Den 26 Februarii.
3oi
under instämmande uti den af Herr P. 0. Norin
samt David Andersson från Hallands Län afgif-
na reservation, Utskottet hafva bordt uttala sitt
ogillande af berörde förfarande, hvarföre jag ock
nu i denna del afslår det af Utskottet framställ¬
de yttrande.
Häruti instämde Pehr Jönsson från Skåne.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län:
Lika med Ståndsbrodren Rutberg, finnér jag Ri¬
kets Ständers Fullmäktige uti Riksgälds-Contoret
hafva orätt förfarit i fråga om Contorets förflytt¬
ning lill annan lokal, samt vill derjemte fästa
Ståndets uppmärksamhet på det form vidriga uti
det förfarande, som här blifvit ådagalagdt, det
nemligen, att en lägre auktoritet skulle äga att
pröfva och bedömma en högres bud och före¬
skrifter innan hon ställde sig desamma till ef¬
terrättelse. Hvilka menliga följder för det all¬
männa skulle t. ex. icke kunna uppstå, i händel¬
se Konungens Befallningshafvande opåtaldt skulle
kunna förändra eller, hvilket är detsamma, icke
hörsamma de bud och befallningar Konungen
honom meddelat? — Är icke förhållandet ena¬
handa med Rikets Ständers Ombud? Då Rikets
Ständer lemnat deras Fullmäktige något uppdrag,
samt anordnat penningar dertill, så bör det ock
verkställas. Hvad de å den af Kongl. Sundhets-
Collegium förut begagnade lokal, dit Riksgälds-
Contoret nu skolat förflyttas, anmärkte många
bristfälligheter beträffar, så finner jag bärå så
mycket mindre afseende böra fästas, som bemäl-
de Kongl. Collegium, hvilket det i främsta rum¬
met åligger att handhafva helsovården i Riket,
der under en lång följd af år, utan någon känd
302
Den 9.6 Februarii.
hi enl i g verkan, haft sina sessioner. Jag för¬
enar mig uti den af Herr Norin och David An¬
dersson afgifne reservationen, samt anser den¬
samma böra af Ståndet bifallas.
Jonas Johansson från Jönköpings Län: Som
Ledamot uti den afdelning af Stats-Utskottet,
hvarifrån nu ifrågavarande Memorial utgått, anser
jag mig skyldig att meddela den upplysning,
jag under läsningen af Protokollerna inhemta t,
den nemligen, att Rikets Ständers Fullmäktige i
Riksgälds-Contoret, vid denna frågas behandling,
gjort allt, hvad på dem kunnat ankomma till Sta¬
tens bästa och fördel, men att de dervid mött
så manga och så obetvingliga hinder, att de icke
kunnat stricte följa Rikets sednast församlade Stän¬
ders beslut. Att tiden blifvit förhalad är icke
Fullmäktiges fel, utan de auktoriteters, dem de,
för sakens fullständiga utredning, varit nödsakade
att anlita. Jag, för min del, håller dem räkning
för deras förfarande, och anser högst olämpligt,
att deröfver uttala något klander. Hvad det
af Kongl. Sundhets-Collegium förut begagnade
lius beträffar och hvarom nu är fråga, så har,
vid skedd besigtning, blifvit utröndt, att det¬
samma, så till sitt yttre som inre, är högst
bristfälligt, samt dessutom beläget på en otjen¬
lig lokal, så att bemälde Kongl. Collegium san¬
nolikt icke saknat anledning att så benäget afstå
detsamma. Jag bifaller Utskottets tillstyrkande.
Härmed förenade sig Samuel Samuelsson och
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands, Pet¬
ter Pehrsson från Jönköpings Län, jemte flere af
•Ståndets Ledamöter.
Den ö6 Februarii.
3o3
Lars Pettersson från Blekinge Län förmäl¬
de sig deremot till idla delar instämma uti de
af Rutberg oell Strindlund uttalade åsigter.
David åndersson från Hallands Län: Jnom
Utskottet var jag af olika tanka med dem, som
dikterat det beslut, hvaruti Utskottet slutligen
stannat. Jag är det ännu och det forna,!!!ligast
på den grund, att jag anser det blifva ett högst
vådligt prejudikat, om Rikets Ständers Ombud
skulle oanmärkt kunna ändra, eller icke börsam¬
ma de beslut, hvaruti Rikets Ständer en gång
stannat. Flere exempel förefinnas derpå, att
Konungens Rådgifvare, vid likartade fall, som
detta, blifvit för slik efterlåtenhet ställde till
ansvar. Vare dock detta ej sagdt, såsom vore
det min mening, att få Rikets Ständers Fullmäk¬
tige under tilltal ställde. Jag vill blott antyda,
att det vore inconseqvent bandladt, att förfara
så strängt emot Konungens Rådgifvare oell se
igenom fingrarne med egna Ombud. På dessa
skäl yrkar jag afslag å Memorialet samt bifaller
den deremot afgifna Reservation.
Olof Nilsson från Jemtlands, Lars Norrby
från Gottlands, Johan Johansson från Örebro Län
med flere af Ståndets Ledamöter hördes häruti
instämma.
Fredrik von Ziveigbergk från Skaraborgs
Län: Då man med uppmärksamhet genomläser
.nu ifrågavarande Memorial och finner, hurusom
den för Riksgälds-Contorets förflyttning projek¬
terade lokal är så i alla hänseenden otjenlig för
det åsyftade ändamålet, kan jag, för min del,
icke anse Fullmäktige hafva uti ringaste mån
3o4
Den 26 Februarii.
orätt förfarit. Tvertom anser jag det vara tem¬
meligen påtagligt, att om någon annan åtgärd
blifvit vidtagen, så hade en återflyttning snart
blifvit oundviklig. Dessutom och då Stats-Ut-
skottet, på grund af den A Sundhets-Collegii f.
d. hus anställda besigtning, förklarat samma lo¬
kal i så många, så väl inre som yttre afseenden,
bristfällig samt äfven i andra hänseenden otjen¬
lig, så finner jag, att inga mått och steg bordt
vidtagas, i afseende å den beslutade förflyttnin¬
gen, i synnerhet sorn de egendomen tillhöran¬
de åtkomsthandlingar så sent kommit Riksgälds-
Fullmäktige tillhanda, att någon flyttning icke
rimligen kunnat verkställas före den för Rikets
nu församlade Ständers sammanträde bestämda
tid. På dessa och öfrige af Utskottet framställ¬
de skäl, yrkar jag bifall å Memorialet.
Häruti instämde Anders Johan Sandstedt
från Jönköpings samt Ephraim Larsson från Elfs¬
borgs Län.
Petter Pehrsson från Jönköpings Län: Vis¬
serligen kan det anses såsom en underlåtenhet
från Riksgälds-Fullmäktiges sida, att icke hafva
efterkommit Rikets sednast församlade Ständers
föreskrift uti nu ifrågavarande hänseende, men,
enligt min öfvertygelse, hade densamma blifvit
fullgjord, så framt icke nu pågående Riksmöte
inträffat så långt före den dertill förut bestämda
tid. Sedan det för Riksgälds-Contoret föreslagna
bus numera blifvit i vederbörlig ordning besig-
tigadt samt dervid funnits vara till större delen
byggdt på pålar, murarne spruckna samt nästan
allt innanrede uppruttet, anser jag det vara en
alltför
Den 26 Februarii.
3o5
alltför dryg- Statsutgift, alt på denna egendoms
reparation bortslösa mera än 20,000 R:dr, hvar¬
före jag ock bifaller det nu ifrågavarande Me¬
morialet.
Häruti instämde Pehr Olsson från Upsala
och Jäders Johansson från Wermlands Län.
Pehr Sahlström från Stockholms Län: Jag
hade ej trott mig inom detta Stånd behöfva upp¬
träda uti denna fråga och får, till en början,
förklara, att det nu ingalunda sker för att fram¬
ställa något sjelfförsvar, utan endast och allenast
för att till vederläggning upptaga åtskilliga här
gjorda anmärkningar, dem jag anser förtjenta af
en tillrättavisning. Man har här talat om Full-
mägtiges uraktlåtenhet, alt ställa sig till efter¬
rättelse Rikets sednast församlade Ständers be¬
slut uti denna fråga, men man har dervid helt
och hållet förbisett omöjligheten att företaga nå¬
gon reparation å ifrågavarande egendom förr än
samtidigt med nu pågående Riksmötes början.
Det för reparationens verkställande erforderliga
kostnadsförslag kom, på sätt de hos Fullmägtige
förde Protokoller utvisa, Fullmägtige ej tillhan¬
da förr än den 25 Maj nästlidetår. Ville man
blott erinra sig detta samt derjemte betänka, hu¬
ru lång tid, som åtgår, för att i laglikmätig ord¬
ning lå entreprenad-kontraktet upprättadt samt
öfriga nödvändiga bestämmelser och vilkor af-
slutade, så kan hvar och en lätt finna, att nå¬
gon reparation å omförmäldte hus ej kunnat bör¬
jas före den tid, som för Rikets nu församlade
Ständers sammanträde var bestämd. Detta blott
8 H. 20
3o6
Den 26 Februarii.
i afseende å den emot Fullmägtige framställde
anmärkning för underlåtenhet att rätt taga ti¬
den i akt. Hvad åter beträffar de insinuationer,
sorn blifvit gjorda om andra anledningar till Full-
mägtiges förfärande i denna sak, så anser jag
mig böra deni med tystnad förbigå. För min egen
del, tror jag mig endast behöfva åberopa min före¬
gående bana, samt erinra derom, att ingen kan
skäligen tillvita mig, att någonsin hafva talat
bredvid munnen; och derföre kan jag ock nu,
med handen på hjertat, försäkra, alt Fullmäg-
tiges afsigt uti nu ifrågavarande ämne varit ren,
som dagen.
Häruti förenade sig Lars Jacob Boethius
från Stora Kopparbergs Län.
Anders Nilsson från Östergöthlands Län för¬
klarade sig dela de af Sahlström nu framställde
åsigter, med tillägg derjemte, att då reparations-
förslaget så sent kommit Fullmäktige tillhanda,
hade någon reparation ej eller rimligen före den¬
na Riksdags början kunnat vidtagas; hnarjemte
talaren förmälde, att många andra hus för Riks-
gälds-Contorets inrymmande blifvit efterfrågade,
men någon passande lokal hitli Is icke kunnat på¬
träffas, hvarföre ock Anders Missou yrkade bi¬
fall å Memorialet.
Strindlund'. Beträffande den framställda in¬
vändningen, tatt reparationen ej kunnat hinna
förr börias, så kan jag ej antaga densamma så¬
som giltig, ty hvad hindrade väl Fullmäktige,
att genast vid Riksdagens början framlägga kost-
nadsförslaget för Rikets Ständer. Laga syn hade
Den q6 Februarii.
ela genast kunnat förrättas, helst Sundhets-Col-
legii Sessioner icke inträffa hvarje dag; men, då
viljan fattas, har man liten råd och intet blir
verkställd t.
Sahlström: Den olikhet i åsigter öfver det¬
ta ämne, som här vill göra sig gällande, är af
högst obehaglig beskaffenhet. I afseende på den
siste värde talarens yttrande, anser jag mig nu
behöfva erinra, alt Fullmäktige hvarken egt rät¬
tighet lill eller ens kunnat begära syn förr, än
huset blifvit öfverlemnadt. Delta är ett stadgan¬
de, som i allmänhet är gällande och som, efter
mitt förmenande, har en ganska naturenlig grund.
I öfrigt får jag förklara, att jag ogerna inlåter
mig i någon vidare strid öfver detta ämne, helst
Ståndet för närvarande ingalunda är mangrannt
samladt.
Disskussionen var slutad. Talmannens Pro¬
position på bifall å ifrågavarande Memorial be¬
svarades med blandade Ja och Nej, hvadan ock
då votering begärdes, genast uppsattes, justera¬
des och anslogs följande voterings-proposition:
”Den, som bifaller Stats-Utskottets i Memori¬
alet N:o 178, pag. 9 gjorde hemställan, röste Ja;
Den det ej vill, röste Nej;
Vinner Nej; då har Ståndet, med ogillande
af Fullmäktiges i Riksgälds-Conloret anmärkte
förfarande, funnit skäligt vid Ulskottels berörde
hemställan låta bero.”
Henrik Andersson från Örebro Län förmå I-
ao*
3o8
Den 26 Februarii.
de sig vilja hafva uti Protokollet antecknadt, alt
lian, ehuru närvarande, ej deltoge uti denna vo¬
tering, af det skäl, att han, såsom den der för¬
ut deltagit i Riksgälds-Contorels öfverläggningar,
ehuru ej i hvad, som rörde nu öfverklagade åt¬
gärder, ansåg sig dertill icke berättigad.
Voteringen företogs nu i vanlig ordning och
utföll med /p Ja och 44 Nej, hvadan Ståndet
funnit skäligt, att, med ogillande af Fullmäkti¬
ges i Riksgälds-Contoret anmärkta förfarande, i
fråga om Riksgälds-Contorets förflyttande till det
af Kongl. Sundhets-Collegium förut begagnade
embetshus, låta bero vid hvad Utskottet i be¬
rörde hänseende hemställt.”
Häremot reserverade sig Johan Fredrik Dahl¬
löf och Ephraim, Larsson från Elfsborgs Läri,
Jonas Johansson från Jönköpings, Jacob Kihlblom
från Södermanlands, Lars Jacob Boethius, Erik
sindersson och Anders Göransson från Sto¬
ra Kopparbergs, Fredrik von Zweigbergk från
Skaraborgs, Anders Jonsson, Anders Nilsson och
Samuel Samuelsson från Östergöthlands, samt
Petter Pehrsson från Jönköpings Län.
Ståndet godkände härefter Utskottets till -
stjukande, rörande decharge för Fullmäktige.
§ 4-
Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län be¬
gärde ordet och förmälde, att sedan decharge nu
mera blifvit Fullmäktige uti Riksgälds-Contoret
meddelad, han ansåg Ståndet böra, så fort som
möjligt, sammanträda för inväljande af nya Full¬
Den 26 Februarii.
3og
mäktige, så val i Rikets Sländers Bank, som i
Riksgälds-Contoret, äfvensom till val af Direk¬
törer vid Låne-Contoren i Götheborg och Malmö;
hemställande Rutberg, örn icke Lördagen den i
nästkommande Mars kunde dertill bestämmas;
men, sedan Talmannen upplyst, att de öfrige
Riks-Stånden utsatt Måndagen den 3 sistberörde
månad, för slike vals anställande, frånträdde Rut¬
berg sin nu yttrade mening, hvarefter Ståndet
beslöt, att likaledes å den 3:dje Mars kl. 9 för¬
middagen sammanträda, för utseende af dess Full¬
mäktige uti Rikets Ständers Bank och Riksgälds-
Contor, äfvensom af Direktörer vid Låne-Conto-
ren i Götheborg och Malmö; Och skulle Respec-
tive Med-Stånden, genom Protokolls-Utdrag, om
berörde beslut genast underrättas.
§ 5-
Föredrogs punktvis Stats-Utskottets bordlag-
de Utlåtande N:o 184, dels i anledning af erhåli¬
ne aterremisser å vissa punkter af Betänkandet
N:o 54, angående Stats-Verkets oell andra afall-
männa medel bestående fonders tillstånd, styrel¬
se och förvaltning åren i838, 1839, 1840 och
184 *» dels i följd af Riks-Ståndens beslut uti öf¬
rige delar af samma Betänkande, dervid Ståndet
nu, på sätt här nedan omförmäles, beslöt:
usta punkten;
Ståndet godkände den af Utskottet föreslag¬
na voteringsproposition.
2:dra punkten;
Ståndet lät bero vid det af Utskollel afgif-
11a yttrande.
3io
Den 26 Februarii.
3:dje punkten;
Den föreslagna voteringspropositiouen gillades.
/pdc punkten;
Bifölls.
5:te punkten;
Ansågs från Slåndels sida ej fordra någon
ålgård.
6:te punkten;
Slåndet vidblef sitt uli ämnet förut fattade
beslut samt lät bero vid Utskottets afgifna ytt¬
rande.
jule punkten;
Härvid begärde Fredrik von Zweigbergk
från Skaraborgs Län ordet samt ytlrade, att,
enligt hans åsigt, Utskottet, i fråga om det Öf-
ver-Direktören vid Kongl. Mynt-Verket N. W.
Almroth tillerkända årliga arfvode, stort 1,000
R:dr B:co, bordt föreslå och lill Riks-Stånden in¬
komma med voteringsproposition, helst ämnet
vöre af den beskaffenhet, att det borde genom om¬
röstning i Förstärkt Statsutskott afgöras; hvarjem¬
te talaren förmälde, att, så vida ett dylikt arfvode
skulle få uppbäras, på sätt här vore förhållan¬
det, sedan vilkoret för dess tillgodonjutande upp¬
hört, så kunde det icke vidare betraktas såsom
arfvode, utan blefve såsom lön att anse; och yr¬
kade von Zweigbergk, på grund af hvad sålun¬
da blifvit anfördt, återremiss å denna punkt af
Utlåtandet.
Häruti instämde Petter Person från Jönkö¬
Den 26 Februarii. 311
pings Län, Jöns Palmqvist från Skaraborgs Län
med flere af Ståndets öfrige medlemmar.
Bengt Gudmundsson från Hallands Län: Jag
ville gerna biträda den yttrade meningen om å-
terremiss i berörde hänseende, såvida jag icke,
vid närmare eftersinnande, funnit ett sådant steg
stridande emot grundlagens föreskrift. INu och
då Ståndet redan en gång återremitteradt denna
fråga, anser jag icke något annat beslut kunna
af Ståndet vidtagas, än att låta bero vid den
mening, hvaruti Utskottet stadnat.
Förre Talmannen Anders Eriksson, Anders
Andersson från Skaraborgs samt David Anders¬
son från Hallands Län förklarade sig dela den af
Bengt Gudmundsson yttrade åsigt samt yrkade, att
Ståndet måtte låta bero vid hvad Utskottet i be¬
rörde hänseende yttrat.
Johan Jacob Rutberg ansåg deremot, i lik¬
het med Fredrik von Zweigbergk, Utskottet, uti
fråga af beskaffenhet, sorn denna, hafva bordt in¬
komma med voteringsproposition samt yrkade
afslag å Utlåtandet, deruti von Zweigbergk, med
frånträdande af sin förr yttrade mening om å-
terremiss, jemväl instämde.
Anders Jonsson från Östergöthlands, Johan
Pehrsson från Upsala, Johan Eriksson från Stora
Kopparbergs Län, jemte en stor del af Ståndets
öfrige Ledamöter förenade sig åter med Bengt
Gudmundsson; Och fann Ståndet, uppå af Tal¬
mannen framställd proposition, skäligt att låta
hero vid den mening, hvaruti Utskottet stadnat.
Den 26 Februarii.
Härefter föredrogs i ett sammanhang c8:de,
egde, io:c!e, i2:te i3:de och i5:de punkterne af
oftaberörde Utlåtande, dervid Johan Jacob Rul¬
berg begärde ordet samt yttrade, alt han ansåg
Utskottet hafva orätt förfarit, då det, i afseende
på de frågor, som i berörde punkter förekom¬
ma och der två Riks-Stånd stadnat emot två,
icke inkommit med volerings-proposilion för
sammanjemkande af de skiljaktiga meningarne i
förstärkt Utskott, hvadan ock talaren yrkade bifall
å den af Herrar Schartau, Berg m. fl. emot Utskot¬
tets beslut afgifne reservation, hvilken han önskade
måtte såsomStåndets gemensamma mening antagas.
Häruti instämde TJetter Claesson, Ephraim
Larsson och Petter Haraldsson från Elfsborgs
Län, Johan August Zetterberg från Stockholms,
Petter Pehrsson från Jönköpings, Bengt Eriksson
från Wermlands Län, jemte flere af Ståndets
Ledamöter.
Johan Fredrik Dahllöf från Elfsborgs Län
förmälde sig finna det oförklarligt, huru Utskot¬
tet kunnat komma lill det slut, hvaruti det stad¬
nat, ansåg Utskottet ej mera vara sig likt, såsom
det förr visat sig, samt instämde i öfrigt med
hvad Rutberg yttrat.
Härmed förenade sig Johan Andersson och
Pehr Olsson från Upsala Län.
Bengt Gudmundsson från Hallands Län: Då
dessa frågor i Utskottet förekommo, anställdes vo¬
tering, dervid Borgare- och Bonde-Stånden för¬
lorade på en röst. Jag har velat nämna delta,
för alt förklara, det de finnas inom Utskottet,
Deli 26 Februarii.
313
sorn ännu äro sig like, samt får derjemte för¬
klara, att jag gerna förenar mig med dem, som
vilja antaga reservationen, isynnerhet för att få se,
hvad inom Uskottet möjligen kan i saken åtgöras.
Olof Johansson från Stockholms och An¬
ders Nilsson från Östergöthlands Län instämde
häruti.
Jonas Johansson från Jönköpings Län för¬
mälde sig dela den af Dahllöf uttalade åsigt, att
Stats-Utskottet vore sig olikt emot förr, men vil¬
le hafva anmärkt, att sådant icke borde gälla om
Bonde-Ståndets Ledamöter inom Utskottet.
Fredrik von Zweigbergk yttrade sig hysa
samma åsigter öfver nu ifrågavarande punkter,
som dem han uttalat, i afseende å yide punkten
af Utskottets Utlåtande, samt önskade derjemte,
att det beslut, som Ståndet nu tycktes vilja fat¬
ta, jemväl hade afsedt sistberörde ämne.
Petter Pehrsson från Jönköpings, Jöns Jöns¬
son från Christianstads och Johan Pehrsson från
Upsala Län hördes häruti instämma.
Diskussionen förklarades slutad. Talman¬
nens proposition på bifall besvarades med öf¬
vervägande Nej, hvaremot särskild framställd
proposition derå, att, med gillande af den utaf
Herrar Schartau, Berg, m. 11. emot Utskottets
Beslut afgifna reservation, förelägga Slats-Utskot-
tet, att inkomma med voteringsproposition, för
att uti Förstärkt Stats-Utskott behandlas i afse¬
ende å de frågor, hvilka uti förrberörde punkter
3i4
Den 26 Februarii.
af Utlåtandet N:o 184 förekomma, med Ja be¬
svarades; Och var detta sålunda Ståndets beslut.
Vid häruppå skedd föredragning af ii:te
och i4:de punkterna uti oftaberörde Utlåtande
förklarade Ståndet sig vilja låta bero vid hvad
Utskottet yttrat; äfvensom
Utskottets, uti i6:de punkten framställda
anmälan af Ståndet godkändes.
§ 6.
I ordning härefter föredrogos följande Stats-
Utskottets Utlåtanden, nemligen:
N:o 18g, i anledning af väckte motioner om
pension för afskedstagande Consistorii-Notarier;
Bifölls.
N:o igo, i anledning af väckt motion om
öfverlåtande till Kongl. Maj:t, att af öfverskotten
på Siats-Verkets inkomster disponera hvad, som
erfordras till första uppsättningen af Båtsmän¬
nens beklädnad, i händelse kontrakt om densam¬
mas ställande på passevolance varder uppgjordt;
Bifölls.
N:o igi, i anledning af väckt motion, om un¬
derstöd af Statsmedlen för byggande af fartyg,
tjenlige till träd var u-transport;
Bifölls.
N:o ig5j i anledning af väckt motion, an¬
gående förmedling af hemmantalen å Wisingsö;
Bifölls,
Den 26 Februarii.
315
JV.o ig6, i anledning af väckt fråga om rät¬
tighet för invånarne i Marums, Winköhls och
Härlunda socknar i Skaraborgs Län att för sina
kreatur begagna mulbete å Kronoparken Furu¬
backa ;
Bifölls; samt
N:o i anledning af väckt motion om
förräntande af Ekplanterings-kassans medel;
Bifölls.
§ 7-
Vidare föredrogs samma Utskotts Utlåtande
N:o it)8, i anledning af väckt motion, angående
dagsverks-skyldigheter för hemmansägare å ön
Hven.
Mäns Persson från Malmöhus Län uppläste
härvid ett så lydande skriftligt anförande: »”Den
utgång min motion vederfarits uti Högloflige
Stats-Utskotlet, hade jag ingalunda väntat. Jag
kan på intet sätt gilla Högloflige UtskoLlets för¬
farande, och jag utbeder mig att för denna min
åsigt med några ord få redogöra:
Anledningen till den 1688 inträffade för¬
ändring uti sättet för utgörandet af de hemmanen
å ön Hven åliggande räntor, kan naturligtvis icke
vara någon annan, än hvad, sorn äfven ligger
klart för begreppet, och således icke bordt
undfalla Höglofl. Utskottet, att Kongl. Maj:t och
Kronan behöfde arbete för Kungsgården Uranii-
borg, samt att hemmansägarne på 011 Hven åto-
go sig detta arbete med vilkor, att motsvaran¬
de nöjaktig betalning skulle afqvillas på räntor¬
316
Den 26 Februarii.
na. Häraf borde också blifva en klar följd, att,
då Kongl. Maj:t och Kronan icke mera behöfde
arbetet in natura, utan derföre äskade kontant
betalning af hemmansägarne, denna betalning
icke borde i vidsträktare mohn utgöras, än till
lika belopp med hvad Kongl. Maj:t och Kronan
betalt hemmansägarne, eller 6 daler siifvermynt
för hvarje treåtlondedels mantal, reducerade till
nu gångbart mynt i enlighet med valvationen.
Dessa omständigheter synas vara allt för enkla
och i ögonen fallande, för att behöfva af mig
påpekas, om Höglofl. Utskottet annars haft rin¬
gaste benägenhet att med sitt förord biträda de
fattige hemmansägarne på Ön Hven.
Högloft. Utskottets angifne tvekan, huruvi¬
da den af mig yttrade åsigt angående lämplig¬
heten om behofvet af en återgång lill det för¬
hållande, som i förenämnde hänseende tillförene
ägt rum, delas af öns samlelige hemmansägare,
och ett alldeles nytt sätt att komma ifrån de be¬
svär och önskningar, som Kommunen genom de¬
ras Riksdagsfullmäktig hos Rikets Ständer andra¬
ga. Hitintills har en Riksdagsman icke behöft
särskildte fullmakter af Kommunerne, för att
bos Rikets Ständer i motionsväg begära rättelser
eller ändring uti beskattningar eller andra onera,
och vid innevarande Riksdag hafva mångfaldiga
motioner, äfven i samma syftemål, som den af
mig framställde, blifvit både af Högloflige Stats-
och andra Utskott behandlade, utan att ett så¬
dant inkast blifvit framställdt. Till Högloflige
Utskottet har jag aflemnat både kontrakt, utdrag
af jordeboken och debelslängd, hvilket allt med
de vidare upplysningar Högloflige Utskottet från
Kongl. Kammar-Collegium kunnat infordra, bordt
Den 26 Februarii.
317
lemna fullständiga materialier till denna enkla
frågas bedömande.
Då jag nu vördnadsfullt anbåller om åter-
remiss af Betänkandet, får jag tillkännagifva, att
jag inskränker mig till den begäran, att Höglofl.
Utskottet, vid frågans ytterligare behandling,
ville tillstyrka Rikets Ständer, att bos Kongl.
Maj:t anhålla, det behörig undersökning måste
anställas, och såvida Kongl. Maj:t, i anledning
deraf, i Nåder skulle finna, att hemmansägarne
på ön Hven böra åtnjuta nedsättning uti afgif-
terne för arbetsskyldigheten, en sådan nedsätt¬
ning måtte dem tillgodokomma.,— Såsom ytter¬
ligare skäl för denna min vördsamma anhållan,
torde jag få åberopa, dels att Kongl. Maj:t re¬
dan i Nåder anbefallt en dylik undersökning för
jemkning af den arbetsskyldighet, som åtskillige
hemmansägare uti Skånska provinsen böra utgö¬
ra till de Kungs- och Ladugårdar, hvilka blifvit
anslagne till Boställen åt Militär-Befälet, dels
ock att det, i anseende till ön Hvens belägen¬
het i sundet utföre intill Danska landet, måste
vara förenligt med Svenska Kronans väldighet,
att befolkningen derstädes icke må anses hafva
blifvit utfattige och utarmade förmedelst en till
stränghet och hårdhet gränsande beskattning.
Stockholm d. 26 Februarii 1845.
Måns Pehrssorij från Skåne.”
Christen åndersson, Jöns Månsson m. fl.
Riksdagsfullmäktige från Skåne hördes häruti in¬
stämma; likaså Sven Heurlin från Kronobergs
Län, som derjemte upplyste, att Vällofl. Borga¬
re-Ståndet redan återremitterat denna fråga.
Pehr Nilsson från Christianstads Län: Jern-
3i8 Den 26 Februarii.
te det jag till alla delar förenar mig med Stånds-
brodren Måns Pehrsson, får jag härmed gifva
tillkänna, att äfven jag, vid Riksdagens början,
bade ämnat väcka motion uti delta, för invånai ne
på ön Hven så maktpåliggande ämne; men, då vid
sistförflutna Riksmöte beslutades, att en undersök¬
ning om rätta förhållandet skulle företagas, har jag
trott mig böra först afbida densamma. Emedlertid
anhåller jag nu att, genom Ståndets enskildta Ut¬
skott, dit jag vill ingifva motion i ämnet, få saken
underställd Kongl. Maj:s Nådiga pröfning. Jag yr¬
kar återremiss af Utlåtandet.
Per Jönsson från Skåne förklarade sig äf¬
ven yrka återremiss af ifrågavarande Utlåtande
med tillägg af den önskan, att Utskottet, förr
än det härnäst afgåfve sitt Utlåtande i ämnet,
måtte förskaffa sig nödiga upplysningar för sa¬
kens rätta bedömande.
Nils Strindlund yttrade sig jemväl vilja bi¬
träda deras mening, som önskade återremiss, samt
hoppades att dermed, jemväl i andra frågor, nå¬
got möjligen kunde vinnas.
Häruti instämde Carl Gustaf Bruhn från
Hallands, Petter Claesson, Ephraim Larsson och
Petter Haraldsson från Elfsborgs, Henrik An¬
dersson från Örebro Län, med flere.
Diskussionen var slutad och då Talmannens
serskildt framställde Propositioner på bifall el¬
ler återremiss af ifrågavarande Utlåtande besva¬
rades, den förra med Nej och den sednare med
öfvervägande Ja; så beslöt Ståndet att återre¬
mittera samma Utlåtande.
Den 26 Februarii.
§ 8-
Förekom nu i ordning Stats-Utskottets Me¬
morial N:o 200, i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut i fråga om Häradsskrifvare!! J.
Thysen» frikallande från honom ådömd skyl¬
dighet, att ersätta oriktigt afkortade Krono-Ut-
skylder;
Lades till handlingarne.
§ 9-
Samma Utskotts Utlåtanden:
N:o 2o3_, i anledning af väckt motion, att
'en Sjö-Officer måtte anställas till biträde vid
fortsättningen af frami. Amiralen af Klints sjö-
charlas-verk; samt
N:o 2o4j i anledning af väckt motion om
Statsanslag för Östads barnhus;
Biföllos.
§ 10.
Uppå derom gjorde ansökningar beviljade
Ståndet Riksdagsfullmäktigerna Pehr Olsson från
Upsala, Sven Jonsson från Jemtlands och Olof
Larsson från Gefleborgs Län tre veckors ledig¬
het från Riksdagsgöromålen, räknadt från den 5
nästkommande Mars, för att i enskildta ärender
besöka deras hemorter.
§ 11-
Matts Pehrsson från Stockholms Län erhöll,
320 Den 26 Februarii.
uppå derom gjord ansökan, 8 dagars ledighet från
sin befattning såsom Ledamot i Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottet, och skulle, under
tiden, Lars Olsson från Stora Kopparbergs Län
såsom Ledamot i Utskollet ingå.
§ 12.
Anmäldes och bordlädes första gången föl¬
jande Utskotts-Memoiial och Betänkanden:
Från Constitutions-Utskottet:
Memorial N:o 26.
Frän Lag-Utskottet:
Memorial N:ris 71 och 72.
Från Stats-Utskottet:
Utlåtande N:o 212.
Från Bevillnings-Utskottet:
Utlåtande N:o 26.
§ l3*
Anmältes och lades till handlingarne följan¬
de från Respektive Med-Stånden ankomne Pro¬
tokolls-Utdrag:
Från Höglojl. Ridder skåpet och Adeln:
N:ris 417—42^ i
Från Högvördige Pr este-Ståndet;
W:ris 3og—402>
Från
Den 1 Mars. 3 21
Frän Vällofl. Borgare-Ståndet:
N:ris a85—287.
Siandet åtskiljdes kl. r på dagen.
In fidem,
C. G. Cassel.
—*»»3® £«««
I® c 11 1 Mars 1 843.
Plenum ld. half 10 förmiddagen.
§ I-
Förre Talmannen Anders Eriksson från Öre¬
bro Län erhöll, på begäran, ordet och hemställ¬
de, om icke Ståndet täcktes medgifva, att BeviII-
nings-Utskottets på bordet hvilande Utlåtande
N:o 26, i anledning af gjorde anmärkningar vid
Betänkandet N:o 12, angående Tullbevillningen,
finge, med förbigående af andra å Bordlistan upp¬
förde Betänkanden, till behandling nu företagas,
på det att Bevillnings-Utskottet snart måtte kun¬
na inkomma med yttranden eller framlägga vo-
terings-propositioner i afseende å de punkter,
deri Stånden möjligen fatta skiljaktiga beslut.
Med bifall till denna framställning blef nämn¬
de Utlåtande punktvis härefter föredraget, dervid
Utskottets yttranden under rubrikerne:
8 H. 21
Den 1 Mars.
Apotlieksvaror och Bleckslagare-arbeten ej
specificerade , ansågos icke erfordra någon åtgärd.
Broderade arbeten, andra slag.
Ståndet frångick si IL förra beslut och gillade
Utskottets förnyade framställning.
Glas.
Utskottets hemställanden bifbllos.
Hudar och Skinn.
Ståndet vid bl ef sitt förra beslut.
Jern Bettin gar.
Fordrade ingen åtgärd.
Kläder.
Med frånträdande af sitt förra beslut för¬
klarade Ståndet sig bibehålla tullbestämmelserne
i 1841 års taxa å artikeln ”Kläder, nya, Frun¬
timmers-,” a f lill infö rsel lofgifna tyger.
Lackerade arbeten.
Bifölls.
Läder.
Petter Claesson från Elfsborgs Län yttrade:
Den föreslagna redaktionsförändringen fruktar jag
skall menligt inverka på tullen å alla skinnslag,
hvilka ej kunna förklaras hänförliga under rubri¬
ken ”Sailian- och Maroquins-skinnty dylikt lä¬
der konime, om förslaget gillas, sannolikt att
draga endast 24 sk:s i stället för 1 R:dr 24 sk:s
införseltull. Jag önskar derföre, att Ståndet icke
måtte frångå sitt i ämnet förut lagné beslut.
Den 1 Mars. 323
Härefter fann Ståndet för godt, alt vidblifva
förra beslutet och lade Utlåtandet i denna del
till handlingarne.
Papp-arbeten.
Erfordrade ingen åtgärd.
Papperstapeter och bonier.
Bifölls.
Svafvelsyra.
Erfordrade icke någon åtgärd.
Väfnader.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
Kredit-upplaget.
Fordrade icke eller någon åtgärd.
Tulltaxe-under rättelse me:
§ 6.
Ståndet vidblef sitt förra beslut.
§ 7-
Bifölls.
§§ c), 18, 25 och 3o ansågos icke erfordra
någon åtgärd.
Utskottets hemställan i fråga om de af Herr
Friherre Palmstjerna, Carl Otto, och Herr Schar¬
tau, Fr., väckte motioner, angående tillägg iden
underdåniga skrifvelse, hvarigenom Rikets Stän¬
der komma att till Kongl. Maj:t öfverlemna sitt
förslag rörande Tullbevillningen.
Bifölls.
2 i *
324
Den 1 Mars.
§ 2-
Till handläggning torek o mm o härefter Lag-
Utskottets följande på bordet hvilande Betänkan-
den och Memorial, nemligen:
N:o 6g, i anledning af väckta molioner om
upphäfvande eller ändring af Kongl. Förordnin¬
gen den 9 Maj i835, angående hvad iakttagas
bör vid handel om lösören, som köparen låter
i säljarens vård qvarblifva; i sammanhang hvar¬
med föredrogs ett af Herr Sekreteraren uppgjort
och af Lars Larsson från Gefleborgs Län, såsom
egen motion anlaget, så lydande:
”Förslag
till en författning, hvarigenom, med upphäfvan¬
de af Kongl. Förordningen den 9 Maj iÖ35, an¬
gående hvad iakttagas bör vid handel af lösören,
hvilka köparen later i säljarens vård qvarblifva,
så ock med ändring af 3 § 7 Kap. Utsöknings-
Balken, stadgas som följer:
§. 1. Vill man slota köp om lös egendom
och låta den i säljarens vård qvarblifva; upp¬
rätte då skriftlig afhandling, innehållande för¬
teckning å den sålde egendomen och köpeskil¬
lingens belopp, samt försedd med underskrift af
köpare, säljare och tvenne vittnen.
§ 2. Sådan köpeafhandling, som i i§sägs,
skall till pastor i den församling, der säljaren
bor, så tidigt ingifvas, att köpet, å nästa Söndag
derefter, i församlingens kyrka från predikstolen
varder kungjordt; och skall kungörelsen, under
Irenne månader derefter, i socknestugan vara till¬
gänglig för den, som deraf ytterligare vill taga
kännedom. Köparen åligge äfven att i tidning,
Den 1 Mars.
3a5
som utgifves i Länets residensstad, underrättelse
om köpet Irenne gånger låta införa, sista gången
inom tvenne månader derefter. Försummas nå¬
got af hvad förut stadgadt är, håfve köpeafband-
lingen all verkan mot tredje man förlorat.
§ 3. Söker någon vid utmatning att få un¬
dantaga gods, som i gäldenärs bo finnes, men
borgenär bestrider sökandens förmente rätt; då
må, utan binder af nämnde anspråk, godset ut¬
mätas, och svare utmätningsmannen för dess vård.
Bjuder sökanden bevis för sig; vare han skyldig
att, inom tvenne månader från utmätningen, ta¬
ga stämning å vederparten lill Domstolen i den
ort, der utmätningen skett, eller bafve sin talan
förlorat. Söker åter gäldenär visa, att godset
för annans räkning undantagas bör, varde ock
då detsamma utmätt och i förvar satt, som för¬
ut sägs, och ankomme på gäldenär att om ut¬
mätningen underrätta den uppgifne rättsäganden,
hvilken äger att sin talan förvara i den ordning
och vid det äfventyr, ofvan stadgadt är. Vill
den, som utmätningen sökt, sjelf stämma i nå¬
got af nu omförmäldle fall, stånde det honom
fritt.
§ 4. Finner Konungens Befallningshafvande,
efter utmätningsmannens anmälan derom, alt det
utmätta godset icke, utan äfventyr af skada, el¬
ler större kostnad, eller för annat binder, vår¬
das kan; då äge Konungens Befallningshafvande
att tillåta godsets försäljning vid offentligt utrop,
och varde köpeskillingen bos Konungens Befall¬
ningshafvande af utmätningsmannen redovist och
nedsatt, att hållas den tillhanda, hvars rätt till
godset genom slutlig Dom faslställes.
326
Den 1 Mars.
§ 5. Lyftning af nedsatt köpeskilling för
utmätt gods, ernot full borgen, ankomme ock pä
Konungens Befallningshafvandes pröfning; och äge,
då båda parterne söka lyftning, den företräde,
som bästa skäl för sin rätt företer.
§ 6. Varder utmätning etc. (Lika med den
4:de i Utskottets förslag.)
§7. I tvist om rättighet att få gods från
utmätning undantaga, efter thy i 3 § sagdt är,
må Domstolen, der sådan bevisning ej förekom¬
mer, som gör rättmätigheten af det anspråk otvif¬
velaktig, ålägga den, som nämnde rättighet yr¬
kar, att med ed intyga, det han redligen, på
god tro och ej till veterligt förfång för tredje
man, sin rätt åtkommit. Gitter han ej gå den¬
na ed; håfve saken tappat, och gälde vederpar-
ten all skada och kostnad.
§ 8. Hvad om bevisning för uppgifven rätt
till utmätta lösören i 7 § stadgadt är etc. (Lika
med den 6:te i förslaget.)
§ 9. Ifråga om sådane, uti 1 § omförmäl-
de köpeafhandlingar, som efter denna författnings
kungörande upprättas, gälle den genast till ef¬
terrättelse; men äldre afhandlingar skola, inom
trenne månader efter kungörandet, så inrättas
och dermed förfaras, som i 1 och 2 §§ stadgadt
är, såvida verkan af köpet mot fordringsägares
rätt vid utmätning begagnas vill.”
Härefter ingåfvos skriftliga anföranden i ämnet:
1:0 Af Nils Pehrsson från Kronobergs Län:
”Mot Lag-Utskottets, uti Betänkandet N:o 69
framställda förslag till upphäfvande af Kongl.
Den 1 Mars.
Förordningen den g M;ij 1835 rörande handel
om lösören dem köparen låter i säljarens vård
qvarblifva, får jag vördsammast anföra:
Ehuru jag tillförne anlvdt min önskan, att
berörde författning, såsom Utskottet äfven före¬
slagit, klefve helt och hållet undanröjd, har jag
likväl vid ett närmare eftersinnande Irodt mig
höra frånträda denna mening. Skälen dertill vill
jag i korthet andraga. Som kändlär, har skri ft-
lige afhandlingar om lösegendom, som qvarlem-
nas i säljarens vård, kommit i ett mera allmänt
bruk, och det är hvarken sannolikt eller tänk¬
bart, att de skola upphöra derigenom, att För¬
ordningen upphäfves. Upprättandet af sådane
handlingar kan dessutom icke förbjudas, och följ¬
aktligen återstår ingen annan utväg för den lag¬
stiftande makten, än den, att stadga korrektiver
emot missbruket. Det sednare, nemi. missbru¬
ket, har utvecklat sig i många former, och har
onekligen ulöfvat ett menligt inflytande, såväl på
folkets moraliska känsla, som på krediten i all¬
mänhet. Ibland de missbruk, som tyckas hafva
varit mest allmänna, och som blifvit högljudt
klandrade, torde kunna nämnas: dels upprättan¬
det af helt och hållet falska afhandlingar, hvar¬
igenom säljaren fortfarande disponerar egendomen
efter eget godtycke, under det hans verklige bor¬
genärer icke åtkomma hvarken mer eller mindre
till afbetalning på deras fordringar, och dels en
annan plägsed, att, för en tilläfventyrs ostridig
skuld af mindre belopp, lemna all sin egendom
sorn säkerhet, men under rubrik af köp och lill
ett så lågt pris, att det icke svarar till hälften
mot, egendomens verkliga värde. Så beskaffade
missbruk kunna, om ej helt och hållet hindras,
328
Den 1 Mars.
åtminstone i det väsendtligaste tillintetgöras, först
och främst genom en större offentlighet åt lik¬
artade afhandlingar, — dernäst genom en före¬
skrift, att sådan egendom, som är underkastad ut¬
mätning, äfven må i laglig ordning försäljas,
oansedt tvist om eganderätten skulle uppstå, och
slutligen derigenom, att hvar och en, som vill
göra sin eganderätt gällande, förklaras skyldig,
att, utan afseende på den bevisning, som i öfrigt
kan vara att tillgå, med ed betyga, att han åt¬
kommit sin rätt utan flärd, och utan afsigt att
derigenom förnärma säljarens öfrige borgenärer.
Med en sådan åsigt af saken, kan jag icke
i allo godkänna de moliver på hvilka Utskottet
grundat dess afslag till påyrkad större offentlig¬
het åt köpeafhandlingar om lösören; ty det fin¬
nes äfven en annan omständighet, som är af myc¬
ken vigt, men som Utskottet icke vidrört, den
nemligen, att med afhandlingens kungörande i soc¬
kenkyrkan, uppstår ett svårt hinder för säljaren
att göra nya skulder på en egendom, som han
fortfar alt disponera, men som icke är åtkomlig
för någon annan än köparen, eller med andra
ord: säljaren kommer icke gerna åt att bedraga
flera på den skenbara tillgången. När man der¬
jemte känner, att det ganska sällan inträffar, att
en fattig men för redbarhet känd man behöfver
pantsätta sin egendom för att erhålla ett efter
tillgångarne lämpadt penningelån, eller annan för¬
sträckning, och man både kan och bör antaga,
att den, som handlar redligt, icke skyr offentlig¬
heten, så finnér jag mig föranlåten instämma i
Herr Giinters reservation, i så måtto: att, utom
de föreskrifter, som 1835 års Kongl. Förordning
till iakttagande innehåller, såsom vilkor för, att
Den i Mars.
afhandlingar om lösegendom, som köpare lalér i
säljarens vård qvarblifva, skola anses gilllige, bör
det jemväl åligga köparen, att för samma än¬
damål ombesörja afhandlingens kungörande från
predikstolen i kyrkan till den församling, hvarest
säljaren har sitt hemvist, och att, sedan afhand-
lingen blifvit Tingförd, bekosta anslag på Rättens
dörr örn hufvudsakiiga innehållet, samt annons
i Länsresidensstadens officiella tidning, och, i hän¬
delse en sådan skulle vägras, aflemna handlin¬
gen till Konungens Befallningshafvande för att i
Länet allmänneligen kungöras. I afseende på ti¬
den för offentliggörandet, får jag vördsamligen
föreslå, att uppläsandet i sockenkyrkan bör verk¬
ställas inom åtta dagar och kungörandet i tid¬
ning eller genom Konungens Befallningshafvande
inom tre månader från den dag, då afhandlingen
upprättades.
Då det säger sig sjelft, att den, som redli-
'gen afhandlar om lösegendom, hvilken qvarlem-
nas i säljarens vård, endast afser att vinna sä¬
kerhet för det lån, som lemnäs, eller för en för¬
ut ägande fordran, och att han således hvarken
önskar eller har behof utaf att erhålla samma
egendom in natura, utan fastmera, att utfå sin
fordran i kontanta penningar, samt härtill kom¬
mer, att en annan, som slutat köp om egendom
till ett lägre värde, än det verkliga, och möjli¬
gen med afsigt att freda godset åt säljaren, hvar¬
ken lagligen eller billigen kan vara berättigad
att erhålla mera, än det belopp, hvartill hans
rättmätiga fordran kan uppgå; så vågar jag utan
tvekan föreslå ett sådant tillägg till i § i Ut¬
skottets förslag: Söker någon vid utmätning att
få undantaga gods, som i gäldenärs bo finnes,
33o
Den 1 Mars.
och är sökandes rätt dertill icke ostridig, då ma,
utan hinder af nämnde anspråk, godset utmätas
oell i behörig ordning försaljas: dock stånde
försäljningssumman i säkert förvar, intill dess
öfver anspråket dömdi varder, derest sökanden
Ljuder bevis för sin lätt, etc. Äfvensom jag
i följd af detta förslag påyrkar, dels en derefter
lämpad förändring af ordalagen uti ifrågavarande
och uti 2 §, samt att 3 § må, såsom öfverflö¬
dig, från förslaget utgå.
Efter hvad Utskottet föreslagit i 5 § skulle
köpare af lösegendom, som qvarlemnas i sälja¬
rens vård, anses skyldig, att med ed sin fulltyga
afhandlingens riktighet, endast i så fall, att den
rättmätiga åtkomsten ansågs tvifvelaktig. För en
afhandling, som funnes bevittnad af tvänne per¬
soner, skulle således ingen edgång komma i frå¬
ga, om än vittnen voro mindre välkände i orten,
eller endera eller bägge med döden aflidit, så alt
deras hörande inför Domstol icke kunde äga rum.
Huruvida det kan anses välbetänkt att gilla en
sådan princip, må hvar och en för sig afgöra.
Jag hörer visserligen till deras antal, som önska
att edgångar begagnas så litet sorn möjligt; men
med kännedom deraf, att en mängd för falska
och bedräglige ansedde afhanlingar fått äga be¬
stånd, just derföre, att de varit bevittnade af
personer, som på deras ed intygat — hvarken mer
eller mindre än det, — att säljare och köpare er¬
känt handlingens riktighet, och emedan Domaren
icke varit berättigad alt döma till edgång; så
kan jag icke undertrycka den lankan, alt köpa¬
ren, om utmätningssökanden det äskar, och utan
afseende på i öfrigt åbragt bevisning, alltid hör
vara skyldig alt med ed sin vita, det handlingen
Den 1 Mars.
331
utan något slags flärd tillkommit; hvarförutan
jag trott mig finna, att edsformuläret behöfde
förändring till andra, mera omfattande ordalag;
och är det i följd häraf, som jag vördsamligen
föreslår en sådan förändrad lydelse af 5:le §:
Föres talan hos Domstol om företrädesrätt till
utmätt gods, efter thy i § i sagt är, vare den,
som företrädesrätt yrkar, utan afseende på den
bevisning, sorn i öfrigt kan förebringas, alltid
skyldig att, der vederparlen sådant äskar och
Domaren ej finner laga hinder mola, med ed
intyga: att han redeligen samt på god tro köpt
och betalt och ej till vetlerligt förfång för säl¬
jarens borgenärer, sin rätt åtkommit. Gitter han
ej gå denna ed, vare hans anspråk på egendo¬
men förfallet, och godtgöre all för vederparlen
deraf uppkommen kostnad och skada.
Slutligen, och fastän del lagbud, som kan
utfärdas i följd af RiksStåndens beslut i denna
fråga, icke skäligen kan inverka på beståndet af
förut upprättade afhandlingar, delar jag den åsigt
rörande Författningens tillämpning och förfaran¬
det med äldre afhandlingar, som 5:le punkten af
Herr Giinters Reservation uttalar, äfvensom, hvad
Utskottet i förslagets 6 § föreskrifvit.
För erhållande af de rättelser jag sålunda
påyrkat i Utskottets förslag, anhåller jag om åter-
rendss af Betänkandet. Stockholm i Febr. i845.
Nils Pehrsson från Kronobergs Län.”
Uti detta anförande instämde Lars Magnus
Knutsson från Östergöthlands, Göran Jonasson
från Kronobergs och Jöns Palmqvist från Skara¬
borgs Län.
33a
Den 1 Mars.
2:0 Af Petter Pehrsson från Jönköpings Län:
”Af alia de väckte och remitterade motioner
och yttranden från alla RiksStånden, visas tyd¬
ligen, att den olyckliga 1335 års Kongl. Förfatl-
ning om lösöreköp har framkallat de mest skad¬
liga och menliga följder från alla landsorter; den
har framlockat tusendetals svekfulla bedrägerier,
och derigenom förstört krediten man och man
emellan till den grad, att den redligaste med¬
borgare nu snart sagdt icke kan af kapitalisten
få låna penningar, utan mäste kasta sig i armar»
ne på Privalbankarne, hvilka draga den oskäliga
vinsten 16 ä 18 procent, oberäknad! de täta om¬
sättningar, vederhäflighetsbevis och kommissions*
arfvoden på den utarmade skuldsattes bekostnad.
Lag-Utskottet har ganska litet gjort afseende
på desse molioner, anmärkningar och klagomål.
Utskottet har visst gjort några förändringar, men
stannat vid en sådan tillstyrkande åtgärd, som
efter all sannolikhet skall leda derhän, attingen
förbättring eller riktiga kontroller blifvit tillvä-
gabragt.
Uti 1, 2, 3 och 5 §§ uti Lag-Ulskotlels
förslag sättes alltid den i första rummet till
förmånsrätt, som bästa bevisen eller skälen före¬
ter, lill lyftning af sådane lösöremedel; jag med-
gifver detta är det rätta, och har varit så till¬
förne; men jag anser derigenom ingen förbättring
eller kontroller emot svekfulla handlingar vara
föreslagna, ty nog kan en bedragare upprätta
ordentliga, men likväl svekfulla afbandlingar i
2:ne vittnens närvaro, hvilka vittnen icke få ve¬
ta bedrägeriet, och således blifver handlingen
med 2:ne vittnen bevist och otvifvelaktig samt
för Domstolen fullkomligen ostridig, och kan så- •
Den 1 Mars.
333
ledes icke efter Lagens föreskrift åläggas parter-
ne någon edgång, och således får en rättmätig
fordringsägare ännu mera bedragas genom rätte¬
gångskostnader och får slutligen intet, då der¬
emot bedragaren genom denna med 2:ne vittnen
bevista afhandling blir i tillfälle att undandraga
bela sin egendom för alla fordringsanspråk.
Jag skulle helst önska, lika med hvad jag
och flere yttrade vid början af Riksdagen, att
Kongl. Förordningen af den 9 Maj 1835 måtte
upphäfvas, och att istället måtte stadgas att lös¬
ören i hvars mans bo det finnes, må undergå
utmätning till betalning af en rättmätig, fast¬
ställd fordran.
Men skulle detta af Lag-Utskottet och Ri¬
kets Ständer icke bifallas, så får jag föreslå en
redaktiousförändring i den föreslagna 5 §, att,
då talan hos Domstol göres anhängig, om så-
dane lösöreköp, sorn i bo finnes, så väl säl¬
jare som köpare, när vederparten så fordrar,
oaktadt handlingen är bevittnad, må kunna å-
läggas edgång, att de redligen och till ingen
annans förfång äfslutat handeln, och, för att
så mycket möjligt är kunna försvåra och för¬
minska desse svekfulla lösöre-afhandlingar, och
derigenom bespara och förminska edgångar, in¬
stämmer jag i Herr Giinthers Reservation om
kungörandet i den kyrka, der säljaren af köpeaf-
handlingen bor, samt äfven införandet i allmänna
tidningarne, hvarigenom jag anser, att en stor del
af sådane köpeafhandlingar skall uteblifva; på
desse skäl yrkar jag återremiss af Betänkandet.
Stockholm den 22 Februari 1845.
Petter Pehrsson från Jönköpings Län.”
334
Den 1 Mars.
”Härmed förenar sig undertecknad, med det
tillägg, att i Författningen blifver stadgadt, att
när sådane köpeafbandlingar upprättas, de bora
sist inom 8 dagar kungöras i del pastorat eller
församling, der säljaren bor, och sedan införas
i allmänna lidningnrne inom en månad 3 gån¬
ger, såvida köpet skall gälla, och äfven med ed
fästa, att köpet icke är till 3:dje mans förfång
diktad, om fordringsägaren det äskar.
sl. J. Sandstedt från Jönköpings Län.”
Lars Norrby från Gottlands Län delade Pet¬
ter Pehrssons mening.
3:o Af Petter Mårtensson från Jönköpings Län:
”Efter granskning af Lag-Utskottets på bordet
b vilande Utlåtande N:o 6g, erkänner jag visser¬
ligen det goda, som ligger till grund derför och
tackar de Ledamöter i Utskottet, som dertill bi¬
dragit; men, med godkännande af i, n, 3, t\ och
6 §§ i det vid Utlåtandet gjorda förslag till ut¬
färdande af en författning, hvarigenom Kongl.
Förordningen den g Maj 1835 skulle upphäfvas
och alt 3 § i 7 Kap. Utsöknings-Balken skulle än¬
dras, kan jag likväl icke underlåta, att emot den
5 § i samma förslag, framställa mina betänklig¬
heter.
Det är lätt insett, att det ej är svårt forén
bedräglig köpare att bevisa, det ett falskt och
till tredje mans förfång nppgjordt köp om lös¬
egendom, som i säljarens vård lår qvarblifva, är
verkligt och riktigt. Är ryktet sannt, som man
sagt mig, är exemplet smittsamt och farligt för
den ännu oförderfvade medborgaren; ty så väl
inom hufvudstaden, som dess grannskap lärer vid
Den 1 Mars.
335
dessa köp så hafva tillgått, att köpare och säl¬
jare dervid tillkalla vittnen och, på det att des¬
se dest,omer skola stärkas i den tro och taga på
sin ed att handeln skett redligen samt på god
tro och ej till veterligt förfång för säljarens bor¬
genärer, har säljaren antingen förut emellan fyra
ögon öfverlemnat köpeskillingen åt köparen eller
ock har den hemligen och för vittnena på ett
omärkbart sätt blifvit stocken i hand af säljaren
för att sedermera synbarligen för vittnena åter-
lemnas såsom köpeskillingsliqvid för den försål¬
da lösegendomen, hvilken derefter för alltid får
af säljaren orubbad besittas.
Då något säkert medel att genom vittnen
upptäcka slika falska köp svårligen kan vinnas,
och något korrektiv för missbruk af köp om så¬
dan lösegendom, som i säljarens vård får qvar¬
blifva uti det ifrågavarande Lagförslaget, icke
igenfinnes, hvarken för dem, som skett eller hä¬
danefter komma alt ske; men då något, som af-
skräcker derifrån bör stadgas, så vågar jag vörd¬
sammast föreslå att denna § måtte få följande
förändrade lydelse;
1 tvist, som vid Domstol föres om rättig¬
het att fä gods från utmätning undantagen, ef¬
ter thy i § / sc/gdt är, vare den, som gör an¬
språk på äganderätt till godset, utan afseende
å den bevisning, som i öfrigt af honom kan
förebringas, alltid skyldig att, der vederparten
sådant äskar och Domaren ej finnér laga hin¬
der möta, med ed intyga, att han redligen samt
på god tro och ej till veterligt förfång för
vederparten, sin rätt åtkommit. Gitter han ej
gå eden, vare hans anspråk på egendomen för¬
fallet och gällde han vederparten all deraf
336
Den 1 Mars.
uppkommen kostnad och skada > och bote dertill
halfva värdet af godset, hvarpå anspråket blif¬
vit gjordt.
På desse nu anförde skäl yrkar jag att Be¬
tänkandet måtte varda till Utskottet återremil-
teradt. Stockholm den 22 Febr. r845.
Petter Mårtensson.”
Häri instämde Ephraim Larsson från Elfs¬
borgs Län.
4:o Af Jöns Jönsson från Christianstads Län:
”Vid jemförelse emellan Utskottets förslag till
författning, angående lösöreköp och det särskilta,
som till Ståndet är ingifvet, förekommer, att
detta sednare uti 1 och 2 §§ tillstyrker köpe-
afhandlingens offentliggörande.
Då man nu känner, att sällan eller aldrig
någon begagnar den utväg, att försälja sina lös¬
ören och likväl behålla dem till nyttjande, utan
för att genom detta falska köp bedraga sina bor¬
genärer, så måste ett sådant stadgande vara yt¬
terst nödvändigt, hvarigenom hvarje bedräglig
tillställning i denna väg blifver offentliggjord, på
det allmänheten i tid må varnas att ej inlåta sig
i vidare underhandling om köp af samma lös¬
egendom och sålunda det icke sällsporda bedrä¬
geri, att sälja samma egendom till flera, i möj¬
ligaste måtto förekommas.
I afseende på lyftningen af den utmätta egen¬
domen, gör det särskildta förslaget den förän¬
dring, att egendomen, såvida den ej med säker¬
het vårdas kan, bör, för att icke låta försäljnin¬
gen ensamt bero af en lägre auktoritets eller ut-
mät-
Den i Mars.
337
mätningsmannens godtycke efter pröfning af Ko¬
nungens Befallningshafvande, ä auktion försäljas
och köpeskillingen derefter få lyftas.
Da till bedrägeriet af falska köp vanligast lior
äfven det underslef, alt lösegendomen i köpebref-
vet åsättes ett ringa värde, någon gång under
hälften af det verkliga, är det af stor vigt, alt
författningen ej tillåter lyftning förr, än egen¬
domen blifvit lagligen försåld.
I tvist om bättre rätt till utmätt egendom,
vore del visserligen ett afgörande steg till san¬
ningens uppdagande, att ålägga köparen edgång,
utan afseende på den bevisning han i öfrigt fö¬
retett; men, som dels detta ovilkorlig» Stadgan¬
de skulle afvika från den Allmänna grundsalts
om full bevisning, som Lagen antagit, dels såda-
ne fall gifvas, der förhållandet med elt lösöre¬
köp, genom köpevittnenas edliga hörande och an¬
dra. omständigheter, kan blifva så fullständigt ut-
redt, att verkligheten af köpet, eller god tro hos
båda kontrahenterne är otvifvelaktig och utom
all fråga ställd, i hvilket fall edgången vore ti¬
tan ändamål, bör det ankomma på Domaren att
pröfva, om den formella bevisningen kan anses
så klar och ostridig, att sakens inre sida ligger
uppdagad, eller om till fyllnad i bevisningen, det
yttersta medel, eller vädjande till samvetskänslan
genom edgång, behöfver användas.
Slutligen är det nödvändigt, att för de mång¬
faldiga köpeafhandlingnr om lösegendom, som
redan finnas, en viss Lid, efter den nya författ¬
ningens kungörande, varder utsatt, innan tillämp¬
ningen å dessa vidtager, på det rådrum må lem-
8 II. 22
338
Den t Mars.
nas att bringa sådane handlingar i öfverensstäm¬
melse med författningens sladganden.
Då jag sålunda anser ifrågavarande Lagför¬
slag fullständigare och ändamåisenligare, än Ut¬
skottets, innehålla alla nödiga kontroller mot be¬
drägliga lösöreköp, som så allmänt och rättvist
öfverklagas, får jag anhålla, alt berörde förslag
må vid återremissen blifva grunden för Ståndets
gemensamma tanka om innehållet af den Lag,
sorn, i förevararde fall, bör anses mäst lämplig.
Stockholm den i Mars iS/j5.
Jöns Jönsson, från Christianstads Län.
5:o. "Petter Jonsson från Skaraborgs Län:
Jag anser ingenting vara vunnet med den lagför¬
ändring Utskottet föreslagit uti 7 Cap. 3 § Ut-
söknings-Balken och upphäfvandet af Kongl.
Förordningen den 9 Maj 1835, angående hvad,
som iakttagas bör vid bandel af lösören.
Enligt de motiver Utskottet antydt till
följd af 1 Cap. Handels-Balken, nemligen att in¬
gen kan hindras köpa eller sälja lösören, och
låta dem qvarstå i säljarens vård, utan alt så¬
dant skulle innebära en inskränkning i den frihet
hvar och en bör äga, att efter behag förfara med
sin egendom, måste jag tro, att hädanefter,som hit¬
tills, så beskaffade lösöreköp komme att fortfara,
fastän uti mera hemlighet, och med mindre kost¬
nad, än nu, då vilkoret varit att pantförskrif-
ningen inför Domstol skulle företes, så vida kö¬
pet skolat äga gällande kraft.
Jag vill anföra såsom exempel, huru det
kan tillgå. Den, som kommer i obestånd, har
en vän, som äger förmögenhet. Denne, för alt hjelpa
sin slägtinge, granne eller vän, går i borgen, el¬
ler försträcker honom penningar, hvaremot den
Den / Mars.
förstnämnde öfverlåler till den senare sin löse¬
gendom, genom sluten afhandling i 2:ne vittnens
närvaro, hvilka kunna bestyrka handelns riktig¬
het, när så påkallas. Emedlertid sitter säljaren
innehafvare af godset, med köparens tillåtelse, och
kan såmedelst uppehålla sin kredit hos andra en
längre tid bortåt, tilldess i laga väg de, som för¬
sträckt honom penningar eller varor, vilja söka
sitt ut. Då först röjer sig bedrägeriet; och hvad
blir följden annat än den, att desse, som icke af-
vetat den förborgade afhandlingen, gå helt och
hållet miste om sine fordringar, fastän, efter Ut¬
skottets lagförslag, det är tillåtet, att få utmät¬
ning och godset i förvar satt, intilldess öfver an¬
språket dömt varder, och behålles egendomen lik¬
väl af den som först köpt.
Hvad i annat afseende den af Utskottet fö¬
reslagna Lagförändring i 7 Cap. 3 § Ulsöknings-
Balken rörer, så är, efter mitt förmenande, denna
förändring icke lämplig att antaga. .Nu varande
Lagrum lyder så: ”Att då tvist uppstår, om
det, som undantagas bör, Konungens Befallnings¬
hafvande, då skall, der skäl till jäf äro, förvisa
saken till Domaren, och emedlertid sätta godset
i qvarstad.”
Men deremot, Utskottets Lagförslag, tillåter
icke allenast utmätning å annans mans gods, som
finnes i Gäldenärs bo, om sökandens rätt der¬
till icke är ostridig, utan äfven ålägger ägaren
till godset att inom tre månader efter utmätnin¬
gen, vid talans förlust, hafva sin vederpart in¬
stämd lill vederbörlig Domstol.
Denna Lagförändring blefve, åtminstone ic¬
ke på min hemort nyttig, der fattigdomen är så
rådande, att mången hvarken har fä eller säd,
22*
Den 1 Mars.
ulan, på god tro, undfår andras kreatur att be¬
gagna mot lega, och korn samt potatis till ut¬
säde, mot hälften af den blifvande skörden, —
Skulle da, sorn oftast händer, utmätning komma
att ske hos en, so(m på ofvamiämde sätt kan in¬
nehafva annans egendom, skulle en Exekutions¬
betjent, som icke behöfver alt sälta tro till upp-
gifvarens lätt till sin egendom, utan Domstolens
pröfning och edgång, derförinnan icke anse äga¬
rens rätt till sin egendom vara ostridig?— Och
ytterligare för alt kunna rädda sin egendom i
så fatta omständigheter från undergång och från
försäljning, så fordras, enligt 2 och 3 §§ af Ut¬
skottets Lagförslag, att ställa full borgen hos
Konungens Befallningshafvande, innan man får
lyfta sin egen vara.
Af dessa 1111 anförde skäl, kan jag icke an¬
nat finna, än att den Lag vi äga i denna del, är
mera rättsenlig, än de förändringar Utskottet
föreslagit; hälst de ifrågavarande missbruken af
dösöreköp härigenom icke kunna förekoinmas, —
• och för den skull vidblifver jag den mening, som
jag förut i detta ämne uttalat, att afhandlingar
om köp af lösegendom, som qvarblifver i säljarens
vård, böra, om de skola vara gällande, ingifvas i
Stad till vederbörligt forum, och på landet till
Bärads-Rält, hvarefter vederbörande Domareem-
betsmyndigheter i Stad genom tidningar, och på
landet i Häradets kyrkor, låta kungöra, att en
så beskaffad afhandling är ingifven, med tillägg
för Häradsrätt, att, om säljarens affärerpröfvas
vara vidsträktare än inom Häradet, förhållandet
med afhandiingen i tidningarne bör införas. —
Men om det skall blifva möjligt, att kunna före¬
komma .missbruket af försäljning utaf lösören, som
Den 1 Mars.
31-'
qvarblifva i säljarens vård och att bruket deraf den*
redlige säljaren icke må vara betaget, soin icke äger
annan säkerhet att gifva sin Debitor än sin lös¬
egendom, hvilken med den sistnämndes tillåtelse
kan få qvarstå i säljarens hand; så bör, i tj fall,
efter mitt ringa begrepp, utan att gå grunderne
i i Cap. Handels-Balken för nära, och utan att
ändra 3 § Utsökniugs-Balken, Kongl. Förord¬
ningen den p Maj 1835 angående lösöreköp, bi¬
behållas, med den förändring i afseende på den¬
na Förordnings missbruk, att inga andra köpe-
afhandlingar om lösören, som i säljarens vård
komma alt qvarstå, må vid Doinstolarne vinna
stadfästelse, än de, hvarå intet klander göres af
andre fordringsägare, hvilkas rätt i Gäldenärens bo
genom dylika afhandlingars uppgörande icke må
anses vara försuten, utan att de i laga ordning,
inom af Domaren förelagd tid, hafva lika rätt,
för sine fordringars utbekommande, som den,
hvilken godset köpt bäfver; dock med förbehåll,
alt den, som, inom af Domaren förelagd tid, ef¬
ter kungörelse eller genom tidningar, sin rätt
icke bevakar, må skylla sig sjelf, om afhandlin-
gen vinner stadfästelse, med lika säkerhet för
köparen, som om inteckning stadgadt är, och till
följd häraf, kan den af Utskottet föreslagna Ed¬
gången undvikas; ty med Ed kan man svara,
men ej kära: Rättegångs-Balken 17 Cap. 34 §.
Jag anhåller om ålerremiss af Utskottets
Betänkande. Stockholm i Februarii 1845.
Petter Jonssonj från Skaraborgs Län.”
6:o. Anders Bengtsson från Jönköpings Län:
”Oaktadt Lag-Utskottet, med upphäfvanrle eller
förändring af Kongl. Förordningen d. 9 Maj i835,
Den 1 Murs.
oin köp af Lösören, tillstyrkt väsendtliga förän¬
dringar i Högslberörde författning, finner jag mig
likväl nödsakad, efter min ringa omdömesförmå¬
ga, dervid göra de erinringar, sorn jag anser af
behofvet påkallade, emedan, olaf alla de Lag¬
stiftningar, som under de sednare åren blifvit
tillgjorde, ingen väckt eller åstadkommit större
missnöje, mera oredor oell trassel samt bedräge¬
rier, än just denna förordning, ty igenom dess
tillkomst blef den sofvande Björnen väckt, och
bedrägeriet lick ett öppet experimentalfält att
utveckla sina diktade och antidaterade köpslut
till 3:dje mans förfång.
Då denna fråga sist förevar i BondeSlåndet
och till Lagutskottet remitterades, yrkade jag, att
denna författning skulle antingen helt och hållet
undanrödjas, och, med ändring i 1734 ars Lag,
göras de tillägg, som nöden fordrade, eller också
författningen så förändras, att man med me¬
ra säkerhet och visshet kunde kontrollera de
personer, som på dylikt sätt uppgjorde köp, och
således, att dess offentliggörande vore nödvändigt,
samt äfven alt, hvems Lösegendomen än må va¬
ra, som finnes i Gäldenärs hand, den ovilkorli¬
gen bör vara underkastad utmätning, och skall
alltid den, som föregifver sig vara ägare till den¬
samma, såvida han vill sin rätt bevara, vara
skyldig att kära, sin rätt styrka, och om så for¬
dras, densamma med Ed fästa — utan afseende
pä hvad bevis han kan till dess åtkomst före¬
bringa eller ej.
Väl förebär mången häremot, det den fat¬
tige icke kan belåna sin Lösegendom, och så¬
ledes ofta blifva hindrad att begagna sig af ett
dylikt tillfälle, utan att vara besvärad och blott¬
Dan i Mars.
343
ställd för betydlig;» kostnader och omgångar, men
det allmännas bästa kan icke upphjelpas, u-
tan alt så mycken strängbet sorn möjligt må¬
ste af Lagstiftaren vidtagas, och nödvändighe¬
ten fordrar, till npphjelpande af krediten, att
alla försigtighetsmått emot bedrägeriet måste
iakttagas, för alt hämma detsamma. — Beklagli¬
gen bar större Possessionaler och Egendomsför¬
valtare i sednare åren genom dylika afhandlin-
gar tillförskrifvit sig sine landtbönders och tor¬
pares egendom och den olyckliga följden har
för dessa arma varelser blifvit, det de först sak¬
nat kredit af allmänheten, och sedermera för ett
stegrat pris varit nödsakade af sin husbonde ta¬
ga allt, hvad de behöft, hvilken ofta omenskligt
nog prejat sin undersåte, som en lifegen slaf.
