Hedervärda
BONDE-STÅNDETS
PROTOKOLLER
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1847 och 1848.
— ■ ■ -■ — %
Fjerde Bandet.
Östlund & Berlind, 1848.
Den 15 nars.
Plenum kl. 9 f. lii.
§ i.
Justerades Protokollet för den 8 dennes.
§ 2.
Petter Mårtensson från Jönköpings län förbehöll sig
öppen rätt, att i nästa plenum få inkomma med skriftlig re¬
servation emot Ståndets den 8 dennes fattade, nu justerade
beslut, i fråga om Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 7,
angående postbeviilningen.
§ 3.
Uppå begäran erhöll Lars Petersson från Westman¬
lands län ledighet från riksdagsgöromålen under 18 dagars
tid, räknad från denna dag.
§ 4.
Jonas Petter Danielsson från Calmar län anmälde,
att han i sistlidne plenum förbehållit sig rätt att framdeles
få inlemna skriftlig reservation emot Ståndets fattade beslut,
rörande skillingssedlarnas borttagande utur allmänna rörel¬
sen, hvarefter han uppläste detta anförande:
”Emot Bonde-Ståndets beslut i fråga om Banko-Ut¬
skottets Utlåtande, N:o 25, som tillstyrker skillingssedlarnas
borttagande ur allmänna rörelsen, får jag härmed mig
reservera.
Gammal och inrotad är allmänhetens vana vid sedel¬
myntet. Säkert är att dess borttagande hos folket skall
väcka mycken saknad, ty i allmänhet har det ansetts vara
både beqvämligare och mera tillitsfullt än silfverpenningar-
na, dem man (härmed menar jag allmogen) helst vill und¬
vika att i liqvid man och man emellan emottaga.
Då vid 1800 års Riksdag beslöts utgifvandet af Riks-
Bankens sedlar å 16, 12 och 8 skillingar, emotlogs, efter
hvad vi halva oss bekant, detta Ständernas beslut med
allmänt jubel, ej blott med afseende å den förenkling i
4
Den 15 Mars 1848.
räknesättet, som derigenom bringades å bane, utan syn¬
nerligast derföre, att mera lätthet i vexlingssystemet deri¬
genom erhölls. Hvarföre man nu, då denna belåtenhet
fortfarande visat sig vara gällande, skall borttaga skillings-
sedlarna, kan jag icke inse.
De äga så många fördelar framför silfvermyntet i all¬
männa rörelsen, att jag icke kan underlåta att nämna några.
Lättare äro de att förvara, än det mindre silfvermyntet,
beqvämare vid vexling och fordra mindre postporto, då
t. ex. en obetydligare summa skall i bref afsändas.
Man har anfört, att en besparing skulle uppstå genom
indragningen af det papper, som till skillingssediarnas
tryckning åtgår. Detta är väl sannt, men en förenkling
härutinnan hade varit lätt att tillvägabringa, om t. ex.
skillingssedlarna trycktes på hälften mindre pappersformat,
än nu sker, i likhet med Bankens sedlar å 32 sk. Detta
kunde alltför väl gå för sig, äfvensom ordningsnummern
kunde tryckas och datum försvinna samt endast årtalet
qvarstå. En besparing i papper af omkring 12 eller 15,000
Rdr skulle härigenom uppstå. Hvad beträffar svårigheten
att kontrollera förfalskning af det gångbara myntet, så tror
jag den vara större med silfvermyntet, än sedlarna, ty om
vid vexling man får emottaga en större myckenhet af min¬
dre silfvermynt, icke ger man sig då tid att undersöka hvarje
mynts metalliska klang; och att förfalskning i det ena som
det andra fallet lika ofta förekommer, är nogsamt bekant.
På dessa skäl anser jag mig böra reservera mig emot
Ståndets ifrågavarande beslut och åberopar mig i öfrigt på
Herr Biskop Agardhs sakrika och upplysande reservation,
som finnes ullåtandet bifogad och uti hvilken jag till alla
delar instämmer.”
Uti samma ämne begärde Liss Lars Olsson från
Stora Kopparbergs län att framdeles tå aflemna skriftlig
reservation.
5 5.
Föredrogs punktvis Stats-Utskottets sedan den 4 den¬
nes på bordet hvilande Utlåtande, N:o 74, angående regle¬
ringen af utgifterna under Riksstatens Femte Hufvudtitel.
lista momentet af ingressen till detta utlåtande, eller
Utskottets hemställan, att Rikets Ständer måtte till Kongl.
Majit i underdånighet yttra , det Rikets Ständer i saknad
af behöriga kosoadsförslag och detaljerad framställning af
Den 15 Mars 1848.
9
sättet för utförande af den utarbetade planen för ett full¬
ständigare ordnande af försvarsverket till sjös, icke kunnat
i denna plans bedömande sig vidare inlåta, än att de finna
den till väsendtlig del bero på förutsättningar, hvilka ännu
icke hunnit genom en längre eller fullständigare erfarenhet
pröfvas, hvadan Rikets Ständer, utan att ingå på frågan
om Statsmedels användande till ångskepp eller ångfregatter,
velat inskränka sig till beviljande af de oundgängligaste-
anslag för sådana utgifter till sjöförsvaret, hvilka äro af
skiljaktiga meningar rörande sjelfva försvarsplanen mindre
beroende. Di tta moment föranledde diskussion r derunder
sig yttrade:
Johan Johansson från Orebro län: ”När fråga väckes
om landets försvar, ledes tanken ovilkorligen på den snart
sagdt. väsentligaste delen deraf, sjöförsvaret. I detta fall
erbjuder ställningen inom Konungens Råd i närvarande
stund anledning till vissa sällsamma betraktelser, kanske
icke just alla af den mest glädjande beskaffenhet. Vi hafva
sett en mångårig tvist föras , örn företrädet af den stora
eller lilla flottan. Nu har Konungens Minister för Sjö¬
ärendena slagit hufvudet på spiken genom den förklaring,
att Staten icke mer skulle bygga några linieskepp, men vät
vårda dem den äger. Man skulle då tro meningen vara,
att dessa skepp skulle vid ett infallande krig begagnas. Sådan
är likväl icke meningen. Herr Sjöministern tillkannagifver
genom den Kongl. Propositionen, att 21,000 man beböfvas
för llottans bemanning under krig; men, som bland
dessa 21,000 man icke en enda är beräknad för linje¬
skeppen , är det tydligt, det meningen aldrig är att
utrusta dem, utan att ueras ingående i landets försvars-
plan består deruti , att låta dem ruttna. Vidare åsyftade
Sjöministern att flytta Götheborgs station till Marstrand,
men förslaget härom befanns, jag talar här icke om dess
natur och grundidé, till sin uppställning så omoget, så o-
motiveradt, så saknande alla de egenskaper, man tror sig
äga rätt att fordra af ett förslag, från Regeringen aflåtet till
Ständerna, att Stats-Utskottet ansåg sig icke alls kunna upp¬
taga det till pröfning. Denna dess åsigt delades ej blott af
de 3 ofrälse Stånden, utan äfven af Ridderskapet och Adeln,
och Riddarhuset vid innevarande Riksdag blef således vitt¬
ne till den i vår Svenska Riksdagshistoria egna och bety-
de Ise fulla händelse, att en af Konungens Ministrar, hos sjelf~
6
Den 15 Mars 1848.
va det stånd han tillhör, fåfängt begärde sitt förslags åter¬
remitterande endast för att få det pröfvadt. Nu har nära
nog samma tilldragelse förnyats, ty Utskottet har förklarat
den afgifna försvarsplanen så beskaffad, att den saknar be¬
höriga kostnadsförslag, detaljerad framställning af sättet för
dess utförande och således icke kan af detsamma till pröf¬
ning upptagas. Efter denna åsigt, som jag ej kan annat
än helt och hållet gilla samt, då Utskottet i enlighet der¬
med förfarit och sålunda afslagit de flesta af de begärda
nya eller förhöjda anslagen, så att hela Hufvudtiteln skulle
komma att förminskas med 12,860 lldr, då Utskottet ej
funnit skäligt att till besvarande upptaga de förslag till
minskning af försvarskostnaderna, som tid efter annan blif¬
vit gjorda af särskilde ledamöter inom detta Stånd, och då
det icke lönar mödan, att vid närvarande Riksdag vänta nå¬
gon hitåt syftande åtgärd under ett förhållande, hvarvid Ri¬
kets Ständer, ■ under en följd af Riksdagar, haft ett dyrköpt
tillfälle att vänja sig, jag menar, att de båda första Ståndens
handlingssätt, i stället att vara de andras föresyn i sparsam¬
het och aktning för folkets rätt och behof, tvertom gifvit
dem efterdömen af alldeles motsatt art, anser jag det vara
för närvarande bäst, att inskränka sig till bifall af Betänkan¬
det, nöjd att man för denna gång sluppit utan någon för¬
höjning, och tröstande mig med hoppet om bättre lycka en
annan gång.”
Nils Fredrik Husberg från Södermanlands län, skrift¬
ligen sålunda: ”Förra plenidagen nödgades jag göra åtskil¬
liga anmärkningar mot beviljandet af anslagen till Fjerde
Hufvudtiteln. I dag är jag i samma obehagliga belägenhet
i afseende på den öde, angående sjöförsvaret.
Folk-ombudets pligt i detta, liksom i många andra fall
är svår, men jag måste uttala hvad jag anser vara min
skyldighet, och får ej göra afseende på, om det på sina
håll anses med ovilja.
Jag närpnde i fråga om 4:de Hufvudtiteln, att Stats¬
utskottet både afprutat en del och rent af nekat till en del
af de äskade stora anslagen, men jag yttrade ock min ön¬
skan, att det måtte hafva varit möjligt i ännu högre grad,
och samma önskan uttalar jag äfven i dag i afseende på
denna Hufvudtitel.
Angående Utåkottets i ingressen till Utlåtandet om den
i Kongl, propositionen omnämnda vidt utseende och kost¬
Den 15 Mars 1848.
7
samma plan för sjöförsvarets ombildande och det bifall der¬
till för framtiden, som möjligen skulle af samma Utlåtande
kunna dragas, får jag yttra den åsigt, att jag anser Herr
Schartaus och Per Perssons från Orebro län reservatio¬
ner innehålla hvad derom rätteligen bör sägas.”
Nils Strindlund från YVester-Norrlands län: ”Jag och
öfrige mine Ståndskamrater i Stats-Utskottet hafva, vid
detta ämnes företagande i Utskottets plenum, blifvit vid
votering öfverröstade, likväl endast med en rösts pluralitet.
Utgifts-afdelningen inom Utskottet inkom till plenum med
de förslag, som Herr Schartaus Utlåtandet bifogade re¬
servation innehåller, och, som jag biträdt denna reserva¬
tion, så yrkar jag återremiss af Utlåtandet. Uti reserva¬
tionen står: "Då Statsverkets tillgångar icke någonsin m. m.”
Strindlund uppläste nu nämnde reservation, hvarefter han
tilläde: Detta var Utgifts-afdelningens beslut och jag ön¬
skar, som sagdt är, återremiss, på det att, om möjligt, den
i reservationen uttalade mening må göra sig gällande."
Häruti hördes instämma Lars Matisson från Upsala,
Anders Eriksson från Stockholms, Gustaf Johansson
från Kronobergs, Anders Johan Sandstedt från Jönkö¬
pings, Efraim Larsson, Anders Gunnarsson och Pet¬
ter Haraldsson från Elfsborgs, Lars Olsson från St.
Kopparbergs, Jonas Pettersson från Calmar, Johan We¬
stermark från Westerbottens, Herrman Öbom från Norr¬
bottens, Sone Persson från Malmöhus samt Erik Måns¬
son från Blekinge län, m. fl.
Per Persson från Örebro län och Andreas Bengts¬
son från Jönköpings län förmälde, att de voro förekomne
af Strindlund, med hvilken de i allo instämde och yr¬
kade återremiss af ifrågavarande moment.
Per Nilsson från Christianstads län: "Jemte det jag
instämmer med Strindlund i hans yrkande om återremiss,
vill jag tillkännagifva, det jag önskar, att Utskottet, då frå¬
gan åter inom detsamma kommer å bane, afslår den fram¬
ställda planen för sjöförsvaret, i stället för att, såsom skett,
endast åtnöja sig med att säga, det detaljerad framställ¬
ning af sättet för planens utförande med mera saknas, helst
jag är af den tanken, att våra tillgångar hvarken nu eller
framdeles komma att räcka till för byggande af en sådan
ångflotta, som finnes uppgifven."
8
Den 15 Mars 1848.
Johan Jakob Rutberg från Norrbottens län: ”Af
diskussionen troi jag mig finna, att \i redan äro inne på
14:de punkten af Utlåtandet. Jag hemställer af sådan or¬
sak, om ej samina punkt, innan vi vidare fortgå med dis¬
kussionen, bör uppläsas. Skulle ej detta kunna ske, vill
jag för min del förklara, att jag icke är böjd för att be¬
vilja några Statsmedel till någon ångflotta, utan vill afslå
allt hvad Utskottet i detta afseende tillstyrkt.”
Petter Persson från Jönköpings län: ”Jag instämmer
med Strindlund till alla delar, vill således hafva återre-
miss och åberopar innehållet af Herr Schartaus, Utlåtandet
bifogade reservation till ledning för Utskottet vid frågans
förnyade handläggning.”
Matts Persson från Stockholms län: "Jag lorenar
mig äfven med Strindlund i fråga om momentets återre¬
mitterande, men jag anser derjemte, att den projekterade
skrifvelsen till Kongl. Maj-t bör tydligt uttrycka, huru Stän¬
derna anse den förelagda planen, och att ånga ej är an¬
vändbar här i landet för våra krigsfartyg, då materiel för
ånga saknas, i följd hvaraf \i skulle, om \i under krigstid
afskuros eller eljest blefvo uturståndsatta att kommunicera
oss med de land, der dylik materiel vore till finnandes,
blifva strandsatta; hvarjemte skrifvelsen kunde innehålla,
att ångbogseringsfartyg voro lämpliga och nödvändiga för
landet.”
Med Malts Persson instämde Petter Mårtensson
från Jönköpings, Johan Persson från Kronobergs samt
Erik Carlsson från Stockholms län, m. 11.
Diskussionen förklarades vara slutad. Sedan Talman¬
nen framställt proposition på bifall till nu föredragna mo¬
ment af ingressen till Stats-Utskottets Utlåtande,
N:o 74, och denna med jVej besvarats, blef, uppå förnyad
proposition, momentet återreinitteradt med deremot afgifna
skriftliga och muntliga anmärkningar.
2:dra momentet af samma ingress, deruti Utskot¬
tet i fråga om definitiva regleringen af de å Hufvudtiteln
uppförda indeldta räntor, åberopat förut gjorda hemställan-
den i afseende på de under lista, 2:a och 4:de Hufvud-
titlarna förekommande indelningar, blef, efter af Talman¬
nen skedd framställning, bifallet.
Den 15 Murs 1848.
9
Förvaltningen af Sjöärendena samt Aflöningssta-
terna för Flottans Stationer i Carlskrona,
Stockholm och Götheborg.
l:sta punkten, rörande matroscorpsens förstärkning,
hvartill Utskottet afstyrkt bifall.
Finsberg utlät sig skriftligen sålunda:
''Rörande lörsta punkten, om flottans sjömanskaps o-
tillräcklighet vid Stockholms station, får jag erinra om de
motioner, som, väckte inom detta Stånd, angående sättet
att använda båtsmännen till ordonanser för att förrätta pig—
och krögerskesysslor härstädes, men hvilka' motioner ej
vunno afseende. Jag anser det emellertid ärligare att an¬
vända manskapet till hvad det bör användas, och då mot¬
svarar del så väl hvad i denna som hvad i nästa punkt
begäres; och jag gillar således utlåtandet i denna punkt.’’
Uppå framställning af Talmannen blef härefter Usta
punkten af Stats-Utskottets utlåtande, N:o 74, bifallen.
2:dra punkten, om kauonier-corpsens ökande, hvilket
Utskottet jemväl afstyrkt.
Härvid yttrade
Husberg: ”Utskottets Utlåtande om 2:dra punkten gil¬
lar jag af samma skäl, som om den första är anmärkt,
emedan jag tror, att båtsmännen äfven skulle kunna användas
till kanonierer. Påstås motsatsen, så erinrar jag, att just
de läraktigaste och qvickaste utplockas till ordonanser till
förrättande af i första punkten nämnda hushållsbestyr.”
Strindlund: ”Jag vill icke gilla den satsen, att båts¬
män skola användas till kanonierer, emedan derigenom skulle
ytterligare tunga komma på båtsmanshållet, då naturligtvis
båtsmän, som äro något helt annat än kanonierer och haf¬
va alldeles olika förrättningar med dem, icke utan särskild
och för båtsmanshållet kostsam öfning kunna blifva så kun¬
nige, som för de sednares förrättningar äro af nöden.”
Lars Mattsson från Upsala, Peter Jönsson och
Peter Persson Irån Jönköpings, Johan Johansson från
Östergöthlands, Per Mattsson från Westernorrlands, Per
Nilsson från Christianstads län m. fl. instämde.
Rutberg: ”Då denna punkt innehåller afslag till hvad
uti Kongl. Maj:ts Proposition är ifrågasatt, så håller jag
före, att man utan vidare diskussion densamma kan bifalla.”
Flere ledamöter af Ståndet instämde med Rutberg
härutinnan
10
Den 15 Mars 1848.
Utskottets afstyrkande till ökande af kanonier-corpsen,
blef härefter, uppå proposition af Talmannen, bifallet.
3:dje punkten, som angick äskadt anslag till ytter¬
ligare machinistofficers-Iöner, föranledde diskussion, der¬
under sig yttrade
Husberg skriftligen:
”1 3:dje punkten är jag ej af olika mening med Ut¬
skottet. Jag afslår nemligen den af Utskottet här föreslag¬
na utgift af 750 R:dr för en machinist-officer. Machinist-
officer är visserligen ett nytt, ehuru för mig obegripligt
ord, och derföre bör det väl vara värdt sitt anslag; men
menas dermed en officer öfver någon corps machinister,
så tror jag den är öfverflödig; menas åter dermed helt
enkelt en machinist, så behöfves ej heller den förr än ång¬
fartyg blifva färdiga till begagnande. Jag tror i hvad fall
som helst ali anslaget ej vid denna Riksdag behöfver be¬
viljas, utan yrkar af sådan orsak återremiss af denna punkt.”
Per Saldström från Stockholms län instämde.
Rutberg: ’’Då Utskottet afprutat halfva beloppet ut¬
af hvad Kongl. Maj:t i nvssberörde ändamål äskat, tillstyr¬
ker jag bifall till hvad Utskottet föreslagit, hvilket tyckes
vara med billigheten instämmande.”
Nils Strindlund: ”Hvad jag tror mig kunna upp¬
lysa, är, att Staten äger flera ångfartyg redan och håller
vidare på att bygga ett sådant till i Carlskrona, hvarföre,
och då machinister, som icke äro att tillgå, få anlitas från
enskilda ångfartygsbolag, den satsen gjort sig gällande inom
Utskottet, att Staten åtminstone bör äga en machinist-offi¬
cer för undervisande och inöfvande af nya machinister.”
Per Sahlström: ”Utlåtandet upplyser, att vi redan
förut äga två machinist-officerare. Der står nemligen: ”Då,
i den mån ångfartygens antal ökades, omsorgen om deras
säkerhet fordrade, att skicklige personer anställdes för ma-
chinernes skötande, har Kongl. Maj:t för bildande af ytter¬
ligare 2:ne machinist-officerslöner, utom de 2:ne, som re¬
dan finnas, begärt m. ro." Då vi således förut äga 2:ne
machinist-officerare och detta antal synes mig för närva¬
rande åtminstone vara fullt tillräckligt för behofvet, vill jag
icke bifalla Utskottets tillstyrkan.”
Anders Gunnarsson från Elfsborgs län m. fl. in¬
stämde.
Strindlund: "Jag ■ skall visserligen icke hafva något
Ben 15 Mars 1848.
11
emot återremitterande af denna punkt; vill dock för¬
mäla, att, enligt Utskottet tillhandakomma upplysningar, de
machinist-officerare, som finnas i Carlskrona, redan äro
använde på annat håll, samt att det tyckes vara tillbörligt,
att man äger derstädes någon lärare i hvad, sorn hörer
till detta yrke. För öfrigt har jag icke någon förkärlek
för denna punktens antagande.”
Matts Persson från Stockholms län: ”Jag skulle
visst ej tala emot detta anslag, ty afdelningen inom Ut¬
skottet, som haft tillgång till alla i ämnet nödiga upplys¬
ningar, bör väl äga bättre reda på nödvändigheten af an¬
slaget, än jag; men hvad jag egentligen fäst mig vid, är
att i utlåtandet nämnes machinist-officer. Om någon an¬
nan, än en officer, funnes skicklig i machineriväsendet, så
tycker jag hinder att antaga denna icke borde ifrågakomma.
Om Ståndet beslutar sig för återremiss, så skulle jag allt¬
så vilja att uti det nya från Utskottet då väntade utlåtan¬
det icke nåimt nämndes om officer.”
Andreas Bengtsson från Jönköpings län: ”Man har
anmärkt, att 2 macbinist-officerare redan finnas. Jag vill
dock fästa Ståndets uppmärksamhet på hvad Utskottet der¬
jemte ^sagt, nemligen: ”Men då machinist-officerare utom
nyssnämnda befattning”, det vill säga uppsigten öfver
machinerierna, ”äfven äga tillsyn öfver smedjorna vid
skeppsvarfvet, samt angeläget är, att denna tillsyn ej
må saknas under den tid, då redan anställde machi¬
nist-officerare kunna vara till tjenstgöring å ångfartyg
beordrade, finner Utskottet sig böra tillstyrka m. m.” Vis¬
serligen är jag icke heller någon, som äger kunskap och
kännedom om machineriväsendet, men jag tror, att om vi
afslå, hvad Utskottet nu föreslagit, kunde man deraf taga
sig anledning att framdeles säga, det, just i brist på nämn¬
de tillsyn, skada och förluster vid smedjorna kunde orsa¬
kas. Kanske är det således nödvändigt, att bifalla denna
punkten, och man kan kanske äfven tillägga, att det är
billigt, alldenstund Utskottet afprutat hälften af hvad i den
Kongl. Propositionen finnes föreslaget.”
Hans Persson från Gefleborgs län: ”Enahanda är
förhållandet med mig i afseende å machinistväsendet, att
jag derutinnan är okunnig, men mig förefaller Utskottets
tillstyrkan litet besynnerlig, då pä våra många privata ång¬
fartyg något öfverbefäl vid machineriet ej är behöfligt, då
vi redan förut äga 2:ne machinist-officerare och då
12
Ben 15 Mars 164b.
vi icke hafva behof af dylika, åtminstone så länge vi ej äga
liera Kronan tillhöriga ångfartyg. Jag vill hafva återremiss
|)ä punkten.”
Johan Peter Andersson från Elfsborgs län instämde»
Sven Heurlin frän Kronobergs län: ”Jag är ej en
af dem, som höja sin röst för stora anslags beviljande, men
jag nekar icke heller till sådana, då jag anser dem vara
nödvändiga, de må nu hafva afseende på fäderneslandets
försvar eller på annat. Vill man likt och olikt förkasta
och kassera hvad Utskottet tillgjort, hvad tjenar det då
till att punktvis föredraga detta utlåtande; nej, låt oss i
klump förkasta det. Man måste likväl, efter mitt förme¬
nande, iakttaga någon urskiljning. Nu yrkas återremiss på
en punkt, deruti Utskottet, om ej helt och hållet afslagit,
dock betydligt uedprutat hvad som för ändamålet blifvit
hegardt. Man tyckes ej veta hvad man vill. Om vi nu
återremittera punkten till Utskottet, hvarifrån han återkom¬
mer till Stånndet och sedan åter till Utskottet, så kommer
kanske behandlingen af denna fråga från dess början att
kosta Staten mer än det föreslagna anslaget. Man bör ej
vara njugg och gnida på sådana småsaker; då de stora an¬
slagen komma, skola vi nog passa på. Jag bifaller punk¬
ten och vill derjemte nämna, att det nu för tiden är ett
öde att såsom ledamot tillhöra Stats-lJtskottet.”
Häruti inslämde Lars Rasmusson från Götheborgs
och Bohus län.
Anders Olofsson från Jemtlands län tillkännagaf,
det han instämde uti hvad Hans Persson Irån Gefleborgs
län anfört.
Lars Larsson från Elfsborgs län: "Om Ståndet gjort
sig förtjent af den det lemnade förebråelsen, att ej veta
hvad det vill, sä hafva vi dock deri trösten , att Ståndets
inom Stats-Utskottet varande ledamöter icke äro så be¬
skaffade, utan fullkomligen veta hvad de vilja. Jag kan ej
neka att ju så varit fallet i fråga om denna punkt, hvarföre
jag icke heller skall underlåta att biträda hvad Utskottet
uti den tillstyrkt. Här är fråga om anslag till ett under¬
visningsverk, hvars tillvaro i våra tider är af största vigt,
då framdeles vår sjömakt kommer att utgöras af fartyg,
som drifvas med ånga, och det vid sådant förhållande är
högst maktpåliggande att äga tillgång på skicklige machi-
nister; och som det nu härförutan är upplyst, att de ma-
chiuist-officerare, hvilka finnas, i Carlskrona, jemväl åligger
Den 15 Mars 1848.
13
att hafva tillsyn vid smedjorna, ooh detta ej kan ske, dS
de äro kommenderade på tjenstgöring annorstädes , anser
jag behofvet af ytterligare en machinist-officer vara så på¬
tagligt, att återremiss torde vara onödig.”
Efraim Larsson från samma län instämde.
Per Persson från Orebro län: ”Då ämnet var före
på afdelningen inom Utskottet, var det först fråga om att
alldeles afslå det äskade anslaget, men sedan upplysning
vunnits derom, att en officer på egen bekostnad höll på
att lära och inöfva sig i machinistväsendet, stadnade afdel¬
ningen vid det af Utskottet nu framlagda beslut."
Andreas Bengtsson: 'Till hvad jag förut anfört vill
jag lägga en liten upplysning. För några år sedan skulle
Smålands Grenadier regemente på ångbåt begifva sig upp
till Stockholm. Storm uppkom och rnachineriet gick sönder,
hvarigenom alla ombord kommo i en ganska betänklig be¬
lägenhet. Händelsevis befann sig då en skicklig machinist-
officer å fartyget, denne reparerade hastigt rnachineriet
och räddade derigenom alla. Härutaf kan man skönja nöd¬
vändigheten af dugligheten i machineriväsendet, och då det
äskade anslaget ej uppgår till mer än 750 Rdr, bifaller jag
punkten.
Petter Persson från samma län förenade sig med
Andreas Bengtsson.
Sahlström: ”Ehuru jag kanhända blottställer mig för
den förebråelsen att vilja,åstadkomma ordstrid, drager jag
likväl ej i betänkande att fritt yttra min mening. Jag före¬
ställer mig att uppsigten vid smedjorna, samt vid tillverkan¬
det derstädes af pjeser hufvudsakligast är behöflig vinter¬
tiden, då dessa verkstäder äro i gång, samt att det sålunda
icke är något hinder för nämnde 2 machinist-officerare att
under sommaren vara ute på ångfartygen. För öfrigt och
som det är nämnt, att Befälhafvarne pä enskildas ångfartyg
äga och böra äga kännndom om rnachineriet, anser jag det
böra kunna fordras ännu större skicklighet derutinnan hos
befälhafvarne på Kronans ångfartyg, helst dessa äro af
Staten lönta. Jag fortfar att yrka återremiss.”
Ofverläggningen var slut. Talmannen framställde pro¬
position på bifall till Utskottets tillstyrkan uti ifrågavarande
3:dje punkt, hvilken proposition med blandade Ja och Nej
besvarades; och som Talmannen på uppmaning förklarade,
det han hört Ja vara öfvervägande, och härutinnan ingen
14
Den 15 Mars 1848.
ledamot af Ståndet motsade honom, vår denna punkt af
Ståndet bifallen.
4:e punkten,angående aflöningsspanmåls anvisande m. m.
för det föreslagna tillökade antalet matroser och kanonierer.
Ståndet lät bero vid hvad Utskottet i denna punkt
tillgjordt.
öde punkten, deruti Utskottet åberopar upprättad och
utlåtandet bilagd tabell, utvisande de särskilda föremål,
hvartill de å 5:te Hufvudtiteln förekommande anslag för
närvarande äro anvisade.
I ardedning häraf anförde:
Husberg skriftligen: "Vid den i 5:te punkten under
lit. B åberopade och af Utskottet gillade förteckning å för¬
valtningskostnad och aflöningsstater, får jag anmärka , att
jag der finner 2000 Udr upptagna för Hofjagtvarfvet. Om
jag ej minnes orätt, kommer detta varf, till följe af en
särskild Kongl, proposition, att indragas, och anslaget lärer
i sådan händelse ej behöfvas, hvadan jag i denna del yrkar
återremiss och rättelse.”
Nils Strindlund: ”Jag får upplysa, att Stats-Utskottet
icke tillstyrkt någon indragning eller försäljning af ifråga¬
varande Hofjagtvarf; och, efter hvad jag vill minnas, åter¬
remitterades icke, utan biföll Ståndet det Utskottets utlå¬
tande, som härom handlade.”
Sedan Anders Andersson från Skaraborgs län härpå
gifvit tillkänna, att han ville erinra sig det berörde utlåtan¬
de af Ståndet återremitterats, begärde Lars Larsson från
Elfsborgs län ordet och yttrade:
’’I anseende till Husbergs erinran vill jag nämna, att
Stats-Utskottet afslagit den del af Kongl. Maj.-ts Proposition,
som afsåg försäljning af Hofjagtvarfvets tomt och att Stån¬
det gillade denna Utskottets åtgärd, hvaremot Ståndet åter¬
remitterade utlåtandet endast för bestämmandet, huru med
de för berörda tomtlägenhet inflytande arrendemedlen skulle
förhållas; vid hvilket förhållande Husbergs anmärkning
torde af sig sjelf förfalla.”
Uppå framställning af Talmannen blef härefter nu före¬
dragna öde punkten af Ståndet bifallen.
Exercis af Flottans bemanning.
6:te punkten, deruti Utskottet hemställt, att, jemte det
anslaget till exercis af flottans bemanning oförändradtupp-
Den 15 Mars 1848.
15
föres, Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes, för öfning af den för det egentliga
kustförsvaret afsedda flottan, använda en lämplig del af det
sålunda anvisade anslaget, 90,000 Rdr; samt
7:de punkten, hvaruti Utskottet tillstyrker, att det å
denna Hufvudtitel, under rubrik af ”skrifmaterialier och
expenser för Hufvudtitelns öfriga Stater’’ förekommande
anslag, måtte till oförändradt belopp under sin rätta be¬
nämning upptagas, på sätt åberopad, utlåtandet bilagd tabell
utvisade.
Biföllos.
8:de och 9:de punkterna af Utlåtandet ansåg Ståndet
ej fordra någon åtgärd.
Lotsen- och Fyrings-staterna.
10:de punkten. Uti denna punkt har Utskottet hem¬
ställt, att, jemte det ett mot de förslagsvis beräknade båk-
och lotsmedlen samt Danska fyringsmedlen svarande reser-
vations-anslag af 101,600 Rdr, utom indelningars beräknade
värde, 307 Rdr 22 sk. , under rubrik af ”Lotsen- och
Fyrings-Staterna” å Femte Hufvudtiteln uppföres, Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att de kostnader, hvilka derutöfver kunna för lots- och båk-
väsendets underhåll och förbättrande erfordras, må af Han¬
dels- och Sjöfartsfondens medel bestridas.
Christen Andersson från Malmöhus län uppläste nu
ett skriftligt anförande af detta innehåll: "Stats-Utskottets
Utlåtande, N:o 74, angående femte hufvudtiteln, utvisar
visserligen ett bemödande att afböja de betydliga och till
sin nytta så problematiska utgifter, som i Regeringens pro¬
position blifvit föreslagna; men jag finner mig, det oaktadt,
böra anmärka följande:
Utan att bestrida, att ju Rikets Ständer lämpligen kun¬
na anvisa en del utgifter för ”Lots- och Fyrväsendets"
förbättrande på Handels- och Sjöfartsfonden, tror jag dock,
att Utskottet hade bort, i sammanhang med pröfningen af
Lotseristatens behof, behandla medbrodern Matts Perssons
motion, åsyftande att emot en allmän Lotseriafgift af kust-
seglationer befria denna från det besvärande och till otali¬
ga obehag, prejerier och böter ledande åliggandet, att ovil¬
korligen taga lots vid återinsegling från öppen sjö. I så¬
16
Den 15 Mars 1848.
dant fall hade en ej obetydlig tillgång varit att påräkna för
lotsarnes förbättrade vilkor, och inrikesfarten blifvit bättre
belåten. Jag anbåller således att detta måtte i slutbetän¬
kandet innefattas”; yrkande Christen Andersson härefter
återremiss af denna punkt.
Magnus Hallberg från Hallands län instämde.
Matts Persson från Stockholms län : ”Christen An¬
dersson har på sätt och vis rätt. Nog hade jag-tänkt få
min motion i sammanhang härmed behandlad, men hvad är
väl att göra, då våra tre tnedstånd troligen bifalla punkten?
Det tyckes väl. då Regeringen får hela denna fond åt sig
upplåten, sorn man egde rätt att vänta, det något nyttigt
för folket blefve gjordt, men detta har man icke tänkt på,
utan efter alla anledningar kommer hela fonden att gå ka¬
nalvägen. Jag vill hafva återremiss af denna punkt, på det
min af Christen Andersson omförmälda motion må få be¬
handlas i sammanhang härmed; förmodande att, om äfven
3 Stånd bifallit hvad Utskottet hemställt, det icke måtte
vara emot formen, att få min motion ändock i sammanhang
härmed handlagd.”
Per Nilsson från Christianstads län: ”Lika med
Christen Andersson och på de skäl han anfört vill jag
hafva punkten återremitterad för att, i sammanhang med
Matts Perssons åberopade motion, få den af Utskottet
behandlad.”
Sedan diskussionen förklarats slutad, framställde Tal¬
mannen proposition på bifall till Utskottets i loide punkten
af förevarande Utlåtande gjorda hemställan, hvilken proposi¬
tion med ”iVej” af Ståndet besvarades, hvarefter berörde
punkt blef, etter förnyad framställning, till Utskottet åter¬
remitterad, jemte under öfverläggningen afgifna skriftliga
och muntliga yttranden.
11 :te punkten, innefattande hemställan, att Rikets Stän¬
der måtte i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes
i nåder tillse, att en föreslagen förbättring i lotspersonalens
lönevilkor kunde al Handels- ock Sjöfartsfondens tillgångar
bestridas.
12:te punkten, deruti Utskottet, dels funnit sig sakna
skäl tillstyrka ett äskadt förslagsanslag af 4000 Rdr Banko
årligen för en ny lots- och fyrinrättning å insjöarna i ka¬
nalleden från Götheborg till Mern, dels tillstyrkt att erfor¬
derligt belopp af Handels- och Sjöfartsfondens tillgångar
Den 15 Mars 1848.
17
blefve användt för upprättandet och vidmakthållandet af nö¬
diga prickar och sjömärken å de insjöar, hvarå en större
sjöfart bedrifves, samt
13:de punkten, med uppgift att de under denna huf-
vudtitel uppförda utgiftssummor, uti hvilka någon förändring
icke ifrågakomma, blifvit till enahanda belopp, som vid förra
Riksdagen, af Utskottet föreslagna att utgå, med undantag
af den till slutsummans jemnande vidtagna förhöjning i an¬
slaget till skrifmaterialier och expenser för departementets
kansli-expedition.
Biföllos.
14:de punkten, mom. litt. a, angående äskadt anslag
för nybyggnad af en ångkorvett om 300 hästars kraft samt
2:ne ångbogseringsfartyg om 100 hästars kraft.
Härvid yttrade:
Erik Persson från Gefleborgslän: ”På samma grund,
som jag ville hafva återremiäs, då anslagsfrågor af enahan¬
da beskaffenhet med de uti denna punkt förekommande,
men då angående 4:de bufvudtiteln, förevoro här i Ståndet, vill
jag nu äfven hafva hela denna punkt återremitterad. Rikets
Ständer böra nemligen komma i tillfälle att se och beräk¬
na hvad den indirekta bevillningen kan belöpa sig till, in¬
nan man gör anslag af densamma, på det att man må se-
dermermera icke behöfva åtaga sig större bevillning för att
få de nödvändiga behofven fyllda.
Christen Andersson skriftligen sålunda: ”Jag anser
att Utskottet aldrig behöft föreslå 300,000 Rdr vilkorligt
till ”nybyggnad af en ångkorvett eller 2 ångbogseringsfar¬
tyg”, då den förra under det ännu osäkra skick, hvari frå¬
gan om krigsångfartygens byggnadssätt m. m. sig befinner, icke
synes böra ännu ifrågakomma, och Kongl. Maj:t endast begärt
261,000 Rdr för de begge sednare. Jag yrkar alltså, att, i
stället för det obestämda tillstyrkandet, Utskottet måtte förän¬
dra sitt förslag till blott dessa261,OOORdr för 2ångbogserings¬
fartyg. Jag förmodar, att dessa till och med kunna blifva
ändamålsenligt bevärade, i fall så skulle behöfvas”; — till¬
läggande Christen Andersson, det han af nu uppgifven
anledning, ville hafva återremiss på hvad Utskottet i mom.
litt. a af denna punkt tillstyrkt.”
Magnus Hallberg från Hallands län instämde.
2
18
Den 15 Mars 1848.
Jonas Petter Danielsson från Calmar län: ”Stats-
Ctskottet har tillstyrkt ett extra anslag af 300,000 R;dr
till en ångkorvett eller 2:ne ångbogseringsfartyg. Jag vill
tro att denna betydliga summa kan på ett förmånligare sätt
användas. Jag måste erkänna, att sjöväsendet ligger utom
gränsen af min omdömesfråga, men olämpligheten af och
kostnaden för de ifrågavarande ångfartygens användande
mot en fiende är alltför lätt i ögonen fallande. Förestäl¬
lom oss hvad effekt ett sådant djupgående större ångfartyg,
bestyckadt med på sin höjd 6 å 8 kanoner, skulle göra
mot en fiende, jemförelsevis med kanonslupar till ett an¬
tal, så de i afseende å kostnaden motsvarade ett sådant
fartyg. Hvarje kula, som från ett ångfartyg sändes emot
fienden, skulle åtminstone vara 12 gånger dyrare, än en
från en kanonslup; och hvilka kulor, som medföra största
kraften samt äro mest afgörande, derom blifver man öf-
vertygad, om man läser historien öfver de sjöslag, sorn i
Skandinaviska håfven inträffat inom sednaste halfva sekel.
Det är för öfrigt ej tänkbart, alt Sverige med en linieflotta
kan mäta sig med de stora makterna. Vore det då ej klo¬
kast, att inrätta en flotta af mindre fartyg, som kunde för¬
svara kusterna och hindra fienden från landstigning. Jag
yrkar återremiss eller afslag å hvad Utskottet föreslagit.”
Nils Fredrik Husberg skriftligen: ”Då Förvaltnin¬
gen af Sjöärendena förskaffat sig Kongl, proposition till de
i 14:de punkten med dess underafdelningar yrkade anslag
till ångfartygsbyggnader, har den ej afsett eller beräknat
folkets förmåga att underkasta sig erläggandet af så stora
summor. Jag tror nationens förtroende till Sjöministern
förut står på temlig! svaga fötter, och ej lärer det blifv a bättre
då den, nemi. nationen, efter så svåra missväxtår, behöf¬
vande lindring och lisa i utgifterna, ser sig liksom gäckad
med anspråken på nya fordringar till verkställande af för¬
ändringar i sjöförsvaret, som af mången ogillas, och som
måhända snart befinnas alldeles onyttiga. Den dyrköpta
erfarenheten vi äga om hushållningen med det allmännas
eller Statens medel, ålägger oss ock att ej lätteligen bi¬
falla nya uppoffringar. Till stöd för hvad jag nämnde om
hushållningen, passar att jag just vid denna punkt påmin¬
ner om den der ångfartygsförsäljningen, som jag omtalade
då Postverkets förvaltning var i fråga.
Den angick nemligen ett koppradt oeh i godt stånd
Den 15 Mars 1848.
19
varande och ined nya obegagnade inventarier försedt ång¬
fartyg, Motala benämndt, soin förliden höst såldes å auk¬
tion, som jtg vill minnas, just inför Förvaltningen af Sjö¬
ärendena för 13,380 R:dr. Detta fartyg skulle säkert kun¬
nat användas till bogsering och manga tunnor guld deri¬
genom besparats — men kanske invändes häremot, att detta
ångfartyg tillhörde postverket. Jag erkänner rigtigheten af
en sådan anmärkning, men anmärker att äfven postverket
tillhör Staten. Mig torde ock härvid tillåtas erinra, att
postverket ännu har ett ångfartyg, benämndt Sverige, att
allåta, och hvilket, om det är i någorlunda jemförligt skick
med Motala, ännu torde vara tillgängligt att använda till
bogsering och derföre af Sjöförsvaret kunde öfvertagas. —
Då man dessutom har skäl att befaia anslagens oriktiga
användande är ej bättre råd, än att vägra dem, och jag
måste derföre här föreslå betydlig nedsättning i hvad un¬
der Litt. a af Utskottet är föreslaget och yrkar i sådant
afseende återremiss.”
Med Husberg förenade sig Anders Jonsson från
Östergöthlands län. Petter Persson från Jöi.köpings län
och Per Ostman från Wester-Norrlands län.
Andreas Bengtsson från Jönköpings län: ”Det var
just beträffande den besynnerliga handeln med postångfar¬
tyget, hvilken Husberg ornförmält, sorn jag ville mig yttra,
och det origtiga deruti, att ej iakttagits att använda farty¬
get i första rummet till bogseringsfartyg för flottan, derest
sådana voro behöfliga.’'
Efraim Larsson från Elfsborgs län: ”Härvid vill jag
anmärka, att då Kongl. Maj:t blott begärt 261,000 R:dr
till 2 ångbogseringsfartyg, och dessa kunna vara af stor
nytta för skärgårds- och kustförsvaret, men deremot en
ångkorvett säkerligen skulle Vara af föga eller intet gagn,
Utskottet endast bort tillstyrka bifall till anslaget för ång-
bogseringsfartygen och således bespara 39,000 R:dr, som
det nu tillstyrker att på ett obestämdt sätt lemna derut¬
öfver. Jag anhåller derföre om återremiss af detta moment.”
Gustaf Johansson från Kronobergs och Anders
Gunnarsson från Elfsborgs län instämde.
Johan Jakob Rutberg: ”På grund af hvad anmärkt
blifvit vid l:sta mom. utaf ingressen till Utlåtandet, yrkar
jag här återremiss.”
Häruti hördes instämma Petter Jönsson från Jönkö¬
pings län oah Anders Olofsson från Jemtland,
20
Den 15 Mars 1848.
Lars Larsson från Elfsborgs län: ”Äfven jag åbero¬
par här hvad anmärkt blifvit vid Esta mom. till ingressen
för återremiss, enär detta moment har samband med nu
föredragna ämne.”
Anders Andersson från Skaraborgs län: ”Jag ämnar
visserligen icke att tala emot återremiss, utan jag åsyftar
endast med mitt uppträdande, att meddela några upplys¬
ningar, föranledda af diskussionen. Man har sagt, att ång-
korvetien skulle vara för stor att manövrera med i skär¬
gården. Härtill vill jag svara, att Utskottet med beslutan¬
det af ifrågavarande anslag hyste den mening och just ta¬
git i betraktande den omständigheten, att hvad, som nu
anslogs, skulle vara fristående från frågan om företrädet
af lilla eller stora flottan oell striden dem emellan, samt
att för öfrigt knrvetten ej skulle blifva mera djupgående än
att den kunde gå genom Calmar sund. Man har vidare
S3gt, att Utskottet anslagit större summa, än Kongl Maj;t
begärt. Detta är ej sannt, ty Kongl. Maj:t har begärt an¬
slag för 2 bogseringsfartvg och en korvett, tillsammans
554.000 R:dr. Utskottet har, då Kongl. Majit fordrat för
en korvetts byggande 293,000 Ridr, fyllt beloppet till jemt
300.000 och sålunda icke velat hålla på 7.000 R:dr, all¬
denstund man har lått den upplysning att det af Kongl.
Majit äskade beloppet är tilltaget för litet och att 300,000
Ridr för ändamålet fullt åtgår, och man kan alltså icke
hjelpa att summan är stor. Delta är hvad jag velat näm¬
na, men, som sagdt är, jag sätter mig alldeles icke emot
återremiss, om Ståndet sådant äskar.”
Per Nilsson från Christianstads län: ”Kongl. Majit
har för nybyggnad af en ångkorvett och 2 ångbogserings-
fartyg begärt ett belopp, tillhopa utgörande 554,000 Ridr.
Utskottet har nedsatt detta belopp till 300,000. Skulle nu,
efter Utskottets förslag de 2 ångbogseringsfartygen byggas,
som äro beräknade att kosta 261,000 Ridr, så återstode
endast 39,000 Ridr af hela det belopp, som Utskottet till¬
styrkt och med denna så obetydliga återstod vore intet
att företaga i byggnadsväg för flottan. Jag yrkar alltså
återremiss och att anslaget, om det skall utgå, åtminstone
nadsättes till 261,000 Ridr.”
Nils Jeppsson från Malmöhus och Nils Andersson
från Christianstads län instämde.
Den 15 Mars 1848.
2!
Diskussionen förklarades vara slutad. Sedan Talman¬
nen framställt proposition på bifall till hvad Utskottet i 14
punkten, Mom. Litt. A af Stats-Utskottets utlåtande, N:o
74, tillstyrkt och denna med Nej besvarats, blef, uppå för¬
nyad proposition, berörde Moni. Litt. A till Stats Utskottet
återremitteradt, jemte de under diskussionen framställda
skrifttiga och muntliga anmärkningar.
Momenten:
Litt. B, om anslag till anskaffande af bombkanoner
och projektiler;
Litt. C, om anslag till den nya dockbyggnadens full¬
bordande, samt
Litt. E, om anslag för anskaffande af stenkol.
Hvad Utskottet i dessa moment tillstyrkt, blef af Stån¬
det bifallet.
Litt. D, om anslag till belopp af 30,000 R:dr för
gevärs anskaffande och förändring.
Härvid anförde:
Nils Fredrik Rusberg: ”Hvad Litt. D vidkommer,
så gifver den anledning till mycket obehag. Vi återkom¬
ma der nemligen till den redan i 4:de hufvudtiteln omta¬
lade, motbjudande frågan om anslag till gevärs anskaffande
och fönändring, hvartill begäres ej mindre än 30,000 R:dr.
Atskillige ledamöter inom detta Stånd lemnade, då frågan
om dylikt anslag för landtarrnéu diskuterades, så vigtiga
upplysningar om de förändrade gevärens obrukbarhet, att
jag, med stöd deraf och under åberopande af deras anfö¬
randen, måste yrka åtorremiss å denna Litt., med anhål¬
lan, att Utskottet behagade på nämnde upplysningar fästa
allt afseende, som det finnes förtjena, och derefter vid för¬
nyad behandling af frågan, rätta anslaget efter sig yppande
omständigheter.”
Häruti hördes instämma Per Sahlström från Stock¬
holms, Petter Jolian Petersson från Jönköpings, Sven
Svensson från Elfsborgs, Johan Bergström från Skara¬
borgs, Anders Andersson från Wermlands, Lars Ols¬
son och Anders Eriksson från Stora Kopparbergs, Jo¬
han Westermark och Gustaf Glad från Westerbottens
samt Herrman Öbom från Norrbottens län med flere af
Ståndets ledamöter.
Efraim Larsson: r'Det synes mig oförklarligt, hvar¬
före flottan skall behöfva nya gevär eller hvarför den icke
22
Den 15 Mars 1848.
kan utfå brukbara ur arméns förråder, der sådana väl
måtte finnas till nog myckenhet att kunna lemna det ringa
antal, som för vår nuvarande obetydliga brukbara flotta
erfordras, och som icke måtte behöfvas vara af den full¬
komlighet nom landtarméns, då de sällan kunna komma i
fråga att begagnas. Jag anhåller om remiss af detta mo¬
ment.”
Christen Andersson, med hvilken Magnus Hall¬
berg förenade sig, yttrade: ”Utskottet torde böra taga i
betraktande, huruvida flottan icke kunde vara belåten med
att ifrån arméns gevärsförråder utfå sitt behof af gevär, då
jag förmodar att de dertill erforderliga icke behöfva, såsom
föga begagnade, vara bättre än landtarméns. Jag anhåller
om återreiniss och att denna anmärkning måtte få åtfölja re¬
missen.”
Per Nilsson från Christianstads län: ’’På de skäl,
som anfördes häromdagen, dä 4:de hufvudtiteln förevar tili
afgörande inom Ståndet, yrkar jag återremiss af detta mo¬
ment och anser lika med Christen Andersson, att gevär
till flottans behof kunna tagas från arméns förråder.”
Bengt Peter Skantze från Hallands, Nils Anders¬
son från Christianstads och Gustaf Glad från Wester¬
bottens län hördes häri instämma.
Efter med Nej besvarad framställning på bifall till det¬
ta moment, blef detsamma till Stats-Utskottet återremitte-
radt, jemte skriftliga och muntliga anmärkningar..
Momentet Litt. F, om äskadt anslag till anskaffande
af reservförråd till sjöbeväringens beklädnad, m. m.
Ståndet fann Utskottets tillgörande i detta moment ej
fordra någon åtgärd.
§ 6.
Föredrogs och lades till handlingarna Lag-Utskottets,
sedan den 8 dennes på bordet hvilande memorial, N:o 23,
i anledning af återremiss utaf Utskottets betänkande, N:o
6, öfver väckt motion, angående ändring i författningarna
om bysättning.
Ingemund Odin från Gottlands län anmälte, att han
framdeles ville ingifva skriftlig reservation emot Utskottets
i betänkandet, N:o 6, gjorda tillstyrkan i afseende på hans
i ämnet inlemnade motion.
§ 7-
Efter skedd föredragning bifölls samma Utskotts den
Den 15 Mars 1 S4'8.
23
8 derines bordlagda betänkande, N:o 24, i anledning af
vackt motion, om förmånsrätt för förskott' på till försälj¬
ning lem nado varor.
§ 8.
Föredrogs Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
betänkande, N:o 38, i anledning af väckt fråga, om Bibel¬
kommissionens upplösande, dervid följande Ståndets ledamö¬
ter begärde ordet och yttrade:
Peter Jönsson från Jönköpings län : ’’Jäg undrar
om det vöre välbetänkt, att så hastigt bifalla detta betän¬
kande. Motionärens afsigt har hufvudsakligen varit, att bibeln
borde öfversättas efter tidens kraf och smak, men jag förmo¬
dar, att, om någon förändring komme i fråga, det blott
väckte oro eller ond blod bland folket, ty vi behöfva blott
påminna oss, hvilken strid som uppstod när den nya Psalm¬
boken skulle antagas. Bäst anser jag det vara för allmo¬
gen, att bibeln kunde ännu i 300 år bibehållas i det skick
den nu är. Sådan har min åsigt varit inom Utskottet.
Nu är det fråga om, huruvida Ståndet anser det vara af
nöden, att bibeln öfversättes efter tidens smak eller icke;
och det är detta jag vill höra innan jag vidare yttrar mig.”
Häri instämde Erik Persson från Gefleborgs län.
Anders Persson från Örebro län: ”Jag har i Ut¬
skottet röstat för betänkandet, ehuru jag ej är riktigt nöjd
med de uttryck, som deri förekomma. Jag är af den tan¬
ken, att Bibelkommissionen bör upplösas, enär obestämdt
är, hilrudant resultatet blifver, då den fulländat sitt verk,,
om sådant någonsin inträffar. Jäg delar motionärens me¬
ning, att man härutinnan bör gå varsamt tillväga, och
tror mig genom påminnande af denna motionärens me¬
ning hafva vederlagt Peter Jönssons yttrande, att här är
fråga om en ny bibelöfversättning; likväl anser jag nödigt,
att de i bibeln förekommande gamla och otydliga ord
öfversättas på ett bättre språk, men denna öfversättning
bör ej uppdragas åt endast en person, emedan ensidighet
då kunde komma i fråga, utan åt några, hvilkas antal jag
dock icke tilltror mig att bestämma. Jag anser, alt de
personer, åt hvilka ifrågavarande uppdrag lemnäs, böra få
bibehållas vid sina löneinkomster och embeten och dessa
sednare förestås af vikarier, hvilka åtnjuta anslag af kom¬
missionens kassa. Min mening är att betänkandet måtte
återremitteras samt att Utskottet måtte uppsätta förslag till en
skrifvelse, som borde till Kongl. Maj:t aflåtas af sådan lydelse :
24
Den 15 Mars 1848.
”Det Rikets Ständer behagade hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att Bibelkommissionen måtte upp¬
lösas, samt att förtroendet, icke att utarbeta en ny bibel—
öfversättning, men att, på sätt instruktionen för Bibelkom¬
missionen af den 18 Maj 1773 innehåller, nödtorfteligen
och med varsamhet revidera vår ganda nu gällande, måtte
ju förr desto hellre, åt några för lärdom, smak och christ-
ligt sinnelag aktade män inom kyrkan uppdragas, samt åt
samma män tjenstledighet från andra embetsbestyr, för detta
ändamål, tills vidare beviljades, då deras vikarier, som un¬
der tiden de tjenstledigas ställen bestridde, kunde aflönas
med något lämpligt anslag af nuvarande Bibelkommissio¬
nens kassa.”
Af ungefär sådant innehåll anser jag skrifvelsen böra va¬
ra, och en sådan ändring deri bör genom återremiss blifva
verkställbar.
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Jag är icke
nöjd med Utskottets förslag, eburu gerna jag ser, att Bibel¬
kommissionen upplöses, som varat så länge och snart sagdt
intet uträttat. Skall nemligen Bibelns öfversättning göras
med varsamhet, som det säges, så måste det skola ske så,
att ändringar, om än nödiga, ej få verkställas. Men om
steget ej tages fullt ut, oro man nöjer sig med halfgjordt
arbete, får man om några år åter göra om det. Jag tror
det vara med Bibeln som Katechosen oell Psalmboken samt
andra gamla skrifter, att då de blifva några hundra år gamla,
språket blifver förändradt, och jag förstår icke hvarföre
man skall vara så rädd för att få Bibeln öfversatt såsom
den lyder. Den Heliga Skrift bör vara lättfattlig och tyd¬
lig för hvar och en tid och, för att vinna detta ändamål,
anser jag en ny och trogen öfversättning vara nödvändig,
hvarföre jag, i likhet med ståndsbrodren Anders Persson,
yrkar, att ifrågavarande Betänkande måtte återremitteras.”
Häri instämde Pehr Nilsson, Gusta/ Glad, Her¬
man Öbom, Johan Pehrsson, Husberg, Anders Jons¬
son, Per Persson Edén och Jonas Peter Danielsson.
Sven Henrlin från Kronobergs län: ”Ändamålet med
Bibel-kommissionen har varit att revidera, ej att omskapa
Bibeln. Denna kommission har sutit i 75 år och intet ut¬
rättat. Hade arbetet öfverlemnats åt en man , som ute¬
slutande egnat sig deråt, så hade revisionen längesedan
försiggått. Jag är derföre af den öfvertygelse!), att, otn
Den 15 Mars 1848.
25
revisionen öfverlemnas åt endast en man, Liefve det häst,
men om den skall uppdragas åt flere, så böra dessa ute¬
slutande egna sig deråt, om en förbättring någonsin skall
kunna vinnas; och bör denna förbättring bestå deruti, att
göra det begripligt, som är obegripligt, det tydligt som är
otydligt, samt från Bibeln borttaga det anstötliga eller oan¬
ständiga. Det är af sådan anledning jag anser, alt Bibel¬
kommissionen bör upplösas, dess arbete öfverlemnas åt en
eller (lere upplyste män, samt Utskottets ifrågavarande Be¬
tänkande bifallas, icke återremitteras.”
Uti hvad Heurlin sålunda andragit, förenade sig Peter
Mårtensson och Peter Gabrielsson från Jönköpings län,
Efraim Larsson från Elfsborgs län och Peter Skantze
frän Hallands län.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län: ”Jag
liar betraktat och genomläst detta Utskottets Betänkande
5 eller 6 gånger, men är icke fullt ense med mig sjelf
om det bör bifallas eller återremitteras. Betänkandet bör
icke i hast bifallas, ty saken är vigtig och tål att begrundas.
Olyckligt vore det emedlertid , då frågan är om hela vår
Bibel, om många personer tillsattes att revidera och olä¬
genheterna skulle visa sig vid voteringar. Otvifvelaktig! är,
att flera ställen af vår Bibel behöfva öfverses och jag re¬
serverar min röst att bifalla Betänkandet, då det återkom¬
mer från Utskottet, emedan jag då möjligen hunnit stadga
min öfvertygelse. Emedlertid anser jag, att de af Anders
Persson och förre Talmannen Anders Eriksson gjorda
anmärkningar böra af Utskottet tagas i öfvervägande och
önskar derföre återremiss.”
Med Strindlund förenade sig Lars Olsson, Matts
Mattsson och Anders Ersson från Stora Kopparbergs län,
Anders Gunnarsson, Petter Haraldsson och Sven
Svensson från Elfsborgs län, A. J. Sandstedt från Jön¬
köpings län, Lars Mattsson från Upsala län, m. fl.
Erik Persson från Gefleborgs län: ”Jag är förekom¬
men af Strindlund och, yrkar återremiss af Betänkandet.
Det har blifvit yttradt af någon ståndsbröder, att Bibel¬
kommissionen bör upphöra och att Bibelns reviderande bör
uppdragas åt endast en person, eller ock en ny kommis¬
sion. Jag anser då den gamla kommissionen vara lika så
bra, som gjort intet. Det är osäkert huru mycket bättre
den nya kan blifva.”
26
Den 15 Mars 1848.
Sahlström: ”För att bedomina detta ämne fordras
kännedom om Bibeln, hvilken kännedom jag minst till¬
erkänner mig sjelf. Jag måste likväl erkänna, att del är
ganska olyckligt för landet, att Bibel-kommissionen, som nu
sutit i 75 år, icke kunnat uträtta något. Reglorna för en
christens vandel böra vara tydliga , men så är icke för¬
hållandet nu, såsom ståndsbrodren Anders Eriksson redan
antvdt. Att denna olägenhet ej blifvit afhjelpt af den kom¬
mission, som haft till uppdrag att göra bibelordet tydligare
och begripligare för allmänheten, dertill torde orsaken vara,
att dervid varit så många medarbetare och dessa blott
prester. Jag anser att revisionen icke bör uppdragas åt
endast prester, och föreslår derföre, att uppdraget lemnäs
åt tvänne prester och en lekman , med vilkor likväl , att
desse under tiden ej må behöfva sysselsätta sig med något
annat arbete. Vårt stånd, som kanske mest af alla stude¬
rar Guds ord, bör ej lemna detta vigtiga ämne å sido, utan
bör påskynda saken så mycket som möjligt, på det vi ej
längre målte vara i saknad af denria tröst. Vi böra behjerta
detta och jag yrkar , att Betänkandet måtte återremitteras
till Utskottet, för att der erhålla bättre utredning.’’
Häruti instämde Per Persson och Olof Persson
från Gefleborgs län, Östman från Wester-Norrlands län,
Arfvid Arfvidsson från Elfsborgs län, Carl Tholsson
från Skaraborgs, Jonas Christoffersson från Wermlands
och Olof Nilsson från Östergöthlands län.
Gustaf Johansson från Kronobergs län ingaf ett skrift¬
ligt anförande, så lydande:
”Emot det beslut Höglofl. Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet fattat i förevarande ämne får jag härmed tillkänna¬
gifva mitt ogillande. Jag anser ej någon fördel tillskyndas
hvarken Staten eller Kyrkan dermed att Bibel-kommissio¬
nen upphörer och revisionen uppdrages åt en enda person,
ty då måste väl denna ensam hafva lika stort, om ej större
arfvode, än de nuvarande ledamöterne gemensamt uppbära;
kyrkan kan väl ej heller, efter min tanka, vinna härpå, ty
detta är ett arbete som tål att betraktas från mer än en
sida; och det torde blifva svårt nog att finna den man,
som mäktade utföra detta verk och som af nationen ägde
ett så oinskränkt förtroende , att hans bibelöfversätlning
skulle antagas i utbyte mot den Lutherska. Och dessutom
äro ej bristfällighelerna så stora i vår nuvarande öfversäll-
Den 15 Mars 1848.
27
ning, att någon särdeles olägenhet deraf förspörjes, fastmer
tror jag det skulle väcka oro och missnöje i landet om en
omarbetad upplaga skulle oss påtvingas; och ehuru smaklig
den kunde blifva för en och annan, är jag fullkomligt öf-
vertygad , att den blefve för mängden ganska osmaklig.
Mycket kunde härvid tilläggas, men jag vill ej vara vid¬
lyftig och tror mig hafva framlagt tillräckliga skäl för att
yrka afslag å Betänkandet.’’
Tilläggande Gustaf Johansson, att, om Ståndet be¬
slöt en återremiss, han icke hade något deremot.
Lars Larsson från Elfsborgs län: ”Mine Bröder!
det ifrågavarande ämnet är så beskaffadt, har sin grund så
djupt i samhällslefnaden och trefnaden man och man e-
mellan, att det är svårt för en Riksförsamling att upptaga
det till öfverläggning. Jag måste erkänna, att jag biträdt
det nw framlagda, ja! jag medgifver det, ofullständiga Be¬
tänkandet. Orsaken dertill är, att sedan Konung Guslaf lil
1773 anbefallde nedsättning af en Bibel-kommission, så
framkom denna kommission 1788 med en ny bibelupplaga,
en i sjelfva verket ny bibelöfversättning, som dock, jem¬
förelsevis med den förut varande, var så ofullständig, att
den alldeles förkastades. Denna kommission tilläts likväl
oafbrutet fortsätta sina arbeten till år 1815, då ytterligare
framlades en bibelöfversättning, hvilken troligen af folkets
enthusiasm för tillfället blifvit antagen, om icke en oför¬
gätlig, nu mera afliden man, Erkebiskop Wallin, haft för¬
måga pch sinnesstyrka att afstyra antagandet deraf. Hans
betänkligheter och skäl verkade, att kommissionen väl oaf¬
brutet, men mera i tysthet arbetade i forskningen af de
Heliga urkunderna, utan att dock än hafva framkommit
med något dugligt förslag. Ehuru ledamöternes antal i
kommissionen varit flertaligt, hafva de dock utarbetat hvar sina
kapitel och böcker, alldenstund de ej kunnat öfverenskom¬
ma i tvistiga frågor. Se der hvarföre jag biträdt, att forsk¬
ningen måtte öfverlemnas åt en enda person, som skulle
hafva tillträde till alla källor. Jag har funnit en aktad
person inom Ståndet, nemligen förre Talmannen Anders
Eriksson, hafva förmenat, att en ny bibelöfversättning,
i öfverensstämmelse med nutidens förändrade bildning och
språkbruk m. m., hvilket allt denne ledamot ansett vara
lika tillämpligt på Bibeln, som på katechesen , psalmboken
och andra af nutidens litterära verk , borde skyndsamligen
28
Den 15 Mars 1848.
framläggas; och denna åsigt har delats af Sahlström., som
ansett nuvarande Bibel otjenlig, icke svarande mot tidens
fordringar på bildning och språk och som öppet förklarat,
att denna högst nödig ansedda bibelupplaga ingalunda bor¬
de utarbetas ensamt af lärde prestman, utan att det vore
särdeles maktpåliggande, det någon lekman, förmodligen nå¬
gon skicklig skriftställare, förordnades att uti öfversättningen
deltaga, på det vi skulle kunna hoppas att snart erhålla en
Bibel, som motsvarade folkets önskningar. Visserligen äro
de vise, desse män, som fört detta språk, men icke har
den Bethlehemska stjernan ledt dessa liberala idéer, och
jag nedlägger för samtid och efterverld min högtidliga pro¬
test till protokollet mot sådana afsigter.
Bröder! Bibeln är en egen, för sig sjelf fristående bok,
som icke tål någon uppblandning af verldsliga vishetens god¬
tycke. Bibeln är en bok, hvaruti finnes förvaradt lefvande
Guds ord; det enda rättesnöret för menniskornas vandel
och som uppenbarar för dem Guds vilja och råd för deras
sällhet i tiden och salighet i evigheten; som visar oss så
väl Lagens strafT som Nådens trösterika Evangelium och
försoningen i Christo. De män, som skrifvit denna bok,
hafva skrifvit, rörde af Guds anda. Af de Vise i verlden
må dess ord anses huru som helst, de äro likväl i hög grad
välsignelserika, ty, ”den lärans röst, är nåd och tröst åt
hvarje själ, som blöder”, heter det. Orden få hvarken
tillökas eller fråntagas något, ty himmel och jord skola för¬
gås, men icke en prick af Herrans ord förfalla. De få ic¬
ke eller tydas efter menniskans eget hufvud; ty just genom
dessa sjelfviska meningsstrider hafva städer gått upp i rök,
throner ramlat och millioner menniskors blod flutit, men
bibelordet ändock bibehållit sin enkla, okonstlade bokstaf.
Detta ord är och förblifver således källan, hvarutur alla vå¬
ra öfriga religiösa läro- och andaktsböcker skola hämtas.
Det är otänkbart att leda sjelfva källan i samma slingrande
böjningar efter naturens omvexling, som de rimmande böc¬
kerna. Katekeser, kyrkosånger och hundrade andra an¬
daktsböcker kunna folken författa, omredigera och förändra
efter sin tids tycke och smak, men hvarest ett bibelspråk
är citeradt, måste det alltid igenfinnas originel!. Ofver
kyrkoceremonier, konstitutioner och lagar äga folken full
dispositionsrätt, men icke någon är tillåtet att förändra el¬
ler omskapa en prick af det Gudomliga bibelordet. — Man.
Den 15 Mars 1848.
29
torde invända: det var ingalunda meningen att något skulle
förändras från grundspråkets andemening, utan blott öfver-
sättas på ett språk, mera lämpadt efter vår tids skriftstäl-
leriförrnåga, att förminskning och tydning af de många mör¬
ka och otydliga ställen, som uti Bibeln förekomma, skulle
ske; men svårigheten, att icke säga omöjligheten att afhjel¬
pa detta, är redan visad genom den 75:åriga kommissionens
bemödande och de oantagliga bibelupplagor, som från den¬
samma framkommit. Det bör härvid icke lemnäs oanmärkt,
dels att den Heliga Bibeln är ursprungligen upptecknad på
det gamla Hebreiska Österländska språket, hvars stamords
egentliga betydelser efter årtusendens åstadkomna omvex-
lingar i språk, seder m. m. torde för alltid blifva en olöst
gåta, dels att de mörka och obegripliga ställen Bibeln i sig
äger, egentligen torde tillhöra de filosofiskt historiska de¬
larna deraf, men alldeles icke dem, som innefatta Guds re¬
na, uppenbarade ord, hvilket må lända till genmäle åt den
talare, som ansett värnjeliga och anständigheten sårande ut¬
tryck i Bibeln förekomma.
Som likväl öfversättning är ett menniskoverk och så¬
som sådant kan vara behäftadt med brister, så är klart att
forskning i bibelurkunderna är och för alIc^.lider blifver af
nöden. En så grundlig pröfning, som härtf l erfordras, kan
dock icke uppdragas åt andra, än nitiske, christligt sinnade
och erfarne theologer. Visserligen hafva prestman bedrif—
vit bibelordets förfalskning, men månne det icke äfven va¬
rit prestman, fast med annan anda, som återställt den He¬
liga Skrift i sin renhet. Att inblanda lekmän i frågor, der
Bibeln till dess förstånd och mening skall tydas, är i min
tanka vådligt. Härpå saknas icke exempel. Lika säkert,
som det är att läsningen af Bibeln mest förekommer bland
allmogen, lika säkert är det, att denna allmoge i hög grad
ogillar hvarje förändring uti den bok, som varit nog ljus
och klar att utgöra dess fäders tröst och fasta borg. I
mera än 300 år hafva dessa våra fäder lefvat i hoppet på
delta ords ljus och saliggörande kraft, och jag önskar och
hoppas, att samma ord obemängdt ännu i 300 år måtte ut¬
göra grunden för våra barns tro och handlingssätt. Uttryck
förekomma i bibeln, som både kunna och böra rättas, men
någon genomgripande förändring kan aldrig med fördel vid¬
tagas förr än en annan Luther uppstår och först då, när
bib.elordet med menniskodigter åter blifvit uppblandadt och
30
Den 15 Ulars 1848.
folken få orsak att allmänt snoka öfver sina blinda ledare,
skall mannen nog framkomma, utiustad med anda oell kraft
att utföra verket. Jag är visserligen ej emot återremiss af
betänkandet, men jag tror att vi få det lika beskaffadt till¬
baka."
Häruti hördes instämma: Erik Carlsson och Anders
Eriksson från Stockholms län, Johan Persson från Kro¬
nobergs, Anders Andersson från Wermlands, Anders
Andersson och Johun Johansson från Örebro, Olaus
Eriksson från Götheborgs och Bobus, Hans Persson
från Gefleborgs, Sone Persson från Malmöhus, samt Jo¬
han Westermark från Westerbottens län, jemte många
flere utaf Ståndets ledamöter.
Anders Persson från Örebro län: "För 75 år sedan
var en Bibelrevisions nödvändighet så insedd, att Bibel¬
kommissionen nedsattes; instruktion för denna kommission
blef äfven utfärdad och var så väl skrifven, att knappt nå¬
got motstycke dertill kan uppvisas. Nu är fråga om huru
den blifvit efterlefd. Om Riksens Ständer nu ginge så
till väga, som jag föreslagit, eller aflat en sådan skrifvel¬
se, skulle den blifva i nära likhet med ofvannämnda in¬
struktion. Om den instruktion Utskottet föreslagit och i
hvilken det står, att man bör ’’med varsamhet m. m.” gå
till väga, hvem vet huru Bibeln då komme att se ut.
Hvem skulle vilja antaga denna instruktion framför den
gamla? Jag upprepar mitt förslag och, när de fleste hö¬
ras vara för återremiss, är ock jag derom ense samt ön¬
skar, att de, åt hvilka Bibelrevisionen uppdrages, uteslu¬
tande egna sig deråt.”
Petter Jönsson från Jönköpings län: "Jag vill icke
i detta ämne yttra mig så vidlyftigt i Ståndet, enär jag är
i tillfälle att göra det i Utskottet, af hvilket jag är ledamot.
Med tillfredsställelse har jag emellertid hört denna sak af
Ståndet omfattas med uppmärksamhet. En värd talare
inom Ståndet har sagt, att Bibeln ej läses så mycket af
andra, som af oss och våra jemlikar, och då vore det ju
bedröfligt för dem, att höra, det Bibeln undergått någon
förändring, då de läst, att icke ett ord deraf skall förgås.
Det historiska känna och förstå de flesta, men icke förstå
de så noga det andliga. Vi påminna oss den fråga, som
den lagkloke Nikodemus framställde till Frälsaren, huru¬
vida en menniska kan lödas på nytt och det svar, som
Den 15 Mars 1848.
31
derpå följde. Bibeln förstås olika af olika partier. En del
vilja arbeta sig till nåden genom skänker rn. m., liksom
den rike ynglingen, som fick gå bort bedröfvad. Nej! blott
om vi med en sann tro vandra i Christi fotspår, vinna vi
frukter, som tillfredsställa den odödliga andan, som vill
hafva hvila. Någon har sagt, att lekmän borde deltaga uti
Bibelrevisionen, men det tror jag icke skulle vara nyttigt.
Jag tror icke någon annan ändring vara af nöden, än att
de misstag, som gjorts vid Bibelns öfversättande från He¬
breiska, Grekiska och Latin, böra rättas, så alt de kom¬
ma vårt Svenska språk så nära, som möjligt. Jag har än¬
nu icke hört någon, som icke fått tröst af den Heliga
Skrift. Man har sagt, att Bibelkommissionen intet uträt¬
tat, men den har ju framlagt (lera förslag; men som dessa
förslag oftast varit grundade på förnuftet, hafva de ej varit
dugliga. Jag förenar mig med dem, som yrkat, att Be¬
tänkandet måtte återremitteras till Utskottet, der jag kom¬
mer i tillfälle att vidare utveckla min mening."
Christen Persson från Gottlands län: ”Då denna frå¬
ga förevar i Utskottet, voro meningarna der mycket dela¬
de. Jag för min del anser, att Betänkandet bör bifallas,
emedan jag är öfvertygad, att, om det återremitteras, det
återkommer i sämre skick, ty Utskottet ville, att endast
några ord skulle ändras. Vi hafva sett hvad Bibelkom¬
missionen uirättat; den ena har gjort lipp och den andra
rifvit sönder. Jag har sjelf läst den gamla kathekesen
och mina barn den nya, men jag tror mig ändock vara
lika säker med dem i den Heliga Skrift; och tror jag, att
det vore bäst bifalla Betänkandet.”
Häruti instämde Per liengtsson från Calmar län.
Förre Talmannen Anders Eriksson: "En talare har
fäst sig vid mina ord och ansett dem vara irreligiösa. Jag
vet icke, om någon irreligiositet kan uppletas uti mitt yt¬
trande, utan tror, att, om våra meningar jemföras, de blif¬
va temligen lika. Vi skola ihågkomma, att Bibeln icke
först utkom på Svenska, utan att Hebreiska är den äldsta
urkunden, och jag hvarken tror, att Bibeln förlorar sitt
värde, om den blifver förtydligad, icke eller ser jag deri
någon fara. Då talaren sagt, att forskningen ej bör åsi¬
dosättas, äro vi ju ense derom. Hade Konung Gustaf I
lättat sig efter allmogen, så hade vi troligen ännu haft ka-
tholska läran qvar. Att den nu befintliga öfversättningen
32
Den 15 Mars 1848.
af vår Bibel Sr felaktig var redan insedt för 75 år sedan,
och lärer väl ej eller nu kunna nekas, och jag tror icke,
att religionen på något sätt kan rubbas derigenom att Bi¬
beln förtydligas. Jag påminner mig af historien att, då
messan lästes under Konung Gustaf den lrstes tid på
Svenska, åtnöjdes folket ej dermed, men då den lästes på
latin, så, ehuru de intet förslodo deraf, voro de fullkom¬
ligt belåtna. Skola vi härutinnan vara dem lika?"
Häruti instämde Carl Magnus Engström från Cal¬
mar och Hallberg från Halland.
Johan Jahob Rutberg från Norrbottens län: ”Jag
förenar mig med dem, som föreslagit bifall, då vi icke
kunna få något bättre betänkande från Utskottet, efter hvad
Utskotts-ledamöterne gifvit tillkänna.”
Johan Bergström från Skaraborgs län: ”Ämnet är
af så stor vigt, att ett vigtigare knappast någonsin kan kom¬
ma under öfverläggning. Att Bibelkommissionen varat i
75 år och snart sagdt intet uträttat, är ett kraftigt bevis der¬
på, alt anderika män saknats och att de varit för många,
som haft med utarbetandet att skaffa. Jag skulle anse det
vara bäst att öfverlemna detta arbete åt en sakkunnig man,
som uteslutande egnar sig deråt och som till sin rättelse
har den Hebreiska urkunden framför sig, ty om arbetet
öfverlemnas åt flere, skulle, såsom hittills varit händelsen,
strid ofta uppstå emellan olika meningar. Skulle arbetet
blifva felaktigt, så hafva vi ju alla rätt att pröfva detsamma,
och om det ej gillas, synes ingen fara vara dermed, eme¬
dan Bibeln är bra, som den är. Hvad man här yttrat om
olika meningar, anser jag vara öfverflödigt fästa mig vid. På
grund af hvad jag sålunda anfört och då man troligen in¬
tet vinner genom en återremiss, anser jag det vara bäst
bifalla Betänkandet.’’
Lars Larsson'från Elfsborgs län: ’’De liknelser och
jemförelser en värd talare framställt om de schismer, som
uppstodo vid Konung Gustaf den l:s storverk, Lutherska
lärans införande, anser jag vara så skiijdt från hvad som
nu är i fråga, att det ej bör betraktas. Här är icke fråga
om något annat, än hvad 1773 års instruktion innehåller.
Uti denna instruktion nyttjades benämningen kommission,
men har nu nedgått till en revision, som icke har annat
dervid att göra, än att i urspråket utforska hvad de i Bi¬
beln förekommande mörka ords mening kan vara. Detta
Den 15 Mars 1848.
8r, efter 1000:de års förlopp, ett svårt problem alt lösa,
så att dpn, som företager sig denna forskning, ofta står
villrådig oell äfventvrar, att en annan vill bevisa, att det
öfversätta ordet har en annan betydelse. Detta är allt
hvad sorn bör, kan och mäste göras. Vår tids lärdoms-
språk skulle vara dpn farligaste inblandning i Bibeln, och
bör således icke komma i fråga, utan nian bör blott ändra
sådana ord, som stöta örat, och icke göra sådana för¬
ändringar, som gjordes uti nya Psalmboken och Kalheke-
sen. Jag tror icke det vara värdi att tala om en öfver¬
sättning, ty de lärda medgifva icke några bättre än Luthers.
Tiderna från Gustaf den l:s tid hafva lörändrat språket
ganska betydligt, och jag anser en öfversättning från gam¬
mal till tydligare Svenska icke vara ur vägen. Jag tror,
att en mans öfverinseende vore tillräckligt om denne bi¬
träddes af någre män, eldade af Guds anda.”
Peller Jönsson från Jönköpings län : ,-Jag tror Stånds-
brodren Anders Perssons förslag vara det bästa och an¬
ser saken icke kunna blifva sämre än den nu är. Det ar¬
bete, som redan är gjordt, är visserligen icke utan nytta,
emedan det kan blifva en ledning för den blifvande utar-
betaren, ty del är ej så svårt alt göra anmärkning, som
att uppgöra nytt förslag. Jag anser, att Ståndet bör för¬
ena sig om en återremiss på de grunder, som Anders
Persson uppgifvit.”
Häruti instämde Petter Persson från Jönköpings län.
Derefter begärde Anders Persson från Orebro län
proposition särskildt på hvardera punkten, men som plura-
litelen af Ståndets ledamöter äskade piopositionen framställd
på hela Betänkandet, framställdes följande proposition:
Den, sorn bifaller Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottets Betänkande, N:o 38,
löste Ja;
den det ej vill,
röste Nej;
Vinner Nej. så är samma Betänkande återremitterad!;
och, som vid anställd votering rösterna ullöllo med 48 Ja
emot 36 Nej, ansågs ifrågavarande Betänkande af Ståndet
bifallet.
Emot detta beslut reserverade sig Erik Persson från
Gefleborgs län.
3
84
Den 15 Mars 184».
§ 9-
Sils Fredrik Husberg från Södermanland anmälde,
att svårighet ofta möter, att få tillgång till de handlingar,
som finnas i Ståndets arkil förvarade; dervid förre Tal¬
mannen Anders Eriksson sade sig anse, att man borde
anmoda Ståndets Sekreterare att anskaffa nyckeln till arki¬
vet; hvarefter och sedan Sekreteraren upplyst, att Härads¬
höfdingen Lagermark, sorn varit arkivets föreståndare,
icke vore villig lemna ifrån sig nyckeln, innan inventering
för sig gått, Bengt Gudmundsson från Hallands län er¬
inrade, att så beskaffad sak, sorn denna, tillhörde Ståndets
Kansli-direktion, hvadan det vore bäst vända sig Sill denna;
och beslöts, att Kanslidirektionen skulle anmodas invente¬
ra och af Häiadshöfdingeo Lagermark emottaga nyckeln
lill arkivet.
§ 10.
Föredrogs Allmänna Besvärs- och Ekonomi Utskottets
betänkande, N;o 39, i anledning af väckta motioner, angående
upptagande af kollektör för missionsverkets räkning, dervid
följande Ståndets ledamöter yttrade:
Gustaf Johansson från Kronobergs län ingaf skrift¬
ligt anförande, så lydande:
’’De skäl, som Utskottet begagnat för afslag af motio¬
nen, äro efter mitt förmenande ganska klena, och synes
det mig som Utskottet icke gifvit sig tid att öfverväga be-
tydcdsen af denna vigtiga sak; då man betänker att våra
förfäder äfven varit hedningar och vandrat i okunnighet
och villfarelse, och att det christendomens ljus, som nu
sprider sin välgörande glans öfver vårt fädernesland, blifvit
till oss infördt från andra länder, och om ej detta skedt,
så Ii3de vi denna stund varit obildade råa hedningar; vid
betraktande häraf synes det mig vara billigt, att Svenska
folket gemensamt, på af motionären föreslaget sätt, vissrsin
erkänsla för den nåd oss är vederfaren; att öfverlemna
denna angelägenhet åt presterskapet skulle jag visserligen
icke haft något emot, om jag ej hade kännedom om huru
en stor del af Svenska Presterskapet lemna denna angelä¬
genhet alldeles å sido; en liknöjdhet, som är oförklarlig,
för alt ej säga oförsvarlig, och således hafva dessa försam¬
lingsboar ej tillfälle, om än vilja att bidraga till missiong-
veikets befiämjande.
Den 15 Mars 1848.
På dessa i korthet antydda grunder yrkat jag återre-
miss af betänkandet.”
Per Nilsson från Christianstads län: ’’Jag gillar de
motiver, hvilka Utskottet i dess betänkande anfört. Vi
veta ganska val, att kollekter, helst då de äro frivilliga,
icke inbringa mycket penningar, utan tror jag, att mera
penningar skulle vinnas genom gåfvor. Jag anser derföre,
att någon återremiss icke bör komma i fråga.”
Johan Bergström från Skaraborgs lär.: ”Jag gillar
fullkomligt detta Utskottets betänkande, men vill hafva för¬
ordat, att en kollekt måtte upptagas till förmån för mis-
sions-institutet i Lund.’’
Sahlström: Då jag förmodar, alt Ståndet bifaller det
ifrågavarande betänkandet, anser jag öfverflödigt, alt ni;o-
ket orda härom, men i anledning af hvad Gustafjohans¬
son invändt, viii jag hafva anmärkt, att vid nästlidne Riks¬
dag någon af missionssällskapets ledamöter stack en motion
i handen på några af våra Ståndsbröder, hvilken begärdo
icke mindre än hela Lappska ecklesiaslik-kassans användan¬
de till missionsverket. Detta förfaringssätt ingaf både mig
och andra misstroende till missionssällskapets afsigter. Jag
yrkar bifall till betänkandet.”
Häruti instämde Sven Jonsson från Jemtland.
Sven Heurlin: ”Jag vill icke vidlyftigt orda i denna
sak, men jag kan icke hysa samma tankar, som Guslaf
Johansson , eller att betänkandet bör återremitteras, helst
den kassa, hvarom fråga är, icke är underkastad någon
revision. Hellre än att anslå någon kollekt till det nu ifrå¬
gavarande ändamålet, skulle jag vara böjd att tillstyrka, det
2:ne kollekter anslogos till förbättrande af Svenska pre-
stcrskapet."
Häruti instämde Efraim Larsson från Elfsborgs och
Peter Gabrielsson från Kronobergs län, m. fl.
Lars Larsson från Elfsborgs län: ”Jag vill blott
hemställa, till Slåndsbrodren Guslaf Johansson, om lian
icke inser, att medlen lättast erhållas på det sätt Utskottet
föreslagit. Om kollekter skulle upptagas efter kungörelser
och cirkulär, skulle ingen rätta sig derefter och inkomsten
i följd deraf blifva obetydlig. Om man härutinnan skall
vinna något, så måste presterskapet, af hvad ull de än vara
må, nbälska lör saken, och genom framställningar af dess
36
Den 15 Mart 1848.
Tigt söka erhålla bidrag. På sådant sätt anser jag mera
kunna vinnas, än genom kollekter.”
Häruti instämde Peter Mårtensson från Jönköpings,
Anders Gunnarsson från Elfsborgs och Anders Eriks¬
son från Stockholms län.
Anders Persson från Orebro län: ''Jag anser mig
så mvcket hellre böra bifalla betänkandet, som de blifvande
kollekterna skola användas till hedningar och icke till nå¬
gra inom Riket boende; dessutom hafva vi så många an¬
dra kollekter inom Riket, att ej flera böra beviljas.”
Peter Jönsson från Jönköpings län: ”Bland föregå¬
ende talare har Guslaf Johansson velat återremitlera
betänkandet och bevilja kollekterna, men Heurlin har för¬
klarat sig hellre vilja gifva 2:ne kollekter till presterska¬
pets föibättrande, jag skulle derföre föreslå den jemkning,
att presterskapet och missionssällskapel finge en kollekt
hvardera. Presterna skulle då åtminstone få lära så myc¬
ket, att de ifra tor saken. En stor del af landets prester¬
skap har omfattat missionssaken med värma, men mångå
finnas ock, som känna ganska litet till densamma. Jag
tror icke, att vi blifva utblottade, om vi gifva litet åt ut-
ländningen; vi åberopa annars så ofta utländska mönster,
och det finnes ej något land, som icke understödjer mis-
sionsverket. Jag hemställer derföre, om icke Ståndet ville
återremittera betänkandet, emedan många prester finnas
inom Utskottet, som kunna lemna nödiga upplysningar.”
Gustaf Johansson, som förklarat sig vara förekom¬
men af Peter Jönsson, afstod från att vidare sig yttra.
Hvarefter Ståndet biföll Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottets ifrågavarande betänkande, N:o 39.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 eft. midd.
In fidem
A. E. Ros.
Plenum kl. 5 c. 111.
§ i.
Lades till handlingarna från resp. Medstånden ankom¬
na Protokolls-utdrag, nemligen:
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln, N:ris 144—156;
Den 15 Mars 1848.
87
från Högvörd. Preste-Ståndet, N:ris 161 —166; och
„ Vällofl. Borgare-Ståndet, N:ris 136 och 137.
§ 2-
Bordlädes första gången Stats-Utskottets Utlåtanden,
N:ris 90 och 91, angående regleringen af utgifterna under
Hiksstatens Sjette och Sjunde Hufvudtitiar.
§ 3.
Vid föredragning af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Betänkande, N:o 42, i anledning af en utaf Erik
Persson från Gefleborgs län i Ståndet väckt motion, om
rättighet för rotehållare så väl vid soldat- som båtsmans-
hållet i Helsingland , att sjelfve disponera de så kallade
Uddemantals- eller Udderöks-kassorna, yttrade motionären,
efter det han begärt och erhållit ordet:
"Jag kan icke våga hoppas annat resultat på min mo¬
tion, än det som vunnits; hvarföre återromiss af betän¬
kandet icke skulle medföra någon båtnad. Jag har dock
genom motionens väckande uppfyllt min pligt och mina
kommittenlers uppdrag. Hvad angår sista delen af Utskot¬
tets utlåtande, var det deii uppgifna förhållande mig icke obe¬
kant, men af underlåtenhet, då jag nedskref motionen gjorde
jag derpå ingen skillnad. Det är dock beklagligt att de,
som samlat och sammanskjutit medel till ifrågavarande
kassors bildande, icke skola äga rätt att deröfver sjelfve
disponera, och för att vinna rättelse, vet jag sannerligen
icke hvilka åtgärder böra vidtagas. Jag hemställer att Stån¬
det icke må helt och hållet godkänna Utskottets Betän¬
kande, utan tillåta att denid må låta bero."
Uppå proposition af Talmannen blef Utskottets ifråga¬
varande utlåtande hvarken bifallet eller afslaget af Ståndet,
utan förklarade endast Ståndet, att det vid samma utlå¬
tande lät bero.
§ 4.
Då nu åter föredrogs Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Betänkande, N:o 43 , i anledning af särskilda
motioner, dels i fråga om stadgande, att personer, hvilka
ådömas ansvar för tredje gången fylleri, måtte, i stället för
vatten- och brödstraff, förpligtas alt undergå den s. k. Schrei-
berska fyllerikuren, dels ock om skyldighet för läkare vid
Läns-lasaretten i riket att, under uppgifna förhållanden, å
derstädes intagne personer använda berörde kurmethod ,
yttrade
Den 15 Mars 1848.
Jonas Petter Danielsson från Calmar län: "Att an»
taga Schreiberska kuren , såsom medel till utrotande af
fyllerilasten, anser jag blott vara ett palliativ , helst resul-
taterna af denna kurmethod hittills varit så föga tillfreds¬
ställande, att jag, för min del, icke hyser det ringaste för¬
troende för kurens användbarhet. Jag har haft tillfälle att
af personer, sorn undergått bränvinskuren, göra mig under¬
rättad oin dess verkningar och deraf erfarit, att densamma
icke utgör något säkert botemedel mot superiet. Min me¬
ning är ingalunda att härmed vilja på minsta sätt försvara
fyllerilasten, utan tvertom hatar jag den; men alt på så¬
dant sätt så till sägande insylta menniskor i bränvin, anser
jag både ömkligt och löjligt. Det är, efter min tanke, det¬
samma, som att lägga bränsle på den eld , som inan äflas
a't släcka. Jag tror tiden och bildningen, i förening med
förnuftiga samhällslagar, vara det helsosammaste botemedel
mot superiet, och yrkar derföre afslag af betänkandet.”
Andreas Bengtsson från Jönköpings län: "Så framt
ej föregående talaren hyser rädsla att sjelf komma under
kur, så och då Utskottets Betänkande icke åsyftar annat,
än att för dem, sorn sjelfve åstunda att ifrågavarande kur-
metliod ml å dem användas, tillfälle för slik kurs under¬
gående måtte beredas, inser jag icke hvarföre utlåtandet ej
bör bifallas.”
Johan Bergström fiån Skaraborgs län, med flere le¬
damöter förenade sig med Andreas Bengtsson.
Erik Persson från Gefleborgs län: "Jag har hört
sägas, att ifrågavarande kurmethod skall vara ett godt bote¬
medel mot fyllerilasten, men icke förnummit, att de, som
undergått kuren, derföre liehöft, såsom en talare sig ut¬
tryckt, insyltas i bränvin.”
Diskussionen förklarades slutad; och blef Utskottets
ifrågavarande utlåtande af Ståndet bifallet.
§ 5.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets Utlåtande,
N:o 78 , angående Riksgälds-kontorets förvaltning under
den sedan sistlidne Riksdags början förflutna tid , begärdo
Johan Johansson från Örebro län ordet och yttrade :
"Då Stats-Utskottet funnit med sina åsigter och sin
pligt öfverensstämmande att tillstyrka fullständig decharge
för Riksgälds-kontorets Herrar Fullmäktige , i anseende till
deras förvaltning af verket, ehuru visserligen, såsom det
Den 15 Mars 1848-
39
»kulle tyckas, nior än en anledning till anmärkning der¬
emot torde förekomma; ehuru Utskottet sjelf funnit, att
Herrar Fultmäkliges alla åtgärder icke varit af den be¬
skaffenhet, att de kunde ovilkorligen gillas ; att det t. ex.
ansett dem vid försäljningen af f. d. Sundhets-Kollegii hus
”icke hafva med all nödig omtanka iakttagit Statens bästa’';
ehuru många saker kunnat vara annorlunda vid handeln
af Ridderstolpeska huset; ehuru Utskottet ansett en af
Fullmäktige beslutad rättegång, rörande en inteckning i
nämnde hus, ej allenast ’’ändamålslös, utan äfven olämplig”,
emedan den utgår från grundsatsen att kunna, genom do¬
maremaktens åtgärd, upphäfva ingenting mindre än sjelfva
lagen — flå, oaktadt detta och åtskilligt annat, Utskottet
likväl tillstyrkt decharge, anser jag det under sådana för¬
hållanden onyttigt och endast föranledande tidspillan, att
framställa några egna anmärkningar, der saken talar för sig
sjelf och likväl talar förgäfves. Jag inskränker mig således
endast till ett par omständigheter , som äfven innefatta
svaromål på af mig väckta motioner.
Den ena af dessa omständigheter rörer Svenska statens
fordna utländska skuld. Af Stats-Utskotlets Utlåtande är
det upplyst, att den väntade utredningen af de Svenska
skuldförbindelsernas fillrältaskaffande, hvilket skulle ske i
Amsterdam den 2! December förlidet år, blifvit uppskjuten
till den 22 Februari innevarande år, och möjligen kunnat
komma att ytterligare uppskjutas, hvarföre det lätteligen kan
hända, att Rikets Ständer icke ens vid innevarande Riks¬
dag hinna längre i ämnet, och att Svenska Staten pj eller
nu blifver lagligen befriad från utländska borgenärers möj¬
liga kraf. Den andra omständigheten rörer handeln af
Ridderstolpeska huset.
Alla de af mig framställda anmärkningar och betänk¬
ligheter hafva genom närvarande Utlåtande blifvit bekräfta¬
de; men då besigtningen af husets grund ej kan ske förr
än sommaren och således de nu sammanvarande Ständerna
troligen icke erhålla någon närmare officiell kunskap i äm¬
net, anser jag denna punkt liksom den föregående, eller
den om Stats-skulden, icke för närvarande kunna komma
till något definitivt afgörande. Jag ställer dem då båda un¬
der framtiden och öfverlemnar dem till föremål för kom¬
mande Ständers uppmärksamhet, hvilka, till följd af hvad
de nu erfarit om frågorna och hvad de framdeles komma
40
Den 15 Mars 1848,
att derom inhämta, bättre än vi veta, hvad de hafva att
derom' besluta.
