Hederwärda
Bondc-Ständcts
Prokvcvllcr
wid
Urtima Riksdagen i Stockholm
är 1884.
Lemte Landet.
Stockholm, Kongl. Ordcnö.Boktryckeriet, 1834.
L834 dm 2 Juni.
ksteiiurn kl» 10 förmiddagen.
Justerades Protocollen för ten 28 och 30 sist-
?idk-c Maj män ad.
8amue1 ^nc!el'88on fran Östergöthlands Län hade
inlemna! ett sä lydande striftligt anförande:
"Till följd af mitt gjorda förbehåll wid före»
Dragning af StatS-UtstottetS Bctänkanden, rörande
StatSurgifkerne, stulle jag derwid afgifwa de an¬
märkningar, hwartill fog wisierligen icke saknas; men
da flere af mina medbröder redan i de wasendtligaste
srägorne yttrat sig emot de förhöjda anslagen, och jag
med dem i detta hänseende är fullkomligt ense, will
jag endast omnämna de i Betänkandet N:o 87 före.
slagne Statö-bidrag till Landtbruks - Institutet wid
Degeberg.
Det är otwiswelaktlgk, att Herr Nonnen af
detta sä kallade Institut sjelf har största fördelen,
dtrigenom an han wid sin egendom, i följd af Stats¬
bidraget, icke allenast begagnar arbetare kostnadsfritt,
uran, hwad wäl icke händer jordbrukare i allmänhet,
erhåller betalning för det de der fä nedlägga sin möda.
Sä widt jag kunnat inhämta underrättelser om den
method och de grundsatser, hwarefkcr åkerbruket wid
4
Den 2 Juni.
Degeberg bedrifwes, lärer det wara ganska twifwel»
aktigt, huruwida desi inhämtande kan wara as sär¬
deles nytta för allmogen, för hwars skull Institutet
Lock cgenteligen skulle wara inrättadk; enar Bonden
i allmänhet icke bär mera jord, än att han mäste an.
wända densamma till frambringande af lifwetS egent-
liga förnödenheter, men icke konstiga produkter, såsom
blommor till oljepräsining o. f. w.
De, som således kunna påräkna nytta af in-
siructionen, torde wara större egendomsägare, och besia
kunna och böra, utan Statens betungande, sjelswe
betala hwad deras underhafwandes undcrwiening ko-
star, derest betalning nödwändigt stall aga rum och
lärdomcn icke kan anses ersatt genom arbetet, hwilket
jag likwäl icke betwiflar.
Fran hwilkeu sida man således ser saken, ar ett
sa betydligt anstag, som 5000 Rdr, för detta ända.
mål, icke allenast onödigt,jutan till och med obehörigt
och endast tjenande till att gynna en enskild pä Sta.
tens bekostnad.
Jag anhäller, att desie anmärkningar kunde fä
åtfölja det återremitterade Betänkandet till StatS»
Utstoktet. Stockholm den 2 Juni 1834-
Lamuel ^.nckorsgon,
Riksdagsfullmäktig för Lysings och
Dahls Härader i Östergöthland.
Ständer bestöt, att detta Memorial skulle till
Statö-Utstottet remitteras.
Den 2 Juni.
5
Derefter upplästes följande, utaf 1'or Issks-
son frän Gottlands Län, denna dag ingifne an¬
förande:
Till ytterligare ledning »vid behandlingen af den
af mig wäckte och af Ståndet återremitterade motion,
om ändring i Allmänna Lagens stadgande i s:dra
Cap. 2 §. Gistermälsbalken, pä sa sätt, att der mätte
warda Konungen mcdgifwet Nädigst tilläta gistermäl
emellan personer i den slägtled, inom hwilken äkten¬
skap i nämnde lagrum finnes förbudet, åtminstone i
der fall, dä slägtskap en härrör frän half-
syskon; fär jag härmedelst hoö Högloft. Lag-Utskot-
tet »vördsammast påminna ej mindre om framlidne
Hans Excellence Grefwe ll. v. L83on8 gistermäl med
sin köttsliga systerdotter, samt de talrika tillåtelser
Hans Maj:t lcmnat Enkling, att inga äktenskap med
sin aflidna hustrus syster, än ock, att är 1809 en
Capitain Virgin fatt träda i gifte med sin helsysters
dotter, Fröken Vurora lalselrorn, flere sädane exem¬
pel att förtiga. Akt sadant ej kunnat ske, utan Nä-
dig diöpence anser jag utom all fräga; och dä således
exempel ej saknas pä Högsta Malteus tillåtelse uti
isrägawarande fall, och hwad förut skedt äfwcn ännu
kan inträffa, och att ett stort ondt ligger i den mist.
tankan, att hwad som kan killätas de thronen när-
mast omgifwande, skulle wara förbjudet för de deri¬
från mera aflägönade undersätarne, och således lagen
ej för alla wara lika;wägar jag ytterligare fästa Lag-
Utskottets uppmärksamhet derpå, huruwida det ej
wore bäst, att genom förändring i Lagens stadgande,
H Den o Junst
åtminstone da fråga är om halfskylda, göra fadans
dispencer lagliga.
?6r I8»1t58c)n i Myrungs,
RikedagSfullmägtkg fran Gottland»
Oswerlemnadeö till Lag-Utskottct.
Wrd förnyad föredragning af Allmänna Besmärs»
och Oeconomke.Utstotterö, sedan den 24 och 28 sisist
Maj pa bordet hwilande Betänkande N:o 60, i an»,
ledning af wackka frågor, dels om rättighet eill en»
skilda TheatrarS anläggande, dels ock, om upphöran»
de af de afgrfter till Kongl. Theatern, fom för re»
presentationer r landsorterns erläggas, uppläste ckan-
?Ltter ckanLLon frän Stockholms Län nedanstående
Memorial:
Angående Allmänna Bcswars- och Occonomie»
Utskottets Betänkande N:o 6o, fär jag anföra
följande:
i:o Utskottets tillstyrkande, att anläggning aff
enskifte Theatrar i Rikets smärre stader mä tillätas,
kan jag icke dela; ty sädane inrättningar skulle, efter
min tanke, icke medföra någon förmånlig afsigt; östr
ehuru en wärdig reservant, som önskat flere Theatrar,
sagt, att de wore nyttige för lägre folkklasier, för att
derigenom komma till åtnjutande af en till desi bild.
ningögrad och efter dest förmögenhet lämpad förströ,
else, som afhäller fran sämre ock ofta lastfull»
njutningar, sä kan jag deremot icke inse hwad nytts
Den 2 Juni. 7
dulike» Theatrars och skadespels anläggande i städerne
pä landet kan »nedföra — nej ttvertom skada! —
Ty i stället för bildning, förorsaka de flere olägenhe.
kcr. Jag, son» bor bredwid en stad, har »ned grä¬
melse fatt erfara hur»» den närmast omkring bo¬
ende Allmogen, helft ungdomen och Tjcnstefolket,
pä Sön- och Högtidsdagar, dels rest och dels gatt
till staden, för att uträtta nödige ärender, och träffat
hwarandra. Manga äswcn för nöjet skull — och
erfarenheten har »visat, att, genom större samling af
folk, har osta fylleri, flagömäl och oordentlig lefnad
förefallit. Huru skulle dä ske, örn Thcatrar blefrvo
anlagde? — Otaliga dagkwerkcn, som för jordbruket
»voro bchöfiige, skulle försummas — Tjenstefolkct samt
andra mindre bemedlade personer, som till bergning
»väl behöfwa sine penningar, skulle säkert lemna en stor
skärf till skädespelet. Fyllcrilasten, som man tvid den-
na Riksdag söker att förminska, genom högre Brän-
»vinsskatt, skulle derigenom wisierligcn okas. Man
har beklagligen fäkt erfara sanningen häraf »vid mark-
nader och större samlingar i smärre städerne, dä ofta
nämnde oordcntlighcter blifwit föröfwade, och Krono,
och Stads-Detjening »varit nästan otillräcklig att hän»,
ma »väldet. Jag kan således intet gilla Högloft.
Utskottets äsigt i detta afseende!. Dock mcdgifweö,
att en Theåker kunde uppföras i nägra af landets
större städer t. ep. Carlskrona, Götheborg och Gefle,
der mera tillsyn och ordning hålles.
2:0 Men att den Kongl. Theatern i Hufwud-
staden bör bibehällas, ester hwad Utskottet sagt, der-
jemte nägra särskilte, deruti sär jag instämma; och
8
Den 2 Juni.
ehuru Regeringsformens 60 §. icke skäligen lillåker
Len förre — Men, hwad mig bliswit berättadt, sä har
Len Store Konungen, Glorwördigst iämin-
nelse, Gustavus den lil then inrättat i
nuwarande skick och prydnad. Omsorgen för
sadan angelägenhet anses derföre i flere Utländska
Hufwudstäder. Deribland de med aswen sa fria sam.
hällssörfattningar, som Swerige, böra tillkomma Rc-
geringarnc.
3:o Högloft. Utffottet, som ansett, att kring,
»vandrande personer, som uppföra skadespel m. m.,
borde befrias frän de utgifter, hwilka Kongl. Breswen
af den 14 Maj 178<) samt den 30 Juli 18Z1 dem
älägger att utgöra till Kongl. TheaternS och Kongl.
Hof-KapelletS Pensions-Cafla, deruti kan jag icke
instämma; ty desie skådespelare m. m., till det mesta
frän utrikes orter, hafwa, helst wid marknader, god
förtjenst och således bortföra stora penningar utur
Riket; alltsä böra de, efter min tanke, »vidkännas
de utgifter, hwilka ofwannämnde Kongl. Bref dem
ålägga, helst som denna inkomst erfordras till Kongl.
TheaternS och Kapellets upprätthällande, hwilkct i
annat fall kunde bkiswa behöflige att utgä af Sta¬
tens medel till flere Tusende Riksdaler.
Det är underligt, att Skädespelare skola kunna
befrias frän detza utgifter, som haswa, efter hipad
förr sagdt är, goda förtjenster och till en del äro
utlänningar? Deremot »vi Swenska undersåtare haf.
»va sivärt att fä afminska nägon enda råd i »vära
Debetsedlar och Krono-utskhlder, ehuru betungade »vi
Den 2 Junk. 9
öro. Pä anförde skäl, yrkar jag äterremisi pä Usta
och 3:dje punkterne. Stockholm den 2 Juni 1834-
4aii dotter ckansson,
fran Stockholms Län.
Uppå härefter framställd proposition, fann Stan-
det för godt att bifalla Allmänna Veswärö- och Oeco-
nomie Utskottets förchasde Betänkande N:o 60.
Till handläggning föredrogs a nyo Allmänna Be.
swärs- och Oeconomie-UtffoktetS, frän ben 24 och 28
sistlidne Maj pä bordet liggande Utlätande N:o 62,
i anledning af wäckt fräga om befrielse för allmogen
pä Gottland ifrän skyldigheten, att bygga och under¬
hälla boställshus ät Tullbetjeningen tvid Landtham-
narne derstädes; och upplästes härwid ett utaf ?er
Isakson frän Gottlands Län inlemnadt anförande,
sä lydande:
Allmänna Beswärö. och Oeconomie-Utskottet har
uti desi utlätande, den 14 dennes, öfwer O. Xol-
moäin8 af mig understödda motion, angäcnde befri¬
else för Gottlands Allmoge frän skyldigheten att bygga
och underhälla boställshus ät den i provinsen stativ-
nerade Tullbewakningen tvid Landthamnarne, äfwen-
som att tvid desie bygga och underhälla Lastningö-
bryggor, fränstyrkt allt behjertande hoö Rikets Hög-
loft. Ständer och hemställt, att ingen åtgärd i detta
hänseende frän Rikets Ständer mätte föranledas.
Samma asstyrkande, säsom uteslutande uppställt pä
Le grunder, hwilka respective Utskottet antagit till
LO Den 2 Junk.
»vederläggande af be skäl Motionären framställt, så¬
som bewckande för sitt ämne, anser jag ntgöra till¬
räckligt motiv för mig, att ännu söka fasta Rikets
Högloft. Ständers warda uppmärksamhet wid denna
motion, och jag will i möjligaste korthet framställa
mina kanhända mindre knapphändigt fattade äsigter
af det wisit icke owigtiga ämnet.
Under medgifwande af, att ben wärda Medbro¬
der» Lolmoäin, som egentligen wäckt denna motion,
utgått frän en mindre säker åsigt af de skäl, som
egentligen ligga till grund för en högt päkallad jemk¬
ning af Gottländska Allmogens skattebördor, och alle¬
nast fästat sig wid sädane, som en flygtig föreställning
af SlatS-inkomsterneö tillwext inom provinsen kun¬
nat ingifwa honom, sä kan jag också ej tillbakahälla
mitt fria yttrande, art det respeetive Utskottet, för
skälens wederläggning, begagnat sädane tillwarande
resolutioner öfwer ämnet, hwilka icke lära kunna an¬
ses haswa tillkommit genom nägon särdeles noggrann
pröfning af den pä Gottländska Allmogens räkning
skrifna ensamma fördelen af besia lägenheters till-
warelse.
Grunden för skattebördors fördelning i allmän,
het, bjuder en uteslutande jemnwigt i alla ständ.
Denna jemnwigt förswinner, wid betraktandet af de
skyldigheter den Gottländska Allmogen äligga. Om
jag uppräknar hwarje särskilt del af wär beskattning,
frän och med Preste- och Krono-tionde, Hemmans-
skatt m. fi., BätSmansunderhäll, Kyrko- Prestgårds-
och Voställsbyggnad, Inkvartering, Vewäringsskyl-
Den 2 Juns. LL
dighet, Jndelningspersedlars utgörande m. m. ^ som
eger jemförelse med wara medbröders skyldigheter pä
Fosterländska continenten; sä stä desta nu ifrägawa-
rande byggnads- och underhållsskyldigheter ensamme,
såsom öfwerstigande hwad wära Landsmän utgöra.
