nedervara»
BONDE-STÅNDETS
PROTOKOLLER
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1844.
„,r v-a - -
STOCKHOLM,
Tryckt hos W. F. DA LM AN.’
1844.
SSSSS
i,
Protokoll, hållet hos Hedervärda
Bonde-Ståndet vid Urtima Riks¬
dagen i Stockholm, följande da¬
gar år 1844.
Den 17 <11111..
§ 1.
Sändarn Kongl: Maj:t, genom öppet, Bref den 20
nästlidne- Majkallat Rikets Ständer,, att den 11
denna månad sammanträda bär i Stockholm till
Urtima Riksdag, samt Riksdagen med öllige hög¬
tidligheter sistnämnde dag blifvit utlyst; så, efter
det fullmakterne för Bonde-Ståndets Ombud un¬
dergått den i 21 § Riksdags-Ordningen föreskrif-
ne granskning och inträdestecken blifvit Ombu¬
den meddelade, sammanträdde nu, kl. 10 f. m.,
Ståndet in pleno uti dess vanliga samlingsrum,
hvarvid det för undertecknad, Lagman öfver Up¬
lands, Westmanlands och Kopparbergs Lagsaga,
Riddare af Konung Carl XII t:s Orden samt af
Kongl. Majrts Nordstjerne-Orden, den 8 inneva¬
rande Juli af Kongi. Maj:t i Nåder utfärdade
förordnande, att vid denna Riksdag vara Sekre¬
terare hos Bonde-Ståndet, uplästes, derefter un—
4
Den iy Juli.
dertecknad aliade den i 24 § Riksdags-Ordningen
föreskrifne ed oell helsade Ståndet sålunda:
”Aktningsvärde Ledamöter af Rikets Bonde-Stånd!
’ Åter kallad af Konungens förtroende till
Sekreterare-platsen inom detta Riks-Stånd, skalle
jag ej vågat emottaga ett så mödosamt och an¬
svarsfullt updrag, om jag mera rådfrågat åter¬
stående krafter efter uppoffringen af fyratio år i
Statens tjenst, än mitt varma nit att äfven i den¬
na väg tjena den älskade Monarken och Fäder¬
neslandet, min innerliga kärlek för Rikets Allmo¬
ge och helgden af de äldre förbindelser af pröf-
vad tillgifvenhet, som förena mig med de fleste
bland Eder.
Varén då helsade med ett hjertligt välkom¬
men J Hedervärde Representanter af Fädernes¬
landets äldsta intresse, den oss alla kärleksrikt
omhuldande moder-näringen!
Hvarje Riksmöte är ett historiskt öfnings-
fält för vården och utbildningen af det dyrbaraste
Nationen eger: ljuset och renheten i dess ande¬
liga element: besvuren tro mot Statens grund¬
författning och Styrelse: sanningen och kraften i
de sociala iiistitutionerne: friheten, segrande och
lörherrligad genom sin nedböjda hjessa inför ord¬
ningen och Lagen: industriens omätliga fält, iner
och mer inkräktadt under Vetenskapens, Konstens
och Näringsflitens fria täflan.
Jag lyckönskar Eder att värdigt motsvara
detta vördnadsbjudande updrag. Varén derföre
upmärksamme på tidens tecken. Det gäller att
Ven 17 Juli.
5
bestå inför denna medborgerliga anda, detta gransk¬
ningens vakande öga i de stora samhällsfrågoine,
sorn iner och mer utbilda sig. Då håfven J äfven
i sanning uppfattat den inre betydelsen af tidens an¬
da ; då veten J, att, om än de onda krafterne med
växande anspråk röra sig på dess yta, lefver dock
i dess djup en sann kärlek för menniskorätt och
menniskovärde, men att, om detta samhällets hög¬
sta goda skall kunna förvärfvas och bevaras åt
det sociala lifvet, måste striden för ljuset föras
med ljusets egna vapen och sålunda de fosterländ¬
ska rådslagen bära omisskänliga vittnesbörd af
Oiristendomens anda, vishetens sans, rättvisans
oväld och endrägtens styrka.
Det är en hufvudkraft, på en gång djup och
rörlig i Svenska folklifvet, att älska rätt och
sanning. Väl Eder, J redlige medborgesmän,
som, kallade under de ljusaste utsigter, att i det
offentliga lifvet, på ett utmärktare sätt fortplanta
detta heliga a rf från Edia förfäder, fått, bland
tidens stora väckelser, emottaga en ny, icke min¬
dre hög och betydelsefull, både i Valspråket och
efterdöme t från Thronell.
Under tillönskan af den Högstes ljus och
kraft och välsignelse öfver våra arbeten gör jag
mig förvissad att hos Eder i fortfarande tillgif¬
venhet och förtroende få vara innesluten.
§ 2.
Sekreteraren tillkännagaf, att Hans Excellence,
Herr Justitie-Statsministern, vid Inträdestecknens
utdelande, tillställt Sekreteraren följande, nu upp-,
6
Den iy Juli.
läste Protokolls-Utdrag och Förteckning öfver
»Ståndets Ledamöter:
Utdrag af Protokollet, hållet inför Hans
Exellence Herr Justitie-Stats” Mini-
stern vid Urtima Riksdagen i Stock¬
holm den 13 Juli 1844,
S. D. För granskning af de Riksdagsfull-
inakter, hvilka Hedervärda Bonde-Ståndets Le¬
damöter förlidne gårdag ingifvit till Hans Excel-
lence Herr Friherren och Justitie-Stats-Ministern,
hade Hans Exellence utsatt denna dag, och, till
följd af stadgandet i 21 § Riksdags-Ordningen,
anmodat nämnde Stånds Fullmäktige i Rikets
Ständers Bank och Riksgäldskontor, att, till upp¬
lysningars afgifvande, i dag klockan Fem efter¬
middagen sig infinna i det å Kongl. Slottet anvi¬
sade rum; och inställde sig nu Banko-Fullmäkti¬
ge; Jan Olsson från Stockholms Län, Sven Heur¬
lin från Kronobergs Län samt Gustaf Bernhard
Appelqvist från Blekinge Län: äfvensom Full¬
mäktige i Riksgäldskontoret: Hans Jansson från
Elfsborgs Län, Erik Norberg från Westmanlands
Län och Pehr Sahlström från Stockholms Län.
De ingifne fullmakterne granskades och be-
funnos alla vara författade i den form, som Riks-
dags-Ordningens 22 § föreskrifver.
Hans Exellence Herr Justitie-Stats-Mini-
stern tillkännagaf, att, enligt inhemtad upplysning
från Justitie-Revisions-Expeditionen, bade, öfver
Riksdagsmannavalet i Akers Härad, klagan blif¬
vit förd hos Konungens Befallningshafvande i
Länet, hvilken ogillat samma klagan, derefter un-
1
Den iy Juli, 7
denjåniga besvär öfver Konungens Befallnings-
hafvandes Utslag inkommit till Kongl. Maj:t den
10:de af innevarande månad, oell voro dessa be¬
svär ännu beroende af Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning.
Underrättelse om hvad sålunda förekommit
skulle genom Protokolls-Utdrag Hedervärda Bon¬
de-Ståndet meddelas.
Stockholm ut supra.
In fidem Protocolli,
Ad. Alexandersson.
Förteckning å Hedervärda Bonde-Stån-
dets Ledamöter vid Urtima Riksdagen
i Slockholm år 1844.
Upsala Län:
Håbo, Trögds och Åsunda Härader:
Jan Anderson i Tibble.
Ulleråkers, Hagunda, Waxala, Bälinge, Rasbo
och Lagunda Härader:
Johan Pehrsson i Åhrsta.
Norunda, Wendels, Tierps, Wesslands, och Elf¬
karleby, Leufstads, Films och Dannemora samt
Olands Härader och Tingslag:
Pehr Olsson i Bro.
Stockholms Län:
Sjuhundra, Närdinghundra och Lyhundra Hära¬
der, samt Frötuna och Länna Skeppslag:
Olof Johansson i Waxtuna.
8
Den 17 Juli.
Frösåkers Härad samt Wäddö, Häfverö, Bro
och Wätö Skeppslag:
Matts Pehrsson på Oster Edsvik.
Färentuna Härad:
Anders Sundholm i Törnby.
Sollentuna Härad samt Danderyds, Åkers och
Wermdö Skeppslag:
Johan August Zetterberg i Ekholmsnäs.
Erlinghundra, Semminghundra, Långhundra och
Wallentuna Härader:
Johan Olsson i Husby.
Sotholms, Öknebo och Svartlösa Härader:
Pehr Sahlström i JBahlsberga.
Skaraborgs hän:
Kinnefjerdings, Kinne, Skånings och Laske
Härader:
Johannes Andersson i Storebacken.
Wiste, Åse, Kållands och Barne Härader:
Fredrik von Zweigbergk i Glastorp.
Wadsbo Härad:
Anders Andersson i Sörgården Walla.
Wartofta och Frökinds Härader:
Petter Jonsson i Myntåsen.
Wilske, Gudhems, Walle och Kåkinds
Härader:
Jöns Palmqvist i Påfverås, Wrågården.
Den 17 Juli. 9
Kronobergs Län:
Sunnerbo Härad:
Göran Jonasson i Traheryd.
Norrhvidinge, Kinnevalds och Allbo Härader:
Sven Heurlin i Bråthult.
Uppvidinge och Konga Härader:
Nils Pehrsson i Ilingstorp.
Jönköpings Län: ]
Tveta, Mo och Wista Härader:
Johannes Samuelssen i Forsserum.
Westra Härad:
Anders Johan Sandstedt i Knäfvelsby. |
Norra och Södra Wedbo Härader:
Jonas Johansson i Höreda.
Östra Härad:
Peter Pehrson i Ädelforss.
Össbo Härad:
Andreas Bengtsson i Asen.
Wässbo Härad:
Petter Mårtensson i Horsamo.
Westerås Län:
Torstuna, Simtuna, Öfver- och Ytter-Tjurbo
samt Wåhla Härader:
Erik Eriksson i Söder Kifsta.
10 Ben 17 Juli.
Norrbo och Wagnsbro Härader;
Carl Petter Myrberg i Ullsta.
Gamla Norbergs och Skinnskattebergs Härader;
Anders Jansson i Karbenniugsby.
Tuhundra, Siende och Snefringe Härader:
Erik Norberg i Skällby.
Åkerbo Härad:
Carl Ersson i Wester Wreta.
Östergöthlands vied Wadstena
Län:
Lysings och Dalds Härader:
Anders Jonsson i Tuna.
Björkekinds, Östkinds och Lösings Härader:
Nils Gustaf Nilsson i Ljunga.
Hammarkinds Härad och Stegeborgs Skärgårds
Tingslag:
Anders Trysén i Ramsdahl.
Bråbo, Risings, Hellestads oell Tjellmo, Guldbergs
och Bobergs Härader:
Anders Andersson i Österby.
Memmings, Skärkinds, Åkerbo, Bankekinds och
Hanekinds Härader:
Samuel Samuelsson i Aska.
Wifolka och Walkebo Häraders
Anders Nilsson i Åbylund.
Den iy Juli.
11
Kinda och Ydre Härader:
Lars Magnus Knutson i Tjuk.
Aska och Göstrings Härader;
Gustaf Pettersson i Bossgård,
Södermanlands Län:
Jönåkers, Oppunda, Willåttinge, Rönö och
Hölebo Härader;
Nils Pehrsson i Boda,
Wester-Rekarnes, Öster-Rekarnes, Daga, Åkers
och Selebo Härader:
Jacob Kihlblom i Löfgård.
Elfsborgs Län:
Nordahls, Walbo och Sundalds Härader:
Anders Eriksson i Aroolfsbyn,
Tossbo och Wedbo Härader:
Hans Jansson i Bräcketorp,
Ås, Gäseneds och Kullings Härader:
Ephraim Larsson i Fölene,
Flundre, Wäne, Wettle, Bjärke och Ale
Härader:
Johan Fredrik Dahllöf i Thorsered. ,
Kinds och Redevägs Härader:
Petter Claesson i Tåstarp.
12
Den iy Juli.
Marks och Bollebyds Härader:
Johan Petter Andersson i Hattestad.
Wedens Härad:
Peter Haraldsson i Kållared.
Calmar hän och Oland:
Norra och Södra Tjusts Härader:
Pehr Benglsson i Kälsingsö.
Ölands Norra Mot:
Sven Isacksson i Wipetorp.
Ölands Södra Mot:
Pehr Johnsson i Strandtorp.
Södra Möre Härad:
Niklas Nilsson i Klippingsbo.
Aspelands, Sevedes och Tuna-Läns Härader:
Nils Petter Pellersson i Wernamo.
Handbörds, Stranda och Norra Möre Härader:
Måns Månsson i Stora Wångerslät.
Stora Kopparbergs hän:
Söderberkes Bergslags Härad samt Norrberke»
och Grangärdes Tingslag:
hars Jacob Boethius i Pehrsbo.
Nås och Malugns Tingslag:
hars Johon Gezelius i Westgård.
Den 17 Juli. 13
K opparbergs Fögderi:
Johan Eriksson i Fäggeby.
Näsgårds Fögderi:
Anders Göransson i Koberga.
Säthers Fögderi:
Erik Andersson i Westansjö.
Ofvan och Nedan Siljans Fögderier:
Liss Lars Olsson i Westannor.
Örebro Län:
Hardemo och Kumla Härader:
Johan Johansson i Skyberga.
Edsbergs, Grimstens och Sundbo Härader:
Henrik Andersson i Sjörs.
Lekebergs och Carlskoga Härader:
Anders Eriksson i Ostra Kärne.
Fellingsbro, Glanshammars och Orebro Härader:
Anders Andersson i Wässlingeby.
Askers och Sköllersta Härader:
Anders Pehrsson i Esslebo.
Lindes och Ramsbergs, Nora och Hjulsjö, Gryt¬
hytte och Hellefors samt Nya Kopparbergs
Bergslagers Härader:
Pehr Pehrsson i Wässland.
14 Den iy Juli.
Wermlan ds Län:
Fernebo Härad:
Anders Johansson i Jonstorp.
Nyeds, Wisnums, Ölme och Wäse Härader:
Nils Nilsson i Högåsen.
Kihls och Grums Härader samt Carlstads Tingslag:
Bengt Eriksson i Klaxås.
Elfsdahls Härads Öfre och Nedre samt Frycks-
dahls Härads Öfre Tingslag:
Johan Petter Brattström i Södra Stöllet.
Nordmarks Härad:
Jonas Kylander i Wäng.
Gillbergs och Näs Härader:
Pehr Eriksson i Nysäter.
Jösse Härad och Fryksdahls Härads Nedre
Tingslag:
Jöns Ersson i Södra Soneby.
Gefleborgs Läni
Gestrikland:
Hans Pehrsson i Östby.
Norra Helsingelands Domsaga:
Lars Larsson i Hallsta.
Södra Helsingelands Domsaga:
Olof Larsson i Svarfven.
Westra Helsingelands Domsaga:
Jon Olsson i Håf.
Den 17 Juli. 15
Wester-N orrian ds Län:
Norra Ångermanlands Domsaga:
Pehr Mattsson i Sehl.
Sodra Ångermanlands Domsaga:
ö) Ofra landet:
Nils Strindlund i Skedom.
b) Nedra Landet:
Mauritz Sahlén i Köija.
Medelpad:
v. Commissions-Landtmätaren C. F. Huss i
Johannisberg.
Westerbottens Län:
Norra Domsagan:
Lars Bygdén i Djekneboda.
Södra Domsagan:
Olof Nilsson i Brattby.
Gottlands Län:
Norra Häradet:
Conrad Romin i Guthe.
Södra Häradet:
Lars Norrby i Bölske.
Malm ö h us Lä n:
Torna, Bara och Harjagers Härader?
Chisten Andersson i Krutmöllan,
16 " Den 17 Juli.
Onsjö, Luggude och Rönnebergs Härader :
Måns Pehrsson i Påarp.
Oxie, Skytts och Wemmenhögs Härader;
Jöns Månsson i Lilla Svedala.
Färs och Frosta Härader:
Ola Svensson i Heinge.
Ljunits och Herrestads Härader:
Pehr Jönsson i Jerrestad; jemväl Fullmäktig
för Jerrestads och Ingelstads Härader i Chri¬
stianstads Län.
Christianstads hänt
Jerrestads och Ingelstads Härader:
Se näst ofvan.
Gertz, Willands och Albo Härader:
Jöns Jönsson i Westra Wram.
Ostra och Westra Göinge Härader:
Pehr Nilsson i Sandby.
Norra och Södra Åsbo, samt Bjäre Härader;
Per Pålsson i Sonestorp.
Blekinge Län:
Listers och Bräkne Härader:
Ola Jeppsson i Mörrum.
Ostra Härad;
Lars Petersson i Säby.
Me-
Den ty Juli. 17
Medelstads Härad:
Gustaf Bernhard Appelqvist i Ormanstorp.
Halmstads Län:
Halmstads, Höks och Sunnersjö Härader:
David Andersson i Brännarp.
Årstads, Faurås och Himble Härader:
Bengt Gudmundsson i Berte.
Wjske och Fjäre Härader:
Carl Gustaf Brulin i Walda.
G ö t lieb ar g s och B o h u s Län:
Lane, Tunge och Sörbygdens Härader:
Olaus Eriksson i Åseröd.
Stångenäs och Sotenäs Härader:
Mathias Hjort i Broberg.
Orousts och Tjörns Härader:
Johannes Johansson i Hästekälla.
Inlands Nordre och Fräkne Härader:
Lars Rasmusson i Hufveröd.
Inlands-Torpe och Södre, Askims, Westra och
Ostra Hisings, samt Säfvedahls Härader:
Erik Christensson i Tingstad.
Tanums, Bullarens, Oville och Wette
Härader:
Tobias Lind i Gerum.
2
18 Den iy Juli.
Jemtlands L ä n.
Herjeådalen:
Sven Jonsson i Olingdahl.
Södra Jemtlands Domsaga:
Anders Olofssom Lillbacken.
Norra Jemtlands Domsaga:
Olof Nilsson i Tomte.
Norrbottens Län:
Norra Domsagan:
Johan Jakob Rutberg i Björknäs.
Södra Domsagan:
Johan Andersson Lundberg i Storstrand,
§ 3.
Bengt Gudmundsson från Hallands Län till-
kännagaf, att lian af Johan Jocob Rutberg från
Norrbottens Län blifvit anmodad för Ståndet an¬
mäla, det Rutberg, såsom den bland Bonde-Stån¬
dets Ledamöter, hvilken förut bevistat de Heste
Riksmöten, men i dag vore af opasslighet hindrad
att hos Ståndet komma tillstädes, förliden gårdag,
från Chefen för Civil-Departementet, Herr Stats-
Rådet 01. Jrn. Fåhreeus fått sig tillställd ,en af
Bengt Gudmundsson nu företedd skrifvelse, deri
Herr Stats-Rådet, på Kongl. Maj:ts Nådiga Be¬
fallning, gifvit tillkänna, att Kongl. Maj:t i dag
kl. 11 f. m. ville emottaga den Deputation från
Bonde-Ståndet, som kommer att begära Talman;
Den 17 Juli.
19
Och sedan härefter utröndt var, att, bland Ståndets
nu närvarande Ledamöter, Nils Strindlund frå
Wester-Norrlands Län de fleste Riksmöten hevi
stat, anmodades han vara Ståndets Ordförande
intilldess Kongl. Maj:t i Nåder Talman utnämnt.
Strindlund intog Talmansstolen, med anropande
af Försynens nåd och bistånd till Ståndets före¬
stående rådslag och beslut.
§ 4.
På derom gjord framställning, förordnade
Ståndet Notarien hos Stockholms Stads Handels-
Kollegium, Häradshöfdingen Johan Lagermark
och vice Auditören Per Julius Björner, att tills
vidare och intilldess Ståndets Kansli-tjenstemän
blifvit tillsatte, hos Ståndet tjenstgöra, Lagermark
såsom Notarie och Björner i egenskap af Kanslist.
§ 5.
Ståndet beslöt, att af ofvanintagne förteck¬
ning öfver dess Ledamöter, skulle tryckas 600
exemplar, med tillägg af fullständig upgift om
Ledamöternes adress i hemorten, som för hvarje
Ledamot, vid hans namn, borde utsättas; Och
skulle jemväl iakttagas, att orden ”förre Riksdags¬
man”, blefve satte framför namnet å hvar och en
Ledamot, som bevistat något föregående Riks¬
möte.
§ 6.
I anledning af derom gjord framställning af
Johan August Zetterberg från Stockholms Län
beslöt Ståndet, att för Dess räkning låta prenu¬
f 20
Den iy Juli.
merera å tvenne exemplar af Tidningen Aftonbla¬
det, samt på ett exemplar af hvardera utaf alla
öfriga i Hufvudstaden utkommande Tidningar;
Och skulle Stats-Kalendern för innevarande år,
samt Stockholms Adress-kalender för Ståndets
räkning jemväl inköpas. Detta beslut skulle med¬
delas det blifvande Stats-Utskottet.
§ 7.
Sedan Jacob Kihlblom från Södermanlands
Lan blifvit anmodad, att anföra den Deputation,
bestående af en nu utsedd Ledamot från hvarje
Län, hvilken hos Kongl. Maj:t skulle anhålla om
utnämnande af Talman och vice Talman, så af-
giek samma Deputation till Kongl. Slottet, deri¬
från den, efter någon stunds förlopp återkom,
hvarvid Kihlblom tiilkännagaf, att Kongl. Maj:t
i Nåder utnämnt till Hedervärda Bonde-Ståndets
Talman under innevarande Riksdag, en af Stån¬
dets Fullmäktige uti Riksgälds-Kontoret, Riks¬
dagsmannen tor Tossbo och Wedbo Härader uti
Elfsborgs Län, Hans Jansson i Bräcketorp, samt
till vice Talman Riksdagsfullmäktige)! för Jönå-
kers, Oppunda, Willåttinge, Rönö och Mölebo Hä¬
rader uti Södermanlands Län, Nils Persson i
Boda, hvilka inför Kongl. Maj:t aflagt den i 23
§ Riksdags-Ordningen föreskrifne ed.
§ 8.
Talmansstolen intogs härefter af Flans Jans¬
son, till hvilken Strindlund öfverlemnade klubban,
under yttrande, att, enär Konungens val öfverens-
stämde med Ståndets egen önskan, Strindlund
vore öfvertygad att Ståndets förhandlingar vid
Den 1J Juli.
21
denna Riksdag, under Hans Janssons ledning,
skulle lyckligen och till Fäderneslandets sanna väl
Utföras, hvartill Strindlund önskade lycka, saint
nedkallade den Högstes bistånd och nåd.
§ 0.
Talmannen hälsade Ståndet sålunda:
”Hedervärde, Redlige och Älskade Bröder!
Konungen bar behagat utnämna mig till Stån¬
dets Talman under nu började Riksmöte. Då jag,
till underdånig åtlydnad af Kongl. Maj:ts Nådiga
vilja och förtroende, i sådan egenskap nu för för¬
sta gången från detta rum talar till Eder, förbi¬
går jag allt ordande om det tvifvelsmål jag hyser
att kunna rätt uppfylla de pligter ett så magtpå-
Jiggande värf mig ålägger, emedan jag hoppas på
Guds bistånd vid dess utförande och Edert be¬
nägna öfverseende med mina ofullkomligheter.
Mitt första ord till Eder vare alltså fridens och
förhoppningarnes hjertliga välkomsthelsning! Jag
önskar Eder lycka och framgång i Edra bemö¬
danden lör Fosterlandets bästa! Stora, mer än van¬
ligt vigtiga äro de updrag J, såsom Folkets om¬
bud, under detta Riksmöte håfven att utföra, och
Nationen väntar med den mäst spända uppmärk¬
samhet utgången af de magtpåliggande Reform¬
frågor, som nu till afgörande förekomma. Obe¬
roende af alla särskildte politiska meningar, hvil¬
ka under min ledning af Ståndets förhandlingar
skola med ostörd frihet få uttala sig, är deremot
min enda önskan och förhoppning, såsom Talman
för detta Riks-Stånd, att våra öfverläggningar och
beslut må i enighet och inbördes förtroende fort¬
gå, och till det älskade Fäderneslandets gagn och
båtnad afslutas.
22
Den 17 Juli,
Men, sorn alla våra rådslag och bemödan¬
den, utom den Högstes ledning och välsignelse,
icke kunna vinna framgång eller blifva af varak¬
tig beskaffenhet, så låtom oss anropa Honom om
Nåd och kraft att kunna inse och verka för det
rätta och sanna, låtom oss med den heliga Skal¬
den instämma:
”Vår Konung och vårt Fosterland, O Fädrens
Gud, beskydda!
Slut kärlekens och fridens band omkring palats
och hydda!” <frc.
Sv. Ps. Boken, N:o 302.
I mina Ståndsbröders vänskap och förtroen¬
de anhåller jag, att städse få vara innesluten.
§• 10.
Vice Talmannen yttrade sedermera:
Den utmärkelse mig nu, genom Konungens
nåd, vederfarits, har jag icke eftersträfvat, men
jag vördar Konungens beslut, och försäkrar Stån¬
det, att, om jag under Riksdagen skulle komma
att leda Ståndets öfverläggningar, jag dervid skall,
efter min yttersta förmåga, söka följa Grund-La-
gens föreskrifter och afse Fäderneslandets väl.
Nils Persson intog härefter vice Talmans¬
stolen.
§• 11-
Förre Talmannen Anders Eriksson, hvilken
utsågs att anföra den Deputation, som kommer att
helsa Med-Stånden, upläste härefter förslag till
de tal, han dervid, å Ståndets vägnar, ämnade
hålla, hvilka af Ståndet godkändes.
Ben iy Juli.
23
% 12.
Till Ordningsmän vid Ståndets sammanträ¬
den utsågos: Anders Andersson från Skaraborgs
Län, Bengt Gudmundsson från Hallands Län och
Per Persson från Orebro Län; och updrog Stån¬
det åt Johan August Zetterberg och Per Sahl¬
ström från Stockholms Län samt Fredrik von
Zweigbergk från Skaraborgs Län, att vaka öf¬
ver ordningen på Ståndets Klubb.
Ståndet åtskiljdes kl. 3/4 till 1 eftm. ,
In fidem
C. G. Cassel.
Den 18 Juli»
Plenum kl. 1/2 till 10 förmiddagen.
§ 1
Protokollet för förliden gårdag, den 17 i den-»
na månad, justerades.
§ 2.
Den Deputation, bestående af en Ledamot
från hvarje Län, hvilken, å Bonde-Ståndets väg¬
nar, skulle helsa och lyckönska Med-Stånden,
afgick nu, anförd af förre Talmannen Anders E-
riksson.
§ 3.
Talmannen upläste härefter de tal, han ä
24
Den 18 Juli.
Ståndets vägnar ämnade hålla, såsom anförande
den Deputation, hvilken inför Kongl. Maj:t kom¬
mer att nedlägga Ståndets vördnad och lyckönskan,
samt upvakta Hennes Maj:t Drottningen, Hen¬
nes Majrt Enke-Drottningen och de öfrige Kongl.
Personerne, hvilka tal voro så lydande:
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Sällan har Bonde-Ståndet nalkats konunga-
thronen med en djupare känsla af sorg, med en
likare ersättning af förhoppningens tröst: sorgen
öfver Eders Maj:ts, konungahusets och fädernes¬
landets gemensamma förlust af den bortgångne,
frejdstore, seger- och fridsälle konungen — ;
trösten, att en kärleksrik Försyn, uti Eders
Kongl. Maj:ts regering skall skänka oss visheten,
rättvisan och mildheten på thronen, och för brödra¬
folken upgå en framtid af ljusets eröfringar, af
det sannas och det rättas utbildade seger, under
fridens välsignelser!
Med dessa ljusa förhoppningar, hvilken bön
på jorden skulle väl upgå till den Allsmäktige,
djupare, varmare, innerligare, än från Svenska
allmogens hjerta, om den Högstes beskydd, kraft
och frid öfver en lång följd af lyckosamma år
under Eders Kongl. Maj:ts älskade spira!
Bonde-Ståndet utbeder sig underdånigst, att
i Eders Kongl. Maj:ts fortfarande huldhet och
nåd framgent få vara inneslutet.
Stormäktigsta Allernådigsta Drottning!
Det gifves en glans från thronen, som väcker
undran genom höghetens ståt och Härdens prakt¬
Den 18 Juli.
25
fulla upträden. Det gifves en vida högre, som
sprider sig från det uphöjda sinnets lysande börd,
från dygdernas majestät och det sedliga lifvets
högsta skönhet.
I detta sednare ljus är det, sorn Eders Kongl.
Maj:ts älskade namn fortlefver i Svenska allmo¬
gens bygder, med växande beundran och kärlek.
Djupt känner Bonde-Ståndet det hårda slag,
som träffat konungahuset och fäderneslandet, ge¬
nom högstsalig H. M. Konung Carl den XIV"
Johans bortgång. Men vi göra oss förvissade,
att Eders Kongl. Maj:t skall finna en mäktig
tröst i den erfarenhet, att den undersåtliga kärlek,
som nyligen klädt sig i sorgdrägt vid grafven ,
skall, med oförminskad trohet och styrka , fram¬
gent omhägna Sveas urgamla thron.
Bonde-Ståndet anhåller underdånigst att i
Eders Kongl. Maj:ts nåd få vara inneslutet.
Stormäktigsta Allernådigsta Enke-Drottning!
Bonde-Ståndets underdåniga upvaktning in¬
för Eders Kongl. Maj:t kan i denna åminnelsens
stund icke hafva något heligare föremål , än att
uttrycka Ståndets djupa deltagande i det för¬
krossande slag, som träffat Eders Kongl. Maj:ts
hjerta. Bonde-Ståndet frambär denna underdåni¬
ga gärd med den varma och redliga enfald i sin
känsla, som utgör hufvuddraget hos Sveriges
allmoge. Måtte Eders Kongl. Maj:t i rikt mått
njuta den lika sanna som dyrbara tröst, att med
de heligaste band hafva varit fästad vid en af
jordens sällsynte konungar, att hafva, under de
2G
Den 18 Juli.
minnesvärdaste skiften af hans ärofulla lefnad,
utgjutit sällhet och frid öfver hans enskilda lif,
upfattat och delat hans konungsliga syfte i
menniskokärlekens upoffringar, och att derigenom
inom Svea bygder hafva förvärfva! en oförgätlig
rätt till kärlek och tacksamhet.
Bonde-Ståndet utbeder sig i underdånighet
att i Eders Kongl. Majrts fortfarande nåd få vara
inneslutet.
§ 4.
Till deltagande i de under Riksdagen in¬
träffande Talmans-conclaver utsåg Ståndet Erik
JSorberg från Westerås Län och Jacob Kihlblom
från Södermanlands Län; hvarjemte Ståndet up-
drog åt Talmannen, att, då någondera af dem
kunde vara hindrad, att vid Conclaverne komma
tillstädes, annan Ledamot i stället tillkalla.
§ 5.
Den Deputation, som blifvit afsänd att hälsa
och lyckönska Med-Stånden, återkom nu, hvarvid
förre Talmannen Anders Eriksson, sorn samma
Deputation anfört, jemte tillkännagifvande, att
Med-Stånden försäkrat Bonde-Ståndet om deras
aktning och vänskap, till Protokollet aflemnade
följande skriftlige, af honom, å Ståndets vägnar,
till Med-Stånden hällne tal:
Högvälborne Herr Grefve och Landtmarskalk
så ock
Högloft. Ridderskap och Adel!
Då Bonde-Ståndet, vid början af detta Riks¬
möte. genom oss sine Deputerade, frambärj sin
Den 18 Juli.
27
vördnädsfulla välkomsthelsning och lyckönskan (ill
fäderneslandets Riddarhus, äro vi förvissade, att
Högloft. Ridderskapet och Adeln med välvilja och
förtroende emottager den urgamla Svenska tro,
det hjertliga och redliga handslag, som Bonde-
Ståndet erbjuder det första af sine Med-Ständer.
Sedan tidsandans riktning svnes hafva blif-
• O v
vit mer och mer bestämd, att förändra betydelsen
af Ridderskapet och Adelns sinnebild, äran och
ridderliga sinnet, från deras urgamla , meia ute¬
slutande föremål, hjeltemodets och tapperhetens
pris i krigets bragder, till de mera uphöjda af
fridens eröfringar på statsmannens, vetenskaper¬
nas och de medborgerliga dygdernas fält, måste
Bonde-Ståndet, med sitt öpna sinne för allt ädelt
och vördnadsbjudande i tanke och handling, natur¬
ligen känna en ännu starkare dragningskraft, att
sammangjuta sina fosterländska intressen, med ett
Riks-Stånd, hvars sanna bestämmelse, att före¬
lysa sine Med-Ständer genom ett storartadt efter¬
döme af kunskapens ljus, vishetens sans och det
ridderliga sinnets uphöjda kraft till en välgöran¬
de utbildning af det sociala lifvet, blifvit ett mel¬
odi mer alfvarligt och redofordrande kraf af tids¬
andan, hos bördens, ärans och lyckans innehaf¬
vare, i samma mån hon updagat den sanna be¬
tydelsen af dessa samhällets företräden.
Bonde-Ståndet gör sig försäkradt, att Hög¬
loft. Ridderskapet och Adeln med högsindt förtro¬
ende, ädel sjelfupoffring och sann välvilja, skall
för vårt gemensamma syftemål, ett älskadt Foster¬
lands väl, gå Bonde-Ståndets varmaste önsknin¬
gar till mötes, och derigenom befästa den ut¬
märkelse och helgd, som detta Riksmöte redan
28
Den i8 Juli.
tillvunnit sig genom utomordentligt lyckliga tids¬
förhållanden vid dess öpnande, genom det säll¬
synt stora, i Statens grundform ingripande och
alla dess högsta intressen förmedlande bland före¬
målen för Riksförsamlingens rådplägningar, och
genom den vaknade Nationalanda, som i förhopp¬
ningens ljus och med förbönens välsignelse utgju¬
ter sig öfver Riksmötets förhandlingar.
Bonde-Ståndet anhåller, att i Höglofl. Ridder-
skapet och Adelns välvilja och förtroende få vara
inneslutet.
Högvördigste Herr Doktor och Arke-Biskop
så ock
Det Högvördiga Preste-Ståndets samtlige
Ledamöter!
Med den djupa vördnad, Bonde-Ståndet eger
för det heliga band, som Religionen, genom sin
inbördes vexelverkan af kärlek och förtroende,
ensam är mäktig att göra ouplösligt emellan Lä¬
raren och Folket, måste den första helsning vid
detta Riksmöte, som vi, å Bonde-Ståndets väg¬
nar, frambäre till Högvördiga Preste-Ståndet, va¬
ra för oss dubbelt kär och tillvinna sig en ser¬
skild helgd, genom denna, af mången bland oss
i våra hembygder förvärfvade Jyckiiga erfarenhet.
Öppet oell frisinnadt anse vi oss böra uttala
den stora sanning, att hvilka omsorger den mensk-
liga visheten än må använda, för att ordna de
yttre Samhälls-Lärorna, hvilar dock det sociala
lifvets framgång och välsignelse på den djupa re-
Den iy Juli.
29
ligtösa grund, sorn genom Folk-Lärarnes nit.
vaksamhet och efterdöme rotfäster sig; i Natio-
lieris inre, utbildas genom upfostringens vård,
och uppenbarar sina frukter i det borgerliga och
enskildta lifvet. Det är i denna ordning, som re¬
formen måste börja i menniskohjertat, innan den
kan blifva välgörande för Samhället.
Det heliga kall, Högvördiga Preste-Ståndel
bekläder, har, om det rätt omfattas och utöfvas,
en utomordentlig makt öfver allmänna tänkesät¬
tet, en öppen väg till Nationens hjerta, en hög
kallelse att förklara Guds inneboende röst i tids¬
andan, och anvisa den enda sanna och säkra väg
till det mål vi alla söka: — Fäderneslandets ljus,
ära och sällhet.
Bonde-Ståndet skall i denna fosterländska
anda möta sine Med-Ständer, med öppet förtroen¬
de för deras högre ljus, med redlig samverkan
i deras uphöjda intresse för allmänt väl, och
med ett grannlaga medborgerligt samvete söka
uprätthålla rättvisans jemvigt emellan anspråken
att njuta Statens fördelar och kraften att bära
dess bördor.
Bonde-Ståndet utbeder sig, att i det Högvör¬
diga Preste-Ståndets fortfarande välvilja få vara
inneslutet.
Högädle Herr Borgmästare och Talman
så ock
Samtlige Medlemmar af det Högtärade Borgare-
Ståndet l
Aldrig hafva, vid inträdet på Samhälls-filéer¬
nas stridsplats, tvänne Riks-Stånd hefs a t hvar¬
30
Den 18 Juli.
andra, med en mera stadgad inbördes högaktning,
med lyckligare öfverensstämmelse i grundåsigter-
na om de enda sanna medlen att befordra Fä¬
derneslandets sociala tillväxt, belåtenhet och tref¬
nad, än i närvarande stund, då vi frambära för¬
troendet af Modernäringens vårdare, att med de¬
ras första helsning möta Handelns, Konstflitens
och Slöjdernas.
Måtte denna anda af medborgerlig endrägt
sammanhålla de närande Stånden äfven under
detta Riksmöte! Aldrig hafva utsigterna för re¬
formens vänner varit mera ljusa och förhoppnings -
rika. — Rätt och sanning uttalas högt och all¬
varligt af tidsandan, utgöra de Konungsliga Hels-
ningsorden från Timonen, äro Svenska folkets
grundkänsla och det enda säkra damfäste mot de
onda krafternas störtflod, som hotar det allmänna
och enskildta lifvet. Bonde-Ståndet behöfver icke
försäkra sitt närmaste Med-Stånd, om Svensk¬
manna ära, redlighet och tro, i sin medverkan
för det älskade Fäderneslandets väl. Under de
mångartade förändringar, som menskliga tingen
undergå, har dock detta grunddrag hos Svenska
Allmogen förblifvit oförändradt. Det har bestått
genom alla tiders omhvälfningar, fast och ovik-
ligt, såsom Bergfästet i dess jord och Nordstjer¬
nan på dess himmel.
I Vallöf!. Borgare- Ståndets vänskap och till¬
gifvenhet innesluter sig Bonde-Ståndet med fort¬
farande förtroende.
§ 6.
På Talmannens hemställan lill Ståndet, att
Den 18 Juli.
31
utse Elektorer, som inom Ståndet skulle utvälja
Ledamöter i de uti Grundlagen bestämde Utskott,
blefvo nu, efter dertill af Per Sahlström från
Stockholms Län afgifvet förslag, följande till Elec-
torer utsedde:
Jan Andersson från Upsala Län, Johan Ols¬
son från Stockholms Län, Anders Andersson från
Skaraborgs Län, Sven Heurlin från Kronobergs
Län, Per Persson från Jönköpingslän, Erik
Norberg från Westerås Län, Anders Nilsson
från Östergöthlands Län, Jacob Kihlblom från
Södermanlands Län, Johan Fredik Dahllöf från
Elfsborgs Län, Sven Isacsson från Calmare
Län, Lars Boethius från Stora Kopparbergs Län,
Per Persson från Örebro Län, förre vice Tal¬
mannen Per Eriksson från Wermlands Län,
Hans Persson från Gefleborgs Län, Nils Strind¬
lund från Wester-Norrlands Län, Sven Jonsson
från Jemtlands Län, Lars Bygdén från Wester¬
bottens Län, Johan Jacob Rutberg från Norrbot¬
tens Län, Conrad Romin från Gottlands Län,
Christen Andersson från Malmöhus Län, Per
Pålsson från Christianstads Län, Ola Jeppsson
från Blekinge Län, Bengt Gudmundsson från
Hallands Län, Lars Rasmusson från Götheborgs
och Bohus Län.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet anmäldes och
inbeledsagades på vanligt sätt en Deputation, an¬
förd af Rådmannen i Stockholm Johan Fredrik
Eklund, hvilken helsade Ståndet sålunda:
32
Den 18 Juli.
Högaktade Talman och Ledamöter af det Heder¬
värda Bonde-Ståndet!
Då Borgare-Ståndet genom oss, dess De¬
puterade, till det Hedervärda Bonde-Ståndet nu
frambär Borgare-Ståndets första helsning vid det¬
ta Riksmöte, sker det med erkännande af den,
från föregående Riksdagar vunna, hugnande er¬
farenhet af det Hedervärda Bonde-Ståndets all¬
varliga bemödanden för fäderneslandets väl. Om
någonsin, är det nu af yttersta vigt, att det sam¬
band, som landets förhållanden grundlagt emel¬
lan Borgare- och Bonde-Stånden vid denna Riks¬
dags förhandlingar underhållas och ytterligare be¬
kräftas. Med dessa tänkesätt och under uttryck
af Borgare-Ståndets upriktiga högaktning och
varma tillgifvenhet, anhåller Borgare-Ståndet att
i Hedervärda Bonde-Ståndets fortfarande vänskap
och välvilja få vara inneslutet.
Talmannen svarade:
Ur djupet af ett redligt och fosterländskt
hjerta återbär Bonde-Ståndet sin varma erkänsla
för de välönskningar, Högtärade Borgare-Ståndet
behagat, genom sina Deputerade, uttala. Ett starkt
och troget föreningsband emellan de båda Näran¬
de Stånden är en borgen mer för allmänt väl,
och Bonde-Ståndet skall således, å sin sida, red¬
ligt söka att underhålla och befästa detta lyckliga
samband.
Att af det Högtärade Borgare-Ståndets vän¬
skap och innerliga förtroende blifva omfattadt,
derom gör Bonde-Ståndet sig fortfarande förvis-
sadt.
Seder-
Den /S Juli
33
Sedermera ankom och emottogs en Deputa¬
tion från Högvördige Preste-Ståndet, hvilken De-
putations Ordförande, Biskopen i Westerås, Doc¬
tor Gustaf Nibelius, höll följande tal:
Högtärade Talman, Hedervärda Stånd!
Till det Hedervärda Bonde-Ståndet frambär
Preste-Ståndet vid nu ingångne Riksmöte sin
hjertliga välkomsthelsning. Det förtroende, som
deri å vår sida uttalar sig, skall säkert af det
Hedervärda Ståndet med lika välvilligt tänkesätt
emottagas. Borgen derför är det samband, som
råder emellan Sveriges cln istligt sinnade Allmoge
och dem sorn förkunna en lära, hvilken hos sina
bekännare ingjuter kärlekens och fridens anda.
Ar hos ett folk denna anda rådande, så ledes det
af deli vishet, som ofvanefter är, och hemtar der¬
af klokhet i alla lefnadsförhällanden, samt emot-
tager med ödmjukhet de glada, med undergifven¬
het och förtröstan de sorgliga skickelserna. En
sorglig skickelse har trä tia t Svea folk, då den
älskade Furste, som under många och lyckliga
år fört spiran öfver detsamma, kallades från trog¬
ne undersåtare. Allmän var saknaden vid Hans
bortgång, och kärt och vördadt blifver Hans min¬
ne, ty väl förtjenade den lika kraftfulle som kär¬
leksfulle denna tacksam hetsgärd af dem, för hvil¬
kas väl Han verkat. Yttre frid och inre säker¬
het och lagarnes helgd och möjligheten till för¬
kofran för hvar idog medborgare vårdades af Ho¬
nom sorgfälligt. Må det goda i de samhällsin-
rättningar, hvilka Han högt aktade, äfven af oss
värderas, under det de- förbättringar, som deri
kunna pröfvas nödiga, icke uraktlåtas, Må råd*
34
Den 18 Juli
plägningar oell beslut vid detta Riksmöte vitna
om vårt nit för sanning och rätt, och vi sålunda
följa vår nuvarande ädle och älskade Konungs
upmaning, att, med dessa mensklighetens höga
angelägenheter städse för ögonen, troget upfylla
våra medborgerliga pligter. Under tillönskan af
den Högstes välsignelse till befrämjande af alla
goda värf, innesluter sig Preste-Ståndet i Högt-
ärade Talmannens och Hedervärda Bonde-Stån¬
dets vänskap och välvilja.
Af Talmannen svarades härpå:
Det varma nit för fosterlandets interessen,
som Högvördige Preste-Stan dets välkomsthels¬
ning innebär, vet Bonde-Ståndet att efter sitt san¬
na värde upskatta, ocb anhåller jag, å Ståndets
vägnar, att Hr Doctorn och Biskopen behagade
till Högvördige Preste-Ståndet återbära Bonde-
Ståndets upriktiga tacksamhet, jemte dess för-
hopning, att i Högvördige Preste-Ståndets fort¬
farande välvilja och förtroende få vara inneslutet.
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln an¬
kom likaledes och in beledsagades en Deputation,
anförd af Landshöfdingen i Nyköpings Län, Gref¬
ve Gustaf Erik Frölich, hvilken till Bonde-Stån¬
det framförde en så lydande helsning:
Då Ridderskapet och Adeln, genom oss dess
Deputerade, till Hedervärda Bonde-Ståndet fram¬
för sin första vänskapliga helsning och hjertliga
lyckönskan vid detta Urtima Riksmöte, hoppas
Ridd. och Ad., att de många band, hvarmed des¬
Dm 18 Juli,
35
sa Stånd, genom likhet i enskildta yrken och ge¬
mensamt deltagande i allmänna åligganden, äro
förenade, skola än fastare sammanknytas genom
ömsesidiga bemödanden att befordra fäderneslan¬
dets sanna väl.
Det är alltid med en glad känsla af för¬
troende och tillfredsställande förhoppningar för
framtiden, som Ridd. och Ad. sammanträffar med
Representanterne för den Allmoge, om hvars fo¬
sterländska tänkesätt och beredvillighet att för det
allmänna bästa icke sky några upoffringar häf-
derna bära de skönaste och mest talrika vitsord.
Rättvisa och sanning, dessa höga dygder, dem
vår Konung i Dess valspråk angifvit såsom grun¬
derna för sitt handlingssätt, skola äfven blifva
ledstjernor för Ridd. och Ad:s Riksdagsförhand¬
lingar; och att Ridd. och Ad. på denna bana skall
finna det Hederv. Bonde-Ståndet vid sin sida, är
en öfvertygelse, som grundar sig pä den lyckli¬
ga erfarenhet Iramfarna tider oss förunnat.
Under förhoppning att hvarje Riks-Stånd,
med skyldig aktning för andras olika meningar,
skall af Riksdagsförhandlingarne söka uphenita
den rika och fullmogna skörd för nutid och efter¬
verld, som endast genom enighet och lugnt be¬
tänkande vid ärendernes afgörande kan vinnas,
försäkre vi Hedervärda Bonde-Ståndet om Ridd.
och Ad:s aktning och vänskapsfull tillgifvenhet.
Härpå afgaf Talmannen följande svar:
De tänkesätt af välvilja och förtroende, som
Högloflige Ridderskapet och AdeJn behagat ytra,
f
36 Den 18 Juli.
förbinda Bonde-Ståndet till en vördnadsfull och
hjertlig erkänsla.
Med den förhoppning Bonde-Ståndet eger,
att Högloflige Ridderskapet och Adeln gifver ef-
terdömet åt sina Med-Ständer af ett fosterländskt
sinne och en uphöjd medborgerlig anda, vågar
jag, å detta Stånds vägnar, försäkra, att Högloft,
Ridderskapet och Adelil på denna väg skall fin¬
na i Bonde-Ståndets förhandlingar, en trogen och
redlig medverkan för det sanna och rätta,
Bonde-Ståndet anhåller att i Högloflige Rid¬
derskapet och Adelns fortfarande välvilja få va¬
ra inneslutet.
§ 8.
Ståndet beslöt, att till vaktbetjening hos Stån¬
det under Riksdagen skulle antagas fem personer,
hvilkas tjenstgöring borde så fördelas, att 2:ne
alltid funnos tillstädes för uppassning i förmaket
till Ståndets Sessions- och Kansli-rum, en å Stån¬
dets klubb, en hos Talmannen och en hos Se¬
kreteraren; och antogos nu genast vaktmästaren i
Riksgälds-Kontoret Johan Gustaf Engman att
vara tjenstgörande i förmaket och vaktmästaren
Carl Cederlund å klubben. De 3:ne öfrige vakt-
betjenternes antagande öfverlemnade Ståndet åt
Talmannen och Sekreteraren.
§ 9.
Sedan underrättelse ankommit derom, att Kgl.
Majit i morgon eftermiddag kl. 6 ville emottaga
de Riks-Ståndens Deputationer, som inför Kongl.
Majit skola nedlägga Ståndens vördnad och lyck¬
Den 18 Juli
37
önskan, samt uppvakta Hennes Maj:t Drottningen,
Hennes Maj:t Enke-Drottningen och de öfrige
Kongl. Personerne; så beslöt Ståndet, att, för
afsändande af dess Deputerade, i morgon efter¬
middag, kl. half till 6, i Ståndets Sessionsrun*
sammanträda.
§ 10.
Talmannen uppläste sedermera det tal han å
Riks-Salen, vid Riksdagens öpnande å Ståndets
vägnar, inför Kongl. MajH ämnade hålla, så ly¬
dande :
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Svenska Bonde-Ståndet, sedan urminnes ti¬
der, genom kärlekens och trohetens starkaste band,
fästadt vid fäderneslandet oell dess konungar, kan
icke, efter den stora förlust af en sällsynt min¬
nesvärd Konung, som nyligen träffat Eders Kgl.
Majit, Dess konungsliga hus och brödrafolken,
nalkas Thronen utan en djup känsla af foster¬
ländsk saknad, hvilken Ståndet underdånigst an¬
håller att äfven i denna högtidliga stund få ut¬
tala. — Men vi tillbedja den Allsmägtiges under¬
bara råd, som så kärleksrikt blandar den bittra¬
ste sorg, med den mest tröstefulla förhoppning,
som, då Han later spiran falla ur den frejdade
ättefadrens hand, förlänat dess närmaste ättling
icke endast Grundlagens yttre rätt till Thronen
utan äfven den vida högre — de konungsliga
dygdernas sällsynt förenade inre anspråk på brö¬
drafolkens odelade hyllning och kärlek. Att E-
ders Kongl. Maj:t i djupet af sitt hjerta up-
•kattar sanningen och helgden af denna grund¬
38
Den 18 Juli.
känsla hos Svenska Allmogen derom öfvertygas
vi, med djup underdånig tacksamhet, äfven af
Eders Kongl. Majrts Landsfaderliga omsorg att
tidigt omkring Timmen samla Folkets ombud, för
att uttrycka sina välsignelserika lyckönskningar
öfver Eder Kongl. Maj:ts regering, gifva den ett
nytt stöd i den mer och mer utbildade medbor¬
gerliga andan, och bringa till afgörande den sto¬
ra samhällsfråga, som tidsandan framkallat och
häfden skall emottaga, såsom hufvudkraften i det
sociala lifvets pånyttfödelse inom fäderneslandet.
Måtte Eders Majrts lugna vishet och dess Re¬
gerings invigningsord: ”Rätt och Sanning”, utgju¬
ta sin anda öfver Riksförsamlingen; mätte det
högre ljus, sorn vill fatta tiden, upnå sin ur¬
sprungliga bestämmelse att, renadt från alla bländ-
sken, uplysa, försona och vägleda; då skall dea
fosterländska endrägten utbilda sig såsom en Her¬
rans sköldeborg kring Thronell, såsom en flö¬
dande grundåder af välsignelse från palatset till
hyddan inom våra landamären, och detta Riks¬
möte blifva ett för samtid och efterverld åskåd¬
ligt vitnesbörd, att rätt och sanning, i sin |Jvid-
sträcktastefbemärkelse, endast finnas i djupet af
det stora allmänna intresse, der alla enskildta up-
oflra sig, för att sammangjutas i det hela, som
på en gång är Christendomens, Tidehvarfvets,
Mensklighetens och Fäderneslandets.
Bonde-Ståndet utbeder sig underdånigst att
i Eders Kongl. Majrts fortfarande Nåd och hul¬
da omvårdnad få vara inneslutet.
§ 11.
På hemställan af Nils Strindlund från We-
Den 18 Juli.
30
ster-Norrlands Län, updrog Ståndet åt dess i dag
utsedde Elektorer, att, jemte Talmannen och Se¬
kreteraren uprätta och till Ståndet inkomma med
förslag till de Kansli-tjenstemän, sorn hos Stån¬
det under Riksdagen komma att tjenstgöra och
derjemte föreslå beloppet och fördelningen af de
arfvoden, som i sådant ändamål böra reqvireras.
§ 12.
Nils Nilsson från Wermlands Län begärde
härefter ordet, och yttrade:
Högtärade Talman och Hedervärde Ståndsbröder!
14 1/2 år hafva förflutit sedan jag hade äran
deltaga i Hedervärda Bonde-Ståndets förhandlin¬
gar, nemligen vid den märkvärdiga 1828 års
Riksdag.
Under de 2:ne Riksmöten, som sedan för¬
flutit, har Svenska Bonde-Ståndets pluralitet till
sådan grad rest sig från förvillelser och beroen¬
de, att man med glädje och stolthet kan räkna
sig till detta stånd oell med glad förhopning om
en lycklig utgång gå de stora frågor till mötes,
som denna Riksdag förestå. Vid den märkvär¬
diga 28 års Riksdag hade jag den glädjen, efter
min ringa förmåga, gå samma väg sorn den man,
hvilken nu bekläder Hederv. Bonde-Ståndets Tal¬
mansstol — han var den man, som med skarp
blick aktade på tidens tecken och hemtade stöd
för sina bemödanden af de oförgätlige män, som
då voro ledare af Bonde-Ståndets minoritet, des¬
se väl kände män, som så ofta vid misslyckade
voteringar för fäderneslandets väl_ upuiuntrade till
40
Den 18 Juli
ståndaktighet tills en lyckligare tidpunkt inträffa¬
de, då Svenska Bonden ljusare kunde inse och
upskatta sin existens. Nu Gudi lof år denna
tidpunkt inne och de värdige män, som härtill
kraftigast bidragit på de hedersplatser, dit vår
älskade och Nådige Konung kallat deni, för hvil¬
ka val Sveriges Allmoge och fosterlandsvänner
säkerligen skola veta att tacka och vörda sin älska¬
de Konung.
Jag får på det hjertligaste tillönska vår högt
ärade Talman och vice Talman en lycklig fram¬
gång af sina mödosamma värf och anhåller att
städse få i deras fortfarande vänskap vara inne¬
sluten och får derjemte utbedja mig Hedervärda
Ståndsbrödernas vänskap och förtroende.
Ståndet åtskiljdes kl. 1 e. m.
In fidem
C, G. Castel.
»ca 1» Juli.
Plenum kl. 1/2 till 12 förmiddagen.
§ t
Genom ankomne Utdrag, N:o 1, 2 och 3,
af Ridderskapet och Adelns Protocoll för den 17
i denna månad, hvilka nu uplästes och lades till
Bonde-Ståndets handlingar, underrättades Ståndet,
att Ridderskapet och Adeln nyssnämnde dag be¬
Den ig Juli.
41
slutat, att främmande åhörare vid denna Riksdag
niå få bevista Ridderskapet och Adelns öfver-
läggningar, och att med utdelning af inträdeskort
dertill, kommer att förhållas såsom vid sista Riks¬
dagen; att den för Ridderskapet och Adeln i 0-
perahuset föranstaltade Klubb, på sätt den nu, li¬
kasom vid sista Riksdagen blifvit iurättad, skall
fortfara intilldess annorlunda beslutes; och att Rid¬
derskapet och Adeln remitterat till blifvande Stats¬
utskottet Rikets Högloft. Ständers Revisorers be¬
rättelse, angående: l:o den år 1841 verkstälda
granskning af Stats-Verkets och andra af allmän¬
na medel bestående fonders tilstånd, styrelse esh
förvaltning, jemte de i anledning deraf infordrade,
Och till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga utlåtan¬
den ; 2:o de åren 1841 och 1843 verkstälde gransk¬
ningar af Riksgälds-Contorets förvaltning och
Räkenskaper samt Götha Canal Bolags, och
Malmö f. d. Discontinrättningars utredning; och
3:o De åren 1841 och 1843 förrättade gransk¬
ningar af de under Kongl. Maj:ts och Rikets Com-
merce-Collegium stälda fonder och medel, jemte
bemälde Collegii, i anledning deraf till Kongl.
Maj:t afgifne underdånige utlåtanden.
§ 2.
Anmäldes och inbeledsagades tvenne Ko¬
nungens Öfverste-Kammarjunkare, Grefve Lud¬
vig Ernst von Stedingk och Grefve Erik August
Lewenhaupt, hvilka, på Kongl. Maj:ts Nådiga Be¬
fallning, inbjödo Bonde-Ståndet, att, i morgon kl.
11 f. m., för Riksdagspredikans afhörande, infin¬
na sig i Hufvudstadens Storkyrka, samt att, efter
42 Den ig Juli.
slutad Gudstjenst, upträda å Rikssalen, till Ple¬
num Plenorum för Riksdagens öpnande.
Ståndet åtskiljdes kl. */* till 1 efterm.
In fidem
C. G. Cassel*
Plenum kl. 1/2 till 6 eftermiddagen.'
§. l.
Ståndet sammanträdde nu och afgick till Rid¬
darhuset, för att derifrån, jemte de öfrige Riks¬
stånden, begifva sig till Kongl. Slottet, att up-
vakta Deras Majestäter Konungen, Drottningen
och Enke-Drottningen, samt De öfrige Kongl.
Personerne; hvarefter Ståndet, vid nedgåendet från
Kongl. Slottet, åtskiljdes.
In fidem
C. G. Cassel.
Den 90 Juli.
Plenum kl. 1/2 till 11 förmiddagen.
§ 1
Protokollet för förmiddagen den 19 i denna
månad, justerades.
Den 20 Juli, 43
§ 2.
Sedan Kongl. Maj:t förliden gårdag låtit kal¬
la Rikets Ständer, att i dag, kl. 11 f. m. kom¬
ma tillstädes, först till Gudstjenst i Stadens Stor¬
kyrka, och sedermera å Rikssalen till Plenum
Plenornm för Riksdagens öpnande; så begaf sig
nu Ståndet, först till Storkyrkan, och vidare, ef¬
ter der bevistad Gudstjenst, till Rikssalen, hvar¬
est Kongl. Maj:t, på sätt 26 § Riksdags-Ord-
ningen föreskrifver, öpnade Riksdagen, och lät
Rikets Ständer afhöra berättelsen om hvad sedan
sjsta Riksdag uti Rikets Styrelse sig tilldragit,
af hvilken berättelse ett exemplar till Talmannen
öfverlemnades.
Ståndet åtskiljdes vid nedgåendet från Riks¬
salen.
In fidem
C. G. Cassel.
Den23 Juli.
Plenum kl. 12 på dagen.
§ 1.
Uplästes och lades till handlingarne l:o Kgl.
Maj:ts Tal till Rikets Ständer på Rikssalen vid
Riksdagens öpnande den 20 i denna månad; och
2:o ett af Kommitterade till Tryckfrihetens vård,
den 11 i denna månad, afgifvet memorial.
§ 2.
Till det blifvande Banko-Utskottet remittera¬
44
Den aa Juli.
des Rikets Ständers Revisorers den 14 December
1841 och den 14 December 1843 afgifne berät¬
telser, angående granskningen så väl af Ban¬
kens och Tumba Bruks räkenskaper för åren
1839, 1840, 1841 och 1842, som af Styrelsen
och Förvaltningen vid desse Verk,
§ 3.
Ståndet underrättades genom ankomne Pro¬
tokolls-Utdrag, sorn nu upplästes, att Borgare-
Ståndet denne dag lågt till handlingarne Kongl.
Maj:ts den 20 dennes meddelade berättelse om
hvad i Rikets Styrelse sedan sista Riksdag sig
tilldragit, och en till Rikets Ständer af Tryckfri¬
hets- Kommitterade, den 11 dennes afgifven berät¬
telse, samt remitterat till det blifvande Banko-
Utskottet Rikets Ständers Revisorers den 14 De¬
cember 1841 och den 14 December 1843 afgifne
berättelser, angående granskning af så väl Ban¬
kens och Tumba bruks afslutade räkenskaper för
åren 1839, 1840, 1841 och 1842, som af styrel¬
sen och förvaltningen vid desse Verk.
§ 4.
Läsningen af Kongl. Maj:ts den 20 i denne
månad, vid Riksdagens öpnande å Rikssalen af¬
gifne berättelse, om hvad i Rikets Styrelse sedan
sista Riksdag sig tilldragit, börjades, men hann
ej denne dag att slutas.
