
§ 4.
Föredrogos Stats- och Lag-Utskottens, den 2 dennes bord¬
lagda utlåtanden:
N:o 13, angående regleringen af de under Riksstatens2:dra
liufvudlitel till Rikets Hof-Rätter upptagna utgifter.
Härvid yttrade:
Arvid Arvidsson från Elfsborgs Län, skriftligen:
”Innan vi nu gå att afgöra Stats- och Lig Ulskoitens ut¬
låtande N:o 13, vill jag anmärka, att jag väl icke skulle mot¬
sätta mig de nu vilkorligen föreslagna löneföi bätti ingarne åt
Hof-Rätternes ledamöter, derest desse ansågos kunna hinna med
de förökade göromålcn med endast fem ledamöter på hvarje
division, hvarigenom en ny division uppkomme inom hvarje
af Rikets 3:ne Hof-Rätter genom blott två personers tillökning
i antalet af ledamöter uti Hof-Rälten öfver Skäne och Blekin¬
ge; — men då det nu med 12,000 Rdr höjda anslaget till
adjunklionsmedel m. m. synes antyda, att denna fördelning af
göromålen inom Hof-Rätterne icke skulle rätt kunna bära sig;
— då derjemte misstänkas kunde, att lönelöt bättringarne väl
hållas tillgodo, utan att arbetets fortskyndande befrämjas; —
då af en sådan anledning framdeles kunde äskas anslag för
tillökning antingen af ännu en division inom hvarje llof-Rätt
Den 9 Ju/i.
391
eller af en ledamot på hvarje division — (man kan väl icke
antaga, alt den sjette person, sorn nu fungerar på hvarje di¬
vision, icke gagnar något); — saint då man således, som det
synes mig, nu icke vunnit annat, än ökade anslag och förbätt¬
rade löner, kan jag för närvarande icke bifalla utlåtandet; hvar¬
före jag yrkar dess återremitterande.”
Juhan Lellberg från Örebro Län: »Hvad sjelfva hufvudsa-
ken angar, så bar jag emot densamma ej något egentligt alt
erinra; del är blott angående frågan om revisionsskilling, som
jag ville framställa några anmärkningar. Utskotten hafva vis¬
sel ligen sagt, att densamma icke vidare skulle tillfalla Hof-
Rälti ns ledamöter, utan i dess ställe ingå till Staten , men jag
liar väckt motion om densammas upphörande, och som den¬
na motion annu icke blifvit besvarad af Lag-Utskottet, så
skulle jag derföre önska, att Ståndet icke, genom alt lill fatta
något beslut i frågan, binder sina händer, till dess Lag-Utskot¬
tets utlåtande häröfver till afgörande förekommer. J ig anser
det rättvist och billigt, alt parter, sedan Lagmans-Rätterne
upphört, kunna fä sina mål pröfvade i tre instanser, ulan att
behöfva erlägga någon revisionsskilling.»
David Andersson från Hallands Län: »Hufvudsakligen fö¬
rekommen utaf Dekberg vill jag endast tillägga, att, i fall ut¬
låtandet bi fa lies, vi böra uti detsamma inrycka det tillägg,
sorn finnes uti Grefve Sparres bifogade reservation, så lydan¬
de: ”att, i händelse skyldigheten att i vissa mål nedsätta re¬
visionsskilling för rättigheten att under Konungens pröfning
draga Idof-Rätts dom eller utslag skulle upphöra, eller revi-
sionsskillingens belopp nedsättas, eller lagens stadgande i 30
kap. 17 § Rättegångs-Balken så lörändras, att insalta revisions-
skillingar icke böra tillfalla llnf Rätten i de fall, berörde lag¬
rum alser, sådant icke må berättiga till anspiåk på ersättning
för den minskning i Hof-Rätts-ledamöternes inkomster, sorn
derigenom inträffade.” Jag är visst böjd att bifalla saken i of¬
ri"!, men jag skulle önska, alt della nyss upplä-ta tillägg an -
tages, för den händelse alt Kongl. Majit och Rikets Ständer
besluta en omregleriug af tevisionsskillingen, den ma nu ingå
till Slaten eller alldeles upphöra, pa det IIof-Rätlens ledamö¬
ter sedermera icke må kunna billigtvis begina ökade löner af
Staten. Af dessa skäl yrkar j ig ålerremiss.”
Olof Johansson från Stockholms Län instämde.
J. J. Rutberg från Norrbottens Län: »Den tillökning iaf-
löningeii, som nu föreslås, är visserligen betydlig, men då gö-
i orna len för Hof-Rällernes ledamöter, genom Lagmans-Rätter-
nes indragning, blifvit ganska mycket förökade, och då Ut¬
skottet, det oaktadt, afstyikl imutlandet af fyra nya Huf-Rät-
392
Den 9 Juli.
ter, derom motioner blifvit väckta, så tvekar jag ej att bifalla
utlåtandet ulan alla vilkor.»
Ola Månsson från Malmöhus Län! ''Sedan Rikets Ständer
bifallit Leg-Ul-koltels utlåtande N:o 20, angående domfördt an¬
tal ledamöter i Hof-Rätt, så är det nödigt, i fall ett sådant
beslut skall medföra någon nytta, alt äfven bifalla nu ifråga¬
varande utlåtande. Om Hof-Rälterne komma att arbeta på en
division mer än de hittills gjort, så komma målen äfven att
fortare afgöra*. I Svea och Götha Hof-Rätter kunna således
2, och i Skånska Hof-Rätten 1 division handlägga vademål,
hvilka, efter Lagmans-Rätternes upphörande, förnämligast för¬
orsakat balanserna. Vi måste för öfrigt erkänna, alt om vi
önska skicklige domare på dessa höga platser, hvartill de af
Kongl. Majit kallas, su böra vi äfven se till, att de väl aflö—
nas, ty har en domare ekonomiska bekymmer att kämpa
emot, så kan han ej med den ifver egna sig åt sitt ansvars¬
fulla kall, som vederbör, utan måste vända sin verksamhet åt
annat, håll, för att få sina lefnadsbehof fyllda. Vi hafva länge
haft påtryckningar om införande af eli bättre rättegångssätt;
hvad jag nu sagt, bör derföre tagas i betraktande, och jag ön¬
skar alt Ståndet ej måtte underlåta att bifalla en förändring,
hvilken kommer att blifva så nyttig för hela Svenska folket,
som den nu ifrågavarande.
Hvad David Andersson anmärkt, synes mig vara litet fel¬
aktigt. Högre lön än de förut erhållit är föreslagen, och der¬
uti är inbegripet hvad de uti revisionsskilling uppburit; så¬
ledes kunna ej Hof-Rätternes ledamöter, såsom Grefve Sparres
reservation innehåller, göra anspråk på ersättning för, genom
revisionsskillingens indragande, förlorad inkomst, ty det står
ju i utlåtandet tydligt och klart: ”1 de löner. Utskotten till¬
styrka, inberäkna* emellertid Hof Rätts-ledamöternes andelar i
de så kallade revisionsskillingarne, eiler de belopp, som, enligt
30 kap. 1 ^ Rättegångs-Balken, böra i vissa mål nedsättas för
rättigheten alt få draga samma mål under Kongl. Maj:ts nå¬
diga skärskådande. Antingen parterne förlikas, eller Konun¬
gen gillar Hof-Rättens beslut, faller den i målet insatta sum¬
ma Hof-Rätten till, säger 17 § i berörde kapitel Vid hvarje
års slut hafva ock ledamöterne i hvardera Hof-Rätten delat
de belopp, som på ifrågavarande sätt under året tillfallit Hof-
Rätten. Men da öfver-domarens löneförmåner böra vara be¬
stämda, och ej beroende på tillfälliga förhållanden, hafva Ut¬
skotten ansett lämpligast, att ifrågavarande inkomst utbytes
emot tillökning i ledamölernes löner och i stället ät Statsver¬
ket besparas.” Således finnes här något bestämdt, hvarpå vi
kunna bygga. Om nu detta går igenom, så skall det fratude-
Den 9 Juli.
393
les gå så mycket lättare att alldeles borttaga revisionsskillin-
gen, i läll Kongl. Maj:t och Rikets Ständer sådant besluta, då
ej någon enskild person har anspråk på del uti densamma.
Jag nämner detta, emedan det förut här blifvit sagdt, att bi¬
fall af detta utlåtande skulle lägga hinder i vägen för revi-
sionsskillingens borttagande. Jag vill upplysa, alt Lag-Utskot-
let beslutat föreslå, att revisionsskillingen nedsättes till hälften
af sitt belopp för dem, som icke äga en förmögenhet af 3000
daler. För min del önskar jag högeligen, att Utskottets utlå¬
tande måtte godkännas.”
Häruti förenade sig 11. J, Öbom från Norrbottens, L. G,
Sandberg från Westerbottens och Oscar Carlsson från Elfsborgs
Län.
Pehr Nilsson från Christianstads Län: ”Afven jag yrkar
bifall af hvad Utskottet föreslagit; det är af högsta vigt att
göra det, sedan Lagmansrätterne blifvit indragna, på det att
cj allt för lång tidsutdrägt med vademålens afgörande må äga
rum. 1 Skånska Hofrätten få sådana mål ofta ligga året om,
ja 14 a 13 månader, innan de blifva afgjorda. På det sådant
hädanefter måtte kunna undvikas, anser jag nödigt vara alt
bifalla utlåtandet.”
A. IV. Uhr från örebro Län: «Jag är förekommen af Ola
Månsson i hvad jag hufvudsakligen ämnade anföra. Hvad först
vademålen angår, så stå do nu efter, men genom den före¬
slagna organisationen blifva dubbelt mot nu afgjorda, då två
divisioner komma att handlägga sådana mål. Revisionsskillin¬
gen är med flit indragen till Staten, ty Lag-utskottet anser
att den bör helt och hållet borttagas, men tror att det ej kan
ske på en gång. På det ej någon ersättning för densamma
må kunna komma i fråga på de af Sparre omnämnda skäl,
så har det just blifvit föreslaget, att revisionsskillingen måtto
ingå till Staten, jag har så mycket jag kunnat i Utskottet
bidragit till detta beslut, och jag önskar att detsamma måtte
bär bifallas. Hvad bestämningen af sjelfva lönerna angår, så
blef densamma lämpad derefter att. då arbetet kommer att
fiirdelas på 3 divisioner, J mer än förut kommer att uträttas,
hvadan man äfven ansåg lämpligt att lönen förhöjdes med en
fjerdedel af sitt förra belopp. Hetta blir ej dyrare för Staten,
då lian likväl derigenom blir bättre betjenad.”
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län: ”Afven jag
bar i Utskottet beslutat hvad utlåtandet innehåller. Hufvud-
skälen till förändringen äro för det första att så många mål
ligga efler och för det andra att Hofrätts-Rådernes löner ej
äro motsvarande Kådernes i alla andra verk, såsom Kamruar-
Råders, Kam ma r-Rätts-Ruders, Gommerce-Ruders, Bergs-Råders
394
Den 9 Juli.
och jag tror lill oell med Statskommissariers, ehuru somlige
af dessa komma fram lill sina embeten genom blotta Kameral¬
examen. Om man nu besinnar att de förstnämnde behöfva
vidsträckta kunskaper och gemenligen hafva litet mer i mat¬
säcken, som man säger, än vanligt, så bör man ej finna tillök¬
ningen obillig. Hvad Grefve Sparre föreslagit angående revi-
sionsskiilingens användande är ej bättre, men leder till samma
mål, som Utskottet sökt ernå, nemligen att Hofrättensledamö¬
ter ej må finna sig berättigade lill anspråk på ersättning för
förlorad inkomst. Utskottet har föreslagit löneförhöjning mot
det de skulle afstå från andel uti revisionsskiliingeri, på sätt
att hvad hvarje ledamot under loppet af ett år utaf berörde
medel uppburit, afräknas från första qvartalets lön för det på¬
följande året, samt motsvarande belopp Statsverket besparas;
Grefve Sparre har ansett, att revisionsskillingen tills vidare bör
tillfalla Holrätts-ledarnöterne, dock utan rättighet till anspråk
på ersättning ifall den skulle upphöra att utgå eller förminskas.
Således skulle i senaste fallet blott Staten blifva lidande.
Hvad Arvid Arvidsson sagt är något som bör tagas i be¬
traktande. Ehuru 3:ne nya divisioner bildas, så förminskas
ändock ej arbetsmyrornas arbete; de lå lof att alltid vara med,
ty i annat läll vore allt förloradt. l)o föreslagna 12,000 Hunna
utgå endast till nästa Kiksdag eiler till dess en ny arbetsord¬
ning hinner utarbetas, då man får se hvilka och huru många
tjenster som kunna indragas, såsom nu blifvit föreslaget med
cancellisttjensterna. Förändringen synes emellertid nu så ut¬
arbetad att vi böra kunna hysa grundad! hopp, det ej målen
komma att ligga liera år oalgjorda, som hittills handt, hvar¬
före jag anser att utlåtandet, i det skick det nu befinnes, bör
bifallas,»
Lars Olsson från Stora Kopparbergs, Lars Mallsson från
Upsala, Pehr Pehrsson Eilan från Wester-Norrlands, Gabriel
Andersson från Elfsborgs, Olof Larsson från Gefleborgs Län, jem¬
te flere af Ståndets ledamöter, hördes häruti instämma.
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län: ”Sedan en
del af Lag-Utskottets ledamöter upplyst, att frågan om revi-
sionsskillingen derstädes blifvit serskildt behandlad, så vill jag
bifalla utlåtandet i sin helhet.«
Diskussionen var slutad, och då Talmannens framställda
proposition på bifall med ja besvarades, var ifrågavarande ut¬
låtande af Ståndet godkändt.
N:o 13, i anledning af väckt motion, angående förändrad
plan för fängelserpformens genomförande.
Bifölls i alla dess punkter.
Den 9 Juli.
395
§ 3-
Vid skedd föredragning remitterades till Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet Christen Anderssons från Skåne, den 5:te
dennes bordlagda anförande, angående utsträckning af den, uti
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 19 Mars detta år,
begärda förändring med utarrendering af annex- och mensal¬
hemman i Skåne, Halland och Blekinge, till likhet med hvad
som enligt Kongl. Brefvet den 25 September 1812 ägt ruin i
Bohus Län.
§ 6-
Föredrogos och bordlädes 2:a gången Lag- samt Allmänna
Besvärs- ock Ekonomi-Utskottens belänkanden.
N:o IS, i anledning af anmärkningar emot förslag till än¬
dringar och tillägg uti samt förklaringar öfver Kongl. Majits
Nådiga Stadga om Skiftesverket i Riket den 4 Maj 1827 och
Kongl. Kungörelsen den 9 Juni 1852.
N:o 16, i anledning af väckta frågor om ändringar i Kongl.
Instruktionen för General-Landtmiiteri-Kontoret, Provins-Landt-
mäteri-Kontoren och Landtmätarne i Riket den 4 Maj 1827.
Härvid yttrade A. IV. Svartling från Östergöthlands Län:
”Jag har väckt denna motion och har igenomläst ifrågavaran¬
de betänkande. Tiden synes emellertid ej vara inne för re¬
former i denna väg, och som således ingenting i frågan kan
vidgöras, så tror jag att betänkandet bör bifallas,”
Lars Matisson instämde.
Nio 17, i anledning af väckt fråga om behöfligheten afen
sådan besigtning, som, enligt lista § i Kongl. Kungörelsen den
4 Maj 1827, skall förrättas å boställen, belägna i skifteslag,
der laga skifte skall verkställas.
N:o 18, i anledning af väckt motion om ändring af gäl¬
lande författningar, angående understöd af allmänna medel till
utflyttningar i följd af verkställda laga skilten.
* N:o 19, i anledning af väckt motion om ändring af 21 §
i Kongl. Taxan på arfyode för landtmäteri-förrättningar den
18 Oktober 1854.
N:o 20, i anledning af väckt motion om underdånig fram¬
ställning hos Kongl. Majit, att åtgärder måtte vidtagas till be¬
fordrande af skiftesärendernas sk j ndsammare afgörande i Hög¬
sta Domstolen.
N:o 21, i anledning af väckta frågor om förändringar af
gällande stadgande!), angående skyldighet att bygga och under¬
hålla Prestgård, Tingshus och Häradsfängelse.
§ 7-
Föredrogs Banko-Utskottets den 3 dennes bordlagda utlå¬
tande N:o 36, i anledning af återremiss å vissa delar af ullå-
396
Den 9 Juli.
tandet N:ro 57, öfver väckta förslag, mod afseende å föreskrif¬
terna angående Bankens metalliska kassa m. m.
l:sta delen af utlåtandet lades till handlingarne, hvaremot.
Utskottets hemställan den uti lista och 2:dra punkterna, an¬
gående förändrad lydelse af 1 mom. i 113 § samt 121 § af
Bankoreglemente!, af Ståndet godkändes.
§ ll-
Till handläggning förekommo Allmänna Besvärs- och Eko-
nomi-Utskottets, sedan den 3 dennes på Ståndets bord hvilan-
i'e utlåtande och memorial.
Utlåtande N:o lil. i anledning af vackt motion om reor¬
ganisation af Bergskollegium m. m,
bifölls.'
Memorial \:o 112, i anledning af återremiss af Utskott
tets utlåtande N:o 97, och
l):o N:o 113, i anledning af återremiss utaf utlåtandet
N:o 103, lades till handlingarne.
§ 9-
Föredrogos hvart efter annat Stats-Utskoltets, den 3 den¬
nes bordlagda, nedan följande utlåtanden och memorial, nem¬
ligen :
Utlåtande N:o 197, i anledning af väckt motion, om för^
höjd uppbördsborgen lör Kronofogdar,
bordlädes 2:dra gången;
D:o N:o 198, i anledning af väckt motion, angående op^
tionsrätt vid utarrendering af militieboställen,
bifölls;
D:o N:o 199, i anledning af väckt motion, angående ned¬
sättning i arrendet för indragna militio-bostället Kottorp i Jönå-
kers Härad af Södermanlands Län,
bifölls;
D:o N:o 200, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga propo¬
sition, angående eftergift af Kronans rätt till danaarf efter vice
Länsmannen Beter Lök Rösler, till förmån för hans arfvingar,
bi föll';
U:o N:o 201, i anledning af väckt motion, om tillåtelse
för Häradsboerne att få till skatte lösa Häradsallmänningen
Holavedden i Norra Wedbo Härad af Jönköpings Län,
bifölls;
D:o N:o 202, i anledning af väckt motion, angående ned¬
sättning uti de åtskilliga hemman på Wisingsö åliggande ut^
sky Ider.
Härvid yttrade Peter Petersson från Jönköpings Län: ”Jag
har ej begärt ordet lör att söka tillvägabringa en återremiss,
emedan jag tror att bröderne äro enhälligt ense om bifall, men
Den 9 Juli.
397
flå jag på förhand kan inse beslutet, vill jag deremot anmäla
min reservation.”
Ofverläggningen var slut och utlåtandet bifölls.
i):o N:o 205, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga propo¬
sition, angående upplåtande till Domkyrkan i Kalmar af ar¬
rendeinkomsterna utaf jordlägenheter, tillhörande Kalmar f. d.
lastning,
bifölls.
D:o N:o 204, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvel¬
se i frågan om trenne Kronan tillhiirige jordars upplåtande till
utvidgning af kyrkogården i Kalmar,
bifölls.
D:o N:o 203, i anledning af Kongl. Majtts nådiga skrif¬
velse, angående väckt fråga om det i Kronans förråd befintliga
äldre till krigsbruk oanvändbara kruts omarbetande till bergs¬
krut,
bifölls,
D:o N:o 206, i anledning af väckta motioner, om doneran¬
de till Skellefteå stad af hemmanen N:ris 6 och 0 i Norrböle
by samt af kronoallmänningen Kågenäset m. m.,
bifölls.
D:o N:o 207, i anledning af väckta frågor om förändrade
beskattningsgrunder för mjöl och sågqvarnar,
bordlädes 2:dra gången.
D:o N:o 208, i anledning af väckt fråga om upphörande
af allmogens inom en del af Stora Kopparbergs Län skyldig¬
het, att till Stora Kopparbergs bergslag in natura leverera hem¬
mans-, ränte- och mantals- eller qvarntulls - kol samt afskafiän-
de af de för uraktlåten sådan leverering af dessa kolskatter
stadgade vites- eller tredsko-höter,
bordlädes 2;dra gången.
D:o N:o 209, i anledning af vackt motion om Statsbidrag
till ersättande af kostnader för vägdelning på Gottland,
bordlädes 2:dra gången.
D:o N:o 210, i fråga om underhållskostnaden för tvenne
vägar inom Färila och Hogdals socknar i Helsingland,
bifölls.
D:o N:o 211, i anledning af väckt motion om låneunder¬
stöd för uppförande af en flottbro öfver Daldelfven,
bilölls.
D:o N:o 212, i anledning af väckt motion, i fråga om er¬
sättning till en pensionskasse inrättning för beväringsmanskapet
och afskedade båtsmän uti Wester-Norrlands Län,
bifölls.
D:o N:o 215, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifve!-
398
Den 9 Juli.
se till Rikets Ständers Stats-Utskott, i fråga om medel lill full¬
bordande af Strömsholms kanals ombyggnad,
bifölls.
I):o N:o 214, i anledning af väckta motioner, om anslag
för Strömsholms kanals ledning antingen till Westerås eller till
Köping,
bifölls.
D:o N:o 213, i fråga om anslag till kyrkobyggnad i Knä¬
reds församling i Hallands Län,
bilölls.
D:o N:o 216, i anledning af erhållen återremiss af utlåtan¬
det N:o 64, angående äskadt anslag för beredande rättelse uti
beräknandet af salpeterhjelpen inom provinserna Småland och
Öland,
bordlädes 2:dra gången, samt
Memorial N:o 217, med förslag till sammanjemkning eller
voteringspropositioner, i anledning af liiks-Ståndens skiljaktiga
beslut rörande åtskilliga till Statsregleringen hörande frågor.
Härvid yttrade:
Nils Strindlund: oEtt litet misstag är begånget i 7 punk¬
ten vid frågan om artilleriet, men det går lätt an att ändra
ifall memorialet föredrages punktvis. Jag anser bäst att bifalla
memorialet; skulle några inbjudningar eller påstötningar kom¬
ma ifrån något annat Stånd, så hafva vi ändock frihet att der¬
öfver besluta.
Diskussionen var slut och memorialet blef, på flere leda¬
möters begäran, 2:dra gången hvilande på bordet.
§ 10.
Föredrogs ett, den 3 dennes bordlagdt, från Högv. Preste-
Ståndet ankommet protokollsutdrag:
N:o 225, med inbjudning att instämma uti dess lemnade
bifall till Banko-Utskottets utlåtande N:o 43, i fråga om bil¬
dande af en kommitté för att uppgöra förslag lill ordnande af
Rikets finans- och penningeväsende.
Diskussion uppstod, hvarunder sig yttrade:
Förre Talmannen Anders Eriksson från Örebro Län: »Stån¬
det har redan lättat sitt beslut i frågan, då del ansett en kom¬
mittés bildande icke nyttigt eller nödvändigt; jag vill vidblifva
detta Slåndets beslut, och röstar för att detta protokolls-utdrag
måtte läggas till handlingarne.”
En stor del af Ståndets ledamöter hördes häruti in¬
stämma.
J. J. Kulberg: »Ehuru jag vet att jag kommer att tillhö¬
ra minoriteten, så måste jag likväl öppet erkänna att jag vill
antaga inbjudningen,«
Den 9 Juli.
399
Med Hulberg förenade sig v. Talmannen J. A. Zetterberg
från Stockholms, Carl Tholsson från Skaraborgs, Johan Johans¬
son från Östergöthlands, Jakob Lindby från Gottlands, A. IF.
Uhr från Örebro, Anders Olsson från Jemtlands, Kils Strindlund
från Wester-Norrlands, A. Medin och Peller Nilsson från Kro¬
nobergs, Lars Olsson och Anders Eriksson från Stora Koppar¬
bergs Län, rn. IL
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: ”Jag var ej närva¬
rande då denna fråga i Ståndet afgjordes; hade jag varit till¬
städes så hade jag äfven säkerligen förfäktat den åsigt, som
tillhörde minoriteten, och lemnat mitt bifall lill nedsättande af
den ifrågaställa finans-kommittén. Den förespeglade farhågan,
att Regeringen skulle vilja inblanda sig i Bankens angelägenhe¬
ter, tror jag vara icke grundad och betyda mindre än intet;
ty någon sådan inblandning kan ej på minsta sätt komma i frå¬
ga så länge 72 § Regeringsformen står fast i sin nuvarande
lydelse. Hvarför man trodde att Regeringen skulle kunna för¬
ordna öfver Bankens angelägenheter, kom sig derutaf att man
föreställde sig att allt sorn rörde finansfrågan skulle öfverlem-
nas alt af den, enligt Regeringens godtfinnande, utsedda kom-
rnittéen redas och ordnas. Nu kunna emellertid begge Stats¬
mak I er ne operera mot hvarandra och undergräfva den ene den
andres funktioner. Så kan Regeringen, genom beviljande af
oktroyer åt privatbanker och hypotheks - föreningar, undermi¬
nera Riksbankens verksamhet. Derföre har man ansett att en
plan, innefattande finansfrågan i sin helhet, bör uppgöras; Ban¬
ko-Utskottet har ej sett sig i ständ att kunna utarbeta en så¬
dan plan, och har derföre föreslagit att saken måtte till en
kommitté öfverlemnas. Jag har ej stort förtroende för kom¬
mittéer i allmänhet, det är sannt, och möjligen hafva vi ej hel¬
ler mycket att hoppas af den nu föreslagna, men då jag anser
en kommittés tillsättande vara det enda sättet att ernå frågans
lösning, och på det icke de begge Statsmakterne vidare måtte,
hvar för sig arbeta emot hvarandra i samma sak, så vill jag
bifalla den af Preste-Ståndet utfärdade inbjudningen.«
Oskar Carlsson instämde.
Pehr Sahlström fiån Stockholms Län: ”Jag skulle visser¬
ligen vara benägen att lyssna till den siste talarens råd, dels
dedore, att jag känner, att bäti äger nit för saken, och dels
dedore, att han äger förmåga att bedomina densamma; men då
han sjelf erkänner, att lian ej väntar mycket godt af en kom¬
mittés arbete, och således synes komma i motsägelse mot sitt
eget syftemål, så kan jag ej dela haDS åsigter. Regeringen har
dessutom redan lillvällat sig större del i Banklagstiftningen,
än tillbörligt är. 1824 års Förordning är härpå ett bevis.
400
Den 9 Juli.
Elnira cj knmmilteens utväljande nu leder direkte lill eli än¬
nu större inflytande, så kan man i framtiden komma derhän.
Jag vill nu ej vara stridig eller envist sätta mig emot Stån¬
dets beslut, men jag vill påminna derom, att Ståndet, då frå¬
gan förra gången behandlades, var mera enigt, än förhållan¬
det nu synes vara. Detta kastande fram oell åter emellan
åsigter mäste jag beklaga, och för min del måste jag erkänna,
att jag ej anser det vara rätta sättet att ernå ett åsyftadt godt
ändamål.”
Med siste talaren instämde Johan Pehrsson från Upsala,
Gustaf Petersson från Östergöthlands, Daniel Danielsson från
Jönköpings, Jan Jansson från Westerås, Arvid Arvidsson oell
Gubriel Andersson från Elfsborgs, Måns Mänsson, Nils Pehrsson
och Anders Nilsson från Kalmar, ./. Lekberg från Örebro, Lars
Rasmusson från Götheborgs och Bobus, Pengt Gudmundsson från
Hallands Län, med flere Ståndets ledamöter.
Hentik Andersson från Örebro Län: ”Hufvudsakligen fö¬
rekommen af Sahlström instämmer jag med honom, och an¬
ser det ej vara Ståndet värdigt att frånträda sitt förra beslut,
isynnerhet som här blifvit medgifvet, att ingen fördel är att
vänta utaf en kommittés tillsättande.”
Nils Jeppsson från Malmöhus Län: ”1 likhet med Sahl¬
ström anser jag, att Ståndet ej bör frångå sitt förra beslut, i
följd hvaraf jag afslår inbjudningen.”
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län: »Oaktadt jag
vet att jag tillhör minoriteten, kan jag ändock ej undgå att
nämna, att min öfvertygelse är den, att vi handla klokt i fall
vi antaga inbjudningen. Om saken fortgår på samma sätt sorn
hittills, så komma Privat-bankerne alldeles att undergräfva
Riks-Banken, och denna lider bestämdt al de operationer, som
Regeringen uti förevarande hänseende företager. Visserligen
kunna äfven åtgärder af representationen vara vidtagna, sorn
ej äro så särdeles gagnande för Banken, men förnämligast har
den blifvit undergräl ven af den andra Statsmaktens omsorg
om privatbanker m. tn., som jag nyss nämnde. Med den re¬
presentation, sorn vi nu äga, så är det alldeles omöjligt för
Banko-Ulskottet att uppgöra en duglig och omfattande finans¬
plan ; enda sättet att erhålla en sådan är att tillsätta en kom-
mttte' af sakkunnige män, som kände så väl inländska som ut¬
ländska förhållanden i hithörande hänseende. Kan denna kom¬
mitté' framlägga en plan, sorn kan gillas, så är allt godt och
väl; är den deremot icke antaglig, så står det oss ju fritt att
då afslå densamma. Ehuru jag i denna fråga tillhör minori¬
teten inom Ståndet, så anhåller jag likväl om votering.”
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: ”Jag önskar att de,
Den 9 Juli.
401
sorn ej vilja att någon kommitté skall tillsättas, ville uppge
någon annan plan för ändamålets vinnande. Visserligen vill
jag påminna mig, att jag, vid justeringen af protokollet, som
hölls då frågan härstädes förevar, hörde att någon föreslagit,
det premier för uppgörande af ett slikt förslag borde utfästas.
Detta är ett medel, som är förut försökt, utan ali något der¬
med blifvit vunnet. Jag är säker derom, att, om också 50 å
60,000 Rdr utsattes såsom premie, ingen ändock skulle våga
sig fram med ett förslag, ty frågan är af en allt för stor och
ingripande vigt; jag tror det så mycket mer, som en helt
enkel fråga om Bankens reorganisation vid sistiidne Riksdag
utsattes såsom prisämne, med 8,000 Rdr såsom premie, utan
att någon ännu besvarat densamma. Ehuru ej särdeles inbju¬
dande, anser jag dock enda sättet för frågans lösning vara till¬
sättandet af en kommitté'; skulle Ståndet ej anse det nyttigt,
så må då denna enda utväg förkastas.”
Bengt Gudmundsson från Hallands Län: ”Det är verkligen
ett eget sätt att ernå ett inål, att nemligen utfärda en inbjud¬
ning, sedan tvenne Stånd redan afslagit frågan. Om vi lusa
Grundlagen, så tror jag vi skola finna att denna fråga är för¬
fallen och att någon proposition på bifall till densamma ej ger¬
na kan framställas. Men då frågan ånyo nu blifvit diskute¬
rad, så vill jag endast erinra de bröder, som nu befinna sig
i minoriteten, eller voro frånvarande då frågan afgjordes, att
de ej böra försöka tillintetgöra hvad majoriteten då beslöt. Så
bar en gåag förut under Riksdagens lopp skett, och denna
händelse väckte mycket missnöje och var verkligen mindre
hedrande. Hvad nu sjelfva finansplanen beträffar, så tänker
jag att, om Kongl. Majit i sin höga vishet finner en kommit¬
té till utarbetande af en sådan behöflig, en sådan kommitté,
hvari Kongl. Majit har sitt veto, kan tillsättas utan någon
skrifvelse från Bikets Ständer. Ehuru ingen egentlig fara
skulle härutaf kunna uppstå, emedan det beror på kommande
Ständer att antaga eller afslå hvad kommitterade föreslagit, så
vill jag ej ändock tillstyrka nedsättande af en kommitté, som
kunde ingripa i Bankens penningeväsende. Jag vill tro att
Bonde-Ståndet gör bäst och klokast uti att vidblifva sitt förra
beslut, afslå inbjudningen och lägga detta protokollsutdrag till
handlingarne. Om Borgare-Ståndet vill antaga inbjudningen,
så må den äran tillhöra dess ledamöter såsom affärsmän, men
för min del afslår jag densamma.
Jonas Christoffersson från Wermlands, Ingemund Odin från
Gottlands, Erik Christensson från Götheborgs och Bohus, J.
Bonde-St. Brot, vid Riksd. 1850—1851. V. 26
402
Den 9 Juli.
Hörnfeldt från Wester-Norrland, jemte Gabriel Andersson från
Elfsborgs Län m. fl., voro med sista talaren ense.
Ståndets Sekreterare gal' tillkänna, alt han, i afseende på
det formella af frågan och i öfverensstämmelse med hvad lian
i dylika inbjudningsfrågor redan förra Riksdagen yttrade, gil¬
lade den af Riksdagsfullmäktigen Bencjt Gudmundsson framställ¬
da åsigt, men att han, då praxis var helt olika, ej tilltrodde
sig kunna tillstyrka Talmannen att vägra framställa proposition
på bifall till inbjudningen; viljande Sekreteraren emellertid haf¬
va denna sin tillkännagifna åsigt i dagens protokoll antecknad.
J. J. Rutberg: ”Rå praxis är den att vi ofta vid föregå¬
ende tillfällen antagit inbjudningar, så förnyar jag min begäran
om framställande af proposition på bifall, och anhåller deref¬
ter om votering.'’
Talmannen anförde: ”Med afseende på Bengt Gudmunds¬
sons anförande vill jag gifva tillkänna, att jag, i enlighet med
praxis, och då jag ej tilltror mig kunna tolka Grundlagens an¬
da och mening bättre än de män, som förut ledt ärenderna
efter densamma, ej ämnar undandraga mig att framställa pro¬
position på bifall.”
Öfvei läggningen ansågs nu slutad. Talmannens framställ¬
ning på bifall besvarades med blandade ja oell nej, och då
votering redan var begärd, så uppsattes, justerades och an¬
slogs följande voteringsproposition.
Den, som bifaller den af Högvördige Presteståndet gjorda
inbjudning i afseende på bildande af en kommile' för att upp¬
göra förslag till ordnande af Rikets finans- och penningevä-
sende;
röste ja.
Den det ej vill;
röste nej.
Vinner nej, dä är inbjudningen afslagen.
Voteringen försiggick härefter i vanlig ordning och be-
funnos, vid voteringssedlarnes öppnande, 21 ledamöter hafva
röstat ja och 60 nej; och var alltså ifrågavarande inbjudning
af Ståndet afslagen.
Ola Månsson begärde nu ordet och yttrade: «Jag vill ej
reservera mig emot den utgång voteringen erhållit, emedan den
är i konseqvens med Ståndets förra beslut, men jag önskar få
i protokollet nedlägga min protest emot den meddelade pro¬
positionen på bifall. Ty hvarthän skulle det väl leda, om,
då t. ex. 3 Stånd fattat ett beslut i motsatts mot det fjerde,
detta Stånd då inbjöd de 3 andra Stånden att biträda dess
beslut? Kunde desse då frångå sina förra beslut? Jag tror det
icke, och 58 § R. O. säger tydligen, att vid protokollsjusterin¬
Den 9 Juli.
403
gen ett beslut ej kan ändras, ej heller de ordalag uteslutas
hvarpå beslutet sig grundar. Kan nu ej ett beslut ändras ge¬
nast vid piotokollsjusteringen, så kan det vg| ej heller seder¬
mera upprifvas. Detta är min egen åsigt oin frågan jag trott
mig äga skäl att nu framställa och ej någon anmärkning mot
den utaf Talmannen framställda proposition.»
§ “•
l'öredrogos och bordlädes l:sta gången.
Konstitutions-Utskollets Memorial N:o 9 till Rikets Stän¬
der, med förslag till ändringar och tillägg i 28 § Regerings¬
formen.
Banko-Utskottets Memorial N:o 57, i anledning af erhål¬
len återremiss af utlåtandet N:o 39.
D:o N;o 58, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga be¬
slut öfver utlåtandet N:o 44.
D:o N:o 59, med förslag till vissa förändrade föreskrifter
i 7:de artikeln af gällande Bankoreglemente.
D:o N:o 60, med förslag till ett lättadt sätt för inbetal¬
ningars verkställande å Bankens fastighetslån, m. m.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 29, i anledning af Kongl.
Ma j:ts Nådiga proposition om ändring i vissa delar af Kongl.
Förordningen den 13 Juli 1818, angående inteckning i fast
egendom.
D:o D:o N:o 30, i anledning af väckt motion om rätt för
part att återfå till öfverrätt ingifna handlingar.
D:o D;o N:o 31, i anledning af vackt motion om förän¬
dring i Kongl. Förordningen den 29 Juli 1812, angående åt¬
skilliga omständigheter, som böra iakttagas vid ändrings sökan¬
de i Konsistorii utslag.
lt:o Memorial N:o 32, i anledning af återremiss af Ut¬
skottets betänkande N:o 24, öfver Kongl. Majtts Nådiga pro¬
position, angående ändring för vissa ot ter af stadgandet uti
20 Kap. 6 § Byggningnbalken samt Kongl. Förordningen den
3 September 1755, om tiden då damlucka skall vara öpp¬
nad.
Protokollsutdrag från Vallofi. Borgare-Ståndet N:o 265.
§ 12.
Lades till handlingarne följande från Med-Stånden ankom¬
ne protokollsutdrag:
från Högt. Ridd. och Adeln, N:ris 321—326;
« Högv. Preste-Ståndet, N:o 226, samt
« Vällofl. Borgare-Ståndet, N:ris 266—267.
§ 12.
Meddelades, uppå derom framställd begäran, 3:ne veckors
ledighet från Riksdagsgöromålen åt Riksdagsfullmäktigen An-
404 Den 12 Juli.
ders Gustafsson från Östergöthland, oell skulle denna ledighet
beräknas ifrån den 12 dennes.
Ståndet åtskiljdes kl. £ till 12 f. m.
Ut supra.
In (idem,
A. E. Ros.
Ilen 13 Juli.
Plenum kl. 9 f. m.
§ 1
Protokollen för den 5:te och den 9:de dennes justerades
och godkändes.
§ 2.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens be¬
tänkande N:o 15, i anledning af anmärkningar emot förslag till
ändringar och tillägg uti, samt förklaringar öfver Kongl. Maj:ts
Nådiga Stadga om skiftesverket i Riket den 4 Maj 1827 och
Kongl. Kungörelsen den 9 Juni 1852, blcf nu ånyo föredra¬
get, dervid ordet begärdes af:
Ingemund Odin från Gottland, som dock endast gjorde en
hemställan till Ståndet, om icke betänkandet borde i sin hel¬
het föredragas och serskild proposition lemnäs på endast de
punkter, mot hvilka anmärkningar måhända komma att fram¬
ställas.
Sedan Ståndet, i anledning af denna hemställan och uppå
framställning af Talmannen, beslutat ett föredragningssätt i öf¬
verensstämmelse härmed, yttrade:
Pehr Nilsson från Christianstads Län: «I fråga om 11 Kap.
1 § Skiftes-Stadgan, kan jag icke instämma i det slut Utskot¬
tet kommit till, utan önskar jag återremiss å denna §.»
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län anmärkte, att
här nu blott vore fråga om betänkandets föredragning i sin
helhet eller §-vis och att han önskade svar å denna fråga;
hvarefter och sedan Talmannen upplyst, att pluraliteten af Stån¬
det förklarat sig för betänkandets föredragning i sin helhet,
dock med förbehåll att särskilda propositioner borde framstäl-
Den 12 Juli.
405
las på de §§, mot hvilka anmärkningar komma att göras, så
fick Ola Pehrsson från Blekinge ordet och yttrade: "Den före¬
slagna förändringen af eller rättare tillägget till 12 Kap. 2 §,
rörande föreskrift huru vid utbyte af inrösningsjord och af¬
rösningsjord, ägor af dessa olika slag böra emot hvarandra
uppskattas, är för den ort jag representerar alldeles olämpligt
och omöjligt att rätta sig efter i anseende dertill, att jorden
inom Blekinge har sådan sammanblandning af in- och utägor,
att aldrig något laga skifte försiggår utan att ägo-utbyte får ske
in- och afrösningsjorden emellan. Jag håller derföre före, att
en återremiss bör här äga rum och Svartlings förslag tagas
närmare i betraktande.”
Talmannen upplyste om nuvarande Skiftes-Stadgas bestäm¬
melser i förevarande fall och anmärkte att, då ali jord, så
väl in- som afrösningsjord, icke kunde, såsom i Blekinge, gra¬
deras i ett sammanhang, öfver allt i Riket, så skulle det fö¬
reslagna tillägget ovilkorligt underlätta en rättvis fördelning vid
ägoutbyten emellan olika slag af jord, helst de bestämda olika
graderingsgrunderna för in- och utägor icke lämpligen kunde
sig emellan jemföras.
Ola Månsson från Skåne: ”Rörande föredragningssättet får
jag hemställa, att proposition frarnställes serskildt vid alla de
§§, der fråga uppstår om förändring i hvad Utskottet föresla¬
git. Hvad åter angår det nu diskuterade föreslagna tillägget
uti 12 Kap. 2 § Skiftes-Stadgan, så får jag upplysa, att in-
och afrösningsjorden taxeras efter olika grunder i olika orter,
att jag hört af jurister att det ifrågavarande tillägget alldeles
icke är behöfligt eller ens bör tillämpas i orter der, såsom
Ola Pehrsson förmält, en och samma grund för taxeringen af
in- och afrösningsjorden utöfvas; att det deremot är så myc¬
ket behöfligare i orter, der olika grunder för graderingen af
de olika jordslagen bestämmas samt att jag af dessa skäl, i
fall man vill återremittera betänkandet, vid återremissen ut¬
tryckte, att tillägget endast borde tillämpas tor de fall, der
taxeringen på in- och utägor icke försiggår efter enahanda
grund. I fall Ståndet vill -hafva denna förändringen, så skall
jag instämma med dem, som yrkat återremiss; eljest bifaller
jag betänkandet.”
Nils Larsson från Jemtland instämde.
Johan Bergström från Stora Kopparbergs Län: ”1 afseen¬
de på hvad Ola Pehrsson yttrat så vill jag förmäla, att det väl
kan gå an möjligen i Skåne och Blekinge samt de södra or¬
terna, att gradera in- och afrösningsjorden i ett sammanhang,
men att sådant icke låter sig göra i de norra Länen. Då in-
rösningsjorden skall graderas, så fäster man sig vid sädpro¬
406
Den 12 Juli,
duktionen och gräsväxten m. m,, hvaremot man vid afrösnings-
jordens taxerande afser och graderar högst skogsafkastningen.
Jag anser tillägget vara på sitt ställe och bifaller betänkandet.”
Lars Olsson, Malls Matisson, Jöns Andersson och Anders
Eriksson från Stora Kopparbergs Län instämde.
w Pehr Nilsson: "I min hembyggd förekommer aldrig ser-
skildte taxeringsgrunder för in- och afrösningsjorden, utan man
börjar vanligen graderingen med den bästa jordbiten i inägor-
na, som får 1 grad, hvarefter man fortsätter till och med un¬
derstundom till 100 grader, deraf de 8, 10 a 12 första gra¬
derna höra till inrösnings- och de sednare graderna till afrös¬
ningsjorden. Jag tror att skiftes-stadgans nuvarande bestäm¬
melse i förevarande fall är klart, tydligt och lämpligt, och vill
förthy att vi qvarbehålla det och ej söka få en ytterligare gra¬
dering medelst tillägget.”
Nils Jeppsson från Malmöhus Län: ”1 likhet med Svart¬
ling och till- förekommande af de svårigheter, hvarom hans
motion förmäler, yrkar jag återremiss af betänkandet. Vill
man få rediga skillén och vill man vid de ifrågasatta utbyte¬
na söka göra kontrahenterne rätt, så skall man söka få sam¬
ma grund för graderingen af begge de olika jordslagen. Der
jag varit med, har det alltid gått så till. att man börjat gra¬
dera inrösningsjorden och sedan följt enahanda grund alltige¬
nom vid graderingen af all jord. Detta synes ock vara det
enklaste sättet att gå till väga.»
Anders Wilhelm Uhr från Orebro Län: ”Inom Utskottet
arbetade jag för bestämmelsen, emedan den syntes mig nödig
vid det förhållande att in- och afrösningsjorden är, såsom väl
oftast inträffar, graderad efter olika grunder. Enligt ordalagen
i Utskottets förslag skulle dock tre till sin grund olika grade-
ringar komma att försiggå, ty inrösningsjorden taxerades på ett
sätt, afrösningsjorden på ett annat och sedan skulle, vid utbyte
för lämpliga skiften, ägorna med hvarandra till godhet och
värde jemföras samt uppskattas utan afseende å det gradtal,
som vid förut verkställd gradering blifvit dem åsatt. För att
få detta förhållande rättad t och för att uppskattningen vid ut¬
bytena må ske åtminstone efter endera af de förut vidtagna o-
lika graderingsgrunderna, är jag hågad för att yrka återremiss.«
Pehr Hansson från Wermland: ”Sorn vi veta, så äga oli¬
ka grunder för taxeringen af in- och afrösningsjorden rum.
Efter hvad jag har mig bekant, så lår den bästa inrösnings¬
jorden 1, äfvensom den bästa afrösningsjorden får 1. Dessa
jordstycken, som lika äro graderade, kunna dock icke svara
mot hvarandra eller äga samma värde, hvarföre ock den som
i utbyte mot lista gradens inrösningsjord finge lista gradens
Den 12 Juli
407
afrösningsjord, skulle blifva bra bedragen. Då emellertid byten
för reglering af skiftena skall äga runi, så är det högst ange¬
läget att en särskild jemförelse, på sätt Utskottet föreslagit, äger
rum, hvarför jag bifaller betänkandet.”
David Andersson från Hallands Län : ”Den svårighet, som
uppstår vid allmänna lagars stiftande, kan man äfven här skön¬
ja. En skiftesstadga, fullt ändamålsenlig för alla Sveriges pro¬
vinser, kan ni aldrig få. Enligt min föreställning om vår nu¬
varande skiftesstadga kan skiftesberedningen ej ålägga mig att
taga i utbyte afrösningsjord mot inrösningsjord utan mitt eget
begifvande. Ar förhållandet sådant, så hafva vi ingen risk
af att antaga Utskottets förslag, men skulle icke förhållandet
vara sådant, så vore det vådligt att godkänna betänkandet i
denna §. Har jag ej ett sådant veto, sorn jag nu förutsatt, så
skulle det kunna inträffa, att en landtmätare eller skiftesförrät-
tare skulle kunna drifva med inig och tilldela mig afrösnings¬
jord till långt större areal, än hvad jag bort hafva, men min¬
skar inrösningsjorden för mig. Jag vill dock antaga att jag
icke kan tvingas i detta afseende och tror derför att förslaget
ej är farligt att antaga, dock som stadgan ej är tydlig i detta
fall så anser jag det nödvändigt att få en återremiss, på det
att Lag-Utskotlet må få utlåta sig, huruvida något sådant
tvång, hvarom jag förmält kan äga rum.«
Johan Jakob Rulberg från Norrbottens Län : ”Då Utskot¬
ten föreslagit att hvad som skall utbytas skall sig emellan till
godhet och värde jemföras, så finnér jag icke någon betänklig¬
het vid att bifalla det framlagda förslaget.”
Ola Månsson: «Enligt en rätt uppfattning af skiftesstad¬
gan i 11 kap. skall in- och afrösningsjorden taxeras efter oli¬
ka grunder. Då nu detta stadgande qvarstår, så faller ock
derutaf, att man vid utbyte af olika slags ägor måste jemföra
dem till godhet och värde sig emellan och att alltså det före¬
slagna tillägget är nödigt. Det gifvas många trakter af riket,
der hvad man här velat, att in- och afrösningsjorden skulle
taxeras i ett sammanhang, är overkställbar!. Jag yrkar bi¬
fall till förslaget.«
Johannes Olsson fråo Wermlands och Olof Larsson från
Gefleborgs Län instämde.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: «Det enkla i saken är
att Utskottet omöjligen kunnat komma till det resultat, som
motionen åsyftat, nemligen att ut- och inägor öfverallt skola
taxeras lika, emedan sådant låter sig icke göra i vissa trakter
af Riket och i följd deraf måste stadgans bestämmelse härut¬
innan stå qvar oförändrad, och i svit dermed följer ock att det
föreslagna tillägget bör antagas. Den jordbit, som enligt skog¬
Den 12 Juni.
taxeringen skulle få full grad motsvarande i godhet ej mer t.
ex. än en fjerdedel så stor jordlott i inägorna af samma grad¬
tal. Följaktligen måste vid utbytet skogslotten lösas med en 4
gånger mindre inägolott. Den farhåga David Andersson uttryckt
saknar han skäl för, ty 12 kap. 2 § innehåller skydd för skif¬
tesdelägare i de af honom förutsatta fall. Uhrs fruktan för
den tredje taxeringen är icke heller på sitt ställe, ty grun¬
den för den ifrågasatta jemförelsen blifver i enlighet med an¬
tingen grunden för taxeringen å inägorna eller å afrös-
ningsjorden. Jag kan icke finna skäl för återremiss af betän¬
kandet i fråga om denna §.”
Carl Olsson från Södermanlands, Arvid Arvidsson och Oscar
Carlsson från Elfsborgs saint Jonas Kristoffersson och Anders
Kylander från Wermlands Län instämde.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län: ”Den, som
deltagit i laga skiftesförrättningar måste otvifvelaktigt inse huru
nyttigt det föreslagna tillägget är. Vid skiftets början serskil-
jer man hvilken mark, som skall ingå i delningen, och denna
afskäres från skogsmarken och graderas särskilt. Härefter sker
delDingen. Vid graderingen af afrösningsjorden följes annan
praxis. Här undersökes ej jordmånens godhet, utan här fästes
afseende å skogsväxtligheten, lottens närmare eller fjermare
läge från by, o. s. v. Här mätes alltså icke med samma mått,
och man får derför ej klandra hvad Utskottet framställt, ty
lättvisa och billighet ligger verkligen deruti, att, då man må¬
ste vid utbyten taga afrösningsjord för inrösningsjord, en jem¬
förelse af de olika jordslagens godhet och värde anställes, och
jag bifaller alltså, med fullkomlig belåtenhet, att ett sådant
tillägg göres, som Utskottet föreslagit.”
Häruti hördes instämma Olof Johansson från Stockholms,
Carl Tholsson från Skaraborgs, Gabriel Andersson från Elfsborgs,
Anders Olsson från Jemtlands samt Pehr Edén och Pehr Öst¬
man från Wester-Norrlands Län.
Peter Petersson från Jönköpings Län: ”Jag för min del tror
att många brister i våra skiftesförfattningar blifva undanröjda
genom detta nu ifrågasatta tillägget, ty för närvarande finnes
icke något stadgande, som berättigar förrättningsmännen att
jemföra vid dylika utbyten in- och afrösningsjorden till god¬
het och värde, men blifver tillägget gällande, så inträder ett
annat förhållande. Då kan man, för beredande af raka linier,
afskala små bitar här och der, utan att någon delägare derpå
blifver lidande. Jag bifaller tillägget, och anser det fullkom¬
ligen tjena till det dermed åsyftade ändamålets vinnande.”
Nils Jeppsson: ”Hvad Strindlund sagt är visserligen rätt,
att nemligen förhållandet är sådant på vissa orter. Jag kan
Den 12 Juli.
409
likväl icke medgifva, att ju ej hvad Svartling i sin motion på¬
pekat, liar en särdeles stor nytta med sig vid skiftesförrättnin¬
garna, och derigenom förekoms ock de två och tredubbla taxe-
ringarne. Hvad Anders Eriksson anmärkt, att man ej är tvun¬
gen taga inrösningsjord för afrösningsjord, kan väl också vara
rätt, men för beredande af rediga skifteslinier får äfven sådant
existera. Vid sådant förhållande synes det mig vara klokast,
att vid första taxeringen följa en sådan grund, att man seder¬
mera slipper bekosta flera andra taxeringar. Som sagdt är,
jag anser Svartlings förslag hafva mycket skäl för sig, och jag
vill hafva detta närmare af Utskottet skärskådadt, rörande den
frågan, hvarom nu tvistas, hvarför jag yrkar återremiss.”
David Andersson: ”Då jag sist hade ordet, var det ej min
mening att afslå det föreslagna tillägget, helst jag hyllar åsig-
ten i sjelfva verket, men jag har ännu ej fullt klart för mig,
om icke vi med detsammas antagande komma att lemna skif¬
tesmannen alltför lösa tyglar. Antingen måste skiftesbereduin-
gen i andra provinser vara kinkigare, eller mätte folket i Hal¬
land vara annorlunda beskaffad!, än på andra ställen, ty aldrig
har jag hemma lörsport någon protest deremot, att man, för
att bereda ett vackert skifte, vill göra utbyten af olika slags
jordstycken, och med kännedom om detta förhållande har jag
icke ansett någon våda vara vid att bibehålla skiftesstadgan
sådan den är. Sist jag hade ordet, nämnde jag, att jag hesi-
terade vid att medgifva en större utsträckning i afseende på
utbytena af de olika jordslagen, och man skall ej undra der¬
öfver, då jag har mig bekant, att man är belåten med vår nu¬
varande skiftesstadga. Jag medgifver emellertid gerna förän¬
dringen, då förhållandet är annorlunda på andra ställen, och
då jag icke fruktar någon skiftesberedning vara så obillig, att
man klefve tilldelad fjerdedelen, ja hälften mindre inrösnings¬
jord, än man ägde före skiftet, och jag motsätter mig således
icke antagandet af tillägget; dock måste jag anmärka, att jag
skulle tro, att det icke varit oäfvet att få närmare bestämdt
ifrågavarande paragrafs mening.”
Förre Talmannen Anders Eriksson från Örebro Län: ’ Jag
yrkade bifall i början, utan alt yttra mig vidare, emedan jag
icke förmodade, att någon diskussion skulle uppsta i föreva¬
rande ämne; då nu emellertid så skett, så skall jag äfven yttra
några ord. Der jag varit med på skiftesförrättningar, i egen¬
skap af god man, der har man alltid uti ifrågavarande fall
betett sig så, att man efter öfverenskommelse lemnat så och så
många tunnland inägor, mot så och så manga, naturligtvis
flera, tunnland skogsmark, allt med afseende på de olika jord¬
slagens större eller mindre godhet. Inom bergslag är likväl
410
Den 12 Juli.
förhållandet sådant, att,, derest storskifte förut ägt rurn, man
icke får mot en enda delägares nej företaga laga skifte å skogs¬
marken, utan blott å inägorna. Jag är i ämnet förekommen af
Anders Eriksson och Strindlund. En jemförelse bör nödvändigt
ske i afseende på ägornas bättre eller sämre beskaffenhet, då
man nödgas emottaga afrösningsjord för inrösningsjord. Dådet
är påbjudet i förslaget, att, »utan afseende å det gradtal, som
vid den förut verkställda gradering af skifteslagets mark blif¬
vit dem åsatt», så har Utskottet handlat ganska försigtigt och
klokt, ty eljest skulle man kunnat säga, att för t. ex. 100
tunnland fullgod skogsmark skulle man vara berättigad att i
utbyte få 100 tunnland fullgoda inägor, men sådant låter sig
icke, med antagande af tillägget, göra, ty ägorna skola i värde
jern föras sig emellan. Jag bifaller utlåtandet i sin helhet.”
Anders Jansson från Westerås, Henrik Andersson, Jöns Erik
Eriksson och Pehr Pehrsson från Örebro, Lars Olsson från Stora
Kopparbergs samt Pehr Byström från Jemtlands Län instämde.
A. W. Uhr: «Jag är ense ined föregående talare derom,
att en tredje gradering bör ske, men, i följd af tilläggets orda¬
lag, att uppskattningen bör ske utan afseende å det gradtal, som
vid den förut verkställda gradering blifvit ägorna åsatt, kan
det inträffa att jemväl en tredje grund för jemförelsen ifråga-
kommer. Anders Eriksson har emellertid upplyst, att jemförel¬
sen och värderingen kommer att äga ruin efter någon af de
vid graderingen af in- eller afrösningsjorden bestämda grunder.
Blifver förhållandet sådant så har jag intet att tillägga. Om
landtmätarne alltså icke rätta sig efter ordalagen i tillägget, så
vill jag bifalla detsamma, men äro de så dumma att de det
göra, då hesiterar jag för bifall.»
Matts Mattsson från Stora Kopparbergs Län: «Jag anhåller
att Ståndet icke i anseende till diskussionens längd blifver otå¬
ligt, om jag framställer en liten erinran i saken. I min hem¬
bygd har jag varit i tillfälle att skönja de olyckliga följderna
af in- och afrösningsjord^ gradering i ett sammanhang. Den
ene har fått åkertegar, då den andra fått blott skogsmark, ja
då den tredje endast fått stenbackar och oländig mark. Nu
skulle, enligt åtskillige talares här framställda önskningar, sam¬
ma förhållande jemväl framdeles komma att äga rum. Det är
något som jag för ingen del vill gå in på.«
Ola Månsson: «Då jag deltagit i Utskottets förhandlingar
och i viss mon jemväl bidragit till det fattade beslutet, så fin¬
ner jag mig föranlåten att med några ord besvara de anfall
här blifvit gjorda emot tydligheten i framställningssättet. I
skiftesstadgan står ännu qvar bestämmelserna om de olika grun¬
derna för graderingen af in- och afrösningsjorden, men den ta¬
Den 12 Juli.
411
lar på intet ställe om grunden för jemförelsen emellan de olika
slagen af jord, då utbyte bör äga rum, hvilken naturligen bör
vara sådan att ej någon delägare blifver lidande om möjligt är.
En dylik grund är den Utskottet nu föreslagit och den klan¬
dras utan skäl. Någon af de klandrande böra framställa ett
klarare och tydligare tillägg om de det förmå.«
Pehr Hansson från Wermland: «Jag bifaller betänkandet
och instämmer också uti de yttranden, som majoriteten af ta-
larne halta
Nils Pehrsson från Södermanlands Län: «Jag har icke velat
yttra mig i ämnet, emedan jag ansett förslaget både nyttigt
och nödvändigt och förmenat att samtlige mine Ståndsbröder
gjort så med; men då jag nu finnér af diskussionen, att det är
olika tankar i frågan, så må det tillåtas mig att jemväl säga
några ord. Tillägget kommer icke att vid alla skiften tilläm¬
pas, utan endast der olika grunder för graderingen af in- och
afrösningsjorden förefinnas, ty der de olika jordslagen undergått
gradering i ett sammanhang, der är en ny gradering eller jem¬
förelse af jordlotternas värden obehöflig. Första afdelningen af
12 kapitlets 2 § anvisar landtmätaren vigten deraf, att hvarje
delägare får, så vidt görligt är, lika andel i in-och afrösnings¬
jorden efter deras förut ägande lotter, men der ej detta låter
sig göra, då inträder det förhållande, att tillägget bör tillämpas
och en sådan jemförelse, som detsamma omförmäler, äga rum
de olika jordslagen emellan. Alla skrupler emot tillägget synes
mig böra försvinna.”
Häruti instämde Lars Mattsson från Upsala, Gustaf Peters¬
son från Östergöthlands, Carl Olsson från Södermanlands, Hen¬
rik Andersson från Örebro, I. R. Dahl från Gefleborgs, Inge¬
mund Odin från Gottlands samt Tobias Lind från Götheborgs
och Bohus Län.
Diskussionen förklarades vara slutad. Talmannens särskildt
framställda propositioner på bifall dels till Utskottets yttrande
i fråga om 11 kap. 1 §, dels till det föreslagna tillägget vid 12
kap. 2 § och dels till alla öfriga delar af betänkandet, besva¬
rades öfvervägande med Ja; i följd hvaraf betänkandet var i
sin helhet af Ståndet bifallet.
Pehr Nilsson från Christianstads, Nils Jeppsson från Malmöhus
samt Ola Pehrsson från Blekinge Län reserverade sig emot Stån¬
dets beslut, rörande ofvanberörde tillägg till 12 kap. 2 § Skiftes¬
stadgan, och Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län reser¬
verade sig emot beslutet, rörande 8 kap. 1 § af samma stadga.
§ 3.
Föredrogos och biföllos Lag- samt Allmänna Besvärs- och
412
Den 12 Juli.
Ekonomi-Utskottens, sedan den o dennes på bordet hvilande be-
tänkanden:
N:o 16, i anledning af väckta frågor om ändringar uti Kongl,
instruktionen för General-Landtmäteri-kontoret, Provins-Landt-
mäteri-kontoren och Landtmätarne i Riket den A Maj 1627;
N:o 17, i anledning af vackt fråga om behöfligheten af
sådan besigtning, som, enligt 1 § i Kongl, kungörelsen den A
Maj 1827, skall förrättas å boställen, belägna i skilteslag, der
laga skifte skall verkställas;
iN:o 18, i anledning af väckt motionjom ändring af gällan¬
de författningar, angående understöd af allmänna medel tili ut¬
flyttningar i följd af verkställda laga skiften;
N:o 19, i anledning af väckt motion om ändring af 21 §
i Kongl, taxan på arfvode för Landtmäteri-förrättningar^den 18
Oktober 1851; samt
N:o 20, i anledning af väckt motion om underd. framställning
hos Kongl. Maj:t, att åtgärder måtte vidtagas till befordrande af
skiftesärendens skyndsammare afgörande i Högsta Domstolen.
§ 4.
Skedde åter föredragning al Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottens, den S dennes bordlagde betänkande
N:o 2!, i anledning af väckta frågor om förändring af gällande
stadganden, angående skyldighet att bygga och underhålla prest¬
gård, tingshus och häradsfängelser; hvarvid
Nils Jeppsson från Malmöhus Län anförde: «Ehuru jag icke
ämnar yrka åtcrremiss på detta betänkande, kan jag dock ej
underlåta att vidröra den knapphändighet, hvarmed Utskottet
nu, likasom vid sistförflntne Riksdag, behandlat ämnet. De
hemman, som hitintills varit bofriade från ifrågavarande dryga
onus att deltaga i byggnad af tingshus och häradsfängelse, ön¬
skar Utskottet må äfven framdeles varda derifrån befriade. Jag
för min del anser att det ej vore obilligt om dessa hemman,
sätes- och ladugårdar samt afl yste rå- och rösehemman, deltogo
uti nämnde byggnads-åliggande samt att det icke är vackert att
kasta bördan på få, hvilka, såsom mest skattdragande och oför¬
mögne, kunde behöfva lindringen härutinnan bäst.«
Pehr Nilsson, Nils Andersson och Ola Månsson från Chri¬
stianstads samt Jakob Lindby från Gottlands Län instämde.
Ingemund Odin från Gottland: «Jag vore visserligen ej emot
att få en förändring uti Utskottets beslut i denna fråga,® men
jag vill dock ej yrka återremiss, alldenstund jag vet att en så¬
dan, i anseende till Adelns och Presternes motstånd, ej tjenar
till något.«
Lars Mattsson från Upsala, J. G. Wasmuth från Stockholms
samt J. P. Sandstedt från Jönköpings Län instämde.
Den 12 Juli.
413
Ola Mänsson: «Första punkten skulle jag vilja bifalla, men
låta bero vid den andra.«
Det nu föredragna betänkandet blef härefter af Ståndet i
sin helhet bifallet.
§ S.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets, den S dennes bord¬
lagda utlåtande N:o 197, i anledning af väckt motion om för¬
höjd uppbördsborgen för kronofogdar.
Häremot reserverade sig Jakob Lindby från Gottland i föl¬
jande ordalag, skriftligen:
«De skäl, på hvilka Utskottet förkastat min motion, synas
mig vara något löjliga. Oin borgen, satt för uppbörd af enskild
mans egendom, skulle leda till den olyckan, att uppbördsmanna-
embetet blefve besatt, icke med den skickligaste och förtjenst-
lullaste, utan med den rikaste personen, så gäller detta äfven
don borgen för uppbörd af Kronans medel. Har den sednare
hittills ej medfört några skadliga följder, så bör ej heller den
förra kunna göra det. Dessutom lärer enskild mans egendoms¬
rätt vara lika helig, som Statens, och böra af lagarne lika myc¬
ket skyddas. Denna princip har länge varit erkänd af våra
domstolar, inför hvilka ofta nog ägolvister emellan enskild man
och kronan blifvit förda och afdömda på samma grunder, som
ägotvister emellan enskilde män. På grund af hvad jag nu
anfört, skulle jag kunna yrka återremiss; men i anseende till
Riksdagens snart förestående slut samt mängden och vigten af
de ämnen, som Utskottet ännu har att behandla, afstårjag der¬
ifrån och åtnöjer mig med att i protokollet nedlägga min re¬
servation emot Utskottets betänkande.»