Härmed tror jag mig hafva vflrat min åsigt öfver Be¬
tänkandet i dess hellie) och kan således bespara Ståndet
och mig allt ytterligare ordande olli dess särskildta punk¬
ter. ”
Sedan diskussionen förklarats slutad, blef, uppå propo¬
sition af v. '1 al riannen, ifrågavarande Utlåtande till aila delar
af Slåndet bilallet.
§ 6.
Till vidan» åtgärd föredrogs ånyo Lag-Utskottets Be¬
tänkande, N:o 25, i anledning af en utaf Andreas Bengls¬
son från Jönköpings län hos Slåndet väckt motion om för¬
ändring i Kongl. Förordningen den 29 Juli 1812. angående
åtskilliga omständigheter, som böra iakttagas vid ändrings
sökande i Konsistor lernas utslag.
Amlreas Benglsson yttrade härvid: ”Utskottet har
ansett väsendtlig» olägenheter uppstå, derest de i berörde
Kongl. Författning gifna föreskrifter icke funnos till, utan
att egna någon uppmärksamhet åt de olägenheter, som för-
anledt motionen. Jag vet att dessa icke äro af ringa vigt
och finner det i högsta måtto besynnerligt, att stadganden
skola qvarstå, hvilka så väl för den enskildte som kommu¬
nerna åstadkomma både kostnad och besvär; mål, som an¬
gå klagan öfver sockenslämniobeslut, blifva oskäligt utdragna
på tiden och orsakas derigenom icke ringa men för menig¬
heterna. Att Utskottet icke sökt, som sig bordt, utreda
ämnet kan nu icke hjelpas och lärer genom återremiss fö¬
ga vinnas. Jag sätter mig således icke emot bifall af be¬
tänkandet, i den öfvertygelse, att förnyade klagomål icke
skola uteblifva och behofvet af förändring framdeles skall
visa sig.
Ofverläggningen ansågs slutad; och fann Slåndet för
godt att Utskottets ifrågavarande Utlåtande bifalla.
§ 7.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottats Betänkande, N:o 26, i
anledning af Kongl. Mij:!s Nåd Proposition (N:o 15), med
förslag till förordning angående förlagsinteckning; och yttra¬
de förre Talmannen Anders Eriksson från Orebro län,
efter det han begärt oell erhållit ordet:
”Jag förmodar, att Ståndets ledamöter genomläst de re¬
servationer, som vid detta betänkande finnas fogade. Da
Den 15 Mars 1848.
41
aro, efter min åsigt, välgrundade och instämmer jag uti de
värde reservanternes yttrade åsigter. Att bifalla Betänkan¬
det vore att tillskapa en undantagslag, lik författningen om
lösöreköp, hvarpå d tk enfaldige och icke lagkloke komme
att Jörlora. Jag anser det vara bäst att vidblifva de stad-
ganden i della ämne, som allmänna lagen nu innehåller.
Sven Heurlin och Peter Gabrielsson från Krono¬
bergs län, Erik Malmin från Westerås län, Olof Johans¬
son och Anders Eriksson från Stockhoms län, Sone Pers¬
son från Skåne och Peter Johan Peterson från Jönkö¬
pings läri med flere af Ståndets ledamöter förenade sig med
f. Talmannen.
Andreas Pene/lson från Jönköpings län: ”Jag är
glad att höra, det Anders Eriksson med flere Slåndets
ledamöter yttrat sig emot betänkandet. Att antaga nu före¬
slagna lag, tror jag skulle vara att väcka den björn, som
sofver och densamma skulle medföra lika mycket oreda
och krångel, sorn den vid 1834 års Riksdag antagne för¬
fattningen om lösöreköp åstadkommit.”
Efter det öfverläggningen ansetts slutad, blef ifråga¬
varande Utlåtande af Ståndet afslaget.
§ 8.
Bordlädes andra gången.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 27, i anledning af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition (N:o 56), med förslag till
l3g om aktiebolag.
Allmänna Besvärs- och Blkonomi-Utskottets Betänkan¬
de, N:o 44, i anledning af väckt motion om vidtagande af
åtskilliga förändringar i nu gällande föreskrifter för skjuts-
ningsbestyrets utgörande, och
Konslilutions-Ulskoltets Memorial, N:o 3, angående
en af Stals-Utskottet framställd anmärkningsanledning, i följd
af åtskilliga omständigheter vid inköpet af Owenska faktori-
tomten på Kungsholmen i Stockholm till ny lokal för mynt-
och kontrollverken.
§ 9.
Vid föredragning af Lag-Utskottets Betänkande, N:o
28, i anledning af väckt motion om bestämmande af tid för
vitesförbuds kungörande i kyrkorna upplästes af Nils An¬
dersson frän Skåne följande skriftliga anlörande;
”1 anledning af Lag-Utskottets betänkande, N:o 28, för-
anledt af min motion om bestämmande af tid för vitesför¬
42
Den 15 Mars 1816.
buds kungörande i kyrkorna, utbeder jag rnig att tå an¬
märka, del Utskottet synes vara i okunnighet om de mån¬
ga svårigheter, sorn iakttagandet af Domares åliggande, att
förordna om dessa förbuds årliga kungörande, nu medförer.
Detla åliggande är af sådan beskaffenhet, att ofta ett så¬
dant kungörande ett år förgätes och då måste nytt förbud utta¬
gas, hvarigenom domare besväras oell kostnader vållas. I sock¬
nar, der nästan alla jordägare tagit ut dylika förbud, be¬
sväras presterskapet af de så ofta förekommande uppläs¬
ningarna, och detta har medfört, att man äfven på många
ställen får ersätta presten derföre, hvilket leder till årlig
utgift, o. s. v. Besinnar man nu, att de för öfverträdelser
härutinnan stadgade böter öro Konungens ensak, så att jord-
,,öarne endast hafva besvär, men ej ersättning, då tråga
derom vid Domstol förekommer, så finnér man lätt, att
många obehag och utgifter äro med detta stadgande, om
årligt uppläsande af förbuden, förenade.
Om man ock skulle med Utskottet medgifva, alt så¬
dana undantags-stadganden ofta böra kungöras, hvilket lik¬
väl icke synes vara nödvändigt, om varningar med utsatt
vite, på lämpliga ställen uppsättes, så synes det dock, som
det icke borde åläggas den enskildte, utan vederbörande
myndigheter, att besörja om uppläsningen af alla inom när¬
maste orten gällande vitesförbud. Jemte det jag begär å-
terremiss får jag alltså vördsamt föreslå, att kronobetje-
ningen måtle åläggas, att i Mars månad hvarje år till pre¬
sterskapet i den socken, der vitesförbud blifvit af Domsto¬
len meddeladt, äfvensom i de omgifvande socknarne, ingifva
förteckningar på alla dylika gällande förbud, hvilka förteck¬
ningar böra inom April månads utgång i kyrkorna upplä¬
sas; ägande kronobetjeningen, att i sådant ändamål af Doma¬
ren erhålla uppgift på alla sådana utfärdade förbud.
Jag anhåller om remiss af detta mitt anförande till
Lag-Utskoltet, som härom torde gemensamt med Ekonomi¬
utskottet öfverlägga.”
Lars Wenander från Bohus län anhöll, att ifrågava¬
rande Utlåtande måtte förblifva hvilande på Ståndets bord
till nästa plenum; och som Wenanders begäran under¬
stöddes af Johan Jahob Rutberg från Norrbottens län
blef Utlåtandet andra gången bordlagdt.
§ 10.
Vid förnyad föredragning biföll Ståndet Allmänna Be¬
Den 18 Mars 1848.
43
svärs- och Ekonomi-Utskottels Utlåtande, N:o 45, i an¬
ledning af väckta frågor om förändringar i resereglementet,
samma Utskotts Betänkande, N:o 46, i anledning af väckta
motioner, om skyldighet för resande att, vid reqvisition af
skjuts, betala upphådningspenningar, och N:o 47, i anled¬
ning al väckt motion om förhöjning af legan för skjuts från
Södertelje stad.
8 lf- .
Då nu åter föredrogs Per Nilssons från Skåne på
bordet hvilande anförande, i anledning af Kongl. Maj.ts
nådiga proposition, angående lindring i den af hemmanen
å ön Hven utgående afgäld, förklarade Per Nilsson, att
sedan han nu mera erfarit, att berörde nådiga proposition blif¬
vit af Utskottet behandlad, hans anförande icke måtte till
någon åtgärd föranleda; och lät Ståndet dervid bero.
$ 12.
Godkändes Expeditions-Utskottets nedannämnde förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrivelser till Kongl. Majit:
N:o 37, angående bildandet af ett nytt artilleribatteri
att förläggas i Norrland;
N:o 38, angående godtgörande af förskottsvis utbetal¬
da understöd, i anledning af sistlidet år i Christianstad in¬
träffade eldsvåda;
N:o 39, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposi¬
tion med förslag, angående handelsboks vitsord.
Ståndet åtskiljdes kl. 6 c. m.
In fidem
A. E. Ros.
Den 18 nara.
Plenum kl. 1© I lii
§ i.
Anhöll Riksdagsfullmäkligen Matis Pehrsson från
Stockholms län om tjenstledighet under 8 dagars tid, räk¬
nade från den 2t i denna månad, hvilken begäran Ståndet
bifölloch skulle Riksdagsmannen Anders Guslafsson
från Östergöthland i Matts Pchrssons ställe under tiden
inträda såsom ledamot i Stats-Utskottet.
44
Den 18 Mars 1848.
§ 2.
Anmäldes att skrifvelse ankommit från loire vice Tal¬
mannen Per Eriksson fiån Wermlands län,- deruti hart
anmält, att på permission hemmavarande Riksdagsmännen
J. Kylander och Elof Andersson från samma län voro
af sjukdom förhindrade, att för närvarande till Riksdagen
sig begifva; af hvilken orsak anhölls, att tjenstledighet mätte
beviljas såväl dem, som Per Eriksson från den 27 den¬
nes, då permissionstiden eljest vore ute, till den 1 näst¬
kommande Api ii.
§ 3.
Det hos Ståndet den 11 :te i denna månad förda proto¬
koll ju terades och godkändes.
§ 4.
Andreas Bengtsson från Jönköpings län begärde or¬
det och yttrade:
"Sedan Stånd* t bifallit 26:te punkten af Statsreglerin-
gens 4:de Hulvudtitel, angående anslag till uppköp af sal¬
peter, får jag reservera mig emot beslutet, emedan det¬
samma står i strid med Ståndets i samma dags förmiddags-
plenu.u beslutade återremiss af Stats-Utskottets Betänkande,
i anledning af Peller Gabriclssons motion om förhöjning
uti inlösningspriset å salpeter. Skulle nu detta vinna Ri¬
kets Ständers bifall och Ständerna derigenom betagit Kongl.
Majit nödiga medel, att lösningspriset förhöja, tjenar det
till ingenting att äska en dylik förhöjning, emedan Kongl.
Majit är urståndsatt att gå Riksens Ständers önskningar
till mötes i denna del."
Uli denna reservation instämde Petter Johan Pet¬
tersson från Jönköpings, Gustaf Johansson och Johan
Persson från Kronobergs samt Per Persson från Jön¬
köpings län.
§ 5.
I anledning af Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 25,
som till-tyrker skillingssedlarnas indragning, inlemnade Liss
Lars Olsson från Stora Kopparbergs län, en skriftlig re¬
servation, sålunda:
"Då jag hvarken i Banko-Utskottet, hvarest jag är le¬
damot eller inom detta Hedervärda Stånd kunnat dela plu-
ralitetens mening vid behandlingen af förenämnda Banko-
Utskottets Utlåtande, Nio 25, som tillstyrker skillingssed-
Den 18 Mars 1848.
45
larnas borttagande, hvilket tillstyrkande nu cek vunnit alla
fyra Riks-Ståndens bifall, sä anser jag mig böra uttala min
ifrån så väHStåndets som Utskottets pluralitet skiljaktiga
åsigt af saken, och hvarföre jag, med all aktning för an¬
dras öfvertygelse, anhåiler att i Ståndets protokoll få ned¬
lägga och förvara min reservation.
Skälen för skillingssedlarnas indragning hafva af Hög¬
lo!]. Banko-Utskottet uppgifvits vara följande hufvudsakli¬
gen, nemligen:
l:o Fara för plundring af Bankens silfverhvalf, i hän¬
delse af ett fiendtligt infall eller andra olyckor.
2:o Att kostnaden för tillverkningen och utgifningen
af dessa sedlar årligen uppgår till en betydlig summa.
3:o Att sedlarna blifva nedsölade och förslitna, så att
desamma till förlust för innehafvaren icke af Banken inlösas.
Då dessa af Banko-Utskottets pluralitet och af Rikets
Höglofl. Ständer antagna skäl för ett beslut, så genomgri¬
pande och efter mitt förmenande så högst skadligt för me¬
nige man, icke af mig kunna antagas eller betraktas an¬
norlunda än som obetydligheter vid jemförelsen med det
behof, som genom begagnandet af dessa sedlar i långliga
tider, gjort sig gällande i vårt land, så, jemte det jag till
alla delar förenar mig med hvad Herr Biskop Agardh, i
sin vid Betänkandet fogade välgrundade reservation anfört,
anser jag mig såväl emot sjelfva beslutet, som de uppgifna
skälen vördsamligen böra anföra följande anmärkningar.
Hvad först beträffar faran för ett fiendtligt infall
och plundring af silfverfonden, så skulle det i sanning myc¬
ket förundra mig om försvarsanstalterna vid iidoppet lill
hufvudstaden, hvartill af Statsmedlen blifvit använda så
enorma summor, vore i så dåligt skick, att något sådant
kunde inträffa utan en förpgången krigsförklaring; delta
vore dessutom ett företag, för vår tid, så oerhördt, att nå¬
gon fruktan derföre icke på allvar bör kunna uppstå, och
kan en sådan fara dessutom icke inträffa så hastigt, att icke
de just för ett sådant fall särskildt inrättade jernbe-
slagna i Banken förvarade 7 å 800 st. transportkistor skulle
kunna hinna att användas. Hvad åter angår försl örin¬
gen af silfret på annat sätt, så förstår jag icke, att för¬
störing af fint silfver kan uppstå annorlunda än genom
nedsmältning, och att detta nu lättast skall gå för sig i
myntdegeln, der afbränningarna på hvarje 1000:de marker
46
Den 18 Mars 1848.
Sro betydliga och der del fina silfret genom utspädning
med koppar till sitt värde och begärlighet betydligt ned-
sättes, det kan lätt af en hvar förstås; skulle åter förstörin¬
gen befaras genom eldsvåda, så har ju Banken de säkraste
hvalf och de bästa brandanstalter, hvilka man bör äga bå¬
de rättighet och skyldighet att lita på.
Man har beräknat nötnings-procenten endast till 1,100
R:dr om året, men man har glömt eller velat glömma alla
andra ganska betydliga förluster, som uppstå genom an¬
vändandet af silfver-skiljemynf, det som t. ex. genom elds¬
vådor, olyckor på sjön och sådant som vid tjufnader un¬
dangömmes och blifver oupptäckt och hvilket såmedelst år¬
ligen drages utur rörelsen och utgör både Bankens och den
enskildes förlust uppgår helt säkert inom få år till en be¬
tydlig summa. Delta torde vara omständigheter, hvilka varit
värda att närmare betraktas före det så hastiga beslutet och
innan myntbestämningsfrågan ännu hunnit afgöras, i följe
hvaraf det lätt nog torde kunna inträffa, att en ytterligare
spridd myntsor t till stor olägenhet för allmogen länge kom-
me att uppehålla sig i rörelsen jemte penningar, utpräglade
efter det så kallade decimal-systemet.
1 afseende på' den förespeg!ade höga kostnaden i
och för pappers-skiljemyntet, så har jag derom gjort mig
noga underrättad, och är jag fullt förvissad, att denna ge¬
nom ett klokare och ändamålsenligare ordnande af skil-
lingssedlarna, så till papper och format, som tryck och
skrifning, i likhet med 32-skillingssedlarna, skulle kunna
nedbringas med minst 15 å 16,000 H;dr årligen; genom
ett mindre, oviket format skulle fara för slitningen till betydlig
del förminskas, och genom ett förändradt tryckningssätt
skulle kostnaden för så väl hvitstämplingen, som numere-
ringen och papperets skärning upphöra.
Skälet alt dessa delar blifva nedsölade och lätt för-
slitna, hade jemväl varit lätt hafvet genom införandet af
det ofvannämnda ovikta mindre formatet, i förening med
inlösningsgrunder, lämpade efter samma principer, hvilka
nu gälla för 32-sk.-sedlarna, och öfver hvilka jag icke hört
besvär eller bekymmer anföras.
Då man besinnar att dagliga rörelse-kapitalet i
Sverige, menige man emellan, irufvudsakligast består af 8,
12 och 16 skilhs-sedlarna (de högre sedelvalörerna kom¬
ma fortfarande att ägas och handteras af de förmögnare
I)en 16 Mars 1618.
47
och högre klasserna), anser jag för min del att man nå¬
got mera eftertänksamt, än hvad nu skett, borde hafva be¬
traktat de svåra förhållanderna, som måste inträffa för all¬
mogen genom indragning af ett sedelmynt, som af dem
hitintills högt värderats; att missbelåtenheten blifver all¬
män, åtminstone i min hemort, derom är jag öfvertygad.
Allmogen måste på torg och öppna platser uppgöra sina
köp; detta har gått bra med sedlar, som kunnat handteras
i ett förvaringsrum eller i sedelboken; skall nu pungen
tillika framtagas och de små ohandterliga, till prägel åt¬
minstone för den mindre kunnige och något svagsynte o-
tydliga pjeserna användas vid alla liqvider, så tror jag sanner¬
ligen att ganska få dermed blifva belåtne, svnnerligast när
man dertill lägger ofördelaktigheten och den medförande
drygare postporto, då man uti bref, när summan pj går på
jemna Rdr U:gds, nödgas innesluta silfvermynt i stället för
de lätta och genom inskränkning till hälften af deras nu¬
varande format ännu lättare och beqvämligare skillings-
sedlarna, utan det blifver endast nödvändigheten, som tvin¬
gar till begagnandet af detta mynt, och det är för ett så¬
dant tvång jag ej finner anledning i de uppgifna skälen.
Falska tennslantar och andra metallbitar, försilfrade
skola troligen till större antal komma i rörelse och blifva
svåra att urskilja, dervid den fattige får vidkännas förlust
genom tvånget och genom sin oförmåga att bedömma dy¬
lika bedrägerier med en metall, som ofta nog icke finnes
i hans boning. Under sådana betraktelser, grundade på
erfarenhetens och öfvertygelsens väg, förutser jag, att skil-
liogssedlarnas borttagande ur allmänna rörelsen skall hos
massan af folket väcka ganska stor missbelåtenhet.
Uti hvad som här ofvan blifvit anfördt, rörande skil-
lingssedlarnas indragning, förenar sig Lars Mattsson från
Upsala län.
Häruti instämde Nils Strindlund och Per Mattsson
från Westernorrlands, Olof Johansson från Stockholms
Adolf Fredriksson från Upsala, Johan Bergström från
Stora Kopparbergs, Johan Johansson och Olof Nilsson
från Östergöthlands, samt Jonas Christoffersson från
Wermland län.
§ 6.
Upplästes Petter Mårtensson från Jönhöpings län
48
Den 18 Mars 1818.
ett så lydande skriftligt anförande, i anledning af Bevill—
nings-Ulskottets utlåtande i afseende pä postbevillningen:
”Emot Slåndets beslut, i afseende å min, rörande post¬
bevillningen väckta motion , finnér jag mig föranlåten af¬
gifva en reservation, emedan jag är öfver tv gad derom, att
den af mig föreslagna nedsättning af nuvarande postporto,
skulle ej mindre tillskynda Statsverket än enskilde korres¬
pondenter, äfvensom postverkets tjenstemän ömsesidiga och
betydliga fördelar. Beviltnings-Utskoltet har också med-
gifvit nyttan af den förenkling i uppbörden och redovis¬
ningen af postmedlen, som ett sådant system som det i-
frågavarande skall medföra, samt ej eller hestrid!, alt en
ökad brefvexling deraf bör blifva en följd, men i saknad af
upplysning och beräkningar med hänsigt till porto-intraden
icke tilltrott sig kunna tillstyrka densammas antagande; jag
beklagar verkligen att denna vigtiga fråga nu rönt ett så
föga deltagande af Uiks-Slånden; men jag är öfvertygad
derom, att den ©tvifvelaktigt förr eller sednare skall göra
sin obestridliga rätt till en nogare ompröfning och elt var¬
mare behjertande gällande, och att frågan då skall vinna
all den framgång densamma rättvist förljenar, samt mina
anspråkslösa bemödanden i Jetta fall icke alldeles vara
fruktlösa.”
§ 7.
Föredrogs och bifölls Lag-Utskottets på Slåndets bord
sedan den 11 dennes hvilande belänkande, N:o 27, i an¬
ledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition (N:o 56), med
förslag till lag om aktiebolag.
§ 8.
Vid föredragning af Lag-Utskottets, den 11 i denna
månad bordlagda, betänkande, N:o 28, i anledning af väckt
motion om bestämmande af tid för vitesförbuds kungö¬
rande i kyrkorna, begärde följande Slåndets ledamöter or¬
det och yttrade:
Nils Strindlund från Westernorrlands län: ”Jag
anser det vara nödvändigt, alt bifalla betänkandet, ty fol¬
ket bör veta hvad som är förbjudet. Det kan väl vara
till någon besvärlighet för presterskapet, men som det må¬
ste antagas vara ett af deras tjensteåligganden, bör intet
afseende fästas å det lilla besvär, som derigenom föror¬
sakas dem.”
Den 18 Mars 1848.
49!
5onc Pehrsson från Malmöhus län: ”Jag har intet
emot att Ståndet bifaller det ifrågavarande Betänkandet,
men jag vill icke heller sätta mig emot en återremiss af
detsamma, helst, enligt hvad motionären upplyst, presler-
skapet i hans hemort tagit sig den ovanan före, att taga
betalning för vitesförbuds uppläsande.”
Sven Henrlin från Kronobergs län: ”Jag vill bifalla
Betänkandet af det skäl, att, om ett utfärdadt vitesförbud
skulle uppläsas endast hvart 5:te år, det ej sällan skulle
inträffa, att det kunde höjas ända till 100 Bdr. Om t. ex.
någon inflyttar från en annan församling eller någon annan,
som icke afvetat ett vitesförbud , det der blifvit utfärdadt
för att freda andras egor och icke blifvit uppläst i kyrkan
på fem år, skulle det vara bra hårdt att låta en sådan person
plikta vitet. Jag har äfven vitesförbud å en del af mina
ägor, men jag vill icke att menniskor skola dåras.”
Häruti instämde Peter Persson från Jönköpings län
och A. J. Sandstedt från Calmar län , jemte flere andra
ledamöter.
Sahlström: ”1 anledning af hvad som blifvit anmärkt
derom, att prester och klockare pläga taga betalning för
vitesförbuds uppläsande, anser jag mig böra upplysa , att
sådant äfven blifvit tillkännagifvet för Utskottet, men icke
haft någon verkan. Jag anser, att, då ett vitesförbud ut¬
färdats och domaren föreskrifvit, huru och på hvad sätt
det skall kungöras, någon betalning hvarken till prest eller
klockare bör komma i fråga; och är min öfvertygelse den,
att Utskottet, derest Betänkandet dit återremitterades, icke
kan vidtaga annan åtgärd, än som nu skett.’’
Per Nilsson från Christianstads län: ”Jag gillar full¬
komligt, att utfärdade vitesförbud årligen uppläsas från
predikstolarna, men jag skulle tro det vara ändamålsenligast,
att Pastors-embetet inom hvarje församling förtecknade alla
inom densamma utfärdade vitesförbud och deras belopp ,
samt uppläste den förteckningen årligen, ty, när den en¬
skilde skall draga försorg om vitesförbudens uppläsande
hvart år, är sådant ganska besvärligt och, om han något år
försummar sig, är han tvungen taga nytt vite. Ingalunda
anser jag det vara lämpligt, att domare och kronobeljening
upprätta sådana förteckningar, som här ofvan omnämnts.
Jag vill icke heller sätta mig emot återremiss af Betän-
4
50
Den 18 Mars 1848.
kandet, emedan jag funnit olägenheter af vitesförbuds upp¬
läsande vid allmän Gudstjenst.”
Peter Jönsson: "Af dem, som begärt återremiss, har
ingen anfört giltiga skäl derföre. Några talare hafva ansett
lämpligt, att presterskapet inom hvarje församling bör för¬
teckna de utfärdade vitesförbuden och uppläsa förtecknin¬
gen från predikstolen en gång om året. Att öfverlemna
detta bestyr till presterskapet anser jag vara farligt, ty vi
veta, att mångå andra författningar, om hvilkas kungörande
presterskapet skall draga försorg, ofta blifva oupplästa.
Att uppläsa vitesförbuden hvarje år anser jag vara nödigt,
ty de som inflytta i församlingen , och någon inflyttning
sker alltid årligen, böra underrättas om de vitén, som fin¬
nas, på det de måga undgå att plikta. En föregående
talare har anmärkt, att vitesförbud, som icke årligen upp¬
läsas, är förfallet, men härvid får jag upplysa , att det är
förfallet endast för det år, då det ej blifvit uppläst, men
träder åter i kraft efter uppläsandet, så att något nytt vites¬
förbud icke behöfver af domstolen utfärdas. Jag önskar,
att Betänkandet måtte bifallas, helst ståndsbrodren Sahl¬
ström upplyst, att Utskottet ej kan vidtaga annan åtgärd,
än som skett.”
Häruti instämde flere Ståndets ledamöter.
Heurlin var förekommen af Peter Jönsson och af-
stod från att vidare yttra sig.
Diskussionen ansågs slutad; och blef Lag-Utskottets
ifrågavarande Betänkande, N:o 28, af Ståndet bifallet.
§ 9.
Anmäldes och på vanligt sätt inbeledsagades Chefen
för Landtförsvars-Departementet, Herr General-Löjtnanten
m. m., Friherre G. A. Peyron, och aflemnade Kongl. Majrts
Nådiga Propositioner:
1:o angående ett anslag till upprätthållande af den
Arméens Pensionskassa åliggande pensionering; och
2:o angående tillåtelse för Banken och Riksgälds¬
kontoret, att, i utbyte mot nu innehafvande obligationer af
Arméens Ackords-amorteringsfond, mottaga nya sådana,
ställda på förlängd betalningstid.
§ 10.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets sedan dpn
11 dennes på bordet hvilande Betänkande, N:o 44, i an¬
ledning af väckt motion om vidtagande af åtskilliga för¬
Den 18 Mars 1848. 51
ändringar i nu gällande föreskrifter för skjutsningsbestvrets
utgörande, biet’ nu å nyo föredraget, hvarvid följande Stån¬
dets ledamöter anJrogo:
Per Mattsson från Wester-Norrlands län uppläste
följande skriftliga anförande:
"Då Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ej mera
fästat afseende, än som skedt, på den af Bonde-Ståndet
gemensamma och väl motiverade väckta motion , rörande
skjutsningsbesväret, hvilket ohus för det mesta drabbar
detta Stånds principaler, tycktes desto heldre att Medståri-
deri kunnat samverka, för att i någon måtto afhjelpa de
stora olägenheter, som 1844 års skjutsförfattning innehåller;
icke desto mindre har Utskottet afslagit de fyra vigtigaste
punkterna på ganska svaga skäl, som uti premisserna äro be¬
gagnade, då Utskottet förmodar att inom en icke aflägsen
tidpunkt dylika öfverenskommelser skola på de flesta stäl¬
len tillvägabringas; men Utskottet har ej tagit i betraktande,
alt det finnes lokala förhållanden som göra, att hvarken
skjutsstation utan olägenhet kan förändras, eller entrepre¬
nad antagas af den på stället varande gästgifvaren på an¬
dra vilkor, än de skjutsskyldige skulle medgifva att till
entreprenören betala en allt för stor summa penningar,
hvilket de icke mäkta. Detta allt sammanlagdt gör, att de
skjutsskyldige nödgas nu, som tillförene, sjelfve bestrida
skjutsen, frågas då, hvar finnes något skäl till ett afstyr-
kande af isynnerhet 5:te punkten i förevarande Betänkande?
bör icke den, sorn måste resa 1 å 2 mil först till skjuts¬
station för att fullgöra sin skyldighet, erhålla lika skjuts¬
lega som den entreprenör, hvilken gynnats af lokala för¬
hållanden, der icke stora svårigheter uppstå, att en sådan
skyldighet sig åtaga. På alla dessa anförda grunder yrkar
jag återremiss af detta Utskottets betänkande, med anhållan,
det Utskottet måtte ytterligare taga de afslagna punkterna i
ett noggrannt öfvervägande och i synnerhet den 5:te; för
öfrigt gillar jag hvad Utskottet i de öfriga punkterna före¬
slagit.’’
Häruti instämde Lars Mattsson från Upsala län.
Olof Persson från Gefleborgs län inlemnade äfven
ett skriftligt anförande, sålunda:
”Det har väj i äldre tider ålegat Krono- och Skatte¬
hemman att prestera fri skjuts och gästning åt deni. som
färdades i Kronans ärenden, åt främmande sändebud, åt
Den 18 Mars 1848.
tågande krigsfolk och åt adeln, då den reste till Riksdagar
och möten; men detta åliggande utbyttes år 1642 emot
en årlig skatt, under namn af skjutsfärdspenningar. Der¬
emot hafva dessa hemman aldrig haft någon laglig skyl¬
dighet, att fortskaffa andra resande, utan emot full ersätt¬
ning för skjutskostnaden. Till förekommande af prejeri å
Ömse sidor samt den resandes uppehåll, biel' denna ersätt¬
ning, för längre tid tillbaka, genom taxa bestämd till ett
belopp, som då ansågs motsvara kostnaden. Den således
bestämda skjutslegan har väl tid efter annan blifvit för¬
höjd, men icke i samma mån som värdet å varor och
dagsverken stigit. Missförhållandet härutinnan har allt nier
och mer tilltagit; och detta i förening med tillkomsten af
nya vägar och nya gästgifvaregårdar, samt den betydligt
ökade mängden af resande, har slutligen gjort, att skjuts-
ningsbesväret blifvit det för jordbruket mest tryckande
onus.
Erkännande allt detta, beslöto Rikets Ständer vid 1810
och 1841 årens Riksdag, att jordbruket skulle befrias ifrån
gästgifveriskjutsen; och, för vinnande af detta ändamål,
skulle öfvertagandet af nämnde skjutsningsbestyr genom
entreprenadauktioner öfverlåtas till de minstbjudande, der¬
vid skjutslegan finge uppgå till högst 24 sk. å landet och
28 sk. banko i städerna för milen. För den händelsen,
att skjutsen icke emot en sådan förhöjd skjutslega kunde
bestridas, så stadgade Rikets Ständer derjemte, att tillskott
åt entreprenörerne finge göras af håll- och reservlagen.
Sedan numera sådana auktioner varit hållna öfver hela
Riket, har det visat sig, att endast på högst få ställen
skjutsen kunnat öfvertagas emot blotta skjutslegan; men
att deremot på de flesta ställen, eller tvåtredjedelar af
skjutsstationerna, ingen entreprenadskjuts kunnat till väga-
bringas. Till flertalet af entreprenörerne måste de skjuts-
skyldige lemna mer och mindre bidrag, på en del ställen
i min hemort ända till det betydliga beloppet af 64 Rdr
Banko för hvarje helt hemman årligen.
Man har således redan funnit, att, genom de åtgärder
Rikets Ständer beslutat, jordbrukets befriande från skjuts-
ningsbesväret icke kan vinnas, och det synes derföre vara
af högsta nödvändighet, att söka andra, till målet säkrare
ledande medel; men då Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet icke velat tillstyrka hvad detta Stånd i sådant
Den 18 Mars 1848.
53
afseende föreslagit, sä nödgas jag anhålla om återremiss
af förevarande betänkande. Ehuru Utskottet medgifver
riktigheten deraf, att skjutsningsbesväret, såsom en för jord¬
bruket förderflig och tryckande börda, borde helt och hål¬
let derifrån aflyftas, vill Utskottet likväl icke tillstyrka, att
skjutslegan får uppgå till 32 sk. b:ko milen, med bidrag
af Staten på de ställen, der sådant derjemte erfordrades,
emedan detta skulle verka hämmande på trafiken samt
leda till högst betydliga utgifter för Staten och deraf föl¬
jande ökad beskattning. Första motivet för Utskottets af-
slag är således, att en förhöjning i skjutslegan till högst
32 sk. banko milen skulle hafva en hämmande inverkan
på trafiken. Om det ligger någon sann mening uti hvad
Rikets Ständer redan beslutat och deruti Utskottet nu in¬
stämt, nemligen, att jordbrukaren bör helt och hållet be¬
frias ifrån håll- och reservskjutsen, så är ju ingenting na¬
turligare än att den skjutsande, eller arbetaren skall hafva
fullt betaldt för hvad skjutsen verkligenjkostar, så vida man
icke i Sverige, likasom i en del andra länder, icke vill
erkänna arbetsvärde. Om än i följd af en sådan förhöj¬
ning i skjutslegan, en eller annan lustresa skulle blifva in¬
ställd, så är deremot icke att förmoda, det sådant skulle
hafva någon menlig inverkan på de af behofvet påkallade
resor. Vidkommande åter det andra skälet, som Utskottet
begagnat, eller att det ifrån detta Stånd framställda försla¬
get kotnme att leda till högst betydliga utgifter för Staten,
hvaraf skulle följa en ökad beskattning, så torde man alle¬
nast behöfva erinra, att det icke är ensamt öfver skatter¬
nas höga belopp, som man beklagar sig i vårt fädernes¬
land, utan fastmera öfver deras ojemna och orättvisa för¬
delning. Att man till en sådan klagan äger grundade skäl,
lärer väl icke kunna bestridas, då en del hemman endast
för hållskjutsens bestridande, nödgas betala nära 100 Rdr
R:gds, då andra deremot betala intet. Skulle, såsom Ut¬
skottet antyder, den blifvande utgiften till skjutsentrepre-
nörerne för hela Staten blifva kännbar och betydlig,
huru mycket mera kännbar skall den då icke vara för
endast en del fattiga jordbrukare, som för närvarande
få densamma ensamme vidkännas. Folket emotser med
största otålighet en jemnare fördelning af skattebördorna.
Måtte åtminstone i denna del en billig rättelse kunna er¬
hållas.
54
Den 18 Mars 1848.
Af sådan anledning förnyar jag milt yrkande af åter-
remiss utaf detta belänkande.’’
Häruti instämde Anders Eriksson och Lars Ols¬
son från Slöra Kopparbergs län, Johan Westermark från
Westerbottens län, Pehr Pehrsson Edén från Wester-
Norrlands län. Jöns Ersson och Anders Andersson från
Wermland, Erik Ersson och Hans Pehrsson från Gef¬
leborgs län, Peter Haraldsson och Sven Svensson från
Elfsborgs län.
Pehr Östman från Westernorrlands län: ”Då Stän¬
derna sammanträdde, tycktes nästan hvar och en intresse¬
ra sig för denna sak, och bevis deipå håfve vi i thy, att
ej mindre än 40 motioner blifvit väckta i detta ämne, men
våra Ståndskamrater i det Utskott, der frågan varit behand¬
lad, hafva ej kunnat komma längre, emedan de andra Riks¬
stånden med likgiltighet behandla frågor, som röra jord¬
bruket. Man har ansett skjutsningsskyldigheten, likasom
en ränta, tillhöra jorden, men jag hvarken vet eller har
erfarit, att jordbruket någonsin åtagit sig detta onus, utan
är det troligen under enväldet, som jordbruket blifvit be-
tungadt dermed. En och annan Riksdag har man sökt
hugna jordbruket med någon lindring, men man har al¬
drig gått i botten med saken, utan blott strukit alimogen
om munnen med en fjäder, doppad i matolja. Vid 1840
års Riksdag vidtogs ett steg och derigenom fick man se
huru ojemt tryckande beskattningen var. Undersökning
försiggick äfven i min hemort och visade det resultat, att
en del hemman betalade 50, en de! 24 och en del 8 Rdr
i och för skjutsningsskyldigheten. Såsom jag förut sagt,
är skjutsningsskyldigheten ett onus, som Bonde-Ståndet
aldrig åtagit sig, och jag tror, att man ej kan komma till
något rättvist resultat, förrän det blifvit förklarad!, att skjuts¬
ningsskyldigheten icke är ett jordbruket vidhängande onus,
utan bör öfverlemnas åt den enskildta spekulationen, ty så
länge folket skall betala, så länge är det orättvist. Skjuts-
ningsväsendet hade bordt vara stäldt här i Riket på samma
sätt, som i andra länder, nemligen så, att det öfverlemriats
åt den enskildta spekulationen, och jag förmodar, att kost¬
naden för resande icke skulle derigenom blifva betydligt dyrare.
Jag anser det emellertid ej vara värdt återremittera betänkan¬
det, utan antingen lägga det till handlingarna eller öfverlem¬
na det till Ståndets enskildta Utskott samt aflåta en skrifvelse
Den 18 Mars 1848.
55
i ämnet till Kongl. Maj:!, hvilken förer sanning och rätt
i skölden och icke lärer underlåta att göra hvad han kan.”
Häruti instämde Malts Mattsson från Stora Koppar¬
bergs och Johan Persson från Kronobergs län.
Sven Heurlin från Kronobergs län: ”Om man vill
hafva någon förbättring i skjutsningsväsendet, anser jag Be¬
tänkandet böra bifallas. I stället för att afslå detsamma,
äro vi Utskottet tack skyldige, för det de gått Bonde-Stån¬
dets önskningar så mycket som möjligt till mötes. Om
detta Utskottets Betänkande går igenom, tror jag entrepre¬
nad kunna tillvägabringas öfver allt utan tillskott af en-
skildta medel. Det förefaller mig besynnerligt, att någon
vill tala emot Betänkandet och anse det vara bättre att
skjutsa för 16 sk. än 24 sk. per mil; och enär jag har
mig bekant, att de ledamöter af detta Stånd, sorn deltagit
uti Utskottets öfverläggningar i detta ämne, med svårighet
kunnat bringa ämnet till det skick, hvari det nu befinnes,
vill jag icke lägga Betänkandet till handlingarna, utan bi¬
falla detsamma, emedan det är välgrundadt och rättvist.”
Häruti instämde Efraim Larsson och Anders Gun¬
narsson från Elfsborgs, Johan Petter Andersson från
Skaraborgs, Anders Andersson (rån Orebro, Johan Berg¬
ström från Skaraborgs, Anders Guslafsson, Johan Jo¬
hansson, Anders Jonsson, Olo/ Nilsson, Lars Mag¬
nus Knutsson och Gustaf Pellersson från Östergöth¬
lands län.
Per Nilsson från Christianstads län: ”För min del
skulle jag gerna förena mig med dem, som yrkat återre-
miss och anser den af nöden, om något skall vinnas. Det
är ledsamt, att Utskottet ej kunnat gå Ståndets önskningar
mera till mötes, än som skett. De olägenheter, som förr
varit, anser jag kunna afhjelpas genom bildande af entre¬
prenad-bolag, helst om ej (lera hästar behöfvas, än förr
vanligt varit och med afseende på reservhemmanens af¬
stånd från skjutsningsstationen. På dessa skäl anser jag
klokast att bifalla Betänkandet, helst något vidare ej lärer
kunna vinnas, sedan Preste-Ståndet, såsom bekant är, afsla—
git Betänkandet; dock anser jag en inbjudning till Ridder-
skapet och Adeln ej vara ur vägen.”
Nils Jeppsson från Skåne: ”Jag förenar mig med
dem af de föregående talarne, som velat bifalla Betänkan¬
det. Då jag vid Riksdagens början väckte motion i detta
56
Den i 8 Mars 1848.
ämne, trodde jag, att jordbruket kunde befrias från detta
ohus och att Utskottet skulle kunna gå Ståndets önsknin¬
gar så till mötes, att jorden helt och hållet derifrån fri-
toges. Utskottet har tillgjort litet, men dock något, och
jag anser en återremiss vara öfverflödig, helst när vi hafva
oss bekant, att Preste-Slåndet afslagit Betänkandet. Vi
böra ålnöjas med den lilla förändring, som skett och bi¬
falla Betänkandet.”
Peter Pehrsson från Jönköpings län: ”Ehuru Ut¬
skottet icke i alla delar uppfyllt Ståndets enhälliga förslag
till ändringar i frågan, har det dock föreslagit stora för¬
bättringar, så att entreprenad i de flesta orter kan tillväga-
bringas och skjutsningsbesvär såmedelst lyftas från jord¬
bruket, Genom en återremiss kan Betänkandet blifva
sämre. Jag bifaller derföre detsamma.”
Petter Jönsson från Jönköpings'län: "Jag ogillar icke
deras åsigt, som begärt återremiss, ty de halva grundade
skäl dertill. Då medgifvas måste, att skjutsningen är till,
för att underhålla andra näringar och intressen, till och med
nöjets och tidsfördrifvets, är det ändamål, som vid Riks¬
dagens början åsyftades, ingalunda uppnådt. Så vä! jag
sorn mina Ståndsbröder, hvilka vid denna frågas behand¬
ling varit närvarande i Utskottet, hafva användt alla våra
krafter, för att härutinnan befrämja jordbrukarens bästa,
men då vi af Utskotts-ledamöterne från andra Stånd mött
kraftigt motstånd, har det icke varit oss möjligt att kom¬
ma längre än som nu skett. De, som läst de gjorda re¬
servationerna, kunna se hvilka inkast, som blifvit gjorda.
Jag och mine Ståndskamrater sökte hålla oss vid 5:te punk¬
ten af Betänkandet, men måste afstå, för att få något bättre,
nemligen att gästgifveri måtte förenas med skjutsningen,
hvilket Utskottet äfven tillstyrkt. Om gästgifverihållningen
medför några fördelar bör det ock underlätta skjutsningen.
Ehuru jag icke är fullkomligt belåten med Betänkandet,
så och då flera olägenheter af föreskrifterna uti 1844 års
Kongl. Förordning blifvit afhjelpte, afstyrker jag återremiss,
emedan jag förmodar, att ingenting dermed vinnes, isyn¬
nerhet sedan Preste-Ståndet och måhända äfven Ridderska-
pet och Adeln afslagit Betänkandet. Jag skulle föreslå, att
antingen Medslånrien inbjödos eller ock en skrifvelse från
Ståndet aflätes till Kongl. Maj:t, som, derest han kan, icke
underlåter att verka för vårt bästa. Ett afslag från os»
Den 18 Mars 18481
57
skulle ej vara bra, och jag önskar, att de, som yrkat åter-
remiss eller Betänkandets läggande till handlingarna eiler
ock att detsamma måtte afslås, derifrån afstå och bifalla.0
Flere af Ståndets ledamöter hördes häri instämma.
Talmannen erinrade, att ingen af Ståndets ledamöter
yrkat, att Betänkandet skulle afslås.
Anders Olofsson från Jemtlands län: ”Jag respekte¬
rar dem af Ståndets ledamöter, som talat för återrerniss,
men då, efter all förmodan, intet dermed lärer vinnas, an¬
ser jag att vi böra bifalla Betänkandet.”
Jonas Peter Danielsson från Calmar län : '”Ehuru
Betänkandet icke motsvarar de förhoppningar, man gjort
sig, dock som, derest det bifalles, åtminstone något synes
vara vunnet, yrkar jag, att det måtte bifallas.”
Erik Andersson från St. Kopparbergs län: ”Jag vill blott
nämna för dem, som yrkat återrerniss , att det var i Ut¬
skottet ganska svårt, att få Betänkandet i det skick, som
det nu befinnes, och att, i händelse af återrerniss, efter
min öfvertygelse, intet dermed vinnes. Jag anser derföre,
att vi böra bifalla Betänkandet.”
Andreas Bengtsson från Jönköpings län: ”Sedan jag
anmälde mig, hafva Heurlin och Peter Jönsson andragit
hvad jag ämnade. Jag vill dock tillkännagifva, det jag an¬
ser, att Betänkandet bör bifallas och Medstånden, som böra
behjerta denna för Bonde-Ståndet vigtiga sak, inbjudas att
deri deltaga, ty då kunde de inse, huru olika entreprena¬
derna äro i riket, samt de hinder, som för desamma möta
och hvilka nu böra undanrödjas.”
Talmannen erinrade härvid, att Medstånden icke kunna
inbjudas, att i Bonde-Ståndets beslut deltaga , innan frågan
der förevarit.
Christen Persson från Gottlands län: ”Äfven jag är
ledamot i det Utskott, till hvars behandling förevarande
fråga hörer och kan upplysa, att stor strid uppstod bland
Utskotts-ledamöterne, då frågan der förevar. En del på-
stodo det vara förmånligt för gästgifvare att få skjutsa.
Utskottet har utgått från den synpunkten, att de förmåner,
som gästgifvarne förut haft, nu skulle lemnäs till skjutsnings-
entreprenörerne, samt hållit före, att entreprenader såme¬
delst skulle lättare kunna försiggå. Jag tror det blifva sämre
genom återrerniss och vill bifalla Betänkandet.”
5S
Den 18 Mars 1848.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län r
"På de skäl Heurlin och Peter Jönsson anfört anser
jag Betänkandet böra bifallas.”
Hans Persson från Gefleborgs län: ”Det fägnar mig
höra, att en del af mine ståndsbröder äro belåtna med
ifrågavarande Betänkande. Jag kan ej dela denna belåten¬
het, ehuru jag gerna önskat det, samt hemställer derföre,
om icke Ståndet skulle vilja återremittera detsamma, ty
jag tror det ej skulle skada, ehuru jag är öfvertygad, att
Ståndsbröderne inom Utskottet gjort hvad de kunnat. En
del hafva förmält sig tro, att man genom en skrifvelse till
Kongl. Maj:t kunde få hästantalet nedsatt, men då 1844
års Förordning intet derom stadgar, utan det är öfverlem-
nadt till Konungens Befallningshafvande i hvarje län , att
bestämma hästarnas antal vid gästgifvaregårdarna , tror jag
att ingenting skulle vinnas genom en sådan skrifvelse, utan
anser jag, att de, som möjligen fått för stort hästantal sig
ålagdt, kunna få det ändradt genom klagomål i enskild väg.
Uti rikets vestra och norra landskap tror jag, för min del,
någon entreprenad icke kunna åvägabringas, enär skjuts¬
stationerna äro belägna på 3 å 4 mils afstånd fjån hvar¬
andra. Jag yrkar derföre, alt Betänkandet måtte till Ut¬
skottet återremitteras, men, derest Ståndet icke skutte vilja
derpå ingå, anser jag det vara bäst, att Ståndet, genom
dess enskilda Utskott, till Kongl. Maj:t afläte en skrifvelse
och deruti berättade sanna förhållandet. Man klagar att
jordbruket här i Sverige är på lägre ståndpunkt, än i an¬
dra länder, men jag frågar, huru skall jordbruket här i
landet kunna upphjelpas , då man på sådant sätt vill ned¬
trycka det med bördor? Man klagar att fattigdomen i lan¬
det tilltager, men hur skall den annorlunda? undanrödjer
man icke den mask, som gnager på trädet, så skall det
förr eller sednare förvissna. Om en återremiss icke be-
slutes, böre vi låta vid Betänkandet bero och genom skrif¬
velse, såsom jag ofvan nämndt, underrätta Kongl. Maj:t
om förhållandet.”
Per Sahlström från Stockholms län: ”Jag hvarken
vill eller kan underkänna Betänkandet, och jag inskränker
mig till att endast upplysa att, ehuru det vid 1840 års
Riksdag upplystes att skjutsbördan icke är något genom
lag jordbruket ålagdt onus, har den icke kunnat annorlunda
ordnas. Representationens ställning är sådan , att Betän¬
Den 18 Mars 1848.
59
kandet icke bör afslås, utan man bör nöja sig med det¬
samma, enär det är bättre, än något föregående, och lika¬
som en öfvergång från det gamla. Genom en skrifvelse till
Kongl. Maj:t, som nu, mera än förr, har sin blick fästad på
Statens bästa, tror jag mycket mera vinnas , hvarföre jag
bifaller Betänkandet.”
Magnus Hallberg från Hallands län, jemte flere af
Ståndets ledamöter, hördes häii instämma.
v. Talmannen Nils Persson: ”Då den hufvudsakli-
gaste tyngden af skjutsningsbesväret hvilar på jordbruket,
bar man alltid erfarit, att Medstånden litet behjertat detta
för jordbrukaren tryckande onus. Jag önskar 3 Stånds
beslut för hvad Utskottet nu tillstyrkt och hoppas då , att
entreprenader kunna åvägabringas till och med på sådana
ställen, der de förut ansetts motbjudande. Hindren för
entreprenaderna hafva oftast och hufvudsakligen härflutit
från Konungens Befallningshafvande derigenom, att de före¬
slagit vid gästgifvaregårdarna ett större antal hästar, än
nödigt varit, och derföre har, såsom Utskottet uppaifvit,
entreprenader icke kunnat försiggå på tlpra, än ungefärligen
hvar tredje gästgifvaregård i riket. Att återremittera Be¬
tänkandet lönar icke mödan, utan jag anser det vara klo¬
kast att nöja oss med hvad vi fått, helst föreskrifterna i
1844 års Förordning äro mycket mildrade och entreprena¬
der nu lättare kunna åvägabringas. Skulle deremot Stån¬
det icke finna sig vid att bifalla Betänkandet, är icke heller
jag emot, att Ståndet genom dess enskildta Utskott aflåter
en skrifvelse i ämnet till Kongl. Majit, hvilken, jag är öf-
vertvgad derom, icke, om möjligt är, lemnar densamma
utan afseende; men på annan väg anser jag det icke möj-
>ligt att komma till bättre mål, än det vi redan hunnit.”
Sven Jonsson från Jemtlands, Johan Persson från
Upsala, Anders Ersson från Stockholms, Anders Johan
Sandstedt från Jönköpings och Efraim Larsson från
Elfsborgs län förenade sig med v. Talmannen.
Sone Persson från Malmöhus län: ”1 denna för oss
så vigtiga fråga hade jag jemte flere Ståndsbröder vid
Riksdagens början väckt motion, men då dessa motioner
i Ståndet kommo under diskussion, fattades det beslut, att
de skulle sammanslås till en enda motion, hvilken skulle
innefatta Ståndets gemensamma tanka om en generell för¬
höjning i skjutslegan till 24 sk. Banko per mil, för hvarje
60
Den 18 Mars 1848.
häst, och sådant utan afseende, om entreprenad kunde till—
vägabringas eller icke. Denna Ståndets tanka har icke de¬
lats af Utskottet, hvarföre äfven jag skulle önska en åter-
remiss, om jag kunde föreställa mig, att något godt dermed
vunnes i detta jordbruket så tryckande onus, men som man
tyvärr derpå icke har den ringaste förhoppning, så vill jag
bifalla betänkandet och önskar högeligen, att det äfven
måtte bifallas af Bidderskapet och Adeln, emedan vi veta,
att detsamma blifvit af Presteståndet afslaget. Medgifvas
måste, att Utskottet icke helt och hållet förbisett vår kla¬
gan öfver det origtiga förhållande, sorn ägt rum vid en¬
treprenaders verkställande, och om detta Utskottets betän¬
kande antages, tyckes det blifva en möjlighet, att entrepre¬
nad på de flesta ställena komme att uppgöras utan så stora
bidrag från de skjutsskyldige. Flere af Ståndsbröderne haf¬
va önskat att frågan ånyo skulle väckas och till Ståndets
enskilda Utskott remitteras, för att i ämnet aflåta en skrif¬
velse till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan om ändring
och förbättring uti skjutsningsväsendet, och i denna önskan
instämmer jag till alla delar.”
Ola Pehrsson från Blekinge län: ”Sorn jag förmodar
att man i denna fråga icke kan gå med stora steg, anser
jag det vara bäst, att bifalla betänkandet, samt förenar mig
i öfrigt uti hvad Ståndsbrodren Heurlin vttraf.”
Herman Öbom från Norrbottens län sade sig vara
förekommen af v. Talmannen Nils Persson, med hvilken
han sig förenade.
Peter Jönsson från Jönköpings län: ”Någon af de
föregående talarne har sagt sig icke finna någon fördel i
detta betänkande, då det jemföres med 1844 års förordning,
men jag skulla vara benägen tro, att denna talare icke läst
betänkandet. Man har äfven sagt, att om Konungens Be¬
fallningshafvande vid någon gästgifvaregård föreskrifva stör¬
re hästantal, än som erfordras, man genom klagomål i en¬
skild väg kan vinna rättelse derutinnan; men härvid får
jag anmärka, att ofvannämnda Kongl, förordning ålägger
Konungens Befallningshafvande, att vid hästantalets bestäm¬
mande afse de resandes beqvämlighet. I Nyköpings län,
der gästgifvaregårdarna voro pligtiga att hålla 4 hästar, blefvo
de af Konungens Befallningshafvande ålagde att hålla 12,
men, genom klagomål i Kammar-Kollegium, blef detta an¬
ta! nedsatt till 8. Nu har Utskottet uti dess afgifna betan¬
Den 18 Mars 1848.
61
kande föreslagit, att Konungens Befallningshafvande icke får
ålägga större hästantal, än förut vanligt varit. Då nu här¬
till kommer, att hästarna icke heller behöfva framskaffas
på kortare tid, än förut, och gästfverihållningen förenas i
dens hand, som åtager sig skjutsningen, håller jag före,
att entreprenad nu lättare kan gå för sig. Vi hafva vis¬
serligen icke fått hvad vi böra hafva, men jag vill göra
Ståndsbröderne uppmärksamme på den förbättring, som ge¬
nom detta betänkande tillskyndas Ståndet. Om vi nu bifal¬
la betänkandet, hindrar ju oss ingenting, alt uti en seder¬
mera aflåtande skrifvelse till Kongl. Maj:t göra det tillägg,
som vi önska. Läser man uppmärksamt igenom Utskottets
nu afgifna betänkande, tror jag, att hvar och en skall finna
fördelarna deraf, i jemförelse med 1844 års Kongl, förord-
ning.”
Pehr Ostman från Westernorrlands län : ”Det är visst
möjligt, att något vunnits genom entreprenader på de stäl¬
len, der Konungens Befallningshafvande icke öfverträdt fö¬
reskrifterna i 1844 års förutnämnde förordning. Om jag
icke missminner mig, föreskrifves deri, att Konungens Befall¬
ningshafvande skall tillse, att hästantalet icke bestämmes till
högre belopp, än som oundgängligen behöfves. Någon klagan
deröfver har ej försports i de norra orterna. Jag skulle tro,
att folket hlifver lika obelåtet med detta betänkande, som
med 1844 års förordning, helst skjutslegan icke föreslagits
till mer än 24 sk. Banko per mil. På flera ställen i Ri¬
ket, såsom t. ex. der gästgifvaregården är belägen vid färj¬
ställe, har någon entreprenad icke kunnat verkställas, eller
ock har man fått betala oerhörda summor. Då vi emed¬
lertid icke kunna förvänta någon humanitet hos de andra
Stånden, anser jag, att vi, för att vinna något i sak, böre
lägga detta Betänkande till handlingarna och sedermera af¬
låta en skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t.”
Förre Talmannen Anders Eriksson: ’’Då diskus¬
sionen i detta ämne varit så långvarig och skiftande, vill
afven jag tillägga några ord. Jag tror andan och menin¬
gen af 1844 års förordning vara densamma, som i Utskot¬
tets nu afgifna betänkande, ehuru missbruk af Konungens
Befallningshafvande ägt rum vid dess tillämpning, ty uti
olika län halva Konungens Befallningshafvande gått olika
strängt till väga. Förordningen föreskrifver, att de skjuts¬
skyldige ej skola för mycket betungas och resande hindras,
62
Den 18 Mars 1848.
men bestämmandet härutinnan har för mycket berott på
Konungens Befallningshafvande. Jag känner en gästgifvare¬
gård, der skjutsning?!) bestrides endast med reservhästar,
men då det påbjöds, att en häst der skulle finnas vid an¬
fordran, kunde någon entreprenad ieke åvägabringas. Ge¬
nom Utskottets ifrågavarande betänkande är något positivt
vunnet, hvarföre jag anser det icke böra läggas till hand¬
lingarna; och då Ståndet måste fatta något beslut, håller
jag före, att det är bäst bifalla detsamma samt sedermera,
genom Ståndets enskildta Utskott, aflåta en skrifvelse i
ämnet till Kongl Majtt, med anhållan, ati skjulsningen öf¬
verallt i Riket ställes på entreprenad till hvad pris sorn
helst, ty ingen rår för, att en del orter inom Riket äro
glesare bebodde än andra.’’
Olof Johansson från Stockholms län jemte flere an¬
dra Ståndets ledamöter förenade sig uti hvad Anders E-
riksson sålunda anfört.
Sven Isaksson från Calmar län: ”Ehuru Utskottet
erkänt, hvad som ock är min öfvertygelse, att skjutsskyl¬
digheten bör lyftas från jordbruket, anser jag detta för
närvarande vara overkställbart. Då man betraktar Utskot¬
tets ifrågavarande betänkande, tror jag mycket genom det¬
samma vara vunnet, ty enligt den författning, som vi uti
detta ämne hade förut, kunde en gästgifvare taga af den
reservskjutsskyldige så mycket han behagade, men nu blif-
ver icke förhållandet sådant, ty de reservskjutsskyldige
kunna nu sjelfve på entreprenad åtaga sig skjutsnings-
besväret och vinna derigenom någon lättnad; oeh är det
min öfvertygelse att gästgifvarne, som varit plågoandar för
de reservskjutsskyldige, om de se, att gästgifveriet kommer
att gå ifrån dem, för bättre pris åtaga sig skjutsningen.
Om vi från en annan synpunkt betrakta betänkandet, finne
vi ock, att Konungens Befallningshafvande icke få föreslå
större hästantal, än förut varit, och att de resande få nu
vänta på häst lika länge, sorn förr, hvarföre jag hvarken
vill återremittera eller lägga betänkandet till handlingarna,
utaa bifaller detsamma.”
Med Sven Isaksson förenade sig Bengt Peter
Skantze från Hallands län.
Hans Pehrsson från Gefleborgs län: ”Jag vill ger¬
na åtlyda den uppmaning jag fått, att läsa om ifrågavaran¬
de betänkande. Jag har läst det flera gånger, men jag har
Den 18 Mars 1818.
63
funnit deri hvarken någon föreskrift om hästarnas antal vid
gästgifvaregårdarna eller någon rättighet tillagd Konungens
Befallningshafvande, att föröka hästantalet vid någon station,
utan sådant har berott på kommunerna sjelfva. Jag kan
likväl bevisa, att Konungens Befallningshafvande uti det
län, hvarest jag har mitt hemvist, kom med ett förslag, att
hästarnas antti skulle ökas till dubbelt, men kommunerna
förklarade sig icke villige ingå på entreprenad i annan hän¬
delse, än att hästarnas antal finge förblifva vid hvad förr
vanligt varit. Det fägnar mig emellertid, att någon är nöjd
med Betänkandet, och jag har intet emot att bifalla det¬
samma, med vilkor likväl, att, på sätt förre Talmannen
Anders Eriksson föreslagit, en skrifvelse aflåles till Kongl.
Maj :t, som deraf må se, att jordbruket härigenom varder
drygare beskattad t.”
Pehr Nilsson från Christianstads län: ”Man har
sagt, att olika förhållanden uppstå genom entreprenaden
i de norra och södra orterna af Riket, och att den skulle i de
södra orterna vara till stor vinst, men sådant är icke för¬
hållandet. Jag vet en gästgifvaregård, der, enligt föreskrift,
8 hästar skola finnas att tillgå genast, 8 efter en qvarts
timma, 8 efter en half timma och 8 efter en timma, hvil¬
ket förorsakat, att någon entreprenad icke der kunnat verk¬
ställas. Inom den ort, der jag representerar, är icke före-
skrifvet, att flera än 2:ne hästar skola finnas genast vid
tillsägelse, och likväl har man måst i entreprenad betala
1200 R:dr, hvilken höga entreprenadsumma, oaktadt det
varit svårt att få någon, som velat åtaga sig skjutsningen,
blifvit erlagd. Allmogen har väl hos Kongl Maj:t öfver-
klagat Konungens Befallningshafvandes föreskrift om hä¬
starnas antal, meri icke fått någon ändring deri. Jag yr¬
kar derföre, att betänkandet måtte bifallas, helst åtminsto¬
ne något synes vara dermed vunnet.”
Diskussionen ansågs slutad; onh blef Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottets ifrågavarande Betänkande,
N:o 38, af Ståndet bifallet.
Sedan Talmannen förklarat , att derest något beslut
skulle kunna fattas, i anledning af flere Ståndsledamöters
yrkande, att i detta ämne särskild underdånig skrifvelse till
Kongl. Majit borde från Ståndet aflåtas, vore det nödigt,
alt någon ledamot af Ståndet derom väckte motion , fann
64
Den 18 Mars 1848.
Ståndet för godt, att innan något mera härvid åtgjordes,
Medståndens beslut i frågan skulle afvaktas.
§ 11.
Föredrogs och lades till handlingarna Constitutions-
Utskottets Memorial, N:o 3, angående af Stats-Utskottet
framställd anmärkningsanledning, i följd af åtskilliga om¬
ständigheter vid inköpet af Owenska faktoritomten på Kungs¬
holmen i Stockholm till ny lokal för Mynt- och Kontroll¬
verken.
§ 12.
Föredrogs och bordlädes 2:dra gången följande, på
Ståndets bord sedan den 15 i denna månad hvilande, Stats¬
utskottets Utlåtanden:
N:o 90, angående regleringen af utgifterna under Riks-
statens Sjette Hufvudtitel; och
N:o 91, angående regleringen af utgifterna under Riks-
statens Sjunde Hufvudtitel.
§ 13.
Föredrogs och lades till handlingarna följande från Med-
stånden ankomna Protokolls-utdrag, nemligen:
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Ntris 157—160;
„ Högvörd. Preste-Ståndet, N:ris 167—170; och
„ Vällofl. Borgare-Ståndet, N:ris 137—143.
§ 14.
Föredrogs och godkändes Banko-Utskottets Memorial,
N:o 38, med förslag till sammanjemkning af Rikets Stän¬
ders beslut, i fråga om tiden för den behållna vinstens af-
lemnande från Banken.
§ 15.
Föredrogos och bordlädes första gången:
l:o Banko-Utskottets Mgmorial, N:o 39, i frasa om
det för Registratorn vid Banko-Diskonlverket Adolf von
Ehrenclou tills vidare uppförda personella arfvode;
2:o d:o d:o N:o 40, i fråga om löneförhöjning för
Vaktmästaren vid Malmö Lånekontor;
3:o Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Me¬
morial, N:o 48, i anledning af väckt motion om förändring
i skyldigheten att underhålla allmänna vägarna;
4:o d:o Betänkande, N:o 49, i anledning af väckt
motion om ändring i tiden för väglagningen;
5:o d:o d:o N:o 50, i anledning af väckta motioner
om upphörande af och lindring i de tullafgifter, som Kongl.
Den 18 Mars 1848.
65
Danska Regeringen uppbär för fartyg, hvilka passera Öre¬
sund ;
6;o Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Be¬
tänkande, N:o 51, i anledning af väckta motioner, rörande
hästafvelns förbättrande inom riket;
7:o d:o d:o N:o 52, i anledning af väckt motion om
förvarande af nya gevär samt användande vid åtskilliga till¬
fällen af de gamla;
8:o d:o d:o N:o 53, i anledning af väckt motion
om förändring i stadganderna, rörande vården af munderings-
persedlar; och
9:o d:o Utlåtande, N;o 54, i anledning af väckt mo¬
tion om upphörande af Landshöfdingarnes sjelfskrifvenhet
till ordförande i Hushålls-sällskaperna.
§ 16.
Föredrogs och bordlädes de i dag till Ståndet aflem*
nade Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner:
l:o angående ett anslag till upprätthållande af den
Arméens Pensionskassa åliggande pensionering; och
2:o angående tillåtelse för Banken och Riksgälds¬
kontoret att, i utbyte mot nu innehafvande obligationer af
Arméens Aekords-amorteringsfond, mottaga nya sådana,
ställda på förlängd betalningstid.
§ 17.
Uti ingifven skrift, som upplästes, hade v. Härads¬
höfdingen W. Bolin anhållit, att, i anseende till förestå¬
ende bortresa, varda entledigad från hans, i egenskap af
Notarie hos Hedervärda Ståndet innehalvande befattning;
och sedan Ståndet den gjorda ansökningen bifallit, samt
Talmannen, å Ståndets vägnar, betygat v. Häradshöfdingen
Bolin tacksamhet för dess bestridda tjenstgöring, uppdrogs
åt Ståndets Sekreterare att utse Bolins efterträdare; hvar¬
efter Sekreteraren anmälde, att v. Häradshöfdingen Joll.
Söderholm, till Notarie-tjenstens bestridande sig anmält;
och blef således den sistnämnde antagen, att den hos
Ståndet efter Bolin ledigblifna Notariebefattningen bestrida.
Ståndet åtskiljdes kl. 1/2 till 2 eft. midd.
In fidem
A. E. Bos.
5
66
Den *1 Hnrs.
Plenum kl. 1© 1 lii
§ !■
Talmannen tillkännagaf, att vid i går hållen Talmans-
konklav föreslagits en underdånig adress till H. M> Konun¬
gen, deruti Rikets Ständer skulle beklaga de sorgliga till¬
dragelser och uttala sitt ogillande af och sin afsky för de
oordningar, som förliden Lördag och Söndag den 18 och
19 innevarande månad här i hufvudstaden ägt rum, samt
förklara sitt gillande af de åtgärder till lugnets återstäl¬
lande samt till skydd för person och egendom, hvilka af
Kongl. Maj:t blifvit vidtagna; hvarefter Talmannen, med
tillkännagifvande att inbjudning till Bonde-Ståndet, att för¬
ena sig i Högloft. Ridderskapet och Adelns sannolikt redan
fattade beslut att Rikets Ständer, böra genom en stor de¬
putation för berörda ändamål Kongl. Maj:t uppvakta, inom
kort vore från Ridderskapet och Adeln att förvänta, upp¬
läste följande förslag till underdånig adress:
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Rikets Ständer hafva med smärta och bekymmer va¬
rit vittnen till de oroligheter, som under de sednare da¬
garna i hufvudstaden ägt rum och hvarvid äfven försök att
våldföra medlemmar af Riks-Stånden blifvit gjord. Den
förvillelse, som ledt orostiftarne och deras verktyg bekla¬
gas djupt af Rikets Ständer; men uti Eders Kongl. Maj;ls
vishet och kraft äga Rikets Ständer säkra förhoppningar,
att lugn och ordning i samhället snart skola åter stadgas.
För Rikets Ständer är det ett behof och en pligt, att vid
detta tillfälle få betyga den vördnadsfulla kärlek, trohet och
tillgifvenhet, sorn fästa Rikets Ständer och Eders Kongl.
Maj:t och Dess Ätt, samt försäkra Eders Kongl. Maj:t om
Rikets Ständers beredvillighet till hvarje laglig samverkan
med Eders Kongl. Majit för betryggande af samhällsord¬
ningen, allmän och enskild säkerhet, samt ostörd frihet
för Svenska Folkets Representanter, att egna sig åt de vig¬
tiga samhällsfrågor, som nu äro under behandling.
Rikets Ständer utbedja sig elc.”
1 afbidan på den väntade inbjudningen från Ridder¬
skapet och Adeln förklarade Ståndet att med fattande af
Beslut i detta ärende skulle tills vidare anstå.
Den 21 Mars 1848
67
§ 2.
Föredrogos ånyo och biföllos
Banko-Utskottets Memorial, N:o 39, i fråga om det
för Registrator!) vid Banko-Diskontverket Adolf von Eh-
renklou, tills vidare uppförde personella arfvode;
dito dito, N:o 40, i fråga om löneförhöjning för Vakt¬
mästaren vid Malmö Lånekontor; och
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkan¬
de, N:o 48, i anledning af väckt motion om förändring i
skyldigheten att underhålla allmänna vägarna.
§ 3.
Vid föredragning af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Betänkande, N:o 49, i anledning af väckt mo¬
tion om ändring i tiden för väglagningen, begärde
Petter Jönsson från Jönköpings län ordet och
yttrade: ”Då jag, i egenskap af ledamot i Utskottet,
öfvervar behandlingen al ifrågavarande ämne, kunde jag
icke gilla det beslut, hvaruti Utskottet stadnat, hvarföre
jag äfven deremot mig reserverat. Att bestämma sådan
tid, Utskottet föreslagit för vägiagningens fullbordande, an¬
ser jag, åtminstone hvad angår våren, vara högst olämp¬
ligt. Före den 24 Maj är åtminstone i min hemort vår¬
bruket icke fulländadt, och att under samma tid, äfven om
man, såsom hvarje försigtig landtman i allmänhet gör, vin¬
tertiden låter framföra väglagningsämnen, blefve det ett alltför
tryckande onus. Visserligen kan på olika orter förhållan¬
det vara olika, men jag talar nu af den erfarenhet, jag i
min hemort iärt. Jag anser det derföre vara bäst, att det
må stå en hvar fritt, att, när han finnér mest tjenligt och
beqvämt, få ombesörja väglagningen. Att bestämma tiden
må bero på Konungens Befallningshafvande i hvarje län,
efter det de väghållningsskyIdige deröfver blifvit hörde.
1 öfrigt tror jag, att den tid, inom hvilken vägarna nu sko¬
la vara i ordning, eller slutet af Juni och början af Juli
är ganska väl vald, hvarföre jag äfven i Utskottet sökt
motarbeta det nu framställda förslaget.’’
Nils Strindlund från Westernorrlands län: ”Det
är väl sannt att Utskottet uti sitt betänkande föreslagit att
det må bero på de väghållningsskyldige att välja våren
eller höstetiden för vägarnas iståndsättande. 1 min hem¬
ort är väglagningen om höstetiden helt och hållet obehöf¬
lig, och tiden före den 24 Maj är den mest obeqväma man
68
Den 21 Mars 1848.
kan utfinna. Vägarna slå ännu vid berörde tid i gung¬
ning af käle och göra lagningen nära nog overkställbar.
Deremot äro de i den nu bestämda tiden eller midsom¬
maren, då de hunnit torka upp, mest tjenliga att emottaga
och bibehålla väglagningsämne. Jag yrkar derföre afslag å
betänkandet.”
Samtlige reprcsentanterne från Stora Kopparbergs län,
Jonas Ersson från Jemtland, Erilc Ersson och Olof
Persson från Gefleborgs län samt Efraim Larsson från
Elfsborgs län förenade sig med Strindlund.
Erik Persson från Gefleborgs län: ”Jag är före¬
kommen af de förre talarne, hvilka redan yttrat de åsigter,
jag i denna fråga hyser, och får endast tillägga, hvad min
hemort särskildt angår, att den 24 Maj kälen derstädes
icke alltid är borta ur jorden och således gör allt läggan¬
de af grus på vägen utan ändamål. Vid berörde tid pågå
dessutom vårbruket, och som den föreslagna tiden således
är högst otjenlig, yrkar jag afslag å betänkandet.”
Sven Jonsson fråo Jemtlands län: ”Icke heller
jag kan gilla de för väglagningen föreslagna tiderna. Den
24 Maj är jordén i Härjeådalen, hvilken ort jag represen¬
terar, icke sällan frusen och betäckt med snö, och merän-
dels är förhållandet enahanda i Oktober. En hvar, som
äger kännedom om de norra orternas beskaffenhet, kan
icke vederlägga eller jäfva min uppgift. Jag anser det
stadgande, som till följd af Kongl, lärefvet den 30 Juni
1818 och Kongl. Kammarkollegii derpå grundade kungö¬
relse, är gällande, vara för min hemort det mest tjen-
liga."
Per Nilsson från Skåne: ”Jag anser den tid, som
nu är bestämd för väglagningen, vara den bäst passande
och ändamålsenliga. Om den, på sätt Utskottet föreslagit,
skulle tillbakaflyttas till den 24 Maj, vid hvilken tid man
i min hemort ännu är sysselsatt med vårbruket, skulle
detta åsidosättas, hvilket blefve för allmogen högst beklag¬
ligt och af mvcket men.”
Olof Nilsson från Östergöthlands län: ”Jag kan
icke gilla Utskottets förslag om förändring i den nu gällan¬
de tiden för väglagning. Den 24 Maj pågår vårsådden som
bäst, och den 1 Oktober har man väl slutat skörden, men
vägarna äro då vanligen af nederbörden våta och lösa och
skulle genom gruskörningen än mera försämras.”
Den 21 Mars 1848.
69
Sven Heurlin från Kronobergs län: ”Deri nu för
vägarnas iståndsätlande stadgade tid är för min hemort
den bästa och Ijenligaste, hvaremot Utskottets förslag blir
overkställbart att efterlefva. Före den 24 Maj äro grus-
och rnotag fyllda af vatten, hvilket åstadkommer hinder
att derifrån hämta vägfyllnadsämnen; vårbruket är då ännu
icke slntadt och många kraftfulla armar blifva derifrån
dragna till vägarna. Den föreslagna tiden om hösten är
icke heller tjenligare. Grödan är då icke till fullo inber-
gad; åtminstone återstår potatisskörden. Hvad jag sålunda
anfört gäller dock endast min hemort; ty jag vill icke be¬
strida, att förhållandet kan vara annorlunda på andra stäl¬
len i Riket. Jag tror det derföre skulle vara bäst att före¬
slå, det hvarje kommuns innebyggare sjelfve (ingo välja
den tid, de för ifrågavarande arbete behaga, och yrkar jag
återremiss af Utskottets belänkande.”
Peter Johan Prtersson och A. J. Sandstedt från
Jönköpings län. Peter Gabrielsson och Guslaf Johans¬
son från Kronobergs län, Johan Persson och Lars Matts¬
son frän Upsala län, Anders Gunnarsson och Johan
Peter Andersson från Elfsborgs län instämde uti Sven
Heurlins yttrade åsigter.
Diskussionen afbröts nu, i anseende till det under
nedanstående §§ omförmäldte ärenden.
§ 4.
Anmäldes och af flere Ståndets medlemmar inbeled-
sagades Herr Statsrådet och Riddaren af Kongl. Nord-
stjerne-Orden, J. F. Fåhreeus, hvilken å Kongl. Maj:ts
Höga vägnar aflemnade Kongl. Majds Nådiga skrifvelse till
Rikets Stander, angående vidtagna åtgärder i anledning af
inträffade oordningar i hufvudstaden; gifven denna dag å
Stockholms Slott.
Sedan Talmannen, å Ståndets vägnar, betygat dess
underdåniga vördnad och tillgifvenhet för Kongl. Majit samt
derjemte anmodat Herr Statsrådet till Kongl. Majit fram¬
föra Ståndets tacksamhet för Kongl. Majds omtanka att
skydda Rikets Ständers säkerhet samt ostörd frihet i deras
förhandlingar, utbeledsagades Herr Statsrådet.
§ 5.
Föredrogs och upplästes Kongl. Majis ofvanberörde
Nådiga Skrifvelse, och som den icke ansågs tarfva uågoa
70
Ben 21 Mars 1848.
åtgärd från Ståndets sida, blef densamma lagd till hand¬
lingarna.
§ 6.
Fortsattes åter diskussionen öfver det här ofvan i 4 §
afhandlade ämne; och yttrade nu förre Talmannen Anders
Eriksson från Orebro län:
”De skäl, som flere Ståndsbröder från de norra or¬
terna anfört, äro så talande, att jag icke kan annat än
gilla dem. I min hemort hafva vi valt hösten, såsom den
för oss tjenligaste tiden för vägarnas iståndsättande. Om
det för Riket kunde anses blifva en fördel, att hvarje hä¬
rad finge välja den tid, dess innebyggare ansågo bäst och
tjenligast, torde återremiss af Utskottets betänkande böra
af Ståndet beslutas.
Erik Carlsson och Joseph Holm från Stockholms
län, Gustaf Peterrson från Östergöthlands län, samt
Carl Ersson och Erik Norberg från Westerås län före¬
nade sig med före Talmannen.”
Sone Persson från Skåne: ”För min del anser jag
de af Utskottet föreslagna tider för vägarnas iståndsättande
vara olämplige. Den termin, hvilken nu är stadgad, anser
jag vara vida bättre och tjenligare. Hufvudsakligen delan¬
de den tanke, f. Talmannen Anders Eriksson uttryckt,
anser jag mest förenligt med de väghållningsskyldiges bä¬
sta, att landshöfdingen i hvarje län, i samråd med de väg-
hållningsskyldige, må bestämma den tid, som för ifråga¬
varande arbete kan synas mest lämpligt, med hänseende
till de lokala förhållanden, som inom hvarje ort kunna sig
förete.”
Herman Jönsson Öbom från Norrbottens län: ”Jag
är förekommen af flere utaf de Ståndsbröder, som i detta
ämne sig utlåtit och som de af Utskottet föreslagna tider
för väglagningsarbetet äro i min hemort högst olämpliga,
emedan snö då betäcker skogar och mark, yrkar jag åter¬
remiss af betänkandet eller afslag å detsamma.”
Anders Olsson frän Jemtlands län: ”Jag yrkar af¬
slag å betänkandet på det skäl, som af Ståndsbröderne
Strindlund och Sven Jonsson blifvit anförda.”
Peter Persson från Jönköpings län: ”Sorn Utskottets
betänkande, om detsamma vunne bifall, skulle i min hem¬
ort åstadkomma synnerlig mehn, så yrkar jag helt och
hållet afslag å betänkandet. 1 Jönköpings län hafva veder¬
\
Den 21 Mars 1848.
71
börande, med Konungens Befallningshafvandes begifvande,
förenat sig derom, att verkställa den hufvudsakliga väglag-
ningen höstetiden och att endast om våren å vägarna göra
den förbättring, som tillfälligtvis kan vara af nöden. Hvad
sålunda är beslutadt, är för min hemort mest tjenligt, och
blir hvarje förändring deri till skada för ortens innebyg¬
gare,"
Nils Jeppsson från Skåne: ”För min del vill jag ej
sätta mig emot den återremiss, som af flere Ståndsbröder
blifvit yrkad, helst om Utskottet sedermera kunde aflemna
ett förslag med de modifikationer, som af förre Talmannen
Anders Eriksson blifvit tillstyrkte. Dock tror jag, att
nu gällande stadganden för väghållningen äro de mesttjen-
liga och röstar derföre för afslag å betänkandet. De af
Utskottet föreslagna terminer äro högst olämpliga. Väg¬
hållningen är förut ett ganska svårt onus för jordbruket
och skulle blifva det ännu mera, om tiden för vägarnas i-
ståndsättande blir förändrad i enlighet med Utskottets förslag.
Före d. 24 Maj är landtmannen ännu sysselsatt med vårbruket,
och i Oktober månad är skörden ännu ieke fulländad. Bäst
synes, att hvarje orts innebyggare finge välja den tid, som
de sjelfve anse tjenligast och ändamålsenligast.”
Anders Andersson från Skaraborgs län"Den nuva¬
rande författningen om väglagning har för den ort, jag re¬
presenterar, visat sig så menlig, att den varit overkställbar
och icke kunnat efterlefvas. Konungens Befallningshafvande
har derföre utfärdat det stadgande, att vägarnas lagning må
verkställas emellan den 1 och 15 Oktober, men derjemte
föreskrifvit, att mindre brister, sorn kunna af vattenflöde
vårtiden förorsakas, skola då bättras. Härmed har folket
funnit sig nöjdt och belåtet. Då det under diskussionen
blifvit upplyst, att de af Utskottet föreslagna förändringar
för de norra orterna, der i Maj och Oktober månader vin¬
tern herrskar och snö betäcker marken, äro helt och hål¬
let olämpliga, så och om genom återremiss af betänkandet
kunde vinnas, att hvarje orts innevånare efter orternas be¬
skaffenhet finge välja den tid, som de sjelfva förmenade va¬
ra mest lämplig, har jag emot betänkandets återremitteran¬
de till förnyad behandling af Utskottet intet att anmärka.
Mina kommittenter önska dock ingenting högre än att få
efterlefva de stadganden, som för dem nu äro gällände.
Sekreteraren förklarade, att han ansåg sig böra fästa
72
Den 21 Mars 1848.
Ståndsledamöternes uppmärksamhet derpå, att uti nu gäl¬
lande författning om väghållningen icke vöre uttryckligen
stadgadt, att allmänna vägarnas lagning och grusning skall
vara fullbordad ifrån vårens början till den 1 Juli, utan att
nämnde författning eller Kongl. Brefvet af den 30 Juni 1818,
hvilket genom Kammar-Kollegii den 4 Augusti samma år
utfärdade kungörelse är vordet kungjordt, lemnat Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande öppet, att efter Häradsboernes
hörande, och, om de heldre önskade annan tid för väglag-
ningens verkställande, med anledning deraf dertill bestäm¬
ma de tider, som med de väghållningsskyIdiges beqvämlig¬
het och fördel äro mest förenlige; och sedan Sekreteraren
härefter uppläst Kammar-Kollegii förenämnda kungörelse,
fortsattes den afbrutna diskussionen, dervid Ola Måns¬
son från Skåne, hvilken efter den ordning, hvari talarne
sig anmält, undfick ordet och yttrade: ”Jag kan icke dela
de talares åsigter, hvilka yttrat sig för afslag å betänkandet.
I min hemort har, till följd af stadgandet uti den af Se¬
kreteraren upplästa författningen, lagning och grusning af
vägärna egt rum sommartiden. De allmänt öfverklagade
vägarnes i Skåne dåliga beskaffenhet, tror jag häraf vara
en följd. Då vägarna sommartiden påföras fyllnadsämne,
äro de fasta och torra och de egentliga bristerna kunna
då icke skönjas. Det pålagda gruset köres då sönder utan
nytta och blåses bort af vinden. Om väglagningen der¬
emot verkställdes tidigt om våren eller sent höstetiden, ä-
ro vägarnas verkliga brister synbara, och grusningen skall
då medföra en bestämd fördel och småningom göra vägar¬
na fastare. Jag håller före. att de våghålIningsskyldige må
sjelfve få bestämma den tid, de för väglagningen anse mest
lämplig och yrkar derföre återremiss af Utskottets betän¬
kande.
Nils Andersson från Skåne och Bengt Peter Skantze
från Hallands län förenade sig med Ola Månsson.
Olaus Eriksson från Bohus län: "Jag anser den af
Sekreteraren upplästa författningen innehålla hvad jag af
diskussionen tyckt mig finna att man önskar. För min
del tror jag dock en återremiss icke vara ur vägen, på det
Utskottet må föreslå, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
med de väghållningsskyldige må utan inskränkning bestänw
ma den tid, sorn för dem är mest lämplig.
Den 21 Mars 1848.
73
I anseende till det ärende, som omförmäles i nedan¬
stående §, blef öfverläggningen nu åter för en stund af¬
bruten.
§ 7.
Anmäldes och inbeledsagades af flere Ståndets med¬
lemmar en deputation af Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
anförd af Hans Excellence Herr Grefve H. G. Trolle
Wachtmeister, hvilken uppläste ett hos Höglofl. Ridder¬
skapet och Adeln denna dag hållet protokoll, hvaraf in¬
hämtades, att Höglofl. Ståndet beslutat, att Rikets Ständer
borde genom en stor deputation till Kongl. Maj:t frambära
de tänkesätt, som finnas uttryckte uti det af Talmannen,
på sätt protokollet här ofvan under § 1 utvisar, upplästa
förslag till underdånig skrifvelse; samt inbjudit medstånden
att i detta beslut sig förena.
Sedan Ridderskapet och Adelns ofvanbemälda deputa-
tation afträdt, så företogs detta ärende, hvilket Ståndet för¬
ut till handläggning förehaft; och jemte det Ståndet med
deltagande omfattade Ridderskapet och Adelns inbjudning,
gillades förslaget till den underdåniga adressen.
§ 8.
Sedan det ärende, som omförmäles i föregående §,
blifvit, på sätt densamma utvisar, behandladt, företogs åter
den afbrutna öfverläggningen, angående det i 4 och C §§
här ofvan förekommande ämne.
Johan Bergström från Skaraborgs län yttrade: ”Jag
vill blott upplysningsvis nämna huru frågan om vägarnas
underhållande blifvit i min hemort behandlad. Till följd af
förut ingången förening iordningställdes vägarna höstetiden,
men då denna tid ansågs mindre tjenlig, anhöllo de väg-
hållningsskyldige att få verkställa väglagningen å annan tid.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande lät då inför Häradsrätten
höra innevånarne häradsvis, och efter deras hörande stad¬
gades sedermera, att grusning och lagning af allmänna vä¬
gar skulle sommartiden ega rum. Denna lid hafva mina
kommittenter sedermera funnit med deras fördel mest för¬
enlig och önska derföre intet annat än att få vidblifva hvad
sålunda för dem redan är vordet stadgadt.”
Lars Larsson från Elfsborgs län: ”Då denna fråga
i Utskottets plenum behandlades, kunde jag icke föreställa
mig, att så stränga anmärkningar, sorn nu i Ståndet blif¬
vit framställda, skulle mot Utskottets förslag göras. Jag
74
Den 21 Mars 1848,
anser mig böra öppet förklara, att jag icke biträdt det¬
samma samt anser vid sådant förhållande mig skyldig redogöra
för min skiljaktighet från Utskottets förslag. Fullt erkännande
att vägarna blifva fastare och bättre, då lagning och grusning
verkställes höst och vår, hindra dock de föreskrifter, som
nu existera och äro gällande, vägiottsägarne ingalunda att
ombesörja vägarnas iståndsättande å den tid, som de anse
tjenligast, blott att vägarna äro i farbart skick, då vägsv-
nen förrättas. Denna förrättning, en bland de många, som
tynga och besvära länsmannen, bör icke skäligen kunna
honom åläggas mer än en gång om året, utan de extra be-
sigtningar, som kunna vara af nöden för att tillse, det
anmärkta bristställigheter blifvit behörigen afhjelpte, och
som den tid, hvilken för berörde syners förrättande nu är
stadgad, synes mig mest lämplig, har jag trott, att några
ändringar i nu gällande föreskrifter icke äro af nöden. Att
sjelfve få välja tiden för vägarnas iståndssättande, är för
vägiottsägarne af högsta vigt och tyckes nu vara en önskan,
som de fleste af de talare, hvilka i denna fråga uttryckt
sina åsigter, åstundat; men då redan bestående författning
icke utestänger möjligheten för innevånarne i en ort att
sjelfva få bestämma den tid de önska, vet jag icke hvar¬
till en återremiss af Utskottets betänkande skulle tjena,
helst, med ett afslag deraf, lika fördel skulle vinnas.
Att bifalla Utskottets betänkande är icke rådligt, eme¬
dan det, som för vissa orter blefve en fördel, kommer
för andra att lända till men. Efter de upplysningar,,
som vunnits af den utaf Sekreteraren upplästa författnin¬
gen, hvars innehåll jag till stöd för mitt afstyrkande äm¬
nat åberopa, hemställer jag om det kan löna mödan, att
besluta återremiss.’’
Anders Eriksson och Olof Johansson från Stock¬
holms län samt Erik Månsson från Blekinge delade Lars
Larssons åsigter.
Lars Rasmusson: ”Då jag väckte den motion, som
föranledt ifrågavarande betänkande, kunde jag icke före¬
ställa mig, att så lång diskussion deraf skulle uppkomma.
Det torde derföre tillåtas mig att närmare redogöra för
motionen och anledningen till densamma. I min ort har
sedan längre tid varit brukligt att sommartiden verkställa
lagning och grusning af vägarna. Oansedt väglagningen
med sorgfällighet bedrefs, voro vägarna ändock höst och
vår djupa och mindre farbara. I ett härad intill den ort
Den 21 Mars 1848.
75
jag representerar hade länsmannen förmått väglottsägarne
att ombesörja väglagningen tidigt om våren. Mycket miss¬
nöje förspordes häraf i början, men efter 3 ä 4 års för¬
lopp blef dermed en allmän belåtenhet. Vägarna hade
blifvit fasta, farbarare och tarfvade mindre fyllnadsämne
dädanefter. Då det deraf visat sig, att det vore till de
väghållningsskyldiges egentliga bästa att å annan tid än
sommaren verkställa lagning af vägarna, äfvensom sladgandet
derom, att väglottsägarne hafva laglig rätt att sjelfve be¬
stämma tiden för vägarnas grusning, väckte jag motion för
att tillvägabringa en förändring, som visat sig i min hem¬
ort medföra väsendtlig förmån. I öfrigt instämmer jag uti
den af f. Talmannen Anders Eriksson yttrade mening.”
Per Sahlström från Stockholms län: ”Jag skulle
visserligen kunna inskränka mig till åberopande af hvad
föregående talare yttrat, men har trott mig böra anmärka,
att då vi, såsom det synes af det utaf Sekreteraren upp¬
lästa Kongl. Brefvet af den 30 Juni 1818, redan hafva
hvad vi yrka, jag sannerligen icke kan inse, hvad vi strida om.
Landshöfdingarne hafva, till följd af berörde Kongl. Brefs inne¬
håll, ej allenast rättighet, utan äfven pligt att för väglagning
bestämma den tid, som af väglottsägarne anses mest tjen¬
lig. Bestämmandet af tiden beror dels på stället, der grus
kan hemtas, dels på grusets beskaffenhet, dels ock på an¬
dra lokala omständigheter. För vissa orter är den nu före-
skrifna tiden med de väghållningsskyldiges fördel mest för¬
enlig. Vid midsommarn är vårbruket slutadt, dagarna läng¬
re och dragarne hvilade. En del fyllnadsämne, såsom fina¬
re grus, är mest tjenligt sommartiden, som, efter den er¬
farenhet jag vunnit, är den beqvämaste. Då, såsom jag
ofvan yttrat, vi redan hafva hvad vi önska, yrkar jag af-
slag å betänkandet.”
Flere af Ståndets naedlemmar hördes häri instämma.
Hans Persson från Gefleborgs län: ”Jag medger
att i detta ämne redan mycket blifvit yttradt, och jag skall
icke heller förlänga diskussionen. Jag vill blott nämna,
att sådana generella föreskrifter, som af Utskottet äro vord¬
ne föreslagne, icke kunna vara lämpliga för alla orter i
Riket. Lokala förhållanden och till och med naturhinder
göra, att Utskottets förslag, om detsamma antages och blif-
ver lag, icke allestädes kan tillämpas. Då den nu gällan¬
de författningen onji jägarnas underhåll innefattar så vid¬
76
Den 21 Mars 1848.
sträckt latityd och bereder alla de förmåner, som väg-
lottsägarne kunna önska sig, vet jag sannerligen icke hvar¬
om vi tvista, om icke för att tillvägabringa något sämre
för bättre. Jag yrkar derföre afslag å betänkandet.”
Per Ostman från Westernorrlands län, Gustaf Glad
från Westerbottens län och Ingemund Odin från Gott¬
land hyste samma åsigter, som Hans Persson.
Gustaf Johansson från Kronobergs län: ”Afven i 1
min ort blefve Utskottets förslag overkställbar!. Till den
24 Maj pågår jordbruket, och om hösten saknar landtman-
nen icke heller mindre angelägna göromål och hinner, i
anseende till de korta dagarna, knappt lärdas mer än till
det stundom flera mil från hemmet belägna hemvistet. Jag
röstar derföre för afslag å betänkandet och anser, att väg-
lottsägarne sjelfve må få välja den tid, de anse mest lämplig,.’’
Christen Andersson från Skåne: ”Jag kan icke för¬
ena mig uti de af min länskamrat Ola Månsson yttrade
åsigter, utan, instämmande med Ståndsbrodren Sahlström,
yrkar jag afslag å betänkandet. I min hemort skulle hvarje
annan tid än sommaren för vägarnas lagning och grusning
vara otjenlig. På några ställen i mitt granskap, der man
börjat grusa vägarna om hösten, började man snart inse
den för sådant ändamål olämpligt valda årstiden och åter¬
gick till hvad förut varit brukligt.”
Anders Persson från Orebro län: ”Då jag i Ut¬
skottet tillhörde majoriteten i denna fråga, anser jag mig
böra redogöra för de åsigter, som föranledt mig att biträ¬
da Utskottets beslut. Straxt efter det Kongl. Brefvet den
30 Juni 1818 emanerade, ställde sig Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande i Orebro län deri gjorda föreskrifter till ef¬
terrättelse och lät höra innevånarne om den tid, de helst
önskade för vägarnas iståndsättande. 1 mitt kommittent-
skap beslöto alla socknarne att grusa höstetiden, utom två
socknar, hvilka valde den i författningen föreskrifna tid,
eller sommaren; härmed fortforo dessa socknar omkring
20 års tid, men deras vägar blefvo med hvarje år sämre
än de öfrigas. Orsaken finnes lätt deruti, att vägarna som¬
martiden icke kunna emottaga något fyllnadsämne, utan det
grus, som då lägges på den torra och fasta vägen blåser
bort eller bortsköljes af regn. Efter 20 års förlopp börja-^
de dessa socknar att såsom de öfriga om hösten verkställa
lagning och grusning af vägarna. Dessa förhållanden bi¬
Den 21 Mars 1848.
77
draga att stadga min öfvertygelse om lämpligheten af annan
tid för väglagning än sommaren. Under behandlingen af
frågan i Utskottet framställdes väl många motskäl. Jag
ansåg det intrång, som förslaget, om det kom till stånd,
skulle göra på jordbruket, vara det vigtigaste, men detsam¬
ma vederlädes derigenom, att fyllnadsämne kunde vinterti¬
den, eller annan tjenlig årstid framföras. De lokala hinder,
som nu omtalats, voro mig icke kända. Om jag härutin¬
nan misstagit mig, rår jag icke derför.