Man har, för att i ännu längre tider fjättra ost
ensamme wid dcsta skyldigheter, antagit, att den hus-
wudsakliga winsten, genom Tullbewakningens tillwa-
relse pä landthamnarne, tillkommer Allmogen; och i
samma män Allmogen saknat förmäga att pä werk-
ligen för handen warande skäl »vederlägga denna prin-
cip, i samma män har pröfningen af det ratta och
sanna häruti, warit flygtig och förbiseende; ty de e-
gentligaste och förnämste exportproducterne frän Gott¬
land tillhöra icke Allmogen, och de, hwilka tillhöra
ost, afffcppas till utrikes orter icke af oss, utan
af de handlande, hwilka för det mesta uppköpa dem
till och med i wära hemwist; och wi kunna nästan
tryggt säga, ati wi allenast, mot den betingade for¬
lönen, nedköra wära enda salu-produktcr: Bräder,
Plankor, Sparrar och Bjelkar till de ost af köparne
anwiste upplagöplatserne. De kalkugnar, hwilka inom
provinsen aro privilegierade, tillhöra öfwer allt köp-
män — wi äga ej annat än kalk-milor till husbehof.
Det enda wi för de handlandes kalkbränning (den
hufwudsakligaste export-artikelns framgäng) afläta, är
weden; och för densammas emottagning behöfwes in-
gen Tullbcwakning, — afwen sä litet, som för emot-
tagningen af wära öfriga Trädwaror. Det finnes
allenast en ringa del af landet, eller dest yttersta fö-
dra ända, bestäende af nägra fä socknar, som ager
Sandstens-block att afläta, äfwensom Slipsten; och
Den 2 Juni.
äfwen denna wara afskeppaS ej af otz, utan af hand¬
lande, hwilka köpa eller betinga den af ost, och hwilka
draga den redbara nyttan af desi export. Golfsten
apteras ej mera pä Gottland, åtminstone högst säll¬
samt och allenast pä beting.
Det ar uppenbart och owcderlaggligt, att Tull-
hewakningenS tillwarelse pä Gottländska landthamnar-
ne exclustwt är för de handlandes nytta och
beqvämlighet, hwilka inom Wisby stad icke
cga nog utrymme för sine fartyg och specu-
lationer, samt för att hindra tullförsnill¬
ning och lurendrägeri. Om man will jemföra
antalet af nu befintlige handlande pä Gottland mot
det för blott tjugo är tillbaka, skall man finna det
tiodubblat — Ett bewis att trefnaden hos denna
medborgareklafi föröktö; — kanhända pä allmogens
bekostnad, emedan de äro skyddade frän alla grawa-
tioner i den winst, de af wära producter och wära
ansträngningar göra.
Det är faetiskt bewist, att Gottländska allmo¬
gens förkofran och beständ för ingen del beror af detz
afsättning med trädwaror pä Landthamnarne, utan
allenast af jordbruket och detsammas utwidgning.
Kanhända skulle man icke hafwa smärt att framställa
till och med den moraliska och ekonomiska förderflig,
heten af denna hamntrafique. De sista mifiwextärcn
och de dcrpä följande goda skördar, Allmogen pä
Gottland inbergat, framwisa owederläggligt sanningen
af, att allenast jordbruket utgör wart beständ, och att
dä naturhinder deremot uppkomma, wär starkare hamn-
trafique utgör ett skadligt palliativ i wär förlägenhet-
Den 2 Junk. 13
Det finnes ingen provins i Riket mer an Gott¬
land, som meden areal af allenast 24 qvadratmil, kan
framwisa ej mindre an 10 stycken landthamnar, wid
hwilka det uteslutande aligger allmogen att bygga
och underhålla boställen ät tullbewakningen, samt last.
bryggor för de handlandes rakning och beqvämlighet;
— och detta allt utan någon lindring i betz öfriga
skattebördor. Hsormligheten af detta beskattningssätt
är sä mycket mera framstående, som allmogen åligger
cj allenast att sjelf bekosta byggnadsmaterialierne der-
till, utan äfwen alla dertill ätgäende dagöwerken, —
och de, som egentligen deraf draga nyttan, äro der-
ifrän befriade. Werkställigheten af defia skyldigheter
kan derjemte ej ske wid sädane ärstider dä Landt,
manna göromälen det medgifwa. Defiutom finnes en
ganska stor del af denna Allmoge sa fjerran frän
detza landthamnar, att de ej ens af dem begagnas,
men äro likwäl älagde defie skyldigheter, äfwensom
Bropennings-afgifter.
Slutligen utbeder jag mig, att sa fästa uppmärk¬
samheten derpä, huru obilligt det är, att bygga, un-
derhälla och wid hwarje ombyte af Tulltjenstemän,
huru ofta det än mä ske, sammanskjuta betydliga suni.
mor till reparationer af Boställshus för defie Sta-
tens och ej Provinsens Tjenstemän,hwilka kalla öf«
riga delar af Swerige lönas ensamt af Staten,
utan att nägon sadan byggnads skyldighet allmogen
aligger, som den nu öswerklagade.
Wid Gottlands io landthamnar idkas sjöfart af
handlande och ej af Allmogen, som drifwer sin ringa
Den 2 Juni.
trafik isron egne fiskhamnar; hwarsörc Tullbetjening
gen wid Landthamnarne ock synes böra undcrhällas
och herbcrgeras af dem, som deraf draga nytta, och
Allmogen befrias ifrän den tryckande skyldigheten att
bygga boställshus ät dcfie tjenstemän. Da defiutom
Tulltjenstemän äro tillsatte, för att maka öfwer La-
garnes efterlefnad och inbringandet af Statens inkom¬
ster, utan att den ort, der defie Tjenstemän äro an.
ställde, deraf har någon uteslutande fördel, sä synes
det wäl wara med billighet och rättwisa öfwercnö-
stämmande, att Staten sa wäl ä den ena orten, som
den andra, drager försorg om dcfie sina tjenstemän,
utan att den ena provinsen deraf mera betungas, än
den andra.
Jag kror mig nu haswa tillräckligt ädagalagt
obilligheten af den Gottlandska Allmogen älagde bygg¬
nadsskyldighet wid TulltjensttmänS boställen; och dä
undersätare inom samma Rike synas äga lika rätt
att fordra jemlikhet i skattebördor, twistar jag ej, akt
ju Utskottet, dit jag anhällcr att Betänkandet, ätföljdk
af dcfia mina anmärkningar, matte återremitteras,
skall, genom tillstyrkande af motionen, gä Gottlands
Allmoges önskningar till mötes. Stockholm den 2
Juni 1834-
?or Isaksson i Myrungs»
Ständet beslöt, att, pä grund af de utaf Uor
Isaksson lälunda gjorde anmärkningar, till Allmänna
Beswärs- och Oeconomie-Utskottet återremittera Ut¬
låtandet N:o 62.
Den 2 Junk. 15
Da härefter ater föredrogs StatS-Utskottets,
den 26 och 28 sistlidne Maj pä bordet lagde Utla-
rande N:o 90, i anledning af wäckt fraga om för¬
ändrade organisationer till inkränkning uti kostnader-
ne för Rikets förswarswerk, upplästes följande, utaf
^I!äar8 Oaniölsou frän Elfsborgs Län ingifne skrift¬
liga Memorial:
''Jag anser att Rikets Ständer bora, wid den¬
na Riksdag, hoS Kongl. Maj:t anhälla om en för¬
ändrad reglering af Rikets Sjö- och Landtförswar,
sä att inskränkning uti kostnadcrne blefwe möjlig,
samt att de besparingar, som kunna beredas, mätte
tillkomma de skattdragande.
Gerna medgifwer jag, att discuSsionerne inom
wara fyra kamrar, angående Förswarsangelägenheter-
nc, allt för tydligt utwisa, att de icke äro, eller kun.
na wara, söremäl för representationens beslutanderätt,
hwad detaille-föreskrifter m. m. angar. Men att den
allmänna beskaffenheten af sörswarct, och att de nö-
dige totalkostnaderne för de begge särskilta hufwud-
afdelningarneö freds-organisauon, mäste tillhöra Rikets
Ständers beslutanderätt, i förening med Konungen,
synes deremot wara patagligt, enär eljest Nationens
sjelfbeskattningörätt, genom stna Ombud, skulle helt
och hället wara ett bländwerk.
Man inser lätt, att det i en fädan fräga aldrig
kan bliiwa Rikets Ständers åliggande, att föreslä
organisationö-grunder, eller att oriktigt behandla de
förewarande organisationerne. Men att uttrycka den
16 Dm 2 Juni.
allmänna opinionen, som till och med ntan behof af
all detailkännedom, mäste utbilda sig bland en Na-
tion, under dagliga folklifwetS åskådande af allmänna
tilldragelserne, ar deremot en werklig pligt af Natio.
nens representanter, helft när kända sacka utwisa.att
Regeringen icke är sa noga underrättad om förhällan-
derna, genom den lägre administrationen, som det sy¬
nes, att den kunde och borde wara.
Att wär flotta företer bekymmersamma brister,
ar allmänt bekant; och att det för wart yttre sjösör-
swar, handelns skyddande och flaggans hedrande, wore
wida tjenligare, att hädanefter allt wart bemödande
gick derpå ut, att erhålla stora, starka, snällseglande
och wäl bestyckade Fregatter, än de i wara fanvakten
mindre tjenlige, mer kostsamma och mindre rörliga
Linieskeppen, är ju en allmänt antagen mening.
Hwad äter kuftsörswaret angar, synes det wara be¬
gripligt för hwarje tänkande man, att detsamma kan
och bör grundas pä sa wäl en förening med de större
krigsskeppens rörelser, som med Landt armeenS. Det
förra winneS genom angbätarS anskaffande för bogse¬
ring; det andra, genom en del af bestyckningenö och
bemanningens anwändbarhet, äfwen till lands. En
ofantlig besparing skulle uppkomma wid detta wapens
anskaffande, om tillika följdes den princip, att wid flere
de wigtigaste kustorter, t. ex. Götheborg, Carlskrona,
Westerwik och Söderköping, Stockholm, Gefle och
Sundewall, färdiga delar af allt wirke, allt beslag,
lavetage samt styckena funnoS ändamålsenligt förwa-
rade, att wid påkommande behof sammansattas och
mcd
Den 2 Juni.
17
med orternes sjöfolk samt bcwäring m. m. besattas.
Med de nu kände methoder att förwara dylika effec-
rcr, worc sadant en otrolig besparing, emot det nu
begagnade sätter. Och det är pätagligt, att, efter en
sadan princips antagande, och en säkerligen möjlig
försäljning as wara mindre duglige större krigsfartyg,
tillräcklige medel ndan finnas, för att bade öka sjö.
sörswaret och ärligen giftva personalen en nödig ös.
ning, den jag anser wara wida wkgtigare, an att un-
Derhälla oduglige fartyg.
Hwad ater Landtförswaret beträffar, är det en
allmän opinion, arr Artillerst och Kawalleri-wapnen
rnaste grundas pä en ständigare öfning, än fotfolket.
Man ar likwäl öswerrygad, att de twenne dyra wärf.
wade Kawalleri-Rrgementerne borde kunna organise¬
ras, sä att betydliga utgifter besparades.
Det har äswen wksat flg wara en grundad me«
ving, wid betraktandet af indelta Infanteriet, att dä
Bataillonerne i wart land swarligcn kunna rörås
Med större styrka, än 600 man under wapen, och
dä ej mer än ^:dcl gammal stam kan behöfwaö,
för att wid krigets början kunna waga insatta s
leverne ^:del något och ^:del oöfwad Bewäring, borde
hwarje af wara nu warande Regementen af 1000,
11 och 1200 mau kunna nedsättas till detta
antal ...... 600
vkadt nied en reserv, för att, wid utkom-
mendering, wara fulltalige . . 100
samt Jägare elier heldre Skarpskyttar 100
Således 800 man.
5:te Bandet. 2
18 Den 2 Juni.
Allt hwad deröswcr såsom fredsfot finnes, äk
ändamälslöst kostsamt, och mähända kunde äfwen
detta antal i en framtid minskas, sä wida Bcwärin-
genS organisation och ösning, eller enkel militär-
underwiöning i Skolarne kunde urweckla Nationens
medfödda fallenhet för wapen da rrhölloS tillräckliga
besparingar, för att befordra personalens öfning och
en lindring i roteringebeswäret kunde åtminstone taga
sin början.
Nesultatet af en sadan förändring medgäfwe,
att i stället för 23,200 man, blefwo endast 17,000
man indeldt Infanteri pä fredsfot och tillräckligt för
insättandet i lrd't af 24,000 man Bewäring, mot-
swarande hwad med full wisihet 2:ne Bewärings-
klasier erbjuda, samt 3000 man extra rotering. För¬
sta krigsfoten blefwe alitsa 44,000 man Infanteri,
som kunde utan synnerlig swarighet, genom genast
skeende inrättning af öfnkngsanftalter, tillwägabringa-
de med äldre Befäl, reservmanfkap m. m., inom 2:ne
mänader förstärkas af Z:dje Bewäringeklasien och inom
4 manader af 4:dc; således anser jag, att da derige-
nom den werkliga krigsfoten med full wisihet kan
uppdrifwas till omkring 60,000 man Infanteri samt
Norrska lrupparne förstärka detsamma, förswaret dä
är mer än tillräckligt, helst af Skärgårdsflottans be¬
manning 8 till 10,000 man exercerad sjöbewaring
bör kunna wid de wigtigaste tillfällen päräknas. Dä
Artilleriet redan, genom sin betydliga fredsfot, kan,
medelst Bewäring, genast bringas till 5000 man,
samt af en del bland skärgårdsflottans lättare bestyck¬
ning och bemanning, wid de mest wigtiga tillfällen
Den 2 Juni. 19
understödjas, och da för wär tcrrain det indeldtaCa.
vallcriet af Z,700 erbjuder tillräcklig stam, för att
organisera detsamma i krigets början till emellan 5
och 6000 man, stines mig, att en lika enkel, som
sann och tröstande framställning knnde as Rikets
Stander göras till Hans Majestät Konungen, hwar.
igenom Dest höga uppmärksamhet fastades pä desta
förhallanden och pä den deraf tydliga möjligheten att
minsta kostnaderne för förswaret under fred.
