Hedertvarda
Bonde-Ständets
Prvtocvllcr
wid
Urtima Riksdagen i Stockholm
är 1834.
SjnnSe Zandet.
Stockholm, Kongl.OrdenS.Boktryckenef, 1835.
1834 den 13 September.
plenum kl. 10 f. M.
Protokollet för den 8 i denna mänad justerades.
Till följd ak beflutet den il i denna mänad och sedan
Secreteraren uppläst 71 §. Riksdags-Ordningen, forctogS
nu wal till de Elcctorcr jemte deras Suppleanter, so,»»
enligt 88 §. Regeringsformen och 63 H. Riksdags-Ord-
ningen, komma att utse den person, som skall efterträda
Zustitie-Ombudsmannen i Embctet, i fall han innan nästa
Riksdag skulle afgä med döden; och blefwo dcrwid walde:
till Electorer:
lollan Benglsson ifrän Wester-Norrlandö Län med 53 röster.
|
Drik Bcrsson frän Gefleborgs Län
|
— 53 —
|
Iolian Driksson frän Stora Kopparbergs Län
|
— 51 —
|
Dars Darsson frän Skaraborgs Län
|
— 49 —
|
Ola leksson frän Blekinge Län
|
— 49 —
|
Olof Olossson frän Wermlands Län
|
— 48 —
|
Mls Nansson frän Malmöhus Län
|
— 48 —
|
Ber ionsson frän samma Län
|
— 48 —
|
Hans Iansson frän Elfsborgs Län
|
— 47 —
|
tkrxlers Danielsson frän samma Län
|
— 46 —
|
Drik Rorberg frän Westeräs Län
|
— 46 —
|
och lotran lacob Rulberg fr. Norbottens Län
|
— 46 röster.
|
4
Den 13 September.
saint till Suppleanter:
1:o Oetter ^irclorssoir frän Hallands Län med 40 röst^
2:o Oetter Oersson frän Calmar Län — 35 —
3.0 Oer lVilsson frän Christianstads Län — 35 —
4:o I.ars Oersson frän Westeräs Län — 22 —
Öfwer walet dies särffilk Protocollsutdrag genast ju-
sierabt.
Sedan ^tnclers oälilsson frän Jönköpings Län den 2Z
Augusti erhällit tre wcckors ledighet, räknad ifrän den 1 i den¬
na inänad, för att besöka hemorten, sa hade han, uti ffrif-
wclse till Talmannen, begärt 14 dagars prolongation pä
permissionen, i anseende dertill, att han under hemresan
blifwjt Uppehållen af undergängen quarantain i 10 dygn.
Ständet fann för godt, att bifalla denna begäran;
och skulle 6uslsk 6ustslsson frän Södermanlands Län,
svin nu innehar ^Ullers OLlrlssons plats i Lag-Utskottet,
Lfwen under dön ptterligare permissionstiden, i brickors
OLlrlssons ställe wara Ledamot of Lag-Utskottet.
Likaledes och som l.srs Iönsson frän östergöth¬
lands Län, hwilken undfätt twä weckors ledighet, räknad
frän den 2 i denna mänad, latit tillkännagifwa, att
denna ledighet, i anseende till inträffad quarantain, för
honom blifwit otillräcklig, bewiijade Ständet I.srs ILnsson
vttcrligare 14 dagars ledighet.
Den 13 September.
S
Som flere af Ständets Ledamöter jemte deras Sup¬
pleanter i förstärkta Banco-Utffottet, hade dels insjuknat,
dels hemrest, efter »hällen perinistion; sä beflöt nu Stän¬
der, att tillöka antalet af Suppleanter i samma Utskott
med följande:
1:0 Lelli lrsson frän Westeräs Län,
2:o Ian Lenglsson frän Wester-Norrlands Län,
3:o Lars Lersson frän Westeräs Län,
4:o ^8aInne1 iönsson frän dalmar Län,
5:0 Lrile Lrsson frän Gefleborgs Län,
6-o Olot Olsson frän Westerbottens Län,
7:o Lrile Olsson frän örebro Län,
8:0 Lamuel Anckersson frän Östergöthlands Län,
9:o lukve Olunsson frän Malmöhus Län,
10:0 Dockers Ansson frän Stora Kopparbergs Län,
Il:o l^ils Nansson frän Malmöhus Län,'
12:o Ler Iansson frän Krogsta, Upsala Län; och
13:0 Iohannes Oristollersson frän Kronobergs Län.
Dä nu änpo föredrogs Stats-Utskottets, sedan den 6
och 8 i denna mänad, pä bordet hwilande Memoriak N:o
250, i anledning af skiljaktig- beflut i nägra delar af
Statsregleringen, stsdnade Bonde-Ständet i följande beflut
1-sta punkten, rörande Utskottets förslag, det Rikets
Ständer »nä besluta, att de under RikS-Statcns Hufwud-
titlar uppkommande besparingar hädanefter icke mä amri-
sas till nägra bestämda löneanflag pä Stat; och
6
Den 13 September.
2:dra punkten, rörande frägan, huru förhällas stall med
de Embetswerk och Corpser, hwilka sedan sista Riksdag blif,
wik reglerade och as de dem tillagde förmäner komniit i ätnju-
tande, men för hwilka Utskottet icke trott sig böra tillstyrka
förhöjda ansiag;
Voteringspropositionerne gillades;
3:djo punkten, angäende ökadt löneanflag för Kongl.
Majus Kansli och om sportlernes utgående till Kronan sä-
som Chartä-Sigillatäafgift;
Den af Utskottet föreslagna redactionsförändring antogs.
4 de punkten, i fräga örn PostwerketS Aflöningssiat,
Postinrättningens förbättrande m. in.
Ständet lät bero wid hwad Utskottet häruti yttrat-
5: te punkten, beträffande regleringen af Kongl. Stats-
Contorets Stat;
Voteringspropositionerne godkändes;
6:te punkten, angäende fortfarande ansiag under 3 är,
för en härstädes befintlig Electricitetsmaschin, att af fatti¬
ge sjuke begagnas;
Inbjudningen afsiogs och Voteringspropositionen gilladeS;
7:de punkten, angäende ansiag till farsoters och sttiit-
tosamma sjukdomars botande samt medico legala besigtnin-
gar; och
8.Se punkten, angäende ifrägastäldt ökadt ansiag för
Kongl. Tabell.Coinmiffionen;
Den 13 September.
7
Ständet godkände Voteringspropositionerne.
9:Se punkten, rörande bestämmande af Tullwerkets
Utgifs-Stat;
Ständet lät härwid bero.
10:de punkten, om anwisanoe af hittills saknad lön
för Presidenten i Kongl. Krigs-Collegium;
Inbjudningen blef afstagen och voterings/propositionen
gillad.
11:te punkten, angäende uppförande ä Stat af 497 Rdr
3 st. 2 rst. till fyllnad i de uti Kongl. Krigs-Collegium
tienstgörandes löner, dock utan tillökning i förut warandr
spanmälsanilaget, samt med förbehäll i öfrigt, att de arf-
woden, som af särflilde Castors medel utgätt till Krigs,Räden,
icke hädanefter dem tilldelas;
Ständet biträdde Högw. Preste-Ständets besiut och gil,
lade Voteringsproposilionen.
42:te punkten, om anslag till 32 Batterihandtwcrkare
tvid Artilleriet;
I3de punkten, i frägan om inrättande af ett nytt
Tygstats-Compagnie; och
14.de punkten, angäende anslag för uppsättning af
den sä kallade Raqnet-Corpsen i någon större flala;
Znbjudningarne afslogos och Voteringspropositionerne
K
Den 13 September.
1Z:de punkten, i afseende pä anflaget till ArniyenS
materiel;
stolrsn Iscob Uulberg frän Norrbottens Län inlemnade
härwid följande flriftliga anförande:
Stats-Utffottet bär misttagit sig om Bonde-StändetS
mening, i fräga om anflaget till Armöens materiel. En
historist berättelse af förhällandet, upplyser detta ganssq
klart,
Kongl. Majit hade i denna fräga i sin Nädiga Propo«
sition begärt, dels uppförande pä stat af de wid sista Riks,
dag provisoriskt bcwilja-de 70,000 Rdr, dels en tillökning af
tzO.oOO R:dr, likaledes ärligen. Det förra af dcsta anflag,
eller 70,000 Ndr, hade Stats-Utskottet tillstyrkt, men afstyrkt
dek sednare, eller den begärda tillökningen pä 90,000 Rdx
ärligen. Donde-Sränbet afflog, enligt hwad dest Protocoll
wisar, de 70,000 Ndr, men anwisade af desamma i stät,
let 45,000 Rdr ärligen, att anwändas till LewäringenS
beklädnad, ett af de angelägnaste föremälen, i och för hwit,
fa ökadt anflag till Arumens materiel blifwit af Kongl,
Maut Lskadt. Z föl/d af delta beslut, kom frägan om de
begärda 90,000 Ndr ärligen att förfalla, d. w, s, när Stän¬
der icke ens ansett en tillökning af 70,000 Rdr nödig,
utan trott 45,000 Rdr wara nog; sä följde ock deraf, att
Ständer ej wille bewilja de till och med af sjelfum Stats,
Utskottet, säsom öfwerflödige, afstyrkte 90,000 Rdr B.co.
Häraf Sr säledeö tydligt och klart, att Bonde-Ständet, af de
utaf Kongl. Majit för Armäens materiel begärde 160,000
Ndr ärligen, icke bifallit mer än 45,000 Rdr, och detta med
Den 13 September, 9
wilkor, att anslaget skulle anwändas till BewäringenS be¬
klädnad.
Emedlertid hofwa Ridderstam och Adeln, Preste-
pch Borgare-Ständen, utan wilkor bewiljat 70,000 Rdr
af de begärda 160,000 Rdr. Detta Lr säledes ett Rikets
Ständers beslut, hwarigenom Bonde-Ständcts wilkor wid
de af detta Ständ bewiljade 45,000 Rdr säledeS kommer att
förfalla.
Detta mätte wara den enda rimliga förklaringen af
tvärt beslut, hwilket annars skulle leda derhän, att rvi, i
stället för en besparing af skillnaden emellan 45,000 Rdr
och 70,000 Rdr, skulle hafwa bifallit en utgift af den först¬
nämnda summan utöfwer den sistnämnda,
Stats-Ulstotret hade säledcs bordt för Rikets Ständer
tillkännagifwa, att frägan om de 70,000 Rdr Sr af RiketS
Ständer afgjord, och att, i följd deraf, het af Bondc-Stän,
det derwid fästade wilker säledeS kommer att förfalla; men
att dä Ridderstam och Adeln samt Preste-Sländet, för
ArmäenS materiel, utöfwer 70,000 Rdr, ytterligare ansta,
git 54,000 Rdr, att särskilt ulgä till BewäringenS bekläd¬
nad, sä borde i förstärkta Stats-Ulstottet votering anställas
öfwer följande proposition:
Den som bifaller alt ett särskildt ärligt anslag af 54,000
Rdr, att anwändas till Bewäringsmanstapets beklädnad, mä
ä stal uppföras, voterar
I»
lo
Den 13 September.
Den det ej will, voterar
Nej;
Winner Nej, kommer detta anslag ej att Sga rum.
Jag anhäller om äterremifi.
loll. Ise. kulberg,
Secreteraren trodde, att Stats,Utskottet förfarit riktigt,
dä det uppställt Contrapropositionen efter ordalydelsen af
Wonde-Ständets beslut, genom hwilket Ståndet bewiliat
ett särskildt anslag af 45,000 Rdr till Bewärings-manska,
pels beklädnad, efter afjlag af de utaf Slats-Utskottet till¬
styrkte 70,000 Rdr, hwilkas skiljaktiga föremäl Lro att in¬
hämta pag. 12 och 17 i Kongl. Majus Nädiga Proposition
om Statswerkcts tillstånd och behof; och förmente Serre-
^eraren, att den nu projecterade tydningen eller förklaringen
af beslutet skulle tillintetgöra detsamma och jemwäl inwerka
pä de tre öfrige Ständens eller Rikets Ständers beslut,
angäende de omnämnde 7o,000 Rdr; rvid hwilket förhäl-
lande det syntes Secreteraren, som att 58 Z. R!ksdagS-Ord,
ningen icke medgaf proposition till afslag ä contrapro¬
positionen, hwilket dock icke hindrade äterremifi af fö-
rewarande punkt, pä grund af de gjorde anmärknin-
garne.
Hans llsnsson frän Elfsborgs Län: Jag är fullkomligt
ense med Andberg, och prkar aterremist till Stats-Utskoltet
af denna punkt; ty om man granskar ordalagen i Utskottets Ut¬
låtande, "att det i närwarande fall trott sig finna" sä Lr
det klart, att Utskottet icke warit rätt säkert pä huru Bonde,
Den 13 September.
11
Ständets beslut i denna punkt borde rätteligen tydas, hwil-
xet förhållande jag hade tillfälle inhämta under discustio-
nen i Utskottet, der det vck pttrades, att Bonde-Sländet
ägde rättighet ott justera sitt beslut. ^
Hane Hansson frän Götheborgs och Bohus Län samt bi-
rib Hansson frän Orebro Länförenade sig med Umberg och
Hans lansson.
Sven Heurlin frän Kronobergs Län: Ingen kan neka,
att Bonde-Ständet, dä Stats-Utskottets förra Betänkande
i denna fräga förewar, bewiljade 45,000 Ror, för Bewä-
ringsnianffapets beklädnad, men det skedde med uttryckligt
willor, att de tvid förra Riksdagen till Armeens materiel
tills widare anordnade 70,000 Rdr skulle förswinna. Det
är beklagligt, att Stats-Utskottet nu sa mitzförstätt Ständcts
beslut, ott begge summorna kunde komma att uppföras pä
stat, och under hopp att detta mitztag rättas, förenar jag
mig med Umberg om slerremiA.
Umberg; Z mitt anförande har jag alldeles icke till¬
styrkt öfwerträdande af Rikets grundlagar eller upphäfwan-
de af nägot Bonde-Ständets eller de andre Riks-StändenS
beslut; hwarföre Secrreterarens framställning warit obehöf¬
lig. Wid sista Riksdag bewiljade Ständerne 697,000 Rdr
för Krigs-Collegii departementer, till Förswarswerkets ma-
tenella behof; och dä af denna summa,ännu finnas i behäll
omkring 450,000 Rdr, samt tre Ständ wid hetta Riks¬
möte beslutat, att de omnämnde 70,000 Rdr fortfarande
stola ärligen utgä till Armecns materiel, sä tror jag, att
12
Den 13 September.
besia betydliga summor lemna tillräcklig tillgäng Lfwen til!
Bewäringsmanskapets beklädnad, hwarigenom all farhäga
för brist i denna del ej förtjenar afseende. I öfrigt för
jag erinra, att jag anser det icke wara mera wädligt, att
Bonde-Ständet nu förklarar rätta meningen ak sitt beslut,
pä sätt jag föreslagit, Ln att, säsom Secreteraren flere gän,
ger och Sfwen i dag lätit oanmärkt gä för sig, Ständet,
med fränträdande af sina egna, öfwergätt till Med-Slän»
dens beslut; och innefattar det nu ifrägawarande beflutet
alldeles icke, att de omnämnde 45,000 Rdr skulle utgöra
ett särskildt anslag, oberoende af de 70,000 Rdr, utaf hwil¬
ka Bonde,Ständet alltsä bewiliat 45,000 Rdr och afflagit
25,000 Rdr, hwilket ock more enda och rätta meningen af
Bonde-StändetK beslut,
Secreteraren yttrade: Z afseende pä grundlagsstridjg-
heten af Umberg; framställning och befogenheten af min
erinran derwid, Sberopar jag, hwatz jag redan andragit.
De omnämnde anslagen wid^ sista Riksdag afsäga icke Be»
wäringsmanffapets förseende med kläder. För detta behof
äskade Kongl. Maj:t, wid samma Riksdag, ett särskilt an»
slag, men detta anslag bewiljadcs icke, utan ansägo Stäm
berne, att dermed kunde och borde anstä, hwilket Utlärandet
öfwer den Riksdagens extra Statsreglering wisierligen upp¬
lyser. Grundlagen Sr deri owilkorlig, att det endast är i
grund af inbjudning frän Utskott' och Med-Ständ, som ett
Ständ äger, att öfwergä frän sitt eget till ett annat Ständs
beslut. I förewarande fräga har Bonde-Ständet icke sätt
emottaga nägon inbjudning, och i öfrigt synes Umberg;
Den 13 September. 13
framställning icke äsyfta, att Bonde-Ständet flulle biträda
nägot annat Sländs mening.
kolian Benglssoil frän Wester-Norrlands Län: Sedan
en Ledamot af Stats-Utflottet upplyst, att Utflottet icke med
säkerhet trott sig hafwa uppfattat Bonde-Ständets beslut, som
icke warit annat, än att, med wiltok art de 70,000 Rdr skulle
förswinna, till Bewäringsmanflapets beklädnad ärligen anstä
45,000 Rdr, samt Borgare-Ständct afflagit allt anslag i sist,
nämnde afseende; sä flulle jag tro, det wara lämpligt, att Za»
propositionen uppställdes för bifall till uppförande af 54,000
Rdr, och Nej för afslag 8 allt anslag, ty pä sätt som det
nu stär, flulle bäde 70,000 Rdr och 54, eller 45,000 Rdr
blikwa bewilfade, hwilket för ingen del warit wär mening.
Zag anhäller alltsL om äterremist.
Olof Olsson frän Westerbottens Län förenade sig med
kulberg och stobsn Bengtsson.
Riis Nansson frän Malmöhus Länt Zag känner gan»
ska wal, att Ständer icke äger rätt, att upphäfwa ett fat-
tadt beslut, men jag wet ocksä, att det Sr hwarje manS
rätt, att fä tyda fina ord och förklara sin mening, och Bon-
de,Ständets mening war säkerligen den och icke nägon an¬
nan, än att afflä uppförande 8 Stat af sä wäl de 70,000
Rdr, som de ytterligare begärde 90,oOO,Rdr, samt att, en»
dast med detta »vilkor, bewilja 45,000 Rdr till Bewärings»
manskapets beklädnad. Zag förenar mig säledes i den gjor¬
de begäran om Sterremifi, pä det StatS-Utflottet mä kom¬
ma » tillfälle att taga närmare! kännedom om meningen of
»värt beslut. Säsom det nu Sr ihopstäldt flulle 115,000
14
Den 13 September.
Rdr wara bewiljade, dä wär afsigt likwäl endast ivar alt
bewilja 45,000 Rdr.
Nils kersson frän Orebro Län förenade sig med Hans
lansson och kulberg.
lukvs Nansson frän Malmöhus Länt För min del
anlag jag Bonde-Sländets mening wara tydlig och klar,
att 45,000 Rdr till Bcwäringsmanskapets beklädnad be»
wiljades, nied dcrwid fästadt wilker, att de 70,000 Rdr
skulle förswinna. Zag förenar mig alltsä med kniberg.
kristers Danielsson frän Elfsborgs Län: Wid sädant
förhällande, som detta, dcrwid äfwen Stats-Ukffoktet, säsom
Memorialet wisar, fästat sig, torde icke nägot wara billi¬
gare, än att wi fä rättighet att förklara egentliga menin--
ningen ined tvärt beslut. Jag förenar mig i öfrigt med
kurberg och begär älerremiff.
Dans lansson: I hufwudsaken har jag er widare att
tillägga; men i afseende pä län kengrssous yttrande, att
Stats-Utffollet ej riktigt fattat Bonde-Sländets beslut, sä
will jag upplysa, att förhällandet egentligen icke Sr sädant
som han anmärkt. Srats-Ulstottet-har ansett Ständets be,
flut kunna tydas annorlunda, men funnit sig af ordalydel¬
sen förhindradt, att antaga annan mening, än den Bote»
ringsproposilionen innehäller. Inom Utskottet förwäntaoes
flkwäl ätcrremih af Propositionen; och yttradeö bäde att
Ständet egde att förklara sitt beslut, och att Ständct lätit
narra sig, att derpå ingä. Jag ber och uppmanar hwar och
rn inom Ständct, som.skulle kunna wara af annan öfwerty.
Den 13 September.
1.5
gelfe/ Sn att de 45,000 Rdr bewillsdes endast med wilker
akt de 70,000 Rdr komme att förswinna, alt nu gifwa
fig tillkänna, pä bet att Stat8,Utskottet eljest iiiä finna den
nu uttryckta meningen wara Ständets enhälliga.
Olok Olsson och Lamuel ^uclerssou frän östergöth¬
land förenade fig till alla delar med Hans lansson och
kulberg; och mänga hördes häri instämma.
Utur det justerade Protokollet uppläste Secreteraren
Botcringspropofitionen, som grundlagt dct ifrägawarande
beflutet.
Kulberg: Sedan det nu af Ständet blifwit förklaradt,
att omnämnde 45,000 Rdr till Bewäringsmanskapeis bekläd¬
nad bewiljadeö endast och allenast med milkar, ait de ifräga-
ställde 70,000 Rdr skulle alldeles förswinna, och märt beslut
säledeS närmast öfwerensstämmer med Borgarc-Ständetö; sä
har jag deraf förnpad anledning att prka, det Voteringsproposi-
tionen uppställes i öfwerensstämmelse ined hwad jag föreflagit,
och kan ingalunda anse sädant wara stridande emot hwad
Bonde-Ständet i benna fräga bcflutit.
Discufiionen förklarades wara flutad; och blcf, uppä
Talmannens proposition, ifrägawarande I5:de punkt, pä
grund af de derwid gjorde anmärkningar, till Stats-Utstottet
ätcrremitterad.
I6:ve punkten, angående sättet för Bewäringsmanffa-
pets beklädnad;
Voteringspropositionen gilladeS;
16 Den 13 September.
1?:de punkten, angäende tillökningen'! anslaget för Ex^
ercis-Esqvadroncr;
Med afflag 8 inbjudningen,-^blef, Voteringsproposition
nen godkänd.
I8:de punkten, om anflag till wapenöfningar för Landin
och Sjö-Bewäringen;
Ständer gillade den föreflagna Votcringspropositionen.
I9:de punkten, angäende anflag till öfningar för Flot-
tans bemanning;
Ständer, som icke antog inbjudningen, godkände Bott»
ringspropofilionen.
20:de punkten, VM underdänig framställning hoS Agl.
Majit, att Rikets Ständer anse Rikets Sjöförswar egent¬
ligen hwitå pä Skärgärds-Flottan;
Ständer lät harwid bero.
2l:sta punkten, om uppförande 8 Stat, blimd annat
af det wid sista Riksdag för Elementar-Lärowerken bewil-
jade anflag 42,000 Ndr; och
22:dra! punkten, angäende ashielpande af de ound^
gängligaste materiel» bchofwen wid Akademierna;
Voteringsproposition»^ ölefwo af Ständet gillade.
23:dje punkten, angäende reglering af Lappmarks Ec-
clestastik-Werket;
Inbjudningen antogs.
24:ve
Den 13 September. 17
24:de punkten, angäcnde ärligt anslag till reseunder-
slöd för utmärkte wetenstapsmän;
Ständer godkände Voteringspropositionen.
25:te punkten, rörande Landt-Stats Tjenstemäns och
Betientes pensionsrätt;
Ständer afslog inbjudningen och gillade VoleringSpro,
positionen.
26:te punkten, angäcnde bet belopp, som för framti¬
den bör bestämmas säsom pension för afskedstagande, till
sädan förmäns ätnjutande berättigade Landshöfdingar;
Inbjudningen antogs, i följd hwaraf den föreslagna
Voteringspropositiouen förfaller; och
27:ve punkten, angäcnde wilkoret för utgäends af
den Commerce-Rädek Lenius, förste Expeditions-Secretera-
ren kielrert och Advocat-Fiscalen Stsst, säsom Ledamöter
i f. d. Lag-Commiteen, bewiljads ärliga pension;
Ständer förblefwid sitt bcilut och gillade den föreslagna
Voteringspropositionen.
öfwer hwad ^älunda beslruits, blef Protocollsutdrag ge¬
nast justeradt.
Upplästes och godkändes Expeditions-UtskottetS förslag
till underdänig skrifwelse till Kongl. Mant, angäende upp-
häfwandet af spärrningarne emot Eholerafarsoten.
7:de Bandet.
2
18 Den 13 September.
Af ankomne Protokollsutdrag, hwilka efter uppläsandet
lades till handlingarne, unverrättadeS Ständet:
att -Högloft. RidSerskgpet och Adeln,
den 1 dennes.
Remitterat
till Allmänna Beswärs- och Ekonomi-Utskottet ett af
Herr OumIiLr, Esri, ingifwct anförande, i anledning af
samma Utstötts af Ridderstapet och Adeln återremitterade
Betänkande N'.o 98;
den Sidse
Lagt till handlingarne
Allmänna Beswärs- och Occonomi.Utstottets ytterligare
Utlätande N:o lil;
Bifallit
Allmänna Veswärs-^och Ekonomi-Utstottets Utlätanden
N:s 105, 106, 107, 108, 109, och 112;
Mit bero wid Lag,Utstottets Memorial N:o 116;
Lagt till handlingarne
Lag-Utstottets Memorial N;S 115 och 117;
Afflagit
Allmänna Beswärs- och Oeconomi-Utstottets Utlätande,
i anledning af f.ägan, vin upphäfwande af de pä älffilliga
ställen widtagne spärrningsanstalter;
Äterremicterat
Banco-Utstotteks Betänkande N-o 35;
Dm 13 September.
19
Afflagit
Samma Utstötts Betänkande N:o 32;
Bifallit
Bsnco-Utstottets Belänkandcn N.s 31, 33 och 34;
wid föredragning, i sammanhang, af Stats-Utstottets Ut-
lätanden N:s 57 och 242,
Bifallit det förstnämnda ;
Lagt till handlingarne,
Stats-Utstottets UtlStanden N:s 241 och 244;
Ätcrremitterat
samma Utstötts UtlLtanden N:s 235 och 248;
Bifallit
samma Utstötts Utlätanden N:s 234, 236, 237, 238,
239, 240, 243 och 244;
Lagt till handlingarne
Constitutions-Utstottets Memorial N:o 3o;
Remitterat till Stats-Utstottet: Ett af Herr Lillen
Oeorg, ^.xel, afgifwet pttrande, i anledning af Stats-
Ulstkottcts Utlåtande N:o 225, och Kongl. Mgi':ts Nädiga
Proposition af den 2 dennes, om bewiliande af ett Lreditiv
för bestridande af de kostnader, som genom farsoten Cholera
föranledas;
den 6 dennes
Remitterat till Stats-Utstottet;
ett anförande af Herr Crusenstolpe, Nagnus, llaeob,
20
Den 13 September.
i anledning af Kongl.^ Mant den 3 i denna mänad till
Utskottet remitterade Nädiga Proposition i npsinämnde
Sinne; samt
till Banco-Utstottet:
Herr Lruncronas, Onstst, wäckte motion,
om bestämmande al en präftriptionstid för de gamla sed-
larnes gängbarhet, när Banken börjat utgifwa sedlar af
bättre beskaffenhet;
Wid föredragning af Lag-Utskottets Utlätande N:o 114,
i anledning as äterreuiist utaf Utskottets Betänkande N:o 76,
bifallit sistnämnde Betänkande;
Likaledes, wid föredragning af samma Utstötts Utlätande
N:o liz, i anledning af äterremist utaf Utskottets Betän¬
kande N:o 75, afflagit detta sednare Betänkande; och
sBifallit Lag-Utstottets Betänkanden N:s lii och 112;
att Wällofl. Lorgare-StLnSet,
den 8 i denna mänad,
icke funnit stäk antaga Ridderflapet och Adelns inbjud,
ning i afseende pä spärrningsanstalterna inom Riket inot
dm härjande Cholerafarsoten;
Lagt till handlingarne
Protokoll, hällne den 6 vennes, dels wid wal af Rikets
Ständers Iusiitiae-Ombudsman, och dels wid wal af den
inan, som stall efterträda R. St. Justitiae-Ombudsman, i fall
han, innan nästföljande Riksdag, ffulle med döden afgä;
Den 13 September.
21
den 11 September
anmodat ExpeditionS-Utskottet, sedan den walde Justi,
tiae-Ombudsmannen, Revisions-Secretcraren och Riddaren
k. N. koignanl aflidit, att uppsätta Rikets Ständers för,
ordnande för den walde Suppleanten, Hof-R2tts-Rädet och
Riddaren 6.1.. lustin, att wara Rikets Ständers Justiliae,
Ombudsman; och
godkänt de i Banco-Utffottets Memorial N:o 37, före,
flagne Voleringspropositioner.
Lades pä bordet:
Högw- Preste-StändctS Protocollsutdrag denna bag,
med inbjudning, att för Ortopediska Inrättningen, till nästa
Riksdag, bewilja ett ärligt anslag af 666 Rdr 32 st. hwilket lik-
wäl skulle ställas under disposition af den Direktion, som ätagit
sig förwaltning af enskilt» bidrag till samma Sndamä.', med
wilker, att twä fattige lytte barn blifwa kostnadsfritt wär-
dade, och med rättighet för Directionen, alt tilldela Läka¬
ren Lfwerskottet säsom arfwode;
Stats-Utskotlets Memorial N:o 235, med förslag till
sammanjemnkning och voteringsproposition, i anledning af
Rikets Ständers olika beslut, rörande Mantalspenningar-
ncs beräkning;
Stats- och Ekonomie-Utjkottens Utlåtande Nw 23, i
anledning af gjorde anmärkningar dels wid sistnämnde Ut¬
skotts Betänkande N:o 36, dels ock wid de förenade Ut«
sköttens Betänkande Ar:o 3;
22
Den 13 September.
samma Utskotts ytterligare Ullätande N:o 24, i an,
ledning af wäckt fräga, dels om upphörande af Kronobref-
bäringsskyldigheten, dels om ersättning för samina onus;
samma Utskotts Utlätanden:
N:o 2Z, i anledning af erhällen äterremitz ä Utskot¬
tens Betänkande N:o 20, rörande ny indelning till ordi¬
narie Knektehäll af oroterad jord m. ni.; och
N:o 26, i anledning af wäckte motioner, dels om upp,
hörandet af postsöringsskyldigheten, dels vin lindring i sam¬
ma onus.
Ständet åtskildes kl. en qwart till 3 eft. m.
In Läslll
1834 den 15 September.
klenum kl. 10 f. m.
Protocollet för den 11 innewarande mänad justerades.
Ms AIZllsson frän Malmöhus Län, som icke war
Närwarande, dä Banko-Utskottets Betänkande N-o 34, om
utwägar till underlättande af förstitne smäsedlars utbyte 1
Den 15 September.
23
Landsorterne, under den 11 innewarande mänad förrwar,
och, pä grundas Anders Danielsolls yrkande, attwexlings»
förssottet till Götheborgs Läne-Concor ställe förhöjas frän
20,000 Rbr till 30,000 Rdr, älerremitterades, begärde nu,
att denna äterremist mätte fä beledsagas med den hemstäl¬
lan af honom, att det förskott, som i nämnde ändamål, af
Banken lemnäs till Läne-Contoret i Malmö, mä i samma
proportion, som det för Götheborgs Läne,Conior, tillökas,
nemligen frän 10,000 till 15,000 Ndr.
Ständet beslöt, att denna lMs Månssons framställning
skulle berörde äterremiA till Banco-Utstottet ätfölia.
Till handläggning företogs änyo Constitutlons-Utstot-
tets den 1 och 3 innewarande mänad bordlagde Memorial
N:o 32, nied förslag till grundlagsbestämmelser angäende
Urtima Riksdagar och deras föremäl.
kristers Oaniolsou frän Elfsborgs Län uppläste här¬
nad följande striflliga anförande:
Sedan detta Ständ antagit förslaget, att Lagtima Riks¬
dagar endast stola hällas Swart 5:te är, kan jag ej instäm¬
ma i Constitutions-Utflottets mening, att stillnad bör gö¬
ras emellan Urtima och Lagtima Riksdagars förhandlin¬
gar, eller att Urtima Riksdagar endast skulle inskränkas till
behandling af Kongl. Propositioner. Wi se, huru sädane
Propositioner oftast föranleda behof af andra förslag, som
angä sädane ämnen, hwilka siä dermed i sammanhang,
eller utgöra föremal för desia ömsesidiga concessivNer, som
Statsmakterne manligen söka att utbyta med hwarandra.
24
Den 15 September.
Det Sr derutom af betänklig natur, att medgifwa Utffot-
tets förflag, sedan der icke blifwit förenadt i samma propo¬
sition, med Betänkandet angående femäriga Riksdagar; ty
om wi nästa Riksdag möjligen kunde antaga det nu ifrä-
gawarande förslaget, men icke biföllo, att de lagtima Riks-
dagarne hwart 5:te ar owilkorligen sanimankomma, wore
det ju tydligt, att möjligtwis blott Urtima Riksdagar sedan
inträffade. Den enskilte Representantens rätt, och i honom
sälcdcs äfwen folkets rätt, skulle derigenom helt och hället
åsidosättas; dä en gifwen följd af förändringen klef, att
den enskilta motionsrätten alldeles tillimelgjordcs. Det
spnes, som om, i sädant fall, se fä Lagtima Riksdagarne,
som möjligen sedan inträffade, skulle endast fä att göra med
beffattningsärenderne och undcrdäniga önskningsmäl,; hware-
mot Regeringen beständigt kunde kalla Urtima Riksdagar,
till behandling af de wigtigare Srenderne, hwarwid Hon
lätt begagnade den öfwerwigt. en sädan ensidig propositions»
rätt skulle lemna i dest händer. Att läta Constitutions-Ut-
jkottets granffningsrätt af Statsräds-Protocollen hwila un-
der Urtima Riksdagarne, synes mig äfwen wara wädligt
för Nationen. De inträffa oftast just till följd af Regerin»
gens misstag, eller sädane inwecklade förhällanden, hwari
Rädgifwarnes answarighet Sr af stor wigt; och jag kan ej
i detta fall eftergifwa den rätt till omedelbar granskning
deraf, som wära grundlagar nu tillerkänner Riksens Stän-
der wid alla Riksdagar.
Att sädane ärenden, som röra Riksens Ständerz
werk och Sländens enskilta angelägenheter, icke skulle kun¬
na pä enahanda sätt afgöraö wid begge flogen af Riköda-
Den 15 September.
25
gar, finner jag högst betänkligt; Lfwensom att fräga om
belöningar, uppmuntringar, pensioner m. m., till deni, som
gjort sig förtiente af Nationalcrkänsla eller uppmärksain-
het icke skulle kunna wäckas af Riks«Ständens Ledamöter.
Moro de för lagtima Riksdagen walde Representanter,
Riksdagsmän för hela tiden, skulle jag anse saken mindre
wädlig än nu, dä Utskottet lemnar öppet fält Zt intriger-
ne wid walen af de särskilta Kongl. Urtima Riksdagarne,
och dä Utskottet icke föreslagit, att i Riksdagskallelsen owil-
korligcn skall utsättas de ämnen, öfwer hwilka Regeringen
ämnar höra Riksens Ständer.
De sälunda kemnade tillfällen att hastigt kalla Riks¬
dagar. blott för att antaga hwad Regeringen förcflär, eller
godtyckligt ätskiljas, derest de dertill ej skulle beqwäma sig,
anser jag skulle lätteligen leda till missbruk af Regeringens
redan allt för stora inflytelse pä den andra delen af lag,
stiftande makten.
Jag will sälunda föreslä, att Ständet mätte förena
sig om Zterremiss af Betänkandet, med yttrande af den
gemensamma tanko, att en sädan föreslagen olikhet emellan
lagtima och urtima Riksdag af Ständet icke anses nödig.
Jag anhäller, a't Talmannen mätte härom inhämta
Ständets tanka, samt alt, vin Ständet delar den, mitt ytt¬
rande mä fä remissen ötfölia.
huckert. Danielson.
Häruti instämde 8ven Deurlin frän Kronobergs Län,
Austers Lasson frän örebro Län, kar Nilsson, ker
äönssov, Tolve Nällsson och Austers Nilsson frän Skä-
26
Den 15 September.
ne, Dians Harsson och Dsrs Dansson frän Götheborgs och
Bohus Län, (stustal larssson frän Stockholms, Lamuel
^.nciersson frän Östergöthlands och stolrsn stscol, lstutlrerg
frän Norrbottens Län. Hwarjemte Dans stsnsson frän
Elfsborgs Län och Olot Olossson^ frän Östergöthlands Län,
yttrade, att det more sä mycket större ffäl att biträda Gri¬
llers Danielsous auinärkning, som Ständer icke welat an¬
taga hans förslag om lagtima Riksdagars äterkomst bwart
tredje är.
Dotvici lönsson frän Östergöthlands Län wille icke
bestrida äterremist af Constitutions-Utskottcts Memorial, i
synnerhet som ätjkillige misitag deruti förclupit, i sä mät¬
to, att ordet ''lagtima" icke föreslagits till införande i wista
HZ. af Regeringsformen och Riksdags-Ordningen, der RikS,
dag omnämnes; men trodde icke, sä som kristers Danielson,
det wara betänkligt antaga, att, wid urtima Riksdagar, en,
dast sädana allmänna ärenden, som Konungen sjelf fram¬
ställer, mä komma under Rikets Ständers Lfwcrläggning.
Ifils Nansson frän Malmöhus Län war af samma
mening, som kristers Danielson och Nans stansson, tilläg¬
gande, att den inskränkning, Lolviä lönsson Åsyftat i folk¬
ombudens motionsrätt, icke syntes öfwerens stämmande med
de rättigheter, hwarä folket agde skäliga anspräk.
Dotviä lönsson swarade HSrä, att folkets motionsrätt
icke kunde anses lida nägon oskälig insänkning, om den
utöfwades endast wid lagtima Riksdagar, emellan hwilka,
dä de säkerligen räcka ett är, blott skulle bliswa fyra är,
Den 15 September.
27
sä wida Constitutions-Ukffottets förslag antoges, att sädane
Riksdagar skulle owilkorligen hwart 5:te ar inträffa. För
öfrigt förklarade Lotviä iloussciu, alt han icke wille söka gö-
sin mening gällande, helst han funne, att Ståndets Le«
damöter i allmänhet wörö benägne för en annan äsigt af
saken.
Discustionsn ansägs nu flutad; hwarckter, nppä Tal¬
mannens proposition. Ståndet förklarade ^.n-lerZ vsnislsons
anmärkning utgöra Ständets gemensamma tanka, dermed
alltsä ifrägawarande Memorial till Constitutions-Utffottet
äterförwisades.
Widare företogs Stats-Utfkottets, sedan den 1 inncwa-
rande manad pä bordel hwilande Utlakande N:o 241, 1 an¬
ledning af erhållen äterremist ä Betänkandet N:o 174, i
fräga om anslag till Ortopediffa Institutet; och före¬
drogs, i sammanhang härmed, Högw. Prcsie-Sländets, den
13 inneivkrande mänad bordlagde Protocollsutdrag af sam¬
ma dag, med inbjudning till instämmande i Presie-Ständcts
beslut, att för Ortopediffa Inrättningen, till nästa Riksdag,
hemilia ett ärligt anslag af 666 Rdr 32 st. B:co, under dis¬
position af den Direktion, som ätagit sig förwaltning af
enffilta bidrag till samma ändamäl, och med wilkor, att
twenne fattige lptte barn blifwa kostnadsfritt wärdade, samt
med rättighet för Directionen, att tilldela Läkaren öfwerffot-
tet säsom arfwode.
8ven Heurlin frän Kronobergs Län yttrade: Jag an¬
ser icke lämpligt, att Bonde,Stänvet frängär sitt redan
28
Den 15 September.
fattade beslut i ämnet, helst rvi först borde winna den öf»
wertygelse, att anslaget ko»,me allmogens barn tillgodo,
hwarom wi, under närwarande tidsförhållanden, ingalunda
kunna göra ost försäkrade. Zag har mig bekant, hurusom
Institutets ärenden stötas af Irenne personer, och fin,
ner ansiagct sä ofwerflödigt, som femte .hjulet under
wagne».
iMs Ensson frän Malmöhus Län wille ej betkvifla
att inrättningen wore nyttig, men dä denna nytta ej sträck,
te sig till Allmogens barn, fann han nu icke stäl att till¬
styrka anslagets bewiljande.
lottän lscott kulberg frän Norrbottens Län yr¬
kade , att Ständct niä widblifwa filt redan fattade
beslut.
Ständct förklarade sig icke kunna antaga Högw. Prcste-
Ständels inbjudning, utan förblef wid sitt redan fattade
beslut, och lade Skalö-Utstottets ifrägawarande Ullätande till
handlingarne.
Banco-Utstottets den 11 innewarande mänad bordlag,
de Betänkande N:o 36, i anledning ak förrättad Revision
af ej mindre Banco-Discont-Werkets räkenskaper och för»
mattning, Ln öfwer förra Riks-Discont.Werkets fortsatta
utredning för är 18Z3, blef wiil nu anmäldt till af¬
görande, men, pä flere Ledamöters begäran, lades ytterligare
pä bordet.
Den 15 September.
29
Följande af Allmänna Beswärs- och Oeconomi-Utskot-
tet akgifna och den 11 innewarande mänad pä bordet lag-
de Utlälanden blefwo nu ä nyo föredragne, nemligen
N:o 114. i anledning af wäckt motion om förklaring
af siadgandet i 2 Sect. 1 Cap. 1 H. af Kongl. Skolordnin¬
gen den 16 December 1820. i fräga om skyldighet att byg¬
ga och underhälla skolhus i Städerne;
VIcf af Ständet bifallet.
N:o 1l6, i anledning af gjorde anmärkningar wid Ut¬
skottets Betänkande N:o 93, angäende upphäfwande af
dubbla tjenstärsberäkningen wid befordringar lill ecclesia-
stika Embeten och tienster;
Lades till handlingarne.
N:o 117, i anledning af wäckt motion, att den än¬
nu beridna ^len afSmälands Husar-Regemente mätte af¬
sitta, men, om ej detta bifölles, lindring i rustningsskplkig-
heten erhällas; ,
Detta Utlätande blef af Ständet bifallet.
N:o 118, i anledning af wäckt motion, angäende ad-
probation af Rekryter wid de indelta Regementerna, samt
beskaffenheten af boningshusen wid Rotetorpen. in. m.,
Pä flere Ledamöters begäran, ladcö detta Utlätande
ytterligare pä bordet; och
N:o 1t9, i anledning af ätskillige förcflagne ätgärder
till lindring i Rustnings- och Roteringsbeswäret;
30
Den 15 September.
HSrrvid yttrade kluns kansson frän Elfsborgs Län:
Jag instämmer i keller könssons frän Jönköpings Län,
Betänkandet ätföljande Reservation, särdeles hwad angär
andra punkten, eller om Torpsynerne. Ulffoktet har wäl
uppgifwit, att det icke är Notehällarnes skyldighet, att stjutsa
förrSttningsmänncn. men wanligen tillgäp sä, att Rotehäl-
larne skrämmas dertill af hotelser, att synen eljest stall
aflöpa till mera stada för dem, eller, om sädans hotelser ej
ste, af farhäga att i allt fall samma förhällande stall in¬
träffa, och anse Rotehällarne äfwenledes sig icke kunna und-
gä, att besiä mat och annan förplägning ät Förrättnings-
männen. Desta syner Sro alltsä till mycken olägenhet och
kostnad för RotShällarne, utöfwer hwad dem, efter Kneckte-
contracten äligga. Anställandet deraf pä wista tider, säsom
nu sker, Sr icke heller af behofwet päkalladt. Det goda
förhällandet, som bör wara emellan Rotebällaren och Sol¬
daten, störes lätt derigenom, att Len förre stall genom twäng
och böter tillhällas till sädane prestationer, somför den sed,
nare Sro umbärlige. Jag finner derföre, lika med kelter
kansson, att syner ä Torpen icke böra hällas oftare an an¬
mälan ster, att de blifwit wanwardade och fordra repara¬
tion eller nybyggnad. Hwad äter de af kelter kansson
i första punkten uppgifna mistbruk beträffar, har jag icke
anledning att deröfwer klaga, emedan de Sro i min ort
okände.
Sekreteraren uppplyste, att, wid indelta Bätsmanshället,
Torpsyner icke oftare ste, än da de af Balsmannens klago¬
mål föranledas.
^nstjSl-L Danielson frän Elfsborgs Län war af sam¬
Den 1Z September.
31
ma tanka som Hons Hansson, deruti, att det wore allt för
stor tunga för Rust- och Rotehällarne, att emottaga Syne-
förrSltningsmännen, sä ofta som nu fler, manligen alldeles
onödigtwis, helst bonden merendels störer torpet lika wäl som
fin egen hydda.
Hans Iansson tilläde harwid, att Bonden manligen
sköter torpet bättre än eg«a hyddan, helst han har att frukta
för swära xäfoljder, om icke detta ster; warandeS det Hans
Iansson bekant, art en Rote blifwit nödsakad bygga öfwer-
wäning pä Torpet.
Sven Henrlin frän Kronobergs Län: I min ort hof¬
wa ifrägawarande syneförrättningar urartat frän det egent¬
liga Sndamälet dermed, och äro esomoftast mede! till oskä¬
liga premier, pä bekostnad af Rotehällarne, derigenom, att
desto, dels med lock, dels med pock, förmäs att företaga och
bekosta otillbörliga reparationer pä Torpet. Det är icke
owanligt, att Rotehällarne blifiva föranlätne att bygga twä
wäningars hus. Äfwen stola husen strykas med rödfärga,
stenfoten och ssorstenarne stola rappas med kalk o. s. w.
Ofta fä icke Rotehällarne defectsedlarne förr 8n tiden till
klagomäl deröfwer är förbi. Ocksä cilägges Rotehällarne, att
infinna sig med hästar, för att till och ifrän stället skjutsa
Syne-RStten, som ofta färdas fran, säsom skojare, och har
det handt, att hästar derwid stupa eller eljest stadas. Hwem
stall dä härföre lemna ersättning? Icke kan den utfäs af
en medellös Under-Officer eller Korporal, utan blir Bon¬
den manligen i saknad af skadestånd. Wid dessa förhällan-
32
Den 15 September.
den och pä i öfrigt af kelter lönsson anförde skäl, pikar
jag äterremiff af Betänkandet.
kelter Iönsson frän Jönköpings Län: Pä de skäl, jag
i min reservation anfört, kan jag icke annat Sn fortfaran¬
de prka upphörande af de ärliga visitationerne pä Rust-
hällen, och att, i stället, munderingspersedlarne mä wid Z-
dermötena uppwisas. Jag har hörk Rufthällsrne klaga der-
öfwer, att när besigtning stall sse ä sadel med tillbehör,
det sä tillgär, att Husaren sadlar hästen och wid ett eller
annat tillfälle rider den sä, att den stupar eller eljest sta»
das. Hwad Torpspncrne beträffar, sä tillgär dermed pä
det sätt, nu bliswit af ätssillige härstädes framstäldt. Ena
gängen stall Torpstugan panelas, andra gängen stall den
muras, tredje gängen rödfärgos, utan att sädant kan sägas
wara af werkligt behof päkalladt, och sedan blir det Rost¬
och RotelMarnes stpldighet, atk underhälla stugan i samma
stick, wid äfwentyr, att eljest böta 6 Rdr Btco, och ändä
fullgöra denna stpldighet. Soldatens anspräk wära ock
derigenom beständigt. För öfrigt är der ej nog, att Role-
hällarcn stall widkännas olägenheter och uppoffringar för
detza Torpsyncr. Äfwen twönne Nämndemän stola der.
med höstetiden beswäraS 8 till 14 dagar, utan att derföre
njuta nöjaktig ersättning. Jag pekar alltsä äterremiff af
Betänkandet.
(larl Osbrielsson och Lamuel Mnstersson frän öster¬
göthland, Oöran lonssso» frän Kronobergs, och Mils
Ifarsson frän Upsala Län instämde i kelter Iönsson» an¬
märk.
D<n 15 September.
33
jriärkningar, hwarjemte Oörsn Zou-tsson tillkännagaf, alt
de nu uppgifne olägenheterne af torpspner Sfwen inrräffade
i hans ort.
^olmnnes Lhri8toller5son frän Kronobergs Län: Ocks!
i min ort har man att beklaga sig öfwer de olägenheter af
torpspner, som nu flere talare uppgifwit. Om twist emel¬
lan Rotehällarne och Soldaten uppstär, rörande torpet, sä
begLres hos Compagni-Chefen, att syn stall anställas, och,
om nägon tid, inställa sig 5 eller 6 personer hoS Rotehäl,
laren, och för honom upptaga bäde folk och kreatur. Förr
nöjde Soldaten sig med en liten sparrstuga, nu fordrar han
en boning sä hög som bondens, och tycker sig Lndä, och
oaktadt allt hwad bonden för honom uppoffrar, icke fä
nog.
Ölot Olrson frän Östergöthlands Län; Wid sista Riks¬
dagen wäcklc jag samma fräga, rörande torpsyner, som nu
utgör förcmäl för öfwerläggning, men deraf klef icke nägot
förändrade resultat. Jag är ock af den tanka, att dc ofta
päkommande torpspnerne Lro bäke ökwerflödiga och skadliga,
hwadatt jag instämmer i kelter jönssons yrkande.
6u5lak Ouslassron frän Södermanlands Län: Zag in»
stämmer i keller äönsLvus reservation, utom i sä mätto,
att jag önskar, att ur sista punkten mä utcflutaS den mening,
hwarigenom Soldaten skulle berättigas, att fä spn ä torpet
sä ofta han behagar. Soldaten skulle nemligen dä esomof-
7-.de Bandet. 3
34
Den 15 September.
tast onödigtwis begära sädan syn. Bättre Sr, säsom nu
tillgär i inin ort, att Torpspner icke sse oftare än hwart
sjette är.
Ola lopxsson frän Blekinge : Jag är af sainina me,
ning son» koller lönsson och klans lansson ochj yrkar,
pä grund deraf, ZterremiA. Denna mening war i Utffottet
Bonde-StändetS Ledamöters, men, ehuru den delades af
nSgre Ledamöter utaf de andre Ständcn, war det icke möj¬
ligt att, oaktadt alla bemödanden, winna annat resultat, Sn
som Utskottets Betänkande ntwisar, detta dock endast med
nägra rösters pluralitet.
Nils Nansson frän Malmöhus Län: I Utskottets Be¬
tänkande äberopas en mängd författningar om Rotehällares
och Soldaters inbördes skyldigheter, och upplyses deraf tyd¬
ligen, att Synerätten icke Sr berättigad, att, utan betal,
ning, erhälla hwarken mst eller sk/uts af Rotehällaren.
Derjemte hade dock bordt erinras as Utskottet, att vifita»
tioner, derwid synemännens skjutsning och förplägning koin,
ina i fräga, sse icke allenast pä Torpen, utan ock, 2 eller 3
gänger om äret, pä mundcringspersedlarne. Pä det all möj¬
lig upplysning mä winnås om hwars och enS rättigheter
och skyldigheter i nämnde afseende, anser jag, akt Rikets
Ständer böra ingä med underdånig anhållan kill Kongl.
Majit, att de härom gällande författningar mä uppläsas
i Kyrkorna en gäng om äret, eller Åtminstone hwartan-
nat är.
Häruti instämde ker lönsson frän Christianstads
Län.
Den 16 September.
3S
Secreterarenhänwisade harwid till Ekonomi-Utskottets, i
Betänkandet N:o 15, gjorda förslag, i afseende 8 utfärdandet
af ett sammandrag utaf alla stadganden rörande Rust- och
Rotehällarcs rältigheter och skyldigheter, för att för Allinogen
i hwarje Landsort wara att tillgä.
lukva Älanssou frän Malmöhus Län: Utom hwad
keller lönsson med flere anfört, fär jag^anmärka, att Ut¬
skottet bordt förcflä nedsättning i det bötesbelopp 20 Rdr
W:co, som blifwit stadgadt för »vanskötsel af Rustningshäst
wintertiden. Det kan nemligen ofta hända, att Rusthällare,
utan dest egentliga sörwällande, fa widkSrmas utbetalandet
af dessa böter, ty hästar gifwag, som, ehuru de fodras gan,
ska wäl, ändock aldrig blifwa feta, utan se ut soln de »voro
illa skötte. Jag anser derföre jkäligt, att plikten nedfätleS
till 10 Rdr B:co.
keller lönsson frän Jönköpings Län: Det kan icke
gä ann, att ur »nin reservation läta den af Oustal Oustsls-
son omföruiLlde mening utcflutas eller förfalla; »nen det
wore lämpligt derwid tillägga, att om Soldaten befinnes
wara obefogad, att hafwa begärt syn ä Torpet, denna
syn dä »nä af honom sjelf bekostas. Likwäl lärer sällan
nägon Soldal onödigtwis begära nägon syn; och de wan-
lige svneförrätlnmgsmännen lära ej wilja fara för roskull
till blott ett ställe, likasom när de fä fara omkring inom
hela couipagniets ständ. Beträffande Nils IVlstnssons fram¬
ställning, tror lag det icke wara nog, att hos Kongl. Mant
anhälla om författningsrnes uppläsande ärligen 8 Prediksto-
larne, utan wore det af den mest wäscndtliga wigt, att fä
36
Den 15 September.
bestämdt stadgadt, det Torpspner icke mä äga rum oftare
Sn de af Soldaten begäras.
Hans stansson framställde ock angelägenheten deraf,
ott mera allmänt mä blifwa kändt, hwad som, enligt för-
fattningarne, utgör Rotehällarcs rättigheter och flyldighe-
ier, samt omnämnde, till heder för Regements-Chefen i
hans ort, att, genom dennes föranstaltande, blifwil ukgif-
rven en liten bok, deri dest» rättigheter och flyldighetcr fin»
nas beffrifna.
^nsters Oamelsou: Frägan är egentligen om Torp¬
syner skola werkställas pä hittills wanliga tider, eller endast
Lä de af Soldaterne begäras. Zag anser ändainälet med sy»
nerne kunna fullkomligen winnås, om de blott för sistnämn¬
de fall komma att äga rum. Äro reparationerne ound¬
gängligen nödige och Rotshällaren ef sjelfmant werkställer
dem, lärer Soldaten icke underkäta, att derom göra weder-
börlig anmälan. Qm Regements-Chefen ej är säker pä
Soldaten, sä bör han kunna lita pä fin Korporal, att han
tillser huru torpet underhälles och besöricr om anmälan
hos Chefen, om bristfällighcter derä icke i tid botas. Ut,
flottet har sagt, att torpspnerne Sro nödige, för att befräm¬
ja en gagnelig tillsyn ä Soldatens husliga förhällanden.
Jag lemnar derhän, huruwida sädan tillsyn är att päräk-
na af en Synerätt, helst, af desi Ledamöter, manligen en och
annan wid synetillfSllet icke Sr rätt nykter. Nog tyckes
det som denna Synerättens presterliga befattning kunde ti¬
lan flada äfidosSktas, särdeles som Soldaten, Sfwen i af¬
seende ä dest husliga förhällanden, stär sä wiil under Re»
Den 15 September:
37
gemeuts-Chefens ssm Presterstapets och Rotens tillsyn.
Zag will allisa hoppas, att de sköt, som, mot Torpsyners
hällande pä wista bestämda tider, blifwit anförde, stola wa¬
ra sä talande, att Ekonomi-Utflottet, som wisat mera s„
wid föregäende Riksdagar manlig liberalitet, icke stall kun,
na undgå att tillstyrka den önstade förändringen.
I detta yttrande instämde ker Iönsson frän Chri-
stianstads, Larl O adrielsson frän östergöthlands och ke¬
ler hedoin frän Skaraborgs Län, m. fl.
Nils Mänsson wille, efter närmare besinnande, göra
den förändring i dest förra yttrande, att, i stället för det,
säsom nödigt ansedde, ärliga uppläsandet i Kyrkorne af
ifrägawarande författningar, dcste borde i ett exemplar till
hwarie Rote utdelas, hwarigenom en allmännare kännedom
deraf säkrast stulle bercdaS.
Harwid upplyste Secreteraren, att, för indelta Bäls-
manshällct, en Rolebok blifwit, genom Förwallningens af
Siö-Ärendcrne föranstaltande, tryckt och till hwarie Rote
utdelad, och af Talmannen att, i Helsingland, Rotehällar-
ne stelfwe lätit, för deras räkning, trycka Länets Knekte-
contract.
Nils karsson frän Södermanlands Län yttrade, att, i
hans ort, det funnits öfwerflödigt och alltför betungande för
Rotehällarne, att anställa Torpspner hwart tredje är, u,
tan hade blifwit bestutit, att de stulle hällas endast hwart
6:te är, hwarigenom ändamälet med desse syner wunnits,
och de öfwerklagade olägenheterne deraf blifwit afhielpte.
L8 Den 15 September.'
Mils kersson ansäg ock derföre, att Betänkandet borde ä-
terremitteras.
Leik Lersson frän Gefleborgs Län anmärkte, att, k
hans ork, Soldat-Torp hwarken byggas eller underhällas
af Roten, sä att det önskade, förändrade stadgandet icke för
denna ort behöfwes.
Discusiionen förklarades nu flutad; hwarcfter, uppä
Talmannens proposition. Betänkandet, med deremot giorde
anmärkningar äterremitteradcs.
Sedan företogs änyo Allmänna Beswärs- och Oecono»
mieUtffottetS den 11 innewarande mänad pä bordet lagde
Betänkande N:o 120, i anledning af wäckt» motioner rö¬
rande grunden för beräknande af Planpenningar, eller det
bidrag Stam-Rotarne böra af Strö-Rotarne erhälla, samt
flyttning af Soldat-Torp frän ett till annat hemmans ägor';
I sammanhang hwarmed jemwSl föredrogs 8 npo samma
Utskotts, sedan den 5 sistkidne Maj, pä bordet hwilande
Betänkande N;o 48, i anledning af wäckta motioner
derom, att spridda Roteandelarjmätte i möjligaste nion sam¬
mandragas.
Ständer fann för godt, att wid.deffa Betänkande» läta
bero.
Det af Stats-Utffottet under N:oL55j afgifna, och den
1,3 i denna mänad xä bordet lagde Memorial N:o LSSx
Den 15 September.
39
med förslag till sammanj-nmkning och voterings-proposi-
tion, i anledning af Rikets Ständers olika beslut rö,
rande MantalSpenningarnes beräkning, föredrogs nu a»
ter; och blef oe» af Utskottet föreslagna voteringsproposition
gillad.
Derefter företogs ä nyo följande Stats- och Oecon»-
mi-Utffottens den 13 innewarande manad bordlagoe Utlär
tanden:
N.o 23, > anledning af gjorde anmärkningar, dels wid
sistnämnde Utskotts Betänkande N:o 36, dels wid de före'
nade Utskottens Betänkande N:o 3;
Lades till handlingarne.
N:o 24, i anledning af wäckt fräga, dels om upphö¬
rande af Kronobrcfbäringsskpldigheten, dels om ersättning
för samma onus;
Blef ock lagdt till handlingarne.
N o 25, i anledning af erhällen äterremist 8 Utskottets
Betänkande N:o 20, rörande ny indelning till ordinarie
knektehäll af oroterad jord, m. m.
Ständer lät bero wid Betänkandet Nro 2v; och
N:o 26, öfwer wäckt» motioner, dels om upphörande
af postföringsskpldigheren, dels om lindring i samma onus.
Blef, pä nägre Ledamöters begäran, ytterligare bord-
lagdt.
40
Den 15 September.
Pä bordet lades Banco-Ulstottets nu ankomne Betän¬
kande N:o 38, öfwer det, pä grund af 3 Art. 1 Afd. 4 §>
i 18Z0 ärs Banco-Regleinente, upprättade och till Utskot¬
tet öfwerlemnade förslag till Deparlemental-Jndelningen
af Banko-Werkct, samt Redswisnings, och Tienstgöringsord»
ningen inom detta Werk,
Talmannen tillkännagaf, att llpliannes Lvensson,
keller kersron och loliannes ^vstersson frän Jönköpings
Län samt Austers vilsson och Lamuel ^.ostersson frän Öster¬
göthlands Län, hwilka, för att hemresa, erhällit ledighet, de 3
förstnämnde i 3wcckor frän den 1, och de lwenne sistnämn,
de i 2weckor frän den 2 innewarande mänad, uti ffrjfwel.
ser till Talmannen anmält, att de wid hemresan mäst un-
dergä io dpgns quarantän, och derföre hade behof af nägon
längre tids ledighet,
Med' anledning deraf, bewiljade Ständer bemälte
Riksdags-Fullmäktige twenne weckors förlängning i deras
erbällna permistion; hwarjemte Ständet förordnade, att,
under den förlängda permihionstiden, ker Hinäriksson frän
Norrbottens Län skulle fortfarande wara Ledamot i Bewilk
nings-Utskottet, i stället för lloliannes Laensson, lasters
k^ormarle frän Westerbottens Län i Banco-Utskottet, i stäl¬
let för koller kerssou och Lamuel tollersson frän^Oster»
gothlands Län i Constitutions-Utjkotlet, i stället för tn--
^ers Wilsson,
Äfwen bcwiljades ker Isaiesson frän Gottlands käft-
Den 15 September. 4t
Uvpä hans derom nu gjorda anhällan. 3 weckorS ledighet,
frän den 20:de innew. mänad, förakt till hemorten afresa.
Upplästes ankomne Protocollsutdrag, enligt hwilka,
-HsgrvLrSige Pceste-Ständet,
den 11 September,
gillat Voteringspropofitionerne i Stats-Utskottets Me¬
morial N:o 250;
anmodat SxpeditionS-Utskottet, att uppsätta förordnan¬
de för HofrältsiRädet I^rrnstin, att wara Iustltiä-Ombuds-
man, samt lemnat samma Utskott underrättelse om utsedde
Eommittcrade för trpckfrihetens wärd; och
den 13 September,
Lagt till handlingarne
Stats- och Ekonomi-UtskottenS Utlätanden N:s 23, 24
och 25;
gillat Doteringspropositionen i Stats-Utskottets Me,
moria! N:o 255;
och förklarat sig anse motioner om Riksdagens pro-
xogerande icke höra till Ekono,„i-Ulffottets behandling; samt
U)ällofl. Borgare-Ständet,
den 11 September,
anmodat Expeditions-Utskoltet uppsätta förordnande
för utsedde Committerade för tryckfrihetens wärd; samt
Sfflagit Stats-UtskottetS inbjudningar i Memorial N:o 250,
42
Den 15 September.
med undantagnas den > 23 punkten, som antogs; och i öf¬
rigt gillat Urstottcts förslag, med det undantag, att Vote-
ringspropesitionen i I5:de punkten Sterremitterades, och att
tvid Utskottets yttrande i 26:te punkten fick bero.
Protocollsutdragen härom lades till handlingarne.
Slutligen justerades Protocollsutdrag öfwer Eländets
i dag fattade beslut, och StändetS Ledamöter ätskildcs kl.
hals till 2 e. m.