Ståndet åtskiljdes kl. 3/4 till 2 e. m.
In (idem
C. G. Cassel.
45
D«n$4 .Tuli.
Plenum kl. 11 f. m.
§ 1.
Protokollen för den 18, 19|e, m., 20 och
22 i denna månad justerades.
§2.
Sedan Bonde-Ståndet updragit åt dess Elek¬
torer, att, jemte Talmannen och Sekreteraren up-
rätta förslag till tillsättande af de Kanslitjenste-
män, som under Riksdagen hos Ståndet komma
att tjenstgöra; så hade den 22 i denna månad
blifvit upgjordt ett sådant förslag, hvilket nu up-
lästes, så lydande:
”Ar 1844 den 22 Juli sammanträdde, enligt
Bonde-Ståndets beslut, dess Elektorer, i närvaro
af Talman och undertecknad Sekreterare, för att
uprätta förslag till organisation af Ståndets Kansli
och tillsättande af de Tjenster, som dervid kunde
finnas nödige.
Härvid förekom först fråga om det angelägna
och vigtiga föremål, att Protokollsföringen inom
Ståndet med skicklighet handhafves, och jemväl
med den skyndsamhet fortgår, att Protokolleine i
oafbruten ordning justeras och till trycket befor¬
dras. Till vinnande af ett sådant ändamål, funno
Elektorerne nödigt, att, utom de 2:ne Notarier,
som i Riksdags-Ordningen föreskri Ivas, 2:ne Extra
Ordinaner antagas, med I ka arfvode för hvardera
af dessa Tjenstemän, eller Fyra Riksdaler Banko
om dagen.
46 Ben 24 Juli.
Till dessa Tjenster föreslogö Elektorerne,
efter noggrann urskiljning bland de sökande:
Ordinarie Notarier:
Häradshöfdingen Johan Lagermark och
f. d. Copisten i Just. Revisionen Theodor
/Sandström.
Extra Ordinarier:
Hof-Rätts-Fiskalen, v. Häradshöfdingen G.
T. Asker och
v. Häradshöfdingen A. Carlander.
Till de fyra i Riksdags-Ordningen uptagne
Ordinarie Kanslist-tjenster, hvilka böra dels hafva
inseende öfver Expedition inom Kansliet, dels an¬
svara för Bord-listor och Ståndets Diarium, och
dels besörja Sekreterare-göromålen vid Ståndets
Enskildta Utskott och korrektur-läsningen af Stån¬
dets Protokoller, ansågo Elektorerne sådane Tjen¬
stemän böra väljas, hvilka för flit, ordningssinne
och i öfrigt berömligt upförande redan gjort sig
hos Ståndet fördelaktigt kände under deras tjenst¬
göring vid sistlidne Riksdag; och föreslogo så¬
lunda Elektorerne till dessa Tjenster:
v. Auditören P. J. Björner,
v. Häradshöfdingen G. Danielsson,
Hof-Rätts v. Notarien A. Boström och
E. O. Kanslisten 1 Kongl. General-Tull-
Styrelsen P. W. Grubb.
Den 24 Juli.
47
Extra Kanslisters göromål består hufvudsak¬
ligen i Expeditionernes renskrifning, hvartill for¬
dras ordentlighet och flit. För dessa göromål
hafva Elektorerne ansett Åtta Extra Ranslist-
arf vodens reqvirerande vara tillräckligt, hvarige¬
nom en besparing, mot sistlidne Riksdag, af Fyra
kanslist-arfvoden vinnes. Genom denna tillgång
och det öfverskott af hvad 4 Notariers arfvoden,
enligt stat, utgör, mot hvad här ofvan för dessa
Tjenstemän blifvit föreslaget, kunna 10 äldre och
6 yngre bland de sökande antagas, de förre mot
ett arfvode af Två, och de sednare mot En Riks¬
daler om dagen. Förstberörde arfvode anse Elek-
torne fullt svarande mot tjenstgöringens vigt och
trägenhet, och det sistnämnde är föreslaget, såsom
en upmuntran för yngre, i Statens tjenst nyligen
inträdde sökande, sorn äga tillfälle, att, i följd af
det förtroende Ståndet, i deras antagande, dem
visar, bereda sig, genom flit och stadgadt uplö-
rande, rekommendation till vidare fortkomst i Sta¬
tens tjenst.
■ i
Till dessa Tjenster blefvo föreslagne:
Tio med arfvode af Två R:dr B.ko om dagen, nemi.:
v. Auditören L. J. Rhodin,
v. Häradshöfdingen P. Sandeberg,
Hof-Rätts-Notarien J. J- Agrell,
v. Häradshöfdingen C. Thorell,
v. Auditören E. F. Ziervogel,
Vice Notarien A. L. Frykholm,
E. O. Kanslisten G. Th. Rhodin,
E. O. Kanslisten C. Th. Hedin,
Extra Hof-Rätts-Notarien G. Burman,
E. O. Kanslisten C. F. Dahlborg;
48
Den 24 Juli.
Sex med En R:dr B:ko om dagen:
E. O. Kanslisten W, A, Blomt
E. O. Kanslisten C. F. Bamströntj
E. O. Kanslisten A. Neyber>
v. Auditören C, L. Forssbergs
Extra Hof-Rätts-Notarien O. O. Afseliusj
Studeranden G. Heurlin.
Slutligen ansågo Elektorerne sig bora fästa
det vilkor vid sitt val, att, om någon af Kansli-
Tjenstemännen ingår till tjenstgöring i Utskott,
uphör lians befattning inom Ståndets Kansli, äf¬
vensom att om, emot förmodan, någon af dessa
Tjenstemän skulle finnas sakna den skicklighet
och flit, som för befattningen erfordras, eller i (if¬
rigt, genom behörigt intrång i Ståndets förhand¬
lingar, eller mindre god konduit, i annat afseende,
gör sig oförtjent, af Ståndets vidare förtroende,
må han, efter derom gjord anmälan, från sin be¬
fattning endtledigas.”
I sammanhang härmed tillkännagåfvo Tal¬
mannen och Sekreteraren, att, i följd af Ståndets
dem lemnade förtroende, de, bland sökande till
en Vaktmästaretjenst vid Ståndet, utsett och an¬
tagit Vaktmästaren Johan Blomqvist, äfvensom
att de, för egen räkning och till biträde vid tjenst-
göringen hos Ståndet, hvar för sig antagit en
Vaktmästare, likväl med det för alla dessa Be¬
tjente gällande vilkor, att deras förordnande ej
fortfar längre än för månad, och att en förlängd
tjenstgöring ankommer på deras ordentlighet och
öfriga välförhållande. Detta
Den a4 Juli.
49
Detta förslag blef till alla delar af Ståndet
godkåndt och de föreslagne tjenstemännen således
antagne, att under Riksdagen hos Ståndet tjenst-
göra i den egenskap förslaget omförmäler.
s 3.
Genom beslut den 18 i denne månad, hade
Bonde-Ståndet förordnat, att Ledamöter uti de i
Gnind-Lagen bestämde Utskott skulle inom Stån¬
det väljas af Dess då utsedde Elektorer; och
hade Elektorerne, på grund häraf, den 22 i den¬
ne månad, förrättat val till Utskotts-Ledamöter,
öfver hvilke, jemte deras likaledes utsedde Supp¬
leanter, en så lydande skriftlig förteckning, nu
inlemnades och uplästes.
Till Ledamöter uti de i Riksdags-Ordningen
bestämde Utskott hafva Hedervärda Bonde-Stån¬
dets Elektorer utsett följande bland Ståndets med¬
lemmar:
Uti Constitutions- Utskottet,
Ledamöter:
vice Talmannen Nils Persson från Söderman¬
lands Län,
Anders Andersson från Skaraborgs Län,
Erik Notberg från Westerås Imil,
J^cob Kihlblom från Södermanlands Län,
förre vice Talmannen Per Eriksson från Werm¬
lands Län,
Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län.
4
50
Den s/f Juli.
S n j) p 1 e a uter:
Carl Gustaf Bruhn från Hallands Liin,
Johan Petter Brattström från Wermlands Län,
Olof Nilsson från .Jemtlands Län.
Uti Stafs- Utskottet,
L e d a ni ö t e r :
Sven Heurlin från Kronobergs Län,
Bengt Gudmundsson från Hallands Läll,
Johan Olsson från Stockholms Län,
Petter Persson från Jonköpings Län,
Per Persson från Orebro Liin,
David sindersson från Hallands Län,
Jönas Johansson från Jönköpings Län,
Anders Nilsson från Östergöthlands Län,
Måns Månsson från Calmare Län.
Suppleanter:
Johan Johansson från Örebro Län,
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings Län,
Jöns Mäns sofi från Malmöhus Län,
Lars Gezelius från Stora Kopparbergs Län.
Uti Bevillnings-Utskottet,
Ledamöter:
förre Talmannen Anders Eriksson från Örebro
Län,
Gonrad Romin från Gottlands Län,
Jan Persson från Upsala Län,
Gustaf Pettersson från Östergöthlands Län,
Petter Claesson från Elfsborgs Län,
1
Den 24 Juli. 5f
Jöns Ersson från Wermlands Län,
Per Mattsson från Wester-Norrlands Län,
Per Nilsson från Christianstads Län,
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län,
Erik Eriksson från Westerås Län,
Lars Boéthius från Stora Kopparbergs Län,
Christen Andersson från Malmöhus Län.
Suppleanter:
Johannes Johannesson från Götheborgs och Bohus
Län,
Anders Johansson från Wermlands Län, >
Anders Andersson från Orebro Län,
Samuel Samuelsson från Östergöthlands Län,
Mathias Hjorth från Bohus Län,
Lars Norrby från Gottlands Län.
Uti Banko-Utskottet:
Ledamöter:
Pehr Sahlström från Stockholms Län,
Johan Fredrik Dahllöf från Elfsborgs Län,
Per Pålsson från Christianstads Län,
Johannes Andersson från Skaraborgs Län,
Petter Mårtensson från Jönköpings Län,
Anders Jonsson från Östergöthlands Län,
Henrik Andersson från Örebro Län,
Jon Olsson från Gelleborgs Län,
Johan Andersson Lundberg från Norrbottens Län.
Suppleanter:
Anders Eriksson från Elfsborgs Län,
Niclas Nilsson från Calmare Län,
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands Län,
52
Den 24 Juli.
Mäns Persson från Malmohus Län,
Erik Christensson från Götheborgs och Bohus Län.
Uti Lay-Utskottet,
L e d a möter:
Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs Län,
Johnn August Zetterberg från Stockholms Län,
Nils Nilsson från Wermlands Län,
Carl Ersson från Westerås Län.
Suppleanter:
C. F. Huss från Wester-Norrlamls Län,
Sven Isacsson från Calmare Län.
Uti Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
Ledamöter:
Ola Jeppsson från Blekinge Län,
Matts Persson från Stockholms Län,
Anders Trysen från Östergöthlands Län ,
Jonas Kylander från Wermlands Län ,
Nils Gustaf Nilsson från Östergöthlands Län,
Ephraim Larsson från Elfsborgs Län,
Bengt Eriksson från Wermlands Län,
Nils Strindlund från Wester-Norrlanils Län,
Jöns Jönsson från Christianstads Län,
Jan Andersson från Upsala Län,
Anders Jansson från Westerås Län,
Hans Persson från Gefleborgs Län.
S uppleanter:
Pm Olsson från Upsala Län,
,,s Olsson från Stora Kopparbergs Län,
Den 24 Ju/i.
53
Ola Svensson från Malmöhus Län,
Johannes Samuelsson från Jönköpings Län,
Mauritz Sahlén från Wester-Norrlands Län,
Carl Petter Myrberg från Westerås Län.
Uti Expeditions- Utskottet,
Ledamöter:
Anders Göransson från Stora Kopparbergs Län ,
Erik Andersson från Stora Kopparbergs Län ,
l-,ars Bygdén från Westerbottens Län.
Suppleanter:
Olaus Eriksson från Götheborgs och Hokus Län,
Peter Haraldsson från Elfsborgs Län.
Och hafva Elektorerne ansett den ordning
böra stadgas, att, då Suppleanter i Utskotten in¬
träda, de böra taga plats efter Utskottets ordinarie
Ledamöter, utan afseende å det rum, som inne¬
hafts af de ledamöter, i hvilkas ställe Suppleanterne
ingått, och att, då ledamot i Utskott är hindrad
att der tjenstgöra och har sådant hos Talmannen
anmält, den närmast i ordningen varande Supple¬
ant må ega att, utan serskildt förordnande, i Ut¬
skottet inträda.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län
anmärkte, att, enär Riksdags-Ordningen föreskrif-
ver, det Bevillnings-Utskottets Ledamöter böra ,
så vidt möjligt är, väljas från alla Rikets pro¬
vinser , men ifrån de Norrländska Länen endast
en af Ståndets medlemmar vore till ledamot i Re-
villnings-UtskoKet utsedd, Riksdags-Ordningens
54
Den 24 Juli.
stadgande i berörde afseende icke blifvit af Elek-
torerne iakttaget.
Enahanda anmärkning framställdes af Andreas
Bengtsson från Jönköpings Län, med tillägg, att
från Rikets största provins, Småland , som inne¬
fattar trenne serskilda Län, icke någon Riksdags¬
man af Ståndet blifvit till Ledamot i Bevillnings¬
utskottet invald.
Då, i anseende dertill, att Länens antal till
dubbelt belopp öfverstiger Ledamöternes i Bevill-
nings-Ulskottet, det icke låter sig göra att från
alla orter välja Ledamöter inom detta Utskott,
fann Ståndet de gjorda anmärkningarne icke för¬
anleda till någon rättelse, utan blef det af Elek-
torerne förrättade val till Ledamöter och Supple¬
anter i Utskotten af Ståndet godkändt, äfvensom
Ståndet till alla delar gillade hvad Elektorerne ,
rörande Suppleanternes tjenstgöring föreslagit och
hemställt; och skulle Utdrag af Protokollet här¬
öfver tillställas främste Ledamoten i hvarje Ut¬
skott, att Utskotten till efterrättelse meddelas.
§ 4.
Till Ledamöter i det Utskott, som kommer
att uptaga och bereda Ståndets allmänna och en¬
skilda besvärs- och ansöknings-ärender, utsåg
Ståndet nu följande:
Per Olsson från Upsala Län,
Olof Johansson från Stockholms Län,
Petter Jonsson från Skaraborgs Län,
Nils Persson från Kronobergs Län,
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings Län,
Den Juli.
00
Carl Petter Myrberg från Westerås Lån,
Anders Andersson från Östergöthlands Län,
Johan Petter Andersson från Elfsborgs Län,
Pehr Jonsson från Calmar Län,
Johan Eriksson från Stora Kopparbergs Län,
Anders Persson från Orebro Län,
Anders Johansson från Wermlands Län,
Lars Larsson från Gefleborgs Län ,
Mauritz Sahlén från Wester-Norrlands Län,
Sven Jonsson från Jemtlands Län,
Olof Nilsson från Westerbottens Län ,
Johan Andersson Limdberg från Norrbottens Län,
Lars Norrby från Gottlands Län,
Ola Svensson från Malmöhus Län,
Pehr Jönsson från Christianstads Län,
Gustaf Bernhard Appelqvist från Blekinge Län,
Carl Gustaf Bruhn från Hallands Län ,
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län.
§ 5.
Hen, sista pleni-dag påbörjade läsning af
Kongl. Maj:ts å Rikssalen afgifne berättelse, om
hvad i Rikets Styrelse sedan sistlidne Riksdag
sig tilldragit, blef 1111 fortsatt och slutad; hvar¬
efter samina berättelse lades till handlingarne.
§ 6.
Vice Talmannen Nils Persson begärde ordet
och yttrade: Enär det förr alltid varit vanligt, att,
då en ny Konung upstigit på Thronell , Rikets
Ständer vid den Riksdag, sorn närmast derefter
inträffat, hos Kongl. Majit begärt, att, enligt ur¬
gammal plägsed , Hess kröning måtte lirås ; så,
och då denna plägsed icke eller nu torde böra
56 Den 24 Juli-
åsidosattas, föreslår jag härmed, att Bonde-Ståndet
må hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla , det
Kongl. Majit måtte täckas under Riksdagen be¬
stämma tiden för Dess och Hennes Majit Drottnin¬
gens höga kröning; och att, om de öfriga Riks¬
stånden detta Bonde-Ståndets beslut biträda, det
blifvande Expeditions-Utskottet kunde anmodas
upsätta den underdåniga skrifvelse härom, som ge¬
nom en Rikets Ständers Deputation torde böra till
Kongl. Majit i underdånighet öfverlemnas.
Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län:
Enligt hvad jag hört berättas, lärer i dag på för¬
middagen från Ridderskapet och Adeln vara att
förvänta en Deputation, med inbjudning till Bonde-
Ståndet, att förena sig i det af Ridderskapet och
Adeln fattade beslut, angående Konungens kröning;
hvadan jag föreslår, att behandlingen af den utaf
vice Talmannen i samma ämne nu väckte fråga
härstädes må upskjutas, intilldess omförmälde De¬
putation anländer.
Sven Heurlin från Kronobergs Län: Långt
ifrån att vilja motsätta mig den af vice Talmannen
nu väckta motion, förklarar jag, att jag till alla
delar instämmer deruti; och då jag ingalunda vill
att Bonde-Ståndet skall i något afseende ledas
eller förekommas af Ridderskapet och Adeln, an¬
ser jag den nu väckta fråga, om Kongl. Majits
kröning böra härstädes handläggas utan afseende
å hvad Ridderskapet och Adeln må kunna hafva
enahanda fråga vidgjort. Kongl, kröningar kunna
visserligen anses utgöra en tom ceremoni, deri
till och med vidskepelse understundom inblandats,
men, enär vi nu, tack vare Gud! fått en Konung,
som under sin hitintills förflutna korta regeringstid
Den 24 Juli.
gjort mera godt åt Fäderneslandet, än det tillförene
från Regeringens sida fått röna under många år,
och Konungen visat det förtryckta folket, att han
ömmar för dess lidanden, samt att han alfvarligen
vill mildra och afhjelpa desamma; så, ehuru dylike
krönings-ceremonier i en framtid torde, dels såsom
obehötlige, och dels i anseende till de dervid oftast
inträffande olyckor, böra afskaffas, kan jag likväl
icke annat än upriktigt önska, att den för vår
nuvarande älskade Konung föreslagna kröning,
må äga rum, på det folket äfven från sin sida
må kunna visa den oskrymtade kärlek och tillgif¬
venhet, det hyser för Konungens höga person.
Petter Persson från Jönköpings Län instäm¬
de uti den af vice Talmannen väckte motion, och
ansåg Ståndet böra deröfver fatta sitt beslut, utan
afseende å den åtgärd, Ridderskapet och Adelil
må kunna vidtaga i det ämne, motionen angår.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län:
Jag har visserligen ingenting deremot att, enligt
gammal plägsed, en Kongl, kröning jemväl efter
det nu inträffade Regent-ombytet kommer att äga
rum , men jag hemställer att Rikets Ständer må
till Kongl. Majit ingå med en serskild underdånig
anhållan, att vid den höga kröningens verkställan¬
de , det gamla bruket, att utkasta så kallade
Krönings-penningar, må afskaffas, icke derföre,
att de medel, som härtill skulle användas, kunna
vara af synnerligt värde och böra besparas, utan
endast af den orsak, att vid dylika penninge-
utkastningar olyckor, eller åtminstone obehagliga
uppträden icke kunna undvikas; — ett förhållande,
som likaledes plägar inträffa vid Kongl, begraf-
ningar, enär penningar jemväl då utkastas.
58
Dell 3 f Juli.
Jag anser derföre utkastning af Krönings- och
Begrafnings-penningar hädanefter böra uphöra ;
hvaremot jag hemställer, att en motsvarande summa
må stallas till Kongl. Majrts disposition , för att
biand Hufvudstadens fattige utdelas.
Johan Fredrik Dahllöf från Elfsborgs Kan:
Jag vili blott erinra derom , att, då fråga om
Konungens kröning nu blifvit vackt inom JBonde-
Ståiädet, det är lämpligare för Ståndet, att fatta
sitt beslut i ämnet, innan någon Deputation an¬
kommer från Ridderskapet och Adeln, hvarifrån
Ståndet, lika litet i detta, som i andra afseenden,
torde böra emottaga någon ledning; och hemställer
jag härjemte, att Ståndet vid sitt beslut om krö¬
ningen icke må fästa något vilkor rörande krönings-
penningarne; utan bör , i händelse Ståndet uti
detta afseende vili vidtaga någon åtgärd, derom
göras serskild framställning , sedan kröningen
blifvit af Kongl. Maj:t beslutad.
Strindlund: Jag har hvarken yttrat eller yrkat
att Ståndet, vid dess beslut om den Kongl, krö¬
ningen, skulle fästa, såsom vilkor, begäran om
krönings-penningarnes indragning; utan jag har
endast hemställt, att Ståndet måtte tillkännagifva
sin önskan derom, i sammanhang med nämnde
beslut.
Bengt Gudmundsson från Hallands Län :
Det ämne, sorn nu blifvit föremål för Ståndets
öfverläggning, innefattar tvänne motioner; den ena
af vice Talmannen, att Ståndet måtte begära, det
Kongl. Maj:t under Riksdagen ville låta lira sin
kröning, och den andra af Strindlund, angående
hemställan till Kongl. Maj:t, att det gamla bruket
Den 2 J' Juli.
59
af krönings- och begrafningspenningars utkastande
måtte afskaffas. Denne sednare motion begär jag
härmed hvilande på bordet; hvaremot jag, hvad
sjelfva saken angår, biträder den förstnämnde mo¬
tionen, men anser, lika med Rutberg, alt, då en
inbjudning i ämnet är att förvänta från Ridder-
skapet och Adeln, Bonde-Ståndets beslut bör up-
skjutas, till dess inbjudningen ankommit.
Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs
Län: Jag anser något upskof med Ståndets beslut,
rörande den af vice Talmannen väckte motion,
icke böra äga rum, för att afvakta Ridderskapet
och Adelns inbjudning , eller för att lägga dess
åtgärd i ämnet till grund för Bonde-Ståndets till¬
göranden; ty Bonde-Ståndet bör från början af
Riksdagen handla oberoende, och icke låta sig
styras af Med-Stånden, aldraminst af Ridderska¬
pet och Adeln, sedan derstädes, i afseende å Riks¬
dagens gång, visat sig sådana företeelser, som
man nyligen fått erfara. För min del är jag full¬
komligen öfvertygad, att Konungen, för sina up-
höjda tänkesätt och redbara egenskaper, är så äl¬
skad af hvarje välsinnad undersåte, och följaktli¬
gen så bekräftad i sin konungsliga makt, att nå¬
gon krönings-ceremoni för detta ändamål icke är
behöflig; men då en sådan tillhör gammal plägsed,
må den jemväl äga rum nu, då Fäderneslandet
fått glädja sig åt en sådan konung, som nyss
blifvit omförmäldt. I afseende å avskaffandet af
krönings-penningars utkastning instämmer jag med
Strindlund.
I hvad von Zweigbergk yttrat, hördes flere
af Ståndets Ledamöter instämma.
60
Den 2 4 Juli.
Ola Jeppsson från Blekinge Lån instämde i
den af vice Talmannen väckte motion, och förkla¬
rade, att, ehuru han icke kunde föreställa sig,
det den omnämnda inbjudningen från Ridderskapet
och Adeln åsyftade att väcka eller leda Bonde-
Ståndet till något beslut uti ifrågavarande ämne,
utan endast vara en åtgärd, som Ridderskapet
och Adeln ansett nödig, för att få ämnet samtidigt
och likstämmigt inom alla Riks-Stånden behand-
ladt, Ola Jeppsson likväl ansåge lämpligast, att
Bonde-Ståndet nu genast afgjorde frågan.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: Jag
instämmer i hvad von Zweigbergk yttrat, öfver-
tygad att Bonde-Ståndet är fullkomligen oberoende
af Ridderskapet och Adeln, hvars inbjudning så¬
ledes icke behöfver afvaktas.
Bengt Gudmundsson: Jag kan sannerligen
icke inse, hvarför Bonde-Ståndet skall hafva så
brådtom med sitt beslut uti förevarande ämne ; ty
då samma beslut endast måste inskränka sig der¬
till, att hos Kongl. Maj:t framställa en underdånig
önskan , att Kongl. Maj:t måtte täckas fira sin
kröning, rörande hvilket ämne det grundlagsenli-
gen tillkommer Honom ensamt att förordna; så
lärer icke ringaste olägenhet inträffa deraf, att
Ståndet fördröjer sitt beslut, intilldess det får er¬
fara, huru frågan af de öfrige Riks-Stånden be¬
handlas; synnerligast, sedan kändt är, att en in¬
bjudning från ett ibland dem i dag på förmiddagen
är att förvänta; och då jag icke kan finna , det
Ståndet genom ett sådant upskof hvarken träder
sin värdighet för nära, eller kail anses gifva Med-
Stånden efter i tillgifvenhet för Kongl. Maj:t; så,
och på det ämnet må få en grundlagsenlig form ,
Den 2 4 Juli.
(»1
fortfar jag i mitt yrkande om upskof härutinnan,
och begär af sådan anledning, motionen Itvilande
|>å bordet.
von Zweigbergk: Enär discussionen i detta
ämne nu mera är nära fulländad, och den väckte
motionen först nu blifvit begärd på bordet, så kan
jag icke finna, att denna begäran lämpligen bör
förhindra Ståndet, att nu genast fatta sitt beslut.
Jag vet väl , att Bonde-Ståndet utan olägenhet
kan antaga Ridderskapet och Adelns inbjudning,
och således up,skjuta sitt beslut, till dess samma
inbjudning hit ankommit, men då jag icke vill. att
Bonde-Ståndet hvarken skall synas stå under Rid¬
derskapet och Adelil, eller eftergifva något af de
öfrige Riks-Stånden i tillgifvenhet för konungens
person, så anser jag lämpligast, att Ståndet uti
ifrågavarande afseende nu genast fattar sitt beslut,
hvilket derefter må Med-Stånden, genom Proto¬
kolls-utdrag, meddelas, då resultatet bli iver all¬
deles enahanda, som hade den omtalte inbjudnin¬
gen blifvit antagen.
Heurlin: Lika med von Zweigbergk, anser
jag den väckta frågan nu genast böra afgöras, och
att Bonde-Ståndet såmedelst bör visa, att det, li¬
ka väl som Adeln, är sin Konung tillgifvet.
Petter Persson från Jönköpings Län: Jag
anser Bonde-Ståndet icke stå under Ridderskapet
och Adelns förmynderskap, och att Ståndet såle¬
des för sina åtgärder icke bör i något afseende
hemta ledning derifrån; hvadan Ståndets beslut,
jemväl i förevarande ämne, bör, utan afseende å
Ridderskapet och Adelns tillgöranden, fattas.
Den 24 Juli.
Vice Talmannen: Jag har ej vackt föreva¬
rande motion, i afsigt att dermed förekomma Med-
Stånden, utan endast af den anledning, att, da jag
fått mig bekant det en lika beskaffad fråga skulle
komma under öfverläggning i de öfrige Riks-Stån-
don, jag önskade det Bonde-Ståndet skulle visa
sig lika npmärksamt emot Konungen, som de,
och således icke från deni behöfva taga väckelse
uti ett ämne af sådan beskaffenhet, som det ifrå¬
gavarande.
Jonas Johansson från Jönköpings Län: Jag
förenar mig till alla delar med vice Talmannen,
och önskar, att hans motion må bifallas.
David Andersson från Hallands Län: Jag¬
ar öfvertygad, att Konungen så väl känner Bonde-
Ståndets tillgifvenhet för sin höga Person, att, om
Ståndet till och med alldeles uteblefve med den
ifrågasatte framställningen om Konungens kröning,
Konungen ändock skulle veta sig vara omfattad
af Bonde-Ståndets och allmogens oskrymtade kär¬
lek. Jag kan således icke finna skäl för Stån¬
det att i detta afseende, liksom fjäska i otid; och,
ehuru jag icke har något att erinra emot den fö-
reslagne underdåniga begäran, om bestämmandet
af tiden flir Konungens kröning, tror jag likväl
Ståndet allt för väl kunna fördröja med sitt be¬
slut i ämnet, till dess inbjudningen ankommit från
Ridderskapet och Adeln, hvilket Riks-Stånd der¬
före icke lärer kunna anses utöfva något inflytan¬
de på Bonde-Ståndet. Serskildt får jag nämna,
att, då det ryckte i landet redan varit gängse, att
Kongl. Maj:t sjelf icke önskar, det någon kröning
för Honom skall firas, utan i stället vill åt landet
bespara de med kröningsceremonien förenade kost¬
Den a 4 Juli.
03
nader, så förefaller det min enskilda upfattning så,
som skulle Kongl. Maj:t, genom en framställning
om kröningen från Ständernes sida, till äfventyra
kunna föranledas, att, emot sin vilja, anställa en
sådan högtidlighet.
Rutberg: Då jag nämnde, att en Deputation
från liidderskapet och Allein vore att förvänta med
inbjudning till Bonde-Ståndet, att instämma i Did¬
rie rsk a pet och Adelns beslut, angående Konungens
kröning, och att Bonde-Ståndet af sådan anled¬
ning borde fördröja sitt beslut i samma ämne, in¬
tilldess nämnde Deputation ankommit, var det vis¬
serligen icke min afsigt, att Bonde-Ståndet der¬
före skulle komma att emottaga någon föreskrift
eller ledning i ämnet från Ridderskapet och A-
deln, utan trodde jag mig endast härigenom kun¬
na åstadkomma likstämmighet i de beslut, Riks-
Stånden uti omförmälde afseende må komma att
fatta, och så mycket mindre kunde jag förutse nå¬
gon olägenhet för Bonde-Ståndet af ett sådant up-
skof, som dermed icke åsyftades längre tidsutdrägt,
än en eller annan timme. Emedlertid då nu den
mening inom Ståndet synes vara allmän, att en
önskan från Rikets Ständer bör till Kongl. Maj:t
framföras, angående bestämmandet af tiden för Dess
kröning, hemställer jag, det Talmannen må bemyn¬
digas, att, då oftanämnde Deputation ankommer
Ståndets omförmälde mening tillkännagifva, och så¬
ledes besvara Ridderskapet och Adelns inbjudning
med ja.
Pehr Sahlström från Stockholms Län: Jag
tillstyrker, att Ståndet uti förevarande ämne må
genast besluta, så väl för att visa dess oskrym¬
tade kärlek för Konungen, som att det icke är
04
Den 24 Juli.
böjdt att efterfölja Ridderskapet, och Adeln, hvars
förhandlingar vid denna Riksdag redan börjat an¬
tyda en betänklig missvisning.
Bengt Gudmundsson: Då jag begärde vice
Talmannens motion hvilande på bordet, skedde det
icke af obenägenhet för Motionären, och än min¬
dre af missaktning för Konungen; ty ingen kan
högre älska Konungen an jag, som af innerligaste
tacksamhet erkänner allt det goda, Konungen re¬
dan under sin korta regeringstid för Fädernes¬
landet åstadkommit, hvilket jemväl gifver anledning
till de glädjerikaste förhoppningar för framtiden.
Derföre, om de tvenne öfrige Riks-Stånden be¬
sluta, att hos Kongl. Maj: t göra framställning om
firandet af Dess kröning, skulle jag icke vilja,
att Bonde-Ståndet i detta afseende komme att stå
efter. Vi böre dock alltid tillse, att vi icke löpa
framom vår tid, hvilken för oss är nog att kunna
följa: och då hvarje ämne, som hos ett Riks-Stånd
kommer under öfverläggning, bör formligen hand¬
läggas, har jag trott, att förevarande motion, den
må få namn af önskan eller adress till Konungen,
icke eller må annorlunda behandlas: dock, sedan
jag nu hört den mening inom Ståndet vara allmän,
att beslut öfver samma motion nu genast bör fattas,
från träder jag min begäran om motionens bord¬
läggning, på det att från min sida något hinder
icke må möta för Ståndet, att genast beslu¬
ta, såvida Ståndets Styrelse anser sådant vara
lämpligt.
Anders Andersson från Skaraborgs Län:
Ehuru jag för min del ej ansett lämpligt, att nå-
\
gon
Den 24 Juli 05
j
goli önskan om firandet af Konungens kröning,
skulle blifva framställd från Bonde-Ståndet , enär
en sådan högtidlighet alltid medförer betydliga
kostnader, och i öfrigt är utan all betydelse: lik¬
väl, dä jag nu hört, att en sådan önskan hos 1 Pi¬
kets Ständer är allmän, har jag, för min del. icke
något deremot.
Discussioneti förklarades slutad, och vice Tal¬
mannens motion blef af Ståndet bifallen; hvaremot
den af Nils Srindlund väckte motion lades på
bordet.
§ 7.
Enär, uti den öfver Ståndets Ledamöter tryckta
Förteckning, dels förekommo åtskillige tryckfel,
och dels det antal exemplar deraf, som blifvit
tryckta, vore otillräckligt, beslöt Ståndet, att, ef¬
ter det tryckfelen blifvit rättade , ytterligare 500
exemplar af samma förteckning för Ståndets läk¬
ning skulle tryckas.
H 8.
Från Ridderskapet och Adeln samt Preste-
Ståndet ankommo och inbeledsagades, hvar för sig,
serskilde Deputationer, hvilka aflemnade utdrag af
nämnde Riks-Stånds Protokoll, med inbjudning till
deras Med-Stånd , att sig med de bägge först¬
nämnde Riks-Stånden förena uti deras beslut, an¬
gående Konungens kröning ; men som samma be¬
slut öfverensstämde med hvad Bonde-Ståndet i
berörde ämne redan förordnat; så fann Ståndet
det omförmälda inbjudningar från Ståndets sida
icke kunde till någon åtgärd föranleda; hvarom
5
60 Den $4 Juli
Deputationerne, genom Talmannen. underrättades
och afträdde.
§ 9.
Föredrogos och lades på hordet skriftligen
ingifne anbud å tryckningen af Ståndets Protokoll,
med dervid lögade prof på tryck och papper, af
Boktrvekarne B. ./. Hjerta, fV. F. Dalman, D.
G. Berg, L. Öberg och Hellsten.
Ståndet åtskiljdes kl. V* till 2 e. ni.
In fidem
C. G. Cassel.
Klen 2 5 Juli.
Plenum kl. 1/2 till 10 förmiddagen.
§ 1.
Genom offentligt anslag hade Kongl. Maj:t i
Nåder kallat Rikets Ständer att i dag kl. 10 f. m.
sammanträda å Rikssalen, för att mottaga Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående Statsverkets
tillstånd och behof; i följe hvaraf Ståndet nu i
vanlig ordning dit afgick, och blef der ett exem¬
plar af samma Kongl. Proposition till Talmannen
öfverlemnadt.
$ 2.
Sedan Ståndet från Rikssalen återkommit
anmäldes nyssnämnde Kongl. Proposition till före¬
Den 25 Juli.
67
dragning, och hemställde dervid Talmannen, huru¬
vida nödigt vore att den uplästes, eller om icke
densamma kunde genast remitteras till det blif¬
vande Stats-Utskottet, enär tryckta exemplar deraf
kotnme , efter vanligheten , att utdelas hos Riks-
JS tån den, och det borde förmodas, att sådant snart
skulle ske.
Fredrik von Zweigbergk frän Skaraborgs Län
yttrade den önskan , att tryckningen malte blifva
fortskyndad , så att man med möjligaste första
finge taga kännedom af Propositionen i dess helhet.
Johan Fredrik Dahllöf från Elfsborgs Län
föreslog att, i anseende till Propositionens vid¬
lyftighet, en resumé eller kortare sammanfattning
af de deri förekommande särskild e ämnen och an¬
slagsposter måtte inom Ståndets Kansli uprättas
och till nästa plenidag blifva tillgänglig för Stån¬
dets medlemmar.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Läll
förmälde, att han, med afseende på den ifråga¬
varande Propositionens stora vigt, och då den till¬
äfventyrs kunde påkalla några erinringar, fann sig
föranlåten att begära den pa bordet.
von Zweigbergk förklarade sig instämma i
Dahllöfs förslag, rörande uprättandet af en resumé
utaf de i Propositionen uptagne punkter.
På Talmannens härefter gjorda framställning
beslöts, att förevarande Kongl. Proposition skulle
bordläggas, och att Kansliet emellertid borde gå
i författning om upgörande af ett så beskaffadt
sammandrag, som af Riksdagsmannen Dahllöf
blifvit föreslaget.
Den 20 Juli
§ 3.
Sedermera företogs, ånyo den af Nils Strind¬
lund från Wester-Norrlands Län i gårdagens ple¬
num väckta, på bordet liggande motion, att, vid
Hans Maj:t Konungens och Dess Gemåls ifråga-
komna kröning, den vid dylika högtidligheter öfliga
utkastningen af silfverpenningar måtte inställas.
Talmannen erinrade, att det syntes vara för
tidigt att härom öfverlägga, då ännu icke blifvit
slutligen afgjordt om och när kröningen komme
att försiggå.
Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs
Län yttrade sig äfven anse det vara mindre lämp¬
ligt att, innan sjelfva kröningen ännu vore fullt
bestämd, besluta öfver den i motionen åsyftade
framställningen, utan tyckte von Zweigbergk att
detta ärende så mycket heldre kunde upskjutas,
som det endast utgjorde ett så kalladt önsknings-
mål.
Strindlund tillkännagaf, att han också sjelf
fann riktigheten af den nu yppade anmärkningen,
och derföre icke hade något emot, att hans motion
tills vidare lemnäs oafgjord.
Ståndet beslöt, att den närmare behandlingen
af Strindlunds motion skulle tills vidare anstå.
S 4.
De förliden gårdag bordlagda anbuden å
tryckning af Ståndets Protokoller vid denna Riks-
J O
dag förklarades ytterligare hvilande på bordet, för
att af Ståndets Ledamöter närmare granskas och
jemforas.
Den 25 Juli.
(59
§ 5.
Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs
Län framstälde en förfrågan, oin ännu skulle be¬
stämmas de arfvoden, sorn Ståndets Talman oell
Sekreterare böra under Riksdagen åtnjuta.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län
anmärkte, i anledning häraf, att det tillkommer
Stats-Utskottet att afgifva betänkande i detta äm¬
ne, som derförinnan bör på vanligt sätt, eller
inotionsvis, väckas hos Ståndet oell till Utskottet
remitteras.
von Zweigbergk väckte nu motion derom,
att ej mindre arfvodena för Ståndets Talman och
Sekreterare än aflöningen till Kansli-tjenstemännen
och Vaktbetjeningen måtte bestämmas.
Efter inhemtad uplvsning om hvad vid sist-
sidne Riksdag i enahanda fall blifvit beslutadt,
instämde Ståndet i von Zweigbergks motion och
ansåg, att ifrågavarande arfvoden och aflöning
borde bestämmas att utgå till samma belopp under
innevarande, som vid nästförflutna Riksdag, eller
för Talmannen 400 R:dr och för Sekreteraren
300 R:dr i månaden, för Notarierne 4R:dr24sk.,
för Kanslisterne 3 R:dr samt för Vaktm ästarne
1 R:dr 16 sk. om dagen.
Motionen, tillika med Ståndets sålunda lem-
nade yttrande, remitterades till det blifvande Stats-
Utskottet.
§ 6.
Uplästes ett från Välloll. Borgare-Ståndet
ankommet Protokollsutdrag med underrättelse, att
70
Den a5 Juli.
lieniälte Stånd den 24 i denna ifiånad beslutat, att
Rikets Ständer må genom en stor Deputation hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl.
31 aj:t täcktes under Riksdagens lopp i Nåder be¬
stämma tiden för Dess och Dess Gemåls höga
kröning, hvarom det blifvande Expeditions-Utskottet
skulle anmodas att upsätta en underdånig skrif¬
velse, som genom Rikets Ständers Deputation
borde till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverläm¬
näs; och hade, efter fattandet af detta beslut, de
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt det Hög-
vördiga Preste-Stån det meddelade inbjudningarne
i detta ämne å Ståndets sida ej ansetts till någon
åtgärd föranleda.
% 7.
' Genom Protokollsutdrag , som uplästes, un¬
derrättades Ståndet, att Höglöfl. Ridderskapet och
Adeln den 23 i denna månad lagt till handlingarne:
l:o Kongl. Maj:ts å Rikssalen den 20 dennes
meddelade Berättelse om hvad i Rikets Styrelse
sig tilldragit sedan sistlidne Riksdag;
2:o ert af Kommitterade till Tryckfrihetens
värd den 11 dennes afgifven Berättelse till Rikets
Ständer.
Efter en utom protokollet hållen öfverlägg¬
ning, angående åtgärder till motionernas inskränk¬
ning för denna Riksdag, åtskiljdes Ståndets leda¬
möter kl. 3/4 till 12 f. m.
lo fidem
C. G. Cassel. r
71
Den 3? Juli.
Plenum kl. II förmiddagen.
§ 1.
Det inför Ståndet den 24 i denna månad för¬
da Protokoll justerades.
§ 2.
Andreas Bengtsson från Jönköpings Län be¬
gärde ordet och upläste en så lydande skriftligen
författad reservation:
Vid justeringen uti sistledne plenum, af det
vid valet till Utskotts-Ledainöter förda Protokoll,
har jag med förundran fått förnimma, det icke nå¬
gon af Riksdagsmännen från provinsen Småland,
innehållande Jönköpings, Kronobergs och Calmare
Län, blifvit vald till Ledamot uti Bevillnings-Ut-
skottet, och hvilket öde äfven de närgränsande Lä¬
nen Halland och Blekinge fått dela; häremot kan
jag icke underlåta, dels af egen vördnad för Grund¬
lagens helgd, dels af det missnöje, som väckts
bland flere af provinsens Representanter, afgifva
och anhålla om rum i Ståndets Protokoll för ne¬
danstående min reservation.
Jag klandrar icke valet i afseende till de val¬
des personlighet, emedan man bör kunna hoppas,
att de utsedde Elektorerne, såsom varande äld¬
re män, med mera insigt förrättat valet efter
bästa förmåga, och utan mannamån, hvarföre jag
äfven vill tro och önskar, det de, uti detta, ett
bland de för landet vigtigaste Utskott, insatt män
72
Den 2/ Juli.
med erforderliga kunskaper, skicklighet och ur-
skillningsförmåga, men då jag betraktar Grundlags-
budet i 83 § Regerings-Formen, hvilket bjuder att
all Grundlag skall tillämpas efter ordalydelsen, och
l:sta momentet uti 31 § Riksdags-Ordningen stad¬
gar, ""att, såvidt möjligt är, Ledamöter uti Be-
vi/inings-Utskottet böra väljas från alla Pro¬
vinser," tycker jag mig med skäl kunnat påräk-
räkna, det Småland, utgörande en befolkning till
en sjundedel af Rikets folkmängd, städerne obe¬
räknade, med 428,000 innevånare, besittande en
jordrymd af 6 millioner 848,822 tunneland i areal,
innehållande 10,080 hela hemman, och i värde
taxerade till 39 millioner 847,834 R:dr, fått till¬
godonjuta den rätt Grundlagen härvid stadgar.
Hvad meningen med att utesluta denna be¬
tydliga Landsort från att genom någon af sina
15 Representanter få deltaga uti Bevillnings-Ut-
skottets förhandlingar kan vara, kan jag för min
del åtminstone icke fatta, men hvad jag vet, är
att mera än en skicklig Representant hade funnits
att tillgå inom de 3 Småländska Länen, som med
fullkomlig kännedom om provinsens tillgångar och
behof, med urskillning och sakkännedom kunnat
deltaga i bevillnings-angelägenheterna. Några an¬
dra Län hafva deremot med synnerlig omtanka
blifvit hugnade med Bevillnings-Utskotts-Ledamö-
ter, såsom tillf exempel Gottland, med en folknum¬
mer af endast 38,000 personer, blott 1,097 hela
hemman, har både sin Ordinarie Ledamot och Supp¬
leant. Götheborgs och Bohus Län, både till per¬
sonal, hemmantal och värde, mindre än något
af de Småländska Länen, har likväl 1 Ordina¬
Deri 27 Juli.
73
rie Ledamot oell 2 Suppleanter, samt Skåne 2:ne
Ordinarie Ledamöter.
Denna min reservation har jag verkligen ic¬
ke afgifvit, för att dermed åstadkomma missnöje,
jag har blott uplysningsvis velat densamma afgif¬
va för att leda i bevis verkliga förhållandet.
Stockholm den 25 Juli 1844.
Andreas Bengtsson.
Göran Jonasson från Kronobergs Län för—
malte sig dela de åsigter, Andreas Bengtsson i
reservationen utvecklat och att lian altså, till al¬
la delar, deruti instämde,
§ 3.
Vid härefter skedd föredragning af Kongl.
Maj:ts till Rikets Ständer aflåtne och, sedan sista
plenum, på bordet hvilande Nådiga Proposition, an¬
gående Stats-Verkets tillstånd och behof, hem¬
ställde Talmannen, huruvida Ståndet nu ville sam¬
ma Proposition till Stats-Utskottet remittera; i
anledning hvaraf Fredrik von Zweigbergk från
Skaraborgs Län yttrade: Ehuru llere af Ståndets
Ledamöter i dess Kansli efterfrågat den résumé,
hvilken, enligt Ståndets redan fattade beslut, bör
derstädes upgöras för att, såsom åskådligt sam¬
mandrag, tjena till ledning för omdömet al de frå¬
gor och anslag, hvilka i den Nådiga Propositio¬
nen äro uptagne, har likväl, enär sammandraget
ännu icke blifvit utarbetadt, hvarken något delgif¬
vande deraf kunnat ega rum eller Propositionen va¬
rit tillgänglig, så att Ståndets Ledamöter haft nytta
74
Den 27 Juli.
ai' dess bordläggning. Vid detta förhållande be¬
gär jag, att den Kongl. Propositionen desto hellre
må hvila på bordet till nästa plenum, som Stats¬
utskottet ännu icke trädt i verksamhet och något
hinder för Riksdagsärendernas gång således icke
heller kan, medelst föreslagna åtgärden, vållas.
Flere af Ståndet hördes häri instämma, hvar¬
efter beslöts, att den Nådiga Propositionen skulle
till nästa plenum förblifva hvilande på bordet.
§ 4.
Per Saldström från Stockholms Län erhöll,
på begäran, ordet och anförde: att i Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om Stats-Verkets tillstånd och
behof väl antyddes Högstdensammes afsigt att
till Rikets Ständer framdeles aflåta Nådig Propo¬
sition , angående statsanslag i och för folkunder¬
visningens befrämjande; men då man emedlertid
sväfvar i okunnighet om andan uti och grunder-
ne för en framställning, angående denna, för fol¬
ket så högst vigtiga angelägenhet, ansåg han sig
böra derom väcka följande, nu upläste motion:
Efter långa tiders tveksamhet och strid, hu¬
ruvida staten kan och bör anses pligtig att bi¬
draga till en allmännare folkundervisnings infö-
“ O
rande, underhåll och fortsatta verksamhet, var det
ändtligen nästlidne Riksdag förbehållet att fast¬
ställa denna rättvisa grundsats, samt genom be¬
slut och handling gifva helgd deråt. Visserligen
var beloppet af det statsbidrag, som härtill anvi¬
sades, ganska ringa i jemförelse med det verkli¬
ga beholVet, med storheten och omfattningen af
det ändamål, som åsyftades, och med de upoflf-
Den 27 Juli.
75
ringar stalén gör för de öfriga undervisningsan-
stalterne; men det var likväl för allmogen och de
arbetande klasserne liksom gryningen till en lju¬
sare dag, och åtgärden emotsågs således med
förhoppning och tacksamhet, — Huruvida och på
hvad sätt Ständernas beslut i ämnet af den 14
Juni 1841 blifvit verkstäldt, är dock nödigt alt
undersöka. — Oaktadt den noggranhet i ämnets
alla detaljer, hvarmed Ständernes berörde förslag
var utarbetad t, fann likväl då varande Regering
lör godt att underkasta detsamma en ny gransk¬
ning af samtlige konsistorierne i riket, hvaraf
närmaste följden var, dels några förändringar, dels
ett års upskof med utfärdandet af författningen
derom. — Inhemtandet af de upgifter från lör-
samlingarne, som befunnos nödiga, samt veder-
börandes åtgärder dervid, har derefter framskridit
med den långsamhet, att Regeringen först detta
år kunnat förordna om anslagets fördelning till
i/5:del, eller för det första af de år, hvarför det
varit afsedt, eller 1841, samt att, fastän alla om¬
ständigheter skäligen bordt föranleda till ett full¬
ständigt användande af hela årsanslaget, de till¬
styrkanden, som i sådant afseende ingått, verkat
derhän, att af detta anslags årliga belopp, 50,000
R:dr, endast a/3 .'delar blifvit anordnade, äfvensom
att, ifrån det Ständernas verk, som medlen bör
utbetala, ingen penning deraf intill denna dag blif¬
vit uttagen, eller, så vidt mig veterlig! är, för-
samlingarne tillgodokommit. — Då man bär sig
bekant, att af Rikets 2,370 Socknar finnes ej
mindre än 716 understigande 16 mantal hvardera,
och deribland ganska många af 8 till 10 mantal,
hvaraf svårigheten för desamma att bygga skol¬
hus och underhålla lärare nogsamt lärer inses
76
Den 27 Juli.
samt besinnar hvilken förlägenhet för dem skall
upstå genom föreskriften att inom 5 år efter den
Kongl. Författningens datum hafva deras skol¬
väsende ordnadt och satt detsamma i full verk¬
samhet, redan innan ännu någon del af statsbi¬
draget till understöd kunnat erhållas; så lärer det
tydligen kunna skönjas, huruvida den talrika med¬
borgareklass Bonde-Ståndet representerar, har att
fägna sig åt eller beklaga sig öfver den behand¬
ling detta magtpåliggande ärende erhållit, eller om
den står i serdeles förbindelse hos dem, hvilka
väl företrädesvis kalla sig uplysningens vänner
och befordrare, men likväl, som det synes, nu
gjort hvad möjligt varit att försvåra och fördröja
de tillgöranden, sorn hufvudsakligast kunnat och
bordt underlätta och befrämja framgången af det
hela.
Det förhållande, att Sverige i medlet af nit¬
tonde århundradet ännu saknar en ändamålsenlig
och allmänt utbredd folkundervisning, kan endast
förklaras genom tillvaron af en tyst, men derföre
icke mindre verksam fiendtlighet mot all sann och
fosterländsk uplysning hos allmogen och den nä¬
rande delen af nationen, och kan endast inträffa i
ett land med den förvända representation, som vi
ega, der några få klasser, inskränkta till omkring
i f i 2o;del af nationen, fortfarande vilja styra och
lefva på de öfriges bekostnad samt undanhålla
dessa från den bana af verksamhet och intellektuel
förkofran, hvilken synbarligen bör och måste ut¬
göra målet för alla förnuftiga varelsers sträfvan-
den. Man skall utan tvifvel kalla dessa anmärk¬
ningar bittra, måhända obefogade och utom ämnet;
men detta är icke min öfvertygelse, hvilken jag
dessutom anser mig icke böra fördölja, lika litet
tS*
Den 2“ Juli.
77
sorn den allmänna missbelåtenheten med dröjs¬
målet af Folkundervisningens verkställighet. Vid
den vändning den stora lifsfrågan för denna Riks¬
dag nu synes taga, är det af största vigt och
nödvändighet att i dess lätta dag framställa de
förhållanden, som i större eller mindre mån ut¬
märka Aristokratiens, Prelaturens och Embets-
mannaväldets försök att utestänga alla tidsenliga
reformer, ställa sig i en bestämd opposition mot
Konungens landsfaderliga bemödanden och afsig-
ter samt fortfarande hålla öfrige medborgare un¬
der ett förmynderskap, som det enklaste förnuft
ogillar» — Det är andliga magter som nu regera
verlden och hvarken svärdet eller biskopskräklan
förmå att kufva dem. Rättvisan, förnuftet och
sanningen skola snart göra sig gällande, om ock
tusende hinder ställa sig i deras väg, och» under
afbidan härå, vare lugn, ordning och laglydnad
Svenska Folkets beständiga lösen och rättesnöre,
ty endåst på dessa kan hoppet om en bättre fram¬
tid med säkerhet grundas.
I anledning af nu anförde omständigheter och
förhållanden samt för att ställa den magtpålig-
gande och angelägna Folkbildningen i närmaste
förening med den sanna Christendomens och se-
dolärans fordringar och göra densamma mera o-
beroende af tidens vexlingar, anhåller jag att
Ståndet ville godkänna och förena sig i den motion:
lto Att det statsanslag, som hittills varit be-
viljadt och afsedt för den Allmänna Folkunder¬
visningens införande och underhåll, måtte förhöjas
till 150,000 R:dr årligen samt komma de mest
behöfvande och mindre församl i ngarne tillgodo, så
väl för Skolhusens hygn ad och förseende med
nödiga inventarier, som för Lärarnes aflöning;
78
Den 27 Juli.
2 m Att denna summa uplo res å. den ordinarie
statsregleringen, för att derstädes rjyarstå sfi länge
det verkliga behofvet erfordrar;
3:o Att det af förra anslaget obegagnade eller
reserverade beloppet må till det nya anslaget öf-
verföras och användas.
Jag vågar göra mig förvissad det en hvar,
som inser det nära samband en rätt ordnad och
underhållen folkbildning eger med vårt fädernes¬
lands framtid, samt önskar moralisk och ekono¬
misk förkofran åt den folkklass, som vanli¬
gen främst anlitas då det gäller upoffringar för
det allmänna, ingalunda finner denna fordran 0-
billig eller öfverdrifven, helst då man tager i be¬
räkning de summor staten fortfarande bekostar
för de andra och högre Läroverken, och hvilkas
belopp sannolikt uppgår till flera millioner årligen,
samt då man af offentliga skrifter och handlingar
har anledning antaga, det presterskapet åtnjuter
inkomster af staten till ett belopp af 1,816,600
R:dr, samt af församlingarne 1,853,200 R:dr, el¬
ler tillsammans 3,660,800 R:dr årligen.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
»Stockholm den 27 Juli 1844.
P. Sahlström.
Med motionären förenar jag mig, på de väl
utredde grunder, men anser 200,000 R:dr årligen,
vara det minsta som bör anslås för Folkunder¬
visningen.
Johannes Andersson,
från Skaraborgs Län.
Den 27 Juni.
70
I anledning häraf yttrade:
Sven Isaksson från Calmare Län oell Oland:
Då Ståndet förut öfverenskommit, att upgift på de
motioner, hvilka man ämnade väcka inom Ståndet,
skulle i Kansliet dessförinnan afleinnas, till före-
kommande deraf, att flere motioner i ett och sam¬
ma ämne komrne att uptaga Ståndets öfverlägg-
ningar och således öka Riksdagsgöromåien, samt
belasta Protokollet, men aftalet härom redan blif¬
vit till sin verkan uphäfdt, önskar jag få veta hu¬
ruvida meningen är, att nämnde öfverenskommelse
efterlefves eller icke, i hvilket sednare fall en hvar¬
af Ståndets Ledamöter nog skall veta att sköta
sig.
Af Talmannen meddelades i frågan den up-
lysning, att åberopade beslutet endast innefattades
i en utom Protokollet emellan Ståndets Ledamöter
träffad öfverenskommelse eller önskan, som icke
bör eller kan för någon af deni medföra inskränk¬
ning i den motionsrätt, Grundlagen tillförsäkrar.
Vice Talmannen, IS ils Persson: Enär i Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om Stats-Verkets till¬
stånd och behof saknas bestämd framställning i
folkundervisningsfrågan, anser jag det vara af nö¬
den, att motion i detta, för vårt fosterland så makt¬
påliggande ämne väckes inom Representationen,
på det att Rikets Ständer, hvilkas benägenhet att
befrämja det med folkundervisningen förknippade
ändamål af mig förutsättes, äfven må blifva i till¬
fälle att bifalla anslag dertill. Uplysningsvis må
nämnas, att det i sådant afseende vid sista Riks¬
dag beviljade anslag blifvit endast till någon min¬
dre del disponeradt, såsom följd hvaraf sig före*
80
Den 27 Juni.
tett det märkliga förhållande, att af de försam¬
lingar, sorn sökt understöd för ifrågavarande än¬
damål af dertill anslagne allmänna medel, blott någ¬
ra få erhållit sådant understöd, till belopp, att der»
af kunnat användas någon del till skolbygnad
med tillhörande inventarier: att församlingarne i
allmänhet endast undfått hvad som åtgått till Skol-
lärarnes aflöning och att till exempel någre för¬
samlingar blott fått 30, men flere endast omkring
10 h 16 R:dr, hvilket varit, och är alldeles otill¬
räckligt i närvararande tid, då penningebristen är
så stor, att den enskilde ganska ofta måste förne¬
ka sig det nödvändiga till lifvets bergning. Jag
förenar mig med Sahlström och yrkar, att niodo¬
nen må till Stats-Ufcskottet remitteras.
Ephraim Larsson från Elfsborgs Län för¬
klarade sig i allo vara af lika mening med Sahl¬
ström.
Lars Jacob Boéthius från Stora Kopparbergs
Län: Uti motionärens framställning ber jag att få
instämma, med hänsigt jemväl till vice Talmannens
nu afgifne och af honom väl utvecklade uplysningar.
Forre Talmannen Anders Ericsson från 0-
rebro Län: Jag förenar mig med Sahlström uti
hans sakrika framställning och anser den till folk¬
undervisningen föreslagna summa vara, i förhål¬
lande till Bonde-Ståndets betydliga skattebidrag,
så ringa, att begärda anslaget bör af Rikets Stän¬
der bifallas och allmogen följaktligen komma deraf
i åtnjutande på sätt framställningen åsyftar. Hvad
angår frågan om motionens väckande och den åbe¬
ropade öfverenskommelsen till inskränkning i detta
fall,
p " Ven 9.J Juni.
81
fall, så afsågs dermed blott en önskan, att icke
för många motioner måtte afgifvas i ett och sani"
ma ämne. Ar motion en gång väckt, angående
någon fråga, deri en eller flere af Ståndets Leda¬
möter önskat göra enahanda framställning, står det
ju i hvaije särskildt fall honom och dem fritt att
med motionären här sig förena.
Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs
Län: Jemte det jag instämmer i den af Sahlström
aflemnade motion yrkar jag att densamma må, i
sammanhang med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion om Stats-verkets tillstånd och behof, till Stats¬
utskottet remitteras.
Joli. Fr. Dahllöf från Elfsborgs Län: I an¬
ledning af Sven Isakssons erinran i fråga om den
öfverenskomna ordningen för motioners väckande,
vill jag blott gifva det förklarande tillkänna, att
också jag ämnat väcka motion om anslag till folk¬
skolor, men att jag anser vidare framställning der¬
om från min sida öfverflödig sedan Sahlström till
Ständemes pröfning öfverlemnat ett omständligt
förslag i ämnet, hvadan jag förenar mig i samma
förslag och tror, att hela Ståndet kan deruti in¬
stämma.
De fleste af Ståndets Ledamöter hördes lif¬
ligt dela denna åsigt.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus
Län samt Peter Pehrsson från Jönköpings Irnit
förklarade, hvar för sig, det de äfven haft för af¬
sigt, i följd af lenmade updrag från sine kommit-
tenter, att väcka motion i frågan, men att de nu
82
Den 27 Juli.
förenade sig med Sahlström, hvars åsigt Johan
Perhsson och Jan Andersson från Upsala Län
jemväl yttrade sig dela; och förmodade Jon An¬
dersson , att någon motion, rörande anslag till
folkskolor, icke behöfver ytterligare väckas inom
Ståndet.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: Jag
förenar mig till alla delar med Sahlström. Det
genom folkskolorne afsedda ändamål har hittills
blifvit förfeladt och af denna anledning hos för-
samlingarne åstadkommit vedervilja mot alla de
kostnader, hvilka nämnde skolinrättningar med¬
fört. Men vederviljan skalle ännu mera stegras
om det begärda och af nödvändigheten högt på¬
kallade anslaget icke blefveäf Rikets Ständerbe-
viljadt, så att folkuplysningen, i följd deraf, bom¬
me att stå tillbaka.
Henrik Andersson från Orebro Län: Med
bekymmer har jag erfarit, att något anslag för i-
frågasatte ändamål icke tinnes omnämdt i Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om Stats-Verkets till¬
stånd och behof. Jag är visst icke densamme,
som vill bidraga att öka Statens utgifter, utan har
jag af mina kommittenter blifvit upmanad till spar¬
samhet dermed. Men uti närvarande, för folket
så högst vigtiga angelägenhet vore det orimligt
att spara. Jag förenar mig derföre med Sa Id¬
ström, men begär att motionen får tills vidare
bordläggas, så att flere motioner i samma ämne
må undvikas.