Jag yrkar således, att Utskottet mätte taga am.
net i nogare betraktande och anhällcr om äkerremist
af Betänkandet. Stockholm den 28 Maj 18Z4.
Danielson."
Vice Talmannen Ion Ionsson yttrade: Jag
kan ej, såsom ätstillkge Representanter, inse något gagn
för fäderneslandets förswar deraf, att Örlogsflokkan
instrankes eller ock alldeles förstöres. Man har,
bland annat, äbcropat, att wära större krigestcpp i
allt fall aro för fä att afhälla en i detta afseende
wida bättre utrustad granne; men erfarenheten har
likwal wisak, att örlogsflotta», understödd af storgärds,
wapnet, förmätt hälla öppna sjön emot fienden, ät
ost bewara wära dyrbara öar Gottland och Öland,
samt freda wara kuster, der sedan ärhundraden nägon
fiende ej landstigit; och anser jag således wara högst
wädligt, att widraga en förändring u:i wärk sjö-
förswar, hwarigenom ben ena af dest grundwalar skulle
rubbas eller tillintetgöras. För mur del häller jag
före, att Örlogsflokkan allt framgent bör bibehällas
20
Den 2 Juni.
i förening med skärgårdsflottan, men öfwerlemnar i
öfrigt ät Kongs. Majttö höga wishet, alt bestämma
och afgöra, hvilkendera af dest» flottor mä fordra det
största bidraget af anslagen. Der är anfördk, att en
Skärgårdsflotta fordrar mindre folk och bewäring,
an en Linieflotta, men sörhällandet är ingalunda fä-
dant. Dä t. ex. till en Kanonslup, med allenast 20
kanoner, erfordras en besättning af 36man,fanman
pä ett större krigsskepp, med 300 man, påräkna och
begagna 60 u 70 kanoner, och det lärer således fin¬
nas, att armerandet af skärgårdsfartyg pä del hela
faller sig kostsammare och dyrare, än bemannandet af
fregatter och örlogsfartyg. Hwad slutligen angar
Flottans exercis, sä hemställer jag, hnruwida det mä
wara behöflig! och rädligt, akt, pä sätt man synes
äsyfta, utskicka wart Bcwäringemanskap till längwa.
riga öfningar utom landet, samt i nödens stund hus.
wudsakligast ät denna ungdom öfverlemna mödan och
aswcntyret af knstsörswarct. Härtill will jag icke bi¬
falla ; och hoppas jag med säker tillförsigt, att Kongl.
Majtt i denna, som i andra frågor, fäster Nådigt
afseende pä Landers werkliga tillstånd och behof, hvil»
ket icke lärer fordra eller mcdgifwa ett sädanr anli.
tande af VewäringenS werksamhet, som nyst nämndes.
Rörande ^andtarrrmenS organisation har äfwenledes
åtskilligt bliswit yttradt och föreslaget; men, under
mcdgiswande af min ringare kännedom af detta am>
ne, tror jag, att man med trygghet kan päräkna, det
Kongs. Majtt bäst är i tillfälle att inse ock werk»
ställa hwad kom jemwal för nysinämnde del af För-
swarswerket mä wara nyttigt och ändamålsenligt.
Ben 2 Juni.
21
Häruti instämde ckosiau ^»rsson Wileluuä fran
Westerbottens Län.
kiil8 8tlincIIunc1 fran Wester-NorrlaudS Län:
Dä flaga nu blifwit wäckt, om återremitterande af
Betänkandet, will jag fästa Ståndets uppmärksamhet
mindre pä de anmärkningar, som framställas uti ^u-
ciLl-8 vauiLl80N8 Memorial, än pä sjelfwa spftningen
af den motion, som giswit anledning till UkffotketS
förevarande Utlakande. Motionärens förslag gär
egentligen derpä ut, att de wärfwade Garnizons-Rege-
menterneö personal bör inskränkas sami den indelta ar¬
meen och Beväringen turwis förläggas till »vakthållning
i Hnfwudstaden; men harwid frägar jag, om allmo¬
gen wore wäl beläte», att pä en tid af siere är hit-
skicka sine söner, drängar och soldater, samthuruwida
man kunde påräkna, att desie, efter GarnkzonStjcnstens
slut, ann» egde fallenhet och förmåga att återtaga
fina Landtman»» sytzelsättningar? Icke utan skäl be¬
farar jag, att ett längwarigare uppehåll härstädes
skulle förwandla de fleste till fyllhundar och förstörde
menniskor, alldeles oduglige wid göromälen ä lands¬
bygden; och styrkeS jag i denna farhäga förnämligast
utaf exemplet af dem utaf allmogen, hwilka wid
GarnizonS-Regcmenterne i hnfwudstaden antaga wärf-
ning och efter de sex kapitulationS-arenS förlopp aker-
wända till hemorten, gemenligen högst liderlige, för-
derfwade och till allt arbete oskicklige. I srägan om
fjöförswaret, har Danielson försäkrat, att
dek af honom uppgjorde förslag skulle medföra nyt¬
tan af en särdeles hushållning. Jag sörstär wäl icke
att dömma uti sjelfwa hufwudsgken; men jag finner,
22 Den 2 Juni.
att Austers Danielson sjelf gjort framställning om
nödwändigheten af nya fregatter och ångfartyg,
hwilka icke lara kunna astadkommas, utan en dryg
kostnad, och jag ar öfwertygad, att om Stän.
derne salunda wille ansta crsorderlige medel, stulle
Regeringen lika gerna föranstalta om byggande och
utrustande af Linieskepp till ÖrlogLflottanS för¬
stärkning, helst det endast lärer wara felande pen.
ningetillgang, som wallar dest nuwarande swaga-
re stick. Min tanke är slutligen den, att UtstottetS
Betänkande sa mycket heldre bör af ost bifallas, som
wi, medelst en aterremist, i andan af den wäckta mo.
rione», stulle tillkännagifwa en opinion i afseende pä
Bewäringssystemcts utsträckning, hwilken illa stöde
tillsammans med wara Committenterö önstningar
och anspråk. Landets ungdom bör ej betungas med
något tillökadt beswär wid bcwäringsstyldighetens full¬
görande, da den redan stadgade epercistiden af om¬
kring 40 dygn ma anses wara tillräcklig för ända.
walet af den första undcrwisningens bibringande. I
händelse af krig, aro alle förbundne att deltaga uti
förlwaret, och om fienden ännu en gang stulle nalkas
war gränö, will jag, ehuru gammal, gä honom till
mötes; ty lefwande stall jag aldrig blifwa Ryst.
Ståndet hördes i allmänhet instämma uti betta
8trinä1unäs anförande och beflöt, efter framställd pro.
position, att bifalla StatS-lltstottetS Betänkande N:o
90; hwarwid likwäl Dans ckansson fran Elfsborgs
Län anmälte reserwation, under förbehäll, att fram»
deles fä utwcckla fin åsigt af förehafva ämnet.
Den 2 Juni:
Wid förnyad föredragning, biföll Ständer nu
Stats.Utffottete, sedan den 26 och 28 sistl. Maji vä
bordet hwilande Utlakande N:o 102, i anlednir-g aK
wäckt motion, att det ät nybyggare förunnade under,
stöd, under benämning af uppfostrmgehjelp, ma i krutz,
waxtar fördubblas och utsträckas.
Constitutions-UtffottetS, ten 27 och 28 sistl.
Maj pä bordet lagde Memorial N:o 7, rörande
StatS-UtsikottetS anledning till anmärkning, ifräga om
löneregleriug för Lif-Gardes-Regemenkerne, föredrogs
ånyo; och yttrade Uan8 Isn88vn frän Elfsborgs !an,
att ehuru han wäl witzte, att anmärknrngsfrägan icke
widare finge dragas under pröfning, kunde likwal
II3N8 I3N880N icke underlåta, att, för egen del, till-
kännagifwa, det han funne StatS.Utskottet hafwa ägt
skälig anledning till sin gjorde framställning, enar
uppenbart wore, att Statsmedel till det betydliga be»
lopp af öfwer 18,000 Rdr blifwkt oriktigt och egen.
mäktigt anwändc, medelst anwisande till löneförhöjnin-
gar, dem Rikets Ständer wid StatS-Regleringen
icke medgifwit eller godkänt.
Ståndet fann, det Constitutions-UtskottetS ifra.
gawarandc Memorial N:o 7 icke föranledde till an¬
nan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Derefter föredrogos ånyo och godkändes nedan,
nämnde, sedan den28sistlidne Maj pä bordet hwilande
StatS-UtffottetS Utlåtanden, nemi.
24 Den 2 Junk.
N:o §06, i anledning af wäckt motion om an»
slag af Allmänna medel för anläggning afrnnywag
r Jemtland;
N:s §07, i anledning af Kongl. Mastts Nådiga
Proposition, angående utmynrningsgrunderna för till»
werkning af Kopparskiljcmynt;
Nro §08, i anledning af wäckt motion, om ett
ärligt anslag till upprättande af Socken-Kartor;
N:o §09, öfwer wäckt motion sm anslag af
Statsmedlen, att anwändas till pris wid allmänna,
läflingsöfningar;
N:o §§0, i anledning af wäckt fråga om ut¬
färdandet af en författning, att hus och tomter i
stad, som blifwkt inköpte för Stadens, Landets el»
iler ortens Allmänna behof, böra utgöra enahanda ut-
stchlder till staden, som för enskildes egendomar arn
stadgade;
N:o lii, i anledning af wäckr motion, om
upplåtande af rättigheten till strandwrak ät de härader^
som angränsa hafskusten;
N:o 112, i fräga om fri dispositionsrätt till.
Ekeskog för äboer pä Kronohemman och innehafware
af boställen;
N:o §1Z, i anledning af g/orde försiag om föt>
ändring i tiden för mantalsskristnng och uppbörds-
stämmor samt förminffning a de sistnämndes antal;
Den 2 Junk. 25
N:o 144, i fråga om indragning till Kongl.
Maj:t och Kronan af ett till Fortz-styrmans boställe
anflagit hemman i Degerfors Socken af Wester¬
bottens Län; och
N:o 115, angående förändring i sättet för be.
räknandet af den sa kallade Gewinsten ä Kronans
behällne räntor.
Wkd förnyad handläggning af Stats Utskottets
den 28 Maj pä bordet lagde Utlakande N:o 116, i
fräga om Utjordarö beskattning, inlemnade I^ais Iöns¬
son frän Östergöthlands Län ett sä lydande an.
förande:
"Dä jag uti den af mig wackte motion, om ut-
jordarö deltagande uti alla de hemman i allmänhet
åliggande extra onera, lika tydligt angifwit mina skäl,
som obeflöjak framställt mina a fslg ter, är StatS.
Utskottets knapphändiga behandling af frägan ef min»
dre förwänande, än dest förklaring, att min fram-
ställning äsyftade ett ingripande i helgden af enskild
mans, pä laga fäng grundade rätt.
Endast pä grund af den lösa, alldeles obestyrkta
uppgiften, att äldre ännu gällande Författningar och
stadganden befria utjordarne frän wista skatter och
onera, samt att denna befrielse mäste betraktas såsom
ägande urminnes häfd, har Utskottet ansett min fram¬
ställning ej förtjena nägot afseende. Högst upplysa».
Le hade warit, om Utskottet behagat närmare uppi-
gifwa och citera desta äldre Författningar och stadgan-
26 Den 2 Junk.
den , som Utskottet ensamt äger lyckan att känna;
emedlertid och sä lange de saknas uti alla wära hit.
tills af trycket utgifne Juridiska, Ekonomiska och Ka-
mcrala Lagsamlingar, torde det ursäktas min okun-
nighet, om jag betwiflar deras tillwarelfe; och skulle
de äfwen finnas, inser jag ej hwarföre de skulle mera
skydda utjordarne frän deltagande i de hemman i
allmänhet åliggande extra onera, an de skyddat frän
deltagande i extra roteringen, eller hwarföre de ä
wista orter skulle tillämvaS, men ej a andra, säsom
nu i werkligheten är händelsen, och hwilket ytterligare
bestyrkes af de inom detta Ständ afgifne upplyönin»
gar, hwarmed motionen till Utskottet beledsagades,
Att den mängd af skattlagdt utjordar, ofta till
storlek och afkastning bättre an hela hemman, som
finnas i de fleste Rikets landskap, genom allmänt
deltagande i de extra onera, skulle pä ett ganska kän«
bart sätt bidraga till lindring i de betryckte hemmanS-
ögarnes swära belägenhet, lärer lika litet kunna ne.
kas, som hwarje oförekommen mäste inse och erkänna
rätlwisan och billigheten af ett sädant deltagande,
helst ingen jordnatur finnes, som icke till någon del
widkänneö berörde onera och alla aro skyldige att
deltaga i wägunderhällningcn och kyrkobyggnad m. m.
Ämnet torde således ej wara alldeles oförtjent
af det Högloft. Utskottets uppmärksamhet, och för att
åtminstone närmare utredas , om an nägon annan
fördel deraf icke är att förwänta, yrkar jag att Be-
tankandet mätte till Utskottet återremitteras. Stock¬
holm den 2 Juni 1834.
Lars äonsson,
frän Östergöthland.
Den 2 Junk. 27
Efter uppläsandet häraf, blef Statö-Utskottrts
Utlåtande N:o 116, uppä framställd proposition, af
Ståndet bifallet.