Då man betraktar detta af Utskottet afgifna
förslag, och jemför det ej allenast med milt of¬
van anförda syftemål, utan äfven med Rikets
Ständers vid sistlidne Riksdag den 18 Februarii
1841 afgifna Skrifvelse, finnér man detsamma
icke motsvara ändamålet, ehuru det i någon
mohn kan anses vara bättre, än hvad för när¬
varande är stadgadt. Jag har för den skull fä¬
stat min hufvudsakliga uppmärksamhet vid Herr
Guntliers Reservation, samt tagit densamma till
ledning vid, det förslag jag härmed vågar afgifva,
och skulle önska, att detsamma med några än¬
dringar och tillägg blifver af Rikets Ständer anta¬
get, nemi.:
1:0. Med upphäfvande af Kongl. Förordningen
den g Maj 1835 stadgas må, att hvilken, som
hos någon anförtror Lösöregods, eller sig så¬
dant tillhandlar, och detsamma ej afhämtar,
vare skyldig att låta upprätta en förteckning
344
Den 1 Mars.
derå, hvilken förteckning bör specielt upplaga
varans beskaffenhet, samt åsättas dess fulla
välde och undertecknad af batia Contrahen-
lerne, försedd med 2:ne vittnen, samt genast
efter upprättandet deraf ett lika lydande ex¬
emplar till Klockare eller Pastor öfverlemna
för att den nästpåföljande Söndag låta kungö¬
ras från predikstolen, och bör densamma, se¬
dan den af vederbörande blifvit publicerad,
och påskrifven. öfverlennäs till Socknenämn-
dens Ordförande, som densamma förvarar, äf¬
vensom annoncering i Provins-bladet derom,
Lör på köparens föranstaltande verkställas; för¬
summas något häraf, vare all annan förskrif-
ning-togilld.
ardra Punkten. Likafmed Ilerr Giinlhers förslag,
3:dje Punkten. Då vid utmätning tvist upp¬
står om del som undantagas bör, och någon
påslår sigg äga bättre rätt till det gods, som
i gäldenärens bo finnes, och saken varder, enligt
7 Cap. 3 § Ulsökningsbalken, förvisad till do¬
maren, skall det åligga ulmätningssökancien att
genast eller inom i månad underrätta gods¬
ägaren om utmätningen, och åligger det den sed¬
nare, att till nästa Ting eller 3 månader ifrån
den dag han underrättelsen bevisligen erhål¬
lit, uttaga stämning å fordringssökanden, samt
sin rätt till godset styrka, och i sådan tvist
vare den, som gör anspråk på äganderätten till
godset, skyldig, att utan afseende på den be¬
visning, som kan i öfrigt förebringas, om ve-
derparten sådant äskar, och inga hinder möta,
Med Ed intyga, att han redligen och utan
förnärmande af annans eller 3:dje mans rätt
godset åtkommitj eller med ringaste svek hand¬
Den 1 Mars.
345
lingen upprättat. Giller lian ej gå (lenna Ed,
vare hans anspråk förfallet, och godIgöre med-
pnrten all deraf uppkommande skada.— Dock
likväl bör utmätningen i slika fall icke hin¬
dras, utan gå i verkställighet, och medlen
sättas i laka händer intill det sig visat, hvil¬
ken rätter ägare till godset blifva kan.
4:de Punkten. Reservationen oförändrad.
5: te. Likaså.
6:te. Då uti sednare tider nödvändigheten for¬
drar, att icke allenast noga kontroller och fö¬
reskrifter äro af nöden för att hämma bedrä¬
gerier och missbruk, utan äfven straffbestäm¬
melser äro nödvändiga för den eller de, sorn
genom diktade eller falska köp öfverträder lagen,
har jag med rikets sist församlade Ständer och
med åberopande af dess skrifvelse trott mig
böra göra följande tillägg:
”biar Gäldenär under sken af köp, gåfva eller
annat aftal, egendomen sig afhändt, för att före¬
komma utmätning, och förnärmat tredje mans
rätt, straffes med fängelse vid vatten och brod,-
eller med fängelse å Allmän Arbetsinrättning
från 1 lill 6 månader; samma straff vare för
den, som i det bedrägliga aflalet sig inlåter.”
Med dessa anmärkningar, önskar jag Betän¬
kandet återremitteradt till Högloflige Lagutskot¬
tet, på det detsamma må göra de förändringar
och vidtaga den åtgärd, som af Representationen
önskas, och som tiden och behofvet kräfver.
Stockholm den 25 Februarii 1845.
Anders Bengtssonj från Jönköpings Län.”
Efter läsningen häraf yttrade Ptter Claesson
från Elfsborgs Län: Utskottet har visserligen
346
Den 1 Mars.
upphäft 1835 års Författning om hvad iaktta¬
gas bör vid handel af lösören, och för Ständerné
framlagt ett Betänkande, hvilket ingen kan för¬
neka vara till innehållet vida bättre än den gam¬
la Författningen, men, efter mitt omdöme, utgör
detta förslag icke tillfyllest, utan lemnar Ivert-
om ett stort och öppet fält för en bedräglig
gäldenär att uppgöra falska och ränkfulla afliand-
lingar, hvilkas gällande kraft måste äfven af
Domstolarne godkännas, ty det torde icke blif¬
va svårt, att ät dylika aftal gifva sken af rätt¬
mätighet. Säljaren kan ju t. ex., innan han lå¬
ter afhandlingen bevittnas, betinga med köparen
särskildte vilkor, hvilka blifva för vittnena o-
kända, och, sedan detta skett, upprätta i laglig
ordning den svekfnlla afhandlingen. Uppstår nu
rättegång härom, kunna de vittnen, som närva¬
rit vid köpslutet, icke annat än intyga handlin¬
gens lagenlighet och, då Domstolen måste grun¬
da sitt Utslag på vittnenas utsagor, lärer afhand¬
lingen blifva giltig förklarad. Af desse skäl skul¬
le jag anse, att det stadgande borde inrymmas i
5 § af Uttkotlets förslag, att, utan afseende å sig
företeende omständigheter, det alltid skulle å-
ligga köpare eller säljare af lösegendom att, om
tredje man sådant äskar, med ed befästa det de
redeligen och ej till annans förfång med hvar¬
annan aftalat. Äfvenledes har jag tagit i öfver¬
vägande Herr Bergs väckta motion i ämnet, hvil¬
ken Ståndsbrodren Dahllöf upptagit såsom sin e-
gen och Zetterberg jemväl understödt, eller, att
försåld lösegendom, som förblifver i säljarens
vård, icke skall vara fri från utmätning för den¬
nes gäld förr än sex månader förflutit efter det
offentligt kungörande ägt rum. — Genom ettså-
Den 1 Mars.
34?
dant stadgande skulle det myckna onda, som
varit en följd af berörde förordning, förekom-
mas och bortgå; ty under nämnde mellantid,
skulle de, hvilka ägde fordran hos den, som för¬
sålt sina lösören, vara i tillfälle att bevaka sin
rätt genom att söka qvarstad å egendomen eller
tvinga gäldenären till konkurs, dervid alla for¬
dringsägare finge med hvarannan dela mark om
mark. Icke må jag förneka, alt i ett dylikt lag¬
bud hinder lades i vägen för den redlige och
behöfvande, alt genom sin egendoms försäljning
skaffa sig nödige medel, men äfven dessa olä¬
genheter mäste förbises, om det onda må kunna
botås och icke allt för mycket gripa om¬
kring sig. Instämmande i öfrigt i Petter Mår¬
tenssons anförande, yrkar jag återremiss af Be¬
tänkandet.
Olof Jansson från Stockholms Län skriftligen:
J’Att 1835 års Förordning, angående lösöreköp, bör
undergå en allvarlig omskapning, är en så all¬
mänt • uttryckt Önskan, att ingen motsägelse i
thy fall gerna kan förväntas. Jag behöfver så¬
ledes icke lala om de bedröfliga verkningar af
denna förordning, hvilka uppenbarat sig i kre¬
ditens undergi öfvande och allmänna moralens
kränkning, ulan frågan är blott, hurudan om-
skapningen eller förordningen skall vara för att
det onda må hämmas. Lag-Utskottets i ämnet
afgifna Betänkande, som vi nu hafva att pröfva,
innefattar icke, i min tanka, tillräckliga garan¬
tier härför. Det är för litet genomgripande —
går ej förderfvet så på lifvet, som man behöfver
göra för alt besegra det. I svåra sjukdomsfall
måsta kraftiga läkemedel användas. Jag kan för
348
Den i Mars.
denskull icke bifalla detta Betänkande, ehuru jag
medger, att det äger förtjensten af att hafva
tydligen lagt i dagen den öfverklagade förord¬
ningens brister. I åtskilliga reservationer, sorn
äro Betänkandet bifogade, finner jag deremot
förslag framställda, hvilka förefalla mig mer än¬
damålsenliga, hvarföre jag, med ledning af dem,
anser följande bestämmelser böra antagas.
j:o. DA lösegendom försäljes för alt qvarblifva
i säljarens vård, bör vanlig köpeafhandling i
vittnens närvaro upprättas, innehållande spe¬
cificerad uppgift på alla försålda persedlar med
för hvarje persedel utsatt pris, sådant det mel¬
lan konlrahenlerne öfverenskomtnes. Denna af¬
handling skall ej allenast å den Söndag, som
infaller näst efter åttonde dagen från den, då
afhandlingen upprättades, uppläsas, uti stad, i
den församlings kyrka, dit säljaren hörer, och
å landet, i alla kyrkor inom det Härad, der han
är boende, ulan äfven samma Söndag, å lan¬
det, offentligen anslås i sockenstugan lill den
församling, hvars medlem säljaren är; och skall
det åligga köparen att vidtaga de åtgärder,
som för kungörandet erfordras. Varder sådant
af honom försummadt, anses köpeaftalet för o-
lagligt och gånge den försålda egendomen i
mät för den, som utmätning i laga ordning
sökt och vunnit.
2:0. Under tre månaders tid, räknad från den
dag, då köpeafhandlingen på nyss beskrifne
sätt blifvit kungjord, äge säljarens borgenärer
rätt att klandra köpet, och skall, när klander
sker, köparen, om så fordras, med sin ed be¬
tyga, alt han redligen, och ej till vetlerligt
förfång hvarken för vederparten eller någon
Den 1 Mars.
349
annan samma köp afslutat. Inträffar ej klan¬
der under sagde tid, vare köpet lagakraftvun¬
net.
Dessa föreskrifter äro, efter mitt begrepp,
företrädesvis nödvändige, och föreställer jag mig,
att, örn de blifva gällande, bedräglige köpeaftal
derefter skola böra till undantagen, i stället för
att sådana aftal nu äro de vanligaste, men de
ärligt ingångna räknas till sällsyntheterne. Först
och främst måste nemligen offentliggörandet af
köpeafhandlingen utgöra ett afskräckelsemedel för
säljaren, och vidare skall den ed, soin köparen
blir underkastad, väcka denne till besinning.
Utom hvad jag nu föreslagit, anser jag de
stadganden, som i öfrigt förekomma i Herr Grin-
tliers reservation, böra lända till efterrättelse; an¬
hållande jag, i följd häraf, om återremiss af Be¬
tänkandet. Stockholm d. a5 Februarii i845.
O. Jansson_, från Stockholms Län.
1 detta anförande instämmer undertecknad
lill alla delar, emedan detsamma är, efter min
tanka, mera ändamålsenligt än Utskottets förslag.
P. Olsson, från Upland.”
Anders Andersson från Skaraborgs Län: Att
fullkomligt borttaga det onda, hvilket djupt in¬
rotat sig efter utfärdandet af 1835 års förord¬
ning, synes mig omöjligt och, enligt mitt för¬
menande, har Utskottet fullgjort, hvad på det¬
samma ankommit, då det upphäft berörde för¬
ordning. Jag hade varit färdig att bifalla försla¬
get, 0111 icke Utskottet utsträckt stadganderne läng¬
re, än angående lösöreköp. Väl innehåller ru¬
briken till Betänkandet, att Författningen rörer
35o
Den 1 Murs.
endast lösöreköp, men detta förklarande har ic¬
ke fått rum i någon paragraf af den föreslagna
lagen; ty i i § heter det: ”Söker någon vid ut¬
mätning undantaga gods, som i gäldenärs ho fin¬
nes &c. Härjemte är skyldighet säljaren ålagd
att,om utmätning honom öfvergår, derom underrät¬
ta den uppgifna rättsägaren, hvilken, om han ej in¬
om 3 månader efter utmätningen saken instämmer
till vederbörlig Domstol, skall hafva sin talan för¬
lorad. Detta lösöreinnehafvarens åliggande bIif—
ver stundom omöjligt att fullgöra, ty det inträf¬
far ej sällan alt ägarens vistelseort är okänd. I
denna stund har jag sjelf i min vård egendom,
som hörer annan till, och likväl känner jag icke
hvarest ägaren sig uppehåller. En resande t.
ex. ankommer till en gästgifvaregård och ser sig
af någon omständighet nödsakad insätta ett dyr¬
bart equipage eller annan medförd egendom.
Han reser bort och återkommer ej förr än efter
5 å 6 månader. Om under sådane förhållanden
utmätning sker å gästgifvaren gods, äger execu-
torn, att äfven taga i mät det anförtrodda godset
och så vidt depositarien icke kungjort depositor
om utmätningen så tidigt, att denne kan inom
3 månader utlaga stämning till vederbörlig Dom¬
stol, skall sålunda en annans egendom kunna
försäljas till betäckande af det utsökta beloppet.
Sådant är hvarken billigt eller rättvist. Jag yr¬
kar på dessa grunder återremiss.
Niclas Nilsson från Calmare Län skriftligen:
”Genom LagUtskottets Betänkande N:o 6g, röran¬
de förändring i Kongl. Förordningen den 9 Maj
1835, är väl nämnde förordning till en del för¬
bättrad, hvarföre jag för det första gillar, hvad Ut-
Den 1 Mars.
35 r
skollet i sitt förslag har tillstyrkt; men, som all¬
mänt kändt och medgifvet är, alt denna förord¬
ning blifvit missbrukad och bland allmänheten
verkat så mycket ondt, att densamma bör så ut¬
vecklas, att hädanefter det missbruk och under¬
slef, som hittills ägt rum, icke kommer att fort¬
fara lill förnärmelse för rättmätiga fordringsäga¬
re; så yrkar jag återremiss å Betänkandet på den
grund att, utom hvad af Utskottet förut har blif¬
vit tillstyrkt, följande tillägg äfven måtte i den
blifvande förordningen inflyta, nemligen: Att,
vid köp af lösegendom, sorn lemnäs i säljarens
vård, bör afhandlingen derom inom åtta dagar
från dess upprättande i stad, och på landet å
det Ting, sorn infaller näst efter en månad, upp¬
visas på de ställen, som förrberörde Kongl. För¬
ordning föreskrifver, och att käparen till sådan
lösegendom äfven bör vara pligtig att, inom åt¬
ta dagar ifrån afhandlingens upprättande, genom
kungörelse från predikstolen tillkännagifva köpet,
så väl för den församling, hvaruti säljaren bor,
som äfven i de derintill gränsande sockenkyr¬
kor, samt inom fjorton dagar ifrån kungörandet
i omnämnde kyrkor hos den redaktör, som i Lä¬
net utgifver tidningar och veckoblad anmälas,
för att äfven der offentliggöras; och bör köpa¬
ren dessutom till förnyelse livart tredje år fö¬
rete köpeafhandlingen, såväl vid vederbörlig Dom¬
stol i stad, som ock hos vederbörande Domare
på landet, och genast derefter, till Kronofogden
i den ort, der säljaren bor, aflemna en bestyrkt
afskrift af denna förnyelse.
Uppkommer tvist emellan köpare af löse¬
gendom, som finnes i säljarens vård, och den,
sorn å samma egendom sökt utmätning, vare kö¬
35a
Den 1 Mars.
paren, derest lians vederpart sådant äskar, skyl¬
dig, utan afseende å bevisningen, att med ed vi¬
ta och betyga, det han den omtvistade egendo¬
men sig icke tillhandlat lill veLterligt förfång
för vederparten eller någon annan; gitter han
denna ed ej gå, vare hans anspråk på egendo¬
men förfallet, och godtgöre vederparten all der¬
igenom uppkommen skada, men går han denna
ed, erhålle då af vederparten skälig ersättning
för sina tillskyndade kostnader.
Stockholm den i Mars 1845.
Niklas Nilsson, från Calma re Län.”
Sven Isacsson från Calma re Län: Så myc¬
ket är redan ordadt om Utskottets nya förslag,
att det kunde anses öfverflödigt att derom lem¬
na mina tankar, men ämnets vigt fordrar likväl
sådant. I rubriken lill den nya stadgan står
visserligen, att i835 års Förordning blifvit upp-
häfven; men i sjelfva verket är förhållandet icke
sådant; ty med den redaktion, författningen nu
äger, är icke lösöre-afhandlingars upprättande
förbjudet. — För att undanrödja den af en Ta¬
lare här framställde olägenheten, eller att en an¬
nans gods skulle kunna utmätas och möjligen
försäljas till betäckande af en annans skuld, tor¬
de vara tillräckligt, att till i § af Utskottets för¬
slag lägga orden: ”söker någon vid utmätning alt
få undantaga gods, som, efter uppgjord köpeaf-
hand/ing, i gäldenärs bo finnes &c.” likväl torde
i § af Herr Secreterarens förslag vara både tyd¬
ligare och medföra mera gagn.
Enligt 5 § af Utskottets förslag ligger det
helt
Den i Mars.
353
helt och hållet i Domarens skön att bestämma
om edgång till bestyrkande af lösöreafhandlin-
garnes verklighet må äga rum; och då Domsto¬
len måste rätta sig efter de skäl och bevis, som
företes, torde den rättsökande sällan eller aldrig
hafva att förvänta åläggande af edgång; ty vid
de så kallade tjufköpens uppgörande lägges al¬
drig det svekfulla i ljuset, utan aftalet sker un¬
der iakttagande af alla lagliga former. Köparen
erlägger oftast den betingade köpeskillingen vid
aftalels slutande, så att något i lag gällande tvif¬
vel örn afhandlingens rättmätighet icke kan hos
Domaren uppstå. Ett dylikt aftal kan likväl va¬
ra helt och hållet tillkonstladt, och köpeskillin¬
gen, minuten efter det vittnena aflägsnat sig, till
säljaren återlemnas. Hvilka korrektiver än må
tagas till förebyggande af falska lösöreköp, för¬
blifva de dock ett intet så framt icke edgång
ovilkorligen ålägges så väl köpare som säljare.
Kungörelse om ingångna aftal örn lösören synes
mig jemväl böra ske i så måtto att afhandlingen
uppläses från predikstolen i kyrkan till den för¬
samling, der säljaren bor och har sitt hemvist;
hvaremot om tillkännagifvande derom jemväl skul¬
le införas i allmänna tidningarne, sådant vore
endast en onödig och gagnlös kostnad, ty största
delen af allmogen äger och läser icke desse tid¬
ningar. Tillräckligt vore det i min tanke om
aftalet kungjordes i Länstidningen. Med dem,
som yrkat återremiss, instämmer jag.
Nils Petter Pettersson från Calmare Län:
Det är både kändt och erkändt, att 1835 års för¬
fattning om lösöreköp haft menliga följder för
8 H. 23
354 Deri 1 Mars.
alla stånd, åldrar och vilkor. Öppet vill jag
förklara, det jag ingalunda hört till deras antal,
som befattat sig med dylika aftal, men ofta har
jag varit ett offer för bedragare. Efter mitt för¬
menande gifves det intet bättre korrektiv eller
säkrare kontroll i denna fråga än ovilkorlig edgång.
Många hafva här yrkat, att kungörelse om
slutne lösöreaftal borde införas i allmänna tid-
ningarne; men sådant blefve både kostsamt och
ulan ändamål, helst få bland allmogen har råd
eller tillgång alt taga kännedom om lid ni 11 gar¬
li es innehåll. Jag skulle derföre tro afhandlin-
gen endast böra uppläsas från predikstolen lill
kyrkan i den församling, der säljaren bor, lika¬
som i nästgränsande församlingars kyrkor. För
öfrigt instämmer jag i siste talarens yttrande och
yrkar lika med honom återremiss af Betänkandet.
Henrik Andersson från Örebro Län: Från
alla orter inom Riket har klagan utgått öfver
de myckna olägenheter för den allmänna kredi¬
ten, de mångå oredor och bedrägerier, hvilka va¬
rit en följd af i835 års författning, och derföre
hafva ock flere motioner blifvit väckte om upp-
häfvande af berörde förordning. Måhända hade
det varit bäst, om författningen blifvit helt och
hållet undanröjd och allmänna Lagen i detta
ämne gällande; men, då detta icke skett och Ut¬
skottets förslag synes mig vida lämpligare än
nämnde författning, tvekar jag icke att antaga
detsamma. Jag vill likväl icke emotsätla mig
återremiss, då en sådan åtgärd måhända torde
leda till ett förbättradt och förlydligadt stadgan¬
de; och hemställer jag, att viss tid för en lösöre-
afhandlings laga kraft må belämmas, t. ex. till
Den 1 Mars.
355
2 månader efter kungörandet, och att Domaren
må, då endera parten sådant äskar, äga att ef¬
ter sig företeende omständigheter ålägga köpare
eller säljare edgång.
Per Nilsson från Christianstads Län: De
skador och olägenheter ifråga varande Nådiga För¬
ordning medfört och hurusom den varit det mest
verkande medlet till störande af den allmänna
krediten man och man emellan, äro så allmänt
kände, att jag icke behöfver uppehålla mig med
ordande derom. Dtskoltels förslag synes mig
leda till förekommande af detta myckna onda,
och vill jag derföre godkänna detsamma blott
med ett tillägg, nemi. att rättighet må gifvas åt
Domaren, att, då sådant äskas, döma tili edgång
ulan afseende å den bevisning eller de omstän¬
digheter, hvilka till stöd för afhandlingens rätt¬
mätighet kunna förefinnas. Jag vill visserligen
så mycket, som möjligt, spara med edgång, men
i detta fall synes deri ligga ett starkt korrektiv
mot falska afhandlingar.
Ola Svensson från Malmöhus Län: Det har
under diskussionen visat sig, att åtskillige talare
hyllat det ena, och åtskillige det andra af de
förslag, som åtfölja Betänkandet. Ehuru jag för
min del erkänner både Utskottets och Herr Revi-
sions-Sekreteraren Giinthers bemödande, att sätta
en gräns för de missbruk och bedrägerier, hvil¬
ka, störande den allmänna krediten och förtroen¬
det medborgare emellan, allt mer och mer till¬
tagit efter utgifvandet af 1835 års författning,
tror jag likväl icke, att något af förslagen ute¬
356
Den 1 Mars.
slutande eller utom ändringar och tillägg upp¬
fylla, hvarken folkets fordringar eller det mål,
man velat söka; ty i UtskoLtels förslag saknas
dels föreskrift om ett sådant afhandlingens offent¬
liggörande, hvarförutan ändamålet torde förfelas,
och dels är den i 5 § föreslagne edgång full¬
komligt beroende af Domarens godtycke; och Re¬
servanten, som tyckes hafva utsträckt offentlig-
hetsåtgärderna för långt, har jern väl i 3:dje punk¬
ten velat ålägga [utmätningssökanden ett käro¬
mål, som bör tillkomma den, som vill göra an¬
språk på lösören, hvilka finnas i gäldenärs ho.
Ifall Ståndet derföre skulle vilja antaga Utskot¬
tets förslag, anser jag det tillägg nödigt, alt så¬
dan köpeafhandling bör första Söndag efter upp¬
rättandet uppläsas från predikstolen i den för¬
samling säljaren tillhör, samt måhända införas
i någon provinstidning inom viss bestämd tid;
äfvensom 5 § bör så förändras: alt köpare har
ovilkorlig skyldighet att med ed fästa köpets rik¬
tighet, om vederpart sådant äskar och laga hin¬
der icke möta. Skulle åter Ståndet företrädesvis
biträda Reservantens åsigt borde föreskriften i
irsta punkten angående införande i allmänna tid¬
ningar förändras till provinstidning. I andra
punkten tilläggas, att, förr än offentliggörandet
ägt rum, finge sådan köpeafhandling icke gälla
till förfång för annan säljarens borgenär; samt
3:dje punkten så förändras, att den, som gör an¬
språk att från utmätning befria lösören, som fin¬
nas i gäldenärs bo, må hafva skyldighet, att der¬
om stämma. Med dessa ändringar och tillägg
skulle jag för min del anse hvilket af förslagen
som helst antagligt, serdeles om det jemväl blef-
ve stadgadt, att sådant gods, då tvist uppstår och
Den 1 Mars.
fleras rätt är i fråga, o vilkorligt skulle försäljas;
men i hvad händelse som helst bör frågan åter¬
remitteras, på det Utskottet till följd af inkom¬
mande anmärkningar må blifva i tillfälle att så-
dane till något helt sammanjemka.
Häri instämde Måns Pehrsson, Jöns Mans¬
son och Pehr Jönsson från Malmöhus, Bengt
Eriksson frän Wermlands och Lars Pettersson
från Blekinge.
Olof Nilsson från Westerbottens Län: In¬
om nästan alla orter i Riket har den opinion
uttalat sig, att Kongl. Förordningen af den 9 Maj
i835 angående lösöreköp ingalunda uppfyllt det
dermed åsyftade ändamål, utan tvertom lemnat
ett vidt spelrum öppet för bedragaren att till
tredje mans förfång uppgöra diktade köp. Äfven
till min hemort har det onda spridt sig. Tiden
är således inne att hämma missbruken och bästa
medlet dertill är, efter mitt omdöme, ett to¬
talt upphäfvande af nämnde förordnings gällande
kraft och återupplifvande af stadganderne i Ut-
söknings-Balken. Under mångfaldiga olika skep¬
nader kunna bedrägliga aftal till tredje mans för¬
fång uppstå. Exempelvis må det tillåtas mig att
anföra ett af desse. En bedräglig gäldenär, om
det lyckas honom att ingå i komplott med tven¬
ne personer, kan till halfva värdet försälja sin
lösegendom till en af desse. Denne åter öfver-
lemnar egendomen till den tredje, hvilken slut¬
ligen under namn af lån tillåter den verklige,
ägaren alt besitta och begagna samma egendom.
Det är således af vigt, att författningen afser icke
blott sådane transaktioner, hvarigenom lösegen¬
358
Den 1 Mars.
dom försäljes, utan jemväl andra aftal om dylik
egendom, då den får i gäldenärens bo qvarblifva.
I följd häraf gillar jag Utskottets förslag, dock
med tillägg lill 5 §, hvars lydelse torde för er¬
hållande af en bättre kontroll, blifva: ”fores ta-
”lan hos Domstol om rättighet att få gods från
”utmätning undantaga efter thy i i § sagd t är,
”då bör Domstolen, om fordringsägaren sådant
”äskar, ålägga ej mindre den, som under förebä¬
rande af lån eller köp gör anspråk på egendo¬
men, än äfven den, som egendomen besitter,
”att med ed intyga” etc. Allmänna Lagen har
tillförene i fråga om bördlösen å fast egendom
ålagt såväl köparen som säljaren skyldigheten, att
med ed styrka, det dem emellan på god tro så
är tingadt och betaldt, som köpebrefvet innehål¬
ler, och något mehn af ett dylikt lagbud har
hittills icke försports. Al samma skäl böra ock
köpare och säljare i fråga om lösöre-aftal aflägga
en sådan ed.
Anders Johansson från WermlandsLän, skrift¬
ligen: ”Jag anser Utskottets förslag uppfylla det
åsyftade målet, och kommer således att rösta för
dess antagande. — Stadgandet uti 5 § synes mig
vara tillräcklig för att förebygga alla missbruk,
hvaröfver förr varit klagadt, då den har föl¬
jande lydelse: ”Fores talan hos Domstol” etc.
Härigenom kan förordningen uppfylla ändamå¬
let med sin tillvaro och den, som först tillhand-
lat sig godset, också vara dess rättmätige ägare,
ehuru icke lösören från säljaren afhämtas; — och
att oftast lösören måste förblifva hos säljaren till
dess bruk och nyttjande måste medgifvas, såsom
till exempel, då en jordägare antager en person
Den i Mars.
till torpare, händer ju oftast, att jordägaren må¬
ste lemna både häst och kor m. m., eller ock
förskjuta pengar dertill — delta måste blifva bos
torparen för skötsel och häfd af dess innehafda
egendom, och undergår nästan årligen förändring;
dock genom det stadgade lösöreköpet kan jord¬
ägaren hafva sin rättmätiga säkerhet, hvilket tor¬
paren annars kunde tillintetgöra medelst en oan¬
ständig lefnad genom fylleri och annan misshus¬
hållning. Det torde således böra medgifvas, alt
den, som först lemnat lösören eller pengar der¬
till, borde hafva sin säkerhet deri framför den
eller dem, som lemnat varor för dess egen vin¬
ning, och för hvars räkning godset kunde blifva
utmätt och försålt. Jordägaren, som vore den
rättmätige fordringsägaren, hade icke annat för
sina utgifna medel, än att kanhända slutligen få
försörja torparen med dess hustru och barn, eme¬
dan han varit mantals- och skattskrifven på dess
ägor. — Jag yrkar ännu bifall lill Betänkandet.
Slockholm den i Mars i835.
A. Johansson från Wermlands Län.”
Tobias Lind från Götheborgs och Bobus Län,
skriftligen: ”För min räkning skulle jag vilja an¬
taga Herr Giintbers Reservation emot förevaran-
de Betänkande med de modifikationer, att i stäl¬
let för införandet i allmänna tidningarne af kö-
peafliandlingen 3:ne gånger, den endast skulle in¬
föras i Länstidningen en gång, hvilket jag dock
tror skulle helt och hållet kunna uteslutas. Äf¬
vensom, der det heter, att utmälningssökanden
skall inom 3:ne månader uttaga stämning å den,
sorn vill godset sig tillegna, — det i stället bör
vara honom ålagt alt å landet uttaga stämning
36o
Den 1 Mars.
till nästa Ting — emedan i de orter, der ej mer
än ett Ting hålles om året, någon slämningstid
inom de föreslagna 3:ne månaderne icke kunde
inträffa. — Med dessa förändringar vill jag an¬
taga Reservationen och yrkar återremiss på Be¬
tänkandet.
Tobias Lind.”
Mnclers Jonsson från Östergöthlands Län:
Den fråga, som nu är föremål för öfverläggning,
är en bland dem, hvarvid våra kommittenter fä¬
sta den största uppmärksamhet och deraf de ön¬
ska en utgång, som skall lägga hinder i vägen
mot eller lättare befrämja upptäckt af falska af-
handlingar. I anseende till ämnets vigt hade äf¬
ven jag haft för afsigt att skriftligen och mera
utförligt uttala mina åsigler, men då jag fått
kännedom om flera sakrika anföranden och icke
vill onödigtvis belasta Ståndets Protokoll, har jag
trott mig göra tillfyllest, då jag nu instämmer
med de talare, som yrka återremiss. Jag tror
mig icke säga för mycket, om jag påstår, att
bland de lösöreafhandlingar, som på sednare ti¬
der blifvit i min hemort träffade, icke flere än
en tiondedel varit rättmätige och icke ledt till
undanhållande af tredje mans rätt; och torde
jag här få åberopa, hvad jag i ett annat ämne
tillförene yttrat, att. många enkor och barn, hvil¬
ka icke förstått att bevaka sin rätt, fått sucka
för bedragaren, hvilken lyckats genom skenbara
afhandlingar undansnilla fordringsägaren sin egen¬
dom. Så länge allmänna Lagen förblef gällande
i fråga om undantagande vid utmätning af egen¬
dom, som funnes i gäldenärs bo, tänkte ingen
på svekfulla afhandlingar; men, sedan i835 års
Ben 1 Mars.
36i
Förordning utkom och Lief känd, erhöll bedra¬
garen i Lagen ett skydd. Stränga kontroller äro
derföre af nöden, och såsom ett säkert korrektiv
mot det onda synes mig säljares och köpares
skyldighet tili edgång böra blifva ovilkorlig. Jag
har icke vidare att tillägga, utan får endast åbe¬
ropa hvad jag vid motionernas remitterande ytt¬
rat, eller att lösöreafhandlingar, sorn till Dom¬
stolar å landet ingifvas, icke må fastställas å sam¬
ma Ting, utan blifva hvilande till ett påföljan¬
de, på det att dylike aftal lättare må blifva be¬
kante; äfvensom alt säljare och köpare, om de
kunna öfverbevisas alt hafva svekfullt förfarit,
böra stå lill laga ansvar.
Johan Pehrsson och Johan åndersson från
Upsala, Anders Nilsson och Nils Gastaf Nils¬
son från Östergöthlands samt Christen Anders¬
son från Malmöhus Län instämde.
Carl Gustaf Bruhn från Hallands Län: De
förändringar Utskottets förslag innefattar, åsyfta
val att afböja det öfverklagade onda , som följt
på 1835 års Förordning, men desse förändrin¬
gar göra icke tillfyllest. Jag tror ock, alt om
förbuden eller korrektiven mot svekfulla lösöre¬
afhandlingar ännu ytterligare skärptes och stad¬
gades, det likväl blifver omöjligt att förekomma
alla missbruk. Någon har här velat uppdraga
jemförelse och ställa aftal om lösören i likhet
med öfverenskommelser om fast egendom, och
derföre ansett edgång af köpare och säljare lämp¬
lig; men enligt min tanke är skillnaden emellan
dessa båda aftal icke obetydlig; ty den, som kö¬
per en fastighet, vidtager denna åtgärd i afsigt
36a
Den 1 Mars.
alt antingen sjelf besitta egendomen eller ock öf¬
verlåta densamma åt förpaktare; och rättmätig¬
heten af köpet är således lättare att bestämma.
Lösegendom deremot köpes vanligen endast der¬
före, att den är behöflig i ens eget bus, men in¬
gen lärer gerna tillhandla sig en sådan vara för
att låta den förbrukas-och vanligen förstöras el¬
ler skadas af säljaren. I sjelfva afbandtingen lig¬
ger således, efter mitt förmenande, ett bedrägeri.
Lyckligare bade det varit, om någon författning,
som tillåtit köpare alt i säljarens vård qvarlem¬
na den inköpta lösegendomen, aldrig utkommit;
ty denna i Lagen medgifna rättighet bar lärt
mången att genom diktad försäljning undandraga
tredje man dess rätt. Numera äger oek den,
som till säkerhet för någon fordran tillhandlat
sig lösören, vidsträcktare rätt lill desse, än in-
»ehafvaren af inteckning i fast egendom äger lill
denna sednare, i så måtto, alt köparen vid egen¬
domens försäljning kan erhålla ofta eLt icke obe¬
tydligt öfverskott utöfver den rätta fordringen.
Inteckningsägaren kan icke åtnjuta större rätt lill
panten än att utfå det belopp, hvarföre egendo¬
men häftar. Så borde jemväl den, som till sä¬
kerhet för sin fordran inköpt lösegendom, vara
skyldig att nöja sig med det belopp, han äger
att fordra, .lag yrkar derföre, att till i § af
Utskottets förslag må tilläggas, att, vid de i nämn¬
de § omförmälde händelser, det utmätta godset
må försäljas och försäljningssumman i laka bän¬
der eller hos vederbörlig Domstol nedsättas, in¬
tilldess tvistefrågan om bättre rätt lill salusum¬
man blifvit i behörig ordning afgjord. Den för¬
mente köparen erhåller derigenom sin rätt; ty
denna bör inskränka sig blott lill ålerbekom-
Den 1 Mars.
363
mande af den summa, lian utgifvit. Blifver öf-
verskoll å salnsumman må detta komma ägaren
lill godo. — I fall den af mig sålunda föreslag¬
na rättigheten att försälja egendomen vore i Lag
gifven, skulle derigenom mångfaldiga tvister fö-
rekommas och ingen blefve lidande i sin rätt.
Offentligt kungörande orri slutne lösöre-aftal
kan i viss mån verka till hämmande al bedrä¬
gerier, derigenom, alt de personer, som ingå på
dylika transaktioner blifva kände och måhända
stämplade med skam; men något egentligt kor¬
rektiv emot det onda ligger likväl icke i nämn¬
de åtgärd. Om kungörelse finnes nödvändig bör
densamma icke blott uppläsas från predikstolen
till kyrkan i den församling der säljaren bor,
utan ock införas bland Länets allmänna tryckte
kungörelser, genom hvilken sistnämnde åtgärd
kännedomen om det ingångna aftalet blifver me¬
ra allmän. Deremot anser jag införandet i lid-
ningarne mindre passande; ty på landsbygden
höra de personer, som hålla sig tidningar, till
undantagen; och dessutom kan man icke tvinga
redaktören af en enskild tidning att, emot sin
vilja i tidningen införa annoncer, sorn äro af en¬
skild beskaffenhet. Olämpligt vore derföre om
en tredje person godtyckligt skulle kunna omin¬
tetgöra en träffad öfverenskommelse.
Beträffande åter skyldigheten för köpare och
säljare till edgång för bestyrkande af aftalets rätt¬
mätighet, synes detta korrektiv vara farligt att
använda; och jag fruktar, att den, hvilken varit
nog äreförgäten att Lill tredje mans förfång upp¬
göra diktade lösöreköp, icke eller skall sky för
edens missbruk.
Jag kan pä desse skäl icke instämma med
364
Den 1 Mars.
de talare, som yrkat ovilkorlig edgång, utan ön¬
skar, alt med edgången sparas så mycket som
möjligt.
Häri instämde Per Bengtsson från Calmar,
Johan Eriksson oell Lars Oiofsson från Stora
Kopparbergs, Sven Jonsson och Anders Olsson
från Jemtlands samt Lars Larsson och Jon Ois¬
son från Gefleborgs Län.
Andreas Bengtsson från Jönköpings Län:
Om jag rätt sammanjemka!- de här uttalade oli¬
ka åsigter, torde jag komma til! det resultat, att,
ehuru visserligen en och annan uppgjort särskildte
förslag, pluralitelen dock synes gilla de i Herr
Giinthers mot Betänkandet afgifne reservation
yttrade åsigter.
Den farhåga en talare yttrat, torde icke för¬
tjena afseende; tjr den resande, som i förvar in¬
sätter lösegendom hos en gästgifvare, behöfver
blott göra detta i vittnens närvaro och derige¬
nom freda sin egendom.
Hvad åter angår possessionaternes aftal med
sine underlydande, så kan icke nekas, att de för¬
re gerna köpslaga, såsom orden föllo, med sina
stackare; men göra de det, bör en sådan åtgärd
blifva offentliggjord. Många hundrade personer,
hvilka inlåtit sig i dylika aftal, hvarom fråga nu
är, hafva derigenom sett sig förlora allmän kre¬
dit och fått ångra sina åtgärder.
Jag har icke vidare att tillägga och får åbe¬
ropa, hvad jag i mitt skriftliga yttrande anfört.
Anders Andersson från Örebro Län förkla¬
rade sig dela Bruhns mening, dock med tillägg,
Den 1 Mars.
365
alt lösöreköp borde jemväl införas i Post- och
Inrikes-Tid ningen.
Jonas Johansson från Jönköpings Län: De
tio år, den skadliga 1835 års författning varit
gällande, hafva varit mer än tilll äck lige att lära
mången, alt genom försäljning af sine lösören
skaffa sig penningar och gjort dylike åtgärder
snart sagdt lill elt behof. Omöjligt lärer det
derföre blifva att utfinna något säkert botemedel
mot det djupt inrotade onda. Jag skulle hafva
önskat ett totalt upphäfvande af nämnde förord¬
ning och stadgande af förbud emot upprättande
af lösöre-aflal, så framt nemligen icke ett dylikt
lagbud alltför mycket kränkte äganderätten och
stöde i disluirmonie med allmänna Lagen.
Införandet i tidningar anser jag icke tjen-
ligt, utan slutar jag mig lill den mening, som
syftar på åläggande af ovilkorlig edgång. Delta
korrektiv är visserligen obehagligt att tillgripa;
men det torde dock blifva det kraftigaste medel
till hämmande af det onda. I yrkandet om åter-
remiss instämmer jag.
Denna mening delades af Johan Petter An¬
dersson från Elfsborgs Län.
Ola Jeppsson från Blekinge: I likhet med
flere föregående talare yrkar jag återremiss af
Betänkandet och får, såsom skäl dertill, åberopa
innehållet af Herr Sekreterarens förslag till för¬
fattning i ämnet. Om än brister möjligen äfven
kunna vidlåda detta, tror jag det likväl vara
fullt ut lika grundligt, som de andre i dag in¬
gi fne förslagen.
366
Den 1 Mars.
Den Åberopade reservationens antagande kan
jag icke för min del gilla och tror ej eller Siån-
dets pluralitet skola derpå ingå. Vöre frågan alt
definilifl afgöra företrädet emellan reservationen
och Utskottets förslag, skulle jag skänka min röst
för bifall af det sednare. Detta har jag ansett
mig böra tillkännagifva för att såmedelst bemöta
Ståndsbi odren Andreas Bengtsons yttrande.
I afseende å offentliggörandet delar jag Slånds-
brodren Bruhns mening, emedan alltför dryga
kostnader skulle uppslå genom kungörelsernes
införande i allmänna lidningarne och dessutom
få personer bland allmogen äro i tillfälle alt
bålla sig tidningar och följaktligen skulle sakna
kännedom om de slutne lösöre-aftalen. Om kun¬
görandet sker från predikstolen till kyrkan i den
församling der säljaren bor och sedan införes
bland Landshöfdingens kungörelser, blefve så¬
dant tillräckligt.
Lars Larsson från Gefleborgs, Gustaf Bern¬
hard äppelqvist och Lai-s Pettersson från Ble¬
kinge Län instämde, den sistnämnde under ytt¬
rande, att han ansåg offentliggörandet i tidning
öfverflödigt.
Samuel Samuelsson från Östergöthlands Län:
Lika med Ståndsbröd ren Brulin anser jag visser¬
ligen, att skyldighet till edgång må inskränkas så
mycket, som möjligt i hvarje rätlstvist; men jag
tror dock densamma vara i förevarande fall hö¬
geligen nödvändig. Dessutom anser jag, att då
ett köp blifvit afslutadt, kungörelse derom bör
inom åtta dagar derefter uppläsas från predik¬
stolen till kyrkan i den församling, der säljaren
Den 1 Mars.
bor, hvarefter den, sorn anser sin rätt förnär¬
mad, må kunna genom stämning väcka klander¬
talan.
Ephraim Larsson från Elfsborgs Län, skrift¬
ligen: ”Ehuru flere af Ståndsbröderne väckt frå¬
ga, dels om upphäfvande af, dels örn ål sk i 11 i ge
förändringar och tillägg i Kongl. Förordningen
den q Maj 1835, angående försåld lösegendom,
som i säljarens vård qvarblifver, så anser jag
mig likväl för fullgörandet af mina kommittenters
till mig gifne uppdrag icke kunna undgå att än
ytterligare beröra samma fråga, serdeles, som mi¬
na åsigter i ämnet icke lill alla delar äro fullt
ense om olämpligheten af mei berörde förändring
i närvarande skick samt nödvändigheten af för¬
ändringar och rättelser i densamma.
Såsom korrektiv mot de otaliga och skände-
liga missbruk, hvilka i skydd af berörde Nådi¬
ga författning bedrifvas, anser jag för min del
icke något mera verksamt än att köpare och säl¬
jare af lösörebo, hvilket får i säljarens vård för¬
blifva, tillförbindas alt, uppå ansökning af någon
säljarens borgenär, som ej kan få sin fordran hos
honom liqviderad, med sjelf sin ed vita och be¬
tyga, att han samma gods redligen mot erlagd,
i afhandlingen bestämd betalning, sig till liand la t
och icke lill tredje mans förfång diktad är.
En sådan edgång finnes redan i allmänna
Lagen 5 Kap. 6 § Jorda-Balken stadgad i fråga
om börd af fast egendom, och en annan likstäm¬
mighet kan hemtas från Konkurs-Lagen, som åläg¬
ger borgenärer att med ed fästa sine fordrings¬
anspråk. Förhållandet uti nu ifrågavarande fall
är alldeles af enahanda beskaffenhet. Köparen
368
Den t Mars.
styrker med ed sin äganderätts anspråk oell kö-
peskillingsbeloppet för det hos säljaren befintliga
lösörebo, och säljaren likaledes, sorn förut sagdt
är; men brister någon åt eden, gånge godset till
utmätning och godtgörelse af sökandens fordran
hos säljaren. Skulle han åter gå eden, men sö¬
kanden skulle finna, att egendomen är mera värd
än afhandlingen visar och bestämmer, föreslår
jag, att egendomen eller godset må på olfenLlig
auktion till den högstbjudande försäljas, och i
den händelse det då visar sig, att godset uppgår
till högre pris än köparen gifvit, det öfriga af
köpeskillingen må, sedan köparen erhållit betal¬
ning för hvad han möjligen kan hafva att for¬
dra, lemnäs till sökanden såsom godtgörelse för
sin fordran, så långt den räcker; och på det att
allmänt kändt må blifva, hvilka sålunda försålt
sitt lösörebo, och på det förtroendet icke må
störas genom ovissheten örn förhållandet dermed
hos den ene eller andie, anser jag också nödigt,
att en sådan försäljning sist inom 8 dagar, sedan
den blifvit afslutad, offentligen å predikslolarne
i Häradets kyrkor kungöres, i följd hvaraf jag
yrkar ålerremiss af Betänkandet.
Ephraim Larsson.”
Johan Fredrik Dahllöf från Elfsborgs Län:
Jag har icke begärt ordet för att yttra mig i huf-
vudsaken, ty derom är redan nog taladt och Ut¬
skottet skall tvifvelsutan icke sakna materialier
till en ny byggnad i stället för den gamla nu
underkända, utan derföre, att jag önskade besva¬
ra en talare, som yttrat, alt han ansåg hela
Ståndet vara fallet för antagande af Herr Giin-
thers
Den 1 Mars.
3 6y
thers reservation. Så vidt jag kunnat fatta, ä-
ger just motsatsen rum och får jag lika med O-
la Jeppsson tillkännagifva, alt, om frågan vore
att antaga nämnde reservation eller Utskottets för¬
slag, jag för min del gåfve företräde åt det sist¬
nämnda. Delta har jag velat antyda på det Ut¬
skottet icke må missledas af Andreas Bengtssons
yttrande.
Per Nilsson från Christianstads, och Ephra¬
im Larsson från Elfsborgs Län instämde.
Henrik Andersson från Örebro Län förkla¬
rade sig vara förekommen af Dahllöf.
Anders Jonsson från Östergöthlands Län:
För att bespara kostnaden vid offentliggörandet
af träffade lösöreafhandlingar, torde det vara bäst,
om kungörelse upplästes från predikstolarne i
alla Häradets kyrkor.
Edgång i den sak, hvarom fråga nu är,
synes mig icke vara farligare eller mera viktig,
än i fråga om konkurs, der samma skyldighet
är gifven, och enligt min tanke är edgång det
enda och säkraste medlet till upptäckt af svek¬
fulla aftal.
Johan August Zetterberg från Stockholms
Län: Då Herr Bergs med Ståndet kommunice¬
rade motion i ämnet remitterades till Lag-Ut-
skottet, understödde jag hans förslag; men inom
Utskottet har jag af de flere skäl, som der an¬
förts, blifvit öfvertygad om olämpligheten deraf;
och skulle jag tro, att om mina värda Stånds-
8 II. 24
3^o
Den 1 Mars.
bröder taga i närmare betraktande de motiver
Utskottet framlagt, desse skola finnas öfvertygan-
de. Jag tager mig derföre friheten att upprepa
några bland dem. Det heter nemligen på ett
ställe: ”Man har visserligen trott, att olägenhe-
”terne skola afhjelpas, derest en större offentlig¬
het gåfves åt afhandlingarne, medelst deras kun-
”görande i Tidningarne samt från predikstolarne
”och uppspikande vid domstolarne och andra
”offentliga samlingsrum; men häremot bör erinras:
”att då det föreslagna allmängörandet skulle ålig-
”ga så väl bedragaren, som den redlige köparen,
”den förre ej har större anledning att blifva miss¬
tänkt, än den sednare; — att föreställningen om
”en dylik misstanka sannolikt icke skulle afhål¬
la bedragaren från omförmälde åtgärder, derest
han deraf kunde hoppas fördelar; — samt att
”dessa åtgärder ingalunda försvåras af ett vid-
”sträcktare kungörande af den föreskrifna hand¬
lingen, enär sjelfva formen, under skydd hvar-
”af åtgärderne kunna vidtagas, förblifver i grun¬
den oförändrad.” — På ett annat ställe åter sä-
ges: ”Då ett framställdt, men icke ostridigt, an-
”språk å gods ej utgör hinder för godsets utmä¬
tande; — då anspråket förfaller, derest det ej,
”inom bestämd tid, i laga ordning göres gällan-
”de; — då icke erkännandet af ingångna aftal,
”utan full annan laga bevisning och ytterst ed-
”gång fordras om aftalets redliga tillkomst; synes
”borgenärs rätt blifva tillräckligen skyddad, med
”bevarande af eganderättens helgd, utan afvikel¬
se från i lagstiftningen gällande grundsatser.” —
Jag godkänner i följd deraf Betänkandet, men vill
ingalunda emotsätla mig återremiss.
Den 1 Mars.
Med Zetterberg förenade sig Fredrik von
Zweigbergk från Skaraborgs Län.
Sven Isacsson: Sedan jag sist hade ordet,
hafva någre talare yttrat sig fasa för tillgripan¬
det af edgång såsom medel till förebyggande af
svekfulla lösöreköp. En sådan mening kan jag
för min del icke gilla, utan tror tverlom hvarje
annat korrektiv i nämnde hänseende icke upp¬
fylla ändamålet; ty det blifver ganska lätt för en
bedragare att fullgöra de vilkor och iakttaga de
former, hvilka den blifvande lagen kommer att
utstaka för ingående af lösöreköp. För eden der¬
emot hoppas jag han likväl skall frukta. Jag
hemställ.er derföre om icke Ståndet ville såsom
sin gemensamma tanke uttala nödvändigheten af
ovillkorlig edgång och att i § i Utskottets för¬
slag må utbytas emot i § i det af Herr Sekre¬
teraren uppgjorda.
Nils Petter Pettersson från Calmare Län
biträdde denna mening.
Johan åndersson Landberg från Norrbot-
tens Län: För den händelse att det af Herr Se¬
kreteraren upprättade förslag till författning i
ämnet kommer att godkännas, har jag trott mig
böra göra den anmärkning, att den tid af åtta da¬
gar, hvarinom kungörelse om lösöreköp bör ske,
synes mig allt för kort, enär, om t. ex. aftalet
sker en Lördag, det särdeles i min hemort, der
mången är boende åtta å tio mil från kyrka, blif¬
ver snart sagt omöjligt att på följande Söndag
låta kungöra afhandlingen, utan torde tiden lämp-
24*
Z’1‘2 Deri 1 Mars.
ligen böra utsättas fjorton dagar efter aftalets
upprättande.
Lars Bygdén från Vesterbottens Län: Då vår
Lag föreskrifver edgång i flere lika vigliga saker,
som i fråga om lösöreafhandlingar, inser jag in¬
tet skäl, hvarföre man nu skulle frångå yrkan¬
det om en dylik föreskrift i förevarande ämne.
Att stadga kungörelser i allmänna tidningarne till
kostnad och mehn för den fattige säljaren, hvil¬
ken ofta till underpris nödgas bortlåta sin egen¬
dom, kan jag icke gilla; och jag bifaller Betän¬
kandet sådant det nu förefinnes. Likväl vill jag
icke förvägra återremiss.
Andreas Bengtsson: De fleste Talare hafva
yrkat offentliggörande af köpeafhandlingar och
utsträckning af skyldigheten till edgång. Jag
tror mig derföre icke hafva begått -etUi miss¬
tag, då jag yttrat, det jag ansett Ståndet mera
hylla den mening den åberopade reservalionen
innefattar, än Utskottles förslag.
Diskussionen förklarades slutad; och sedan
Talmannens framställning om bifall till Lag-Ut¬
skottets ifrågavarande Betänkande besvarats med
Nej, blef, efter förnyad Proposition, samma Be¬
tänkande med dervid gjorde skriftlige och muntli¬
ga anmärkningar, lill Lagutskottet äterrem/tteradt
JY:o ji, med förslag till sammanjemkning
af de inom Riks-Stånden fattade skiljaktiga be¬
slut, i anledning af Ltskoltets Betänkande N:o 24,
öfver väckt fråga om förändring i 7 § och upp-
häfvande af 8 § i 16 kapitlet Jorda-Balken.
Den 1 Mars.
Ståndet godkände den föreslagna volerings-
proposilionen.
N:o 72, med förslag till sammanjemkning
af de inom Riks-Stånden fattade skiljaktiga be¬
slut vid förehafvande af Utskottets Utlåtande
N:o 48, i anledning af gjorda anmärkningar vid
Betänkandet N:o 1 1, öfver Kongl. Majrts Nådi¬
ga Proposition om vissa förändrade föreskrifter,
i afseende på lagfart och nyttjande-rätts inteck-
11 ing.
Ståndet vidblef sitt förra Beslut och gillade
den föreslagna voterings-propositionen.
§ 3.
Ånyo föredrogos Stats-Utskottets på hordet
lrvilande Utlåtanden:
N:o igz, i anledning af väckt motion om
rättighet för Kongl. Maj:t att, emot ersättning af
fångkostnads-medlen, låta uti Prins Carls och
Råby Inrättningar inaccordera sådana barn, som
redan fallit fångvården till last.
Ola Svensson från Malmöhus Län yttrade
härvid: Sistlidne Plenidag bordlädes detta Ut¬
låtande i afbidan på frågans utgång hos de öf¬
rige Riks-Stånden; och som desse, enligt hvad
jag, vid efterfrågan i vederbörande Canzlier, er¬
farit, bifallit nämnde Utlåtande; så ock ehuru jag
för min del ansett förevarande ämne förtjena
större uppmärksamhet än Utskottet deråt ägnat,
torde vid sådant förhållande intet annat vara att
tillgöra än alt låta vid Utskottets åtgärd hero.
374
Den 1 Mars.
Härefter blef ofvannämncle Utlåtande bifallet.
N:o ig4, i anledning af väckte motioner, an¬
gående upphörande af eller nedsättning uti de
vid egande-rätts- eller åbo-ombyten å Rusthåll
och Båtsmans-Rotehemman utgående afgifter Lill
Wadstena Krigsmanshus- och Amiralitets-Krigs-
mans-Kassorne.
Ola Svensson från Malmöhus Län yttrade:
Det är icke ovanligt, att de försök, som göras
till beredande af större eller mindre lättnad i
de bördor, sorn för hardt trycka åtskillig jord,
hänförd till den af annan natur, alltid mötas af
svårigheter och ofta helt och hållet göras om in¬
tet. Gammal häfd åberopas vanligen såsom skäl
för pålagornas qvarstående, hvaremot rättvist af¬
seende icke fästas på anspråkets billighet eller
huruvida de serskildta individerne, hvilka betun¬
gas, förmå bära skattebördorne, som under för-
flutne tidehvarf och ofta af envåldsmakten blif¬
vit på jorden ojemt lagde. Sådane hinder och
motstånd skola naturligtvis äfven ökas af och i-
genfinnas i den omständigheten, att hemman af
enahanda natur äro i särskildta landsorter myc¬
ket olika betungade, hvilket förhållande jemväl
inträffar på den berustade jorden i Skåne; ty
dylik jord saknar der det understöd af augments-
räntor, hvilket hemman inom andre orter till
större eller mindre belopp åtnjuta. — Jag liar i
min motion angående af- och tillträdes-afgiften
vid åbo-ombyten och rusthåll ingalunda påyr¬
kat denna afgifts totala försvinnande;— jag har
endast alternativt, begärt, att den måtte nedsät¬
tas lill likhet med hvad vid åbo-ombyle å an¬
Den 1 Mars.
3?5
nan jord utgår, eller åtminstone det minsta be¬
lopp, som med hänsigt lill Kassornes närvaran¬
de ställning möjligen kunde ske; — jag trodde
och tror ännu, alt nedsättning varit verkställbar,
emedan de ifrågavarande Kassorne på sednare
lider erhållit betydligt förhöjde inkomster ge¬
nom de å fastigheter högt uppstegrade prisen.
Men, utan att taga i betraktande den öfverkla-
gade olikheten medborgare emellan eller utreda
rätta förhållandet så fullständigt man väntat,
har Utskottet endast åberopat de författningar,
som ålagt afgiften, samt yttrat; alt afgiften blott
vore tillfällig: att den fortfarit under en lide-
rymd af i5o år, att den vore en bland de för
allmogen minst tryckande bördor och att kas¬
sorne svårligen kunde medgifva någon nedsätt¬
ning. — Af sistnämnde yttrande synes likväl
den slutsats kunna dragas, att lindring åtminsto¬
ne icke varit omöjlig, om den billighet, som der¬
före talar, blifvit mera afsedd. De moliver Ut¬
skottet i allmänhet lågt till grund för sitt af-
styrkande förefalla mig så svaga samt från all
rättsprincip så afvikande, att de för hvarje o-
väldigt omdöme torde falla utan vederläggning,"
Då det dessutom mäste medgifvas vara bå¬
de hårdt och obilligt, att innehafvare af om¬
kring en sjettedel af Rikets jord skola vid åbo-
ombyten, hvilka ibland rätt ofta kunna inträffa,
vara belastade med tio gånger så stor afgift, som an¬
dra medborgare, hvilka innehafva jord af annan
natur; och sådant till en inrättning, hvaraf den
ene icke äger större fördel än den andre, torde
Ståndet tillåta återremiss af frågan, icke allenast
för vinnande af fullständig utredning, angående
Krigsmanshus-Kassornes nuvarande förökade be¬
376
Den 1 Mars.
lopp, ulan hufvudsakligen pä det alt ULskottet
må föreslå och tillstyrka den åsyftade lindrin¬
gen, hvarpå de af pålagan tryckte medborgare
äga ett ganska rättmätigt arspråk.
Denna mening delades af Petter Persson och
Johannes Samuelsson från Jönköpings, Johan
Persson från Upsala, Carl Petter Myrberg från
Westerås, Tobias Lind från Götheborgs och Bo¬
hus, O loj Larsson från Gefleborgs, Anders An¬
dersson från Örebro, Jöns Palmqvist, från Ska¬
raborgs och Mäns Persson från Malmöhus Län.
Härefter ingåfvos och u
föranden i ämnet:
1:0. ”Af Jöns Månsson från Malmöhus Län:
Stats-Utskottet har i sitt afgifna Utlåtande an¬
gående förslaget, att för framtiden upphäfva el¬
ler nedsätta den obilliga till- och afträd es-af-
giften af alla Rusthåll, som nu utgår till Wadste¬
na Krigsmanshus- och Amiralilets-Krigsmans-
Kassorne förklarat: ”att då dessa afgifter äro af
tillfällig egenskap och endast utgå, då ägande-
eller åbo-rätten till Rusthåll eller vissa Båts-
mans-Rotehemman öfvergår till annan person,
synas de vara alt hänföra till de för Allmogen
mindre tryckande skattebördor;” och har Uskot-
tet derföre tillstyrkt, att Rikets Ständer skulle
lemna motionerne härom utan afseende.
Det är besynnerligt, att, om man begär lin¬
dring i de mest tryckande bördorna, så svaras,
att Staten ej kan umbära dem, och begär man
lindring i de andra, så svaras, att de böra qvar¬
stå för det att de äro mindre tryckande. På det
sättet aflårdas alla allmogens billiga fordringar
pplästes skriftliga an
Den 1 Mars.
på lindring i bördor, som likväl något hvar nu¬
mera erkänner äro orättvist fördelade, n ed t r ja¬
kande jordbrukshandteringen och till stor del på
ett mindre hushållsamt sätt användas.
De störste tänkare, som egna t åt mensklig-
lieten sina djupsinniga och oväldiga forskningar
i frågan om nalionernes allmänna hushållning,
hafva hyllat den grundsatsen, att alla afgifter på
fastighetsköp, som öfverstiga den billiga ersätt¬
ning Staten kan fordra för de oundgängeliga of¬
fentliga kontroller, m. m., hvilka derför erfo-
dras, äro samtligen skadliga och tilL deras na¬
tur i allmänhet orättvisa. De hindra nemligen
egendomens öfverflyttning till händer, som äga
kapitalkraft att bruka ach förbättra densamma,
försvåra kapitalens användande i jordegendom,
och blifva i samma mohn, som öfrige samhälls¬
förhållanden göra, att den fasta egendomens öf-
verflyttning, oftare förefaller, ytterst obilliga, enär
af den ena egendomen således kommer att utta¬
gas flere gånger så mycket, som af det slags e-
gendom, hvilken icke är underkastad dylike åt¬
gärder, o. s. v.
Men Högloft. Siats-Utskottet anser, att en
procent af kapitalvärdet, hvarje gång en Rust¬
hållare skall sälja eller köpa sin fastighet, är en
obetydlighet, under det att största delen af de
klasser, som endast skatta af behållen inkomst,
klaga och jemra sig himmelshögt, öfver några
procents afgift af blotta årliga behållningen. Så¬
dan är skiljaktigheten i begreppen eller måhän¬
da i känslan för det rättvisa i beskattnings-
vägen,
Det synes mig, som hade Stats-Utskottet
bordt i denna fråga heldre betraktat lagligheten
378
Den 1 Mars.
och behofvet af den ifrågavarande plågan. Ut¬
skottet skulle då hafva funnit, aLt dess första
upphof tillhör enväldets tid; att den afsåg bil¬
dandet af en kassa, icke dennas eviga underhål¬
lande, sedan denna har så betydliga fonder, alt,
med en sparsam förvaltning, dess nödvändiga ut¬
gifter kunna bestridas, samt att så stora förän¬
dringar föregått i Rustljensten, som lill den grad
nedsatt Rusthållens nuvarande värde i förhållande
till de äldre tidernas, att hvarje lindring synes
billig och snart sagdt nödvändig. Utskottet hade
slutligen bordt betrakta hela denna sak utur den
högre och rättvisare synpunkten, att underhållet
af de för ålder eller blesyrer afskedade krigsmän¬
nen bör bekostas af hela nationen efter billigt
och rationelt fördelade beskaltningsvilkor, men
icke af en enda klass af medborgare, eller afen
enda liten del af svenska jorden.
Jag vågar derföre föreslå, att Utlåtandet måt¬
te återremitteras, på det Utskottet må kunna
förändra detsamma; och jag stödjer mitt hopp
om bifall dertill på den omständigheten, alt
nämnde kassor redan hafva så stora tillgångar,
att icke hela denna afgift behöfves, och att den
del deraf, som verkligen erfordras, kan på ett
billigare sätt och utan det allmännas afsaknad,
af Stats-Verket bekostas. Man sluppe derigenom
åskilligt bråk i uppbörd och kontroller. Jag yr¬
kar alltså återremiss, och anhåller att detta mitt
anförande må få densamma åtfölja. Stockholm
den 26' Februarii 1845.
Jons Mänsson
Jöns Jönsson från Christianstads Län in¬
stämde.
Den 1 Mars.
379
2:0. ”Af Per Nilsson frän sistnämnde Län:
Jemte det jag instämmer i de allmänna skäl,
som Medbrodren Jöns Månsson anfört för åter-
remiss af detta Siats-Utskottets Utlåtande, och
yrkar den allmänna grundsatts: alt allt, som har
sammanhang med landets försvarsväsende och
kostnaderna derför, bör utgöras efter det förhål¬
lande, hvari Statens medlemmar hafva fördel af
skydd och säkerhet, samt således utgå efter all¬
männa bevillningsgrunder, men icke af endast
vissa folkklasser eller visst slag af egendom, o. s.
v., anhåller jag att få fästa Utskottets uppmärk¬
samhet uppå sjelfva beskaffenheten af de lag-
stadganden, hvarigenom till- och afträdes-afgif-
terne för Rusthåll och vissa Båtsmans-Rolehåll
blifvit stadgade, samt på de olägenheter de med¬
föra, icke endast för Rust- och Rotehållen, utan
äfven för redogörelseverket och kontrollerna derå.
Hvad först beträffar Kongl. Ordningen och
Påbudet den 3i Dec. 168g, är det icke grun-
dadt på Riksdagsbeslutet af samma år; det är blott
ett beslut af den då enväldige Carl XI, men
som, efter allt hvad man af sjelfva påbudet kan
sluta, endast afsåg bildandet af fonder åt Krigs-
manshuset: Således borde det åtminstone lemna
bopp om, att afgifterne skulle någon gång taga
ända. Likaså har dessa afgiflers stadfästelse ge¬
nom 1778 års Kongl. Kungörelse samma natur af
enväldig handling; ty Kungörelsen grundas icke på
Rikets Ständers beslut; den är helt och hållet
godtyckligt utfärdad af Konung Gustaf III. Jag
önskade, alt Siats-Utskottet, då det nu afstyrker
en billig lindring i en sådan orimlig afgift på ett
visst slag af jordegendom, ville upplysa, om något
enda rättsenlig! skäl, eller ens en tillstymmelse af
38o
Den 1 Mars.
billighet finnes deri, att Rusthållare och en liten
del Båtsmanshåll, skola erlägga mera än all annan
jordegendom till Krigsmanshuset. Tag uppmanar
Utskottet att göra det; och kan Utskottet icke
åstadkomma ett rimligt motiv för ett sådant be-
skaltningssätt, så måtte det väl icke vara för
mycket, att man begär rättelse i gamla envälds-
missbruk.
Men om man ock, på vanligt sätt, anser att
alla bördor, som träffa jordegendomen och isyn¬
nerhet allmogens, skola lemnäs oafhjelpta, så bor¬
de man väl åtminstone afse skadligheten af så¬
dana, som tillika medföra en hop besvär, kost¬
nader och vidlyfligheter för uppbörden och kon¬
trollen. Jag vill ej tala om obehaget af de for¬
maliteter vid köp och salu af Rusthåll, som den¬
na afgifls kontrollerande medför rusthållens ega¬
re eller köpare. Derpå göres icke stort afseende;
och att allt sådant bråk, i sin mohn, försvårar
försäljning, det betyder i de nu lagstiftande klas-
sernes tanka ingen ting: allt detta är väl bekant.
Men skulle man då icke vilja besinna, att det
gör ganska mycket bråk och besvär äfven för
domare, tjenstemän och räkenskapsverk? Månne
det ej lönade mödan, att på ett enklare och
mindre krångligt sätt anskaffa de några 3o,ooo
R:dr, som dessa till- och afträdes-afgifter jemte
per mille-afgiften utgöra, utur’de stora inkomstkäl¬
lorna för Statsverket, som vanligen årligen lem¬
na en half millions öfverskott och derutöfver?
Jag bara frågar och ber Utskottet yttra ett om¬
döme deröfver. Om det betraktar dessa eljest
onödiga formaliteter vid köpen, obehaget att ej
kunna sälja Ruslhållsegendom ihop med annan
fast eller lös egendom, utan att hålla värderin¬
Den 1 Mars.
381
gar och uppskattningar, m. ni , att mångfalldiga
handlingarna och iakttaga prescriplionstid, o.
s. v.; och hvartill allt detta enskilta och all¬
männa krångel tjenar, då lill och med sjelfva
de ifråga varande begge kassor, Krigsmanshus- och
Amiralitets-Krigsmans-kassan, äro så välbehållna,
att afgifterna knappast hehöfdes och i alla fall
Staten af sina efter ändamålsenligare bevillnings-
grunder hemtade inkomster lätt fyller behofvet,
det kan åtminstone jag icke inse.
Jag anhåller derföre om återremiss och alt
detta mitt anförande må få densamma Lill Ut¬
skottet åtfölja. Stockholm den i Mars >845.
Pehr Nilssotij från Christianstads Län.”
3:o. Af Lars Pettersson från Blekinge: De
skäl Högloflige Stats-Utskottet, uti dess Utlåtande
N:o ip4> anfort för sitt ogillande af min med de
fleras motioner, hvilka öfver nedsättning till en
per mille och vinnande afjemlikhet alla hemman
emellan, inom hela Riket uti af- och tillti ädes-
afgifterne lill Wadstena och Carlskrona Krigs-
manshus-kassor, framstå ytterst nakne och blot¬
tade på både rätt och sanning. — Huruvida
Utskottets alla Ledamöter härutinnan varit utaf
lika tankar, ser man icke här. Jag hoppas dock,
att de flesta af vårt Stånd haft motsatta åsigter
och hört till minoriteten.
Moliverne, som jag enfaldigt framlagt i min
motion, och, som jag vågar tro, ej skall af den
verkliga rättskänslan jäfvas, äro dels den hos
mig stadgade öfvertj^gelsen, att dessa kassor, som
allt hittills, och isynnerhet under de senare å-
ren till icke obetydlig mohn för landtmannen
inom de i denna del vanlottade och hardt be¬
382
Den 1 Mars.
skattade orterne, dagligen ökat sina stora kapi¬
taler, dem Kassa-Direktionerne i brist på före-
skrilVen säkerhet, nu hafva svårt att kunna ut¬
låna, kan af ränlemedlen och öfrige årlige in-
komsterne bestrida alla dem åliggande skyldige
utgifter, oansedt den begärta inskränkningen uti
omförmälte intrader komtne att statueras, och
dels att, i händelse en sådan inskränkning skulle
emot ali förmodan förorsaka någon obetydlig
brist, billigheten likväl fordrade, att ett sådant
beliof fylldes med allmänna Statsmedel, på det
såväl Blekingska provinsen, som de särskildte an¬
dra orter, hvilka i århundraden varit betryckta
med dylika kännbara utlagor, måtte hädanefter
derifrån vinna rättsenlig befrielse, och såmedelst
hela landet draga lika tunga i utgörandet af des¬
sa onera, så mycket häldre, som detta icke vore
lörsta fallet, då, för att bereda en rättvis jemk¬
ning i skattebördorne, Statens medel har dertill
måst anlitas lill vida större belopp än här kan
ifrågakomma. — Deremot tror jag man söker
förgäfves att finna någon billighets- och rätts¬
grund uti Stals-Utskottets här åberopade motiver
för sitt beslut; ty att den här ifrågavarande 10
gånger högre afgiften har varit ett plågoris för
vissa orter under ett och ett halft sekel, kan va¬
ra något juridiskt eller moraliskt skäl för dess
bibehållande ännu längre, lärer af det sunda
rättsbegreppet hvarken kunna gillas eller försva¬
ras, eller ens af det mest inskränkta mennisko-
förnuft påstås —; och fastän det Högloflige Ut¬
skottet behagat gifva dessa skattebördor namn af
''tillfällig egenskap, som för de kontribuerande
icke är tryckande,” så, ehuru jag icke vill be-
skylla någon af Stats-Ulskottets Ledamöter, att
Den i Mars.
383
hafva här framdragit osanning, kan jag dock för¬
säkra, att sanningens språk icke med noggranhet
blifvit förd t, emedan jag känner, och med facta
kan bevisa, att, åtminstone i min hemort, vissa
hemman under få år, just i följd af den allmän¬
na penningeförlägenheten, haft så täta åbo-om-
bylen, så att dessa dryga utgifter varit ytterst
hård t tryckande, och för tillfället måhända öf-
verstigande de vanlige kronoutskylderne.