§ 6.
Förekom ånyo till behandling Stats-Utskottets, sedan den
3 dennes på bordet hvilande utlåtande N:o 207, i anledning af
väckta frågor om förändrade beskattningsgrunder för mjöl- och
sågqvarnar.
Och yttrade härvid:
Ola Månsson från Skåne: »Flere ledamöter utaf Borgare-
och Bonde-Stånden inom Utskottet hafva reserverat sig emot
nu föredragna betänkande och hafva sökt att få i stället afdel-
ningens inom Utskottet förslag, hvilket är detsamma som den
betänkandet bifogade ^reservationen, antaget. Äfven jag önskar
af samma skäl att betänkandet måtte återremitteras. Det be¬
slut, som reservationen innehåller, är ändamålsenligt, ty de gam¬
la qvarnarne med sina grundräntor kunna omöjligen bestå jemte
de nya, och en billigare jemkning, än den i reservationen före¬
slagna, om beskattningens utgående enligt hevillningsgrunder,
kan man ej få. Man lägger dymedelst alldeles icke något hin¬
414
Den 12 Juli.
der i vägen för byggandet af nya qvarnar, men man lättar
bördan för de gamla. Denna princip är ock erkänd af Stats¬
utskottet vid sistlidne Riksdag, fast då utan påföljd. Genom
den föreslagna förändringen skulle jemväl missbruk af husbe-
hofs-qvarnägare kunna förekommas, ty om sådana qvarnar togo
in annans mäld, så kunde de beskattas derefter och Staten allt¬
så jemväl af dom draga vinst.«
Gustaf Petersson från Östergöthlands Län, skriftligen:
»Förevarande Stats-Utskottets utlåtande N:o 207 utgör ett
nytt bedröfligt bevis på omöjligheten deraf, att under vår nu¬
varande representations-författning kunna genomdrifva nödiga
reformer i den ekonomiska lagstiftningen, ehuru behofvet deraf
af en hvar erkännes, och alla önska rättelse i de äldre lagstad-
ganden, som afsågo belt andra förhållanden än de nu varande,
men hvilkas tillämpande för närvarande gifva anledning till både
förveckligar och orättvisor.
Vid föregående Riksdag väcktes motion derom, att äldre
qvarnar, som, genom anläggandet af nya sådana, lidit intrång
i sina inkomster, måtte erhålla nedsättning i skatt. Billighe¬
ten och rättvisan af denna motion insågo äfven Ständerne, och
anhöllo i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte vidtaga åtgär¬
der, ledande till detta åsyftade ändamål.
Som vanligt inträffade likväl, att den auktoritet, som här¬
öfver skulle höras, Kammarkollegium, icke blott lade alla upp¬
tänkliga hinder i vägen för åstadkommandet af en rättseniigare
beskattning af qvarnarne, utan äfven derför, att få grundräntan
utbytt mot taxering efter bevillning, hvilket synes vara det
lättaste. Kollegium anser nemligen, att då sig visat att flera
qvarnar varit i en ort behöfliga, och då allmänheten bör äga
anspråk att blifva med förmälning hastigt och för godt pris
betjenad, ej skäl vara alt förhindra anläggandet af nya qvarn¬
verk. Detta bar ej heller någon begärt, men just detta Kolle-
gii eget antydande visar väl billigheten deraf, att de äldre
qvarnarne få minskning i sina skatter, sedan nya täflare upp¬
stått, att med dem dela inkomster. Då skatten för de äldre
qvarnverken orubbad qvarstår, i trots deraf att nya anläggas
i samma ort, är det väl klart, att de äldre qvarnverkens be¬
stånd deraf mer eller mindre rubbas, hvarför en hvar väl bor¬
de, i olikhet med Kollegium, erkänna billigheten deraf, att de
äldre qvarnverk, hvilkas ägare icke kunna uthålla den ökade
konkurrensen, utan nedlägga desamma, borde, sedan verken
blifvit raserade, erhålla fullkomlig eftergift af skatterna derför.
Enär jag likväl af Utskottets utlåtande finnér, att frågan
om qvarnarnes beskattningssätt, deras befrielse från grundränta
«ller emot utbyte af taxering efter bevillningsgrunden, ännu är
Den 12 Juli.
415
beroende af Kongl. Maj:ts pröfning, inser jag för närvarande
att det äi föga hopp att komma till reda med denna sak. Jag
förklarar mig dock instämma i inkomst-afdelningens förslag, hvil¬
ket i form af reservation är utlåtandet vidfogadt.
Men alldeles oberoende af frågan om beskattningssättet för
qvarnarne är min motion, att, då qvarnägare nedlägga ellet*
rasera sina qvarnar och deröfver förete intyg af vederbörlig
auktoritet, de må befrias från alla vidare skatter derför, som,
ehuru icke stående i sammanhang med sjelfva beskattningssät¬
tet för qvarnarne, Utskottet likväl gemensamt dermed behand¬
lat, men helt och hållet förbigått densamma, utan att hvarken
af- eller tillstyrka hvad deruti blifvit föreslaget. Ingen kan
väl påstå, att del är rätt och billigt, att en person skall skatta
för en rörelse den han ej drifver, och då jag hoppas att ingen
bestrider sanningen deraf, antager jag äfven att ingen vägrar
återremiss af betänkandet, den jag påyrkar, jemte föreläggande
för Stats-Utskottet att utlåta sig öfver min förenämnde motion,
om befrielse för qvarnägare, hvilka rasera eller nedlägga, sina
qvarnar och deröfver förete vederbörligt intyg, från alla skat¬
ter för desamma; en fråga, hvilken, såsom sagdt är, icke står
i ringaste sammanhang med frågan om beskattningssättet för
qvarnar som drifvas, och som ii vilar på en rättsgrund, den jag
minst väntade att Stats-Utskottet skulle förbise eller; under¬
känna.«
Christen Andersson fiån Malmöhus, Pehr Nilsson och Nils
Andersson från Christianstads samt Jan Andersson från Stora
Kopparbergs Län instämde med Ola Månsson.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län: ”För min del
anser jag det vara bäst att vi bifalla betänkandet sådant det
är. Om ock sqvaltqvarnar skulle få någon beskattning, så dra¬
ger val Staten ej så särdeles mycken vinst derutaf, och om nå¬
gon torpare får sin påse malen på husbehofsqvarnen, 9å är väl
detta ej heller så farligt. Rikets sist församlade Ständer hafva
redan vidtagit ett lämpligt sätt att vinna lindring uti de gamla
qvarnarnes grundränta. Om vi nu skulle återremittera detta
betänkande till Utskottet och der äfven fattades beslut sådant
som man synes vilja hafva, så blifver dock svårt att genom¬
drifva detta hos Stånden och än värre hos Kongl. Majit, ty det
är ingalunda lätt gjordt att ändra beskattningsförhållanden,
deri till och med roteringsverket är inblandadt. Jag bifaller
betänkandet.”
Lars Matisson från Upsala, Håkan Petersson, Erik Månsson
och Ola Pehrsson från Blekinge instämde.
Ola Månsson: ”För min del anser jag ingen fara dervid,
att husbehofsqvarnen får å sig en liten beskattning, nemligen,
416
Den 12 Juli.
om de mala för främmande. Detta är billigt. Den sistlidne
Riksdag till Kongl. Majit aflåtne underd. skrifvelsen ligger all¬
deles icke i vägen för oss att få sanktion till hvad vi nu ön¬
ska. Den afsåg endast en nedsättning i grundräntan för de
gamla qvarnarne, emedan något; stadgande ej fanns, rörande
förekommande af intrång för dem af nya qvarnars anläggning.
Den skrifvelsen, som nu åtyttas, bör innehålla framställning
om ny taxeringsgrund oell anhållan att Kongl. Majit ville uti
sin framdeles afgifvande nådiga proposition vidröra Låda frå¬
gorna. Skulle nu Ständtrne icke bifalla någon förändring i be-
skattningsgrunden, så aflåtes ingen skrifvelse, och Kongl. Majit
kan alltså icke uti sin proposition behöfva att härom göra nå¬
gon framställning. Jag anser förthy någon fara icke vara att
vänta om man medgifver en återremiss af betänkandet, och
jag hoppas att Ståndet, då det tager i betraktande alla detta
ämne rörande förhållanden, ej motsätter sig en sådan.’’
Pehr Östman från Wester-Norrlands Läni ”Mig synes det
rättsenligt att tuilmjölqvarnarne borde beskattas likasom fabriks¬
anläggningar, ty otvifvelaktigt inbringa de mer och mindre, och
genom att fortfarande låta dem hafva grundräntan oförändrad skola
de gamla qvarnägarne ovilkorligen nödgas arbeta emot nya qvar¬
nars anläggning. Om någon husbehofsqvarnägare någon gång
hjelper sin mäldbehöfvande granne, så kan han ock härför få
inför domstol schavottera, ehuru, om man ock anser det un¬
derstundom för en småsak, det ofta icke är det att bistå en
behöfvande granne med förmälning; men, så länge de äldre
qvarnarne äro belagda med en stor grundränta, så kan man
icke förtänka dem derför, att de äro uppmärksamme på äfven
det ringaste underslef i förmalnings-afseenda. Jag anser alltså
att rätta normen här vore att belägga alla qvarnar, som mala
för främmande, med bevillning, och yrkar återremiss för att
få afdeiningens förslag, som har ett sådant syfte, antaget.
Anders Medin från Kronobergs Läni «Ehuru jag är sjelf
ägare af gamla qvarnar, som äro med grundränta belagde, yr¬
kar jag dock bifall på betänkandet. Det kan väl vara sannt
att den ifrågasatta förändringen understundom skulle orsaka
lindring för qvarnägaren, men lika ofta tror jag att den skulle
orsaka förhöjning i pålagorna. 1 den mån folkmängden ökas,
landet uppodlas och sjöarne urtappas, minskas ock betydenhe¬
ten af grundräntan för qvarnägarne/<
David Andersson från Hallands Län: ”Då jag på afdelnin¬
gen inom Utskottet bit rädt det förslag, som reservationen inne¬
håller, så är det klart att jag gör så nu med och vidhåller
min förut fattade åsigt. Jag har dock i Utskottets plenum
märkt så mycket motstånd till detta förslag, att jag har allan¬
Den 12 Juli.
417
ledning att tro, det Utskottet, om vi här resonera aldrig så
mycket, icke bryr sig derom, hvarför vi torde kunna göra di¬
skussionen kort. Blifver betänkandet återremitteradt, så åter¬
kommer det likadant.a
Diskussionen var slut. Talmannen framställde proposition
på bifall till betänkandet, hvilken proposition med blandade Ja
och Nej besvarades. Då votering härefter begärdes, uppsattes,
justerades och anslogs följande voterings-proposition:
«Den, som bifaller Stats-Utskottets utlåtande N:o 207;
röste Ja.
Den det ej vill;
röste Nej.
Vinner Nej, då är utlåtandet återremitteradt.«
Och som, vid härefter anställd votering, rösterna utföllo
med 46 Ja mot 38 Nej, så var ifrågavarande Stats-Utskottets
utlåtande N:o 207 af Ståndet bifallet.
Häremot reserverade sig Ola Månsson, under förklarande,
att då Ståndet synes den ena gången önska lindring och förenk¬
ling i skattebördorna, inträffar åter en annan gång motsatsen,
1 följd hvaraf det inträffar att vi aldrig komma att hinna det
mål, det vi alla Önska att nå och syfta åt.”
Uti denna reservation instämde Carl Tholsson och Berg
från Skaraborgs, Sandstedt och Peter Petersson från Jönköpings,
Svartling , Gustaf Petersson och L. M. Knutsson från Östergöth¬
lands, Måns Månsson från Kalmar, Pehr Pehrsson från Örebro,
Dahl från Gefleborgs, Lars Rasmusson och Lind från Göthe¬
borgs Län samt Nils Andersson, Christen Andersson och Pehr
Nilsson Irån Skåne.
§ 7-
Föredrogs Stats-Utskottets, sedan den S dennes på bordet
hvilande, utlåtande N:o 208, i anledning af väckt fråga om
upphörande af allmogens inom en del af Stora Kopparbergs
Län skyldighet, att till Stora Kopparbergs bergslag in natura
leverera hemmans- ränte- och mantals- eller qvarntulls-kol, samt
afskaffande af de för uraktlåten sådan leverering af dessa kol¬
skatter stadgade vites- eller tredsko-böter.
Och yttrade sig härvid:
Jan Andersson från Stora Kopparbergs Län, skriftligen:
”1 anledning af Stats-utskottets utlåtande N:o 208, röran¬
de hemmans- ränte- och qvarntulls-kolen till Fahlu bergslag,
som utgöres af en del allmoge inom Dalarne, hvilka, genom
ansökning hos Kongl. Majit den 28 November förlidet år, och
hos Rikets nu församlade Ständer sokt att blifva frikända fråm
det tryckande odus att leverera kol in natura, och att i stät-
Bonde-St. Prot. vid Rihsd. 1850—1851. K. 87
418
Den 12 Juli.
let få förhandla samma kol i sparmål, och qvarntullen för¬
svinna mot erläggande i penningar, likasom i andra delar af
Länet.
Utskottet har visserligen tagit saken i öfvervägande och
funnit förhållandet vara af stor vigt, och väl ansett att sådant
borde tillvägabringas, men deremot icke kunnat tillstyrka nå¬
gon förändring nu för närvarande, utan frånskjutit sig saken,
att hero på Kongl. Majtt ali inkomma med proposition näst¬
kommande Riksdag. Det är väl ett steg framåt, hvilket jag
får medgifva; men, efter min tanka, har Utskottet bordt yttra
sig, och afsett saken fordra en snar förvandling. De skattdra¬
gande hafva aldrig begärt någon nedsättning i sina räntor, utan
endast en förvandling efter 20 års mai kegångspris. Kammar-
ocli Bergskollegierna hafva äfveu utlåtit sig förlidet år, och an¬
sett det Kronan bör mellankomma med ersättning, om bergs¬
laget skulle komma att till Dagön del lida af en förvandling;
och bar äfven Kongl. Majlis Befallningshafvande i Stora Kop¬
parbergs Län tillstyrkt, det åtminstone de skoglösa och mera
aflägsna socknar från Fahlun skulle derföre varda frikände.
Detta upplyses af den berättelse, som Bergskommissionen afgaf
i Fahlun den 25 Juni 1844, hvilka socknar, sora sakna skog
till husbehof, mycket mindre böra vara ålagde att utgöra na-
tura-prestation i en persedel, som man skall af andra sig för¬
skaffa; och dertill älven erlägga plikt för sin uraktlåtenhet att
leverera det man icke har. Af sådan anledning, och på grund
af Nils Strindlunds reservation, skulle jag önska återremiss;
men, som det är mig bekant, att 2:ne Ständ bifallit betänkan¬
det, så kan jag för min del icke bifalla det, utan låter det för
närvarande bero.”
Anders Eriksson från Stora Kopparbergs Län, skriftligen:
”Jag har icke begärt ordet, för att å förevarande betän¬
kande yrka återremiss, utan endast för att erinra Ståndsbrö-
derne om denna vigtiga frågas närmare behjertande, som är så
bardt tryckande för den i flera fall vanlottade och högt be-
skatlade allmogen inom Stora Kopparbergs Län, livilken är
ålagd att utgöra sin grundränta af en persedel, nemligen kol,
som, i blist af tillgång på skog eller genom ett aflägse boen¬
de från Kopparverken, icke kaD presteras in natura, — ett
band, som är af högsta nöd att lossa, och, som det synes,
icke kan ske utan Statens mellankomst, medelst förmedling i
bergslagets tionde eller koppar-ränta; och som Hedervärda
Ståndet vid sistförflutna Riksdag, enligt underdånig skrifvelse
till Kongl. Majtt, äfvensom Stals-Utskottet vid denna insett
vigten och behofvet af nämnde hårda bands lossande, hoppas
jag, att, sedan vederbörande auktoriteter ytterligare blifvit
Den 12 Juli.
419
hörde för sakens vidare utredning, Kongl. Majit täcktes lemna
nådig proposition härpå till näst sammankommande Rikets
Ständer för fullständigare pröfning och afgörande, då en lands¬
ort borde komma i samma belägenhet för sina skatters utgö¬
rande, som de öfriga Sveriges undersåter, och befrias från
nämnde hårda betryck, helst den äfven är beröfvad sin frihet
i både kol- och virkeshandel. Af sådana skäl anhålles att
Hederv. Ståndet icke bifaller detta betänkande, utan endast
låter dervid bero/’
Erik Andersson från samma Län, skriftligen:
”Jag anhåller få till protokollet, emot LTtskottets afslag å
den i ämnet väckta motionen, anföra några anmärkningar, som,
åtminstone efter milt förmenande, bordt verka till en under¬
dånig skrifvelse från Rikets Ständers sida. Jag åberopar här¬
vid först Kollegiernes yttrande, pag. 39. Sedan yttrar äfven
Utskottet för sin del, att de skäl vore undanröjda, som föran¬
ledde sistlidne Ständers afslag på de då i samma fråga väckta
motioner. I stället har nu Utskottet velat ännu mera inveckla
frågan, i det alt det ansett den höra vara i ett sammanhang
behandlad med både virkeshandel och frälseskog. Att den
skall hafva något sammanhang med virkeshandel kan jag icke
finna, emedan 1802 års Bref tyckes göra fullt ljus i den sa¬
ken, och alt frälseskogarne skulle hafva något inflytande på
skattekolen, kan icke förklaras, ty hvar och en malte väl känna,
hvilken stor skilnad är mellan frälse och skatte, och huru
snart sagdt omöjligt det är, alt på ringaste vis kunna få några
onera jemkade dem emellan. Jag hade derföre trott, att då ingen
enda af de i ämnet hörda aukloriteterna, eller bergslaget sjelft,
ej heller ens Utskottet, kunnat bestrida detta af oss så rätt¬
mätiga anspråk, utan tvertom samtlige förklarat, att en stor
orättvisa ligger uti denna beskattning, tiden nu bordt vara
inne, då Rikets Ständer kunnat åtminstone uttalat sin tanka i
saken, ty derigenom skulle den ovilkorligen fått ett godt stöd
för både resultat och fortskyndande med dess behandling.
Man kan tillika föreställa sig, att en rättegång uppstår emellan
Kronan och bergslaget, rörande deras privilegier, innan det
blir slut i saken, och den torde icke så lätt bli afgjord. Emel¬
lertid få vi fattiga skattdragare qvarstå med ett stigande onus,
som icke tyckes vara Staten värdigt. Utskottet yttrar äfven,
angående böternas afskaffande, att de äro så ringa emot förut,
att något afseende derpå icke borde fästas. Jag kan dock upp¬
lysa, att omkring år 1825. då böterna utgjorde en åttondedel,
de icke voro mera än 2 sk. högre, än den nuvarande sexton¬
delen, och att på ett helt hemman, som erlägger cirka 26 sti¬
gar, böterna uppgå till 3 rdr 28 sk. bko. Sorn hemmanen i
420
Den 12 Juli.
orten icke äro stora, vöre detta ändå eh liten hjelp. Då emel¬
lertid två Stånd bifallit utlåtandet, är det ej värdt att yrka
återremiss derå, ulan anhåller jag att Ståndet, med ogillande
af beslutet, lagger utlåtandet lill hantllingarne.”
Lats Olsson från Stora Koppai bergs Län: ”lag instämmer
i allo med Erik Andersson, och vill så.-om ytterligare skäl för
rättvisan af motionernas syfte åberopa hvad Landshöfdingen
embete! i Stora Kopparbergs Län i underdånigt utlåtande rörande
ämnet förmält, och hvilket finnes intaget å pag. 38 i utlåtandet.
Då sjelfva Konungens Befallningshafvande i Länet, sorn natur-*
ligtvis bör äga noga reda på torbal landet, så utlåtit sig, bö‘r
man icke draga i tvifvel, all ju den sökta befrielsen bar allt
skäl och billighet för sig, helst Landshöfdingen sjelf är en stof
fjerdepartsagaie. Att Utskottet ej kunnat komma till annat
resultat än det angifha, är obegripligt, särdeles då man tager
den omständigheten i betraktande, att Utskottet förklarat att
skäl, som vid sedtiaste Riksmöte föranledde Rikets Ständers af-
slag å Kongl. Maj:ts nådiga proposition om kopparräntans för¬
medling och allmogens befriande från kol-levereringsskyldig*
beten, numera blifvit Undanröjda. I anledning häraf, och då
en korps af tjenstemän äga i lönkol, dei för de icke Under¬
låta ali, der så ske kan, uppdrifva priset på kolen vid marke-
gångssältningen, och hvilket haft till följd att markegångspri-
set utgör 2 rdr 32 sk. stigen, ehuru det gäDgse kolpriset al¬
biou 2 rdr 16 sk., ja att till och med räntegifvare fått å
Fahlu törg leisa kolen root ett pris af 2 rdr 29 sk. 4 rst.
Vid sådana föl hållanden, säger jag, bade den högsta billighet
kraft, att Utskottet fästat afseende vid vår klagan och sökt
förekomma dylikt prejeri. Två Stånd lära nu emellertid hafva
bifallit Utlåtandet, hvarföre att yrka återremiss ej torde löna
mödan.’*
Ola Månsson från Skåne: ”Jag har ganska noga iakttagit
de tryckande bördor, som tynga Dal-allroogen, just med af*
seende å denna kol-leVereringsskyldighet, och jag får förklara,
att derest någon ledamot af Ståndet från Dalarne yrkat åter*
remiss å utlåtandet, så skulle jag instämt med hohom, ty om
ock Ståndet vill handla inkonseqvent, så Vill jag dock vaia
konseqvent. Jag förenar mig dock nu Uti representanternes
från Stora Koppai bergs Län yrkande, att Ståndet Ville vid ut*
låtandet låta bero."
Lars Mattsson från Upsala, Anders Medin och Peter Nils¬
son från Kronobergs, Pehr Pehrsson frun Örebro samt Pehr
Hansson från Wermlands Län instämde.
Lars Matisson fiån Stora Kopparbergs Län: ”Det fortin*
drar mig högeligen, alt mina Länskararater öro så medgörliga
Den 12 Juli.
421
i delina fråga, att de blott yrka att Ståndet ville vid Utskot¬
tets åtgörande låta bero. Jag för min del yrkar återremiss,
och anhåller att Ståndet icke ville motsätta sig en sådan. De
skäl Utskottet framlagt för undanskjutandet af frågan Sro af
sådan obetydenhet, alt j i g mäste tro att endast ovilja emot oss
inom Uiskoltet dikterat beslutet. Bergslaget är sjeltt nsedgör-
ligare. Den föreslagna löseskillingen, 40,000 rdr bko, soin
minskningen i Statens koppar-ränta ungefärligen skulle uppgå
till, kan val synas vid första påseendet stor, men uppoffringen
å Statens sida blifver dock ingen, ty Staten kominer naturligt¬
vis att draga större vinst af sock nante, i samma mån som
dessas band till bergslaget lösas. Skulle ock en liten uppoff¬
ring komma i fråga, så anhåller jag dock att bröderne derför
ej motsätta sig framgång af saken. Man skulle kunna erinra
derom att våra, Dal-allmogens, förfäder vid mångå tillfällen
kämpat, oell det med framgång, för fosterlandets välfärd oell
räddning frun utländskt våld, oell kanhända kunde minnet här¬
af bortrödja den tvekan i att bistå oss, som hus en eller an¬
nan inom detta Stånd möjligen kan förefjnnas. Jag qr tack¬
sam för det bistånd motionerna rönt al talare härstädes. Äm¬
net bar behandlats på ett eget sätt. Utskottet har ni» hän¬
skjuta detsamma till Kongl. Maj:t. Kongl. Maja bär åtmin¬
stone något vidgjort i frågan, då en Kongl, proposition vid sist—
Jidne BJksdag afläts om nedsättning i koppar räntan ifrån en
tiondedel till en trettiondedel. Stals-Utskottet afslog likväl
Kongl. Majtts nådiga proposition, och S änderne bilöllo afsla-
get. Skulle ännu en nödig proposition i ämnet lemnäs, så
blefve väl den oek på andra svepskäl afslagen. Jag yrkar åter¬
remiss å utlåtandet, samt anhåller det Ståndet ville, medelst
inbjudning till Med-Slånden, än vidare främja vår önskan.”
Nils Lursson från Jemtland instämde.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län; »Del Jifegen-
skapsförhållande, som vissa socknar inom Dalarne befinna sig
Uti till Fahlu Bergslag, utgör en sorglig företelse i 19;de år¬
hundradet. Man talar om gamla kontrakters bestånd. Jag tror
att då kontrahenterne äro döde, så upphöra ock kontrakterna
att vara gällande. Fahlu Bergslag förer ett sådant herrskare¬
välde i Dalarne, särdeles i Wester-Dalarne, så att Byska Kej¬
saren icke kan håfve det värre, Det äger uteslutande timmer-
handelsrätt derstädes, det stänger elfven för timmerflottning,
ja det till och med hindrar anläggandet af behölliga broar öfver
densamma, o, s, v, J)et är svårt att se och tänka sig ett så¬
dant slafviskt förhållande, än mera att det verkligen existerar.
Utskottets oeftergifliga pligt hade varit att göra något för nämn¬
de landsorts bästa, hvilken nu beklagligen ligger i elände, der-
422
Den 12 Juli.
för att några brukspatroner skola blifva feta och tjocka Jag
vill hafva återremiss å utlåtandet, på det att rättelse må ske,
om sådan än låter sig göra«
Flere af'Ståndets ledamöter instämde.
Bengt Gudmundsson från Hallands Län: «I denna fråga är
det utan allt tvifvel att Dalallmogen blifvit orätt behandlad.
Rättelse bör åvägabringas och att den vinnes, derom bör sjelfva
begreppet om folkets och detsammas långa lidande under bola¬
gets välde, tinder dess inkräktningsbegär och intrång på allmo¬
gens rätt, försäkra oss. Utskottet hade bort fästa något afse¬
ende vid klagomålen rörande kol-levereringsskyldigheten i Da¬
larne. För min del vill jag icke förhindra motionärernes önsk¬
ningar, men önskar derjemte sjelf att någon väg att betiäda för
ändamålet förefunnes. Den enda väg, som är angifven, är att viskola
återremittera utlåtandet. Jag vill understödja en sådan på det
att vi under tiden, och för den händelse att Med-Stånden och Ut¬
skottet icke fäster afseende vid vår återremiss, må få tid att
tänka på någon annan utväg i frågan. För öfrigt vill jag mot
en ledamots härstädes yttrande om inkonseqvens hos Ståndet,
anmärka att det icke är en representant värdigt att så utlåta
sig, samt att man bör på den lugna öfverläggningens väg kom¬
ma till mogna och för landet gagneliga beslut.”
Med Bengt Gudmundsson instämde llere ledamöter af
Ståndet,
Johan Jacob Rulberg från Norrbottens Län: «I Dalarne lik¬
som i andra orter af Riket bör vara fri handel både hvad kol
och timmer beträllar, och jag instämmer, då förhållandet icke
nu är sådant, med dem, som yrkat återremiss.»'
Erik Andersson: c Vare långt ifrån mig att ej önska återre¬
miss. Jag, som icke vill belasta Ståndets protokoll, ansåg icke
görligt att med framgång kunna yrka en sådan, emedan jag ej
väntade Ståndets understöd dertill. Några ledamöter af Preste-
Ståndet och af Adeln har både jag och mine Ståndskamrater
fruktlöst försökt bibringa öfvertygelse om rättvisan i vårt på¬
slående och att dymedelst få dem att medverka till sakens fram¬
gång och vi förmenade den derför vara alldeles för den na Riks¬
dag förlorad. Jag får härmedelst tacka de Ståndsbröder, som
talat för mine fattige landsmäns bästa och vill nämna att, i
händelse af en återremiss, jag hufvudsakligen fäster mig vid
kollegiernas yttrande om en sådan partiel reglering, hvarigenom
räntegifvarne uti de skoglösa eller aflägsnare socknarne kunde
från kolskatternas utgörande in natura befrias, emot någon viss
af Kronan beviljad årlig penninge-ersättning till bergslaget;
förmodande jag att en dylik partiel reglering kan ske när
som he)st.«
Den 12 Juli.
423
Anders Eriksson och Jun Andersson instämde.
Lars Olsson: «Afven jag hembär min tacksamhet tili Ständs»
bröderne för det man haft medömkan förden fattiga Dalallmo¬
gen och vill behjerta deras lidande. Läser man i historien
skall man finna hvad nytta denna allmoge åstadkommit för fo¬
sterlandet och belöningen har blifvit den, att man på åtskilliga
ställen inom vår provins, såsom i Ofver-Siljan, på hemmanet må¬
ste svara för 2 soldater, hvartill kommer träldomen under Fahlu
Bergslag. Jag ändrar så till vida mitt första yttrande att jag
yrkar numera ålerremiss å utlåtandet.»
Anders Medin från Kronobergs Län: «Ehuru jag förut in¬
stämt med Anders Eriksson och Erik Andersson, förenar jag
mig dock gerna med dem, som vill hafva utlåtandet återremit-
teradt. Det har nemligen gått för Dalkarlarne med kolskatten,
som det gått för Smålänningarne med salpeterhjelpen.»
Ola Månsson: «I fråga om behandlingen af utlåtandet, så
instämmer jag med dem, som yrka återremiss å detsamma.
Börande åter den af Bengt Gudmundsson framställda anmärk¬
ningen emot yttrandet om konseqvensen och inkonseqvensen,
så får jag till genmäle förmäla, att om han blifvit träffad af
mitt yttrande så är det icke underligt att han uppstigit till
sjelfförsvar.«
Matis Mattsson: «Möjligen kan mitt yttrande emot Utskottets
behandlingssätt af ämnet väckt misstydning och jag vill för
detta fall härmedelst anmäla, att jag ej med samma yttrande
velat framställa någon förebråelse, utan endast meddela under¬
rättelse om Utskottets förhållande i frågan, Jag fortfar att yrka
återremiss.»
Bengt Gudmundsson: ”Min mening rörande sjelfva saken
är den, att understödja motionärernes sträfvan; målet dit må
nu vinnas genom återremiss eiler annorledes. Jag söker alltid,
hvad på mig ankommer, understödja rättvisa och billiga lor¬
dringar. Hvad nu frågan om konseqvens och inkonseqvens
åter angår, så vill jag säga den värde ledamoten af Ståndet,
som haft påpekade yttrandet, att det var icke mig enskildt,
utan Ståndet, som han ville beskylla för inkonseqvens, och att
han derför härutinnan har att vända sig till samtlige ledamö-
terne för att få frågan besvarad om någon ansett sig träffad.”
Pehr Hansson från Wermlands Län: ”Då jag instämde med
Ola Månsson så var det med afseende å hvad han i sak yttrat.
Dal-allmogen, som snart sagdt är spridd kring hela riket och
äfven utom detsamma, lider orätt. Ilär inträffar högst öm¬
mande omständigheter, och jag bifaller förthy återremiss af
utlåtandet.”
424
Den 12 Juli.
Johan Bergström frän Stora Kopparbergs Län: ”Jag fruk¬
tar för att i hufvudsaken något med en återremiss icke vin¬
nes, dock yrkar jag en sädan, pä det att tillfälle må blifva
att få en skrifvelse, aflåten om en Kongl, propositions medde¬
lande nästa Riksdag, angående så väl kolhandeln som frågan
om en obehindrad timmerhandel och ett obehindradt begag¬
nande, af Dal-elfven,”
Ofverläggningen var slut. Talmannen framställde propo¬
sition, på bifall af utlåtandet, hvilken proposition med öf¬
vervägande Nej besvarades, hvarefter, uppå förnyad framställ¬
ning, Stats-Utskottets nu föredragna utlåtande återremitterades
med deremot under diskussionen framställda anmärkningar.
§ 8.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets, sedan den
S dennes på bordet hvilande utlåtande N:o 209, i anledning af
väckt motion om Statsbidrag till ersättande af kostnader för
vägdelning på Gottland, blef samma utlåtande af Ståndet bi¬
fallet.
Jahob Lindby från Gottland yttrade sig i anledning häraf
sålunda: ”Jag beklagar, att Utskottet behandlat min motion
på sätt som skett. Visserligen skulle jag kunna anföra grun¬
dade skäl för återremiss, men jag inskränker mig till att ned¬
lägga min reservation i protokollet, under förhoppning att
Gottlands allmoge, derest den direkte vänder sig till H. M.
Konungen, skall omsider få åtnjuta rättvisa samt erhålla sin
billiga andel af den fond för väganläggningar m. m-, sorn blif¬
vit af Ständerne ställd till Hans Maj:ts nådiga disposition,”
§ 9’
Skedde åter föredragning af Stats-Utskottets den S dennes
bordlagda utlåtande N:o 216, i anledning af erhållen återre¬
miss af utlåtandet N:o 61, angående äskadt anslag för bere¬
dande af rättelse uti beräknandet af salpeter-hjelpen inom pro¬
vinserna Småland och Öland; hvarvid Anders Medin från Kro¬
nobergs Län, som på begäran fått ordet, yttrade; ”Jag hade
icke väntat att Stats-Utskottet så litet skulle behjerta det ifrå¬
gasatta betungande förhållandet med salpeter-hjelpen i Små¬
land. Hvarje Riksdag allt sedan 1818 har den olaga debite¬
ringen af salpeter-hjelpen varit föremål för Rikets Ständers
åtgöranden utan att något resultat vunnits. Uti 200 år och
derutöfver har det lagstridiga förfaringssättet ägt rum och
Småländningarne, i stället för 29 sk. och några runst., fått be¬
tala 6 Rdr 29 sk. och några runst. eller 6 lldr på hemmanet
mera än vederbort. Är detta annat än ett groft prejeri ? Man¬
talet är härförutan belagdt med en grundränta från 100 till
ISO Rdr, med en stark rotering, vanligen 5 soldater på 2 man¬
Den 12 Juli.
425
tal. Man torde således med skäl kunna fråga: kan någon ort
vara hårdare beskattad? Vårt öde är emellertid afgjordt för
denna Riksdagen och man kan dervid intet vidgöra. Jag an¬
håller fördenskull nu, att Ståndet ville med ogillande af utlå¬
tandet lägga det till handlingarne samt sedermera tillåta att,
genom en skrifvelse från Ståndets enskilda Utskott till Kongl.
Maj:t, framställning må göras ännu en gång i ämnet, på det
att detsamma ej må komma i förgätenhet. Det vore sanner¬
ligen icke för mycket begärdt, att Staten bekostade den äska¬
de ersättningen af 11,000 lidr, då mina landsmän i 200 år
betalt öfver 51,000 Rdr mer än de rätteligen bort utgifva.»
Häruti hördes instämma Lars Mallsson från Upsala, Peter
Ailsson från Kronobergs, Jonas Peter Sandstedt och Johannes
Johansson från Jönköpings samt Jan Samuelsson, Ails Magnus¬
son, Alls Pehrsson och Anders Ailsson från Kalmare Län,
Peter Petersson från Jönköpings Län, skriftligen;
«Stdan Höglofl. Stats-Utskottet för andra gången ogillat
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, som föreslagit en rättvis och
med öfriga provinser i Riket likstämmig debitering af salpe¬
ter-gärdens utgående, äfven från de Småländska Länen, har
jag icke begärt- ordet att emot grundlagens föreskrift söka till¬
vägabringa någon förändring under denna Riksdag — men
innan denna 215-åriga orättvisa nu skall lemnäs åt sitt förra
öde, så får jag, såsom representant från den ort, som fått vid¬
kännas denna ogrundade beskattning, å egen och hemmava¬
rande medbröders vägnar, så väl till Hans Kongl, Maj:t vår
Nådige IConung frambära vår underdåniga tacksamhet för den
rättvisa han härutinnan föreslagit, likasom åt dess respektive
Rådgifvare, som understödt honom härutinnan, äfvenledes till
mine Ståndsbröder samt Borgare-Ståndet, som biträdde åter-
remissen för sakens genomdrifvande; men beklagar, att resp.
Stats-Utskottet samt de första Riks-Stånden gjort så ringa af¬
seende på denna för provinsen Småland så rättvisa sak. —
Sedan, i en icke så aflägsen framtid, desse senares barn och
efterkommande, i brist af befordringar i Statens tjenst, måste
egna sig till näringarne och jordbruket, torde äfven desammo
få erfara hvad deras höga förfäder förnekat den fattige skatte-
allmogen.
Jag har för öfrigt ingenting vidare att tillägga, utan för¬
enar mig i alla uti den af Ståndsbrodren Måns Månssons vid
betänkandet bifogade reservation, och anhåller slutligen att
ifrågavarande betänkande måtte med ogillande läggas till hand-
lingarne.a
Måns Månsson från Kalmar Län: »Ehuru ämnets utred¬
ning pågått nu 11 år, är väl icke heller vid denna Riksdag
426
Den 12 Juli.
numera att tänka pä någon förändring hos Ständerne, hvarför
enda sättet att uppehålla frågan, torde vara att såsom Medin
föreslagit ingå med en skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande
densamma.»
Ola Månsson från Skåne: »Så väl af Kongl. Maj:ts pro¬
position som medbrödernes anförande i ämnet, är det mig klart
att provinserna Småland och Oland lidit orätt, och jag biträ¬
der alltså deras mening, som vilja afslå utlåtandet och vända
sig till enskildta Utskottet för en underdånig skrifvelses aflå-
tande.”
Gabriel Andersson från Elfsborgs, Jan Andersson och Urik
Andersson från Stora Kopparbergs samt Pehr Nilsson från Chri¬
stianstads Län instämde.
Sedan Medin, som ytterligare fått ordet, förmält att äm¬
net varit under behandling hos Ständerne sedan 1818 års Riks¬
dag och Måns Månsson genmält att han ville erinra sig att det
först var vid 1810 års Riksdag, som frågan handlades, ansågs
diskussionen slutad, hvarefter Ståndet, uppå proposition af Tal¬
mannen, afslog utlåtandet N:o 64 och lade nu föredragna ut¬
låtande N:o 216 til! handlingarne.
§ 10.
Stats-Utskottets sedan den 13 dennes på hordet hvi-
lande Memorial N:o 217, med förslag till sammanjemkning
eller voteringspropositiöner, i anledning af lliks-Ståndens skilj¬
aktiga beslut, rörande åtskilliga till Statsregleringen hörande
frågor, förekom nu åter till behandling, dervid förre Talman¬
nen Anders Eriksson från Orebro Län yttrade: «Jag föreslåratt
Ståndet härutinnan vidblifver sina förut fattade beslut, godkän¬
ner voteringspropositionerna samt afslår inbjudningarne.a
Adolf Wilhelm Svartling från Östergöthlands Län: «Jag
förenar mig med förre talaren, utom hvad första hufvudtiteln
beträffar och vid den föreslagna voteringsproposition. Här vill
jag afslå det ifrågasatta anslaget helt och hållet, ty frågan är
tillkommen, såsom jag vid flera andra tillfällen anmärkt, vid
sidan af grundlagen, hvarför jag icke anser att man bör i för¬
stärkt Utskott votera om den.«
Johan Jakob Rutberg från Norrbottens Län: ”Då alla leda-
möterne inom Utskottet gillat voteringspropositionerna utan att
någon reservation är memorialet bi fogad, samt detta härför-
utan redan är af två Stånd bifallet, så yrkar jag ock godkän¬
nande af detsamma.»
Henrik Andersson från Örebro Län: "Jag instämmer med
Svartling och tror att man icke bör votera i en sak, som i
strid mot grundlagarnes anda och mening tillkommit.”
Ola Mänsson från Skåne: »Skulle vi handla sä som Rid-
Den 12 Juli.
427
derskapet och Adeln samt Preste-Ståndet gjorde vid sistliden
Riksdag, så skulle vi ock afstå från att i denna fråga votera i
förstärkt Utskott; men då detta de två första Ståndens grund-
lagsstridiga beteende så mycket klandrades af oss, så häller
jag före att vi icke böra göra oss skyldiga till enahanda före¬
bråelser, hvarför vi böra votera och om vi ock ej vilja, såsom
förhållandet åtminstone är med mig, bifalla anslaget. Det står
nemligen i 69 § Regeringsformen att hvad till Riksgäldskon-
torets utgifter och inkomster hörer skall vara föremål för om¬
röstningen, och det skall väl jemväl räknas det nu ifrågasatta
ansia get.a
Pehr Nilsson från Christianstads Län: ”1 likhet med Svart¬
ling och Henrik Andersson förmenar jag att frågan om anslaget
till 1)D. KK. HH. Arfprinsarne tillkommit vid sidan af grund¬
lagen, men då 2 Stånd stadnat mot 2 i ämnet, är det ej an¬
nat att göra än att slita tvisten i förstärkt Utskott.”
Uppå framställning af Talmannen beslöt Ståndet härefter
att, med vidblifvande af sina förut i Statsregleringsämnena fat¬
tade beslut, godkänna de af Utskottet nu framlagda voterings-
propositionerna.”
Svartling och Henrik Andersson reserverade sig emot det
nu fattade beslutet i fråga om det ifrågasatta anslaget till DD.
KK. HH. Arflurstarne.
§ 41
Föredrogos ånyo och bordlädes för andra gången pa flere
ledamöters derom framställda begäran :
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 9, med förslag till
ändringar och tillägg i 28 § Regeringsformen;
Banko-Utskottets Memorial N:o 57, i anledning af erhål¬
len återremiss af Utlåtandet N:o 59;
Samma Utskotts Memorial N:o 59, med förslag till vissa
förändrade föreskrifter i 7:de artikeln af gällande Banko-regle¬
mente; samt
Lag-Utskottets Betänkande N:o 29, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition om ändring i vissa delar af Kongl,
förordningen den 15 Juli 1818, angående inteckning i fast
egendom.
§ 12.
Vid föredragningen af Banko-Utskottets Memorial N:o 58,
i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut öfver Utlåtandet
N:o M, biföll Ståndet den i memorialet framställda voterings-
proposi tioren.
§ 15-
Föredrogos och bi föllos :
Banko-Utskottets Memorial N:o 60, med förslag till ett
428
Den 12 Juli.
lättadt salt för inbetalningars verkställande å Bankens fastig¬
hetslån m. m.; samt Lag-Utskottets Betänkanden;
N:o 50, i anledning af väckt motion om ratt för part att
återfå till Öfverrätt ingifne handlingar; och
N;o 51, i anledning öf väckt motion om förändring i Kongl,
förordningen den 29 Juli 1012, angående åtskilliga omständig¬
heter, som böra iakttagas vid ändrings sökande i Konsistorii
utslag; hvaremot Ståndet i afseende å
Samma Utskotts Memorial N:o 52, i anledning af återre-
niiss af Utskottets Betänkande N:o 24, öfver Kongl. Maj:ts nå¬
diga proposition angående ändring för vissa orter af stadgan¬
det uti 20 kap, 6 § Byggninga-Balken samt Kongl, förordnin¬
gen den 3 September 1733 om tiden då dammlucka skall vara
öppnad, lät bero vid Med-Ståndens beslut och lade memorialet
til) handlingarne.
§ 14
1‘öredrogs från Vällofl. Borgare-Ståndet ankommet proto¬
kollsutdrag, derigenom Ståndet blifvit inbjudet att med heinal-
de Stånd sig förena uti dess fattade beslut, rörande anslag till
Stockholms navigationsskola.
Ståndet, som vid föredragningen af Stats-Utskottets Memo¬
rial N;o 217 förklarat sig vidblifva sina vid Statsregleringen
lattade definitiva beslut och godkändt de af Utskottet föreslag-
lie voteringspropositionerna, ansåg den nu föredragna inbjud¬
ningen ej föranleda till någon Ståndets åtgärd.
§ l3- . -
På begäran meddelades Gustaf Petersson från östergöth¬
lands Län 5 veckors tjenstledighet från Biksdagsgöromålen, räk-
nade från den 10 i denna månad,
§ 10.
lill bordläggning första gången^föredrogos;
Stats-Utskottets Utlåtanden;
N:o 218, i anledning af återiemisser å Betänkandet N;o
31, angående beräkningen Statsverkets inkomster;
N:o 219, Dito, dito af dito Litt- A.
N:o 220, om vissa kyrkoherdar och skolmästare i Lapp¬
marken å lön anslagen spannemåls utgående in natura, m, m.
Dito Memorial N:o 222, med förslag till voteringspropo¬
sition i anledning af Bikets Ständers skiljaktiga beslut, angå¬
ende ersättning för omkostnader i anledning af II, K. II. Kron¬
prinsens och H, K. H. Kronprinsessans förmälning.
Dito N;o 225, i anledning af återremiss å Utlåtandet
K:o 160;
Dito N;o 221, i anledning af återremiss å Utlåtandet
K;o 161;
Den 12 Juli.
429
tlito N:o 223, i anledning af äterremiss å Utlåtandet
N:o 162;
Dito N:o 226, i anledning af återreniiss å Utlåtandet
N:o 163;
Dito N:o 227, i anledning af äterremiss å Utlåtandet N:o
163; samt
Dito N:o 228 , i anledning af äterremiss å Utlåtandet
N:o 166.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Betänkande N:o 18, angående förändrad organisation af landt-
(örsvaret.
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 14, i anledning af
Piks-Ståndens olika beslut, angående tullbevillningen.
Lag-Utskottets Betänkande Nio 55, angående förliknings-
kommittéers inrättande, samt
Enskildta Besvärs-Utsk t tets förslag till underdånig skrif¬
velse N:o 7, i fråga om beväringsmanskapets vapenöfning.
§17.
Föredrogos och godkändes Expeditions-Utskottets förslag
till underdåniga skrifvelser :
N:o 94, angående afskaffande af handel med apotheks-
privilegier;
N:o 03, angående Statsanslag och låneunderstöd för an¬
läggning af jernväg emellan städerna Orebro och Nora ;
N:o 96, i fråga om boställsrum åt Departementscheferne;
Nio 97, angående Statsanslag för upprensning af Ljusne
eif emellan sjöarne Or och Varpen, samt
N:o 99, angående jäf emot domare, hvaremot förslaget till
Underdånig skrifvelse N:o 98, angående inrättande af så kal¬
ladt transito-upplag, på flere ledamöters begäran blef hvilande
på bordet.
§ iö-
Lades till handlingarne ankomne protokollsutdrag i
från Döglofl. Bidderskapet och Adeln, N:ris 227—233;
,, Högv, Preste-Ståndet, Niris 226—250, samt
,, Vällofl. Borgare-Ståndet, N:ris 268—271.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra.
In fidem,
A. E. Ros.
430
Dell 15 •Villi.
Plenum kl. Cl e. m.
§ i-
För att i enskilda angelägenheter besöka sine hemorter,
erhöllo Ola Pährsson och Nils Svensson från blekinge Län 14
dagars ledighet, räknad från och med morgondagen; och skall
J. Hörnfeldt från Wester-Norrlands Län i stället för den förre
ingå i Ekonomi- samt Gustaf Berg från Skaraborgs Län före¬
träda Nils Svenssons ställe i banko-Utskoltot.
§ 2.
Till behandling förekom Konstitutions-Utikottets, sedan d.
9 dennes på bordet hvilande memorial N:o 9, med förslag till
ändringar och tillägg i 28 § Regeringsformen.
Efter föredragning af det under N:o t framlagda första
alternativ, med förslag till ändring af 28 § Regeringsformen,
begärde följande Ståndsledamöter ordet och anförde:
Nils Strindlund, från Wester-Norrlands Län: ”Förevarande
grundlags-förändring synes mig ej vara så alldeles riktig. Att
till andra universitetslärare, änspråklärare, antaga utländningar
finnér jag ej skäligt, då vi hafva ett tillräckligt antal infödin¬
gar, som trängas om hvarje befattning, och hvilka man icke,
till fördel för främlingar, bör taga brödet ur munnen.”
Nils Svensson från blekinge Län, m. fl., instämde.
Ola Mänsson från Christianstads Län: ”Jag erinrar mig
nog, att Ståndet i början af Riksdagen adog en från förra
Riksmötet hvilande grundlags-förändring af enahanda syftning,
som den förhanden varande. Jag hvarken hyllade då eller billigar
nu de fördomar, som Ståndet då tycktes hysa emot utländnin¬
gar och främmande trosbekännare. Att icke godkänna före¬
slagna förändring vore att uttala ett misstroende till Kongl.
Majit, nemligen att vi icke skulle tilltro honom nog omdömes¬
förmåga oell oväld i fråga om inkallande af utländske lärde
samt vetenskaps- och konstidkare. Förkastandet af den prin¬
cip, hvarpå förslaget stödjer sig, skulle innebära ett sårande af
den med närvarande tidsanda öfverensstämmande känsla för
frihet samt menniskorätt och inenniskovärde, en känsla, som
bjuder erkännande och uppskattning at kunskaper och vetande,
dessas innehafvare må bekänna sig till den ena eller andra re-
ligionsläran. Förslaget innefattar den föreskrift, att Kgl. Majit,
först efter vederbörandes hörande, eller uppå deras framställ¬
ning, må till ifrågavarande befattningar utse utländske män;
hvilket jag anser ytterligare betrygga, att utländningar endast i
de fall, då de äga utmärkta företräden framför inländska och
Den 15 Juli.
431
rlS sådant kan bereda landets sanna fordel, blifva inkallade,
jag måste derföre uttala den mening — blifver jag ock ensam
om densamma — att jag ingalunda tvekar att såsom hvilanda
till nästa Riksdag antaga förevarande grundlagsförändring.”
J. J. Rutberg från Norrbottens Län: ”Då enligt förslaget
de theologiska lärarebefattningarne vid nniversiteterna icke lå
besättas med ulländningar, samt till domare och civile embets¬
man lill lärare i de theologiska och juridiska fakulteterna en¬
dast nämnas män, som äroåf deri rena evangeliska läran, tve¬
kar jag ej heller att till hvilande till nästa Riksmöte antaga
förra alternativet af förslaget till ändring i 28 § Regerings¬
formerna
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Genom diskussion i
Utskottet kom jag till den åsigt, alt det är både rätt och nyt¬
tigt att lemna Kongl. Majit den rättighet till inkallande af ut¬
ländske vetenskapsmän samt konst- och slöjd-idkare, som för¬
slaget bestämmer; och jag är fullkomligt öfverlygad, att Kongl.
Majit icke framför utländske skall befordra utländningar, såframt
dessas insigter och förtjenster ej äro särdeles framstående och
öfvervägande, helst dylik utnämning skall föregås af vederbö-
randes hörande eller framställning. I flera andra Stater har
man länge och med stor fördel brukat att tillegna sig främlin¬
gar af utmärkt skicklighet och förtjenst. Att Sverige icke följt
detta exempel, har också, på sätt inom Utskottet upplystes,
vållat att vi i liera lärogrenar och uti industrielt hänseende
stå efter utländningen. På dessa, af Utskottet fullständigt moti¬
verade åsigter, och dem Ola Mänsson vidare framställt,antager
jag till hvilande förevarande del af memorialet.”
Härom förenade sig Pehr Hansson från Wermlands Län.
Strindlund: «Utan att vilja beskylla någon för fördomar,
vill jag blott erinra, om då, efter hvad dagens företeelser nog¬
samt gifva vid handen, katholicismens propaganda äfven till
vårt land utsträckt sin fördertliga verksamhet, det kan vara så
utan all våda, att katholiker få intaga någon af våra lärosto¬
lar, derifrån smittan af katholicismen då lätteligen kan sprida
sig till de theologiska och juridiska vetenskaperna. Våra för¬
fäders blod har tillräckligt llutit för att befria oss från katho¬
licismen och dess herravälde, för att vi nu höra frivilligt bere¬
da densamma nytt eller ytterligare insteg i landet. Jag vid-
blifver derföre mitt förut framställda yrkande om förkastande
af ifrågavarande del af förslaget."
Lars Olsson och Anders Eriksson från Stora Kopparbergs,
Anders Kylander och Johannes Olsson från Wermlands, Lars
Mallsson från Upsala samt Olof Johansson från Stockholms Län,
m. 11., delade Slrindlunds mening.
432
Den 15 Juli.
Pehr Nilsson från Christianstads Län: ”Pä de af Ola Måns¬
son och Anders Eriksson andragne skäl vill jag till hvilande an¬
taga förevarande förslag. Någon våda af dess antagande fin¬
ner jag för min del icke, men skalle de af Strindlund uttryckta,
af flera andra biträdde farhågor delas af Rikets näst samman¬
kommande Ständer, kunna ju de förkasta den ifrågasatte grund¬
lagsförändringen.”
Ola Månsson: ”Derest Utskottets förslag innehölle, att utländ-
ningar af annan troslära än den Evangelisk-Lutherska skulle
kunna bekläda domare-embeten eller ock theologiska eller juri¬
diska lärostolar, skulle äfven jag vilja afstyrka förslagets anta¬
gande; men då förslaget tvertom innehåller en motsatt före¬
skrift, ser jag ingen våda af dess genomförande, isynnerhet som
Kongl. Maj:t icke utan efter vederbörandes hörande eller fram¬
ställning, på grund af i behörig ordning upprättadt förslag,
skulle äga att vidtaga en utländnings och främmande religions-
bekännares utnämning tili någon af ifrågakomne befattningar.
Att medgifvande åt Konungen af nämnde rättighet skulle blif¬
va landet gagneligt visa exemplen af de främmande Stater, i
hvilka utmärkte och insigtsfull utlandningars begagnande till
lärare eller vid andra befattningar varit tillåtet. Så vill jag
fråga, hurudan Rysslands ställning skulle varit, såframt förbud
emot främlingars anställande i dess tjenst existerat. Redan Pe¬
ter den Store indrog i landet en mängd (örtjente män, och hans
efterträdare hafva icke underlåtit att följa detta hans föredöme?
Endast häraf kan förklaras, att Ryssland, oaktadt det derstädes
rådande despotiska regeringssätt, förmått lyfta sig ur råhetens
och okunnighetens tillstånd samt t vissa afseenden Uppnå sam¬
ma utveckling, som en del fria stater. Ett helt annat förhål¬
lande möter oss i de länder, hvarest man af politisk eller re¬
ligiös ofördragsamhet utestängt utländske lärde och vetenskaps¬
män från deltagande i den allmänna undervisningen.”
Ingemund Odin från Gottlands Län: ”När man känner, att
de flesta Europeiska stater med fördel brukat att tillegna sig
förtjente utländske män, samt förevarande förslag undantager
theologiska lärostolar och kommendants-befattningar för utiänd-
ningar i allmänhet samt domare- och civila embeten äfvensom
theologiska och juridiska lärare-befattningar för dem, hvilka
icke bekänna sig till vår statskyrka, finner jag förslagets anta¬
gande icke endast icke vådligt, utan äfven ledande till landets
fördel. Både i naturvetenskaperna, hvilka dagligen göra stora
framsteg, och i språkforskningen skulle vi nemligen kunna af
insigtsfulle utlandningars inkallande i landet draga betydlig nytta.
Jag vill derföre såsom hvilande till nästa Riksdag antaga ifråga¬
varande förslag till grundlags-förändring.”
Den 15 Juli.
433
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län: ”Icke skall jag
mycket ifra för ifrågavarande förslag, men jag måste likväl be¬
känna att, då efter detsamma utländningar icke skulle få be¬
kläda theologiska lärarebefattningar, jag ej heller i förslagets
antagande finner ligga någon våda för den bestående statskyr¬
kan. Erfarenheten har äfven visat, det intolerans i fråga om
utländningars eller främmande religionsbekännares användande i
en stats tjenst är särdeles hinderlig för dess förkofran i såväl
materielt som intellektuell hänseende. Vi hafva i England det
bästa exempel härpå; — så länge en dylik ofördragsamhet der¬
städes var rådande, stod det till sin industrieia och vetenskap¬
liga ståndpunkt lika lågt, som det, sedan förtjente främlingar
blifvit inkallade och i Statens tjenst använde, uppblomstrat och
höjt sig till jembredd med de mest kultiverade andra länder.
Jag vill likaledes till hvilande antaga detta förslag.”
Oskar Carlsson från Elfsborgs och Carl Tholsson från Skara¬
borgs Län instämde.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: «Det är visserligen ej
utan att jag, lika med Strindlund, befarar, det man genom tillå¬
telse till utländningars anställande i Statens tjenst understödjer
den katholska propagandan i dess redan nog vunna insteg i
vårt land; men. då förevarande förslag tillstyrker utländningars
antagande till lärare endast i slöjd, skön konst samt andra ve¬
tenskaper, än den theologiska och, då fråga är om utländning,
som icke tillhör vår statskyrka, äfven den juridiska, finner
jag likväl ingen våda af att antaga detsamma såsom hvilande
till nästa Riksmöte, helst derförinnan omständigheterna kunna
vara mycket förändrade.«
A. W. Uhr frän Örebro Län: ”För nain del fruktar jag
hvarken för judar eller katholiker, samt tror i allt fall, att
vår Evangelisk-Lutherska lära icke skall lida något deraf, alt
en i landets tjenst anställd vetenskapsman eller konstidkare
hyser en icke dermed öfverensstämmande religiös öfvertygelse.
För konstens och vetenskapens skull godkänner jag förslaget,
samt antager detsamma lill hvilande enligt grundlagen.”
Johan Bergström från Stora Kopparbergs Län: ”Jag ansel¬
mi ifrågavarande tillägg till 28 §:n R. F. öfverflödigt och
onyttigt. Religionsundervisningen är den förnämsta och grun¬
den för alla andra vetenskaper; universitets- och andra lä¬
rare i dessa sednare ämnen böra derföre, enligt min mening,
ej mindre än inom de theologiska och juridiska fakulteterna,
vara Lutheraner. Efter förhanden varande förslag skulle de
emellertid kunna blifva så väl judar som katholiker. Sora jag
föreställer mig, att vi icke kunna direkte afslå ifrågasatta
Bonde-St. Prat vid Riksd. 1850—1851. V. 23
434
Den 15 Juli.
grundlagsförändring, utan en återremiss Sr af nöden, vill jag
yrka derpå.’’
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson: ”Elium jag icke
hyser någon förhoppning om delta förslags framgång, ulan an¬
ser att detsamma går samma öde till mötes, sorn röntes af det
från shta Riksdag hvilande förslag till grundlagsförändring i
enahanda syftning, vill jag likväl uttala min mening, eller att
någon våda af förslagets genomförande destomindre skulle
kunna befar as, sorn en utländnings utnämning till någon af de
de i förslaget omnämnda befattningar måste föregås af veder-
börandes hörande eller framställning, samt endast kunde ifrå¬
gakomma med utländning af utmärkta och sällsynla förtjenster;
och det är temligen klart, att vederbörande icke skulle före¬
slå eller för orda en utländning, derest en i den vetenskap, konst
eller slöjd, som kunde vara i fråga, lika utmärkt inföding vore
att tillgå. T. ex. huru hårdt och förnuftsvidrigt vore det icke
att, om man saknade dagligt ämne till besättande af en läkare¬
befattning, icke få vända sig till en utländning eller bekännare
af en främmande troslära; likaså i fråga om slöjd eller skön
konst, derutinnan religionen icke kan förringa värdet af lära¬
rens vetenskapliga upptäckter och läror eller konstnärens skick¬
lighet och arbeten. Jag antager förslaget att hvila till grund¬
lagsenlig pröfning vid nästa Riksdag.”
Med Nils Pehrsson förenade sig Henrik Andersson från öre¬
bro, j)lotts Mallsson från Kopparber gs, Tobias Lind från Göthe¬
borgs och Bohus, E. M. Falk från Skaraborgs samt Jonas Jo~
hansson från Gefleborgs Län tn. fl. Ståndsledamöter.
Nils Jeppsson Irån Malmöhus Län: ”Jag kan ej inse, det
förslaget skulle leda (ill skada för landet, utan tverlom inne¬
fatta ett framåtskridande; och för att ej motverka detta, god¬
känner jag förslaget såsom hvilande till nästa Riksdag.”
Sekreteraren yttrade, att han, vidhållande den mening,
han vid ett föregående tillfälle fullständigare utvecklat och
motiverat, höll före, det förevarande förslag till grund¬
lagsförändring ovilkorligen skall varda hvilande med dejemk-
ningar, som till följd af anmäikningar inom Stånden kunna af
ett Förstärkt Konstitulions-Ulskolt antagas, samt att alltså för¬
slaget, så framt detsamma icke kan blifva af Ståndet godkändt
till hvilande för behörig behandling vid nästa Riksdag, borde
till Utskottet återlemnas, med afgifvet förklarande, såsom ut¬
tryck af Ståndets gemensamma tanka, huruvida eller till hvil¬
ken eller hvilka delar Ståndet kan anse den ifrågaställa grund¬
lagsförändringen antaglig eller förkastlig.
Strindlund: ”Jag önskar, att proposition må framställas
Deri 15 Juli.
435
derpå, att Ståndet anser den i detta alternativ föreslagna för¬
ändring af 28 §:n R. F. hvarken vara nödvändig eller nyttig.”
Ola Månsson: "Jag kommer väl ihåg, att Ståndet vid sista
Riksdag gjorde så beskaffade förklarande!] lörande af dåva¬
rande Konstitutions-Utskottet framlagda förslag till grundlags¬
förändringar; men det var också af samma föi klaranden, som
tidningarne togo sig anledning förlikna Ståndets öfverläggnings-
rutn vid Barkarby hällstuga.”
Bergström påkallade proposition på återremiss, med ut¬
tryckande såsom Ståndets gemensamma tanka, det ifrågaställa
grundlagsförändringen hvarken vore nödvändig eller nyttig.
Diskussionen var slutad. Talmannen framställde propo¬
sition på antagande, såsom hvilande till grundlagsenlig behand¬
ling vid nästa Riksdag, af den utaf Konstitutions-Utskottet uti
lista alternativet af memorialet N:o 9 föreslagne förändring uti
28 §:n R. F.; hvilken proposition med blandade ja och nej be¬
svarades; hvarefter, och som votering begärdes, följande vote¬
ringsproposition uppsattes, justerades och anslogs:
”Den, som till grundlagsenlig behandling vid nästa Riks¬
dag antager såsom hvilande den af Konstitutions-Utskottet uti
ltsta alternativet af memorialet N:o 9 föreslagna föi ändring uti
28 §:u Regeringsformen;
löste Ja.
Den det ej vill;
röste Nej.
Vinner Nej, då har Bonde-Ståndet, såsom dess gemensamma
tanka antagit, att ifrågavarande förändring hvarken är nödvän¬
dig eller nyttig; blifvande, om vid voteringen nej blifver se¬
grande, saken hänvisad till Konstitutions-Utskottet för vidare
behandling.”
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 34 ja
mot 46 nej. I följd hvaraf berörde del af memorialet var lill
Utskottet återlemnad, med det förklarande, att Ståndet anser
den derunder föreslagna grundlagsförändring hvarken vara
nödvändig eller nyttig.
Ola Månsson, som härefter fick ordet, yttrade: ”Jag an¬
håller att i protokollet få nedlägga min reservation emot det
af Ståndet nu fattade beslut, derigenom Ståndet förklarat sig
emot hvarje förbättring, hvarje framåtskridande.”
Häruti instämde Nils Jeppsson, Pehr Nilsson, Uhr, Rutberg,
förre Talmannen Anders Eriksson och Anders Eriksson från Elfs¬
borgs Län, David Andersson från Hallands, Henrik Andersson,
förre v. Talmannen Nils Pehrsson, E. M. Falk, Gustaf Berg,
Carl Tholsson och Sven Andersson från Skaraborgs, Pehr Hans¬
436
Den 15 Juli.
son från Wermlands, Juns Erik Eriksson från Örebro samt Oscar
Carlsson från Elfsborgs Län.
2:dra alternativet, med förslag till förändring uti 28 §:n
R. F., föranledde likaledes diskussion, derunder följande Stånds¬
ledamöter sig utläto:
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: ”Då de betänklighe¬
ter i afseende på främmande trosbekännare, hvilka tycktes
hafva hindrat Ståndet att till hvilande antaga förra alterna¬
tivet, här äro undanröjde, så hemställer jag till Ståndet att an¬
taga detta sednare alternativ, att hvila lill grundlagsenlig be¬
handling vid nästa Riksdag.”
Häruti instämde Pehr Nilsson, förre v. Talmannen Nils
Pehrsson, Oscar Carlsson och Falk.
Henrik Andersson, utgående från samma skäl som Anders
Eriksson, emotsåg, att Ståndet till hvilande antog förevarande
förslag; det han för egen del gjorde.