Carl Gustaf Bruhn från Hallands Län: Till
alla delar instämmer jag uti de åsigter och förslag,
Sallist/örn 1 sin motion utvecklat och framställt.
Dea 2 7 Juli.
83
Matts Persson från Stockholms Län: Äfven
jag förenar mig med Sahlström uti det betydelse -
fulla ämne, motionen omfattar, men jag har fästat
upmärksamheten vid den deri föreslagne summa,
hvilken måhända är för knappt tilltagen. Jag före¬
slår derföre, att begärda anslaget måtte bestäm¬
mas att utgå med 250,000 R:dr. Då Ständerna
kasta hela eller halfva millionen i en kanal, bör
väl nyssnämnde anspråk om lättnad för folket till
befrämjande af det ädlaste och vigtigaste i mensk-
ligheten, nemligen folkets egen uplysning, icke
anses öfverdrifvet.
Sven Isaksson från Calmare Län: Då jag
hade ordet, var det ingalunda min afsigt att an¬
tyda något ogillande af Sahlströms motion, utan
blott att erinra om den öfverenskomna ordningen
för motioners väckande i allmänhet. Jag hade
nemligen föreställt mig, att olika meningar lätte¬
ligen skulle kunna sammanjemkas, om man efter-
lefde öfverenskommelse!! och enskildt trädde till¬
sammans, för att öfverlägga om motionernas både
antal och beskaffenhet. — Beträffande sjelfva sa¬
ken biträder jag motionens syftning, men anser
det af Sahlström proponerade anslag vara för litet
och instämmer derföre i Matts Perssons härom
yttrade mening, med förklarande tillika, att jag
skulle önska vissa ändringar i det för folkskolorne
stadfästade Reglemente.
Lars Norrby Ifan Gottlands Län: Emot Sahl¬
ströms motion har jag ingenting att erinra. För
Gottland är dock en särskild motion i ämnet af
nöden, i anseende till de förhållanden, hvilka ute¬
slutande tillhöra denna ö, hvarest finnas små
socknar af t. ex. endast 8 hemman. Något stats¬
84
Den 27 Juli.
bidrag till folkundervisningens befrämjande har
icke kommit Gottland tillgodo för mer än två små
socknar.
Talmannen uplyste, att Sahlströms motion
afser icke blott ett nytt anslag å 150,000 R:dr,
utan äfven att för ändamålet måtte användas öf-
verskottet på det af Rikets Ständer vid sista Riks¬
dag beviljade, men till större delen odisponerade
anslag, derå omkring 200,000 R:dr finnas att
tillgå.
Nils Nilsson från Wermlands Län förklarade,
att lian ämnat väcka motion i den fråga, hvilken
vore diskussionens föremål, roen nu förenade sig
med Sahlströnij jemte det Nils Nilsson afgaf
den uplysning, att hans hembygd icke blifvit del¬
aktig af det vid sista Riksdag till folkundervis¬
ningen bestämda anslag.
Petter Claesson från Elfsborgs Län: Jag är
af samma mening sorn Matts Persson. Man vet,
att folkskolornas inrättande väckt motstånd derföre
att fattigdomen är stor och anslaget ringa, men
intet anslag kan till bättre och ädlare ändamål
användas än det nu begärda.
Petter Mårtensson från Jönköpings Län
delade lika tanka med Motionären,
Andreas Bengtsson från Jönköpings Län:
Jag instämmer i Sahlströms motion, så vidt deri
yrkas större statsanslag för folkundervisningen,
men skulle äfven önska en utsträckning i summan
från 150,000 tili 250,000 R:dr, emedan anslaget
i allt fall torde blifva otillräckligt. Skulle Stan-
Den 27 Juli. ’ 85
derna icke vilja i förenämnde afseende anslå er-
forderlige medel, reserverar jag mig rättigheten
att derefter inkomma med’ särskild motion, inne¬
fattande begäran om så beskafläde förändringar i
nu gällande skolförfattning, att Socknarne sig e-
inellan linge bestämma lönen för Skolmästaren och
att den högt updrifna lärokursen blefve till större
eller mindre del modifiera.!: och detta allt desto
hellre, som inom min hemort finnas flere större
fods och följaktligen ett större antal obemedlade,
vilka sakna förmåga, att draga bördan af en så
dryg och i alla afseenden vidlyftig skolinrättning.
Nils Peter Petersson från Cal mare Län för¬
klarade sig vara af Andreas Bengtsson hufvud¬
sakligen förekommen.
Anders Jonsson från Östergöthlands Län :
Jag instämmer i Sahlströms motion och anser det
af honom begärda anslag fullt tillräckligt, sä framt
församlingarne, derest det bifalles, verkligen kom¬
ma deraf i åtnjutande. Orsaken hvarföre mångå
socknar ej fått något af de medel, Rikets sist
församlade Ständer till folkundervisningen beviljat,
hvarken kan eller vill jag bedöma. Deremot an¬
ser jag någon förändring ingalunda behöflig i det,
efter min tanka, ändamålsenligt utarbetade skol¬
reglemente, hvilket man med möda oell arbete
omsider tillkämpat sig.
Jöns Jönsson från Christianstads Län: Jag
anhåller, att Sahlströms motion må bordläggas
till nästa plenum.
Pehr Nilsson från Christianstads Län yttra¬
de sig i öfverensstämmelse med Matts Perssons
86
Den 27 Juli.
mening, att folkets undervisning och uplysning
ar den bästa kanal, till hvilken anslag kan be¬
viljas, nien ansåg den af Sahlström föreslagne
summa tillräcklig och trodde bäst vara, att bågen
i detta fall icke spändes för högt.
Erik Eriksson från Westerås Län: Uti Sahl¬
ströms motion förenar jag mig; men då flere
socknar icke undfått något af det till folkskolorna
sista Riksdag beviljade anslag, önskar jag tillika
den modifikation i författningen Andreas Bengts¬
son antydt och yrkat.
Pehr Sahlström: Endast för att skingra
Sven Isakssons tvifvel om min behörighet att nu
väcka motion i förevarande ämne, önskar jag få
upplysa, att sådant skett i akt och mening att
fästa upmärksamheten vid en fråga af så vigtig
beskaffenhet och på det motionen derom skulle
kunna, i sammanhang med Kongl. Majrts Propo¬
sition om Statsverkets tillstånd och behof, till ve¬
derbörligt Utskott remitteras. Då Kongl, Maj:t
likväl i samma Proposition lofvat, beträffande folk¬
skolorna, en Nådig framställning, hvilken antydes
vara att förvänta den 1 nästkommande Augusti,
föreslår jag att min motion må bordläggas till
nämnde dag, hvaremellertid Ståndet eger tillfälle
att af Motionens innehåll taga närmare kännedom.
Häri instämde flere.
Christen Andersson från Malmöhus Län:
Uti det af Sahlström afgifna förslag instämmer
jag, men önskar, att vid anslagets beviljande må
fästas det vilkor, att anslagssumman länsvis för¬
delas, i mån afjblkmängden, så att anslaget, ef¬
Den 27 Juli.
87
ter rättvis beräkningsgrund, kommer alla försam¬
lingar lika tillgodo.
Pehr Pehrsson från Örebro Län: Jag före¬
nar mig med Sahlström och begär desto hellre,
att motionen får hvila på bordet, som jag, inedejst
det förhållande, att Kongl. Maj:t från Länstyrel¬
serna infordrat underdånige utlåtanden i frågan,
anser »nig ega skäl förmoda att den nådiga fram¬
ställningen härom blir tämmeligen omfattande.
Peter Pehrsson från Jönköpings Län : Den
nu väckta frågan rörer statsanslag till folkunder¬
visningen i hela riket oell bör ej förblandas med
fördelningen af detsamma mellan serskilda orter.
Detta sednare ämne bör, liksom ifrågasatt för¬
ändring i vissa delar af skolförfattningen, elter
min tanka, utgöra föremål för serskilda motioner,
hvilkas befogenhet Ståndet, om och när de väckas,
blir i tillfälle att pröfva och bedöma.
Jöns Mänsson från Malmöhus Län och Ni¬
clas Nilsson från Calmare Län .förklarade sig
vara af lika mening med Christen Andersson ;
och uplyste derjemte Niclas Nilsson att al det
till fol kudderv isinogen redan bestämda anslag in¬
genting kommit hans hemort tillgodo, fastän begä¬
ran i sådant afseende blifvit framställd.
Bengt Gudmundsson från Hallands Län:
Då Kongl. Maj:t i samma anslagsfråga, som den
nu afgifna motionen åsyftar, meddelat dess Nå¬
diga löfte 0111 Proposition inom den 1 nästkom¬
mande Aug. och lämpligt är att begge motioner-
ne i ett sammanhang remitteras till Utskott, till¬
styrker jag, att icke någon viss dag bestämmes
88
Den 24 Juli.
för vidare handläggning af Sahlströms motion,
utan att Ståndet i stället ville förklara densam¬
ma hvilande tills Kongl. Maj:ts Proposition i äm¬
net inom motionstidens utgång kan vara att för¬
vänta.
Ståndet beslöt, att motionen skall hvila på
bordet tills Kongl. Majtts Nådiga Proposition i
förevarande ämne kan inom motionstidens slut,
komma Ståndet tillhanda, med förbehåll att mo¬
tionen sedermera i allt fall till vidare behandling
Ståndet å nyo föredrages.
§ 5.
Då nu till ytterligare handläggning föredro¬
gos de, sedan den 25 uti innevarande månad,
bordlagde skriftlige anbud, hvilka blifvit inlem¬
nade angående tryckning och häftning af Bonde-
Ståndets Protokoll vid denna Riksdag, beslöt
Ståndet, att öfverlemna pröfningen af desse an¬
bud till Ståndets Elektorer, hvilka alltså bemyn¬
digades att, i samråd med Talmannen och Se¬
kreteraren, beträffande nämnde frågor, å Ståndets
vägnar, besluta.
§ G.
Föredrogos Rikets Ständers Revisorers åren
1841 och 1843 afgifne Berättelser, angående sam¬
ma år verkställde granskningar:
l:o Af Statsverkets samt andra, af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och för¬
valtning ;
2:o Af Riksgäldsverket samt den åt Riksgälds-
Kontorets Styrelse updragna utredning af Götha
Kanal-Bolags samt Malmö f. d. Diskoutverk;
Den 27 Juli.
89
3:o Af de under Kongl. Maj:ts och Rikets
Kommerse-Kollegium ställde fonder och medel.
Dessa Berättelser jemte de af Kongl. Maj:t
infordrade underdåniga utlåtanden, som, i anledning
af nämnde Revisorers Berättelser, blifvit från de
förvaltande Verken afgifne, blefvo till Stats-
Utskottet remitterade.
§ 7.
Genom ankomne Prototokolls-utdrag under¬
rättades Ståndet:
l:o att Högvördige Pre$le-Sta7idet
den 22 i denna månad lagt till handlingarne
Kongl. Mäjt:s Nådiga Berättelse den 20 nästförut-
gångne om hvad sig i Rikets Styrelse tilldragit
sedan sista Riksdagen;
den 24 dennes lagt till handlingarne ett från
de till Tryckfrihetens vård utsedde Kommitterade
aflåtet Memorial af den 11 i denna månad, röran¬
de verkstäld tryckning så väl af Rikets grund¬
lagar, med de af Rikets Ständer vid sistförflutne
Riksdag beslutade och af Kongl. Majit NAdigst
gillade Grundlagsförändringar, som ock af Rikets
Ständers vid sista Riksdag förafskedade Riks¬
dagsbeslut , äfvensom angående förrättade val till
återbesättande af 2:ne sedan sista Riksdagen i
Kommittéen ledigblifna mm;
samma dag, i afseende på sättet för frambä¬
randet till Kongl. Maj:t af den utaf Ståndet be¬
slutade underdåniga anhållan , att Kongl. Majit,
efter urgammal sed, måtte under nuvarande Rikets
Ständers sammanträde fira Sin och Sin Gemåls,
Hennes Maj:t Drottningens höga kröning, förkla¬
90
Den 'iy Juli.
rat sig vilja instämma i Höglofl. Ridderskäpet och
Adelös gjorda inbjudning, att det blifvande Ex-
peditious-Utskottet anmodas upsätta förslag till
underdånig skrifvelse härom och att den underdå¬
niga skrifvelsen genom stor Deputation af Riks-
Stånden till Kongl. Maj:t i underdånighet aflemnas.
2:o att Vällofl. Borgare-Ståndet den 25 den-
nes remitterat till
Stats- Utskottet:
Rikets Ständers Revisorers åren 1841 och
1843 afgifne Berättelser, angående samme år
verkställde granskningar af:
a) Statsverkets jemte tillhörande Fonders till¬
stånd, styrelse och förvaltning.
a) Riksgälds-Kontorets förvaltning och räken¬
skaper samt Götha Kanal-Bolags och Malmö f. d.
Diskont-inrättningars utredningar, och
c ) de under Kongl. Koinmerse-Kollegium ställ¬
da fonders och medels förvaltning och räkenska¬
per; varande nämnde Berättelser åtföljde af de
underdåniga utlåtanden , som i anledning af dem
blifvit från de förvaltande Verken infordrade och
afgifne.
§ 8.
Härefter begärde C. F. Huss ordet och ytt¬
rade: Ehuru, beträffande ordningen för motioners
väckande och aflemnartde, Ståndets Ledamöter sig
emellan träffat en öfverenskommelse , hvilken jag
fullkomligt gillar och vill ställa mig till efterrättel¬
se, utbeder jag mig likväl Ståndets benägna und-
Den 2y Juli.
91
seende för den, af dagens händelser särskildt för¬
anledda, motion, hvilken jag nu gar alt upläsa:
Uti det tal, hvarmed H. Maj:t Konungen den
20 dennes på Rikssalen helsade Rikets nu för¬
samlade Ständer, ett Tal, hvars innehåll säkert
upfyllt detta Stånds ledamöter likasom hvarje
sann fosterlandsvän med glada förhoppningar för
framtiden, yttrade H. Maj:t, bland annat, att han
ville egna sina oafbrutna omsorger åt den inre
förvaltningens förenkling, samt att Han, för att
dertill erhålla Ständernas medverkan, vore sinnad
att snart åter kalla Rikets Ständer till ett nytt
urtima sammanträde. Ehuru under sådant för¬
hållande mera omfattande frågor, rörande en om¬
bildning eller ett ändamålsenligare ordnande af
den ena eller den andra styrelsegrenen, icke tor¬
de böra af nu församlade Ständer till fullständig
behandling uptagas, torde det likväl icke kunna
anses såsom otillbörligt eller såsom något försök
att gå H. Maj:ts höga afsigter i förväg, om Ri¬
kets Ständer skulle redan vid denna Riksdag, rö¬
rande en eller annan punkt af denna vigtiga an¬
gelägenhet, uttala de behof folket djupast känner,
för att åt afhjelpandet deraf i önskningsväg på¬
kalla H. Majrts serskilta omsorg. Det är ur
denna synpunkt, som jag anhåller att få uttrycka
en önskan, som visserligen redan länge varit hyst
af Svenska folket, men till hvars förnyade utta¬
lande just i detta ögonblick dagens händelser gif-
vit ökad anledning.
Det gifves e.tt Stånd, hvars vigtiga kall är
alt vara religionens, uplysningens och den all¬
männa upfostringens vårdare och detta Stånd är
92
Den 27 Juli.
från framfarna tider utrustadt med stora privilegier,
samt både af kronan och församlingarna rikligen
begåfvadt med inkomster. Jag vördar detta Stånds
höga bestämmelse allt för djupt och anser dess
föremål allt för heligt och af för stor vigt för
samhället för att det skulle kunna falla mig in
att klandra de uppoffringar staten och folket gjort
och fortfarande göra för dess underhåll. Om än
enskilta Ledamöter af detta Stånd stundom svika
sina dyra pligter; om de ej sällan mera syssel¬
sätta sig med sitt jordiska goda och med verldsli-
ga angelägenheter, än med andliga omsorger, sorn
åligga deras embete; om med ett ord det lefverne,
som de föra, allt för sällan öfverensstämmer med
den lära, som de förkunna, så erkänner jag der¬
emot gerna, så väl på ena sidan att hedrande un¬
dantag finnas af sådana, hvilka utgöra sitt stånds
prydnad och en värdig föresyn för sina försam¬
lingar, som ock på den andra, att Presten, lika
litet som någon annan dödlig, kan tänkas uphöjd
öfver den menskliga naturens ofullkomlighet, och
att menskliga fel och brister således äfven hos
honom böra bedömas med skonsamhet. Men ju
heligare religionslärarens embete i sig sjelft är,
desto mera lider detta embetes föremål eller reli¬
gionen sjelf, om ovärdiga personer kallas och be¬
fordras i kyrkans tjenst. Desto vaksammare bor¬
de derföre äfven vederbörande förmän och myn¬
digheter vara på alla anledningar till klagomål i
denna väg; desto angelägnare att till rättelse befor¬
dra hvarje afsteg. Men om Presten får opåtaldt
nedsöla sig i laster och brott, vanärande för kvar¬
oell en, men mest för den, som sjelf bör predika
dygd och goda seder; om han, i stället att i för¬
ening med sann Clnistendom befrämja uplysning
Den s7 Ju//.
93
oell bildning, får föregå den obildade med exem¬
pel af den råaste fanatism; om han, i trots af
bestående lagar och författningar, öppet elier hem¬
ligen blandar sig i olofliga sammankomster med
sekteriska fantaster oell landstrykare, för att del¬
taga uti deras ursinniga upptåg; om han, som
skulle predika fridens och kärlekens religion, i stäl¬
let upväcker hat, split och tvedrägt mellan sina
medmenniskor; och om, under allt detta, Biskopar
och Consistoriel-, i stället att afhjelpa missbruken
och bestraffa de brottsliga, heldre blunda för de
förra och se genom fingren med de sednare, huru
skriande de än må vara, under det de deremot
förkättra och förfölja värdiga prestman för det de,
jemte ett troget upfyllande af sina pligter, såsom
själasörjare, bemöda sig att på den vetenskapliga
forskningens väg, tjena uplysningens sak; om
allt detta sker under skygd af kyrkans vanhel¬
gade namn, utan att någon allmän åklagare eller
någon myndighet finnes, som till näpst befordrar
dem, som så ovärdigt missbruka de ansvarsfulla
embeten, hvilka konungens eller folkets förtroende
lagt i deras händer, så synes detta hänvisa pä en
brist uti organisationen af kyrkans styrelse, hvil¬
ken i hög grad är förtjent att ådraga sig stats¬
makternas upmärksamliet, för att, i sammanhang
med ett ändamålsenligare ordnande af den inre
förvaltningen, sa vidt möjligt är, afhjelpas.
Det är icke första gången som bebofvet af
en ledande och kontrollerande öfverstyrelse för
kyrkans oell läroverkens angelägenheter, hvilken
styrelse, under konungens högsta öfverinseende,
så väl det högre, som det lägre presterskapet bor¬
de vara underkastadt, inom detta stånd uttalas. Vår
94
Den 27 Juli,
historia lärer, att ilen store GUSTAF II ADOLF
redan för iner än 200 ar sedan insåg behofvet af
en sådan Centralstyrelse för religionens och bild¬
ningens angelägenheter, 0111 hvars inrättande han
äfven till dåvarande Ständer framställde flere för¬
nyade förslag. Dessa förslag omfattades redan
på den tiden så väl af Bonde-Ståndet, sorn af
Borgare-Ståndet samt af Ridderskapet och Adeln
med odeladi bifall, men då Konungen, hvars Christ—
liga tänkesätt icke uteslöt en sann uplysning,
fordrade, att det ifrågasatta styrelseverket icke
blott skulle bestå af andliga ledamöter, utan äf¬
ven af vetenskapligt bildade lekmän, så upreste
sig den tidens prelater emot Konungens förslag,
hvilket också strandade mot deras häftiga mot¬
stånd. Om jag ej är illa underrättad, uptogs för¬
slaget ånyo vid flera Riksdagar under de påföl¬
jande Regeringarna, gillades städse af de 3:ne
verldslige Stånden, men förkastades ihärdigt af
Preste-Ståndet, för hvars motstånd frågan äfven
slutligen efter hundraåra strider måste tills vidare
nedläggas.
Måhända är det med afseende på detta hård¬
nackade motstånd, hvarigenom den tidens Preste¬
stånd lyckades att besegra både Konungen och
de frenne Medstånden, sorn Preste-Ståndets Tale¬
man vid denna Riksdag ansett sig kunna beröm¬
ma sig af att 'detta Stånd mer än en gång gif-
vit en välvillig hand till fäderneslandets räddning.”
N ågot mera utmärkande drag af det Svenska
Pi •este-Ståndet, än detta ihärdiga motstånd mot
dess egen förbättring, har, åtminstone mig veter¬
ligen, historien ännu icke förvarat. I en fram¬
tid, då man en gång äfven ser tillbaka på den tid,
som nu är, såsom varande en förfluten historia, tor¬
Den 27 Juli.
95
de man dock kanske komma att erkänna, att Preste-
Ståndet i det 19:de århundradet i detta slags för-
tjenster öfverträffade sina föregångare på 1000-
talet. Man lärer då icke underlåta att med Ko¬
nung ö,SPAUS första helsning till Rikets Stän¬
der, hvarigenom Konungen lofvade vatt räll och
sanning styrka> att befordra uplysningens fram¬
steg och befrämja utvecklingen af de ädla och
redbara egenskaperj hvilka utmärka Nordens all¬
varliga och kraftfulla söner / sägande sig af
Ständerna vänta tillbaka yen upriktig samverkan
för detta uphojda mål och det förtroende, som
ett rent upsåt och oaflåtliga omsorger för Lan¬
dets väl kunna påräkna af ett högsinnad t folk/
man lärer icke underlåta säger jag, att med den¬
na Konungsliga helsning sammanställa och efter
dess tillbörliga värde upskatta H. H. Erke- Bisko¬
pens helsningstal till Preste-Ståndet, hvaruti Hans
Högvördighet, med afseende på den närvarande
tiden, icke vet att tala om något annat, än om
y sjelfviskhet och obändiga anspråk f om ett stats¬
skick , som 'har ingen morgondag} än mindre
någon framtidf om den närvarande tidens likhet
med de tider, då ”frihet var ropet, men förne¬
dring verklighetenf om ”lättsinne och obetänk¬
samhetom "Sveriges stundande ofärd f m. 111.
af samma halt. Huru det språk ifrån Taleman -
nen för detta Stånd, som företrädesvis borde fö¬
ra fridens och försonlighetens talan, detta den hög-
vördigste Prelatens sätt att visa ”trohet i det bi¬
träde och den rådighet vid Riksdagsärenderna
Konungen eger att af Preste-Ståndet for dr af
redan af alla trogna undersåter bedömes, är icke
tvifvelaktigt. Sjelfva den Tidning, som eljest tyc¬
kes vara en organ för prelatväldet, har nu, för-
96
Den 2/ Juli.
mod!igen jast med afseende på detta Erke-Bisko-
pens helsningstal, icke kunnat undgå att erkänna,
huruledes ”teniligen friska data visa, huru prester-
lig råhet ofta rätt val paras med presterlig gröt-
myndighet.'1' (Orden läsas i Svenska Biet för i
går). Utom förut anförda anledningar, har jag
således just uti detta Hans Högvördighets märk¬
värdiga helsningtal till sitt Stånd trott mig finna
en nv och ytterligare anledning till väckande af
en motion, rörande Prelaternas så väl som det
öfriga Presterskapets ställande under en gemen¬
sam upsigt af en Öfverstyrelse för kyrkoären-
derna. JJå behofvet af en sådan inrättning redan
länge varit kändt och erkändt, då förslaget der¬
till först utgått ifrån Sveriges störste Konung,
GUSTAF II ADOLF, i samråd med Sveri¬
ges störste Statsman, Axel Oxenstjerna, då det¬
ta förslag vid en mängd riksdagar blifvit af 3:ne
Stånd antaget och gilladt och då Svenska folket
nu uti mer än 2:ne århundraden tålmodigt väntat
på Preste-Ståndets samtycke dertill, så lärer Bonde-
Ståndet icke numera derföre, att det åter uptager
ett sådant förslag, kunna beskyllas att anse sam¬
hället såsom ”ett upgifvet gärde till försök, helst
efter främmande mönster,” eller att hafva glömt
Svenska folkets historia och yrka på ”ett stats¬
skick, lösryckt från rötterna i fosterjorden och i
går på fri hand tillverkadt.” Och om det åter är
sannt, hvad H. H. Erke-Biskopen uti det nämn¬
da talet låter förstå, att ”erfarenheten borde, så¬
som samvetet, dölja intet, borde lära att icke
sky åtankan på förra felsteg och äng ren öfver
förut begångna synderf så borde man icke hel¬
ler
Den 27 Juli.
97
ler numera behöfva befara något motstånd från
det Högvördig» Ståndets sida mot detta förlag.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt
och då det icke heller med afseende på Rikets
allmänna läroverk, så högre som lägre, lärer sak¬
nas anledningar att önska en högre och gemen¬
sam ledning äfven af dem genom någon myndig¬
het, som vore utrustad med tillbörlig sakkunskap
och tillbörlig makt att oafbrutet leda, kontrollera
och, der så nödigt linnes, tillrättavisa icke blott
lärarne, utan äfven framför allt Eforema och Skol-In-
spektorerna, så får jag ödmjukast föreslå: att
till Hans Maj.t Konungen framställning i önsk-
ningsväg md af Riksens Ständer göras, syf¬
tande derhän, att Hans Maj:t måtte, när han
blir i tillfälle att vända sina omsorger ät sty¬
relsens organisation, egna serskild upmärksam-
het åt behofvet af en icke blott förvaltande,
utan derjemte vetenskaplig Centralstyrelse öf¬
ver så väl Kyrkan, som Läroverken, hvilken sty¬
relse £tf väl Biskoparne, Consistorierne och pre-
sterskapet i allmänhet, sorn ock samtelige vid
Läroverken anställde Lärare borde vara under¬
kastade; vare sig att Hans Majit funne lämpligt
att, i öfverensstämmelse med den af Konung Gu¬
staf II Adolf för en sådan styrelse upgjorda
plan, för detta ändamål bilda ett serskildt styrelse¬
verk, eller ock att Hans Majit, med afseende på
nutidens förändrade förhållanden, föredroge att åt
Kongl. Ecclesiastik-Departeinentet gifva en efter
tidens fordringar och behofvet af denna styrelses
mera vetenskapliga beskaffenhet afpassad och
förändrad organisation.
7
98 Den 27 Juli
Att detta memorial måtte till vederbörande
Utskott varda remi lierad t, får jag ödmjukast an¬
hålla.
Stockholm den 27 Juli 1844.
C. F. Huss.
På Anders Anderssons från Skaraborgs Län,
af (lera biträdda hemställan, blef motionen lagd
på bordet.
Ståndet åtskiljdes kl. 1 f* 1 e. m
In fidem
C. G. Cassel.
DenSl .1 a! 1 i.
Plenum kl. 10 f. m.
§ I-
Protokollerne för den 25 och 20 dennes ju¬
sterades.
§ 2.
Jon Olsson från Gefleborgs Län begärde
ordet och upläste ett så lydande, skriftligen för—
fattadt anförande:
Snart äro tvenne veckor förflutna sedan Ri¬
kets Ständer församlades och ännu hafva icke de
Den 3i Juli.
99
i Grundlagen före,skrifna Utskott blifvit fulltaligt
organiserade* af det skäl att flere bland K idde r-
skapet och Adelns Utskottsledamöter afsagt sig
de platser, som det inom detta Stånd öfverlägsna
Ultrakonservativa partiet velat åt dem inrymma.
Konungen yttrade i Sitt throntal till Ständerna
vid Riksdagens början, att Han snart ämnade
åter sammankalla dem till ett nytt urtima Riks¬
möte, ©tvifvelaktigt alser detta yttrande Kongl.
Maj:ts Önskan att icke denna Riksdag kommer
att blifva af lång varaktighet. Samhällsfrågor af
den största vigt afbida likväl Ständernas hand¬
läggning och afgörande oell upskjutandet deraf
till en oviss framtid skulle möjligen kunna ådra¬
ga vårt fädernesland de mest vådliga följder;
Och hvilka oerhörda kostnader medför icke detta
ändamålslösa förhalande på tiden med de ange¬
lägnaste frågornas uptagande till afgörande; J)e
tre ofrälse Ståndens och Kansliernas aflöning
Upgår, tryckningskostnaderna oberäknade, till om¬
kring 2,000 R:dr R:co för hvarje dag. Hvilken
har väl hittills orsakat denna onyttiga tidsspillan?
Hvem har väl folket att tacka för de detsamma
aftvingade summor, som åtgått i Iliksdagskost-
llader, under det Riksdagsarbetena föga annat än
legat neder? Hvems blir skulden, om en eller fle¬
ra af de stora samhällsfrågorna ännu befinnas
öafgjorda då Riksdagen upplöses och hvem borde
i första rummet ersätta de förluster, som härige¬
nom drabba Fäderneslandet? —
Redan för mera an åtta dagar sedan hade
de tre ofrälse Stånden sina ledamöter i Utskotten
utsedda, men Ridderskapet och Adeln dröjde der¬
med så, att dess Elektorers val först blef kun¬
Den 3i Juli.
nigt till nastlidne Söndag, eller samma helgedag,
då i alla Rikets Kyrkor predikades om "de fal¬
ska Proplieter* Hvad betydelse detta tillfälliga
sammanträffande kan hafva, skall väl framtiden
utvisa; jag vill icke i förtid deröfver anställa nå¬
gra betraktelser.
Visserligen hafva åtskilliga rykten blifvit
satta i omlopp derom, att dröjsmålet med Utskot¬
tens kompletterande från Riddarhusets och Adelns
sida skulle härleda sig derifrån, att det ultra-kon-
servativa partiet velat medgifva, det några af de
män, hvilkas åsigter, i fråga om den önskade re¬
formförändringen, voro öfverensstämmande med
folkets och den nu rådande tidsandans allmänna
fordringar, skulle uti Utskotten inrymmas; under¬
handlingar derom skola hafva varit å bane; men
hvad resultat hafva de väl gifvit?— det att ingen
enda af de aktade män, hvilka med fosterländskt
nit arbetat för antagandet af det från sistförflutna
riksmöte hvilande representations-förslaget, kunnat
vinna inträde uti Konstitutions-Utskottet. Icke
ens de, som, inseende förslagets brister, dervid
fogat sina medlande reservationer, hafva uti detta
vid denna Riksdag vigtigaste Utskott, kunnat er¬
hålla plats. Och Stats-Utskottet sedan, med alla
sina beroende Embetsman, sina redovisande Lands-
höfdingar, hvilka dock numera troligen lära blifva
försatta i overksamhet åtminstone inom detta Ut¬
skott; hvilken vacker talla visar icke det af kon¬
servatismens okufliga partisinne.
Då nu, efter hvad man kan sluta till af Ut-
skotts-tillsättningai ne inom de 2:ne privilegierade
►Stånden, dessa Stånd ämna upbjuda all deras
Den 3i Juli
101
förmåga, för att motarbeta samhällets sociala ut¬
veckling, för att tillintetgöra allt det goda, man
väntat sig af detta Riksmöte, för att i sin djerf-
va blindhet söka nedslå den andliga genomgripan¬
de makt, som uttalar sig i folkets enhälliga önsk¬
ningar om jemkning i medborgerliga rättigheter,
om aktning för menniskorätt och menniskovärde;
så upmanar mig min pligt, såsom folkombud, att
förklara mitt ogillande af det uppehåll i Riksdags-
ärendernas gång, som af Ridderskapet och Adeln,
på sätt förr antydt är, blifvit orsakadt. Ehuru,
enligt min tanka, detta Stånd borde förpligtas att
ersätta Folket de kostnader, som drabbat detsam¬
ma genom det af Ridderskapet och Adeln orsa¬
kade uppehåll i Riksdagsärendernas gång, så vet
jag väl att sådant i juridisk väg icke låter sig
göra, men jag vill dock begagna detta tillfälle
för att uttala min och, som jag förmodar, de lie¬
sta af mina Ståndsbröders missnöje med det För¬
sta Ståndets förfarande i Riksdagens preleminär-
frågor; anhållande jag att detta anförande, till
den kraft och verkan det kan medföra, må få uti
Bonde-Ståndets Protokoll inflyta.
J. Olsson,
från Gefleborgs Län.
Häruti instämde Pehr Sahlström från Stock¬
holms Län, Bengt Eriksson från Wermlands Län,
Pehr Olsson från Upsala Län och Anders An¬
dersson från Skaraborgs Län, af hvilka den sist¬
nämnde derjemte uttryckte den önskan, att Bonde-
Ståndet och de båda öfrige ofrälse Stånden vo¬
re berättigade vidtaga några åtgärder till complet-
terande af de genom Ridderskapet och Adelns
Den 3i Juli.
vållande ånim ej fulltalige Utskotten. Under den
sistlidne gårdag i Constitutions-Utskottet förda
diskussion, sorn Talaren öfvervarit, hade, så vidt
han kunde märka, icke ens någon tid blifvit utsatt,
inom hvilken val af nya Ledamöter i de afgång-
nes ställe komme att ske; och ehuru, enligt Grund¬
lagen, samtlige Utskotten borde vara organisera¬
de inom åtta dagar från Riksdagens början, syn¬
tes det, under närvarande förhållanden, ^tvifvelak¬
tigt att ännu en å en och en half vecka skulle förflyta
innan Utskotten träda i verksamhet, helst det för¬
sports, att de ifrågakomne valen lära företagas
först nästa Fredag, och det dessutom är möjligt
att afsägelse ännu kan ske af en eller annan bland
de redan utsedde eller blifvande Ledamöterne. I
följd häraf hemställde Talaren, huruvida ej Preste-
och Borgare-Stånden borde inbjudas att med Bonde-
Ståndet förena sig till medverkan för ändamålets
vinnande, serdeles som dröjsmålet å Ridderskapets
och Adelns sida syntes antyda en afsigt att frå¬
gan om det hvilande representationsförslagets an¬
tagande eller förkastande skall förekomma så sent,
att, i händelse det faller, något nytt förslag ej må
hinna utarbetas före Riksdagens slut.
Med Anders Andersson förenade sig Petter
Persson från Jönköpings Län, och Pehr Matts~
son från Wester-Norrlands Län förklarade sig de¬
la den af Jon Olsson framställda mening;.
CJ
Joh. Fr. Dahllöf från Elfsborgs I jän yttra¬
de: Med serdeles upmärksamhet och intresse har
jag afhört brödren Jon Olssons af behofvet höge¬
ligen påkallade framställning, den jag biträder li¬
ka mycket af egen pligtkänsla, sorn för att visa
Den 3i Juli.
103
mina kommittenter, del fördröjandet af de egentli¬
ga Riksdagsärendernas behandling icke faller vårt
»Stånd till last. Det ligger i sakens natur att allt
lampet oell dåligt, i följd af den inneboende orik¬
tigheten, skall uplösas. »Så är förhållandet med
Ståndsrepresentationen. Den nu för handen va¬
rande oredan skall i sin mån bidraga att öpna Na¬
tionens ögon och visa hvad klockan är slagen.
Jag kan ej uptäcka orsaken till dröjsmålet, så vi¬
da ej, såsom sådan, kan antagas obenägenhet hos
vissa Bidderskapet och Adelns Ledmöter för de
trägna arbeten, som vänta dem i Utskotten, eller
måhända brist inom den ledande fractionen på per¬
soner, hvilka med förmåga att deltaga i Utskottens
förhandlingar förena nog loijala och aristokratiska
tänkesätt. I förra fallet, om leda för arbete är
förhanden, synes mig vara bäst att afsäga sig
sjelfskrifvenheten; i sednare fallet åter, om ej till¬
räckligt ultraistiska capaciteter äro att tillgå, lärer
såsom ett corollarium följa, att Ståndsrepresenta¬
tionen hunnit öfverlefva sig sjelf. Lika med Jon
Olsson anser jag Ståndet böra afgifva en protest,
som tydligen ådagalägger att skulden till dröjsmå¬
let icke är vår.
Hans Pehrsson från Gefleborgs Län instäm¬
de uti hvad de förre talarne anfört. Han hade
motsett Rikdagen med glädje och förhoppning om
antagande af ett förändradt representationssätt,
hvaraf behofvet visar sig ännu tydligare genom
första Ståndets anmärkta förfarande, som medför¬
de dryga kostnader för landet, hvars innevånare
med skäl kunna harmas öfver tidsutdrägten.
Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs
104
Den 3i Juli.
Län gillade äfven de framställde åsigterna och
föreslog, att Ridderskapet och Adeln måtte genom
Protokolls-Utdrag, innefattande Jon Olssons skrift
jemte den deraf föranledda diskussionen, underrät¬
tas om Bonde-Ståndets missbelåtenhet med Rid¬
derskapet och Adelns förfarande i detta hänseende,
Anders Johan Sandstedt och Jonas Johans¬
son från Jönköpings Län, jemte Anders Jonsson
från Ostergötlands Län biträdde von Zweigbergks
mening; hvarförutan Anders Jonsson tilläde, att
ehuru den yppade svårigheten att få Utskotten
kompletterade syntes utmärka brist på Adelsmän,
så bevisade den dock i sjelfva verket icke annat
än brist på duglighet inom rådande partiet hos A-
dels-Ståndet.
Nils Strhidlund från Wester-Norrlands Län
trodde, att då Grundlagen föreskrifter, det Ut¬
skotts—Ledamöter* skola tillsättas inom åtta dagar
från Riksdagens början eller den dag, då Stäli¬
derne fått emottaga Kongl. Majrts Nådiga Pro¬
position om Stats-Verkets tillstånd och behof, meri
idenna tid ännu ej förflutit, så vore den af Jon
Olsson gjorda framställning för närvarande olämp¬
lig; och som Utskottena, efter förloppet af nämn¬
de tid, lära vara oförhindrade att träda i verksam¬
het, ehvad Ledamöterne från Ridderskapet och A-
deln blifvit tillsatte eller icke, ansåg Talaren de
inom nämnde Stånd inträffade afsägelserne icke ver¬
ka uppehåll i Riksdagsförhandlingarne, samt kun¬
de således för sin del icke biträda von Zweig-
berghs förslag om utfärdande af Protokolls-Utdrag
till Ridderskapet och Adeln öfver hvad nu i Bonde-
Ståndet förefallit.
Den 3i Juli.
105
Sven Heurlin från Kronobergs Län ansåg, så
vidt lian l ätt fattat motionen, densamma gå ut på att
uttrycka ett ogillande af Ridderskapet och Adelns
förfarande, deruti jemväl lian för sin del instäm¬
de; dock förmodade han, att någon annan åtgärd
icke grundlagsenligt kunde vidtagas, hvarken ge¬
nom inbjudning till de öfrige ofrälse Stånden att
uttala deras ogillande, eller genom öfverlemnande
af Protokolls-Utdrag till Ridderskapet och Adeln;
och tilläde han, att saknaden af de Adelige leda-
möterne i Utskotten icke varit stor; tvertom hade
han mången gång önskat deras frånvaro.
Med Heurlin instämde Andreas Bengtsson
från Jönköpings Län, Johan Andersson Lund¬
berg från Norrbottens Län, Petter Claesson, Jo¬
han Petter Andersson och Petter Haraldsson från
Elfsborgs Län, med flere.
Matts Pehrsson från Stockholms Län delade
de åsigter, Jon Olsson i sitt anförande uttryckt
och förklarade sig i öfrigt vara hufvudsakligen
förekommen af Heurlin; dock ville han, med led¬
ning af Grundlagens stadganden, anmärka, att
Riksdag öpnas, då Konung och Ständer första
gången sammanträda på Rikssalen; och sist inom
åtta dagar derefter skola Utskotts-Ledamöterne
vara af Stånden valde. Uti Ridderskapet oell A-
delns olagliga förfarande, hvarigenom Utskotten,
såsom icke fulltalige förhindrats så väl att tillsät¬
ta Kansli, som att företaga sina arbeten, tyck¬
tes visa sig ett förkastligt krypsystem till vinnan¬
de af någon dold afsigt.
Anders Andersson från Skaraborgs Län ytt¬
rade: Grundlagen föreskrifver, att antalet af Le-
106
Den 31 Juli
dainöter i Utskotten skall vara fullt, innan de trä¬
da i verksamhet. Förr än Utskotten blifvit fullt
konstituerade, kan således ej något arbete börjas;
roen sedan detta skett, så medförer en eller an¬
nan Ledamots frånvaro intet hinder för ärendernas
fortgång.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län förkla¬
rade sig vara förekommen af Matts Pehrsson,
och instämde för öfrigt uti Jon Olssons framställ¬
ning.
Lars Pettersson från Blekinge Län yttrade
sin obelåtenhet med fördröjandet af Riksdagsarbe-
tet ; men delade för öfrigt den af Strindlund fram¬
ställda åsigt.
Johannes Andersson från Skaraborgs Län
yttrade, under instämmande med Matts Pehrsson:
Riksdagen öpnades den 20 i denna månad, deri¬
från mera än åtta dagar redan förflutit, hvarför
den af Strindlund gjorda anmärkning förföll.
Häruti instämde förre Talmannen Anders E-
riksson från Orebro Län, sorn derjemte ansåg att
vidare ej borde tillgöras, än att Jon Olssons an¬
förande intoges i Ståndets Protokoll.
Strindlund yttrade: Mot den princip, att ett
Utskott ej kan arbeta utan att vara fulltaligt nöd¬
gas jag protestera. Icke verkar det upskof i arbe¬
tet om än flera personer afsäga sig Ledamotska-
pet; och dessutom kan ej ett helt Stånd vara or¬
saken till en eller annan persons afsägelse.
von Zweigbergk förnyade sin förra hemstäl¬
lan huruvida icke Ridderskapet och Adeln genom
Den 3i Juli,
107
Protokolls-Utdrag borde underrättas om Bonde-
Ståndets missbelåtenhet med förfarandet.
Anders Andersson från Skaraborgs Län för¬
modade, att Strindlund väl icke ville tyda bans
yttrande så, sorn skulle Utskott ej vara berättigadt
att arbeta och afgöra förefallande ärenden föl¬
en Ledamots frånvaro. Här vore frågan om con-
stituerande af Utskott, men ej om arbetet seder¬
mera.
Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län
trodde att man ej borde gå längre än att intaga
Jon Olssons anförande i Protokollet; uti hvilken
mening Gustaf Bernhard Appelqvist med många
flere hördes instämma.
Sedan diskussionen förklarats slutad, beslöts,
uppå Talmannens proposition, att Jon Olssons
skriftliga anförande icke föranleder någon åtgärd,
utan skulle samma anförande endast uti Ståndets
Protokoll intagas,
§ 3.
Uplästes följande två motioner:
l:o Af Tobias Lind från Götheborgs och
Bohus Län:
Vördsamt Anförande!
I förening?med den af Ståndsbrodren Pehr
Sahlström i nästlidne plenum väckta motion, rö¬
rande Folkskolorne i Riket och anslag dertill af
allmänna medel, får jag härmed tillkännagifva, att
jag på allt sätt instämmer i densamma; men til¬
108
Den 3i Juli.
låter mig dock, att, i afseende på fördelningen af
medlen, som till Härader och Socknar komma att
utgå, göra ett tillägg som torde vara nödigt. Det
kan nästan tagas för afgjordt, att de mindre för-
samlingarne i allmänhet skola erhålla högre be¬
lopp af bidraget i proportion än de större, emedan
de sistnämnde anses såsom förmögnare, men det¬
ta är icke alltid förhållandet; sannt är det väl, att
när församlingen är stor äro de flere som sam¬
manskjuta då fråga är om allmänna bygnader,
men hvad angår skolhus-bygnader och Skollära¬
res antagande, så är det påtagligt, att i de stör¬
re församlingarne måste föranstaltas om flere bå¬
de skolhus och Lärare för att skolan skall blifva
ändamålsenlig, och svarande mot behofvet. Uti
den fösamling, der jag har mitt hemvist, finnes 138
hemman, deraf många innehafvare äro i knappa
omständigheter. Under loppet af innevarande år,
har fråga derstädes varit väckt om skolinrättning
och dervid projecterats 9 skolhus för att, i afseen¬
de på församlingens vidsträckta lokal, få den in¬
delad uti lämpliga distrikter; alltså blefve der ic¬
ke fullt 10 hemman om hvarje skolhus att under¬
hålla och ett lika förhållande skall säkert visa sig
ega rum på mångfalldiga ställen i Riket, så att
det ingalunda är för eget eller mine sockneboars
intresse jag häruti talar. Mitt förslag är nu der¬
före, att vid utdelningen af de allmänna medel,
som till skolinrättningar blifva anslagne, folknum-
mern måste tagas till grund. Ty är församlin¬
gen mindre, kan ett skolhus och en Lärare fullt
motssvara behofvet; dock är icke min mening, att
lägga hinder i vägen för det som är rätt och bil¬
ligt, nemligen, att den församling, der känd fat¬
tigdom verkligen råder, bör hafva en lämplig för¬
Deri 3i Juli.
109
mån framför andra. Slutligen och sorn bekant är,
att medel för folkundervisningen redan äro afsed-
da, vill jag föreslå att sådane genast måtte kom¬
ma allmänheten tillgodo, så att folket i första hand,
då skolan beramas, icke må sakna upmuntran.
I annor händelse kommer det goda fröet för un¬
dervisningsanstalten att förqväfvas i sin linda oell
massan af folket förlorar derigenom hoppet om all
hjelp.
Jag anhåller att detta får åtfölja förutnämn¬
de motion i ämnet och remitteras till vederbörligt
fjtskott.
Stockholm den 31 Juli 1844.
Tobias Lind,
från Bohus Län.
§ 4.
2:o Af Ola Svensson från Malmöhus Län:
\
Vördsamt Anförande!
Af Ståndsbrodren Sahlström förekommen att
väcka tillämnad motion i ett för Bonde-Ståndet
magtpåliggande ämne, utber jag mig, såsom med
motionären i hufvudsaken ense, att dock få fästa
Ståndets upmärksamhet på åtskilliga förhållanden,
som vid verkställigheten af Kongl. Maj:ts Nådi¬
ga Förordning den 18 Juni 1842, angående folk¬
undervisning, sig visat:
De många skolor, som, åtminstone i min ort,
rödån på den korta tiden blifvit bildade, samt mer
ilo
Den 3i Juli
celi mindre fullständigt organiserade, bära ett o-
jäfaktigt vitnesbörd oin det nit, hvarmed denna
moraliska upfostrings- och förädlingsanstalt om*
fattades af sådana individer inom församlingarne,
som kände uplysningens värde och sin pligt att
för ett ändamål, innefattande utvecklingen af de
frö, som, ehuru ofta fallne i god jord, måste utom luft
och skötsel blifva ett spildt utsäde, icke lemna
tillfället obegagnadt. För att kunna vinna ett så¬
dant mål och besegra de motstånd, som, föran¬
ledde antingen af bristande medel till företaget el¬
ler mindre bog för den ädla syftningen, kunde
möta, begagnades förespeglingen om understöd från
Statens sida, hvarom samtidiga ansökningar, af-
lärdades; men, efter en längre väntan, gäckade
af dessa förhoppningar, hvaraf följden blifvit att
medelst gemensamma eller enskildta lån betacka
de större och genom sammanskott de mindre kost¬
naderna, hafva de, sorn ifrat förden goda saken,
icke utan djupt smältande känslor redan vunnit
den nedslående erfaranhet att den kärlek för sitt
Stånds och kommande generationers lyftning till
någon mera likhet med bättre lottade medborgare,
sorn temmeligen allmänt i tanke och handling vi¬
sade sig, börjat hos det fattigare folket under¬
tryckas af den hotande utsigten att de, åt sig
sjelfva lemnade, icke förmådde bestrida kostna¬
derna , och att således den väl underordnade men
derföre icke umbärliga omsorgen för lifvets uppe¬
hälle vill uttränga omtankan för ett högre syfte.
Att staten således måste taga folket under
armarne, såvida ändamålet skall vinnas, ligger i
öppen dag; och, lika med Sahlström, yrkar jag
derföre att det af honom föreslagne årifga stats¬
Den 3i Juli.
lil
anslag för folkundervisningen må beviljas, på det
så val redan inrättade Skolor må kunna under¬
hållas, som nya bildas der de saknas; oell i af¬
seende på fördelningen, dervid rättskänslan å ena
sidan bjuder, att de mest behöfvande böra i främ¬
sta rummet komma i åtanka, och å andra, alt då
alla indirekt deltaga i bidragen , de äfven hafva
anspråk på hjelp, torde vid fördelningen emellan
Länen, om icke uteslutande, åtminstone för det
mesta, folkmängden böra tjena till norm, helst
den störste Lärarens ord: “fattiga håfven J alltid
bland eder", icke på något Län lärer sakna til¬
lämpning, hvarefter ytterligare repartition emellan
Spcknarne, till följd af behof, folkmängd och lo¬
kala omständigheter mäste verkställas, ty hvarken
folknummer eller de smärre socknarne kunna hvar¬
för sig utgöra rågon säker delningsgrund, emedan
i förra fallet lika folkmängd, söm på ett ställe å
tätt bebygd ort är belåten med en Skola, kan på
ett annat, i anseende till dess spridda läge, be¬
höfva två eller flere, och i sednare'fallet, såsom
följd af sist åberopade alternativ, en större socken,
som är i behof af flere Skolor, kan vara i lika
behöfvande belägenhet, som en mindre , der en
Skola kan upfylla ändamålet.
Till vederbörligt Utskott torde detta fä med¬
följa förut åberopade motion.
Stockholm den 31 Juli 1844.
Ola Svensson.”
Härmed förenar sig Jöns Jönsson fran Skåne.
Härmed förenade sig samtlige Ledamölerne
från Malmöhus och Christianstads Län; hvarefter
m
Den 3i Juli.
beslöts, att med diskussion öfver dessa båda mo¬
tioner skulle anstå till dess en i samma ämne af
Pehr Sahlström väckt, på bordet hvilande motion
å nyo förekomma.
§ 5.
Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer aflåtne och,
sedan elen 24 i denna månad på bordet hvilande
Nådiga Proposition, angående Stats-Verkets till¬
stånd och behof, remitterades till Stats-Utskottet.
§ 6.
Sedan den af C. F. Huss från Wester-
Norrlands Län väckta, från sista plenum på bor¬
det hvilande motion, angående organiserande af en
Centralstyrelse, under hvilken Konsistorierne, Pre-
Sterskapet och Skollärarne borde lyda, blifvit före¬
dragen och, på begäran af Fredrik von Zweig¬
bergk m. tl., ånyo upläst, yttrade sig von Zweig¬
berg k skriftligen i anledning af samma motion:
''Då det är hvarje Svensk mans lagliga rät¬
tighet att yttra sig i allt som kan påkalla hans
upmärksamhet, eller billiga anmärkning, har äfven
jag, i likhet med många andra , dertill funnit en
rik källa i Erke-Biskopens heisningstal till sina
Ståndsbröder oell vänner, ehuru detta Stånd ej
kan räkna sig till någotdera. — Jag hade väntat,
att Preste-Ståndet härpå skolat lemna svar, eme¬
dan jag förmodar att månge bland detta Stånd
icke med synnerlig tillfredsställelse detsamma af-
hört, då det i hvarje annan fosterlandsväns bröst
väckt harm och förbittring.
Sedan talaren börjat med att uttrycka sin
sorg och saknad deröfver, att Riksdagskallelsen
icke
Deti 3i Juli.
.113
icke mera ar den åldrige och vördnadsbjudande
Konungens, sorn viste att hålla Ståndets bestäm¬
melse i aktning och vårda dess angelägenheter,
samt såmedelst, kan man tänka, ådagalagt de vä-
sendtligaste prof af snille, dygder och välgernin-
gar, förmäler han sig, på grund af sin ålagda
trohetsed, hafva sett sig nödsakad att infinna sig
inför efterträdarens thron, för att betänka sin och
Ståndets stalin ingi, — Att dörnma af den oroliga
anda och ton, som yttrar sig i denna inledning,
är ställningen också betänklig.
Dernäst klagar hans Högvördighet öfver den
oro, som genomgår tiden, och, såsom vi finna, äf¬
ven Herr Erke-Biskopen, och denna oro förskri f-
ver sig från den olvckan, att tiden skall, liksom
Herr Erke -Biskopen, förlorat sitt stöd och under¬
står sig att fundera på politiska ämnen , som na¬
turligtvis icke angå eller anstå hvilken som helst.
Denna tilltagsenhet är vidare en följd deraf, att
mången afkastat respekten för nu bestående ord¬
ning, som lärer förklara, efter Erke-Biskopens
åsigt, det för en ordning och okynne att tänka
på att besörja sina timliga angelägenheter, hvilka
på köpet, jemte de andlige, Presterskapet värdes
åtaga sig. Inför dessa många, heter det, gälla
icke andras rättigheter, endast deras egna.
Det låter, som om Erke-Biskopen kommit
att endast tänka på Presträttigheter, men vi Bön¬
der veta nogsamt att dessa måste oafkortadt utgå.
Inför oss och andra trotsige skall samhället varda
ett upgifvet gärde till försök, helst efter främ¬
mande mönster. — Herr Erke-Bisk(;pen nämner
8
114
Den 3i Juli.
härvid ingalunda, hvilket af de fremmande mönster,
hvarefter man i våra bygder tid efter annan rättat sig;
hvilket var det förkasteligaste: Papismen eller Lu-
theranismen? Vi enfaldige och obändige själar hafva
den oförgripliga tro, att hvarje godt mönster, vare
sig politiskt eller religiöst, icke är förkastligt der¬
före, att det är främmande, ty huru skulle det då
gå med sjelfva kräcklan och Erke-Biskopsstolen,
då den icke i likhet med församlingen är grundad
på Petri hälleberg.
Stånd,sfördelningen må fritt vara, som det så
förnämt och lärdt påstås , en egenhet utpräglad i
vårt folks historia; mig tyckes dock , att Statens
barndom länge nog krupit på fyra, och skulle den
omsider göra ett försök att resa sig, må det icke
stämplas som en upresning af det farliga slaget.
Men ligger den Politiska konservatismen och
sjunger på sin svanesång, förundrar det oss icke
om en och annan anmäler sig att konservera enkan.
Den så kallade Frihetstiden var visserligen
i flere afseenden menlig för fäderneslandet, ehuru
den äfven hade sina goda sidor, men vi böra er¬
inra oss , att det var just de beprisade Stånden,
som då slogo hattarna och mössorna af hvarandra.
Sorgen öfver den hädangångne åldrige Kon¬
ungen må vara så djup som helst, den bör dock
icke hindra oss, att, tröstade af den allmänna
kärlek vi hysa för hans hoppgifvande och snill¬
rike efterträdare, såsom Folkombud, framträda
med en kraft, som icke lider stillastående, utan
skyndar med allvar fram på sin bana.
En stor, ännu lefvande skald harie i en pris-
belönt skrift ett poetiskt uttryck, så lydande:
“Se up till Statens nya Tempel tåga
Ej skiljda hopar, blott ett brödrafolk,*
Den 31 Juli.
ilo
Han har nu kommit på amira tankar, sorn Erke-
Biskopen vet. och älven på biskopfcstolen.
Hvad folkyran angår, kan Erke-Biskopen vara
obekymrad, såvida kärl icke fortfarande utsår oe¬
nighetsfrö.
Bjus är nu mera lika litet eldsvåda, som det
är ett regale eller episcopale. Bäst är att dämpa
sitt eget onda sinne att vära ett lekdon för
detta ar sämst af allt. Men Erke-Biskopen må
njuta undseende af broderkärleken, ehuru han,
att domina efter hans tal, tyckes derpå göra föga
anspråk.
Slutet af Erke-Biskopens fal är, sorn Her¬
rarne kalla det. pathetiskK Tvungen att vandra
hit vid stafrén Ve, längtar han att vandra hädan
vid stafrén Lust, till vården at mera älskade
pligter. Det vill honom dock anas-, att denna
vandring torde blifva till grafven och det i lika
sinnesförfattning som hans störste, men till själ
och hjerta olike, företrädare Spegel. —Af nämn¬
de företrädares namnkunniga bok: ”Guds verk och
hvila,” synes Erke-Biskopen företrädesvis fästa
sig vid deri sednare. Mången liar det likväl tyckts
besynnerligt, att icke Herr Erke-Biskopen i sitt
något braskande tal, vid förbigående af sin Spe¬
gel, äfven varsnat en skymt af sin icke mindre
stora företrädare, Biskop Brask $—■ äfven lian for
härifrån i vredes mode, väl icke då all verldens
väg, mell dock ett godt stycke; och hade hans
mässande afskedshelsning, med någon förändring,
till kyrkans då uppväxande trotsige barn varit
Herr Erke-Biskopens, skulle dessa säkerligen icke
underlåtit att i chorus svara: ”Så ock med thinom
anda.”
Fredrik von Zweigbergk.
116
Den 3i Juli.
Ståndet beslöt, att berörde motion, jemte von
Zweigbergks nu uplästa anförande, skalle tills vi¬
dare på bordet hvila.
§ ?•
Talmannen tillkännagaf, att officiel under¬
rättelse från Civil-Departementet ankommit, att
Kongl. Maj:ts Beslut, angående Skjutsinrättnin-
gen i Riket, snart är att förvänta, i öfverensstäm¬
melse med Bonde-Ståndets vid sista Riksdag ut¬
talade önskningar.
§ 8.
Föredrogs Sfats-Utskotlets Memorial N:o 1 r
angående förökad Kanslibetjening vid Utskottet j
oell fann Ståndet skäligt, att till den i Memoria¬
let gjorda hemställan lemna sitt bifall.
§ 9.
Föredrogs Siats-Utskottets Memorial N:o 2,
innefattande anmälan till Rikets Ständer, att Iren¬
ne Landshöfdingar af Ridderskapet och Adeln
blifvit till Ledamöter i nämnde Utskott invalde.
Efter det Anders Andersson från Skaraborgs
Läll och Sven Heurlin från Kronobergs Län,
hvilka gillade Stats-Utskottets anmärkning, i öfrigt
förklarat, att, efter deras åsigt, annat ej vore att
tillgöra, än att Memorialet lades till handlingarne,
fick dock detsamma, på begäran af Efraim Lars¬
son från Elfsborgs Län, blifva på bordet hvilande.
§ 10.
Genom ankommet Protokolls-utdrag under¬
rättades Ståndet} att Högvördige Preste-Ståndet
Den 3f Juli.
117
den 25 i denna månad til! Stats-Utskottet remit¬
terat Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
Stats-Verkets tillstånd och behof.
§ U.
Uplästes följande:
Protokoll, hållet vid ett med Hedervärda
Bonde-Ståndets Elektorer beslutadt
sammanträde den 27 Juli 1844.
§. 1.
Likmätigt Hedervärda Bonde-Ståndets i dag
fattade beslut sammanträdde nu dess Elektorer i
närvaro af Talmannen och Sekreteraren, för att i
samråd med dem pröfva antagligheten af de an¬
bud , hvilka blifvit skriftligen aflemnade, dels å
tryckningen af Ståndets Protokoll vid denna Riks¬
dag från Boktryckarne L. J. Hjerta, W. F. Dal¬
man, L. öberg, P. G. Berg och A. G. Hellsten,
dels ock å häftningeii af samme Protokoll från
Enkan C. C. Svanberg och M. Wirsell.
Efter granskning af de, vid ansökningarne
fogade proftryck och öfvervägande af anbudens
beskaffenhet i öfrigt, funno Elektorerne, hvilkas
mening äfven delades af Talmannen och Sekrete¬
raren , för godt att antaga Boktryckaren W. F.
Dalmans och Bokbindare-enkan C. C. Svanbergs
anbud, i följd hvaraf updrag skulle lemnäs dels
åt Dalman att, emot det af honom bestämda pris,
Åtta R:dr B:ko för arket, papperet oberäknadt,
verkställa tryckningen af Ståndets Protokoll för
innevarande Urtima Riksmöte, till samma uplaga
som 1840 års Riksdag, men af lika format och
118
Den 3i Juli.
med enahanda stilar, som företedde profark utvisa
af Preste-Ståndets för sistnämnde Riksdag å
Nordströmska Officinen tryckte Protokoll, hvar¬
emot erforderligt papper i och för tryckningen
skulle från Riksgälds-Kontoret reqvireras, och dels
åt Enkan Svanberg att besörja häftningen och
skärningen af ifrågavarande Protokoll med omslag
af blått pappersband, mot åtnjutande af hvad
derför vid sista Riksdagen blifvit heime tillagdt,
eller Fyra skillingar R:ko för hvarje hundrade ark.