Att de sig så kallade delägarne i omförmäldte
kassor högljudt talar för bibehållandet af det
gamla förtrycket, under föregifvande att, i mot¬
satt fall, Staten skulle tvingas att med betydli¬
ga årliga bidrag fylla de i följd deraf uppkom¬
mande behofven, är ett vanligt tidens tecken från
de maktägandes intressen; men jag tror mig dock
veta, att om en fullständig utredning af dessa
inrättningars solid i te bragtes å bane, ett belt annat
resultat borde gifvas, nemligen att, på sätt jag förut
nämndt, Statsmedel för ifrågavarande ändamål
skulle litet eller intet komma att anlitas, emedan,
om kassornes nu utestående stora och för behofvet
mer än tillräcklige kapitaler till någon ringa del
småningom minskades, skulle sådant alls intet äf¬
ventyra deras framtida bestånd. Återigen, om nå¬
gon mindre penningesumma också skulle ©vilkor¬
ligt erfordras för att bibringa en verklig och
sann rättvisa emellan alla dem, som uti ofta-
nämnde onus draga olika börda, så torde jag dock
billigt få fråga, om det är det Högloft. Utskot¬
tets pluralite värdigt, att, för alt bespara Staten
en sådan obetydlig afgift, direkte afslå denna rätt¬
mätiga sak, när samma Utskott, vid de icke säl¬
lan inträffande tillfällen, då anslag till hvarje¬
handa ganska umbärliga anläggningar af kana¬
384
Den 1 Mars.
ler, större byggnader och andra inrättningar, hvar¬
af största delen af nationen ej drager ringaste
nytta, ifrågakoramer, icke visar sig obenäget, u-
tan nästan oförsvarligt beredvilligt att uppoffra
milioner R:dr B:co utan afseende eller föregåen¬
de pröfning om uti Statskassan finnes tillgång
dertill eller icke. — Man må sannerligen erhin-
dra sig bär det gamla ordspråket: ”sila mygg oell
svälja kameler.” — Och jag tillåter mig ännu fram¬
ställa en fråga till dem, som tillhöra pluraliteten
i sådana fatala och för nationen högst bedrofliga
beslut, sorn de sist antydda, hvad konsequence
de fölit vid dessa storverks utförande, eller om
/ 7
de derföre kunna hafva rätt att vänta allmänna
röstens bifall och folkets ta clisa mhetsgärd.
Till följd af hvad jag nu nödgats anföra,
anhåller jag, att hedervärda Bonde-Ståndet be¬
näget, utan afseende derpå, alt Höglofl. StatsUt-
skottet och Rikets Ständer vid sisth Riksdag af-
slog denna för flera orter vigtiga och på billiga
och rättvisa anspråk grundade fråga, ville åter¬
remittera delta Utlåtande med begäran till Hög¬
lofl. Stats-Ulskoltet, att, med frånträdande af sitt
förra beslut, föreslå Rikets Ständer att lemna ett
önskadt bifall till hvad uti min och öfrige mo-
tionerne i samma ämne, är begärdt och andra-
get. Stockholm den i Mars 1845.
Lars Pettersfon.
Härmed förenar sig undertecknad till alla
delar. G. B. Appelqvist/’
I Lars Petterssons anförande förenade sig
jemväl Lars Rasmusson och Erik Christensson
från Götheborgs Län.
Niclas
Den 1 Mars.
385
Niklas Nilsson från Calmar Län: De skäl
Ulskottet till stöd för den ifrågavarande afgiftens
bibehållande åberopat, synas mig så klena, att
de torde falla utan vederläggning; ty icke lärer
någon giltig grund ligga deri, att afgiflen redan
i mera än i5o års tid utgått efter nu gällande
beräkningsmethod; och då tillgång funnits att
anslå icke mindre än 5oo,ooo R:dr till uppfö¬
rande af ett National-Museum, synes det icke
vara för mycket begärdt, att Staten med anslag
mellankommer för att derigenom undanrödja en
orättvis och obillig beskattning, helst Rusthålls¬
hemman i allmänhet äro lika om icke mera be¬
tungade än hemman af andre jordnaturer. I öf¬
rigt instämmer jag i Ståndsbrodren Lars Petters¬
sons förut ingifne anförande och yrkar återremiss.
Petter Jönsson från Skåne: Ändamålet med
ifrågavarande afgifts utgående eller att åt fattige
och för tapperhet utmärkte krigsmän lemna nå¬
got understöd, är visserligen vackert och jag vill
ingalunda bestrida dess tillvaro; men icke kan jag
inse hvarföre just Rusthållshemman skola mång¬
dubbelt mera än andre skatta lill Krigsmanshus-
Kassan, helst hemman af förstnämnde jordnatur
på sednare tider fått sig ålagde en mängd rän¬
tor af olika, omkring 3o, slag och således icke
kunna sägas vara lindrigare beskattade än andre
hemman. Ruslningstjenslen trycker djupt Rust¬
hållaren, som väl är i behof af lindring i sitt
lidande. På de tider, då statsmedel anslås till
onyttiga byggnader, hvilkas uppförande måhända
kommer alt medtaga millioner, synes man ock
böra tänka på någon lättnad för den betungade
8 II. 25
386
Den 1 Mars.
jordbruksklassen. Jag instämmer derföre med dem
som yrkat ålerremiss.
Anders Nilsson från Östergöl hlands Län :
Önskvärdt vöre väl om den s. k. per uiille-algif-
ten kunde borttagas, men då sådant icke lärer
kunna ske annorlunda än genom beviljande af
statsanslag till fortfarande understöd åt de flere
tusende personer, som af Wadstena Krigsmanshus-
Kassa åtnjutit understöd, samt jag är öfvertygad,
att genom en återremiss intet vinnes, vore jag
färdig att antaga utlåtandet, hvilket troligen bi-
falles inom de andre Stånden.
Gustaf Bernhard Appelqvist från Blekinge
Län: Utskottet har såsom skäl till sitt afstyr-
kande af de väckte motionerne anfört, att afgif-
len till Krigsmanshus-Kassan utgått i mer än
i5o år; men just denna omständighet tyckes
hafva bordt leda till den slutsats, att tiden vore
inne för undanrödjande af den orättvisa beskatt¬
ningen. Jag förenar mig i Ståndsbröd ren Lars
Petterssons yttrande och förmodar, att tillräck—
lige medel skola finnas till bestridande afKrigs-
manshus-Kassans utgifter, så vidt nemligen nämn¬
de Kassas kapital-fond behörigen förvaltas och
förräntas.
Christen Andersson fran Malmöhus Län: Jag
vill icke förlänga discussionen, då flere sakrika
yttranden derunder redan afgifvits, utan blott
förklara, det jag instämmer med de talare, som
yrkat återremiss af Utlåtandet.
Ola Jeppsson från Blekinge: Ehuru föga
förhoppning om framgång förefinnes, anser jag
Den 1 Mars.
mig likväl pligtig att påyrka återremiss och bort¬
tagande af den orättvisa beskattningen. Sistlid-
ne Riksdag omfattades frågan inom delta Stånd
med mycken välvilja, men resultatet af alla be¬
mödanden Lief intet. Om anslag blifver nöd¬
vändigt torde val föga gagn vara att vänta af en
återremiss; men då Krigsmanshus-Kassan, om
sparsamhet iakttages, möjligen kunde fylla sine
behof utan rusthållarens orättvisa betungande och
den utredning om Kassans tillstånd Utskottet lem-
nat, är mindre fullständig, torde en återremiss
blifva af nöden.
Pehr Sahlström från Stockholms Län: Att
denna af Rust- och Rotehållare utgående afgift
är orättvis derigenom, alt den till mångdubbelt
högre belopp drabbar nämnde hemmansinnehaf¬
vare, är af föregående talare redan visadt och
jag behöfver derföre icke derom orda. En om¬
ständighet, hvilken bordt tagas i betraktande
och måhända skolat verka till ett annat resultat
än det afgifne förslaget, är, att landet njutit en
3o:årig fred och alt således antalet af pensionä¬
rer bordt förminskas; men härom bar Utskottet
sig icke utlåtit. Icke eller kan jag gilla att, derföre
att en orättvisa i i5o år opåtaldt fått äga rum,
densamma af sådan orsak skall qvarstå. Försö¬
ket dertill visar ytterligare sanningen af den
gamla regeln, alt inrotade bruk och oskick med
svårighet kunna borttagas; och såväl i denna som
i andra frågor om tillvägabringande af jemlikhet
i beskattning lärer blifva nödvändigt, att ju of¬
tare desto heldre upprepa och åter upprepa yr¬
kanden derom. Jag delar derföre lika mening
med dem, som talat för återremiss.
25*
388
Den 1 Mars.
Henrik Andersson från Örebro, Ephraim
Larsson från Elfsborgs och Olof Nilsson från
Westerbottens Län instämde.
Anders Jonsson från Östergöthlands Län: På
de skäl flere talare före mig anfört yrkar äfven
jag återremiss af Utlåtandet. Jag vill blott til¬
lägga, att Utskottet må utreda, dels Kassans be¬
hållning och dels det belopp, som af den för¬
böjda per mille-afgiften af Rusthåll och Båtsmans-
rotehemman årligen utgår och att, i händelse
räntorne å Krigsmanshus-Kassans medel icke blif¬
va tillräcklige till pensioneringars utbetalande,
ett visst anslag må bestämmas till fyllnad af
nämnde Kassas behof.
Petter Mårtensson från Jönköpings Län bi¬
trädde denna mening.
Diskussionen förklarades nu slutad; och blef,
efter af Talmannnen framställd proposition, Slats-
Utskottets ifrågavarande Utlåtande med dervid
gjorde skriftlige och muntlige anmärkningar, lill
nämnde Utskolt återremilteradt.
N:o iggj i anledning af Kongl. Majrts Nå¬
diga Skrifvelse, angående åtskilliga Kyrkoherdars
underdåniga ansökningar om löneförbättring af
indragen behaglig tids spannemål:
irsta morn., afstyrkande vackt fråga om fyll¬
nad i löneinkomsterne för Kyrkoherdarne i Öre¬
grunds, Gideå, Gårdeby, Skagerhult, Ängsö, År¬
sunda, Lerbergs och Ulrica Pastorater.
Bifölls.
Den 1 Murs.
38g
a:dra morn., tillstyrkande anslag till löne-
fyllnad åt Kyrkoberdarne i Elfva uti Utlåtandet
nainngifne församlingar; och föredrogs i samman¬
hang härmed en från Stats-Utskottet ankommen
skrifvelse, innefattande rättelse af å tsk il lige fel-
aktige uppgifter i Utlåtandet, så lydande:
”Bland de uppräknade Pastoraten står Häf¬
veröj utan att dervid bestämmes till hvilket Stift
det hörer. Ett Häfverö linnes i Ärkestiftet, hvil¬
ket ej behöfver någon löneförbättring. Det som
nu skulle få ökad spannemåls-inkomst ligger i
Hernösands Stift, såsom synes af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition i ämnet, och beier egentli¬
gen Hafverö, ehuru genom missskrifning namnet
blifvit ändradt till Häfverö.
Sidan i5, G:te raden nerifrån slår: Utskot¬
tet , som, i följd af ofvanåberopade Kongl. Cir-
culair-Bref den g November 1840, anser fråga
om lönefyllnad numera icke kunna uppstå för
flere än innehafvare af ofvannämnde 20 Pasto¬
rater, får etc.
Denna mellanmening är oriktig, ty Kongl.
Circulair-Brefvet af den g November 1840, öf¬
verensstämmande med Rikets Ständers i ämnet
nyss förut fattade beslut, utsätter ingen preskrip¬
tionstid, och flera ansökningar äro ock verkligen
redan inkomne, ehuru de ännu ej äro slutligen
beredde. Mellanmeningen bör således uteslutas,
hvilket kan ske utan återremiss.
Circulair-Brefvet af den g November i8Jo
finnes infördt i samma års Författnings-Samling.”
Hnders åndersson från Örebro Län anförde
skriftligen: ”Jag linner icke obilligt, att de Kyr¬
Den 1 Mars.
koherdar, sorn icke hafva 100 tunnor spannennil
i löneinkomster, må erhålla af Staten fyllnaden
i detta belopp, hvilket visserligen icke kan kallas
öfverdrifvet. Men då pastoraternas innehafvare,
med kännedom om lönens ringhet, sökt och till
någon del i liei e år bekläd t dessa embeten, haf¬
va de varit beredde på den knappa inkomsten
och derefter ordnat sin ekonomi. Det är således,
enligt mili tanke, intet skäl att Staten just nu
genast ålägger sig någon ny utgift för att fylla
ett behof, som möjligtvis länge existerade, lik¬
väl icke just nu kunnat göra sig så kännbart, att
det erfordrar ett ögonblickligt afhjelpande. Om
man således härtill använder den tillgång, som
finnes af 29 tunnor spannemål, att fördelas emel¬
lan de sökande, och hvilken tillgång nära nog
svarar mot halfva beloppet, eller de begärde 2 14
tunnor, och Kyrkoherdarne hafva den tröstande
utsigt, att fyllnad erhålles i män af växande till¬
gång, synes mig Staten hafva gjort, allt hvad
rimligen af densamma kan fordras. Jag yrkar
således afslag på Betänkandet och vidhållandet af
i84o års Riksdagsbeslut, eller att behaglig tids-
spannernålen användes till de ifrågavarande löne¬
förbättringarna, i den mån densamma blir dis¬
ponibel, och således icke, som Utskottet föresla¬
git, uppföres å åttonde Hufvudtiteln, hvilket jag
af ofvananförde skäl icke anser vara lämpligt.
Stockholm den 1 Mars 1845.
A. Andersson från Örebro Län.”
Häri instämde Henrik Andersson från Örebro,
Bengt Eriksson från Wermlands, Pehr Nilsson
från Christianstads, Jöns Månsson från Malmö¬
hus, Pehr Jönsson från Öland och Erik Eriks¬
Den 1 Mars.
son från Westerås Län, den sistnämnde under
yttrande, att lian ansåg på det högsta billigt,
att de Pastorer, hvilka för närvarande räkna sex
h sjuhundra tunnor i spannemål såsom lön, jem¬
väl delade med sig åt mera vanlottade embets¬
broder.
Anders Trysén från Östergöthlands Län: Då
Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag bi föllo, att
den s. k. behaglig-lids-förlänings-spannemålen lin¬
ge användas till nödig förbättring för de Kyrko¬
herdar, hvilkas behållna inkomst icke uppginge
till värdet af i oo tunnor spannemål, var del in¬
galunda meningen, att den medgifna lönetillök-
ningen skulle komma alt äga rum annorlunda,
än såvidt tillgång förefunnes af indragen spanne¬
mål. Nu har likväl Utskottet tillstyrkt fyllnad
utöfver detta belopp och äskadt serskildt anslag,
hvilket jag ingalunda kan gilla; ty endast i den
mån tillgångar yppas bör lönelillökningen ske.
Jag yrkar derföre ålerremiss.
Nils Pehrsson från Kronobergs, Anders
Pehrsson från Örebro och Anders Jonsson från
Ötergötlands Län med flere af Ståndet delade
denna mening.
Petter Jonsson från Skaraborgs Län, skrift¬
ligen: ”Inga nya slåndsprivilegier må hädanefter,
hvarken af Konungen eller Rikets Ständer bevil¬
jas;” så slutas Constilulions-Utskottels förslag, till
en under denna Riksdag utarbetad ny Riksdags-
Ordning; och skulle detta förslag vinna bifall,
så är bäst att Bonde-Ståndet i tid börjar att mot¬
arbeta sine privilegier, som bestå uti skatter och
utgifter, hvilka, om de fortfarande skola ökas och
3ga
Den 1 Mars.
utgå till embets- och tjenstemän, förr eller sed¬
nare skall blifva en orsak lill Svenska nationens
upplösning; eller kan måntro, att ett rike i läng¬
den äger bestånd, der folket blir för högt be¬
skattat.
Presterskapets stora privilegier har gifvit
mig anledning att uttala denna sanning, då nu
fråga uppstått, att de Kyrkoherdar, hvilkas be¬
hållna inkomster icke uppgår till värdet af 100
tunnor spannemål, skola af indragen behaglig-tids-
förlänings-spannemål erhålla fyllnad till ifrågava¬
rande löneersättning, som sammanräkuadt uppgår
till 214 tunnor, hvilka Utskottet hemställt, att
uppföras på åttonde Ilufvudtiteln och årligen ut¬
gå efter gällande Läns markegångspris. Detta sy¬
nes mig icke vara rättsenligt, att så öka Preste-
Ståndets privilegier. Ehuru det är högst rättvist,
att en Kyrkoherde må hafva i löneinkomster ioo
tunnor spannemål, så är det dock deremot högst
orättvist, att en annan Kyrkoherde skall, utan
jemförlige besvär, derföre i tjensteväg hafva 7 å
8 hundrade tunnor spannemål i behållen löne¬
inkomst och derutöfver, — hvarföre jag, i anseen¬
de till delta kända förhållande, vid Riksdagens
början väckte motion om en lönereglering Pre-
slerskapet emellan till förekommande af framti¬
da behof, att söka fyllnad för Pastoralier af all¬
männa medel; men som något resultat öfver den¬
na min motion ännu icke är ankommet från Ut¬
skotten, och jag tillika är fullt öfvertygad, att
motionen efter Utskottens pröfning blifver lemnad
utan afseende, så kan jag icke underlåta att för¬
nya den mening jag förut antydt, att en reform,
Pastorernes lönevilkor emellan, är af behofvet
påkallad; och till följd deraf kan jag icke gilla
Den i Mars.
Utskottets gjorda hemställan lill Rikets Ständer,
att 214 tunnor spannemål, efter gällande Läns
markegångspris, årligen skall uppföras och utgå
på åttonde Hufvudtiteln— utan skulle önska, att
Ståndet för sin del ville ingå till Kongl. Maj:t
uti en underdånig skrifvelse, med anhållan, att
en lönereglering måtte företagas inom det Hög-
vördige Ståndet, som kunde komma att efterlef-
vas så fort nuvarande Pastorer från ett pastorat
afgå, på det att anslag af allmänna medel må
kunna undvikas. Stockholm den 1 Mars 1845.
Petter Jonsson från Skaraborgs Län.”
Anders Sundholm från Stockholms Län in¬
stämde.
Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs
Län: När frågan om behaglig-tids-förlänings-span-
nemålens indragning sistlidne Riksdag förevar till
behandling, stodo mina åsigter i strid med Stän¬
dernas fattade beslut; ty jag ansåg lämpligare,
att nämnde spannemål blefve Kronan besparad
ocb att lönetillökning åt Pastorerne icke borde
ske förrän i sammanhang med en allmän regle¬
ring af Presterskapets löner. Om Utskottets för¬
slag godkännes och sålunda de ifrågakomne Kyrko-
herdarne således skulle undfå förhöjning, oaktadt
den indragna behaglig-tids-spannemålen tili fyll¬
nad icke förslog, skulle en sådan åtgärd leda
till den säkra följd, alt lönefyllnaden, såsom upp¬
förd å en Riksstatens Hufvudtitel, äfven för fram¬
tiden blefve qvarstående. I stället att böja lönen
för Kyrkoherden i Häggums församling, hvars
omkrets endast utgör ungefär ^rdels mil, vore
större skäl i att sammanslå denna lilla försam¬
394
Den 1 Mars.
ling med någon af de nästgränsande. Måhända
torde samma förhållande inträffa med de andre
i Utlåtandet uppräknade församlingar. På desse
grunder yrkar jag afslag.
Denna mening delades af Jacob Kihlblom
från Södermanlands, Lars Bygdén från Wester¬
bottens, Pehr Sahlström från Stockholms, Sa¬
muel Samuelsson från Östergöthlands, Petter Mår¬
tensson och Anders Johan Sandstedt från Jönkö¬
pings, Petter Haraldsson från Elfsborgs, Anders
Olsson från Jemtlands och Erik Andersson från
Stora Kopparbergs Län.
Ephraim Larsson från Elfsborgs Län: Hvar¬
je framställning om jemkning eller nedsättning i
Presterskapets löneinkomster mötes alltid af det¬
ta Stånd med det svaret: "Våra privilegier, sorn
äro heliga, få icke kränkas;” men väckes fråga,
såsom nu, om tillökning i förut innehafvande lö¬
ner, då åsidosättas alla privilegier och tillskottet
emottages utan invändning. Huru olika är ej för¬
hållandet då förslag väckes om lindring i jord¬
brukets dryga onera och prestationer? Hvarje
fråga derom förfaller, och såsom skäl dertill åbe¬
ropas, att jordbrukets skatter äro gifna och få
icke förändras, utan måste qvarstå sådane de
från ålder varit. Samma skäl borde ock gälla
i afseende å de Kyrkoherdar, hvarom frågan nu
hvälfver sig; ty då de, med kännedom om löne¬
inkomsten, sökt och emoltagit sitt pastorat, sy¬
nas de icke äga anspråk att yrka på löneförhöj¬
ning. Dessutom finnas, om jag ej bedrager mig,
flere andre pastorater inom Riket, hvilkas inne¬
hafvare torde vara i större behof af lönetilIskott
Den 1 Mais.
395
iiu de nu kände sökanderne. Del gamla ordsprå¬
ket, som lyder: ”Det finnes ingen botten i prest-
säcken” torde måhända bär icke böra förglömmas.
Om förslaget åsyftat lönefylinad eller bidrag Al
de i allmänhet illa lönte Komministrarne, hade
någon billighet talat derför. Nu deremot yrkar
jag afslag å Utlåtandet.
Johan Petter Andersson från Elfsborgs Län
instämde.
Olof Nilsson från Westerbottens Län: Jag
delar von Zweigbergks mening och vill blott til¬
lägga, att, om förslaget bila lies, pastoratens klyf¬
ning möjligen derigenom skulle befordras, eme¬
dan vederbörande då torde förlita sig på Statens
mellankomst till fyllnad i Pastorernes löner.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län:
Om de här ifrågasatte Björne och Mo församlin¬
gar inom Wester-Norrlands Stift blifvit rättvis¬
ligen klyfne från Själewad, b vars Kyrkoherde åt¬
njuter icke obetydliga lönefördelar, skulle veder¬
lag till lönefylinad åt Pastorerne i förstnämnde
församlingar nu icke hafva erfordrats. I likhet
med hvad Olof Nilsson nyss nämnde, fruktar
äfven jag, att en för stor klyfning af pastorater
i allmänhet komme aLt äga rum, om vederbö¬
rande kunde antaga, att Staten gåfve fyllnad i lö¬
nen åt nya Pastorer. Äfven torde jag böra an¬
märka, att om Preste-Ståndet, som vid fråga
om minskning i dess löneförmåner vanligen åbe¬
ropar sine privilegier, såsom utgörande hinder
mot hvarje sådant försök, handlade consequent,
detsamma icke heller nu skulle kunna emottaga,
hvad privilegierne icke medgifva. På förut an¬
Den 1 Mars.
förde skäl instämmer jag med dem, som yrkat
afslag.
Flere hördes häri instämma.
Petter Pehrsson från Jönköpings Län: Äf¬
ven jag afslår Utlåtandet, ty jag anser Kyrko¬
herdarnas inkomster i allmänhet vara så stora,
att ytterligare lönetillökning icke behöfves.
Henrik åndersson från Örebro Län: Under
diskussionen har jag förut instämt med min
Länskamrat Anders Andersson, men med afseen¬
de å den nu inkomna rättelse och det förhållan¬
de, att motion blifvit väckt om förlänings-span-
nemålens indragning, torde jag få hemställa om
återremiss, på det att Utskottet må kunna frå¬
gan närmare öfverväga i sammanhang med nämn¬
de motion.
Måns Pehrsson från Malmöhus Län: Jemte
det jag får tillkännagifva, det jag väckt motion
om behaglig-tids-förlänings-spannemåls indrag¬
ning vid 3:ne Pastorat, hvars innehafvare, den
förutan, äro tillräckligt lönte, instämmer jag i
den siste talarens yrkande om återremiss, eme¬
dan, om mitt nyss berörde förslag gillas, till¬
gång till den äskade lönefyllnaden måhända be¬
reddes utan statsanslag.
Förre Talmannen Anders Eriksson från Öre¬
bro Län: Om detta Utlåtande bi fa lies af Stån¬
det, afstannar ingalunda frågan om lönetillskott
åt Kyrkoherdarne; och, enligt hvad den i dag
ingifna rättelsen omförmäler, äro redan flere an¬
sökningar i enahanda syftning med de föreva¬
Den 1 Mars. 3gj
rande till Kongl. Maj:t inkomne, ehuru desamma
ännu icke hunnit slutligen beredas. Vådligt vo¬
re det derföre att nu stadga ett prejudikat för
afgörandet af desse. Då ingen af detta Stånd
lärer vara fallen att bifalla anslag till omför-
mäldte ändamål, synes det mig lämpligare att
straxt fatta beslut än att återremittera Utlåtan¬
det. Jag yrkar derföre afslag derå.
Många af Ståndets Ledamöter delade denna
mening.
Diskussionen förklarades slutad; och blef, ef¬
ter proposition af Talmannen, ifrågavarande mo¬
ment i Ullåtandet afslaget.
N:o 201, i anledning af väckt fråga om rät¬
tighet för Nyköpings stad, att på arrende in¬
nehafva den vid staden belägne s. k. Lilla eller
Tyska Kungs-ladugårdeii.
Bifölls.
§ 4*
Föredrogos och godkändes följande Expedi-
tions-Utskottets Skrifvelse-förslag:
N:o 133, om ändringar uti Kongl. Stadgan
angående folkundervisningen i Riket af den 12
Juni 1842;
N:o 134, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition, angående anslag till boskaps¬
skötselns befrämjande i Riket medelst anläggan¬
de af Stamholländerier;
N:o 135, angående en del i Krigslagarne an¬
tagne straff;
N:o 136, angående upphäfvande af Kongl.
3g8 Den 1 Mars.
Brefven den 9 April i8o5 oell den 6 November
1822, rörande rättigheten lill svedjande inom
Blekinge Län;
N:o 13^, angående förtydligande af Kongl.
Brefven den 10 Maj 1815, angående böter för
uraktlåten snöplogning och skottning;
N:o 138, angående Piteå och Luleå städers
båtsmanshåll;
samt Riksdagsbesluten:
N:o 13, angående nedsättning i tionde-afgif-
ten för tackjernslillverkningen;
N:o 14» angående nya föreskrifter i afseen¬
de på byggnads-lån till brandskadade städer;
N:o i5, angående Borgmästares samt Kom¬
missions- Landtmätares delaktighet i Civil-Slalens
Pensions-Inrättning;
N:o 16, angående borgenärs rätt att, efter
anställdt utmätningsförsök, använda bysättning;
N:o 17, angående bränvinsbrännings-afgiften.
§ 5.
Föredrogos och lades lill handlingarne föl¬
jande från Respekt. Medstånden ankomne Proto¬
kolls-Utdrag, nemligen:
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris
424—432, från Hög v. Preste-Stålidet N:ris 4o4
—4' 1 oeli från Yällofl. Borgare-Ståndet N:ris 28g
och 2go.
§ 6-
Föredrogos och bordlädes:
Constitutions-Utskottets Memorial N:o 27,
med förslag till ändring i RiksdagsOrdningens
Deri 1 Mars.
399
i4:de §, angående representationsrättigheten för
Stockholms stad.
D:o d:o N:o 28, med förslag angående än¬
dring i RiksdagsOrdningens 14 § med afseende
å representationsrättigheten för Fahlu Bergslag.
D:o d:o N:o 29, med förslag om uteslutande
ur 1 1 § Riksdagsordningen af stadgandet, angå¬
ende ofrälse valförrättare vid Riksdagsmannaval
lör Bonde-Ståndet.
D:o d:o N:o 3o, med förslag om ändring i
RiksdagsOrdningens 26 §, angående ordningen
för RiksSlåndens uppträdande å Rikssalen vid
Riksdags öppnande.
Stats-Utskollels Utlåtande N:o 2o5, i anled¬
ning af väckt motion om löneförbättring för Pro-
fessorerne vid Lunds Universitet.
D:o d:o N:o 206, i anledning af vackt mo¬
tion om anslag till nykterhetsskrifters utgifvande.
D:o d:o N:o 207, Memorial, i anledning af
Rikets Ständers skiljaktiga beslut rörande ifråga-
ställdt inlevererande till Riksgälds-Contoret afel¬
ia bevillningsmedel samt öfrige statsmedel.
D:o d:o N:o 208, i anledning af RiksStån-
dens skiljaktiga beslut, rörande nedsättning i af-
giften till Handels- och Sjöfartsfonden, Convoy-
Commissariatets upplösning samt nämnde fonds
ingående till Riksgälds-Contoret.
D:o d:o N:o 209, i anledning af erhållen
återremiss å Betänkandet N:o88, angående väckt
fråga om f. d. Departements-Chefernes vid Ge¬
neral-Tullstyrelsen, Presidenten af Billberghs och
Canzli-Rådet Valerii, äfvensom förre Kammere-
rarens, Kammarrätts-Rådel Winroths och förre
4oo
Den 1 Mars.
Kontrollören Middendorffs befriande från ådömdt
ersättningsansvar, i målet, rörande den efter aflidne
Uppbörds-Tullförvaltaren Finér yppade balance.
D:o d:o N:o 211, Utlåtande, angående bere¬
dandet af en ny lokal för Riksgälds-Contoret i stäl¬
let för det härtill nu begagnade hus.
Bevillnings-Ulskoltets Memorial N:o 27, i an¬
ledning af Rikets Ständers olika beslut, rörande
Betänkandet N:o 17, angående Kurhus-afgiftens
fortfarande.
D:o d:o NtoaS, i anledning af Högv. Preste-
Ståndels beslut, rörande Utlåtandet N:o 22, an¬
gående erhållen återremiss i vissa delar af Memo¬
rialet N:o 21, med förslag till sammanjemkning
af RiksStåndens olika beslut i afseende på grun-
derne för den blifvande allmänna bevillningen
samt föreskrifterne för tillämpningen deraf.
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-ULskottens Utlåtande N:o 7, i an¬
ledning af gjorda anmärkningar vid Betänkandet
N:o 3, angående Tullförfattningarne.
D:o d:o Betänkande N:o 8, i anledning af
väckt motion om framställande af underdånig an¬
hållan om Nådig Proposition vid nästa Riksdag,
med förslag till nödige ändringar i afseende å
såväl tullbevakningen, som de i Tulltaxan stad¬
gade förbud och tullafgifter.
Ståndet åtskiljdes kl. \ till 3 eftermiddagen.
In fidemj
C. G. Cassel.
4o r
lien 3 Ulars 1843.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
§ k
På derom gjord begäran beviljade Ståndet
Matts Persson från Stockholms Län ledighet från
Riksdagsgöromålen under en tid af fyra dagar,
räknadt från morgondagen.
Enligt förut fattadt beslut hade denna dag
blifvit bestämd till förrättande af val till Full¬
mäktige och Suppleanter af Bonde-Ståndet uLi
Rikets Ständers Bank och Riksgälds-Contor, samt
Direktörer och Suppleanter vid Låne-Contoren i
Götheborg och Malmö; och, sedan Sekreteraren
uppläst de §§ af Riksdags-Ordningen, som hand¬
la om dylika val, företogs i behörig ordning val,
först af:
Fullmäkige i Banken och deras Suppleanter,
hvilket, efter valsedlarnes öppnande och röster¬
nas summerande, befunnos sålunda hafva utfal¬
lit, att
Johan Olsson från Stockholms Län
erhållit k 78 röster,
Sven Heurlin från Kronobergs Län . 57 —
Bengt Gudmundsson från HallandsLän 53 —
f. d. Talmannen Anders Eriksson från
Örebro Län a5 —
8 H. 26
Den 3 Mars.
Anders Jansson från Östergöthlands
Län 22
Fredrik von Zveigbergk från Skaraborgs
Lä n • • • • •••■••20
Gustaf Bernhard Appelqvist från Ble¬
kinge Län ......... 6
Pehr Sahlström från Stockholms Län 5
Matts Pehrsson från Stockholms, Län
och Anders Andersson från Skara¬
borgs Län, hvardera 3
f. d. Banco-Fullmäkligen Johan E-
riksson från Stora Kopparbergs Län 2
Pehr Eriksson från Wermlands Län,
Jon Olsson från Gefleborgs Län, O-
lof Johansson från Stockholms Län,
Johan Pehrsson från Upsala Län och
Nils Strindlund från Vester-Norr-
lands Län, hvardera i
till att vara Fullmäktige; samt
Olof Johansson från Stockholms Liin 77
Carl Ersson från Westerås Län . 37
Pehr Olsson från Upsala Län . . 33
Anders Bengtsson från Jönköpings Län 3o
Matts Pehrsson från Stockholms Län 27
Anders Jansson från Östergöthlands
Län •••«•••••• 23
Jon Olsson från Gefleborgs Län . |3
Johan Pehrsson från Upsala Län . 5
Fredrik von Zweigbergk från Skara¬
borgs Län . . 4
Johan Johansson från Örebro Län,
Lars Olsson från Stora Koppar¬
bergs Län, Anders Pehrsson från
Örebro Län och Johan Olsson från
röster,
röst,
röster,
Den 3 Mars.
4o3
Stockholms Län, hvardera . . 3 röster.
Gustaf Pettersson från Östergöthlands
Län, Henrik Andersson från Öre¬
bro Län, Johan Andersson från
Upsala Län och Hans Persson från
Gefleborgs Län, hvardera ... 2 —
Nils Guslaf Nilsson från Östergöthlands
Län, Pehr Sahlström från Stock¬
holms Län, Erik Eriksson från We¬
sterås Län, Sven Heurlin från Kro¬
nobergs Län och Nils Pehrsson
från Kronobergs Län, hvardera . 1 röst,
till att blifva Suppleanter.
I följd häraf voro således Johan Olsson från
Stockholms Län, Sven Heurlin från Kronobergs
J^än och Bengt Gudmundsson från Hallands Län
utsedde till Ståndets Fullmäktige i Banken; samt
Olof Johansson från Stockholms Län, Carl Ers¬
son från Westerås Län och Pehr Olsson från
Upsala Län till deras Suppleanter.
Derefter förrättades val till Fullmäktige i
Riksgälds-Contoret samt deras Suppleanter, hvil¬
ket utföll sålunda, att
Erik Norberg från Westerås Län erhöll 71 röster.
Johan August Zetterberg från Stock¬
holms Län 54 —
Talmannen Hans Jansson .... 47 —
Hans Persson från Gefleborgs Län —
Johan Johansson från Örebro Län 38 —
Johan Eriksson från Stora Kopparbergs
Län 19 —
Pehr Sahlström från Stockholms Län 2 —
26*
4o4
Den 3 Mars.
Matts Pehrsson från Stockholms Län
och Johan Pehrsson från Upsala
Lä n, hvardera i röst,
till att vara Fullmäktige; samt
Johan Pehrsson från Upsala Jjän . 86 röster,
Henrik Andersson från Örebro Län . 4° —
Gustat Pettersson från Östergöthlands
Län .......... 33 —■
Erik Eriksson från Westerås Län . 3o —■
Anders Sundholm från Stockholms Län 25 —
Nils Guslaf Nilsson från Östergöth¬
lands Län 22 —
Anders Pehrsson från Örebro Län . 21 —
Johan August Zetterberg från Stock¬
holms Län 5 —
Johan Johansson från Örebro Län 3 —
Carl Ersson från Westerås Län och
Pehr Sahlström från Stockholms Län 2 —
Matts Pehrsson från Stockholms Län
Hans Pehrsson från Gefleborgs Län,
Pehr Olsson från Upsala Län, O-
lof Johansson från Stockholms Län,
Pehr Mårtensson från Jönköpings
Län, Carl Myrberg från Westerås
Län och Anders Andersson från Ö-
rebro Län, hvardera .... 1 röst,
till att blifva Suppleanter.
Erik Norberg från Westerås Län, Johan
August Zetterberg från Stockholms Län och Tal¬
mannen Hans Jansson voro alltså valde till Stån¬
dets Fullmäktige i Riksgälds-Contoret, samt Jo¬
han Pehrsson från Upsala Län, Henrik Anders¬
son från Örebro Län och Gustaf Pettersson från
Den 3 Mars.
4o5
Östergöthlands Län till desse Fullmäktiges Supp¬
leanter.
Vidare anställdes val lill Direktör vid Lå-
ne-Contoret i Götheborg samt hans Suppleanter;
och utföllo rösterna sålunda, alt till Direktör
erhöll:
Lars Rassmusson från Götheborgs och
Bohus Län 67 röster,
Carl Gustaf Bruhn från Hallands Län 24 —
Petter Claesson från Efsborgs Län . 1 röst,
samt till Suppleanter:
Erik Christensson från Göthebogrs och
Bohus Län 67 röster,
Tobias Lind från Götheborgs och Bo¬
lms Län ,• •••••• 62 —
Mathias Hjort från Götheborgs och
Bohus Län #••••.«.• 7 '
Lars Rassmusson från Götheborgs och
Bohus Län ...,.■«» 5 •
Nuvarande Direktören Anders Svens¬
son i Kallebäck och Carl Gustaf
Bruhn från Hallands Län, hvardera 1 röst.
Sålunda hade blifvit utsedde: Till Direk¬
tör Lars Rassmusson, samt till Suppleanter Erik
Christensson och Tobias Lind, alla från Göthe¬
borgs och Bohus Län.
Slutligen anställdes val till Direktör vid
Låne-Contoret i Malmö och hans Suppleanter,
hvilket utföll sålunda, att
Christen Andersson från Malmöhus
Län erhöll 44 röster,
Pehr Jönsson från Christianstads Län 37 —
4o6
Dan 3 Mars.
Jöns Månsson från Nalmöhus Län . . 7 rörter,
Ola Svensson från Malmöhus Län . . 3 —
Måns Pehrsson från Malmöhus Län . 1 röst,
till att vara Direktör; samt
Jöns Månsson från Malmöhus Län . . 78 röster,
Ola Svensson från Malmöhus Län . . 53 —
Måns Pehrsson från Malmöhus Län . 29 —
Pehr Nilsson från Christianstads Län . 10 —
Christen Andersson från Malmöhus Län 7 —
Lars Pettersson från Blekinge Län . 5 —
Jöns Jönsson och Pehr Pålsson från
Christianstads Län, hvardera . . 1 röst,
till att blifva Suppleanter.
Christen Andersson var sålunda vald till Direk¬
tör, samt till hans Suppleanter Jöns Månsson och
Ola Svensson, alla från Malmöhus Län; af hvilka
den sistnämnde dock undanbad sig förtroendet,
hvadan Måns Pehrsson från samma Län, som näst
efter Ola Svensson erhållit fleste rösterne blef
andre Suppleanten.
Johan August Zetterberg från Stockholms
samt Johan Pehrsson från Upsala Län, den för¬
re utsedd till Fullmäktig och den sednare till
Suppleant uti Riksgälds-Contoret, hvilka vid va¬
lets slut voro tillstädes, förklarade Ståndet deras
tacksamhet för det förtroende, hvarmed de blif¬
vit hedrade.
dagen
Ståndet åtskiljdes kl. half till 12 förmid-
In fidem,
C. G. Cassel.
4®7
Ilen 3 Mars 1843.
Plenum lil. half till 10 förmiddagen.
§ 1-
Protokollen för den 22 Februarii och den
3 Mars justerades; hvarefter
Bengt Gudmundsson från Hallands Län be¬
gärde ordet, och yttrade; Hedervärda Talman
och Hedervärda Stånd! Sistlidne Måndag, då val
anställdes till fullmäktige i Rikets Ständers Bank,
hedrades jag med Ståndets förtroende att vara
en bland dem. Så väl härföre, som för det för¬
troende Ståndet vid 2:ne föregående Riksdagar
visat mig, aflägger jag min bjertliga tacksägelse;
och, ehuru jag icke är den, sorn kan eller vill
prunka med granna ord och stora löflen, ber
jag likväl Ståndet vara försäkradt om min upp-
rigliga vilja, att, efter yttersta förmåga, fullgöra
mina åligganden samt söka gagna det allmänna
nationella, så att jag vid ett blifvande Riksmö¬
te med lugn och tillfredsställelse må kunna e-
motse en oväldig granskning af mina åtgärder.
Med denna försäkran anhåller jag, aLt städse få
vara innesluten i Hedervärda Talmannens och
Hedervärda Ståndets vänskap och välvilja.
Sven Heurlin från Kronobergs Län yttra¬
de: Då jag af Ståndsbröderne blifvit hedrad
med förtroendet, alt fortfarande vara en bland
Ståndets Fullmäktige i Rikets Ständers Bank,
4o8
Den 3 Mars.
får jag derföre aflägga min innerliga tacksägelse,
med försäkran, att, om en ren och omutlig vil¬
ja alt fullgöra de mig i nämnde befattning ålig¬
gande pligter, kunna ersätta bristande sakkänne¬
dom, desse pligter, hvarken skola blifva eftersat¬
te, eller det lemnade förtroendet sviket; Bankens
sannskyldiga nytta skall jag alltid hafva till mitt
ögnasigte,
Erik Norberg från Westerås Län: För det
förnyade prof af förtroende, Ståndet behagat vi¬
sa mig derigenom, att jag blifvit vald att fort¬
farande vara en bland dess fullmäktige i Rikets
Ständers Riksgälds-Contor, får jag härmedelst af¬
lägga min förbindligaste tacksägelse; och, jemte
det jag beder Ståndet vara förvissadt, att jag ef¬
ter yttersla förmåga skall söka motsvara detta
förtroende, anhåller jag, att i Ståndets vänskap
och välvilja städse få vara innesluten.
Henrik sindersson från Örebro Län: ”Jag
borde icke måhända yttra något om det val, som
förevarit, ehuru derom kunde vara mycket att
orda; men som jag är öfvertygad om, att mitt
återinväljande lill Suppleant, icke varit föran-
ledt af i 11istiga beräkningar, utan Ståndet deri¬
genom till käll nagifvit ett gillande af mitt förfa¬
rande under den korta tid jag förut deltagit i
Riksgälds-Contorets öfverläggningar, så anser jag
min pligt fordra, att nedlägga min tacksamhet
för det mig åter visade förtroendet; och, i hän¬
delse jag skulle komma att deltaga i öfverlägg-
ningarne, skall jag alltid hålla för en helig pligt,
att troget uppfylla mina åligganden.
Olof Jansson från Stockholms Län: Att
Den 3 Mars.
4«9
Ståndet utsett mig att i första rummet vara
Suppleant åt dess Fullmäktige i Rikets Ständers
Bank, innefattar ett förtroende, som vida öfver¬
steg mina förhoppningar. Emellertid skall jag,
så mycket i min förmåga står, söka motsvara
detsamma; och, med försäkran härom, samt hjert¬
lig tacksägelse för den utmärkelse hvarmed jag
sålunda blifvit hedrad, anhåller jag att få vara
innesluten i Ståndsbrödernes fortfarande välvilja.
Christen åndersson från Malmöhus Län:
Jemte det jag härmed aflägger min hjertliga tack¬
sägelse för Ståndets hedrande förtroende för mig
att hafva blifvit utsedd till Ledamot i Direktio¬
nen öfver Rikets Ständers Låne-Contor i Malmö,
anhåller jag det Ståndet måtte vara öfvertygadt
derom, att jag skall, ej allenast vid alla tillfäl¬
len känna värdet af detta förtroende, utan ock
efter yttersta förmåga söka motsvara detsamma.
Jag anhåller att uti Ståndets godhetsfulla väl¬
vilja få vara innesluten.
Johan Angust Zetterberg från Stockholms
Län och Jan Persson från Upsala Län, förnya¬
de hvar för sig, de af dem förut afgifne tacksä¬
gelser för det förtroende de vid ofvanomför-
mäldte val af Ståndet erhållit, och utbådo sig
att i Ståndets vänskap och välvilja fortfarande
få vara inneslutne.
Måns Pehrsson från Malmöhus Län upplä¬
ste ett så lydande skriftligt anförande: Sedan
Hedervärda Ståndet sisth Onsdag behagat åter¬
remittera Stals-Utskoltets Betänkande N:o 198,
angående dagsverksskyldigheten för Hemmans-
Den 5 Mars.
åboerne på ön Hven, så får jag lill Protokollet
anmäla, alt Herr Kammarrådet Lagmannen Cas¬
sel, som på Kongl. Majrts Nådiga befallning verk¬
ställt undersökning angående arbetsskyldighe-
ten till de Kungsgårdar i Skåne, som äro an-
slagne till MilitärBoställen, oell af sådan anled¬
ning innehar alla dithörande handlingar, äfven
hvad Kungsgården Uranieborg angår, lofvat, att,
på kallelse, infinna sig i Utskottet för att med¬
dela erforderliga upplysningar. Anhållandes jag
att detta tillägg får åtfölja återremissen.
Detta anförande skulle öfverlemnas till Stats-
Utskoltet, för att i sammanhang med dess Ut¬
låtande N:o 198, handläggas.
§ 3-
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utskottets
på bordet hvilande Utlåtande N:o 182, i anled¬
ning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, an¬
gående bestämmande af vissa vilkor för vinnande
af dispositions-och jordägande-rätt lill de så kal¬
lade Kyrkohemmanen i Halland, dels särskilda i
detta ämne inom Riks-Stånden väckte motioner.
§ 4-
Vid förnyad föredragning af Stals-Utskoltets
på bordet hvilande Utlåtande N:o 202, i anled¬
ning af Kongl. Majrts Nådiga skrifvelse, i fråga
om bildande af ett National-Museum, yttrade
Ola Svensson från Malmöhus Län ”Jag vill
alldeles icke ingå i någon vederläggning eller
granskning, hvarken om behofvet af ett nytt Na¬
tional-Museum , eller den nytta och fördel det¬
Den 5 Mars.
samma för vetenskaperne kan medföra, emedan
sådant vore alt upphäfva sig till domare i ett
ämne, som man icke förstår; men, hvad sjelfva
verkställigheten af ett så stort och kostsamt fö¬
retag beträffar, så, ehuru Rikets Ständer vid sist-
lidne Riksdag sjelfva genom sin underdåniga
skrifvelse anhållit, det Kongl. Maj:t ville till Ri¬
kets nu församlade Ständer inkomma med för¬
slag i ämnet, tror jag, på sätt ålskillige reser¬
vanter äfven anmärkt, sådane hinder och om¬
ständigheter förefinnas, som gifva gilltig anled¬
ning till uppskof, utan att blottställas för före¬
bråelsen af ett inkonsequent handlingssätt; ly,
dels är det framlagda förslaget icke af Kongl.
Maj:t behörigen pröfvadt, och dels måste lokalen
äfven på förhand vara säkert bestämd såsom ä-
gande ett stort inflytande på kostnaden, emedan
i en sådan Residensstad, som Stockholm, hvilken
i allmänhet har ganska fast byggnadsgrund att
erbjuda, det skulle vara ett slöseri, som natio¬
nens Ombud svårligen för sina Committenter
kunde rättfärdiga, att godkänna en plats der 2-
eller måhända 3oo,ooo R:dr Banco skulle endast
till grund behöfva gömmas under jorden; och
genom ett sådant förfarande skulle vi synas haf¬
va glömt både vår fattigdom och vår skyldighet
mot hemmavarande medbroder; då nu härtill
kommer, att landels financiella ställning är gan¬
ska bekymmersam — och vida sämre än vid
föregående Riksdag: att ännu oafgjorda anslag,
såsom till folkundervisningen, måste, anses vara
nödvändiga: att ifrågavarande byggnad utan min¬
sta våda kan uppskjutas: att det tillhör Rikets
Ständer likasom hvarje enskild klok hushålla¬
re att rätta sina företag efter sina tillgångar; samt
Den 5 Mars.
att Kongl. Maj:t jemväl med sådant vilkor: ”så
framt allmänna medel dertill lemna tillgång” be¬
gärt anslag, yrkar jag att, med afslag för närva¬
rande af Utskottets Betänkande, dermed bör upp¬
skjutas till dels så väl passande läge och behörigen
pröfvadt förslag med ritning Ständerna förevisas,
som Statens medel, ulan tillbakasättandet af me¬
ra vigtiga och riksgagneliga föremål, kunna med¬
gifva dylika uppoffringar.”
Häri instämde Petter Claesson och Johan
Petter Andersson från Elfsborgs, Ola Jeppsson
från Blekinge, Sven Isacsson och Per Jonsson
från Calmar, Conrad Romin och Lars Norrby
från Gottlands, Johan Ericsson från Stora Kop¬
parbergs, Lars Bygden och Olof Nilsson från
Vesterbottens samt Olof Jansson och Anders
Sundholm från Stockholms Län, m. fl.
Petter Jonsson från Skaraborgs Län: ”Hvad
beträffar Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse i fråga
om bildande af ett National-Museum, så erkän¬
ner jag behofvet deraf i all underdånighet, blott
allmänna medel voro så tillräcklige, alt andre
nödvändiga behof härigenom icke komme att slå
tillbaka, hvilket icke heller är Kongl. Maj:ts Nå¬
diga vilja, då Kongl. Maj:t har behagat yttra, som
Utskottet antydt, dessa ord: ”Såframt Allmänna
medel dertill lemna tillgång.”
Det af Öfver-Intendents-Embetet infordrade
förslag upptager, att högst 55o,ooo R:dr Banco
skulle åtgå till byggnadens bekostande, och har
Utskottet trott att någon minskning deraf bör
kunna motses, eller att beloppet bestämmes till
5oo,ooo R:dr, och såmedelst tillstyrkt att i5o,ooo
Den 5 Mars.
413
R:dr lill en början af Riksgälds-Contoret skall
utgå, ulan att nämna ett enda ord, eller att Ut¬
skottet tagit i beräkning tillgängarne för i fråga-
varande ändamål, hvilket Kongl. Maj:t har afsett.
Det är för Utskottet icke obekant, att Sveri¬
ge här förutan har två stora förslag att tänka
uppå, nemligen folkundervisningen och fängelse¬
byggnader, och det tredje är ännu icke påtänkt
eller tagits i öfvervägande, emedan någon mo¬
tion icke är väckt: huru man skall få ett i skat¬
tebördor nedtryckt folk åter upprättadt. — Jag
kan icke förtiga, att i min hemort finnes många
familjer, som ej allenast sakna sund föda, nöd¬
torftig beklädnad, utan till och med familjer,
sorn gräfvil sig kulor i jorden att bo uti.
Dessa angelägenheter anser jag, att Rikets
Ständer böra först afhjelpa, och sedan, då till¬
gångar medgifva, företaga byggnaden af ett Na¬
tiona I-Museum, deruti man bättre kan ordna de
dyrbara verk och antiqviteter, som tid efter an¬
nan äro insamlade till så stor myckenhet, att
tillräckligt utrymme saknas för deras ändamåls¬
enliga uppställande till beskådande. — Men för
att desse Nordens fornlemningar af dyrbare verk
och minnen från Hedniska och Catholska tider,
och från Riddareperioden m. m., icke må sakna
nödigt utrymme förderas uppläggning och ordnan¬
de; så föreslår jag, att Bonde-Ståndet för sin del
i underdånighet ville hos Kongl. Majit i Nåder
anhålla, det Kongl. Majit täcktes bevilja, att af
dessa forntidens alster så mycket, som här i Stock¬
holm saknar nödigt utrymme, finge, tills vidare,
öfverflyttas och uppställas i någondera af byggna-
derne på Carlsborg; hvilket ock vore för dem, sorn
bo inuti Riket, mera tillgängligt, att desse forn¬
4.4
Deri 5 Mars.
tidens minnen der få beskåda, och om dem gö¬
ra sig något begrepp, än att resa bil till Stock¬
holm.
På dessa framställde skäl, kan jag för min
del, i Rikets nu varande fattiga belägenhet, icke
annat än för närvarande afslå Utskottets tillstyr¬
kande till förenämnde byggnadsföretag.”
Petter Mårtensson från Jönköpings Län upp¬
läste ett så lydande skriftligt anförande: Då jag
nu inlåter mig i yttrande öfver Höglofl. Stals-
Utskottets Utlåtande N:o 202, rörande Rouel.
o
Maj:ls Nådiga Skrifvelse, om anslag till uppfö¬
rande af ett National-Museum, kari jag icke för¬
bise de skäl, som Höglofl. Utskottets majoritet baft
för att genomdrifva detsamma. — Det är vis¬
serligen sant, att nu varande Antiqvitets-lokaler
äro knappa till sine utrymmen, men jag kan
verkligen försäkra, alt det ej står så illa till med
de gamla Forn- och Medeltids-Samlingarne, hvil¬
ka, enligt hvad Utskottets Betänkande antyder,
äro uppstaplade, magazinerade samt konvolute-
rade och, till följd deraf, äro otillgänglige för Vit¬
terhets- och Nyhets-älskarens punkluela åskåd¬
ning. — Nog af: att vi äga ett, framför många an¬
dra länder, så rikt förråd af dessa dyrbara skatter;
men att nu i desse kritiska penningelider vilja
anslå en summa af ej mindre än 5oo,ooo R:dr
B:co till uppförande af ett Riksmuseum, kan jag
sannerligen icke bifalla, hälst jag nogsamt har
mig bekant, huru stor nöden är i så väl min,
som i många andra af landets provinser, der
allmogen, för att kunna fullgöra sina skattebi¬
drag, måste nödgas sälja bort nära nog hvad den
oundgängligen sjelf för sig och de sina behof-
Den 5 Mars.
415
de, till undsättning emot hunger och köld; —
jag slutar mig för öfrigt till den reservation,
hvilken Stånds-brodren Måns Månsson från Cal¬
mar Län emot detta förslag i Utskottet afgifvit,
och lika med honom tror att de döda tingen i
Åntiqvitets-Salarne, berga sig väl i sitt nuvaran¬
de skick, åtminstone intilldess Staten kan åstad¬
komma medel, att dermed förskaffa dem ett me¬
ra rymligt hem, antingen genom uppförande af
en ny lokal, eller helst inköp af något till än¬
damålet passande privat hus, — jag yrkar afslag
å detta Stats-Utskottets Betänkande till alla de¬
lar. Stockholm den 5 Mars 1845.
P. Mårtensson, från Jönköpings Län.0
Petter Pehrsson från Jönköpings Län yttra¬
de: ”Kongl. Maj:t har uti Sin Nådiga Proposi¬
tion äskat ett anslag å 5oo,ooo R:dr Banco till
uppbyggande af ett Kongl. Museum, så vida all¬
männa medel dertill lemna tillgång. Jag anser vis¬
serligen att det vore väl, att ett Kongl. Museum
kunde bättre ordnas, om medel dertill funnes,
men, alla källor till förråd, äro af Stats-Ut¬
skottets pluralitet redan så medtagna till hvarje¬
handa andra öfverflödige utgifter, såsom pensio¬
ner, kanaler, hamnbyggnader och afskrifningar,
in. m., att jag fruktar, att anslaget till hela
mensklighetens heligaste sak, folkundervisningen,
som borde stått i första rummet, slutligen kom¬
mer att åsidosättas i brist på medel.
Jag och BondeSlåndets ledamöter hafva i
StatsUtskottet motverkat så väl öfrige onödiga,
sorn detta anslag, och reserverat oss deremot.
Jag anser icke väl betänkt eller tillfridsstäl-
Den 5 Mars.
lande för de fattige skattdragande, att nu, bråd¬
störtande i denna landsförlägenhet, anslå så sto¬
ra penningesummor, hvarigenom Bevillningen tor¬
de komma att ökas, hvilket massan af nationen
icke tål, utan tvärtom bordt hafva någon nedsätt¬
ning och lindring. Jag anser att detta anslag
kan undvikas, helst här finnes tillräcklige Statens
hus, såsom Carlberg eller Ulriksdals Slott att
inrymma och ordna detta Museum, hvarföre jag
yrkar afslag på Betänkandet.
Bengt Gudmundsson från Hallands Län:
Jemte tillkännagivande, det jag, såsom Ledamot
i StatsUtskottet, reserverat mig emot dess, rö¬
rande ifrågavarande ämne, fattade beslut, ehuru
min reservation, af för mig okänd orsak, icke
blifvit Betänkandet bifogad, får jag förklara, det
jag icke kan bifalla förevarande Utlåtande, utan
yrkar jag att detsamma må af BondeStåndet af
slås på de i Herr Norins och Måns Månssons
reservationer anförde skäl.
Med Bengt Gudmundsson förenade sig Jan
Andersson från Upsala, Per Olsson från Upsala
och Erik Christensson från Götheborgs och Bo¬
hus Län,^m. fl.
Af Anders Göransson från Stora Koppar¬
bergs Län upplästes ett så lydande skriftligt
anförande: För den, som aldrig så litet tittat
in uti Historien, och följt dess mångfaldiga fö¬
reteelser i alla möjliga riktningar: huru religio¬
nen tidtals upplyst och förädlat menskligheten,
tidtals åter förmörkat och förvildat den: huru
vetten¬
Den 5 Mars.
4<7
vetenskaper och bildning ömsom uppnått, för sin
tid, den högsta grad — ömsom återfallit till sin
fordna råhet och barbari: huru konsterna och
skickligheten än uppstigit till en förvånande höjd
— än åter nedsjunkit till småsinne, oskicklighet
och okunnighet; med ett ord: för den, som följt
Historien både i dess upphöjelse och förnedring,
är det en verklig glädje, att af Stats-Utskotlels
Utlåtande N:o 202 finna, hvilken mängd af forn¬
tida och nutida konstalster och minnesmärken af
alla möjliga slag vårt Sverige är i besittning af —
alster, visserligen af stort materielt värde, men af
ännu större för konsten och vetenskapen; mång¬
faldiga vedermälen af den vidsträckta förmåga
Skaparen nedlagt i menniskonaturens förmögen-
heler alt utbilda och utveckla sig.
Här i lifvet vill dock ingen oblandad glä¬
dje låta finna sig. Troligen länge har brist på
utrymme för dessa dyrbara samlingars ända¬
målsenliga ordnande förefunnits, ehuru det först
på sednare tider blifvit offentligen framstäldt.
Knappt skulle ock ett värdigare föremål för det
allmännas omvårdnad kunna framställas, om icke
det alldagliga — Statsmaschinens upprätthållande
— toge landets tillgångar uti så starkt anspråk.
Vännen af bägge dessa föremål befinner sig följ¬
aktligen i en ganska bildsam belägenhet, när,
efter de dryga anslag Ständerna redan beviljat,
frågan om ännu ett, gående löst på en half mil¬
lion, skall afgöras.
Hvilketdera skall uppoffras, antingen kärle¬
ken för konstalsterna, minnesmärkena och ett
lysande fordom, eller den betryckta, penninge-
förlägna skattdragande allmänheten?
8 H. 27
4 1 s
Den 5 Mars.
Visst får man böra, ”att det Sr Ständerna
ovärdigt att neka detta anslag, som i del hela
är en obetydlighet;” men, är det ifrån dem, som
skola sammanskjuta summorna, som detta svar
kommer? Visst icke. Ölyckan har velat att na¬
tionen ännu är delad uti ”beskattande” och ”be¬
skattade.” För de förra är del mycket beqvämt
alt uppgöra kostnadsförslag och anslå medel till
företagens utförande; för de sednare är förhål¬
landet något olika, emedan de veta, att del är
deras svett och trogna mödor, börjande oftast vid
ingåendet af andra åltondcdelen af dygnets skil¬
ten och fortgående lill slutet af den sjunde, sorn
sammansläpa skattebidragen;— ja måhända icke
ens detta gör tillfyllest ulan alt deras ringa till¬
hörighet äfven får gå med innan de allmänna
behofven blifva fyllde. Må det då förlåtas dem
om de stundom finna sig föranlålne att vägra
nya, stora anslag. Så är förhållandet här. Kän¬
nande min egen och mina kommiltenters oför¬
måga att i längden bära ständigt ökade, aldrig
lättade bördor, måste jag—ehuru knappt någon
kan varmare Önska förelagets framgång — afslå
den föreslagna summan för uppförande af ett
Nation» 1-Museum.
Kunde, såsom ifrågasatt blifvit, något af de
nära Stockholm belägne Kongl. Lustslotten Carl¬
berg eller Ulriksdal upplåtas och användas för
det uppgifne ändamålet, så lomme endast inred¬
ningen i fråga, och då skulle jag med mycket nöje
bevilja den dertill erforderliga summan. Stän¬
derna hafva under Riksdagen beslutat Invalid-
inrättningens upphöiande, i följe hvaraf, såvida
beslutet vinner Kongl. Maj:(s sanction, Ulriksdal
kunde blifva fullkomligt disponibelt. Delta sv-
Den 5 Mars.
4*9
nes så mycket lämpligare, sorn Rustkammaren re¬
dan finnes der. Skulle detta för afslåndels skull
anses olämpligt, så ligger Carlberg närmare, och
torde i allo befinnas fullt lämpligt, sedan Militär¬
skolan först blifvit förflyttad till Marieberg. Skul¬
le äfven delta förslag förkastas, så äger jag ännu
elt tredje alternativ att föreslå. — Städernas bor¬
gerskap oell den skallskyIdige allmogen hafva nu,
sekel efter sekel, sammanskaffat hvad till Statsver¬
kets upprätthållande erfordrats, då de privilegie¬
rade samhällsklasserne snart sagdt intet dertill
bidragit, men väl deraf hållit till godo en icke
obetydlig del. Må dessa klasser nu genom sub¬
skription —- eller på hvad sätt de tjen 1 igast fin¬
na — sammanskjuta det för ändamålets ernående
erforderliga belopp, och jag har intet emot, att
byggnaden uppföres så nära och beqvämligt, som
möjligt. Beräknar man de tusende millioner, hvar¬
med, under tidernas längd, de skallskyldige bi¬
dragit till Statsverket, så torde det icke finnas
obilligt, att de privilegierade klasserne nu beko¬
sta en half million.
Om jag från vissa håll mötes med det för¬
klarandet, att eli sådant påstående är orimligt —
kanske olagligt, så är sådant icke oväntadt. För
den, som vandt sig att lefva på andras mödor,
skall hvarje af dem äskad uppoffring — vore den
aldrig så liten — förklaras som en obillighet.
För den, som med oväld vill och kan se
saken, hvilkeldera är billigare, att den fattige
utsugne allmogen, af hvilken troligen icke en
person af tusende någonsin får se elt museum,
skall uppresa en sådan praktbyggnad; eller att
de privilegierade klasserna — de bildade stånden,
420
Den 5 Mars.
som hafva både råd, tid och tillfälle att besöka
och bese denna dyrbara nationalegendom -— af¬
ven försökte sig litet i den vägen? Jag blott frå¬
gar. Svaret, äfven om jag afger mitt, blir all¬
tid i öfverensstämmelse med hvars och ens in¬
tresse nli saken.
Utskottets pluralitet, som dikterat föreva¬
rande förslag, måste hafva alldeles förbisett, alt
Kongl. Maj:t icke bestämdt äskat delta anslag,
ulan endast ”såvida medel dertill kunde förefin¬
nas” — likasom alt den Kongl. Propositionen icke
kom obeledsagad af yttranden inom Stånden, Ut¬
skottet tillhanda; likväl finnes icke ett ord der¬
om i Utlåtandet.
Efter hvad jag nu anfört, och da äfven jag
önskar sakens framgång på en väg, som har möj¬
ligheten för sig, tror jag mig äga skäl alt yrka
återremiss, på det Utskottet må bli i tillfälle att
uppsöka några andra utvägar än de nu föreslagna.
Slockholm den 25 Febr. i845.
And. Göransson från St. Kopparbergs Län.”
”Uti detta anförande instämmer till alla de¬
lar Erik Andersson från samma Län.”
Häri instämde Petter Haraldsson från Elfs¬
borgs och Petter Bengtsson från Calmare Län.
Henrik Andersson från Örebro Län: ”Utan
fruktan för det omdömet att vara besvärad af
hämndbegär, tadelsjuka, eller förtjusnings-feber,
anser jag min pligt vara att öppet uttala mina
åsigter i de här förekommande frågor; och, som
jag, då denna fråga remitterades till Utskottet,
icke var i tillfälle att yttra mig något derom,
Den 5 Mars.
anser jag mig nu böra göra det. Vid genomläs¬
ningen af detta Betänkande bar jag beklagligen
åter igenfunnit det frikostiga Slats-Utskotlets be¬
redvillighet att bevilja nästan allt, som begäres,
om ock tillgångarne voro aldrig så knappa. Ut¬
skottet bar väl uppgifvit nödvändigheten af den-
na byggnad, för att der förvara Egyptiska, Gre¬
kiska och Romerska fornsaker, Fäderneslandets
och Nordens lemningar från hedniska tiden, lem-
ningar från Katholska-och Riddare-perioden, Ny¬
are Historiens märkvärdigheter, Kongl. Myntka¬
binettet, m. m.; men om Utskottet äfven före¬
slagit till inventarier i denna kostsamma bygg¬
nad, de mångfalldiga, så väl på Stockholms ga¬
tor, som i landsbyggden vandrande husvilla och
halfnakna barn och äldre medmeuniskor, så att
utlänningen äfven fått skåda landets förmögenhet
i det fallet, så kunde det visserligen varit något
skäl att bevilja detta anslag; men som detta icke
är eller kan blifva händelsen, så måste jag in¬
stämma i Medbrodren Måns Månssons Reserva¬
tion, deri lian säger: ”de der döda varelserne
”sorn skola uppställas uti det föreslagna Museum,
”taga sig för närvarande bra ut der de finnas —
”de klaga hvarken öfver hunger eller svält” etc.
Jag finnér ifrågavarande anslag vara af det sla¬
get, som saknar alla skäl för sitt beviljande, bå¬
de en tvingande nödvändighet, öfverflödande till¬
gångar, frånvaron af mera talande utvägar för
Statens penningar, samt fullständiga planer och
kostnadsförslag. Då man i stället för att minska
statsutgifterne, t. ex. för Armeen och Liniefiot-
lan, dessa tärande Hufvudlitlar, sorn framförallt
utgöra vidsträckta fält för en sparsammare hus¬
hållning, tvärtom åt dem äskat nya anslag, —
Den 5 Mars.
tift sådane erfordrats för nästan alla tle öfrige
Riksstalens Titlar, hvarvid man åberopat deras
oundgänglighet för Slatsmaschinens gång, — då
allmänt nyttiga utgifter måste afslås för alt an¬
skaffa medel till de så kallade oundgänglige, —
då det ifrågavarande åtminstone icke kan hänfö¬
ras till denna klass, emedan Riket allt hittills
kunnat umbära ett sådant Museum, finner jag
intet skäl att bevilja de föreslagne 5oo,ooo R:dr.
Vill man härtill använda t. ex. kostnaden för
ett enda linieskepp, hvilket man nu bygger för
att ruttna vid brobänken och att om några år er¬
fordra nya 100,000 R:dr i reparation, eller vill
man för detta ändamål indraga ens ett halft af
Stockholms garnisonsregimenlen, hvilket ganska
säkert kunde ske utan äfventyr för hvarken Sta¬
tens eller stadens försvar, eller vill man härtill
använda de 46,000 R:dr Kongl. Theatern kostar
Konungen och Staten, utan att med det aldra
minsta gagn för det allmänna återgälda dessa
ofantliga summor, — emedan hufvudstadens inne¬
vånare kunna betala sina nöjen sjelfva, så väl
som landsortens få göra det, — så skall jag in¬
genting hafva deremot, äfven om i sistnämnde
fall anslaget behöfde kompletteras. Men så län¬
ge man icke tänker på någon minskning i Sta¬
tens utgifter, så länge man från alla landsorter
endast hör klagan öfver allmän förlägenhet och
penningebrist, så länge icke ens en antaglig plan
och en tjenlig lokal för byggnaden blifvit Stän¬
derna förelagd, så skulle jag handla i strid mot
pligt och samvete, samt missbruka kommitlen-
ters förtroende, om jag svarade annat än nej till
anslaget, och yrkar derföre afslag på delta Be-
tänkande. Skulle ett Museum vara nödvändigt,
Den 5 Mars.
423
så finnes väl derlill lius, ulan alt bygga nytt,
t. ex. om Garnisonssjukhuset flyttades lill Sund-
bets-Collegii hus, eller, hvad som måhända vore
bäst, att Kt igs-Akademien flyttades lill Ulriks¬
dal och Museum lill (j ti 1 i berg.
Anders Andersson från Örebro Län förena¬
de sig med Henrik Andersson.
Nils Strindlund från Wester-Nori lands Län :
Vid remissen af den ulaf Kongl. Majrt, angående
statsanslag lill el t Nalional-Museum aflåtne Nå¬
diga Proposition, yttrade jag, hvad jag ansåg Ut¬
skottet böra vid detta ärendes handläggning taga
i betraktande; men tili förevarande Utlåtande lin¬
nes icke ett ord nämndt i anledning af mitt be¬
rörde yttrande; hvilket förhållande icke kan för¬
klaras annorlunda än deraf, alt Utskottet sanno¬
likt icke vårdat sig att genomläsa Bonde-Ståndets
vid nämnde remiss fogade protokoll. Jag erin¬
rade då, att det försl och främst icke vore för
någon främmande, uli hvilken ofördelaktig ställ¬
ning landet för närvarande befunne sig, i anse¬
ende till våra delabrerade finanser; att hela det
i omlopp varande lörelsekapitalet i Riket icke
utgör mer än omkring iq millioner R:dr; ali de
närande klasserne, till följd af ofördelaktiga kon¬
junkturer i alla näringsgrenar, och den under sist—
lidne sommar inträffade missväxt, hos Diskont-
verket och Privalbankei ne vore invecklade i skuld
öfver öronen, att man ändock af Kongl. Majris
Proposition om Statsverkets tillstånd och behof
funne, det ökade utskvlder från folket erfordra¬
des, för alt hålla statsrnaschinen i sin vanliga
gång; att, om ett sådant stigande i utgifterne och
424
Den 5 Mars.
minskning af utvägarne till inkomster för folket
ytterligare komine att fortfara, det icke vore möj¬
ligt för detsamma alt bärja sig, utan dess fordna
välmåga skulle försvinna, samt fattigdom med
deraf följande elände och brott i stället uppkom¬
ma, så att man nödsakades att, till deras häm¬
mande anslå flere millioner för uppförande af
fängelsebyggnader, samt att det, under sådane
förhållanden, icke syntes vara välbetänkt af Re¬
geringen alt framkomma med en proposition om
anslag till National-Museum af ett så betydligt
belopp, som det ifrågavarande. Jag vill nu icke
yttra mig om nyttan af en sådan anläggning —
kanske torde den, bland annat, blifva behöflig
lill förvarande af de skattskyldiges restlängder
öfver de stora utlagor, som icke kunna utgå.
Det är dock nu tid för folkets ombud, att för
Regeringen tillkännagifva, att det icke mera fin¬
nes någon möjlighet att från landets närande be¬
folkning utpressa ökade skatter, och alt om steg¬
ringen af desamma, hädanefter, såsom hitintills,
fortfar, oviljan och missnöjet måste blifva allmänt
bos de styrde mot de styrande. Jag afslår Stats-
Ulskottets förevarande Utlåtande.
Häri instämde Niklas Nilsson från Calmar,
Hans Pehrsson och Lars Larsson från Gefleborgs,
Mauritz Sahlen från Wester-Norrlands, Hilders
Pehrsson och Johan Johansson från Örebro, Pehr
Jönsson och Jöns Månsson från Skåne, Johan
Andersson Lundberg från Norrbottens, Johan
Eriksson och Lars Olsson från Stora Koppar¬
bergs, Jöns Palmqvist från Skaraborgs och An¬
ders Sundholm från Stockholms Län m. fl.