I ordningen derefter förekom till förnyad söre-
dragning Stats-UtskottetS, sedan den 28 sistl. Maj
pa bordet liggande Utlåtande N:o 4 47, i anledning
af Kongl. Maj:tS Nådiga Proposition till Rikets
Ständer, angående afskrifning af Uplala Ztcade-
mies ffuld till RikSgäldS-Contoret, för ett erhållet län
till fullbordande af det nya Bibliothckshuset i Upsala.
Härwid upplästes följande utaf Oustak Ifarsson
fran Stockholms Län ingifna memorial:
I anledning af Kongl. Maj:tS Nådig» Pro-
position till Rikets Ständer, angående afskrifning af
Upsala Akademkes skuld till Riksgälds-Contoret, för
ett till fullbordande af det nya Bibliothekshuset i Up¬
sala erhållet län, utgörande i Capital 42,000 Rdr
Banco, har Stats-Utskottet, till hwarS förberedande
åtgärd denna Proposition blifwit remitterad, ansett
sig, i anseende till uypgifne skäl, böra afstyrka bifall
till den af Kongl. Majit föreslagne afskrifningen af
Upsala Akademis ifragawarande skuld; hworemot
Utskottet, med afseende a Akademiens narwarande
behof af biträde för minnande af det asyftade än¬
damålet, BibliothekS.ByggnadenS fullbordande, före¬
slagit, att Akademien matte bewiljas fem arö för-
längdt, räntefritt, betalningsanstand med de före-
28 Den 2 Juni.
skrifne ärliga kapitalafbetalningarne, räknadt fran
den i Januari 1834 till den 31 December 1838-
Lika med Utskottet, anser jag, i anseende till
Statens knappa tillgångar, Upsala Akademie ej böra
tillgodonjuta afskrifning af berörde län; sa mycket
mindre, som Staten ej kunnat medgifwa asskrifningar
a betz till andra ändamål bewkljade och af behoswet
mera päkallade understöd, såsom a försträckningar till
brandskadade staders återuppbyggande; Äfwensom jag
med Utskottet är af enahanda tanke, att Akademien
mä bewiljaS förlängdt anstånd med betalningen af det
crhällna länet. Men dermed har ock Staten gjort
för Upsala Universitet hwad den, under närwarande
förhållanden, kan och bör göra; denH skänker Acade.
mien fin kredit och satter densamma derigenom i möj¬
lighet, att bereda tillfälle för det erhällna länets åter¬
gäldande utan betydliga förluster för det Allmänna,
lhwilket ej kan förfela, om ratt huöhältas med Aca-
dcmiens medel och det nya BibliotheköhusetS redan
började inredning ej brädskyndas, hwaraf ej nägra
menliga följder synas mig kunna blifwa för weten,
skaperne och lärdomen, hwilka ingalunda torde wara
i fara att undergrafwas deraf, att ännu nägra är en
del af Academiens boksamling förwaras i Gustawi-
anska Lärohuset.
Jag yrkar derföre, att den af StatS-Utskottet
tillstyrkta räntefriheten, under den föreslagna förläng¬
da betalningstiden, a Upsala Zlradcmieö ifrägawarande
skuld till RikögäldS-Contoiret, ej mä bewiljaS, utan
ränta ä detta län, äfwen under berörde rid ukgä, i
Den 2 Junk.
29
enlighet med hwad, wid detsammas kewiljande, är
mordet fastställdt.
Till följe af hwad jag nu anfört, yrkar jag ater.
remksi ä Stats-Utskottets ifrägawarande Betänkande
N:o 117. Stockholm den 2 Juni 1834-
Ou8tak 1^31-880»,
fran Stockholms Län.
Uti detta anförande instämde ian Ol88on och
4an sötter ckau88on frän Stockholms Län; Äfwensom
lamuel .4näer88on fran Östergöthlands Län, och
lX4l8 ?6r88on fran Örebro Län förklarade sig dela
den åsigt, som blifwit framställd uti Uali8 ckan88oii8
frän Elfsborgs Län wid Betänkandet afgifne reser,
vatton.
8ven Ifaurlin frän Kronobergs Län förenade sig
likaledes med Uan8 ckg»88c>n, under tillagd önskan,
att åtminstone någre inrättningar till den allmänna
folkupplysningens befrämjande matte tillwägabringas,
innan man till Akademierne utgaf den sista skarfwen.
Ml8 8ti'inä1unä fran Wester-Norrlands Län:
Uti öfwertygelsen, akt Upsala Akademie ingalunda be-
finner sig i någon sadan förlägenhet, som borde för.
anleda till afskrifning eller lindring uti de betingade
länewilkoren, styrkcs jag bland annat, af den omstän.
Vighet, att dä Riksgälds-Contoret denna wär, för ät.
skillige ändamål, behöfde upptaga län, war Upsala Aca.
denne i tillfälle, att ät Conroiret erbjuda penningebi.
30 Den 2 Junk'
drag, »välförståendes emot ränta, ben Akademien icke
lärer wara sinnad att estergiswa; och om wi nu bi-
salla Urskottets framställning skulle det widunderliga
förhållande uvpstä, att en gäldenär, som, i anseende
till förment oförmögenhet, utwcrkat sig räntesrihet af
fordringsägaren, hos denne senare komme att sjelf
uppbara ränta a insatte medel, hwaraf beloppet kun»
de ökas med den summa, hwilkcn, enligt de ursprung»
liga länewilkorcn, bordt till räntebetalning anwändas.
Upsala Acadcmie mä gerna uti byggnader nedlägga
fina besparade medel, sä långt de racka, och jag anser
ett sädant anwändande deraf wara bättre, än ettan»
damälslöst samlande af capitaler; men ej mä Acade»
mien sä utsträcka och brädskynda byggnadsföretagen,
akt den derigenom skulle falla Staken till last och
nödgas äberopa behofwet af en eftergift, hwilken, bland
annat, skulle skada allmänhetens förtroende till hus»
hällningcn med Riksgäldö-ContoiretS medel.
Häruti instämde I^ars Olsson och Lrik Hans¬
son frän Arebro Län m. fi.
Samtrlige Fullmäktige frän Upsala Län förenade
fig med Oustak Ifarsson och Ikans kansson; äfwen»
som k^ils Insulin frän Stockholms Län och Olok
Olsson frän Östergöthlands Län förklarade fig öf»
werenöstämma med Oustak Ifarsson, 8trinclluncl och
Hans ckansson, under tillägg af Insulin, det han
ansäg RiksgäldS-Contoiret desto mindre wara i till¬
fälle, att ät sine gäldenärer medgifwa någon eftergift
af ränta, som Contoirct sjelf mäste erlägga ett betyd»
ligt räntebelopp för upptagne Län.
Den 2 Junk. 31
Lotviä Ionsson fran östergöthlands Län: Emel.
lan Oustak larssons och 8trincl1unäs äsigter af före»
svarande fräga, rader den skiljaktighet, att ehuru de begge
bestrida all eftergift uti räntewilkoren, medgifwcr dock
den förstnämnde bewiljandet af ytterligare anstånd med
Capital-lkqviden, hwarpä 8trinc!!unä ej en gäng synes
wilja inga. Är nu förhällandet sädant, som 8trincl-
luncl framställt, sä lärer Akademien icke äga skal att
undandraga sig, att i rätter tid fullgöra de fastställ¬
de afbetalnkngarne a capitalek. Skulle ater Acade.
mken för det narwarande befinna sig uti nägon wer-
kelig penningeförlägenhet, sä kunde man wäl, pä sätt
Utskottet föreslagit, lemna anständ med inbetalningar-
ne ä sjelfwa skuldbeloppet; men i alla fall yrkar jag,
att full ranta oafkortadt mä utgä.
Uti Hans lanssons reservation instämde Iohan¬
nes (christoffersson och Oöran lonasson frän Krono¬
bergs Län, Lrilr Lrsson frän Westerås Län och
lukve Mänsson frän Malmöhus Län, med mänga
flere; och sedan discusstonen förklarats wara slutad,
beflöt Ständet, att StatS-Utflottetö Utlätande N:o
117, skulle, pä grund af Hans lanssons reservation
samt de nu gjorde anmärkningar, till Utskottet äter-
remitteras.
Wid förnyade föredragningar, fann Ständer godt
att bifalla följande Stats-Utskottets, den 30 sistlidne
Maj pä bordet lagde Utlätanden, nemligen:
N:o 11Y, i anledning af wäckt fräga, om in»
rättande, pä Statens bekostnad, af en Arbets, och
Corrrctionöanstallt inom Götheborgs och Bohus An;
32 Den 2 Junk.
N-.o 120, i anledning af wäckt motion, rör ande
de utstyldcr, som för Landshöfdingc-Residensct i Ny¬
köping böra till Stadens Casta betalas;
N:o 121, i anledning af wäckt motion om arf-
woden till Städernes Radhuö-Rätter, för deras be-
fattning med Tnllmäl; och
N:o 122, i anledning af wäckt sräga om bidrag
af Statsmedlen till förbättrande och istandsättande
af Warbergs hamn.
Dä härefter till ytterligare handläggning före¬
drogs Stars-Utstottets, sedan den 30 Maj pä bor¬
det liggande Utlärande N:o 123, i fräga om hegardt
Statö-anflag för en hamnbyggnad wid Cimbritshamn,
yttrade vice Talmannen ston london: Med den lokal¬
kännedomjag äger, om farwattnet wid kusten emellan
Cimbritshamn och Bornholm, anser jag det förestag.
na hamnbyggnadsföretaget wara af största nytta.
Uti nystnämnde, i anseende till sjöns hastiga fal-
lande och de manga strömdragen, gansta wadliga får-
led, tima ärligen sjöstador, hwaras wärdet, uppståt-
tadr för 10 ar, säkerligen stulle öswerstkga hela den
för hamnbyggnaden erforderliga kostnad. Dä likwäl
Utskottet, under äberopande af bristande tillgäng, icke
kunnat tillstyrka motionen, mäste wi wäl lära derwid
bero och nöja ost med att bifalla Betänkandet.
Uppä framställd proposition, bestöt ock Ständer,
att godkänna Srats-Utstottets Utlärande N:o 123.
Widare
Den 2 Junk. 33
Widare föredrogos a nyo vch bifollos nedan-
Nämnde, den 30 Maj pä bordel lagde Statö-Utskot.
leks Urlakandcn, nemligen:
N:ö 124, ! anledning af wäckt fråga om un»
derstöd af Allmänna medel för Hamnbyggnad och
Strömrensning wid Ronneby köping;
N:o 12Z, k anledning af wäckt motion vm Stats»
anslag för segelsartö öppnande genom sundet wid
Björnö rigchalö nara Marstrand;
N:o 126, k anledning af wäckt fråga om rät»
tighet för Nybyggessökande, att, emot behörig bor»
gen, fä lysta hela odlingsunderstödrt, sä snart genom
hewiö styrkes, att odlingen blifwit werkställd;
N:o 127, ! anledning af wäckt fräga, om dek
tillägg i Afwittringsstadgan, att alla syner , som ske
i och för Nyhemmans upptagande, mätte af Skarerr
bekostas;
Ntd i30, i anledning af wäckt fräga VM pre.
wier af Allmänna medel, för uppförande afgrästenss
byggnader a Tander; och
N:o 131 - r Anledning af wäckt motion vm
Stats.anslag till en stängsel omkring de wid gamla
blpsala kyrka warande fyra Ättehögar»
Stats-Utskottets, sedan den Zo Maj pä bordet
hwilande Uttalanden: R:S 128, i Anledning af wäckt
5-tt Bander. 3
34
Den 2 Juni-
motion, att Kronan ma bekosta handklangning wid
Kronohemmans och Nybyggens aswittring; och N:o
12Y, i anledning af wäckt moeion, om anslag för
underhållet af en wägamäggmng till Norrige, söre-
drogos nu ater, men blefwo, uppå atskillige Ledamö¬
ters begäran, ytterligare lagde pä bordet.
Derefter justerades och godkändes Expcdktkons-
Utstottcrs förslag, Nw 41, till Rikets Ständers
underdänkgä skrifwelsc till Kongl. Maj:t, i fraga om
rättighet för hemmansagare pä Gottland, att fä er¬
lägga penningclösen för deras Ränte-tjära.
Pä bordet lades Stats-Utffottcts Berättelse till
Rikets Ständer, om den af Utskottet förrättade gransk¬
ning af RikSgaldS.Coutoiret, f. d. General Asiistance-
Contokrrr och Götha Canal-Bolags samt Malmö
f. d. DiScont-Inrättningar.
Genom ankommet Protokoll, som uppkästes, un¬
derrättades Ståndet, att wid den 3o sistlidne Maj
hållet sammanträde med den Nämnd, som ägde att
dömma, huruwida Högsta Domstolens samtlige Leda¬
möter gjort sig förtjent; att i deras wigtiga kall bi-
behallas, votering anställts, till utrönande huruwida,
pa det i 103 §. Regeringsformen och 64 §. Riks-
dags.Ordningen föreffrifns satt, omröstning borde äga
rum till uteslutande af någon bland Högsta Domsto¬
Den 2 Junk.
35
lens Ledamöter, knit att denna votering utfallit med
23 Ja emot 24 Nej; i följd hwaraf Nämnden an¬
sett Högsta Domstolens samtlige Ledamöter böra wid
Deras Embeten bibehallaö.
Protokollet lade» till handlingarne.