Anders Andersson från Örebro län: ”Sorn jag i den¬
na fråga hyste sådana åsigter som Anders Persson, har
äfven jag i Utskottet bilrädt ifrågavarande beslut. Återre-
miss af betänkandet tror jag icke löna mödan.”
Per Nilsson från Skåne afstod från att yttra sig och
förenade sig med Saldström.
Peter Jönsson: ”Af den författning, sorn nu blifvit
uppläst, togs äfven i Utskottet del, under frågans behand¬
ling derstädes. Ledamöterne af medstånden klagade öfver
de dåliga vägarna och ifrade för ifrågavarande förslags an¬
tagande. Mina egna ståndskamrater öfvergingo på deras
sida. och jag, som trodde att man icke borde pålägga landt¬
bruket större onus än det förut drager, blef ensam om min
mening, som jag nu hör nästan hela Ståndet uttala. Jag
är viss att genom återremiss intet vinnes i hufvudsaken,
utan röstar för afslag samt att medstånden böra inbjudas
att deruti förena sig, emedan, i händelse att förslaget god¬
kännes af medstånden, och skrifvelse derom expedieras till
Kongl. Majit, vi oförmodadt kunna hafva en med förslaget
öfverensstämmande författning, som för oss måste blifva i
högsta måtto onerös.”
Sven Jonsson från Jemtlands län och Erik Ersson
från Gefleborgs län förenade sig med Peter Jönsson.
Johan Jaltoh Rutberg från Norrbottens län : ”Då nu
gällande författning om väglagningen lemnar tillräckliga fö¬
reskrifter och tillåter väglottsegarne att sjelfva välja den tid
för berörde ändamål, som de helst önska, anser jag ytter¬
ligare reglementerande i detta ämne öfverflödigt och för¬
enar mig med dem, som yrkat afslag å betänkandet.”
Christen Persson från Gottland: ”Jag har i egen¬
skap af ledamot i Utskottet deltagit i förslaget, helst jag
tyckte mig finna motionären hafva goda skäl för sitt yr¬
kande. Att laga vägarna om sommaren är detsamma, som
78
Den 21 Mars 1848.
att gifva en frisk menniska botemedel. Ingen brist eller
skada synes då på vägarna, hvarföre vi äfven i min hem¬
ort verkställa väglagningen om hösten, eller tidigt om vå¬
ren. Elter hvad nu är vordet upplyst, anser jag återremiss
icke al nöden, utan tror den bästa åtgärd, som Ståndet
med betänkandet kan vidtaga, är att afslå detsamma.”
Efraim Larsson från Elfsborgs län: ”Hela frågan är
synnerligen tillkommen af ett onödigt fjesk; hvarför jag yr¬
kar afslag å betänkandet.”
Sone Persson från Skåne: ”Jag medger riktigheten
af motionärens och Ola Månssons påstående att vägarna
försämras, då de icke lagas höstetiden eller tidigt på vå¬
ren; men då under diskussionen är vordet upplyst, att
kommunerna äga att sjelfva bestämma tiden, då de önska
ombesörja väglagningen, röstar jag för afslag å betänkan¬
det.”
Ola Månsson: ”Det lönar icke mödan att yttra sig,
då Ståndet söker undertrycka enskildas meningar och en¬
dast åberopar såsom skäl, att gifna föreskrifter äro tillräck¬
liga. Deraf kan jag icke finna mig tillfredsställd. Om man
antager att den i Kongl. Brefvet den 30 Juni 1818 före-
skrifna tid för vägars lagning och grusning genom öfver¬
enskommelse emellan väglottsägarne kan ändras, så qvarstår
ändock oförändradt, att vägsvnerna skola vara verkställda
den 14 Juli hvarja år. Om lämpligare tid för vägsynerna
skulle kunna föreslås, vet jag sannerligen icke hvarföre
Ståndets medlemmar med sådan ifver sätter sig emot en
återremiss.”
Andreas Bengtsson: ”Jag är nyligen uppkommen,
så att jag icke länge afhört öfverläggriingen, men har dock
med glädje erfarit att Ståndet icke är böjdt för att antaga
betänkandet. Uti den nu gällande författningen finnes alla
de löreskrifter man kan önska sig och om de öfriga Stån¬
den bifalla betänkandet, få vi skylla oss sjelfva emedan frå¬
gan hos oss blifvit väckt Jag tror, att vi derföre icke böra
uppskjuta med den af Petter Jönsson föreslagna inbjud¬
ningen till Medstånden.”
Hans Persson: ”Då de medlemmar af Ståndet, hvil¬
ka, i egenskap af ledamöter ufi"Utskottet, förklarat, hvarpå
de grunda sin mening, vill jag erinra, att man icke bör ifra
för lagar, som ej kunna'verkställas. I min hemort verkstäl¬
les väglagningen tidigt på våren med grus, som vintertiden
Den 21 Mars 1848.
70
framföres. Erfarenheten har lärt oss att denna tid är den
bästa, och om naturhinder ej möta, kan med lagningen
börjas huru tidigt sorn helst och dermed fortsättas ända
till den 1 Juli. Om tiden nu inskränkes skola snart lag¬
brytare skapas och tillkomma. Jag kati derföre icke för¬
stå huru man kan vilja stifta en generell lag, som omöjli¬
gen kan efterlefvas. Jag röstar derföre för afslag samt att
Medstånden må inbjudas att deri sig förena; ty jag vet
nog huru desse resonnera. De skola göra allt för att å-
stadkomma beqvämlighet på deras lustresor, utan att, mine
Bröder! se på eller röras af det ökade besvär, som oss kan
åbringas.”
Sven Hearlin : ”Uti det upplästa Kongl. Brafvet är
allan rättfärdighet uppfylld och ingens rätt för nära trädd,
hvilket Ståndsbrodren Lars Larsson fullständigt utveck¬
lat. Jag har icke derför nu begärt ordet, utan i anledning
af den inbjudning till Medstånden, sorn Peter Jönsson
föreslagit. En sådan kan icke allåtas förrän frågan blifvit
hos de öfriga Stånden afgjord; hvarföre jag för närvarande
och intill dess Ståndet undfått del af Medståndens beslut,
emotsätter mig en sådan inbjudning och hemställer att
Talmannen må framställa proposition.”
Lars Larsson: ”Jag har nu begärt ordet endast för
att fästa Ola Månssons uppmärksamhet derpå, att han,
som eljest mycket redigt och öfvertänkt framställer sin me¬
ning, nu troligen begått ett misstag, helst Ola Månssons
begäran om återremiss af ifrågavarande betänkande endast
skulle lända till itererande af hvad förut i ämnet finnes
stadgadt. Längre kunna vi icke komma och jag tror Ola
Månsson derföre böra lägga mindre vigt på den yrkade
återremissen. I afseende å den af Peter Jönsson fram¬
ställda inbjudning till Medstånden förenar jag mig med
Heurlin.”
Ola Månsson: ”1 anledning af Lars Larssons
förmodan, att jag ej vet hvad jag åsyftar, får jag blott e-
rinra att jag vet hvad jag vill. Min åstundan är att få ti¬
den för vägsvnerna närmare bestämd än nu gällande för¬
fattning föreskrifver. Den tid nu är stadgad, är nemligen
mycket olämplig. Vanligen tillgår så, att 2 å 3 dagar före
synen utbredes ett tunnt lager af grus på vägarna.”
Öfverläggningen ansågs härefter slutad; och blef ifrå¬
gavarande betänkande af Ståndet afslaget.
80
Den 21 Mars 1848.
Ola Månsson från Skåne reserverade sig emot detta
beslut.
§ 9.
Nils Strindlund från Westernorrlands län hemställ¬
de, att då fråga tillförene varit å bane, att Ståndet borde,
genom Protokolls-utdrag, inbjuda Högvörd. Preste-Ståndet
och Vällofl. Borgare-Ståndet, att sig med Bonde-Ståndet
förena uti dess den 18 innevarande månad fattade beslut
öfver Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets betän¬
kande, N:o 44, i anledning af väckt motion, om vidtagande
af åtskilliga förändringar i nu gällande föreskrifter för skjuts-
ningsbestyrets utgörande, Ståndet nu måtte härom fatta
beslut och bringa detsamma i verställighet."
Sven Heurlin från Kronobergs län instämde med
Strindlund i hvad det angick inbjudningen till Högvörd.
Preste-Ståndet, men ansåg att någon sådan icke bor¬
de äga rum till Borgare-Ståndet, emedan, under Skjuts¬
frågans behandling i Borgare-Ståndet, en af dess ledamö¬
ter yttrat, att han satt sig deremot endast derföre att Bon¬
de-Ståndet önskade sakens framgång •, tilläggande Heurlin?
att detta uttryck så mycket mern sårat honom, som den
ledamot, hvilken detsamma undfallit, varit en magistrats¬
person, som, efter hvad Heurlin uttryckte sig, borde före-
gå de öfriga med exempel.”
Strindlund genmälde, att han, som öfvervarit den
öfverläggning, som Borgare-Ståndet på förmiddagen haft
uti detta ämne, icke hört det af Hearlin omförmäldte
yttrande samt att, om sådant inträffat på eftermiddagen,
mindre afseende borde fästas derpå och aldramest så myc¬
ket, att det skulle hindra den af Strindlund föreslagna
inbjudningen till Vällofl. Ståndet.”
Petter Jönsson från Jönköpings län: ”Det är väl
sårande att sådana uttryck kunnat fällas och jag har äfven
hört sägas att Vällofl. Borgare-Ståndet kallat vårt Stånd en
”ringa hop”; men jag fäster derpå mindre afseende, helst
som uttrycket, såsom vi här yttrat, efter intagen middag
undfallit talaren, och vi således med honom kunna qvitta;
fastän en ringa hop, den der likväl skulle bära allt, böra
vi dock, efter mitt förmenande, icke underlåta inbjud¬
ningen.”
Per Nilsson från Skåne tillstyrkte den föreslagna in¬
bjudningen, hvilken jemväl borde sträcka sig till Vällofl.
Den 21 Mars 1848
81
Borgare-Ståndet, helst det vore få af de öfrige ledamöterne
af Vällofl. Ståndet, hvilka hyste samma föresats, som den
af Heurlin omförmälde talaren yttrat; om nu inbjudning
icke komme att ske, ansåg Per Nilsson att skjutsfrågan
borde hiinskjutas till Ståndets enskildta Utskott, för att så¬
som ett önskningsmål behandlas.”
Per Sahlström från Stockholms län förklarade, att
äfven om den händelse inträffat, sorn Heurlin omtalat och
hvilket Sahlström säde sig icke hafva skäl att betvifla,
trodde Sahlström att inbjudning borde ske, helst ämnet
hufvudsakligen rörde Bonde-Ståndet och, så vidt möjligt
vore, borde bringas till ett gynnsamt slut.”
Anders Andersson från Skaraborgs län, Anders
Gunnarsson från Elfsborgs län, Anders Olsson från
Jemtland och Lars Matisson från Upsala län förenade
sig med Sahlström.
Lars Larsson från Elfsborgs län: "Såvida Ståndet
anser lämpligt att inbjuda de Stånd, som afslagit ifrågava¬
rande betänkande, så tror jag, för min del, att inbjudning
må ske både till Preste- och Borgare-Stånden. Bonde-
Ståndet har, efter min öfvertygelse, icke skäl att hysa miss¬
troende till Borgare-Ståndets pluralitet. Väl är betänkan-
ka.ndet afslaget, men det har skedt utan votering och såle¬
des tilläfventyrs af ett infall.”
Per Östman från Westernorrlands län: "Ehuru jag
icke vill sätta mig emot den föreslagna inbjudningen, hvar¬
med man kunde känna resp. Medstånden på pulsen, tror
jag dock ingenting dermed vinnes, ty. med kännedom om
deras likgiltighet för Bonde-Ståndet, afslå de säkert inbjud¬
ningen. Den enda appell, som då för Ståndet återstår, är
att hänskjuta frågan till Ståndets enskildta Utskott för un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t.
Sedan Talmannen tillkännagifva, att, enligt ankom¬
met protokollsutdrag, Borgare-Ståndet afslagit ofvanberör-
de betänkande, men sådant ännu icke från Preste-Ståndet
kommit Ståndet tillhanda, samt
Johan Jahob Rulberg från Norrbottens län hemställt,
att frågan om inbjudningen lämpligen borde göras hvilande
intilldess protokolls-utdrag om utgången af skjutsfrågans
behandling från Medstånden ankommit, så beslöt Ståndet,
uppå proposition af Talmannen, att Strindlunds hem¬
ställan om inbjudning skulle tills vidare anstå.
6
fea
FJen 31 Mars 1848.
§ 10.
Till vidare åtgärd föredrogs Allmänna Besvärs- oell
Ekonomi-Utskottets
1:0 Betänkande, N:o 50, i anledning af väckta motioner
om upphörande af eller lindring i de tullafgifter, som Kongl.
Danska Regeringen uppbär för fartyg, hvilka passera Ö-
resund.
Bifölls.
2:o dito, N:o 51, i anledning af väckta motioner,
rörande hästafvelns förbättrade inom Riket.
Bifölls.
3:o dito, N:o 52, i anledning af väckt motion om
förvarande af nya gevär, samt användande vid åtskilliga till¬
fällen af de gamla.
Sedan Johan Besgström från Skaraborgs län erinrat,
att Utskottet förklarat att behofvet af gevär ännu icke vore
på långt när fylldt, men att då Bergström, såsom ombud
för de rustande, för 2:ne år sedan öfvervarit en mönstring,
de kasserade gevären ej behållits för beväringsmanskapet,
utan återlemnats till de rustande; blef sistberörde utlåtan¬
de af Ståndet bifallet.
4:o Betänkande, N:o 53, i anledning af väckt motion,
om förändring i stadganderna rörande vården af munde-
ringspersedlar.
Bifölls.
5:o Betänkande, N:o 54, i anledning af väckt motion
om upphörande af landshöfdingarnes sjelfskrifvenhet lill
Ordförande i Hushållssällskaperna.
Bifölls.
§ 11.
Föredrogs ånyo och remitterades till Stats-Utskottet
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition af den 17 innevarande
månad, dels rörande tillåtelse för Banken och Riksgälds¬
kontoret, att, i utbyte mot nu innebafvande obligationer
af arméns ackords-amorteringsfond, mottaga nya sådana,
ställda på förlängd betalningstid och dels angående ett
Statsanslag till upprätthållande af den, arméns pensions¬
kassa åliggande pensionering.
§ 12.
Olof Johansson från Stockholms län undfick, uppå
begäran, 8 dagars tjenstledighet, räknad från morgondagen;
Den 21 Mars 1848.
83
och skulle Anders Olofsson från Jemtlands län i Olof
Johanssons ställe uti Expeditkms-Utskoltet Ijenstgöra.
§ 13.
Sedan Ståndet, genom ankomne protokolls-utdrag,
blifvit underrältadt, alt Högvörd. Preste-Ståndet och Vällofl.
Borgare-Ståndet jemväl antagit Höglofl Ridderskapets orh
Adelns inbjudning, att Rikets Ständer borde genom stor
deputation uppvakta Kongl. Maj:t, och, i anledning af de
oroligheter, som den 18 och 19 innevarande månad här
i hulvudstaden ägt rum, uti en underdånig adress uttrycka
sitt ogillande af de timade oroligheterna samt betyga Kongl.
Majit sina underdåniga tänkesätt emot Kongl. Majit; så och
efter det Herr Landtmarskalhen nu kl. 1 e. m. gifvit
Talmannen skriftligen tillkänna, alt Kongl, Maj:t ville Ri¬
kets Ständer genast emottaga, afgick Ståndet till Riddar¬
huset, för att derifrån jemte öfriga Riks-Stånden begifva
sig till Kongl. Slottet.
Ståndet åtskiljdes vid nedgåendet derifrån.
In fidem
A. E. Ros.
Plenum hl. © I. m.
Hen 21 Mars.
§ 1.
Protokollen för den 15:de dennes före- och efter¬
middagen justerades.
§ 2.
Talmannen tillkännagaf, att Ståndets Kansli-Direktion
beslutat, det inventering af Ståndets arkiv skulle för sig gå
klockan 4 i eftermiddag.
§ 3.
Börjades föredragningen punktvis af Stats-Utskottels,
sedan den 15 dennes på bordet hvilande Utlåtande, N:o 90,
angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens Sjette
Hufvudlitel.
Ingressen af Utlåtandet eller Utskottets hemställan, det
den definitiva regleringen af de under Sjette Hulvudtiteln
förekommande indelningar icke måtte af Rikets Ständer
fastställas förr, än frågan om dessa indelningars indragning
84
Den 24 Mars 1848.
til! Statsverket emot ersättning af kontanta Statsanslag blif¬
vit af Rikets Ständer slutligen pröfvad och afgjord, blef,
uppå framställning af Talmannen, bifallen.
Bergs- och Kommerse-Kollegierna.
lista punkten, deruti Utskottet, dels jemte förmälan,
att de uti nu gällande Riksstat för nämnda Kollegier upp¬
förda anslag, enligt Utlåtandet bilagd tabell, blifvit bibe¬
hållna vid oförändrade belopp, funnit sig böra tillstyrka
Rikets Ständers bifall til! hvad Kongl. Majit i afseende på
en förändrad organisation af Kollegierna uti Nådig propo¬
sition äskat och föreslagit, dels hemställt, att en af Riks—
dagsfullmäktigen Lars Olsson från Stora Kopparbergs län
väckt och till Utskottets behandling öfverlemnad molion,
angående Bergs-Kollegii indragning, icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
1 anledning häraf yttrade:
Bengt Gudmundsson från Hallands län: ”Afsigten
med den uti Kongl. Maj:ts Nådiga proposition föreslagna
nya organisation med Bergs- och Kommers-Kollegierna
synes vara ärendernas skyndsammare behandling, men jag
kail ingalunda finna att detta skulle blifva följden af för¬
ändringen, åtminstone kan jag icke göra mig begripligt,
att så skulle ske genom e'n blott förändring af namn, der¬
på förändringen kommer endast att utgå, helst man kan
förutse, att den personal inom Kollegierna, som för när¬
varande finnes, torde komma på indragningsstat. I Bergs-
Kollegium är, som bekant torde vara, litet att göra nu¬
mera, och att der anställa 9 tjenstemän med'en President,
eller hvad han skall kallas, hvilken ensam skulle äga be¬
slutande-rätt, är för ingen del ändamålsenligt, särdeles in¬
om ett verk, som uteslutande har förvaltningen om Berg¬
verken med dithörande frågor om hand. Der torde sna¬
rare tarfvas flera vetenskapsmän. Efter mitt förmenande
skulle, då man tyckes erkänna detta kollegium vara af så
ringa vigt, man snarare böra sammanslå detsamma med
Kommers-Kollegium under en President, men med före¬
skrift att arbetet borde fortgå på 2 aldelningar, af hvilken
den ena kunde handlägga bergverksgöromål och den andra
egna sin uppmärksamhet åt handeln och näringarna. Ge¬
nom en dylik åtgärd inbesparades en Presidentlön och der¬
med vunnes jemväl den i Kongl, propositionen förmodade
Deri 24 Mars 1848.
85
större skyndsamheten. Jag yrkar återremiss af denna punk¬
ten, och vill derjemte hafva förklarat, det jag tror att der¬
est Utskottet fäster afseende på hvad jag nu föreslagit om
sammanslåendet af båda Kollegierna, hvad Kongl. Maj:t med
den Nådiga propositionen åsyftat, eller större skyndsamhet
med göroiiiålen, klefve uppfylldt.”
Häruti hördes instämma: Petter Mårtensson från
Jönköpings, Anders Gunnarsson från Elfsborgs, Carl
Magnus Engström från Calmar samt Christen Anders¬
son från Malmöhus län.
Anders Andersson från Wermlands län skriftligen
sålunda: ”Sedan Regementsförändringen 1809 har ingen
Riksdag ännu förelupit utan att frågor blifvit väckta om nya
Styrelsers inrättande och förökade löneförmåner för civiI-
och militär-staten m. m., samt i följd af detta nya stats¬
anslag och förökade skattebidrag. Det tyckes emellertid
nu vara af nöden påkalladt, att ett ändamålsenligt hushålls—
system i förvaltningens alla grenar införes, och då hvar
och en känner, att Sveriges allmoge, eller den skattlagda
jorden isynnerhet, måste bära den tyngsta bördan deraf, så
har jag, för att uppfylla mine kommittenters förtroende och
uppdrag, funnit mig pligtig, att vid Stats-Utskottets Utlå¬
tande, angående regleringen af utgifterna under Riks-Sta-
tens Sjette Hufvudtitel, göra följande anmärkningar:
l:o Ehuru Kongl. Majit i Nådig proposition till Ri¬
kets Ständer föreslagit en förändrad organisation af Bergs-
och Kommerse-Kollegierna, hvarigenom tjenstepersonalen
inom berörde verk skulle i betydlig mån komma att min¬
skas, samt en enklare behandling af ärenderna införas, men
Statsanslaget det oaktadt icke synnerligen nedsättes, finner
jag den af Lars Olsson från Stora Kopparbergs län väck¬
ta, samt af flere Ståndsbröder biträdda motion om, att
Bergs-Kollegium såsom särskildt embetsverk för hvad till
bergväsendet hörer, måtte varda alldeles indraget, stödja sig
på så öfvertygande skäl om dess vidare obehöflighet, att
jag för min del icke kan annat än gilla densamma och får
derföre i nämnde punkt anhålla om en återremiss till Stats¬
utskottet.”
Ef rahn Ifarsson från Elfsborgs län instämde.
Nils Fredrik Husberg från Södermanlands län: ”Jag
hade önskat att Utskottet i denna fråga kommit till ett an¬
nat resultat. Frågan rörer en vigtig princip, eller på hvil-
Den 24 Mars 1848.
kendera vägen vår Statsförfattning skall gå. Det lärer nem¬
ligen finnas, eller rättare anses finnas två sådana för mo¬
narkien: den ena att hålla fast vid den fiktion, som kallas
allenastyrelse, och låta organerna, det'..vill säga, råd-
gifvarne skydda sig bakom denna fiktion; den andra att
antaga en verklig ministeriel ansvarighet, fullständig
och ärlig ansvarighet, icke blott juridisk, utan moralisk.
Då man vidhåller den första åsigten, men ändock icke vill
oförtäckt uttala ordet despotism, drager man sig vanligen
ur spelet genom framhållande af den trygghet mot god¬
tycket, hvilken skall ligga uti sjelfständiga, oafsättliga Em¬
betsverk; dessa skola förete en garanti, att allt går efter
’’laga former.” Och nekas kan också icke, att en sorts
sådan garanti finnes, men dock förenad med en dödande
tröghet.
Den andra vägen, eller Ministerial-Styrelse, kan um¬
bära den klena kollegiala garantien; men då måste också
en sann ministerialstyrelse finnas. Att nu börja med alt
förvandla Kollegier till Minister-byråer, men först efteråt
påtänka Ministerialstyrelse, det är förvändt; och folkets
representanter böra se sig för, innan de räcka händerna
åt den reformen. Med dessa båda nu ifrågavarande Kol¬
legierna är emedlertid det förhållande, att de visserligen
böra reformeras, men NB. på det sätt att de afsha/fas.
För detta ändamål fordras dock, att en hop orimliga för¬
fattningar upphäfvas, hvilka uppkommit under det långa
förmynderskapet för näringarna. Det är i den ändan saken
måste begynnas; men till dess det skett, torde väl de. i
sig sjelfva onödiga, embetsverken böra bibehållas, helst den
föreslagna förändringen icke nu medför någon egentlig be¬
sparing. Frågan är af den vigt, att jag an^pr såsom högst
nödvändigt, att den äfven kommer under betraktande från
den synpunkt jag här antydt. Den är värd att behandlas
ånyo, och jag yrkar derföre återrevniss af denna punkt.”
Per Ostman från Wester-Norrlands län förenade sig
med Husberg uti dennes uttalade åsigter i ämnet.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län: ”Jag
har icke kunnat instämma med Utskottets pluralitet i före¬
varande punkt. Ifrån afdelningen inom Utskottet var be¬
slutet helt annorlunda. Först och främst anser jag det
vara orimligt, att 9 embetsman skola finnas till inom ett
verk. der jag har mig bekant att under de sednaste 10 å¬
Den 24 Mars 1848.
87
ren endast 14 verkliga mål per medium årligen blifvit af-
gjorda. Utlåtanden har man väl också lemnat, men endast
till ett antal af 3 eller 4, och jag hemställer till hvar och
en, sorn i ringaste måtto har något begrepp om dylika ar¬
beten, kan det vara skäl att vid sådana förhållanden på
statens bekostnad underhålla 9 embetsman*'? Numerären i
diariet går visst högt, men dertill är helt andra orsaker.
Så snart, nemligen, en bergmästare inkommer med anmä¬
lan om ett ting, blifver det ett nytt nummer, likaså då en
bergsfogde anmäler om uppbördsstämma, och så vidare.
Jag tror att just nu är rätta tiden inne för indragning af
Bergskollegium, derest man ej vill afvakta dess slutliga upp¬
hörande af sig sjelft i, brist på mål. Det af en föregåen¬
de talare projekterade sammanslåendet af båda kollegierna
till ett embetsverk med en president, hvarigenom en pre¬
sidentlön kunde inbesparas, bar jag ej något emot, likasom
jag vill förklara, det jag icke heller är emot reformer, då
sådana äro i fråga oell det allmänna deipå vinner; men här
är ej i fråga någon reform, utan endast om högre löner
och tjenstemäns förflyttning på indragningsstat. Jag gillar
icke eller den föreslagna principen, att en person ensam,
och dertill en afsättlig embetsman, skall äga allena beslu-
lande rätt. Föreställom oss ett civilt mål, som först hand-
lägges af en afsättlig landshöfding med ensam beslutande
rätt, sedermera af en lika beskaffad president, hvarpå det
kommer till Departementschefen, som jemväl är afsättlig
och ensam beslutande. Om vi härtill olyckligtvis skulle
få en regent, som ej ville folkets väl, utan dess och landets
förderf; huru lätt skulle han då icke kunna åstadkomma
detta med dylika afsättliga, ensamt beslutande embets¬
man? Låt ledamöterne i Utskotten, t. ex. uti derstädes fö¬
rekommande ärenden, endast äga rätt att diskutera dessa,
hvilka skulle ensamt afgöras af ordföranderne, hvarpå le¬
damöterne blott ägde reservationsrätt; huru det då skulle
gå, derom kunna vi någorlunda döma. Månne på våra önsk¬
ningar fästades afseende, eller månne våra tillgöranden blef-
vo annat än ropandes röster i öknen ? Som sagdt är, få i-
frågavarande våra kollegier fortvara ännu några Riksdagar,
upphöra de af sig sjelfva, och få vi verkliga reformer, skall
jag ej vara deremot, men ej reformer på det sättet, att vi
få betala större löner åt ett färre antal tjenstemän i stället
för mindre löner åt flere, hvartill den ifrågasatta förändrin¬
SS
Den 24 Mars 1848.
gen leder. Nej besparing är den nyttigaste reformen. Kla¬
gan öfver för små löner höras ändock alltid. Man vet dock
ej på huru många ställen eller inom hvilka embetsverk
hiner af samma person uppbäras. Sammanlägger man alla
de löneförmåner den underordnade tjenstemannen äger, sti¬
ga de ofta till och med utöfver hvad de förnämsta embets-
männen åtnjuta. Jag anser återremiss af denna punkten
nödvändig, på skäl jag nu anfört.
Med Strindlund instämde Johan Persson från Up¬
sala län, Lars Mattsson från samma län, Erik Carlsson
från Stockholms, Gustaf Johansson och Johan Persson
från Kronobergs, Johan Bergström från Skaraborgs, Pe¬
ter Jönsso7i och Anders Johan Sandstedt från Jönkö¬
pings. Olof Nilsson, Johan Johansson och f^ars Mag¬
nus Knutsson från Östergöthlands, Peter Haraldsson
från Elfsborgs, Per Bengtsson irån Calmar, Matts Matts¬
son och Anders Eriksson från Stora Kopparbergs. An¬
ders Andersson från Örebro, Erik Persson från Gefle¬
borgs, Anders Olofsson från Jemtlands, Johan Wester¬
mark från Westerbottens, Sone Persson från Malmöhus,
Per Nilsson från Christianstads samt Erik Månsson och
Ola Persson från Blekinge län, med flere af Slåndets
ledamöter.
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Jag är af den
tankan, att Bergskollegium bör helt och hållet borttagas, och
tror att det mera hindrar bergshandteringens fria utveck¬
ling, än främjar den. Bergsbruksidkaren har nemligen hit¬
tills på snart sagdt nådeväg hos Bergskollegium fått söka
tillstånd att utvidga sin tillverkning och i sådant ändamål
göra större anläggningar. Från vetenskaplig synpunkt be-
traktadt är kollegiets fortfarande existens icke heller af nö¬
den. Vi hafva bergsskolor i Fahlun och Philipstad, hvar¬
est utvecklas det vetenskapliga af bergsnäringen, utan att
kollegium deruti har någon del. Brukspatronerne hafva
jernkontoret, som sköter och bevakar deras intressen. För
att få något alt göra, har Bergskollegium utfärdat de mest
minutiösa författningar, man kan tänka sig, liknande by¬
ordningar, och sämre. Man har föreskrifvit huru kohlen få
fraktas in i ugnen, de få endast skjutas in på kärra vid på-
sättningen, malmen skall vägas m. m. och underlåtes nå¬
got häraf, skall man straxt böta ett belopp uppgående ända
till 25 Riksdaler. Dessutom skoia Bergskollegii underord-
Den 24 Mars 1848.
89
nade tjenstemän resa omkring för att se till, det bergs-
bruksidkaren städslar sitt folk, liksom ej hvar och en skulle
förstå det ändock. Sannerligen, den som läst dessa för¬
fattningar, skall finna att de ej duga till annat än att kasta
på elden. Bergsmannen får ej röra sig eller taga ett fjät,
ulan att kollegium skall lemna reglor för rörelsen. Så är
likväl ej händelsen med jordbruket, och jag vågar öppet
påstå, att Kollegiet skadar jernhandteringen, i stället för att
vara den till nytta, hvarföre det bör indragas. Hvad an¬
går frågan om att lemna Presidenten ensam beslutan¬
de rätt i förefallande ärenden, är jag af samma tanka
som Strindlund. Börjas med en sådan bestämmelse,
går det snart vidare och all sjelfständighet är borta. Sko¬
la Kollegierna vara qvar, vill jag äfven hafva ledamö-
ternes ansvarighet qvar, såsom nu är fallet. I fråga om
Kommerse-Kollegiuin måste jag erkänna, att jag icke har
serdeles kännedom om behölligheten af detsamma; men,
efter hvad det synes af den Kongl, propositionen, skall der
heller icke vara så mycket att göra, att den personal, hvil¬
ken derinom är anställd, är till hela sitt antal behöflig. Jag
yrkar återremiss af punkten på det alt åtminstone Bergs-
Kollegium må helt och hållet borttagas, och ej som nu är
föreslaget, ersättas af ett i det närmaste lika dyrt verk.”
Sven Svensson och Anders Andersson från Elfs¬
borgs samt Ingemund Odin från Gottlands län med flere
instämde.
Lars Wenander från Götheborgs och Bohus län,
skriftligen: ”Hvad angår första puukten af Stats-Utskottets
afgifna utlåtande, undpr N:o 90, i afseende på Bergs- och Kom-
rnerse-Kollegiernas förändrade organisation, så och emedan
Utskottets utlåtanda i denna del icke öfverensstämmer med
de af erfarenheten grundade åsigter, finner jag mig befogad
emot antagandet deraf protestera; och jemte det jag i allo
öfverensstämmer med den af Herr Biskop Hedrén algifna
reservation, hvilken ordagrant åboropas, utom hvad angar
anslagets bibehållande för Kommerse-Kollegii nu befintliga
Embetsverk, vågar jag tillika anmärka: att behofvet påkal¬
lar den förändrade reorganisation, att Kollegierna i all¬
mänhet, såväl sorn enskildte tillskapade institutioner, borde
frånkännas rättigheten, att med gäliandp domskraft afgöra
någon så beskaffad tvist, som kan äga tillämpning på me¬
nighet eller enskilte eller medborgare, jemte krigssta¬
SO Den 21 Mars 1848.
ten, hvarvid krigslagar och andra författningar böra använ¬
das, utan bör denna domsrätt tillkomma behörig domstol
pä landet, som icke lärer underlåta att tillämpa gällande
och i behörig väg tillkommen lag, och icke de instruktio¬
ner, som Kollegierna och underordnade tjenstemän vid
Krigs--och Landtstaterna i administrativ väg fått sia upp¬
draget att'använda,• hvars orättvisa följder menigheterna
länge nog fått vi Ikännas; hvadan jag yrkar alt denna del
af utlåtandet måtte återremitteras, med ödmjuk anhållan,
det Utskottet ville taga denna maktpåliggande omständighet
i noggrant öfvervägande, likasom jag, i öfverensstämmelse
med Ståndsbröderne Lars Olssons, Anders Erikssons,
Per Perssons och Anders Anderssons yrkanden, påstår
Bergskollegii indragning"’; tilläggande Wenander muntligen,
att han funne det anmärkningsvärd!, att Utskottet, ehuru
det tillstyrkt den af Kongl. Majrt åsyftade förändringen, och
ehuru Kongl. Majit för båda kollegierne tillsammans äskat
ett belopp af endast 34.066 Rdr 32 sk., likväl föreslagit,
att till dem utgå öfver 52,000 Rdr och således underlåtit
att beräkna Statsverket tillgodo en vinst af omkring 18,000
Riksdaler.
Lars Olsson från Stora Kopparbergs län: ”På de
grunder, hvilka jag anfört i min till Utskottets handläggning
öfverlemnade motion, yrkar jag återremiss af nu föredrag¬
na punkt och instämmer derjemte uti hvad Strindlund och
förre Talmannen yttrat.
Johan Johansson från Orebro län : ”Jag kan icke
godkänna hela den åsigt, som i anseende till dessa em¬
betsverk ligger till grund för både den Kongl. Propositio¬
nen och Stats-UtskoStets utlåtande deröfver. Att nämnde
verk behölde en förändrad organisation inser jag; men jag tror
ej, att den bordt ske på det nu tilltänkta sättet. Hittills haf¬
va åtminstone i ämnet kunnige personer derstädes innehaft
rådstolarna och igenom sina röster minskat eller afböjt vå¬
dan af det vanligen följda systemet, att till president i ett
verk utnämna en person, som icke ägt det minsta begrepp
om dithörande göromål och icke ens den förberedande un¬
derbyggnad, som fordras af extraordinarien. Nu deremot
vill man göra denne så beskaffade chef till ensam beslu¬
tande, d. v. s. han skall antingen besluta helt och hållet
på måfå och efter godtycke, eiler ligga i händerna på nå¬
gon person, som, sjelf utan ansvar, ingifvit den synliga che¬
Den 24 Mars 1848.
91
fen sin kännedom om saken, sina tycken och sin vilja.
Det vore då bättre att verken helt och hållet indragas, och
att den vetenskapliga dplen deraf ställdes under någon ve¬
tenskaplig auktoritets tillsyn. Jag finner det också å ena
sidan mindre lyckligt och med vår Statsförfattningsanda
mindre ölverensstämmande, att Regeringen på egen hand
och Ständerna oätsporda, afgör så vigliga ärenden, som en
förändring icke blott af styrelseverkspersonal, utan af sjelf¬
va principerna för deras tillvaro — och att Stats-Utskottef,
som har alt afgöra frågor om Statsverkets inkomster och
utgifter, inlåter sig i bedömmande af administrationsfrågor.
Min mening är sålunda, att Bergs- och Kommerse¬
kollegiernas stater beviljas till det nuvarande beloppet med
förbehåll, alt båda verken förblifva vid sin hittills varande
organisation, intilldess Ständerna hunnit pröfva och god¬
känna den tillämnade förändringen deraf. Ifall det, enligt
den tolkning man gifvit åt grundlagarna, är Regeringens
behörighet att allena afgöra om embetsverks förändring,
om öfverändakastande af de principer, hvarpå de varit
byggda, och hvilka åtminstone hittills varit offentlighet och
ansvarighet, om detta är meningen med hvad Regeringsformen
kallar: Konungens rätt att allena styra Riket, så måste det.
åtminstone vara Ständernas rätt allena, att bevilja anslag
och följaktligen alt vägra sådana åt embetsverk, hvilkas
nyskapade tillvaro och beskaffenhet de ej kunna gilla. Med¬
gifva Ständerna deremot Regeringen rättigheten att på e-
gen hand bilda Rikets Styrelse, sådan henne godt synes,
åtnöjande sig med skyldigheten att dertill anslå medel, så
har man i sjelfva verket upphäft konstitutionens grundsats,
och man vet då icke, hvartill Rikets Ständers s. k. prero-
gativer tjena. Jag skall emellertid icke godkänna ett så¬
dant förfarande, och jag yrkar således betänkandets åter¬
remitterande med det förbehåll jag här gjort,”
Lars Larsson från Elfsborgs län: 'Till de andra-
ganden Strindlund och förre Talmannen nu härstädes haft,
har jag icke något alt tillägga, utan förenar jag mig med
dessa mina Ståndskamrater uti yrkandet örn återremiss af
punkten, hvarvid jag dock vill hafva antvdt, att Bergskol¬
legium bör helt och hållet indragas, samt att Kommerse¬
kollegium bibehålies vid siri kollegiala form, men med än¬
damålsenligt minskad tjenstemannapersonal.
Bengt Peter Skantze från Hallands län instämde.
92
Den 24 Mars 1848.
Peter Persson från Jönköpings län: ’’Jag anser jem¬
väl att Bergs- och Kommersekollegierna böra sammanslås
för besparing af en presidentlön, och jag yrkar för öfrigt
återremiss af denna punkt på de grunder och skäl, som af
Strindlund och förre Talmannen Anders Eriksson äro
anförda.”
Per Nilsson från Christianstads län: ”Lika med före¬
gående Talare anser äfven jag att Bergskollegium bör in¬
dragas och embetsmannapersonalen i Kommersekollegium
minskas till det oundgängligen behöfliga antalet; förenande
mig för öfrigt uti hvad medbrodren Strindlund på väl
utredda skäl anfört." '
Per Persson från Örebro län: "Ingen tidpunkt är
tjenligare och bättre passande för indragning af Bergskolle¬
gium, än just förevarande; ty presidenten är död, ett
Bergsråd pensionsmessigf, ett annat blifver det snart och
således är blott ett qvar, att flytta på indragningsstat.”
Häruti hördes instämma Peter Johan Pelersson från
Jönköpings och Per Matsson från Westernorrlands län
med flere.
Per Ostman från Westernorrlands län: ”Förre Tal¬
mannen har upplyst, att Bergskollegium utfärdat författnin¬
gar, som ej äro tillämpliga. Detta är ganska förklarligt,
då man har sig bekant, att endast theorien, men icke det
praktiska af vetenskapen representeras inom berörde kolle¬
gium. Jag anser det vara klokare, att uti ett dylikt verk
låta inkalla i Bergshandteringen praktiskt duglige män,
hvarigenom författningarna blefve mera tillämpliga. Jag
förmodar det går så till i detta Kollegiet, som i musikali¬
ska akademien. Der finnas många, som kunna spela, men
icke någon, som kan göra instrumenter. Då, som sagdt är,
endast 14 mål under så lång tid, som nämndt är, blifvit af—
gjorda, håller jag före, att Bergskollegium kan utan risk
alldeles indragas eller åtminstone förenas med Kommerse¬
kollegium, som af någon talare förut nämndt är.”
Anders Andersson från Skaraborgs län: ”Jag har
visserligen i Utskottet biträdt det nu för Ständerna fram¬
lagda beslutet, ehuru jag måste bekänna, att jag icke är
dermed fullkomligt nöjd. På Utskotts-afdelningen hade
man gått något litet längre, än hvad resultatet slutligen
blef, men i Utskottets plenum uppgafs många skäl, hvarföre
man ej trodde sig kunna gå längre i omstöpningen af kolle¬
gierna, som bland annat skulle hafva till följd, grundlagsförän-
Den 24 Mura 1848.
93
dringar. Många af de talare, som i ämnet sig yttrat, tror
jag hafva misstagit sig, hvaremot Jolian Johansson, en¬
ligt mitt förmenande, insett sakens sammanhang. Kongl.
Maj:t har ensamt redan beslutat den ifrågasatte förändrin¬
gen och endast begärt lönernas reglerande samt personalens
förflyttande på indragningsstat, hvilket Utskottet bifallit, då
det ej sett sig kunna åstadkomma något bättre eller mera
genomgripande, under förmenande att detta ändoek vore ett
steg framåt. Om fråga hade varit om indragning af Bergs¬
kollegium, så skulle Stats-Utskottet ej ensamt, utan i före¬
ning med Ekonomi-Utskottet härom utlåtit sig. Jag har
alltså hiträdt Utskottets beslut, emedan jag ansåg, att Ut¬
skottet ej kunde komma till något bättre. Hvad man har
nämnt om sammanslående af båda kollegierna under en
President, skall jag för ingen del vara emot, utan till
och med vara böjd för att båda kollegierna blefve sam-
manslagne till en byrå under departements-chefen, hvari¬
genom ändock mer kunde inbesparas. För öfrigt och till
besvarande af hvad man sagt, att, genom den föreslagna
förändringen, icke någon besparing skulle åstadkommas,
vill jag förmäla, att för momangen kan väl detta äga sin
riktighet, men ser man något längre framför sig, så måste
man finna att besparingar komma att äga rum, då Bergs-
kollegii tjentemän minskas från 16 till 9 och Kommerse-
kollegii från 23 till 16. Härför och med kännedom om
våra Medstånds motsträfvighet att få bort hvad bortskaffas
bör, har jag hiträdt ifrågavarande Utskotts beslut, tänkande
dervid ändock något vara vunnet och kanske Ståndet gjorde
klokast i att äfven bifalla det. Rörande en ny reglering
af kollegierna har jag väckt motion, som blifvit remitterad
till Ekonomi-Utskottet. Härom upplyste jag Stats-Utskot-
tets ledamöter på afdelningen, då förevarande ämne der¬
städes var före, hvarvid man förklarade, att det nu endast
vore fråga om anslag till löner åt personalen rn. m. Detta
har jag velat gifva tillkänna, på det ej Ståndet må tro rnig
vara kär i förslaget, då jag biträdt detsamma endast eme¬
dan jag ansett det innebära ett steg framåt.”
Diskussionen förklarades vara sjutad. Talmannen
framställde proposition på bifall till nu föredragna punkt,
hvilken proposition med Nej besvarades; hvarelter, uppå
förnyad framställning, berörda Usta punkt af Stats-Utskot-
tets utlåtande, N:o 90, återremitterades jemte under öfver-
läggningen framställda skriftliga och muntliga anmärkningar.
94
Den 24 Mars 1848.
Landtmäteri-Slaten.
2:dra punkten, om äskad förhöjning i denna Stat med
200 Riksdaler, hvilket Utskottet afstyrkt.
Anders Andersson från Wermlands län hade inlem¬
na! ett skriftligt anförande af denna lydelse:
”Då icke visadt blifvit, huru det reservationsanslag till
sockenkartors upprättande stort 3000 Riksdaler, som å den¬
na hufvudtitel är upptaget, är användt, nödgas jag helt och
hållet afslå dess vidare utgående, samt tager mig friheten
föreså, det bör Andre Landtmätaren i länen , hvilka Ijen-
ster äro med högst lå göromål förenade, och af Landtmä-
teristyrelsen lära anses såsom pensionsrum, hädanefter å-
läggas alt sådana kartor upprätta, och anser jag dessa
tjenster lämpligen kunna och böra indragas, så framt icke
en sådan a i betsskyldighet blir dem föreskrifven, hvarföre
jag yrkar återremiss å andra punkten uti nu förevarande
Stats-Utskottets utlåtande.”
Uppå framställning bifölls denna punkt.
Öfver-Ståthållare-Embetet.
3:dje punkten, rörande några föreslagna nya löners
uppförande å Stat;
4:de punkten, om ersättning för vissa tjenstemäns
minskning uti inkomster, samt
5:te punkten, om förhöjning af Statsanslaget för Po¬
liskammaren i Stockholm.
Dessa 3:ne punkter, uti hvilka Utskottet yttrat sig af-
styrkande till hvad Kongl. Maj:t föreslagit, blefvo af Stån¬
det bifallna.
6:te punkten, deruti Utskottet anmäler, att, till följd
af föreslagen öfverfhttning, Öfver-Stålhållare-Embetets Stat
kommer att minskas med 8 R:dr, ansåg Ståndet ej fordra
någon åtgärd.
Landsstaten.
7:de punkten, Utskottet, som för närvarande funnit
sig icke böra ingå i pröfning af Kongl. Maj;ts uti denna
punkt framställda Nådiga förslag, rörande Landsstatens lö¬
nereglering, eller de i sammanhang dermed alternativt gjor¬
da framställningar, angående vissa lönetillökningar, utan
hänvisar lill framdeles afgifvande yttrande i dessa ämnen,
har emellertid uti Utlåtandet bilagd tabell upptagit anslagen
för Landsstaterna till enahanda belopp, som uti nu gällande
Riksstat finnas uppförda.
Den 24 Mars 1843*
95
Stänget fann Utskottet? i (ienna punkt gjorda anmä¬
landen ej för närvarande föranleda till någon åtgärd, utan
lät dervid bero.
Gästgifvares friheter.
8:de punkten, angående äskadt årligt anslag å ordina¬
rie Stat af 66 R:dr 32 sk. Banko till understöd åt åboerna
på 1/4 mantal frälse Kappeled i Willstad socken af West¬
bo härad, såsom lättnad för den dem ålagda gästgifveri—
hållningen, hvilket Utskottet afstyrkt, föranledde diskussion,
dervid sig yttrade:
Petter Mårtensson från Jönköpings län skriftligen
sålunda: ”Höglofl. Stats-Uiskottets Utlåtande i 8:de punkten
under rubrik ”Gästgifvares friheter”, deri Kongl. Maj:t i Nå¬
der har äskat ett årligt anslag å stat af 66 R:dr 32 sk.
Banko till understöd åt åboerna på l/4:dels mantal frälse
Kappeled, såsom lättnad för den dem ålagde gästgifveri—
hållningen. Detta hemman, som för 10 å 12 år sedan
hlef mot åboernas och reservbolagets bestridande påtru-
gadt gästgifveri- samt skjutsnings-besväret, har alltse¬
dan, samt intill nästlidet år, höjt sin rättmätiga klagan öf¬
ver detta onus; då ändtligen Kongl. Maj:t i Nåder täcktes
tilldela dem 66 R:dr 32 sk. Banko årligen, men blott från
och med 1812 till och med nästlidet år, af extra utgifts—
medlen; detta, ehuru ej motsvarande hvarken den tid eller
gästgifveribesväret, hafva de likväl varit nöjda med, helst
sedan intet hopp varit möjligt att kunna frånskilja sig ett
onus, som alltid kommer att ligga en så ringa hemmans¬
del, sorn den ifrågavarande, till last.
Det Höglofl. Stats-Utskottet har, såsom motiv för sitt
afstyrkande andragit: ”att, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga cir¬
kulär af den 2 Augusti 1844, entreprenad för skjutsnings-
skvldigheten vid Kappeleds gästgifvaregård må kunna till-
vägabringas, och åboerna å ifrågavarande hemman såmedelst
befrias från den tunga, hvilken de af gästgifverihållningen
för närvarande mäste vidkännas”; men beklagligen lärer
detta för alltid blifva endast och allenast en from
önskan åt åboerne på Kappeleds gästgifvaregård. Att kraf¬
tiga försök till en skjutsreglering vid såväl denna, som alla
de inom min ort varande skjutsstationer, hafva, enligt det
af Höglofliga Siats-Utskottet nyss åberopade Nådiga cirku¬
läret, ingalunda blifvit förbisedda, ehuru ej ledande till nå¬
got åsyftadt resultat, och för att visa hufvudorsakerna, som
96
Den 24 Mars 1S48.
legat till grund för detta eftersträfvade mai, sä torde mig
tillåtas, att här få citera Landshöfdinge-Embetets i Jönkö¬
pings län utfärdade Kungörelse af den 28 Novemb. 1844,
rörande entreprenaders ingående, hvarest de resandes alla
beqvämligheter så faderligen blifvit omhuldade på den skjut¬
sandes dryga bekostnad. Med förbigående af alia skjuts¬
stationerna , hvarom den åberopade kungörelsen talar,
vill jag endast här visa, att ett mot behofvet för Kappeled
skjutshållning så öfverdrifvet hästantal blifvit dem föreskrif—
vet, att ingen entreprenör vågat sig fram med sitt anbud,
derest icke reservlaget med så öfverdrifna tillskott bidragit
till den motsedda förlusten, att desse snart nog blifvit rui¬
nerade. Man besinne, att vid Kappeled, hvarest reserv¬
hemmanen ligga kringspridda 1/2 mil och största delen på
3/4:dels mil från gästgifvaregården; här har nästan under
den tid der varit gästgifvaregård ej per dag räknadt utgått
öfver 1 1/2 å 1 3/4 häst; likväl har Landshöfdingen här
velat ålägga den blifvande entreprenören ”att hålla den re¬
sande tillhanda ej mindre än 5 hästar inom 3/4 timma och
andra 7 inom en timma.” Af dessa skäl ville jag hoppas,
att Högloft. Stats-UtskottPt lika med mig kan inse omöj¬
ligheten för åboerne på Kappeleds gästgifvaregård under
nuvarande förhållanden och intill dess Rikets Höglotl. Stän¬
der förr eller sednare kunnat tillvägabringa en skjutsför¬
fattning, byggd pä rättvisa billighetsgrunder, då jag är
fullt öfvertygad att skjutsningsbestyret, så väl å ifrågava¬
rande hemman, som alla öfriga gästgifveri- och reservhem¬
man inom fäderneslandet skola med särdeles välvilja emot¬
taga entreprenadskjutsen.
Skulle Hedervärda Ståndet vilja bifalla en återremiss
af denna punkt, så hoppas jag, det Höglofl. Utskoitet täc¬
kes gå Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till mötes, och be¬
vilja att å ordinarie stat uppföra detta lilla anslag.”
Och hade Petter Mårtensson såsom verifikationer
till sina uppgifter bifogat, dels i anförandet omförmäldta
kungörelse-, dels utdrag af förteckningarna, sorn ingått
till Jönköpings Lands-Kansli öfver utgående hästantalet från
nu ifrågasatta gästgifvaregård och andra gästgifvaregårdar
inom Mo och Westbo härader.
Andreas Bengtsson från Jönköpings län: ”Det hade
visSeriigen icke varit mer än billigt, om Utskottet bifallit
hvad Kongl. Majit i denna punkt föreslagit. Man måste
Den 24 Mars 1848.
97
erkänna, att om man är hemmansägare och nödgas mot
sin vilja samt utan minskning af hemmansräntan eller an¬
dra onera, åtaga sig gästgifverihållningen, sådant tyckes
närma sig till ett ingrepp i ägande-rätten. Utskottet har
här varit alldeles för njuggt, då det deremot på andra
ställen och vid andra tillfällen handlar i ett alldeles mot¬
satt syfte. Det är, som man säger, ”att sila mygg och
svälja kameler." Jag känner till berörda hemman; det är
ganska klent och skiljdt från andra. Då ej ännu är afgjordt
om entreprenad derstädes, hade Utskottet gerna kunnat
låtit bero vid hvad Kongl. Maj:t föreslagit. Jag förensr
mig med Peller Mårtensson och yrkar återremiss af ifrå¬
gavarande punkt.”
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Efter den
upplysning Peter Mårtensson meddelat, finner jag vid,
att gästgifvaregården i Kappeled eller hemmansägaren, s< m
derstädes håller gästgifveriet vid makt, är i betryck och kari
behöfva hjelp, men hvad kan vara orsaken härtillV Jo just
den omständigheten, att Konungens Befallningshafvande fö-
reskrifvit ett större hästantal, än nödigt är och hemmanen
kunna komma ut med. Sådant är likväl förhållandet vid
ganska många gästgifvaregårdar, och jag hemställer till Stån¬
det, huruvida icke det skulle vara ett vådligt prejudikat att
bifalla Statsanslag till en eller annan så vanlottad gästgifva¬
regård, då vi för konseqvensens skull måste lemna under¬
stöd till alla sådana, der ett större hästantal, än nödigt är,
blifvit föreskrifvet, då sådant fordrades, och dylika fordrin¬
gar komma ej att uteblifva. För öfrigt vill jag minnas, att
det är Ståndets /mening, att genom sitt enskildta Utskott hrs
Kongl. Majit söka förekomma dylika påbud frän Landshöf-
dinge-embetena, som .det af mig nu anmärkta.”
Jöns Ersson från Wermlands län med flere af Stån¬
dets ledamöter instämde.
Anders Andersson från Skaraborgs län ; "Jag ville
visst ej motsätta mig återremiss af denna punkt, om der¬
med vore något att vinna. Kappeleds gästgifvaregård tyc¬
kes ej vara särdeles betydlig, efter hvad dels Utskottet, dels
Peter Mårtensson upplyst, då om dagen endast utgått
efter medelberäkring 11 fi ål 3/14 häst, och vid sådant för¬
hållande är det i sanning obilligt, att Konungens Befall¬
ningshafvande föreskrifvit så stort hästantal. Om entre¬
98
Den 24 Mars 1848.
prenad kunnat fås, hade till en början en hast kunnat vars
tillräckligt att hålla, dag förmodar att resande förr blifvit
•vid denna gästgifvaregård uppehållna, och att detta varit or¬
saken till de stränga föreskrifterna. Att lemna ersättning
för gäsfgifverihållning, som här är nämndf, strider emot
hvad förut inom Ståndet blifvit faldt om att flytta gäst-
gifveriförmånerna på entreprenörerne. Emellertid vill jag
nu tillkännagifva, det Kongl. Maj:t i denna pnnkt blott be¬
gärt att få anslaget 66 Riksdaler 32 skillingar, som hittills
utgått, och fortfarande, om punkten bifalles, torde komma
att utgå af extra utgiftsmedlen upptaget på ordinarie stat,
och det är detta Utskottet icke velat gå in på af skäl, att,
derest framdeles entreprenad kunde anskaffas, hinder för
anslagets upphörande ej måtte förefinnas, derigenom att
anslaget vore uppfördt på ordinarie stat. Det torde alltså
vara skäl att bifalla denna punkt.”
Häruti hördes instämma Lars Mattsson från Upsala
och Johan Bergström från Skaraborgs län.
Anders Persson från Örebro län: ”Om jag förstår
Utskottets Utlåtande i denna punkt rätt, så är det ingalun¬
da fråga om indragning af den ersättning, som hittills ut¬
gått till Kappeled, utan endast hvarifrån medlen skola ta¬
gas, det vill säga från extra usgiftsmedlen såsom hittills,
eller från ordinarie stat. Ar detta verkliga förhållandet, så
är jag benägen för alt bifalla punkten, helst Ståndet i ett
föregående plenum tyckts vara för att man skulle ställa så
till, att gästgifveriförmånerna förflyttas till den, som tagit
skjutsbestyret på entreprenad. Vi hafva ock nyligen talat
om att undanrödja det hinder för erhållande af entreprenö¬
rer i allmänhet, som ligger uti de föreskrifter om högt
hästantal, hvilka Konungens Befallningshafvande pläga ut¬
färda. Jag bifaller alltså punkten.”
Peter Mårtensson.- ”Hvad som hufvudsakligen för-
anledt mig att begära återremiss af denna punkt, är endast
att få de af Kongl. Majit begärda 66 Riksdaler 32 skillin¬
gar pä ordinarie stat uppförda, för att med mera lättnad
kunna utfå desamma; ty man vet väl hvad besvär det åt¬
följer, då man skal! anlita extra statsmedlen. Man måste
för hvarje år, innan ett sådant anslag kan utfås, särskildt
ingå med underdånig ansökan till Kongl. Majit, och detta
orsakar naturligtvis dryg kostnad för dem, sorn måste an¬
lita skrifbiträde och kommissionärer, en kostnad, som skall
Den 24 Mars 1848.
09'
falla sig än drygare, då den drabbar ifrågavarande hemmans
åbo, hvilken redan, först genom rättegång rörande gästgif¬
veriet och sedan genom bemödandet att erhålla Statsbidrag,
ådragit sig ganska betydliga utgifter."
Peter Jönsson från Jönköpings län: ”Med afseende
å de upplysningar Anders Andersson lemnat derom, alt
att det ifrågavarande ersättningsbeloppet, 66 Riksdaler 32
skilfingar fortfarande kommer att utgå, fast ej från ordina¬
rie stat, anser jag det ej vara rätt att återremittera punkten,
men för en annan orsak skulle jag vilja hafva återremiss,
ja till och med anse den nödvändig, nemligen på det att
de ledamöter som finnas inom Stats-Ulskottet, må kunna
skönja, hvilka förmåner äro förenade med gästgifverirörel-
sen inom vissa delar af Riket och dymedelst inse att hvad
Ekonomi-Utskottet uti sitt Betänkande, N:o 44, föreslagit,
kan hafva sin nytta med sig, samt hvilka hinder äro för ett
allmännare öfvertagande inom landet af skjutsbestyret på
entreprenad. Derföre tror jag återremiss vore nyttig, isyn¬
nerhet för ledamöterne af Preste- och Borgare-Stånden, hvil¬
ka Stånd afslagit nyssnämnde betänkande, helst dessa le¬
damöter kunde möjligen drifva saken derhän uli sina re¬
spektive Stånd, att, derest ifrån vårt Stånd kom inbjudning
att deltaga i begäran om förändringar i författningarna eller
dylika utfärdade föreskrifter, som, enligt hvad förut här är
omnämndt, hindra entreprenaden af skjutsbestyret, samma
inbjudning blefve antagen.”
Lars Larsson från Elfsborgs län: ”Det är visser¬
ligen vackert att höra, det gästgifvaren i Kappeled har före¬
språkare inom Slåndet, som särdeles ömma för honom,
men ändå vackrare vore det om alla andra gästgifverihem-
man af svag beskaffenhet, och sådane finnas oändligt mån¬
gå, jemväl hade sina förespråkare. Inom Dahlsland kän¬
ner jag till många dylika hemman, som i hög grad behöf¬
va understöd. De hafva inga förmåner, ingen krogrörelse,
utad endast besvär för ombesörjandet af skjutsen, för an¬
skaffandet af hästar på särdeles aflägse häll m. m., men
dessa hemmans åboer äro icke vana att ingå till Staten
med ansökningar om hjelp. Do, som nu emellertid här in¬
om Ståndet talat emot bifall till punkten, hafva ej rätt
förstått dess innehåll, utan trott att det en gång lemnade an¬
slaget skulle upphöra. Utskottet har blott afstyrkt dess
uppförande på ordinarie Stat af uppgifna gilltiga skäl, och
100
Den 24 Man '1848.
när man finnér delta, mäste man väl erkänna att Utskottet
handlat rätt. Jag föreslår alltså att vi antaga och bifalla
denna punkt.’’
Arvid Arvidsson från samma län instämde.
Erik Andersson från Skaraborgs län: ”För min del
anser jag Utskottet hafva mycket riktigt förfarit, hvarföre
jag bifaller punkten, helst det derigenom icke är gästgif¬
varen i Kappeled betaget, att gå till Kongl. Majit för att
få det understöd, han äskar."
Andreas Bengtsson: ”Jag får förklara, det jag all¬
deles icke vill söka verka något för enskildta intressen
eller korporationer, men med kännedom derom att gäst¬
gifvaren i Kappeled genom rättegång fått sig gästgifveri-
och skjutshållningen ålagd, anser jag billigheten fordra,
att han erhåller understöd, det må nu tagas från extra
medel eller från ordinarie Stat. Då motionären begär å-
terremiss, tycker jag sådan icke bör vägras.”
Johan Jakob Rulberg från Norrbottens län: ”Skulle
vi lemna Statsanslag hvarest erforderligt vore att få skjut¬
sen på entreprenad, då behöfde vi i sanning outtömliga
anslagskällor. Bäst vore om man här, som annorstädes,
höll sig efter allmänna lagens föreskrifter och lät hvart
härad för sig uppehålla ifrågavarande skyldighet."
Peter Jönsson: ”Jag anser icke i likhet med en
föregående talare prejudikatet vara i någon märi vådligt,
utan snarare tvertom. Det vore ganska bra om flere gäst¬
gifvare inkommo med ansökningar om hjelp och understöd,
då vi icke äro i stånd till att få högre skjutslega. Häri¬
genom kunde man göra tydligt för de andra Stånden, huru
det står till i landet med denna angelägenhet. 1 framtiden
blifva otvifvelaktig! dylika understöd af högsta behof för alla
gästgifveriet derest vi ej få annorlunda stäldt med våra
skjutsförhållanden. Jag tviflar icke på att ju våra Med-
stånd bifalla denna punkt, men jag är icke rädd för åter-
remiss å densamma och det omnämnda vådliga prejudi¬
katet.”
Peter Mårtensson: ”Medbrodren Rutberg har an¬
fört, att innevånarne i det härad, hvaruti Kappeleds gäst¬
gifvaregård är belägen, voro de, som borde understödja
gästgifverihållningen derstädes. Jag får gifva tillkänna, att
äboerne å Kappeled ingalunda förbisett ett sådant lagens
stadgande. De sökte den auktoritet som tilikommo pröf-
Den 24 Mars 1848.
101
»ingen i slika fall; men Westbo härads innevånare blefvo
frikände från ett sådant åliggande och Kappeleds åboer
blefvo deremot sjelfve ålagde att bygga samt underhålla de
hus, som för resandes herbergerande erfordrades. Då
sålunda intet hopp återstod för åboerne att blifva skjuts-
och gästgifveribestyret qvitt, då först sökte de att få un¬
derstöd. Detta sökande fortgick i många år innan det vann
gehör. Under nästlidet år biel ändteligen dem i Nåder til¬
lagdt förut ornförmäklta summa, dock ej för längre tid till¬
baka än från och med 1842, ehuru gästgifverihallningen
blef påtrugad för vid pass 12 år sedan. Då man besinnar
de kostnader en mångårig rättegång och besväret att er¬
hålla det meddelade understödet åbragt åboerne, kan man
lätt inse att hvad åboerne hittills erhållit i understöd ef¬
ter albränningarna icke belöpt sig till mycket.”
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Jag vill blott
göra den anmärkningen, att derest beloppet skulle komma
att utgå från ordinarie Stat, kunde Staten få likaledes ut¬
gifva ersättningar till alla de gästgifvare, hvilka Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande föreskrifvit att hålla ett större
hästantal än rättvist och nödigt vöre; och som Utskottet
genom sitt fattade beslut ej lagt hinder i vägen för
Kongl. Maj:t, att efter ansökning bifalla ”det understöd så¬
som hittills årligen af extra utgi.tsmedlen måtte till Kap¬
peled utgå, anser jag återremiss af punkten vara olämplig,
derföre jag bifaller densamma.”
Johan Bergström från Skaraborgs län: ”Enligt de
upplysningar Lars Larsson meddelat, torde det vara flera
gästgifveriet som äro i enahanda' läge med Kappeled, i
fråga om understöd; det vore alltså, enligt min öfvertygel¬
se, förenadt med våda att nu återremittera punkten, enär
(lera motioner, innehållande enahanda anspråk, under föl¬
jande Riksdagar otvifvelaktig! skulle hos Ständerna väekas.
Jag bifaller fördenskull punkten.”
Anders Andersson från Skaraborgs län: ”Diskus¬
sionen har gått utom ämnet. Här är blott fråga om bi¬
fall eller annan åtgärds vidtagande till hvad Utskottet i den¬
na punkt afstyrkt och ej om skjutsningsbestämmelserna i
allmänhet och jag kan således icke inse eller på redig fatt¬
ning deraf, att Stats-Utskottets ledamöter eller våra Med-
stånd skulle få någon ledning eller veta mera i skjutsfrå¬
gan genom en återremiss af denna punkt. Kongl. Majit
103
Den 34 Mars 1848,
har icke frågat Utskottet om Kappeled vidare bör utbe¬
komma understöd,.utan hvarifrån det skall utgå. Jag tvif-
lar icke på att ju gästgifvaren i Kappeled fått tillkämpa
sig de förmåner han af Staten för gästgifv crihållningen åt¬
njuter, men striderna äro nu förmodligen förbi och under¬
stödet utfår lian lika väl, som om det vore upptaget på
ordinarie Stat. Ilan får lyfta medlen hos fogden eller på
landiränteriet. Såsom jag förut nämnt, var Utskottets mo¬
tiv för afstyrkandet, att entreprenad kunde vid Kappeled
möjligen åstadkommas och då borde understödet upphöra.
Det är väl vid sådant förhållande bäst att bifal'a punkten.”
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus län
instämde.
Per Nilsson från Christianstads län: ’’Här är ju
icke fråga om att taga från gästgifvaren i Kappeled det
årliga understödet, utan endast huruvida det bör utgå från
ordinarie Stat eller af extra utgiftsmedlen. Hvarlöre disku¬
teras då vidare om billigheten eller obilligheten af under¬
stödet? Lika med Anders Andersson vill jag ej hafva
anslaget på ordinarie Stat, äfven af den orsaken att gäst—
gifvorihållningen kan flyttas. Vore frågan om att få ut
understödet eller om nedsättning i hemmanets onera, eller
hvad annat som helst, skulle jag ej hafva något emot en
återremiss, men nu vet jag ej hvad dermed kan vinnas.'’
Andreas Bengtsson: ”1 följd af de under diskussio¬
nen yttrade meningar, finner jag med nöje, att Ståndet ej
är emot att bevilja understödet, samt att tvisten endast har
afseende på formen eller hvarifrån understödet bör tagas.
Blott understöd erhålles är jag för min de! nöjd , och må
det gerna tagas derifrån det hittills tagits.”
Petter Mårtensson: ”Då jag nu ytterligare begärde
ordet var det endast för att upplysa ståndsbrodren Per
Nilsson, som hyst den förmodan att Kappeleds gästgifvare¬
gård skulle kunna förflyttas till något annat hemman , att
något sådant endast är och förblifver en from önskan, all¬
denstund det är en radikal omöjlighet att förlägga ett
gästgifveri och ett skjutsombyte der, hvarest intet hemman
finnes. Nej! Kappeled är och måste förblifva skjuts¬
stationen, såsom det enda hemman, som är beläget på
ungefärligen lika långt afstånd från näst intill belägna gäst-
gifvaregårdar.”
Den 24 Mars 1848.
103
Sedan diskussionen nu förklarats vara slutad , fram¬
ställde Andreas Bengtsson den önskan, att Ståndet, un¬
der medgifvande att gästgifvaren i Kappeled årligen borde
erhålla understöd till förut nämndt belopp, endast ville yttra
sig öfver det formella i frågan eller hvarifrån understödet
borde utgå; dertill Talmannen genmälte, att han ansåg sig
böra framställa proposition på bifall till punkten utan nå¬
gra vilkor.
Petter Mårtensson anförde härpå ytterligare: ”Då
återrerniss ej lärer vara motse och måhända icke heller
skulle tjena till något gagn, får jag tillkännagifva, det jag ej
ämnar väcka ny motion i ämnet, under hopp att J, mine
ståndsbröder, understödjer densamma, sedan jag utvecklat
frågan i sin helhet.”
Talmannens härefter framställda proposition på bifall
till 8:de punkten af Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 90, be¬
svarades med Ja, blandade med Nej; dock som Ja för¬
klarades vara öfvervägande, var punkten af Ståndet bifallen.
Petter .Mårtensson yttrade härpå: rDå nu Stats-
Utskottets utlåtande i föredragna punkten är bifallet af Stån¬
det, återstår mig endast att vid blifvande protokolls-
justering afgifva min reservation, hvartill jag nu mig an¬
mäler.”
9:de punkten fann Ståndet för närvarande ej fordra
någon åtgärd utan lät dervid bero.”
Jordbruket, Handeln och Näringarne.
Litt. A. Skiften och afvittringar.
10:de punkten, deruti Utskottet af uppgifna skäl ansett
sig sakna skäl tillstyrka någon åtgärd å Rikets Ständers sida,
i anledning af Riksdagsfullmäktigen Nils Strindlunds från
Wester-Norrlands län uti motion gjorda hemställan, om
åtgärders vidtagande för beredande af afvittringarnas i
Wester-Norrlands län skyndsamma fullbordan;
Bifölls.
Litt. B. Undervisningsanstalter för jordbruk
och Landtmannanäringar.
11:te punkten, om äskadt fortfarande årligt anslag af
4000 Rdr till Ulltuna Landtbruksinstitut.
104
Den 24 Mars 1848.
Harvid anförde:
Anders Andersson från Wermlands län skriftligen:
”Under erkännande att det är af högsta vigt, att läroanstal¬
ter inom riket finnas inrättade, hvarest landtbruksvetenska-
jjen theoreliskt och praktiskt kan inhämtas, måste jag dock
fästa uppmärksamheten derpå, att de fleste af dessa skolor,
så vidt jag har mig bekant, icke fullkomligen motsvara sitt
åsyftade ändamål och den nytta man af dem förväntat.
Meningarna om huruvida de längre borde betraktas såsom
offentliga inrättningar och såsom sådana erhålla bidrag af
Staten, eller om de icke fasfheldre borde helt och hållet
såsom privata undervisnings-instituter öfverlemnas till sig
sjelfva, och deras fortfarande sålunda hvila uppå de dervid
anställde lärares skicklighet, samt det rykte om duglighet
och förmåga att bilda praktiska och insigtsfull jordbrukare
de hos allmänheten kunde vinna, hafva länge varit delade.
Jag ansluter mig likväl efter moget öfvervägande till den
sednare meningen, emedan jag hitintills icke funnit att
några stora fördelar deraf uppkommit, eller att jordbruket
i allmänhet dragit någon anmärkningsvärd nytta af dessa
skolor. De utmärkta förtjenster föreståndaren vid Ulltuna
Landtbruksinstitut ådagalagt i många delar af landtekono-
mien samt hans djupa lärdom måste jag erkänna; men då
man tager i närmare betraktande de stora omkostnader,
som vid ifrågavarande Ulltuna Kungsladugårds ombildande till
en läroanstalt för jordbrukselever och lärlingar, samt Sta¬
tens för det närvarande högst knappa tillgångar, så finner
jag betänkligt att bifalla hela beloppet af det nu begärdta
anslaget och anser det skäligen kunna nedsättas till
hällten eller 2000 Rdr Banko , hvarföre jag yrkar åter-
remiss af i l:te punkten uti nu förevarande Stats-Utskottets
utlåtande.”
Jolian Johansson från Östergöthlands, Jöns Ersson
från Wermlands, Efraim Larsson och Anders Gunnars¬
son från Elfsborgs län samt Lars Olsson, Anders Eriks¬
son och Matts Mattsson från Stora Kopparbergs län in¬
stämde.
Anders Andersson från Skaraborgs län: ”Vid den
Utredning af frågan, som föregick på afdelningen inom Ut¬
skottet, blef utrönt, att, med beräkning af arrendet, som förr
gifvits, och den skäliga vinst arrendatorn bort tillkomma,
institutet skulle kunna bära sig, om det erhöll endast 2000
Den 24 Mars 1948.
105
Rdr årligen af Staten. Detta oaktadt bifölls i Utskottets
plenum, dock efter mycken diskussion , hela det nu före¬
slagna beloppet 4000 Rdr. Uti ett sådant beslut kunde
jag icke deltaga, då utrönt vöre, att afkastningen af Kungs¬
ladugården , jemte 2000 Rdr kontant årligt statsanslag,
tillika med hvad sorn under den tid af åtta år, som anslag
till institutet redan utgått, blifvit inbesparadt, räckte lill om¬
kostnaderna. Såsom skäl för hela anslagets, eller 4000 Rdrs
årliga utgående af statsmedlen, förebars att jordbruket vid
Ulltuna skulle undergå en total förändring, i följd hvaraf
i början vore att befara missväxter. Detta skäl bestred jag
till sin rigtighet, under förmenande att ett brukningssätt,
förståndigt handhafdt, skulle ganska väl kunna ske utan
dylika missväxter, synnerligast vid Ulltuna, der jag tror
mig veta att jorden är af serdeles god beskaffenhet och
ängarna förträffliga. Jag vill således hafva återremiss af
denna punkt, för att om möjligt få anslaget nedsatt till
hälften.”
Erik Persson från Gefleborgs län: ”För min del ha¬
de jag trott att Ulltuna landtbruksinstitut skulle kunna bä¬
ra sig utan Statsanslag, men som en föregående talare upp¬
lyst att 2,000 R:drs årligt anslag är nödvändigt, får jag väl
beqväma mig till att medgifva detta belopp, dock vill jag
icke underlåta alt förklara, det jag har fullkomlig känne¬
dom derom, att dylika inrättningar, till hvilkas begagnande
sådana egendomar, som Ulltuna Kungsladugård, blifvit upp¬
låten, utan särskildta anslag kunna bära sig. Jag yrkar
återremiss.”
Per Persson från Orebro län: ”Jag är förekommen
af Anders Andersson från Skaraborgs län, med hvilken
jag i allo instämmer ocb yrkar återremiss på det 2,000 R:dr
årligt Statsanslag må förklaras vara tillräckligt. Då man
har ett hopsamladt belopp af 37,444 R:dr 6 sk. 6 r:st för
uppförande af erforderliga byggnader, anskaffande af in¬
ventarier, kreatur m. m., tror jag att man bör med detta
belopp iakttaga all möjlig sparsamhet, då man kan vara
lugn för inrättningens bestånd, om anslaget blefve till hälf¬
ten nedprutadt.”
Lars Larsson från Elfsborgs län; "Det har beklag¬
ligen blifvit så i väna, att aldrig någon inrättning, den må
vara af hvad beskaffenhet som helst, kan etableras utan
Statsbidrag, så att det är alldeles förundransvärdt. Om ett
iOG
Den 24 Mars 1848.
landtbruksinstitut etablerades för sig sjelft ulan dertill an¬
slagen egendom, så vore det kanhända billigt att bevilja
Statsbidrag, men då nu förhållandet med ifrågavarande in¬
stitut är så beskaffadt, att Ulltuna, en af Statens bästa
egendomar, dertill skänkts, att institutet redan i Statsan¬
slag fått uppbära öfver 37,000 Hulr, att 4,020 H:dr upp-
burits i årligt arrende af egendomen, att emellan 3 å 4,000
ll:dr årligen er hållas utaf lärlingar, så skulle jag för min
del anse, det icke alls något vidare anslag af Staten borde
beviljas, helst en dylik inrättning efter mitt förmenande
borde kunna bära sig utan hjelp från det allmänna. Då
nu emedlertid flere ledamöter af Ståndet röstat för att
halfva beloppet utaf det af Kongl. Maj:t föreslagna, eller
2,000 Hulr måtte årligen utgå, så vill jag ej motsätta mig
detta, utan yrka ålerremiss af punkten, hvarvid jag dock
vill hafva nämndt att jag på sin höjd beviljar 2,000 lt:dr
årligt anslag till ifrågavarande institut.”
Peter Mårtensson och Andreas Bengtsson från
Jönköpings, Jonas Chrisoffersson från Wermland samt
Johan Petter Andersson från Elfsborgs Ian instämde.
Nils Strindlund från Westernorrlands län: ”Sedan
mine Ståndskarnrater inom Stats-Utskottet nu omförmält,
huru denna fråga blifvit i Utskottet behandlad, har jag der¬
till ej något väsendtligt alt lägga; och som i Utskottet
endast detta Stånds ledamöter stridde emot hela det ifrå¬
gasatta anslagets beviljande, torde en återremiss icke heller
tjena till något, då vi ej hafva någon ändring i beslutet
att förvänta.”
Peller Persson från Jönköpings län: ”Ja! såsom
Strindlund upplyst, var inom Utskottet så många före¬
språkare för det högre anslaget och i strid med Ståndets
ledamöters mening, så att jag icke heller tror det vara
värdt att återremittera punkten.”
Sone Persson från Malmöhus län: ”Jag vill icke
bifalla det ifrågasatta anslaget, särdeles som, efter hvad
jag låtit mig berättas, Ulltuna kungsladugård skall vara en
af Kronans bättre egendomar och institutet, som fått denna
egendom åt sig upplåtet, bör kunna hjelpa sig utan Stats¬
anslag. Helst skulle jag alltså vilja afslå allt anslag, men
om Ståndet finnér skäligt återremittera punkten för ned¬
sättning i anslaget, skulle jag önska att man åtminstone ej
medgifver större summa an 1,000 R:dr, hvilket torde kun¬
Den 24 Mars 1848.
107
na vara tillräckligt, då man jemför detta institut med dy¬
lika inrättningar i Skåne, hvarest, oaktadt betydligt sämre
egendomar för ändamålet blifvit upplåtna, likväl ej mera än
1,000 R:dr af Staten i anslagsvag lemnäs.’’
Johan Persson från Upsala län instämde.
Carl Ersson från Westmanlands län: ”På återremiss
vill jag så mycket heldre yrka, sorn jag har mig bekant,
det Stats-Utskottet medgifvit öfverlemnande af kronoparken
Lilla Djurgården till Ulltuna, hvilken park är särdeles skog¬
rik och till arealen 101 tunnland, samt sålunda af ej obe¬
tydligt värde. För öfrigt anser jag, lika med Sone Pers¬
son, att, då institutet erhållit en så präktig egendom som
Ulltuna kungsladugård till skänks, det kan vara nog att år¬
ligen till detsamma anslå 1,000 R:dr.n
Lars Matisson från Upsala län instämde.
Lars Wenander från Götheborgs och Bolms län:
”Lika med föregående talare vill jag hafva återremiss, samt
att icke något anslag måtte beviljas Ulltuna landtbruksin¬
stitut, som erhållit till skänks en så god egendom.’1
Erik Ersson från Gefleborgs, samt Erik Anders¬
son från Stora Kopparbergs län hyste lika öfvertygelse,
sorn Wenander.
Anders Andersson från Skaraborgs län: ”Här äryr-
kadt att anslag helt och hållet borde förnekas, samt jem¬
väl, att endast 1,000 K:dr årligen borde medgifvas. Dessa
yrkanden äro kanhända icke välbetänkta, då man erinrar
sig, alt Statens egendomar vanligast kosta mer än den en¬
skildtes. Jemförelsen med landlbruksskolorna nere i Skå¬
ne är ej eller på sitt ställe, ty här är fråga om ett landt¬
bruksinstitut. Vi se ju att vårt andra landtbruksinstitut
eller det vid Degeberg har 10,000 R:dr årligen i Stats¬
anslag. Låt oss återremittera punkten och dervid hålla
oss vid en nedsättning af halfva beloppet. Vinna vi vår
önskan härutinnan, så är det ganska lyckligt det.”
Diskussionen var slut, hvarefter och sedan framställd
proposition på bifall af punkten blifvit med Nej besvarad,
densamma bief, uppå förnyad framställning, till Utskottet
återremitteradt, jemte muntliga och skriftliga anmärk¬
ningar.
12:te punkten.
1 .-sta momentet, om äskad tillökning i Statsanslaget
för Sjögestads landtbruksskola, hvilket Utskottet funnit sig
sakna skäl att tillstyrks, blef af Ståndet bifallet.
Den 24 Mars i848.
Carl Magnus Engström från Calmar län uppläste
härefter ett så lydande skriftligt anförande:
”Emot Högloil. Stats-Ulskottets utlåtande, N:o 90,
angående regleringen al utgifterna under Riks-Statens sjette
hufvudtitel, får jag i afseende på 12:te punkten göra föl¬
jande anmärkning:
Den sjette hufvudtiteln har, i hvad som rörer jordbru¬
ket, alltid vai it ganska njuggt behandlad i anslagsväg, isyn¬
nerhet då en jemförelse göres med andra hufvudtitlars
Statsanslag; och det är ganska nedslående finna att så litet
afseende lästes på jordbrukets upphjelpande och förkofran,
ehuru ruan likväl från denna näring, såsom modernäring,
utfordrar de största Statsbidragen.
Stats-XJtskottet har funnit sig sakna anledning, att till
den af Herr Lektor Wallman från 1000 till 2000 R:dr
Banko föreslagna tillökning i Statsanslaget för Sjögestads
Landtbruksskola tillstyrka Rikets Ständers bifall; jag hade
likväl trott, att Utskottet bort finna anledning dertill, helst me¬
del till den påyrkade förhöjningen finnas att tillgå af denna
hufvudtitels besparingar; och då denna landtbruksskola är
belägen uti en af Sveriges mest bördiga provinser, der landtbru¬
ket bör kunna uppdrilvas till sin högsta höjd, bör denna
skola sältas i tillfälle att utvidga dess verksamhet, helst
kändt är, att Sjögestads landtbruksskola har till afsedda
ändamålet en särdeles tjenlig belägenhet och bedrifves med
mycket nit af en i alla afseenden förtjenstfull föreståndare
och skicklige lärare, hvilket allt bestyrkes af Herr Biskop
Hedréns reservation. Jag finner mig således föranlåten
förorda den af Herr Lektor Wallman uti dess motion
begärda förhöjning af Statsanslaget för meranämnde landt¬
bruksskola, men får tillika dervid fästa det vilkor, att plats
måtte beredas för ett större, om icke dubbelt, antal af elever
för undervisnings erhållande, äfvensom att, i likhet med
hvad vid 11 punkten af detta Stats-Utskottets utlåtande är
föreskrifvet för Ulltuna landtbruksinstitut, årsafgiften för
betalande landtbrukselever måtte bestämmas till 266 R:dr
32 sk. B:ko, och för rättarelärlingar till 50 R:dr B:ko.
Hvad jag såsom vilkor föreslagit till förhöjdt anslag
för Sjögestads landtbruksskola får jag äfvenledes påyrka
för det af Stats-Utskottet intill nästa Riksdag beviljade
Statsanslag 10,000 Rdr B:ko, för landtbruksinstitutet vid
Degeberg, nemligen att tillfälle matte beredas till under¬
Den 24 Mars 1848.
109
visning för ett dubbelt antal af såväl frielever, suni för
betalade landtbrukselever; oell att årsafgiftcn för de sed¬
nare bestämmas till 26C Rdr 32 sk. B:ko och för rättare-
elever till 50 Rdr B:ko. Detta vilkor är så mycket billi¬
gare, som ifrågavarande anslag en längre tid utgått, och
innehafvaren af Degeberg nu bör vara i tillfälle att utan
någon högre omkostnad för lärarepersonalen kunna bere¬
da utrymme för att emottaga ett större antal elever, helst
hittills knappt l/3:del af dem kunnat emottagas, som tilt
inträde sig anmält. Skulle dessa mina åsigter delas af Stån¬
det, får jag vördsamt anhålla om återremiss af Stats-Ut¬
skottets utlåtande i denna del.”
Anhållande Engström, att, då numera lista momentet
af 12:te punkten redan blifvit af Ståndet bifallet, hans an¬
förande, i hvad det rörde nämnde moment, måtte blifva
intaget i dagens protokoll, såsom reservation emot Ståndets
härutinnan fattade beslut; hvarjemte Engström muntligen
tilläde, det han visst hört flere ledamöter af Ståndet yttra
sig emot anslag äfven i frågor af sådan beskaffenhet, som
den nu förevarande, men ansåg, för sin del, detta hvarken
rätt elier välbetänkt; ty jordbrukets upphjelpande är i för¬
sta rummet vigtigt, särdeles för Bonde-Ståndet och bidrag
dertill kunna ej annat än medföra nytta.
2:dra momentet, rörande fortfarande anslag till landt—
bruksinstitutet vid Degeberg och de lägre landtbrukssko-
Iorna med mera föranledde diskussion, dervid, sedan C.
M. Engström åberopat innehållet af sitt ofvanberörde skrift¬
liga anförande i hvad det anginge detta moment, Anders
Andersson från Wermlands län anförde skriftligen föl¬
jande :
”1 likhet med hvad jag förut anmärkt uti föregående
punkt, förefaller mig anslaget till Degeberg alldeles för
drygt tilltaget jemförelsevis med de bidrag, öfriga landt-
bruksskolor i Riket blifvit förunnade, och om förstnämnde
ställe har det berättats alt lönerna till lärarne icke helt och
hållet kontant utgå, äfvensom om det antirationela bruk-
ningssättet och hushållningen, i följd hvaraf, oaktadt de
vackra årsberättelserna, den experimenterande principen
sällan fått fägna sig af några gifvande skördar, och yrkar jag
derföre ett ovilkorligt afslag å allt vidare Statsanslag till
Degebergs institut; och yrkar således återremiss äfven af
12:te punkten uti förevarande Stats-Utskottets utlåtande.”
uo
Den 24 Mars 1848.
Häruti hördes instämma Lars Mallsson frän Upsala,
Anders Jansson från Westerås, Olof Nilsson från Ö-
stergöthland, Jonas Christoffersson från Wermland, li¬
fv alm Larsson från Elfsborgs samt Erik Persson från
Gefleborgs län.
Lars Larsson från Elfsborgs län yttrade: ”Jag är
ej af alldeles samma tanke som Enqström, då han tyc¬
kes förmena, att anslag till landtbruksinstituter skulle vara
lika upphjelpande för landtbruket och landtmannanäringen,
som alla öfriga anslag. Huruvida fördelen af sådana an¬
slag, hvarom nu är fråga, hufvudsakligen komma vårt Stånd
till godo, anser jag vara tvifvel underkastadt, likasom jag
har anledning att betvifla, huruvida ändamålet med insti¬
tutets tillvaro vinnes med den framgång, som berättelserna
prunka med. Jag har väl ej sjelf sett Degeberg och dess
herrlighet, men jag har hört berältas af skicklige landtbru¬
kare, som sett institutet, att der är ej mer att lära och
inhemta, än hvad en erfaren jordbrukare kan förut. Blott
en skillnad är här till finnandes mot på andra håll, att
nemligen här finnas tillgångar för att experimentera med,
emedan inrättningen går pä Statens bekostnad, då deremot
på andra ställen medel saknas mera än insigter. Samma
omförmäldte personer hafva sett institutet i flera år, men
aldrig derstädes funnits bättre gröda än på andra håll, utan
snarare sämre. En man, som såg stället nästlidne som¬
mar, försäkrade att, ehuru der var särdeles stort rågutsä¬
de, fanns ej en enda vacker teg, utan blandning af löxa
och annat syntes öfverallt. Meri som sagdt är, jag har ej
sjelf varit åsyna vittne lill förhållandet, hvarför och då
utan tvifvel flere af Ståndet hafva sett och varit vid Dege¬
berg, jag väntar af dessa fä höra sanna förhållandet. Hvad
eleverne angå, som komma ut från institutet och få befatt¬
ningar än såsom rättare och än såsom inspektörer m. nr., så
hafva de väl modeller att visa och nya methoder i bruk-
ningssättet att prata om, men resultatet af deras methoder
åstadkommer ingen vinst för jordbruket. Vid sådana för¬
hållanden skulle jag, såsom jag likväl förut hört de af mi¬
ne Ståndskamrater, som sett Degeberg i ämnet sig yttra,
vara böjd att betydligt eller till hälften nedsätta det äskade
anslaget, helst jag ej är säker på, huruvida inrättningen är
gagnelig för landet eller icke. Inrättningen må väl fortgå,
Den 21 Mars 1848.
lil
dock ej i sä stor skala, alt den blifver en stat i staten.
Jag yrkar återremiss.”
Drile Carlsson frän Stockholms, Jolian Johansson
från Östergöthlands, Anders Gunnarsson och Johan Pe¬
ter Andersson från Elfsborgs, Lars Wenander från Gö¬
theborgs och Bohus, Johan Jacob Rulberg från Norr¬
bottens och Johan Westermark från Wester-Norrlands
län m. fl. iustämde.
Andreas Bengtsson från Jönköpings län: ”Utan alt
fälla något omdöme öfver landlbruksskolornas beskaffenhet
och hushållningen derstädes, är det dock gifvet, att de äro
nyttiga endast för de stora landtbrukarne, hvilka derifrån
få sina rättare och inspektörer. De mindre betydliga jord-
brukarne behöfva likväl mest understöd och uppmuntran.
Jag bar också flera Riksdagar väckt motioner om uppmun¬
tran för odlingstlit. Del synes emedlertid, som att min un¬
der denna Riksdag härom väckta motion, hvilken för nå¬
gra plenidagar sedan återremitterades lill Utskottet, ej vun¬
nit afseende, då anslag icke till de små landtbrukarnes
bästa utan blott till landtbruksinstiluter och skolorna, deri¬
från allt hvad de lägre brukarne kunna skörda endast är
möjliga efterdömen, blifvit gifna.”
Jöns Ersson från Wermlands län: ”Jag har ej heller
haft den äran att skåda Degebergs landtbruksinstitut, och
kan således ej säga huru der ser ut, eller hvad gagn deraf
är att hemta, men de upplysningar jag ej mindre nu, än
vid föregående Riksdagar erhållit rörande samma institut,
gifva vid handen, att det kostar mera än det smakar. Väl
är någon nytta för landtbrukare att skörda, men då den är
förenad med allt för stora kostnader, är den ej mycket att
efterstå. Om dylika egendomar, som Degeberg, lemnades
åt enskilde personer, skulle den etablerade inrättningen
bära sig långt bättre än nu är fallet och gagna det allmän¬
na lika mycket ändå. Då Degeberg under så många för¬
flutna år haft anslag af 10,000 R:dr årligen, bör institutet
numera vara i det skick, alt det kan gagna det allmänna
med mindre, hvarföre jag yrkar återremiss af momentet
och det äskade anslagets för Degebergs landtbruksinstitut
nedsättande till hälften.”
Johan Bergström från Skaraborgs län: ’’Jag hade ej
ämnat begära ordet, derest ej fråga blifvit väckt derom,
huruvida någon inom Ståndet besökt Degeberg. Så är för-
112
Den 24 Mars 1848.
hållandet med mig. Jag har varit der en hel dag. Emot
jorden och brukningssättet har jag alldeles icke något att
anmärka. Det synes tydligt att slöra kostnader dertill vo¬
ro använda. Men just derför att så mycket redan är
gjordt, tyckes så stort anslag, som det ifrågavarande, icke
vara behöfligt, ty jag vet i sanning ej hvad man kan vidta¬
ga för ytterligare uppfinningar derstädes. Marken är öfver¬
allt försedd med underjordiska diken och allt hvad man i
brukningsväg kan tänka sig såsom nyttigt är redan vid¬
taget. Ingen betjening behöfver aflönas dion) stalldrängar.
Öfriga sysslor förrättas af eleverne. Jag kan i sanning oj
säga hvarken till eller ifrån, men måste medgifva, att det
är ett nyttigt verk, ej blott för jordbruket, utan äfven i
afseende å slöjd och smide, dock har institutet äfven här¬
på förtjenst. Beträffande eleverne, som gå ut, så är visst
förhållandet, att de äro skicklige, hafva modeller att förete
med mera, men dessas användande förutsätter så stora
kostnader, att de vanligen blifva obegagnade. Om jag skulle
nedlägga så mycken kostnad, som användandet af dylika
kommer att orsaka, på min egendom, skulle icke- 10 års
skördar betala eller motsvara dessa kostnader. Dock kan
ej nekas, att de äro vackra och ändamålsenliga för den
som råd häfver. Jag förenar mig med dem , som yrka
nedsättning i anslaget till dess halfva belopp.”
Pehr Nilssqn från Christianstads län: "Hvad angar
våra undervisningsverk för landtbruket, så tror jag icke det
är välbetänkt af Ståndet att dertill vilja neka anslag. Dessa
instituter äro lill för att bilda skickliga jordbrukare-, och
få föremål kunna vara för oss nyttigare. Uti min hemort
finnas flere af allmogens söner, hvilka vid dylika inrätt¬
ningar bildat sig till dugliga jordbrukare och somlige af
dessa, pojkar om 20 å 25 år, tjena för till och med 1000
Rdr om året. 1 jordbruket har man mycket att lära och,
som sagdt är, hvad vi kunna anslå dertill , är, enligt milt
förmenande, ganska väl användt. Jag känner ej till Dege¬
berg, men deremot en annan dylik inrättning vid Orup.
Denna skötes med mycken omsorg och väl vore om alla,
som önska att komma in der såsom elever, kunde mot¬
tagas. Ståndet bör betänka sig innan det återremitterar
detta moment. Nedsättning i anslag"! må väl ske, meri
ej inskränkning i elevernes antal."
Den 24 Mars 1848.
113
Per Östman från Westernorrlands län: ”Vid 1840—41
ärens Kiksdag upplystes det, att vid Degeberg växte blott
blomster och landhafra. Om nu förhållandet är annorlun¬
da, så bör egendomen äfven afkasta mera och gifva större
behållning, då naturligtvis statsanslaget bör i samma mån
minskas. Det synes, som stodo vi i ljuset och skymde oss
sjelfva, då vi tyckas vilja jordbrukets framgång, men ej inse
medlen dertill. För att vara en bra landtbrukare fordras
ej blott theoretisk underbyggnad, utan äfven, och det i långt
högre grad, praktisk erfarenhet. Vi måste se till att vi
icke gynna för mycket det större jordbruket på det mindres
bekostnad. De stora instituterna, så väl Ulltuna som Dege¬
berg, ligga midt i riket, hvarigenom svårt blifver för mera
aflägsna pvovinser att draga nytta af inrättningarna. Jag
tror att det projekterade anslaget för Degeberg utan våda
kan nedsättas till hälften och slutligen alldeles försvinna.