Den 5 Mars.
4a5
Sven Heurlin från Kronobergs Län: Det
torde icke vara obekant, och jag erkänner det
uppriktigt, att äfven jag är lifvad för storverk,
i synnerhet då dessa stå i förening med det skö¬
na och upphöjda; men innan man rusar lill vägs
att bygga ett Babels torn, bör man noga vakta
sig för förbistringen, och jag har alltid och fram¬
för allt trott, att tyngden af en börda bör mä¬
tas efter dens krafter, hvars lott det blifvit att
bära den, liksom en försigtig vandringsman all¬
tid bestämmer längdemåttet af sin resa efter årets
olika skiften. Med åtankan fästad vid landets all¬
mänt öfverklagade penningeförlägenliet, och fol¬
kets till följd deraf icke öfverspända förhoppning
om skattenedsältning, anser jag mig icke äga rät¬
tighet alt såsom en osäker handpenning bortka¬
sta en half million R:dr B:co till ett Riks-Museum,
utan att veta bestämd plan för den ifrågasatta
byggnaden, hvilken Stats-Utskottet behagat kalla
nalional-angelägenhet— en vacker angelägenhet,
för hvilken många produktiva föremål af obe¬
skriflig nytta för vårt arma land få stå tillbaka
— en angelägenhet, som endast tillfredsställer de
resandes nyfikenhet alt skåda gamla minnen, då
deremot alltför många af landels innevånare suc¬
ka efter det nödvändigaste för sin bergning. Ja!
slutligen: ett storståtligt hus, som skall pryda de
inventarier del har inom sig.
Vår financiella ställning har sjunkit betyd¬
ligt sedan sista Riksdag, och, hvad redan är be¬
stämdt, har Rikets Ständer, delta oaktadt, ökat
den ordinarie statsregleringen med 634,45o R:dr.
— I betraktande häraf har jag trott och tror än¬
nu, att man förnuftiglvis bör lämpa utgifterne
efter förmåga och omständigheter; ty ali på en
4^6
Den 5 Mars.
gång vara både högfärdig neli fattig, liar mig
veterligt aldrig lj^ckals dumhelen.
Om man nu, utan ali känna Stålens Ira fler
vid en blifvande Riksdag, använder ilen af Ul-
skottet föreslagna summa till grundval neli der¬
igenom framkallar e 11 nytt rop inom Riksförsam¬
lingen om mer penningar, så måhända kan un¬
dertiden inträffade tilldiagelser i financielt hän¬
seende sälta Rikets Ständer i nödvändighet att
derpå svara nej, tillgångarne medgifva ej ytter¬
ligare anslag! och hvad blir väl följden? Jo! den
anlagda grundvalen kommer då alt stå lill all¬
män åskådning såsom ett minne af 1845 års Stän¬
ders menlöshet och okloka beräkning. Yi hafva
exemplet derpå under våra ögon på Haga-beiget,
hvarest Konung Guslaf lil lade grunden lill och
påbörjade en storartad byggnad, som dock aldrig
blef färdig. Huru ädel denna var i sitt syfte,
lernnar jag derhän.
På dessa skäl och grunder kan jag för när¬
varande icke bifalla del af Kongl. Majit äskade
anslag, utan nödgas yrka utslag å Stals-Utskotlels
Betänkande.
Med Heurlin förenade sig Jan Pehrsson från
Upsala, Petter Mårtensson och Johannes Samuels¬
son från Jönköpings, Olof Jansson från Stockholms
och Erik Ersson från Westerås Län m. II.
Anders Jonsson från Östergöthlands Län upp¬
läste ett skriftligt anförande, så lydande: ”Un¬
der närvarande brydsamma financiella förhållan¬
de, då näringarne aflynar af brist på bytesmedel
hvarmed landels produkter kan omsättas, och då
landtmannen suckar under bördan af höga skal¬
Den 5 Mars.
427
ler, deruti lian behöfver lindring, skulle det icke
vara väl betänkt all bevilja en ball' million R:dr
R:co lill uppbyggande af ett National-Musenm,
hvaröfver ritning icke är fastställd och såmedelst
kostnaden icke kan med säkerhet beräknas; den
torde, som vanligt varit för Kronans byggnader,
uppgå till vida högre summa än hvad Utskottet
föreslagit, hvilket endast loide blifva en hand¬
penning på fordran af högre anslag i framtiden,
ty börjas arbetet, så heter det, att fullbordan må¬
ste ske; äfven är vår Stat för fattig alt kunna
täfla med utlänningen om dylika byggnader, som
endast äro ämnade alt tillfredsställa vettenskaps-
mannen och de förnämas nyfikenhet. Det har
alltid varit näringarnes lott att med svett och
möda sammanskrapa medel till veltenskapsman-
nens bildning, äfvensom till hans framlida ut¬
komst, om han beträder tjenslemannabanan; mån¬
gen af dem bar väl rätt uppfattat sitt kall och
förbindelse till nationen, andia åter älskar icke
densamma och i synnerhet icke de närande klas-
serne, hvilka de anse med förakt, utan att be¬
sinna, att rolen växer i näringarne, hvarutur äf¬
ven kunskaparen underhålles lill växt och blom¬
ma. Sådana fördelar skörda åtminstone ofta vi
och våra kommiltenter af hvad vi uppoffra för
sådane ändamål, som nu äro i fråga.
Kongl. Majrt har i sin Nådiga Proposition
icke begärt anslaget, om icke tillgåugarne sådant
medgifva, och Slats-Ulskoltet har uti ett Betän¬
kande förklarat, alt tillgångaine äro ringa; och
måhända medel kommer att saknas till folkun¬
dervisningens befrämjande m. m., huru kan man
då tillstyrka ett anslag till en helt och hållet
öfverflödig byggnad? Inom delta Stånd föreslogs
428
Den 5 Mars.
vid remissen af den Kongl. Propositionen att nå¬
got af Statens obebodda slott skulle till National-
Museum upplåtas, härå bar Höglofl. Stats-Utskot-
tet icke fästat det ringaste afseende. Skall då
nja slolt byggas och de gamla stå öde? Sådant
kan icke få namn af Rikshushållning. Af dessa
skäl yrkar jag afslag af förevarande anslag. Stock¬
holm den 5 Mars 1845.
And. Jonsson från Östergöthland.”
Häri instämde Nils Gustaf Nilsson, Gustaf
Pettersson och Lars Magnus Knutsson från Öster¬
göthlands samt Christen Andersson från Malmö¬
hus Län, m. fl.
Nils Pehrsson från Kronobergs Län : I sjelf¬
va saken -är redan så mycket yttraclt, att jag för
att icke onödigtvis öka diskussionen, inskränker
mig till att instämma med de Ledamöter, och
bland dem i synnerhet Medbrodren Strindlund,
hvilka yrkat afslag å förevarande Utlåtande. Jag
förmodar ock, att detsamma, såväl bär i Ståndet,
som i Borgare-Ståndet, blifver ogiliadt. Deremot
torde det bifallas af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet. Vid sådant förhållande kommer
ärendet att hänskjutas till afgörande i Förstärkt
Stats-Utskott, hvarest utgången alltid är oviss.
För den händelse Utlåtandet der skulle bifallas,
anser jag Bonde-Ståndet böra, uti serskild un¬
derdånig skrifvelse, hos Kongl. Maj:t protestera
emot uppförandet af den föreslagne byggnaden
på allmän bekostnad, enär densamma, efter mitt
omdöme, kan undvaras, samt erfarenheten visat,
alt dylike byggnader kosta orimligen mycket,
hvilket, hvad denna beträffar, mäste ännu mera
Den 5 Mars.
429
blifva fallet, då platsen, eler densamma skulle
anläggas, är så beskaffad, att betydliga summor
måste användas till sjelfva grunden. I samma
underdåniga skrifvelse bör Ståndet påyrka, alt
Carlbergs Slott blifver användt till Riks-Museum.
Dertill anser jag detsamma vara tjenligt, och kun¬
na utan synnerlig kostnad inredas, eller ock, om
sådant ej kan ske, alt en redan färdig byggnad
i hufvudstaden för ändamålet inköpes. Jag tvif-
lar icke, alt Kongl. Maj:t, vid betraktande af lan¬
dets ställning, skall göra afseende å hvad Stån¬
det sålunda kan framställa.
Jöns Palmqvist från Skaraborgs Län m. fl.
förenade sig med Nils Pehrsson.
Ephraim Larsson från Elfsborgs Län: ”Den
som känner den fattigdom och den oförmögenhet
för folket i landet att fullgöra sina tryckande
skattebördor, den kan icke annat än häpna att
se Stats-Utskottets frikostighet med ett anslag af
icke mindre än 5oo,ooo R:dr B:co lill uppföran¬
de af ett National-Museum till förvarande af dö¬
da ting, som föregifvas vara trångbodda. — Men
hvar skola medlen tagas ifrån? De ulga icke af
Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets
volerings-maschineri ensamt, utan det är den af
skattebördor nedtryckte stadsborgaren och landt-
manuen, den sednare i synnerhet, som för det
mesta får dertill bidraga. Jag yrkar på dessa
skäl afslag å Betänkandet, och förenar mig i Måns
Månssons från Calmare Län vid Betänkandet fo¬
gade reservation.”
David åndersson från Hallands Län: Ehu¬
ru mycket visserligen redan är vordet yttradt,
43o
Den 5 Mars.
rörande ifrågavarande ämne, så att Ståndets tid
nied vidare diskussion derutinnan icke torde bö¬
ra upptagas, anser jag mig likväl ej kunna un¬
derlåta alt tillkännagifva mina åsigter derutinnan.
IIos Stats-Ulskottet, der jag är ledamot, var jag
af motsatt tanka med pluraliteten, som tillstyrk¬
te det begärdta Statsanslaget; och denna mening
bar jag sedermera icke fått skäl att ändra. Jag
inedgifver väl att det är obehagligt, att afslå en
Kongl. Proposition, som Sländerne vid en före¬
gående Riksdag begärt; men, der ingenting fin¬
nes, bar Kejsaren förlorat sin rätt. Det är väl
sannt att äfven vid sista Riksdag, då berörde
begäran framställdes, fördes klagan öfver landets
nöd, men skillnaden är dock den, att då fanns
en betydlig Bancovinst alt använda för statsbe-
hofvcn, hvilket nu deremot icke är fallet. Jag
tror ock, att hvarken nödvändigheten af ifråga¬
varande anläggning är oundviklig, eller att nå¬
gon synnerligen stor nalionalheder beredes ge¬
nom uppförande af allmänna byggnader, om
det fattiga folket skall afklädas för betäckande
af de dertill erforclerlige kostnader. Inom Ut¬
skottet ansåg man, och det, efter mitt omdöme,
med största skäl, att ett National-Museum kun¬
de inredas i någon af de mångå allmänna bygg¬
nader, som redan finnas, utan att för närvaran¬
de tjena till någon egentlig nytta; och om en
sådan byggnad, som den föreslagna, ändtligen
skall komma i fråga att, på allmän bekostnad,
uppföras, så tror jag, att man lill en början bör,
genom öppnandet af subskription, söka att få
erfara, huruvida nationen, genom tecknandet af
frivillige bidrag, kan äga vilja och förmåga lill
detta stora företag, hvartill kostnaden säkerligen
Den 5 Murs.
43!
icke kommer att stanna vid de föreslagne 5oo,ooo
R:dr, utan säkerligen uppgå till millioner, hvil¬
ket man, vid betraktande af de tillförene upp¬
gjorde kalkyler öfver kostnaden för allmänna ar¬
beten, såsom t. ex. Götha Kanal, byggnaden vid
Lejonbacken, Bibliolheksbyggnaden i Upsala, m.
fl., bar allt skäl alt befara. Vid delta ärendes
behandling i Utskottet väcktes jemväl fråga om
en sådan subskription, och, till beder för Bor¬
gare-Ståndet, tecknades af dess Ledamöter genast
1000 R:dr B:co. Detta exempel skall säkerligen
vinna efterföljd bos andra; ty Svenskarne äro
vane alt täfla i det, som är stort och ädelt; och
om de förnäma i landet göra någon uppoffring
för ett sådant ändamål, så skola de öfiige icke
undandraga sig att jemväl offra en skärf. Man
kan då vara öfvertygad, att icke mycket af de
tvungna statsinlraderna skall behöfva att på fö¬
retaget användas, hvilket ock är ganska angelä¬
get, enär bidrag från desse intrader så väl be-
höfvas för angelägnare ändamål, som dock, ty
värr, af Medstånden esomoftast motverkas, såsom
t. ex. frågan om halfva skyddsafgiftens använ¬
dande till folkundervisningen; ty att använda en
lika summa af allmänna medel till anläggning af
ett Nalional-Museum, lärer icke i något fall kun¬
na försvaras, enär, vid jemförelse af desse bägge
föremål, knappast någon torde finnas, som icke
mäste sätta folkundervisningen långt framför, och
om Statens tillgångar skulle ryckas derifrån till
ett sådant företag, som det, hvarom nu är frå¬
ga, så kunde man roed skäl säga, att det vore
”alt laga brödet från barnen och kasta det för
luinda! ne.” Jag yrkar afslag å Stats-UtskotLets
Utlåtande, samt att Ståndet må besluta att, i llän-
432
Den 5 Mars.
delse tjenlig lokal uti redan befintlige allmänna
byggnader icke skulle vara att tillgå för inrät¬
tandet af ett National-Museum, subskription må
öppnas för frivilliga bidrag till kostnaden för upp¬
förandet afen serskild ny byggnad dertill, samt
att, sedan resultatet häraf blifvit kändt, Stän-
derne vid en kommande Riksdag må få pröf¬
va, huruvida, hvad som i öfrigt kan erfordras
för samma kostnad må fyllas af allmänna medel.
Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län
m. fl. förenade sig med David Andersson.
Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs
Län: Yi veta, att den Kongl. Propositionen om
anslag till ett National-Museum blott blifvit afgif-
ven på föregående Ständers begäran, och att Kongl.
Maj:t äskat detta anslag endast såvida råd och lä¬
genhet dertill funnos. Då nu ett sådant förhål¬
lande icke inträffar, är det tydligt, att det jemväl
öfverensstämmer med Kongl. Maj:ts Kådiga vilja
och afsigt, att något anslag ej skall beviljas. Hvad
angar den af en värd Ledamot ifrågasatta subskrip¬
tion; så, enär motion derom icke blifvit väckt, tror
jag Ståndet icke lämpligen kunna i detta afseende
fatta något beslut. Dessutom är jag öfvertygad,
att om vederbörande skulle vilja efterse uti de
i Stockholm varande allmänna hus och byggna¬
der, der skall finnas tillräckligt utrymme för
National-Museum, helst det icke är nödvändigt,
att alla de dit hörande samlingar skola förvaras
på ett ställe, utan det är tillräckligt, att endast
sådane sammanföras, som äro likartade. Om In¬
validinrättningen vid Ulriksdal kommer alt upp¬
höra,
Den 5 Mars.
433
höra, såsom ämnadt är, så hlifver der en gan¬
ska vidsträckt lokal disponibel, och en ny all¬
män byggnad bör efter mitt omdöme, destomin-
clre uppföras, som Staten redan förut har nog
många sådane att underhålla.
Samuel Samuelsson från Östergöthlands Län:
Då vid begäran om ifrågavarande anslag af 55o,ooo
R:dr blifvit fästadt det vilkor, att dertill skola
finnas tillgångar, så anser jag Rikets Ständer
blott hafva att yttra sig, huruvida några tillgån¬
gar af allmänna medel äga rum; och då såda¬
ne icke finnas, är svaret på den Kongl. Propo¬
sitionen lätt att afgifva. Jag afslfir densamma
och Utskottets i anledning deraf afgifne Utlåtan¬
de, samt instämmer i öfrigt uti Måns Månsson
reservation.
Anders Olsson från Jemtlands Län: ”Sorn
jag för första gången af Medbroders förtroende är
kallad att bevista Riksdag, samt, således okun¬
nig och mindre bevandrad på Riksdagsmannaba¬
nan, har jag ansett mig böra inskränka mina ytt¬
randen; men det måste ursäktas mig, att jag ic¬
ke kan undgå att yttra några ord rörande det
till bildande af ett National-Mnseum äskade an¬
slag af 5oo,uoo R:dr. Det är verkligen sårande
i en tid, då penningebristen så allmänt höres
vara rådande, alt befinna Höglofl. Slats-Utskot-
tets frikostighet till ett, efter mitt omdöme, icke
så ytterst nödvändigt företag, att det ej kan upp¬
skjutas till en annan Riksdag; ty hvarje blick
från våra hemmavarande kommittenter är rikta¬
de hit, der vi 1111 äro församlade, under förhopp-
28
434
Den 5 Mars.
ning, alt deras betryckta ställning skall lill nå¬
gon del lindrås; — inen jag fruktar motsattsen,
helst då raan måste finna, alt sådane anslag all¬
tid komma att kosta den fattiga allmogen mera
än något annat Stånd. Det är nu snart tid att
fråga: hvad hafva vi mera öfrigt att bevilja? —
Jag menar, hvad kunna vi mera utgöra?— Långt
ifrån alt våra skatter blifva förminskade genom
denna Riksdag, synas de tvärtom tilltaga genom
nya anslag; och hvar finnes väl gränsen för des¬
sa anslag, utan den bevisade omöjligheten att
kunna uppfylla dem. Jag anser det för min
pligt, från hvilken jag ej bör vika, alt, om det
ock blott vore för ett ögonblick fördröja tid¬
punkten för dess inträffande, och får således för
min del afstyrka bifall lill Utskottets Betän¬
kande.”
Anders Trysen från Östergöthlands Län;
Jemte det jag instämmer i Måns Månssons re¬
servation och Anders Göranssons nu afgifna skrift¬
liga anförande, får jag erinra, att den af Rikets
Ständer vid sistlidne Riksdag, rörande ifrågava¬
rande ämne, aflåtne underdåniga skrifvelse inga¬
lunda åsyftade, alt en n}^ byggnad skulle upp¬
föras för anläggningen af ett National-Museum,
utan endast att Kongl. Maj:t ville låta undersö¬
ka, om icke tjenlig lokal dertill kunde erhållas
uti redan befintlige allmänna byggnader. Slats-
Utskottet har således haft orätt uti att tillstyr¬
ka Statsanslag till en ny byggnads uppförande,
och jag kan derföre icke annat än ogilla Ut¬
skottets Utlåtande. Skulle anslaget bifallas ge¬
nom votering i Förstärkt Stats-Utskolt, så yrkar
jag, alt från BondeStåndet må, rörande detta äm-
Den 5 Mars.
435
lie, aflåtas en sådan särskild underdåning skrif¬
velse, som Medbrodren Nils Pehrsson föreslagit.
I öfrigt anser jag, lika med David Andersson,
lämpligt att, till företagets befrämjande, öppna
en subskription för frivilliga bidrag.
Tobias Lind från Götheborgs och Bobus
Län: ”Vid föredragning inom detta Stånd af
Kongl. Majlis Nådiga skrifvelse om anslag lill
uppförande af ett National-Museum, yttrade jag,
alt landets financiella ställning för närvarande
icke är i tillfälle alt företaga en så kostbar bygg¬
nad. — Jag är af samma tanka nu, — och yr¬
kar afslag å Betänkandet.
Juns Ersson från Wermlands Län uppläste
ett så lydande skriftligt anförande: ”Vid remissen
af den Kongl. Propositionen, rörande anslag till
National Museum, medsände jag till Högloflige
SlalsUtskol let ett anförande, hvaruti jag uttryck¬
te min tanka, att en byggnad af den dj^ra be¬
skaffenhet, som det bifogade kostnadsförslaget
upptog, var en orimlighet alt påbörda det arma
fäderneslandet, helst man hiltils varit belåten med
de lokaler, hvaruti gamla qvarlefvor varit inrymde,
och att, i händelse någon bättre plats vore behöflig,
dertill icke saknades lägenhet, hvartill uppgafs i
främsta rummet Carlbergs Slott. Men oaktadt delta
förslag, som på intet sätt måtte kunna jäfvas,
har likväl Utskottet tillstyrkt anslag utan andra mo¬
tiver än uppräknandet af åldriga qvarlemningar af
mynt, vapen och målningar m. m., som borde upp¬
ställas uti en praktfull byggnad, på Carl XIlLdes
torg, för att derigenom visa den Svenska byggnads-
28 "f
436
Den 5 Mars.
konsten oell göra den åskådlig för allmänheten.
Med dessa förutsättningar har Utskottets plura¬
litet helt enkelt gripit sig an med ett anslag af
en half milion, ulan ringaste afseende derå, att
tvåfemledelar derutaf redan efter förslaget skulle
komma att nedgräfvas i jorden, och sålunda kan
denna del af anslaget icke mycket tillfredsställa,
hvarken den inhemska eller utländska nyfiken¬
heten, som söker åskåda det praktfulla deraf;
men nog skulle det möjligen kunna föranleda
till ett åtlöje, som drabbade hela Svenska Natio¬
nen, om man vore nog oförsigtig alt låta en ut¬
ländning vela, att i grunden till denna byggnad
ligger 200,000 R:dr Banco, som icke alls äro syn¬
lige. — Hvad skulle man vänta sig för ett om¬
döme derom? Säkerligen detta: så vida det vore
med förnuft förenadt; hela byggnaden hade in¬
galunda bordt kosta mera och likafullt kunnat
tjena för ändamålet, om den blifvit uppförd å
tjenlig plats och med klok beräkning.
Skulle, emot förmodan, försöket göras, alt
uppföra ifrågavarande byggnad å den föreslagna
platsen, så, efter den underrättelse jag erhållit
om grundens beskaffenhet, lärer föga hopp vara
att kunna komma något öfver jordytan med den¬
samma, och sådana företag kan jag för min rin¬
ga del ingalunda gilla, utan förenar mig med
dem, som reserverat sig emot Utskottets Betän¬
kande, samt yrkar afslag derå; och önskar, alt
Ståndet ville fatta det beslut, alt någon af de
byggnader jag redan förut föreslagit måtte an¬
visas för ändamålets vinnande, utan att ansträn¬
ga Statens medel vida öfver dess förmåga, och
slösa bort mera medel uti en öfverflödig bygg-
Deri 5 Mars.
437
nåd, än liela värdet utgör af den egendom, man
deruti ämnar förvara.
Skulle, emot förmodan, af nyfikenhet efter
det föreslagna nyhelskrämet, de Respective
Medstånden blifva så förtjusta, att de bifalla
Betänkandet, och det således bomme alt utgöra.
Rikets Ständers beslut, så önskar jag, att Stån¬
det, i enskilt väg, genom en underdånig skrifvel¬
se ville fästa Kongl. Mujrts uppmärksamhet på
denna sak. Jag hyser den bästa förhoppning
derom, att Kongl. Maj:t med sin landsfaderliga
omsorg och nit för hushållning och sparsamhet,
täckes lemna all den uppmärksamhet åt densam¬
ma, som den förtjenar, och att sålunda Statens
medel icke fruktlöst uppoffras.
Stockholm den 4 Mars 1845.
Jöns Ersson, från Wermland.
Häruti förena sig Bengt Eriksson och J.
Kylander från samma Län.
jénclers Johansson från Wermlands Län ytt¬
rade: "Ehuru Rikets sist församlade Ständer i
underdånig skrifvelse, yttrade önskan om upp¬
förande af ett JNational-Museum, och i anled¬
ning deraf Kongl. Maj:t i Nådig skrifvelse till
Rikets nu församlade Ständer aflålit förslag der¬
till, tyckes mig tiden likväl ännu icke vara in¬
ne till uppförande af ett sådant, som, efter mitt
förmenande, icke skulle tjena till annat, än att,
äfven för en framtid, öka antalet af de mångå
Statens byggnader, som redan förut finnas, och
till hvilkas underhållande årligen fordras betyd¬
liga summor. Till uppförandet af ifrågavarande
Museum skulle erfordras i byggnadskostnad icke
438
Den 5 Murs.
mindre än 5oo,ooo R:dr Banco, hvilken summa
synes mig vara a 11iför oerhörd att på sådant
sätt uppoffras, helst i en tid, då allmän pennin-
gebrist råder i landet. Dessutom torde billig¬
heten fordra, att man först tänker på medel lill
folkundervisningens befrämjande, vägars omlägg¬
ning och förbättring, samt Canalanläggningar till
vinnande af lättare kommunicationer, m. m. Skul¬
le landet ännu en gång komma i den lyckliga belä¬
genhet, att hafva tillgång på penningar, som, då
Rikets Ständer sist voro samlade, och alla för
landets välmåga och förkofran nyttiga förelag
kommit i åtnjutande af til 1 räckIige anslag, så
torde tiden då först vara inne till uppförande af
ett Riks-Museum; men för närvarande måste jag
vägra allt anslag dertill. Jag yrkar således af-
slag å Betänkandet.”
Pehr Nilsson från Christianstads Län: J’jag
vill icke bestrida nyttan och nödvändigheten af
ett Nationals-Musei anläggande; men, med afseen¬
de å den bekymmersamma penningeförlägenhet,
som nu, ty värr, yppats uti vår financiela ställ¬
ning, kan jag icke med min röst bifalla Stals-
Ulskoltets tillstyrkande af anslag dertill. Jag
skulle tro, att uppförandet af ett Nalional-Mu-
seum ej bör brådska mera, än med utförandet
af många andra nyttiga förelag, men hvilka, i
brist på medel, blifvit afslagne; och jag kan så¬
ledes icke anse det rättsenlig!, alt Lill ifrågava¬
rande byggnad bevilja en half million R:dr B:co,
helst då man lager i betraktande, att en sådan
lokal är utsedd till byggnadens uppförande, att
halfva anslagssumman skulle åtgå till grund¬
läggning för den egentliga byggnaden. Jag yr¬
Den 5 Mars.
439
kar, på dessa skål, afslag å Betänkandet. Icke
eller kan jag gilla den framställning, sorn af en
del talare nu blifvit gjord, angående en under¬
dånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, rörande öpp¬
nandet af en subscription lill befrämjande af i-
frågavarande stora förelag. Jag skulle tro, att
denna subscription genom våra Embetsmyndig-
heter äfven kan komma att utgöra en befallning
genom de lägre tjenstemännens inverkan på ilen
enfaldige, hvilken kunde hänföras lill en sorls
prejeri öfver dess förmåga. Af dessa skäl må¬
ste jag äfven motsätta mig den föreslagne under¬
dåniga skrifvelsen.
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings Län:
Ifrågavarande statsanslag är uti Kongl. Maj:ls der¬
om aflåtne Nådiga Proposition äskadt, endast så-
vidt lillgångarne så medgifva, — ett vilkor, sorn
likväl icke blifvit laget i öfvervägande af Utskot¬
tets majoritet, som tillstyrkt samma anslag. Så¬
dant är icke underligt, enär nämnde majoritet
utgöres af personer, som minst känna de lunga
skattebördorne. Jag deremot, så väl som de öf¬
rige Ledamöterne af Bonde-Ståndet, tillhörde mi¬
noriteten, och ansåg bifall lill detta statsanslag
vara desto orimligare att lemna, som flere hun¬
drade tusende R:dr af den begärde anslagssumman
skulle komma alt användas blott endast till grun¬
den för den tillämnade nya byggnaden, en kost¬
nad, som alltför väl kan undvikas, enär tjen-
ligäre lokal för ett Nalional-Museum otvifvelak-
tigt bör kunna beredas på ett annat ställe. Jag
fortfar att jemväl nu hysa enahanda åsigter i äm¬
net, och afslår förevarande Utlåtande.
Jonas Johansson från Jönköpings Län: Då
4 4 o
Zte/i 5 Mars.
förevarande ärende handlades i Slats-TJlsliottet,
voro sakkunnige män tillkallade från Öfver-In-
tendenls-Embetet, för att meddela nödige upp¬
lysningar; och då de tillfrågades, huruvida den
af Kongl. Maj:t begärde summa vore för den i-
frågasntta byggnadens uppförande ti 11 läck 1 ig, af-
gålvo de icke något bestämdt svar, hvilken om¬
ständighet gaf så väl mig, som andre Ledamö¬
ter af Utskottet anledning förmoda, att förhål¬
landet icke vore sådant. Man har väl sagt, att
O 7
200,000 R:dr skulle åtgå till grunden för sam¬
ma byggnad, men troligen lärer delta belopp
dertill icke förslå. För min del skulle jag ön¬
ska, att få bestämd uppgift, ej allenast å kost¬
naden till grunden, utan ock för hvad, som kan
åtgå för byggnadens full bordan ofvan jord. Emel¬
lertid kan jag för ingen del anse lämpligt att
nu bevilja anslag af allmänna medel för ett så¬
dant ändamål, som det ifrågavarande, då man
öfverallt är i förlägenhet för tillgångar till upp¬
förande af fattighus till vårdande af den mängd
uslingar bland landels befolkning, som icke äro
i stånd alt försörja sig sjelfve.
Lars Bygden från Westerbottens, Ola Svens¬
son frän Malmöhus och Ola Jeppsson från Ble¬
kinge Län m. 11. förenade sig med Jonas Jo¬
hansson.
Anders Andersson från Skaraborgs Län: Vid
sista Riksdag^afläto Rikets Ständer en underdå¬
nig skrifvelse lill Kongl. Maj:t, med framställ¬
ning af nödvändigheten att anlägga ett National-
Museum, och anhållan att Kongl. Maj:t måtte lå¬
ta undersöka, huruvida dertill kunde förefinnas
Den 5 Mars.
någon tjenlig lokal liar i Stockholm. Kongl. Maj:t
har i anledning deraf uti en vid denna Riksdag
till Ständerna aflålen Kådig Proposition, begärt,
att, om tillgångarne så medgåfvo, anslag af all¬
männa medel matte beviljas till uppförandet af
en ny byggnad för berörde ändamål. Man kan
således icke med skäl säga något derom, att den¬
na fråga nu blifvit af Kongl. Maj:t väckt; men
att Stats-Utskottet, som tillförene vid denna Riks¬
dag afstyrkt begärdta Statsanslag lill ganska mån¬
ga nyttiga ändamål under åberopande af brist
på tillgång, härvid deremot följt en motsatt
åsigt, och tillstyrkt detta anslag, förefaller mig
ganska besynnerligt. Jag afslår Utskottets Utlå¬
tande och instämmer i öfrigt uti den af Måns
Månsson deremot afgifne reservation.
Lars Pettersson från Blekinge Län skriftligen:
”Mycket vore alt säga emot detta af Slats-Utskoltels
ringa pluralitet fattade förvånande beslut, hvilket
har sin fullkomliga enstämmighet, ty värr, med de
många från samma Utskott utgående, rörande de
anslags frågor, som icke lända BondeStåndet till
gagn, ty, om detta Stånds fördelar någon gång
ifrågasättes att befrämjas med anslag, då utöfvas
magten under denna Riksdag i en motsatt rikt¬
ning af de förnäma Medstånden utan urskillning
af rättvisa — men då man ser, attalia ord, som
talas och skrifves mot sådane rättsvidriga förfa¬
randen, och då jag Lill min förnöjelse, under frå¬
gans behandling icke hört någon inom vårt Stånd,
som försvarat detta Stats-Utskottets opus; så vill
jag för att icke förlänga diskussionen blott för¬
klara, att äfven jag allvarligen motsätter mig
det lill uppbyggande af Riks-Museum föreslagna
Den 5 Mars.
anslaget under denna svåra peuningekris och in¬
tilldess sä lyckliga tider inträda, att massan af
folket (de verklige skattdragande, af hvilka alla
anslag egentligen utprässas) må bättre kunna se
sin utkomst, än som nu beklagligtvis förespeglas.
Kongl. Maj:t har uti Dess Nådiga Proposition
yttrat sin höga önskan, att Rikets Ständer ville
ordna det nu ifrågavarande anslag då Statens
tillgångar så medgåfvo. — Ett så önskvärdt för¬
hållande lärer icke förefinnas med vår Statskas¬
sa nu, emedan så många, mera vigtiga och på
nationens väl beroende sköna ändamåls befräm¬
jande har måst tillbakasättas för bristande all¬
männa medel, och framför allt vill jag se det
sköna målet, Folkskolorne, uppnå den fullkom¬
lighet, som sig bör, (hvilket icke kan ske utan
Statens mellankomst) innan jag lemnar mitt bi¬
fall till anslag för Riks-Museums uppbyggande.
— Jag tror, att Folkbildningen, för hvar och en
efter sitt yrke rätt utförd, skall gifva mera lif
och glans åt Svenska Nationen, än om de döda
tingen, som tillhöra ett sådant Riks-Museum, nu
förvarade på skilda ställen, komma att uppföras
i en enda storståtlig och prunkande byggnad —
Jag tror således att ett lämpligt uppskof med
detta kostsamma företag hvarken förringar Na¬
tionens värde eller anseende, och har all anled¬
ning förmoda, att, utaf de många Statens bygg¬
nader, som uti och invid liufvudstaden befinnas,
någon eller någre skall finnas ändamålsenliga för
alt inreda till tjenlige förvaringsi um af ifråga¬
varande Rikets dyrbarheter, åtminstone intill¬
dess, att det fattigare Svenska folket kan mera
sorgfritt se sin framtid; — Yrkandes jag alltså af-
slag af Ilöglofl. SlalsUlskotlcts Utlåtande N:o 202.
Den 5 Mars.
443
Jan åndersson från Ups;ila Län: Inom
detta Stånd bar icke någon talat för bifall till
förevarande Utlåtande, utan alla bafva derå yr¬
kat afslag, sorn det ock förtjenar. En bar jem-
fört det med den tillämnade Slottsbyggnaden vid
Haga. Man behöfver dock icke gå så långt till¬
baka, för alt finna exempel på dylika vidunder¬
liga och ändamålslösa företag; ty i Solna parken
bar man prof på ett dylikt spöke från sednare
tider, till hvilket man nu synes vilja skaffa ma¬
ke. Jag ogillar Utskottets Utlåtande och anser
grunden för detsamma vara lika usel, som den
man utsett för den tillämnade byggnaden.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bo¬
bus Län tillkännagaf det han ville afslå föreva¬
rande Utlåtande på det skäl Måns Månsson i sin
deremot afgifne reservation anfört.
Heurlin: I afseende å en värd ledamots ytt¬
rande, att en subscription borde öppnas för i-
frågavarande ändamål, är jag förekommen af Med-
brodren Pehr Nilsson, och kan således icke gil¬
la en sådan åtgärd. Jag mins alltförväl huru det
tillgick, då en subskription öppnades inom Wexiö
Stift till de fattiges bispringande. Presterne, från
hvilka man väntade ett godt exempel, gåfvo sjelf¬
va högst 32 sk. hvardera, men sökte för resten
att truga allmänheten till bidrag, som dock i
allt fall blef ganska knapp, utom i hufvudstaden,
der insamlingen uppgick till öfver 2,000 R:dr.
Om nu en subskription komme att företagas för
uppförandet af ett National-Museum, så skulle
Prester och Kronobetjening söka narra den fat¬
tiga allmänheten till uppoffring, under det de
44 4
ZUn 5 Mars.
sjelfva kanske belt oell hållet undandrogo sig att
bidraga dertill. Jag anser det således icke va¬
ra lämpligt att Ståndet fattar något beslut här¬
om, helst det i allt fall står hvar och en, som
vill, öppet, att till anläggningen af ett National-
Museum lemna bidrag.
Jöns Mänsson från Malmöhus, Johan Pet¬
ter åndersson från Elfsborgs, Petter Pehrsson
från Jönköpings och Anders Andersson från to¬
rebro Län m. fl. förenade sig med Heurlin.
Nils Peter Petersson från Cal mare Län
tillkännagaf det han, på grund af de utaf Heur¬
lin och Strindlund anförde skäl ville alslå före¬
varande Utlåtande.
Pehr Sahlström från Stockholms Län: Jag
delar deras åsigt, som tro, det Ständernes un¬
derdåniga skrifvelse vid sista Riksdag icke afsåg
någon nybyggnad, ulan endast anordnande a fen
tjenligare lokal i någon af Slatens redan befint¬
lige byggnader, för förvarandet af de till Natio-
nal-Museum hörande fornsaker och konstalster.
Vid remissen af Kongl. Maj:ts i ämnet aflålna
Nådiga Proposition, hänvisade jag, liksom flere
andra af Ståndets Ledamöter, till de många all¬
männa byggnader, som redan finnas, för anlägg¬
ning af ett National-Museum; och på grund här¬
af, äfvensom på de af Måns Månsson och Herr
Norin i deras reservationer anförde klara skäl,
anser jag förevarande Utlåtande böra af Ståndet
afslås. Det är sant, att omlankan för vårdan¬
det af de betydliga konstskatter, som tillhöra Na-
O
tional-Museum,. är ganska angelägen, och icke el-
Den 5 Mars.
445
Jer bör vara främmande för Rikets Ständer; men
då tjenlig lokal dertill icke saknas uti något af
de Kongl. Lustslotten, sorn af Hofvet icke be¬
gagnas, såsom t. ex. Ulriksdal, hvilket, enligt
Ständernes redan uttalade åsigt, skall upphöra
att begagnas för Invalid-Inrättningen, så, och då
besparingar i närvarande stund äro nödvändiga,
vore det i hög grad olämpligt, att för berörde
ändamål företaga någon nybyggnad. Jag är ock
öfvertygad att, 0111 en sådan åsigt från Ständer¬
na uttalas, Kongl. Maj:t icke skall underlåta, att
derå göra Nådigt afseende.
Häri instämde Jon O/sson från Gefleborgs
och Johan August Zetterberg från Stockholms
Län, med tillägg af den sistnämnde, att han an¬
såg Carlbergs Kongl. Lustslott vara mäst tjen-
ligt för berörde ändamål.
David Andersson: Enär Rikets Ständer vid
sista Riksdag anhöllo, att Kongl. Majit matte lå¬
ta efterse lämplig lokal för ett National-Museum,
samt man icke lärer få betvifla, det ju Kongl. Maj:t
icke underlåtit att göra afseende å denna underdå¬
niga anhållan, men Kongl. Maj:t ändock funnit nö¬
digt föreslå uppförandet af en ny byggnad der¬
till, mäste man taga för gifvet, att annan utväg
icke varit att tillgå, ty eljest hade berörde för¬
slag icke kunnat framkomma. Den af mig väckta
fråga om en subskription för ändamålet, under¬
ställer jag Ståndets pröfning. Jag tror dock ic¬
ke, att något tvång lill bidrag derigenom kom¬
mer att åläggas den obemedlade, hvilken dere¬
mot tvingas till en sådan utgift, om det nu till¬
styrkta Statsanslaget beviljas, emedan detsamma
445
Den 5 Mars.
måste utgå genom skattebidrag. Begreppet om
subskription åter innefattar frihet för de, som
hafva råd och lägenhet att göra en frivillig upp¬
offring för detta allmänt nyttiga ändamål. Så¬
dant såg man förhållandet vara vid återuppbyg¬
gandet af tornet lill Riddarholmskyrkan. Och
på detta sätt får man jemväl, såsom jag förut
erinrat, se om företaget vinner bifall hos den
större allmänheten, från hvilken kostnaden i allt
fall måste utgå.
Anders Nilsson från Östergöthlands Län:
Jag var närvarande i Stals-Utskottet, då detta
ärende der handlades, men kunde icke gilla ma¬
joritetens beslut, hvarigenom det begärdle Stats¬
anslaget tillstyrktes. Olämpligheten af detsamma
är så väl här under denna diskussion, som uti
Herr Norins och Måns Månssons reservationer
till räckligen ådagalagd, så alt jag, utan vidare
tillägg, nu endast yrkar, att Utlåtandet må af
Ståndet afslås.
Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län:
Alla, som här yttrat sig rörande förevarande Ut¬
låtande, hafva å detsamma yrkat afslag hvaraf äfven
jag anser det vara förtjent. Jag hemställer derföre,
att diskussionen må upphöra, och Utlåtandet, utan
vidare öfverläggning, afslås. Om afslaget skall
grundas på bestämda skäl, så hemställer jag att
desamma må hämtas från de mot Utlåtandet af-
gifne reservationer.
Häri instämde Johan Fredrik Dahllöf från
Elfsborgs, Gustaf Bernhard Appelqvist från Ble¬
kinge, Lars Johan Gezelius och Lars Olsson
Den 5 Mars.
447
från Stora Kopparbergs, Johan Peter Brattström,
från "Wermlands oell Måns Pehrsson från Malmö¬
hus Lån, m. (1.
Peter Claesson från Elfsborgs Län: Ehuru
jag icke anser vådligt att för ifrågavarande ändamål
öppna en subskription, enär ingen derigenom kan
tvingas lill utgift, gillar jag likväl icke en sådan
åtgärd, emedan man skulle anses hafva derigenom
tagit på band, så att Ständ erne vid en kommande
Riksdag skall nödgas af Statsmedel fylla, hvad
sorn genom subskription icke kunnat inbringas.
I hufvudsaken instämmer jag med dem, som ta¬
lat för afslag å Utlåtandet.
Öfverläggningen förklarades slutad och Stån¬
det fann, på grund af de skäl, som dels Herr
Norins och Måns Månssons reservationer inne¬
hålla, och dels under öfverläggningen härstädes
blifvit anförde, sig icke kunna Ulskoltels före¬
varande Utlåtande bifalla, utan blef detsamma
afslaget.
§ 5.
Då nu åter föredrogs Slats-Ulskottets på
bordet hvilande Utlåtande N:o 212, i anledning
af erhållna återremisser å Utskottets Betänkan¬
de N:o 97, rörande det till Emåns upprensning
beviljade Statsbidrag, yttrade
Henrik Andersson från Örebro Län: Då
denna fråga här i Ståndet sist förevar, ansåg jag
på grund af den protest, som af 102 strandäga¬
re emot ifrågavarande Statsbidrag blifvit afgif-
448
Den 5 Mars.
ven, mig icke böra bevilja detsamma; men, enär
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet der¬
till redan lemnat bifall samt Borgare-Ståndet vid¬
hållit det vid sista Riksdag i ämnet fattade be¬
slut, hemställer jag att Bonde-Ståndet jemväl må
vidblifva samma beslut, och således härvid nu
förfara likasom Borgare-Ståndet.
Petter Claesson från Elfsborgs och Jnclers
Andersson från Örebro Län, m. fl., förenade sig
med Henrik Andersson.
Förre Talmannen Anders Eriksson: Jag in¬
stämmer uti hvad föregående talare yttrat; dock
anser jag nödigt, alt Rikets Ständers sist fattade
beslut sålunda förändras, att, låntagarne få, så¬
som säkerhet för lånet, ställa borgen i stället för
inteckning, och att liden för arbetets utförande
må bestämmas i enlighet med hvad uti föreva¬
rande Utlåtande är tillstyrkt.
Niklas Nilsson från Calmar, Lars Johan
Gezelius från Stora Kopparbergs, Ola Svensson
från Malmöhus och Jöns Ersson från Wermlands
Län instämde uti hvad förre Talmannen yttrat.
Pehr Nilsson från Christianstads Län: Då
fråga om detta anslag härstädes sednast förevar,
ansåg majoriteten detsamma icke böra beviljas;
men, enär, såsom föregående talare erinrat, Rid¬
derskapet och Adeln samt Preste-Ståndet dertill
redan lemnat bifall, så anser jag, likasom förre
Talmannen Anders Ersson , Bonde-Ståndet hand¬
la klokast, att, på sätt han föreslagit, vidhålla
det af Ständerne vid sista Riksdag fattade beslut.
Jonas
Den 5 Mars.
449
Jonas Johansson från Jönkopings Län: Jag
är förekommen af Henrik Andersson och instäm¬
mer med honom; dock anser jag mig höra med¬
dela följande, från min hemort mig tillhanda-
komne, upplysning i ämnet:
”Till vår kunskap är kommet, att Rikets Stän¬
ders Stats-Ulskott vid innevarande Riksmöte till¬
styrkt Ständerne, alt för upprensningen af Em¬
an i Calmar Län, bevilja ett anslag af icke min¬
dre än 45,000 R:dr.
Denna Sländernes frikostighet borde väl af
oss, såsom Strandägare vid detta vattendrag, med
största tacksamhet emotlagas; men planläggnin¬
gen för arbetets utförande har i sin första bör¬
jan blifvit ledd af egennvttans mäktiga inflytan¬
de, så att, genom uppskattningen af det bidrag
som från Strandägarne inom Aspelands Härad
skall utgå tili Årensningen, med mera än -J:delar
öfverstiger det af Handbörds, der likväl arbetet
kostar mest och nyttan af företaget mångdubbelt
kommer att stanna.
Då Rikets Ständer anslå så lunda summor,
är nog afsigten dermed, alt med gåfvor till sto¬
ra och allmänna företag sprida trefnad och be¬
låtenhet. Här blir icke så. -— Här hafva några
mäktige så tillställt, att Slaten blifvit beskattad
till deras fördel — och icke nog dermed, utan
de hafva lyckats att få en stor och fattig menig¬
het beskattad till sin fördel.
"Vi hafva föga skada af åvatlnet och önska på
det högsta, att anslaget för delta ändamål måtte
afslås, helst i annat fall mångå skola genom de
enskildta bidragen mera ruineras än hjelpas. —
Undertecknat i Februari 1845.”
(Under skrijter.)
8 H. 29
4 5 o
Den 5 Mars.
Nils Petter Pettersson från Calmar Län":
I anledning af hvad nyss föregående talare an¬
fört, får jag upplysa, att jag, likasom lian, från
mine kommittenter fått mig lillsändt ett skrift¬
ligt anförande uti ifrågavarande ämne, men att
detta anförande, som är undertecknad t af vida
flere Strandägare, än de, som underskrifvit hans,
är af alldeles motsatt syftemål, så alt desse, i stäl¬
let för att motverka det till Emans upprensning
begärdte statsbidrag, anhålla att detsamma må
beviljas. Orsaken till denna olikhet i åsigter hos
Strandägarne, är den, att de, som motarbeta åns
upprensning, äro så ensidige, att de heldre vilja
hafva olägenhet sjelfve, än de se sine meddel¬
ägare tillskyndas en fördel.
Slats-Ulskottels förevarande Utlåtande blef
härefter af Bonde-Ståndet ogilladt; och vid blef
Ståndet det af Rikets Ständer vid sistlidne Riks¬
dag i ämnet fattade beslut; dock med den än¬
dring, all låntagarne skulle, såsom säkerhet, istäl¬
let för inteckning ställa sådan borgen, som af
Riksgälds-Conloret kunde godkännas, och att ti¬
den för arbetets företagande skulle rättas efter
hvad Siats-Utskottet nu tillstyrkt.
§• 6.
Föredrogos och antogos, att hvila lill Grund¬
lagsenlig behandling vid nästa Riksdag, Constitu-
tions-Utskottets följande på bordet hvilande Me¬
morial, nemligen:
N:o 27, med förslag lill ändring i Riksdags¬
ordningens 14 §, angående repiesentalionsrättig-
helen för Stockholms stad;
Den 5 Mars.
N:o 28, med förslag angående ändring i Riks-
dags-Ordningens i4 §, med afseende å represen-
tationsrältigheten för Fahlu Bergslag;
N:o 2f), med förslag om uteslutande ur 1 1 §
Riksdags-Ordningen af stadgandet, angående ofräl¬
se valförrättande vid Riksdagsmannaval för Bon¬
destånd el; och
N:o 3o, med förslag om ändring i Riksdags¬
ordningen 26 §, angående ordningen för Riks-
Ståndens uppträdande å Rikssalen vid Riksdags
öppnande.
Föredrogs och bifölls Slats-Ulskoltels på bor¬
det hvilande Utlåtande N:o 208, i anledning af
väckt motion om löneförbättring för Professorer-
ne vid Lunds Universitet.
Slats-Utskotlets Utlåtande N:o 206, i anled¬
ning af väckt motion om anslag till nykterhets¬
skrifters utgifvande, blef nu ånyo föredraget och
ytterligare lagdt på bordet.
Vid förnyad föredragning af Stals-Utskottets
på bordet hvilande Utlåtande N:o 207, i anled¬
ning af RiksStåndens skiljaktiga beslut, rörande
ifrågastäldt inlevererande lill Riksgälds-Conloret
af alla bevillningsmedel Samt öfriga statsmedel,
Petter Pehrsson från Jönköpings Län : ”Stats-
Ulskottets pluralitet har i denna vigtiga fråga om
7.
§ »■
yttrade
452
Den 5 Mars.
bevillningsmedlens ingående till Riksgälds-Conto*
re t icke handlat consequent; ty när 2:ne Stånd
bifallit ett Betänkande, så har alltid Utskottet
biträdt denna mening. Genom detta Utskottets
förslag har det, efter en lång diskussion derstä¬
des, lyckats Ledamöterne af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Slåndet alt, likasom på ett
lotteri, vinna sin önskan att frambringa ett af-
slag på förra Betänkandet blott på den försegla¬
de voteringssedel!!. Emot denna inconsequence
hafva Borgare- och Bonde-Ståndets samtlige Le¬
damöter sig reserverat, och denna reservation
anhåller jag, att Hedervärda Ståndet anlager, på
det frågan i denna vigtiga sak måtte komma un¬
der omröstning i Förstärkt Stals-Utskott.”
Häri instämde Johan Jacob Rutberg från
Norrbottens, Anders Johan Sandstedt från Jön¬
köpings, Olnus Eriksson och Erik Christensson
från Götheborgs och Bohus, Henrik Andersson
från Örebro, Lars Johan Gezelius från Stora
Kopparbergs Län m. 11.
Pehr Sahlström från Stockholms Län: Jag
kan icke finna annat, än att Utskottets majori¬
tet vid behandlingen af ifrågavarande ämne be¬
gagnat en advokatur, sorn föga anstår ett Rikets
Ständers Utskott.- Det säger nemligen, att fråga
nu icke är om hvad som för det närvarande till
Riksgälds-Contoiets inkomster och utgifter hörer,
utan blott huruvida bevillningsmedel! framdeles
skola komma att dit höra; och hvilken fråga Ut¬
skottet, med åberopande af 75 § Riksdags-Ord-
ningen, ansett böra förfalla. Sådant är dock orim¬
ligt, och gör det nödvändigt för Ståndet att un-
Den 5 Mars.
453
danrödja, hvad Utskottet sålunda föreslagit; ty
ehuru detta utgör en lifsfråga, som Regeringen
icke gerna ser vinna framgång, bör det likväl
icke hindra någon ärlig Representant alt der¬
utinnan uttala sin öfvertygelse, som icke kan
blifva någon annan än den, sorn öfverensstäul¬
lner med det beslut Ståndet förut fattat; och
hvilken åsigt redan vid sista Riksdag gjorde sig
gällande, ehuru den då, genom nästan en vålds¬
gerning, hindiades att komma till verkställighet.
Jag hemställer således, att Ståndet må, med vid¬
hållande af sitt. beslut, ogilla Utskottets förfa¬
rande samt ålägga detsamma alt, i öfverens¬
stämmelse med de emot Utlåtandet afgifne re¬
servationer, inkomma med förslag lill voteriugs-
proposilioner i FörslaikL Siats-Utskott.
Häri instämde Jacob Kihlblom från Söder¬
manlands, Petter Mårtensson från Jönköpings,
Niklas Nilsson och Sven Isaksson från Calmar,
Lars Jacob Boéthius, Johan Eriksson och Lars
Olsson frän Stora Kopparbergs, Pehr Jonsson
fran Skaraborgs och David sindersson från Hal¬
lands Län m. 11.
Andreas Bengtsson från Jönköpings Län :
Jag är förekommen af föregående talare, med
hvilken jag instämmer; dock anser jag Borgare-
Ståndet böra inbjudas att sig med Bonde-Slån-
clet förena uti det beslut, Siandet, i enlighet med
nämnde talares åsigter, nu bör fatta.
O 7
Förre Talmannen Anders Eriksson: Här är
fråga om lydelsen af 6g § Regerings-Formon,
hvilken jag för min del anser vara tydlig och
klar derutinnan, att, sedan två Stånd uti en så
454
Den 5 Mars.
beskaffad fråga, sorn denna, slannat emot två,
densamma bör afgöras genom votering i förstärkt
Stats-Ulskolt. Jag gillar det i reservationen af-
gifne förslag lill volerings-propositioner och hem¬
ställer, alt detsamma må af Ståndet godkännas,
samt Utskottet åläggas att i enlighet dermed
uppsätta voterings-propositionerne, och dermed
till Riks-Stånden inkomma.
Ola Jeppsson från Blekinge, Jan åndersson
och Jan Pehrsson från Upsala, Petter Claesson
från Elfsborgs Län m. fl. förenade sig med för¬
re Talmannen.
Johan Fredrik Dahllöf'från Elfsborgs Län :
I)å jag väckte motion uti ifrågavarande ämne,
trodde jag icke, alt detsamma skulle komma att
blifva så behandladt, som utgången nu visat;
men med den reaktionära riktning som i sa¬
kernas gång nu ägt rum, kan man icke undra
öfver, att äfven detta ärende skulle få röna verk-
ningarne deraf. Majoriteten i Utskottet har, till
stöd för sin åsigt, åberopat ^5 § Riksdags-Ord-
ningen; men deremot aktat sig att omnämna 5^
och 69 §§ Regerings-Formen, hvilka dock för
detta ärendes behandling ovilkorligen böra ligga
till grund. Jag instämmer derföre i förre Tal¬
mannen A nders Erikssons yrkande, att delta Ut¬
låtande bör ogillas, och Stats-Utskollet föreläggas
att med voterings-proposilioner, i enlighet med
reservationerne, till Riksstånden inkomma.
Bengt Gudmundsson från Hallands Län in¬
stämde jemväl uti förre Talmannen Anders Eriks¬
sons yttrande samt yrkade afslag af förevarande
Utlåtande.
Den 5 Mars.
455
Efter det ofverläggningen sålunda var slu¬
tad, anförde Sekreteraren: ”Att då 6!\ § Regerings-
Formen bestämdt föreskrifver, att de extra-ordi-
narie utlagor eller bevillningar, sorn lill Stats¬
verket af Rikets Ständer anslås, skola vara un¬
der Konungens disposition att till de af Rikets
Ständer pröfvade behof och efter den upprättade
Staten anordnas, samt denna §, efter en oafbru¬
ten praxis, hittills varit så förstådd och tilläm¬
pad, att alla ofvannämnde statsmedel ingått till
Slats-Conloret, derefter blifvit, enligt Rikets Stän¬
ders Statsreglering, disponerade, samt öfverskol-
ten af Stats-Contoret redoviste och lill Riksgälds—
Conioret levererade; hvarförutan i öfverensstäm¬
melse med ofvan åberopade §, 66 oell 68 §§
lika bestämdt anvisa, hvilka statsmedel böra lill
Riksgälds-Contoret direkte ingå, och sålunda be¬
stämma gränsorne för detta Contors upphörds-
och förvaltningsrätt; så ansåg Sekreteraren, för
sin del, den fråga, åsyftande förändring uti of-
vanberörde, för statsmedlens vård, förvaltning
och redovisning, af Grundlagen stadgade ord¬
ning, hvarom Slats-Utskoltets Utlåtande N:o 66
handlar, destomindre kunna hänföras under så-
dane ärenden, hvilka, enligt Regerings-Formens
69 §, viri yppade skiljaktiga beslut hos Riksstån¬
den, böra genom Förstärkt Stats-Utskott slut¬
ligen afgöras, som, i sådant fall, sistnämnde §
skulle stå i uppenbar motsägelse mot de förut,
åberopade, hvilket antagande vöre oförenligt med
den helgd, Grundlagen bör äga; i följd häraf och
då, på sätt Stats-TJiskotlet utredt, vid pröfningen
af ifrågavarande förvaltnings-ärende, 2:ne Riks¬
stånd stannat mot två, fann Sekreteraren det
vara ostridigt att frågan, i öfverensstämmelse med
456
Den 5 Mars.
75 § Riksdags-Ordningen, och livad Utskottet,
i grund deraf, föreslagit, bör anses hafva för¬
fallit och, vid det nu stadgadt är, komma att
förblifva.”
Ståndet afslog härefter Stats-Ulskottets före¬
varande Utlåtande och föreläde Utskottet att
uppsätta och lill RiksStånden inkomma med vo-
terings-proposition i enlighet med det vid Utlå¬
tandet af Borgare- och Bonde-Ståndens Ledamö¬
ter, såsom reservanter, dertill afgifne förslag,
hvilket af Bonde-Ståndet godkändes.
§ 10.
Föredrogs Stats-Ulskottets på bordet hvilan-
de Utlåtande N:o 208, i anledning af RiksSlån-
dens skiljaktiga beslut, rörande nedsättning utaf
afgiften lill Handels-och Sjöfartsfonden, Convoy-
Gommissariatets upplösning, samt nämnde fonds
ingående till Riksgälds-Contoret; hvarvid
Förre Talmannen Anders Eriksson yttrade:
Enär detta ärende äger gemenskap med hvad
som hörer till Riksstatens reglerande samt Riks-
gälds-Contorels inkomster, så bör, då två Riks¬
stånd slädnät emot två, frågan derom afgöras
genom votering i Förstärkt Stats-Utskott. Jag
hemställer de 1 före, att förevarande Utlåtande må
ogillas, samt Stats-Utskoltet åläggas, att till Riks-
Slånden inkomma med förslag till voterings-pro-
positioner, i enlighet med hvad den emot Utlå¬
tandet afgifne reservation innehåller.
Häri instämde Bengt Gudmundsson från Hal¬
lands Län, dock med erinran, alt den voterings-
Den 5 Mars.
proposition, som i Utlåtandet är vorden uppställd,
borde af Ståndet godkännas.
Härefter, och sedan diskussionen ansetts slu¬
tad, anförde Sekreteraren: ”Att hvad angar frå¬
gan om nedsättning af den i Sverige inflytande
afgift lill Handels-och Sjöfartsfonden samt regle¬
ring af det från Norrige ingående bidrag lill
nämnde fond, så, enär arne Riksstånd icke be¬
slutat, och de 2:ne öfrige nfslagit nedsättning uti
deu till Handels- och Sjöfartsfonden af tullmed¬
len ingående inkomst, i hvilket läll frågan, så¬
som innefattande ett bevillnings-ärende, visser¬
ligen bordt, vid den skiljaktighet som yppat
sig, af Förstärkt Stats-Utskott slutligen pröfvas,
utan Riksståndens skiljaktiga meningar endast an¬
gå den fråga, huruvida underdånig skrifvelse Lill
Kongl. Maj:t borde afgå om meddelande af dess
Nådiga Proposition vid nästa Riksdag, angående
nedsättning af ifrågavarande afgift och reglering
af Norriges bidrag till ofvannämnde fond, vid
hvilket förhållande ärendet inskränker sig Lill ett
vanligt önskningsmål, som, enligt ^5 § Riksdags¬
ordningen, förfaller, der, såsom här inträffat,
vid Riksförhandlingens pröfning a:ne Stånds be¬
slut varit mot de öfriga stridige, ansåg Sekrete¬
raren för sin del, Utskottets yttrande i första
punkten vara med Grundlag och sakens beskaf¬
fenhet öfverensstämmande; men, beträffande an¬
dra punkten af Utskottets Memorial, så, emedan
de ärender, som der omförmälas, äro af admi¬
nistrativ egenskap, och Riksståndens skiljaktiga
beslut endast angå ett önskningsmål, hvilket,
jemlikt ofvan åberopade § i Riksdags-Ordningen,
förfaller, der i beslutet 2:ne Riksstånd stadnat
458
Den 5 Mars.
mot två; borde, efter Sekreterarens åsigt, Ulskot-
tets förslag härutinnan 0111 votering i Förstärkt
Stats-Utskott, såsom grundlagsvidrigt, ogillas; och,
hvad slutligen angar 3:dje punkten af Utskottets
förslag, fann Sekreteraren, under åberopande af de
vid Memorialet N:o 207 här ofvan anförde skäl,
Utskottet hafva rätteligen förfarit, och alt så¬
lunda dess tillstyrkan hör af Ståndet gillas.”
Bonde-Ståndet godkände den uppställde vo-
terings-propositionen, men afsiog Memorialet i öf¬
rigt samt föreläde Siats-Utskottet att uti de åter¬
stående delar af ifrågavarande ämne uppsätta och
till RiksSlånden inkomma med förslag till såda-
ne voterings-propositioner, som funnos intagne
uti elen vid Memorialet af samtlige Borgare- och
Bonde-Ståndens Ledamöter fogade Reservation,
hvilken af Ståndet gillades.
§ 1L
Föredrogos och lades ytterligare på hordet
Stats-Ulskottets Utlåtanden N:ris 209 och 211,
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs och
Ekonomi-Utskottens Utlåtande N:o 7.
§ 12.
Vid förnyad föredragning af Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottens på bordet hvilande Betänkande N:o 8,
i anledning af väckt motion om framställande af
underdånig anhållan om Nådig Proposition vid
nästa Riksdag, med förslag till nödige ändringar
i afseende å så väl tull bevakningen, som de i
Tulltaxan stadgade förbud och tullafgifter, blef
samma Betänkande af Bonde-Ståndet bifallet.
Den 5 Mars.
459
§ 13.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevillnings-Ut-
skollels på bordel hvilande Memorial N:o 27, i an¬
ledning af RiksSlåndens olika beslut, rörande Be¬
tänkandet Nio 17, angående Kurhus-afgiftens fort¬
farande.
§ U-
Då nu äler föredrogs Bevillnings-Ulskottets
på bordet hvilande Memorial ]N:o 28, i anled¬
ning af Högvördige Preste-Ståndets beslut, rö¬
rande Utlåtandet N:o 22, angående erhållen åler-
remiss i vissa delar af Memorialet N:o 21, med
förslag till sammanjemkning af RiksStåndens oli¬
ka beslut, i afseende på grunderne för den blif¬
vande allmänna bevillningen saint föreskrifterne
för tillämpningen deraf, blef samma Memorial af
Bonde-Ståndet lagdt lill handlingarne.
§ 15-
Foredrogos och lades på bordet Stats-Ulskol-
tels följande Utlåtanden N:ris 2i3, 214, 215,
216, 217, 218, 219, 224, 225, 226 och 227.
§ 16-
Följande från de Resp. Medstånden ankomne
Protokolls-Utdrag föredrogos och lades till hand-
lingarne, nemligen: från Höglofl. Ridderskapet och
Adeln N:ris 433—445. från Ilögv. Preste-Ståndet
N:ris 4'3 — 4'9» oc^ ^r'in Vallöf!. Borgare-Stån¬
det Nilis 291—3a2.
§ 17-
Beviljade Ståndet 14 dagars förlängning från
den 1 1 i denna månad i den åt Pehr Pehrsson
46o
Den 5 Mars.
från Örebro Län förut beviljade ledighet från
Riksdagsgöromålen.
§ 18.
Johan Olsson från Stockholms Län hegärde
ordet och yttrade: ”Förliden Måndag erhöll jag
ett förnyad t prof af Ståndets förtroende, då jag
åter valdes till en bland dess Fullmäktige i Ri¬
kets Ständers Bank. Detta förtroende, som in¬
nerligen gläd jer mig, och för hvilket jag härmed
aflägger min hjertliga tacksägelse, är visserligen
både ansvarsfullt och maktpåliggande samt un¬
derstundom kanhända öfversligande min förmå¬
ga; men jag skall dock alltid, efter bästa för¬
stånd, söka motsvara detsamma; och med för¬
säkran härom, anhåller jag att städse få vara
innesluten i Ståndets välvilja och förtroende.”
Ståndet åtskiljdes kl. 2 eftermiddagen.
In fidem,
C. G. Cassel.
Ben 10 Mars 1. 8 4 3.
Plenum lil. half 10 förmiddagen.
§ 1-
Protokollerne för den 26 nästlidne Februari
samt den 1 innevarande månad justerades och
godkändes.
Den 10 Mars.
§ 2.
Talmannen anmälte, att Riksdags-Fullmäk-
tigen Jon Olsson, hvilken på permission vistats
i sin hemort och derunder insjuknat, genom Tal¬
mannen hos Ståndet anhöll om förlängning å den
honom beviljade permission intill dess han åter
tillfrisknat;
Bifölls.
§ 3-
Uppå anmälan af Talmannen, att förre vice
Talmannen Pehr Eriksson, som, efter erhållen
permission, nu vistades i hemorten, genom bref
till Talmannen hos Ståndet anhållit om 12 da¬
gars förlängning å permissionstiden , räknadt från
den 18 lill den 3o innevarande månad; biföll
Ståndet jemväl berörde ansökan.
§ 4-
Förre Talmannen Anders Eriksson gaf här¬
uppå tillkänna, att Riksdags-Fullmäkligen Nils
Nilsson från Wermlands Län likaledes hos Stån¬
det framställde den anhållan alt honom måtte
beviljas tre veckors förlängning å honom redan
beviljad permission;
Bifölls.
§ 5.
Föredrogs Stals-Utskottets Utlåtande N:o 20g,
i anledning af erhållne återremisser å Betänkan¬
det N:o 88, angående väckt fråga om f. d. De-
partements-Cheferne vid General-Tullstyrelsen,
Presidenten afBillberghs och Cancelli-Rådet Va-
lerii, äfvensom förre Kamererarens, Kammar-
462
Den 10 Mars.
Rätts-Rådet Winroths och förre Kontrollören Mid-
dendorffs befriande från ådömdt ersättningsan¬
svar i målet, rörande den, efter aflidne Uppbörds-
Tullförvaltaren Finer, yppade balance.
Henrik Andersson från Örebro Län: Då
Stals-Utskottet, ehuru vid återrernissen af Betän¬
kandet N:o 88 af tvenne RiksSlånd på det kraf¬
tigaste uppmanadt att med definitivt utlåtande i
hufvudsaken inkomma, det oaktadt, genom nu
ifrågavarande Utlåtande, tillstyrkt att ärendets
slutliga pröfning måtte till nästa Riksdag upp¬
skjutas; så lärer Hedervärda Ståndet lätt inse,
att Utskottet, som i sitt Betänkande N:o 88 fun¬
nit betänkligt att tillstyrka bifall å den före¬
slagna afskrifningen i den beryktade lullbalance-
frågan, nu, likasom förr, beträder en grundlags¬
vidrig samt emot bestämd lag och sakens beskaf¬
fenhet stridig bana. Med hänsigt lill Grundla¬
gens tydliga föreskrift kan väl uti förevarande
ämne något annat beslut icke fattas, än att, med
förkastande af Utskottets hemställan om uppskof,
gilla Utskottets afstyrkande af den Kongl. Pro¬
positionen samt såmedelst bestämdt förklara, alt
den ifrågasatta afskrifningen icke får äga rum;
hvarförutan jag anser vederbörande auktoriteter
böra förständigas att befordra Högsta Domsto¬
lens Utslag af den 6 Maj 1843, rörande denna
fråga, till skyndsam verkställighet. Detta skulle
lända de felaktige till välförtjent straff och an¬
dra till behöflig varnagel.
Häruti instämnde Olof Nilsson från Wester¬
bottens, Niklas Nilsson från Calmar, Anders
Andersson från Örebro, Conrad Romin och Lars
Den 10 Mars.
463
Norrby från Gottlands Län, med flere af Stån¬
dets Ledamöter.
Bengt Gudmundsson från Hallands Län: Då
tvenne RiksSlånd uti deras beslut slädnät emot
två, har del hos Utskottet varit en antagen prin¬
cip alt vidblifva det yttrande, Utskottet förut i
ämnet afgifvit. Jag har deremot alltid varit och
är äfven nu af annan mening samt anser rättast
vara att, med förkastande så väl af den Kongl.
Propositionen, som de uti ämnet väckte motio¬
ner, ogilla det af Utskottet föreslagna uppskof
intill nästa Riksmöte med nu ifrågasatta afskrif-
ningsfrågas slutliga handläggning.
I samma syftning talade Johan Jacob Rut¬
berg från Norrbottens samt Andreas Bengtsson
från Jönköpings Län, hvilken sistnämnde önska¬
de, att Bonde-Siandet, i likhet med hvad Väl-
lofl. Borgare-Ståndet beslutat, ville bestämdt för¬
klara, att Ståndet ej kunde lemna bifall hvarken
till den Kongl. Propositionen eller de motioner,
som i ämnet blifvit väckta.
Efter sålunda slutad diskussion och då Tal¬
mannens proposition på bifall å Utlåtandet med
enhälligt Nej besvarades, beslöt Ståndet, efter
ånyo framställd proposition att, med ogillande
af Utskottets Utlåtande, afslå så väl den Kongl.
Propositionen, som de uti ämnet väckte mo¬
tioner.
§ 6.
I ordning härefter föredrogs Constitulions-
Utskoltets Memorial N:o 26, med förslag till
464
Den 10 Mars.
Nationalrepresentationens ombildning och deiaf
följande Grundlagsändringar.
Härvid begärde Johan Fredrik Dahllöf från
Elfsborgs Län ordet och yttrade: Sällan, måhän¬
da aldrig, har hitintills någon väsendtligare för¬
bättring uti ett folks institutioner kunnat lillvä-
gabringas, utan att mötas af olikartade motstånd
och förlsök från vissa håll att tillintetgöra den¬
samma. Ofta har ett stort och ädelt syftemål
på detta sätt gått förloradt, men ännu mera of¬
ta har dock den goda saken segrande genomgått
pröfhingen, ty del ligger i sakens natur, att det
lätta och sanna kan väl till någon tid tillhaka-
sättas, men det kan dock aldrig helt och hållet
undertryckas; och lika visst som den vigtiga re¬
formfråga, hvilken är föremål för denna öfver¬
läggning, är byggd på rättvisa och billighet, li¬
ka säkert tror jag ock, den skall bestå i striden
emot alla de hinder, man vill uppstappla för att
hämma hennes framgång. Klokhet, ihärdighet
och allvar höfves oss likväl, ty motståndet, jag
är säker derpå, skall blifva hårdnackadt, dåden
åsyftade förändringen hotar att på en gång till¬
intetgöra missbruk och orimligheter, som vunnit
seklers gammal häfd. — Att bibehålla och till¬
godonjuta dessa undanlags-lagar och serskilda för¬
måner, dem ett par, till antalet högst obetydliga,
medborgareklasser inom vårt land äga framför
hela den öfriga nationen, dertill skall nog hela
den välkända majoriteten inom de RiksStånd,
som representera dessa klasser, uppbjuda all sin
förmåga. Vi kunna sluta lill detta, af hvad vi
dagligen erfara, men vi kunna dock ej under¬
trycka
Den 10 Murs.
465
trycka den tanken, alt det vore en gärd till fo¬
sterlandets fromma, härligare än någon på slag¬
fältet vunnen seger, om vårt Ridderskap och
Adel afsade sig rättigheten att för sig utgöra en
fjerdedel, eller ens en bestämd del af represen¬
tationen. Yi kunna lill och med säga, att en
sådan uppoffring vore högsinnad och ridderlig,
ehuru den, från en annan synpunkt betraktad,
ej vore mera än billig och rättvis, i synnerhet
om man eftersinna!’, huru denna sjelfskrifvenhet
tillkommit och hvilka följder den ofta haft med
sig. — För att närmare utreda dessa förhållan¬
den, anhåller jag att för ett ögonblick få upptaga
Ståndets tid med framläggandet af några histo¬
riska fakta, hvilka kanske mera än i ett hänse¬
ende torde besanna mina ledan framställde ytt¬
randen.