Ut Supra.
In fidem
C. G. Cassel.
Hvarefter Ståndet gillade hvad Elektorerne
beslutat.
§ 12.
Anmäldes och af flera Ståndets Ledamöter
inbeledsagades Herr Stats-Rådet och Kommendö¬
ren af Kongl. Nordstjerne-Orden Ol. Im. Fäh-
iteusj som på Kongl. 31aj:ts Nådiga ^befallning
till Ståndet aflemnade:
l:o Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående
förordnande för Stats-Rådet, Riddaren af Kongl.
Maj:ts Nordstjej'ne-Orden, Friherre Johan JSorden-
falkj att under innevarande Riksdag utöfva den
befattning med Riksdagsärenden, som enligt 38
och 42 §§ af Riksdags-Ordningen, en Stats-Råds-
Ledamot tillkommer.
2:o Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angå¬
ende ett låuebidrag för Götheborgs hamnbyggnad;
samt
Den Si Juli. 119
3:o Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, an¬
gående anslag till Boskapsskötselns befrämjande
i Riket.
Sedan Talmannen, jemte förklarande, att be¬
rörde Nådiga Skrifvelse och Propositioner skulle
vederbörligen blifva handlagde, betygat Ståndets
underdåniga vördnad och tillgifvenhet för Kongl.
Maj:t, utbeledsagades Herr Stats-Rådet.
§ 13.
Talmannen upläste Kongl. Majus förberörde
Nådiga Skrifvelse, hvilken sedermera lades till
handlingarne.
§ 14.
Föredrogos Kongl. Maj:ts Nådiga Propositio¬
ner af den 25 i denna månad:
l:o Angående ett lånebidrag för Götheborgs
hamnbyggnad; och
2:o Angående anslag till boskapsskötselns be¬
främjande; af hvilka den förre remitterades till
Stats-Utskottet, och den sednare lades på bordet.
§ 15.
Af Johan Olsson från Stockholms Län in-
lemnades en så lydande motion:
Vördsamt Anförande!
Vid sistförflutua Riksdag beslöto Rikets Hög¬
loft. Ständer den väsendtlig*», högst nyttiga förän-
120
Den 31 Juli.
elfing uti Bankens utlåning emot intekning i fast
egendom för sådan egendom å landet och stads¬
jord , att belåningsrätten förhöjdes från en tredje¬
del till hälften af pantens taxeringsvärde, förut¬
seende, att denna utsträckning i lånerätten skulle
leda till ett starkare anlitande af berörde lånerö¬
relsegren, funno Rikets Ständer jemväl för godt
att föröka lånefonden från 4,780,000 R:dr till
5,500,000 R:dr, hvilka borde fördelas på det sätt,
att 4,655,200 R:dr tillhandahålles för inteknin-
gar i egendom å landet och 844,800 R:dr för in-
tekningar af hus och jord i städerne utom Stock¬
holm.
Dessa låns fördelaktiga beskaffenhet i före¬
ning med den ökade belåningsrätten samt landets
behof af penningar, föranledt till stor del af den
mer och mer sig ökande uttagningen af Bankens
reela fond, framkallade ock snart ett så stort til¬
lopp af ansökningar, att redan i September månad
1842 icke allenast hela den beviljade förstärknin¬
gen utan äfven alla under den föregående tiden
influtne kapital-afbetalningar voro utlånade, hvar¬
efter endast så beskaffade småningom inflytande
afbetalningar kunde till nya lån användas, hvilka
åter till så ringa del fylde behofvet, att vid 1848
års utgång de sökte, men i brist på medel ej ut-
gifne låns belopp upgick till 8 å 900,000 R:dr
Banko. De äldste ansökningarne om lån hade
då redan hvilat öfver ett år.
Banko-Fullmäktige, inseende, å ena sidan,
omöjligheten att, under dåvarande ofördelaktiga för¬
hållanden emellan Bankens reela fond och utelö¬
pande sedelstock emot Banko-reglementets före¬
Den 3i Juli.
121 '
skrift, genom anvisande af Bankens vinstme¬
del, förstärka fastighets-lånefonden samt å den
andra nödvändigheten att i någon mån understöd¬
ja den stora lånbehöfvande allmänheten, beslöto
vid sistnämnde tid, att af de 700,000 R:dr, som
Fullmäktige år 1841 anvisat till förstärkning af
Allmänna Diskont-fonden, hälften eller 350,000
R:dr skulle i smärre poster för hvarje vecka till
Banken återbetalas, för att uti lånerörelsen mot
intekning i fast egendom å landet användas, hvar¬
vid likväl, på det desse medel skulle vara för Ri-
kets-Ständer vid deras nästkommande samman¬
träde disponible, det uttryckliga vilkor fästades,
att någon utlåning af de å lånen emot omför-
mälte slag af panter från 1844 &rs början in¬
flytande kapital-afbetalningar icke finge ega rum
förr än genom desamine bela ofvanberörde för¬
skott blifvit till Banken äterguldet.
Genom denna Fullmäktiges åtgärd vanns vis¬
serligen det ändamål att de, som väntat längst, ut-
bekommo deras lån flere månader förr, än eljest
möjligt varit, men det dervid fästade vilkoret har
deremot haft den följd, att, sedan, omkring medlet
af detta år hela förskottet blifvit utgifvet, utlånin¬
gen helt och hållet afstannat för en tid af vid pass
två tredjedels år, hvarförinnan hela förskottet ej
kan genom inflytande kapital-afbetalningar blifva
fullt äterguldet; hvilket styrkes deraf, att under
de hittills förflutne 7 månaderne af detta år dyli¬
ka afbetalningar ej upgå till mera än 160 å 170,000
R:dr.
För närvarande finnes i Banken omkring 600
låne-acter till et ungefärligt belopp af 570,000
122
Den 3f Juli.
R:dr färdiga att successive utgifvas och omkring
160 på en sökt summa af vid pass 140,000
Rall-, emot hvilka större eller mindre anmärknin¬
gar, som i allmänhet snart kunna undanrödjas,
blifvit gjorde, eller tillsammans 760 låne-acter
på en summa, öfverstigande 700,000 R:dr och å
ingen af dessa kan, enligt nu gällande föreskrift,
lån utgå förr än två tredjedels år härefter; anta¬
let och summan ökas dessutom dagligen genom
inkommande nya låne-acter.
Vid detta förhållande och då det icke lärer
vara någon inom detta Stånd obekant, att pennin-
gebristen hos den jordbrukande allmänheten i nä¬
stan alla landsorter är stor, måhända större än nå¬
gonsin förut under detta århundrade och ingen lä¬
rer bestrida, att af alla lån, fastighetslånen äro för
landtmannen förmånligast då de endast genom år¬
lig inbetalning af 6 procent småningom försvinna
samt dertill kommer, att Banken å denna lånerö¬
relse icke äfventvrar några förluster, anser jag
mig böra fästa Rikets »Ständers upmärksamhet på
angelägenheten att vidtaga skyndsamma åtgärder
till fastighets-lånefondens förstärknig; och vågar
jag i sådant afseende föreslå:
l:o Att Rikets Höglofl. »Ständer må besluta
att de 350,000 R:dr Banko, hvilka blifvit af Banko-
Fullmäktige, såsom förskott, anvisade att i låne¬
rörelsen emot intekning i fastigheter å landet an¬
vändas, må fortfarande få i denna rörelse qvar¬
blifva, och att i följd deraf de i och för detta för¬
skotts godtgörande redan innehållne 160 å 170,000
R:dr jemte vidare inflytande kapital-afbetalningar
åjandtfastighetslånen må få, så snart beslut här-
Den 3l Juli.
123
x>m hinner fattas, emot pant af sådana i fastighe¬
ter efter hand utgifvas; samt
2:o Att af Bankens behållna räntevinst till
fonden för belåning af fastigheter å landet och i
städerne, utom Stockholm, må ytterligare anslås
050,000 R:dr, i följd hvaraf denna fond skulle
blifva på det hela förökad ifrån 5,500,000, till
0,500,000 R:dr Banko.
Denna summa kan väl synas stor, men för
att under närvarande förhållanden i någon mån
fylla behofvet och gagna landet, är, enligt min öf¬
vertygelse, en mindre ej tillräcklig.
Då jag nu å denna motion begär remiss till
Höglofl. Eanko-Utskottet, anser jag mig böra til¬
lika hemställa, att Utskottet må anmodas öfver
ltsta punkten deraf afgifva utlåtande, oberoende
af den allmänna regleringen utaf Rankens låne¬
rörelse, hvilken sannolikt icke kommer att upgöras
förr än långt fram under Riksdagen. Härigenom
vinnes det ändamål, att om min hemställan i Usta
punkten vinner Rikets Ständers bifall, den nu helt
och hållet afbrutna utlåningen kan ånyo börja.
Stockholm den 29 Juli 1844.
Johan Olsson,
från Stockholms Län.
Härmed hafva sig förenat: ZetterbergJ Sahl¬
ström Matts Persson och Olof Jansson från Stock¬
holms Län samt Pehr Mattsson från Wester-
Norrlands Län och Erik Norberg från Westerås
Län.
124
Den 31 Juli.
Sedan de fleste af Ståndets Ledamöter före¬
nat sig med Motionären, samt Pher Phersson
från Örebro Län och jemte honom Johan Pehrs¬
son, Pehr Olsson och Jan Andersson från Up¬
sala Län, Gustaf Petersson, Anders Wilsson,
Anders Jonsson och Samuel Samuelsson från Ö-
stergöhtlands Län, Petter Pehrsson från Jönkö¬
pings Län, Olaus Eriksson från Bohus Län,
Anders Johansson från Wermlands Län, samt
Petter Haraldsson från Elfsborgs Län med flere
tillkännagifva sig önska, att den föreslagna sum¬
man höjdes till 7 millioner, remitterades motionen
till Banko-Utskottet.
Ståndet åtskiljdes kl. 1 e. m.
In fidem
C. G. Cassel.
Den 3 Augusti.
Plenum kl. 10 förmiddagen.
§ 1.
Protokollet för den 31 uästlidne Juli juste¬
rades.
§ 2.
Vid förnyad föredragning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition den 25 nästlidne Juli, angå¬
ende anslag för boskapsafvelns förbättrande, ge¬
Den 3 Augusti.
125
nom anläggande af Stamliolländerier, upläste Jan
Persson från Upsala Län, ett så lydandande skrift¬
ligt anförande:
I afseende på den Kongl. Propositionen om
anslag till inrättande af Stamliolländerier för bo-
skapsafvelns förbättring, tillåter jag mig att yttra
följande.
Det är icke min afsigt att bestrida nyttan af
die föreslagna inrättningarne, hvilka vårt land ger¬
na må söka tillegna sig; men jag anser sät¬
tet för deras tillvägabringande icke vara så all¬
deles ändamålsenligt. Efter mitt förmenande, bör
nemligen Staten icke beblanda sig med företag af
denna beskaffenhet, utan må de, såsom rörande
den enskilda hushållningen, helt och hållet öfver-
lemnas åt enskildes omtanka. Huru föga önsk-
ligt ett motsatt förhållande är, bevitnar erfaren¬
heten mer än tillräckligt, ty sällan eliev aldrig såg
man ett sådant företag, då det utfördes för det
allmännas räkning, lemna de resultater, som voro
fÖrespeglade. Orsaken dertill är också ganska na¬
turlig. En ekonomisk inrättning eller anstalt, som
{Staten handhafver, saknar alltid någonting ganska
väsendtligt, som hos en enskild sådan är till fin¬
nandes, nemligen det egna intresset, hvilket ut¬
gör, så att säga, sjelfva lifsprincipen för alla dy¬
lika företag och förutan hvilket de således endast
blifva dödfödda foster. Att det skulle aflöpa an¬
norlunda och bättre med den anstalt, som här är
i fråga, har jag ingen serskild anledning att fö¬
reställa mig, och derföre tror jag mig handla rät¬
tast, då jag, ehuru fullt erkännande den Välvilliga
afsigt, som legat till grund för Kongl. Majus Nå¬
126
Den 3 Augusti.
diga Proposition, på det högsta afstyrker bevil¬
jandet af det deii äskade anslaget. Deremot och
med afseende på de betydligare kostnader, som de
föreslagna inrättningarues anordnande måste medfö¬
ra, skulle jag vilja föreslå, att någon lämplig summa
måtte af Rikets Ständer anvisas, deraf enskilde
personer, som åtaga sig anläggandet af Stamhol-
länderier, må kunna erhålla lånebidrag på billiga
betalningsvilkor och emot det att dessa anläggnin¬
gar blifva stälde under tillsyn af Länens Hus¬
hållningssällskap; och öfverlemnar jag åt det Ut¬
skott, till hvilket den Kongl. Propositionen re¬
mitteras, att bestämma de närmare föreskrifter,
som kunna erfordras, i afseende på dylika låns å-
terbetalning och säkerheten derför.
Stockholm den 3 Augusti 1844.
Johan Persson,
från Upsala Län.
Häruti instämde Lars Rassmusson, Johan-
nes Johannesson oell Erik Christensson från Gö¬
theborg och Bolms Län, Jöns Månsson och Ola
Svensson från Malmöhus Län, Conrad Romin
och Lars Norrby från Gottlands Län, Bengt Ers¬
son och Jonas Kylander från Wermlands Län,
Jan Andersson och Ber Olsson från Upsala Län,
Lars Boethius och Johan Eriksson från Stora
Kopparbergs Län, Per Bengtsson från Calmar
Län samt Per Nlsson oell Per Jönsson från
Christianstads Län, med tillägg af denne sist¬
nämnde, att flere större Jordbrukare i Skåne,
hvilka, för Boskapsalvelns förbättrande, i Riket
låtit införa utländsk hornboskap, och dermed an¬
lagt Holländerier, på detta företag gjort betydliga
Den 3 Augusti.
127
förlaster; och ansåg Per Jönsson det vara allde¬
les (»tvifvelaktigt, att, om dylika Holländerier skulle
anläggas på Statens bekostnad, förlusterne der¬
vid kommo att blifva ännu större, hvadan Per
Jönsson afstyrkte det till ifrågavarande ändamål
begärda Stats-anslag, hvilket han i stället an¬
såg lämpligare kunna användas såsom upmuntnm
för enskilde, att, utan all inblandning från Statens
sida, anlägga Holländerier med utländsk hornbo¬
skap till den Svenska boskapsracens förbättrande.
Anders Trysén från Östergöthlands Län
upläste jemväl ett skriftligt anförande så lydandet
Kongl. Propositionen om anläggandet af Stam-
holländerier har gifvit ett ytterligare bevis på den
omhugsam het och välvilja vår nya Regering vill
egna åt Landtbruksnäringen, hvars idkare böra va¬
ra tacksamma för hvarje välment försök till för¬
bättring, äfven om de dertill erbjudna medlen icke
böra eller kunna anses vara ledande till det åsyf¬
tade ändamålet.
Kongl. Maj:t har, i följd af åtskillige Hus-'
hållnings-Sälskapers, men i synnerhet på Landt¬
bruks-Akademiens tillstyrkan, föreslagit att 8
Stam-holländerier, med tillsammans 160 djur af
varierande räder, skola anläggas på åtskillige
ställen i Riket, för att vidare utbreda Stammarnes
förökning inom landet. Och har Akademien så¬
som motiv för sitt tillstyrkande upgifvit att: ”in¬
dragandet i landet af främmande racer öfverstiger
den enskildes resurser.”
Landtbruks-Akademien bör likväl icke vara
obekant, att åtskillige jordbrukare dels direkte
128
Den 3 Augusti.
från utlandet inköpt Stamdjur, och dels förskaf¬
fat sig i landet födde fullblods-racer och åt denna
gren af Landtbruket egnat en särdeles upmärk-
samhet samt experimenterat mycket härmed. Des¬
sas undersökningar i denna väg torde icke vara
så alldeles tillfredsställande, som förhoppingarne
lofvade. Det är genom deras iakttagelser en
tämlig afgjord sak, att så väl bland de främman¬
de djuren, som de svenske racerne, tinnes stor åt¬
skillnad i mjölkafkastning och att utländska racer
af den mindre sorten, tjenlig att föda sig på vårt
lands magra beten, jemförd med inhemska racer,
icke ens kunna sättas i första rummet. Men äf¬
ven om denna erfarenhet kan jäfvas och motsat¬
sen bevisas, är det likväl en af all erfarenhet
känd sats, att den enskilde spekulationen al¬
drig ligger länge slumrande i en näringsgren der
säker utsigt finnes, att få sina upoffringar ersatte,
och att all mellankomst från Statens sida att gå
den i förväg mer skadar än gagnar. Hade Landt¬
bruks-Akademien, i stället för detta sitt förslag,
kunnat gifva Regeringen något osvikligt råd till
afvändande af de hotande moln, som synas draga
sig tillsammans öfver jordbruket och tillstädjat en
tryggande afsättning för dess alster; ([till hvilket
uphörande af licencen i tullen för finska varor i
sin mån bidragit), så skulle boskapsförädlingen
säkrare tilltagit än genom Statsbidrag till forma¬
tion af Stam-holländerier.
Rimligtvis kan ingen begära att Regerin¬
gen skall initiera sig i alla näringsdetaljer; men
dess organ, Landtbrnks-Akademien, som hufvud¬
sakligen tillstyrkt ifrågavarande anläggning, borde
der-
Den 3 Augusti.
120
deremot något mer inträngt i saken och rådfrågat
erfarenheten, då den funnit ett färskt exempel till
ledning för sitt omdöme nemligen: mangemanget
med ullkulturen. Vi minnas de stora upoffrin-
gar Staten gjorde härför, genom fårracers inför¬
skrifning, anläggande af Schäferi och Ullmagasin
m. m. samt huru den enskilde jordbrukaren in¬
lockades att göra depencer i samma rigtning;
utan att någon grund var lagd, hvarpå ett tryg¬
gande pris för ullen bereddes. Man tänkte ej
ens så långt, att denna vara behöfde lika skydd
för utländsk tillförsel, som de för menniskans be¬
hof oundgängliga viktualierne. Följden blef ock
den, som den lugna åskådaren af detta experi¬
ment kunde förutse: att de, som togo initiativet
härtill, började i orätt ända. Hade deremot ullen,
mot en de öfrige jordbrukets produkter motsvaran¬
de införseltull, erhållit ett stabelt pris, skulle den¬
na vigtiga gren af landtbruket lika säkert gått
framåt utan någon Kronans mellankomst med
Stamschäferi m. m., som den nu är i aftagande
och lemnande endast ett varnande exempel, att ej
vidare beträda samma bana.
Landtbruks-Akademien borde, äfven med
bästa öfvertygelse om nyttan af de föreslagne
djuren för landtbruket, icke tillstyrkt formerandet
af holländerier, de der fordrade serskild kostnad
för eftersyn och skötsel, utan fasthellre bestämt
premier till enskilte, som för egen räkning ombe¬
sörjde införskrifning, vård och underhåll af djuren,
hvarigenom halfva den nu bestämde summa, för
hvarje kreatur 313 å 437 Hulr B:ko, torde blif¬
vit fullt tillräcklig att framkalla åtskilliga speku-
9
130
Den 3 Augusti.
lanter, sorn mot vissa förbindelser till allmänheten,
med beredvillighet emottaga ett dylik t anbud*
Utom den härigenom besparade kostnaden skulle
den store fördelen vinnas, att djuren kunnat spri¬
das till allia Län på mer än ett ställe i hvartdera,
för begagnande af croiseriiig med Svenska ra-
cerne.
Med anledning af hvad jag haft äran anföra,
och på de vilkor den Kongl. Propotionen upgif-
ver, afstyrker jag allt anslag af de begärde 50
å 70,000 R:dr till anläggande af Stam-hollän-
derier,
Anhållandes, att detta mitt anförande får åt¬
följa den Kongl. Propositionen till vederbörligt
Utskott.
»Stockholm den 2 Augusti 1844.
A. Trysén.
I detta anförande instämde Peter PerssoHj
Jonas Johansson och Anders Johan Sandstedt
från Jönköpings Län, samtlige Riksdagsfullmäk¬
tige från Östergöthlands och Wermlands Län,
Sven Heurlin från Kronobergs Län, Niclas Nils¬
son och Sven Isaacsson från Calmar Län, Nils
Strindlund från Wester-Norrlands Län, Johan
August Zetterberg från Stockholms Län, Peter
Jonsson från Skaraborgs Län, Peter Haraldsson
från Elfsborgs Län, med flere.
Henrik Andersson från Orebro Län yttrade
att, ehuru han icke betviflade, det afsigten med
förevarande Kongl. Proposition vore välment och
Den 3 Augusti.
131
hade för andania!, att befordra allmänt gagn, vore
Henrik Andersson likväl öfvertygad att den nytta,
sorn af bifall till samma Kongl. Proposition kun-
de förväntas, ingalunda komrne att motsvara de
deraf följande kostnader, synnerligast då erfaren¬
heten visat, att vid alla, för dylika ändamål, på
Statens bekostnad verkställde företag, misshus¬
hållning och stora missbruk ägt rum, såsom bevis
hvarpå Henrik Andersson erindrade om Landt-
bruks-Akademien. Dessutom ansåg Henrik An¬
dersson högst tvifvelaktigt, huruvida Svenska Bo-
skapsafveln för den stora allmänheten af landt¬
brukare, genom de foreslagne Stam-holländerierne
kunde komma att förbättras. På dessa skäl, hvil¬
ka Henrik Andersson ansåg nu böra anföras på
det Stats-Utskottet, dit den Kongl. Propositionen
komme att remitteras, icke måtte, af bristande
kännedom om Riks-Ståndens tanka i ämnet, till
densamma tillstyrka bifall.
Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län i
Uti en välgrundad reservation vid det Utskotts¬
betänkande, som under en föregående Riksdag
blifvit afgifvet i anledning af då gjorde fram¬
ställningar om Stuterier, är ådagalagt till fullkom¬
lig visshet, att kostnaden för hvarje häst, som
från Stuterierne utlemoas, upgår till 6 å 7,000
R:dr. Jag fruktar att förhållandet blefve enahan¬
da med hornboskapen vid de föreslagna Hollän-
derierne, och att den för deras anläggande nu
framställde Nådiga proposition tillkommit af miss¬
förstådd välvilja. Jag af,styrker derför det be¬
gärde Stats-anslaget, helst detsamma sannolikt
skulle komma, att medtagas endast till upförande
af de för Holländerierne nödige bygnader, samt
132
Ben 3 Augusti.
till aflöning åt Tjenstemännen dervid, jemte er¬
sättning för resekostnader vid öfverinseemlet af
desse anläggningar.
Ifrågavarande Kongl. Proposition, jemte de
dervid afgifne yttranden, remitterades till Stats¬
utskottet,
% 3.
Uplästes Expeditions - Utskottets Memorial
N:o 1, angående tillökning i Utskottets Kansli-
personal och aflöning åt densamma.
Detta Memorial bifölls, dock med vilkor, att
de deri föreslagne 11 kanslist-arfvoden endast
böra i mån af behof användas.
§ 4.
Uplästes och bifölls Banko-Utskottets Memo-
morial N:o 1, angående tillökning i samma Ut¬
skotts Kanslipersonal.
§ 5.
Föredrogos och remitterades til! Lag-Utskottet,
Justitie-Oinbudsmannens Embets-Berättelser för
åren 1840, 1841, 1842 och 1843, jemte dervid
fogade bilagor, samt den af bemälde Embetsman
vid innevarande Riksdag till Rikets Ständer af¬
gifne Berättelse.
§ 6.
Uplästes och godkändes Expeditions-Utskot-
tets förslag till Rikets Ständers underdåniga skrif¬
velse, angående Deras Majestäter Konungens och
Drottningens kröning.
Den 3 Augusti.
133
5 7.
Föredrogs oell lades till handliiigarne ett Ut¬
drag af Ridderskapet och Adelns Protokoll för
den 1 i denna månad, med underrättelse, att Rid¬
derskapet och Adeln beslutat förelägga Konstitu-
tions-Utskottet, att, inom medlet af innevarande
Augusti månad, till Rikets Ständer inkomma med
det, från sistlidne Riksdag hvilande förslag, an¬
gående Nationalrepresentationens ombildning.
Bonde-Ståndet instämde sålunda i Ridderska¬
pet och Adelns beslut, att Konstitutions-Utskottet
bör, så vidt möjligt är, inom ofvannänmde tid,
med omförmälde förslag till Riks-Stånden inkomma.
§ 8.
JSils Strindlund från Wester-Norrlands Län
inlemnade ett så lydande skriftligt Memorial:
Enär ganska ofta inträffar, att personer blif¬
va ålagde att, såsom vittnen i Brottmål, inställa
sig vid Domstol, utom hvars jurisdiktion de hafva
sitt hemvist, samt derjemte icke sällan inträffar,
att den tilltalade saknar all tillgång att ersätta
desse vitnens rese- och traktamentskostnader, så
yrkar jag, att, vid slikt förhållande, godtgörelse
till sådane vittnen mätte af {Staten utgifvas, helst
som den enskildes lidande eljest många gånger
skulle blifva ganska kännbart, och det otvifvel-
aktigt är rättare att en upoffring i detta hänseende
faller det allmänna, än honom ensam till last.
Under närvarande förhållande föreställer jag mig
att mången, som vore i tillfälle att lemna devig-
tigaste uplysningar uti ett brottmål, fördöljer all
134
Den 3 Augusti.
kännedom derom, endast af farhåga att blifva be¬
svärad med långa oell kostsamma tingsresor, utan
att derföre kunna påräkna en billig ersättning.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles,
»Stockholm den 3 Augusti 1844.
Nils Strindlund.
Lades på bordet.
§ 9-
Af Bengt Eriksson från Wermlands Län
inlemnades följande, nu upläste Memorial:
Då sökande till Diskont-lån, enligt nu gäl¬
lande föreskrifter derom , äro nödsakade att å
Låne-reversalen anskaffa vederhäftighetsbevis för
så väl låntagare som löftesmän af vederbörande
Domare, både å första Låne-reversalet som å om-
sättnings-dokumenterne, och denna omväg oftast
förorsakar ej obetydliga kostnader, besvär oell
tidspillan för låntagaren, serdeles då Domaren är
aflägset, måhända 6å8 mil boende från låntaga¬
rens hemvist, upgående dessa kostnader ända till
10 å 11 procent af lånesumman, i stället för 5
procent, som till Diskonten betalas, har jag trott,
att någon ändamålsenligare utväg för anskaffande
af vederhäftighetsbevis å Diskont-reversaler kunde
linnas, hvarigenom ofvannämnde olägenheter för
låntagare kunde afhjelpas, på samma gång som
Banko-Diskontens säkerhet tryggades. Jag får
derföre ödmjukast föreslå: att, då Domare, serde¬
les uti vidsträcktare domsagor, omöjligen kunna
bestämdt känna alla låntagares ekonomiska ställ¬
ning, utan ofta derom fordra andra personers in¬
Den 3 Augusti.
135
tyg, innan vederhäftighetsbevis meddelas , den i
hvarje församling valde Sockennämnd eller Pastor
derstädes, hvilka naturligtvis bäst böra känna sine
sockenboers financiella förhållanden, hädanefter
finge utfärda vederhäftighetsbetyg för låntagare
inom socknen; och jag vågar påstå, att Banko-
Diskonten härigenom skulle lättare undgå förluster,
än som hittills varit händelsen.
Om remiss till Banko-Utskottet anhålles.
»Stockholm den 30 Juli 1844.
Bengt Eriksson,
frän Wermlands Län.
Härmed förena sig: J. Kylander, Jöns Ers¬
son, från samma Län; P- Eriksson, N. Nilsson,
J. P. Brattström och A. P. Johansson.
Sedan Nils Strindlund från Wester-Norr-
lands Län yttrat, det han ansåge den af Bengt
Eriksson nu väckte fråga böra hvila intilldess
man finge erfara, huruvida någon förändring kom-
me att äga ruin uti 1835 års Kongl. Förordning,
angående ’ lösöreköp, emedan personers vederhäf¬
tighet dessförinnan svårligen kan bedömas, samt
förre Talmannen Anders Eriksson förklarat sig
vilja instämma i Bengt Erikssons nu väckte mo¬
tion, enär Anders Eriksson ansåge Soeknenämn-
den bättre, än Domaren, vara i tillfälle att inhämta
kännedom om lånesökanders ekonomiska ställning,
så blef Bengt Erikssons om förmälde motion lagd
på bordet.
% 10.
Föredrogs ånyo och lades ytterligare påbör¬
da Stats-Utskottets Memorial N:o 2, med anma-
136
Den 3 Augusti.
Ian, att irenne Landshöfdingar blifvit till ledamö¬
ter i Utskottet af Ridderskapet oell Adeln invalde.
§ 11.
Petter Jonsson från Skaraborgs Län upläste
ett så lydande skriftligt Anförande:
Hvad aktningsvärde Ståndsbrodern Pehr
(Sahlström i sin motion väckt, rörande folkskolor
gillar jag, med ökadt anslag af allmänna medel
från 50,000 till 150,000 R:dr, af det skäl, att
många församlingars för medellöshet skull, fått in¬
skränka sig till en enda, och ganska få till tven¬
ne skolor; åtminstone är förhållandet så inom de
härader, för hvilka jag är ombud, oaktadt pastora-
terne bestå mesta delen af tre, och somlige af fy¬
ra kyrkosocknar. Till följd häraf kommer en Skol¬
lälare, att dagligen under skoltermin erne lennia
undervisning åt barn, som äro i skol-åldern till
ett antal, från ett till två hundrade stycken och
derutöfver; detta är och blir för honom en omöj¬
lighet att till allas nöje kunna fullgöra; barnen
blifva för litet handledde i undervisningen, och
kostnaden för barnens anhörige i anseende till för¬
längd skolgång mycket försvårad; behofvet tyckes
derföre nästan öfver allt kräfva en skola i hvarje
socken, blott medel, som ofvan föreslaget är, blif¬
va att tillgå.
Jag hade icke kunnat tro att de högre och
bildade stånden skolat bestridt ökadt anslag af all¬
männa medel, sorn nu redan inom Adelsståndet för-
spörjes, på de grunder att granskning måtte ske
öfver användandet af de redan gjorda anslagen,
innan några vidare beviljas.
Den 3 Augusti.
137
Hvar man känner, att ordnandet med folk¬
skolor nästan öfver allt i Riket pågar, fastän al¬
la församlingar ännu icke för medellöshet skull
hunnit att dem komplettera, och derföre icke utbe¬
kommit det redan beviljade anslaget. Emellertid
anser jag detta icke vara något hinder för ökadt
anslag till det goda verkets framgång.
Adelsståndet må tacka Gud, att de fått up-
lysningen. Man känner af historien, att i början
af 1500-talet var det en stor raritet om en Adels¬
man kunde läsa i bok och skrifva sitt namn. Men
hvem har uphjelpt Adelsståndet, annat än fram¬
lidne Store Konungar och folket; måtte derföre
nu åt folket, med vår Allernådigste Konungs vil¬
ja, af dem ske samma rättvisa tillbaka, medelst ef¬
terlåtenhet till anslag af allmänna medel för ett ända¬
mål, som är det största af alla i verlden, uplysningen.
Men ännu återstår ett, för att få en hel Na¬
tion utan undantag uplyst, nemligen anslag af all¬
männa medel till fattige barns underhållande med
kläder och föda i skolan uti de församlingar, hvars
hemmans innehafvare till största delen sjelfve äro
så fattige att de med yttersta ansträngning kunna
underhålla sine egne, mycket mindre andras barn i
skolan. Jag vill derföre föreslå, om icke 100,000
R:dr af allmänna medel härtill årligen borde utgå;
ty hvartill tjenar en skola för de fattigas barn,
om de för fattigdoms skull icke den kunna be¬
gagna. Väl anses, att de, sorn ega förmögenhet,
kunna icke undandraga sig fullgörandet af hvad
den Kongl. Förordningen om fattiga barns under¬
hållande stadgar, till så stor del, som på dem an¬
kommer; men kan väl dea fattige hemmansinne-
Peri 3 Augusti,
hafvare» sfi här, sorn i andra skattebörder, tvingas,
att fullgöra hvad den ickemägtar; fattigdomen lå¬
ter icke genom någon menniskas blotta befallning
afvisa sig, fastän den oftast med odräglighet får
tålas.
Anhålles om remiss till vederbörligt Utskott,
Stockholm den 3 Augusti 1844,
Petter Jonsson,
från Skaraborgs Län,
Detta anförande lades på bordet, för att fram¬
deles behandlas i sammanhang med den af Pehr
Sahlström från Stockholms Län väckta motion,
angående folkundervisningen,
§ 12.
Anders Sundholm från Stockholms Län up-
läste ett så lydande skriftligt Memorial;
Det är en allmänt antagen mening att jord¬
egare och landtbrukare skola gifva skatt till Kongl.
Majit och Kronan för den jord de ega eller bru¬
ka Deli. likasom borgaren och handtverkaren, beskat¬
tas efter den rörelse eller det handtverk lian id¬
kar, så bör ock skatt för jord erläggas i mån af
den äring, som der kan vara att tillgå. — Så
är dock icke alltid förhållandet; det finnes nemli¬
gen kronoskattehemman, hvilka äro lika beskattade,
som vissa kronohemman, hvilka vid sjelfva gården
hafva allt hvad till dess skötsel och underhåll kan
erfordras.
Den 3 Augusti,
139
Då jag nu talar om beskattningen, vill jag
begagna detta tillfälle att fästa Ståndets upmärk-
samhet derpå, att en del hemman inom det härad,
hvarföre jag blifvit vald till representant, fått sig
påförde ved och stafrum, ehuru de alldeles sakna
tillgång på skog. Det obilliga häruti inser hvar
och en; min hemställan är derföre, om icke såda¬
na, vanlottade hemman, hvilka skatta för en pro¬
dukt, den de ej ega, kunde erhålla årlig utkröning
på någon Kronans allmänning, i hvilket hänseen¬
de jag vill föreslå Kronoallmänningen Ridön-
På nämnde ö har Kongl, Maj: t och Kronan
årlig trakt-huggning, hvilken förmodligen verkstäl¬
les för lega. För afhjelpande af den förr öfver-
klagade bristen på skog för vissa hemman, vill
jag föreslå att den om förmäldte trakthuggningen
på Ridön må uplåtas åt dessa hemman, belägne
inom Färentuna härad, eller ock förberörde be¬
skattning för ved och stafrum uphäfvas; i samman¬
hang hvarmed jag, å mina kommittenters vägnar,
torde få anföra, det de voro helst belåtne med att
emot utgifvande af den skatt, som är dem ålagd,
få sig tillerkänd utkröning å Kronoallmänningen
Ridön.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles
ödmjukligen,
Stockholm den 3 Augusti 18-14.
Anders Sundholm,
från Stockholms Län.
Remitterades till Stats- samt Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskotten.
140
Den 3 Augusti.
§ 13.
Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs
Län, Lars Johan Gezelius från Stora Kop¬
parbergs Län oell Peter Mårtensson från Jön¬
köpings Lån inlemnade, livar för sig, följande Iren¬
ne Memorialer:
Under Krigs-Collegii förvaltning står för när¬
varande en fond, per mille fonden benämnd, hvars
kontanta behållning vid 1839 års slut utgjorde
12,698 R:dr 16 sk. Banko, upkommen genom fö¬
reskriften i Kongl. Förordningen den 22 Maj 1794
§ 5 och Kongl. Brefvet den 18 September sam¬
ma år, i följd af den staden Götheborg förunna¬
de nederlags frihet å utländskt gods, hvarvid stad¬
gas att en per mille skulle erläggas i afgift vid
inkommande och utgående af dylika varor, för att
användas till allmänna byggnader i Götheborg,
hörande till militär-behof och stadens försvar. Som
nu denna fond icke har någre andra inkomster än
räntor, sedan berörde afgift uphört, i följd af Kongl.
Nederlags-Förordningen den 5 Maj 1813, får jag
föreslå det medlen måtte inlevereras till Stats¬
verket för att användas till försvarsverkets istånd-
sättande, hvarigenom jemväl för framtiden undvi-
kes serskildt bokslut öfver denna fond.
Om remiss härå till Stats-Utskottet anhålles.
Fredrik von Zweigbergk.
Ödmjukast Memorial!
Ehuruväl jag ingalunda är böjd för hvarken
att genom föreslående af utgifter, eller sådanes
beviljande, innan behofven, så i ena som andra
Den 3 Augustt.
141
afseendet, blifvit nied mogen och samvetsgrann
urskiljning pröfvade och godkände, (ika den mängd
af skatter, som betungar Svenska folket och först
och sist den största delen deraf, den jordbrukande
oprivilegierade samhällsklassen, nödgas jag doek
nu begära mina Ståndsbröders upmärksamhet på
och behjertande af en angelägenhet, som nära rö¬
rer den ort, hvars allmoges talan jag här förer.
Denna ort, Wester-Dalarne, utgörande Da¬
larnes gränstrakt emot Wermland och Norrige,
med en sträckning i längd af öfver 20 mil ocii 5
till 10 mils bredd, befolkad af omkring 19,000
menniskor, lia-, ända till för icke fullt ett år se¬
dan, varit bland de mest vanlottade i vårt land,
i afseende på läkarevård, likasom i många andra
afseenden. Dess Provincial-Läkare, stationerad,
icke i Fahlun, den närmaste staden, ehuru ändock
5 mil ifrån sydligaste och närbelägnaste socknar
i Wester-Dalarne, utan i Hedermera, 8 mil från
nämnde sydligaste gräns-socken, har tillika halt
att sköta dylik befattning i trakten af sistnämnde
stad, i hvilken samma person dessutom stundom
innehaft Stads-Läkaretjensten. Med en blick på
Kartan, och med fästadt afseende på hvad man
af en person billigtvis kan fordra, öfvertygas man
lätteligen, att den Läkares verksamhet föga kun¬
de märkas öfver allt inom ett så vidsträckt om¬
råde, och att Wester-Dalarne, såsom mest afläg¬
set, minst fick erfara den hälsosamma inflytelsen
deraf bör icke väcka någons förundran.
Vid sistförflutne Riksdag anslogo Rikets Stän¬
der en summa af 2,000 R:dr R:o till lika fördel¬
ning emellan åtta föreslagna nya så kallade Extra
142 Den 3 Augusti.
Pi •ovincial-Läkare, hvaraf hvardera således skulle
erhålla 250 R:dr Bro årlig lön på stat. Af dessa
Läkare skulle en placeras i Wester-Dalarne, meu
den sålunda tillskapade tjensten kunde ej tillsät¬
tas, i brist på sökande, förr än i slutet af förlidet
år. De svaga lönevilkoren, tydligen förutsättan*
de tillfällen till vinstgifvande enskild praktik, lade
således svårigheter ledan för den första tillsätt¬
ningen af tjensten, men jag fruktar att de komma
att förorsaka ännu större för bibehållande af en
skicklig person vid densamma, sedan han fått
kännedom af dels huru få utvägar till en så högst
behöflig förstärkning af den svaga allomngen,
der i orten erbjuder sig, dels alla olägenheterna
af beständiga resor, längre och kortare, på svåra
obanade vägar till de spridda bostäderna inom
ett så vidsträckt område, der man stundom endast
till löts kan färdas, såsom till de aflägsna Finn-
torpen; och svårast torde blifva att framdeles, se¬
dan alla dessa menliga omständigheter blifvit all¬
männare kände, kunna tinna behörigen qvalificera-
de personer hugade att på dylika lönevilkor söka
en sådan tjenst. — Men man torde fråga hvar¬
före tillfällena till enskildta inkomster af yrket
för en läkare i denna ort äro så få och obetydli¬
ga? ett kort svar kunde gifvas på denna fråga
nemligen: att dertill är den allmänna fattigdomen
i orten den lättförklarligaste orsaken, men till vi¬
dare utveckling af detta förhållanne må anföras:
Ståndspersonerna der i orten, hvilka annorstädes
mest bidraga tdl Läkares enskildta inkomster, ut¬
göras nästan uteslutande af Presterne, och en så
förmögen allmoge att den har råd att hålla en¬
skildt ackord med Läkare finnes icke. Med Pre-
sterna åter är det förhållande, att, utom det att de
Deri 3 Augusti.
143
sitta vid ganska soia lägenheter, de, i anseende
till aflägsenhet (rån närmaste Stad, måste åtaga
besväret med Socken-apothekers förvarande och
skötsel, samt ofta nog, då Läkaren omöjligen kan
vara allestädes närvarande inom ett så vidsträckt
distrikt, vid påkommande behof, fortfarande lik¬
som förut, innan någon Läkare der i orten blef
anställd, få företräda hans ställe med råd och
hjelp efter förmåga, och då de sålunda utan nå¬
gon ersättning verksamt deltaga i den allmänna
hälsovården, kan man ej billigtvis fördra att de
derutöfver för sig och sitt folk skola med ser¬
skilt arfvode bidraga till Läkarens aflöning.
Örn man jemför de Provincial-Läkare-di-
Striktér i andra trakter af Fäderneslandet, åtmin¬
stone i de medlersta och södra, der Läkarne åt¬
njuta full lön, skulle jag tro att knappast något
af dem kan mäta sig med Wester*!) al arne i om¬
fång, måhända icke en gång i folkmängd; och
säkert är att intet ibland dem finnes, som i så
ringa mån erbjuder tillfällen till lönande, enskild
praktik, och hvars skötande på samma gång är
förenadt med alla de besvärligheter, som Wester-
Dalarnes Distrikt.
Vid sådant förhållande tror jag mig icke
frångå den grundsats jag i början af detta anfö¬
rande yttrat, då jag nu föreslår, att en ion på
stat af 5oo R:dr B o måtte anslås åt den Extra
Provincial-Läkaren i Wester-Dalarne.
Jag vet väl att härvid möter mig den in¬
vändning att så stor lön icke allmänneligen bestås
de så kallade Ordinarie Provincial-Läkarne, men,
jemte åberopande af hvad jag redan anfört om
144
Den 3 Augusti.
bristande utväg för Läkarne i denna ort, att ge¬
nom enskild praktik öka sina inkomster, och då
väl ingen lärer påstå att en lön af ofvanupgifna
belopp är för högt tilltagen för en Embetsman, af
hvilken man fordrar så mycket som af en Pro¬
vincial-Läkare, måste jag bekänna att jag ej kan
finna hvaruti den egentliga skillnaden emellan en
ordinarie och extra Provincial-Läkare består, då
begges tjenstgöring och ansvar synas vara allde¬
las enahanda. Enligt min tanka måste det vara
distriktets vidsträckthet, det större eller mindre
besväret med dess skötande, samt den för en¬
skild vinstbringande praktik mer eller mindre för¬
delaktiga stationen, och icke titlarne af Ordinarie
eller Extra, som bör tagas i betraktande vid lö¬
nens bestämmande.
En anledning till hopp om framgång i denna,
för mina Kommittenter så vigtiga angelägenhet
torde få hemtas deraf, att i trakten af Ofver-
Calix, en så kallad Extra Provincial-Läkare, i
anseende till lokala förhållanden af ungefärligen
samma beskaffenhet, som dem jag uppgifvit, åtnju¬
ter lön på stat till samma belopp, som det jag här
ofvan för Extra Povincial-Läkaren i Wester-Dä-
larne föreslagit.
Om remiss till vederbörligt Utskott af den¬
na min motion får jag i ödmjukhet anhålla.
L. J. Gezelius.
Vördsamt Memorial!
Enligt Rikets Ilöglofl. Ständers sistlidue
Riks-
Den 3 Augusti.
145 1
Riksdag fattade beslut, hvarom underdånig fram¬
ställning hos Kongl. Maj:t gjordes uti en härhos
i afskrift bilagd skrifvelse af den 17 Oktober
1840, ansågo Rikets Ständer, att, sedan Forshe¬
da, Bredaryds och Torskinge Socknar i Jönkö¬
pings Län vidtagit den åtgärd att, på deras egen
bekostnad, inköpa Rå- och Rörshemmanet Haf-
reda Ågården, 1/2 Mantal, och detsamma utan
förändring i jordnaturen användt till Kapellans-
boställe, i utbyte mot förra Kapellans-bostället,
Rannäs Holtsagården, 1/4 Mantal krono, hvilket
sednare måst af Församlingarne till skatteköpas,
Staten, genom denna Församlingarnes åtgärd,
vunnit icke allenast skatteköpeskilliugen för Ran¬
näs Holtsagården, utan ock den del af dess år¬
liga ränta, som förut till lön för Komministern
utgått, jemte hemmanets roteringsbidrag, samt
således, utan någon skälig anledning , erhållit
betydliga fördelar; men oaktadt ett sådant Rikets
Ständers medgifvande funno de likväl då icke
för godt, att återgälda församlingarne mer än den
först omnämnde till Staten utan skälig anledning
hemfallne fördelen; hvaremot församlingarne lem-
nades i mistning af de begge öfrige, likaledes
utan laga skäl Staten tillgodokomne förmåner.
Het är i anledning häraf och efter berörde
Socknemäns mig gifne updrag, som jag således
ser mig ånyo föranlåten väcka denna fråga. Det
lärer nemligen, enligt min åsigt, ingalunda kunna
anses Statsverket värdigt, att vilja bibehålla så-
dane fördelar, som Rikets Ständer offentligen med-
gifvit vara utan skälig anledning Statsverket till-
fallne. Dessa fördelar kunna dessutom icke an¬
io
140
Den 3 Augusti.
ses vara annat än al' högsta obetydlighet för Sta*
ten, då deremot den enskilde hemmansbrukaren,
som numera al Fersamlingarne inköpt Rannäs
Holtsagården och sorn genom de nu öfverklagade,
hemmanet utan skälig anledning betungande one-
ras utgörande, råkat i stor fattigdom, kunde ge¬
nom dessa otterås uphörande, blifva satt i till¬
fälle att ordentligen försörja sig och de sina.
Utur alla dessa skäl är det som jag vågar
förvänta mig bifall till min framställning derom,
att Statsverket måtte till de verkliga rättsinne-
hafvarne afstå de ofvanberörde förmånerna; så
mycket heldre, som min öfvertygelse är, att be¬
slutet om Statsverkets skyldighet att ersätta en¬
dast en af de 3:ne medgifne punkterne tillkom¬
mit deraf, att det undfallit upmärksamheten att
äfven de 2:ne andre varit i fråga. Stockholm d.
31 Juli 1844.
P. Mårtenson.
Fullmäktig för Wästbo Härad.
Desse tre Memorial remitterades till Stats¬
utskottet.
§ 14.
Af Petter Claesson från Elfsborgs Län in-
lejnnades ett Memorial af följande lydelse:
Vördsamt Memorial!
Landtmannens rätt, att idka handaslöjder och
desamma obehindradt, så på landet som i städer¬
na föryttra, har sedan uråldriga tider varit erkänd
och genom serskilde stadgar och författningar
Landtmänneh tillförsäkrad. Sålunda bestämmes
Den 3 Augusti.
147
genom Kongl* Resolutionen på Allmogens Besvär
den 17 December 1734, § 8, samt Kongl. Bref¬
vet d* 9 Sept. 1818, att hvad Landtman sjelfve
kunna arbeta och förfärdiga, såsom laggkärl, jern-
och trädredskap med flere händaslöjder, måga de
så väl på landet som i städerna föryttra, utan a(t
derföre kunna inbegripas under Sockenhandtver¬
kare eller åläggas, att derföre betala någre ger-
liingsören. Genom Kammar- oell Kommerse-
KolL Kungörelse den 14 December 1802, jem¬
förd med Kongl. Brefven d* 28 Mars i80G
och d. 18 Dec. 1811, upmuntras Allmogen till
och med, att sjelfve lära snickare- och hjulma-
karearbeten; varande dem af Allmogen, som så¬
dant kunna, obetaget, att dermed äfven betjena
andra; hvarjemte nyssberörde Kammar- och Kom-
merse-Koll. Kungörelse d. 14 December 1802
samt Kongl. Resolutionen på Allmogens Besvär
d, 29 November 1750 § 13, jemförd med Kgl.
Resolutionen på Borgare-Ståndets Besvär den 3
Juni 1801, förklara det vara Allmogens rättig¬
het, att för sine så inom som utom Häradet boen¬
de grannar till deras egne behof bereda skinn;
och Kongl. Brefvet den 22 Mars 1749, kun-
gjordt genom Slotts-Kansliets i Stockholm Publi¬
kation d* 28 i samma månad, lenmar Allmogen
frihet, att deras näring med så kallade husväf-
nader idka och bruka; hvarförutan alla i sednare
tider utkomne, handeln i städerne med smides¬
arb slöjdvaror samt väfnader m. m. rörande, För¬
fattningar uttryckligen finnes intaget, att landt-
mannens förut stadgade rätt skall hållas oför¬
kränkt.
Men oaktadt alla dessa stadganden och ehu¬
ru Bevillningsförordningen ingalunda gör i sam¬
148 Den 3 Augusti.
me stadgande» någon ändring eller uttryckligen
pålägger slöjdidkande landtman någon bevill¬
ning i och för en sådan dess näring, så hafva
likväl vederbörande Taxeringsman i min hemort,
sannolikt af missförstådt nit, funnit för godt, att
för idkande af husslöjd och handel dermed, så¬
som smide, sämskskinnsberedning och vadmals-
tillverkning, lägga bevillning på dem af Allmo¬
gen, som sig med något af dessa yrken syssel¬
sätta. Man kunde väl härvid invända, att de så¬
lunda lidande hafva sin rätt öppen till klagan å
ort som vederbör; men hvem ansvarar för, att
de ens känna till denna sin rätt? eller hvem er¬
sätter dem de kostnader de måste vidkännas för
besvärens författande och för deras egen tidspil¬
lan med besvärens ingifvande, hvilka kostnader,
serdeles örn Pröfnings-Kommittéen fastställer, så¬
som merendels sker, Taxerings-Kommittéens be¬
slut ochKgl. Kammar-Rätten måste sökas, ofta nog
öfverstiga hela det öfverklagade taxeringsbelop-
pet; hvarförutan den olägenheten alltid åtföljer, att
bevillningen i alla fall skall å vanlig tid inbeta¬
las. Oell vågar jag fördenskull, till förekom¬
mande af slika oredor och olaga taxeringar för
framtiden, vördsamligen föreslå:
Att i näst härefter lifgifvande Bevillnings-
Förordning en serskild §. införes, sorn uttryck¬
ligen bestämmer, att icke någon bevillning må
ega rum för idkande och a/yttring af iandt-
manna-hus-slöjd af hvad namn den vara må.
Anhållande jag, att denna min motion måtte
varda till Bevillnings-Utskottet remitterad.
Stockholm den 29 Juli 1844.
Petter Claesson,
från Elfsborgs Län. i
Den 3 Augusti. 149
Hiin instämde Ephraim Larsson, Peter
Haraldsson och Johan Peter Andersson från
Elfsborgs Län.
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
§ 15.
Uplästes och lades på bordet följande af
Per JSilsson från Christianstads Län nu inlem¬
nade skriftliga Memorial:
Ödmjukaste Memorial!
När inrättandet af enskildte eller såkallade
Privat-Banker tilläts, var ändamålet dermed att
åt näringsidkaren och producenten bereda en möj¬
lighet, att oberoende af tillfällige omvexlingar i
konjunkturen genom ögonblickligt lån underhålla
sitt förlags- eller rörelsekapital, äfvensom att i
öfrigt sprida lif i varuomsättningarne, befordra
nyttige inrättningar och öka produktionen af lan¬
dets alster, på samma gång som en utväg öpua-
des för kapitalisten, att med minsta äfventyr af för¬
lust använda sin förmögenhet i lånerörelsen. Er¬
farenheten har dock hemburit helt andra resulta-
ter, än de påräknade.
Att ifrågavarande låneanstalter blifvit miss¬
brukade på det sätt, att personer fått derutur taga
lån, hvilka hvarken tillhöra de] närande klasserne
eller ens behöft biträde för annat än underhållande
af en onyttig, tillgångarne öfverstigande lyx; så¬
dant är ett fel, som svårligen kunnat undvikas,
och som dessutom måste inträffa] vid hvarje till¬
fälle tili underlättade lånebiträden; men det men¬
150
Den 3 Augusti.
liga inflytande dessa Bankers lånerörelse utöfvat
på allmänna välmågan, på egendom spriser och
folkets moralitet, är deremot för mycket uppen¬
bart och för mycket afvikande från de föreställ¬
ningar man gjort sig, för att undfalla äfven den
flyktigaste blick på förhållandet, eller tillåta för¬
biseende af behofvet af en förändring.
Redan den omständigheten, att lånebiträdena
utgå från en privat association medför olägenhe¬
ten af ett mynt, som representerande mindre reel
valuta än det utgör skuldsedel för skuldsedel,
öfversvämma!- landet i alla möjliga förmer så, att
det är sällsynt att se någon af Rikets Ständers
Banks sedlar: att vinsten af inrättningen, i stäl¬
let att hemfalla till staten eller det allmänna, för¬
svinner i andia kanaler, utan att märkas såsom
framkallande någon större liflighet i varuomsätt¬
ning eller nya och nyttiga företag, och att, om
jag så får uttrycka mig, slutligen alla blifva skyl¬
dige under det ingen liar att fordra. Den har,
denna lånerörelse, dessutom eggat lättsinnet till
företag och spekulationer, omöjlige att genomföra
och såmedelst beredt flere menniskors ruin: den
har retat hågen till ett förtidigt, icke af omtanka
och arbetsamhet härflutet oberoende hos nästan alla
klasser, serdeles den tjenande, hvarigenom hem-
mansklyfningen utbildats till en oändlighet, desto-
mera skadlig för samhället, som den egentligen
arbetande personalen minskats, under det en mängd
husbönder tillkommit, hvilka efter några års för¬
lopp och sedan omvårdnaden ökats, af husfaders-
egenskapen saknar allt utom benämningen, samt
måste med hustru och barn på ett eller annat
sätt falla samhället till last, antingen såsom fat-
Deri 3 Augusti.
151
tiglijon eller tiggare, eller såsom brotslingar; hvar¬
förutan fastighetsvärdet stegrats till en, i för¬
hållande till afkastning och produktvärde, omått¬
lig höjd, uteslutande all möjlighet för den om¬
tänksamme och sansade jordbrukaren att med ut¬
sigt till framgång öka omfånget för sin verk¬
samhet, oberäknadt de flerfaldige, hvilka genom
borgensförbindelser i och för slike transaktioner
råkat på obestånd och i sin ordning beredt andras
förluster.
Det kan väl invändas, att dessa olägenheter
till större delen äfven skulle åtfölja Bankens lå¬
nerörelse; men om ock denna anmärkning må till
viss grad godkännas; så vore dock den fördelen
gifven, att vinsten tillkom staten och kunde an¬
vändas till minskning i skatterne, så mycket
lämpligare och rättvisare, som vingjaren och lyck¬
sökaren på sådant sätt i någon mån återgäldade
de kostnader samhället linge vidkännas när han
klefve oförmögen att fortsätta sine experimenter
och påkallade hjelp.
Med anledning häraf allt yrkar jag:
l:o Att alla Privat-Banker, efter det nuva¬
rande oktrojer tilländalöpa, indragas och att nå¬
gon vidare tillåtelse till inrättande af sådane ej
må beviljas ;
2:o Att vid uphörande af utlåningsrätten,
de obetalte lånen likväl få omsättas i lika ord¬
ning som förut, på det icke vid ett brådstör¬
tande inkräfvande af Privat-Bankernas fordringar,
låntagarne måge äfventyra fullkomlig ruin;
152
Den 3 Augusti.
3:o Att, på det'icke genom indragningen af
de genom berörde låneanstalter upkomne pennin-
getillgångar, allmänna rörelsen må lida, dels lå¬
nefonden för Riks-Bankens redan varande Pro-
vins-Lånekontor ökas med En million till hvar¬
dera och dels nya, så beskaffade Lånekontor med
fond från Banken inrättas, ett i hvarje läns re¬
sidens; samt
4:o Dessutom en serskild summa till hvarje
sådan låneinrättning öfverlemnas till utlåning åi
landtman, emot hypothek af landtmannaprodukter,
på samma sätt som uti den under Kongl. Kom-
merse-Kollegium ställda Manufaktur - Diskonten
tillgår, på det landtmannen icke så helt och hål¬
let. som nu, må vara beroende af vanpris och miss¬
bud å de produkter han har att aflåta.
Jag anhåller om remiss till vederbörligt Ut¬
skott. Stockholm den 3 Aug. 1844.
Pehr Nilsson,
från Christianstads Län;
Häruti instämmer And. Göransson och Lars
Olsson från Stora Kopparbergs Län.
§ 16.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län in
lemnade följande Memorial:
Vördsamt Memorial!
Kongl. Förordningen af den 13 September
Den 3 Augusti.
153
1790, ålägger väl, att inom hvarje Socken eller
Härad skola ploglag inrättas, hvilka hvardera till¬
delas ett stycke af de allmänna farvägarne, som
derinom finnas, för att medelst plöjning och skott¬
ning hållas farbara vintertiden, då snöfall inträffa,
och Kongl. Brefvet af den 10 Maj 1815 förut¬
sätter, att den som uraktlåter skyldigheten att
förrätta plöjning och skottning skall böta Tre R:dr
16 sk. B:ko; men då härigenom icke är utredt,
om vid hvarje sådan förseelse hela ploglaget till
sammans skall böta omnämnde Tre R:dr 16 sk.,
eller om hvarje delegare deruti skall beläggas
med samma bot. lietta har vållat att Bomsto-
larne härom haft delade tänkesätt, så att den ene
dömer hela ploglaget tillsammans att böta berörde
vite, en annan dömer hvarje delegare i ploglaget,
om de ock voro Etthundrade foch det utan faf¬
seende om den ene eger i/ioo:dels och en an¬
nan ett eller flere hela mantal ), att hvardera plik¬
ta hela vitesbeloppet. Icke eller är det utredt,
om ploglaget en för alla och alla för en skola
ansvara för en ofarbar väg, eller om den eller de
delegare deri, som vållat vägens mindre farbar-
liet, skola i ansvar stånda hvilket häfver till
följd, att den ene Domstolen ransakar och dömer
den i ploglaget, som förseelsen vållat, en annan
dömer hela ploglaget till ansvar, på sätt förut är
onmämndt, utan afseende derpå om plogfogden
eller någon enskildt delegare vållat försummelsen.
I anledning häraf, vågar jag föreslå ändring i
ofvan åberopade Författningar och att det Utskott,
som saken kommer att handlägga, måtte inkom¬
ma med förslag till en i omförmälte ärende mera
ändamålsenlig och tydlig lag, som tillerkänner den
oskyldige sill frihet och öfverträdare!! sin näpst.
154
Den 3 Augusti,
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles
ödmjukast.
Stockholm d. 7 Aug. 1844,
A. Ericsson ,
från Elfsborgs Län,
Härmed förenar sig F. v. Zweigbergk.
Lades pä bordet.
n i7.
Uplastes och lades till bandlingarne utdrag
af de öfrige Riks-Ståndens Protokoll, nemligen,
af Ridderskapet och Adelns för den 31 näst-
lidne Julii N:s 7, 8, 9 och 10, af Preste-
Ståndets för den 27 i nyssnämnde månad N;s
6 och 7, samt af Borgare-Ståndets för den 27
och 31 i berörde Juli månad N;s 6, 7, 8, 9 och 10,
§ 18.
Anders Andersson från Orebro Län begär¬
de och erhöll ledighet från Riksdagsgöromålen
från den 0 till och med den 21 i denne månad,
för att under tiden kunna ombesörja för honom
vigtiga enskilde angelägenheter.
Ståndet åtskiljdes kl. 1 e. m.
In fidem
C. G. Cassel.
155
Den 7 Augusti.
Plenum kl. 10 f. m.
§ I-
Protokollet för den 3 i denna månad juste¬
rades.
§ 2,
Ånyo företogos Carl Fredrik Husis från
Wester-Norrlands Län sedan den 27 sistlidne
Juli på bordet hvilande motion, om inrättande af en
Centralstyrelse, hvarunder Consistoriel- med Pre¬
sterskap och Lärare vid läroverken borde lyda,
samt Fredrik von Zweigbergks från Skaraborgs
Län i anledning deraf ingifna och äfven bordlag¬
da anförande.