Väl torde der fordras materialier m. m., men sådana kunna
ju äfven göras på stället. Jag yrkar återremiss för ansla¬
gets nedsättande till halfva beloppet för nämnde institut.”
Med Östman förenade sig Herman Öbom från Norr¬
bottens , Per Persson Edén från Westernorrlands, samt
Christen Persson från Gottlands län.
Anders Andersson från Skaraborgs län: ”Jag upp¬
träder ej för att lasta eller berömma inrättningarna för
jordbiuket, utan för att rätta ett här begånget misstag.
Någon har yttrat, att Degeberg är Statens egendom och att
institutet skulle bära sig bättre , om egendomen tillhörde
uågon enskild. Direktör Nonnen är sjelf ägare utaf Dege¬
berg, men ingalunda Kronan. Detta är ej förhållandet med
Ulltuna, ty Kungsladugården är Statens. Att derstädes hälf¬
ten utaf hvad man föreslagit bär sig, tror jag fullt och fast,
men, hvad Degeberg beträffar, är jag oviss om det kan tåla
vid nedprutning. Hvad jag bestämdt vet, är det, att ägaren
ej riktat sig under den tid institutet haft 10,000 Kdrs an¬
slag. Som jag varit i tillfälle att se inspektörer och rättare-
elever, som kommit från Degeberg, kan jag ej annat än,
med afseende å deras duglighet, anse inrättningen högst
gagnelig, och der jordbruket anlagts efter den nya engelska
methoden, har det fullt motsvarat förhoppningarna. Det är
härför jag ej velat motsätta mig anslaget. Man har talat
om Inrättningen i Orup; denna är ej »f dylik beskaffenhet
8
114
Den 24 Mars 1848.
med Degeberg eller ett Institut, utan en blott Landtbruks¬
skola och njuter ej eller större.årligt anslag än 1000 Rdr.
Att få dylika skolor i flera orter är, som man kan se utaf
momentets innehåll, redan påtänkt genom det anslag af
4000 Rdr, som får utgå, då någon anmäler sig. Således
finnes tillgängligt anslag för den ort, sorn önskar sådant,
och som man har säkert utrönt att inrättningarna medföra
nytta, torde det vara klokast att genom statens mellan¬
komst uppehålla dem, då de ej utan understöd kunna fort¬
fara. De skrupler, man vid förra Riksdagen hyst emot
dessa inrättningar, hade jag förmodat nu vara häfna. Det
är ej 2 år sedan en medlem af detta Stånd skickade sin
son till Degeberg för undervisnings erhållande och nu skall
denne yngling blifva Föreståndare vid Ulltuna. Vårt stånd
tror jag har framför andra nytta af dessa inrättningar och
är lämpligt för dylika göromål. Och då nu det är att för¬
moda, det de andra Stånden bestämt bifalla momentet, sage
det eget ut, om vi ej äfven skulle göra det. Dock vill
jag i sådant fall erinra, att anslaget ej bör komma på or¬
dinarie stat, utan endast bifallas att utgå til! nästa Stats¬
reglering inträffar.'”
Pehr Sahlström från Stockholms län: ”Vid 2:ne
föregående Riksdagar har ett temligen högljudt missnöje
låtit sig förspörja mot landtbruksskolorna. Skälen dertill
hafva grundat sig på den förutsättning, att inrättningarna
dels medfört ringa nytta, dels misshushållat med Statens
till dem anslagna medel. Den första åsigten har jag aldrig
kunnat hylla, ty undervisningen, som meddelats uti alla till
landtbruket lämpliga yrken, har varit ganrka bra. Hvad den
sednare åsigten beträffar , har jag visat att så varit fallet,
särdeles hvad beträffar hushållningen vid Wäderbrunn. Om
de större inrättningarnas mer eller mindre nytta vill jag
icke inlåta mig, men hvad jag vet är det, att de mindre
landtbruksskolorna äro af särdeles vigt oell kanhända först
och främst för vårt Stånd. Våra söner inkomma derstädes
för billigt pris och hämta goda lärdomar. Då frågan om
anslaget till Ulltuna var före, undertryckte jag min tanka,
då jag såg och hörde Ståndets temligen enstämmigt ut¬
talade mening om nedsättning, men här, då det är fråga
om landtbruksskolorna, kan jag ej göra det. Då de andra
Stånden torde bifalla momentet, vill jag ej att Ståndet
skall afslå eller afpruta, åtminstone hvad skolorna beträffar,
Den 24 Mars 1848
i 15
hvilket vore att begå en oförlåtlig orättvisa mot Ståndet
sjelft och dess kommittenter. Jag tror mig veta, att det starka
motstånd och do anmärkningar, hvilka vid föregående Riks¬
dagar inom Ståndet ägt rum i afseende på de större in¬
rättningarna, verkat bättre hushållning med beviljade
medel."
Häruti hördes instämma Bengt Peter Skantze från
Hallands, Ingemund Odin från Gottlands, Christen An¬
dersson och Ola Månsson från Malmöhus, Per Pålsson
och Nils Andersson från Christianstads samt Erik Måns¬
son från Blekinge län.
Johan Bergström från Skaraborgs län: ”Någon har
nämnt, att man icke borde inskränka elevernes antal och
det anslag , som torde åtgå till dessa. Häruti instämmer
jag fullkomligt och anser till och med att Ståndet borde
begära, det (lere elever borde vid inrättningarna njuta un¬
dervisning, än som nu sker. Vid Degeberg hafva 30, 40
a 50 personer anmält sig, sorn ej kunnat få plats.”
Jöns Ersson: ”Jag hegärde ordet för att få rätta
mitt misstag, rörande hvem sorn skulle innehafva ägande¬
rätten till Degeberg, och hvilket Anders Andersson nu
mera upplyst om. Vid sådant förhållande finner jag ytter¬
ligare skäl att motsätta mig anslag, då ägaren ej förtjent
något, ehuru han årligen erhållit 10,000 Rdr, ett belopp
för hvilket han kan köpa en ej obetydlig egendom.”
Erik Andersson från Skaraborgs län: ”Ehuru jag är
boende blott 7 mil från Degeberg, har jag likväl icke be¬
sett detta ställe och do mer eller mindre lyckliga resultater,
jordbruket derstädes åvägabragt, hvarföre jag derom ej kan
lemna något tillförlitligt omdöme, men hvad jag vet är det,
att många personer af den fattigare klassen der blifvit in¬
tagne och erhållit så pass underbyggnad i jordbruket, att
de, utkomne derifrån, efter 2 års tjenst, bekommit årligen
i lön 100, 200 till 300 Rdr Banko, hvilket tyckes bevisa
institutets välgörande inverkan på den fattigare allmogen,
af hvilka många, efter en derstädes tillbragt kurs, förvärfvat
sig god utkomst. Jag önskar alltså bifall till momentet.’’
Nils Jeppsson från Malmöhus län: ”Jag har föga att
tillägga i hvad Sahlström anfört och deruti jag instämmer,
men jag vill fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att de,
som yrkat återremiss och nedsättning, tyckas jemväl yrka
nedsättning i anslaget till skolorna. Härutinnan måste jag
110
Den 24 Mars 1818.
motsätts mig, troende att de, sorn nitälska för jordbrukets
förkofran, ej skola finna 9000 Rdr vara för mycket för nio
laudtbruksskolor. I fråga om Degeberg skall jag icke op¬
ponera mig, men jag yrkar fulia anslagets utbetalande tili
skolorna.”
Sone Persson från samma län: ”Jag vill ej bestrida
att allmänheten skördar fördelar af institutet, men jag skulle
dock önskat att flere fri-elever af de mindre bemedlade
bort intagas, än som hittills varit fallet. Genom det man
måste erlägga 100 Rdr Banko, så utestängas flere, kanske
med långt bättre anlag än de som blifvit intagne. Jag yr¬
kar att i främsta rummet man söker anstalta örn att de
mindre bemedlade äfven och till större antal än hittills va¬
rit fallet må få intagas.”
Erik Carlsson från Stockholms, Johan Persson
från Kronobergs, Erik Månsson från Blekinge samt An¬
ders Olofsson från Jemtlands län instämde.
Ingemund Odin från Gottlands län: ”För min del
anser jag landtbruksskolorna vara af serdeles stor vigt och
skulle önska att mera aflägsna orter komme i åtnjutande äfven
af de förmåner, som från dylika inrättningar äro att häm¬
ta. Anslaget till Degeberg vill jag alltså hafva minskadt
till hälften och att den besparade hälften bleive använd till
skolornas fromma.”
Per Östman: ”Då jag sist hade ordet, hade mitt ytt¬
rande om nedsättning till hälften af anslaget endast afseen¬
de på anslaget till Degeberg, men ingalunda på anslagen
till skolorna, hvilka jag önskar måtte få behålla det tiil
dem bestämda bidraget. Jag anhåller nu om särskild fram¬
ställd proposition i hvad momentet rörer Degeberg och
särskildt i hvad det angår skolorna.'’
Lars Larsson: ”Då under diskussionen framställts
farhåga, att man i yrkanderna om nedsättning uti anslagen
rörande detta moment, åsyftat nedsättning för så väl De¬
geberg som landtbruksskolorna, så får jag förklara att jag
för min del icke haft denna mening. Tvertom skulle jag
önska skolornas utvidgning och spridande till alla Rikets
provinser, enär jag tror dessa i mindre skala vidtagna in¬
rättningar vara särdeles ändamålsenliga för syftemålet, jord¬
brukets förkofran, hufvudsakligast onr de spriddes mera i
i landet. Jag till och med önskar, att, derest man kan
tillvägabringa en nedsättning af anslaget till Degeberg af
Den 24 Mart 1948.
117
5000 Rdr, delta belopp i stället borde anslås till landtbruks-
skolorna i Rikets spridda län.”
Lars Olsson från Slöra Kopparbergs län: ''För min
del tror jag åkerbruket bäst upphjelpas genom nedsättning
i skattebördorna. Jas yrkar emedlertid återremiss på de
skäl och grunder Lars Larsson anfört.”
Jonas Peter Danielsson från Kalmar län: "Min
mening är ej att motsäga nyttan af Institutet på Degeberg
och vill jag således ej strida emot att momentet bifalles, men
dervid skulle jag dock vilja hafva det vilkor fästad! att, då
nu årsafgiften vid Institutet är så stor. nemligen 500 Rdr.
att det är omöjligt för den obemedlade allmogen att vid
sådant förhållande begagna sig af inrättningen, nedsättning
eller lättnad i berörde årsafgift måtte genom anslaget be¬
redas.”
Christen Persson från Gottlands län: ”Lika med fö¬
regående talare yrkar jag återremiss och anslagets nedsät¬
tande till hälften i fiåga om Degeberg, alldenstund detta
Institut varit länge i gång och bör kunna bära sig utan bi¬
drag. Landtbruksskolorna åter önskar jag må spridas vidt
i landet, emedan erfarenheten visat, att personer nied grund¬
liga kunskaper i jordbruket komma derifrån. Vi äga en
landtbruksskola på Gottland. Om ock ej genom annat än
tjenare, som der äro anställda, sprider sig nyttan af den¬
samma vidt och bredt. Jag önskar att anslaget till sko¬
lorna måtte hibehallas vid hvad projekteradt är.”
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län: ”Jag
anser ej det tjena till något att återremittera momentet;
ty hvad skolorna beträffar, så tyckes Ståndet vara för bi¬
behållande af anslaget till dem, och då man har 1000 R:dr
qvar att utbjuda för en ny dylik skola åt den landsort,
som till anläggning deraf vore hågad, så kan Utskottet
ej göra mer i detta afseende. Hvad åter Degeberg be¬
träffar, så har det väl äfven sina sidor att nedpruta dess
anslag, särdeles då ägaren af denna egendom har sig bestämdt
ålagdt att hålla institut. Icke någon motion om indragning
af detta har eller under Riksdagen blifvit väckt. För öf¬
rigt, om vi äfven återremittera momentet, så bifalles det
likväl af de 3 andra Stånden, och så uppkommer samm*
resultat.”
Anders Andersson från Skaraborgs län: ”Strind¬
lund har nu utredt verkliga förhållandet. Vi äga 9 landt-
i IB
Den 24 Mars 1848.
bruksskolor, hvardera med ett Statsanslag af 1000 R:dr.
För inrättandet af dylika beviljades nemligen vid 1840-41
årens Riksdag 5000 R:dr, hvilket belopp slraxt helt och
hållet blef begagnadt, samt vid nästlidne Riksdag ytterligare
5000 R:dr, derutaf dock endast 4000 utgått och 1000 R:dr
qvarstå obegagnade. Dessa 1000 R:dr kunde kanske hafva
varit skäl för Utskottet att indraga; men man har trott,
att invånarne från någon ort skulle infinna sig för att be¬
gära äfven denna återstod. Vi hafva sett att motioner
blifvit väckta om förökande af anslagen till skolorna, hvil¬
ket dock Utskottet afstyrkt, emedan det ansett den ortens
innevånare, hvarest skolan inrättades oell som alltså kom-
nie att draga nytta af densamma, borde kännas skyldiga
bekosta hvad dertill behöfligt vore. Annat är förhållandet
med instituten vid Degeberg och Ulltuna. Dessa måste bi¬
behållas i sådant skick, att ändamålet med dem icke för¬
felas. Kanske det vore rätt att helt och hållet indraga
Degebergs institut, men nedsättning i anslaget duger icke,
ty halfva beloppet eller 5,000 R:dr skulle åtgå till lärarne
och till andra kostnaders bestridande samt antalet af fri¬
elever i stället blifva minskadt, hvilket naturligtvis ej borde
inträffa. Nu finnas å Degeberg 24 elever och inkomsterna
äro så nätt och jemt uträknade och bestämda, att förestån¬
daren omöjligen kan undandraga en skilling. Hvad angår
de elever, som betala till och med 300 R:dr i årsafgifter
och yrkandet att nedsättning häri borde äga rum, så får
jag nämna att jag härutinnan ej vill påyrka någon ändring,
ty det är sådane elever, som hafva råd att betala, nemli¬
gen Grefvar och Baroner, eller hvad det kan vara för nå¬
gra, hvilka lemna denna årsafgift. Friplatserna deremot äro
afsedda för de mindre bemedlade. Som sagdt är, kanhända
borde man indraga institutet, men att nedsätta anslaget,
om inrättningen skall fortfara, är ej rätt. Jag yrkar bifall
till momentet, synnerligast som våra Medstånd troligen
bifalla detsamma.”
Carl Magnus Engström: "Jag kan icke dela deras
mening, som yrkat afslag eller nedsättning i anslaget till
Degeberg, dock med all aktning för deras asigter, hvilka
jag måste respektera enligt min vana. Lars Larsson har
genom berättelser inhämtat, att mången funnit skötseln vid
Degeberg usel. Genom Ståndsbröder från trakten och an¬
dra personer har jag dock hört motsatsen. Sjelf har jag
Ben 24 Mars 1848.
119
en son, som varit på institutet, och jag år mycket nöjd
med hvad lian derstädes lärt. Man får dock ej fordra att
alla, sorn på institutet varit intagna, skola blifva utmärkta.
Sådant beror på individen sjelf; om han har fallenhet, håg
och god vilja m. m. Är så ej förhållandet, bör inrättnin¬
gen ej skyllas för ett mindre lyckligt resultat. Anslaget
tyckes väl vara stort, men då det är fråga om upptagan¬
det på institutet af ett dubbelt antal elever, så torde det
ej vara rätt att nedsätta eller afslå sådant, helst det är att
förmoda, att Medstånden bifalla momentet.’’
Olof Nilsson från Östergöthlands län: ”1 fråga om
Degeberg vill jag hafva anslaget nedsatt till hälften, enär
detta institut så länge njutit ett större Statsbidrag, att det
nu bör genom sina elever kunna skötas med mindre. Be¬
träffande åter landtbruksskolorna, så anser jag dem, såsom
särdeles nyttiga, böra få bibehålla sitt anslag oförminskadt.”
Lars Larsson: ”Man har här framställt att det vore
klokare alt helt och hållet borttaga institutet, än nedsätta
det äskade anslaget till halfva beloppet. Något borttagande
har ej varit föremål för diskussionen och nämnde fram¬
ställning är väl yttrad såsom ett ”svepskäl”, dermed dock
ej varit någon mening. Att man icke bör tala om ned¬
sättning, derföre att fråga ej förr än nu härom uppstått,
något sådant tror jag ej förtjena afseende, ty nu först är
rätta tiden härtill inne. Då Utskottet ej velat nedsätta an¬
slaget, torde rättighet att föreslå förändring deri ej kunna
förvägras Stånden. I början af institutets bildande ägde
det endast 5,000 R:drs anslag: sedermera fick det dubbelt.
Nu vore det kanske skäl att låta anslaget återgå tili sin ur¬
sprungliga storlek.”
Carl Tholsson från Skaraborgs län: ”Jag instämmer
till alla delar med Anders Andersson från Skaraborgs län,
och tror, lika med honom och i strid med hvad man sagt^
att institutet med ett anslag af 5,000 R:dr skulle kanna
bära sig; jag tror, vill jag säga, att hela anslaget fullkom¬
ligt åtgår och tarfvas samt att Nonnen hittills sjelf fät®
släppa till af egna medel.”
Vice Talmannen Nils Persson: ”Jag befarar storli¬
gen att denna långa diskussion är fruktlöst använd, lika¬
som vid föregående Riksdagar, då Bonde-Standet sträfvat
emot anslagers förhöjning. För min del anser jag hela an¬
slaget vara behöfligt, och jag har ej tagit denna öfverty-
120
Den 24 Mars 1848.
geise nr vadret. Utaf 2:ne elever frän institutet, som för
närvarande äro anställda vid säteriegendomar i min hem¬
ort, har jag hört att Nonnen snarare förlorar än vinner på
institutet. Allt hvad som fås af egendomen oi h äfven
Statsanslaget, åtgår för frielever, till underhåll af verktyg
m. m. Om det än är sannt, att den mindre bemedlade
jordbrukaren ej kan draga särdeles fördel af institutet, då
blott den bemedlade har förmåga att anlägga sådant jord¬
bruk och brukningssätt, som vid dylika inrättningar be¬
gagnas, så har man dock alltid något godt att derifrån skör¬
da. De personer, som besökt institutet, blifva i hvarjehanda
nyttigare för allmogen, få sjelfve, genom förvärfvad skick¬
lighet, mera utsigt för framtiden m. m. Jag kan icke in¬
stämma med dem, som yrka nedsättning i anslaget. Något
sådant yrkande tjenar icke heller till något, då momentet
ändock går igenom hos våra Medstånd.”
Johan Johansson från Orebro län och Lars Ras¬
musson från Götheborgs och Bohus län delade lika tanka
med vice Talmannen.
Anders Andersson från Skaraborgs län: ”För att
vederlägga en ledamot, som förmenat att jag, då jag nyttjat
ordet ”afslag” i fråga om detta anslag, gjort det endast så¬
som svepskäl och utan mening, har jag åter begärt ordet.
Så är ingalunda fallet. Jag anser det särdeles oklokt att
nedsätta anslaget till 5000 Rdr och har derför , redan då
jag sist yttrade mig, framställt skäl, som bort vara fattliga
för hvar och en. Jag har mig ock bekant, att första åren
voro endast 5000 R:dr anslagna till Degeberg, men jag vet
äfven att institutet då blott var skyldigt att hålla 6 elever,
att der nu är 24 elever, samt en sådan mängd ansöknin¬
gar att inkomma finnas, så att ej fjerdedeleo kunna beviljas.
Vidare får jag upplysa, att de närmast boende, eller de
som äro från Westergöthland, komma sist in; ortens invå¬
nare få stå efter dem från aflägsnare provinser. Sedan
man nu fått institut jemväl å Ulltuna, torde det blifva till¬
fälle för flere att blifva antagna der, och de sökandes antal
vid Degeberg minskas.’’
Guslaf Johansson från Kronobergs län: ”Visserli¬
gen medgifver jag att Degeberg varit nyttigt och välgöran¬
de för allmänheten; men då numera alla ägorna äro upp¬
odlade och eleverne således äro betagne tillfälle att få se
huru det tillgår vid odlingar och blifva praktiska, tror jag
Den 24 Mars 1848.
121
mera inhämtas vid landtbruksskolorna, och Degebergs in¬
stitut torde alltså blifva öfverflödigt, helst de sorn äro lära¬
re vid skolorna varit vid Degeberg och sålunda känna hu¬
ru der tillgått samt i sin ordning meddela åt andra hvad
de fått lära. Jag yrkar af denna anledning återremiss.”
Diskussionen ansågs vara slutad, och då Talmannens
framställda proposition på bifall af nu ifrågavarande mo¬
ment med blandade Ja och Nej besvarades, samt votering
begärdes, uppsattes genast, justerades och anslogs följande
voteringsproposition:
Den som bifaller 2:dra momentet af 12:te punkten uti
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 90,
röste Ja,
Den det ej vill
röste Nej:
Vinner Nej, då är förenämnde Ullåtande uti berörde
del återremitterad!.
Voteringen anställdes häruppå i vanlig ordning, och
ntföll med 33 Ja och 42 Nej, hvadan Stafs-Utskottets
Utlåtande, No 90, i dess 12 punkt och 2:dra moment var
till Utskottet återremitteradt med anmärkningar.
3:dje Momentet, deruti, i fråga om de å denna Huf-
vudtitels afdelning för jordbruk och näringar befintliga be¬
sparingar och deras användande. Utskottet hänvisat till sär¬
skild framdeles afgifvande framställning, fann Ståndet för
närvarande icke fordra någon åtgärd, utan lät dervid bero.
Litt. C, befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtmannanäringar.
13 punkten, rörande understöd för Trädgårdsförenin¬
gens i Stockholm elevskola, hvilket Utskottet tillstyrkt.
Bifölls.
Litt. D, Undervisningsanstalter för slöjderna.
14:de punkten, om fortfarande årligt anslag af 14,000
R:dr för Teknologiska institutet i Stockholm.
Under den diskussion, som i anledning af denna punkt
uppstod, yttrade
Anders Andersson från Wermlands län, skriftligen:
”Man kan icke neka att det anslag Teknologiska in¬
stitutet i Stockholm hittills fått tillgodonjuta varit ganska
frikostigt. En annan sak är om dess verksamhet och den
verkliga nytta, det beredt, svarat mot summans storlek.
Flerahanda skäl åberopades vid sistlidne Riksdag för att be¬
visa, det denna högre bildningsanstalt för fabrikerna, handt-
122
Den 24 Mars 1846.
verkare- och byggmästare-elever ingalunda uppfyllde sitt
ändamål, hvadan en nödig förändring i dess organisation
sedermera vidtogs, och om denna förmått afhjelpa brister¬
na är ännu problematiskt. Derförutan har inträdet der nu¬
mera blifvit försvåradt till den grad, att högst få af handt-
verksklassen, mekanici samt ynglingar från landsorten kunna
af undervisningen begagna sig. Ar det meningen att blott
göra anstalten tillgänglig för förmögnares söner? Ständer¬
nas afsigt med anslaget måtte vara att obemedlade ynglin¬
gar deraf skulle kunna draga all den nytta, som deras
borgerliga yrke fordrade, ieke att någon skulle utestängas.
Nu är förhållandet annorlunda, ty man fordrar af handt-
verkslärlingar sådana kunskaper, hvartill fordras så kost¬
samma studier, att en fattig yngling ej maktar genomgå
dem. Uppfyller institutet sin egentliga bestämmelse? upp¬
ammar det skicklige elever? bildar det för handtverkerier-
na och fabrikerna dugliga och insigtsfulla arbetare i hela
den utsträckning, som dess ursprungliga sladgar åsyftade,
under de nu gällande föreskrifternas tvång i afseende på in¬
tagningen i institutet m. m.? — Svaret utfaller villkorligt
till en del, men i det hela nekande. Det tyckes således
icke hafva skäl för sig alt bifalla Stats-Utskottets hemställan,
om berörde anslags utgående till hela dess belopp, eller
14,000 lt:dr, och jag är derföre af den tanken, att en åter-
remiss i denna punkt är lika billig, som af behofvet påkal¬
lad. I sammanhang härmed bör jag icke oanmärkt lemna,
att äfven vid denna inrättning tjenstebefattningar blifvit till¬
skapade, hvilka, efter min åsigt, synas vara alldeles öfver-
fiödiga; och det kunde måhända icke vara alldeles ur vä¬
gen, i händelse en återremiss blifver bifallen, att få nog¬
grant utrönt, huruvida icke Sekreterare och Kamererare-
tjensterna kunde bestridas af en och samma person, samt
Stats-Utskottet till följd deraf anmodas förskaffa de upp¬
lysningar, som härutinnan äro behöfliga. Jag yrkar återremiss.”
Häruti instämde Nils Strindlund från Westernorr¬
lands,_ Lars Mattsson från Upsala, Guslaf Petersson
från Östergöthlands, Jöns Ersson från Wermlands, Anders
Gunnarsson från Elfsborgs samt Lars Olsson från Stora
Kopparbergs län, ni. 11.
Arnold Svensson från Blekinge, likaledes skriftligen,
sålunda:
”För Teknologiska institutet är det hittills utgående¬
anslaget af 14,000 Rdr af Utskottet föreslaget att fortfara..
Den 24 Mars 1848
123
Härtill kati jag icke lemna mitt bifall. En förändrad or¬
ganisation af institutet lärer vara företagen; denna har e-
mellertid haft till följd, att elevernes antal nedgått till en¬
dast 29, utom 7 åhörare, hvarigenom det märkbara för¬
hållandet inträffat, att hvarje elevs undervisning sålunda
kostar Staten nära 500 Rdr B:ko årligen, hvilket sanner¬
ligen tycks vara något lör dyrt. Det måste då medgifvas
att 6 lärare för icke 30 elever ej rimligen böra af dem
finna sin tid så upptagen, att de icke kunna egna nå¬
gon del deraf åt andra befattningar och der uppbära lö¬
ner eller andra inkomster. Det är också bevisadt, att t. ex.
en af de nyantagne lärarne förut innehar fyra andra tjenster
och befattningar och en annan tre. Jag föreslår således
en nedsättning i anslaget af minst 2.000 Rdr, hvilken sum¬
mas bättre användande jag längre fram skall antyda, och
alt lärarnes- löner i mån deraf minskas, intill dess elever¬
nes antal blir så stort, att deras handledning upptager an¬
tingen lärarnes hela tid eller åtminstone en större del der¬
af, än som nu sker, hvilken för närvarande ej lärer vara
mer än 10 timmar för två af dem, åtta för en och sex
för en, de veckor af året, då institutet är öppet. Jag yrkar
således återremiss af denna punkt.’’
Pehr Sahlström från Stockholms län: ”Oaktadt den
mening, som nu tyckes göra sig gällande om obehöflighe-
ten af anslag till ifrågavarande institut, vill jag dock yt¬
tra några ord i motsatt syfte. Den allmänna obelå¬
tenheten , som vid förra Riksdagen gjorde sig gällande,
med detta institut härleder sig ingalunda från lärome-
thoden inom institutet eller från tvifvel oin detsammas
behöflighet, utan från sjelfva dåvarande direktören. Hvar
och en vet huru svår denne var i sitt behandlingssätt af
lärare och elever. Nu är förhållandet annorlunda, sedan
Kongl. Majit anställt undersökning och dervid uppdagats,
att de flesta oredorna uppkommit just genom direktören
Schwartz. Vidare får jag upplysa, att klagomålen öfver
svårigheterna vid emottagningen och institutets dåliga till¬
stånd icke äro sanna, utan äro utspridda af en person, som
sökt att blifva lärare derstädes, men ej dertill antagits.
Fordringarna på kunskapsmåttet vid inträdet i institutet äro
visst stora, men den som vet hvad som fordras i mekani¬
ken, känner ock till det nödiga måttet för att kunna följa
med vid undervisningen. Större äro fordringarna likväl,
icke än hvad som får läras i apologistklass. Institutet har
124
Den 24 Mars 1848.
gjort så mycken nytta, att dess verkningar aro allmänt
kända. Sjelf har jag haft en son derstädes. Han var trög
och klen då han kom dit, ja till och med inskränkt i af¬
seende på sina anlag och gåfvor i öfiigt., men efter ett
och ett halft års förlopp tillbragdt på institutet, hade han
ganska mycket förkofrat sig och är för närvarande anställd
på en verkstad, der han njuter 200 Rdr B:ko i lön. Man
vet, att mekaniken är oumbärlig för en mängd näringar och
spelar en icke obetv dlig röle härslädes. Jag frågar om det
är möjligt alt uppehålla denna vetenskap utan ett sådant
läroverk, och jag beder bröderne eftersinna om det är skä¬
ligt att stänga vägen för våra ynglingar, som söka sin bergning,
och, i förening dermed, kunna göra landet nytta på denna väg."
Per Ostman från Westernorrlands län: ”Att det åt¬
gått betydliga summor till detla institut och att det varit
illa skött, derom är ej tu tal. inpn att det jemväl medfört
nytta, lider intet tvifvel, hvarför och då institutet är den
enda större undervisningsanstalt för mekaniken i vårt land,
jag anser det böra understödjas. Många söka arbeta sig
Iram i denna vetenskap. Detta låter sig ej göra utan liten
underbyggnad, och denna inrättning är det, som skall bi¬
bringa dem sådan och i allmänhet tjena till mekanikens
utbildning. Man klagar öfver alt Svenskarne ej kunna täfla
med utländningarrne i slöjd och konst, men hvaraf kom¬
mer det sig, om ej deraf, alt här icke gifves nog tillfälle
för undervisnings erhållande derutinnan: ingalunda härleder
det sig från bristande anlag, ty deri stå vi ej utlandet ef¬
ter. Vräl är anslaget bra tilltaget, men så åtgår äfven
mycket till ritningar, till modeller m. m. I sanning! med
kännedom om den framgång och de framsteg mekaniken i
vår tid gör, böra vi, för att deri kunna täfla med utländ-
ningen, vara betänkta på att förskaffa oss bildningsanstal¬
ter i den vägen. Jag är böjd för att bifalla denna punkt.”
Nils Strindlund: ’’Som jag instämt med Anders
Andersson i hans skriftliga anförande, torde det vara nö¬
digt för mig att härtill uppgifva några skäl, och sådana
saknas icke. Jag har trott mig finna, att den hushållning icke
iakttages vid institutet som sig vederbör, då tjenstemännen och
lärarne derslädes få innehafva goda befattningar och löner
äfven på annat håll. En har t. ex. två tjenster med gan¬
ska stora lönevilkor, och en annan lärare har till och med
fem befattningar, utom den egentliga han borde bestrida.
Den 24 Mars 1848.
125
Då nu en menniska icke är iner än en menniska, kan den ju
omöjligen sköta 6 befattningar, alla såsom man väntar de
skola skötas. Jag förstår visserligen icke att bedöma in¬
stitutets nytta m. n>., men det inser jag, att en person icke
kan bestrida sex belattningar till alla dessas fromma. 'Det
blifver mångslöjd och sådan duger icke, det har jag in-
hemtat.’'
Jonas Christoffersson från Wermlands län samt
Jonas Persson från Kronobergs län m. fl. instämde.
Sahlström: ”Den anmärkning Strindlund gjort
kan vara ganska riktig, men förklaras deraf, att lärarne före¬
läsa vissa timmar i sender; tv den ena timman sysselsätta
eleverne sig uti ritskolan, en annan i laboratoriet, så i
verkstaden, i färgeriet, garfveriet och så vidare. Vid detta
förhållande torde ej läroverket lida derigenom, att lärarne
på lediga stunder sysselsätta sig på annat håll. Att elever
ej saknas hafva vi sett; ty oaktadt svårigheterna förut i
ansende till direktörens beskaffenhet m. rn., har antalet af
dessa uppgått till emellan 200 å 300. Jag vill dock näm¬
na, att eleverne hafva inga afgifter till institutet. Deras
målsmän förbinda sig allenast att, såsom ett slags vite, er¬
lägga 10 Kdr B.ko, i fall eleven skulle afbryta kursen. Jag
vill ej motsätta mig återremiss, om Ståndet sådan önskar,
men i detta fall skulle jag önska, att Utskottet måtte varda
ålagdt uppgifva huru många elever vid institutet njutit un¬
dervisning, de yrken, dit de afgått, samt huruvida man i
allmänhet varit belåten med dem eller ej. Detta kunde
vara en god upplysning lör Ståndet, då punkten åter här¬
städes kommer löre.”
Per Ostman: ”Om förhållandet är sådant som
Strindlund uppgifvit, så skall jag ej vara emot återremiss,
under dervid tillkännagifven önskan, det hvar och en måtte
hållas till att bestrida sin tjenst. Det är alltså lör att få
utrudt huru institutets styrelse går tillväga, men icke för
anslagets minskande, soto jag yrkar återrremiss.”
Nils Strindlund: ”Ännu en gång vill jag nämna,
att jag icke kari bedomina den fördel och nytta, man skör¬
dar af institutet. Jag har väl sett ett reglemente rörande
inrättningen och deraf funnit det alldeles icke obetydliga
kunskapsmåttet, som fordras för att komma in, men ej nå¬
got vidare. Hvad jag tror mig förstå, är likväl, att om
126
Ben 24 Mars 1848.
del ej är mer aft göra vid inrättningen, än att tjenstemän-
nen kunna tillika äga oell sköta Ijenstebefattningar på 5 ä
C andra håll, böra anslagen lämpas derefter, ty på slöseri
vinner icke inrättningen, och icke kan man begära att, då
flera tjenster skötas af en person, denne vid livar och en
af dem skall hafva sin utkomst. Den som ordentligt skall
sköta en allvarsammare befattning, bör deråt offra all sin
tid. Jag kan icke annat än på det högsta ogilla all mång-
slöjd i statsmachinen.”
Med Strindlund förenade sig Magnus Hallberg
från Halland, Jöns Jönsson från Christianstads län, m. fl.
Efter sålunda slutad diskussion framställde Talmannen
proposition på bifall till 14:de punkten af Stals-Utskottels
Utlåtande, N:o 90, hvilken proposition med Nej besvarades,
hvarefter, uppå förnyad framställning, berörde punkt blef
till Utskottet återremitterad, jemte under diskussionen der¬
emot framställda anmärkningar.
I5:de punkten. Vid föredragningen af denna punkt,
deruti Utskottet, på anförda skäl, afstyrkt äskadt ytterligare
anslag till Chalmerska Slöjdskolan i Götheborg, yttrade:
Lars Larsson från Elfsborgs län: ”Det är med af¬
seende på de varma förord Teknologiska Institutet fått
åtnjuta, som jag begärt ordet för att jemväl i denna punkt
begära återremiss. Utskottets ledamöter hafva , efter mitt
förmenande, vid behandlingen af nu sednast föredragna 2:ne
punkter, ingalunda gått konseqvent till väga. Orsaken här¬
till kan jag dock gissa härleder sig från den omständighe¬
ten, att motionäVens framställning om förhöjning i anslaget
icke varit beledsagad af upplysningar, tillkännagifvande be-
hofvet af tillökningen. Det är en allmänt känd sak , att
uti Chalmerska skolan njutes samma undervisning som vid
Teknologiska Institutet, äfvensom att derstädes fortgår un¬
dervisningen med den ordning och drift, att skolan kan
anses långt bättre än institutet hafva uppfyllt sitt ändamål.
Om man läser och jemför de årliga berättelserna från den¬
na skola och från institutet, skall man finna huru mycket
den förra står framför det sednare. Skolan har dock en¬
dast haft anslag till ett belopp af 4000 Rdr, då institutet
haft 14,000 Rdr och deröfver. Jag anhåller att denna punkt
måtte blifva återremitterad, på det att Utskottet må få vid
den förnyade pröfningen taga kännedom af de förut sak¬
nade, men nu genom motionärens föranstaltande tillgäng¬
Den 24 Mars 1848.
127
liga upplysningarna och med fästadt afseende å dessa kom¬
ma till ett annat resultat."
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län: ”Den,
som det synes, bristande konseqvensen hos Utskottets le¬
damöter är ganska förklarlig. Uti Utskottet satt nemligen
en representant från Götheborg, Grosshandlaren Lindström,
hvilken meddelade att skolan vore ett mönster för alla an¬
dra i sitt slag, att han dock ansåg den för närvarande icke
behöfva anslagets påökning, hvilket han snarare fruktade,
emedan sådant kanhända skulle orsaka utvidgning af dess
verksamhet, i hvilket fall man ej kunde vara säker på att
ju icke den försämrades; hållande denne representant före,
att skolan borde fortfarande, såsom nu, bibehållas i dess
förträffliga skick. På dessa grunder har jag afslagit på-
ökningen af anslaget i Utskottet och gör det äfven här.”
Lars Mallsson från Upsala län m. (1. instämde.
Per Sahlström: "En föregående talare har omnämnt
de "varma ord" jag yttrat till fördel för Teknologiska In¬
stitutet. Jag vill åter fästa uppmärksamheten hos Ståndet
på hvad jag uppgifvit såsom skäl, hvarför institutet ej gått
framåt. Chalmerska Slöjdskolan har haft en nitisk och
driftig föreståndare i många år uti Professor Palmstedt,
så att det är mindre underligt om denna skola vunnit i
anseende. Vid institutet är det emedlertid fråga om bibe¬
hållande af ett anslag och vid skolan åter om påökning af
ett förut ägande sådant. För öfrigt, då Strindlund vits¬
ordat, att skolan af uppgifna skäl ej bör erhålla den ifråga¬
satta påökningen, är jag böjd att bifalla punkten."
Anders Andersson från Skaraborgs län: "Jag upp¬
träder ej för att tala för Chalmerska' skolan, den talar nog
för sig sjelf, utan för att fästa I^ars Larssons uppmärk¬
samhet på hvad motionären egentligen vill hafva det ökade
anslaget till, nemligen till lärarnes aflöning, fysiska och
kemiska apparaters och instrumenters anskaffande m, m.
Ståndet har vid (lera tillfällen visat sig icke vara ifrigt för
anslags ökande för sådana ändamål. För öfrigt är det ett
fel, att motionären icke utvecklat behofvet af den föreslag¬
na tillökningen, derföre jag icke heller nu kan annat än
bifalla Utskottets hemställan. När behofvet blifver utredt,
kan vid en annan Riksdag det äskade anslaget beviljas.”
Lars Larsson: "Det är visserligen icke min mening
att förorda anslag till skolan, så vida icke behofvet sådant
128
Den 24 Mars 1848.
kräfver, ulan jng har begärt återremiss, på det att de
äskade upplysningarna, hvilka nu lära finnas att tillgå och
skola komma Utskottet tillhanda från Preste-Ståndet, må
blifva af Utskottet pröfvade. Icke heller är mili mening
att skolan i någon mån skall förändras. Dess anseende
hvilan på läraren, hvilken, jag megifver det, ar en utom¬
ordentligt skicklig och förtjenstfull man. Nu är händelsen
den, att lönerna för lärarne äro så knappa , att Professor
Palmstedt sjelf måste bestrida 5 eller 6 särskilda läro¬
ämnen. Sådant bör godtgöras och härför är äfven lö¬
ner till flere lärare af nöden. Jag är annars icke fallen för
påökning i anslagen, men jag har ansett mig böra upplysa
i ämnet hvad jag vet, äfvensom att praxis alltid är, det
man, då motionär i ett ämne önskar få meddela tillgängliga
upplysningar, icke brukar vägra återremiss.”
Lars Wenander från Götheborgs och Bohus län in¬
stämde.
Diskussionen var slut; hvarpå nu föredragne 15:de
punkten af Stats-Utskottets utlåtande, N:o 90, blef, uppå af
Talmannen gjord framställning, af Ståndet bifallen.
§ 4.
Johan Jakob Rutberg från Norrbottens län fick, på
begäran, ordet och yttrade: ”Jag har mig bekant, att val i
dag blifvit anstäldt inom Borgareståndet till Fullmäktige
med deras Suppleanter i Rikets Ständers Bank och Riks-
gälds-Kontor samt till Direktörer uti Lånekontoren i Göthe¬
borg och Malmö jemte suppleanter, och jag hemställer till
Ståndet om det ej nu vore skäl att bestämma när dessa
val skola försiggå. Kan detta ej låta sig göra, så vill jag
nu väcka den motion, att dagen måtte utsättas, när omför-
rnäldte val inom Ståndet bör äga rum.'1
Talmannen gaf tillkänna härvid, under förklarande, att
det är Ståndet obetaget att när som helst besluta om da¬
gen när valen skola ske, det vid öfverläggning härom uti
Talmanskonklaven ingen bestämd dag öfverenskomrnits, att
valen borde förrättas, utan skulle denna bero af hvarje Stånds
särskildta beslut.
Rutbergs nu muntligen framställde motion blef begärd
på bordet.
§ 5.
Föredrogs och bordlädes Protokollsutdrag från Ridder-
skapet och Adeln, N:o 164, hvarigenom Ståndet delgafs ett
Den 24 Mars 1848.
129
hos förstnämnde Riksstånd af Herr Stjernsvärd, Gustaf
Mauritz, i afseende på Kongl. Majtts Nådiga proposition,
angående förändrade grunder för beväringsmanskapets ut¬
tagande lili vapenöfning orh annan tjenstgöring m. m. af-
gifvet och till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitteradt anförande med dertill hörande förslag och bila¬
gor samt de i anledning deraf inom Riilderskapet och
Adeln afgifna yttranden.
§ 6.
Lades till handlingarna ankomna Protokolls - utdrag
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 161—163 samt
Niis 165 — 170, från Högvörd. Presteståndet Niis 171—177
samt från Vällofl. Borgareståndet Niis 144—150 samt Niis
152 — 154.
§ 7.
Föredrogs och godkändes Expeditions-Utskbttcfs för¬
slag till Riksens Ständers underdåniga skrifvelser till Kongl.
Majit.
Nio 44, angående ett för Näringsidkare i staden Wexiö
beviljadt förlagslåns återbetalande till Riksgälds Kontoret;
N:o 45, angående Knrhusafgiftens fortfarande, samt
Nio 46, angående reorganisation af Stockholms Allmän¬
na Barnhus-Inrättning.
8 8.
Efter skedd föredragning bordlädes första gången:
Konstitutions-Utskottets Memorial, Nio 4 till Rikets
Ständer, angående fullbordad granskning af de uti Stats-
Rådet förda protokoll;
Stats-Utskottets Memorial, Nio 92, i anledning af er¬
hållen återremiss af Utlåtandet Nio 58;
Dito dito N:o 93, i anledning af erhållen återremiss af
Utlåtandet N:o 61;
Dito dito Nio 94, i anledning af erhållen återremiss af
Utlåtandet Nto 72;
Dito Utlåtande Nio 95, i anledning af Kongl. Majits nå¬
diga skiifvelse, angående eftergift å arrendet för Mörrums
krono-laxfiske i Blekinge län;
Dito dito Nio 96, i anledning af Kongl. Majits Nådiga
proposition, angående upplåtande åt Ulltuna Landtbruks-ln-
stitut af kronoparken Lilla Djurgården;
Dito dito Nio 97, i anledning af väckta motioner, an-
9
Den 28 Murs 1S4S.
Slående nedsättning i det bidrag, »om af Landshöfdingen i
Wermlands län årligen erlägges till ränta å och amortisse-
ment af Landshöfdinge-ackordet;
Dito dito N:o 98, i anledning af väckt motion angå¬
ende befrielse för hemmanet Fälhult från utgörande afs. k.
Skolmästare-skäppa ;
Dito Memorial, N:o 99, innefattande anmärkningsanled¬
ning mot den år 1845 tillförordnade Regering, och
Dito dito N:o 100, angående arfvode för granskningen
och liqviderandet af inkomna reqvisitioner och räkningar å
Uiksdagskostnaderna; samt
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 29, i anledning af väckt
motion, angående skärpta kontroller för kyrkoböckers fö¬
rande m. m.;
Dito dito N:o 30, i anledning af väckt motion, angå¬
ende förändring af 1 § 30 Ki.p. Rättegångs-Balken, i afse¬
ende på tid för anmälan af missnöje mot Hofrätts dom och
utslag.
Dito dito N:o 31, i anledning af väckt motion, angå¬
ende skyldighet för fästehjon, att, inom viss tid efter slutad
lysning till äktenskap, detsamma genom vigsel fullborda.
Dito dito N:o 32 i anledning af väckt motion om för¬
ändring i Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, angåen¬
de vilkorliga utmätningsresolutioner i vissa fall;
Dito dito N:o 33, i anledning af väckt motion om en
revision af äldre lagar och författningar, samt
Dito dito N:o 34, i anledning af väckt motion om upp-
liäfvande af Kongl. Förordningen den 9 Maj 1835 och den
20 November 1845, i afseende på handel om lösören, som
köparen låter i säljarens vård qvarblifva.
Ståndet åtskiljdes kl. j 3 e. m.
In fidem
A. E. Ros,
■ten 28 nars.
Plenum kl. lO f. 111
§ i.
Ta!mannen'tillkännagaf, att vid i går hållen Talmans¬
konferens öfverenskommits, alt det af Konstitutions-Utskot-
tet afgifna Decharge-Betänkande eller Memorial, angående
Den 28 Mars 1848.
131
fullbordad granskning af Stats-Rådets Protokoll, skulle sam¬
tidigt hos alla Riksstånden föredragas Onsdagen den 5:te
nästkommande April; hvilken öfverenskommelse Ståndet
ock fann skäligt godkänna.
§ 2.
Johan Persson från Upsala län tillkännagaf, att på
permission hemmavarande Riksdagsfullniäktigen Johannes
Andersson från Skaraborgs län önskade förlängd tjenstle¬
dighet, emedan hans hustru vore så illa sjuk, att föga
hopp vore om hennes vederfående; och sedan nedanstå¬
ende betyg:
”Att Riksdagsmannen Johannes Andersson på Asen
i Björksäter, i anseende till sin hustrus betänkliga sjukdom,
icke kan infinna sig vid den erhållna permissionstidens slut,
intygas härmedelst: Så sannt mig Gud hjelpe till lif och
själ. Åsen den 24 Mars 1848.
N. Gust. Örbom.
Med. Doctor.”
blifvit ingifvet och uppläst, beviljade Ståndet Johannes
Andersson ytterligare 10 dagars tjenstledighet eller till
och med den 6:te nästkommande April.
§ 3.
Talmannen tillkännagaf, att han till efterföljd af Rid-
derskapet och Adelns samt Preste-Ståndets beslut, att i dag
hålla plenum för val af ledamöter i förstärkt Banko-Utskott,
utsatt detta val att i dag företagas, hvilket ock af Ståndet
godkändes.
5 4.
På derom gjord anhållan beviljades Anders Andersson
från Örebro län tjenstledighet från och med morgondagen
till och med den 31 i denna månad, under hvilken tid Riks-
dagsfnllmäktigen Adolf Fredriksson från Upsala län skulle,
såsom ledamot i Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tet, i Anders Anderssons ställe tjenstgöra.
§ 5.
Sedan uppropen för verkställande af till denna dag
utsatt val till flen i 73 § Riksdags-Ordningen omförmälda
nämnd att förstärka Banko-Utskottet försiggått, företogs va¬
let, och befunnos, efter valsedlarnas öppnande, följande per¬
soner hafva blifvit utsedde, att i förstärkta Banko-Utskoltet
deltaga, nemligen
133
Den 29 Mars 1848.
Jonas Ersson från Jemtlands län, med . . 89 röster.
Erik Ersson fr. Gefleborgs, med .... 88 d:o
Per Persson Edén fr. Wester-Norrlands, med 86 d:o
Lars Mattsson fr. Upsala, med . . . . 85 d:o
Kråk Matts Mattsson fr. St. Kopparbergs, med 83 d:o
Erik Carlsson fr Stockholms, med ... 81 d:o
Jonas Peter Danielsson fr. Calmar, med . 81 d:o
Jonas Kristoffersson Ir. Wermlands, med . 79 d:o
Jonas Pelersson fr. Calmar, med . . . . 78 d:o
Lars Wenander fr. Götheborgs cch Bohus, med 77 d:o
Ola Månsson fr. Malmöhus, med .... 77 d:o
Lars Petersson fr. Westerås, med ... 77 d:o
Magnus Hallberg fr. Hallands, med ... 76 d:o
Arvid Arvidsson fr. Elfsborgs, med ... 73 d:o
Sven Svensson fr. D:o, med . . . 73 dm
Carl Nilsson fr. Östergöthlands, med ... 71 dm
Efraim Larsson fr. Elfsborgs, med . . . 71 dm
Nils Fredrik Husberg fr. Södermanlands, med 70 dm
Anders Guslafsson fr. Östergöthland, med . 70 d:o
Hans Hansson fr. Götheborgs och Bohus, med 69 dm och
Anders Kylander fr. Wermlands, med . . 67 d:o.
Suppleanter:
Bengt Peter Skantze från Hallands län, med 73 röster.
Anders Eriksson fr. Stockholms, med . . 72 dm
Johan Johansson fr. Östergöthlands, med . 71 dm
Olof Nilsson fr. D:o, med . 71 dto
Ola Pehrsson fr. Blekinge, med . . . . 69 d:o och
Carl Magnus Engström fr. Calmar, med . 67 d:o.
Efter sålunda slutad valförrättning , åtskiljdes Ståndet
kl. 1 e. m.
In fidem
A. E. Rot,
Den 30 nars.
Plenum kl. flO f. m.
§ i-
Justerades Protokollet för den 21 i denna månad, äf¬
vensom Protokollet öfver det förliden gårdag hällne val till
Den 29 Mars 1848.
13S
Ledamöter i förstärkt Banko-Utskott och deras Supple¬
anter.
§ 2.
Uppå derom gjord begäran , beviljade Ståndet för sin
del v. Talmannen Nils Persson från Södermanlands län
tjenstledighet under 3:ne veckors tid, räknad från och med
den 10 nästkommande April, under hvilken tid Riksdags-
fullmäktigen Olof Nilsson från Östergöthlands län skulle,
såsom ledamot i Constitutions-Utskottet, uti Nils Pers-
sons ställe inträda.
§ 3.
Erill Persson från Gefleborgs län begärde ordet och
yttrade: ”Sedan det vid skjutsfrågans behandling förde
Protokoll numera är justeradt samt enär då beslöts, att
Medstånden skulle inbjudas att i Bonde Ståndets beslut del¬
taga, får jag härigenom anhålla , att denna inbjudning må,
så fort sig göra låter, allåtas.”
Sedan de i ämnet från Medstånden ankomna Protokolls¬
utdrag blifvit upplästa, gaf Sven Heurlin från Kronobergs
län tillkänna sin önskan , att inbjudningen måtte genast
ske; hvarefter Ståndet beslöt, att nämnde inbjudning nu
skulle afgå.
§ 4.
För att i enskilda angelägenheter besöka hemorten,
beviljades Jöns Jönsson från Christianstads län 3 veckors
tjenstledighet, räknade ifrån den 3 nästkommande April;
och förordnades Sven Svensson från Elfsborgs län , att,
i Jöns Jönssons ställe , under tiden vara ledamot i All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.
§ 5.
Andreas Benglsson från Jönköpings län hemställde,
om icke en deputation borde utses , att till Medstånden
framföra den, angående skjutsningsfrågan, beslutade inbjud¬
ning; men Ståndet fann för godt, att denna Andreas
Bengtssons hemställan afslå.
§ 6.
Vid fortsatt föredragning af Stals-Utskottets sedan den
15 i denna månad på Ståndets bord hvilande Utlåtande,
N;o 90, angående regleringen af utgifterna under Riks-
Statens Sjette Hufvudtitel, förekommo , sedan af Ståndets
Protokoll för den 24 dennes upplysts, att punkterna 1 — 15
134
Den 29 Hars 1848.
»f nämnde utlåtande förut blifvit handlagde, de öfriga de¬
larna af detta utlåtande i följande ordning:
16:de punkten.
Hvad först angår Utskottets , i anledning af Herr
Gustafssons i Vällofl. Borgare-Ståndet väckta motion om
Statsbidrag för Slöjdskolan i Stockholm, tillstyrkan, att Ri¬
kets Ständer måtte, till understöd för nämnde skola, anvisa
ett årligt anslag af 2000 Rdr, att, under den tid, för hvilken
nu förestående Statsreglering blifver gällande, utgå under
vilkor, att kostnaderna för anskaffandet af en för skolan
erforderlig, ändamålsenlig lokal af Stockholms stad bestri¬
das ; att minst enahanda bidrag, som under sistlidne år
fiån Slöjdföreningen skolan tillgodokommit, fortfarande år¬
ligen utgår, och att Slöjdskolan ställes linder tillsyn af
Kommerse-Kollegium eller den blifvande Ofverstyrelsen för
handel och sjöfart.
Härvid yttrade
Erik Persson från Gefleborgs län: "På de skäl, som
de emot utlåtandet i Utskottet gjorda reservationerna inne¬
hålla, yrkar jag , alt detsamma måtte återremitteras. Jag
gör det så mycket heldre, som Utskottet föreslagit, att
skolan skall ställas under en öfverstyrelse, hvilket måste
föranleda, att en tjenstemanna-stat tillsättes , för hvilken
anslag, troligen för everldliga tider, varder uppfördt å stat.
Jag skulle gerna vilja afslå utlåtandet genast, men som det
ej lärer gå an, yrkar jag återremiss."
Per Persson från Örebro län: ”1 Utskottet sökte
jag sätta mig emot anslags beviljande för ifrågavarande än¬
damål, och jag önskar äfven nu, att Utlåtandet måtte af-
slås, emedan prejudikatet är farligt, isynnerhet som mo¬
tioner blifvit väckta om landtbruksskolors inrättande i Öre¬
bro, Borås, Fahlun m. fl. ställen. Jag yrkar, af uppgifna
orsaker, återremiss, ehuru litet dermed må kunna vinnas,
när Medstånden bifallit Utlåtandet."
Med Per Persson instämde Olof Johansson och
Anders Eriksson från Stockholms samt Anders Gunnars¬
son, Efraim Larsson och Arvid Arvidsson från Elfs¬
borgs län.
Jonas Petter Danielsson från Calmar län sade sig
vara förekommen af Per Persson och yrkade återremiss.
Lars Wenander från Götheborgs och Bohu» län in¬
lemnade skriftligt anförande, så lydande:
Den 29 Mars 1848.
*Hvad angår 16:de punkten af Stats-Utskottets Utlå¬
tande, N:o 90, oin de 2000 R:drs Statsanslag till s. k.
Svenska Slöjdföreningen i Stockholm, som blifvit af Ut¬
skottet tillstyrkt, sä och då denna läroanstalt i mitt för¬
menande befmnes vara en underafdelning af det Teknolo¬
giska institutet i Stockholm, hvartill Stats-Utskottet i 14:de
punkten af berörda Utlåtande ansett sig böra tillstyrka ett
ganska högt Statsbidrag af 14,000 R:dr årligen, kan jag
icke underlåta, att med min röst bestrida ifiågavarande till
2.000 R:dr beräknade årliga anslag för inrättandet af en
slöjdskola; och detta 6å mycket heldre, som Stockholms
Borgerskap offentligen klagar deröfver, alt gesäller och lär¬
lingar i samhället, i anseende till den utvidgade närings-
frdieten, icke ens med sitt kunskapsmått, kunna försörja sig
utan Statens mellankomst; men att deremot den gröfre
arbetaren inom samhället beredes arbetsförtjenst för sin
utkomst; hvadan jag yrkar afslag å ifrågavarande Utlåtande.-'
Jonas Christoffersson från Wermlands län: ”På de
grunder, som Per Persson anfört, yrkar jag att Utlåtandet
måtte återremitteras.”
Hvarefter denna del af punkten, jemte dervid gjorda
anmärkningar, blef återremitterad.
Beträffande åter hvad Utskottet hemställt, angående
öfriga i denna punkt under Litt. a), b), c), d) omnämnda
motioner, eller att de icke mätte till någon åtgärd å Ri¬
kets Ständers sida föranleda, fann Ståndet skäligt att der¬
till bifalla.
e) Undervisningsanstalter för handel och sjöfart.
17:de punkten, deruti Utskottet, med anledning af
Direktionens för den lägre Navigationsskolan i Hernösand
underdåniga hemställan samt Kongl. Maj;ts Nådiga förslag
tillstyrkt, att, på sätt i den Kongl. Propositionen blifvit
äskadt, det nu varande årliga Statsanslaget för Hernösands
Navigationsskola måtte ökas med 800 R;dr.
Härvid yttrade
Arnold Svensson från Blekinge län: ”Den för denna
skola föreslagna tillökningen af 800 R.dr årligen afstyrker
jag. Då Hernösand årligen ser sin handelsflotta ökas och
nya fördelar derigenom tillskyndas ifrågavarande sam¬
hälle, synes ingenting billigare, än att det äfven bekostar
136
Den 29 Mars 1848.
undervisningen för dem, som bidraga att förskaffa det så¬
dana förmåner. Jag yrkar derföre afslag å ifrågavarande
förhöjning i anslaget.”
Johan Jakob Rulberg från Norrbottens län: ”Jag
vill upplysa Slåndet derom, att ihan Haparanda till Hernö¬
sand, der närmaste Navigationsskola är belägen, är en
väglängd af 70 mil , i följd hvaraf och på det att någon
dylik skola må finnas vid norra kusten, jag hoppas, att
Ståndet bifaller hvad Utskottet i denna del tillstyrkt.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län: ”Ehuru
det icke är stort värdt, att yttra sig i en fråga, som redan
är af 3:ne Stånd bifallen, kan jag icke uraktlåta att fästa Stån¬
dets uppmärksamhet derpå, att en Navigationsskola bör
finnas på en så lång kuststräcka. Det är Borgare-Ståndets
rättighet att fordra det, och jag anser det vara ganska
billigt, att Navigationsskola finnes i Hernösand, då en så¬
dan är inrättad i Calmar. Dessutom anser jag återremiss
vara öfverflödig, då 3:ne Stånd redan bifallit Utlåtandet.”
Bilölls.
18:de punkten: Deruti Utskottet, i anledning af Herr
1Irincks i Vällofl. Borgare-Ståndet väckte motion om ökadt
Statsanslag för Navigationsskolan i Stockholm, hemställt:
l:o Att Bikels Ständer ville hos Kongl. Maj:t i under¬
dånighet anhålla , det täcktes Kongl. Magt i Nåder anbe-
ialla vidtagandet af sådana åtgärder, hvarigenom de, enligt
Grosshandlanden Rydbergs ifrågavarande testamente, lill
inrättande af en Navigationsskola i Stockholm donerade me¬
del må, så fort ske kan, blifva för dermed afsedda ända¬
mål använda , äfvensom
2:o att, jemte det nuvarande årliga Statsanslag för
Navigationsskolan i Stockholm, 2,800 Rdr, v id den före¬
stående nya Statsregleringen upphör, Rikets Ständer måtte
å Riksgälds-Ivontoret anvisa en summa af 5,600 Rdr, att,
efter beräkning af 2,800 Rdr för året från nästkommande
års början tills vidare och intill dess de Rydbergska dona¬
tionsmedlen blifva för ändamålet använda, förskottsvis dis¬
poneras till underhåll of berörda Navigationsskola och af¬
löning af dervid anställde lärare, under förbehåll likväl af
framtida ersättning utaf meranämnda testamentsmedel,
samt, såsom följd af hvad sålunda blifvit ytfradt och fö¬
reslaget, ansett Herr Brincks förrberörda motion, angående
ifrågastäldt ytterligare Statsbidrag för Stockholms Naviga¬
Den 29 Mars 1848.
137
tionsskola icke böra till någon ålgård å Rikets Ständers
sida föranleda.
i anledning häraf yttrade:
Pehr Sahlström från Stockholms län: ”Jag trodde
särskild proposition å hvardera af punkterna böra fram¬
ställas, men vill Ståndet på en gång bifalla alltsammans,
så är ing icke deremot.
Bifölls.
19:de punkten, deruti Utskottet ansett sig icke kunna
till Herr Embrings i Väilofl. Borgare-Ståndet väckta mo¬
tion, att erhålla eiforderligt Statsanslag för inrättande och
underhållande af en högre Navigationsskola i Westervik,
tillstyrka Rikets Ständer bifall.
Godkändes.
Fiskerinäringens understöd.
20:de punkten: Deruti Utskottet ansett sig icke kunna
tillstyrka, alt särskildt Statsanslag, på sätt Herr Prosten
Klintberg uti Högvördige Preste-Slåndet samt Ingemund
Odin och Christen Persson uti detta Stånd hemställt
om Statsbidrags erhållande, för upphjelpande af fiskerierna
kring kusterna af Gottland, för ifiågavarande ändamål måtte
af Rikets Ständer beviljas.
Bifölls.
Jordförluster genom Kanal-anläggningar.
21:sta punkten: Deruti Utskottet, i enlighet med Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, tillstyrkt, att det å denna huf-
vudtitel under rubrik: Järd förluster genom kanal-anlägg¬
ningar upptagna förslagsanslag malte, utan förhöjning i be¬
loppet, uppföras under titel af: Jordförluster genom ka¬
nal-anläggningar, hvarigenom tillfälle blefve beredt alt
derå jemväl anvisa de för jordförluster i följd af väganlägg-
ningar ifrågakommande ersättningar, äfvensom
22:dra punkten: Deruti Utskottet
1:o tillstyrkt, att, efter det sådana för innevarande år
belöpande kostnader för skeppsbyggeri-institutet i Carls¬
krona, hvilka af allmänna medel böra godtgöras, blif¬
vit utaf reservationerna å de äldre anslagen bestrid-
de, dessa reservationers återstående belopp må till Riks¬
gäldskontoret indragas, samt deremot ett årligt anslag af
3,333 Rdr 16 sk, å samma kontor anvisas, att från och
158
Den 29 Alart 1848.
med nästkommande år och intill dess den vid nästa Riks¬
dag blifvande Statsreglering träder i verkställighet, af Kongl.
Majit disponeras för lärares ailönande och elevers under¬
håll vid ett institut af ifrågavarande beskaffenhet;
2:o hemställt, det Rikets Ständer ville hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att, sedan det med dispo-
nrnterne af Kofferdi-skeppsvarfvet i Carlskrona den 16
Februari 1S43 på sex års tid afslutade kontrakt nästkom¬
mande år tilländagålt, skeppsbyggeri-elevernes undervis¬
ning och praktiska öfningar måtte till Kongl, skeppsvarfvet
i Carlskrona öfvei flyttas, äfvensom att Kongl. Majit i sam¬
manhang härmed täcktes i Nåder utfärda de föreskrifter
celi låta vidtaga de anordningar, som lör befrämjande af
det med skeppsbyggeri-institutet åsyftade ändamål pröfvas
lämpligast; hvarjemte Utskottet ansett, att, intilldess nämn¬
de förändring blifvit vidtagen, några nya elever icke böra
vid institutet antagas, samt
3:o föreslagit, att de medel, som hittills varit anslag¬
na till underhåll för skeppsbyggeri-eleverne , måtte äfven
framgent, efter verkställighet af institutets nya organisa¬
tion, för samma ändamål disponeras; dock på det sätt,
att underhållet för hvarje elev utgår i egenskap af dags¬
penning för de dagar, som till praktiskt handtverkeri-arbe-
te användas, och icke beräknas till högre belopp, än som
motsvarar värdet af den dag- eller månadslön uti spanne-
mål, som åtnjutes af Kongl. Skeppsvarfvets lärlingar och
arbetare samt handtverks-underofficerare med enahanda
skicklighet.
23:dje punkten. Deruti Utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad uti Kongl. Maj:ts Nådiga proposition blifvit äskadt,
hemställt, att det vid sistlidne Riksdag beviljade anslag af
100 Rdr för hvarje län till tryckning af Kongl. Maj:ts Be-
fallningshafvandes Kungörelser måtte fortfarande bibehållas
under det å denna hufvudtitel uppförda förslagsanslag till
skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus.
Biföllos.
24:de punkten, som omfattar öfriga till 6:te hufvud-
tileln hörande anslag, deruti ej förändring förekommit, med un¬
dantag allenast af den minskning af 2 Rdr B:ko, som för slut¬
summans jemnande funnits böra ega rum i förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser.
Godkändes.
Den 49 Man 1848.
Slutligen, hvad angick
2ä:te punkten, hvaruti Utskottet förklarat sig skola af¬
gifva serskildt Utlåtande, angående dels de under sjette
hufvudtiteln i Kongl. Majus nådiga proposition föreslagna,
dels uti åtskilliga hit hänförliga motioner äskade anslag för
en gång eller för en viss bestämd lid,
lät Ståndet vid delta förklarande bero.
§ V
Föredrogs punktvis Stats-Utskottets, sedan den 15 i
denna månad på bordet hvilande, Utlåtande N:o 91, angå¬
ende regleringen af utgifterna under Riksstatens sjunde
hufvudtite I.
Ingressen af Utlåtandet, deruti Utskottet, beträffande
den definitiva regleringen af de under sjunde hufvudtiteln
förekommande spanmåls- och öfriga indeldta räntor, åbe¬
ropat sina i Utlåtandena N:ris 38, 39, 73, 74 och 90 gjor*
da hemställanden i afseende på de under l:a, 2:a, 4:e. 5:o
och C:te hufvudtillarria uppförda hemställande!), blef, uppå
framställning af Talmannen, bifallen.
Finans-Departements-expedition:
Irsta punkten, deruti Utskottet, jemte förmälan, att
Rikets Ständer, vid den reglering af Statsexpeditionernas
personal- och aflönings-stater, sorn varit en följd af Rikets
Ständers vid 1840—41 årens Riksdag fattade beslut om
införande af departemental-stvrelsen, anslagit sådana löner,
som ansågos erforderliga, ansett sig sakna skäl att tillstyr¬
ka bifall till hvad Kongl. Maj:t i den delen föreslagit.
Kammar-Kollegium:
2:dra punkten, deruti Utskottet tillstyrkt, att, i öfver¬
ensstämmelse med hvad Kongl. Majit föreslagit, det vid
sistlidne Riksdag anvisade fyllnads-anslag till den för nämnde
Embetsverk år 1841 fastställda interimsstat, 7,532 Rdr31 sk.
11 rsl., måtte af Kikets Ständer anvisas, att, emot förut
stadgade vilkor, fortfarande utgå under den tid, för hvilken
nu förestående Statsreglering blifver gällande.
Biföllos.
Stats-Kontoret:
3:dje punkten, angående fortfarande af det vid sistlidn*
140
Den 29 Mars 1848.
Riksdag beviljade anslag af 438 Rdr till en Notarie vid dett»
Embetsverk, hvilket Utskottet tillstyrkt;
4:de punkten, i anledning af Sven Isakssons från
Kalmar liin väckta motion om löneförhöjning åt magasins-
förvaltaren i Borgholm J. Marin, men i afseende på hvil¬
ken motion Utskottet hemställt, att den icke måtte till nå¬
gon åtgärd hos Rikets Ständer föranleda.
Biföllos.
Karla-Sigillata-verket:
5:te punkten. Deruti Utskottet hemställt, att det Å
denna hufvudtitol för Karta-Sigillata-omkostnader nu upp¬
förda förslagsanslag måtte bestämmas till en summa af
70,000 Rdr.'
Lars Wenander från Götheborgs och Bohus län upp¬
läste ett skriftligt anförande, af följande innehåll:
”Af femte punkten uti Stats-Utskottels Utlåtande, N:o
91 inhämtas, att ett anslag af 70,000 Rdr blifvit af Utskottet
tillstyrkt, att årligen utgå i och för Karta-Sigiliata-verket;
men som fråga inom Riksförsamlingen uppstått, att den
inkomst Staten hade att i och för Karta-Sigillata påräkna
skulle, utan att begagna det stämplade papperet, komma
Staten till godo, om föreskrift i Karta-Sigidata-förordnin¬
gen meddelades: att vederbörande tjenstemän vid de auk-
toriteter, verk och inrättningar, som hade sig skyldigheten
ålagd att uppbära och tillse, det alla handlingar vore med
behörig karta försedda, i stället ålåge, att af vederbörande
uppbära och å handlingen qvittera det belopp, som mot¬
svarade den bestämda kartan, hvaröfver en med nummer
och §g försedd uppbördslängd skulle i den ordning hand¬
lingarna inregistrerades, eller i domböckerna och andra proto¬
koller intagas, af behörig man föras, hvilken derefter vid hvarje
Tings eller års slut skulle, jemte de uppburna medlen, in¬
sändas till Landshöfdinge-Embetet inom hvarje län, lör att
i ränteriet emot qvitto nedsättas; hvarefter berörde sålun¬
da qvitterade uppbördslängd skulle ofördröjligen insändas
till Kongl. Hofrätterna eller andra behöriga Embetsverk,
som då komme i tillfälle alt utöfva den kontroll, som redan
befinnes vara föreskrifven; hval igenom hela anslaget kunde
för Statens räkning besparas, emedan papper, stämpelafgift
och öfriga kontrollföreskrifter då ej vore behöfliga; och
som jag gjort mig någorlunda reda derför, att Embetsmän-
Den 29 Mars 1848.
141
nen hellre ville åtaga sig detta besvär, än att, på sätt för¬
ut föreskrifvet är, förse såväl sjelfva original-handlingarna,
som domböckarna vid hvarje nummer eller g med sin sär¬
skilda stämplade och makulerade papperslapp. Domare
och menigheter, kunde härigenom undgå att i hvarjehanda
förekommande fall begagna stamphult papper lill ansöknin¬
gar och protokoller, ty denna afgilt öfver'äges af det of-
vanifrågavarande anslaget, som då för Staten besparades,
hvadan jag, som anser Charte-Sigillatae-författningen böra
af Rikets Ständer godkännas, innan ofvan iliågavaiande an¬
slag beviljades, anhåller om återrerniss i denna del af ut¬
låtandet.”
Lars Larsson från Elfsborgs län: ”Jag skulle tro,
att de skäl, hvilka Utskottet anfört för tillökning i omkost¬
naderna, icke äro tillräckliga, att göra dem af behofvet
fullt påkallade, emedan omkostnaderna vid Chartaefabrika-
tionen blifva större endast året före det, då förändringen
sker, men icke vidare. Ehuru jag förmodar, att de, i och
för detta ändamål, å Stat uppförda 56,000 R:dr äro till¬
räckliga, må man dock, för summans jemnande, öka den
till 60,000 R:dr.”
Johan Peter Andersson från Elfsborgs län instämde.
Pehr Pehrsson från Orebro län: ”Jag vill blott
fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att detta endast är
ett förslagsanslag och den föreslagna tillökningen tillkom¬
men endast derföre, att brist icke må hos Riksgäldskonto¬
ret uppstå.”
Anders Andersson från Wermlands län uppläste ett så
lydande skriftligt anförande:
”Vid Stats-Utskottets utlåtande, angående regleringen
af utgifterna under Riks-Statens sjunde hufvudtitel, finner
jag mig i afseende å 5:te punkten, rörande Charlte-Sigillataa-
verket, föranlåten till följande anmärkning;
Genom den år 1844 beslutade förändring med Chartae-
Sigillatae—papperets förfärdigande och stämpling vanns vis¬
serligen en större trygghet mot efterapning och förfalsk¬
ning; men en större tillökning i tillverkningskostnaderna
uppstod häraf äfven såsom följd. Jemför man nu Statrns
inkomst deraf, hvilken per medium under åren 1841 till
och med 1845 uppgått till 502,313 Rdr samt året 1846
till 540,582 Rdr, med omkostnaderna vid förfärdigandet,
och det af Kongl. Maj:t nu äskade anslagsbelopp, eller
14S
Den 89 Mar» 1848.
70,000 R:dr, sä finner man att något mer än en sjundedel
afgår från inkomsten af Charlse-Sigillatse-medlen i och för
papper och stämpling. Detta belopp synes mig verkligen
kunna i någon män minskas. Tager man nu i betraktande
att år 1842 uppgingo kostnaderna till pndast 20.739 R:dr
23 sk. och att Statsverkets vinst utgjorde 505,055 B:dr, så
ser man, att under det denna vid närvarande förhållanden
nästan är densamma , utgifterna deremot mer än tredub¬
belt ökats.
Enligt min oförgripliga mening skulle Charfae-Sigillatse-
papperet kunna tillverkas för vida bättre pris och innebära
samma säkerhet för förfalskning, som det nu befintliga.
Englands och Frankrikes stämplade papper saknar dessa
många vattenstämplar, som vålt eger, det är ock mycket
enklare i gravyren, men detta oaktadt har man derstädes
icke hört af någoh efterapning. Om jag icke missminner
mig lär också en Svensk gravör hafva vid förra Riksdagen
erbjudit sig att verkställa en med mindre kostnader både
för tillverkningen af papperet, gravyren och tryckningen
förenad Chartae-Sigillatie-stämpling, ehuru anbudet ej antogs,
emedan ett och annat enskildt intresse gjorde sig gällande.
Att Bankens pappersbruk, som intill år 1845 drefs
med förlust, nu lemnar ett betydligt öfverskott, härrör helt
och hållet af den vinst, som uppkommer genom den för¬
dyrade fabrikationen af Charta Sigillata, och då föreståndaren
vid nämnde bruk lärer föreslagit, att Bankens sedlar hädan¬
efter borde bestå af endast hvitt papper med få eller in¬
ga vattenstäniplar, så tycker man att äfven i afseende å
Charta Sigillata en förenkling kunde vidtagas, och då Sta¬
tens utgifter, så vidt möjligt är, böra förminskas, har jag i
detta fall ansett mig böra yrka, att det i förra Riksstaten
upptagna belopp för tillverkningen eller 56,000 R:dr må
blott lill detta års slut oafkortadt få utgå, men tjenliga åt¬
gärder vidtagas för åstadkommande af ett mindre dyrt
stä npelpapper, samt sakkunnige män höras och lemnäs
tillfälle att ingifva förslag i detta maktpåliggande ämne.
Jag bestrider således den äskade tillökningen och an¬
håller om återremi«s af betänkandet i denna del.”
Nils Strindlund från West trnorrlands län: ”Om
Chartae-SigillatEB-tillverkningen kunde anförtros åt enskildte
bruksegare, kunde väl kostnaden derföre bringas ned till
hälften af hvad den nu är; men jag tror sådant icke går
Den *9 Mars 1848.
au, ty de gamla missbruken skulle då, efter all förmodan,
ånyo uppstå, och detta således blifva för Staten sänne, äu
den högre kostnad, som är förenad med nuvarande Chartä)-
Sigillalae-lillverkning. Skulle Tumba bruk anses hafva en
obillig förtjenst, kommer den ju Staten eller Banken till
godo, så att det gamla ordspråket ”taga ur den ena han¬
den och lägga i den andra” här kan tillämpas. Utskottets
betänkande grundar sig på hvad som verkligen för Chartse-
fabrikalionen åtgår, ja, ett år hafva omkostnaderna stigit
till 73,000 R:dr. Skulle det kunna tiIIvägabringas hvad
Ståndsbrodren Wenander föreslagit, vore det måhända
bra; men huru skulle kontroll då kunna hållas och kost¬
naderna icke blifva lika stora som nutf Det skulle vara
att kasta sig i en alltför stor fara, ty icke är det möjligt
eller tänkbart, att Hofrätterna hinna granska alla de för¬
teckningar, som från underdomarne inskickas. I anledning
af Wenanders invändning, torde dock utlåtandet i denna
del böra återremitteras, på det att Utskottet måtte öfver¬
väga densamma och tänka på, huruvida den bör bifallas
eller ock gifva skäl för ett afslag. Hvad kostnaden vid
Tumba angår, så kommer den, såsom jag förr nämnt,
Banken till godo och bankovinsten går till Statens behof,
det hafva vi ju sett.”
Med Strindlund förenade sig Anders Gunnarsson
från Elfsborgs, Per Nilsson från Christianstads och Her¬
man Jönsson Öbom från Norrbottens län, jemte flere
Ståndets ledamöter.
Sven Heurlin från Kronobergs län: ”Jag har icke
mycket att tillägga till hvad Ståndsbrodren Strindlund
yttrat. Jag vet, att stämplingsförändringen tillkom i följd
af den, för några år sedan, upptäckta stora karteförfalsk-
ningen i trakten af Wexiö. Då, för att undvika förfalsk¬
ning, Kartorna måste tillverkas på det sätt, att de blifva
svåra att efterapa, var deraf en naturlig följd, att kostna¬
derna skulle blifva större; och att starka kontroller böra
finnas, har äfven visat sig. Hvad återremiss kan verka,
vet jag icke isynnerhet som detta är ett förslagsanslag,
hvilket alltid utgår, antingen man bifaller eller afslår det¬
samma.”
Ola Persson från Blekinge uppläste nedanstående
skriftliga anförande:
”7:de Hufvudtiteln;
144
Den 29 Mars 1848.
5:te punkten: Charta-Sigillats:-verket.
Ett ökadt förslagsanslag af 14,000 R:dr är hegärdt för
delta verk, hvars stat sålunda skulle komma att uppgå till
70,000 R:dr. Utskottets åsigt, att kostnaden hädanefter
skulle uppgå till åtminstone samma belopp, som den var
då förändringen af kai torna vidtogs, kan jag icke dela. Jag
anser Ivertom att denna kostnad bör hädanefter minskas,
enär det är tydligt alt enny föländring af någon anstalt och
de försök, som dervid äro oundgängliga, mäste medföra
kostnader, hvilka uteblifva sedan erfarenbeten vunnits, helst
då, såsom här, ett alldeles nytt förråd af kartor måste an¬
skaffas, då de gamla, hvilka eljest skulle lenina tillgång för
behofvet, blefvo obrukbara. Jag tycker mig således ha
anledning till den förmodan, att utgifterna böra hädanefter
minskas, hvaremot det ofta påstås hända, att dessa ökas,
så snart man ökar anslaget; min tanke är då, att detta må
bibehållas vid sitt nuvarande belopp och jag yrkar afslag å
den tillstyrkta förhöjningen.”
F. Talmannen Anders Eriksson : ”Ren väckta frå¬
gan om förändring i stämpelförfattningen tillhör, elter mitt
förmenande, Bevdlnings- icke Stats-Utskottet. Vid nästför-
utgångna Riksdag, då jag var ledamot i Bevillnings-Utskottet,
var samma fråga der å bane och förslag gjordes derom, att i
stället för Karta Sigillata, kontanta penningar skulle aflem-
nas, samt att underdomarne skulle öfver uppbörden deraf
upprätta listor, hvilka sedermera skulle insändas till Hof-
rätterna, för att granskas. Dervid anmärktes, bland annat,
att, som domarne fmgo längre tid på sig med uppbördens
redovisande, den lätt kunde förskingras. Ehuru om den
kontanta penriingeafgiften infördes, det skulle medföra be¬
sparing, är dock föi slaget derom icke antagligt. Med för¬
slagsanslag är den beskaffenhet, att man måste anslå tillräckligt,
på det att brist icke må blifva i Riksgäldskontoret. Tager man
förslagsanslaget för lågt, så blifver deraf den menliga följ¬
den, att man är nödsakad vid nästa Riksdag göra större
anslag och att mera penningar nu finnas qvar till or dinarie an¬
slag, och man kan vara säker på, att de då åtgå. Jag hål¬
ler det derföre klokast, att bifalla Utlåtandet, emedan Sta¬
tens inkomster derigenom hvarken ökas eller minskas.”
Häruti instämde Ola Mänsson från Malmöhus län,
Carl Tholsson från Skaraborgs samt Arvid Arvidsson
och Efraim Larsson från Elfsborgs län.
Den 29 Mars 1848
145
Sane Persson frän Malmöhus Ian : ’’Jag har intet att
tillägga till hvad Ståndshröderne Heurlin och Strindlund,
yttrat, ulan är af dem förekommen ; dock må det tillåtas
mig, att tillkännagifva, det äfven min öfvertygelse är, att
utlåtandet i denna del bör återremitteras, på det Utskottet
må komma i tillfälle att pröfva Ståndsbrodren Wenanders
förslag.’!
Anders Andersson från Skaraborgs län: ”Det sy¬
nes såsom man här ville äflas att sätta ned Statsanslagen.
Jag har förr framställt vådan deraf, dels emedan de ordi¬
narie anslagen då blifva större, dels att uppkommen bris i
Riksgäldskontoret måste fyllas, och då uppstår Statsskuld,
hvilken, efter hvad jag förmodar, Ståndet gerna vill undvi¬
ka. Af sådana orsaker är det, som jag aldrig vill pruta
på förslagsanslag, särdeles då, såsom här är fallet, de icke
blifvit större tilltagna, än hvad de visat sig gå till. Wenan¬
ders förslag är icke nytt, kunde möjligar» gagna, och önsk-
ligt vore det, om det Minne någon framgång, men det blifver
svårt med kontrollen. Då nu härtill kommer, alt detta för¬
slag icke hörer till Stats-Utskottet, utan är en förvaltnings¬
fråga, anser jag Utskottet icke kunna göra något dervid,
hvadan klokast torde vara. att bifalla Utlåtandet.’1’
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län: ”Jag
tror, att man kan komma till pröfning af Wenanders för¬
slag, äfven om vi nu bifalla denna punkt af Stats-Utskottets
Utlåtande. När Chartae-Sigillatae-förordningen kommer från
Bevillnings-Utskottet få vi se, huru Utskottet anser den
böra utgå och bestämmas. Om Wenanders förslag då,
sedan man bättre tänkt på saken, skulle ihågkommas och
vinna gehör, kunde 70,000 R:dr besparas och komma Riks¬
gäldskontoret till godo. Vi kunna alltså bifalla denna punkt
nu, utan att undertrycka Wenanders mening, hvilken bör
tagas i betraktande på dess rätta ställe.”
Anders Persson från Orebro, Anders Olofsson från
Jemtlands och Lars Matisson från Upsala län förenade
sig uti hvad Strindlund nu anfört.
Lars Wenander från Götheborgs och Bohus län : ”Jag
vill blott tillkännagifva min önskan, att Stats-Utskottet mätte
upprätta föreskrifter om nödiga kontroller för verkställande
af mitt förslag; och om detsamma anses höra till Bevill-
nings-Utskottets behandling, så må Stats-Utskottet med detta
10
140
Den ‘29 Mars 16-18.
sammanlinda. Alt denna del af Utlåtandet måtte återre¬
mitteras 8r mitt yrkande, hvilket icke bör möta något hin¬
der, då Chartae-Sigillatae förordningen icke ännu hunnit an¬
komma från Bevillnings-Utskottet."
Andreas Bengtsson fiån Jönköpings län: ”Jag erfar,
att man, på grund al H'enanders gjorda framställning,
vill hafva denna punkt al Utlåtandet återremitterad. Jag
vill betrakta Wenanders framställning såsom en ny mo¬
tion och hörande till Bevillnings-Utskottet, såsom förre
Talmannen Anders Eriksson förut anmärkt. Onskligt
vore det visserligen att bellanders förslag kunde gå i-
genom, men jag förmodar, att det möter stora svårighe¬
ter. Såsom förslagsanslag bifaller jag den nu ifrågavarande
punkten, men vill ej hindra Wenander att skaffa gehör
åt sin motion.”
Jöns Ersson från Wermland: ”Jag vill blott upplysa,
att något sådant förslag, som Wenander nu afgifvit, icke
blifvit gjordt i Bevillnings-Utskottet. Vid sistlidne Riksdag
diskuterades mycket, huru någon utväg skulle finnas för
ätt få kostnaden i denna del nedsatt, men ingen kontroll
ansågs då kunna dervid inrättas. Att återremittera Utlå¬
tandet anser jag icke vara behöflig!, utan jag vill, åtmin¬
stone för min Jel, bifalla detsamma, ty den tid är ännu
icke kommen, då bättre kontroll i berörde afseende kan an¬
ses funnen.
Bifölls.
6:te punkten, deruti Utskottet tillstyrkt Rikets Stän¬
ders bifall till deu af Kongl. Majit i Nåder föreslagna för¬
ändrade reglering med Chartse-sigillatie-kontorels vaktbe-
tjening och dess löner ilkor.
Bifölls.
Kammar-Rätten.
7:de punkten, deruti Utskottet tillstyrkt, att, i öfver¬
ensstämmelse med hvad Kongl. Majit föreslagit, det af Ri¬
kets Ständer vid sista Statsreglering anvisade fyllnadsanslag
till den för nämnde embetsverk år 1841 fastställda interims-
stat, 13,075 R:dr 28 sk. 9 rist, mätte af Rikets Ständer
anvisas, att, enligt lörut stadgade vilkor, fortfarande utgå
under den tid, för hvilken nu förestående Statsreglering
blifver gällande.
Bifölls.
Den 29 Mars 1848.
147
öfverintendenls-Embetet.
8:de punkten, deruti Utskottet tillstyrkt, att Rikets
Ständer matte, med bifall till hvad Kongl. .Maj:t föreslagit,
medgifva, dels att Statsanslaget för Öfver-Intendents-Ern-
betet ö 1'as med 229 R:dr, dels att de löner Museisekrete-
rareri Silfversparre och Slottsbvggmästären Fallstedt
för närvarande ä Ofver-Intendents-iimbetets Stat innehafva,
måtte anslås till fyllnad i Ofver-Intendentens taffelpennin¬
gar, och för förstbemälde tjenstemän å indragningsstat upp¬
föras motsvarande ersättningsbelopp, nemligen för Silfver¬
sparre 100 R:dr och för Fallstedt 133 R:dr 16 sk., eller
tillsammans 233 R:dr 16 sk.
Bifölls.
Postverket.
9:de punkten, deruti Utskottet hemställt, att Post¬
verkets kontanta anslag under Sjunde Hufvudliteln måtte
förslagsvis utföras till 485,000 Rdr, hvilken summa i allt
fall med 35.000 Rdr öfversliger det nuvarande anslagets
belopp; att Statsverkets nettobehållning af postmedlen be¬
stämmes till 115,000 Rdr för äret; att det öfverskott, som,
utöfver nyssnämnda tvänne anslag, å postmedels-uppbördeu
möjligen uppstår, måtte af Kongl. Majit disponeras till be¬
stridande af kostnader för postanstalhrnas utvidgande eller
förbättring, samt slutligen alt det å Riksgälds-Kontoret an¬
visade förslagsanslag af 10.000 Rdr för Postverket, i följd
af postskjutslegans föi höjning, ökade utgifter, måtte för fram¬
tiden indragas.
I anledning häraf yttrade
Per Sahlström från Stockholms län: ”Det synes mig
som Utskottet i denna fråga icke förfarit med samma be¬
tänksamhet, som annars. Bonde-Ståndet har länge sträf—
vat, att få lika lega för postskjuts, sorn annan skjuts , men
detta har icke lyckats. Alt Postverket icke hushållat väl
med sina medel , är kändt för hvar och en, och såsom
exempel derpå må jag endast anföra ångfartygshandeln.
Jag har trott Postverkets inkomster vara större, än här
uppgifvits, och jag önskar, att Utskottet måtte göra sig
underkunnigt om Postverkets förvaltning. Jag yrkar åter-
renriss af utlåtandet i denna del, med anhållan, att Utskottet
måtte närmare ingå i detaljerna och utreda t. ex. förlusten
af Post-ångfartvgens hållande m. m., och att uppmärksam¬
148
Den 29 Mars 1848.
heten måtte fästas på nödvändigheten af förhöjning i skjuts-
legan.”
Med Sahlström förenade sig Lars Mattsson från
Upsala, Anders Ersson, Erik Carlsson och Olof Jo¬
hansson från Stockholms , Erik Månsson från Blekinge,
Efraim Larsson och Anders Gunnarsson från Elfsborgs
samt Jan Samuelsson från Calmar län.
Sone Persson från Malmöhus län »ade sig vara före¬
kommen af Sahlström, med hvilken han i allo instämde.
Per Persson Edén från Wester Norrlands län upp¬
läste ett så lydande, skriftligt anförande:
”Sorn användandet af den Statsinkomst, hvarom denna
punkt förmäler, efter min tanka , står i mycket nära be¬
röring med de motioner, hvilka vid innevarande Riksdag
morn detta Stånd blifvit väckta och till Höglofl. Stats¬
utskottet remitterade, rörande postskjutsen, nemligen att
densamma antingen skiljes från jordbruket och bestridos
genom entreprenad, hvilket verkligen vore det mest rälts-
enliga, som i denna del kunde till vägabringas, eller ock att
postskjutslegan förhöjes, så synes mig, att samma motioner
borde af Utskottet hafva blifvit handlagde och utlåtandet
deröfver Ständerna meddeladt samtidigt med denna punkt,
hvilken tillstyrker bestämmandet af Statsverkets ncttobehåll-
ning utaf postmedlen.
Ett med postföringen behäftadt svårt tryckande onus,
sorn så väl vid denna som föregående riksdagar blifvit ifrån
så många håll framställdt till Ständernas behjertande, borde
icke så lätt förbises. Skulle nu Utskottets utlåtande öfver
ifrågavarande punkt antagas, sådant det är föreslaget, så
har man visst en årlig behållning till Statsverket af 115,000
Rdr Banko, hvilket å ena sidan vore godt och väl, allenast
icke vissa individer voro oskäligt betryckte, men som å
andra sidan förhållandet beklagligen är det, att postförarnes
välstånd i deras närvarande belägenhet allt mer och mer
måste undergräfvas och föga förhoppning torde vara att
vänta någon åtgärd till lindrande af deras tunga , då de i
ämnet väckta motioner icke komma att föredragas förr, än
att de medel, som lör vinnande af ändamålet vore behöf-
liga, förut blifvit undanryckte, så och för undanrödjande
af ett sådant beslut och att nämnde motioner måtte i sam¬
manhang med frågan om Statens inkomst af postverket
Den 29 Mars 1848.
149
blifva bebandfad, föranlåtes jag yrka återremiss af Stats¬
utskottets utlåtande rörande denna punkt."
Uti hvad Edén sålunda anfört förenade sig Erik
Persson från Gefleborgs och Herman Öbom från Norr¬
bottens län.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län : ”Att
misshushållning inom Postverket äger rum, det veta vi alla,
och Stats-Utskottet är icke eller i okunnighet derom, men
det är en sak, sorn egentligen icke hörer hit, utan kom¬
mer att behandlas i sammanhang med granskningen af
1847 års Revisionsberättelse. Hvad angår den af Edén
gjorda anmärkningen, så anser jag intet hinder vara för
Rikets Ständer att öka tegan för Postskjutsen och ändock
bifalla hvad Utskottet i denna del af utlåtandet föreslagit,
ty man blifver i tillfälle att granska Postverkets hushållning,
då Revisionsberättelsen kommer oss tillhanda, och då frå¬
gan om förhöjning i skjutslegan för postskjuts kommer, kan
man bifalla den. Jag vill visst icke heller sätta mig emot
återremiss, ehuru jag tror jngenting dermed vinnes.”
Pehr Pehrsson från Orebro län: ”Jag är till endel
förekommen af Ståndsbrodren Strindlund. Jag anser det
vara bäst att bifalla utlåtandet, ty vid denna frågas behand¬
ling var det stor strid emellan medlemmarne i Utskottet,
en del ville hafva nettobehållningen af postmedlen nedsatt
till 100.000 Rdr och att ändå de 10,000 R:dr, som äro
anvisade på Riksgäldskontoret, skulle bibehållas. Endast
genonr votering vunno vi att få utlåtandet i det skick det
nu befinnes. Hvad angår postskjutsen, så kommer frågan
derom, att särskildt behandlas."
Per Sahlström från Stockholms län: "Om jag ock
skulle medgifva en del utaf hvad Ståndsbrodren Strind¬
lund andragit, kan jag dock icke i allo instämma deri, ty
om Ståndet skulle bifalla denna del af utlåtandet, skall
misshushållningen med postverkets medel fortfara till nä¬
sta Riksdag. Vi böra veta om misshushållning verkligen är
för handen, men derom har Utskottet icke lemnat oss nå¬
gon upplysning. Jag vet icke, om förutomnämnda 10,000
Rdr utgått, men om de icke utgått, så bevisar det, att
förhöjd skjutslega för posten icke ägt rum eller blifvit be¬
räknad. Jag kan ej frångå, att Utskottet bör besvara, om
lika skjutslega blifyit betald för posten, som för annan
skjuts, eller om icke så varit händelsen, af hvad orsak
150
Ben 29 Mars 1846.
skjutslegan för posten icke blifvit förhöjd. Af hvad jag nu
anfört, tror jag det vara bäst, att återremittera denna del
af utlåtandet.1’
Med Sahlström instämde Pehr Pehrsson Edén
från Westernorrlands län och Nils Jeppsson hån Malmö¬
hus län.
Arnold Svensson från Blekinge län inlemnade skrift¬
ligt anförande:
"Sjunde hufvudliteln, 9:de punkten om Postverket.
Utskottet har för detta verk tillstyrkt en årlig förhöjning i
dess anslag af 35,000 Rdr. Härtill kan jag icke lemna
mitt bifall. Det är i sanning en temmeligen besynnerlig
företeelse, att då den inrikes brefvexlingen, äfvensom alla
slags kommunikationer inom landet ständigt ökas oell porto-
afgiften således i och med detsamma måste stiga, skall
postverkets till Staten aflemnade behållning tvärtom min¬
skas. Sådant tnåsle hafva sin grund i några fel inom dess
organisation, hvilket förhållande vore värdi att undersöka.