In ti>t«in
X
v 'i
1834 den 17 September.
klennm kl. 12 ä dagen.
Protocollet för den 13, och en del af Protocollet för
den I5:de i denna mänad justerades.
Talmannen tillkännagaf, att wid sist hällne Talmans-
conference biifwit bestulit, att förstärkt Stals-Utskott samt
förstärkt Banco-Utskott skulle i morgon sammanträda; der,
om de inom Ständet utsedde Ledamöter och Suppleanter i
deste Utskott, för inställelses iakttagande, erinrades.
Likaledes underrättades Ständöt, att nästa Fredag kom»
mcr att anställas ytterligare wal af de Eleetvrcr, hwilka
Den 17 September.
4Z
samilia bag skola sammanträda, för att utse Riksens StSn»
ders Iustitiä-Mmbudsmans Suppleant.
kils Llrinfllunfl frän Wester-Norrlandö Lin, som, ef,
ter erhällen permitzion, hemrcst för enskilt» angelägenheter,
hade hos Talmannen anmält, att han genom sin sjuklighet
blifwit hindrad att wid vermitzionstidens flut till Riksdagen
Återkomma; i följo af hwilkcn anmälan, äolrsnnes Oln-ist-
vflersson frän Kronobergs Län förordnades, alt, intilldefl
Ltrinfllunä hit Zterkommer, i havs ställe fortfarande wa¬
ra Ledamot i Stats-Utskottet.
Z anseende dertill, att flere bland Bonde-Ständets Le¬
damöter i förstärkta Stats-Utskottet hade dels insjuknat,
dels hemrest, beflöt nu Stlindet, att Ln ytterligare tillöka
antalet af Suppieanter i samma Utskott med följande-
1:o Nils Mänsson frän Malmöhus Län,
2:o Nils lsrsson frän Upsala Län,
3:o Olof Olsson frän Östergöthland,
4:o l?or iönsson frän Christianstads Län,
5:0 Oustsk Oustsksson frän Södermanland,
6:0 Nans Mänsson frän Calmar Län,
7:o Lrik Lrsson frän Stora Kopparbergs Län,
8ro Lars Hansson frän Götheborgs och Bohus Län, och
9:0 Lars Lersson frän Westeräs Län.
Hrvarom ProtocollSutdrag flulle afgä till Stats-Ut¬
flottet.
44
Den 17 September.
Föredrogs änyo frän Expeditions-Utskottet ankommet
Memorial N:o 16, angäende samma Utskotts frän Borga,
re-Ständet äterremitterade förflag till undcrdänig ffrifweise
till Kongl. Mant, i fräga om upphLfwande af spärrningsan-
stalterne emot Cholerasarsoten.
klrilj. kt-rsson frän Gefleborgs Län begärde att Me»
morialet mätte läggas vä bordet.
äolrsn Levglsson frän Wester-Norrland: Likasom
de af Wällöf!. Borgare-Ständets Ledamöter, hwilka inom
Utskottet reserverat sig i afseende pä ifrägawarande Me-
mariat, hcmtat siöd för denna reservation af nytzberörde
Ständs besiut i hnfwudsaken; anser iag, att Bonde-Stän-
det ei heller bör frängä det besiut Ståndet i detta ämne
redan fartat.
Häruti instämde keller kerman frän örebro Län.
Ola ifersson frän Blekinge: Om Ständer tager i
noggrant öswerwägande, hurusom en myckenhet menniskor
Lro i sine angelägne företag pä det högsta Hindrade af
ifrägawarande sprSrningsätgärder, hwilka destutom, ätminsto-
efter min öfwertygelse, icke swara mot det dermed äsyftade
Sndamäl; sä hoppas iag, att Ständer icke later ärendet
blifwa hwilande, man förelager detsamma till skyndsamt
afgörande. I afseende pä ven skiliakliga opinion Wällöf!.
Borgare»Ständct yttrat i frägan, sär iag anmärka, att dä,
under det Cholerakarsoten härjade i angränsande Länder,
stränga quarantäns- och bcwakningsanstalter wid wära
kuster widtogos, wörö Städernas handlande de, hwilka
Den 17 September.
45
strängt tadlade besia ätgärder, ehuru en sädan kustbewakning,
alttid lika noga iakttagen, mähända warit bet enda medel,
hwarigenom en sä beffaffad farsot kunnat frän wärk
Fädernesland utestängas. Det kan således icke annat än
förefalla hwar och en högst besynnerligt, att samma klaff
af medborgare, eller veras representanter, nu, sedan farsoten
sä till sägande vfwerswämmat det inre af Landet, ifra för
bibehällandet af spärrningar till lands, oaktadt dagliga'
erfarenheten wijar icke allenast deras ändamälslöshet, utan
ock de ytterst ofördelaktig» följder de medföra för nästan alla
individuella företag.
Olot Olson frän Östergöthland yrkade, att Ständer mät,
te wid sitt förra beslut förblifwa.
Med Olof Olsson förenade stg kelter kersson
frän Calmar Län och Larl Oatnielsson frän Öster¬
göthland.
llvlian Lengtsson: Zag kan icke inse, hwartill det skulle
E>ena, att förändra beslut. Det är ju icke Kongl. Majit
betaget, att i allt fall, göra och läta som honom i Räder
godt synes, ester inhämtad kännedom om hwilka delar af
Riket, som ännu Sro frän farsoten befriade. Det synes
hardt, om en provins kunde frr-da sig genom spärrningar,
att sädant icke skulle wara obctaget. Detta är i synnerhet
förhällandet med Norrland.
Hans Ansson frän Elfsborgs Län: Utskottet har endast
förestagit omflyttning af en period i den undcrdäniga
46
Den 17 September-
jkrifwelsen, utan att sädant wLsendtligen förändrar meningen
Om Bonde-Ständet, sädant oaktadt, owilkorligt och orubbligt
forbliswer wid sitt förra bcstut och Höglofl. Ridderstavek
och Adeln samt Högw. Preste-Ständet 8 deras sida icke
afwika frSn den redaction de antagit; sä ser jag icke hwad
resultatet stall blifwa af alltsammans. Här är endast fräga
om opinionsyttring, ty beflutanderätten ligger hos Konungen
allena. All splittring borde derföre, sä mycket som möjligt, imd-
wikas. Wällofl. Borgare-Ständet har i hufwudsaken warit af
olika tanka, och det kan ej betagas berörde Ständ, att wid-
foga sin särskilda mening; men emellan de tre öfrige Stän¬
dens äsigter är sä föga skillnad, att olikheten i meningar
utan all wäda kunde sammanjemnkas, dymedelst att Bonde-
Ständer antager ExpeditionS-Utstottets inbjudning; och hwil-
ket jag alltså tillstyrker.
Austers Danielsson frän Elfsborgs Lätt! klans stans¬
son har redan yttrat hwad jag welat anföra; och jag fär
endast tillägga, att, enligt sednast» underrättelser, Cholera-
farsoten redan wisat sig i de Norra Provinserne.
Olok Olsson frän östergöthland: Under äberopands af
hwad jag redan yttrat, fär jag tillägga, att jag är öfwer-
tygad derom, akt Kongl. Mant, till hwars Nädiga
pröfning ämnet egentligen hörer, nog lärer, wär opi¬
nion förutan, widtctga de för Landets wäl tjenligaste ät-
gärder.
Efter den af Leik Lersson framställde och nu yt¬
Den 17 September. 47
terligare fullföljde anhällan, blcf Memorialet hwilande pä
bordet.
Ä npo föredrogs Banco. Utskottets den 11 och 15 i
denna niänad pä bordet lagde Betänkande N:o 36, i an¬
ledning ak förrättad Revision af ej mindre Banco,Discont,
Werkets räkenskaper och förwaltning, än öfwer förra Riks-
Discont, Werkets fortsatta utredning för är 1833.
Austers Oauielson frän Elfsborgs Län anmärkte säsong
ehuru icke werkande. pä fåken, dock utwisande mindre
noggrannhet i uppställningen af Betänkandet, att 8
Discont-Werkets skuld till Wexel'Banken, under Lit. A,
behällningen för är 1832 blifwit oriktigt utförd, enär w!d
riktig fuminering af de i Betänkandet upptagne poster,
totalsumman för berörde är skulle utgöra 5.000,100 Rdr i
stället för 5,000,000 Rdr.
Ständet fann för godt ifrägawarande Betänkande att
bifalla.
Widare företogs till förnyad handläggning Allmänna
Besirärs- och Oeconomi-UlskottelS, sedan den 15 i denna
niänad pä bordet hwilande Utlärande N:o lis, i anledning
af wäckt motion, angäcnde approbation af Rekryter wid de
indelta Regementerna samt beskaffenheten af boningshusen
wid Rotetorpen. m. m.
Oör-m 3onn55on frän Kronobergs Län uppläste, i an¬
ledning deraf, ett anförande, sä lydande
48
Den 17 September.
Allmänna Beswärs- och Ekonomi-Ut stoltets Utlätands
N:o 18, öfwer min mäckta »notion, om approbation af Re/
krpter ivid de indelte Regemcnterna och beskaffenheten af
boningshusen 8 Rotetorpen, tyckes wisa, att Utskottet ej fat,
tat hwad jag i min motion will äsyfta. Fullkomligt kän-
nare af de af Utskottet Zberopade Kongl. Förordningar, har
jag Lswen en ledsam erfarenhet af, att de ej af wederbö,
rande Cvmpagni-Chefer alltid efterlefwas. Klagomäl i sä,
dant fall, att desse Herrar öfwerträda Kongl. Förordningar»
ne, eller fordra mera än desse innehälla, Lro för Rokehäl-
larne ofta utan werkan, och alla känna ej den auctoritetde
wid sadane tillfällen stola söka; och om de Lfwen fä weta
det, medför deras klagan ej alltid det önskade resultatet.
Derföre war ruin önskan, att Compagni-Cheferne ej under
nägon förewLndning mä kunna begära andra karlar, än regle¬
mentet förestrifwer, och ät desse ej större boningsrum, Ln
bestämdt är, samt, i händelse fädant skulle hända,
Rolehällaren endast behöfwa tillita Kronofogden, som
dä borde bewaka hans rätt emot Compagni,Chefens ökade
pretentioner.
Rörande contracterne, anser jag hwarje RotehällareS
owilkorliga rättighet wara, att fä med Soldaten upprätta
Contrack. Compagni-Cheferne mä gerna wara tillstädes;
men ej bestämma legosuinman, bwilket bäst torde tillhöra
den lönande och tjenande att sins emellan öfwerenskomma
och afgöra. Anhällcs om Slerremiss. Stockholm ben 17
September 1834.
6öran avasjön.
Den 17 September.
49
^aLu-« vLQlslsoll frän Elfsborgs LSn: Hwad Oö-
ran äonssson anfört, Sr wisterligen sant, och rnistbruk för.
öfwas icke sällan; men dä wi redan hafira författningar,
sä i ena som andra HSnseendet, sä mäste detta miSbruk
hufwudsaklige» tillskrifwaS Allmogens enfald och eftergif-
rvcnhet, ty det ar hwar och en öppet, att dcröfwer i behö.
,lg ordning klaga. W!d detta förhällande lärer en äterremist
ej heller kunna föranleda till nägot förSndradt yttrande frän
Utskottet.
kor Nilsson frän Christianstads Län: Jag har öfrver-
warit ärendetö handläggning pä Utskottets afdelning, och
lag anser äterremist wara utan allt Sndamäl.
Oörsn lonssson: Jag har weist upplysa hurudant
förhällandet Sr i min hembygd. Det är wäl sant, att mist,
bruken kunna föranledas af de rustandes enfaldighet; men
sä Sr det ock, i följd deraf, sä mycket swärare för dem, att
sätta sig emot eller att söka rättelse.
Pä derom af Talmannen framställd proposition, klef
Betänkandet derefter af Ständet bifallet.
Till förnyad handläggning företogs Banco-UtskottetS
Utlåtande N:o 38, öfwer det, pä grund af 3 art. 1 afd.
4 §. i 1830 ärs Banco-Reglementr. upprättade och till Ut¬
skottet öfwerlenmade förslag till Departemental! ndelningar
af Bancowerket, samt redowisningS- och tjenstgöringsord,
ningen tvid detta Werk.
7:de Bandet. 4
50
Den 17 September.
Lades ytterligare pä bordet.
Austers Osnielson frän Elfsborgs Län begärde ordet
och yttrade: Det bär för nägon tid sedan, i anledning af
en frän Högw. Preste,Ständet ankommen inbjudning, wa-
rit fräga om uppmaning till Utskotten, alt med skpnd-
samhet handlägga och företrädcswis till flut bringa de wig-
tigare »nälen. Bland de wid denna Riksdag ifrägasatte
Sinnen, finnas wiil fä af »nera wigt, Sn mouonerne angä-
ende Näringsfriheten och om Mötcs-Patzevolanceafgiften.
Jag heinställer derföre, om icke Ständer skulle sinna lämp¬
ligt, att wederbörande Ulstott »vänligen anmodaS, att ine!»
Utlätanden, rörande de^e Snmen, ofördröjligen inkomma.
Med anledning af denna framställning, beflöt Ständet
anmoda ej »»lindre Allmänna Beswärs- och Oeconomi-Ut-
skottet, att till Riks>Ständen ofördröjligen inkomma »ned
dest Utlätande, » anledning af en ifrän Bondc-Siändet den
21 sistlidne April kill Utskottet remitterad motion rörande
näringsfriheten, Sn Lfwen StatS- samt Allmänna Beswärs-
och Oeconomi-Utskotten, att till Riks,Ständen ofördröjligen
aflemna Utskottens Utlätande i den till Utskotten remitte¬
rade fräga, angäcnde Mötespastevolancen.
Upplästes och godkändes följande frän ExpeditionS-Ut-
skottet ankomne förslag till Riksens Ständers underdäniga
ffrifwclser till Kongl. Maj:t:
N:o 126, om anskaffande af en militärpost till bewak-
ning wid Malmö Läne-Cantor;
Den 17 September.
51
N:o 127, i fräga oiiWndrmgj i Kongl. Förordningen
den 19 December 1827, angående grunderne och wilkoren
för hemmansklyfning samt afsöndring af iord och andra
lägenheter frän hemman;
N:o 128, angående inrSttandet af en Skola i Staden
Borgholm ä irland;
N:o 129, angäende Löfås Silfwerwerk;
N:o 130, angående öfwerste Lieulenanten ^orstencrents'.
Enkas nnderdLniga ansökning att warda bibehällen wid de
löneinkomster mannen i lifstiden innehaft;
N:o 131, i fräga om rättighet för Götha Canal-Bolag,
att i Niksgälds-Contoret lyfta medel till anskaffande af
Ängbogserings-fartpg;
N:o 132, angäends tillsättandet af Znstitiä.Ombuds»
mans E mbetet; samt
FSrflag till förordnande för Hofrätts-Rävrt 6.1.. I,an<Iiri,
att wara Riksens Ständers Iustitiä,Ombudsman.j
Anmältes och ladcö p§ bordet följande frän Utskotten
ankomne Utlätandeni
Srars-Utstottets»
N:0 251, i anledning af werkställd reviston af de wid
ststa Riksdagen bewiljade extra Statsregleringsanflag till
F-rswarswerkcts iständfSttande, till fullföljande af Garni»
zons-Siuk-uset och andra Lif,Gardets Kasernsnybpggnader;
52
Den 17 September.
N:o 252, i anledning af werkstLlld revision af de till
Strömrensningar särflildt anstagne medel;
N:o 253, i fräga om fastställande af grunder för ett
fZrändradt Statshushällmngsspstem; och
N:s 254, i frLgan om bestämmande af tiden för be»
räknandet af den Arendator» af Swartsiö Kungs-Ladugärd,
f- d. Grosihandlaren Wesner , bewiliade arrendenedsättning;
sqntt
Danco-Urskottets:
N:o 39, i anledning af wäckt motion om Bankens och
Bsnco-Diffontens räkenskapers granskning i Kongl. Kam-
marMStien;
N:o 40, i anledning af wäckt fräga om förändrade
grunder för befordringar till Commitzariebeställningar in,
vin Banken;
N:a 4i, i anledning af wäckt motion om rättighet för
Bankens gäldenärer, att i Landt-Ränterier, eller annat an-
wisadt ställe, ä den ort, der de Sro boende, erlägga ränta
och capitalafbetalningar;
N:o 42, i anledning af Herr korssberg» motion, angä-
ende förändring i wilkoren för twenne frän Banken Staden
Uddewalla bewiliade län; och
Nro 43, i anledning af Herr W^rns motion om af,
skrifning af en Bankens Lldre^ fordran hos RikögäldS-
Csntoret,
Den 17 September. 53
Upplästes ^och ladeS till handlingarne, frän Med-Stän-
den ankomne Protocvllsutdrag, derigenom Bonde-Ständet
underrättades:
att Höglofligc Ridderffapet och Adeln,
den 8 September,
Bifallit de Z första punkterne af Allmänna Veswärs-
och Ekonomi-Utstottets Betänkande N:o 104; samt
Afflagit den 4:de och sista punkten af samma Betän¬
kande ;
den 11 September,
Wid föredragning afiBaneo-Utstottets Memorial N:o 2S,
Bifallit, att Rikets Ständer hos Kongl. Majit stola
anhälla, det Kongl. Mant täcktes gifwa sitt Nädiga sam¬
tycke till Rikets Ständers beslut angående bestämmande af
inpntenheten och desi afdelning»; och
Memorialets 4:de punkt;
funnit 2:dra punkten ej fordra nSgon ätgärd; och
godkänt den i 3;dje punkten fSrcflagne Voteringspro¬
position;
samt widare
godkänt be i Banko-Utstoktets Memorial N:o 27,
upptagne propositioner, hwilka ej redan förut biifwit gil¬
lade;
54 Den 17 September.
Bifallit Allmänna Beswärs- och Ekonvmi-Ulflottets
Betänkande N:o Ilo;
Bestutit, att sedan Rikets Ständers utsedde Justitia Om¬
budsman, Revisions-Secrereraren och Riddaren ?. koi-;-
aflidit, skulle dest utsedde efterträdare, Hofrätls.RZdcr
och Riddaren L>soäin i Justitia Ombudsmans-Embetet in¬
sättas, samt Expeditions-Utstottet anmodas, att Eonsttturo-
rial för honom upprätta;
att anmoda nystberörde Utskott, att upprätta Eonsti-
tutorialer för de af Riksens Ständer utsedde Commitlerade
för trpckfrihetenS wärd; och
att förena fig uti Högw. Preste-Stärrdcls beslut i fra'
ga om upphäfwande af fpärrnkngsanstalter emot Cholera-
farsorten;
icke antagit
Bonde-Ständets inbsuönkng af den 28sAugusti, alt in¬
stämma i Ståndets tvid Lil. A. mom. 4 i 22 punkten af
Banko-UtstottetS Utlätande N:o 16, rörande Catzacredit-iven,
fattade beslut;
Lagt till handlingarne
Constitutions-Utskottets Memorials N:o 33; samt
wid föredragning af sistnämnde Utstötts Memorial
N:s 31 och 32, till Utstottet hänwisat ätstillige anniärk-
ningar, dem Ständet förklarat utgöra dest gemensamma
tankar;
Dm 17 September.
55
att -Högw. Preste-Stänvet
den 13 September,
Äterremitterat Constitutions-Utskottets Memorial N:o 31; och
den 15 September,
Bifallit Allmänna Beswärs- och Oeconomi-UtskottetS
Betänkanden N:s 104 och 114;
att Wällofl. Lorgare-Stänvet,
den 13 September,
icke antagit den i Stats-Utskottcts Memorial N:o 255»
till Borgare-Ständet ställde inbjudning, och godkänt den
föreslagne Voteringspropositionen; samt
Äterremitterat Eppeditions-UtskottetS förflag R:o 25,
till Riksens Ständers underdäniga Skrifwelse till Kongl.
Maj: t; och
den 15 September,
Bifallit Allmänna Beswärs» och Ekonomi-Utskottets Be,
tänkande», N:s 114, 93, 117, 118 och 120;
Äterre»n!tterat Banco-Utjkottcks Betänkande N-o 36,
samt Allmänna Beswärs- och Oeconomi-Utffottets Utlätan.
de N:o 119;
Lagt till handlingarne sistberörde UtskottS Utlätande
N:o 116; och Stats- saint Allmänna Beswärs- och Eko,
noini-Uiffotlens UklStanden N:8 23, 24 och 22; samt icke an¬
tagit Högw. Preste-Ständets inbjudning att deltaga i nämnde
Rcks,Stånds beslut om anslag till Orthopcdiska Institutet.
Protocollsutdrag öfwer de denna dag fattade beslut justerades.
56
Den 17 September.
Leik Olsson fran Örebro Län begärde och erhöll 14
dagars ledighe», räknad frän den 18 i denna mänad, för
att i enffilta angelägenheter besöka hemorten; och förordna-
dcs Lven Heurlin frän Kronobergs Län att, under tiden,
i kirsti Olssons ställe, wara Ledamot i Allmänna Beswärs-
och Ekonomi-Ulffottet.
Likaledes bcwiljade Ständet Olok kersson frän Stock¬
holms Län, efter hans begäran, 8 dagars ledighet, frän
morgondagen, för att i enffilta angelägenheter afresa till
hemorten.
Ständets Ledamöter ätffildcs klockan 2 eftermiddagen-
In gil LIN
1834 den 19 September.
klonuin kl. lo förmiddagen.
Upplästes och godkändes den del af Protocollet för den
15 bennes, som förut icke blifwit justerad.
klans kansson frän Elfsborgs Län erhöll ordet och
uppläste följande skriftliga anförande:
Det lärer wäl icke wara nägon ibland ost obekant, den
obehagliga händelse, svin inträffade sörliden särdag, dä för»
Den 19 September.
57
stärkta Banco-Utskottet, genom ordentligt anslag war saui-
niankalladt, att medelst votering afgöra flera »vigtiga punk¬
ter, rörande hufwudgrunderna för Bankens rörelse och för,
»vältning, hwari Nikö-Ständen stadnat i olika besiut, —
att Ledamöterne frän ett Riks-Ständ dä icke moro fullta¬
liga, och säledes den gängen ingenting blek ulrättadt. —
En likadan händelse inträffade, just af samina orsak, den
13 dennes, dä Zustitiae-Ombudsmans Suppleant skulle
wäljas. Let är säledes andra gängen, under delta Riks¬
möte, sou» Rikets första Ständ narrat stna Med-Ständcr
April, hwilket förekommer sä mycket mera owänkadt, sorn,
efter hwad genom upprop utröntes, de andra Ständens
Ledamöter med deras Suppleanter infunno sig öfwertaliga,
sä att, i den händelse nägon af sjukdom eller annat laga
förfall warit hindrad att sig inställa, förrättningen Sndä
förfiggätt; och samina försigtighetsmätt trodde man sig äga
rätt att päräkna, äswen hos första Ständet. Det Sr säledes
icke underligt, om ett dylikt handlingssätt wäcker ledsnad och
förtrytelse. Icke nog dermed, att flere dagar härigenom för
ost onyttigt förspillas, och den dyrbara tiden, som, rätt an-
wänd, skulle gagna ost och wära Committenter, igenom ett
sädant oskick förwandlar sig till en kostnad för Nationen;
det uppwäcker äfwen, »nähända. Folkets ledsnad öfwer och
mitznöje med sina Representanters handlingssätt, om hwilkas
fulltalighet det redan blifwit Sfwertygadt i alla de fall. Lä
anflagsfrägor warit 8 bane. Att Riksdagsgöromälen nu
en tid gätt gansta längsamt, och likasom legat i qvarantän.
Sr beklagligtwis sant; detta torde dock till nägon del kunna
ursäktas, genom de oförutsedda händelser, sorn dertill b!dra>
58
Den 19 September.
git; men Nationen wäntar säkerligen nu, akt desi Repre¬
sentanter, med samina drift och allwar, som hos dem ivid
Riksdagens början wisade sig, ätertager och afflutar de
Lterstäende göromälen, sä att Riksdagens flut snart kan wara
att förwänta.
Det är nied anledning häraf, som jag nu anser mig
skyldig frainlägga det wördsamma förslag, lill förekomma»,
de för framtiden af ett! dylikt oskick som det ofwanämnde,
vtt Ständet täcktes besluta och i sina ordningsreglor inta¬
ga det stadgande: Z alla de fall, dä Utskott eller Ledamö,
^er wäljas, soni med Rikets Ständers rätt äga mäl afgöra,
äligge det de walde Ledainöterne, att. efter anslag, ä tid
och ställe sig infinna. Den som dä, utan anmäldt laga för,
fall, uteblifwer, och derigenom wällar binder i Riksdags-
Lrendernes behöriga gäng, bör för den Riksdagen wara ett
dylikt förtroende förlustig; hwarföre de Ledamöter, som wid
upprop icke Sro närwarande och icke anmält laga förfall,
genast böra antecknas, och mä förhällandet dä äfwen kunna i
allmänna tidningar införas.
Skulle Hederwärda Ständet finna detta mitt förslag
antagligt, sä torde Resp. Med-Ständen böra wördsamt och
manligen inbjudas, att enahanda beslut, hwar inom sitt Stand,
antaga; men skulle Ständet icke finna lämpligt, att en dy¬
lik inbjudning besluta, anhäller jag, att detta mitt memorial
mä i Protokollet, som min enskilta mening, upptagas:
— i hivilket fall jag, med den rätt 56 H. Riksdags,Ord-
ningen dertill lemnar, hos Högloft. Constitutions-Utskottet
Lmnar wäcka motion, om ett tillägg till 73 §. Riksdags-
Den 19 September.
59
Ordningen, hivarigenom ett dylikt mistbruk för framtiden
mä förebyggas. Slockholm ben 19 September 1834.
bisus iansson.
Hwarjcmts Hans iansson muntligen tilläde: Enahan,
da förhållande, som jag nu antydt, inträffade äfwen med
det till förliden gärdag utsatta sammanträde med förstärkta
Stots-Utffottet, hwilket mäste inställas i brist vä tillräckligt
antal Ledamöter af Ridderffapet och Adeln. Ett sädant
förfarande stall naturligtwis wäcka en obehaglig tänsta hos
Nationen och wära Committenter, ty ehwad Ridder-
stapets och Adelns Ledamöters flere gängcr inträffade ute,
blifwande kan wara föranlcdt af tillfällig, händelser eller
annan orsak, derom iag icke will fälla nägol omdöme,
Silwer dock sädant anledning till bwarjehanda misttankar.
Zag förnyar alltsä hwad jag ffrifteligen framställt; hwar-
jemte jag hemställer, att Ridderffapet och Adeln nu emed,
lertid mätte anmodaS, att w!o wal till Utstött, svin stola
afgöra ärenden med RiketS Ständers rätt, utse sä tillräck¬
ligt antal Suppleanter, att brist pä Ledamöter icke widare
ma hindra Srendernas gäng.
Med Hans iansson förenade sig Olot Olsson frän
Östergöthlands Län, kor Nilsson frän Christianstads Län
och kor iönsson frän Malmöhus Län.
Secreteraren ansäg sig böra fästa Ständets uppmärk,
samhet derpä, att Hans isnssons framställning om stad,
gande af päföljd, ntöfiver hwad Riködags-Ordningen före,
strifwrr för Ledamot, som uteblifwer frän Utstött, syn.
60
Den 19 September.
tes, fäsom II.1N5 ilsnsson ocksä hade föreställt stg, afse ett
tillägg till denna grundtåg, och borde alltsä wäckas i Con-
stitutionSUtstoltet; och hemställde Secreteraren, om icke för
närwarande kunde göra tillfyllest, att Ridderskapct och Adeln
genom Protocollsutdrag anmanades, att widtaga sädane ät-
gärder, att dplike hinder, som de nu öfwerklagade, icke mä
inträffa.
Uriiv porsson frän Gefleborgs Län: Wi känna alla,
att flere misslyckade försök ägt rum, ej mindre i afseende
pä sammankomst af Electorer för utseende af Iustitiä-Om-
hudsmannens Suppleant, Sn Sfwen för sammanträden in¬
om förstärkta Banco- och Stats-Utffotten, och wi kunna
alltsä lätteligen finna, det Riksdagsgöromälen nu icke om¬
fattas med sädan häg och kraft, att det kan anses Sndamäls-
enligt, under det Choleran ännu bär häriar, att Rikets Stän¬
der Lro tillsammans och fortfara med Riksdagsarbetet. Jag
tror mig alltsä äga anledning hemställa, att hos^ Kongl.
Mai:t »rätte göras underdänig anhällan om, antingenMks-
dagens afflutande, eller uppfkof med densamma pä nägon
tid.
Secreteraren erinrade, att dä Urik perssons fram¬
ställning icke ägde sammanhang med det, i fölid af Hans
äsnssons anförande, under öfwerläggning tagna ämne; sä
syntes samma framställning, i händelse Lrik persson den
fullföljde, först böra företagas derefter och till särskild dis¬
kussion.
Derpä ätertogs det afbrutna Sinnet.
Den 19 September.
61
Lven Hemlin frän Kronobergs Län yttrade: Dä Ridderstam
pet och Adelns Ledamöter iWidne gärdag, utan att. sä wide
mig kunnigt är, laga förfall.bliswit anmäldt, änys underlätit
att fulltaligt infinna fig wid de utsatte sammanträden, dcr-
wid de öfrige StändensjLedamöter tillstädes warit; sä föranlätes
Lfwen jag, öfwer detta förhällande, tillkännagifwa mitt mist-
nöje. Ridderstapet och Adeln utgör Rikets första Ständ,'
och d8 det ej heller saknar anspräk pä denna utmärkelse, sä
Sgde man skäl att förwänta ett mera noggrant uppfyllan¬
de af dest skyldigheter. Skulle fruktan för den häriande
farsoten hafwa wällat deras uteblifwande, äro wi att bekla¬
ga i farans stund, eller i händelse af krig, wid hwilka till¬
fällen wi hos Ridderstapet och Adeln borde kunna päräkna
mod och rädighet. Om äter Herr Landtmarffalken fruktat
utgängen af en eller annan votering, och sädant förorsakat
försummelsen, är förhällandet oförswarligt. Jag instäm¬
mer uti hwad Hans llsnsson anfört.
(larl (^adrielsson och Lamuel ^ostersson frän L-
stergöthlands Län",' jemte mänge flere, förenade sig med
Hans lansson.
lMs Nansson frän Malmöhus Län: Jag känner gan¬
sta wäl Riksdags.Ordningens stadgande, för den händelse, att
nägon Utstotts-Ledamot tre gänger försummar sammanträ¬
den, och jag delar allmänna förtrytelsen deröswer, att, ge¬
nom Ledamöters af Ridderstapet och Adeln utewaro, förut¬
nämnde sammanträden blifwit uppehällne, samt önstar der¬
före, att Åtgärder mä »vidtagas, för undanrödjande af dyliks
mistbruk framdeles, men jag tror dock Ständer och Rikets
62
fDen 19 September.
Stander af Grundlagen wara hindrade att widtaga nägot
sädant beslut, svin Ilans dansson föreflagit, ulan att frä¬
san förut blifwit af Constitutions-Utstoltet behandlad. Jag
wille således uppmana Hans Iansson, alt i samma Utskott
wäcka motion i den syftning, han antytt och med den ut¬
sträckning, att Utskottens Ledamöter i allmänhet icke mä
kunna, säsom understundom hittills stett, utan laga förfall,
utebtifwa ifrän sammanträden. Den i sag öfwerklagade
olägenhet är för ost wida underordnad hwad som nyligen
inträffade i Bewtllnings- samt' Allmänna Bcswärö- och
Oeconomi,Utstoltcn, der en öfwer höfman stor bestallning
pä bränwinsbränningen tillwägabragtes der genom, att flere
Ledamöter af wärl eget Ständ wörö fränwarande och icke
deltogo i voteringen. Jag skulle witsa tro, att ädagalago
försumlighet af Revresentant. borde ulcfluta honom frän
rättigheten att wid det Riksmötet deltaga i öfwerläggnin-
garne.
laevi) Xälstlstom frän Södermanlands Län: Genom
ett sädant handlingssätt, sou, dec nägon del af Ridderstam
pet och AdelnS Ledamöter nu änyo ädagalagt, stall Riks,
dagens flut allt iner och mer fördröjas, vwilket, jemte tids¬
förlusten för alla Ständens Representanter, arwén förökar
de för wära Committenter och ost sjelfwes redan nog dryga
Riksdagsomkostnader- Jag önskar allttä, att, pä ett eller
annat sätt, lämplige mätt och steg widtagas till förekom¬
mande af dylika uppehäll.
Mosters Ogniolsson frän Elfsborgs Län: Jag delar
wisterligen det allmänt^ uttryckta iwstnöie öfwer en del af
Den 19 September.
63
Ridderskapets och Adelns Ledamöters förfarande, men jag
tror ock, att lians lansson» motion, i den ordning den fö¬
rekommit, icke kan föranleda kill nägot egentligt ändamäl,
helst frägan lärer böra wäckas i Constitutions-Utffottet.
Entedlertid och i anledning af hwad som förekommit, an¬
ser jag ost böra, genom Prolotollsutdrag, anmoda Ridderskap
pel och Adeln, att wid'aga sädane ätgärder, att widare an¬
ledning till sä beskaffad klagan icke mä inträffa. Hwad
deremot angär ten npst framställde anmärkningen emot
wäre egne Ständsbröder, sä tror jag det wara beroende
af ost sjelfwe, att, till bibehällande af god ordning, föreskris,
wa ost tjenlig» reglor i detta, sä wäl soini andra fall.
krili persson frän Upsala Län hegärde att fä förena
sig med lian» lansson.
Hans lansson: Meningen ined min framställning bar
icke warit, säsom nägre Ledamöter möjligen trott sig finna,
att i nägon större scala fä bestämdt answar för en försum¬
lig Representant. Jag har endast wclat finna medel för
HLnlHlande af sädant oskick, svin det ifrägawarande. Emed,
lertid afstär jag nu frän västäenbet om annan ätgärd, i
anledning af mitt anförande, än all Riddcrskapct och Adeln,
genom Protocollsutdrag, erhälleren sädananmodan, som för¬
ut är omtalad, och skall jag i ConstitutionSpUlskottet wäck» den
motion i Linnet, hwartill omständigheterne föranleda.
lukvo Nansson frän Malmöhus Län uttryckte Sfwen sin
ledsnad öfwer det uppeM i Niködagsgöromälen, som wäl-
64
Den Is September.
lats af sädane förhällanden, som det nu ädagalagde, och för¬
enade sig i öfrigt med Dans Ansson.
Ola ckeppsson frän Blekinge Län: Zag förenar mig
med ^listors Danielson, och fär jeniwäl upplysa, att, en¬
ligt den undrrrättelsc iag erhällit, stall Högw. Preste-Stän-
det i dag hafwa beflutit, att, innan wal hälles till Electo-
rer för utseende af Iustitiae-Ombudsmannens Suppleant,
hos Herr Landtmarstalken göra förfrägan, huruwida med
säkerhet kan päräknas, att ifrän Ridderstapet och Adeln
kommer tillstädes tillräckligt antal Ledamöter tvid Electorer,
nes skeende saminauträde.
Discustionen förklarades nu wara flutad; och, uppä Tal¬
mannens proposition, beflöt Sländct, att genom Protocolls-
utdrag wördsamt amnoda hans Excellence Herr Grefwen och
Landtmarstalken samt Höglofl. Ridderstapet och Adeln, att
»vidtaga sädane anstalter, att dylike uppehäll, som de
Lfwerklagade, icke widare mä inträffa; hwarförutan Ständet
fattakie det beslut, att den förste af Ständets Ledamöter i
hwarie Utstött borde wid hwart och ett sammanträde anteck¬
na dem- som, utan anmäldt laga sörfall, bliswit borta, samt
derom göras anmälan hos Ständet wid först inträffande
DIonurn.
Af den anledning Protokollet för den 17 i denna mä-
nad wisar, och sedan Secreterare» uppläst 71 tz. Riks-
dags-Ordningen, företogs härefter ytterligare wal till de
Electorer, jernte deras Suppleanter, sorn, enligt 97 och 98
Negerings-Formen samt 63 §. RiksdagS-Ordningen,
koin-
Den 19 September. K5
komma akt Utse den person, hwiiken stall efterträda Kristi,
tiae-Ombudöinannen i Embetet, ifall han innan nästa Riks,
dag med döden afgär; och bleflvo dermid kallade:
till Elec rorer:
l^ils Mänsson frän Malmöhus Län, med 6Z roster,
kelter Zakisson frän saulina Län, — 59 —
^näors Osnielson frän Elfsborgs Län, — 28 —
Via Zeppsson frän Blekinge Län, — 57 —
Zolksn Lsngrsson frän Wester-Norrlands Län, — 56 —
kelter ^Ntlersson frän Hallands Län, — 53 —.
kettel- kersson frän Calmar Län, — 46 —
Ola Olsson frän Wermlands Län, — 4o —
Leio kersson frän Gesteborgs Län, 40 —
^.näers ^.nZersson frän Westeräö Län, — 38 —
Lars Lsrsson frän Skaraborgs Län, — 37 —
och
Lotvikl Zousson frän östergöthlands Län, — 35 —
samt till Suppleanter:
l:o I^ils Lsrsson frän Upsala Län, med 33 röster,
2:o Lars llsnsson fr. Götheborgs och
Bohus Län. — 3Z —
3.0 kelter kerston frän örebro Lätt, 32 —
och
4:o ZollgnZscvdUutbppZfrän Norrbot,
tenö Län, 87 —
7rde Bandel.
s
66
Den 19 September.
Ofkvsr det lälunda förrättade walet, blef sÄffildt
Protocollöutdrag justeradt och expedierade.
Lille Lersson frän Gefleborgs Län begärde sedan ä
nyo ordet och anförde: Zag förnyar min i dag redan gjor¬
da framställning, med den förändring, det Bonde-Ständet
mä besluta att till Kongl. Mai:t ingä med särffild under-
dänig skrifwelse, bwari Sländct anhäller, det Kongl. Maj;t
wille afläta Nädig Proposition till Rikets Ständer derom,
alt, i anseende till den nu härjande farsoten, tills widare
uppskjuta Riksdagen. Sä mycket hellre tillförser jag mig
Hederw. Ständets bifall till detta förslag, som wi hafwa
flere exempel och senast i dag uppå, att Riksdagsgöromälen
nu icke omfattas med erforderlig kraft och nit, hwitket för¬
hastande äfwen torde winna nägon ursäkt deruti, att de
fleste af Representanten» äro Familjfäder och hafwa säle,
deS en fördubblad pligt af omtanka bäde för sig stelfwe och
för hemmawarande, saint wi naturligtwis ej heller nägot ögon¬
blick äro säkre för att angripas af Farsoten, och densamma
har redan bortryckt ätffillige as Representanten», bland
hwilka jemwäl nu ytterligare insjuknat.
Ian Letter lansson frän Stockholms, Letter Lers¬
son, Lars Olsson och Daniel Danielsson frän Orebro,
8ven Ionsson och kristers Martensson frän Jemtlands,
Nils Lrsson frän Gefleborgs, ^.nclers kansson frän Up¬
sala samt Lars Lsrsson och Ler Llelaorn frän Skaraborgs
Län förenade sig med Lrik Lersson.
^.nckors Danielson frän Elfsborgs Län: Redan förut
Den 19 September.
67
hafwa wl widtagit sä mänga särffildta beslut till befrSm»
sande af Riksdagens snara afflutande, som grundlagsenligt
kunna ästadkommas. och jag tror ost således icke wara be¬
rättigade till nägot widare tillgörande i detta afseende. För min
del anser jag det och wara vpastande af Rikets Ständer
och ännu mera af blott ett Riks-Ständ, alt till Kongl.
Mant afläta en sädan »nderdänig Sknfwelse, som den Drik
kerrson föreslagit. Wi känna Kongl. Mains höga rätt alt
hemförloswa ost, när honom godt synes, och wi stulle derföre
för nära träda Hans, landsfaLerliga omtanka med en dylik
framställning. Destutom böra wi besinna att Hans Mant Ko¬
nungens lif Sr, om icke dyrbarare ätminstone lika dyrbart, som
nägot af wära, och han skyr icke faran, som wi med Guds
hjelp kunna hoppas, snart är förbi. Dm Kongl. Makt, som,
bättre än wi, känner och kan bedömma allmänna ställnin¬
gen, sinner nägon ytterligare anstalt lämplig eller möjlig för
betryggandet af wär gemensamma säkerhet, sä lärer han i
sin wishet icke uraktläta att i den delen Vidtaga allt som
skär i mensklig förmäga.
Mot Innsikäcle fran Hallands Län instämde uti hwad
Austers Danielson yttrat.
Ikans Iansson frän Elfsborgs Län: För min del kan
jag sä mycket mindre instämma uti Drio ^erssons fram¬
ställning, som en sä bcffi ffad fräga numera synes mig all¬
deles Sndamälslös och endast ästadkommcr uppehäll i de
eg-ntliga RikSdagsgörvMalen och försummelse af wär dyr,
bara tid, hwarförutan en dylik underdånig anhällan hos
es
Den 19 September.
Kongl. Mant synes mig wara alldeles olämplig. Zag söre»
nar mig desto hellre med kristers Danielson, som wi nyligen
widtagit ett besiut äsyflande RiksdagSärenderncs oafbrutna
gang. Wisterl,'gen Sr det gamla nedfläende för ost» att farsorten
redan bortryckt flere bland wäre kamrater och art andre bland
dem insjuknat; men wi känna äfwen, att sjukdomen pä
senare dagarne antagit rn mildare art och, med Guds hjelp,
böra wi derföre kunna hoppas att densamma nu är i af»
tagande och säledes faran för ost mindre. Destinon! Srö
wi skyldige oh sjelfwe och Nationen mera patriotism, Sn,
att nu brädstörtadt lemna förhandlingarne, dä, hivad wi
hittills gjort, were att änke, lika med intet. Lika med ^n--
6ers Danielson Lr jog öswcrtygad, att, oln Kongl. Majit
finner omständigheterna räkalla nägon 8tgärd uti ifräggs
warande afseende, densannna icke uteblifwer. Min tanka
Sr och blir, att wi böra i lugn fortsätta wärl arbete och
icke tänka pä, att ätskiljaS förr Sn detsamma tagit flut.
Fofisn Bengtsson frän Wefler-Norrlands Län; Med
hwad Drik kersson föreslagit förenar jag inig desto hellre
som jag sjelf förut wäckt dylik fräga och jag ick4 kan finna
nägot olämpligt Uti en sä beskaffad undrrdäning anhällan»
Att uppskjuta Riksdagen pä nägon tid skulle i min tanka
icke medföra nägon den ringaste olägenhet och det skulle
icke förorsaka nägra ökade kostnader för wäre Committen,
ter, ty jag Sr dfwertygad att hwarje Representant, för att
under denna tid fä besöka och wärda sig om fina hemma»
rande, skulle gerna sjelf bestä fig resekostnaden.
Secreterare,, upplyste om bet stick, hwaruti den strut
Den Is September.
69
wäckt» samt till Allmänna BeswärS- och Oecononn-Ut-
fioktct remitterade fräga, om framställning frän Rikets Stän,
derö siva, rörande prorogation af Riksdagen, sig nu befinner.
Urik kelsson: Ivid MIN framställning» pätänkte tåg
jcke ens nägon jemförelse emellan Hans Mant Konungens
lif och mitt eget, sälom Austers Lsuielson antpdt. Jag
kan emellertid icke frän mig aflägsna den känsla af omsorg
för eget och de minas lif, bwiiken Sr lika naturlig hos den-
lägste, svin den högst uppsatte. Hans fsussons anmärk¬
ning» om olämpligheten af min framställning mä han hase
wa för egen räkning. Zag förnpar mitt xäsiäende och be¬
gär votering.
Naus fansson: Jag stulle wilia be L,-ik kersson ci¬
tera den paragravh i wära Grundlagar, som afhandlar proro«
galion af Riksdagen. Förr Sn det stelt, kan jag icke anse hans
ktzrflag wara Grnndlagsenligt. I öfrigt war det en fä bestaf,
fad underdänig strifwelse, svin han föreflagit, hwilkcn jag
pttrade wara olämplig och icke hanS framställning derom.
ker fansson frän Skäne: Zag kan wisterUgen iste
annat än dela den äsigt, att RiksdagSförhandlingarne nu
äro för ost gansta obehagliga, dä wi omöjligen kunna annat
Sn städse tänka pä förställandet i wära hemorter och den o»
ro som farsorten öfwer allt wacker; men jag kan dock icke anta¬
ga Lrik koi-rsons förslag; ll) att nu lenina Riksdagen för att
estere» obestämd tid Zterkomma, more nästan detsamma svin att
hittills hafwa arbetat fruktlöst, och wi böra ju tänka icke endast
pä ost sjelfwe utan äfwen pä wära tjenstemän i Ständen.och
76
Den Is September.
Utskotten. Det more icke rättwisi, att suspendera dem»
utan att kunna försäkra dem om nägon ersättning för dcn
tid ssin framflyter intill Rikets Ständer äter sannnankoin-
ma, som dock, derest wi ytterligare skulle kunna päräkna
deras biträde, more nödwändigt. Min tanka är, att wi
med lugn och tälamod böra arbeta och afbida den tid, dä
Riksdagen kan hinna att wederbörligen afstukas.
lloftsn Lengtsson: Wifierligen finms icke ut! wär
Grundlag nägon bestämd föreskrift för Mant fall som det¬
ta; men wi hofwa der ett efter mitt omdöme, tillämplig^
stadgande, nemligen det, huru förhällas bör när t. ex. pest
Hindrar Riksdagens hällande i Hufwudstaden. Nu Sr wäl
sant, att farsoten icke utbrutit förr, än under Riksdagens
lopp, men grunden för stadgandet mäst? blifwa densamma
sch fag förnyar säledes Sfwen pä detta skäl mitt pästäende,
akt nägot Grundlagswidrigt icke finnes uti antagandet af
Lric larssons förslag till underdånig skrifwelse.
Haus llansron: Wäl kunna wi till Kongl. Maj:t af¬
mäta underdäniga skrifwelser i wanliga ekonomiffe angelä¬
genheter, men lag har mig icke bekant, akt nägon skrifwelse
; fräga, lika beskaffad ined denna, eller af icke Grundlags¬
enlig natur, nägonfin fäkt äga rum. I öfrigt skulle lag
anse mycket wädligt att Representanterne nu ätffiljas för
att hemresa och möjligen medföra smitta till en annan ort, svin
deraf ännu icke blifwit hemsökt. Jag tror der är bäst, att
wi befalla ost r Guds hand och öfwerlemna ät wär
Konung, att i delta fall handla, som honom godt kan
synas.
Den 19 September.
71
^nckors Oaniolson: Ifall ben nu härjande sjukdomen
skulle säsom stolian bengtsson nämnt, kunna kallas för
pest, sä komme den af honoin tillstyrkta unoerdäniga skrif»
welien att innefatta ett flags förebräelse till Kongl. Mai:t,
för det, att bet äberopade Grundlagsstadgandet icke redan
blifwit iakttaget. Jag anser dock akt en betydlig skillnad Sr
emellan pest och nu rädande farsoten, hwilken sednare, enligt
hwaderfarenhetenrvisat, oftast kanhäfwaö i händelse läkare-
hjelp tidigt och nödig försigtighet iakttages/, hwilket icke Sr
händelsen, med pest. Det wore, säger jag ännu en gäng,
alldeles olämpligt att beswära Kongl. Mant i Smnet.
kn-ile lersson: lika med Hans stansson hade jag hellst
önskat, att alla Riksdagsärenden kunnat behörigen afflutas
förr Ln Representanterne ätffilides, men, som jag förut
nämnt, hofwa wi sett, huru trögt och likgiltigt göromälen
handhafwaö och wi fullgöra ju säledes icke nöjaktigt wäre
Committenters uppdrag. Hwad som för öfrigt nu ytter¬
ligare bliswit anfört emot mitt förslag, finner jag icke hof¬
wa wcderlagt lämpligheten af detsamma och jag äberopar
alltsä betz innehäll.
Hans stansson: Lric torsson har, sä widt mig är
bekant, icke nägon anledning att klaga öfwer owerksamhet
hos detta Ständs Ledamöter; Och, hwad angär det uppc-
häll, som i ett eller annat ärende, utan wär förffylla»,
inträffat, sä hafwa wi nu redan sökt akt för framtiden
förekomma Mant. Jag mäste ytterligare tittkänna-
gifwa, akt jag för ingen hel kan biträda Lrio larssons
motion.
72
Den 19 September.
Lrik persson: Elfwen jag wet att någon försummelse
icke kan tillstrifwas Bondc-Sländcts Ledamöter, menemed»
lertid är det wisit, att i allmänhet Riksförsamlin,
gens göromål, nu en lid icke med tillbörlig drift hand»
hafwits.
Ms NZnsson frän Malmöhus Län: Jag hade in»
flat att Riksdagen länge sedan kunnat siutaö ispnncrhet in»
nan Bewillnings- samt Allmänna Beswärs» och Oeconomi,
Utskotten hunnit bestuta den förfärliga stätten pä bränwins-
tillwerkning. Jag sinner dock den föreslagne underdäniga
strifwelsen olämplig och anssx osi böra med mod och ständ,
aktighet motse wära tillkommande öden. För egen
Lel tror jag mig kunna btbehälla lugn, Lfwen i dödenS
stund, och jag Sr fast wid den vfwertygelse att, när döds,
timman nalkas, kan den ei undwikas hwar hcllst wi än be¬
finna osi. De öfrige Riks-Ständens Representanter, som
mera allmänt än wi, äga förmögenhet och lifwets behag¬
ligheter, hafwa, efter min ranka, större anledning än wi, att,
om möjligt, sika undwika den hotande faran, och mig spneS
säledcs som hade det warit dem mera än otz tillständigt,
att wäcka fräga om nägon ätgärd för mera betryggande af
säkerheten till lifwet.
Oörsn jonasson frän Kronobergs Län: Dä det will
synas, som hade wi nu mera lpckligtwiS öfwerwunnit den
swäraste perioden af farsotens härjning, finner jag Lrilc
perssons motion icke lämplig eller LndaniZlsenlig. Zag för¬
enar mig derföre med hwad Haus jausson och Austers
Danielson pttrat.
Den 18 September.
73
puls Alansson begärde fä tillägga» att, genom Riks¬
dagens uppskjutande, flora resekostnader skulle tillskyndas
Coiiiinittcntcrne, serdeles dem hwilkas representanter Sra
boende aflägse HSrisrän.
Lrile karsson: i anledning af knis Nänssons ptt»
rande, det Representanterne af andre Ständen stola äga
mera anledning, än wi, att söka betryggande för hälsa och
lif, will jag förklara, att jag häller mitt och de minaS lif
och wälfärd lika kärt som nägon annan, eho han 8n wara
mä; och hwad, angär kostnaden för wäre hem- och hitresor
i händelse af Riksdagens uppskjutande, sä tror jag, lika med
hwad Isa Bangtsson pttrat, att denna kostnad för wära
Committcnter ej skulle blifwa särdeles känbar, enär otwif-
welaktigt de fleste representanterne, stelfwe Ltogo sig dens
samma.
Hans karisson? Till hwad jag förut pttrat, will jag hof¬
wa tillagdt, att jag icke kan godkänna, bet i Ständets namn
till Kongl. Majit afgär en sädan strifwelse, som Lrik kars¬
son föreslagit; dock bör det icke förwägras hwar och en
Representant, som det kunde Åstunda att till Kongk.
Majit ingifwa särskild underdänig ansökning i omtwistads
ämnet.
kacvk Kklstlstoin frän Södermanlands Län, förenade
sig med klaus lansson.
Secreteraren förklarade, att han icke ansäg nägot egent¬
ligen grundlagswidrigt i Lrik kerssom framställning, dL
74
Den äs September.
Grundlagen icke stadgade förbud för nägot Riks-Sländ el¬
ler enskild Riksdagsman» att med särskilda underdäniga an¬
sökningar, beswär eller petitioner ingä till Kongs. Maut, pä
hwilken det naturligtwis berodde, att derä fästa eller icke
fästa afseende.
Discusiionen war nu slutad; och framställde Talman¬
nen proposition pä bifall till Lrili karssous förslag; men
som den beswaradcs med blandade Ja och Rei, samt vote¬
ring begärdes, sä uppsattes, justerades och anslogs följande
voteringspropositioner.
Den voterar Ja, som will, att, säsom Lrik korssen frän
Gefleborgs Län föreslagit, Bonde-Srändct ingär till Kongl.
Maj;t med underdänig ansökning det Kongl. Maj:t wille
afläta Nädig Proposition till Rikets Ständer derom, att, i an¬
seende till den nu härjande farsoten, tills widare uppskjuta
Riksdagen.
Den äter röstar Nej, som will,^>tt liirile kerssons
framllällning lemnäs utan afseende; dock Sr det hwgr ock
en af dem, som Sr af stridig tanka, obctaget, att insy sär-
fkild underdänig framställning i ämnet till Kongl. Majit
ingä.
Voteringen utföll med 37 Za och 25 Nej; i följd
hwaraf Stänbet beflutit, det skulle till Kongl. Mant aflä¬
tas underdänig skrifwelse, i enlighet med kirsti. karsson»
framställning.
Emot beflutet anmäldes reservationer: af
Hans stansson frän Elfsborgs Län, som förbiM sig
Den 19 September.
75
och dem, som med honom warit af samma mening, att, i
händelse af befogenhet, fä i särskild ,krist hoS Kongl. Maj:t
i midcrdänighet tillkännagifwa deras äsigt i ämnet;
af Ms Mänsson fran Malmöhus Län: pä de af ho¬
nom under discugioven yttrade stät och med tillägg, att
han icke wiste, huruwida det war Grundlagsenligt, att i
denna fräga tilläta votering, hwaruti Hans dansson in,
stämde;
af Austers vgllielssoii frän Elfsborgs Län;
of Olof Inllstbscle frän Hallands Län;
af Ms korsroll frän Södermanlands Län, pä det
stöl, att kändt ware det icke alla quarantänsplatser moro
inrättade med behörig omsorg och att säledeS just genom
dessa inrättningar smittan kunde spridas;
af ?er Mzzon frän Christianstads Län: emedan det
wisat sig att Farsoten nu more i aftagande;
af ilscol) lListllrlom frän Södermanlands Län;
af Mclers Msson frän Malmöhus Län;
af ker- 7öll«soll frän samma Län, pä den grund, atl
den underdäniga ffrifwelsen, stödjande stg endast pä ett Riks,
Ständs beflut, troligen ej kunde leda till nägot ändamäl;
och
af I.3V5 lsrsson frän Elfsborgs Län svin yttrade;
Hade frägan blifwit framställd i början af sjukdomens ut¬
brott, sä hade jag, ock troligen flere med mig, sannolikt wa¬
rit benägne, att biträda förslaget; men nu, dä farsoten till
76
Den IS September.
större delm kan anses wara öfwcrwunnen, finnér jag fram»
ställningen sä mycket niera olämplig, som spärrningsanstalL
zerne ännu icke blifwit upplöste, hwarigenom märt henner
sande ffulle förswäraS. Dchurom ffulle wära Commillen-
ter genom förestagne Åtgärder tillffyndaS stora kostnader
och olägenheter.
Derefter föredrogs Expeditions-Utffottets» sedan den
17 i denna mänad pä bordet Vwilande Memoria! N:a 16»
Nied swar pä äterremist fran Wällost. Borgare-Ständet och
hemställan till Bonde-Skändet att instämma i den as Högd
Ridderffapet och Adeln och Högw. Prcste-Standet befluta-
de förändring i Utskottets förslag till underdänig ffrifwelse
till Kongl. Main, rörande uxphäfwande af spärrningsan».
stalterne emot Cholera»,
Volvist gönsson frän östergöthlands Län yttrade: Zag
zror, att Ständer bör widblifwa sin i detta ämne redan
yttrade mening» hansten, om det icke annorledes kan ste»
bör tillkännagifwas bos Kongl. Mant» genom underdänig
flrifwelse frän Ständet. I Östergöthland har jag pä sär»
stilie ställen besökt QuaraMains-Inrättningar och funnit
de>n wara pä Sndamälsenligt sätt inrättade» sä, att jag
för min del anser mig sä mycket mindre kunna tillstyrka
vesta anstalters owilkorliga upvhäfwande, som wi hofwa
den erfarenhet» att farsorten derigenom bkifwit utestängd;
säsom exempel hwarpä, jag will anföra Nyköping i Sö¬
dermanlands Län, der, genom sträng tillsyn, det lyckats att
hindra sjukdomens utbrott, ehuru wäl den wisat fig inom
derwarande Länshäkte.
De» is September.
7?
lolran Lenasson frän Westcr-Norrlands Län: Jag
förenar mig ined Lotvist svnsson och anser spärrningsanr
stalterna nyttiga vin de strängeligen handhafwas, hwilkcn
öfwertpgclse bos mig wunnit styrka af den upplysning min
LSnskamrat lMs Ltrinstlunst mig meddelat frän hemorten»
att kör kork tid sedan en Norrst Brigg infört smittan till
Nydahls Lastageplats; hwarefter denna plats spärrades
och smittan icke widare mbredt sig. Det Lr wisterligen
sant, att wi Sro bewarade, sä länge Gud will, men, af
denna förtröstan, bör icke följa liknöjdhet eller ett blindt öf-
werlen,nande ät faran, ty det Sr, liknelscwis sagdt, lättare,
att stäcka elden, sedan den antändt blott nägon del af en
stuga, än sedan hela stugan kommit i läga. Jag anser det
wara wädligt och betänkligt att hindra de orter, som sädant
Lstunda, isrän spärrningsanstalters bibrhällande.
Leilo perrson frän Gefleborgs Län och petter 'perr¬
son frän Calmar Län förenadt sig med Lokvist Ionsson
och Ian Lengtsson.
Larl Oghrielsson frän ^Östergöthlands Län: Jag kan
icke dela Lotvist lonssons och Ian Lengtssonr äsigter, ty
jag anser spärrningsanstalterne wara utan allt Snbamäl och
jag har wunnit upplysning derom, att quaravtänerna pä
ätffillige ställen Sro gansta illa iordningsställde och att wid
ett ställs till och med twä L tre personer under uppehället
derstädes insjuknat och dott af farsoten.
Hans lansson frän Elfsborgs Län - Sedan Ständer i
dag beflntat underdänig ssrifwelse till Kongl. Maj;r angä«
78
Den 19 September.
ende Nädig Proposition om Riksdagens prorogerande, ans
ser jag det gränsa kill löjlighet, att nu wilia motsätta sig
fpärrningsansialtcrnas upptzäfwande. Jag önsiar derföre
för min del, att Ständer icke mätts widtsga nägot sä be¬
skaffad! beflut»
Wräers Wisson frän Malmöhus Län: Äfwen jag
sinner det gansia oförenligt med Ständcks nyst fattade, af
Nans Iansson omnämnde beflut, att söka bibehälla spärr-
ningsanflalterna, hwilka torde finnas wara LndamälSlösa
Lkwen genom den mindre noggrannhet, svin wid dem un«
dersiundom äger rum ; säsom exempel hwarpa jag lätit mig
berätta, att pä en dag siola en Ercellcnces son och en Bor¬
gensmans son hafwa ankommit till en quarantänsanftrlt,
Ler Excellencens son fäkt tillätelse att genast paflera, men
Borgarens son mäst qwarstadna de bestämda dygnen.
gullers Danielson frän Elfsborgs Län: Jag äbcro-
par hmad jag yttrat dä denna kräga förra gängen förewar
hos Ständct, förenar mig i öfrigt med Dans Iansson och
antager för min del den redaction af den undcrdäniga
sirifwelsen, som Ribdcrffapcl och Adeln och Preste-Ständel
beflutit.
Iohan Lengtsson: I afseende pä Dans lanssons ytt¬
rande, att dec more löjligt, akt motsätta sig spärrningsan,
stalternas upphörande, fär jag förklara, att, den, som kan
sch will, gerna mä deruti finna löje; kanske Let ocksä hö¬
rer till tidens ordning, att likt eller olikt söka anledning till
sädant. Emedlertid kan jag icke sinna hwarkcn nägon mot¬
Den lo September.
7S
sägelse eller nägot löjligt uti hwad Botvid Ionsson och jag
yttrat, ty, för den händelse, wi skulle hemforlofwas, blcfwe
det i min tanka sä mycket nödwändigare att bibehälla qua-
rantänsanstalterna, som, i annat fall, lust wi kunde kom¬
ma, att medföra smittan titt wära hembygder.
WIs kersson frän Södermanlands Län: Af den erfa¬
renhet, wi här i staden wunnik, will det synas mig, som
spSrrningsanstalterna ej Sro af nöden; dylika hafwa, sedan
farsoten här börjat härja, icke ägt rum kill lands, pä när¬
mare häll Ln 6 ä 6 och en half mil härifrån och folket
^rän landet inom denna omkrets hafwa dagligen haft com-
munication med Staden utan att wi likwäl försport det
sjukdomen pä landsbyggden häromkring ännu utbrutit. Dä
härtill kommer, att spärrningsanstallerne i sä mänga af¬
seende» medföra de största olägenheter för allmänheten, före¬
nar jag mig till alla delar med hwad Bians Iansson och
suders Danielsson yttrat-
Botvid Ionsson: Nog känner också jag, akt icke alla
Quarantainsanstaltcr Sro i godt och ordentligt stick, men
der de sä warit, säsom t. ex. -Norrkoping och i Nykoping,
hafwa de wotswarat och uppfyllt deras ändamäl och derfö¬
re, samt äfwcn pä de stal lottan Bengtsson anfört, anser
jag nödwändigt att detza Inrättningar icke upphSfwas.
Ola leksson frän Blekinge Län: Wid början af
farsortens utbrott, war äfwen jag af den tanka, att svärr-
ningsanstalterna borde kraftigt handhafwas; men erfaren¬
heten har nu wisat att de icke kunnat till fullo motswara
80
Den 18 September.'
Sndamälet och wi känna alla, huru be för dek allmänna
medföra flerfaldig» swärighcter och olägenheter; hwarpä
jag Sfwen har exempel frän min hemort. FSr min del tror
jag det derföre sä myckel mindre wara wädligt, att bifalla
hwad Utffottet i Meinorialer hemställt, ssm det i allt fall
blifwer den ort obetaget, soin sädanr ästundar, ail spärra
för sig.
Austers ^nstersson frän Westeräs Län: Zag har icke
erhällit nägon anledning, att förändra den äsigt, som jag
tillkännagaf, dä frägan sist l Ständet fbrewar och lag kan
alltsä icke eller nu tillstyrka spSrrningsanstalternes upphäv
wande, i synnerhet som lag dä skulle handla i strid med
mine Committenters önskan och jag erhällit underrättelse
att inom ätskillige församlingar i min hemort spärrningar
strängeligen handhafwas och hittills uppfyllt deras ända»
mäl.