I vårt land, likasom på andra ställen, grun¬
dar sig aristokratiens' uppkomst och utveckling
mera på tilltagsenhet och den råa styrkans rätt,
än på öfvervägande själsegenskaper. Knappt ha¬
de Clvristendomens första stråle spridt sitt milda
ljus öfver det kraftfulla slägte, sorn bebodde Svi-
thiods ödsliga skogar, förrän Presterskapets infly¬
tande, nyss börjadt, alltmera och mera lillvexte.
Några sekler förgingo och, istället för den gam¬
la odalmannastammen, finna vi ett folk, sorn väl
icke mera kallades hedniskt, men som deremot
var försänkt uti ett pnpistiskt mörker, föga häl¬
lre än hedendomens natt, och som fördes i led¬
band af en hop fanatiska munkar och prester.
Under denna lid af allmän förslappning var det
icke svårt leir starka och kraftiga naturer att för¬
skaffa sig anseende och företräden på de öfrigas
3 II. " 30
466
Den 10 Mars.
bekostnad. Folket liar icke mera vapen, dess
röst i det allmänna blef af allt mindre betyden¬
het och landets angelägenheter afgjordes af and¬
liga och verldsliga herrar. Af dem till- och af-
sattes Konungar, men hopen visste ej af annat,
än förtryck, odrägliga skattebördor och herrar-
nes våldgästningar. Vid Konungavalen togs ej
eller folkets röst i betraktande; ingen Konung
valdes, utan att han måste lofva ej allenast alt
bibehålla Adeln och Presterna vid deras förra
privilegier, utan älven att utvidga desamma; med
folket och fäderneslandet var det deremot just
icke så noga. Från sina belastade slolt, der icke
ens Konungen, utan alt lemna gisslan, lick till¬
träde, lågade Adelsmän och Biskopar ut genom
landet med beväpnade skaror, antingen till strill
sinsemellan, eller mot landets lagkrönte Konung,
eller för att plundra och utarma det stackars
folket, hvilket vid alla tillfällen mest fick sitta
emellan. Under Calmar-Unionen steg dock elän¬
det till sin yttersta höjd. Medan Adel, Prester
och favoriserade utländningar stridde om väldet,
trampade man folkets heligaste rättigheter under
fotterna. Lik en ljus meteor i den mörka nat¬
ten uppträdde då Engelbrecht i spetsen för en
ansenlig här, sammansatt af landets allmoge. Re¬
dan hade han krossat det utländska oket, redan
var han på god väg att kufva de inhemska par¬
tierna, då han föll, ett offer för mördarens bi¬
la; och hvem gaf väl honom dödshugget? Jo,
en man bland aristokratien. Hans död gjorde
landet till en tummelplats för samma vilda stri¬
der, samma oreda, som förut. Detla varade än¬
nu nära ett århundrade till dess det omsider
lyckades Slurarne och Gustaf Wasa att tillskapa
Den 10 Mars.
en hällre sakernas ordning. Men äfven nu, hvem
var det väl, som tällade med det myndiga Pre-
sterskapet uti uppror och stämplingar mot de
styrande, som vid alla tillfällen hlottade sin af¬
undsjuka och visade sin okufliga herrsklystnad?
Jo, Aristokratien. Och, sedan Presterskapets makt
ändtligen genom den odödliga Wasas förtjenster
blifvit bruten, hvem var det som uppträdde emot
Carl IX, då denne ville tillintetgöra försöken att
återinföra Lilhurgien? Jo, den högre Aristokra¬
tien, som likväl denna gång dyrt fick plikta för
sitt djerfva tilltag. — Glanspunkten af Svenska
Adelns historia är 3o-åriga kriget, ty man kan
icke rimligen förneka den stora förtjenst och de
lysande bragder, dem de Svenske Fältherrarne,
danade af Hjeltekonungen, under denna period
ådagalade. Härföre fmgo de dock uppbära till¬
räcklig vedergällning uti det anseende och del
rika krigsbyte, hvarmed de återvände till fäder¬
neslandet. Men hvad fick deremot allmogen?
o
Dess söner voro de, hvilka egentligen hlödde på
slagfältet, den var det, som genom otroliga upp¬
offringar af folk och skatter uti vidsträckt mån
bidrog till de Svenska vapnens lysande fram¬
gång; och hvad blef väl, frågar jag, dess belö¬
ning? Jo, de krigsgärder, som nu för första gån¬
gen ulgingo och dem allmogen sedermera fortfa¬
rande och allt hitintills fått draga, såsom per¬
manenta skatter. Under den efter Gustaf Adolfs
död inträffade Förmyndare-regering och Drott¬
ning Christinas styrelse visade Adeln samma be¬
nägenhet att, på folkets bekostnad, tillskansa sig
makt och rikedomar. Den slog nemligen under
sig och förvandlade till frälse allt flera och flera
468
Den 10 Mars.
af skattehemmanen inom Riket, hvarigenom slut¬
ligen så få åtcrstodo, att innehafvarne deraf icke
längre förmådde utgöra de oupphörligt ökade ul-
skylderna. Djerfdes någon att klaga , så blef han
ofta ej allenast ansedd som upprorsstiftare, utan
äfven såsom sådan understundom straffad. Man
kan sluta lill förhållandet, då man erinrar sig
sjelfve den store Axel Oxenstjernas svar lill den
betryckta allmogen, då denne vid 1642 års Riks¬
dag vågade beklaga sin nöd. ”Vi skole nog låta
er förnimma,” svarade han, ”att ännu finnas A-
delsmän i Svealand.”
Kanske har dock icke under någon period
Adelsväldet gifvit större prof på herrsklystnad
och sjelfviskhet, än under Carl XI:s förmyndare¬
regering. Folket förtrycktes och utarmades som
vanligt; de mäktige Förmyndare-regenterna straf¬
fade lill lifvet med drakonisk stränghet en stor
myckenhet enfaldiga menniskor, för det de före-
gåfvos kunna trolla eller bedrifva signerier, och
den unge Konungens uppfostran vårdslösades till
den grad, alt han ännu viel 20 års ålder hvar¬
ken kunde läsa eller skrifva, förmodligen i den
akt och mening, att; förmyndarne sjelfve skulle
få styra land och rike, hvilket säkert blifvit li¬
ka mycket till folkets båtnad som förut. Carl
blef dem dock för slug. Det goda naturliga för¬
ståndet tog ut sin rätt, och han hämnades på
dem, som hållit honom i ledband, genom den
stränghet, hvarmed han verkställde sin reduk¬
tion. Knappt hade dock Konungen fulländat
denna för fäderneslandet så gagneliga åtgärd,
förrän han föll i en svår och plågsam sjukdom,
hvilken snart hortryckte honom uti sin manna¬
ålders bästa och mest verksamma dagar. Det
Den 10 Mars. 4^9
återslär ännu för liislorien alt lyfta den slöja,
som omhöljer denne, en af vårt lands mest ut¬
märkta regenters så tidigt inträffade död. — Hu¬
ru gick det väl sedan under Carl XII:s krigiska
regering? Förräderier bland befälhafvarne voro,
om jag ej missminner mig, icke sällsynte hvar¬
ken då, eller under Ryska invasionen år 1719.
Eli hvar känner nogsamt hvad som härpå följde
under den period af vår historia, som fått det
ironiska namnet Frihetstiden. Lika bekant är
det oek huru och på hvad sätt Aristokratien un¬
der denna tid använde sin makt; oförsynt sålde
man sig till utlänningen. Ryssland och Frank¬
rike hade hvar sitt parti, som de bägge makter¬
na besoldade, till stor båtnad för det arma lan¬
det och dess förtryckta innevånare; och då slut¬
ligen Gustaf III, under fortsatta strider mot Ian-
O
dets inre fiender, ändtligen lyckades att tillintet¬
göra-■ Anjala-förbundets förrädiska slämplingar, hu¬
rudan blef väl hans lön?
Jag har uppdragit dessa korta historiska bil¬
der, ej för att såra, utan endast för att visa, hu¬
ru lumpna och tvetydiga folket måste anse de
företrädesrättigheter vara, hvilka hvila pä en så¬
dan historisk grund, som den nu nyss beskrifna.
Hvad det Högv.ördiga Ståndet serskildt be¬
träffar, så anser jag det ej löna mödan, att i den¬
na fråga vara mångordig, i synnerhet som man,
på temmeligen goda skäl, kan såsom ett axiom
antaga, att hvad Ridderskapet och Adeln kom¬
mer att medgifva i representationsfrågan, derpå
kommer äfven Presle-Ståndets majoritet att ingå.
För öfrigt är det ju icke sagdt, att ett så reak¬
tionärt Prestestånd, som det nu församlade, äf¬
ven en annan gång kommer att väljas. Större
Deri ro Mars.
delen af dess Ledamöter kunna ju vid hvarje
Riksdag ombytas, och att så äfven kommer att
ske, är så mycket mera troligt, som vi alla haf¬
va oss bekant, alt Pi eslerskapet i landsorterna
i allmänhet hysa både mera liberala grundsatser
och större benägenhet att gå nationens önsknin¬
gar till mötes, än flertalet af de här församlade
fäderne, bland hvilka många i politisk intole-
rence icke gifva efter för en Brask eller en Trol¬
le. På samma sätt, som desse, visa de prof på
fördragsamhet och kärlek lill bröderna. Så ef¬
terlefva de den milda, försonande lära, hvars
förkunnare de åtagit sig att vara. Det finnes ett
land, der presterskapet. aldrig blandar sig i po¬
litiken, der lill och med en andlig skulle anse
för sig och sitt embete helt och hållet frem¬
mande att deltaga lili en representant-kammare;
och ingen skall kunna neka, att just i detta land,
jag menar Förenta Staterna, råder en djupare
religiös känsla hos folket, och en större aktning
för det gudomliga ordets förkunnare, än på nå¬
got annat ställe.
Dessa reflexioner hafva måhända blifvit nog
vidlyftiga, men, med hänsigt till öfverläggnings-
ämnets utomordentliga vigt, torde sådant benä¬
get tillgifvas mig. Jag skall nu i största kort¬
het säga min tanka om Utskottels Betänkande
och derefter yttra mina åsigter i sjelfva hufvud-
saken.
I sanning, då man genomläser detta vidun¬
derliga förslag till en en förbättrad nationalre¬
presentation, detta vanskapliga foster, hvarmed
ConstitutionsUlskoltet nedkommit, så tycker man
sig der varsna omisskänneliga spår af samma an¬
da, som i alla tider så ofta ledt Rikets tvänne
Den 10 Mars.
forsla Stånd alt endast tänka på sig sjelfva och
bereda sig fördelar på det allmännas bekostnad.
Tror man då, alt det är en sådan representa¬
tionsförändring, sorn tidsandan kräfver och fo¬
sterlandet väntar, eller mena väl dessa män, sorn
baft nog liten grannlagenhet för att så gäcka vå¬
ra fölhoppningar, det vi icke begripa att 2 gån¬
ger 2 icke gör 5 utan 4■ — Genom lietta för¬
slags antagande skalle vi ju förtlyt'la oss nr askan
i elden. I stället för hälften af representationen,
som vi nu tillsammans med Borgare-Ståndet ut¬
göra, skulle vi, enligt förslaget, endast komma
att representera för två femtedelar, men aristo¬
kratien, hierarchien och byråkratien skulle der¬
emot bilda de öfrige tre femtedelai ne. Farväl
i och med detsamma med det ringa inflytande,
som folkets verkliga ombud hitintills kunnat ut¬
öfva inom representationen. Det är icke hög-
sinnadt och ridderligt handladt och visar icke
eller prof på kristlig kärlek och välvilja, alt med
ett sådant komplett fuskverk, som delta är, vilja
håna ett helt folks käraste förhoppningar. Men
jag vill icke vidare spilla några ord härpå; jag
har blott velat uttala en förtrytelse, den jag är
viss om, att flertalet af mine Ståndsbröder med
mig delar. Jag är till och med öfvertygad om,
alt mångå, måhända de fleste af Ridderskapet
och Adelns egna ledamöter, likasom flere af Pre-
ste-Ståndels, icke skola gilla delta absurda försök
att inkräkta på folkets rättigheter. För min en¬
skilda del säger jag derföre nej och trefaILt nej
till förslagets antagande.
Slutligen, och då jag väl lärer få taga för
afgjordt, alt icke en enda röst inom della Stånd
kommer att höja sig för bifall till hvad Ulskol-
47 2
Den 10 Mars.
tet föreslagit, mén att de fleste likväl säkert ön¬
ska en håde snar och ändamålsenlig förändring
af vårt nuvarande representationssätt, täger jag
mig friheten hemställa, om vi icke handla klo¬
kast uti att antaga det af sällskapet Reformvän-
nerne uppgjorda förslag, sådant det finnes inta¬
get uti Herr Ekholms emot Utskottes förslag af-
gifna reservation. Jag skulle anse som en oskatt¬
bar lycka, om vi någon gång, eller så snart som
möjligt, lyckades att tillkämpa oss en representa¬
tion, byggd på sådane grunder, som här anty¬
das; och derföre, långt ifrån att frukta några
menliga följder af detta förslags antagande hvar¬
ken för det Stånd, jag tillhör, eller för någon an¬
nan medborgareklass, ser jag deruti ganska sto¬
ra fördelar för alla. Yi hafva ju der alla möj¬
liga garantier, för att representanter skola blifva
utsedda i öfverensstämmelse med folkets önsk¬
ningar, då det är folket sjelft, sorn väljer dem,
i yngre kammaren omedelbart och i den äldre
medelbart. Det är väl sant, att man, vid till¬
sättandet af Ledamöter i äldre kammaren, är för¬
bunden att följa vissa kategorier, meri inom hvar
och en af dessa finnes ett tillräckligt, antal af ak¬
tade och redlige medborgare, som visserligen fullt
skola motsvara det förtroende, hvaraf de kunna
komma i åtnjutande. Den förhatliga ståndsskill-
naden är här upphäfd, och yngre kammarens Le¬
damöter, eller de af folket directe utsedda Om¬
buden hafva ju dessutom all beskattningsrätt i si¬
na händer. Äfven i lagfrågor är det blott ett
suspensivt veto, som blifvit den äldre kammaren
tillerkändt och, i händelse detta någon gång skul¬
le komma att användas, så bar ju den yngre rätt
att, efter tvenne riksdagars förlopp, begära ge¬
Den 10 Mars.
473
mensam omröstning; hvarförutan det ock bör i-
bågkommas, att den yngre kammaren är dubbelt
så talrik, som den äldre. Härtill kommer dess¬
utom, att det s. k. Gransknings-Utskottet utses
af Yngre Kammarens Ledamöter ensamt. — Yill
man rättvist bedöma saken, så kan man väl ic¬
ke undra på, att personer, som icke höra till
någotdera af de nuvarande fyra Riksstånden, men
bland hvilka dock många torde finnas, som uti
insigter äro en stor del af de nu representeran¬
de öfverlägsna samt uti redlighet och fosterlands¬
kärlek med dem fullt jemnförlige, att, säger jag,
äfven desse vilja vara tillförsäkrade om en plats
inom representationen; och just uti denna inci-
sion, om man så vill kalla det, på vårt område,
ser jag en möjlighet för den goda sakens fram¬
gång på säker och grundlagsenlig väg. Icke kan
jag neka, att äfven jag vore frestad att föreslå
åtskilliga förändringar, i fråga om Äldre Kam¬
marens sammansättning, så väl hvad angår ti¬
den för Ledamöternas qvarblifvande der, som
ock i afseende å deras qvalificalion, men, upp¬
riktigt sagdt, mine Bröder! jag anser hvarje för¬
sök till förändring vara både oklokt och opoli¬
tiskt. Vi böra besinna, att Reformvännernas för¬
slag har vunnit bifall icke allenast utaf ett ej
obetydligt antal bland de öfrige Riks-Ståndens
Ledamöter, utan ock alt detsamma utaf snart
sagdt en hel provins och äfven på flera andra
orter inom landet blifvit med värma omfattadt
utaf en stor myckenhet aktade och upplyste med¬
borgare. Efter hvad jag erfarit, har det dessu¬
tom mycken sannolikhet för sig, att Borgare-Stån ¬
det bifaller detsamma och, på grund af alla nu
framställda skäl, slutar jag med alt föreslå, det
474
Den ju Mars.
Hedervärda Ståndet ville, såsom sin gemensam¬
ma tanka, antaga det uti Hr Ekholms reserva¬
tion framställda representationsförslag.
Härmed förenade sig Pehr Sahlström och
Johan August Zetterberg från Stockholms, Jo¬
nas Kylander, Bengt Eriksson och Anders Jo¬
hansson från Wermlands, Jacob Kihlblom från
Södermanlands, Mathias Fljort från Götheborgs
och Bohus, samt Lars Jacob Boethius och Erik
Andersson från Stora Kopparbergs län.
Bengt Gudmundsson från Hallands Län: Al¬
la känna vi nogsamt skadan och det förderfliga
uti den Ståndsrepresentation, som Iros oss nu är
radande. Med uppmärksamhet har jag genom¬
läst, så väl det af ConstitulionsUtskottet upp¬
gjorda förslag, som de utaf Reservanterna upp¬
rättade, men icke något af dessa har jag kunnat
anse motsvara det begrepp om reformlöiändring,
jag hyser, hvarföre jag också icke kan antaga nå-
goldera. Jag har derföre, med biträde utaf li¬
ka med mig fosterländskt sinnade och mera bil¬
dade män uppsatt förslag så väl till ”förändrin¬
gar uti Regerings-Formen,” som lill ”Lag om val
till Riksförsamlingens bildande,” dem jag anhål¬
ler att nu få upplästa; och hyser jag den för¬
hoppning, alt Ståndet vill antaga dessa, såsom
uttryck af dess gemensamma tanka uti detta vig¬
tiga ämne.
Härefter upplästes ett af Bengt Gudmunds¬
son ingifvet, så lydande skriftligt anförande:
"Mine Bröder! Delta ögonblick är af stor
betydelse för Svenska folkets framtid. Stånds¬
Den to Mars.
4?5
representationens orenlighet är icke mera en
hemlighet för nationen; hon ser bristerna och
oformligheterna deri, så att säga stundligen, un¬
der de fyra Riks-Ståndens sammanvaro; hon kän¬
ner de svåra följderna deraf emellan Riksdagar¬
na med, snart sagdt, ständigt ökad tyngd. Sam¬
hället lider deraf. Önskningarne för en reform
äro så allmänna, så lifliga, att de blott kunna
misskännas af dem, som icke lefva i folkets lif
och icke verka i tidens anda, ulan lill följd af
fördomar och ensidig bildning stå såsom främ¬
lingar i sitt eget land.
I detta afseende är det verkligen bedröfligt,
att Svenska folket skall behöfva med afund skå¬
da på ett brödra-folk, hvilket njuter lyckan af
Statsformer som omhulda folkets frihet och upp¬
lysning, under det att våra försvåra, ja omöjlig¬
göra alla grundligare och allmännare bemödan¬
den för befordrandet af folkets bildning, välstånd
och belåtenhet. Detta förhållande är så mycket
betänkligare, som man borde förmoda, attén för
de begge rikena gemensam Konungamakt skulle
inse behofvet, alt genom samhällsformernas brin¬
gande till all den fullkomlighet som tidens upp¬
lysning medgifver, starkare befästa de begge fol¬
kens förtroende till hvarandra samt till sina na¬
tionella regeringar och institutioner.
Vi veta alla, huru hela Svenska nationen un¬
der sistförflutna riksdag glädde sig öfver, att
Rikets Ständers Konstitutionsutskott då föreslog
en genomgripande ombildning af den så kallade
Nalional-representationen, hvilken icke sedan En¬
gelbrechts tid svarat emot detta begrepp, utan
genom Ståndsformerna egentligen representerat
splittrade intressen och lemna t, i synnerhet någ¬
Den 10 Mars.
ra Ständ, att vara Organer åt särskildta Stater i
Staten. Allmänt fröjdade man sig åt hoppet alt,
med den erfarenhet som Norrska folkrepresenla-
tionen redan då lemnat örn sin större ändamåls¬
enlighet än vår Stånds-representatio», se föresla¬
gen en ny grundlag, som i samma folklika an¬
da som den Norrska erkände menniskovärdet och
medborgerligheten samt hyllade de högsinnade
läror, hvilka Christendomen har till mål att läg¬
ga såsom grund för menskliga samhällena, och
hvilka allena kunna erbjuda förtroendets och e-
nighetens stora krafter åt jordens folk. Man hör¬
de väl, huru de fåtaliga klasserna, hvilka under
de väldiga strider emellan envåldsmakt och folk¬
makt, som vår historia omtalar, förstått på det
allmännas bekostnad tillkräkta sig uteslutande
rättigheter och att göra sig till disponenter af al¬
la Samhällets politi tiska krafter, då ulbruslo i
höga klagorop och hädelser öfver de ädle och
nitiske män, som i Utskottet utarbetade ett nytt
representationsförslag ; men det allmänna tänke¬
sättet har redan försvagat deras inflytelse; våra
seder, umgängslifvet och en del nya samhälls-,
inrältningar hafva redan visat, att dessa klassers
företräden äro mera inbillade än verkliga och me¬
ra formella än grundade på tidsandan och sam¬
hällets behof. Allmänheten hoppades derföre, att
desse klasser sjelfva skulle känna sig manade att
afstå tillvällade och orimliga företrädesrättighe¬
ter; att de skulle önska alt införlifva sig med
nationen; och att således frukten af bemödandet
för en represenlalions-reform skulle blifva en
Lag, som konseqvent genomförde alla de prin¬
ciper, hvilka redan allmänt börjat göra sig gäl¬
lande ibland den Europeiska Nordens, af natur,
Den 10 Mars.
477
språk, folklynne och en lika bildningsgrad, så
innerligt förenade nationer.
Det var ej oförväntadt, att äfven de rena¬
ste afsigter, de mest oförvillade begrepp för ett
ögonblick skulle kunna tveka i ett gammalt sam¬
hälle, der förut Stånds- och Klassintressen, än¬
da till ytterlighet, utöfvat en afgörande inflytel¬
se på så väl regeringsmakten sorn lagstiftningen
alt tillråda en rask och grundlig brytning af
dessa intressen och på en gång söka lyfta upp
folket lill medvetande af siri frihet och till sam¬
fäldt sträfvande för Statens och medborgarens
förenade väl. Man klandrade derföre icke de
mindre bristerna, som det då af Utskottet upp¬
gjorda förslag kunde innebära. Den skygghet för
massans af folket deltagande i valrättigheten, sorn
en skala för röstberäkning alltid utvisar, och u-
tan hvilken Norrska folket likväl känner sig fullt
belåtet, kunde väl ej i allt gillas; men den re-
specterades af Svenska Allmogens ombud, väl
vetande, att en gång, då de samfäldla valen hin¬
na att visa sina fördelar, alla dessa onödiga tvif¬
velsmål och misstankar emot de arbetande klas¬
serna skola försvinna vid åsynen af den verklig¬
het, sorn bäst kan öfvertyga om alla skuggräd¬
slors öfverflödighet. Den form för andra Kam¬
maren, som Utsk. föreslog, och som så väsendt¬
ligen skiljaktig från Norrska Lagtinget måste
medföra icke endast det enskilla obehaget att
representanterna blifva fästade vid deras bekym¬
mersamma kall för flera riksdagar, och att folk¬
representationen blifver talrik och kostsam, utan
äfven den allmänna olägenheten, att valkretsarnes
fåtalighet och deraf följande större utsträckning ic¬
ke betryggar folket att lätt och säkert finna väl¬
478
Den 10 Mars.
kände och pålitlige ombud. Denna form var visst
ej tillfredsställande, men man respeclerade äfven
häri ett bemödande att lugna den lill upplös¬
ning ämnade Ståndsrepresentationen och försäk¬
ra den n3ra folkrepresentationen om riksdagsvan-
de medlemmar. Folket öfversåg sålunda villigt
dessa afsteg från en fullt fri och hvarje väljan¬
des samvete tillfredsställande valform; man slöt
sig med stor förtröstan till det nya förslaget;
man hoppades, alt landels regering, som haft så
många obehag af Ståndsrepresentationens planlös¬
heter och söndringar, skulle med öppen välvilja
stå fram för delsammas antagande; man förut¬
såg visserligen allt det motstånd, som Adelns
böldsfördomar, dess ensidiga och ytliga bildning,
dess ijenst-behöfvande armod skulle drista att
uppställa emot reformen; äfvensom alt Riksdags-
presterskapet, anfört af Prelaterna, skulle söka
qväfva alla försök att göra deras politiska infljr-
telse beroende af folkets förtroende och rigta den
Presterliga verksamheten Lill utvecklingen af sam-
hällets ädlare krafter; men då en af dessa Per¬
sonal-förändringar, som lyckligtvis ingen jordisk
makt kan hindra naturen alt inom de moraliska
samhällena genomföra, nära det afgörande ögon¬
blicket inträffade, och ingaf hoppet all se ett
slut på misskännandet af nationens rena afsigler
med hennes yrkande på reformer och att finna
af en ny regering hennes behof erkända, hennes
bekymmer delade, ela växte ännu mera tron på
möjligheten att genom en allvarlig samverkan
emellan Konungamakten och folkets valda Om¬
bud se motståndet till representalions-reformen
tillintetgjord t.
Jag vill ej framställa beskyllningen, alt i
Den 10 Mars.
479
i delta afseende nationens förväntan blifvit sviken,
1 eller anklaga någon personlighet för att icke haf-
' va uppfattat hela vidden af pligterna emot ett
folk, som lider af gamla envålds-institutioners
olyckliga sammanblandning med ett föråldradt,
ali samhällig utveckling förhindrande Stånds- och
Privilegii-väseende. Nog af: Landets största och
dyrbaraste angelägenhet lemnades alt vid denna
riksdag afgöras efter Stånds-opinionernas hug¬
skott, utan att folket hvarken före Riksens Stän¬
ders sammanträde eller under dess början såg
Konungamakten taga någon omedelbar eller ens
medelbar andel i densammas öde. Regerings¬
makten uti vart Samhälle har likväl utöfvat och
utöfvar ännu en så vidsträckt inflytelse på alla
privilegierade Stånd och klasser, att den häri
i iält kunnat verka för folkets allmänna bästa» Den
har derföre till pligt att göra det; och sedan
I Ståndsformen, Privilegierna och sjelfskrifvenbeten
visat sig oförenliga med den lagbundna friheten
och med de derpå grundade nya samhällsformer-
| nas utveckling, är den så mycket mer skyldig
alt medverka till sådana institutioners inskränk¬
ning eller afskaffande, som Konungamakten sjelf
i varit hufvudsakligaste orsaken lill dessa orältvi-
j sa och egoistiska Stånds-inrättningars uppkomst
och befästande: dels genom sin egen svaghet,
dels genom sitt alltför ringa förtroende till fol-
| ket och genom förbiseendet af de ädla krafter,
som de chrisina lärornas tillämpning på Samhäl¬
let endast förmår att i Staten lifva och under¬
hålla. Att den icke visade sig inse eller vörda
i denna pligt, var ett sorgligt tidens tecken; men
den torde snart väckas af det allmännas behof
och sin egen väl insedda fördel att handla all-
48o
Den 10 Mars.
varligt och beslutsamt i lidens anda oell efter
folkets önskningar. Det är att hoppas, att den
skall finna sig uppmanad att motsvara dessa önsk¬
ningar; och det är i förtröstan derpå, sorn de
tvenne Stånd, hvilkas val äro uttryckt af Sven¬
ska folkets allmänna förtroende, nu böra bestäm¬
ma sitt handlingssätt. De höra finna sig för-
pligtade att genom sina beslut upplysa Regerin¬
gen om de grunder, de enda grunder, hvarpå
Svenska folket anser sig kunna i framtiden på
ett tillfredsställande sätt representeras; och de
böra derföre, utan alla småaktiga afseenden på
fördomars makt, enskilta interessens inflytelse och
inbillade vådors tillvarelse,' öppet och ärligt ut¬
tala folkets tro.
En pluralitet i Adeln och Preste-Ståndet,
hvilken icke äger den ringaste styrka i nationens
förtroende, utan tvertom allt för länge lemnats
att drifva gäck med det allmänna tänkesättet och
håna det allmänna vettet, förkastade det förslag
till representationens ombildning, hvilket på
grundlagsenlig väg af förra Riksdagens förstärkta
Konstitutions-Utskott uppgjordes, oaktadt i fle¬
ra fall deruti dagtingades med de privilegierade
klassernas enskilta interessen. Men icke nog der¬
med, denna samma pluralitet har tillika visat
sig, utan aktning för folkets hilliga anspråk alt
se den lagstiftande maktens förberedande afdel-
ningar sammansatte af fosterlands-sinnade, kun¬
skapsrike och fördomsfria män, gjort sina per¬
sonliga val till blotta uttryck af en Ligas enskil¬
ta biafsigter och sålunda lemnat folkets allmän¬
na angelägenheter i Ständernas vigtigaste Utskott
till ett omröstnings-spel, hvilket mäste i hvarje
sak
Den 10 Mars.
sali medföra osammanhang och förbistring. Den¬
na pluralitets utvalda organer i Rikets Ständers
Konstitulions-TJtskott, genom hazard-spelet be¬
myndigade alt afgöra ett nytt representations¬
förslags princip, hafva visat sig till den grad o-
kunnige om nationens vilja, eller inbiilska öfver
sina gamla, onaturliga och sarnhällsvidriga före-
trädes-rättigheter, så att de kunnat framkomma
med ett försök att ännu mera undertrycka fol¬
kets röst, och inskränka de valda Folk-Ombudens
verkningskrets och inflytelse; de hafva lill och
med hädiskt föreslagit oss, att ännu mera utvid¬
ga den orimliga, för Regeringen och folket lika
vådliga makt, som Statens egna tjenare redan allt¬
för mycket utöfva inom vår lagstiftning, och som
derigenom längesedan blifvit så fiendtlig emot
det allmänna, att den med förhärdad panna un¬
derkänner rättsbegrepp och sanning, söker undan¬
draga sig offentlighet, samt ofta skymfar mensk-
lighetens ädlaste begrepp och vackraste bemö¬
danden.
Det vore att brista i aktning och förtroende
lill Ståndets sunda vett, om man skulle inlåta
sig i granskning af det förslag, som nu blifvit
fram lagdt af Constitutions-Utskottets så kallade
pluralitet, eller rättare dess genom hazarden se¬
grande hälft. Möjligheten att Adelns och Preste-
Ståndets medlemmar i Utskollet kunnat föreställa
sig, att Svenska folket, redan uttröltadt af de orätt¬
visor och uselheter sorn den fyrdelade Ståndsfor-
men medfört, skulle fördraga att se sig ytterligare
splittradt och gäckadt genom tillskapandet åfelt
femte stand, bevisar redan tillräckligt, att de
som så falskt kunnat bedömma allmänna tänke-
8 H. 31
482
Den 10 Mars.
sättet och bygga sitt arbete på en så förrädisk
grund, icke kunna göra anspråk på förtroende.
Det i förslagets alla detaljer synliga bemödandet,
att gifva åt Statens ernbets- och tjenstemän en
öfvervägande inflytelse i nationalrepresentationen,
innebär derjemte en sådan oförsigtighet, att re¬
dan detta är nog, för att befria oss ifrån alla
vidare betraktelser deröfver. Det måste sålun¬
da förutsättas, att Borgare- och Bonde-Slånden i
nationens namn, afkunna förkaslelsedomen öfver
detta vanmäktiga försök, att tillintetgöra bela
nationens förväntan på en sann folkrepresenta¬
tion. Men då Bonde-Ståndet således går att åter¬
remittera Constitutions-Ulskoltets memorial ”an¬
gående nationalrepresentationens ombildning och
deraf föranledda grundlags-föi ändringar”, äger
Ståndet rättighet, att hänvisa till Utskottet de
anmärkningar, som Ståndet förklarar utgöra dess
gemensamma tankar; och denna rättighet ålägger
oss tillika pligten, att öppet uttala vår öfverty¬
gelse om de represen t aktion s-for mer, som Svenska
folket påkallar och fordrar. Denna pligt, mine
Bröder, böra vi uppfylla utan tvekan; ja, ulan
alla eftergifter för de enskilda intressen, som vå¬
ga framstå med obilliga och söndrade anspråk;
ulan skonsamhet för de fördomar, som hvarken
af upplysning, erfarenhet eller tidsanda låta åter¬
föra sig till sausning. Vi böra icke längre un¬
derhandla med de så kallade ”privilegierna”: des¬
sa från allmän menniskorätt afvikande vanbild¬
ningar i samhällsformerna, hvilka samtligen äga
sin grund i några enskilda klassers egoistiska
tilltag, att till enskilt fördel och på de öfriga
medborgares bekostnad, begagna envålds-regen-
ters, val-konungars eller thron-inkräktares ögon¬
Den 10 Mars.
483
blickliga behof af deras sålunda köpta biträden.
Yi kunna göra detta med så mycket större skäl,
som bekant är, alt Bonde-Ståndet vid 1809 års re¬
volution, aldrig medgifvit dessa såkallade ”Stånds-
privilegiers” sanctionerande, och alt regerings¬
formens undertecknande å Bonde-Ståndets vägnar,
då skedde, under högtidlig förklaring, alt Bon¬
de-Ståndet icke godkände 1 14 §•
Ja det är Bonde-Ståndets heliga pligt emot
alla Rikets innebyggare, att i detta ögonblick
samvetsgrant yppa Ståndets tänkesätt om grun¬
derna för den reform, som hela landet med högr
. ^
röst fordrar ; på det att ingen må vara okunnig
om desamma; ingen förvilla sig sjelf och för¬
blända andra med förespeglingar, att Sveriges
Bonde-Stånd skulle kunna förmås, att tillåta sig
minsta afsteg ifrån de principer, de heliga prin¬
ciper, som menniskoförnuftets tusenåriga bemö¬
danden för samhälls-lifvets utbildning och Stats¬
formernas förbättrande i förening med den indi¬
viduella frihetens och säkerhetens betryggande,
under ledningen af en försonande religions höga
läror, efter hand lyckats utbreda ibland verldens
folk. Deras värde och vigt har Svenska folkets
rika erfarenhet redan tillräckligt vitsordat, under
det alt detta folk alltför länge lidit af deras å-
sidosättande eller misskännande. Det är derföre
nu hög tid, alt uttala de enda villkor, Bonde-
Ståndet anser Svenska folkets representanter kun¬
na antaga, då en gång försynen gifver nationens
ädlare krafter fältropet till den afgörande striden
emot de låga och egennyttiga, sorn undergräfva
dess inre utveckling, dess yttre anseende och för¬
delar. Folket yrkar med hög röst alt de fjet-
3. *
484
Den to Mars.
trar lösas, hvarmed Slånds-anda embelsmanna-
sjelfsvåld, andligt högmod och närings-afund så
länge qvarhållit det i råhet, uselhet och förne¬
dring. Förr än det sker, och då en sanni hög¬
sinnad, religiöst samvetsgrann och sin höga pligt
varmt och modigt tillgifven regering, trofast sam¬
verkande med hela folket, åter eröfrar åt natio¬
nen dess naturliga rättigheter — full jemlikhet
inför Lagarna och lika rättigheter och pligter
emot Samhället — förr kan ingenting vinnas;
och hvarje redlig, hvarje vältänkande medborga¬
res bemödande bör derföre gå derpå ut, att be¬
reda allt så, att i elen stunden folkets röst är
vördnadsbjudande genom sanningen af dess grund¬
satser och rättvisan af dess fordringar.
Ja, mine Bröder! Det är derföre som vi
lin böre evigt sluta oss till de enkla, rättsenliga
och med folkets allmänna tänkesätt öfverensstäm¬
mande principer, som återtinnas i det vid förra
riksdagen grnndlagsenligt beredda, och vid den¬
na af Borgare- och Bonde-Stånden antagna, men
af Adel och Preste-Ståndet förkastade, förslaget
till nationalrepresentationens ombildning. Des¬
sa hyllade principer böra hufvudsakligen blifva
föremål för de gemensamma tankar, hvilka vi ä-
ga rätt att ”hänvisa” till Constitutions-Utskottet,
och hvilka Utskottet, enligt grundlagen, är plig-
tigt J’att söka sammanjemka” med de andra Stån¬
dens , och, om oförenliga skiljaktigheter finnas,
”desamma anmäla.” Det är vår l ätt, att sedan, i
fall de af Ståndet vidhållas, få dem underkasta¬
de omröstning i förstärkt Constilutions-Utskott.
Men örn vi derföre åter upptaga nämnde för¬
slag, så bjuder oss omtankan att tillika söka af¬
hjelpa några brister, hvilka i det insmugit sig:
Den 10 Mars.
485
Yi böra söka förena oss om, alt göra det så full¬
komligt, som vi förmå; på det att vi samvets¬
grant må kunna säga: Sådant och icke annor¬
lunda kan i framtiden Ombuden för Sveriges
allmoge gifva sin röst till representations-refor-
m en.
Jag går derföre att yppa dessa brister och
alt föreslå rättelse deri.
Ett så ringa antal valdistrikter som r 20 för
landsbygden och 3o för städerna, i vårt vidsträck¬
ta land, medför stora svårigheter vid valförrält-
ningarne. Det ansågs äfven vid sista riksdag er¬
forderligt, att föröka representanternas antal med
^5 riksdagsmän, som skulle särskildt väljas lill
en andra Kammare. Härigenom vinnes likväl
hvarken enkelhet eller besparing. Yi se huru
Norrige med omkring 100 Storthingsmän, i 3o år
bevarat sin frihet, sjelfständighet och utveckling,
under former, soin underlätta de förberedande
arbetena och öfverläggningarne, samt gifva en så
tillräcklig grundlighet åt besluten, att man sällan
hört Norska Storlidnget nödgas återtaga sina, el¬
ler iråka dessa ständiga omvexlingar af lagstift¬
nings- och beskatlnings-principer, som flera folks
historia utvisar, hvilka sökt att besvärja folk-an¬
dan medelst Öfverhus, Pärska mrar, Senatorer,
att ej tala om oss sjelfva med vårt Riddarhus,
våra prelater, våra Kongl. Talmän, Borgmästa¬
re, m. m.
Det vilkor som för en särskild bildning af
Lagstiftningens ena kammare ansetts nödigt, el¬
ler alt dess medlemmar skulle väljas för flera
riksdagar, medför flera betänkligheter; nemligen:
obehaget för den enskilte ledamoten, att se sig
för en längre lid fästad vid eli så vigtigt och
486
Den 10 Mars.
bekymmersamt uppdrag, hvilket hvarken kan el¬
ler hör erhålla naturen, af lönande eller riktan¬
de befattning; och obehaget för nationen, attoni
valet träffar en person, som icke motsvarar all¬
männa förtroendet, ändock nödgas se honom
fortfara att mäktigt inverka på fosterlandets an¬
gelägenheter. Äfven i detta afseende är Norge
för oss eli bevis, att i dess enkla sätt att till
öfverläggning och preliminära beslut, fördela
hvarje Storthing i tvenne afdelningar, ligger en
fullt tillräcklig garanti för de definitiva beslutens
mognad.
Valrättens utsträckande för Statens embets-
och tjenstemän lill (1 eras boställs jord: således Lill
egendom, som icke de, utan Slaten sjelf äger:
och detta, oaktadt dessa embetsman rösta för si¬
na personer, och för sin behållna inkomst, vore
obestridligen öfverdrifvet. I mångå orter, heldst
som vårt med intet Iand jemnförliga indelnings¬
verk skulle göra de högre militäre, civile och
ecklesiaslike embetsmännen på många orter till
allrådande vid valen, skulle dessa helt och hål¬
let undertrycka de öfrige folkklassernas rösträtt.
Alt utsträcka valbarheten så långt, att lill
riksdagsman må kallas inom Länet boende och der
icke valberättigad person, synes äfven vara oljen-
ligt, Jag vill ej tala om de olägenheter en sådan
utsträckt valfrihet kunde i öfrigt medföra; utan
blott nämna, att deraf ovillkorligen föranledes
mycken splittring vid riksdagsmannavalen, hvar¬
under lätt intriger skulle kunna lyckas att för¬
skaffa pluralitet åt mindre redbarhet och duglig¬
het, under det att de viiljande välment trodde
sig söka efter landets första egenskaper, i alla
landsändar. Otvifvelakligt måste valet af såda¬
Den 10 Mars.
na,'aflägset boende och i orten personligt obe¬
kante personer, i de flesta fall komma alt med¬
föra en hop afsägelser, sorn då ofta skulle göra
nya val nödvändiga: och sådana loide af allmän¬
heten icke alltid följas med samma intressen, il¬
ian ofta lemna rum för mera enskilta beräknin¬
gar och bearbetningar, än det första valet. Så¬
dant vore i bägge fallen menligt. Dessutom för-
blifver det en sanning, all nalional-representatio-
nens kraft och anseende mindre hetor uppå, alt
den innefattar ibland sig nationens lärde och
snillen, än att man der finner hennes erfarne,
varmt fosleriands-älskande, med landels lagar och
inrättningar val bekanta, men framför allt för¬
domsfrie, menskligt och ädelt sinnade män. Lär¬
domen och snillet hafva genom tryckfriheten ett
omätligt fält att verka — deras välde slår öfver
både regeringar och folkrepresenlationer, om de
verkligen andas för frihet och menniskoräfl; i
annat fall kunna de, på sätt beklagligen vår lids
erfarenhet det besannar, ofta mera skada än gag¬
na sina medborgare.
Dessa äro de brister, sora egentligen visa
sig i 1840 års represenlalions-förslag, hvilket äf¬
ven i uppställning och redaclion påkallade nå¬
gon förändring. xMlt detta synes vara afhjelpt
genom det förslag, som härmed framlägges, att
såsom Bonde-Ståndets gemensamma tanka till
Conslilulions-Ulskollet hänvisas. Det har med
undantag af de nu anmärkte ämnen, och en för
nödig ansedd förändring i riksdagsmnnnavalen
för Stockholms Stad, i allt hyllat samma princi¬
per, som i det ifrån sista riksdagen hvilande
förslaget, och troget iakttagit desamma vid til¬
lämpningen. Utarbetandet är så sorgfälligt, som
488
Den 10 Mars.
möjligt varit; och de myndigheter eller embets¬
man som skola verkställa valen eller åtlyda val¬
lagen m. m., återfinna deri lätt de fullständiga¬
ste föreskrifter, genom en redig uppställning. Det
vore derföre önskvärdt, om Ståndet ville antaga
detta förslag, såsom sina gemensamma tankar,
sedan vi, såsom jag icke belviflar det, återför¬
visa Utskottets försök, att föreviga Slånds-for-
men och befasta embetsmanna-enväldet i Sverige.
Stockholm den 10 Mars 1845.
B. Gudmundsson från Halland.”
Härmed förena sig till alla delar Petter Mår¬
tensson och Samuel Samuelsson från Jönköpings,
Johan Johansson från Örebro, David Andersson
från Hallands, Lars Bygdén från Westerbottens,
Sven Isaksson från Öland, Lars Norrby och Con¬
rad Romin från Gottlands, Johan Andersson från
Upsala, Niklas Nilsson från Calmar, Johan Eriks¬
son från Stora Kopparbergs Län.
Lag örn val till Riksförsamlingen.
Kap. 1.
Om Valrätt och Valbarhet.
1 §. Valrätt äger Svensk man, som bekän¬
ner sig till Christna läran, fyllt tjuguett år, är
och fem år varit i Riket bosatt, samt
1) å landet eller i stad eller köping äger,
eller med stadgad krono-åborätt eller för bur¬
skap innehafver fast egendom till visst mantal
satt, eller lill minst 3oo R:dr Silfver-Specie-värde
uppskattad; eller
Den 10 Mars.
48.9
2) medelst kontrakt, som ej kan utan lians
samtycke eller brott före den utsatta lidens för-
lö| ip höfvas, för lifstid eller för viss tid, som
ej må vara kortare än fem år, legt jord eller
bergsbruk af minst 5oo R:dr Specie uppskattadt
värde å landet och den egendom mot lega fulla
två år innehaft och ännu innahafver; eller
3) antingen i egenskap af borgare eller ock
med en behållen årlig inkomst, som under de
tre sisla åren ej varit lägre än till iooR:drSilf-
ver-Specie uppskattad, för egen räkning idkar an¬
nat lofligt yrke än jordbruk eller bergsbruk; eller
4) innehafver ordinarie embete eller tjenst,
för hvilket han af kronan, riksförsamlingen, stad,
socken, annan menighet eller stiftelse, njuter stän¬
dig lön; eller
5) efter egen ansökning från embete eller
tjenst, som valrätt gifver, erhållit afsked. Vid
verkställande af denna lag varde stads egor lill
staden räknade och bergsbruk såsom fast egen¬
dom ansedt, ändå alt det annars ej lill sådan
egendom räknas.
2 §. Valrätten beräknas sålunda:
1) Enligt 1 § 1 mom. för fast egendom å
landet eller i köping med ett uppskattadt värde
från och med 5oo till iooo R:dr Silfv.-Sp., en röst_,
„ ,, 1000 „ 3ooo „ „ tvä ,,
„ „ 3ooo „ 8000 „ ,, tre „
,, ,, 8000 ,, 20,000 ,, ,, ^
„ „ 20,000 „ 5o,ooo „ „ fern „
samt för fulla 5o,ooo R:dr Silfver-Specie eller
deröfver, sex röster; hvarjemte då uppskattade
värdet af egendom sammanräknadt understiger
5.oo R:dr Silfver-Specie, en tiondedels röst be¬
Den 10 Mars.
räknas för hvarje fulla 5o R:dr af uppskatlnings-
värdet. För i hemmantal saLL fast egendom un¬
der 5o R:dr Silfver-Specie uppskattningsvärde,
röstas dock alltid med en tiondedels röst.
I stad fordras för hvart röstetal dubbelt
uppskattningsvärde mot hvad nu är sagdt, och
må ej i stad valrätt efter delta moment någon
beräknas för mindre uppskattningsvärde å fast
egendom än 200 Riksdaler.
2) Enligt 1 § 2 morn., för ett uppskatladt
egendomsvärde från. och med Booo lill 10,000 R:dr
Silfver-Specie, en röst; från och med 10,000 lill
3o,ooo R:dr, två röster; samt för fulla 3o,ooo
R:dr eller deröfver, tre röster; hvarjemte då vär¬
det understiger 5ooo R:dr, för hvarje fulla 5oo
R:drs uppskattningsvärde beräknas en tiondedels
röst.
3) Enligt i § 3 morn., för en uppskattad
behållen årlig inkomst
från och med 100 till 3oo R:drSilfv.-Sp., en röst
,, ,, 3oo ,, 1000 ,, ,, två ,,
,, ,, 1000 ,, 3ooo ,, ,, ti e ,,
„ „ 3ooo „ 8000 „ „ fjrct „
„ „ 8000 „ 20,000 „ „ feni „
samt för fulla 20,000 R:dr eller derutöfver, sex
röster; hvarjemte då borgares uppskattade in¬
komst af sådant yrke, som i 1 § 3 mom. är
sagdt, understiger 100 R:dr Silfver-Specie, en
tiondedels röst beräknas för hvarje tio Riksdaler
Silfver-Specie.
4) Enligt 1 § 4 eller 5 momentet, en röst.
Grunderna för den uppskattning 1, 2 eller 3 mo¬
mentet omförmäler, bestämmas af riksförsamlin¬
gen allena.
Den 10 Mars. /jf)i
3 §. Ej må valrätt tillerkännas;
1) på grund af 1,2 eller 3 inom. i 1 §,
kronan, riksförsamlingen, stad, socken eller an¬
nan menighet eller stiftelse eller aktiebolag för
egendom eller yrke; ej hel ler
2) på grund af 4 § eller 5 mom. i samma §,
för befattning, såsom kronofogde, länsman eller
stadsfiskal, underofficer, vaktbetjent eller för be¬
fattning, hvarifrån menighet, stiftelse, embets¬
man eller enskild man kan innehafvare!! utan
hans egen ansökning eller laga dorn skilja.
4 §. Valrätt som beräknas efter värde af
fast egendom, eges i den ort, der egendomen
finnes; valrätt som beräknas efter inkomst af
yrke, äges, der idka ren yrket drifver, ock val¬
rätt, hvarom 1 § 4 eller 5 mom. förmäler, der
egaren är skattskrifves Ej må valrätt utöfvas
annorstädes än der den äges.
5 §. Ej må någon vid samma val rösta bå¬
de efler 4 ocb 5 momenterna af 1 §. Eljest må
man vid samma val, der det efter 4 § ske må,
enligt flera momenter af 1 § afgifva de röster
2 § säger.
6 §. Ej må valrätt utöfvas af den, som
1) slår under förmyndare; eller
2) sedan hans egendom till borgenärers för¬
nöjande afträdd är och beslut om offentlig stäm¬
nings utfärdande fattadt, ej gitter lagligen visa,
det han från sin vid egendoms-aflrädelsen va¬
rande skuld är fri; eller
3) äger medborgare rätt i främmande land;
eller
4) står i främmande makts tjenst.
Nu bar man stålt i förhållande som 3 eller
4f)2
Den 10 Mars.
4 momentet säger; utöfve då ej valrätt förrän lian,
sedan det förhållande upphörde, tre år i Riket
bott och skattskrifven varit.
Lag, som sist sagd är, vare ock för dem,
som ur Riket afvikit, men återkommit.
7 §. Valrätt är för alltid förverkad af den,
som, enligt laga kraftägande dom, är förvunnen
till nesligt brott eller till köp eller salu af rö¬
ster för val, som i denna lag sägs, eller ock för¬
klarad ovärdig alt föra andras talan inför rälla,
eller att i Rikets tjenst nyttjas.
8 §. Valbar till Riksdagsman är hvar och
en, som i det eller de län eller den stad val¬
distriktet tillhörer, valrätt äger och utöfva må,
bekänner sig till Proleslanlisk lära och fyllt tju¬
gufem år; dock ej förmyndare för omyndig Ko¬
nung, ej ledamot i den interims-styrelse, som i
Regeringsformens 3p, 4°> 41 och 42 §§ omtalas;
ej heller krigsman, som af Konungen under krig
är i Rikets tjenst kommenderad.
Med valbarhet upphör uppdrag, som genom
val gifvet är.
Kap. 2.
Om Val i Stad.
g §. Till Riksförsamlingen välje Rikets Stän¬
der trettiofem Riksdagsmän, efter den fördelnings-
längd, som denna Lag åtföljer.
io §. Stockholms stad vare ett valdistrikt.
Dess Riksdagsmän skola genom valmän utses.
För Stockholm vare, af hvad nedanföre i det¬
ta kapitel stadgas, endast 13, i4> 16, 17 och 18
§§ gällande.
Den 10 Mars.
493
För Riksdagsmanna-val i Stockholm lände
ock till efterrättelse hvad 33 § 1 och 2 raomen-
terna, så ock 34 § för sådana val å landet bju¬
da; dock att hvar valman röstar på så många
män, som till Riksförsamlingen väljas skola.
Vid röstlängd och valmanna-val i Stockholm
gånge som i 21, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29 och
3o §§ för landsbygd sägs.
1 1 §. För hvar stad åligge det den tjen¬
steman, som mantalsskrifning der förrättar, att
i Maj månad det år, lagtima Riksdag Öppnas skall,
upprätta längd öfver dem, som i staden valrätt
äga, så ock öfver det röstetal, hvar och en till¬
kommer; och tjene dervid stadens sista uppskatt-
ningslängd lill efterrättelse.
Beror valrätt ock på förhållande, som upp-
skattningslängden ej upplyser, må han, som den
rätt äger, förhållandet före utgången af April
månad sagde år styrka hos den tjensteman, som
röstlängden upprätta skall. Sker det ej, och är
förhållandet ej heller annorledes den tjensteman
bekant, varde den valrätt vid längdens upprät¬
tande förbigången; dock skall den i längden upp¬
tagas vid den granskning, 12 § säger, der den
då styrkt varder.
Får valrätt ej utöfvas, varde ock derom i
röstlängden anteckning, med uppgift om skälet
gjord.
1 2 §. 1) Istad, der stadsrätt finnes, varde
den röstlängd, som i ii § sagd är, inom den
månads slut, då den upprättad blef, till Rätten
insänd. Under nästföljande Juni månad skall
Stadsrätten i sin närvaro låta längden å allmän
slämma granskas af dem, som i staden valrätt
Den 10 Mars.
äga och utöfva må, sami lillslädeskomma. Till
den granskning skall kallelse utfärdas af Stads¬
rätten och sist fjorton dagar före gransknings-
dagen uppläsas i den eller de kyrkor, hvartill
staden ligger.
Anmärkning, som vid den granskning fram-
slälles, varde genast af Stadsrätten pröfvad och
godkänd eller ogillad, så ock jemte Rättens be¬
slut antecknad i protokollet. Godkännes anmärk¬
ning, varde röstlängden derefter rättad.
När granskningen slutad är, varde röstlängd
och protokoll underskrifne af Stadsrättens ord¬
förande och ledamöter, samt minst fem andre
män, som i staden valrätt äga och utöfva må,
samt tillstädes äro.
2) I stad, der Stadsrätt ej finnes, träde, för
fall, som 1 momentet säger, Kyrkoherde i Stads¬
rättens ställe; och vare för öfrigt lag, som i det
moment skiljs; dock att de, som valrätt i staden
äga och utöfva må, samt tillstädeskommit, an¬
märkning pröfva och godkänna eller ogilla samt
att, der de ej, utom kyrkoherden, äro flere än
fern, så mångå sorn när äro, skola röstlängd och
protokoll underskrifva.
3) När röstlängd blifvit så granskad och un-
derskrifven, som i 1 eller 2 momentet är sagdt,
vare mot den längd ingen annan ny anmärk¬
ning tillåten, än om någon i längden upplagen
persons behörighet alt rösta eller om minskning
af valrätt, som i den längd räknad är. I öfrigt
tjene den längd, med de rättelser, som jemlikt
47 § tillkommit, till grund för val till då när¬
mast förestående Lagtima Riksdag, så ock lill
Urtima, som derpå följer, förrän annan Lagtima
Riksdag infaller.
Den 10 Mars.
495
4) Röstlängd, som i Stadsrätts närvaro gran¬
stad är, varde hos Rätten förvarad: är den in¬
för Kyrkoherden granskad, då skall den jemte
protokollet insändas till den valförrättare, i3 §
omtalar och af honom förvaras.
5) I siad, der första och andra Underrätt
finnas, tage andra Underrätt det i akt, som den¬
na lag Stadsrätten löreskrifver.
13 §. För stad varde Riksdagsmanna-val i
staden förrättad t. Är i staden Stadsrätt, förrät¬
te den då valet. Är ej sådan Rätt till, varde
valet förrättad t af annan Domare, under hvars
dom värjo staden närmast lyder.
14 §. Kallelse till valet skall utfärdas af
valförrättare!! och i kyrkor, som vederbör, sist
fjorton dagar före valdagen uppläsas.
För distrikt, hvars val å ett enda ställe förrät¬
tas, bestämme valförrättare!! ock valdagen. I an¬
nat <1 istrikt skall en och samma dag för hela di¬
striktet till valdag bestämmas af den Stadsrätt,
fördelningslängden utvisar; ocb gifve den rätt
distriktets öfriga valförrättare dagen så tidigt till¬
känna, alt kallelse kan i distriktets kyrkor upp¬
läsas inom tid, som förr är sagd. Är i distrik¬
tet kyrka, der gudstjenst ej hålles den dag, kal¬
lelsen uppläsas borde, gånge sorn i 26 § skils;
dock alt stadsbeljening, der den finnes, uppfylle
hvad den § kronobetjcningen ålägger.
15 §. 1) Valet sker efter upprop i den ord¬
ning, röstlängden visar, och genom omröstning
med enkla, omärkta slutna sedlar, en för hvar
hel eller tiondedels röst. Sedlar, som ej äga lika
röstvärde, skola särskildt samlas. Ej må de sam¬
manblandas med dem, som annat röstvärde äga.
Den 10 Mars.
2} Den som vill och må i staden valrätt
utöfva, aflemne vid valet sjelf sina röstsedlar.
Är han utom staden boende, eller styrker han
laga förfall; då må han röstsedlar insända i för-
segladt. omslag, försedt med tydlig, af honom
sjelf undertecknad påskrift, så lydande: Untier-
tecknads röster till Riksdagsmannävalet i N. N.
stad den —
Sedlar med olika röstvärden må ej i ett och
samma omslag sändas, och förthy skall ock å
hvart omslag det röstvärde tecknas, som der in¬
neslutna sedlar äga.
Lemnäs sedlar i omslag utan påskrift eller
påteckning, som nu är sagd, då må ej å dem
afseende göras.
3) När omröstningen slutad är, då skall val-
förrältaren de afgifna röstsedlarne öppna och rö¬
sterna räkna. Ej må röstsedel godkännas, utan
den är sådan, som förr sagdt är, ej heller del¬
den lyder å annat tal af män, än som då väljas
skall; eller ock innehåller benämning som orik¬
tig eller tvetydig är, eller som tillhörer person,
den der, enligt hvad kändt är, ej är valbar.
Utgången gifve valförrättaren tillkänna, när rö¬
sterna räknade äro.
Protokollet skall af valförrättaren och minst
fem andre män, som valrätt vid det val utöf¬
va!, underskrifvas. Äro ej flere tillstädes, skrif¬
ve de under, som å stället finnas.
5) Förrättas distriktets val på flere ställen,
då skall protokollet tvefaldt skrifvas, och det
ena exemplaret till den Stadsrätt, som valdagen
bestämt, ofördröjligen från öfriga valförrättare
insändas.
Nu
Den 10 Mars.
497
• Nu hafva alla protokoller, som vid distrik¬
tets val förda äro, till den rätt inkommit; sain-
manräkne rätten sist nästföljande dag de röster,
som i de särskilda prolokollerna räknade äro.
16 §. Till riksdagsman för distriktet är den
vald, som vid valet flesta rösterna erhållit; så ock,
der distriktet flera riksdagsmän välja skall, hvar,
sorn i röstetal närmare honom kommit, tills det
tal är fullt, som i fördelmngslängden utsatt är.
Hafva flere fått lika röstetal, och är valet
derigenom oafgjord t; anslälle den stadsrätt, som
valdagen bestämt, lottning mellan dem, hvilkas
val oafgjordt är; och vare då den, loiten utvi¬
sar, till riksdagsman vald.
17 §. Nu är man till riksdagsman vald
för distrikt, hvars val å ett enda ställe förrät¬
tas: får rätten, innan den förklarat valförrättnin¬
gen slutad, kunskap om laga skäl, hvarföre den
valde ej ville eller ej kan uppdraget antaga, var¬
de valförrättningens afslutande uppskjutet lill nä¬
sta helgfria dag, då till ledighetens fyllande ny
omröstning anställas skall. Underrättelse derom,
så ock om ledighelernas antal, skall, då förrätt¬
ningen uppskjutes, meddelas af rättens Ordföran¬
de, så muntligen, som genom anslag å rättens
dörr. Skälets laglighet äger rätten pröfva.
18 §. Hvar, som för Stads valdistrikt till
riksdagsman vald är, och ej, enligt hvad kändt
är, har laga skäl, hvarföre han uppdraget ej vill
eller ej kan antaga, skall en sålydande fullmakt
erhålla:
”Stadsrätten (Rådhusrätten) i N. N. stad gör
veterligt, att vid i dag anstäldt val N. N., på
8 H. 32
498
Den 10 Mars.
sätt i Protokoll, som vederbör, närmare upply¬
ses, blifvit af denna stad (N. N. valdistrikt) till
Riksdagsman utsedd för den tid Lagen om val
till Riksdagsförsamlingen i 37 § i, 2, 3 momen¬
tet stadgar; hvarå detta länder till bevis och full¬
makt. N. N. den —
Den fullmakt skall, när valförrättning slu¬
tad är, och Stadsrätt, som valdagen bestämt, sam¬
manräknat alla inom distriktet till det val af-
gifna röster, genast uppsättas, och af Rätten un-
derskrifvas samt af Rättens Ordförande ofördröj¬
ligen den valde tillsändas.
Kap. 3.
Om val å landet.
19 §. Till Riksförsamlingen välje landsbygden
i Riket, till hvilken ock räknas köpingar, etthun¬
drade sextiofem Riksdagsmän efter den fördel-
ningslängd, som denna lag åtföljer.
20 §. Hvart Läns landsbyggd varde delad
i så många valdistrikter, som talet på dess Riks¬
dagsmän är satt till. Om den delning förordne
Länets Pröfnings-Komite. Hvart valdistrikt väl¬
je en Riksdagsman.
21 §. För hvart gäll å landet åligge det
den tjensteman, som mantalsskrifning der för¬
rättar, att å den i 1 1 § utsatte tid sådan röst¬
längd, som den § säger, upprätta öfver dem,
som i gället valrätt äga, så ock öfver det röste¬
tal, hvar och en der tillkommer.
Om efterrättelse, som dervid af gällets sista
uppskatlningslängd tagas skall; örn skyldighet att
styrka förhållande, som af den längd ej upplyses,
Den 10 Murs.
4.09
ändå att valrätt derpå beror; och om den på¬
följd uraktlåtande af den skyldighet medför; vare
oek lag, som i i i § sägs.
22 §. Som särskildt gäll skall vid verk¬
ställande af denna lag anses:
t. Annex- eller kapell-socken, der inbyg-
garne äro tvåtusen eller flere.
2. Den del af gäll, som återstår, när soc¬
ken afräknad är, som i i momentet sägs.
3. Landssocken, som eljest med stad är
förenad till ett gäll.
4- Landsbyggd, som med stad utgör en
socken.
5. Sådan del af gäll, som är belägen i an¬
nat Län, än det öfriga, och antingen inneslu¬
ter moderkyrkan eller ock utgör hel socken el¬
ler mera.
Är del af gäll belägen i särskildt Län, utan
alt såsom särskildt gäll, efter hvad nu är sagdt,
anses; förordne Länets Pröfnings-Komité, huru
den del må för val, hvarom 23 § förmäler, för¬
enas med något inom Länet närgränsande gäll.
Om röstlängds upprättande för sådan del vare
lag, som i 2i § för gäll skild är.
23 §. För gäll skall röstlängden å tid, som
12 § säger, lill Kyrkoherden insändas. Kyrko¬
herden late i sin närvaro den längd å allmän
stämma med gället granskas af dem, som i gäl-
let valrätt äga och utöfva må samt tillstädes-
kommit.
Är med gället del af annat gäll förenad,
som i slutet af 22 § sagdt är; varde ock för den
del röstlängden till gällets kyrkoherde insänd och
på samma slämma, som nyss är sagd, granskad.
3 2 *
5oo
Den 10 Mars.
Om kallelse och tid lill stämman; om huru
anmärkning skall pröfvas och antecknas så ock
röstlängd rättas; om underskrift af röstlängd och
protokoll; samt om den kraft, röstlängd äger,
när den å stämman granskad och underskrifven
är, vare lag, som i 12 § sagd är för stad, der
Stadsrätt ej finnes.
24 §• Nu är röstlängd, hvarom i 21 och
22 §§ förmäles, så granskad och underskrifven,
som i 23 § skils, varde då ofördröjligen af Kyr¬
koherden insänd lill Landshöfdingen, som den
till Länets Pröfnings-Komité öfverlemnar.
När Komiten fullgjort hvad 47 § bjuder,
jemföre den gällens röstetal och Länets öfriga för¬
hållanden, och sätte sedan ut, huru många val¬
män hvart gäll skall till Riksdagsmannaval utse.
I hela Länet varde samma röstetal lagdt till
grund för rätt att en valman utse. Det grund¬
tal sälte Komiten ock ut, dock ej öfver ett hun¬
dra hela röster. Uppgår något gälls röstetal ej
till det grundtal, vare ändock de, som idet gä I-
let valrätt äga och utöfva må, berättigade att en
valman utse. Öfverskjuler röstetalet i ett gäll
ett eller flera grundtal; varde öfverskottet utan
afseende lemnadt, der det ej utgör mer än halft
grundtal: stiger det deröfver; varde såsom helt
grundtal ansedt.
När Pröfnings-Komitén härom förordnat, be-
sörje Landshöfdingen, det röstlängden ofördröj¬
ligen varde till Kyrkoherden återsänd med Ko-
mitens beslut om det antal valmän, gället utse
skall.
25 §. I hvart gäll skola de, som der val¬
rätt äga och utöfva må, å allmän stämma, sist
Den 10 Mars.
5oi
en vecka förrän riksdagsmannaval för valdistrik¬
tet hållas skall, till deltagande i det val utse så
många inom gället bosatta och till riksdagsmän
valbara valmän, som Pröfnings-kommitten utsatt.
Suppleanter för valmännen må ock, der de val-
berätligade så besluta, på samma gång och på
samma sätt utses.
Vid stämman före Kyrkoherden ordet.
26 §. Kallelse lill stämman varde utfär¬
dad af Kyrkoherden och i gällets kyrkor upp¬
läst sist fjorton dagar före slämmodagen.
Är i gället kyrka, der gudstjenst ej hålles
den dag kallelsen uppläsas borde, då skall i sock¬
nen, som till den kyrka ligger, ett exemplar af
kallelsen följande dag skyndsamt sändas från gård
till gård. Derom besörje Kronobetjeningen på
Presterskapets tillsägelse.
Kallelse för sådan del af gäll, som slutet af
5a § förmäler, varde i dess egen kyrka uppläst.
Om kallelsens ditsändande clrage den Kyrkoher¬
de försorg, som vid stämman skall ordet föra.
Hålles i den kyrka ej gudstjenst den dag, kal¬
lelsen uppläsas borde, vare om kallelsens kring¬
sändande i den delen af gäll, lag, som förr är
sagd.
27 §. Efter upprop i den ordning, röst¬
längden visar, skola rösterna vid valmannavalet
munteligen afgifvas af dem, som valrätt der vil¬
ja och må utöfva; dock att Kronofogde eller
Länsman ej må vid valet när vara, och alt så
desse, som den förfall styrker eller utom gället
bor, må i försegladt omslag insända skrifven röst¬
sedel. Ej må omslaget brytas, utan att derå af
insändaren egenhändigt skrifvit är, från hvem
5o2 Den 10 Mars.
och till hvad val röstsedeln sändes, samt om rö¬
sten är till valman eller suppleant, ej heller må
röstsedel godkännas, der den lyder på annat» tal
af män, än då skall utses, eller innehåller be¬
nämning, som oriktig eller tvetydig är, eller som
tillhörer person, den der, efter hvad kändt är, ej är
valbar. Ej heller må muntlig röst upptagas, som
i afseende på personernas antal eller på deras
benämning innebär förseelse, som nu sagd är.
Framställes vid valet anmärkning om någon
i röstlängden upptagen persons behörighet alt
rösta, eller om minskning af valrätt, som i den
längd räknad är; sker det förr än han röstat,
hvars rätt man klandra vill; varde anmärknin¬
gen genast pröfvad och beslut deröfver fattadt,
på sätt om anmärkning vid röstlängds gransk¬
ning sagdt är: sker det senare; då må anmärk¬
ningen ej till pröfning upptagas.
När omröstning slutad är, då skall Ordfö¬
randen rösterna sammanräkna och utgången till¬
kännagifva. Protokollet varde sedan af Kyrko¬
herden och minst fem andre män, som vid va¬
let röstat, om så många när äro», underskrifvet;
hvarefter det hos Kyrkoherden förvaras skall.
28 §. Valman vare den, som flesta röster¬
na vid valet erhålit, så ock, der flera väljas sko¬
la, hvar som i röstetal närmare honom kommit,
tills det tal är fullt, som Pröfnings-komitén ut¬
satt.
Hafva flera fått lika röstetal och är valet
derigenom oafgjordt; ställe Kyrkoherde sig till
efterrättelse hvad 16 § för Stadsrätt i thy fall
bjuder.
Nu är valman död eller hindrad alt upp¬
Den 10 Mars.
5o3
draget antaga, och är suppleant till; varde lian
ofördröjligen af Kyrkoherden örn förhållandet un¬
derrättad: är suppleant ej lill; varde ny valman
utsedd, om tid dertill är. Vet Kyrkoherden, in¬
nan han förklarat valförrättningen slutad, att vald
man död eller hindrad är; då skall till ledighe¬
tens fyllande ny omröstning genast anställas.
29 §. Utdrag ur Protocollet skall Kyrko-
lierden, när valförrättningen slutad är, ofördröj¬
ligen hvar valman tillsända, att såsom fullmakt
vid riksdagsmannavalet företes.
Är suppleant vald; tillsände Kyrkoherden
ock honom sådant Protokolls-utdrag, som nu är
sagdt; utsätte ock i hvad ordning han inträda
skall, der flere valde äro.
30 §. Är valman hindrad att uppdraget
antaga; sände ofördröjligen det erhållna proto¬
kolls-utdraget till Kyrkoherden åter med upp¬
gift om hindret.
31 §. För hvart valdistrikt å landet skall
riksdagsmannaval förrättas å den inom distriktet
belägne Tings-stad och af den ordinarie Härads¬
höfding i Länet, som pröfnings-kommitten vid
länets delning i valdistrikter förordnat.
32 §. Kallelse till riksdagsmannaval för
valdistrikt å landet skall valförrättaren utfärda
och i Distriktets kyrkor låta uppläsa sist fyra
veckor före valdagen, den valförrättaren bestäm¬
mer.
33 §. Är kyrka, der gudstjenst ej hålles
den dag kungörelse uppläsas borde; gånge som
i 26 § skils. Lag samma vare om socken eller
sockendel, hvars kyrka utom länet ligger.
5o4
Den 10 Mars.
33 §. i) När valförrättare å den utsatta
valdagen gifvit de valmän, som å stället finnas,
tillkänna, det riksdagsmannaval^ börjas; då skall
hvar valman sin fullmakt förete och valförrätta¬
re!! den granska.
2) Derefter anställes, till väljande af riksdags¬
man för distriktet, omröstning; hvarvid hvar val¬
man, som godkänd fullmakt företett, skall efter upp¬
rop muntligen till Protokollet uppgifva den per¬
sons namn, som han väljer till distriktets riksdags¬
man.
När omröstning slutad är, skall valförrätta-
ren rösterna sammanräkna, och gifve derefter va¬
lets utgång tillkänna.
3) Den vid omröstning flesta rösterna er¬
hållit, är för distriktet vald till riksdagsman.
Hafva flere fått lika röstetal och är valet deri¬
genom oafgjordt, vare för valförrättaren lag, som
i 16 § för Stadsrätt i thy fall skils.
Får valförrättaren, innan han tillsagt, att
förrättningen slutad är, kunskap om laga skäl,
hvarföre den valde ej vill eller ej kan uppdra¬
get antaga; varde till ledighetens fyllande ny
omröstning genast anställd. Skälets laglighet äge
valförrättaren pröfva.
34 §. 1) Protokollet öfver riksdagsmanna¬
val för valdistrikt å landet skall af valförrätta¬
ren och minst fem närvarande valmän under¬
skri fvas.
2) Hvad i denna och 33 § om valman sä-
ges, varde ock gällande om suppleant, som i hin¬
drad valmans ställe kommit tillstädes.
35 §. Nu är man för valdistriktet å landet
vald till riksdagsman, och är ej laga skäl kändt,
Den 10 Mars.