Sven Heurlin från Kronobergs Län utlät sig:
Tiden och omständigheterna hafva framkallat den
ifrågavarande motionen. Då omständigheterna äf¬
ven föranleda mig att nu på det politiska fältet up-
träda emot Presterskapet, bör jag förutskicka den
förklaring, att jag ingalunda vill skära detta Stånd
öfver en kam, emedan bland detsamma finnas mån¬
ga och vackra undantag. Motionen åsyftar orga¬
niserandet af en Öfverstyrelse öfver Eklesiastik-
staten. En sådan styrelse är af behofvet högt på¬
kallad ; dock skulle jag för min del vilja utsträc¬
ka motionen derhän, att Consistoriernes domsrätt
i afseende på Presternes embetsåtgärder måtte up-
höra och Presterskapet äfven i detta lall lyda un¬
der verldsliga domstolar. Herr Erke-Biskopen har
156
Den y Augusti.
i sitt hälsningstal till Preste-Ståndet yttrat att ”en
oro går genom tiden, sedan denna rubbat sina
stöd." Han har rätt häruti; men denna oro är nå¬
gon helt annan, än den Herr Erke-Biskopen me¬
nat. Den härleder sig nemligen från de så kal¬
lade läsarepresterne, som förleda och förvilla det
lätttrogna folket. För att visa huru desse Pre¬
ster fara fram, ber jag om Ståndets tillåtelse att
få meddela ett utdrag utaf en, af en dylik Prest
hållen predikan i Wirestads församling, der jag
är boende.
Sven Heurlin upläste nu en så lydande hand¬
ling: ”En del af Magister Collens vanliga predi¬
karn”
l:o Du bränvinsbrännare, som bränner det
förbannade bränvinet och förstör Guds välsignelse
till denna förbannade krydda, och tänker bara jag
kan bränna och förtjena många penningar, bara jag
kan sanda ihop en mängd med gods och egodelar, så
frågar du icke efter huru det går, du gnager och
skafver din fattiga nästa inpå bara benen, du be¬
kymrar dig bara huru du skall kunna samla in en stor
mängd med penningar till dina barn, men kom ihog
att orättfånget gods räcker icke till tredje man.
JVIen du tänker icke på din fattiga själ, den frå¬
gar du icke efter; du oomvände syndare tror som
så, att det är icke farligare för mig än för andra
menniskor, jag lefver icke värre än andra; men
det är nog illa att du lefver så; du grublar bara
på detta jordiska och verldsliga, bara du kan brän¬
na en stor mängd med bränvin om året och kö¬
ra af med, och förtjena bra på denna förbannade
dryck, det tycker du om. Men vet, att när du kom¬
mer i helfvete!, der skola djeflarne bränna med
Den 7 Augusti
157
ilig, der skall du nog få betala det du gått bär
och bränt ett sådant förbannadt gift, hvarföre man¬
ga tusende sinom tusende själar kommit i helfve-
tet och den eviga fördömelsen; och ändå tror du
dig blifva salig, likvist att du går på den breda för-
tappelsens väg. Du tror att du går på vägen till
himmelen, men du går ganska säkert på vägen till
helfvetet, och far till helfvetet när du dör.
2:o Du bränvinssupare, du som super och
dricker och frågar icke efter hvarken lif eller sa¬
lighet, du tänker bara jag kan få bränvin, sen
frågar jag icke efter huru det går, du frågar icke
efter din fattiga själ, den bryr du dig icke om, bara
du jemt får gå och vara fuller, så tänker du, det
går väl på något vis för mig, och det gör det verkli¬
gen — det går på det viset att du kommer till helf¬
vetet när du dör; — och så går du här i din fylla
och villa och beder tusendetals djeflar anamma
dig. Du lefver bara i svalg och dryckenskap,
bara i hor och otukt, häfver oanständigt tal och
skämt för dig, du skriker och dyker, slåss och
stjäl, och häfver alla slags odygder för dig. Men
korn ihog, att en gång skall du nog få betala det
du så troget gått bär och tjent djefvulen. Han
skall löna sina tjenare med eviga plågor och qval,
i det stora svarta hafvet — du må tro der skola
djeflarna supa med dig — der skola de sticka dig
med sina eldröda tänger och gafflar, och med sina
tusende sorters instrumenter plåga dig. Derföre,
oomvända menniska, vakna, vakna! för Jesu namns
skull, gack icke längre i din förbannade synda-
och säkerhetssömn, utan aflägg i Jesu namn, det
förbannade supandet, så vida du vill blifva salig,
ty eljest super du till dess djeflarne i helfvetet
158
Den y Augusti.
för evigt anamma dig. Och om du icke kommer
tills en sann och redlig ånger och tro på Jesum,
så kommer du lika väl till helfvetet. Du må för
öfrigt lefva så ärbart du vill, så anständigt du
vill, så beskedligt du vill ? och vara så utvärtes
anständig du vill, så må du vara öfvertygad att
du lika väl far till helfvetet när du dör.
3:o Du dansare och du danserska, hvad tänker
du på, som bara går här oell lefver i sus och dus
efter dina egna lustar och begär? Du dansar till
dess du dansar ner i helfvetets djup, du står på
branten till att stupa ned i afgrundens eviga eld
och svafvellågor, och det är icke nog dermed att
du går till helfvetet, utan du skall dansa dit. Du
har bara dina horiska tankar för dig, du sjunger
dina förbannade horiska visor, men koni iliog att
när djeflarna får dig i sina händer, då skola de
hoppa och dansa med dig. Men oaktadt du går
och så troget i all din handel och vandel tjenar
djefvulen, så tror du dig likväl blifva salig; du
tror och djefvulen inbillar dig att det liar ingen lä¬
ra för dig mer än för andra menniskor, och att du
går på vägen till himmelen. Nej ! oomvända men¬
niska, gör du icke en redlig ånger och bättring i
hjertat, så må du vara försäkrad, att det bär ra¬
ka vägen åt helfvetet för dig när du dör.
4:o Du horkarl och horkona, som dageligen
ligger i hor och otukt och har aldrig annat tal för
dig än bara sjunger dina förbannade horevisor, och
går i dina förbannade lekstugor, der duupföralla
slags odygder. Hur tror du det skall gå för dig
oomvända och syndiga menniska? Jo! ändå tror
du att du skall blifva salig — djefvulen, han in-
Den 7 Augusti.
159
hillar nog dig alt du skall blifva salig, må tro den
lede djefvulen, han går hår omkring och söker
hvem iian upsluka må. Nej! syndiga menniska,
gack nu icke hangre på den breda fortappelsens
väg, och sof i din förbannade synda- och säker-
hetssömn, och viii du icke vakna här, så skall du
en gång-vakna ibland djeflarue i hellvetet, desko¬
la nedtrycka dig ner på botten i det stora svarta
och brinnande hafvet, der skall du ligga och sim¬
ma i evig gråt och tandagnisslan och evigt brin¬
na, inen aldrig upbrinna, och du skall der önska,
att du hade en enda minut på hvilken du kumle
afbedja dina synder, men kom ihog att i helfve-
tet (innes ingen nåd.
5:o Du tjuf, som går här och stjäl ifrån din
fattiga nästa, bedrager, förföljer och smädar ho¬
nom i handel och vandel, och ändå inbillar du dig
att du skall blifva salig, men korn ihog att du
skall aldrig se Guds rike förr än du kommer till
en sann och redlig tro på Jesum — men om du
icke kommer till en ånger och bättring, så må du
vara öfvertygad att när du kommer till helfvetet,
der skola djeflarna stjäla med dig i helfvetets ekl
och svafvel lågor, der skall du ligga och tigga och
bedja om nåd, men förgäfves. Ja! kom ihog att
der skall du ligga och brinna med djeflarna i helf¬
vetet och pinas och plågas i evig gråt och tanda¬
gnisslan i alla evigheters evighet. Derföre, kära
menniska! vänd om för Jesu namns skull och gör
bättring, så vida du vill ärfva lif och salighet när
du dör.
6:0 Du spelare, sorn sitter vill det förbanna¬
de spelbordet och drar din spader och spelar bort
160
Den 7 Augusti.
både alla dina penningar och egodelar och till och
och med kläderna på kroppen; dje (Vulen inbillar äf¬
ven dig att du skall blifva salig; men kom ihog hvad
Jesus säger: att den der öfverträder mitt bud, han
skall icke se Guds rike — och ändå öfverträder
du dageligen Guds bud; du gör aldrig annat än
synd, men derföre skall du och blifva lönt af den
herren du tjenar; måtro djefvul en han skall nog
löna dig för det du så troget gått här och tjent
honom i hela din lifstid; måtro i helfvetet, der
skola djeflarna spela med dig, der skall du nog
få betala det du gått här i din synda- och säker-
hetssömn, och låtit djefvulen inbilla dig att du går
på vägen till himmelen. Nej! syndiga menniska,
du går på den breda förtappelsens väg, som bär
till helfvetet — ty den vägen är smal, och den
porten är hög, som bär till lifvet, men få äro de
som tinna honom.
7:o Du sabats-ohelgare, som ohelgar sabaten
— är ifrån kyrkan om söndagarne, och skulle da
gå hit till Guds hus, så sitter du utanför kyrkan
och drifver dina kommerser, handlar och går bara
hit för att uträtta dina ärenden. Men ve eder
alla, som gå hit till Guds hus, för att uträtta
edia ärenden. Men oaktadt du så illa gör, tror
du likväl att du skall blifva salig; men det är en
förbannad lögn, helsa djeflarne med det. Det är
icke möjligt att du skall blifva salig, då du om
söndagarne kommer ifrån kyrkan går till dina för¬
bannade lekstugor och dansar och lefver helt och
hållet som en lössläpt djefvul, men djellarna skola
nog en gång löna dig derför.
8:o Du sväijare, som dagligen beder tusen¬
tals
Den j Augusti.
161
tåls djeflär annamma, regera, besitta och anfäkta
dig — och i all synnerhet när du indruckit det
förbannade bränvinet, och sölat din förbannade tun¬
ga i denna djefvulens krydda, då är din förban¬
nade tunga så benägen till att svärja och dyka.
Men ändå inbillar djefvulen dig, att du går på vä¬
gen till himmelen och du skall vist blifva salig.
Men det är en omöjlighet att du kan blifva salig
så länge du så uppenbarligen syndar, och om du
icke omvänder dig, så far du raka vägen åt helf-
vetet när du dör.
Derföre käre själar! gören i Jesu namn bätt¬
ring, och akten eder för det förbannade bränvinet.
Det anses ibland eder vara skam att draga huden
af en häst, men då är det mera både synd och
skam att bränna det förbannade bränvinet,. sorn
är nära alla menniskor både till skada och förderf.
Således har jag nu genom Guds dyra nåd,
sökt framställa mitt för dagen föresätta ämne, och
beder eder att ni, för Guds skull, i Jesu namn
görer bättring och kommer till en redlig ånger öfver
edra syndfer. Ack att jag i dag kunnat upväcka
någon af eder ifrån eder synda- och säkerhetsömn.
M en kan hända många utaf eder tänka sorn så,
att det är ofanteligt hvad denna Presten han svär¬
jer; men jag svärjer icke utan söm Guds ord
svärjer, och det som står i Bibeln, kallar du det
svärja? Jag predikar Guds rena ord, och såsom
Lärare är jag utsänd att tolka och förkunna Jesu
egna ord, och utsprida Hans lära, sedan får du
säga om Presten hvad du vill — ty vill du icke
låta upväcka dig här i lifvet, så må du varda för-
11 '
162
Den y Augusti.
sakrad, att i helfvetet, der skall du nog blifva up-
väckt — der skall du vakna i ett förfärligt till¬
stånd, ja! i ett bäfvande ögonblick.
Derföre kära menniska, vänd om, vänd om,
för Jesu skull, och kom till en botfärdig ånger
och tro. Amen.
Härefter fortfor Sven Heurlin: För denna
predikan tilltalades Predikanten inför Wexiö Con¬
sistorium. Vid första förhöret nekade han, att den
varit så beskaffad, som man anmält; men försam¬
lingens Pastor, derom tillspord, intygade, att dess
innehåll blifvit till och med lindrigare upgifvet, än
hvad det i verkligheten hade varit. Emellertid
blef hela påföljden för Predikanten blott en så
kallad skrapa af Consistorium. Jag hemställer
om det är värdigt en Prestman, att i sina predik¬
ningar ouphörligen tala om och hota med eld och
lågor. En annan Prest har från predikstolen på
det häftigaste utfarit emot tidningspressen och kal¬
lat Aftonbladet Riksfursten. Han har tillika med
mycken förtörnelse yttrat sig om det vid sista
Riksdagen upgjorda representationsförslaget och
med hänsigt härtill upmanat sina åhörare att visa
blind lydnad emot embets- och tjenstemän, utan
afseende derpå, om desse handla rätt eller orätt.
Men, mine Bröder! blind tro och blind lydnad äro
de tvenne polerna, hvarpå menskliga vanvettets
och eländets orbita hvälfva. Uppå dessa principer
hvila ock hedendomen och tyraniet, det vill säga:
den förgudade lögnen och det helgade våldet, så
gamla som verlden; hvadan vi i vårt fäder¬
neslands historia se, hurusom vi sjelfve, alltifrån
hedenhös, oaktadt så mångå vilda utbrott till mofr-
Den 7 Augusti.
163
stånd, genom dessa principers grymhet kufvades,
först af afgudapresterne, dernäst af munkarne och
sedan ömsevis af Tyske tyranner och vare egne
herrar, ända lills Carolinska enväldet, som gjorde
hela liket till en ödemark. — En tredje Prest
updrog vid ett tillfälle åt Klockaren, att hålla hus¬
förhören, oaktadt tvenne Prester funnos inom för¬
samlingen. Han blef väl för denna sin åtgärd
ställd under tilltal, men också han undslapp med
allenast en varning. — En fjerde Prest i Skå¬
ne företog sig, vid Nattvardens utdelande, att
saga instiktelse-orden för två och två af nattvards-
gästerne tillsammans, ehuru kyrkohandboken före¬
skrifva*, att dessa ord böra för hvarje nattvards¬
gäst uprepas. Samme Prest begick en annan gång
vid Nattvarden den förseelsen att utdela vinet först
och brödet sedan; äfvensom han vid en dylik hög¬
tid uplöste nattvardsbordet utan att hafva utdelat
vinet. Allt detta ådrog honom likväl icke heller
någon annan tillrättavisning än en skrapa. Dyli¬
ka exempel äro talande och jag vill derföre med
dem ådagalägga nödvändigheten af en skärptare
tillsyn Öfver Presterskapet. Man invänder, att
Eklesiastik-Deparmentet kan betraktas som en så¬
dan Öfverstyrelse, hvarom här är fråga; men det»
sanunas befattning är helt olika den, som borde
tillkomma den föreslagna nya embetsmyndigheten.
Hvad beträffar sammansättningen af denna, ville
jag, att den skulle bestå af sex Prester och lika
mångå lekmän. När man ser att Presterne i sin
embetsutöfning få handla nära nog efter godtfin¬
nande, måste tiden vara inne att ställa dem under
upsigt af en annan styrelse, än Consistorierne,
sorn sällan eller aldrig straffa dem efter förtjenst.
1 det förutnämnda talet af Herr Erke-Hiskopen
164
Den 7 Augusti.
förekommer, om jag rätt minnes, afven detta ytt¬
rande : ”Erfarenheten borde, såsom samvetet, döl¬
ja intet, borde lära att icke sky åtankan på förra
felsteg och ångern öfver förut begångna synder.
Sveriges häfder äro ock rika på varningar oell
dagens händelser ställa sig för ögat, slående i sin
likhet med det oss vederfors för icke fullt ett hun¬
drade år sedan.” Efter Herr Erke-Biskopen hän¬
visar till häfderna, vill jag följa hans exempel och
älven åberopa dem; men jag går dervid några
århundraden längre tillbaka, eller till 1134, då,
Annandag Pingst, på valplatsen nära Skanör ic¬
ke färre än 5 Biskopar och 60 Prester stupade
under strid emot Sveriges och deras egen valde
Konung.
Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län:
I fall jag icke misstager mig, kunna Consistori-
ernes åtgärder öfverklagas hos Hof-Rättérne, äf¬
vensom hos Kongl. Maj:t i Dess Högsta Dom¬
stol eller i Eklesiastik-Departementet. Jag kan
icke, vid detta förhållande, inse behofvet af ett
ytterligare embetsverk med hänsyn till Prester-
skåpet, helst derigenom kostnader skola upståj
hvilka icke torde blifva så obetydliga, dåinan ihåg-*
kommer, att endast Eklesiastik-Departementet å-
drager Staten en utgift af nära 15.000 R:dr. Bättre
vore det, i min tanka, att man sökte reglera Landt-
stats-tjenstemä unens löner, i hvilket ämne en Kongl.
Proposition redan vid 1828 års Riksdag till Stän-
derne afläts, men hvars löften i afseende på nämn¬
de tjenstemän ej gått i fullbordan.
Jöns Palmqvist från Skaraborgs Län instäm¬
de med Rutberg.
Den 7 Augusti.
165
Andreas Bengtsson från Jönköpings Län
anförde skriftligen:
Med anledning af Ståndsbrodern C. F. Huss’
den 27 sistlidue Juli väckte motion, hufvudsakli¬
gen syftande derhän, att för Presterskapet få en
Öfver-Styrelse organiserad, linner jag mig äfven
föranlåten framställa och afgifva mina åsigter i
samma ämne.
Motionären framdrager såsom skäl för sin
motion, att samma ämne sedan äldre tider varit
föremål för Rikets Ständers öfverläggningar, och
elium erkändi af de 3 Verdslige Stånden, har det
af Presterskapet mötts med motstånd, och hvari¬
genom det äfven lyckats dem att till slut få frå¬
gan att af sig sjelf förfalla, men motionären, som
nu anser tidens anda fordra realiserandet af den
gamla idéen om en Prest-Ofverstyrelse, söker
äfven ett stöd för sin framställning uti följande
ordalag af Hans Kongl. Maj:ts Tal till Riksens
Ständer vid Riksdagens början, ”Het Kongl. Maj:t,
inseende vigten och behofvet af den inre förvalt¬
ningens förenkling, vill dertill egna oafbruten om¬
sorg, etc.” Mig tyckes emedlertid som Motionä¬
ren fattat detta Hans Maj:ts Nådiga yttrande på
ett oriktigt sätt; enligt min tanka ger det mig
snarare anledning förmoda det Hans Maj:t der¬
med alser några öfverflödiga och för Stats-Ver-
ket högst betungande tjensters indragning, än till¬
sättande af nya, helst Statens medel, som alltid
vid dylika tillfällen måste anlitas, skulle blifva fö¬
remål för utgifterna ej mindre till lokal för ett
sådant embetsverk än äfven till löner för dess
tjenstemän; och då jag besinnar huru många verk¬
166
Den 7 Augusth
ligen oumbärliga embetsverk och tjenstemän Sta¬
ten förut har att underhålla, med de ringa till¬
gångar Stats-Kassan eger, vill jag snarare ön¬
ska och tillstyrka, så vidt det låter sig göra, en
förenkling och minskning, än tillökning af Em¬
betsverk och Tjenstepersonal.
Hvad åter beträffar upsigten öfver Kyrkan,
Presterskapet och Läroverken, så tillhör det
Consistorium, att derom hafva en noggrann och
sorgfällig vård, och jag vill icke förmoda, och
har icke heller skäl dertill att Kyrkans angelägen¬
heter och Kyrko-disciplinen missvårdas, helst Dom¬
kapitlen både böra vara och äro sammansatte af
män med dertill erforderlige kunskaper. Dess¬
utom står Presten, så väl som hvarje annan Em¬
betsman, under verdslig lag, om han emot den¬
samma sig förbryter. IVlin tanka är således, att nå¬
got annat öfverinseende öfver Presterskapet än
som finnes, icke är af nöden, nemligen det lägre
Presterskapets subordination under Consistorium,
och detta sednare, samt det Högre Presterskapet
under Eklesiastik-Departementet, hvilket sednare
genom ifrån vederbörande qvartalsvis eller årligen
insända berättelser kunde blifva i tillfälle bedom¬
ina och handhafva Kyrkans angelägenheter och
dess tjenstemäns disciplin.
Deremot skulle jag mycket heldre önska att
Biskops- och Domproste-embetena, der så görligt
vore, borde till ett embete förenas, samt den be¬
sparing, som derigenom kunde upkomma, använ¬
das till någon välgörenhets-anstalt, såsom till sti¬
pendier för fattiga Studerande vid Gvmnasierne
och Läroverken, eller till bidrag till folkundervis¬
D«n y Augusti.
16T
ningen, och änhåller jag att detta mitt anförande
får i sammanhang med motionen till vederbörligt
Utskott remitteras.
Matts Pehrsson från Stockholms Län: Jag
hade ej tänkt att yttra ett enda ord vid motionens
remitterande, men de omständigheter, som nu in¬
träffat, föranlåta mig att säga mina tankar. Jag
kan ej missbilliga motionen eller förevita den nå¬
got fel; den må hänvisas till vederbörligt Utskott,
och der, som man säger, stå sitt kast, då det val
visar sig, om den håller sig uppe eller faller.
Men hvad jag icke kan gilla är det myckna or¬
dandet, i anledning af Herr Erkebiskopens tal, ty
mig förefaller det såsom detta tal blifvit utkastadt
i en lin politisk beräkning. Jag trodde likväl
icke, att Ståndet skulle fastna på denna krok,
Utan har jag föreställt mig, att man borde gå
lugnt och saktmodigt tillväga för att hinna det
vigtigare mål, som bör föresväfva oss. Emel¬
lertid, såsom förhållanderne nu teckna sig måste
mången stanna förundrad och fråga sig hvart det
tar vägen. Jag reserverar mig emot sådana här
förekomna skrifter, som gå utom det egentliga
ämnet.
Anders Jonsson från Östergöthlands Län:
Ehuru många Prester finnas, som värdigt upfyl-
la sitt kall, gifves det dock äfven många, om hvil¬
ka sådant icke kan sägas. Deras sträfvande går
förnämligast ut derpå, att förkofra sina inkomster*
Så t. ex. känner jag en Prest, som låtit lagsöka
en fattig torpare för en fordran af blott 27 sk.,
och en annan Prest utarrenderade en gång sina
löneförmåner endast för att på detta sätt kunna
168
Den 3 Augusti.
riktigt utpressa dem. Om Presterskapet blefve
staldt under verldsliga myndigheter, vore derföre
mycket vunnet; men att för det ändamålet inrätta,
nya embetsverk anser jag icke behöfligt eller tjen¬
ligt, helst man icke så noga kan beräkna de kost¬
nader, sorn deraf komma att upstå.
David Andersson från Hallands Län: Jag
är förekommen af Matts Pehrsson och instämmer
derföre i hans yttrande. Det Erke-Biskopens tal,
som gifvit anledning till vissa i Ståndet förebrag-
ta skrifter, har redan af allmänna opinionen blif¬
vit så tillräckligt stämpladt, att det icke behöfver
vidare afhandlas.
Henrik Andersson från Orebro Län: Jag har
noga öfvertänkt den af Ståndsbrodren Huss väck¬
ta motion, men, med den kännedom jag eger om
Presterskapet i min hemort, har jag icke funnit
af nöden ett sådant embetsverk, som i motionen
föreslås. Dock, om .på andra ställen Presternes
upförande är så beskatfadt, som brödren Heurlin
nu låtit förstå, skulle jag tro att detta embetsverk,
väl kumle behöfvas; men jag vill ej att, för dess:
inrättande, folket skall vidkännas nya pålagor, utan
må det först komma till stånd i det fall, att bi-
skopsembetena blifva indragne och de till dem an-
slagne löningsvilkor besparas.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län:
Jag upträder ej för att försvara Presterskapet,
och ej heller gillar jag Herr Erke-Biskopens tal,
som tyckes hafva foranledt den nu förevarande
motionen. Men jag ogillar ock, att vi, på sätt bär
skett, söka upväcka ovilja och förtrytelse hos Med-;
Ben 7 Augusti.
169
Ständen. I fall de ville handla pä samma sätt
emot oss, så blefve Riksdagens förhandlingar i
sanning rätt bistra. Man har här exempelvis om¬
nämnt åtskillige mindre värdiga medlemmar af
Presterskapet. Jag anser ej detta riktigt välbe¬
tänkt, ty hvad skulle vi väl säga, om någon inom
ett annat Stånd försökte nedsätta oss genom att
hänvisa till de många illa anskrifne personer, som
kunna finnas på landsbygden. Man hade ju hopp
om, att vid denna Riksdag få se åtskilliga vigti¬
ga frågor behandlade, men huru skall det gå här¬
med, när man börjar på detta vis. Beträffande
det ifrågaställa embetsverket, vet jag icke om
det bör anses så nödvändigt just nu, då Kongl. Maj:t
i Sitt tal på Rikssalen sagt Sig vara betänkt på
en reorginasation af Styrelseverken i allmänhet,
och det således torde få förmodas, att den Ekle-
siastiska förvaltningen dervid icke heller förglöm-
mes. Utan att vilja klandra motionen, hyser jag
dessutom den öfvertygelse)!, att densamma icke
kommer att leda till något resultat vid behandlin¬
gen i Utskottet, och jag hemställer derföre till motio¬
nären och dem, som understödt honom, om icke
de skulle finna lämpligt att låta hela saken så
godt först sorn sist förfalla. Min afsigt är allde¬
les icke att förhindra motionens remitterande, utan
gör jag denna hemställan endast af det skäl, jag
nämnt, eller att remissen synes mig lända till in¬
gen nytta.
Med Strindlund förenade sig Anders An¬
dersson från Östergöthlands, Måns Pehrsson och
Jöns Mänsson från Malmöhus samt Lars Petters¬
son från Rlekinge Län, jemte flere Ledamöter.
170
Den 7 Augusti.
Gustaf Bernhard. Appelqvist från Bleking®
Län: Lika med en annan talare anser jag de
skrifter, sorn med anledning af motionen blifvit
riktade mot Presteståndet, för onödiga, olämpliga
och otillbörliga. De tillskapa blott split och miss¬
hällighet mellan Stånden, hvilket man i stället bor¬
de så mycket som möjligt förekomma. För öfrigt
vet jag ej med hvad rättighet man här klandrar
ett tal, som ej blifvit på behörig väg med oss
kommuniceradt. Derest Presterståndet hade för¬
farit så med något tal, som hållits hos oss, är
det troligt att Bondeståndet icke försummat svara,
att denna inblandning varit obehörig. Jag är öf-
vertygad att våra Med-Ständer med ogillande se
hvad som nu förelupit, och jag önskar derföre,
att den nye Ståndsbrodren ville återkalla sin
motion.
Bengt Gudmundsson från Hallands Län: Då
motionen en gång är väckt, bör den remitteras,
och vill jag på intet vis hindra det, ehuru jag be¬
känner att jag icke fullkomligt biträder Motionä¬
rens framställning. Vi hafva redan tillräckligt af
embetsverk i alla riktningar och det kan väl ej
gerna sägas, att Presterskapet mer än andra sak¬
nar nödig styrelse. Till en början finnas Con-
traktsprostarne, som utöfva en kontrollerande up-
sigt öfver dem underlydande Prester, och vidare
behandlas presterliga ärender i Consistoriel'!)e,
Hof-Rätterne och Eklesiastik-Departementet. Ef¬
ter mitt förmenande, hade Motionären heldre bordt
tillstyrka, att Presternes forum privilegiatum måtte
uphöra och att de i afseende på embetsutölningen
skulle vara underkastade de allmänna domstolar-
ne. Att någon olägenhet deraf komine att upstå,
Den 7 Augusti.
171
kan jag ej finna, enär domaren, som är skyldig
att döma efter lag, i allt fall här, liksom annars,
endast hade att tillämpa gällande författningar.
Emellertid och då något förslag i denna syftning
ej förekommer i motionen, framställer jag detsam¬
ma nu såsom ett tillägg dertill, och tordet det, om
motionen remitteras till Ekonomi-Utskottet, då bö¬
ra handläggas al sammansatt Lag- och Ekonomi-
Utskott. *— Hvad angår de yttranden, som Stånds-
bröderne von Zweigbergk och Heurlin afgifvit,
har jag verkligen svårt att förstå hvad de med
dem egentligen vilja. De innebära, såsom mig
synes, ingenting annat än ett svar på något, som
aldrig i vanlig ordning kommit till Ståndets känne¬
dom, utan endast inhemtats af tidningarne. Jag hem¬
ställer till Ståndets begrundande, hvilka följder det
skulle medföra, att fortgå på en dylik väg. En Sven¬
ska folkets representant bör hafva helt annat till ö-
gonmärke, än saker af denna beskaffenhet, och aldra-
minst får han sysselsätta sig med sådana enskil¬
da personers handlingar, som icke tillhöra repre¬
sentationen. Jag fattar väl, att man velat under¬
hjelpa Motionärens förslag med de framhållna ex¬
emplen på Presterskapets felsteg, men vi ega i
detta fall icke utöfva någon domsrätt, utan till¬
kommer det vederbörande auktoriteter att beifra
och tillrättavisa dylika otillbörligheter. För min
del anser jag mig på detta rum endast kunna i
tysthet ogilla dem och lemna dem åt föraktet.
Detta yttrande understöddes af Anders Nils¬
son från Östergöthlands och Lars Johan Gezelius
från Stora Kopparbergs Län.
Pehr Jönsson från Skåne: Jag förenar mig
172
Den 7 Augusti:
med dem, sorn talat emot motionen. Det är obe¬
hagligt att höra sådana betänkliga utfall emot ett
af Medstånden, sorn nu egt rum och hvarigenom
vi gifva anledning till söndring och missnöje mel¬
lan oss och de öfrige Ständerna, då vi tvertom
kunde behöfva deras medverkan i åtskilliga frå¬
gor, hvilkas afgörande beror af tre Stånds beslut.
Mycket, som vid denna Riksdag skulle förbättras,
kan sålunda komma att stanna på halfva vägen,
ty man får icke glömma, att statsvagnen ännu går
på fyra hjul och att fördenskull alla hjulen böra
begagnas så, att vagnen icke löper fara att stjel¬
pa. Den tillvitelse, som blifvit framkastad mot
Presterskapet i Skåne, kan jag ingalunda vitsor¬
da, utan anser jag den mindre trovärdig till dess
den närmare bestyrkes. Dylika personliga för¬
hållanden tillhör det oss ej att vidröra, oell min
önskan är att Ståndet hädanefter icke ville sys¬
selsätta sig med annat än det, som ligger inom
gränsen af vår pröfningsrätt. I vidrigt fall kun¬
na våra kommittenter icke annat än blifva upbrag-
te öfver våra åtgärder och linna sig obelåtne med
sine ombud.
Anders Andersson från Skaraborgs Län:
Jag har alltid ansett öfverflödigt, att öfverlägg-
ningar hållas angående motioner, som första gån¬
gen skola hänvisas till Utskott. Enligt vår en¬
skilda öfverenskommelse, skulle vi vid denna Riks¬
dag inskränka motionerna, för att derigenom und¬
vika att allt för mycket belasta protokollen, och
för att således äfven bespara kostnader; men vi.
se nu, redan då den första motionen skall remit¬
teras, huru föga man aktar denna föresats. Att
förvägra remiss af närvarande motion är ej min
Den 7 Augusti.
mening, och ingen kan det heller, ty en hvar eger
rätt att, i hvad ämne som helst, göra framställ¬
ningar och att få dem till Utskott remitterade. I
här afgifne yttranden, som innehållit anmärknin¬
gar emot Presterskapet, har man visserligen med-
gifvit åtskilliga undantag; men jag tror mig dock
böra serskildt förklara, att Presterskapet inom det
Län, jag tillhör, gjort sig i utöfningen af sitt kall
förtjent af den största högaktning. Om en och
annan läsareprest finnes, handlar man, enligt mitt
omdöme, klokast uti att visa.öfverseende dermed
och icke genom stränga åtgärder söka utrota dem,
emedan ställningen då förvärras. Dylika missförhål-
landen bota sig bäst sjelfva, hvarpå såsom exem¬
pel kunna anföras de så kallade bättringsioparne.
När desse först upträdde, togs saken så hett, sorn
om verlden varit färdig att gå öfver ända, men
de hafva nu tystnat, sedan man tog det partiet,
att icke bekymra sig om dem. Det enda jag skulle
önska i anledning af motionen vore, att Prester¬
skapet för svårare embetsfel dömdes af verldsliga
domstolar, hvarföre jag ock i så måtto ingår på
Motionärens förslag.
Häruti instämde Jon Olsson från Gefleborgs,
Petter Pehrsson och Petter Mårtensson från Jön¬
köpings samt Erik Andersson från Stora Kop¬
parbergs Län.
Ola Jeppson från Blekinge Län: Jag firen¬
se med Rutberg och Strindlund; och i läll jag
ej träder grannlagenheten för nära, ville äfven jag
bedja Motionären att återkalla sin motion, och de
andra, som i afseende derpå inlemnat skriftliga an¬
föranden, att likaledes återtaga dessa, serdeles
174
Den 7 Augusti.
sorn jag förutser, att frågan ej kommer att röna
någon framgång i vederbörande Utskott.
C. F. Huss: På det allvarligaste reserverar
jag mig emot den mening, som här tycks hafva
velat göra sig gällande, att min motion varit fö-
restafvad af den bitterhet och ovilja, som Herr
Erke-Biskopens helsningstal alstrat. Jag hade en¬
dast för afsigt att fästa upmärksamhet på behof-
vet af en vetenskaplig Centralstyrelse för kyrkan,
och härvid leddes jag alldeles icke af några min¬
dre värdiga bevekelsegrunder.
Johannes Andersson från Skaraborgs Län:
Att nu vilja inrätta ett nytt embetsverk med af¬
seende på Presterskapet, synes mig desto orikti¬
gare, som vid flera föregående Riksdagar motio¬
ner blifvit väckta om biskopseinbetenas indragning.
Detta ämne är jag sinnad att vid närvarande Riks¬
dag återuptaga, och då jag sålunda anser oss be¬
höfva minskning i utgifterna för Eklesiastikstaten,
kan jag icke medgifva tillskapandet af ett ytter¬
ligare embetsverk i denna väg, hvilket säkert skulle
förorsaka betydliga kostnader. För öfrigt inskrän¬
ker jag mig till ett blott åberopande af hvad Bengt
Gudmundsson anfört, med önskan att antalet af
motioner måtte, efter öfverenskommelse, i möjliga»
ste måtto förminskas.
Johan Andersson Lundberg från Norrbottens
Län: För att, i hvad på mig ankommer, icke
förlänga diskussionen förklarar jag blott, att jag
biträder Anders Anderssons yttrande.
Jan Andersson från Upsala Län sade sig
dela Bengt Gudmundssons tankar.
Den 7 Augusti,
175
Vice Talmannen Nils Pehrsson: Utan att
inlåta mig i något närmare bedömande af motio¬
nen, tror jag mig kunna yttra, att den framkom¬
mit på en mindre lämplig tid, enär vi under den¬
na Riksdag hafva stora och betydelsefulla reform¬
frågor att afgöra. Möjligen kunde den nu blifva en
orsak till misshällighet mellan Stånden och dyme¬
delst hindra och förebygga hvad man i dessa vig-
tigare fall bemödat sig att ernå. Behofvet af den
Öfverstyrelse öfver Presterskapet, som motionen
afser, torde måhända hafva låtit känna sig i en
och annan del af landet, men lyckligtvis är för¬
hållandet ej detta allestädes och visst icke i min
hemort. Att Consistorierne ej äro ofelbara vill
jag medge, men häraf bör icke hemtas skäl till
införande af en ny embetsmyndighet, om hvilken
samma anmärkning kan komma att gälla. Dess¬
utom och då man vid alla Riksdagar yrkat på för¬
enkling och inskränkning af styrelseverken, tyc¬
kes det icke vara konseqvent handladt att inrätta
ännu ett dylikt, hvars förväntade fördelar troligen
icke komma att motsvara kostnaderna. Jag tror
således, att motionen under närvarande omstän¬
digheter hade bordt uteblifva, såsom endast le¬
dande till tidsspillan, men jag vill icke derföre mot¬
sätta mig remissen.
Med vice Talmannen förenade sig Pehr Ols¬
son från Upsala, Gustaf Pettersson från Östergöth¬
lands, Ephraim Larsson, Johan Petter Anders¬
son och Petter Haraldsson från Elfsborgs, Lars
Olsson från Stora Kopparbergs, förre vice Tal¬
mannen Pehr Eriksson från Wermlands, Sven
Isaksson och Nicklas Nilsson från Calmar, Jo¬
hannes Johansson från Götheborgs och Bohus
176
Den 7 Augusth
samt Jöns Jönsson och Pehr Nilsson från Chri¬
stianstads Län.
Ola Svensson från Malmöhus Län: Jemte
det jag instämmer i Rutbergs, Anders Anders¬
son och vice Talmannens yttranden, hyser jag den
förmodan, att Ståndets medlemmar i allmänhet veta
att värdera de mäns nit, som använda sin förmå¬
ga antingen till uprätthållande af Ståndets rättig¬
heter eller till försvar mot förnärmande uttryck.
Men sedan nu så mycket är skrifvet och ordadf,
borde man måhända icke upoffra mera tid och kost¬
nader åt en fråga, som ändock i sin närvarande
form icke kan lemna annat resultat än stegrad o-
vilja och oförsonlighet. Ståndets värdighet kan ej
heller lida något deraf, att det, så vidt möjligt
är, genom sitt handlingssätt visar sig förrträdes-
vis eftersträfva friden,
Anders Olofsson från Jemtlands Län in¬
stämde häruti.
Andreas Bengtsson: Syftemålet med mitt
skriftliga anförande var ej att betaga motionen
allt värde, utan ville jag blott framlägga mina en¬
skilda åsigter örn dess mindre lämplighet. Se¬
dan den hemställan nu af andra är gjord, att sa¬
ken måtte få förfalla, tror jag mig derom böra
förena mig, med tanken fästad på de många stör¬
re reformfrågor, sorn vid denna Riksdag erfordra
handläggning. Jag tillägger ock den önskan, att
Stånden, hvart för sig, må undvika alla anlednin¬
gar till söndring och, så mycket sig göra låter,
gå hvarandra till mötes. I öfrigt åberopar jag
hvad jag redan yttrat, och skulle jag anse , det
■ ' icke
toen 7 Augusti.
1.77
icke vara ur vägen om diskussionen, som nu blif¬
vit allt för vidlyftig, kunde afslutas.
Olof Larsson från Gefleborgs Län förenade
sig med Pehr Jönsson och ansåg motionen vara
egnad att framkalla splittring och oenighet mellan
Stånden, något som man med ali makt borde
förhindra.
Jonas Johansson från Jönköpings Län för—
mälte sig i sjelfva saken tänka lika med Rutberg
och tilläde, att han ej trodde att den ifrågasatta
nya auktoriteten skulle komma att medföra sä¬
krare kontroller än förut.
Lars Bygdén från Westerbottens Län till-
kännagaf att han hyste samma åsigter, som vice
Talmannen.
Lars Larsson från Gefleborgs Län: Sedan
det lärer få tagas för afgjordt, att motionären ej
ämnar återkalla sin motion, vill jag nämna, det
jag är ense med så väl vice Talmannen, sorn
Bengt Gudmundsson och Strindlund.
Olof Johansson från Stockholms Län förkla¬
rade att han delade vice Talmannens mening.
von Zweigbergk-. Mitt skriftliga anförande
afgaf jag ej i annan afsigt, än att lägga i dagen
det opassande förfarande af honom, som främst
skall vaka öfver landets andliga angelägenheter.
Jag har ej, för min del, föreslagit någon ny sty¬
relse för Presterskapet, utan anser jag ändamålet
vunnet, om dess forum privilegiatum uphör.
178
Den 7 Augusti.
Carl Ersson från Westerås Län lät förstå,
att lian ej vore öfverens med Huss, i fråga om
en ny embetsmyndighet öfver Presterskapet, men
att han vore beredd att inkomma med en motion
om försvinnande af Consistoriernas domsrätt,
hvarigenom han trodde att ett ungefär lika resul¬
tat skulle ernås.
Diskussionen var nu slutad oell yttrade Tal¬
mannen, att som remiss af motionen icke kunde
emot 44 och 49 §§ Riksdags-Ordningen förvä¬
gras, så ansåg han sig ock förbunden att fram¬
ställa proposition deruppå, så vida icke motionä¬
ren sjelf ville återtaga sitt memorial. Sedan Tal¬
mannen härefter tillfrågat Ståndet, om samma
memorial finge till Ekonomi-Utskottet förvisas,
samt i sammanhang dermed hemställt, huruvida de
Ledamöter, som i ämnet ingifvit skriftliga anfö¬
randen, ville hafva dessa äfven öfverlemnade till
Utskottet, anmälte sig några Ledamöter att tala,
och lemnades härvid ordet åt
Ola Jeppsson: Då det förslag, som i mo¬
tionen finnes framstäldt, jemväl innefattar fråga
om anslag af statsmedel, torde remiss äfven till
Stats-Utskottet vara af nöden.
Rutberg: Efter min upfattning af motio¬
nen, gäller den endast en framställning i önsk-
ningsväg till Kongl. Maj:t, hvarföre jag finner
den böra till Ekonomi-Utskottet ensamt hän-
skjutas.
Petter Claesson från Elfsborgs Län bad mo¬
tionären återkalla memorialet, och Jacob Kihlblom
Den 7 Augusti.
179
från Södermanlands Län anhöll lins dem, som in-
lemnat skrifter i afseende på detsamma, att äfven
dessa måtte blifva återtagne.
Strindlund: Eftersom motionen skall remit¬
teras, bör allt, som hörer till densamma, medfölja
till Utskottet, så att taflan må vara riktigt full¬
ständig.
På ytterligare proposition af Talmannen, blef
itu motionen, tillika med allt hvad i anledning
deraf så muntligen som skriftligen blifvit anfördt,
remitterad till Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet.
§• 3.
Af Carl Ersson från Westerås Län uplä-
stes följande memorial:
Sedan nuvarande Regering börjat fästa sin
upmärksamhet på Rikets föråldrade Lagverk och
rättegångsväsende, samt i detta afseende redan
vidtagit en lika mycket efterlängtad som nödig
reform, nemligen Borg-Rätternas indragning och
Police-Kamrarnes ställande under Hof-Rätternas
inseende, så och då man följaktligen synes kunna
hysa den förhoppning, att de många dylika re¬
former, som uti omförmälde och andra ännu återstå,
skulle kunna åvägabringas; får jag härned hem¬
ställa och föreslå, att nedannämnde förändring, som
är icke mindre nödvändig än de ofvannämnde
måtte äga rum. Det missnöje, som alltid försports
med Consistoriernas domsrätt och deras sätt att
skipa lag, är både långvarigt och allmänt att icke
böra antagas såsom välgrundadt, och föranledt skäl,
180
Den y Augusti.
som ock vid minsta eftertanka på ämnets natur
och beskaffenhet, ovilkorligen måtte för hvar och
en finnas obestridliga, ty att lag skall tillbörli¬
gen kunna skipas och Rättegångs-ordning hand-
hafvas af en Embetsmyndighet, som hvarken äger
någon lagfaren ledamot eller allmän åklagare, är
en orimlighet, som ej behöfver bevisas; och då
nu härtill kommer den olägenhet, att enär Consi-
storierna i hela Riket endast utgöra ett färre an¬
tal, parter och rättsökande måtte för att bevaka
sin rätt derstädes, vidkännas långa resor, och de
kostnader, som med rättegångens utförande på aflägs¬
na ställen äro förenade, så är det sannerligen mel¬
an förunderligt, att sådana illusioner, som de, ge¬
nom hvilka Consistorierna fått sig lagskipning
updrågen, ännu i närvarande stund kunna bi¬
behållas.
Jag föreslår alltså, att Consistoriernas doms¬
rätt må uphöra, och att alla de mål och ärenden,
som tillhört dessa Embetsmyndigheters uptagan-
de och pröfning i rättegångsväg, hädanefter må
öfverflyttas på de allmänna domstolarne och be¬
handlas efter allmän rättegångsordning. Då verkli¬
ga Religionstvister upstå må vederbörande Con-
sistorii utlåtande infordras, en åtgärd, som lärer
vara lika både lätt och lämplig, som den, att till
exempel Sundhets-Kollegium höres i medicinska
frågor, hvilka oändligt oftare förekomma än de
theologiska.
Stockholm den 5 Augusti 1844.
Carl Ersson ,
Riksdagsman från Westerås Län.
Den 7 Augusti.
181
Johan August Zetterberg oell Pehr Sahl¬
ström från Stockholms, Sven Isaksson, JSiklas
IVilsson och JSils Petter Pettersson från Calmare,
Bengt Eriksson och Jonas Kylander från Werm¬
lands , samt Lars Pettersson från Blekinge Län,
instämde i detta memorial, som derefter remittera¬
des till Lag-Utskottet.
§ 4.
Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs
Län ingal' följande tvänne memorialer:
l:o Vid sistlidne Riksdag väcktes af mig mo¬
tion om rättighet för Rust- och Rotehållare inom
Rame, Wiste, Åse och Kållands Härader af
Skaraborgs Län, som ingen skog äga, att erhålla
utsyning å närmast belägna Kronoskog, för istånd-
sältande af deras soldat-torp, på sätt 17 §. af 1685
års Kneckte-kontrakt bestämmer.
Till följe häraf alläto Rikets Ständer till
Kongl. Maj:t underdånig skrifvelse den 10 Okto¬
ber 1840, med begäran, att som Rikets Ständer
ansågo de till roteringsbördans lindrande i allmän¬
het medgifne rättigheter böra med största sorg¬
fällighet hållas i helgd, det den Rotehållanle till¬
försäkrade utsyningsrätt måtte dem meddelas. ■—
Detta Rikets Ständers motiv för bibehållande af
det med Rust- och Rotehållarne uprättade Kneckte-
kontrakt är hygdt på rättvisa, och en motsats deraf
skulle ovilkorligt leda dertill, att Kneckte-kontrak-
tet borde uphäfvas, till föga fromma för Staten,
om det sker i sin helhet, men mycken båtnad för
Rust- och Rotehållare. Vill ej den ena kontra¬
henten vidblifva hvad aftaldt är, behöfver ej heller
den andra fullgöra hvad han sig åtagit och kontra-
182 Deri y Augusti.
Jienterne äro åtskiljda. Detta rätta och sanna har
likväl Regeringen förbisedt, enär den icke tit
Ständernas begäran lemnat bifall, utan på Kammar-
Kollegii utlåtande afslagit Ständernas begäran, me¬
delst beslut den 26 sistlidne Juni. De uplysnin-
gar, som Kammar-Kollegium kunnat gifva i detta
mål, må vara hvilka som helst, de kunna ej vara
af den beskaffenhet att de böra medföra ett kon¬
traktsbrott å Statens sida. Jag anhåller derföre,
att Rikets Ständer ville till Kongl. Maj:t ingå
med förnyad anhållan i föreskrifne ämne; så mycket
mer nödigt, som i annan händelse Rust- och Rote¬
hållare icke kunna lagligen tillförbindas underhålla
soldat-torpen, och obehagliga rättegångar skulle
upstå med Kronan, hvilka efter min åsigt skulle
kunna leda derhän, att hela Kneckte-kontraktet
blefve uphäfdt.
Om remiss härå till vederbörligt Utskott an-
hålles. Stockholm den 7 Augusti 1844.
F. von Zweigbergk.
Härmed förena sig Johannes Andersson,
Jöns Palmqvist och Petter Jonsson ehvad det
rörer Rust- och Rotehållare inom de af oss re¬
presenterade Härader.
Och
2:o Genom Kongl. Resolution den 12 Febru¬
ari 1735, är Ase Härads allmoge i Skaraborgs
Län , såsom saknande all skogstillgång , tillagd
utsyningsrätt på kronoparken Hunne- och Halle¬
berg. Efter den sedermera med denna kronopark
vidtagna nyare skogshushållning, har denna fattige
allmoge blifvit frånkänd en rätt, som från urmin¬
Den j Augusti.
183
nes tider varit den tillerkänd och genom åbero¬
pade Kongl. Resolution bekräftad.
J)å det icke kan vara Staten värdigt, att ge¬
nom ett maktspråk beröfva hemmansegarne inom
detta Härad en förmån , som är beräknad sä väl
vid hemmanens skattläggning, sorn vid Rost¬
och Roteringsskyldigheten, derföre att de vid sam¬
manträdet rörande skogsregleringen, som varit
hållen, försummat sin rätt bevaka , som ock skedde
med åtskillige Militie-boställen inom samma Härad,
men detta oaktadt blefvo bibekållne vid sin lag¬
liga utsyningsrätt; så får jag föreslå, det Rikets
Ständer, genom underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t, begära, att den Åse Härad från uråldriga
tider tillhöriga utsyningsrätt å kronoparken Hunne-
och Halleberg må det återställas.
Om remiss härå till behörigt Utskott anhålles.
Stockholm den 7 Aitg. 1844.
F. von Zweigbergk.
Sedan Johan Fredrik Dahllöf från Elfsborgs
Län förklarat sig för Rust- och Rotehållare inom
sin hemort biträda den förra motionen, blefvo beg¬
ge memorialerna remitterade till Stats- saint All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskotten.
§ 5.
Johan Fredrik Dahllöf från Elfsborgs Län
väckte, skriftligen, denna motion :
För ingen annan än den, som rent af före¬
sätter sig att icke vilja begripa de skäligen olör-
tydbara 57, (30, 62, 64 och 65 uti Regerings¬
184
Den 7 Augusti.
formen, hvilka hufvudsakligen handla om den obe¬
stridliga rättighet Svenska folkets ombud ega , ej
blott att bestämma den årliga bevillningens belopp*
utan ock att sjelfve anordna huru detsamma skall
användas, lärer det synas förnuftigt eller rättvist,
att den ojemförligt största delen af denna bevil-
Jiing icke ingår till Riksgälds-Kontoret, utan, tillika
med de ordinarie inkomsterna, aflemnas till Stats-
Ko.ntoret, hvarest öfverskotten i de gjorda ansla¬
gen vanligen blifva qvarhållne under 11/2 års för¬
lopp, eller till dess Rikshufvudboken hunnit af-
slutas, under hvilken tid ölVerskotten ofta blifvit
sammanblandade med de verkliga anslagen och
de förra vanligtvis till större eller mindre belopp
jemväl hunnit medtagas tvert emot Rikets Stän¬
ders föreskrift, att desamma borde reserveras.
Utom det oriktiga härutinnan, är det äfven uppen¬
bart att ett dylikt förhållande måst göra räken-
skaperne långt mera vidlyftige, otydlige och svåra
att öfverse än nödigt vore, enär Stats-Kontoret
ändock dels slutligen måst till Riksgälds-Kontoret
inleverera den del af de möjligen befintliga öfver-
skottsmedlen, som man icke kunnat hitta på eller
icke tilltrott sig att disponera, dels ock sedan
härifrån uttaga den af allmänna bevillningen ut¬
gående Statsfyllnadssumman. Denna vidunderliga
oegentlighet, som verkligen synes hafva syskon¬
tycke med mycket annat trassel inom vår admini¬
stration, har icke heller kunnat undgå att väcka
upmärksamhet. Redan vid 1823 års Riksdag voro
samtlige Riks-Stånden ense om, att tullbevillnin-
gen borde inflyta till Riksgälds-Kontoret, och se¬
dan dess har, hvarje gång Ständerna varit till¬
sammans, ett mer och mindre betydligt antal mo¬
tioner blifvit väckte uti detta ämne, äfvensom sist
Den y Augusti.
185
församlade Revisorer tillstyrkt enahanda förän¬
dring.
Af dessa, som jag hoppas, nog giltiga or¬
saker, och då man nu jemväl har anledning för¬
moda att den andra Statsmakten icke, på sätt for¬
dom så ofta varit händelsen, ernar afvisa eller
motsätta sig sådana af Ständerna upgjorda förslag,
som befinnas gagnande och samhällsnyttiga, hvar¬
ibland jag med skäl räknar en större reda och
enkelhet uti Statsförvaltningen; täger jag mig frihe¬
ten föreslå, att, på sätt hitintills skett med den
personella bevillningen, äfven hädanefter all annan
bevillning, som Rikets Ständer sig åtaga, såsom
Tull- , Post- , Chartse sigillatse- och Husbehofs-
bränvinsbränneri-medel, måtte till Riksgälds-Kon¬
toret ingå, för att af Rikets Ständers Fullmäktige
derstädes, efter Ständernas föreskrift, och i mån
af förefallande behof, till Statsverket utbetalas.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 7 Aug. 1844.
Joh. Fr. Dahllöf.
En stor del af Ståndet hördes häruti instäm¬
ma, och remitterades motionen till Stats-Utskottet.
§ 6.
Olof Nilsson från Westerbottens Län hade
inlemnat nedanstående memorial:
Att ändring af Kongl. Kammar-Kollegii Kun¬
görelse af den 29 Februari 1808, grundad på Kongl.
Brefvet den 5 i samma månad och år, angående
upodling af oell företrädesrätt till besittning af
Kronojord, är, för den ort jag har den äran att
186
Den y Augusti.
såsom ombud representera, af högsta behofvet på¬
kallad, vill jag i största korthet söka ådagalägga:
En ny hemmansanläggare är vanligtvis en
fattig person, sorn, för att med drift kunna odla
den åt honom uplåtne jord, och derigenom bereda
sig och de sina en tarflig utkomst, genast måste
anlita krediten, hvilken ofta tillförene och så länge
ifrågavarande författning i sin helhet kommer att
ega bestånd, varit och ännu vidare kommer att
på ett beklagansvärdt sätt vara störd , emedan
säkerheten, medelst inteknings meddelande uti
hemmanet, icke kan långifvaren tillegnas. Lån¬
tagarens bästa vilja att betala sin skuld, kan
ofta, genom ett och annat års missväxt, omintet¬
göras, och då finnes ej annan utväg för långifva¬
ren, än att af låntagaren köpa den nyupodlade
hemmansdelen; men hvad säkerhet vinner han ge¬
nom detta köp, då det står odlarens barn eller
deras förmyndare fritt, att, utan lösens erläggan¬
de, så väl för köpeskillingen, som den nedlagde
odlingskostnaden tillvinna sig hemmansdelen; häraf
blifver en ovilkorlig följd, att den oskyllde, som
på ofvananförde eller annat lagligt sätt åtkommit
en nyodlares hemmansdel, aldrig, åtminstone ej
förrän han vunnit fullkomlig säkerhet för sin åt¬
komst, vårdar sig om jorden, hvilken under så-
dane omständigheter försämras, och den förste
odlarens derå nedlagde svett och möda blifver
fruktlös.
Genom dessa och Öfriga missförhållanden, då
krediten sålunda blifvit omintetgjord, finnes för den
obemedlade ingen utväg att fullborda hvad hail af
godt upsåt och utan annan vinningslystnad, än
torftig bergning, sig företagit, hvilka tiden ej til¬
Den y Augusti.
187
låter mig närmare utveckla, omintetgöres det ge¬
nom nyodlingars anläggande åsyftade ändamål.
Detta har föranledt mig göra den framställning,
att Kammar-Kollegii åberopade kungörelse måtte
i så måtto rättas, att en nyodlare lemnäs rättig¬
het ej allenast att, för vinnande af nödige medel
för odlingens skyndsamma fullbordan, låta intekna
den åt honom uplåtne jorden, med derå af honom
upförde bygnader, utan äfven att, i händelse han
ej vidare förmår företaget fullborda, försälja den¬
samma med lika rätt, han den innehar, åt hvem lian
vill, skylld eller oskylld, dock med öppen lemuad
rätt för hans barn att, på sätt i öfrige fall i af¬
seende å börd finnes föreskrifvet, emot erläggande
af den betingade köpeskillingen och deri betingade
förlnoner samt de nödige kostnader, köparen nöd¬
gats derå nedlägga, få den försålde hemmansdelen
inlösa. Härigenom vågar jag tro, att odlingsflilen
ganska betydligt skulle utsträckas och medel för
dess verkställande lätt kunna erhållas. Om re¬
miss härå till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 6 Augusti 1844.
Olof Nilsson
från Westerbottens Län ,
Södra Domsagan.
Lars Bygdén från samma Län instämde i
motionen med det tillägg, att, vid försäljning af
nyodlingar, dessa ej måtte kunna styckas i så
små delar att besutenhet gjordes omöjlig.
Johan Andersson Lundberg från Norrbottens
Län förenade sig likaledes med motionären, men
önskade den utsträckning i hans förslag, att be¬
188 Den y Augusti.
sittningsrätt till nyodling finge lagas i mät, hvil-
ken önskan äfven Bygdén understödde.
Med dessa anmärkningar remitterades Olof
Nilssons memorial till Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- oell Ekonomi-Utskotten.
§ 7.
Sven Heurlin från Kronobergs Län upläste
ett memorial af denna lydelse:
Vid sista Riksdag föreslog Rikets Ständers
Stats- oell Ekonomi-Utskott (Se Betänkandet
N:o 21) på grund af då väckte förslag: ”att Bi¬
skops-em betena må indragas, i den mån de efter
nuvarande innehafvares afgång varda lediga, samt
att de medel, som genom dessa embetens succes¬
siva indragning sålunda komma att inflyta, må in¬
till nästa Riksdag i Riksgälds-Kontoret reserveras.
Man ville då förklara detta de förenade Ut¬
skottens förslag grundlagsvidrigt, emedan i Re-
gerings-Formen, § 29, finnes stadgadt, såsom ett
Konungens prerogativ, att utnämna ”Erke-Biskop
och Biskopar,” samt i Riksdags-Ordningens § 13,
”Erke-Biskopen och Biskoparne” omtalas såsom
deltagande i Preste-Ståndet vid Riksdagar. Det
visade sig dock deraf åtminstone, att man sedan
1809 hade gjort ett stort steg i uplysning, eme¬
dan emot det då väckta förslaget att indraga alla
Biskopssätena, med undantag af ett för Svea och
ett för Götha Rike, Pr este-Ståndets privilegier
åberopades, då nu blott motskälen söktes i ett
grundlagsstadgande, som kunde om så behöfdes
uplyllas, derigenom, att man bibehöll en Erke-
Den 7 Augusti.
189
Biskop och två Biskopar. Mea jag kan detta o-
aktadt icke öfvertyga mig, hvarken att Preste-
»Ståndets privilegier hindrade indragningen af alla
Biskopsvärdigheter, eller att blotta omnämnandet i
Grundlagen af, vid dess stiftande, befintliga tjen¬
står hindrar dessas förändrande eller indragande.
Hvad det förra angår uplysa 1809 års Riksdags¬
handlingar, att de tre Stånden icke ansågo saken
vara privilegii-fråga; och hvad det senare angår,
har man exempel på, att Konung och Ständer icke
så tolkat Grundlagen, enär man indragit Drabant-
Korpsen, oaktadt dess Officerare omnämnas i §
35, o. s. v.
Emellertid förföll denna fråga om Biskops-
embetenas indragning vid sista Riksdag i Stån¬
den, och ehuru den allt sedan 1809 varit Hera
gånger väckt samt då af Borgare- och Bonde¬
stånden uptogs med bifall, hör man ännu påstås,
att Biskoparne äro nödvändige för kyrkans och
allmänna undervisningens ärender.
Emot detta påstående talar likväl erfarenhe¬
ten i flera länder. I Danmarks och i Tysklands
protestantiska Stater visar det sig kunna gå rätt
bra, så väl med kyrkan, som med undervisningen,
ehuru der icke finnes någon med vår jemförlig pre¬
latur. I Norrige finnes ingen Erke-Biskop, och
de fem Biskoparne hafva hvarken någre öfver-
drifna inkomster, som våra, eller prebende-pasto-
rater, som hos oss, med de deraf följande olägen¬
heter för såväl Presterskapet som församlingarne.
Det har dessutom visat sig, att den hos oss, olyck¬
ligtvis, efter reformationen bibehållna prelaturen,
icke gagnat, utan tvärtom skadat; att den bi be¬
190
Den 7 Augusti.
hållit icke blott anspråk på en gammal katholsk
myndighet inom kyrkan, utan älven ständigt va¬
rit benägen och verksam att skaffa sig större
verldslig inflytelse i Staten, och detta har gått så
långt, att man tycker sig märka en lystnad hos
åtminstone de högsta inom densamma, att styra
kyrkan, såsom en serskild stat i Staten, kringgå
den Lutherskt reformerta principen af Presterska¬
pets införlifvande med Folket och beroende af
Landets lagliga Regering, samt nära nog täfla
med Konungarne om den visserligen för såväl
dem, som Erkebiskoparne olämpliga titeln af
Kyrkans öfverhufvud,.7’
Det synes derföre vara hög tid, att med all¬
var söka göra slut på detta temligen ogudaktiga
väsende, och söka att genom verldsliga medel
bringa de andliga myndigheterne till att blifva hvad
de böra vara: andans män, sanna prester och
uplyste lärare, utan flärd, ondska och fåfänga.