Outok Oustslsson frän Söderinanlands Län; För
Min del önskade jag blott, att dylike ämnen sorn detta, icke
allt för mycket mätte uppehälla flere wigtige mäls hand»
läggning.
Efter sälunda slutad diScutzion, godkände Ständer, up,
pä Talmannens proposition, hwad Utskottet uti ifcägawa,
rande Meinorial yttrat, i anledning af älerremitzen ifrän
WSllofl. Dorgare-Ständet; inen de derefter framställde pro«
positioner, dels pä bifall till Utskottets i samma Memorial
zjorde inbjudning, om förändrad redaktion af den beslutade
nn»
Den 19 September.
81
rmder-äniga strifwrlsen och dels, huruwida Sundet widblef
sitt redan fattade beflut om lydelsen af näiunde ffrifivelse,
besivaradcs med blandade Za och Ref; och svin votering
-begärdes, sä uppsattes, justerades och anflogs följande vote¬
ringsproposition:
'-Ancager Ständer den af ExpedflionS-Ulskottet i Me¬
morialet N:o 16 gjorde inbjudning o», förändrad redaktion
«f den beflutade underdäniga ffrifwelsen.
Den, som det will, röstar Za;
Den, som det icke will, voterar Nej;
Winner Nej, sä har Ständer förblifwit wid sitt redan
fattade beflut, om lydelsen af npflberörde ffrifivelse. ^
Voteringen utföll med 39 Za emot 23 Nej; i följd
hwaraf Ständer bifallit hivad ExpeditionS-Ukffottet uti Me,
morialct N:o 16 yttrat och hemsiäilt.
Emot befluret reserverade sig Lotviä ionsson frän
-östergöthlands Län, flan Longtsson frän Wester-Norrland,
kottar persson frän Calmar Län och Lrilt persson frän
Gefleborgs Län.
lviisn Iseol) plltliekg frän Norrbottens Län begärde
härefter att fä antecknadt, att han, som icke warit tillstädes
under handläggningen af I^rik perssons frän Gefleborgs
Län motion, angående underdänig ffrifivelse till Kongl.
Majit, om Nädig Proposition till Rikets Ständer om upp"
7:de Bandet. 6
W Den 19 September.
stof med Riksmötet, reserverade sig emot det beslut, som
Ständet i anledning deraf fattar.
Lades pä bordet:
Consiitutions-Ulstottets Memorial N:o 34, med förslag
till Grundlagsförändringar, äspfkande en Sndainalsenligare
organisation af Sla<s-Rädet;
Lag. Utskottets BetSnkanden:
N:o 118, i anledning af wäckte motioner, om ändrin¬
gar i Kongl. Förordningen, angäende inteckning i fast egen¬
dom, den 13 Zuli 1818; och
N:o 119, öfwer Riksdags-Fullmäktigen iXils Zu-inck^
lunds frän Westcr-Norrland motion, att stadgas mätte, det
afhandlingar, hmarigenom nägon förwärfwac sig nyttjande
rätt list jord, eller betingar sig sä kalladt undantag, eller
afkomst af annans fasta egendom, böra intecknas, för att
wara gällande.
Af ankomne Protocollsutdrag, hwilka, efter uppläsan¬
det lades lill handlingarne, underrättades Ständet: att
-Höglofl. Ridvcrskapct och Adeln,
ben 13 dennes,
wid föredragning af Stats.Utstottets Memorial N:o
256, bifallit inbiudnlnMne i 1:sia, 3:dje, s.de, 16:de> 18:ve
Den 19 September.
83
24:de och 27:de punkterne; afflagit inbiudningarne uti 2:dra,
7:de och 2l'-sta punkterne, men godkänt de i desse punkter
söreslagne Voteringspropsitioner, samt Voteringsprvpositio-
nerne uti 5:te. 6tte, 10-de, litte, 12:le, I3:de, l4:de,
I7:de, I9:de, 22:dra, 2S:te och 26:te punkterne; antagit
den af Utffottet i 4«de punkten pttrade mening; anlett 9:Le,
20:de ochL3:dje punkterne icke erfordra nägon ärgärd; och upp¬
skjutit afgörandet af I5:de punkten, lill Wonde-StändetS
b-flut derom blifwit kändt;
den 15 dennes,
till Stats-Utskottet ätcrremitterak npssnämndes 15 punkt
of dess Utlåtande N:o 250;
godkänt den af samma Utskott, i Memorialet N-o 255,
föreflagne Voteringsproposition;
remitterat till Banco-Utskottet, en af Herr Lillver-
lijelin, Lurk wäckt motion om ansiänd för de af
Choleran hemsökta orter med inbetalningar och Lagsöknin¬
gar för Discont-WerketS räkning;
bifallit Allmänna Beswärs- och Ekonomi-Utskottets Ut-
lätandcn N-s 114, 117, 118 och 120;
lätit bero wid Stats, och Ekonomi-Utskottens Mätan¬
de N:o 33;
lågt till handlinzarne nSninde Utskotts Utlätanden
N:s 24 och 25, och Expeditions-Ulssottcis Utlätande
N:o 16;
84
Den 19 September.
Högw. Preste-Stänvet,
den 15 dennes:
beflutit, att till iakttagande meddela Bewillnings-Utstot-
tet, det tre Riks-Ständ bifallit Kongl. Martts Nädiga Pro¬
position, om ökade löneanflag för dest Canzli, och att, pä wisit
willor, sportlarne stola utgä till Kronan säsom Ehartä-
Sigillatäafgift;
Återremitterat Constitutions-Utskottets Memorial N:o 32;
gillat Expeditions-Utskottets Memorial N:o 16;
lagt till handlingams Allmänna Beswärs- och Oeco-
nomi-Utstotkets Utlätande N:o 116;
bifallit samma Utstötts Betänkande» N:s 117, 118
och ILO;
äterremitterat samma Utstötts Betänkande N:o 119;
bifallit Stats-Utfkottcls Ullätanden N:s 248 och 249;
och
likaledes bifallit Stats- och Oeconomi. Utskottens Utlä¬
rande N:o 26; samt
LNällofl. B>orgare-Ständer,
den 15 dennes:
remitterat till Banco-Utstottet en af Herr strockrik
^angenkLrg wäckt motion, angäende ersättning för en ho¬
nom tillhörig, wid vet tillfälle dä Ängfartpget Josephina
den 1 Nov. 1827, genom brand förolpckadcs, enligt upp¬
gift förlorad summa af 422 Rdr Banco Transportsedlar;
>. Dcn 19 September. 85
den 17 i nämnde rnänadr
återremitterat Stats- samt Allmänna Beswcirs- och
Oeeonomi-UtffottelS Utlätanden N:o 26.
Uppå derom gjord anhällan af ^Ullers Iansson i Krog»
sia Upsala Län, fann Ständet för godt, att bewilja bonvin
älla dagars ledighet, räknadt frän den 21 i denna mänad,
för att i enflilta angelägenheter besöka hemorten.
Iusicrades Protocollsuldrag öfwer Ständets i dag fat¬
tade beslut, i anledning af Expeditions-Utffottetö Memorial
N:o 16.'
StändctS Ledamöter ätffildes klockan 2 eftermiddagen.
In lillen»
1834 den 20 September.
klonum kl. lo förmiddagen.
Talmannen uppläste följande till Ständet ankomne
Protokoll:
''Är 18Z4 den 19 September sammanträdde Rikets
86
Den 2o September.
Högloft. Ständers walde Electorer, för att utse den man»
sol» skall efterträda Rikets Ständers Iustitiac-Ombudsuian,
sfall han, innan nästkommande Riksdag, skulle med döden
afgä» och bcfunnos, efter walsedlarncs öppnande, rösierne
haflva utfallit, som folier r
Häradshöfdingen och Riddaren af Kongl. Nordst,'erne-
Orden Boliar» siacob Bergström .... 18 röster;
Häradshöfdingen Grefwe vaviä ströliclr . 18 d:o;
Revisions.Secrcteraren och Riddaren af
Kongl. Nordstjerne-Orden Oeorg Kor,
äeustolpe 11 d:o;
Astestoren Nagnus kacoB Lrusensloi^o . 1 d:o»
Dä säledes ingen erhällit den i 63 §. Riksdags,Ordnin,
gen stadgade pluralitet blcf, sedan omröstning först ägt rum om
den ordning, i hwilken Häradshöfdingen och Riddaren Leng¬
ström samt Häradshöfdingen Grefwe Brölicl,, hwilka sätt
lika röster,'.skulle komma under ny omröstning, votering an,
ställd öfwer följande voteringsproposition:
Den som bifaller att Häradshöfdingen och Riddaren
Bergstrom stall blifwa Rikets Ständers Iusiitiae-Ombuds,
mans efterträdare, voterar
Ja;
Den det ei will, voterar
Den 20 September.
87
Winner Nej, kommer n» votering att anställas, huru-
wida den person, hwilken näst efter Häradshöfdingen Lei-g-
erhällit de fleste rösterna, stall till Zustitiae,Ombuds¬
mannens cslerträdare warda utsedd.
Sedan en voteringssedel blifwit aflagd och förseglad,
saint de öfrige »oteringssedlarne öppnade, befunnoö röster^
ne hafwa utfallit svin följer-.
JH - 30,
Mj - 17;.
Warande alltsä till Rikets Ständers Justitiae-Oun-
budöinaris efterträdare utsedd Häradshöfdingen och Nidda»
ren af Kongl. Norbstjerne-Orden solfall saoob Lorgströllr.
Ilt supra.
II. v. Gereon-. loir. lse. Ilestron.
Olvk Wijlr. Mils Nällsson.
Ständer beflöt det skulle Expeditions-Utstottet annio,
das, att förordnande för Häradshöfdingen och Riddaren
Lorgströnr upsätta, bwarom Protocollsutdrag genast juste¬
rades och expedierades.
In k,lein
Sedan upplästes och godkändes förslag till den skr if¬
we! se, Ständer förlidnr gärdag beflutit stola till Ägl. Mant
afgä, med underdäuig anhällan, att Näöig Proposition mK
lill Rikets Ständer aflätas derom, att, r anseende till den
88 Den 20 September.
i Riket härmnde farsoten Cholera, Riksdagen mä tills
widare uppskjutas.
Det inför Ständet ben 17 i denna mänad hällne Pro-
tocoll justerades.
Z anseende dertill, att ä, vilerz ^nstersroir frän Ska¬
raborgs Län Snn» icke frän hemorten hit äterkommil, oak¬
tadt permistionstiden för honoin gätt till ända, förordnade
Ständer Ails kersson frän Arebro Län, att i stället» in¬
till dest A,v6ers ^vstsrssov sig äter instnner, sä som Leda¬
mot biträda Stals-Utskottet; och som derjemte förekom,
att ketler Jönsson frän Jönköping- Län wore af sjukdom
hindrad att bestrida sin befattning säsom Ledamot i All¬
männa Beswärs- och Oeconomi-Utskottet» sä utsägS Nävs
Ensson frän Calmar Län, att för den tid keller Ionsson»
sjukdom fortfore, samma befattning vfwertaga.
Det af Stats- saint Allmänna Beswärs» och Oecono-
mie-Utstotten, under Nro 26, afgrfne, och sedan den 13 inne-
warande »nänad pä bordet hwilande Ntlätande, i anledning
af wäckta »notioner, dels, om upphörande af Postförings-
skyldigheten, dels om lindring i samma onus, föredrogs nu
änpo, hwarwid först inlemnades och upplästes följande twen,
ne skriftliga yttranden:
IroAf Olof I,iacll>iick frän Hallands Län:
Ehuru Högloft, Utskotten, pä anledning af derom wäckte
Den Lo September.
89
motioner, icke tillstyrkt nägon ytterligare förhöjning i stjnts-
legan för den tryckande Postfsringen, wägar lag, med an-
hällan om äterremisi, wördsamt yrka och föreflä:
1:o Att Höglofl. Ulstotten, wid nogare öfwerwägande
af Ve i motionerne anförde stal, täcktes ätminstone tillstyrka
den billiga förhöjning af, frän 8 till 10 stilling milen
för enkel, samt frän 10 till 12 stilling milen för extra
poster, intill desi den i Allmänna Beswärs-och Oeconomi-Ut-
stottets Betänkande N:o 98, föreflagne stjutsreglering hun»
nit werkställas; och wid hwilken reglering Posthemman, i
stället för den deri föreflagne afgift af penningar eller span-
niZl, torde fä ingä i rotering samt andra Kronostattehem-
nian äliggande oncra.
2:o Att en försättning »nätte utfärdas, hwari upptageö
alla PosthemmanS fri- och rättigheter, hwarwid flutligen
lika wördsamt yrkas, att desie, genom postföringen härdt
tryckte hemman, sig till lindring, mätte ätnjuta gunstig be¬
frielse frän Allmänna bro- och wäghällningsstyldigheten.
Stockholm den 19 Sept. 18Z4. Olof Lämlbäck.
Och 2:o af lolran keller Iansson frän Stockholms
Lön:
Höglofl. Utstotten har icke fästat afseende ä min och
flere Fullmägtiges anbällan, om poststjutsenö öfwerflpttan-
de vä Gästgifwargärdarne, nian blott äberopat Bewillnings-
Utfkottets Betänkande N:o 22 och Allmänna Veswärs- och
Occonomi-Utssottets N:o 98, till stöd för sikt beslut och deru¬
ti instämt; widare -
80
Den-20 September.
t:o angående den sökta lindringen i Wutsningsbeswärrt,
fä har wäl Utskotten gifwit tillkänna, att de äga full upp¬
lysning derom, att stjutsningen helst för utrikes postens obe¬
stämda ankomst är högst betungande, men icke desto mindre
ej sökt widtaga nägra ätgärder till lindring.
2:o rörande LöswäskorneS förenande »ned ordinarie po¬
sten har icke heller fästatö afseende, ehuru de nu stigit till
den höjd, att äkdonct efter en häst blir uppfyllt af deste, och
föga ruin för den förre jemte Postillionen och den stiut-
sande; det anmärkes, att eorrespondenterne stola betala en¬
ligt Kgl. Post-Directeurs-E mbetets Kungörelse af den 8 Marö
1824, sä lyder 2 tz. "Att postförareS skyldigheter Sr, att man
frän man med allmLnna brefpost-» fortskaffa de lösa brek
och wästor, svin till dem aflemnade blifwa — och hofwa
ingen rätt fordra betalning för andre löSwästor än fädane,
svin de antingen pä wägen till närmaste postgärd pä wista
ställen aflemna, eller fädane, som pä postgärden af ägarens
bud aflemnas och afhemtas;" de fä betalt för emoltagandet
och aflemnandcr, men alls intet för forslingen; 3:dje §.
stadgar, att wid 3 Rdr 16 st. B:co wite, mä icke postföra»
re af tredska eller wärdslöshet nedlägga lill honom, aflemnad
eller ined allmänna brefpost,» till widare fortkomst med
densamma ankommen löswäffa, utan afseende om de more
aldrig sä wänga och pä äkdonct orymlige.
3:o i frägan om stiutslegans förhöjning, har Högloft.
Utskotten funnit, att den wid sista Riksdag bewiljade och
enligt Kongl. Ofwer-Post-Directeurs-Embeteks kungörelse af
den 24 Januari 1832 meddelade, tillökning, nemligen frän
Den 20 September.
9l
6 till 8, för enkel, och frän 8 till lo st. milen för dubbel
postföring, samt nägot mera för öfwerffjutande 8 mils post¬
föring af helt hemman i hwarje mecka, jemförde med öf¬
rige förmoncrne, skulle wara tillräckligt, hwadan Utskot¬
ten icke kunna tillstyrka eller anse behofwet af tillökning
i hemmantal eller förhöjning i skjutslega»,; blott 2 A. ä ex¬
tra posten och förmodligen af den orsak, att den icke kom¬
mer sä ofta, men likwäl skulle ständigt bibehälla hästar i
beredskap för honom dagligen.
Zag har i Ulin motion och an widare uti en reserva¬
tion, dä Allmänna Beswärs- och Oeconomi-Utstottetö Be,
tänkande föredrogS i Ständet, nogsamt upplyst, hwad jag
anser postförseln wara emellan Stockholm och Grislehamn,
nemligen det aldrawärsta onus. svin en undersätare kan päläg,
gaS, i anseende till Nysta postens obestämda ankomst öfwer
Älands haf. Derjemte löswäskornes förande; jag skul¬
le kort nämna, att jag för mina hemmansdelar har bädeHäll,
Reserve- och Postskjuts, den förra skjutsas fyra gänger om
äret och fem gänger hwart femte är. Reserven behöfwcr
icke heller skjutsa förr Sn bud fäs — »nen postskjutsen pä
ett halft hemman Sr dubbelt tryckande, emedan utom extra,
Lr 5 resors postföring i hwarje wecka ä helt henrman och
hästar stola hällas pä stall ständigt helmira, om än betet
om sommartiden Sr aldrig sä förmånligt; destutom stall
utan särskildt betalning hällas Skdon, som icke länge äger
beställd; en dräng är otillräcklig för postens formande, eme¬
dan ofta händer, att 2:ne och chne poster komina pä en
gäng, den ena hit och den andra dit; ännu mtirkwärdi-
92
Den 2o September.
gare att hälla hästkreatur witz magt, ty wid ätcrkom-
sten af en postresa sä erhälla de ett bedröfligt utse¬
ende.
I betraktande af allt detta, som är med sanningen i
allo öfwerensstämmande, sä mätte jag med all rätt kunna
säga, att postföringen, åtminstone pä den ort för'bwilken
jag är fullmäktig — är den drygaste af allt öfrigt stjutsnings-
beswär; likwäl har Utskotten icke ansett behof otts öka en
stilling pä de ordinäre Posterne, — huru orimligt tyckes
likwäl wara; 10 ss. b:co är wäl pengar; lät ock wara, om
förmänernq tagas till en trediedel till, btifwer 15 si., sä Sr
detta ändä icke pä längt när swarande mot den answars,
fulla stjutsningen, som oafbrutet, om wäglaget, nattens mör,
ker och oredor wore aldrig sä smärt, stall ined skyndsamhet
werkställas; hela contanta betalningen för äret, efter 10 st.
milen, räcker icke till en drängs aflöning utom kosthäll-
ningen.
När nu all förhöjning anses onödig och föga hopp
Lr att Kippa posten, sä mätte jag med tryggadt samwete
wäga säga, att postförarne mellan Stockholm och Grisslehamn,
och helst mellan Norrtelje och det sednare, mätte wara de
största syndarne och behöfwa straffas. Synden kan slip¬
pas genom döden; posten äfwensa; men postskjutsen
blifwer likwäl gwar wid jorden. Ehuru dessa iordhem-
man innehaft den i ärhundraden efter gamla skrifters in-
nchäll.
Zag wägar ödmjukt anhälla om äterremiss af Betan-
Den 2o September.
93
Landet N:o 26, under förhoppning att Högloft. Utskottens
Ledamöter, om än de sjelfwe icke äga del i postskjuts, SNdä
mätte toga detta wigtiga ärende i närmare betraktande; dä
förhöjningar äro möjlige j andra nödiga mäl, sä kan de ock
wara möiliga och nödwändiga i detta; hwarförs skola postfö¬
rare wara de mest lidande; jag yrkar säledes: att om icke mera,
mätte ätminstone 2 st. förhöjas pä ordinarie posten, sä att
det blifwer 12 si. milen för hwarje häst, som skjutsar rinder
8 mil i weckan, sä att en likhet blef med den extra, helst
sorn cirka 100,000 Ndr säges blifwa öfwerskott af insly,
tande Postmedel, ywilket tillfaller Staten. Stockholm den 17
September 1834.
1. k. lansson,
Fullmäktig för Ly--, Sju- och Närdinghundra Härse
der samt Frötuna och Länna Skeppslager.
tDiäers Danielson frän Elfsborgs Län yttrade: Zfrä-
gawarande Utlätande gifwer mig anledning till följande an«
märkningar:
1:o De, som äga lvswäflor, Lro endal! skyldige, att
vflverenskomma om betalningen för deras forsilande, me¬
delst ordinarie posten, med de postförare, som bo närmast,
och hwilka säledes behälla ersättningen. Ds öfrige fä allt-
sä forsla löswäfforne för intet. Rättelse häri bör ske, fä
akt den uppkommande ersättningen delas pä alla postförare
emellan Städerne.
2:do PMuttslcgan bör höjas till 10 si. milen för
enkel postföring, eller postens forslande en gang fram och
84
Den 20 September.
Ater l samma weck», och till 12 st. för den dubbla. Dä
man besinnar posiernes tyngd nu emot förr. sä är denna
ökning icke obillig. Man har ökat postporto; och de som, i
hwad wäder och wäglag som helst, stola forsla posten, böra
icke sä orättwist behandlas, som nu ster, i afseende pä
legan.
3:o Rättigheten för postförare, att -rhälla betalning
för sä mänga hästar, som, efter wäglaget och andra omstän¬
digheter, till posternes behöriga fortstaffande erfordras, till,
intetgöreS manligen, emedan det beror pä den opinion,
»vederbörande postmästare behaga gora sig, om wäglaget och an¬
dre förhällandcn. Det borde derföre stadgas, att, cn witz
tid om hösten och wintern, postförare wore berättigade till
ersättning för ökadt hästantal.
4:o Utstottet har sagt, att behofwet af stallrum och
herberge, witz Post-Contoiren, för de stiutlandc, synes wara
ett ämne, som icke utgör föremal för Rikets Ständers pröf¬
ning. Utstottet hade likwäl bordt härä fästa mera upp¬
märksamhet, och förcsiä den anstalt, som af behofwet pä-
kallas, enär nemligen pg flere poststationer icke sinnes hwar-
ken herberge eller stallrum, ulan de stiutsande mäste wän-
ta pä posten under bar himmel, hwarigenom, när wänt,
ningen räcker i flere timmar, och wädrct är smärt, icke säl¬
lan inträffar, att hästen fladas.
5:o Att postbönderne stola ffiutsa Post-Inspectorcn
fritt, under dest inspectionsresor, synes icke wara Rikets
Ständer wärdigt att begära, sedan anslaget till Postwerket
bliswit sä ansenligen ökadt. Inspectionsrcsorne böra ersät-
Dm 2o September.
:>5
ltas af postmedlen, ifall man anser Postmästare sä illa
gflönade, att de icke kunna bcstä sig resan sjelfwe; och
6-0 Postffjutslegan bör, ätföljd af ordentlig förteckning
och tryckte quittencer, som ifyllas, öswertemnaS till Konun¬
gens Vefallningshafwande, för att afsändas till Kronofog,
darne, hos hwilka postbönderne fä emot qvitto lykta sina
penningar. Nu mäste de insända quittencerne förut till
Postmästare, hwarigenoin de ofta fä ytterligare wanka pä
betalningen, ntom ben risque de ofta befara, genom dödsfall
och sä widare.
Hans Iansson frän Elfsborgs Län: Dä fag i de sam¬
mansatta Utffotten, säsom Ledamot deltagit i deras behand¬
ling af ifrägarvarande ärende, anser jag mig böra tillfän,
uagifwa, att derstädes mycket ventilerades, rörande alla nu
anmärkte omständigheter, och att Utffotten derwid fästave
mycket afseende pä de särskilta förmoner, som genom för,
fattningar Sro posthemman, till ersättning för postföringen,
tillerkände. Zag trodde likwäl, att Utffotten bordt i Utlätan-
dct närmare redogöra för alla desta förmoner, sä att dels
Rikets Ständer, till grund för deras beslut i ämnet, dels
postförare sjelfwe kunnat komma i tillfälle, att derom in¬
hämta fullständig kännedom. Lika med Olot landbäck
finner jag ock derföre, att, genom äterremitz, Utffottcns
uppmärksamhet mätte fästas pä angelägenheten af en sä¬
dan utredning och af utfärdande af en författning, rörande
alla posthemmans fri- och rättigheter. Äfwen anser jag,
att en förhöjd postffjntslega bör bestämmas, särdeles som,
utom en mindre Statswerket förbehällcn del, allt der öfri-
96
Dm 20 September.
ga as inflytande postmedlen, fär anwändas till Postwerket
behof och derwid nödige förbättningar.
Olof Olsso» frän Östergöthlanas Län instämde i Ku¬
ster, Danielsons yttrande, med det tillägg, akt, enligt Olok
Olotssons derom lväckte motion, betalningen för postskjuts*
ningen borde blifwa lika hög four för Gästgifwarestjuts,
helst den förra Sr långt swärare, än den sednare, utan att
nägon wLsendtlig stillnad i hemmanens friheter derföre L?
ger runi.
dollan Knstorsson frän Upsala Län sade sig wara
förekommen af Kristers Danielson och beklagade, att Utstöta
ten fästat sä litet afseende ä »rotionerne o>n poststjutsle-
gans förhöjning till likhet med hwad för Gästgifweristjutö
betalas, en förhöjning, som är i alla afseende» billig, emedan
de postheminanen förunnade friheter wörö, särdeles i en del
orter, gansta obetydliga, och postforingen wore längt mera
betungande än hällstjulsen, särdeles som för de» förra
ständigt mäste hällas karl och häst i beredskap, hwaremot
den senare skedde pä bestämda, förut af de skjutsande kän¬
da tider.
kelter karsson frän Calmar, pustors Lvensson frän
Hallands, Kils kersson och Daniel Danielsson frän Ore¬
bro och Carl Oabrielsson frän Östergöthlands Län in¬
stämde i Kurders Danielson» yttrande, derwid Larl Oulun-
elsson framställde, hurusom postförscln wore i allmänhet
gansta betungande och särdeles i Kinda Härad, der man¬
ligen Sr 2 mils mycket backig wäg emellan xoststationerne.
OuZlut
Den 20 September.
97
dustaf Ouslaksson frän Södermanland» ' Län,
under Åberopande att postföringen derstädes inedförde
stora olägenheter, utan att med nägra särskilda för»
möner wara förenad, orkade, att lega» för postföringen
borde blifwa likasom förj Gästgifwarestjuts.
Detta yrkades likaledes af Urik Lvanlrerg frän We»
ster»Norrlands Län, som äberopade dest motion i ämnet och
i öfrigt förenade stg med ^uflers Danielson.
^.uclors tormark fran Westerbottens Län yrkade z-
terremitz, pä grund af de gjorde anmärkningarne, och för»
behöll sig, att nästa klenurn widare sä utweckla sina tan¬
kar uti skriftligt anförande, för att äterremisten ätfölja.
lukva Nansson frän Malmöhus Län instämde i hwad
Dinflbäok, Gullers Danielson och Dans Iansson yttrat.
kor lXilsson frän Christianstads Län, som tillkänna»
gaf, att han, med flere, i sammansatta Utskotten yrkat en
högre ersättning för postföringen, än som Utskotten söre-
flagit, ansäg tillökningen i roteringsersättningen för Skän-
ska Posthemman, som Sro lnroterade till Soldalhäll, nem¬
ligen 50 Rdr för hwarje Rote, icke wara swarande emot
Lndamälct, emedan postföringen wore öfwermältan betun»
gande, och posthcmmanens innehafware ansägos. mycket wan-
lottade, oaktadt hemmanen Sfwen wörö tillerkända frihet
frän Kyrkobyggnad och inqwartering m. m.
Lrik kersson frän Gefleborgs Län instämde med dem,
7-de Bandet. 7
98
Den 20 September.
svin yrkade förhöjning i poststjutslegan, och tilläde, att post»
foringsbeswäret icke pä långt när motswarades af de om»
talade friheterne frän Kyrkobyggnad, inqwartering in. nr.,
som i stöllet föllo andre hemman destomera till last. Dere¬
mot kunde Drile kersson icke biträds den meningen, att
postföringen borde ofwerstyttas vä hällstjutsen, emedan, ef¬
ter hwad för hivar och en wore bekant, de hällffjutsffyldige
redan förut öro härdt betungade, och icke kunde täla att
^elastas med den högst beswärliga postföringen.
Lamuel sndersson frän östergöthlands Län, »tour det
att han instämde i hwad Anders Danielsson yttrat, hem»
ställde, om icke det more oskäligt, att post'öringen wore, sä-
som i hans ort, Slagd mindre hemman än af ett bell mantal.
Dars Dansson frän Bohus Län ansäg betalningen för
postföring böra blifwa lika hög, som för Gästgifwareskjuts,
helst de förmoner, som äiniutas af posthemmanen, icke mot,
smara detzeS längt drygare beswär, Sn som af Gästg five»
riskjutsen upvkommer.
kelter Diedom frän Skaraborgs Län mar af samma tan»
ke, och Lberopade att, i hans orr, postheiniiianen i allmän¬
het, oberäknadt postföringen, drogo lika skattebördor med
Skattehemman.
Lrile Lrsson frän Westeräs Län instämde i Anders
Dauielsons yttrande, och ansäg det böra bestämmas, att
wid alla poststationer, der postförarne mäste infinna fig, för
att emottaga och afföra posten, tjenlige rum för folk och
hästar stola sinuaS att tillgä, sä att de icke rnä nödga-
uppehälla fig under bar himmel.
Den 20 September.
99
Ouslsk Ouslsksson frän Södermanlands Län erinrade
ock om billigheten deraf, alt, enligt derom wäckt motion,
postförare »lätte fä ersättning för äkdonenS begagnande,
Vivara», Utskotten borde afgifwa förslag.
Kils Mänsson frän Malmöhus Län ansäg skäligt»
att, säsom nu af flere blifwit vrkadt, tillökning mä bewil-
jaS i tegan för postskjutsen, ätminstone intill dest Kongl.
Majit kan sinna för godt att bifalla Afwer-Post-DirectionenS
förslag, alt i roteringsersättningar af postmcdlen »,8 bestäS
50 Rdr B:co ärligen för hwarje hel Rote; bwaremot äter,
när delta winner Kongl. Maj:t« Nädiga bifall, denna för-
höjda ersättning mä tagaS i beräkning till nägon nedsätt-
ning i den tillökade tegan för postföringen.
äoksn Lenzrsson frän Wester-Norrlands Län wills
upplysa, att i Norrland samma förhällande med postskjut»
sen äger rum, sou, nu frän flere orter uppgifwilS, utom
det, att öfwerallt wid poststationernr finnek, efter hwad
billigt är, rum bäve för folk och hästar att tillgä.
Efter det diScustionen flutatS, blef, uppä Talmannens
proposition, ifrägawarande Betänkande med hwad i anled¬
ning deraf skriftligen och mundtligen blifwit pttradt, till
Stats- samt Allmänna Beswärs- och Oeconomi,Utskotten
äterremilteradt.
När nu änyo föredrogs Banco.Utskottets den 15 inne-
warande mänad bordlagde Ullätande N:o28, öfwer vet pL
Den 20 September.
grund af 3 Art. 1 Afd. 4 §. i 1830 ärs Banco,Regle¬
mente, upprättade och till Utskottet öfwerlemnade förflag
till Departemental-Indelningen af Banco-Werket samt re-
dowisnings- och tjenstgöringsordningen inom detta Werk,
afgaf kristers v »niejron fran Elfsborgs Län följande
skriftliga anförande:
För min del nödgas jag förklara, att jag icke kan gil¬
la nägon annan princip inom Bankens inre administra¬
tion, 8n den, sorn grundar sig pä all Lasiarvärds samfäld-
ta answarighet hos flere, och all Expeditions- samt Ra,
kenskapsanswarigher hos enstilta Lhefer. Jag yrkar allt-
sä, att Commistarierncs antal mätte instränkas till en för
hwarje Departement eller Contoir (hwad namn man beha¬
ga gifwa hwarje enstild det af administrationen inom Ban¬
ken), att desie Commistarier öfwerallt Sro Chefer för sin
detalj och deremot tjenstemännens antal i Kamererare»
och Bokhällare-graden lämpligen ekes, efter det behof, som
kan blifwa en följd af denna grundsats, inom de Departe¬
menter, der nu flere Commisiarier finnas. Contoirs, och
Casiastrifware anser jag äter icke borde wara ordinarie tjenste,
män, utan bero af deras antagande, som för dem böra an¬
swar». Zag kan icke finna af Utssottetö tillstyrkta förflag, an¬
nat^ Sn att tjenstemännens antal skulle snarare komma att
ökaS Sn minstas, sä länge man will bibehälla den nn wo»
rande Commiffarierika organisationen af Cancelliet samt
organisera Controll och Bokslut i trenne Departementer,
derigenom, att revision af all afflutad räkenstap icke före¬
näs med nägot af de twänne. Och dä Utskottet icke upp-
Den 20 September.
101
tyst om det tjenstemannaantal, som hwarje afdelning bör
päräkna, stprkes jag ännu mer i denna tro.
Äfwen finner jag det wara högst betänkligt, att, pä
sätt Utskottet föreslagit, nu förordna, att stadganderna in¬
nom öfriga grenar af Banco-förwaltningen skola ordnaS
''L enlighet med de grunder samt efter enahanda form ock
uppställning, som blifwit begagnad för Catzaafdelningen
och Sedel-Contoiret'', dä wi icke sätt emottaga, i ett sam¬
manhang, Betänkanderna angäende Bankens organisa¬
tion i dest helhet, utan, pä sätt Betänkandet ulivi-
far, ha att afwakta flera partiella Ullätanden derom.
Zag prkar alltsäs Sterremiss, och jag anhäller, att Ut,
skottet mätte söka tillwägabringa en, dä nian jemnför Rik¬
sens Ständers Bank med Rikets Ständers Riksgälds-Con,
tor, gansta synbarligen möjlig förminskning i tjenstemän-
nenS antal; men deremot, under mcdgifwande af bättre lö,
ningswilkor, grunda organisationen pä en trägnare embcts»
mannawcrksamhct, än ben närwarande. Ucstottet torde icke
i detta afseende sakna antagliga förslag fran förra Riks-
dagsperioden; och en större uppmärksamhet pä det oform¬
liga af nuwarande organismen, torde lätt wisa nödwän-
digheten att taga andra beslut, än de nu förestagna. Här,
wid bör likwäl förklaras, att min mening ingalunda kan
wara, att affordra Höglofl. Banco,Utskottet nägra detail-
förslag» för Bankens inre organism. Det skulle wara
olyckligt, om sädane behöfdes, dä Riks,Ständen kjelfwe ut¬
se fine Fullmäktige, och vin nian ei ät desse skulle wid sä-
102
Den 20 September.
dane förhällanden, sou, de nuwarande, kunna uppdraga
rättigheten att anordna förwaltningen efter omständigheter,
nas kraf. Men lag önffade, att departeinentalformen förBan-
ken mä anbefallas i enlighet med det förslag, som framlades
för Banco-Ulffottet widsista Riksdag afen ibland däwarande
Banco,Fullmägtige; att Chefsprincipen säledcs Lfwen bi¬
sta,nt n,S stadgas, utgäende direct frän Ofwerstyrelsen; att
Commitzariegraden mä minskas i antal till hwad Chefs,
platserne erfordra; att en öfwer-Commitzariebeställning in«
föres, för att utöfwa eli sammanhällande och i befordrings-
wäscndct nyttigt inflytande pä hela Banco.Werket; samt
att personalen organiseras under förutsättning, att den ej
fär innchafwa andra publika tjenster; att-extra ordinarier
afskaffas; och att allt, svin bidrager alt gifwa Bankens
tjenstemän en inom sig fluten skräliknande form, sä widt
inöiligt more undanrödies.
Z öfrigt önskade jag, att, sedan sä beskaffade allmänna
grunder blifwit stadgade, Rikets Ständer, utan att före,
skrifwa nägot bindande "i form och uppställning", wille
till Banco-Fullmäktige öfwerlemna, alt intill nästa Riks»
dag anordna allt sou, rdrcr Bankens inre förwaltning.
Jag yrkar, att detta mitt anförande fär, wid äterremisten,
äcfölja Betänkandet.
även Heurlin frän Kronobergs Län, Austers driks¬
son och Lrik Hansson frän örebro Län, med mänga fle,
re, hörde- instämma i detta ^näers vanielsons anförande,
pä grund hwaraf Betänkandet till Banco-Utskottet äterför.
wi fade-.
Den 20 September.
10Z
Widare föredrogos följande Banco-UtskottetS den 17
innewaraude uiänad pä bordet iagde Betänkande»:
N:o 39, i anledning ak wäckt nrokion vin Banken-
och Banco-Dilcontcnö räkcnffapcrS granffning i Kongl.
Kauiinar-Nälten;
Vlef af Ständer bifallet.
N:o 40, i anledning af wäckt fräga, om förändrade
grunder för befordringar till Comuristariebeställningar inom
Banken;
Äfwen detta Betänkande bifölls.
N-o 4,, i anledning af wäckt motion, om rättighet
för Bankens gäldenärer, att i Landt-Ränterier, eller annat
anwisadt ställe ä den ort, der be Lro boende, erlägga ränta
och Capitalafbetalningar.
Inkve Nänsron frän Malmöhus Län begärde wäl
Betänkandet ytterligare hwilande pä bordet; inen dä han
häruti icke af nägon rmderstöddes, blef detfainma nu före¬
taget till afgörande och af Sländel bifallet- hivaremot dock
l utve Nansson fig reserverade.
N:o 42, i anledning af Herr kärrsborg; motion, an-
gäende körSndring i wilkoret! för twcnne frän Banken Sta¬
den Uddewalla bewiliade län;
Stänvet gillade detta Betänkande; och
N:o 43, i anledning af Herr loerns motion, om
afskrifning af en Bankens äldre fordran hsS Rikögälds-
Contoret.
104
Den 20 September.
Mosters Danielson och Dans dansson frän Elfsborgs
LLn förklarade, att de delade motionärens äsigt, men, uppä
Talmannens proposition, blef Betänkandet af Ständer
bifallet.
Följande af Stats-Utssotlet afgifne och den 17 inne,
»varande mänad bordlagde Utlätanden blefwo wäl anmälde
till handläggning, men säsom först i dag till Ständets Ledamö¬
ter utdelde, lades, enligt fleres pttrade önffan, pttcrligare pä
bordet, nemligen:
N:o 251, i anledning of werkställd revision of de wid
sista Riksdagen bewiliade ertra Statsregleringsanflsg jför
Förswars-Werkets iständsättande m. m.
N:o 252, i anledning af werkställd revision af de till
StrömrenSningar anflagne medel;
N-o 253, i fräga om fastställande af grunden för ett
förLndradt Statshushällningssystem; och
N-o 254, i frägan om bestämmands af tiden för beräk¬
nandet af den Arrendatoren af Swartsiö Kungsladugärd, f.
d.' Grosthandlaren Wener, bewiliade arrendenedsättning.
Pä bordet lades följande Lag-Utstottetö, i dag till Stän¬
der ankomne, Betänkanden-
N:o 123, öfwer wäckta motioner om utsträckande af
Testamentsfriheten och af rättigheten att genom gäfwa
upplära fast egendom, samt om ändring i hwad nu stad¬
Den 20 September.
10S
gabi Sr, dels rörande grunden för bestämmande af weder,
lag för afhänd arfwejord, dels ock angående bördsrätt och
lösningsrätt i Stad, m. m.
N:o 124, öfwer wäckta motioner, angäende ffvldighet
för Sterbhusdelägare, att inom witz tid efter förrSttadt skif¬
te, instrumentet deröfwer till Domstol i orten aflemna.
N:o 125, öfwer wäc7ra motioner, angäende ändring
af 15 Cap. 1 och 5 §§. ^rfoa Balken; och
N:o 126, öfwer Niksdags-Aullmäkligen stolisn UrileL-
sons frän Stora Kopparbergs Län motion om förtydligan¬
de af eller tillägg till 2 §. 16 Cap. Ärfoa-Balken.
Protocollsutdrag vfwrr Ständets här förut upptagne
beslut justerades.
loks» kelter llanLsov frän Stockholttts Län begärde
och erhöll fjorton dagars ledighet, för att, till stötande af
betz hälsa, efter nu öfwerständen sjukdom, hemresa.
Ständets Ledamöter ätstildes kl. ; till L eftermiddagen»
In licken.
106
1834 den 25 September.
klennm kl. 10 förmiddagen.
Protocollerne för den 19 och 20 dennes justerades.
Austers tormark frän Westerbotten hade inlemnat ett
attförande, sä lydande: Hwem af ost infann sig icke tvid
detta Riksmöte under listiga önskningar, att kunna wer¬
ka till lindring i wära hemmawarande Bröders betryckta
belägenhet, och under förhoppningar, att fä se nägot af
deste bemödanden krönt med framgäng. Wär samman¬
komst när snart sitt flut. De ärender, som äro af wigt för de
skattdragande, afgöras del ena efter tet andra, utan att
wi ännu med tillfredsställelse kunna betrakta ett enda der¬
af uppkommet resultat. Statsregleringen hotar med för¬
ökade bördor. Af bränwinsbrSnningsfrägans afgörande
hafwa w! att wänta det wärsta. Ingen lindring lofwar
ost ofwerläggningarne om skiutswäsendet. Pä utgängen
af vesta frägor Sro likwäl allmänhetens blickar fästade; der-
pä beror wära CommittentcrS bcläienhet med wär »verk¬
samhet säsom deras ombud. Utom obehaget af wära mitz»
lyckade sträfwanden för billighet och rättwisa, hafwa w!
Lfwen att motse af wära principaler niitztroende till wäre
nit för deras bästa. Hwao finnes dä otacksammare än
representantens kall? Fruktlösa mödor äro hanö lott, hal
och mistnöje hans belöning. Mcdwetandet af redligt upp¬
fyllda pligter är den enda tillfredsställelse, som är honom
Den 2S September.
107
king. Det Sr ock mera härföre, Sn af hopp om nägon
fromgäng, soni jag, emot sammansatta Stats, och Ekonomi»
Utskottens Utlälande N:o 26, gär att göra nägra anmärk,
»ingar.
1:o Hwad angar postlegan, som svmmansatta Ulstot-
ten ansett sig tillräckligt och till allmän belätenhet hofwa
höjt, endast för ertra postskjutsen, frän 10 till 12 st. mi¬
len, sä kan man icke nog förwänas öfwer dera- njugghet
och svarsamhet, hwarmed Utskotten räkna nägra stillingar,
dä fräga uppstär» om att uppfylla Allmänhetens rättwisa-
ste och billigaste fordringar; hwaremot det aldrig funnit
swärighet, att bewilja tusendetals Riksdaler ät ändamäl, som
aro, om icke öfwerflödige, älminstone icke oundgängligen nö,
dige. Det betrock och ben nöd, hwari Swensta allmo¬
gen befinner sig, har gansta litet känts och erkänts, dä
det ansetts wara afhulpet genom ifrägawarande sä ofull,
komliga älgöranden. Men dä jag, tilläfwcnlyrS mera Sn
Utskotten, är bekant med allmänhetens behof, och, hwad
säkert är, upprigtigt behjerta» dest brydsam»,» belägenhet,
föranlätes lag yrka, antingen att Utskotten bewilja den för¬
höjning i postlegan, wi begära, och hwarföre billighet och
rättwisa sä högt tala, eller att Lfwen denna starf mä off,
ras pä Fäderneslandets altare; och
V .
2:o Äswen hafwa Utskotten funnit godt att afstyrka bifall
till wär begäran om befrielse frän skyldigheten att skjutsa Post-
Jnspectorerne, dä de resa för att visitera posthemmanen,
eller i ändamäl att betala skjutslega»; äberoxandes Ut.
flotten, att Kongl. Maj:t, genom särskild resolution, den IS
108
Den 2S Septenlber.
Maj 1824, förklarat, att den sökta befrielsen icke kunde
bifallas. Wi kunna icke inse giltigheten af det anförda
skälet; tp flika resolutioner och författningar kunna, lika»
som allt annat, wara underkastade misstag; och dä ett sä-
dant förefinnes, förstä wi icke, hwarföre ej en ändring der¬
utinnan borde kunna winnås.
Wärt fortsatta yrkande wore säledes: att om icke
dessa insysctionsresor finnas ffadlige och inställas, de
Ztminstone mätte af postkassör» bekostas och ej allmogen har»
med betungas. Oin äterremiss af Betänkandet anhälles.
Stockholm den 19 Sept 18Z4.
Normark,
frän Westerbottens Norra Domsaga.
Häruti instämde Olsl Olsson frän Wermland, Austers
kartensson frän Jemtland, I.srr Olsson och Lrik nansson
frän örebro Län, jemte mänga flera af Ständer.
Ständer beflöt, det skulle anförandet öfwerlemnas till Stats»
samt Allmänna Beswärs- och Ekonomi-Utikotten, dit frägan
om förhöjning af YostfkjutSlegan redan blifwit Ltcrreinitterad.
Olok Olsson frän östergöthland begärde ordet och ytt¬
rade, att han icke warit närwarande i Sländet, dä frä»
gan om upphäfwande af spärrningsanstalterne kinot Cho,
lera-farsoteu sist diskuterades; i hwilken händelse Olot Ols¬
son icke bade instämt uti pluralitetens beflut, derernot han
säledeS nu finge amnäla reservation.
Den 25 September.
10»
Föredrogs änyo Stats-Utskottets, sedan den 17 och 20
i denna mänad pä bordet hwilande, Utlätande N:o 251, i
anledning af werkställd revision af de wid sista Riksdagen
bcwiljade extra Statsregleringsanstag till förswarswerketS
isiändsättande, till fullföljande af GarnizsnS-Stukhus och
andra LisiGardets Caserns nybyggnader.
I afseende härpä, uppläste ^säers Danielson frätt
Elfsborgs Län följande Mförande: Mine bröder! Det
Ullätande Stats-Ulskottet nu afgifwit, i anledning af
werkställd revision öfwer de wid sista Riksdagen bewil-
iade extra Statsregleringöanslag till förswaröwerkels iständ»
sättande m. m., bords wisierligen föranleda till en förnyad
granskning; ty en Nation, som genom sina grundlagar Sr
helryggad, att pä urgammalt sätt sig sjelf beskatta, kan
icke wara beläten, att, i fräga om ett extra ordinärt an¬
slag af nära 3,000,000 Rdr, sinna en sä ytlig och ofullstän¬
dig redowisning Leröfwer. SlatS-Utskotlet har dels genom
den olika uppställningen af redogörelsen sör hwarje särskildt
departement of Kongl. Krigs-Collegin»,, deri ömsom
Krigs-Lollegii Kasiabchällningar och outtagne eller reser¬
verade medel finnas ätskiljde, dels finnas sammanblandade,
saint till och med hopsummerade med räntewinsterne, för-
swärat för ben enskille Ständs-Ledawoten, controllen öfwer
detailleanslagen, och, genom uteslutandet af rcdowis»
ningen för extra anslaget till Sjö-Förswaret, slutligen
gjort all wisthet om yufwudbeloppets rätta anwändande
omöjlig.
Wi finna säledes, wid genomläsandet af detta Betan»
110
Den 25 September.
kande, efter en n8goriunda tillfredsställande uppgiv af ut,
redningsanflagets anwändande, sä wida dr contraherade pcr-
ftdlarne till uppräknade qvanriteter werkligen för den an-
flagne summan kunna erhällas, ett sä mycket mer afskräc,
kanve resultat hwad Artilleric-Departementet angär. En»
dast piccer till fyra Bakterier äro levererade, och inalles
blott ätta Batterier med olla dertill hörande fordon färdige
och besigtigade; men alla de dyra rid-, ansvarig- och stallper,
sedlarne och resten af de päröknade 16 Batteriernas fordon,
piecer för 6 Batterier, samt alla de piccer och effecier, som
borde anskaffas för Belägrings-Artilleriet, saknas ännu;
hrvaremot wida mer Sn hälften af anslaget finnes degag-
nadt och en brist säledes synes wara ounowiklig.
Detze förhällandcn skulle wisterligen förtjena att ge¬
nom en äterremist erhälla en fullständigare utredning, om
det more att förmoda, alt Stals-Utskottet derigenom komme
i tillfälle att i werklighclen kunna Åstadkomma en sädan.
Men dä administrationen i allmänhet och wcha förwaltande
Departementer i synnerhet icke genast inför Utskottet fram¬
lagt retowisningen i det äskädliga skick, som i fräga om of¬
fentliga Statsutgifter synes lika mycket öfwerensstämma
med deras egne anspräk pä förtroende af Nationen, four
med Rlksenö Ständers lagenliga fordringar, inses lätt, att,
efter en sä läng wäntan, tiden för Riksdagen swärligen
lärer medgifwa en sädan rättelse och jag anser säledes, för
min del, att detta Betänkande icke pä annat säll k>n be¬
handlas, Sn att lägga- till bandlingarne, för att utgöra
ett ytterligare skäl för det afflag till förnyade Statsanslag,
Den 25 September.
lil
som äler wid denna Riksdag blifwit fordrade för det redan,
emot Nationens tillgångar, industriens, penningerörelsenS
och kreditens belägenhet, allt för dyra och nedtryckande för»
swarswerket.
Med Gullers Danielson förenade stg kristers Nilsson
och lofve lVIänsson frän Malmöhus Län, kor lönsson
och ker Nilsson frän Christianstads Län, Mosters Drilrsson
frän örebro Län, lemte mänga flera af Ständer.
Dans stansson frän Elfsborgs Län: Jag är Sfwen
hufwudsakligen ense med Gullers Danielson; men dä Ut»
skottet, i afseende pä kwänne ämnen, föreslagit undcrdäniga
strllwelscr till Kongl. Maj-.k, hwilka moro gansta lämplige,
dorde Utlärandet icke läggas till handlingarne, utan syne-
vet mig wara bäst, att Ständer wid Utskottets Utläran¬
de läter bero. Skrifwelsen angäende Gewärsinkvpen more
desto nödigare, som Tre Riksdaler B-co pä hwarje Gewär
Sr en betydlig stillnad i priset och gör en ansenlig summa,
wid inträffande större beställningar. För att fästa upp,
märksamhcten pä, huru för öfrigt med Statsmedel hushäle
las, fär jag bland annat anmSrka, hurusom, pag. 13 af
Utlärandet, finnes upptaget, att 34,365 Rdr blifwit pä tre
är anwände till inredning af rum m. ur. i Garnizons»
Sjukhuset, och ytterhgare i en annan punkt 22,000 Ror
till Sjukhusets fullbordan. Dä man befinnar, att flere rum
förut warit inredde, och man n» i enahanda ändamäl for»
drak ytterligare anslag, kan det ej förklaras, hwartill allt
detta blifwit anwändt, isynnerhet som man för dctze sum»
nior bordt kunna inköpa ett palats. Det saknas ej eller anles.
ning till anmärkning emot det orimlig höga beloppet af ät«
112
Den 25 September.
Miga poster, säsom 300 Rdr endast till dubbeldörrar l
Sjukhuset, 1750 Rdr till portar emellan Andra Gardets
Casterner, 8700 Rdr till Wedbodar och andra Trädbygg-
nader wid Castcrnerne, 7000 Rdr till AktrSdeshus derstädes,
med mera dplikl, som allt wisar huru fögajhushällsaklighet
iakttages. Pag. 13, är Lswen upptagen en afskrifning 8
1827 Rdr 29 tz. 2 rst>, utan akt ringaste upplysning med¬
delas, angående anledningen tills en sädan afskrifning. Jag
ryet alltför wäl, att dehe mine anmärkningar nu icke leda
lill nägon följd, men jag har likwäl icke kunnat uraktläla,
att derpä fästa Ständets uppmärksamhet.
Lven Heurlin frän Kronobergs Län: ^enäers Dani¬
elson har utrvecklat mina äflgtcr, och jag är föröfrigt före¬
kommen af Hans lansson, i hwsd jag rvelat anföra.
Hwarje förinodan, att Styrelsen stall iakttaga mera spar¬
samhet med Statsmedlen, synes likwäl tillräckligen rvederlagd
af erfarenheten.
Larl tlabrielsson' frän Östergöthland instämde med
Austers Danielson och Dans lansson.
Lamuel Anckersson frän samma Län: Äfwen jag 8r
ense med dockers Danielson och Dans lansson» Säsom
boende icke längt ifrän Husqwarna Gewärs-Faklori, har
jag mig bekant, att de Gewär, som der tillwerkas, Lro goda;
och dä skillnaden i priset» wid större parti, blir gansta be¬
tydlig, tror jag det wara lämpligt, att Gewären för Arme,
ens behof tagas derifrän.
Lengr
Len 25 September.
113
LenAt (-ustmunstsson frän Halland: Zag är ense med
Anders Danielson och anhäller, att Utlätandet, sä midt det
asser de föreflagne underdäniga ffrifwelserne, bifalles, och
i öfrigt afsläs.
^nsters Danielson: Lika Med Hans dansson har Mg
insett de anmärkningar, svin emot Utlätandet i dctailler kun»
Nät framställas; men, xä de skäl jag redan anfört, har fag
ansett onödigt och utan Sndamäl, att yrka äterremist. Cn
. del af Hans lanssons anmärkningar äterfalla likwäl pä
sjelfum Utffottet, deri han warit Ledamot, enär Utskottet
nnderlätit, att tillhälla wederbörande, att afgifwa tillräckligt
fullständig redowisning. Likaledes anser iag Stats-Utffottet
hafwa bordt meddela sin opinion öfwer förwaltningen af
ifrägawarande Statsmedel.
l. l. kulkei-A frän Norrbotten förenade sig med ^n--
äors Danielson och ansäg Utlätandet, utom l bwad angick
de föreslagna underdäniga ffrifwelserne, hwari Ständet
kunde täta bero wid hwad Utffottet lillstprkt, böra lSggas till
handlingarne.
Dans lansson: Om mg bade deltagit Uti ifrägawa-
rande Utlätande, sä skulle jag hafwa tagit ät mig lasters
Danielsons framställning. Nu får jag deremot upplysa,
att jag längt förr än detta ämne förekom lill slutlig hand¬
läggning i Stats-Utffottet, begärde att alla nödige upp¬
lysningar skulle infordras, och att jag, wid slutliga be¬
handlingen af wälet, redan upphört att wara Ledamot k
Utffottet.
7:de Bandel F
114
Den 25 September.
Umberg: Diskussionen tyckes wända sig omkring twätts
ne punkter, nemligen de af Ulstottet föreflagne strifwelser
samt hwad Utstortet i öfrigt yttrat. Jag förnyar mitt yr¬
kande, att Utskottets förstnämnde hemställan bifalles,
och att Ståndet täter bero wid del öfriga af Utlärandet.
Sekreteraren anmärkte, att, säsom han wid flere stre,
gäende tillfällen tillkännagifwit, ert Utstötts Betänkande icke
kunde, emot innchällct, i 56 §. Negerings-Formen, utan
föregängen äterremifl, annorlunda ön i sin helhet, bifallas
eller affläs.
Pä Talmannens härefter framställda proposition, fann
Ständet för godt, att wid Utlätandet läts bero.
Widare föredrogs ä nyo Stats-Ulstottcts, sedan den
17 och 20 i denna mänad, pä dordet hwilande Utlälande,
N:o 252, i anledning af wcrkställd revision af be till
strömSrensnmgar särskildt anslagne medel.
Hans äansson frän Elfsborgs Län: I afseende pä
hushällningen med ifrägawarande medel, företer sig ena¬
handa förhällande, som det jag anmärkt wid anwändandet
af extra Statsanslagen. Sä har t- er. ätgätt till Djur,
gärds-canalen 33,427 Rdr 34 fl., till Wäddö Cana;
52,214 Rdr 25 fl., 9 rsi. och endast till undersökningar ä
Strömsholms Eanal-linea 4,407 Rdr 1 tz. 6 rst. Jag
kan wäl icke med nog säkerhet bedömma nyttan af dessa
företag, men de synas mig Åtminstone icke motswara de
Den 25 September.
115
dervä anwande betydliga kostnader. Wid andre fall. säsom i
fräga VIN understöd till strömrenSningar i Norrland, wisar
sig deremot för mycken njugghet.
Ständer bcflöt, i anledning af Talmannens proposition,
alt wid ifrägawarande Uilätande lära bero.
Sedermera föredrogs ä npo och biföllos Stais-Ut-
fkotlcls, den 17 och 20 i denna mänad pä bordet lagde,
Unäianden:
N o 253, i frägan om fastställande af grunder för ett
förändradt Statö-huShällningssystcm; och
N.o 254, i fräga vin bestämmande af tiden för beräk»
nander af ben Arrendatoren af Swartsjö Kungs-Ladugärd,
f. d. Grosihandlaren Wener bewiliade arrendenedsättning.
Wid förnyad föredragning, lades ytterligare pä bor»
det, följande, sedan den 18 och 20 i denna mänad pä bor,
det hanlande Betänkande» :
Lag-Utskorrers
N:o 218, i anledning af lväckta motioner VIN Sndrin,
gar i Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818, angäcnde
inteckning i fast egendom;
N:o 219, öfwer Alls 8lrincIlnnZs frän Wester-Norr»
land motion, att stadgas mätte, det afhandlingar, hwarige-.
nom nägon förwärfwar sig nyttjanderätt till jord, eller
11g Den 25 September.
betingar fig sä kalladt undantag eller afkomst af annans
fasta egendom, böra intccknas, för att wara gLllande;
N:o 123, öfwer wäckta motioner om utsträckande af
Testamentsfriheten och af rättigheten att, genom gäfwa,
upplära fast egendom, samt om ändring i hwad stadgadt
är, dels rörande grunden för bestämmande af wederlag för
afhänd arfwejord, dels ock angående bördsrätt och lösnings¬
rätt i Staden, m. m.;
N:o 124, öfwer wäckte motioner, angäende skyldighet för
Sterbhusdelägare, att inom wist tid efter förrättade skifte,
instrumentet deröfwer till Domstol i orten astemna;
N:o 125, öfwer wäckta motioner, angäende ändring
af 15 Cap. 1:sta och S:le §§. Ärfda.Balken; och
N-o 126, öfwer llcilisn Lrilesssns frän stora Koppar¬
bergs Län motion, om förtydligande af eller tillägg till 2
§. i 16 Cap. Ärfda-Balken; samt
Consti tutions- Utskottets
N:o 34, med förslag till Grundlagsändringar, äsyftan-
de en Sndamälsenligare organisation af Stats-Rädct.
Anmältes och lades pä bordet följande frän Utskotten
ankomne Betänkanden:
Lag-Utskottets
N-o 120, öfwer Herr 3. 1. ^ViLmane motion, röran.
Den 25 September. 117
de ändring af 16 Cap. 15 §. Iorda-Balken, i hwad an-
gär hyresaftal om hus och tomt i Stad;
N:o 121, öfwer wäckta motioner, om meddelande af
wista föreskrifter rörande Lagfart; och
N-o 122, öfwer wLckta motioner, angäende förändring
i wista delar af nuwarande lagstadganden om giftorätt och
arfsrätt; saint
ConstitutionsUtstottets
N:o 35, med Betänkande om Nationalrepresentationen;
N:o 36, »ned Betänkande och förslag, angäende Landt»
dagar;
N:o 37, med försiag till ändring af 22 H. Regerings»
Formen;
N:o 38, med förslag lill ett stadgande i 41 Z. Riks-
dags-Ordningen, om Stals,Rädets Ledamöters tillträde i
alla Ständs klens;
Nw 39, med föreslaget tillägg wid 28 tz. Negeringö-
Formen, i afseende pä utlännings naturalisation; och
N:o 4o, med förslag, som äspfta Trpckfrihets-Förord-
ningcns äterbringande i wista delar, till dest ursprungliga
stick.
ker Isaksson N/runZs frän Gottland hade ingifwit
följande anförande:
Sedan Kongl. Majtt, genom Nödig Skrifvelse till Rikets
Den 25 September.
Ständer» Höglofl. Stats-Utjkott, under den 12 fistkidne
Juli, i NZder täckts inhämta Rikets Ständers mening, an»
gäende en förändrad tiondeafgift till Presicrffaxel pä Gott»
land; sä fär jag nu till Hedcrwärda Ständet, för intagan¬
de i dest Protokoll, aflemna en afskrift af min till Kongl.
Majit i underdånighet ingifne skrift i ämnets, och hwaruli
rviikoren och grunderne fär ben tiondesättning, <om genom
Pastoraterncs kammanfläende kan tillwägabringas, bllfwit
föreflagne; anhällande jag, att mine sälunda uttryckte ssig-
ter i ämnet mätte blifwa Höglofl. Stats-Utffottet med¬
delade och jemwäl af Ständet tagne i öfwerwägande,
när ifrägawarande, för Gottländska allmogen wigtiga sak
till behandling härstädes kan förekomma-
Lee It!vn. N^ruuZs.
De deri äbsropade bilagor funnos bifogade och blefwo
jemte anförandet lagds pä bordet.
kiiils Insulin frän Stockholms Län hade insändt Läka¬
rebetyg till bestyrkande deraf, att han, i följd af fortfaran¬
de sjuklighet, wore hindrad deltaga i Riksdagsgöromälen.
Lon§t driksson frän Wermland, som erhällit 3 rvec»
kors ledighet frän den 8 i denna inänad, hade uti bref till
Talmannen anmält, att han, i anseende till undcrgängen
quarantain, icke anländt till hemorten förr än ben 19 i
denna mänad; hwadan Longi Lrikssouanhälltt om permis¬
sionstidens förlängning.
Den 25 September.
1ig
Ständet bcwiliade Long» Lriksson ptterligarc twä
»veckors ledighet, frän den förra permistionstidenS flut; och
kominer Sarl Oakriolsson fran Östergöthland, att emed¬
lertid, i LenZt Erikssons ställe, fortfarande wara Ledamot
i Bewillnings-Utffottet.
stolran Lriksson frän Stora Kopparbergs Län an¬
mälte, alt bans kroppskrafter af en öfwcrständcn sjukdon»
moro sä medtagne, att han saknade förmäga att deltaga uti
Constitutions-Utffottets äterstäende göromäl under Riksdagen;
hwadan lolrsn ^eiksson anhöll, att ifrän sin befattning
säsom Ledanwt i berörde Utskott warda endtledigad.
Ständet biföll denna anhällun, och förordnade Lamu¬
el Nnstersson frän Östergöthland, hwilken under den Ne¬
stors Nilsson frän samma Län bcwiljade ledighet, ifrän
den 2 i denna mänad, warit i Constitutions-Utffottet tjenstgö¬
rande, alt, i stolrrm Lrilessons ställe, säsom ordinarie Leda¬
mot der inträda; hwarcmot ät Lamuel lönsson frän O-
land uppdrogs, alt, »ender Austers Nilssons äterstäende le¬
dighet, i hans ställe biträda samma Utskott.
Upplästes och lades till handlingarne Protocollsutdrag,
tzlvarigeitom Ständet underrättades, art
-Högw. Preste-Stanvet,
den lg September,
Bifallit
Banco-Utskolttts Bctänkanden N-s 36, 38, 38, 41,
42 och 43.
120 Den 25 September.
Äterremitterat
samina Utffotts Betänkande N:o 4o; och
den 20 September',
Bifallit
Stats-Utffottets Betänkande» N:s 251 — 254;
beslutat, att anmoda^Expeditions-Utffottet, att uvpsätta
förordnande för Rikets Ständers Iustitiä-OmbudsmanS
Suppleant; saint
Lagt till handlingarne
Constitutions-Utffottets Meinorial N:o 33.