5o5
hvarföre han uppdraget ej vill eller ej kan an¬
taga; erhål le då en så lydande fullmakt:
”Undertecknad, valförrättare i N. N. valdi¬
strikt af N. N. Län, gör veterligt, att vid i dag
anstäldt val N. N., på sätt Protokollet närmare ut¬
visar, blifvit till riksdagsman utsedd för den lid
Lagen om val lill riksförsamlingen i Zn §, 1,2,
3 momentet stadgar; hvarå detta länder till be¬
vis och fullmakt. N. N. den —
Den fullmakt skall, när valförrättningen slu¬
tad är, genast uppsättas och af valförrättaren un-
derskrifvas samt ofördröjligen den valde tillsän¬
das.
Kap. 4.
Allmänna stadganden om valen.
36 §. Å hvar femte lagtima riksdag skall
riksförsamlingen den fördelningslängd, som i 9
och 19 §§ omtalas, revidera och, der nödigt fin¬
nes, rätta.
Har riksförsamlingen sådan rättelse beslutit,
öfverlemne inom Mars månads slut näst efter
riksdagens öppnande den rättade fördelningsläng-
den till Konungen, med anhållan om hans stad¬
fästelse.
Gillar Konungen rättad fördelningslängd,
gifve det riksförsamlingen tillkänna, och läte läng¬
den, som bör tillsamman med denna lag varda
tryckt, uppläsas i Pakets kyrkor under loppet af
Juni månad det år, den till honom öfverlem-
nades.
När rättad fördelningslängd kungjord är, å-
ligge vederbörande Pröfnings-komite att vid nä.
5o6
Den 10 Mars.
sta sammanträde vidtaga de åtgärder, som i 20
och 31 §§ säges.
37 §. Riksdagsmannaval skall ske:
1) I senare hälften af Augusti månad det
år, då lagtima riksdag öppnas skall. Valet gal¬
le för den riksdag, så ock för urtima, som der¬
på, förr än annan lagtima riksdag infaller, föl¬
jer, der ej derom i 2 momentet särskildt stadgas.
2) Då riksförsamlingen till urtima riksdag
är sammankallad, af anledning, som regerings¬
formen 5o, 51, 52 eller 53 §§ säger, eller då
Konungen i kallelse till urtima riksdag äskat, det
nytt val till den riksdag allmänneligen ske skall.
Valet galle för den riksdag hvartill kallelsen skett.
3) Då redan vald riksdagsman antingen
före riksdag, der han uppdraget utöfva skulle,
eller under riksdag, der han det utöfvat eller
utöfva hort, är med döden afgången eller af la¬
ga förfall hindrad att uppdraget utöfva, eller det
för annat laga skäl sig afsagt, eller ock måst det¬
samma för valbarhets förlust eller valets ogillan¬
de frånträda.
Valet galle för återstoden af den tid, hvarå
den förut valdes fullmakt lydde: Inträffar le¬
dighet, som nu är sagd, under riksdag, sedan tre
månader efter dess öppnande förflutit; då må
ej nytt val till den riksdag anställas, utan att
riksförsamlingen det äskat.
38 §. 1) Riksdagsmannaval skall börjas kl.
nio på föremiddagen, ske för öppna dörrar och
fortgå, ändå att en eller flere utöfningen af sin
valrätt försumma.
2) Stadna Stads-rätts ledamöter om fråga,
sorn vid valet afgöras skall, i olika meningar;
Den 10 Mars.
gånge som i Rättegångs-Balken skils om sådan
rätts omröstning och beslut i civilt mål.
3) Framställes vid valet anmärkning, att
någon, som i valet deltaga vill, dertill är obe¬
hörig, eller om minskning i valrätt, som i Stads
röstlängd beräknad är; och sker det förr, än den
röstat, hvars rätt man klandra vill; varde an¬
märkningen genast af den eller dem, som valet
förrätta, pröfvad och godkänd eller ogillad. Fram¬
ställes sådan anmärkning senare, än sagdt är;
då må den ej till pröfning upptagas,
3g §. Är Kyrkoherde lagligen hindrad från
sådan förrättning, som denna Lag honom åläg¬
ger; förordne dertill den han helst vill, af dem
i gället valrätt äga och utöfva må. Är Kyrko¬
herde ej till, eller förestår han ej sjelf embete
sitt; äge den embelet förestår rätt och pligt, som
detta kapitel för Kyrkoherde stadgar.
4o §. i) Är någon, som riksdagsmannaval
förrätta borde, från förrättningen hindrad, eller
är han ej lill, då förrättningen utsatt är; för¬
ordne Hofrätten den i hans ställe träda skall.
2) Är han uteblifven, då vallimman inne
är, och är ej någon tillstädes, som Hofrätten i
hans ställe förordnat: är det val för landsbyggd,
förordne då valmän, som tillstädeskommit, val¬
förrättare: är det val för stad, der Stads-rätt fin¬
nes, kalle valförrättare, som tillstädeskommit,
annan att för tillfället i rätten säte taga. Är det
val för annan Stad, förordne de tio valberättiga-
de, som främst i röstlängden stå tecknade och
tillstädes äro, den valet förrätta må.
3) Skall kallelse till riksdagsmannaval ut¬
färdas, och är den hindrad, som kallelsen utfär¬
5o8
Den 10 Mars.
da skulle, eller är han ej till; varde den skyl¬
dighet uppfylld af den embetet förrättar.
41 §. Protokoll öfver riksdagsmannaval och
handling, som dertill hörer, förvare Stads-rätls
Ordförande eller annan domare, som valet för¬
rättat.
Huru i vissa fall ett exemplar af Protokol¬
let skall fiån Stad till rätten i annan Stad sän¬
das, är i 15 § skildt.
42 §. Nu är man vald till riksdagsman,
vare då skyldig uppdraget antaga, der han ej la¬
ga förfall häfver, eller före valet fyllt sextio år.
43 §. 1) Ej må man på en gång för flere
valdistrikter riksdagsman vara.
2) Är man i flera distrikter till riksdags¬
man vald, och är han i ettdera skattskrifven;
vare då skyldig att det distrikts uppdrag anta¬
ga: i annat fall bestämme han sjelf, från hvilket-
dera han uppdraget antaga skall.
3) Falla vid sådant riksdagsmannaval, som
37 \ 3 momentet omtalar, röster på den, som
till samma riksdag är af annat distrikt vald, då
skall med de röster så förfaras, som lydde de
på den der ej valbar vore.
44 §• Hvar som till riksdagsman är vald,
men fullmakten ej antager, sände den ofördröj¬
ligen till den Stads-rätt eller Häradshöfding, som
sådan fullmakt för distriktet skall underskrifva,
in, med bevis om skälet, hvarföre fullmakten ej
antages.
Den Stads-rätt eller Häradshöfding pröfve
om skälet lagligt är. Finnes det, gånge som i 37
§ för sådant fall sladgas.
Den 10 Mars.
5°9
45 §. Underlåter embets eller tjensteman
att i stadgad tid och ordning taga det i akt, som
honom efter denna lag åligger; straffes efter om¬
ständigheterna med höler, suspension eller tjen-
stens förlust.
46 §. 1) Gör embets- eller tjensteman för¬
sök att med lockande, tubbande eller hot obe¬
hörigen verka på val, som i denna lag omtalas;
eller köper han eller säljer röst till sådant val,
eller störer eljest friheten dervid; miste embetet
eller tjensten.
2) Gör det annan bote från 5o till 5oo R:dr
i det mynt, hvari böter efter allmän lag räknas.
3) Den, som köpt eller sålt röst, som nu
är sagdt, vare ock förfallen till den påföljd, 7 §
stadgar.
Kap. 5.
Om Besvär.
47 §. Vill man klaga öfver beslut, som vid
röst-längds granskning faltadl är, gifve inom åt¬
ta dagar efter den, då beslutet fattadt blef, till
Landshöfdingen in sina lill Pröfnings-komiten
ställde besvär.
Landshöfdingen fordre ofördröjligen förkla¬
ring in af den stads rätt eller Kyrkoherde, som
vid granskning när varit, så ock, der besvären
annans valrätt, än besvärandens, röra, af den,
hvars rätt sålunda är ifrågasatt; och tillställe
Pröfnings-kommiltén, när den sammanträder,
alla handlingar, som i målet ingifna äro.
Komiten tage besvär och förklaringar under
pröfning, afgöre frågan och sände beslutet genom
5io
Den 10 Mars.
Landshöfdingen genast till den domare eller Kyr¬
koherde, som röstlängden förvarar; och ligge do¬
marens eller Kyrkoherdens vårdnad å, att rät¬
telse, den Komitten förordnat, varder i röstläng¬
den iakttagen.
Ej må ändring af Pröfnings-komiléens beslut
i thy mål sökas.
Hvad om Landshöfding och Läns Pröfnings¬
komité' nu är sagdt, galle ock för Öfverståthål¬
lare i Stockholm och den stadens Pröfnings¬
komité.
Är Pröfnings-komité ej till, förordne riks¬
församlingen, hvilka i Länen och i Stockholm
måge öfvertaga de göromål, denna Lag Komitéu
ålägger.
48 §. Vill man Öfver val, som i denna
Lag omtalas, eller öfver beslut, som vid sådant
val fattadt är, eller öfver annat, som dervid fö-
relupit, anföra besvär; gifve dem in till Riksför¬
samlingen sist dagen efter den, då Riksförsam¬
lingen vid den riksdag, hvartill valet skedde,
första gången sammanträdt, som i Regeringsfor¬
mens 62 § sägs.
Hålles valet senai’e än 3o dagar före riks¬
dagens öppnande, vare sista tid till besvärens
ingifvande trettionde dagen efter valdagen.
Ej må besvär, som nu sagde äro, anföras
af annan, än den, som i valet tagit del eller der¬
vid under omröstning varit eller genom beslut,
som då fattadt bl ef, från utöfning af valrätt blif¬
vit utesluten.
Förslag till Forilclnings-Låiigd
öfver Val-distrikten till Riksförsamlingen (Folk-mängden är i jemna tusen¬
tal supposilionsvis beräknad för är 1830, efter den tillväxt,
som visat sig emellan 1850 och 1840).
Länens Namn.
|
Folkmängd
|
Antal
Riksdagsmän
|
Hufvudort
för
Stads-distrikten.
|
på
Landet.
|
i
Städer.
|
Summa.
|
på 1
Lande t#
|
för
Städer.
|
Stockholms
|
109,000
|
5,000
|
114,000
|
7
|
|
Upsala.
|
Upsala
|
82,000
|
6,800
|
88,000
|
5
|
|
Södermanlands
|
109,000
|
10,500
|
119,500
|
7
|
i
|
Nyköping.
|
Östergöthlands
|
192,000
|
25,000
|
215,000
|
10
|
2
|
Norrköping.
|
Jönköpings
|
118,000
|
8,000
|
156,000
|
8
|
1 .
|
... . .. .
|
Kronobergs
|
126,000
|
5,000
|
129,000
|
7
|
\ 1
|
|
Calmare • .
|
182,000
|
12,500
|
194,500
|
9
|
1
|
Calmar.
|
Gottlands
|
59,000
|
4,500
|
45,500
|
2
|
1
|
Wisby.
|
Blekinge
|
81,000
|
19,000
|
100,000
|
5
|
2
|
Carlskrona.
|
Christianstads
|
167,000
|
7,500
|
174,500
|
9
|
1
|
Christianstad.
|
Malmöhus
|
201,000
|
29,000
|
250,000
|
10
|
5
|
Malmö.
|
Hallands
|
91,000
|
7,000
|
98,000
|
6
|
1
|
Halmstad.
|
Götheborgs och Bobus . .
|
142,000
|
29,500
|
171,500
|
8
|
5
|
Götheborg.
|
Elfsborgs
|
215,000
|
10,000
|
225,000
|
10
|
1
|
Wennersborg.
|
Skaraborgs
|
180,000
|
8,000
|
188,000
|
10
|
1
|
Mariestad.
|
Wermlands
|
195,000
|
6,000
|
201,000
|
10
|
1
|
Carlstad.
|
Nerikes
|
120,500
|
7,500
|
128,000
|
7
|
1
|
Orebro.
|
Westmanlands
|
85,000
|
11,000
|
90,000
|
6
|
1
|
Westerås.
|
Kopparbergs
|
154,000
|
6,000
|
140,000
|
8
|
1
|
Fahlun.
|
Gefleborgs
|
100,000
|
12,000
|
112,000
|
6
|
1
|
Gefle.
|
Wester-Norrlands ....
|
82,500
|
4,500
|
87,000
|
5
|
j
|
|
Jemtlands
|
47,000
|
500
|
47,500
|
5
|
1
|
|
Westerbottens
|
57,000
|
1,500
|
58,500
|
4
|
f 1
|
Hernösand.
|
Norrbottens
|
46,000
|
5,000
|
49,000
|
o
|
|
|
Stockholms Stad . .
|
|
86,000
|
86,000
|
—
|
; 10
|
Stockholm.
|
Summa |2,951,000|521,500|5,252,500| 105| 55)
Anmärkning: Val-ilistrikten för Städerna äro fördelade elter en ungefärlig beräk¬
ning afen representant på 9,000 innevånare; men för att bibehålla sä mycket möj¬
ligt distrikterna inom bela Län, kafva afvifcelser i några fall blifvit gjorda; helst
som ett maximum af tre riksdagsmän för ett Läns Städer, i jemnförelse till maxi¬
mum för landets, synes lämpligt.
Val-distrikten för Landsbygden äro fördelade efter en ungefärlig beräkning af
18,000 innevånare för en representant. För att likväl kunna minska distriktens vidd
för de glest bebodda trakterna af riket, hafva undantag skett, oell ett maximum af
tio Riksdagsmän för de mest befolkade Länen ansetts tillfyllestgörande.
Förslag till Fördelnings-Fangd
öfver Val-distr iklen till Riksförsamling en (Folkmängden är i jemna losen
tal suppositionsvis beräknad för år 1880 j efter den tillväxt,
som visat sig emellan 1850 och 1840).
Länens Namn.
|
Folkmängd
|
Antal.
Riksdagsmän
|
Hufvudort
för
Stads-distrikten.
|
pä
Landet.
|
i
Städer.
|
Summa.
|
| för
Landet.
|
för
1 Städer.
1 ..
|
Stockkolms
|
109,000
|
5,000
|
114,000
|
0
|
i
|
Norrtelje.
|
Upsala
|
82,000
|
0,800
|
88,800
|
5
|
i
|
Upsala
|
Södermanlands
|
109,000
|
10,500
|
119,500
|
0
|
2
|
Nyköping.
|
Östergöthlands
|
192,000
|
25,000
|
215,000
|
9
|
5
|
Norrköping.
|
! Jönköpings
|
148,000
|
8,000
|
150,000
|
8
|
|
Jönköping.
|
Kronobergs
|
120,000
|
5.000
|
129,000
|
7
|
j
|
Calmar
|
182,000
|
12,500
|
194,500
|
9
|
2
|
Calmar.
|
Gottlands
|
59,000
|
4,500
|
45,500
|
2
|
1
|
Wisby.
|
Blekinge
|
81,000
|
19,000
|
100,000
|
5
|
5
|
Carlskrona.
|
Christianstads
|
107,000
|
7,500
|
174,500
|
9
|
1
|
Christianstad.
|
Ulalmöhus
|
201,000
|
29,000
|
250,000
|
10
|
5
|
illalmö.
|
Hallands
|
91,000
|
7,000
|
98,000
|
5
|
1
|
Halmstad.
|
Götheborgs
|
142,000
|
29,500
|
171,500
|
7
|
5
|
Götheborg.
|
Elfsborgs
|
215,000
|
10,000
|
225,000
|
10
|
( 3
|
|
Skaraborgs
|
180,000
|
8,000
|
188,000
|
9
|
\
|
|
W ermlands
|
195,000
|
0,000
|
201,000
|
9
|
1
|
Carlstad.
|
Nerikes
|
120,500
|
7,500
|
128,000
|
0
|
1
|
Orebro.
|
Westmanlands
|
85,000
|
11,000
|
90,000
|
5
|
2
|
Westerås.
|
Kopparbergs
|
154,000
|
0,000
|
140,000
|
7
|
1
|
Fahlun.
|
Gefleborgs
|
100,000
|
12,000
|
112,000
|
(i
|
2
|
Gefle.
|
Wester-Norrlands ....
|
82,500
|
4,500
|
87,000
|
5
|
! j
|
|
Jemtlands
|
47,000
|
500
|
47,500
|
5
|
1 1
|
llci nosand«
|
Westerbottens
|
57,000
|
1,500
|
58,500
|
4
|
( j
|
|
Norrbottens
|
40,000
|
5,000
|
49,000
|
5
|
1
|
|
Stockholms Stad
|
|
80,000
|
80,000
|
—
|
10
|
|
Summa
|
2,951,000! 521,5005,252,5001 155
|
451
|
|
Anmärkning:: "Val-distrikten för Staderna äro fördelade, efter en ungefärlig beräk¬
ning af en representant, på 7,000 innevånare; men för att bibehålla så mycket möj¬
ligt distrikterna inom bela Län, hafva afvikelser i några fall blifvit gjorda; helst
som ett maximum af tre riksdagsmän för ett Läns Städer, i jcmnförelse till maxi¬
mum för landets, synes lämpligt.
Val-distrikten för Landsbvggden äro fördelade efter en ungefärlig beräkning af
19,000 innevånare för en representant. För att likväl kunna minska distriktens vidd
för de glest bebodda trakterna af riket, kafva undantag skett, och ett maximum af
tio Riksdagsmän för de mest befolkade Länen ansetts tillfyllestgörande.
(S:de H. sid. 510.)
Den to Mars.
Förslag till ny redaktion af Regerings¬
formen
(I de delar, som äga sammanhang med den fö¬
reslagna Representationsförändringen.)
48 §. Svenska folkets representanter kallas
Riksdagsmän, och utgöra Riksförsamlingen.
49 §. Riksförsamlingen sammanträde till
Lagtima Riksdag hvart tredje år, den första helg¬
fria dag i November månad. Till Urtima Riks¬
dag äge Konungen att, när han nödigt finnér,
Riksförsamlingen kalla. Ej må Urtima Riksdag
fortfara, sedan lid för sammanträde till Lagtima
inne är.
50 §. I den händelse att Konungen utöf¬
ver tolf månader ur Riket blifver, sammankalle
Interims-styrelsen, genom öppet påbud, Riksför¬
samlingen lill allmän Riksdag, och läte kallelsen
inom femton dagar efter berörde tids förlopp uti
hufvudstadens kyrkor samt så fort ske kan i de
öfriga delar af Riket kungöra. Sedan Konungen
derom underrättad blifvit, men han ändock icke
till Riket återkommit, tage Riksförsamlingen den
författning om Rikets styrelse, hvilken den nyt¬
tigast finner.
51 §. Lag samma vare, om en Konungs
sjuklighet fortfar af den beskaffenhet, alt han
längre lid än tolf månader med regeringsären-
derna sig icke befattat.
5a §. Då Konung dör och Thronföljaren
ännu omyndig är, utfärde Interims-styrelsen kal¬
lelse till Riksdag, hvilken kallelse inom femton
dagar efter Konungens död skall i hufvudstadens
5l2
Den 10 Mars.
kyrkor och så fort ske kan i öfriga delar af Ri¬
ket kungöras. Riksförsamlingen skall, utan af¬
seende på något den aflidne Konungens testa¬
mente angående riksstyrelsen, pä sätt i 14 § stad¬
gar, förordna en, tre eller fem förmyndare, hvil¬
ka Regeringen under Konungens minderårighet
må i hans namn, efter denna Grundlag, föra.
53 §. Skulle den olyckliga händelsen in¬
träffa, att den Konunga-ätt, hvilken arfsrätten
till Riket uppdragen är, på manliga sidan ut-
ginge, sammankalle Jnterims-styrelsen Riksför¬
samlingen inom den i nästföregående § stadgade
tid, efter den sista af nämnde ätt regerande Ko¬
nungens död. Riksförsamligen skall då ett nytt
Konungahus utkora, med bibehållande af Rikets
Grundlagar.
54 §• Om, emot förmodan, Interims-styrel-
sen underlåte att, i de fall, föregående 5o, 52
och 53 §§ omförmäla, Riksförsamlingen genast
sammankalla, åligge det Rikets Hofrätter att be¬
falla dem, sorn skola förrätta Riksdagsmanna¬
val, samt Domkapitlen dem, som vid vnlmanna-
val skola ordet föra, att de val genast utsätta,
på det Riksförsamlingen må kunna sammankom¬
ma, att Rikets rätt iakttaga och skydda.
55 §. Då Konung, omyndig Konungs För¬
myndare eller Interims-styrelse sammankallar lill
Urtima Riksdag, för hvilken nytt, allmänt val till
Riksförsamlingen ej äger rum, bör sammanträdet
icke utsättas tidigare, än trettionde dagen efter
den, då kallelsen i hufvudstadens kyrkor kungöres.
Urtima Riksdag, som i 5o, 51, 52 och 53 §§
omtalas, eller hvartill Konungen äskat, det nytt
val
Den 10 Mars.
513
val allmänneligen ske skall, bör ej kallas till nå¬
gon dag tidigare, än den femtionde, ej heller till
någon sednare, än den sextionde efter den, då
kallelsen i hufvudstadens kyrkor kungöres.
Riksdag, som på det i 54 § omförmälda sätt
blifvit sammankallad, sammanträde å sextionde
dagen efter den, då Interims-styrelsen sist hort
kallelsen i hufvudstadens kyrkor kungöra låta.
56 §. Infaller tid till Lagtima Riksdag in¬
om fyra månader efter den dag, då Interims-
styrelse, enligt 5o, 5i, 5a eller 53 §§, sist hör
Urtima Riksdag kalla, då kallas icke till Urtima
Riksdag. Återstå sjuttiofem dagar till den i 4p §
utsatta dag, kungöre Interims-styrelsen, att de,
som för näst instundande Lagtima Riksdag till
Riksdagsmän väljas skola, före sistnämnde tid,
å viss dag, sammankomma, dock icke tidigare,
än trettio dagar efter den, då kungörelse i huf¬
vudstadens kyrkor uppläses, ej heller före den
tionde dagen i September månad.
57 §. Riksdag skall hållas i Rikets hufvud¬
stad, utom i de fall, då fiendens framträngande
eller pest eller annat lika vigtigt hinder gör det
omöjligt, eller för Riksförsamlingens frihet och
säkerhet vådligt. Konungen utsätte då, i samråd
med Riksförsamlingens Fullmäktige i Riks-Banken
och Riksgälds-Contoret, en annan ort, dit Riks¬
församlingen kallas.
58 §. Uti de i 5o och 5i §§ upptagne fall,
äfvensom vid inträffande minderårighet, eller vid
val till Konung eller till Thronföljare, anvises
de främmande Sändebuden och deras medfölje
någon minst tio mil från valort belägen vistelse,
8 II. 33
5i4
Den 10 Mars.
och må de cj återkomma, ej heller utländske
Sändebud i landet inlåtas förr, an i de två först
åberopade händelser om Riksstyrelsen blifvit för-
ordnadt, i den tredje den omyndige Konungens
förmyndare blifvit utsedd eller i de båda sist¬
nämnda, ett nytt Konungahus blifvit utkoradt
samt, då Thronen ledig är, blifvit stadgadt, hu¬
ru styrelsen föras må, intill dess densamma af
den valde Konungen emottages. Riksförsamlin¬
gen förklare då förbudet hafva upphört.
5g §. Riksdagsman njute, för resan till och
ifrån riksdagsorten och för vistandet derstädes,
af statsmedlen ersättning efter de grunder, som
å föregående Riksdag blifvit bestämda.
60 §. Underlåter valdistrikt att ställa den
eller de Riksdagsmän, det bör, till Riksförsam¬
lingen, vare förfallet till det vite Riksförsamlin¬
gen bestämmer. Försummar utan laga förfall,
elen till Riksdagsman är vald, att sig till Riks¬
dagen i i’ätlan tid inställa, vare arvode för den
tid, han uteblifvit, förlustig och bote derutöfver
ett lika belopp. Med de vitén och böter gånge
sedan, som Riksförsamlingen förordnar.
61 §. Riksdagsman skall, dagen efter den,
som för Riksdagens sammanträde är bestämd, sin
fullmakt uppvisa inför den äldste af Högste Dom¬
stolens Ledamöter, som icke af laga förfall hin¬
dras, samt Riksförsamlingens fullmäktige i Riks-
Banken och Riksgälds-Contoret. Den ledamoten
och de fullmäktige skola inom tre helgfria dagar
undersöka om fullmakterna äro utfärdade i den
form Lagen örn val till Riksförsamlingen i 18
och 35 §§ stadgar. Riksförsamlingen äger der¬
efter sin rätt förbehållen att pröfva, så väl de
Den 10 Mars.
515
anmärkningar, hvilka emot fullmakters form blif¬
vit under ofvannämnde granskning gjorda, som
ock alla andra frågor angående Riksdagsmans be¬
hörighet, som blifvit dess pröfning underställda.
Äger Kammaren ej nödige upplysningar, infordre
sådaue; äske ock, der så nödigt finnes, under¬
sökning vid laga Domstol, som ock bör alla frå¬
gor om fällande till något i Lagen om val lill
Riksförsamlingen utsatt ansvar upptaga. Den,
som Riksdagsmanna-fullmakt uppvisat, utöfve der¬
på grundadt uppdrag, oaktadt gjorde anmärknin¬
gar, till dess den Kammare, han tillhörer, om
hans rätt ändtligt beslut fattadt.
62 §. Nu hafva Riksdagsmännen låtit un¬
dersöka sina fullmakter, på sätt nästföregående §
stadgar; då skola de sammanträda och fördela
sig i tvänne afdelningar, den ena utgörande tre
och den andra två femtedelar af hela det fast¬
ställda antalet. Den förra afdelningen kallasyb/--
sta Kammaren, den sednare, andra Kammaren.
Denna fördelning sker på det sätt, att städernas
Riksdagsmän för sig och landsbygdens för sig,
under ordförande, de förre af Stockholms stads
äldste Riksdagsman, de sednare af den äldste
Riksdagsmannen från Upsala Län, välja inom sig
först en femtedel af hvarderas antal till andra
Kammaren samt derefter den andra femtedelen.
De öfrige utgöra första Kammaren.
63 §. Hvarje Kammare håller sina sam¬
mankomster särskildt och äger hvar för sig samt
inom sig, att för månad välja sin Talman och
vice Talman. Intill dessa blifvit valde skall den
till lefnadsåren äldste Riksdagsmannen i hvar
Kammare föra ordet.
33*
5x6
Den 10 Mars.
64 §• Sedan de i nästföregående § o Ujttu—
lade val vid Riksdagen första gången blifvit verk¬
ställda, och inom åtta dagar efter den, som är
till Riksdagens början bestämd, öppne Konun¬
gen, eller, om lian regeringen icke förer, bans
förmyndare eller den Interims-styrelse, som i
denna Grundlag omtalas, Riksdagen, då Riksför¬
samlingen, sedan den gudstjenst bevislat, upp¬
träder å Rikssalen. Der före Konungen, eller,
då lian är frånvarande eller omyndig, eller lian
så för godt finnér, Justitie-Statsministern ordet
och läte Riksförsamlingen afhöra berättelsen, 0111
hvad sedan sist hållna Riksdag uti Rikets sty¬
relse sig tilldragit.
65 §. Första Kammaren skall vid Riksdags
början bland sina Ledamöter utse ett Gransknings-
Utskott af tjuguåtta Ledamöter; så ock hvar af
Kamrarne välja tolf Riksdagsmän att samman¬
träda såsom Riksförsamlingens Pröfnings-nämnd.
Gransknings-Utskottet skall granska, huru Stats¬
rådets Ledamöter sitt rådgifvarekall utöfvat, för
hvilket ändamål Utskottet äger att äska alla de
protokoll, som uti Statsrådet blifvit förda, utom
dem, som angå ministeriella ärenden och kom¬
mandomål, hvilka endast i det, som rörer all¬
mänt kända och af Utskottet uppgifna händel¬
ser, må kunna fordras. Utskottet skall jemväl
granska Stats- och Riksgälds-verkeus förvaltning,
och under nämnde granskning af Statsverket, för
hvilken Utskottet skall äga tillgång till alla Stats¬
verkets räkenskaper och handlingar, efterse, hu¬
ruvida de gjorda eller förordnade utbetalningar
af statsmedlen icke öfverstigit beloppet af de
Hufvudtillar, hvilka uti den af Riksförsamlingen
sist uppgjorda statsreglering blifvit fastställda,
Den w Murs.
och huruvida de äro grundade på behörigen
upprältade stater eller Konungens med vederbör¬
lig kontrasignation utfärdade anordningar, samt
styrkta med behöriga qvittencer af dem, som
medlen emottagit. Med berättelse om verkställd
granskning, så ock med de förslag och hemstäU
landen, hvartill den kunnat föranleda, skall Ut-
skottet inkomma till första Kammaren.
Finner Utskottet under den granskning af
protokollerna och Statsverkets räkenskaper, som
sagd är, att någon Statsrådets Ledamot eller nå¬
gon för tillfället förordnad föredragande, eller
den embetsman, som i kommandomål råd Ko-,
nungen gifvit, uppenbarligen handlat emot lii-,
kets Grundlag eller allmän Lag, eller tillstyrkt
någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit att
göra föreställningar emot sådane öfverträdelse!’,
eller dem vållat och befrämjat genom uppsåt ligt
fördöljande af någon upplysning, eller häfver
den föredragande underlåtit att i de fall, som,
i 38 § af denna Regeringsform förutsättes, sin
kontrasignation å Konungens beslut vägra, då
skall Utskottet lemna Pröfnings-Nämnden del af
sin gjorda anmärkning, så ock af de handlingar
och grunder, hvarpå den sig stöder. Godkänner
Pröfnings-Nämnd anmärkning, förordne laga åtal
af Justitie-Ombudsmannen.
Till alla Utskott utom Gransknings-Utskottet
välja Kamrarne, hvar för sig, ett lika antal Le¬
damöter.
Stats-Utskottet skall bestå af trettiotvå Le¬
damöter. Detta Utskott tillhör att utreda, gran¬
ska och för Riksförsamlingen uppgifva Statsver¬
kets och Riksgäldsverkets tillstånd och behof; att
föreslå och i mål, för hvilka Utskottet af Riks¬
518
Den 10 Mars.
församling fått sig särlan makt uppdragen, sjelf
gifva föreskrifter om Riksgälds-Contorets förvalt¬
ning, samt dessutom, att föreslå bevillningens
belopp och fördelning.
Banco-Utskottel skall bestå af sexton Leda¬
möter. Detta Utskott tillhör, att öfverse Riks-
Bankens styrelse och tillstånd samt föreslå och,
i mål, för hvilka Utskottet af Riksförsamling fått
sig sådan makt uppdragen, sjelft gifva föreskrif¬
ter om samma Banks förvaltning.
Lag-Utskottet skall bestå af tolf Ledamöter.
Detta Utskott tillhör att granska Justitie-Ombuds-
mannens redogörelse, berättelser, embetsdiarier
och registratur för tiden, sedan sista Lagtima
Riksdag, samt med utlåtande deröfver till Riks¬
församlingen inkomma. Utskottet skall ock utar¬
beta de från endera Kammaren remitterade fram¬
ställningar med förslag lill Grundlags, Civil-, Cri¬
minal-, Krigs- eller Kyrkolags förbättring.
Expeditions-Utskottet skall beslå af sex Le¬
damöter. Detta Utskott tillhör att under Riks¬
dagen ombesörja Riksdagshandlingars tryckning
samt att till Kamrarnes justering uppsätta skrif-
velser, som enligt Riksförsamlingens beslut böra
under Riksdagen utfärdas; deri Statsrådets Leda¬
mot, Konungen dertill förordnar, förbehållet, att
i Utskottet öfvervara Riksdagsbeslutets justering
i de delar deraf, som röra Konungens yttranden.
Utskott må förstärkas med flere Ledamöter,
så ock annat Utskott tillsättas, än här sagdt är,
då båda Kamrarne derom ense äro. Ej må dock
Gransknings-Utskott eller Pröfnings-Nämnd för¬
stärkas.
66 §. Äskar Konungen af'Riksförsamlingen
ett särskildt Utskott alt med honom öfverlägga
Den 10 Mars.
orri ärende, som ej till något förr nämndt Ut¬
skott hör och han pröfvar böra hemligt hållas,
då skall sådant Utskott bestå af tolf Ledamöter;
äge dock ej makt att fatta beslut utan endast att
till Konungen afgifva yttranden öfver de mål,
Konungen detsamma meddelar.
67 §. Ej må Ledamot af Statsrådet eller
i Högsta Domstolen eller Justitie-Canzleren ej
heller Justitie-Ombudsmannen i Utskott eller val
till Utskott deltaga, ej heller någon, af hvilken
Riksförsamlingen kan fordra redo och ansvar,
inväljas i Utskott, der redovisning för hans eg¬
na embetsåtgärder kan förekomma; börande för
öfrigt och i allmänhet iakttagas, att Riksdagsman
i mål, som personligen rör honom, väl må del¬
taga i öfverläggningen, men icke i beslutet.
68 §. I närvaro af Konung, omyndig Ko¬
nungs förmyndare eller ledamot i Interims-sty-
relse må hvarken Riksförsamling eller dess Kam¬
mare, Nämnd eller Utskott öfverlägga eller be¬
sluta. Gälle dock hvad i 66 § säges för det der
omförmälda Utskott.
69 §. Hvarken i Riksföramlingen eller i nå¬
gon af dess Kamrar eller Utskott kan beslut fat¬
tas, der icke åtminstone tre femtedelar af Leda¬
möterna tillstädes äro, ej heller i Nämnd, som
ej fulltalig är. Ledamot, som tillstädes är, vare
förpligtad att i omröstningen deltaga.
70 §. Hvarje allmän fråga eller lagförslag
skall först väckas i första Kammaren skriftligen
af någon dess eller andre Kammarens ledamot,
eller af Utskott, eller ock af Konungen.
Sedan Utlåtande blifvit af Utskott medde-
ladt, beslute derom första Kammaren med eller
520
Den 10 Mars.
utan förändringar. Hvad första Kammaren så¬
lunda beslutat, sändes till andra Kammaren. För¬
enar sig andra Kammaren i beslutet vare det Riks¬
församlingens beslut. Uppstår hos andre Kam¬
maren betänkligheter att antaga första Kamma¬
rens beslut, återsändes det, och meddele Kam¬
maren de skäl, som anses hindra dess antagande,
i sin helhet eller någon viss del. Första Kam¬
maren äger då antingen att låta dervid bero, el¬
ler att med eller utan förändring åter öfverlem¬
na beslutet till andra Kammaren. Då förslaget
sålunda för andra gången blifvit i andra Kam¬
maren föredraget, men derifrån med afslag åter¬
sända träde hela Riksförsamlingen tillsamman
och beslute. Till det beslut erfordras då två¬
tredjedelar af rösternas hela antal. Emellan hvar¬
je sådan Kamrarnes och Riksförsamlingens öfver¬
läggning må alltid minst tre dagar förflyta.
<71 §. Ordningsmål må Riksförsamlingen el¬
ler den Kammare det särskildt rörer, genom fle¬
sta rösterna afgöra.
72 §. Ej må förslag, som rörer annat än
ordningsmål, antagas, innan det är af Utskott
beredt. Dock må Riksdagsmans framställning
utan remiss till Utskott nedläggas, när minst
trefjerdedelar af Kammarens tillstädesvarande le¬
damöter derom ense äro.
Lika med ordningsmål anses Utskotts till¬
sättning eller förstärkning eller förseende med
särskildta uppdrag eller föreskrifter.
73 §. Till besluts fattande, der ej denna
Regeringsform annorlunda stadgar, gore det till¬
fyllest, att minst hälften af de röstandes antal
sammanstämmer.
Den 10 Mars.
52 i
Val skall ske med slutna sedlar. Annan
omröstning må ske öppet efter upprop, der ej
ledamot sluten omröstning yrkar. Har öppen
omröstning fallit så ut, att frågan genom likhet
i röstetal är oafgjord, vare ogild; sluten omröst¬
ning blifve då företagen,
Vid sluten omröstning skall, innan sedlarne
öppnas, en af dem undantagas och förseglas.
Befinnes vid de öfrige rösternas uppsumme-
ring frågan genom likhet i röstetal oafgjord, då
skall den sedel öppnas, som undantogs samt med
de öfrige räknas. Är frågan afgjord, den undan-
tagne sedeln förutan, då skall den sedeln oupp¬
bruten genast förstöras.
Om arbetsordningen vid Riksdagen är i sär¬
skild lag stadgadt.
74 §. Konungens framställning om Grund¬
lags eller annan lags stiftande eller förändring, el¬
ler om annat mål, som Konungen under Riks¬
dags lopp vill Riksförsamlingen meddela, skall
en Statsrådets Ledamot till förste Kammaren öf¬
verlemna och varde dervid fogade Statsrådets,
så ock i grundlags- eller lagfråga Högste Dom¬
stolens yttranden; dock att Kammaren, der Stats¬
rådets yttranden skulle angå hemliga mål, endast
kan förvänta del af sjelfva af- eller tillstyrkandet.
75 §. Gör Riksdagsman framställning an¬
gående allmän fråga eller lagförslag sedan tret¬
tionde dagen tilländagått efter den, som är i Riks¬
dags kallelse till Riksdagens början bestämd; den
framställning må ej upptagas, der den ej är för¬
anledd af beslut, som under Riksdagen fattadt,
eller ärende, som derunder upptaget är, eller ock
af händelse, som då inträffat.
522
Den 10 Mars.
76 §. Slatsråds-Ledamot, som till Riksdags¬
man är valbar, vare berättigad och, der Kam¬
maren det äskar, förpligtad att i Kammarens öf¬
verläggning deltaga och upplysning meddela; del¬
tage dock ej i beslutet, der han ej är Kamma¬
rens ledamot.
77 §. Finner Utskott mål, som dit öfver-
lemnadt är, till ny frågas upptagande föranleda,
utlåte sig derom till första Kammaren.
78 §. Finner Utskott sig behöfva af någon
Konungens Embetsman eller af allmänt Verk in¬
hemta muntlig eller skriftlig upplysning, hegare
genom sin Ordförande hos den Statsrådets Leda¬
mot, Konungen vid hvarje Riksdag dertill för¬
ordnar, Konungens befallning till vederbörande,
att den äskade upplysningen lemna. Stats-Con-
toret vare dock skyldigt att, i frågor om sjelfva
redovisningen af medlen, alla äskade underrät¬
telser utan sådan befallning meddela. Verk, som
under Riksförsamlingens egen förvaltning står,
skall hos vederbörande Utskott, på dess begäran,
skyndsamt redovisa för allt, som Verket rörer.
Ilar Utskott erhållit tillstånd att af enskilda
Svenska män infordra upplysningar i samma mål;
åligge det hvar och en, sora Utskottet i målet
frågor förelägger, att de frågor besvara.
79 §. Alla i Riksförsamlingen och dess Kam¬
rar hållna protokoller, skola, så tidigt ske kan, ge¬
nom trycket utgifvas till deras fullständiga inne¬
håll, med undantag blott af sådant, som enskildt
rör en Kammare. Konungens framställningar, Ut¬
skottens Utlåtanden samt de Protokolls-Utdrag,
genom hvilka Kamrarne meddela hvarandra sina
beslut, skola icke i protokollerna intagas, utan
Den 10 Mars.
endast till sitt innehåll kortligen deruti anföras.
Dessa handlingar tryckas särskildt, såsom ett Bi¬
hang till Riksförsamlingens Protokoller och ut-
gifvas under Expeditions-Utskottets uppsigt.
80 §. Svenska folkets urgamla rätt att sig
beskatta, utöfvas af Riksförsamlingen allena vid
allmän Riksdag.
81 §. Vid hvarje Riksdag läte Konungen
för Stats-Ulskottet uppvisa Statsverkets tillstånd
i alla dess delar, till inkomster och utgifter, for¬
dringar och skulder. Skulle genom traktater med
främmande makter några medel Riket tillflyta,
skall för dem på lika sätt redovisas.
82 §. Vid hvarje Lagtima Riksdag låte
Konungen, antingen då Riksdagen enligt 64 §
öppnas, eller sist inom fjorton dagar derefter,
till Riksförsamlingen framställa hvad, på grund
af Rikets och Statsverkets tillstånd och behof,
kan tarfvas utöfver de ordinarie inkomsterna,
och huru stort belopp må genom bevillningar
fyllas.
Vill Konungen vid Urtima Riksdag sådan
framställning göra, vare om tiden lag samma.
83 §. Sedan Statsverkets bebof blifvit af
Riksförsamlingen godkända, anvise Riksförsamlin¬
gen dertill nödiga medel samt fastställe tillika,
huru särskilda summor skola till särskilda ända¬
mål användas och upptage dessa summor under
bestämda Hufvudtitlar uti Riksstaten.
84 §• Dessutom böra, för oförutsedda hän¬
delser, tvänne särskilda tillräckliga summor an¬
slås och till utbetalning å Riksgälds-Contoret an¬
visas: den ena alt vara tillgänglig, då Konungen,
5a4
Den 10 Mars.
till Rikets försvar eller andra hög$t vigtiga och
angelägna ändamål, sedan hela Stats-Rådets tan¬
kar deröfver blifvit inhemtade, finnér den vara
oundvikligen nödig: den andra att, vid infallan¬
de krig, af Konungen lyftas, sedan han hela
Stats-Rådet hört och Riksförsamlingen samman¬
kallat. Ej må Riksförsamlingens förseglade an¬
ordning å sistnämnda summa hrytas, ej heller
summan af Fullmäktige i Riksgälds-Contoret ut¬
betalas förr, än Riksdagskallelsen blifvit i huf¬
vudstadens kyrkor vederbörligen kungjord.
85 §. Till Bevillningar räknas Tull- och
Accis-medlen, Post-medlen, Chartas-Sigillatas-af-
giften, Husbehofs-bränneri-medlen, samt hvad
Riksförsamlingen dessutom särskildt såsom Be¬
villning fastställer. Ej må någon allmän afgift,
af hvad namn och beskaffenhet den vara må,
utan Riksförsamlingens samtycke kunna förhöjas,
tullen å inkommande och utgående spannemål
allena undantagen. Ej heller må Konungen Sta¬
tens inkomster förpakta eller, till vinning för sig
och Kronan eller enskilda personer och korpora¬
tioner, några monopolier fastställa.
86 §. Alla afgifter, som Riksförsamlingen
under de i nästföregående § nämnda Titlar be¬
viljat, skola utgöi’as intill slutet af det år, under
hvars lopp ny Bevillning af Riksförsamlingen
fastställd blifver.
87 §. Så väl Rikets ordinarie Statsmedel
ochj inkomster, som det belopp Riksförsamlingen
af bevillningsmedel till Statsverket anslagit, vare
under Konungens disposition, att till de af Riks¬
församlingen pröfvade behof och efter den upp¬
rättade Staten anordnas.
Den 10 Mars.
525
ofS §. Dessa medel må icke användas an¬
norlunda, än faststäldt blifvit; varande Stats-
Rådets Ledamöter ansvarige, om de låta afvi¬
kelse derifrån äga rum, utan att till Protokollet
föreställning deremot göra, samt anföra hvad
Riksförsamlingen i denna del förordnat.
Skulle Gransknings-Utskottet finna, att, emot
Riksförsamlingens beslut, de lill någon Ilufvud-
titel anslagna summor blifvit dragna till andra
ändamål än dem, som under samma Hufvudtitel
böra, eller att något af Riksförsamlingen fast-
slälldt anslag blifvit öfverskridet, skall Utskottet
emot den Embetsman, som sådan anordning kon¬
trasignera^ förfara på sätt denna Grundlag stadgar.
Skulle åter anledning förekomma, att emot
någon för Statsutgifterna redovisande tjensteman
i laglig ordning yrka ansvar, må det hos Konun¬
gen kunna anmälas; men ej må sådan tjensteman
personligen inför Utskottet eller Riksförsamlingen
eller någon af dess Kamrar till ansvar ställas,
ej heller Utskottet i klander af Konungens gjor¬
da anordningar ingå.
89 §. Riksgälds-Contoret förblifver under
Riksförsamlingens styrelse och inseende, så att
det ostördt må förvaltas af de fullmäktige, som
Riksförsamlingen dertill förordnat, och efter de
föreskrifter, hvilka den antingen sjelf, eller ge¬
nom Stats-Utskottet meddelat.
Emedan Svenska folket genom sina Repre¬
sentanter åtagit sig ansvar för den gäld Conlo-
ret ombesörjer, åligge det. Riksförsamlingen, se¬
dan Stats-Utskottet öfver Contorets tillstånd och
behof sig utlåtit, att anvisa de medel, hvilka för
betalande af denna gäld, till ränta och hufvud-
5a6
Den 10 Mars»
stol, oumbärliga finnas, så att Rikets kredit var¬
der bibehållen och vårdad.
go §. Ej må något Konungens Ombud i Riks-
gälds-Contoret bivista Fullmäktiges sammankom¬
ster oftare, än då Fullmäktige åstunda att med
honom öfverlägga.
g i §. De lill Riksgälds-Verket hörande och
dit anslagna medel må icke under någon före¬
vändning, eller med något vilkor derifrån ryc¬
kas eller användas till andra behof än Riksför¬
samlingen bestämt. Allt förordnande, som der¬
emot strider, vare kraftlöst.
92 §. Riks-Banken förblifver under Sven¬
ska folkets egen garanti och dess Representanters
vård, så att den ostörd må förvaltas af de Full¬
mäktige, Riksförsamlingen dertill förordnat, efter
de ordningar, stadgar och reglementen, hvilka
redan gälla eller af Riksförsamlingen fastställde
blifva; ägande Riksförsamlingen allena rätt, att
genom Banken utgifva sedlar, som för mynt i
Riket må erkännas.
g3 §. Ej må ny pålaga eller utskrifning af
manskap, eller af penningar, eller varor, påbju¬
das, fordras eller uppbäras utan att Riksförsam¬
lingen dertill gifvit sitt fria ja och samtycke,
i den ordning, sorn förr är sagd.
g4 §. Konungen äge ej makt att fordra nå¬
gon annan gärd, till utförande af ett uppkommet
krig, än det sammanskott af födande varor, som
uti en landsort kan blifva erforderligt till krigs¬
folks underhållande under tåg eller marsch, när
de särskilda orter, der detta tåg sker, icke förmå
trupperna med nödigt uppehälle förse. Denna
Den 10 Mars.
gard. skall genast med penningar af statsmedlen
de levererande betalas efter de fastställda marke-
gångspriser och med förhöjning deruti till hälften
af deras belopp. Den må icke äskas för trup¬
per, som å någon ort äro förlagda, eller under
krigsrörelser nyttjas, då trupperna böra utur der¬
till samlade magaziner eller förråd med deras
behof varda försedda.
g5 §. De årliga Markegångs-taxorna skola
upprättas genom Läns-ombud, nämnda på det
sålt Riksförsamlingen stadgar. Hvad desse fast¬
ställa, tjena till efterlefnad, såvida ej ändring
deruti i behörig ordning sökes och vinnes.
96 §. Utom Riksförsamlingens samtycke kan
Konungen icke lån in- eller utrikes göra eller
Riket med ny gäld belasta.
97 §. Kungsgårdar eller Kungsladugårdar
med dertill lydande hemman eller lägenheter,
Kronoskogar, Parker eller Djurgårdar, Krono-
eller Stall-ängar, Kronans fisken eller öfriga lä¬
genheter, må Konungen icke utan Riksförsamlin¬
gens samtycke, genom försäljning, förpantning el¬
ler gåfva, eller på annat sätt, Kronan afhända.
De skola förvaltas efter de grunder Riksförsam¬
lingen derom föreskrifver; dock att de personer
eller menigheter, som efter förut gällande för¬
fattningar, sådana Kronans tillhörigheter inne¬
hafva eller nyttja, må njuta laglig rätt derå till¬
godo, samt att odlingar eller odlingsbar mark å
Kronoskogarne må i vanlig ordning, efter nuva¬
rande eller framdeles blifvande författningar, kun¬
na till skatte säljas.
98 §. Ej må någon del af Riket kunna
528
Den 10 Mars.
derifrån söndras, genom försäljning, förpantning
eller gåfva eller å annat dylikt sätt.
gg §. Ingen förändring i Pdkets mynt till
skrot eller korn, det vare sig till förhöjning el¬
ler afslag, må äga rum utan Riksförsamlingens
Rifall; Konungens rätt att låta slå mynt dock
oförkränkt.
100 §. Krigsmakten till häst och fot så väl
som båtsmanshållet af rotering och indelning för¬
blifva vid de med landet och städerna upprät¬
tade kontrakter och indelningsverk, hvilka till
deras hufvudgrunder skola orubbade vara, intill
dess Konungen och Riksförsamlingen finna nö¬
digt någon ändring deruti samfäldt att göra;
kunnande ingen ny eller tillökad rotering, utan
genom Konungs och Riksförsamlings samman¬
stämmande beslut, tillkomma.
toi §. Grundlag kan icke stiftas, ändras
eller upphäfvas, utan Konungens och två Lag¬
tima Riksdagars sammanstämmande beslut.
Enär Lag-Utskottet vid Lagtima Riksdag ytt¬
rat sig öfver hvad Konungen i sådant afseende ef¬
ter Stats-Rådets hörande föreslagit, eller tillstyrkt
bifall till Riksdagsmans derom gjorda framställ¬
ning, eller sjelft med stöd af 77 § väckt dylikt
fråga, skall Riksförsamlingen på sätt 70 § för¬
mår, deröfver besluta; hvarvid iakttages, att än¬
dring i Konungens förslag hvarken i Utskott el¬
ler Kamrarne, hvar för sig eller samfäldt, får
äga rum.
Om förslaget icke godkännes, vare frågan
förfallen, hvarom anmälan göres hos Konungen,
der han frågan väckt.
God-
Den 10 Mars.
Godkännes förslaget, varde det vid nästa
Lagtima Riksdag föredraget i Riksförsamlingen
lill bifall eller förkastande, utan att ändring deri
må kunna göras. Blifva då två tredjedelar af
Riksförsamlingens Ledamöter eniga om dess an¬
tagande, anses Riksförsamlingen hafva detsamma
antagit, eljest förfalle frågan.
Förfaller hvilande beslut, som grundar sig
på Konungens framställning; varde lian derom
underrättad.
Ej må det slutliga afgörandet uppskjutas utan
att Konungen och båda Kamrarne, hvar för sig,
lill uppskofvet samtyckt.
Antager Riksförsamlingen det hvilande för¬
slaget, blifve om Konungs framställning derige¬
nom bifallen är, Konungen derom underrättad;
men, om framställningen icke af Konung är gjord,
underslälles beslutet Konungen, som deröfver, in¬
nan Riksdagen åtskiljes, bör inhemta bela Stals-
Rådets tankar och meddela Riksförsamlingen sitt
bifall eller de orsaker, för hvilka han beslutet
icke kunnat godkänna.
Hvad till ändring af Grundlagarne, uti nu fö-
reskrifven ordning, Riksförsamlingen beslutat och
Konungen gillat, eller Konungen föreslagit och
Riksförsamlingen antagit, äge kraft af Grundlag.
102 §. Ej må någon för framtiden gällan¬
de förklaring af Grundlag stadgas, utan på det
sätt, som enligt nästföregående § vid ändring i
sådan lag iakttagas bör. Efter sin ordalydelse
skall Grundlag i hvarje särskildt fall tillämpas.
103 §. Såsom Grundlagar skola anses den¬
na Regeringsform, Successions-ordningen, Tryck¬
8 H. 34
53o
Den 10 Mars.
frihetslagen och Lagen om val lill Riksförsam¬
lingen.
104 §. Med tryckfrihet förslås hvarje Svensk
mans rättighet att, utan några af den offentliga
makten i förväg lagde hinder, utgifva skrifter,
alt sedermera endast inför laglig Domstol kunna
tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat
fall kunna derför straffas, än om detta innehåll
strider emot tydlig lag, gifven att bevara all¬
mänt lugn, utan alt återhålla allmän upplysning.
Alla handlingar och protokoller i hvad mål som
helst, de protokoller undantagna, som uti Stats-
Rådet och hos Konungen i ministeriella ärenden
eller kommandomål föras, må ovilkorligen genom
trycket kunna utgifvas. Ej må tryckas Banco-
och Riksgälds-Verkens protokoll och handlingar
rörande ärenden, hvilka böra hemliga hållas.
105 §. Riksförsamlingen äger gemensamt
med Konungen makt att stifta allmän Civil- och
Criminal- samt Kyrko-lag och att sådan förut
stiftad lag förändra och upphäfva.
Under Civil- och Criminal-lag förstås äfven
de delar af krigslagar och författningar rörande
krigsväsendet, som äga tillämpning till medbor¬
gare utom Krigsstaten.
Ej må Konungen utan Riksförsamlingens sam¬
tycke, och icke Riksförsamlingen utan Konungens,
någon ny lag göra eller gammal afskaffa.
, Aflåter Konungen till Riksförsamlingen fram¬
ställning om ny lags stiftande eller till gammal
lags upphäfvande eller förändring, då äger Riks¬
församlingen alt deröfver, på sätt 70 § stadgar,
besluta, och meddela Konungen sitt samtycke el¬
ler afslag.
Den 10 Mars.
53 r
Antager Riksförsamlingen ett förslag, som icke
af Konung blifvit framstäldt, underställes Riks¬
församlingens beslut Konungen, som äger att gil¬
la det eller, 0111 han ej linner del ordagrannt an¬
tagligt, meddele Riksförsamlingen de orsaker, för
hvilka han icke kunnat beslutet godkänna. Kan
Konungen icke förr, än Riksförsamlingen åtskil¬
jes, fatta och meddela sitt beslut, vare han oför¬
hindrad att före nästföljande Riksdags öppnande
förslaget ordagrannt bifalla och kungörelse der¬
om utfärda. Skei- det ej, anses förslaget hafva
förfallit, och meddele Konungen när nästa Riks¬
dag, på sätt 64 § säger, öppnas, de orsaker, för
hvilka han beslutet ej kunnat godkänna.
Vill Konungen till Riksförsamlingen aflåta
framställning, som i denna § o mia las, eller Ii lil'
Riksförsamlingen underställt Konungen el t af För¬
samlingen antaget förslag, inhemle Konungen, in¬
nan han sitt beslut fattar, Siats-Rådets och Hög¬
sta Domstolens yttranden.
106 §. Med förklaring öfver Civil-, Crimi¬
nal- eller Kyrko-lag förhålles, som med sådan
lags stiftande. De förklaringar, som till svar på
inkomna förfrågningar om Lagens rälta mening,
Konungen genom dess Högsta Domstol emellan
Riksdagarne gifver, kunna af Riksförsamlingen
ogillas, hvarefter de icke längre vare gällande
eller af Domstolarne iakttagas eller åberopas må.
107 §. Inom Riksförsamlingen må, på sätt
70 och 77 §§ omförmäla, frågor väckas om slif-
tande, förändring, förklaring eller upphäfvande
af lagar eller författningar, som Rikets allmänna
hushållning eller grunderna för allmän inrätt¬
ning röra. Riksförsamlingen a^e dock i dessa
34*
532
Den 10 Mars.
mål endast alt framställningar och önskningar
hos Konungen anmäla.
Vill Konungen åt Riksförsamlingen öfver¬
lemna att gemensamt med honom något afgöra,
som Rikets allmänna styrelse rörer, då för fa res
dermed, på det sätt, som angående lagfrågor är
stadgadt.
108 §. Riksförsamlingen äger, rörande hvil¬
ket ämne, som helst, rätt att besluta oell till Ko¬
nungen öfverlemna framställningar och önsknin¬
gar, å hvilka Konungen, under iakttagande af Ri¬
kets Grundlagar, gör det afseende, han för Riket
nyttigt finner.
109 §. Under Riksförsamlings, dess Kam¬
mares, Nämnds eller Utskotts öfverläggning och
pröfning, må icke uti något annat fall eller på
något annat sätt, än denna Grundlag bokstafli¬
gen föreskrifver, komma frågor om Embets- el¬
jer Tjenstemäns till- och afsättande; Regerings-
eller Domare-makternas beslut, resolutioner eller
utslag; enskilda medborgares eller korporationers
förhållanden, eller verkställigheten af någon lag,
författning eller inrättning.
110 §. Ej må vid sluten omröstning, som
i denna Lag är sagd, röstsedel gälla, utan att
den är enkel, sluten, hoprullad, omärkt och, der
omröstning angår val af personer, fri, så väl från
all tvetydighet i anseende till personernas namn,
som från oriktighet i anseende till deras antal.
Ej må sammankomst, som för val utsatt är
npplö as förrän dess hela ändamål uppfylldt är,
När utgången befinnes oafgjord derigenom, att
t vänne eller flere erhållit lika röstetal, afgöra
antingen lottning eller skiljeröstning, allt efter
Den 10 Mars.
533
sorn särskildt är stadgadt. Vid val, der lottning
äger rum, gälle högsta röstetal, ändå att det rin¬
gare är, än ^3 § säger.
11 i §. Vid skiljeröslning upptage valsedel icke
annat namn än å personer mellan hvilka skiljas
skall; ej heller annat antal, än som då utses bör.
Innan valsedlarne öppnas, skall en af dem för¬
seglad afläggas. Är utgången den förutan afgjord,
varde den sedel ouppbruten förstöld. Är utgån¬
gen oafgjord genom ny likhet i röstetal, då skall
den förseglade valsedeln öppnas och med de öf¬
riga räknas. Blifver frågan ändå oafgjord, ansläl-
les ny skiljeröstning intill dess valet är fulländadt.
t 12 §. När stadgadt är, alt sammanstäm¬
mande röster fordras till minst hälften af de
röstandes antal, uppgifve hvarje väljande först,
genom sådan valsedel, som i mo§ omtalas, er¬
forderligt antal af män, som han anser förtroendet
värdiga. Falla dervid rösterna, till mer än hälf¬
ten af de röstandes antal, på en eller flera, vare
den eller de behörigen valde. Blifver vid denna
första valåtgärd ej det antal utsedt, som väljas
hör, sker med tryckta sedlar, märkta med vald
och icke vald} särskildt omröstning öfver hvar¬
dera af dem, som röster erhållit, men icke val¬
de blifvit; och blifve då först röstad t öfver den,
som näst honom blifvit af de Hesla kallad, och
så vidare. Hafva tvänne eller flere blifvit kal¬
lade af lika många, företages först, för hvarje
sådan likhet, en eller flera skiljeröstningar med
ett namn på valsedeln, så att hvarje ordnings¬
mål särskildt bestämmes. När uti sålunda fast¬
ställd ordning omröstningarne företagas, blifve
vid hvar och en sådau en förseglad röstsedel af-
534
Den 10 Mars.
lagd, som uteslutes, om den ej, i anseende lill
lika röstetal, är nödig för att afgöra utgången.
Valförrättningen upphöre, när vald vunnit vid
så många särskilda omröstningar, att valets än¬
damål uppfylldt är. Har icke vald vunnit vid
sä många, att, sedan samtliga blifvit slutade, nå¬
gon del af nämnde ändamål ännu ej är uppfylld,
blifve valförrättningen genast, i afseende på den¬
na del, förnyad; och gälle vid sådan ny valför¬
rättning flesta rösterna, utan afseende på, om
halfva antalet af de röstande sammanstämt; dock
må ej röslas på andra, än som vid ofvannämnde
föregående omröstningar fått röster, men ej valde
blifvit, ej heller vid lika röstetal lottning äga rum.
i i3 §. Val lill Konung eller Thronföljare
förrättas af Riksförsamlingen på det i i 12 § fö¬
reskri fna sätt.
Är ingen till Thronen arfsberättigad Prins
och bar Konungen sammankallat Urtima Riksdag
till Thronföljare-val, eller har Konunga-ätt på
manliga sidan utgått och Riksförsamling antin¬
gen enligt 53 § eller enligt den 54 § blifvit
sammankallad, äge i första fallet Konungen, och
i det andra Interims-styrelsen, att inom åttonde
dagen efter den, då Riksdagen å Rikssalen öpp¬
nad blifvit, afgifva till Riksförsamlingen förslag
om Thronföljden; äfvensom i alla dessa lall hvar¬
je Riksdagsman, inom samma tid, samma rätt.
Mar Lagtima Riksdag varit så nära förhanden,
som i 56 § säges, eller är den samlad, när Ko-
nunga-ält på manliga sidan utgår, bestämme Riks¬
församlingen, i öfverensstämmelse med den i 144
§ ornförmälda Riks-akt, den dag, hvarifrån den
ofvannämnde åttonde dagen skall räknas.
Riksförsamlingen utsatte valdagen, men icke
Den 10 Mars.
535
sednare, än den tolfte dagen efter den för för¬
slagens aflemnande fastställda.
i i4 §. Sammankallas Riksförsamlingen, an¬
tingen enligt 52 § eller enligt 54 §, till förord¬
nande om Förmyndare-styrelse för omyndig Ko¬
nung, äge i förra fallet Rikets Interims-styrelse
att inom åttonde dagen efter den, då Riksdagen
å Rikssalen öppnad blifvit, afgifva till Riksför¬
samlingen förslag om Förmyndare-styrelsen, och
i bägge fallen hvarje Riksdagsman inom samma
tid samma rätt. Har Lagtima Riksdag varit så
nära för banden, som i 56 § säges, eller är den
samlad när Konung dör ocb Thronföljare omyn¬
dig är, bestämme Riksförsamlingen, i öfverens¬
stämmelse med den i 144 § omförmälda Riks¬
akt, den dag, hvarifrån den ofvannämnda åtton¬
de dagen skall räknas. Riksförsamlingen välje se¬
dermera inom två dagar efter den för förslagens
aflemnande fastställda dagen, sextiofyra bland
sina Ledamöter till en Nämnd, som inom fem
dagar efter sitt sammanträde afgör frågan om
förmyndarnes antal, samt likaledes inom fem da¬
gar efter den, då antalet bestämdt blifvit, välja
förmyndare, på sätt 112 § föreskrifver. Upp-
gifve dock hvarje valman vid första valåtgärden
en man mer, än det föreskrifua antalet. Befin¬
nas härvid röster till mer än hälften af de rö¬
standes antal hafva tillfallit flere än, som väljas
må, uteslule då minsta röstetalet eller skiljeröst¬
ning, om lika röster äro.
i»5 §. När Riksförsamlingen, enligt 5o el¬
ler 5i §§, förordnar om Riksstyrelsen, förfares
på lika sätt, som i nästföregående § är för Ko¬
nungens omyndighet stadgadt.
536
Den 10 Mars.
116 §. Riksförsamlingen skall vid hvarje
Riksdag förordna en för lagkunskap och utmärkt
redlighet känd man, att, såsom dess ombud, ef¬
ter den instruktion, Riksförsamling för honom
utfärdat, hafva tillsyn öfver Lagarnas efterlef¬
nad af Domare och Embetsman samt att vid
vederbörliga Domstolar i laga ordning tilltala
dem, som uti sina embetens utöfning af väld,
mannamån eller annan orsak någon olaglighet
begå, eller underlåta att sina embetspligter be¬
hörigen fullgöra. Vare dock han i all måtto un¬
derkastad samma ansvar och pligt, som allmän
lag och rättegångs-ordning för Aktörer utstaka.
Denna Embetsman, som Riksförsamlingens
Juslitie-Ombudsman kallas, njute så väl under,
som emellan Riksdagarne samma säkerhet för sin
person och tjenstebefattning, som genom i3g §
för Riksdagsmän i allmänhet stadgad är, och var¬
de under sin tjenstetid och intill dess han från
embetet skiljes eller till utöfningen af sin förut
innehafda beställning ålerträder, i alla afseenden
lika med Konungens Juslilie-Canzler ansedd.
i 17 §. Val till Justitie-Ombudsman förrät¬
tas, på det i 112 § föreskrifna sätt, af Riksför¬
samlingen, hvilken äfven, på nästa helgfria dag,
efter samma grunder utser en man af de egen¬
skaper, som hos Justitie-Ombudsmannen erfor¬
dras, att honom efterträda, i fall han, innan den
nästföljande Riksdagen skulle med döden afgå.
I händelse Justitie-Ombudsmannen vid sam¬
ma Riksdag, under hvilken han blifvit vald, af-
säger sig det erhållna förtroendet, eller med dö¬
den afgår, skall Riksförsamlingen i embetet ge¬
nast insätta den man, som till hans efterträdare
Den 10 Mars.
utsedd är. Skulle sådan utsedd efterträdare, un¬
der påstående Riksdag, afsäga sig det erhållna
förtroendet, eller i Justitie-Ombudsmans-Embe-
tet insättas, eller med döden afgå, ulväljes, på
ofvan stadgade sätt, en annan behörig man i hans
ställe. Inträffar något af dessa fall emellan Riks-
dagarne, skall Riksförsamlingens rätt härutinnan,
genom dess Fullmäktige i Riks-Banken och Riks-
gälds-Contoret utöfvas.
i 18 §. Riksförsamlingens Justitie-Oinbuds-
man må, när ban det nödigt anser, kunna öf¬
vervara Högsta Domstolens, Nedre Justitie-Revi-
sionens, Hof-Rätternas, Collegiernas eller i deras
ställe inrättade Verks, och alla lägre Domstolars
öfverläggningar och beslut, dock utan rättighet
att sin mening dervid yttra, samt äga tillgång
till alla Domstolars, Collegiers och Embetsverks
Protokoller och Handlingar. Konungens Embets¬
man i allmänhet vare skyldige att lemna Justi-
tie-Ombudsmannen laglig handräckning, samt al¬
la Fiskaler, att medelst aktioners utförande ho¬
nom biträda, då han det äskar.
i 19 §. Justitie-Ombudsmannen åligge, alt vid
hvarje Riksdag till Riksförsamlingen aflemna en
allmän redogörelse för sin förvaltning af det honom
_
förtrodda embete, samt deruti utreda Lagstift¬
ningens tillstånd i Riket, anmärka Lagarnes och
Författningarnes brister och uppgifva förslag till
deras förbättring. Emellan Riksdagarne kungöre
han årligen genom trycket ett utlåtande öfver
dessa ämnen. Särskildt uppgifve han ock vid
hvarje Riksdag till hvad åtgärd hvart och ett af
nästföregående Riksförsamlings beslut, framställ¬
ningar och önskningar föranledt. Ställe han sig
538
Den 10 Mars.
för öfrigt den af Riksförsamlingen för honom ut¬
färdade instruktion till efterrättelse.
120 §. Skulle den oförmodade händelse in¬
träffa, att antingen hela Konungens Högsta Dom¬
stol eller af dess Ledamöter en eller flera fun¬
nes hafva af egennytta, vrångvisa eller försum¬
lighet så orätt dömt, att derigenom någon, emot
tydlig lag och sakens utredda och behörigen
styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista
lif, personlig frihet, ära och egendom, vare
Riksförsamlingens JustiLilie-Ombudsman pligtig,
äfvensom Konungens Justitie-Canzler berättigad,
att vid den Rikets Domstol, som här nedanföre
bestämmes, den felaktige under tilltal ställa,
samt till ansvar efter Rikets lag befordra.
121 §. Denna Domstol, som Riksrätt kallas,
skall i sådant fall bestå af Presidenten uti Ko¬
nungens och Rikets Svea Hofrätt, hvilken deruti
före ordet, Presidenterna uti alla Rikets Colle-
gier, fyra de äldsta Statsråd, Högste Befälhafva-
ren öfver de i Hufvudsladen tjenstgörande trup¬
per, Högste närvarande Befälhafvare!! för den
vid Hufvudstaden förlagda Eskadern af Konun-
gens Flotta, tvänne de äldste Råd i Svea Hof¬
rätt och det äldsta Råd i hvarje af Rikets Col-
legier. Då antingen Juslitie-Canzleren eller Ju¬
stitie Ombudsmannen finner sig befogad att Hög¬
sta Domstolen samfäldt eller särskilde dess Le¬
damöter inför Riksrätten tilltala, aske lian hos
Presidenten i Konungens och Rikets Svea Hofrätt,
såsom Riksrättens Ordförande, laglig kallelse å
den eller dem, som skola tilltalas. Presidenten
i Hofrätten foge derefter anstalt om riksrättens
sammanträde, för att kallelsen utfärda och må¬
Den 10 Mars.
53 9
let vidare i laglig ordning behandla. Skulle e-
mol förmodan lian detta underlåta eller någon
af de öfrige förenämnde Embetsman undandraga
sig att uti Riksrätten deltaga, stånde de för en
sådan uppsåtlig försummelse af deras embetspligt,
till lagligt ansvar. Hafva en eller flera af Riks¬
rättens ledamöter laga förfall, eller finnes emot
någon af dem laga jäf, vare ändock rätten dom¬
för, om tolf deruti sitta. Är Presidenten i Hof¬
rätten af laga förfall eller jäf hindrad, företräde
dess ställe den äldste i tjenst varande Presiden¬
ten. Denna Domstol, sedan ransakning fullän¬
dad är, och domen efter lag fäld, skall densam¬
ma för öppna dörrar afkunna. Ingen bafve makt
alt sådan dom ändra; Konungen dock obetaget
att göra Nåd, hvilken likväl icke må sträcka sig
till den dömdes åter insättande i Rikets tjenst.
122 §. Vid hvarje Riksdag skall Riksför¬
samlingen välja fyratioåtta bland sina Ledamöter
till en nämnd för att döma, huruvida Högsta
Domstolens samtlige Ledamöter gjort sig förtjen-
te att i deras vigtiga kall bibehållas, eller om
visse af dem, ulan bevisligen begångna fel eller
brott, hvarom nästföregående § handlar, likväl
kunde anses böra ifrån utöfningen af Konungens
domsrätt skiljas. Denna nämnd träde, samma
dag den blifvit vald, tillsammans. På det sätt,
som för omröstning inom Riksförsamlingen är i
allmänhet stadgadt, röste samtlige Ledamöterna,
man för man, öfver den frågan: skall omröst¬
ning anställas lill uteslutande af någon bland
Högsta Domstolens Ledamöter? Besvaras den¬
na fråga enhälligt, eller af de flesta med Nej,
blifve då Högsta Domstolens samtlige ledamöter
54o
Den 10 Mars.
bibehållne. Äro lika mångå Ja och Nej, eller
hafva flere besvarat frågan med Ja, uppgifve
hvar och en af Nämnden å sluten sedel de fär¬
re eller flere, dock högst trenne, Ledamöter af
Högsta domstolen, hvilka han anser böra entle¬
digas. Den eller de, som af minst tretiotvå så¬
lunda blifvit uppgifne, anses från Riksförsamlin¬
gens förtroende uteslutne och blifve af Konun¬
gen, hos hvilken Riksförsamlingen derom skall
anmälan göra, ifrån Embetel genom Nådigt af¬
sked skiljda.
Dock tillägge Konungen honom eller dem
hvardera en årlig pension till lönens halfva be¬
lopp.
123 §. Ej må Riksförsamlingen ingå i nå¬
gon särskild pröfning af Högsta Domstolens be¬
slut, eller någon allmän öfverläggning derom uti
Nämnden förefalla.
124 §. Äskar Riksförsamlingens Justitie¬
ombudsman Riksrätt, på grund af sådant för¬
ordnande, som i 65 § är sagd t; då skall i den
Riksrätt, som i 121 § säges, i stället för Stads-
råds Ledamöter, Justitie-råd säte taga. I öfrigt
gånge, som 120 och 121 §§ förmå. Sådan Riks¬
rätt döme efter allmän lag och den ansvarighets¬
lag, hvilken för detta ändamål blifvit utaf Ko¬
nungen och Svenska Folkets representanter an¬
tagen.