Widare upplästes och kades till handlingarne
Ane Protocolls.utdrag fran Wällofl. Borgare-Stan-
Det, af innehall, att Wällofl. Ständet, den 30 sist-
Ädne Maj,
Återremitterat:
Lag-Utskottets Betänkande N:o 53;
i:sta, z:dje och I2:te punkterne af StatS-Ut-
Eottets Utlakande N:o 88; samt
Stats-UtskottetS Utlåtande N:o 89; och
Bifallit:
Stats-UtssottetS Utlåtande N:o 88, med un¬
dantag af nystberörde i:sta, Adje och I2tte punkter¬
ne; samt
Lag-Utskottets Betänkande» N:s 48, 4Y, 50
och 51>
Uppå derom gjord begäran, bewiljade Ståndet
ledighet at nedanuämnde Ledamöter, nemligen:
26 Den 2 Inni.
Ät k,)iiciiin08 8venjon, ^ncler8 ?,',l5S0tt och
bettei- lster88oil frän Jönköpings Län samt Gullers
8ven8«on frän Hallands Län pä 3 weckor, räknade
frän den ii innewarande mänad;
Ät I^rs I^ar880li frän Elfsborgs Län pä 3
weckor frän den 6 Juni; samt ät Ml8 Vernon
frän Södermanlands Län pa 14 Lagar, frän den 13
Juni; och
UtsägoS följande af Ständet, att, under nytzbe-
rörde Ledamöters bortowaro, intaga säte i wcdcrbö-
rande Utskott, nemligen: Olau8 ilriIi88on frän Bo»
hus Län, i stället för 46liaNntz8 8v6»88on,uti Be-
willningS-Utskottet; Olok Lincldlielr frän Hallands
Län, i stället för better lster88on» uti Banko-Utskot¬
tet; Ontiera Xn3er88on frän SkockholtUS Län samt
IE8 IIan88oii frän Bohus Län, i stället för ^n-
tll rs ?äl8sc>ir och 4.ncl6r8 8voli8äoN» uti Lag-Utskot¬
tet; samt Han8 li-ms8öii frän Bohus Län, i stället
för lMs ?Lr88on, uti Stats-dltskottet.
Protocolls-Utdrag öfwer de i Ständet denna
dag fattade Beslut, upplästes dch godkändes.
Ständet åtskildes kl° i e. m»
ln klient
1834 den 5 Juni.
I>1euum kl. 10 förmiddagen.
37
Protokollet för hen 2 innewarande manad ju-
Madcö,
Hans 3an58on fran Elfsborgs Län begärde or¬
det och uppläste följande skriftliga anförande:
Da jag förliden plenidag begärde ordet, för att
yttra min astgk, i anledning af Discutzionen, som
uppstod wid föredragningen af StatS-UtskottetS Ut-
läkande N:o 90, angående förändrade organisationer
till inskränkning uti kostnaderna för Rikets förswars-
werk, tvär det tvitzt icke min mening, att söka mot-
tverka det beflut, som dä fattades t saken; men
jag trodde det wara min skyldighet, att rcdowksa för
mitt tänkesätt öfwer detta amne, hwilket, wid mä-
letS behandling, sawäl i Utskottet, som i Ståndet,
icke war detsamma, som pluralitttens. Ständer
förklarade likwal diScustionen wara skutad; och
som jag dä ej kom i tillfälle, att yttra mina tan-
kar om förewarande sak, mätte jag reserwera mig
mot beslutet, för att pä denna wäg ådagalägga det
begrepp jag härom hyser. Högtidligt förklarar jag
dock, att jag icke härmed äsyftar något klander, hwar-
ken mot mälcts behandling, eller mot det fattade be-
flutet, ty jag respectcrar andras öfwerkygclse, sawäl
som min egen, äswen om wära tänkesätt kunna wara
olika; och wärl gemensamma sträswande syftar ju titt
ett och samma mål, nemligen det allmännas bästa,
ehuru medlen, som skall föra dit, kunna framte sig
38
Den 5 Junk.
olika för osi, och betraktas fran olika synpunkter?
Det ar således endast den synpunkt, fran hwilken jag
skadat förewarande sak, som jag nu tager mig fri¬
heten framställa.
I en tid, dä allmänna rösten fran alla hall icke
otydligt later höra sig med klagan öfwer dryga skatte¬
bördor, och dä inge» lärer kunna neka att denna kla¬
gan ar billig, ar det wäl icke underligt, om ett och
annat förslag framlägges, som äsyfrar ätminstone
nägon lindning i dcsia bördor. Af en sadan syftning
ansäg jag Herr ?eti68 motion wara; och ehuru
Stats-Utskottet wid sraganS behandling, icke kunde
tillstyrka bifall till hwad motionären föreslog, sa trod¬
de man dock pä Afdelningen, hwarest mäler förbered¬
des, att ideen ej borde sä alldeles förkastas, fastan
man icke tilltrodde sig kunna inga i nägon detaillerad
Pröfning häraf. Derföre tillstyrkte Afdelningen Ri¬
kets Ständer, att ingä lill Kongl. Majtt med en
rrnderdänig skrifwelse, hwari man borde uttrycka den
önskan, att Kongl. Majtt täcktes fästa desi Nådiga
Uppmärksamhet pä detta wigtiga ämne och widtaga
sädane åtgärder, som kunde föranleda till nägon minsk¬
ning i de dryga kostnaderna för FörfwarSwerkett
Detta ansäg man dock i Utskottets plena icke lämp¬
ligt, hwarföre ocksä en dylik skrifwelse, med en liten
Pluralitet bortvoterades. För min rnskilta del ansäg
jag ingen king förnärmande uti en sadan skrifwelse;
jag trodde twertom, att det ar Representantens owil-
korliga skyldighet, att inför sin KonnngS thron fram¬
bära sina bekymmer och wacka uppmärksamheten pä
deras afhjelvande — fullkomligt öswsrtygad, att om
Den 5 Junk. 39
Kongl. Maj:t funne saken förtjena. något afseende,
Högstdensamme skulle med Nådigt »välbehag omsatt»,
sä »väl detta, som hwarje annat tillfälle, att gä sina
trogna undersätareö önskningar till mötes. Wore a-
ter saken as sadan beskaffenhet, att den icke wore
»verkställbar; sa wore ju Kongl. Majus höga rätt,
att icke göra något afseende dera, ett tillräckligt eor-
rectiv mot Ständernas misitag. Detta ar den för¬
sta grund, hwarpä jag ftödt min öftvertygelse i detta
fall. Men en annan sak kunde, efter min tanka, af.
wen winnås i detta afseende. Wid hwarje Riksdag
bcgärcs nya anslag af Ständerna till åtskilliga före¬
mal, hwaribland i synnerhet utmärker sig förswarS-
anstalterna. Det ar ganska obehagligt, ja sinärtande,
att ideligen höra framställas nödwändigheten härom,
samt huru man äswentyrar sin frihet och sjelfständig,
het, i fall man icke bewWr hwad som begäres, att
ända, säger jag, nödgas assia de begärda anslagen,
liksom wore man sä ogen eller nisk, att man heldre
wille sätta sin frihet och sjelfständighet pä spel, än
att tillsläppa de medel, som för förswaretS iständ-
sättande erfordras. Men sädant är, jag wäaar för¬
säkra det, icke förhällandet. Swensken är icke sa lik-
giltig om sitt oberoende, att han derföre icke skulle
»väga det yttersta. Men det torde äfwen »vara för-
lätligt, om han en gang önskar se en gräns för desia
allt fort stegrade anspråk, som i mänga sall icke just
äro sä nödwandiga för Statens beständ, utan fast
heldre kunna benämnas som en stigande StatSluxe.
Man mäste »väl någorlunda ratta utgifterna efter
tillgangarne, sä »vida man icke »vill afwentyra sitt
ekonomiska beständ, hwars bibehållande, efter mm
40
Den 5 Juni.
kanka, äfwen är sa nödvändigt som det pokitrffa»
Det sednare kan ej wara det förra förutan, ry det
förra utgör grundwaleu, hwarpä detta sednare bör
hwila. Sadan ar min tro, och i enlighet dermed
har jag nn redowisat min åsigt, sä wäl i detta, som
i andra förekommande likartade fall.
Ola äsppsson fran Blekinge Län yttrade sin
tillfredsställelse med det as Ståndet, i omsörmäkreäm»
ne fattade beslut, helst kanders ekonomiffa ställning
säkerligen icke skolat k någon man winna, genom an-
tagande as de grunder för förswarSwerketS organisa»
tion, som i Herr inträs, reservation bliswit fram»
ställde.
äolmn lintkrorA fran Norrbottens Län
instämde i Ikans lllan88ons nu anmäldte reservation»
As kristers lo^anssorr frän Upsala Län ingafs
följande anförande:
Da jag förbundit mig, att till Högloft. Skars»
Utskottet inkomma med närmare upplysningav och
förklaringar om de Döfstummas Institut, och huru-
wida de swarigheter, som as Högloft. StakS-Utssottet
emot desi utwidgning bliswit anmäldte, skulle kunna
häfwas, och min wäckta motion sörwandkas till cu
bestämd möjlighet, får jag ödmjukast anmäla, det jag
nu warit pä stället, noga undersökt Institutets lokal,
inre och närmare förhallanden, inrättningar och orga¬
nisation, sä i afseende pä Lärare som betjening, lärosalar,
Den 5 Inni.
boningsrum, werkstäder och matsalar m. m.; och hafwcr
kill ännu niera säkerhet och noggranher i uppgiften,
anmodat Stiftaren af denna Inrättning, Herr Proto¬
kolls.Secreterare» Lorx» att lill mig aflemna sitt
yttrande, hnruwida en tillökning as Institutets Elever
wore möjlig, med Institutets närwarande lokal och
utrymme. Detta Herr korgs yttrande är mig med»
dcladt, och får jag detsamma, jemte min åsigt af sa»
ken, nu den äran att framställa.
Att Institutet, enligt Högloft. Stats-Utskottets
uttryck, af Staten redan njuter understöd, i jemför¬
lig! förhållande till allmänna bidragen för andra in-
rättningar, innebär redan ett bewis, huru litet man
fokt en noggrann upplysning om sakens rätta för¬
hållande. Huru kunna bestämma ett nog för ett fö.
remal, hware behof man icke känner? Andra läro-
werks och inrättningars anslag äro beräknade och fast¬
ställde ester ett gifwet antal lärjungar, som erfaren¬
heten wisat wara i behof af desi begagnande; sa är
dock icke sörhällandet med de Dösstummas Institut.
Der kunna icke nu anställas mer än 40 Elever, med
alla de inkomster det nu äger, da likwäl de lärbare
dösstummes antal i Swerige uppgär till ett antal af
Attahundrafcmtio; huru will man dä ställa denna
Läroanstalt i jemförelse med andra Läroanstalter?
eller huru kan man dä pasta, att densamma är nog
understödd, da knappast ,^-:dclar af döfstumma än»
nu kunna ryckas ur sitt moraliska och andcliga mör-
ker, äswcnsom sin borgerliga owerksamhct. Ma man
aldrig betrakta Institutet som ett hospital, hwars
kostnader af den kalla beräknare» anses såsom ett för-
42
Den 5 Juni.
loradt capital för Statens rörelsc-casta. Hwad som
kostas pä de döfstumme är ej förloradt; utgiften för
Leras 6 a 8 läro-är gäldar Staten med upplyst be>
grepp och nyttiga armar hos den, som annars warit
Staten till tunga för alltid.
Skyndande mig nu till StatS-Utskottets ytter,
ligarc scrupler till bifall af min wäckta motion om
ett förökadt anslag till flere Elevers anställande wid
Le Döfstvmmes Institut, i afseende pä dertill wid
stället bristande lokal och iafseendepä osäker-
heten, huruwida tillbyggnader skulle kun.
ika tillwägabringas afStalen pä den tomt,
Hwarä Institutet nu är beläget och som nu
af enskild man lärer innehafwas, sär jag
nämna, att äfwen här Högloft. StatS-Utskottet fällt
ett utslag som wisar, huru litet det gjort sig under-
kunnigt om sakens werkliga förhällande. De rum,
som nu wid Institutet finnas, äro i alla afseende»
ganska tillräckliga för att emottaga ett barn till ur
hwart Stift, och skulle, med en ringa kostnad för
Staten, mer än tillräckligt rymma 2:nc barns för.
ökade antal frän hwart Stift. Med en ringa löne-
tillökning för Under-läraren, Lärarinnan för flickorne,
och Ordningsmannen, som rättare kunde kalkas en
liten uppmuntringöpenning, är ock all päökad kostnad
förbi, enar Stiftaren, säsom Chef och förste Läraren,
enligt närlagde betyg, ehuru för denna Inrättning
och dest local hafwande uppoffrat all sin framtida
lycka och alla förhoppningar pä tjenstemannabanan,
all sin enskildt» egendom och allt sitt lugn, till och
med utsigt till bergning, om han i högre är ej skulle
Den 5 Junk.
43
förmå att göra ratt för den knappa lön han nu inne.
hafwer, enar Stiftaren, sager jag, afsager sig att
pähöjnkng af sin lön, likasom pä hyran för Institu¬
tets lokal, sä widt frägan blir om ett harn för hwart
Stift, glad om han blott ser sin stiftelse omfattas
af sine Landsmäns gynsamma bifall och ju flere o-
lyckliga han der fär rädda. För Institutets Embets¬
man kan fä mycket mindre någon päökning i löne-
milkar wara atr befara, som de, enligt Grundregle¬
mentet och de först anställde Embetsmäns egna be-
gifwandcn, icke böra eller wilja uppbära nägot arf-
wode för sina Institutet tillhandahällne tjenster.
Häraf upptäckes, huru lätt det skulle wara för
Statens fäder, att ät Statens mest olyckliga barn
med en obetydlig skärf öka utrymmet till deras rädd¬
ning, upplysning och gagnelighet.
Hwad det i Högloft. Utskottets Betänkande upp¬
gifna bekymret om tomtens beskaffenhet beträffar, fär
upplysas, att tomt och byggnader, der Institutet nu
ar beläget, wäl tillhör enskild man, men tomten till-
hör, med natur af besiktnings- och eganderatt, för
ewärdcliga tider Stiftaren, och husen derä äro titt
Institutets alla behof af boningsrum, lärosalar, eko¬
nomi, werkstäder m. m. af samme Stiftare byggde,
inredde och apterade för att inrymma ett publikt
werk. Med huru mycket större säkerhet skulle icke
Staten kunna wäga nägra utwidgningar i egendo-
mens utrymme, helst, efter min tanke, ingen tjenligare
plats kunde erhällaö för ett werk, än den som frän
grunden dertill är aptcrad, och jag är saker att ingen
44
Den 5 Juni.
omöjlighet skulle uppsta för Stiftelsen, att i frarns
tiden, da Larg cj mera finnes, fa inköpa den. Alla
andra publika Inrättningar hafwa egna hem, men
Statens skötebarn och wära Drottningars skyddlin-
gar skulle wara utsatte för att wid minsta händelse
irra omkring utan tak öfwer hufwudet!