WLllofl. Borgare-Ständet,
den 17 September,
medgifwit, i anledning af ErpeditionS-Utskottets Mc«
moria! N:o 16, att Utskottets förflag till underdänig ffrife
weise, rörande upphäfwande af svärrningsanstalterne emot
Cholerafarsoten, finge expedieras; men i öfrigt remitte,
rat till Ständets enskilta Utskott, att uppsätta förslag
till underdänig ffrifwelse, uttryckande Borgare-Ständcts
särffilda niening i ämnet; och
Äterrernitterat
Banco-Utffottcts Utlätande N.o 38.
Den 25 September. 12t
ProtocollSutdrag öfwer de venna dog fattade beslut, ju,
sieradeö.
StändetS Ledamöter Ltffildes kl. half till 1 ä dagen.
In licken»
1834 den 29 September.
kleuum kl. lo förmiddagen.
Protokollet för den 25 i denna manad upplästes och
godkändes.
Föredrogs ä nyo Lag-Utflottets sedan den 19 och 25
i denna mänad pä bordet hwilande Betänkande N:o 118, i
anledning af wäckte motioner om ändringar i Kongl. Förord¬
ningen, angäende inteckning i fast egendom, den 13 Juli 1818.
Harwid uppläste Haus stansson frän Elfsborgs Lön
ett anförande sä lydande:
Emot Lag-Utstottets Betänkande N:o 118, anser
jag mig böra göra följande anmärkningar, med hwil,
ka jag begär äterremist, sä alt de komma under om,
pröfning.
1L2 Den 29 Septenrber.
Jag anser icke allenast 19 §- "tan äswen 18 behöfwa
omarbetning. I denna bör förbud emot vartielt dödande
lemnäs, äfwen för den händelse, att en eller annan af dr
gemensamt inlecknade fastigheterne före eller efter detta in¬
tecknande more i särskild SgareS hand, wid päföljd att säda-
ne delar af den gemensamma panten ej answarade för
större del af den odelade inteckningen, än som siva-
rade emot dessa delars taxeringswärdes förhällande till
alla de andra fastigheternas enahanda sammanlagde wärde.
19 §. 1 mom. Innehafware af odelad inteckning i flere
fastigheter, deraf en eller annan är belastad med liktidig eller
sednare inteckning eller är i särskilt ägares hand, borde el ur
nägon af dessa fä utsöka hela sin fordran. När han wille
ur nägon af dessa fastigheter uttaga mera, än som, ef¬
ter förenämnde grund pä den belöpte, skulle han mara pligtig
att läka, pä sätt Utskottet i 2:dra mom. föreslagit, hela panren
pä auction försälja. Hwarlill skulle den föreslagna omwäL
gen gagna, att fordringsegaren höll sig till en del af pan¬
ten, men denna delens egare eller annan person, som deri
hade inteckning, gjorde fordringsegarens talan mot de öfri¬
ge delarne af pantén gällande? Endast dä innehafware!! af
odelade inteckningen yrkade betalning ur nägon det af pan¬
ten, som more gwar i primitiva Läntagarens hand, eller
tillhörde den, som Lrädt i hans ställe, derigenom att han
personligen ätagit sig ikukden, skulle, när säoan del af pan¬
tén derjemte wore frän liktidig eller sednare inteckning fri,
densamma kunna för hela skulden tillgripas, uran att
fordringsegaren behöfde föra talan mot be öfrige delarne af
panten.
Den 28 September.
123
Äfwen bör utmärkas, att detza och öfriga af Lag-Ut-
stetter antagna grunder för delning af geinenfam inteckning
i flere fastigheter, böra gälla, dä en enda fastighet, deruti
Inteckning är lemnad, sedermera klpfrvcs och delarne komma
i särstilte cgares händer, eller ined särskild inteckning
belastas.
Sits msm. begriper jag ej. Hwartill stall fördelning
af gemensam inteckning gagna, dä den endast skulle gälla
för de särstilte egarne, men ej för fordringsägaren? Och
huru stall denna fördelning genom nägondera fastighetens
försäljning kunna tillwägabringas?
Hemmanen A, B, och C, innehafwas af olika egare,
men äro gemensamt intecknade för 9,000 Rdr. Egaren till
A, will ha sin andel bestämd, han och egaren till B anse
det förra wärdt 3,000 Rdr, del sednare 2,000 samt C wärdt
10.000 Rdr, och yrka delning i förhällande till dega wärdén.
Egaren till E, anser deremot delta hemman wärdt endast
8.000 Rdr. Härom Sr en stridighet; och ställe derföre ega,
ren till hemmanet A hofwa rättighet, att läta sälja hem¬
manet E, endast för att fä utrönt, hwad denna, annan
man tillhöriga egendom är wSrd; och för att derefter kun,
na calculcra den del i gemensamma inteckningen, hwarföre
hanS eget hemman hästar? mera än en owifl calcul blir
del ej, tv fordringsägaren bmdes ej deraf. Detta kan ej
wara meningen; men jag wet ej huru lag stall fä rätt
pä nägon annan.
Zngresten Sr Sfwen mörk. Kunde lpda sä härr
124
Den 29 September.
Sitt 19 Z. wäl köreffrifwer sättet för gemensam In¬
tecknings gälcande utur flera fastigheter, dä allenast en af
dem är med särskild ä samma tid eller sedan tillkommen
Inteckning bcswärad, och de alla finnas i gäldenärens eller en
egareö hand, men utstakar icke den andel särflilte egare af
fastigheter, som gemensamt Lro för skuld intccknade, böra
uti densammes gäldande taga, eller hwilken rätt sär¬
skilde inteckningar i flere af de gemensamt inteckna¬
de fastigheterne sins emellan äga, i hwilka afscenden så¬
ledes etc.
Stockholm dcn 29 September 1834.
tlsns kansson.
Mosters Danielson frän Elfsborgs Län: i fräga om
föreslagen ändring i 12 och l3§§. Jntecknings-Förordnin-
gen, torde Betänkandet wara rigtigt, i sä mätto, som Herr
Hessle mähända icke nog fullständigt utwecklat ämnet; men
dä ändringen obestridligen är afj synnerlig wigt för all,
männa crediten och jag af Herr Ilessles reservation tror
mig finna, att han Surnar afhjelpa den omförmälte ofull¬
ständigheten, derest tillfälle dertill gifweö; sä fär jag, af
sädan anledning, yrka äterremist. Ehuru Utskottet till det
mesta, i fräga om 19 bifallit min motion, anser jag lik-
wä! Dans kanssons anmärkningar wara med mera klarhet ut.
arbetade; hwadan jag äberoxar jemwäl deste anmärkningar,
säsom ffäl för äterremisten.
?er vilsson frän Christianstads Län förenade sig med
klans kansson och aberopade Herr Ilessles reservation.
Den 2S September.
125
äolum Leik. lansson fränj Wermland och Lrile Hans¬
son frän Lrebro Län instämde likaledes i lians lanssons
yttrande.
Uppä Talmannen- proposition, blef Betänkandet der¬
efter till Lag-Utskottet äterremitteradt.
Till ytterligare handläggning förekom Lag-Utskottet-
den 19 och 25 i denna niänad pä bordet lagdt Betänkan¬
de N:o 119, öfwer Riksdags-Fullmäktigen iXils Lirincllunsts
frän Wester-Norrland motion, att siadgaö mätte, det af-
handlingar, derigenom nägon förwärfwar fig nyttjanderätt
lill jord, eller betingar sig sä kalladt undantag eller afkomst af
annans fasta egendom, böra inteckna-, för att wara gällande.
backers Lriksson frän Örebrolän: Pä grund af Herr
Friherre Ltael von Holsleins och Herr Holms emot Be,
tänkandet afgifne reservationer, deri jag instämmer, yrkar
jag, att ifragawarande Betänkande mätte Återremitteras.
lians Ionsson frän Elfsborgs Län: Iag^ anser dere¬
mot icke nägon wäda, akt antaga Utskottets förslag, ty hwad
den i Friherre 5taöl von Holstens reservation framställde
inwändning beträffar, tror jag, att den, som tillhandlar sig
fastighet, icke, säsom inan säger, köper grisen i säcken, utan
gör sig noga underrättad om de emera, som åtfölja jorden;
och detta bär, hwad undantag angär, ej heller wara smärt.
Inteckning af Undantags-Contracter anser jag, pä de germ-
der Ulflottet anfört, wara alldeles olämplig.
126
Den 28 September.
Anders Danielson frän samma Län: Hivad första punk¬
ten af Utskottets förslag widkolnmer, anser jag det wara bättre,
att ej meddela nägot stadgande. Ln att antaga det ifräga-
warande. Nn räder i allmänhet den tolkning, att ingen
kan öfwerläta eller sälja ert hemman med bättre rätt, Sn
han detsamma innehar, och detta tryggar nägorlunda un?
dantagsinnehaswaren. Deremot skulle en af okunnighet
eller enfaldighet tillkommen försummelse, at! införa un-
dantagswilkoren i vfwerlätelschandlingen, beröfwa älderstig»
ne undantagshjon det enda stöd de, tvid hemmanets öfwer,
lätelse, oftast till nära flägtingar, pä god tro beräknat 8 sti¬
na gamla dagar. Dylik följs föranleder jemwäl föreskrif¬
ten i andra punkten om afhandlingars owilkorliga inteck¬
nande inom nästa ärs flut. Jag yrkar derföre ätcrreniist
of Betänkandet.
Ola doppsson frän Blekinge: Utan afseende ä de
motiver, hwilka finnas anförde uti Friherre Ltael von Dol-
sleins reservation, anser jag första punkten af Betänkan¬
det kunna bifallas; och jag Sr i denna del förekommen, genom
Hans danssons yttrande. Undantags-Conkracts intecknan¬
de hwarje tionde är, skulle endast föranleda till de förut
fattige undankagsöjonens fullkomliga utarmande, och en
möjlig försummelse i detta hänseende wore för dem af allt
för swära följder. För öfrigt har jag ej att inwända emot
den yrkade äkerremitzen.
dohau Lrilc danson frän Wermland förenade stg
»ned sodors Danielson.
Lotvid dansson frän östergöthland: Lika med Hans
Den 29 September. 127
kansson, anser jag forsta punkten af Betänkandet kunna
anlagas; men hwad sednare delen beträffar, sä medkörer
föreskriften deri alltför mycken vingäng och risk för äldcr-
stigne innehafware af sädane lägenheter, kom deri omtalas;
och jag instämmer derföre i detta hänseende med Anders
Danielson, uti yrkandet VIN äterremisi.
Med Lolvid kansson förenade stg Lamuel Anders¬
sson frän samina Län.
per Nilsson frän Christianstads Län: Jag gillar, att
undantagsaftal böra hällas i helgd, men detta kan allt för
wäl sse. utan att afhandlingar derom, lika med Arrende-
Contracter» intecknas. Sädane inteckningar skulle lägga
hinder i wägen för län och, isynnerhet om Hypothcks.in-
rättningar komma i gäng, wara af högst menligt inflytan¬
de. Den, som köper fastighet, saknar sällan tillfälle, att
pä annat sätt erhälla underrättelse, om förrige egare
iklädt stg undantagsförbindelser. §ör öfrigt instämmer jag
med Anders Danielson och yrkar äterremisi.
Drile perrson frän Gefleborgs Län: Jag förenar Mig
Med Anders Danielsson och Dans kansson och tror, att,
i besia delar, ingen föreskrift är bättre, än dem Utskottet
föreslagit.
keiler persson frän Orebro Län delade Drie pers¬
sons tanke.
Dars Dansson frän Götheborgs och Bohus Län: Jag
Är ense med klans kansson och Ola kexpss«n, Jag har
^28 T>en 29 September'.
i Utskottet delat pluralitetens mening och »frat emot inteS-
nandel af Undantags-Lontracter. Hwad angär anmärk¬
ningen, att ingen Lag more bättre, 8n den föreflagne, och
att densamma skulle gynnaZ stälmstycken och bedrägerier,
sä torde kunna inwändas, att saknaden af all föreskrift
härutinnan skulle derföre lemna ett ännu öppnare fält.
kristers driksson: Jag har isynnerhet fästat mig der-
wld, att ägaren af ett hemman bör knnna wara säker, att
andre gravationer icke widläda hemmanet, än säda-
ne, hwarom han kan göra sig officiclt underrättad. Der»
till saknar han utwäg, wio det förhällande Reservanterne om¬
nämnt. Inteckning, i enlighet med Kongl. Förordningen
den 13 Juni 1800, är derföre nödig, sä wäl i fräga om
undantag, sou, de i sednare punkten af Betänkandet om¬
rörde afhandlingar. Föreskriften, att de redan ingängns
stola, för att wara gällande, inkecknas inom ett är, synes
mig l kwäl wara för härd.
^.Iistersson frän Westerää Län förenade sig
ured Gullers Danielson och yrkade älerremist.
kolian kscoi) Untksrg frän Norrbotten: Zag har
mig bekant, hurusom, wid en uppkommen rättegäng om
undantag, emellan ett undantagshisn och en wist hög hem-
mansSgare, den senare befriades frän undantagets utgöran¬
de, pä den grund, att i det köpebref, han af sin fångesman
erhållit, nägot willor om undantaget icke funnits utsatt.
Lill förekommande af sädane händelser, will jag antaga
första delen af Utskottets förslag; hwaremot jag afstyrker
den sednare, säsom i flere afseende» stadlig,
^mlerr
Den 29 September.
12»
Austers Svensson frän Halland förenade sig, l fkäga
vm sörsta punkten, med Hans llsnrson, och i öfrigt med
krister» Osnielsvll.
persson frän Södermanland: De olägenheter, fom
blifwi» öfwerklagade och föranledt motionen, Lro hufwudsak»
tigen en föl<daf sednare tiberS afwikelse frän Allmänna La»
gens stadgande i 1 Cap. 2 §. Zorda-Balken: "köp, skifte och
gSfwa stola strifteliga ste med twäggemanna wittne och the wil»
kor deri sältas, hwarä samma köp, skifte eller gäfwa sig grun*
dar." Manligen intageS, nu för tiden, wilkoren icke uti sjelf»
wa öfwerlätelsehandlingen, utan uti ett särskildt Contrakt,
som i den förra endast äberopas och wid lagföliden icke fö»
retes. Häraf händer, att i längden och dä egendomen gätt
igenom steke egares hand, antingen undantagsinnchafwa»
ren, eller jordens ägare mäste blifiva lidande. Zag anser
säledes den Lag, wi redan hafwa, tillräcklig, om den iaktta»
ges, och bättre än det npa förslaget, hwars Sterremitteran»
de jag prkar.
Efter af Talmannen framställd proposition, fann Stan»
det för godt, att Betänkandet, jemte de derwid gjorde an»
märkningar, till Lag,Utstottet återremittera.
Derefter föredrogs ä nyo Lag-Utstotlcts, sedan ben 26
i denna mänad, pä bordet hwilande Betänkande N.o 121,
öfwer wäckta motioner, om meddelande af wista föreskrifter
rörande Lagfart.
7;de Bandet.
S
130>
Den 29 September.
buffers Osnielsou frän Elfsborgs Län: Jag anser
Utskottet rätteligen hafwa afflagit de i första punkten om¬
nämnde motioner, bwilkas hufwudfakliga systemäl syneS
hafwa warit, att höra Domarens lösen; men den i samma
punkt föreflagna Lagförklaring torde dock wara mindre nö¬
dig, enär Kongl. Brefwet den 26 April 1827 redan anty¬
der hwad Utskottet dermed Zsyftat. Uttranderne i andra
och tredje punkterna böra, i min tanka, jemwäl godkännas.
Deremot kan jag icke wara beläte» med Utskottets Utlätan,
de i fjerde punkten, angäende min och Lsmuel lönman,
motioner. Mer än en gäng har jag warit wittne dertill,
att ätkomsthandlingar, hwilka ej patzerat Domstol, och
säledes icke i Archiven kunnat äterfäs, blifwit, genom
eldswädor eller andra olyckshändelser, förstörde. Derest
nu den principen antages säsom owilkorligen gällande,
att ätkomst till fast egendom fär styrkas endast och
allenast med skriftliga handlingar, sä blir i sädane fall, som
deni iag omnämnt, alldeles omöjligt, att afhända fig en
egendom, dertill man likwäl kan wara rätter och laglig
ägare. Jag medgifwer wisterligen, att 1805 ärs Kongl.
Förklaring i detta hänseende är klar och bestämd; men j,g
frägar med stal, huru Högloft. Utskottet will, att man wkd
dylika, gansta ofta inträffande omständigheter stall bete sig.
Att lälunda indirecte utestänga rätter egare frän möjligheten
att afyttra sin egendom lärer icke wara rimligt. Iag yrkar allt,
sä äterrcmist af Betänkandet, pä det nägon utwäg »nä be,
revas för den, som saknar skriftlig ätkomst, att, pä grund
af annan antaglig bewisning, erhälla Lagfart.
lufva sMnsson frän Malmöhus Län: Jag hade män»
tat, att Utskottet wid tredje punkten af dest Utlätande stul,
Den 29 Sept ernber.
ie fästat mera afseende L min motion; vien dä den
tillstyrkta förändringen, i afseende pä böternes fördelning,
torde i nägon man ästadkomma den af mig Lsyftade kontroll,
sä will jag, emot Betänkandet i ben delen, iSe fram-
ställa anmärkning.
ktils kersson frän Södermanland: Äfwen lag har
srfarit och kan »vitsorda det af ^näers Danielson uppgif-
ne förhällande, i fräga om swärigdeten af ärkomsthandlin,
gars anskaffande. Jag har ofta för allmogen författat köpe¬
bref ä hemmansdelar, dertill skriftlige älkomstbref saknats, och
har detta synnerligen inträffat dä jorden warit älfv och
saljarne äldcrstigne personer. I sädane händelser har det lyc¬
kats mig, att, medelst företeende af äldre debetsedlar och rif¬
we» genom trowärdige mäns wittnesmä!, styrka åtkomsten,
sä att Lagfart knnnat erhällas. I annat fall och derest
Utskottets princip i fin stränghet tillämpades, skulle det
blifwa omöjligt för dem, hwilka befunna sig i dylikt predi¬
cament, att afhända sig sin jord. Zag häller före, att nä¬
gon utwäg bör beredas, att, i deste händelser, annorledes än
genom sädane handlingar, hwilka Lagen eljest godkänner sä¬
fö», bewis för laga fäng, styrka äganderätten; och yrkar före
thp Sterremist.
Dars Dansson frän Bohus Län: Sässm Ledamot i Ut¬
skottet, har jag warit af ^näers Danielson» mening. Li¬
ka med honom anser jag nägon utwäg böra lemnäs, att,
antingen förmedelst kungörande i tidningarne, eller an-
norledtö, winna lagfart äjord, dertill fkriftlige Ltksnrsihand-
132
Den 29 September.
lingar saknas. Jag prkar fördenskull, att Betänkandet
mä äterremiueras.
Hans Ansson frän Elfsborgs Län: Jag är ense med
^nävrs Danielson och Riis korsson» i afseende pä sista
punkten af Betänkandet. Zag Lr ofwertpgad, att den som
köper hemman, förut gör sig underrättad om säliarens ät,
komst; men huru will man wäl bete sig, när nägre
skriftlige handlingar icke finnas, till densammas bestyrkande?
Om icke nägot sätt, att annorledes styrka sin cg-anderält,
lemnäs öppet; sä blifwa mänga satte ur tillfälle att afylt,
ra sin iord; och hwilka olägenheter uppstä icke, dä sädan
fastighet tages i mät för gäld.
Ola stensson frän Blekinge: Lika Nied, Austers Dani¬
elsson och de flere Ledamöter, hwilka yttrat sig i afseende
pä sista punkten af Betänkandet, yrkar lag äterremifl der¬
af till Urskottet. Under den tid lag warit tjenstgörande sä,
som Namndeman, har den älgärd. Utskottet förkastat, ofta
warit enda ittwägen, att winna lagfart ä jord, hwars o«
stridige och allmänt kände ägare saknat skrifllige Ztkonrst-
bref. Dä eganderätten, genom andre giltige skäl, ädaga-
lägges, eller ofwerlätelsen, efter kungörande i allmänna
Tidningar, lemnäs oklandrad, bör lagfart kunna bewilias,
emedan, i annat fall, afhändandet af jord ofta skulle blif»
wa omöjligt.
Lotvicl stansson frän östergöthland: Dä ätkomstbref
ofta kunna förstöras eller förderfwas, utan att sedan i all¬
männa Archi» eller Domböcker kunna älerfinnas, anser jag
der wara obilligt, der jordegare skulle wara betaget, att,
Den 29 September.
genom oiäfwige wittnen eller annorledes, styrka sin egande,
rätt.
^nclors lsrsson frän Upsala Län hade Sfwen erfarit,
att dplike händelser icke sällan inträffa, och förenade sig med
Annars Danielsson.
^.nelms Diilesson och Drile Dansson frän örebro Län
och Oöran llnnssson frän Kronobergs Län instämde uti
t^näers Danielsons och Dans llanssons yttranden.
Dars Ifarsson frän Elfsborgs Län: Huriisoni, pä sätt
Guffars Danielsson uppgifwik, allmogens alkowstbref, syn¬
nerligen Arfsdocumenter, ofta alldeles förloras, är allmänt
kändt, och jag har säletes derom ei widare att tillägga.
Dä Betänkandet troligen kommer att äterremitteras, skulle
jag wilja fästa Utskottets uppmärksamhet derpä, att ehuru
ätkomsten lagligast stäkes genom ffriftlige handlingar, svin
wisa laga fästg, samt kungörelser i Tidningarne icke torde
wara fullt lämpligt eller tillförlitligt; sä bör denna pä 8t>
skillige ställen warande praxis, att i nödfall läta egandcrälten
styrkas med gamle trowärdige mäns wittnesmäl, eller an¬
nan laga bewiöning, icke helt och hället förbises, isyn¬
nerhet som, dä i bördsfrägor twist uppstär, om jord Lr af
den egenskap, att den Sr börd underkastad, det tillätes vär¬
demått, dä ffriftliga handlingar sakiias, att genom trowär,
dige män eller annan laga bewisning, i delta hänseende
styrka sin talan. En sädan utwäg borde Limén finnas wid
te händelser, hwarom nu är fräga, ty i annat fall skulle
Utängen »gars wara urstLudsatt, alt afyttra sin jord.
Den 29 September
Betänkandet, jemte de hermid gjorda anmärkningar,
blef derefter, vä Talmannens proposition, lill Lag-Ulstottet
äterrsmitteradt,
Wid förnyad föredragning af Lag>UlskottetS den 25 i
denna mänad pä bordel lagde Betänkande N:o> 122, öf»
wer wäckta motioner, angående förändring i wista delar af
nnwarande lagstadganden om giftorätt och arfsrätt m, »r.,
uppläste ^nclers Osnielson frän Elfsborgs Län följande;
Efter mitt omdöme, finnes ingenting pirra rätt och
billigt, än afstaffandet af olikhet i arf och giftorätt. För»
sta delen of detta Betänkande gillar iag säledes, med un«
dantaz af den föresiagna 14 tz. af 3 Cap. Ärfda-Balkcp,
enär jag icke kan inse nägot skäl, hwarföre ei arfsrätten
mä utsträckas uföfwer 9-de led. AwZrigheren att styrka
flägtstap i fiermare led foller pä arfsprelendenten; när det
lyckas hopom, att öfwcrwinna den» bör han fa träda till
arfwet. Detta är bättre, än att öka Danaarfwens antals
Lag-Committeens idee är detzutom ej i dest helhet antagen,
ty enligt den stulle efterlefwande make frahnför Kronan
trädg i fjermare stägtings ställe. Denna 14 §. borde der,
före försrvinna. -^araf skulle föranleSgS en föränvraS
xeyacrion af öen förestagna 1 §. till 6 Lap. Iorva,
Kalsén; — — — — — — — — — —
LS- Sedan föräldrar och spston samt spffonö aikomlingar;
pH derefter andra sido ständer, saint förfäder tjll och Wy
Den 29 September.
135
I afseende pä spstons afkomlingars istadarLtt, gillar
iag afwcn Betänkandet, men anmärker emot det derföre
uvpgiorda alternativa förslag, hwilket skulle anwändas en¬
dast i händelse förra delen af Setänkandet ogillades:
1:o Att detta sednare förtlag endast borde göra sävans
ändringar i nuwarande Lagtext, som af istadarättens in¬
förande blefwo nödwändiga följder. Detta är ju enda före-
ivälet för detta förslag; men likwäl gifwer denna del af
Betänkandet, jemte sädane ändringar, en helt och HZllet
nv redaktion af 3 Sop., hwartill Lag-Ulfkoktet ej haft nä-
gon auctorisation, dä det prcsumcras, att förra delen af
dest Betänkande ogillas, och att Lenna säledcö angär ista,
darätten.
2:o Genom denna, dä endast istadarätten är i fräga,
opäkallade omarbetning af Cap., har Utffottet kommit att
glömma bort 2 Z. 4 inom., som det ock har warit Utskot¬
tets turning att ändra, enär detta mont. för en händelse
innefattar ett närmande till den af Utffottet med rätta
hpllade idöen om lika arfsrätt.
3:o Hwarföre omtalas i den sednast föreslagna 14 §.
endast lösören? Om en mellanperson, genom hwilken andra,
i följd af istadarätten, Srfwa, warit frälseman, bonde eller
borgare, behöfwer witzerligen fast egendom ej nämnas, ty
de Srfwa dä alla pä lika sätt; men vin denna mellanlänk
warit prest, sä Srfwes in hans fasta egendom pä landet
till hälften af son och dotter, och för denna händelse be-
höfweö äfwen ett stadgande för fast egendom. Ex. A'
136
Den 28 September.
bonde, dör, lemnar ester sig lösören och faslighet pä landet,
som skall delas emellan hans 3 aflidne söners barn, neni-
lizen Prestm. B:s söner och döttrar. Bonden C:s dito
dito och Borgaren Drs dito dito. Nu är det klart af §.
att B:s och D:s söner taga lika lott med systrarne af den
lösegendom, som faller pä deras hufwudlottcr; men att Crs sö¬
ner taga dubbel lott mot systrarne af desias hufwudlott; och
dä fasi egendom pä landet alltidj dela- efter landsrätt, on,
ej srflätaren Sr prest, sä är det Liwen. ' utan särssildt
stadgande, klart, att C:s och D:s barn, efter denna grund,
dela fastigheten; men huru ssola B-.s barn dela den, dä §.
derom tiger? Swar: lika som den lösa, efter Stadsrätt,
och detta hade Sfwen §. uttryckt, omorden "i lösören" et
deruti influtit. Detta har troligen ssett derföre, att Ulssot,
tet glömt bort prester,; men uteflutaS de, sä blir tz.
rigtig.
4:o Ej i nägon händelse flulle 6 Cap. Jordo-Balken
hLnwisa till 3 Cap. Ärfda-Balken, enligt ofwan sörli pro¬
jekterade 14 tz. 3 Cap.
» Austers Osnielson.
Ms kersson frän örebro Län ingas jemwäl ett an¬
förande, sa lydande:
Enrot Lag-Utffottets Betänkande N:o 122, angäende
Lndringar af 10 Cap. Giftermäls-Balken, anser jag mig
skyldig göra följande anmärkning, i händelse samma Utskott»
Betänkande ssulle^komina att bifallas.
2 §. of nämnde Cap. mnehäller följande förändrade
Ds» 29 September.
137
lydelse: Man och busin, hafiva giftorätt till hälften broar,
dera i all boets lösa egendom, sä ock i ali fast egendom
i Stad, saint den fasta egendom pä landet, hwilken de ;
hjonalag asta tillsammans. Men i den fasta egendom pä
landet med boskap och äkcrredffap, so», man eller hustru
före eller under Lklenstapcr Srfc eller förut förwärft, äger
el andra makan giforätt, dock ware all ärlig ränta och
afrad deraf under lösören räknad. De orden uti denna re¬
daktion, nemligen (med boskap och äkerreffap) synas mig
wara sädane twistighetcr underkastade, att de efter min tan¬
ka böra helt och hället uteslutas. Mine skäl dertill äro:
att wid ett inträffande arfskifte efter den ena makens död¬
liga bortgäng, skulle det owilkorligen utrönas, hwad antal
boskap och Zkerrcdskap, den döda, före eller under äktenska¬
pet Srft eller förut förwärft, Sfwcnsom att utröna deras
wcrkliga warde. Nu skulle de omständigheter möjligen kun¬
na möta, att ingen bestämd uppgift finnes att tillgä,
hwarken ä antal boskap eller Åkerredskap, icke eller deras
»värde kunde sä bestämmas, att wedcrbörande arftagare der¬
med ätnöjaS. En annan omständighet kunde Lfwen in¬
träffa, att den efterlefwande hade Srft och i boet infört
dplikt, säwäl boskap som äfwen äkcrredffap, hwarä nägon
uppgift mähLnda icke eller finnes att tillgä, hwadan det
sälunda kunde uppkomma en twist, som med en anställd
rättegäng skulle slutas, och mähända blefwe smärt nog för
Domaren att bedömma; och dä dertill kommer, att sä wäl
boskap som Lfwen äkcrredffap icke kan eller bör komina
under annan benämning än lösören, hwilka dels genom
inträffande olyckor och dels af andra omständigheter kunna
134
T>en 29 September.
förstingras eller förstöras, synes det för mig solklart
warö sä talande stal för förutseende twistigheter och trassel,
alt jag härutinnan icke behöfwer utweckla dem. Af dessa
stäk, hwilka här nu äro anförda, prkar jag, att de ifräga»
ställde orden, nemligen (med bostav och äkcrrcdstav) mä ur
denna redaktion helt och hället utestutas. AnhällandcS jag
alltså om älerremiss af Betänkandet.
I>ils Lersson,
frän örebro Län.
Häruti instämde Mosters Olsson, LrHi Lrsson och
ker lansson frän Stora Kopparbergs Län.
Lars Lansson frän Bohus Län äberopade följande
skrift;
Wördsamt Anförande!
Emot Höglofl. Lag.Utstottcts Betänkande N:o 122, an,
gäende missa delar af nuwarande Lagstadganden om gifto¬
rätt och arfsrätt m. m. och uti bwilkct bcstul tåg icke del¬
tagit, fär jag wördsamt anföra följande;
Ehuru iag ivid remissen af de motioner, som gifwit
anledning till ifrägawarande Betänkande, yttrat ulin me,
ning, kan jag likwäl nu, dä iag finner, att Utstotlet emot
all min förmodan tillstyrkt den pä sanihällsbeständet sä in»
gripande Lagförändring, att son och dotter stola njuta lika
arfsrätt och man och hustru lika giftorätt, sä pä landet,
som förut stett i staden, icke undgä att ytterligare, dock.,!
korthet, nämna nägra ord.
Den 29 September,
ras
Kfla bär man hörk sägas, wid förehaswande af flere
mäl under innewarande Riksdag, t. ex. Realisation m. fl.
''denna sä högst wigtiga sak, denna sou, kanffe Sr den wig»
tigaste af alla "0. s. w., men har detta uttryck nägonsin kun»
nät tillämpaS, sä mätte det nu tued flät kunna ffe. För
min del erkänner jag, alt ingen warit, och jag kan icke tän¬
ka mig nägon kommande, af mera wigt, Sn den nu ifrä»
gawarande; denna Lagsörändrjng Lr det säkraste steg, som
kan tagaS, i fall man will fortsätta en bana, att sönderbry¬
ta och tillintetgöra den lilla kraft, som ännu finnes hos
Swensta allmogen, att utsläcka den Fosterlandskärlek, som
iag hoppas ännu brinner warm i Swensta bondens och
pest söners hiertan, att dämpa det mod, som ännu finnes
gwar hos bäde höge och läge, yngre och äldre, till förswar
af sin egen och Statens sjelfständighet, och att Sndtligen upp»
rifwa alla de husliga förhällanden, som nu äga rum.
Will man detta, sä Sr nu medlet för hand. Medgifwer man
mig, att Statens styrka hwilar i mängden af Nationen och
att jorden Sr alla näringars moder, samt att Statens eller
samhällets beständ hufwudsakligen mäste bero pä jordbrukets
iner och mindre widmakthällande, jordbrukarens mer och
mindre wälständ och trefnad, sä mäste man äkwen medgif-
wa mig, att sädane reformer, som kränka jordbrukets och
dest idkares uppkomst och förkofran, menligt inwerka pä
hela samhällsbyggnadens beständ. Alla de af Lag-Utstot»
tet framlagde fläl för filt beslut, kan jag för min del, all¬
deles icke gilla, tltstottet ansex det wara onaturligt och
vrättwist, att qwinnan ei skulle Lrfwa lika med mannen;
fhx min hel tror iag deremot, att arf icke ens Sr nägsn
Den 2S September.
naturlig följd, men att en man försörjer fin hustru och fina
barn, uppfostrar Lein efter ständ och wiktor, och om möi,
ligt more, förordnar otc de alla för en framlid kunna wa¬
ra belätne, detta anser jag för en naturlig pligt. Lag-Ul-
fkottet har rigtigt nog medgifwit, att del är mannens pligt,
att anskaffa hwad font erfordras för makarnes och barmnö
underhäll, och hustruns att dermed förnuftigt hushälla. Det¬
ta tror jag ock, men Utskottet har deremot irrat sig, uti
den derpä följande mening, der det heter : "det Sr icke nog
dermed, att hon mäste sörja för barnens skötsel och upp,
fostran i deras spädare är och ensam besörja den inre hushåll¬
ningen, bon mäste Sfwen deltaga i de yttre, och med sitt
arbete bidraga, att förwärfwa det nödwändiga; men ett sä-
dant förhällande är mig obekant, och jag will icke längre
uppehälla härmed.
Att lika arfsrätt äger ruin i staden, kan hafwa sina
skäl; lag har ofta märkt, att hustrun derstädes bäde föder
och kläder mannen; och flere näringsyrken bedrifwas der, dä
hustrun kan göra lika nytta om icke mer än mannen; men
fä exempel ak denna beskaffenhet lärer finnas pä landet,
och detza omständigheter, mänga flera att förtiga, har Lag¬
stiftande makten redan i äldre tider insett.
I sjelfwa hufivudprincipcn, hwarpä nnwarande arfs¬
lag grundar fig, har Utskottet wäl medgifwit, att denna
Lagförändring skulle medföra jordens styckande, men ansett
detta ingenting betyda, emedan bet sä kollade odalspsteniet
redan är brutit, och hwad en son förlorat, kunde hans till-
kommande hustru ersätta. Att jordens styckande Sr ett sS-
Den 29 September.
keit medel, att försätta hela jordbrukande Natzen i Backstu,
gu- och tiggartillständ, derom 8r lag sä öfwertygad, att
ingen motsägelse nu mera werkar, och den som twekar,
hänwisar jag till de orter, der folket warit nog oförsigtigt,
att i strängaste matto tillämpa förordningen om hemmans¬
klyfning; och jag tror de skola winna öswcrtpgclse. Är det¬
ta ett medel till folkökning, sä är det ock ett säkert medel,
att staffa tiggyre; men jag tror, att 50 sjelfbesuttne bön¬
der Sro det allmänna mera nyttiga i alla afseende», än
200 tiggare, som den ena icke förmär uppresa den andre
wid minsta fall. Hwad äter beträffar, art landetS söner
skulle genom giftcrmäl söka sin upprättelse, sä inser jag
icke huru detta stall tillgä; deras egen jordlopp är, för rin,
ga för deras utkomst, hustruns vkasä, och det torde ofta
om icke alltid blifwa omöjligt, att draga dem tillsamman.
För öfrigt har jag sällan ännu felt nägon blifwa sjelfstän¬
dig bonde, genom sin hustrus förmögenhet; sörmpnderstapet
för sin hustruS egendom är ofta icke bättre än ett annat
förmynderskap; och ju längre del fortsar, ju större blifwer
ofta balancen wid redogörelsen. Detzutom torde det icke
wara utan betydelse, hwad Syrach redan pä fin tid härom
anmärkt dä han säger: "När hustrun gör mannen rik, sä
warder intet annat än kif af, föraktelse och stor smälek". Exem,
pel har man sett. Jag tror ock, att mäugen wille heldre wara
utan egendom, än att buga sig för sin hustrus förmögenhet.
Lag,Utskottet har slutligen högtidligen framlagt exem¬
pel af de fem Härader i Smålånd, som i urminnes tider
egt lika arfsrätt; men detta bewisar alldeles intet, ty korst
och främst betyder delta litet, i jemförelse med hela Swerige;
Ben 29 September.
och för öfrigt Sr vet gifwet, att ett folk Sr bäst belätcf
med den Lag, de frän uräldriga tider warit wande och som
i bäfderne wunnit bifall, och dernäst kunna ett folk icke
annat än högakta en rätt, den de af förfäders bragder er,
hällit, liksom Dahlallmogen med pilarne pä Rikets Koppar»
mynt; men hwarföre mä icke dä öfriga nationen Sfwen fä
behälla sina rättigheter, deni Lfwen deras förfäder bein för»
staffat. Za upplös nu detta samhäklsband, och man stall
oförmodadt se dest menliga följder, och Swensta allmogen
stalt derefter icke länge blifwa hwad den förut warit.
Efter denna före flagna Lagen, skulle hustrun ej allenast
njuta hälften af gemensamma boet, utan ^:del derutöfwer,
hennes fördel oberäknad; men lag tror, att Swensta man,
könet ännu Lr för stolt, att underordna sig ett sädant hu»
struns herrawälde; det skulle dä alltförmycket förlora af fin
caracter, och det more för öfrigt emot försynens skickelse;
ty mannen är icke ffapad för qwinnans, utan qwinnan för
mannens stull och honom till hjelp, heter det. I
sädan händelse borde wära barn aldrig mera näm¬
nas efter fadren, utan efter modren, hwilkct fynes ona¬
turligt.
Man kan ock med säkerhet förutsätta, att af nuwä»
rande tids qwinkön, icke lärer finnas mänga, som träda i
den omtalta BländaS och hennes Regementes sotspär; utom
detta särskilta fall (om sä är sant) lär det wara Högloft.
Ridderstapet och Adeln samt Swensta allmogen, som hnf-
»udfakligen i alla tider förswarat den Swenste jorden, och
Den 2S September'.
hwarigenom de, bwar i sitt Ständ, blifwit, hwad de nu
Leo: och ehuru det nu mera Sr öppet för bwar och en
medborgare, att förwärfwa sig jord, sä bör wäl största de,
len deraf Snnu finnas i sina fsrswarares händer; det lär ock
blifwa desse, svin hädanefter, dä sä fordras, fä med lif
och blod förkwara den. Jag gör mig alldeles intet hopp
om qwinnvkönels biträde häruti; och vä denna grundsats
hwilar otwifwelaktigt wär gamla arfslag, och i samma
stund, den HSfwes, sa förminffas den kärlek och kraft, som
sammanhäller Swensta jorden och Swensta folket, och i
samma män desse minstas, i samma män minstas hela na-
tivnalkraften, derom mä man öfwertpga sig.
Jag Sr bonde, jag ar icke lärd, bchöfwer icke heller
wara det. Zag kan sälcdes icke med granna ord sä ut,
weckla delta högst wigtiga Smne, som dess natur och beskaf¬
fenhet fordra; men mine bröder! Z höfwen ätminstone hört
min mening, och jag anhäller. att Z willen betänka detta
för ost och wära efterkommande sä wigtiga steg. Det sy¬
nes mig icke stäf, att vä endast 4 s»5 af wära Stärrts-
brbderö orrhällan, och utan att wara af nägot behof päkal-
ladt, bifalla en sä ingripande Lagförändring. Jag äbero-
par i allo Herrar 8;>arres och 8trussenle1ls reservationer,
Lfwcn i hwad de röra istadarätten, och yrkar afflag ä Be,
tänkandet. Stockholm den 29 September 1834.
Dore Hansson,
frän Bohus Län.
kor Hinstriksron frän Norrbotten, Irnes korsrem frän
144
Den 29 September.
Wesieräs Län, Nils lsrsson frän Upsala Län och Olok
Olsson frän Wermland m. fl. förenade sig med Dars Hansson.
klans kansson frän Elfsborgs Län: Jag deremot kan
icke förena mig, ömarken med Dsrs Hansson eller med de
Ledamöter i Utskottet, bmilka afgifwit reservation. Om
man jemförer Lag-Ucffottels ifrägawarande Betänkande
med Lag-Coniiniiteens förslag lill ny Civil-Lag, fä förfaller
Dars klanssons widlyfttga argumentation belt och hällct»
Wi böra ined desto mera ssmwetsgranhet pröfma ämnet,
som wi härutinnan tala och domina i egen sak, utan an¬
dra könets hörande. Jag anser -Betänkandet wara wiil
grundad! och skulle pika bifall dertill, om icke Amders Da¬
nielson» och Nils kerssons anmärkningar föranledde till
Ltcrremiss. Dsrs Dansson har, säsom skäl för afflag, «N«
fört, att jordbruket skulle förstöras, om giftorätten och arfs-
rätten, emellan personer af olika kön, biefrvo lika. För
mig synes obegripligt, huru denna följd skulle uppkomma.
Owinnorne lära wäl icke flytta utur Riket med deras ärfva
fastighet. Jorden blir säledes qmar och kominer genom gifte i
männernes händer och till gemensamt bruk. Jnwändningen
om förökad hcmmansklpfning, förfaller likaledes, dä Kongl.
Förordningen den 19 December 1827" bestämmer gränsen
derföre. Ätstillige andre af Dars Dansson» argumenter,
synas mig icke »värde att beswaras. Dsrs Dansson skulle
mLhända till och med göra hustrun till en lösörepersedel.
DerpL kan jag icke ingä, ty dertill Listor jag min hustru
och mina döttrar för mycket. Utwägen att jemna arfsrät-
ren
Den 29 September. ' 14.1
ten genom Testamenten, sträcker sig endast till aflingejord
och föranleder detzutom till mitzkämia. hwaremot ingen kun»
de klaga deröswer, vin Lagen allmänneligen sädanl stadgade
Sven Heurlin frän Kronobergs Län: Zag'är frän
en ort, der giftorätten och arfsrätten frän uräldriga tider
Sr lika för man och gwinna. Frägan rörer säledes icke e,
gentligen mina Committenler, men säsom medlem af Re»
presentationen kan jag ej nndgä, akt yttra min äsigt i äm-
net. Zag hor i min hemort ej hrrt nägon klagan ökwer
det der rädande förhälldnde, och jag sinner ingenting wara
billigare, 8n otr man och hustru, hwilka, hwar och en i
sin nion, egna lika möda och omsorg för boets bästa och
beständ, böra wara lika berättigade till den gemensamma
egendomen, och akt syskon of samma föraldrar böra taga
lika arfsrätt. Wära kringliggande grannar, hoS hwilka
Lagen stadgar annorlunda, hafwa funnit denna billighet sä
magtpäliggande, att de, som oftast, genom Testamenten, sä
widt sig göra later, söka afhjelpa denna felaktighet i Logen.
Detta föranleder dock till kif och rättegängar; och dä testa¬
menten stundom upprättas af vkunnize personer, händer
icke sällan, att den dödes yttersta wilja inför Lagen warder
ogiltig. Jag ber ej nägon grund, hwarföredotter skall anses
wara mera oäkta än son.
lolnrnne, olaisson frän Wermlands petter persson
frän Calmar Län och Lril> persson frän Upsala Län in»
stämde i Ikans Iansson» och Heurlin» yttranden.
7:de Bandet.
lo
146
Den 29 September.
Lokvist stonssou frän östergöthland: I anseende till
den wäldsainma rubbning i nnivarande rättsförhållanden,
svin öfwergängsperioden stulle medföra, yrkar jag alslag pä
Betänkandet.
ker kiilssou frän Christianstads Län: Det nuwaran-
de förhällandct Sr orättwist, .och jag gillar derföre Betänkan¬
det, samt förenar mig med Lem, hwilka talar för bifall der¬
till; dock will jag icke bestrida den äterremih, hwartill Au¬
sters Danielson» anmärkningar föranleda.
Lamuel ^nilensson frän Östergöthland'. I min hem¬
ort har den förestagna förändringen länge warit efterläng-
tad, och jag förenar mig derföre i allo med D-ms stansson.
I händelse det nya förstaget warder antaget, skulle jag dock
önsta, att morgongäfwa och fördel mätte alldeles förswinna.
lVils persson frän Södermanland: Enahanda fräga
förewar wid sista Riksdag och jag deltog dä, säsom Leda¬
mot i Lag-Utstottct, uti enahanva beslut, hwiiket likwä! af
Rikets Ständer icke gillades. Jag godkänner öfwer, Ut¬
skottets förslag om arfs- och giftorättens likhet, säfom det
med rättwisa och billighet mest öfwerenssiämmande. Jag
har mängen gäng, i Sterbhus, med ledsnad och omilia sekt
olägenheten af den olika arfsrätten syskon emellan, : thy,
att en äldre syster, svin allt ifrän sine bröders späda barn¬
dom för den» haft beswär och moderlig omsorg, sätt stä
tillbaka wid arftägten och saknat all »vedergällning för sin
möda. Lika förhällande Sr Sfwen med giftorätten. Li¬
ka ofta, som mannen, är det hustrun, som stätt för
boet och hnfwudsakligast bidragit till dest förkofran.
De» 29 September.
147
Jnwändningen om mädan af hemmansklyfning förfaller,
sä länge 1827 ärs Förordning stadgar gränsen derföre.
Äfwcn nu utbrytas systerlottcr, sä ofta sädant kan äga rum.
Jag gillar alltsä Betänkandet i den delen, men äberopak
^nstors OaniolLons och Nils larssons anmärkningar, säsom
skäl för ätcrremiss.
llolran 7seol> kllcherg frän Norrbotten: Zag 8r ense
med dem, hwilka kalat för giftorättens och arfsrättens lik¬
het; och jag är öswertpgad, attoni de, hwilka fr ägan egentligen
rörer, nemligen qwinnorne, här singö afgifma Leras votum,
stulle Betänkandet bifallas, genom en icke allenast afgöran¬
de, utan lill och med förwänande pluralitet.
^nsters sndersson frän Westeräs Lä»! Lika Med
Henrlin, har jag frän mina Corumittenter icke erhällit nä-
got uppdrag, rörande detta ämne. Jag stulle derföre illa
motswara deras förtroende, om jag, sädant oaktadt, tala¬
de för rubbning uti dessa wigtiga rättsförhällanden, och det
sä mycket mera, som mähända siere tusende grundat sine
beräkningar pä beständet af de stadgande», som i dessa hän¬
seenden nu finnas. Pä desse samt ds af reservantsrne och
af Oars Hansson anförde stal, yrkar jag att» Betänkandet
mä affläs.
Oeiran sonasson frän Kronobergs Län förenade sig
med deni, hwilka talat för bifall af Betänkandet; dock wills
han ej bestrida den af någre Ledamöter yrkade äterremiss.
äoliannes ^näerrson fräni Upsala Län: Jag beklagar,
148
Den 29 September.
att jag icke kan wara ense Med dem, hwilka talat för bifall;
utan yrkar jag twertom, afstag pä Betänkandet i sin helhet.
Daniel Danielsson frän örebro Län'. Jag kan e> heller
bifalla Betänkandet. Sädant skulle allt för mycket ingripa
uti nuwarande förhällanden och de derpä grundade beräk¬
ningar. Jag instämmer derföre med dem, fom inom Ut»
stöttet sig reserverat samt yrkar, att Betänkandet mä affläs.
Dars Olsson frän samma Län: Jag godkänner icke
Utlätandet. Jag skulle icke med lugn kunna äterwända till
min hembygd, VIN jag med min röst hade bidragit till an¬
tagandet af ben föreslagna LagförSndringen, särdeles hivad
arfsrätten angär. Jag prkar alltsä afslag.
Drile Drsson frän Stockholms Län: Dä sä Mycken
skiljaktighet i tänkesätten yppat sig, torde wara bäst, att
Återremittera Betänkandet, för att, om möjligt Sr, saniinan-
jemnka meningarne; och förbehäller jag inig, art, dä Ullätan¬
det äterkommer till Ständet, fä yttra mig i hufwudsaken.
k^ils Darsson frän Upsala Län yrkade jemwäl äterre«
niist. '
8ven Ionsson frän Jemtland: Jag anser be förestag»
ne förändringarne wara högst betänklige för allmogen; och
jag skutte anklaga mig sjelf, om jag med min röst under¬
stödde dem. Sä mänga hofwa redan talat i samma syft¬
ning, att jag för öfrigt endast förenar mig med Herror
Reservanter lamt med Dars Dansson frän Bohus Län, och
prkar afstag ä Betänkandet.
Den 29 September.
Mosters Ålnnansson frän samma Län instämde nied
Dars klausson och 8ven ionsson samt yrkade, att wid hik«
lills gällande staoganden wälle förbtifwa.
Vice Talmannen kon bousson yrkade, pä de af Grefwe
Sparre och Herr 8lrussLnieIt anförde ffäl, att Betänkandet
mätte affläö.
kolian Drilr dansson frän Wermland förenade sig med
vice Talmannen koll kansson samt Dsrs kksnsson. Derest
arfSrätten bestämdes lika för olika kön, ansäg han qwinnan
wid en wist älder böra blikwa myndig, emedan i samma
män bennes arfsrätt blifwer större» hennes förmyndare el,
fest skulle förtjena alltför mycket pä förmyndarearfwodel..
Tulve iVIänsson frän Malmöhus Län: Jag gillar
giftorättens och arträttens likhet. Z min hembygd har
detta mäl länge warit efterlängtad!, och deMamenten, hwar-
igenom man hittills welat jemna det olika förhållandet,
hafwa endast orsakat kif och kränge!. För öfrigt är jag
ense med Anefors Danielson,
kelter korsson frän Arebro Län mstämde i ^.ncknrs^
Daniolsons yttrande.
^.nclers Olsson frän Stora Kopparbergs Län: Till
mitt förra yttrande will jag endast tillägga, att, derest
nian och hustru berättigas till lika giftorätt, bör morgon,
gäfwa icke i nägon händelse äga ruin.
Darr Orrelius frän samma Län förenade fig med Kils
150
Den 29 September.
kerssou frän Södermanland och instämde jemwäl uti det
af kristers Olsson gjorda tillägg.
ch-srs Hansson: i anledning åfelt Hans stansson und.
fallet yttrande, fär jag förklara, att jag högaktar min hu-
sitN och älstar mina döttrar lika mycket, som mähäuda
hwar och en annan. I öfrigt fär jag anmärka, att wäl-
artade flickebarn anses säsom klenoder i huset. De wärdaö
derföre med omsorg och hällas bättre Sn sönerne, hwarige-
nom de kunna anses ätnjuta fullt ut lika mycket, om icke
mer, än de sednare. Jag skutte icke sä°!Nycket bestridt likhet i
giftorätt, om förslaget endast afsctt de äktenskap, som hä¬
danefter ingäs; men dä nu ofta inträffar, att man och
hustru, i män ak den nu gällande olika giftorätten, tillstju-
tit penningar för t. ex, inlösen af fastighet, skulle förän¬
dringen i sadane fall wara ett upvcnbart wäld. Jag yr¬
kar proposition lill bifall eller afslag, och att votering der-
öfwer mä anställas.
Oustsk Ouslsksson frän Södermanland: Jag godkän¬
ner wäl Betänkandet, men prkar, säsom en följd deraf, att
qwinnas rätt till morgongäfiva mä förswinna. I
öfrigt ivstälniner jag i Mis kmssons frän örebro Län an¬
märkningar.
luckors Missou frän Malmöhus Län: Frägan 8k
rvigtig, men tiden synes nu wara inne för antagandet af
den föreslagna förändringen. De täta testamenten, hwilka
i vfwerensstämmelse dermed upprättas, wisa, att allmänna
tänkesättet erkänner billigheten derutinnan; men desta testa¬
menten förorsaka, säsom afwikande frän den nu gällande
Den 29 September.
15!
arfs- och giftoräktslagen, oftast split, afund och processer.
Zag bifaller derföre Betänkandet, Lock under Åberopande af
Austers Danielssons anmärkningar, l solid hwacaf äkerre-
miss lärer böra ega runi.
Austers Lvensson frän Halland godkände Utskottets
Betänkande, utom hwad angär morgongäfwa, den
han ansäg böra förswinna; vikande olltsä äterremiss.
t^nciers Dsiiielsori: Zag bär hört flere af nnna Ständs-
kamrater Silven enskilt yttra, att derest principen om lika
arfs- och giftorätt godkännes, borde dock genom äterremiss
beredas, att morgongäfwa och fördel i alla händelser fsr-
swinna. Detta kunde äkwen wara billigt. Men hwad
sjelfwa hufwudsakcn beträffar, sä böra de, som wilja qwin-
norna wäl, och derutinnan twiflar jag icke att wi alla Sro
ense, besinna, att wi, derigenom att^wi tillägga döttrarns
lika arfslott med sönerne, jemwäl i nägon nron befordra de¬
ras giftermäl. Hwad Dars Dsnssons sista yttrande beträf¬
far, sä syn-s der snarare försämra hans förrige argumen¬
ter, ty i sädant fall, som han anfört, more den förändrade
giftorätten orättwis, endast i det fall, att makar aflida
utan barn, men i sädan händelse finnas manligen testa¬
mente wara upprättadt.
IlurloerZ: För min del tror jag mig finna, att lag-
förändringen endast skulle afse de gifteruiäl, hwilka hädan¬
efter ingäs, ty lagar hafwa i allmänhet ej nägon rettsac-
tiv werkan; och i den händelsen förfaller Darr H-mL-onr
anmärkning.
1Z2 " Den 2S Scpteinber.
Secreterare» erinrade, att Betänkandet icke gas an¬
ledning till den förutsättning, hwarom kmUvr-g nu nämnt.
Som ej nägon hade yrkat owrlkorligt bifall till Be¬
tänkandet, sä framställde Talmannen proposiston till äker-
remitz, hwilken beswarades med blandade Ja och Nej; och
dä derefter gjord preposition till alflag pä enahanda sätt
beswarades samt votering äskades; sä upiatteS, godkändes
och anslogs följande Voteringsproposition:
Besiutar Ständet äterremitz af Lag-Utskottets Betän¬
kande N:o 122, pä grund af de wid samma Betänkande
gjorda anmärkningar.
Den, som det will, röstar Ja;
Den, som det icke will, voterar Nej.
Winner Nej, sä är Betänkandet i sin kelhet akflaget.
Voteringen, som derefter i wänlig ordning anställdes,
utföll med 37 Ja emot 34 Nej; och blef Betänkandet,
med de dcrwid gjorda anmärkningar, alltsä till Lag-Utskot¬
tet älerremitteradt.
Sedermera föredrcjgs änyo Lag-Utskottets den 20 och
25 i denna mänad pä bordet lagde Betänkande N-o 123,
öfwer wäckta motioner om utsträckande af Tcstamentsfri-
hcttn och af rättigheten att, genom gäfwa, uppläta fast e-
gendom, samt om ändring i hwad nu stadgadt är, dels
rörande grunden för bestämmande af »vederlag för arfwe-
jord, delö ock angående bördsrätt och lösningsrätt i Stad
m. m.
Den 29 September.
153
Anders vsirielson frän Elfsborgs Län uppläste, i as-
seende drpä, följande:
Utstottet synes m^g knapphändigt hofwa affärdat twen-
ne af Hr valman wäckte gansta »vigtiga motioner, den ena,
angående utsträckning af TestamentSsrihetcn, och den andra
om afskaffande af bördsrättcn till egendom i Staden.
Hwad den förra angar, har Utskottet icke yttrat
någon ting annat, än att Utskottet ej för det närwarande
will tillstyrka motionen. Hwarsöre? Saknas. Detta är
likwäl wäsendtligt nog, om man stall lyckas öfwcr-
tyga derom, att en sa naturlig rättighet, som den att gift
wa bort hwad man äger, bör antingen helt och hållet nä«
gon förmenas eller till nägon del instränkaö. Hade Ut-
stottet gjort sig bcswär, att undersöka detta, sä hade till»
äfwentyrs stal för afsiog ä motionen blifwit swära nog
att finna. Möjligen hade Utstottet dä funnit, att frägan
om TcstamentSsriheten, är den fräga, som snart sagdt afgör
alla andra frägor till deras principer, inom Ärfda-Balken l
och att, om Utstottet »verkligen will gä fram pä den nya
Xogstiftningsbanon, sä Lr det pä denna wäg som början bör
ste; och för min del tror jag detta wara den lättaste »vä¬
gen, den pä hwilken nian har det minsta antalet fördomar
art besegra, för art rödja sig fram till inälet. Jag före¬
ställer mig, att motionären haft ett sadant syftemäl med
sin framställning, och det har i min tanka älcgat Utstottet
att uppfatta detta. Jag begär således äterrcmist, pä det
Utstottet mä taga i öfwerwägande, hurumida icke Herr
Dalmans motion, antingen helt ochWllkt, eller till nägon
124
Den 29 September.
del mä böra bifallas, och hwarwid jag ingalunda kan inse
något omedelbart sammanhang emellan denna fräga och
frägan om bördsrättens bibehållande pä landet; ett sam¬
manhang, hwilket ej heller, om jag icke alltför mycket mitz-
tager mig, warit insekt af Lag-Zommittöen, som föreslagit
utsträckning af Tesiamcntsfriheten, i enlighet med hwad
ben ifrägawarande motionen äsvltar, ehuru Committeen
ansett bördsrätten pä landet böra bid hällas.
Beträffande den andra af Herr Dalmans motioner,
angäcnde upphäfwande af bördsrätten i Staden, sä har
Utskottet afstyrkt denna motion, egentligen af det skäl, att
dä densamma icke tillika föreslog en kortare lagfartstid för
sald egendom i Staden, sä skulle, genom bördsrättens upp»
häfwande, icke någon fördel winnås.
Detta skäl är gansta besynnerligt och synes bcwisa,
att Utskottet icke fattat motionärens mening. Osäkerheten
för köpare af Stadsfastighet, att fa densamma behålla,
mätte wäl ej sökas i en längt ulsträckt lagfartstid, utan
i dcanspräk, hwarigcnom, under samma tid, egendomen kan
honom fränwinnas. Ty om ingen bördeman finnes, ej eller
Nabo eller Widerboende,sä kan det wara köparen detsamma hu¬
ru läng lagfartstiden är, ehuru jag witzerligen medger, att den
kan och bör förkortas. Bördsrätten i Stad bör afstaf-
fas, emedan den saknar allt förnuftigt stöl och »stridigt in¬
skränker dispositionsfrihctcn utöfwer allt hwad rätt och bil¬
ligt är, dä bördsrätt äger rum, icke blott af ärsd utan elf¬
wen af aflinge fastighet i Stad. Sädant adagäiägger ock,
att Utskottet, som ansett läran om bördsrätt pä landet wa¬
ra oskiljaktig isrän arfsläran, handlat gansta inconseqvent,
^ '
Dcn 29 September.
155
dä Utskottet icke tillämpat denna grundsats pä bördsrätt i
Staden, utan ansett utsträckningen af Testamentsfrihetcir
derstädes, icke böra werka till någon motswarandc inskränk¬
ning i bördsrätten.
Sedan jag salunda undanröjt Utskottets skäl, aberopar
jag de as Herr Dalman anförda, pä. grund af hwilka jag
yrkar, alt Utskottet mä taga detta ärende under förnyadt
ofwcrwägande.
Pa derom framställd proposition, fonn Sländct ser
godt, att Betänkandet, med /Lusiars DsniUsons derwid
gjorde anmärkningar, till Log-Utskottet återremittera.
Wid förnyad föredragning, bifollos följande, sedan den
20 och 25 i denna manad, pä bordet hanlande Lag-Utskot¬
tets Betänkande»:
N:o 120, öfwer Herrö. 7. Vikmans motion, rörån,
de ändring af 16 Cap. 15 tz. Jorda-Balken, i hwad an-
gär hyrcsaftal om hus och tomt i Stad;
N:o 124, öfwer wäckta motwner, angående skyldighet
för Sterbhusdelägare, att inom witz tid efter söerältadt
skifte, instrumentet deröfwer till Domstol i orten aflem¬
na; och
Nm 125, öfwer wäckta motioner, angående ändring
af 15 Cap. 1 och 5 tztz. Ärfda-Valkcn.
Till förnyad handläggning företogs Lag-Utskottets, den
20 och 25 i denna manad, pä bordet lagdc Betänkande
H'0 126, öfwer Riksdags-Fullmägtigen losta» LrileLLsnr
156
Den 23 September,
frän Stora Kopparbergsl Län motion, om förtydligande of
eller tillägg till 2 tz. i Ib Cap. Ärfda-Balken.
äoksv Lriksson yttrade: Jfrägawarande Betänkande
saknar den klarhet och bestämdhet, som bör äga rum wid
lagstiftning. Det upptager ej något stadgande, angående
till myndige är kommen, men omyndig förklarad perfons rät¬
tighet att göra Testamente. Under åberopande i öfrigt af
Hr von Llrussentelks reservation, yrkar jag, att Betänkandet
mä återremitteras.
Ständet beslöt, att, i anledning af förestående anmärk-
ningar, jfrägawarande Betänkande till Lag-Utskottet Åter¬
remittera.
W!d förnyad föredragning, kades ytterligare pä bordet:
Constitutions-Utikottets Memorial N:o 34, med för¬
slag till Grundlagsändringar, älyftandc en Sndamälsenliga-
re organisation af StatS-Rädet;
N:o 35, med Betänkande om Nationalrepresentationen;
N:o 36, med Betänkande och förslag till Landtdagar;
N:s 37, med förslag till ändring ak 22 §. Regerings-
Formen;
N:o 38, med förslag till ett stadgande i 41 Riks¬
dagsordningen, om StatSRädetS Ledamöters tillträde i
NikS-Ständens klena;
Den 29 September.
157
N:ö 39/ med föreslaget tillägg wid 28 §. RegeringS-
Formen, i afseende pä utlännings naturalisation; och
N:o 4o, med förslag, som äsyftar Tryckfrihets.-Förord-
ningens ärcrbringande i wista delar till dest ursprungliga
stick.
Widare föredrogs äter kor Isakssons frän Gottland
sedan den 25 i venna mänrd, pä bordet hwilandc anföran¬
de, angäende förändrad aflöning för Prcstcrstapet pä Gott-
iand; och beslöt Ständct. att berörde anförande, jemte en
derwid fogad bilaga, skulle till Stals-Utskottet öfwerlemnas.