Utskottet har upptäckt några. Jag tror mig kunna gifva
det anvisning på ännu en oegentlighet, större än någon af
dem det anmärkt. Det är bekant, att åtskilliga af Ijen-
sterna vid detta verk, ehuru till rangen oansenliga, likväl
äro till inkomsterna högst betydliga, så att till exempel
postmästaren i Götheborg anses tjena för mer än 10.000
Rdr B:ko, och de i de flesta större släder för 6, 5, 4 och
3000 Rdr. Som dessa tjensters bestridande icke fordrar
så höga kunskaper, blott ett visst ordningssinne, ser man
dem också oupphörligt sökas af personer, dittills främman¬
de för postverkets göromål, men försedda med gällande
rekommendationer, särdeles af militärer, öfverstar, majorer,
kaptener o. s. v., hvarföre också detta verks stat figurerar
med icke mindre än 31 riddare af Svärds-Orden och en
kommendör deraf. Nu består dessa tjensters inkomster
förnämligast af sportler, hvaremot lönen är en bisak. Det
är högst sannolikt, att i fall dessa löner, vid nuvarande
innehafvarnes afgång indrogs, skulle tjenslerna derföre
icke bli mindre eftersökta, men de såhinda besparade lö¬
nerna skulle sammanlagda utgöra ett ansenligt belopp och
sålunda lenina en väsendtlig tillgång för de öfriga möjliga
förliandvarande behofven. Jag yrkar således återremiss af
denna punkt i betänkandet.”
Den 29 Mars 1818.
151
Anders Andersson från Skaraborgs län: ”Det må¬
ste väl vara tydligt och klart för hvar och en, att Stats¬
utskottet ej kunnat föreslå någon ändring i legan för post-
skjutsningen. Det tillhör först och främst annat Utskott
och skall dessutom särskildt behandlas af Stånden. Se¬
dermera, om det blefve beslutadt, att legan skulle höjas,
blifver nog anslag deitill. Hvad sorn blifvit sagdt derom,
att summan kunde ökas genom hällre hushållning, anser
jag icke kunna vinnas genom äterremiss, ty då blifver re¬
sultatet, att netti behållningen af postmedlen nedsättes till
100,000 R:dr. Det torde icke heller kunna becäras, att
Utskottet skall i detalj granska postverkets förvaltning, då
revisorerne redan gjort det, och när deras berättelse kom¬
mer till Ståndet, får man nog se, huru det slår till med
förvaltningen. Det är äfven klart, att Utskottet icke för¬
bisett, att, i händelse skjutslega!) komme att höjas, medel
derlill finnas hos postverket. Hvad Utskoltet fäst sin upp¬
märksamhet vid, är någon misshushållning, som ägt rum
meil de Norrska posterna, hvilka gå på Svensk bekostnad.
Också äro framställningar derom gjorda i utlåtandet, af in¬
nehåll, att minskning deri borde ske, åtminstone de lider
af året, då ångfartygen äro i gång. Nu användas för den¬
na postskjuts 2:ne hästar, ehuru stundom inträffar, att en¬
dast 13 bref äro med posten afsända. Såväl denna miss¬
hushållning, som ock att medlen för postskjutsens bestri¬
dande borde utgå af Norrska Statsmedlen, har blifvit påpe¬
kad. Afven har anmärkts den misshållning, som ägerium
i afseende på den utländska posten. Om några förändrin¬
gar härutinnan blifva vidtagna, blifver det väl äfven tillgång
på medel alt höja skjutslegan. I alla fall, då ifrågavaran¬
de 485,000 Kdr endast är ett förslagsanslag, anser jag det
vara klokast, att bifalla utlåtandet.”
Nils Strindlund från Westernorrlands län: "För
att skingra de farhågor, som synas hafva uppstått, anhåller
jag, alt få uppläsa 2.'dra momentet af denna punkt.
Således synes det, att Utskoltet tagit saken i öfver¬
vägande, ehuru Utskoltet icke kunnat förordna, att några å
postverkets Slat uppförda utgifter, hvilka ansetts öfverflö-
diga, skulle genast upphöra, emedan sådant tillhör Rege¬
ringen. Revisorerne halva verkställt granskningen af post¬
verkets räkenskaper; resultatet af denna granskning kom¬
152
Den 29 Mars 1848.
mer i deras berättelse och dervid må man göra anmärk¬
ning, om man så för godt tinner. Jag har mig bekant,
att till poslskjutsförhöjning årligen blifvit använde 9.000
Rdr. Jag begriper icke hvad meningen kan vara att vinna
med en återremiss, ty örn skjutslegan skulle höjas, så får
man, för att få medel dertill, anvisa på Riksgäldskontoret.
Erilc Andersson från Skaraborgs län: ”Jag fruktar
för återremiss, ty om en sådan blefve beslutad, kunde be¬
hållningen af postmedel!) derigenom nedgå till 100,000
Rdr. Jag har hört, att Presteståndet, för åstadkommande
af denna nedsättning, beslutat återremiss, men jag yrkar,
att Utlåtandet i denna del måtte bifallas.’’
Andreas Bengtsson från Jönköpings län: ”Borgare¬
ståndet har återremitterat denna punkt, på det atl man
måtte komma i tillfälle att, genom en skrifvelse till Kongl.
Maj:t, gifva honom underrättelse örn den misshushållning
vid Postverket, som ägt rum. Om detta Stånd äfven be-
slöte sig för något sådant, vore det måhända skäl att åter¬
remittera denna del af Utlåtandet.”
Bifölls.
10:de punkten, angående af Sone Persson från
Malmöhus län väckt motion om förhöjning i Postiljoners
löneförmåner, men hvilken motion Utskottet ansett böra
lemnäs utan afseende.
Bifölls.
1 anledning häraf inlemnade Sone Persson en så ly¬
dande reservation:
”Höglofl. Utskottet har icke funnit anledning förekom¬
ma till den af mig föreslagna förändringen i Postiljonernes
löner, som, enligt mitt förmenande, är af behofvet påkal-
ladt. Då man betraktar Postiljonernes i allmänhet mödo¬
samma, ansvarsfulla och äfventyrliga befattning, till hvilken
tjenst ej kan antagas hvilken person som helst, utan det
måste vara personer kände för pålitlighet och ett redbart
uppförande; och af sådan anledning förväntade jag att Ut¬
skottet skulle fästat mera afseende på den af mig föreslag¬
na löneförhöjningen, då de fleste postiljonerne blott hafva
En Riksdaler Banko för resedagarna, men den öfriga tiden
alls ingen lön, ehuru de ändock alltid måste vid kontoren va¬
ra tilstädes. Stora och talande skäl synas mig således fö¬
rekomma till den af mig projekterade löneförhöjningen,
nemi, att Postiljonerne i lön erhålla En Rdr Banko om
Den 29 Mars 1848.
153
dagen. Jag v«'t ingen löntagare, att med dem jemföra, som
så drygt lår förtjena sin lilla lön. Flere sämre personer
förtjena ganska lätt en särlan dagspenning och derutöfver.”
Tullverket:
11 :te punkten, deruti Utskottet, i anledning af Chri¬
sten Anderssons från Malmöhus län väckta motion om
förändrade grunder för tullverkets pensions- och indrag-
nings-stater, hemställt, att nämnde motion måtte utan vidare
afseende lemnäs.
12:te punkten. I anledning af Kongl. Maj:ts propo¬
sition, att, såsom årligt Statsbidrag för Tullstatens enskilda
pensionsinrättning, en summa af 10,000 Rdr kunde anvisas,
att utgå af kronans andel i de vid Tullverket inflytande
konfiskations- och bötesmedel, men till hvilken nådiga pro¬
position Utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka Rikets
Ständers bifall; äfvensom
13:de punkten, deruti Utskottet ansett sig böra till¬
styrka, att den hos Högloft. Ridderskapet och Adeln af Herr
Tham, Sebastian Mathias, väckte motion, att lösen en¬
ligt gällande expeditionstaxa måtte af Tullverkets medel för
expeditioner i tullmål utgifvas, icke måtte till någon åtgärd
hos Rikets Ständer föranleda.
Biföllos.
Anslaget till Städers friheter:
14:de punkten, deruti Utskottet ansett, att Kongl.
Majds nådiga proposition, angående ersättning till vissa slä¬
der, för den förlust de kunnat iråka genom gerningsörens
upphörande, måtte, på af Utskottet uppgifna skäl, få anses
förfallen.
Godkändes.
15:de punkten, deruti Utskottet hemställt, att det å
sednaste riksstat till belopp af 5000 Rdr uppförda förslags¬
anslag för transportkostnader m. m. för Statsverkets
bergseffekter, mätte bestämmas till 2000 Rdr.
Bifölls.
Anslagen lill remisslage, observations- och uppbörds-
procenter samt mantalsskrifning s-provision:
16:de punkten, deruti Utskottet ansett sig böra upp¬
skjuta med yttrandes algifvande öfver Kongl. Majds förslag,
154
Den 29 Mars 1848.
rörande ett gemensamt förslagsanslag för utgifter vid reg¬
leringen af Landtstaten och dess löner.
Bifölls.
17:de punkten, deruti Utskottet hemställt, att det å
denna hufvudtitei för skiifmaterialier och expenser samt
ved och ljus uppförda förslagsanslag måtte bestämmas till
eri summa af 20,000 !tdr, med den tillökning, sorn för slut¬
summans jemnande kan bi ifva erforderlig.
B.lölls.
Anslaget till extra utgifter:
18:de punkten, deruti Utskottet tillstyrkt Rikets Stän¬
ders bifall till hvrd Kongl. Majit föreslagit, nemligen att
det å denna hufvudtitei uppförda anslag till extra utgifter
måtte nedsättas ifrån 35,000 till 31,000 Rdr, i ändamål
att derigenom bereda tillgång för en motsvarande tillökning
i 8:de hufvudtitelns enahanda anslag.
Bilölls.
Kongl. Theatern:
19 de punkten, dpruti Utskottet hemställt, att Gustaf
Johanssons från Kronobergs län väckta motion derom, att
Kongl. Theatern, såsom dels förderfligt inverkande på sed¬
ligheten, dels mycket kostsam för Staten alt underhålla,
derest den icke kunde helt och hållet indragas, hädanefter
icke mätte, för dess underhållande, erhålla något anslag af
Statsmedel, måtte le nnäs utan afseende.
I anledning häraf yttrade:
Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs län
uppläsle nedanstående skriftliga anförande:
”Bland de anslag, som å förevarande Hufvudtitei blif¬
vit af St ts-Utskottet tillstyrkta, synes det till Kongl. Thea¬
tern företrädesvis kunna umbäras. Detta anslag har, som
man vet, en gång tillförene, nemligen vid 1840 —1841 årens
Riksdag vai il indraget, oell man trodde sig derefter hafva
för alltid sluppit det. Men vid sednaste Riksdag, då i hast
en besinningslös gifmildhet fick ölverhanden, begagnades
tillfället att ånyo förorda utgiftens nödvändighet, och Stän¬
derna voro genast färdiga att hörsamma uppmaningen.
Redan detta förhållande, att anslaget förut blifvit förklaradt
obehöflig!, utgör emedlertid ett talande skäl emot dess vi¬
dare beviljande, men ännu mera bör man styrkas härutin-
Den 29 Mars 1848.
155
nan af vissa andra omständigheter, bland hvilka först må
anföras, att Kongl. Theatern alldeles afgiflsfritt disponerar
ett af de större publika husen , som , utom inrättningens
egna lägenheter, innehåller Ilma sådana , de der uthyras
för de,nes räkning oell lenina en ganska betydlig årlig
inkomst.
Dylika förmåner äro minsann icke någon småsak, helst
då del besinnas, att de enskilda thealrarna (å sjelfva vid¬
kännas de tvifvelsutan dryga hytesafgifti rna för sina lokaler
och likväl kunna äga bestånd , såsom en livar är i tillfälle
att inhämta af tidningarna, der annonser och uppsatser om
theatraliska föreställningar utgöra, så att säga, dagligt bröd.
För öfrigt tyckes den Kongl. Theatern, att dömma af åt¬
skilliga företeelser, vara så lyckligt lottad i anseende till
uppmuntran Irån allmänhetens sida, att deri, äfven ulan
nyssangifne förmån af lokalens fria begagnande, borde Kunna
fullt betrygga sin tillvaro. Man känner ju t. ex., huru¬
ledes för några år sedan, då en ryktbar dansös uppträdde
på Kongl. Theatern, allmänheten var lill den giad betagen
af luffen att få skåda denne , alt representa inner må>te
gifvas lill och med på förmiddagarna; oell helt nyligen
hafva vi med egna ögon kunnat bevittna de våldsamma
uppträden, snait sagdt de sttider på lif och död, hvilka
framkallats af åtiån efter rinn knnslnjulning , som en sån¬
gerska säges hafva på nämnde theah r boredt sin yrande
publik. Här är icke stället alt tala om den moraliska för¬
slappning, som dylika händelser antyda, enär de icke gerna
kunna inträffa utan att likgiltigheten för lifvets högre sträf¬
va rulén banat sig ingång i folkets sinne; endast derföre
omnämnas de vid detta tillfälle, att de i sin mån motsäga
påslåendet om Kongl. Theaterns behof af det särskilda
statsbidrag, hvarom nu är Iråga. Jag kan således för in¬
gen del medgifva, att landet betungas med en slik onödig
utgift, och jag gör mig föi v issad, att Ståndet utan all tvekan
biträder denna mening.’’
Med Lars Olsson instämde Lars Johan Gezelius
och Anders Eriksson från Slöra Kopparbergs, Anders
Gunnarsson och Efraim Larsson från Elfsborgs, Erik
Persson från Gefleborgs, Anders Olsson från Jemtlands,
Jolian Westermark från Westerbottens, Erik Carls¬
son och Anders Eriksson från Stockholms samt Lars
Matisson från Upsala län.
156
Den 29 Mars 1848.
Peter Jänsson från Jönköpings län: ”Jag instämmer
med Lars Olsson, hvilken fullständigt utvecklat motiverna
för afslag och vill blott tillägga, att, då vi betrakta tilloppet
af åskådare till theatern samt de tillgångar, som hufvud¬
stadens innevånare synes hafva att bortslösa på detta nöje,
inrättningen bör kunna bära sig sjelf och att det är skamligt
att begära Statsanslag. Andra inrättningar finnas, hvaraf
endast hufvudstaden har fördel, men alla Sveriges inne¬
byggare få betala. Det är stort skäl, attén rättvis ändring i
detta missförhållande sker, hvarföre jag anser klokast att
afslå utlåtandet i denna punkt.”
Med Peter Jönsson förenade sig Peter Johan Pelers¬
son från Jönköpings Län.
Gustaf Johansson från Kronobergs län inlemnade
följande skriftliga anförande:
”Det är väl saunt, att jag i min motion, rörande detta
ämne begick ett misstag, angående årliga underhålls¬
kostnaden för Kongl. Theatern , dock icke så stort, sorn
Utskottet förmenar, och sådant är hvad jag nu anhåller få
bevisa.
Kongl. Theatern byggdes emellan åren 1775 och 1782.
Medel dertill anslogos af Konung Gustaf III af de handpen¬
ningar Ständerna åt Honom beviljade, men dem Han be¬
traktade som Statens, emedan seden då var, att Konun¬
garna ansågo sin egendom som det allmännas. När bygg¬
naden var fullbordad, gaf Han af de 100,000 R:dr Hans
handpenningar utgjorde, 80,000 R:dr årligen till thpaterns
underhåll; och de ofantliga och dyrbara förråder, som un¬
der denna tid för theatern anskaffades, blefvo, liksom sjelf¬
va huset, statens tillhörighet. Gustaf IV Adolf upphäfde
Opera-theatern år 1806, endast bibehållande den dramati¬
ska åt hvilken anslogos 4,500 R:dr årligen. När Stora O-
peran år 1810 åt rställdes, togos dertill af Barthelemi-
medlen dessutom 30,500 R:dr. Dessa medel upphörde ef¬
ter freden, hvarföre ett särskildt anslag år 1818 af Stän¬
derna begärdes. Det erhölls väl icke, men Ständerna med-
gåfvo, att för det lörflutna året 30,500 R:dr finge för så¬
dant ändamål utbetalas af öfverskottet å Statens inkomster,
dock såsom det hette, ”att Staten härigenom för alltid fri -
foges lrån all vidare förbindelse eller utgift för Theaterns
behof, ända från längre tid tillbaka dertill bestådda 4,500
R:dr samt 1,400 R:dr för 200 famnar ved, som till Dra-
Den 29 Mars 1848'
157
roatiska spektaklets underhållande finnas uppförda på stat;
äfvensom Rikets Ständer, i afseende på nämnde årliga bi¬
drag, våga framföra sin önskan, alt Theatern mätte organi¬
seras med den inskränkning i kostnaderna, sorn, utan än¬
damålets förfelande, finnes möjlig, och af tillgårgarnas otill¬
räcklighet i jemförelse mnt andra länders tillgångar påkal¬
lad." Del gjorda förbehållet iakttogs likväl icke längre än
till följande Riksdag år 1823, då Riksmarskalken Grefve
von Essen på Riddarhuset begärde en förhöjning i Konun¬
gens civillista af 100,000 R:dr årligen. Ibland de behof,
som angåfvos göra en sådan tillökning nödvändig, var i främ¬
sta rummet theatern, hvars understöd förklarades erfordra
50.000 R:dr. Ständerna beviljade den begärda förhöjningen,
och theatern erhöll från denna tid 40.000 R:dr al Kongl.
Familjen, nemligen 36,000 R:dr af H. M. Konungen och
4000 R:dr af H. K. H. Kronprinsen. Härmed var icke
Statskassans anlitande i och för theatern slut. Den hade
under sine särskilde Direktörers förvaltning ådragil sig
skulder, hvilka från den 1 Juli 1818 till samma tid 1839,
således på 21 år, uppgingo till ett sammanlagdt belopp af
159,052 R:dr. Alla dessa skulder med deras räntor hafva
blifvit af Statsverket omedelbarligen betalda, och det på
följande sätt; till gäldande af Friherre Åkerhjelms fordran
18,795 R:dr, utgingo till år 1835 årligen 3 000 R:dr; år
1 834 skänktes af koleramedlen 10.000 R:dr; till amorte¬
rande af det lån, stort 30.000 R:dr, Friherre v. Beskow år
1831 upptog, anvisades årligen 3000 R:dr; till ett annat af
21.000 R:dr, upptaget ur theaterns pensionskassa, anslogos
årligen 3000 R:dr; den 17 Augusti 1838 beviljades nya
2000 R:dr, att årligen utgå af extra utgiftsmedlen; 15,000
R:dr öfverflyttades särskildt på Statskontoret och atTördes
ur theaterns räkenskaper; och genom en Kongl. Skrifvel¬
se af den 5 Oktober 1839 anslogos en sammanlagd sum¬
ma af 80.500 R:dr, att i särskilda poster utgå af Statsmed¬
len till och med innevarande åi'1848. Man kan sålun¬
da med säkerhet antaga, att theatern på de sista 25 åren, uppbu¬
rit af Staten minst 200,000 Rdr, utom det årligen bestämda an¬
slaget, dels direkt från Statskontoret, dels af den förhöjning i
första hulvudtiteln, som för sådant ändamål blifvit beviljad.
Hvad theatern för närvarande uppbär af det allmänna
är : af H. M. Konungen 40,000 R:dr, af H. M Enkedrott-
ningen 2000 R:dr, från lista hufvudtiteln 6000, hyran af
huset, brandförsäkradt till 212,000 R:dr, kan med trygghet
15*
Ben 29 Mars 1948.
antagas till 12,000, utan att räkna förrädarnas värde; 5 pro¬
cents ränta å de ofvan anförda 200,000 U:dr, 10,000 R:dr;
eller tillsammans 70,000 R:dr B:ko. Man ser sålunda, att
min uppgift i motionen icke skiljer sig så särdeles långt
ifrån verkliga förhållandet. Jag torde då icke hafva så
alldeles orätt när jag fordrat, att allt anslag af allmänna
medel för theatern mätte upphöra, emedan jag förutsett,
dels att den borde kunna, klokt förvaltad, bära sig sjelf,
dels att den borde under hållas af deni, som besöka spek-
taklerna, icke af landet, som dermed har ingenting att
skaffa. Ty allmogen har hvarken råd eller tillfälle att be¬
gagna sig af detta så kallade nöje; och om än detta stöde
till buds, så skulle mången svara; denna bildningsanstalt
värdera vi ganska ringa, och särdeles då sabbatsdagen
skall dertill användas, ty på den dagen har man helt andra
föremål att betrakta, så vida man vill antaga det 3:d|e bu¬
det i Grundlagen, nemligen den grundlag, som alla Ko¬
nungars Konung och alla Herrars Herre sjelf utgifvit och
befallt menskligheten att helig hålla. Jag kan alltså för
min del icke finna skäl alt bifalla Utskottets Betänkande, e-
huru Utskottet ansett summan ej särdeles hög — ty för mig
synes 6000 R:dr B:ko vara ett ganska betydligt belopp,
hvarföre jag påslår att allt anslag af allmänna medel för
theatern måtle upphöra. Jag yrkar således återremiss af
Belänkandet i denna punkt.”
Med Guslaf Johansson instämde Olof Johansson
och Anders Eriksson från Stockholms samt Johan Berg-
Ström från Skaraborgs län.
Anders Pehrsson från Orebro län : ”Afven jag är af
den tanka, att Statsanslaget kan indragas och jag är öfver-
tygad, att, blott man är allvarlig, Theatern kan organiseras
så, att den bär sig sjelf. Dessutom anser jag, att hvar
och en, som besöker Theatern för sitt nöje, bör sjelf beta¬
la det, ty det bör alltid minska nöjet, för den som besöker
Theatern, att veta, det hvarje Svensk medborgare, till och
med uslingen, måste skatta till det nöje han njuter. Jag
tycker, för min del, att Staten offrar nog lill denna inrätt¬
ning, då den efterskänker eller afslår från anspråk på hy¬
ran för Theaferhuset."
Sven Svensson från Elfsborgs, Johan Bergström
från Stora Kopparbergs samt Olof Nilsson och Johan
Johansson fiån Östergöthlands län, jemte flere Ståndets
Den 29 Mars i 848.
159
ledamöter instämde uti hvad Anders Pehrsson nu an¬
fört.
Arnold Svensson från Blekinge län uppläste nedan¬
stående skriftliga anförande:
''Sjunde Hufvudliteln:
19:de punkten. Kongl. Theatern.
Det vid förra Biksdagen åt denna Theater beviljade
årliga bidrag af 6000 Itdr, är äfven nu till fortfarande af
Utskottet föreslaget. Jag åter afstyrker. I hufvudstaden
finnes ännu en annan Theater, som icke har något statsbi¬
drag, hvaremot den Kongl, kostnadsfritt begagnar huset,
värderadt til! mer än 200,000 Rdr, och dessutom äger för¬
råder af högst betydligt värde', till en stor del samlade genom
bidrag af allmänna medel, hvarförutan den af Kongl. Familjen
årligen erhåller det högst behöfliga bidraget af 42.000, nemli¬
gen 40,000 Rdr af H. M. Konungen och 2000 Rdr af H. M.
Enkedrottningen. De uthyrda lägenheterna gifva äfven i
hyror något öfver 4000 Rdr. Den tyckes då kunna bära
sig utan särskildt Statsbidrag, och kan den det oj, så må de
besökande, som draga fördel och nöje af inrättningen, lem¬
na de erforderliga bidragen. Jag yrkar sålunda återremiss
af denna punkt i betänkandet.”
Häruti instämde Erik Månsson från sistnämnde län.
Lars Larsson frän Elfsborgs län: ”Kongl. Theatern
är en inrättning, som kostat Staten mera, än den gagnat.
De fördelar, som för bildningen och konsterna samt den
sköna njutning, som deraf hämtas, lemnar jag åt den goda
smaken att bedöma. En theater bör kunna bära sig sjelf, och
aldrahelst denna, om man besinnar huru allmänheten trän-
ges för att förskatTa sig inträde. Jag anser således något
understöd från Staten till denna inrättning icke böra ega rum
och instämmer med dem, som yrkat åtarremiss.”
Häruti instämde Arvid Arvidsson från Elfsborgs och
Adolf Fredriksson från Opsala län.
Sone Persson från Malmöhus län uppläste ett skriftligt
anförande af följande innehåll:
”Det af Höglnfl. Utskottet tillstyrkta anslaget till den
Kongl. Theatern 6000 Rdr, att årligen af Statens medel
utgå, synes väl ej vara så högt tilltaget; men i en tid, då
våra behofver äro så många och stora samt tillgångarna
knappa och otillräckliga, så tyckes nödvändigheten fordra,
att denna summa borde användas till nyttigare och nödvän¬
160
Den 29 Mars 1848.
digare ändamål. Mig synes äfven att denna inrättning bor¬
de kunna underhållas utan något bidrag från Statens sida,
helst som Kongl Majit årligen dertill betalar, samt äfven
H M. E nkedrottningen, sorn härtill bidrager. Jag yrkar
således återremiss af denna punkt i den förhoppningen att
statsanslag till denna inrättning måtte upphöra.”
Hvarefter förevarande punkt af utlåtandet återremit¬
terades.
20:de punkten, deruti Utskottet tillkännagifvit, att öfriga
till denna Hufvudtitel hörande anslag, deruti förändring ieke
blifvit ifrågaslälld, blifvit af Utskottet föreslagna till ena¬
handa befopp, som tillförene.
Bifölls.
21 ista punkten: Utskottets hemställanden i denna punkt,
i anledning af de utaf Kongl. Maj:t i dess Nådiga Proposi¬
tion äskade summor utöfver Statsverkets fortgående ordi¬
narie och extra ordinarie inkomster,
a) för slulligt liqviderande af köpeskillingen för
en till ny lokal åt mynt- och kontrollverken inköpt egen¬
dom, samt till betäckande af öfriga med dessa verks flytt¬
ning förenade kostnader, 30.000 Rdr; öfver hvilket ämne
Utskottet hänvisat till det utlåtande, som Utskottet gemen¬
samt med annat Utskott framdeles kommer att afgifva ,
ansåg Ståndet icke fordra någon dess åtgärd •,
b) till förekommande af Wadstena slottsbyggnads för¬
fall; för hvilket ändamål Utskottet tillstyrkt, att Rikets
Ständer måtte anslå 8000 Rdr,
Bifölls;
c) för tillbyggnad i det nuvarande residenshuset i
Calmar; men hvarutinnan Utskottet af styrkt bifall till hvad
Kongl. Maj.t föreslagit.
' Bifölls;
d) för ombyggnad af do emellan hufvudstaden och
Drottningholm befintliga broar, hvarutinnan Utskottet ansett
någon sin åtgärd, för närvarande, icke vara behöflig;
e) för nybyggnader och reparationer af de publika
husen å ön S:t Barthelemy samt iståndsättande af Kronans
dervarande materiel m. m.; i afseende hvarå Utskottet
hänvisat till det särskildta utlåtande, som Utskottet fram¬
deles komme att afgifva; och
f) för uppförande af en större byggnad å den plats,
som skiljer Carl XIII:s torg ifrån Operahuset; i afseende
Den 29 Mars 1848.
161
hvarå Utskottet Icke varit i tillfälle, att för närvarande
något yttrande meddela.
Ansåg Ståndet icke för närvarande fordra någon åtgärd.
§ 7.
Föredrogos och lades till handlingarna:
l:o Stats-Utskottets Memorial, N:o 92, i anledning
af erhållen återremiss å Utlåtandet, N:o 58;
2:o d:o d:o N:o 93 , i anledning af erhållen åter¬
remiss å Utlåtandet, N:o 61; och
3:o d:o d:o N:o 94 , i anledning af erhållen åter¬
remiss å Utlåtandet, N:o 73.
§ 8.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets den 24 i
denna månad bordlagda Utlåtande, N:o 95, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående eftergift i arren¬
det för Mörrums Krono-laxfiske i Blekinge län, begärde
följande Ståndets ledamöter ordet och yttrade:
Ola Persson från Blekinge län uppläste följande
skriftliga anförande:
”Jag är visst icke fallen för att utan skäl efterskänka
Statens medel, men hvad angår denna fråga, som jag kän¬
ner ifrån lörsta början, kan jag icke underlåta att upplysa
sanna förhållandet. Då Johan Svensson arrenderade Mör¬
rums laxfiske, satt han, som man säger, en välmående
man med jordegendom och qvarnlägenhet. De första åren
godtgjordes arrendeskillingen ordentligt, nemligen så länge
bemälde arrendator fick på sina fastigheter låna penningar,
helst inkomsten af fisket aldrig något år kunde betäcka
det höga arrendet, 2,950 Bdr B:ko. Med hvarje år min¬
skas laxfisket så länge och intill dess den vid utloppet af
Mörrums ström bildade sandbacke får fortfara att ökas. Då
Johan Svensson ingick arrendet förespeglades, att upp-
muddring skulle ske, men sådant har aldi ig gått i fullbor¬
dan; det är således denna försummelse, som är verkliga
orsaken till Johan Svenssons ruin. Jag anser lika med
Strindlund i sin afgifna reservation, att afskrifning för 2:ne
arrendeår borde eftergifvas; i annat fall blifver Johan
Svensson med hustru och barn bragta till tiggarestafven,
endast för det han verkat till ett förmånligt arrende för
Mörrums laxfiske.”
Gustaf Johansson från Kronobergs län instämde uti
hvad Ola Persson nu andragit.
11
1G2
Den 29 Mars 1848.
Gustaf Bernhard Appelqvist från Blekinge län:
”1 likhet med Ola Persson yrkar jag, att detta utlåtande
matte återremitteras och, pä sätt ständsbrodren Strind¬
lund uti sin reservation anfört, anser jag nödigt att hjelpa
Johan Svensson- Så väl jag, som alla andra, hafva oss
bekant, att genom uppgrundningar på bankar laxen bort-
skrämmes, och Utskottet medgifver äfven, att uppgrundning
varit orsaken till ifrågavarande fiskes förfall; af hvilken
orsak och då vi veta, att Kronan icke, såsom uti det med
Johan Svensson upprättade kontrakt föreskrifvits, fullgjort
sin pligt att muddra, anser jag, att den olyckliga ställning,
hvilken Johan Svensson genom kontraktet iråkat, bör af
Rikets Ständer behjertas och, om möjligt är, upphjelpas.”
Med Appelqvist instämde Nils Andersson från
Malmöhus, Jan Samuelsson från Calmar, Johan Persson
från Upsala samt Olof Johansson från Stockholms län.
Lars Wenander från Götheborgs och Bohus län upp¬
läste följande skriftliga anförande:
’’Med anledning af Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 95,
angående ifrågasatt eftergift i arrendet för Mörrums Krono-
laxfiske, vågar jag härmed icke allenast instämma med
ständsbrodren Nils Strindlunds deremot afgifna reser¬
vation, utan äfven yrka, att förre Nämndemannen Johan
Svenssons ansökning måtte så mycket heldre bifallas, som
det blifvit ådagalagdt, dels att hans medellöshet tillkommit
i och för begagnandet eller öfvertagandet af ifrågavarande
fiske, dels ock att oförutsedda hinder under tiden tillkom¬
mit, som på flera sätt lagt hinder i vägen för fiskets be¬
drifvande, i stället för den påräknade , men uteblifna upp-
muddring af utloppet till Mörrums å; samt och då icke
ringaste anledning förekommit, som gifver stöd åt den tankan,
att Johan Svenssons försummelse, eller genom andra af
honom tillskyndade orsaker det ifrågavarande laxfisket till
den grad minskats, att hans nu förlorade egendom derige¬
nom medtagits; hvadan jag anhåller att ifrågavarande utlå¬
tande måtte till Stats-Utskottet återremitteras för den ytter¬
ligare granskning, hvartill ärendet synes kunna föranleda,
emedan, efter mitt förmenande, det icke är Staten värdigt,
att på sådant sätt medtaga en oskyldig medlems egendom,
derföre att han i afvaktan på en förespeglad förbättring af
fisket, genom sitt ingångna kontrakt sökt öka Statens lör-
Den 29 Mars 1848.
103
del, hvilken troligen icke uteblifvit, om Mörrums-åns upp-
muddring ägt rum.’’
Oti h vad Wenander nu anfört instämde Sven Svens¬
son från Elfsborgs, Anders Eriksson frän Stockholms,
Sven Isaksson från Calmar, Magnus Hallberg från
Hallands samt Lars Johan Gezelius från Stora Koppar¬
bergs län.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län: ”Det
fägnar mig höra, att Slåndsbiöderne behjerta den olyck¬
liga ställning, hvilken Johan Svensson, igenom sitt kon¬
trakt med Kronan iråkat. Johan Svensson har visserligen
icke juridisk rätt, men dock så många skäl för sig, att Ko¬
nungens Befallningshafvande i Blekinge län och Kongl.
Kammar-Kollegium, 2:ne Embetsmyndigheter, som icke
gerna släppa efter, tillstyrkt afskrifningen, och då anser jag,
att vi saklöst kunna bifalla den. Jag yrkar derföre åter-
remiss, emedan jag tror åtminstone något dermed kunna
vinnas.”
Med Strindlund instämde Lars Mattsson från Up¬
sala, Nils Fredrik Husberg från Södermanlands och Gu¬
staf Glad från Westerbottens län jemte flere af Ståndets
ledamöter.
Sven Heurlin från Kronoborgs län: ”Då denna fråga
förevar i Utskottet, var jag af annan tanka än Utskottets
majoritet. Jag tror äfven, att Utskottet kunnat gå längre,
än det gjort. Det är upplyst och utredt, att oförutsedda
naturhändelser inträfTat, som vållat det ifrågavarande fiskets
försämring, sedan Johan Svensson emottog det. Bland an¬
nat har sjön Åsnen sedan dess blifvit sänkt. Johan Svens¬
son kunde icke inse hvad följder denna sänkning kunde
medföra. Sågqvarnar hafva blifvit anlagda och uppgrund-
ningar, genom sågspåns samlande i strömmen, årligen ägt
rum. Hans löftesmän hafva tillegnat sig all hans egendom
och han, hustru och barn befinna sig nu på bar bac¬
ke. Erfarenheten bar visat, att Stats-Utskottet icke varit
så noga, då en herreman eller embetsman kommit på ba¬
lans, men detta är en fattig bonde och derföre har Utskot¬
tet i denna fråga varit så strängt. Det är i följd af of-
vanuppräknade motiver, som jag anser mig pligtig yrka,
att Utlåtandet måtte återremitteras och frågan af Utskottet
bättre behjertas.”
Erik Månsson från Blekinge län: ”På de grunder,
iG4
Den 2'J Mars 1848.
sorn Strindlund anfört, yrkar j >g återremiss, Jag vili, att
Strindlunds reservation mätte tjena till grund för det
blifvande Utlåtandet och önskar, att Utskottet mätte lämpa
sig derefter.”
Förre Talmannen Anders Eriksson: På de skäl
Strindlund uti sin reservation utvecklat, yrkar jag åter-
remiss och hoppas, att Utskottet måtte behjerta denna sak,
ty det är bra hårdt, att en samhällsmedlem skall, ulan
eget förvållande komma i en så olycklig ställning, som för¬
hållandet är med Johan Svensson.”
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län: ”Det
är äfven all fördel för Staten alt tillerkänna arrendatorer
af Kronans lägenheter någon rättighet till ersättning, ty
annais skola många afskräckas från att göra några anbud,
eller skola åtminstone anbuden blifva betydligt lägre. Det
är upplyst, att Listers häradsboer fiskade mycken lax ne¬
danföre den bank, som uppgrundningen i strömmen bildat.
Doktor Thomander, som sjelf sett stället, utredde för¬
hållandet i Utskottet och berättade, att nedanföre banken
så mycken fisk samlades, att den nästan syntes i vatten¬
ytan. Det är hårdt att från en förmögen bonde blifva bragt
till tiggarestafven. Hvad Johan Svensson får öfrigt af siu
förmögenhet är snart sagdt intet; blir han skuldfri, kan han
dock i någon mån sörja för sina barns uppfostran. Hans
fördel blifver ej större, än att löftesmännen komma, utan
någon skada, från sin borgenär/”
Med Strindlund instämde Anders Persson från
Örebro län, C. M. Engström från Calmar, Jonas Chri¬
stoffersson från Wermlands och Petter Jönsson från Jön¬
köpings län.
Johan Jacob Hutberg från Norrbottens län: ”Jag
anser, att Utskottet ej kunnat göra annat, än det gjort.
Ledsamt var det, att den Kongl, propositionen ej var vid¬
sträcktare, och just det är orsaken dertill att Utskottet ej
kunnat gå vidare. Jag förenar mig likväl med dem, som
yrkat återremiss på de skäl, som Strindlund i sin reser¬
vation framställt.”
Lars Larsson från Elfsborgs län: ”Det är väl sannt,
alt intet kan förebrås Utskottet, då det beviljat hvad som
begärts; men i anseende till bevekande skäl, som nu kom¬
mit i dagen, anser jag nödigt, att Utskottet ännu en gång
tager i betraktande denna för den enskilde vigtiga angela¬
Den 29 Mars 1848.
165
genhet, då Kronan dervid icke lider orättvist, helst hon icke full—
pjort hvad hon sig åtagit. Jag önskar att Utskottet måtte
bifalla hvad Strindlund uti sin reservation föreslagit, utan
att så noga fästa sig vid den Kongl, propositionen.”
Diskussionen ansågs slutad och ifrågavarande Stats¬
utskottets utlåtande, N:o 95, blef till Utskottat återremit-
teradt.
§ 9.
Föredrogos och biföllos:
Stats-Utskottets utlåtande, N:o 96, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition, angående upplåtande åt Ulltuna
Landtbruksinstitut af kronoparken Lilla Djurgården;
Dito dito N:o 97, i anledning af väckta motioner, an¬
gående nedsättning i det bidrag, som af Landshöfdingen i
Wermlands län årligen erlägges till ränta å och amortisse-
ment af Landshöfdinge-ackordet;
Dito dito N:o 98, i anledning af väckt motion, angå¬
ende befrielse för hemmanet Fårhult från utgörande af s.
k. skolmästareskäppa;
Dito dito Memorial, N:o 100, angående arfvoden för
granskningen och liqviderandet af inkomna reqvisitioner och
räkningar å riksdagskostnaderna; hvaremot
Stats-Utskottets Memorial, N:o 99, deruli tillkännagif-
vits, att anledning till anmärkning emot Ledamöterne uti
den år 1845 tillförordnade Kongl. Regering förekommit,
remitterades till Konstitutions-Utskottet.
§ 10.
Föredrogos och biföllos:
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 29, i anledning af väckt
motion, angående skärpta kontroller för kyrkoböckers fö¬
rande, m. m.;
Dito dito N:o 30, i anledning af väckt motion, angå¬
ende förändring af t § 30 Kap. Rättegångsbalken i afseen¬
de på tid för anmälan af missnöje emot Hofrätts dom och
utslag;
Dito dito N:o 31, i anledning af väckt motion, angåen¬
de skyldighet för fästehjon att, inom viss tid, efter slutad
lysning till äktenskap, detsamma genom vigsel fullborda;
Dito dito N:o 32, i anledning af väckt motion om för¬
ändring i Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, angående
vilkorliga utmätnings-resolutioner i vissa fall;
166
Den 29 Mars 1848.
Lag-Ufsk. Bet. N:o 33, i anledning af väckt motion om en
revision af äldre lagar och författningar, och
Dito dito N:o 34, i anledning af väckt motion om upp-
häfvande af Kongl. Förordningen den 9 Maj 1835 och den.
20 November 1845 i afseende på handel om lösören, sorn
köparen låter i säljarens vård qvarblilva.
§ 11.
Föredrogos och lades till handlingarna följande från
resp. medstånden ankomna protokollsutdrag: Från Högloft,
Ridderskapet och Adeln, N:ris 172 — 179, ochifrån Högvörd,
Presteståndet, N:ris 179 — 187.
§ 12.
Föredrogos och bordlädes första gången:
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 103, angående afskrif¬
ning af en del utaf de Hallands läns innevånare år 1846,
beviljade undsättningsmedel;
D;o d:o N:o 104, om afskrifningsskulder inom Ofvan-
Siljans fögderi af St. Kopparbergs län;
D:o d:o N:o 105, angående sökt förnyelse af 3 stycken
genom stöld förkomna s. k. Trollhätte Slussverks lott¬
sedlar;
D:o d:o N:o 106, angående lindring i den af hemma¬
nen å ön Hven, såsom godtgörelse för dem förut åliggande
arbetsskyldighet vid Uranienborg, utgående afgäld;
D:o d:o N:o 107, om optionsrätt för Klabböle och Sör¬
forss byamän till arrende å de vid deras strand belägna
kronofisken i Umeå eif;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkan¬
de, N:o 55, angående upphäfvande af förbudet om kyrko-
stufvors uppförande inom Norr- och Westerbottens län af
församlingsboer, som äro inom en mil från kyrkan bo¬
satte;
D:o d:o N:o 56, om upphäfvande af skyldighet för
landtman att afskala och samla barken å till dem upplåtna
ekar;
D:o d:o N:o 57, angående upphäfvande af Kongl, för¬
ordningen den 19 Juli 1843, angående kolutmätning;
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9, angående grun¬
derna för den blifvande allmänna bevillningen, samt före¬
skrifterna för dess tillämpning;
Stats-Utskottets utlåtande, N:o 101, angående befrielse
från bevillning för den af Norrska Statsmedlen utgående af-
Den 29 Mars 1848.
167
Kning till Embets- och Tjenstemän vid Kongl. Maj:ts Be¬
skickningar å utrikes orter;
Stats-Utsk. Utlåt., N:o 102, om eftergift af betalningsskyl¬
digheten för de under sednaste åren meddelade undsättnings¬
lån ;
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5, med förslag
till ett tillägg till 72 § Regeringsformen;
D:o d:o N:o 6, med förslag till ändring af 68 § Riks¬
dagsordningen, rörande tiden för revisionerna af Statsver¬
kets, Bankens och Riksgälds-Kontorets tillstånd, styrelse
och förvaltning, samt
Johan Jakob Rutbergs muntliga anförande, om val
af Fullmäktige i Banken och Riksgälds-Kontoret.
§ 14.
s Johan Jakob Rutberg från Norrbottens län begärde
ordet och yttrade: ”Jag finnér af föredragningslistan, att
min motion, angående val af fullmäktige i Banken och Riks¬
gäldskontoret samt i Lånekontoren i Malmö och Götheborg
blifvit så fattad, att jag skulle önskat, att valen mätte ske
i dag, men detta var ej min mening, utan att i dag måtte
bestämmas när de skulle ske, och jag anser, att de böra
ske snart, så mycket mer,, som Kongl. Maj:t nu hvad dag
han vill kan upplösa Riksdagen, och i Riksdagsordningen,
står, att desse val böra ske så tidigt under Riksdagen, att
de nya fullmäktige kunna inträda i befattningen medan
Riksdagen varar."
Talmannen påminte, att motionen bordt vara skrift¬
lig; hvarpå Rutberg yttrade: ”Jag anser motionen icke
vara af den beskaffenhet, att den bör skriftligen ingifvas,
då den blott handlar om ett val, som enligt Grundlagen
skall ske."
Till valets försiggående bestämdes härefter Lördagen
den 8 nästkommande April.
Ståndet åtskiljdes kl. | till 2 e. m..
In fidem
A. E. Ros.
1C8
]) fin 1 iprlli
Plenum kl. 1© f m.
§ i.
Protokollet för den 24 nästlidne Mars justerades och
godkändes.
§ 2.
Johan Jakob Rutberg och Herman Öbom från
Norrbottens län samt Johan Westermark och Guslaf
Glad från Westerbottens län hade inlemnat ett så lydan¬
de skriftligt anförande:
"Enligt sednast utfärdade reglemente för Riksgäldskon¬
toret, åligger det bemäldte verk att verkställa alla de utbe¬
talningar, som af Rikets Ständer blifvit å detsamma anvi¬
sade. Nu inträlTar det förhållande, att Rikets Ständer vid
1828—30 årens Riksdag, enligt 46 § i då utfärdade regie- *
mente för Riksgäldskontoret, till understöd för stamrotarna
vid Westerbottens regemente från 1830 års början och
till dess det nya rotejemkningsförslaget kunde hinna
upprättas, pröfvas och fastställas, anvisat 1,600 R:dr
om året. Roleringsverket blef år 1846 slutligen faststäldt,
i följd hvaraf understödet skall med det året upphöra; men
som 63 § af sist utfärdade reglemente, der anslagssum¬
man bestämmes till 2,400 R:dr om året, innehåller alt till i-
frågavarande understöd bör af Riksgäldskontoret utbetalas
det belopp, som under åren 1840 och lill och med
1844, såsom rotefrihetsafgift af nyhemman influtit, samt
derigenom tvekan hos vederbörande måhända kan uppstå,
huruvida understödsbeloppen må jemväl för åren 1845 och
1846 utgå,, få vi härmed föreslå, att enär rotehållarnes rätt
att för dessa begge år understödet bekomma är alldeles
ostridig, Siats-Utskottet mätte anmodas att vid uppgörande
af det blifvande reglementet för Riksgäldskontoret tydligen
utmärka, det meranämnda understöd får, såsom Rikets Stän¬
der i deras skrifvelse, N:o 416, vid 1828 och 30 årens
Riksdag föreskrifvit, utgå till och med det år, då roterings-
verket blifvit faststäldt.”
som upplästes; hvarefter och sedan Rulberg upplyst, att
det nya rotejemkningsförslaget blifvit faststäldt den 25 A-
ugusti 1846; Ståndet beslöt att öfverlemna ofvanberörde an¬
förande till Siats-Utskottet.
Den i April 1848.
§ 3.
Peter Mårtensson frän Jönköpings län inlemnade en
■å lydande reservation;
”1 anledning af det beslut, majoriteten inom Ståndet
fattade, i afseende å Höglo!!. Stals-Utskottets Utlåtande,
N:o 90, i 8:de punkten, rörande det af Kongl. Maj:t i Nå¬
der äskade anslag på ordinarie Stat med 66 R:dr 32 sk.,
säsom understöd åt åboerne på Kappeleds gästgifvaregård,
får jag härmed äran afgifva min reservation.
Knappt hade jag förmodat då denna fråga förekom
inom detta Stånd, och då jag derå begärde en återremiss,
det någon velat förneka en sådan, synnerligast som det
blott var en formfråga; jag trodde mig hafva så tydligen i
mitt afgifna anförande ådagalagt rättsgrunden deraf, att
Höglo!!. Stats-Utskottet utan tvekan skolat derigenom än¬
drat sitt förut fattade beslut. Jag hade ej begärt något
nytt anslag, ty det var redan beviljadt af Kongl. Maj:t alt
utgå af extra Statsmedlen, och att åboerne på Kappeled
från och med 1842 varit i åtnjutande deraf, det var endast för
att få detsamma uppför dt på ordinarie Stat, intill dess en ny
skjutsreglering kommer att tillvägabringas vid denna station,
hvadan någon ersättning af Statsmedlen ej sedan lärer kom¬
ma i fråga. Den fördel jag åsyftade var endast den, att
åboerne i Kappeled måtte derigenom undgått att årligen
inkomma till Kongl. Maj:t med en förnyad underdånig an¬
sökan för att utbekomma detta lilla Statsbidrag, hvilket ej
erfordras om det utgått af ordinarie Statsmedlen. Man
liar sig nogsamt bekant, det allmogen i hvilken ort som
helst, då den skall på högre ort söka sin rätt, alltid må¬
ste anlita biträden, och på dessa kommissionärer
kan tillämpas ordspråket, som säger: då bonden skall
utsöka sin rätt på 10 R:dr, får han oftast utbetala 11. Så
har jag mig bekant äfven i detta fall. De 66 R:dr 32 sk.,
som äro i fråga, komma hädanefter, som hittills, att delas
emellan de sökande och kommissionären, i likhet med nya
arfslagen, som gäller för son ocb dotter.
Jag anhåller att få denna min reservation i Protokollet
intagen.”
8 4.
Anmäldes och inbeledsagades af (lere Ståndets ledamö¬
ter Herr Stats-Rådet och Riddaren af Kongl. Nordstjerne¬
orden J. F. Fåhraus, hvilken å Kongl. Maj:ts höga väg¬
170
Den 1 April 1848.
nar, aflemnade Kongl. Majds Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, om val till ett hemligt Utskott; Gifven Stockholms,
Slott den 31 nästlidne Mars.
Sedan Talmannen, med förklarande att Kongl. Maj:ts
berörde Nådiga Skrifvelse skulle vinna grundlagsenlig be¬
handling, betygat Ståndets vördnad och tillgifvenhet för-
Kongl. Maj:t, utbeledsagades Herr Stats-Rådet.
§ 5.
Föredrogs och upplästes Kongl. Maj:ts ofvanberördu
Nådiga Skrifvelse om val af ett hemligt utskott; och upp¬
drogs åt de förut valde Elektorerne att utse ledamöter i
nämnde utskott; för hvilket ändamål Elektorerne skulle
nästa Måndag kl. 4 eft. m. sammanträdaL samt med proto¬
koll öfver det anställande valet å nästa plenum inkomma;
hvarefter den Nådiga Skrifvelsen lades till handlingarna.
§ 6-
Vid förnyad föredragniug af Herr Stjernsvärds hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckta, Ståndet kommu¬
nicerade anförande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående beväringsmanskapets uttagande tili
vapenöfning, ansåg Ståndet berörde anförande för närvaran¬
de icke tarfva någon åtgärd, utan lade detsamma till hand¬
lingarna.
§ 7.
Föredrogos ånyo och biföllos nedannämnde, sedan den
29 nästlidne Mars på bordet hvilande utlåtanden, nemligen:
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 101 , i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående befrielse från
bevillning för den af Norrska Statsmedlen utgående aflö¬
ning till Embets- och Tjenstemän vid Kongl. Maj:ts be¬
skickningar å utrikes orter;
d:o d:o N:o 104, i anledning af väckt motion om af¬
skrifning af återstående undsättningsskulder inom Ofvan--
Siljans Fögderi af Stora Kopparbergs län;
d:o d:o N:o 105, angående sökt förnyelse af 3:ne
stycken genom stöld förkomna s. k. Trollhätte Slussverks
lottsedlar;
d:o d:o N:o 106, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående lindring i den af hemmanen å ön
Hven såsom godtgörelse för dem förut åliggande arbets-
skyldighet vid Uranienborgs Kungsgård utgående afgäld;
d:o d:o N:o 107, i anledning af väckt motion om
Den 1 April 1848.
171
optionsrätt för Klabböle och Sörforss byamän till arrende
å vid deras strand belägna Kronofisken i Umeå-elf;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande,
N:o 55, i anledning af väckt motion om upphäfvande af
det uti Kongl. Brefvet af den 6 Maj 1817 stadgade förbud
om kyrkostugors uppförande inom Norrbottens och Wester¬
bottens län af församlingsboer, hvilka äro inom en mil från
kyrkan bosatte;
d:o d:o N:o 56, i anledning af väckt motion om upp¬
hörande af skyldighet för landtmän att afskala och samla
barken å till dorn upplåtna ekar;
d:o d:o N:o 57, i anledning af väckt motion om upp¬
häfvande af Kongl. Förordningen den 19 Juni 1843, angå¬
ende kolmätning.
§ 8.
Bordlädes andra gången:
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 102, i anledning af
väckta frågor om eftergift af betalningsskyldigheten för de
under sednaste åren meddelade undsättningslån;
d:o d:o N:o 103, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående afskrifning af en del utaf de Hallands
läns innevånare år 1846 beviljade undsättningsmedol;
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 9, angående
grunderna för den blifvande allmänna bevillningen, samt
föreskrifterna för deras tillämpning;
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6, med förslag
till ändring af 68 § Biksdags-Ordningen, rörande tiden för
revisionerna af Statsverkets, Bankens och Riksgäldskontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning.
§ 9-
Vid föredragning af Konstitutions-Utskottets Memorial,
N-.o 5, med förslag till ett tillägg till 72 § Regeringsformen,
begärde f. Talmannen Anders Eriksson från Örebro län
ordet och hemställde till Ståndet, att Utskottets förslag måtte
såsom väl grundadt, af Ståndet godkännas.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län: "Då den
garanti, som Utskottet genom ifrågavarande tillägg till 72 §
Regeringsformen söker bereda, redan finnes uti den gällan¬
de lagen för Rikets Ständers Bank, och denna lag äger
helgden af Civillag, anser jag nu föreslagna förändring öfver¬
flödig. Jag hyser mina betänkligheter vid att inrymma ett
slikt stadgande i Grundlagen. Om någon förändring deri
172
Den 1 April 18-18.
lili framliden kunde anses af nöden , kan en sådan icke
vinnas på det Riksmöte då frågan kan blifva väckt , utan
dertill tarfvas tvenne Riksdagar. Vi känna icke framliden
och den tid kan komma, då Konung oell Ständer skola
önska att ifrågavarande stadgande aldrig funnits i Grund¬
lagen införd!.
Sven Heurlin från Kronobergs län: ”Med ifrågava¬
rande Memorial lärer väl icke vara annat alt göra , än att
antingen återremittera detsamma eller låta det hvila till
grundlagsenlig behandling. För min del kan jag dock icke
annat än öfver det i memorialet framställda förslag uttrycka
mitt ogillande, och det så mycket heldre, som ett dylikt
förslag vid denna Riksdag blifvit af Ståndet afslaget. Att i
Grundlagen inrymma reglementariska föreskrifter i afseende
å Banken, anser jag ej vara på sitt ställe och vill halva
detta anmärkt, för den händelse memorialet blir till Kon¬
stitutions Utskottet återremitterade
Veter Persson och Peter Mårtensson från Jön¬
köpings län, Christen Andersson från Skåne, Jonas
Pelersson och Carl Magnus Engström från Calmar län
förenade sig med Heurlin.
Pehr Sahlström från Stockholms län: ”Vid sista Riks¬
dag var jag en af dem, som arbetade för antagande af
samma stadgande, som nu är föreslaget. Jag trodde så
många och talande skäl nu skulle vara af Utskottet anförda,
att intet motstånd skulle möta, och högeligen förundrar
det mig, att en Ståndets Fullmäktig i Banken så ifrigt sätter
sig deremot. Hvarje innehafvare af Riksbankens sedlar
bör vara tillförlitligen försäkrad att derföre erhålla full
valuta i silfver. Väl innehåller den fastställda lagen för
Banken ett slikt stadgande, men att detta icke är nog att
betrygga säkerheten för sedelhafvaren, har Utskottet i sitt
memorial utredt. Jag kan cj annat än uttrycka min leds¬
nad, att Ståndet icke inser nödvändigheten af ett slikt stad¬
gande. Den tid kan tilläfventyrs icke vara långt aflägsen,
då vi mera än hittills komma i gemenskap med den hand¬
lande verlden. Att under sådana förhållanden full säkerhet
och garanti för sadlarnas inlösen finnes , är af nöden och
motsatsen skulle verka menligt och äfventyra Bankens
kredit. Jag är visserligen af den tanka, att Banken hvilar
på så orubbliga grunder, att Rikets Ständer kunna garan¬
tera uppfyllandet af dess förbindelser, men anser att Banken
Den 1 April 1848.
173
saknar bestämda föreskrifter för utgifna sedlars inlösen.
Jag kan icke bättre framställa saken än Utskottet gjort, och
viii derföre bedja Ståndet tänka på Bankens inre grund
och påminna sig att Bankens säkerhet är alla Rikets inne¬
byggares.'^
Efraim Larsson från Elfsborgs län förenade sig med
Sahlström.
Gustaf Bernhard Appelqvist från Blekinge län:
”Jag är ej ense med dem , som yrka förändring uti 72 §
Regeringsformen. Jag önskar att det föreslagna tillägget
må uteblifva.”
Sven Heurlin: ”1 egenskap af Bankofullmäktig, som
jag, till följd af Ståndets förtroende haft äran vara, tror
jag mig hafva så grundligt som ståndsbrodren Sahlström
inhämtat Bankens ställning. Banken har aldrig någonsin
vägrat inlösen af utgifna sedlar; och 1830 års lag för Ban¬
ken lemnar innehafvare!] af sedlar fullkomlig trygghet för
deras inlösande. Om ej den olycka inträffar att Banken
skulle få alltför stor påkänning genom alltför ymnig införsel
af varuartiklar, är och blir ingen fara för handen. För¬
slaget förordas af dem som ifra för fri införsel.”
Strindlund: ”Den för Banken stadgade lag är till—
läeklig och lemnar full garanti. Den är af samma egen¬
skap, som den lag, hvilken af Konung och Rikets Ständer
stiltas till betryggande af medborgares säkerhet till lif och
egendom. Jag begär och fordrar icke mer säkerhet för
mitt lif än för min egendom. Den föreslagna förändringen
skulle väl medföra större vinst för kapitalisten; meri då icke
större säkerhet är beredd för medborgares lif, än för deras
egendom, bör lian vara tröstad. Jag upprepar, att jag icko
vill låta i Grundlagen inflyta ett lagstadgande, till hvars
jemkning, om sådan skulle anses af nöden , måste utgå så
lång tidrymd, som för två Riksmöten tarfvas.”
Olof Johansson och Anders Eriksson från Stock¬
holms län, Lars Mattsson från Upsala län och Erik
Persson från Gefleborgs län , Sone Persson från Skåne
m. fl. af Ståndets medlemmar förmälde sig hysa sådana
åsigter i ämnet, som Strindlund.
Anders Andersson från Skaraborgs län: ”Jag haren
gång varit med, då fråga om tillägg till 72 § i Regerings¬
formen var å bane. Jag bestred detta tillägg, men det var
ock af en annan tendens än det nu föreslagna. Frågan var
174 Den 1 April 1848.
då att bereda Banken större säkerhet genom Konungamak*
tens inrymmande i Bankens förvaltning. Nu är förhållan¬
det annorlunda. Banken förblifver under Ständernas ga¬
ranti och vård, och de skola, oansedt den nu föreslagna
förändringen, fortfara att behandla Banken som de fin¬
på för godt. Vi äga väl en Banklag, som föreskrifver
att Bankens utgifna sedlar skola med silfver inlösas, men
månne ej åt delta stadgande skall gifvas större helgd, ont
detsamma inrymmes i grundlagen? Jag ser derföre ingen
fara alt bifalla Memorialet och göra förslaget, såsom förr
med ett sådant skett, hvilande till nästa Riksdag. Man kan
ju då afstå eller gilla detsamma efter den öfvertygelse om
dess lämplighet eller olämplighet, som hos en hvar hunnit
stadga sig. Förslagets antagande tror jag för öfrigt skulle
blifva en sporre att återföra dem till besinning, som vid
hvarje Riksdag vilja plundra Banken och isynnerhet Banko¬
vinsten.
Sahlström: ”Det är egentligen vid de anmärkningar
emot förslaget, hvilka tvänne ledamöter framställt, som jag
fästat mig. Den ena har bestridt detsammas antagande, u-
tan att gifva skäl för sitt bestridande. Jag förmodar att
han fruktar, det regeringen skall få något inflytande på Ban¬
ken. Sådant är dock ett misstag, ty Ständernas rätt är bi¬
behållen och deras makt öfver Bankväsendet blir icke min¬
dre än förr. — Den andra ledamoten har fästat sig vid den
fördel, som kapitalisterne deraf förmodas komma att draga.
Må vara att kapitalisten genom större säkerhet tillskyndas
fördel, ehuru jag tror att den stora kapitalisten reder sig
utan all ytterligare garanti. Men då Banken åligger inlösa
sina utgifna sedlar med reelt mynt, efter detsammas skrot
och korn; frågar jag, böra vi icke tillse att den fattige, i
händelse af en kris för Banken skulle uppstå, så väl som
den rike, icke lida någon förlust och måhända förr den ri¬
ke bör skyddas. Jag anhåller, att Talmannen måtte fram¬
ställa proposition, och i hvilket fall som helst begär jag vo¬
tering, ty saken är af för stor vigt att handlöst släppas,”
Johan Jakob Rutberg från Norrbottens län: ”Sorn
ett förslag, likartadt med detta, vid denna riksdag är vor¬
det afslaget, så anser jag det nu ifrågavarande böra göras
hvilande.”
Arvid Arvidsson och Johan Peter Andersson från
Elfsborgs län förenade sig med Rutberg.
Den 1 April 1848.
Öfverläggningen förklarades slutad; och då af Talman¬
nen framställd proposition på bifall till Konstitutions-Ut-
skottets ofvanberörde Memorial besvarades med blandade
Ja och Nej samt votering redan vore begärd, så uppsat¬
tes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som antager det tillägg i 72 § Regeringsformen,
sorn Konstitutions-Utskottet uti dess Memorial, N:o 5, fö¬
reslagit att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag,
röste Ja $
den det ej vill
röste Nej
Vinner Nej, så är förenämnda Memorial återremitte¬
rad!, med förklarande, att Ronde-Ståndet anser det före¬
slagna stadgandet, såsom redan uti lagstiftningen angående
Rikets Ständers Rank intaget, icke böra i Grundlagen in¬
rymmas, hvilket i sådant fall, såsom Ståndets gemensam¬
ma tanka, skall meddelas förenämnda Utskott.
Vid härefter anställd omröstning utföll voteringen med
Ja — 22.
Nej — 70.
1 följd hvaraf ofvanberörde Memorial blef till Konsti¬
tutions-Utskottet äterremitteradt.
§ 10.
Lades till handlingarna från Högvördiga Preste-Ståndet
och Vällofl. Borgare-Ståndet ankomna Protokollsutdrag,
nemligen från det förra, N:o 188, och från det senare,
N:ris 155—161.
§ 11.
Föredrogos Stats-Utskottets Memorial, N:o 109, i an¬
ledning af erhållen återiemiss å utlåtandet, N:o 75; d:o,
N:o 110, i anledning af återremiss å utlåtandet, N:o 80;
dto, N:o lil, i anledning af erhållen återremiss å utlåtan¬
det, N:o 88, och d:o, N:o 112, i anledning af erhållen å-
terremiss å Betänkandet, N:o 37, angående beräkningen af
Statsverkets inkomster, och lät Ståndet vid berörde utlå¬
tanden bero och lade Memorialen till handlingarna.
§ 12.
Bordlädes första gången:
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 108, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående tillämpningen i
vissa delar af sednast fastställda Stats-reglering.
176
Den 5 April 1848.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 113, i anledning af väckt
motion, angående optionsrätt vid utarrendering af milite-bo-
ställen;
D:o D:o, N:o 114, i anledning af väckta motioner,
angående skogsplantering;
D:o D:o, N:o 115, i anledning af väckt motion, angå¬
ende ränta å en vädermjölqvarn vid Broby rusthåll i Öster¬
göthlands län, och
D:o D:o, N:o 116, i anledning af föreslagen försälj¬
ning af en mängd i Riksgäldskontoret förvarade äldre rä¬
kenskaper.
En af Herr Ekholm i Borgare-Ståndet väckt, Ståndet,
medelst Protokollsutdrag den 29 nästlidne Mars, kommuni¬
cerad motion, hvaruti föreslås, alt Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t begära nedsättning af en komité till gransk¬
ning af ett utaf Herr Stjernsvärd till Höglofl. Ridderska-
pet och Adeln ingifvet förslag till förändrad organisation af
Landtförsvaret, m. m.
§ 13.
Godkändes Expeditions-Utskottets förslag till underdå¬
niga skrifvelse!', N:ris 40, 41, 42, 43 samt 47—50.
Ståndet åtskiljdes kl. 1 e. m.
Ut supra
A. E. Ros.
1) c ii 5 April.
Plenum kl. lö f. m.
§ f.
Sedan, till följd af Kongl. Maj:ts den 1 dennes till Ri¬
kets Ständer aflåtna Nådiga skrifvelse, om val af ett Hem¬
ligt Utskott, Ståndet samma dag till dess Elektorer öfver¬
lemna!, att ledamöter af Ståndet uti nämnde Utskott utse,
hade Ståndets Elektorer vid hållet sammanträde den 3 i
denna månad härtill anställt val, hvarigenom till ledamöter
af Ståndet uti Hemliga Utskottet blifvit utsedde: Nils
Strindlund från Wester-Norrlands län, förre Talmannen
Anders Eriksson från Örebro, samt Sven Heurlin från
Kronobergs län; och skulle underrättelse härom, genom
utdrag af protokollet, meddelas Expeditions-Utskottet, för
att iakttagas uti den till Kongl. Majit från Rikets Ständer
Den 5 April 1848,
177
afgående underdåniga skrifvelse med uppgift å samtlige
Riks-Ståndens valde ledamöter uti ofvannämnda Utskott.
§2.
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län, hvil¬
ken af Ståndet varit utsedd till Revisor för granskning af
Lånekontorets i Götheborg förvaltning och räkenskaper för
tiden, sorn förflutit sedan nästlidne revision, hade uti skrif¬
velse, jemte anmälan, det berörde revision med den 31
nästlidne Mars hunnit afslutas, anhållit om åtta dagars per¬
mission utöfver den lid, som komme att åtgå för hitresan
från Götheborg, hvilken anhållan af Ståndet bifölls.
§3.
Talmannen tillkännagaf, att Carl Nilsson från Öster¬
göthlands län för Talmannen anmält, det Carl Nilsson,
hvilkens hustru svårt insjuknat, af sådan anledning såg sig
nödsakad att företaga en resa åt hemorten; och hade
Carl Nilsson derjemte framställt begäran om tre veckors
ledighet från Riksdagsgöromålen; hvilken begäran nu af
Ståndet bifölls.
§ 4.
Protokollet för den 29 Mars justerades.
§ 5.
Sven Henrlin från Kronobergs län fick på begäran
ordet och yttrade: ”Mine Bröder! det stora, vigtiga och
ansvarsfulla förtroende jag af eder under 2:ne förflutna
Riksdagar innehaft, att vara Fullmäktig i Rikets Ständers
Bank, har jag efter bästa öfvertygelse och förmåga, samt
så vidt god vilja kunnat ersätta bristande sakkunskap, sökt
motsvara och uppfylla. Jag är nu trött af bestyret och
längtar efter lugnet, särdeles som jag dertill är långt af¬
lägse från hufvudstaden boende, jag önskar få lemna min
plats åt någon annan ledamot af detta Stånd, mera Ung och
kraftig än jag, och jag har trott mig, i anseende till det
snart förestående valet, böra gifva detta offentligt för eder
tillkänna. Jemte det jag således hos eder aflägger min
Varmaste tacksägelse för det förtroende J, mine Broder, un¬
der den förllulna tiden Visat mig, anhåller jag, det mig
måtte tillåtas, att än vidare få vara innesluten uti eder vän¬
skap och tillgifvenhet.
Talmannen yttrade härefter: ”1 anledning häraf får
jag ånyo påminna Ståndet, att nästkommande Lördag an-
12
178
Den 5 April 1848.
ställes val inom Ståndet, ej blott af fullmäktige i Rikets
Ständers Bank och Riksgäldskontor med deras suppleanter,
utan äfven af Direktörer i Götheborgs och Malmö lånekon¬
tor jemte deras suppleanter. I likhet med Heurlin får
äfven jag på det hjerttigaste och innerligaste tacka för det
förtroende-uppdrag. Ståndet gifvit mig att vara en af dess
fullmäktige i Riksgäldskontoret, hvilket lörtroende, om det
åter skulle mig erbjudas, jag ej vidare kan emottaga af
flera skäl, hvaribland, att min helsa nu ofta sviker mig, att
åldern tilltagit, hvarigenom deri för befattningen nödiga
kraften och driften minskats samt mitt hems aflägsenhet.
Måtte Ståndet i mitt ställe invälja en yngre och kraftigare
fullmäktig, hvilken vid alla tillfällan vet att iakttaga Stån¬
dets och det allmännas bästa; då är jag hjertligen belåten.”
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län: "Vid
detta tillfälle kan jag ej underlåta att frambära min tack¬
samhet till båda sista Talarne för den osparda möda,
den verksamhet i bevakandet af Ståndets rätt m. m., som
de på de innehafda platserna ådagalagt. Hvar och en vet
de bekymmer och ledsamheter offentliga befattningar vid
många tillfällen medföra och tillfredsställelsen hos våra
bortgående Bröder bör vara så mycket större, som icke
någon vid detta tillfälle kan erinra, att de ju ej till all¬
män belåtenhet, så vidt detta varit möjligt och af dem
berott, uppfyllt sine kall. Jag tackar dem härföre."
Samtlige ledamöterne af Ståndet instämde med Strind¬
lund.
§ 6.
Då nu till föredragning skulle förekomma Konstitutions¬
utskottets bordlagda memorial, N:o 4, till Rikets Ständer,
angående fullbordad granskning af de uti Statsrådet förda
protokoll, yttrade sig Talmannen i afseende å föredrag-
ningssättet sålunda: Uti sist hållna Talmanskonklav öfver-
lades om sättet att föredraga detta décharge-betänkande
inom Stånden. Vi veta att, enligt detsamma, Utskottet i
6 särskilda punkter framställt anmärkningar emot rådgif-
varnes tillgöranden, dock utan att tillämpa 106 §, utan alle¬
nast 107 § Regeringsformen. Konklavens ledamöter anså-
go, att man först allmänneligen borde diskutera den frå¬
gan, huruvida anmälan, rörande någon eller några af de
uti memorialet omförmälde rådgifvare, borde hos Kongl.
Maj:t ske, om deras skiljande ifrån sine embeten, såsom
Den 5 April 1848.
de der icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, eller
icke med oväld, nit, skicklighet och drift sina förtro-
ende-embeten utöfvat, hvarefter, om någon ledamot af
Ståndet det fordrade, man skulle genomgå de särskilda punk¬
terna, hvilket torde vara desto nödvändigare, som uti dessa
punkter anmärkningar icke alltid förekomma emot samma
personer, utan än emot en rådgifvare och än emot andra.
Ett dylikt föredragningssätt ansågs allmänneligen inom kon-
klaven vara det förmånligaste, men naturligtvis beror det
helt och hållet på Ståndet, att härå fästa hvad afseende
Ståndet behagar. Upplysningsvis och i förväg vill jag dock
nämna, att här ej blifver fråga om att bifalla punkterna,
ty deruti äro endast anmälanden framställda till Stån¬
dets närmare pröfning. Likaledes vill jag, innan disskusion
börjar, för Slåndet uppläsa den del af 29 § Riksdagsord¬
ningen, som har sammanhang med nu förevarande ämne;
och uppläste härpå Talmannen följande utur nämnde §.
”Skulle Utskottet anmärka, att Statsrådets ledamöter sam¬
fäldt, eller en eller flera af dem, uti deras rådslag om all¬
männa mått och steg, icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon föredragande icke med oväld, nit
skicklighet och drift sitt förtroeude-embete utöfvat, skall
Utskottet då sådant för Rikets Ständer tillkännagifva, hvil¬
ka, om de finna Rikets väl det kräfva, kunna hos Konun¬
gen skriftligen anmäla deras önskan, att han ville utur
Statsrådet och ifrån embetet skilja den eller dem, mot
hvilka anmärkning blifvit gjord.”
Andreas Bengtsson från Jönköpings län: ”Min ön¬
skan vore, det memorialet blefve punktvis föredraget. Jag
vill nemligen hålla mig vid sjelfva saken, derutinnan jag
tror mig kunna i ett eller annat afseende visa, att formen
blifvit öfverträdd, men icke vid personerna. Formernas,
särdeles Grundlagsformernas helgd är för vigtig, att man
bör utan anmärkning låta den kränkas.”
Bengt Gudmundsson från Hallands län: ”På för¬
hand vill jag nämna, alt jag biträdt alla de af Utskottet
emot rådgifvarne nu framlagda anmärkningarna. Då Stån¬
det hedrat mig med förtroendet att vara ledamot af Kon-
stitutions-Utskottet har jag ansett min pligt tillhöra, att i
sådan egenskap tillse, huru våra lagar blifvit efterlefda;
om , uti de beslut som fattats och de råd som in¬
för Kongl. Majit aflagts, Rådgifvarne iakttagit Rikets sann¬
skyldiga nytta, afstyrkt beslut, sorn varit mindre gagneliga,
180
Den 5 April 1848.
eller om föredraganderne, då de ej ansett besluten gagne*
liga, icke vägrat kontrasignation, m. m., hvilket allt utgör
Konselj-ledamÖternes oeftergifliga pligt. Hvad föredrag-
ningssättet af memorialet, hvarom vi nu först hafva att öf¬
verlägga, beträffar, så yrkar jag att hvarje punkt särskildt
först föredrages. Den ena punkten är mera grav, än den an¬
dra, Vid sista punkten är väl ej mycket att tillgöra, men
Utskottet har med den velat visa huru tjufmoderligt våra
Svenska Statsråd behandla den Svenska Statskassan jem¬
förelsevis med de Norrska. Jag vill således ingalunda, i
likhet med hvad Talmannen föreslagit, att man nu först
under diskussionen skulle yttra sig öfver personerne och
namngifva dem, ty, sedan punkterne i sak äro afgjorda,
så kommer det naturligtvis att synas af de fattade beslu¬
ten, rörande den ena eller andra punkten, hvilka personer
skola anmälas för skiljandet från embetet, och hvarom
Ståndet kommer för sin del att anmoda Expeditions-Ut-
skottet att uppsätta underdånig skrifvelse.”
Anders Gunnarsson från Elfsborgs län, m. fl., in¬
stämde.
Johan Jakob Rutberg från Norrbottens län: ”Uti
Memorialet förekommer punkter, af hvilka man kan vilja
godkänna en del och ogilla en del. På denna grund yrkar
jag memorialets föredragande punktvis, samt förbehåller
mig rätt att, der jag mig reserverat, få reservationen upp¬
läst.”
Peter Persson från Jönköpings län hördes häri] in¬
stämma.
Lars Larsson från Elfsborgs län: ”Lika med flere,
som sig yttrat, yrkar jag det memorialet föredrages punkt¬
vis, alldenstund jag anser det vara nödigt Uttala i hvilka
punkter man vill godkänna och uti hvilka man vill ogilla
Utskottets anmälanden."
Nils Strindlund från Westernorrlands län: "Förmin
del skall jag visst icke sätta mig emol, att memorialet punkt¬
vis föredroges, ehuru jag anser att, om det sker eller icke,
samma resultat dock åstadkommes. Namnen på de råd¬
gifvare, som böra anmälas till skiljande ifrån sina embeten,
om Ståndet sådant tillstyrker, måste i alla fall nämnas, så
vida icke hela rådgifvaiepersonalen skall dertill anmälas.
Om alla anmärkningarna i klump godkännas, skall man än¬
dock yttra sig, huruvida någon eller några skola anmälas.
Den 5 April 1848»
181
Qm någon anmärkning ej göres emot Utskottets behand¬
ling af punkternas innehåll, skulle jag alltså anse, det me¬
morialet icke hör punktvis föredragas, ty i så fall blifver
bufvudsakliga frågan, skall, i följd af hvad Utskottet anmält,
någon eller några af rådgifvarne, i enlighet med 107 § Re¬
geringsformen, hos Kongl. Maj:t för skiljande från Embetet
anmälas V”
Talmannen anförde: ”Då jag yttrade mig, angående
formen för föredragningssättet af detta memorial måtte jag
uttryckt mig origtigt eller blifvit missförstådd. Mjn mening
är naturligtvis, att memorialet skall uppläsas, hvarefter och
om Ståndet finner skäligt någon särskild punkt diskutera,
man återgår till denna. Proposition blifver sedermera fram¬
ställd på, huruvida Ståndet anser att underdånig skrifvelse
skall från Ständerna till; Kongl» Maj:t afgå om en eller fle¬
re af rådgifv,arnes skiljande från embetet, i anseende till
den bristande oväld m. m. de i utöfmugen af embetet å-
dagalagt.”
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Ståndet haro-
tvifvelaktigt rätt att besluta om föredragningssättet, huru det
rull, men Utskottets mening med att sammanföra anmärk¬
ningarna mot rådgifvarne uti ett memorial var, att Stånden
skulle erhålla en allmän öfversigt af hela regeringssystemet,
hvarefter man lättare troddes kunna bestämma sig att an¬
tingen ii anseende till bristande nit, skicklighet m. m- hos
rådgifvarne, aflåta skrifvelse om deras skiljande från embe¬
tet, eller icke. En dylik allmän öfverskådning hade man
icke ägt, om anmärkningarna kommit i flera numror. Jag
ar bland dem,, som tro, att memorialet lämpligast bör
diskuteras i sin helhet först, enär resultatet alltid blifver
om anmälan skall göras eller ej och emedan diskussionen
onödigtvis komme att förlängas, om ordet begärdes af le¬
damöter inom Ståndet särskildt vid hvarje punkt Jag vill
alltså föreslå, att memorialet först diskuteras i sin helhet
samt att proposition på godkännande eller ogillande seder¬
mera framställes vid de olika punkterna. Att namn här
komma att uppgifvas, i fall någon anmälan kommer att ske,
är oundvikligt och grundlagsenlig!, alldenstund det i 107 §
51. F. står, att om Ständerna finna Rikets väl det kräfva,
kunna de hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan,
att Han ville ur Statsrådet och ifrån embetet skilja den
eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord. Min ön-.
182 Den 5 April I848i
skan är alltså: diskussion öfver memorialet i sin helhet och
sedan proposition på hvarje särskild punkt.”
Per Sahlström från Stockholms län instämde,
vice Talmannen Nils Persson: ”Om det blefve någon
vinst vid att diskutera Memorialet i sin helhet, skulle jag
för min del gerna biträda denna mening, men som jag be¬
farar att derest vi göra detta, diskussion i alla fall kom¬
mer att äga runi vid hvarje särskild punkt, är det fruktans-
värdt, att det blifver 2, i stället för en diskussion. Huru
Ståndet än beslutar om föredragningssättet, förbehåller jag mig
dock öppen rätt att få yttra mig vid de punkter, mot hvilka
jag mig reserverat.”
Rutberg: ”Min tanka i ämnet är af vice Talmannen
fullständigt uttryckt och förenar jag mig med honom.”
Undertecknad, Ståndets Sekreterare, yttrade: ”1 fråga
om formen för föredragningssättet torde lämpligast vara, att
Ståndet först diskuterar öfver Memorialet i sin helhet, hvar¬
efter för den händelse, alt Utskottets anmärkningar blifvit
godkända, proposition framställes, huruvida samtlige i Me¬
morialet angifne Rådgifvare böra i underdånighet anmälas
för skiljande från deras embeten. Besvaras denna fram¬
ställning med Nej, blifver förnyad proposition i enahanda
syfte framställd för hvar och en af Rådgifvarne särskildt.”
Per Nilsson från Christianstads län: ”Memorialet bör
efter min tanka punktvis föredragas, ty eljest, och med ett
sådant föredragningssätt, som är föreslaget, att det bör i
sin helhet diskuteras, tror jag, i likhet med vice Talman¬
nen, att 2:ne diskussioner skulle uppstå om hvarje sär¬
skild punkt.”
Rutberg: ”Jag anser det vara hvar och en ledamots
inom Ståndets ovilkorliga rätt alt få yttra sig öfver hvarje
punkt i Memorialet, och att ej hindras eller afskäras här¬
ifrån genom en generel diskussion.’’
Andreas Bengtsson: ”Till hvad Rutberg, med hvil¬
ken jag instämmer, yttrat, vill jag lägga, att genom en dylik
generel diskussion skulle ingen reda och intet nöjaktigt
resultat blifva af hela diskussionen.”
Lars Larsson: ”Jag vidhåller hvad jag förut yttrat.
Punkterna i Memorialet äro i afseende å deras innehåll så
skiljda åt och så litet beroende af hvarandra, att, om man
äfven hela förmiddagen sysselsatte sig med alt diskutera
pm Memorialet i sin helhet, det lika fullt skulle blifva ny
Den 5 April 1848.
183
diskussion vid hvarje särskild punkt, då ej någon kan nekas
att, på begäran, få ordet. Diskussionen bör derföre punkt¬
vis företagas och proposition om godkännande eller ogillande
framställas vid hvarje punkt särskildt.”
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Att Memorialet
icke annorlunda kunnat uppsättas än i särskilda punkter
torde falla sig tydligt för hvar och en. Då nu är för¬
hållandet, att en eller flere Rådgifvare öfvervarit beslutens
fattande, kanhända vid atla de anmärkta tillfällena , huru
skulle man då lämpligen kunna diskutera Memorialet punkt¬
vis. Tager man en punkt i sänder, blifver anmärknings-
anledningen alltför enstaka och obetydlig. Om åter Me¬
morialet diskuteras i sin helhet, så får man, som jag förut
nämnt, en öfversigt af hela regeringssystemet och kan der¬
efter lättare bedöma Rådgifvarnes handlingssätt. Föredrag¬
ningen punktvis skulle möjligen äfven orsaka att, uti den
skrifvelse, som kanhända komme att till Kongl. Maj:t afgå,
man finge upprepa anmärkningarna i hvarje punkt mot en
hvar af Rådgifvarne.”
Rulberg: ”Utskottets afsigt med att uppställa Memo¬
rialet i punkter liar förmodligen varit, att Stånden måtte
särskildt pröfva livarje punkt. Detta är jemväl min önskan,
enär punkter förekomma, dervid jag anhåller få yttra mig."
Reier Persson från Jönköpings län : ”Äfven jag röstar
för, att Memorialet punktvis föredrages, då derigenom ovil¬
korligen mera reda och ordning blifver en följd.’’
Peter Jönsson: ”Jag skulle önska, att Talmannen ville
framställa proposition på punktvis skeende föredragning af
Memorialet.”
Talmannen: ”Sorn jag förut nämnt, beror det af
Ståndet sjelft att bestämma om sättet för föredragningen.
I anledning af hvad dock nu under diskussionen härom
blifvit yttradt, hemställer jag till Ståndet, om ej föredrag¬
ningen på det sättet borde försiggå, att man först diskute¬
rade allmänneligen öfver Memorialet och att sedermera
framställes proposition på hvarje punkt särskildt.”
Sekreteraren: ”Ståndets mening torde vara, att man
diskuterar hvarje punkt särskildt, men att proposition på
godkännande eller ogillande af en hvar utaf punkterna
icke särskildt framställes.”
Bengt Gudmundsson: ”Min mening är just mot-
satseD, elier att diskussionen måtte ske punktvis och att
184
Ben 5 April 1848.
proposition på godkännande eller ogillande af hvarje punkt
särskildt framställes.”
Strindlund: ''Om äfven diskussionen skall ske punkt-*
vis, så är det väl likväl icke meningen att, om jag så må
Säga, färdiggöra hvarje punkt för sig sjelf och att således
vid hvarje punkt framställa proposition på, huruvida den
eller de Rådgifvare skola anmälas för skiljandet från em-
hetet, hvilket alltid måste blifva sista propositionen. Jag
skulle önska att om man, såsom flere ledamöters mening
tyckes vara, vill diskutera punktvis, man då vid hvarje
punkt endast yttrar sig, huruvida man anser Utskottet med
fog gjort anmärkningen eller ej, samt att sedermera propo¬
sition framställes huruvida , i följd af de gjorda och god¬
kända anmärkningarna, någon eller några af Rådgifvarne
borde, efter 107 § R. F., för entledigande från embetet an¬
mälas eller icke.”
Bengt Gudmundsson: ''Hvad Strindlund anmärkt
kan väl vara riktigt, men om vid hvarje punkt sker pro¬
position på bifall eller afslag, så visar sig ju derigenom,
©m anmälan skall ske eller ej, ty bifalles Utskottets an¬
märkning, så är deraf en gifven följd, att anmälan om ent¬
ledigandet bör ske.”
Matts Persson från Stockholms län instämde.
Strindlund: ”Jag vill uppgifva motiver för min
Uttalade åsigt. Om t, ex. första punkten af memorialet
bifalles, då skulle, enligt Bengt Gudmundssons tanka,
deraf följa, att alla rådgifvarne skulle anmälas till entle*.
digande, enär de alla deltagit i den åtgärd, sorn der klan¬
dras, och då vöre ej af nöden att pröfva de öfriga punk¬
terna, Ett dylikt föredragningssätt vöre ej formenligt,
hvarföre jag föreslagit att, sedan man yttrat sig öfver be¬
fogenheten af Utskottets anmärkningar vid hvarje punkt,
till slut framställdes proposition på, huruvida skrifvelse bör,
aflåtas eller icke.”
Förre Talmannen: ”Efter de fleste af Ståndets le¬
damöter tyckas önska, det föredragningen må ske punktvis, så;
skall jag ej vara deremot; men för detta fall skulle jag ön¬
ska, att Ståndet vid hvarje särskild punkt tillkännagifver,
om det godkänner den gjorda anmärkningen eller ej, hvar¬
efter Ståndet bör särskildt besluta, om de sålunda god¬
kända punkterna böra föranleda till skrifvelses aflåtandc,.
Om på sådant sätt första punkten godkändes, ja! om äfvetj,
Ben 5 April 1848
185
detta sker med alla de öfriga, har Ståndet likväl ej der¬
igenom tagit på hand, att skrifvelse hör aflåtas, utan äger,
vid förut anmärkta slutliga propositionen, fri rätt att efter
behag besluta."
Häruti hördes flere ledamöter af Ståndet instämma.
Rutberg: ”Om man nu skulle på en gång besluta öf¬
ver alla punkterna, så sattes otvifvelaktigt många i svårig¬
het och förlägenhet, då de ej visste om de borde rösta ja
eller nej, alldenstund man kan godkänna vissa af Utskot¬
tets anmärkningar och ogilla andra, man kan anse en del
rådgifvare böra anmälas och en del icke. Jag vet i san¬
ning icke hvarföre man nu skall frångå den gamla ordnin¬
gen. Det har förr alltid varit vanligt att föredraga Utskot¬
tens betänkanden och memorialer punktvis; hvarföre ej så
nu med
Med Rutberg instämde flere af ledamöterne inom Ståndet.
Lars Larsson: "I händelse Ståndet bifaller anmärk¬
ningen i första punkten och afslår anmärkningarna i de an¬
dra, eller bifaller alla punkterna har Strindlund rätt;
men om blott 3 eller 4 punkter gillades och skrifvelse, i
följd af detta gillande, skulle aflåtas, månne tro det då ej
vore nödigt att uppgifva skälen för anmälandet i skrifvel-
sen. Jag tror det och yrkar derför återremiss på föredrag¬
ningen af memorialet punktvis."
Matts Persson från Stockholms län: "Förre Tal¬
mannen Anders Erikssons sammanjemknings-förslag är
bra och jag yrkar proposition derpå. Med mig är förhål¬
landet som troligen med många andra inom Ståndet, att
jag kan hafva anmärkningar att framställa vid en punkt,
men icke några sådana vid en annan. Om nu på en gång
man skall yttra sig och drages emot sin vilja med i alla an-
märkningspunkterna, är detta ej bra. Jag anser det alltså
vara nödigt att öfver hvarje punkt yttra sitt godkännande
eller ogillande, hvarefter nu proposition, i enlighet med.
den Strindlund uppgifvit, kan framställas.”
Vice Talmannen: "Jag afstår och förenar mig med
Matts Persson.'’
Diskussionen om föredragningssättet ansågs slutad.
Sedan Sekreteraren förmält, att det af förre Talman¬
nen Anders Eriksson framställda förslag till föredrag¬
ningssätt tycktes gå ut derpå, att man väl punktvis skulle
4lskutera memorialet, men endast yttra sitt godkännande
186
Den 5 April 1848.
eller ogillande till hvarje punkt särskildt i sak, hvarefter
framställning borde göras om en eller (lere af rådgifvarnes
skiljande från sina embeten, framställde Talmannen föl¬
jande proposition: ’Beslutar Ståndet, det föredragning af
Konstimtions-Utskottets memorial, N:o 4, försiggår sålunda,
att efter det Ståndet först vid hvarje särskild punkt af me¬
morialet yttrat sitt godkännande eller ogillande af deruti
framställda anmärkningar, i fråga om de sakförhållanden,
punkterna omfatta, Siandet sedermera vill utlåta sig i afse¬
ende a den påföljd, berörde anmärkningar kunna föranleda,
rörande en eller flera af de uti memorialet omförmäldte
Konungens rådgifvare.”
Ståndet besvarade denna proposition med Ja! hvaruppå
föredragningen under iakttagande af nu angifna föredrag¬
ningssätt började.
Ingressen af memorialet, deruti Utskottet, jemte för¬
mälan, att det fulländat granskningen af de, sedan näst-
förlidna Riksdag inför H. Majit Konungen i Statsrådet för¬
da Fotokoll öfver Justite-Departements-, Utrikes-Depar-
tements-, Landtförsvars-Departements-, Sjöförsvars-De-
partements-, Civil-Departements-, Finans-Departements-,
samt Eklesiastik-Departements-ärenden. förklarat, att Ut¬
skottet under denna granskning icke funnit skäl förekom¬
ma till någon tillämpning af 106 § Regerings-Formen, fann
Ståndet ej fordra någon åtgärd.
Usta punkten, angående Kongl. Maj:ts nådiga kungö¬
relse, rörande enskilde Banker, hvilka utgifva egna kredit¬
sedlar, gifven den 9 Januari 1846, samt
2:dra punkten, angående beviljande rättighet för åt¬
skilliga enskilde Banker att beräkna öfver- eller straffränta
för längre tid än Kongl. Kungörelsen af den 14 Januari
1824 medgifver.
Godkändes.
3:rlje punkten, angående ett, för beklädnaden vid lif¬
gardet till häst, regementet gifvet, och derefter afskrifvet pen-
ningeförskott.
v. Talmannen Nils Persson fick på begäran ordet,
dervid han, under förklarande att han inom Utskottet varit
af skiljaktig mening med pluraliteten, anhöll att få sin memo¬
rialet bifogade reservation uppläst.
Sedan detta skett yttrade :
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Då jag icke
Den 5 April 1848.
18T
reserverat mig emot Utskottets åtgörande i denna punkt,
måste jag uppgifva skälen härför. Jag var nemligen när¬
varande under öfverläggningen i ämnet inom Utskottet, men
vid beslutets fattande var jag afrest åt hemorten. Efter
min åsigt hade 106 § It. F. här bort tillämpas, er.är Sta¬
ten genom den anmärkta åtgärden lidit en förlust af öfver
32,000 R:dr. Man har väl med kännedom om vår Riksrätts
sammansättning velat tillämpa endast 107 § och kanhända
har man deruti gjort rätt. Särdeles besynnerligt förefaller
det mig, att Statsrådet tillstyrkt afskrifning af beloppet, e-
huru Krigskollegium afslyrkt sådan. Jag godkänner den
gjorda anmärkningen. Vid de 2 föregående punkterna har
jag, såsom varande aktieägare uti Privatbank, ansett mig
böra afhålla mig från allt yttrande.”
Flere ledamöter inom Ståndet förenade sig med förre
Talmannen uti hans nu uttalade åsigt.
Andreas Bengtsson från Jönköpings län: ”Då ämnet
förevar inom Utskottet var man ense derom, alt anmärk¬
ning skulle ske. Men, då fråga uppstod om tillämpning
af 106 eller 107 §, var det endast jag, som yttrade mig
för den förra, och då denna min åsigt undertrycktes, re¬
serverade jag mig, som kan synas af min memorialet bifogade
reservation. Då på den särskildta afdelningen i Utskottet,
som hade att utreda denna fråga, erforderliga upplysande
handlingar från Krigskollegium erhöllos, funno vi det högst
besynnerligt, att ej afskrifning utaf beloppet i vederbörlig
form blifvit hos Riksstånden begärd långt före detta, då
ersättningsfrågan är så gammal. Jag vill ej längre
uttänja diskussionen, särdeles som jag tror att man ej här
skall försvara Statsrådets åtgärd, utan jag tillstyrker god¬
kännande af punkten.”
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län: ”Det
är mig icke särdeles klart, hvarföre Stats-Rådet Peij¬
ron här ensam skall sota för den anmärkta åtgärden. Skä¬
let härtill torde någon af Utskottets ledamöter uppgifva.
Då enligt memorialet Statsrådets öfrige ledamöter uti De-
partements-chefens utlåtande instämt, så torde väl denne
icke ensam vara syndabocken. De, som deltagit i den
anmärkta felaktiga åtgärden, böra äfven dörföre dela ansvaret.
Jag kan ingalunda, utan uppgifna skäl, bifalla annan tolk¬
ning af punkten.”
Andreas Bengtsson: ”Gravamina emot föredragan¬
188
Den 5 April 1848.
de Departements-chefen voro de svåraste, enär endast hati
ägt tillgängliga handlingar och frågans utredning oni hand,
derföre trodde man sig böra rikta anmärkningen endast mot
honom.”
vice Talmannen: ”Beträffande den erinran, sorn blif¬
vit gjord, att endast föredragande Departements-chefen blif¬
vit föremål för anmärkningen i denna punkt, så får jag
nämna, att inom Utskottet väl diskuterats, huruvida icke
alla rådgifvarne bort anses hafva i förevarande fall under¬
låtit sin pligt, men beslutet blef, att endast Departements¬
chefen borde anmälas, såsom härutinnan felande, enär
han ensam haft frågans utredning och handlingarna rö¬
rande densamma om hand, samt uppgjort den vidlyftiga
och inkrånglade kalkylen , såsom han sjelf kallar den.
Hvad sjelfva saken angår, så och jemte det jag åberopar
ånyo hvad min reservation innehåller, vill jag säga, att
om Statsrådet hemställt till Rikets Ständer, det förskottet
skulle få afskrifvas, så hade följden blifvit, antingen att
Rikets Ständer bifallit eller afslagit afskrifningen innan frågan
blifvit af domstol handlagd. 1 förra fallet hade förhållan¬
det varit enahanda med det nuvarande, och i sednare fallet,
om remiss till domstol ägt rum , skulle flera år åt¬
gått, innan frågan hunnit lagligen afslutas. Den förlust
Statsverket årligen derigenom skulle tillskyndas, har jag i
reservationen omnämnt och då Rikets sannskyldiga nytta
icke blifvit eftersatt, utan möjligen endast formerna, kan
jag ej annat än ogilla det resultat i frågan, hvartill Ut¬
skottet kommit."