I detta afseende torde ingenting kunna säkrare
befordra en dylik reform, i verklig Luthersk anda,
än 1) indragning af de nu för Erkebiskop och
Biskoparne anslagna löner, 2} inskränkandet af
deras antal till en Biskop i Upsala , som kan få
benämning af Erkebiskop, och en Biskop i Lund,
bägge försedda med penningelön af Staten oell
tillika förenande tillsynen öfver Universiteten i
nämnde städer, så länge dessa der fortfara,
3) Domprostarnes förordnande att bestrida de Bi¬
skoparne hittills updragne förrättningar och föra
ordet i Consistorierna, hvarvid såväl nya instruk¬
tioner , som en förenkling af dessa myndigheter
torde böra af Regeringen tillvägabringas; samt
4) samtlige Prebende-pastoratens förklarande så-
Den y Augusti.
191
sorn consistoriel la gäll, i fall icke ett sådant' i
hvarje Stift måste anslås till ersättning förDotn-
prostarnes ökade göromål, men hvilka heldre sy¬
nas böra ersättas med visst kontant arfvode.
Genom en sådan förändring, som jag nu vå¬
gat föreslå, skulle stor besparing vinnas, hvilken
kumle användas till ungdomens undervisning eller
andra nyttiga föremål. Undervisnings- och Kyrko-
ärenderna skulle blifva lika väl, om ej bättre skötta,
på sätt det nu ofta visat sig, under det Biskopar-
ne i åratal varit från sina Stift, oell nästan aldrig
kunnat tillse sina prebenden; och mycken lyx,
samt annat verldsligt ondt, skulle undanrödjas för
framtiden. Hundradetals familjer af allmogen, som
nu på de stora biskopsgodsen behandlas nästan
såsom ofria trälar, skulle då kunna få skatteköpa
den jord, sorn de nu endast på gunst och nåd be¬
sitta, och man skulle åtminstone icke få skåda,
såsom t. ex. år 1840 , en hög prelat utdrifva
mångå familjer ur lius och hem, för det de yr¬
kade att lagen måtte få afgöra om vidden af de¬
ras tjensteskyldigheter, sedan dessa blifvit olag¬
ligt updrifne till ytterlighet, för att förskaffa bo-
ställsinnehafvaren ökade inkomster.
Jag anhåller, att denna min motion må till
Stats- och Ekonomi-Utskotten remitteras.
Stockholm den 7 Aug. 1844.
Sven Henrlin.
Härmed förenar sig Pehr Bengtsson från
Calmare Län.
Detta memorial, hvaruti Petter Mårtensson
192
Den y Augusti.
och Anders Johan Sandstedt från Jönköpings
samt Sven Isaksson och Måns Månsson från
Calmare Län instämde, begärdes och lades på
bordet.
§ 8.
Af Nils Strindlund från Wester-Norrlailds
Län var efterstående memorial ingifvet:
Då Kongl. Maj:t på Rikssalen vid Riksda¬
gens öpnande uti sitt Nådiga tal till Rikets Stän¬
der tillkännagaf, det Kongl. Majit ämnade, efter*
denna Riksdags slut, ånyo till Urtima Riksmöte
inkalla Rikets Ständer, så synes deraf temligen
uttalad Kongl. Maj:ts Nådiga vilja, att denna
Riksdag bör vara slutad den dag, som våra
grundlagar berättiga Rikets Ständer att högst fy¬
ra månader Riksdag fortsätta, i den händelse
Kongl. Majit Nådigst vill, det Riksdagen skall
afslutas; och således böra Rikets Ständer i tid
taga desse omständigheter i ett noggrannt öfver¬
vägande och icke förgäta vidtaga sådane mått och
steg, som verka till ändamålets vinnande.
Jag får således föreslå, att grunderna för
bevillningens bestämmande vid denna Riksdag
blifva desamma, som närvarande Bevillnings-för-
ordning innehåller, jemte bevillningens-fördelning.
Om några smärre förändringar i föreskrifterne för
Förordningens tillämpning skulle finnas nödige
kan sådant icke verka på bevillningens summa¬
belopp; och om äfven Rikets Ständer skulle i
några smärre fall anse behofvet vara för handen,
att pä något sätt lindra bevillningen i något visst
fall,
Ven 7 Augusti.
193
fall. bor tlet ej verka på det hela; och då en be¬
villningsförordning, som nu skulle göras ny, icke
möjligen kunde få fira sin första års födelsedag,
innan ny Riksdag vore inne, så vore den nya
Bevillnings-förordningen i tillfälle se sin föreståen¬
de dödsdag, då första födelsedagen skulle firas.
Således anser jag, att då närvarande Bevillnings¬
förordning varit ändamålsenlig uti 3 å 4 år, kail
den äfven begagnas det 5:te.
Om remiss till Bevillnings-Utskottet anhålles.
Stockholm den 7 Augusti 1844.
Nils Strindlund,
från Wester-Norrlands Län.
Vice Talmannen Nils Pehrsson yttrade, att
lian desto heldre instämde i det nu uplästa memo¬
rialet, som äfven han arnat göra framställning
derom, att Bevillnings-Utskottet vid denna Riks¬
dag endast skulle behandla sådana ämnen, som i
följd af motioner till Utskottet hänskjötos eller
med Bevillningens bestämmande stodo i omedel¬
bart sammanhang.
Med motionären förenade sig vidare Johan¬
nes Samuelsson och Anders Johan Sandstedt
från Jönköpings, Sven Isaksson och Pehr Jons¬
son från Calmare, Lars Jacob boéthius, Lars
Johan Gezelius och Lars Olsson från Stora Kop¬
parbergs samt Sven Jonsson och Anders Olofs¬
son från Jemtlands Län äfvensom flere andra
medlemmar af Ståndet.
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
13
194
Den y Augusti.
§ 9.
Samme Strindlund ingaf följande memorial:
Vid sistförflutne Riksmöte väcktes flere mo¬
tioner, särdeles inom Bonde-Ståndet, om ändring
eller uphäfvande af Kongl. Förordningen den 9:de
Maj 1835, angående köp af lösören, som i säl¬
jares vård qvarstadna. Lag-Utskottet tillstyrkte
då uphäfvande af Förordningen och afgaf i stället
ett väl motiveradt förslag, till förekommande af
missbruk, som förmodades komma att ega mm
vid köp af lösören, sådant Allmänna Lagen af
fordno medgifvit. Utskottets Betänkande N:o 122
bifölls af Borgare- och Bonde-Stånden, men ogil¬
lades af Ridderskapet och Adeln samt Preste-
Ståndet, hvadan frågan alldeles förföll. — Såsom
skäl till ogillandet anfördes bland mycket annat,
att Föiordningens skadlighet icke blifvit styrkt;
men känd sak är ju så god som vittnad, och jag
är öfvertygad att icke en röst skall höja sig inom
detta Stånd till bestridande af Förordningens skad¬
lighet. J min hemort åtminstone kr tankan härom
så stadgad, att de köp, som i stöd af Förordnin¬
gen upgöras, vanligen benämnas med tjofköp, och
det innebär en motsägelse att något sådant skall
kunna synas äga stöd af en Kongl. Förordning.
Det är ju mycket bättre att en sådan icke finnes,
då den icke förmår i ringaste mån motverka det
onda, sorn med henne varit afsedt, än att den
skall qvarstå och liksom gifva helgd åt bedräg¬
liga aftal, upgjorde oftast allenast till förnärman¬
de af annans bättre rätt, samt till och med för¬
svåra möjligheten att uptäcka och tillintetgöra be¬
drägeriet.
Den y Augusti.
Jag föreslår alltså, att omförmälde Kongl.
Förordning, såsom, enligt hvad erfarenheten visat,
endast skadligoch ledande till befrämjande af svek¬
fulla afhandlingar, måtte helt och hållet uphäfvas,
och att i fråga om lösöreköp det må förblifva vid
Allmänna Lagens stadgande, med den förklaring
eller det tillägg, att endast sådant gods, som kan
betraktas såsom tillfälligt lån eller inlagsfä, får
såsom annan person tillhörigt vid utmätning un¬
dantagas, eller, derest detta tillägg icke skalle
finnas lämpligt, att Lag-Utskottets förslag vid
sista Riksdag eller något dylikt måtte gillas och
antagas till grund för en ny Förordning uti ifrå¬
gavarande ämne.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 7 Augusti 1844.
N. Strindlund.
från Wester-Norrland.
Efter upläsandet häraf tilläde motionären munt¬
ligen, såsom ett ytterligare bevis på Förordnin¬
gens menliga verkningar, att här i hufvudstaden
en stor farhåga rådde hos hyresvärdar att uthyra
sina lägenheter, emedan ofta inträffat, att hyres-
gästernes effekter, som efter lag skulle utgöra
säkerhet för obetald hyra, redan varit försålde, då
denna behöft utsökas.
Bordlädes.
196
Den y Augusti.
§ 10.
Af Petter Pehrsson fran Jönköpings Län
inlemnades ett memorial, så lydande :
Som hela landet öfversvämma!- med utrikes
öfverflödslyx, hvilken borde landsförvisas, helst
landet framalstrar de flesta förnödenheter för lan¬
dets behof, men som flere motioner i dessa äm¬
nen komma hos Riks-Stånden att väckas och
Hedervärda Ståndet redan öfverenskommit att
icke mera än en motion i hvarje ämne skall väc¬
kas, får jag likväl fästa Rikets Höglofl. Ständers
upmärksamhet på denna min framställning, som
jag finner vara af högsta behof påkallad.
Sorn linodlingen i Riket årligen tilltager, så
att denna linplantering i flera provinser nu mera
är en högst vigtig moder-näring, och genom den¬
na förökade linodling frambringas ännu mera lin
och linfrö till afsalu, och hvarigenom hundrade-
tals Lin-oljefabriker i Riket arn anlagde och kun¬
na ännu mera göra afsättning på det öfverflödiga
linfröet, som årligen framalstras; Och för att kunna
ännu högre frambringa denna för landet så vigtiga
näringsgren och trygga den för utrikes import, hvilken
import utdrager landets penningar och nedtrycker
denna vigtiga näringsgren., så får jag härigenom
föreslå att tullen å importen på utrikes ifrån in¬
kommande lin måtte förhöjas för 1 LM häckladt
Lin till 2 R:dr 32 sk. och för ohäckladt till 2
R:dr samt för en kanna Rof-Rapsat-Hamp- och
Lin-olja måtte importstuJlen förhöjas till 40 sk.
Den 7 Augusti. 197
kannan, hvarigenom denna vigtiga näringsgren
skall kunna frambringas till hela landets behof.
Anhållandes om remiss till Bevillnings-Ut-
skoltet.
Stockholm d. 7 Äng. 1844.
Petter Pehrsson,
från Jönköpings Län.
Härmed förena sig Jonas Johansson och A-
J. Sandstedt från Jönköpings Län.
På begäran af Pehr Mattsson från Wester-
Norrlands Län, som sade .sig ämna framställa ett
förslag af ungefär samma syfte, blef motionen
lagd på bordet.
§ n.
Nedanintagne motion af Pehr Matsson från
W es ter-Norrlan ds Län uplästes:
Under en mängd af förflutna år, hafva en
del Norrlands individer, som gått i författning med
försäljning ej mindre af sine egne än sine hem¬
mavarande grannars produkter, framalstrade å de¬
ras egen jord, blifvit för en dylik försäljnings-
åtgärd ansedde och beskattade, såsom handlande
i städer, ej mindre till minimi-afgiften, än ock
vida derutöfver ända tilli 16, 20 å 25 R:dr Bro.
Såsom Representant från denna ort har jag
ansett mig både skyldig och pligtig att inför Ri¬
198
Den 7 Augusti,
kets nu församlade Ständer utveckla de skäl,
hvarigenom orimligheten af ett sådant beskattnings-
sätt klart ådagalägges, och att således 28 § i Be-
viilningsförordningen icke bör kunna på Norrlands
eller andre Rikets provinsers allmoge som
med försäljning af egne och sina grannars pro¬
dukter sig befattar, tillämpas.
Norrlands, hvarunder jag jemväl inbegriper
Helsinglands innevånare, försälja, mig veterligen,
ej något annat än hvad som frambringas å deras
egen nog drygt beskattade jord och inom dess
landamären, lidande brist på de fleste provinsers
ädlare och dyrbarare alster, äga de dock smör
och fogel samt lin och lärft jemte hästrace, som
alstras och upfödes utan några Stuterier, för att
begagnas till dragare för desse varor till afsalu.
Enär nu dessa artiklar utgöra den enda källa för
deras utkomst och existens, och hvarmed de sko¬
la godtgöra alla deras onera, är det väl då bil¬
ligt att man för försäljning deraf skall blifva sär¬
skildt taxerad och beskattad, eller kan det mot
ali rättsprincip vara stridande att den mera lotta¬
de, som i Hulvudstaden eller annorstädes i Rikets
södra provinser, försäljer sina varor, ej skulle
hafva rätt att till försäljning jemväl medföra sin
mindre bemedlade grannes, som icke har råd och
lägenhet att för ett ringa parti göra en med mån¬
ga besvär och dryga kostnader förenad resa, utan
att en sådan omständighet skall antagas för landt¬
handel. Orsaken till berörde beskattning är för
mig således främmande och åtminstone kan den
ej realiseras på ett begripligt sätt, ty ofvan be¬
rörde 28 § i Bevilningsförordningen som lyder
sålunda:
Den 7 Augusti.
199
”att alla på landet vistande personer, som id¬
ka handel och sjöfart eller annan borgerlig näring,
erlägga enahanda afgift som personer i städer, med
hvilka de kunna jemföras, dock ej under minimi-
afgiften uti femte klassens städer” etc., har i min
tanka endast afseende på sådana personer, som
sökt och vunnit tillstånd samt å landet året igenom, i
följd af upköp och afyttring af alla sorters varor,
drifver handel, och hvilka personer böra ställas
under samma kategorier som handlande i städer.
På Norrlands innevånare kan således i intet
fall ofta berörde § tillämpas, helst dessa icke
ega någon annan resurs, än att försälja sina pro¬
dukter förnämligast härstädes, hvarvid någon för¬
del dermed kan vinnas, men skulle den grund¬
princip, som i merberörde § antydes, göras gäl¬
lande eller vidare, såsom hittills egt rum, utgrena
sig, så att Norrlänningen fortfarande serskildt be¬
lägges med skatt för afsalu af det alster, som
hans egen nog hårdt beskattade jord frambringar,
ända til! förutnämnde belopp, lärer ingen dermed
sig befatta, hvilket skulle föranleda till en icke
ringa förlust för producenten.
Vid betraktandet derjemte ej mindre af Norr¬
lands föga tacksamma jord, som med ringa för¬
del framalstrar annat än lin, än ock det oändliga
besvär, sorn linodlingen medförer jemte linets be¬
redning, så väl som ladugårdsskötsel för smör
m. m. och hvaraf i allt fall det största och
egentliga revenu måste dragas, bör man lätt
finna att Norrlänningens lott är vida mindre af-
vundsvärd än de flere provinsers innevånare, sorn
halva blott några mil till större städer och i syn¬
200
Den 7 Augusti.
nerhet hufvudstaden, då deremot Norrlänningen
alltid får framsläpa 50ä60, ända till 80 mils väg.
Ehuru Kongl. Brefvet af den 19 Maj 1824 och
Kongl. Kungörelsen af den 28 Aug. 1834 till¬
försäkra allmogen denna rättighet, synes den dock ge-
nom Bevillnings-förordningens 28 § vara uphäfven
eller åtminstone med skatt belagd, i följd af hvil¬
ket sednare alternativ hemmansegaren eller landt¬
bonden vore underkastad det hårda öde att till
Kongl. Majrt och Kronan utgifva en alldeles ny
och ej beräknad skatt.
På grund af hvad jag sålunda haft äran an¬
föra yrkar och föresiår jag, att Bevillnings-
förordningens 28:de § rättas och får den be¬
stämda ordalydelsen, att hvarje person, som å lan¬
det sökt och vunnit tillstånd att året om drifva
handel med alla sorters varor i likhet med hand¬
lande i städer, idka sjöfart etc. må jemföras med
5:te klassens städer.
Om remiss härå till vederbörligt Utskott an-
hålles.
Stockholm den 6 Aug. 1844.
P. Mattson.
Riksdagsfullmäktig för Ångermanlands
Norra Domsaga.
Härmed förena sig L. J. Gezelius, Riks¬
dagsfullmäktig från Stora Kopparbergs Län och
Vesterdalarne, J> Olsson från Gefleborgs Län.
Den y Augusti. 201
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Lån
förenade sig med motionären och an,såg det vara
i hög grad obilligt, att, hvad nu är fallet, en
landtman, sorn en och annan gång behöfver i
Stockholm försälja sin hemorts alster, blir beskat¬
tad som en verklig handlande. Strindlund ville
derföre, att en ordentlig klassifikation i detta af¬
seende uprättades, så att ej den, som i bevill¬
ning rätteligen icke bör erlägga mer än En li:dr,
kan få utgifva Tio R:dr, och en annan, som är
skyldig betala sistnämnde belopp, slippa undan
med hälften, och så vidare. I annan händelse
måste, enligt Strindlunds omdöme, Bevillnings-
förordningens 1 §, som lofvar en hvar, att taxe¬
ras i mån af dess rörelse, anses ingenting betyda.
Lars Larsson och Olof Larsson från Gelle-
borgs samt Mauritz Sahlen från Wester-Norr¬
lands Län instämde ej mindre i motionen, än i
Strindlunds yttrande; och blef härefter Pehr
Mattssons memorial, jemte nyssnämnde yttrande,
till Bevillnings-Utskottet remitteradt.
§ 12.
Föredrogs och bordlädes följande memorial
af Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län:
Enär det är mig noga bekant, att Rusthållen
inom Bohus Län på flera ställen äro sammansatta
med den ojemnförliga slump, att många i ett och
samma Nummer varande Rusthåll äro så vidt
ifrån hvarandra spridde, att de oaktadt all använd
möda icke behörigen kunna sköta och underhålla
hus och jord på Soldat-torpen, hvaraf både Rust-
202
Den 7 Augusti.
hallaren och Soldaten äro ofta ansenligt lidande;
uplysningsvis vill jag här citera några inom Ta¬
nums Compagnie befintlige Rusthåll, som äro mig
närmast bekanta, t. ex. N:o 45, är utroten trenne
mil ifrån stamroten belägen, N:o 47 äro Rotarna
Två i/a mil frän hvarandra skilde, och samma ca¬
sus inträffar på mångfalldiga andra ställen, ehuru,
om desse vore ordenteligt rangerade, de nästan [
det hela icke skulle blifva öfver i/s.dels mil åt-
skillde. För att få detta på en beqvämlig fot
stäldt vore rådligast vederbörande embetsmyndig¬
het inom Länet utsatte sammanträde med Rust-
hällarne uti hvarje Compagnie och i möjligaste
måtto uprättade ny fördelning Rusthållsnummern
emellan, som då kunde verkställas i den bäst pas¬
sande ordning, lokala omständigheter medgåfvo,
och i den händelse någon Rusthålls-intressent
skulle se sig förnärmad i afseende på bättre bygg¬
nad och häfd på det Soldattorp, han förlorade,
emot det han blefve tillflyttad, måtte sådant efter
gode mäns bestämmande honom af den, som efter¬
trädde, godtgöras.
Redan vid 1809 års Riksdag var en dylik
fråga väckt i Bonde-Ståndet, men hvad resultat
derpå följde är mig obekant; emellertid har någon
sammanllyttning sedan nämnde Riksdag med
Rusthållen i min hemort icke varit verkstäld. Då
naturligtvis detta innebär en oemotsägelig lättnad,
för Rusthållaren, i afseende på utgörandet af sina
skyldigheter till Soldaten, och för den senare, att
erhålla sina rättigheter, hoppas jag det måtte vin¬
na Ståndets bifall, alldenstund det icke förorsa¬
kar någon omkostnad för enskilte eller allmänna
Deri y Augusth
203
verk. — Om remitterande häraf till vederbörligt
Utskott anliålles.
Stockholm den 3 Augusti 1844.
Tobias Lind,
frän Bohus Län.
§ 13.
Matts Pehrsson från Stockholms Län aflem-
nade detta Memorial:
])å Kongl. Maj:t redan i sitt throntal till Ri¬
kets Ständer nådigst yttrat, att Hans Maj:ts Re¬
gering skulle blifva betänkt uppå en förändrad or¬
ganisation af försvarsväsendets angelägenheter,
torde man visserligen böra förutsätta, att olämp¬
ligheten af Flottans bemanning medelst den nu¬
varande Båtsinansindelningen, skall komma att in¬
ses och erkännas; och det är då sannolikt, att he¬
la denna, för helt andra tidsförhållanden lämpade
inrättning skall alldeles uphöra, emedan den rin¬
gaste granskning af de dermed för folket ådrag¬
na betydliga kostnader och den derigenom vunna
fördel för försvaret, icke alls motsvara hvarandra.
Jag tror mig emellertid icke böra underlåta,
att såsom en förberedande åtgärd föreslå Rikets
Ständer, att hos Kongl. Maj:t anhålla, att Båts-
manshållet måtte, öfverallt der Hans Maj:t finner
det lämpligt och förenligt med behofvet, ställas på
vaeansfot, emot det att Rotarne erlägga samma
kontanta afgift i ett för allt, sorn för Städerne
finnes stadgad.
204
Den 7 Augusti.
Anledningen till detta mitt förslag är öfver-
tygelsen, att en sådan åtgärd icke endast är billig
för att lätta bördan för de, på sätt underhållskost¬
naden för Båtsmannen nu måste utgöras, allt för
båldt betungade Rust- och Rotehållare under Bats-
mansindelningen; utan äfven blifvit afen trängan¬
de nödvändighet, för att minska olägenheterna af
den förökning i löst folk och backstugusittare, som
tager öfverhand inom Båtsmans-distrikten, sedan
Flottans befäl börjat att med alla medel befordra
ungt folks antagande, och afsked meddelas förde
obetydligaste förseelser, samt vid mönstringarne
redan medelålders män inom Båtsmanspersonalen
anses allt för gamla och obrukbara till sjötjenst-
göring. Häraf har upstått det förhållande, att dels
för att uplylla öfverenskommelse!!, dels af mensk¬
lighet, Rotarne nödgats tillåta de afskedade, med
hustru och barn, att få bibehålla en liten jordlapp
på Roten och der åt sig upbygga en koja; och
till hvad grad detta fortgått under det att tjeste-
tiden för Båtsmannen, af förenämnde skäl, alltmer
blifvit inskränkt, derom kan man göra sig en fö¬
reställning, då till exempel inom Stockholms skär¬
gård och första och andra Roslags-compagniernes
distrikter, ofta förekomma tre till fyra sådane
qvarsittande, afskedade Båtsmän, med sina famil¬
jer, ja ända till fem och sex, på en enda Rote.
Jag förmodar att förhållandet i flera andra
orter är e nahanda, som i Roslagen; men att det
skall vara mest bekymmersamt i de fattiga skär¬
gårds trakt erne är väl troligt, emedan dels så rin¬
ga odlingsbar jord der finnes, så att ofta å hela
mantal icke 10 lill 12 tunnor spanmål årligen
kunna skördas, dels folket der mest lefver af li-
Den y Augusti.
205
ske, hvilken näring i senare år flerestädes betyd¬
ligen aftagit. Också har armod och uselhet till¬
tagit och nied dem brottens och isynnerhet stöl-
O J
ders anta] ökats.
Då nu dertill kommer, att Beväringsmanska¬
pet i Stockholms Län vanligen hålles under längre
tid till vapenöfning än den öfriga Beväringen, så
att äfven derigenom orten är underkastad större
uppoffringar än de flesta andra landskap, samt
att de Båtsmans-compagnier, som ärt» förlag¬
da i Roslagen och Södertörn, lära upbådas till
tjenstgöring oftare än de flesta andra, emedan de,
såsom närbelägne till Stockholm och ehuru ursprung¬
ligen anslagne till flottan i Carlskrona, lättast in-
beordras till hufvudstaden, ökas derigenom dessa
Rotehållares utgifter betydligt, på samma gång
som Statens kostnader säkert äfven blifva större,
än om man vid flottans stationer använde för vec¬
ka eller månad legde arbetare ibland den mängd
sysslolösa sjömän och andra arbetsföra personer,
som dels i städerne och dels på landet finnes att
tillgå, och hvilka säkerligen skulle vara belåtna
med att få arbetsförtjenst, på samma gång som
flottans administration då kunde lättare lämpa ar¬
betsstyrkan efter årstid och behof, samt således
minska mången nu oundviklig utgift.
Af alla dessa skäl vågar jag anhålla, att, der¬
est Rikets Ständer icke skulle anse sig böra till¬
styrka ett sådant Båtsmanshållets successiva för¬
sättande på vacans-afgift i allmänhet, en sådan
åtgärd åtminstone måtte i underdånighet nu ge¬
nast föreslås för de begge Roslags-compag-
nierne, der eljest en på annat sätt åstadkommen
Den 7 Augusti.
minskning i roteringsbördan äfvensom en rotejemk-
ning bli Iver af lingsta behofvet påkallad, till följd
af i!e förändrade förhållanden med grunderne för
den gamla skattläggning, hvarpå Roteringen ur¬
sprungligen stödjer sig; och får jag derföre vörd¬
samt föreslå, att denna min motion, må till Stats-
och Ekonomi-Utskotten remitteras.
Matts Pehrsson,
från Stockholms Län.
Härmed förena sig:
J. A. Zetterberg, Johan Olsson, O. Jansson,
från Stockholms Län.
Bordlädes.
§ 14.
Uplästes och lades på bordet ett af Ola Svens¬
son från Malmöhus Län ingifvet Memorial, så ly¬
dande :
öfvertygad, det en hvar, som känner huru
Strängt den Skånska jorden är berustad, då årliga
rustningskostnaden å det hemman, som i allmän¬
het underhåller häst och kail, i medeltal upgår till
250 R:dr Rgs, icke skall anse obilligt om någon
hörda för Rusthållaren kunde lättas, har jag trott
mig böra väcka motion i ett ämne, der en liten
lindring med skäl torde kunna motses.
Vid åboombyte å Skatterusthåll betalas så¬
som afträdesafgift en procent af köpesumman till
Krigsmanshus-kassan då för hemman af annan
Den 7 Augusti,
207
natur endast erlägges en så kallad per mille med
en tiondels procent och denna olikhet synes stå i
uppenbar strid mot allt rättsförhållande.
Om totalt uphörande eller nedsättning till en
tiondedels procent af denna afgift för Rusthåll har
förut fråga varit väckt och af Utskott blifvit af-
styrkt, bland annat på den grund, att stadgandet
derom existerat ända sedan 1680 och att detta
vore bland de minsta utgifterna för Rusthållaren,
samt icke ifrågakomme utan vid åboförändring,
men dessa motiver sakna stöd i hvad man kallar
billighet.
Det måste medgifvas, att förändrade tider for¬
dra förändrade stadganden i många afseenden. För
150 år sedan, då fastigheter så väl vid köp till
främmande som emellan förmyndare och barn af-
yttrades för ett högst obetydligt belopp, kunde en
procent af köpeskillingen hvarken vara så känn¬
bar för Rusthållaren eller inbringa så stort bidrag
till kassan; men sedan fastigheterna i pris blifvit
upstegrade till mångdubbelt och alldeles öfverdrif-
na belopp, hvaraf täta åboombyten ofta blifva en
följd, kan detta icke längre anses för en bisak,
helst Chartfe-Sigillatte och andra dryga kostnader
dermed äro samtidige. Att afgiften icke är nå¬
got årligt utan blott ett tillfälligt onus bör icke
kunna motverka rättigheten att i möjligaste måtto
förhjelpas till likhet med andia medborgare, för
hvilka afgiften är lika tillfällig; och i det förhål¬
lande att den utgift, hvari lindring sökes, är ibland
de, som minst trycka, igenkännes blott ett billigt
ansprålc.
Af sådan anledning, och vid betraktande å
208
Den 7 Augusti.
ena sidan af olikheten emellan den ena och den
andra medborgarens utgifter, samt å andra att
Krigsmanshus-kassan bör kunna vara belåten med
mindre procent då sådant genom beräkning å en
mångdubblad köpeskilling ersättes, yrkar jag det
afträdesafgiften vid köp af Rusthåll må nedsät¬
tas antingen till likhet med hvad för andra hem¬
man utgår eller åtminstone till det minsta belopp,
som möjligen kan medgifva®.
Stockholm den 3 Augusti 1844.
Olof Svensson,
från Skäne.
Härmed förena sig samtlige Representanter-
ne från Skåne.
§ 15.
Jöns Palmqvist från Skaraborgs Län uplä-
ste följande Motion:
Ingen redlig medborgare bör eller kan hålla
de uppoffringar för dyra, hvarmed fäderneslandets
frihet och sjelfständighet värnas och betryggas.
Ilan är förbunden att för det samma i farans stund
offra lif och blod, och han gör det villigare ju bättre
medborgare han är. Men just denna kärlek till
fäderneslandet, dess frihet oell sjelfständighet, kräf-
ver en noga tillsyn att dess krafter under fredens
lugn sparas så långt ske kan, med högsta möjli¬
ga vishet, för att de, samlade, hvilda och friska, när
behof göres, må kunna framstå och verka med all
»löjlig kraft. Om någon samhällsmedlem derfö¬
re
Den 7 Augusti.
209
re tyckte att med samhällets krafter 'icke rätt hus¬
hållades, att de försvagades utan ändamål, att de
på något sätt kunde sparas utan våda, anser jag
dennes åliggande vara att upgifva sina skäl, för
att antingen få dem vederlagda eller bestyrkta och
saken ställd på klar botten. Det är af denna an¬
ledning jag framlägger inför mina hedervärde
Ståndsbröder och Svenska Ständerna, huruvida
icke Beväringens årliga vapenöfningar nu under
freden kunna inställas. Jag för min del finner deni
öfverflödiga, föret deraf, att ynglingarne på den
korta tiden lära för litet, för att vara till verkligt
gagn i fall af behof, för det andra deraf, att det
lilla de lärde är om ett par år alldeles eller till
det mesta glömdt. En otillräcklig lärdom, som snart
glömmes, är icke mycket värd. Den kostar dock
Staten rätt betydligt, hvilket kan ses af 1838 och
1839 års redovisning samt gör en årlig summa af
117,504 R:dr, efter förenämnde årens medium.
Vill man sedan efter ett bestämdt pris af 16 sk.
om dagen, taxera de dagsverken, som åtgå för
Beväringsmanskapet, förslagsvis uptaget till 20.000
man, och, när derjemte betänkes den tid, som åtgår
till bort- och hemmarsch samt på stället, så åtgår
åtminstone för mången 18 dagar. Aderton gånger
20,000 gör 360,000 dagsverken, hvilka, använde
på landtbruket under de längsta dagarna på året
af de raskaste och starkaste armarna, skulle ut¬
rätta mycket godt af må hända mera värde än den
förenämnde dagspenningen, som ändå gör en sum¬
ma af 120,000 B:dr. Detta är således en icke
obetydlig förlust. Mången skulle härtill lägga en
moralisk af kanske ännu värre följder. 1 yng¬
lingars samqväm läres icke allt godt, synnerligen
14
210
Den 7 August i.
när de lemnäs på egen liand. Mången gång är
det lara, att blifva misshandlad af dessa skoc¬
kar, när de druckne, komma ifrån mönstringar.
Tvenne laster: otukt och dryckenskap, ungdo¬
mens farligaste fiender, tyckas få synnerlig fart
af vapenöfningar och särdeles den förre lå¬
sten., som förr hade sitt hemvist i de större stä-
derne, har nu, sedan Beväringsmötens införande,
om icke såsom en följd af dem, äfven på landet,
der hon förr var sällsynt och afskydd, nedslagit
fasta bopålar vidt och bredt. Jag håller före att
ett upodladt land med moraliska medborgare, hvilka
i farans stund lemna på en gång, om så påfordras,
alla sina inom Beväringsåren varande söner till
vapenöfning och fosterlandets försvar, och sjelfve,
om så fodras, villigt gå efter, är en bättre bor¬
gen för vår frihet, än dessa halfva mått och steg,
som väl matta och nedsätta våra krafter, men icke
svara mot ändamålet.
Detta är mitt vördsamma förslag, för hvilket
jag anhåller om remiss till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 5 Augusti 1844.
Jöns Palmqvist,
från Skaraborgs Län.
Uti ofvanstående anförande förenar jag mig,
med det tillägg, att Beväringsskyldige böra årligen
inmönstras, på det att Kongl. Maj:t kan vara i
tillfälle att se, huru stor styrka af manskap Han
eger, i händelse att behofvet påkallar.
Olaus Eriksson, Olof Nilsson,
från Bohus Län. från Westerbottens Län.
Den 7 Augusti.
211
Uti ofvanstående anförande förenar jag mig
till alla delar, och vill ändå göra det tillägg,
som en bedröflig erfarenhet gifver vid handen, att
mången yngling öfver sina tillgångar, icke alle¬
nast förslösar flere Riksdaler, utan äfven sätter
sig i skuld till sina kamrater.
Sven Jonsson,
från Jemtlands Lin.
Anders Olofsson, Anders Andersson, •
Fran Jemtland. från Östergöthlands Län. '
Uti medbrodren Palmqvists anförande för¬
enar jag mig till alla delar och tror att Bevärings¬
exercisens indragande under fredstid skulle bidraga
till mycken nytta både i ekonomiskt och moraliskt
afseende.
Olof Larsson,
från Gefleborgs Lin» 1
Sedan Pehr Jönsson från Skåne muntligen
instämt i motionen, blef den, på begäran, bordlagd.
§ 16.
Jon Olsson från Gefleborgs Län inlemnade
ett memorial af denna lydelse:
Vid alla Riksmöten från början af vårt när¬
varande statsskick, hafva allmogens ombud fört
klagan öfver de olägenheter, som vidlåda det hit¬
tills brukliga sättet för indelte räntornas och krono-
tiondens utgörande. Behofvet af en förändring
härutinnan har af både Regering och Ständer länge
och väl varit erkändt, likasom åtskilliga förslag
dertill blifvit framställde samt Kollegiers och andre
212
Den y Augusti.
Embetsmyndigheters utlåtanden i iimnet infordrats.
Ändock, och efter det sednast vid nästförflutne
Riksdag tvänne Stånd godkänt ett af Stats-Ut-
skottet i frågan afgifvet värdefullt Betänkande, sel¬
man sig tvungen att fortfarande höja samma klagan.
Jag kan ej finna ord nog kraftiga att skildra det
missnöje, hvartill detta förhållande ger anledning.
Sådana Författningarne nu äro, ådraga de ränte-
gifvaren en egenmäktig och godtycklig behandling
af räntetagaren, framkalla i följd deraf hat och
ovilja dem emellan samt väcka icke sällan miss¬
nöje bland allmogen sjelf, enär den ena räntegif-
varen, som har att skaffa antingen med Kronan
eller med en billig räntetagare, kan få utgöra sin
skatt efter ett skäligt lösningspris, under det den
andra, kanske närmaste grannen, hemsökes med
de mest öfverdrifva anspråk i afseende härpå,
och, dä han icke vill underkasta sig dem, utan
heldre levererar persedlarne in natura, utsätter sig
för kassationer, som på ett mindre värdigt sätt
tillvägabringa». Deraf följa ofta mångåriga och
kostsamma rättegångar, hvilka vanligen utfalla till
fördel för räntetagaren, emedan han alltid påhittar
något af den mindre kunnige räntegifvaren be¬
gånget fel emot de invecklade former, som hit¬
hörande Författningar föreskrifva, och med sådan
tillhjelp förstår att leda saken till ett helt annat
slut, än det, som öfverensstämmer med billighet
och rättvisa. För att visa huru i detta hänseende
tillgår, bifogar jag ett Kongl. Majrts Belällnings-
hafvandes i Gefleborgs Län Utslag den 30 Au¬
gusti 1843, hvilket lemnar ett exempel bland tu¬
sende, på olämpligheten af ifrågavarande beskatt-
ningssätt och på osammanhanget af de Författnin¬
gar, som derpå hafva afseende. Af besagde ut¬
Den 7 Augusti.
213
slag inhemtas nemligen, att, sedan vissa ränte¬
gifvare klagat deröfver, att en deras räntetagare
vägrat emottaga den honom erbjudne spanmåls-
räntan af 1842 års skörd — den bästa skörd, som
inom Gefleborgs Län i mannaminne erhållits —
under förebärande, att samma spanmål icke varit
gistad eller ritorr, men räntetagaren derefter, för¬
modligen inseende, att han härmed icke kunde
vinna sitt syftemål, sökt hjelpa sig med att pro¬
testera emot målets uptagande till pröfning, på
den grund, att det tili Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande insända profvet pä spanmålen icke blif¬
vit aftaget i enlighet med den tydning, vederbö¬
rande auktoriteter plägat gifva åt Kongl. Förord¬
ningen den 20 September 1815, så har Kongl.
Majits Befallningshafvande funnit sig tillständigt
att godkänna detta inkast och sålunda understödja
räntetagarens visst icke berömvärda beräkningar.
Jag frågar, om icke dylika tilldragelser, med de
flera af än svårare beskaffenhet, för hvilka de
skattdragande ständigt och jemt äro blottställde,
en gång måste uttrötta det tålamod , som dessa
hitintills trott sig böra visa, i förhoppning att på
laglig väg få se en gräns satt för sitt lidande.
Då Ilögvördige Preste-Ståndet vid sednaste
Riksdag förehade Stats-Utskottets ofvanåberopade
Betänkande, hvilket, som man minnes, innehöll
det förslag, att indelta räntorna och kronotionden
borde med penningar lösas efter ett för fem år i
sender bestämdt värde, grundadt på medelpriset af
de nästföregående tio årens markegång, behagade
åtskilliga Ledamöter, som motsatte sig förändrin¬
gen, yttra, att allmogen vore fullt belåten med
det närvarande förhållandet och icke önskade det-
214 Den y Augusti.
sammas uphörande. Om det ock låter förklara
sig, hvarföre Högvördige Preste-Ståiidet, som ut¬
göres af idel löntagare, icke vill ingå på någon
rubbning af det godtyckliga beskattningssättet,
måste det dock väcka förvåning att höra dess med¬
lemmar, hvilka äro bäst i tillfälle att lära känna
allmogens önskningar, använda ett sådant skäl,
som det anförda, hvars uppenbara strid med san¬
ningen en hvar af oss kan bevittna. Jag vill
emedlertid föreställa mig, att det Högvördiga Stån¬
det numera närmare betänkt sig och afstår från
ej mindre dylika än andra försök, till motverkan¬
de af en reform, som så allmänt efterlängtas och
hvars längre fördröjande skulle kunna medföra de
vådligaste följder. Det må ej anses förmätet att
yttra, det bemälde Stånd, framför de andra, vore
skyldigt att i detta fall bistå oss, emedan dess
eget bästa är så nära och oåtskiljeligt förenadt
med vårt.
Med stöd af hvad jag nu anfört och då det
ostridigt innebär en onaturlighet, att (Statens Tjenste¬
män skola upbära sina löner af enskilde, får jag
vördsammast föreslå: att alla indelta räntor och
Kronotionde-anslag, hvilka äro till Embetsmäns,
Staters och Corpsers aflöning, eller ser skilde
Verk och Inrättningar anordnade, måtte med
detta års slut till Statsverket indragas och er¬
sättas af kontanta löneanslag, med ett för fem
är i sender bestämdt belopp, grundadt på medium
af sistförflutne tio årens markegångspris, hvar¬
till jemväl torde böra läggas den räntetagarne
medgifne forsellönen å spanmålen.
Vidare och ehuru det vore önskvärdt, att ali
räntepersedlarues leverering in natura uphörde,
Den r Augusti. 215
såsom medförande kostnader och obehagligheter
af mångfaldiga slag, får jag, som likväl anser
betänkligt att beröfva den skattdragande denna
rättighet, så länge Kongl. Kammar-Kollegium
eger den grundlagsvidriga makten, att utan rin¬
gaste skäl höja markegångspriset, vördsammast ,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Rikets Stän¬
ders vid 1828 och 1830 samt 1834 och 1835
årens Riksdagar fattade beslut, föreslå: att, vid de
tillfällen, dd löpande årets markegängspris 6f-
verstiger för fem år bestämda lösningspriset
inom Länet, lösen efter sistnämnde pris ovil¬
korligen skall till Statsverket erläggas, men att
deremot, då det löpande årets markegängspris
understiger eller går jemt upp med det för fem
år bestämda medelpris, räntegifvare må vara
tillåtet, att, på sätt hittills skett, hos Krono¬
fogden i orten upsäga till leverering in natura,
med skyldighet likväl att betala skillnaden emel¬
lan det löpande årets lägre pris och det bestäm¬
da medelpriset.
Man kan visserligen häremot invända, att
Statsverket skulle förlora på räntepersedlarnes för¬
säljning , då de in natura levererades. Men råd-
frågom då förflutna tiders erfarenhet: huru mycket
af de Kronan behållne räntorne hafva hittils blif¬
vit in natura levererade, och hvad har Staten derpå
förlorat? In natura-Ievereringar äro aldrig att be¬
fara, derest icke markegångspriserne blifva för
höga. Vidare väntar man sig få höra , att den
nu föreslagne ränteindragningen till Staten, emot
kontanta ersättningar, skulle vara förnärmande åt¬
skilliga ståndsprivilegier och förläningar m. m.
Dem, som framkasta sådana insinuationer, utbeder
216
Den 7 Augustt.
jag mig få hänvisa att taga i betraktande hvad
Statsrads-Protokollet lien 7 Maj 1834 innehåller,
derutinnan dåvarande Stats-Sekreteraren Skogman
tydligen ådagalagt obefogenheten af dylika påstå¬
enden, enär ränte- och tiondetagare erliöllo fullt
för fullo emot hvad de förut åtnjutit.
Att dessa mina förslag måtte vinna framgång
hos Rikets nu församlade Ständer, vågar jag för¬
tröstansfullt emotse. Det är hög tid, att man sö¬
ker undertrycka enskilda intressen, sorn stå i vä¬
gen för det allmännas förkofran, och i broderligt
förbund medverkar till förbättringar, hvilkas infö¬
rande folkets löst högljudt påkallar.
Om remiss af denna min motion till Stats¬
utskottet får jag anhålla.
Stockholm den 27 Juli 1844.
J. Olsson,
från Gefleborgs Lin.
Härmed förenar sig Olof Larsson från Gefle¬
borgs Län.
Då jag ämnat väcka motion i samma syftning
som denna af medbrodren J. Olsson val utveck¬
lade, anhåller jag att mig häri få förena.
P. Mattsson,
från Wester-Norrland.
I sammanhang härmed föredrogs nedanståen¬
de, af Erik JSorberg från Westerås Län ingifna
memorial:
De många högst väsendtliga olägenheter, som
Den 7 Augusti.
217
indelta räntornes anvisande tili löntagare och in¬
rättningar ni. fl. under längre tider åstadkommit,
synnerligast för räntegifvare!], hafva under flera
föregående Riksdagar utgjort föremål för Rikets
►Ständers öfverläggningar, utan att likväl någon
ändamålsenlig förändring härutinnan ännu kunnat
lillvägabringas. Mångfaldiga Institutioner, serde¬
les i den ekonomiska lagstiftningen, finnas, hvilka
varit både lämpliga och af behofvet påkallade den
tid de infördes, men hvilka sedermera genom för¬
ändrade förhållanden blifvit högst orimliga. Så för¬
håller det sig äfven med förenämnde löningssätt,
enär den räntetagare tillagda rätt att få de ränte-
persedlar, som kunna upsägas, forslade sex mil
ifrån räntegitvärens hemvist, lemnar räntetagare
tillfälle att fordra en serdeles hög lösen, som
räntegi Iva ren, för undvikande af forslingsbesväret
samt alla obehag och svårigheter i öfrigt, hvilka
med levereringen in natura äro förenade, vanligast
måste underkasta sig, deröfver otaliga klagomål
å de skattskyldiges sida blifvit försporde.
Det är en erkänd sanning, att de räntegif¬
vare, hvilkas räntor äro sålunda anordnade, alltid
måste vidkännas betydligt drygare kostnader och
besvär, än de, hvilkas räntor äro Kronan behållne,
ty äfven om spänmålen löses efter markegång,
skall forsellön erläggas, som deremot icke beräk¬
nas för den Kronan behållna spanmål, hvaraf följer,
att skattebördor, ehuru bestämde till enahanda be¬
lopp , likväl vid utgörandet, blifva högst olika ;
och sådant har aldrig varit lagstiftarens afsigt.
En ännu större olikhet i beskattningen up-
kommer åter, om räntorne upsägas till leverering
in natura, emedan det icke sällan händer, att
218
Den 7 Augusti.
räntegifvare» hänvisas att leverera spanmålen å
ett, sarrjt öfrige ränteper,sedlar, såsom hö, stockar,
ved nu m., på 2 å 3 andra olika ställen, äfven¬
som att spanmålen och höet kasseras , ehuru de
oftast utgöra det bästa, som på räntegifvarens
egendom producerats för året. Då nu, såsom olla
är fallet, härtill kommer, att räntegifvare!! icke
sjelf eger någon skog, utan måste först afhämta
den från aflägset ställe, blir ifrågavarande onus
så mycket mer tryckande för den i öfrigt nog
betungade jordbrukaren.
För afhjelpande af ett så ojemnt beskattnings-
system, hvars ofördelaktiga inverkan på samhälls¬
skicket och folkets ekonomiska ställning är allmänt
bekant, måste ovilkorligen ändamålsenliga åtgärder
vidtagas; och får jag af sådan anledning föreslå?
att alla indelta räntor3 hvilka äro till Staters
och Corpsers aflöning eller serskilde Verk och
Inrättningar med flere behof anordnade 3 mätte
fä lösas efter Länets, markegångspris, samt be¬
loppet ingå till Statsverket och ersättas af con-
tanta löner och anslag till indelnings ta garne.
Till ett sådant förslag har Stats-Utskottet vid
sisth Riksdag tillstyrkt bifall uti dess då afgifne
Utlåtanden N:s 170 och 326, hvilka jag till ytter¬
ligare grund härför åberopar..
En sådan förändring skall »tvifvelaktigt lända
till fördel icke blott för räntegifvare», enligt hvad
förut är antydt, utan ock för indelningshafvarne ,
som då qvartaliter finge lyfta sina löner, utan att
behöfva trakassera med flere räntegifvare, samt
slutligen äfven för Statsverket, hvars räkenskaper
derigenom blefvo betydligt förenklade.
Den 7 Augusti.
219
Om remiss härå till vederbörligt Utskott an-
hålles.
Erik Norberg,
från Westerås Län.
Härmed förena sig, Bengt Gudmundsson
från Halland, Matts Pehrsson, Johan Olsson och
Zetterberg från Stockholms Län, Anders Eriks¬
son och Carl Eriksson från Westerås Län , E-
phraim Larsson från Elfsborgs Län, Anders Jans¬
son från Westerås Län, Johan Andersson från
Skaraborgs Län, Erik Eriksson från Westerås
Län, Olof Jonsson från Stockholms Län, Niklas
Nilsson från Calmare Län samt Petter Jonsson
från Skaraborgs Län, hvarefter begge memoria-
lerna lades på bordet.
S 17.
Talmannen tillkännagaf att Plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen.
§ 18.
Till ny handläggning förekom Stats-Utskot-
tets, sedan den 31 sistlidne Juli på bordet hvi-
lande Memorial N:o 2, innefattande anmälan, att
trenne Landshöfdingar blifvit af Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln till Ledamöter i Utskottet in¬
valde.
Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs
Län fick ordet och yttrade: Jag anser nödvändigt,
att Memorialet återremitteras, på det att Stats-
\
220
Den y Augusti.
Utskottet måtte komma i tillfälle att meddela ett
ordentligt beslut i frågan, hvilket sm saknas. Jag
tror mig veta, att ett sådant beslut verkligen va¬
rit å bane, men att detsamma blifvit af Utskottets
Ordförande undertryckt.
Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län:
Utskottet har nu ej sagt annat och mer, än livad
man redan vet af allmänna tidningar och till Stån¬
det ankomna Protokolls-utdrag. Jag yrkar der¬
före äfven, att återremiss måtte ske, med föreläg¬
gande för Utskottet, att afgifva ett bestämdt Ut¬
låtande i sak.
Bengt Gudmundsson från Hallands Län: Så¬
som Ledamot af Utskottet, bör jag icke underlå¬
ta, att vid detta tillfälle yttra mig. Då 41 § Riks-
dags-Ordningen ej bestämdt innehåller, attLands-
höfdingar skola hänföras till dem, af hvilka Rikets
Ständer kunna fordra redo och ansvar, och Grund¬
lagen måste tolkas efter dess ordalydelse, kunde
Utskottet svårligen förfara annorlunda, än som
skett. Att någon annan åtgärd nu skall följa af
återremissen, linner jag mindre troligt, fast jag
får förklara, det jag anser ifrågavarande embets¬
man, om icke direkt, åtminstone indirekt, vara in¬
för Ständerne redovisande. Jag vill ock fästa upp¬
märksamheten på den svåra ställning, hvari Ut¬
skottet försättes genom sakens återremitterande, i
det att Utskottet då är tvunget inlåta sig i tyd¬
ning af Grundlagen, hvilket säkert icke utfaller
bättre. Min tanka är derföre, att Ståndet gjorde
rättast uti att icke besluta återremiss, hvarigenom
endast tidsutdrägt upstår, och behandlingen af an¬
dra ärender förhiidräs. Såsom jag nyss hört, skall
Den y Augusti.
221
Rorgare-Ståndet hafva förvisat frågan tillbaka till
Utskottet, men häraf förändras icke min öfverty¬
gelse, att resultatet der blir detsamma som förut.
För den händelse Ståndet således skulle vilja lyss¬
na till mina erinringar, får jag hemställa det förslag
till beslut: att ehuru Bonde-Ståndet, för sin del, anser
Landshöfdingar, såsom innehafvande förtroende-
embeten, vara mindre väl qvalificerade att fungera
såsom Ledamöter i Stats-Utskottet; likväl och som
Grundlagen icke innefattar bestämdt förbud mot
desse embetsmäns inväljande i samma Utskott,
fann Ståndet annan åtgärd, i anledning af Stats¬
utskottets förevarande anmälan icke kunna vid¬
tagas, än att vid samma anmälan låta bero.
Pehr Sahlström från Stockholms Län: Mig
förefaller det temligen klart, att Riksdags-Ord-
ningens 41 § förbjuder alla redovisande säte och
stämma i Stats-Utskottet. Landshöfdingar äro re¬
dovisande ej allenast inför Stats-Kontoret och an¬
dra Statens förvaltande verk, hvilkas åtgärder äro
underkastade granskning af Rikets Ständers Re¬
visorer, utan äfven inför ett Ständernes eget Verk,
Riksgälds-Kontoret. Be kunna således icke ger¬
na vara Ledamöter af Stats-Utskottet, som är en
fördelning af Rikets Ständer. Men då detta Ut¬
skott sjelft, i närvarande fall, ej tydligt yttrat,
huru det betraktar saken, finner jag en återrémiss
af memorialet oundviklig, för att Utskottet må kun¬
na bestämdt uttrycka sin tanka och föreslå de åt¬
gärder, som erfordras i följd af det nu inträffade
förhållandet.
Anders Jonsson från Östergöthlands Län för-
222
Den y Augusti.
malte sig vara förekommen af Sahlström, i hvars
yttrande han nu instämde.
Förre vice Talmanen Pehr Eriksson från
Wermlands, och Carl Gustaf Bruhn från Hallands
Län förenade sig äfven med Sahlström.
Pehr Pehrsson från Örebro Län: Som det
händt, att frågor om beviljande af afskrifning åt
Landsluifdingar för balansmedel förekommit vid
Riksdagarne, och desse embetsmål! sålunda blifva
underkastade redovisning inför Ständerne, synes
det mig, ätt Landshöfdingarne icke kunna vara
Ledamöter af Stats-Utskottet, der dylika frågor
behandlas. Åtskilliga balansmål af större bety¬
denhet, som röra Landtstaten, komma äfven vid
denna Riksdag före i Stats-Utskottet. Af dessa
anledningar anser jag 41 § af Riksdags-Ordnin-
gen uttryckligen innebära, att Landshöfdingarne
böra vara uteslutne från Utskottet, och yrkar jag
derföre återremiss.
I detta yttrande instämde vice Talmannen
Nils Pehrsson, äfvensom Henrik Andersson från
Orebro Län.
Rutberg: Jag finner icke lämpligt, att Stån¬
det ingår på Bengt Gudmundssons förslag, utan
fortsätter jag min begäran om återremiss.
Anders Aiulersson från Skaraborgs Län: Då
Utskottets memorial förra gången förevar, hyste
jag den tankan, att det borde läggas till handlin-
garne, såsom endast innefattande en naken anmä¬
lan. Likväl vill jag nu, sedan jag hört, att man
önskar dess återremitterande, för min del också
Den 7 Augusti. 223
instämma häruti, ehuru jag ganska val inser, att
Utskottet genom återremissen råkar i en kinkig
belägenhet. Det torde imellertid vara nödvändigt
att få ett sådant yttrande af Utskottet, att något
dervid kan göras.
Pehr Pehrsson från Jönköpings Län påstod
äfven, att memorialet borde återremitteras och tyck¬
te, att Ridderskapet och Adeln handlat altför fri¬
kostigt, då samma »Stånd placerat icke färre än
tre Landshöfdingar i ett Utskott.
Pehr Jönsson från Skåne gaf tillkänna, att
lian instämde i hvad Rutberg anfört.
Sedan diskussionen nu afstannat, yttrade Tal¬
mannen, att, efter hvad han trott sig förmärka,
tvenne serskilda meningar tinder öfverlägga in gen
yppats, den ena åsyftande återremiss af Stats¬
utskottets memorial, och den den andra innefat¬
tande, alt Ståndet skulle vid Utskottets anmälan
låta bero.
Johannes Andersson från Skaraborgs Län:
Endast en ledamot har framställt den sednare me¬
ningen, hvaremot alla öfrige Talare varit för åter-
remiss. Jag anser derföre, att proposition på å-
terremiss först bör ske.
Sekreteraren anförde till Protokollet: Då fö¬
revarande anmälan af Stats-Utskottet, angående
Höglofl. Ridderskapet och Adelns val af tren-
ne Landshöfdingar till Ledamöter i samma Ut¬
skott under innevarande Riksmöte, icke ens
bestämdt uttrycker, ännu mindre, i stöd af gäl¬
224
Den 7 Augusti.
lande Grundlag, motiverar, att Utskottet genom
berörde val blifvit constitueradt i annan ordning,
än Grundlagen, på det sätt den måste tolkas, el¬
ler efter dess klara ordaförstånd, föreskrifter, vid
hvilket förhållande någon åtgärd till rättelse här¬
utinnan, å Riks-Ståndens sida, icke eller kan an¬
ses nödig; så och med afseende i öfrigt å det
uti 37 § 2 mom. af Riksdags-Ordningen stadga¬
de allmänna förbud för andre, än Constitutions-
och Banko-Utskotten, att väcka frågor till afgö¬
rande i Riks-Ståndens plena, med undantag blott
för Stats-Utskottet af ett enda fall, hvarom frå¬
ga nu icke är, finner jag, för min del. annan pro-
prosition, i anledning af Stats-Utskottets ofvan-
nämnde anmälan, icke kunna grundlagsenligt fram¬
ställas, än att skrifvelsen lägges till handlingarne.
Rutberg: Med all aktning för Herr Sekre¬
terarens tanka, protesterar jag emot densamma och
vidhåller mitt påstående om återremiss. När ett
annat Stånd redan beslutat att återremittera me¬
morialet, synas vi icke komma att handla grund-
lagsstridigt, om äfven vi fatta enahanda beslut.
Gustaf Bernhard Appelqvist från Blekinge
Län: Herr Sekreterarens tolkning af Grundlagen,
i afseende på närvarande fråga, föranlåter mig att
biträda dem, som önska memorialets läggande till
handlingarne.
Lars Pettersson från Blekinge Län förena¬
de sig med Appelqvist.
von Zweigbergk: Ilar är ej fråga om tolkning
af
Den 7 /lugusti.
225
af Grundlagen, utan om dess efterlefnad. Jag
fortfar att påyrka återremiss.
Bruhn: Lika med von Zweigbergk, anser
jag någon grundlagstolkning icke erforderlig.
Derest en sådan vid detta tillfälle behöfdes, borde
ärendet förvisas till Constitutions-Utskottet.
Bengt Gudmundsson: Jag har ej haft för
afsigt att hindra återremissen, utan blott sökt vi¬
sa att denna ej gagnar till något. Då densamma
blifvit besvarad, komma vi tvifvelsutan att stanna
i det beslut, som jag tagit mig friheten föreslå.
Rutberg: Att låta bero vid Utskottets me¬
morial, är precist att göra ingenting, ty Utskot¬
tet bar ingenting sagt. Som Herr Sekreteraren
icke låtit förstå att proposition på återremiss bör
vägras, så hemtar jag deraf en ny anledning, att
fortfarande begära densamma.
Johan Andersson Lundberg från Norrbottens
Län förklarade sig dela Rutbergs mening.
Efter det Bengt Gudmundsson yrkat, att få
sitt förslag framstäldt till contraproposition, för¬
klarades öfverläggningen slutad.
Talmannens nu gjorda proposition på återre¬
miss af Stats-Utskottets memorial besvarades med
starka Ja, blandade med Nej, hvarjemte begäran
om votering af Appelqvist framställdes, men, på
upmaning af en och annan Ståndsledamot, åter¬
kallades; och skulle således ifrågavarande memo¬
rial, jemte de dervid gjorde anmärkningar, åter¬
remitteras till Stats-Utskottet, «om förelädes att
15
22G
Den y Augusti.
inkomma med ett bestämdt utlåtande, huruvida
Utskottet an.såge de af Högloft, Ridderskapet och
Adeln till liedamöter i Utskottet invalde Irenne
Landshöfdingar vara behörige att der ega säte
och stämma.
§ 19-
Föredrogs Stats-Utskottets memorial N:o 4,
med återlemnande af en från Högloft. Ridderska-
get oell Adeln till Stats- och Ekonomi-Utskotten
remitterad motion af Herr Ribbing, Arvid, om
erhållande från Kongl. 3Taj:t af vissa upgifter i
afseende på folkskolorna.
Förre Talmannen Anders Eriksson från 0-
rebro och IS ils Strindlund från Wester-Norrlands
Län yttrade, hvar för sig, samstämmigt, att ifrå¬
gavarande motion, såsom åsyftande icke något
statsanslag, utan endast en framställning i önsk-
ningsväg till Kongl. Majit, innefattade en ekono¬
misk fråga och således ensamt hörde under Eko¬
nomi-Utskottet.
Ståndet fann, för sin del, att motionen borde
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet öf-
verlemnas.
§ 20.
Föredrogs och bifölls Ekonomi-Utskottets me¬
morial, om tillåtelse för samma Utskott att anta¬
ga en Kanslist utöfver det i Riksdags-Orddingen
bestämda antal.
§ 21.
Upplästes och lades till handlingarne följan¬
de till Ståndet ankomne Protokolls-Utdrag, nem¬
ligen :
Den y Augusti.
227
från Häglof!. Ridderskapet oell Adeln för den
1 i denna månad Näs 12, 13 oell 14;
från Högvördiga Preste-Ståndet för deri 31
sistlidne Juli Näs 8, 9, 10 och 11; samt förden
3 Augusti Näs 12 och 13;
från Vällofl. Borgare-Siåndet för den 3 den¬
nes Nås 11, 12, 13, 15, 16, 17 och 18.
Fehr Sahlström, från Stockholms Län fann
mindre nödigt att så beskaffade Protokolls-Utdrag,
som de nu anmälte, uplästes i Ståndet, enär der¬
igenom förspilldes lid, som bättre kunde använ¬
das, om icke för närvarande, dock framdeles då
riksdagsgöromålen ökas; och ville Sahlström näm¬
na, att i ett annat Stånd den åtgärden, i afseen¬
de på dylika Protokolls-Utdrag, vore vidtagen, att
desamma endast ligga på bordet, för att vara till¬
gänglige för de Ståndsledamöter, som finska ge¬
nomse dem.
§ 22.