Strindlund: ”Jag kan ej inse, att detta förslag är antag¬
ligare, än det förra. Jag tror dessutom, att vi, som icke hafva
stora lönefördelar alt erbjuda, ej heller skola erhålla andra ut-
ländningar, än de mindre duglige, eller, rent ut sagdt, skräp.
Jag kan således icke finna något skäl för vidale utsträckning
af den Kongl. Maj:t nu medgifna rätt att i Rikets tjenst an¬
vända utländske män, utan hemställer till Ståndsbröderne, att
i anledning af förevarande del af memorialet fatta liknande
beslut med det nyss förut meddelade.”
Ola Månsson: ”Sedan förra alternativet fallit, yrkar jag
godkännande af det nu förevarande. Hvad som emot det först¬
nämnda erinrades, låter icke tillämpa sig på delta, hvaruti
Kongl. Majlis rätt att nämna utländske män är inskränkt till
vissa, uppräknade befattningar samt de utlsndningar, hvilka be¬
känna sig till vår statsreligion. Jag vill fråga, huru Kongl.
Majit begagnat den honom medgifna rättighet att till militära
poster utse utlandningar? Kan någon visa eller ens påstå, att
Kongl. Majit någonsin missbrukat denna sin rättighet till preju-
dicerande af förtjente inländske män? Nej! lika litet som det
kan befaras, att, derest detta förslag genomfördes, en förtjent
inföding skulle blifva lillbakasatt för en honom underlägsen
eller jemngod Utländsk man; derför en tryggande säkerhet
dessutom ligger i den föreslagna föreskrift, att fråga oro ut-
ländnings utnämning till befattning af de uppräknade slagen bör
föregås af vederbörandes hörande eller framställning. De emot
förra förslaget anförda farhågor och religiösa skrupler synas
mig alltså i detta förslag tillräckligen afsedda; och jag hem¬
ställer till Ståndet att godkänna detsamma, al t hvila till grund¬
lagsenlig åtgärd vid nästkommande Riksmöte.”
/ ten 15 Juli.
437
Carl Tholsson instämde.
Förre Talmannen Anders Eriksson: "Den fruktår) för främ¬
mande religionsbekännares och utländingar-) konkurrens med
våra egna landsmän, hvilken tyckes hafva dikterat Ståndets
nyss fattade beslut, kaD icke vara på sin plats i förevarande
fall, hvarest rättigheten ad i Statens tjenst använda utländske
män är vorden inskränkt till dem, som tillhöra vår statskyrka;
de, som ogillade förra alternativet, må väl derföre icke förkasta
det förhanden varande, för hvars antagande så väl Utskottet i
motiverna till memorialet, som älven Ola Månsson framlagt
särdeles talande skäl. Jag antager detsamma att hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag. I anledning af
Slrindlunds yttrande, det vi hafva alltför dåliga löneförmåner
att erbjuda, får jag blott påminna, att denna omständighet
just bör utgöra en tröst för honom, enär berörde förhållande
är egnadt att icke endast ej inlocka, utan deremot afhålla ut¬
ländingar ifrån att söka inträde vid våra lärosäten eller an¬
ställning i andra befattningar.”
Pehr Pehrsson från Orebro Län och Odin instämde.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: ”Den af Strindlund
uttalade farhåga, att vi, derest detta förslag blefve genom-
fördt, icke från utlandet skulle erhålla annat än skräp, såsom
han uttryckte sig, har desto mindre grund för sig, som för¬
slaget uttryckligen innehåller, att de utländingar, sora till de
särskilt uppräknade befattningarne skulle kunna ifrågakomma,
böra vara al utmärkt förtjenst; och behofvet af skickliga ut-
ländningars anställande, åtminstone vid våra läro-anstalter för
slöjd och skön konst, synes mig tillräckligen ådagalagdt af det
inträffade ogynnsamma förhållande, att vid nu pågående verlds-
expositionen i London de Svenska slöjdalstren stå efter nästan
hvarje annat lands. Då, efter delta förslag, de utländingar,
som få i Rikets tjenst användas, skola bekänna sig till vår stats¬
kyrka samt vara af öfverlägsen skicklighet, kan jag sannerli¬
gen ej se någon våda, men väl stora fördelar af samma för¬
slag; upprepande jag alltså min förut gjorda hemställan, det
Ståndet måtte till hvilande för grundlagsenlig behandling vid
nästa Riksdag antaga förslaget.”
Pehr Hansson från Wermlands Län: ”Sedan Ståndet för¬
kastat förra alternativet — af hvars antagande jag icke kunde
finna någon våda, helst, då vårt Konungahus är Evangeliskt-
Lutherskt, denna vår troslära måste i Konungamakten räkna
ett säkert skjdd — önskar jag att Ståndet måtte antaga detta
sednare alternativ. Detta medgifver blot t sådane utlätidnin¬
gars användande till lärarebefattningar för vissa vetenskaper,
skön konst och slöjd samt till läkarebefattningar, hvilka till¬
438
De 11 15 Juli.
höra vår Statsreligion. Vi bö'ra dessutom icke förbise, att den
nu nödvändiga utvägen, för att tillegna oss i utlandet gjorda
uppfinningar och vetenskapliga upptäckter, nemligen att på
Statens bekostnad utsända skicklige inländske män, genom an¬
tagande af förevarande förslag gjordes obehöflig; att inkalla
och i Statens tjenst anställa en utländsk vetenskapsman eller
konstidkare, hvilken sedan åt 20 skulle kunna meddela sina
upptäckter och resultaterna af sina forskningar, torde medföra
mindre kostnader än att låta en inländsk resa utomlands.”
Rutberg : ”Då man först och främst ej har att befara, det
många förtjenstfulla utländningar skola söka anställning inom
vårt land, samt dertill, innan en utländsk man till någon af
ifrågaställda befattningar skulle kunna utses, vederbörande der¬
om måste höras eller inkomma med framställning, hyser jag
ingen tvekan att såsom hvilande till behörig behandling vid
nästa Riksmöte antaga förevarande sednare alternativet.”
Med Rulberg förenade sig Östman och Herman Jönsson
Öbom från Norrbottens Län.
Uhr: «Det är visserligen sannt, att Svensken har en sär-,
deles förkärlek för allt utländskt samt anser hvad som är
Svenskt just derföre icke vara så bra som det utländska;
hvarföre också vi se i landet inpraktiseras mycket utländskt
gods, som aldrig behöfde eller borde finnas här. Men denna
regel gäller dock icke för detta fall; — här bör man icke
frukta för lurendrejeri af oduglig vara, enär vederbörande
nog lära tillse, att ej andra, än utmärkt skicklige och förtjente
män, i enlighet med förslagets bestämmelse, sättas framom
infödingar. Då för den händelse, att förra alternativet icke
skulle af Rikets Ständer blifva antaget till hvilande, det sed¬
nare åtminstone måtte förekomma till pröfning vid nästa Riks¬
dag, godkänner jag detta att hvila till sådan grundlagsenlig be¬
handling samt hemställer till Ståndsbröderne att derom med
mig sig förena.«
David Andersson var ense med Uhr.
Diskussionen förklarades fulländad; och, sedan af Talman¬
nen framställd proposition på antagande, att hvila till grund¬
lagsenlig behandlig vid nästa Riksdag, af den utaf Ivonstitu-
tions-Utskottet uti 2:dra alternativet af Memorialet N:o 9 fö¬
reslagna förändring uti 28:de §:n Regeringsformen, blifvit be¬
svarad med blandade Ja och Nej, samt votering påkallats, så
uppsattes, justerades och anslogs följande voterings-propo-
sition:
”Den, som till grundlagsenlig behandling vid nästa Riks¬
dag antager såsom hvilande den af Konstitutions-Utskottet uti
Den 15 Juli.
439
2:dra alternativot af Memorialet N:o 9 föreslagna förändring
uti 28:de §:n Regeringsformen ;
röste Ja.
Den det ej vill;
röste Nej.
Vinner Nej, då har Bonde-Ståndet såsom dess gemensam¬
ma tanka antagit, att ifrågavarande förändring hvarken är nöd¬
vändig eller nyttig ; blifvande, om vid voteringen Nej hl ifver seg¬
rande, saken hänvisad till Konstitutions-Utskottet för vidare
behandling.”
Vid den härpå i behörig ordning företagna voteringen ut-
föllo rösterna med 41 Ja mot 37 Nej.
Förevarande förslag var alltså af Ståndet antaget, att hvila
till grundlagsenlig behandling vid Rikets Ständers nästa sam¬
manträde.
Efter föredragning af Utskottets under N:o 2 fram-
lagde förslag till tillägg till 28:de §:n Regeringsformen, ytt¬
rade sig:
Strindlund: ”Det förekommer mig bra besynnerligt att
antaga en lag, innan man känner dess innehåll. Hela försla¬
get kunde ju tillhöra den civila lagstiftningen. Jag vill desto-
heldre förkasta detta tillägg, som, derest det blefve antaget,
vi snart skulle se katholiker såsom representanter inom alla
Riks-Stånden.”
Rulberg: ”Det är Utskottets mening, att vilkoren för ut¬
ländsk mans naturalisation tillhöra civillagen, men rättigheten
för Statsmaklerne till dylik civillags stiftande måste naturligt¬
vis vara dem i grundlagen förbehållen. Då det ankommer på
Rikets Ständer att vid pröfning af det blifvande förslaget till
civillag i ämnet tillse och bestämma vilkoren, hvarunder ut¬
ländning må erhålla fulla medborgerliga rättigheter, äfvensom
huruvida dessa för utländsk man af en eller annan främmande
religion må i mer eller mindre måtto inskränkas, godkänner
jag förevarande förslag samt antager detsamma att hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.”
Ola Månsson: «Jag är hufvudsakligen förekommen af
Rutberg, med hvilken jag följaktligen instämmer. Vilkoren för
utländsk mans naturalisation tillhöra den civila lagstiftningen;
rättigheten till dylik lagstiftning bör åter i grundlagen hafva
sin bestämning och begränsning. Blifver detta förslag af Stän-
derne antaget till hvilande, få Ständerne nog tid att öfverens¬
komma om civillagbestämmelserna i frågan. Hvarom icke är
en sådan lagstiftning obehöflig och onödig. Jag finnér ingen
våda af förslagets godkännande.”
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Instämmande i hvad
440
Den 15 Juli.
Butberg och Ola Månsson anfört, får jag fästa Ståndets- upp¬
märksamhet derpå, att innan Statsmakterne kunna stifta en
civillag uti ifrågavarande hänseende, deras rättighet till en så
beskaffad lagstiftning måste vara i grundlagen obestämd. Den
nu tagne uppslagsändan är således den rätta. Återigen hafva
(hos Strindlund) katholikerne varit framme och spökat. Jag
hyser för dem icke någon fruktan ; vår troslära är nog i sig
sjelf säker. Det vore med den illa bestäldt, om den icke utan
äfventyr för rubbning skulle kunna vid sidan om sig tolerera
andra religionsläror. Hvar och en är salig i sin tro; ingen
lärer kunna sätta sig upp och påstå att dess religion är bätt¬
re, än andra.»
Pehr Hansson, Uhr, Berg och Falk, med flere, förmälte
sig dela siste talaren^ åsigter.
Strindlund: »Det står dock qvar att vi, derest förevaran¬
de förslag godkännes, tillstyrkt stiftandet af en lag, den vi ej
till innehållet känna; och jag befarar att den dag torde kom¬
ma, då vi önska, att en dylik lag aldrig funnits. Jag tillhör
ej deras antal, hvilka vidimera afskriften, utan att hafva sett
originalet.»
Ola Månsson: «Jag skulle tro, att Kongl. Majit för när¬
varande, ensam och utan att vara bunden af några vilkor,
äger tilldela utländsk man naturalisation. Förhanden varande
förslag går ut på att tillägga den lagstiftande makten rättig¬
het att deltaga i uppgörande af de lagbestämmelser, hvilka
skola innefatta vilkoren för meddelande af naturalisation. Det
förundrar mig derföre, att någon inom Representationen kan
tala emot en dylik utvidgning af dennas rättigheter. Såsom
förut är sagdt, måste genom införande i grundlagen af en be¬
stämmelse derutinnan undanrödjas hindret för båda Statsmak¬
terne att gemensamt besluta en civillag uti ämnet.«
Strindlund: ”Efter nu gällande lagar låter likväl Kongl.
Majit eller Regeringen bli att tilldela en utländning fulla med¬
borgerliga rättigheter. Ola Månssons nyss hafda påstående om
motsatsen är grundlöst.«
Sedan öfverläggningen i frågan förklarats fulländad, samt
af Talmannen gjord framställning derom, huruvida Ståndet ville
för grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag antaga såsom
hvilande hvad Konstitulions-Utskoltet under N:o 2 i Memoria¬
let N:o 9 tillstyrkt, blifvit med blandade Ja och JVej besvarad;
så, och efter det votering af flere begärts, uppsattes, godkän¬
des och anslogs en voterings-proposition af efterföljande in¬
nehåll :
”DeD, som för grundlagsenlig behandling vid nästa Riks¬
Den 15 Juli
441
dag antager såsom hvilande hvad Konstitutions-Utskottet uti
2:a mom. al dess Memorial N:o 9 tillstyrkt;
röste Ja.
I)en det ej vill;
röste Nej.
Vinner Nej, då har Bonde-Ståndet, såsom sin gemensam¬
ma tanka, antagit att ifrågavarande förslag hvarken är nöd¬
vändigt elier nyttigt; blifvande, om vid voteringen Nej blir
segrande, saken hänvisad till Konstitutions-Utskottet för vidare
behandling.
Votering anställdes i vanlig ordning och utföll med 32 Ja
emot 47 Nej.
Ifrågavarande sista del af memorialet var förthy till Ut¬
skottet återlemnadt, med förklarande, såsom Ståndets gemen¬
samma tanka, att deruti framställda förslag till tillägg till 28
§:n Regeringsformen hvarken vöre nödvändigt eller nyttigt.
Härefter yttrade David Andersson: ”På samina gång som
jag mot Ståndets nu meddelade beslut i protokollet nedlägger
min reservation, får jag tillika uttrycka såväl min ledsnad
deröfver, att det af Utskottet framlagda förra alternativ, med
förslag till ändring uti 28:de §:n Regeringsformen, blifvit af
pluraliteten inom detta Stånd förkastadt, som äfven beklaga att
det katholska proselytmakeriet gått så långt inom landet, att
fruktan för dess vidare framsteg kunnat verka till förkastan¬
de af nämnde förslag, hvilket framför det andra alternativet,
hvars fördel jag likväl icke vill förneka, ägde ett obestridligt
företräde.”
Emot Ståndets sist fattade beslut reserverade sig vidare
Ola Månsson, f. Talnun Anders Eriksson och Anders Eriksson från
Elfsborgs, Henrik Andersson, Uhr, Berg, Falk, Rutberg, Carl Thols¬
son, Oskar Carlsson, Pehr Hansson från Wermlands, Pehr Pehrs¬
son från Örebro, Tobias Lind från Götheborgs och Bohus, Erik
Malmin från Westerås samt Sven Andersson från Skaraborgs Län.
§ 5.
Föredrogos Banko-Utskottets, sedan den 9:de dennes på
ordet hvilande Memorial:
N:o 37, i anledning af erhållen återremiss af Utlåtandet
N:o 39.
Ståndet biföll Utskottets å pag. 4 och 3 förekommande
förslag, i anledning af återremisserna utaf 2:dra och ll:te
punkterna af Utlåtandet N:o 59, samt lade till handlingarne
Utskottets i öfrigt meddelade yttranden.
N:o 39, med förslag till vissa förändrade föreskrifter 1
7:de artikeln af gällande Bankoreglemente.
442
Den 15 Juli.
Samtlig af Utskottets i detta memorial framlagda förslag
och tillstyrkanden blefvo af Ståndet godkända och antagna.
.. § 4.
Föredrogos Stats-Utskottets utlåtanden och memorial, för¬
sta gången bordlagda den 12 dennes, nemligen:
Utlåtandet N:o 218, i anledning af erhållna återrernisser
å belänkandet N:o 31, angående beräkningen af Statsverkets
inkomster;
J):o N:o 219, i anledning af erhållna återrernisser å ut¬
låtande N:o 51, Litt, A;
I):o N.-o 220, i anledning af väckt motion om vissa Kyr¬
koherdar och Skolmästare i Lappmarken å lön anslagen span-
nemåls utgående in natura m. m.;
Ståndet godkände i allo hvad Utskottet i förestående ut¬
låtanden, under dessas särskilda punkter eller momenter, an¬
mält eller tillstyrkt, med iakttagande likväl vid 4:de punkten
(pagina lä) af utlåtandet N:o 219, att det årliga ersättnings-
anslag, Amiralitets Krigsmans-Kassan emot afträdande af sin
rätt till uppbärande af rusthålls-afgifter skall undfå, rätteligen,
på sätt utlåtandet N:o 51 Litt. A innehåller, må utgå med
8,055 lidr 16 sk.
Memorial W:o 222, med förslag till voterings-proposition,
i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, angående er¬
sättning för omkostnader i och för Kronprinsens och Kron¬
prinsessans förmälning;
D:o N:o 225, i anledning af åtterremiss å utlåtandet N:o
160, i fråga om ytterligare anslag till uppförande af cellfän¬
gelser;
D:o N:o 224, i anledning af erhållna återrernisser å ut¬
låtandet N:o 161, angående extra Statsanslag till föremål, till¬
hörande Landtförsvars-Departementets handläggning;
D:o N:o 225, i anledning af erhållna återrernisser å utlå¬
tandet N:o 162, angående extra Statsanslag till föremål, till¬
hörande Sjöförsvars-Departementet;
l):o N:o 226, i anledning af erhållna återrernisser å utlå¬
tandet N:o 165, angående ifrågaställde extra Statsanslag till
föremål, tillhörande Civil-Departementets handläggning;
D:o N:o 227, i anledning af erhållna återrernisser å ut¬
låtandet N:o 165, angående extra Statsanslag til! föremål, till¬
hörande Finans-Departementets handläggning; samt
l):o N:o 228, i anledning af erhållna återrernisser å ut¬
låtandet N:o 166, angående extra Statsanslag till föremål, till¬
hörande Eeclesiastik-Departementets handläggning;
Hvilka alla memorial, på fleres derom framställda begä¬
ran, ytterligare bordlädes.
Den 16 Juli.
443
§ S.
Föredrogos och, på fleres begäran, bordlädes ytterligare,
sedan sista plenum på Ståndets bord hvilande:
Stats- och Ekonomi-Utskottens betänkande N:o 18, angå¬
ende förändrad organisation af Landtförsvaret;
Bevillnings-Utskottets memorial N:o 14, i anledning af
Riks-Ståndens olika beslut, angående tullbevillningen; och
Ståndets Enskilda Besvärs-Utskottets förslag N:o 7 till
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj;t, i fråga om bevärings¬
manskapets vapenöfningar.
§ 6.
Bifölls Lag-Utskottets, sedan sista plenum på bordet hvi¬
lande nu föredragna betänkande N:o 55, angående Förliknings-
Knmmittéers inrättande.
§ 7.
Efter förnyad föredragning godkändes Expeditions-Utskot-
tets förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse till
Kongl. Majit, N:o 98, angående inrättande af så kallade tran-
sit-upplag; hvilket förslag sedan sista plenum legat på Stån¬
dets bord.
§ 8-
Inkomne Stats-Utskottets memorial N:o 229 och Konsti-
tutions-Utskottets memorial N:o 10 anmältes och bordlädes
första gången,
§ 8.
Från Med-Stånden ankomne Protokolls-Utdrag, nemligen:
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Niris 554—541;
,, Högv. Preste-Ståndet, Niris 251—256; och
„ Vällofl. Borgare-Ståndet, Niris 272—278,
blefvo, såsom icke erfordrade annan åtgärd, lagda tillhandlingarne.
Plenum slutades härefter kl. { till 9 e. m.
Ut supra.
In fidem,
A. E. Ros,
Ilen IG Juli.
Plenum kl. 9 f. m.
s *•
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets, den 9 i denna månad bord¬
lagda betänkande N:o 29, i anledning af Kongl. Majits Kådiga
444
Den 16 Juli.
proposition, om ändring i vissa delar af Kongl. Förordningen
den 13 Juli 1818, angående inteckning i fast egendom; och
begärde dervid följande ledamöter ordet, samt yttrade:
Rutberg: ”På de grunder, som blifvit anförde uti de emot
ifrågavarande betänkande afgifne reservationer, yrkar jag åter-
remiss, helst såväl Kongl. Maj:t som Rikets Ständer ansett
nödigt, att Intecknings-Förordningens föreskrift blefve i hithö¬
rande delar förtydligad.”
Förre Talmannen Anders Eriksson och Pehr Pehrsson från
Orebro, Strindlund från Wester-Norrlands och Carl Ersson från
Westerås Län instämde.
Ola Månsson: ”Hvartill en återremiss af ifrågavarande be¬
tänkande skulle tjena, inser jag sannerligen icke. De ändrin¬
gar uti lntecknings-Förordningen, som Utskottet nu tillstyrkt,
hafva Rikets Ständer vid förra Riksmötet antagit, ehuru Kongl.
Maj:t då icke ansåg sig kunna gilla desamma. Efter att haf¬
va hört Stats-Rådet och Högsta Domstolen, har Kongl. Maj:t
nu till antagande af Rikets Ständer framlagt de §§ af det
förslag, som Rikets Ständer vid förra Riksdagen antogo, hvil¬
ka Kongl. Maj:t godkänt. Med undantag deraf, att Utskottet
icke velat tillägga de föreslagna ändringarne retroaktiv kraft,
har Utskottet äfven tillstyrkt deras antagande. Det vore allt¬
för vådligt och ingripande på den enskildtesrätt, att frånträda
solidaritets-principen, ty hvar och en fri medborgare bör äga
rättighet att lemna inteckning uti hvilken eller hvilka af sina
fastigheter han behagar. Om t. ex. någon har låtit för sin
gäld inteckna en honom tillhörig hemmansnummer, som seder¬
mera blifver styckad i flera mindre delar, behöfver väl något
serskildt lagstadgande icke för en sådan händelse utgifvas. Hr
Expeditions-Sekreteraren Richert har, såsom vi ganska väl
veta, icke velat tillstyrka upphäfvande af solidaritets-principen;
och då dessutom Högsta Domstolen tillstyrkt, Regeringen fö¬
reslagit och Rikets Ständer vid förra Riksdagen godkänt hvad
Utskottet här hemställt, anser jag det icke vara skäl att åter¬
remittera, utan antaga betänkandet, hvarföre jag ock yrkar
bifall till detsamma.”
Nils Larsson från Jemtlands och Oscar Carlsson från Elfs¬
borgs Län, m. fl., instämde.
Diskussionen förklarades slutad; Talmannen framställde
proposition på bifall till ifrågavarande betänkande, hvilken med
blandade Ja och Nej besvarades; hvarefter, och då votering
begärdes, följande voterings-proposition uppsattes, justerades
och godkändes:
”Den, som bifaller Lag-Utskottets Betänkande N:o 29;
röste ja.
Den 16 Juli.
445
Den det ej vill;
röste nej.
Vinner nej, då är Betänkandet återremitteradt.”
Och som vid voteringssedlarnes öppnande 16 ledamöter befun-
nos hafva röstat ja och 39 nej; alltså var ifrågavarande betän¬
kande af Ståndet återremitteradt.
Emot detta beslut reserverade sig Ola Månsson och för¬
mälde sig anse det vara besynnerligt, att Ståndet kunnat åter¬
remittera betänkandet, utan att uppgifva några omständigheter,
som gifvit anledning dertill.
Med Ola Månsson hördes instämma Johannes Alisson och
Alls Jeppsson från Malmöhus, Carl Tholsson från Skaraborgs
och Malls Mattsson från Stora Kopparbergs Län, jemte flere
ledamöter.
. § 2.
Då nu ånyo föredrogs Stats-Utskottets, den 12 i denna
månad bordlagda memorial N:o 222, med förslag till samman-
jemkning eller voterings-proposition, i anledning af Riks-Stån-
dens skiljaktiga beslut, angående ersättning för omkostnader
i anledning af Dl). KK. HH. Kronprinsens och Kronprinses¬
sans förmälning, anmälde sig följande ledamöter att erhålla or¬
det och yttrade:
Henrik Andersson: ”Då såväl detta som följande Stats-
Utskottets memorial icke blifvit förrän i går bland Ståndets
ledamöter utdeldte, hemställer jag, huruvida icke handläggnin¬
gen af desamma kan uppskjutas till ett annat Plenum.»
Ola Månsson. ”De memorial, som här äro i fråga, äro så
korta, att vi gerna kunna företaga dem till afgörande. Långa
svar behöfva vi icke heller lemna å desamma.«
F. Talmannen Anders Eriksson: ”För min del tror jag det
vara bäst, att vi vidblifva vårt förra beslut och godkänna vo-
terings-propositionen.”
Diskussionen förklarades slutad; och beslöt Ståndet att,
jemte vidblifvande af det beslut Ståndet fattat, angående Stats-
Utskottets utlåtande N:o 173, godkänna den af Utskottet i det¬
ta memorial föreslagna voterings-propositionen.
§ 5-
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets memorial N:o
223. i anledning af erhållna återremisser å utlåtandet N:ol60,
i fråga om ytterligare anslag till uppförande af cellfängelser,
yttrade:
Rulberg: ”För min de) är jag villig att bifalla hvad Ut¬
skottet i utlåtandet N:o 160 föreslagit.”
Ola Månsson: ”Lika med Rulberg anser jag det vara bäst
att bifalla utlåtandet N:o 160, ty i annat fall och om votering
446
Den 16 Juli.
derom skall anställas, lärer utgången tvifvelsutan blifva den,
att vi få erlägga 400,000 Rdr.»
Carl Ersson från Westerås Län instämde.
Diskussionen förklarades slutad; och belöt Ståndet att bi¬
falla hvad Utskottet i utlåtandet N:o 100 tillstyrkt och i detta
memorial förnyat.
. § 4‘
Föredrogs punktvis Stats-Utskottets, den 12:te i denna
månad bordlagda memorial N:o 224, i anledning af erhållna
återremisser af utlåtandet N:o 161, angående extra statsanslag
till föremål, tillhörande Landlförsvars-Deparlemeutets hand¬
läggning; och förekommo dervid:
1 :sta punkten.
T anledning af denna punkt yttrade:
Hulberg: ”Om Utskottets ifrågavarande utlåtande får för¬
falla, hvilket jag helst önskar, begär jag frågans återremitte¬
rande till Utskottet, för uppsättande af voterings-proposition.»
Ola Mänsson: »Någon af Slats-TJtskottets ledamöter bör
kunna upplysa, af hvad orsak voterings-proposition icke är
uppsatt; men då vi, vid frågans behandling förra gången, be¬
slutat ett anslag af 20,000 Rdr, men Ridderskapet och Adeln
samt Preste Ståndet beviljat 22,000 Rdr, böra vi nu yttra oss,
huruvida vi vilja ingå på hvad de 2:ne första Stånden beviljat
eller vidblifva vårt förra beslut.”
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Då vi förut bifallit
20,000 Rdr, anser jag, att, då här endast är fråga om 2,000
Rdr, vi gerna kunna bifalla denna lilla summa, för all und¬
vika voterings-propositious uppsättande och votering.”
IVJed t. Talmannen instämde A. fV. Svartling från Öster¬
göthland.
Hulberg: ”Då jag vet, att Riks-Stånden fattat skiljaktiga
beslut, angående flera sådana små summor, som här är i frå¬
ga, anser jag mig böra förnya min anhållan om återremiss,
för voterings-propositions uppsättande.”
Pehr Nilsson från Christianstads Län instämde.
Ola Månsson: »Det är visst sannt, att ifrågavarande sum¬
ma icke är så stor och kunde gerna bifallas, om man blott
visste, att voteiings-proposilioner icke behöfde uppsättas angå¬
ende några andra punkter; men, om vi bevilja 2000 Rdr här
och 2000 Rdr der, så kan det gamla ordspråket: ”mångå bäc¬
kar små göra en stor å”, lätt besannas, hvarföre och då upp¬
sättning samt granskning af en voterings-proposition snart går
för sig, jag äfven yrkar återremiss.”
Lars Mattsson från Upsala, Peter Petersson och Sandstedt
från Jönköpings, Anders Medin från Kronobergs, Falk från Ska¬
Den 16 Juli.
447
raborgs, Uhr från Örebro samt Oscar Carlsson och Gabriel An¬
dersson från Elfsborgs Län instämde.
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Jag önskar gerna, att
man med Statens penningar hushållar allt hvad hushållas kan,
men jag ansåg den ifrågavarande summan vara så obetydlig,
att det ej lönade mödan all bråka mycket dermed. Då jag
emellertid nu hört flertalet af Ståndets ledamöter önska åter-
remiss, afstår jag gerna från mitt framställda förslag.”
Nils Jeppsson: »Ingen åtminstone af detta Stånds leda¬
möter torde, efter hvad jag förmodar, vilja spara sig den
mödan alt deltaga uti voteringen i Förstärkt Stats-Ulskott, äf¬
ven om frågan blott gäller 2000 Rdr. Jag anser således, alt
vi böra vidblifva vårt förra beslut.»
Diskussionen förklarades slutad. Talmannen framställde
proposition på bifall till hvad Utskottet uti lista punkten af
utlåtandet Nio 161 tillstyrkt <och bär förnyat, hvilken med
Nej besvarades; hvarefter, uppå af Talmannen förnyad propo¬
sition, Ståndet beslöt, att till det i lista punkten omnämnda
ändamål bevilja 20,000 Rdr.
3:dje punkten.
Härvid yttradei
Rutberg: ”Enär äfven rörande det anslag, som omtalas i
denna punkt, 2 Stånd stannat emot 2, anser jag votering der¬
om böra anställas i förstärkt Utskott.”
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: '”Vid den af Ståndet
beslutade återremissen ansåg Ståndet, för sin del, 100,000 Rdr
vara tillräckliga för det ändamål, som här är i fråga, och jag
tror det vara bäst att äfven nu vidblifva detta beslut.”
Henrik Andersson: ”Lika med Anders Eriksson anser äfven
jag 100,000 Rdr vara tillräckligt, samt afstyrker således bifall
till hvad Utskottet här föreslagit.”
Strindlund: Ӏfven jag bifaller ett anslag af 100,000 Rdr,
ty jag är öfvertygad om, att, derest summan af vårt Stånd be¬
stämmes till mindre belopp, den vid en blifvande votering
kommer att förökas.»
Medin och Peter Nilsson från Kronobetgs Län instämde.
Diskussionen förklarades slutad; och beslöt Ståndet, efter
derom af Talmannen framställd proposition, att, för sin del,
nedsätta det belopp, Utskottet här föreslagit, till 100,000 Rdr.
Sedan, i anledning af 4:de punkten, Sahlström förklarat
sig anse, att, enär Utskottet icke fästat ringaste afseende a
hvad Borgare- och Bonde-Stånden vid återremissen yttrat,
Ståndet bör vidblifva sitt förra beslut, samt flere Ledamöter
uti Sahlströms åsigter instämt, blef nämnde punkt af Ståndet
afslagen.
448
Den 16 Juli.
5:te punkten,
I anledning af denna punkt yttrade:
Östman: ”Jag tror icke omständigheterna på något salt
förändrats, sedan denna fråga förra gången förevar i Ståndet,
hvarföre jag anser oss böra vara vår sats trogne och afslå
denna punkt.*’
Ola Månsson: ”Utskottet omlalar i denna punkt, att den
blifvit af Borgare- och Bonde-Stånden återremitterad på ena¬
handa skäl, sorn uti de 2:ne föregående punkterne blifvit fram¬
ställda. Dessa skäl äro, att vi ansett en mindre summa, än
den Utskottet föreslagit, vara tillräcklig för de aldie gevärens
förändring för slagkrutsantändning, hvadan jag håller före, att
vi nu icke kunna afslå denna punkt, utan böra bestämma till
ifrågavarande ändamål en mindre summa, hvars belopp jag
föreslår lill hälften af hvad Utskottet tillstyrkt, eller 25,000
Rdr.”
Strindlund: ”Om Borgare- och Bonde-Stånden helt och
hållet afslå hvad Utskottet i denna punkt tillstyrkt, blefve följ¬
den den, att man i Förstärkt Stats-Utskott komme att vote¬
ra om 50,000 Bdr eller intet böra härtill beviljas. Utgången
af en sådan votering kan icke vara oviss, ty med intet anslag
kunna de icke reda sig, hvarföre jag anser oss handla klokast,
om vi gå till väga på sätt Ola Månsson föreslagit.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: ”Oaktadt Rikets Stän¬
der vid föregående Riksdagar beviljat ansenliga summor för
det ändamål, som här är i fråga, och Utskottet icke uppgif¬
vit antalet af de gevär, som skola ändras, förenar jag mig lik¬
väl uti Ola Månssons och Strindlunds åsigter och vill bevilja
25,000 Rdr.»
Anders Medin från Kronobergs Län instämde.
Rutberg: ”För min del vill jag bifalla hvad Utskottet
uti ifrågavarande 5:le punkt föreslagit.”
Anders Olsson från Jemtlands Län instämde.
Östman: ”Med fästad! afseende på hvad Rikets Ständer
redan för ifrågavarande ändamål anslagit, skulle jag icke fin¬
na någon fara uti att afslå hvad Utskottet här tillstyrkt; men
då Ståndet vid återremissen icke yrkat afslag, förenar jag mig
nu roed dem, som velat bevilja 25,000 Rdr.”
Nils Larsson: ”GeväreDs omändring för slagkrutsantänd¬
ning anser jag alldeles icke vara behöflig, helst vi hafva oss
nogsamt bekant, att de ej begagnas länge innan de kasseras,
och då Ståndet vid återremissen icke medgifvit någon summa
för ifrågavarande ändring, anser jag intet hinder möta för oss
-att afslå denna punkt, det jag således yrkar.”
Svartling: ”Lika med Ola Månsson och Strindlund tror
Den 16 Juli.
449
jag, alt vi, då vi vid återremissen icke bestämt någon summa,
få utgifva hvad Utskottet föreslagit, eller 50,000 Rdr, såvida
i Förstärkt Stats-Utskott skall voteras emellan 50,000 Rdr och
intet. Då vi således, om vi icke gåfve en mindre summa, få
gifva allt, anser jag det vara bäst att medgifva 25,000 Rdr,
ty af intet blifver intet.”
Lars Matteson från Upsala, Pehr Nilsson från Christian¬
stads, Lars Olsson från Stora Kopparbergs och Anders Olsson
från Elfsborgs Län, m. fl., instämde.
David Andersson: ”Lika med de fleste föregående leda¬
möter, sora i denna fråga yttrat sig, tror jag, att vi riskera
för mycket och icke nå det mål, hvartill vi sträfva, om vi
helt och hållet afslå denna punkt. Jag tror till och med, att
vi icke nå målet, om vi bevilja endast 25,000 Rdr, och då vi
veta, att experimenterandet måste fortgå, föreslår jag, oaktadt
penningetillgången är liten, att vi, för att vara vissare om att
vinna något, bevilja |:delar af hvad Utskottet tillstyrkt, eller
33,333 Rdr 16 sk. Med kännedom om hmu Förstärkta Ut¬
skottet är sammansatt, tror jag det vara bättre bevilja nyss¬
nämnda summa.”
Henrik Andersson: »På de grunder Nils Larsson anfört,
skulle äfven jag vilja afslå denna punkt. Så länge Rikets Stän¬
der fortfara alt bevilja det ena anslaget efter det andra, skola
behofven aldrig nå sin höjd; men då man kan vara säker att,
orri votering i Förstärkt Stats-Utskott skall anställas emellan
50.000 Rdr och intet, den förra summan beviljas, torde det
vara bäst att af två onda ting välja det mindre, samt bevilja
25.000 Rdr.”
Ola Månsson: ”Om vi bifalla 25,000 Rdr och Borgare¬
ståndet beviljar 33,000 Rdr, så fruktar jag, att någon vote¬
ring icke kommer att äga rum; och om sådant kommer att
inträfFa, är det Ståndets eget fel, som under loppet af denna
Riksdag afslagit den grundlagsförändring, som afsåg uppnåen¬
det af detta mål. Såsom jag förut ytliat, tror jag del vara
klokast att bifalla hälften.”
Odin; ”Då, efter hvad jag förmodar, man med 25,000
Rdr kan ändra en betydlig mängd af de gamla gevären, vill
jag för ingen del dertill bevilja större summa.”
Peter Petersson från Jönköpings Län: ”Upplysningsvis vill
jag nämna , att kostnaden för ett gevärs förändring till slag-
krntsantändning icke uppgår lill stort mer än 1 Rdr B:ko, vid
hvilket förhållande jag tror, att Rikets gevärsföi råd, med ett
anslag af 25,000 Rdr om året, snart vore förändradt.”
Diskussionen förklarades slutad. Talmannen framställde
Bonde-St■ Prot. vid Riksd. 1850—1851. P. 29
450
Den IG Juli.
proposition på bifall till hvad TJtskottet tili 5:ts punkten af
utlåtandet N:o 161 tillstyrkt och här förnyat, hvilken med
Nej besvarades; hvarefter, uppå af Talmannen förnyad propo¬
sition, Ståndet, för sin del, beslöt, att till det i denna punkt
omnämnda ändamål bevilja 25,000 Rdr.
lide punkten.
Vid Med-Ståndens, angående denna punkt, fattade beslut
lät Ståndet bero och lade densamma till handlitigarne.
Hide punkten.
Vid denna punkt yttrade:
Östman: ”Då, enligt mitt förmenande, den summa, Ut¬
skottet här föreslagit, är alltför rundligt tilltagen, tror jag det
■vara bäst att vidblifva vårt förra beslut och bevilja endast
10,000 Rdr.”
Flere Ståndets ledamöter instämde med Östman.
Pehr Nilsson: ”Jag förenar mig med Östman och anhål¬
ler, att proposition måtte framställas å bifall till hvad han fö¬
reslagit.’'
Diskussionen var slutad. Talmannens proposition på bi¬
fall lill hvad Utskoltet uti 8:de punkten af Utlåtandet Pito 161
föreslagit och bär förnyat, besvarades med Neji hvarefter,
uppå föi nyad proposition af Talmannen, Ståndet, för sin del,
beslöt att till det i förevarande punkt omnämnda ändamål be¬
vilja 10,000 Rdr.
tÖ:de punkten.
I anledning af denna punkt yttrade:
Ola Mänsson: ”Då Ståndet återremitterat denna fråga, i
den förhoppning, att hvad Herrar Gråå och Noiin m. fl. uti
sina reservationer framställt skulle antagas, men sådant icke
skett, hemställer jag, att 225,000 Rdr mätte beviljas till fort¬
sättande af ifrågavarande fästningsarbete!!, men att från nämn¬
da summa måtte afdragas de 75,000 Rdr, som för innevaran¬
de år redan äro beviljade.”
Diskussionen förklarades slutad; och beslöt Ståndet, för
sin del, att till det ändamål, som i denna punkt omrördt är,
bevilja ett anslag af 225,000 Rdr, derifrån likväl borde afrak-
nas de 75,000 Rdr, som för innevarande år redan blifvit bi¬
fallna.
Öfriga i detta memorial förekommande punkter föranled¬
de icke diskussion, utan lades tili handlingarne.
§•
Vid punktvis skedd föredragning af Stats-Utskottets me¬
morial N:o 228, i anledning af erhållna fiterremisser å utlåtan¬
det N:o 162, angående extra Statsanslag till föremål, tillhöran¬
de Sjöförsvars-departementet, förekommo:
Den 16 Juli.
451
'l.-sla punkten,
lades till handlingarne.
Hulje punkten,
föranledde diskussion, dervid följande ledamöter) som på begä¬
ran fått ordet, yttrade!
Sahlström: «Den särdeles beqväma princip Stats-Utskottet
antagit att, så snart de 2!ne första Stånden bifallit Utskottets
förslag, vidblifva detsamma, gifver hvar och en, som är mån
om och vill hushålla med Statens medel, anledning att bekla¬
ga ett slikt förfarande. Det är förut af oss anmärkt, att Ut¬
skottet tillstyrkt en större summa, än Kongl. Majit för ifråga¬
varande ändamål af Ständeme äskat, hvarföre jag anser, att vi
böra vidblifva vårt förra beslut och endast bevilja 400,000
rdr, hvilken summa jag anser Vara fullt tillräckligt
Johan Pehrsson från Upsala, Svartling från Östergöthlands
samt Falk och Carl Tholsson från Skaraborgs Län, jemte flere
ledamöter, instämde,
Rulberg: «Då frågan förra gången var föremål för öfver¬
läggning inom detta Stånd, biföll jag det anslag, som Kongl.
Majit äskat. Min åsigt har icke sedermera förändrats, hvar¬
före jag förenar mig uti hvad Sahlström nyss anfort.'*
Pehr Nilsson: «I)å denna punkt till Utskottets förnyade
handläggning återremitterades, voro vi ense att nedsätta sum¬
man till hvad Kongl. Majit i sin nådiga proposition äskat, eller
400,000 rdr. Att frångå nämnde beslut anser jag icke vara
värdt, utan instämmer jag uti hvad Sahlström anfört,”
Henrik Andersson förklarade sig vara förekommen a(Sahl¬
ström, med hvilken lian instämde.
Ola Månsson: ”Äfven jag delar deras åsigt, som talat för
att nedsätta ifrågavarande anslag, men jag tror icke, att det
är rätt att nedsätta det till 400,000 rdr, då Kongl. Majit äskat
större belopp, utan bevilja densamma i enlighet med den Kgl.
propositionen. Det emot Utskottets förfarande framställda klan¬
der kan jag icke gilla, enär praxis alltid tillförene varit, att
då 2 Stånd stadna mot 2, Utskottet vidblifvit sitt förra beslut,”
v. Talmannen Zetterberg instämde med Ola Månsson.
Strindlund: ”Hvad angår den anmärkning, som blifvit fram¬
ställd mot Utskottet, får jag öppet förklara, att jag icke väntat
den från en ledamot, som sjelf varit Utskotts-ledamot, Det är
icke allenast Stats-, utan alla andra Utskott, sorn, då 2 Stånd
stadna mot 2, komma med sådana förslag, som det vi nu haf¬
va för ögonen, och jag, för min del, tror Utskottet, då något
misstag i uppgifter eller annat icke förelupit, icke kunnat eller
bordt annorledes handla, än som skett. Skulle, såsom under
denna Riksdag äfven inträffat angående kyrkotunnorna till Asker-
452
Den 16 Juli.
sunds kyrka, Utskottet befinnas hafva, på grund af oriktiga
uppgifter, begått något misstag, finge det väl rättas. Hvad
sjelfva hufvudsaken beträffar, tror jag, lika med Ola Månsson,
att, om vi bevilja hvad Kongl. Majit i sin proposition begärt,
ledamöterne i det förstärkta Stats-Utskottet icke heller bevilja
större summa, men i annan händelse fruktar jag, att vi få
vidkännas den af Utskottet föreslagna höga afgiften. Om jag
såge någon möjlighet derför, vore jag äfven böjd att antaga
hvad Sahl,ström föreslagit.’*
Lars Matisson från Upsala och Gabriel Andersson från
Elfsborgs Län, m. fl., instämde.
Pehr Nilsson: »När jag sist begärde ordet, visste jag ej
annat, än att Kongl. Maj:t begärt 400,000 rdr; men sedan jag
nu lått upplysning derom, att han äskat större anslag, vill jag
förklara, alt jag, för min del, bifaller hvad Kongl. Maj:täskat.”
Förre v. Talmannen Nils Pehrsson: ”l)å jag vet, att det
är nödigt hushålla med Statens medel, skulle jag gerna, oiu
jag hyste något hopp om framgång, sluta mig till dem, som
velat nedsätta den här ifrågavarande anslagssumman till 400,000
rdr; men då jag tror, att v.i icke på sådant sätt uppnå det
mål, vi eftersträfva, torde det vara bäst att bevilja hvad Kongl,
Maj:t äskat, och som med icke mindre än 124,000 rdr under»
stiger hvad Utskottet tillstyrkt.”
Carl Olsson från Södermanlands Län instämde.
Sahlström: ”Jag vill upplysa brödren Strindlund derom,
att jag icke är ledamot af Stats-Utskottet, och lefver ännu i
den öfvertygelsen, att det är Stats-Utskottets moraliska pligt,
att, då 2 Stånd slädnät emot 2, taga i öfvervägande och fästa
afseende på äfven hvad minoriteten anfort. För att icke vara
skiljaktig från den bland mine Ståndsbröder allmänt rådande
meningen, vill äfven jag bevilja hvad Kongl. Majit äskat, ehuru
jag dels fruktår) att de anslagne medlen icke så väl förvaltas,
om de komma under någon annans hand, än den nuvarande,
ej tillförordnade Sjöministerns, och dels är öfvertygad, att en
mindre summa vore tillräcklig.»
Nils Jeppsson: «Då denna fråga förra gången behandlades
här i Ståndet, var pluraliteten för att med 76,000 rdr minska
den summa, som Kongl. Majit uti sin proposition begärt. En
sådan minskning anser jag icke farlig och kan icke annat än
förundra mig öfver, att Utskottet tillstyrkt 124,000 rdr mera,
än hvad i den Kongl, propositionen äskats. Jag har förut för¬
klarat, det jag ännu vidhåller, att större anslag, än 400,000
rdr, icke bör till ifrågavarande ändamål bevjljas.«
Oshar Carlsson från Elfsborgs och Nils Andersson från-
Christianstads Län, m. fl., instämde.
Den 16 Juli.
453
Odin: «0m jag icke missminnes, var Ståndets mening, då
denna fråga förra gången förevar, att bevilja hvad Kongl.
Majit äskat, och derföre tror jag det vara bäst att vidblifva
vårt förra beslut.»
Diskussionen förklarades slutad; och beslöt Ståndet, för
sin del, att till det ändamål, som i denna punkt omnämndt är,
bevilja den summa, som Kongl. Maj;t i sin nådiga proposition
äskat, eller 476,000 rdr.
§ 0.
Föredrogs ånyo punktvis Stats-Utskottets, den 12 i denna
månad bordlagda memorial N:o 226, i anledning af erhållna
återremisser å utlåtandet N:o 163, angående ifrågaställde Stats¬
anslag till föremål, tillhörande Civil-Departementets handlägg¬
ning; dervid förekommo:
Punkterna 1, 5 och 4, lades till handlingarna.
I anledning af 3 punkten yttrade Johannes ISilsson från
Götheborgs och Bohus Län: ”Hvarken Ridderskapet och
Adeln, Preste-Ståndet eller ens sjelfva Stats-Uiskottet måste
hafva reda på eller känna till belägenheten af ifrågavarande
ställe och förhållanderna i öfrigt i Bohuslänska skärgården.
Ben, som känner till dessa förhållanden och vet huru sjön lig¬
ger på från hafvet, så att man icke utan lifsfara kan inlöpa i
Kalfvesund, skall säkerligen kunna vitsorda behöfiigheten af en
kanal-anläggning; men då vid denna Riksdag intet lärer vara
att för sagde ändamål vinna, anhåller jag, att Ståndet ville
med ogillande lägga denna punkt till handlingarne.»
Diskussionen förklarades slutad; och ifrågavarande punkt
blef, efter derom af Talmannen framställd proposition, af Stån¬
det godkänd.
Tide och Side punkterna,
biföllos.
6, 10, 11, 12, 13, 13, 16, 21 och Utskottets yttrande, an¬
gående öfrige i utlåtandet N:o 163 förekommande punkter,
lades till handlingarne,
§ 7-
Då nu punktvis föredrogs Stats-Utskottets, sedan den 12 i
denna månad på bordet hvilande memorial N:o 227, i anledning
af erhållna återremisser å utlåtandet N:o 163, angående extra
Statsanslag till föremål, tillhörande Finans-Depaitementets hand¬
läggning; yttrade, i anledning af
t:sla punkten:
Östman: «Då det är ett åliggande för hvarje härad att
underhålla den igenom häradet löpande allmänna landsvägen
samt de broar, som öfver densamma äro behölliga; då hvarje
454
Den 16 JulL
enskild egendomsherre får underhålla på egen bekostnad den
väg, som till hans egendom löper; samt då dertill kommer,
att det anslag, som Ständerne beviljat till Drottningholm är
rundeligt tilltaget, anser jag för min del det vara olämpligt
att bevilja hvad Utskottet bär föreslagit. Om vi antaga för
godt och gilla Utskottets ifrågavarande förslag, skulle man kom¬
ma derhän, att Staten finge bevilja anslag till broar inom alla
Rikets län; men som ett sådant prejudikat blefve alltför våd¬
ligt, yrkar jag afslag å denna punkt.»
Anders Eriksson och Nils Andersson från Elfsborgs samt
Falk från Skaraborgs^ Län, m. fi„ instämde.
Petir Nilsson; «Äfven jag anser det vara vådligt att till
sådant ändamål, som här är i fråga, anslå Statens medel samt
yrkar på de skäl, som vid återremissen anfördes, afslag å den¬
na punkt,»
Henrik Andersson: «På de skäl, som jag vid återremissen
andragit, yrkar jag äfven nu afslag.»
Strindlund: «Om vi kunde komma från detta anslag på
det sätt, som föregående talare uppgifvit, skulle jag icke hafva
något att invända deremot, men sådant låter, efter mitt förme¬
nande, sig icke göra. Då ifrågavarande bro blifvit från första
hand uppbygd på Statens bekostnad, anser jag det vara i sin
ordning att nu bevilja till dess underhållande en mindre summa,
t. ex. hälften eller en tredjedel af hvad Utskottet föreslagit;
hvarefter och sedan den blifvit ställd i ordning, bropenningar
böra uppbäras af dem, som resa öfver densamma, på det att
Staten derefter må slippa betala något till dess underhållande.»
liålnm Pelersson från Blekinge instämde.
Erik Carlsson: ”Hrad Utskottet här föreslagit är väl myc¬
ket, men i sin ordning tror jag det vara, samt yrkar således,
att 16,000 R:dr måtte till ifrågavarande bros ombyggnad anslås.’*
Östman: »Man har val sagt, alt Staten byggt och under¬
hållit ifrågavarande bro, men något anslag dertill har jag icke
funnit förekomma i Statsregleringen. Om länsmannen i orten
åtoge sig ombyggandet af denna bro, ser jag ingen fara deri,
utan skulle den fördelen derigenom vinnas, att bron blefve
uppbygd för bättre pris, än om den skulle uppföras för Sta¬
tens räkning. Om vi nu bevilja något anslag, åtaga vi oss i
och med detsamma skyldigheten att för framtiden underhålla
denna brobyggnad.»
Rutberg; «På sätt östman anfört, tror äfven jag, att vi, i
och med detsamma vi bevilja anslag till ifrågavarande brobygg¬
nad, åtaga oss underhållsskyldigheten, hvarföre jag, under åbe¬
ropande för öfrigt af hvad David Anderssons reservation inne¬
håller, yrkar afslag å denna punkt,»
Den 16 Juli.
455
lierman Öbom från Norrbottens oell L. G. Sandberg frän
Westerbottens Län, m. fl., instämde,
Ola Månsson: «I)et i denna punkt omnämnda anslag afser
ombyggnad, icke underhåll af Tranehergs bro, Vid sådant för¬
hållande och om vj bevilja hälften af den summa, Utskottet
tillstyrkt, men bron ieke för den summan kan uppföras, anser
jag att vi riskera lika royckpt, sorn om vi bevilja alltsam¬
mans. Sorn jag ansett det vara kommunens skyldighet att
bygga och underhålla nödiga broar, liar jag förut yrkat och
yrkar ännu helt och hållet afsiag å denna punkt.«
Christen Andersson och Nils Jeppsson från Malmöhus, Nils
Andersson från Christianstads, C(irl Tholsson från Skaraborgs och
Dahl från Gefleborgs Län, m. fl., instämde,
Östman: ”Hvad en föregående talare yttrat om bropennin¬
gar erläggande, låter visst bra, men om de skola uppbäras
för Statens räkning, fruktar jag, att så mycket af dem går
bort, att intet blifver öfrigt. Om vi nu afslå hvad Utskottet
här tillstyrkt, kan brobyggnaden öfverstås åt enskildte perso¬
ner emot rättighet till uppbärande af bropenningar, För dessa
skulle det måhända bära sig, men alldeles icke för Staten.”
Erik Andersson: ”Jag vill blott nämna, att i min hemort
en bro, lika bred, som den här ifrågavarande, blifvit bygd öf¬
ver Dalelfven, utan att kosta mera än vid pass 4,000 R:dr;
hvarföre jag anser det vara nog, om vi bevilja VB:de) af hvad
Utskottet föreslagit.”
Peter Petersson: «Jag trop det blefve ett vådligt prejudi¬
kat, att Staten åtoge sig underhållandet af ifrågavarande bro,
ty vi veta, att då någon kommun begärt anslag till brobyggna¬
der och dylikt, sådant blifvit afslaget, emedan man ansett hvar
och en församling åligga att underhålla de vägar och bygga de
broar, som inom dess område äro behöfliga.”
Johannes Johansson från Jönköpings och Anders Medin från
Kronobergs Län instämde,
Diskussionen förklarades slutad; och beslöt Ståndet, att,
med underkännande af livad Utskottet i denna punkt föresla¬
git, lägga densamma till handlingarne.
2 :dra punkten,
lades äfven till handlingarne.
§ «•
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets, d. 12 i denna
nåd bordlagda memorial N:o 228, i anledning af erhållna åter-
remisser å utlåtandet N:o 166, angående extra Statsanslag till
föremål, tillhörande Ecklesiastik-Departementets handläggning,
lät Ståndet bero vid livad Med-Stånden, angående 3:dje punk¬
456
Den 16 Juli.
ten af utlåtandet N:c 166, beslutat och lade memorialet i den¬
na del lill handlingarne.
3 och 6 punkterne samt Utskottets yttrande i delta me¬
morial, angående öfriga punkterne i utlåtandet N:o 166, ladestill
handlingarne.
§ 9-
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets, sedan den 13
i denna månad på bordet hvilande memorial N:o 229, i följd
af erhållen återremiss af utlåtandet N:o 164. i anledning dels
af Kongl. Maj;ts nådiga proposition, angående låneunderstöd för
anläggning af jernväg emellan städerna Orebro och Nora, dels
af väckt motion i samma ämne; lät Ståndet vid sagde memo¬
rial bero och lade detsamma till handlingarne.
På derom gjord begäran lemnades derefter ordet åt nedan-
nämnde ledamöter, som yttrade:
Henrik Andersson: ”Då de memorial, som nu blifvit af
Ståndet afgjorda, bland ledamöterne utdelades först å gårdagen,
anhåller jag att få anmäla min reservation emot föredragnings-
sättet.”
Sedan Talmannen härvid anmärkt, att i grundlagen icke
finnes någon föreskrift derom, att Utskottens betänkanden och
memorial skola vara tryckta samt att ingen af Ståndets leda¬
möter i dag begärt de nu föredragna memorialen på bordet,
fortsatte:
Nils Larsson: ”Afven jag reserverar mig emot föredrag-
ningssättet och vill hafva anmärkt, att grundlagen, om den icke
föreskrifver, att Utskottens betänkanden skola tryckte utdelas
bland Ståndens ledamöter, stadgar, att till Stånden inkomna be¬
tänkanden skola uppläsas.”
Strindlund: ”Jag har aldrig hört, att uppläsande af betän¬
kanden någonsin blifvit nekadt, då någon af Ståndets ledamöter
sådant begärt, men då vid föredragningen af dessa memorial,
ingen äskat deras uppläsande, tror jag det icke heller varit
nödigt.”
Henrik Andersson: ”Jag ville blott nämna, att jag å går¬
dagen begärde bordläggande och i dag förbigående af ifrågava¬
rande memorial.”
§ 10-
Vid ånyo skedd föredragning af Bevillnings-Utskottets, den
12 i denna månad bordlagda memorial N:o 14, i anledning af
ltiks-Ståndens olika beslut, angående tullbevillningen, yttrade
följande ledamöter, som på begäran fått ordet:
Strindlund: ”Jag är villig att antaga alla inbjudningar, som
här äro gjorda, utom i 35:te punkten, som angår färgträd, och
S6;te punkten, som angår skinn; och om hvilka punkter jag an¬
Den 16 Juli.
457
ser votering böra anställas; men i öfrigt bifaller jag inbjudnin-
garne, ty derigenom skulle man undvika att votera öfver 30
eller 60 punkter.”
Lars Mallsson från Upsala, Medin och Peter Nilsson från
Kronobergs Län, m. fl., instämde.
F. Talmannen Anders Eriksson: «Jag ämnade föreslå Stånds-
bröderne att antaga alla Usskottets inbjudningar och voterings-
propositioner, trien vill dock ingå på det af Strindlund fram¬
ställda förs!ag.«
Pehr Pehrsson från Orebro och Carl Tholsson från Skara¬
borgs Län instämde.
Jonas Christoffersson: »Afven jag är böjd att antaga alla
Utskottets inbjudningar, med undantag af 49 punkten, som an¬
går handskar, och hvilken jag helt och hållet vill afslå. Om
Likets Ständer gå in på den bär föreslagna nedsättningen, skulle
uppkomma en minskning i tullintraderna af 4,3t!9 R:dr, till
hvilken summa tullen å inkomne handskar år i!!49 uppgick.»
Nils Larsson: c<Då man besinnar, att handskar lätt kunna
inlurendrejas, tror jag det icke vara värdt att antaga den fö¬
reslagna nedsättningen,«
Uhr från Orebro och Pehr Nilsson från Christianstads Län,
m. fl., instämde.
Pehr Pehrsson från Orebro Län; ”Lika med Strindlund vill
jag antaga alla Utskottets inbjudningar, med undantag af de,
sorn angå 53 och 36 punkterna.”
Diskussionen förklarades slutad; och beslöt Ståndet, efter
derom af Talmannen framställd proposition, att vidblifva dess
förr fattade beslut rörande 33 punkten, angående färgträd, och
36 punkten, angående finare skinn;' men antog öfriga Ståndet
rörande inbjudningar samt godkände samtejige föreslagne vote-
ringspropositionerna och hvad Utskottet för öfrigt föreslagit och
som i någon mån på Ståndets åtgärd var beroende; hvarom
resp. Med-Stånden, genom protokolls-utdrag, underrättas skulle,
§ it.
Föredrogs och bordlädes andra gången:
Konstitutions-Utskottets memorial N:o 10, med betänkande
i anledning af anmärkningarne vid memorialet N:o 7, innehål¬
lande förslag till åtskilliga ändringar i grundlagarne.
§ 12-
Bordlädes första gången:
Stats-Utskottets utlåtande N:o 221,
Bevillnings-Utskottets utlåtanden N:ris 13 och 17 samt
memorial N:o 16.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets betänkandeu
458
Den 17 Juli.
N:ris 114 oell 115 samt utlåtanden N;ris 11C, 117, litt och
119, äfvensom
Expeditions-Utskoltets förslag till underdåniga skrifvelser,
N:ris 100—105.
Ståndet åtskiljdes kl. 12 middagen.
Ut supra,
In fd''m,
A. K lim.
Ilen \7
Plenum kl. 6 c. in,
§ i-
Protokollet för den 12 Juli upplästes och godkändes.
§ 2.
Föredrogs Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi?
Utskottens, sedan den 12 innevarande månad ]iå Ståndets bord
hvilanda betänkandet N:o ltt, i anledning af väckta förslag
till en förändrad organisation af Landtförsvaret.
Sedan 1 punkten af Utskottens, i nämnde betänkande
framställda beslut blifvit uppläst, erhöll Svartling ordet och
yttrade:
”Jag anhåller att ITr Petrés mot Utskottens beslut anmäl¬
da reservation må uppläsas, förbehållande jag mig att derefter
få yttra några ord, rörande det nu föredragna betänkandet,
Hr Petrés reservation upplästes, hvarefter Ståndet, på Tal¬
mannens derom gjorda framställning, beslöt att diskutera be¬
tänkandet i sin helliot.
Härefter yttrade:
Svartling; ”För min del har jag alltid trott, att frågan om
en förändrad organisation af Landtförsvaret är en bland de
vigtigaste angelägenheter för fäderneslandet och att vi ej kun¬
na nog behjerta densamma. Den behandling Hr Stjernsvärds
förslager rönt, såväl i Utskotten som hos Ridderskapet och
Adelil, synes mig ej vara med rättvisan och billigheten öfver-
Den 17 Juli.
459
ensstämmandc, och då Borgare-Ståndet redan återremitterat
betänkandet, anser jag att vi böra följa nämnde Stånds exem¬
pel. Motionären bar, i ett anförande på Riddarhuset, full¬
komligt vederlagt alla de mot bans förslager gjorda anmärk¬
ningar, och anhåller jag att Hedervärda Ståndet må tillåta
mig uppläsa samt såsom mitt eget upptaga delta anförande.”
Sedan Ståndet bifallit denna anhållan, uppläste Svanling
IJr Stjernsvärds ofvannämnda anförande, af följande lydelse:
”Ehuru majoritetens åsigter inom Ridd. och Adeln icke
gifva mig något synnerligt hopp att erhålla återreniiss i Stats-
och Ekonomi-Utskottens behandling af mina ”förslag till för¬
ändrad organisation af Landtförsvaret”, har jag icke dessmin-
dre, af skäl som skola anföras, ansett inig böra påyrka den¬
samma. Framtiden dömer nemligen icke sällan helt olika med
samtiden; och är det af denna anledning jag icke tvekat, att,
0111 icke för annat, än såsom ett yttrande till protokollet an¬
föra hvad ämnets vigt och frågans behöriga utredning påkalla.
Enligt inin uppfattning hafva Stats- och Ekonomi-Utskotten
vid innevarande Riksdag, på lika lösliga skäl som samma Ut¬
skott vid den föregående, icke allenast afstyrkt antagandet af
mina afgifna orgariisationsförslag, utan äfven den sakkunnige
pröfning af desamma, hvilken af tvenne Stånds närvarande
Utskotts-Ledamöter enhälligt yrkats.
Ett dylikt förfarande å den med endast 5;ne röster öT-
verlägsna Utskottsmajorjtetens sida kan icke tydas annorlunda,
än såsom en allt annat beherrskande önskan, att kunna un¬
dertrycka alla verkningar af mina förslag i förening med fruk¬
tan att häruti icke lyckas, så framt förslagens granskning klef¬
ve hänskjuten åt sakkunnige män, hvilka inför såväl Konung
som Ständer stöde i helt annat än Riksdagsmauna-ansvar för
det utlåtande, som de fullständigt och genomgripande komme
att afgifva. Något annat motiv än det här anförda kan jag
nemligen icke antaga för det maktbegagnande, som ägt rum.
Ty hade Utskottens majoritet haft full tillförsigt till sin egen
sakkunskap i ämnet och till sitt oväldiga begagnande deraf,
då hade det icke varit något tvifvel underkastadt, att den
äskade granskningen utfallit i enahanda syftning som Utskot¬
tets beslut, och derigenom hade ju allt uppdykande vid kom¬
mande Riksdagar af de ifrågavarande förslagen varit förebygdt.
Icke må väl Ridd. och Adeln samt de Högvördige föregifva,
såsom skäl hvarföre de motsatt sig don yrkade granskningen,
den kostnad densamma skulle ådraga Statsverket? Förenämnde
tvenne Riksstånd hafva nemligen vid så otaliga tillfällen utan
ringaste skrupler påyrkat och beviljat anslag i strid med do
tvenne Öfriga Riksståndens åsigter, att blotta tanken på ett
460
Den 47 Juni.
djlikt motiv för vägran till hvad sistnämnde Riksstånd påyr¬
kat, Innebär någonting så otroligt, att det icke kan eller bör
tagas i beräkning.
Efter denna inledning öfvergår jag till de svaromål, som
Utskottens utlåtande å min sida framkallar, och som jag är
ölvertygad skola framställa frågan i en annan skepnad än den
Utskotten ikiädt densamma, samt gifva mina förslag de dagrar,
som Utskotten, genom sitt uteslutande och opolitiska bemö¬
dande att endast skugga, betagit dem. Möjligen, ja troligen,
kommer detta icke att förändra det ”korsfäst”, som det pri¬
vilegierade fåtalet af Svenska nationens repre-entanter tilläf¬
ventyrs redan inom sig uttalat öfver mina högst nödiga, af
behofvet påkallade, vår nationella sjelfständighet betryggande
förslag lill reformerande af vårt bristfälliga, allmän missbelå¬
tenhet ägande oell öfver höfvan kostbara Landtförsvar. Men
de böra dervid icke förglömma, att detta ”korsfäst” endast
ökar oefterrättlighetens debet hos vår närvarande ståndsinrätt-
tiing, och alt utom de tvenne privilegierade Stånden står den
Stora Svenska allmänheten, och ibland den arméen, med ett
sakkunnigt och fosterländskt sinnadt befäl, som äfven, om det
icke i alla sina detaljer gillar mina förslag, hvilket jag icke
heller sjelf kan våga begära, likväl mäste lika mycket gilla
större delen deraf, som ogilla det närvarande tillståndet, såväl
hvad systemet som det förfelade ändamålet beträffar.