Bengt Gudmundsson från Hallands län: ”Hvad
man här anmärkt, att Utskottet i sin anmälan till Riks-
Stånden endast framställt föredraganden, Statsrådet Peijron,
såsom den der ansvaret borde drabba, och orsaken till
ett sådant förhållande, är redan af föregående talare be-
svaradt. Propositionen blef inom Utskottet framställd på,,
huruvida han ensam eller alla rådgifvarne borde anmälas
såsom felaktige och beslutet blef, att man stannade vid
föredraganden ensam. För öfrigt tror jag ej, att de,, sorn
här inom Ståndet tyckas vilja hafva alla rådgifvarne härut¬
innan ansvarige, dermed hafva allvar. Detta upplyses väl,
då frågan på sistone kommer att gälla personerne. Hvad;
vidkommer sjelfva saken, så tyckes det väl, då Riksdag
vore så nära för hand, som att man bort hemställa af-
Den 5 April 1848.
189
skrifningen till Ständerna, oell yrkandet härpå hade väl
närmast tillhört de konseljens ledamöter, som ägde hand¬
lingarna från Krigskollegium och utredningen af ämnet om
hand. Det nya beklädnadssättet hade nog kunnat regleras
ändå. Som nu formen är bestämdt här öfverträdd, enär
afskrifning ej fått ske utan Rikets Ständers bifall, så god¬
känner jag anmärkningen i denna punkt och begär propo¬
sition derpå.”
Jolian Jahob Rulberg från Norrbottens län : ”Uti
Utskottet har jag förenat mig med vice Talmannen Nils
Persson Uti de åsigter han uttalat genom den memorialet
bilagde reservation, och jag gör det äfven här. Förre
Talmannen har nämnt, att öfver 32,000 R:dr skulle genom
den anmärkta åtgärden vara bortkastade. Detta är ej för¬
hållandet, utan Staten har snarare derigenom vunnit, hvil¬
ket kan utrönas af nvssåberopade reservation. Om vi nu
här skulle göra anmärkning mot rådgifvarne, komme ett
dylikt beslut att stå i strid med hvad vid föredragningen
af Stats-Utskottets utlåtande, N:o 78, af Ständerna röran¬
de denna fråga blifvit beslutadt. Ståndet bör alltså, enligt
min tanka, ogilla anmärkningen.”
Andreas Bengtsson'. ”Till hvad jag förut nämnt
i afseende å frågan om hvem, som borde stå i ansvar för
den anmärkta åtgärden, vill jag lägga att det ingalunda var
lätt för Utskottet att utreda frågan. Utskottet begrep i
början icke huru det förhöll sig. Departements-chefen
Peijrons utredning var så vidlyftig och intrasslad, att Ut¬
skottet höll på dermed flera dagar. Slutligen, och sedan
en utredning från Krigs-Kollegium erhållits, började man
inse sammanhanget, och det är troligt att, om denna ut¬
redning varit tillgänglig i Statsrådet vid frågans föredrag¬
ning derstädes, de öfrige Statsråden icke bifallit åtgärden.
Man har sagt, att Staten i stället för förlust skall skördat
vinst på denna. Detta är något, som jag ej kan inse eller
förstå. Men i alla händelser anser jag att anmärk¬
ningen är på sitt ställe för formens skull, som ovilkorligen
är öfverträdd. Att uraktlåta något, hvad denna föreskrifver
äfven vid den obetydligaste saks behandling, skulle leda till
mycken våda och vara, för prejudikatets skull, högst o~
betänkt.”
Per Nilsson frän Christianstads län: ”Äfven jag
håller före, att, då alla rådgifvarne instämt med föredra¬
190
lien 5 April 1818.
ganden, denne ej ensamt bordt få stå i stieket, men då
öfrige rådgifvarepersonalen i andra punkten har anmärk¬
ningar mot sig, vill jag godkänna denna punkt, sådan
den är.”
Strindlund: ”Om anmärkningen varit framställd
mot alla rådgifvarne, skulle jag icke dragit i betänkande
att godkänna den, helst medgifvas måste, att formen är
förbisedd; men då nu endast ett Statsråd blifvit antastadt,
ehuru alla deltagit uti den felaktiga åtgärden och då de
böra vara underkastade lika ansvarighet, är jag, som ej
tror det gå an för ett Statsråd eller hvilken person som
helst, att vidimera en afskrift, dertill han icke sett origi¬
nalet, färdig att ogilla anmärkningen.’’
Lars Larsson från Elfsborgs län: ”Att här i diskus¬
sionen upptaga till pröfning, i hvad mer eller mindre grad
förlust drabbat Staten , är ej på sitt ställe och skulle icke
eller en dylik pröfning i brist på nödiga handlingar kunna
låta sig göra. Här är nu endast fråga om Rådgifvarne
fullgjort deras kall eller trädt utom gränsen af meddelade
föreskrifter. Om det är af högsta vigt för hvar och en ,
att vid embptens förvaltande iakttaga noga i lagar gifna
föreskrifter, huru mycket mer bör ej en Konungens Råd¬
gifvare låta detta sig angeläget vara, han, som ensamt är
nationen ansvarig för sina tillgöranden. Formerna äro här
öfverträdda, enär rådgifvarne aldrig ägt rätt att tillåta en
afskrifning, derom anmälan bort ske hos Rikets Ständer.
Icke är det här heller lämpligt att resonera om , huru det
gått, om frågan blifvit underställd Ständernas pröfning.
Om ock Ständerna bifallit afskrifning , så är felet emot
formen dock begånget, då underställning ej skett, och la¬
gen öfverträdd. Om flera eller färre deltagit i åtgärden
betyder icke eller något, ty vi komma sedermera till den
frågan: huru många och hvilka af rådgifvarne böra hos
Kongl. Majit anmälas för skiljandet från sina embeten och,
enligt det antagna föredragningssättet, hafva vi nu endast
att godkänna eller ogilla punkterna i sak, men icke i fråga
om personerne.”
Erik Persson från Gefleborgs, samt Peter Haralds¬
son och Anders Gunnarsson från Elfsborgs län instämde.
Anders Andersson från Skaraborgs län: ”Jag hade
väl ej tänkt att rörande denna punkt mig yttra , men då
det blifvit anmärkt, att Ståndet skulle handla inkonseqvent,
Den 5 April 1848.
191
om dot nu gotikande denna anmärkningspunkten, då Stats¬
utskottet tillstyrkt afskrifning af förskottet och Ständerna
härtill samtyckt, har jag sett mig nödsakad att frångå min
föresats. — Stats-Utskottet kunde ej handla annorlunda,
än som det gjort, enär ett Kongl. Bref lag till grund för
dess åtgärd, men just i afseende på detta ämne ingick
Stats-Utskottet med anmälan om anmärkning emot Konun¬
gens Rådgifvare till Konstitutions-Utskottet. För öfrigt och
beträffande frågan om samtlige Rådgifvarnes delaktighet uti
förevarande felaktiga åtgärd och deras enahanda ansvarig¬
het, så får jag nämna, att det icke torde vara någon inom
Ståndet här obekant den stora makt Konstitutions-Utskottet
äger framför de andra Utskotten, samt att det sålunda icke
är för Ståndet något att vidgöra i afseende å de andra
rådgifvarne inom Konseljen , då Utskottet endast föreslagit
till anmälan Föredragande Departements-Chefen. Den ifråga¬
varande anmärkningen är så grav, som någon af de öfriga,
hvarföre jag godkänner den.”
Sven Isaiesson från Kalmar län instämde.
Rutberg: ”Jag har ej kännedom om att någon an¬
märkningsanledning rörande denna fråga kommit från Stats—
till Konstitutions-Utskottet. Hvad sjelfva saken angår, så
förefaller det mig besynnerligt, att man skall ställas under
tilltal för det man sökt minska Statens utgifter.’’
Diskussionen var slut. Uppå framställning af 7a/-
mannen, blef härefter hvad Utskottet i 3:dje punkten af
Memorialet, N:o 4, anmärkt af’Ståndet godkändt.
vice Talmannen Nils Rersssn och Rulberg reser¬
verade sig mot detta beslut.
4:de punkten, angående en den värfvade delen af Ar¬
méens och Flottans manskap beviljade befrielse från af-
giften till Folkundervisningens befrämjande.
I anledning häraf yttrade:
Andreas Rengtsson från Jönköpings län: ”Om Stån¬
det rätt betraktar och öfverväger denna anmärkning, skall
det finna, att den ej är af någon betydenhet; ja, jag må
gerna säga, att den är simpel. Den rörer endast en afgift,
som den värfvade delen af Arméens och Flottans gemen¬
skap skulle erlägga och denna gemenskaps befrielse fiån
berörde afgift torde ej vara af beskaffenhet att kunna för¬
anleda till anmärkning emot Rådgifvarne. Jag skulle önska
att Ståndet ogillade denna anmärkningspunkt.’’
192
Den 5 April 1848.
Pehr Sahlström från Stockholms län: ”Jag är ej nog
lycklig att kunna anse anmärkningen af så ringa betyden¬
het, som föregående talare. Tvertom är min öfvertygelse,
det ifrågavarande befrielse ej allenast strider öppet mot
Rikets Ständers beslut oell föreskrifter, utan äfven orsakar
en skadlig och ledsam sensation , synnerligast på lands¬
bygden, då den fattige finnér någon klass undantagen från
en så angelägen afgift, helst det ifrågavarande manskapet
ofta äro rikare försedde än andra med barn , som behöfva
undervisning. Jag håller till och med Utskottets ledamöter
räkning för den framställda anmärkningen."
Häruti hördes instämma Olof Johansson och Anders
Eriksson från Stockholms, Efraim Larsson> Anders
Gunnarsson och Sven Svensson från Elfsborgs, samt
Lars Gezelius och Kräk Matts Matisson från Stora
Kopparbergs län, m. fl.
Bengt Gudmundsson från Hallands län: ”Jag har
föga att tillägga uti hvad sednare Talaren anfört, och in¬
stämmer fullkomligt med honom, ehuru ej befrielsen är så
vidt utsträckt, som denne Talare tyckes förmena, enär den
icke sträcker sig till manskapet Vid indeldta arméen, Om
äfven de värfvade trupperne till större delen bestå af fattigt
folk, kunna de likväl utan olägenhet afsätta de få skillin-
garna, som äro i fråga. Då emellertid Regeringen icke
fästat afseende vid en Rikets Ständers skrifvelse, ansåg Ut¬
skottet att, som frågan rörde en afgift och sålunda ägde
sammanhang med Ständernas beskattningsrätt, rådgifvarnes
pligt hafva varit, att afråda från det fattade beslutet, och
jag kan ej annat än fullkomligt anse anmärkningen af Ut¬
skottet vara på sitt stäne.*’
Matts Persson från Stockholms län: ”Saken kan väl
synas obetydlig, om man så vill, men jag för min del an¬
ser den serdeles maktpåliggande och står, såsom en annan
talare förut för sin del yttrat, i verklig förbindelse till de leda¬
möter inom Utskottet, som till anmärkningen medverkat.
Man måste betänka, att denna afgift utgår enligt 1 artikeln
BevillningsfÖrordningen och så länge stadgandet i denna
qvarstår bör ingen undankomma detsamma. Menniskan,
den må vara värfd eller ej, bör, hvarest hon är bosatt, er¬
lägga detta obetydliga belopp, 2 eller 6 skillingar, allt ef¬
ter som kommunerna eller skolstyrelserna bestämt. Om
någon skulle vara fri från berörde utskyld, huru lockande
Den 5 April 1848. 193
skulle det ej vara för andra personer af enahanda samhälls¬
ställning att vinna dylik eftergift? Som sagdt är, saken är,
så väl för vårt uppfostringsväsende, som ock för sjelfva
principens skull af särdeles vigt.
Lars Matisson från Upsala, Peter Johan Pelersson
från Jönköpings samt Jonas Peter Danielsson från Kal¬
mar län med flere instämde.
Andreas Bengtsson: ”Jag får bekänna att jag, ehu¬
ru jag ansåg anmärkningen utan särdeles vigt, i Utskottet
var en ibland dem, som bidrog till densamma. Vid förra
Riksdagen beslöts att alla mantalsskrifne personer, hvar¬
ibland äfven gemenakapen af arméen och flottan, skulle er¬
lägga denna afgift, men då fråga uppstod, huruvida gemen¬
skapen vid de värfvade regementerna, äfven borde utbetala
afgiften, ansåg regeringen denna gemenskap, som tjenade
likasom för dagspenning och var ställd till Kongl, Maj:ts
disposition, icke böra påläggas afgiften, och detta torde val
hafva billigheten för sig.”
Vice Talmannen Nils Persson: ”Statsrådet har utgått
från de föreställningar, i fråga om denna anmärkningspunk-
ten, att hos det värfvade manskapet tillgång ej finnes, om
ej af deras gage eller dagaflöning för erläggande af afgiften;
att, som en stor del af det värfvade manskapet är årligen
permitteradt, det så val vore olämpligt, att desse permitte-
rade skola lemna understöd till folkundervisningen i den
ort, der truppen är förlagd, som ock förenadt med svårig¬
het att af dem utfå något, då de oftast icke ägde tillgångar,
att befrielsen icke skulle leda till skada för kommunerna,
då Garnisonsregementerna tillhöra egna församlingar, som
äga på Statens bokostnad inrättade folkskolor, samt att få¬
talet af detta manskap vore gift. Af alla dessa skäl, som
anförts till försvar för den klandrade Regeringsåtgärden, har
jag förenat mig med reservanterne emot Utskottets fattade
beslut.”
Lars Larsson från Elfsborgs län: ”Om frågan varit
att medlen skolat ingå till Statsverket, då kunde det hafva
varit rätt hvad Rådgifvarne gjort. Men då ämnet rörde en
afgift af mera enskild beskaffenhet och för kommunerna
af vigt, torde man lätt nog finna, att undandragandet från
afgiften hvarken skett i enlighet med Rikets Ständers be¬
slut eller med 57 § Regeringsformen; och jag kan alltså
13
194
Den 5 April 1848.
icke annat än anse Utskottets anmärkning i denna punkt
riktig.”
Petter Persson från Jönköpings län: ”Icke heller jag
tror anmärkningen vara af den obetydenhet, sorn man ve¬
lat låta påskina. Jag yrkar, i likhet med föregående talare,
bifall till densamma.’’
Efter sålunda slutad diskussion och uppå framställ¬
ning af Talmannen godkändes jemväl nu föredragna 4:de
punkt af Konstitutions-Utskottets memorial, N:o 4.
5:te punkten, angående Öfver-Direktören vid Tekno¬
logiska Institutet, C. M. Schwartz, vid afskedstagande! be¬
viljad pension.
Per Sahlström från Stockholms län begärde ordet
och yttrade: ”Ehuru jag är fullt öfvertygad, att Ståndet
uppskattar ifrågavarande anmärkning, som sig bör, kan jag
dock ej underlåta att, dels erinra, det jag för några dagar
sedan här inom Ståndet tecknade bemälde Herr Direktörs
embetsmanna-verksamhet, och dels visa, att mina uppgif¬
ter om personen nu af Utskottet besannats. Ehuru Kongl.
Maj:t förklarat sitt missnöje med Schwartz's förvaltning af
Teknologiska Institutet, och ehuru Konungens Rådgifvare
icke kunnat vara obekant, att han på ett annat ställe inne¬
hade en pension för lifstid af 1,200 R:dr, hafva de likväl
tillstyrkt den pensions åtnjutande, som föranledt Utskottets
anmärkning. Jag vill fråga : är ej denna Rådgifvarnes åt¬
gärd inkonstitutionel och kan man annat än på det högsta
gilla denna Utskottets anmärkning?”
Petter Mårtensson från Jönköpings län, samt Efraim
Larsson, Anders Gunnarsson och Petter Haraldsson
från Elfsborgs län, med flere, delade lika tankar med Sahl¬
ström.
Ståndet godkände härefter, uppå framställd proposition,
denna punkt.
6:te punkten, angående beviljad ersättning för Norrska
korvetten Örns deltagande med åtskilliga Svenska krigsfar¬
tyg uti en expedition till Medelhafvet, år 1837.
Härvid yttrade
Vice Talmannen Nils Persson: ”Ståndet torde finna,
att all diskussion rörande denna punkt är öfverflödig, då
personen, hvarom fråga är, eller som är föremålet för an¬
märkningen, f. d. Föredragande Stats-Rådet och Chefen
för Civil-Departementet, O. J. Fåhreeus, ej mera finnes
Den 5 April 1848. 195
inom Konungens Rådspersonal. Om ej så vore förhållan¬
det, skulle det ändock vara olämpligt att vidtaga någon åt¬
gärd uti ifrågavarande ämne, då något beslut derutinnan
ännu icke är fattadt. Utskottet har gått i förväg för kom¬
mande Ständer och jag åberopar alltså min reservation,
som linnes memorialet bifogad.”
Johan Jacob Kulberg instämde.
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”1 Utskottet var
jag ibland dem, som röstade för att någon anmärkning här
ej skulle göras eller ens någon anmälan, då frågan ej ännu
är slutligen handlagd eller beslut deri är fattadt, och af
enahanda anledning tillstyrker jag nu, att anmärkningen ej
må godkännas.”
Lars Larsson från Elfsborgs län: ”Då man ge¬
nomläser punkten kan man inse, att dervid ej annat är att
åtgöra, än att, med godkännande af de utaf Utskottet utta¬
lade åsigter i ämnet, lägga memorialet med afseende å den¬
na punkt till handlingarna. Då i frågan ej ännu något be¬
slut är fattadt, synes det mig vara för tidigt att döma öf¬
ver rådgifvare-ålgärderna.”
Anders Gunnarsson och Efraim Larsson från
Elfsborgs län instämde.
Nils Strindlund från Westernorrlands län : ”1 lik¬
het med vice Talmannen vill jag ej att vi skola godkänna
framställningen i denna punkt. Det vore att mota Olle i
grind. Icke böra vi heller vara så ömtåliga emot våra
Norrska bröder, att vi framställa anmärkningar emot dem
innan något beslut i frågan är taget. Det blifver tidsnog
sedan.”
Lars Matsson från Upsala, samt Matts Persson,
Olof Johansson och Erik Carlsson från Stockholms
län, med llere, instämde.
Bengt Gudmundsson från Hallands län: ”Afven jag
anser ej något vara att vidgöra vid denna punkt, då per¬
sonen, som är föremål för anmärkningen, redan afgått utur
konseljen. Jag vill dock nämna, att anmärkningen skett
upplysningsvis för att visa, huru våra intressen i afseende
å brödrariket bevakas. Min tanke är att, såsom Lars
Larsson redan föreslagit, vi, med godkännande af fram¬
ställningen, lägga memorialet i denna punkt till handlingarna.
Diskussionen förklarades vara slutad. Talmannen
framställde proposition på godkännande af denna punkt,
hvilken proposition med Nej besvarades. Uppå förnyad
196
Den 5 April 1848.
proposition fann Ståndet, under godkännande af Utskottets
i ämnet uttalade åsigter, memorialet i denna punkt ej
fordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarna.
Likaledes ansåg Ståndet Utskottets förklaranden, i frå¬
ga om uti memorialet omförmäldta af Herr iWIs Rudolf
Munck af Rosenschöld och Komminister Schagerberg
anmäldte anmärkningsanledningar ej fordra annan åtgärd än
att lägga till handlingarna.
Då nu härefter Ståndet skulle utlåta sig i afseende å
den påföljd de nu godkända Utskottets anmärkningar kun¬
de föranleda, rörande en eller flere af Konungens rådgif¬
vare, upplästes följande af nedannämnde ledamöter utaf
Ståndet ingifna skriftliga anföranden: , :
Af Lars Olsson från Stora Kopparbergs län
,?Jag ber att på en kort stund få taga Brödernes Upp¬
märksamhet i anspråk vid behandlingen af Konstitutions-
Utskottdts memorial, N:o 4. Uti detta memorial har, med
stöd af 107 § Regeringsformen, Utskottet anmärkt sex
särskildta af Regeringen behandlade ärenden, och det å-
ligger alltså nu Ståndet att bedömma, huruvida dessa ä-
renden, hvar för sig eller sammantagne, äro af den vigt,
att Rikets väl kräfver, att Ständerna böra hos Konungen
anmäla någon önskan, att han ville ur Statsrådet och ifrån
embetet skilja samtlige eller en och annan af dem, mot
hvilxa anmärkningarna skett.
Icke förnekande, att ju Utskottet kunnat vara befogadt
att anmärka, hemställer jag dock till Bröderne, huruvida
något vidare härvid är att göra. Jag inser det ej för min
del, och hämtar hufvudsakliga skälet dertill ifrån de poli¬
tiska oroligheter, som man dagligen höra omtalas. Det är
under sådana förhållanden, som de båda Regeringsmakter¬
na böra sluta sig till hvarandra, och fridsamt bedömma
hvarandras åtgärder, som vi böra kunna hoppas alla här¬
flutit från goda afsigter. Jag är icke bland dem, som hyl¬
la den moderna satsen, att vid hvarje opinionens vindkast
Styrelsepersonalen skall ombytas. Vårt land är för fattigt
för sådana experimenter och följden skall också af en så¬
dan grundsats blifva, att män med sannt värde icke skola
antaga sådana maktpåliggande platser, från hvilka de så
lätt kunna skiljas med förlust, ja, med deras ruin, vid all¬
männa opinionens dom, som ofta icke är annat än fördom, nyck
och godtycke. Vi kunna dessutom taga i beräkning, att
Den 5 April 1848.
10?
en eller annan, af de ifrågavarande Rådsberrarne vid större
anfordran af kraft och förmåga, än sorn kan vara dem be¬
skärd, sjelfmant skulle lemna deras i våra tider föga af¬
undsvärd platser, och dessutom är det ju Konungens rätt,
att utan Ständernas anmaning uppfordra dem att afgå. Icke
heller kan jag för min del undertrycka mitt enskildta om¬
döme att de fleste af nu varande Statsrådspersonalen sy¬
nas mig. vara de lämpligaste att qvarblifva vid styrelsen.
Besinnom^ mine-Bröder, att Regeringen klandras ej en¬
dast af dem, sorn för strängt hålla sig vid det gamla,
utan, äfven af dem, sora påyrka en förtida utveckling af
samhället. Denna Regering måtte alltså hafva gått en
vis medelväg och dervid icke förbisett den ovedersägbara
satsen, att det är med samhällets lif, som med det öfriga lif-
vet i naturen, fortdrifves växten alltför, skyndsamt, blir
frukten icke den ädlaste, och minst varaktig. Den närva¬
rande Regeringen har i rätter tid aktat på den lägre folk¬
klassens fordringar och genom friare författningar, angåen¬
de näringarna, gjort hvad den kunnat, för att såmedelst
bereda utvägar för arbetarens utkomst; och erkännande
detta och mycket annat för godt af hvad som under de
sednare åren är: af Regeringen tillgjordt, röstar jag för in¬
gen, annan åtgärd, än att Ståndet, under erkännande att
Konstitutions-Utskottet icke opåkallad! framställt anmärk--
ningarna, må lägga memorialet till handlingarna.”
Af Jokan: Johansson från Örebro län: ”1 det jag in¬
stämmer i alla de anmärkningspunkter Konstitutions-Ut¬
skottet: gjort mot Konungens Rådgifvare, kan, jag icke un¬
derlåta att dertill foga några anmärkningar, gällande dels
den ifrågavarande saken, dels principen.
Jag tror icke, att Konstitutions-Utskottet rätt uppfat¬
tat den sistnämnda, sådan den finnes uttryckt i Regerings¬
formens 107 §. Uppenbara och grofva öfverträdelser af
bestämda lagar, våld, mannamån, försnillningar, med ett ord
allt sådant som förnärmar lagens bokstaf och efter den kan
behandlas, bör enligt den 106 § hänvisas till en Riksrätt.
Detta har Konstitutions-Utskottet icke gjort, ehuru anled¬
ning dertill tyckes hafva funnits i åtskilliga anmärkningar,
sorn af enskilda Riksdagsmän blifvit gjorda, och de ännu
flera, hvartill läsningen af Statsråds-protokollerna sannolikt,
gifviti anledning.
198 Den 5 April 1848.
Sådan må nu hafva kommit antingen af välvillig skon¬
samhet för Herrar Statsråder, eller af den insigt Utskottet
äger om onyttan af den några gånger hos oss uppförda
riksrättslarcen; nog af, detta kan icke här bli något före¬
mål för Ständernas bedömanden, när en sådan åtgärd be¬
ror på Konstitutions-Utskottet att vidtaga eller underlåta.
Men då Utskottet icke gjort detta, då det ifrån den overk¬
samma 106 § vädjat till den vida verksammare, mera be¬
tydande 107 §, tror jag att det hade bort göra sig reda för
hvad lagstiftarne dermed åsyftat. Detta var, enligt mitt
begrepp om Grundlagen, icke en fiskalisering öfver en och
annan åtgärd, stridande mot en särskild författnings bokstaf,
eller om hvars tydning olika meningar kunna hysas, men
som, ehuru visserligen förtjente af ogillande, likväl icke äro
nog att derföre bedöma och utdöma eljest oklanderliga och
om sitt land möjligen till och med högt förtjente minist¬
rar. Jag föreställer mig, att det skulle kunna hända den
djupsinnigaste och högtänktaste statsman, en Sully■ en
Oxenstjerna, en Bernsdorff, en Canning eller Peel,
att han, sittande i vårt Svenska Statsråd och der genom¬
förande de förträffligaste planer till landets bästa, som kun¬
de bära välsignelse för samtid och efterverld, råkade förbi¬
se någon liten af de tio tusende författningar, lagar, lag¬
förklaringar och riksdagsbeslut, som så intrassla vårt när¬
varande statsmachineri och dervid stötte emot en eller an¬
nan bland dessas otaliga paragrafer. Skulle han derföre ställas
under riksrätt eller af Ständerna anmälas till entledigande?
Nej! Detta var icke lagstiftarens mening.
Den var tvärtom, att korttänkta, oskickliga, småaktiga,
inen för öfrigt välmenande och beskedlige män, som råkat
förvilla sig in i Statsrådet, skulle kunna skiljas derifrån
ehuru de uppfyllt all bokstafvens rättfärdighet, derföre att
de svikit andans rättfärdighet.
Jag håller före, att detta sistnämnda är fallet med vår
nuvarande konselj. Jag bestrider icke dess ledamöters go-
ga afsigter, enskild rättskaffenhet och hvilka berömliga
egenskaper som helst, man hos dem kan upptäcka, men
jag tror att hos dem fattas pn enda, hvilken, om den fanns,
skulle öfverskyla många brister, men hvars saknad gör
alla de andra ogagneliga, det är Statsmanna-egenskapen.
Hade de icke felat i något mer än de af Konstitutions-Ut¬
skottet uppgifna 6 punkterna, så skulle jag ej anse detta
Den 5 April 1848*
199
för något skäl att begära deras entledigande. Men nu haf¬
va de, så vidt jag förstår, felat i alla punkter, derföre att
de felat i den enda: intagandet af en plats, som de ej för¬
mådde fylla, hvars vigt och betydelse i närvarande stund
de icke fattade. Denna stund är ej en sådan, då det går
sin jemna trygga cirkelgång, då det endast gäller att nöd-
torftligen och ordentligen expediera de inkommande målen*
Stunden gäller något vida högre. Hos nationen har vak¬
nat en känsla af allmän ©belåtenhet, af tryckande vantref¬
nad, då hon fordrar djupt genomgripande, redbara och verk¬
samma förbättringar af hela statsskicket. Det fordras nu
att göra sig redo, för hvad landet tarfvar, för hvad tiden
kräfver, att utföra dessa reformer så, att de reformera det
bristfälliga, icke lemna större luckor i stället för dem man
tillstoppar; att göra helt, förståndigt och ändamålsenligt,
hvad som på- regeringen ankommer, och med Ständerna
samverka, i hvad på båda Statsmakternas samverkan beror
Man måste göra detta, eller afstå från sin plats. De hafva
gjort intetdera. De hafva setat qvar på sina platser och
lappat och plåstrat så, att den sista villan blifvit värre än
den första. Nationen har i åratal begärt en förbättring af
sin representation såsom grunden för alla andra förbättringar.
De hafva icke vidtagit någon enda af de sednare, och i anse¬
ende tili den förra, hafva de gjort sämre än intet, då de
hållit nationen i en oupphörligt spänd väntan på regeringens
beslut och bedragit denna väntan genom den beryktade
Representationskommittéen och sättet, hvarpå man till Stän¬
derna öfverlemnat dess arbete. Nationen har väntat lätt¬
nad i sina hördor, och regeringen har yrkat deras förökan¬
de. Nationen har fordrat en minskning i den tryckande
försvarskostnaden, och regeringen har föreslagit dess förö¬
kande. Nationen har yrkat en förenkling i statsmachineriet,
och regeringen har dels bibehålltt det intrasslade, dels sökt
ytterligare intrassla det något litet rediga, t. ex. genom Bergs-
och Kommerse- Kollegiernas förändrade organisation, då
medborgares rätt och bästa skulle anförtros åt en enda o-
ansvarig, och med ämnena måhända alldeles obekant em-
betsmans godtycke. Hon har vidare gifvit oss denna fat¬
tiglag, denna lösdrifveriförfaltning, hvilka måhända välme¬
nande likväl röja brist på sakkännedom, och som hvar för
sig skulle kräfva en särskild afhandling. Hon har med ett
erd gifvit oss intet, af hvad vi behöft och begärt, men så
200
Den 5 April 1848.
mycket som vi hvarken begärde eller beliöfde; intet, som
skulle förbättra folkets belägenhet, mycket deremot, som
försämrar den.
På alla dessa skäl instämmer jag i Konstitutions-Utskot-
tets förslag och yrkar, att Rikets Ständer må hos Kongl.
Maj:t anhålla om samtliga dess nuvarande rådgifvares ent¬
ledigande från deras embeten.’’
Af Efraim Larsson från Elfsborgs län:
”Hvad vi nu skola företaga till afgörande, är ett ar¬
bete, som vid hvarje Riksdag måste undanstökas, men ännu
aldrig ledt till någonting, så långt jag minnes tillbaka-, och
det är dock trettio år. Frågan är att gifva Konungens råd¬
gifvare orlofssedel; och huru pålitliga sådana dokumenter i
allmänhet äro, det veta vi nog. En är barmhertig, en är
liknöjd, en är rädd; men det värsta är om de, som fått
uppdrag att besigtiga och bedöma arbetet och uppförandet,
få det infallet att svara på en fråga, hvad sorn skulle sva¬
ras på en annan, eller t. ex. om jag frågar så här; ”bör
du derborta, som har mitt uppdrag att revidera och som
ser mer än jag får se sjelf! huru tycker du? har der vi¬
sat sig förstånd?’’ och han svarar: ”ja bevars, der finnas
alla tecken till ärlighet,’’ och om han intygar att det finns
nykterhet, när jag frågar om arbetsamhet, o. s. v. När så
illa inträffar, är det mycket svårt att gifva ett pålitligt besked
om det hela ; och så illa har nu verkligen inträffat: Ut¬
skottet har svarat helt annat på frågorna, än hvad det sy¬
nes hafva bordt svara, just emedan det förvexlat dem.
Frågan är då: skola vi af detta skäl ensamt gifva en
vacker orlofssedel ? skall det ingenting blifva af hela målet,
derföre att det är ”galet stämdt,” såsom det heter vid dom¬
stolarna? Detta vore också betänkligt, ty då kunde den
tron inrotas hos Konungens rådgifvare och hos dem, som
vilja blifva det, att man blott behöfver ställa sig bra illa
hos alla partier, för att blifva frikänd. Ty så har det
ögonskenligen tillgått i Statskottet, att våra ombud derstädes
velat på alla håll framhafva vederbörande till näpst, men
icke kunnat förena sig om skälen. Den ena har då, med
hjelp af en papperslapp eller något annat medel, hvad det
kan vara, lyckats åstadkomma ett beslut, att näpst skall
det blifva; men när det kommit derhän, att det skulle af-
göras, hvilken näpsten borde blifva, då har kanske den
andra haft lyckan på sin sida och fått den lindrigaste näp-
Den 5 April 1848.
201
slen besluten. Så förefaller det mig hafva tillgått; men
hvem vet det mod visshet?
Såsom lindrigast betraktas en anmälan efter 107 §, e-
huru jag sannerligen icke förstår skälet. Är det svårare
att blifva tilltalad efter lag, än att få betyg om brist på ”o-
väld, nit, skicklighet och drift’’; d. v. s. om oärlighet, lojhet,
okunnighet (eller dumhet) och lättja (ty anorlunda kan
jag icke lörslå orden)? Hvar och en har naturligtvis sin
smak; den smaken trodde jag knappast att åtminstone
någon högt uppsatt man kan hafva. Det är emellertid nu
en gång så, att det tyckes vara af barmhertighet, som
107:an blifvit tillgripen kors och tvärs, när det passade
eller icke; men då så är, böra vi också bidraga till utfö¬
randet af denna barmhertighet och förhjelpa Herrar råd¬
gifvare till en anmälan efter 107:an. Förargligt är väl, att
hon icke passar till allt; men det förefaller mig vid be¬
traktandet af de båda paragraferna, att om än icke en !06:a
kan göras af aldrig så många 107:cr, så kan deremot en
107:a lämpligast göras af (lera 106:or, hvilket med andra
ord vill säga, att om brist på nit, skicklighet etc., ehuru
ofta befunnen, icke kan föranleda laga ansvar, så kan der¬
emot den elaka notan att vara skäligen misstänkt för mån¬
ga förseelser lätteligen hopsummeras lill ett omdöme,
föga fördelaktigt för personers skicklighet eller lämplighet
att användas.
Således, ehuru flera af de omständigheter, dem Utskottet
anför emot Herrar rådgifvare, äro verkliga lagöfverträdelser
och följaktligen icke strängt taget borde föranleda någon
åtgärd efter 107 §, får jag dock för min del bifalla det
slut, hvari Utskottet stadnat, om jag än icke i allo kan
gilla domskälen.
Betänkandet kallas deeharge-betänkande; man tyckes
på förhand taga för gifvet, att det alltid skall blifva decharge,
d. v. s. frikännelse. Men tänk, om det en gång skulle
råka att slå annorlunda ut! Det vore eget! — Lyckligt bara,
om vi icke kasta gästen efter i ugnen.”
Härefter utläto sig muntligen
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Ehuru jag
varit med om att godkänna åtskilliga af de anmärknings-
punkter, Utskottet framställt, anser jag mig dock derigenom
icke hafva besvarat den fråga, som nu är föremål för öf¬
verläggning. För detta ändamål måste jag taga i öfvervä-
202
Den 5 April 1848.
gande Statsrådets beleende sedan sista Riksdagen ocb Re¬
geringsåtgärderna i sin helhet. Vi hafva nu endast gran^
skat ena sidan deraf, nemligen felen, och hafva hufvudsak-
ligast funnit dem utgöra formfel; äfven andra sidan bör
betraktas, och då har jag mot felen att jemföra de refor¬
mer, sorn i näringslagstiftningen. i allmänna lagen och i
många andra afseenden skett. Jag har deri sett en tendens
till utveckling af nationalfriheten i allmänhet hafva gjort sig
gällande, och väges det ena mot det andra, ihågkotmuer
man att rådgifvarnedock äro menniskor och såsom sådana
icke kunna vara felfria, så torde man böra erkänna, att
det ej finnes giltiga skäl för att anmäla dem till afcång.
Någon skrifvelse om deras entlediganda vill jag alltså icke
att ståndet aflåter, utan torde memorialet läggas till hand¬
lingarna.”
vice Talmannen Nils Persson instämde.
Bengt Gudmundsson från Hallands län: ”Sedan vi
nu godkänt de 5 första punkterna af memorialet, torde ej
annat vara att göra, än att remittera memorialet till Expe-
ditions-Utskottet, med anmodan till Utskottet, att uppsätta
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t i afseende å rådgif-
vareåtgärderna, hvilken skrifvelse bör grunda sig på de
skäl, som Utskottet vid nämnde anmärkningspunkter fram¬
lagt och Ståndet godkänt. Detta tror jag vara det enda
rätta sättet, att numera gå tillväga, ty att nu lägga memo¬
rialet till handlingarna, det vill säga att i tysthet begrafva
detsamma, det vore att vara inkonseqvent, det vore att
förneka hvad man nyss beslutat. Jag yrkar alltså fortfa¬
rande memorialets remitterande till Expeditions-Utskottet,
för det ändamål jag redan uppgifvit.”
Peter Johan Petersson från Jönköpings, Johan Jo¬
hansson från Örebro, Anders Gunnarsson från Elfsborgs
samt Carl Magnus Engström och Jonas Petersson
från Calmar län med flere instämde.
Per Sahlström från Stockholmslän: "Sedan Ståndet
yttrat sig öfver de särskilda punkterna och godkänt dem,
ber jag att få yttra några ord rörande det ämne, som nu
är föremål för afgörande. Det vore alltför lyckligt, om na¬
tionen vore öfvertygad att Utskottet rätteligen förfarit, då
det ej upptagit flera anmärkningar emot rådgifvarne, än
som skett. Jag tror dock, att nationen i dcdta afseende sva¬
rar Nej! Jag erinrar mig med hvilken förtjusning man e-
ruottog underrättelsen om vår nuvarande Konungs tillträde
Den 5 April 1848.
203
till Regeringen. Man motsåg bättre tider, man hoppades
att erhålla förbättringar i våra invecklade Statsformer m. m.,
och, jag erkänner med tacksamhet det, man blef i många
fall icke bedragen. Det vidtogs nemligen genast åtskilliga
goda regeringsåtgärder, som vittnade om eftergift för tidens
fordringar. Men månne man härmed gjort nog? På hvad
punkt stå vi ännu, vis å vis nationens vitalfråga. Hafva
rådgifvarne handlat rätt deruti, att de låtit den stora reform¬
frågan ligga neder. Huru hafva de i detta fall uppfyllt
sitt rådgifvarekall. Jo! genom att glömma den, att lägga
den åsido. Jag har till och med på närmare håll sett en
rådgifvare hindra de stridiga intressenas förening, i stälfet
för att befordra denna och de arbetens fortgång, hvilka bort
föregå sjelfva hufvudfrågans behandling. Och hvad har
följden häraf blifvit? Jo partier och strider, nationens splitt¬
rande samt fortfarande misstroende och osämja mellan Stån¬
den. Pröfningarnas tidpunkt är dock nu för handen. Det
duger numera icke att vara rådvill, man måste i stället
vara beslutsam. Vill man ej reformer och det godas fram¬
gång, så lätom oss handla såsom rådgifvarne gjort. De
äro till utseendet nitiska, men i sjelfva verket ljumma, och
följden deraf hafva vi erfarit. Huru är det dock möjligt
att i denna stora angelägenhet vinna nödig visshet, om vi
ej äga män inom konseljen, som på det lifligaste intressera
sig för saken. Tidpunkten är nu inne för folket att taga
frågan i egna händer. Sker detta ej snart, så vet jag ej
huru det kan gå med vårt gamla Sverige. Det förhållande
vi för närvarande befinna oss uti, kommer alltså rådgifvarne,
som icke vederbörligen understöd! Kongl. Maj:t, till last.
Detta är något, som jag anser nödigt att fästa ej blott
Ståndets, utan folkets uppmärksamhet på. Med de rådgif¬
vare, Kongl. Majit har, kan intet uträttas i närvarande tid¬
punkt; jag tillerkänner dem skicklighet, patriotism m. fl.
goda egenskaper j men den nödiga kraften saknas, och om-
gifver icke Konungen sig i denna tid med mera energiska
och kraftfulla män så torde el t större ondt, en revolution
inträffa. Bland de farligaste vådor för vårt samhälle vi nu
äga att bekämpa, är otvifvelaktig! de drömmar om republik,
som äro för närvarande gängse uti Europas flesta länder.
En sådan Statsform passar alldeles icke för vårt foster¬
land, och Gud bevare oss derifrån! Sverige har alltid varit
och bör fortfarande förblifva monarchi med förutsättning dock
204
Den 5 April 1848.
af innerlig enighet och samdrägt emellan Kung och folk.
Oenigheten emellan de olika klasserna, bristande upplys¬
ning hos det lägre folket samt urgamla monarkiska insti¬
tutioner göra republiken hos oss omöjlig. Ehuru jag ej
förmår utveckla förhållanderna, sådana jag önskade hafva
dem, får jag dock nämna hufvudsumman, och det är, att
en framställning från Ständerna till Kongl. Maj:t måtte ske,
innehållande Ståndets eller rättare Ständernas gemensamma
önskan, det Kongl. Maj:t måtte omgifva sig med kraftfulla
och kloka män till Rådgifvare, som bättre än de närvaran¬
de veta att lämpa sig efter hvad tidsförhållanderna nu
kräfva.”
Med Sahlström förenade sig Erik Carlsson, An¬
ders Eriksson och Oloj Johansson från Stockholms, Lars
Mattsson från Upsala, Olof Nilsson från Östergöthlands,
Nils Fredrik Husberg från Södermanlands, Efraim
Larsson, Petter Haraldsson och Arvid Arvidsson från
Elfsborgs, Per Bengtsson från Calmar, Anders Eriks¬
son från Stora Kopparbergs, Sven Jonsson och Anders
Olofsson från Jemtlands, Sven Svensson från Elfsborgs,
Johan Westermark från Westerbottens, Erik Ersson
från Gefleborgs, samt Ola Persson från Blekinge län jemte
många flere af Ståndets ledamöter.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län: ”Derest
jag kunde vara iörvissad, att man i dessa tider kunde träffa
på personer, som ville såsom Rådgifvare ingå i konseljen
och der förmådde göra några storverk, skulle jag ingalunda
draga i betänkande att instämma med brödren Sahlström,
men jag fruktar för att dylika förmågor ej äro att tillgå.
När man talar om eller vill förena Konung och folk, bör
man icke gå den vägen, som Sahlström anvisat, och just
uti det ögonblick, då faran hotar, är det särdeles vådligt
att fösa bort erfarne män och i stället på dessas platser
anställa nykomlingar, ty nykomlingen, äfven om han ej sak¬
nar skicklighet och förmåga, får hålla på länge innan han ,
blifver lika qvalificerad med den erfarne, om afven i skick--
lighet medelmåttige Rådgifvaren; man tager icke en Kon¬
ungens Rådgifvare, såsom man tager sig en tjenare eller
en kommissionär. Det fordras på nämnde plats vana, prak¬
tisk kunskap och erfarenhet om ärendenas gång. Jäg har
ej så mycket förtroende till hvad man kan få i stället, att
jag, under så kritiska tider, som äro för händen, vill rifva»
Den 5 April 1848.
205
neder hvad vi hafva. Man bör akta sig för öfver ilade be¬
slut, dem man sedermera torde få ångra Det är af dessa
anledningar, som jag ej vågar ingå på Sahlströms åsigt.
När Rådgifvarne få se hvad folket vill, skola de nog foga
sig derefter. Nya qvastar sopa visserligen bra, men gamla
taga djupare i strömmarna. Månne tro ej nya Rådgifvare
skulle förskräckas, om de (ingo se de bekymmersamma
förhållanden, hvilka nu kräfva Regeringens afgörande åt¬
gärder. De mera erfarne bäfva ingalunda så lätt. — Jag
är således böjd för att erkänna befogenheten af de an¬
märkningar, Utskottet emot Rådgifvarne framlagt, men jag
vill att vi skola stanna dervid och ej aflåta någon skrif¬
velse till Kongl Majrt, utan lägga memorialet till handlingarna.”
Jolian Jakob Rutberg från Norrbottens län, samt
Johan Jonsson och Adolf Fredriksson från Upsala län
med flere instämde.
Sven Heurlin från Kronobergs län: ”Då jag nu först
yttrar mig i ämnet, vill jag förklara att jag, för min del,
godkänner Utskottets framlagda anmärkningar, och torde
dpt nu alltså återstå endast att antingen lägga memorialet
till handlingarna, eller remittera det till Expeditions-Utskot-
tet för skrifvelses aflåtande till Kongl. Majit, med anhållan
om Rådgifvarnes entledigande. Visserligen torde det vara
många, som åtrå den vanskliga äran att få inträda i kon¬
seljen, men få skulle jag tro vara platsen vuxne. Det är
ej lätt att erhålla duglige män i dessa tider och att be¬
komma en ofelbar Rådgifvare-personal är ej möjligt. Jag
erinrar mig väl, huru, vid den närvarande personalens till¬
sättande, glädjerop skallade inom Stockholms portar. Med
ett ord, om någon kan tillförsäkra mig att bättre män, än
de nuvarande Rådgifvarne skola framstå, beredde att emot¬
taga ifrågavarande förtroende-poster, då skall jag vara för
aflåtandet af en sådan skrifvelse till Kongl. Majit, som är i
fråga; men i motsatt fall måste jag tillstå, att jag ej är
ense med mig sjelf, huru jag vill göra.”
Anders Jonsson och Gustaf Pettersson från Öster¬
göthlands län instämde.
Petter Persson från Jönköpings län: ”Jag anser det
visserligen vara menskligt att fela, men jag vill derföre ej
att anmärkningarna skola förfalla, utan jag yrkar skrifvel¬
ses aflåtande."
Andreas Bengtsson från samma län: "I början af
206
Den 5 April 1848.
denna diskussionen om föredragningen af detta memorial
förbehöll jag mig rätt, att få yttra mig i fråga om den på¬
följd, hvartill anmärkningarna kunde löranleda. Jag har
uti Utskottet deltagit i granskningen af Stats-Råds-proto-
kollen från början till slutet och funnit Konungens Råd¬
gifvare i många afseenden förtjenta af nationens tacksam¬
het. Utan deras nit och kraftiga medverkan hade troligen
mänga af de i sednare tider utkomna nyttiga författnin¬
garna uteblifvit. Erinrom oss den lika arfs- och giftorät¬
ten, fattiglagarna, lösdrifveri- och näringsförfattningarna med
flera. Om vi få nya Rådgifvare, som än mer vilja refor¬
mera, kunna vi komma för långt jemväl på denna banan.
Visserligen har representationsfrågan fått stå tillbaka, men
dröjsmålet härutinnan medför ej stor olägenhet. Man har
af nöden uti denna Rikets vigtigaste angelägenhet att be¬
tänka sig, så att förändringen icke blifver sådan, att man
vid hvarje Riksdag åter behöfver ändra och lappa. Refor¬
men bör göras för århundraden, och ej för korta tidpunk¬
ter. Lika med Heurlin är jag ej ense med mig sjelf,
huruvida jag önskar ombyte af Rådgifvare-personalen eller
ej. A ena sidan är man naturligtvis skyldig, att framhålla
de fel Hådgifvarne, vare sig i afseende å formen eller an¬
norledes begått, äfvensom det är en skyldighet för Riks—
Stånden att godkänna de Utskottets anmärkningar, som med
fog blifvit gjorda; men å andra sidan är jag rädd att in¬
träda på den banan, att vid minsta felaktighet, som blifvit
begången, yrka hela Rådgifvare-personalens entledigande
från sina embeten; vådan häraf bringar mig till den me¬
ning, att det är klokast att vid memorialets innehåll lå¬
ta bero.”
Petter Jönsson från Jönköpings län: ' Jag är hufvud¬
sakligen förekommen af Strindlund. Enligt mitt förme¬
nande underlåter icke Kongl. Majrt alt gå folkets önsknin¬
gar till mötes och inkallar i sitt Råd, dem han anser vilja
folkets väl, dertill han icke eller är förhindrad utan någon
påminnelse från Ständerna. Jag erinrar mig hafva sett och
hört att, under de resor Kongl. Maj:t företagit i landet,
ofta stora deputationer infunnit sig hos honom, för att tacka
honom för de reformer han redan vidtagit, deraf jag kan
sluta, att Rådgifvarne icke stå illa anskrifna i landsorten.
Någon gång har jag ansett, det reformerna gått för långt.
Här är i den vägen under 4 års tid mera gjordt, än till-
Den 5 April 1848
207
fötene under 20-tal af år. Att ej mera nytt skett, är ej
att klandra. Jag vet i sanning icke hvad Rådgifvarne vi¬
dare skolat göra. Afven i afseende å vår stora reform¬
fråga äro meningarna delade. Innan denna fråga är af¬
gjord i konseljen, torde det vara för lidigt att derom döm-
ma och anklaga Rådspersonalen. När Kongl. Maj:t ser
Konstitutions-Utskottets åtgärder gillade af Riks-Stånden,
aktar han nog derpå; för öfrigt trot jag, lika med Strind¬
lund och Heurlin, det ej vara för närvarande godt efter
substituter, skickliga att efterträda erfarne män och kapabla
att uppfylla folkets nu ägande fordringar."
Peter Mårtensson från Jönköpings län instämde.
Pehr Sahlström: ”Det utgör ofta en ganska sorg¬
lig, rnen dock nödvändig pligt att i vigtigare frågor utan
förbehåll öppet uttala sina åsigter, och denna vill jag icke
heller undandraga mig. Jag har i följd af mitt förra an¬
förande råkat ut för några beskedliggörare, hvilka drifvit
den satsen, att man bör afvakta hvad Kongl. Maj:t sjelf
gör och ej taga initiativet uti en sådan fråga, som den före¬
varande. Detta förutsätter att Kongl. Maj:t skall äga råd¬
gifvare, hvilka gifva honom kloka råd om hvad, som är
alt göra, och satsen strider för öfrigt tvertemot min egen
öfvertygelse, ty jag är af den tanken, att i en så allvarlig,
ja farlig tidpunkt, som vår, fordras radikala botemedel.
Ständerna hafva tillförene ogillat rådgifvares åtgärder och
desse rådgifvare hafva genast lemnat sina platser. Våra
nuvarande sitta qvar, ehuru de nogsamt hafva sig bekant
folkets mening om dem, och att det ogillar deras förfaran¬
de. I andra länder skulle icke rådgifvare, som så ägde
opinionen emot sig, sitta qvar på deras platser en enda
timma. Det är visserligen icke min mening, att insistera
derpå, att Kongl. Majit skall afskeda hela rådgifvareperso-
nalen. Neji må han behålla dem han önskar hafva qvar
och äger fullt förtroende till. Icke är det heller min me¬
ning att vilja påstå, det bemälde rådgifvare sakna förtjen-
ster i flera afseenden; nej, jag anser dem blott, på den
plats de innehafva icke passa för tidsförhållanderna, och
till bevis härför vill jag framdraga blott ett exempel af
många. Skulle nationella och utmärkta rådgifvare tillåtit
sig att så förfuska skatteregleringsfrågan, som skett. Jag
tror det ej. Mycket annat vore att anmärka, men här är
ej tillfälle att prölva förhållanderna, och jag tiger alltså.
208
Den 5 April 1848.
Att gifva sig till tåls, att vänta, med flera dylika utnötta
talesätt, som man här framhaft. duger ej för våra tider.
Man har väntat länge nog ändå.”
Drik Carlsson och Anders Eriksson från Stock¬
holms, Anders Johan Sandstedt och Peter Johan Pe-
tersson från Jönköpings, Anders Gustafsson, Magnus
Mänsson och Johan Johansson från Östergöthlands,
Jonas Christoffersson, Anders Andersson, Elof An¬
dersson och Anders Kylander fran Wermland. Erik
Andersson från Stora Kopparbergs, samt Per Östman
från Westernorrlands län, med flere, instämde.
Nils Strindlund: ”Man är väl skyldig att tro, hvad
som säges. Under sistlidne Riksdag satt jag här på samma
bänk och hörde då de rådgifvare, hvilka nu så häftigt
klandras, öfvermåttan berömmas, och detta allt från samma
håll härstädes och af samma person. Jag berömmer ej
förr än jag pröfvat och jag klandrar icke heller i otid. Det
medförde kanhända icke så särdeles stor båtnad för landet,
om rådgifvarne sprungo genast från sina platser lör hvarje
opinionskastning. En Konungens rådgifvare bor väl sitta
qvar, till dess lian tydligt kan skönja, hvarifrån vinden blå¬
ser. Jag kan således för ingen del instämma med Sahl¬
ström, utan tror att, om det finnes någon utmärktare för¬
tjenst i personligt hänseende inom landet, Kongl. Majit
icke skall dröja att tillegna sig denna, samt att det der¬
emot ingalunda vore bra, att afskeda rådgifvarne i klump.
1 våra tider är det i sanning farligt, att lägga så mycken
makt i händerna på, eller sätta så stor lit till en samman¬
rafsad hop af rådgifvare. Jag är fullt öfvertygad, att, om
Kongl. Majit vill hafva 50 rådgifvare, minst 150 personer
skulle anmäla sig, och kanske funnes bland detta stora an¬
tal blott en, som vöre användbar och passande till rådgif-
vareplatsen. Hvad som hos de gamla rådgifvarne möjli¬
gen kan brista uti förmåga, motsvaras af den erfarenhet
de äga och, som sagdt är, jag anser det vara mycket orätt
och oklokt handladt, att visa bort dessa, innan man vet,
hvad man får i deras ställe.’’
Diskussionen förklarades vara slutad.
Talmannen hemställde till Ståndet, huruvida icke de
anmärkningar, som Utskottet framställt, rörande vidtagna
åtgärder af numera aflidne Hans Excellence Justitise-Stats-
ministern Friherre Nordenfalk samt f. d. Statsrådet O. J.
Den 5 April 1848.
209
Fåhraus, och hvilka anmärkningar Ståndet godkänt, kunde
få förfalla, vid de kända förhållanden att den förre vore
afliden och den sednare frånträdt sitt rådgifvarekall; hvil¬
ken hemställan af Ståndet bifölls.
Härefter framställde Talmannen följande proposition:
”Besluter Ståndet, för sin del, att underdånig skrifvelse
skall från Ständerna afiåtas till Kongl. Maj:t, innefattande
önskan, det Kongl. Majit ville utur Statsrådet och från em-
betet skilja alla de uti nu föredragna memorial omför-
mälde rådgifvare, hvilka ännu äga platser inom Statsrådet.”
Då denna proposition med blandade Ja och Nej be¬
svarades, samt votering begärdes, uppsattes, justerades
och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som i anledning af hvad Ståndet godkänt utaf
Konstitutions-IJtskottets memorial, N:o 4, uti 1 , 2, 3, 4
och 5 punkterna, vill föreslå underdånig skrifvelse genom
Expeditions-Utskottet till Kongl. Maj:t, om Ståndets önskan,
att Kongl. Maj:t ville ur Statsrådet och ifrån embetet skilja,
Hans Excellence Friherre Ihre, samt Statsråden Friherre
Staél von Holstein, Munthe, Friherre Peijron, Silf¬
verstolpe, W&rn, Friherre Gyllengranat och Faxe,
röste
Ja;
den det ej vill, röste
" . Nej;
Vinner Nej, då anser Ståndet icke någon så beskaffad
anmälan böra ske och annan åtgärd icke erfordras, utan att med
godkännande af de af Konstitutions-Utskottet framställda an¬
märkningar, som Ståndet uttalat, lägga ifrågavarande memo¬
rial till handlingarna.
Voteringen anställdes härefter i vanlig ordning och ut¬
föll med 60 Ja mot 38 Nej; och var alltså skrifvelse, i en¬
lighet med voteringspropositionens innehåll, af Ståndet be¬
slutad.
Emot detta beslut reserverade sig vice Talmannen Nils
Persson, förre Talmannen Anders Eriksson, Nils Strind¬
lund, Johan Jakok Rulberg, Matts Persson och Jo¬
seph Holm från Stockholms, Carl Ersson från Westerås,
Peter Mårtensson från Jönköpings, Lars Olsson, Lars
Gezelius och Johan Bergström från Stora Kopparbergs,
Erik Mallmin från Westmanlands, Per Mattsson från
14
210
Den 5 April 1846.
Westernorrlands samt Gustaf Bernhard Appelqvist från
Blekinge län.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. ro.
In fidem
A. E. Bos.
Plenum lil. 5 e. na.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets, sedan d.
29 nästlidne Mars på Ståndets bord hvilande, Utlåtande N:o
102, i anledning af väckta frågor om eftergift af betalnings¬
skyldigheten för de under sednaste åren meddelade undsätt-
ningslän, begärde följande Ståndets ledamöter ordet och
yttrade:
Olof Johansson från Stockholms län inlemnade skrift¬
ligt anförande, så lydande:
”Vid Höglofl. Stats-Utskottets ifrågavarande utlåtande,
derigenom bifall är vordet afstyrkt till åtskilliga dels inom
detta Stånd och dels hos Högvördiga Presteståndet väckta
motioner, om eftergift och lindring i betalningsskyldigheten
för de under åren 1845 och 1846 af Staten meddelade
undsättningslån, torde det tillåtas mig framställa några an¬
märkningar.
Höglofl. Utskottet har medgifvit och vitsordat, att isyn¬
nerhet 1845 års ovanligt svåra missväxt inom flera af Ri¬
kets folkrikaste provinser, der jordbruket utgör befolknin¬
gens hufvudsakliga sysselsättning och näringsgren, åstad¬
kommit ett ännu fortfarande skuldsatt och utblottadt till¬
stånd i dessa orter, de der förut lidit af föregående årens
ofördelaktiga och felslagna skördar, samt ytterligare drabbats
af de genom år 1846 inträffade missväxt oerhördt stegrade
spannemålsprisen; att möjligheten att kunna återbetala de er¬
hållna understöden sålunda blifvit i ytterligare grad försvå¬
rad; att denna betalning måste högst menligt inverka på
jordbrukarens framtida ställning; att förutses kunde, det en
del låntagare finnas oförmögne att dem åliggande liqvider
fullgöra; att vederbörande myndigheter äga grundade be¬
kymmer i afseende å det betalningsansvar, de för nödens
afvärjande nödgats sig ikläda, och att erfarenheten om
Statsmakternas tillförene vid likartade fall fattade beslut
gifvit låotägarne anledning att jemväl nu hoppas den yrka¬
Den 5 April 1848.
211
de eftergiften eller lindringar uti betalningsskyldigheten, sär¬
deles som den nuvarande förlägenheten i åtskilliga orter
vore lika behjertansvärd, sorn vid de tillfällen, då lindring och
eftergift uti sådan betalningsskyldighet är vorden förunnad.
Efter dessa premisser är det svårt att begripa, huiu
Höglofl. Utskottet kunnat komma till det resultat, hvarige¬
nom de väckta motionerna lemnats utan afseende. Utskot¬
tets härföre åberopade skäl består hufvudsakligen deri, att
vanan vid eftergifter och undantag i förevarande händelser
en gång måtte upphöra. — Men om ock, emot hvad jag
tror, detta hjertlösa skäl vore till sin princip riktigt, kan
jag dock ingalunda medgifva, att det nu borde tillämpas,
utan borde väl tillämpningen ifrågakomma i afseende å
undsättningar, som kunna lemnäs elter det en sådan prin¬
cip blifvit af Statsmakterna bestämdt uttalad och stadgad.
Då de nu ifrågavarande undsättningarna lemnades och e-
mottogos, kunde undsättningstagarne rimligtvis icke föreställa
sig annat, än att, i händelse omständigheterna gjorde återbetal¬
ningen omöjlig eller för menigheterna så tryckande, att den icke
kunde utan dessa menigheters ruin eller utblottande fullgöras,
undsättningstagarne hade att hoppas på det afseende och den
lindring, som ett slikt förhållande förtjente och vid förra und¬
sättningar nästan utan undantag ägt uirn. Denna förhoppning ut¬
gjorde äfven en billig medborgerlig fordran; ty då innevånarn*:
i andra provinser förut åtnjutit en lika fördel, hvartill hela riket,
och således äfven de orter, hvarom nu är fråga, i sin mån
bidragit, är det väl ytterst oskäligt och orättvist, att dessa
orter ej skulle i sitt genom oförvållad missväxt utblottade
tillstånd få påräkna och vinna enahanda förmåner och be¬
hjertande.
Bland de orter, som af missväxt företrädesvis hafva
lidit, äro utom all fråga de så kallade Mälareprovinsernu,
Stockholms län deruti inbegripet. Dessa provinser hem¬
söktes nemligen år 1844 af en ovanlig nederbörd , som
förstörde ej allenast sädesgrödan, utan till och med för-
derfvade hö och foder. Härpå följde 1845 års, af en ihär¬
dig torka förorsakade, missväxt, — och äfven 1846 var
skörden åtminstone af vårsäd äfven långt under medel¬
måttan. Då nu dessa orters hufvudnäring är åkerbruket,
finnes häraf uppenbart, att missväxternas följder mäste
blifva och vara ytterst svåra, på sätt jag i min motion
sanningsenligt uppgifvit. De erhållna nndsättningsbeloppen,
som dock begärdes och tarfvades högre än de erhöllos,
212
Den 5 April 1848.
■vitsordade tillräckligt dessa mina uppgifters rigtighet, eme¬
dan Utskottet desamma medgifvit och således följaktligen
haft allt skäl att antaga.
Vid dessa förhållanden tror jag, att Utskottet, med
behjertande af undsättningstagarnes utblottade belägenhet,
och till förekommande af de vådor, som återbetalnings-
åkyldigheten, i all dess stränghet tillämpad, skulle för de
fleste låntagarne samt deras löftesmäns bestånd medföra,
hade bort tillstyrka någon eftergift i betalningsskyldigheten.
Men långt härifrån har Utskottet icke ens bifallit den obe¬
tydlighet till någon lindring för löftesmännen, som Stånds-
brodren Matts Persson yrkat i sin reservation, som
åsyftar endast anstånd med betalningen af undsättningslån,
lemnade åt personer, som sjelfve sakna betalningstillgång.
Om än menigheterna, hvilka för sådana personer nödgats
ikläda sig betalningsansvar, lagligen kunna tvingas att borgens¬
förbindelserna å de bestämda betalningsterminerna fullgöra,
vore dock sådant ytterst hardt samt till och med obilligt,
enär, om en slik borgen i behofvets stund ej blifvit lemnad,
Staten icke bort och troligen ej kunnat undandraga sig
att jemväl utan all‘säkerhet om återbetalning bispringa de
nödlidande; ty icke hade Staten kunnat hjelplöst låta dem
svälta ihjäl.
På alla dessa skäl vågar jag hos mine Hedervärda
Ståndsbröder anhålla, för beredande af någon lindring me¬
delst eftergift eller anstånd uti undsättningstagarnes och
löftesmännens betalningsskyldighet, att detta ifrågavarande ut¬
låtande måtte blifva till Höglofl. Utskottet återremitteradt.”
Häruti instämma J. Holm och Erik Carlsson från
samma län.
Peter Gabrielsson från Kronobergs län ingaf nedan¬
stående skriftliga anförande:
”1 afseende å den del af Stats-Utskottets Utlåtande,
N:o 102, som rörer den af mig väckta motionen om efter¬
gift och afskrifning af det undsättningslån , stort 3000 Rdr
Banko, som genom Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 23 Mars
sisth; år beviljades en del innevånare inom Pjetteryds,
Hamneda och Nöttja socknar i Kronobergs län till följe af
den skada, som nämnde socknar under sommaren 1846
genom hagel lidit å växande gröda, finnér jag mig visser¬
ligen icke kunna annat än gilla hufvudgrunderna för de
tnotiver, som Utskottet anfört för sitt afslag å så väl den¬
Den 5 April 1848.
213
na, som flera andra afskrifningsfrågor; men dä, på sätt jag
uti den ofvanberörda motionen anfört och med vidfogade
handlingar styrkt, samt Utskottet jemväl uti sitt ifråga¬
varande utlåtande synes hafva erkänt och billigat, undsätt-
ningstagarne inom de ofvannämnda socknarna omöjligen
kunna, utan att falla allmänna fattigvården till last, och
råka i ohjelpligt armod, för närvarande fullgöra den åtagna
betalningsskyldigheten samt garanterne för samma lån, i fall
detsamma skulle nu ofördröjligen hos dem uttagas, icke
annat kunde än råka i samma nöd som sjelfva undsättnings-
tagarne; alltså, och utur nu anförda skäl samt med stöd
af 56 § i nu gällande Riksdagsordning, föranlåtes jag, att,
under vördsam anhållan om remiss derå till Höglofl. Stats¬
utskottet, väcka förnyad motion i här nu omförmälda ämne,
med den modifikation, att, fastän afskrifningen af lånet
blifvit på anförda skäl afstyrkt, Rikets Höglofl. Ständer,
med behjertande af de ifrågavarande orternas nödställda
belägenhet för det närvarande, måtte täckas bevilja prolon¬
gation för betalningsskyldighetens räntefria fullgörande till
1850 och 51 årens kronouppbördsstämmor, att till hälften
vid hvardera utgå samt uti afgifvande underdånig skrifvelse,
angående sådant deras beslut, meddela Kongl.,Majit under¬
rättelse, för att på denna väg komma till vederbörande
uppbördsmäns kännedom och förständigande.'-’
Adolf Fredriksson från Upsala län inlemnade äfven
följande skriftliga anförande:
”Mot Stats-Utskottets nu föredragna Utlåtande, N:o 102,
får jag, dertill af flerfaldiga anledningar uppmanad , göra
några anmärkningar.
Om äfven såsom regel bör antagas, att undsättning
lemnad af Statsmedel åt genom missväxt hemsökta orter icke
bör betraktas annat än såsom lån att afhjelpa den ögon¬
blickliga förlägenheten och i följd deraf långifvaren, det
vill här säga Statsverket, återgäldas på utfäst tid , torde
dock denna regel, lika litet som någon annan, vara fri från
undantag. Omständigheter kunna finnas, då Staten ej en¬
dast måste försträcka de nödlidande medel till afhjelpande
af ögonblickets mest trängande behof, utan äfven tillse, att
samma nöd och elände ej återkommer genom indrifvande
af den lemnade undsättningen , ty bvad är väl då vunnet
med den lemnade bjelpen? Dylika beklagansvärda omstän¬
digheter äro för handen vid de undsättningslån, som blifvit
/
214
Den 5 April 1848,
lemnade vissa delar af Upsala län, i synnerhet Trögds och
Asunda härader. 1843 års gröda förstördes i nämnde hä¬
rader genom timad hagelskada; 1844 inträffade genom
ihärdigt regn i samma härader svår missväxt och 1845 var
missväxten här total. Dylika olyckor hade jag åtminstone
väntat att Utskottet skulle behjerta och ej så till sägandes
skära alla väckta frågor om undsättningslåns afskrifvande
tifver en kam, utan vid betraktande af dessa ömmande om¬
ständigheter och de. ihållande och snart sagdt exempellösa
olyckshändelser, hvaraf innebyggarne i oftanämnda härader
blifvit hemsökta, förmå Utskottet att något afvika från den
grundsats, Utskottet synes i dylika frågor antagit. Jag
vågade derföre, då jag vid Riksdagens början väckte mo¬
tion, att det undsättningslån å 15,541 R:dr 32 sk., som
efter 1843 års tiinade hagelskada beviljades Åsunda och
Trögds häradsboer, måtte afskrifvas, hoppas, att Utskottet
måtte taga i betraktande, att dessa härader blifvit mer än
någon annan ort af olyckan hemsökta och derföre tillstyrka
denna min motion; men mitt hopp härpå har blifvit sviket
och efterträdts af fruktan för hemmavarande kommittenters
motsedda ruin. Jag vågar derföre hysa den oförgripliga
tanka, att Utskottet nog knapphändigt affärdat denna min
motion, hvilken jag dristar påstå hafva förtjenat mera uppmärk¬
samhet. Utskottets föregifvande, att Trögds och Åsunda,
såsom närbelägna Stockholm, skulle ”äga särdeles gynnande
tillfällen till afsättning, arbetsförtjenst och binäringar”, sy¬
nes mig, sorn hör känna förhållandet, sakna all grund, ty
innebyggarne i Trögds och Åsunda härader sysselsätta sig
endast med jordbruk och lefva af dess afkastning; någon
binäring idka de icke; när nu missväxt inträffar, och de
följaktligen ej äga något att afsätta, kan för dem vara lik¬
giltigt, om de bo i grannskapet af en god afsättningsort
elier ej; och att vandra till hufvudstaden alt söka arbets¬
förtjenst i missväxtår, då hufvudstaden öfversvämmas af
arbetssökande från flera orter och möjligen kan sysselsätta
några hundrade timmermän och murare, men alldeles icke
jordbrukare, kan visserligen vara ett ogodt råd att gifva,
men ett råd, som dock af Trögds och Åsunda häradsboer
af förenämnda skäl torde vara mindre antagligt och som,
i fall det följdes, skulle med mindre nöje upptagas af
Stockholms Stadsnämnd, som har nog många egna fattiga
att vårda och arbetslösa att skaffa arbetstillfälle, i följd
Den 5 April 1848.
215
hvaraf den torde blifva mindre belåten med införskrifning
från annan ort af dylik vara. Några andra och mera gil¬
tiga skäl hade jag derföre väntat af Utskottet framdragna
för afslåendet af min motion, om sådana finnas.
Om nu Utskottet, vid granskningen af förevarande
min motion, ej funnit skäl att tillstyrka den begärda afskri-
ningen, tror jag dock, att Utskottet vid behjertande af de
ömmande omständigheter, jag nu framdragit, skulle finna
åtminstone billigheten deraf, att nu mera resterande belopp
af förenämnda undsättningssumma 15,541 R:dr 32 sk. måtte
få anstå intill nästkommande Riksmöte, då tid lemnades
innebvggarne till återhämtning från deras ekonomiska betryck.
Hvad 1845 års undsättningslån till Upsala län åter vid¬
kommer, är jag äfven af den tanka, att Utskottet nog knapp¬
händigt affärdat Johan Perssons i ämnet väckta motion,
deruti så väl Per Olsson som jag instämt. Jag anser, att
Utskottet åtminstone bort och kunnat fästa något afseende
vid den medelväg, Matts Persson från Stockholms län till
sine kommittenters fördel föreslagit, och åtnöjer mig att för
Upsala län begära samma förmåner oeh att sålunda härut¬
innan instämma i den väl motiverade, reservation Matts
Persson afgifvit, under yrkande, att deruti framställda åsig—
ter äfven för de Upsala län lemnade undsättningslånen
måtte lyckas tillvinna sig Utskottets behjertande.
På grund af hvad jag sålunda så i ena som andra hän¬
seendet anfört, får jag alltså ödmjukligen anhålla om åter-
remiss af oftanämnda Stats-Utskottets utlåtande.’’
Uti Adolf Fredrikssons anförande instämde Johan
Persson från Upsala län.
Andreas Bengtsson från Jönköpings län: ”Sedan
Stats-Utskottet på detta sätt afgjort alla de i detta ämne
väckta motioner, har jag icke mycket att säga. Beklagligt
är det emedlertid, att Utskottet icke fäst uppmärksamheten
på enstaka fall, eller de särdeles ömmande omständigheter,
som jag, Peter Mårtensson och Peter Gabrielsson i
våra motioner framställt. Vi, eller rättare sagdt, våra kom-
mittenter hafva icke varit så lyckliga, som Upsala och Stock¬
holms läns innevånare, hvilka fått undsättningslån utan å-
terbetalningsskyldighet, hvaraf följden varit, att i vår hem¬
ort fastighetsägarne fått betala nästan alla lån, emedan det
till största delen varit fattigt folk, som undsättningen kom¬
mit till godo. I förlidet års vår voro lifsförnödenheterna
216
Den 5 April 1848.
landet i så högt pris, alt en tunna bafra betaltes med 20
R:dr, hvarföre vi, om det icke blifvit förbjudet att utföra
spannemål, varit att beklaga. 1,500 tunnor hafra reqvire-
rades härifrån, till pris af 15 R:dr per tunna, hvilken,
innan den framkom till destinationsorten, i anseende till
den dyra transportkostnaden och den enskilda vinningslyst¬
naden, blef så dyr, som jag ofvan nämnt. Jag har intet
hopp om någon ändring i detta utlåtande, äfven om det
återremitterades, men jag tänker väcka ny motion om er¬
hållande af förlängd tid för återbetalningen.”
Guslaf Bernhard Appelqvist från Rlekinge: ”Då
Utskottet behandlat alla till dess handläggning i detta ämne
hörande motioner lika, torde härvid ej vara mycket att
göra. Då jag dessutom är öfvertygad, att de öfriga Riks-
Stånden bifalla Utlåtandet, torde det icke vara värdt att åter¬
remittera detsamma, utan låta vid detsamma bero.”
Malis Persson från Stockholms län: ”Då så mån¬
ga upptagit min i Stats-Utskottet gjorda reservation, så an¬
ser äfven jag mig böra fullfölja densamma. Jag tror, att
vi nu befinna oss på samma punkt, som der jag började,
men om vi begärt anstånd med återbetalningen och stad-
nat dervid, så tror jag, att något resultat vunnits; jag har
visst icke tagit motionerna om afskrifningen likgiltigt, utan,
efter min förmåga, sökt gifva den vigt åt dem, som de verk¬
ligen förtjena, ehuru ingen velat lyssna dertill. I afseende
på min motion var i Utskottet en liflig debatt, huruvida den
skulle bifallas eller ej; ty om man betänker, hvad jag mo¬
tionerat, så är det intet annat, än att lindra den fattige. Jag
anser det för ingen del orättvist om uppskof med återbe¬
talningen lemnades till nästa Riksdag, åtminstone för såda-
ne personer, som kunde förete fattigdomsbevis; måhända
att de betalningsskyldige undertiden, genom bättre skördar,
sättas i tillfälle att gälda sina skulder. Att begära afskrif¬
ning anser jag vara för tidigt, utan det tillkommer näst-
sammanträdande Ständer att göra, derest de betalningsskyl-
diges ställning är sådan, att det behöfves. Äfven min be¬
gäran, jag medgifver det, är för tidig; men om Ständerna
icke nu fatta ett beslut om prolongation, så lära lagsöknin¬
garna snart taga sin början, om ej mot andra,- emot borges-
männen. Vi hafva oss bekant, att påstötning gjordes från
större kommittéer att hjelpa de mest betryckta. De, som
icke äro mycket fattiga, få, då de betalt sina egna undsätt¬
Den 5 April 1848.
217
ningslån 3:dje året, betala de fattigaste, hvarföre jag har
trott uppskof med återbetalningen böra beviljas, på det att
de skyldige måtte komma i tillfälle, att, vid inträffande
bältre förhållanden, kunna utan alltför stor olägenhet betala.
Om borgensmännen icke trädt emellan, så hade de fattiga fått
intet. När så många understödt min motion, så måste jag,
såsom jag förr sagt, fullfölja den. Peter Gabrielsson,
som nu väckt ny motion, understödjer jag och vill i Utskot¬
tet göra, hvad jag kan, för att derigenom vinna gehör, e-
huru det torde blifva svårt, att vinna någon framgång, då
man har frenne Stånd emot sig.”
Med Matts Persson instämde Lars Petersson från
Westerås län.
Ingemund Odin från Gottland: ”Jag hade föreställt
mig, att Utskottet skulle göra afseende på lokala omständig¬
heter och taga i öfvervägande särskildta läns förhållanden
och svåra belägenhet, hvaribland Gottlands isynnerhet varit
ett föremål, som bort väcka Utskottets behjertande. Skä¬
len till denna förmodan synas i 8:de punkten af Utlåtandet
och äro tillräckligt talande tor denna åsigt. Utskottet har
gjort ett generelt afslag på dessa nödens rop, och jag an¬
ser derföre ej löna mödan begära återremiss, hvarföre jag
anhåller att få förena mig i den motion Peter Gabrielsson
ingifvit, åsyftande förlängning af tiden för undsättningslånens
inbetalning, hvarigenom någon del af de olyckliga undsätl-
ningstagarne måtte undgå att falla fattigförsörjningen till last.'1
Peter Mårtensson från Jönköpings län: ”Jag är fö¬
rekommen af Andreas Benglsson och Peter Gabriels¬
son, samt förenar mig med dem; äskande jag, att Peter
Gabrielssons motion äfven måtte få gälla för Westbo hä¬
rad. I Utlåtandet står Westra härad, men bör vara
Westbo.”
Diskussionen ansågs slutad, och Stats-Utskottets ifrå¬
gavarande Utlåtande, N:o i02, blef af Ståndet bifallet.
§ 2.
Peter Gabrielssons från Kronobergs län nu väckta
motion blef, uppå begäran af Anders Andersson från
Skaraborgs län jemte flere Ståndets ledamöter, lagd på
bordet.
§ 3.
Matts Persson från Stockholms län begärde ordet
och förbehöll sig att, sedan Adolf Fredrikssons från Up-
213
Den 5 April 1848.
sala län motion blifvit afslagen, fä i nästa plenum väcka
ny motion i ämnet; hvarefter Talmannen erinrade, att Matis
Persson vore obetaget att, utan föregången anmälan, väcka
sådan motion.
§ 4.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets, den 29 sistlidne Mars
bordlagda Utlåtande, N:o 103, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition, angående afskrifning af en del utaf de
Hallands läns innevånare år 1846 beviljada undsättnings-
medel; i anledning hvaraf följande Ståndets ledamöter ytt¬
rade sig:
Bendt Gudmundsson från Hallands län: ’’Jag kan på
förhand förnimma, att jag icke vinner bifall till min begä¬
ran om återrerniss, meri jag kan ändock icke underlåta att
göra anmärkning vid Utskottets resonnement, isynnerhet då
jag har kännedom om landets beskaffenhet. Det är norra
delen afjjlänet, för hvilken Kongl. Maj:t begärt hjelp, af den
orsak, att denna orts innevånare icke fått några undsättnings¬
lån, utan antaglig borgen. Utskottet har ansett det vara
hvarje kommuns skyldighet att underhålla sina fattige. Det¬
ta kan visserligen vara sannt, men troligen var ingen ort
i hela Sverige så blottställd och lidande, som denna del af
Halland, hvarföre jag höll före, att Utskottet bordt fästa
mera afseende på Kongl. Maj:ts skrifvelse. Jag skulle hö¬
geligen önska, att detta Utlåtande återremitterades, men
troligen hafva Medstånden, de der alltid föga behjerta eller icke
så noga öfverväga de frågor, som röra jordbrukaren, bifal¬
lit Betänkandet.”
Med Bendt Gudmundsson instämde Bendt Peter
Skantze och Magnus Hallberd från Hallands län.
Nils Strindlund från Westernorrlands län: ”Jag an¬
ser skäl icke vara, att återremittera detta Utlåtande, sedan
Ståndet bifallit det nästförut föredragna, ty här är ju blott
fråga om små summor, eller 70 å 80 Rdr på hvarje socken;,
troligen har Bendt Gudmundsson icke eller allvar med
sitt yrkande om återrerniss, ty då hade han säkerligen
icke velat bifalla förra Utlåtandet.”
Lars Larsson från Elfsborgs län: ”Det är svårt att
afgöra, hvarest missväxten tryckt hårdast samt nöden och
förlägenheten, i följd deraf varit störst, och ehuruväl Bendt
Gudmundsson förordat sin ort, tror jag, att de andre
Ståndsbröderne, som väckt motion i samma syftning, hafva
Den 5 April 1848.
219
haft lika stort skäl alt lala för sina orter, hvarföre jag an¬
ser återremiss ej vara nödig för detta enstaka fall.’’
Diskussionen förklarades slutad och ifrågavarande Stats¬
utskottets Utlåtande, N:o 103, blef af Ståndet bifallet.
Bengt Gudmundsson reserverade sig emot detta be¬
slut.
§ 5.
I ordning härefter anmältes till föredragning Konsti-
tutions-Utskottets, sedan den 29 nästlidne Mars på bordet
hvilande Memorial, N:o 6, med förslag till ändring af 68 §
Riksdagsordningen, rörande tiden för revisionerna af Stats¬
verkets, Bankens och Riksgäldskontorets tillstånd , styrelse
och förvaltning; i sammanhang hvarmed Ståndet ansåg
samma Utskotts å dagens föredragningslista antecknade Me¬
morial, N:o 7, böra under öfverläggning komma; och blefvo
dessa rnomorialer, på begäran af flere Ståndets ledamöter,
ånyo lagda på bordet.
§ 6.
Ett från Vällofl. Borgareståndet ankommet, Medstån-
den kommuniceradt Protokollsutdrag, N:o 162, innefattande
Borgmästaren Ekholms motion, rörande försvarsverket,
föredrogs och lades till handlingarna.
§ 7.
Föredrogos och biföllos följande Stats-Utskottets den
1 i denna månad bordlagda, Utlåtanden:
N:o 108, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
angående tillämpningen i vissa delar af sednast fastställda
Statsreglering;
N:o 113, i anledning af väckt motion, angående options¬
rätt vid utarrendering af Militieboställen;
N:o 114, i anledning af väckta motioner, angående
skogsplantering; samt
N:o 116, i anledning af föreslagen försäljning af en
mängd i Riksgälds-Kontoret förvarade äldre räkenskaper;
hvaremot Stats-Utskottets förenämnde dag bordlagda ut¬
låtande;
N:o 115, i anledning af väckt motion, angående ränta
å en vädermjölqvarn vrd Broby rusthåll i Östergöthlands län,
ånyo bordlädes.
§ 8.
Föredrogos och lades till handlingarna följande från
respektive Medstånden ankomna Protokollsutdrag, nemligen:
220
Ben 8 April 1848.
Från Höglofi. Ridderskapet och Adeln, N:s 180—189;
„ Högvörd. Preste-Ståndet, N:s 189—192; och
,, Vällofl. Borgare-Ståndet, N:s 163 —167.
§ 9.
Föredrogos och bordlädes första gången:
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 117, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående behofvet af medel
till bestridande af kostnaderna för den, i anseende till in¬
träffade oordningar, till hufvudstaden inkallade garnisons¬
förstärkning ;
D:o I):o N:o 118, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition, angående bildandet af en fond till pen¬
sionering af Folkskolelärare;
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 43, i anledning af
väckt motion om afskrifning af Bankens hos Södertelje
Kanalbolag ägande fordran, 100,000 Bdr B:ko;
D:o D:o N:o 44, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition, angående beviljande af kreditiv-rätt å Ri¬
kets Ständers Bank för Stockholms stads Drätselkommission;
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 10, angående
stämpling af spelkort och afgiften derför;
D:o D:o N:o 11 , angående stämplade pappers-
ofgiften.
Efter det Talmannen påmint Ståndets ledamöter om
det till nästkommande Lördag den 8 dennes utsatta val af
Fullmäktige i Rikets Ständers Bank och Riksgäldskontor
jemte deras Suppleanter samt Direktörer i Malmö och
Götheborgs Lånekontor jemte deras Suppleanter, åtskiljdes
Ståndet klockan half till 7 e. m.
In fidem
A. E. Ros.
Heil 8 April.
Plenum M. 1/2 1© f. in.
§ i.
Justerades och godkändes Protokollet för den lista i
denna månad.
Den 8 April 1848.
221
§ 2.
Uppå derom gjord begäran, beviljade Siandet Adolf
Fredriksson från Upsala län tre veckors ledighet från
Riksdagsgöromålen, att beräknas från den ll:te i denna
månad.
§ 3.
Riksdagsfullmäktigen Lars Mattsson från Upsala län
anhöll om 3:ne veckors ledighet från Riksdsgsgöromålen,
att beräknas ifrån den 10 dennes; och aktade Ståndet skä¬
ligt till denna begäran bifall lemna.
§ 4.
Enligt förut fattadt beslut hade denna dag blifvit be¬
stämd till förrättande af val till Fullmäktige och Supplean¬
ter af Ronde-Ståndet uti Rikets Ständers Bank och Riks¬
gäldskontor samt Direktörer och Suppleanter vid Låne-
kontoren i Malmö och Götheborg; hvadan valet nu i be¬
hörig ordning företogs, först af
Fullmäktige i Banken och deras Suppleanter,
hvarvid, efter valsedlarnas öppnande och rösternas sum¬
merande, följande Ståndets ledamöter erhållit flesta röster¬
na, nemligen att vara Fullmäktige:
Carl Ersson från Westerås län ... 76 röster
Per Persson från Orebro län .... 68 — och
Matts Persson från Stockholms län . . 67 — samt
attavara Suppleanter:
Erik Malmén från Westerås län . . . 65 röster
Anders Persson från Orebro län ... 62 — och
Joseph Molm från Stockholms län . . . 57 —
1 följd häraf voro således Carl Ersson från Westerås
län, Per Persson från Örebro län och Matts Persson
från Stockholms län utsedde till Ståndets Fullmäktige i
Banken; samt Erik Malmén från Westerås län, Anders
Persson från Örebro län och Joseph Holm från Stock¬
holms län till deras Suppleanter.
Derefter förrättades val till Fullmäktige i Riksgälds¬
kontoret samt deras Suppleanter, hvilket utföll sålunda, att
största röstantalet erhölls för
Erik Norberg från Westerås län ... 75 röster
f. d. Riksdagsmannen Joli. Aug. Zetterberg
i Ekholmsnäs 67 — och
222
Den 8 April 1848.
Johan Persson från Upsala län .... 62 röster
till att vara Fullmäktige; samt
Gustaf Petersson från Östergöthlands län 72 —
Erik Carlsson från Stockholms län 63 — och
Adolf Fredriksson från Upsala län ... 53 —
till att blifva Suppleanter.
Erill Norberg från Westerås län, f. Riksdagsmannen,
nuvarande Riksgäldsfullmäktigen Johan August Zetterberg,
samt Johan Persson från Upsala län voro alltså valde till
Ståndets Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret, samt Gustaf
Petersson från Östergöthlands län, Erik Carlsson från
Stockholms län och Adolf Fredriksson från Upsala län
till desse Fuilmäktiges Suppleanter.
Vidare anställdes val till Direktör vid Lånekontoret i
Malmö och hans Suppleanter, hvilket utföll sålunda, att
flesta rösterna lillföllo
Nils Jeppsson från Malmöhus län . . . 44 röster till
att vara Direktör; samt
Sone Persson från Malmöhus läu . . . 59 — och
Per Nilsson från Christianstads län . . 52 — till
att blifva Suppleanter.
Nils Jeppsson från Malmöhus län var sålunda vald
till Direktör, samt till hans Suppleanter Sone Persson
från Malmöhus och Per Nilsson från Christianstads län.
Slutligen anställdes val till Direktör vid Lånekontoret
i Götheborg samt hans Suppleanter; och utföllo rösterna
sålunda, att största röstantalet tillföll
Lars Rasmusson fr. Götheborgs och Bohus län med 60 röster
till att vara Direktör; samt
Lars Wenander fr. Götheborgs och Bohus län med 64 —
och f. Riksdagsmannen Erik Christensson
i Tingstad med 61 —
till vara Suppleanter.
Ståndet åtskiljdes kl. 12 f. m.
In fidem
A. E. Ros.
Den 8 April 1848.
223
Plenum kl. 3 c. m.
§ i.
Peter Pehrsson frän Örebro län begärde ordet och
yttrade: ”För det förtroende, som vid det i dag på för¬
middagen anställda val är vordet mig visadt, derigenom att
jag blifvit utsedd till en af Ståndets Fullmäktige i Rikets
Ständers Bank, får jag härmed hembära Talmannen och
Ståndet min innerliga tacksägelse. Detta förtroende är stort,
och jag inser väl att de mig i denna befattning åliggande
pligter i samma mån äro maktpåliggande, men jag skall,
under utöfningen af det mig anförtrodda värf, söka, efter
förmåga, verka till det allmännas fördel och bästa, och med
försäkran härom anhåller jag att få vara i Ståndskamrater-
nes vänskap och välvilja innesluten.’’
Sedan Talmannen tillönskat samtlige i dag valda Full¬
mäktige att under närvarande brydsamma förhållanden kunna
uppfylla de vigtiga värf, som blifvit dem uppdragna; så
yttrade Johan Persson från Upsala län: ’’då jag blifvit
utsedd att vara en af Ståndets Fullmäktige i Rikets Stän¬
ders Riksgäldskontor, får jag, för det mig sålunda visade
hedrande prof af förtroende härmedelst aflägga min hjert—
liga och ödmjuka tacksamhet. Mina lifliga bemödande'n skola
blifva att verka för det rätta och sanna och efter yttersta
förmåga söka motsvara mine Ståndsbröders uppdrag, hvars
vigt jag noga uppfattat; och utbeder jag mig Ståndsbröder-
nes godhetsfulla välvilja och öfverseende.”
§ 2-
Då nu åter föredrogs Bevillnings-Utskottets Betänkande,
N:o 9, angående grunderna för den blifvande Allmänna
Bevillningen samt föreskrifterna för deras tillämpning, be¬
gärde Sven Heurlin från Kronobergs län ordet och yttrade:
”Jag har noga genomläst ifrågavarande Betänkande och,
så vidt jag funnit och kan förstå, är hvad deri är vordet
föreslaget till alla delar fullt antagligt. Jag begär derföre
icke Betänkandets uppläsande och villför min del, god¬
känna detsamma i dess helhet. Jag hemställer att, om
betänkligheter hos någon af Ståndsbröderne uppstått i af¬
seende å Betänkändet, de delar eller punkter deraf, emot
224
Den 8 April 1848.
hvilka anmärkningar tilläfventyrs kunna förefinnas, må särskildt
föredragas och diskuteras.”
Per Mattsson frän Wester-Norrlands län: ”Såsom
ledamot i Bevilinings-Utskottet har jag ansett mig böra
tillkännagifva, att Utskottet väl sökt, men icke kunnat gå
till mötes alla de önskningar, som blifvit uttryckta i de
många till Utskottet remitterade motioner. Hvad Utskottet
kunnat åstadkomma har det gjort; och önskar jag för min
del att Betänkandet må blifva antaget.”
Per Ostman från Wester-Norrlands län: ”Jag vill icke
orsaka lång diskussion i detta ämne, men, då många mo¬
tioner blifvit derigenom besvarade, hemställer jag om icke
åtminstone reciten och de konklusioner, hvartill Utskottet
kommit, borde uppläsas.”
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings län : ”Ut¬
skottet har, vid upprättandet af ifrågavarande Betänkande,
med all möjlig noggrannhet gått tillväga. Det har sökt
iakttaga allt som varit rätt och af nöden och förtydligat
ordalydelsen i förut gällande författning, som hufvudsakligen
blifvit lagd till grund för det nu gjorda förslaget, der så¬
dant synts vara af behofvet påkalladt.”
Sone Persson från Skåne: ”Jag för min del har fun¬
nit Utskottets vidlyftiga och sakkunniga Betänkande vara af
den beskaffenhet, att någon ändring deri ej synes be¬
höflig; och som jag således anser att detsamma, i dess nu¬
varande skick, kan och bör godkännas och antagas, hem¬
ställer jag till brödren Östman, att han må afstå från sitt
förslag om Betänkandets uppläsande."
Flere af Ståndets medlemmar hördes häruti instämma.
Nils Strindlund från Westernorrlands län: ”Jag
har icke en, utan liera gånger igenomläst ifrågavarande be¬
tänkande och har intet emot att bifalla detsamma sådant
det är; men då bevillningssummans belopp ännu icke blif¬
vit faststäldt, tullbevillningen och bränvinsbränningsafgiften
m. fl. af bevillningsnatur utgående skatter ännn icke blif¬
vit bestämda och man således icke kan förutse om ej en
brist kan uppslå, som genom Statsbidrag behöfver fyllas,
hemställer jag, om ej beskattningsgrunden i så måtto bör
hållas öppen och hållas oafgjord, att den tilläfventyrs er¬
forderliga fyllnadssumman i bevillningen må kunna förkla¬
ras böra utgå genom afgifter af de förmögnare, så att den
Den 8 April IS48.
225
fattigare folkklassen deraf icke må betungas och belastas;
och tror jag en återremiss derföre böra ega rum.”
Lars Larsson faån Elfsborgs län: "Jag har begärt ordet
endast för att erinra de Ståndsbröder, hvilka såsom leda¬
möter i Bevillnings-Utskottel deltagit i frågans afgörande
och nu förordat betänkandets antagande, att det synes min¬
dre passande att sjelfva uppträda och loforda sin goda flit
och sina bemödanden. Det enda, hvarpå Ståndet efter mitt
omdöina, kan grunda sitt beslut, är egen pröfning samt
förlitande på Ståndsbrodren Heurlins uttalade förord,
hvilken, ehuru icke ledamot af Utskottet, förklarat sig för
betänkandets antagande. Så snart någon af Ståndets leda¬
möter sådant fordrat, anser jag betänkandets uppläsning
vara ovilkorligt, men, för min del, yrkar jag, som endast
funnit anledning till några smärre anmärkningar, ingalunda
betänkandets uppläsande i dess helhet.’’
Erik Persson från Gefleborgs län: ”Ehuru jag, som
i egenskap af ledamot i Bevillnings-Utskottet, deltagit i frå¬
gans afgörande, ingalunda är så sjelfkär, att jag vill upp¬
träda med beröm för Utskottets åtgöranden, tror jag mig
ändock kunna öppet förklara, att betänkandet kan och bör af
Ståndet antagas; och då Ståndet, under deri långa lide-
rymd, hvarunder betänkandet hvilat pa Ståndets bord, haft
tillfälle att noga begrunda dess innehåll, anser jag uppläs¬
ning af detsamma, i anseende till dess vidlyftighet, icke af
nöden, hvadan jag, instämmandej den af Strindlund ut¬
talade åsigt, uppmanar brödren Ostman, att afstå från sitt
yrkande om betänkandets uppläsande.”
Östman: ’’Jag är icke den, som vill framställa onö¬
diga anmärkningar emot och kritisera livad uti detta ämne
är åtgjordt; men då vi förehaft andra utlåtanden och be-
tänkanden, har åtminstone alltid resultatet blifvit upplä.-t.