Erik Norberg från Westerås Län begärde
och erhöll åtta dagars ledighet från Riksdagen,
för att i enskilda angelägenheter hemresa; och
skulle under tiden, till följe af Ståndets redan fat¬
tade beslut, Carl Gustaf Bruhn från Hallands
Län, såsom utsedd till förste Suppleant i Consti-
tutions-Utskottet, biträda detta i Norbergs ställe.
Ola Jeppsson från Blekinge Län anmälte,
att i Ekonomi-Utskottet fråga upstått derom, att
icke någon Utskotts-Suppleant af Bonde-Ståndet
skulle ega i ordinarie Ledamots ställe ingå i Ut¬
228 Ben 7 Augusti.
skottet, med mindre Iian styrkte sin behörighet
med ordentligt Protokolls-Utdrag från Ståndet, el¬
ler bevis af Talmannen.
Förre Talmannen Anders Eriksson från O-
rebro Län tillkännagaf, att i Bevillnings-Utskot-
tet äfven förevarit öfverläggningar i enahanda äm¬
ne, och att Ordföranden förklarat, det »Suppleant,
som i stället för ordinarie Ledamot biträdde Ut¬
skottet, skulle der qvarblifva tilldess han i sin
ordning kunde visa laga förfall.
Matts Pehrsson från Stockholms Län sade
sig hafva ämnat göra samma anmälan, som Ola
Jeppsson, och tilläde, det han ville minnas, att
Riksdags-Ordningens 79 § föreskrefve, att Supp¬
leant, då han inträdde i Utskott, borde förete
Protokolls-Utdrag frän Ståndet.
Nils Strindlund från Wester-NorrlandsLän
uplyste, att i Ekonomi-Utskottet ett formligt be¬
slut vore fattadt, att ingen Suppleant linge der
ingå, förr än ordinarie Ledamoten hos Utskottet
anmält, att han erhållit permission.
Med ogillande af Bevillnings- och Ekonomi-
Utskottens anmärkta förfarande, vidhöll Ståndet
sitt den 24 sistlidne Juli fattade beslut, som allt¬
så borde lända Utskotten till efterrättelse.
§ 23.
På derom framställd begäran, undfick Carl
Ersson från Westerås Län tillåtelse, att på fy¬
ra dagar företaga en angelägen resa till hemor¬
ten; och komme under tiden Carl Fredrik Huss
Den j Augusti.
220
från Wester-Norrlands Lån, såsom utsedd till fur¬
ste Suppleant i Lag-Utskottet, att biträda detsam¬
ma i Carl Erssons ställe.
Ståndet åtskiljdes kl. 3/4 till 2 e. m.
In fidem
C. G. Cassel.
Plenum kl. 6 eftermiddagen.
§ 1.
Anders Persson från Orebro Län ingaf ett
så lydande, nu upläst memorial:
Jordbruket, gmndyrket för alla andra yrkens
både bestånd och välstånd, är ännu i saknad af
den styrka och de stöd , genom hvilka det icke
allenast skulle kunna utan för mycken känning
bära sina bördor, gifva näring åt statens alla med¬
lemmar, utan ock bli en källa till en allmännare
välmåga och genom rikare tillgångar bilda en
motvigt mot den redan erkända och ännu hotande
bristen af de medel, utan hvilka allt blir stillestånd
och död inom samhällskroppen, Penningarne. —
Många äro de tegar, vidsträckta mångenstädes de
fält, som hvila utan odling och derföre äfven utan
välsignelse. Samhället, genom sina Förordningar
om Laga skiften, tyckes liksom Försynen genom
det, att den gifvit ämnen, der de kunna tillämpas,
och förmåga till omtanka åt dem, som nu nästan
blott se och trampa dem, hafva antydt, att de icke
blott skulle delas dessa ämnen, till sammanluta-
230
Den y Augusti.
gamle egendomar, utan oek odhs. Egaren kan
nu mångenstädes knappt betala dem, som dela,
mindre gfira sig och andra något gagn af denna
delning. Här är nu ej fråga örn någon gåfva
eller allmosa åt landtmannen; han är van att ar¬
beta och vill ej tigga, vet ej heller, hvarthän han
för sådant ändamål skulle vända sig; frågan är
ojn öpnande af någon utväg för honom att mot
säkerhet och på vilkor, som ej vore för mycket
betungande genom hög ränta, ej heller oantagliga
genom för kort betalningstid, kunna erhålla lån.
Prisvärd är visserligen i sin välmening den utväg,
som synes stå öppen genom Länens Hushållnings¬
sällskap eller, i brist af dessas åtgärd , genom
Konungens Befallningshafvande; men redan sjelf¬
va inskränkningen i den Nådiga Förordningen der¬
om, och ännu vida mer erfarenheten, vitsordar dess
otillräcklighet. Alla äro icke i nödvändighet att
flytta sina bostäder; alla, som böra det, kunna icke
erhålla tillräckliga medel ens dertill. De lånings-
vilkor, som för Privat-Bankerna äro bestämda,
göra omöjligt för den torftige jordbrukaren att be¬
gagna sig af dem. Den önskan, motionären ville
framställa, är, att en fond bildades till lån för
jordbrukets förkofran i allmänhet, så att hvarje
odlare, hans egendom må vara enstaka eller ut¬
skiftad i by, kunde , i mån af sitt behof och den
säkerhet han ägde att framställa, erhålla medel
till arbetsförmåga för så lång tid han för sin jords
nyodling behöfde dem, eller till några bestämda
tidpunkter emellan det femte och tionde året efter
lånets emottagande. Svårigheten att bilda en så¬
dan fond kan motionären så mycket mindre för¬
neka, som våra penningar dagligen utflyta ur riket,
utan någon utsigt för oss att återvinna dem (i syn¬
Den J Augusti.
231
nerhet då den i della afseende så vigtiga artikeln
Jernet nu är mindre begärlig för utländningen);
inen ju större denna svårighet är, att nemligen
bilda en sådan fond, desto större är ju äfven be-
hofvet af densamma. Kunna icke det allmännas
sammanverkande, krafter, luiru skola då enskildtas
splittrade kunna häfva bekymret? Motionären har
imedlertid ej kunnat afhålla sig ifrån att åt de
uplystas och rättsinnigas nit 0111 sitt fädernesland
härigenom anbefalla en sak, i hans tanka af större
angelägenhet och vigt, än att den kan lemnäs å
sido, om ock för dess framgång skulle erfordras
mer än en försakande inskränkning i bruket af
utländningens, i vårt land för dyra drycker och
andra, till en del åtminstone, alltförväl umbärliga
öfverflödsvara!'. Den klokare hushållningen med
ännu för handen varande medel är af behofvet på¬
kallad, och den skall visserligen i sin mån verka
godt, desto säkrare, ju mer lölket blir uplyst och
förädladt, och ju mer, såsom vi med innerlig glä¬
dje se händelsen vara, det förelyses af en allmänt
älskad och beundrad monarks egna exempel; men
ensam skulle äfven den sparsammaste hushållning
verka för långsamt och otillräckligt. Genom en
framtida besparing återkomma ej nu, då de be-
liöfvas, ur landet bortförde penningar. Lägges
härtill, att folknummern är betydligt ökad, sedan
sista så kallade ”realisationen” i myntväsendet för¬
siggick , att denna personal förmodligen ännu dag¬
ligen ökas, och att det är en gifven sanning, att
rorelsekapitalerne i samma mån böra ökas ; så
synes motionären, att för bildande af den lånings-
fond, hvarom här är fråga, hvartill väl anslag
torde kunna och böra göras af Diskontens ränte-
vinst, men äfven annorstädes ifrån behöfves, så¬
232
Den 7 Augusti.
som vilkor måste antagas en förökning i Ständer¬
nas Banks sedelstock, hvilket ock förekommer så
mycket rimligare, som i denna Bank mera valuta
lär finnas proportionsvis, än i någon annan, ja,
an i sjelfva Hamburgs Bank, hvars utelöpande
mynttecken dock äro gällande snart sagdt nästan
1 liela vida verlden, då våra Bankosedlar gälla
blott i en så liten vrå deraf.
Att denna motion blir till vederbörligt Utskott
remitterad, anhålles ödmjukligen.
Stockholm den 7 Augusti 1844.
And. Pehrsson,
från Örebro Lin.
§ 2.
Olof Nilsson från Westerbottens Län up-
läste ett memorial af denna lydelse:
Allmänna Lagens stadgande uti 10 Kapitlet
2 §. Giftermåls-Balken: ”att uti jord, eller hus
och vattenverk , ehvad de å egen , eller annans
grund bygde äro, som Man eller Hustru förr eller
under äktenskapet ärft eller förut förvärft, äger,
efter Landsrätt, han eller hon ej giftorätt.”
Detta lagstadgande innefattar enligt min tanka
en obillighet, emedan ofta, åtminstone i min ort,
inträffar, att vid äktenskaps ingående den ena
makan i boet inför lös egendom, fullt motsvarande
värdet af den ärfda eller före äktenskapet för-
värfda fasta egendomen, den andra makan äger,
och hvilken äfven kan vara med skuld belastad.
Då nu under en följd af år ofta händer att, ge-
Den 7 Augusti.
233
noin en eller annan orsak, tillgångarne förminskas,
så att vid ena makans död föga annat återstår,
sedan gälden oell måhända äfven den i egendomen
intecknade skulden blifvit gulden, än den aflidnes
ärfda eller före äktenskapet förvärfda fastighet,
deruti den efterlefvande ej äger någon giftorätt,
blifver häraf en gifven följd, att den efterlefvande
makan ifrån att, vid äktenskapets ingående, hafva
egt en liten förmögenhet, vid den andra makans
frånfälle blir nästan sagt ställd på bar backe.
Till följd häraf, vågar jag göra den fram¬
ställning, att i ofvanåberopade lagrum åtminstone
den rättelse måtte vinnas, att om, på sätt bär of¬
van finnes antvdt, den händelse inträffar, att den
ograverade lösegendomen efter den aflidne, förutan
dea ärfda eller före äktenskapet förvärfda fasta
egendomen, deruti den efterlefvande icke eger
giftorätt, icke upgår till det belopp, att han eller
lion deraf kan påräkna en torftig bergning, den
efterlefvande då må ega rätt att utaf den aflidnes
efterlemnade ärfda eller före äktenskapet förvärfda
fasta egendomen erhålla så kallad nödig förgånga
efter i orten vanligt bruk. Om remiss härå till
vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 6 Augusti 1844.
Olof Nilssoti
från Westerbottens Lin ,
Södra Domsagan.
Härmed förenade sig Lars Bygden från Wester¬
bottens Län.
234
Deri y Augusti.
§. 3.
Anders Nilsson fran Östergöthlands Län in-
gaf detta Merorial:
Om det är en sanning, att Statens och det
konstitutionella samhällets bestånd, i första rummet
beror, ej mindre af en rättvis fördelning af de sär¬
skilta statsmakternas deltagande uti allmänna ä-
rendens afgörande och ledning, än på ett nog¬
grann t uprätthållande af hvarderas ömsesidigt er¬
kända rättigheter, så kan man ej annat än bekla¬
ga, att det väsentligaste vilkoret för bibehållandet
af jemnvigten dessa makter emellan, hvilket in¬
nefattas uti den Svenska folket i Regerings-For-
men tillerkända sjelfbeskattningsrätt, skall kunna
eluderas på sätt hitintills skett, genom de förhöjnin¬
gar Kongl. Kammar-Kollegium årligen vidtagit
af de inom Länen uprättade markegångstaxor; en
åtgärd äfven i öfrigt anmärkningsvärd, ej mindre
derföre att de personer, hvilka deruti deltaga, of¬
ta nog sjelfve äro indelningstagare och sålunda
kunna vänta nytta af markegångsprisets förhöj¬
ning utöfver dess verkliga värde, än äfven der¬
före att desse personer, bland hvilka mången kan¬
ske aldrig sett den provins, hvarom kan vara
fråga, än mindre kan känna de serskildta förhål¬
landen, hvarom de inom orten bosatte Ledamö-
terne i den för markegångssättningen bildade
Kommité grundat sina omdömen och efter af-
lagd ed fattat sina beslut, skola vara berättigade
och ega nog sjelfförtroende, att mästra de resul¬
tater, hvartill Kommittéen sålunda kommit.
Det rättsvidriga i detta förhållande ligger i
Den 7 Augusti.
23ö
allt för öppen dag, och de menliga verkningarna
deraf, särdeles för den redan förut svårt betun¬
gade räntegifvareii, äro tillräckligt både kända och
erkända, för alt ämnet skulle tarfva någon ytter¬
ligare utveckling. Utan att vidare laga Ståndets
upmärksamhet i anspråk, yrkar jag alltså, att den
hitintills medgifna rättigheten, att öfverklaga de
af Kommitterade inom Länen faststälde inarke-
gångstaxor, måtte till all kraft och verkan uphäf-
vas, och såsom följd deraf samma Taxa, i oför-
ändradt skick, lända till efterrättelse.
Då det icke kan vara enligt, hvarken med
billighet eller rättvisa, att jordbrukaren, vid en in¬
träffad mindre god skörd, hvaraf en stegring i
räntepersedlarne är en naturlig följd, skall ytter¬
ligare betungas med en förhöjd beskattning, yr¬
kar jag. i sammanhang med min här förut gjor¬
da framställning, den förändring i nu gällande
grunderne för markegångstaxans uprättande, att
icke, såsom hitintills skett, endast det löpande å-
rets varuvärde skall bestämma de priser, som i
taxan stipuleras, utan att dessa hädanefter kom¬
ma att upgöras efter en medel beräkning, af hvad
räntepersedlarne gällt under de 9 sistförllutna åren,
jemförde med hvad de gälla det året, för hvilket
Taxan sättes; och hoppas jag desto heldre Rikets
Höglofl. Ständers medverkan härtill, som, genom
den sålunda föreslagne förändring, någon minsk¬
ning af Statens inkomster icke kan upstå; men
deremot den betydliga lättnad beredas räntegifvar-
ne under ett infallande missvextår, så att icke Sta¬
ten då må lägga alltför tung sten på hans börda.
Slutligen och som erfarenheten på mera än ett
236
Den 7 Augusti.
stalie, torde hafva visat de menliga verk niaga ine
för Räntegifvarne, som varit en följd deraf, att
Landshöfdingarne, ehuru sjelfve indelningshafvare,
äro ständige Ordförande i Kommittéerne för mar-
kegångssättningen, och hvarigenom de, fastän ej
röstegande, likväl på ett indirekt sätt kunna gan¬
ska väsendtligt inverka på Kommitterades beslut,
hemställer jag, att Landshöfdingarne, hvilkas dyr¬
bara tid vida bättre kan användas, måtte befrias
från detta besvär och Kommitterade, liksom hvar¬
je annan Kommunal-Nämnd, lemnäs öppet, att en
Ordförande inom sig sjelfve välja.
Stockholm den 3 Aug. 1844.
Anders Nilsson,
från östergöthland.
Häruti förena sig Jonas Johansson från Jön¬
köpings Län, Nils Gustaf Nilsson, Gustaf Pet¬
tersson, Anders Jansson, Lars Magnus Knuts¬
sonj Sven Samuelsson, Anders Andersson från
Östergöthlands Län, Johannes Andersson från
Skaraborgs Län, Nils Pehrsson från Söderman¬
lands Län, Anders Johan Sandstedt från Jön¬
köpings Län, Petter Pehrsson från Ädelfors.
De fleste af Ståndets Ledamöter hördes in¬
stämma i Motionärens åsigt; hvatjemte Nils Strind¬
lund från Wester-Norrlands Län yttrade sig ön¬
ska endast den förändring i framställningen, an¬
gående markegångstaxans uprättande, att deri sti¬
pulerande priser icke måtte upgöras, såsom Motio¬
nären föreslagit, efter en medel beräkning af hvad
räntepersedlarne gällt under de nio nästförflutne
åren, jemförde med hvad de gälia det år, för hvil-
Den 7 Augusti.
237
ket taxan sattes, utan att priserne i taxan tilläm¬
pades efter tio års medium, oberäknadt det löpan¬
de året, för hvilket de i taxan åsatte priser må¬
ste förblifva i liela sin kraft gällande.
Pehr Jönsson från Malmöhus Län begärde
Memorialet på bordet, enär han ville göra en sär¬
skild framställning i samma ämne.
])e i 1 :sta, 2:dra och 3:dje §§:ne uplagne
Motioner blefvo, jemte den här omförmälda, lagde
på bordet.
§ 4.
Sven Heurlin från Kronobergs Län upläste
ett så lydande Memorial:
Enär Kyrkoböcker eller de anteckningar,
Pastor inom hvarje församling bör hålla öfver al¬
la der boende personer, i afseende å deras här¬
komst, ålder, christendomskunskap, fräjd, in- och
utflyttningar, giftermål och dödsfall m. m., ej al¬
lenast utgöra källan för nästan den enda lagliga
bevisning, som kan åstadkommas rörande en mängd
vigtiga rättsförhållanden, såsom frågor om arf,
giftorätt, böld och jäfaktighet, utan ock ligga till
grund för mantals- och skattskrifningar, conscrip-
tionsskyldighet jemte åtskillige andra förhållanden
och bestämmelser af största vigt; men dessa hand¬
lingar äro lemnade utan sådan nödig kontroll och
eftersyn, att tillräcklig säkerhet, hvarken för de¬
ras trovärdighet och giltighet, eller för deras för¬
varande och tillgänglighet kan anses ega rum;
så föreslår jag härmed, dels att föreskrifterne, rö¬
rande Kyrkoböckers inrättande och förande må
bestämmas så, att desse böcker hädanefter öfver
allt i Riket föras efter ett gifvet formulär, som
238
Den y Augusti.
fullständigt uptager alla de ämnen, Kyrkoböc¬
ker böra omfatta; dels att Ky rkoböckenie vid
hvarje års Taxerings-Kommitté må granskas, på
landet af Häradsskrifvare!» oell Kommittéens Le¬
damöter, och i staden af Kommittéen och den Em-
bets- eller Tjensteman, som i och för sin tjenst
dervid bör vara närvarande, samt förses med de¬
ras påskrift, som bör innehålla bestämdt yttrande,
huruvida desse böcker äro rigtige eller ej, med
skyldighet för Häradsskrifvare»! eller vederböran-
de Embets- eller Tjensteman i staden, att, vid
ansvar såsom för embetsfel, noga anmärka de fel¬
aktigheter, som vid Kyrkoböckerne kunna före-
linnas, och de»om genast göra anmälan hos Ko¬
nungens Befallningshafvande, som sedeimera bör
ombesörja nödig lättelse deri, ock befordra till
ansvar den försumlige Prestman, hvilken under¬
låtit att fullgöra hvad honom, i afseende på Kyi-
koböckernas förande, ålegat, och dels att Pastor
må vid hvarje åivs slut utskrifva ett exemplar af
Kyrkoböckerne och öfverlemna det att förvaras,
å Lindet hos Häradsrätt, och i staden hos Ma¬
gistrat, på det att Kyi-koböckeme må, i likhet med
Domböcker, Intecknings- och Lagfartshandlingar,
Jordeböcker samt Landtmäteiihandlingar m. m.,
vara på mer än ett ställe att tillgå, hvilket är
desto angelägnai-e, som vid förefallande olycks¬
händelser af eldsvådor och dylikt, kyrkoböckerne
eljest kunna gå förlorade, utan möjlighet att er¬
sättas.
Om remiss häraf till Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten anhålles.
Stockholm den 3 Aug. 1844.
Sven Heurlin,
från Kronobergs Län.
Den 7 Augusti.
239
I anledning häraf yttrade
Fredrik v. Zveigbergk från Skaraborgs Län:
Med motionären förenar jag mig om nyttan och
nödvändigheten af kyrkoböckernas utskrifning och
a (lemnande till Härads-Rätt och Magistrat, men
anser deremot den föreslagna granskningen af
desse böcker icke böra förrättas vid Taxerings-
Kommittéerne, utan destohellre försiggå af För-
samlingarne i Sockne-Nämnden, som tillfälle deri¬
genom beredes till en fullständig, noggrann och
verklig kontroll. Förhållandet blir icke detsam¬
ma om granskningen sker af Taxerings-Kommit¬
téen; tv, ehuru mantalslängden har sin grund i
husförhörslängden, förefinnes dock en väsendtlig
skillnad mellan denna och kyrkoboken.
Olof Johansson och Joh. Aug. Zetterberg
från Stockholms Län, Anders Eriksson och Peter
Haraldsson från Elfsborgs Län, Pehr Jonsson,
Niklas Nilsson och Per Bengtsson från Calmare
Län, Lars Rasmusson, Erik Christensson och
Johannes Johansson från Götheborgs oell Robus
Län med flere gillade motionens framställning med
den af v. Zveigbergk dervid gjorde erinran;
hvarefter motionen remitterades till Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten.
§ 5.
Uplästes följande, af Anders Jonsson från
Östergöthlands Län ingifde Memorial:
Då räntan å penningelån i Sverige vida öf-
verstiger hvad i flera andra länder betalas, i syn¬
nerhet å Diskontlån, förhöjes den betydligt deri-
240
Den 7 Augusti.
genom att intressen erlägges i förskott jemte pro¬
vision och postporto, äfvensom att låntagaren un¬
der så missgynnande penningeförhållanden ar för-
pligtad att betala 3 proc. straffränta för den tid
lian öfver förfallodagen med betalning uteblifver,
då han under en svår konjunktur och deraf för¬
orsakad penningebrist, måhända med bästa vilja
icke förmår anskaffa medel för att dermed hono¬
rera sina utgifne förbindelser. Den lagstiftande
magten bör derföre vara betänkt på medel att
lindra låntaganden i dessa tryckande bördor, då
det icke heller är den värdigt att i värsta fall
belasta en låntagare med 8 proc. ränta, isynner¬
het då Banken lyckligtvis är i de omständigheter,
att icke medel genom en förhöjd räntefot behöf-
ver den tillskyndas, emedan räntevinsten endast å
allmänna Diskontrörelsen årligen upgår till om¬
kring 400,000 R:dr Banko.
Jag vill derföre yrka och föreslå, att räntan
nedsättes i allmänna Diskonten till 4 proc. för¬
skott och ifi proc. straffränta i månaden för den
tid låntagaren med betalningen öfver förfalloda¬
gen uteblifver.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den G Augusti 1844.
Anders Jonsson ,
från Östergöthland.
Härmed förena sig undertecknade.
Nils Gusfaf Nilsson, A. Nilsson G. Pettersson,
från Östergöthland. frän Östergöthland.
Lars M. Knutsson ,
från Östergöthland.
I sam-
Den 7 Augusti.
241
I sammanhang härmed upläste Tobias Lind
från Götheborgs och Holms Län ett memorial af
detta innehåll:
Till Rikets samtlige medborgares bästa,
hafva Diskonter inrättats, för att genom in¬
gifvande af lån derstädes kunna underlätta tryc¬
kande penningebehof, som ofta i vårt land lägger
hinder i vägen för industriernas rörelse och fort¬
gång; uti dessa Diskonter kan således lån er¬
hållas emot förbindelse att återbetala om 6 måna¬
der, antingen hela lånet eller ock, emot för¬
nyad förbindelse, i/5:del eller iy6:del af pri¬
mitiva summan; i förra fallet bestämmes förbin¬
delsen ytterligare på 6 månader och i sednare på
3, allt med förskotterande af 5 procent. Dessa
lån äro således, som man vet, att tillgå för all¬
mänheten, men för hvem äro de tjenligast? Jo
för Handelsmannen, sorn dagligen befinner sig uti
penningerörelse och nästan hvarje årstid har må¬
hända stora både utgifter och inkomster och i följd
deraf kan prestera penningar när som helst. Der¬
emot Landtbrukaren, som ingen annan inkomst har,
än den vext jorden en gång på året kan frambära ur
sitt sköte — lian lånar t. ex. om våren en summa i
diskonten för att skafta sig såsäd, dragare m. m. och om
6 månader eller när hösten kommer, skall detta lån
inbetalas eller omsättning deraf göras. Hvad omsätt¬
ning beträffar, kan handå naturligtvis komma ut med
den, ehuru för det då vanliga låga pris kanske hälften
af hans årswext stryker med. Nu kommer an¬
dra afbetalningsterminen påföljande vår, då har
bonden icke iner af årsvexten qvar än Så-säden;
för att nu icke begagna sig*- af de dryga sträft-
242
Den 7 Augusti.
räntorna eller kasta sig uti exekutors händer*
måste han som ärlig karl sälja både så-säd och kan¬
ske äfven en del_ af sina dragare för omsättnin¬
gens skull. >— Ar icke då denne alldeles ruine¬
rad för detta låns erhållande med sina korta
betalningsterminer. — Jag vill derföre, så väl af
egen böjelse, som efter erhållen upmaning af
mina Kommitenter, föreslå och anhålla, det Ri¬
kets Ständers Diskontverk måtte hädanefter ut¬
låna penningar på 12 månaders återbetalning och
i förhållande derefter med omsättningar, i/5:dels
afbetalning på 12 och en Tiondedels på 6 månader
— då skulle i sanning icke så många landtbru¬
kare störta sig genom Diskontlån, soni hittills allt för
ofta tyvärr har händt. Att, genom denna för¬
längda tid med återbetalande af lånen, några för¬
luster skulle blifva att befara för Diskonterne,
kan jag ingalunda förmoda, alldenstund låntaga¬
ren måste hafva 2:ne mäns borgen och de alla
skola vara försedde med sådane vederhäftighets-
betyg, att de hvar för sig äro fullt vederhäf-
tige för lånet, ty den, som vill vara bedräglig,
kan lika så lätt på ett halft, som helt år, göra sig
urståndsatt för gäldandet af sin skuld.
Att detta mitt anförande må remitteras till
vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 7 Augusti 1844.
Tobias Lind,
frän Bohus Län.
Lade* på bordet.
§ 6.
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands
Län inlemnade ett så lydande Memorial:
Den 7 Augusti.
243
Jag kan icke kallsinnigt åse, att fräcke be¬
dragare oell lättsinnige slösare, under skydd af
Kongl. Maj:ts den 10 Juni 1841 utfärdade Nådiga
Förordning, angående förändrade stadgande», rö¬
rande bysättning, strafflöst förspilla ärliga medmen-
niskors med svett och möda förvärfvade egendom
och att de skratta sine (brdringsegare i ansigtet,
väl vetande att Lagen så skyddar dem. att de
icke kunna af sine fordringsegare åtkommas. Då
nu härtill kommer det skydd skuldsatta personer
ega i Lagen om lösöreköp, är det ej underligt
att könkurserne efter nämnde Förordnings till¬
komst stigit i antal. De höra nu till ordningen
för dagen, ty först och främst blifver bysatt gäl¬
denär genom cessionen befriad från bysättnings-
häktet och hvarje cessionant vinner ytterligare
genom densamma nära nog afträdesförmån, enär
han för den oguldna delen af den skuld, som
lian egt före konkursen, icke kan bysättas, derest
icke visas kan att han undandöljer sin egendom.
Häri är alltså allt beräknadt till förmån för
gäldenärer. men intet för fordringsegare. Hvad
skall följden af sådant annat blifva än ett rubbadt
förtroende samhällets medlemmar emellan och
deraf upkommande nästan allmänt obestånd. Det
finnes nära nog ingen inom min hemort, som hä¬
danefter viU. åtaga sig att hålla auktioner hos sin
granne, då lian derom af denne blir anmodad, se¬
dan Allmänna Lagen icke mera lemnar något
skydd och stöd åt förtroendegifvaren mot för¬
troendetagaren.
Någon ändring i stadganderne rörande by-
sättning, hade derföre icke bordt ske. Jag an-
244
D*n 7 Augusti.
Wr således berörde förordning den 10 Juni 1841
böra till all kraft och verkan uphöra och hvad
deri om förm ales förblifva vid hvad , som före
Förordningens tillkomst i sädant afseende stad¬
gadt varit.
Om remiss härå till vederbörligt Utskott an-
hålies vördsami igen.
Stockholm den J Augusti 1844.
Lars M. Knutsson,
från Östergöthland* Län.
Hvarjemte, i sammanhang härmed liplästes
ett, af Petter Claésson från Elfsborgs Län af-
gifvet Memorial, så lydande:
Kongl. M.aj:ts, uppå Rikets Ständers derom
gjorda underdåniga anhållan, den 10 Juni 1841
utfärdade Nådiga Förordning, angående förändra¬
de stadganden rörande ' bvsättning, har för den
ort jag har förtroendet representera och äfven för
tiakterrte deromkring visat sig medföra högst för-
derlliga följder, genom de stadganden , sorn i 3
och 4 af densamma innefattas. Jag är vis¬
serligen icke den, som i ringaste måtto vill ifra
mot de på sednare liderne väckta mildare åsig-
terne i lagstiftning ; men jag kan icke heller kall¬
sinnigt åse, hurusom fläcka bedragare eller lätt¬
sinnige slösare, under skydd af en sådan lagens
mildhet, strafflöst förspilla ärliga medmenniskors
med svett och möda valförvärfvade gods och goda.
Konkurserne, talrika nog förut, hafva, efter
ofvanberörde Nådiga Förordnings tillkomst, oet>
Den 7 Augusti.
245
hördt stigit i antal. De höra nu till ordningen för
dagen; och detta är icke underligt, ty först och
främst blifver bysatt gäldenär genom cessionen
befriad från bysättningshäktet och hvarje cessio¬
nant vinner ytterligare genom densamma nära nog
afträdesförmån eller befrielse från sine borgenä¬
rers vidare kraf, enär han för oguldne delen af
den skuld, som tillkommit före cessionen , hvar¬
ken kan bysättas, derest icke (hvilket åtminstone
oftast är omöjligt) visas kail, att han undan-
döljer tillgång, och icke eller utmätning hos ho¬
nom göras, om man ej förmår styrka honom ega
tillgångar utöfver sin nödtorft. Här är således
allt beräknadt till förmån för Gäldeuären — intet
för Fordringsegaren. Jag vill likväl hemställa
hvilkendera af dessa båda gjort sig bäst förtjent
utaf skydd och hägn af Lagen ? — Det har till
ook med gått derhän, att gäldeuären skrattar sina
fordringsegare i ansigtet, väl vetande att Lagen
så skyddar honom, att han icke kan af sine for¬
dringsegare åtkommas. Hvad skall följden al så¬
dant annat blifva, än rubbadt och lörstördt för¬
troende samhällets medlemmar emellan och deraf
ovilkorligt följande nära nog allmänt obestånd.
Måhända drabbas likväl ingen del af fäderneslan¬
det så hardt af detta onda, som min hembygd ;
ty der, hvarest husslöjden drifves såsom hufvud-
liäring, blifver. såsom bekant är, produktionen
deraf så ansenlig, att afsättning mäste sökas å
aflägsnare orter och tusendetals familjers timliga
välfärd mäste, till följe af nödvändighetens kraf,
bero på förtroende, sedan allmänna Lagen icke
mera lemnar något skydd och stöd åt förtroende-
gifvaren mot förtroendetagaren.
Innan man vidtog förändring i stadganderne
246
Den 7 Augusti.
rörande bysättning, hade man bordt vara betänkt
på skärpandet af Konkurslagen, medelst nog¬
grannare bestämmelser af hvad som med vingleri
och vårdslöshet borde förstås, så att begreppet af
dessa brott sönderdelats efter gröfre och mindre
brottslighet och straffbestämmelserne i mån der¬
efter lämpats; men intill dess sådant skett, anser
jag de ofvanberörde 3 och 4 §§. i Kongl. För¬
ordningen den 10 Juni 1841 böra till all kraft
och verkan uphöra och i de delar, deri omförma-
las, förblifva vid hvad, som före berörde För¬
fattnings tillkomst, i sådant afseende, stadgadt var.
Om remiss härå till Lag-Utskottet anhålles
vördsamligen.
Stockholm den 2 Augusti 1844.
Petter Claesson,
från Elfsborgs Län.
Anders Jonsson från Östergöthlands Län och
Nils Persson från Kronobergs Län instämde med
motionärerne.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län
biträdde så mycket heldre åsigten om ifrågavaran¬
de. Förordnings upphäfvande, som talaren vid sista
Riksdag ganska eftertryckligt, men förgäfves ,
satte sig emot tillskapandet af denna författning,
såsom både olämplig och i sina följder vådlig.
Johan Petter Andersson från Elfsborgs Län
förklarade sig vara af lika mening med Petter
Claésson.
Pehr Jönsson från Malmöhus Län: Äfven
Den 7 Augusti.
247
jag förenar mig med motionärerne. Kongl. För¬
ordningen af d. 9 Maj 1835, om lösöreköp, står
så till vida i sammanhang med nu förevarande
fråga, som de skadliga verkningarne af denna
Förordning isynnerhet visat sig efter tillkomsten
af 1841 års bysättningslag. Förr agde man åt¬
minstone den utväg mot en svekfull och bedräglig
gäldenär att beröfva honom sin personliga frihet
och såmedelst tvinga honom till omtanka att godt¬
göra fordringsegaren. Nu deremot undervisar ho¬
nom lagen i det ena och skyddar i det andra;
och ingen möjlighet återstår, vid jemförelsen af
desse begge författningar, att bringa den gäld—
bundne till betalning och betrygga den laglige
fordringsegaren från förlust i handel och vandel.
Häri instämde Pehr Nilsson från Christian¬
stads Län och de Heste af Ståndets Ledamöter;
hvarefter ofvanintagne memorialer i ett samman¬
hang remitterades till Lag-Utskottet.
§ 7.
Föredrogs ett af Riksdagsfullmäktigen i Val¬
dik Borgare-Ståndet, Herr Anders Berg, der in-
lemnadt och vidare med detta Stånd kommunice-
radt Memorial N:o 2, innefattande motion, angå¬
ende förändring af de genom Kongl. Förordningen
den 9 Maj 1835 stadgade säkerhetsmått till före¬
kommande af missbruk vid köp af lösegendom,
som i säljarens vård qva rbl ifver; i sammanhang
hvarmed uplästes följande af Nils Strindlund
från Wester-Norrlands, Petter Jonsson från Ska¬
raborgs och Per Pålsson från Christianstads Län
afgifne Anföranden:
248
Den y Augusti.
'"Vid sistförflutne Riksmöte väcktes flere mo¬
tioner, serdeles inom Bonde-Ståndet, om ändring
eller upliäfvande af Kongl. Förordningen den 9
Maj 1835, angående köp af lösören, som i sälja¬
rens vård qvarstadna. Lag-Utskottet tillstyrkte
då upliäfvande af Förordningen och afgaf i stället
ett väl motivera dt förslag till förekommande af
missbruk, som förmodades komma att ega rum
vid köp af lösören, sådant Allmänna Lagen af
fordno medgifvit. Utskottets Betänkande N:o 122
bifölls af Borgare- och Bonde-Stånden . men o-
gillades af Ridderskapet och Adeln samt Preste-
Ståndet, hvadan frågan alldeles förföll. Såsom
skäl till ogillandet anfördes bland mycket annat,
att Förordningens skadlighet icke blifvit styrkt;
men känd sak är ju så god som vittnad. och jag
är öfvertygad, att icke en röst skall höja sig in¬
om detta Stånd till bestridande af Förordningens
skadlighet. I min hemort åtminstone är tanken härom
så stadgad, att de köp, som i stöd af Förord¬
ningen upgöras, vanligen benämnas med tjufköp,
och det innebär en motsägelse att något sådant
skall kunna synas ega stöd af en Kongl. För¬
ordning. !)et är jn mycket bättre att en sådan
icke finnes, då den icke förmår i ringaste mon
motverka det onda, som med henne varit afsedt,
än att den skall qvarstå och liksom gifva helgd
åt bedräglige aftal, upgjorde oftast allenast till
förnärmande af annans bättre rätt, samt till och
med försvåra möjligheten att uptäcka och tillintet¬
göra bedrägeriet.
Jag föreslår alltså att omförmälde Kongl. För¬
ordning , såsom , enligt hvad erfarenheten visat,
endast skadlig och ledande till befrämjande af
Den 7 Augusti.
249
svekfulla afhandlingar, måtte helt och hållet upp-
häfvas och att, i fråga om lösöreköp , förblifva
vid Allmänna Lagens stadgande , med den för¬
klaring eller det tillägg, att endast sådant gods,
som kan betraktas såsom tillfälligt lån eller inlags¬
fä, får, såsom annan person tillhörigt, vid utmät¬
ning undantagas, eller, derest detta tillägg icke
skulle finnas lämpligt, att Lag-Utskottets förslag
vid sista Riksdag, eller något dylikt, mätte gillas
och antagas till grund för en ny Förordning uti
ifrågavarande ämne.
„ Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Nils Strindlund,
från Wester-Norrlands Län.’’
’’Som öfver missbruk af Kongl. Förordningen
den 9 Maj 1835, rörande Lösöre-försäljning öf¬
ver allt i Riket klagas, att nemligen säljare of¬
tast till andras förfång, öfverlåter sin egendom
på en enda, eller och ingen dess fordringsegare,
med bibehållande af egendomens nyttjanderätt ef¬
ter köparens tillåtelse; och, ehuru det är en onek¬
lig sanning att mången icke kan bestå utan för¬
sträckning af penningelån, samt då låntagarne ic¬
ke hafva annat till säkerhet att lemna, än sin lös¬
egendom , och om äfven detta kan ske utom an¬
dras skada, man dock icke bör träda dispositions¬
rätten, till en annans egendom för nära, anser
jag väl att den åberopade Kongl. Förordningen
om lösöre-köp är grundad på lag och rättvisa
för den fattiges och rättänkandes bestånd; men
då deremot andre, genom spekulationer, gjort
tillämpning af Förordningen högst förderflig,
250
Den 7 Augusti.
så påkallar nödvändigheten i sednare fallet än¬
dring af densamma, hvartill följande förslag up-
gifves.
Att köpeafhandlingar å så beskaffade lösöre -
köp kunna ingifvas, i släderne till vederbörlig?
fora, och på landet till Häradsrätterne, hvaref¬
ter vederbörande Domareembetens myndighet, i sta¬
den genom allmänna tidningar och på landet i
Häradets kyrkor, låter kungöra, att en sådan af¬
handling är ingifven med föreläggande, att den
eller de, som af samma försäljning finna sig va¬
ra förnärmade, böra, till sin rätts beredande, ge¬
nom laga stämning å säljaren inkomma, i staden
inom en månad, och på landet till det näst pågå¬
ende Ting, efter förut i rättan tid derom utgån¬
gen kungörelse: göres å afhandlingen icke då nå¬
got klander vare köpet fast förklaradt. Men hål¬
ler säljaren sig undan stämning, reser bort, utan
att i Staden eller inom Tingslaget, dit avhandlin¬
gen i thv fall hörer, och ej i sitt ställe upgif-
ver någon person, som stämningen emottager,
lich svaromål efter behörigen ställd fullmagt å
pess vägnar utförer; vare då afhandlingen icke
fastställd, och gälle icke såsom något hinder för
utbekommande af fordringsegares rätt. Ytterli¬
gare och i annat hänseende, då köpare från säl¬
jare genast afliemtar den köpta varan, skulle
möjligen den list under handeln ligga dold, att
väl varan af köparen till någon tid afhemtades
eller och en annan vara af köparen i stället för
den köpta varan säljaren såsom ett lån tillställdes.
Skulle ett sådant förhållande med skälig anledning
härtill gifvas, ege då säljarens andre fordrings-
egare rättighet, att ej allenast säljaren utan äf-
Den 7 Augusti. 251
ven köparen affordra ed, att ingen sådan refour
på varor deni emellan har skett, eller varit in¬
gången.
Om remiss härå till vederbörligt Utskott an-
hålles.
Stockholm den 7 Augusti. 1844.
Petter Jonsson,
frän Skarabergs Län.,,
”Med kännedom derom att vår nuvarande Re¬
gering allvarligt ifrar för en förbättrad lagstift¬
ning, och att Nationens länge närda önskan, att
vårt lagverk måtte på ett mera tidsenligt sätt ord¬
nas, redan vid detta Riksmöte till någon del tor¬
de blifva upfylld, bör utan tvifvel den enskilde
Representanten, så vidt ske kan, afhålla sig från
att vidröra dessa ämnen, förr än Regeringens tan¬
kar och förslag derom blifvit Ständerna förelagde.
Enligt hvad Konungen vid Riksdagens öpnande
behagade tillkännagifva, torde dock något mera än
Criminal-Lagförslaget icke för denna gång kom¬
ma till Ständernas granskning; oek ehuru äfven
jag instämmer deruti, att denna del af Lagverket
i främsta rummet tager vår uproärksamhet i an¬
språk, samt jag således ej kan annat än billiga
den ordning Regeringen härutinnan valt, tror jag
likväl att äfven Civil-Lagen, åtminstone till vissa
delar, påkallar skyndsamma och genomgripande
förbättringar. Svnnerligast torde Oredit—lagstift¬
ningen deraf vara i behof, ty handelns och indu¬
striens lyckliga framsteg i förening med en be¬
tydligen ökad befolkning, hvaraf åter ökade behof
252
Deri y Augusti,
alltid blifva en oskiljaktig följd, påkalla äfven öka¬
de garantier, och detta hafva också de stadgande»,
som för mera än 100 år tillbaka, då vår ännu gäl¬
lande Lag sammanskrefs, kunde trygga eganderät-
ten och bibehålla förtroendet, visat sig för ända¬
målet otillräckliga. Tid efter annan har man äf¬
ven sökt införa partiella förbättringar såväl i den¬
na, som öfrige delar af våra rättsinstifutioner, men
beklagligtvis har man dervid sällan lyckats att
upnå det mål, dit man sträfva t, och någon gång
har man genom dessa partiella förändringar fram¬
kallat ett ondt, vida värre än det man velat af¬
hjelpa. Ett sådant exempel, hvarpå jag nu anhål¬
ler få fästa Rikets Högloft. Ständers uppmärk¬
samhet är Kongl. Förordningen den 9 Maj 1835,
angående de så kallade lösöreköpen.
Redan vid sista Riksdag höjde sig många
röster särdeles inom detta Stånd med begäran, att
nödiga controller måtte stadgas till förekommande
af alla de skändliga bedrägerier, hvartill denna
Förordning räckt en så hjelpsam hand, då man i
skygd deraf kan genom ett skenhart köp gäcka
sina borgenärers mest rättmätiga anspråk, och Ri¬
kets Ständer föreslogo då äfven för sin del åt¬
skilliga tillägg till berörde Förordning, hvarige¬
nom garantier skulle vinnas emot dessa beklagli¬
ga missbruk. Efter Högsta Domstolens hörande
fann Regeringen sig dock icke kunna bifalla hv ad
Rikets Ständer sålunda beslutat, och man har nu
ytterligare i trenne år fått erfara de bedrölliga
följderna af detta misslyckade verk; — att nu åter
söka genomdrifva det förslag Rikets Ständer sed¬
nast biföllo torde vara föga uppmuntrande, då de
Den 7 Augusti.
253
skäl Högsta
än en gäng
sin sanction
intet hopp att u
densamma kan bibehållas, utan att likasom hitin¬
tills eluderas, och jag yrkar alltså, att meranämnde
Förordning måtte till all kraft och verkan up~
höfvas. Men ehuru jag sålunda nttalat mitt ogillan
de öfver Förordningens form, vill jag ingalunda haf¬
va förkastat den princip, hvarifrån 183(3 års lag¬
stiftare utgått. Tvertom gillar jag fullkomligt den
åsigt, som varit författningens upphof, eller att
den, hvass förmögenhet består i ett varulager el¬
ler lösörebo, som han för sin närings bedrifvande
icke kan undvara, bör kunna deruti erbjuda en af
lagen garanterad säkerhet, lika såväl som att ega¬
re till den obetydligaste fastighetsandel kan, ge¬
nom inteckning deraf, lemna ett gällande hypothek
för den försäkring, hvaraf han kan vara i behof.
Industriens fria utveckling medgifver dessutom in¬
ga restrictioner inom ereditsystemet. Frihet under
noggranna garantier är dess behof; endast genom
den förre näres och underhålles den omtänksamma
speculationsandan, och utom garantier är förbätt¬
rande icke tänkbart. Min mening är således ic¬
ke att vi skola borttaga de fördelar man genom
1835 års Förordning sökt bereda, jag vill endast
att vi skola så vidt ske kan förekomma de ving-
lerier, som deraf varit en följd, och detta mål tror
jag säkrast kunna vinnas derigenom, att vi åter¬
gå till den norm, som våra äldsta Lagar anvisa,
att nemligen lösegendom anses tillhöra den, som
deraf är innehafvare, men att vi deremot, på sätt
flera länders lagstiftare redan antagit, medgifva
Domstolen deremot åberopat säkert
skulle förmå Regeringen att vägra
deråt. Jag hyser derföre nu mera
Förordningen kan så modifieras, att
panträtt i sådan egendom, äfven u<a» att densam¬
ma derföre nödvändigt måste till panthafvaren öf¬
verlämnäs; och torde jag i detta afseende få fram¬
ställa följande Lagförslag:
1.
Lös egendom, af hvad namn och beskaffen¬
het den vara må, anses tillhöra innehafvare!) in¬
till dess ett annat förhållande varder lagligen å-
“ ö
dagalagdt.
5 2.
Vill Gäldenär till säkerhet för erhållen för¬
sträckning eller annan förbindelse lemna Borgenär
panträtt i sin lösegendom, med förbehåll att den¬
samma icke desto mindre förblifver i Gäldenärens-
vård, då skall afhandling derom jemte förteckning
å den egendom, hvari panträtt lemnäs, i två vitt¬
nens närvaro uprättas samt dermed vidare för¬
faras på sätt här nedan förmäles, och njuter bor¬
genär sedan enahanda betalningsrätt af den pant-
förskrifne egendomen, som om han densamma i,
handom fått.
§ 3.
Sedan afhandling om panträtt i lösegendom
sålunda blifvit uprättad, bör densamma jemte för¬
teckning å den pantsatta egendomen ingifvas i
staden till Rådhusrätten och å landet till den Hä¬
radsrätt, derunder gäldenären är boende, och var¬
de dessa afhandling»!- offentligen upläste och i
Rättens protokoll införde; meddele ock Rätten be¬
vis derå att desamma blifvit hos Rätten företed¬
de och åligger det sedermera borgenär att sist
Den 7 Augusti.
255
morn en månad derefter en bestvrkt afskrift al
Rättens protokoll ingifva, i Stockholm till Oiver-
Ståthållare-Embetets Kansli, i Rikets öfrige stä¬
der till vederbörande executorer, och å landet till
Kronofogden i den ort der gäldenären har sitt
hemvist.
§ 4.
Ej må ansökning om inteckning i lösegen¬
dom af Härads-Rätt uptagas utan vid lagtima
Inteckning af lösegendom må ej eller beviljas
för annat, än bestämdt belopp i penningar eller
varor, eller med mindre gäldenär inteckningen i
2:ne vittnens närvaro skriftligen tillåtit eller den¬
samma inför Rätten medger, utan så är, att in¬
teckning blifvit af någon borgenär i vederbörlig
F3 O ^ O O
ordning sökt, då må öfrige borgenärer, de der
ega klara och förfallna fordringar, sådan inteck¬
ning jemväl stikå, och förfare Rätten dermed sorn
Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818 om in¬
teckning af fast egendom stadgar.
§ 6.
Flyttar gäldenär till annan ort, och är an¬
sökning om inteckning af hans lösa egendom an¬
hängig vid den Domstol, derunder han förut lydt,
pröfve samma Rätt icke destomindre huruvida in¬
teckningen lagligen beviljas må. Vare dock bor¬
genär sedermera pligtig sina inteckningshandlingar
upvisa hos den Rätt, under hvars domvärjo gälde¬
när satt sig neder, i staden inom en månad och
å landet vid det Ting, som näst irenne månader
25fi
Den 7 Augusti.
derefter infaller, och förfare jemväl i öfrigt der¬
med pä sätt 3 §. förmår. Lag samma vare, der
borgenär, hvars lösa egendom redan är för gäld
intecknad, till annan ort afflyttar.
§ 7.
Då med inteckning af lösegendom är vordet
så förfaret, som här ofvan stadgas, njute borgenär
förmånsrätt till betalning, i staden från den dag,
och å landet från det Ting, då inteckning hos
Rätten söktes.
§ 8.
Inteckning af bis egendom gälle ej för längre
tid än tre år. Vill borgenär sedermera söka nv
inteckning, gånge dermed som här ofvan stadgas.
§ 9.
Sökes utmätning å gäldenärs lösa egendom,
och är densamma i röreskrifven ordning intecknad,
då bör executor sökanden derom underrätta , och
varde utmätning sedermera i laga ordning före¬
tagen. Ej må dock försäljning af den intecknade
egendomen ega rum förr än 14 dagar efter det
inteckningsegaren blifvit, genom sökandens försorg,
om utmätningen bevisligen kungjord.
§ 10.
Då intecknad lösegendom efter utmätning för-
säljes, njute inteckningsegare betalning utur köpe¬
skillingen hvar efter annan, i den ordning 7 §.
stadgar; och varde sedermera utmätningssökande
för sina fordringar i laga ordning godtgjorde.
Den 7 Augusti.
257
Förmenar någon borgenär att inteckning blifvit
till hans förfång svikeligen medgifven, och räcker
gäldenärs egendom ej till skuldernas betalning,
vare inteckningsegare då pligtig att, på sätt Con-
curslagen föreskrifver, sin fordran edeligen fästa
om så yrkas.
§ U.
Ej må gäldenär försälja eller på annat sätt
förskingra den losa egendom, hvari inteckning
blifvit faststäld med mindre han dertill erhållit in-
teckningsegarens skrifteliga samtycke; sker annor¬
lunda vare ogildt, och bote så köpare som säljare
hvardera varans fulla värde. Visste ej köpare, att
säljarens lösa gods var för gäld intecknadt, vare
saklös och behålle det han köpte.
§ 12.
Då gäldenär inför Rätten upter den afhand¬
ling, på grund hvaraf inteckning i hans lösa egen¬
dom är beviljad, och visar att skulden blifvit till
fullo godtgjord, då må inteckning dödas, samt be¬
vis derom å afhandlingen meddelas, vare ock af-
handlingen öfverkorsad.
§ 13.
Ofver de inteckningar, som å lös egendom
sökas och beviljas, skall serskildt protokoll hållas;
och förfare Rätten dermed, som om protokoll öfver
inteckningar i fast egendom stadgas.
§ 14.
Sedan denna lag blifvit till efterrättelse kun¬
gjord, kommer Kongl. Förordningen den 11 Mars
1835 att till ali kraft och verkan förfalla.
17
.258
Den 7 Augusti.
Motiverne till detta förslag har jag till någon
del redan angifvit i ingressen, och der ej så år,
återfinnas de dels i inteckningsstadgan för fast
egendom, och dels i Concurslagen. Att förslaget
i öfrigt liar många brister, är en sak som jag
sjelf i första rummet vill erkänna. Men om det
till sina hufvudgrunder hvilar på riktiga principer,
så är jag öfvertygad, att Högloft. Lag-Utskottet,
till hvars behandling jag anhåller att motionen
måtte varda remitterad, och åt livars uplysta
granskning jag vågar rekommendera densamma,
skall benäget vidtaga de rättelser och förbättrin¬
gar deraf, som kunna synas behöfliga. Möjligtvis
skulle detta förslag då kunna fylla en känbar
lucka i vår kreditlagstiftning, på samma gång
som en gräns derigenom sattes emot de mång¬
faldiga vinglerier, hvilka utgått från 1835 års
Förordning.
Att de högt uplyste män, hvilka Konungens
förtroende kallat att lägga sista handen vid vårt
nya lagverk, skola fästa sin upmärksamhet äfven
vid detta ämne, har jag aldrig betvillat, likasom
att de, med långt mera både sakkännedom och
skarpsinne, än som fallit på min lott, skola ge¬
nomtränga frågan; men då, såsom jag redan haft
äran anföra, vi kanske på flera år ännu icke kun¬
na förvänta Civil-Lagförslaget slutligen bored t,
och ett afhjeipande af de missbruk, som 1835 års
Förordning medfört, icke utan känbara olägenhe¬
ter längre kan upskjutas, vågar jag tro att Stån¬
det icke skall obenäget uptaga denna min fram¬
ställning.
Stockholm den 29 Juli 1844.
Per Pålson.
Den 7 Augusti.
259
Härmed förena vi oss till alla delar: Ola
Svensson, Mäns rersson från Malmöhus Län,
Per Bengtsson från Calmare Län.
I anledning häraf yttrade:
Jan Andersson från Upsala Län: Under
åberopande af det redan fattade beslutet angående
inskränkning uti och sammanjemkning af de mo¬
tioner, hvilka blifvit eller kunde blifva framställde
i ett odi samma ämne. önskar jag blott gifva till¬
känna, att jag ämnat föreslå det 1835 års Förord¬
ning måtte alldeles uphäfvas. De förslag, som
åsyfta ett vidsträcktare kungörande af ifrågasatte
köpeafhandlingars tillvaro kunna, efter mitt be¬
grepp, desto mindre lända allmogen och den stora
allmänheten till båtnad, som upmärksamheten icke
gerna sysselsätter sig med dylika annonser hvar¬
ken i Tidningarne eller på andre, ställen. Jag
tror, att det gjorde tillfyllest om Förordningen rätt
och slätt uphäfdes och anser Lagens stadganden i
Ilandels-Balken gifva tillräcklig ledning i öfrigt
beträffande aftal om lösegendom.
Johan August Zetterberg från Stockholms
Län: Jag instämmer i hufvudsaken helt och hål¬
let med Hr Berg, men anser någon preskriptions¬
tid böra bestämmas för verkan af den föreslagne
lagfarten med nämnde köpeafhandlingar; i hvil¬
ket afseende jag föreslår det tillägg (ill Hr Bergs
i ämnet afgifne motion, att den försålda egendo¬
men icke skall vara fri från utmätning för sälja¬
rens gäld förr än sex månader förflutit efter det
ifrågasatte kungörande till fullo egt rum. -
Carl Ersson från Westerås Län, Olaus E¬
260
Den y Augusti.
riksson från Götheborgs Lån, Petter Claesson
och Anders Eriksson från Elfsborgs Län samt
Jacob Kihlblom från Södermanlands Län förkla¬
rade sig vara af lika tanka med Zetterberg.
Johan Pehrsson från Upsala Län delade
också Zetterbergs mening samt föreslog derjemte
att den sålda, men i säljarens vård qvarblifna lös¬
egendomen, alltid skulle, då 3:dje mans rätt dertill
ifrågakoin, säljaren fråntagas samt i serskildt för¬
var under försegling sättas.
Mauriti Sahlen från Westernorrlands Län:
Jemte det jag anser öfverflödigt, att annons rö¬
rande lösöreköp i Ståts-Tidningen införes och så¬
ledes inskränker kungörandet i detta fall endast
till Provins*Tidningarne, hvilket i min tanka är
tillräckligt, förklarar jag oförstäldt, att stränga åt¬
gärder måste vidtagas, och bindande föreskrifter
Stadgas för både säljare och köpare, derest en
gräns för de öfverklagade missbruken skall kun¬
na sättas. I denna mening föreslår jag, att kö¬
pare och säljare må vara skyldige, att hvar för
sig edeligen betyga köpets verklighet, men i allt
öfrigt instämmer jag i hvad Hr Serg yttrat och
framställt.
Anders Trysen från Östergöthlands Län
trodde, att lösöreköpens kungörande på föreslagét
sätt icke skulle ensamt förekomma de vinglerier,
hvilka man nu slikte tillintetgöra, men förmodade
detta ändamål säkrast kunna vinnas genom stad¬
gandet, att köpet icke anses lagståndet och full—
hordadt förr än natt och år förflutit från det ett
dylikt kungörande skett, för hvilken åsigt talaren
hemtade stöd från långsamheten vid exekutions-
ärendens behandling i vårt land.
Den 7 Augusti.
261
Vice Talmannen J\ils Persson: Vid 1829
års riksdag, då denna fråga äfven förevar, disku¬
terades ganska vidlyftigt om beskaffenheten af
de korrektiver, hvilka borde stadgas mot ett be-
faradt missbruk af lösöreköpen. Jag yttrade mig
jedan då för nödvändigheten, att dylika afhand-
lingar måtte offentliggöras, så vidt möjligt vöre,
medelst kungörande från predikstolen i Häradets
Kyrkor af serskilde deröfver uprättade och af
Domaren meddelade förteckningar. Dessa för¬
sigtighetsmått bortresonerades likväl, i föregif-
vandet att de innefattade en kränkning af den
•enskilda krediten och sårade hederskänslan. Vi
se nu följderna af denna grannlagenhet och ege
talrika exempel af fordringsegare, sorn blifvit li¬
dande. Ehuru jag anser Hr Bergs motion gan¬
ska förtjenstfull, tror jag den likväl icke göra
tillfyllest. Det kan visserligen vara rätt bra att
kungörande om ifrågavarande afhandlingar sker
genom Tidningarne; men desse egas eller läsas
icke af den stora allmänheten i Landsorterne.
Med förnyande af min ofvan antydda mening,
skulle jag deremot tro, att åsyftade ändamålet
bäst vunnes, om kungörandet skedde i alla Hä¬
radets Kyrkor medelst upläsning af ett, till lik¬
het med de vanlige Lpbudsförteckningarne, af
Domaren inrättadt Protokoll.
Sven Isaksson från Calmare Län instämde.
Andreas Bengtsson från Jönköpings Län:
finsk!igast vöre, att 1835 års Förordning uphäf-
des helt och hållet, i hvilket fall Handels- och
Utsöknings-Balkarne innehålla fullt tillräckliga
stadganden beträffande de frågor, hvilka i öfrigt
kunna göras anhängige. Ville man nödvändigt
262
Den 7 Augusti.
stadga något på spillrorna af Förordningen, så
föreslår jag den föreskrift, ”ehvad afhandling
finnes eller icke, gånge utmätning icke dess min¬
dre i fullbordan: Den, som anser sig ega bättre
rätt än fordringsegaren må tvista derom efter exe-
kutorns anvisning; och der sådan tvist varder an¬
hängig, skola köpare och säljare med ed sin be¬
tyga aftalets verklighet och att det till annans
förfång ej gjordt är’’.
Joh. Fredr. Dahllöf från Elfsborgs Län: Hr
Bergs motion är samtelige inedstånden och följ¬
aktligen äfven Bondeståndet kommunicerad , efter
hvad jag förmodar, i akt och mening att. deråt
skulle gifvas mera eftertryck, hvadan jag före¬
slår att Ståndet ville adoptera motionen såsom sin;
men om meningarne äro alltför mycket delade i
fråga om sättet att begränsa de olyckliga verk-
ningarne af Förordningen, får jag tillkännagifva
mig vara sinnad att, såsom vore motionen af mig
ingi!ven, uptaga densamma med det af Zetterberg
föreslagne amendement oell den erinran , att jag
anser annons om tillkomsten af ifrågavarande af¬
tal icke vara i Stats-Tidningen behöflig.
Peter Mårtensson från Jönköpings, Lars
Larsson från Gefleborgs, Lars Johan Gezelius,
Anders Göransson och Erik Andersson från St.
Kopparbergs Län instämde.
Anders Andersson från Östergöthlands och
Lars Olsson från St. Kopparbergs Län förkla¬
rade sig vara af lika mening med Zetterberg.
Anders Johansson från Wermlands Län:
Förordningen kan väl i många afseenden vara
Den y Augusti. 263
oriktig, men är åtminstone till någon del god och
riktig. Om t. ex. en jordegare försträcker sin
torpare behöflige penningar till inventarier å tor¬
pet och dess förbättring eller iordningställande,
måste det vara rätt och billigt, att jordegaren me¬
delst afhandling om torparens lösören bevarar sin
fordringsrätt mot andre torparens borgenärer, hos
hvilka han sedermera kan skuldsätta sig. Om
Förordningen helt och hållet uphäfdes skulle jord¬
egaren, som gifvit torparen försträckning i främ¬
sta rummet, gå miste om sättet att vinna säker¬
het för sine penningar och i de fleste fallen för¬
lora dem. Jag yrkar derföre, att så mycket af
Förordningen qvarstår, att jordegarens rätt i detta
hänseende är bevarad.