Hvad förslaget N:o 1 först angår, så synes Utskotten nog
knapphändigt hafva behandlat frågan om behörigheten af de
beriktiganden, som jag år 1848 framställde emot dåvarande
Stats- och Ekonomi-Utskottens utlåtande öfver nämnde förslag
(se Ridd. och Adelns protokoll vid 1847 och 48 års Riksdag
6:e band, pag. 242—264.) Dessa beriktiganden hade dock
förtjenat antingen att vederläggas eller oek att, ined ledning
af bättre upplysningar, utredas; helst vid förliden Riksdag
Utskotten sjelfva medgifvit, att de af dem framställda anmärk¬
ningar voro af mindre vigt och kunna vid tillämpningen lätt
undanrödjas, men alt det hufvudsakligen var den omständigheten,
alt förslaget hvilade på förutsättningen af indelningsverkets upp¬
hö frände, som gjorde att Utskotten ansågo all tanka derpå borde
lemnäs åsido (se de anförda protokollerne pag. 261).
Utskottens åsigt att man genom indelningsverkets upphäf-
vande endast skulle utbyta en del af roteringsbördan mot den
ökade personliga tjenstepligten, kan ej gerna delas, då detta
förhållande redan till stor del inträdt genom den nuvarande
beväringsskyldighcten, som äfven är ovilkorlig.
Det medgifves gerna, att den utsträckta beväringspligten,
enligt förslaget N;o 1, måste medföra eu större dagsverkstorp
Den 17 Juli.
4G1
fust; men man lior dervid icke förbise, att ett stort nationell
ändamål vinnes, som närvarande beväringsorganisation icke
uppfyller; hvarföre oek Utskotten vid föregående Riksdag sjelf-
ve erkänt, ali beväringsmanskapet, enligt förslaget JV.-o /, både
genom sin numerära öfverlägsenhet och sin fullkomligare öfning
skulle få ett stort företräde framför närvarande beväringsinrält-
ning (se ofvanherörde protokoll pag. 253).
Hvad angår anmärkningen, att Rust- oell Rotehållare icke
skulle äga någon af lag och billighet påkallad rätt att njuta
lindring i de ufskylder eller den afgäld, sorn Staten äger af
dem uppbära, så måste en sådan sats verkligen förvåna (ehu¬
ru den visserligen ofta användes), då man erinrar sig att liela
det militära indelningsverket b vilar på löftet, att ingen person¬
lig utskrifning skulle ifrågakomma (se Kongl. Maj:ts konfir¬
mationer å det ständiga knektehållet under loppet af 1680-talet,
alltid förekommande i § i), äfvensom väl ingen kari förneka
att genom folkets år 15542 åtagna beväringsskyldighet, kostna¬
derna för indeldta ryttaren och soldaten betydligt förökats, i
olikhet med öfriga ordinarie utlagor; och dessutom rekryte¬
ringen ansenligt försvårats genom afskaffandet af försvarslöse
personers dömande till kringstjenst, o, s. v.
Allt detta tiar jag endast i förbigående ansett mig böra
upptaga, då det visat sig att opinionen icke synes vara stämd
för den allmänna nationalbeväpning och vapenöfning, som för¬
slaget N:o 1 afser, ehuru den otvifvelaktig! vöre den ända¬
målsenligaste för våra förhållanden och den, till hvilken vi
förr eller senare måste komma. Jag säger mäste: ty förr eller
senare — om ej förr, efter något stort nationell militäriskt
missöde—måste vi komma till visshet deraf, att våra indeld¬
ta trupper, ehuru bestående af gamla soldater, likväl icke ut¬
göras af desse gamle, som genom marsch-vana, skjutfärdighet
och i allo tjenstbarhet öfverallt äro och förtjena att vara så
högt värderade, utan fast mera till större delen bestå af öf-
veråriga och utsläpade gifta arbetare. Äfvenledes måste vi
allt mer och mer inse olämpligheten af den indeldta, till be¬
loppen orättvist olika allöningen, hvilken hvarje uppfordring
till tjenstgöring icke allenast betydligt minskar till beloppet,
utan äfven genom boställs- och torp-innehafvarnes bortryckande
från sin ekonomi, olla förorsakar en fullständig ekonomisk
undergång för innehafvaren. Slutligen kommer äfven, att den
tid icke han vara långt aflägsen, då allt spel i förstärkt Stats¬
utskott kommer att upphöra och då representationens 2:rie
hälfter icke mer komma att stå emot hvarandra, såsom fiendt-
liga makter, utan såsom fredligt samverkande folk-ombud, till
samma stora och heliga ändamål: ”fäderneslandets bästa”. Då
462
Den 17 Juli.
uteblifva säkerligen icke allenast alla anslag till lappning af
det närvarande, allmänt såsom bristfälligt erkända Landtför-
svarssystemet, utan sagde ombud lära äfven inse, att Sverige
icke mera är det land, som kan eller bör underhålla en sådan
stående bär, hvilken, oaktadt dess föga talrikhet, likväl med¬
för en kostnad som vid föregående Riksdag uppgick till Unge¬
fär Samma belopp, som alla öfrige Statsutgifterna sammanräk¬
nade; och hvarigenom desse ombud, i stället för att öka, tro¬
ligen komma att minska anslagen ä 4:de hufvudtiteln; således
framtvinga den nödvändiga reformen af vårt försvarsväsende.
Hvad jag nu yttrat kunde visserligen för närvarande vara till¬
räckligt hvad förslagel N:o 1 angår. Icke dessmindre har jag
ansett det vara på sitt ställe, att innan jag öfvergår till för¬
slaget Nio 2, lemna en rekapitulerad jemförelse af Landtför-
svaret såsom det sig nu befinner, och sådant det skulle blifva
i enlighet med [örslagel N:o 1, Närvarande Landtförsvar ut¬
göres: l:o af en stående här, hvars effektiv uppgår till 34,301
man; 2:o af cirka 150,000 man, all verklig soldatbildning och
militärisk utredning saknande beväringsmanskap: allt emot en
total kostnad af emellan G a 7 millioner ltdr. Taga vi i be¬
hörigt betraktande vårt nära insulära läge, hvarigenom vi be¬
finna oss frånskilda från de stora militära stråkvägärne, såle¬
des befriade ifrån ali inblandning i det öfriga Europas tvister,
så framt vi i dem icke opåkalladt vilja taga del, så finna vi
äfven ätt följande försvarsorganisation är den för oss enda
rätta, nemligen: l:o ett betryggande sjöförsvar; 2:o ett landt¬
försvar, bestående ali fullt tjenstbara och rörliga stamtrupper,
till antalet icke större än som jemt och rätt erfordras för att
vidmakthålla den inre ordningen och lagarnes helgd samt kun¬
na leda beväringsmanskapets vapenöfningar; vidare en vapen-
kunnig krigsresérv; slutligen en, i händelse af fiendtligt anfall
tillgänglig, med vapnens bruk icke obekant landtstorm. I öf¬
verensstämmelse med dessa åsigter, är äfven [urslaget N:o 1
uppgjordt. Det företer nemligen: 17,162 man fullt tjenstbara
och rörliga stamtrupper; 104,280 nian i vapenbrak kunnige
krigsreserv-söldater, och hvaraf 41,700 man äro fullt beklädde
och utredde; 20,080 under 21 dagar öfvade rekryter för krigs-
reserven; slutligen en i vapnens bruk icke obekant landtstorm
af cirka 480,000 man; allt mot en, till något öfver en million
uppgående besparing af nuvarande kostnader. Med full till¬
försigt vågar jag påslå, att ingen som vill göra sig minsta mö¬
da att behörigen och oväldigt pröfva förhållanderna, kan anse
våra närvarande försvarskrafter i materielt hänseende vara
hvad de borde; icke heller kan någon bestrida, att ju deras
ordnande och sammansättning, i enlighet med mitt förslag,
Den 17 Juli.
4G3
företer något ojemförligt, både starkare och mera systematisk
än nuvarande organisation. Visserligen liar det blifvet påstådt
att de föreslagna stamtrupperne icke äro nog talrika. Jag vå¬
gar dock bestrida giltigheten af detta påstående, och uteslutan¬
de tillskrifva invändningen ett begär att likt och olikt klan¬
dra. Betfaktom b ex. andra Stater, hvilka befinna sig uti en
med vår motsvarande ställning. Ibland andra vill jag anföra
Förenta Staterna. Detta Iand äger en yta af 78,600 qvadrat-
mil, bebodd af 25,400,009 menniskor. Icke dessmindre upp¬
går dess stående här endast till 10,520 man; men bredvid den¬
samma finnes en mot landets folkmängd proportionel, ungefär¬
ligen lika med Gottiändska beväringen vapenöfvad, landtstorm
(melis), Uppgående till 1,914,101 man. Sverige, för närvaran¬
de reöuceradt till urstammen för detta fordom mäktiga rike,
d. v. s. sedan det förlorat Finland och alla Ostersjö-provinser-
na, underhåller åter på en yta af 5,868 qvadratmil, bebodd
af endast 5,275,864 menniskor, en stående bär, hvars verkli¬
ga nummerstyrka, efter hvad redan blifvit omförmäldt, upp¬
går till icke mindre än 54,501 man. Det missförhållande, sorn
häruti finnes, synes ännu mer, om man täger Landtförsvarets
kostnader i beräkning och jémför desamma med hvad andra
länder i detta afseende förete. Gå vi t. ex. först till brödra¬
riket, finnna vi Statsutgifterna der uppgå till 5,088,700 spd-
ciedaler, hvaraf 801,400 spd. tillkommer Landtförsvaret, såle¬
des nära en fjerdedel. Uti Förenta Staterna uppgå Statsutgif¬
terna till 50,825,215 dollars, hvaraf 10,511,629 dollars till¬
komma Landtförsvaret, således cirka en femtedel. Uti Frank¬
rike, det armé-starka Frankrike, som ständigt måste vara bo¬
redt att taga till svärdet mot yttre fiender och en orolig be¬
folkning, uppgå Statsutgifterna till 1,556,581,527 francs, hvar¬
af Landtförsvaret tillkommer 501,987,252 francs, således om¬
kring en fjerdedel. 1 Sverige uppgå Statsutgifterna till om¬
kring 14,000,000 Rdr, och kostar Landtförsvaret, då deruti
inbegripes indelningsverkets m. fl. i Statsrögleringen icke upp¬
tagna kostnader, emellan 6 och 7 millioner ltdr; således lika
mycket, som de öfriga Statsutgifterna tillsammanräknade. Allt
detta har jag, med hänseende till förslaget N:o 1, icke ansett
mig böra förbigå att omnämna, såsom ett passande ämne till
betraktelser för dem, hvilka förklarat sig motståndare till den
föreslagna organisationen.
Jag öfvergår nu lill förslaget N:o 2, för hval-' f ra tilläg¬
gande jag hämtat anledning utaf Utskottens vid sista Riksdag
afgifne och af Rikets Ständer bifallne betänkande, deruti, jemte
förklaringen alt indelningsverket till sin hufvudgrund innefattat
det för Sverige mest passande organisationssystem, äfven förekom»
464
Deri 17 Juli.
<*
mer erkännandet, alt uti indelningsverkets nuvarande organisa¬
tion finnas brister i anseende till dess i flera hanseenden intrass¬
lade och omililäriska former (se det anförda protokollet pag. 261).
Då jag häraf ansett mig uppmanad att framlägga ett för¬
slag i den sålunda antydda riktningen, och sökt, samt i så
många fall, jag vågar påstå det, lyckats föreslå förbätttingar,
så vore det af särdeles vigt att pröfningen af detsamma sker
med omsorg och att Rikets Ständer icke gilla anmärkningar,
som befinnas vara grundade på oriktiga sakuppgifter eller obe-
visla förhållanden. Jag bar trott mig finna sådana i Utskot¬
tens förevarande utlåtande, oell anhåller alt i nedannämnde
fall få desamma anmärka.
Att någon minskning i den stående härens nuvarande mi¬
mel är skulle enligt förslaget uppstå, inedgifves; men den sker
på kavalleri- och artilleri-vapnen; hvaremot infanteriets efFek-
tiva styrka okas. Då en organisation af armeen väl matte al¬
lena afse Rikets försvar, så kan väl med skäl yrkas, liksom
sakkunnige män, t. ex. framlidne generalen m. m. Björnstjerna,
redan vid förra Riksdagar tillstyrkt en nedsättning af kavalle¬
riets styrka såsom för våra lokalförhållanden större än hvad
sorn erfordras. Nedsättningeu är likväl icke större än 796 man:
en minskning, sorn väl icke kan ingifva farhågor, då 3,200
man bibehållas och en krigsreserv af 982 man, med lika an¬
tal hästar, beredes. (Se förslaget i Ridd. och Adelns proto¬
koller vid innev. Riksdag, Usta bandet, pag. 49).
Hvad artilleriet angår, upplyser »förslaget» (se ofvanståen¬
de pag. i Ridd. och Adelns protokoller) fullständigt om skä¬
len, hvarföre en minskning af 944 man må kunna vidtagas,
då det ständiga hästantalet icke minskas, och vapnets krigs¬
reserv bl i f ver 1,228 man med 1,962 hästar: ett resei vantal,
som artilleriet nu helt och hållet saknar.
Det bör äfven besinnas, alt armeen genom förslaget erhål¬
ler den ifrågasatta, af mig nödig ansedda särskilda Ingeniör-
truppen bredvid de öfriga vapnen.
Beträffande den minskning i kostnaden, som förslaget i
verkligheten medför, och sorn Utskotten icke hafva ansett
motsvara nedsältningen i numerären, så skall längre fram vi¬
sas, att denna nedsättning alldeles icke är så ringa, som i Ut¬
skottens utlåtande autydes.
Hvad tobaksskillingen vidkommer, så är den obetydliga
minskningen af 2 rst. banko för nummerkarlen (korporalerne
hafva fått den förökad) föranledd af beqväinligheten alt kunna
liqvidera den i jemnt myntslag. Att denna minskning icke
kunnat anses betänklig för indelta soldaten, är en följd af den¬
nes betydliga löneförmåner i jemförelse med den värfvade.
Den 17 Juli.
465
Hvad åter denne sednare beträffar, så är han genom förslaget
beredd en betydlig ersättning genom den förökade aflöning han
på grund af förlängd tjenstetid erhåller, och som han äfven
såsom permitterad åtnjuter. Hvad det uppgifna beloppet af
7000 rdr angår, och då, enligt hvad här anmärkts, blott minsk¬
ningen angår de indeldta trupperna, så uppgår det endast till
5,222 rdr 4 sk. bko, nemligen:
Under mötena:
Indeldta soldater 19,712 man.
» hornblåsare • 224 »
» trumslagare 448 »
» kavallerister 2,784 »
» trumpetare 64 »
» hofslagare 32 »
23,264 man.
å 2 rst. pr man under 30 dagar gör 1,395,840 rst.
För Exercis-kompanierna :
Soldater .... 1,200 man.
Hornblåsare . 48 »
Trumslagare . 96 »
1,344 man.
a 2 rst. per man gör under 60 dagar 161,280 rst.
Under Stockholms-kommenderingen :
Soldater .... 1,402 man.
Hornblåsare . . 16 »
Trumslagare . . 16 »
Dragoner . . . 348 »
Trumpetare . . 8 »
Hofslagare . . . 4 »
1,800 man.
a 2 rst. gör för 403 dagar 1,450,800 rst.
Omslut ;
För Mötena 1,395,840 rst.
» Exercis-kompanierna........ 161,280 »
» Stockholms-kommenderingen ..... 1,450,800 »
3,007,920 rst.
eller 5,222 rdr 4 sk. banko.
Hvad rations-prisets beräkning rörer, så finnes det i för¬
slaget upptaget till 16 sk. på den grund, alt detta är det pris,
som nu varande stater för värfvade kavalleri-regementerna
upptager, nemligen 120 rdr om året för befälets rationel’. Att
priset i löljd af markegång kommer att variera, inses lätteli¬
gen; men, detta oaktadt, kommer genom de föreskrifter, som
Bonde-St. Prot. vid Biksd. 1850—1851 V. 30
466
Den 17 Juli.
i förslaget intagils för förvaltningsdiiektiönerna, en tillfällig
brist att kunna ersätlas genom öfverskott på andra båll; hvar¬
före denna Utskottens anmärkning äfven bör förfalla.
Hvad hästantnlet vidkommer för officerare vid generalsta¬
ben m. fl., så är det tilltaget efter hvad i andra ai meVr äger
rum, och bör så mycket mindre föranleda anmärkning, som
för det härvarande de flesta af öfvahnämhde personer icke al la
bestås några hästar. I förslaget har dessutom ersättning för
remohtering Öch sadelmundering blifvit tillagd, som nu af in¬
gen erhålles.
Bi Ukningstiden för gevär och blanka vapen, sorn i hvarje
välordnad krigsadministration alltid finnes bestätndt beräknad,
fir t. ex. i Franska armeen, som troligen nyttjat och nyttjar
sina gevär mer än någon annan, antagen till 50 år, enligt
krigsministerns cirkulär den 18 Mars 18l9, och kan säkert äf¬
ven föreskrifvas för våla gevär, såsom i vissa delar af bättre
ämnen och omsorgsftillare tillverkade än de Franska; then ders
till fordras en baltie vård, samt att kassationer icke vidtagas
förr än gevären verkligen äro obrukbara.
Personer finnas likväl, söm vilja insinuera alt förennmnda
bestämmelse af bi ukningstiden endast är byggd på theori oell
saknar ali praktisk användbarhet. Den Franske krigsminister*
livai s föreskrifter ännu i detina del äro gällande, var dock mar¬
skalk Gouvion 5:1 Cyr, och de, som före hönotn utfärdat lik¬
tydiga stadganden, voro divisionsgeneralerme Dejcan samt Bap¬
tist Jules Bernadotte, alla krigsministrar med sin nations ode¬
lade förtroende, och hvilka väl ingen torde bestrida titlarne af
practici, och dertill famösa practici. Ätt Svenska värfvade in¬
fanteriet pä 15 år förbrukar sina gevär har nyligen å Riddar¬
huset blifvit anfördt af den petson, för hvilken förliållanderhé
icke borde vara främmande. Denna Uppgift grundar sig icke
dess mindre på ett fullkomligt misstag. Väl iniiehafvas gevä¬
ren af fotgarderna på 15 års passevolans, men deraf följer icke
det i sanning beklagliga förhållande, att Svenska gevärets bruk •*
barhet kan sägas upphöra efter dessa år.
I betraktande deraf, att gevärs-förvallningen utgör en af
landtförsvars-departementets vigtigaste angelägenheter, har jag
ansett, mig vid delta tillfälle icke böra förbigå att anföra ett
af dagens händelser hämtadt exempel, som i hela sin vidd Vi¬
sar det felaktiga i hushållningen med den i dubbelt hänseende
dyrbara gevärsmaterielen. För den Gottländska beväringen*
behof finnas i bruk emellan 6 å 7000 gevär. Alla dessa ge¬
vär voro i början af förlidet år af Engelsk modell, med en ka¬
liber af 0,65 d. t. Af detta antal hafva nyligen 3000 gevär
blifvit, utan att vara obrukbara, Utbytta mot ett lika antal af
Den 17 Juli,
467
i8l5 års modell, ägande en kaliber af 0,62 d. t. Häraf upp¬
slår: 1:0 ätt inom en och samma trupp finnas 2:ne olika ge-
Värskalibrar, hvilket, i händelse af ett uppkommande krig,
skulle kunna medföra de vådligaste följder genom förlåtliga
misstag vid ammunilions-utdelningen; 2:o Alt på förråderna
nu finnas 3000 med flintlås försedda engelska gevär, hvilka till
krigsbruk äro otjenlige, såsom varande dels af olika kaliber
med den för infanteriet antagna, dels icke Värda att påkosta
förändring till slagkruls-antändning. De kunna således roed
fullt skäl anses såsom ur gevärs-lillgångarna afförda, ehuru ej
ännu obrukbara; hvaremot de fortfarande i många år kunnat
Uppfylla sitt ändamål under den Goltländska beväringens fred¬
liga öfningar, och de utdelade geväreb af 1815 års modell, i
värde motsvarande cirka 60,000 ldr, förändras till slagkruts-
anländning, för att derefter förstärka krigsförrådet. En bestämd
brukningstid för geväreu komme för framtiden att förhindra
alla dylika högst menliga tilldragelser, sora den af mig nu an¬
tydda.
Nedsättningen i anslaget för Topografiska korpsens arbeten
bar sin grund deruti, att ständiga tjenstgoringspenningar för
de dervid använde generalstabs-oflicerare äro en gång för alla
i förslaget upptagne; hvarföre det tillfälliga anslaget icke be¬
hof ves större.
Anmärkningen att värfningspenningar icke enligt förslaget
tilldelas den värfvade truppen, bemötes dermed, att i förslaget
aflöningsvilkoren för denna trupp äro vida förmånligare än de
nuvarande, med tillägg af värfningspenningarne; då karlen dels
genom sättet för beklädnadens ordnande, enligt hvilket han i
Vissa afseenden sjelf åtnjuter passevolansvinsten, dels genom
den högre aflöning han för längre tjenstetid kan beräkna, samt
det bögre pensionsbeloppet vid afskedstagande!, bör anse sig
i mångdubbelt hänseende mera belåten än med de brukliga,
äfven nu icke honom alltid på en gång tillkommande värfnings¬
penningarne.
Genom de föreskrifter, som förslaget i art 10 innehåller,
angående tillfälliga bristers afbjelpande å mundeiingspersedlar-
ne, torde vara tillräckligt förklarad!, hvarföre den fruktan,
Utskotten hemställt, är öfverflödig.
Anmärkningen att medel ej beräknats för »anskaffande» af
de lio gevär, som i förslaget upptagits till fördelning på hvarje
socken, förfaller, emedan dessa gevär skulle utur förråden utan-
ordnas; och hafva Piikets Ständer långt för detta dragit för¬
sorg om så tillräckliga summors anslående till gevärs anskaf¬
fande, att väl inga särskilda anspråk på anslag dertill nu måtte
kunna göras. Hvad »våld och underhåll» af dessa gevär «a-
468
Den 17 Juli.
går, så kan och hör detta blifva en kommunens egen angelä¬
genhet; då säkert håde besparing i kostnad oell bättre tillsva
dermed torde vinnas. Gevären äro dessutom ieke afsedda för
krigsreserven allena, utan för hela den vapenföra befolknin¬
gens skjutöfningar.
Att mönstring skostnader för beväringsmanskapet blifvit för¬
bisedda, medgifves, hvarföre de anmärkta 9000 rdr dertill
torde behöfva beräknas.
Någon ersättning till befälet för öfvervarandet af de före¬
slagna söndagsöfningarna i målskjutning har ej blifvit afsedd,
då delta befäl tages inom orten och för denna obetydliga tjenst¬
göring på roten, någon särskild aflöning icke ansetts böra ifrå¬
gakomma.
I afseende på den del af förslaget, art. 14, som rörer
krigsreserven, skulle jag likväl vilja göra den framställning, att
det måhända vore lämpligare att, i stället för de ifrågasatta
målskjutningar och skjutöfningar, antaga hvad hr Falhems re¬
servation, angående beväringsmanskapets skjutöfningar innehål¬
ler; då möjligen dylika, fortsatta flera dagar i rad, kunde
bättre motsvara ändamålet än det i förslaget ifrågasatta sättet.
Hvad kostnaden beträffar, så blef den väl derigenom större,
reen icke till det belopp att något afseende derpå behöfde gö¬
ras, i betraktande af de besparingar, som i sådant fall genom
förslaget i andra delar vinnas.
Hvad angår aflöning för intendenter och andra tjenstemän
vid de af Utskottet förmodade förråder, så saknar denna an¬
märkning all grund. Enligt förslaget finnes blott ett hufvud-
förråd, nemligen armeens reservförråd, för hvilket så väl aflö-
ningen till intendent som förvaltare, i förslaget (tab. 1) finnes
upptagna; alla de öfriga förråden tillhöra brigaderne; de för¬
valtas af lörrådsofficerare, för hvilka aflöning i förslaget be¬
räknats.
Af hvad i det föregående blifvit visadt, finner man att den
kostnad, hvarmed den i förslaget ifrågasatta organisation skulle
öfverstiga den uppgifna summan, skulle inskränkas till 9000
rdr för beväringsmönstringarne, samt, ifall det i Hr Falhems
reservation föreslagna sättet för beväringens skjutöfningar an-
tages, 58,833: 16; eller inalles 67,833: 16., hvaremot de betyd¬
liga besparingar, som här nedanföre skola visas, borde kunna
åstadkommas.
Att, uti förslaget, behållningen af indeldla löningsräntor
blifvit upptagen till 534,467 rdr, synes vara en naturlig följd
deraf, att jag endast i detta afseende kunnat följa skatteför-
enklings-kommitterades betänkande, grundadt på 1844års Riks¬
hufvudbok, der augmentsräntorna finnas upptagna; hvilket icke
Den 17 Juli.
469
särskildt sker i Riksslaten. Att såsom afdelningen gjort, be¬
räkna efter de vid Riksdagarne uppgjorda statsregleringarne,
är ännu oiiktigare, emedan dessa blott förslagsvis uppgöras ef¬
ter medium af föregående årens förhållanden. Dessa siffror ut¬
trycka således blott approximativa summor, och enhvar inser
att med det förvillande sätt, hvarpå våra slatsräkenskaper fin¬
nas förda, dylika beräkningar svårligen kunna gifvas full be¬
stämdhet. Det visar sig emellertid, att om ock en skilnad
skulle kunna uppkomma, emot hvad som blifvit uppgifvet, så
skulle den aldrig kunna uppgå till så mycket sorn Utskotten
förmodat. Och då såsom kändt är, dessa indelta räntor i verk¬
ligheten äga ett vida högre värde, än hvartill de vanligen be¬
räknas, synes dessutom ingen brist i den gjorda förslagsberäk-
ningen vara att befara.
De åsigter, som så väl Utskotten vid förra Riksdagen, som
äfven vid denna anfört emot beräkningen af indelta befnlsbo-
slällenas afkastning, sakna alla faktiska bevis och stå i motsä¬
gelse med hvad Utskotten sjelfve, med afseende på afdelningen,
på ett annat ställe anfört.
Några officiella uppgifter öfver samtliga boställenas afkast¬
ning finnas ej alt tillgå; men med ledning af de speciella upp¬
gifter jag enskildt kunnat förskaffa mig, är det sannolikare att
de gifva mera och icke mindre än hvad sora blifvit beräk-
11 ad t; synnerligast under förutsättning all de alla komma att
blifva på 30 år utarrenderade.
Utskotten hafva anmärkt att boställsräntan 90,248 rdr blif¬
vit två gånger beräknad bland tillgångarne, derigenom att hon
blifvit inberäknad i boställenas uppskattningsvärde, men icke
blifvit afdragen från de indeldta löningsriintorna.
Efter hvad Utskotten derjemte hafva upplyst, hade jag år
1841! i förslaget N:o 1 iakttagit ett sågant afdrag under för¬
utsättning att boställsräntan ingick i boställenas uppskattnings¬
värde; meri då från flera håll detta anmärktes såsom oriktigt
på grund deraf att detta icke var förhållandet, omtrycktes ta¬
bellen när jag vid innevarande Riksdag inlemnade förslaget,
hvilket äfven å sammar tabell (se N:o 31 Litt. A.) blifvit an¬
märkt.
Hvilketdera som bör anses riktigast, hade varit skäl att
Utskotten genom infordrad officiel uppgift sökt utreda; synner-
ligasl som den sednare åsigten erhåller ett stöd af den vid
1835 års lönereglering bifogade bilagan Litt. G., hvaruti bo¬
ställenas afkastning och indelta räntor hvar för sig finnas upp¬
tagna.
Då jag ibland landtforsvarets närvarande tillgångar uppta¬
git hela kontanta anslaget å 4:de hufvudtiteln enligt 1849 års
470
Den 17 Juli.
Riksstat eller 2,741,376 rdr 16 sk., hvaribland ingår 180,000
rdr till salpeterinköp, så medgifves, att såsom Utskotten an¬
märkt, den summa bordt afdragas, som nu för försåldt krut
och salpeter bland Statsverkets inkomster ingår, eller 93,000
rdr; hvilken derför bör från den uppgifna besparingen afräknas.
Utskottens egna uppgifter om de brister, som uppstått un¬
der föregående åren i 4;de hufvudtitelns förslagsanslag, visa,
att det är omöjligt att med någorlunda sannolikhet beräkna
deras belopp. De hafva varit åren 1846 och 1847 större än
det ungefärliga belopp jag antagit; och som det ännu är omöj¬
ligt att känna förhållandena under 1849 och 1830, då räken¬
skaperna ännu icke för dessa år äro afslutade, så synes att en
skiljaktighet väl kan uppstå, men som, äfven om den antages
så stor som Utskotten uppgifvit, eller till 76,000 rdr, icke för¬
hindrar att ju ändock den besparing i titelns totalkostnad, som
genom förslaget åsyftas, blifver ganska betydlig.
Af hrad nu blifvit anfördt, lärer det Höglofl. Ståndet fin¬
na, att Utskottens utlåtande icke kan anses vara så fullstän-
digt ooh tillförlitligt, att Ståndet borde i öfverensstämmelse der¬
med kunna grunda sitt beslut, Det visar sig nemligen, att
hvad beträffar de i förslaget beräknade utgifter, så är det en¬
dast 9000 rdr till beväringsmanskapets mönstringar som böra
tillkomma; och om man föredrager att, i stället för de i för¬
slaget ifrågasatta skjutföreningar, antaga de i Herr Fahlhems
reservation föreslagna skjutöfningar med beväringsmanskapet,
38,833 rdr 16 sk., så blifva de inalles rdr 67,833: 16. Hvad
de beräknade tillgångarne angå, så synas de väl böra förmin¬
skas med 93,000 rdr för uraktlåtet afdrag från Statsverkets
inkomster af «krut- och salpeterförsäljningsmedlen”, och 76,000
rdr för högt beräknad brist i 4;de hufvudtitelns förslagsan¬
slag; hvartill äfven måhända kommer 90,248 rdr, hvilka, i
egenskap af boställsränta, från de beräknade indeldta lönings-
räntorna bordt afdragas; tillsammans 261,248 rdr. Det är så¬
ledes inalles 329,081 rdr 16 sk., som borde afdragas från den
i förslaget uppgifna besparing af 742,816 rdr 28 sk. 7 rst.,
hvarigenom denna besparing endast skulle blifva 413,733 rdr
42 sk. 7 rst, Men redan denna summa är af den betydenhet
att förslaget, hvad kostnaderna beträffar, bordt förtjena allt af¬
seende, helst Utskottets betänkligheter vid de utgifter, som un¬
der öfvergångsperioden skulle erfordras, synas vara alldeles öf-
verflödiga, då förslaget förutsatt att förändringarna ske efter¬
hand och i mån af afgång.
Utskotten hafva dessutom icke tagit i ringaste betraktan¬
de de högst betydliga summor, hvilka dels i egenskap af nya,
Den 17 Juli.
471
dels af lillökta anslag, enligt förslaget skulle komma landtför-
svaret och den dervid anställda personal till godo.
Sådane äro:
Departementets kansliexpedition 20,800: — —
afgår: för närvarande å Riks-
staten uppförde 18,455: lo. 10. 2,560:52. 2.
Departementsförvaltningsexpedi-
tjon (krigskollegium) . . . 41,600: — —
afgår: närvarande anslag . . 51,676: — — 9 92,j:
Arrneens profningskommittéer 2,050: — —
Generalstaben 65,898:16. —
afgår å generalitets stat upp¬
förde . , , , , 3,900;
5 topografiska korpsen
dito .... . 12,426: 16.526: — — 49,572: 16.
Kommendantsstaten .... 28,250:
afgår: närvarande anslag, . . 8,780:16. — 19,469:32. —
Religions- och själavården ( • 17,597: — —
afgår: anslaget till arméens när-,
varande presterskap . . . 10.500: — — 7,097:
Under benämning «tjenstgöringspenningar«, stän¬
digt utgående lönetifiökning för den stående
härens befäl och vederlikar*) . , . . 314,340:40. —
Dito dito för befäl och vederlikar vid Stock¬
holms garnison 60,610: — —
Dito för innehafvare t, g, majors^ och kom-
panibefäjet på roten 59,146: 32. —
Tjenstgöringspenningar för artilleriets och in-
geniörbrigadens i tjenstgöring varande dispo¬
nible officerare 36,400: — —-
Ständigt utgående furageririgs- och remonte-
ringsersättning till den stående härens befäl
och vederlikar**) 86,520: — —
Aflöning och underhåll för 128 man ingeniör-
trupper ............ 17,724: 8. 2.
Dito Dito för infanteriets exerciskompanier . 39,660: 36. —
Ersättning till inqvarteringstagare i stället för
inqvartering in natura . . 82,458: — —
afgår: närvarande anslag . . 56.000: — — 46,458: — —
*) Häraf erhåller läkarestaten 48,545 rdr»
**) Häraf erhåller läkarestaten 1,309 rdr. (Vid kavalleriet och ar¬
tilleriet.)
472
Den 17 Juli.
Rese- och traktamentskostnader 20,000: — —
afgår: närvarande anslag . . 6.006: 52. — 13,533: 16.
Tillökning i brödportion dä den öfverstiger 2
sk. 8 rst 10,000:
Aflöningstillökning för värfvadt manskap i följd
af förlängd tjenstetid . . 6,000:
Målskjutningspremier 32,000: — —
Pensionstillökning för värfvadt manskap . . 10,000:
Befrielse från bevillning å lönerne .... 25,000:
Befrielse från fullmaktslösen 6,000:
Ränta och kapitalafbetalning å arméens ackords-
amorteringslån 118,517: — —
Resestipendier 8,000: — —
afgår: närvarande anslag . . 1,333:16. — 6 666: 52.
Gottländska nationalbeväringen . 58,127:12. —
afgår: närvarande anslag . . 51,897:37. 4. 23,229:22. 8-
Summa bko rdr 1,001,886:27. *).
Häraf synes, att oaktadt denna betydliga, till öfver en mil¬
lion rdr uppgående summan, hvarigenom många af de fordrin¬
gar skulle kunna tillfredsställas, som Regeringen ansett sig af
Rikets Ständer böra yrka, och flera nödiga förbättringar i ar-
méens lönings- och underhållsvilkor skulle kunna, jemte en
förökad tjenstbarhet, vinnas, ändock förstnämnda betydliga be-
tparing af nära en half million rdr bko, skulle med all viss¬
het kunna påräknas.
Hvad sjelfva systemet vidkommer, anser jag mig, för att
Icke upprepa hvad jag redan anfört, hufvudsakligen endast bö¬
ra åberopa hvad i mina förslag förekommer. Deri angifvas o-
bestridliga skäl för värfvade infanteriets indragning, äfvensom
för fredsfotens förminskning vid kavalleriet och artilleriet. (Se
pag. 47 och 48 Ridd. och Ad. Protokoller, l;sta bandet.)
Hvad rekrytering af nu vakante rotar angår, så synes detta
icke bordt kunna af Utskotten ogillas, då den har till föremål
att föröka de så stora sympatier ägande indeldta trupperna.
Nödvändigheten af en förändrad korpsindelning finnes i
mina förslag så fullständigt ådagalagd, att jag, för att bemöta
Utskottens anmärkningar emot arméens föreslagna indelning i
brigader, anser mig icke hafva annat af nöden än hänvisa till
*)Här ofvan Ur hvarken upptaget den vice korporalen tillagda af¬
löning, eller korporalers och vice korporalers förhöjda tjenstgö-
lingspenningar (tobaksskilling 5 sk. 4 rst. för korporal och 2 sk.
8 rst. för vicekorporaler eller förökad portionsskilliug för alla
värfvade trupper (artilleriet, värfvade kavalleriet och ingeniör,
trupperne) 7 sk, 4 rst. i stället för dels 1, dels 6, dels 4 ik,
Den 17 Juli.
473
hvad organisations-förslaget härom innehåller. (Se Ridd. och
Ad. Protokoller l:a band. pag, 46.)
Utskottens anmärkning emot minskningen af kavalleriets
oell artilleriets fredsfot har redan i det föregående blifvit be¬
mött. Jag vill endast ytterligare anföra, i strid med den åsigt
som hos Utskottens såväl civile som militära ledamöter gjort
sig gällande, att för artilleristens bildande skulle längsta tiden
erfordras, dernäst för kavallerislens, och den kortaste för infan¬
teristens, hvad en person härom yttrat, hvilken näppeligen nå-
fron af de förenade Utskotten lärer bestrida vara en autoritet.
Ar 1846 yttrade sig nemligen i Franska deputerade-kammaren,
hertigen af Dalmatien, Soult, Carl XIV Johans frejdado vapen¬
broder, på följande sätt:
«Många, hvilkas tänkesätt jag högaktar, bedraga sig myc¬
ket, då de anse att en rekryt på kortare tid kan danas till
infanterist än lill kavallerist eller artillerist. Den erfarenhet
jag under SO år samlat, gör mig böjd för en motsatt tanka;
jag skulle nemligen vilja påstå, att till och med en längre tid
erfordras för infanteristens bildning.”
När detta kunnat sägas i Frankrike, i hvars krig kavalle¬
riet och artilleriet måste erhålla en ganska hög verksamhets-
spher, hvad skall då icke kunna sägas i Sverige, i hvars krig
det nära nog uteslutande blifver på infanteriet, som stridens
utgång kommer att bero?
Anmärkningen om minskning af artilleriets hästar är full¬
komligt oriktig. Enligt förslaget erhåller artilleriet 61 befäls-
och nummerhästar utöfver det närvarande antalet, samt dessu¬
tom, i händelse af krig, 1962 reservhästar, hvilka nu helt och
hållet saknas.
Utskottens anmärkning, att förslaget icke skulle medföra
någon minskning i kostnaden för Stockholms garnison, är orik¬
tig. Enligt förslaget uppgår nemligen kostnaden för Stockholms
garnison jemte indeldta kavalleriets exereissqvadroner till 305,011
rdr 14 sk. 3 rst. För närvarande uppgår kostnaden för sam¬
ma ändamål till 348,416 rdr 25 sk. 8 rst, hvilket allt visar
sig af följande jemförelse emellan kostnaderna för Stockholms
garnisons och indeldta kavalleriets exercissqvadroners närvarande
och föreslagna kostnader:
Närvarande kostnad;
Lifgardet till häst (400 man.)
Aflöning och underhåll 66,192: 33. 6.
Remontering och furagering etc 33,643: — —
Beklädnad, utredning, beväpning .... 31,783: — —
Inqvartering ........... 8,028: —
Spannemåls- o,ch bagerikostnad .... 3,108: — —
474
Den 17 Juli.
Tillökning för mathållningen -4,55<>; 14. —'
Fulgarderna (1,600.)
Aflöning och underhåll 171,428: 43. —
Beklädnad, utredning, beväpning . , . . 93,730: — —
Troféer 1,000: — —
Inqvartering 26,163: — —
Spannemål och begerikostnad ..... 10,788: — —-
Tillökning för mathållningen ...... 17,349; 27. 2.
Indeldta kavalleriets exersissqvadroner . . . 37,300: — —
Summa bko rdr 348,416: 23. 8.
Föreslagna kostnaden:
400 man kavalleri och 1728 man infanteri, indeldta trupper (se
tab. 28) 503,011: 14, 5.
Anm. Indelta kavalleriets exersisqvadro-
ner skulle med garnjsonstjenstgöringen istock¬
holm förenas, utan alt härföre någon tillök¬
ning i kostnad kommer att uppstå.
Summa bko rdr 505,011: 14. 5.
Besparing: 45,405 rdr 9 sk. 3 rst, således icke den brist
Utskotten påstå.
För att icke missleda bör anmärkas, all den af Utskot¬
ten uppgifna indragning af 1,600 man infanteri och 400 man
kavalleri med 429 hästar, blifver enligt förslaget ersatt genom
indeldta truppers förökning.
1 anledning af betänkligheter vid indeldta soldatens tjenst¬
göring i hufvudsladen hvart 7:de år under 6 månader, åbe¬
ropas hvad som blifvit yttradt i motiverna till mitt förslag (se
pag. 47, 48 och 60 af Ridd. och Ad. proh l:-ta handel).
Härtill kan ytterligare läggas, att en annan indeldt trupp i
Sverige, nemligen båtsmännen, tjenstgöra öfverhufvud 6 till 7
månader på tre år och ofta vida deröfver. Att vi för närva¬
rande hafva indeldta infanteri-regementen, som under loppet af
2:ne år varit uppfordrade till tjenstgöring icke mindre än 16
månader. I öfrigt synes sorn den tjenstbarhet hos truppen,
hvilken nu saknas, men sorn genom den föreslagna tjenstgörin-
gen kunde vinnas, borde aflägsna alla betänkligheter.
livad Utskotten anmärka såsom hinder för förändring uti
nuvarande sättet för beväringens vapenöfningar, saknar all
grund, ty tre Stånd hafva gillat den färsta punkten af Stals-
TJtskottets utlåtande ?f:o 85, angående reglering af utgifterna
under Riksstatens 4:de hufvudtitel, hvari Utskottet i anledning
af mina motioner tillstyrkt:
«att, såvida Rikets Ständer, i anledning af derom vackt
båga, stadna uti beslut, som föranleda hufvudsakliga lörändiiu-
Den 17 Juli.
475
gar uti armens nuvarande organisation samt besparingar uti
Utgifterna för landtförsvaret, sådana besparingar skola, ulan
binder af förut uppgjorda statsreglering, komma statsverket
till godo.«
Häraf synes all frågan om förändring i anslaget för all¬
männa beväringsmanskapets vapenöfningar ännu är oafgjord.
Vid anmärkningen mot befrielsen från bevillning och full-
tnaktslösen, ra. rn. för armeens befäl, bar Utskotten belt och
hållet förbisett att förslaget, i enlighet med tabellen 30, godt-
gjort Statsverket för nämnde inkomster med 31,000 rdr bko.
Utskotten påstå att befälets löner vid indeldta i egemenler-
na skulle blifva mindre genom förslaget, än under nuvarande
förhållanden. Delta innefattar i allmänhet ett stort misstag.
Förslaget upptager nemligen årliga behållna inkomsten t. ex.
vid infanteriet, för en kapten till 782 rdr 24 sk.; för en kap¬
tenlöjtnant (förste löjtnant) till 460 rdr; för en underlöjtnant
260 rdr. Enligt närvarande förhållanden (bil. Ä, till 1833 års
lönereglering) liar en kapten, sedan ackoi dsi änlan afdragits,
men alla andra afdrag, såsom bevillning m. fl. återstå, endast
en behållning af 620 rdr; en förste löjtnant af 302 och en
underlöjtnant af 182 rdr.
De af Utskotten påpekade »stora förmåner«, som den in¬
deldta oflicern för närvarande skulle hafva af sitt boställe, stå
i strid med hvad Utskotten, såsom jag redan anmärkt, sjelfve
på ett annat ställe anfört. Visserligen har jag påstått, all be¬
fälets boställen gifva i sin helhet större afkastning än upp¬
skattningen; men man bör derföre icke förglömma: att många
boställen finnas som icke afkasta mer än uppskattningen, så¬
ledes att lönen icke utgår till högre belopp, än efter bilagan
Litt Ä, i 1833 års lönereglering; att endast öfversta!', majorer
och kompanichefer innehafva boställen, men alla öfriga offi¬
cerare äro utan; att flertalet boslälls-innehafvare för närvaran¬
de icke sjelfve bebo sina boställen, utan utarrendera desamma,
hvarigenom den påstådda fördelen af bostad och vedbrand ej
heller ifrågakotnmer. Aflöning medelst boställen tillskyndar
visserligen ett antal individer större löneförmåner än enligt
förslaget, men ett annat antal skulle, enligt samma förslag, er¬
hålla vida bättre, och dessutom likformigare utfallande aflö-
oingsvilkor, än för närvarande är fallet. Att alla sker lika
rätt, och att lika tjenstgöring kommer att medföra lika aflö¬
ning, är något som af lagstiftaren icke bör åsidosättas.
Utskotten säga, att 2,800 rdr i netlobebållniug för en öf¬
verste icke är tillräckligt. Enligt förslaget liar likväl en öf¬
verste, t. ex. vid infanteriet, i nettobehållning minst 3,160 rdr,
ehuru sjelfva lönen visserligen icke uppgår till mer än 2,800
476
Den 17 Juli.
idr (se tab. 17). Enligt 1833 ars lönereglering, bil. Litt. Ä,
liar en öfverste efter afdrag af ackordsränta neli furagerings-
kostnad, icke i behållning iner än 2,760 rdr, hvarifrån dock.
en ytterligare bevillning bör afgå.
Efter fråga är om afliiningen, torde det vara på sitt ställe
alt vidröra det orimliga missförhållandet i aflöningen de olika
officersgraderna emellan, sorn för närvarande hos oss äger ruin,
men som Utskotten i sin ifver att tillbörligen skugga mitt
förslag, helt och hållet förbigått, ehuru nämnde missförhållan¬
de i förslaget blifvit afhulpet. Detta förbigående tyckes mig
så mycket mindre bort äga rum, som tab. 37 i förevarande
hänseende lernnar en fullständig ledning för omdömet. Föl¬
jande torde än ytterligare upplysa förhållandet. I Frankrike
äger t. ex. vid infanteriet en öfverste i årlig lön 5,000 francs
och en underlöjtnant 1,200 francs, således öfversten endast
gång större aflöning än underlöjtnanten: i Förenta Staterna ä-
grr öfversten 900 dollars och underlöjtnanten 300 dollars, så¬
ledes den förre endast 3 gånger mera än deri sednare. 1 Sve¬
rige åter utgör lönebebålloingen enligt hvad redan uppgifvits
2,760 rdr för en öfverste och blott 182 rdr för en underlöjt¬
nant, således äger den förre nära 15 gånger mer än den sed¬
nare. Dessutom finnes det öfversta!1, hvars lön uppgår ända
lill 6,000 rdr, således 37 gånger mer än underlöjtnants-lönen.
När nu härtill kommer alt den tillökning i lön, som bos oss
trhåiles vid befordran till löjtnant, är högst obetydlig och att
qvarståendel i de två suballerngraderna är cirka 15 år, så
fiågas om icke detta förhållande är så orimligt, så klandervärdt,
att del ensamt för sig sjelft utgör en tillräcklig anledning
lör en rättvis förkastelsedom öfver vår närvarande militärorga¬
nisation, såsom innebärande frö till ekonomiskt obestånd och
t hy åtföljande både fysiskt och moraliskt förderf? Ehuru för¬
slaget afhjelpt förenämnde missförhållande, har icke en gång
denna omständighet af Utskotten erhållit något afseende. En¬
ligt förslaget koratne, vid infanteriet, öfversten, oberäknad! fu-
ragerings-och remontei ingsersättning, att erhålla i årlig lön
2,800 rdr och underlöjtnanten, då han endast tjenstgjorde 45
dagar af året, 260 rdr, men då han tjenstgjorde hela året,
486 rdr. Således i förra fallet något mindre än en tiondedel,
i sednare fallet en fjerdedel af den lön öfversten erhåller.
Utskotten hafva klandrat det medgifvande som enligt för¬
slaget lemnäs icke tjenstgörande officerare, att, efter gjord an¬
mälan, uppehålla sig hvarhelst de åstunda. Detta är likväl
icke annat än hvad semesterförordningen den 25 Maj 1798 §
4 redan innehåller. Stadgandet gäller visserligen här ej längre
tid au 3 månader årligen, uieu i verkligheten erhåller hvarje
Den 17 Juli.
477
icke expeditionsföi ande officer sf indeldta armeen rättighet att
emellan mötena vistas hvar han önskar. Denna fördel är i
öfrigt i allo med billigheten öfverensstämmande, ty då Staten
icke har råd eller icke vill aflöna sina tjenare, så att de ute¬
slutande nå lönen kunna subsistera, bör hinder icke läggas lör
individen, alt genom egen omtanka anskaffa, hvad lör honom
i lefnadskostnad erfordras, hvarföre han äfven bör äga rättig¬
het välja sin bostad emellan de tider Staten påkallar hans tjenst.
Afiöningssältet med årlig lön, egentligen disponibilitetsaflöning,
och tjenstgöringspenningar under verklig tjenstgöring, föranle¬
der äfven det medgifvande förslaget innehåller, nemligen alt,
då tjenstgöringspenningar icke erhållas, få, på derom gjord an¬
mälan, vistas hvarest man önskar.
Utskottens ogillande af det föreslagna stadgandet, det hvar
och en officer, till och roed kapten, är pligtig taga afsked då
han blir berättigad lill pension, eller vid 50 års ålder, hade
troligen icke ägt ruin, om denna fråga, som vederborts, be¬
handlats i sammanhang med de föreslagna befordringslagarna.
Man hade nemligen då funnit, att svårligen någon person med
verklig skicklighet behöfde befara att vid 50 års ålder qvar¬
stå i kaptensgraden, och att stadgandet endast komme att
drabba de mindre tjenstbara personer, hvilka nu till skada
för såväl det allmänna, som enskilda, qvarstå alltför länge på
innehafvande platser. Stadgandet står i fullkomlig öfverens¬
stämmelse med den åsigt, att embetsmännen äro till lör Sta¬
ten; detta hindrar dock icke att förhöja åldern då afgång från
tjensten bör ske, men med delsamin i närmar man sig äfven
den åsigt, alt Staten är till för embetsmännen.
Utskotten hafva klandrat att hären under fredstid icke
skall lörses med särskildta prester, utan religions- och själa¬
vården i stället besörjas af församlingens presterskap, som der¬
före uppbära en ersättning, hvilken nu, ehuru väl förtjent,
icke erhålles, oaktadt omsorgen åtminstone för indeldta trupper
(de hvaraf hären enligt förslaget egentligen komme att bestå) till¬
hör detta presterskap. Det är således endast rättvisa och billighet,
som legat till grund för förslaget. Någon besparing har härvid
icke blifvit afsedd, då ersättningen lill församlingarnes prester¬
skap för religions- och själavården i förslaget upptages till
17,597 rdr, i stället för de 8,000 rdr, hvaitill aflöningen för
särskildta brigadpastorer skulle uppgå. Det högvördiga Stån¬
det torde härvid bäst vara i tillfälle bedöma iivdketdera
sältet är att föredraga.
Uti den rekapitulation af Utskottets anmärkningar, som
utgör slutet af Utlåtandet N:o ISf, förekommer bland annat,
att den af mig föreslagna förändrade korpsindelning «rubbar och
478
Den 17 Juli.
förvirrar den nuvarande fördelningen af de indeldta regemehter-
ne.« Denna tillvitelse hvilar dock på en fullkomlig obekant¬
skap med de närvarande förhållandena; ty i motsatt fall skulle
Utskotten funnit, att någon större förvirring och planlöshet i
såväl taktiskt som administrativ hänseende icke kan finnas,
än den som den närvarande korpsfördelning företer. Utskot¬
ten hade nemligen bordt fästa afseende dervid, att vi hafva åt¬
skilliga regementer, hvilkas hela nummerstyrka icke är större
än ungefär en bataljons vid ett annat; att en del regementer
äro å roten så hopblandade med andra, att de kunna sägas
riktigt iflätade bland desse (se i Småland, Westergöthland, Sö¬
dermanland, Upland, Westmanland, o. s. v.); att vid somliga
regementer är det Kronan som bekostar och besörjer beväp,-
ning, beklädnad, utredning m. m., då deremot vid andra detta
sker af rusthållarne, Alla dessa, stor misshushållning medfö¬
rande oformligheter äro dock genom förslaget afhulpne. Alla
korpser blifva i det närmaste lika stora; hvarje korps’ olika
soldatnummer kommer att förläggas tillsammans och utgöra
ett distrikt för sig,således icke hopbiandas med soldatnummer
tillhörande andra korpser; slutligen kommef all beväpning, be¬
klädnad och utredning att besörjas af Kronan mot en måttlig,
en gång för alla bestämd afgift af rusthållare. Ett förhållan¬
de, lika fördelaktigt för det allmänna, som de enskildta. För-
slaget har således i förevarande hänseenden en så bestämd för¬
del framför närvarande förhållande, att det endast härföre bor¬
de vinna framgång. Att en del korpser, enligt förslaget, kom¬
ma att förläggas inom flera län, kan icke hjelpas och är i öf¬
rigt icke annat än hvad söm redan nu äger rum.
Hvad den öfriga rekapitulationen af Utskottens anmärk¬
ningar angår, så finner jag obehöfligt att den till besvarande
ytterligare Upptaga, då jag redan i det föregående på sina be¬
höriga ställen anfort hvad i detta fall varit af nöden, för att
komma tili den slutsats, att behandlingen af min motion icke
kan anses tillfredsställande eller genomförd med den omsorg,
som i anseende till ämnets omätliga vigt varit af nöden. Af
denna anledning förnyar jag min anhållan om återremiss af
betänkandet; en anhållan, som jag är äfvertygad att hvar och
en. såväl inom som utom detta lius, icke skall finna obefogad,
så framt han betraktar saken med oväld och omtanka för det
allmänna bästa. Då likväl Riksdagen nu är långt framskri¬
den och jag fruktar att den återstående Riksdagstiden icke
medgifver frågans tillbörliga utredning, inskränker jag mitt yr¬
kande till hvad Herr Petré, uti sin, af minoritetens flertal bi¬
trädda, reservation föreslagit, nemligen: att Utskotten måtte
tillstyrka Rikets Ständer:
Den 17 Juli.
479
»att medelst underdånig skrifvelse underställa Kongl.
Maj:t de af mig afgifna förslag till förändrad orga¬
nisation af lattdtfötsvaret, och i underdånighet: an¬
hålla, att Kongl. Majit tacktes låta desamma gran¬
skas af sakkunnige män , samt vid nästföljande
Riksdag till Rikets Ständer i nåder öfverlemna, ej
mindre kommitterades deröfver afgifvande underdå¬
niga utlåtande, än ock Kongl. Majits nådiga propo¬
sition om landtförsvarets ordnande på ett med lan¬
dets behof och tillgångar Öfverensstämmande sätt.'»
Sedan jag nu slutat frågans formella behandling, återstår
tiiig endast några ord, mera rörande mig sjelf, men sorn lik¬
väl äga sammanhang med det förevarande ärendet. Efter hvad
man berättat mig från trovärdigt håll, har under förlidne Riks-
das, under behandlingen inom de sammansatta Utskotten af
Förslaget Nio 1 blifvit mig tillvltadt* att nämnde förslag ut¬
gjorde eit Ryskt foster. Sedermera förvandlades förslaget till
Preussiskt ursprung. Slutligen ville man icke bestrida att för¬
slaget väl var inhemskt, men man insinuerade derjemte, att
jag icke Vörö den sannskyldige författaren dertill, utan endast*
såsom man säger* plöjt med andras kalfvar. Vid innevarande
Riksdag åter har blifvit påstådt inom de sammansätta Utskot¬
ten, att förslaget hade Fransyskt ursprung och att det förut
varit synligt i en Fransk tidskrift* Alla dessa versioner, den
ena liksom den andra, tillhöra dock osanningarnes gebit och
Vittna om lika mycket småsinne som smädelselust* Lika öp¬
pet, sorn jag nu har yttrat mig, skulle jag äfven hafva till*
känhagifvit motsatsen, om denna för sig haft någon grund—ty
en god sak blir det icke dess mindre, ehvad ursprung den ärt
må hafva. Det enda man skulle kunna sagt* åtminstone hvad
den sista versionen eller det Franska Ursprunget angår* hade
Varit, att jag dragit mera fördel af min med egna medel be¬
stridda vistelse i utlandet, än många andra, hvilka fått sig den
bekostad af Slaten. Nu äro dock hvarken det lia eller 2:a
förslaget af annat än Svenskt ursprung och har mig och in¬
gen annan till författare. Det lia var redan färdigt till Riks¬
dagen 1840* ehuru icke så till alla sina detaljer utarbetadt,
som det sedermera blef. Min afsigt var att vid samma Riks¬
dag aflemna detsamma, ehuru jag, på framställning af en akt¬
ningsvärd militär, tillhörande detta hils* afstod från att göra
det under dåvarande Konungens regeringstid* De förhoppnin¬
gar throntalet vid 1844 års Riksdag ingaf, förmådde mig att
äfven vid den Riksdagen innehålla med förslaget; men vid
1847 års Riksdag ansåg jag åter ingenting hindra dess fram¬
läggande. Detta skedde äfven, och att jag framlade det utan
480
Den 17 Juli.
ringaste beräkning af enskild fördel, bevisas bäst deraf, att jag
öfverlemnade förslaget till Ständerne och icke till Regeringen.
Hade jag förfarit tvärtom, så hade fiirslaget tilläfventyrs från
vissa håll blifvit med mindre obenägenhet emottaget, än rut
varit fallet. Men jag trodde att den reform jag förfäktade,
och hvilken jag gjort till min lefnadsuppgift, bäst skulle vinna
rotfäste och framgång om förslaget komme att utgå från Stän¬
derne. Möjligen misstog jag mig häruti. Icke dess mindre
äger jag den lefvande öfvertygelse!!, att ett ändamålsenligt, af
mig påyrkadt ordnande af landtförsvaret icke mera kan för¬
falla. Jag har för ernåendet af detta mål gjort allt, hvad den
enskilde medborgaren förmår, och har genom de omständighe¬
ter, som härmed äga sammanhang, till sista skärfven betalt
min skuld till ett framför allt annat älskadt fosterland. Jag har
för närvarande icke mer att gifva. Men skulle de åskdigra moln,
som jag med djup smärta ser samla sig på vår politiska hori¬
sont, icke skingras, utan, emot min varmaste önskan, urladda
sig, då skall min arm och min ringa lörmåga alltid stå fäder¬
neslandet samt frihetens, sjelfständighetens och lagarnes upp¬
rätthållare (ill bilds.»
Anders Eriksson frän Elfsborgs Län yttrade: ”Emot de i
Utskottens betänkande uttalade motiver anser jag många an¬
märkningar vara att göra, men vill likväl endast inskränka
mig till yrkande af återremiss på de grunder, som Herr Pe-
trés reservation innehåller; och tillägger jag den önskan, att
Siandet måtte till Kongl. Maj:t ingå med en skrifvelse i sam¬
ma anda, som den, hvilken i nämnde reservation finnes före¬
slagen, på det en fullständig och noggrann pröfning af Herr
Stjernsvärds förslager måtte af sakkunnige män företagas.”
Henrik Andersson : ”Jag anser mig icke kunna bedöma,
huruvida de af Herr Stjernsvärd framlagda förslager bro, i alla
sina delar, för landet nyttiga och om de kunna antagas, men,
med den kännedom jag äger af det inom landet länge herr¬
skande och allt mera tilltagande missnöjet med landtförsvarets
lyx och de dermed förknippade dryga kostnader, anser jag att
Utskottet borde hafva fästat åtminstone något afseende vid de
nämnde förslagen, och finnér jag ett ytterligare stöd för den¬
na åsigt uti de talande skäl Herr Petré i sin reservation fram¬
lagt, hvarföre jag ock på det högsta vill förorda den deruti
föreslagna underdåniga skrifvelsen, samt yrkar följaktligen åter¬
remiss af betänkandet.»
Tobias Lind: «På grund af Herr Petrés reservation yr¬
kar äfven jag återremiss, och önskar att den föreslagna skrif¬
velsen måtte uppsättas och till Kongl. Majit i underdånighet
Den 17 Juli.
481
insändas, på det Herr Stjernsvärds förslager må komma under
vederbörlig pröfning.«
Sahlström: ”Såvida man inser och erkänner, att fädernes¬
landets försvarssystem är öfvermåttan kostsamt och i lika hög
grad ofullständigt och felaktigt, så måste man ock erkänna
nödvändigheten af att en fullständig reorganisation dermed fö¬
retages, eller åtminstone vara betänkt på medel att snart af¬
hjelpa de största och mest i ögonen fallande bristerna. Hr
Stjernsvärds förslag visar, enligt min tanka, på ett fullständigt
sätt, huru man bör gå tillväga, för att komma till ett tillfreds¬
ställande resultat härutinnan; och anser jag Utskottens afslag
å Hr Stjernsvärds motion icke betyda så mycket, då man vet
att det nu fattade beslutet endast hade 5:ne rösters pluralitet
att tacka för sin framgång. Denna omständighet synes mig
tydligt bevisa, att ett ganska aktningsvärdt antal af Stats-samt
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens ledamöter insågo det
närvarande systemets brister och voro genomträngda af öfver-
tygelsen om nödvändigheten af en fullständig reform. Enligt
det af Utskottet förkastade förslaget skulle vårt försvarssystem
så ordnas, att vi under fredens dagar kunde förkofra oss och
följaktligen, vid ett krigs utbrott, äga förmåga att bära de bör¬
dor, som derigenom blefvo en nödvändighet. Bibehålla vi der¬
emot det närvarande försvarssystemet, fruktar jag, att vi al¬
drig hinna någon gräns för de, midt under den djupaste fred,
ständigt växande utgifterna; och huru vi, enär redan alla kraf¬
ter äro tagne i anspråk, skola, vid en fiendes anfall, förmå
göra ett tillräckligt starkt motstånd, kan jag omöjligt inse.
Krigsmakten är tyvärr ej så organiserad, att den i behofvets
stund kan känna sig tillräckligt lifvad, att våga lif och blod
för fäderneslandet. Hr Stjernsvärds nu framlagda förslag an¬
ser jag visa den enda möjliga utväg för vårt försvarsverks
ordnande på en förnuftig och landets behof fullt tillfredsstäl¬
lande grund. Den som väckt förslaget har sjelf, under Bid-
derskapets och Adelns öfverläggningar, på ett så tillfredsstäl¬
lande sätt försvarat detsamma mot alla gjorda anmärkningar,
att jag anser oss handla högst oklokt, om vi, utan vidare pröf¬
ning, uttala vår förkastelsedom öfver hans förtjenstfulla arbe¬
te. Må vi taga i betraktande den vigtiga omständigheten, att
landets försvarsstyrka, enligts den af Hr Stjernsvärd utkastade
planen, skulle i betydlig mån förökas, men kostnaderna gan¬
ska mycket understiga hvad som nu utgår i anslag till Krigs¬
maktens underhåll. Hvad farhågan för beväringstungans ökan¬
de och deraf härflytande drygare utgifter angår, anser jag den¬
samma på intet sätt befogad, emedan det endast är frågan om
Bonde-St. Prot, vid Riksd% 1800—1851. P, 31
482
Den 17 Juli.
att få en ändamålsenlig och stark landstorm, som med den
öfning i målskjutning, hvilken i Hr Falhems reservation föror¬
das, bör blifva fullt skicklig att mosta en inbrytande fiende.
För min del skulle jag tro, att vi böra vara belåtna med att
en gång få en armé, som, om den också icke såsom vår nu¬
varande vore öfvad att uppvisas på parader* kunde göra fullt
skäl för namnet: landets försvar;
Ifr Petréa reservation har på ett så fullständigt och san¬
ningsenligt sätt framlagt krigsadministrationens besynnerliga
och dåliga beskaffenhet, att jag ingalunda tvekar, alt på dé
grunder Hr Petré och öfrige reservanter anfört, påyrka aflå¬
ta nde af en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, med an¬
hållan om vederbörlig pröfning af Hr Stjernsvärds fosterlands¬
älskande förslag.”