AnmältcS och kades pä bardet följande frän Utstöt¬
te» ankomne Betänkande» och Memorial:
Gtats-Utskoltecs,
N:o 266, i frägan om bcwiljande af ett Creditiv, för
bestridande af kostnader, som genom farsoten Cholera för¬
anledas ;
Förstärkta Glats-Utskottets:
N:o 262, i anledning af Riks-Ständens olika beslut,
rörande mantalspenningarnes beräkning;
N:o 263, angäende anställd omröstning, öfwer ätstilli-
ge till StatSregleringen hörande frägor; och
N:o 264, angäende provisorista utbytet af ben för
153
Den 2S Sevtember.
Grneral-Atziftance-Contoret begagnade egendom, emot Lett
Stockholms Stad tillhörige f. d. HeAenfteinska egendomen;
^Zanco/Urskotters:
N:o 44, i anledning af Herr- Profetzor ^ggrlllis mo¬
tion, om rättighet för Banco-Styrclsen, att utställa och för¬
sälja wcxlae till Cours, dä Silfwererport. är för den en¬
skilde förmånlig, samt att uppköpa wettar, dä Courscn häl¬
ler sig wid eller under 128 Mlingar;
N:o 46, i anledning af Herr ProfeHor ^.garlllls mo¬
tion, om en lämplig Tull för crporteradt Silfwer;
N:o 46, i anledning af Herr Doctor kotterssous nio¬
tio», om nedläggande af all crsättningstcjlan emot enskilde
personer för de medel, hwilka frän Malmö Läne-Contor
utgifwits men för hwilka Cnntorct, till följd af förre Ka-
meraren kiimlsteclts bedrägliga förhållande, blifwit i saknad
af godtgörelse; och
N:o 47, i anledning af framställde anmärkningar wid
Utskottets, under N:o 27, afgifne Betänkande, angående
wäckt motion, om utsättande i de frän Banken utgående
qviktrncer öfwer ränteafbctalningar, af det primitiva lanctS
äterstäende Capitalbelopp; samt
Förstärkta Banco Utskottets N:o 4g, med anmälan
om utgängen af den omröstning, som inom Förstärkta
Banro-Utffottet blifwit anställd öfwer ätffilliga frägor, rö¬
rande hufwudgrunderne för Bankens rörelse och förwalt-
ning.
Den 2S Scpteinber.
15S
Upplästes och godkändes Erkpeditions-Utstottels födan¬
de förslag till Undcrd. Skrifwelscr till Kongl. Majit:
N:o 134/ angäende ett fortfarande anslag för Indelta
Infanteriets Lifmundering till lika belopp, som wid sista
Riksdag bestämdes;
N:o 135, angående ytterligare åtgärder i afseende pä
förstitns Bankosedlars utbyte i Landsorterna;
N:o 136, i fräga om meddelandet af bestämd föreskrift,
huruledes förmyndare bör answara för ränta ä myndlings
Capital;
N:o 137, angående wäckt motion, om upphäfwande
af dubbla tjenstarsberäkningkn wid befordringar kill Ecklesia¬
stika Embeten och ljenstcr;
N:o 138, om upphäfwande af det i stolordningen stad¬
gade answar för Lärjunge, som underläter att göra anmä¬
lan om sturöd stolgång;
Nio 139, angående förändrade stadganden i afseende
L skeppsägares aliggande, att uttaga fribref och Turkista
pasi;
N:o 143, i anledning af Arrendatorns af SwartsiS
Kungs-Ladugärd f. d. Grotzhandlaren 'Weners ansökning
om nedsättning i arrendet;
N:o 144, angäende rätta förståndet af den utaf Ri¬
kets Ständer, wid sista Riksdag, Landshöfdingen af Mil¬
gärd förunnade befrielse frän ersättningsskyldighet af at«
Den 29 September.
skillige utaf forre Lands-Seereterarcn Heman tillgnpnr
och förskingrade medel; och
N:o 1 l5, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Pro«
position, angäende ändring af 8, 9 och 10tz§. samt förklaring
af 2 §. i 17 Cap. Handels-Balken; samt
N:o 1^2, Exvediiions-UtffolkelS försiag, till för¬
ordnande för Tryckfrihets CommitteenS utsedde Leda¬
möter.
Lrili Olsson fran Örebro Län, som erhällit twä wec^
kors ledighet frän den 18 i denna manad, hade uti bref
till Talmannen anmält, att han, i anseende til! undergån¬
gen guarantän under wägen, icke anländt till hemorten,
förr än den 25 i denna manad, och i anledning deraf an-
htllit, att pcrmitzionstiden kunde förlängas med älta
dagar.
Ständer biföll denna begäran och förordnade 8ven
Heurlin frän Kronobergs Län, att under tiden, i pn-ili ols¬
sons ställe, fortfarande wara Ledamot i Allmänna Bcsrvärs-
och Oeconomi-Utskottet.
Tårs persson, Austers änstersson och Lrili Ilriles-
sori frän Westerås Län erhöllo, ester deras nu framställde
begäran, twä weckorS ledighet, frän den 3 nästkommande
Oktober, för att i enstilta angelägenheter besöka hemorten;
och förordnades I,srs Olsson frän Örebro Län att, under
tiden, wara Ledamot i Banco-Utstottet, i stället för änsters
än-
Den 28 September.
-^ncksrsson och 8ven Ionsson frän Jemtland att företräs
da I^srs perssons ställe i Allmänna BeswSrs, och Oecono»
mie-Utffottet.
Frän Med-Ständcn hade ankommit Protocollsutdrag,
enligt hwilka,
Häglof!. RidSerskapcr ock Adeln,
den 17 September,
Bifallit
Banco-Mffottets Betänkande N:o 36;
Llllmänna BeswärS- och OeconomieUtssottetS Utlätan-
den N:s 93 och 1i9; och Stats- samt Allmänna BeswärS»
och Ekonomi-Utskottens Utlätande N:o 26;
icke antagit,
Preste,Ständets inbjudning, om bewiljande af ett är,
ligt anstag till nästa Riksdag för Orthopcdiffa Institutet; och
beflutit,
med anledning af ett frän Allmänna BeswärS, och
Ekonomi-Utskottet ankommet Memorial, att Utskottet» icke
I wore skyldigt handlägga wäckte motioner om Riksdagens
prorogerandc; samt ansett ConstitutionS-Utflottet böra, med
anledning af 3 mom: i 4 §. Riksdagsordningen, rörande
motionerneS behandling sig utläta;
Hägw. Ppeste-StänSet,
den 20 September,
hcflutit,
att den ärliga afgift, som Preste-Ständek, allt sedan
7:de Bandet. 11 ^
^62 Den 26 September.
1810 ärS Riksdag, sig ätagit, till Wadstena Krigsmanshus,
eller Amiralitets KrigSmans-CaHan, ffulle till nästa Riks¬
dag, pä enahanda sätt som hittills, utgä;
den 25 September,
Bifallit,
LagUtffottetS Betänkanden N:s 124, 125 och 126;
samt
Återremitterat
samma Utskotts Betänkanden N:s 118 och O 9;
samt
wällöf!. Lorgare-Standet,
den 25 September,
Bifallit
Stats-Utffottcts Utlätandcn N:s25l, 252,253 och254;
samt
Vmco-UtfkottctS Betänkanden N:6 3ö, 40, 41, 42 och
43;
Återremitterat
Lag-Utskottets Betänkande N:o 119;
Lagt till handlingarne
Constikutions-Urstoriets Memorial N:o ZZ; och
anmodat Erpeditions-Utffottct, att utfärda forordnaNF
fsr Justitiae-Ombudsm armens Suppleant;
Den 29 September. LtzZ
Protocollsutdrag öfwer Le j dag saltade beslut ju¬
sterades.
Il, llllviu
S. d. Uppläsieö och godkändes Erpcdirions-UtskoltelS
sirsing R:o 140, list Underd. Skrifwelsc lill Kongl. Maj:t,
nngäende jörrätkadt wal af Zuftikiae-Ombudsmans Sup¬
pleant. ^
Likaledes föredrogs Lill justering Expeditions-Ukffotkets
förslag N:o 141, till förordnande för Häradshöfdingen och
Riddaren il. .1. Lerjström, att wara Rikets Ständers Ju»
stiliae-Ombudsmanö Suppleant.
Lotviä Ionsson frän Astergöthland yttrade: I afse¬
ende pä det upplästa förslaget får jag anmärka:
i:o Att origtigt är, att i förordnandet utsätta, det In»
siitiae-Ombndsmanö Suppleanten, stall efterträda Justi»
kiae-Oinbudöinannen, alwen i den händelse, att Jusiiliae-
Ombudsmannen af laga förfall hindras, att sitt Embete
sjelf utöfwa. Det bör, i öfwerenzstSlnmelfs med 25 §. af
Justilioe-Ombudsmans insiructionen, heta att, dä Justi-
tiae-Ombudsmannen är ak swär sjukdom eller annat laga
förfall hindrad, den utsedde Suppleanten bör stensten undse
laga förfallotiden förrätta.
2:o Dä förberörde 25 §., enligt dest ordalydelse, endast
fyncS afse de fasi, dä Jnstitiae-Omhudsman af oinförmälre
1K4
Den 29 September.
anledning, nägyn wist kid were hindrad frän Embetcts ut-
öfning^ och säledes icke den händelse, dä han genom jSsak-
lighet wore söranlaten att afhälla sig frän handläggningen
af nägvt särskildt mäl; sä bör i förordnandet jemwäl intagos,
sit dä Iustitiae-Ombudsmannen ör af laga jäf hindrad,
att till nägot mäl lemna ätgärd, deksaliima bör af Sup,
xleanten handläggas. Sädant är wäl icke i Grundlagar»»
tz^ler Instruetionen bestämdt uttryckt, uren är likwäl nödigt
ort iakttaga, lp Zustltiae-Ombudsmanncn skulle eliesi icke
kunna, i sadant mäl, ätgöra annat, än att hänwisa detsamma
till IrMiae-Canzlcrn.
Af ett frän Högloft. Ridderskapet och Adeln ankommet
Prvtocollsutdrag för den 25 i denna mänad, upplystes, att
förslaget der blifwit ätcrremitteradt; och beflöt jcniwäl Bon,
de-Sländet, pä derom af Talmannen framställd proposition,
att, med anledning af Lärvick ckon-^ons förestäende an»
niärkningar, samma svrflag till Expeditions-Ui stoltet äter-
remiklera.
Eländets Ledamöter ätstildcs kl. ' kill 3 e. m.
In killeni
1834 den 2 October.
?!enum kl. 10 förnriddagen.
166
Protoccllet för den 29 sistiidne September justerades.
Det af Stats-Utstottet, under N:o 266, afgifna och
sedan den 29 sistlidne September pä bordet hwilande Ut-
lätande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nädiga Proposition
om bewiliandet af ett kreditiv för bestridandet af de kostna¬
der, som genom farsoten Cholera föranledas, blef nu ä npo
föredraget, hwarwid vice Talmannen Ion Ionsson bcgSrds
ordet och yttrade: Dä Stars-Uistotlet tillstyrkt, att crediti»
vet icke mä anlitas till kostnaden för quarantainsanstalter,
har Stals-Utstollet derwid förbisett angelägenheten af dyli¬
ka anstalter, förutan hwilka landet stall blifwa ständigt
blottstäidt för Cholerasmittans införande och kringspridande.
Wid förra Riksdagen kunde icke förutses, att Cholera-farso»
ten, som dä wisal sig endast i de HSrifrän mest aflägsna
orter i Europa, skulle äfwen här i Riket intränga. Näg-
re medel, till bestridande af de sedermera nödige befunne
kostnader lör farsotens afwärtande^ blcfwo fäledes icke amvisade,
utan har Riksgalds-Contoirel mäst dertill anskaffa medel, hwilka
böra af Staten ätergäldas. Deremot har numera blifwit förord,
nadt, alt alla spärrningar till lands stola upphöra, sä wida de
icke, undrr wista föreskrifva willor, af menigheterne sjelfwe
och pä deras egen bekostnad, beförjas. Aid dcsta förhällan-
166
Den 2 October.
Len, anser jag det af Kongl. Makt Sstade creditiv Sswen
böra sä päriiknas till kostnaderne för quarantänsanstaltcr
till slös, och anhällrr, att, pä sävan grund, Betänkandet
inä äterremitteras.
kor stönsson frän Christianstads Län ansäg, liks
med Vice Talmannen, ott medel borde anwisas till kosina-
Lerne, hwarförutan de orter, hwilka, säsoin förhällandct
more med Skäne, ännu moro förskonade frän Cholerafar»
foten, icke kunde päräkna att, der sjöstäder finnas, densam¬
ma 8n widare undgä.
^.nclers Ifarsson frän Upsala Län, säsom Ledamot »
Stals-Ulffotter, upplyste, all Utskottet härwid tagit i beräk¬
ning, att det lilla kreditivct kemnade tillräcklig tillgäng till
kostnadernas bestridande för kustquarantäncrne.
Denna uppgift blef ock af Hans Istsnsson frän Bohus,
och Leik Wisson frän Jemtlands Län, i deras egenskap
af Ledamöter i Ststs-Utfkotket, witsordad; tilläggande Istans
Hansson, atr det af Utskottet nu tillstyrkta credit!» icke
skulle för det dermed afsedda ändamälet blifwa tillräckligt,
sa wida kostnaderne för quarantainerne öfwsn skulle dermed
bestridas.
stoban stscob kurberg frän Norrbottens Län begärde,
att Betänkandet mätte fä hwila till nästa plenum; och
sedan ker Istinckriksson frän samma Län i denna begäran
instämt, Klef slltsä Betänkandet lagdt pä bordet.
Den 2 October^
L67
Constitutiöns-Utflotlcts först den 25 och sedan den 29
sistl. September pä bordet lögde memorial,
N:o 37, med föi stag till ändring af 22 §. RegeringS,
formen; och
N:o 39, med förestaget tillägg wid 28 §> Regerings»
formen, i afseende pä utkännings naturalisation,
blekwo, wid nu förnyad föredragning, antagne att hwi¬
tå, till grundlagsenlig behandling nästa Riksdag.
Widare föredrogs ä nyo Constitutions-Utssottets, den
25 och 29 sistlidne September, bordlagdc Meinorial N:o
4o, med förslag, som åsyfta Tryckfrihets.förordningens
äterbringande, i wista delar, till dest ursprungliga flick.
HSrwid asgaf suders Danielson frätt Elfsborgs Lätt
föliande flriftliga anförande: "Mine bröder! Jag Sr vfwer-
tygad, att wi alla med fä mycket större uppmärksamhet
folia den wigtiga angelägenhet, tom nu Lr Sinne förZ öf<
werläggningen, som wi, i folio af det sorgliga uppträdet
inom detta Ständ wid sista Riksdagen, äga en stor skuld
att gälda till samtid och efterkommande. Lätom ost derfö¬
re betrakta den med den omtänksamhet, som Nationens
allmänna önskningar päkalla, och med det allwar, hwars
nödivändighet en allmän vbelälenhet .'med närwaran-
de förhällanden, Lndtligen wisat ost. Wi hafwa sett allt
för mänga exempel pä mitzbruket af den godtyckliga makt,
som Regeringen wctat att, pä ett olagligt sätt, tillegna sig,
under förhällandrn, dä Europas lägande ställning ingas
168
Den 2 Oktober.
Nationalrepresentationen ett förtroende lill löften, hwilka
»lyckligtwis moro alltför owilkorliga, emedan eftergiften
ansägs öswerlemnad ät sivia och ädla egenskaper. Dä
medborgare, utan att laga undersökning föregär, angående
skrifternas brottslighet/ beröfwas rättigheter, hwarxä deras
borgerliga existens hwilar; dä sädant till och med ster i
Lfwen sädane fall. der man blott finner en bönan af fram»
ställningar, hwilka mnehälla allmänna reflexioner öfwer of-
fentliga tilldragelser, sedan fullföljda i särstildte ffrifler och
dä lemnadr oantasiade; dä den i Lagen stadgade Kongl, rät¬
tigheten att förordna, huruwida en godtyckligt indragen tid¬
nings utgifware mä nägot annat Dagblad eller periodij?
Skrift utgifwa, blifwit sä förtydd, att förbudet icke pröswas
j saininanhang med den förmenta brottsligheten, som wät¬
tak indragningen, utan genom ett uppskof öfwerlätcs till
nytt godtycke; dä genom detta och mera sädant, man tyd*
ligen städat, att lagens bud icke anwändas sädane de öfwer-
rumplade Lagstiftarne är 1812 förmodade, till ett medel
att afwända wädor för allmän säkerhet, förnSrmandet af
personlig rätt, eller fortfarandet af en straffwärd smädlig¬
het, men att de uteslutande begagnas till förhindrande af
wära institutioners, wär administrations och wär allmänna
ställnings kritiska granskning; dä synes det icke längre bö'
ra fördröjas med Ztsrkallandcr af en csncetz on, som endast
haft till följd Tryckpresiens grundlagswidriga beroende af
godtycket, enjkildte lidanden och en allmännare omilia mot
Regeringsätgärderne, under det att den deremot, i intet
enda kändt^all, wisat sig bereda Nationen nägon nytta,
förekomma uägra wädor för allmän säkerhet, eller skydda
Den 2 October.
168
nägsns personliga rätt. Meningarne HSrom Sro icke delade
inom Swensta folkets stora majoritet. Den alskar i detta
fall, som i alla andra, akt Swenst lag, men ej administra¬
tiv! godtycke, stall afgöra Swenste mäns rättigheter och
styldigheker. Det Sr endast sättet för förändringen, som
Sr sä betänkligt, och som wällar sa manga farhägor för
sakens lyckliga sramgäng. Man afstpr ännu, efter 22 ärs
förlopp, att ifrän R-presenkanlernes sida ifrägasätta del pä
en gäng skeende äterkallandet af en handling, som likwäl
Konungamakten är 1812 icke drog i betänkande, att grunda
lagsstridigl xäkalla och utfärda; ty man ser i ett kädant
beslut ett efterdöme af mistaktning för Lagarne, svin kunde
i framtiden ännu mer stada Nationens angelägenheter.
Man will derföre ga den wSg grundlagen föreffrifwit;
men man kSnner nied sig, att det Sr pä den man, under
nuwarande förhällandcn, bar ringa att wänta, om blott sam
ning och rättwisa skulle äberopas fäsom stöd för äterställan»
det af Le rättigheter 86 tz. Regeringsformen tillerkändt
hwarie Swenst medborgare. Wand, att se öfwertygclsm
böjas efter fördelar, wäntar en och annan, att Sfwcn ripa
lagbud endast kunna köpas medelst eftergifter; och Zuryns
upvhäfwande anses derföre af honom wara en nödwändig»
het. Detta bör wöl ej förundra oH; ty det är utan allt
tivifwel, att wär Domaremakt icke stär pä den oberoende
fot, att ju administrationens inflytelse inom densamma Sr
gansta betydlig, icke blott till solid af de flere inbördes för»
hällande», hwari de begge stä sill bwarandra, utan Sfwen
genom den öfwerwigt, svin Konungamaktens olyckliga för¬
blandning med administratiomn, lemnar ät densamma. Att
170
Den 2 Dclvber.
med Tryckpressens öfwerlemnande endast ät Douiaremak-
ken, försälta hela utwecklingen af Nationens intellectuella,
politista och ekonomista bildning i beroende af de Statsmak¬
ters wilia, hwilka i franistndandcr mäste se den fiende, som
alltjemnt oroar deras snäckiika werksamhet, sädant wore ett
steg, som onekligen innebar en uppoffring ä folkets sida, ty de!
finnes säkerligen ingenting wigkigare för dess trygghet och
framsteg, än yttranderätten. Men det är emedlertid en
uppoffring, som wängen anser wara obetydlig, sedan man
städat Zuryernes förfarande under desse sednare ären, dä
äklagaremakten, mer än manligt, anlitat dem, alt afgöra
ordtwistcrne emellan Embetsbegreppen och den medborger¬
liga öfwcrtygclsen. Wäre numarande Juryer, grundade
pä en den tydligaste förutsättning om opartiskheten af dom¬
stolens wal till Ledamöter, haswa oftast wisat sanningen af
den Administrativa inflytelse, iag redan angifwil; och i
samma mon de ädagalagt för Allmänheten detta organi¬
ska fel, har en myndighet, som icke betraktat annat än s-
goilblickets inbillade fördelar, fortfarit art sjelf framkalla
dem till nya och märkbarare prostitutioner. Twekande om
möjligheten af owäldiga Juryer, anser mängen säledeö de¬
ras uvphäfwande för en ren nödwändighet, och af en, ehu,
r» tämligen stenbär, förhoppning,»wäntar en och annan
mer af den sakvröfwande Domaren, än af den Iurywäl-
sande Magistratspcrsoncn. Man förlcdeö deraf, alt ät
Domstolarne öfwerlcmna allt, Lfwen stiljomeningen af
tankens lagar, ehuru tidens vtweckling och folkbildningens
fortgäng obestridligen göra deras iagspräk ofattligt för hwar,
se ny generation, likasom ofta deras duo biifrsa fsrsmädde
Den 2 Octobcr»
17t
redan af den samtidige. För ost, som inrrädt i den tide-
rymd, dä med en mängsiLigare bildnings och en allmännare
forsknings förenade krafter, ltiennistan siräfwar efter en
förbättring i alla delar af sitt wäsentc, hwartill den större
framgängcn i wista delar synes berättiga henne, är det iner
än nägonsin nödwändigt, att icke finna ost afstängde fränden
frihet, som utgör den nationella sä ival som den enskilta
rviljans högsta krafts Dä wi willigt fördraga de hinder,
som andras lagliga rättigheter framställa för utwidgningen
af wära egna, synes det äfwcn wara billigt, att wi icke
träffa nägra sädana i bemödandet att för ost underlätta upp¬
fyllandet af de lagliga skyldigheter samhället fordrar af ost;
och hwad annat än en sädan frihet Åsyftar wäl yttrande¬
rätten? Ännu aldrig har tryckfriheten skadat det Rike, der
skrifternas brottslighet endast blifwit bedömd efter det lag-
bcgrepp, svin för hwarje fall tolkats af allmänna rösten,
genom Juryn. England Sr derpä ett stort, ett öfwerty-
gande bewis; och för hwarje Swensk, som nu ser andra
folk sä ifrigt och ädelt strida för Stnjutandet af desamma
»ördelar, svin Engelska folket hemtat af sin Iurpinrättning,
framstär alltför beklagligt olyckan af det politiska afsteg,
som wällat, alt den urgamla Swensta Nämnden, swaran»
de mot en dylik Zury, nedsatt i aktning wid wära Landt-
Domstolar, alldeles uteslöts frän Städernas, öfwcrtygad,
att det blott Sr pä offentlighetens och allmänna opinionens
krafter, som en nyttig och werksam yttrandefrihet kan och
bör stödias, önskade jag säledes, att I, Mine Bröder, wille
förena Eder med mig i den gemensamma tanka: 'Ätt Con-
stitunLNs-Utstottct bör förändra sitt sörstag till Tryckfrihets-
172
Den 2 October.
Zurys upphörande, i en ny, fullständig rebaction, äsyktan-
de a!t organisera denna Jury i enlighet med det förslag,
sorn Lag-Co»iiliitLe>, afgifwit, angående inrättandet af Zu-
rp i brottmäl."
Zag anhäller, i sädant fall, vin äterremist af Betänkan-
det; och anser det mindre wigkigt, alt dä afstilla, i särstil-
te BetLnkanden, frägan vin indragningsmaktens upphö¬
rande och IurpnS organisation, hwilket deremot, i händelse
dest afstaffande endast kominer i fräga, synes wara af o-
undwiklig nödwändighet.s
8ven Heurlin frän Kronobergs Län uppläste ett sä
Ipdctvde Anförande till Protokollet:
För att se hwad andas barn wärl nuwarande Csnstitu-
tions-Utstott Sr, behöfwer knappast läsas mer än inled¬
ningen till Letz Memorial N:o 40. Man äterkinner der
eftersagdt, hwad all yttranderätts fiender, i sä mänga är,
stundom illparigt, stundom tanklöst, upprepat, om "yttran¬
derättens obetänksamma arbetande pä sin egen förstöring''
m. m. dplikt. Jag har alltid undrat, hwad man egentli¬
gen kan mena med dylika talesätt. En rätt tyckes mig
icke kunna wara ett särskilt intretze, ett parti, som kari wa¬
ra obetänksamt» förstöra sig, o. s. w- Deremot kan det wis«
serligen hända, att den, som har en rätt, kan förwerka densam¬
ma. Jag frägar Constitutions-Ucstotkct wördsaml och en-
faldeligen, hwilken är dest mening, antingen att säga en o,
mening, eller att säga, det alla de, som hafwa yttranderätt,
kunna genom obetänksamhet förstöra den? Äter en annan
Den 2 October.
frägar Är del en person, en slägt, en corporatlon, ett strä,
ett bolag af entreprenörer, som äger denna rätt, eller Sr
det icke händclsewis hela Nationen? Z fall sä är, frä»
gar jag ytterligare: Pä hwad sätt kan Nationen arbeta pä
förstöring af en stn rätt? Derigenom att den utofwat den¬
na rätt pä det sätt, att hon förorättat och gjort sig för,
härlig. Nä wäll Hwem kan dä Nationen hafiva fvrorLt,
kat? Hos hwem kan hon haswa gjort sig förhatlig? Hos
sig sjelf? Om delta icke Sr fallet, sä mäste man tänka sig
något wäsende, som Lr skildt ifrän Nationen och stär i en
sorts motsats till henne. Hwem skulle äter detta wäjen,
de, detta intrcste, denna med egna fördelar och rättigheter
utrustade personlighet wara?
Dä jag icke är nägon filosof, utan blott i största en,
faldighct framställt veste spörsmål, will jag icke försöka nä,
got tillfredsställande swar pä denna sista punkt. Jag har
blott wclat, genom frägornes sönderdelande till deras enkla
bcständsdelar, lemna de lärde ett tillfälle att öfwa fin
skarpsinnighet. Det enda jag tilltror mig att för egen del
yttra vin vesta friheter, är den öfwertpgeisen, alt om en
och annan mistbrukar en rättighet, kan han wäl icke för,
nuftigtwis förwerka en rättighet för alla, och alla skulle dä
straffas, (eller kanske rättare straffa sig sjelfwe,) för den
enes förseelse. Jag tror wistcrligen, akt personer finnas,
som lätsa hata sin egen yttranderätt, derföre att de icke
täla andras; men de torde dock icke öga atr bortskänka fine
efterkommandes, som möjligen skulle kunna wara hugade
att npitja och Lista sine rättigheter. Jag gär sä längt
1/4 Den 2 Oetober-'
att jag tror, del wi icke hofwa rätt att straffa wära barn
för wära egna synder; och lyckligkwis fordras Lfwen wärl
deltagande i ven här ifrägawarande straffdomen. As
allt hwad jag hittills sett, kan jag icke finna, att Nationen
8r ledsen wid sin yttranderätt, och sä länge kan Constin-»
tiovs-Utstottct gifwa sig till freds och icke behöfwa frukta,
det yttranderätten stall förstora sig. Wisterligen har äfwen
jag sett ett och annat skändligt eller wänijeligt mistbruk af
yttranderätten; men lag har sett ännu siere nyttiga werk-
ningar deras; och jag tror mig icke berättigad, att önsta
förbud mot allt njutande as mat, emedan en och annan
Lter ih/Sl sig, eller mot allt bruk af eld, emedan en och arst
nan branni upp sig eller andra. Jag tror, att folket i alls
mänhet tänker som jag, och sä länge fruktar jag icke, sä-
som Utstottct, någon fara för yttranderätten frän folkets
sida. Om Utstottet wäntar den frän nägot annae häll,
fä kan meningen icke wara nägon annan, än att förstö¬
ringen skulle ffe genom wäld, och denna profetia eller
hotelse, huru det stall tagas, hade man ej bordt wänt» sig
frän StänderneS högsta wärdare öfwer Grundlagarna. Men
Lfwen om Utskottets hotelse ginge i werkställighet, sä more
det dock icke yttranderätten sjelf, som förstört sig. Ifrän
den sidan fruktar jag säledes ingenting; sch ben enda far-
häga jag i forcwarande fräga hyser. Sr ben, att Utstottet
fagt en omening. Denna olycka är tä mycket mera owän-
<ao, som Utstottet i wista delar af sitt Memorial wisat, att
det kan raisonnera gansta rätt och bindande. Hela betrak¬
telsen om indragningsmaktcn är gansta wäl utförd, och jag
instämmer deri af själ och hjerta, utom i den punkten, att
Den 2 October.
L75
d'nna makt bör förkastas, Sfwen och hufwudfakligast derföre,
att den tillkommit i sirid mot en annan Grundlags Z«
Detta lärer wara wanliga fallet med alla lagförändringar,
att ett nytt stadgande upphäfwer ett äldre. I öfrigt wet
jag icke, hwad större helgd och kraft Negerings.Formen har
än hwarje annan Grundlag. Men der synes hafwa legat
en sä kallad ''fint" under den förhatliga indragningsmaktenS
fördömande, hufwudsakligen pä denna grund : Det Lndrings-
förflaget war populärt och wälkommet; säledes trodde man
sig kunna i detta angenäma sällskap insmyga en grundsats,
som sedermera kunde duga till genomdriswande af andra
körare »laner, till hwilka isynnerhet hörde Juryinrättnin-
gens afstaffande. Zag förstär werkligen icke, hwad alls
de, som uran kan innefatta under benämningen "-vederbö¬
rande" hafroa att förebrä denna inrättning. Har den icke
skaffat nog mänga pä fästning? Har den icke dömt nog
mänga till dryga böter ? Hatar man ben derföre, att nägon
enda anklagad undfluppir? Detta Sr wisst bedröfligt, och
skulle pä mänga ställen troligen alldeles undwikitS, om Ju¬
ry ei funnits.
Ulskottct pästär ZuryinrLttnmgen war» för Swensta
Lagstiftningen och Lagskipningen i öfrigt främmande. Zag
medger, akt ordet Zury Lr främmande; men saken «r icke
främmande. Ordet behöfwcr blott vswcrsSttas, sä är saken
bekant. Nämnd är ett ganska wäl bekant ord för Swen¬
sta öron, om ock saken numera icke Sr fullt ut densam¬
ma, som han fordom war. Jag will sedermera försöka
utweckla mina tankar om den urgamla Nämndens synner¬
176
Den 2 Ottsber
liga lämplighet till all dom öfwer yttring af opinion och
omdöme; pä förhand will jag blott nämna, att om Sn der,
som ännu kallas Nämnd, icke bibehäller fullkomligt sin ur¬
sprungliga natur, qwarstä dock, eller hafwa till och med i
sednare tider uppkommit, dömande auctoriteter, som fullkom¬
ligt smara mot ibsen om Jury. Har Milotte! aldrig hört
talas om Cowpromister, gode män widägodelningar och dy-
likt? Jag skulle Medes icke hafwa wäntat, att fä höra Zu-
ry omtalas säsvm för Swensta Lagstiftningen och Lagstip-
ningen främmande, sä iängs nemi. man fäster sig wid sa?
och ej blott wid ord.
Utskottet fäster ocksä ett högst besynnerligt begrepp wid
''laga Domstol" och "laga NältegängSformer." Efter mitt be¬
grepp, Lro alla Domstolar och former "laga,'' som blifwit fö-
rcstrifna genom en i laglig ordning tillkommen lag. Zag
ber Utskottet betänka följberne af ett annar förklarmgssätt.
Zcke mätte Ulstottet willa tillerkänna hederstiteln Laga
blott ät det, som är gammalt? Jag har hort omtalas, alt
här stall finnas en sekt, eller stola» eller hwad man kallar
det, som fär benämning at historisk, emedan den blott stall
willa käla, hwad som hafwsr warit; men jag har ock
hört andra pästä, att denna stola läser historien pä samma
sätt som den Onde läste Bibeln, eller iemnl sä mycket svin pas¬
sar till Lndarnälet. Deste Historiskt, med Constilutions-
Utststtet i spetsen, ty det wore skamligt att tro, der en sä hög
EsrpS ställe gä medi nägot sällskap, der den fölide i "fläpräg,"
deste Historiste hafwa i denna fräga blott läfir ett Århund¬
rade
Den 2 Oktober. 177
rade tillbaka i sin historia; andra gänger stola de päminna
sig, att Swerige funnits i rwä, tre, fyra ärhundra,
den. Delta allt gär efter omständighetek sch behof säger
man.
Grundlagen talar om laga Domstol och wilk dermed:
1w alt en hwar, med Constitutions-Ulffottet i spetsen, (af of,
wannämnde stöl) stall läm nk bäea orden, och 2:o att han stall
förstä dem. Med Domstol (och jag börjar med del, enie,
dan det Sr histwudordel, som i grammatikan har en egen be¬
nämning, den jog glömt) menaS, efter mitt ringa begrepp,
en oberornde, af Regeringsmakten oafsättlig, endast efter
lag och offentligen handlande myndighet, inför hwilken in¬
gen kan dragas eller dömmas, utan att han får förklara sig
och hela förbällandet blifwer ransakadt och stSrstädadt. Örset
Laga innebär, all Domstolens tillrvaro stall wara beslutad
af den Lagstiftande myndighet» som äger inrätta Domstolar.
Jag bchöswer ej nämna, att wid ordet Laga fäster jag Li¬
wen det begrepp, att Domstolen stall wara, icke blott af
det lagligen inrättade slaget, utan Sfwen ben särskilda,
hwarcill ett mäl hörer, sä att t. ex. en Tullrätt, ehuru en
lagligen inrättad Domstol, dock icke fär dömma ! Tryckfri¬
hetsmål, och att till och med ÄSmttersrälten pä söder, t.
ex. ehuru lika wäl Kämnersrätt som nägon annan, icke fär
dämma om ett tryckfrihetsbrott, begänget pä norr, eller att
Kämnersrätt icke fär dömma en Adelsman, om brottet Sr
urbota. Iuryinrättningen är således, i alla afseenden, bäde
Laga och Domstol, hwilket sednare man deremot icke
7:de Bandet.
478
Den 2 Oktober.
kan säga vin indragningsmakten; ja! dennaS tillwaro
är icke ens det förra, i anseende till sättet hwarpä den
infördes.
Jag will icke längre trötta- mine Bröder, med gransk¬
ning af Utskottets inledning och grunder; jag will gä till
hufwudSnmek: Utskottets förslag om JuryinrSttningens af»
skaffande. Dertill fordras, att jag', sä godt jag förmär,
köker göra mig reda för den srägan: -HwarfLre infördes
Jury i Tryckfrihetsmål? Detta tycker jag mig kunna för¬
klara pä fällande enkla sätt: En till Domarekallet uppfost¬
rad och prakricerad man är skicklig, och kanske ensam skick¬
lig, att afgöra, huruwida ker är skyldig kal, om ker stu¬
lit frän Uäl, om skall Srfwa ?LI och till hwad belopp
etc. etc. etc., med ett ord, alla materiella, handgripliga frä-
gor. Men cn annan sorts rättegängar finnas, deri icke det
materiella, pätagliga ingar, utan som mäste ofgöras, mindre
efter cn död bokstaf och rättSkunstax, Ln efter rättskänsla,
der, med ett ord, icke mitt jord sta goda, utan det'ändliga
Lr i fräga, b. w. s. min heder och goda namn. Till Do¬
mare HLröswer torde näppeligen nägon wara sä otjenlig,
som den routmerade och inpräglade Juristen; och jag gär
sä längt: Det är rätt; ty hsn dör wara säsom en machin,
otillgänglig för allt hwad kansta heter, Åtminstone i ut-
vfningen af sitt kall.
Dertill kommer ert annat stäk, som ligger i wärl befor-
dringsspstem i Dowarewäg. Jag pästär, att de upphöida själar
kro högst fä, pä hwilka hopp, fruktan, näringsomsorg o. d.
Den 2 October.
179
kunna wara'utan all inwerkan. Dä man nu besinnar, att
i de siesta och wädligaste trpckfrihetsmäl är styrelsemaktcn
ena parten; sä Lr det icke underligt, om en samwetsgrann
Domare sjelf Snikar: gänge denna kalken ifrän mig! För
alt komma till nägon betydande och i ekonomiskt afseende
hjelplig plats inom Domare-corpsen, mäste nian kanske
tre, fyra, fem gänger wisa sig säsoin sökande hos Regerin¬
gen och bero af personlig behaglighet eller storfolks rekom¬
mendationer, och detta onda ökas dagligen af de föga »verk¬
liga, men kittlande upphöjelserne inom titlarneS och stjernår,
nes werld.
Utan att wilja förolämpa nägon, har jag framställt
denna min äsigt. Jag wet, att i Swerige sinnes en akt,
ningswärd Domare-corps; kanske sä aktningswärd som i
nägot annat land; men mennistonaturen Sr densamma öf«
werallt, och wärl befordringsrvLsende Sr synnerligen egnadt
att sktta den i frestelse. Det är till och med obarmhertigt,
att drifwa frestelsen längt. Detta »näste dock blifwa hSn-
delsen, o»n en sä organiserad och sä befordrad Domare-
corps stall dagligen nödgas, att skilja emellan en nägon gäng
kittslig publicist och en nägon gäng allt för ömtälig stp.
»else. Äfwen »ned den öfwertygelse, att skriftställaren »verk¬
ligen Lr brottslig, stall Domaren likwäl tweka, att däm¬
ma honoin, einedan det kan se ut som gunst. Om han Lr
af en motsatt öfwertygelse, mäste han wälia emellan sin
pligt och uppoffring af alla utsigter för framtiden.
Detta swära »val, eller, svin wi kalla det, "knipa" finnes
egentligen blott i stägor om opimonsyttringar. En mist-
180
Dey 2 October,
tänksam och snarsticken styrelse förläter icke frikännandet af
ett bitande omdöme eller en bitter sanning, dä den beremot
lätt förläter en financiel motgäng. I Staten skall finnas
en flutinakt, en sista instance, i hwars beslut ingen laglig
ändring gifwcs. Denna siutmakt är delad i tre grenar.
Alla tre eller endera af dem, kunna möjligen göra mistlag,
ja, påtaglig orätt. Den enda kraft. Nationen dä kan säl»
ta emot dem, ligger i den fria yttringen a5 omdömen, hwil-
ken slutligen gör sig gällande. Hämma den! och allt slutar
i elände och upplösning. Allt för länge kan det icke gä,
förr än Nationen lager sig rätt; och revolutioner äro ohygg¬
liga. Om de högsta constitncrade magterna icke äro allt
för blinda eller härdnackade, lystna de slutligen till allmän¬
na rösten; men de och Staten äro förlorade, om Lenna röst
kufwas. Derföre 3r det ett oundgängligt behof, att en ytt¬
rande frihet finnes, som icke i nägon mätto beror af Styrel¬
se, Domaremakt eller Nationalförsamling.
För att winna detta Sndamäl, fann man sig böra stäl¬
la opinionsyttringen pä en punkt, der den ej kan ätkom-
mas af sen wanliga Domareinakten; och Jury inrätta¬
des, enligt eremplen frän andra Länder — Constitutions-Ut-
skottet mä säga hwad det behagar — äfwen frän Swerige.
Nägra för tillfället, och till en del af den tilltalade sjelf, ut¬
sedde, oberoende, upplyste män skulle utsäga, huruwida en
tankeyttring war brottslig eller icke. Sielfwa ideen Sr onek,
ligen upphöjd och wärdig. Att den i wista fall är illa ur-
förd och reglerad, will jag ej neka; men detta tyckes mig
icke berättiga ost alt förstöra den. Twärtom borde wi sö¬
Den 2 Octoker.
ka utbilda och stadga den. Mig synes den till och med bö«
ra utsträckas, sä att all tankeyttring, och ej blott den i
tryck, blefive dönid af samina sorts Domstol. Exempel fela
icke pä de olycksaliga följvrrne af Let nuwarande förhällandet,
men de Lro förhatliga.
Zag beswär Eder, mine Bröder! att Stminstone icke'med
tvär röst bidraga lill omkullskastandel af ett bälwerk, som
ensamt kan skydda wär medfödda rätt att yttra ost om fä¬
derneslandets angelägenheter, och som en förständig styrelse
sjelf bor wärda och wärdera.
8. Henrlin.
I anledning af kristers Danielssons bänwismng till
Lag-Eoinmitlee»s förslag, angäenb- inrättandet af Ju¬
ry i brottmäl, klef detta förslag nu af Sekreteraren
uppläst.
Lotvist lönsson frän HstergZthlands Län, som upp-
gaf sig hafina söre delta y>len,nn inhämtat kännedom om
Illeurlins anförande, yttrade sig ffrifteligen sälunda:
Enär nu emot ConstituticmsUtffottets Utlätande N:o
40. ongäcnde Tryckfriheten, anniLrkningar blifwit gjorda, och
jag icke är af samma tanka med dem, so», gjort anmärk-
nmganik; sär jag öppet förklara, att jag, med sjelfförsa¬
kelse af tidningSffrifweriets i Land-lorlerne utspridda loftal,
endast sträfvande ester ett lugnt inedwetar.de, stiller ifrän
mig alla impulser, om de möjligen kunna komma ifrän hö¬
ger cller wenster, och säleris merkar pä ring hwarkcn loftal
182
Den 2 October.
eller smädelse; utan endast det sanna och rätta skall, sä
widt ruin förmäga och mitt förständ medgifwer, oförskräckt
uttalas. Således fär jag här öppet förklara, att jag till
olla delar instämmer i här ifrägawarande Utstotts-Betänkan,
de och äberovar de af Utskottet anförde skäl, som wistedt»
gen göra tillfyllest för dem, som opartiskt dömma. Men det
torde tilläras mig här ytterligare tillägga nägra ord, till
stöd för min äsigt. Först i anledning af reservationen, der
det heter : "Tryckfriheten Sr cn bäve för ömtålig och högwext
planta, för alt kunna rätt trifwas och naturligt uppspira
inom Juridikens skarpt tecknade former." Jag deremot an,
ser, all icke tryckfriheten rätt kan wärdas eller wäxa, utan
sanningens och lagens skydd; utan twärtom wantrifwes
tryckfriheten, under en sadan lag, som ei stingrar osanningar,
wrängda och stympade meningars utspridande. Nägon har
jag hort sagdt, att Bonde-Ständet borde wara det, svin skul»
le mest bidraga till obegränsad tryckfrihet. Men jag kan ei
heller deri instämma, utan anser lika wädligt för samhället,
art tillära obegränsad tryckfrihet, som för en husfader och
husmoder i ett hushäll, att underhälla och spstla sgwaller-
kärringar, hwilka likaledes icke sällan afwika frän sanna be,
rättelser.
Den eller de, som derät lytzna och derefter rätta sig,
beredas en säker undergång. Ibland allmogen » min hem,
ork, för 2o är sedan, troddes allmänneligen, att allt, som
sanns tryckt, war sannt; men nu är det icke sä, »ch skulle
detta mitztroende ökas i en framtid, likasom det gjort de
sistförflukne arén, sä blir detta säkert det största fals tryck¬
Den 2 Octobsr.
1SZ
friheten kan gora. Den som will blifwa trodd, bor oafbru,
tet föra sanningens bud, och ej söka wrängö och stympa el¬
ler alldeles utesluta den ena medborgarens mening eller
yttrande. Genom ett sadant oredligt uppförande, lider sam¬
hället; och kanffe, om det fortsattes, att bäde upplösning
of samhällsbandct och religionen blefwe föl/den. Den min¬
dre kunnige, enffilte mannens äfwenlyr, att lättsinnigt be¬
rätta hwad han läst tryckt, har händt och kan hända gör
honom olycklig, derigenom att han berättar hwad han läst,
utan att äga skriften eller åtkomma den. En owän eller all¬
män äklagare stämmer denne för sin berättelse, hwilren,
pm han dä icke kan bewisa sin utsago, dömmes utan stons-
mäl af wänlig Domstol, för hwad som hcmtals anledning
till urtryckt handling.
Men deremot de, som, med öfwerläggning, först skriftli¬
gen sammansätta och sedan till trycket befordra samtwidt
utsprida sina ensidiga och smädliga samt osanna handlin¬
gar, (hwartill naturligtwis fordras betydligare öfwcrlägg-
ning och rädmm, 8n ett löst uttryck) dege wilk en del lag¬
stiftare, genom en tillkonstlad och ofta partist jury, lemna
öppet spelrum till sielfswäld. Och da jag nu jemnför den
hittills gällande Jury-Nätt, som först stall, utan appell,
dömma i hemlighet öfwer tryckfrihetsbrott, efter en äklagarenS
bestämda Z., med allmänna Lagens straff för strifteligt an-
förande och muntligt tal; finner jag huru olika lagar, som
liro i wärl samhälle, och wädjar till en hwar owätdig, om
bet icke är sä, att smä fel straffas, dä stora cfwerstylas;
emedan en muntlig förolämpning är, ester mitt omdöme,
ett mindre fel, än det svin uppsattes skriftligen, och att
184
Den 2 Oetobcr.
till trycket befordra och kringsprida är ett mera öfwerlagdt
uppsåt akt nndt förklena sin nästa. Jag tillstyrk,r söledeS,
alt Betänkandet mä i grundlagsenlig ordning fä hwila till
nästa Riksdag.
Lokvist Ionsson.
Vice Talmanen Ion Ionsson: Constitutions-Utfkottets
forflag, att ur Tryckfrihetsförordningen utesluta bestämmelser-
ne, i afseende pä sä wä! indragningsniakten som juryn, och
att i stället äterinföra det ursprungliga systemet, att tryck-
krihetsniäl endast af Domstolar skola pröfwaS och afgöras,
anser jag ganska rätts- och Sndamälscnligt. Genoi» an¬
tagandet af detta forflag, skulle ej, säsom nägre af Slän-
dets Ledamöter sagt, tryckfriheten lida nägon inlkränkning,
ty hwar och en, som i tryck ulgäfwe skrifter, hwilka icke ii.ne-
höllo nägot strioande mot tydlig lag, tomine atl njuta ffytd
af lagen och Domaren. Beträffande ^ucions Ormiolsons
framställning derom, att Jury för tryckfrihetsmäl skulle i
hwarje Län organiseras, i öfwcrensstämmclke med Lag-
Committöens forflag till Jury i broltmäl, sä är, efter
min tanka, utförandet deraf förenadt med flere olägenheter,
och i de fleste fall utan ändamål, helst tryckfrihetsbrott säl¬
lan förekomma att ätalas ä andra ställen, än i de större
Städerne, särdeles i hufwudstaden. Dä jag säledes ej kan
finna detta forflag tjenligl, och i öfrigt ej heller kan inse,
ali nägon wäda, utan snarare alt säkrare skydd för tryck¬
friheten skulle uppkomma, om Juryinrältningen alldeles
upphörde och bedömandet af tryckfrihetsmäl äter ställdes
under lagliga Domstolar; sä kan jag icke annot Ln rösta
för antagande af Constilulions-Utskottets isrägawarande
Den 2 October.
185
förslag, att hwila till Grundlagsenlig behandling ivid Nästa
Riksdag.
klans dansson frän Elfsborgs Län: Sä hicrtans ger¬
na, sv», jag will antaga Constikutions-Utskottets förstag i
hwad det rörcr den förhatliga indragningsmaktens afffaf-
fande, lika lä ogerna och med den största ledsnad finner jag
den afsigt wara dermed förenad, att Iurpinrättningen skulle
derföre falla säsom offer. Det förefaller mig owäntadt,
att en afdelning af Riksförsamlingen i ett fritt land, wc-
lat framstä säsom organ för ett förslag, alt upphäfwa just
en sädan inrättning, koni i andra länder, der constitulio-
nclt saiiibällsffick blUwit infördt, ansts säsom ett palladi¬
um för folkets frihet; en inrättning, som» i bredd med Eon-
stilution, nu införes i sjelfwa Spanien och Portugal, der
der i ärdundraden förtryckta folkel knappt ännu wet hwad
frihet Sr. Äkwen unner lag det underligt, alt man will
pästä, det Zuryinrättningen icke innebär tillräckligt skydd mot
mistbruk af tryckfriheten. Desta mistbruk mä uppträda un¬
der hwad form som helst, sä synas de likwäl, lill och med
bättre kunna bedömmas af en Jury, än af Domaren, isyn¬
nerhet som beha ärenden merändels ligga utom gränsen af
wanliga rällsfrägor, och till Jurymän kunna mällas sä-
dane, sou, bäst förstä att uppfatta ämnets beskaffenhet»
samt ändamälet och werkan af offentliggörandet. Detta
har blifwic fullständigare utwcckladt af Prosten Hallström
i dest reservation samt af Mosters Danielson Uti dest nu
upplästa anförande, med äberoxande hwaraf, jag yrkar, att
Betänkandet mä äkerremitteros, pä det Utskottet, i öfwer-
knsstämmclsc med heste Lfigter, mä ändra sitt förslag.
L»6
Den 2 October
Olsur driksson frän Götheborgs och Bohus Län af-
gaf följande striftliga anförande:
"Huruwida man med eller utan flät pästätt, att märt
Constilutions,Utskott wid denna Riksdag i allmänhet pä
ett bedröfligt sätt motswarat Swensta nationens fordrin¬
gar och de yrkanden pä rcfor»ner i wär Statsförfattning,
som bäde inom Representationen och tämmeligen all»nLnt
utom densamma blifwit framställde, tilltror iag mig wiS-
scrligen icke alt afgöra; men säkert Sr, att ett sädant pä-
stäcnde ingalunda lärer förswagas genom, utan stall twärt-
Lin finna en ytterligare näring uti Utstottets förewarande
Memorial N:o 40, med förslag till ändring i nu gällande
Tryckfrihetslag.
Utstottet har i rubriken titt sitt nystnämnde Memorial
tillkännagifwit, att det beri meddelta förflag äsyftar Tryck¬
frihetsförordningens äterbringande i wista delar till dest ur-,
sprungliga flick; och bestå delar beträffa indragningsmakten
och Iurpinrättningen, hwilkas gemensamma afskaffande
Utstottet tillstyrkt.
Hwad den förra, etter indragningsmakten, angär, sä
har dest upphörande, bäde nu och wid föregäende Riksda¬
gar, blifwit motioneradt af flere Representanter inom de
särssildte Riks-Ständen; och stadligheten, iag will ej säga
wäldsamheten, som uppenbarat stg i utöfningen af denna
arbiträra »nakt, sä främmande för ett consiitutionelt stats-
ssick, har längesedan tillräckligt grundlagt dest förstöring
och utdömmandc, hwilket ocksä wid Widne Riksdag blif-
Den 2 October.
187
Wit Rikets StänderS beslut, om ej en ringa pluralitet in¬
om betra Hederwärda Ständ, illa nog, sädant förhindrat.
Hwad äter den sednare delen af förslaget, eller Jury,
inrättningens upphäfwande, widkommer; sä har, i detta af¬
seende, sä widt iag känner, nägon wäckelse frän Ständcr-
nes sida icke blifwit Utffottet meddelad, utan lärer man,
; sä fatta omständigheter, böra antaga, att Utffottet, af egen
drift och böjelse, haft berörde inrättning i högwedrrbörlig
ätanka. Huruwida det lyckats Constitulions-Utffotlet, art
genom sitt sislberörde, opäkallade förslag till grundlagsän¬
dring, hafws päfunnit Nationens sanna wilja och önskan,
skall snart wisa sig. Iag har alls ingen anledning alt
tro det; men är deremot, pä goda skäl, öfwertpgad om
motsatsen. Emedlertid Sr ingressen till Utskottets ifräga-
rvarande Memorial i sä insinuanta ordalag framstäld och
motiveringen föri förslaget, med hänsigt till det hela, sä
wäl uppställd, att enfaldigt folk lätteligen kunde komma
att, som man säger, nappa pä den kroken.
Det torde icke dessmindre tillätas mig, i sirid med den
opinion Utskottet wisst sig hysa, efter att hofwa förskaffat
mig nödige upplysningar i ämnet, enfaldeligcn yttra nä-
gra anmärkningar mot den argumentation Utskottet i sitt
Memorial följt, jemte det jag sämedclst blir i tillfälle fram¬
draga skälen för mitt ogillande af Utskottets förslag i dess
sednare del.
SL helig och okullkastelig Utskottet anser 86 §. Rege¬
ringsformen eller hufwudgrundlagen, som den sätt heta,
183
Den 2 Octobcr.
sä bristfällig och af jemn före!lewis underordnad beskaffenhet
bär Utskottet befunnit den "yngre, ocksä gällande grundla¬
gen, Tryckfridets-Förordningen", hvilken benämnes för "en
underordnad log". För mig äter hafwa de särskilda grund,
lagarne, de inä wara äldre eller yngre, och bära namn
af Regerings-form, Tryckfrihetsförordning, eller hwad
som helst, lika rang och warde; och o>» lag ocksä i nägon-
dera skulle tycka »lig finna ett stadgande, hwilket jag min¬
dre gillar, akcar jag likwäl alla detza lagar lika högt, sä
lange de Sro gällande, och jag, säsom Swens? medborgare,
Sr pligtig, alt ställa mig.desamina lill obrottslig efterlefnad.
Del är med werklig enthusiasm, som Ulskottecl gifwit till¬
känna filt bifall ät den ofwannämnde tz. i Regeringsfor¬
men, "som ensamt utgör den bästa Tryckfrihetslag och hwarS
omedelbara rubbning," säger Utskottet, "hittills icke blifwit
wägadt, och troligen ci heller hädanefter skall wägas, solange
en rad af Regeringsformens bokstaf och en gnista af Stats¬
författningens anda finnas öfrige." Betraktar man nu, i sam,
manhang härmed, päföljande meningen i Memorialet, deri
Utskottet fällt filt omdöme öfwer den yngre ocksä gällande
grundlagen, Tryckfrihetsförordningen; sä erhälles ett föga
tillfredsställande begrepp om denna lag, och man skulle tro¬
ligen ei länge fä wänka pä betz totala npvhäfwande, derest
nuwarande Constitiilions-Utffolt finge dcröfwer räda. Med
fä ord: Tryckfrihetsförordningen likasom ijelfwa yttrande¬
rätten, deräl Utskottet i förbigående förklarat ett stags initz,
behag, tyckes i wärl nuwarande (Lonstitiitions-Utffott Lga
en ganska sträng »vedersakare. Wid ett sickt förhällande,
och dä, säsom förut omförmä.dt är, U.stöttet ansett 86 §.
Den 2 October.
189
Regeringsformen ensamt utgöra den bästa Tryckfrihetslag,
mäste »verkligen medgifwas, att Utskottet förfarit skonsamt,
enär det lätit sig nöja med det förslag, att "Tryckfrihet-för.
ordningen mätte älerbringas, endast i wista delar, till dest
ursprungliga skick, och icke tillstyrkt dest upphäswoude helt
och hället. Nu bar Utskottet räkat i sirid bäde med sina eg,
na, tydligt uttalade äsigter, och, ä en annan sida, efter
hivad jag wägar tro, äfwcn med Nationens. Utskottet har
wistcrligcn gäll ett steg fram pä ljusets wiig, dä del söre,
siagit bortrödjand- af den förhatliga och af allmänna rösten
längesedan utdömda indragningsmakten; men det har der¬
jemte gätt ett större steg tillbaka, dä det päyrkat Juryns ak»
skaffande. Desta bäda inrättningar äga icke det ringaste
samband med hwarandra; och iag wet sälcdcs ei af hwad
orsak Utskottet sainmanfört förflugen, angäende deras upp-
häfwande, i ett Memorial, omsicke för att i den ena sinna
ett smakligt vehikel för uttrycket af sitt nit med afseende
pä ben andra, helst nägon fräga om Juryns afskaffande,
enligt hwad jag redan anmärkt, mig welerligen icke blif-
wit till Utskottet remitterad.
Indragningsmakten och Juryinrättningen liro till sin
beskaffenhet och grund af den wäsindtligaste åtskilnad.
Den förra är rakt stridande emot tryckfrihetens ida, samt
utgör maktens och godtyckets förnämsta bundskörwandt,
hwarmedelst en medborgare, oansedt den försäkran om skydd
till person och egendom, grundlagen honom lemnar, utan
ransakning och dom göres förlustig icke blott sitt riilt-
fängna gods, utan stundom lismeri sina personliga rät¬
tigheter.
Z9V
Den 2 Octobek.
Den sednare, eller Jurp-Jnrättningen, är äter ett warti
för sanning och rätt, en styddsmakt för den fria yttranderätt
ten, hwilken utgör ett grundwilkor för den Constitutionella
samhällsordningens bestånd. Också finnes denna ädla insti-
lucion i nästan alla constitutionella stater, der nägon egent-
lig tryckfrihet existerar.
Wäl har jag mig bekant, att mycket twistats om nytt
län och anwändbarheten af Jury, och att man kommit till
olika resultat, i män af de olika synpunkter, hwarutur
man betraktat frägan härom; men erfarenheten anser jag
j detta, likasom i mänga andra fall, wara den säkraste
ftiljeSmannen; och pä grund af denna, finner jag mig
fullt befogad, att pästä Jury-inrättningens bibchällande i
tryckfrihetsmål. Mors fräga om denna inrättnings utbild¬
ning, flullc jag, med anledning af dest »välgörande werknin,
gar, snarare lemna min röst derför, Ln för betz inskränk¬
ning. Man kan wisicrligen, till stöd för den motsatta me.
ningen, äberopa exempel derpä, att Jury, sammansatt af
olika personer, bedömt en och samma sak olika; men ofel¬
barhet tillhör ingen mensklig inrättning; och det wore, i min
tanka, gansta origtigt, ja wädligt, att förkasta hwarje in¬
stitution i samhället, hos hwilken brister kunna upptäckas,
sä länge der goda och nyttiga i densamma har öfwerwig-
ten. Wille man »vidtaga en sädan catzationsätgärd, ställe
wäl näppeligen någon af »vära Domstolar blifwa stonad,
ty till och med i högsta instantien hafwa olika beslut i ena,
Handa mäl meddelats. Utstottct har emot Juryinrättnin,
gen anmärkt, att ben är främmande för Swensta lagstift¬
ningen och lagstipningen. Wälär detta sannt, om wi häk»
Den 2 October.
19L
!a ost fincke wid tvär nu gällande lag, ehuruwäl flere stäl¬
len deri, t. er. 4 Cap. 15 §. Utsökningö-Balken och 24
Cap. 2 §. Rättegängsbalken, ej synas bekräfta en sädan
mening; men gä wi deremot tillbaka, — och denna marche
tyckes Utflottet wara mest böjdt för, — till wära äldsta
lagar och rättsmstitutioner; sä igenfinna wi samina Dom¬
stols organisation; tyden tidens Nämnd motsivarade wär
lids Jury; och, för historiffhetens strill, hademan säledes
kunnat wänta, att Juryinrättningen skulle funnit näd för
Constitutions-Utstottets ögon. Widare har Utskottet lagt
Juryinrättningen och wära nu gällande former för tryck,
frihetsprocetzen till last, "att ven tilltalade dömmes, icke
af Domstolen, knappt af Nämnden, utan egentligen af
Åklagaren, hwilken, i den till Nämnden framställda fragan,
pä förhand bestämmer answaret eller frikännelse»:."
Men wet dä icke Utskottet, att, i all rättegäng, käran,
de parten bör genom stämning rubricera det mäl, han till
Domstols pröfning öfwerlemnar, och kan wäl äklagarenS
tillgörande i tryckfrihetsmäl anses annorlunda? Men hwad
sielfwa principen för Utskottets proiect, rörande trpckfri»
hetsmäkens öfwerflyttning till Under-Rätterne och hand¬
läggning säsonr andre brottmäl, rvidkommer, sä Lr der,
emot ganska mycket att inwända. Jag will blott erinra,
att pröfningen af dylika mäl fordrar andra qvalificationer
hos ben, hwilken denna pröfning anförtros, än man hos
Domare i Under.Rätters i.'allmänhet skäligen kan päräkna.
Utom en allmän bildning, kunna understundom Lfwen spe,
riella kunskaper rätt wäl behöfwas. Icke kan man hoppa-,
att alltid finna bestå och Sn flere' qvalificarioner hoö wära
192
Den 2 Oktober.
wanliga ÄLmncrs-RStter, som ofta haswa kill Ledamöter
lwenne handtwerksmän och nägon gäng kill Ordförande en
person, som aldrig studerat lagfarenheten, Sn mindre för¬
skaffat sig andra wettenffapliga insigter. Skulle nägon blif-
wa utsedd till Jurymän, som sjelf finner sig ej dertill äga
erforderlig skicklighet, kan han undanbedja sig förtroendet;
men en sadan ursägt höfwes icke Domaren.
Wi wete, att tryckfriheten innebär en af de strängaste
controller pä all offentlig myndighet; och »ian har aiitsä,
i frågor om mvfningen af denna frihet, anledning ask
»vänta »nera owäld och sjelfständighet hos en bland fot,
ket »vald Jury, Sn hos den offentliga myndighetens egne
organer.
Af bestå, för mig giltiga ffäl, kan jag ej annat Sn af-
flä Constitulionk-Ulskottcts förslag om Jurys afffaffande,
och tryckfrihetsmäls behandling ivid Under-Rätter, efter
manlig Rättegängsordning. Jag har i denna fräga yttrat
mig mähönda widlvftigare, än som behöfts, men ämnets
wigt har förmätt mig dertill, och jag har destutom blifwit
af mina tLommittenter särskildt uppmanad, att i denna Na.
tionalangelägenhct gifwa tillkänna deras opinion, hwilken
fullkomligt öfiverensstämmer ined min egen.
Olaus Urilessoux
frän Bohus Lätt.
äollau Uongtssou frän Wester-Norrlands Län: Under
de Riksdagar jag bewistat, har jag tillfälligtwis icke kom,
mit
Ds» 2 October.
19Z
m'lt att yttra mig, hwarken mot elter för de förslag, rörande
tryckfriheten, som dä blifwit framställde; men säsom Ledainot
af Constitutions-Utskottet finner jag mig pligtig, att tillkän,
nagifwa mina äsigter i det wigtiga ätnne, svin nu utgör
föremal för Ständetö behandling.
Om wid föregäende Riksdagar, och särdeles wid denna,
Constitutions-Utstoktet fatt uppbära bittra förebräelser för
rvisad illiberalitet i de till dest befattning hörande Sinnen,
fä hade dock Utskottet bordt fä njuta den rättwisa, att an¬
ses hafiva framlagt ett »verkligt mästerstycke, dä Utskottet,
pä sätt nu skett, sökt tillrvägabringa afskaffandet af indrag,
ningsinakten, svin sä länge »varit föremäl för en stor
dels af Nationen mistnöje och hat. Att emot Constitu-
tions-Utfkottet likrväl ställe riktas de mest skarpa armiärk-
ningar, och det derföre, att Utskottet, med förslaget om in»
dragningsinaktens upphörande, förenat del om afstaffande
af Iurpinrättningen för tryckfrihetsmäl, hade jag haft smärt
att gista, sä framt jag icke nu rvunnit erfarenhet deraf.