Hwad jag nu upplyst och tält, torde kunna för¬
anleda manga nyttiga öswerläggningar och resultater,
till förmän för Institutet för Döfstumma, och oms ej,
annat, åtminstone till bewiö hwad ratt wi haft i wart
beslut om äterremifl, och wär fordran att Stats-
Utskottet möker wär önskan med godkännelse».
Sluteligen fär jag anhälla, att detta mitt an¬
förande mätte genast till Högloft, Statö-Utskottet re¬
mitteras, för att i öswerenöstämmelse med äterremitzen
behandlas» Stockholm den 5 Juni, 1834-
luckors lloIian88on,
fran Habo och Trögds Härader
af Upsala Län,
Härjemte inlemnades en af Herr Protoeolls-
Secreteraren Dorg meddelad promemoria, innehällande
åtskillig? af bemälte 4nck6r8 lloIian58on begärde upp¬
lysningar i förewarande ämne,
Mi8 I^6r88on frän Södermanlands Län utlät
sig muntligen: Lika lifligt, som motionären, har Stats-
Utskottet omfattat isrägawarandc ärende, och med ömt
behjertande af den högst bcklaganswärda belägenhet,
Ben 5 Junk. 45
hwarl de blinde och dösstömme sig besinna, önskat be¬
xeda rum för flere sadancs emottagande tvid Institu¬
tet. För att winna de harwid nödige upplysningar,
tillkallade Stats-Utskvttet Institutets Ombudöman,
Herr Hofrätts.Rådet DanäAi-en, som förklarade, att
han icke kunde bestämdt uppgifwa, huruwida Institu¬
tets loeal medgifwer någon tillbyggnad, och att för
narwarande icke finnes rum för emottagande af flere
Elever. Detta war skalet, hwarföre StatS-Utskottet
icke kunde tillstyrka något ökadt ansiag för Inrätt¬
ningen. Deremot, dä StatS-Utskottet nu undfår del
af de utaf ^näers loliausSon anskaffade uoplysnin-
gar, är det akt wänta, det Stars-Utskottet icke ssall
söka hindra denna »välgörande anstalts utwidgning,
Utan, i hwad pä Utskottet ankommer, densamma pä etk
med andamalet öfwerensstämmande sätt befordra.
Härmed förenade sig Daniel Danielsson frätt
Arebro Län.
Dans ckansson frän Elfsborgs Län: Ehuru icke
Uägon af Statö-Utskottets Ledamöter warit obenägen,
att befrämja det af motionären afyftade andamäl,
kunde likwäl, da ärendet förewar, Skats-Utskvttet icke,
för den gängen, tillstyrka Något ökadt ansiag, emedan
upplysningar saknades, i de af kiils Dersson upp¬
gifna omständigheter, men när nu närmare utredning
härom wunnitö, och derwid upplyst bliswit, att rum
redan finnes för emottagande »vid Institutet af ytterli¬
gare ett barn frän hwarje Stift; fä gör jag mig förwis-
fad, att Ståts-Utskottet, för fädant fall, icke skulle draga
i betänkande, sttt tillstyrka nödig tillökning i ansia-
46 Den L Juni.
get för Institutet. För öfrigt kan jag kcke annat ä»
hysa den mest oinskränkta högaktning för Institutets
Stiftare, som helt och hållet egnat sig ät det wälgö--
rande ändamälet, och långt ifrån att deraf skörda nå¬
gon ekonomisk fördel, twärtom mast »vidkännas be¬
tydliga egna uppoffringar; hwarföre, om någon gjort
sig förtjent af pension, sä är det »visit han. Önskligt
wore, det någon säkerhet kunde winnås, att, äfwen
efter hanö död, Inrättningen komme att aga bestånd,
och att skicklige Lärare dä funnos alt tillgå.
?er ffönsson frän Christianstads Län: Hwar
och en af osi, som besett ifrägawarande Institut, skall
säkerligen utan samwetsförebräelse kunna medglfwa
ytterligare uppoffring af Statsmedel för Institutets
utwidgande, pä ett sä ändamålsenligt sätt. Om dock
anslag af Statsmedlen härtill icke bewiljas, sä skulle
jag önska, att en skilling af hwarje skattskrifwen per¬
son i hela Riket lemnadeö säsom bidrag till den »väl¬
görande stiftelsen.
ffoI»ann68 ^nck6i-88vn frän Calmar Län: Jag
kan icke annat, än höja min röst för bifall till ökadt
anslag för Institutet, helst jag har mig noga bekant,
att ProtocollS-Secreterarcn pä ett högst för-
tjenstfullt sätt, wärdar detsamma, hwarigenom han
ock wunnit odeladt bifall och allas högaktning, samt
att all anledning är, att hans Son träder i hans
fotspär.
litter ckön88»n frän Jönköpings Län: Beträf¬
fande Han8 ff3N88ous framställning, huruwida, efter
Den S Junk. 47
Protocolls.Seereteraren Lorgs död, Institutet kunde
komma att fortfara, hoppas jag, att Statö-Utskottet
härtill lemnar nödig uppmärksamhet. Dek kunde, k
detta afseende icke wara olämpligt, att till inköp af
tomten och byggnaderne, deri en, dock icke betydlig,
skuld blifwit intecknad, Staten bestode halfwa köpe¬
summan, och den andra hälften utginge afdenCafia,
som, särdeles genom »välgörenhetens bidrag, för In-
rättningen blifwit samlad, uppgående, efter hwad
jag will minnas, till omkring 70,000 Rdr. Äfwen sar
jag, r anledning af Illans llanssons yttrade farhåga,
upplysa, att Protocollö-Secreteraren Lorgs äldsta
Son redan antagits till Lärare wid Institutet. För
öfrigt, da upplyst blifwit, att derstädes annu finnes
rum för emottagande af en Elev till fran hwarje
Stift, utan att någon betydlig kostnad för Staten
deraf kunde uppsta, helst Protocolls-Secreteraren Lor»
derföre icke gör anspråk pä högre lön eller hushyra,
sa hoppas jag, att Statö-Utffottet söker befordra all
den utwidgning af Institutet, som finnes lämplig och
af behofwet pakallad.
MIs Mnsson frän Malmöhus Län: Oaktadt
Statens winst af Nummer-Lotteriet icke war beräk¬
nad i StatS-UtskottttS afgifna Betänkande om Stats-
wcrketS inkomster, sa upptogoö dock de senare till icke
obetydligt belopp utöfwcr hwad de wid förra Riks¬
dagen ansagos utgöra. Om nu, såsom pluralitcten
inom detta Stand synts yrka, Nummer-Lotteriet kom-
mer att bibehållas; sa erhåller Staten derigenom
en ytterligare inkomst till ert belopp af 80 » 90,000
Rdr af galningar, som spela bort fina penningar.
48 Dm 5 Juni.
En -el af denna inkomst skulle ej kunna nyttigare
anwändas, än till beredande af Institutets förVlin-
de och Döfstumme ökade werksamhct. Der more önsk-
ligt, att StatS-Utskoltct toge detta wigtkga amne i
noga öswcrwagande, och afgafwe förslag till Institu¬
tets utwidgning pa det mest ändamålsenliga sätt»
För öfrigt anser sag Prokocolls-Secrekrraren LorZ
redan hafwa gjort sa mycket gagn, att hans hustru,
i fall hon blir enka, bör, enligt hanö t den aflem-
nade promemorian yttrade önskan, fä t sin lifstid ät»
njuta pension af allmänna medel.
Dotvicl ionsson frän östergöthlands Län, iukvö
Nansson, iÖN3 ?0I880N och iöns iönsson frän
Skane, med flere, instämde ! Ulls Nanssons yr-
rrande.
Efter slutad discussion besiöt Ståndet, att
hwad nu skrifteligen och munteligen blifwit anfördk,
bulle, femte ofwanomförmälte promemoria, öfwer»
lemnäs till StatS-Utskonet, för att i sammanhang
med aterremitzen af Utskottets Utlåtande N:o 84, an»
gående utgifterne under Riks-Statens Sjette hufwuö-
titel, tagas i öfwerwagande.
Wid förnyad handläggning afLag-Utskottets, se»
dan den Zo sistl. Maj pä bordet hycklande Berän»
kande N:o 62, öfwer Herr Friherre Lant-Es mo¬
tion, att bysatt gäldenär, som all sin egendom till
borgenär afstär, genast derefter mä frän bysättnings-
Den 5 Juns. 49
häktet lösgkfwas, inlemnade settor ^.nstergson fran
Hallands Län följande skriftliga anförande:
Jag kan icke gilla Lag-Utskottets ifrågavarande
Betänkande N:o 62, hwarigenom blifwit tillstyrkt,
att gäldenär, fom wid början af Concurs är by¬
satt, skall löögifwaö, sa snart han beswurit Boupp¬
teckningen.
Antagandet af detta förslag stulle, sedan Lag.
Utskottet nu afwen afstyrkt införandet af fa kallade
Arbetsdomar, beröfwa fordringsägare det enda, ännu
återstående, yttre twangömedlet, att förmå en bedräg.
lig, smekfull och wardölös gäldenär, att göra rätt
för sig.
I ett annat afseende komme ock detta förslag
att leda till en willerwalla af den mest wadliga art
för enskilda krediten. I den stund, som fordrings¬
ägare funne sig i behof af att anwända bysättning,
för att komma till sina penningar, och satte det k
^verkställighet, sa skulle hwarje gäldenär genast an¬
mäla sig om Concurs; och skulle det Hafwa till följd
en sadan masta m«d Conrursev of alla folk-klaster
inom landet, att Domstolarne deraf alldeles öfwer,
swämmades. Jag tror, för min del, att Lagen icke
Lör befordra Concurs-systemet, såsom warande af ett
högst menligt inflytande, bade uti moraliskt afseende,
och i anseende till enskilda ereditförhallanden; och utom
det, att Concurser medföra ett obehörigt uppehåll för
borgenärer, medtaga de också en betydlig del af gälde.
L.te Bandet» 4
Zo Den 5 Junk.
närens, till fordringarnes godtgörande eljest anwänd.
bara tillgängar, genom de derifrån oskiljaktiga, dryga
ConcurS-umgälder, förwaltningskostnader, samt under¬
hållet för gäldenären och hans familj.
I öfrigt synes det mig, som att 5lloch54§. §°
i nu gällande ConcurS-Lag beredt en redlig cessionant
all den frihet ifrän bysättning, som rättsenlig! bör
honom tillkomma»
Den oredlige cessionanten ater, bör Lagen icke
taga under armarne, och fruktar man för, att en
obarmhertig fordringsägare kan hälla gäldenär alltför
länge bysatt; sä äger man en utwäg att förhindra
det, genom bestämmandet af en witz tid, hwarutöfwer
bysättning icke mä fortfara, och hwilket äfwen utgjort
föremäl för Lag-Utskottets Betänkande N:o 65.
Jag yrkar alltså afskag pä ifrägawarande Be¬
tänkande N:o 62»
V. ^.nliorsson,
frän Hallands Län.
Alls 8i.rilick1unck fran Wester-Norrlands Län t
Wid atta tillfällen, dä, under de Riksdagar jag be-
wistat, man sökt undanrycka nägot af den sjukliga
Creditens swaga stöd, har jag sökt motwerka detta,
emedan alla de stöd, som för densamma finnas, mer
än wäl behöfwas. Om wi skulle taga bort det enda
»väsendtlig» correctiv, för att förmä en försumlig och
bedräglig gäldenär att betala sin skuld, nemligen det,
att hälla honom i bysättningshäkte, utan hinder af
Den 5 Juni. 51
sedermera begärd eetzkon, sa blefwe följden, att hwar
och en som bysattes, skulle skynda med att försätta
fig i concurs.tillständ, för att genast komma pä fri
fot; hwadan fordringsägaren, i den män cetzionantens
affärer bliswit inwecklade, finge wänta pä liqvid, det
ena äret efter det andra. Jag anser derföre bäst,
att Lag-Utskottets förewarande Betänkande afsläs.
Den af l?6t.t6k .^ncler88on och 8trinc1Iunl1 yt¬
trade mening biträddes af 01» frän Ble¬
kinge Län, Olok 01ok88on frän Östergöthlands Län,
Lsngt Ouärnuliä880ll frän Hallands Län och män¬
ga flere.
Uppå Talmannens proposition, Llef ifrägawa-
rande Betänkande af Ständer afflagek.
Deremot fann Ständer för godt, att bifalla Lag.
Utskottets under N:o 63 afgifne, och dem 30 sistl.
Maj pä bordet lagde Betänkande, öfwer motioner
om förbud emot utgifwande af skuldsedlar, ställde till
sedelhafwaren och till wist man eller ordres.
Lag.UtskottetS, den 30 sistl. Maj bordlagde Be¬
tänkande» N:o 64, öfwer motioner om antagande af
en mera fri atzigneringsrätt enskilde emellan, an nu
ager rum; och N:o 65, i anledning af motioner om
ändringar och tillägg i nu gällande stadgande», angä-
ende bysättning m. m., anmältes ä nyo till hand-
52 Den 5 Junk-
läggning, men blefwo, pä flercs begäran, ytterligare
hwilande.