Kylander, Kils Andersson och Johannes Olsson från Werm¬
lands* Erik Andersson och Matis Mattsson från Stora Koppar¬
bergs, Erik Eriksson från Westmanlands, Jonas Johansson från
Gefleborgs, Falk från Skaraborgs Län, jemte flere af Ståndets
ledamöter, förklarade sig dela samma åsigter som Sahlström
uttryckt;
Malls Pehrsson: ”Att en organisation af landtförsvarét äf
af behofvet påkallad, tror jag att hvar och en längesedan lärt
sig inse, och har äfven, vid flera föregående Riksmöten, af
åtskillig© representanter blifvit fordrad, samt att denna orga¬
nisation ingalunda låter sig verkställas genom några pärtiellä
förändringar, tror jag mig äfven kunna påstå; det är också
derföre, sorn jag anser att nationen bör vara tacksam mot
dem, hvilka framlägga fullständiga förslag, att på ett tillfreds¬
ställande sätt få vår krigsmakt ordnad och lämplig till fäder¬
neslandets försvar. Ätt man genom de hittills gjorda förän*
dringarne och så kallade förbättringarne icke kunnat åstad¬
komma någon nedsättning i de hardt tryckande skattebördor*
na, utan tvärtom framkallat drygare anslag och större upp*
offringar, tycker jag bör lära oss att ej längre dröja på den
hittills följda vägen; Såsom exempel vill jag endast anföra
förhållandet med Artilleriet och Instruktionskompanieroa. Skul¬
le samma olyckliga system allt framgent följas, fruktar jag,
att det fattiga folket, snart nog kanske, icke har något att
vidare utbetala och landet följaktligen icke heller något att
försvara. Det är i sanning sorgligt att nu, såsom ofta tillfö¬
rene, se huru de 2 första Riksstånden med hårdnackad gen¬
sträfvighet sätta sig emot alla förändringar, som afse lindring
i folkets bördor, och ej mindre sorgligt att finna huru man
på de vid hvarje Riksdag högljudt uttryckta önskningarne om
nedsättning i de dryga anslagen icke tyckes fästa minsta af-
Den 17 Juli,
483
seende. Det ser tyvärr ut, som om man ville ställa landets
försvarsverk på en sådan fot, att det ej afsågé landets värn,
utan snarare vore beräknadt, att* genom en dertill inöfvad
knektmassa, ständigt äga tillfälle att utkräfva de stegrade for-
dringarne. När ett förslag, sorn afser lindring i folkets dry¬
ga utgifter, blifver framstäldt, gör man kalkyler, soffi, i mot¬
sats till verkliga förhållandet, söka visa att det föreslagna in¬
galunda skulle medföra någon sådan lindring. Om garnisons-
regementerna indrogos oell indeldta arméen i deras ställe be-
stridde garnisonstjensten i Stockholm, kan jag ingalunda fatta
att deraf skulle uppkomma ökade kostnader ; och få dessa kal¬
kylatorer, hvilka icke kunnat bevisa sina påståenden, men som
likväl förstått att förskaffa sig seger vid voteringen, allt fram¬
gent behålla öfverhandert, fruktar jag att hvarje förslag till
förändring skall blifva förkastadt. Såsom medlem af Stats¬
utskottets Utgifts-afdelning, har jag varit i tillfälle att se hu¬
ru förvaltningen af de åt krigsmakten anslagna medel tillgår,
och finner derigenom huru nödvändigt det är, att en fullkom¬
lig reorganisation äfven i denna väg företages. Jag vill ej
längre uppehålla Ståndet, oaktadt ännu ganska mycket kunde
vara att tillägga, utan förklarar endast att jag anser den i
landsorten öfverallt sporda högljudda klagan öfver för högt
uppdrifna skatter, vara en tillräcklig orsak att åtminstone pröf¬
va ett förslag, som har till syftemål, att bereda en ganska
betydlig lättnad i de folket pålagda bördorna, hvarför jag ock,
yrkar återremiss af betänkandet och anhåller att den föreslag¬
na skrifvelsen till Kongl. Majit måtte af Ståndet afgifvas.”
Talmannen fästade Ståndets uppmärksamhet på den om¬
ständighet, att inom Bonde-Ståndet ofta åberopats det stora
missnöje, som, i anledning af beväringsmölenas tunga och den
förlorade rättigheten att välja vapen, vöre i landsorten herr¬
skande; och trodde han, att detta missnöje skulle i betydlig
grad tillväxa, om Ståndet heginge den inkonseqvensen, att be¬
gära en skrifvelse, som, i fall de deri uttryckta önskningarne
biföllos, icke kunde hafva annat till följd än utsträckning af be-
väringsöfningarne, och emedan flere talare inom Ståndet yttrat
sig till förmån för de af Herr Stjernsvärd väckta förslag, till
en förändrad organisation af landtförsvaret, samt nämnde för¬
slag, som visserligen kunde vara af stor förtjenst, hvilket Tal¬
mannen likväl icke ansåg sig kunna bedöma, just förordar en
ganska betydlig utsträckning af beväringsöfningarne, samt Tal¬
mannen betviflade att Bonde-Ståndet skulle vilja åtaga sig vid¬
sträcktare skyldighet i detta afseende, helst som en skrifvelse
blifvit af Ståndet beslutad, att från Enskildta Utskottet till
Kongl. Majit i underdånighet aflemnas, med önskan om åter¬
484
Den 17 Juli.
gång till hvad 1812 års förordning i afseende på bevärings-
skyldigheten stadgar, så uppmanade lian de Ståndsledamöter,
som yrkat återremiss af betänkandet, att de måtte uppgifva i
hvilken punkt de ville att Herr Stjernsvärds förslag skulle an¬
tagas.
Efter denna af Talmannen gjorda framställning, yttrade:
Strindlund: «Då betänkandet sönderfaller i 2:ne serskilda
delar, anser jag detsamma äfven fordra 2:ne beslut, och anhål¬
ler derföre att hvarje del behandlas för sig. I första delen af
Herr Stjernsvärds förslag framställes att beväringsskyldigheten
må utsträckas så, att hvar och en är underkastad krigstjenst
från 21 till 27 år, och, mot förhöjd aflöning, i ytterligare 5:ne
år, eller till 50 års ålder, samt att dessutom hvarje vapenför
man skall fiån och med utträdandet ur Ode beväringsklassen,
d. v. s. vid fyllda 27 år, till uppnådda 80 lefnadsår, tillhöra
landtstormen. För min del tror jag, att få, ja ingen, af Sveri¬
ges frie innebyggare skulle vilja under så lång tid stå under
militärdespotismens tryckande ok. Det är en besynnerlig in¬
konseqvens, som röjer sig hos dem, hvilka så varmt förorda
Herr Stjernsvärds förslager. De klaga öfver soldatväsendets för¬
störande exempel, och likväl vilja de göra hvarje Svensk man
till soldat, utan att betänka att den som så många år, under
den bästa tidén af sitt lif, då hvar och en, som ej vill se sin
framtid förstörd, nödgas använda all sin omtanka på att genom
arbete förvärfva sig tillräckligt uppehälle och tillräckliga resur¬
ser för den kommande tiden, skulle i dess ställe tvingas till en,
för de fleste troligen högst förhatlig krigstjenst. Man borde ej
heller hafva förbisett huru många näringar, genom en sådan
militärorganisations införande, skulle nedtryckas och huru myc¬
ket elände, som till följd häraf, skulle utbredas öfver fädernes¬
landet. Emot upphofvet till alla sådana vådor vill jag derföre,
såväl å egne som å alla mine kommittenters vägnar, högeligen
protestera, tilltroende jag mig kunna försäkra, att ingen af dem,
hvilkas ombud jag här är, skulle vilja gifva sitt bifall till ett
sådant förslag, som det af Herr Stjernsvärd framställda. Jag
får dessutom uppmana Ståndet, att taga sig tillvara för den in-
konseqvensen, att nu besluta uppsättandet af en skrifvelse, med
förordande af ett förslag, hvilket vill till så betydlig grad för¬
svåra beväringsskyldighetens tunga, då vi på Ståndets bord än¬
nu hafva hvilande en annan underdånig skrifvelse, hvilken yr¬
kar återinförande af 1812 års Kongl, förordning, i afseende på
beväringsexercisens utgörande, och som följaktligen utvisar miss¬
nöje med den förändring, som efter 1848 års Riksdag blifvit,
i afseende på nämnde exercis, vidtagen. Hvad skulle Kongl.
Majit kunna svara, när två sådane, till innehållet hvarandra
Den 17 Juli.
485
fullkomligt motsatta, skrifvelser från samma Riks-Stånd kom¬
ma honom tillhanda? För att undvika sådana inkonseqvenser
och så mycket som möjligt bevara vår gamla frihet, anser jag
att Slåndet handlade klokast, om detsamma bifölle hvad Ut¬
skotten i första punkten af betänkandet tillstyrkt. I afseende
på andra punkten af samma betänkande vill jag gerna gå de¬
ras önskan till mötes, som yrka affärdandet af den underdåni¬
ga skrifvelsen, med anhållan, att förslaget må komma under
närmare pröfning, men jag kan derföre icke inse, att en åter-
remiss af punkten är så nödvändig. Må -de af Herr Stjern¬
svärd framställda förslager befordras till granskning och under¬
sökning af sakkunnige män, men må man icke besvära Stats¬
utskottet med att ånyo upptaga frågan, enär detsamma omöj¬
ligt kan på så kort tid, som man här synes föreställa sig, med¬
hinna ett sådant arbete. Det vore, enligt min tanke, mindre
välbetänkt, om Stats-Utskottef, genom en återremiss, ålades
att förspilla månader, för att komma till en någorlunda klar
utredning af frågan, och Riksdagens längd samtdryga omkostna¬
der derigenom betydligt förökades. De, som så ofta föra or¬
den sparsamhet och hushållning på läpparne, borde vara be¬
tänkte på, att ej så lättsinnigt handla med nationens penningar.
Då jag således medgifver att en skrifvelse aflåtes, med uttryckt
önskan, att sakkunnige män må tillsättas, för att undersöka
huruvida någon betydlig nedsättning i kostnaderna för vårt
landtförsvar skulle kunna åvägabringas, och hvilke sakkunnige män
böra till nästkommande Riksdag afgifva berättelse om hvad de
uträttat, så kan jag alldeles icke inse, att någon återremiss här
behöfver komma i fråga. Jag yrkar följaktligen att proposi¬
tion på l:a punkten först afgifves och att vi sedan, lagande oss
väl till vara för att ej uppsätta 2:ne hvarandra fullkomligt mot¬
sägande skrifvelser, företaga behandlingen af 2;dra punkten.«
Lars Olsson, Jan Andersson, Nils Pehrsson, Pehr Andersson,
Sandberg, Hörnfeldt, Erik Christensson, Byström, Håkan Petters¬
son, Medin, Lars Matisson, Johannes Nilsson från Bohus Län,
Olof Andersson, Gabriel Andersson, Johan Johansson från Öster¬
göthland, Anders Andersson från samma Län, Carl Olsson, Was¬
muth, m. fl. af Ståndets ledamöter, förklarade sig i allo dela de
åsigter Strindlund uttryckt.
Östman: ”Om en förbättrad organisation af vårt landlför-
svar enda.t genom beväringstungans ökande kunde åvägabrin¬
gas, skulle jag af alla krafter motsätta mig ett sådant förslag,
och följaktligen ej här yrka återremiss, men som jag är af
den lanken, att herr Stjernsvärds förslager äro af för mycken
förtjenst för att genom ett klubbslag kastas i dumvrån, så kan
jag icke förena mig med dem, som vilja bifalla Utskottens
486
Den 17 Juli.
betänkande, För att icke fortfarande se oss nödsakade att
hvarje år bortkasta 6J millioner på vårt försvarsverk, hvilket
likväl befinnes i sådant skick att det ingalunda gör sig för¬
tjent af det namn det bär, anser jag den föreslagna skrif¬
velse!) vara af behofvet påkallad, och, om de i densamma ut¬
tryckta önskningar beviljas, böra kunna blifva en god ledning
för kommande Ständer. Hvad som likväl ingalunda får för¬
glömmas, är att vi göra bevärings-exercisens återgång till hvad
1812 års förordning derom bestämmer, till ett bufvudvilkor
för all reorganisation af landtförsvaret och att vi, vid skeende
förändringar, endast vilja se nedsättning och lindring i de nu
så högt uppdrifoa anslagen, på det en verklig fördel derige¬
nom må kunna tillskyndas landet. Jag yrkar återremiss af
betänkandet.”
Arvid Arvidsson, Jöns Erik Eriksson och Carl Tholsson
förenade sig med Östman.
Pehr Nilsson: "Då herr Stjernsvärds motion, om förändrad
organisation af landtförsvaret, väcktes på Riddarhuset och
kommunicerades Med-Stånden, upptog jag den såsom min e-
gen, emedan jag, inseende den närvarande militär-organisatio-
nens stora brister och dess med alla sina kostnader fullkom¬
liga otillräcklighet att värna fäderneslandet, trodde mig genom
befordrande af herr Stjernsvärds förslag bereda det utarmade
landet en ganska stor lindring.
Ännu framhärdande i samma åsigter, anser jag att Ut¬
skotten, som haft sig frågans behandling uppdragen, gått allt¬
för knapphändigt tillväga med granskningen af den plan, herr
Stjernsvärd uppgifvit, för beredandet af ett till styrka och an¬
tal tillräckligt landtförsvar. Det är isynnerhet 2:dra punkten
af betänkandet, som jag faster mig vid och som jag önskade
återremitterad, på det Utskotten måtte komma i tillfälle att
taga kännedom om den af motionären afgifoa, i allo tillfreds¬
ställande vederläggningen af de mot hans förslag gjorda in¬
kast och anmärkningar. Jag kan visserligen icke, med anled-r
ning af det sätt, hvarpå frågan hittills blifvit behandlad, göra
mig alltför stora förhoppningar om Utskottens beredvillighet
att gå det betryckta folkets önskningar till mötes, men anser
dock icke omöjligt, att pluraliteten af Utskottens ledamöter
kunna komma till andra åsigter, sedan, genom motionärens
anförande, frågan blifvit betydligt mera utredd, och yrkar
derföre, på grund af herr Petres reservation och det afStånds-
brodren Svartling nyss upplästa anförande, att betänkandet å-
terremitteras, samt en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj.t
aflåtes, med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes låta de af herr
Stjernsvärd afgifne förslag granskas af sakkunnige män, samt
Den 17 Juli.
487
Tid nästföljande Riksdag öfverlemna nådig proposition om
Jandtför'svarets ordnande på ett med landets behof och tillgån¬
gar öfverensstämmande sätt."
Uhr: "Jag har redan vid föregående tillfällen, dertill för¬
anledd af den allmänna klagan, som förspörjes inom landet,
gifvit tillkänna, att jag anser en reorganisation af landtförsva-
jet vara af högsta nödvändighet påkaUad, och förklarar nu
att jag ingalunda ändrat tankar härutinnan. Krigsministerns
försök att vederlägga och nedgöra de af herr St jerosyärd väckta
förslager har icke en gång förmått röra mig; jag har tvärtom,
just af den omständigheten, att han ensam, om Ilvars bibehål¬
lande på sin plats, detta Stånd så bestämdt uttalat sin lanke,
uppträdt med försvar af det närvarande systemet, blifvit ännu
ytterligare styrkt i den åsigten att de omnämnda förslagen
åtminstone förtjena undersökas, förr än de förkastas. Jag vill
icke nu antaga hvad herr Stjernsvärd föreslagit, emedan jag
icke är kompetent att bedöma huruvida detsamma är med
fäderneslandets sanna fördel öfverensstämmande, men tror lik¬
väl detsamma böra vara berättigadt att undergå granskning
af sakkunnige män, såvida vi nemligen vilja någonsin se vårt
försvarsverk ordnadt på ett landets behof fu'lt tillfredsställan¬
de sätt. Hvad beväringsfrågan beträffar, är jag fullkomligt af
samma öfvertygelse sora Strindlund, men vill likväl icke afslå
fillsta alternativet af herr Sljernsvärds motion, utan yrkar att
den föreslagna skrifvelsen målte, i samma mening som herr
Petre i sin reservation uppgifvit, till Kongl. Majit i underdå¬
nighet aflålas, men sorn detta svårligen later göra sig utan
återremiss af betänkandet, så förenar jag mig med dem, sorn
hafva yrkat en sådan.”
Sahlström: ’’På gifven anledning vill jag erinra Ståndet
derom, att hr Stjernsvärd, i det af Svartling upplästa anfö¬
randet, sjelf uttryckligen förklarat, att hr Falhems reservation
bör tjena till efterrättelse, och kan jag således icke inse hvar¬
ifrån denna fruktan om beväringstungans ökande har kommit,
lika litet som jag kan begripa, att den af Talmannen gifna
Upplysningen är af behofyet påkallad. Enligt min öfvertygelse
är det nödvändigt, att vi först bifalla lasta punkten af betän¬
kandet, på det vi derefter må komma till behandlingen af den
2:dra, hvilken deremot bör återremitteras. En talare har här
föreslagit en enskild skrifvelse från Ståndet, hvilken dock, så¬
som jag förmodar, skulle hafva alltför ringa betydenhet mot
den, som afläts af bJtskotten, sedan desamma från tvenne Slånd
mottagit återremiss af betänkandet. Jag tror det derföre vara
nödvändigt alt Utskotten uppsätta en skrifvelse, i samma syft¬
ning som hr Petre i sin tesei vation föreslagit, men med det
488
Den 17 Juli.
tillägg som Ståndsbrodren Östman angifvit. Ty finna två Stånd
rättvist att ingen rubbning sker i hvad 1812 års Beväringsför-
ordning stadgar, anser jag ock att erinran derom bör i den
underdåniga skrifvelsen inflyta. Jag hyser visserligen inga
tvifvel derom, att Kongl. Majit läster nödigt afseende på en
enskild skrifvelse från Bonde-Ståndet, hvilket frågan otvifvel¬
aktig! närmast rörer, men är ock af den öfvertygelse, att en
skrifvelse från Utskotten skulle hafva vida större inflytande.
Hvad Krigsministerns anmärkningar mot de af hr Stjernsvärd
framställda förslag beträffar, anser jag dem icke mycket värda,
så vida man ej, hvilket jag, liksom Uhr, skulle vara hågad att
påstå, derifrån hämtar ännu ytterligare skäl att påskynda en
organisation, hvars nödvändighet bestrides utaf en embetsman,
som visat sig sakna en betydande dels af majoriteten förtro¬
ende. Mig synes det vara tid att blifva uppmärksam på detta
förhållande, och dessutom ej heller förglömma att de förslag,
som nu äro i fråga, utgöra frukten af en mans arbete, sorn
offrat en hel lefnads möda och förhoppningar, för alt realisera
en idé, den han anser för sitt fädernesland välsignelsebrin-
gande.”
Henrik Andersson, Oscar Carlsson, Olof Johansson, Pehr
Pehrsson från Wermland, m. ti. Ståndets ledamöter, förenade
sig med Sahlström.
Sedan Talmannen uppläst en del af Utskottens betänkan¬
de, och påmint Ståndet, att det andra förslaget endast var äm-
nadt att utgöra en öfvergång till det första, hvilket föreslog
ett betydligt förökande af beväringstungan, erhöll
Nils Pehrsson från Södermanland ordet och yttrade: ”Un¬
der hela den tiden jag såsom representant deltagit i Riksmö¬
tena, har jag städse hört klagas öfver landlförsvarets dyrhet
och många brister, alltid hört yrkas förändringar i militär-or-
ganisationen och minskande af den onödiga lyx, som utvecklas
■vid vår arme'. Då hr Stjernsvärd med mycken möda, och,
som det synes, ej utan talang uppgjort ett förslag, sorn tiar
till ändamål att afhjelpa alla de olägenheter, hvilka nu vid¬
låda vårt försvarssystem, synes det mig billigt att detsamma
kommer under pröfning af sakkunnige män, sorn till en föl¬
jande Riksdag kunna utlåta sig, huruvida den framställda pla¬
nen kan vid reorganisation af krigsmakten följas eller icke.
Jag kan icke bedöma hr Stjernsvärds förslager, men tror att
vi ej böra, utan föregående granskning, förkasta desamma.
Hvad det första af dessa förslager likväl beträffar, tror jag att
vi, om den deri föreslagna betydliga utsträckningen af bevä-
ringsskyldigheten är ämnad att qvarstå, icke kunna bifalla det¬
samma, emedan ett sådant beslut onekligen skulle stå i strid
Den 17 Juli.
489
med hvad i detta Stånd förut blifvit yltradt, i anledning af
det i landel tilltagande missnöjet med hvad sedan sistlidne
Riksdag blifvit löreski ilvct i afseende på beväringsskyldighe-
tens utgörande, och vi dessutom böra ihågkomma att på Stån¬
dets bord bviiar en skrifvelse, som har till ändamål att få
nyssnämnde stadgande upphädft och 1812 års förordning åter
gidlar.de. Jag vill derföre bifalla hvad Utskotten i första de¬
len sif betänkandet tillstyrkt, men deremot återremittera den
2:<lra punkten, med förordande af den skrifvelse, som hr Petré
föreslagit, som dock ovilkorligen bör innehålla ett förbehåll,
alt e| beväringsskyIdigheleu försvåras utöfver hvad Förordnin¬
gen al 1812 löreskrifver.’
Lars Mallsson, Johan Pehrsson från Upsal i Län, Olaus
Hriksson, Carl Olsson, Lars Magnus Knutsson, Daniel Daniels¬
son, Wasmuth, Mallmin, in. fl , förklarade sig dela de åsigter,
som Kils Pehrsson uttryckt.”
Svartling: ”Sedan jag begärde ordet, har jag bort Sahl¬
ström på ett fullkomligt, tillfredsställande sätt uttrycka hvad
jag ämnade andraga, och vill jag derföre med endast några få
ord genmäla Strindlund, hvilken, genom sitt bevekande och
uppskakande tal om beväringsexercisens utsträckning och alla
deraf förmodade vådor, tror sig hafva anslagit en ganska öm¬
tålig sträng. Jag kan verkligen icke fatta hvarifrån alla dessa
olyckor skulle uppkomma, då vi genom att besluta återremiss
icke åsyfta annat, ån all hr Stjernsvärds förslag må komma
under pröfning af sakkunnige män, hvilka troligen lika litel,
som Kongl. Majit skulle vilja göra någon inkräktning på Sven¬
ska folkets i allmänhet och Svenska beväringsynglingarnes vid
della tillfälle isynnerhet, af Konung och Ständer förut garan¬
terade rättigheter. Jag fortfar derföre att yrka återremiss af
betänkandet, och tror att vi genom ett sådant beslut alldeles
icke skola handla inkonseqvent.”
Johannes Nilsson från Malmöhus Län: ”Ehuru jag är lif-
l:gt genomträngd af den åsigten, att Svenska iandtförsvaret be-
höfver en total reorganisation, för att kunna utgöra ett verk¬
ligt varn för fäderneslandet, och jag dessutom anser de af Hr
Stjernsvärd väckte förslag till en sådan organisations verkstäl¬
lande vara af högt värde och derföre förtjena alla fosterlands¬
vänners tacksamhet, vill jag likväl icke, om beväringsexerci¬
sens utsträckning skulle deraf blifva en följd, med min röst
bidraga till ett sådant förslags antagande. Jag skattar den per¬
sonliga friheten alltför högt, för att låta den så undertryckas,
som ett länge fortsatt soldatlif och stränga militära former
utan tvifvel sk tille åstadkomma ; och anser att våra bevärings-
ynglingar redan fått alltför hårdt umgälla att 1812 års
490
Den 17 Juli.
förordning i vissa punkter blifvit upphäfven. Jag bifaller der*
före hvad Utskottet i första punkten af betänkandet tillstyrkt,
men yrkar, pä de grunder f. d. v. Talmannen Nils Pehrsson
anfört, att andra punkten till Utskottets vidare behandling å-
terremitteras.”
Strindlund: ”Jag vill påminna Ståndet derom, att det lia
alternativet af Herr Stjernsvärds förslag äfven innebär en an¬
nan olägenhet, som förslagets förfäktare synes alldeles icke vil¬
ja erinra sig. Det vill nemligen sätta större delen af arméen
på vakans och låta rotehållarne betala vakansafgiften, under
det man på samma gång tvingar dem att sjelfva stå i krigs¬
tjenst. I sanning mycket vunnet! För att undslippa sådana,
för lula riket på intet sätt obetydliga olägenheter, anser jag
oss böra bifalla hvad Utskotten ganska klokt beslutat. I afse¬
ende på 2:dra alternativet har jag redan uttalat mina tankar,
alt jag anser äfven detsamma böra bifallas, hvilket ingalunda
hindrar att en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit aflåtes,
Ett vilkor har jag redan nämnt böra i denna skrifvelse inta¬
gas, det att ej ökad beväringsskyldighet må åläggas; det är
likväl ett annat, som af lika vigt, måhända, ej heller bör för¬
glömmas; att kostnaden för den ifrågasatta förändrade organi¬
sationen icke må öfverstiga densamma, som nu användes på
landtförsvaret. Det låter visserligen alltid mycket sparsamt,
sä snart man vill genomdrifva någon förändring, men det är
rierlöre icke sagdt, att verkligheten blifver sådan, som de prun¬
kande projekterna utlolvat, Erfarenheten talar thyvärr alltför
mycket emot, att det alltid är hushållningen och landets eko¬
nomiska nytta, som blifvit tagna till rättesnöre vid reformerna;
det har tvärtom visat sig, att högst sällan den skedda förän¬
dringen kunnat inspara en enda skilling åt Statskassan, utan
oftast förorsakat det arma landet ännu drygare utgifter, Yj
hafva derpå ganska färska exempel, hvaribland må kunna
nämnas, att då Rikets Ständer, vid 1844 ars Riksdag, begärde
omorganisation af sjöförsvaret, hade vi, 1847 års Riksdag, för¬
månen mottaga ett förslag med 54 å 53 procents förhöjning i
kostnaden, och vid innevarande Riksdag hafva vj ju sett huru
Sjöministern förklarat, att lian behöfver 10 millioner, för att
kunna verkställa en fullständig omorganisation af vår flotta,
Med dylika exempel lör ögonen tror jag att man verkligen
kan hysa farhåga för alla ändringsförslager och åtminstone va¬
ra ursäktad, om man vill hafva frågan fullkomligen utredd,
innan man besinningslös! skyndar att bifalla projekter, som,
tinder den skimrande ytan, kunna gömma mångå, för närvaran¬
de oberäkneliga vådor. Hvad en återremiss här skulle gagna
Dlj, kan jag icke inse, då vi Yeta att 2:ne Stånd redan bifa!-
Den 17 Juli.
491
Jjt, och dessutom kunna vara öfvertygade derom, att Utskotten
icke frånträda sitt en gång fattade beslut. Den enda följden
blir en onödig och ganska kostsam tidsutdrägt.
Skrifvelsen, med uttryckliga förbehåll att icke någon rubb¬
ning sker i 1812 års beväringsförordning och att inga förökade
kostnader må ifrågakomma, kan lika väl uppsättas nu, sorn
framdeles.
Jag vidblifver följaktligen hvad jag förut yrkat,«
Anders Olofsson från Elfsborgs och Anders Olsson från Jemt-
lands Län instämde.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: ”Enär jag i mitt för¬
ra yttrande uttryckte mig i nog allmänna ordalag och ej be¬
stämde om jag biträdde lista eller 2:dra alternativet, får jag
förklara, att jag då hade närmast afseende på det sednare,
För min del har jag icke något emot att lista alternativet
bifalles och det 2:dra återremitteras, med den af rnig förut
förordade skrifvelsen, hvilken ock jag, i likhet med många af
Ståndsbröderne, önskar måtte innehålla det uttryckliga förbe¬
håll, att beväringsskyldigheten ej utsträekes längre än hvad
1812 års förordning medgifver, Hvad den yttrade farhågan
om Riksdagens förlängning beträffar, kan jag icke inse att å-
terremissen af betänkandets 2:dra punkt kunde hafva detta
till följd. Borgare-Ståndet har redan återremitterat frågan,
och följaktligen blifva Utskotten i allt fall nödsakade att åter
upptaga densamma till pröfning, Jag vidblifver alltså mitt yr¬
kande af återremiss.«
Peter Petersson och Sandstedt från Jönköpings Län förkla¬
rade sig vara af samma tanka, som Anders Eriksson.
Rulberg: «Jag anser mig böra tillkännagifva, att jag, i af¬
seende på den 2:dra punkten af betänkandet förenat mig med
dem, som yrkä en underdånig skrifvelses uppsättande, men
tror att det, just för denna, är nödvändigt att samma punkt
till Utskottens vidare behandling blifver återremitterad.”
Uhr: «1 anledning af Talmannens godhetsfullt meddelade
upplysning om innehållet af Herr Stjernsvärds förslag, vågar
jag förklara att jag och, som jag förmodar, många till mig, icke
äro okunniga om detsamma. Jag har sjelf icke yrkat och ej
heller hört någon annan fordra antagandet af Stjernsvärds för¬
slag, och således ej heller attj beväringsexercisen skall ytterli¬
gare utsträckas, vi hafva endast uttryckt den önskan, att en
skrifvelse måtte uppsättas och till Kongl. Majit i underdånig¬
het aflemnas, på det hvad Herr Stjernsvärd föreslagit må en
gång komma under pröfning utaf skicklige män af facket. Det
är derföre icke sagdt, att Kongl. Maj;t behöfver afgifva propo¬
sition på de grunder, som i Herr Stjernsvärds förslag firma!
492
Den 17 Juli.
uttryckta. Jag tiiltror mig icke kunna påstå, att Herr Stjern¬
svärd är den klokaste mannen inom landet och att hans för¬
slag är det bästa, men jag vill att vi skola pröfva hvad sundt
är, och anser derföre ett sådant arbete, som ifrågavarande,
åtminstone icke höra undandragas granskning, innan det förkasta».
l)e faror, som Talmannen och Strindlund velat se uti förslaget, liar
jag omöjligt kunnat upptäcka, och står derföre fast vid hvad
jag förut yrkat.«
Efter af Talmannen meddelad upplysning, att han inga¬
lunda yttrat sig om någon fara, i afseende på den under di¬
skussion varande frågan, utan endast velat göra Ståndet upp¬
märksamt på den besynnerliga motsägelse, som detsamma skulle
låta komma sig till last, i händelse en återremiss på grund af
Herr Petrés reservation beslutades, fick
Uhr åter ordet och anförde: "Jag har aldrig yrkat att Hr
Stjernsvärds förslag skall antagas; jag har tvertom sagt att
jag ingalunda är kompetent att bedöma, huruvida detsamma
är med fäderneslandets sanna fördel öfverensstämmande, men
jag önskar att detsamma måtte blifva underkastadt en, af sak¬
kunnige män verkställd, noggrann pröfning, och att Kongl.
Majit måtte derefter, vid nästföljande Riksdag till Ständerne
öfverlemna en nådig proposition om förändrad organisation af
landtförsvaret.”
Matts Pehrsson: «Den härstädes, med så god verkan, fram¬
kastade förskräckelsen för beväringsexercisens utsträckning sy¬
nes mig sakna all grund. Ingen har yrkat derpå och Herr
Petrés förslag till den underdåniga skrifvelsen går ej heller ut på
att antaga något sådant. Den på Ståndets bord nu hvilanda
skrifvelsen, i afseende på lindring i beväringstungan, hörer all¬
deles icke till det ifrågavarande ämnet, utan rörer endast det
närvarande systemet. Vi böra ej låta förskräcka oss (ör Riks¬
dagens förlängning, enär vi veta att frågan redan blifvit från
Borgare-Ståndet återremitterad, och att det följaktligen icke
förorsakar den minsta tidsspillan om Bonde-Ståndet följer nyss¬
nämnde Riksstånds exempel. Har Riksdagen dragit för långt
ut på tiden, kunna nog vederbörande, såsom förut inträffat,
låta afblåsa densamma, äfven om frågor af vigt ej ännu hun¬
nit blifva afgjorda. Jag fortfar att yrka återremiss på betän¬
kandet i sin helhet.«
Ola Månsson: «Att Hr Stjernsvärds förslager äga sina stora
förtjenster, tror jag icke skall kunna förnekas, men huruvida
de i sin helhet kunna antagas, anser jag endast män af facket
kunna pröfva. Nationen står i allt fall i en ganska stor tack¬
samhetsskuld till den, som offrat så mycken möda för fäder¬
neslandets bästa. Af dea långvariga diskussionen tycker jag
Den 17 Juli.
493
mig hafva förnummit, att de olika meningspartierna icke stå
så långt ifrån hvarandra, att ju de icke kunna slutligen öfver¬
ensstämma. Strindlund och de, som instämma med honom,
vilja hafva l:sta punkten bifallen, och medger att, i afseende
på den andra, en skrifvelse må atlåtas. Sahlström vill ock
bifalla 4:sta punkten samt yrkar likaledes på en skrifvelses
uppsättande, den han dock anser böra från Utskotten afgå,
hvarföre han, i motsats till Strindlund, som bifaller 2:dra
punkten, fordrar återremiss af denna punkt. Om Strindlund
ville afstå från sitt yrkande, att skrifvelsen bör från Ståndet
allåtas och således medgifva återremissen af 2:dra punkten, så
synes Ståndet vara fullkomligt enigt.«
Östman , ”Med den erfarenhet vi äga af hvad 1812 be¬
slutades och som så illa uppfylldes, tror jag oss icke kunna
vara nog försigtiga. När 1812 års Ständer åtogo sig den för
landet så bårdt tryckande beväringstungan, afgafs löfte att hälften
af den stående arméen skulle indragas och att dessutom bevä-
ringsynglingen skulle äga fritt val af vapen. Huru har väl det¬
ta löfte blifvit uppfylldt? Påminnande härom, anser jag det
vara nödvändigt, att i den föreslagna skrifvelsen uttryckes det
bestämda vilkor, att, viden blifvande förändrad organisation af
landtförsvarel, ingen rubbning må ske i hvad 1812 års för¬
fattning om beväringsexercisens utgörande föreskrifves, och
att inga förökade kostnader må ifrågakomma.»
Diskussionen förklarades slutad.
Då den af Talmannen framställda proposition på bifall till
hvad Utskotlen i l:sta punkten af betänkandet tillstyrkt, blif¬
vit med blandade Ja och Nej besvarad, samt votering begärts,
uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
«Den, som bifaller l:st mom. af Stats- samt Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande N:o 18;
röste Ja.
Den det ej vill;
röste Nej.
Vinner Nej, då är betänkandet i berörde del återremit-
teradt.«
Votering anställdes härefter i vanlig ordning och utföll
med 60 Ja emot 31 Nej;, och var alltså l:sta punkten af Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande
N:o 18 af Ståndet bifallen.
1 anledning af uppkommen menings-skiljaktighet huru pro¬
position på andra punkten af betänkandet borde framställas,
uppstod följande diskussion:
Matts Pehrsson: »Emedan öfverläggningen redan är slutad,
494
Den 17 Juli.
anser jag att vi icke hafva annat val, än att antingen bifalla
elier återremittera punkten.»
Ola Månsson: «0m första proposition, hvilken bör vara å
bifall, blir med Nej besvarad, tror jag att den 2:dra proposi¬
tionen bör lyda å återremiss, åtföljd af de anmärkningar, sorn
under diskussionen förekommit. Blir äfven denna proposition
med Nej besvarad, anser jag att framställning bör ske å det
af Strindlund föreslagna alferna ti vet.«
Rutberg : ”Jag anser att proposition på återremiss af Ut¬
skottets förslag bör, med eller utan tillägg, framställas.”
Ödin: ”Emedan Borgare-Ståndet redan återremitterat den¬
na punkt, tror jag att vi äfven kunna göra det, och önskar
derföre att Talmannen ville framställa proposition på åter-
remiss.»
Ola Mänsson: ”Sorn jag redan yttrat, vill jag att proposi¬
tionen på bifall först framställes, och om densamma med Nej
besvaras, må Talmannen framställa den på återremiss.”
Östman: »Enligt min tanke bör först proposition göras
på bifall af 2:dra punkten, och om Ståndet härå svafar Nej,
skulle jag önska att, sedan Hr Petrés reservation blifvit anta¬
gen såsom grund, det af Strindlund föreslagna alternativet blif-
ver för Ståndet proponeradt.”
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: ”Omöjligt kunnamie
inse, hvarföre vilkor här skola uppställas, anser jag propo¬
sition först böra framställas på bilall till hvad Utskottet före¬
slagit, Och sedah på återremiss med de anmärkningar, som
under öfverläggmngen förekommit.”
Ola Månsson: "Anders Eriksson har redan uttryckt, hvad
jag ämnade framställa, oell afstår jag derföre från ordet.”
Strindlund: "Sorn jag ej vill med envishet yrka på, att
den äf mig framställda metting, ehuru i fullkomlig öfverens¬
stämmelse med Grundlagen, må först göras till föremål för
proposition, så nöjer jag mig att sätta den i 3:dje rummet,
hvilket väl i allt läll konimer ali inträffa, om Ståndet besvarar
äterremiss-propositionen med Nej.”
Sedan den af Talmannen framställda proposition på bifall
till hvad Utskotten i 2:dra punkten af betänkandet föreslagit,
blifvit med Nej besvarad, framställdes proposition på återre¬
miss af samma punkt, hvilken med öfvervägande Ja besvara¬
des; och var således 2:dra punkten af .Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens betänkande N:o 18, jemte de
under diskussionen mot densamma gjorda anmärkningar, till
Utskotten återremitterad.
Uppå derom gjord begäran erhöll Uhr ordet och yttrade:
”Alot Ståndets beslut att bifalla ltsta punkten af betän-
Den 17 Juli.
495
kandet, anmäler jag härmedelst min reservation, oell beklagar,
att, genom detta beslut, all möjlighet blifvit Herr Stjernsvärd
betagen att få sitt första förslag granskadt af sakkitnnige män.
Jag anhåller att del omnämnda förslaget må få åtfölja denna
reservation.”
Med Dhr förenade sig Svartling, Matts Pehrsson och An¬
ders Brittsson från Elfsborgs, Oscar Carlsson, Pehr Nilsson, Nils
Jeppsson, Henrik Andersson, Pehr bengtsson, Kylander, Pehr
Hansson, Falk, Tobias Lind, Nils Andersson och Pehr Pehrsson
från Wermlands Län, m. fl. af Ståndets ledamöter.
, . § 3‘ ,
Ola Mänsson erhöll, på begäran, ordet och anförde:
”Emedan Konstitötions-Ulskottets memorial Nio 10 slår
främst på föredragningslistan, och detsamma behandlar en bland
de vigtigaste frågor, som kunna förekomma, anhåller jag hos
Ståndet, att detsamma måtte bestämma, hvilken dag vi böra
företaga öfverlägghingen härom; och skulle jag dertill vilja fö¬
reslå Onsdagen den 23 innevarande månad.”
På af Talmannen derom framställd proposition, gafStån¬
det sitt bifall till hvad Ola Mänsson föreslagit.
§ 4.
Föredi ogös och godkändes:
Expeditions-Utskottets förslag till underdåniga Skrifvelse!-
Niis 100, 101, 102, 103, 104 och 105.
§ 5'
Uppå derom gjord begäran erhöll Riksdagsfullmäktigert
Pehr Pehrsson från Örebro Län Sine veckors ledighet från
riksdagsgörömålén, räknad i Ståndet från och med den 24:de*
öch i Siats-Utskottet från och med den 21 innevarande må¬
nad ; och skulle Anders Eriksson från Stora Kopparbergs Län
i Pehr Pehrssuhs ställe under tiden vara ledamot af nämnde
Utskott.
§ 6.
Till bordläggning Usta gången föredrogös:
Lag-Utskottets betänkande Nlis 34 och 35.
§7.
Föredrogos Oell lades till handligarne:
Protokoll från Höglofl. Ridderskapet och Adeln, N:is342—-360;
D:o „ Högv. Preste-Ståndet, Niis 237 — 242;
D:o „ Vällofl. Borgare-Ståndet, Nlis 279—283.
Ståndet åtskiljdes kl. £ till 10 e. rm
Ut supra*
In fidem,
A. E. Ros.
496
Den 19 Juli.
Ucn 19 •Virii.
Plenum Kl. 9 f. en.
§ i-
Till föredragning förekom Ståls-Utskottets, Jen IGalc den¬
nes bordlagda ullålande N:o f2'21, i anledning af ålerremiss
af betänkandet N:o 46, angående väckt motion om befrielse
för utsockne frälsehemmanen i Halland från skyldigheten att
erlägga rotevakans-afgift.
På begäran af David Andersson från Hallands Län blefvo
de utlåtandet bifogade reservalionerne upplästa, hvarefter ordet
begärdes af
Bengt Gudmundsson, som yttrade:
”Genom de upplästa reservationerne af Matts Pehrsson och
Svartling, äfvensom af David Andersson, har man vunnit upp¬
lysning om den behandling och utredning frågan erhållit, dels
vid denna, dels vid föregående Riksdag. Då vid förra Riks¬
dagen en Kongl, proposition i ämnet till Ständerne afläls, in¬
nefattande Irenne alternativer, så antog Bonde-Ståndet det ena
af dessa alternativer, enligt hvilket hemmanen skulle bibehål¬
las vid dem af framfarne Danske och Svenske Konungar till¬
försäkrade rättigheter, eller erläggande af utskrifningspennin-
gar. Då man emellertid ej kan hoppas, att de nu skola få
tillgodonjuta denna rättvisa, så utbeder jag mig, att Utskottets
förslag mätte förkastas, och att åtminstone afdelningens förslag
matte antagas, och jag får hos Talmannen anhålla, att propo¬
sition härå måtte framställas.»
Pehr Hansson från Wermlands, förre Talmannen Anders
Eriksson, Henrik Andersson och Jöns Erik Eriksson från Öre¬
bro, E. M. Falk från Skaraborgs Län, m. fl., delade Bengt Gud¬
mundssons framställda åsigt.
Nils Strindlund: »Det är vackert, när en enskild man
står vid sina ord, men ännu bättre och vackrare är, om Sta¬
ten eller Regeringen gör det. Hvad ifrågavarande ämne an¬
går, så känner en hvar, att dessa provinser, dä de såsom er-
öfrade förenades med Sverige, lofvades att oförkränkta bibe¬
hållas vid de förmåner, som utaf deras gamla Monarker varit
dem från fordna tider tillförsäkrade. Då de kunnat bevisa,
att de hafva haft detta löfte, så vill jag slå fast vid hvad deni
en gång lofvadt är och då blifvit försäkrade om bibehållan¬
det af de rättigheter, de ägde den tiden de lydde under Dan¬
ska Konungar, så må vj ej begagna den makt, vi möjligen kun¬
Den 19 Juli,
497
na äga, att ålägga dem skyldigheter, som de böra undslippa.
Afdelningen har äfven varit af samma tanke, hvarföre jag för¬
enar mig uti Bengt Gudmundssons yrkande.”
Häruti instämde Lars Mattsson från Upsala, Lars Rasmus¬
son, Tobias Lind och Erik Christensson från Bohus, Lars Ols¬
son från Stoia Kopparbergs Lån, med flere af Ståndets leda¬
möter.
David Andersson: ”Denna fråga har så ofta påkallat Ri¬
kets Ständers och särdeles detta Stånds uppmärksamhet, att
föga torde vara att tillägga hvad här förut blifvit i ämnet
yttradt. Delta Ständ har äfven alltid erkänt, att gifna löften
böra vara kungsord. När man har 1756 års ICongl. Bref, trod¬
de man sig med skäl hafva anledning alt förmoda, det någon
rubbning i gifna löften, från Statsmakternas sida, hvarken kun¬
de eller borde ifrågakomma. Så är emellertid ej förhållan¬
det, ty sistlidne Riksdag lyckades det ett litet kotteri att, me¬
delst lottkastning, ålägga ifrågavarande hemman rotevakans-
afgift i stället för utskrifningspenningar. Grunden blef äfven
oriktig; utskrifningspenningarne skulle utgöras blott till hälf¬
ten, men förra Riksdagen stadgades, att de skulle utgå till
Jtdelar. Delta är orätt, ty det strider emot löftet, som vid
Malmö Recess afgafs, äfvensom emot 1756 års Konungabref.
Afdelningen har sökt rätta detta misstag från förra Riksdagen,
då den föreslagit, att rotevakansafgiften för dessa hemman må
utgå till hälften af det belopp, hvarmed den för öfrigt i Lä¬
net utgår, men 3:ne ledamöter utaf de andra Stånden hade
föresatt sig att, kosta hvad det ville, tillvägabringa bibehål¬
landet af det beslut, sorn förra Riksdagen gick igenom, och
de bedrefvo äfven saken så väl, att Afdelningens förslag i Ut¬
skottets plenum förkastades. Jag tror likväl, att Ståndet ej
bör gå in på denna mening, och jag anhåller, att Afdelningens
förslag, såsom giundadt på rättvisa och billighet, måtte anta¬
gas, på det man må kunna se, att Ståndet för sin del unnar
hemmanen i Halland åtnjutande af den rättvisa, hvarpå de
hafva grundade anspråk.”
Christen Andersson från Malmöhus Län instämde.
Anders Medin från Kronobergs Län: "Ehuru jag har föga
hopp, att min motion om lindring i rotei ingsbördan för det
hardt roterade Småland kommer att vinna någon sympathi,
så är jag dock ej afundsjuk, i fall andra provinser skulle er¬
hålla någon lindring eller nedsättning, och då fordringarne
stödja sig på löften af Konung och Ständer, så förenar jag
mig med Bengt Gudmundsson, under yrkande att Afdelningens
förslag måtte af Ståndet antagas.”
Bonde-St. Brot vid Jliksd. 1850—1851. V. 52
498
Dm 19 Juli.
Diskussionen var slutad, och då Talmannens framställda
proposition på bifall till ifrågavarande utlåtande med Nej be¬
svarades, antog Ståndet, uppå förnyad proposition, såsom sin
gemensamma tanke det utaf Ulskolts-afdelningen i denna frå¬
ga framställda förslag, så lydande, att ”Rikets Ständer, med
vidblifvande i öfrigt af Rikets Ständers vid sisllidne Riksdag
fattade beslut i ämnet, ville medgifva, att den utsockne-fiälse-
hemmanen i Halland då ålagda rotevakans-afgift måtte från
och med år 1852 nedsättas till hälften af det belopp, hvartill
vakansafgiften för en båtsman i Länet uppgår, enligt de före¬
skrifter och beräkningar, som nu följas oell framdeles i be¬
hörig ordning kunna meddelas och antagas till efterrättelse,
oell torde, i händelse af Rikets Ständers bifall till hvad Ut¬
skottet sålunda föreslagit, underdånig skrifvelse härom till
Kongl. Maj:t aflåtas.”
Bengt Gudmundsson begärde ordet och yttrade:
”Sedan Ståndet nit beslutat antaga Afdelningens förslag,
så anhåller jag, att protokolls-utdrag härom, jemte vördsam
Inbjudning till Med-Stånden att i samma beslut sig förena,
måtte genast i dag afsändas.”
J. J. Butberg: ’’Jag önskar visst all framgång åt Halländ-
mngarne i deras sträfvanden, men någoD inbjudning till Med-
Stånden tjenar lill ingenting.”
Bengt Gudmundsson: "Som Med-Stånden skola hafva del af
vårt beslut, så finner jag ingen olägenhet uppkomma derutaf alt
detta sker så fort som möjligt, ej heller derutaf att inbjud-
ningsorden uti protokollsutdraget inflyta. Detta är dessutom
ingenting ovanligt och derför itererar jag min anhållan.»
Öfverläggningen var slut; och skulle de respektive Med-Stånden,
medelst protokollsutdrag, vördsamt inbjudas att förena sig i
Bonde-Ståndets beslut angående Stats-Utskottets ifrågavarande
utlåtande N:o 221.
.§ 2>
1 öredrogos punktvis Bevillnings-ITtskottets ned an följa tide, se¬
dan den 16 dennes på Ståndets bord hvilande utlåtanden och
memorial, nemligen:
Utlåtande N:o 15, i anledning af gjorda anmärkningar
emot betänkandet N:o 4, angående grunderne för den blifvande
allmänna bevillningen, samt föreskrifterne för deras tillämpning.
Utskottets, pag. 6, gjorda hemställan angående jemkning i
redaktionen vid början af rubriken: »Krögare, krögerskor,
samt de som hålla kaffehus, likör-kammare'" etc.
Bifölls.
Likaså bifölls Utskottets tillstyrkan, alt, näst efter rubri¬
ken: »Modekrämare och Modekrämerskor» må införas en ny
Den 19 Juli.
499
rubrik, så lydande: »Nipperhandlare och Nipperhandlerskor
lika med handlande.»
Hvad Utskottet, pag. 8, hemställt angående §:n 23, jemte
§:n 145, mom. 7, föranledde diskussion, hvarunder sig yttrade
sålunda:
Pehr Ostman: ”Vid betraktande af den ringa ersättning,
som posthemmanen njuta för sina dryga onera, så har jag trott
alt all bevillning bordt borttagas från dera, utan afseende på
oro de skjutsa den af Utskottet föreslagna våglängden eller icke.
Ilen dera tillfogade orättvisa ligger icke allenast Uti den ringa
ersättningen, utan äfven deruti att de måste betala bevillning.
Jag anser att vi böra försöka erhålla lindring häruti, men jag
är ej ense med mig sjelf, om vi för den orsaken skull skola afslå,
låta bero vid, eller lägga delta utlåtande till handtingarne.»
Pehr Nilsson från Skåne: »För mia del tror jag att fri¬
het från att erlägga bevillning bör utsträckas lill alla post¬
skjutsskyldige hemman. Hvad förevarande punkt i utlåtandet
vidkommer, så torde den böra läggas till handlingarne. Jag
hemställer för öfrigt till Ståndet, om icke Ståndet för sin del
bör fatta det beslut, att den frihet jag nyss omnärandl utsträc-
kes till alla posthemmansinnehafvare.»
Anders Medin: »Jag anser att de hemman, som skjutsa ej
fullt 312 mil om året, komma att lida en ganska stor orätt¬
visa, om Utskottets hemställan antages och gillas utaf Rikets
Stander, ty på Slats-Utskottels bord hvilan ett förslag att höja
skjutslegan för de hemman, som forsla posterna öfver 312 miL
om året. På det sättet skulle dessa både slippa erlägga bevill¬
ning och äfven erhålla högre forsellön, då deremot de, som ej
skjutsa 312 mil, skulle gå i mistning om dessa begge förde¬
lar. Då detta är obilligt, så förenar jag mig med dem, sorn
anse att äfven de hemman, som skjutsa mindre än 312 mil,
böra befrias från bevilinings erläggande.»
Gabriel Andersson instämde.
Ola Mänsson: ”Det tyckes, som om Ståndet ville utsträcka fri¬
heten från alt erlägga bevillning lill alla posthemman, utan af¬
seende på den väglängd de skjutsa; men då della kan afgöras,
enligt 71 § R. F., troligen endast af Förstärkt Utskott, och så¬
dant nu ej ens låter sig göra, då tre Stånd bifallit frågan, så
torde eli sådant beslut af Bonde-Ståndet ej bl i Iva särdeles gäl¬
lande.»
Häruti hördes instämma Pehr Pehrsson Edén, Herman
Jönsson Öbom, L. G. Sandberg, Häkan Petersson, jemte flere
ledamöter af Ståndet.
Peter Petersson från Jönköpings Län: »Del'är Ståndet nog¬
samt bekant huru hardt betungade posthemmanen äro; påläg¬
500
Den 19 Juli.
ges dem ytterligare bevillning, så blir förhållandet än värre.
Af denna anledning yrkar jag att alla sådana hemman, de må
skjutsa mer eller mindre än 312 mil om året, måtte helt och
hållet blifva befriade från erläggande af bevillning.”
Lars Mattsson och J. P. Sandstedt instämde.
Förre Talmannen Nils Pehrsson från Södermanland: »Un¬
derligt nog måste posthemmanen erlägga bevillning för en rö¬
relse, på hvilken de fleste förlora ganska betydligt, och som
ett ganska stort lidande förorsakas hemmanen i och för post¬
skjutsens utgörande, så är lindring i detta förhållande högt af
behofvet påkallad. Den i Kongl. Maj:ls nådiga proposition vid
denna Riksdag föreslagna lindring är på långt när ej tillfyllest
såsom en billig ersättning, ty grundade skäl finnas att erhålla
bevillningsfribet. Om det är så rätt att denna frihet utsträc-
kes till alla posthemman, såsom sådane, hvilka t. ex. skjutsa
mindre poster på de mindre farvägarne, vet jag likväl icke;
men då något bestämdt miltal mäste utsättas, så skulle jag vilja
föreslå alt de hemman, som skjutsa t. ex. 200 mil på de större
farvägarne, måtte komma i åtnjutande af ifrågavarande frihet.
Dem, som skjutsa mindre än nyssnämnde mil-antal, torde ej
vara skäl att bevilja denna förmån.”
Denna åsigt delades af Carl Olsson från Södermanland, Nils
Magnusson och Nils Pehrsson från Kalmar Län, Erik Eriksson
från Westerås, Arvid Arvidsson från Elfsborgs Län, m. fl.
David Andersson: "Min tanka är den, alt posthemmanen
äro så betungade, att det ingalunda kan anses orättvist om de
ifrån denna afgift befrias. Jag skulle af Hr Sekreteraren an¬
hålla om upplysning, huruvida nu ifrågavarande afgift kan vara,
efter hvad jag föreställt mig, liktydig med centonal-afgiflen.
Ifall så skulle vara, hafva posthemmanen, allt sedan 1801 års
Kongl. Förordning angående centonal-afgiften utkom, orättvist
blifvit debiterade härför, och jag förstår ej huru Staten i så
många år kunnat olagligt uppbära denna afgift.”
Sedan Sekreteraren upplyst, att centonal-afgiften erlades
med 2 rdr bko pr hemman, och att denna afgift ej kunde an¬
ses som centonal-afgift, då den ej utgår efter hemmanets vär¬
dering, fortsatte
David Andersson: ”Härmed må nu förhållandet vara huru
som helst, så tror jag att Ståndet har skäl att afslå förevarande
del af utlåtandet, och att låta ärendet komma att afgöras i
Förstärkt Siats-Utskott.”
Pehr Erik Andersson från Westerås Län: »Jag instämmer
med Ola Månsson. Det är så myckel större skäl att denna lindring
uti postböndernes onus icke lenmas utan afseende af Regering
och Ständer, som Regeringen förut afslagit deras begäran att
Dun 19 Juli.
501
få öfvertaga rotering med vilkor att blifva befriade från utgö¬
rande af postskjutsen. Jag anser rättvist att de erhålla be¬
frielse från att erlägga bevillning, och skulle finna det särde¬
les hårdt om Rikets Ständer äfven denna gång icke lyssnade
lill deras klagan.”
Nils Strindlund: ”Det är en allmänt känd och erkänd sak
att postbönderne äro särdeles hårdt betungade, och att post¬
föreningen är det värsta onus, som åligger jordbruket. Man
vet äfven huru ofta de anhållit att få åtaga sig roteringsskyl-
dighet emot befrielse från postföringen. Det finnes ej någon
rättsgrund, enligt hvilken man bör betala bevillning för en rö¬
relse, som man ej kan blifva qvitt, och sora ingen vill åtaga
sig. Den frihet posthemmanen åtnjuta, med hänseende till åt¬
skilliga komunalafgifter, faller på socknen och icke på Staten.
Då man nu äger en öfvervägande visshet derom att postförings-
tungan nått en oerhörd böjd, genom den mängd af tidningar och
tidskrifter, som försändas med posterne, så vet jag ej hvarföre
man vill fordra bevillning för att vara underkastad ett sådant
tyngande onus. Här inträffar alldeles motsatsen till hvad van¬
ligen äger rum, ty meningen med bevillningen är väl att den
skall erläggas för någon fördel man njuter. Aldrig kan Staten
blifva rik derigenom att den nedtrycker sådane stackare, som
postbönderne äro. Jag känner ingen postgård, som icke är i
dåligt skick, och om man får igenom landet skall man ganska
säkert kunna se hvarest postbönderne bo, ty det är nästan all¬
tid på de uslaste ställena bredvid landsvägen. En postbonde
får betala bevillning för sitt folk, sina drängar etc., och sio
egendom liksom andra medborgare, men hvarför skall han der¬
jemte betala just derföre att han är postbonde? Staten har så
utsugit dem, att den bör skämmas när den ser dem så usla
som de nu äro.«
Herman Jönsson Öbom och Erik Eriksson från Gefleborgs
Län, jemte flere Ståndets ledamöter, delade Slrindlunds nu utta¬
lade åsigter.
Ola Månsson: "Strindlund har målat postböndernes belä¬
genhet med särdeles bjert färg, men så dålig, som han förmält,
är den väl ej ändå, åtminstone ej öfver allt, ty jag har sett dem
som mått ganska bra; men derför böra de naturligtvis icke
nedtyngas. I 59 § Bevillningsförordningen talas om bevillning, be¬
stående af 2 rdr på 1000 påall fast egendom; denna bevillning träffar
äfven således postbönderne. Deremot omnämner 25 § en «särskild«
bevillning på posthemman för den förtjenst de genom postförin¬
gen kunna tillskyndas; men då derigenom, såsom erkändt är,
snarare uppkommer tunga och olägenhet, än inkomst, så är ej
något att betala för, och således bör denna särskilda bevillning
502
Den 19 Juli.
försvinna. Hvad angår det sorn här blifvit nämndt, att afse¬
ende borde fästas på den väglängd, som postföringen omfattar,
så vill jag för min del ej göra skillr.ad på siffran; hemmanen
må skjutsa 512 eller 200 mil, eiler ännu mindre, alla må de
ändock njuta befrielse från erläggande af den i denna § om-
förmälde bevillning.»
Henrik Andersson, Christen Andersson, Pehr Kilsson, m. fl.,
voro med siste talaren ense.
Olof Larsson från Gefleborgs Län: ”Jag instämmer med de
föregående talarne, och är med dem ense om att postförarne
befrias från bevillning, men är ej rätt säker om en slik befri¬
else låter sig verkställas i så beskaffad händelse, att en hel
socken åtagit sig postforslingen.”
Förre v. Talmannen Kils Pehrsson: ”Huru länge denna be¬
villning fortfarit känner jag ej, men om den pålades för 20 a
30 år sedan, så är förhållandet nu himmelsvidt skiljdt mot
hvad det var då; ifall posten då gick i gång i veckan, så går
den nu 2, 3 å 4 gånger under samma tid. Med hänseende der¬
till att vid smärre vägar mindre hemmantal anslås för [aostfö¬
ringen, så vill jag ändra mitt förra yttande derhän att befriel¬
sen ej må bestämmas efter väglängden, ty j- hemman betalar
24 sk., | betalar 1 rdr o. s. v., utan att alla posthemman må
anses lika frie. Emellertid inser jag att någon lindring svår¬
ligen lärer stå att erhålla för denna gång.«
Förre Talmannen Anders Eriksson: »Jag förenar mig med
dem, som vilja att alla posthemman skola befrias, och föreslår
att Ståndet måtte besluta, att alla innehafvare utaf sådana hem¬
man hädanefter ej komma att erlägga den nu ifrågavarande,
på föreskrifterna i 25 § och 143 § 7 inom. grundade särskil¬
da bevillning.»
Pehr Hansson instämde.
Pehr Östman: ”Jag har begärt ordet blott i anledning af
en Ståndsledamots yttrande, att hela socknar skola hafva post¬
skjutsskyldighet sig ålagd. Detta är åtminstone ej det ursprung¬
liga förhållandet, utan måtte i sednare tider hafva uppkommit,
ty jag tror att i början endast särskilda hemman bielvo pålag-
de detta onus. I hvilket fall som helst tror jag emellertid, att
detta ej utgör något hinder för verkställandet af den ifråga-
ställda befrielsen, ty det måtte väl ej vara svårare att befria
ifrån än att pålägga bevillning. För min del önskar jag att
alla posthemman måtte derifrån befrias.”
Denna åsigt delades af Jakob Lindby från Gottland.
Ingemund Odin: ”Jag kan ej se att någon rättvisa ligger
deruti att en vägsträcka af 512 mil bestämmes som minimum-
hvarunder ingen befrielse äger rum, ty den som skjutsar en,
Den 19 Juli.
503
däst, ^ mil mindro får således då ej njuta samma fördel, fast
skillnaden i prestationen är sä högst obetydlig. Jag röstar för
en generell befrielse för alla posthemman.»
Ofverläggningen ansågs slutad, Talmannens proposition på
bifall besvarades med Nej, hvarefter Slåndet, uppå förnyad
proposition, med afslag af Bevillnings-Utskottets uti 23 § af
Betänkandet N:o 4 framställda och i samma § af nu föreva¬
rande utlåtande N:o 18 vidblifna hemställan, för sin del be¬
slöt, att posthemman skulle från den i nämnde § ålagda
bevillning hädanefter befrias.
148 § 7 mom. ansågs, i följd af Ståndets ofvanstående
beslut, icke erfordra någon Ståndets vidare åtgärd.
73 §, pag. 12, gaf anledning till diskussion, hvarvid
Kils Strindlund yttrade: ”l)en utaf Utskottet nu föreslag¬
na förändring, anser jag ej vara riktigt grundad, ty om vid
ett jordbruk debet och credit skulle föras på samma sätt, som
vid jernbruk är vanligt, så skulle behållningen blifva —ingen.
Bruken komma genom sina kalkyler till ett så lågt minimum,
att y af tillverkningen derigenom synes vara en allt för högt
tilltagen beskattningsgrund. Det af Utskoltet nu föreslagna
minimum af är en allt för stor nedsättning och bidrager
visst icke till skatternas eller inkomsternas förökande för Sta¬
tens räkning. Min tanke är den, att bruksägare ej äro sämst
lottade bland landets skattdragande befolkning.»
Talmannen upplyste, att meningen med den utaf Utskot¬
tet föreslagna nedsättningen lärer vara den, att få bevillnin-
gen utaf bruken mera jemt fördelad, så att de, som smida med
mindre förde), ej må få erlägga proportionsvis större bevill¬
ning än de, som smida med större behållning af sin tillverk¬
ning-
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Förhållandet är just
sådant Talmannen omnämner. Jag har varit med i ganska
många Taxerings-kommittéer, och derstädes varit vittne till,
att de mindre och sämre bruken få, genom nuvarande stad-
ganden, skatta långt mer än de större. Om de som smida
med större fördel sättas till J-, så har man ej någon gradation,
efter hvilken man kan taxera de mindre lönande. Ett mini¬
mum af i är alldeles för högt tilltaget, och här är blott frå¬
ga om att kunna tillämpa ett mindre. Jag anser att vi böra
bifalla hvad Utskottet föreslagit.”
Arvid Arvidsson instämde.
Strindlund. ”1 vissa fall är det mycket riktigt hvad Tal¬
mannen anmärkte, men om äfven minimum nedsattes till
så finnes det ingen bruksinspektor, som är så oskicklig kal¬
kylatör, att han icke äfven kunde få tillverkningen, genom si¬
504
Den 19 Juli.
na beräkningar, nedsatt i samina proportion. Jag liar nu i
40 år deltagit i Taxerings- och Pröfningskommittéer. och kan
försäkra att sådana beräkningar äro ganska fautiva, så att man
af dem ganska lätt kan blifva bedragen ifall man ej känner
till eller förstår desamma; derföre tror jag att vi ej böra gå
ifrån det stadgande vi förut haft. Bruken hafva redan förut
fått nedsättning uti sin bevillning, och dermed böra de vara
belåtna, då jordbrukaren aldrig erhåller någon nedsättning.
Om vi taga undan Dannemoraverken och några få andra jern¬
verk, så betalar i närvarande stund större delen af de öfriga
endast j i bevillning. Jag tror att Utskottets förslag blott är
ett försök att göra den rike ännu rikare, och den fattige än¬
nu fattigare. På nu anförda skäl anser jag att vi böra bibe¬
hålla det nu i detta hänseende gällande stadgande.»
A. W. Svartling: ”Med glädje hör jag att Strindlund an¬
ser jernbruksegarne i sin ort vara väl burgne och välmående;
jag har äfven en gång förut hört detsamma, då frågan om
10:de-tackjern förevar. Jag försäkrar likväl, att om bruks-
ägarne begagnade sina underlydande hemman under bruken,
utan att sysselsätta sig med bruksrörelse, så skulle det bära
sig mycket bättre, och egendomarne gifva långt större procent.
Jag gillar fullkomligt Slrindlunds tanke om Dannemoraverken,
att de tåla vid sin |; få äro likväl, utom dessa, de som ut¬
härda denna bevillning, och jag kan uppge visst 100 bruk, som
ej kunna gå i land härmed; mångfaldiga äro äfven de hinder
som förorsaka detta, ty dels finnes ej kol, dels brister span-
nemål, och skall man köpa en eller begge dessa artiklar, så
blir behållningen liten eller ingen. Jag tror mig känna detta
utaf erfarenhet, och derföre vill jag bifalla hvad Utskottet fö¬
reslagit,»
Pehr Pehrsson från Orebro och Carl Tholsson från Skara¬
borgs Län förklarade sig dela Svartlings åsigt.