Man igenfinner ock härwid, hurusom, anda frän det högsta
goda till det högsta onda, hwar sak, frän olika häll, meren¬
dels warder betraktad pä olika sätt och olika bedömd. Om
nu publicisterne och de, som förfäkta deras sak, anse för
sig godt och fördelaktigt, att bibehälla Zuryinrättningen, och
om detta skulle of Rikets Ständer beslutas, huru kan »nan
rväl göra sig försäkrad, att den andra Statsmakten, detta
oaktadt, skulls wilja efterskänka indragning smakten. Jag
tror icke att sä sser; utan att Constitutions-Utskottet rätte¬
ligen, under enahanda förutsättning, walt ben MkdeilvSg,
7:he Bandet. 13
Den 2 Oetobcr.
att söka fä. tryckfrihetsordningen försatt i det stick, svin den
as grundlagsstiftarne är 1809 uppfattades, nemligen att
sätta tryckfrihetsmål under de allmänna DomstolarneS pröf¬
ning och afgörande. Ocksä är det min öfwertygelse, att
antalet af sädane mäl skulle komma att blifwa mindre, än
hittills. Det är ömkligt, att indragningsmakten understun¬
dom utöfwats pä ett nägot för kiltsligt sätt, sä att derige¬
nom gifwits anledning till de mesta klagomäl öfwer in¬
skränkning > tryckfriheten, och hwilka säkerligen icke med
skäl knnnat äga rum, om endast pä Domsiolarne berott,
att bestämma päfölidcn af mistbruk af tryckfriheten. Zag
wet icke, hwarföre man nu stall wara sä rädd för tryckfri-
hctsmäls hänföran-de till Domstolarnes behandling. Det är
icke fräga, att betaga nägon rättigheten att strifwa och
trycka bwad helst han behagar; men denna rättighet bör
icke rimligen utan answar fä utsträckas derhän, ait grän-
forne för sanning och anständighet öfwerstridas. Om, i
Lndamäl att sädan utsträckning mera answarslöst inä lä
äga ruin, Iuryinrättningen förswaras, sä synes mig detta
i stället utgöra ett stät för densammas förkastande. Zag
kan icke finna, hwarföre man, för mMn,k af tryckfriheten,
snarare stall kunna undgä answar, än för lika bestaffadt
rnihbruk af talfriheten. Om, i ordwexling pä gatan, nägorz
vttrar sig förgripligt mot annans heder, sä kan han genast
dragas inför Rätta, der han icke kan undgä answar, men
om samma förgripliga yttranden utspridas genom trycket,
kring alla Landsorter, sä stall det bero pä en Jury, om
nägon answarspäföljd derföre mä äga rum. Detta spneS
qiig icke öfwerenSstSmmande med sunda förnuftets fordrin-
Den 2 Oktober.
195
Kar. Man säger, att den so,» i tryck, t. ex. uti en tidning,
blifwit förnärmad, kan Lfwen pä sa»,ina sätt förswara sig.
Men denna utwäg stär honom ri heller alltid öppen, ty
vm han konn,,er med sin förswarsskrifl till samma Tid,
ningsredacteur, sä kan denne, säsom ofta lärer hända, »väg¬
ra införandet; och om, i en annan tidning, förswarsstriften in,
förek; s8 kommer den icke till alla de personer, hwilka sätt
kännedom om föremälet för densamma. Med dessa äsigter, kan
jag icke annat än hysa den önskan, att Ständcts Ledamö.
ter icke mä wara sä förskräckligt nyfikna pä ett ytterligare
Utlätande i Lmnel frän Constitulions,Utskottet, utan heldre
,äta Ulskottets ifrägawarande förslag hwila till nästa Riks¬
dag. Kanske kunna meningarne dä närmare saiumanjemn-
kas, sä att den af Utstottel föreslagna medelwSg,nä finnas
wara den rätta, och derigenom, enligt Utskottets ända,,,Sl,
Tryckfrihetsordningen kunna, i nu omlwistade delar, äterfS,
ras till betz ursprungliga stick.
kolian Olof Oslrlberg och kristers Nar,ensson frän
Jemtlands, Lars Olsson frän Orebro, Lrile 8vsnl)erg
frän Wcster-Norrlands, WIs Lrsson frän Gefleborgs,
Olof Nansson frän Blekinge och Olof Linckbäele frän
Hallands Län förenade sig nied hwad kolian Bengtsson
yttrat; bwaremot Riis Lersson och ^nckers Lrsson frän
örebro, kilils Lersson frän Södermanlands, kolian Anckers¬
son frän Upsala, kolian olsson frän Stockholms och
1'ulve Nansson frän Malmöhus Län instämde i Ancker»
Oanielsons striftliga och klans hanssons uiuntliga anfö¬
rande, äswensom ^nckers Larsson och Lrile Lrsson frän
496
Den 2 Dctvber.
Upsala Län, kHK ^liksson frän Stockholms, lolisnne»
sndersson och Nils NaAnnsson frän Calmar Lin» Lrilo
Norberg frän Westeräs, Lrilc Hansson frän Orebro,
Hans Hansson frän BohuS Län och keller klkboin frän
Skaraborgs Län biträdde Anders Danielsons yttrande.
Anders sndersson frän Westeräs Län: Lika lifligt
som nägon annan, önskar jag, att de band, som fjettra
iryckpresten och yttranderätten, mä undanrödjas; men jag
tror, att Sndamälct snarast winncs derigenom, att Stän-
derne, till grundlagsenlig behandling wid nästa Riksdag, an»
taga Constitulions-Utstottets ifrägawarande förflag, helst
genom äterremist säkerligen icke vägot bättre, men möjligen
ett sämre Utlätande komme att för Ständerne framläggas.
Ingen klok och hederlig person läter trycka något, som Sr stri¬
dande mot allmän lag, och har säledes icke nägot att be¬
fara, om tryckeri hetsiiiäliUNderkastadcs hen rättegängSordning,
som i allmänhet är, för hrvar och en, i öfrige mäl, öfwer he¬
la Swea land gällande.
keller kelsson frän Jönköpings Län, som ansäg ben
godtyckliga indragningömakten wara förhatlig och af folket
i allmänhet afstydd, förenade sig ock, i afseende pä bibe-
hällandet af Jurpinrältningen, med hwad Anders Daniel¬
son derom yttrat.
ker Nilsson frän Christianstads Län uppläste föl¬
jande skriftliga yttrande.
Äfwen jag förenar mlg i de aninärkningar, inedbrodren
Den 2 Oetober. 197
Lnäers Danielsson nu gjort. Jag har föreställt mig, alt
de allmänt vttrade tänkesätten, om indcagningsmaktens
olaglighet och skadlighet, längt för detta bort formä Re¬
geringen sjelf, alt föreflä dest affkaffande, eller att förakta
dest anwändande; men wi hofwa sett den, twärkoin, an-
wänd p8 det orättwisaste sätt, oaktadt man under samma
tid erfarit, att tryckfrihetslagen, hwark straffbestämmelser
borde wara mer än tillräckliga för de maktägandes hämnd¬
begär, blifwit härdare tillämpad, än Nationens allmän¬
na opinion någonsin kan gilla; samt att Juryns samman¬
sättning, under Domstolarncs nuwarande sinnesstämning,
lutar sä wäsendtligt öfwer pä Embet-myndigheternas sida,
att ingen fara för deste är ä förde; har man likwäl sett
indragningar förenade med afstag ä fortfarande utgifwande
af en tidning; och det godtyckliga beröfwandet af wälfärd
har sälcdes blifwit anwändt säsymjstraffmedel, twärtemot 16
§. Regeringsformens stadganden och wära lagars urgamla
anda. Sädant kan ej annat än ökwertyga en hwar om
nödwändigheten af detta olagligt tillkomna lagbudets afskaf-
fande; men detta kan deremot icke äd,ropas svin skäl för
JurpinrättningenS upphäfwande. Jag »ncdgifwcr gerna,
att brister finnas i Juryns organisation!; och jag önskade
Medes, lika med hwad medbrodren Danielson anfört, en
förändring deri. Jag tror Lfwen, lika med honom, att för
Juryns sammansättande borde anwändas det sätt Lag,Com,
mitteen föreslagit för Jury i brottmäl; men jag anser mig
likwäl böra wördsamt underställa, huruwida det wore Sn-
damälöenligt, att Juryns yttrande i sädant fall endast bor,
de angä skriftens (allmänna) brottslighet, efter tryckfrihets¬
198
Dcn 2 October.
lagen; säledes icke blott efter det lagrum, som actor gsort
till foremäl för sitt pästsende, samt Domstolen sedan tillämpa
lagen. Zag tror, att man derigenom förenade alla de sto¬
ra och wigtiga fördelar, som Juryn onekligen erbiuder, i
brottmälslagskivningen. Jag förellär säledes, att Talman¬
nen mätte inhemta Sländets mening, huruwida denna min
anmärkning kunde, fä anses wara Ständets allmänna
tanka.
?er Nilsson,
frän Skäne.
Lrile Lrsson frän Stockholms kän förenade sig med
hwad ^listors Osnislson yttrat och ansäg äterremist högst
nödivändig, pä tet, i fall Constitutions-Utskottet, i denna
särdeles wigtiga sak, funne nägon lämplig utwäg att sam-
manjenmka de skiljaktiga meningar, som säkerligen inom de
andra Sländen föranleda sädan äterreinist, BondcStändet
icke inä wara förhindradt att derpä ingä.
kscob Lililblom frän Södermanlands Län akgaf ett
sä lydande,
Wördsamt Anförande!
Constitutions-Utskottet föreflär i sitt Memorial N:o 4o,
att indragningsmakten skall upphöra, men med willor, att
Sfwen Zurpn borde förkwinna. Den natttrliga rätten är
att uttrycka sina tankar i tal och skrift, och den borgerliga
pligtcn, att derföre answara, — och för sednare fallet hof¬
wa wi tryckfrihetslag, och för dest tillämpning, en
Jury.
Den 2 Ockober.
199
Jndragningsmakten är ett medel attwäldföra ägande,
rätten; den har det onaturliga i följe, att man straffar, in¬
nan afgjordt är, huruwida nian är brottslig, och man har
sett, att Lagen frikänt i sak, »len, genom indragningsmak-
tens tillwaro, har ett ekonomiskt livande orättwist föregått.
Förkasta», denna obilliga Lag, hwilken aldrig har Åstadkom¬
mit eller kan Zftadkoiuma nägot sannt nyttigt. Juryn är
nödwändig och bör bibehällas; — mähända, om denna af-
ffaffades, qwarstod föga mera Sn tryckfrihet till namnet.
Tryckfrihet och upplysning Sro sä nära förenade, som kropp
och själ, och de mäste lefwa och dö med hwarandra. Tryck¬
friheten har sätt sin egen lag, och den förtjenade i sanning
en egen behandling.
Jag anhäller om äterremitz af Utskottets Memorial,
och anser för nödwändigt, att Utskottet, wid uppställningen
af sitt blifwande Utlåtande, stiller indragningsmakten och
Juryn, att man icke, af dessas sammamväfnad, mätte wara
hindrad, att förkasta det skadliga och bibehälla det nyttiga.
äacob Hillblom.
I?cr äönssoii frän Christianstads» Austers iXilssou
frän Malmöhus och Lamuel ^»elmsson frän Östergöth¬
lands Län instämde i Prosten källströms reservation och
Austers OamLlsons i Ständet afgifnc yttrande.
Af ketter kersson frän Calmar Län war ingifwet föl¬
jande skriftliga yttrande;
Dä Cvnsiilutions-Utstottct, uti förewarande Memorial
200
Den 2 Oetsber.
N:o 40, med sä inbundna och sammandragna ordalag om¬
nämnt min motion om ändring och förbättring af Tryck¬
frihetslagen, i ej mindre de af Utskottet nu granskade delar,
än ock flera andra omständigheter, att af dessa ordalag»
jemnförde med dek beslut, hwaruti Utskottet stadnat, mä-
hända skulle kunna dragas en emot motionen stridande 8-
sigt, om beskaffenheten af mina framställningar uti de nu
under pröfning warande delar; sä anhäller jag, att genom
. meddelande af sjelfwa motionen, i bwad den ang8r desse
ämnen, fä upplysa Hederwärda Ständet, att jag hos Ut»
flottet, owilkorligen och utan nägot samband med frägan
om Juryns afskaffande, xZyrkat upphäfwandet af indrag-
ningsmakten; Sfwcnsom att jag i motionen bestämdt ytt¬
rat, att Zuryinräktningcn borde bibebällas, med endast en
af mig föreslagen förändring af ordalagen i fragan, som
Jurymän hofwa att beswara; en förändring, som jag fun»
nit nödig, för att Tryckfrihetslagen mL uppfylla sitt dubb¬
la ändamäl, det att flydda den fria och ostraffbara yttran¬
derätten, och det, att icke lemna det »verkligt straffbara o»
straffadt, som iemwäl ökwerensstämmer med andra länders
och sjelfwa det fria Englands Tryckfrihetslagstiftning.
Hwad jag härutinnan yrkat, anhäller jag, att nu f8
ofwerlemna till det Hederwärda Ständets bedömmande.
ketter kersLvn,
frän Calmar Län.
Z anledning häraf, blef den del af kelter kerssoas
Åberopade motion, som rSrer bibehällandet af Jury, endast
Den 2 October.
201
med förSndradt stadgande i afseende ä den fröga, som af
Jury bör beswaraS, nu af Secreterarcn uppläst, lydande
fölunda: "Att lagligheten att ötala skriftens innehöll, fort»
farande pröfwas af Jury, anser jag wara högst angeläget,
i anseende till Trpckfrihetsförbrytelsernas alldeles särskilda
egenskap af opinionsbrott; Sfwensom jag, wid ZurynS nu-
warande organisation, icke har nögot wäsendtligcn att erin¬
ra. Z afseende äter xä Nämndens werksamhet och bcstaf-
senheten af dest dömmande function, skulle jag önsta en för¬
ändring, hwars nytta och nödwändighei, erfarenheten till¬
räckligt witsordat. Enligt 5 §. 4 inom. uti Tryckfrihets-
Förordningen, stall Nämnden med Ja eller Nej beswara
den frägan: om skriften Lr brottslig, efter det lagens rum,
Lklagaren öberopat? I händelse nu Actor of okunnighet,
illwilja, öfwerdrifwet tjenstenit, eller hwilken annan orsak
som helst, till grund för sitt answarspästöende, anfört ett
lagstadgande, sorn af Juryn icke anses postande till den sär¬
skilda händelsen, nödgas Juryn till den framställda frögan
swara Nej, och såmedelst frän allt answar befria författa¬
ren eller utgifrvaren till den ifrögawarande skriften, ehuru
desi innehöll kunde wara uppenbart stridande emot ett eller
flere tydliga lagbud, dem Äklagaren icke öberopat. Mot
Juryns handlingssätt kan HSrwid icke nögot anmärkas;
den röstar efter ed och swarar pä en bestämd fröga; men
bör man ej söka befria lagen ifrän ett bindande stadgande/
hwilket icke erbjuder nägot ytterligare wärn för oskulden,
utan endast ät sjelfswöldet lemnar en ny utwäg att und«
ilippa wälsörtient answar? Jag wille i sädant afseende fö-
reflö- att frägan, till Nämndens beswarande, framställdes
202
Den 2 Oktober
p8 detta sätt: "Lr Driften brottslig efter Trvckfrihetslagen";
att härtill swarades Ja eller Nej, och att Domstolen i för¬
ra händelsen ägde tillämpa det lagrum, som den funne
wara öfwerlrädt. Härigenom wunnos, enligt min tanke,
följande fördelar! Först och främst att bedömmandet
af skriftens laglighet i sjelfwa werket öfwerlemnades till
Juryns otwungna öfwertygelse, och icke, säsom nu, gjordeS
beroende af en mindre upplyst eller sjelfständig! äklagares
kännedom om Lagen och möiliga benägenhet att, medelst en
olämplig citation, befria den eljest brottsliga skrifte» frän
aniwarspäföljd. För det andra, att man ej widare behöf-
de hos Zuryn förutsätta en speciel lagkunskap, som, i följd
af Juryns organisation och upplysningens tillfiänd, endast
xä fä orter kan päräknas, och hwilken destutom icke utgör
nägot wilkor för tillwaron af en Jury, säsom Sinnad egent¬
ligen, att uttrycka den allmänna opinionens, enligt lakens na¬
tur icke till nägot bestämdt lagbud hänwisande, gillande eller
ogillande af en ätalad skrifts innehäll i dest helhet; samt
slutligen och för det tredje, att Juryns och Domaremaktens
olikartade funktioner, hwilka nu Sro hos den förra i werk»
ligheten förenade, bestämdt ätskiljdes och återfördes till de¬
ras ursprungliga bestämmelse, enligt hwilken Jury äger, att
utläta sig öfwer brottslighet, men Domstolen äter, akt i
förra fallet tillämpa det answar, soni Lagen för bwarie hän¬
delse innchäller. För min del förinär jag ej fatta, hwilken
särskild wäda för yttranderätten skulle wara förenad med
antagandet af det förslag, jag nu framställt. Domaremak»
ten bar redan, att ensam dömma 1 frägor, som angä lif,
Lra och egendom; ben har tillförene Hast att ensam fatta
Den 2 Oktober.
203
beslut i Tryckfrihclsmäl, utan' att nägra mistbruk derwid
försports, och dä nu, lör behandlingen af sädane mäl, bi-
bchällas förcstrifterne om föregäende fällande af Jury,
saint vin Underrätts skyldighet att till Lswerdomarens pröf¬
ning hänskjuta nieddelte Utslag; synes inig angelägenheten
och behörigheten af sjelfwa logtillämpningens öfwcrflyttan-
ve frän Juryn till Domstolen/icke kunna bestridas, utan vä
grund af ett »utzförständ om Juryns förhällande till Do-
inaremakten, eller ett initztroende till denna sednarcs jemn-
förliga upplysning och oberoende, hwartill erfarenheten icke
gifivit nägon anledning. Jag anhäller alltsä, att Höglofl.
Utskottet wille meddela sitt Utlätande Sfwen öfwer »lin nu
gjorda framställning, angäende förändring uti 5 §. 4 nioiu.
Tryckfrihetsförordningen.
I öfrigt har jag, wid granskning af nyZbcrörde För¬
ordnings redaktion och innehäll, funnit skäl till nägra sär¬
skilta anmärkningar, hwilka här till Höglofl. Utskottets pröf¬
ning öfwerlemnaS:
tvid ingrefien.
Upprepandet af 86 §. Regerings-Formen synes öfwer-
flödigt, särdeles med afseende pä de inskränkningar uti de-,
finitioncn af Tryckfrihet, som sedermera uti sjelfwa Förord¬
ningen förekomma. Perioden: "Alltså och med hänsigt —
personer eller aflidne/' innehaller en widlpftig,
ehuru icke fullständig förklaring, som wäl kunde uteslutas;
likasä det särskildta förpligtande» för wederbörande, "att
wara den oskyldiges lagliga wärn och beskydd"; och skulle
säledeS, enligt min kanka, hela den nuwarande wältaliga
204 Den 2 October.'
inledningen utgä och ersättas af en kort anmälan, i likhet
med hwad äger rum wid Riksdags- och Succetzionö-Ord-
ningarne.".
1,ar« Ifarsson frän Elfsborgs Län: För min del att¬
mer jag, att hwarje allmän fräga, särdeles om den är af
nägon större wigt, bör med lugn och enhet betraktas och
öfwcrwägaS, sä wida det möjligen bästa Sndamäl dermed
stall winnås. För att riktigt uppfatta förewarande wigli-
ga fräga, fordras forst, med anledning af wista derwid
gjorda anmärkningar, att betrakta den ur en historisk syn¬
punkt och deraf draga de reflexioner, hwartili förhålla»'
berne föranleda. Det har blifwit anmärkt, hurusom indrag-
ningsmaktcn pä ett grundlagswidrigt sätt tillkom är 1812.
Den föranleddes dä af politiska förhällanden, och af om¬
sorgen för Rikets säkerhet, hwarigenom ock den upv^
kom pä ett sätt, som ej war sä noga med grundlagen öf-
werensstämmande. Dä jagi säledes hwarkcn bestrider, att
indragningsmaktens tillkomst warit mindre förenligt med
grundlagen, eller förnekar, att den, för tillfället dä den in¬
fördes, kunnat wara behöflig, ehuru den sedan ädragit sig
ett allmännare förakt, ty alla band, som fjettra tankeytt¬
ringen, anses med förakt och wederwilja; sä framställer sig
Lock härwld, för min betraktelse, mera anmärkningswärdt,
att Rikets Ständer sedermera icke begagnat den rätt de
wid hwarje Riksdag haft sig öppen, att sedan de politiska
förhållande», hwilka päkallat indragningsmaktcn, upphört,
Återtaga hwad i detta afseende warit af Rikets Ständer
medgifwct, och derigenom söka äterupplifwa den friare ut-
Den 2 Oktober.
205
öfningen af tryckpressens werkningsförmäga. Nar likwäl
detta hittills icke stett, ehuru Rikets Ständer dertill ägt
fria händer, och när jag härwid icke kan förgäta sädane
Riksdagstilldragelser, hwilka Lro mindre hedrande för otz; sä
will jag icke, att skuggan af de handlingssätt, hwilka wällat
indragningsmaktens bibehällande, stall kastaS pä Regeringen.
Hwad ater angar fragan vin tryckfrihetsmål stola bedöm-
maS af Jury eller af Domstol, sä har den ene, mig till
stort bekymmer, yttrat mycket mitztrocnde mot Juryns be¬
fattning dermed, den andre äter, mig ej heller till nöjes,
yttrat mitztroende till Domstolens utöfning äfwen af den
befattning Juryn hittills haft. Sädane farhägor, om de
wilja franirwinga sig, böra dock komma att utslockna
med föreställningen, att rätts- och hederskänsla ännu äro
att räkna säsom en Nationens allmänna tillhörighet; hwa-
dan,s och under förutsättning att till Jurymän mällas he¬
derlige och wälfräjdade personer, som i förständ och foster,
landökänsla kunna med Domaren jemnföras, jag anser
nägon »väsendtlig wäda för tryckfriheten icke uppstä, an»
tingen densamma rörande mäl anförtros ät Domares eller
Jurys bedömmande. Det finnes likwäl en och annan om-
stSndighet, som bör tagas i betraktande, i frägan om Ju¬
ry eller Domare härwid böra lemnäs företräde. I detta
afseende förekommer först den stillnad, säsom Prosten lisll-
-tröm i detz reservation gansta riktigt och wackert nttryckt,
"att tryckfriheten är en bäde för ömtälig och högwert plan¬
ta, för att kunna rätt trifwaö och naturenligt uppspira
inom juridikens skarpt betecknade förmer.'' Hwar och en,
som deltagit i Domarebefattningar, wet ock huru Döma-
SV6
Den 2 October.
rens pröfning är begränsad inom lagens döda bokstaf, om
an han finnér, att pröfningcn borde framgä i en annan
mera »vidsträckt riktning. Juryn äter ar icke underkastad
sädane i förwäg lagde hinder för en högre eller djupare
uppfattning af tryckfrihetens och hwarjc dermed gemenfkap ti¬
gande mäls betydelse i allmänt och enskildt afseende. Derföre
anser jag ock, att Jury är lämpligast, för bedömmande aftryck-
frihetsmäl, i ett tidehwarf, dä upplysningen icke tillhör en witz
Corps, utan är spridd bland de fleste samhällsklatzerne, och un¬
der de framskridande liderne säkerligen stall alltmer sprida
sig. En annan betänklighet företer sig, i afseende pä öf»
werlemnandet af tryckfriyetSmäl till DomstolarneS pröfning.
När nemligen en tryckt skrift stall ätalas, sä scqvestreraS
skriften och utgifningen deraf tillätes ej förr än författa¬
ren blifwit frikänd frän answar. Skulle frikännandet be¬
ro pä Domstol, sä koinme gansta läng tid, ja hela är, att
älgä, innan, frän den ena instancen till den andra, och än¬
da till den högsta, mälet blefwe utageradt. Emedlertid
kan författaren hinna att bliswa alldeles ruinerad, derige¬
nom att han icke fäkt draga nägon nytta af ett ofta be¬
tydligt förlag; och denna olycka kan således drabba en
alldeles oskyldig, nemligen äfwen den som slutligen warder
frikänd frän allt answar. Sädant inträffar icke, när frä-
gan pröfwaS afen Jury, utan att appell deremot äger ruin,
och sadan pröfning kan i tryckfrihetSmäl ej wara wädlig
för författare, likasom den i öfrigt bör medföra tillräcklig
säkerhet; ty om en frän trycket utgifwcn skrift är siridan¬
de mot GrundlagarneS eller allmänna lagens föreskrifter,
i afseende ä det skydd, som bör lemnäs samhälle och hwrr-
Den 2 October.
2v7
jc enskild, sä lärer icke Jury, mindre än Domaren, frilän»
na en sädan skrifts författare. Med dctze äsigrer, instäm¬
mer jag i bwad Prosten Nsllsröm i betz reservation, samt
^.nclers Danielson skriftligen ytlrat, och anser Constitu,
tions-Ulflottets uppmärksamhet böra fästaS derä, att in,
dragningsmakten icke mä grundas pä Iuryinrättningens
upphörande, utan att den förra mä fä afflaffas, men den
sednare, detta oaktadt, bibehällas.
Lengt Ouckmunstsson frän Hallands Län, instäm,
mande i backers Danielson-- yttrande, afgaf ett sä
lydande
WSrdsamt Anförande!
Zag anser det wara af nödwändighet, att indragnings,
maktens afflaffande och Juryfrägan afskiljas, antingen man
will organisera Juryn annorlunda eller afskaffa densamma.
Jag befarar nemligen, att eljest den sednare fåken kunde
blifwa en förewändning för afflag ä den förra, dä Constitu-
tionö-Utskottets förstag icke grundar sig pä nägon Kongl.
Proposition, utan allenast pä enskild framställning. Utskot¬
tet har wisterligen sökt ett motiv till begges förening deri,
att det sager sitt ändamäl hafwa warit tryckfrihetens ärer,
bringande i sitt primitiva, grundlagsenliga flick; men ett
sädant ändamäl synes mig äter försätta oh i npa strider;
ty Juryinrättningen har tillkommit, säsom en frukt af all¬
männa öfwertygelscn, att tryckfriheten star i ett sädant sam¬
manhang med utwexlingen af de föränderliga förhällander,
ne inom samhället, att bestämde lagföreflrifter för deh be.
Den 2 Oclober.
gagnande mäste blifwa ofullständige och stadelige; hwar«
emot indragningsmakten är en frukt af styrelsens bemöda»»
den att utöfwa ett större inflytande pä denna frihet, Sn grund¬
lagen gifwit den. Nya försök stola sälcdes genast göras,
alt winna ä bäda sidor nya garantier, om man ock more
lycklig att winna sanction pä denna första förändring. För
min del, tillstär jag uppriktigt, att af den nuwarande stp-
reisepersonalen, wäntar jag ingen eftergift för NationenS
rättigheter och fördelar, men jag will sä gerna tänka mig
möjligheten deraf i framtiden. Det synes mig dä wara
bättre, att blott hälla i beredskap sädane grundlagsförän¬
dringar, som erbjuda samhället de nödwändiga garantier,
ne för friheten, i afwaktan pä det ögonblick, dä tingenS
ordning kan eller mäste blifwa annorlunda, än blott före¬
målet att afhända folket de fä rättigheter, det nu äger, i
afsigt att derföre kunna göra ett osäkert utbyte mor ett
olagligt godtycke. Jag utbeder mig alltsä, att, i händelse
Ständer för öfrigt anser de af medbrodren ^.osters Danielson
framställde wälgrundade anmärkningar innehälla Ständetsge,
mensamma tanka, Talmannen wille derefter inhämta, huru-
wida icke Ständet likwäl wille förena sig i den begäran,
att Constitutions-Utstottet mätte ätstilja frägorne om Ju¬
ryns afstaffande eller förändrande samt Jndragningö-
maklens upphörande, i twenne särffilte Betänkande».
L. OuämunZsson,
frän Halland.
lostsn Driksson frän Stara Kopparbergs Län: Dä
lag
Den 2 October.
209
jag nu hegart ordet, för att yttra mig, sä ar det endast för
att tillkännagifwa min egen öfwertygelse, icke för att söka
inwerka pä andras. Inom Constitutions-Utskottet har jag
framställt dcn äsigt, attindragningSmakten, såsom olämplig
och förhatlig, borde afssaffas, men deremot Juryn bibehäl-
las; denna sednare dock icke uti betz nuwarande skick. Ju¬
ryn borde nemligen, efter min tanka, endast afgöra om skrif,
tens brottslighet eller frikallanve, men dernäst Domarens
rättighet och skyldighet inträda, att pröfwa och tillämpa
straffbestämmelserne för den befunne brottslige. Genom
denna förändring, tilltror jag det felaktiga af nuwarande
JuryinrLttning kunna förswinna, och derigenom Domare¬
makten oberoende tillämpa tryckfrihetslagen. Jag har wiil
hört flere inwändningar göras emot JuryS bibehällande,
men ännu har intet argument förmätt göra sig gällande,
som kan borttaga ben grundsats, att de fleste tryckfrihetSmäl
äro wida stilde frän andra rättegängsmäl, ty, efter mitt
begrepp» innefattar största delen af de förstnämnde endast
opinionsmäl, och böra fördenskull af Jury behandlas.
Jag är i öfrigt i hufwudsakligt afseende ense med Prosten
Hallströms reservation och förenar mig med dem, som här
yrkat äterremist; hwarwid jag biträder keller perssons frän
Calmar Län yrkande derutinnan, att Juryn i första hand
mä afgöra tryckfrihetsmäl, samt derefter Domaren bestämma
straffet, om skriften befinneS brottslig; Lfwensom jag an¬
ser högst nödigt, att ConstitutionS-Utskottet upplöser den
sammansmidning af indragningSmakten och Juryn, som bet
nu ifrägawarande Betänkandet innefattar, pä det Rikets
7;de Bandet.
14
210
Den 2 Oktober.
Stander mä äga obehindrad och fri pröfningsrätt uti sina
förhandlingar i dcfle ämnen.
I detta kolian Erikssons yttrande instämde Daniel
Danielson frän Orebro Län, llolisn Lrilr dansson frän
Wermlands, OlokOlossson frän östergöthlands, Drili pers¬
son frän Gefleborgs och Dsrs lsrsson frän Skaraborgs
Län.
Austers Danielson: Af det nu upplästa Lag-Commit-
teens förflag till Juryinrättning, finner Ständer, att detta
förslag utgatt frän en widsträDare synpunkt, Ln nu 8r i
fräga, nemligen att anwändaS för brottmäl i allmänhet.
Dä jag hemställt, att detta förflag skulle tagas till rätte¬
snöre för organiserandet af Jury för trycksrihetsmäk, har
jag blott welat hänwisa till sielfwa hufwudideen i förslaget,
hwilket äter, dä det endast till TryckfrihetSmäl skulle til¬
lämpas, kunde betydligen förkortas. I detta afseende kun.
de till organiserandet af Jury, t. ex. i hufwudstaden, sä
tillgä, att namnsedlar uppgiordes pä alla derstädes man¬
talsskrifne personer, hwilka kunde komma i fräga till Jurymän,
enligt de derföre gifne allmänna bestämmelser; att desse
namnsedlar sedan samlades i en urna, att derur, wid hwar-
je förekommande tryckkrihetsinäl, uttagas ett wisst antal
namnsedlar, utöfwer det erforderliga antalet af Jurymän,
och att sedan, pä manligt sätt, nägre af derä antecknade
personer uteflötos, för att fä det rätta antalet för mälets
pröfning. Derigenom skulle de nu wanliga klagomälcn
mot Juryorganisationen komma att upphöra. Man klagar
Den 2 Oktober.
211
nu nemligen,' och detta icke sällan med stäk. att Juryn
blir allt för ensidigt sammansatt. Den anklagade wätter
naturligt»,- Jurymän bland sina wänner, eller dem hwarS
tänkesätt han tror wara för sig fördelaktige. Deremot la,
rer äklagaren icke underläta, att i sitt wal utgä frän en
annan synpunkt, derwid snarare aristocratifkt sinnade Sn li,
berale personer komma i fräga; och öfwerwigten bestäm¬
mes, om, säsom icke är utan exempel. Domstolen i dest wal
mera lebes af wäld och mannamon, än af rättskänsla. " En
sädan ensidighet skulle icke, hwarken för ena eller andra
parten, kunna äga ruin, pä det af inig i korthet uppgifna
sätt, och hwilkct i werkställigheten ej heller möxer nägra
swärigheter. En wärd Ledamot af detta Ständ har med
liflig wärma, som naturligtwis icke kunnat räcka länge,
förswsrat Utskottets ätgärd, att föreflä afskaffandet af Ju¬
ry, och har han sagt sig tro, att Utskottetö Ssigter delas as
den större allmänheten. Jag äter fror mig kunna, utan
fara att misstaga mig, förklara, att han sjelf, om han sagt der-
ta af öfwertygelse, dä ganska litet känner allmänna röske»;
och det 8r med werklig bedröfwelfe jag funnit honom wilia
pä sädant sätt framställa sig säsom organ för tillintetgörandet
af en inrättning, som Sr att räkna bland de wigtigaste för
bewarandet af folkets frihet. Ocksä har, säsom Hans kansson
erinrat, en dylik institution ansettS nödig i sjelfum Spanien,
sedan det nu tillkämpat sig en frihet, som det i ärhundraden
icke ägt. Det kan derföre icke wara annat än bedröfligt, att
erfara, det man inom Swensta Bonde-Ständet will fortgä pä
en wäg, derä förut Ständet, genom sitt handling-sätt, ädragit
sig sä mycket missnöje, ja till och med förbannelser. En annan
Den 2 October.
Ledamot har kalkat det ett mästerstycke af §o»stitutions-Ut-
ffottet, att söka afskaffa indragninggmakten med uppoffring
af Zuryinrättningen. FSr att fä bort den pä grundlags,
»vidrigt sätt tillkomna och sedan allmänt hatade indrag-
ningsmakten, skall man säledes^afffaffa en inrättning,
hwars nytta och oundgänglighet för den sanna Tryckfrihe¬
tens beständ, Sr pä det mest xätagliga sätt Xdagalagd och
allmänneligen insedd. Z sanning, den soln kan kalla sX-
dant för ett mästerstycke, den Sr icke nogräknad pä hwad
han innefattar under benämning af wackra saker. Der¬
emot har jag med nöie bort, hurusom ken«r karsson frän
Calmar Län rvelat bibehälla Zuryinrättningen för Tryck-
frihetsmXk, ehuru med förändrad bestSmmelse af frägan för
Juryns beswarande, och kan iag icke annat Sn gilla den go¬
da afsigt, som deruti röjer sig. En annan Ledamot, dm
jag mycket respekterar, har förklarat sitt ogillande deraf,
att man tadlat Regeringen för införandet och bibehällandet
af indragningsmakten, och har han beskyllt Rikets Ständer,
att wara egentliga skulden dertill. Han kan wSl hofwa
rött deri, att Rikets Ständer hofwa att skylla sig sjelfws
för dera- XtgSrder; men han skulle kanhSnda icke wilia
hwSlfwa all förebräelsen derföre endast pä Rikets Ständer,
vin han warit »ned, säsom Riksdagsinan, frän den tid in,
dragningsmakten uppkom, och derigenom warit i tillfälle att
känna all den ittwerkan, som i detta afseende pä RiketS
Ständer anwänts; huru de intalades, att indragningsmak-
ten war oundgängeligen nödig, under dX warande politiska
förhällanden, huru Nationen lofwadeS, att denna mak>
skulle komma att upphöra,^sä snart samma crisis gätt tili
Den 2 OctSber.
213
Lnda, och huru ifrigt den likwäl allt sedermera förswarats,
oaktadt tiden för dest afffaffande längt för berta warit inne.
Pä afskaffandet deraf bckr» wi nn ock allwarligen wara be»
tSnkte, utan ott derföre hehöfwa uppoffra Iuryinrältnin-
gen. Om jag aldrig förr rikligt bedömt nyttan af denna
inrättning, om iag till »ch nied likgiltigt ansett den, skulle
jag likwäl öfwergät.t tik! betz nitiske förswarare, efter afhö-
randet af hwad, i ConstitiitionS-Utffottct, Prosten naiiström
sä öfwcrtygande och ädelt yttrat i besa mockra ord: "Tryck¬
friheten Sr en bäde för öuitälig och högwSxt planta,
för att kunna rätt ttifwas och naturcnligt uppspira inom
Juridikens skarpt tecknade förmer." Hon fordrar en mildare
och mera grannlaga omwärdnad. Hon Sr den högsta och
dyrbaraste af NationenS constitutionclla fri. och rättigheter,
och bör derföre icke ens för färfkilde fall utmätas eller be¬
stämmas af en enda wist klast elier ftäende corps- Hon
bildar den yttersta och^ tillförlitligaste kontroll öfwer alla
»tägtens mistbruk; me» dec skulle ofelbart wara alt för-
swaga denna^controll, i afseende pä lagskipningen, och läta
Domaremakten blifwa derifrän i inärklig »,on fritagen^
om Tryckfribetsmälen helt och hället hemföllo under dest
handläggning, och utgängen således af deste egentligen berod¬
de af hwad logen flerestädes antyder med fikt: "pröfwe
Domaren.'' Wid desta mäls afgörande fordras dcrförutan,
i grund af deras egna särskilda natur och dä lagstridighe¬
ten dex icke kan wara eller Lr för reflexionen sä gifwen,
som i wanligarättSfrägor, en hel annan, men innerlig och
djup uppfattnings, och pröfningsförmäga, understundom Lf,
wen en speciel och wcttenskaplig kännedom af det omtwista-
Den'2 Oktober.
de ämnet. Det är vä dega grunder» utförligen framställde
wid fistlidne Riksdag, sou, jag anser alla förbrytelser emot
tryckfrihetslagen böra af en Jury afdSmmas: — och denna
inrättning ingalunda förtjena, att bli det offer, som mäste
falla, om indragningsmakten stall upphöra.
bokara laevi) Hutberg frän Norrbottens Län: Lika
med heurlin finner jag, att man icke bör förbjuda den för
mennistorne behöstiga föda, derföre att mängen föräter sig.
Kä förhäller sig äfwen med tryckfriheten. Hon bör ej be»
läggas med orimligt twäng, derföre att den kan af en och
annan missbrukas. Indragningsmakten, i och för sig sjelf,
ar förhatlig, och blir det ännu mera, da man erinrar sig,
huru grundlagswidrigt denna makt wid 18L2 ärs Riksdag
tillkom. Jag yrkar dess afstaffanbe; men dä, af twä onda
ting, man helst wSlier det minst onda, sä anser jag indrag,
ningsmakten heldre böra bibehällas, än att, med upphäf»
»ande af Juryinrättningen, öfwcrlcmna bcdömmandet af
tryckfrihetsmäl till Domstolarne, der mänga af de dömande
finnas, som icke sett, än mindre läst grundlagarne, hwilkas
innehäll, gifwet att förwara en fri yttranderätt, säledes för
dem är alldeles främmande. Jag förenar mig med dem,
som talat för äterremiss af Betänkandet.
Ooran sonasson frän Kronobergs Län säde sig wara
förekommen af buffers Danielson, i hwars yttrande han
instämde.
Dsrs tverelius frän Stora Kopparbergs Län förenade
fig med hwad ^.näers Danielsson yttrat-.
Den 2 Oktober.
2l5
ilolran Bengtsson: Dä sä lnycket beröm har blifwit
egnadt ät ZuryinrSttningen, Sr det naturligt, att mitt ytt¬
rande skolat ädraga mig hwariehanda anmärkningar. Zag
will ändock namna en besynnerlighet, som i afseende 8 Zu-
rpinrältningen förekommer, den nemligen, att emot Juryns
utslag, icke nägon apvelhfar kiga ruin, oaktadt i öfrigt, ef¬
ter alla lagar, det Sr tillätet, att i rStlcgängswäg genom-
gä alla instancer, ända till och med den högna. Z Consti-
tutions-Ulskottet har en wärd Ledamot företedt uppgift ä
alla de personer, som sedan sista Riksdag warit Zurymän,
och wi hofwa deraf sett med hwad urskiljning emellan Ju¬
rister och andre, walen blifwit gjorde, utan att derigenom
mitt förtroende för Juryinrättningen kunnat ökas. Hwad
betrSffar mitt klandrade yttrande, att Utskottets ifrägawa-
rande förslag Sr ett mästerstycke; sä widhäller jag detta,
och mitt samwete gör mig derom öfwertygad. I min hem»
ort har jag ock hört mycket talas om Tidningsskrifweri och
tryckfrihet, alltid med den allmänna önskan, att tryckfrihetsmäl
borde stSllas under allmänna lagen. Det Sr säledes bäde
egen öfwertpgelse och innewänarneS i min ort önskan, som be¬
stämt mitt handlingssätt i denna sok. Hwad det Sbcropa-
de förhällandct i andre länder beträffar, sä har jag ock in¬
hämtat, att Jury i brotluiäl begagnas bäde i England och
Frankrike, m-n hwar och en, som taga kännedom af Tid-
nmgarne, har ock, lika med mig, kunnat finna huru, genom
denna inrättning, oskyldige dömts förlustige bäde heder,
gods och lif, och huru l öfrigt derigenom, understundom, de
mest wädliga händelser inträffat. Widkommanbe äter cko-
ffsn Lrikssons tzörflag att Zurp blott skulle hafrva till
216
Den 2 October.
beswarande den fräga, om den ätalade skriften Sr brottslig
eller ej, sä were detta i werkställighcren nära nog detsam¬
ma, so», att göra Zuryn utan Snbamäl, och derföre more
tet bättre all alldeles afskaffa den.
Discusiioncn förklarades nu fulländad; hivarefter Tal¬
mannen trllfrägade Ständet, om det, till grundlagsenlig
behandling nästa Riksdag, antager Constitulions-Utskoltets
ifrägawarande Memorial, hwilken fräga bcswarades wed¬
ett betydligt större antal Nej än Ja; och blef det sederme¬
ra öfwerenökoininct, att Talmannen skulle inhemta, huru-
wida, till grund för äterremig, Ständet wille förklara sä¬
llvin deffs gemensamma tanka, antingen kristers Danielson»
förslag, »ned den af Secreterare» tillstyrkta och af Daniel¬
son medgifne förändring, all Jury» skulle sägas böra or¬
ganiseras, icke i enlighet med, utan efter hämtade grunder
frän Lag-Committasns äberopade förslag, eller ock, sä wida
detta icke blefwe Rikets Ständers gemensamma Utlätande,
de af kelter kerssoo frän Calmar Län med flere, äskade be¬
stämmelser, i afseende pä IuryS och Domstols befattning
med trpckfrihetSmäl, i bäda fallen dock, likasom i händelse
Iuryinrättningen bibehälles utan förändring, att indragning-,
makten owilkorligen mätte upphöra.
Dä nu Talmannen härom framställde proposition,
blef den rväl med en mängd flera Ja än Net be s-varad,
men som äolrsa Lengtssou frän Wester-NarrlandS Län
äskade omröstning, sä blef följande Voteringsproposition
uppsatt justerad sch anslagen:
Den 2 Oc kober.
217
Antager Ständet Constitutiovö-Utffottets Memorial
N:o 40, till grundlagsenlig behandling pä nästa Riksdag.
Den som det will, röstar Ja;
Den som det icke will, voterar Nej;
Winner Nej, sä har Ständet bestulit äterremig af
Memorialet, med de, säsom Ständets gemensamma tankar,
förklarade anmärkningar:
1:o Att Jurpinrättningen mä bibehällas, med sädan
förändring, att den organiseras efter hemrade grunder frän
det förslag, som Lag-Committeen afgifwit, angäende in¬
rättandet as Jury i iroltmäl.
2:0 Att, fä wida detta förslag icke blifwer Rikets Ständers
gemensamma Utlätande, nuwarande Jurpinrättningen kom¬
mer att qwarblifwa, med endast den ändring i 4 mom. af
s §. Tryckfrihetslagen, att den deri stadgade frägo, som
af Jury bör beswaraS, erhällcr följande lydelse:
Är skriften brottslig efter Tryckfrihetslagen?
Äfwensom att, i följd häraf. Domstolen tillkommer
straffbestämmelsens utsättande efter lag, i fall Jury ansett
skriften brottslig; och
3:o Att, om Jurpinrättningen afffaffas eller bibehälles
med eller Man förändring, indragningsmaklen owiikorligen
mätte upphöra.
218
Den 2 Oktober.
Den häröfwer i wänlig ordning förrättade votering
utföll med 18 Ja och 56 Nej; hwadan Ständet beflutit i
enlighet med Contrapropositionens lydelse.
Häremot reserverade sig flosisnLengtLson; förklarand
sig dock tillfredsställd dermed, att flere af Ständets Ledamö¬
ter biträde hans äsigter i ämnet.
I ordningen härefter föredrogos och ladeS till hand.
lingarne Förstärkta Stats-UtskottetS, sedan den 29 fistlid,
ne September pä bordet hanlande Memorial:
N:o 262, i anledning af Riks-Sländens olika beslut,
rörande Mantalspenningarnes beräkning
N:o 263, angäendt anställd omröstning öfwer ätskilli-
ge till Statsregleringen hörande frägor; och
N:o 264, angäende provrsorifla mbytet af den för
General Astistance-Contoret begagnade egendom, emot den
Stockholms Stad tillhöriga f. d. sä kallade Hestensteinska
egendomen.
Till handläggning företogs änyo Banco-Ulskottcts den
29 sistl. mänad bordlagde Betänkande N:o 44, i anledning
af Herr Profetzor motion, om rättighet för Ban-
kostyrelsen, att utställa och försälja werlar till Cours, dä
Silfwerexport är för den enskilde förmånlig, saint att upp¬
köpa wexlar, dä Coursen häller sig wid eller under 138 fl-Z
och blef detta Betänkande af Ständer bifallet.
Den 2 Oktober.
219
När nu äter föredrogs Banco-Ulskottets den 29 ststl.
September pä bordet hanlande Betänkande N:o 45, i an¬
ledning af Herr Profesor motion om en lämplig
lull för exporterad! Silfwer, inlemnade Olof InnädLck.
frän Hallands Län följande skriftliga anförande:
Såsom jag uti Höglofl. Utskottet instämt i de äfkgter,
som motionären Herr Profetzor LZarstli framställt, får jag
inom Stänoet åtminstone reservera mig emot det afflag,
som Banco-Utskoltet gjort pä denna motion. Jag har
trott och tror ännu, att när wi lägga utförseltull pä Jern,
pä Koppar och andra Viktualier, som wi sjclfwe produce¬
ra, och som det Sr wär fördel att försälja; sä more det än¬
nu mera riktigt att lägga lämplig tull pä Silfwer, som wi
med stor förlust nu bliswa twungne att insörskrifwa. Det,
la har spntg mig sä owcdcrsägligt, alt jag icke begriper de
skäl, hwarföre Banco-Ukssottet will befordra och lätta ut-
försel af Silfwer mera än utförseln af andra metaller.
Om utförseltull lades pä bäde mpntadt och omyntadt Silf¬
wer, sä skulle wisterligen derigenom Coursen komma att sti¬
ga nägat mera, men derigenom blefwo Lfwen wära egna
waror bättre betalde, utländska waror blefwo dprare och
hindrades att inkomma, samt Silfrct klef givar i landet,
eller ätminstone icke utgick med sä kännbar förlust. Alla
desta tre fördelar bortkastas nu för roskull, och jag kan för
min del aldrig gilla ett beflut, svin jag anser för sä förderf,
ligt för wärl land.
Olot Istnckbi-icle.
Uppä Talmannens Proposition, klef Banco-UtskottetS
Betänkande af Ständet bifallet.
220
Den 2 October.
Widare föredrogs B ance-Ut slottets den 29 sistl. Sep¬
tember bordlagde Betänkande N:o 46, i anledning af Herr
Doctor kelwrssoos motion om nedläggande af all ersätt¬
ningstalan emot enffilde personer för de medel, hwilka frän
Malmö Läne-Kontor utgifwits, men för hwilka Contoret,
till fölid af förre Kamereraren I^incsstestls bedrägliga för-
HLllande, blifwit i saknad af godcgörelse; och fann Stän-
det för godt, att detta Betänkande bifalla.
Sedan föredrogoS och lades till handlingarne Banco-
Utskottets den 29 September bordlagde Utlåtande N:o 47,
! anlednings af anmärkningar wid Utffottetö Betänkande
N:o 27, i fräga o« utsättandet, i Bankens qvittencer öf¬
wer räntebetalningar, af det primitivas Länets ätersiäende
kapitalbelopp; samt Förstärkta Banco-Utskottets, frän sam¬
ma dag pä bordet hanlande Memorial N:o 48, med an¬
mälan om utgängen af der< omröstning, som inom För¬
stärkta Banco-Utskottet blifwit anställd, öfwer ätskillige frä-
gor rörande hufwudgrunderne för Bankens rörelse och för-
waltning.
Ensteri OLllielson frän Elfsborgs Län begärde, med
stöd af 56 §. RikSdags-Ordningen, fä wäcka den motion,
som innefattas i följande, af honom upplästa, skriftliga an¬
förande :
Sedan Kongl. Bergs-Eollegii förändrade organisation
nu skall wara fullbordad, sär jag fö-eslä, att Rikets Stän¬
Den 2 Oktober.
der mätte hos Kongl. Mant anhälla, att, enligt Kongl.
Maj.ts Nädiga Bref af den 24 Juli 1830, Myntwerket
ofördröjligen mätte ställas under Bergs-Collcgii öfwerstp-
relse; Lfwcnsom att Rikets Ständer mätte hos Kgl. Majit
anmäla deras önskan, att, efter ärligen anställd »nvente-
ring, Myntwerkets ställning i alla delar »nä genom trye,
kel offentliggöras. Jag anhäller, att denna »notion mä
till Stats-Utffottet remitteras.
Danielson.
Häruti instämde äolran Iscob Kulberg frän Norr¬
bottens Län.
Seva»», enligt till Ständer"ankommet Protocollsutdrag,
blifwit upplyst, ait Högw. Preste-Ständct remitterat till
Banco-Urffottet en lika beskaffad motion af Prosten Hä¬
man, beflöt Ständet, att backers Danielsour Memorial
ffullc till Banco-Utffollct förwisaö.
Pä bordet lades följande till Ständer ankomne Utlä-
tanden och Memorial, nemligen:
Gtats-Utflorket»
N:o 256, i anledning af »hällen ätcrremitz L 15:de
punkten i Memorialet N:o 250, angäende RikS-StändenS
olika beslut i fräga vin anslaget till Arweens materiel;
N:o 257, i anledning af wäckt fräga om ersättning
till Kronofogden Dslrlgrea för bestridda utgifter, delS wid
ett öfningsläger ä Ldfföldsmoar, dels ock wid en V»A
anläggning i Toftedalen;
222
Den 2 Oclober.
N:o 258/ i anledning af erhällen äterremifi pä Be¬
tänkandet N:o t28, rörande wäckt fräga, att Kronan mötte
bekosta höndtlangning wid Kronohemyrans och nybyggens af-
wittring;
N:o 259, i anledning af wäckt fräga, att de statistiska
tabeller, som äro bifogade Kongl. Mattts Befallningshaf-
mandes femärsbcrältclser, ej widare ina pä statens bekost¬
nad till trycket befordras;
N:o 260, i anledning af aterremitz ä Utskottets Be¬
tänkande N:o 20t, rö-ande sökt ewerlvelig ffatteman-
narärt ä det untnr Ulriksdals Kungsgård förr lydan¬
de hemmanet Kefwinge med dertill hörande ukjo d;
N:o 261, i fräga om jordeböckernes granskning;
N:o 277, med förstag till sammanjemnkning af Riks,
Ständens ffiljaktiga beslut, i fräga om ränta ä Upsala A-
cademics stnld till Riksgälds-Conloret, under det be,
wiljade anständet med ärliga kapitalafbetalningen;
N:o 280, med förslag till sammanjemnkning af Riks-
Ständens ffiljaktiga beflut, i fräga om afskrifning af en i
saltpetterfondens räkenskaper balancerad summa till Carl
Gustafs stads gewärSfactori; och
N-o 281, mtd förslag till sammanjemnkning och vote¬
ringsproposition, i anledning af Riks-Ständens olika beslut,
l fräga om Djeknepcnningarnes utgörande;
Allmänna Beswäcs- och Geconomic,Utskottets.
N:o 122, i! anledning af wäckt fräga, om före¬
Den 2 October.
223
läsningar och examina i Rikets Grundlagar, wid Uni¬
versiteten;
N:o 123, i anledning af wäckta motioner, dels om skyl¬
dighet för dem, som undergå Prestexamen, att ädagalägga
kunskap uti werelunderwisningSmetbodcn, dels om rättighet,
för Lärare i werelunderwisningsskola, att Prcstwigas;
N:o 124, i anledning af wäckt motion, att Allmogen
icke, utan eget mcdgifwande, matte beswäraS med underhäl-
landet af sädane wägar, som blifwit pä Statens bekostnad
anlagde;
N:o 125, i wäckt fräga om utsättande af premier för
Ekeplantering ä berustade Säterier och Kronoskatte-hcm-
man; och
N:o 126, i anledning af wäckte motioner, om brän-
winsbrSnningcns inställande; samt
Bewillnings- och Ekonomi-Utskottens
N:o 5, i anledning af gjorda anmärkningar wid Ut¬
skottens Betänkande N:o 3, angående grunderne för förän¬
drade föreskrifter om brLnwinsbränningen och hwad dermed
har gemenskap.
Följande till Ständet ankomne Erpcditions-UtskottetS
förslag till Rikets Ständers underdäniga skrifwelser till
Kongl. M«j:t, blcfwo uppläste och af Ständer godkände;
nemligen
224 Den 2 October.
N:o 146, ängäende förklaring af stadgandet rörande
Landshofdingars pensionsrStt;
N:o 147, om witz tid, som Landshöfding stall inne¬
haft sitt Embete, innan han kan erhälla LandShöfdinge-
prnsion;
N:o 148, angäende särskild »vedergällning till Lag-Com-
mitteenS arbetande Ledamöter, efter «u fulländadt upp¬
drag ; och
N:o 149, angående Canalanläggningen »vid Äker.
Uvplästes Protecollsutdrag frän resp. Med-Ständen af
innehäll, att
Högloft. Rivderskapet och Aveln,
den 25 innewarande mänad.
Bifallit
Stats.Utstottets Utlätanden N:S 252 — 254, afwm-
som Banco-Utstottets N:s 41 — 43;
Äterreinitterat
Stats-Utstottets Utlätande N.o 251, Baneo-UtstottetS
Rto 38, och Lag-Mstottets "t:s litz och 119;
Reinitterat
lill Stats, lltstottet en motion af Herr kvLenblsä,
vin
Den 2 Dctober.
225
vin utdelning af Ridderflapel och Adelns Protokoll; och
kill Banco-Utffotkek en motion af densamme, om förstärk»
ning af Fonderne för publika pappers beläning, samt för
handeln och ben större rörelsen; samt
Lagt till handlingarne, ett Proiocollsutdrag frän
Hederw. Bondc--Sländet, i anledning deraf, alt nägra om¬
röstningar icke kunnat anställas, i brist af tillräckligt antal
Ledamöter af Ridderflapet och Adeln.
^ögw. Preste-Gtändet,
den 23 i samina »nänad,
Bifallit
Lag-Ulffottels Betänkande N:o 120, samt Irsta, 2:dra
och 3:dje punkterne af N:o 121, hwars 4:de punkt deremot
afflogs;
Lagt till handlingarne.
Förstärkta Stalö-Ulffottets Memorial Nrs 262, 263
och 264, Banco-Ulffottets Nw 47, och Förstärkta Banco-Ut-
skottels N-o 48; samt
Remitterat till Stats-Utskottet:
Doktor l^Zelmans motion, att Götha Canal-Bolag pä
wista wilkor ma fä disponera de 83,926 Rdr, som Sro deps»
ncradc för Canalenö underhäll; och
7;de Bandet.
226 Den 2 Oktober.
N)«llofl. Lorgaee-StAndet,
samina dag öfwerlemnat, till Stats-Utskottets iaktta¬
gande, förenämnde Memorial af Förstärkta Stats-Utfkottet;
Bifallit,
Lag-Utffottels Betänkande», N:s 120, 124 och 125;
men
Äterremitterat
samina Utffottö Betänkande», N:s 118 och 126.
Protocollsutdragen härom lades till handlingarne.
Talmannen tillkännagaf, att lonas och ker
Lricsson frän Wern,lands Län, hwilka, för att besöka hem¬
orten, fält 3 weckors ledighet frän de», 6 i sistlidne »nä-
nåd, uti skrifwelse till Talmannen anmält, att ve un¬
der hemresan »näst undergä quarantain till den 19 i sam,
ma mänad, och att de derföre behöfde att nägon längre tid
uppehälla sig i hemorten; i anledning hwaraf Ständet be,
wiljade dem 14 dagars förlängning i deras redan crhällna
Permission.
Slutligen justerades Protocollsutdrag öfwer Ständets
i dag fattade beslut; och Ständets Ledamöter ätskildeS kl.
half till 3 e. m.
In Ltleiu
227
1834 den 6 Oktober.
plenum kl. lo förmiddagen.
Justerades Protokollet för den 2 i denna mänad.
Derefter uppläste Lokvist ionsson frän östergöthlands
Län följande anförande:
Dä Högloft. Lag-Utskottets Betänkande N-o 122, an--
gäende Arfs- och Giftorätt, här i Bonde-Ständet, genom
blotta Z rösters pluralitet, icke flraxt blef asflaget, utan med
anmärkningar till Utskottet äterremitteradt, förbehöll jag
mig, att närmare fä anföra skälen till mitt dä gjorde ytt¬
rande, att, under förändringspcrioden, medförde ändringar/
som Utskottet föreslagit, stort mäld och förkränkningar, jem¬
te flera deraf kommande oredor samt mänga missnöjen.
Ehuru mänga wigtiga och giltiga skäl, som redan 8ro
anförde emot Högloft. Lag-Utskottets Betänkande, sä att jag
borde anse mina bär anförda för öfwerflödiga; men som
jag inser den stora wädan, desse lagförändringar skulle med¬
föra. att beröfwa ifrän en del menniskor deras egendom
och gifwa den ät andra, har jag ansett mig pligtig, att
anföra nägra exempel, nemligen:
De männer, som äro'gifta, som här är i fräga, haf¬
na, efter Landsrätt, sammanräknadt infört i deras bo ?:delar
sch deras hustrur endast zrdel. Jag wet alltför will, «tt
Den 6 Oktober.
jag här mötes tued det inkastet, att det icke är händelsen
alltid, att mannen inför i boet ftdelar emot hustrun. Men
till »vederläggning derpZ, sär iag erinra, att som män-
nerne i allmänhet Lrfwa Adelar, lära de ock tillsammans
införa likasom de Srswa. Dcstutom beror-et pä qwinnans
fria roal, om hon will taga en fattig till sin man; intet
ragbud twingar henne dertill. Alltsä, de som efter en sä¬
dan förändring förlora sine hustrur, skulle äfwen derjemte
beröfwas en sjettedel as sin egendom, hrvilket wore gansta
härdt, isynnerhet om de ej hade barn efter sig, eller vin
boet wore mycket skuldsatt. Cesiwner och ledsamheter skulle
genour lagförändringen owilkorligen uppstä. Tänkom o§
halfsyskon, dä »idsta barnelS moder Lr död, fadren
uttager sine ?:delar i boet efter sörsta hustrun, han är ml
omgift och har barn i senare giftet, den senare hustrun
dör, hennes barn skulle, efter en utan behof under tiden
tillkommen Lag, taga hälften; deraf ses, att de äldre sy,
stonen blifwa lidande. Är äter en qwinna omgift och
har barn i flere giften, sa har barnen i förra äktenstapet
Srft sin aflidne fader till Adelar och senare barnen, när
deras fader dör, fä dä blott hälften; i de händelser beröswas de
yngre syskonen sin tillständiga rätt. Flere exempel kunde
uppgifwas, men som jag anser öfwerflödigt.
Jag, för min del, finner icke stät till nägon förändring
i Lagen, utan helt och hållet ogillar Högloft. Lag UtffottelS
Betänkande N.o 122, sä wäl i hwad Let angär systonens
arf och ägta makars giftorätt, om istadarälten, den sed¬
nare iom fräntager närmaste flägtingar och merendels äl-
derstigne deras hittills bewarade arfsrätt.
Den 6 Octobcr.
229
Hwarie dylik lagförändring medförer icke mindre Sn
att fräntaga en del, bwad de äga och obehörigt gifwa det
ät andra.
Utom hwad >ag här anfört, äberopar jag Herr Llrus-
sonkolts reservation, och anhäller jag, att detta anförande
blir rcmilteradt till Högloft. Lag-Utskottet, samt önffar Ut¬
skottet mätte eftersinna följderna, huru förändringen för¬
kränker och beröfwar äganderätten, saint att icke nägondera
af dessa lagförändringar Sr af behofwet päkallad»
Stockholm den 6 Oct. 1834.
Lokvist Ionsson.
Som jag härutinnan delar lika äsigter med Lokvist
bousson, sä forenar jag mig med honom uti ofwanskrifna
anförande. Ok Luzwa.
Okok Olsson,
frän Östergöthland.
klans kansson frän Elfsborgs Län yttrade: Dä det
af Lokvist kansson nu uppläste anförande endast innsfack
tar en fortsättning eller utwecklwg af bwad Lokvist kans¬
son yttrade, wid handläggning af Lag-UlffotterS ifrägawa-
rande Betänkande, kan jag för min del wäl icke hofwa att
päminna deremot, att samma anförande till Lag-Urskottet
remitteras; men jag will dock, i anledning deraf, nämna
nägra ord. Lokvist kansson har framdragit flera swärig-
hctcr, som skulle uppkomma, i händelse förslaget om lika
giftorätt och arfsrätt antogs, men jag tror, atr dessa
^ swärigheter skulle wida »ppwägas «f det naturliga och
230
Den 6 October.
rätlsenliga förhållande, som inträffar genom det, att
principen omfattas och ontages. Wiv tillfällen af
förändring uti för handen warande förhällanden, inträffar
alltid en flags brptning, men en sädan uiä wi gerna un¬
derkasta ost, för att kunna närmas naturens och förnuftets
fordringar. En del af de betänkligheter, Lorviä ionsson
framställt, skulle destucom förfalla, om, säsom lag wille
föresiä, det stadgades, att lagförändringen icke finge medföra
retroaktiv werkan, utan att densamma endast anginge fäder¬
ne personer, som hädanefter Ingä äktenskap, och de barn,
som af dem födas.
Votviä jonssons anförande, med hwad Hans dans¬
son derwid anmärkt, blef till Lag-Utskottet remitteradt.