Om hela Ståndet nu vill frångå denna praxis, vill jag vis¬
serligen icke sätta mig deremot; hvadan jag gerna afstår
från mitt förslag, men förbehåller att få yttra mig öfver
några paragrafer uti den föreslagna författningen, emot hvil¬
ka ja^ funnit anledning till anmärkningar.”
Strindlund: ”Meningen med mitt förra yttrande
var, att om förökad bevillning skulle komma i fråga samt
Tull- och Charta3-Sigillata:-medel jemte bränvinsbrännings-
afgiften icke skulle vara tillräckliga att fylla behofvet, vi
15
226
Den 8 April 1848.
icke borde, gpnom att bifalla betänkandet i dess helhet
utestänga oss vägen att erhålla fyllnaden genom beskattning,
som ålades den större förmögenheten, helst man nog kan
förutse, att handeln under kommande tider blir inskränkt
och föga kan af utförsel utaf landets produkter förväntas.”
Johan Hallberg från Halland förenade sig med Strind¬
lund.
Sahlström: ”Jag instämmer så mycket heldre uti
den af brödren Strindlund yttrade åsigt, som Utskottet
icke yttrat sig angående föreslagna afgilter till folkundervis¬
ningens befrämjande. En af mig derom väckt motion har
icke blifvit besvarad. Jag anser det derföre vara af myc¬
ken vigt och högst nödvändigt, alt intilldess det blir ut-
redt, huruvida nedsättning i bevillningen kan ega rum. vi
icke må i dess helhet bifalla betänkandet, utan i stället låta
det stå öppet att återremittera detsamma, på det fyllnaden
i Bevillningen må kunna på lämpligt sätt till utgörande fö-
reskrifvas och så att den fattigare klassen icke må deraf
blifva betungade.”
Pehr Persson och Peter Mårtensson från Jönkö¬
pings län samt Adolf Fredriksson från Upsala län in¬
stämde uti den af Sahlström uttalade åsigt.
Erik Pehrsson: ”Jag vill endast i anledning af
Sahlströms yttrande derom, att ifrågavarande betänkande
icke innehåller något förklarande i anledning af föreslagna
afgifter till folkundervisningens befrämjande, erinra, att Be-
villnings-Utskottet, så mycket mindre derom kunnat ingå i
pröfning, som de i detta ämne väckta motioner blifvit öf-
verlemnade till Stats-Utskottets behandling.”
Strindlund och Pehr Mattsson sade sig vara af
Erik Persson förekomne, emedan de endast haft för af¬
sigt att gifva tillkänna, att Bevillnings-Utskottet med de
för erhållande af anslag till folkundervisningens befrämjande
främställda yrkanden, af det utaf Erik Persson uppgifna
skäl, icke kunnat taga befattning.
Johan Jakob Rutberg från Norrbottens län: ”Jag
har hufvudsakligen fästat mig vid 28 § uti det af Utskottet
uppgjorda förslag till Bevillningsstadga. På landsbygden, der
en och annan landtman företagit sig att drifva landthandel,
sorn stundom kan vara så ringa, att den endast inbringar 10 å
20 Rdr i vinst, hafva dock pröfningskomfnitteerna, på grund
af det nu gällande stadgandet, att sådane personer borde
Den 8 April 1848.
227
minst erlägga minimi-afgiften för femte klassens städer,
pålagt sådane landthandlande, en afgift af 10 Rdr. Som
någon förändring härutinnan icke blifvit tillvägabragt, och
berörde stadgande synes mig i högsta grad obilligt, yrkar
jag att förberörde § måtte återremitteras.”
Gustaf Glad och Johan Westermark från Wester¬
bottens län samt Nils Jeppsson från Skåne instämde med
Rutberg.
Ostman: ”Det är just i afseende å den af Rulberg
omförmälda 28 § i förslaget, som jag fästat mig, helst det
härom nu gällande stadgande, hvilket genom förslaget icke
vunnit någon hufvudsaklig förändring, innebär många märk¬
bara olägenheter. Taxeringsmännen ega väl rättighet alt
utsätta en ringare minimi-afgift för dem, som ej mäkta der*
fastställda minsta afgiften erlägga, men denna åtgärd skulle
underställas pröfningskommitteen och följden deraf har blif¬
vit, att afgiften har blifvit bestämd till 10 R:dr Ranke.
Vid tillämpningen skulle således uppkomma en förlust, t
ena fallet för Staten och i det andra för den enskilde.
Jag skulle derföre tro, att, för de landtman, som drifva
handel i mindre skala, minimi-afgiften borde nedsättas ocii
till siffran bestämmas, såsom t. ex. till 5 R:dr. Jag in¬
stämmer således i den af Ståndsbrodren Rutberg yrkade
återremiss.”
Sedan på Erik Perssons begäran 28 § i förslaget
blifvit uppläst, fortfor Erik Persson, som i ordningen
hade ordet: ”Jag vill visserligen icke emotsätta mig deri
yrkade återremissen, men tror att intet dermed kan vinnas'.
Då taxeringsmännen blifvit tillagda rättigheten att föreslå
nedsättning om någon icke skulle mäkta att den fastställda
minsta afgiften erlägga samt i sista perioden af § är vor¬
det föreskrifvet, att landtmän, hvilka afyttra husslöjdsals!< r
samt egna eller sina grannars landtmannaprodqkter, skola
från all afgift vara fria, tror jag man icke kan hafva något
öfrigt att önska sig.”
Sone Pehrsson: ”Icke heller jag vill emotsätta mig
återremiss; men, då man skärskådar det föreslagna stad¬
gandet, vet jag sannerligen icke huru man skall komma
närmare och på ett sätt, som utan att träda det allmännas
eller den enskildes rätt för nära, föreskrifva andra eller
bättre grunder för beskattningen af landthandeln. De be¬
stämmelser § innefattar anser jag vara fullt tillräckliga,
228
Den 8 April 1848.
och, om de i någon måtto icke skulle efterlefvas, åger man
ju riitt att deröfver i laga ordning föra klagan.”
Gustaf Bernhard Appelqvist från Blekinge län:
”Då taxeringsmännen äro berättigade att bestämma en rin¬
gare afgift, än den för öde klassens städer bestämda mi-
nimi-afgiften, tror jag föreskrifterna i § vara ändamålsenli¬
ga sådana de äro, utan att tarfva någon förändring.”
Ola Persson från Blekinge, Johan Persson och
Adolf Fredriksson från Upsala län, Peter Persson från
Jönköpings län. Johan Johansson och Olof Nilsson
från Östergöthland samt Anders Eriksson från Stock¬
holms län hördes häri instämma.
Rulberg: ”Det kan väl tyckas, att stadgandet är
tydligt och klart, då taxerings- och pröfnings-kommittéerna
äga att nedsätla afgiften, men jag anhåller, att för jeinfö-
relses skull den i sista förordningen, som afhandlar
ifrågavarande förslag, målte uppläsas; och sedan 28 § i nu
gällande Bevillningsförordning blifvit uppläst och de skilj¬
aktigheter, som emellan nämnde § och det nu framställda
förslaget förefinnas, blifvit anmärkta, fortfor Rutberg: ”Jag
finner ingen hufvudsaklig förändring i det nu gällande stad¬
gandet och det föreslagna hafva blifvit tillvägabragt och
fortsätter således mitt yrkande om återremiss, helst då
erfarenheten visat, att, då klagan i Kammarrätten förts öfver
pröfningskommittéens åtgärd att öka den afgift, taxerings¬
männen föreslagit, någon rättelse icke vunnits.”
Per Nilsson från Skåne: ”Jag har genomläst betän¬
kandet och funnit det väl grundadt. Det har i vissa delar
förtydligat nu gällande stadganden, hvilka varit mörka
och är således till och med bättre än den förra författnin¬
gen. Jag gillar det derföre i dess helhet, men vill icke
motsätta mig den yrkade återremissen, ehuru jag tror att
föga dermed vinnes, då taxeringsmännen sedan äro berät¬
tigade att jemka afgiften.”
Nils Jeppsson från Skåne: ”Jag har icke trott att
stadgandet skulle vara så fullständigt, som jag efter dess
genomläsande funnit det vara, helst taxeringsmännen äga
rättighet att jemka afgiften, hvadan och då man icke skä¬
ligen kan komma längre, jag tror att betänkandet äfven i
denna del kan godnnas.”
Östman: ”Jag medgifver visserligen, att Ståndsbrö-
derne på sätt och vis kunna hafva rätt. 28 § tyckes väl
Den 8 April 1848.
229
hafva en vidsträckt latitud, hvilken i synnerhet faller i ögo¬
nen då man läser den, men förhållandet blir ej så för den,
som sett den tillämpas. Jag har erfarenhet, att då taxe-
ringsmännen föreslagit en jemkning i minimiafgiften, utgån¬
gen blifvit helt annan än en nedsättning, då saken kommit
under Pröfnings-Kommittéens skärskådande. Köpmän i
städerna, som alltid hafva ett ondt öga till landthandeln,
hafva der bedrifvit saken så, att den af taxeringsmännen
föreslagna afgiften blifvit höjd öfver minimiafgiften för 5:te
klassens städer. Min öfvertygelse är, att någon jemKning
i bevillningen för landthandeln icke kan tillvägabringas, med
mindre en bestämd minimiafgift, understigande minimiafgif¬
ten för 5:te klassens städer, bestämdt stadgas.”
Strindlund: "Jag tror att det skulle blifva ganska
svårt, att bestämma en sådan minimiafgift för landthandeln, som
under alla förhållanden kan blifva billig och rättvis. Om
taxerings- och pröfningskommittéerna icke skulle vilja rätta
sig efter de uti denna § uttryckligen föreskrifna stadgan-
den, skulle jag, sedan det vore utredt eller allmänt kändt,
att den skattdragande ej kunde mäkta den fastställda mini¬
miafgiften gälda, uppmana honom att deröfver föra klagan
och han måste få rätt.”
Johan Persson från Upsala län, Olof Johansson från
Stockholms, Anders Gustafsson från Östergöthlands samt
Johan Bergström och Peter Mårtensson från Jönkö¬
pings län förenade sig uti Strindlunds yttrande.
Andreas Bengtsson från Jönköpings län: ”Då Taxe¬
ringsmännen blifvit tillerkända en ganska vidsträckt latitud
vid tillämpningen af ifrågavarande §, och någon bestämd mi-
nimi-afgift för landthandeln, efter mitt förmenande, icke
lämpligen kan stadgas, bör man vara belåten; och sorn
landtman, för afyttrande af husslöjdsalster samt egna eller
grannars landtmannaprodukter, äro från ali- afgift befriade,
ser jag ingen fara uti att antaga Betänkandet i denna
del."
Matts Persson från Stockholms län: ”Vid diskussio¬
nens början uppstod fråga om sättet, hvarpå ifrågavarande
betänkande borde förpdragas och jag har ännu icke kunnat
linna om det är vordet afgjordt, huruvida betänkandet bör
i dess helhet pller punktvis behandlas. Ståndsbrodern
Sahlström har gjort anmärkning vid förslaget till första §
och nu rörer sig öfverläggningen omkring 28 §. Jag får
*30
Den 8 April 1848.
derföre till Talmannen hemställa, om ej föredragnings-
sättet bör först afgöras.”
Rutberg: ”Att på sätt Ståndsbröder» Strindlund fö¬
reslagit, föra klagan öfver Pröinings-Kommittéens beslut i
sådana frågor, som den nu omförmäldta, har visat sig gag¬
na till intet, ty Kammarrätten har städse förklarat sig icke
kunna frångå Pröfningskommittéens beslut. Jag talar icke
ur egennyttans synpunkt, ty jag handlar icke för ett knapp-
nåisvärde.”
Sedan Sekreteraren fästat Ståndets uppmärksamhet
på innehållet af 71 § Regeringsformen och uppläst samma
§, så yttrade åter Strindlund: "Jag fortfar i mitt påstå¬
ende om återremiss, på det en progressiv afgift af den
större förmögenheten må kunna bestämmas till utgörande,
i händelse tillökning i Bevillningen sedan summan är vor¬
den fastställd, blir af nöden. Om en sådan tillökning icke
erfordras förfaller all fråga derom; och sedan Bränvinsbrän-
ningsafgiften och Karta-Sigillita - medlen blifvit bestämda,
kunna vi härom ytterligare besluta.”
Ofverläggningen i afseende å föredragningssättet förkla¬
rades härefter slutad; och, på framställning af Talmannen,
beslöt Ståndet att serskildt framlägga och diskutera de
punkter uti ifrågavarande Betänkande, emot hvilka anmärk¬
ning framställes, men att öfriga delar skulle anses af Stån¬
det godkända.
Härefter anförde Sahlström: ”Jag åberopar hvad jag
förut yttrat och anser, det 1 § icke bör definitivt afgöras,
utan hållas öppen, intilldess frågan om anslag till folk¬
undervisningen blifvit afgjord.”
Strindlund (efter det ingressen till Betänkandet blif¬
vit på hans begäran uppläst): ”Jag har hufvudsakligen fästat
mig dervid, att i händelse fyllnad i Bevillningen skulle an¬
ses af nöden, densamma bör utgöras genom progressiva af-
gifter af den större förmögenheten, i öfverensstämmelse med
de grunder, som vid 1810 års Riksdag fastställdes.”
Erik Persson: "Den af Ståndsbrodern Strindlund
åsyftade motion grundar sig på äldre stadgande!), som jag
väl minnes, och jag skattar oss lycklige att vi kommit från
desamma. De ledsamheter, som deraf blefvo en följd, äro
mig alltför väl bekanta.”
Sahlström: "Då jag nu rätt uppfattat brödren Strind¬
lunds åsigt, inser jag att jag sett saken ur en inskränkt
Den 8 April 1848. 231
synpunkt. 1810 års beskattningssystem var vida rätlvisara
och bättre än det nu gällande. Genom den afgift, som ut¬
gick af den större förmögenheten eller behållna inkomsten,
blefvo skatterna jemnare fördeldta och icke så tryckande
för den fattige. Friherre Cederströms motion att återgå
till de äldre, vida rättvisare beskattningsgrunderna synes mig
tänkvärd; ty det niåste vara i sin ordning, att den rikare
erlägger högre och den fattige lindrigare skatter. Jag tror
derföre, att det af Friherre Cederström väckta förslag icke
bör helt och hållet affärdas, utan hallas öppet att antaga el¬
ler förkasta, sedan sig visat, om tillökning i bevillningen
blir af nöden.”
Häruti instämde Peter Persson från Jönköpings län
och Adolf Fredriksson trän Upsala lär.
F. Talmannen Anders Eriksson: ”Om man skulle
söka göra Friherre Cederströms motion gällande och så¬
ledes återgå till de äldre beskattningsgrunderna, vore efter
min åsigt att rubba de grunder, hvarpå ifrågavarande be¬
tänkande hufvudsakligen hvilar och således göra detsamma
om intet. Att, på sätt brödren Sahlström yttrat, öka
skattebidragen progressivt i mån af högre inkomst och för¬
mögenhet, vore väl den rättvisaste grund för beskattning,
men det har tillräckligt visat sig, att denna grund icke kun¬
nat rättvist tillämpas, helst endast med svårighet kunnat
utrönas hvarje skattskyldigs inkomster, och man har der¬
före med skäl frånträdt detta beskattningssystem. Vid hvarja
af de sednast förflutna Riksdagarna har Friherre Ceder¬
ström framkommit med förslag i enahanda syftning, men
alltid med lika liten framgång.”
Per Mattsson från Wester-Norrlands län, Johan
Westermark från Westerbottens län och Peter Haralds¬
son från Elfsborgs län instämde med f. Talmannen.
Sahlström: ”Med ali aktning för siste värde talarens
sakkännedom och insigt, tror jag mig ändock kunna påstå,
att någon förändring uti de af Utskottet föreslagna grun¬
der genom brödren Slrindlunds ^af mig understödda för¬
slag icke kommer att äga rum. Okade skatter skulle en¬
dast för Staten beredas, hvarigenom undervisning och an¬
dra nyttiga ändamål kunde befrämjas. Efter mitt förme¬
nande tror jag det skulle vara rigtigt att skattebidragen
progressivt ökades och i förhållande till behållna inkom¬
sten drabbade mer den förmögne, än den fattigare. Jag
232
Den 8 April 1848
föreställer mig, att om nian började vid 10,000 R:dr och
Sedermera höjde skatterna vid 20 å 30,000, skulle man
»nart finna det deficit, sorn kunde finnas för folket upplördt.
Har jag orätt, så önskar jag blifva vederlagd, men jag tror
»nin åsigt vara grundad på en sund princip, som skulle
föranleda en i alla afseenden mera rättvis beskattning, oell
alltifrån vårt nyare Statsskicks införande varit önskad, fast¬
än vid de liesta tillfällen undertryckt eller förbisedd.”
Strindlund: ”Det är ej min mening att förändra de
grunder, hvarpå betänkandet hvilar, utan blott ifall af behof
lunna bestämma fyllnadsafgiften, att utgå progressivt i man
af den högre förmögenheten, börande denna afgift icke
vidtaga förr, än vid en högre inkomstsumma, på det den
fattige icke deraf må drabbas.”
Häruti instämde Matis Persson, Anders Eriksson
och Erik Carlsson från Stockholms län, Peter Jönsson
och Anders Johan Sandstedt från Jönköpings län, Gu¬
staf Johansson hån Kronobergs län, Anders Guslafs¬
son och Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands län,
Anders Olofsson från Jemtland och Lars Olsson från
Kopparbergs län, med (lere af Ståndets ledamöter.
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Om Strind¬
lund endast med sitt förslag åsyftar, att en tilläf¬
ventyrs erforderlig fyllnad i bevillningssumman måtte ut¬
göras genom progressivt beräknad afgift af en behållen hö¬
gre inkomst oell icke vill förändra de i betänkandet före¬
slagna grunder för bevillningen, förenar jag mig gerna i
Strindlund» åsigter.”
Diskussionen öfver ingressen af betänkandet och dess
första paragraf förklarades nu fulländad; och sedan Tal¬
mannens framställning om bifall till hvad Bevillnings-Ut-
skottet deri föreslagit, af Ståndet med Nej besvaradts, blef-
vo, uppå förnyad proposition, berörde delar af betänkandet
till Utskottet återremitterade, med förklarande att, om,
sedan bevillningssumman blifvit till beloppet bestämd, brist
skulle uppstå och fyllnad blifva af nöden, densamma borde
progressivt af den större förmögenheten och inkomsten ut¬
göras.”
Anders Persson från Örebro län anmärkte härefter
i afseende på 14 §, att han ansåg den nedsättning i be¬
villningen, som, af enskild motion föranledd, för artister
blifvit föreslagen, icke tycktes vara väl grundad, hvadan
Den S April 1848.
233
talaren höll före, alt man borde vidblifva hvad derutinnan
tillförene vore stadgadt.’’
Strindlund förklarade, att poeter och artister, hvilka
lämpligen kunna stallas i samina kathegori, som vetenskaps¬
män, vanligen äro fattige och i mindre goda vilkor, hvar¬
före Strindlund icke lann skäl att sätta sig emot det af
Utskottet framställda förslag, att artister i den hittills för
dem stadgade bevillning kunde njuta någon lindring."
Sedan Erik Persson och Per Mattsson erinrat, att
de skäl Strindlund uttalat i Utskottet gjort sig gällande
och att med hänsigt jemväl dertill, att den bestämda af-
giften lör högsta klassen af artister aldrig uttaxerats, Ut¬
skottet beslutat föreslå nedsättning, så blef, uppå proposi¬
tion af Talmannen, denna § af Ståndet bifallen.
Sedermera åberopade Rutberg sin i afseende å 28 §
redan framställda anmärkning och fortsatte sitt yrkande, att
livad Utskottet derutinnan föreslagit måtte till förnyad be¬
handling blifva till Utskottet återremitteradt.”
Östman yttrade : ”Jag önskar att Ståndet icke måtte
sätta sig emot återremiss af betänkandet i den del deraf,
som nu är ilråga. Afven om någon förändring deri icke
skulle vinnas, torde dock Utskottet komma att lemna en
förklaring, efter hvilken man hade att sedermera sig rätta,
såsom uttryckande Rikets Sländers tanka i denna fråga."
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Ehuru jag
icke vet hvari ill en återremiss i detta fall skulle tjena,
vill jag dock icke motsätta mig densamma, men om åter¬
remiss kommer att äga rum, anser jag att beslämda grun¬
der för bevillningens bestämmande böra fastställas, och en
lägre miriimiafgift stadgas.”
Sone Persson: ”Fastän jag anser den yrkade återre-
missen öfverflödig och ingalunda al nöden, så må den dock,
om vidare derom yrkas, för min del, äga rum.”
Östman: "Jag har förut yttrat, alt minimiafgiften för
landthandel bör blifva fem Riksdaler; och anhåller jag att
detta yrkande må blifva tydligen i protokollet an¬
märkt, på det, i händelse Ståndet beslutar sig för återre¬
miss, Utskottet må finna, hvarpå densamma sig grundar.”
Strindlund: ”1 händelse återremiss i denna del af
betänkandet kommer att äga rum, så anser jag, att såsom
skäl dertill bör angifvas, att en lägre minimiafgift för landt-
handeln, än minimiafgiften för 5:te klassens städer, måtte
af Utskottet föreslås."
234
Den 8 April 1848.
Per Mattsson: "Min öfvertygelse är, att, om ned¬
sättning i minimiafgiften blir antagen, flera svårigheter der¬
af skola uppkomma, än som af nu gällande stadganden
kunna uppstå ”
Erik Persson: ”Jag har väl förut förklarat att jag
icke vill sätta mig emot en återremiss, men vill än en gång
hemställa till Ståndet, att låta bero vid nu gjorda förslag,
helst jag är fullt förvissad, att, om nedsättning för landthan-
deln kommer att äga rum, sådant skall äfven sättas i fråga
för städerna.”
Rutberg: "Jag får ånyo åberopa hvad jag förut an¬
fört. Jag har mig bestämdt bekant, att Pröfnings-Kommit-
téer icke ansett sig berättigade, att bestämma afgiften för
landthandeln tili mindre än 10 R:dr. Om taxeringsmännen
föreslagit en lägre afgiftssumma, så finnas alltid, såsom Öst¬
man erinrat, borgare i Pröfnings-Kcmmitléen, hvilka med
snedt öga betrakta landthandeln och derföre bedrifva saken
så, att afgiften höjes.”
Efter det öfverläggningen förklarats fulländad, blef, up¬
på framställnieg af Talmannen, ifrågavarande § af Betän¬
kandet af Ståndet bifallen; och som anmärkningar icke
blifvit framställda emot flera delar af Betänkandet, än of-
vanberördt är, så förklarades, med tillämpning af Ståndets
förut fattade beslut, Betänkandet i öfriga delar godkändt.
§ 3.
Föredrogs ånyo och bifölls Korsstitutions-Utskottets Me¬
morial, N:o 6, med förslag till ändring af 68 § Riksdagsord¬
ningen, rörande tiden för Revisionerna af Statsverkets, Ban¬
kens och Riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvalt¬
ning samt, i sammanhang dermed, bemäldta Utskotts Me¬
morial, N:o 7, om rättelse af ett uti föregående memorial
förekommande misstag.”
§ 4.
Då nu åter föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande, N:o
415, i anledning af en, af Anders Gustafsson från Ö-
stergöthlands län i Ståndet väckt motion, angående ränta å
en vädermjölqvarn vid Broby rusthåll i nämnde län, begär¬
de motionären ordet och yttrade: ”Jag skulle tro att den
af mig väckta motionen icke blifvit grundlagsenligt behand¬
lad, helst augments-räntan ingår till samma hemman, och
Staten hvarken vunnit eller förlorat. Jag tror att Utskot¬
tet förhastat sig och yrkar, att Utlåtandet måtte till Ut¬
skottet blifva återremitteradt.”
Den 8 April 1848.
235
Anders Andersson från Skaraborgs Ian: ”Då den
värde motionären, jemte mig, varit i egenskap af ledamot
närvarande då frågan i Utskottet förehades, förundrar det
mig ätt höra, att motionären tror, att hans förslag icke
blifvit grundlagsenligt behandladt, och, om motionären icke
icke kunnat anskaffa några upplysande handlingar, anser jag
återremiss icke vara af nöden.”
Anders Gustafsson: ”Utskottet hade sig nogsamt be¬
kant, att hemmanet och qvarnen äro i en ägares hand, men
dock icke tagit i betraktande billigheten deraf, att ägaren
skulle få begagna väderqvarnen, i stället för den utrifna
vattenqvarnen till (ullmäld med åtnjutande af räntan till
rusthållets understöd. Utskottet har, såsom skäl för sitt
afstvrkande, åberopat innehållet af Kongl, förordningen den
20 Januari 1824 och förmenat, att räntan af det utrifna vatten¬
verket bort öfverflytias på den jord, som genom vattensänk¬
ningen blifvit vunnen. Genom Tåkerns sänkning, hvilken
är belägen inom 3 härader samt 7 å 8 kyrksocknar, har
en landvinning af omkring 4000 tunnland vunnits och att på
denna stora jordryrnd fördela den i sig sjelf obetydliga räntan,
har efter mitt förmenande förefallit högst olämpligt. Jag
fortfar i mitt påstående om återremiss och förbehåller mig
att få inkomma med vidare upplysningar i saken.’’
Sven Heurlin från Kronobergs län: ”Med afseende
å den syftning, hvaruti ifrågavarande motion blifvit väckt,
så tillkom det Stats-Utskottet att uteslutande behandla den¬
samma. Hvad saken vidkommer, så är förhållandet i den¬
na fråga, att en vattenqvarn blifvit förvandlad tili en väder¬
qvarn, till föijd af ett vattendrags sänkning. Hemmanet har
genom landvinning haft fördel af sänkningen och ägaren fått
betydlig ersättning för sitt utrifna vattenverk.
Då 1824 års ofvanberörde författning uttryckligen stad¬
gar, att ersättning för ett utrifvet vattenverk skall lemnäs
och detta är vordet iakttaget, anser jag obilligt att fordra,
att Staten, i sådana fall som detta, skall mellankomma. Om
motionärens förslag blifvit af Utskottet och Rikets Ständer
godkändt, hade deraf blifvit ett farligt prejudikat, och innan
kort skulle ansökningar i enahanda syftning som denna till
myckenhet sökas göras gällande. Jag önskar derföre, att
Ståndet måtte bifalla Utskottets Betänkande.”
Diskussionen förklarades slutad; och fann Ståndet skä¬
ligt ifrågavarande Betänkande godkänna.
236
Den 8 April 1848.
§ 5.
Bordlädes andra gången :
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 117, i anledning af
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse, angående behofvet af medel
till bestridande af kostnaderna för den, i anseende till in¬
träffade oordningar, till hufvudstaden inkallade Garnisons¬
förstärkning;
Dito dito, N:o 118, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga proposition angående bildande af en fond till pensio¬
nering af folkskolelärare;
Banko-Utskottets utlåtande, N:o 43, i anledning af
väckt motion om afskrifning af Bankens hos Södertelje
Kanalbolag ägande fordran 100,000 R:dr Banko;
Dito dito, N:o 44, i anledning af Kongl. Maj:ts nådi¬
ga propstition, angående beviljande af kreditivrätt å Rikets
Ständers Bank för Stockholms stads Drätselkommission;
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 10, angående
stämpling af spelkort och afgiften derför;
Dito dito, N:o 11, angående stämplade pappers-af-
giften.
§ 6.
Lades till handlingarna från resp. Medstånden ankom¬
na pretokollsutdrag, nemligen från Högloll. Ridderskapet och
Adeln N:ris 190 -196; från Högvörd. Presteståndet N:ris
194—200, och från Välloll. Borgareståndet N:ris 168—170.
§ 7.
Godkändes Expeditions-Utskottets förslag till underdån.
skrifvelser: N:o 51, angående upphörande i vissa fall af
Svenska kustallmogens skyldighet att erlägga tull i Öresund;
N:o 52, angående åtgärd till arbets-häst-racens förbättrande
inom Riket, och N:o 53, angående utsedde ledamöter i det
af Kongl. Maj:t äskade Hemliaa Utskott.
§ 8.
Föredrogs Expeditons-Utskottets förslag till Riksdags¬
beslutets § 1, innefattande ingress till Riksdagsbeslutet, § 2,
angående postbevillningen; § 3, angående kurhusafgiften;
§ 4, angående af Rikets sednast församlade Ständer beslu¬
tade lagförändringar, hvilka icke blifvit af Kongl. Maj:t i
nåder bifallna, och § 5, angående skedd omröstning öfver
Högsta Domstolens ledamöter.
Godkändes.
§ 9'
Föredrogs och bifölls förenade Stats- samt Allmänna
Den 12 April 1S48.
237
Besvärs och Ekonomi-Utskotteta memorial, angående anta¬
gande af en Sekreterare oell en Notarie.
§ 10.
Bordlädes första gången: Stats-Utskottets Utlåtanden,
N:ris 119, 120, 121, 122 och 123 samt Lag-Utskottets
Betänkandet) N:o 40 och 41.
§ 1!-
Uppå derom gjord anhållan beviljades Christen Pers¬
son från Gottland ledighet från Riksdagsgörornålen under
3:ne veckors tid. räknad från den 15 i denna månad; och
skulle, under Christen Perssons frånvaro, Anders Ky¬
lander från Wermlands län intaga Christen Perssons
plats i Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hvarmed
Kylander nästa Måndag skulle göra början.
Ståndet åtskiljdes kl. 7 eftermidd.
In fidem
A. E. Ros.
Ilen 13 April»
Plenum kl. lO i 111.
8 i-
Protokollen för den 5te dennes för- och eftermiddagen,
samt för den 8:de dennes förmiddagen justerades.
§ 2.
Anders Andersson från Skaraborgs län hegärde or¬
det och yttrade: ”Sorn jag, då frågan här inom Ståndet
var före, huruvida, i anledning af Konstitutions-Utskottets
memorial, N:o 4, någon underdånig skrifvelse från Stän¬
derna till Kongl. Majit, örn Rådgifvarnes entledigande,
skulle afgå eller icke, hvarom votering inom Ståndet ägt
rum, afiägsnat mig innan resultatet af voteringen var kändt,
samt sålunda icke då för tillfället kunnat reservera mig
emot det i ämnet fattade beslutet, hvilket jag ingalunda
kan gilla, utbeder jag mig, att uti dagens protokoll lå mot
berörde beslut antecknad min reservation.
Emot samma beslut anmältes ytterligare reservationer
af Erik Norberg och Anders Jansson från Westerås
län, Gustaf Johansson och Johan Persson från Krono¬
238
Den 12 April 1848.
bergs, Per Persson från Örebro, förre vire Talmannen
Per Eriksson från Wermlands, Jonas Pettersson från
Calmar samt Olaus Eriksson från Götheborgs och Bo¬
hus lån, äfvensom af Anders Johansson från Wermlands
län, under förmälan af denne sistnämnde, att han varit från¬
varande på permission, då ofvanberörde beslut fattats.
§ 3.
Carl Ersson från Westmanlands län yttrade häref¬
ter: ”För det utmärkta förtroende Ståndet visat mig, der¬
igenom, att jag blifvit vald till ledamot i Styrelsen af Ri¬
kets Ständers Bank, får jag härmedelst aflägga min skyl¬
diga tacksamhet. Min önskan och sträfvan skall blifva, att
söka uppfylla det mig visade förtroendet, så att, då jag af-
träder från platsen, billiga fordringar varda tillfredsställda,
och jag vill vid detta tillfälle ej underlåta att förklara, det
jag skall efter förmåga och i hvad på mig ankommer sträf¬
va derhän, att Bankens fördel i förening med Ständernas
nytta deraf må blilva en följd.”
Nils Jeppsson från Malmöhus län: ”Äfven mig har
Ståndet hedrat med sitt förtroende, då jag erhållit uppdra¬
get att vara Direktör i lånekontoret i Malmö; och jemte det jag
härför får på det varmaste och hjertligaste tacka, vill jag
tillkännagifva, det min högsta önskan är och skall blifva att
nöjaktigt uppfylla de pligter, hvilka detta förtroende-upp¬
drag mig ålägger.”
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus lön:
Ståndet har nu återigen skänkt mig förtroendet, att bestri¬
da Direktörsplats vid lånekontoret i Götheborg. Jag e-
mottager uppdraget med tacksamhet och med den försäk¬
ran, att jag, efter krafter och förmåga, skall söka motsva¬
ra förtroendet, freda banken, så vidt görligt är, från alla
förluster samt bereda lånesökande rättvisa.”
Matts Persson från Stockholms län: ”Sedan Val-
Protokollet, som hölls härstädes sisllidne Lördag, nu är
justeradt, finnér jag deraf, att jemväl jag blifvit hedrad med
uppdraget att vara fullmäktig i Rikets Ständers Bank. I
fråga om den vigt och det värde denna befattning innebär
samt huru en fullmäktig rättast skall kunna uppfylla sin,
vid emottagandet af uppdraget, mot Banken och det all¬
männa, ingångna pligt, torde nu ej vara tid att orda. Jag
"vill dock försäkra Ståndsbröderne, det jag uti mitt anförtrod¬
da nya kall oaflåtligt skall hafva i sigte fosterlandets sanna
nytta och fördel.”
Den 12 April 1848.
239
Erik Norberg från Westerås län: ”1 likhet med mine
ståndskamrater, som nu ylirat sig, får äfven jag förbind¬
ligast tacka för Ståndets mig visade förtroende, att än
ytterligare hafva erhållit uppdraget alt vara Fullmäktig i
Riksgälds Kontoret. Redligt skall jag söka motsvara detta
förtroende och min innerliga önskan är, att mina krafter
och förmåga ej må svika mig i en sådan föresats.
§ 4.
Stats-Utskottets sedan den 5 dennes på bordet hvi-
lande Utlåtande, N:o 117, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Skrifvelse, angående behofvet af medel till bestridande
af kostnaderna för den, i anseende till inträffade oordnin¬
gar, till hufvudstaden inkallade garnisons-förstärkning, före¬
drogs nu åter, dervid sig yttrade:
Sven Heurlin från Kronobergs län: ”När den Kongl.
Skrifvelsen förekom till behandling inom Utskottet, voro
tankarna delade, i afseende å det ifrågasatta kreditivets
storlek, emellan 75,000 och 150,000 Rdr. Den sednare
meningen segrade, emedan man, såsom det förmältes, ej
var fullt öfverlygad om lugnets fortfarande och att icke en
ytterligare virfvelvind kunde uppstå. Utskottet har likaledes
gifvit sin fromma önskan tillkänna, det trupperna måtte, i
den mån sådant utan våda för lugnets upprätthållande , lät
sig verkställa, hemförlofvas. Att sådant icke redan skett,
ehuru en lång tid passerat, sedan de så kallade orolig¬
heterna tilldrogo sig, utan att någon vidare oro försports,
finner jag högst anmärkningsvärdt. Landttruppernas qvar-
varö i Stockholm orsakar dagligen stora kostnader. Soldater,
Befälet, Rust- och Rotehållare, ej mindre än Staten, få här¬
före vidkännas förluster. — Ja! kostnaderna torde belöpa
sig till högre summa, än det pack, som orsakat de buller¬
samma uppträdena, är värdi, om man ock uppskattar de
särkilda individerne till half mansbot. Jag hemställer till
Ståndet, huruvida icke man borde söka få nedsatt krediti¬
vets belopp till 75,000 Rdr, och för detta ändamålet åter¬
remittera utlåtandet. Trupperna torde kanhända vid sådant
förhållande snarare hemskickas.’’
Johan Bergström från Skaraborgs, Anders Guslafs¬
son och Magnus Månsson från Östergöthlands, Anders
Gunnarsson från Elfsborgs och Bengt Peter Skantze från
Hallands län instämde med Heurlin.
240
Den 12 April 1848,
Pehr Sahlström från Slockliolms län: ”Jag är till
en del förekommen af Heurlin, med hvilken jag instäm¬
mer, men jag har dock något att tillägga hvad han anfört.
Vi hafva oss bekant, att sjelfva de två oroliga dagarna fanns
ännu ej nåaon förstärkning af Stockholms garnison genom
landttrupper, då dessa icke hunnit anlända hit förr än ovä¬
sendet var stilladt. Deraf kan man sluta, att stadens gar¬
nison är fullt tillräcklig att hålla styr på gatpojkar, druckne
hamnbusar, med flere dylika. Jag skulle alltså vilja hem¬
ställa, om ej Ständerna borde för Kongl. Maj:t tillkänna¬
gifva, att de anse garnisonen tillräcklig för lugnets bibe¬
hållande. Heurlins framställning om återremiss biträder
jag alltså af två skäl. Först för att få kreditivsurnman ned¬
satt och, för det andra, på det att vår önskan om trupper¬
nas snara hemförlofvande måtte varda bestämdare uttryckt,
än utlåtandet innehåller. Om ej sådant hemförlofvande med
det snaraste äger rum, uppstår så väl för soldaten som för
rotehållaren stora, ja oersättliga förluster, och jag vidhåller
min hemställan så mycket heldre, som, genom det förmod¬
ligen snart sig bildande Borgaregardet i hufvudstaden , en
borgen mer för lugnets bibehållande derstädes tillkommer.”
Häruti hördes insiämma: Erik Carlsson, Olof Jo¬
hansson och Anders Eriksson från Stockholms, Anders
Jonsson och Lars Magnus Knutsson från Östergöth¬
lands, Nils Fredrik Husberg från Södermanlands, Efraim
Larsson från Elfsborgs, Matts Mallsson och Anders
Eriksson från Stora Kopparbergs, samt Andérs Andersson
från Wermlands län, m. 11.
Talmannen erinrade härvid, att Ståndet, genom den
deputation, sorn efter de oroliga dagarna från Ständerna
afgick till Kongl. Maj:t, gillat Kongl. j\laj:ts åtgörande, att
låta inkalla trupper och att det nu ifrågasatta beloppet en¬
dast skulle utgöra ett kreditiv, deraf Regeringen ägde att
taga de för ändamålet nödiga kostnaderna, hvarefter resten
skulle besparas.
Sahlström: ”Talmannen har visserligen rätt derutinnan
att beloppet utgör ett kreditiv, och. kanhända man, med af¬
seende härå, ej bör fästa sig så mycket vid summans ned¬
sättning; men mitt hufvudsakliga skäl för återremiss står
dock alltid qvar, det nemligen, att nödvändigheten att oför¬
dröjligen hemförlofva trupperna bör uti utlåtandet mera
bestämdt och i kraftigare ordalag, än fallet är, uttryckas.”
Den 12 April 1848.
241
Nils Fredrik Husberg och Efraim Larsson in¬
stämde.
Anders Andersson från Skaraborgs län: ”Efter den
upplysning Talmannen lemnat, är det obehöfligt för mig
att påminna, att frågan nu endast är om ett reservations¬
anslag och att således hvad som ej åtgår för ifrågasatta
kostnaders bestridande , qvarblifver i Kiksgälds-Kontoret.
Då ärendet var före på afdelningen inom Utskottet, ville
så väl jag, som andra ledamöter, uti ordalagen af utlåtan¬
det hafva en strängare och kraftigare antydan om nödvän¬
digheten af landltruppernas snara hemiörlofvande, men då
blef kändt, att Kongl. Maj:t just samma dag hemsändt flera
bataljoner, hvilket lät oss hoppas, att det öfriga främmande
manskapet snart derpå skulle lemna hufvudstaden , hvilket
vi dock sett ej hafva inträffat. Min tanka har varit, det
dröjsmålet med truppernas hemförlofvando orsakats deraf,
att man önskat afvakta öppet vatten och få begagna sjö¬
lägenhet derföre, och jag har hyst den förhoppning, att be¬
kymret att se dem overksamma ga här, utan att något så¬
dant vore af nöden, snart skulle taga slut. Lika med an¬
dra talare anser jag således obehöfligt, att de vidare qvar¬
blifva i hufvudstaden och, ehuru bekymrad man var, dels
innan man kände till beskaffenheten och den mindre våd¬
liga arten af de härstädes uppstådda bullersamma uppträ¬
dena , dels vid tankan på närvarande tillståndet i andra
länder, samt det, i följd deraf, ej var underligt, att man
gillade åtgärden om truppers inkallande, ligger dock uti
detta gillande ej något hinder, att ju man nu kan finna,
det deras härvaro är öfverflödig. För att med bestämdare
uttryck få denna åsigt uttalad skulle jag alltså vara benägen
biträda dem, som talat för återremiss, men ej derföre, att
beloppet af kreditivsumman skall blifva nedsatt, hvilket ej
skulle tjena till något.”
Peter Persson från Jönköpings län: "Flere af Ut¬
skottets ledamöter ansågo den föreslagna kreditivsumman vara
för stor. Instämmande med Heurlin, yrkar jag återremiss
för nedsättning af densamma.”
Johan Jakob Rulberg från Norrbottens län: ”En
återremiss af detta utlåtande tjenar till intet och skall en¬
dast orsaka tidsutdrägt, hvilket vore skadligt. Då Utskottet
framställt önskan örn truppstyrkans minskande i hufvudsta-
16
242
Den 12 April 1848.
den, sfi och på det att denna önskan desto förr måtte
blifva af Kongl. Majit kändt, tror jag det vara bäst att bi¬
falla utlåtandet.”
Per Mattsson från Westernorrlands , Per Pålsson
från Christianstads samt Arvid Arvidsson från Elfsborgs
län, med flere, instämde.
Nils Strindlund från Westernorrlands län: ”Jag an¬
ser mig skyldig att rätta ett misstag, som Heurlin i sitt
yttrande haft. Det var inom Utskottet ingalunda olika me¬
ningar om kreditivsummans storlek , utan huruvida en ön¬
skan om truppernas hemförlofvande skulle framställas eller
icke. Lika med Rutberg tror jrg att en återremiss här
ej vore på sitt ställe, utan allenast skulle leda till tids¬
utdrägt. Hvad Ståndet tyckes åsyfta, står ju i utlåtandet,
då man der läser: ”jemte underdånig anmälan af sin ön¬
skan och förhoppning, att ifrågavarande till hufvudstaden
inkallade garnisonsförstärkning må, i öfverensstämmelse
med hvad i den Nådiga Skrifvelsen finnes antydt, minskas
i den mån sådant utan våda för lugnets och säkerhetens
upprätthållande låter sig verkställa’’. Besynnerligt skulle
det förefalla mig och hvilken annan som helst, om Stån¬
det, sedan det förklarat sin belåtenhet med truppernas in¬
kallande, nu ville neka nödiga medel för de häraf åstadkom¬
na kostnaders bestridande. För öfrigt tror jag mig veta,
att så snart ångbåtsfarten öppnas, så att trupper kunna
skyndsamligen hitskalTas för östra gränsen, om deraf skulle gö¬
ras behof, få de nu härvarande från landet fara hem, samt
att de qvarhållas jemväl på det att de må skonas från en
besvärlig hemmarsch i nu svåra väglag. Olämpligt vore
det väl äfven om, under en tid, som denna, då hela Euro¬
pa tvekes vara i jäsning, Ståndet, som kan anses mindre
förstå sig på dylika saker, uttalade någon tanka om trup¬
pers behöflighet på en eller annan punkt af landet.”
Häruti hördes instämma Gustaf Johansson från Kro¬
nobergs, Sven Svensson från Elfsborgs, Lars Gezelius
från Stora Kopparbergs, Sone Persson från Malmöhus,
samt Erik Månsson, Arnold Svensson och Gustaf
Bernhard Appelqvist från Blekinge län.
Per Nilsson från Christianstads län: ”Då Stän¬
derna gillat Kongl. Maj:ts åtgärd i afseende på landttrup-
pers inkallande, anser jag det äfven böra tillkomma Stän¬
derna att bestrida kostnaderna, som orsakats derigenom-
Den 12 April 1848.
243
Icke heller tror jag det vara välbetänkt, att återremittera
Utlåtandet för kreditivsurnmans nedsättning, enär denna en¬
dast är ett förslagsanslag, hvaraf ej kommer att utgå mer
än, som verkligen för ändamålet fordras och enär, genom
återremiss, trupperna möjligen kunde komma att ännu län¬
gre qvarstanna, ehuru Utskottet hemställt om deras hem¬
sändande, om, nemligen Utskottets hemställan icke kommer
till Kongl. Maj.-ts kunskap. 1 likhet med hvad Sahlström
och Heurlin yttrat, tror jag också att Borgaregardet i före¬
ning med Stockholms garnison ganska väl kunnat hålla ord¬
ningen vid makt här inom hufvudstaden utan inkallandet af
trupper, helst upploppet var tillställdt och utfördes af en¬
dast pojkar och pack. Jag yrkar bifall till Utlåtandet.”
Lars Larsson från Elfsborgs län: ”Derest de ifråga¬
varande medlen voro att anse såsom ett bestämdt till före¬
målet afsedt anslag, skulle jag på det högsta bestridt be¬
loppet, såsom för högt tilltaget, men då nu är förhållandet,
att summan utgör ett kreditiv, deraf det behöfliga kommer
att utgå och resten reserveras, tyckes anmärkningarna emot
Utlåtandet icke hafva tillkommit af annat än att dymedelst få
visa en lysande anmärkningsförmåga, och styrkes jag i den¬
na tro jemväl af hvad en annan ledamot af Utskottet, hvil¬
ken icke haft anmärkningar emot Utlåtandet att framställa,
upplyst. För min del fäster jag mig mer vid hvad Ut¬
skottet sagt i fråga om truppernas hemförlofvande. Då här
nu lyckligtvis är lugn, ligga de qvar oanvändbara, till stort
men för Kust- och Rotehållarne, särdeles under nu för han¬
den varande vårandtid. Jag sätter ock det lit till Stockholms
upplysta och välsinnade innevånare, dem, som nitälska för
hem- och husfrid, att de icke skola underlåta i hvad på
dem ankommer, att verka för befästandet af denna, som, i
så fall, bäst och säkrast vore värnad, eljest vore ställningen
att beklaga. Af hvad som skett kan man ej befara mot¬
satsen af hvad jag nu sagt mig hoppas, eller att icke Bor-
gerskapet både vill och kan uppehålla ordningen, enär tu-
multuanterne blott bestått af pojkar och sämre pack. E-
medlertid och när trupperna ännu qvarhållas, endast för att
man må afvakta öppet vatten och ångbåtsfartens början, för
att derefter hemsända dem med mindre kostnad och besvär
för soldaten, tror jag återremiss vara olämplig, derföre jag
bifaller Utlåtandet.”
Magnus Hallberg från Hallands samt Lars Wenan¬
der från Götheborgs och Bohus län m. fl. instämde.
244
Den 12 April 1848.
Andreas Benglsson från Jönköpings län: ”Till deni,
sorn fordrat återremiss af Utlåtandet, får jag hemställa om
ej Utskottet sagt, hvad de egentligen önska, beträffande
truppernas bemförlofvande och minskning; och då den fö¬
reslagna summan är ett förslagsanslag, deraf naturligen hill¬
ver en följd, att hvad, som icke för ändamålet kommer att
åtgå, besparas i Riksgälds-Kontoret, vore det väl rättast att
de afstodo från sin anhållan om återremiss, uti hvilken jag
ingalunda vill instämma.’’
Jonas Peter Danielsson från Calmar län: ”Jag skulle
ej vilja sätta mig emot återremiss af Utlåtandet om något
vore derpå att vinna; men då en sådan endast skulle or¬
saka onödig tidsutdrägt, då Utskottet framställt önskan om
truppernas minskande inom hufvudstaden samt då det ifrå¬
gasatta anslaget andast är ett förslagsanslag, bifaller jeg o-
betingadt Utlåtandet.”
Förre Talmannen Anders Eriksson från Örebro län:
Med dem, som talat för bifall till Utlåtandet, instämmer äfven
jag, bufvudsakligast af det skäl, att den anslagna summan
är ett kreditiv, som, i hvad det icke för ändamålet blif-
ver medtaget, inbesparas.”
Anders Johansson från Wermlands, samt Nils Jepps¬
son från Malmöhus län delade lika tanka.
Erik Andersson från Skaraborgs län: ”Jemte det jag
bifaller Utlåtandet vill jag tillkännagifva, att jag hyser sam¬
ma önskan, som flere andra här inom Ståndet före mig
uttryckt, det landttrupparne, såsom icke mer i hufvudstaden
behöfliga, måtte ofördröjligen hemförlofvas.”
Bengt Gudmundsson från Hallands län : ”Då de fle¬
ste ledamöter af Slåndet, sorn yttrat sig, talat för bifall af
Utlåtandet och således att den föreslagna kreditivsumman
må ställas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, anser jag
det ej vara värdt att begära återremiss. De af orolighe¬
terna orsakade kostnader skola väl också betalas af Stats¬
verket, ty icke lära de brottslige, som orsakat oväsendet,
kunna betala dessa och icke heller lärer någon framstå och
fordra sådant. Onödigt var det likväl att trupperna hit-
kallades, då oroligheterna innan soldaternas ankomst redan
voro slut. Om man nu önskar Regementenas hemsändan¬
de, så kanhända rätta sättet vore att göra, såsom vi gjor¬
de, då vi gillade inkallandet af trupperna, nemligen att i
Den 12 April 1848.
245
cfeputationsväg för Kongl. Maj:t gifva vår tanka tillkänna
©eli begära truppernes hemsändande.”
Diskussionen förklarades vara slutad. Talmannen
framställde proposition på bifall till Stats-Utskottets nu fö¬
redragna Utlåtande, N:o 117, hvilken proposition med Ja
besvarades? och var alltså berörde Utlåtande af Ståndet bi¬
fallet.
§ 5.
Anmäldes och inbeledsagades på öfligt sätt Herr Stats-
Rådet och Chefen för Civil-Departementet J. F. Fåhrxusy,
hvilken på Kongl. Majrts nådiga befallning till Ståndet af-
femnade Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse tili Rikets-Ständer,
angående förordnande af en Statsråds-ledamot i afseende på
handläggningen af vissa i Riksdags-ordningens 36 och 42
§§ omförmälda Riksdagsärenden.
Sedan Talmannen, jemte förklarande att berörde nå¬
diga skrifvelse skulle hos Ståndet blifva grandlagsenligt be¬
handlad, betygat Ståndets underdåniga vördnad och tillgif¬
venhet för Kongl. Maj:t, afträdde Herr Statsrådet, beledsa¬
gad af flere Ståndets medlemmar.
§ 6.
Den uti föregående § omförmäldta Kongl, skrifvelsen
föredrogs härpå af Talmannen och blef, uppå framställd
proposition, lagd till handlingarna.
§ 7.
Vid nu ånyo skedd föredragning af Stats-U(skottets
sedan den 5 dennes på bordet hivlande Utlåtande, N:o
118, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, an¬
gående bildandet af en fond till pensionering af Folkskole¬
lärare, yttrade:
Per Sahlström från Stockholms län: ”-Af en tillfällighet
var jag hindrad att öfvervara Ståndets sammantiäde, då
Kongl. Majrts Nådiga Proposition, rörande ifrågavarande
ämne, inom Ståndet föredrogs och till Utskottet remittera¬
des. Jag skulle önskat, att Utskottet tillstyrkt i stället för
att afstyrka bifall till den Kongl. Propositionen, då derige¬
nom mera styrka och sammanhang åt det system för Folk¬
skolorna, som inrättats, blifvit beredd. Vi torde alla känna,
att den fond, som är att tillgå och i propositionen om¬
nämnts, derest den icke här användes, blifver oanvänd, åt¬
minstone i hvad folkskoleväsendet angår. Ett tillfälle är
nu inne för Ståndet, att behjerta skollärarnes ställning,
246
Den 12 April 1848.
De äro mångå och hafva af nöden försörjning på ålderdo¬
men, kanhända företrädesvis, framför många andra, enär
icke någon sysselsättning är så förslappande och tröttande,
som barnaundervisningen, under utöfningen af hvilket vigtiga
och svåra kall krafterna öfver måttan medtagas. Jag be¬
klagar, att Utskottet, som sagdt är, icke tillstyrkt den Kongl.
Propositionen, men jag skall emedlertid, innan jag vidare
yttrar mig, afvakta Ståndets eller de fleste af mine med-
bröders tanka i ämnet, för att deraf draga någon ledning,
huruvida jag skall yrka återremiss eller ej.”
Per Nilsson från Christianstads län: ”Jag är före¬
kommen af Sahlström och instämmer med honom, i frå¬
ga om de besparade medlens, 66,000 R;dr, användande
till en fond för pensionering af folkskolelärare; men be¬
träffande det äskade anslaget af 3 R:dr B:ko från hvarje
församling för samma ändamål, skulle jag vilja, med ogil¬
lande af detta förslag, i stället Önska, att skollärarne sjelf-
ve med detta lilla belopp bidrogo till berörda fonds ökan¬
de. Icke någon skollärare skulle, enligt mitt förmenande,
vilja undandraga sig att utgifva 3 R:dr B:ko, derest nämn¬
da fond blefve grund för pensioneringen, och i så fall
komrne ej dessa lärare att ligga soknarna till last på ål¬
derdomen. Att hvarje socken skulle erlägga den föreslag¬
na årliga skatten till pensioneringen, anser jag icke eller
vara med billigheten instämmande, då jag tager i betraktande
församlingarnas inbördes olikhet, i afseende på folkmängd
och välmåga. För min del önskar jag alltså återremiss af
Utlåtandet, och att vid återremissen den mening af Ståndet
uttalades, det den ifrågasatta afgiften borde erläggas af skol¬
lärarne sjelfve."
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län: ”Jag är
i tillfälle att känna, att om Staten eller någon annan pensio¬
nerar skollärarne, så är det ändå vi, som få släppa till det
mesta, ty icke minskas härföre Embetsmännens löneförmå¬
ner med en enda skilling. Vi måste medgifva, att bemäl-
de skollärares bildning ej är ovanligt stor eller öfver (löf¬
van vidsträckt, och att de uppoffringar, desse gjort, för
dess erhållande, icke heller äro särdeles stora. Att känna
till Christendomsläran, räkna och skrifva, är för dem af nö¬
den, men ej mycket mer. Det är snart sagdt rysligt, att
de summor, som åtgå i pensioner, 800,000 å 900,000 Rdr,
förslå icke i detta afseende. Pensionsfonder finnas öfver-
Den 12 April 184S.
247
allt. SM lille vi nu äfven pensionera alla Skollärare, så och för
att lå räntorna att räcka till, komroe hela vår sedelstock
att medtagas som kapital, och Gud bevare oss att lefva
den tid, det så föiholle sig. För öfrigt är det min tanka,
att Skollärarne äro, åtminstone i förhållande till hvad de
fått påkosta sig, uti en ganska lycklig ställning och behölva
icke heller så särdeles mycket, för att kunna draga sig
fram. Jag bifaller utlåtandet. Om folkskolelärarne vilja
samla sig en f nd till pensioner, må de det göra, men in¬
galunda kan jag bifalla, att Staten skall åtaga sig att pen¬
sionera en sådan skara, som de till antalet utgöra.’*
Johan Persson ftån Upsala, Anders Eriksson från
Stockho'ms, Efraim Larsson, Anders Gunnarsson och
Peter Haraldsson frän Elfsborgs, Lars Gezelius från
Stora Kopparbergs, samt Sven Jonsson från Jemtlands
län med flere instämde.
Erik Persson Irån Gefleborgs län: "Jäg är förekom¬
men af Strindlund, med hvilken jag instämmer, och af-
står från att vidare yttra mig.”
Sven Heurlin från Kronobergs län: ”Då Rikets Stän¬
der förrslogo åt Skollärarne löner, tilltogos dessa så run-
deliga, att de fullkomligt räcka till en tarflig utkomst för
tärarne med den fåtaliga familj, hvar och en af dem kan
äga, och jag skulle äfven tro, att de kunna, derest de
vilja, afsätta det ifrågavarande ringa årliga beloppet. Örn.
förslag blifvit i stället framstäldt om bildande af en kassa
för pensionerande af utarbetade bönder, skulle jag velat
tillstyrka ett sådant, men något ditåt syftande höres ej af.
Jag hoppas att de två ledamöter af Ståndet, som talat för
den Kongl. Propositionen, må blifva ensamme, och jag ön¬
skar bifall till utlåtandet, samt att diskussionen ej måtte
onödigtvis uttänjas.’’
Nils Jeppsson från Malmöhus län instämde.
Peter Jönsson från Jönköpings län: ’’Jag är af mot¬
satt tanka mot Sahlström och Pehr Nilsson. Jag tror
Skollärarne vara tillräckligt bra lönade. Sahlström har
yttrat, att han ej visste någon äga tyngre arbete än Skol¬
lärarne. Jag vet dock ett värre. Bonden och hans drängar
hafva, skulle jag tro, hårdare arbete för sig. Att vilja för¬
skaffa Folkskolelärarne pensioner första eller andra året
efter Folkskolornas tillkomst är i sanning något för tidigt.
En annan omständighet är, att då man tiar alt hoppas pen¬
249
Den 12 April 1848.
sion, skyndar man att taga afsked frän sin innehafvande
tjenstebefattning. Vi se i ernbetsverkpn huru man väntar
att blifva pensionsmessig. Sa torde förhål landet äfven blif¬
va med skollärarne — Om de ock kunna vara med längre,
taga de dock afsked otvifvelakligt, så snart de erhålla pen¬
sion vid afskedstagandet. Hvad jag yttrat vid den Kongl.
Propositionens remitterande till Utskottet vidhåller jag äfven
nu, jemte det jag instämmer i hvad Strindlund och
Heurlin yttrat.”
Med Peter Jönsson förenade sig Peter Gabrielsson
från Kronobergs samt Anders Johan Sandstedt från
Jönköpings län.
Lars Larsson från Elfsborgs län : ”Det var visser¬
ligen illa, att Sahlström icke var närvarande, då den
Kongl. Propositionen i detta ämne remitterades tili Utskot¬
tet, men jag vill nämna, att han ändock hade dem, som
förfäktade hans sak. Det resonerades och ventilerades hit
och dit och hufvudtendensen af resonementet blef, att det årli¬
ga belopp, sorn begärdes af kommunerna till folkskolelärar-
nes pensionerande skulle erläggas af de sistnämnde sjelf¬
va, särdeles som de ansågo dem väl lönade, relatift till
deras påkostade uppfostran. Ganska vackert är det utan
tvifvel, att tänka på ålderdomen och jag skulle önska till¬
komsten af en lifassurans, der hvarje menniska vore för¬
säkrad om sin utkomst vid hög ålder. Men huru skulle
detta kunna gå för sig, om ej de personer, som skulle
lefva al det insamlade och draga nytta deraf, sjelfve insatte
sin skärf för ändamålets vinnande. Om medbrodren Sahl¬
ström betänker alla de utgifter församlingarna åligga, så
väl till Staten, som för kommunala bestyr, och huru dessa
utgifter år efter år stiga, skall han utan tvifvel inse orim¬
ligheten, att, innan ännu skolväsendet är fullt färdigt, söka
nu genomdrifva ett påbud, som säger: ”Utom hvad J gif-
vit till skolor, skolén J gifva 3 R:dr B:ko till sTcollärarnes
pensionskassa”. Rättaste vägen -att få fonden tillräcklig
vore väl, att skollärarne gjorde årliga tillskott och dyme¬
delst sökte sjelfva betrygga sin ålderdom. Jag hoppas att
Sahlström icke yrkar återremiss. Frågans afgörande på
det sätt, som han tyckes önska, skulle vara ovälkommet i
landsorterna.”
Olof Johansson från Stockholms län m. 11. instämde.
Den 12 April 1848
249
Sone Persson från Malmöhus län: ”Då den Kongl.
Propositionen från Ståndet remitterades till Utskpttet, trod¬
de jag att den derstädes skulle vinna bifall, men då den
det ej gjort och Ståndet temligen enhälligt tyckes vara för
att bifalla Utlåtandet, torde intet annat vara att göra för
mig än att jemväl bifalla detsamma.”
Jonas Peter Danielsson frå Calmar län : ”Jag kan
icke gilla den Kongl. Propositionen, ehuru syftemålet med
den varit att åstadkomma något godt. Ojemnheten i för¬
delningen af bidraget, som skulle uppstå derigenom, att
hvarje församling, den måtte vara liten eller stor, borde
erlägga 3 R:dr B:ko, skulle utan tvifvel orsaka missnöje
öfverallt. Det torde alltså vara bäst att bifalla Utlåtandet.”
Malts Persson från Stockholms län: ”Jag har ej
begärt ordet för att tala emot Utskottets Utlåtande, hvilket
jag i Utskottet röstat för och ämnar göra det äfven här,
helst jag ej tycker om grundén för Kongl. Majts Propo¬
sition och dessutom anser frågan vara för tidigt väckt, e-
när folkskolorna ännu icke vunnit tillbörlig fasthet. Dere¬
mot kan jag icke heller gilla andras härstädes uttalade å-
sigter, att nemligen folkskolelärarne skola vara väl lönta
och att de icke hafva tungt arbete. Visserligen är det
sannt, att de icke köra plogen, men har en lärare för sig
en barnskara af 100 barn, få dessa honom i sanning icke
litet att göra, helst om han vill fortdrifva skolan. Honom
tillkommer icke blott att lära barnen läsa, utan äfven att
utveckla deras förstånd, lära dem inse, hvarföre de tillkom¬
mit i verlden, gifva dem kännedom om menniskans vä¬
sende, naturen och sist Gudomen. Att säga det skollärar-
ne äro väl lönade, tror jag icke vara rätt eller ens klokt,
då vi förut väckt åtskilliga motioner om förhöjda anslag
för skolväsendet. Då två skolor finnas inom en församling
och läraren skall resa dem emellan, torde hans lön inga¬
lunda vara för stor. Af hvad jag nu anfört är tydligt, att
jag anser propositionen hafva tillkommit i godt ändamål,
ehuru för tidigt, samt att jag ej för närvarande kan annat
än bifalla Utlåtandet.”
Häruti instämde Johannes Andersson från Skara¬
borgs län.
Per Sahlström: ”Jag skall bedja att få tillägga nå¬
gra ord hvad jag förut yttrat. Min uttalade mening ansåg
jag ingalunda vara ofelbar. Bästa beviset derpå är, att jag
sade mig vilja afvakta Ståndets tanka, innan jag vidare
250
Den 12 April 1848.
yttrade mig. Jag liar alltså icke ännu yrkat återremiss.
Man har här anmärkt att Staten komme att pensionera
skollärarne. Härvid vill jag nämna, att understödet är he¬
gardt från en fond, som ej är för annat ändamål att dispo¬
nera. — Att kommunerna skola bidraga till fonden på sätt,
som i den Kongl. Proposition'n är föreslaget, vill jag för ingen
del, och det vore icke heller enligt min tanka rätt, utan jag
har ansett lärarne sjelfve böra utgöra det felande tillskottet.
Då jag talade om lärarnas stränga arbete, menade jag na¬
turligtvis dermed ej kroppsligt arbete, utan den själsan-
strängning, som han dagligen måste hafva och hvilken med¬
för afmattning och orsakar att läraren åldras i förtid. Då
jag nu emedlertid finnér Ståndet obenäget för en återremiss,
vill jag icke yrka en sådan, men lår dock tillkännagifva,
det min bestämda öfvertygelse är, att vi vid hvarje Riks¬
dag äga att förvänta en Kongl. Proposition i enahanda syfte
med den nu ogillade, om ej kommunerna skola få på sin
lott hela underhållet af uttjente skollärare.”
Per Nilsson, Per Östman från Wester-Norrlands
län och Sone Persson instämde,
Diskussionen förklarades vara slutad; och blef, uppå
jiroposition af Talmannen, ifrågavaranda Stats-Utskottets
Utlåtande, N;o 118, härefter af Ståndet bifallet.
§ 8.
Föredrogos och biföllos den 5 dennes bordlagda
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 43, i anledning af
väckt motion om afskrifning af Bankens bos Södertelje ka¬
nalbolag ägande fordran 100,000 Ildr Banko; och
Dito dito, N:o 44, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition, angående beviljande af kreditivrätt å Rikets
Ständers Bank för Stockholms stads Drätsel-Kommission,
samt
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 10, angående
stämpling af spelkort och afgiften derför.
§ 9-
Vid föredragning af Bevillnings-Utskottets sedan den 5-
dennes på bordet hvilande Betänkande, N:o 11, angående-
stämplade pappers-afgiften, begärde Lars Wenander från
Götheborgs och Bohus län ordet, dervid han uppläste föl¬
jande skriftliga anförande:
”1 anledning af det anförande, jag vid föredragning af
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 91 och 5:te punkten deraf,.
Den 12 April 1848.
251
angående Karta-Sigillata-verket, (ill detta Hedervärda Stånd
ingifvit, i afsigt att det förslagsanslag. 70,000 Rdr, som Ut¬
skottet tillstyrkt böra för Karta-Sigillata-papperets förfär¬
digande och stämpling användas, kunde såsom obehöfligt
utur Riksstatens sjunde hufvud titel utgå, emedan den Sta¬
tens inkomst, som är att påräkna af stämplade pappers-af-
giften, kunde under namn af Karta-Sigillata rekognitions-af-
gift af vederbörande uppbäras, qvitteras och redovisas, samt
således i allt fall komma Staten tillgodo, på sätt och under
det vilkor, ofvan ifrågavarande anförande omförmäler, utan
att begagna det stämplade papperet, vågar jag härmed an¬
hålla, det berörda anförande måtte, i egenskap af motion,
till vederbörtigt Utskott remitteras, på det Utskottet må
komma i tillfälle att medverka till den besparing i Statens ut¬
gifter, som dermed åsyftas. 1 sammanhang härmed vågar
jag tillika anhålla om återremiss af Bevillnings-Ulskottets
Betänkande, N:o 11, för vinnande af rättelse uti de före¬
skrifter, som här nedan blifvit anmärkte: Såsom en följd
af Herr Borgmästaren Rhodins reservation, intagen under
pag. 21 & 22, som benäget torde uppläsas och hvaruti
jag i allo instämmer yrkas rättelse uti föreskriften af 4 § 3
mom. pag. 29, angående afgift för behållna bouppteckningssum-
mor. Enligt 3 § 5 mom. är den allmänna föreskrift gif¬
ven: att då förut med Karta belagd handling vid Domstol
eller Embetsmyndighet åter företes, skall den vara försedd med
sfämpladt papper; och att påskrift för verkställd kartering
då karta saknas, icke anses gällande, såsom en följd hvar¬
af, och då icke lagligen styrkas kan, det handlingen varit
bilagd och kartan förkommit, innehafvaren eller ägaren af
slik handling anses skyldig densamma ånyo belägga; den¬
na föreskrift är, efter mitt förmenande, olämplig och ledan¬
de till många onödiga kostnader och tidsspillan, utan att
vinna det dermed åsyftade ändamålet, synnerligast om slika
handlingar ombytt ägare, och uttrycket ”lagligen bevisa", tycks
förutsätta, att en sådan bevisning icke kan åstadkommas,
om den Embetsman, som verkställt karteringen, och på¬
skriften, vore afliden, eller icke igenkände sitt biträdes an¬
teckning, och hvars enskildta betyg i detta afseende icke
eller kunde såsom lagligt antagas, hvadan jag yrkar den
rättelse uti ifrågavarande föreskrift: att den Embetsmyndig¬
het, eller den af Konungens Befallningshafvande tillsatte
försäljningsman, som har sig ålagdt att uppbära Karta-Si-
252
Ben 12 April 1848.
gillata-afgiften, samt i följd deraf f handlingen tecknar be¬
läggningens belopp, måtte i det stället derå teckna behörigt
qvitto, innehållande rekognitionsafgiftens belopp med dag
och namn försedd, som då anses utgöra det laga bevis,
som i detta afseende bör kunna fordras.
Ehuru flera anmärkningar synas, efter mitt förmenan¬
de, vara af behofvet påkallade, inskränker jag mig för när¬
varande till dessa, med yrkande, att betänkandet i dessa
delar återremitteras, under anhållan derjemte, det Utskottet
gunstbenäget täcktes i sammanhang härmed bearbeta frå¬
gan om stämplade papperets upphörande, på de grunder,
som i det särskildta anförandet, som i egenskap af motion
torde komma att dessa anmärkningar åtfölja, finnas an¬
förde, hvadan de rättelser i öfrigt, som Karta—Sigillata-
författningen borde undergå, jemväl torde iakttagas.”
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län: ”Det
der förslaget om utbyte af stämpladt papper mot så kallad
rekognitionsafgift kan väl vara godt, men jag tror dock
ej att derigenom nödig kontroll på uppbörden skulle vinnas.
Kontrollen skulle nemligen icke försiggå förr än ett eller
annat år efter sjelfva uppbörden och då vore det så godt
som icke någon kontroll. Jag vill i fråga härom blott fram¬
draga ett exempel, nemligen karteringen af vexlar. Skulle
i stället för stämpladt papper en afgift erläggas och belop¬
pet skrifvas på vexeln, hvad kontroll skulle man hafva
deraf, då vexeln på några dagar kunde vara i annan verlds¬
del? Jag bifaller fördenskull det nu brukliga systemet, till
dess jag får se ett fullständigt förslag till något bättre..
Herr Borgmästaren Rhodins reservation har jag icke något
emot. Det deri omnämnda förhållandet vid Boupptecknings-
karteringen är visst litet obilligt och utgör ett väl stort
språng i afseende på afgifternas belopp emellan en Boupp¬
teckning, der behållna summan är t. ex. 5000 Rdr, och en,
der behållningen uppgår till 5001 Rdr; och skulle jag der¬
före icke vara så mycket emot att medgifva återremiss för
rättelse härutinnan, men helst önskar jag dock att Betän¬
kandet bifalles i sin helhet.”
Förre Talmannen Anders Eriksson: ”Jag instämmer
med Strindlund uti hans betänkligheter, rörande första
delen af Wenanders motion. Frågan om att undvika det
stämplade papperet och att i stället erlägga kontanta pen¬
ningar var äfven före vid sistlidne Riksdag, men tillräcklig
I
Den 12 April 1848.
253
kontroll för uppbörden kunde icke påhittas, hvarföre den
gamla methoden ansågs bäst, och den gamla Karta—sigillata-
författningen har jemväl visat sig ändamålsenlig. Hvad be¬
träffar den af Wenander omförmälda stränghet i afseende
å gamla handlingars kartering, så utgör just denna sträng¬
het den bästa kontrollen på ordentlig karterings verkställande.
Denna stränghet tvingar parten att se upp och den skulle
just genom Wenanders motion gå förlorad, men i och med
detsamma äfven den nödiga kontrollen. Huru lätt är det ej
att teckna i bredden på en handling orden "med karta be¬
lagd”, utan att sådant i verkligheten ägt rum. Olägen¬
heterna af en dylik stränghet äro deremot inga. Kartan
kan visserligen borttappas, men då får man ock skylla sig
sjelf för förlusten, ty dervid måste naturligtvis inträffa
enahanda förhållande, som då man tappar penningar eller
något annat af värde. Den, som har en gammal åtkomst¬
handling, får ansvara för kartabeläggningen å denna hos
den , till hvilken handlingen skall lemnäs. I fråga om
boupptecknings-karteringar, efter nu ifrågavarande nya för¬
ordning, så medgifver jag, likasom Strindlund, att språnget
tyckes vara stort och anser derföre Hr Rliodins reservation
bättre, så vida förhållandet verkligen är sådant, som i re¬
servationen är uppgifvet. Kunna Utskottets ledamöter här
inom Ståndet dock icke gifva oss förhoppning, att någon
förändring härutinnan vinnes genom en återremiss, så torde
det vara bäst att bifalla Betänkandet i sin helhet.”
Häruti instämde Anders Andersson från Orebro,
Anders Andersson från Wermlands, Erik Ersson från
Gefleborgs, samt Sone Persson från Malmöhus län.
Erik Persson från Gefleborgs län: ”1 fråga om den
delen af Wenanders motion, som talar om utbyte af
stämpladt papper emot kontanta medel, får jag upplysa, att
Herr Fagerberg inom Borgare-Ståndet väckt motion vid
denna Riksdag af enahanda syfte och fått den af Utskottet
ogillad, hvilket kan synas af nu föredragna Betänkande,
derutur jag genom Herr Sekreteraren anhåller få uppläst
hvad rörande detta ämne å pag. 4 finnes upptaget. Hvad
åter angår den anmärkning, som är gjord, rörande boupp¬
teckningars kartering, så har denna fråga blifvit grundligt
behandlad i Utskottet, hvarföre och då stadgandet jemväl
funnits uti gamla Karta-sigillata-förordningen, jag ej tror,
att någon ändring genom en återremiss vinnes."
254
Den 12 April 1848.
Sedan Ståndets Sekreterare härefter utur Betänkan¬
det uppläst hvad som ägde sammanhang med Herr Fager¬
bergs omförmälda motion, samt upplysning häraf vunnits,
att Utskottet på anförda skäl lemnat den utan afseende,
hemställde Talmannen till Wenander, huruvida han icke,
vid sådant förhållande, ville afstå från yrkandet på åter-
remiss af sitt skriftliga anförande, dertill dock Wenander
genmälte, att hans motion hvilade på andra grunder och
motiver än Herr Fagerbergs motion, derföre Wenander
fann sig föranlåten att än ytterligare fortfara i sitt yrkande
om remiss af sin motion.”
Per Nilsson från Christianstads län: ”Vid förra Riks¬
dagen framställdes äfven ett dylikt förslag , som det We¬
nander i början af sitt skriftliga anförande omförmält. Jag
afstyrkte för min del då detsamma af flerehanda skäl.
Huru skall t. ex. den af Wenander föreslagna kontrollen
kunna utöfvas i afseende på extra domare, hvilka den ena
dagen kunna vara i Skåne och andra dagen kanhända i
Stockholm? I afseende åter å det af Herr Rhodin uti dess
reservation omförmäldta förhållandet vid bouppteckningars
kartering, yrkar jag likasom Strindlund återremiss af Be¬
tänkandet, alldenstund det tyckes vara obilligt, att, då man
för 5000 Rdrs behållning endast måste bekosta en karta
å 8 Rdr 16 sk., man måste, om behållningen stiger der¬
utöfver en enda Riksdaler, belägga Bouppteckningen med
karta å 12 Rdr 24 sk.”
Pehr Sahlström från Stockholms län: "Sorn jag uti
hufvudsakligaste delen af hvad jag hade att säga är före¬
kommen genom hvad nyss blifvit utur Betänkandet uppläst,
rörande Herr Fagerbergs motion, kan jag vara kort. Vi
hafva oss bekant, att man vid förra Riksdagar haft mycket
bråk och möda för att kunna erhålla nödiga kontroller i
afseende på stämplade pappers-afgifterna. Då det sent om¬
sider lyckats oss att ernå vår önskan härutinnan, hem¬
ställer jag om det är skäl, att, genom antagandet af en
förändring med författningen , åter minska kontrollerna?
visserligen icke; och jag yrkar alltså bibehållandet och bi¬
fall till de grunder för den nya författningen, som Utskottet
föreslagit. Hvad angår den af Herr Rhodin omförmälda
omständighet rörande boupptecknings-afgifterna , så får jag
tillkännagifva, att jag ej granskat förhållandet, och huruvida
Utskottet föreslagit progressivt stigande i afgiften ända ige¬
Den 12 April 184S.
255
nom, eller icke. Jag tror dock att, dfl Utskottet ej lyssnat
till anmärkningen och då jag för öfrigt ej sett något från
billigheten afvikande i den nya författningen samt en åter-
remiss alltså tyckes mig onödig, vi böra i sin helhet bifalla
Betänkandet."
Lars Wenander: ''Beträffande deri befarade brist på
kontroll, derest mitt förslag blefve gilladt, vill jag nämna,
att någon sådan brist alldeles icke kommer att uppstå, ty
då Kongl. Hof-Rätten kommer att granska protokollen och
domaren meddelar bevis om afgiftens erläggande, tyckes
derutinnan ligga lika mycken kontroll, som uti pappers¬
lapparna. Jag fortfar att yrka återremiss.”
Nils Strindlund: ”Då icke någon kan vänta, att do¬
maren sjelf skall verkställa kartae-uppbörden. utan sådant
måste besörjas genom en af dess skrifvare, så inledes Do¬
maren kanhända ofta uti den ställning, att en mindre red¬
lig skrifvare skall kunna nedsmutsa hans rykte och jag
vill ej att vi äga sådana kontroller, hvarigenom något dy¬
likt kari inträffa. Hvad angår min förra anmärkning i af¬
seende på kartering af bouppteckningar, så ock då stad¬
gandet härutinnan är upptaget lika med hvad som finnes
uti den gamla författningen samt den mindre billiga af-
giften icke skulle komma att utgå af andra än dem, som
komma att äga 5,000 R:dr och derutöfver, vill jag icke
hålla på anmärkningen, utan jag vill bifalla Betänkandet i
dess helhet, om ock härutinnan flera dylika smärre felak¬
tigheter skulle finnas. Då en motion af enahanda beskaf¬
fenhet med den af Wenander väckta redan är af Utskot¬
tet pröfvad och lemnad utan afseende, lärer någon remiss
af Wenanders motion icke kunna medgifvas."
Johan Persson från Upsala, Sven Heurlin från Kro¬
nobergs, Petter Jönsson från Jönköpings, Anders An¬
dersson från Skaraborgs samt Sven Isaksson från Cal¬
mar län, med flere, instämde.
Per Mattsson från Wester-Norrlands län: ”Sedan,
i fråga om hvad förre Talmannen framställt till besvarande
för Utskottets ledamöter inom Ståndet, Erik Persson sig
yttrat och förklarat förhållandet, afstår jag från vidare yt¬
trande och instämmer med honom."
Jöns Ersson från Wermlands län: ”Det är ej nog
med att med antagande af Wenanders förslag uppstår
svårighet i afseende å kontrollen, äfven andra svårigheter
256
Den 12 April 1848.
förete sig dervid, såsom onödiga kostnader vid flera till¬
fällen, t. ex. för allmogen i de glest bebodda trakterna af
Riket. Uppbörd af karta;-medel kan ej lemnäs åt alla och
är uppbördsmannen boende flera mil aflägse från den, som
är i behof af karta, så måste denne sednare, endast för
afgiftens betalande, företaga längre resor och dertill an¬
vända både tid och möda. Jag bifaller Betänkandet.'’
Lars Gezelius från Stora Kopparbergs län instämde.
Diskussionen var slut; och blef nu föredragna Bevill—
nings-Utskottets Betänkande, N:o 11, efter proposition, af
Ståndet bifallet.
Talmannen hemställde härpå ånyo till Lars We¬
nander., om han ej i anledning af hvad under nu slutade
diskussion yttrats, ville afstå från fullföljden af sitt yrkande,
att det af honom vid föredragningen af Stats-Utskottets
Utlåtande, N:o 91, ingifna anförande, rörande Kartee-sigil-
lafse-verket, rnåtte, i egenskap af motion till vederbörligt
Utskott remitteras, samt återtaga berörde anförande; och
förklarade Wenander sig nu härtill benägen.
§ 10.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets Utlåtande, N:o
121, i anledning af väckt motion om beredande och af-
sättande af en fond för stora kreditivet.
§ 11.
För att i enskilda' angelägenheter besöka sine hemor¬
ter begärdes och erhölls ledighet från Riksdagsgöromålen
af Christen Andersson från Malmöhus län under 3 vec¬
kors tid, räknadt från den 20 i denna månad; och skulle
från morgondagen och Intill dess Christen Andersson
återkommer Erik Persson från Gefleborgs län ingå såsom
ordinarie ledamot af Bevillnings-Utskottet;
Per Bengtsson från Calmar län, under 3 veckors
tid, räknadt från den 19 dennes. Carl Magnus Eng¬
ström från samma län skulle från och med morgondagen
och till Per Bengtssons återkomst vara ordinarie leda¬
mot af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet;
Carl Tholsson från Skaraborgs län under 3 veckor,
räknadt från den 22 i denna månad;
Sven Svensson från Elfsborgs län under samma tid;
och skulle Jonas Pettersson från Calmar län i Sven
Svenssons ställe ingå den 17 dennes såsom ordinarie le¬
damot i Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet;
Den 12 April 1848.
25?
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands län, un¬
der 3 veckor, räknade från den 22 i denna månad. E-
rik Månsson från Blekinge kommer att Irån och med
morgondagen och intill Lars Magnus Knutssons åter-
komt vara ordinarie ledamot af sistnämnde Utskott;
Erik Norberg från Westerås län. tinder 14 dagar,
räknade från den 15 dennes, derunder Andreas Bengts¬
son från Jönköpings län ingår såsom ordinarie ledamot af
Konstitutions-Utskottet;
Carl Ersson från Westerås län, under samma tid ;
och skulle Johan Johansson från Örebro län inträda i
Carl Erssons ställe under hans bortovaro, såsom ledamot
af Lag-Utskottet, samt
Arnold Svensson från Blekinge län, under 3 veckors
tid, räknadt från morgondagen;
Hvarförutan, uppå särskild begäran, meddelades Matts
Persson från Stockholms län ledighet från sin, i egenskap af
ordinarie ledamot af Stats-Utskottet ägande befattning, för
morgondagen; och skulle Gustaf Glad från Westerbottens
län för denna dag bestrida Matts Perssons åligganden
inom nämnda Utskott.
§ 12.
Föredrogos och lades till handlingarna ankomna Pro¬
tokolls-Utdrag från Bidderskapet och Adeln, N:ris 197—205.
§ 13.
Bordlädes för 2:dra gången:
Stats-Utskoltets Utlåtanden
N:o 119, angående de Stadeh Åmåls innevånare be¬
viljade förlags- och byggnadslån; N:o 120, angående ett
byggnadslåns beviljande, i anledning af den uti Staden
Christianstad sistlidet år inträffade eldsvåda; N:oo122, i
anledning af väckt motion, angående rättighet för Åse hä-
radsboer till utsyning å kronoparkerna Hunne och Halle¬
berg, och
N:o 123, i anledning af väckt motion, angående salt—
peter-hjelpens utgörande efter kronovärde inom Jönkö¬
pings och Kronobergs län, samt
Lag-Utskottets Betänkande:
N:o 40, i anledning af väckta motioner, dels om arfs¬
rätt för oäkta barn efter mödrar och dels om förändring
17
258 Den 15 April 1848.
af 8 Kapitlet 7 § Äi fda Balken, angående underhåll af såda¬
na barn, samt
N:o 41, i anledning af väckt motion, angående bördes-
skillingars nedsättande i Landtränterier.
§ 14.
Föredrogos och bordlädes första gången:
Banko-Utskottets Memorial, N:o 41, i anledning af
erhållen återremiss å Memorialet, N:o 31, med hemställan,
att ett tillfälligt förskott måtte meddelas åt fonden för be¬
låning af fast egendom, samt
Samma Utskotts Betänkande, N:o 42, med förslag till
reglering af Bankens Låne- och Kreditiv-rörelse.
Ståndet åtskiljdes kl. 1/2 2 e. m.
In fidem
A. E- Ilos.
Den 15 April.
Plenum kl. lO f. m.
§ i-
Justerades det hos Ståndet den 8:de i denna månad
eft. midd. hällne Protokoll.
§ 2.
På derom gjord begäran beviljade Ståndet Anders
Andersson från Örebrolän treveckors ledighet från Kiks-
dagsgöromålen, att räknas från och med den 25:te dennes;
och skulle Lars Petersson frän Westerås län, i Lars
Peterssons stalie, tjenstgöra uti Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet från och med den 20:de i denna månad
tills Anders Andersson åter till tjenstgöring inträder.
§ 3.
För att i enskildta angelägenheter besöka hemorten
beviljade Ståndet Johan Johansson från Örebro län tre
veckors ledighet från Biksdagsgöromålen, att räknas från
ochjmed den 20:de i denna månad; skolande Lars We¬
nander från Götheborgs och Bohus län från och med den
17:de dennes och intilldess Johan Johansson återkom¬
mer, uti Lag-Utskottet tjenstgöra.
_§4.
Beviljade Ståndet, på derom gjord begäran, Anders
Pehrsson från Örebro och Petter Pehrsson frän Jönkö¬
Den 15 April 1848.
259
pings län tre veckors ledighet från Riksdagsgöromålen, att
beräknas från och med den 25 i denna månad; och skulle,
under Peter Peterssons tjenstledighet, Jöns Mänsson
från Malmöhus län tjenstgöra i Stats-Utskottet från och med
den 17 dennes; men Suppleant för Anders Pehrsson
skulle Ståndet, genom dess Elektorer, framdeles utse.
§ 5.
Efter derom gjord begäran, beviljade Ståndet Anders
Johan Sandstedt från Jönköpings och Anders Jonsson
från Östergöthlands län tre veckors ledighet från Riksdags¬
göromålen, att beräknas från och med den 25 i denna må¬
nad; och skulle Bengt Peter Skantze från Hallands län
från och med den 17 dennes i Sandstedts ställe tjenstgö¬
ra i Bevillnings-Utskottet; men Suppleant, som för Anders
Jonsson borde till tjenstgöring inträda den 20 i denna må¬
nad, skulle Ståndet, gonom dess Elektorer, framdeles
utse.
§ 6.
Andreas Bengtssons från Jönköpings län begäran
om trenne veckors ledighet från Riksdagsgöromålen, att be¬
räknas från den 19 uti innevarande månad, blef af Ståndet
bifallen; och skulle Nils Fredrik Husberg från Söder¬
manlands län, i Andreas Bengtssons ställe, uti Konstitu-
tions-Utskottet tjenstgöra.
§ ?•
För att i enskildta angelägenheter besöka hemorten,
beviljade Ståndet Lars Rasmusson fiån Götheborgs och
Bohus län, Erik Andersson från Skaraborgs och Erik
Malmin från Westerås län trenne veckors ledighet från
Riksdagsgöromålen, att beräknas från och med den 25 i
denna månad; och skulle, i Lars Rasmussons ställe, Tobias
Lind från Götheborgs och Bohus län tjenstgöra i Stats-
Utskottet.
§ 8.
Talmannen påminde, att Boktryckaren Hellsten, hvil¬
ken åtagit sig tryckningen af Ståndets Protokoller för in¬
nevarande Riksdag, icke fullgjort detta åtagande med den
raskhet, som man ansåg sig berättigad af honom vänta;
dervid Sekreteraren upplyste, att Hollsten stöde i rest af
29 tryckta ark; alt Hellsten uttagit till tryckning så mycket
manuskript, att andra delen af Ståndets Protokoll komplet¬
teras och at! han efter åtagande i \illnens närvaro nu skulle
200
Ben 15 April 1846.
lega ut tryckningen af de omförmäldta 29 arken åt någon
annan Boktryckare, så att tryckningen af desamma blefve
innan månadens slut fullbordad, i annat fall skulle Ståndet
äga att öfverlemna tryckningen deraf åt den person, som Stån¬
det för godt fann och Hellsten finge betala skillnaden i tryck¬
ningskostnaden.
§ 9.
Föredrogs punktvis Stats-Utskottets, sedan den 8 i
denna månad på Ståndets bord hvilande, Utlåtande N.o
119, angående de staden Åmåls innevånare beviljade förlags-
och byggnads-lån.
1 :sta punkten, deruti Utskottet hemställt, att, i öf¬
verensstämmelse med hvad rörande återbetalningen af det,
sistlidet år, staden Christianstad beviljade förlagslån blifvit
af Kongl. Majit i Nåder föreskrifvet, det ännu icke betalda
beloppet af den till förlag för handlande och näringsidkare
i Åmål utgifna lånesumma må, under vilkor, att dervaran¬
de Drätselkommission, å stadens vägnar, förbinder sig an¬
svara för inbetalningen af detta belopp, jemte derå från de
förut afgifna förbindelsernas förfallodag upplöpande 4 pro¬
cents årlig ränta, få erläggas med en tredjedel vid slutet af
Januari månad nästkommande år, och med enahanda belopp
vid samma tid under hvartdéra af derpåföljande fren¬
ne år.
Bifölls.
2:dra punkten, deruti Utskottet hemställt, att det nu
begärda och till understöd vid uppbyggandet af trähus jem¬
väl afsedda lån icke måtte af Rikets Ständer beviljas.
1 anledning häraf yttrade:
Pehr Eriksson från Wermlands län: "Vid jemförelse
af denna punkt med nästa Utlåtande, N:o 120, företer sig
en inkonseqvens hos Utskottet. Förödelsen genom bran¬
den var vida större i Åmål, än i Christianstad. Måttstoc¬
ken för förra låneanslaget till Åmål, 30,000 R:dr Banko,
var beloppet å de medel, Kongl. Maj:t då ägde att disponera,
icke behofvet. Detta later sig bäst förklara deraf, att brand¬
försäkringsvärdet å 34 i Åmål nerbrända gårdar uppgick
till endast något öfver 60,000 R:dr Banko, men för åter¬
uppbyggandet erfordras nu mer än tre gånger denna summa.
Christianstads brandskadade hafva, såsom vi af allmän¬
na tidningarna sett, åtnjutit gåfvor till mer än 20,000 R:dr
Banko; Åmåls icke fullt 1,000 R:dr. Att nu tilldela Chri-
Den 15 April 1848.
261
stianstad, som lidit betydligt mindre än Åmål, ett lånean-
slag af 100,000 R:dr, men förvägra Amål den begärda till¬
ökningen af endast 50,000 R:dr, vore således en uppen¬
bar orättvisa. Det tillhör ju Utskottet att föreskrifva vil—
koren så väl för Amål, som för Christianstad. Jag yrkar
derföre att Betänkandet måtte återremitteras i denna del,
och hoppas, att, om icke allt, åtminstone något, hälften
eller äfven mindre, beviljas.”
Pehr Östman från YVester-Norrlands län : ”Ehuru jag
icke är böjd för att Staten skall bestå, kan jag dock icke
undgå att erkänna, det någon orättvisa synes vara begån¬
gen, då man jemför de lånebelopp, som blifvit tillstyrkta,
nemligen för Christianstad 100,000 och för Åmål 30,000
B;dr. Grunden till n denna skilnad kan ej vara annan, än
den, att för staden Åmål begärts lån, för uppbyggande af
trähus, och att Utskottet ansett det icke vara klokt, att för
sådant ändamål bevilja lån. Jag tror det äfven, men detta
är icke tillräckligt skäl för afslag. Jag yrkar derföre åter-
remiss af Betänkandet, då sådan blifvit begärd, så mycket
mer som från ett annat Stånd återremiss redan ägt rum.”
Johan Jakob Hutberg från Norrbottens län: ’’Jag
vill ej neka hjelp, men jag kan icke undgå att anmärka
det förhållande, att vi alltid sett, det städerna förstått skaffa
sig understöd i detta afseende, men att sådan förmån al¬
drig vederfarits brandskadade på landsbygden. Ehuru min
åsigt är sådan, vill jag icke sätta mig emot återremiss.”
Med Rutberg instämde Per Mattsson från Wester-
Norrlaods och Anders Olsson från Jemtlands län.
Lars Larsson från Elfsborgs län: ”Jag förenar mig
med dem, som yrkat återremiss, helst jag anser Utskottet
hafva handlat inkonseqvent, då det afslagit låns beviljande
åt Åmål, men tillstyrkt det för Christianstad.’’
Nils Strindlund från YVester-Norrlands län: ”Det
torde vara svårt för Utskottet och äfven för Ståndet, att
bedömma denna frå°a och handla annorlunda, än nu skett,
då Konungens Befallningshafvande icke föreslagit större lån
än 30,000 R:dr. Konungens Befallningshafvande känner
troligen, att staden ej mäktar betala mera och större lån
böra aldrig beviljas, än att låntagarne kunna återbetala dem.
Detta var Utskottets motiv, och medgifvas måste, att be¬
viljande af ett stort lån till en småstad, för uppbyggande
af trähus, icke skulle vittna om klok hushållning med
262
Den 15 April 1849.
Statens medel. Jag önskar, på nu anförda grunder, att ut¬
låtandet icke återremitteras, men i händelse återremiss be¬
slutas, vill jag, att denna min anmärkning måtte få åt¬
följa.”
Häruti instämde Efraim Larsson och Anders Gun¬
narsson från Elfsborgs, Olaus Eriksson från Götheborgs
och Bohus, Erik Persson från Gefleborgs, Guslaf Glad
från Westerbottens, Peter Mårtensson från Jönköpings
och Olof Nilsson från Östergöthlands län m, fl. Ståndets
ledamöter.
Talmannen yttrade härpå: "Jag torde, såsom boende
nära Amål, i denna fråga upplysningsvis få yttra mig. Ef¬
ter den nya plankartan blifva husen så vidt åtskiljda, att,
om ett brinner, de andra icke äro i så stor fara, äfven om
de by,geas af träd.”
Arvid Arvidsson från Elfsborgs län instämde här¬
uti.
Anders Andersson från Skaraborgs län: ”Jag kan ic¬
ke annat än instämma med Rutberg, att brandskade-er¬
sättningar höras ofta tillkomma städerna, men hafva ännu
aldrig sträckt sig till landsbygden. Jag bestrider visst icke
återremiss, måhända den är nödig, då man jemför detta
Utlåtande med Utskottets nästa, eller 120, men jag hoppas
af återremiss icke mycken framgång.”
Diskussionen förklarades slutad, och blef ifrågavarande
punkt af Ståndet återremitterad.
3:dje punkten, deruti Utskottet tillstyrkt, att, på sätt
Kongl. Majit i nåder föreslagit, Kongl. Statskontorets hit¬
tills uppdragna bestyr och åligganden, i afseende på do sta¬
den Amål beviljade förlags- och byggnadslån måtte af Riks¬
gäldskontoret öfvertagas samt, under förutsättning, att detta
tillstyrkande blefve af Rikets Ständer antaget, hemställt, att
Rikets Ständer måtle i underdånighet anhålla, dels det Kongl.