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Om jag ej trodde att
Taxeringskommittén så väl bör känna till hvad kol, tackjern,
stångjern m. m. kostar, och i följd derutaf huru mycket bru¬
ken förtjena, så skulle jag ej sätta mig emot fortfarandet af
den strängare nu gällande taxan. Inspektorerne kunna såle¬
des ej bedraga med några oriktiga kalkyler, ty kommunen
känner prisen på både kol och tackjern, alldenstund då dessa
varor komma på vågen, priserna derå ej kunna förtigas. Det
finnes många bruk, som förtjena snart sagdt ingenting. Sådana
äro de, som t. ex. i Wermland ligga vester om Wenern, hvil¬
ka måste köpa tackjern ifrån bergslagen och forsla detsamma
långa vägar. Jag tror att bröderne måste medgifva att såda¬
na bruk ej kunna förtjena serdeles mycket. Ett minimum af
Den 19 Jn/e.
505
vore mycket rättvist i Wermland, och längre upp i Dalar¬
ne är förhållandet troligen ej bättre. Man bör hafva det för¬
troende för taxeringsmännen, att de noggrant se efter hvad
bruken förtjena; denna nu ifrågaställda nedsättning är föresla¬
gen blott för att gifva dem tillfälle att kunna skona de sämre
bruken; jag vill ej tala om de större och bättre bruks-egen-
domarne, men äfven der får taxeringskommittéen se till och
jemka efter befogenhet.”
Arvid Arvidsson instämde.
Anders Medin: ”Ehuru jag ej är kompetent att bedöma
denna fråga, så tycker jag likväl att skillnaden emellan maxi¬
mum och minimum i detta fall är så pass stor, att taxerings¬
männen hafva godt tillfälle att deremellan kunna anställa jemk¬
ning. Dessutom har jag alltid sett bruken bära sig bättre än
jordbruken. Jag anser att £ bör stå qvar såsom minimum;
bära bruksegendomarne sig icke dermed, så må de gå under.
Af denna anledning yrkar jag afslag af hvad Utskottet i före¬
varande punkt föreslagit.
Strindlund; «Den vämjelse, som träffat brödren Svartling
i anledning af mitt yttrande, tror jag det ej är värdt att tala
om, ty kanske har han vid föregående tillfällen genom sina
anföranden hos mången annan väckt den vämjelse han nysa
omnämnt. Med anledning af hvad han således andragit vill
jag nu ytterligare nämna hvad Staten gjort för bruksrörelsen;
till en början hafva bruken fått en orimlig mängd skog, snart
sagdt för ingenting, ty de hafva derför blott betalt litet stubbe¬
ören och annat litet slarf; sedermera har Staten anslagit sto¬
ra summor till kommunikationsmedlens förbättrande, äfven
denna Riksdag, såsom till jernvägar, kanaler m. m.; dertill
kommer att bruken redan erhållit nedsättning uti tionden, och
om allt detta sammanlägges, så borde dessa verk verkligen
vara belåtna med hvad de redan erhållit. Man har här talat
om kalkyler. Om egendomsägare i allmänhet finge kalkylera
på samma sätt som bruksägare, så tror jag de dermed skulle
vara ganska belåtne. Hvilka andra än bruksägare få vid be¬
skattningen kalkylera tillverkningen och afdraga omkostnader
och förluster? Hvilka berga sig i allmänhet bättre än de? Jag
tror att vi ej böra gå längre i bevillningens nedsättande, än vi
redan gjort, ty skadan kommer att drabba andra medborgare
uti Staten.”
A. W. Uhr från Örebro Län: «Att lägga större skatt på
brukspatronerne derföre att de åka i bättre ekipager samt
bygga eller bo bättre än man i allmänhet gör, är ett förfarings¬
sätt, som ej kan stödja sig på någon giltig rättsgrund. I min
trakt lägges den ena härden ner efter den andra, och bruk
506
Den 19 Juli.
försvinna just derföre att de ej stå ut med alt betala i be¬
villning j af tillverkningen ; alltså bifaller jag Utskottets för¬
slag, ty denna afgift behöfver verkligen nedsättas, ilar bar
blifvit nämnd t, att bruken bafva fått sina skogar för ingenting,
men då dessa skogar äro skattlagde, så tror jag att detta ytt¬
rande ej äger full giltighet.»
J. Bergström från Stora Kopparbergs Län: oLika med
Strindlund vet jag huru många fördelar bruken hafva framför
bergsmännen, men när man känner att ganska många bruk
det oaktadt drifva sin rörelse utan den ringaste behållning, så
tror jag det ej vara farligt att utsträcka ännu litet vidare la¬
tituden i bevillningen, genom att nedsätta densamma till T’7;
jag anser attén s'or del af brukens existens beror härpå. Stång-
jernsexporten beror på brukens förmåga att sköta och drifva
sin rörelse, och då tackjernslillverkaren ej får sälja sin till¬
verkning till utliindningen, så beror hans existens återigen helt
och hållet på slångjernsexporten. Dessa begge näringsgrenar
hafva ett ömsesidigt sammanhang med hvarandra, och jag vill
derföre bifalla den utaf Utskottet föreslagna nedsättningen, i
förlitande på taxeringsmännen, att de, sin ed likmätigt, skola
rättvist bestämma den bevillning bruken böra utgöra.”
Johannes Olsson från Wermland delade Bergströms mening.
Ola Månsson: ”Saken tror jag ej förtjena så mycken di¬
skussion, sorn nu derpå blifvit spilld. Allt beror på taxerings¬
männen, och som jag bar förtroende till dem och till kronans
ombud, så bifaller jag den tillstyrkta nedsättningen.”
1 denna åsigt förklarade sig äfven instämma Carl Thols¬
son, Lars Rasmusson, Henrik Andersson och Pehr Hansson.
A. fV. Svartling: Strindlund har sagt att jag fått väm¬
jelse af hans yttrande, men har ej erfarit någon sådan hvar¬
ken deraf att brukspatronerne äro tjocka och feta i hans ort,
ej heller deraf att de äro magra i min trakt. Medin vill jag
erinra derom, att det finnes inga egendomar, som äro så myc¬
ket beroende af konjunkturerna, som just bruksegendomarne;
uppstår en missgynnande konjunktur, så måste bruksägaren
föda och underhålla 70, 100, 130, ja ibland flere hundrade ar¬
betare, som han ej gerna kan köra ifrån sig och ställa på bar
backe; detta tyckes vara onus nog. Lika med flere föregåen¬
de talare tror jag att flere härdar läggas ner af oförmåga att
utgöra den dryga bevillningen, och derföre är nedsättning af
densamma utaf bebofvet påkallad. Om vi öfvergå till en berg-
verksägare, som producerar tackjern, och denne erlägger 0,10,
12 ä l-i lispund om dvgnet. så är det i sanning ej ringa skatt.
Jag fortsätter mitt yrkande af bifall till Utskottets förslag.«
Pehr Nilsson: ”lör min del är jag ej kompetent ult be-
Den 19 Juli.
507
döma denna fråga, emedan bruk ej finnas i vår ort; emellertid
tror jag dock att de ej böra hafva så mycket att klaga öfver
som jordbruket. Då jag likväl anser att vi böra hafva full
tillförsigt för taxeringsmännen, som måste enligt sin aflagda
ed följa sin öfvertygelse, och då jag hoppas att de ej låta be¬
draga sig af bruksinspektorernes skrufvade uppgifter, så vill
jag med min röst votera för antagande af hvad Utskottet i fö¬
revarande fråga tillstyrkt.”
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län : "I min
hemort har funnits tvenne jernbruk, af hvilka det ena blifvit
nedlagdt, emedan det ej bar sig, eburu det, såsom beläget vid
Götha eif, hade lätt kommunikation för forslande af tackjern
och dessutom god tillgång på kol, och alldenstund sådant sy¬
nes af behofvet påkalladt, så röstar jag för att någon nedsätt¬
ning uti bevillningsafgiften må äga rum.«
Anders Medin: ”Förhållanderna kunna vara olika på olika
orler, men jag vill upplysa, att i min trakt äro icke allenast bruks¬
patronerna stormrika, utan äfven deras inspektörer ganska för¬
mögna. Jag vill ej särdeles mycket fästa mig vid Ulirs uttryck om
stora präktiga hus och granna ekipager, men nog förefaller det mig
så att, ifall brukspatronerne bodde och åkte litet mindre präk¬
tigt, de då möjligen skulle kunna drifva sin bruksrörelse bättre
och slippa lägga ner den ena härden efter den andra. Hvad
Svartling sagt om konjunkturen var oväntadt att få höra, ty
han är sjelf jordbrukare, och jag vill påminna honom att jord¬
bruket äfven är underkastadt konjunkturer. För min del tror
jag att en jernbruksägare kan lika väl stå emot en missgyn¬
nande jernkonjunktur, som en jordbrukare måste kämpa emot
en inträfiad missväxt.”
Pehr Uansson: ’’Få provinser hafva så många bruk som
Vermland. Olikheten i reveny är derstädes äfven ganska stor
och lätt i ögonen fallande, ty då somliga bära sig väl, finnas
det många andra, som förlora mycket och således ej kunna
uppehålla sig. Vid betraktande häraf vill jag bifalla hvad Ut¬
skottet föreslagit.«
Öfverläggningen ansågs härefter slutad. Sedan Talmannen
framställt proposition på bifall, och denna blifvit med blandade
Ja och Nej besvarad, och votering begärdes, så uppsattes och
anslogs följande justerade voteringsproposition;
«Den, som bifaller hvad Bevillnings-Utskottet i Utlåtandet
N:o 15 föreslagit, rörande 75 § i bevillningsförordningen ;
röste Ja.
Den det ej vill;
röste Nej.
Vinner Nej, så har Ståndet vidblifvit sitt beslut angående
508
Den 19 Juh.
hvad Utskottet i denna fråga uti Betänkandet N:o 4 till¬
styrkt.
Voteringen verkställdes derefter i vanlig ordning och utföll
med 53 Ja emot 54 Nej, och stadnade alltså Ståndet i det be¬
slut ofvanstående iVy-proposition innehåller, jemte det Ståndet
lade nu förevarande punkt af Utlåtandet N:o 15 till handlin-
garne.
Förre Talmannen Anders Eriksson från Orebro Län be¬
gärde ordet och yttrade: «Jag får reservera mig emot Stån¬
dets nu fattade beslut på den grund, att man derigenom be¬
tagit taxerings- och pröfningskommittéerne möjligheten att fullt
rättvist kunna jemka bevillningen efter brukens olika mer el¬
ler mindre gifvande afkastning.”
Uti denna reservation instämde Pehr Pehrsson, A. W, Uhr,
Jöns Erik Eriksson från Orebro, Arvid Arvidsson från Elfs¬
borgs, A. Kylander och Nils Andersson från Wermlands Län,
med flere.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: «T)å den föreslagna
förändringen endast gått ut på att bereda rättvisa, så får jag an¬
mäla min reservation mot Ståndets nu fattade beslut, hvarige¬
nom ifrågavarande förändring blifvit afslagen.»
A. W. Svartling förenade sig uti förre Talmannen Anders
Erikssons reservation.
Förre v. Talmannen Nils Pehrsson från Södermanland:
«I)å jag velat antaga Utskottets förslag och följaktligen röstade
Ja, så vill jag anföra några skäl derför. Dessa mina skäl
grunda sig på de olika lokala förhållanden, som äga rum vid
de olika bergsbruken. Somliga utaf dessa nödgas hämta sitt
tackjern på 12, 15 å 14 mils afstånd, måste kanske dessutom
köpa kol för dryga priser, och få slutligen lof att föra sitt
stångjern en 3 å 6 mil. Som bruksrörelsen är till nytta
för sig sjelf och det allmänna, så anser jag det nödigt att un¬
derlätta densamma så mycket att den ej går under. Af den¬
na orsak får jag reservera mig emot Ståndets beslut.»
Häruti instämde Gustaf Berg och Anders Jansson från
Westmanlands, Henrik Andersson, Matts Matisson och Erik An¬
dersson från Stora Kopparbergs Län, m. fl.
Ola Månsson: ”Afven jag måste anmäla min reservation
på den grund att majoriteten uttalat ett slags misstroende e-
mot ledamöterne i taxeringskommittéerne, i hvilka likväl gan¬
ska många af vårt Stånd hafva säte och stämma.«
Malts Pehrsson: ”Jag har röstat Ja, emedan med den före¬
slagna nedsättningen åsyftats åstadkommande utaf rättvisa, och
jag aldrig sätter mig emot något sådant. I följe häraf måste
äfven jag reservera mig emot det beslut, Ståndet nu fattat.«
Den 19 Juli.
509
Denna mening delades af Carl Tholsson, Oscar Carlsson och
Lars Rasmusson.
Hvad Utskottet vidare pag. 15 angående 74 §, pag. 14
angående 81 §, pag. 15 angående 102 §, och pag. 10 angåen¬
de 108 §, hemställt, blef af Ståndet godkändt.
I anledning af Utskottets yttrande pag. 18, 145 §, rörande
befrielse från bevillnings erläggande för poliskonstaplar, uppstod
diskussion, derunder sig yttrade:
Vice Talmannen J. A. Zellerberg: ”Det förefaller mig un¬
derligt att Utskottet, sedan det uppställt sådana premisser, som
finnas i förevarande punkt, ändock kan komma till en sådan
konklusion, som den nyss upplästa: En lifgardist kostar Sta¬
ten mycket mer än en konstapel har i lön, och jag får an¬
hålla att Ståndet måtte afslå denna punkt och befria konstap-
larne från erläggande af denna bevillning.”
Strindlund: ”Under Utskottets hemställan kan kanske lig¬
ga något mer än det som synes. Tjenstemän, som tillhöra å-
klagaremakten, hafva alltid en hop extra inkomster, och möjli¬
gen har Utskottet äfven tagit desamma i betraktande. Jag an¬
ser bäst att bifalla punkten.”
Zellerberg: ”Jag bör upplysa, att de tjenstgöra 12 timmar
på dygnet och att de ej hafva några sportler, ty dessa gå till
en kassa, bildad för de afskedades pensionering.»
A. W. Uhr: ”Om lönen är för liten, så är det bättre att
gifva dem en större, än att af denna orsaks skull gå ifrån prin¬
ciperna för beskattning å löner och arfvoden.”
Öfverläggningen var slutad och på Talmannens framställda
proposition blef denna punkt af Ståndet bifallen.
Utskottets yttranden pag. 18, angående förmyndare-a rfvo-
den och officerares häst- och fouragemede), samt pag. 19, om
inqvarterings-penningar,
bi föllos.
I anledning af Utskottets tillstyrkan, angående ”presterska¬
pets prostetunnor, jemte den så kallade gärden och Taxen”,
yttrade:
A. W. Svartling : ”Här har influtit ordet prostetunnor; jag
vet ej hvarföre de skola undantagas från bevillning, och jag an¬
ser att sådan bör för desamma erläggas.”
Sekreteraren uppläste ytterligare Utskottets yttrande an¬
gående förevarande punkt.
Sahlström: ”Sedan nu upplyst blifvit, att enligt Ståndets
beslut prostetunnorne redan blifvit befriade från erläggande af
bevillning, så torde något vidare ej vara att göra vid den
saken. Gärden och taxen äro deremot utskvlder, som utaf
510
Den 19 Juli.
Presterskapet betalas »ill Staten, och derför kunna de natur¬
ligtvis ej beläggas med bevillning.”
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Vid förra Riksdagen
befriades prostetunnorna från bevillning. Gärden och taxen gå
till Kongl. Maj:t och Kronan. Jag anser vara bäst att vi vid¬
blifva vårt förra beslut och afslå Utskottets tillstyrkan.”
Sahlström: «Jag vet så mycket säkrare att gärden och
taxen äro utgifter, hvilka af Presterskapet erläggas, sorn de af
skattejemknings-kommittéen blifvit förvandlade. Då jag emel¬
lertid fruktar att de utaf ett misstag kommit att nu inflyta i
detta utlåtande, så skulle jag önska erhålla upplysning om hu¬
ru härmed sig rätteligen förhåller.’’
Talmannen anmärkte, att de influtit troligen just för att
undvika misstag i afseende på deras natur, såsom underkasta¬
de bevillning eller icke.
A. W. Uhr: ”Oin utgifter skola beskattas, så får ju den
skattskyldige betala just derföre att han får skatta.«
Carl Tholsson: ”1 Utskottet har blifvit upplyst, att i de
större pastoraterne erhålla pastorerne vissa tunnor säd, af hvil¬
ka en del går till Staten under namn af gärden och taxen.”
Ola Månsson: ”Elter hvad jag har kunnat fatta, så gifva
socknarne till presterskapet en afgift, som kallas gärden och
taxen, och sedermera lemnar detta en afgift till Staten äfven
under samma namn. I fall så förhåller sig, så är det obilligt
att bevillningen erlägges för den dubbla afgiften, och derför är
det allt skäl att bifalla hvad bär blifvit föreslaget.«
Carl Tholsson: ”Förhållandet är ej sådant, som Ola Måns¬
son nyss nämnde, ty för amlingen betalar ingen afgift under så¬
dan benämning till pastor, utan det är denne sednare, som ut¬
af sin tertiallionde till Kronan betalar gärden och taxen.”
Bengt Gudmundsson: ”Ehuru presterne ej äro benägne att
lindra den jordbrukande klassens utskylder, så vill jag ändock
bifalla detta, emedan jag anser det vara rättvist. Då proste-
tunnorna redan förut äro befriade, så anser jag att Bonde-
Ståndet nu bör godkänna hvad Utskottet föreslagit.”
J. Bergström från Dalarne och A, Medin från Kronobergs
Län instämde.
Herman Jönsson Öbom: ((Presterskapet har den beskatt¬
ning att, om t. ex. en pastor har 60 tunnor i tertialtionde af
sin församling, han då för denna inkomst skall till Staten be¬
tala 6 å 8 tunnor. Om han nu har uppgifvit liela tertialen
eller 60 tunnor, så har han lått betala bevillning för alltsam¬
mans, och som detta bär förorsakat klagomål vid flera taxe¬
ringar, så liar man nu försökt att rätta detta missförhållande.
Den 19 Juli.
511
Utskottets tillstyrkan iir derföre billig och rättvis, och jag ön¬
skar att den måtte bi!ällas.«
Anders Pehrsson från Kalmar Län: ”Förhållandet upplyses
bäst utaf Komminister Beckmans reservation, till hvilken jag
hänvisar.
Ofverläggningen var slutad, och då Talmannens proposition
på bifall med Ja besvarades, så var förevarande punkt af Stån¬
det bifallen.
Vid handläggning af 147 § yttrade:
A. IF. Uhr: ”Jag skulle anhålla att Ståndet, med ogillande
af Utskottets resonnement, lade denna § till harullingarne.
Ola Månsson.• ”För min del tror jag att vi ej böra lägga
§ med ogillande till handlingarne, utan att vi böra godkänna
densamma. Vi ville nyss ej utsträcka taxeringsmännens rät¬
tighet att granska, och nu skulle vi, om punkten med ogil¬
lande lägges till handlingarne, synas vilja besluta nästan allde¬
les motsatsen. Detta vore således ej konseqvent och derföre
röstar jag att § måtte bifallas.”
Ofverläggningen var fulländad och punkten blef, efter der¬
om framställd proposition, af Ståndet godkänd.
Alla öfriga delar af utlåtandet lades, såsom icke erfordran¬
de någon åtgärd från Bonde-Ståndets sida, till handlingarne.
Memorial N:o 16, i anledning af Riks-Ståndens olika be¬
slut, angående dels frågan om de s. k. transatlantiska lull-in-
dringarnes upphörande och i sammanhang dermed förändrade
tullsatser å vissa artiklar, dels ock åtskilliga andra tullbestäin-
rnelser.
Utskottets hemställan uti ingressen, angående Ståndens be¬
slut rörande tull-lindringarnes upphörande, blef af Ståndet bi¬
fallen, hvaremot Ståndet, med vidhållande af sina förut fattade
beslut, afslog de af Utskottet framställda, Ståndet rörande, in¬
bjudningar angående artiklarna bränvin oell sprit; hudar och
skinn, oberedda, torra; ris oskalad eller paddy, samt k ant iller
m. 11.; men godkände samtlige voteringspropositionerna och la¬
de hvad memorialet i öfrigt innehåller till handlingarne.
Utlåtande N:o 17, i anledning af gjorda anmärkningar emot
betänkandet N:o 6, angående stämplade pappersafgiften.
Hvad Utskottet hemställt, angående § 4, punkt 5, § S och
§ 16, bifölls, hvaremot Ståndet lät bero vid Utskottets afgilna
yttrande öfver det af Johannes Nilsson från Skåne väckta för¬
slag om adliga bouppteckningars beläggande med stämpladt pap¬
per till särskitdt belopp, motsvarande inregistrerings-algiften för
olrälsemäns bouppteckningar.
Utlåtandets öfriga punkter lades till handlingarne.
512
Den 19 Juli.
§ 3-
Föredrogs Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets ne¬
dan följande, den 16 dennes bordlagda betänkanden och utlå¬
tanden, nemligen:
Betänkandet N:o 114, i anledning af väckta motioner, rö¬
rande folkundervisningen i Riket;
bordlädes 2:dra gången.
D:o N:o 113, i anledning af väckt motion, angående de
klassiska språkens läsning uti Elemeritar-läroverken,
bifölls.
Utlåtandet N:o 116, i anledning af väckt motion, angående
iakttagande af vissa vilkor vid utländsk mans naturalisation i
Sverige,
Bifölls.
D:o N:o 117, i anledning af väckt motion om ny pregel
å silfvermynt, som understiga 52 sk. bko,
bifölls.
I):o N:o 118, i anledning af väckta motioner om förän¬
dring af mått, mål och vigt samt mynt.
Bordlädes 2:dra gången; samt
D:o N:o 119, i anledning af väckt motion om revision af
Kongl, förordningen om mått, mål och vigt samt utfärdande af
reglemente för spanmålsmatning.
Bordlädes 2:dra gången.
§ 4-
Vid skedd föredragning bordlädes 2:dra gången Enskilda
Besvärs-Utskottets förslag N:o 7 till underdånig skrifvelse, an¬
gående beväringsmanskapets vapenöfningar.
§ 5-
Föredrogos Lag-Utskottets, den 17 dennes bordlagda be¬
tänkanden :
N:o 54, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
angående sättet för fullföljd af mindre brottmål, som med tvi¬
stemål äga nära gemenskap eller deraf härflyta.
Bordlädes 2:dra gången; samt
N:o 33, i anledning af väckt motion om förklaring af lagens
stadgande angående rätta orten för lysning till äktenskap,
bifölls.
§ 6.
Föredrogos och bordlädes lista gången:
Stats-Utskottets Memorial N:o 250, i anledning af återre-
misser å Utlåtandet N:o 141, angående låneunderstöd för upp¬
byggandet af den nedbrunna delen af staden Lidköping samt
verkställandet af den nya tomtregleringen derstädes;
I):o D:o N:o 231, i anledning af återremisser å Utlåtan¬
Den 19 Juli.
513
det N:o 158, angående ett lån för återuppbyggandet af den
nedbrunna kyrkan i Lidköping;
l):o Utlåtande N:o 232, angående sökt anstånd med ränte-
och kapitalinbetalningarne å de för harnnbyggnadsarbetena vid
Cimbritshamn beviljade lån;
I):o D:o N:o 233, i anledning af väckta motioner om od¬
lingslån åt innehafvare af mindre jordegendomar och lägen¬
heter ;
I):o D:o N:o 254, i anledning af väckt fråga om en ut¬
redning lör jemförandet af nuvarande Stats-inkomster och ut¬
gifter med enahanda inkomsters och utgifters belopp år 1809;
D:o l):o N:o 235, angående restitution till Regementsskrif-
varen J. C. Kant af origtigt debiterad lönebevillning vid Up¬
lands Regemente;
l):o l):o N:o 256, angående restitution till Regementsskrif-
varen P. G. Hanngren af oriktigt debiterad och derefter er-
lagd lönebevillning vid Dal-regementet;
I):o i):o N:o 237, i fråga om verkställigheten af beviljade
restitutioner utaf Riksgäldskontorets medel;
l):o Memorial N:o 258, angående arfvode för utdelningen
och redovisningen af de för Riksståndens och Utskotteus räk¬
ning uppköpta skrifmaterialier m. 11. etfekter;
l):o Utlåtande N:o 259, i anledning af Kongl. Majtts nådi¬
ga remiss å Kammar-kollegii berättelse, angående Kungsgår¬
dars och öfrige Kronolägenheters i Riket förvaltning;
l):o l):o N:o 240, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga re¬
miss å Kammar-kollegii berättelse, angående Sala silfververks
ränte-ersättnings-fond, för .redogörelsetiden från och med dea
1 November 1846 till samma dag 1849;
D:o l):o N:o 241, i anledning af väckta motioner, angåen¬
de nedsättning uti afgiften till Wadstena Krigsmanshus- samt
Amiralitets-krigsmanskassorna vid köp af rusthåll eller båts-
rrians-rotehemman;
l):o l):o N:o 242, i anledning af väckt motion om Wisby
hospitals öfverskottsmedels ingående till samma hospital, istäl¬
let för till allmänna hospitalsfonden;
l):o I):o N:o 245, i anledning af väckt motion i fråga om
bestämmande af rustbållsafgiften, när rusthåll försäljas tillsam¬
mans med annan egendom;
D:o D:o N:o 244, i anledning af väckt motion i afseende
å kontroller öfver vården af det stämplade papperet, m. m;
D:o D:o N:o 245, i anledning af väckt motion, angående
förändring, dels i 1827 års resereglemente, dels i de å Riks-
statens åtskilliga hufvudtitlar uppförda anslag till rese- och
traktamentspenningar;
Bonde-St• Prot. vid Rihsd. 1850—1851. P. 55
514
Den 19 Juli.
D:o Dm N:o 246, i anledning af gjord framställning, an¬
gående reglering af de å Kongl. Skeppsholmen i Stockholm be¬
fintliga boställsläeenhe er;
l):o I):o Nio 247, i anledning af väckt molion om löne¬
förhöjning åt hiivaräride Bibliöthekarien vid Linköpings Gym¬
nasii- och Slifts-b bhothek;
D:o D:o N:o 248, i anledning af väckt motion, angående
ändring i Sättet Tor debitering af den, tinder benämning tross-
transportmedel. frårt én del rotar vid Wesmanlands regemente
utgående afgift ;
J):o I):o N:o 249, i anledning af väckt motion angående
användande af Fredriksbergs fästningsverk ;
Dio Memorial N:o 2i5Ö, i anledning af erhållen återremiss
å Stats-Utskottets Utlåtande Nio 186 j
I):o D:o N:o 231, i anledning af erhållen återremiss å Ut¬
låtandet N:o 168, angående väckt fråga om hemmantals-rän-
tans afskaflände;
D:o I):o Nio 282, i anledning af erhållen återremiss å Ut¬
låtandet N:o 169, angående väckta motioner, om rättighet att
köpa skattejord till frälse samt bildande af en fond utaf de för
dylika frälseköp inflytande medel;
D;o Utlåtande Nio 2ö5, i anledning af väckt motion, orri
försäljning af de från f. d. ÅdeJsfahtte-regfemeiitet indragné
boställen;
Bio l):o N:o 284; i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
skrifvelse; angående sökt garanti af Staten för fern procents
ränta under vissa år å kosthaderna för anläggning af en jern¬
väg emellan Fahlun och Gefle;
Dio Dio Nio 283; i anledning af väckt tnotiori om årligt
arfvode åt Expeditionssekreteraren och Riddaren J. G. Richert.
Banko-Ut-köttets Memorial N:o 61; i anledning af Riks-
Slåndens beslut öfver Utlåtandet N:o 48;
Dio Dio Niö 62, i anledning af erhållen återremiss å Ut¬
låtandet N:o 48;
D:o D:o Nio 63, i anledning af erhållen återremiss å Ut¬
låtandet N:o 81;
Dio D:o Nio 64, med anledning af Riks-Ståndens beslut
öfver Uflåtanderte N:ris 38 och 84.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o
121, i anledning af väckta motioner rörande skjutsningsbesvä-
ret; samt
D:o D:o Nio 122, i anledning af återremiss utaf Betän¬
kandet Nio 61, i fråga om inskränkning af den genom Kongl,
förordningen den 22 December 1846 beViljade frihet att ålan¬
det idka handel, m. m.
Den 21 Juli.
515
Såsom icke erfordrande någon Ståndets åtgärd lades till
handlingarne följande från respektive Med-Stånden ankomne
prötokollsutdrag:
från Höglofl. Ridderskapet och Ädeln, N:ris 561—364;
„ llögv. Preste-Ståndet, N:ris 243—243; samt
„ Vällofl. Borgare-Ståndet N:ris 284 och 283.
Ståndet åtskiljdes kl. |1 e. m.
Ut supra.
In fidem,
A* E. Ros.
Den 21 Juli.
Plenum kl. G e. in.
§ 4*
Pe den 13:de, l(?.-de och 17:de dennes inom Ståndet för-
da|protokoll justei-ades och godkändes.
§ 2-
Föredrogs punktvis Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottets, sedan den 16 dennes på bordet hvilande Betänkande
N:o 114, i anledning af väckta motioner, rörande folkunder¬
visningen i Riket.
t :sta punkten, rörande ifrågasatt förminskning i skollärare-
seminariernes antal, m. m.
Härvid anförde:
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län, sedan på
hans begäran förut blifvit uppläst Kontraktsprosten Söderbergs,
betänkandet vidfogade reservation, att han ansåg denna reser¬
vations innehåll så tydligt och klart vederlägga motionärens
af Utskottet hyllade framställningar i ämnet, att han endast
åberopade reservationen och afslog punkten.
Häruti hördes flere ledamöter instämma.
Johan Bergström från Stora Kopparbergs Län: ”Utskottet
har visserligen föreslagit en skrifyeises atlåtande till Kongl.
516
Den 21 Juli.
Majit om minskning i folkskolelärare-seminariernes antal, men
Utskottet Ilar icke i detta förslag uppgifvit huru långt denna
minskning skulle sträcka sig. Måhända är afsigten att semi-
narierne skola blifva ganska få, ja ej (lere än universiteten.
Härigenom skulle också den fördelen vinnas att allmogens sö¬
ner icke kunde besöka dem, och således icke, särdeles hvad de
mera aflägsna bygderna beträffade, få profitera afseminarierne.
■lag får dock, instämmande med Lind, för min del motsätta
mig ett sådant förhållande och yrkär afslag å betänkandet.»
David Andersson från Hallands Län: «Jag är af den fan¬
ken alt författningen rörande folkskolorna och folkundervisnin¬
gen är så ny och föga tillämpad, att man ej kan bestämma
sig för hvilka förändringar, som böra nied den vidtagas. Jag
hade förthv varit böjd för att afslå samtlige de ifrågasatta
förändringarne intilldess praktiken visat biislerna här eller der
uti §§, men då emellertid en del af de föreslagna förändrin¬
garne icke synas vådliga att antaga, skall jag inskränka mig
till att yrka afslag på endast l:sta, 2:dra och 6:te punkterna,
hvaremot jag bifaller betänkandet i fråga om de öfriga punk¬
terna.’’
Pehr Benglsson från Kalmar Län : [)å icke någon inom
Ståndet yrkat bifall till denna lista punkten af betänkandet,
skall jag blott tillkännagifva, att jag yrkar, lika med de sorn
hitlills yttrat sig, afslag å densamma.«
Pehr Hansson från Wermland: ’ Då 1840 års Ständer an-
slogo nödiga mede! för Folkskoiläiare-seniinariernas tillkomst,
så synes det mig icke vara skäl att minska eller indiagadem.
leke har jag höil omtalas något öfverflöd på folkskolle¬
lärare, och skulle äfven öfverflöd härutinnan komma ali före-
iinnas, sä få val de öfverflödiga återgå lill plogen oell landt-
manna-yi kena, der en förut inhämtad lärdom ingalunda med¬
för någon olägenhet, särdeles då man tager i betraktande att
det är upplysningen, sorn skall gifva menniskoämnena deras
framtida riktning, och som vid alla tillfällen medför nytta.
Jag afslår punkten.”
Pehr Nilsson från Christianstads Län: "Den tid torde väl
komma att inträffa, då en minskning i skollärare-seminarierna
blifver nödvändig, men då denna tid, efter mitt förmenande,
ännu ej inträffat, särdeles då blott en sådan skola ännu finues
inom hvaije Stift, så afslår jag punkten.”
A. W. Svartling från Östergöthlands Län: ”Jag är före¬
kommen af Bergström. Utskottet har ej bestämt någon gräns
för minskningen, för hvars åvägabringande jag icke heller anser
liden vara inne, då författningen är alltför färsk; och instäm¬
mer jag alltså med dem, som yrkat afslag.”
Deri 21 Juli.
517
Ola Månsson från Sk A ne: ”Att författningen är för litet
tillämpad är ett skäl för förkastande af det nu framlagda för¬
slaget, »om icke håller stånd, ty den har funnits till allt se¬
dan år 1842, och under denna tiden har man nog kunnat
hinna alt göra sig bekant med dess brister; men jag vill alsia
punkten af helt andra skäl. Jag gör det, emedan Stals-Ut-
skottet, enligt sitt af Stånden i denna fråga godkända utlåtan¬
de Nio 166, anslagit nödiga medel till Seminarierna, med af¬
seende å deras nuvaranee antal och beskaffenhet. Jag gör det,
emedan samma Utskott förklarat, all de förhållanden, sotn le¬
gat till grund för medgifvande af statsbidragen till semina¬
rierna, sedermera icke undergått sådan förändring, som kunnat
föranleda upphörande eller nedsättning i beloppet af berörde
bidrag, och jag gör det slutligen, emedan Stats-Utskottet, sotn
förmodat att, sedan församlingarnes behof af skollärare blif¬
vit fylldt, elevernes antal i följd deraf skulle komma alt
minskas, redan hemställt om en underdånig skrifvelses aflåtan-
de, innehållande begäran, att Kongl. Majit täcktes tillse, huru¬
vida förhållanderna icke kunna framdeles föranleda lill ned¬
sättning i ifrågavarande anslag; förmodande jag att tvenne
framställningar till Kongl. Majit uti enahanda ämne icke aro
af nöden. Dessa äro de skäl, som föranleda mig att afslä
punkten. ’
Häruti instämde Danid Danielsson från Jönköpings, Henrik
Andersson från Örebro, Anders Eriksson från Stora Kopparbergs,
Anders Kylander från Wermlands, Jakob Lindby frun Gottlands
samt Nils Andersson från Christianstads Län.
Förre Talmannen Anders Eriksson från Örebro Län : ”1 af¬
seende på tiden för författningens hittills hafda verksamhet
vill jag anmärka, att den visserligen tillkommit 1842, men ej
tillämpats förr än år 1847, emedan då först skolorna blifvit
färdiga och ordnade och ännu behöfvas nog fortfarande folk¬
skollärare, så att den ifrågasatta minskningen kommer alltför
tidigt, hvarför jag också yrkar afslag.”
Falk från Skaraborgs, Arvid Arvidsson från Elfsborgs och
samtlige ledamöterne feån Wermlands Län instämde.
Uppå härefter af Talmannen gjorda framställningar biet'
nu föredragna lista punkt af betänkandet utaf Ståndet afslaget.
2:dra punkten, rörande förhöjda fordringar för inträde i
Folksk ole lärare-semi na rium.
I anledning häraf yttrade:
David Andersson: ’’Äfven denna punkten önskar jag att Stån¬
det mätte abla. Del vore, efter mitt sätt att se saken, alt
lägga alltför stor makt och ett mindre lämpligt förmynderskap
uti pastms hand, om eleverna icke skulle få inträde uti Se¬
518
Den 21 Juli.
minarium förr än han lemnat intyg om deras förmåga och
tjenlighet för undervisningskallet, en förmåga, som först i >jelfva
Seminarium skall vinnas. På så sätt skulle en kitslig pastor
kunna hindra hvem som helst från att få inträde derstädes
och sådant hero på pastorns godtycke. Mig synes det vara
nog att Seminarii-föreslåodaren lemnar intyg öfver elevens
skicklighet eller icke skicklighet till undervisare-kallet vid den¬
nes afgång från Seminarium; och jag yrkar alltså afslag jemväl
å denna punkt” tilläggande David Andersson, att, hvad vid¬
kommer de i 6:te punkten omordade läseprofven för skollärare,
dessa jemväl voro obehöflige, och stadgan, sådan den är be¬
skaffad, fullständig ptan något sådant tillägg.
!\Ied David Andersson instämde förre Talmannen Anders
Eriksson, E. M. Falk från Skaraborgs, Anders Medin från Kro¬
nobergs, Arvid Arvidsson från Elfsborgs, Jöns Erik Eriksson (rån
Örebro, Christen Andersson från Malmöhus samt Lars Rasmus¬
son från Götheborgs och Bohus Lin.
A. IF. Svartling: 'Lika med föregående talare vill jag
hafva afslag å punkten, men ej precis af enahanda skäl. Jag
tror det är i sin ordning, att bevis om sedligt uppförande bör
af eleven företes, men hvad som sedermera stipuleras, ligger
så mycket mer inora godtyckets gräns, nemligen de stora for-
dringarne. Blott den om en god handstil är obillig, helst det
ofta nog torde inträffa, alt Sem i nar i i-förest and a ren icke sjelf
har en sådan. Detta gifver mig full anledning att afslå punkten.’'
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län: ”Äfven jag tror
fordringarne vara för högt uppdrifna. Att besitta en god hand¬
stil och förmågan att räkpa quatupr species i hela och bi titna
tal är ingen småsak för en sådan elev, sorn i Seminarium
skulle ingå. Jag afslår derföre punkten.”
Tobias Lind: "Också jag förmenar att fordringarne i för¬
slaget äro alldeles för oefterrättligt tilltagna, samt att de man
förut i stadgaq äger på elevernas kunskapsmått äro fidll tillräck¬
liga, hvarföre jag instämmer uti föregående talares yrkande på
afslag.'
Peter Petersson från Jönköpings Län: "Jag är af föregåen¬
de talare förekommen och yrkar afslag.”
Ola Mänsson :"Jag hör att det är Ståndets mening alt afslå
denna puukt, och jag kan icke underlåta att deröfver gifva
ruin undran tillkänna. Är det månne icke i sin ordning att
intyg bör företes vid inträdet i Seminarium om sedlighet och
att hedrande uppförande. Man begär ju härmed ej mera än
ett vanligt frejdbetyg skall ägas. Den andra omständigheten
att eleverna böra besitta anlag för undervisningskallet, anser
jag ock hafva skäl för sig, utan något sådant anlag, huru skola
Den 21 Juli.
519
(le kunna utbählas tijl duglige skollärare, och härförutan torde
våra Seminarier tjena till intet. Hvad åter de stränga fordrin-
garne angår, så får jag säga, att kan eleven icke obehindradt
läsa innantill, kan han cj nöjaktigt redogöra för ett löst slycke,
äger lian ej kännedom om Luthers katekes, och är något hem¬
ma j gibliska historien, be$jltef lian icke en någorlunda bra
handstil och kan hjelplig! räkna quatuor species, så hinner han
i sanning icke snart att jrlifva någon duglig lärare, och hvilka
förlora p"i folkskolelärarn^ oduglighet, om ej vi, hvilkas barn
skola he.agpa folkskolorna. Jag bifaller punkten, om jag äf¬
ven bl ifver ensam derutinnan.’’
Guslaf Berg Irån Skaraborgs, Oscar Carlsson från Elfsborgs,
Johun Bergstram från Stora Kopparbergs, Johannes Nilsson från
Malmöhus saint Erik månsson från Blekinge Län ius'ämde.
Nils J?pp,sson från Malmöhus Län: ”Jag hade icke förmo¬
dat alt depna punkt skulle inom .Ståndet möta så myckel mot¬
stånd. Det sorn fordrats af eleyerpe fqr inträde synes mig ej
vara för mycket hegardt, qch man lior väl icke förutsätta alt
presterskapet jost här skall handla efter dåliga motiver. Har
en elev icke lärl förut, och innan lian får inträde i Semina¬
rium, q It lä>a innantill, skrifva och räkna, så synes det mig
vara 0'ätt alt besvära läroverket med en sådan, och jag är der¬
för böjd att bifalla punkten.”
Pehr Nilsson från Christianstads Län: «På de skäl de si¬
sta talarne framlagt, vili äfven jag bifalla punkten. Hvad sorn
blifvit fordradt i kunskapsmått för eleyerne innan inträdet uti
Seminarium, anser jag vara alldeles icke mer än behöflig!.
Det har i min hembyggd funnits exempel på folkskolelärare,
hyilka, oaktadt de haft hedrande betyg, understundom ej kun¬
nat ens stafva rjktjgt.”
Nils Pehrsson från Södermanlands Län: ”Hiir är taladt
både mot oell med, men hvad som blifvit sagdt för en skrif¬
velse* afiåtande och bifall till punkten, har jag ej kunnat än¬
dra mina åt motsatt håll syftande åsjgter. Kunskapsmåttet
för eleverne är redan uti vår skolsladga föreskrifvet, och 1’re-
stprskapet kan icke förorda någon till intagande i Seminari-
erne, sorn icke äger detta mått, hvilket synes mig vara till¬
räckligt. Skulle nu punkten bifallas, så blefve följden att yng¬
lingar, sorn rest lång yäg för att undergå inträdesexamen, må¬
hända af ett eller annat sänire motiv li°s föreståndaren blifva
i examen ogjllade och hemskickade, hvarigenom både kostna¬
der och förargelse åstadkommas. Jag afslår förslaget.”
Ingemund Odin från Gottland: ”Icke heller jag tror att
punkten kan med skäl af oss antagas. Fordringarne hos ele¬
verne synas mig ock vara bra obestämda. Man fordrar t. ex.
520
i)en 21 Juli.
att ynglinparne skola äga kännedom af någon utförligare läro¬
bok uti bibliska historien. Hvilken lärobok skulle komma
att begagnas? Genom detta stadgande kunde man uppställa
binder för hvilken som helst att blifva till Seminarist anlagen,
och fåtaliga blefvo väl ock eleverne. Det som dessutom förut
bör inhämtas i folkskolorna eller sjelfva elernenterna af kun¬
skaperna, kan man icke heller fort och lämpligt inhämta i Se¬
minarierna. Jag afslår punkten.”
Anders Olsson från Jemtland och Jakob Lindby frår Gott¬
land instämde.
Kils Strindlund från Wester-Norrlands Län: ”Vöre här
fråga om hvad den skulle kunna, som lemnar eller utgår från
Seminariet, då skulle jag icke hafva något emot bifall till den¬
na punkt; men så är icke förhållandet, utan man vill här fö¬
reskrifva, hvad man bör kunna innan man skall börja att lä¬
ra sig något och hvilka anlag man skall hafva innan de kun¬
na utvecklas. Jag vet inga föreskrifter för t. ex. Prester att
de skola hafva betyg på förhand att de duga till Prester och
äga anlag att predika. Jag tror i motsats härtill att de först
böra läras något och att de derefter skola bedömas. Nog kan
man blifva en duglig karl, fast man innan sin skolgång är en
ostyrig och ohejdad sälle. Pojkar, som i barndomen äro några
äkta dansmästare, blifva ofta nog stora män i Staten. Hvad
beträffar Pehr Kilssons yttrande, att folkskolelärarne i Skåne
knappast kunna stafva, så skola vi väl hoppas att denna olä¬
genhet skall försvinna hädanefter, då folkskolorna komma rik¬
tigt i fart. Jag yrkar afslag å punkten.”
En stor del af Ståndets ledamöter instämde.
Malts Pehrsson från Stockholms Län: ”Jag anmälte mig,
emedan frågan syntes mig börja att få en besynnerlig utgång,
då flere ledamöter yttrat sig förbifall. Dessa ledamöter måtte
hafva ett synnerligt förtroende för Presterskapet. Bäst vore
väl att detta förtroende ej måtte sträcka sig allt för långt,
ty Presterne hafva aldrig varit vänner till skolan. Skulle ele-
vernes intagande i Seminarierne bero på Presternes utfunde-
xingar af elevernes anlag, då vet jag ej hvad följden skulle
blifva, ty säkerligen kommo Presterne att förklara ynglingar-
ne i massa sakna anlag, samt genom allt för stränga examina
i katekesen och de andra läroämnena söka komma lill samma
mål, nemligen att hindra deras inträde, och detta vore att lem¬
na Presten ett allt för vidt fält och för stort förmynderskap
öfver Seminaristerne, som David Andersson redan anmärkt.
Jag anser alltså betänkligt att bifalla punkten, den jag i stäl¬
let afslår.»
Den 21 Juli.
521
Nils Pehrsson och Nils Magnusson från Kalmar Län in¬
stämde.
Tobias Lind: ”Jag är förekommen af Strindlund och af-
står.”
David Andersson: «Strindlund har andragit på goda skäl
för afslag å punkten, att jag ej har något att tillägga. Af
diskussionen synes det mig likväl som att de, som talat för
bifall, haft för afsigt att få in studenter i Seminarierna och
vidare såsom folkskolelärare. Önskar man detta, så torde
det jemväl vara nödvändigt att göra större anslag till nämnde
skollärares aflöning, ty ingen sådan person lärer göra sig så
stor möda, som t. ex. att ett par å 5 år ligga vid Seminari¬
um, för att sedermera såsom skollärare blifva aflönad med 16
tunnor spanmål. Jag hemställer till mine confratres om det
ej vore mera och större skäl att låta sådane personer, som
ej hafva allt för stora anslag och fordringar på löner m. m.
i proportion derefter, få genomgå de ifrågavarande Seminarie-
kurserna, om ock med Presterskapets bestridande, och bilda sig
till sådane barnlärare, med hvilka vi kunna vara nöjda ; för
min del tror jag alltså att vi hafva intet förlorat om vi låta
den ifrågavarande 5 § 4 mom. lyda, som den uti nu gällande
folkskolestadga lyder, men deremot förlora mycket på att an¬
taga hvad Utskottet föreslagit.”
Henrik Andersson från Örebro Län: ”Jag instämmer uti
Strindlunds och Nils Peterssons, hvad skälen för afslag å punk¬
ten beträffar, väl utvecklade yttranden, och det synes mig, som
att de som talat för bifall till punkten icke tänkt på att det
är just inom Seminarierna, som eleverne skola lära sig att
blifva duglige folkskolelärare. Jag afslår punkten.”
Ola Månsson: ”Jag skall ej vara envis i förevarande äm¬
ne, men hvad jag dock vill, är att Ståndsbröderne icke med
löje och skämt behandla ett ämne, som dertill är alldeles för
vigtigt. Man har sagt att derest fråga vore om det kunskaps-
mått eleverne böra äga vid utgåendet från Seminarium, skulle
man understödja förslaget. Härtill får jag svara, att i detta
afseende äga vi förut redan nödiga föreskrifter, i följd hvaraf
sådana torde vara öfverflödige att nu stadga. Man har vidare
yttrat att för inträdet i Seminarium bör ej bestämmas någon
qvalifikation hos ynglingarne, enär för Prester, m. fl., några
bestämmelser icke i förtid göras. För min del icke allenast
tror, utan vet jag, att vid hvarje läroverk och skola fastas
vilkor och qvalifikationer för inträdet. Kan man, månne tro,
från folkskolan ingå vid Universitetet och genast blifva
Student. En sådan Student vore ej särdeles mycket värd. Man
har jemväl sagt att afsigten hos mig och andra förmodligen
522
Den 21 Juli.
vore, i afseende på våra stora fordringar hos Seminarie ele-
verne, att fä studenter tili sådana och till folkskolelärare. Vöre
detta våra afsjgter, då sko|a vi i sanning icke hafva några ser¬
deles höga begrepp om hvad en student hör kunna, ty hvad
man fordrat lör inträdet vid Seminarium är ingalunda iner än
hvad sorn fordras af barnen, då de gå ut från folkskolorna,
och jag uppmanar mine motståndare i förevarande ärende, att
slå upp den nuvarande skolstadgan, och Bröderne skola då fin¬
na att fordrjngarnp för dPm-. s°tu utgå från folkskolorna nu
äro långt större än fordringarne för inträdet i Seminarium,
och likväl skola Seminaristerne blifva lärare vid folkskolorna.
Må Ståndet afslå punkten, men gör ej ämnet till föremål för
löjet, ty det är oss ej värdigt. Man har slutligen ock talat
örn den stora prakt, sorn paan genom antagandet af punkten
skulle lägga i Presterskapets händer och dot förmynderskap
detsamma skulle komma att utöfva på och öfver yngling.irne,
Makten kommer att ligga deruti, att Prestön skall lenina in¬
tyg om ynglingens sedlighet oph frejd samt anlag för lärare¬
kallet. Hvem ony ej Prester), som sjelf studerat och lärt sig
något, bör kunna någorlunda bedöma sådana anlag. På dessa
och (lera grunder anser jag Ståndet handla oklokt oni man
afslår punkten.»
Pehr Alisson förenade sig häruti.
Anders Wilhelm l’hr från Orebro Län: ”Bet torde vara
onödigt att yttra sig i ämnet, då så wånga uppträdt för afsjag
och så få för bifall af punkten, men jag vill'dock tillkänna¬
gifva, att jag hör lill de få, som äro hugade för bifall. Orsa¬
ken härtill är bufvudsakligast den omständigheten, att en yng¬
lings anlag för folkskolplärare-kallet skulle komma att, i den
mån det möjligt vöre, på förhand pröfvas. Jag lägger mycken
vigt på detta anlag, och jag menar med detsamma tålamod,
jemt lynne, ihärdighet, med flera andra egenskaper, sorn för
detta lärare-kall vore af högsta nöden vid handledningen af
barnen. Saknas sådana anlag, så tjenar lärdomen till intet,
och jag skulle äfven önska och vilja att icke någon klefve
Prest, som ej hade anlag eller en inrp kallelse för
en sådan befattning. Hvad man sagt ona kunskapsmåttpt
fäster jag ej så mycket afseende vid, ty qvaiifikationen i detta
fall beror hufyudsakligasj; på, huruvida den lysta punkten i
detta betänkande blifver antagen eller icke. Antages den och
det alltså blifver färre Seminarier, så torde större fordringar
hos dem, som söka inträde på Semina rieme, också behöfva
bestämmas, För öfrigt tror jag, i nyotsats mot hvad Ails Pehrs-
fon förmenat, att det vore mindre förenadt med olägenhet och
fara, om en yngling fick resa ett stycke väg förgäfves, än om
Den 21 Juli.
523
han utan ringaste anlag för skollärare-kallet Liefve å Semina¬
rium intagen.”
Gustaf Berg från Skaraborgs oell Erik Mänsson från Ble¬
kinge Län instämde.
Anders Medin från Kronobergs Län: ”Jag respekterar an¬
dras öfvertygelse om den ock är olika min, som vid detla
tillfälle är sådan att jag icke kan bifalla punkten, lag tror
icke någon Prest vara nog skarpsynt för att kunna säga hvad
en 16 å 17 års pojke, ja kanske 14 å 18-åring skall komma
att duga till. Jag har ock ett prejudikat för min åsigt. Sine
torparesöner har jag nemligen bekostat lärdom uti Seminari¬
um, en från Porserum i Jönköpings Län och den andre från
Or i Kronobergs Län, men ingendera hade sådana betyg eller
kunskapsgrader då de ingingo, som nu blifvit fordrade, men
detta har ej hindrat dem från att blifva bra skollärare, hvil¬
ket de ock äro. Jag alslår punkten.”
Nils Strindlund: "Jag har aldrig yttrat mig öfver hvad
Ola Månsson nu vidt och bredt ordat om, utan att jag har
påstått, att man icke kan falta bestämd öfvertygelse om en
ynglings anlag, då han skall börja att genomgå en kurs, utan
först sedan han fått lära något. Beträffande åter frågan Gip
behandlingen af ett ämne under löje, så tror jag för min del
att det kan vara lika bra att under munter sinnesstämning
och med glada anleten afgöra ärendena, som under suckande
och gråt. Hvad åter sjelfva saken beträffar, så säger jag äg
en gång, att det synes mig olämpligt att vilja gifva betyg oiri
duglighet i lärare-kallet innan man tillåtit deri profvande att
lära sig hvad sorn tarfvas för ett dylikt kall, eller att å ern-
betets vägnar förklara hvad j framtiden månde blifva af en
ouppvuxen yngling. Om någon är oredig till sina sinnen, så
kan man aflåta sådana betyg, men eljest ej förr än punden
blifvit utvecklade. Hvarför vill man för öfrigt hindra någon
från att lära sig något. Då man är klok bör det stå en öp¬
pet att försöka blifva klokare."
Carl Olsson från Södermanlands, Matts Mattsson från Kop¬
parbergs samt Kylander från Wermlands Län instämde.
Peter Claesson från Elfsborgs Län: ”Jag har ej hunnit ta¬
ga reda på betänkandet i sin helhet, men den nu föredragna
punkten har jag genomläst- °ch för min del ansett fordringar-
ne ingalunda öfverdrifna, ty de äro ej större än hvad man
fordrar uti folkskolorna. Hvad fallenheten för folkskolelärare¬
kallet beträffar, så får jag nämna, att den, sorn icke äger an¬
lag för detta kall, börafliållas derifrån om möjligt, ty lian gör
aldrig någon nytta såsom skollärare. Det voie en lycka lör
honom om lian aldrig korn lill Seminarium, och en lycka jopi-
524
Den 21 Juli.
vä! för den församling, sorn eljest skulle få honom, hvilken,
örn ock brödstycket klefve litet, dock skulle få allona en gagn¬
lös person. Kunde alltså anlagen i någon mån utrönas före
inträdet i Seminarium, så skulle detta medföra stor nytta, och
förslaget synes alltså, i min tanka, om ock ej nödigt, likväl
nyttigt.”
Häri förenade sig Carl Tholsson från Skaraborgs och Johan
Bergström från Stora Kopparbergs Län.
Pehr Hansson från Wermlands Län: «Jag anser blott att
villkoret om god frejd bör qvarblifva, ty kommer ock någon
i trasor och anmäler sig, så kan häri blifva en duglig och
galant folkskolelärare och anlagen kunna ej pröfvas förr än
han blifvit en sådan, enär praktik för en dylik pröfning är af
nöden. Ilar han ej anlag, så får lian taga en längre tid på
sig att inöfva det nödiga. Jag afslår punkten.”
JVils Pehrsson från Södermanland: ”Med mitt yrkande om
afslag å punkten har jag syftat ål samma mål, som brödren
Uhr med sitt bifall till densamma. Man bar exempel på att mycket
skicklige personer, i kunskaper nemligen, vant folkskolelarare
utan att hafva i öfrigt anlag för detta kall, det vill säga det
lynne, det tålamod, den humanitet m. m., som fordras för
att värdigt handleda ungdomen och gagna densamma. Just
lill förekommande af dylikt och att icke en person, som vore
utrustad med nämnde egenskaper, blefve af föreståndaren af-
visad derför, att han i examen möjligen i någon biblisk eller
katekesfråga tänkte olika med honom eller icke svarade till
dennes nöje, önskar jag att vi icke må fästa så stort afseende
vid fordringarne, och vill alltså afslå betänkandet i denna
punkt.”
Johan Pehrsson och Lars Mallsson från Upsala Län in¬
stämde.
Ola Månsson: ”Jag bör erinra en talare derom, alt jag all¬
deles icke yttrat mig utom ämnet, eller, som han uttryckt sig,
”vidt och bredt” utan noga följt detsamma. J.ig bar än ej
hört någon hafva vederlagt mitt påstående att fordringarne
här på dem, som skola blifva seminarister och i sin tur skollärare,
icke öfverstiga dem, man bestämt för barn, som skola lemna
folkskolan. Man har talat om frihet att få inträde. Sådan
nekar jag icke, men det mätte väl ej vara meningen all barn
skola ingå i Seminarium utan att förut hafva varit i någon
skola. Är så förhållandet, då har jag orätt, roen detta vill
jag ej förmoda kunna vara någons allvarliga påstående. Hvad
angår behandlingen af ärenderna under löje eller sorg, så ta¬
ger jag mig endast friheten att tillfråga den värde ledamoten,
som ifrat för löjet, 0111 han, vid alla tillfällen under Riksda¬
Den 21 Juli.
525
gen, då beslut härstädes i vigtiga ämnen blifvit fattade, ■varit
uti en lika glad sinnesstämning, sorn nu."
A. IV. llhr: -Då jag sist bade ordet nämnde jag att jag
icke fästade så sto< t afseende vid kun-kapsmåttet. JSu vill
jag blott erinra Nils Pehrsson derom, att, såsom skolstadgan nu
lyder, en yngling ock kan blifva kuggad och måste återvända
hemåt med oförrättadt ärende, samt att examen således ej bör
vara ett hinder lör bifall till punkten."
Diskussionen ansågs slutad. Framställningen om bifall lill
den nu föredragna 2:dra punkten af betänkandet besvarades
med Nej. Efter förnyad proposition blef punkten af Ståndet
afslagen.
Ola Månsson reserverade sig emot detta beslut och angaf
såsom skäl för reservationen hvad han under öfvetläggningen
yttrat.
Uti denna reservation instämde Nils Jeppsson, Pehr Nilsson,
Johannes Nilsson från Skåne samt Isak Reinhold Vahl från Gef¬
leborgs Län.
3:dje, 4:de och 5:te punkterna af betänkandet bi föl 1 os.
(r.te punkten, rötande ifrågasatte läseprofs afläggande för
sökande till folkskolelärare-befattningar, föranledde diskussion,
dervid sig jttrade:
David Andersson: ”Oaktadt denna punkten i många fall
kan synas ändamålsenlig och nyttig, hyser jag dock betänklig¬
heter vid föreskriften om iäseprofven. Jag får hemställa till
Ståndsbrödet nes bepröfvande, oin det kan vara förenligt med
billighet och i äl t v isa, att många sökande, som äro boende långt
aflägse, skola abkräckas från alt söka skollärare befattningen
genom det, innan förslagets upprättande, förelagda läseprofvet,
hvilket, utom det att det är och blifver genom de långa re¬
sorna högst depensivt och kostsamt, jemväl har den olägenhe¬
ten att det tjenar lill intet för alla sökande, som få undergå
detsamma, med endast undantag af den lycklige, som blifver
nämnd till tjeusten. Församl ingal ne komma ock i sintur alt
hafva mehn utaf detta förhållande, ty ingen kandidat vill med
så stor risk resa åstad för att söka läiarebefaltningen, den
blott en kan få, men alla måste profva för. För min del tyc¬
ker jag man kan nöjas med de intyg sökanden fått från Se¬
minarium oeh från boningsorten. Åtminstone bör ej prof al-
läggas förr än förslag blifvit uppsatt till tjensten, på det en¬
dast de å förslaget uppsatte må få aflägga sådana. Jag till¬
styrker alslag å denna punkt.”
Christen Andersson från Malmöhus Län instämde.
Peter Pelersson från Jönköpings Läo: "Utskottet har före¬
slagit läseprofs afläggande, och jag skall icke motsätta mig
526
Den 21 Juli.
della, blott stadgandet korrirtiel- att inskränka sig till endast
de å förslaget uppförda 3:ne sökande, ty eljest skulle stora
kostnader och besvärligheter onödigtvis uppstå för mångå, då
det t. ex. vore 12 ä 14 sökande, om alla skulle aflägga prof.
Rled vidtagande af den utaf mig gjorda inskränkning i afse¬
ende på antalet af detn, sorn böra aflägga läseprofven, och med
inskränkning jemväl af profdagarnes antal, som icke böra va¬
la flera än 1 högst 2, bifaller jag betänkandet i denna punkt.’'
Anders Eriksson från Elfsborgs Län : "Sorn Ståndets leda¬
möter förut vidlyftigt ördat örn skollärarnes skicklighet,så vill
jag nämna att bär är lätta stället att derom tala. Nu är yng¬
lingen utgången från Seminarium; nu bör bans duglighet och
lämplighet för kallet pröfvas, åtminstone af den auktoritet,
som skall få honom linder sig. Vådorna, beträffande de före¬
slagna profven, äro ej stora, ty skolstyrelsen äger ätt här be¬
stämma och ej flere kunna komma i fråga att få aflägga prof,
än de sorn å förslaget blifva eller äro upptagne. Jag bifaller
punk ten.a
Pehr Erik Andersson från Westerås och Oskar Carlsson
från Elfsborgs Län instämde.
Carl Tholsson från .skaraborgs Län: ”Då jag varit den*
som i ämnet väckt motion, så vill jag nämna att erfarenheten
om verkliga förhållandet med folkskolelärarin drif vit mig der¬
till, samt att min afsigt icke vårit den att flera än de pä för¬
slaget upptagne sökande skulle läseprof aflägga.’’
Pehr Nilsson från Christianstads Län: «Öm flera än de
på förslaget Upptagne Sökande skulle åläggas läseprof, vore stad¬
gandet alltför llårdt Oell otjenlig!, men, att dessa tre böra un¬
derkastas pröfvet otti skolstyrelsen finner så för godt, det an¬
ser jag rätt och billigt, och må det ankomma på samma sty¬
relse örn profvet skall hållas tit en dag eller én vecka.”
A. IV. Swärtling: ”Jag har begärt ordet för att instämma
nied David Andersson och Pelersson, att, nemligen , blott de 3
personer, som blifvit upptagne på förslaget, må vidkännas skyl¬
digheten ått aflägga prof. Man bör väl hafva så mycket för¬
troende till Seminäriilärarens betyg, att ett förslag pä grund af
desamma må kunna upprättas, utan att för detta särskilta prof
böra komma i fråga.”
Carl Olsson från Södermanland, Arvid Arvidsson och Hel¬
lrik Andersson inStämdé.
Tobias Lind: "Jag yrkar afdag å punkten, emedan jag tror
att med antagandet af den skulle icke någon åtminstone längre
bolt boende Öemiminarist våga söka skollärarebefattning hur
skicklig han än kunde vara, ty han vore aldrig; säker på att
ju icke få resa blott fram och tillbaka.”
Den 21 Juli.
527
Ingemund Odin: ”Jag skulle ej vilja afslå punkten. Man
får ej för n yckel lita på betygen, ty af deni kan man ej dö¬
ma om den sökande är fågel eller fisk. Di föreskriften örn
prols »(läggande berör på skolstyrelsen, så kunna vi vara be-
• lålne, ty den liar hvarken lid eller tillfälle att pröfva mer än
tre sökande. Jag anser förslaget vara både nyttigt och nöd¬
vändigt.”
Pehr Östman: ”Det är godt att se på varan innan mait
koper den, oell jag tror derför att det ock har sin nytta med
sig alt skolstyrelsen får pröfva de sökandes egenskaper. Lik¬
väl vill jag ej hafva elentia prnfningsrätt vidare utsträckt än
till de 3 å förslaget uppsatte sökande, likasom det tillgår vid
prestval, ty om alla sökande skulle profva, blefve detalj särde¬
les för de långväga i norra Länen, orsakade kostnader. På
dessa grunder önskar jag åltnemiss äf punkten.”
Häruti instämde Pehr Edén fiån Wester-Norrlahus, Andert
Eriksson från Stora Koppai bergs samt Johannes Olsson och Ö-
tof Andersson fiån Wermlands Län.
JSils Strindlund: ' Jag vill ej förlänga diskussionen, utan
instämmer med dem, som yrkat antagande af punkten med
den ifrågasatta inskränkningen.’’
A. IF. Uhr: ”Jag önskar nu blott att jag ej ock i denria
Fråga må höra till minoriteten. Jag vill nemligen att profveti
skola äga liim, filen likväl endast för de 3 å förslaget upptag¬
na. I afseende på pröftiden vill jag deremot icke hafva nå¬
gon inskränkning. Första dagen kunna sökanderbe nemligen
hög aflägga ett vackert prof, men mot slutet af veckan får
ilian först se deraS rätta sinnelag.”
Anders Nilsson från Kalmar, Nils Andersson Från Christian¬
stads, Sandberg frå Westerbottens, Dahl fiån Geflcbörgs samt
Håkan Pelersson från Blekinge Län instämde.
Juhan Bergström: ”Jag vill i afseende på deras yttranden,
sorn söka ändring och återrertiiss af punkten, endast lemna den
upplysning, att någon åtefremiss eller ändring icke äf behöflig,
ty Skolstyrelsen äger att efter eget bepröfvahde sätta en, tre
eller flere på prof af de sökande * enligt nu föreslagna stad¬
gande.”