Till handläggning företogs nu Bewillnings- samt All¬
männa Beswärs, och Oeconomi,Utskottens, sedan den 2 i
Lenna mänad pä bordet hwilande Utlätande N-o5, i an¬
ledning af giorda anmärkningar wid Utskottens Betänkande
N;o 3, angäende grunderna för förändrade föreskrifter om
brSnwinSbränningen och hwad dermed har gemenskap.
Anäers Danielson frän Elfsborgs Län ingaf detta
ftrifteliga:
1:0
Att bestämma ett minimiegendomswärde af 300 Rdr,
för begagnande af bränwinsbränningsratfigheten, anser iag
högst olämpligt och vrätlwist. De olika wärdcna af lorden
Den 6 October.
231
i olika orter, skulle mälla de »billigaste olikheter i bränwink,
bränningsrättighetens utöfning, och i witza provincer skulle
största delen af folket alldeles utestängas derifrån; tp hind¬
ren för de af Utskottet föreslagna föreningar om gemensam
redskap blifwa wida större, än inan förutsett. Jag före¬
slär alltsä, att denna punkt n»8 förblifwa i likhet med
hwad förut warit stadgadt, hwilket ordagrant här äterfin,
neS, om »ian utesluter hela det afgifne förslagets sednare
del, ifrän orden: "omräde hörande jord.''
|
2:o
|
Bifalles.
|
|
|
3:o
|
Bifalles.
|
|
|
4:o
|
Bifalles.
|
|
|
5:o
|
Bifalles.
|
|
|
6:0
|
Utskottets motiv till den förcilagna förändringen i bygg¬
nadernas beräkning uti det egendomswärde, hwarföre brän»
»vinsbränning fär utöfwas, har icke blifwit i Betänkandet
angifwit.
Jag kan likwäl förmoda nägra stöl dertill, men om de
jemnföras med de olägenheter, som en nu ffeende förändring
däri »näste föranleda, genom apparaterneö förändrande, samt
tillika besinnas, att mänga andra sätt i alla fall erbjuda sig,
att winna ett vkadt taxeringswärde, i händelse sädant jkul-
232
Den 6 October.
le wara öfwerensstämmande med enskilte fördelar, t-llstvr-
ker lag, att i venna vel mä fä förblifwa wid bwad för¬
ut är stadgadt i Z §. af nu gällande förordningen.
Jag kan cj finna annat, Ln att man elies! lwingar män¬
ga, att nu läka omgöra pannor m. m-, för att sedan söka
fä nästa Riksdagsärs taxering högre, dä hela fördelen wore
nägra fä ärs inskränkning^
7:0
Att innewaranöe ärs Taxerings wörde för xanner-m-
dens beräkning mä fölias, finner jag witzerligen tienligt;
men förestår, i följd af hwad ofwan pttrals: att redac-
tionen alldeles afbr^tes med orden; "intagna tariff;''
samt att nnwarande förordningens 3 §. anwändes i öf¬
rigt, i stället för Sen föreslagna.
8:o
Bifalles.
9:°
Dä erfarenheten wisat, att, med jordbrukets ordentli¬
ga ffötsel, det oftast är alldeles oförenligt och ätminstone
med full wisthet aldrig kan anses wara af nägon allmän
fördel, att anmanda längre tid, än sein mänader af win-
tren till bränwinsbränning; och dä en billig inskränkning i
tiden för densamma lärer wara det enda möjliga sältet,
att upprätthälla bränwinsprisen wid den wedelmätla, som
ä ena sidan icke alltförmpcket underlättar förbrukningen
same ökar den skadliga fpllerilasten, men ock ä den andra
Den 6 October.
233
icke ätcrsätter ost i den ställning, att se utländska bränwi-
ner, genom tullförsnillning och lurendrägerier, bana sig wä¬
gen till oss; anser jag iniz böra förcslä: Lränningslidens
inskränkning ''till fem mänader om äret ifrän den lisie
November till ksiarlii, mänads urgäng;" hwilka ord
således borde i stället insättas i Utskottets föreslagna
redaction.
10:o
Att skillingsafgiften samt hemmansbewillningen mä
upphöra, anser jag wara rigkigl; och tillstyrker alltsä bi,
fall till det derom handlande 1 mom. Men att antaga
den oskäliga ökning i beloppet af stallen för bränwinsbrSn-
ning, som Utstottct säger sig hafwa "fnnnit skäligt" att
tillstyrka, detta anser jag icke möjligt. Hwad blifwer följ¬
den deras? Zo! att antingen en stor del jordbrukare twin-
gas till att blifwa lagbrytare, eller att jordbruket mäste läg¬
ga sig i förskott sören beskattning, uppgäende till mera än
2 millioner Ndr, dä man inberäknar den ökning, som de
sammansatte och dubbla werken mäste medföra; och hwar-
mcd stall dek ersätta sig? med försäljningen? Omöjligt!
Det gifwer sjelf näring ät mer än Mlar af Nationen» och
den äterstäende 6:te delen skulle icke lata twinga sig till alt
betala denna prisskillnad, som upvstär, utan att söka, dels
i utländska, dels i icke skattande bränwinstillwerkningar, en
mindre dyrköpt wara.
Zag wägar pästä, att med samina bränningstid, som
hittills, mäste nödwändigt prisen 8 wärl inländska bränwin
234
Den 6 October.
blifwa detsamma, som förut, hwad statt man Sn behagar
ölägga; cp te fleste mäste Sndä bränna, för att kunna rold»
magthälla sin huShällning, och nästan alla nödgas sälja för
det pris, som det lilla antalet ensamt förbrukande kan
behaga sätta derxä, dä det jeinföres med de wanliga och
allmänna priscrne. Dä jag UkwLI finner, af olla för han¬
den worande fvrhällanden, att en höjning i bränwinstill-
werkmngsafgifren icke lärer kunna undwikas, emedan opi¬
nionen icke tillräckligt hunnit stadga sig, om det orimliga,
alt i «n sadan industrigren beskatta productcn, dä man der¬
emot onekligen borde allena beskatta förbrukningen, och till
och med endast genom offentligt utarrenderande af försäljnings-
rättigheterna; wägar jag icke sälta pä spel det hela, för att
winna en osäker utgång. Jag tillråder derföre wart Ständ,
att gä in pä en ökning, men jag anser denna wara mer
an tillräcklig för SkatSbchofwcn och allt hwad möjligheten
srbjuder, om den stadgas sälunda: Att den af Utskottet
föreslagna beskattning ester tabellen, gäller för 6, i stäl¬
let att gälla för 3 mänader, samt att endast en afgift af
L skilling stadgas, i stället för de^af Utskottet föreslagna 4
tz. i de fall, dä en ökning eller en total tillwerkningsbe-
skattning, bör äga rum. Jag förcflär säledcS: Att Utskot¬
tets förslag i denna punkt mä derefter förändras, sä
att den bifogade rabellen räknas för hela bränningsti.
Sen, med bibehållande r öfrigt af ZO procents ökning för
mäskwärniare, samt att tpdligt mä utsättas, det tillätet är
att särskildt anmälan göra om blott Z mänaders bränning,
emot erläggande af motswarande afgift.
Äfwcn anser jag den classification, Utskottet antagit,
Den 6 Oktober.
235
wara oriktig, förwillande, och af ingen inflytelse pä totala
skatteinkomsten. I de fä fall, dä dc i tredje, fjerde, fem,
te och sjette clatzerne nämnde, apparater finnas, är det sä¬
kert, att ingen betydlig tillwerkningsstillnad eger rum, emel¬
lan de begge forre inbördes eller de begge sednare inbördes.
Men stadgandet wallar godtyckligheter, origtiga uppgifter,
prejerier m. m. Jag föreflär, att blott antaga följande
elatzer:
l:o Enkel redskap eller panna med hatt, bröst och af-
kplningsredstap;
2:o Enkel redskap med mästivärmare;
3ro Enkel redskap med rectificator, (enkel eller
dubbel.)
4:o Enkel redskap med rektifikator och mästwarmare;
5:o Dubbelt pistoristt werk; och anser jag, att bestått,
ningenS belopp Munda endast bör utsättas efter l-.sta,
L:dra, 3;die, 6-te och 7:de klatzcrna i Utskottets Utlätande.
1l:o
Stadgandet i denna punkt anser jag wara alldeles
owerkställbart. Huru förhindra ett Mant öfwerlätande?
hwarföre mä det icke heldre ste öppet, Ln hemligt, och fö¬
lunda päkalla enstilte olyckor och bedrägliga förhållanden.
Författningen bör endast, i min öfwertygelse, älägga ä-
garen eller innehafware», af jord: att, i Mant fall, an.
236
Den 6 Oclober.
swara för alla afgifker, samt för de viren ock bö-
ter, som kunna för urakrlätenher m. m. ifrågakomma
Jag begär derföre en sädan förändring i redactionen,
och anser äfwcn sista moni. böra erhälla en förändrad re¬
daktion, i enlighet med hwad jag wid Irsta punkten
anmärkt." '
Äfwensom Lorviä Ionsson frän östergöthlands Län
inlemnade detta anförande:
Dä jag läst sammansatta Ulstottens Utlätande N:o 5/
om bränwinsbränningen, sä finnér ,'ag, af Tariffen der, ej
mindre än 400 procents skatteförhöjning för Bränwins,
pannor om 10 kannors rpmd (en orimlighet, sä stor, att
jag ej med ord den kan uttrpcka), sedermera blir de större
Pannorna något stonsammare behandlade, sä att en 90
kannors panneafgift är bestämd till 300 procent. Heder-
wärda Ständskamrater l Wi alla inse wäl följderne af en
öfwerdrifwen bränwinsskatt, allmänt mitznöje, osäker StatS-
tillgäng, mänga lönnbrännerier etc.
För att i möjligaste mätto freda mig sjelf, har jag tagit
Mig friheten, att uppgöra ett förslag (ehuru jag ifrän bör¬
jan prkat bibehällande af den sista Riksdag pä enkla pan¬
nor fastställda skattegrund; emedan de smä Bränwinspan-
norna manligen begagnas endast wid ett och annat tillfälle
för husbehof och de stora deremot oupphörligt fabrikömäfiigt.)
Men dä jag förutser, att det numera icke af öf¬
rige Sländen antages, sä torde det här tillätas mig upp¬
Den 6 Oktober.
237
läsa en Tariff, so»r ökar lo kannors panneafgift »red 109
procent, och 90 kannor pannors med 33 sch Mels procent.
Äonstbränningen beräknas efter desta snnnnor, men för öf¬
rigt den grund, svin Utskottet föreslagit.
Om Hcderwärda Ståndet afstär sammansatta Ulskotr
tens Betänkande, och antager den af mig föreslagna Tariff,
samt de öfrige respectioe Mcd-Ständen manligen inbjudas/
alt sig med ost förena; will jag hoppas att Mcd-Stän¬
den finna billigheten deri och sig med ost förena. Stock¬
holm Len 6 Oct. 1834.
Lotvicl ionsson.
Som ätföljdes af det deri äberopade beskattningsför-
flag.
filsns kansson frän Elfsborgs Län pttrade! Wid en-
skildt sammanträde emellan Sländets Ledamöter, uppgjordcs
ett förslag till grunderna för Bränwinsbränningen, öfwer-
enssiämmande med det af ^nclars Osnielsson afgifne, och
iemwäl angäende beflattningen, som dä bestämdes till jemnt
hälften emot hwad Ulffotten i sista Betänkandet föreslagit.
Jag kan för ingen del biträda Lotvick karlssons förslag, el¬
ler tillstyrka nägon förändring uti hwad wid samiuanträdel
nppgjordes, fäsom innefattande, enligt min tanka, den en¬
da möjligheten för 08, att fä nedsättning uti beskattningen;
emedan wi gätt en medelwäg, pä hwilken wi säkrast kunna
mötas af Med-Ständen. Om wi deremot nu, att tala liknelse-
rvis, spänna bägen för högt, kan hon salla ned. Zag tillstyrker
derföre, att wi widblifwa hwad wid ofwannämnde samman¬
238
Den 6 Oktober.
träde blifwit öfwerenskommct, helft wi eljest troligen kom¬
ma att mera förlora, Sn winna, ifräga om beskattningen,
Secreterarcn, som efter ätstilliga Ledamöters begäran,
i form af Prolocollsutdrag uppfattat det uppgjorda försla¬
get w!d sammanträdet, uppläste nu för Ständet nämnde
förslag.
Med Hans Fansson förenade stg Ooran lonassonl
frän Kronobergs Län och Ola Nansson frän Blekinge Län.
potter Iönsson frän Jönköpings Län: Elfwen jag del¬
tog uti det as klans Ionsson omnämnda sammanträde och
Rr nöjd med hwad wi dä öfwerenskommo; dock önskade jag,
att första punkten bestämdt uttrycker anledningen, hwarföre
Ständet förkastat Utskottens förslag om bestämmande af
ett wi§t minimiwärde för rättigheten att fä bränna, eller
att en myckenhet jordägare eljest strill- uteslutas ifrän. för¬
manen att fä tillwerka bränwin. Uti min reservation e,
mot Betänkandet, har jag Ldagalagt hwad rag nu ytterli¬
gare sär äberopa, att, derest Utskottets förslag i venna punkt
antages, blott L Jönköpings Län omkring 3000 jordägare
betagas bränningsrStkigheten, och jag skulle wilia tro, att
ungefärligen 2000 sädana jordägare i hwartdera af de öf¬
rige Länen finnas. Om detta förhällanoe till behjertande
framställcö för Resp. Med-Ständen, sä' betwiflar jag icke,
att de ju gä wär önskan r detta fall till mötes.
I öfrigt fär jag förklara, att jag wifferligen hade böjel¬
se för att förena mig med Lotvift Ionsson, men pä d§
skäl, klans Iansson anfört, wägar jag det icke.
Den 6 October.
23S
per Ansson frän Stora Kopparbergs LSn uppläste
ett af Kronofogden uti Säthers Fögderi af npstnäm-
de Län den 21 ststl. October utgifwet bewis, af innehäll,
att inom samina Fögderi finnas i,98t hemmansdelar, hwil¬
ka, enligt 1833 och föregäcnde ärens Taxeringswärde, un-
derstiga 3vO Rdr Banco.
01a jeppsson frän Blekinge LSn anhöll, att proposition
mätte framställas till bifall pä hwad Ständer i frägan
redan förut öfwerenskommit.
äoliau driksson frän Stora Kopparbergs Län: Zag
Sr ingen wLn af laglöshet, ehwar den helst finnes, och
minst wille iag, att Representationen lill en sädan ffulle
gifma anledning. Jag fruktar dock sädant af ifrägawaran-
de Betänkande, tp beffattningcn är sä öfwerhöfwan tillta¬
gen, att jordägare i allmänhet mäste, antingen utan an¬
mälan eller i smyg, werkställa bränning, eller ock>'ä helt och
hältet afstä ifrän denna för jordbruket nödwändiga industri¬
gren. Zag förenar mig derföre med Lotvick ionsson, och
will tro, att Med,Ständen äga sä mpcken tänsta af rätt
och billighet, att de lemna uppmärksamhet ät hans förslag.
Osrl Osbrielsson frän östergöthlands Län sade sig
wara förekommen af Lolvick äonsron, ined hwikkc» han
förenade sig.
per Nilsson frän Christianstads Län: Heldre än ger,
na skulle jag hafwa förenat mig medLolviä äonsson, i hwatz
han angäende beskattningen föreslagit, om jag kunde motse
240
Den 6 Oktober.
tnöjlrgheten deraf, att winna Med-Ständns bifall; men
jag tror det wara bäst, att af twä onda ting, wi antaga det
minst skadliga, och säledcs widblifwa den inom ost redan
vfwerenskomne bejkatlningSgrnnd, emedan, om wi akwika
derifrän, jag fruktår att wi erhälla dm beskattning Utfkot'
ren förestagit. Säledes förenar jag mig ined ikans kansson.
^.nstors Mssou frän Malmöhus Län. Jag skulle
wara den förste, sou» förenade mig med Lötvik ionsson,
om jag k u nde förwänra framgäng af hans förslag; men
jag Sr wist derom, att sä icke sker, och derföre instämmer
jag med Hans kansson.
8vsn Heurlin frän Kronobergs Län: Sedan i denna
fräga warit sä mycket taladt och skriftwcxladt, alt Utskotten
bordt kunna inhemta tillräcklig upplysning om Representa¬
tionens tänkesätt, hade jag frän Utskotten icke förwäntal ett
sädant missfoster, som ifrägawarande Betänkande. Jag
yrkar emedlertio, att wi mätte widblifwa hwad wi wid sär,
stilla samm-inträdet öfwerenSkommit.
Olok Olsson frän Östergöthlands Län: Hwarken i
Utskotten eller dä frägan i Srändet förewant, har jag
kunnat dela de Zstgter Betänkandet innehäller, i afseende
xä beskattningen, hwilken är sä öfwer all mätta tilltagen,
att, ätminstone i min ort, icke en tredjedel af jordägarne
kunna idka BrLnwinsbrSnningen. Jag förenar mig med
Dotvick ionsson och iokmn Lriiessvu,
'Laiva
Den 6 Oktober.
lukve Mnsson frän Malmöhus Län: Jag finner
med glädje, att wi alla Sro ense derom, att den af Utskot¬
ten föreslagna beskattning är orimlig. Emedlertid och sä
gerna jag än will sörena mig nied Lotviä Ionsson, wä-
gar ;ag det icke, af skäl sou» redan förut liro upprepade.
Utan tror jag, alt gvi fä wara nöjde, VIN »vi kunna win¬
na nägon nedsättning.
lodsnnes 5ronsson frän Jönköpings Län r Under den
rid jag med SländetS tillätelse besökt min hemort, har jag
saknat tillfälle, att »ned uppinärksamhet följa detta ärende.
Emedlertid har jag, sä godt jag kunnat, derutinnan förskaf¬
fat mig upplysning; och det kan jag försäkra, att, Lfwen
om beskattningen nedsätteS till bwad Ständet synes Åsyfta,
Liminstone i min ort, icke hälften af jordägare kunna brän¬
na. Jag infiämmer derföre uti Lolviä Ionsson» förslag,
det jag önflar mä meddelas Resp. Med-Ständen, hos
hwilka det får gälla för hwad det kan,
^.nclers larsson frän Upsala Län uttryckte den ön¬
skan, att nägon förändring icke mätte antagaS uti hwad
Kongl. Förordningen den 25 Juni 1830 tzadgade, i afse¬
ende vä kokrummct till bränwinspannor.
Efter sälunda fulländad drscutzion, gillade Ständer
hwad Utskotten yttrat, i Betänkandet R.o 3, öfwer Iona»
k^Isnäers frän Wermlands Län motion vitt totalt förbud
emot Bränwinsbränning, somt i Utlätandet Nw Z, angä-
7:de Bandet» 16
242
Den 6 October.
ende kristers Osnielsons frän Elfsborgs Län motion, vitt
underdänig anhållan dvs Kongl. Mant, att RiketS Stän,
der mätte undfä del af ds hufrvudgrunder för BränwinS»
bränningens ulöfwande, som Kongl. Main i ekonomisk wäg
kunde stadga, och i anledning af flere Ledamöters gjorda
anmärkningar wid Utskottens behandlingssätt af mälet;
hwareftcr, hwad Uilätandet N:o 5 för öfrigt innehäller,
xunktrviS afgjordes lälunda:
Lörsta punkten:
Slandet ogillade Utffotlens, i flutet af benna punkt,
gjorda tillstyrkande, om bestämmande af ett witzt fastig-
hetöwärde, lör rättigheten att fä idka Bränwinsbränning,
i anseende dertill, att en myckenhet jordägare eljest skulle
uteflukas ifrån förmäncn, att kunna fä »verkställa brännittgj
och ansäg Ständet denna punkt, utan förändring eller til¬
lägg, böra blifwa kill lydelsen alldeles lika med 2 §. i nu
gällande Bräinvinsbränningsförfattning den 2S Zunii
L830.
Andra, Tredje och Fjerde punkterna
Biföllos.
Femte Punkten:
Antogs i sin helhet, med den enda förändring, att si¬
sta meningen i första mom., som begynner med ordet "bä¬
rande'', blifwer sä lydande:
''Börande" för öfrigt, wid utöfningen af städernas
BränwinSbränningsrättighet, iakttagas, att, likasom förut
Den 6 Öctober.
S4Z
warit stadgadt, de bränneri», sani hädanefter anläggas,
warda utom stadens staket, pä lämpligt afständ ifrän andea
byggnader, uppförde.
Sjette punkten
Gillades, Med ändring till zrdel ifrän -idel af jordens
taxeringswärde.
Sjunde punkten!
Denna punkt kommer att blifwa af följande förkortade
lydelse:
Att ben pannerymd, som fär nyttjas, mä bestämmas
efter innewarande ars TaperingswSrde ä jord, i enlighet
med den i Z §. af 18Z0 ärs Förordning 0m BränwinS-
bränningen intagne tariff.
Hwad Utskottet tillstyrkt i öfrige delar af denna punkt,
ansägS förfalla.
Åttonde punkten
Antog» Med utbyte endast af orden: "Utskotten komma",
»mot orden: Ständer kommer.
tionde punkten
Bifölls.
Tionde punkten:
Mttrandet, om upphörande af stillingsafgiften för
twarje kanna bränwin och utaf afgifttn efter fastighets-
warde, godkändes.
244
Den 6 Oktober.
I afseende ater pä beloppet af hädanefter utgående
BränwinsbränningSbcskattningen, sä stannade Ständet i
det beslut, att i alla delar till hälften nedsätta den af Ut¬
skotten, i Tariffen pag. ZZ, Z4 och 35, utsatta beskattnin¬
gen, med förklarande, att denna hälst kommer att utgöra
hela beskattningen för 6 mänaders bränning, samt, i följd
deraf, en fjerdedel af hwad Utskotten tillstyrkt, att innefat¬
ta afgiften för tre mänaders bränning.
I öfrigt ncdsattes jcmwäl till hälften, eller till 2 8.,
afgiften för hwarje kanna bränwin, tillwerkadt med konst-
apparater, som icke kunna hänföras under nägon af de be-
skrifna sorterna, och hwilkaS tillwerkning Lfwerstiger den
förde dubbla pistorijka pannorna antagna.
Ellofte punkten:
Lörsta momentet antogs.
Andra Momentet: Sista meningen af detta moment
ansägS förfalla, i anledning af Ståndets beslut i första
punkten.
För öfrigt bifölls detta moment, som således blifwcr af
efteestäende förkortade innehåll:
Att dä flere Äboer ä samma hemman eller ä särskilde
hemman inom samma byelag förena sig om gemensam
utöfning af deras Bränwinöbränningsrättighet med gemen¬
sam panna, BränwinSbränningen bör pä wi8 uppgif¬
wet» lägenhet inom hemmanets eller byelagetS område
werkställaS.
Den 6 October.
245
Och skulle de Respekt Med-Ständen wördsamt och
wänligen inbjudas, att, i hwad Bonde-Ständel nu beslulit,
sig förena.
Emot beflutet reserverade sig Lokvist Ionsson, Olok
Olsson och Ösel Osbrielsson frän Östergöthlands, lollan
Leksson frän Stora Kopparbergs, llais Oerolins frän
samma Län» loksunos OrisloHorsson frän Kronobergs och
lasters Lrissman frän Skaraborgs Län.
När nu ä nyo föredrogs Constitutions-Utstoitets först
den 25 och sedan den 29 sistl. Septeinblr pä bordet lagde
Memorial N:o 34, med förslag rill grundlagsändringar,
asyftande en Lndamälscnligare organisation af Stats-Nädet,
afgaf först ^.nstvrs Danielson frän Elfsborgs Län följande
skriftliga yttrande:
Wid det förslag Conslitutions-Utskottet framlagt, an¬
gående en ändamälsknligarc organisation af Stats-Rädet,
utbeder jag mig, att fä anmärka följande.
1:o Att Utskottet icke beslämt det förhällande, som stul»
ke äga rum, emellan de föredragande Ministrarne sch de
förwaltande werlen. Skola Collegierne i sitt nuwarande
skick bibehällas, eller stola de förwandlas till Bureauer ät
Ministrarne? Detta borde bestämdt asgöraS.
2:o Anser jag det wara af högsta wigt, att ej den
ständiga Rädspcrsonalen utgöres af andra än sädane män,
ät hwilka Konungen behofwer och kan utdela Regeringsgö-
S46
Den 6 Lctobcr.
romäl-n. Skälen dertill har Utskottet sjelf godkänt, men ej
konseqvent tillämpat. Mig synes det klark, att bäde Ko,
nungen och Nationen äro mera belätn^ om; Dä witz «-
ksmordentliga tillfallen fleres rädflag anses böra inhäm»
kas, Lonungen, i likhet med hwad Norrska Grundlagen
antagit, Utom SlarS-Rädets rvanliga Ledamöter, kan
tillkalla andre Gwenste män, att k Sraks-RäSer kaga
sire, Dä undwikcS obehaget af de en gäng gjorde person»
liga mitztagens rättande eller täliga föredragande, samt
besparas en betydlig penning i RikS-Staten, Jag anser
del såsom en alldeles inbillad fördel, att äga ständige Nämn¬
demän i Konungens Råd; ty dä, enligt Grundlagen,
Statslifwet är offentligt, sörekommes säkrare ''mäld, ostick»
iighet, bristande nit och drift," genom ttyckpresien
och allmänna opinionen, än genom dylika Heders.Lee
hamster.
Redackionen af Z Z. Regerings-Formcn borde allt»
sä bli^ma: "Grats-Räder stall bestä af sta sttändigq
Ledamöter" ete.
Z;o Anser jag, att fördelningen af Regeringsbesluten
bör warg öswerlälen St Konungen, pä sätt Sfwen Norrsta
Grundlagen antagit, samt att säledeS 6 §. Regerings.For-
nien borde fä följande lpdelse: "StatS-RLdets Ledamöter
stola wara föredragande för hwart sikt Departement
as styrelsen; och bestämmer Ronungen, efter Stata-Lä»
Scss hörande, fördelningen deraf, genom en särskild
Söpordning." Att i Grundlagen stadga fördelningen, med-
förer stora olägenheter; och stall det ste, Sr det Åtminstone
Den 6 October.s
247
bäst, att ordna bein pä det sätt, alt ingen^collision af plis¬
ter hoS Rädgifwarne uppstä. Jag tocker mig tydligt inse,
att om k: ex. handeln eller näringarne och allmänna hus»
hällningen skulle ätskiliaS HoS 2 personer, framkallar man
högst stridiga förhällanden. Pä bekostnad ak den enås ära*
skall den andra owilksrligen grunda sin. Striden mäste dä
föras eller ock eftergiften göras för Fosterlandets bästa,
pä bekostnad af eget anseende och inflytelse: en swär ställ¬
ning i offentliga lifwet, som Lagen ej bör fordra af indivi¬
den. Jag tror Lfwen, för det fattiga Swerige, att det mo¬
re högst otienligt att dela Krigsärendernas ekonomiska del
i twä delar; och de» lankan, att Rädgifware i Commando-
mäl böra wara af Chefer för ekonomista detaillerna, är en
säkert olpcksbringande tanke.
Sweriges förswar bör wara kraftfullt, och enhet för¬
drag dertill i högsta förwaltningen. Hwilkcn oförständig
täflan framkallas ej, genom en fädan delning. Skulle det
wäl wara omöjligt för en Generalsperson, att känna Bäls,
manshället, sä wäl som Knektehället, Flottans förrädsbehok,
lika sä wäl som Armeens, pröfwa begge wapnens werkliga
behofwer, samt medlen att bäst fylla deni; eller twärtom
för en Amiralsperson? Jag tror det ej, och jag till och
med tror, att föreningen Lr ett wilkor för ett systematiskt
ordnadl förswar af Arniäe och Flotta gemensamt, ty mellan
begge ligger det för Riket wigtiga kustförswarct, som mäste
grunda stg pä begge wapnens samwerkan, och hwarcfter sä-
ledes begges organisation mäste lämpas, öppet wägar iag
pästä, att det Lr den personliga inflytelsen, det är befor-
dringswäsendet och äträn att leda detta, som allena wäl-
248
Den 6 Oktober.
^ar, att man et will erkänna riktigheten af ten förwaltan-
be Krigs-Ministerns enhet i märt Iand; uien för min de!
tror jag det mara aldra lämpligast, att personalens angelä¬
genheter beror af ben, sorn bär ega äran af hela KrigSde-
taillens ekonomiska förträfflighet, eller wanäranaf dest för,
suinmade skick. Commandomälen bora icke angä annat Sn
Armeens och Flottans rörelser, öfning och disciplin. M§
bcfordringarne af Konungen bestntaS, efter det General-Ad-
jutanterne witsordat vcrsonernes sticklighct, i de fall dä ej
tour bör och skall följas; men ej niä man genom Grund»
tagen lemna mera i desta personers händer; och wrsar det
sig i öfrigt betänkligt, att förena hos samina person em-
betsgöromäl, som, efter grundlagen, till e„ del böra föredra»
gas i Stats,Rädet, men till en annan del hos Konungen
enskildt. Zag anser General-Adiutantstiensterne ändamäls-
enligare uppfpllde, ju mer de närmas den rörliga natur, de
fordom ägde, dä, med General-Adiutanlskäppen» Konungen
hwarje mecka, eller mänad, hedrade den person, han ansäg
böra, i de ofwannämnde tetailler, men blott i deste, räda
och werka. En föredragande i Commandomäl bör anses
för högsta Ar»i«e-BefSlhafwaren, under Konungen, i fred;
men ej såsom förwallande Minister. Sa har ock 180S
ärs Grundlag försiätt saken, dä den i 15 §. Regerings-
Foriuen omtalar Konungens "företag" med Armeen eller
Flottan.
Pä desta skäl anser jag 1823 ärs Eonstitutions-Ucskoit
-afwa handlat rätt, dä de föreslogs att:
Inrikes Ministern skulle före sist Se SrenVer, som
Den 6 October.
249
angä närlngarne» (hwilka icke böra stilias frän handeln)
allmänna hushällningen och inre ordningen; en Linance»
Minister för Rameral» och Drätsel,Lrenderna; samt en
Rrigs«Minister för Armeens och Flottans ärenden, utom
Commandomäl. Zag yrkar, alt Ulstottct mätte öfwcr-
wäga detta nogare, och derefter förändra sin föreslagna
redaktion.
Det synes ej wara förenligt med den fördelning af
Statsmaktcrne, sol» erfarenheten witsordat wara tjenligasi,
att Högsta Domstolens personal inblandas i Ministeren.
Zag bchöfwer er ingä i den widlyftiga framställningen af
alla de skäl, som tala för en sädan sjelfständighet hoS Hög¬
sta Domstolen, ty de inses allmänt. Zag tror, att Utstot.
tet bordt, Sfwen i detta fall, hämta en ledning af NorrigcS
SndamälSenligare bruk, samt derföre förena Zustitiae, och
Polisärcnderna, hwarmed jag förskär Polis,DomstolarneS S,
renden, under ett Departement, hwars Chef blott Lr Minister,
men ej tillika Ledamot. Dä kunde man hoppas, att ej,
som nu oftast händer, högsta rätt blir orätt. Zag anser
Utskottets förslag i 24 H. wara högst wädligt, om med Ju,
stitiaeärenden Lfwen bör menas rättsfrägorna. Zag an¬
ser, att en nödwändig följd af Domaremaktens oberoende,
och Administrationens rasta, säkra gäng, mäste blifwa, att
Nedre Zuftiliae-Revisionen undandrages Zustitiae-Can-
zlerens Chefskap och endast blir Högsta Domstolens Canzli,
samt alt Zustitiae-Ministcrn fär fin egen Expedition och
Högsta Äklagaren fin. Deras personal bchöfwer dä icke
blifwa talrik.
Att förnya striden om allmänna beredningens bibchäls
Den 6 October.'
lande. Sr obehagligt för wig. Sä länge enskilt rätt kan i
wärr Land administrativt ofgöras och, pä bekostnad af per-
sonuga friheten, undandragas be lagliga Domstolarne, an¬
ser jag Beredningen wisterligen äspfta en garantie inera.
Men oä man äskädar dest nuwarande ffiö, och Medes en,
dast i den sinner en tidsödande omgängsanledning, utan
den inflytelse, svin dest handlingars offentlighet borde kunna
g isma den, »lä den gerna förswinna. Jag yrkar likwSl, i
Mant afseende, rättigheten ark offentliggöra Stats, RädetS
prorocoller i olla he fall, dä de ej angä Rikets
förhällanden till utländska makter eller förswarsange-
lägenheter.
Jag tror Medes, att i 2 §. Tryckfrihetslagen 4 inom.
mä utur undantagen uteflutas orden: "eller Gtats-Rädet»
Protocoll och -Handlingar," samt detze ord insättas ibland
de arter, soun enligt samma §., Lro tillätne att uttagas;
emedan inga skäl finnas, att wägra offentlighet ät sädane
Regeringsangelägenheter, som angä enskildte rättslrägor el¬
ler allmänna inrättningar, päbud, m. m.
4:o Jag tycker mig finna, att med Ecclesiastik-Ministerns
befattning borde kunna förenäs den wärd öfwer tryckfrihe¬
ten, som Hof-Canzleren utöfwar, samt att fördragningen af
Grundlagsärenden lämpligast tillhörer Iustitiae,Ministern.
Hof.Canzlercn kunde dä förswinna. Iustitiae-Canzlern bör
säsom allmän Åklagare qwarblifwa.
Slutligen anser >'ag mig böra yttra nägra ord, angä,
ende benämningen af Stats-Rädets personal. Zag wägar
Den 6 Oktober,'
25t
hermid lägga Utskottets Ledamöter pä hjertat, att ej läka
förleda sig af fördomar, hwilka säkert blott hysas af nagra
fä tjensteandar ät den gamla enwäldSprincipen. Mini¬
strar är ett Europeiskt ord och betecknar ett Europeiskt be¬
grepp, Det tillhör hwarje Nations utbildning i politisk
frihet, att antaga order och draga fördel af begreppet. Gör
man det ej, siär man oundwikligen efter i sjelfwa sakerne;
och enskilte olyckor, allmänna förwillclser mäste deraf blif-
wa en följd. Lätom ost heldre göra allt, för att uttrycka
enkelt och tydligt wära samhällsinstitutioners werkliga
betydelse! Lätom ost söka att rädda Nationen utur förwil-
lelsen om dest Regerings sanna natur! Lätom ost före¬
komma dega misttag, som nedtrycka Konungamakten frän
sin opartiska ställning pä Theone» till en med oanswarig,
heten oförenlig werksamhct i Administrationsdetaillerne, i
Wtats-Expehitonerne och Domstols-Canzlierne. Detär nu¬
mera i Staterne förgäfwes, att söka inbilla folket, att en kan
sköta allt. Wär Nation älskar redan allt förmycket den
lagliga gnswarigheten, för att längre läta sig däras af hög¬
hetens och stätens ofelbarhet. Mä Konungens Stats-Räd
gerna enskildt kallas t. ex. Stats-Räd för N- N, ärenden,
men lät dem olla derjemte uttryckligen kallas Ministrar;
ty dä wet Swensta folket, att det redan har (men ej be-
höfwer söka) fördelen af de friare institutionerna, som fle¬
ra andra folk äga. Ordet "Minister" frambringas ändock
af nödwändigheten, för att, ej som nu, förwilla begreppen
Konung och Konungens Mant. Wi se för wära ögon jusi
nu en beklaglig händelse, i följd afven ihärdighet, fomön¬
skar att förwilla allmänna begreppet om en Konungslig
252
Den 6 October.
Regering med den Kongs. Personen, för att tillintetgöra
den lagliga answarighet, som Swenskc medborgare da rät¬
tighet att prka af Swerigcs Regering. Mä desta enskilta
olyckor ej wioare framkallas af de willobegrepp, som otpd,
liga Lagbestämmelser utsprida. Jag wägar Lfwen, i anled-
ning af den wigt, kom bör egnas ät della Constitutionella
begrepp, fästa Utskottets uppmärksamhet pä nödwändighe,
ten att förändra Åtskilliga Lagstadganden, rörande den Mi»
nisteriella answarigdcten; hwarom jag till ConstitutionS-
Utskottet utbeder luiz, att i wänlig ordning fä lemna sär»
stilla förslag.
Dessa äro de aninärkningar, jag ansett mig böra göra,
wid Utskottets Betänkande. Om de, som detta Slandö
gemensamma tankar, antagas, hoppas jag, att ett stort steg
wore gjordt till en bättre fördelning af Rcgeringsärenderna,
Ln den Constitutions-Utskottet föreslagit, till en minstning i
Statsutgifter för ben högsta Styrelsepersonalen, samt till
ett sundare allmänt begrepp vin wär Constitutionella Re¬
gerings sanna beskaffenhet. Jag wägar alllsä uppmana
Eder, Mine Bröder, att förena Eder derom.
Hans dansson frän Elfsborgs Län uppläste följande
skriftligen författade anförande:
För min del instämmer jag fullkomligt med Consiitu»
tions-Utskottet i dess tanka om den stora nödwänsigheten,
att organisera Stats»Rädetpä annar säll, än som nu befinncö,
bäve för att erhälla en »verklig answarighet och mera en¬
het i göroiuälen. Men jag kan derjemte ej undgå att söre¬
Dm 6 Oktober
253
na »Ilig i Herr Biskop Wingarcls och Prosten Hallströms
wSl motiverade reservationer i frägan om Iustiliä-Mini-
stern och Hof-Canzlcren. Af besia reservationer torde nä,
got hwar finna, att UlskottetS yttrande om Zustiliä-Mini-
stern, säsom föreningslänk emellan Administrativa» och Do-
maremagten, endast Sr ett tomt ord, utan mening. En
föreningslänk, som hwarkcn ligger i sakens natur eller,
med fullgörande af sine göromäl pä ett ställe, skulle binna
uträtta nägot pä det andra, som i Högsta Domstolen ei
skulle kunna afsättas af Konungen, och i Stats-Radet ei
af Ständerna — och detzutom innehafware af en sä stor
magt, wore i ruin tanka icke allenast öfwerflödig, utan Sf,
wen wadlig att bibehålla. Jag finner sälcdes, att om Ju¬
stitia-Ministern fär under sin föredragning alla mäl röran,
de Lag, säsom Civil-, Criminal, och Kyrkolag, ärenden som
röra Grundlagen, jemte bcfordringsärenden i IustitiLmäl
etc., sä har han fullt ut nog att göra, utan att tillika wa¬
ra Domare. Främsta Ledamoten i Högsta Domstolen kan
sä mycket heldre der föra ordet, som sädant i alla fall lä¬
rer ske, dä Zustitiä-Ministern icke är närwarande. Jag
yrkar säledes, att ren tel as förslaget, som angär hans Le»
damotskap i Högsta Domstolen, mä utgä. Säsom solid
häraf skulle IustitiL-Canzlers-Emhetet äfwen komma att
förswinna, och Justitia,Canzlcrcns nuwarande Expedition
i stället blifwa Iustiriä-Mininisterns, hwaremot han borde
upphöra att wara Chef för IustiliS-Revisionen, som egent¬
ligen Sr högsta Domstolens Expedition, och derföre bör stä
under desi medelbara tillsyn; dock inom sig med äldsta Revi sion «-
Secreterare» till Chef och Ordförande. Zag uther mig fä
254
Den 6 Oktober.
fästa Ständets uppmärksamhet derpä, att detta Sr sä myL,
ket lättare, som hwarie Revisions-Sccreterare egentligen
Sr Chef för hwar fin förwaltning af denna Expedition.
Om Hof-Canzlers-Embetet förswinncr, sä kunna ju
de ministeriella ärenden, i utrikes Ministerns fränwaro, läte
tast föredragas af Ckefen för Konungens utrikes Cabinette,
eller den sä kallade Cabinetts-Secreteraren, lika sä wäl svin
Srender frän andra Expeditioner ofta föredragas af Expe-
ditions-Secretcrare. I sädant fall skall den särskilta Em,
betsman, ät hwilken Sfwen skrifters mottagande och ge,
nomläsning i första rummet Sr uppdraget, komma att till,
böra Ecclesiastik-Expediriomn, som finge tillsyn öfwer tryck,
friheten.
Hwad icke föredragande Stats-Räden beträffar, sä an,
ser iag sädane alldeles öfwcrflvdige. Wid utomordentliga
tillfällen, dä ett större antal Ledamöter i Conseljen behöfweS,
eller dä förfall för de ordinarie Ledamöterne inträffar, kun,
na iu andre redlige och upplyste Swenske män för till»
fället inkallaS att deltaga i SswerlSggnmgarne, utan att
derföre bchöfwa wara Stats-Räd och säsom sädane utgöra
ständige Hedcrs-Ledamöter. Den erfarenhet wi haft redan
i 27 är, eller allt sedan 1809 ärS statshwälfning, har dest,
utom wisat ost, att till de egentliga Stats-Rädsplatserna icke
alltid kommit ifräga män, hwilka förut, genom de allmänna
SrendernaS b-handling, säsom civile EmbetsmSn. derom för,
wärfwat fig nägo» noggrannare kännedom; emedan mänga
funnits, som banat sig wägen dertill genom andra förhäl»
Den 6 Ottober.
25;
ianden. Ocksä synes deras räd hittills icke hafwa bidragit
att föra landet framät > förkofran, men deremot hafwa wi
sett den answarighet, som stundom ffulle hafwa träffat en
eller annan, oftast omintetgjord, just derföre, alt man lyckt
att det wore synd, om, för en eller annan olaglig älgard,
ett sädant antal högt uppsatte personer stulle endileoigas.
Desta Embeten har man ocksä sett, förderas begwäinligbels
stull, numera förnämligast betraktas säfö», ett flags per -
sionstienster, till hwilkaS utöfning icke owilkorligen fordras
just nägra särstilda kunstaper, ej en gäng som i en Kä»>-
nerö-Rätt, just derföre, att Stats,Räverne ej äro nödgade
alt intränga i ärenderna och blott behöfwa förena sig med
den föredragande i de ämnen, hwari de ej äro hemma;
hwarUf ock följer, att innehafrvarne swärligen af nägot an¬
nat än döden kunna follnäs att öswergifwa vesta wigtiga
Embeten.
Jag tror alltsä, att nägra icke föredragande Stats-
Räd, säsom ständige Ledamöter i Conseljen, lcke böra fin¬
nas, och att de föredragandes antal bör wara sju, högst
ätta» bland hwilka ärenderna böra fördelas, <8 att en hwar
fär deraf sin behöriga del; öfwerlemnande jag till dem, som
aga bättre insigt i denna sak, att om ärendernas fördelning
pä hwarje Departement sig yttra; men jag tror, att det
föreflagna antal Stats-Räd eller Ministrar, vin man sä
will kalla dem, kan wara nog för wärk fattiga land, dä
man wet att endast sju finnas i andra, wida rikare och
mSgtigare Länder.
Hans lanstou.
256
Den 6 Oktober.
Härmid tilläde Hsns Ansson, att sedan han NN as»
hörk Gullers Danielson »lera detaljerade anförande, han
deruti instSiiinier i allt svin icke i hans eget skriftliga ytt¬
rande upptagen, saint att, i den af Cvnstitutions-lltskottet
behandlade kräga, huruwida hwarje föredragande Stats-Räd
skulle hafwa särskild answarighct för besluten i de af ho¬
nom föredragna mäl, eller alla Stats-Räden collcctivt an-
smara derföre, den förra meningen otwifwelaktigt more
lämpligast, helst den collectiva answarighcken manligen blcf«
me utan päföljd, och sälcdes more detsamma som ingen.
kelter kerston och floirannes sndersson frän jönkö¬
pings Län instämde i allt hwad Hans Ronsson nu yttrat.
Lven Heurlin frän Kronobergs Län förklarade sig
med sann tillfredsställelse instämma till alla delar i ^n-
liers Oanieisous, med mycken sakkännedom författade, an¬
förande, i frägan om SlalS-Rädets organisation. ,
stoiran llseok, kntlierg frän Norrbottens Län: Hwad
Rikets Allmänna Ärenders Beredning beträffar, har hoS
mig twekan uppstätt, huruwida den kan borttagas, sä län¬
ge Regeringen afgör sä mänga ärendcr, som cwgä rätts-
frägor. Ticnstcrne derstädes hafwa ocksä manligen blifwit
betraktade, och detta ej utan anledning, säsom tillflykt för
gamle, utlefwade Embctsmän, att fä pä älderdomen sätta sig
i ro, för ait uppbära en witz lön. Genom de Lfmerlägg-
ningar, som i detta Embetswerk hällits, hafwalikmäl, en och
annan gäng, upplysningar framkallats, hwilka Åstadkommit
rät-
Den 6 Oktober.
257
rättelse afCollegierS och LanbShöfdingars misttag. Utgiften för
alla vesta Ledamöters löner utgör tillsammans icke stort mera
Sn för ett Stats-Räd; och vin Rikets ekonomista fördel afses,
sä minnes längt mer genom Hsf-Canzlerens och nägon
Statsräds-Ledamots indragning, Sn genom Beredningens-
Ser man äter pä nyttan för Srendernas gäng, sä Sr det
min tanka, att Beredningens Ledamöter ofta, för det be
manligen beklädt civila Embeten, böra Sga en bSttre för-
mäga att pröfwa frägor af juridist natur, Sn sjelfwa de
Stats.Räd, hwilka directe frän ett Regemente, eller Hof»
wct, eller Stall-Staten flyttats till nägot civilt Chefs.Embete,
hwilket för dem endast warit ett trappsteg till StatsrädS
platsen.
Vice Talmannen ston ionsson: Z egenstap af Leda¬
mot i Constitutions-Utskottet, anser jag mig stylvig, att
redowisa för flälen till Utstottsls ifrägawarande förflag. Z
afseende ä Allmänna Beredningen, har redan wid 182Z
ärs, likasom wid sistförflutne Riksdag, myckensfräga warit,
att den icke uppfyllt betz ändamäl. Genom Srendernas
föredragning, derstädes, har merändels uppkommit mycken
tidsutdrägt, utan att de i allmänhet derigenom wunnit nä«
gon bSttre utredning; ty af de granffadc Protokollen har
det wisst sig, att i de lleste fall. Allmänna Beredningen,
till grund för dest tillstyrkande, äberopat den ena eller andra
Auctoritetens förut afgifne Utläkanbe. Constitutions-Utstottet
har derföre, efter min tanke, pä gansta goda stä! tillstyrkt
Allmänna Beredningens upphörande, hwaremot Utstottet
7:de Bandel. 17
D n 6 Oktober.
ansett, akt för ärendernas noggrannare utredning, nedre
Revisionen borde bibehällas. Beträffande Utskottet- förslag,
att StatS-Secreterarne ffulle bliswa föredragande Stats-
Räd, kan jag icke annat, Sn iniiSniina med vani-
elron, att mycket skulle winnås, genom införandet af ven
ministeriella befattningen och anlwarigheten, hwarmcdrlst
ock längt tlörrr kontroll öfwer Ministrarnes konstitutionella
förhandlingar ffulle beredas, Sn som nu äger rum, öfwer
föredragande, till hwilka äro att räkna Revisions-Secre¬
terare med flere, hwilkas endtledigande icke kan ankomma pä
Opinions-NSmnd eller eljest pä Ständernes ompröfwande.
I frägan om Iustitie-Stats,Ministerns bibchällande, säsom
främste Ledamoten i Högsta Domstolen, har wäl mycken
betänklighet uppstätt inom Constitutions-tltffoltet, men den
meningen har warit rädanve, att han borde i denna egen¬
skap bibehällas, säsom en föreningslSnk emellan förwaltan»
de och dömande magterne, och emedan nyttigt syntes, att
den person, som hade föredragningen inför Kongl. Mant
af mäl rörande rättegängswäsendct och fängwärden, Sfwen
deröfwcr hade högsta Domarewärden. Ocksä har denna
mening blifwit af mig biträdd. Widkommande Austers
Vsniel50u§ förflag, att bland Konungens ständige Stats-
Räd endast borde finnas föredragande Chefer, hwar för sitt
Departement, men att, för särskilda tillfällen. Konungen
skulle Sga att tillkalla till rädgifware sädane personer, för
hwilka han hyste förtroende; sL kan jag deruti icke instäm¬
ma, emedan jag tror det wara till säkerhet wid ärendenas
utredning och i öfrigt »nera öfwerensstämmande »ned kon¬
stitutionella formerna, att hakwa ständige Stats-Näd, öfr
Den 6 Dttober.
259
wer hwilka Riks.Gränden, genom deras Consiilutions-Ut
flott, kunna uröfwa en, der sä nödigt finnes, till answar
ledande, rontroll, som äler, öfwer de för särskilde tillfällen
inkallade extra Rädgifwarne, icke lämpligen kunde Sga rum.
Beträffande Hof-Canzleren, sä Sr Utskottets mening, att
honom skulle tillkomma widsträckiare funktioner, än nu med
hans Embete Sro förenade, nemligen att äfwen wara före¬
dragande Stats-RZd, särdeles för Riksdagsärender; och
flulle derigenom blifwa längt mera säkerhet för minnande
af werksiällighet Utaf Rikets StänderS befiut, Sn vin den¬
na befattning blefwe ät andra öfwerlemnäd. DS jag sä.
lebes hwarken i förenämnde omständigheter eller i öfrigt
sinner nägot att anmärka emot Constitutions-Utflottcls i»
srägawarande förslag, prkar jag, alt detsamma mä anta¬
gas lill grundlagsenlig behandling wid nästa Riksdag.
Z Gullers vanielsons yttrande instämde Gullers L-
r-ilisson frän Arebro, Gullers Nlsson och 'kukvv LILnsson
frän Malmöhus Län, Oöran Sonasson frän Kronobergs
Län, Lsmnol ^.Ostersson och Larl L adri olsson frän A-
fiergöthlands, ^.ullers Larsson frän Upsala, lXils porsson
frän Södermanlands, kor Nlsson och kor stansson frän
Christianstads Län, den sistnämnde med undantag, att han
ansäg föredragningen af mäl, rörande bäde Landt- och Sjö-
förswaret, icke böra förenas bos en person, emedan ingen,
ehuru med bästa wilja och förmäga, flulle kunna medhin¬
na, att derät lemna all den uppmärksamhet och handlägg¬
ning, svin erfordras, särdeles som, i hwarje af desta delar
utaf Förswars,»verket, mängfalldiga förändringar och för¬
bättringar Sro af nöden och lära komma att införas.
260
Den 6 Octvber.
Riis Ltrinälanä frän Wesier-Norrlands Länr Jag
,näste öppet" bekänna min ringa förmäga, att yttra mig
med den sakkännedom, som för riktigt bedömmande af ifrä.
gawarande wigtiga sak erfordras. Likwäl anser jag mig
böra meddela mina tankar i en och annan omständighet.
Eonyitutions-lltstottet har tillstyrkt Allmänna Berednin¬
gens upphörande, och detta förslag har här blifwit af Åt¬
skilliga Ledamöter understödt. För urin del kan >'ag häruti
icke instämma, emedan jag wunnit den erfarenhet, att All.
wänna Beredningens trllwaro är af »väsendtlig nytta. Det
Sr icke enligt med rätta sörhällandet, att Allmänna Bered¬
ningen sällan eller aldrig afgifwer andre tillstyrkanden, Sn
sädaste, sorn förut blifwit af Auctoriteter meddelade. Ofta
winna wälen der en fullständigare utredning, Sn förut ägt
rum; och dä parter äga tillfälle, att der fä del af hand¬
lingar och protocoller, sä kunna de ock afgifwa deraf för¬
anledda ytterligare upplysningar, innan wälen slutligen af-
göras i Stats-Rädet. Om man nu har skäl, att klaga
deröfver, att bland personalen i Allmänna Beredningen fle¬
ra icke hafwa nog insigtcr eller wisa nog »verksamhet för
deras wigtiga befattning, sä Lr detta en sak, som kan och
bör hjelpas genom andre Embctsmäns derstädes tillsättan¬
de. Tager »nan deremot alldeles bort Allmänna Bered¬
ningen, sä att wälen omedelbarligen stola föredragas i
Stats-Rädet, hwars handlingar och protocoller icke Sro för
allmänheten tillgänglige, eä kominer derigenom att betagas
parter en skälig rättegängförmän, och för StotS-RSdee
stall det blifwa swärare att undwika mer eller mindre wäd-
liga mihtag eller fattandet af sädane beslut, svin gifwa bä-
Den 6 October.
261
de enstilte och Rikets Ständer anledningar till mera missbeläten»
het, än hittills. I afseende pä Unus dansson» framställning
derom, att wid tillfällen, dä Konungen sä nödigt pröfwar,
mä tillkallas särstilde personer, för att i StatS-Rädel gif-
wa upplysningar och räd, ber jag att fä fräga, om ine»
ningen är, att desse personer stulle hafwa nägon answarig-
het eller icke, för sina. Konungen gifne, tillstyrkanden.
Skulle de wara utan all answarighet, sä kan'jag icke annat,
än pä det högsta ogilla ideén, enär det wid Embeten,
som utöfwa sä wigligt inflytande pä medborgares wälfärd
och pä alla samhällsförhällanden, bör wara fästat den
största answarighet; och det stulle förefalla gansta besynner¬
ligt, om i Statö-Rädet en och annan'stulle wara dcrifrän
fritagen, dä den för hwarje dömmande i en KLmners-Nätt
äger rum.
I Ltrinäinnsts yttrande instämde äolmn OstristollLrs-
son frän Kronobergs och tb-ars Olsson frän Örebro Lärn
I,ars Ifarsson frän Elfsborgs Län: Ikrägawarand^
ämne är af större omfattning och mera genomgripande wigt
än alt jag, ined mina inskränkt» infigter, kan förin5, att
detsamma, i alla dest delar, rätt bedomina. Jag kan har¬
wid icke undgä, att först tolka mitt hjertås warma önstan.
att upplefwa ben dog, dä under bättre Statsformer, de
yppersta Statsmannainsigter, i förening med sjelfständig
kraft och fosterländskt nit, mä igenfinnas hos den upphöj¬
da personal, som bör inför Landets Konung werka kör med¬
borgares och samhällets wäl och aflägsna alla anledningar
till det misstroende emellan Regering och folk, hwarigenom
262
Den 6 Oktober.
inbördes missnöje snart kan blifwa en följd. Längt ifrän
att wilja pästä, att hos nuwarande Stats-Rädspcrsonatcn
saknas infigter eller erforderligt nit, kan jag dork icke un¬
derläta att anmärka, hurusom, genom felaktiga eller efter¬
sätta ätgärder, anledningar gifwits till missbclälenhet hos
folket. Och orsaken härtill, blvar skulle den wäl med mera
still fökaS, än i de otienliga och felaktiga former, hrvarmed
märt Statsflick Sr behäftadt. Wid hwarje Riksdag finna
sig Representanterne föranlätne, att klaga öfwer styrelsens
liknöjdhet, i afseende pä nödiga förbättringar af landetS
oeeononiista förhällanden; men» sä snart anmärkningarne
härom stola behandlas i wänlig ordning, genom Conflitu,
tions,Utskottet, sä blir alltid att äberopa den andemening
af Grundlagen, att Räbgifwarne i^e kunna ställas till an'
swar för det de undcrlätit något, som icke blifivit dem be¬
stämdt älagdt, utan endast för af dem tillstyrkte lagstridiga
ätgärder. Ocksä finner man, att sädone anmärkningar eller
answarspästäenden komma att förfalla, dä det wisar sig,
att RSdgifwaren lätit i Protokollet anteckna, att han icke
tillstyrkt det klandrade beflutet, ehuru dan kanhända Sndä
warit för dess widtagande. En Stats-Secretcrare bör wäl
wara underkastad en lika beskaffad personlig answarighet,
som hela Stats-Rädet kollektiv,, men Sfwen i detta afseen¬
de befinnes, att en Stats-Sccreterare, pä förenämnde sätt,
kan förskaffa sig likasom ett qvitto af Konungen, att han wa,
rit af annan mening, än som i ett utfiirdadt beslut inne¬
fattas. Answarigheten kommer säledes att hwila pä ingen.
Det Sr derföre otwifwelaktigt af mycken wigt, att rätt"
de former, sou, i werkligheten wisat sig liga ett skadligt
Den 6 Octobcr.
L6Z
inflytande pä Statssörwaltningen. I sädant Sndamäl an¬
ser jag nödige, att ät Lheferne för hwarje sörwaltningö-
gren anförtros mera magt och myndighet, i afseende ä al¬
ia dit hörande föremäl, pä sätt ock Constitutions-Utskottet
nu tillstyrkt. Härmed finner lag ock förenligt, att icke nä¬
zen annan, än Förwaltnings-Chefen, mä wara underka¬
stad juridiskt answar för de beslut, sein genom honom ut¬
färdas. Hwaremot de flere StatS-Räd, som wid beslutets
fattande warit närwarande och derom yttrat sig, rättsenli,
gen icke kunna widkännaS annat, Sn moraliskt answar,
särdeles som SrendetS »tredning och utarbetandet af beslutet
icke pä dem ankommit. Beträffande be olika meningar, svin
blifwit yttrade, huruwida föredragningen af bäde Landt»
och Siöförswarels Lrender böra förenas hos en person, eller
emellan twenne fördelas; sä finner jag det wara natur¬
ligt, att Generalerne skola för landtförswarets och Amira»
lerne för sjöförswarets angelägenheter gä föredragande
Förwaltnings-Chefen tillhanda med alla de upplySningar
och förstag, svin kunna finnas erforderliga, och kan jag
derföre icke annat än, lika med Austers Danielrou, anse det
nägot hinder icke bör wara, att förena Lefia bäda befatt¬
ningar hos en och samma person.
Austers Danielson: Dm den förändring, jag föreslagit,
blefwe antagen, sä skulle detta uran twifwel hafwa till följd
en Srendcrnaö sakrare och roffare gäng. Zag har wisat,
hurusom Allmänna Beredningen kan sägas hafwa uplefwat
sin tid, och att ben bör sörswinna. Derwid har jag lik-
wäl fästat det uttryckliga wilker, att sedermera mä, dä «ä
264
Den 6 October.
begäres, utfäs i afflrifter och tryckas Stats-Rädets hand,
lingar och Protocoll, utom rörande Csmmandomäl och Ri¬
kets förhållanden till utländfla makter. Med denna föränd¬
ring skulle det mest wäsendtliga stöl, 8irinfiiunä anfort, för
Allmänna Beredningens bibehällande, förfalla. Jag kan
icke förena mig med Constitutions-Utflottet och vice Tal¬
mannen deruti, att Justitiae-Stats-Ministern tillika borde
wara Ledamot i Högsta Domstolen. Det är otwifwelak-
t>at, att detta föranleder till de flera af mig uppgifna col-
lisioner, och Sr i allo olämpligt. Att Högsta maklen bör
hofwa tvid fin sida nägon person, med särskild byrä, att,
säsom högste ombudsman, föra allmän äklagaretalan, finner
jag oundgängligt. Det kan icke wara pastande, att högsta
makten i hwarje sädan fräga sätter sig i direkt beröring
med de lägre Fiscalerne. Jag har ocksä aflat, att Consti-
tutions-Utflottet borde närmare bestämma det förhållande,
som skulle äga rum emellan de föredragande Ministrarne
och de förwaltande werken, Lfwensom att ätflilliga stadgan-
den, rörande den Ministeriel» answarigheten, borde förän¬
dras. Betrakte wi allt detta, sä torde det befinnas, att
jag i denna wigtiga sak welat gä till wäga med all försig¬
tighet och omtanka. Beträffande den äsiot jag framställt,
att Conseille-Ledamöter utan portefeuille icke borde finnas,
sä Sr det ostridigt, att sädane Ledamöter icke behöfwas, utan
ware de endast att anse säsom Hsders-Lcdamöter, för att
afhöra de andras föredragning, hwarwid de, säsom i öfrigt
fytzlolösa, icke kommo att göra mycket skäl för deras löner.
Detta wisar fig sä mycket pätagligare, dä man besinnar, att
alla mäl först föredragas i den sä kallade Stats,Rädöbe-
Den 6 October.
265
redningen, hwanst bestämmes- hwad som bör hos Konun¬
gen tillstyrkas- och att sedan i sielswa consestlen de fleste mäl,
»tan widare discustion, afgöras. Endast wid utomordentli¬
ga tillfällen kunde der behöfwas, att i Eonseillen tillkalla
särflilde personer, för hwilka Konungen kunde äga förtro¬
ende; och del skulle i sanning utmärka en den wackraste
körening emellan Konung och fo!k, om Konungen, pä sädant
sätt, af aktade Swenske män inhämtade deras tankar röran¬
de Fäderneslandets allmänna angelägenheter. Åberopande
i öfrigt hivad mitt skriftliga yttrande innehåller, hemställer
lag, att Ståndet mä antaga detsamma, säsom dest gemen,
samma tanka, för all, genom atcrremitz af Utskottets förslag,
winna de förändringar deri, som Lro of behofwet högt pä»
kallade.
Lrik Norder» frän Westeräs, Nils Darsson frän Up.
kala, Lrid Lrsson frän Stockholms, Larl (^adrielsson
frän Östergöthlands, och Nils l?ersson frän Orebro Län
instämde i hwad ^Ntlers Danielson yttrat.
llodan llaeod kurder^ frän Norrbottens Län: Äfwen
lag finner Iustitiae-Ministerns deltagande i Högsta Dom,
stolen wara olämpligt, särdeles four iag erfarit, hurusoin
han nägoa gäng tillwällat sig ett walde öfwer Ledamöter
derstädes, som honom icke bordt tillkomma. Hwad All,
»länna Beredningen beträffar, sä är det ej dest fel, om
nägon skugga kan kastas vä Regeringen derföre, atl sädane
personer blifwit kallade till Ledamöter derstädes, som ej Lro
lill denna befattning pastande; utan har jag allt stät att
tro, det venna Beredning är lämplig och nyttig samt följ»
26»
Den 6 Ociober.
aktligen bör bibehällas. De» bör icke heller sUom här skett,
förblandas ined den sä kallade I^edre Revisionen, tv den
förra är bestämd för mäl, svin tillhöra administrationen,
hwaremot Len sednares befattning endast sträcker sig till sä
kallade Revistonssaker, hwilka genom Iustitaefördelningen
winna handläggning.
Dans dansson: I anledning af Ltrincllunsts till mig
ställde fr äga, fär iag förklara min mening wara, ätt de
personer, hwilka, wid utomordentliga tillfällen, Konungen kun,
de finna nödigt att inkalla i Stats,Rädct, de m8 hafwa
förtroende-Embeten eller ef, borde wara answarige för de
räd, som af dem för detza tillfällen afgifwas. Derigenom
att, pä sädant sätt, Stats.Räden utan egen föredragn ing
blefwo umbärliga, komme ock en betydlig besparing för Sta¬
ten att winnås.