David Andersson från Hallands Län : Med
Hr Berg och Zetterberg är jag hufvudsakligen
ense. Endast i afseende å kommunikationssättet
på landet hyser jag en annan mening. Afhand-
lingarnes kungörande i tidningarne och från pre¬
dikstolen i kyrkan medför nemligen icke så till¬
förlitlig och säker kännedom eller kontroll, som
finnes vara af nöden. Den, som icke eger stän¬
dig tillgång till tidningarne eller kan hvarje sön¬
dag vara i kyrkan, utan är tillfälligtvis borta der¬
ifrån en eller annan gång, vet således om ingen¬
ting i förevarande fall och kan derigenom lätt bli
bragt på förlust. Vore deremot kungörelsen fort¬
farande till hands för allmänheten någonstädes,
tror jag ett sådant kommunikationssätt medföra
större säkerhet och föreslår derföre, att kungö¬
relse örn lösöreköp må till allas kännedom anslås
i sockenstugan eller på kyrkodörren, jemte det
jag hemställer, om icke den af Zetterberg före-
264
Den y Augusti.
skrifne tid kunde förkortas till 3 månader i stäl¬
let för 6.
Fredrik von Zveigbergk från Skaraborgs
Län: Förordningen om lösöreköpen har varit och
är i högsta måtto olycklig för vårt land. För att
på en gång afhjelpa det onda skulle jag, med
afseende å Zetterbergs tillägg, hellre tillstyrka
det stadgande, att ingen lösegendom finge säljas
eller annorledes öfverlåtas, utan afhemtning eller
verklig tradition. Mot rättskaffens köpare och säl¬
jare vore det af Zetterberg föreslagne lagbud el¬
jest en stor orättvisa. Det vore bättre, att För¬
ordningen helt och hållet uphäfdes.
Henrik Andersson från Örebro Län: Mig
veterligen finnes ingen i Sverige utfärdad lag,
som åstadkommit så mycket ondt och så kraftigt
medverkat till svekfulla och bedrägliga aftal, som
1835 års Förordning. Det är således tillbörligt,
att ett strängt ogillande deraf uttalas iian alla
landsorter. Af mina kommittenter upmanad, att
väcka motion till hämmande af de klandrade miss¬
bruken med ifrågavarande afliandlingar, förklarar
jag mig nu vara af lika åsigt med Hr Berg och
Zetterberg.
Ola Jeppsson från Blekinge Län: Äfven jag
skulle önska, att Förordningen till kraft och ver¬
kan alldeles uphörde, om saken dermed vore
hjelpt; men då rättelse är af nöden genom nya
lagbud, måste desse också både utfinnas och be¬
slutas. — I sjelfva saken tänker jag hufvudsak¬
ligen lika med David Andersson. men tillägger,
att kuugörelserne kumle utfärdas antingen af Kro-
Den 7 Augusti.
265
uofogden eller Harads-Slätten, helst den förre,
hvilket blefve mindre kostsamt. I alla händelser
afstyrker jag ifrågavarande kungörelsers införande
i Stats-Tidningen, der en annons om några få
rader kostar rätt betydligt.
Lars Larsson från Gefleborgs och Lars Ja¬
cob Boethius från St. Kopparbergs Län instämde.
Erik Christensson från Götheborgs och Bo¬
hus Län förenade sig med v. Zveigbergk.
Pehr Jönsson från Christianstads Län: Jag
är af samma mening som David Andersson och
tror, att en efter hans förslag i socknestugan el¬
ler på kyrkodörren upfästad förteckning, hvilken
expedierades efter slutet af hvarje Ting, skulle
vara bästa sättet att offentliggöra nämnde köpe-
afhandlingar.
Pehr Nilsson från Christianstads Län yttra¬
de sig frukta, att Förordningen derom, huru den¬
samma blefve till ordalägen affattad, ändock skulle
lemna någon smygväg öppen för bedragaren. —
Största delen af de lösöreköp , hvarom dagligen
afhandlas, troddes vara falska. Bet syntes tala¬
ren bäst, att Förordningen uphäfdes helt och hållet.
Jöns Månsson från Malmöhus Län och Pehr
Olsson från Upsala Län instämde.
Erik Eriksson från Westerås Län önskade
helst Förordningens uphäfvande och förenade sig
jemväl i öfrigt med v. Zveigbergk.
Anders Jonsson från Östergöthlands Län
266
Den y Augusti.
förklarade sig dela deras mening, som påyrkade
de strängaste åtgärder till förekommande af be¬
drägliga lösöreköp ock ville derföre lenina den
fordringsägare, sorn ansåge sig förnärmad, rättig¬
het instämma köpare och säljare till tinget näst
efter det, då afhandling blifvit till Harads-Rätten
inlemnad ; och skulle säljare och köpare efter stäm¬
ning i denna ordning vara skyldige att, hvar för
sig, inför Domstolen edeligen betyga köpets rik¬
tighet och att afhandlingen icke till tredje mans
förfång diktad vore.
Petter Pehrsson från Jönköpings Län: Jag
yrkar, att ifrågavarande olyckliga Förordning må
till alla delar uphäfvas och kraftlös förklaras samt
att det stadgande i stället varder meddeladt, att
lösegendom får till gälds betalning utmätas hvar-
helst den i gäldenärs förvar befmnes.
Anders Johan Sandstedt och Johannes Sa¬
muelsson från Jönköpings Län instämde.
Niklas Nilsson från Calmare Län: Instäm¬
mande i Hr Bergs motion med det af Zetterberg
föreslagne tillägg, anser jag mig böra tillika er¬
inra, att den ifrågakomne försålda lösegendomen
skulle, der tvist om bättre rätt upstod, sättas i
taka händer, då köparen ålåg antingen med vitt¬
nen visa, att han vid handeln gifvit full valuta,
så att köpet till tredje mans förfång ej skett el¬
ler, om han det icke kunde, med ed betyga kö¬
pets verklighet i alla afseenden, men att egendo¬
men skulle gå till utmätning, 0111 köparen under¬
lät fullgöra hvad sålunda stadgadt vore. Der¬
jemte torde det tillåtas mig uplysa, att de så myc¬
ket klandrade lösöreköpen i min ort äro ganska
Den 7 Augusti. 267
mångå, men af en rattskänslig allmänhet i dag¬
ligt tal, lika okonstladt som träffande, kallas tjuf köp.
Måns Pehrsson från Malmöhus Län talade
emot Anders Johanssons åsigt i fråga om den
säkerhet, jordegare borde åtnjuta för penningeför-
sträckning till torpare, och trodde att en dylik sä¬
kerhet endast borde och kunde vinnas medelst
inteckning.
Samuel Samuelsson från Östergöthlands Län
förklarade sig öfverensstämma i åsigter med Hr
Berg och Zetterberg.
Göran Jonasson från Kronobergs Län: Jag
förenar mig med Andreas Bengtsson, och åbero¬
par min egen erfarenhet angående olämpligheten
af ifrågasatte Författning, genom hvilken jag li¬
dit stora förluster. Önskligt vore att få ett slut
på all den villervalla, författningen åstadkommit.
Anders Andersson från Skaraborgs Län :
Villervallan är en följd af beslutet vid 1834 års
Riksdag. Jag erinrar mig ännu rätt väl, hurule¬
des detta Stind då ifrade för tillkomsten af en
Förordning i ämnet, med villkor af skarpa kon¬
troller emot missbruken deraf och att jag, ehuru
förgäfves, stridde emot den tillämnade lagen, un¬
der yttrad förmodan, att den endast skulle blifva
ett redskap att visa skälmarne vägen. Vi se nu
också, att tjufköpen hittat väg till landets alla
provinser. I de klandrade afhandlingarne före¬
finnas väl många ärliga och riktiga fordringsan¬
språk godtgjorda, men också många falskeligen
tillkonstlade. Det är svårt att utgrunda rätta med¬
let och sättet att förekomma detta onda, sedan det
268
Den 7 Augusti,
en gång slagit djupa rötter. Bibehåller man För¬
ordningen ined skärpta föreskrifter, fruktar jag
att saken derigenom blir ohjelpt: det vore unge~
får detsamma, som att på ena raden undervisa om
skälmstycket, men omedelbart derefter på den an¬
dra söka förekomma det; det vore endast att dö¬
da den gamla Förordningen oell på samma gång
uplifva henne i en ny, efter annan undervisnings-
method. Det radikalaste är ,. att Förordningen
alldeles uphäfves och att med försäljning af lös¬
egendom tradition alltid skall vara förenad. Med
förtröstan hemställer jag denna åsigt till Lag-Ut¬
skottet, och anser öfverflödigt väcka serskild mo¬
tion i ämnet, ehuru mine kommittenter gifvit itp—
drag derom.
Johan Andersson Lundberg från Norbottens
Län yttrade sig vilja fästa Lag-Utskottets upp¬
märksamhet derpå, att lösöreköpen bedrifvas äf¬
ven på det sätt, att bevis meddelas och utfärdas,
af innehåll, att lösegendom blifvit lemnad såsom
lån, till förekommande hvaraf talaren önskade, att
Lag-Utskottet ville för detta fall stadga något,
till fordringsegarens säkerhet.
Anders Johansson från Wermlands Län
förklarade, att han hoppades på Lag-Utskottet.
Förre Talmannen Anders Eriksson: För att
riktigt försäkra sig om nämnde afhandlingars
verklighet gifves, i min tanka, icke något annat
medel än att, på enahanda sätt som i bördestvist
föreskrifvet är, köpare och säljare skola vara plig-
tige att edeligen fästa aftalets verklighet och att
svek deri ej är. Jag vet och känner nogsamt,
att eder böra med urskiljning och sparsamhet an¬
Den y Augusti,
269
vändas ; men jag anser också vådligt att spara
dem i fråga om lösöreköp. Ar aftalet verkligt,
kan eden lätteligen fullgöras; är det svekfullt tror
jag icke, att kontrahenterne skola vilja våga sin
sjals salighet. De stadgande!), hvilka i öfrigt äro
föreslag!,e, anser jag vara af beskaffenhet, att
kunna lätt eluderas och derföre vara mindre makt¬
påliggande : ed är enda och bästa mediet. *— För
att i alla händelser förekomma bedrägeri, skulle
jag serskildt önska, att fordringsegare i allmän¬
het klefve berättigad, att, i fråga om bättre rätt
till såld lösegendom, inom viss tid otnsälja den¬
samma, med äfventyr af egen ersättningsskyldig¬
het om köpeskillingen då koinme att understiga
den, hvilken blifvit t afhandlingen bestämd.
Anders Nilsson , Anders Andersson och
Gustaf Pettersson från Östergöthlands Län, Nils
Peter Petersson från Calmare Län, Lars Magnus
Olsson från Östergöthlands Län med flere instämde.
Nils Nilsson från Wermlands Län trodde,
att de olycklige följderna af Förordningen blifvit
så fullständigt utvecklade under dea äfvenledes i
Öfrigt uplysande diskussionen, att Lag-Utskottet
i förevarande fråga erhållit flere materialier än
det behöfver, och påyrkade derföre remiss.
Johan Petter Andersson från Elfsborgs Län:
Så väl af egen öfvertygelse om Förordningens
olämplighet, som för att efterkomma mina koni-
mittenters önskan, föreslår jag, att Förordningen
må i allo uphäfvas.
Olof Nilsson från Westerbottens Län: En¬
270
Den y Augusti.
ligt min åsigt bör endast det tillägg i Förord¬
ningen stadgas, att köpare och säljare skola, hvar
för sig, med ed intyga köpets verklighet och att
det icke skett annan till förfång.
Nils Pehrsson från Kronobergs Län instäm¬
de med de af Ståndets Ledamöter, som yrkat
Förordningens uphäfvande och sådane tillägg i
gamla lagen, hvilka i följd deraf kunde pröfva»
erforderliga.
Förre Talmannen Anders Eriksson: På min
hemort har man, för att få reda på beskaffenhe¬
ten af en och annan lösöre-afhandling, försökt
med att bringa säljaren till konkurs och såmedelst
tvinga åtminstone honom till den i Konkurslagen
föreskrifua boupteckningsed. Härmed har likväl
ingenting vunnits. Enda medlet mot oftanämnde
bedrägerier är, att ålägga begge kontrahenterna
ed. Jag åberopar hvad jag härom och i öfrigt
yttrat angående vanskligheten af andre före¬
skrifter.
Gustaf Bernhard Appelqvist från Blekinge;
Län: I främsta rummet yrkar jag, att Förordnin¬
gen måtte helt oell hållet uphäfvas. Men skulle
det icke kunna ske, utan äfventyr af ny oreda,
förenar jag mig med dem, som vilja behålla För¬
ordningen, med vilkor af stränga föreskrifter, till
hvilka jag räknar att ifrågavarande afhandlingar
genast upvisas hos Kronofogden, derefter kungö¬
ras från predikstolarne i Häradets kyrkor och icke
anses lagståndne förr än efter den af Zetterberg
föreslagne tid.
Johan Fredrik Dahllöf : Med hänsigt till
Den 7 Augusti.
271
mitt förra yttrande begär jag nu att få uptaga
Herr Bergs motion, äfvensom att densamma måtte
åtfölja remissen.
Ståndet beslöt, att så väl denna motion med
det af Zetterberg föreslagne tillägg dertill, som öf¬
rige här afgifne memorialer i ämnet skulle, tillika
med hvad under diskussionen blifvit erinradt och
framstäldt, till Lag-Utskottet remitteras.
§. 8.
Härefter föredrogs ett från Yällofl. Borgare-
Ståndet meddeladt Protokolls-Utdrag derom, att
Ståndet för sin del i dag beslutat, att Lördagen den
24 uti innevarande månad val må företagas till Le¬
damöter uti den i 64 § Riksdags-Ordningen fö-
reskrifne Nämnd, som eger att döma huruvida
Högsta Domstolens samtlige Ledamöter gjort sig
förtjente att i deras vigtiga kall bibehållas eller
om visse af dem kunna anses böra ifrån utöfnin-
gen af Konungens domsrätt skiljas; varande Med-
Stånden inbjudne, att i detta beslut med Borgare-
Ståndet sig förena.
Förre Talmannen Anders Eriksson och An¬
ders Andersson från Skaraborgs Län talade för
bifall af inbjudningen, men Nils Strindlund från
Wester-Norrlands Län ansåg Vällofl. Borgare-
Ståndets beslut i frågan vara nog tidigt, då mo¬
tionstiden ännu icke förflutit.
På proposition af Talmannen, fann Ståndet
godt bifalla antagandet af ifrågavarande inbjud¬
ning.
272
Den j Augusti.
§ »•
Vid förnyad föredragning af Nils Strind-
lunds från Wester-Norrlands Län bordlagde mo¬
tion, om ersättning till vittnen i brottmål, då den
tilltalade saknar tillgång eller ersättning icke kan
honom åläggas, blek' samma motion till Stats- och
Lag-Utskotten remitterad.
§ 10.
Bengt Erikssons från Vermlands Län på bor¬
det hvilande anförande, om rättighet för Sockne-
Nämnd, att utfärda vederhäftighetsbevis, biel’ nu
å nyo företaget till handläggning, dervid samma
anförande remitterades till banko- och Lag-Ut¬
skotten.
§ 11.
Då nu till förnyad handläggning förekom An¬
ders Erikssons från Elfsborgs Län på bordet hvi¬
lande motion om fri kolhandel, blef samma mo¬
tion till Ekonomi-Utskottet remitterad.
§ 12.
Derefter uplästes följande af Lars Magnus
Knutsson och Anders Jonsson frän Östergöth¬
lands Län ingifne, särskilde anföranden:
Flera bland detta Stånds Hedervärda med¬
lemmar hafva på ett lika så kraftigt och uplysan-
de, som sann t och fosterländskt sätt yttrat sig uti
den allmänt vigtiga frågan om folkundervisningen
i riket. Det allmänna intresset för folkets up-
T)en 7 Augusti.
273
■lysning och hildning liar allt iner och iner Vaknat
inom alla klasser af nationen och denna, eli af
samhällets vitalfrågor, omfattas med så mycken
välvilja af vår Allemådigste Konung, att vi, un¬
der tacksam glädje föl1 hvad härutinnan redan blif¬
vit åtgjordt, kunna med glad förhoppning emotse
a ('hjelpalidet af de mångå brister, hvilka uti dett a,
likasom uti hvarje annat menskligt verk, förefinnas.
Det är på eli af dessa bristfälligheter jag hU
utbeder mig att få fästa mina Ståndsbröders up-
märksamhet. Uti 4 8 af Kongl. Maj:ts Nådiga
Stadga, angående folkundervisningen i Riket dell
18 Juni 1842, bestämmes en lika aflöning för ailä
folkskolelärare i Riket, utan afseende på sock¬
nens störte eller mindre areala omfång och utan
att i betraktande tages om den bebos af störte
eller mindre folkmängd. Det orimliga häruti in¬
ses lätt af en och hvar, sorn deråt vill låna sin
upmärksamhet» Det är väl sannt att författningen
icke förbjuder flere skolors anläggande inom sam¬
ma Socken, då den stadgar atUuti hvarje socken
skall finnas minst en sådan, men så länge och in¬
tilldess ett högre stats-anslag för folkundervis¬
ningen kan Varda beviljädt, är väl knappast tro¬
ligt att flere dylika upfostringsanstalter inom en
församling kunna åvägabringas; och i de socknar,
hvarest, såsom orden i författningen lyda, ‘‘medellös¬
het eller lokala förhållanden förhindra inrättandet af
fast skola* och der, till följd derutaf, eli ambulatorisk
undervisnings-method måste begagnas, med huru
mycken större möda och besvärlighet är icke un¬
dervisningen derstädes förknippad, i synnerhet oni
socknen, ehuru medellös, är af stor areal. Så*
274 Den y Augusti.
som författningen nu lyder skulle en skollarare,
hvilken i ostördt lugn meddelar undervisning inom
det åt honom uplåtna boställe, njuta lika löneför-
moner med den, som, utan att få rast eller ro,
måste, om ej hvarje vecka, åtminstone hvarje må¬
nad ombyta vistelseort och under en sålunda oup-
hörligt fortsatt vandring bibringa barnen de kun¬
skaper han har att meddela.
För afhjelpande af denna ändamålsvidriga lik¬
het uti aflöningssättet, vågar jag föreslå, att den
skolstyrelse, som, enligt författningens föreskrift,
skall finnas uti hvarje skol-district och hvars le¬
damöter församlingen eger att sjelf utvälja, må
ega att, på sig företeende omständigheter och i
betraktande af de större eller mindre mödor och
besvär, som kunna åligga skolläraren, sjelf be¬
stämma de löneförmåner, som böra åtfölja haris
befattning; äfvensom att af det blifvande statsan¬
slaget till folkskolorne utdelning må ske, med
fästadt afseende på folkmängden inom socknen och
efter socknens lokala förhållanden i öfrigt.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 7 Augusti 1844.
Lars Magnus Knutsson,
från Östergöthlands Län.
”Sedan jag förra gången yttrade mig öfver
anslaget till folkundervisningen i Riket och in¬
stämde i medbrodren Sahlströms motion om till¬
räckligheten af hvad han föreslog, jemte det Rikets
Den 7 Augusti.
275
Ständer vid sista Riksdag beviljade 50,000 R:dr
tillsammans 200.000 R:dr Banko, har jag med mera
upmärksamhet öfvervägat beloppet och otillräck¬
ligheten af nämnde Statsbidrag, och funnit att det
icke förslår till ett så ädelt och för folkbildningens
befrämjande så välgörande ändamål; det ligger
för öppen dag och är tillräckligt bevisadt af skol¬
inrättningars ringa tillkomst, att brist på medel,
under nu inträffade missgynnande konjunkturer och
penningeförhållanden, lagt hinder i vägen för fram¬
gången af det goda ändamålet, så mycket mera
då man tager i betraktande svårigheten att erhål¬
la understöd af det ringa anslag, som vid förliden
Riksdag beviljades, då 4 § 5 mom. Skolordnin¬
gen föreskrifva att Landshöfdingen, och Bisko¬
pen skola undersöka om församlingen är af un¬
derstöd i behof, hvarförinnan de sökande böra gått
i författning med ett ändamålsenligt skolverks in¬
rättande, till hvilket företag de ringa medel, som
efter flera omgångar möjligen erhållas, icke äro
upmuntrande då man utom kostnaden för en stör-
re bygnad ådrager sig en årlig skatt till skol¬
lärarens underhåll, hvilket detta Stånd, då frågan
behandlades förliden Riksdag, ansåg vara för
högt tilltaget, i synnerhet då klockare-, skollä¬
rare- och orgelnist-sysslorne sammanslås.
Jag vågm- derföre föreslå och yrka, att till
folkundervisningens befrämjande måtte beviljas ett
statsanslag, som motsvarar 4 sk. Banko på hvarje
person i Riket, som gör för 3,300,000 menniskor
275,000 R:dr berörde mynt årligen, hvilket anslag
på det sätt bör tillkomma kommunerna, att veder¬
börande kronoupbördsmän i stad och på landet,
utan vidare undersökning utbetala af kronoup-
276
Den 7 Augusti.
bördsrnedlen till skolstyrelsen det efter folkmäng¬
den motsvarande anslaget, hvilket skolstyrelsen
tillförpligtas att använda för folkundervisningens
befrämjande, på sätt kommunen inom sig lämpligt
pröfvar, i första rummet för fattiga barns Under¬
visning och underhåll. Man antager som exempel
att i en kommun af 1,000 personer, finnas 100
barn, sorn behöfva undervisning och der en skola
med lärare bör anställas. Denna kommun undfår
83 Ridr 15 sk. Banko i årligt understöd sont
synes icke vara högt tilltaget, ty om man vill sa¬
ken, så bör man äfven vilja medlen.
Om mitt förslag vinner framgång förbehåller
jag mig att föreslå eii redaktions-förändriUg i reg¬
lementet, som deraf kan blifva en följd, .äfvensom
att 5 § 3 mom. må så redigeras, att der orgelnist-,
klockare- och skollärare-sysslorna sammanslås,
kommunen eger öfverenskomma med Läraren om
lönens belopp; men om en sådan öfverenskommel¬
se icke kan ske, antages det bestämda maximum
enligt nämnde reglemente.
Stockholm den 5 Augusti 1844.
Anders Jonsson,
från Östergöthland.
Lades på bordet, för att i sammanhang med
Pehr Sahlströms från Stockholms Län tills vida¬
re bordlagde motion Ståndet å nyo föredragas*
§ 13.
Genom ankomne Protokolls-Utdrag underrät¬
tades Ståndet: - ,
Den y Augusti.
277
t:o att Högloft. Ritlderskapet och Adeln
ilen 3 i denna månad bifallit Banko-Utskottes Me¬
morial N;o 1 med begäran om Notarieart voden åt
två Kanslister samt om tillökadt kansli-biträde.
Samma dag remitterat till
Lay-Utskottet:
Rikets Ständers JnstitiavOmbudsmans den
11 sistl. .Juli afgifne berättelse till Rikets Stän¬
der vid denna Riksdag.
I dag remitterat till
Stats- Utskottet:
Ril vets Ständers Revisorers afgifna berättelse
om år 1843 verkställd granskning af Statsverkets
styrelse och förvaltning jemte de i anledning af
samma berättelse infordrade oell till Kongl. Majit
afgifne underdåniga utlåtanden.
Banko- Utskottet:
Rikets Ständers Revisorers åren 1841 oell
1843 afgifne berättelser, angående granskning så
väl af Bankens och Tumba Bruks afslutade rä¬
kenskaper för åren 1839, 1840, 1841 och 1842,
som af styrelsen oell förvaltningen vid dessa verk.
2;o att Vällofl. Bory are-Ståndet denna dag
bifallit Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Memorial af den 5 dennes om antagande, ut¬
öfver hvad Riksdags-Ordningen megifver, af en
Kanslist med åtnjutande af enahanda aflöning som
till de öfrige Kanslisterne kan varda bestämd.
278
Den y Augusti.
Samma dag till behandling förehaft Stats¬
utskottets memorial N» 4, med återlemnande af
en, utaf Höglofl. Ridderskapet och Adeln till Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
remitterad af Herr Arvid Ribbing väckt motion,
att Rikets Ständer måtte framställa underdånig
önskan, att Kongl. Maj:t, vid afgifvande af Dess
Nådiga Proposition, som Rikets Ständer vid den¬
na eller nästa Riksdag hafva att förvänta, i Nå¬
der täcktes underrätta Rikets Ständer hvad så väl
i Lag- och Ordningsstiftning från Kongl. Maj:ts
sida, som i verkställighet från Presterskapet blif¬
vit för folkskolorne afgjordt; och att Ståndet, med
gillande af Stats-Utskottets åsigt, att motionen ej
tillhör nämnde Utskotts handläggning, förklarat
sig anse berörda motion böra af Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet behandlas.
Samma dag återremitterat till Stats-Utskot-
tet dess Memorial, N:o 2, med en af 41 §Riks-
dags-Ordningen föranledd anmälan, att Höglofl.
Ridderskapet och Adeln invalt tre Landshöfdin-
gar till Ledamöter i nämnde Utskott.
Samma dag remitterat till
Stats- Utskottet:
ett af Herr Sundler inlemnadt skriftligt an¬
förande i anledning af Kongl. Maj:ts i Nåder af-
gifna och till Utskottet redan remitterade propo¬
sition, angående uphjelpande af boskapsskötseln i
Riket genom anläggande af Stam-Holländerier.
Bevillninqs- Utskottet:
dels en af Herr Geijer väckt motion, angå¬
Den 7 Augusti.
279
ende uphörande eller nedsättning till hälften af den
personella bevillningen, dels de yttranden, som i
anledning af berörda motion, blifvit af flere bland
Ståndets Herrar Ledamöter lemnade.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
en af Herr Gustafsson väckt motion, hvari
föreslås att, vid alla undervisningsverk och folk¬
skolor i städer och på landet, undervisning måtte
meddelas icke allenast i gymnastiska öfningaroch
fäktning, utan ock uti dermed i sammanhang stå¬
ende dagliga vapenöfningar.
Ståndet åtskiljdes kl. 9 eftermiddagen.
Io fidem
C. G. Cassel.
Den 10 Angust!.
Plenum kl. 10 f. m.
§ 1-
Protokollet för den 7 dennes på eftermidda¬
gen uplästes och justerades.
% 2.
Pehr Nilssons från Christianstads Län på bor¬
det hvilande motion om indragning af Privat-Ban-
kerne och om ökande af Riks-Bankens lånefond
föredrogs och fick, efter derom gjord begäran, yt¬
terligare på bordet hvila.
280
Den 10 Augusti.
§ 3.
Föredrogs Sven tieurlins från Kronobergs
Län på bordet hvilande motion om Biskopslöner-
lias indragning m. m.
1 anledning häraf ingåfvos och uplästes föl-'
jande .»kriltlige anföranden:
l;o Af Johan Pehrsson från Upsala Läns
”Förenande mig med de Motionärer, sorn for¬
dra Biskopsembeteuas afskaflande, vågar jag an¬
hålla om Hedervärda Ståndets tillåtelse att med
några ord (å lästa upmärksamhet på dessa Embetens
onyttighet, skadlighet — ja jag vågar säga vådlig¬
het för kyrka och samhälle. Nödvändigheten af des¬
sa Embetens afskaflande ligger i klart ljus och
filif ver vid hvarje Riksmöte allt tydligare,
Då motioner om dessa Embetens afskaffande
först väcktes i detta Stånd fästade man sig isyn¬
nerhet vid det för samhället onyttiga att hafva Em¬
betsman med så utomordentligt stora löner, sorn
våra Biskopar hafva, då de dock för dessa löner
gjorde kyrkan ingen eller Jöga annan nytta, än
att de vid högtidliga tillfällen buro kåpan, kräck-
lau och biskopsmössan och samhället ingen annan,
än att de, när de så för godt funno, på egen be¬
kostnad bevistade Riksmötena.
Man förbisåg eller åtminstone anmärkte icke
den skada dessa Embeten, oberäknadt den eko¬
nomiska förlust, som upkom genom de. stora lö¬
nernas bortslösande till dessa gunstbeställningar
och sorn bättre kunnat användas för allmänna un-
Deri lo Augusti.
281
dervisningen, tillskyndade Kyrka och Stat, och
nian var ej nog förutseende att tänka sig till hvil¬
ken grad af förmätenhet innehafvare af dessa Em¬
beten ännu i våra tider låta hänföra sig. Man
skulle kunna tro sig återsatt uti Catholiscismens
tider, enär det Högvördiga Ståndets Chef kan vå¬
ga att framträda med ett helsningstal till sitt Stånd,
> sådant att det skulle hedrat en Jäns Bengtsson
Oxens t/ernas hersklystnad eller en Kettil Carls¬
son IVases öfvermod.
Jag vill nu söka framställa Biskopsembete-
nas onyttighet, skadlighet och vådlighet för Kyr¬
ka och Stat.
Då Biskopsembetena vid Christendomens bör¬
jan inrättades, tillhörde Statsregeringarne vanligen
en annan religion, hvarföre också de små Christ¬
na samfunden i sine Biskopar sågo sine enda öf-
verhufvuden; då voro dessa Embeten, hvilkas inne¬
hafvare ännu ej fikade efter verldslig makt, nöd¬
vändiga och oskadliga. Snart förändrades förhål—
landerne, Biskoparne lingö verldslig makt och po¬
litiskt inflytande, desto farligare, som de äfven in¬
nehade den ändliga makten. Huru den Påiliga
makten blef bruten känna vi, och historien berät¬
tar oss lim u och af hvilka orsaker i vårt foster¬
land Regenten blef kyrkans öfverhufvud,
I flere protestantiska länder finnes icke nå¬
got annat öfverhufvud för kyrkan än Degen ten,’
understödd af ett Consistorium, och kyrkans an¬
gelägenheter skötas likväl ganska ordentligt. Skul¬
le man icke kunna våga ett försök dermed äfven
hos oss? Mau har ju ofta sett att Biskopsembe-
282.. dJen 10 Augusti.
ten, i synnerhet före Riksdagar, flere år varit obe¬
satte samt att Biskopsstolarne under långvariga
Riksdagar stått tomma; dock märk väl—kyrko-
ärenderna hafva dock gått sin jemna gång. Vi
se sålunda att dessa Embeten äro öfverflödiga och
onvttiga. Skadligheten af dessa Embeten sönder¬
faller i flerfalldiga delar, dels politiska, dels kyrk¬
liga, dels på en gång bådadera. A
Den skada de förorsaka Kyrka och Stat ge¬
mensamt härrör hufvudsakligen deraf, att de, så¬
som nu är förhållandet, äro på en gång verldsliga
och andeliga embeten. Innehafvarne deraf hafva van¬
ligen, af fruktan att förlora sitt politiska inflytande,
förhindrat eller åtminstone sökt förhindra de ändrin¬
gar i statsskicket, hvilka största delen af nationen
ansett för fosterlandet nyttiga och nödvändiga.
Dessa embetens verldsliga betydelse hindrar ju
Prestb-Ståndet att vara sjelfständigt; ty Prester-
na styras ju vanligtvis af dessa embetens inne¬
hafvare samt ledas af begär att erhålla dylika Em¬
beten. Kyrkans mäns förfarande vid Riksmötena
måste också ingifva hvarje rättänkande giltiga an¬
ledningar att betvifla deras samvetsgranhet.
Dessa embeten skada kyrkan och dess huf-
vudändamål, den sanna uplysningen, derigenom att
de, ej ansedde för kyrkliga, öfverlemnats till per¬
soner med helt andra tänkesätt än de för kyrka
och uplysning nyttiga:di vetenskapsmän med in¬
genting mindre än religion och religiosité: åt
riksdagsjörtjenster med ingenting mindre än vil¬
ja att befria folket från mörker och att befordra
dess väl: dt skalder med ingenting mindre äy kyrk¬
ligt väsende och kyrklig förtjenst; dt politiska lis-
Den 10 Augusti.
283
mare med snäll tunga och pröfvad list: åt perso¬
ner, sorn gifva allt till spillo utom den makt, som
sjelfva embetena lägga i deras händer: stundom
bortskänkas de af Regeringen åt farliga politiska
motståndare, och man har genast funnit att ”ma¬
ten tystat munnen.”
Annu skulle jag kunna upräkna en mängd
omständigheter, sorn bevisa dessa Embetens skad¬
lighet, men densamma ligger så solklart i dagen
för hvarje tänkande samhällsmedlem, att jag an¬
ser det vara öfverflödigt.
Slutligen har H. H. Erke-Biskopen under
hela sin embetstid visat vådligheten af dessa Em¬
beten, dock aldrig så öppet som i sitt helsnings-
tal, och jag fruktar att han, i stället att taga sin
stora föregångare, Spegel, till mönster, snarare
söker att klifva i den ännu större föregångaren,
Gustaf Trolles fotspår. Sedan jag nu sökt att i
korthet bevisa det onyttiga, skadliga och vådliga
för vårt fattiga och utblottade fosterland att haf¬
va så dyrlejda embetsmän, föga eller intet uträt¬
tande, förenar jag, såsom jag redan yttrat, mig med
de Motionärer, som yrkat Biskopsembetenas af-
skaffande, önskande att de stora fonderna till des¬
sa embetsmäns aflönande ansloges till folkunder¬
visningens befrämjande, hvartill jag anser mig så
mycket mer föranlåten, som jag ålit för väl insett
att orsaken till den stora brist på den nödtorfti¬
gaste bildning hos menige man hufvudsakligen
bör sökas uti det sätt, hvarpå Herrar Biskopar, i
egenskap af föreståndare för den allmänna under¬
visningen, förrättat sitt kall.
Johan Pehrsson,
från Upsala Län.
284
Den 10 Augusti.
Härmed förenar sig Johannnes Andersson
från Skaraborgs Län.”
2-'o Af Gustaf Pettersson från Östergöthl
lands Län.
”Uti sista plenum här i Ståndet väcktes eii
motion af Riksdagsfullmäktige!! Heurlin örn Bi-
skopsembetenas indragning. Jemte det jag in-,
stämmer i motionärens önskan, att dessa embeten
i mån, som närvarande herrar Biskopar afgå,
måtte indragas, ber jag att få tillägga några ord
i ämnet. Frågan om Biskopsembetenas indrag*
ning har, såsom jag tror, nästan vid hvarje Riks*
dag efter det nya statsskickets införande varit å
bane. Detta bevisar bäst af allt huru länge be-,
hofvet af en reform i detta afseende varit insedt,
och att man äfven på sednare tider med mera
allvar lyssnat till detta behof. Att opinionen om
nyttan och rättmätigheten af reformen hunnit stad¬
ga sig och vinna mera allmänt bifall, tinner man
deraf, att till exempel vid sista Riksdagen Stats*
Utskottet uti dess betänkande Njo 21 för den 14
Augusti 1840 tillstyrkte en indragning af Bi-
skopsembetena. — Det lider numera intet tvifvel
att dessa höga och med snart sagdt ofantliga lö-
nevilkor försedde embeten äro öfverflödiga eller
åtminstone kunna umbäras, — Stiftets angelägen-*
heter skötas under de långa mellantider, då Bi-
skoparne bevista Riksdagarne, utaf Domkapitlen
och man ser icke något ringaste mehn deraf. —
Man har anmärkt att dessa höga värdigheter äro
nödvändiga för uprätthållandet af kyrkans värdig¬
het; men i vår tid, då den yttre ståten och Här¬
den allt mer och mer mäste vika för sanningens
Dm i o Augusti.
285
och föVnuflets fordringar, börjar nian mora akta
till vår höge religionsstiftares ord, och det är re¬
dan erkändt, att den christiina ödmjukheten tar sig
illa ut i guld och purpurskrud, hvilka mera tyda
på begäret elter magt och välde. — Att den Bi¬
skoplig^ värdigheten är någonting för vår religion
främmande, bestrider numera ingen; och såsomen
Störande qvarlefva elter katolicismen och påfve-
Väldet, ar dess a Iska Häll de ännu mera önskvärdt.
Derföre tala än ytterligare en mängd skäl, hvar¬
ibland icke torde böra förbises det sätt, hvarpå
BiskopärtteS prebendeförsamlingar för närvarande
Skötas, och hvilka församlingar kanhända en gång
Otti året få skåda sill herde, men föröfrigt äro
ölVerlemnäde åt eii mindre väl, kanhända otill¬
räckligt lönad vikarierande själasörjares vård i
hvarigenom ofta olägenheterna för själavården blif¬
va känbara.
t händelse denna motion inom Ekonomi-Ut¬
skottet skulle vinna framgång, så anhåller jag att
den måtte kommuniceras med sammansatt Stats-
Och Ekonomi-Utskott och att detta måtte yttra
sig öfver lämpligheten af de Biskopliga lönernas
indragning till Statsverket i mån, Sorn nuvarande
herrar Biskopar afgå och att de härigenom in¬
kommande besparingar sedermera på ett lämpligt
sätt kunde användas till folkundervisningens be¬
främjande.
»Slockholm den 10 Augusti 1844.
G. Peterson,
från Östergöthland.*
3:o Af Petter Pehrsson från Jönköpings
Län.
286 Den 10 Augusti.
„ Sorn vårt nu mera inskränkta fädernesland
sa väl behöfver förbättringar i vår representation
och flere reformer, till hela landets förbättring och
lättnad i .skattebördorna, och hvilken lättnad icke
kan tillvägabringas utan genom indragning af öf-
verllödige embetsmän, så får jag yttra mina åsig-
ter rörande Biskoparnes indragning.
Vid sist förflutne Riksdag har sammansatta
Stats- och Ekonomi-Utskottet med 72 Ledamöter
från alla rikets provinser ansett Biskoparne öf-
verflödige, och genom en votering utrustat dem.
Jag är ännu af samma öfvertygelse att de äro
öfverflödige, och anser ingen våda för religionens
helgd om desse embeten indragas och hvarigenom
Domprostarne blifva Chefer eller sjelfskrifna Bi¬
skopar. Jag yrkar således indragning af Bisko¬
parne på de grunder de åberopade Stats- och
Ekonomi-lTtskotten sistlidne Riksdag föreslogo och
med de tillägg motionären nu föreslagit.
Petter Pehrsson ,
från Jonköping* Län.
Härmed förenar jag mig Anders Johan
Sandstedt från Jönköpings Län.,,
Uti hvad Gustaf Pettersson anfört instäm¬
de Sven Isaksson från Calmare Län och Pehr
Olsson frän Upsala Län.
Sedan Bengt Eriksson från Wermlands Län
förenat sig med motionären, yttrade:
Nils Pehrsson från Kronobergs Län: Staten
bör ej löna embetsmän, som ingen nytta göra,
Den w Augusti.
287
hvarför jag, i afseende på Biskopsembetenas in¬
dragning och öfverflyttande af Biskoparnes funk¬
tioner på Domprostarne, delar lika tanka med
Heurlin; men deremot vill jag icke, lika med ho¬
nom, föreslå, att de Biskopar, som komme att
bibehållas, skulle förses med penningelöner; ty
det vore, åtminstone för min hemort, der pen-
ningebristen är stor, vådligt att stadga det kro¬
nobonden skulle betalas med penningar. Ränte-
gifvarne böra få välja antingen de vilja gifva säd
eller lösa den.
Ola Svensson från Malmöhus Län: Att Bi-
skopsembetenas indragning medför någon våda
för kyrkan är ingen fara, då Domprostarne äro
fullt skicklige att uträtta hvad nu åligger Bisko-
parne. Det fattiga landet skulle vinna betydligt
genom besparing af lönerna till andra ändamål.
Jag biträder motionen.
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus
Län: Afven jag förenar mig med motionären.
Vår kyrka och lära, vårdade af det öfriga Pre-
sterskapet, stå nog uprätt utan Biskoparnes till¬
varo.
Anders Andersson från Östergöthlands Län:
De åsigter, som finnas uttryckte uti min Läns-
kamrat Gustaf Petterssons skriftliga anförande,
delas af mig.
Henrik Andersson från Örebro Län: I den
väl utvecklade motionen instämmer jag, öfverty-
gad att samhället både känner och erkänner obe-
höfligheten, ja skadligheten af Biskopsembetenas
tillvaro. Till och med Prester hafva medgifvit
288
Den io Augusti.
det. Kunna ej de Biskopliga privilegierna ttp—
Lafvas, så kunna åtminstone lönerna indragas.
Pehr Nilsson från Christianstads Län i In¬
gen våda för landet är för handen om motionär
rens förslag antages, Jag gillar motionen, men
vill utsträcka den derhän, att alla Biskopsämbe¬
tena indragas och benämningen af Biskop föl-
svinner. Domprost och Consistorium ärö tillräck¬
liga såsom styresmän för Presterskapet.
Christen Andérsson från Malmöhus Län:
Örn ej Biskoparnes löner helt och hållet indragas*
så böra de dock betydligt nedsättas.
Petter Claésson från Elfsborgs Län: De
fleste af Biskopsembeterlå äro Öfverflödige och
böra indragas* men måhända tärfvas eli Biskop
vid hvart dera äf Universitetenia Upsala och
Lund. Det synes huru litet mägtpåliggände desse
Embeten i allmänhet äro, då Biskoparne Vid Riks¬
dagar och andre tillfällen utan afsaknad hela 17 *
18 månader kunna vara borta från sine Stift, som
styras lika väl då en Domprost presiderar i Con¬
sistorium.
Måns Pehrsson från Malmöhus Län: Jag
instämmer uti hvad Christen Andersson yttrat.
Anders Andersson från Skaraborgs Lant Om
Biskopsembetena och lönerna indragas, så må,
för deras skull, som anse den Biskopliga vär¬
digheten behöflig, den modifikation göras, att sam¬
ma värdighet öfverflyttas på DomproStärne. Blott
indragning af lönerna kan tillvägabringas är än-
damå-
Den 10 Augusti.
289
damålet vunnet. Denna åsigt delades af Göran
Jonasson från Kronobergs Län.
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus
Län: Det tydligaste bevis att Biskopsembetena
äro öfverflödiga och att lönerna kunna indragas
är alt nuvarande Erkebiskopens fader på en gång
var Domprost och Biskop, hade proebendepasto-
rat att sköta, samt detta oaktadt bevistade (lera
Riksdagar. Ändock gick allt sin gilla gång, in¬
gen klagan öfver försummelse förspordes. Jag
instämmer med dem, som yrka Biskopsembetenas
a fska (famie.
Sven Heurlin: Om jag rätt fattat hvad, som
blifvit taladt, hafva åtskilige Ståndsbröder miss¬
förstått min motion, genom hvilken jag åsyftat,
icke Biskopsembetenas, utan Biskopslönernas in¬
dragning. Jag har föreslagit att en Biskop skulle
bibehållas i Upsala och en i Lund, men att de
öfriges funktioner måtte öfverflyttas på Dompro-
starne. De erforderlige lönerne böra utgå af
»Staten; men ingalunda har jag velat påstå, att
tiondespannemålen borde förvandlas i penningar.
Härutinnan har Nils Persson orätt förstått min
mening.
Ephraim Larsson från Elfsborgs Län, Niklas
Nilsson från Calmare Län, Petter Haraldsson
från Elfsborgs Län, Jöns Jönsson från Chri¬
stianstads Län, Anders Johan Sandstedt och
Petter Mårtensson från Jönköpings Län instäm¬
de med motionären, de två sistnämnde destoheldre,
som de sett att allt gått bra vid Biskopsembetet
19
290
Den 10 Augusti.
i W exiö, ehuru Biskopen sjelf flera år varit af
sjuklighet oförmögen att det förvalta.
Ståndet beslöt, att motionen, jemte de skrift¬
liga anföranderne, skulle remitteras till Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten.
% 4.
Anmäldes och inbeledsagades Herr Stats-
Rådet Kommendören af Kongl. Nords tjerne-Or-
den 01. Jin. Fåhreeus. sorn, på Kongl. Majtts
Nådiga befallning, till Ståndet allemnade följande
Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner och Skrifvel-
ser nemligen :
f:o Angående nedsättning i räntan för nya
Ulldiskontens hos Riksgäld,s-Kontoret egande kre¬
ditiv samt en del af nämnde kreditivs begagnan¬
de till Manufakturdiskontfondens förstärkning.
2:o Angående bestämmande af vissa vilkor
för vinnande af dispositions- och jordeganderätt
till de så kallade kyrkohemmanen i Halland.
3:o Rörande anslag å Allmänna Indragnings-
Staten till fyllnad i pensioner för dem af Kongl.
Maj:ts Flottas befäl och underbefäl samt öfrige
Corpser, hvilka äro delegare i Arméens Pensions -
Kassa.
4:o Angående sättet för återbetalningen af
lån, beviljade utaf allmänna medel till understöd
för vattenaftappningar eller andra förberedande
åtgärder till större odlingsföretag.
5:o Angående åtskillige kyrkoherdars under¬
Den 10 Augusti. 291
dåniga ansökningar om löneförbättring af indra¬
gen behagligtids-förlänings-spannemål.
6:0 Angående uplåtande af en under Kam-
mar-Collegii disposition varande jordrymd till
bygnadsplats för nya Observatoriibygnaden i Up¬
sala.
7:o Angående befrielse för Lofta, Gamleby
och Törnesfalla församlingar i Linköpings Stift
och Calmare Län från utgörande af soeknegång.s-
spanneinål eller så kallad skolmästareskäppa till
Rektor och Collega Schölce i Westervik.
8:0 Angående den vid sistförflutne Riksdag
bestämda så kallade kurhusafgiftens vidare fort¬
farande och användande.
9:o Angående ett lån af allmänna medel till
upförande af en gymnastik-bygnad för Lärdoms-
skolan i Malmö.
Med förklarande, att berörde Nådiga Pro¬
positioner och Skrifvelser skulle blifva grundlags-
enligt handlagde, betygade Talmannen Ståndets
underdåniga vördnad, trohet och tillgifvenhet för
Kongl. Maj:t; hvarefter Herr Stats-Rådet utbe-
ledsagades.
§ 5.
De af Herr Stats-Rådet Fåhreeus aflemnade,
uti näst föregående §. anmärkte Kongl. Majrts
Nådiga Propositioner och Skrifvelser uplästes,
hvarefter de samtlige, på flere Ledamöters begä¬
ran, lades på bordet.
292
Deri io Augusti.
§ 6.
Föredrogs Ola Svenssons från Malmöhus
Län den 7 i denna månad väckte, och sedermera
på bordet åvilande motion om nedsättning uti af-
trädes- eller kiigsmanshus-afgiften vid köp om
rusthåll.
Lars Pettersson från Blekinge Län ixpläste
härefter följande skriftliga anförande:
”Då man på ganska giltiga skäl måste er¬
känna, att skattebördorna inom vårt kära fäder-
dernesland hafva varit från aflägsnare tider för All¬
mogen och de närande Folkklässertie högst tryc¬
kande, äfven i de delar af utlagorne , sorn på
noggrannaste sätt äro fördulta lika inom hela lan¬
det, så är det ofelbart, att sådane onera, som vid
de urgamle skattebestämmelserna af tillfälliga or¬
saker företrädesvis och i högre grad pålagts en
och annan provins, äro desto mera odrägliga och
tryckande.
Ett sådant rattsvidrigt förhållande igenflnnéS
uti de äldre stadgar, som ålägga säljare och köpare
af Krono- och K rono-{Skattehemman uti Blekinge
Län jemte Södra Möre Härad i Calmare Län ^
att till Amtts Krigsmans-K assan i Carlskrona
betala uti städje- eller afträdes-afgift en proc. af
hundradet, hvaremot, med undantag af en del
rusthåll inom Skåne, hela landet är befriadt från
denna onaturliga afgift, till högre belopp, än som
svarar mot 10:de delen deraf, eller såkalladt en
per mille. — Att den högre afgiften till Krigs-
mans-Kassan i Carlskrona var vid dess loista
ursprung af behofvet påkallad vill jag icke be*
Den 10 Augusti.
293
strida, serdeles sora den tidens stora och mångå
krigsrustningar fordrade drygå penningetillskott,
samt fastigheterne i alia fall egde då ett ganska
iinga penningevärde, mot hvad de under närva¬
rande tider ega; men sedan under de i senare ti¬
der lyckliga fredsförhållanden, hemmanen ära up-
stegrade till enormt höga priser, och den tyvärr
allt mer och mer tilltagande penningeförlägenhe-
ten ofta i exekutiv väg tvingar till täta Abo-
ombyten, hvarmedelst, på den mest fattiga jord¬
brukarens bekostnad, samma Kassas fond med
hvarje år så utomordentligt förökats, att liera
Hundratusende R:dr Banko äro räntebärande, som
ej för andra behofver behöfs anlitas än till utlå¬
ning; så tyckes tiden vara inne, och hade länge
varit det, att denna tryckande börda, som till¬
fälligtvis blifvit vissa orter och icke hela landet
pålagd, blef, för den genom den dryga Båts-
jnansrustningen nog tryckta Blekingska provinsen
i så måtto lättad, att ifrågavarande afträdesafgift
bestämdes till blott en per mille, i likhet med öf¬
rige provinserne i riket, såvida icke äfven denna
sistnämnde afgift, i/io:dels procent, äfven såsom
öfverflödig öfver liela landet kunde indragas, ser¬
deles då efter all sannolikhet Krigsmanshus-Kas-
sorne inom riket ega derförutan tillräcklig soli—
dité för afsedde ändamålen.
På grund af här förut anförde skäl, torde
jag få utbedja mig Hedervärda Bonde-Ståndets
och samtlige Rikets Ständers gunstbenägna och
kraftiga medverkan till bifall af denna min motion,
och anhålles om remiss deraf till vederbörligt
Utskott, Stockholm den 10 Augusti 1844.
Lars Pettersson,
Riksdagsfullmäktig för Östra Härad
i Blekinge Län>
Härmed förena sig Gustaf Bernhard Appel¬
qvist, Ola Jeppsson.'"
Med Lars Pettersson instämde Lars Ras¬
musson och Johannes Johansson från Götheborgs
och Bohus Län.
På derom framställd begäran, fick motionen,
med bifogande af skriftliga anförandet, ytterligare
hvila på bordet.
§ 7.
Jöns Palmc/vists från Skaraborgs Län sedan
den 7 i denna månad på bordet hvilande motion
(»in inställande af Beväringens årliga vapenöf-
ningar, blef nu åter föredragen, hvarefter ingåf-
vos och uplästes desse två anföranden af Tobias
Lind från Götheborgs och Bohus Län samt Bengt
Eriksson från Wermlands Län.
”Med anledning utaf den i nästlidne plenum
af Ståndsbrodern Jöns Palmqvist väckta motion
angående inhiberande af National-Beväringens
vapenöfning i fredstid, får jag härigenom göra
följande reservation. Då jag genom motion vid
denna Riksdag ämnar väcka en fråga, som må¬
hända länge efterlängtats i fäderneslandet, nemligen
om den stående arméens indragning, och följden der¬
af skulle naturligtvis blifva, att Beväringen i stället
utgör Rikets krigsstyrka; derföre är det så myc¬
ket mer af behofvet påkalladt, att de ej äro okun¬
nige uti exercis, och fjorton dagars öfning deruti
på fem år, är allt för otillräcklig. Man bör väl
icke påstå, att vapenöfningarne lägga fröet till den
otukt, som kan vidlåda en del ynglingar, ty då
Den 10 Augusti.
295
skulle i sanning ingen vilja medgifva, att hans
son linge träda in uti Kongl. Maj:ts och Kronans
tjenst och att Beväringen under tågandet föro¬
lämpar menniskor, är en efterlåtenhet af deras
befäl, som hädanefter genom noggrannare eftersyn
torde benäget undanrödjas. Ått denna reservation
får åtfölja förutnämnde motion anhålles.
Tobias Lind,
från Bohus Län.'”
”Uti 31 år har Beväringsskyldighelen fortfa¬
rit, derunder med få undantag Beväringsmanska¬
pet varit underkastadt vapenöfning. Staten har
derpå upoflfrat minst 3 millioner och en lika sum¬
ma hafva de husfäder, som haft söner eller drängar
vid 20 års ålder, fått bekosta. Tv när man tager
i beräkning frenne veckors förlust af dagsverken
för hvarje person under den dyrbaraste årstiden,
och här till lägges den utredning som huset får
utgöra för att utrusta ynglingen, torde det kunna
antagas att Kronan och folket dragit halfva laset
hvardera. Således har nationen fått upoffra 6,000,000
R:dr utan den ringaste nytta. Om man antager
att Be vä ringsstyrkan för året tillvexer med 15,000
man, så har på 31 år, som denna conscription
fortfarit, varit exercerade 465,000 och om man
härifrån afdrager 5 klasser, såsom för närvarande
tjenstgörande, med 75,000, har Staten och den
enskifte redan förgäfves bekostat vapenöfning å
390,000 man. Begriplig blir således den utom¬
ordentliga tyngd, som hvilat på folkets skuldror
under ett längd af år, ehuru vi icke varit hem¬
sökta med krig. Ty, att hålla gamla stammen
296
Den 10 Augusti.
på stående fot, snarare ökad än minskad, och til¬
lika en dubbel styrka af hjelptruppar, utan utsigt
till sysselsättning i krig, är alldeles för illa hus-
hålladt.
Sedan riket förlorat alla sina utländska be¬
sittningar, som, då desse innehades, tarfvade mo¬
derlandets beskydd och försvar mot Iystna inkräk¬
tare, och då gamla krigsstyrkan för detta ända¬
mål var tillräck ig under (lera århundraden och
hade varit det för alltid, om den i sednare tider
blifvit bättre använd, hvad båtar oss väl då att hafva
den tredubbel under ett fortfarande fredslugn? Ty
icke hade Finnland gått förloradt 1808, om Sven¬
ska arméen, i stället för att marschera till Norrska
gränsen, der ingenting var att vinna, hade genast
infunnit sig till möte med Ryssen; till och med
om icke Sveaborg hade blifvit förrädiskt uplåtet med
sin 6,000 mans garnison, hade nära nog den
lilla Finska arméen uthållit sin gamla Erkefiende.
Den tidens National-Beväring gjorde ingen tjenst
men dog under marscher och på sjukhusen.
Således, och sedan Skandinaviska halfön är
innesluten af hafvet och sina otillgängliga fjällar,
måtte icke behöfvas att större delen af Nationen
står under vapen, när man icke fruktar att Nor¬
rige skall falla oss i ryggen, utan tvärt om hål¬
ler den fri; hvarföre skall folket göra så stora
upoffringar att ingenting blir att försvara?
Jag får derföre till Rikets Ständers behjer¬
tande framföra den önskan, att en underdånig
Skrifvelse till Hans M.aj: t Konungen måtte afgå,
med anhållan, att Beväringens vapenöfning måtte
för alltid inställas, intill dess ett fredsbrott vore
Den io Augusti.
207
att frakta, men att Bevärings-mönstringarne på
samma sätt, som hitintills skett, måtte fortfara, pä
det Landets Konung måtte åskådligt kunna på¬
räkna livad styrka Han liar att använda när det
gäller, oell den Beväringsskyldige viste med sig
att lian vore engagerad till landets försvar.
Om Konungen funne nödvändigt att göra an¬
fall på en främmande kust, eller en fiende vågade
sig hit öfver hafvet, icke skedde dessa tilldragel¬
ser så oförmodadt utan att man hade en och an¬
nan månads rådrum att i vapen inöfva de då va¬
rande Beväringsskyldige. Mera nytta och mera
allvar skulle en vapenöfning hafva med sig när
fara vore å färde, än som nu sker, då konsten
snart sagt utöfvas för roskull. Vinsten af denna
förändring klefve oberäknelig. Årligen 300.000
dagsverken, sorn i stället godtgjordes jordbruket,
jernhandteringen och öfriga näringar, utom årlig
besparing af 100.000 B:dr i Statskassan och en
lika summa å folkets sida, äro saker som tala för
förändringen.
Då krig skall föras, är ej en stor armé det
enda som gäller. Finnes icke medel till dess under¬
håll blir den oanvändbar. Har man under fredslug¬
net utmattat landet, förstört eller icke samlat nå¬
gon krigskassa medelst en onödig vapenöfning, —
en öfverdrifven granlåt, utsträckt till sjelfva sol¬
daten, hvarmed skall ett framtida krig föras.
Den stora föihoppning Svenska folket eger,
att vår nu varande Ällernådigste Konung skall
gå Nationens önskningar till mötes, medelst in¬
förande af en sparsammare hushållning med fol¬
kets tillgångar, låta landet åter hemta anden eftei
Den 10 Augusti.
oerhörda upoffringar, ehuru under ett långvarigt
fredslugn; gör, att jag vågat väcka fråga om en
af folkets angelägnaste önskningar, förvissad att
liikets Ständer understödja den goda saken.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles
vördsamligen.
Stockholm den 10 Augusti. 1844.
Bengt Eriksson,
frän Wermlands Län.
Med förestående förena sig undertecknade:
J. Kylander, Jöns Eriksson, J. P. Brattström,
från Wermlands Län.”
Bengt Erikssons uti anförandet framställda
åsigter delades af Johan Pehrsson från Upsala
Län, Pehr Eriksson från Wermlands Län, Nik¬
las Nilsson från Calmare Län, Anders Eriksson
och Petter Haraldsson från Elfsborgs Län, Pet¬
ter Jansson från Skaraborgs Län, Pehr Olsson
från Upsala Län samt alla Ledamöterne från Jön¬
köpings och Östergöthlands Län, m. 11.
Nils Nilsson från Wermlands Län ansåg
Tobias Linds förslag om stående arméens indrag¬
ning overkställbar och att inställande af Beväiin-
gens vapenöfningar vore lämpligare. För öfrigt
biträdde Talaren Bengt Erikssons skriftligen fram¬
ställda mening.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län
förklarade sig aldrig vilja gå in på att den staen-
Den 10 Augusti.
299
lie arméen indrages på Beväringens bekostnad. I
nödens stund skulle Beväringen nog med nöje för¬
svara fäderneslandet, men också vore det billigt
alt den under fredstid undsluppe öfningarne, så¬
som af liten vigt då tolf dagars exercis lätt glöm¬
des. De årliga vapenöfningarne borde uphöra, utan
att dock derföre, i händelse af krig, behöfde dröjas
med Beväringens exercerande tills krigsförklaring
skett. Genom kabinetternes inbördes meddelanden
och upmärksamhet på hvarandra skulle nog utbrot¬
tet af ett krig vara kändt så länge förut, att Ko¬
nungen hunne sammankalla och låta tillräckligt öf¬
va Beväringen, i händelse dess tjenstgöring tarf-
vades. Tjenligast vore derföre att i underdånig skrif¬
velse hos Kongl. Maj:t anhålla om Beväringsex¬
ercisens uphörande tills Kongl. Maj:t funne den
nödvändig. Genom en sådan förändring skulle
stora summor besparas.
Häruti instämde Pehr Jönsson från Christi¬
anstads Län. Göran Jonasson och Nils Persson
från Kronobergs Län, Lars Pettersson från Blek¬
inge Län, Lars Johan Gezelius från Stora Kop¬
parbergs Län, Måns Pehrsson fråe Malmöhus
Län, Anders Sundholm från Stockholms Län,
Lars Bygden och Olof Nilsson från Westerbot¬
tens liän.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus
Län förenade sig deruti att Beväringens vapen-
öfningar äro under fredstid öfverflödige och att
stående arméens indragning vore olämplig. >
Talmannen uplyste, att motion blifvit hos
Ridderskapet och Adeln väckt om stående arméen*
inskränkning och aflöning.
300
Den 10 Augusti.
Viro Talmannen Nils Persson ville icke un¬
derstödja den mening att stående arméen bör in¬
dragas, ehuru dess underhåll är ganska betungan¬
de; ty skulle Beväringen fullt ersätta stående ar¬
méen, fordrades inånga och långa vapenöfningar,
som skulle kosta så mycket, att landet ej förtje-
nade på bytet, och dessutom trodde talaren allmän¬
na stämningen lor närvarande icke gynnsam föl¬
en sådan förändring. Om deremot Konungen fun¬
ne skäligt att under ett ostördt fredslugn inställa
Beväringens öfningar, vore sådant visserligen
önsk\ ä dt.
Med vice Talmannen förenade sig Anders
Jansson. Nils Gustaf Nilsson och Gustaf Pet¬
tersson från Östergöthlands Län, Pehr Palsson
från Christianstads Län samt Gustaf Bernhard
Appelqvist från Blekinge Län.
Erik Eriksson fran Westerås Län delade
lika åsigter med Strindlund och vice Talmannen.
Jan Andersson från Upsala Län var af Mo¬
tionärens mening. Om stående arméen indroges
och Beväringen vid påkommande krig skulle fylla
dess plats, måste långvariga och högst kostsam¬
ma öfningar anställas. Talaren förenade sig så¬
ledes med vice Talmannen.
Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län
yttrade: Om landet skall hafva någon nytta af
sin Beväring, bör den väl öfvas i vapen, hvilket
vid utbrott af krig blir för sent. Att Beväringen
icke årligen, utan när omständigheterne så fordra,
sammankallas till öfningar, ville jag tro instämmer
med Hans Maj:t Konungens åsigter.