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: ”Icke heller jag vill
hiotSätta mig förslagets inskränkning, så ätt det endast kommer
alt afse de 3 å förslaget upptagne sökänderne, men jag vill
icke att Ståndet skall hysa sådant misstroende till Skölstyrel-
Seiria, att män skulle tio dem vara i ståhd till att åläggä äns
dra än de sökande, sora fått förslagsrum, läseprof. Pastorn
är väl ordförande i styrelsen, men ledamöterne äro dock de
som äga makten. För öfrigt när alla andra, hörande till prest-
528
Den 21 Juli.
och skolstalen, såsom prester, klockare m. fl., aflägga prof,
hvarföre skola då ieke jemväl folkskolelärarin kunna förplig-
tas ali underkasta sig sådana."
Pehr Hansson förklarade sig instämma med Uhr.
Ola Mänsson: ”Ståndet har af fruktan för brist af folk¬
skolelärare nyligen afslagit en punkt, men svnes nu vara hå¬
gad t alt undei kasta dem läseprof, ii varigenom ännu mera vo¬
re fara värdi att sökande till sådana platser skola uteblifva.
För öfrigt tror jag att den, som ej under en veckas tid kan
kachera sina fel och lyten, duger icke till skollärare, så prof-
ven komma ej att till mycket tjena. Jag instämmer dock med
dem, sorn vilja alt blott de 3 å förslaget upptagne sökander-
ne böra aflägga prof, och jag hemställer om vi icke böra, för
vidtagandet af en sådan ändring, återremittera punkten.”
Medin: «Jag skall icke vara mångordig. Jag anser att
de 3 på förslaget uppförda s/ikanderne böra aflägga prof, men
icke några andra sökande. Beträffande liden, under hvilken
profven skola afläggas, si tror jag att skolstyrelserna härvid
böra äga fria händer. AterremisS å punkten skulle jag förthy
vilja hafva, ty alslag torde ej vara lämpligt.«
Fulle från Skaraborgs Län instämde.
Nils Jeppsson: ”Jag har begärt ordet för att få punkten
återremitterad. Jag tror icke att det varit Utskottets mening
att alla sökande skulle profva, utan endast de å förslaget upp¬
tagne och då detta jemväl synes vara Ståndets gemensamma
tanka, så torde en återremiss vara af nöden för att få en dy¬
lik ändring verkställd.”
Nils Pehrsson från Södermanland: »Sedan en ledigblifven
folkskoleläraretjenst i tidningarne blifvit kungjord och sökande
inlemnat sina ansökningar, tager jag för afgjordt, att skolsty¬
relsen, efter pröfning af de ingifna betygen, fäster sig vid vissa
af de sökande och kallar ej flere än dessa till profs afläggan-
de. Således blifver här ej fråga om profs afläggande utaf nå¬
gon mängd sökande. Jag tror derför att punkten gerna kan
antagas sådan den är beskaffad, ulan att någon återremiss är
af nöden.”
Berg och Sven Andersson från Skaraborgs Län, Johan Jo¬
hansson från Jönköpings Län, jemte många flere af Ståndets
ledamöter, instämde.
Diskussionen var slut, och beslöt Ståndet härefter, uppå
proposition af Talmannen, att lemna sitt bifall till innehållet
af nu föredragna 6:te punkt af betänkandet, dock med det
vilkor, att skolstyrelsernas rättighet, att föreläggajsökande till folk¬
skolelärare läseprof, må inskränkas till endast de på förslaget
uppförda sökande.
Den 21 Juli.
529
7ida och Side punkterna
biföllos.
9:de punkten, rörande tiden för folkskolelärares afflyttning
frän sin innehafvande tjenst till en annan.
Strindlund yttrade: ”Jag fruktar att ett bifall till della
förslaget möjligen kan förorsaka någon ledsamhet för en folk¬
skolelärare, sorn söker transport, och derifiån icke någon bör
hindras. Den nu ifrågasatta långa afflytlningstiden kan möjli¬
gen hindra honom från att i rättan tid kunna tillträda den
erhållna nya tjensten.”
Nils Pehrsson från Södermanland: ”Jag tror icke alt den¬
na omständighet bör verka till afslag å punkten, ty skulle för¬
hållandet vara sådant, så kan folkskoleläraren begära anstånd
för tillträdet, hvaremot den församling, som han lemnar, icke
alltid är i tillfälle att genast få en ny lärare och undervisnin¬
gen förthy möjligen skulle komma att någon tid ligga neder,
hvilket väl ej vore i sin ordning.
Större delen af Ståndet instämde häruti.
Ola Måmson: ”Jag bifaller också punkten, emedan den nya
församlingen alltid kommer att veta när de hafva sin nya
folkskolelä rare att vänta.”
Punkten blef härefter bifallen.
10:de, litte, 12:te, 13:de, 14:de, 15:de, 16:de och 17:de
punkterna blefvo härefter af Ståndet bifallna.
Emot Ståndets beslut i sistnämnde punkt reserverade sig
Tobias Lind samt A. IF. Uhr, under förmälan af Uhr, att han
varit i tillfälle att, inom en af de församlingar, hvartill han
såsom församlingsbo sig räknat, se och iakttaga huru litet pa¬
stor brydde sig om folkskolan.
^ 3.
Till bordläggning första gången föredrogos:
Konstitutions-Utskottets memorial N:o 11, med förslag
till ändring i 39 § Riksdagsordningen, angående val af Ordfö¬
rande i Utskott; samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottels utlåtande N:o
120, i anledning af väckt motion om Öresundska tullafgiflens
upphörande för Svenska fartyg.
§ 4.
Lades till handlingarne ankomne protokolls-utdrag:
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln, N:ris 365—369,
« Högv. Preste-Ståndet, N:ris 246—249, samt
« Vällofl. Borgare-Ståndet, N:o 286.
s 5.
På begäran meddelades Ola Mänsson från Skåne 2 dagars
Bondt-St. Prot. vid Riksd. 1850—1851. U. 34
530
Den 23 Juli.
ledighet från Utskottsgöi omå!; och skulle Under dessa dagar
A. W. Uhr från Örebro Län i Lag-Utskottets förhandlingar
deltaga.
Ståndet åtskiljdes kl. £10 e. m.
Ut supra.
In fidem,
J. E. Ilos.
Ilen 33 Juli*
1*1 enie bii kl. 9 f. ni.
§ l.
Föredrogs ånyo Konstitulions-Utskottets, sedan den 15 i
denna månad på Ståndets bord hvilande memorial Nto 10,
med betänkande i anledning af amnärkningarne vid memoria¬
let Nto 7, innehållande föl slag till åtskilliga andi ingar i grurid-
lagarne; och yttrade sig följande Ståndets medlemmar sålunda;
Johan Jakob Rulberg från Norrbottens Län: ”Vid återre-
naissen af memorialet Nto 7 antog Ståndet, såsom siri gemen¬
samma tanka, Bevgt Gudmundssons i dess reservation framlag¬
da förslag. På framgång af detta förslag är likväl ingeri för¬
hoppning. Det har således icke synnerligt skäl för sig att
vidhålla detina mehing. Deremot har Konstitlitions-Utskottets
eller det så kallade Lagerbjelkeska förslaget all Utsigt för sig.
Jag vill förthy föreslå Ståndet att frångå sin förut tillkänna¬
gifva mening samt antaga sistnämnde förslag med de deri af
Utskottet nu uppgjorda jemkningar.”
Pehr Sahlström från Stockholms Län i «Då jag reserverat
mig emot Utskottets handlingssätt och beslut i denna fråga,
tillhör det mig också att redogöra för de motiver, från hvilka
jag dervid utgått.
I högsta måtto oriktigt har jag nemligen funnit Utskot¬
tets förfarande att helt och hållet Undertrycka eller förbise de
2:ne af folket valde Ståndens meningar, då det varit Utskot-
skottets pligt att förmedla och sammanjemka dessa meningar*
Det mest anmärkningsvärda och fördömliga i Utskottets hand¬
lingssätt är dock, att det icke, med afseende på de skäl och
Den 23 Juli.
531
omständigheter, som nämnde Stånd förebragt, med afseende å
den allmänt rådande opinionen inom landet, med afseende slut¬
ligen å Regeringens i del från densamma utgångna represen¬
tationsförslag uttalade tänkesätt, framlagt ett förslag till vår
representations ombildning, hvilket varit tidsenligt samt upp¬
fyllt nationens fordringar på såväl representations-rättens rätt¬
visa fördelning emellan dem, som nu föra nationen» talan, sorn
äfven inrymmande i lagstiftande församlingen af de flera deri¬
från nu uteslutne samhällsmedlemmar, utan, detta allt oak¬
tadt, vidhållit Ståndsprincipen; och äti mera förundrar det
mig att någon inom della Stånd kunnat uppträda och föror¬
da eller försvara denna princip, hvilken i sina verkningar vi¬
sat sig så förderflig, att den icke af den sanna fosterlandsvän¬
nen kan gillas.
Jag får åberopa allmänna belåtenheten inora landet, dels
då Bonde-Ståndet vid 1840 års Riksdag stod fast i den me¬
ning, det alltid hyllat, eller att personlighetsprincipen är den
enda rättvisa och giltiga grund för representationsrättens utöf¬
ning, dels ock med det af representations-kommitle'en utarbe¬
tade förslag, hvilket Rikets Ständers nuvarande Konstitutions¬
utskott likväl kastat öfver bord, samt fråga, huruvida delta
Utskotts handlingssätt kan anses rätt och fosterländskt? Jag
frågar vidare, om någon kan bestrida företrädet af den all¬
männa valrätten? Nej! Icke kan någon uppriktigt och af
öfvertygelse tala till fördel för slåndsformationen, så förstö¬
rande som den varit och är för landet, så fallen som deu
också är i allmänna opinionen.
De besynnerligheter, Utskottets behandling af förevarande
fråga företer, äro allt för mångå att relateras. Jag vili der¬
före vara kort samt under åberopande af hvad Ståndet deruti
vid föregående Riksmöten tänkt, handlat och arbetat, yrka och
anhålla, att Ståndet måtte vidblifva sin förra mening samt,
med uttalande af densamma såsom sin gemensamma tanka,
anbefalla Utskottet uppgöra bland andra äfven på berörde
mening grundad voteringsproposition till frågans afgörande ge¬
nom omröstning i förstärkt Konstitutions-Ulskott.
Må denna omröstning utfalla huru sorn helst; vi hafva
emellertid framstått fasta och orubbliga i vår öfvertygelse
samt icke, genom att efter 4 Riksdagars arbeten och sträfvan-
den för genomförande af denna vår öfvertygelse hafva från-
trädt densamma, ådagalagt en osäkerhet och ett vankelmod,
hvilkas enda frukt vore en beredd fördel åt våra politiska
motståndare och att blottställa oss sjelfva förderas välförtjenta
åtlöje. Jag är nemligen förvissad, att Adeln och Preste-Stån-
det, i händelse det af dera godkända förslag skulle blifva livi-
532
Den 23 Juli<
lande, vid slutliga pröfningen deraf aldrig skola uppoffra sjolf-
skrifvenheten och Ståndsvalen.
Med få °>'d, jag uppmanar Ståndet att handla så, att icke
framtidens dorn må emot oss rikta rättvisa förebråelser för
ett obetänksamt och vacklande handlingssätt i landets vigtiga-
ste angelägenhet.”
Häruti instämde Pehr Bengtsson, Nils Magnusson, Nils
Pehrsson och Jan Samuelsson från Kalmar Län och Oland, I.
It. Dahl och Jonas Johansson fiån Gefleborgs, Oscar Carlsson
från Elfsborgs samt lars Magnus Knutsson från Östergöth¬
lands Län, m. fl.
Anders Eriksson fiån Elfsborgs Län: ”Sorn Konstitutions¬
utskottet förklarat sig hvarken kunna sammanjemka samtlige
Riks-Ståridens skiljaktiga meningar eller til! någon öfverens¬
stämmelse bringa de af Borgare- och Bonde-Stånden antagna
förslag, utan endast vidhållit sitt från början framlagda förslag
med några lå af Adelli och Preste-Ståndet deri vidtagna min¬
dre väsendtliga jemkningar; roen detta sålunda beredda för¬
slag icke erbjuder någon förbättring, utan, efter mitt omdö¬
me, till och roed står efter förhanden varande representations-
skiek, anser jag Ståndet skall handla sig värdigt och fullt
konseqvent, om det, roed förkastande af Utskottets förslag,
vidblifver del i Bengt Gudmundssons reservation upptagna, så¬
som innefattande uttrycket af Ståndets gemensamma tanka,
samt återlemna!' frågan till Utskottet, som då har att i enlig¬
het roed grund lagsbuden i 56 § Regerings Formen uppgöra
voteringsprnposilioi.er till omröstning i förstärkt Konstitutions¬
utskott.»
Med Anders Eriksson förenade sig Arvid Arvidsson från
Elfsborgs, Peter Gabrielsson från Kronobergs samt Peter Mår¬
tensson och J. P. Sandstedt från Jönköpings Län, m. fl.
Föne vice Talmannen Nils Pehrsson: ”Då det ofördelak¬
tiga förhållande inträffat, att alla andra försök lill samman-
jemkning af de utaf Riks-Stånden i frågan uttalade meningar,
än emellan Adelns och Preste-Ståndets, såsom omöjliga måst
uppgifvas, samt, enligt min öfvertygelse, Ståndet icke bör rub¬
ba sin förut tillkännagifna gemensamma tanka, återstår nu ej
annat, än att ånyo öfverlemna ärendet till Konstitubons-Ul-
skottet för att i grundlagsenlig ordning uppgöra voteringspro-
positioner till omröstning i förstärkt Konstitutions-Utskoll.”
Med Nils Pehrsson var Carl Olsson från Södermanlands
Län ense.
Pehr Hansson från Wermlands Län: ”Jag hoppas, att
Ståndet ej frångår sin förut uttryckta mening. Ståndets plu¬
ralitet har erkänt allmänna valrätten alt vara enda grundvalen
Den 23 Juli.
533
för en lids- och rättsenlig ombildning af vårt representations-?
väsende; och enahanda åsigt hyllas af dem, i egenskap af hvil¬
kas ombud vi här pröfva och besluta. Jag hemställer derföre
lill Ståndet att, med afslag å förste talarens tillstyrkande, åter¬
remittera ärendet till Utskottet, på det att Utskottet må till
omröstning i förstärkt Konstitutions-Uukott uppställa voterings-
propositioner, deribland äfven på det af Ståndet godkäuda
Bengt Gudmundssons förslag."
Pehr Nilsson från Christianstads Län: ”Jag har ej ändrat
de åsigter, jag yttrade när frågan af Ståndet förra gången be¬
handlades och då Ståndet antog Bengt Gudmundssons förslag,
och, sou) Utskottet icke kunnat sammanjemka detta med det
af Borgare-Ståndet upptagna Biinckska eller något modifierade
Kongl, förslaget, instämmer jag med dem, hvilka yrkat återre-
miss lör frågans ytterligare, lagenliga handläggning.”
Henrik Andersson från Orebro Län: «I)et är beklagligt, att
Konstitutions-Utskottet undertryckt icke endast Binde- utan
afven Borgare-Ståndets mening i denna fråga, då det ej för¬
sökt sammanjemka bådas meningar. Mycket är väl i saken
att orda, men jag vill inskränka mig till att, i likhet med fö¬
regående talare, hemställa, att Siandet mätte vidblifva sin förut
tillkännagifna tanka och ånyo öfverlemna ärendet till Utskot¬
tet med förständigande för Utskottet att inom åtta dagar upp¬
göra samt Ståndens pröfning underställa voteringspropositioner
till omrö-tning i förstärkt Konstitutions-Utskott.«
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län: '<Det var
icke oväntadt, att Konstitutions-Utskottet uti denna allmänt
vigtiga fråga skulle förfara, på sätt som memorialet utvisar.
Omsorgsfullt har Utskottet sökt att sammanjemka Adelns och
Preste Ståndets hvar för sig uttryckta gemensamma tankar, men
icke egnat det ringaste arbete på sammanfogandet af Borgare-
och Bonde-Ståndens meningar. Jag hade dock trott, att, om älven
de Sale sednare Biks-Stårulens tankar icke så tvärt blifvit afskur-
ne, utan i stället tor Ständerne framhåline, en votering i för¬
stärkt Konsiitutions-Utskott skulle kunnat verkställas emellan
de 2:ne första samt Borgare- och Bonde-Ståndens olika menin¬
gar, hvarigenom möjligen ett representationsförslag kunnat blifva
h\ilande till nästa Riksdag; något sorn nu nästan synes vara
omöjligt. För mig är det temligen klart, att det nu åter fram¬
lagda Lagerbjelska förslaget ingalunda kan tillfredsställa natio¬
nens förhoppningar om en förbättrad representation, enär det
endast är nytt till ytan och vissa ordställningar, men i grund
och botten är bygdt på den gamla förhatliga och splittrande
Ståndsprincipen. Hvad som är säkert och icke på något sätt
kan bortresoneras, är att en lagstiftande församling eller re¬
534
Den 23 Juli
presentation Icke kan äga bestånd i något land förr, än hvarje
fri och ärlig nian får sig tillerkänd rättigheten att i densam¬
ma deltaga eller, med andra ord, allmänna valprincipen gör sig
gällande. Först då kan man säga, att representationen utgår
från folket, först då är den bygd på kristlig grund, först då
ett förslag i sådan syftning erbjudes kan jag lemna min röst
till antagande af förändring i vårt representationsskick. Jag
anser alltså nu, att vi böra vidblifva vårt förra beslut samt
anmoda Utskottet att uppsätta voteringspropositioner till om¬
röstning i förstärkt Konstitutions-Utskott.”
Johannes Nilsson och Erik Christensson från Götheborgs
och Bohus Län instämde.
Pehr Pålsson från Christianstads Län: ”Då Utskottet ej
kunnat eller velat sammanjemka de särskilda meningarne, är
det min öfvertygelse, att Ståndet bör vidblifva sitt förra be¬
slut samt ålägga Konstitutions-Utskottet uppgöra voteringspro¬
positioner, så att frågan må komma under omröstning i för¬
stärkt Utskott.”
Olof Johansson från Stockholms Län: "Jag kan ej godkän¬
na Utskottets förevarande förslag, emedan jag fäster mig vid
12, 13 och 13 §§:ne i afseende på Riksnämndens bildande.
Allt för stor representationsrätt är genom förslaget inrymd
Fresterskapet, hvilket icke bör hafva större andel i represen¬
tationen än i och för embetet och ej derutöfver bör få blanda sig
i lagstiftningen. Det är således mera än tillräckligt om deras
antal nedsättes till ^:del, eller från 73 till 23. Jag instämmer
med dem, hvilka yrkat återremiss, på det att Konstitutions¬
utskottet måtte uppställa voteringspropositioner för omröstning
i förstärkt Utskott. <
Pengt Gudmundsson från Hallands Län: »Utskottet har,
såsom af utlåtandet inhämtas, sökt att till ett helt bringa den¬
na fråga. Likvisst har Utskottet genom votering kommit på
en afväg från grundlagen, som bjuder, att de i anledning af ett
från Utskottet utgånget förslag fattade Ståndsmeningar, hvilka
till Utskottet återlemnas, skola till elt helt sammanjemkas och,
om oförenliga skiljaktigheter förefinnas, sådant för Riks-Stån-
den anmälas: Denna sednare föreskrift är ock behörigen iakt¬
tagen; förevarande memorial innefattar nemligen en så beskaf¬
fad anmälan. Till en^början framställdes och omröstades inom
Utskottet, huruvida icke, då någon sammanjemkning af samt¬
lige Riks-Ståndens särskilda meningar till ett helt vore overk¬
ställbar, frågan helt och hållet borde förfalla; en proposition,
som likväl genom voteringen förkastades. Sedan uppställdes
proposition derpå, om försök till sammanjemkning af Adelns
och Preste-Ståndets meningar borde vidtagas. Emedan skilj¬
\
Den 23 Juli.
535
aktigheterna emellan dessa meningar funnos vara mindre vä¬
sendtlig.’, antogs berörde förslag; och sammanjemkningsförsöket
sattes äfven i verket och utfördes med framgång enligt hvad
memorialet gifver vid handen. Efter slutad behandling häraf
förekom och genom votering, hvilken vi voro nog lyckliga att
vinna, gjorde sig ock gällande den mening, att Utskottet borde
försöka alt sammanjemka Borgare- och Bonde-Ståndens olika
tankar; men försöket dertill misslyckades, enär bådas förslag
hvila på så skiljda grunder, att något helt af dem eller enhet
icke kan åstadkommas utan rubbning af det enås eller andras
hnfvudprinciper, egentligen i fråga om kammarbildningen och
grunden för valrättens utöfning, Borgare-Ståndets ledamöter
inom Utskottet medgåfvo äfven, att en dylik sammanjemkning
vore ogörlig. Vid sådana förhållanden var ej annat för Ut¬
skottet att tillgöra, än att, på sätt som skett, för Riks-Stånden
anmäla utgången af sina förhandlingar i frågan. Nu återstår
för Ståndet ej heller annat, än att, såsom föregående talare
önskat och påyrkat, vidblifva sjtt förra beslut samt återlemna
ärendet till förnyad behandling af Utskottet, som då, jemlikt
ö6 §:n Regeringsformen, har att uppgöra de särskilda vote-
ringspropositiouer, sorn till omröstning i förstärkt Konstitutions¬
utskott skola förekomma. (Rå Ståndet antagit min reserva¬
tion såsom sin gemensamma tanka, samt det förslag, densam¬
ma innefattar, följaktligen numera icke är mitt enskilda, utan
Ståndets förslag, bär jag ej heller funnit mig af grannlagenheten
förbjuden att underställa Ståndets afgörande den af mig nu
gjorda hemställan.) Jag har mig bekant, att Borgare-Ståndet
vid behandlingen af detta memorial vidhållit sjn mening. Nå¬
got anslutande af nämnde Stånd iijl vår i ämnet uttryckta
gemensamma tanka kan således icke numera ifrågakomma.
Följden af denna skiljaktighet i besluten måste blifva, att när
frågan förekommer i förstärkt Konstitutiuns-Utskott, Bonde-
Ståndets gemensamma tanka äfvenledes kommer under vote¬
ring, Vi få val se en votering mer än vanligt, men vårt för¬
slag bl i f ver emellertid föremål för pröfning och frågan är ha¬
stigt nog afgjord.”
Med Pengt Gudmundsson förenade sig Peter Gabrielsson från
Kronobergs, Christen Andersson och Johannes Nilsson från Malmö¬
hus, Anders Nilsson från Hallands samt Efraim Larsson och
Gabriel Andersson från Elfsborgs Län, m. fl.
Nils Jeppsson från Malmöhus Län; «1 likhet med de fle¬
ste föregående talare yrkar jag återremiss af förevarande frå¬
ga. Det är ingalunda värdigt Ståndet att frånträda sin en
gång uttalade mening. Jag hade likväl trott, att Utskottet
536
Den 23 Juli.
skulle kunnat komma våra önskningar närmare; men då .-å-
dant ej skett, är återremiss af nöden.«
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län: ”Då saken
förra gången var före, önskade jag att Ståndet velat antaga
Utskottets förslag med det vilkor, att antalet af Bonde-Stån¬
dets ledamöter inom Riksnämnden, med minskning af Preste-
och Borgare-Slånden, blifvit höjdt till 100, då förhållandet blif¬
vit rättvist och riktigt. Detta milt förslag blef emellertid af
Ståndet förkastadt och har således icke kunnat komma under
pröfning i Utskottet, hvilket jag anser hafva åtgjort hvad på
detsamma ankommit, ty det var lika omöjligt att till ett helt
sammanjemka såväl samtlige Riks-Ståndens som särskildt Borgare-
öch Bonde-Ståndens olika åsigter i denna fråga, som att förena
eld och vatten. Utskottet har alltså icke, på sätt man velat före¬
brå det, åsidosatt sin grundlagsenliga pligt. Då Ståndet för¬
kastat mitt förslag, får det nu ånyo uttala sin mening och å-
terlemna frågan till Utskottet för vidare i 56 §:n Regerings¬
formen föreskrifven behandling. Men jag vågar den förmodan,
att de, som påyrkat återremiss, i sjelfva verket icke önska repre¬
sentationens ombildning, ty på den väg, hvarpå de vilja framgå,
skall man aldrig komma till målet. Man påstår Utskottets
eller Grefve Lagerbjelkes förslag vara fördömligt; ändock in¬
nehåller detta förslag ett steg framåt, i det detsamma bortta¬
ger sjelfskrifvenheten, en förbättring i vårt Representations-
väsende, som, då man betänker de goda verkningar, den skulle
medföra, visserligen- icke vore obetydlig. Likväl, då man ej
får allt, vill man icke hafva något; och, derest Ståndet icke
beqvämer sig till antagande af en mening, ett förslag, som kan
med de 2:ne första Ståndens sammanjemkas, torde man ej hel¬
ler ernå den ringaste reform. Jag skulle hålla löre, att, om
Ståndet godkänt Utskottets förslag med den af mig deri gjor¬
da modifikation, de 2:ne första Stånden skolat sluta sig till en
sådan vår mening. Man måste se uppå och rätta sig efter
tidsförhållanderna. Såframt vi vidhålla allmänna valprincipen
blifver ingenting af hela reformen; likaså, om Borgare-Ståndet
icke vill öfvergå till de åsigter, som i Lagerbjelkska förslaget
finnas uttryckte. Det är äfven allt för sannolikt, att.om nämn¬
de förslag skulle blifva hvilande, Borgare- och Bonde-Stånden
vid dess slutliga pröfning skola ogilla detsamma. Sålunda
kommer representationen att, till åtlöje för och ömkan af
samtid och efterverld, i denna för landet så vigtiga fråga fö¬
rete split och oenighet, som kunde upphöra, såvida man för¬
enade sig om antagande af Stånds- eller klassvalsprincipen i
den mera förmedlade form, hvari den genomgår Utskottets fö¬
revarande förslag. Jag vill dock ej ifra för min enskilda me¬
Den 23 Juli.
357
ning och söka förstöra den. som tyckes af Ståndet så enhälligt
hyllas; men jag upprepar att på det envisa vidhållandet af
denna sednare mening ingenting vinnes, utan allt förloras; hvil¬
ket framtiden skall bekräfta.”
Förre Talmannen Anders Eriksson: "Då Riksstånden i
grundlagsfrågor hafva att hvar för sig uttala sin gemensamma
tanka, ligger å Konstitutions-Utskottet, enligt 56 § R. F., ej
annat än att till ett helt sammanjemka allas meningar, oell,
då sådant ej kan ske, anmäla de oförenliga skiljakligheterna till
Ståndens förnyade behandling; och, då en dylik sammanjemk-
niug synes icke hafva kunnat tillvägabringas emellan samtlige
Riksståndens i förevarande fråga yttrade särskilda åsigter, samt
grundlagen icke känner till så beskaffad sammanjemknings-ope-
ration, som emellan å ena sidan Adelns och Preste-Ståndets,
samt å den andra Borgare- och Bonde-Ståndens förslag, har
Utskoltet ej heller kunnat inkomma med någon inbjudning
till Stånden att frångå egen och förena sig om en eller annan
af de öfriga Ståndens åsigter. .‘-å.om llengt Gudmundsson om¬
talat, tillgick det inom Utskottet; votering anställdes först om
sammanjemkning emellan Adelns och Preste-Ståndens meningar
borde förelagas, och derefter (sedan sådan jemkning beslutats
och verkställts), huruvida försök lill enahanda sammanjemkning
emellan Borgare- och Bonde-Stånden borde anställas, hvilken
sednare votering lyckligen utföll. Ehuru ett så beskatfadt för¬
sök omöjligen kunde medföra ett tillfredsställande resultat, enär
de af Borgare- och Bonde-Stånden antagne förslag äro ofören¬
liga lill deras vigtigaste grunder, särdeles hvad angår valrät¬
ten, derutinnan Borgare-Ståndets förslag antager en i mån af
den bevillning, samhällsmedlemmarne erlägga, graderad val¬
census, men della Stånd hyllar den rena personlighetsprinci¬
pen, ansågo vi likväl berörde beslut fördelaktigt för oss i så
måtto, som vi derigenom likasom tagit på hand, att Utskoltet,
hvilket i och genom beslutet medgilvit, att vår mening bordt
(fastän den icke kunnat) blifva föremål för sammanjemkning
med någon af de andra Riks-Stånden, äfven erkänt att samma
vår mening bör erhålla en vidare grundlagsenlig behandling
inom Utskottet, och derföre såsom voteringsproposition under¬
gå omröstning i Förstärkt Konstilulions-Utskott.
Nu hafva Stånden endast att förklara hvad som ulgör de¬
ras gemensamma tanka; och i denna fråga instämmer jag med
Sahlström, att, då Ståndet alltid gillat principen för samfällda
val, och samma princip älven är Regeringens, Ståndet icke
utan uppoffring af sin heder kun frångå denna, dessutom äf¬
ven af Borgare-Ståndet hyllade, enda rationella och rättvisa
gruud för valrättens utöfning. Jag hyser visserligen icke nagra
538
Ven 23 Juli.
sangviniska förhoppningar om en snar och lycklig lösning af
denna samhällets vilalliåga. Reaktionen är för' närvarande allt¬
för mäktig, att man skulle kunna hoppas på genomförande af
en tillfredsställande reform i vårt representationsskick. Men vi
få med tålamod invänta den stund, då, till följd af tidsandans
nödvändiga utveckling, folkfrihetens heliga sak skall segra, och
för densamma alla små-intressen måste vika tillbaka.
Halfmesyrer äro derföre olämpliga, liebl de privilegierade
Stånden skulle begagna de i och med desammas vidtagande
gjorda obetydliga koncessioner af deras tillskansade och på fol¬
kets bekostnad utöfvade företräden, endast alt, med åberopan¬
de deraf, tillbakavisa folkets billiga anspråk på vidare frånträ¬
dande af dessa obehöriga företräden. Enligt Lagerbjelkeska
förslaget skulle grundlagsfrågor, likasom efter nu gällande le-
presentationssätt, afgöras på fyra rum; och då nämnde förslag
vidare inrymmer embetsmannaklassen J:del af representatio¬
nen, är det alltför sannolikt alt, om förslaget antages, nämnde
fjerdepart af den lagstiftande makten, troget vidhållande egna
intressen, icke skulle s'äppa ifrån sig det den sålunda tillför¬
säkrade inflytande på Statens angelägenheter, utan motai beta,
och om möjligt tillintetgöra hvatje försök till en noed verkligt
framåtski idande förenad ombildning af vårt representationsskick.
Lagerbjelkiska förslagets antagande skulle förthy, om icke för¬
hindra, åtminstone till en obestämd framtid undanskjuta refor¬
men, samt ingalunda försvaga de motståndskrafter, sorn dess
vedersakare hafva i nuvarande konstitutionella förmer.
Min mening är således den af flere föregående talaie ut¬
tryckta, eller att Ståndet bör vidblifva sitt förra beslut, samt
återremittera ärendet lill Konstitutions-Utskotlet för uppstäl¬
lande af voteringspropositionen till omröstning i förstärkt Ut¬
skott/'
Jöns Erik Eriksson från Örebro Lars Rasmusson och Erik
Christensson från Götheborgs och Bohu», E- M. Falk fiån Skara¬
bogs, samt Pehr Pehrsson och Olof Andersson från Wermlands
Eili delade Anders Erikssons mening.
Anders Andersson från skaraborgs Eän: "Det kan ej vara
andra, än Konstitutions Utskottets ledamöter bekant, hvilken
strid, sorn derinom vid denna frågas behandling föregick. Det
var sannerligen icke litet vunnet, då vi kommo derhän, att
Borgare- och Bonde-Ståndens meningar, hvilka, såsom ofören-
lige, icke endasl med de tvenne andra Ståndens, än älven sins¬
emellan, man ville helt och hållet undertrycka, borde komma
under afgörande i så måtto, att försök till bådas sammanjemk-
ning med hvarandra skulle göras. Man kan deiföre icke rätt¬
visligen ti 11 vi ta Utskottet, att det icke fästat tillbörligt afseende
Den 23 Juli.
539
5 della Stånds mening, eller gäll vidare, än som skett. Ut¬
skottets första åliggande var att till ett helt sammanjemka samt¬
lige Riksståndens meningar, men vid första försöket dertill be¬
fanns sådan sammanjemkning omöjlig. Derpå beslöts, genom
voteringar, att sammanjemkning särskilt af Adelns och Presle-
Ståndets, samt särskilt af Borgare- och Bonde-Ståndens menin¬
gar skulle försökas; och, medan jag deltog i Utskottets för¬
handlingar, försiggick äfven den förra sammanjemkningen och
utföll pä sätt förevarande memorial utvisar. Sedan har jag
varit på permission hemrest, och således icke kunnat fungera
såsom ledamot af Utskottet; dock finner jag af memorialet alt
försöket lill den sednare sammanjemkningen varit outförbar.
Derom är ej heller något att säga; ty skiljaktigheterna mellan
de af Borgare- och Bonde-Stånden upptagna förslag äro alltför
väsendtliga. Nu kan ej fattas andra beslut, än att antingen
vidhålla den vid frågans behandling förra gången uttalade me¬
ning, eller ock, med frånträdande af förra beslutet, öfvergå till
någon af de andra Ståndens åsigter. För det sednare skulle
jag, som verkligen önskar en reform i vårt konstitutionella
samhällsskick, icke vara oböjd; men då Ståndet tyckes enhäl¬
ligt vara af annan ranka, lärer väl ej annan åtgärd böra vid¬
tagas, än att vidblifva förra beslutet, samt återlemna ärendet
till Utskottet, för att uppgöra propositioner till votering i För¬
stärkt Konstitutions-TJtskott, då ett förslag mäste blifva hvi-
lande till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag; hvilket-
dera får framtiden utvisa.”
Carl Ersson från Westerås Län instämde.
Ola Månsson Irån Christianstads Län: «l)å jag nu uppträ¬
der, så är det endast för att tillkännagifva, det jag ingalunda
vill motsätta mig den så allmänt uttalade meningen, att Stån¬
det bör vidhålla sin förut uttryckta gemensamma tanka, desto-
mindre som jag från början hvllat samma förslag såsom det
mest liberala. Likväl och då jag, sorn vid frågans behandling
af Ståndet förra gången på permission befann mig i hemmet,
således icke förut haft tillfälle att deri yttra mig, får jag nu
beklaga, att Borgare- och Bonde-Stånden icke kunnat närma
sig till hvarandra. Detta de frisinnades, ty värr allt för van¬
liga, sätt att gå till väga, nemligen att med splittrade menin¬
gar liksom strida på olika håll, är också blott ett medel att,
såsom alltid tillförene, arbeta de konservative segren i händer¬
na. Jag hade det förtroendet att deltaga i Borgare- och Bon¬
de-Ståndens enskilda förhandlingar för sammanjemkning af Ore-
broförslaget och det af Borgare-Ståndet upptagna Kongl, försla¬
get. Någon sammanjemkning var dock ej möjlig att tillväga¬
bringa, men till följd af de å vår sida framställda anmärknin¬
540
Den 23 Juli.
gar, koni man emellertid så långt, att Borgare-Ståndet medgaf
en ej obetydlig modifikation i det Kongl, förslaget, eller bort¬
tagande derur af bråkmenniskor, äfvensom uteslutande derifrån
af den embetsmännen inrymde allt för stora andel i represen¬
tationen. Sålunda förändradt lemnar detta förslag garanti åt den
högre förtjensten och den större förmögenheten, utan att un¬
dertrycka den mindre bemedlades tillständiga rättighet till ta¬
lan i Statens angelägenheter. Jag vågade hoppas och tro, att
Borgare- och Bonde-Stånden skulle närmat sig hvarandra och
ömsesidigt gjort eftergifter. Att vidhålla hufvudprinciperna är
visserligen riktigt, men i fråga om detaljbestämmelserna kun¬
de man gerna för sakens skull hafva uppoffrat åsigter. Men,
enär emellertid så ej skett, utan Ståndet envist vidhållit Ore-
broförslaget i dess helhet, har Ståndet också arbetat emot sig
sjelft, ty samma förslag, som icke hyllas af de 3:ne öfriga Stån¬
den, saknar således för sig all utsigt till framgång.
Af denria stridighet, denna splittring emellan åsiglerna bos
de 2:ne Stånd, hvilka af gemensamma intressen och kärleken
till fosterlandet borde finna sig uppfordrade till enighet och
sammanhållning, har jan nästan känt mig frestad att öfvergå
till det af de 2:ne första Stånden godkända Lagerbjelkska för¬
slaget; men jag afhålles dock derifrån af det skäl, att jag med
Ståndets pluralitet delar öfvertygelse!) om allmänna valprinci¬
pens obestridliga rättvisa och företräde framför Stånds- eller klass-
valsprincipen. Jag kan likväl icke undertrycka den förmodan,
att Bonde-Ståndet, då det komme till kritan som man säger,
skulle förkasta den reform, för hvilken man nu så mycket or¬
dar och den man påstår sig så lifligt eftersträfva. På sådant
sätt har Ståndet handlat i andra mindre vigtiga reformfrågor.
Den beskyllning man gjort Ståndet att icke vilja någon förän¬
dring i representationsskicket, synes ej heller sakna all anled¬
ning, då man ser huru envist Ståndet håller på principer och
förslag, de der icke kunna med de öfriga Ståndens samman-
jemkas eller blifva af dem antagna. Dock är det representan¬
tens pligt att ej se på eget, utan det allmännas bästa. Hela
Svenska nationen har sina ögon fästade på oss. alla orepresen¬
terade, med sina rättvisa anspråk på deltagande i lagstiftande
makten, följa med uppmärksamhet våra åtgöranden i denna
lifsfråga. Hvad hafva vi väl att andraga till försvar för ett
sådant handlingssätt, som det Ståndet t} ekes hafva för afsigt
att vidtaga.
Nu — då Ståndet, som för konseqvensens skull icke kan
frångå sin en gång uttalade gemensamma tanka, följaktligen ej
heller kan ansluta sig till Borgare-Ståndet om antagande af det
Briuckska eller det modifierade Kor.gl. förslaget — får jag för¬
Den 23 Juli.
541
klara, det Ståndet ej har annat att göra, än att, med vidhål¬
lande af sin torra mening, till Utskottet återremittera ärendet,
på det att propositioner till votering i förstärkt Konstitutions¬
utskott måtte i grundlagsenlig ordning uppställas och till Stån¬
dens bepröfvande öfverlemnas.
Hvad angår det öfver Utskottets handlingssätt i denna sak
yttrade klander, så kan man ingalunda med fog tillvita det¬
samma att hafva handlat emot grundlagen, fastän det vid frå¬
gans första behandling åsidosatt nationens önskningar.
Likaså måste jag tillbakavisa den beskyllning, att ieke nit¬
älska för fosterlandets väl, hvilken man äfvenledes under dis¬
kussionen gjort dem, som hylla Ståndsprincipen. Dessa kunna
hafva en annan öfvertygelse, än deras politiska vedersakares,
om rätta sättet och medlen att befordra samhällets lycka och
trefnad, utan att derföre mindre uppriktigt älska sitt fäder¬
nesland.
Vidare ordande i denna fråga är numera gagnlöst och öf¬
verflödigt. Jag slutar derföre med förnyande af mitt redan
framställda yrkande på återremiss.*’
A. W. Svartling från Östergöthlands Län: «Jag hade ej
begärt ordet, då så mångå med högre insigter och större er¬
farenhet, än jag besitter, före mig talat; men, på det jag icke
må anses såsom Utskottets heliggörare, får jag tillkännagifva,
det jag i allo instämmer med Ståndsbrodren Sahlström och yr¬
kar återremiss.”
Kils Andersson från Christianstads Län: ”[ denna stund
behandlar detta Stånd ytterligare den vid flera föregående ltiks-
dagar förehafda vigliga frågan om vår representations ombild¬
ning eller ändring af grundlagen. .Med uppmärksamhet följer
nationen denna fråga och väntar med skäl, att en gång erhål¬
la en ljcklig lösning af densamma. Men det synes, som skul¬
le dagen för denna lösning ännu vara långt aflägse. Till anta¬
gande erbjudas oss nemligen aldrig andra förslag, än sådana,
som icke gerna kunna tillvinna sig bifall af vårt Stånd. Nu
får jag lör min enskilda del förklara, att jag är böjd för att
till grundlagsenlig behandling godkänna ett förslag, bygdt på
enahanda grunder, som det, hvilket Ståndsbrodren Bengt Gud¬
mundsson uti sin memorialet N:o 7 vidfogade reservation fram¬
lagt; men deremot ingalunda kan gifva min röst åt det repre¬
sentationsförslag, som Konstitutions-Utskottet i nyssnämnde me¬
morial framställt samt i det förevarande med mindre väsendt-
liga modifikationer vidhållit, utan finnér mig af min pligt upp¬
manad att derå yrka afslag. Lika med föregående talare får
jag derföre anhålla, att Ståndet måtte vidblifva sin i frågan
förut tillkännagifna gemensamma tanka och återlemna ärendet
542
Den 23 Juli.
till Utskottet för uppställande af Voleringspropositioner till om*
röstning i förstärkt Konstitutions-Utskott derom, hvilket af de
ifrågakotnne förslagen må till hvilande i grundlagsenlig ordning
antagas.”
Förre v» Talmannen Nils Pehrsson: ”Förut har jag i kort¬
het angifvit hvad Ståndet, efter min tanka, tiar att i föreva¬
rande fråga vidtaga; men i anledning af ett under diskussionen
fäldt yttrande, att de, hvilka hylla principen för allmänna val,
i sjelfva verket icke vilja någon förändring, måste jag bestrida
befogenheten af nämnde tillvitelse. Icke kan den hämta nå¬
gon grund derifrån, att vi ansett oss icke böra eller kunna god¬
känna det af Utskottet uppgjorda förslag, sådant det af Strind¬
lund blifvit moditieradt; men, äfven om Ståndet antagit det¬
samma i dess sålunda förändrade skick, skulle man likväl stått
på samma punkt, emedan det är föga troligt, att Adeln och
Preste-Ståndet, hvilka vid lörsta föredragningen godkände Ut¬
skottets förslag med obetydliga partiella jemkningar, skulle af-
vikit från sina sålunda fattade åsigter samt, fogande sig efter
delta Stånds mening, godkänt förslaget med den väsendtliga för¬
ändring deri, som Slrindlunds modifikation innefattar.
Klandret emot Utskottet är obehöYigt. Sedan detta Stånd
Uttalat en gemensam tanka i frågan, hafva dess ledamöter in¬
om Uukottel ingalunda varit befogade att afvika från sitt
Stånds mening; likasom de Utskottets medlemmar, hvilka tillhö¬
ra Boigare-Ständet, varit obehöriga att frångå det af detta
Stånd omfattade förslag; — hvarje sammanjemkning emellan
Borgare- och Bonde-Ståndens så hufvudsakligen skiljaktiga
förslag Var derföre omöjlig, ehuru allvarliga försök dertill icke
underlätos. Orättmätigheten af de emot Utskottet riktade före¬
bråelser bör alltså vara uppenbar.”
Carl Tholsson från Skaraborgs Län instämde.
Peter Claesson från Elfsborgs Län: ”Jag har icke begärt
ordet för att klandra Utskottet, ty detta bar rimligen icke
kunnat gå längre, än det gjort, och ej heller för att inverka
på Ståndets öfvertygelse, ehuru jag ser, att fortgång på den
bana, Ståndet beträdl, ej skall leda till annat, än reformens
lillbakaskjutande. De 10 å 12 sista årens tilldragelser och
den deraf hämtade erfarenhet lära oss nogsamt, att nyheterna
i detta afseende icke kunna vinna framgång. Det är visserli¬
gen bra, att vara last i sin öfvertygelse, men önskar mati verk¬
ligen någon förbättring uti värt konstitutionella samhällsskick,
måste man också låta jemka med sig och med ömsesidiga kon¬
cessioner gå hvarandra tillhanda. Att frångå allmänna val¬
principen, hvars värde jag dock sätter ganska högt, skulle i
sanning ej skada, då den aldrig kommer att genomförss, men,
Den 23 Juli.
543
genom frinträdandet af densamma, den förhatliga sjelfskrifvenhe-
ten säkerligen skulle komma att upphöra. Då man skall stif¬
ta lagar bör man aktgifva uppå oell rälta sig sig efter tids¬
förhållanden samt ej söka genomföra abstrakta theoder, hvil¬
kas tillämpning man må lenina åt det tidehvarf, då samhäl¬
let kan vara moget för deras emottagande. Jag skulle för
min del gerna antaga ett jemkningsförsDg, men, då Ståndet
tyckes vilja vidblifva sitt förra beslut, vill jag ej sätta mig
deremot.’’
Sahlström: ”Efter det allmänna (är.kesättet inom Stån¬
det så tydligt gifvit sig tillkänna samt särskildt mina åsigter
blifvit af Nils Pehrsson fullständigt utvecklade, borde jag vis¬
serligen icke hafva något att tillägga, men får dock erinra,
att jag väl för egen del önskar förmedling och sammanjemk-
hing med det af Borgare-Ståndet upptagna Kongl, förslaget,
samt att jag äfven för tillvägabringande deraficke lemhat nå¬
got oförsökt, men, då sådant icke lyckats, jag anser mig ej
bäfva annat att göra, än att böja mig för Ståndets majoritet
och icke stå sorn en enstöring i mina åsigter, hvilka annars
aro för nämnde förslag, såsom både ratiohelt och tillfredsstäl¬
lande; det jag får tillkännagifva, ehuru jag skulle förmoda,
att dessa mina åsigter äro Ståndet bekanta.
Hvad man här än sagt till Utskottets forsvar och lofor-
dande, får jag dock förklara, att dess åtgärd bort sträcka sig
derhän, att till ett helt sartimanjemka Borgare- och Bonde-
Ståndens meningar. Beskyllningen, att de, soln ifra för all¬
männa valprincipen, icke skola vilja någon reform, är sanner¬
ligen besynnerlig. Då Ståndet under så många år gillat och
fasthållit vid denna ovederläggliga princip, vore det ett van¬
kelmod att gå öfver för lördelar, hvilka äro ganska ovissa och
hvilkas ernående dessutom icke så lätt kan antagas ligga inom
det sannolikas område. Uti en i dessa dagar Utkommen bro-
chyr har man väl sökt förespegla Bonde-Ståndet, att detsam¬
ma, efter Lagerbjelkska förslaget skulle ethalia en större an¬
del i representationen, än det nu har*, men berörde förespeg¬
ling, tillkommen, såsom det vill synas, endast för att förvilla
och missleda, blef i Utskottet befunnen falsk och vederlädes.
Hvarföre skulle Vi från nu gällande Ståndsformation öfvergå
till en anDBn? Hvilken nytta har häivarande representation
bringat landet och nationen? Att hvarje fri och sjelfständig
medlem af samhället bör åtnjuta den rättigheten att deltaga i
valet af folkets lagstiftande ombud, är den lära jag hyllar och
hvilken jag hoppas att få se satt i tillämpning.
En talare har ifrågasatt, om det kan Vala ratt att vidhål¬
la hvad man icke kan drifva igenom. Känner då den värde
544
Den 23 Juli.
talaren något konstitutionel! samhälle, del' icke principen för
allmänna val framhålles? Nej! striden pågår nu sorn skarpast,
och, när den en gång är utkämpad, skall rättvisan och för¬
nuftet vara de segrande. Reaktionen har väl nu den bästa
utsigt till framgång, men vi måste dock, under hopp om bättre
tider, i vår stad arbeta för frihetens sak; och är det derföre
vår oeflergifliga pligt att vidhålla personlighetsprincipen, hvil¬
ken ensam lemnar tillbörligt afseende å menniskoratt och men-
niskovärde. Framgången af våra sti afvaliden ligger i Försy¬
nens hand; men åtminstone skola våra efterkommande en gång
njuta frukterna af hvad vi, efter vår ringa förmåga, för refor¬
men verkat.”
Erik Eriksson från Westerås, Oscar Carlsson från Elfsborgs,
J. G. Wasmuth från Stockholms samt Gustaf Herg och Carl
Tholsson från Skaraborgslän, jemte Svartling, förenade sig med
siste talaren.
Pehr Hansson från Wermlands Län: ”Förut har jag yttrat
mig för vidhållande af Ståndets förra beslut och frågans åter¬
remitterande; men i anledning af en ledamots, så att säga,
veklagan deröfver, alt detta Stånd icke fogat sig efter de an¬
dras åsigler, får jag upprepa mitt ogillande af det orätta och
olämpliga äfen på klass-eller ståndsval grundad representation,
hvilken äfven står i sfi ringa öfverensstämmelse med tidsan¬
dan. Begreppen patricier och plebejer tillhöra numera endast
forntiden och historien. Jag är så öfvertygad om personlig¬
hetsprincipens rättvisa och giltighet, så innerligt genomträngd
af dess christiina sanning och skötdiet, att jag, användande
den bild, sorn en al forntidens Greker vid ett tillfälle begag¬
nat, utropar: att förr skall solen ledas ur sin bana, än jag
kan antaga en annan grund för den konstitutionella valrättens
utöfning.”
Ola Mänsson: ”Jag vet ej, om den siste talaren syftat på
mig, enär jag yttrat min ledsnad öfver de liberalas splittring
och ringa sammanhållning. För sådant fall tolde det tillåtas
111ig göra den erinran, del jag sade, alt, då man ser nämnde
olycksbi ingande söndring, man nästan kunde känna sig frestad
öfvergå till antagande af klassvals-principen, men ingalunda
att jag hyllar eller kan godkänna denna princip, den jag tvärt¬
om pä det högsta ogillar, samt att jag, i öfverensstämmelse
med denna mening, jemväl yrkat, alt Ståndet måtte vidblifva
sitt förra beslut samt återremittera frågan till Utskottet.”
Hcngt Gudmundsson: ”Jag hade trott, att diskussionen e-
gentligen bol t hvälfva sig om sammanjemknings förslagen och
hvad Ståndet förut i denna fråga åtgjort; men, då man äfven
velat antyda, alt Bonde-Ståndet icke skulle vilja någon reform,
Den 23 Juli.
545
sa får jag för min del —* saken rörer mig kanske närmast, ef¬
tersom jag framlagt det ifrågavarande, af Ståndet omfattade
Föi-slaget — förklara, att mitt handlingssätt häl ledes från in¬
nerlig öfvertygelse, iogalunda af någon bevekelsegrund atfc
hindlä reformen, den jag deremot, så mycket som det ar mig
möjligt, Vill ock skall befrämja. Min pligt är att uttala hväd
Ulin öfvertygelse och mina uppriktiga önskningar för folkets
lyckliggörande ålägga mig; och denna pligt har jag sökt och.
skall äfven i framtiden försöka att Uppfylla så godt sorn min
ringa förmåga det tillåter. Jag kan derföre ej annat äh till¬
bakavisa hvarje antydning eller tillvitelse, sorn skulle mitt
handlingssätt hafvå orena motiver lill grund. Alt Ståndet all¬
varligen Vill eh represen t a lion sförbä tiving, framstår bäst af de
beslut, Ståndet vid föregående Riksdagar i denna fråga med¬
delat, deribland det vid 1840 års Riksdag, då Bonde-Ståndet
antog ett representationsförslag, hvilket hyllade principen för
samfällda val. Detta syhes mig Vara det mest ojafaktiga vitt¬
nesbörd. Också har allmänna opinionen gjört Bonde-Ståndet
den rättvisan att erkänna, det Bonde-Ståndet sökt framgå på
den rätta Vägen. Skulle man nu frångå denna så länge Vid¬
hållna princip. Skulle vi göra den vacklande hos hallonen,
hbs Regeringen, hvilken vi genom ett sådatit ostadigt hand¬
lingssätt nödvändigt mäste bibringa den tahke^ att Ståhdet ej
Vet hvad det vill; och här är verkligen fråga biri principer
och ej, såsom någon Velat låta förstå, bni jemkning i detalj-
bestämmelser.
Frågans lyckliga lösning må Vi i öfrigt lemna åt Försy¬
nen. Den, som styrer nationernas Öden Och för hvars allsvål-
diga hand större makter, än de, sorn lägga sig emot denna
jemförelsevis bbetydligé förbättring i de nrenskliga institutio¬
nerna, måst gifva vika, skall icke upphöra att skyddande va¬
ka öfver oss och eh gång låta Våra iinga bemödanden krönas
med framgång.
Jag kan ej tjena tvenne herrar. Sådant liar jag aldrig gjort;
lika litet sorn jag någonsin hyllat an en, än en annan grund. Följ¬
den af ett dylikt vacklande blefvé endast frågans tillbakaskjti—
tande och ätt bereda folkets motståndare en ny seger. För
att handla i deras intresse vill jag ingalunda beskyllas. Jag
återkommer till mitt förut gjorda yrkande I afseende på blif¬
vande beslutet i denna fråga.«
Häruti instämde Efraim Larsson från Elfsborgs, Johannes
Nilsson och Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus, Anders
Nilsson från Kalmar, Anders Medin och Peter Nilsson från Kro¬
nobergs, Peter Mårtensson från Jönköpings, Lars Matisson från
Bonde-St. Prot. vid Riksd, 1850—1851. V. 3S
546
Den 23 Juli.
Upsala samt Olof Johansson och Erik Carlsson fran Stock¬
holms Län.
Ola Månsson: ;<Jag vill blott erinra, att jag ej ogillar Ore-
bromötets eller, såsom det numera benämnes, Bengt Gudmunds¬
sons representationsförslag, hvars principer jag till antagande
förordat. Jag har aldrig varit vacklande i mina åsigter, utan
är fullt ut lika fast i min öfvertygelse sorn Bengt Gudmunds¬
son. Jag har derföre icke kunnat underlåta att afvisa hans o-
grundade anspelningar och förebråelser. Men jag har klagat
öfver den oenighet, som söndrar de liberala och tillintetgör på
olika vägar företagna sträfvanden till samma mål, hvars upp¬
nående en samverkan skulle underlätta. Jag vågar äfven på¬
stå, att jag vid denna Riksdag lika mycket, som Bengt Gud¬
mundsson, ifrat och arbetat för reformen; jag måste väl då
också hafva lika stor rättighet, som han, att uttala min leds¬
nad deröfver, att den ej uppnås, utan genom vårt handlingssätt
än vidare afiägsnas. 1 öfrigt kari jag tillförsäkra Ståndsbrö-
derne, att mina afsigter äro lika redliga, min känsla för fri¬
heten och fosterlandets val lika varm, som Bengt Gudmunds¬
sons, eller hvarje annans inom detta Stånd.« ,
Då nu flere icke anmält sig att tala, anförde Sekretera¬
ren: «Jag anser mig äfven nu böra erinra om de åsigter, som
jag vid förra tillfället yttrade i afseende på denna frågas for¬
mella behandling, nemligen att så väl Borgare-som Bonde-Ståndet
sträckt sina yrkanden och fordringar utöfver grundlagens medgif-
vanden, dä de byggt deras anmärkningar mot Ivonstitutions-Utskot-
tets förslag på andra grunder, än nämnde Utskott för förslaget anta¬
git, och sålunda åstadkommit ett helt nytt förslag. Lika nu som vid
frågans förra behandling anser jag mig emellertid icke mot
praxis kunna tillstyrka någon propositionsvägran; men det
tror jag med helgd af grundlagens bud kunna ske, att,
om pluraliteten det yrkar, proposition äfven i detta stadiet af
frågan kan gifvas på Konstitutions-Utskottets förslag med den
modifikation deruti, i afseende på antalet af hvarje Stånds le¬
damöter, som Strindlund föreslagit.”
Rulberg, som härefter erhöll ordet, yttrade: «Jag förestäl¬
ler mig, att Talmannen icke skall vägra proposition på anta¬
gande såsom Ståndets gemensamma tanka af Utskottets förslag
med de deruti af Strindlund gjorda modifikationer.«
Efter uppläsande utaf den på förevarande fråga tillämpli¬
ga delen af 36 §:n Regeringsformen, förklarade Sekreteraren,
att första propositionen borde ställas på godkännande, till hvi¬
la nde i grundlagsenlig ordning, af den utaf Utskottet tillväga-
bragte sammanjemkning af Ståndens uttryckta förenliga åsigter,
eller det af Utskottet i Memorialet N:o 7 framlagda förslag
Den 23 Juli.
547
med de deri nu gjorda, uti Memorialet N:o 10 intagne modi¬
fikationer.
Bengt Gudmundsson: «Eliuru jag allt lör väl inser den o-
behagliga ställning, hvari Talmannen kommer genom vägran
att framställa begärd proposition, måste jag likväl fästa upp¬
märksamheten derå, alt fråga nu ej är om annat, än samman-
jemkning af de särskilda Ståndsbesluten, och att Strindlunds
mening vid frågans behandling förra gången genom votering
undertrycktes samt således är att betrakta som ett nytt för¬
slag, hvilket, då Ståndets afgörande-rätt måste vara inskränkt
till de inom Utskottet behandlade förslag, följaktligen icke kan
blifva föremål för ytterligare pröfning. Jag vill derföre hem¬
ställa till Rulberg att frånträda sitt ifrågavarande yrkande."
Rutberg: «Jag kan ej finna, att den af mig äskade pro¬
position strider emot grundlagen, isynnerhet som Strindlund
väckt sitt förslag före frågans återremitterande.’’
Ola Månsson : «Jag har mig icke bekant, om vid behand¬
lingen af Memorialet N:o 7, Slrindlunds mening var under vo¬
tering med Bengt Gudmundssons förslag. Ar förhållandet så¬
dant, skulle jag, lika med Bengt Gudmundsson, hålla före, att
proposition på godkännande af Slrindlunds förslag, hvilket då
en gång blifvit af Ståndet afgjordt och förkastadt, icke grund-
lagsenligt kan framställas.’’
Sekreteraren fann den föreskrift, som för fall af beskaf¬
fenhet som det förevarande innehåiles i citerade delen af 36
§:n Regeringsformen, icke innefatta hinder för Talmannen att
framställa proposition på antagande till vidare grundlagsenlig
behandiig af hvarje förslag, som med det af Utskottet fram¬
lagda och nu ytterligare beredda kan sammanjemkas, och att,
då ett sådant förhållande inträffar med det förslag, den af
Rutberg påkallade proposition afser, samma proposition följakt¬
ligen jemväl kan framställas.
Anders Erilcsson från Elfsborgs Län förmälte sig hafva från
enahanda synpunkt som Sekreteraren, uppfattat denna fråga,
som nu afhandlas.
Anders Andersson från Skaraborgs Län: ”Om den af Rut¬
berg påyrkade propositionen tillätes och vid en följaktligen äf¬
ven tillåtlig votering segrade, komme, efter mitt sätt att dö¬
ma, Ståndet att upprifva ett redan fattadt beslut i samma frå¬
ga; hvilket rimligen icke kan få äga rum. Jag tror, att Stån-
des nu icke har annat att göra, än att antingen tillkännagifva,
huruvida det vill förena sig om någotdera af Med-Ståndeos
förslag, hvilka varit föremål för Utskottets sammanjemknings-
försök, eller ock vidhålla sin i frågan förut tillkännagifna ge¬
mensamma tanka.”
548
Den 23 Juli.
Jan Samuelsson och Pehr Benglsson frän Kalmar Län in¬
stämde.
Strindlund: «Att någon konstitutionsvidfigbet liggrf i fram¬
ställandet af en sådan proposition, som den Butberg begärt, kan
jag sannerligen icke inse. Grundlagen, tolkad så efter bok-
stafven sorn dess andemening, lägger icke derför hinder i vä¬
gen. Men jag vill ej arbeta emot det omöjliga och hemstäl¬
ler derföre till Butberg att afstå från sin begäran. Att nume¬
ra få fram ett förslag, som hade någon utsigt för sig att vin¬
na dfe Sine första Ståndens bifall, är lika omöjligt stim att stän¬
ga Norrström.«
Förre Talmannfen Anders Eriksson i »Grundlagen lackes
mig antyda; fett Ståndet, utom Vidhållande af sin förut uttryck¬
ta gemensamma tanka; äger antaga iner eller mindre af Med-
Ståndens på enahanda sätt yttrade åsigter, men éj annat; hva¬
dan Strindlunds förslag fej heller kan blifVa föremål för propo¬
sition.”
Rulberg förklarade sig, till undvikande af onödig tvist, vil¬
ja afstå från sin ifrågavarande begäran.
Talmannen tillkähnagaf; att han; sedan genom Rutbergs
frånträdande af dess öfvän anmärkta hemställan all tvist tyck¬
tes vata håfven, ville till en början framställa proposition på
antagande till hvilande i grundlagsenlig ordning af Utskottets i
Memorialet N:o 7 framlagda förslag till ändringar i Rikets
grundlagar med de jemkningar, som i nii föredragna memo¬
rialet N:o 10 äro tillstyrkta, samt, derest denna proposition
icke skulle blifva bifallen, göra framställning om frågans åter¬
remitterande med de under diskussionen framställda anmärk¬
ningar.»
Förre Talmannen Anders Eriksson, hvilken i denna ord¬
ning fick ordet, yttrade: ”l)e andra Stånden bruka icke vid å-
terremitterande af frågor om grundlagsförändringar, deruti all¬
tid Ståndens gemensamma tankar skola vara och äro uttryck¬
ta, till Utskottet öfverlemna sina diskussionsjvrotokoller i äm¬
net. Från Ronde-Ståndét hafva väl disktissionsprotokoller till
Utskottet inkommit, men de hafva lemnats olästa. Jag anser
derföre det vara nödvändigt att Ståndet bör återremittera fräs
gan med fullständigt tillkännagifvande af Ståndets åsigt, och
förständigande för Utskottet att så behandla ärendet, alt det
befordras till ett grundlagsenlig! slut.”
Sahlström, meddelande enahanda upplysning, som f. Tal¬
mannen Anders Eriksson nyss afgifvit, erinrade, hurusom det
upplysta förhållandet nogsamt ådagalade nödvändigheten och
behofvet af att i det blifvande beslutet inlägga utförlig och
fullständig redogörelse för Ståndets tanka samt tydliga och be¬
Deri 23 Juli,
549
stämda föreskrifter för den Utskottets vidare grundlagsenliga
behandling af frågan, sop) kan blifva en följd af samma beslut.
dalmannen framställde härpå den förra af dp utaf honom
pmförmälda, bär ofvan anmärkta propositioner. Simma pro¬
position besvarades med öfvervägande A7'-// hvarefter, uppå
ytterligare derutinnan gjord framställning. Siandet beslöt, alt,
Vied åberopande af sin [örat afgifna gemensamma (anka, i följd
af Konstilutions-Ulskollets Memorial N-o 7, antaga nämnde tan¬
ka såsom, sill beslut och ånyo öfverlemna ärendet lill Utskottet,
för uppgörande och underställande lill Rikets Slätlders pröfning
af poteringsproposilloner för frågans afgörande i förstärkt Kon-
sli(utions-Utskott.
På begäran af Bengt Gudmundsson blef öfver det sålunda
fattade beslutet protokollsutdrag omedelbarligen uppsatt och
justeradt, för att ofördröjligen i vanlig ordning expedieras.
§ 2-
Föredpogs ånyo dpt af Ståndets ljnskijda Besvärs-Utskott
uppgjorda, sedan den 12 dennes på bordet hvilande förslag,
N:o 7, till underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, i fråga om
beväringsmanskapets yapepöfningar; och yttrade sig nedannämn-
de Ståndets ledamöter;
Ola Månsson från Christianstads Län: «Sje!fva principen,
Sopa förevarande skrifyelse-förs|ag innehåller, kan jag ej annat
än godkänna, men vissa ordalag deri finner jag mindre höfvi-
ska och lämpliga; så heter det på ett ställe: hade man gjort
sig möda att sorgfälligt granska 1847—1848 årens riksdags¬
handlingar, skulle man etc.” f denna ordställning — hvilken
mening man än med detta dunkla talesätt kan hafva velat ut¬
trycka — ligger en förolämpning emot pj mindre Regeringen
pu äfven detta Stånd, i det densamma antyder, atf bådadera
i frågans behandling vid sista riksdag åsidosatt den noggrann¬
het och uppmärksamhet, som sakens vigt och angelägenhet i
så hög måtto kräfde. På ett annat ställe talas orri allmogens
pfveftygaude, att till bevillning af dess lif och blod, m. m., icke
äfven, så-om i anslagsfrågor, erfordrades samtlige Riks-Ståndens
Lffall eller ock iakttagande af vissa föreskrifva förmer. Utom
det så litet betecknande i sist citerade uttryck kan emot denna
tirad anmärkas det oriktiga och oegentliga att tala om bevill¬
ning af lif och blod, i det" fall, som afses, eller i fråga om be-
väringssk yldighetens fullgörande under fredstid, då hvarken
lif eller blod (sådant ordet $fod, förekommande i denna sam¬
manställning, vanligen är att förstå) lärer af beväringsskyldige
komma att för fosterlandets skull spillas. Äfven torde i all¬
mänhet skrifvelsen vara allt för långtrådig och öfverflödigt in-
pehållsrik, hvilket, derest den Liefve godkänd, skulle göra des3
550
Den 23 Juli
läsning för vederbörande serdeles tröttande; — likasom den,
så till uppställning eller den ordning, hvari de föredragna sär¬
skilda ämnena förekomma, som i sjelfva framställningen af des¬
sa, ingalunda motsvarar logikens fordringar. Jag yrkar förthy,
att skrifvelsen återlemnas till Enskilda Utskottet, med förstän¬
digande för detsamma att uppgöra nytt förslag till skrifvelse i
samma syftning som den förevarande, men hvilken, med ute¬
slutande af hvad som ligger utom det egentliga ämnet, med
ett i kortare samt lämpligare oell mera höfviska ordalag af-
fattadt framställningssätt förenar behörig ordning och reda der¬
utinnan.»