Ola ifersson frän Blekinge Län: Iag bekänner, att
ifrägawarande ämne icke Sr för mig sä lätt att bedömma,
som förandra. I afseende vä Iustiliae Stats-Ministern , fin,
per iag likwäl allt skäl, att förena mig »ned hivad fasters Da¬
nielson vttrat. Hwad beträffar del ifrägaställde borttagandet
afde fyra Stats-Räds-Ledamöterne, för hwilka icke nägot sär»
skildt förcdragningsbestpr blifwit anwisadt; sä ffulle jag wigt
icke hafwa nägot att deremot inwända, sä wida det kunde stä till,
santmans meo behofwet att afhjelpa den tröghet i Srendernas
gäng, hwaröfwer, — Gud hjelpe, — med myckel flät kla,
gas. Beträffande frägan om föredragningens af Landt-
vch Sjöförswarets Lrender bestridande af blott en person,
S tror iag, lika med ionsson, att dermed skulle wara
Den 6 October.
267
mera arbete förenadt, än en menniska möjligen kan med-
hinna, sä wida han will rätt uppfila sina pl>gter; utun
anser jag, att härtill fordras twenne föredragande, en för
Landt- och en för Sivförswarct, i vwilket afseende jag allt-
sä skiljer mig frän hwad dockers Daliiolson tillstyrkt.
Lotviä boosson frän Östergöthlands kän: Äfwen jag
finner detta Linne af den beskaffenhet, att jag icke kan för-
mä uvpfatta det med tillräcklig sakkännedom. Jag tror
mig dock kunna inse, att, säsom backers Danielson fram¬
ställt, det icke är orätt, att skilja Justitiae Stats-Ministern
frän allt deltagande i Hogsta Domstolen. Deremot tror
jag det icke wara nyttigt, att för wista tillfällen extra
Stats,Räd mä inkallas. Qin jag icke mistminner mig, sä
tillgick det frän 1789 till 1809 pä det sätt, att Konungen,
för särskilts tillfällen, inkallade till Rädgifware hwilkaMn
behagade, utan att deste wörö underkastade nägot answar
för deras rädflag, och vetta war utan twifwel en wäiendt-
lig orsak till Konung Ouslsk ^.ckolplis fall. I denna del
bör alltsä, efter min tanke, Constitutions-Utskottets förslag
antagas. Beträffande Kristers Dauielsonr framställning,
rörande angelägenheten af när,narr bestämmelser, angäende
Förwaltnings-Chefernek beröring med Collegierne, fär jag
upplysa, att Constitutions.Utssoltet ämnar härom afgifwa
ett särskildt förslag, utgäende frän den synpunkt, att För-
waltnings-Cheferne böra hafwa inseende öfwer Collegiernes
görowäl.
kiils 8drin6Iunci : Jag finner wäl, att Allmänna Be,
redningen skulle blifwa mindre behöflig, genom antagande
268
Den 6 October.
af Anders Danielsons förflag till den ändring i Ttvckfri-
Hets-Ordningen, att Stats-RädS-Protocollerne, endas! med
nägra fä undantag, skulle blifwa tillgänglige för allmänhe¬
ten; men jag befarar, att detta sednare icke kan bifallas,
och om, derföruran, Allmänna Beredningen afskaffades, sä
hade wi, i stället för att gä framåt, kommit mänga steg
tillbaka pä samhällsbanan. Wisterligen har allmänheren
icke haft nägon kärlek till sammansättningen af Allmänna
Beredningens personal, men de gamle gubbarne kunna ej
gä och spöka länge der, utan stola wäl snart fä afsked och
pension eller eljest afgä, sä att pngre personer, med bättre
kraft och förmäga, mä i stället kunna fullkomligare upp¬
fylla hwav med Allmänna Beredningen äsyflas.
snäses Danielson: Jag har wid flere Riksdagar hed¬
rats med det förtroendet, att wara Ledamot i Constitutions,
Utskottet, och jag bär, wid granskning af Protocollen i All¬
männa Beredningen och i Stats-Rädet, funnit, att Stats-
Secreterarne merendels, i de wigtigare mälen, gätt Allmänna
Beredningen förbi och omedelbarligen föredragit dem i Stats-
Rädet. Det Sr en himmelswid stillnad emellan Allmänna
Beredningens och Stats-Räds-Beredningens werksamhct-
För att fä Allmänna Beredningen tillsammans, fordras,
att utfärda kallelse mänga dagar förut, och för mäl, loin
stola der handläggas, fordras manligen en tid af 5 ä 6
mänader, ofta hela är. Deremot, när Stats-Secrcteraren
Sr tillreds till föredragning, sä plägar Slats-Räds-Bcred-
ningen, efter kallelse dagen förut eller samma morgon, sam¬
manträda mot middagstiden, hwareftcr slutliga föredragnin¬
gen inför Konungen kan ste följande dagen.
Den 6 October.
269
bostan lacol» Butberg: Om oduglige personer bilf'
rvit kallade till Ledamöter i Allmänna Beredningen, sä Lr
detta Regeringens fel, men, om duglige i stället tillsättas,
sä är Allmänna Beredningen att anse såsom nyttig och
angelägen.
7oban Bengtsson frän Wesier-Norrlands Län: Säsom
Ledamot i Constitutions-Utfkottet, fär jag förklara, att Ut-
skottets mening warit, att, genom Allmänna Beredningens
borttagande, påskynda ärcndernaS ändamälscnliga gäng;
och har Utskottet derwid af betz Ordförande, som sjelf wa¬
rit Stats-Sccreterare, hemtak, den upplysning, att den läng-
samhet, hwarvfwer klagats, hufwudsakligen warit att till-
strifwa Allmänna Beredningen, der ärendcrna ofta uppchäl-
lits hela äret- Dä någon control! häröfwer icke funnits,
och mälen i allt fall böra föredragas i Stats-RädS-Bercd-
ningen, sä syneS mig att den klagan, som forts rörande
Allmänna Beredningen, äfwen warit af fel i Grundlagarne
föranledd.
Dä discutzionen nu war slutad, tillfrågade Talmanen
Ständer, om det till grundlagsenlig behandling antager
Constitutions-Utstotlets Memorial Nw Z4, med förflag till
grundlagsändringar, äsyftande en Lndamälsenligare orga¬
nisation af Stats-Rädet; men härpå swaradcs all¬
männeligen Nej; och dä härefter skulle utrönas, hwil¬
ka anmärkningar woro att förklara säsom utgörande
Ständets gemensamma tanka, yrkade lloban äacob But¬
berg, att särffildt i detta afseende mätte framställas den
anmärkning, som äsyftade Allmänna Beredningens bibehäl-
l«nde, hwartil^ after Butberg, tanka, wore sä mycket merq
L70
Den 6 Oetobi-r.
anledning, som Ståndet tycktes hysa den mening, att endast fö¬
redragande Förwaltnings-Chefer, och icke nägra utan eget För»
waltningS-Departrment, borde utgöra KonungensStatS-Räd.
Den af kurberg önskade proposition klef af Talman¬
nen framställd och bcswaradeS med långt större antal Nej
än Ja; men som llobaullscvb kulberg och Alls Llriud-
lund äskade votering härom, sä uppsattes, justerades och
anstogs följande voteringsproposition!
Antager Stand.-t säsom desi gemensamma tanka,
kulbergs och Llrilldluuds anmärkning, alt Rikets Allmän»
na Arenberg Beredning bör bibehällaS.
Den, som det will, röstar Ja;
Den, som dct icke will, voterar Nej;
Winner Nej, sä kommer anmärkningen alt förfalla.
Voteringen, hwarmed pä manligt sätt tillgick, utföll
med Tjugu Ja och Femtiosex Nej; hwadan Ständer ansett
berörde anmärkning förfalla.
Deremot, uppä Talmannens proposition, fann Stän»
det för godt, att antaga, säsom desi gemensamma tankar.
Le af ^ullars Danielson, i hanS ffriftliga anförande, gjor¬
da anmärkningar, pä grund hwaraf Constitutions-Utffot-
tets Memorial blef till Utskottet äterförwisadt.
Emot Ständetö beslut, i afseende ä Allmänna Bered»
ningen, reserverade sig llobau llacob kulberg, pä de skäl,
han under disruhionen anfort.
Den 6 Oktober
I ordning härefter företogs till handläggning Con-
ftttutions-UtjkoltetS den 25 och 29 sistlidnc September bord*
lagde Memorial N:o 35, med betänkande om National¬
representationen.
Gullers Okmit-lsou frän Elfsborgs Län uppläste föl-
jandr skriftligen författade yttrande:
Constitutions-Utskottet har, i detta Betänkande, wisat
fig hylla nagra meningar, som i all min öfwcrtygelse äro
högst oriktiga och förwillande. Utskottet har erkänt, att
yrkandet af allmänna wal," säsom huswudsakliga wilko¬
ret för en förbättrad representation, är i synnerhet föranledt
af Ständsfördelningen» förmenta olägenheter och bri¬
ster, deni man trott sig röja dels i flera folkklassers och
intressen» uteslutande frän Nationalförsamlingen, dels
r RiksdagsfLrhandlingarnes tröga och osäkra gäng samt
deras mindre bestämda och nöjaktiga resultat; men Ut¬
skottet söker »vederlägga påståendet om werkliga tillwaron
af desta olägenhrter och brister, genom en framställning,
enligt bwilken Ständsfördelningen skulle wara oskiljaktig
frän Natiovens idee om Stat, samt allmänna walprinci-
pen skulle innebära en sädan hwälsning, som kallas "Re¬
volution/' men ej den lugna och nyttiga "reform," hwit-
ken Utskottet erkänner wara "tidsandans lösen"! Utskottet ytt-
rarj äfwen den öfwer tygel se, att genom ändaittälsentiga "förslag
till RiksdagsgöromälenS förenklande och ordentligare be¬
handling," som Utskottet inser sig wilja afgifwa, skulle det
sednare skälet kunna afbjclpas; och Utskottet slutar säledcS
med att endast nu tillstyrka "nägra hittills i Represen,
tarionen ej deltagande medborgareklasiers inr/riu*and«
i Riks-Ständen."
272
Den 6 Oelsner.
Det skulle fora oh alltför länge, att ingä i en gransk-»
ning angående den historiska roligheten af Utskottets ut-
wcckling om Ständens upphof, eller det troligen alltför i-
boella påståendet, att detza Ständ i wcrklighcten represen¬
tera "alla nationllga intrefien och elemenrer." Man in¬
ser lätt, att historien i dylika ämnen blott kan nägot be-
wisa, sä wida man kunde afstilla de rwungna resultaterne
i Nationernas bildning och frihet ifrän de, som eljest pä
naturlig wäg stnlle hafwa mwecklat sig; men manne Ut¬
skottet kunnat göra detta? Reformernas mål är sä tiliwida
lika med Revolutionernas, att de äsyfta borttagandet af
alla de oforniligheter, soni wäldet och fördomarne medfört
i samhällena, och endast sättet, att borttaga drxa, är för
begge olika. Man mä nu, sä konstigt man än will, bewisa
Ständens historiska tillwarelse, sä bewisar sädanr alldeles
icke deras nytta eller deras nödwändighct; och annu min¬
dre, att besia Ständs ideella revresentationSgrundcr Lro
sä öfwerensstämmande nied de nationella intrctzcna och
ekeuienternas inbördes naturliga proportion, att en jemn-
wigt emellan dem deraf skulle wara en följd. Jag will
blott taga fram ett exempel, för att bewisa behörigheten
af mitt twifwcl derom, och jag utbeder mig, att ingen mä
misstyda urin afsigt, ty den 8r wisierligen icke att derige,
nom nedsätta nägon wiss klatz eller wiga indwiders warde
och förtjenster. Den äsyftar allenast att wisa institutioner¬
nas brister. Utskottet har nemligen sjclst sagt, att Preste-
Ständet föreställer "Kyrkans och Skolans upphöjda ange¬
lägen-
Den 6 Oktober.
273
lägenheter." Mert ak dä »verkligen deraf en solid, att deras
representanter bökä äga en fjerdedel i all lagstiftning och
all beskattning? Märine Kyrkan ej af hwarje annan med»
borgareklatz anses wara nog wigtig, för att utgöra före¬
mal Lfwcn för Letz omwärdnad? Och männe ej Skolans
angelägenheter i alla tider bibehälla ett större intereke för
faderhiertat och hwarje redlig medborgares menniskokärlek,
än blott i det Presterliga Embetsnitet? Männe man säle,
des med skäl kan säga, att jemnwiglen inom lagstiftning
och beskattning Sk wunnen derigenom, att Kyrka och Sko¬
la eger en fjcrdedels röst? och männe ej snarare detta är
allt för mycket, dä man besinnar, att de äga sä manga
wardare äfwen ibland de andra tre fjerdcdelarne, wid alla
frägor om deras werkliga behof och fördelar.
Samma twifwel kunde jemwäl tillämpas pä de andra
Ständen; och det synes m>g tydligt, att för förnuftet Sr
och kan det aldrig blifwa tillfredsställande, att grunda en
Nations representativa system pä nägra bestämda interestenS
eller nägra wista elementers sam. och motwerkan. Det är
i kännedomen af alla naturliga interesten, det är i betrak¬
tande af alla nationliga elementer, det är i den deraf
uppkommande dfwertygelsen om Nationernas allmänna för,
delar, och i den principen, att enskilda wälfärden säkrast
framgär i den offentliga frihctenS och rättwisans skydd,
som de sanna grundwalarne för folkrepresentationen kunna,
ärerfinnas. Denna grund Sr troligen mer historisk, Sn
Ständens, och säkert mer tillfredsställande, Sn denna. Den
stödjer stg pä twä wigtigare nationella inkeresten, Sn alla
andra, nemligen upplysning och frihetsbegär samt pä det
7:de Bandet. 18
274
Den 6 Ocfober.
enda stora folkelementet: allmänna förtroendet. Man in¬
ser häraf lätt, att den ar den bästa och säkraste. Men dä
förnuftet ogillar en Sländsform, hivad kan wäl befoga 08
att tro den oskiljaktig för "Nationens idee om Stal"?
Skulle dä Nationen »verkligen tro Staten wara grundad
pä oförnuft? Eller skulle den fördraga, att den sä ware?
Jag betwiflar det. Nationen har deremot i längliga tider
wisat sig föga vfwertygad om Ständsindelningens nytta;
Ja! den har wisat densamma ett ökadt misttroende, ett syn¬
bart förakt. Sällskapslifwet bär allt mer utbildat begrep¬
pet om dest ssnihällswidriga beskaffenhet, och i allt hwad
det förmätt, har folket, wid alla sina bestyr, alla sina före¬
tag, sökt att stilla sig frän dest fjettrar. Uti ingen ort,
bland ingen menighet, i intet fatt, ser man den i öfrigt ut¬
göra willor för folkets Verksamhet, eller föremäl för dest
förtroende. Blott Statsförfattningen har bibchällit den
jfrän tider, som wär ej mera liknar, och ifrän sams
hällsförhallanden, som icke mera Zterfinnas. Sannolikt är
det just detta mitztag, som länge försatt och ännu försätter
Swensta Nationens privatlif i sä föga öfverensstämmelse
med det offentliga lifwet.
V , ' i < » ' ,
Att i Väsendtlig män kunna, med bibehällande af
Ständssormen och öfwerläggningar pä flera rum, förenkla
och ordentligare behandla Riksdagsgsromälen, anser jag wa¬
ra alldeles outförbart. Hvad man genom nägra änörade
ätgärder i wista fall kunos winna, förloras i andra. Min¬
stas Utskottsarbctena, blifva Plenigöromälen swärare och
vfwerläggnrngarne längwarigsre, samt twärtom. Erfaren,
Den 6 Kctobrr,
heim har redan i witz» fall wisat ett sädant resultat;
och inan förwillar ost blott, om man ger förhoppningar,
som aldrig kunna werkliggöras-
Att inrymma nägre fä, hittills e! representerade, Meds
borgareklastee i Rikö.Stäuden, Sr wSl billigt och i anssa afs
seenden af rättwisan päkalladt. Men det kan ändä iSe af¬
hjelpa de olägenheter och brister, som Ständsindelningen o-
hjelpligt medsörer. Zag befarar, alt Ständens ökning, j
della fall, endast komme att ytterligare nedtynga formerna,
och att de ännu mer splittrade äsigterna inom fractioner,
der de gamla interessena ännu torde bibehälla en afgjord öf,
rverwigt, komma att framkalla snarare förbittring än nägon
förening.
Zag kan säledes icke annat, 8n pä det högsta afstyrka
bifall till Constitutions-UlskottetS nu afgifne sörstag, i
hwars detailler jag säledes icke anser mig böra ingä, och
hwaribland jag endast torde behöfwä anmärka det besynner¬
liga och säkert owäntade förkastandet af ofrälse Possessiona-
ters ined fleres intagande i Representationen. Zag Lnssar,
att Utskottet pä en annan wäg wille bereda Riksens Stän¬
der ett tillfälle, att kunna uppfylla Nationens önflningac
för en förbättrad National-representatiön; och jag har fä¬
stat Utskottets Uppmärksamhet pä ett sätt, hwiiket i all
min öfwertygelse är det lämpligaste, för att pä reformer¬
nas lugna wäg uppnä syftemälet; det Sr: att genom all¬
männa wal Utse Le Ledamöter: akalla fyra Stansén, som,
till wisst antal fran hwarje Län, borde Utofwa Riks¬
dagsmannakallet, sanik att desse, sedan de församlat sig.
276
Den 6 October.
genom inbördes wal mätte fördela sig i twä kamrae,
pä sätt i Norrige nu ffer. Blott dä skiljaktighet i betluten
dem emellan ägde rum, borde be förena sig till gemensam
»fwcrläggning.
Skulle Ständer gilla den grundsats för en förändrad
representation, som jag sälcdes föreslagit', anhäller jag, att
Betänkandet mätte äterremitteras, med förklarande att
anmärkningarne utgöra Ständcts gemensamma tankar.
Jag utbeder mig, att tillika fä för Ständer uppläsa
det anförande jag i detta afseende aflemnat till Constitu-
lions-UtskotletS Protokoll:
Det af Gullers Danielson häri äbcrspade anförande,
som nu upplästes, war af följande lydelse.
I anledning af de flere förslag, Constitulions-Utskot'
tet förestagit, angäende representations'örSndr!ng, anser jag
mig böra uttrycka min twekan, att nägon sädan förändring
flär att winna, derest man partielt ändrar de mindre rvig-
tiga formerna, eller begär, alt pä en gäng erhälla en all¬
deles ny representation. Zag tror det tillhöra folket, att i
pctitionswäg hos Konungen söka utwerka Regeringens all,
»varliga och kraftiga medwerkan till förändring i represen»
tationen, ty sädant bör, för en wäliviljande Regering, blif,
iva bet säkraste bewiset, alt de nu representerade interetzcna
i samhället wida öfwerwägas af allmännare och krastfnl»
lare; men Skändsrepresentanten anser jag det tillhöra, att
Den 6 October.
277
inskränka sina bemödanden till blott sädant, hwilket inom
Ståndsrepresentationen möjligen läter sig utföraS. Han
nödgas erkänna den praktiska sanningen, att egna lu-
terestet ofta gäller mer än Let allinännaS. Styrelsen Lter,
understödd af folket, tillhör det att yrka, att det enskilt»
internet underordnas det allmänna.
Jag tycker mig finna, att bet enda steg, för att gä
tidens fordringar till mötes, som wär gamla Ständsrepre»
irritation mäste taga, och nägot annat tager den troligen e),
det wore, att erkänna Nationens fria walrätt, pä samma
gäng Sländen i öfrigt rvidhöllo sina öfriga rättigheter. En
sädan lösning af gätan, wore äfwen ingenting annat, än
en utwcckling af den under andra former fordom utöfwa,
de principen; ty Ständen hofwa e; alltid utöfwat samma
walrätt. som nu. Till de gamla Tingen infunno sig alla
Odalmän, som kunde och wille komma. Till de sä kallade
Herredagarne kommo oftast endast de, som Konungen kalla¬
de; men Konungen war dä ett uttryck af Nationen, genom
sitt beroende af Riksens Räd och af folkets sä kallade Lag¬
män. Äfwen sedan Ständsrcpresentatlonen, genom Pre,
sters och Borgares allmännare deltagande deri, blef bildad,
kallade Konungarne icke endast partiell, wista orters
Representanter, utan äfwen de personer, som deZ be,
hagade.
Dä Konungarne sedan bchöfde folket mot Adeln, hwar,
af Rädct. det högre Presterskapet och Lagmännen, m. fl.
Embetsmän utgjordes, blef först walrätten af nödwändig»
278
Den 6 Oclober.
heken erkänd; men det hade sina stal, att den ej dä genast
lemnades ät folket. Presterstapct fruktade de werldsligg
Herrarnes inflytelse; Städernas Borgerskap fruktade Landt-
mannapluraiiteten, vin waldistrikterne utwidgades; Allmo¬
gen, alltid tryckt, ofia lurad, fruktade alla; man flöt sig så¬
ledes gerna, inom sig; och som Adeln, i följd af ärftlig,
heten, helst antog representationssättet genom hwarjs fa,
milj, blef Ståndsrepresentationen utbildad till hwad den
tw Sr. Men i samma män Städerna emottagit otalig»
andra innewänare Sn blott Borgare, och pä landet upp¬
fläkt flera betydliga folkklaster, som hwarken kunna räknas
till Adels-Sländek eller till det urgamla BondeScZndet,
hafws bristerna i ett sädant Ständsrepresentationssatt blif-
wit alltmer märkbara. En stor del af folket har blifwit
prepresenteradt, och Le representerade Ständenhafwa icke blist
wik representerade efter ds rättsgrunder, som alltmer göra
sig gällande i opinionen. Tiden har utweckiat nya förhäk,
landen och nya ästgkerom samhället, som, sä att säga, upp¬
löst Ständsinterestena i de stora och'rvigtiga Nationalangelä-
genheterna. Man talar ej mer om bewillning af Adel el¬
ler af Prester, utan af all förmögenhet, all inkomst, och
Tullbewillmngen drabbar, med en werklig demokratist härd,
het, bäde Aristokratien och Hierarkien. Derföre är det som
man alltmer finner, att de splittrade Ständen, likasom i
krots deraf, ofta förena sig om wista principer, hwilka all,
Mnna fördelen bjuder dem att antaga; och den beswärliga
Dppositionsavdan har till och med slutligen funnit nägra or,
ganér i dem alla. Det kan likwäl ej nekas, att äfwen
tinder det inan sälnnda kunde anse striden för StändSre»
Den 6 October.
279
presentationens bibehällande redan till en de! afgjord, siä
dock qwar wista Ständsfördelar, och, mähända ännu mer.
wista fördomar, som ej ! ett enda stag kunna besegras med
de fredliga wapen, Lagarne medgifwa. Man har likwäl
wid Riksdagen ingen Adelsman, ingen Prest, ingen Bor¬
gare, ingen Bonde, som ej widhäller, att han anser sig tala
i folkets namn, under det han tillika anser sig fullt berät¬
tigad, att, i följd of födsel eller yrke, derifrän utesluta an¬
dra orepresenterade kloster. Jag fruktar, att man ej kan
öswcrwinna denna af Lagen skyddade Ständsopinisn; och
det Sr säledes redan, i min tanka, ett stort steg, om den i
stället kan begagnas till en bättre, en rättwisarc utöfning
as Lagstiftningskallet i öfrigt.
Mig synes, att det Sr folkets walrStt, som Sr wigt',,
gare, Sn sjelswa representationsrätten, betraktad säsoni me¬
del till en lugn och lycklig öfwergäng. Om folket kunde
fritt wälia bland twä tredjedels millioner fullmogne män
of alla slags kloster, wore det witzcrligen bättre, än om
den blott kunde wäija bland nägra tusende Adelsmän, näg.
ra tusende Prester, nägra och 30,000 Borgare och det wid
allmänna ärenden föga wanda Bonde-Ständet. Men som nu
betta ej pä en gäng lärer kunna tillwägabringas, skulle
jag waga föreflä, att bibehälla Ständens representations»
rätt, men lemna walrätten ät Folket. Werkställigheten blef«
we ej swär. Om t. ex. walen skedde Länswis, genom Elec-
torer frän städcrne och landet, ungefär pä det sätt, som i
Norrige brukas, och efter den beräkning, att pä hwarjg
35,000 inncwänare utmaldes en Adelsman, utan afseende pä
^ bostad, en Borgare och 2 Bönder, inom Länet boende, blef-
280
Den 6 October.
we hela representationen icke öfwer 400 personer; men stad¬
gades t. ex. en progression, säsom frän 3g till 80,000, dubbelt
antal, 80 till 135,000, tredubbelt, ochjderutöfwer fyrdubbelt,
säsom det högsta nägot Län fick sända, blefwe antalet icke
»ner än omkring 300,
Dessa Ständsrepresentanter, walde af allt folket, utan af,
seende pä Ständ, efter en lämplig walrlag, wörö sälcdrs pä
samma gäng folkets werkliga ombud och kunde tillika be,
maka Ständsinteretzena, Privilegierna fortforo. Regerings,
formen blefwe oförändrad i det hufwudsakligaste, hwad re¬
presentationens angelägenheter beträffade, och Riksdagsord¬
ningen allenast behöfde undergä nägon förändring af bety,
denhet. Det tyckes som om »nan derefter ej behöfde lweka,
att täta dessa Representanter öfwerlägga pä samma rum,
eller, vä sätt Norrsta Representationen brukar, genom wal
inom sig, fördela sig pä twenne kamrar; och följden blefwe
säkert en snar, men i lugn och laglig ordning ffeende öf,
wergäng till sjelfwa representationsrättens utöfning, efter
den med samhällenas lycka oätstiljeliga grundsatsen: Allas
jemnlikhet inför Lagen ock i lagliga rättigheter,
Skulle Utskottets Ledamöter anse sig böra lemna upp¬
märksamhet till Len hufwudprincip, jag här utwecklat, nem¬
ligen erkännandet af NationenS allmänna walrätt, under
bibehållande af Ständens representationsrätt, skulle jag Lf,
roen för min del söka utweckla de nödiga detaillerna, hwilks
eljest Lro öfwerflödige.
Slutligen tilläde ^.ullars Oanietsour
Den 6 October.
281
Mine Broder;
Hwad jag bär fvreflagit. Sr af en större inflytelse»
K» »ian i allmSnhct wid första väseendet torde inse. Jag
gr flyldig, att fästa Eder uppmärksamhet derpå, samt att
öppet angifwa för Eder de hewekelsegrunder, som dertill
förmätt mig. I det tillständ, hwari wär representation
och administration nu befinna sig. Sr det tydligt, alt genom
dem, ingen kraftfull äkgärd kan ästadkommas, för represen¬
tationsförändring. Ständen hafwa interesse», hwilka allde¬
les icke medgifwa nägo» genomgripande förändring i siclf-
wa representationen; och administrationen kan, i all min
öfivertygelse, icke bibehålla sig, om den icke ännu, företrä-
dcswis, skyddade dessa interesse». Sedan i Adeln, pä dee
synbaraste sätt, Embctsmannaintercsset 8r öfwerwägande;
dä Prcstc.-Ständel fortfar alt anse sig i enskild beswärö-
wäg kunna franiträda inför Thronen i olla Kyrkans och
Lärowerkens allmänna angelägenheter; sä länge Borgare,
Sländet icke uppmuntrar Städernas allmänna interetzen,
utan dels nägra wissa öfwerwägande Skrärättigbeter, dels
till stor del i märt land synnerligt inflytelserika Stats,
Embetsmannamyndigheter, anker jag icke tänkbart, att pä
reformens länga wäg komma till det mäl, nationen i all¬
mänhet sä högt päkallar. Det Sr klart, att sä länge om,
kring 200,000 Hemmansägare icke hafwa mer inflytel¬
se i Nationalrepresentationen, Sn 30,000 skattskrifne Bor¬
gare, 1200 Adeliga hufwudmän, och omkring 1500 wal-
bcrättigade Prester; är den största delen af nationen helt och
hältet öfwerlemnad ät nägra fä interetzens godtycke, och att
pägon jemnwigt emellan dessa interesscn ickef kan ästadkom*
282
Den 6 October.
mas annat, än pä allmogens bekostnad. Men om nu den
stora mängden ak de skattdragande klatzerna icke kunna yr¬
ka, att xä en gäng komma i besittning af all ren inflyrel-
se pä allmänna ärendcrnas behandling, som skulle bafwa
lill sannolik solid en genast skeende förändring i de andra
klasiernas, synes det dock wara billigt och förenligt med
Lesia klasiers eget bästa, att lagarus iriedgjfwa dem ett,
efter hand ökadt, deltagande i offentliga lagstiftningen,
säsoin enda medlet till oe wäldsammare drptningarnes fö¬
rekommande. Ett sadant, och det onekligen enklaste, krafti¬
gaste och lugnaste, är, akt lemna dem denna inflytelse och,
pä samma gäng, inskränka den inom rvalförrättningarne.
En hwar finner lätt af mitt förslag, alt soliden deraf skul¬
ls blifwa, att nuwarande Bonde-Ständets walberrätkigads
personer fingo största inflytelsen wid walen; Borgareklaffen
dernäst, samt att Adelns och Presterskapets deltagande i
walen föga mwerkade Lerpå. Men, fastän det således
kan antagas, att ingen Adelsman och ingen Prest blefwe
representant, som el agde Borgare, och Bondeklasiernas
förtroende, wore oet likwäl gifwet, att Adel och Presterskap,
till en dorian, bibehöllo hela nuwarande Ständsinflptelsen,
wid sjelfwa de allmänna ärendernas afgörande; att säledcs
deras och Borgareklasicns Ständsprivilegier och enskilda in-
lcresien, lika litet blefwo derigenom förglömde, eller förbised¬
de; men akt tillika de blefwo wärdade i den onda, som öf,
wsrensstämde med de öfrige kamhällsklasiernas beläkenhet
och billiga fordringar, Lä de handhades of män, hwilka
alla wcrkligen ägt öfwer» desias förtroende. Del är äfwcn
gifwet, att alla de representerade kiafferna skullp finna sig
De» 6 October.
283
bclätna, ait, genom deltagande i walen, finna en början till
Utöfning of den rätt, som således more hwarje skattflrif-
wen och sjclfägande Swensk medborgares; och att, om än
uteslutandet ifrän sjelfwa representanrkallet ännu gwarstär,
skulle detta förefalla mindre tungt för deni, dä de dels sä
lätt kunde, pä etkeller annat sätt, ingä i de representerade kias»
serna, dels skulle finna sig belätne med den säkra utsigt för re¬
presentationsrättens slutliga crhällande i framtiden. Jag till-
siär, att jag till och med anser denna inskränkning af represen»
tantkallet, inom wista förut representerade kloster, wara min¬
dre obillig, mindre särande för frihetsbegäret och fosterlands»
kärleken, än den klatzifikation efter förmögenhet, som i fle«
ra andra länder, med representativ Statsförfattning, är
bruklig.
Det Sr destutom en af erfarenheten witsordad sanning,
att man icke kan utföra sädane förändringar i Statsskicket,
som den nu ifrägawarande, utan genom de wälbsommasie
skakmngar, om man ej börjar dem pä ett sätt, som gifwer
en ledning ät allmänna opinionen; och för den Sr det nö¬
digt, alt det man will, mäste wara enkelt, fattligt och till¬
fredsställande. Allmänna rättigheten att deltaga i wal
af de personer, som sjelfwa wilia och böra kalla sig folkets
representanter, är sä klar, sä naturlig, sä öfwerensstäm-
mande med de fordringar, man sä gerna uppställer såsom
ersättning för alla uppoffringar, att den mäste göra sig
gällande; och jag twekar säledes ej, att anse detta medel,
säiom det bästa, der Sndamälsenligaste, att, under närwa-
rande förhällanden, begagna.
6öran sonasson och 8ven Heurlin frän Kronobergs,
284
Den 6 October.
?er vilsson frän Christianstads och Lengt Ouflmnnstr-
son frän Hallands Län instämde i hwad Austers Oanisl-
son pttrat.
I anledning af kristers Osnielsons HSnwisning till
Norrsta Constitutionen, uppläste Secreteraren den §. i Norli,
ges Grundlov, svin bestämmer hwilka Lro berättigade, att
wälja Stortings-Rcpresentanter derstädes.
I^ils Llrincllunst frän Wester-Norrlands Län: Dä det
sedan sista Riksdagen hanlande Grundlagsändringsförflag,
rörande FrSlseheininanskgares berättigande att wäija och
wäljas till Riksdagsmän af Bonde-Ständet, förewar till
afgörande i detta Ständ, röstade jag för antagande af det»
ta förslag, tp jag fann detsamma öfwerensstämma med
billighet och icke föranleda lill nZgon förbländning med an¬
dre Ständsklastcr. Deremot kan jag icke godkänna
Oaniolsons förflag, rörande en för alla jordbrukare, Utan
afseende pä Ständ, gemensam walrättighet och walbarhet.
Genom antagandet deraf, stulle snart Bonde-Ständet blif-
wa wjd pokeringarne utträngdt af Ständspersoncr och andre,
som icke kunde anses wara wcrklige Bönder, och detta Ständ
stulle omsider upphöra att wara ett Ständ för sig; helst
om, efter ^.näers vsnielsons förflag. Representationen
komme att fördela sig pä twenns Kamrar, dä, i ett salun¬
da sammansatt klenum, Riksdagsmännens af Bonde-Stän¬
det röst icke stulle förmä göra sig hörd eller gällande; t»
huru wore det wäl möjligt, alt mindre upplpste Bönder
mäktade kämpa mot de mänga kunstapSmännen bland de
andra Ständen. För min eel tror jag, att, om Bonde-
Den 6 October.
285
Ständet skulle sä förblandas nied de andra Ständer,, som
genom antagandet as Austers Oaniolsons förslag blefwe
en ostridig följd; sä komme Bonde-Sländet snart fogdt i
samma ställning, som sär ibland ulfwar. Det är wisser,
ligen sant, att mänge ännu Lro orepresenterade; men
Bonde-Sländet har, genom antagande al Frälsehemmans,
ägare, gjort hwod i detta afseende pä Ständer bör ankom¬
ma. Mä de andra Sländen folia samma exempel, sä att
t. ex. alla Troman kunna fä representationsrätt hos Rid-
derstapct och Adeln, Trotjenare hos Preste-Ständcl, samt
Manufacturister och Fabriksidkare hos Borgare,Ständet.
kohansson frän Upsala Län och OIol kors-
son frän Stockholms Län biträdde LtrincHunckr plirade
äsigter.
Hans kansson frän Elfsborgs Län: Att representa¬
tionsförändring här i Landet är nödig, lärer ingen kunna
neka, som nägol iakttagit tidsandans utwcckling, och sör-
mär inse, att i samma män npa samhällsförhällanden fram-
stä, desamma ock fordra jemnkningar och reformer i Stats,
författningen. All Swensta Samhällsförhällanderne nu
äro myckel förändrade emot dem, hwarefler wära represen¬
tativa former ordnats, kan icke bestridas; men man mäste
derjemte medgiswa, att wära institutioner icke framgäll till
förbättring, i bredd med de förändringar, som i dessa för-
hällanden blifwil af tidernes framstridande upplysning
beredde. Ännu har det icke kunnat komma derhän,
att representationen kan sägas representera Swensta
folket, ulan blott nägra klasser eller wista intressen;
386
Den 6 Oclöbc?»
och under fädane förhällanden, dä en stor del af!ans
dets sjelfberoende, skattdragande Medlemmar icke fä delta»
ga i representationen, kan densamma icke wara Lndamält^
enlig. Constilutions-Utstottet har wäl, genom dest ifräga-
warande förslag, sökt bereda wista kloster inträde i repre¬
sentationen; men, genom antagandet deraf, skulle ingen¬
ting komma att winnås, utan representationsformerna
blott blifma mera inwecklade och swärfattliga, sä att det
synes mig icke wara stöl, att pä detta förslag mgä. Ut¬
skottet har nämnt i premisterna, att omffapnmgSbegärct
ofta föranledes blott af klanderlust, och brädstörtar att ned-
rifwa, utan föresedda ämnen till nybyggnad. Detta Sk
icke här tillämpligt. Ingen kan önsta, att reformerna
skola winnås genom nägot revolutionärt steg, utan att, pä
grundlagsenlig wäg, stall beredas det resultat, som natio¬
nen efterlängta,-. Detta resultat kan ei lämpligare ernäs,
än pä sätt suders Oaniolson uppgifwit, genom införan¬
det af en allmän welrält, sä alt folket ej wore bundet
alt wäija representanter inom wista samhällsklaster, utan
hwem som helst de hade förtroende till. Adelsman, Prest,
Borgare eller Bonde. Derigenom skulle afhjelvas den, till
gansta menligt inflytande ledande, oformlighet, att säsom
^.nder-s DaruelLou omförmäit, Bonde-Ständet endast ut¬
gör en fjerdedel i Riksförsamlingen, oaktadt dest represen¬
tanter wLlias af twä tredjedels millioner män; hwaremst
Preste-Ständet, utgörande ock en fjerdedel af represtntatio-
nen. representera endast 2000 Prester. Lstwäl wägar jag
icke rrv, ait en sä genomgripande reform, som Lnclers
vanielnorr uppgifwit, för närwarande kan, ehuru wisterli-
Den 6 October.
287
gen den bästa, tillwägabringas; utan wore det till en bök¬
man mycket wunnet, vin, med bibehållande af. nuwarande
walsätt, Represtnlanterne komma a!t sainlas pä en eller
twä Kamrar, hwarigenom det, lill mycken besparing i tid
och kostnader, blefwe lättare att meddela hwarannan stna
tankar och nödige upplysningar i olla ämnen, samt att
tillwägobrmga sammanstämmande bestut, i stället att nu
sä mycken tid onödigkwiS borttages med remitzer, äterre-
mister, sammanjenmkningar och slutligen voteringar i för¬
stärkta Utskott, allt en följd deraf, att Reprcsentantsrne mä¬
ste samlas vä 4 Kamrar. LlrincUnnä har anmärkt, att
pä det af mig uppgifne sätt, Bonde-StändetS röst skulle
komma att ölifwa mindre gällande, eller icke sörmä göra
sig hörd. Jag kan ingalunda dela denna farhäga. Bonds-
Ständets Ledamöter äro ju tillsammans med de andra
Skänoens i Utskotten; men de förres röst är derföre icke
mindre gällande, och samma förhållande skulle ocksä äga
rum i ten allmänna församlingen, sä att nemligen Bondens
röst skulls blifwa lika hörd, svin Adelsmannens, Prestens
och Borgarens.
Vice Talmannen ilon kansson: I enahanda syftning,
som Anefors Danielson» och Dans hanssons anföranden,
hakrva motioner blifwit rväckte inom Constitutions-Ulffottet,
rörande Grundlagsförändringar, till minnande af mera öf-
werensstämmelse med Norrska Constikutionen. Detze hof¬
wa dock funnits icke wara antaglige. Zag har i t7 dagar
bewistat ett Norrskt Stor-Ting, och jag har funnit, att
särskilde inttresttn, man och man emellan, ter lika som häx
288
Den 6 Octobek.
LelS inom, dels emellan, de särskilda Ständs-Clasierna, ine
werkst pä öfwerläggningarne och besluten. Erfarenheten
har ock wisat, att de Norrsta Stor-Tingen icke kunnat
slutas pä den bestämda tiden, 3 mänader, utan att dertill
manligen ätgätt 7 ä, 8 inänader. Hivad kristers Oaniel-
ron omnämnt, rörande rättighet för Bonde,Ständet, alt
wäija och i representationen deltaga till twä femtedelar
mot de öfriga Ständen tillsammans. Sr wisterligcn öfwer-
enssiämmande med rättsprincip, men det är icke tänkbart
att ett sädant förslag kan gä igenom. Riddcrstapets och Adelns
Ledamöter i Constitutions-cktstottct hafwa Ifrigt förswarat
Ridderffapets och Adelns rätt, akt utan wal deltaga i re,
presentationen, dertill de för ständigt wilja wara sjelsstrif,
ne. Prester och Borgare söka likasä, att föriwara den repre¬
sentation de nu äga. Huru Sr det dä möjligt, att Bonde,
Ständet stall kunna göra sin rätt gällande? Sländets Le¬
damöter i Constitutions.Utstottet, hafwa nog uttalat deras
öfwerkygclse i nämnde afseende, men blifwit öfwerröstade.
Bonde-Ständcl har wid denna Riksdag bland sia intagit
frälsehemman egande Bönder; men ett förslag, att ofrälse
Sländspersoner, sou, äga jord, och af hwilka jordbruks-
interestet kunde winna mpcket skydd, stolle intagas kland
Rldderstapet ow Adeln, har blifwit i Constitutions-Utstottet
förkastadt. Den lid Sr säledcs längt aflägse, dä Bonde-
Sländet kan komma att i representationen deltaga i män
af de skatter, det till Staten utgör. Sjelf har jag i Csn,
stitutions-lltstottet fört mitt Ständstalan i den bästa möj¬
liga öswerensstämmelse med den önskan, svin i Ständet 8r
den
Den 6 October.
289
den mel! allmänna, och dä, under närivarande Ständsför-
delning, det Sr bättre att Bonde-Sländet har en fjerdedel
röst i Riksförsamlingen, än att widlaga nägon lädan för¬
ändring. hwarigcnom Ständet finge mindre inflytande ivid
Sfwerläggningarne och befluten; sä kan lag icke annat, än
tillstyrka, att Constitulionö-Ulstottcls förslag mä dwila till
nästa Riksdag. I händelse det dä skulle affläs, sä är dock
icke nägot särdeles förloradt.
llokau Lengtsson frän Wcster-Norrtands Län: Mina
tankar i föremarande ämne hafwa nu bliswit utweckladeaf
vice Talmannen. Utstottet har, sä mycket möjligt warit,
leinnat uppmärksamhet ät de ingifne motioncrne om för-
Sndring i Representationssättet, men det har wisat sig allt för
betänkligt, att söka införa allmän walrättighet, pä sätt An¬
tiers Danielson framställt. Sjelf har jag icke med lugnt
samwete kunnat gä in derpä. Jag tror tiden dertill ännu
icke wara inne, utan att mycken wäda deraf stall uppstä
^ör Bonde-Ständet. Det kan icke wara lämpligt, att re¬
presentanterna bär skulle sammanträda pä twenne kamrar.
WLl Sr det sannt, att bondens röst borde höras, lika sä wäl
som Adelsmannens, men det koiume säkerligen icke derföre
att ske. Bonde-StändetS röst skulle otwifwelakcigt blifwa
mindre eller intet gällande, vin allmän »valrätt infördes
och representanterna fördelades blott i twenne kamrar.
Här har sä mycket LberopatS den Norrsta Grundlagen.
Zag tror dock, efter hwad jag hort, att Norrskarne Sro
lika mitznöjde med sin representation, sorn wi med wär.
7rde Bandet. 19
290
Den 6 October.
Det Sr pttradt, att, genom antagande af grundlagsförän»
dringar till öfwerensstäimnelse Med Norrska Constitutionen,
Riködagarne, likasom Stortingen, skulle kunna siutaS pä
3 mänader; men säsom vice Talmannen Ion bousson erin,
rat, har det manligen inträffat, att Stortingen räckt 7 ä
8 mänader, ehuru de Lndä hällas hwart 3rdje Sr. Med
ett ord r jag tror wär representation wara god nog och ej
att förkasta, helst wi ej weta, huruwida wi kunna fä Nägon
bättre igen. Jag yrkar alltsä, att Utskottets förslag mä an'
tagaS till grundlagsenlig behandling nästa Riksdag.
Ola lexpssoir fran Blekinge Län: I förewarande
fräga Sr jag hufwudsakligen förekommen af Lteinlllunä
och llolisn Levesson, ,ned hwilka jag mig förenar. Jag
fär derjemte yttra, det jag mycket drager i betänkande,
att nu i bast ingä pä den här af en medbroder föreslagna
representationsförändring, Lfwen af det skäl, att jag ofta
hört Ledamöter af andra medborgareklasser yttra, att en
sädan förändring skulle för Bonde-Sländct medföra sä
mycken nytta. Jag har nemligen i andra frägor oslast
förnummit, att sädane personer, ätminstone icke alltid, me¬
kar mig och mina likar sä wäl, och detta ger mig anleda
ning till nägot twifwclsmäl i denna wigtiga sak. Skulle
wär representation blifwa lä ställd, att BoNdc-Ständet fick
wälia hwem som helst, utan att wara bonde, sä inträdde
snart det förhällande, att knappt nägon bonde blefwe wald.
Man har sett, bäve wid sista och denna Riksdag, att per¬
soner blifwit i Ständer inwalde, som icke warit bönder.
Jag har dessutom icke hört mina Committenter klaga öfwer
Den 6 Ottober.
291
tvär nuwarande representation, inen wäl deröfwer, att sista
Riksdagen war för läng och kostsam. Om Riksdagarne
kunde förkortas, önskade >'ag det gerna; men jag twiflar, att
delta skulle ske, om alla represenranterne komma tillsam¬
mans till gemensamma ofwerläggningar pä ett rum. Äf-
wen i mincheinbygd hafwa petitioner om representationsför¬
ändring blifwit undertecknade af någre Ständspersoncr och
nägre Stadsboer, men alldeles icke af Bönder. Jag tror
att denna wigtiga sak täl besinningstid ännu nägon
längre tid, pä det folket mä hinna att derom stadga sitt
omdöme.
Z Ola keppssons äfwensom i vice Talmannens och
kolian Lengtssoos yttrade äsigter instämde Drile Hansson,
Daniel Danielson och Dars Olsson frän örebro, kristers
kalsson, kolianues 8vensson och kelter kansson frän Jön,
köpings. Olot Olsson frän Wermlands, Drio kersson,
l^ils Lrsson och Drile Lrsson frän Gefleborgs, Drile
8vsnl)srg frän Wester-Norrlands, 8ven kansson frän
Jemtlands, kars Dansson frän Bohus, Olot Nans¬
son frän Blekinge, och ker Dinstrilisson frän Norrbottens
Län.
^Ntlers Lrilisson frän örebro Län: Jag tror, att ge¬
nom allmän walrätt, den bästa representationsförändring
skulle kunna tillwägabringas. Om af Allmogen skulle rväl-
jas annan person, än en bonde; sä synes deraf icke nägon
wäsa kunna uppkomma, emedan den, som wunnit allmo¬
gens förtroende, säkerligen framgent skulle motswara det¬
samma. Mistbrukade han det deremot under Riksdagen, sä
292
Den 6 Octobcr.
blefwe han säkerligen icke wald till samma befattning en
annan gäng. Med rättwisa synes det ock instämma, att
hwar och en wäller, i män af den jord hon äger; likasom
att, dä en maldes bland hwarje af de öfriga Ständen,
twänne maldes till Riksdagsmän af Bonde-Ständet,
pä sätt af Gullers Danielson blifwit föreslaget, och deruti
iag instämmer.
Nils persson frän örebro Län: I följd af den er¬
farenhet, jag wunnit, anser jag nödigt, att ett förändradt
representationssätt införes, son, bättre motswarar folkets
önskningar, och förenar iag mig med ^nclers Danielson
uti det förslag han i detta afseende framställt.
Dars Darsson frän Elfsborgs Län: Jag skulle »verk¬
ligen afhälla mig frän allt ordande i ämnet, derest jag ej
more förwistad derom, att resultatet af alla Ständsförhand»
lingarne härutinnan blifwer lika ofullständigt som mitt eget
yttrande. Under en längre tid har mycket tolatS och ffrifwits
o»r nödwändighetcn af förändring i representationssättet, men
jag Sr öfwertygad, att, när det stycket skall pä allwar företagas,
sä möter det mycket motständ, och ingenting blir derutaf.
Tiden Sr mäbända ännu icke mogen dertill. Här har fram¬
kastats den farhäga, att, genom införandet af en allmän
»valrätt, Bonde-Ständet skulle komma att uteslutas frän
deltagande i representationen. Äfwen har äberopals, säsoin
exempel, hurusom w!d twenne Riksdagar nägre sädane per¬
soner blifwit walde, som mäste äter utgä ur Bonde-Stän¬
det, säsom obehörige, att derstädes wara Ledamöter. Jag
Den 6 October.
293
keinnar derhän, hurnwida dessa anförda exempel kunna,
enligt meningen derom, antpda, att om förSndringcn an-
tageS, bönder icke mer skulle komma i kräga wid omröstnin»
gen till Riksdagsman. I förbigående will jag dock nämna/
att jag tror nägon wäda för Bonde-Ständet icke stolat
uppstä, om de omnämnde Riksdagsmännen fäkt wara qwar
i Ständet. För att icke täta förivilla sig af dessa exempel,
eller af de eljest uppgifne anledningarne till nämnde far¬
håga, ar det nödigt betänka, att, om det antydda förhäl,
landet, nemligen att Bonde,Ständet, genom den uppgifna
förändringen, kommer art lida inskränkning i betz represen,
tation, möjligen kunde inträffa, ifall förstaget antoges gene,
reit, utan speciella grundlagsbestämmelser, sä skulle dock
nämnde förhällande förekommas, genom dertill tienliga grund,
lagsstadganden, hwarä ock Austers Danielson gifwit an»
wisning. I detta afseende är föreslaget, att Landet stall
indelas i Waldistriktcr, för hwilka ett bestämdt antal finge
wäljos, ej beroende af DistrictetS areal, utan i män af jord¬
brukets och näringarneS skattebidrag; och dä Bonde.Slän,
det utgör den betydligaste delen af Nationen, samt det fful,
le wäljas ett dubbelt antal bönder emot representanter för
hwarje af de 3 andra klasserne, sä följer det af sig sjelft,
att L)onde,Sländct skulle komma att bestä af ett gansta
rundeligt antal, och större, i förhällande till de andra Ständs-
Ledamöterne, än under närwaranve representationssätt.
De missförhållanden skulle ock rättas, att t. ex. Presterne,
hwilkaö antal Sr sä ojcmnförligt ringa emot Böndernes, ej
komme att utgöra en fjerdedel af Nationalförsamlingen,
hwilket ger bein mera makt i werldsliga saker, Sn under
294
Den 6 October»
nSrwarande tid län,pligt Sr. Jag finner wäl, att utföran,
det af Anstors Dsnielsons förslag i hela dest widd, icke kan
päräknas att ste förr, Sn i en aflägsen framtid; nien för
min del kan fog icke annat Ln tro. det en Bonde, om han
Sr en wärdig representant, icke stall häpna, att, i händelse
Ständen komma att samlas till gemensamma öfwerlägg,
ningar, utsSga fin tanka i der förekommande mäl, helst jag
funnit sädant ste i Utstotten, der lika förnäma Herrar,
four i de andra Stänoens plena, äro nSrwarande. Zag
tror också derföre, lika med Austers Danielson, att, till en
början, man bör söka, jä »mickel som möjligt Sr, samman,
flä Sländen, derigenom att de komma akt samlas lill ge¬
mensamma öfwerläggningar och beflut, pä det mera enig,
het, bäde i tankeyltringar och i resultaten, deraf mä
winnås, samt Riksbagarne pä kortare tid kunna af-
siutas,
Austers Danielson: Det är rätt ledsamt att höra,
det sä upplpste meobröoer härstädes tadlat mitt förslag, er¬
tan att hafwa rikligt uppfattat det, Jag har talat om
vbillrgheten af wär Ständsindelning', och till bewis derpä
anfört, att dä Bonde-Ständei utgör 200,000 hushäll, sä ut¬
göra Ridderstapet och Adeln blott 1200, Presterne läOo och
Borgare 30,000, Jag har förklarar det wara möjligt, att
N» sillwSgabringa en sä total förändring, att folket finge
wäija hwilka versoner som helst, utan afseende pä ständs-
skillnaden, men för art söka i mera lugn fä utföra en »vä¬
sendtlig, ehuru mindre widsträckt, förbättring, har jag före¬
slagit. att med iakttagande af nu warande Ständsindelning,
Den 6 October.
285
folket skulle, efter hwad soin sones wara dest naturliga rStt
fritt wittja, inom bestämda wabdistricter, ettwistt antal till
Riksdagsman inom hwarje Ständ, nemligen: en Adelsman,
en Prest, en Borgare och twä Bönder, i ett wal-district
af ungefär 35,000 innewänare. Zag frägar, om detta
kan sägas wara att förminsta Bonde-Ständets rätt, eller
om set icke är, att göra den mera gällande? Wisterligen
befarar jag, alt den tid ännu Sr aflägsen, dä de andre
Ständen wilia gä in härpä; men, om det nu e» lyckas ost,
att bereda sädan förändring, sa wore det ätminstone gan,
sta wackcrt af märt Ständ, att i denna wigtiga sak hafwa
gifwit föresyn, medelst en sund tanke, som leder till bättre
fördällanden, och kan nägot lugna det derefter längtande fol¬
ket. 'Ty folket kan icke annat, än klart inse, att, vin Bon-
de-Ständet, som utgör större delen af nationen, finge witt¬
ja till Riksdagsmän inom alla Ständen, sä skulle landets
angelägenheter blikwa bättre wärdade och i allmänhet alla
Riksdagsärender fä en bättre gäng. Det mäste wara en
naturlig följd af fördelningen vä 4 Kamrar, att swärighe-
ter uppstä mot fattandet af sammanstämmande beslut. S8-
ledes komma ofta gansta wigtiga frägor att förfalla, deri¬
genom att i bestulen derom, twenne Ständ stadna emot 2,
eller att 3 Ständ icke finna med deras inrresten förenligt,
att derpä ingä. Det Sr egentligen i bestattningsfrägor,
Ständcns beslut nödwändigt fordra sammanjemnkning pä
ett eller annat sätt. Pä sädank sätt Sr det knappt mölligt
att winna snara förbättringar i landets ekonomiska förhäl-
landen, och mä säsom exempel harwid erinras derom,
att wi, vaktart alla wära bemödanden wid Riksdagarne,
296
Den 6 October.
ännu icke ens hunnit sä längt, att wi sätt nägon reglering ak
kronobrefbäringsbeswäret. Mäwi alltsä nu icke försumma,
att »vidtaga nägot steg, som ätminstone kan wisa wär goda
wilia, att tillwägabringa nägon »väsendtlig förbättring.
Den tid kan ej wara längt borta, dä önnu kraftigare upp,
maningar härtill stola giswas; ty sä längt har det gätt
med Swensta nationens obelätenhet med nuwarande re¬
presentationssätt, att säkerligen de flesta Riksdagsmän af
Vonde-Ständet wid nästa Riksdag komma att förses »ned
postulater, som uttrycka Committenternes önskan, att i detta
representationssätt winna nödig förbättring.
Med Austers I)»nielson förenade flg Austers Nils¬
son och Dufve dansson frän Malmöhus samt kelter
kelsson frän Jönköpings Län; tilläggande keller kers-
sou, art han ansäg wärt nuwarande representationssätt
oformligt, och erinrade, såsom bewis derpä, hurusom, till
fraingängen af de flere lönereglcringarne wid förra Rikö,
Lagarne, bidrog, att mänga dä röstade i egen sak.
Nils Lliinltluncl: Det Sr sagdt, att Bonde»Ständet
skulle blifwa lika gällande säsom nr», Sfwen örn represen,
ranterne samladeö blott pä twenne Kamrar. Jag hem¬
ställer till hwar och en, som warit Ledamot i Utskotten, om
Bondc-Ständets Ledamöter derstädes, ehuru af lika antal
»ned dem af hwarje annat Ständ, kunnat der förmä lika
»»lycket, som de andra Ständens, för att befrämja nägon
tor allmogen billig och gagnelig sak. Huru »nyckel har
»väl Bondc-Sländcts röst blifwit gällande, för att mot-
werka sädane beslut, som »ner eller lnindre bidragit, att
Den 6 Oktober.
297
stada Nationen? Det har yttrats, att de bland Bonde-Stän-
det, som Lro wärdige Ledamöter, kunna päräkna, att blif-
rva hörde, lika sä wäl, som Ledamöter af de andra Stän¬
den. Jag tror, att icke nägon owärdig kunnat blifwa af
Bondc-Sländer utsedd till Ledamot i Utskott, men saken
ar ej hjclpt dermed. I det Utskott, der jag har den aran
att wara Ledamot, hafwa Bonde-Ständets medlemmar aldrig
lblifwit sä mycket observerade, som dä frägor om anslag till
Embets- och Tjenstemän, eller andra med deras interesse» för¬
enliga Sndamäl, stokat förekomma; men da wi sagt nej, sä haf¬
wa wi ofta bliswit ensamme. Jag kan icke frängä den öfwer»
tygelse, att pä samina gäng Bonde-Ständet förenar sig i ge,
mensamt kltinummcd.be öfrige Ständen, sä blir Bonde-Stän-
detöröst icke mera gällande, eller kommer StändetS representa¬
tion att alldeles förfela Lndamälet, särdeles som be andra
StändS-Ledamöterne, hwilka, efter det uppgifne förslaget, kom¬
ma att utgöra Adelar af hela represeotationen, säkerligen skulle
ställa sä klokt till, att Bonde-Ständets blefwo uteslutna frän
deltagande i Utskottens öfwerläggningar.
Austers driksson frän -örebro Län: Jag har hört sä¬
gas, att folket i landsorterna anser sig belätet med den re¬
presentation wi hafwa. Förhällandet är icke sädant i min
ort, utan i stället att tala till representationens förswar,
pttras der mycket mitznöje med densamma, särdeles i an¬
seende dertill, att stätterna wid hwarje Riksdag ökaö.
Olok Olsson frän Östergöthlands Län: För min del
biträder jag Llriustluntls yttrade äsigt. Säsom Ledamot
i etr af de Utstött, som gemensamt handlagt frägan om
298
Den 6 Octobcr.
Bränwinsbränningen, har jag sett, huru litet Bonde-Stän-
dets röst dcrwid betydt, cch huru Bonde-Ständet tappat i
voteringarne. Sjelf kan lag icke med min rost bidraga der¬
till, att mina Committenter mä förlora en bland deras dyr¬
baraste rättigheter, sein, genom antagande af den förestag¬
na allmänna walrättigheten, pä det högsta äfwentyras.
Vice Talnianneu .lön ionsson: För att rätt bcdömma
de nu framställde forstagen, fordras, all iakttaga de stora
skiljaktigheter, som deruti förete sig. ^nclars Danielson
har föreslagit, att wolrätten skulle ändras pä det sätt, akt
rpresentanternc af Bonde-Ständet skulle utgöra clt antal af
zrdelar mot de öfrige. Antages detta, och Lndä samma
skillnad, som nu, iakttoges mellan Riks-Ständen, sä wore
dermed icke nägot wunnet, pä den förstärkning, Bonde-
Ständet erhällit, helst Ståndet har nog mänga Ledamöter
anda, och kanhända wore bättre omantalet instränkteS till
tredjedelen. Skulle äter, med antagande af den allmänna
walrätten, säsom ^.nclers Danielson förestagit, nuwarande
StändSstillnad under Riksdagen upphöra, sä wore det
witzerligen af wigt» att Ledamöter af Bonde-Ständet mal¬
des till dubbelt antal mot Ledamöter utaf hwarje af de
öfrige. Men äfwen om en säoan förändring wore önfflig,
för att bringa representationen i bättre stick, sä är dock,
efter min ranke, alldeles omöjligt, att dertill winna alla
Ständens bifall; och denna omöjlighet wisar sig deraf, att
ett förstag, som gick derpå ut, att Bonde-Ständet blott
skulle utgöra rrdcl af revresintationen, nemligen derigenom,
att krigsbefälet skulle utgöra ett och Ofrälse,Ständen, som
Dett 6 October.
299
hafwa oreprescnterad jord, ett Ständ, icke kunde i Consti-
tutions-Utskottet winna afseende.
Hans dansson: Alla de olägenheter, som uppgifwas
i afseende derä, att Bonde,Ständels ekonomiska fördelar
icke winna framgäng, stulle afhjelpas, om walrätten blefwe
allmän, sä att ej wista kaster, icke några särstildta interes¬
se», utan hela Nationen, representerades. Jag befarar wäl,
att förslaget härom icke ontages af alla Ständcn; men, i
allt fall, niä det blifwa för Nationcn och kommande Stän¬
der, alt begrunda. Mähända kun ock detta gifwa anled¬
ning till ett ännu mera tjenligt sätt för »vinnande af en
ändamålsenlig representation. Jag anser således, att Stån¬
det bör antaga ^.näers Oanielsons förslag till grundlags¬
enlig behandling wid nästa Riksdag. Derigenom hade ät,
minstone Ständet uttalat en öfwcrtygelse, om behofivct af
allmän represcntarionssörändring, en öfwertygclse, som ffulle
innebära »vederläggning of det förebärande, man hörer
framställas, att Nationen Snnu icke är mogen för en dy»
lik reform. Det är nödigt att börja med ett sädant steg,
ty eljest komma aldrig nagra större reformer till werkstäl,
ligbet.
Olot Inncldäek frän Hallands Län ansäg /tvsters
Vsnielsvns förslag wälgrundadt och tjenligt till beredande
of framtida förbättring i representationen; hwadan han i
samma förslag instämde.
» 7ol»an lscob kutborg frän Norrbottens Län: För
min del önskar jag, att Ständsflillnadcn mä upphöra och
300
Den 6 October.
att representationen sammansmälter till ett helt; men dä
privilcgierneö representanter innehofwa Z-dclar af representa¬
tionen, ehuru desse i sjelfwa werkst ej representera mer
iin z:del af hela nationen, sä är icke hopp, att någon re¬
form i detta afseende kan tillwägabringas förr, än det
Ständ, som enligt Constitutions-Utstottetö yttrande, har
sig folktärarekallet uppdraget, hunnit hoS nationen ingju¬
ta en allwarligare fosterlandskärlek, än för närwarande fin,
ne»; och dä iag wet, att dessa folklärare, under äsidosät-
tande af alla egna fördelar, med mycken iswcr arbeta för
befrämjande af en sädan fosterlandskänsla, sä förenar
äfwcn jag mig i anhållan, att Betänkandet återremitteras.
Reformen blir dock swär att tillwägabringa, sä länge man
hyllar den satsen, att Adelsmannen stall wäija en Adels¬
man, Prosten en Prest, Borgaren en Borgare och Bonden
en Bonde.
Sedan alla, som sig dertill anmält, nu talat i Sm,
vet, förklarades discussionen fulländad, och Talmannen
frägade, om Ständet antager Constitutions,Utskottets Me¬
morial N:o 35, till grundlagsenlig behandling wid nSsta
Riksdag; hwarpä swarades bäde Ja och Nej.
Pä enahanda sätt beswarade ock Ständet Talman¬
nens Proposition, vin Ständet antager, säsom dess gemen,
samina tanka, Austers vsmelrons anmärkning, att ge,
nom allmänna wal mä utses de Ledamöter af alla 4 Stän¬
den, som till wisst antal för hwarje Län borde utöfwa Riks¬
dagsmannakallet, samt att desse, sedan de församlat sig, ge¬
nom inbördes wal mä fördela sig i twä kamrar, pä sätt i