Derefter föredrogos och bisöllos Lag-lltstottets,
frän den .zo M. Maj pä bordet hwilande Be-
tänkanden:
N:o 66, öfwer Herr 6. k'. L-nellg motion,
angående ändring af beräkningsgrunden förMagistra-
terneö bouppteckningö-arfwoden; och
N:o 67, öfwer Niksdagsfullmaktkgen 8amuoI
,^näLi'850U8 fran Östergöthland motion, att fattig-
pxoccnten L Sterbhus mätte utgå, icke, såsom nu, af
summa inventarik, utan i män af behällningen, sedan
stuld blifwit afdragen.
Nar nu ä nyo företogs till afgörande Lag-Ut-
stottctS, sedan den 30 sistl. Maj pä bordet hwilande
Betänkande N:o 68, öfwer Riksdagsfullmäktigen lo-
Kai, Lrik88on8 frän Stora Kopparbergs Län motion,
om tillägg till 17 Cap. 13 §. Handelsbalken, upp¬
läste bemälte^ lolisn Lrilissorr följande striftlkga
anförande:
"Lag-Utstottet har, t dest Betänkande N:o 68,
icke bifallit min motion, om tillägg till 17 Eap. 13 §.
Handelsbalken; men dä stalén för afflaget icke synas
mig nog Lfwcrtygande, anhäller jag att deremot fä
framställa följande anmärkningar:
Den 5 Junk. 5Z
Utskottet har först anfört, att ben förmånsrätt,
Lagen tillerkänt införsel i fast Egendom, syntes wara
grundad derpå, att införsel, i likhet med utmätning
af lösören, stil/de ägare» fran besittningen, hwilket
ater icke wore förhållandet wid utmätning af fastig¬
het. Detta är wäl sant, men Inteckning lemnar ju
afwen förmånsrätt, utan att stilja agaren fran be-
sittningen; och Utmätning af fast egendom är i wisit
hänseende jemförlig med Inteckning. Den är, likasom
den senare, icke annat än en uppteckning eller pant-
skrifning, till gäldande af en witz fordran; och dcu
förrättas af en allmän Tjensteman. Hwad angar in-
wändnkngen, att derwid saknas den offentlighet, som
wore nödig, till förekommande af andras förfång; sa
will jag endast anföra, att den Inteckning ätföljande
offentlighet synes wara stadgad hnswudsakligen i af.
seende pä dem, hwilka i beräkning af en lika sörman,
eller Intecknings säkerhet, sedermera lemna försträck¬
ning. Något förfång kunde likwäl icke tillskyndas
detze derigenom, att Utmätning af fastighet medförde
förmånsrätt, ty sedan utmätningen stett, mäste Gal-
Lenärens fattigdom anses wara allmänt känd; och
ren Intekning, som derefter bewiljas, gäller i alla
fall icke.
Sluteligen har Utskottet yttrat, att det wore
fordringsägaren öppet, att förskaffa sig förmånsrätt,
genom införsel, i sammanhang med utmätningen, eller
ock genom Inteckning. Men dä man besinnar, dels
hwad kostnad och swärighet det medför, att sätta sig
i besittning af annans jord eller fasta gods, i följd
hwaraf införsels begagnande för aflägse fordrings
54 Den 5 Junk.
ägare är nästan omöjligt, hwarsörutan det stundom
kunde inträffa, att besittningen, i stället för afkastning,
medförde förlust; -elö att fordringsägaren oftast är
i behof, att, utan tidsspillan, och således utan den om,
gang, som bade införsel och InteckningSsökande med,
för, erhålla sin betalning; och dels att i händelse en
annan redan latit utmäta fastigheten, inteckningssö,
kandet, af det skäl jag förut anfört, icke wore till na,
gon nytta; hwaremot, derest förmonsrätt åtföljde
Utmatning, betalningörätt åtminstone finge njutas näst
efter den, fö»' hwarö räkning den äldre utmätningen
skett; sa förmodar jag, att de skäl Utskottet, till stöd
för sitt Utlakande aberopat, tvid närmare skärskådande
icke aro nog giltige för att werka afskag a motionen.
Jag har redan derk omnämnt, hurusom k heste
tider, enskilda krediter, bör, sa mycket möjligt ar, un,
derstödjas och upphjelpas; och för detta ändamål ar
ett enkelt, skyndsamt, samt för fordringsägaren, utan
gäldcnärenS skada, fördelaktigt executionösätt ett oef¬
tergiflig! wilkor. Åtminstone är ali owisthet högst
skadlig; och da erfarenheten tvisat, att frågor om för¬
månsrätt, i följd af utmätning a fastighet, blifwit pä
olika sätt tvid Domstolarne afgjordt, lärer ett bestämdt
stadgande i detta hänseende wara af nöden.
Pä grund af hwad jag nu anfört, får jag yrka,
att Lag.Utskottctö ifrägawarande Betänkande mätte
återremitteras.
Stockholm den 5 Juni 1834.
ff. driksson,
Den 5 Juni.
55
Häruti instämde Ver driksson fran Wermlands,
Vetter ^nckers8ou fran Hallands, kolian Anckers¬
son fran Calmar, Vetter Verssén fran Jönköpings,
Onsta f Varsson fran Stockholms, Lamuel Anckers¬
son, 6arl Oalnielsson, Olof Oisson och Lotvick
Ionsson frän Östergöthlands Län m. fl.; tilläggaudcs
Lotvick ckonsson, art han dertill hade fä mycket mer
anledning, som en af honom munnen utmätning i fast
egendom, blifwit, sedan agaren begärt att fa afträda
sina tillgängar, ogillad, hwarefter för fordringen mäst
delaö mark om mark med oprioritcrade fordringsägare.
Pä grund af hwad sälunda blifwit anmärkt,
beflöt Ständct, att äterremittera Betänkandet till
Lag-UlflottetS ytterligare handläggning.
Sedan föredrogs änyo Lag-UtflottetS, d. 30 sistl.
Maj pä bordet lagde, Betänkande N:o 6y, öfwer
Herr Olof giflis motion, om ändring af sista mom.
5 §. samt i mom. 7. §. 17 Capitlet Handels-Bal-
ken; och fann Ständer för godt, att detta Betän¬
kande bifalla.
I ordningen härefter föredrogs Statö-UtflottetS,
först d, 30 sistl. Maj och ytterligare den 2 inncwa-
rande mänad hordlagde, Utlåtande N:o 128, i anled¬
ning af wäckt motion, att Kronan mä bekosta handt-
langning wid Kronohemmans och Nybyggens af-
witrring.
Ver llinckiiiesson frän Norrbottens Lätt ingas,
i anledning häraf, följande ssriftliga anförande.
56 Den L Junk.
Stats-Utskottet har afslagit lll. kutkerZs
motion, att Kronan mä bekosta handtlangning wid
Kronohemmans och Nybyggens aswittring inom WeS-
ter-NorrlandS- Westerbottens, och Norrbottens Län,
pä den grund, att Statöwerket redan widkänneS en
betydlig ärlig utgift, till afwittringSwerketö befrämjan¬
de och fortgång i denna ort, och att uppå detta och
flera anförde skäl, någon anledning icke more för
hand, att tillstyrka den af motionären föreslagna tyd.
ning af 16 §. uti 1824 ars afwittringöstadga.
Häremot förekommer, att nästan inga af denna
orts Nybyggare och innehafware af Kronohemman
äro förmögne, att till afmätning af Nybyggets eller
Kronohemmancrs ägor, dageligen bestas 6 ä 7 och
ibland 8 a 9 man, och att afwittringömätningen k
-enna Ort hunnit sä långt, att ej andra Kronohem-
man och Nybyggen i detta afseende återstå, an saba¬
tie, som ligga långt spridde fran hwarandra, sa att
Handtlangningen mäste särskildt utgöras af hwarje äbo,
utan att flere deruti kunna räcka hwarandra hjelp
med arbete efter tour, såsom det tillgätt wid de Kro»
uohemman och Nybyggen, hwilka blifwit till afwitt-
ring afmätte pä samma gäng, som Krono- Skatte¬
hemman och byalag, med hwilkas ägor de legat i ett
sammanhang. Att ålägga dctze spridde Kronohem¬
man och Nybygges innehafware utgöra handt,
langning, ar. att föreffrifwa något, som öfwergär de-
ras förmåga, och innefattar ett hinder för det ange¬
lägna afwittringswerkets befrämjande till slut, under
-et man läker en större Landtmätarepersonal uppbara
ärliga arfwoden, hwilka titt mångdubbelt belopp öf-
Den 5 Juni. 57
werstkga ben kostnad, som till handtlangningens utgö¬
rande ätgär.
Dä del således leder till minskning, ej, som Ut-
Pottet förmodat, till ökning af Statswerkers utgifter,
att motionärens förslag bifalles, emedan afwkttrings
göromälet derigenom snarare kan till slut bringas, och
alla de arfwoden, som nu ät en mängd afwittrings
Landtmätare bestäs, desto förr indragas; wägar jag
anhälla, att, dä Nybyggaren sjelf biträder wid
aftvittringen af dest innehafwandc Nybygge, han
ej mä wara skyldig anskaffa och bekosta något wr
dare biträde, utan att detta mätte ske pä Sta¬
tens bekostnad; äfwensom jag önskar, att Nybygges
äboerne mä LefriaS frän all skyldighet- att till gode
man wid detze förrättningar erlägga nägot arfwode,
emedan de äro i det utblottade tillständ, att icke ega
uägra medel, att gälda detza arfwoden, helst deras
belägenhet ar sadan, att de oftast mäste framsleva
deras usla lif med endast halm och bark. Af an¬
förde skäl anhäller jag om ätcrremitz af detta be¬
tänkande. Stockholm den 5 Juni 1834.
l?er Henriksson,
frän Norrbotten.
Häruti instämde Olof Olofsson, Ancker.? Nor¬
mark och ckoftan I-grsson ^Vikluncl frän Wester¬
bottens, ckoftan Lonatsson frän Wcster-NorrlandS
och ckolian ckaeoft Ilutderg frän Norrbottens Län;
rilläggandes kutfterg, att den enda modlfication han
wille medgkswa, wore den, att innehaswarne af de
Kronohemman och Krono-nybyggen, hwilka komme
58 Den 5 Junk.
att undergå afwittrkng, skulle med endast en man för
hwarje hemman eller nybygge dcrwid lemna biträde
till handtlangnkng, men att all kostnad för handtlang-
ning i öfrigt, mid afwittringen, borde af Kronan, så¬
som jordägare, bestaS.
I följd af hwad salunda blkfwkt ansördt, fann
Ståndet skäligt, akt Betänkandet till StatS-Utskottet
återremittera,
Äfwen föredrogs a nyo det af StatS-Utskottet,
i anledning af wäckt motion, om anslag för under»
hållet af en wäganlägguing till Norrige, afgifne, och
sedan den 30 sistlidne Maj pä bordet hwilande Ve»
tänkande N:o 129, hwilket blef af Ståndet bifallet,
Widare föredrogos och biföllos Vewillnkngs»
Utskottets d, 30 sistl. manad hordlagde Bctänkanden:
N:o io, i anledning af ätskillige till Utffottct
remitterade motioner, angående tullen ä fran Finland
inkommande waror;
N:o ii, i anledning af Kongl, Maj:ts Nådiga
Proposition, rörande beskattning af Tull. Mjöl- och
Sägqwarnar samt Walk- och Stampwerk, för andras
betjenande, ä städers områden; samt
N:o 12, angående bcwillning af utdelningen ä
Trollhätte Canal- och Slusiwcrks BolagS-Aetier»
Den 5 Junk. 59
Jemte det nu föredrogs ExpedltkonS-UtstottetS,
ben 30 sistl. Maj pä bordet lagde Memorial N:o 10,
i anledning af Högloft. RidderskapelS och Adelns a-
terrcmitz af Utskottets förslag N:o 33, till underdå¬
nig Skrifvelse, angående de af Kongl. Maj:t »vid
sistsörflutne Riksdag föreftagna ändringar i 19, 21
och 88 §. §. Regeringsformen, blef UtstottetS, med
samma Memorial öfwerlemnade förnyade försiag, N:o
40, till underdånig Skrifvelse i ämnet, uppläst;
hwarwid Ständer fann godt, att gilla sistnämnde för¬
slag; och skulle alltså berörde Memorial läggas till
yandlingarne,
Den af StatS-Utskottet under N:o 118 afgifne,
och den 2 innewarande manad pä bordet lagde, Be-
rättelse till Rikets Ständer, om den af Utskottet för-
rättade granskning af RikSgäldS-Contoiret, f. d. Ge-
ueral Asiistance-Contoiret samt Götha Canal-BolagS
och Malmö f. d. Diöeont-Jnrättningar, blef nu ånyo
föredragen; och fann Stander för godt att bifalla
ywad StatS-Utskottet uti denna Berättelse tillstyrkt,
Upplästes ett frän Stats-Utskottet ankommet
Memorial N:o 132, af följande innehall;
4
"Det är anledning till anmärkning emot Före-
Lraganden för KrigS-Ärenderne; hwarom remisi be-
gäres till Constitutions-Utskottet, inför hwilket alsted-
bingarne uppgifwas stola."
Remitterades till Constitutionö-Utstottet»
60 Den 5 Juni.
Följande till Ständer ankomne Memorial blef-
wo lagde pä bordet, nemligen:
Constitutionö-UtskottetS:
N:o 8, angäende Riksdagsfullmäktige» Lsn§r
6ucIniunä88c)N8 anmärknings-anledning wid rädgif-
wande ätgarder till Resolutionen pä Rikets Stän-
ders underdäniga framställning, rörande Halländska
Kyrkohemmanet,;
N:o y, angäende Riksdagsfullmäktige» Bengt
Ouä>nuliä88on8 anmärknings-anledning, i fräga om
ett Halländskt Kyrkohemman;
N:o 10, angäende Herr W. vnlmnng an-
märknings-anlcdning, med afseende ä Förslaget till
Lag för Vanken; och
N:o ii, angäende fullbordad granskning af de
i Scatö-Rädet förde Protocoll; samt
Lag-UtskottetS Memorial
N:o 80, derom, att de lagstadganden, som wid
innewarande Riksmöte beflutas, af fädan egenskap,
att de tillhöra allman Civil- och Crimknal-Lag, mätte,
sä widt ske kan, warda i*en enda Författning kun¬
gjorde.