Nils Strindlund från Wester Norrlands Län: oÄfven jag
tycker att den föreslagna skrifvelsen är allt för långtrådig; li¬
kasom alt deruti äro inblandade en del saker, som icke till¬
höra ämnet; — så talar den om den välsignade Chefen för
Landtförsvarsdepartementet. Skall då han nödvändigt nämnas
i alla Ståndets skrifvelser? Vidare åberopas deri gifna försäk¬
ringar, hvilket svnes mig olämpligt i en skrifvelse af bedjande
eller bönfallande innehåll. Skrifvelsen ordar vidt och bredt
om obehaget och olägenheterna af sjötjenst för en del bevä-
ringsskyldige och påyrkar återgång till frihet för den bevärings-
piigtige, som sådant åstundar, att undergå vapenöfning till lands.
Hvarföre då icke likasåväl begära frihet för den, hvilken kan
hafva lust för sjötjenst, att få fullgöra sin beväringsskyldighet i
denna tjenst. Framställningssättet är också i allmänhet icke
passande för undersåtares skrifvelse till deras Konung. Bäst
vore att innehålla med alla klandrande ordalag samt inskränka
sig till alt uttala, det Bonde-Ståndet, då detsamma vid sista
riksdag lättade sitt beslut i frågan, ingalunda kumle föreställa
sig, att följderna deraf skulle kunna blifva sådana, som de emel¬
lertid inträffade. Lika med Ola Månsson hemställer jag, att
delta skrifvelseförslag mätte förkastas samt ärendet återremit¬
teras till Enskilda Utskottet för uppställande af cn ny skrif¬
velse, fri från de felaktigheter och brister, som emot den före¬
varande äro anmärkte; hvarvid jag likväl får uttala den önskan,
att det i skrifvelsen såsom ett oskick framhållna missförhållan¬
de, att öfningsrnöten blifvit hällne under hergningstiden, äfven¬
ledes i det blifvande skrilvelseförslaget må såsom oskick berö¬
ras och till rättelse anmälas.»
A. TU. Svartling från Östergöthlands Län: «Allt ordande
i denna fråga är mig, såsom ordförande i Enskilda Utskottet,
af grannlagenheten förbudet. Jag måste likväl bemöta an¬
märkningen derom, att Krigs-Ministern icke bert göras till fö¬
remål för särskildt andragande i skrifvelsen, och får i sådant
hänseende nämna, att skrifvelsen just afser klagomål öfver och
Den 23 Juli.
551
ändring uti ett af nämnde Minister konlrasigneradt regerings¬
beslut. I öfrigt tror jag mig med skäl kunna bestrida påstå¬
endet, att skrifvelse!) innehåller ohöfviska ordalag.»
Pehr Sahlström från Stockholms Län: «Jag vill ingalunda
uppträda såsom försvarare al detta skrifvelseförslag i dess hel¬
het, men jag tror likväl ej, att alla deremot framställda an¬
märkningar äro grundade. Visserligen — jag medger det —
hade skrifvelsen kunnat uppställas något kortare; dock böra
derifrån icke uteslutas de framställningar, hvilkas intagande
deri man velat klandra. I afseende på rätta förståndet af
Bonde-Ståndets vid sista riksdas i frågan meddelade beslut,
bär framställningen deraf i så måtto riktighet, som Expeditions-
Utskottet vid förra riksdagen orätt uppfattat berörde beslut
samt gått längre, än som var Ståndets mening; hvilket likväl
numera icke står att afhjelpa; — men jag måste erkänna, att
andra, mera tydliga och uttrycksfulla ordalag till denna fram¬
ställning kunnat begagnas. Likaså kan jag ej annat än gilla,
det förbållandet med Krigs-Ministern blifvit i skrifvelsen ora-
förmäldt; och stödjer jag min mening härom mindre på detta
Stånds, än de af Konstitutions-Utskotlet emot honom aflåtria
anmärkningar. Afven håller jag före, det åberopandet i skrif¬
velsen af gifne försäkringar är på sin plats, enär det för fol¬
ket är af högsta vigt, att deras helgd af Regeringsmakten re¬
spekteras. Jag är ej emot återremiss, men endast på det skrif¬
velsen måtte förkortas, ingalunda för uteslutande derifrån af de
ifrågakomne hufvud momenten.”
Talmannen anförde: ”l)å bland mina åligganden ingår att
å Ståndets vägnar underskrifva dess underdåniga skrifvelser till
Kongl. Majrt, finnér jag mig befogad till yttrande i denna frå¬
ga; och jag får fästa uppmärksamheten derpå,, alt i skrifvel¬
sen omnämnes, att på en del ställen beväringsynglingar, som
inställt sig till vapenöfning, måst återvända samt sedermera
under bergningstiden ånyo infinna sig på mötesplatsen. Vi ve¬
ta, att sådane förhållanden inträffat, men haft sin orsak deri,
att förråden af klädespersedlar och vapen för de bevärings-
skyldige icke motsvarat behofven. Denna anmälan eller an¬
märkning synes mig alltså kasta skugga på Rikets Ständer,
hvilka icke anslagit nog tillräckliga medel att afhjelpa nämnde
förrådsbrist.”
Strindlund: «Skrifvelsen är ock i fråga om den anmärk¬
ning, hvarpå Talmannen hänsyfta!, behäftad med otydlighet och
bör rättas. Det menliga förhållande, från framställningarna
hvaraf Utskottet hämtat anledningen till ifrågavarande anmä¬
lan, var ingalunda, att de beväringsskyldige få inställa sig till
särskild inmönstring. Deröfver är icke att klaga; mönstrin¬
552
Den 93 Juli.
garna äro nödvändiga för vidtagande af åtskilliga förberedelser
till sjelfva öfningsmötena. Men tjot missförhållande, seni an¬
märktes hafva i de Norra hänen inträffat, var, att, i anseende
till otillräcklig-heten af klädespersedlar och vapen — hvarpå
förråden till en början motsvarat behofven, men till följd af
den under de åren stigande folkmängden blifvit för ringa i
förhållande till de beväringsskyldige.s antal — åtskilliga bevä-
ringsskyldige, sorn inställt sig till öfningsmöte, måst återvän¬
da till sina hem samt längre fram under brådaste skördetiden
ånyo infinna sjg till vapenöfnings undergående. Dock hafva
inga andra beväringsskyldig^ varit utsatte för denna olägen¬
het, än de, sorn bott j socknen, inom hvars område öfnings-
lägret hållits, pller närmaste socknar derintill, så att de slup¬
pit allt för långväga marspher. jag hoppas likväl, att detta
missförhållande rättas, helst Regeringen på 3:tp htifvudtitlen
fått sig anvisade medel, (le der kunna användas för komplet-
ternhd6 kf de för beväringsskyldige afsedde utredningsförråder,
OsHipkef hap led t till kostnader och utgifter för både Stats¬
verket och beväringsskyldige ( —? i stället för att vapenöfnin-
gen med de beväringsskyldige, sorn emellertid fått vända till¬
baka, omedelbart följt pä vapenöfningen mecl da bevärings-
ynglinggr, sorn varit lyckligare, då äfven en resa mindre för
befälet besparats, hafva dessa sednare möten (såsom med rätta
är klan^radt) uppskjutits till längre fram på sommaren eller
en tid, dä beväringsskyldige skolat deltaga i den som bäst
pågående, skörden, och då befälet, sorn under mellantiden icke
kunnat uppehålla sig på lägerplatsen, fått från sina hemorter
dit företaga en ytterligare färd,’1'
Pehr thiman från Wester-Nonlands Län: "jag delar Sahl¬
ströms tanke, a.lt något vigtigt moment icke bör från skrifvel-
sen uteslutas, ehuru densamma i anseende till sjelfva framställ¬
ningssättet tåf en betydlig förkortning, livad angar britten i
munderingsfcjrråder, anser jag denna brist böra framhållas, på
det att icke i framtiden beväringsskyldige må blottställas för
enahanda olägenhet, sorn inträffat i VVester-Norrlands Län,
der 70 å 80 beväringsskyldige, deribland flere från ställen,
långt aflägsna från mötesplatsen, j anseende till bristande till¬
gång på munderings persedlar måst hemvisas; hyarpå de seder¬
mera under den brådaste andtiden, och då deras arbetskraf¬
ter minst kunnat af landtbruket umbäras, ånyo fått inställa sig
Och undergå vapenöfning/’
J. J. Rutberg från Norrbottens Län: ”f de norra delarna
gf flikel kunna beväringsynglingarne hafva 15 ä 20 mils 'äg
fill mötesplatserna; peli för dessa mäste det vara särdeles be-
lYjjflijjt och betungande, alt till lägerplatsen göra två respr.
Dpn 23 Juli.
553
,|ag instämrpep förthy med östman deruti, alt det af honom
anmärkta förhållande bör li|l vinnande af behörig ändring och
lättelse i den underdåniga $kl'ifvel§en framhållas.”
lierman Jänsson Öbom från Norrbottens Län instämde.
Svartling: ”Jag vill blott, i anledning af hvad Talmannen
yttrat, tillkännagifva, att inotp Enskilda Utskottet den mening
ock gjorde sig gällande, att den på en del stallen inträffade
brist på munderingspersedlar åt beväringsskyldig» icke borde
i den underdåniga skrifvelsen nämnas eller antydas; hvilket,
på sålt skrifvplseförslaget skall utvisg, ej heller sif et t.”
Ofverläggningen t denna fråga var härmed slutad; och,
på af Talmannen frnrpställd proposition, beslöt Ståndet, att,
på grund gf de tinder di^ussipnen emot förevarande skrifvel-
se-förslag gjorda anmärkningar, till Enskilda Utskottet för vi¬
dare behandling återlemna ärendet.
$ 3.'
Efter skedd föredragning bifölls Lag-Ulskottets, sedan den
\7 dennes på bordet hv,ilande betänkande N:o 34, i anledning
af Kongl. Majtts nådiga proposition, angående sättet för full¬
följd af mindre brottmål, sorn med tvisternål äga nära gemen¬
skap eller deraf härflyta.
§ 4.
Hvatt efter apnn3t föredrpgos Stnts-fjtskotlets, sedan den
19 dennes uå hordet Åvilande tuetporial pcb utlåtanden, netn-
Memorial N:o 230, \ anledning af åtepremisser a utlåtan¬
det N:o 141, angående låneunderstöd för uppbyggandet af den
nedbrunna delen af staden Lidköping, samt verkställandet af
den nya tomtregleringep derstädes;
lades till handlingarne.
D:o N:o 231, i anledning af återremisse|' å utlåtandet N:o
158, angående ett lån för återuppbyggandet al den nedbrunna
kyrkan i Lidköping;
lades till handlingarne.
Utlåtande N:o 232, angående sqkt anstånd med ränte- och
Jsapital-inbetalningapne å de för hamnbvggugdsai betelia vid
Cimbritshamn beviljade lån;
bifplls.
D;o N:o 233, i anledning af väpkta motioner om odlings¬
lån åt innehafvare af mindre jordegendomar och lägenheter;
bifölls.
D:o N:o 234, i anledning af väcltt fråga om en utredning
för jemförandel af nuvarande statsinkomster och utgifter tp^fl
epahanda inkomsters och utgifters belopp år 1800.
554
Den 23 Juli.
Pehr Östman från Wester-Norrlands Län, sora efter begä¬
ran fick ordet, höll följande föredrag:
”Utlåtandet — jag erkänner det — är visst bra; men
ifrågavarande utredning borde dock blifva än mera omfattande.
Förut onder denna Riksdag hafva Ständerne beslutat nedsät¬
tande af en koramitle' för uppgörande af jemförelse mellan
skatteförhållanden å landet och i städerna. Jag skulle tro, att
en utredning, sora kunde åskådliggöra och jemföra beskattnin¬
gens olikhet å jorden, allt efter dess särskilda natur, såsom
t. ex. den privilegierade jordens — säteri-, rå- och rörs-, med
flere hemmans — friheter och förmåner framför och på be¬
kostnad af oprivilegierade landsfastigheterna, är af behofvet och
förhållanderna påkallad samt nyttig. Jag vill likväl icke på¬
yrka återremiss af utlåtandet. Utom det att Ståndsbröderne
icke tyckas dela min åsigt ora dess behöflighet, belarar jag att
ingenting derpå vore att vinna.”
Talmannen erinrade, att Östmans framställning låg utom
gränsorna för det ämne, som vore under öfverläggning, enär
det af Östman väckta förslag vore nytt och icke af motionären
blifvit gjordt till föremål för Utskottets bedömande och Ri¬
kets Ständers pröfning.
Östman: ”Jag erkänner behörigheten a( Talmannens nu
gjorda erinran; men jag skulle önskat, att motionen haft den
utsträckning, att den omfattat äfven den fråga jag omnämt."
A. W. Svartling från Östergöthlands Län anförde: ”Jag,
som deltagit i Utskotiets behandling af motionen, förväntade
knappast en så lycklig framgång deraf, som den erhållit. Jag
hemställer derföre till Ståndet att icke genom återremiss upp¬
rifva Utskottets förslag, och möjligen såmedelst tillintetgöra det
goda, som vunnits.”
Härefter och sedan diskussionen förklarats slutad, blef fö¬
revarande utlåtande af Ståndet bifallet.
Utlåtande N:o 235, angående restitution till Regemenls-
skrifvaren J. G. Kant af oriktigt debiterad lönebevillning vid
Uplands regemente;
bifölls.
D:o N:o 236, angående restitution till Regementsskrifvaren
P. G. Hanngren af oriktigt debiterad och derefter erlagd löne¬
bevillning vid Dahl-regementet;
bifölls.
D:o N:o 237, i fråga ora verkställigheten af beviljade re-
stitutioner utaf Riksgäldskontorets medel;
bilölls.
Memorial N:o 238, angående arfvode för utdelningen och
Den 23 Juli.
555
redovisningen af de för Riks-Ståndens och Utskottens läkning
uppköpta skrifmatei ialer ra. fi. effekter;
bifölls.
Utlåtande N:o 239, i anledning af Kongl. Majlis nådiga
remiss å Kammar-kollegii berättelse, angående kungsgårdars
och öfriga kronolägenheters i Riket förvaltning;
lades till handlingarne.
I):o N:o 240, i anledning af Kongl. Majtts Dådiga remiss
A Kammar-kollegii berättelser, angående sala silfververks 1’änte¬
ersättningsfond, för redogörelsetiden från och med den 1 No¬
vember 1846 till samma dag 1849;
bifölls.
§ 5.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets, sedan den
19 dennes på Ståndets bord b vilande utlåtande N:o 241, i an¬
ledning af väckta motioner, angående nedsättning uti afgiflen
till Wadstena Krigsmanshus- samt Amiralitets-Krigsroanskas-
sorna vid köp af rusthåll eller båtsmans-roteberaman, begärde
följande ledamöter ordet och anlörde:
Håkan Pelersson och Erik Mänsson från Blekinge Län,skrift¬
ligen, sålunda:
”Det är en sanning, att denna fråga vid flera föregående
Riksdagar varit väckt och alltid lemnats utan afseende. Att
afträdesafgiften, som i Blekinge och Södra Möre härader i Kal¬
mare Län utgår med 1 procent, är högst betungande vid de
der ofta skeende ombyten af ägare eller åboer, är påtagligt;
och att likasom detta för provinserna hårdt betungande onus
hitintills ofta varit öfverklagadt, det äfven kommer att fortfa¬
rande öfverklagas intill dess åtminstone någon lindring deri
vinnes, derom kunna vi vara fullt förvissade. Vid indelnin¬
gens böljan, och då Amiralitets-Krigsmanskassan bildades, an¬
sågs 1-procentsafgiften behöflig, och det må vara, att våra för¬
fäder tåligt underkastade sig hvad Carl Xl:s envåldsmakt ålade
deni. 1 den liden voro dock köpeskiUingarne för hemmanen
icke så högt uppdrifna och ombyten skedde icke heller så ofta.
Nu deremot hafva under en lång följd af år stora summor ge¬
nom denna afgift influtit lill Amiralitets-Krigsmanskassan, hvil¬
ken är delad i tvenne fonder, nemligen pensions- och gratial-
fonderna, hvaraf den förra från och med år 1838 till och med
år 1846 ökats med 143,671 idr 10 sk. 3 rst., och den sednare
under samma tid med 104,041 rdr 44 sk. 1 rst. bko; hvadan
denna kassa, som nu räknar millioner, med skäl numera kan
anses icke behöfva denna afgift, utan ganska väl kan fortfaran¬
de äga bestånd, äfven om hon förlorar den ifrågavarande af-
giften af t procent, och i stället får uppbära en per-mi!le-af-
556
Den 23 Juli.
gift. Dessutom är alt märka, 6ct indelningen inora denna pro¬
vins, ifrågavarande afgift oberäknad, nr nog tryckande, enäp
den til) sådan grad betungar jorden i Blekinge, ali öfverhuf¬
vud eli båtsmqns-ruslhåll utgöres af föga mer än ett halft (sä¬
ger i) mantal. Utskqttet anför, att vid indelningsverkets upp¬
rättande, de bästa hemmanen; utsetts till rusthållshemman.
Denna princip har åtfpinstppe i Blekinge icke blifvit följd, ty
der har det gatt olver en bank, och ofta förekommer, det de
sämre hemmanen lått sig ett större puslnings onus ålagdt, än
de bättre,
Med anledning af hvad vi bär haft äran anföra, få V‘ hqs
Hederv. Ståndet anhålla om nterremiss af betänkandet, under
begäran, det ))öglof). Stats-Utskotlet Iqcktes skaffa sig under¬
rättelse om den briljapla ställning, hvari Amiralitets-J^rigsman^-
kassan sig (tefjnner, de stora stunraor, den under en följd af
mångå år, genom dessa afgifter fått uppbära, och deraf inhämta,
att kassans framtida bestånd ingalunda rubbas, pin ifrågava¬
rande drygq afgift upphör el|er utbytes emot en per-mille-af-
gilt, och Blekingska jordbruket förhjelpes till ep rättvis och väl
behöflig lindring i sina i öfrigt nog betungande onera.’’
Pehr Nilsson från Christianstads Län: ”Jag instämmer i det
nu upplasta anförandet och yrkar åtel remiss af utlåtandet.
Bland de af JJtskplttt för alslaget andragne skäl förekommer
älven, att ruslhållen äpo de bästa heimnapen. Sädapt är emel¬
lertid icke förhållandet i de så kallade epcjfrade provinserna.
Tvertom äro i min ort llpthållen de sämsta hemmanen, AnT
tingen hafva de alls ingen augmentspänta sig anslagen, eller
också ej mera i sådant ränleunderstöd än 4, 3 eller 1 rdr 32
sk , hvilket jag apsep vara detsamma som intet. Jag fortsätter
mill yrkande al åtenemiss, på det alt Utskottet må taga i be¬
hörigt öfvervägande, huruvida icke i de provinser, der bigg
aiigmentsräntpr ärp pusthåHeu förbehållna, ifrågavarande afgift
mätte helt och hållet upphöra eller åtinins'pne nedsättas.”
Peter Petersson från Jönköpings Län: "Ej epdast i de eröf-
rade provinserna, utan äfven i de Öfriga delarne af ft'beb *5*
som i Smålapd, ärp rusthållet), särdeles de spm få Ijållq bäst,
långt iffåp de bästa hemmanen, plan är föi hällandet alldeles
motsatt. Jfättyisa pcb billighet synqs mig derföre högeligen
påkalla, att ifrågavarande afgift pedsättes, så att posthåljen,
med hänseende till denna befattning biingas i jemförligt för¬
hållande med hcpiman af anpan jordnatur. Jag vili alltså,
fika med föregående talare, äfen emis* af utlåtandet.”
pfrige represcntanlei ne från Jönköpings, äfvensom samtlige
Ifiksdagsfullmäktige (lån Kronobergs Län instämde.
Q(a Blånsson (rån Christianstads Län: ' Jag erkänner gil¬
Den 23 Juli.
557
tigheten af de utaf föregående talare framställda anmärknin¬
gar, äfvensom orättvisan deri, ali rusthållet) tili ifrågavarande
hänseende draga eii lingie beskattning, än bemmah af annan
jordnatur. Vid flera föregående Riksdagdi* hafva motioner af
enahanda syftning, som de förevarande, utgjoi t föremål för Ri¬
kets Ständers pröfning; men städse blifvit lefftnade utan afseen¬
de, lidfvlidsak ligast på den glutid, ali upphörande eller ned-
åätlriibg af ifråga varande afgift icke skulle k Unna äga rUm med
mindre, än att kasSorna medelst statsanslag gbdtgjördes för den
minskning i deras påräknade inkomster, Söm del igenom skulle
dem till-kyndas. Sedan Rikets Ständer numera Under denna
Riksdag beslutat, alt nämnde afgift skall ingå till Statsverket,
som åter med bestämda ersältningSsummob derför skall hålla
Wadstena Krigsmanshus beli Amiralitets-ICrigsmänskaSsbrna ska¬
deslös, bör en rättvis lindring i denna beskattning lättare kunna
gehomföraS. Eliar emellertid det bär all sannolikhet för sig,
ktt Med-Ståndeh bifalla förevarande utlåtande, hemställer jag
till Ståndet, att låta Vid detsamma bero och lägga det till liand-
lingainej då frågan vid näslä Riksdag Shytt kati väckas till lif,
samt äfven loide el-hålla bättre framgång.”
Med Ola Mänsson förenade sig Anders Medin och Peter
Nilsson från Kronobergs Län.
Pehr Nilsson: ”För riiih del kan jag icke frångå yrkandet
bå ålerremiss. För den händelse att något aDnat Stånd skulle
besluta fråganS ålerrömittefände, böra Vi ej, genom att i för¬
tid hafva lågt utlåtandet ad acta, äfven hafva beröfva! oss möj¬
ligheten att för denna gång ernå den påkallade nedsättningen,
den jag önskar måtte blifva sådan, att äfti ädeSafgifteii klefve-
bil för tusendel af köpe- eller transpOrtskillingen.”
Anders Andersson från Skaraborgs Län: ”Jag har endast
begärt Ordet för att tillkännagifva, ali ib ågavai ahde beskatt¬
ning är lika betungande öfver hela Riket, samt att Vid älla
föregående Riksdagar, sorn jag bevistat, frågan Varit å bane
och detta Stånd för sin del beslutat, det afgiftfen skulle ned¬
sättas, saint ersättning derför i stället af .Statsverket tillhanda¬
hållas Wadstena Krigsmanshus- och Åiniralitels-Krigsmans-
kassorna. Ogrundad är äfven den i Utlåtandet förekommande
Uppgift, att de bästa hemmanen blifvit tagne till rusthåll; det
har nemligen visat sig, att rusthållet! oftast aro, om ej de säm¬
sta, åtminstone ganska dåliga hemman. Det skäl lill motio¬
nernas afsty» kände, hvilket Utskottet på nämnde, af detsämmd
Uppgifna fölhållande grundat, håller alltså icke stånd. Hvad
som kan vara att vinna på återremiss kan jag ej säga, men
jag vill ej lägga mig deremot. Man skulle kanske genom elt
558
Den 23 Juli.
annat beslut kunna uppställa hinder för en för oss gynnsam
lösning af frågan vid denna Riksdag.”
E. M. Falk från Skaraborgs samt Tobias Lind från Göthe¬
borgs och Bohus Län voro med Anders Andersson ense.
Pehr Pålsson från Christianstads Län: ”Sorn Rusthållens
knektar, vid afskedstagande, från Krigsmanshuskassan icke er¬
hålla högre underhåll, än som bestås afskedade rotesoldater,
ehuru afgiften vid köp af de till rotering indeldta hemman icke
utgör mer än 1 per mille af köpesumman, samt rusthållen i
allmänhet mera än andra hemman äro med skatter och utgif¬
ter betungade, yrkar jag, under åberopande jemväl af de öf¬
riga skäl, hvilka af föregående talare äro framdragne, att ut¬
låtandet måtte till Utskottet återremitteras.”
Nils Jeppsson från Malmöhus och Nils Andersson från Chri¬
stianstads Län instämde.
Henrik Andersson från Orebro Län: «Jag är förekommen
af Anders Andersson. Rusthållen äro de af alla hemman minst
fördelaktiga; man måste nemligen betänka den ständigt växan¬
de tillökningen i deras onera, såsom inköp af häst, derå vär¬
det är i jemt stigande, m. m., äfvensom de stegrade hem¬
ma nspriserna."
David Andersson från Hallands Län: «Jag har ej begärt
ordet för att tala emot återremiss af utlåtandet, den jag gerna
vill medgifva, utan för att tillkännagifva, det jag tror, attMed-
Stånden skola bifalla utlåtandet och att således på återremiss
ingenting är att vinna. [ anledning af Anders Anderssons ytt¬
rande får jag erinra, att Utskottet ingalunda påstått, att rust¬
hållen nu eller i närvarande slund äro de bästa hemman, utan
blott sagt, att vid indelningsverkets upprättande vanligen till rust¬
håll utsagos de bästa hemman, som voro att tillgå: och vi
veta, huru jorden till godhet och värde är underkastad skift¬
ningar. På Utskottsafdelningen gjorde sig allmänt gällande den
mening, att vid indelningsverkets inrättande de bättre hemma¬
nen tagits till rusthåll och att, då sådana icke varit att tillgå,
utan sämre måst dertill anslås, dessa fått sig såsom hjelp till
rustningen tillagd så kallade augmentsräntor. Också var inom
Utskottet deras pluralitet, — hvilka ansågo motionerna böra afslås
samt ändring uti ifrågavarande beskattning omöjlig att tillvä¬
gabringa, utan i sammanhang med en allmän skattereglering —
så stor, att hvarje sträfvande emot denna mening var ända-
målslöst; likasom det hade ringa utsigt för sig, att på återre¬
miss af utlåtandet något skulle vara att vinna; fastän, såsom
jag redan tiilkännagifvit, jag gerna med min röst skall bidraga
till frågans återremitterande.»
yl. W. Uhr från Orebro Län: »Jag får bekänna, att, då
Den 23 Juli.
559
jag ej varit med vid indelningsverkets upprättande, jag ej vet,
såsom Utskottet, huru hemmanen då voro beskaffade; men jag
känner hurudana de i denna stund äro. I min ort finnas vis¬
serligen stora rusthåll, men också de, som endast utgöra ett halft
eller ett fjerdedels mantal och likväl hålla både häst och karl.
De flesta äro mindre goda än rotehållen. Mig synes det der¬
före vara en i ögonen fallande obillighet, att vid öfverlåtelse af
rusthåll skall erläggas en för hundrade!, men vid köp af ro-
tehåll blott en för lusendet af transport- och köpeskillingen.
Då således Utskottet från oriktiga premisser kommit till sitt
förevarande utlåtande, yrkar jag detsammas återremitterande.«
Jöns Erik Eriksson från Orebro samt Peter Mårtensson från
Jönköpings Län biträdde öhrs mening.
Johannes Alisson från Malmöhus Län: «Vid föregående
Riksdagar har denna fråga alltid varit före, men efter af Ut¬
skottet lemnade afstyrkanden, fallit, så att Utskottet, äfven
denna gång blott haft en gammal praxis att följa. Utskottet
säger, att vid indelningsverkets inrättande befriades de till rust¬
håll tagne hemman från hemmantaisräntan, men i den händelse
denna icke uppgick till visst bestämdt belopp, som ansågs mot¬
svara rustningsbesväret, blef räntan af så kallade augments-
hemman dem anslagen ; hvarförutan (såsom det vidare heter)
rusthållen äro i åtnjutande af åtskilliga andra förmåner. Jag
erkänner väl, att en del rusthåll hafva sig augmentsräntor an¬
slagna ; men i min ort belöper sig denna ränta för liera rust¬
håll till 16 sk. bko. Andra förmåner än utgifter vet jag san¬
nerligen icke att rusthållshemman tillgodonjuta. Så måste
ofta ett rusthåll, sedan det väl åt sin hussar anskaffat en god
uniform, bekosta en ny eller förändring af den förra, blott tili
följd af någon nyck af vederbörande, t. ex. för utbytande af
gult mot blått. Krigsmanshuskassans ställning bör numera
vara så gynnsam, att ifrågavarande afgift må kunna nedsättas;
i annat fall måste väl pensionerna för knektarne kunna höjas,
på det att dessa icke måtte falla fattigvården till last. Kan¬
ske det med dessa afgifter förhåller sig på enahanda sätt, som
med de 990 rdr böter för vanvård af nummerhäst, hvilka vo¬
ro undanstuckne i en vrå. En räfst äfven i detta hänseende
vore måhända icke ur vägen. Jag instämmer med dem, hvil¬
ka yrkat återremiss af utlåtandet.”
Ola Månsson: «Då jag i hufvudsaken delar deras åsigter,
som talat för ändring i förevarande utlåtande, får jag tillkän¬
nagifva, det jag nu förenar mig om den nästan enhälligt utta¬
lade önskningen om återremiss.«
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson : «Jag håller visserli¬
gen före, att på återremiss ingenting är att vinna, och att vi
560
Den 23 Juli.
ej komma längre an föruf. Derföre vill jag ej heller yrka på
återremiss, rnen jig kan icke innehålla dermed, att det motiv
för motionernas arstyrkande, som Utskottet hämtat från det
uppgifna förhållandet med rusthållshemmanens förträfflighet , för¬
råder obekantskap med och okunnighet 0111 verkligheten. Vi
veto, hurusom förhållanderria härutinnan äro ganska skiljakti¬
ga, så att på sina ställen fusthållen äro sämre än rotehållen.
Ej heller kan jag förstå, hvartill krigsmanskassorna använda i-
frågavarande, på sednave tider så betydligt ökade afgifter. För
20 å 50 år tillbaka var öfveMåtelse öller försäljning åfelt rust¬
håll ytterst sällsynt, Nu är förhållandet helt annat; så kän¬
ner jag till ett rusthållshemman, sorn på fern år tvenne sär¬
skilda gånger varit föremål för köpeaftal, xifvenledes bör man
vid bedömande af denna fråga icke förbise, hurusom rusthåll
lens onera på den sista tiden betydligen ökats geridm den sti¬
gande lyxen och ständiga föräridrliigarné i uniformerna samt
det jemväl stegrade priset å hästar (en nummerhäst, söm för
några år sedan kunde köpas för 200 rdr, kostaf numera 400
rdr rgs,j
Såframt Utskottet gjört sig feda för och tänkt sig in i
dessa omständigheter, hade det icke kunnat tillbakavisa våra
billiga anspråk på en måttlig, såsom till én tredjedel eller en
fjerdedel nedsatt minskning af dessä afgifter,
Ehuru jag inset, att vårt sträfvande för nedsättning iiti
ifrågavarande beskattning endast ar att hänföra till de så be¬
nämnda fromma ötiskningarne: vill jag icke emötsätta mig äter-
reiniss, orri Ståndet sådant åstundar.«
Gustaf Herg från Skaraborgs Län instämde.
Olverläggningen förklarades fulländad, Ealmannen fram¬
ställde proposition på bilall till förevarande utlåtande, hvilket!
proposition med Nej besvarades; hvarefter, uppå ytterligare
framställning derutinnan, Ståridét beslöt; att till Utskottet åter¬
remittera Utlåtandet, jemte de deremot så skriftligen som munt¬
ligen gjorda erinringar;
§ 6- , . .
höredrogs ånyo Stats-Utskottets, sedan den 49:de dennes
på bordet hvilande Utlåtande N:o 242, i anledning af vackt
motion om Wisby hospitals öfverskottsmedels ingående tili
samma hospital i stället för till allmänna hospitaisfonden.
Härvid anförde;
Jngemmd Ödin, från Gottlands Län, skriftligen :
. »Ehuru jag lör närvarande äger ringa hopp om förändring
i Högiofl. Stats-Utskottets besiut, rörande Wisby hospitals öf¬
verskottsmedels återvinnande för det ändamål, hvartill de i ford¬
na dagar utaf fromma menniskor äro gifne eller donerade, kari
Den 23 Juli.
561
jag likvisst icke underlåta att förklara min missbelåtenhet med
Utskottets behandling af frågan och det resultat, hvartill Ut¬
skottet kommit.
Jag har i den ingifna motionen uppgifvit och med den¬
samma biJagde handlingar styrkt* att ali under Wisby hospit
tal lydande egendom är gifven och donerad af fromma Gott-
ländningar till sinnessvagas, obotligt sjukas och arma eländiga
krymplingars underhåll, vård och skötsel vid samma hospital,
och jag har tillika ådagalagt* att såväl Danska sorn Svenska
stora framfarné Konungar tillförsäkrat samma hospital bibe¬
hållandet af dessa donationer till evig tid. Detta har Höglofl.
Stats-Utskottet icke i ringaste mån kunnat vederlägga utan
försigtigtvis förbigått.
Att under frihetstiden Serafimerordensgillet genom makt¬
språk dragit under sin disposition Wisby hospitals inkomster,
tvärtemot laglig och obestridlig ratt* lärer jag ej behöfva re¬
latera eller vidröra, såsom bekant för en och hvar. Stats*-
Utskottet har genom detta utlåtande hyllat den Vådliga läran,
att ingen säkerhet finnes för äganderätten, titan att hvad den
ene Konungen försäkrat, det kan en annan rubba. Genom den¬
na lära har det alismäktiga Serefimerordensgillet förmått fram¬
lidne Högstsalig Konung Carl Johan att afslå alla ansökningar
om återfående af Wisby hospitals äganderätt till dess inkomster.
Efter flera underdåniga ansökningar, afgifne då eländet
och nöden gick öfver all föreställning, erhölls ändtligen en del
af inkomsterna till uppförande af en lasarettsbyggnad, som vis¬
serligen, lika med andra byggnader som uppföras för Statens
räkning blef ganska dyr, men dock så förfelad, att intet enda
matlagningsrum eller kök finnes i hela det stora huset, hvil¬
ket uppsattet efter ritning från Ordensgillet. Ett till hospita¬
let doneradt, närstående gammalt hus, kalladt Westöska huset,
måste således begagnas för mattillredning. Men för två år till¬
baka behagade det Serafimerordensgillet att äfven bortsälja
detta hus för en af Ordensgillet uppburen lumpen summa af
600 rdr, hvilken anordning haft till följd, att numera till mat¬
inrättning måst hyras särskild lägenhet, hvilken ej finnes i
närheten af, utan på längre afstånd ilrån lasarettet. Den med
detta arrangement, så olämpligt det är, förenade kostnad förorsa¬
kade genast en förhöjning i den af Gottlands befolkning utgående
kurhusafgiften, den der i all framtid måste utgå, antingen ve¬
nerisk smitta på On är gängse eller icke. De Serafimergillet
årligen på nåder lemnade 400 rdr äro nemligen otillräckliga
att bestrida underhåll och vård af hospitalets olyckliga inne¬
vånare.
Bonde-St, Prat vid Riksd, 1850—1851. V. 56
«r
562
Den 23 Juli.
Jag hemsläller nu till mine Hederv. Ståndsbröders bedö¬
mande, huruvida förevarande utlåtande kan anses vara rätt¬
vist. fionde-Ståndet uttalade förliden Lördag sin förkastelse¬
dom öfver Stats-Utskottets Utlåtande N:o 221, innefattande af-
styrkande af motionsvis väckta förslag om upphörande af den
utsockne-frälsehemmanen i Halland, i strid med gifvet löfte
och försäkran,-ålagde rotevakansafgiften. I den säkra förhopp¬
ning, att Hederv. Strandet nu, såsom alltid tillförene, handlar
konseqvent, vågar jag fördenskull begära åtefremiss af detta
utlåtande, med förständigande för Stats-Utskottet, att tillstyrka
en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med framställning
att Wisby hospitals inkomster måtte till denna inrättnings
disposition återlemnas, för att användas till de med deras till¬
komst afsedda ändamål.”
Jahol Lindby från Gottland instämde.
Henrik Andersson från Orebro Län: «Det är visserligen
vackert att en hvar representant står på sin orts bästa, men
för dylika bemödanden måste dock gifvas en gräns. Utskottet
har visat, det Wisby hospital årligen uppbär tillräckligt af
fonden för fyllande af dess behofver; och att det åt andra får
dela med sig sitt öfverflöd, kan väl icke anses obilligt. Jag bi¬
faller ullåtandet.«
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län: ”Utskottet sak¬
nade kännedom om alla de förhållanden, som Odin nu relate¬
rat. Enär i Wisby hospital finnas blott 10 sjuklingar och den
åt hospitalet anslagna årliga summa derföre ansågs tillräcklig*
höll man också före, att det belopp, hvarmed hospitalets öfver-
skottsmedel öfverskjuta nämnde summa, borde få af Serafimer-
ordens-giilet för andra nödiga behof disponeras. Gottland har
dessutom af den ifrågavarande fonden erhållit medel till upp¬
förande af ett lazarett; en fördel sorn icke tillgodokommit an¬
dra Län inom Riket. I öfrigt torde bär kunna erinras, att
Rikets Ständer vid denna Riksdag ingalunda visat sig afvoge
mot Gottland* hvarföre ön ej heller bör vara obillig i sina an¬
språk Jag skulle alltså tro, att vi kunna bifalla förevarande
utlåtande.”
Odin: »Det kan väl ej förefalla någon underligt, att Gott¬
land af den ifrågavarande fonden erhållit medel till uppbyggan¬
de af ett lazarett, då det gamla hospitalshuset var totalt för-
stördt, så att icke en gång kakelugnar funnos i sjukrummen,
och 2,000 rdr af Wisby hospitals öfverskottsmedel årligen un¬
der en längre tidrymd ingått till Serafimer-ordens-gillet. Jag
vet allt för väl — och jag är också derför tacksam -— att
Bonde-Ståndet vid denna Riksdag för sin del tillerkänt Gott¬
land en del fördelar; men vi hafva också länge varit i saknad
Den 23 Juli.
563
af åtskilliga förmåner, de der af fasta landets inbyggare tillgo—
donjutits. Vi rå ej för och böra. derföre icke förskylla, det vi
äro kastade ut på en ö midt i Östersjön. Vi få likväl sorn de
på fasta landet lemna skattebidrag till Statsverket och hafva
derförutan att utgöra onera, hvilka för fasta landet äro obe¬
kanta. Jag skulle dessutom tro, att Bonde-Ståndet icke bör
gifva helgd åt den här på Gottland tillämpade, vådliga sats, att
hyad, sorn för ett visst ändamål blifvit doneradt, kan ryckas
från detta ändamål och till annat användas, Serafirner-ordeqs-
gillet har i långa tider uppburit Wisby hospitals öfverskotts-
medel (hvartill största delen deraf blifvit använd, känner jag
icke), ulan att till Wisby hospital, hvartill medlen egentligen
och ursprungligen äro donerade, afstå mer än 400 rdr banko
årligen, hvilket icke skäligen kan anses tillräckligt, helst som
jag kan visa, det församlingarne till underhåll af hvarje deras
medlem, som på lazarettet intages, få erlägga 24 sk. för da¬
gen. Jag vädjar till Ståndsbröderne att icke förhindra frågans
återremitterande, derpå jag fortfarande yrkar.«
Diskussionen var slutad. Sedan af Talmannen framställd
proposition på bifall till Stats-Utskottets förevarande utlåtande
N:o 242 med öfvervägande Nej besvarats, blef, uppå ytterliga¬
re proposition, samma utlåtande jemte diskussionen i ämnet till
Utskottet återremitteradt.
§ 7\
livart efter annat föredrogos Stats-Utskottets nelannämnde,
sedan den 19 dennes på bordet hvilande utlåtanden och memo¬
rial, nemligen:
Utlåtande N:o 24ö, i anledning af väckt moti >n i fråga
om bestämmande af rusthållsafgiften, när rusthåll försäljas till¬
sammans med annan egendom;
bifölls.
D:o N:o 244, i anledning af väckt motion i afseende å
kontroller öfver vården af det stämplade papperet m. m.;
bifölls.
D:o N:o 24S, i anledning af väckt motion, angående för¬
ändring, dels i 11!27 års resereglemente, dels i de å Hikssta-
tens åtskilliga hufvudtitlar uppförda anslag till rese- och trak-
jtaments-penningar;
bifölls.
D:o 246, i anledning af gjord framställning angående reg¬
lering af de å Kongl. Skeppsholmen i Stockholm befintliga bo¬
stadslägenheter;
bifölls.
D:o N:o 247, i anledning af vackt motion om löneförhöj¬
564
Den 23 Juli.
ning åt nuvarande bibliothekarien vid Linköpings Gymnasii-
c>ch Stiftsbibljothek;
bordlädes ytterligare, på Heres begäran.
D:o N:o 248, i anledning af väckt motion, angående än¬
dring i sättet för debitering af den, under benämning tross¬
transportmedel, från en del rotar vid Westmanlands regemen¬
te utgående afgift;
bifölls.
D:o N:o 249, i anledning af väckt motion angående an¬
vändande af Fredriksbergs fästningsverk;
bifölls.
Memorial N:o 230, i anledning af erbållen återremiss å
Stats-Utskotlets utlåtande N:o 136,
Ståndet lät bero vid Med-Ståndens j frågan fattade beslut
6amt lade förevarande memorial till handlingarne,
D:o N:o 231, i anledning af erbållen återremiss å utlåtan¬
det N:o 168, angående vackt fråga om hemmantals-räntans an¬
skaffande.
Ståndet lät bero vid Med-Ståndens beslut i frågan och la¬
de förevarande memorial tjl| handlingarne.
D:o N:o 232, i anledning af erbållen återremiss å utlåtan¬
det N:o 169, angående väckta motioner om rättighet att köpa
skattejord till frälse samt bildande af en fond utaf de för dyli¬
ka frälseköp inflytande medel.
Ståndet lät bero vid Med-Ståndens beslut i denna fråga
samt lade förevarande memorial till handlingarne.
Utlåtande N:o 233, i anledning af väckt motion om försäljning
af de från f. d. Adelsfahne-regementet indragna boställen;
bifölls.
D:o N:o 234, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvel¬
se, angående sökt garanti af Staten för fem procents ränta un¬
der vissa år å kostnaderna för anläggning af en jernväg emel¬
lan Fahlun och Gefle;
bifölls,
D:o N:o 233, i anledning af vackt molion om årligt arf¬
vode åt Expeditionssekreteraren och Riddaren J. G. Richert;
bordlädes, på Heres begäran, andra gången.
§ 8.
Föredrogos Banko-Utskottets, sedan den 19 dennes på borr
det hvilande memorial
N:o 61, i anledning af Riks-Ståndens beslut öfyer utlåtan¬
det N:o 43;
lades till handlingarne.
N;o 62,anledning af erhållen återremiss å utlåtandet
N:o 48;
{ades till handlingarne.
Den 23 Juli.
535
N:o 63, i anledning af erhällen återremiss af utlåtandet
N:o 81;
godkändes; och
N:o 64, med anledning af Riks-Ståndens beslut öfver ut¬
låtandena N:ris 53 och 34.
Ståndet godkände det af Utskottet i förevarande memorial
alternativt framlagda törslag till voteringsproposition för frågans
afgörande genom förstärkt Banko-(Jtskott.
§ 9-
Efter skedd föredragning bordlädes ytterligare, på (leres
begäran, Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets sedan den
19 dennes på bordet hvilande utlåtande N:o 121, i anledning
af väckta motioner rörande skjutsningsbesväret.
§ 10-
Vid föredragning af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottets, sedan den 19 dennes på bordet hvilande utlåtande N:o
122, i anledning af återremiss utaf betänkandet N:o 61, i frå¬
ga om inskränkning af dep genom Kongl, förordningen den 22
Ifecember 11146 beviljade frihet att å landet idka handel m. m.,
begärde följande Ståndsledamöter ordet och anförde:
Ola Månsson från Christianstads Län: «Månne det kan va¬
ra rätt bifalla den inskränkning uti näringslagstiftningen, det
tillbakagående eller afvikelse från idéen om den en hvar till¬
kommande fria försörjningsrätt, som detta förslag innebär, nem¬
ligen att åt församlingarnes godtycke öfverlemna tillåtande af
handelsbods anläggning å landet? Jag yrkar afslag å utlå¬
tandet/*
Nils Jeppsson från Malmöhus Län: »Jag är af samma tan¬
ka som Ola Månsson; och då författningen är helt ny samt en¬
dast en kort tid varit tillämpad, så att verkningarne deraf ic¬
ke med tillförlitlighet låta bestämma sig, är förändring deri, åt¬
minstone för närvarande, olämplig; hvadan äfven jag yrkar al¬
slag å utlåtandet/*
Pehr Östman^från Wester-Norrlands Län: ”Jag kan ej in¬
se, att föreslagna tillägg till handelsordningen innefattar en in¬
skränkning i den fria försörjningsrätten, då detsamma illjka
åt den, som af Konungens Befallningshafvandes beslut i thy
mål kan anse sig till sin rätt förnärmad, lemnar öppen ^rätt
att deri söka ändring; och ändringssökande bör väl äfven å an¬
dra sidan vara församlingarne obetaget. Jag önskar att Ståu-
det måtte bifalla förevarande utlåtande.”
Jonas Christoffersson från Wermlands Län förklarade sig
vara förekommen af Östman, ansåg det itrågaställda tillägget tili
5öG
Deli 23 Juli.
handelsordningeu vara nödigt och nyttigt samt ville bifalla ut¬
låtandet.
Pehr Benglsson från Kalmar Län: ”Tillägget innebär vis¬
serligen en utvidgning af församlingarnes rättighet, enär de,
efter nu gällande föreskrift i handelsordningen, icke skoia i ä-
renden af ifrågavarande beskaffenhet böras och sig yttra. Men
då de, efter min åsigt, höra tillgodonjuta en så billig rättighet,
finner jag tillägget nödigt och nyttigt samt bifaller förthy ut¬
låtandet.”
Ola Månsson: ((Antagande af det föreslagna tillägget skulle
ej leda till annat än tvister. Rättighet för församling att ytt-
ra sig kan vara på sin plats då fråga är om anläggning af krog,
men ej då tillstånd sökes till handels idkande å landet utom
det afstånd från stad, som författningen bestämmer. Tillägget
är — jag upprepar detta påstående —r ett tillbakagående till
den gamla tvångslagst i f't ningen i näringsväsendet; och lika väl
som att antaga detsamma kunna vi upphäfva hela handels-
ordningen. I öfrigt har man alltid sagt, att man ej för snart
bör förändra nya lagar; en sats, som väl äfven på handelslag¬
stiftningen torde äga tillämplighet, Jag fortsätter att yrka af-
slag å utlåtandet.”
Pehr Nilsson från Christianstads Län : ”För stor rättighet
kan ej gerna ansps inrymd åt församlingarne genom det nu
tillstyrkta stadgandet, att de i väckta frågor om tillstånd till
handelsbods öppnande å landet skola höras och äga sig yttra.
Församlingarne böra nemligen, i ruin tanka, vara befogade att
hålla hand deröfver, att icke iönkrögare eller andra äfventy¬
rare, under förevändning alt försörja sig med landthandel, till¬
städjas i församlingarne inflytta och under sken af handel be¬
drifva annan skadlig och demoraliserande rörelse. Jag vill
bifalla utlåtandet.”
Häruti hördes flere af Ståndet instämma.
A. W. Svartling från Östergöthlands Län: ”Såvida den
vackra idéen, att från krogarne befria landsbygden, någon¬
sin skall kunna realheras, bör ifrågaställde tillägg i handels-
ordningen inflyta. För min del skulle jag nästan vilja gå än
längre och antaga Mörners förslag, men jag skall dock icke
yrka derpå. De många handelsbodar, som uppväxa å landet,
bljfva slutligen folkets ruin. Jag yrkar bifall till utlåtandet.**
Lars Matisson från Upsala Län instämde.
A- W, Uhr från Örebro Län: ”Återigen är jag nog olyck¬
lig att tillhöra den lilla minoriteten. Ifrågakomne lagförän-
dring är hvarken behöflig eller ändamålsenlig. Den skulle icke
kunna lägga hinder i vägen för handelsbodars tillväxt på lan-
dPÖ ty> om äu församlingen skulle emoUatta sig anläggning
Den 23 Juli,
567
af handelsbod* är dock Konungens Befallningshafvande ej der¬
af förhindrad ätt bifalla den sökta anläggningen. Församlin¬
gens Acj tjenar till intet; men denna föreskrift skulle emel¬
lertid föranleda mycket krångel oell tvister, i det församlin-
garne, uti föreskriften finnande ett förment stöd för deras på»
stäenden, skulle hos högre myndighet fullfölja missnöje emot
Konungens BefallningshafVandes beslut. Jag afstyrker bifall
till utlåtandet.»
Östman: »Jag tror, att då en handlande söker burskap i
stad, Handels-Societeten deröfver höres — hvarföre skulle icke
församling på landet hafva enahanda rättighet sig tillerkänd?
Fattig-Stadgan säger, att hvarje församling skall försörja sina
fattige; och den, som A landet öppnar handelsbod, fallen i de
vanligaste fallen, ej endast sjelf fattigförsörjningen till last, utan
bringar äfven (lera andra med sig i samma olyckliga belägen¬
het, enär den från handelsrörelsen merandcls oskiljaktiga bran»
vinsminuteringen både demoraliserar och utarmar ortens be¬
folkning. Det synes mig derföre hafva all billighet för sig,
att församlingarne tillåtas yttra sig deröfver, om emot den sö¬
kandes frejd och öfriga egenskaper något skulle vara att på¬
minna. Eljest skulle det stå öppet för hvilken tvetydig främ¬
ling snm hels att innästla sig i kommunen; och Konungens
Befallningshafvande, ehuru han icke är bunden af församlin¬
gens yttrande, måste dock derå fästa något afseende. Skulle
en tillärnad landthandlande genom Konungens Befallningshaf-
vandös beslut finna sin rätt för nära trädd, äger lian genom
klagan hos högre myndighet söka förskaffa sig rättvisa.«
E. M. Falk och Carl Tholsson från Skaraborgs, Arvid Ar-
vidsson från Elfsborgs samt Olof Johansson från Stockholms
Län förenade sig med den siste talaren,
Ails Strindlund från Wester-Norrlands Län: «Jag tycker
att det är ringa skäl att arbeta emot egna fördelar. Efter
nu gällande Handels-Ordning har församlingen icke någon ytt¬
rande-rätt i fråga örn handelsbods anläggning inom dess om¬
råde, utan kan hvilken trosskusk som helst förskaffa sig till¬
stånd alt inflytta i församlingen samt öppna landthandel med
thy åtföljande bränvinsminuteriug; hvilket i sanning är en stor
obillighet. Så nedsatte sig för ett par år sedan inom en för¬
samling i min hemort en dylik äfventyrare, hvilken, sedan han
väl utsålt det lilla varuförråd, han lyckats borga i Stockholm,
rymde till Amerika, lemnande efter sig endast skulder och oäk¬
ta barn. Emot förnyande af sådana oskick erbjuder ifråga¬
satte lagstadgande ett korrektiv. Vi böra derföre icke förka¬
sta detsamma, utan bifalla utlåtandet.”
568
Den 23 Juli.
Johan Jahob Rulberg från Norbottens Län instämde med
Strindlund.
Ingemund Odin från Gottlands Län: ”Af motsatt tanka med
Uhr finner jag det vara både rättvist och nyttigt, att försa til¬
lingarne beredas tillfälle yttra sig öfver ansökningar om tillå¬
telse till att inom deras områden öppna handelsrörelse, och
jag hoppas att, derest detta förslag blifver lag, Konungens Be¬
fallningshafvande skola fästa tillbörligt afseende å de af för-
samlingarne förebragte skäl och framställda önskningar. Jag
bifaller utlåtandet;’’
håkan Pellersson från Blekinge instämde.
Svanling: «1 anledning al Uhrs yttrande, att stadgandet
skulle tjena till intet, får jag förklara, det jag känner flera
församlingar, hvilka, om de blefvo i åtnjutande af ifrågaställ-
de yttranderätt; skulle framlägga så vigtiga och talande skäl,
att Konungens Befallningshafvande måste lyssna dertill. Strind¬
lund har nämnt ett exempel och jag skulle kunna anföra flera.
Nu händer ofta, alt en trashank med 7 ä 8 barn, på grund
af tillståndsbref till handels idkande, bereder sig inträde i en
församling och att denna sedermera, Fattigförsörjnings-Stadgan
likmätigt, får underhålla hela familjen.”
Pcicr Claesson från Elfsborgs Län: «Jag håller före, att
ifrågavarande tillägg skulle blifva högst välgörande. Det är
både rättvist och billigt att församlingarna skulle äga någon
pröfnirtgsrätt, dels om béhofvet af en ifrågaställd anläggning af
handelsbod, dels ock orri den sökandes personliga egenskaper
och förhållanden. Konungens Befallningshafvande afslag å sökt
tillstånd till handels bedrifvande kunde icke grundas på fett
nakét Nej å församlingens sida. Detta Nej, om det annars
skall hafva någon betydelse, lärer väl böra åtföljas af skäl Och
talande omständigheter. Fördelarne eller skadan af fen utvid¬
gad landthandel äro mycket ovissa och omtvistade. Utan att
vilja iidåta mig i en undersökning af detta omfattande äninfej
vill jag derföre uppmana till försigtighet. Detta utlåtande an¬
ser jag mig emellertid böra bifalla.”
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: ”Jag finner det både
nödvändigt och nyttigt, att Konungens Befallningshafvande äger
fästa afseende å hvad församling emot handelsbods anläggning
inom dess område kan hafva att erinra; äfvensom att rättig¬
het till klagan öfver Konungens Befallningshafvandes beslut i
sådana frågor är de deri intresserade förbehållen. Jag bifaller
Utlåtandet;”
Uhr: «Jag får göra bröderne uppmärksamma derpå, att,
dä det föreslagna tillägget icke innehåller, att Konungens Be¬
fallningshafvande skall, utan blott att han äger fästa afseende
Den 23 Juli.
569
S församlingens yttrande och anmärkningar, det är af ingen
vigt, om samma tillägg antages eller icke.»
Ola Månsson: «Jag vill ej vidare tala för afslag å utlå-
Jåtandet, men jag får likväl anmärka, att det icke alltid är
landthandlanderne, som göra samhällena fattiga. Särdeles för
orter, sorn äro långt aflägsna frän stad, är landthandeln be¬
höflig och gagnelig. Den handel, som utarmar folket och emot
hvilken lagstiftningen derföre undertryckande bör vända sig,
är den med öfverflöds- eller galanterivaror, en bandel, som
förnämligast bedrifves af kringfarande Westgöthe-handlande
eller de så benämnde Skålknallarne, de der draga omkring på
landsbyggden, besöka den ena stugan efter den andra samt, i
männernes eller hustad rens frånvaro, förleda ech truga frun¬
timren att köpa deras fåfängliga och onyttiga kram. Skulle
församlingarne kunna erhålla rättighet att förbjuda dessa krä¬
snare att beträda församlingarnes områden, skulle jag äfven
vilja bifalla förevarande lagförslag.”
Odin: ”Jag får svara Uhr, att församlingarne icke kunna
befalla Konungens Befallningshafvande att afslå sökt tillåtelse
till handelsbods anläggning. Församlingarnes yttranden i dy¬
lika frågor skola väl å Sockenstämma afgifvas och måste så¬
ledes komma alt äga någon giltighet. Hvad angår galanteri¬
handel, så bedrifves sådan äfven på Gottland till befolkningens
stora skada; men denna fråga, som ligger utom gränsen för
•förevarande öfverläggning, vill jag ej helier deri inblanda.”
Svartling: ”Det är ej underligt, att Ola Månsson ifrar för
frihet i landthandeln, då han vid ett föregående tillfälle, eller
vid afgörandet af frågan om Judarnes emancipation, önskat Ju-
darne välkomne till Skåne. Landthandeln är för folket i hög
grad förderflig. I en församling i Dahlsland, nemligen den,
hvarinom Ståndsbrodren Arvid Arvidsson är bosatt, finnas ej
mindre än 10 handelsbodar, men också är fattigdomen derstä¬
des oerhörd och folket går en fullkomlig undergång till mötes.”
Ola Månsson : ”Jag torde få upphjelpa Svartlings minne
med den erinran, att frågan om Judarnes emancipation icke
blifvit behandlad i sammanhang med den förevarande, dermed
den ej heller har något att skalla, samt att det i öfrigt icke
var jag, som önskade Judarne välkomna till min hembygd,
utan en annan af Ståndet, nemligen Malls Mattsson, hvilken
inbjöd dem till Dalarne, der han förmodade att landets och
folkets fattigdom skulle gäcka den snikenhet, man i allmänhet
vill tillägga Israels barn. Vill man i diskussionen inblanda
uppgifter, de der ligga utom ämnet, bör man åtminstone icke
gripa sådana i luften, utan hafva ett mera säkert minne att
rådfråga.”
Bondt-St, Prot. vid Riktd. 1850—1851. V. 37
570
Den 23 Juli.
Svanling: ”Jag får emellertid hänvisa Ola Månsson till
Ståndets diskussioris-pratokoll uti den omnämnda frågan.”
Diskussionen i ämnet var slutad; och, uppå af Talman¬
nen framställd proposition, biföll Ståndet Ekonomi-Utskottets
föredragna utlåtande N:o 122.
§ 1*.
föredrogs ånyo Konstitutions-Utskottets, sedan sista ple¬
num på hordet hellande memorial N:o 11, med förslag till än¬
dring i 59 § Riksdags-Ordningen, angående val af ordföran¬
de i Utskott; och antog Ståndet samma förslag att hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdae.
§ 12.
föredrogs ånyo, men bordlädes ytterligare, på Heres be¬
gäran, Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets, sedan sista
plenum på bordet hvilande utlåtande N:o 120, i anledning af
väckt motion om Öresundska tull-afgiftens upphörande för
Svenska fartyg.
§ 15-
Elter derutinnan gjorde framställningar erhöllo följande
Ståndsledamöter ledighet från riksdags-göromålen, nemligen:
Olof Andersson från Wermlands Län under 5 veckor, räknade
från den 2:dra i nästa månad; Johun Bergström, från Stora
Kopparbergs Län under en lika tidslängd, att beräknas från
och med den 27 dennes; samt Henrik Andersson från Orebro
Län under 14 dagar, räknade från och med den 29 i denna
månad.
1.sammanhang härmed förordnades, att Johan Johansson
från Östergöthlands Län, i stället för Bergström, skulle ingå i
Ekonomi- samt Nils Andersson från Christianstads Län, i stäl¬
let för Henrik Andersson, i Banko-Utskottet,
§ «•
Till bordläggning första gången anmäldes Stats-Utskottets
memorial N:o 261, med förslag till sammanjemkning eller vo-
terings-propositioner, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut, rörande extra Stats-anslag till föremål, tillhörande 4:dé,
5:te, 6:tc och 7:de hufvudtitlarne, samt Bevillnings-, Lag-
samt Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottens utlåtande N:o
5. i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottens betän¬
kande N:o 1, angående vilkoren för tillverkning och försälj¬
ning af bränvin.
§ 15.
från Mcd-Stånden ankomne Protokolls-Utdrag, nemligen :
från Högled. Riddcrskapet och Adeln, N:ris 570—575, och
Den 25 Juli. 57
frän Vällofl. Tiorgare-Ståndet, N:ris 287—232, ansågos icke
fordra någon åtgärd, utan lades till handlingarne,
Ståndet åtskildes kl. | till 2 e, m.
Ut supra,
In fidem,
A. E. Hos.
IJcaa 85 .IsaSä,
Plenum fel. 12 e. ni.
§ 1
Då nu ånyo föredrogs Stats-Utskottets, sedan den 25 den»
nes på bordet hvilanda Memorial N:o 261, med förslag till
sammanjemkning eller voteringspropositioner, i anledning af
Riksståndens skiljaktiga beslut, rörande extra Statsanslag till
föremål, tillhörande fjerde, femte, sjette och sjunde hufvudtit»
larne, yttrade:
Förre Talmannen Anders Eriksson: »Jag får hemställa, att
Ståndet godkänner de af Utskottet föreslagna voteringsproposi¬
tioner, med tillkännagivande dock, att Ståndet vidblifver sina
uti hithörande frågor förut fattade definitiva beslut."
Malls Pehrsson från Stockholms Län: "Hvad angår donu
framställda omröstningsförslagen, vore min önskan den, att
Bonde-Ståndet, med bifall till öfriga voteringspropositionerna,
läte bero vid de af memorialets momenter, uti hvilka Stån¬
dets särskilda tankar och beslut blifvit af Utskottet under¬
tryck te.«
Anders Andersson från Skaraborgs Län: «Det är ej forsta
gången, som meningarne visa sig delade i fråga om lydelsen
och innehållet af de till omröstning inom förstärkt Stats-U.t-
skott föreslagna propositioner, Ej heller är det första gången,
som jag förfäktar det påstående, att Bonde Ståndet — då i an¬
slagsfrågor dess beslut hänvisar till en ännu lägre summa än
det Stånd-’, som bland, de öfriga 3:ne beviljat det minsta be¬
loppet — icke bör vid voteringen finna sin mening helt och
hållet förbisedd. I likhet med Malis Pehrsson vill jag vid dy¬
lika voteringspropositioner låta bero, men bifaller de öfriga,n
572
Den 25 Juli.
LTti denna Anders Anderssons åsigt instämde Pehr Sahl¬
ström från Stockholm?, Henrik Andersson från Orebro, Efraim
Larsson från Elfsborgs samt Carl Tholsson från Skaraborgs
Län; hvarefter Ståndet, på af Talmannen derom gjord fram¬
ställning-, med godkännande af memorialets 1, 5, 4, 5, 6, 8,
9, 10 och ILte momenter, lät bero vid de af lltskdttet i me¬
morialets 2:dra och 7:de punkter föreslagna voterings-propo-
silioner.
§ 2l
Föredrogs ånyo Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottens, sedan den 23 dennes på bordet hvi¬
la nde Utlåtande Nio 3, i anledning af gjorda anmärkningar vid
Utskottens Betänkande N:o 1, angående vilkoren för tillverk¬
ning och försäljning af bränvin; och blef berörde utlåtande*
uppå (lere ledamöters detora framställda begäran, tili för an¬
dra gången bordlagdt.
, § 5*
På derom gjord begäran beviljade Ståndet följande leda¬
möter ledighet från Hiksdagsgörotnålen, att beräknas från ne-
dannäomde tider, nemligen!
Erik Eriksson från Westerås Län, 14 dagar från och med
den 29 innevarande månad;
Jonas Christoffersson och Anders Kylander från Wermlands
Län, 5:ne veckor från och med den 4 nästkommande Augusti;
och skulle, i den förstnämndes ställe. Nils Magnusson från Kal¬
mar Län från och med den 1 i sistnämnde månad inom Be-
vlllnings-Utskottet tjenstgöra; samt
Lars Matisson från Upsala Län* 5:he veckor från och med
den 26 i denna månad.
§ *•
Till bordläggning första gången föredrogos:
Ivonstilntions-Utskottets Memorial Nio 12 till och med
N:o 17;
Stats-lTtskottets Uilåtande N:o 256* samt Memorial N:ris
257 och 281;
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Betänkande N:o 22, Utlåtanden N;o 25 till och med N:o 53
och Memorial N:o 34 ; samt
Stats- och Banko-Utskottens Utlåtanden Niis 19, 20 och 21.
Ståndet åtskiljdes kl. J 5 eftermiddagen.
Ut supra.
In fidem,
A. E. Ros>