125 §. Skulle Gransknings-Utskottet an¬
märka, att Stats-Rådets Ledamöter samfäldt el¬
ler en eller flera af dem, uti deras rådslag örn
allmänna mått och steg, icke iakttagit Rikets sann-
skvldiga nytta, eller att någon föredragande icke
med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtro¬
Den 10 Mars.
ende-embete utöfva t, äge då Utskottet att sådant
tillkännagifva för Riksförsamlingen, hvilken, om
den finnér Rikets väl det kräfva, kan hos Ko¬
nungen skriftligen anmäla sin önskan, att Han
ville ur Statsrådet och ifrån Embetet skilja den
eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjor¬
de. Utskottets utlåtande sändes till första Kam¬
maren.
126 §. Fråga af den art, som nästföregående
Iva §§ omförmäla, kan i Kammaren väckas såväl af
enskild Ledamot, som af annat Utskott än Gransk-
nings-Utskottet, men icke afgöras förr, än sist¬
nämnda Utskott deröfver blifvit bordt.
Under Kamrarnes öfverläggningar derom
skola icke Konungens beslut uti mål, som rörer
enskild persons eller corporations rättigheter och
angelägenheter, kunna ens nämnas, ännu mindre
någon pröfning undertällas; och böra förthy, när
sådan fråga i någon Riksförsamlingens Kammare
väckes, följande ordalag och inga andra nyttjas:
”Det är anledning till anmärkning mot Statsrå¬
det, eller den och den Ledamoten eller föredra¬
ganden, hvarom remiss begäres till Gransknings-
Utskottet,” hvarjemte en närmare framställning af
skälen förseglad aflemnas. Remiss till Gransknings-
Utskottet skall derefter ovägerligen verkställas, och
behandle då Utskottet målet enligt 65 eller 125
§ eller framställe för riksförsamlingen de skäl,
på hvilka det ansett anmärkning icke böra äga
rum.
127 §. Till Ledamöter i Tryckfrihets-Komi-
teen, hvaruti Justitie-Ombudsmannen är Ordfö¬
rande, och om hvars åliggande är uti Tryckfri¬
hetslagen stadgadt, välje Riksförsamlingen vid
542
Den 10 Mars.
hvarje lagtima Riksdag sex för kunskap och lär¬
dom kände män på det sätt, att först tvenne lag-
farne utses, och sedan fyra andie utan afseende
på sådan kunskap. Afgår emellan Riksdagarne
någon af Komiteens Ledamöter, välje Justitie¬
ombudsmannen och de öfrige Ledamöterne en
behörig man, att det lediga rummet intaga.
128 §. Riksförsamlingen välje vid hvarje
lagtima Riksdag, efter särskildt fattadt beslut om
antalet, Fullmäktige i Riks-Banken och Riksgälds-
Contoret. De val förrättas så tidigt, att de val¬
de kunna medan Riksförsamlingen ännu samlad
är, sin befattning tillträda.
129 §. Derjemte skall Riksförsamlingen vid
hvar lagtima Riksdag förordna om Revisorer, att
emellan Riksdagarne, enligt den instruktion, som
Riksförsamlingen utfärdat, öfverse och granska
Stats-Verkets, Riks-Bankens och Riksgälds-Con-
lorets tillstånd, styrelse och förvaltning; lik viii
hvad StatsVerket angår, utan rättighet att med¬
dela föreskrifter eller förändringar besluta. Des¬
sa Revisorer, hvilkas antal icke bör understiga
tolf, ej heller öfverstiga tjugofyra, skola årligen
sammanträda den femtonde September.
Hvarje Revision bör omfatta ett års afslu-
tade räkenskaper, och icke någon öfverskrida två
månaders tid. Valen ske särskildt för hvar af
de Revisioner, som innan nästföljande Lagtima
Riksdag skola förrättas; dock må en eller flere
personer utses att i flera Revisioner deltaga. An¬
talet bestärnme, inom ofvan utsatte gränsor, Riks¬
församlingen. Revisors befattning må ingen un¬
dandraga sig utan sådant skäl, som från Riks-
dagsmanna-befattning befriar.
Den 10 Mars. 543
130 §. Till fullmäktig eller Revisor må ic¬
ke någon väljas, ej eiler vid sådan befattning bi¬
behållas, som icke till Riksdagsman och till Ut-
skotts-ledamot valbar är, eller som vid det verk,
hvars förvaltning skall granskas, redovisar eller
njuter lön eller annan inkomst. Är emot Revi¬
sorer sådant jäf, skola de öfriga Revisorerna om
annan persons utseende, efter de i 133 § stad¬
gade grunder, skyndsamt föranstalta.
131 §. Fullmäktige kunna, i och för deras
befattning, ej emottaga befatt ningar, utom af Riks¬
församlingen eller dertill berättigade Utskott el¬
ler Revisorer; ej heller Revisorer utan af Riks¬
församlingen; ej heller hvarken fullmäktige eller
Revisorer till redo eller ansvar för sin befattning
ställas, ulan efter Riksförsamlingens beslut och
i laga ordning.
För Fullmäktiges eller Revisorers öfverlägg-
ningar galle för öfrigt de Instruktioner, som af
Riksförsamlingen stadgade äro.
132 §. Val, som i i 13, 114» * 15, 117,
122, 127, 128 eller 129 §§ omförmäles, förrät¬
tas af Riksförsamlingen samfäldt.
Utskottens Ledamöter må genom valmän ut¬
ses, der Kammare så lämpligt pröfvar.
133 §. Till fullmäktiges och till Revisorers
befattningar, äfvensom till val-nämnd af en eller
annan art, kan Riksförsamlingen, efter särskildt
fattadt beslut, utse en eller flera Suppleanter,
hvilka i stadgad ordning ingå skola, när Full¬
mäktig, Revisor eller Valmän frånträdt sitt
uppdrag. Ingen kan vara Suppleant, som till
hufvudman ej valbar är. Suppleanter kunna ut¬
ses antingen särskildt, på lika sätt, som Imf-
544
Den 70 Ma/'s.
vildmannen, eller på en gång med dessa; men
i sednare fallet sker valet alltid på sammanlag¬
da antalet af Hufvudmän och Suppleanter, hvar¬
vid det högre röstetalet bestämmer, hvilka som
hufvudmän äro, äfvensom ordningen för Supple¬
anters ingående. Skulle bland Fullmäktige eller
Revisorer så mångå ledigheter uppstå, alt det
utsedda antalet af Suppleanter befinnes otillräck¬
ligt, välje då Justitie-Ombudsmannen och Leda-
möterne i Tryckfrihets-Comiteen, den eller dem,
som ytterligare erfordras.
134 §• Vid val till Fullmäktige, Revisorer
samt Ledamöter i Valnämnd och Utskott äger
lottning rum, så ofta valet genom erhållet lika
röstetal oafgjordt är. Lag samma vare vid de
val i Tryckfrihets-Komiteen, som i nästföre¬
gående § omtalas, och vid alla de val, hvil¬
ka enligt särskildt fattade beslut, Riksförsamlin¬
gen, dess Kamrar, Nämnder elier Utskott kunna
komma att företaga, så framt valsättet icke ge¬
nom ett sådant beslut annorlunda bestämdt blif¬
vit.
135 §. Allt hvad Riksförsamling har efter
granskning godkändt eller lemnadt oanmärkt, bör
anses hafva vunnit decharge i afseende på det
granskade och ingen ny, till ansvarighet förbin¬
dande granskning i samma mål vara ny Riksför¬
samling tillåten; dock att, oaktadt den af Riks¬
församlingen eller dess Utskott eller Revisorer
förrättade allmänna öfversigt af Statsmedlens ut¬
delning, vederbörande Embetsmän verkställa den
särskilda Revision, som dem i kraft af deras Em-
bets-befattning tillkommer.
.36 §.
Den m Mars.
545
136 §, Ej må Rikdag ulan Konungens och
Riksförsamlingens sammanstämmande beslut kun¬
na upplösas förr, än sex månader tilländagått
från den dag, då vid Lagtima Riksdag, Konun¬
gen låLit om Stats-Verkets tillstånd och behof
Riksförsamlingen underrätta, eller, vid Urtima
Riksdag, Riksförsamlingen afhört den i 64 § om-
förmälda berättelse. Efter nämnde tids förlopp
äge Konungen makt att Riksdagen upplösa. Der
så oförmodadt hända skulle, att, när Riksdagen
skall upplösas, Riksförsamlingen icke bade Sta¬
ten reglerat eller någon ny bevillning fastställt,
då skall Konungen kunna Riksförsamlingen åt¬
skilja; och fortfare den förra bevillningen intill
nästa Riksdag. Är åter bevillningens hela be¬
lopp bestämdt, men Riksförsamlingen icke om
fördelningen ense, då skola, efter den fastställda
bevillningssummans förhållande till den, som vid
föregående Riksdag blifvit fördelad, de i den si¬
sta Bevillningsförordningen stadgade artiklar jem¬
likt ökas eller minskas; och uppdrage Riksförsam¬
lingen Dess Fullmäktige i Riks-Banken och Riks-
gälds-Contoret, att en ny Bevillningsförordning
på sådan grund uppgöra och utfärda.
137 §. De allmänna Stadgar och Förord¬
ningar, hvarom Konung och Riksförsamling un¬
der Riksdag gemensamt beslutit, skola dock en¬
dast i Konungens namn och med Dess under¬
skrift uffärdas.
138 §. Ej må den till riksdagsman vald
är, från Riksdagsort förvisas, ej heller af någon
anledning förmenas att Riksdagen bevista, ej hel¬
ler från något särskildt Riksdagsmanna-åliggande
8 H. 35
546
Den 10 Mars.
förhindras; dock må Konungen under Krigstid
Riksdagsman af Krigssståndet i Rikets tjenst an¬
vända. Gälle ock hvad i 67 § är sagdt. För¬
fall skall anmälas af Riksdagsman, såsom i 44 §
af Lagen om val till Riksförsamlingen stadgas.
i 39 §. Blifver Riksdagsman under påståen¬
de Riksdag eller under dess resor till och ifrån
Riksdagen, med ord eller gerningar ofredad, se¬
dan han tillkännagifvit, alt han i sådant ärende
stadd är, eller varder han efter Riksdagen, på
våldsamt sätt, i och för Riksdagsgöiomålen an¬
tastad, då skall sådant såsom Edsöre-brott anses
och straffas. Detta stadgande skall i hvarje Riks¬
dagskallelse intagas.
i4o §. Ingen Riksdagsman må kunna un¬
der tilltal ställas eller sin frihet beröfvas för
gerning eller yttrande uti Riksförsamling, Kam¬
mare, Nämnd eller Utskott, utan alt den Kam¬
mare, der han äger säte och stämma, sådant
tillåtit genom ett uttryckligt beslut, deruti minst
fem sjettedelar af de vid omröstningen närvarande
ledamöterna instämt.
Men öfverfaller någon inom Riksförsamling,
Kammare, Nämnd eller Utskott den andra med
bugg och slag, eller nytLjas emot honom vapen,
bafve den angripande förverkat lifvet; och må han,
utan att vidare njuta Riksdagsmannaskydd, till be¬
hörig Domstol öfverlemnas. Beskylles Riksdagsman
för någon grof missgerning, må lian dock ej i häkte
kunna inmanas, utan han å bar gerning funnen är
eller Domaren, efter anställd ransakning, förord¬
nat, att den tilltalade bäktas skall. Galle likväl
om han, efter Domstolens kallelse, sig ej instäl¬
ler, hvad allmänna lagen i thy fall stadgar. Ej
Den 10 Mars.
54?
må Riksdagsman häktas för mindre förbrytelser
eller för skuld insättas; vare dock hans egen¬
dom ej från laga utmätning frikaliad. Icke hel¬
ler kan någon Riksdagsman från annan ort, me¬
dan han för Riksdagens skull sig å Riksdagsor¬
ten uppehåller, utom i ofvan omförmälda svå¬
rare fall, dragas derstädes för rätta, med min¬
dre han sökes för gäld, som han under den ti¬
den sig der åsamkat. Ingen vare tillåtet, att
ifrån dem, som Lill Riksdagen från Landsorter¬
na anländt, utom Husbondens lof och minne,
till krigstjenst värfva något tjenstehjon.
14 r §. Skulle någon enskild man eller någon
Corps, Mililaire eller Civil, eller ock någon me¬
nighet, af hvad namn den vara må, antingen af
egen drift eller med anledning af befallning, för¬
söka att våldföra Riksförsamlingen, dess Kamma¬
re, Nämnd eller Utskott, eller någon enskild
Riksdagsman, eller störa friheten i deras öfver-
läggningar och beslut, varde sådant ansett som
förräderi, och ankomme på Riksförsamlingen att
slik förbrytelse i laga ordning beifra låta.
142 §. Riksförsamlingens Fullmäktige och
Revisorer njute för sina gerningar och yttranden,
under sin befattning, samma säkerhet som i fö¬
regående §§ blifvit Riksdagsman tillagd.
143 §. Taxerings-män, som Riksförsamlin¬
gens Bevillnings-föreskrifter å dess vägnar tilläm¬
pa, skola ej för debitering eller taxering kunna
lill något ansvar ställas.
144 §• För de genom föreningen emellan
Sverige och Norrige uppkomna constitutionella
förhållanden galle, hvad Riks-Aklen af den 3i
35*
548 Den 10 Mars.
Julii och 6 Augusti 1815 stadgar, och må sam¬
ma Riks-Akt, i anseende till Sverige, icke ändras,
utan att Konungen och Riksförsamlingen, i den
ordning denna Regeringsform i io5 § bjuder, till
ändringen samtyckt.
I Regeringsformens §§ 1, 38, 42> 43 insat¬
tes ordet Riksförsamling i stället för Riksens
Ständer.
Tryckfrihetsförordningen.
§ 2, momentet 4 skulle få följande lydelse:
4) I grund af hvad — — — — alla slags
handlingar, i hvad ämne som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande un¬
dantag ovägerligen iakttagas:
Att Protokoll, hällne hos Konungen i Mini-
steriella Ärenden och Kommando-mål eller Siats-
Rådets Protokoll och Handlingar, eller Hemliga
Utskottets, eller Gransknings-Utskottets rörande
Stals-Rådet, eller Banko- och Riksgälds-Verkens,
eller r/e_, om samma Verks hemliga Ärenden, i
Banko-, Stats- och GranskningsUtskotlen eller
hos Riksförsamlingens Revisorer hållna, icke
kunna till tryckning — — — — — icke
uppenbara.
Att ej — — — — — — — —
— — — — — — — stadgadt är.
§ 3, mom. 6. Smädliga uttryck om Riks¬
församlingen eller — — — —
§ 5, mom. 8. — — — — — —
Den 10 Mars.
549
— — — Riksförsamlingens Justitie-Ombuds-
man äge, att — — — —
Den man, soin af Riksförsamlingen blifvit för¬
ordnad, att — — — —
I öfrigt skulle i Successions-Ordningen, Riks-
Akten, samt alla andra Akter der benämningen
”Riksens Ständer” förekommer, densamma ändras
till Riksförsamlingen.
Serskild §.
Vid den Riksdag, då Konungen antagit den¬
na Regeringsforms föreskrifter om Riksförsam¬
lingen, så ock Lagen om val till Riksförsamlin¬
gen, utsatte Rikets Ständer dag för Riksförsam¬
lingens första sammanträde till året näst efter
nämnde Riksdags slut, samt fö rörd ne, att alla
till Riksförsamlingens blifvande sammanträde
nödiga förberedelser, hvilka Rikets Ständer icke
medelbart kunna vidtaga, må göras.
Härvid galle för Rikets Ständer, äfvensom
vid verkställigheten för öfrige vederbörande lill
efterrättelse, Lagen om val till Riksförsam¬
lingen.
Konungen äge makt, att Riksförsamlingen
äfven före den tiden sammankalla.
Då Riksförsamlingen första gången samman-
trädt och Riksdagen af Konungen öppnad är;
skall Riksförsamlingen så fort ske kan besluta
om den arbetsordning, som i § omförmäles.
Denna § blifve vid den Riksdag, då Riks¬
55o
Den 10 Mars.
församlingen första gången sammanträder, utur
Regeringsformen utesluten.”
Hvaruppå ofvan förmälde Grundlags-Förslag
jemväl upplästes; men, som tiden, efter läsnin¬
gen häraf, var långt framskriden, uppsköts diskus¬
sionen till eftermiddagen.
Ståndet åtskiljdes kl. a. eftermiddagen.
In fidem,
C. G. Cassel.
Ilen 10 Mars 1845.
Plenum lil. 6 eftermiddagen.
§ I-
Fortsattes den vid förmiddagens Plenum
påbörjade discussionen öfver Constitutions-Utskot-
tets, uti Memorialet N:o 26, afgifna förslag till
National-Representationens ombildning och deraf
följande Grundlags-ändringar.
I ordningen yttrade:
Pehr Nilsson från Christianstads Län: Det
förslag, hvilket utgör föremål för den vigtiga
diskussionen, synes mig så afvita, att ingen lä¬
rer för bifall deraf höja sin röst och äfven jag
ogillar detsamma på det högsta.
Den 10 Mars.
551
Herr Borgmästaren Ekholms vid Memoria¬
let fogade reservation, hufvudsakligen upptagan¬
de det förslag, som blifvit af de s. k. Reform-
vännernes kommilerade utarbetadt, äger, efter min
tanka, äfven sina stora brister. Jag hyser såle¬
des stora betänkligheter vid att gilla ett sådant
förslag i sin helhet, helst detta Stånd icke lärer
kunna vid en kommande Riksdag bifalla det¬
samma. Yi känna alla hurusom sista Ständers
utarbetade förslag till en ny representations-för-
ändring blef af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Högv. Preste-Ståndet vid denna Riksdag
afslaget, oaktadt detsamma vunnit gehör och
sympatie hos massan af folket i alla landsorter.
Äfven sistnämnde förslag var icke utan fel och
ägde många brister. Nu åter har Ståndsbrodern
Bengt Gudmundsson, med undanrödjande af de
yppade brislfälligheterne, framlagt ett annat för¬
slag, hvari grundprincipen öfverensslämmer med
det gamla redan fallna.
Efter denna inledning, torde det tillåtas
mig att skriftligen få i det vigtiga ämnet gifva
mina tankar tillkänna.
Äfven jag ber att få fästa Ståndets upp¬
märksamhet på nödvändigheten, att i denna vig¬
tiga fråga handla med stor försigtighet och be¬
slutsamhet. Den förra uppmanar oss, att i den¬
na stund endast afse det rätta och samhällsnyt-
tiga, som kan uti ali framtid beslå; ocb den sed¬
nare allena kan rädda oss och fosterlandet från
alt ännu för långa tider förgäfves behöfva dag¬
tinga med gamla fördomar och enskildta in¬
tressen.
Det svnes mig vara ganska oklokt och kort-
552
Deri 10 Mars.
synl, dä vi äro med hela Nationen öfvertygade
om behofvet af en Representalions-reform, alt
låta denna bero af underhandlingar om efter¬
gifter för just desamma falska principer och ge¬
nom missbruk och godtycke tillkomna samhälls¬
former, hvilkas besegrande utgör föremålet för
striden. Huru i all verlden skola vi kunna öf¬
vertala fördomarne och egennyttan att vika för
allmän menniskovän och allmän fördel, om vi
icke visa oss sjelfva öfvertygade, att dessa sed¬
nare hvila på förnuftets och rättvisans heliga
grund, och att de förra såsom oförnuftiga och
orättvisa måste vika. Icke måtte vi och massan
af Svenska folkel ifra för en förändrad Repre-
sentations-reform, blott för nyhetens behag, eller
för att Representanterne skola samlas på två
Kamrar i stället för fyra och hafva tillfälle att
höra hvarandras vackra tal, om Adelns bragder
och tjenster, Prestei nas bildning och vishet, Bor-
garnes näringsflit och Allmogens obelåtenhet, o.
s. v. Nej! hela folket lider af bristfälliga lagar,
af tryckande och alltför ojemnt fördelade skat¬
tebördor, af en verklig förbistring i sitt nä-
ringslif, af en hop gamla inrättningar, som
icke mera gagna och trygga landet, utan blott
utsuga dess krafter, och göra freden snart
sagt utan nytta och folkets arbete ulan välsig¬
nelse. Folket sträfvar på allt sätt att kunna
berga sig, under det Statens ständigt vexan-
de fordringar uppfyllas. Eller kan man väl ne¬
ka, att den nuvarande generationen visar sig be¬
nägen att i allt hvad den förmår arbeta för sin
förkofran och för sina barns bildning och sed¬
lighet? Kan man bestrida att i allmänhet en
större flit, mera hog att begagna undervisning
Den 10 Mars.
553
och samla erfarenhet, mindre tröghet alt från¬
gå äldre, otjenliga bruk och vanor, visa sig i
Allmogens lif, och att den varmare och lifligare
deltager för Samhällets angelägenheter än förr?
Se vi ej, med få undantag, huru folket ifrar för
nyttiga inrättningar, huru det börjar inse Kom-
rnunal-väsendets fördelar och vörda de pligter
det fordrar; huru det erkänner undervisningens
nytta, utvidgar Skol-anläggningarna och alltmer
begagnar elementarläroverken? Yisar icke allt
sådant, att folket i allmänhet sträfvar för utbild¬
ning och välstånd. Men — hvart kan det kom¬
ma utan en sann folkrepresentalion? Huru kan
det uthärda med ansträngningarna; huru upp¬
muntras det att framhärda, då det ser sig, i stäl¬
let att aktas och bispringas af de styrande, lagstif¬
tande och beskattande Statsmakterna, endast miss¬
tros, missaktas och nedtryckas?
Det är för att framkalla ett slut på detta
missförhållande, på detta odrägliga egoistiska lik—
nöjdhets-tillslånd i samhällets högre regioner,
under det folkets naturliga känsla drifver det fram
på kulturens och civilisationens bana och derföre
äfven ökar dess egna behof, som folket fordrar att
få bruka sina krafter och betrygga sina vilkor. Se
der egentliga anledningen till tidens frihetsbegär.
Icke vill folket derföre omstörta; nej! Det vill
förbättra! Det vill förbättra samhället, ty det a-
nar, ja, det vet, att det derigenom förbättrar sig
sjelf. Dessa äro orsakerna till de lifliga ropen,
att slippa Stånds-representalionen och att erhål¬
la en sann folk-representation. Det är ock skä¬
let, hvarföre folket icke kan, icke bör nöja sig
med blott en skenbar Representations-reform.
Om vi ombilda de fyra Stånden till Iva Kam¬
554
Den 10 Mars.
rar, eller nybilda ett femte, för att sedan, på
sätt Constitutions-Utskottets Adliga-Presterliga
hazardspelare tillstyrkt, deraf godtyckligt forma
ett slags Öfver- och Underhus; eller om vi in¬
billa folket, att det väljer sina ombud, men blott
låter det välja en del deraf, som sedan veder¬
börligen ställes under förmynderskap af så kal¬
lade ”högre Lagfarne, högre Militärer, högre Ci¬
vila, högre Lärdomsidkare, högre Beskattade” o.
s. v.; men i hvilka folket genast återfinner all¬
deles desamma organerna af emot sig misstroen¬
de, likgiltige, att ej säga fiendtliga krafter, som
det nu har att bekämpa i de första Stånden:
hvad gagnar väl det ena mera än det andra? Det
är ju allt enahanda: det är och blifver blotta
sympathi-kurer för samhällets sjukdom; det tä¬
rande onda skall fortfara att gripa kring sig.
Om deremot folket, genom så fritt som möjligt
valda Ombud, får utöfva beskattnings-rätten och
deltaga med sin Regering, uti de nödige Lagstift-
nings-åtgärderna; om det får för gemensamma
Ombud oförtäckt yttra sina behof och fram¬
ställa sina önskningar, sina fordringar; om e-
mellan Regering och folk således icke kan upp¬
ställa sig några för samhällets väl alldeles främ¬
mande eller mot det allmännas fördel fiendt¬
liga krafter; örn icke National-representationen
splittras och förvirras, genom några inbiilska in-
teressen, hvilkas organer vanställa sanna förhål¬
landen och samvetslöst begagna den makt-infly¬
telse, som några klasser orättvist och på folkets
bekostnad tillskansat sig; då först kunde man
hoppas, att bristerna i lagar och allmänna in¬
rättningar afhjelpas och att landet en gång kun¬
de få njuta fördelarne af en rättvis beskattning,
Den 10 Mars.
555
ett enkelt och sparsamt uppbörds väsende, en ni¬
tisk religions-vård, ett tillfredsställande under-
visnings-väsende, en rättskaffens förvaltning, go¬
da Kommunal-Styrelser och ändamålsenliga Han¬
dels- Närings- och Polis-ordningar. Så länge
Slånds-anda, Klass-intressen, lärd högfärd, nä-
rings-afund och embets-tyranni, kunna uppställa
sig emot alla förändringar i Stats-inrättningarne
och alla förbättringar i folkets villkor, så länge
kan aldrig vårt fosterland motse en bättre fram¬
tid. Det är derföre, som äfven jag ansluter
mig till de nu framställda förslag till Lag för
val af Riksförsamlingen samt till förändringar
i Regeringsformen; vördsamt tillstyrkande att
desamma såsom Ståndets gemensamma tankar
angående National-representationens ändamåls¬
enligaste ombildningj må ”hänskjutas” till Con-
stitutions-TJtskottet.
Jag har öfvertygat mig om, att dessa för¬
slag äro i allmänhet troget uppfattade i sam¬
ma anda, sotn det från förra Riksdag hvilan¬
de förslaget, och har dervid med nöje funnit,
att man deruti sökt rätta några ofullkomlig¬
heter i detsamma. Till dessa ofullkomligheter
räknar jag nemligen: 1:0 det inskränkta antalet
af i5o valdistrikter för hela Riket, hvilket för
vårt vidsträckta och glest bebodda land sjmes
vara alltför ringa, medföra alltför stort omfång
för valkretsarne och för svåra för folket att kun¬
na välja med full kännedom sina Representanter.
Här skulle således i Sverige icke blifva mer än
ett valdistrikt för 21,000 till 22,000 personer,
då i Norrige det finnes en af folket vald repre¬
sentant för 12,000 till 13,ooo personer.
2:0 Kamrarnes afdelande på det sätt, att den
556
Den 10 Mars.
enas ledamöter skulle vara utsedde af den andra
för flera Riksdagar: ett förhållande, som säkert
skulle komma att medföra mycket enskilt obe¬
hag och ofta allmän obelåtenhet, då det synes
vara lämpligast för allt ombudsmannaskap, att
det må bero af den, som gifver uppdraget att
detsamma förnya eller återkalla.
3:o Valrättens utöfning af Statens embets-
män för deras boställsjord är äfven alltför öfver¬
drifven, då de räkna rösträtt för sjelfva tjenste-
befaltningen och för sin inkomst. I synnerhet
med det indeldta lönesättet hos oss, och de hö¬
gre militärembetenas, Landshöfdingarnes, Bisko-
parnes m. fl. innehafvande af betydliga bostäl¬
len, skulle folkets valrätt i många orter alldeles
undertryckas. Jag kan ej inse någon enda grund
till en så utsträckt valrätt för Statens tjenare,
hvilka lönade och i de flesta fall pensionerade
af folket, icke synas kunna äga anspråk uppå,,
att sjelfva stifta lagar för det.
4:o Äfven den i det från förra Riksdagen
hvilande förslaget lemnade rätt till de väljande, att
kalla Riksdagsmän ibland valbara medborgare i
hela Riket, om ock mycket kan sägas för en
sådan frihet, synes vara ganska betänklig. Mig
synes, att den skall medföra stora olägenheter
vid valen, och att på det hela valen skola säk¬
rare falla på redbare och pålitlige män, om val¬
barheten inskränkes inom Länen. Det är sannt,
att möjligen en och annan ort, då icke kan di¬
sponera utmärkta parlamentariska förmögenheter,
ovanliga snillen och större statsmanna-egenskaper,
men dessa blefvo nog bemärkta, der de finnas;
de hafva i de fleste fall tillfällen, att såsom för¬
faltare eller höge embetsmän gagna; och det bör
Den 10 Mars.
557
äfven afses, att för Riksförsamlingen det ofta kan
vara af stort värde, att kunna få sakrika och på
lokal erfarenhet grundade upplysningar ifrån al¬
la bygder af landet. Valbarheten bör således
vara befrämjad inom Länet, så att alla Län må
vara representerade af der boende eller valbara
medborgare.
Allt detta finnes iakttaget uti det ifrågaställ-
da förslaget; och jag ber, att få i korthet genom¬
gå de grunder hvarpå det är utarbetadt, för att
tillika kunna bestyrka, att det i allt öfrigt är
uppfattadt i samma anda, som förra Riksdagens
förslag och ännu mera klart och fullständigt i
dess uppställning och innehåll.
Detta förslag antager nemligen National-re-
presentationens sammansättning, endast genom
val af folket i 200 valdistrikter, hvaraf landet
har 155 och städerna 45. Riksdagsmännens an¬
tal i Riksförsamlingen vore således 200, hvilket
synes tillräckligt betryggande och tillika erfor¬
drar mindre kostnad än det gamla förslaget och
alla andra nu uppgjorda förslager. De äro val¬
de för tre år, nemligen Lagtima Riksdagen och
de Urtima, som kunna intill derpåföljande Lag¬
tima Riksdag inträffa. Konungen kan likväl äska
nya val till Urtima Riksdag, om han så finnér
nödigt. Valrätten är bestämd efter det gamla
förslagets grunder; dertill fordras 21 års ålder,
att vara af Chrisina läran, att varit fem år i
Riket bosatt, att äga fast egendom, eller arren¬
dera jord eller bergsbruk af minst 5oo R:dr Spe¬
cie värde på minst fem, år och den två år inne¬
haft, eller att vara borgare, eller idka annat eget
yrke med en behållen inkomst, som de tre sista
åren varit minst till 100 R:dr Specie uppskattad,
558
Den 10 Mars.
eller vara eller varit embetsman med ständig lön,
isådan beställning, som valrätt gifver. Det har
således blifvit iakttaget, att all i hemman satt
jord får rösträtt, men lägenheter endast om vär¬
det uppgår till minst 3oo R:dr Specie och att
alla, som hafva burskap få rösta, hvilket efter
gamla förslaget berodde af egendomsvärdet eller
inkomsten. Embetsman äro uteslutna från val¬
rätt för boställsjord.
Valrättens beräkning för egendom är bibe¬
hållen efter gamla förslaget, med den skillnad,
att den under hel röst endast beräknas i tionde¬
dels röster, en sådan för hvarje hundra Riksda¬
ler. Hemmansdel under 5o R:dr Specie värde
får alltså alltid en tiondedels röst, men lägen¬
heter skola för att gifva rösträtt uppgå till 3oo
R:drs värde. I stad är beräkningsgrunden dub¬
bel mot för landet. Men efter inkomst röstar
vätter borgare i stad med en tiondedels röst för
hvarje 10 R:dr Specie behållen inkomst, om han
ock ej har fulla 100 R:dr Specie. Högsta val¬
rätt för fastighet är 6 röster, för arrendator 3,
för inkomst 6, för embete i röst.
Riksförsamlingen bestämmer grunderna för
den bär ifrågakommande uppskattning.
Uteslutne från 'valrätt äro desamma, som
enligt förra förslaget.
Valrätt utöfvas för fastighet, der egendo¬
men finnes; för inkomst, der yrket idkas; och
för tjenst, der inneliafvaren är skattskrifven. Ej
må den utöfvas annorstädes än der den äges.
Valrätt får ej utöfvas i de vanliga fall, som
när Riksdagsmannarätt är suspenderad. Den för¬
verkas äfven, enligt samma grunder, som nu.
Valbarheten är inskränkt; för valmännen till
Den 10 Mars.
55p
gället eller staden; för Riksdagsmännen till Lä¬
net eller stadsdistriktet. Till Riksdagsman kan
blott väljas personer af Protestantiska läran, som
fyllt a5 år, äga valrätt och icke äro förmyndare
för omyndig Konung, sitta i Interimsstyrelsen,
eller äro kommenderade i krig. Med valbarhet
upphör uppdrag, som genom val är gifvet, på
sätt gamla förslaget innehåller.
Röstlängds upprättande, valförsamlingens
anordnande, iakttagelserna vid valen i fullmak¬
ternas utfärdande, sättet och vilkor en för af-
sägelser, besvär öfver åsidosatta valformer o. s.
v. äro alldeles i likhet med gamla förslaget, men
i uppställningen af föreskrifterna klarare och or¬
dalagen bestämdare.
Vid valmannaval aflemnas rösterna af de
väljande mundtligen; Riksdagsmannaval af val¬
männen sker älven öppet. I de stadsdistrikter,
der direkta val brukas, sker röstningen med slut¬
na sedlar; men i Stockholm röstas likasom på
landet af elektorer.
Valen ske i slutet af Augusti månad; och
en fördelningslängd bestämmer antalet af hvarje
Läns-och Stadsdistrikternas representanter. Den¬
na längd är omsorgsfullt gjord så, att länen icke
sammanblandas; Stadsdistrikten innehålla alltid
bela Länsstäder: högst tvänne, och då alltid när¬
belägna. Såsom i förra förslaget bestämmer Pröf-
nings-Kommitte valdistrikten på landet. De folk¬
rikaste Länen få högst 10 riksdagsmän; de fle¬
sta Stadsvaldistrikten högst 3. Det minst folk¬
rika Länet, Gottland, har 2 riksdagsmän för lan¬
det, en för Staden, men hvardera af de andra
Länens landsbyggd: Norrbottens och Jemtlands
tre, Westerbottens fjra, Wester-Norrlands, West-
56o
Den 10 Mars.
manlands, Hallands, Blekinge, Upsala, fern; Gef¬
leborgs, Nerikes, Södermanlands och Stockholms,
sex; Kopparbergs, Götheborgs och Bohus, Kro¬
nobergs, sju: Jönköpings, dita; Wermlands, Ska¬
raborgs, Christianstads, Calmar och Östergöth¬
lands, nio, samt Elfsborgs och Malmöhus Län,
tio. Man ser af detta antal representanter för
hvarje byggd, att valdistrikten icke blifva ofant¬
ligt stora, att folket till och med lättare än nu
skall kunna känna och välja sine ombud, samt
att i detta hänseende en stor fördel vinnes, e-
mot om hela den vidsträkta landsbygden blott
skulle delas i 120 distrikter.
Underhållet för Riksdagsmännen och rese¬
kostnaden blifver mindre genom det antalet min¬
skas med femLio, emot i gamla förslaget, och är
mindre än i alla andra nu framställda projekter.
Man har likväl trott sig höra lemna åt hvarje
föregående riksdag att bestämma dagtraktamenten
för den följande, på sätt i förra förslaget skedt.
Hvad angår sjelfva Riksdagens form. och
inre anordning, medför förslaget densamma en¬
kelhet, som Norrska Stortingets organisation. De
sammanträdande 200 Representanter dela sig i två
afdelningar. De välja ut till andra Kammaren
först ^:del ibland sig, och sedan ännu L:del. Stä¬
dernas och landets Representanter förrätta detta
val inom sig, på det att i hägge Kamrarne må
blifva samma förhållande dem emellan, som i hela
Riksförsamlingen. De öfriga f:ne utgöra första
Kammaren. I den framställas alla Kongl, pro¬
positioner, motioner, förslag, o. s. v. Sedan den
beslutat, sändes beslutet till andra Kammaren,
jemte alla handlingar. Om då den antager för¬
sta
Den 10 Mars.
sta Kammarens beslut, är det Riksförsamlingens.
Om det ej antages, sändes målet tillbaka till för¬
sta Kammaren, jemte anmärkningarna. Godkän¬
nas dessa af första Kammaren, blir då detta Riks¬
församlingens beslut. Anser första, Kammaren
saken kunna eller böra förfalla, kan den äfven
låta dervid bero. Men gillas ej anmärkningar¬
na, utan första Kammaren återsänder beslutet,
med eller ulan förändring lill andra Kammaren
och denna vidhåller, att ej antaga det, samman¬
träder hela Riksförsamlingen och beslutar. Då
fordras likväl två tredjedelars pluralitet, derest
frågan icke blott handlar om ordningsmål.
För Grundlagsförändring fordras två Riks¬
dagars sammanstämmande beslut, liksom i förra
förslaget, och nu brukligt är.
Utskotts-anordningen är något olika med
förra förslagets, och liknar det som blifvit af ”Re¬
formvännerna” ansell ändamålsenligare. Den rub¬
bar ingen nu antagen princip för Stats- och
Banko-Utskotten; men Gransknings-Ulskottet får
all granskning af Styrelse och förvaltning; och
hvad det anmärkt, pröfvas af en Nämnd, som
ensam äger nuvarande Constitutions-Utskottets
rätt, att förordna om Riksrätt. Lag-Utskottet får
bestyret äfven med grundlagsförändringar, hvil¬
ket man bör hoppas icke skall blifva besvärande,
om Svenska folket en gång fick en sådan folkre¬
presentation; ty den skulle säkert framkalla kraft
och enighet hos så väl Regeringen, som lagstif¬
tande makten, samt göra folket belåtet med dem
begge.
Jag har nu vågat framställa förslagets grun¬
der, sedan jag gjort till pligt, att noga genomgå
8 H. .36
502
Den 10 Mars.
det. Jag antager derföre så väl det till Vallag,
som till förändringar i Regeringsformen, yr¬
kande proposition uppå: att de bägge förslagen
må såsom Bonde-Ståndets gemensamma tankar
hänvisas till Constitutions-Utskottet, som anmo¬
das , att med all skyndsamhet söka samman-
jemnka Ståndens olika meningar angående na-
tional-representationens ombildning och, om oför¬
enliga skiljaktigheter deri finnas, anmäla dessa till
Riks-Ståndens behandling. Stockh, d. i o Mars 1845.
Pehr Nilsson, från Christianstads län.
Gustaf Pettersson från Östergöthlands Län,
skriftligen:
Folkets lifsfråga är nu åter under öfverlägg¬
ning hos folkets representanter. Nationen vän¬
tar, men icke nu med den glada förhoppning,
hvaraf hon intogs förra gången samma fråga,
utarbetad af Constitutions-Utskottet, framlades
för Rikets Ständer: — nationen väntar med för¬
våning, alt icke säga harm, att se utgången af
det ofog, som nu någon tid drifvit sitt spel. Ty
redan har, genom tryckpressens tusentals munnar,
till alla delar af landet blifvit utbredt och oni-
taladt hvad här vid Riksdagen föregår och der¬
ibland det oerhörda, att en ringa korporation
sjelfskrifnaj men icke genom något folkets för¬
troende kallade representanter, i förening med en
handfull, af folket löntagande prester, framställt
för verlden, det hitintills troligen oerhörda
skådespelet af en lottkastning om en Nations
dyrbaraste angelägenhet: dess representation. Ha-
zardspel har ty värr varit en mj^cket öfverkla-
gad lastelig passion hos en del af våra medbor¬
gare, undergräft mången stor och lysande familjs
Den 10 Mars.
lycka och bringat den lill tiggarslafven, likasom
den fläckat mången högandlig mans rykle, till
skandal för mängden och lill bedröfvelse för de
fromme, som i kyrkans tjenare velat se Gudo¬
mens härold; och såsom ett hasardspel skalle
det nu afgöras, huruvida nationens representan¬
ter skulle väljas såsom största delen af nationen
önskade, eller såsom några få pri vilegierades egen¬
nytta fordrade. Sedan folket från alla delar af
landet, så vidt för detsamma görligt var, före
början af denna Riksdag, gifvit tillkänna sina
önskningar om allmänna val; så hafva likväl uti
i844 års Constitutions-TJtskott 6 Adelsmän i för¬
bund med 6 Prester, — våra lärare, som böra
föregå oss med exempel af dygd och uppoffrin¬
gar — bringat det Lill en lottkastning om, huruvida
valen till folkrepresentation skulle ske allmänt
eller ståndvis. Af sig sjelf framställer sig här er¬
inringen om krigsknektarne, som drogo lott om
vår Herres och Frälsares virkade kjortel. Men
Adelns och Preste-Ståndets ledamöter inom Ut¬
skottet insågo väl, hvilka förhoppningar de hade
för sig på spellyckans gunst; det var nemligen
Borgare- och Bonde-Ståndens ledamöter som sist
inlade sina röster i urnan. Någon af dessa röster
måste naturligtvis ligga närmast till hands för
att tagas bort och de förras röster borde derföre
med en blifva de sednares öfverlägsen — delta
var icke rent spel, såsom man säger, strängt ta¬
get var det icke ens ärligt spel. Men sedan man
väl fått sin vilja fram i principfrågan, kunde
man likväl icke komma öfverens om de serskilda
detaljerne; egennyttan eller småaktigheten hin¬
drade mästarne att äfven kasta lott om dessa;
36*
564
Den 10 Mars.
raan nöjde sig kristligen med reservationer och
vi äga nu det sällsamma exemplet, att ett Utskott
af it\ ledamöter afgifvit ett betänkande, emot
hvilket 21 af ledamölerne, och deribland sjelfva
förslagets fader, tecknat sig såsom reservanter —
summa tre personer således, hvilka inför Natio¬
nen åtaga sig ansvaret för det framlagda försla¬
get i sin helhet tili Nationalrepresentationens
ombildning. Reservanterne äro, såsom man ser af
Betänkandet, af Adeln Herr Grefve Gyldenstolpe,
Herr N. Tersmeden, Herr G. Stjerngranat, Herr P.
Lagerhjelm, Herr Cedersc hjöld, Herr v. Hartmans¬
dorff, — samt af Preste-Ståndel, Herr Biskop Hall¬
ström, Herr Professor Fries, Professor Reuterdahl,
— af Borgare-Ståndet Herr Petie, Herr Ekholm,
med hvilken Herrar Brinck, Wann, Geijer och Grape
jemte fyra af Bonde-Ståndets ledamöter instämde.
Allt ifrån det nya Statsskickets införande och
äfven förut hafva de fyra Stånden varit ansedde
såsom olämpliga, och följderna af delta represen-
tationssätts oduglighet hafva måhända aldrig så
tydligt visat sig, som vid innevarande Riksdag.
Ännu hardt nära Riksdagens slut ligga en hop
af de vigtigaste frågor, som blifvit väckta, oaf-
gjorda, såsom frågan om en så mycket af heliof-
vet påkallad skattejemkning, folkundervisning,
Postskjutsen och Financefrågorne, att icke nämna
representationsfrågan, h vari Constitutions-Ulskot-
let nu ändtligen framlagt för Sländerne ett det
vidunderligaste förslag man kan tänka sig. En¬
dast beskattnings- och anslags-frågorne äro af-
gjorde. Det ser nästan ut för den, som på längre
håll betraktar sakerna, likasom de fyra Stånden
icke såge för sig någon högre bestämmelse än att
pålägga skatter, och äfven sin olämplighet här-
Den 10 Mars.
565
utinnan tyckas de till fyllest hafva ådagalagt ge¬
nom det långa sol, hvarmed de behandlat dessa
frågor. Tiden, det dyrbaraste af allt, förspilies;
en stor del af de utaf folket med svårighet lönta
representanterne gå overksamme, flera Utskott
hafva högst sällan sammanträden. Representatio¬
nen eller dess afdelningar har ifrån Regeringen
erhållit påminnelser att flitigare begagna tiden
att påskynda sina göromål. Man kan med skäl
fråga om sådant är värdigt en folkrepresenlation?
Och hvad är väl orsaken till denna slöhet, denna
likgiltighet,denna oskicklighet, hvarmed ärenderna
behandlas? Ingenting annat — det har i alla lider
blifvit sagdt och upprepadt — än olämpligheten af
valsättet, som föreskrifver att national-represenla-
tionen skall bestå icke af de utmärktasle, skick¬
ligaste mest patriotiske personer, kallade af det
allmänna förtroendet, utan affyra stånd, de Irenne
valde inom sina stånd och det fjerde samrhan-
rafsadt Gud vet hvarifrån, utan något behof af
förtroende, endast dess ledamöter äro antecknade
i Riddar-hus-matrikeln. Nu har Constitutions-
Utskottet lill bot emot det allmänt öfverklagade
onda föreslagit ännu ett ytterligare stånd, såle¬
des summa fem Stånd. Utan att upprepa allt
hvad man på förhand sagt om detta femte Stånd
och dess jemnförelse med femte hjulet under vag¬
nen, fäster jag mig endast dervid, att, såsom Hög-
loflige Utskottet föreslagit, detta Stånd förnämli¬
gast kommer att bestå af Embets- och Tjenste¬
män. Det är således dessa löntagare, som skola
representera folket. Följden blefve naturligtvis,
att de i förening med alla de andra löntagarne
inom representationen endast skulle söka dyrka
upp lönerna, — ty egennyttan har hos våra lön¬
566
Den 10 Mars.
tagare i alla tider spelat en stor roll. Bonde¬
ståndet åter, som utgör j9w-delar af hela Natio¬
nen och nu har b i representationen, skulle icke
erhålla mer än -jt-del, lika mycket som desse lön¬
tagare, ehuru till antalet så ojemförligt ringare
än Sverges allmoge. Jag frågar icke om detta är
billigt och rättvist, utan jag frågar blott om det
är förnuftigt, om det icke är en skjdiög galen¬
skap? På sammanflickandel af detta dåraktiga för¬
slag hafva mogna män, lärde män, höga Embets¬
man ödt tid och tankar. Förslaget har ju utgått
från en af Statens högste Embetsman. Hvad
skall man då säga, om icke beklaga den Stat,
hvars vigtigaste angelägenhet på detta sätt vårdas
af dess höga Embetsman. Mycket har redan blif¬
vit sagdt och skrifvet öfver detta ämne; men
ehuru mycket kunde återslå att säga derom, vill
jag icke upptaga Ståndets tid dermed. Den all¬
männa opinionen har redan uttalat sin dom öf¬
ver detta Utskotts-Betänkande. Det säges allmänt,
och det har till och med stått att läsa i tryck,
att Betänkandet kominer att afslås i alla fyra
Stånden till evinnerlig ära för dess Höge förfat¬
tare. För min del finnér jag mig med dem, som
yrka återremiss deraf, med förklaring att försla¬
get hvarken är nödigt eller nyttigt. Då emed¬
lertid det är af nöden att, om möjligt, få något
förslag till en förändrad Nationalrepresentation
vid denna Riksdag hvilande, instämmer jag i den
Betänkandet vidfogade reservation af Herr Ek¬
holm, hvaruti Borgare och Bondeståndens leda¬
möter i Utskottet sig förenat, och hvilken reser¬
vation i det närmaste utgör det af representa-
tions-reformvännerna under denna Riksdag upp¬
ställda förslag. — Jag vill dermed icke säga, att
Den 10 Mars.
567
icke detla förslag kan tarfva förändringar, af hvilka
jag tager mig friheten att här föreslå några ; men jag
aniager det likväl, för att åtminstone erhålla nå¬
got hvilande, och kan härvid icke underlåta att
uttrycka den öfvertygelse!!, att bland alla hos oss
framställda förslag, var, enligt min åsigt, det utaf
1840 och 184 * årens Conslitutions-Utskott det
hästa. Slockholm den q Mars 1845.
G. Pettersson, från Östergötland.
Förslag till förändringar vid Herr Ekholms
reservation till Constitulions-Ulskottets Memorial
N:o 26.
Val-Lagen.
§. 1. Valrätt tillkommer fyllde 21 år.
§. 6. livar och en, som äger valrätt utöfva,
vare dock ej valbar förr än han har uppnått 25
års ålder.
§. 24. Hvar valman lika röst tillägges: Om
valmän före valet sig förena om öppen omröst¬
ning, må sådant stå dem fritt.
Regeringsformen.
§. 48- 3 mom. Ledamöter i äldre Kamma¬
ren bibehålla sin befattning intill slutet af den
tredje Lagtima Riksdag efter den &c.
4 mom. I stället för Tjugo Lärdomsidkare
föreslås femton och i stället för Tjugo högre be¬
skattade — femton.
5 mom. Tjugo äldre Riksdagsmän föreslås
att ökas lill 3o.
§. 71. ”Hvad så ej antages förfaller.” Härvid
föreslås den ändring, att vid 2:ne på hvarandra
följande Riksdagar må kamrarne hvar för sig ega
rätt att förkasta det framställda förslaget, men
568 1 Den 10 Mars.
vid den 3:dje böra Hamrarne ovillkorligen sam¬
manträda och gemensamt öfverlägga, på sätt om
frågor rörande regleringen af Statsverket i bör¬
jan af denna §. stadgadt blifvit.
§. 101. Kunna ej Hamrarne om beslut åsäm¬
jas.” — Se bär ofvan.
§. J2i. Anm. Vid organisationen af denna
Domstol vore mycket att erindra, men, med af¬
seende å de svårigheter, hvilka troligen skulle
möta ett försök att genomdrifva en förändring
härutinnan, vill jag heldre tills vidare låta all
fråga derom hvila.
G. Pettersson.
Anders Andersson från Skaraborgslän: Så¬
som ledamot af det Utskott, hvarifrån detta för¬
slag utgått, utbeder jag att få yttra några ord
om tillkomsten af detsamma.
Sedan det förslag tili representationens om¬
bildning, hvilket låg hvilande lill grundlagsenligt
afgörande vid denna Riksdag, hade fallit, fick
Constitutions-Utskoltet till utarbetning emottaga
flere olikartade motioner och förslag i ämnet.
Antalet af desse särskildte förslag uppgick till
icke mindre än 7, hvaraf de 5 nästan uteslutande
voro grundade på Stånds- eller Klass-val, och
blott de två öfrige fotade sig på den allmänna
val-principen. Då derföre Utskottet, sedan de
vigtiga förrättningar detsamma ålågo, blifvit verk¬
ställde, företog granskningen af de olikartade för¬
slagen, yppades 2:ne stridige meningar om den
liufvudgrund, hvarifrån man borde utgå. En
del yrkade, att förslaget skulle byggas på anta¬
gande af Stånds- eller Klass-valen. Andre åter,
Den 10 Mars. 56g
till hvilkas antal jag hörde, gillade endast sam-
fäldta eller allmänna val. Denna tvist, hvilken
föranledde en långvarig och häftig strid de olika
partierne emellan, kunde icke slilas annorlunda
än genom votering, och utgången af denna blef,
såsom allmänt kändt är, förkastande af allmänna
val-principen. Jag vill icke påstå, såsom någon
yttrat, alt anledningen till denna sakens utgång,
igenfinnes deruti, att Borgare- och Bonde-Ståndens
ledamöter sist inlagt sine röster i voterings-urnan,
utan torde den få lillskrifvas slumpen. Lyckan
stod på deras sida, som ifrade för Klass-valen
och någon hjelp fanns icke vidare. Efter denna
stund ansåg jag mig icke böra eller kunna del¬
taga uti Utskottets åtgärder. Det enda som åter¬
stod var och är, att kunna bilda en motvigt
emot Utskottets förslag, hvilket strider emot al¬
las önskningar och i ingen mån kan anses sva¬
rande emot folkets fordran. Denna motvigt be-
redes oss genom antagande af Herr Borgmästa¬
ren Ekholms emot Betänkandet afgifne reserva¬
tion. Det är allmänt bekant, att sistnämnde
förslag blifvit uppgjordt af de s. k. Reformvän-
nerne. Det torde ock böra medgifvas vara en
sanning, att detsamma vunnit allmän sympatin
i Landet, och detta har varit orsaken hvarföre
jag ansett mig skyldig att deruti instämma. Med¬
gifva måste jag likväl, det jag ej i alla delar är
dermed fullkomligtybelåten, emedan jag önskat
ett grundlagsförslag, hvilket varit uppgjordt, att
jag så må säga, i en mera liberal sjdlning och
i närmare öfverensstämmelse med det fallna, af
Slåndsbrodren Gudmundsson till lif åter upp¬
väckta förslaget. Jag tviflar dock alt någon fram¬
gång skall kunna åt detta beredas, och då jag för
5^0 Den 10 Mars.
min del anser högst angeläget, att få ett sådant
förslag hvilande till grundlagsenlig behandling,
alt det möjligtvis må kunna göra sig gällande
vid en kommande Riksdag och den vigtiga re¬
formen icke bör ännu längre tillbakahållas, ön¬
skar jag, att Ståndet må, såsom sin gemensamma
tanka, godkänna berörde reservation eller vid å-
terremissen åtminstone uttrycka den önskan, att
Utskottet må uppgöra ett nytt förslag, bygdt på
de i reservationen upptagne grunder. Den all¬
männa rösten skall tvifvelsutan deråt skänka sitt
bifall.
Anders Jarlsson från Östergöthlands Län
uppläste detta skriftliga anförande:
Den fråga vi nu behandla är af största
vigt, icke för ögonblicket, men för framtiden;
måhända är det ingen för hvars behandling vi
stanna i strängare ansvar hos våra kommittenter.
Det nuvarande Representationssättets brister
och behofvet af en snar förändring visa sig af
dagliga företeelser vid öfverläggningarne om Ri¬
kets angelägenheter på fyra Kamrar; man ser
med grämelse huru våra önskningar och behof
undertryckas af de lärande medlemmarne, huru
Statens mången gång af den fattiges sista skärf
hopsamlade medel, med fräckhet och köld, lem¬
näs till sköfling, dä fråga är att kringskansa
liäfdvunna kastintressen, den privilegierade egen-
nyltan, den lysande fåfängan, och sålunda för¬
säkra detta tillstånd af väld och orättvisa, der
gräddan odelad förbehålles några få och den öf¬
riga mängden får nöja sig med mjölken behöri¬
gen utspädd med vatten, huru ränker upptäckas
för att splittra de närande Stånden till oenighet
Den 10 Mars. 5yi
och tvedrägt, hvarigenom den ; gamla aristokra¬
tien och prelaturen möjligen kunde lyckas alt
bibehålla sin makt. Man ser huru de lärande
och närande Stånden, vidt åtskilda i åsigter om
det arma fäderneslandets sanna väl stå såsom befä-
stade skansar emot hvarandra, deraf ock lyckli¬
ga resultater omöjligen kunna tillvägabringas vid
Riksdagarne. Sjelfskrifvenhet, såsom folkets om¬
bud inom Aristokratiens anhängare, motverkar
med all möjlig kraft alla nyttiga reformer. Fle¬
ra påstå dem vara alldeles obehöfliga och att de
gamla äro de mest ädamålsenliga; hvilken förvillan¬
de lära naturligtvis utgår från egennyttans bevekel¬
segrund, ty derigenom kan makten behållas i de¬
ras händer, att befordra höga anslag, höga löner
för de högt uppsatte på de underordnades bekost¬
nad, höga skatter på folket, af föregifvande, att
det är skadligt att vänja det vid lättnad i sina
bördor. Yäl finnes inom de första Stånden fle¬
ra sanna fosterlandsvänner, som inse att icke ett
sådant system kan länge fortfara, men dessa stan¬
na nästan alltid i minoriteten.
De närande samhällsklasserna slå med af
skattebördor nedtryckta skuldror, orubblig för¬
tröstan och föresatts, att en gång bör och skall
bördan lättas genom reformer i Stats-författnin-
gen, i Stats-förvaltningen, i Skatteväsendet m. m.,
hvilken förtröstan underhåller den kraftiga vil¬
jan, genom hvars slutliga makt omsider bördens
och sjelfskrifvenhetens samt öfrige stationära spö-
kelsers och fördomars möjligen allt mer och mer
aftjmande krafter skola besegras. Måtte vi derfö¬
re finna det sanna och rätta medlet för våra
önskningars framgång. Men beklagligtvis finna
vi det icke uti förevarande Constitutions-Ulskot-
5^2 Den 10 Murs.
tets Memorial N:o 26, öfver livars förslag till
Representationens ombildning man utan vidlyf¬
tigt öfvervägande kan fatta sitt omdöme, då man
läser 2 § i Riksdagsordningen, der stånds- eller
klassval är föreslaget, att representationen bör be¬
stå af 5 Stånd; man finnér att börden och sjelf-
skrifvenhetens pluralitet, sorn här segrat, gjort
sin plan gällande att betydligt minska de nä¬
rande samliällsklassernes, isynnerhet Bonde-Stån¬
dets, redan nuvarande ringa Representationsrätt,
man finnér genast att de första Stånden velat
öka sin representationsrätt på de närande klas¬
sernas bekostnad, förmodligen för atti komman¬
de Riksdagsstrider alltid vara säkre örn högsta
och sista ordet. Man behöfver derföre icke län¬
ge rådfråga det sunda förnuftet, förr än man med
godt samvete uttalar sin förkastelsedom öfver
förevararande representationsförslag, hvarå jag så¬
medelst yrkar afslag. Men lyckligtvis finner jag
en reservant emot förslaget, med hvilken mån¬
ga instämt, som uppfattat Samhällsfrågan i sin
rälla och sanna naturliga mening, då de förenat
sig om ett förslag till Representationens ombiid-
ning, hufvudsakligen öfverenstämmande med det
af reformvännerna upprättade, hvilket grundar
sig på allmänna valprincipen, som icke allenast
öfverensslämmer med nationalandans fordringar,
Önskningar och behof, utan äfven sympatiserar
med Brödrafolkets Statsförfattning. Denna all¬
männa valprincip har äfven blifvit gillad och
förordad af flera Tusende sanna fosterlandsvän¬
ner inom vårt kära fädernesland, som i detta af¬
seende uttalat sin åsigt med opinionsyttringar
i allmänna Tidningarne, sist inom den provins,
för hvilken jag har äran alt representera, der
Den w Mars.
icke mindre än c)33 medborgare af alla stånd
oell klasser uttalat sin gemensamma önskan ge¬
nom närlagde undertecknade skrifvelse, (som jag
benäget utbeder mig få uppläsa och att den in¬
tages i Protokollet).
Jag yrkar sålunda, att sistnämnde förslag
må komma under Hedervärda Ståndets pröfning,
och att detsamma måtte återremitteras med föl¬
jande, såsom Ståndets gemensamma tanka god¬
kände, anmärkningar:
”Uti 48 § Regeringsformen är föreslaget, att
Riksdagsmannahefatlningen i äldre Kammaren
skall utöfvas intill slutet af 5:te Riksdagen, som
kan blifva vådligt 0111 en mindre väl tänkande
och qvalificerad person derstädes möjligen skulle
komma alt inväljas och således qvarstå; äfven¬
ledes och då af 75 ledamöter i äldre Kamma¬
ren endast 20 äro högre beskattade, måste de
skattdragandes representationsrätt i nämnde Kam¬
mare blifva för ringa.
Jag får sålunda icke allenast af egen drift
och öfvertygelse, utan äfven på grund af mina
Kommittenters uttalade önskan härmed yrka, att
Ståndet återremitterar förevarande Konstitutions¬
utskottets Memorial N:o 26, med förklarande
som sin gemensamma tanka, att det förslag till
Representalionens ombildning, som Herr Borg¬
mästaren Ekholm framställt, mätte antagas, med
de förändringar uti ofvanåberopade 48 § af Re¬
geringsformen, dels alt Ledamot i äldre Kam¬
maren endast väljes för 3:ne Riksdagar, dels att
endast af Lärdomsidkare tio, men af högtbeskat-
tade 3o inväljas lill Ledamöter i berörde Kam¬
mare. Stockholm den 10 Mars 1845.
Anders Jonssonj från Östergöthland.
574
Den 10 Mars.
Tilläggande inundlligen: Sedan jag nedskrif-
vit detta anförande, har jag vid närmare besin¬
nande funnit nödigt, att emot Herr Ekholms
förslag framställa några ytterligare anmärkningar,
dem jag nu vill i korthet uppgifva.
Berörde förslag upptager nemligen såsom
Ledamöter i Äldre Kammaren 20 högre beskat¬
tade, hvartill räknas de, som under de 5 sista
åren före sitt inväljande skattat för egande fa¬
stighet eller Fideicomiss på Landet af 100,000
R:drs värde. Detta belopp synes mig vara allt
för högt, då vi veta att i vårt fädernesland få
eller åtminstone icke många personer å landet
besitta så stora egendomar, som svara emot det
antagna minimi värdet. Jag önskar derföre alt
detta nedsättes till 5o,ooo R:dr.
Äfven torde det, i anledning af min uti det
skriftliga anförandet framställda anmärkning i
afseende å Äldre Kammarens sammansättning,
blifva nödvändigt, att de §§, sorn röra detta äm¬
ne, undergå förändring.
Man har här uttalat fruktan för den makt,
Äldre Kammaren erhållit. Äfven jag delar den¬
na farhåga, om sammansättningen af Kammaren
blefve sådan Reformvännernes förslag föreskrif-
ver; hvaremot, så vidt mitt projekt gillas, den¬
na Kammare synes mig skola medföra tillräcklig
garanti, då de skattdragande Ledamöternas an¬
tal förökas. Dessa Ledamöter skola ju väljas, så
att säga, af folket, som utsett Ledamöter i den
Yngre. Jag hoppas derföre, att i den förra
Kammaren icke skola inrymmas andra än såda-
ne män, som gjort sig kände för ärlighet, red¬
lighet och sann fosterlandskärlek.
Med desse förändringar antager jag Herr
Den 10 Mars.
575
Ekholms, emot Betänkandet afgifne reservation,
helst jag önskar en reform, hvars genomförande
är möjligt.
Jag har äfven med uppmärksamhet begrun¬
dat Ståndsbrodren Bengt Gudmundssons förtjenst-
fulla förslag, hvilket hufvudsakligen öfverens-
stämmer med det vid Riksdagens början förka¬
stade och af Bonde-Ståndets pluralitet då god¬
kända förslaget till National-Representationens
ombildning; men jag befarar att detta icke lärer
af de två första Stånden antagas, ty ehuru önsk-
värdt vore om tjenstemännen blefve från Repre¬
sentationsrätten till någon del uteslutne, lärer
sådant likväl icke stå att tillvägabringa så län¬
ge Representationen eger nuvarande sammansätt¬
ning. Preste-Ståndet, som nu innehar en fjerde¬
del röst i Riksförsamlingen, skall ingalunda der¬
på ingå. Likaså kan det ej vara rätt att landet
med en folkmängd af 3,900,000 endast skall till
Riksmöten sända 155, men städerne med en
folkmängd af endast 3oo,ooo deremot 45- Ett
sådant förslag tror jag icke skall gillas af mine
Kommittenter, hvilka redan uttalat sin opinion
för antagande af de s. k. Reformvännernas för¬
slag, deri Slädernes Representanter utgöra endast
ett antal af 3o.
Anders Jonsson ingaf härefter en af ett stort
antal personer undertecknad skrift, deri den ön¬
skan blifvit uttryckt, alt det af Reformvänner-
nes Kornitte utarbetade nya förslag till ett för-
ändradt Representationssätt mätte af Rikets Stän¬
der godkännas; efter läsning hvaraf Talaren fort¬
for: De, hvilka genom mig sålunda framställt
sina önskningar, utgöra ett antal af 933 perso¬
576 Den 10 Mars.
ner bland icke blott den jordägande Adeln,
flere af Landl-Statens Tjenstemän, Reformvän-
nerne af Presterskapet, utan jemväl Borgare och
en slör del af Allmogen. Jag hoppas derföre,
att deras önskningar må villfaras.
Jöns Jönsson från Christianstads Län, skrift¬
ligen :
"Ehuru visserligen icke oväntadt vid nu fö¬
revarande förhållanden, är det likväl nedslåen¬
de, att finna en angelägenhet af så stor vigt, som
den, hvilken nu alhandlas, hafva blifvit behand¬
lad på ett sätt, helt och hållet stridande emot
Nationens så tydligt tillkännagifna önskningar.
Sådant har endast kunnat ske under tillvaron af
detta oefterrätllighetstillstånd, som Fosterlands¬
vännen så länge och så djupt beklagat, men
hvars afhjelpande lärer stå i vida fältet, så län¬
ge det kan förhindras af vissa korporationer,
hvilka på delsammas bibehållande uteslutande
grunda sin existens. Omhuldande dessa stånds¬
intressen, har Konstitutions-Utskottet nu aflemnat
ett förslag lill Representationens ombildning, hvil¬
ket, i stället för alt afskaffa Slåndsindelningen,
tvertom ökat Ståndens antal och således lemnat
utan allt afseende Nationens så länge och all¬
mänt uttalade önskan, att dess vigtigasle ange¬
lägenheter icke längre måtte komma att bero på
resultatet af skiljaktiga Ståndsintressens strider
sinsemellan. — Huru litet eller rättare sagdt in¬
tet blifver hjelpt derigenom, att dessa Stånd
sammanföras för att på ett rum ulföra sina stri¬
der, det visar oss i smått dagliga erfarenheten
vid Utskottens förhandlingar och Constilutions-
Ut-
Den 10 Mars.
Utskottet sjelft liar under denna Riksdag sär¬
deles i behandlingen af nn förevarande fråga,
derpå gifvit ett talande bevis. Just tillkomsten
af detta förslag visar, huruledes ena hälften af
detta Utskott, ehuru den visserligen ieke varit
ur tillfälle att inhemta och pröfva andras mot¬
satta skäl, likväl envist vidhållit sina förut fatta¬
de meningar, och dagliga erfarenheten visar dess¬
utom mer än nog, hurusom skäl och bevis för¬
må intet emot en majoritet, sora tror sig försva¬
ra egna intressen.
I stället derföre att genom ömsesidiga med-
gifvanden förbereda möjligheten afen bättre sa¬
kernas ordning, har den del af Constitulions-
Utskotlet, som de privilegierade Stånden eller de
så kallade lärande medlemmarne i Staten dit in¬
satt, icke tvekat, att framkomma med ett för¬
slag, som skulle lemna dem en obestridd Öfver¬
vigt i besluten, genom tillskapande af ett femte
Stånd, som till största delen komme att med
dem äga gemensamma intressen. Borgare- och
Bonde-Stånden, hvilka nu gemensamt utgöra hälf¬
ten af Representationen skulle således komma
att utgöra endast -|:delar deraf, och Bonde-Stån¬
det, ehuru det utgör det ojemnförligt största an¬
talet, äger den största jordförmögenheten, och
bär den största skattebördan, skulle på sådant
sätt komma att äga endast ^:dels röst i repre¬
sentationen. Häraf skulle alltså följa, att börds-
och tjenstemanna-personalen skulle diktera be¬
sluten, och de skattdragande tåligt ►få fördraga,
hvad de löntagande behagade dem pålägga.
Orimligheten och orättvisan häri är så tyd¬
lig att deröfver icke behöfver mycket ordas.
8 H. 37
Den 10 Mars.
Också har det icke ett ögonblick kunnat falla
mig in, att ett sådant förslag skulle hafva någon
utsigt för sin framgång; men det visar likväl
tj^dligt, hvad från det hållet är alt vänta; det
visar huru ärligt på denna sida menas med de
ofta upprepade försäkringarne, att vilja bidraga
till de nuvarande olägenheternas afhjelpande. Det
visar en nog hög uppskattning af egna krafter,
att så våga gäcka hela Nationens förväntan, att
på sådant sätt försöka, att, om icke tillintetgö¬
ra, åtminstone till en viss framtid fördröja fram¬
gången af en sak, hvilken äfven landets Rege¬
ring förklarat numera icke kunna falla. — Och
skulle något ytterligare bevis erfordras på dessa
Corporation ers obenägenhet att gå äfven de mest
billiga önskningar till mötes, så lärer detta Be¬
tänkande vara tillfyllestgörande.
Förkastande således i allo det af Constitu-
tions-Utskottet afgifna förslag, såsom hvilande på
en orättvis, obillig och skadlig grund, men der¬
emot gillande den grundsats#^allmänna val, hvil¬
ken legat till grund för det från förra Riksdagen
hvilande Representations-förslaget, tilltror jag mig
likväl icke den sakkännedom, att i öfverensstäm¬
melse härmed kunna afgifva ett i så vigtig an¬
gelägenhet nöjaktigt motiveradt förslag, utan för¬
behåller mig att få instämma i något af de fram¬
deles under discussionen möjligen afgifvande för¬
slag, hvilket kan med mina åsigter i saken in¬
stämma. Stockholm den jo Mars i845.
Jöns Jönsson, från Christianstads Län.”
Petter Claesson, från Elfsborgs Län: Sedan
jag begärde ordet har så väl skriftligen som
muntligen så mycket blifvit anfördt, att det tor¬
Den 10 Mars.
579
de synas öfverflödigt att yttra något vidare, men
då ämnet är det vigtigaste Nationens Ombud
skola öfverväga, bör icke eller jag iakttaga tyst¬
nad.
Till en början vill jag derföre gifva tillkän¬
na, det jag visserligen sluter mig till dem, som
ifra för och önska en reform i det nuvarande
representalions-sättet, men att jag ingalunda i
mitt nit går så långt, att jag till hvad pris
som helst samtycker till en förändring i denna
del, helst om vårt Stånds rättigheter derigenom
varda förminskade. Om Utskottets förslag tor¬
de intet behöfva nämnas, ty ingen har ännu
uppträdt och ingen lärer eller komma att upp¬
träda såsom dess försvarare, utan torde detsam¬
ma falla af sig sjelft.
Jag är icke eller så lycklig, som en del fö¬
regående talare, hvilka förklarat sig beredde att
ingå på Herr Borgmästaren Ekholms förslag,
hvilket hufvudsakligen öfverensstämmer med det
af reformvännernes Kommitteiade uppgjorde; ty
när jag betänker innehållet af stadganderne i 48
§ af berörde förslag, angående Äldre Kammarens
sammansättning, visar det sig åtminstone för min
blick temmeligen klart, att icke många och må¬
hända ingen af vårt Stånd skola erhålla inträde
såsom ledamöter i nämnde Kammare. Föröfrigt
är ock i samma § bestämdt, att de, hvilka en
gång blifvit i Äldre Kammaren invalde, skola o-
betingadt innehafva sin befattning under fem
Riksdagar. Dessa ledamöter blifva således rot-
fästade i Riksförsamlingen, likasom planterade
trän, och de kunna icke från ledamotskap ute¬
slutas eller för att fortsätta liknelsen, detta träd
37*
58o
Den 10 Mars.
kan icke uppryckas, äfven om det endast bär
törnen och tistel till frukt. Mera rätlsenligt och
vida lämpligare vore det, enligt min tanke, om
ledainotskapet upphörde med hvarje Riksdag; ty
de, hvilka gjort sig förtjente af ett fortfarande
förtroende, kunna ju åter in voteras eller inväl¬
jas. I berörde nu föreslagne stadgande ligger elt
stort hinder mot möjligheten att erhålla en Riks¬
församling, sammansatt af redlige och rättänkan¬
de fosterlandsvänner.
24 §. I den föreslagna Val-Lagen före-
skrifves, att Riksdagsman på landet skall väljas
med slutna sedlar. Häri ligger myckel betänk¬
ligt. Den valman, som i sina handlingar drif-
ves af svek, ränkor eller andra låga intressen,
önskar naturligtvis att en slöja varder kastad öf¬
ver hans handlingssätt. För en sådan är följ¬
aktligen lagbudet kärkommet; men den åter, hvil¬
ken vill handla rättvist och sjelfständigt, ser ger¬
na, att hans åtgärder framstå i ljuset och blif¬
va af en hvar kände. Han äger ock rättighet
att fordra sådant, på det han icke må sättas i
kathegori med den ränkfulle. Gillas berörde
stadgande, fruktar jag, att ingen redlig och rätt-
tänkande skull hädanefter vilja åtaga sig att så¬
som elektor utse Nationens Ombud; ty han kan
ju icke på något sätt bevisa sin redlighet eller
styrka att han åtlydt Kommilenters önskningar,
då valet verkställes med slutna sedlar. Sådant
vore endast att hilda ett experimenlal-fält för
intriger.