Majit täcktes anbefalla Kongl. Statskontoret, att ej allenast
till Riksgäldskontoret öfverlemna hvad som å förlagslånet
redan blifvit inbetaldt, utan ock på detta verk i laga ord¬
ning öfverlåta alla de rättigheter och fordringsanspråk, som,
med hänsigt till nu ifrågavarande tvänne lån, genom Kongl.
Maj:ts nådiga Bref den 6 Maj 1846 samt vederbörande lån¬
tagares skuldförbindelser blifvit Kongl. Statskontoret till¬
erkända, dels ock att ej mindre Kongl, Maj:ts Befallnings¬
hafvande i Elfsborgs län, än Magistraten och Byggnadskom¬
Den 15 April 1848.
263
mittén i Åmål måtte förståndigas om behörigt iakttagande
af de förändringar, som Rikets Ständers nu tillstyrkta be¬
slut komma att föranleda i de af Kongl. Majit förut med¬
delade stadganden, angående lånehandlingarna och dervid
förekommande anmärkningar samt lånemedlens redovisande
och inbetalande m. m.; hvarjemte Utskottet sluteligen hem¬
ställt, att en ovannämnda tvänne låns kapital-belopp mot¬
svarande summa måtte, såsom godtgjord genom omförmäl-
da öfverlåtelse, derefter i räkenskaperna atTöras å Riksgälds-
kontorets återstående fordran af Kongl. Statskontoret för
de, sedan sistförflutna Riksdag, utaf mindre kreditivct lyf¬
ta il o medel."
Bifölls.
§ 10.
Då till behandling föredrogs Stats-Utskoftets, sedan d.
8 i darina månad bordlagda Utlåtande, N:o 120, angående
ett byggnadslåns beviljande i anledning af den uti staden
Christianstad sistlidet år inträffade eldsvåda, begärde föl¬
jande Ståndets ledamöter ordet och yttrade:
Per Nilsson från Christanstads län: ”För min del an¬
ser jag, att Utskottet icke bort nedsätta det af Kongl.
Majit äskade beloppet, ty om man besinnar, huru dyra
byggnadsmaterialierna äro å denna ort samt att de måste
föras 5 ä 6 mil, skall man finna, att 100,000 R:dr icke
långt förslå, för att uppbygga en fjerdedel af en nedbrun¬
nen stad. Jag skulle önska, att Utlåtandet återremitteras
och anslaget ökas till den begärda summan 200,000 R:dr.”
Pengt Gudmundsson från Hallands län: "Jag vill
för min del tillstyrka beloppet 100,000 R:dr, men jag är
icke ense med Utskottet, angående föreskrifterna, rörande
säkerheten och sältet för lånets återbetalande, ty jag anser
att, då Staten lemnar understöd åt stad vid timad brand¬
skada, samma försigtighetsmått böra vidtagas, som då un¬
derstöd lemnäs åt landsboer vid missväxt. Vid sådana till¬
fällen går kommunen i borgen för återbetalningen och här
bör Drätsel-Kommissionen, Magistraten eller någon sådan
korporation göra det och då blefve det någon säkerhet för
Staten, att icke förlora på enskildte samt behöfva bevaka
fordringar i deras konkurser, såsom händelsen var med lå¬
net till Borås. På sådant sätt behöfdes icke heller så mån¬
ga konto i Riksgäldskontorets annaler.
264
Den 15 April 1848,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 120, om lån till sta¬
den Christianstad:
Usta punkten eller lånet bifalles.
De öfriga punkterna återremitteras med yrkande , att
staden Christianstad, genom dess Magistrat och Borgerska¬
pets äldste, eller Drätsel-kommissionen, på stadens vägnar
för lånet utgifver till Riksgälds-Kontoret ställd skuldförbin¬
delse, med 6 procents årlig afbetalning af det ursprungliga
kapitalet från och med 1852 års början, derutaf 4 procent för
hundradet å det oguldna kapitalet först beräknas och afgår, samt
öfverskottet utgör kapjtalafbetalning; och att Staden genom
sin Drätselkommission må efter vissa bestämda föreskrifter
till de brandskadade utgifva lån i mån af behof och till¬
gång, så att Riksgälds-kontoret icke behöfver befatta sig
med de särskilda låntagarne, utan på behöriga tider erhålla
de bestämda afbetalningarna å skuldförbindelsen genom
Stadens Drätselkommission. De öfriga reglementariska fö¬
reskrifterna torde sålunda kunna utgå, med undantag af
3:dje och 9:de punkterna, till hvilken sednare i sådant fall
borde läggas orden: utan öfverskottet till Riksgålds-
Kontoret återbetalas.
Denna förändring medför säkerhet mot förluster ge¬
nom hos särskilda låntagare möjligen iråkadt obestånd,
och för Riksgälds-Kontoret derigenom uppkommande kost¬
nader, oberäknadt fördelen att slippa upplägga mer än ett
konto, i stället för att eljest hvarje låntagare skulle erhålla
sitt, jemte förvarande och bevakande af deras särskilda
lånehandlingar.
På dessa grunder och enär Staten i annat fall icke
lärer få mycket åter af hvad den utlånar, önskar jag att
Utlåtandet måtte återremitteras.”
Med Bengt Gudmundsson förenade sig Anders
Gunnarsson och Efraim Larsson från Elfsborgs, Nils
Fredrik Husberg från Södermanlands, Jan Samuelsson
från Kalmar, Gustaf Pettersson, Olof Nilsson och An¬
ders Jonsson från Östergöthlands, samt Anders Ersson
och Olof Johansson från Stockholms län.
Talmannen upplyste, såsom gammal Fullmäktig i Riks-
gälds-kontoret, att detsamma måst, för att få någon be¬
talning. köpa egendomar både i Borås och Wenersborg och
sedan sälja dem med förlust, hvaraf mycket trassel och
ledsamheter uppkommit.
Den 15 April 1848.
265
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län: ”Jag
anser Utskottet halVa tillräckligen motiverat, hvarföre det
icke tillstyrkt större lånesumma. Så snart eldsvåda inträffar
uti en stad, straxt anropar man Staten örn hjelp och anser
den skyldig att hjelpa. Skadan kan visst uppgå till 200,000
14dr, men Staten skall väl icke betala allt. Jemförelsen
emellan detta och nästföregående utlåtande är icke så farlig,
ty Slatens säkerhet för återbetalning af nu ifrågavarande
lån grundar sig derpå, att dels beviljas lånet endast på
stenhus och dels kommer uppbörden deraf att ske på sam¬
ma sätt, sorn för Kronomedels uppbörd är föreskrifvet.
I följd af allt detta vill jag bifalla Belänkandet i det skick
det nu är."
Per Persson från Jönköpings län: ”Denna fråga be¬
handlades i Utskottets Riksgälds-Afdelning en hel dag, och
slutligen blef votering, hvilken utföll så, att lånesumman
nedsattes till 100,000 Riksdaler med en rösts pluralitet.
Om Ståndet nu beslutade återremittera ullåtandet, kunde
det väl hända, att lånesumman blefve förhöjd.”
Med Per Persson instämde Petter Jönsson från
Jönköpings län.
Sven Heurlin från Kronobergs län: ”Med den ringa
säkerhet, som Utskottet här föreskrifvit, tror jag, att vi
beviljat jemt 100,000 Riksdaler Banko för mycket, ty vid
en eller annan Riksdag härefter skall man få se , att fråga
väckes om afskrifning. Då en fattig på landet i hungrens
tid icke kan lå 2 Riksdaler utan hela kommunens borgen,
anser jag det vara billigt, att samma vilkor föreskrifves vid
låns beviljande åt Ständerna. Hvad Bengt Gudmundsson
föreslagit är derföre riktigt och bra; dessutom finnes i
Christianstad rikt och förmöget folk, som icke behöfva un¬
derstöd, hvarföre jag yrkar återremiss.”
Lars Johan Gezelius från Stora Kopparbergs, Jo¬
han Persson från Upsala och Peter Gabrielsson från
Kronobergs län förenade sig uti hvad Heurlin nu andragit.
Lars Larsson från Elfsborgs län: ”Såsom nära
granne med Christianstad, må man icke förneka Per Nils¬
son att för den staden hysa välvilja, men jag hemställer
till honom, om han icke, vid jemförelse med Amål, bör
vara tacksam, helst brödren Heurlin .upplyst, att innevå-
narne i Christianstad äro oberoende folk, då de deremot i
Åmål äro uti knappa villkor. Jag förenar mig med Bengt
266
Den 15 April 1848.
Gudmundsson om återremiss, helst jag anser det vara
nödigt fasta Utskottets uppmärksamhet derpå, att vid alla
understöd fordra, det medlemtnarne af kommunen ingå
borgen, en för alla och alla för en, ty nu händer sällan,
att Staten får åter hvad den utlånt. Under nödens tid på
landsbygden är det ju snart sagdt en regel, att intet under¬
stöd erhålles, utan att hela kommunen ikläder sig betal¬
ningsskyldigheten.”
Peter Mårtensson från Jönköpings och Anders Eriks¬
son frän Stockholms län instärridp.
Per Nilsson från Christianstads län: ”Kostnaderna
för uppbyggande af Amål äro beräknade till 50,000 R:dr
och der har Utskoltet tillstyrkt ett lån af 30,000 R:dr,
men Christianstad, för hvars återuppbyggande kostnaderna
äro beräknade till 200,000 R:dr, har icke fått mera än hälf¬
ten af skadan sig tillstyrkt. Hvad innevånarnes förmögen¬
het angar, så finnas väl 2 eller 3 handelshus, som äro
förmögna, men 2 eller 3 andra hafva inom en kort tid
lagt in och cederat. Hvad beträffar säkerheten för pennin¬
garna, är jag icke emot hvilka säkerhetsmått, som föreskrif-
vas, ty jag är visst icke den, som vill bortskänka Statens
medel. Drätselkommissionen måste väl stå i ansvar för
penningarna, till dess första inteckningen är vunnen, och,
som jag ofvan sagt, önskar jag så många kontroller, som
möjligt. Då det nu dessutom blott är fråga om beviljande
af ett lån räntefritt i tre år, anser jag, att Christianstad
bör i likhet med Borås och flera andra släder, få fullt.”
Anders Andersson från Skaraborgs län: ”Den anmärk¬
ningen är riktig, att, då lån beviljas till landsbygden, hela
kommunen skall vara i borgen. Hvad särskildt vidkommer
ifrågavarande låneunderstöd för Christianstad, tror jag med
säkerhet, att ingen fara är för penningarnas återfående.
Jag anser Utskottets föreskrifter icke vara så svaga, då det
föreskrifva, att alltsammans skall vara återbetaldt inom
1852 års utgång. Hvad åter angår återremiss, för att få
summan ökad, kan jag ingalunda dertill lemna mitt bifall,
ty när man vet huru stora behofven äro, huru många lå-
neansökningar, som inkommit, äfvensom att Utskottet an-
vändt så mycket af Bankovinstpn, att endast 400,000 R:dr
återstå, samt att vi ännu hafva qvar en större lista på be¬
hof till strömrensningar, hamnanläggningar rn. m., så må¬
ste man inse, att Christianstad icke kan få mera, än hvad
Den 15 April 1848.
267
Utskottet tillstyrkt; ty skall Staten gifva lån, lill dess den
sjelf behöfver låna, så vete vi hvad vinsten blifver. Vil—
koren för dessa lån äro dessutom mindre betungande än
för andra; och jag anser, att, om aldrig än så god säker¬
het derföre erbjödes, större lån för nu ifrågavarande än¬
damål icke rimligtvis kan fordras.”
Pehr Östman från Wester-Norrlands län: ”En le¬
damot har uppgifvit, att innevånarne uti Christianstad icke
öro särdeles förmögna, och detta gifver mig anledning att
förena mig med Bengt Gudmundsson och fordra sä¬
krare garanti eller solidarisk ansvarighet. Då återremiss
tydligen sker, för att få ändring i det reglementariska och
icke, för att få lånesumman ökad, lärer ej något i sist¬
nämnda afseende vara att befara. Jag förenar mig med
Heurlin och Bengt Gudmundsson samt yrkar återremiss.”
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län: ”Jag
vill icke sätta mig emot återremiss, men skall borgen kom¬
ma i fråga för Christianstad, så Bör det äfven tillämpas
för alla andra städer och äfven för Amål. Hvad man sagt
om rikedomen i Christianstad, så har man sig bekant huru
dermed sig förhåller, då under de sednaste dagarna betyd¬
liga bankrutter der inträffa t.”
Nils Jeppsson från Malmöhus och Nils Andersson
från Christianstads län instämde uti hvad Strindlund nu
anfört.
Peter Jönsson från Jönköpigs län: "Med anledning
af hvad Pehr Pehrsson upplyst om en rösts pluralitet i
Utskottet, hemställer jag, om icke proposition bör framstäl¬
las särskildt i afseende på lånesummans belopp och sär¬
skildt på de reglementariska föreskrifterna, ty då kunde
man bifalla den förra, och återremittera deri sednare
frågan.”
Med Peter Jönsson instämde Erik Månsson från
Blekinge län.
I anledning af Peter Jönssons förslag förklarade Tal¬
mannen, som höll före, att Utskottet ganska väl kunde in¬
se hvad Ståndet ville, att det vore svårt att skilja dessa
frågor.
Lars Larsson från Elfsborgs län: ”Då man bör an¬
taga såsom gifvet, att de föreskrifter, hvilka andra städer
fått för sig bestämda, haft till föremål, att lånen skulle
oafkortad! återbetalas, bör det väl icke vara något förnär¬
268
Den 15 April 1848.
mande för Christianstad, om, för Statens säkerhet, (lera
vilkor föreskrifvas, på det att mera enkelhet måtte vinnas
för Riksgäldskontorets räkenskaper. Ett samhälle hvarken
bör eller kan undandraga sig en ansvarighet, hvilken Drät¬
selkommissionen bättre kan bevaka än Riksgäldskontoret.
Det är naturligt, att samma säkerhet hör sättas så, väl för
länet till Amål, som till andra släder. Jag tror pa dessa
grunder intet hinder vara för Utskottet, att antaga hvad,
som föreslagits om kontrollerna.
Hvad angår frågornas skiljande, anser jag lika med
Talmannen, att, då Utskottet ser hvad Ståndet yttrat, nå¬
got skäl för ett sådant särskiljande icke finnes.
Sven Heurlin från Kronobergs län : ”Hvad angår
formenligheten, att skilja frågorna från hvarandra, så har
sådant hos oss ofta ägt rum. Första punkten af detta Ut¬
låtande är af Borgare-Ståndet bifallen och den andra åter¬
remitterad, hvarföre jag anser intet hinder vara, att fram¬
ställa särskild proposition.”
Häruti instämde Johan Jakob Hutberg från Norrbot¬
tens, Erik Persson från Gefleborgs, Petter Mårtensson
från Jönköpings och Anders Jonsson från Östergöth¬
lands län.
Anders Andersson från Skaraborgs län: ”Jag anser
mig böra upplysa, att Pehr Persson från Jönköpings län
menade, att i afdelningen icke varit mera än en rösts plu¬
ralitet, men i Utskottet, der hvar och en tog Statens till¬
gångar i öfvervägande, var det större pluralitet. Jag an¬
ser det visserligen icke vara farligt att återremittera Ut¬
låtandet, men jag är öfvertygad, att något annat resultat
dermed icke vinnes.”
Nils Fredrik Husberg från Södermanlands län: ”Jag
önskar att frågorna måtte åtskiljas.”
Pehr Nilsson från Christianstads län: ”Jag anser, att,
om någon återremiss kommer i fråga, Utlåtandet bör i sin
helhet återremitteras.”
Sven Heurlin från Kronobergs län: ”Jag är envis
och begär särskild proposition å hvardera frågan.”
Med Heurlin förenade sig Johan Jakob Rutberg
från Norrbottens län.
Talmannen förklarade sig anse, att särskilda propo¬
sitioner icke borde göras, då Utskottet gjort framställnin¬
gen endast i en punkt, men man kunde tillägga, att åter-
Den 15 April 1848.
209
remissen icke rörde summan, utan detaljbestämningarna,
och jag frågar nu, om Ståndet bifaller hvad Utskottet före¬
slagit?
Sedan denna fråga med öfeervägande "Nej'' besvarats,
yttrade:
Johan Jakob Rutberg från Norrbottens län: ”Hvad
som menas med "detaljbestämningar'1 bör väl uttryckas.
Man kunde säga, att återremissen rörer viikoren och sättet
för lånets återbetalande.”
Nils Strindlund från Westernorrlands län: ”Jag an¬
ser det icke vara lämpligt, att skilja frågorna åt, ty då Ut¬
låtandet kommer åter från Utskottet, kunde svårigheter der¬
af uppstå.”
Anders Persson från Orebro län: "Jag tror det vara
häst att bifalla Utlåtandet, med vilkor likväl af ändring i
detaljbestämningarna.”
Per Nilsson från Christianstads län: ”Jag önskar att,
då Ståndet med Nej besvarat det hela, återremiss också
måtte gälla frågan i sin helhet.”
Bengt. Gudmundsson från Hallands län: ”För min
del anser jag att frågan bör återremitteras i sin helhet, ty
Ståndet har ju sedermera sin pröfningsrätt i behåll. Ut¬
skottet kan af diskussionen se, dels att blott en ledamot af
Ståndet talat för förhöjning i den föreslagna lånesumman,
dels huru meningen för öfrigt inom Ståndet varit.”
Johannes Andersson från Skaraborgs län: ”Det för¬
hållande, som Per Persson från Jönköpings län uppgifvit,
har måhända inträffat på Utskottets afdelning, men icke i
dess plenum; i anledning hvaraf jag anser Ståndet icke bö¬
ra så noga fästa sig vid, om Utlåtandet återremitteras i sin
helhet eller icke."
Diskussionen förklarades slutad och Stats-Utskottets ifrå¬
gavarande Utlåtande, N:o 120, blef, jemte dervid gjorda
anmärkningar af Ståndet återremitteradt.
§ 11-
Föredrogs och biföllos följande Stats-Utskottets Utlå¬
tanden, nemligen:
N:o 122, i anledning af väckt motion, angående rättig¬
het för Åse häradsboer till utsyning å kronoparkerna Hunne-
och Halleberg; och
N:o 128, i anledning af väckt motion, angående sal¬
peter hj e 1 pe n s utgörande efter kronovärde inom Jönköpings
och Kronobergs län.
270
Den 15 April 1848
§ 12.
Då nu ånyo föredrogs Lag-Utskottets, sedan den 8 i
denna månad på bordet hvilande Betänkande, N:o 40, i
anledning af väckta motionor, dels om arfsrätt för oäkta
barn efter mödrar och dels om förändring af 8 Kap.
7 § Arfdabalken, angående underhåll åt sådane barn, be¬
gärde följande Ståndets ledamöter ordet och yttrade:
Pehr Sahlström från Stockholms län hade inlemnat
följande skriftliga anförande:
”Med Ståndets tillåtelse frånvarande vid den tid, då
nu föredragna Betänkande, angående oäkta barns arfsrätt,
inom Lag- Utskottet behandlades, samt tillfälligtvis ej tillstädes
vid justeringen deraf, anser jag mig skyldig härigenom an¬
mäla: det jag i så måtto skiljer mig från Utskottets beslut,
att jag anser den grundsats i detta ämne bort antagas,
som senaste Lagberedningen uti dess förslag till Ärfdabalk,
1 Kap. 21 § uttalat, nemligen: ”Den som ej är af äkta
börd, efter thy i 2:a Kap. skils, må ej taga arf efter fader
eller hans skyldeman, ej heller af moder eller hennes skyl¬
deman, der födelsen kommit af lägersmål, som hon begått
under äktenskap, eller i skyldskaps- eller svågerskapsled,
hvari äktenskap efter 2 Kap. 2, 3 eller 4 §§ Giftermåls-
balken förbudet är. Arf efter den, som ej är af äkta börd,
gånge ej till skyldeman, den han ej sjelf ärfva kunnat ef¬
ter hvad som nu sagdt är.”
Genom antagande af detta förslag förmodar jag den
rättelse i förevarande fall kunna vinnas, som motionärerne
afsett, och hvilken äfven Ståndet vid föregående Riksdagar
yrkat, i följd hvaraf en återreiniss torde erfordras, då Lag¬
utskottet möjligtvis skall erkänna rigtigheten af den tanka,
som legat till grund för Lagberedningens här ofvan intag¬
na förslag.”
Härmed förenar sig Gustaf Pettersson från Öster¬
göthlands län.
Peter Mårtensson från Jönköpings, Sven Jonsson
från Jemtlands, Johannes Andersson från Skaraborgs och
Anders Andersson från Wermlands län instämde med
Sahlström.
Sven Heurlin fiån Kronobergs län: ”Vid förra
Riksdagen framställdes denna fråga och då erhölls samma
svar, som nu. Såsom skäl åberopas äktenskapets renhet,
såsom hinder för oäkta barn att ärfva moder, som dött
ogift, äfvensom det påstås, att osedligheten genom en slik
Den 15 April 1848.
271
rättighet skulle mer och mer tilltaga. VisserligPti är äk¬
tenskapet en helig stiftelse, af Skaparen sjelf anordnad, den
har varit från everldeliga tider och är heligare-än någon
annan förening; men betrakte vi ställningen bland oss, så
linna vi, att de äro många, som icke äro nog lyckliga att
vara födda till rikedomar, och som derföre ej kunnat in¬
träda i det heliga äkta Ståndet. Dessa och isynnerhet
qvinnan följer den gudomliga naturen och under sinnlighe¬
tens rus glömmas alla piigter. En stunds kärleksföretag
gör henne moder till ett barn, som icke blott får sakna
moderskärleken, utan äfven, genom aflägsna slägtingars gi¬
righet, hindras från uppfostran och upplysning, hvarigenom
det unga hjertat ledes till håglöshet, öfvergifvenhet och
slutligen till brott. Då man utgår från denna synpunkt,
kan man icke finna något billigare och rättvisare, än att
det arma barnet får ärfva sin moder, hvarigenom någon
utsigt till uppfostran åt den värnlösa varelsen beredes.
Jag yrkar i följd häraf, att Betänkande återremitteras och
önskar, att Utskottet måtte betrakta saken ur annan syn¬
punkt, än det nu gjort.”
F. d. vice Talmannen Per Eriksson från Wermland
förenade sig i hvad Sahlström skriftligen och Heurlin
muntligen anfört, och likaså Johan Westermark och
Gustaf Glad från Westerbottens, Arvid Arvidsson och
Anders Gunnarsson från Elfsborgs, Peter Gabrielsson
från Kronobergs, Anders Eriksson från Stockholms, Jöns
Mänsson från Malmöhus,"Erik Persson från Gefhborgs
och Olof Nilsson från Östergöthlands län.
Peter Persson från Jönköpings län inlemnade skrift¬
ligt anförande af följande innehåll:
”Emot Lag-Utskottets Betänkande, N:o 40, om arfsrätt
för oäkta barn efter sina mödrar, får jag yttra minaåsigter:
Jag anser att Lag-Utskottet alltför knapphändigt af-
handlat denna samvetsgranna fråga. Jag hade trott, att
dessa väl grundade motioner skulle bifallas och tillstyrkas,
att oäkta barn skulle få taga arf efter sina egna mödrar,
hvilket jag anser vara så rättvist och naturligt att det icke
kan jäfvas; men i stället för (letia rättvisa förslag, har Ut¬
skottet afstyrkt all naturlig förbättring för alla de små o-
skyldiga varelser, som födas blotta och nakna till verlden
och genom sin fattigdom få en klen uppfostran och skola
slutligen falla fattigkommunerna till last.
272
Den 15 April 1849.
Jag yrkar ålerremiss af detta Utskottsbetänkande och
anhåller, att Höglofl. Lag-Utskottet ville taga denna sam¬
vetsgranna sak i nogare betraktande och bifalla, att oäkta
barnen måtte lå älfva sina egna mödrar.”
Häruti instämde Anders Jonsson från Östergöthlands
län.
Pehr Ostman från Wester-Norrlands län: ”Jag får
öppet förklara för Utskottet, att jag tror tiden nu vara in¬
ne, då alla obilliga samhällsförhållanden höra jernnäs, oell
då böra de olyckliga barn, som nu äro i fråga, få njuta det
till godo. Utskottet erkänner, lika med motionärerne, att
barnens anspråk äro rättvisa, hvarföre man bort vänta an¬
nan utgång, än frågan nu fått, men nu säger Utskottet i
stället, att högre samfundsförhållanden hindra att göra
dem rättvisa. , Jag tror, att samhället eller Staten icke har
högre pligter att uppfylla, än att rättvisa och billighet ve¬
derfares alla dess medlemmar, och dit hörer äfven, att
ifrågavarande barn få åtnjuta arfsrätt efter moder. Lagstif¬
taren har trott sig, genom detta förbud, kunna förhindra
sedeslösheten. Hos oss födas årligen 96,000 menniskor,
af hvilka 6000 äro oäkta; således uppstår småningom en
hel generation utan arfsrätt eller något skydd i det eko¬
nomiska. Man vet huru afvogt man ser ner på de oäkta
barnen, och jag trodde, att Utskottet bort i vår tid jemna
detta missförhållande.
Jag förenar mig med Sahlström och Heurlin och
yrkar återremiss.”
Med Östman instämde Anders Olsson från Jemt¬
lands, Bengt Peter Skantze från Hallands, Anders Ky¬
lander från Wermlands, Lars Johan Gezelius, Anders
Eriksson och Johan Bergström från Stora Kopparbergs,
Erik Carlsson från Stockholms och Per Persson ti¬
dén från Wester-Norrlands län.
Efraim Larsson från Elfsborgs län inlemnade ett
så lydande skriftligt anförande:
”Jag hade trott, att Lag-Utskottet skulle behandla den¬
na fråga med mera grannlagenhet, och jag förmodade, att
det varit rättsenligt, att oäkta barn fått arfva sin fader
eller moder, då föräldrarne icke trädt i äktenskap, ty bar¬
nen rå ju icke för sin tillvaro. Jag yrkar således, att
detta Betänkande återremitteras.”
Den 15 April 1848.
Anders Andersson från Örebro lån: ”Äfven jag an¬
ser det vara både otillbörligt och orättvist, alt fråntaga oäkta
barn arf efter sin moder, ty barnet rår ju icke för sin till¬
varo. Genom denna orättvisa saknar barnet utsigt till
uppfostran och bergning samt kommer fattigvården till last.
Jag vill blott anföra ett exempel härpå: inom den försam¬
ling, der jag häfver mitt hemvist, dog en qvinna, som efter-
lemnade 2:ne oäkta barn. Hon hade 400 Rdr i arf, hvilka
voro innestående hos hennes förmyndare. Efter hennes
död skiftade hennes sidoarfvingar dessa medel sig emellan,
barnen (ingo intet och församlingen fick försörja dem. Jag
yrkar derföre återremiss och förenar mig uti hvad Heurlin
anfört.’’
Petter Jönsson från Jönköpings län: ”Jag vill icke
klandra Utskottet för dess handlingssätt. Det har både la¬
gen och religionen för sig , men i vår tid , då så många
oäkta barn tillkomma, måste man vara betänkt på hvad
som är att göra för dessa oskyldigt olyckliga. Jemte det
jag förenar mig uti hvad Efraim Larsson och Petter
Pehrsson anfört, yrkar jag återremiss, ty straffet träffar
icke den, som felat.”
Erih Andersson från Skaraborgs län: ”Det är vis¬
serligen vackert, att Utskottet erkänner de Ömmande om¬
ständigheter, som tala för den nu ifrågavarande arfsrätten,
men då Utskottet icke synes hafva handlat i öfverensstäm¬
melse dermed, yrkar jag att Betänkandet återremitteras.”
Jonas Petter Danielsson från Calmar län uppläste
nedanstående skriftliga anförande: ”Då nu fråga är om arfs¬
rätt för oäkta barn efter sina mödrar, då dessa med dö¬
den afgå, måste man först öfverväga, huruvida en sådan
rättighet är öfverensstämmande med billighet och rättvisa.
Utskottet har medgifvit, hvad som icke kan bestridas, att
den nu gällande lag, som frånkänner oäkta barn arf efter
sina mödrar, är både obillig och orättvis, hvilken borde af-
skaffas. Men i andra rummet måste härvid tagas i be¬
traktande, huruvida denna lagförändring är förenad med
någon våda för samhället i annat afseende. Utskottet har
ansett så vara förhållandet; men jag hyser ej samma be¬
tänkligheter. Rätt till arf efter modren för oäkta barn
skulle göra bandet emellan barnet och modren fastare och
försvåra utsigten för en sådan qvinna att blifva gift. Jag
18
Dtn 15 April 1818.
vill tro att Jetta skulle blifva en bevekelsegrund för qvin-
nan atl undvika oloflig förening; blefve bon gift, vore detta
ett bevekande sköl till barnets upptagande i familjen. Jag
tror att hvarken äktenskapets helgd eller sedligheten skulle
äfventyra något härigenom. Det är i öfverensstämmelse
med dessa mina åsigter jag yrkar återremiss.”
Nils Fredril; Husberg från Södermanlands län: "Då
ingen talat för bifall, anser jag det ej vara behöflig!, att
vara mångordig, utan jag yrkar att Betänkandet återre¬
mitteras.”
Sone Persson från Malmöhus län: "Denna fråga har
längesedan bort röna framgång. Den lagförändring är i
många år efterlängtad, att oäkta b3rn måtte få ärfva sia
moder, ty barnen böra icke lida för mödrarnas brott. Det
ér så mycket mer rättsenligt att dessa oskyldiga varelser
icke fråntagas rättighet att ärfva modren, som det är med
sundt menniskoförstånd öfverensstämmande, att de äro när¬
mare berättigade dertill, än andra modrens slägtingar. Det
har så många talande skäl för sig, att man bort kunna för¬
vänta, det Utskottet fästat mera afseende derpå, än nu
skett. Det händer ofta att, sedan modren är afliden, sock¬
nen får på fattiginrättningen intaga hennes värnlösa barn.
här, såsom någon gång är händelsen, modren efterlemnar
någon förmögenhet, så borde väl denna i främsta rummet
tå användas till barnets uppfostran och hvad som seder¬
mera öfverblifver tillfalla den aflidnas bröstarfvinge eller
barnet. Jag yrkar derföre återremiss af Betänkandet, un¬
der den förhoppning, att Utskottet, vid närmare öfvervä¬
gande af frågan, tillstyrker den föreslagna förändringen.”
Jonas Pellersson från Calmar län uppläste ett så ly¬
dande skriftligt anförande:
"Emot det af Lag-Utskottet afgifna Betänkande, under
N;o 40, rörande förändring af 8 Kap. 7 § Arfda-Balken,
på det sätt, att oäkta barn skulle blifva berättigade taga
arf efter moder, har jag velat reservera inig, på sätt här
nedan närmare förmäles.
Ehuru motionärerne, Herr Prosten Grönvall, Jöns
Jönsson och Efraim Larsson tillfyllestgörande utveck¬
lat fiågan, rörande ändring af omförmäldta lagrum, har, en¬
ligt mina åsigter, det oaktadt Utskottet nog knapphändigt
och utan fullt rättsgiltiga skäl afslagit de af bcmälde Riks¬
dagsledamöter gjorda påståenden. Må det derföre ej för¬
Den 15 April 181S
275
tycka* mig, alt i min reservation innefatta de skal och er¬
inringar, hvilka jag för min del anser utgöra stödet för
den af motionärerne uttryckta, fast af Utskottet underkända
rättsåsigt och derföre hörja densamma i sak med upj -
räknande af de hufvudsakligaste skäl till afslag, Utskottet
andragit och hvilka i orden lyda sålunda: ’’En sådan arfs¬
rätt har i fordna dagar i Sverige ägt rum; men i samma
mån christendomen stadgade sig, erkändes ock den grund¬
sats, att laglig arfsrätt uppkommer endast genom lagligt
äktenskap; och i enlighet dermed afskaffades berörde arfs¬
rätt; att denna hos folket djupt fästade grundsats slår i
nära samband med den i allmänna tänkesättet rådande n -
ligiösa och moraliska åsigt af äktenskapet. De menliga
följder af den split inom slägten, som skulle födas deraf,
att en person, som förut ej varit erkänd såsom hörande
till en viss slägt, kunde vid arfTall der intränga"; — slut¬
ligen: ”att Utskottet lika med motionärerne erkänt de om¬
nämnda omständigheter”, som tala för en sådan arfsrätt;
men med erinran likväl att känslan af medlidande icke lår
ligga till grund vid lagstiftningen. Och frågas: månne i
sjelfva verket rättighet för oäkta barn, alt taga arf efter
moder står i strid med christendomens grundläror och äk¬
tenskapets helgd, eller en rätt religiös åsigt derigenom åsi¬
dosattes? nej! sådant öfverensstämmer ej med min tro,
och en motsatt åsigt, eller erkännande af en sådan rättig¬
het skulle deremot visa ett vackert drag af verklig nitäl¬
skan för hvarje individs enligt naturrätten tillkommando
rättigheter, och detta af så mycket mera skäl, som äkten¬
skapet, i sig sjelft heligt nog, icke behöfver eller bör för
upprätthållande betjena sig af orättvisa eller mot natur-
rätten stridande medel. Beträffande åter möjligheten af
ibland slägter uppstående tvister, hvilka skulle födas, deraf
attén person, som förut ej varit erkänd tillhöra en viss slägt,
kumle vid arffall der intränga, anser jag tillräckligt att en¬
dast göra den frågan, huruvida det finnes någon ting na¬
turligare än att harn, de må vara af äkta säng eller icke,
ärfva sina föräldrars efterlämnade qvarlåtenskap, eller nå¬
gonting onalurligare, än att lefvande menskiiga varelser, i
följd af blotta slumpen att vara födde af oäkta säng,
frånkännas en rättighet, den de, såsom till sitt upphof oskyl¬
diga, hvarken förverkat eller ens kunnat förverka och vid
hvilket förhållande de ej sällan lemnäs till pris åt all slaga
“276
Den 15 April 1848.
elände i de fall, då lättsinniga och hårda föräldrar för¬
summa den omvårdnad om dem i fysiskt och intellektuell
hänseende, hvartill sjelfva naturens röst bör mana dem,
liksom icke en tillräckligt stor olycka vidlåder ett oäkta
barn genom de mer eller mindre skymfande begrepp, hvil¬
ka man i allmänhet gör sig om, eller de fördomar man
hyser för ett sådant förhållande, hvilka kunna antingen
bringa ett vekt och känsligt sinne i sorg och förtviflan, jaI
— kanske till och med till förbannelser öfver sin födelse¬
stund och dem, som gifvit det lifvet, eller ock utsläcka
sista gnistan af det i sinnet befintliga anlag för det goda,
om det finnes, och komma detsamma, i följd af öfverty-
gelsen om en föraktad ståndpunkt inom samhället och der¬
af alstrad liknöjdhet för ett dygdigt och christligt lefverne,
att beträda lastens och brottets själsdödande bana.”
På grund af hvad jag sålunda anfört och påmint, an¬
håller jag att Ståndet ville återremittera denna fråga till
ytterligare behandling af Utskottet, uttryckande jag der¬
jemte den önskan, att ifrågavarande väckta och till den
värnlöses skydd och bästa syftande motioner måtte tagas
i närmare öfvervägande och skärskådning.
Olof Johansson från Stockholms län: ”Äfven jag
anser det onaturligt, att de oäkta barnen skola sakna all
arfsrätt. Så mycket mera ogillar jag, att Utskottet icke
ens lyssnat till det alternativet i Prosten Grönvalls för¬
slag, att efter modren skulle afsättas så mycket, som for¬
dras till barnets uppfostran. Om modren dör straxt efter
det hon framfödt barnet, då skall socknen försörja det,
utan att något af hvad modren efterlemnat dertill får an¬
vändas. Att sådant innebär en stor orättvisa, är tydligt
och klart för hvar och en, hvarföre jag yrkar, att Betän¬
kandet återremitteras.”
Anders Persson från Örebro län: ”Då alla föregåen¬
de talare uttryckt samma tanka, som jag hyser, kunde jag
inskränka mig till att endast instämma med dem ; men in¬
gen har dock fäst uppmärksamhet dervid, att det borde
stå: ”oäkta barn, af moder erkändt och upptaget”. Om
i allmänhet alla oäkta barn skulle få ärfva, uppstode möj¬
ligen ledsamheter inom familjen, men det blefve icke för¬
hållandet, om det, jag nu föreslagit, antages.”
Ola Månsson från Malmöhus län uppläste följande
skriftliga anförande:
Den 15- April' 1848.
”Sorn jag delar motionärernes åsigt i afseende på rät¬
tigheten för oäkta barn och taga arf efter sina mödrar, så
snäste jag våga ett försök till vederläggning af de skäl Lag¬
utskottet för sitt i detta fall afstvrkande beslut antagit.
Utskottet har trott sig finna, hurusom laglig arfsrätt
endast kunde tillkomma genom lagligt äktenskap, samt att
om lagstiftarne förblandade frukten af den lagliga förenin¬
gen med dén som härleder sitt upphof från olofliga för¬
hållanden och således handlade i strid med det i religiöst
hänseende rådande allmänna tänkesättet om äktenskapets
helgd, detsamma snart nog kunde gå under till våda för
samhället.
Detta och hvad mera Utskottet anfört, såsom ordagrant
inhämtadt af Lag-Kommittéens moliver öfver 1 Kapitlet
Arfda-Balken i nya Civil-Lagförslaget, anser jag å ena sidan
icke kunna uppväga den orättvisa, som å den andra oför¬
skyldt drabbar de oäkta barnen,, hvilka icke sjelfva rned-
verkat till sin lagstridiga härkomst. Man har väl i moti-
verna för nya lagförslaget anfört, att det gåfves fall, då bar¬
nen finge plikta för föräldrarnes förseelse. Denna mening
delar också jag; men jag vill vördsamt fråga lagstiftarne,
om flera än detta enda i hela lagen finnes, derigenom en
oskyldig omedelbarligen är dömd att' lida för föräldrarnas
ondska och detta utan att träda i deras fotspår. Man har i
denna de) icke velat tillerkänna dem laglig arfsrätt, som
icke är tillkommen genom lagligt äktenskap. Jag hänvisar
då till 1, 2, 3, 4 och 6 §§ 8 Kapitlet Ärfda-Balken, om
icke andra fall finnas, der likväl så är förhållandet. Der är
man i tillfälle alt inhämta, hurusom det beror dels på fa¬
dren. dels ligger i Rättens makt, att förklara den eller dem
för lagliga arfvingar, som tillkommit genom ett föregående
och i mångå fall ännu brottsligare handlingssätt, än det i
7 § af samma Kapitel omförmäldta. Man påstår likväl
icke, att dessa sednare skulle tillerkännas några vidsträckta
arfsanspråk, men vill endast alt de skulle ärfva sin egen mo¬
der. Men allt detta oaktadt står lagstiftaren ännu fast vid
sina i många sekler derom hysta fördomar, att lag måste
Vara byggd på religion, och likväl går marn i sin blinda och,
som man tror, rättvisa ifver så långt, att utestänga vissa
individer från arfsrätt på jorden, då likväl ingen är genom
religionen utestängd från de medel, hvarigenom han kan
komma i åtnjutande af det himmelska arfvet. Det är högst.
2T8
Den 15 April 1848.
omoraliskt att förneka de oäkta barnen arf efter den under
hvars hjerta de legat; hon som brutit är förklarad berätti¬
gad att taga arf efter det barn, sorn hon emot Guds och
landets lagar genom ett föregående brottsligt förhållande
gifvit dagens ljus, hvaremot de oskyldige är genom lagen
dömd till slaf. Jag kan icke benämna det annorlunda, då
den utan eget förvållande är utestängd ifrån vissa med¬
borgerliga rättigheter. Utskottets farhåga att äktenskapets
helgd skulle störas, om oäkta barn tillerkännas arfsrätt ef¬
ter sina mödrar, delar icke jag, så mycket mindre, som nå¬
gon förblandning med frukten af ett lagligt äktenskap, till
följe al arfsanspråk, aldrig kunde ifrågakomma, enär de o-
äkta barnen icke finge taga arf efter liera än egen moder,
men de deremot, som äro tillkomna genom oäkta förening,
utsträcka sina arfsanspråk så långt de kunna räkna sina
slägtskapsförhållamien och i öfrigt äga i samhällets ögon
en vidi mera aktning för sin härkomst, än de förra. All¬
männa tänkesättet kunde icke heller såras derigenom, ty
äktenskapets helgd hvilar på en helt fastare grund, än att
den genom dettc oäkta förhållande kan vackla. Snulle
man deremot förespegla någon betänklighet för oäkta barns
arfsrätt efter mödrar, då vore det visserligen på de skäl,
Utskottet slutligen anfört, om tvister och split inom vissa
slägter, som skulle födas deraf, att personer, som icke förut
varit erkända, skulle vid arfTall intränga sig. Detta med-
gifver jag skulle kunna inträffa inom sådana familjer, som
efter redan byggda äktenskap före ett sådant lagbud tillkom¬
mit, och således inom de högre kretsarna, som troligtvis
nära den största farhågan för en sådan lag; men icke kan
man förutse, att detta kan ske inom äktenskap, som bygg¬
des efter lagbudets utfärdande, ty de, som besluta sig att
träda i äktenskap med hvarandra, måste väl innan de
bygga ett så vigtigt förbund, lära sig att känna hvarandras
förhållande och förutgående handlingssätt. I öfrigt måste
man väl alltid finna sig i en omständighet, som af rättvisan
påkallas och icke alltid framkasta det ena konstlade mo¬
tivet efter det andra, för att derigenom, under sken af
lag och rätt, frånkänna vissa ljvad de i sjelfva verket borde
äga. Hvad kärlek eller barnslig tillgifvenhet kan man på¬
räkna, att sådana barn hysa för sina mödrar, som veta
sig vara utestängda från den rätt efter henne, som modren
efter dem, i händelse af deras frånfälle, tillerkännes. De
Den 15 April 1848.
förskjuta modren och anse sig sjelfva förskjutna al sam¬
hället, och många, om icke de flesta, beträda kanske med an¬
ledning deraf brottets bana, eller falla fattigvården till last
förr eller sednare. Till följd af hvad jag sålunda anfört,
anhåller jag om återremiss af Betänkandet, under den för¬
utsättning, att Utskottet måtte taga frågan i närmare öf¬
vervägande; och för den händelse min ofvan uttalade me¬
ning icke nu kan vinna bifall, åtminstone det af Herr Pro¬
sten Grönvall yrkade tillägg till 7 § i samma kapitel an¬
gående oäkta barns underhåll, måtte tillämpas, på sätt
Lag-Kommittéen uti 18 Kapitlet Arfda-Balken föreslagit,
såsom mera befunnet mera tydligt än de nu gällande före¬
skrifter.”
Per Nilsson från Christianstads län; ”Lika med
flere föregående talare vill äfven jag, alt Betänkandet åter¬
remitteras. Jag hade trott, då så många motioner blifvit
väckta i denna sak, icke blott vid denna utan äfven vid
föregående Riksdagar, att Utskottet bort göra afseende
derpå. Förändringen understöddes vid förra Riksdagen af
majoriteten, åtminstone i detta Stånd. Att sidoarfvingar
skola ärfva framför barnet, äfvensom att barnet skall lida
för föräldrarnas brottslighet, är obilligt och orättvist, hvar¬
före jag yrkar återremiss.”
Nils Jeppsson från Malmöhus län instämde.
Jonas Christoffersson från Wermland: ”Jag gillar
äfven den mening, här uttalat sig för oäkta barns arfsrätt,
men med det vilkor, som Jöns Jönsson framställt, nemli¬
gen att moder dör ogift; men örn hon lemnar oäkta barn
efter sig, anser jag att de oäkta icke böra få ärfva något.”
Johan Bergström från Skaraborgs län: ”Jag kan
icke annat än förena mig med dem, som talat för återre¬
miss. Jag vill endast göra anmärkning vid ett skäl, som
Utskottet anfört, att nemligen sedligheten icke bibehålles,
men delta skäl anser jag icke vara fullt riktigt. När den
nya Kriminal-Lagen utkommer eller blifver antagen, bör
straffet för otukt skärpas till ris eller spö, såsom förhållan¬
det varit i äldre tider. Om icke ett sådant stadgande till¬
kommer, blifver de oäkta barnens antal allt större och
större, de der falla fattigförsörjningen till last och kosta
församlingen flera hundra Riksdaler om året.”
Peter Jönsson från Jönköpings län: ”Det kan vis¬
serligen vara öfverflödigt att vidare yttra sig, men Uti ett
280
Den 15 April 1848.
skriftligt anförande, som jag hört uppläsas, tyckte jag mig
finna, att arfsrätten ansågs böra sträckas, efter mitt förme¬
nande, för långt. Det bör vara någon skillnad emellan äk¬
ta och oäkta barn ; desse sednare böra blott få ärfva mo¬
dren och deras arfsrätt icke sträcka sig längre.”
Peter Persson från Jönköpings län och Olof Johans¬
son från Stockholms län instämde.
Anders Johansson från Wermlands län: ”Jag skulle
för min del anse, att oäkta barn icke böra uteslutas från
arfsrätt. Någon af de föregående talarne har yttrat, att, i
händelse modren blefve gift, oäkta barn icke borde få arf
efter modren; men detta tror jag icke vara rättvist, helst
modren i alla fall ärfver barnet. Jag yrkar återremiss, på
det Utskottet måtte taga saken i närnare öfvervägande.”
Diskussionen förklarades slutad och Lag-Utskottets i-
frågavarande Betänkande, N:o 40, blef, jemte de dervid
gjorda anmärkningar, af Ståndet återremitteradt.
§ 13.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets, den S:de
i denna månad bordlagda Betänkande, N:o 41, i anledning
af väckt motion, angående bördeskillingars nedsättande i
Landtränterierna, begärde följande ledamöter ordet och
yttrade :
Nils Fredrik Husberg från Södermanlands län upp¬
läste ett så lydande skriftligt anförande:
”Den af Utskottet åberopade Kongl. Förordningen af
den 6 Aug. 1766 (intagen under 11 § af 5 Kap. Jorda-
Balken) ger bördeman väl rättighet att emot borgen lyfta
bördeskillingen åter, men den ålägger honom det ej sorn
någon skyldighet. Den säger ingalunda, att 1 § 5 Kap.
Jorda-Balken är upphäfven, eller att lyftning bör ske, på
det förskingring ej må äga rum. Utskottets Betänkande lö¬
ser derföre, efter min tanka, ej nöjaktigt den fråga, hvarom
Sven Svensson motionerat. Som bördeman anser man
sig fullgjort hvad man bort, då man nedsatt penningarna
hos domstolen. Der böra de vara i säkerhet. Staten bör
ansvara för att de ej af dess embetsman förskingras, eller
ock skall en tydlig lag ålägga bördemannen att, när köparen
ej vill emottaga bördeskillingen, sedan den vid domstolen
blifvit företedd, då återtaga den och endast lemna säker
borgen för beloppet. — Vet bördeman förut att detta ej en¬
dast är hans rättighet, utan hans skyldighet, så må haii
Den 15 April 1848.
281
skylla sig sjelf, om han lemnar penningarna i domarens
vård. På delta sätt har Utskottet ej betraktat frågan; jag
anser det likväl vara nödvändigt, och jag yrkar derföre å-
terremiss.”
Med Husberg instämde Efraim Larsson och Johan
I>eler Andersson från Elfsborgs län.
Johan Jakob Rulberg från Norrbottens län: ”Då
bördeman äger rättighet att lyfta åter den nedsatta börde-
skillingen, vet jag icke hvarföre någon skyldighet härtill
behöfver föreskrifvas, utan jag anser lagen hafva stad¬
gat allt hvad den kan och bör, hvarföre jag yrkar, att Be¬
tänkandet måtte bifallas.”
Flere af Ståndets ledamöter instämde.
Nils Fredrik Husberg från Södermanlands län: ”Jag
vill blott erinra, att lagen tillåter, men ålägger icke åter-
lyftning, hvadan bördeinannen anser sig hafva gjort nog för
sin säkerhet, då han insatt penningarna.”
. Anders Andersson fr ån Skaraborgs län: ”Visserligen
kan bördeman säga, att han fullgjort sin skyldighet, då han
insatt bördeskillingen, men då' han har full rättighet att, i
händelse hans vederpart icke vill emottaga penningarna, å-
terlyfta desamma, bör det blifva kans egen risk, orri han ej
gör det. Ingalunda kan det vara Statens skyldighet att be¬
vaka enskildas säkerhet i dylika fall.’'
Häruti instämde Anders Eriksson från Stockholms
län.
Diskussionen förklarades slutad och Lag-Utskottets
ifrågavarande Betänkande, N:o 41, blef af Ståndet bifallet.
§ 14.
Föredrogs och lades till handlingarna Banko-Utskottets
Memorial, N:o 41, i anledning af erhållen återremiss å Me¬
morialet N:o 31, med hemställan, att ett tillfälligt förskott
måtte meddelas åt fonden för belåning af fast egendom.
8 15.
Föredrogs och bordlädes för andra gången: Banko-
Utskottets Betänkande, N:o 42, med förslag till reglering af
Bankens låne- och kreditiv-rörelse.
§ 16.
Peter Gabrielssons från Kronobergs län den 5 i
denna månad bordlagda motion om förlängning af tiden
för undsättning slånens betalande? föredrogs och remit¬
terades till Stats-Utskottet.
Den 15 April 184*.
§ 17.
Föredrogos och lades till haodlingarna följande fiåu
resp. Medstånden ankomna skrivelser, nemi.: från Högvörd.
Presteståndet, N:ris 201 och 202: från Vallöf!. Borgare¬
ståndet, N:ris 171 — 178.
§ 18.
Föredrogos och godkändes följande Expeditons-Utskot-
tets förslag till underdåniga skrivelser:
N:o 54, angående upplåtande åt Ulltuna landtbruksin¬
stitut af kronoparken Lilla Djurgården;
N:o 55, angående nedsättning i det bidrag, som af
Landshöfdingen Wermlands län årligen erlägges lill ränta
å och amortissement af Landshöfdinge-ackordet;
N:o 56, angående sökt befrielse för hemmanet Fårhult
från utgörande af s. k. skolmästareskäppa;
N:o 57, angående vidtagande af åtskilliga ändringar i
föreskrifterna för skjutsningsbestyrets utgörande, och
N:o 58, angående förändring i Kongl, förordningen den
10 Juni 1841, rörande vilkorliga utmätningsresolutioner i
vissa fall.
§ 19.
Föredrogs och lades till hannlingarna:
l:o Lag-Utskottets Memorial, N:o 38, i anledning af skedd
återremiss af Utskottets Betänkande, N:o 20, öfver Kongl.
Majis nådiga proposition, med förslag till förordning, angå¬
ende Handelsboks vitsord;
2:o Dito dito, N:o 39, i anledning af återremiss utaf Ut¬
skottets Betänkande, N:o 28, öfver väckt motion om be¬
stämmande af viss tid för vitesförbuds kungörande i kyr¬
korna, samt
3:o Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtan¬
de, N:o 64, i anledning af återremiss utaf Utskottets Betän¬
kande, N:o 28.
§ 20.
Föredrogos och bordlädes första gången:
l:o Lag-Utskottets Betänkande, N:o 35, i anledning af
väckta motioner om ändring af 2 § samt upphäfvande af 5
och 6 §§ i 2 Kap. Giftermålsbalken, angående dem, som
äktenskap med hvarannan ej bygga må;
2:o Dito dito, N:o 36, i anledning af väckte motioner
om förändring af lagens stadganden, rörande testamentsfri-
heten samt af 8 Kap. Jordabalken, angående rättigheten att
bortgifva jord, hus eller tomt;
Den 15 April 1848. 283
3:o Lag-Utsk. Bet., N:o 37, i anledning af väckt motion om
ett tillägg til! 17 Kap. 1 § Ärfdabalken;
4:o Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåta li¬
de, N:o 58, i anledning af väckt motion om Beklädnads-
direktionernas förpligtande, alt insätta en del af de under
deras förvaltning ställda medel till Rikets Ständers Bank,
emot årlig ränta ;
5:o Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskottets Utlåtan¬
de, N:o 59, i anledning af väckt motion om lillvägabringan-
de af en inhemsk försäkringsinrältning emot sjöskador;
6:o Dito Betänkande, N:o 60, i anledning af väckt mo¬
tion i fråga om skyldighet för åboer å de till Kongl, och
Hvitfeldtska Stipendii - Inrättningen hörande hemman, att
Riksdagsmanna-arfvod erlägga;
7:o Dito dito, N:o 61, i anledning af väckt motion om
indragning af Svenska Post-Kontoret i Hamburg;
8:o Dito dito, N:o 62, i anledning af väckta motioner
angående åtgärders vidtagande för utbekommande från Dan¬
ska arkivet af åtskilliga äldre handlingar, rörande provinser¬
na Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län;
9:o Dito dito, N:o 63, i anledning af väckt motion om
ändring i det genom Kongl. Förordningen den '28 Decem¬
ber 1844 fastställda formulär för Tro- och Huldhets-eden;
10:o Dito dito, N;o 65, i anledning af väckt motion om
ändring i Kongl. Patent-förordningen af den 13 December
1844; samt
ll:o Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och E-
konomi-Utskottets Betänkande, N:o 1, angående grunderna
för rättigheten att tillverka och omdistillera samt i minut
försälja bränvin, äfvensom för beskattningen dervid.
§ 21.
På derom gjord begäran beviljade Ståndet Riksdags-
fullmäktigen Josef Holm från Stockholms län 14 dagars
ledighet från Riksdagsgöromåleri, att beräknas från den 17
i denna månad.
§ 22.
För att i enskilda angelägenheter besöka hemorten,
beviljade Ståndet f. Talmannen Anders Eriksson från
Orebro län tre veckors ledighet från Riksdagsgöromålen,
att beräknas från den 24 dennes; och skulle Magnus Måns¬
son från Östergöthlands län ifrån och med den 20 i denna
284
Den 19 April 1848.
månad och intill dess Anders Eriksson åter till tjenst-,
göring intrader., tjenstgöra i Konstitutions-Utskcttet.
Ståndet åtskiljdes kl. 1/2 till 2 e. m.
In fidem
A. E. Ros.
Weil 1.0' April.
Plenum bl. B© f. m.
§ i.
Uppå derom gjord begäran beviljades ledighet från;
Riksdagsgöromålen åt nedannämnde Ståndets medlemmar,
nemligen:
Matts Persson från 'Stockholms län från den 23 den¬
nes till och med den 2 instundande Maj. Nils Andersson
från Skåne och Gustaf Johansson från Kronobergs län
under 3:ne veckors tid, räknad för den förre från den 26
och för den sednare från den 25 innevarande månad, Per
Sahlström från Stockholms län under 8 dagar, räknade
från den 21 dennes samt Erik Andersson från St. Kop¬
parbergs län under 3 veckors tid, räknad från den 30 in¬
nevarande manad; och skulle under Matts Perssons,
Sahlströms och Erik Anderssons frånvaro, Guslaf
Glad från Westerbottens län tjenstgöra i Stats-Utskottet
för Matts Persson, Anders Gunnarsson från Elfsborgs
län, i Lag-tJtskottet för Sahlström samt Arvid Arvids¬
son från sistnämnde län i Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottet för Erik Andersson; hvarjemte, tillföljd
af gjord anhållan, Petter Mårtensson från Jönköpings
län lemnades ledighet från tjenstgöring i Banko-Utskottet
från och med den 24 innevarande, under hvilken tid An¬
ders Eriksson från Stora Kopparbergs län skulle i’samma
Utskott intaga Petter Mårtenssons ställe.
§ 2.
Det inför Ståndet den 12 dennes förda protokoll ju¬
sterades och godkändes.
§ 3.
Upplästes följande af Erik Carlsson från Stockholms
län nu ingifna skriftliga anförande:
Den 19 April 1848.
285
”Ehuru utgifterna under Riks-Statens i:sta Hufvud"
titel redan blifvit af Rikets StändeT vid innevarande Riksdag
bestämda enligt Stäts-Utskottets Utlåtande, N:o 39, och
någon ändring deruti vid denna Riksdag alltså icke kan gö¬
ras; så och efter inhämtad kännedom derom att den summa
af 16,000 R:dr Banko, sorn derå blifvit uppförd till repa¬
rationer och underhåll af Drottningholms och Svartsjö Kgl.
lustslott i långliga tider till lika belopp årligen utgått, an¬
ser jag mig likväl icke böra underlåta att inför Rikets Stän¬
der meddela åtskilliga upplysningar rörande det oförsvarliga
sätt, hvarpå i synnerhet Svartsjö slott och park med dit
hörande, jord vårdas och underhålles, på det Rikets Ständer
måtte vidtaga någon åtgärd, verkande dertill att ifrågavarande
betydliga summa af Statens medel må blifva till det bestäm¬
da ändamålet använd, så att de Statens dyrbara byggnader,
som dermed skola underhållas icke, i stallet för att un-
deihållas, förvandlas till ruiner.
Såsom uppfödd och boende inom Färentuna härad,
der Drottningholms och Svartsjö slott äro belägna, har jag,
alltsedan min barndom, ofta varit i tillfälle att se förvalt¬
ningen och vården af dessa slott med tillhörigheter, och
mången till mig har icke sällan med förundran observerat
huru dermed tillgått, men att dessutom ett så stort be¬
lopp af Statens medel, som 16,000 R:dr Banko årligen
derstädes får förödas, har jag aldrig förr än nu vetat och
jag kan icke begripa hvartill dessa penningar användas, då
Drottningholms slott ändå har ganska betydliga inkomster
och arbetsbiträden dels genom dit anslagna arrendeafgifter
och dagsverken och dels genom afkastningen från kungs¬
gårdens jord och andra lägenheter, samt tomtöre-afgifter
för enskildte personers hus på Drottningholms-malmen.
Åtminstone synes det vara påtagligt, att detta Statsanslag
icke kunnat åtgå till de reparationer, som årligen blifvit
verkställda å Drottningholms slott eller denna kungsgårds
öfriga byggnader, dertill ofvannämnda särskildta inkomster
i det närmaste bort förslå, och att något deraf blifvit an-
vändt till underhåll af Svartsjö slott, som jemväl har extra
inkomster sig anslagna, lärer väl ingen vilja påstå, som på
sednare tider sett denna förut vackra, men nu i grund för¬
fallna byggnad. Således är det troligt, att största delen af
dessa 16,000 R:dr årligen åtgå till aflöning m. m., åt en
vid Drottningholm antagen, ganska stor, men, i det när-
5S6
Den i!» April ISIS.
magle onyttig, tjenstemanna-personal, beslående af Ståthållare,
Intendent, Hofkamrerare, Arkitekt, Bibliothekarie, Läkare,
Skollärare, Apothekare. Slotts- och Magasinsförvaltare,
Gårdsinspektor eller Uppsyningsman öfver arbetsfolket,
Trädgårdsmästare, Slottsvaktmästare, både vid Drottning¬
holm och Kina, och Polisgevaldiger, utan att tala om en
s. k. Åldtfru vid slottet samt Barnmorska och nästan alla
sorters handtverkare samt en mängd s. k. Fateburs-pigor
och statfolk, bland hvilka ofvannämnda tjenstemän Träd¬
gårdsmästaren eller, såsom han kallas, Direktören, ändå
icke får något med af Statsanslaget, ty i stället för årliga
lönen 1000 R:dr, får han till sin enskildta nytta begagna
alla kungsgårdens trädgårdar, med undantag af en, som
Ståthållaren för sn räkning undantagit. Men är det väl
rimligt att Staten skall aflöna så många personer vid ett
lustslott, der den Kongl. Familjen så sällan vistas, och på¬
tagligt lärer väl vara att de fleste deraf, utom slottets be¬
tjening och arbetsfolket, äro öfverflödiga. Dock anser jag
mig icke vidare böra orda om Drottningholms slott och
dess förhållanden, ty det är beskrifningen öfver Svartsjö
slott och vården deraf, som jag egentligen vill framställa.
Svartsjö slott, utvändigt betraktadt, ser redan då för¬
fallet och bofälligt ut, ehuru för 3 å 4 år sedan, för syns
skull, de ställen å väggarna der rappningen värst aflallit
och de större sprickorna å murarna så vida blefvo bättrade,
att något murbruk slogs i hålen och att väggarna derefter
stycketals hvitmenades, äfvensom en eller annan fönster¬
ruta insattes och fönsterposterna på sina ställen färgströkos,
så att utseende af boningshus ändå skulle bibehållas, sedan
slottets flygelbyggnader, som förut utgjort dess prydnad,
redan för flera år sedan blifvit nedrifna och försålda. Men
vill man in uti slottet, så skall man ömsom vända sig till
Hofkamrerarens på stället (slottets enda vårdare), Trädgårds¬
dräng och ömsom till Ladugårdspigan, hvilka innehafva
nycklarna, och väl dit inkommen måste man häpna vid all
den förstörelse, sorn der blir synlig. 1 alla rummen äro
väggarna blottade från sina förut dyrbara tapeter, som för
flera år sedan lära blifvit försålda, samt kakelugnarna och
taken sönderspruckna och förstörda och i flera af rummen,
dit man icke får inkomma, lära både kakelugnar och golf
vara borttagna. Med ett ord, allt har blifvit offer för för-,
förstörelse oeh vanvård,
Den 19 April 1818.
Den förut så vackra pirken omkring slottet Hr också
i högsta graci vanskött och på do stållen deraf, sorn varit
till odling användbara, verkställes nu mera för Kamererarens
räkning utsäde af korn eller bafra. Bland allt detta elände
ser man vid kanten af korn- eller hafretegar en dyrbar
byst af hvit marmor, föreställande Gustaf II Adolf i sittan¬
de ställning införlifvad i ett vigtigt samtal med Axel Oxen¬
stjerna, men äfven denna prydnad bar icke undsluppit för¬
störelsen, ty den är på flera ställen stympad. Vården och
tillsynen öfver detta slott är, som sagdt är, anförtrodd åt en
s. k. Hofkamererare, som tidtals bor på stället och hvars
boställshus, de enda vid Svartsjö som äro i godt stånd,
ligga bredvid parken. Att han har oinskränkt myndighet
på stället synes tydligt, ty annars kuride han icke våga att
så förfara med Kronans egendom. Han drar också sjelf
fördelen af trädgårdarna och all jord till Svartsjö, med un¬
dantag af den, som tillhör Svartsjö ladugård och är särskildt
utarrenderad, och de för honom öfvertlödiga af slottets
byggnader uthyras emot dryg betalning, som icke lärer
komma någon annan än honom tillgodo.
Emot sådana fördelar och dessutom stor lön vore det
väl icke lör mycket om denne Kamererare åt Svartsjö slott
lemnade nödig eftersyn och vård; men i stället ser man
nu ofta slottets rum begagnas för Kamererarens räkning till
förvaringshus för årets gröda, såsom säd, hö. potates, träd¬
gårdsfrukter och rotsaker m. m. samt till redskapslider och
så vidare, deraf orenlighet och förstörelse uppstår; stundom
verkställes också derstädes aftröskning af den från parken
inbergade säden.
Detta förfarande med Statens medel och egendom är
ovärdigt, och om Kongl. Maj:t med tiden skulle fordra
Svartsjö slotts återförsättande i brukbart skick, så blefve ju
följden den, att en ganska betydlig summa dertill erfordra¬
des, ehuru det årliga anslaget, rätt användt, rikligen borde
förslå till underhåll af både Drottningholms och Svartsjö
slott, så att desamma när som helst kunde af den Kongl.
Familjen bebos, och för att derom ytterligare förvissas be-
höfver man blott jemföra anslaget till Drottningholm och
Svartsjö slolt, med anslaget till Kongl, lustslotten Haga och
Ulriksdal.
Vid dessa 2:ne sistnämnda slott äro bestämdt lika
mångå om icke flera byggnader att underhålla, än vid
288
Den 19 April 1848.
Drottningholm och Svartsjö, men ändå ser man Haga och
Ulriksdal, med alla dithörande byggnader, utmärkt väl un¬
derhållna för årliga anslaget 8,300 Rdr, då deremot 16,000
Ildr icke bättre användas vid Drottningholm och Svartsjö,
än att, hvad Svartsjö angår, detta slott lemnäs helt och hållet
till förfall och vanvård.
Jag anhåller att detta mitt anförande måtte till Stats¬
utskottet remitteras, på det bernälda Utskott, med anledning
af de upplysningar jag nu meddelat, måtte kunna föreslå
någon lämplig åtgärd till vinnande af fullständig kännedom,
huruvida ifrågavarande Statsanslag hittills varit användt
samt emellan Drottningholms och Svartsjö slott fördeladt,
så att Rikets Stander derefter må komma i tillfälle att med¬
dela de förändrade eller kraftigare föreskrifter i afseende
å berörde slotts underhåll och vård, som kunna anses
nödiga.’’
Johan Jakob Rutberg från Norrbottens län förkla¬
rade, i anledning af ofvanintagna skrift, att han ansåg det
af Erik Carlsson deruti uppgifna förhållande af den vigt,
att hans anförande ingalunda borde lemnäs utan afseende
och hemställde att en undersökning på stället, till utredande
af förhållandet, borde till nästa Riksdag företagas.
Diskussionen tog nu slut; och Erik Carlssons ifråga¬
varande anförande remitterades till Stats-Utskottet.
§ 4.
Föredrogs punktvis Banko-Utskottets å bordet hvilande
Betänkande, N:o 42, med förslag till reglering af Bankens
låne- och kreditiv-rörelse, dervid
Usta punkten :
bifölls.
2: dra punkten;
bifölls.
3:dje punkten:
bifölls.
4:de punkten:
bifölls.
5:te punkten:
bifölls.
6:te punkten:
bifölls.
Den 19 April 1848.
289
7:de punkten:
Sven Heurlin från Kronobergs län begärde ordet och
yttrade: ”På grund af Doktor Sandbergs reservation så
väl i denna punkt, sora vid 41, 49, 54, 55 och 73 punk¬
terna rörstar jag för återremiss och önskar att Banko-
Utskottet måtte taga Doktor Sandbergs yttrande i nog¬
grant öfvervägande; och då han grundligt utvecklat skälen,
anser jag några andra anmärkningar icke af nöden.”
Johannes Andersson från Skaraborgs län, Johan
Persson fran Upsala län , Gustaf Petersson från Öster¬
göthlands län, Johan Bergström från Skaraborgs län,
Sven Jonsson från Jemtland, Erik Andersson från Stora
Kopparbergs län och Erik Persson från Gefleborgs län,
hördes i Heurlins yttrande instämma.
Efter det diskussionen öfver denna punkt nu förkla¬
rats slutad, blef densamma till Banko-Utskottet återremit¬
terad, på grund af Doktor Sandbergs vid Utskottets utlå¬
tande fogade reservation.
8:de punkten :
bifölls, och såsom följd deraf godkändes äfven hvad
Utskottet i 9:de punkten föreslagit.
10:de punkten :
bifölls.
1 l:te punkten :
bifölls, och i sammanhang dermed gaf Ståndet sitt
godkännande åt 12:te, 13:de och 14:de punkternas innehåll.
l5:de punkten:
bifölls.
16:de punkten :
Petter Persson från Örebro län anförde: ”Jag hade
icke ärnat begära återremiss å hvad Utskottet i denna
punkt föreslagit, men i anseende till de händelser, som i
vår verldsdel nu inträffat, hvaraf sannolikt en sådan kon¬
junktur för tackjern kommer att uppstå, att detsamma icke
kan få säljas eller afyttras, icke ens till hvad pris som helst,
ser jag mig föranlåten att under åbe ropande af min förut
i ämnet afgifna motion göra den framställning, att, om
tilläfventyrs för ringa säkerhet skulle anses finnas uti det
af mig i motionen gjorda förslag, det tackjern, som i Ri¬
kets Ständers Bank skulle belånas, måtte ställas under sock-
nenämndernas vård och i deras förvar.”
19
—
S90
Den 19 April 1846.
Anders Johansson från Wermland; ”Då jag nyli¬
gen på permission besökte hemorten och dervid bevistade
den så kallade Fastingsmarknaden i Christinehamn, korn jag
i den bedröiliga erfarenhet, att icke ett enda skepp, tackjern
kunde få föryttras. Derföre och på det jernhandteringen
icke måtte gå under, instämmer jag så mycket hellre med
Peter Persson uti hans motion, att, vid belåning af tack¬
jern, detsamma måtte få sättas i förvar hos en inom hytte-
lagct boende delägare, men då Banko-Utskottet icke an¬
sett en sådan säkerhet antaglig, utan afstyrkt Peter Pers¬
sons förslag, samt jag anser hans nu gjorda framställning
om nedsättning af det belånade jernet i socknenämndens
förvar, helst denna säkerhet, om socknenämnden för det
under deras vård tagna tackjernet blir ansvarig, efter mitt
förmenande, innebära lika god garanti och säkerhet, som
jernets förvarande i en liten stad, förenar jag mig med Pe¬
ter Persson uti detta hans sistnämnda förslag, fullt öfver—
tygad att med afseende å den fördel ett slikt förvaringssält
skulle medföra, Peter Perssons berörde framställa!) skall
hos Utskottet vinna behjertande och framgång.”
Johan Jakob Halberg från Norrbottens län: ”Jag
kan icke föreställa mig, att något sådant, som Peter Per¬
son föreslagit, kan socknenämnderna åläggas, och då be-
lånadt tackjern icke kan anses såsom pant förr, än det
blifvit till Banken öfverlemnadt, på sätt nu är föreskrifvet
och stadgadt, kan jag icke annat än emotsätta mig Peter
Perssons förslag och tillstyrka bifall till Utskottets utlå¬
tande i denna del.”
Härmed förenade sig Johan Persson från Krono¬
bergs län.
Per Pålsson från Skåne: "Då enligt antagen och
gällande rättsgrund pant icke medför säkerhet förr, än den
blifvit hos låntagaren deponerad, kan icke eller jag bifalla
förslaget att belånadt tackjern må hos pantägaren få för-
biifva.”
Nils Andersson från Skåne och Lars Olsson från
Stora Kopparbergs län förklarade sig vara af samma tanke
som Per Pålsson.
Sven Isaksson från Calmar län: "I anledning af den
utaf Per Persson gjorda framställning, torde jag för det
första få upplysa, att Bevillnings-Utskottet vid denna Riks¬
dag föreslagit borttagande af förbudet mot utförsel al tack-
Den 19 April 1849.
291
jern i följd hvaraf oell dåexporten blir lättare, en mera gynnan¬
de konjunktur för tackjernet todre uppkomma, och för det
andra vill jag erinra, att en sadan skyldighet, som nu blif¬
vit ifrågasatt, icke kan socknenämnden utan ersättning å-
läggas.”
Guslaf Bernihard Appelqvist frSn Blekinge: ”Banko-
Utskottet har grundat sitt utlåtande i denna fråga på lag¬
liga och rättsenliga skäl, hvadan jag tillstyrker bifall till
detsamma.”
Per Nilsson från Skåne: ”Jag har, i egenskap ;if
ledamot i Banko-Utskottet, deltagit i denna frågas behand¬
ling derstädes. Utskottet har på väl grundade skäl icke
kunnat fästa afseende på Peter Perssons motion. Först
och främst har det ansett vådligt och icke innefatta nödig
Säkerhet att låta pant qvarblifva i låntagarens vård, oell
för det andra, om värdet å tackjernet skulle falla och pan¬
ten icke af låntagaren återlösas, kunde fråga uppstå om
skyldigheten att forssla jernet till ort, der det kunde af-
sättas, och en förlust derigenom Banken tilläfventyrs till¬
skyndas. Utom det att jernets nedsättande hos socken¬
nämnd icke kan innebära mycket större säkerhet, än om
jernet tages i förvar af en utaf hyttedelägarne, tror jag
detta vara ett åläggande, som icke kan anses vara en
socknenämnds skyldighet.'’
Per Ostman från Westernorrlands län: ”Jag har i
Utskottet förgäfves sökt vederlägga de skäl, som emot mo¬
tionärens lörslag gjort sig gällande och tror derföre, att
återremiss af betänkandet i denna del skulle tjena till in¬
tet. Om motionären skulle vidhålla sitt nu gjorda förslag,
att tackjern, som i Banken skulle belånas, af Socknenämn-
den skulle tagas i förvar, hvilket måste som en ny motion
anses, är jag förvissad att icke heller något dermed skulle
vinnas. Att ålägga socknenämnden en slik ansvarighet,
synes icke vara billigt, helst dessa korporationer äro helt
och hållet lönlösa, och icke hafva någon den ringaste er¬
sättning för deras stundom icke ringa möda. Magasiner
för tackjernets förvarande måste dessutom anläggas, hvil¬
ket skulle medföra betydlig kostnad; och tviflar jag att
en slik skyldighet kan socknenämnden åläggas. Jag till¬
styrker således i första rummet bifall till Utskottets be¬
tänkande.”
192
Den 19 April 1848.
Olof Johansson från Stockholms Ian samt Johan
Peter Andersson och Anders Gunnarson från Elfsborgs
län förenade sig med Östman.
Anders Johansson: :,Om än socknenämnd icke kan
åläggas att åtaga sig ifrågavarande sysslande, tror jag dock
att densamma i Bergslagerna icke skall undandraga sig en
slik befattning. Hvad en värd talare yttrat derom, att, ge¬
nom upphörande af exportförbudet för tackjern, mera gyn¬
nande konjunkturer skulle uppkomma, är något, hvaraf jag
tror icke mycket vara att hoppas; ty om utförseltullen blir
t. ex. 3 Ridr 16 sk., hvarunder den icke torde komma
att gå, är det ungefär detsamma som ett förbud till ut¬
försel, ty export under sådana vilkor lärer knappt låta sig
göra. Manga saker af mindre vigt och som hafva mindre
skäl för sig, än brödren Per Perssons ifrågavarande för¬
slag, hafva blifvit behjertade och vunnit gynnsam framgång.
Jag kan derföre icke annat, än biträda hans mening och
fortfara i yrkandet om återremiss af betänkandet i den¬
na del.”
Ola Månsson från Skåne: ”Jag vill blott i afseende
å förslaget, att socknenämnden skulle åtaga sig förvarandet
af i banken pantsatt tackjern erinra, att socknenämnden är
en kommunalbestyrelse, som icke kan åläggas en slik skyl¬
dighet; hvadan jag sätter mig emot den begärda återre-
missen."
Heurlin: ”Tackjernsägarne kunna väl icke förneka,
att de icke Riksdag efter Riksdag blifvit gynnade och fått
sina önskningar uppfyllda. Jag trodde tiden nu en gång
vara inne, att de skulle blifva nöjda. Jemför man nu jord¬
bruket med jernhandteringen och betraktar hvad för dessa
yrken från det allmännas sida blifvit afgjordt, skall det visa
sig, att jordbruket blifvit stjufmoderligt behandladt. Jag
hörde nyss en Ståndsbröder upplysa, att Bevillnings-Ut-
skottet föreslagit upphäfvandet af förbudet mot tackjerns-
exporten, och detta är väl något, hvarföre tackjernstillver-
karne böra vara tack skyldige, ty hvad Bevillnings-Utskottet
sålunda åtgjort är dem ett godt handtag. Jag anser åter¬
remiss icke tjena till något, ty hvad motionären föreslagit
bör, såsom icke öfverensstämmande med lagens stadganden,
aldrig vinna bifall. Att socknenämnderna i Bergslagen
»kulle åtaga sig ifrågavarande skyldighet betviflar jag all¬
deles icke; det vore i de flesta fall att öfverlemna det be¬
Den 19 April 1848.
293
lånade jernet åt ägarne sjelfve, och hvad säkerhet och ga¬
ranti sådant skulle medföra, lemnar jag derhän.”
Erik Persson från Gefleborgs län delade Heurlins
åsigter,
Peter Jönsson från Jönköpings län: "Huruvida
tackjernshandteringen eller jordbruket här sättes det ena
framför det andra, vill jag icke ingå i pröfning af eller be¬
döma. Så väl det ena sorn det andra är arbets- och mö¬
dosamt. Jag är från en ort, der jernhandteringen bedrif-
ves, dock jemförelsevis med åkerbruket i ringa skala. Jag
tror skäl vara för handen för återremiss och förenar mig
med dem, som yrkat sådan.”
Ofverläggningen ansågs nu slutad och, uppå proposi¬
tion af Talmannen till bifall af 16:de punkten af Banko-Ut-
skottets^ifrågavarande Betänkande, blef densamma af Stån¬
det bifallen.
Per Persson från Örebro län och Anders Johans¬
son från Wermland reserverade sig emot detta beslut.
17:de punkten :
Bifölls.
18:de punken:
Bifölls.
I9:de punkten:
Bifölls.
20:de punkten:
Bifölls.
2i:sta punkten:
Bifölls.
22:dra punkten:
Bifölls.
23:dje punkten:
Bifölls.
24:de punkten:
Bifölls.
25:te punkten:
Bifölls.
26:te punkten:
Bifölls.
27:de punkten:
Bifölls; men Sone Persson från Skåne reservera¬
de sig emot detta godkännande.
28;da punkten:
Bifölls.
294
Den i 9 April 1848.
29:de punkten:
Bifölls.
30:de punkten:
Gustaf Bernhard Appeqlvist från Blekinge Ian yt¬
trade: ”Banko-Utskottet har icke fästat något afseende å
den af mig väckta motion, utan har Utskottet, genom dess
Utlåtande i denna punkt, å densamma tillstyrkt afslag. Min
afsigt med motionen var att åstadkomma lättnad för låne-
sökande. Jag föreställde mig att sedan ett lån blifvit bi¬
fallet och utassigneradt, Banko-Kommissarierne kunde om¬
besörja medlens afsändande till vederbörande Konungens
Befallningshafvande, der låntagaren kunde få lyfta desam¬
ma och sedermera verkställa de årliga inbetalningarna. Att
en bestämd fördel och lättnad för lanesökande derigenom
skulle uppkomma är utan tvifvel, men då Utskottet förkla¬
rat, att svårigheter vid verkställigheten skulle möta, lärer
väl vara föga värdi att yrka återremiss, hvarföre jag deri¬
från afstår."
Sedan diskussionen förklarats slutad, blef ifrågavaran¬
de punkt af Utskottets Betänkande af Ståndet godkänd.
31-.sta punkten:
bifölls.
32:dra punkten:
bifölls.
33:dje punkten:
bifölls.
34:de punkten:
bifölls, och såsom följd deraf antogs äfven
35:te punkten.
36:te punkten:
bifölls.
37:de punkten:
bifölls.
38:de punkten:
bifölls.
39:de punkten:
bifölls.
40:de punkten:
bifölls.
41 :sta punkten:
Sven Heurlin åberopade hvad han redan tillförene
om denna punkt yttrat, samt yrkade återremiss af den-
Den 19 April 1848.
295
samina, på det skäl Doktor Sandberg uti sin reservation
anfört.
Sedan många af Ståndets ledamöter häruti instämt,
fann Ståndet för godt att denna punkt, och i sammanhang
dermed 42:dra punkten af Betänkandet, till Banko-Utskot¬
tet återremittera.
43:dje punkten:
bifölls.
44:de punkten:
Sven Heurlin: ”Jag instämmer uti den af Biskop
Agardh emot denna punkt afgifna reservation, och yrkar,
pä grund deraf, återremiss af Betänkandet i denna del.”
Petter Jönsson från Jönköpings län: ”Sä vidt det
rörer ifrågavarande punkt förenar jag mig uti hvad Heur¬
lin yttrat om Herr Biskop Agardhs reservation.”
Petter Mårtensson från Jönköpings län sade sig dela
samma åsigt som Petter Jönsson.
Sven Isaksson från Calmar län: ”Jag anser det våd¬
ligt att, sedan kreditiv-rätt blifvit hypotheksföreningar för¬
unnad, borttaga denna rätt, ty derigenom kunde en gan¬
ska siår kris för hypotheksföreningar komma att uppstå.
Efter mitt förmenande tinnes intet tjenligare belåningssätt
än det, sorn genom hypotheksföreningar åstadkommes.
Landtman, som varit skyldige på sina hemman, hafva be¬
lånat desamma i hypotheksföreningar och derigenom gjort
sig oberoende af penninge-aristokraterne, hvilka till och
med vägrat att, oansedt den högst i lag tillåtna ränta blif¬
vit erbjuden, försträcka penningar emot pant af smärre
hemmansdelar. Hypotheksföreningarna hafva äfven verkat
derhän, att den mindre jordbrukaren erhåller penningar
mot 5 procents ränta. Jag yrkar derföre återremiss af
Betänkandet i denna del och att kassa-kreditiv i Banken
åt hypotheksföreningar fortfarande måtte förunnas.”
Johannes Andersson från Skaraborgs län och Jo¬
han Persson från Kronobergs län förenade sig med Sven
Isaksson.
Per Pålsson från Skåne: ”Det har väl visat sig, att
hypotheksföreningar varit goda och medfört nytta för lan¬
det på de ställen, der sådana blifvit inrättade, och jag tror
det derföre vara bättre och fördelaktigare att öka fastig-
hetslånefonden, än att låta kapitalen såsom kreditiv icke
sällan ligga onyttiga. Jag tillstyrker derföre bifall till Be¬
296
Den 19 April 1848.
tänkandet, då jag dertill tager i betraktande, att den sista
privatbanken endast skenbart inrättades för spanmålsbelå-
ning, helst sistnämnda vilkor endast begagnades såsom me¬
del för att skaffa Banken oktroij.”
Flere af Ståndets ledamöter hördes häri instämma.
Per Nilsson från Skåne: ”Sedan jag begärde ordet
har Per Pålsson upplyst hvad jag ämnade säga.
Uti Utskottet gjorde sig den mening gällande, att fa-
stighetslånefonden borde förökas. De 500,000 R:dr, som
voro disponibla, ansågos heldre böra användas till nämnda
fonds förstärkande, än till beviljande af kassa-kreditiv och
om Betänkandet återremitteras, med förklarande att kre-
ditiv-räntan för hypotheksföreningarna bör bibehållas, torde
berörda 500,000 R:dr frångå fastighets-lånefonden."
Sven Isaksson: ”Jag vill icke försvara och söka med¬
verka till beviljande af kassa-kreditiv åt associationer för
spannmålsbelåning, utan endast söka bereda sådana åt hy-
potheksföreningar, hvilka i visst afseende äro för landt—
mannen nyttigare än fastighetsbanko-lånen. Dessa sist¬
nämnda beviljas endast till hälften af hemmanets taxerings¬
värde och då dessa äro lågt taxerade såsom i min hem¬
ort, är hemmansägaren dermed föga belåten. Ett hem¬
man kan stundom i inköp kosta 3 å 4,000 R:dr och en¬
dast vara taxeradt till 6 å 800 R:dr.”
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län: "Jag
för min del anser det vida bättre att hylla fastighetslåne-
fonden framför hypotheksföreningarna, af det enkla skäl,
att af hypotheksföreningarna kunna endast enskilde draga
fördel, men fastighetslånen kunna komma alla tillgodo."
Sone Persson från Skåne, Erik Månsson från Ble¬
kinge, Erik Carlsson från Stoekholms län, Anders Ers¬
son från Stora Kopparbergs län och Anders Andersson
från Wermlands län förenade sig med Strindlund.
Per Ostman från Wester-Norrlands län: ”Under be¬
handlingen af denna fråga i Utskottet voro vi alla af den
mening, att fastighetslånefonden borde ökas. Sådant hade
väl sina svårigheter, men det lyckades dock att kunna fö¬
reslå dess tillökande till 7 millioner Riksdaler. Huru den¬
na hemställan kan komma att aflöpa i de andra Stånden,
är ovisst, och om vi icke bifalla Utskottets Betänkande kan
man icke förutse hvad vändning frågan om fastighetslånen
kan taga och en för oss mindre behaglig förändring kan
Den 19 April 1848.
297
derigenom uppkomma. Endast de större fastighetsägarne
kunna draga fördel af Hypotheksföreningarna, icke de min¬
dre, för hvilka således endast lånen från Banken stå
öppna. Jag anser derföre klokast att bifalla Betänkandet
och gifver min röst dertill.”
Förre vice Talmannen Per Eriksson och Elof An¬
dersson från Wermlands län, Ola Månsson från Skåne, L.
J. Gezelius från St. Kopparbergs, Efraim Larsson från
Elfsborgs län m. fl. instämde med Östman.
Sven Isaksson: ”Det har icke varit min mening att
taga bort några medel för fastighets-lånefonden, ehuru den,
af skäl jag ofvan anfört, icke för alla orter medför åsyftad
nytta; jag har blott velat säga att, om medel dertill fun¬
nits, det varit förmånligt och tjenligt att bibehålla kreditiv—
rätten (ör Hypotheksföreningar. Om Ståndet icke beviljar
återremiss, önskar jag att diskussionen om taxeringsvärdet
å hemmannen måtte ur protokollet utgå.”
Per Pålsson förklarade nu, att tillgångar till använ¬
dande för kassakreditiv åt Hypotheksföreningar icke funnos;
och sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
blef ifrågavarande 44:de punkt samt dermed samman¬
hang ägande 45:te och 46:te punkterna af Betänkandet
af Ståndet godkände.
Emot detta beslut anmäldes reservationer af:
Sven Isaksson från Calmar län: ”Jag får härmed re¬
servera mig emot Ståndets beslut att godkänna Banko-Ut¬
skottets uti 45 punkten af dess utlåtande i fråga om regle¬
ring af Bankens låne- och kreditivrörelse gjorda hemställan
om upphörande af den hypotheksföreningar förunnade kre-
ditivrält. Jag anser att en sådan rätt, med afseende å den
nytta och fördel, som hypotheksföreningarna alstra, måtte
fortfara och att af de 500,000 Bdr, som af Utskottet blif¬
vit anslagna till förökning af fastighetslånefonden, 100,000
Rdr måtte användas till kassakreditiv för berörde associa¬
tioner; och af
Johannes Andersson från Skaraborgs län: ”Ehuru
det numera tjenar till föga eller intet, kan jag dock icke un¬
derlåta att emot Ståndets fattade beslut i sistberörda punkt
af Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42, mig reservera.
Om än berörde beslut icke visar, att afsigten varit att taga
en fullkomlig hämnd på hypotheksföreningarna, ådagalägger
detsamma åtminstone en ovilja, efter mitt förmenande, oför-
298
Den 19 April 1848
tjent. Ett påtagligt hinder kommer härigenom att uppstå
för hypotheksföreningarnas utveckling och ändamål, hvilket
är så mycket heldre oriktigt, som dessa låneinrättningar,
hvilka likna Bankens fastighets-lånerörelse och, med afseen¬
de å den fördel, de bereda landet, borde företrädesvis be-
hjertas och vara förtjente af Itikets Ständers bevågenhet.
Jag anser derföre att kreditivrätt fortfarande bort dessa för¬
eningar förunnas.11
47:de punkten:
bifölls.
48:de punkten :
bifölls.
49:de punkten:
Magnus Månsson från Östergöthlands län anförde:
’’Utskottet har icke behagat göra något afseende å mitt och
flere andra Riksdagsmäns förslag om förskottsräntans ned¬
sättning , från 5 till 4 procent, förebärande att flera
fromma stiftelser och enskilda kassor då skulle få svårt att
utlåna sina medel. Jag trodde likväl, det Banko-Utskottet
var i främsta rummet tillsatt att befrämja Bankens nytta
och den inflytelse på allas fördel härigenom kan uppkom¬
ma, icke att, såsom ett opåkalladt ombud för de fromma
stiftelserna, för dessas osäkra fördel åsidosätta både Ban¬
kens och det allmännas. Utskottets skäl förfaller likväl vid
första ögonkastet, ty dels är Diskontens hela kreditiv en o-
betydlighet mot dessa kassors och stiftelsers sammanlagda
fonder, dels utlåna dessa sistnämnda sina penningar mot
inteckning och på längre tid, och slutligen lära många af
dem redan vara befänkta på en nedsättning i sin räntefot,
såtom enda sättet att kunna göra sina kapitaler fruktbara.
Men den fördel, allmänna rörelsen skulle skörda af räntans
nedsättning, är så stor, så i ögonen fallande, att jag ej lärer
behöfva bevisa den , och att för denna stora och öf¬
vervägande konsideration alla små och enskildta måste vika.
Att privatbankerna väl icke skulle upphöra, men det för-
derfliga i deras inflytelse minskas genom en sådan åtgärd,
är icke den minsta af de fördelar, som deraf skulle härflyta.”
Häruti förenade sig Gustaf Petersson från Östergöth¬
lands län.
Erik Ersson från Gefleborgs län: ”Att Utskottet med
afstyrkande besvarat de framställda motionerna om nedsätt¬
ning i räntan för utlåningen å namn och reverser är
Den 19 April 194S.
299
smärtande att erfara. Sådant är ej att främja don allmän¬
na lånerörelsen, hvarmed, såsom enda medlet, man efter
min öfvertygelse skall kunna stäfja och sätta en gräns för
Privatbankerna. Jag föreställer mig att, om räntan å diskont¬
lån nedsattes till 4 eller 4 1/2 procent, skulle Privatban¬
kerna hädanefter med sin högre räntefot mindre anlitas.
I motsatt fall och om räntan för diskontlån bibehålies till
det belopp den nu uppgår, skola Privatbankerna snart er¬
hålla hela lånerörelsen, ty lånesökanden skall heldre i hem¬
orten anlita Privatbanken, der sällan någon kommissionär
för honom är behöflig och kostnaden för arfvode, postporto
m. m., icke ifrågakomma och öka låntagarens utgifter. Jag
yrkar derföre, att återremiss af Betänkandet i denna del
måtte äga rum och räntefoten bestämmas lill 4 eller 4 1/2
procent. En gifven vinst skulle härigenom för Banken
uppstå och jag kan icke finna annat, än att Rikets Ständer
böra tillse att denna vinst må blifva så hög som möjligt.”
Anders Olsson från Jemtland och Erik Persson
från Gefleborgs län sade sig af Erik Ersson vara före-
komne och instämde derföre jemte Lars Wenander från
Bohus län, Efraim Larsson, Arvid Arvidsson och An¬
ders Gunnarsson från Elfsborgs län, uti den af Erik
Ersson yttrade mening.
Jonas Christoffersson från Wermland: ”Uti den af
Ståndsbrodren Östman i Utskottet afgifna reservation in¬
stämmer jag till alla delar och yrkar på grund deraf åter¬
remiss af Betänkandet i denna del.”
Östman från Westernorrlands län: ”Under motions¬
tiden väcktes icke mindre än femton förslag, åsyftande ned¬
sättning af räntan för diskontlån. Uti Utskottet hafva detta
Stånds ledamöter gjort allt hvad de kunnat för att minska
räntefoten. Under ärendets handläggning uti en af Utskot¬
tets afdelningar föreslog en of Borgare-Ståndets ledamöter,
att räntenedsättningen borde öfverlemnas till Bankofullmäk¬
tige för att derom efter omständigheterna förfoga. I Ut¬
skottets plenum gillades icke detta förslag, utan föll helt
och hållet, af det skäl, att misstanka och klagan förmen¬
tes skola uppkomma, om på den ena tiden räntan utgick
med forn och på don andra med fyra. Jag tror, att Bonde-
Ståndet bör bestämma sig för en viss räntefot och anser i
sådant afseende 4 1/2 procent vara den räntefot, som Bonde¬
ståndet bör antaga; ty om fyra procent fordrades, skulle
300 Den 19 April 1848.
donna nedsättning anses alltför stor och ingenting med allt¬
sammans vinnas.
Jag har mig bekant, att ett af Medstånden stadnat i ett
sådant beslut jag nu föreslagit och, om Bonde-Ståndet äf¬
ven skulle uttala en sådan mening, kunde saken komma till
förstärkt Utskott och något derigenom vara för saken att
hoppas.”
Förre vice Talmannen Per Eriksson från Wermland,
Johan Peter Andersson och Anders Gunnarsson från
Elfsborgs län, samt Lars Olsson från Stora Kopparbergs
län förenade sig med Östman.
Sven Isaksson från Calmar Län: "’Den sak, som nu
är föremål för öfverläggning är af mycken vigt, och för¬
tjent af allmän uppmärksamhet. Jag anser de i ämnet
väckta motioner hafva i Utskottet nog lösligt blifvit behand¬
lade. Det är kändt, att Bankens diskontrörelse drifves med
vinst. Rikets Ständers sist församlade Revisorer trodde, att
nedsättning i räntan kunde medgifvas och föreslogo således
räntan till 4 \J2 procent. Jag har icke sjelf haft behof
att anlita Diskontverket och således icke erfarenhet af huru¬
vida lånen äro förenade med större eller mindre kostnader,
men jag har af andra hört sägas, att med kommissionärs-
arfvode och andra oundvikliga utgifter, räntan å diskontlån
vanligen uppgår till 7 procent. Under det jag yrkar att
återremiss måtte äga rum, instämmer jag med dem , som
hemställt att Ståndet bör förena sig om en gemensam
tanke uli denna fråga, och för sin del bestämma räntan
till 4 1/2 procent. Önskandes jag att Utskottet måtte be¬
handla frågan på ett sätt, som främjar fosterlandets
sanna väl.”
Johan Westermark från Westerbottens län förenade
sig med Sven Isaksson.
Per Nilsson från Skåne: ”Brödren Östman har re¬
dan meddelat hvad jag velat säga. Jag och öfrige ledamö¬
ter af detta Stånd sökte väl i Utskottet tillvägabringa ned¬
sättning och nödigt afseende på motionerna. Våra bemö¬
danden lyckades så till vida, att i Utskottsafdelningen be¬
slöts att räntans bestämmande skulle få bero på Rikets
Ständers Fullmäktige i Banken, men detta förslag omintet¬
gjordes i Utskottets plenum. Om vi envisas att få räntan
nedsatt till 4 procent, vinna vi intet, men , derest vi be-