Såsom jag redan nämnt, är jag visserligen
höjd för reformer i vårt representations-väsende,
men jag vill, att vi för deras åstadkommande
Den 10 Mars.
skola laga eli steg framåt på förbättringens väg,
men icke gå tillbaka. Jag kan derföre hvarken
antaga Utskottets förslag eller förena mig om de
s. k. reformvännernas projekt, utan öfvergår till
dem, som förenat sig till godkännande af Bengt
Gudmundssons förslag.
Mycket kunde väl ännu vara att orda om
den vigtiga frågan, men jag vill likväl nu der¬
med lills vidare uppskjuta.
Henrik Andersson, från Örebro Län: Det
är onekligen allom bekant, alt Nationen med o-
tålighet väntat se för Stäuderne fram lagdt Con-
stitutions-Ulskoltets Betänkande rörande en för¬
ändrad representation, och mången har jemväl fä¬
stat sitt hopp vid den gamla regeln, att man
väntar icke länge, då man väntar efter något
godt; dock huru djupt bar icke Nalionen häri
blifvit bedragen. — Man kallade det förslag till
representationens ombildning, hvilket sedan sist-
lidne Biksdag låg hvilande till grundlagsenlig be¬
handling och vid början af detta Riksmöte af
de två första Stånden förkastades, med veder¬
namnet missfoster, men om något förslag gjort
sig förtjent af att erhålla denna benämning, vo¬
re det just det, som af Conslitutions-Utskottet
nu blifvit framlagdt.
Alt derföre genomgå detta i sin helhet och
framkasta vederläggningar deremot, anser jag o-
behöfligt; ty jag är fullkomligt öfver tyga d att
bela Nationen, ja till och med Betänkandets fa¬
der icke dermed är belåten och det synes mig
mindre värdigt af detta Stånd, att ens fästa sig
vid samma förslag, hvilket tillkommit genom en
lottkastning. För alt bedomina dess halt ock
58a
Den 10 Mars.
värde, behöfver man blott kasta ögat på 2 § i
den nya Riksdagsordningen, hvarest blifvit till¬
satt ett 5:te Stånd, hvilket rättast må få namn
af femte hjulet under den lunga Statsvagnen.
Jag kan således icke gilla Utskottets förslag och
inskränker mig lill att såsom skäl åberopa hvad
en värd reservant emot det redan fallna repre-
sentalions-förslaget yttrat, nemligen: ”Hvad godt
kan ett så tillkommet representations-förlag med¬
föra? Jag tror icke på nyttan af förbättringar,
som tända tvedrägtens, harmens och missnöjets
eld i samhällets innersta. Jag tror alt män, som
på sådane vägar åstadkomma dem, äro för myc¬
ket kortsynte för att kunna till fördel vara lag¬
stiftare för en lycklig framtid i Sverige.”
Allt ifrån flen första stund, då jag erhöll
kännedom om Norriges Constilution, grundlädes
öfvertygelsen hos mig, att en dylik Constilution
äfven vore en lycka för Sverige och vid genom¬
läsandet af Bengt Gudmundssons förslag, har jag
funnit detta i många delar öfverensstämmande
med mina åsigter. I p § af sislberörde förslag
fann jag likväl det stadgande anmärkningsvärdt,
att, enligt detta, Städer ägde att till Riksförsam¬
lingen afsända 45 Representanter, då deremot,
enligt Herr Borgmästaren Ekholms förslag, de
endast finge representeras af 3o ledamöter. Vid¬
lyftigheten i Bengt Gudmundssons förslag och
omöjligheten att i det vigtiga ämnet kunna, utan
ett närmare begrundande, fälla ett sant omdö¬
me derom, tillbaka håller mig från att vidare yt¬
tra mig derutinnan, utan har jag ansett mig plig¬
tig att hemställa om icke sistnämnde förslag fin¬
ge blifva hvilande och Discussionen följaktligen
lills vidare afstadna 5 men om en sådan fram-
Den 10 Mars.
583
ställan strider emot Ståndets önskan, vill jag in¬
galunda i mitt yrkande fortfara-
Pehr Jönsson, från Christianstads Län, för¬
klarade sig dela siste Talarens mening, i afseen¬
de derå att Bengt Gudmundssons förslag mätte
blifva hvilande på bordet.
I anledning af sistnämnde yrkande hemställ¬
de Talmannen huruvida Discussionen nu borde
upphöra och Bengt Gudmundssons förslag blif¬
va bordlagdt.
Härvid yttrade Carl Gustaf Bruhn, från
Hallands Län: Sislberörde förslag är lill sina
hufvudgrunder öfverensstämmande med det fall¬
na. Det är äfven till sjelfva ordatermerne nä¬
stan likstämmigt; hvarföre jag skulle tro Ståndet
icke sakna kännedom derom; och då en discus-
sion icke bör afbrytas, derföre att ett nytt för¬
slag blifvit framlagdt, yrkar jag att öfve r lägg¬
ningen måtte fortgå. Det omtvistade förslaget
kan, om så yrkas, framställas såsom contra-pro¬
position.
Flere hördes häri instämma.
Fredrik von Zweigbergk, från Skaraborgs.
Län: Jag vill ingalunda motsätta mig att öf~
verlägningen må fortgå, men på det att en ny
måhända långvarig discussion måtte undvikas,
hemställer jag till dem, som begärt bordläggning
af Bengt Gudmundsson förslag, att de ville från
yrkandet derom afstå.
Discussionen fortsattes härefter och yttrade
Johan PchrssQti från Upsala Län, skriftligen:
584
Den 10 Mars.
”Ehuru jag är viss derom, alt inom detta
Stånd ganska få komma att höja sin röst för bi¬
fall till det förslag till National-representationens
ombildning, hvilket Constilutions-Utskottels se¬
grande hälft uti dess memorial N:o 26 framlagt
till Rikets Ständers ompröfvande, vill jag, utan
att allt för länge upptaga Ståndets dyrbara tid,
endast genom några korta antydningar tillkän¬
nagifva de skäl hvarföre jag måste begära afslag
å ifrågavarande memorial.
Då det Höglofl. Utskottet, i rak strid mot
den allmänna opinionen — jag begagnar med flit
delta ord, ehuru man än sökt missförstå eller
förvrida dess betydelse — företagit sig alt icke
allenast bibehålla Slåndsinrättningen utan än yt¬
terligare utvidga den, föranlåles jag deremot fram¬
ställa några anmärkningar, hvilka vid den flykti¬
gaste genomläsning af förevarande memorial nöd¬
vändigt måste inställa sig. Härvid förekommer
i första rummet att äfven om man kunde anta¬
ga som bevist, att det allmänna intresset kunde
representeras af särskilda, genom sin natur split¬
trade Stånd eller klasser, den ojemnförligt stör¬
sta delen af Svenska folkel eller Slädernes inne¬
vånare och Bonde-Ståndet icke allenast icke vun¬
ne rättelse uti hvad de nu med sköl öfverklaga,
eller att de för närvarande inom representatio¬
nen endast hafva beslutanderätt till tvåfjerdede-
lar, utan till och med, enligt detta förslag, de¬
ras andel uti beskattnings- och Lagsliftnings-
bestyren förminskades till tvåfemtedelar, så alt
de skulle kunna, ehuru på dem hvilar största
andelen af skattebidragen och strängaste pligten
till Fäderneslandets försvar, äfventyra alt blifva
öfverröstade af de öfriga Irenne Stånden. Se här,
Den 10 Mars.
585
Bröder! Svenska folkeLs urgamla rätt alt sig sjelf
Beskatta. Jag anser det obehöfligt att skildra
utseendet af en representation, der tre Stånd be¬
stode af snart sagd t endast Embets- och Tjen¬
stemän. Med all aktning både för de insigter
och de politiska förmågor, som härigenom må
hända komme att inrymmas i representationen,
Ivor jag likväl, under åberopande af hvad jag
bär ofvan sökt antyda, att det alltid förblifver
ett stort politiskt misstag, att grunda Riksdags-
mannabestyret på något annat än förtroende ut¬
tryckt genom allmänna val, deruti alla medbor¬
gare borde kunna deltaga, om hvilkas ställning
i samhället, såsom den bestående ordningens vän¬
ner, nöjaktige garantier förefinnas. Stockholm
den io Mars 1845.
Johan Persson från Upsala Län.”
Härmed instämmer
O. Jansson och Joli. Olsson från Stockholms,
samt P. Mattsson från Wester-Norrlands Län.
Johan August Zetterberg, från Stockholms
Län: För min del anser jag ifrågavarande för¬
slag till sitt innehåll icke vara sådant, att det
ens hör komma under pröfning, mycket mindre
antagas. Jag afslår derföre detsamma; och ehu¬
ruväl Bengt Gudmundssons framlagda förslag är,
så vidt jag kunnat falla, ett bland de bästa af
de mångå project till en ny Representations om¬
bildning, hvilka till Ständerne framkommit, tror
jag likväl klokheten bjuda, att, då vi äga ett
Constitutions-Ulskott, som tyckes antyda derpå,
att ett dylikt förslag icke ens torde komma un¬
der omröstning i förstärkt Utskott och föga af-
586 Den to Mars.
seende lärer lemnäs åt ett Stånds beslut i den
vigtiga frågan, vi böra sluta oss till Herr Borg¬
mästaren Ekholms reservation, hvilken blifvit af
Borgare-Ståndet till dess hufvudgrunder godkändt.
Visserligen må medgifvas, att vårt Stånd genom
denna reservations antagande skulle göra ganska
stora consessioner, men det må då icke kunna
tillvitas oss att det är vårt fel om, emot för¬
modan, den vigtiga reformen ändock kommer att
vid denna Riksdag blifva om intet. Jag anhål¬
ler derföre, att nämnde reservation måtte anta¬
gas såsom Ståndets gemensamma tanke.
Petter Persson från Jönköpings Län, skrift¬
ligen: ”Öfver Constitutions-Utskottets memorial
med förslag till National-representationens om¬
bildning, får jag yttra mina tankar:
Ingen National-angelägenhet bar varit så ned¬
slående för största delen af Nationen, som un¬
der denna Riksdag, då det hvilande rättvisa Re-
presentations-förslaget blef förkastad t af de Pri¬
vilegierade Adels- och Presle-Stånden, och ännu
mera förvånande och nedslående är det, att nu
förnimma, huru Constitutions-Utskottets plurali¬
tet, har under nära 8 månaders arbete, tillskapat
ett för Nationen så vidunderligt hån och gyc¬
kelspel med Nationens heligaste och vigtigaste
angelägenhet; men då man vet hvem, sorn är fa¬
der till detta förslag, hvilket är understödt af
Byråkratien och det Privilegierade väldet, som
genom en rösts pluralitet frambringat detta för¬
slag, så har man af frukten lärt sig känna trä¬
det, och skall man icke undra på, att de vilja,
så länge de kunna, uppehålla sig och arbeta för
sina personliga fördelar, intressen och privilegier,
Den 10 Mars.
587
och derföre emotstå och motverka Nationens rätt¬
mätiga fordringar, men Statskroppen vinner der¬
igenom icke sin hälsa, utan skulle genom detta
förslag se sig bundne och ställde under de mäk¬
tigas välde.
Nationen hade väntat sig ett förslag, som
varit byggdt på sunda grunder och allmänna
val, hvarigenom ingen medborgare borde uteslu¬
tas från förtroendet i Representationen och Lag¬
stiftningen, och att Stånds-splittringen, som ge¬
nom sina mäktiga intressen föder split, agg och
oenighet, samt till den grad förlänger våra Riks¬
dagar genom dess arbetssätt, kommunication och
remisser, hvarigenom hela representationen blir
utledsen och förslöad.
Men tvertemot Nationens billigaste önsk¬
ningar, som har yttrat sin opinion, och genlju¬
dit från alla landsändar med önskan om en rätt¬
vis Representalions-omhildning, ställd på allmän¬
na val, så har Constitutions-Utskottets pluralitet
tillstyrkt ett 5:te Stånd, samt dessutom lagt vi¬
da mera makt i händerne på de storförmögne
och högt uppsatte Embetsman, hvilka represen¬
terar de största och mäktigaste intressena, och
dessutom frånryckt Bonde-Ståndet ^:del i Lag¬
stiftningen, oaktadt Bonde-Ståndet äger nästan
-jPjjtdelar af Svenska jorden, äger inom sig stör¬
sta folkmängden, erlägger största skattebidragen,
och har den strängaste och tyngsta pligten att
försvara fäderneslandet, och hvilka nu skulle ef¬
ter detta förslag blifva nästan sagdt slafvar un¬
der de mäktigas godtycke i Lagstiftningen, hvil¬
ka har fått efter della förslag största makten att
afgöra den stora skattdragande massans öden.
588
Den 10 Murs.
Jag yrkar återremiss och yrkar tillika att
detta förslag genast får sin dödsdom, och ön¬
skar alt ConstitutionsUtskotlet ville framkomma
med elt förslag, som är bygdt på sunda grun¬
der, på menniskorält och mennisovärde, samt
jemnlikhet inför Lagen, och som sammanhåller
förtroendet emellan Konung och Folk, och hvar¬
igenom massan af Nationen kunde blifva belåten;
ty förr eller sednare kräfver naturen ut sin rätt.
Skulle Ståndet vilja, såsom sin gemensam¬
ma tanka antaga Borgmästare Ekholms och Bon¬
de-Ståndets afgifna förslag, har jag intet deremot,
men der behöfs många Redaktions-förändringar,
innan det kan antagas, hvarföre jag anser att
Bengt Gudmundssons förslag undanrödjer alla
farhågor, och föreslår alla förändringar som er¬
fordras och är för Bonde-Ståndet nyttigast, hvar¬
före jag anser att det är förmånligast att anta¬
ga Bengt Gudmundssons förslag såsom Ståndets
gemensamma tanka. Stockholm den 10 Mars
i845.
Petter Pehrsson från Jönköpings Län.”
Härmed förenar sig till alla delar A. Sand-
stedt med muntligt tillägg: Jag är och har all¬
tid varit en varm vän af en reform i vårt re-
presentations-sött, så vidt förändringen bygges
på rättvisa och naturliga grunder; men detta
grundvilkor saknas i det af de s. k. reformvän-
nerne genom Herr Borgmästaren Ekholm fram¬
lagda förslaget. I 48 § af den nya Regerings¬
formen föreslås, att Äldre Kammaren ovilkorli¬
gen skall bildas af Justitiae-Råder, Presidenter,
Öfver-Ståthållare, Landshöfdingar, Biskopar, Pro¬
fessorer och Kyrkoherdar af första klassens Pa-
Den 10 Mars.
58g
slorater med flere högt förmögne, som skatta för
100,000 R:dr fastighetsvärde. Att antalet af des¬
se skall uppgå till 55, men att endast 20 äldre
Riksdagsmän från hela öfriga Nationen skola i
Äldre Kammaren inrymmas: att alla de en gång
invalde Ledamöter skola behålla sina platser och
vara sjelfskrifne i 5 Lagtima Riksdagar, oaktadt
de kunna vara eller blifva odugliga i det allmän¬
nas tjenst och icke kunna uppfylla Nationens
önskningar. Dylike stadganden synas mig icke
afse naturlig menniskorätt.
Att valen till Riksdagsmän skola ske med
slutna sedlar anser jag högeligen olämpligt, och
tror deremot öppen omröstning vara ändamåls¬
enligast, ty kommitenterna kunna derigenöm kon¬
trollera om valmännen uppfylla deras önskan.
Alla dessa betänkligheter undanrödjer Bengt Gud¬
mundssons förslag.
Andreas Bengtsson från Jönköpings Län,
skriftligen: ”Då ConstitutionsUtskottet vid det¬
ta Riksmöte framlagt ett förslag till National-
Representationens ombildning, har det med o-
gillande af de till detsamma ingifne öfrige för¬
slagen, grundat sitt foster på en princip, — en
främmande princip — som visserligen skall lem¬
na ett tillfälle för våra historieskrifvare att be¬
trakta. Ett 1 eaktionsparti har vunnit ett betyd¬
ligt insteg vid Riksdagen och Konstilutions-Ut-
skottet har sträfvat i en absolutistisk riktning.
KonstitutionsUtskottets pligt bordt vara, att hand¬
la efter samma rättsgrunder, att undanrödja Ståns-
skillnadernas olägenheter och privilegiernas vin¬
ningslystnad och partihat; men i stället har det
igenom en formerad majoritet med några Digni-
t
5go
Den 10 Murs.
tärer af Adelsmän och Prester framkommit med
ett förslag, som är ett komplett hån emot na¬
tionen. Ett större gyckel med dess heligaste an¬
gelägenheter, än hvad detta förslag innefattar,
kan aldrig tänkas. En sekelgammal erfarenhet
har visat, huru split och oenighet emellan Stån¬
den vid riksdagarne gjordt det omöjligt för re¬
presentationen, att för landet uträtta det goda,
det nyttiga och ändamålsenliga folket väntat, for¬
drat och önskat, och folket har gång efter an¬
nan sett sig tillbakahållne af Aristokratiens och
Byråkratiens välde och dess politiska rättighe¬
ter helt och hållet undangömde, och dess för¬
hoppningar tillintetgjorde.
Desse a:ne första Stånd, som igenom en så¬
dan magt sökt sina privilegiers förstärkning och
sina intressen bättre omhuldade genom alla möj¬
liga medel; att upplifva och utvidga det mägti-
ga Byråkratiska element, såsom varande efter Ut¬
skottets förmenande, det mest tjenliga att för¬
binda tidsenliga reformer. — Det går förnämligast
ut på att kunna utestänga den kraft, som åter¬
står och för närvarande finnes i de 2:ne ofrälse
och oprivilegierade Stånden, och alt i samma
mohn, som de ifra för sina privilegiers förstärk¬
ning, de 2:ne ofrälse Stånden skola gifva efter
allt mer och mer, tills de slutligen ser sig haf¬
va fångat den, och dymedelst icke allenast äro
tryggade vid sina förut ägde förmåner, utan fått
desse 2:ne sistnämnde Stånden försatte i ett min¬
dre inflytande och af ringare betydenhet inom
representationen.
Jag vill nu icke längre uppehålla mig vid
dessa reflexioner, emedan jag är förvissad, att
utan mitt klander emot det afgifna förslaget, det
Den 10 Mars.
redan kämpar med döden, och jag skulle tro,
att samma män, som varit anledning till dess af¬
lelse och födelse, samt äfven fadder vid dess upp¬
tagande i samfundet, får vara vittne till dess af¬
gång och jordfästning.
Då jag nu icke tviflar att åtminstone inom
detta Stånd, ingen höjer sig för detsamma, lager
jag derefter i betraktande det förslag, som Herr
Ekholm i sin reservation vidfogat betänkandet,
hvilken grundar sig på samfälta val och som blifvit
af en Kommitté', under benämning ”Reformvän-
nerne,” utarbetadt. Detta förslag, som verkligen
närmar sig åt det syftemål, som allmänheten ön¬
skar och som har nära gemenskap med det från
förra riksdagen hvilande, erkänner jag att om
det med några förändringar kunde antagas, vore
ett stort steg taget, om det kunde vinna fram¬
gång; men äfven emot detsamma nödgas jag gö¬
ra några anmärkningar af icke så ringa bety¬
denhet, enär detsamma blifvit ifrågasatt att kun¬
na af Ståndet antagas såsom dess gemensamma
tanka eller beslut. 4^ § * den föreslagna Rege¬
ringsformen förutsätter, att äldre kammarens le¬
damöter skall bibehålla sin befattning intill slu¬
tet af den 5:te Lagtima Riksdagen. Detta kan
jag för min del icke gilla, och minnes nog hvad
strid derom förevar, då förslaget utarbetades, men
tappades genom votering. Jag anser denna tid
vara alldeles för långt, utsträckt och nära obe¬
gränsad, och hvad olägenhet skulle icke derige¬
nom uppstå, dels om densamma blifver tillsatt
af mindre skicklige män, och dels skulle äfven
mången tveka att antaga en befattning eller upp¬
drag, som bestode af en tid af i5 år.
Jag kan äfven icke godkänna den öfre eller
Den 10 Mars.
äldre kammarens organisation, emedan den skul¬
le komma att bestå af högre Dignitärer och tjen¬
stemän, Godsägare och deribland Arisrokrater.
Mig tycks huru denna kammare skulle komma
att se ut, om den en gång på ett dylikt sätt
blefve sammansatt. Jag tror att vid närvarande
förhållande icke utan Riddarhuset någon dylik
sammansättning finnes.
Ehuru antalet af Yngre Kammarens Leda¬
möter blifvit bestämdt till i5o, häfver likväl i
65 § blifvit stadgadt, ”att båda Kamrarna skola
välja var för sig lika många Ledamöter till Ut¬
skotten,” undantagandes Gransknings-Ulskottet,
som väljes ensamt af den Yngre Kammaren. Jag
anser icke delta vara öfverensstämmande med
den rättsgrund, på hvilket valet af Ulskotts-Le-
damöter bör stadgas, då man först betraktar den
äldre Kammarens sammansättning, dess rätt alt
besluta m. m., hlifver man genast varse ett miss¬
förhållande häruti. Jag har trott, att sedan
Gransknings-Utskoltet blifvit valdt, de öfrige
Utskotts-Ledamöterna borde väljas af hvardera
Kammaren, efter dess personal, eller till exem¬
pel en tredjedel af den äldre och två tredjedelar
af den yngre, eller tvåfemtedelar af äldre samt
tre femtedelar af den yngre — emedan jag fruk¬
tar, att igenom en sådan IJtskottssammansättning
2:ne partier skulle mot hvarandra uppslå och
försvåra arbetsgången, och att det lika, som nu
vid många tillfällen skulle bero på den förseg¬
lade sedelns utslag.
Omöjligen kan jag förena mig med det i
24 § Vallagen föreslagna stadgande, att Riks¬
dagsmannaval på landet skall ske med slutna
sedlar.
ben 10 Mars.
593
sedlar. Man finner och ser i närvarande skick,
då Bonde-Ståndet är afskildt ifrån de öfrige Stån¬
den, huru alla möjliga intriger spelas vid Riks¬
dagsmannaval, ehuru Kommitlenlerne och folket
nu kunna öppet kontrollera sina Ombuds och E-
lektorers åtgärder. Ett sådant valsätt skulle o-
vedersägligen leda derhän, att de personer, som
hade bästa förtroendet ibland folket, skulle ofta
igenom intriger blifva utestängde emot allmän¬
hetens vilja, och under den dolda mantelen skul¬
le betydliga roler spelas af den eller de, som
egde eller kunde hafva något inflytande på va¬
let, — äfvensom att Kronofogde och Länsman
icke borde i Riksdagsmannaval deltaga annorle¬
des än för den fastighet de möjligen äga.
Dessa äro de hufvudsakligaste anmärknin¬
gar jag anser mig skyldig anföra emot reservan-
ternes förslag; jag skulle äfven framlägga några
flera af mindre beskaffenhet och betydenhet, men
jag anser det för närvarande icke nödigt, enär
jag erkänner hufvudprincipen.
Dessa framställningar och anmärkningar äro
visserligen icke af mig afgifne eller gjorde i af¬
sigt att motarbeta någon reformförändring, eme¬
dan ingen häldre än jag skulle önska att någon
gång kunna komma till det efterlängtade målet,
men, sorn några inom Ståndet påyrkat, att Re-
formvännernes förslag skulle blifva af Ståndet
antaget såsom dess enhälliga beslut och gemen¬
samma tanka, är jag skyldig, såsom representant
af ett Stånd, som icke allenast utgör den stör¬
sta befolkningen, utan äfven representerar den
största delen af svenska jorden, utgör de största
8 H. 38
Den 10 Mars, ^
Statsbidragen, att i möjligaste målin försvara dess
urgamla rättigheter, att uttala mina tankar i äm¬
net; och jag anser icke det svenska Bonde-Stån¬
det värdigt släppa något efter i sin nu ägande
Representationsrätt, med mindre icke det i en
blifvande förändring kan vara förvissad, att om
icke bättre, åtminstone motsvarande fördelar, e-
mot dem vi nu äga, kunna vinnas, hälst de pri¬
vilegierade Stånden, efter hvad Utskottets förslag
visar, tagit sig ett betydligt steg framåt för By¬
råkratiens och Tjenstemanna-personalens förmån.
Jag säger! i samma stund är det icke värdigt
att lemna någon betydlig konsession, förrän des¬
sa Stånd närma sig oss till mötes på halfva vä¬
gen, och då som först är jag färdig att lemna bifall
dertill, och vill in gå på all den jemkning och konses¬
sion, som kan vara öfverensstämmande med Stån¬
dets rätt och bästa; och då Ståndet en gång ut¬
tryckt sin opinion Öfver en nödvändig Repre¬
sentationsförändring, skall det väl icke kunna
falla Medstånden in, att tro, det vi uppoffra allt,
för att vinna framgång i saken.
Då jag väl inser, att de förändringar jag i
Reservanternas förslag yrkat, icke kunna göra
sig gällande med hlott vårt Stånds beslut om
desamma, är jag nödsakad att förena mig med
Bengt Gudmundssons förslag. — Och skulle tro
att om det skulle blifva Ståndets gemensamma
tankar vid återremissen, Bonde- och Borgare-
Stånden skulle framdeles kunna komma i till¬
fälle att emellan dessa båda förslag sammanjem¬
ka meningarne till ett, icke allenast till dessa
båda Stånds gemensamma fördel, utan till ett
för hela Svenska folkets belåtenhet förändradt
Den 10 Mars.
595
Representationssätt, då helst Borgare-Ståndet icke
antagit Reservanternas i sin helhet.
På grund häraf yrkar jag återremiss af Be¬
tänkandet. Stockholm den 10 Mars 1845.
Andreas Bengtsson.
Härmed förenade sig Göran Jonasson från
Kronobergs Län.
Förre Talmannen Anders Eriksson från to¬
rebro Län: Hvad angår Konstitutions-Utskot-
tets under N:o 26 afgifne Memorial, med för¬
slag till representationens ombildning, lärer vis¬
serligen ingen röst höja sig för bifall deraf och
jag har svårt att tro, att ens de, som åstadkom¬
mit detsamma, kunna vänta sig framgång å för¬
slaget. Jag är snarare böjd att tro, det försla¬
get tillkommit för att hindra eller åtminstone
uppehålla den efterlängtade reformen. Olägen-
heterne af den nuvarande Ståndsfördelningen äro
allmänt kände och erkände. Det förefaller mig
derföre besynnerligt, att Utskottet kunnat fram¬
lägga ett förslag, som tillskapar ytterligare ett
5:te Stånd. — Den Norrska Konstitutionen har
under en tidrymd af 3o år visat välgörande re¬
sultat. Detta förhållande hade Utskottet bordt
betrakta; men, såsom jag redan antydt, Utskottets
pluralité torde icke baft full afsigt med refor¬
men; och då jag förnummit, att de andra Stån¬
den icke vilja möta oss på konsessionens väg, då
det tvärtom visat sig heldre gå tillbaka eller
sorn man i dagligt tal säger, gå kräftgången, i
stället för att visa ett framåtskridande, som man
väntat, måste skrupler hos en hvar uppstå huru.
38::f
5g6 Den 10 Mars.
vida tiden ännu är inne att ingå på eftergift och
konsessioner. Vi skola derföre icke förhasta oss
eller låta bedraga oss af Medståndens planer,
hvilka stödja sig på den gamla regeln, ”vinnes
tid, vinnes ock allt.”
Beträffande den reservation Hr Borgmästa¬
ren Ekholm emot Utskottets beslut afgifvit och
som hufvudsakligen grundar sig på reformvän-
nernes förslag, så finner man, vid närmare be¬
sinning, alt allt för stora konsessioner deri blif¬
vit gifne.
Hela Riksförsamlingen beslår, enligt nämn¬
de förslag, af 220 personer, deribland ^5 skola
ingå i Äldre, och deremot i5o i den Yngre Kam¬
maren. Af de 75 lärer ingen af detta Stånd
komma att utgöra någon andel. Drages nu Bor¬
gare-Ståndets Ledamöter, som äro 3o till antalet,
ifrån det belopp, som är beräknadt att utgöra
Ledamöter i den Yngre Kammaren, återstå en¬
dast 120. Antager man nu, att af dessa 120
en tredjedel tillkommer Bonde-Ståndet, uppgår
således summan af detta Stånds ombud endast till
4o; och måhända sker sådant i lyckligaste fallet.
Bonde-Ståndet, som nu utgör en fjerdedel i Riks¬
församlingen, skulle, efter närande kalkyl, såle¬
des komma att utgöra emellan en femtedel och
en sjettedel deraf. Således skulle Ståndets rät¬
tigheter inskränkas. Mig synes deremot allmo¬
gen eller landtbruka rens representationsrätt haf¬
va bordt utvidgas. Likväl, då man å ena si¬
dan ej bör afstå från sina rättigheter, men å
den andra åter icke bör för mycket utsträcka
dem, så vidt man är försäkrad att varda bibe¬
hållen vid det, som förut ägt rum, vill jag före-
Den 10 Mars.
597
slä den förändring: att Ledamöterne i Äldre
Kammaren minskas från till 5o och således
hestå af fyra högre Lagfarne, tre högre Militä¬
rer, tre högre civile, tio högre Lärdomsidkare,
tio högre beskattade och 20 äldre Riksdagsmän,
samt att Yngre Kammaren sålunda komme att
ökas med de Ledamöter, som blifvit tagne från
den Äldre Kammaren.
Likaså skulle jag önska, att taveringsbelop-
pet för valbarhet till ledamotskap i Öfre Kam¬
maren må nedsättas till 5o,ooo R:dr, och tiden
för deras qvarstående må bestämmas intill slu¬
tet af den 3:dje Lagtima riksdagen efter inväl¬
jandet. För längre tidrymd synes desse leda¬
möters sjelfskrifvenhet icke böra äga rum.
Äfvenledes inser jag intet skäl, hvarför icke,
likasom Norrige, der Kamrarne vid inträffande
olika beslut samla sig på ett rum och samfäldt
besluta vid en kommande riksdag, de nu före-
slagne Kamrarne böra på samma sätt afgöra frå-
gorne. I Herr Ekholms förslag föreskrifves, att
Kamrarne först vid 3:dje riksdagen skola sam¬
manträda för att fatta beslut gemensamt, då en
fråga blifvit vid särskild föredragning olika af¬
gjord. Jag yrkar derföre den förändring, att ett
väckt förslag, hvarutinnan Kamrarne fattat skilj-
aktige beslut, väl må kunna förkastas vid första
riksdagen, men all Kamrarne vid nästpåföljande
riksmöte skola ovilkorligen sammanträda på ett
rum och då gemensamt afgöra frågan, dervid de
böra rösta per capita och hvad tvåtredjedelar af
Riksförsamlingen gillat eller afslagit, skall utgö¬
ra beslut.
Stadgandet i 24 § af den föreslagna nya
Vallagen, att Riksdagsman på landet skall väl?-
Den 10 Mars.
jas med slutna sedlar, kan jag icke eller god¬
känna. Jag anser nemligen att en valman är
att betrakta såsom en vanlig fullmäglig. Han
bör således handla öppet, på det linn må kunna
svara för sina åtgärder, och yrkar jag derföre att
öppen omröstning vid dylika val må äga rum.—
En annan sak bade det va rit om direkta val
blifvit föreskrifna; ty för sådan händelse hade
val med slutna sedlar varit af nöden, emedan
t. ex. en hemmansbrukare då varit beroende af
sin husbonde och måhända tvungits att på ho¬
nom rösta.
I följd af den förändring jag föreslagit i af¬
seende å Äldre Kammarens sammansättning, tor¬
de jag böra hemställa, att Utskottets ledamöter
höra utses till en lied jedel af den Äldre och två
tredjedelar af den Yngre Kammaren.
Då det alltid är lättare för en menighet att
kunna bedöma och lära känna personer, med
hvilka de hafva närmare beröring, yrkar jag
jemväl, att valdistrikten ej må utsträckas utöf¬
ver ett Län och att Riksdagsman icke må väl¬
jas utom detsamma.
Alt beröfva den rättighet, som enligt nu
gällande grundlag är förunnad åt de jordägare,
som uppnått 21 års ålder, att deltaga i omröst¬
ning till riksdagsman, finner jag hvarken billigt
eller rättvist. Jag hemställer derföre, att val¬
rätt må tillkomma hvarje Svensk man, som upp¬
nått 21 års ålder, såvidt han i öfrigt är berät¬
tigad; hvaremot valbarhet till riksdagsfullmägtig
icke må inträda förr än vid 25 år.
Med de här af mig' gjorde ändringar gillar
jag den omförmälde reservationen. Visserligen
inser jag att Bengt Gudmundssons förslag i äm¬
Den 10 Mars.
599
net vunnit mycken sympati och att detta med¬
för för Ståndet en säkrare garanti; men likasom
vid ett skifte man icke blott får taga eget inte¬
resse i betraktande, utan jemväl afse andras bä¬
sta, torde en jemkning böra af oss medgifvas,
änskönt vi sett, att de två första Stånden, att
jag så må säga, krypa baklänges. Det är vår
pligt att visa nationen, det vi vilja en reform
och icke fasthålla oss vid häfdvunna privilegier.
Till Ståndsbrodren Bengt Gudmundsson, hvil¬
ken jag tror vilja göra allt för att gå andras önsk¬
ningar till mötes, torde jag böra hemställa, att
han nedsätter antalet af de Ledamöter, som stä-
derne, enligt hans förslag, äga att sända till
Riksförsamlingen, till 3o i stället för 45. Väl
erhåller Bonde-Ståndet derigenom en större an¬
del i representationen, men om man betänker
mängden af de bidrag detta Stånd lemnar till
Statens upprätthållande, motsvarar denna andel
icke de anspråk, Ståndet kunde äga att fram¬
ställa. Det har icke undfallit min uppmärksam¬
het, att vårt Stånds mening ofta lemnats utan
afseende och varit utan betydelse. Äfven vid
detta Riksmöte, derunder jag hade trott att en
större hushållning skolat iakttagas, har ett sådant
förhållande visat sig.
Denna mening delades af Jnders Pehrsson
från Örebro, Olof Jansson från Stockholms och
Johan Petter Myrberg från Westerås Län.
Matts Pehrsson från Stockholms Län: Ut¬
skottets ifrågavarande förslag har med skäl blif¬
vit klandradt. Jag behöfver derföre icke uttala
grunden till mitt ogillande deraf. Så mycket är
6oo
Den 10 Mars.
sagdt om det goda och den nytta, bildningen
utöfvar i fråga om Statsmannahvärf; men ehuru
man måste antaga att denna bildning besuttits
af de Ledamöter inom Constilutions-Utskottet,
hvilka förfärdigat det femkantiga mästerstycket,
synes likväl den s. k. bildningen hafva menligt
inverkat på Utskottets beslut, ty i stället att
framgå på reformernas väg, har Utskottet en¬
dast tillbakaskridit. Vi klaga redan mycket öf¬
ver de fyra Stånden. Huru mycket större skäl
lill missnöje ägde vi ej då om det femte anta-
ges. Jag afslår Memorialet och utbeder mig att
skriftligen få yttra mig i detta vigtiga ämne.
Matts Pehrsson uppläste härefter följande
anförande: ”1 min tanka bör Bonde-Ståndet, så¬
som Svenska allmogens ombud, alldeles icke vi¬
ka ifrån de principer, som vi sett af nationen
hyllas i frågan om National-representationens om¬
bildning, alltsedan vid sista Riksdagen lyckligt¬
vis ett förslag till denna stora reform tillväga—
bringades. Det var genom Bonde-Ståndets fast¬
het och ihärdighet, understödd af en pluralitet
redlige fosterlandsvänner i Rikets Ständers då¬
varande Constitutions-Utskott, som ett beslut
tillvägabringades, sedan Borgare-Ståndets majo¬
ritet, under de rikhaltiga och varma öfverlägg-
ningarne, äfven för dess del öfvergifvit den o-
lyckliga Stånds-valprincipen och slutit sig till
Nationens allmänna tro, alt blott genom en folk¬
representation grundad på samfäldla val hennes
angelägenheter kunna väl vårdas och befordras.
Vi hafva sedan haft den tillfredsställelsen, att
se städernas representanter sluta sig till Bonde-
Slåndets mening, oaktadt onekligen det var Bor¬
Den 10 Mars.
601
gare-Ståndet och stadsinnevånarne, som i dethvi-
lande förslaget liade erhållit, i förhållande till
landtbygden, den inskränktaste val- och represen¬
tationsrätten.
Hvarföre skulle vi då nu misströsta om re¬
formens fortgående utveckling? Hvarföre skulle
vi frångå de en gång för den lagda och af all¬
männa tänkesättet till största delen gillade grun¬
der? Nej! vi böra icke svika Svenska folkets så
högt och lifligt uttryckta hopp! Vår lösen bör
vara: Reformen, efter den samfäldta valprin¬
cipen, och utan alla eftergifter åt Ständsandan.
Denna anda har gjort nog ondt i vårt land, der
den genom regeringars svaghet, envåldsregenters
godtycke och throninkräktares behof af vissa klas¬
sers och personers stöd, utvidgat sig till alltför
stor inflytelse och undanträngt folkets allmänna*
interessen. Vi böra nu hoppas, att Regeringen
skall förstå folkets röst, ocb att den skall finna,
att det blott är genom samverkan med folkel,
som hon sjelf kan uppnå sitt vackra mål, att
genom rätt och sanning i samhällsformerna in¬
gifva det kraft, belåtenhet ocb förtroende.
För min del är jag således öfvertygad, alt
vi böra förblifva vid det från förra Riksdagen
livilande förslagets hufvudgrunder; men då nu
tillfälle är, att afhjelpa de brister i detsamma,
som redan vid dess antagande insågos, men då
lemnades å sido i hoppet att desamma, såsom
egentligen tillkomne genom eftergifter åt Stånds-
förhållandena, och de såkallade upplystare klas¬
sernas fruktan för massans alltför stora inflytelse
på lagstiftningen, så bör detta nu ske. Då vi
nu äro mera upplysta örn allmänna tänkesättet
och i bättre tillfälle att bedomma verkliga hal¬
Ö02
Den 10 Mars.
ten af denna inbillade rädsla, samt uppskatta
alla olägenheterna af att tillkonstla former och
sätta hindrande bommar för folkkraftens natur¬
liga sträfvande till förbättring i sitt eget till¬
stånd, genom samhällsskickets tidsenliga utveck¬
ling, så böre vi med lugnt allvar söka att äfven
afhjelpa de hufvudsakligaste af dessa brister: på
det att Svenska Bonde-Ståndet må kunna ansva¬
ra för nationen, ali det uttryckt, efter bästa för¬
stånd, dess mening om den väntade reformens
ända målsensligaste beskaffenhet.
Jag tillstår att jag aldrig kan förlika mig
med den olika valrätten, efter olika förmögen-
betsvilkor. Jag är öfvertygad, att den är onö¬
dig, för att betrygga valens godhet och upplys¬
ningens, fosterlandskänslans, oegennyttans, och
den goda viljans verksamhet för det allmänna
bästa. Jag tror ingen kan neka, att denna grund
för valrätt är stridande emot de vackra, Christna
begreppen om menniskornas broderliga förhål¬
landen på jorden och samhällets stora och ädla
mål. Man ser ju äfven, alt den lika rösträtten
för alla valberättigade, i vårt brödrarike icke
medfört hvarken vådor eller betänkligheter. Jag
önskade derföre helst, att Bonde-Ståndet uttryckte
den meningen, att valrätten skulle vara lika för
alla de röstberättigade. Men då jag vet, alt det¬
ta af många anses vara för mycket fordradt, och
erkänner, att i det gamla räkningssättet efter
hemman kan finnas en anledning, att då det nu
Bör vika, i dess ställe uppställa en graderad val¬
rätt, vill jag ej yrka en så stor förändring utan
inskränker mig till att blott begära, att röst¬
antalet måtte inskränkas för en person till sex
Den 10 Mars. 6o3
röster, samt alt minsta rösträttigheten måtte blif¬
va en tiondedels röst.
Jag anser att embets- och tjenstemäns val¬
rätt för deras boställen icke kan eller bör med-
gifvas. Det är ju Statens jord, och då måtte väl
alla valberättigade hafva en andel deri: icke de
lillfällige boställsinnehafvarne allena.
Af högsta vigt anser jag det vara, att val¬
distrikten icke blifva så stora, som de i vårt
vidsträckta och glest bebodda land måste blifva,
om deras antal blefve så ringa, som man sett
föreslås i Ilr Ekholms Reservation och i andra
uppgjorda förslager. Jag tror, att 200 valkretsar
ovilkorligen fordras, om folket skall kunna med
lätthet, kännedom om personer och inbördes enig¬
het, lyckligt utföra valförrättningarne; och jag
mäste yrka uppå, att en sådan förändring i det
gamla, från förra Riksdag bvilande förslaget måt¬
te göras.
Då vidare det synes mig vara alldeles öf¬
verflödigt, att utsträcka representanternas antal
öfver antalet af 200, och det endast skulle för¬
öka kostnaderna, samt jag omöjligt kan inse hvar¬
före en National-representation behöfver samman¬
sättas af andra personer än de, som folket sjelf
utser till ombud för sig, så vågar jag tro, att
det ändamålsenligaste vore till att afstå från en
särskild Kammares bildning, genom val af andra
än folket, ja till och med genom val af den val¬
da Kammaren, såsom det hvilande förslaget för¬
utsatte. Jag anser Norrska Stortbingets enkla och
ärendenas raska och jemna gång befordrande in¬
delning, vara vida lämpligare; och yrkar alltså,
att de valda 200 Riksdagsmännen, måtte utgöra
hela Riksförsamlingen; men på det öfverläggnin-
6o4
Den 10 Mars.
garne må på en gång blifva mångsidiga och un¬
derlättade, samt en lugn pröfning framkallas ge¬
nom målens behandling och förberedning af tvän-
ne särskildta afdelningar på olika tider, så anser
jng att dessa 200 representanter böra sjelfve de¬
la sig på tvänne afdelningar, hvaraf den ena först
behandlar alla mål och deröfver beslutar; den
andra sedan; och om denna icke anser sig kun¬
na bifalla den förstas beslut, efter gjorda fram¬
ställningar och ändock erhållen återremiss, hela
Riksförsamlingen sammanträder och besluter.
Genom denna enkla anordning af Riksför¬
samlingen, skall säkert vinnas en stor lätthet vid
målens behandling, samt den fördelen, att efter
det hvarje sak fått en noggrann pröfning inom
representationen, samt äfven allmänna tänkesät¬
tet fått tillfälle att derunder yttra sig, det defi¬
nitiva heslutet skall blifva moget, samt fattadt
med allt möjligt afseende på folkets allmänna
fördel . oeh samhällsordningens fordringar. Jag
kan ej länka mig ringaste fara af en sådan en¬
kel och naturlig form för en national-represenla-
tion; och att det hos andra nationer brukliga
Tvåkammar-systemet, grundadt på att hvardera
Kammaren består af alldeles olika, bos somliga
till och med alldeles icke folklika utan privile¬
gierade eller ärftliga elementer, icke motsvarat
folkets behof eller kunnat bevara dess rätt och
befordra dess utveckling, det har vår tid till¬
räckligt utvisat, då man ännu ibland alla des¬
sa folk finnér oro, obelåtenhet och misströstan,
under det att Norrska folket med sin enkla re¬
presentation, framgått lugnt, beslutsamt och lyck¬
ligt, till en ej vanlig utbildning af frihet, sjelf¬
ständighet och välmåga.
Den 10 Mars.
6o5
Jag anhåller af de här anförda skäl, sedan
jag efter min ankomst från hemorten förliden
gårdag, funnit att ett förslag blifvit beredt, som
nu föredragits, och som hyllar de här af mig
framställda grundsatser, samt i öfrigt synes mig
uppfattadt på ett ganska klart och antagligt sätt,
att få förena mig med dem, som yrka detsam-
mas antagande såsom Ståndets gemensamma tan¬
kar, samt att det hänvisas till Constilutions-Ut-
skottet till vidare grundlagsenlig åtgärd. Stock¬
holm den ro Mars 1845.
Matts Pehrsson från Stockholms Län.”
Efter läsningen hvaraf Matts Pehrsson fortfor:
Den omförmälde, af Herr Borgmästaren Ekholm
afgifne reservationen, kan jag icke godkänna.
Väl innehåller densamma en och annan stor för¬
del, men att de en gång valde Ledamöterne i
Äldre Kammaren skola behålla sin befattning in¬
till slutet af den 5:te Lagtima Riksdagen efter
inväljandet, kan icke vara förenligt med allmän
nytta. Jag instämmer deremot af själ och hjer¬
ta i Ståndsbrodren Bengt Gudmundssons förslag,
önskande alt detta må vinna gehör inom Stån¬
det på det att Svenska folket må ernå en re¬
form, gagnelig och nyttig för vårt älskade fä¬
dernesland. En del hafva trott, att vi icke böra
gå alltför radikalt till väga, om ändamålet skall
vinnas och ansett oss höra lemna eftergift åt de
andre Stånden. Jag åter hyser den öfvertygelse,
att vi icke böra concedera, då vi äga rättvisa
och billighet på vår sida, och förmodar det icke
löna mödan att slösa godt på dem, som icke
sjelfva vilja gifva oss något tillbaka.
6o6
Den 10 Mars.
Här är ock anmärkt, att städernes repre¬
sentationsrätt blifvit utvidgad enligt Bengt Gud¬
mundssons förslag, som bestämmer städernes re¬
presentanter till 45, men denna anmärkning tor¬
de förfalla då man eftertänker, hvilka interessen
städernes Deputerade skola bevaka. — — — —
Det egentliga Borgare-Ståndet äger icke så
stor andel i Representationen, ty i städerne fin¬
nas många husägare, som icke äro, Borgare utan
höra till andra ståndsklasser, men rösta likväl
vid valen i förhållande till sin förmögenhet.
Jonas Johansson från Jönköpings Län: Att
de Adelsmän och Prester, hvilka dikterat Ut¬
skottets beslut, sjelfva äro missnöjda med sitt
eget veik och anse detsamma vänskapligt och
outförbart, bevisas deraf, alt icke mindre än 21
reservationer blifvit afgifne. Således torde icke
vidare behöfva ordas om skälen för afslag derå.
Att en reform i vårt föråldrade representa¬
tions väsende är af nöden, är en känd och er¬
känd sanning. Jag är likväl icke fallen för allt¬
för vidsträckta concessioner, utan anser att vi
höra handla med stor försigtighet. Jag bifaller
derföre Bengt Gudmundssons förslag.
Nils Pehrsson från Kronobergs Län: Om
olämpligheten af de former, inom hvilka National¬
representationen rörer och finner sig fjettrad och
örn behofvet af en förändrad och förbättrad lag¬
stiftning i detta hänseende, är redan så mycket
taladt under den pågående diskussionen, att jag
gerna afstår från min afsigt att gifva mina en¬
skilda tankar derom tillkänna.
Den 10 Mars.
607
Hvad åler angår Constitutions-Utskottets
förevarande förslag, så synes detta icke hafva
vunnit någons sympati och försvaras af ingen.
Att diskutera denna handling, att deröfver fram¬
komma med en hop utgjulelser af obelåtenhet
och missnöje, skulle derföre icke tjena till nå¬
gon nytta, ulan endast föröda en tid, som kan
bättre användas och utan ändamål fylla Ståndets
protokoll. Detta förslag är dessutom till sin be¬
skaffenhet sådant, att det icke lämpligen kan
ligga till grund för frågans diskuterande. Bengt
Gudmundssons förslag åter är, så vidt jag kun¬
nat uppfatta detsamma, väl uttänkt och med
omsorg utarbetadt, men dess omfång är större
än någon i ämnet väckt motion och torde det
på grund häraf blott böra betraktas såsom ett
anförande, hvilket icke torde kunna antagas så¬
som någon gemensam tanke. Då likväl något
förslag måste ligga lill grund för vårt bedöman¬
de, torde vi för sådant fall höra antaga Herr
Borgmästaren Ekholms reservation, och emedan
ålskillige anmärkningar deremot förefinnas vill
jag i korthet uppgifva dessa.
Helst skulle jag önskat, att proposition måt¬
te framställas på bifall eller afslag till Utskot¬
tets Memorial, hvilket, såsom diskussionen tyc¬
kes visa, helt och hållet förkastas; och sedan
denna fråga blifvit afgjord ville jag hemställa
om icke Ståndet skulle finna lämpligt, alt lägga
Herr Ekholms reservation eller rättare de s. k.
Reformvännernas förslag till grund för represen¬
tationsfrågans pröfning. Om denna hemställan
vunne bifall, önskade jag att hvarje § i Rege¬
ringsformen och Val-lagen serskildt föredroges,
på det alt förslaget sålunda måtte noga granskas.
6o8
Den 10 Mars.
Genom en sådan behandling komme diskussio¬
nen att hålla sig mera vid saken och det blef-
ve derigenom en möjlighet att sammanjemka de
olika meningarne till något helt. — Utan att så
sker och utan att en gemensam tanke blifver
klart och tydligt uttryckt, vågar jag icke hoppas,
att Ståndets önskan skall utöfva något särdeles
inflytande på frågans utgång inom Constitutions-
Utskottet. Likväl då diskussionen redan erhål¬
lit en annan riktning, vill jag rätta mig deref¬
ter. Jag öfvergår derföre till framställande af
några få anmärkningar emot Reformvännernes
förslag.
37 § i den föreslagna nya Regeringsformen
stadgar: ”Ej må Adelskap eller Friherrlig eller
Greflig värdighet, som hädanefter förlänas, till¬
falla flere än den, hvilken adlad eller upphöjd
blifvit och, efter hans död, i rätt nedstigande
led efter led, hans äldste manlige bröstarfvinge
af äldsta grenen etc.
Ett sådant stadgande synes mindre fören¬
ligt med det allmänna begreppet om förtjenst
och dess belöning. Adelskapet, den Friherrli-
ga och Grefliga värdigheten tillerkännes väl ett
visst företräde, men värdet beror icke af nam¬
net och anorne, utan fast heldre af den person¬
liga dugligheten. Ärfda värdigheter hos en odug¬
ling kunna med skäl betraktas såsom en ren löj¬
lighet och torde måhända för mången blifva en¬
dast en börda. Att den sanna förstjenslen und¬
får sin belöning och uppmuntras, är rätt och
billigt, men att förljenslen skall gå i arf, kan
ingen tänkande menniska tinna annorlunda än o-
rimligt. Jag föreslår derföre, att det mom. i
be-
Den 10 Mars.
6o9
berörde §, som bestämmer att nämnde värdig¬
beter skola vara ärftliga, malte helt och hål¬
let utgå.
1 likhet med flere föregående talare finner
jag mindre rådligt, att åt Ledamöter i Äldre
Kammaren g i Iva ett så långvarigt förtroende,
som 48 § Regeringsformen dem tillägger. Jag
föreställer mig äfven, att de väljande kunna
missräkna sig på den valdes skicklighet, duglig¬
het och nit. Misstag, som äro förenlige med el¬
ler en följd af menniskans ofullkomlighet, kunna
lika litet förebyggas hädanefter, som hittills, och
tiden för deras menliga inverkan på Riksförsam¬
lingen, bör derföre i möjligaste måtto förkortas.
I följd häraf önskar jag lör min del, att Leda¬
motskap i Äldre Kammaren må upphöra vid
slutet af den tredje Lagtima Riksdagen, efter in¬
väljandet. En sådan förändring kan så mycket
mindre medföra någon olägenhet, som det alltid
är öppet, alt å nyo invälja den afgående Leda¬
moten, derest lian visat sig förtjent af Riksför¬
samlingens förtroende.
Med sammansättningen af den Äldre Kam¬
maren är jag lika litet belåten. 48 § bestäm¬
mer nemligen, att berörde Kammare skall utgö¬
ras af 5 högre Lagfarne, 5 högre Militärer, 5
högre Civile, ao högre Lärdomsidkare, 20 högre
Beskattade och 20 äldre Riksdagsmän. Härvid
erbjuder sig anledning lill ganska mångå anmärk¬
ningar. När nu för ev. Städernas innevånare
blifvit försäkrade örn ett visst antal Ledamöter
i Yngre Kammaren, och högre Lagfarne, högre
Civile Embetsman, Militärer och Lärdomsidkare
39
6io
Den 10 Mars.
skola ingå i den Äldre. När dessa, sorn genom
deras högre bildning, deras tjensteförhållanden,
deras större förmögenhet, alltid hafva lättare vid
att genom sitt större inflytande ernå målet för
sine önskningar, när desse, säger jag, behöfva
försäkras om ett visst antal Ledamöter i Äldre
Kammaren; så frågar jag med skid, om icke just
Bonde-Ståndet mer än något annat behöft en så¬
dan försäkran? men derom finnes likväl intet
enda ord infördti förslaget. Jag vill dock icke
nu upptaga tiden med framställande af alla de
reflexioner, som i anledning häraf erbjuda sig.
I fråga om det bestämda antalet af högre Lär¬
domsidkare och högre beskattade kan jag likväl
icke underlåta att yttra min tanka. Jag kan
nemligen icke göra mig begripligt, hvarföre in¬
nehafvare af första klassens Pastorater kunna
kallas högre Lärdomsidkare framför Pastorer vid
församlingar af annan klass, likasom desse sed¬
nare skulle äga en lägre grad af bildning än de
förre. Pastorer skola dessutom, enligt förslaget,
deltaga i valen så väl på landsbyggden, som i
Städerne; ty derifrån äro de icke mer än Leda¬
möter af de andra Stånden uteslutne. Mig sy¬
nes det såsom kunde antalet af Lärdomsidkare
nedsättas till i5 och att desse borde väljas ibland
Biskopar, Professorer vid Universiteterne, Con-
sistorii-Ledamöter, samt Vetenskaps-Akademiens
Medlemmar.
Antalet af högre beskattade tyckes dock va¬
ra större än behofvet fordrar, emedan sådan»
derförutan äga valrätt och äro valbare lill Re¬
presentanter. Egendomsvärdet och den behåll¬
na inkomsten, som bestämma kompetence till
Ledamotskap i berörde Kammare, äro derjemte
Den 10 Murs.
6.1
sä högt tilltagne, att, i vart fattiga land.de väl¬
jande möjligen skulle komma i förlägenhet, då de
ville utse ett större antal, hvars egendom upp-
ginge till det bestämda taxeringsvärdet 100,000
R:dr eller den till i5,ooo antagna årliga inkom¬
sten. Af desse skäl föreslår jag dels, att anta¬
let af högre beskattade må nedsättas till 10, och
dels, att hvar och en, som äger faslighet för ett
taxeringsvärde af 5o,ooo R:dr eller en behållen
inkomst af 5,000, må anses valbar till Ledamot
i Äldre Kammaren. Om detta milt förslag an-
tages, hoppas jag ätt det skall blifva lättare, att
då valbarheten blifvit mera utsträckt, finna så-
dane högre beskattade, som kunna göra sig för-
tjente af Riksförsamlingens och Folkets förtroen¬
de. Efter detta förslag skulle Äldre Kammaren
bestå af 5 högre Lagfarne, 5 högre Militärer, 5
högre Civile Embetsman, i5 högre Lärdomsid¬
kare och 10 högre beskattade, eller tillhopa 4°»
och ville jag följaktligen att till fyllnad af det
bestämda antalet 75 Ledamöter i Äldre Kam¬
maren skulle inväljas 35 Riksdagsmän. Huruvi¬
da det må anses vara nödvändigt, att hafva be¬
vistat 2:ne Riksdagar för att blifva valbar till
Ledamot i Äldre Kammaren, tål jemväl attbe-
tviflas. Jag har härigenom ingalunda för afsigt
att oroa öfvertygelsen hos den eller dem, som
högt skatta sin erfarenhet och bedöma sin för¬
måga att gagna det allmänna, efter mängden af
de Riksdagar han bevistat; men jag fäster mig
hufvudsakligen vid principen af fria val. Jag
önskar att valfriheten må begränsas så litet som
möjligt och jag tror till följd häraf, att den, som
bevistat ett Riksmöte, må utan våda kunna an¬
ses valbar till Ledamolskap i Äldre Kammaren.,
Den 10 Mars.
Jag förbigår med flit, alt till stöd för milt på¬
stående åberopa exempel. Jag undviker äfven
att anföra de flere skäl, sorn för frågans utveck¬
ling ligga till bands.
Ännu flere anmärkningar har jag att fram¬
ställa så väl emot öfrige §§. i Regeringsformen,
som angående val-lagen, men mit svaga bröst
hindrar mig att nu fortsätta. Jag torde derföre
i nästa plenum återfå ordet.
Sven Heurlin från Kronobergs Län: En
Representationsförändring, byggd på naturliga och
rättvisa grunder, utgör dagens lösen och lidens
kraf. Mina bröder! vi hafva olika tankar i mån¬
ga mindre vigtiga saker. Ej underligt då om
vi i denna, som utgör folkets lifsfråga, ledas af
skiljda åsigter; men vi äga ju alla blott ett Fä¬
dernesland. För detsammas väl böra vi derföre
kraftigt och med enighet samverka.
Olika sätt att se och bedöma, verka ock
till stridiga resultat. Jag för min del utgår i
detta ämne från den grundtanka, som samman¬
smälter Tronen, Aristokratien och folket till ett
stort intresse och icke från den, som vill af
desse elementer bilda särskilde kaster eller par¬
tier. De, hvilka gilla den sistnämnde meningen,
synas hänföras och ledas af passionerne, hvilka
framför allt böra vara främmande för den sanna
Statsmannen; ty om han ledes af denna orena
driffjeder, kan han icke verka för allmänt väl.
Han måste handla utan sidoafsigter, och då han
afgör folkets öde, måste nan skilja ifrån sig tan¬
ken om särskildte Ståndsintressen. De mäst kon¬
servative torde kunna räknas till dem, sorn långt
Den 5 Mars.
från att följa denna sanna regel, ständigt söka
att derifrån bilda undantag. Af desse slags men-
niskor finnas, tyvärr! många; dock bakom detta
Sverige, som nu synes för våra ögon insvept i
dunkel, bakom denna skråanda, som icke följer
roed tiden, utan envis håller sig fast vid gam¬
la rättigheter och gamla anor, bakom den san¬
na Nationalandan, som synes aftvina, finnes, jag
hoppas det, ett annat Sverige, en annan ny ge¬
neration, som skall hylla mina ideer, som ej
gillar ståndssplit och kastintresse, och ingalunda
hyser förkärlek för det föråldrade och odugliga.
Denna grund-idé om allmän rätt, öfverensstäm-
mer med den af vårt Stånd förut uttalade. Den
skall dock ännu hafva många strider att bekäm¬
pa innan segrens lager varder den beskärd; ty
det döfvade samvetet bjuder ännu mången spet¬
sen. Detta är dock icke så underligt, ty den
svaga menniskan är lätt bedragen. Det gifves
tillfällen, då hon, missledd af lockande och blän¬
dande förhoppningar, tager, för att begagna en
liknelse, en Lea, men deremot väntar i 7 år på
Rakel, utan att betänka, att innan denna tid¬
rymd tilländagått, tjenarinna!! är död eller äges
af en annan.
Friheten är det bröd, för hvars erhållande
folket i sitt anletes svett arbeta, hvarpå det byg¬
ger så sköna förhoppningar. Många börjar sitt
arbete med ifver, men förtröttas innan skörde¬
tiden kommit. Desse likna de veklige menni-
skor, hvilka sky besväret att ränsa åkren och
derföre erhålla liten eller ingen flugt, — de så,
utan att skörda. Andre åter, och desse äro de
kraftfulle, spara ingen möda och åsidosätta inga
försök för ernående af den möjligaste bästa skörd.
6.4
Den 10 Mars.
Ett sannt fosterländskt förhållande, synes [mig
kunna, såsom orden folio, förliknas vid ett mäg-
tigt träd, i hvars krona seklers anda samtala och
hvars rötter trängt sig ner till det inre af jor¬
den. Denna jord är folkets hjeltan och delta
träd är den sanna nationalkänslan. Det är djupt
rotfästadt och om än svärdet afhugger dess gre¬
nar, skall dock stammen förblifva lefvande och
icke förtorkas. Jag tror derföre förevarande vig¬
tiga nationalangelägenhet icke kunna falla. Min
öfvertygelse är ock, alt om ej aristokratien i tid
stryker segel och fogar sig efter den allmänna
rösten, som kräfver en total reform i vårt re¬
presentationssätt, den minsta gnista utkastad från
aristokratiens sida skall vara tillräcklig alt höja
upprorets fackla och antända en mina, hvarpå
skall följa ett jordskalf, det inga murar kunna
hämma.
Hvad angår det förslag till representatio¬
nens ombildning, hvilket Constitutions-Utskollet
till Ständerna framburit, vore jag färdig alt lem¬
na det efter mycken födslovånda tillkomna fo-
stret i dess linda, emedan detsamma är behäf-
tadt med alla möjliga kroppsliga lyten och med
skäl må kallas missbildadt, men som Grundla¬
gen bjuder, att antingen upptaga det och amma
det upp, eller ock återskicka skapelsen lill sina
fäder, måste jag yrka återremiss.
Reformvännernes förslag, som åtföljt Ut¬
skottets, bar jemväl utgått från samma fäder el¬
ler må åtminstone kunna kallas ett sidofoster.
Jag kan icke eller antaga detta, ehuru det i mån¬
ga delar öfverträffar det förra; såsom der¬
med beslägtad!, behäftas det ock med åtskilliga
slägtfel.
Den 5 Mars.
615
Ståndsbrodren Bengt Gudnmnilsson bär der¬
emot framlagt ett nytt förslag, som är byggdt på
naturlig rättvisa och stödjer sig på en osviklig
grund. Delta förslag vill jag förorda och jemte
det jag deruti till alla delar instämmer, önskar
jag alt Slåndet må vid återremissen antaga det¬
samma såsom sin gemensamma tanka.
Der är sagdt, att konsessioner skulle leda
till det önskade målet; men så tror jag icke för¬
hållandet blifver. Jag tror tvärtom, att om vårt
respektiva Stånd ryggar tillbaka, de öfrige Stån¬
den skola i samma mån stegra sina pretentioner
och lemna intet återstående för vår räkning. Jag
uppmanar derföre en hvar alt med jernfasla
händer qvarhålla det arf, vi fått af våra förfä¬
der, intilldess vi emotse en representationsför¬
ändring, hvilken är förenlig med folkets nytta
och samhällets väl.
En talare har yttrat, att Bengt Gudmunds¬
sons förslag ej härleder sig- från någon väckt
motion. För att härutinnan lugna den värde
talaren, behöfver jag blott hänvisa till Constitu-
tions-Utskottets Memorial, hvaraf synes att en
sådan motion verkligen blifvit framställd, ehu¬
ru Utskottet icke behagat derpå fästa minsta af¬
seende.
I anseende till elen långt framskridna tiden
vill jag icke vidare laga Ståndets uppmärksam-
hes i anspråk, ulan torde jag fä anhålla om or¬
det vid ett kommande plenum.
Efraim Larsson från Elfsborgs och Lars
Olsson från Stora Kopparbergs Län instämde.
Petter Mårtensson från Jönköpings Län,
Gi6
Deri 10 Mars.
skriftligen: ”Sedan Högloft. ConslilutionsUtskot-
tets Memorial N:o 26, om förslag lill en förän¬
drad National-Representation, är ett föremål för
denna dagens plenum, så, och till följe deraf,
anser jag mig skyldig såsom en ringa organ af
Nationens Folk-ombud icke böra låta denna för
Fäderneslandet högst vigtiga lifsfråga obemärkt
få förbigå min uppmärksamhet. Ehuru jag visst
icke vågar kasta mig ut på djupet för alt i det¬
ta framlagda förslag uppsöka den ringa ädla halt
af duglighet ej heller bannlysa det enligt min
tanka deri varande odugliga. Helst jag förmo¬
dar alt detta af Utskottet framfödda missfoster
qväfves i dess linda, alltså hoppas jag att efter
denna dagen vi alle hoppas undgå höra ringaste
klagoljud för dess eviga bortgång.
Ingen hellre än jag enskären förändrad och
på billiga grunder bygd Statsreform, och få äro
de, som ännu, och i synnerhet efter sednaste må¬
naders tilldragelser, bestrida nödvändigheten att
till ett helt sammanfoga de olikartade bestånds-
delar, hvaraf Svenska Statsförfattningen är sam¬
mansatt, och om 1 § i Riksdagsordningen, der
det tydligen heter ”att Riksens Ständer repre¬
sentera Svenska Folket, ej vissa Samsällsklasser,
någonsin skall blifva en verklighet, så måste en
genomgripande ombildning af National-Represen-
talionen försiggå. Huru mycket man än predi¬
kar om oumbärligheten deraf att vetenskapens,
rikedomens, bildningens, kyrkans, det aristokra¬
tiska elementets och näringarnes intressen böra
äga sin talan derinom, såvida ej Staten helt och
hållet, efter hvad man påstår, må rubbas i sina
innersta grundvalar, skall man likväl -alldrig
här-
Den 10 Mars.
härutinnan komma till ett lyckligt resultat, så
länge den splittring, som fördomar och kastin¬
tressen alltid med sig för, icke upphört; det är
icke hvarken det demokratiska, kyrkliga eller
aristokratiska helgd och inflytande — det är en
lefvande nationalanda, som utgör konstitutionel¬
la Staters styrka, och på det denna nationalanda
måtte komma i tillfälle ej mindre verksamt deltaga
i besluten än allmänt och afgörande yttra sig,
samt det missförhållande i valrätten, som nu fö¬
refinnes, vinna rättelse, är det som jag, med på¬
stående om all sjelfskrifvenhets och alla stånds-
skilnaders upphäfvande i den stora fråga, som
nu är under öfveidäggning, eller ideen om en
framtida ändring om representationssättet, la¬
ger mig friheten i största korthet yttra min
tanka.
Jag tror för min del icke att de olägenhe¬
ter, som i följd af representationens styckning i
fem delar, och dessa delars sammansättning upp¬
kommit, skola undanrödjas genom det reform¬
förslag Constitutions-Utskottets majoritet upp¬
gjort — jag är fastmer öfvertygad derom att
oredan, söndringar, eller en viss spänning Stän¬
derna emellan, derigenom skola underhållas, om
icke förökas. Hufvudsaken är att hopsluta Na¬
tionen och Representationen till ett helt, och
dertill skall det aldrig komma, så länge man
vill betrygga den aristokratiska principen i Sta¬
ten, hvilken vår Grundlag icke känner, och
Svenska folket förkastar så länge man vill skilja
vissa klassers fördelar från det allmänna, eller
hvad annat kan egennyttiga afsigter väl vara
med inrättande af ett femte Stånd, der embets-
8 H. 40
618
Den 10 Mars.
mannagraderne skulle äga säte och stämma? Der
prerogativer finnas, äro de ofta gränslösa, men af
nästan alltid orättvisa anspråk. En sanning som
hvarje bildadt folks historia ovedersägligen bevisar.
Det är blott i samfäldta val jag ser gryningen
till en billigare och ändamålsenligare National¬
representation, och med förkastande således af
Conslitutions-Utskottets olämpliga förslag, kali
jag icke annat än sluta mig till Ståndsbrodien
Bengt Gudmundssons i ämnet framlagda, hvars
grunder jag i hufvudsaken gillar med några mo¬
difikationer i en och annan punkt, sorn vid när¬
mare granskning deraf bör komma att äga rum,
är det efter min åsigt det naturligaste och bil¬
ligaste.
Svenska folket väntar, att dessa Represen¬
tanter skola i denna vigtiga fråga icke svika de
förhoppningar, som kallat dem till att strida för
dess fri- och rättigheter. Och den allmänna rö¬
sten om fyrdelningens olämplighet kan aldrig
upphöra att yrka en gripande förändring, så län¬
ge denna murkna institution qvarstår, ty af den¬
sammas oduglighet, och dess tröga former hvar¬
med Riksdagsförhandlingarne, hvilka i månader
om ej åratal qvarhålles under denna tunga Riks-
dagsmaschin, göra att det ädla och billiga, som
finnes i dessa förhandlingar, utprässas och hän¬
ger sig fast vid de öfriga ståndsintressena; och
jordbrukets representanter få endast den sura
dräggen att hemföra till sina kommittenter. Det
är andra och sista gången, jag med ledsnad fått
vara ett åsyna vittne yll dessa hasardspel, hvil¬
ka på Riksdags-sulelten leker med siffran, som
kommer att med ett tornkast blifva Domare iså
vigtiga frågor, hvilka hafva en ovedersäglig in¬
Den 10 Mars.
flytelse på den skattdragande allmogens ve eller
väl. Jag skulle icke önska mig få återse detta
gyckelspel flera gånger; jag är mätt af hasarden
och vill återgå till plogen, der mina fäder före
mig fått med svett och möda samla de skatte¬
bidrag, som utprässats—; men jag skall icke hel¬
ler uraktlåta att gifva akt på signalen och de
tecken, hvilka förebåda den stora brytning, som
troligen och snart förestår, samt bedja Gud att
den måtte med lugn, enighet och sansad öfver¬
läggning blifva ett helt samdrägtigt intresse för
fäderneslandet.
P. Mårtensson.”
Anders Olsson från Jemtlands Län, skrift¬
ligen; ”Flerg än jag inser bebofvet af en Repre¬
sentationsförändring, och önskar således en så¬
dan, som kan leda till enkelhet och rättvisa vid
valens förrättande, samt lill skyndsamhet vid
ärendenas bearbetning och afslutande. Men med
förundran har jag genomläst det Betänkande, sorn
vi nu fått emottaga, rörande detta ämne, af Hög¬
loft. Constitutions-Utskottet, hvilket efter min tan¬
ka, är ensidigt och oriktigt. Mången torde ön¬
ska en förklaring öfver uttryck, hvilka synes så
hårda öfver ett arbete, som utgått från detta Ut¬
skott, och som i anseende till tiden varit ett riktigt
Betänkande. Se här mitt svar. Ingen lärer kun¬
na neka, alt det Stånd, som besitter den största
jordförmögenheten, äfven har gjort och ännu vi¬
dare får utgöra de största statsbidragen och har
den strängaste pligten till fäderneslandets försvar.
Att detta Stånd är Bonde-Ståndet, lärer väl in¬
gen kunna neka — och likväl är, enligt Betän¬
kandet, detta Stånds representationsrätt inskränkt
6'JO
Den 10 Mars.
mera än både rättvisa och billighet synes for¬
dra. Om Utskottet följt dessa sednare motiver,
hade förhållandet blifvit tvertom. Jag kan ej
annat än ogilla Utskottets Betänkande, äfven¬
som, att jag aldrig med min röst kommer till
att biträda de förslag, som åsyftar att förminska
Bonde-Ståndets representationsrätt. Stockholm
den io Mars i8/f5.
Anders Olsson från Jemtland.”
Diskussionen afbröts nu kl. 10 e. m. för att
i morgon kl. | till 10 f. in. fortsättas; och åt¬
skiljdes Ståndet.
In fidem,
C. G. Casse l.
—@ fr»*.»—