Upplästes till Ständer ankomne Protocolls-ntdrag,
sf innehäll, att
Den 5 Juni. 61
Högwordige Preste-Ständet,
den 28 sistk. Maj,
Vifallit Stats. Utskottets Utlåtande» N:s 83,
65 och 86;
Återremitterat samma Utskotts Utlåtanden N:s
81, 82 och 84; samt
Remitterat, till detta Utskott, Kongl. Maj:ts Nä.
Liga proposition, om grundcrne för MarkegängSpri-
fernas bestämmande m. m.; och
Len 30 Maj
Bifallit Stats-UtskottetS Utlåtanden N:s 87,88
och 8Y, med undantag af 6, 9, 10, 11, 12 och 13
punkterne i N:o 88, och 2, 4 och 14:de i N:o 89,
hwilka återremitterades; famt
Wallosl. Borgare-Ständek,
den 2 inncwarande manad,
Bifallit StatS.UtskottetS Utlåtanden N.S 90-106,
108, 109, 111—116, 119, 122—124, 126—131.
Lag.UtskottetS N:o 54, 55 och 60, samt Allmänna
Beswärs. och Oeconomie-UtskottetS N:ö 62—67.
Återremitterat: ^tatS-Utskottets Utlåtanden N:s
107 och 121; Lag.UtffottetS N.S 52 och 58, samt
Allmänna Beswärs- ockl' Oeconomie-UtskottetS N:o 61.
Afflagkt Lag-UtskoMetS Betänkande N:o 61; och
62 Den 5 Juni.
Lagt till handlingarne Vanco-Utffottets Mems-
rkal N:o 11, och det hos Opinionö-Nämnden den 30
sistl. Maj hällne Protokoll.
Desta Protokoll kades till handlingarne.
Öfwer de i dag af Ständet fattade Beslut,
hade ProtocollS-Utdrag blifwit uppsatta, och hwilka
nu justerades.
Följande Ledamöter af Ständet begärde och er-
höllö ledighet, för att afresa till hemorten, nemligen
under 2 weckors tid, frän den 15 innewarande Juni:
dorias driksson frän Södermanlands Län;
Under 3 weckors tid,
frän och med den 6 Junk,
Lrik kardon frän Gefleborgs Län;
frän den 9 Juni,
Urik I3N8SON frän Wermlands Län;
fran och med den 12 Juni,
?er Lri!r88on frän Wermlands Län och I^urs
k6i88on fran Westerås Län;
frän den 15 Huni,
kolian Lk^tollle^on f^rän Kronobergs Län;
fran den 18 /Juni,
Trik IIäN53on och klars OL8SON frän Örebro Län.
Den 5 Junk. 63
I stallet för de af förenämnde, hwilka aro Ledamöter
i Utskott, blcfwo följande utsedde, att i sadan egenskap,
under tiden derstädes biträda, nemligen i Constitutions-
Utskottet: ^nclers Missou frän Östergöthlands Län,
i stallet för lolian IMK lansson; i Bewillnings-
Utskottet: Larl Oadrieisson fran samma Län, för
IHliie torsson; och i Allmänna Bcswärs- och Occo«
nomie-Utffottet: lukvo Mnsson fran Malmöhus Län,
i stället för l-ars torsson.
Härom skulle ProtoeollS-Utdrag wederbörande
tillställas.
Ståndet åtskildes kl. S till 1 pa dagen.
In Lckeni
1834 dM 9 Juni.
kionuln kl. 11 förmiddagen.
Protokollet för den 5 i denna manad justerades.
Wid förnuad föredragning af Lag-Utskottets,
sedan den 30 Maj och den 5 i denne manad pä bor.
det hwilande Betänkande N:o 64, öfwer wackte mo.
tioner, om antagande af en mera fri atzigneringörätt
64 Den 9 Junk.
enskilde emellan, inlemnade Nils 8tr!nä1unc1 seatt
Westcr-Norrland ett anförande, sä lydande:
Atzignations.rätten, eller rättigheten att till
tredje man anwisa pä annan ort de större eller min¬
dre summor, dem man ej sjelf ar i behof af, ar en
fri handling, och bör ej inskränkas hwarken kill tid
eller summa, sä midt ej en annans rätt derunder
beror. Skyldigheten att emottaga dylika Atzignationer
eller mägra deras emottagande, bör wara lika fri, och
dä dctza rättigheter och skyldigheter hwila uppä ett
inbördes förtroende man och man emellan samt afse deras
lättnad och bcqwämlighet wid transactioner och assa-
rer, bör lagen endast mellankomma säsom skydd emot
rnisbruk, bedrägligt förhållande m. m., och för att tillhäl-
la den felaktigt till ingängna förbindelsers uppfyllande,
Wid ifrägawarande Atzignatkonslag anmärkes:
1 §. En författning bör wara hel för sig sjelf»
Salunda bör ej äberopas de bäda Kongl. Förordnin¬
gar»- af den 28 Juni 1798 och 13 Juli 1818, utan
endast föreskrift här lemnäs, huru atzignationer böra
wara beskaffade, sä till form som belopp. Innehas,
waren af Atzignation bör äga samma rätt till bctal-
ning, utmätning, bysättning, som innehafware af klara
skuldebref, ställde i samma form som anwiSningen,
nemligen antingen till Innehafware», witz man, eller
witz man eller ordres.
2 §. innefattar ofta nog en osanning och bör
derföre utgä eller rättas. Ett begärdt och bewiljadt
län, waru-forskott m. m. pä annan ort kan osta be-
qwämast
Den y Junk.
65
qwämast för bada Contrahenterne, förskottSgrfwaren
och förskottötagaren, igenom atzignerkng werkställas.
3 §. Förklarandet här synes öfwerflödigt och
förstas af sig sjelf, att den, som ar skyldig, bör beta¬
la. §m kan utgå, da har ingen påföljd eller answar
för wägrandet är föreslaget, eller ffaligen kan be¬
stämmas.
5 §. ar ej fullständigt utwecklad. En godkan-
nare kan ej twingas att åteckna en anwiöniag, att
den ej af honom antagcö. Genom bcwis af antingen
godkännaren, eller pä annat lagligt satt, bör inne-
hafwaren kunna styrka, ntt anwisningen ej blifwit
antagen, och bör derwid anwänd kostnad betalas af
Len, som i wederbörlig ordning blir skyldig kand att
inlösa samma.
6 §. bör endast beta: "Har någon godkänt"
anwksning, betale owilkorligen fulla war¬
de t till "innehafwaren". Öfriga strophen inne¬
fattar en anwiöning till liqvid emellan de bada eon-
irahentcrne, som kan tillhöra löpande räkning, och
här är öfwcrflödigt.
7 §. bör förswinna. Den ar wädlig att såsom
Lag stadga, och kan leda till mitzbruk och förfång för
innehafware af inwisning. Den kan nog i alla fall
af en winglande atzignant begagnas. Der inwisning
en gäng är lemnad, bör den honoreras, antingen af
godkännaren, eller, der denne wägrar, återgå till ut»
ställare».
5'-te Bandet.
5
66
Den 9 Juni.
9, 10 och 11 §. §. Stadgandet har för inne¬
hafware, att underrätta utgiswaren, bör inskränkas der¬
till, att direete, eller genom tredje man, affordra ut¬
ställaren den betalning, som blifwkt wägrad, och detta
med första post sedan bewis erhållits. All annan
correspondence och underrättelses meddelande, emellan
utställare och innehafware, leder till omwägar och in-
wändningar, samt är öfwerflödig.
10 §. Huru en innehafware af till honom ut-
ställd, men ej antagen, inwiöning kan, med blotta in-
wieningcn i händer, twinga godkännaren inför Rätten
etter Konungens VefallningShaswande, kan jag ej inse.
Dertill fordras andra documenter, bref, fullmakt etc.,
da saken gar i wänlig ordning, som för annan for¬
dran. §. syneö öfwerflödig.
11 §. Betalar ej godkännaren accepterad an-
wisning wid förfallotid, bör inwisningen, med bewis
derom, återgå pä utställaren, att af honom betalas,
pä sätt 14 §. bestämmer.
13 §. bör ej innefattas uti inwkSnkngs-lagen,
utan utgä, säsom ledande till twister och missbruk.
Som förord i alla fak bryter lag, kunna särskilda
öfwcrenskommelser alltid träffas i detta afseende.
14 §. önskades mera utwecklad. Ränta ej blott
till 6 procent, utan ock deröfwer Straff-ränta 2 pro¬
cent, borde ätnjutas frän inwisningens utställelsedag,
i fall af wägrad accept, eller frän förfallodagen, om
accept är crhällek, men betalning uteblifwcr, jemte
Den 9 Juns. 67
s procents provision, porto och kostnad för bcwis,
att inwisningen ej blifwit honorerad.
16 §. utgår.
Pä desia Ml yrkas aterremksi. Stockholm den
8 Juni 1834-
Ltrincllunck.
ksil3 In8ulin frän Stockholms Län instämde uti
8tr!nälunck8 yttrande, pä grund hwaraf han jemwäl
yrkade äterremisi, med önffan, att den hos Utffottet
mätte föranleda till annat beslut.
kei- iM88on frän Christianstads Län förenade
sig jemwäl med 8trincllunä; och fann Ständer för
godt, att Betänkandet, med de deröfwer nu afgifne
anmärkningar, till Lag-UtMttet återremittera.
Ä nyo föredrogs Lag.UtffottetS den 30 Maj
samt den 5 i denna mänad pä bordet lagde Betän¬
kande N:o 65, i anledning af motioner om ändrin¬
gar och tillägg i nu gällande stadganden, angäende
bysättning, m. m.
I afseende harpa, hade blifwit ingifwet följande
skriftliga anföranden:
As ^näers Danielson frän Elfsborgs Län:
Om jag, a ena sidan, icke kan ogilla, att Hög.
lofl. Lag-UtMttet med all möjlig försigtighet undersö-
68 Den Y Junk.
ker bchofwct as ke förändringar i Lagarne, som af
Motionärer yrkas, kan jag, ä andra sidan, icke under¬
låta att beklaga den brist pä wilja, att åstadkomma
förbättringar i samhällsinrättningarne, hwartill man
med skäl kunde stuta af sädane motiver för afstag till
ändamålsenliga förstager, som Utstottet i witza fall
anwändt.
Sa har, t. ex., Utstottet i Z:dje punkten af Be-
tankandet yttrat, i anledning af mitt förslag, attén-
däst rätter fordringsegare, eller i dest namn befull-
magtigadt Ombud, ma fa yrka bysättning, att sadant
ej erfordras, emedan det stulle ligga i sakens natur
och i Utsöknings-Valkens 4 Cap» och 11 §.
Nu ar det tydligt, att UtsökningS-Balken ej talar
om skuldförbindelser till Sedelhafwaren, hwilka först
i 1756 ars Förordning finnas omtalade; och allmänt be-
kant är, att det groswaste prejeri bedrifwes af Commifiio»
närer, hwilka icke uppgifwa rätte egaren, utan såsom
sadane framträda, men icke stattå till Staten för för-
mögenhet, samt således sedan afträda wid Concurs»
bewakningen m. m., hwilket tillräckligt bordt öfwertyga
om wigten af den Lagbestämmelse, jag yrkat, för att
ställa medborgare i öppet och kändt förhållande till
hwarannan; en åtgärd, hwarpa Staten onekligen win¬
ner mer, än att lemna dem till pris ät den dolda
egennyttan. I detta fall kan det antagas för säkert,
att bade fordringsegare och gäldenär wunna pä be¬
slutet; och att blott de, som göra till födkrok, att
lefwa pä begges bekostnad, blifwa deraf hindrade i
sin obehöriga winning. Jag yrkar derföre, att Ut-
Den 9 Junk. 69
stöttet nia förestå någon förbättring i nuwarande
stadgande härom.
Sa har afwen Utskottet i 4:be punkten ej an.
sett Bysättningsbefrielse böra stadgas »vid 70 arS al-
der. Jag will ej »vädja lill den känsla, som i detta
fall kan hämta stöd för afstaget i ålderdomens olika
Utwecklingsgrad; ej eller »vill jag omtala att ibland
nationer, som i allmänhet förr åldras, an wi, sädane
menskliga stadgande», redan finnas, hwarom Utskot.
tet af Fransta Lagen kan öfwertyga sig. Jag »vill
blott fråga, om det icke kan »vara »värdigt Lagstifta,
ren, att bereda möjligheten af ett stut pä sörföljelserne
» detta lifwet, wid den gräns, der, ehwad kraftman
än mä ega qwar, ett annat är inne att beträdas;
t») ej ma man tänka sig, att de Sextioärigas credit
deraf lider, men den i armod fortlefwande Cesiionan-
tcn ser dock derigenom ett hopp, att åtminstone fä dö
utom fängelsets murar. I detta, som i flera fall,
synes Utskottet ej ha gjort sig reda för det samman,
hang, hwari Lagstiftaren bör ställa Bysättnings, och
Concurs-Lagarne.
Sa har Utskottet äfwen i 6:te punkten endast
ansett stg böra hämta stäk för sin tro, att Bysätt¬
ning, utan föregånget Utmätningöförsök, bör tilläm-
pas för löpande skuldsedlar. Om man med stäk kun-
de lemna detta, att wid voteringen asgöraö af Stan-
dens möjligen motsatta kro, anser jag mig liktväl böra
heldre söka förnuftsskäl, och jag har ett gansta talan¬
de i detsamma, som förmätt Utskottet till sin tro.
Just det förhållandet nemligen, att desia fordringöbe-
70 Den 9 Junk.
wis äro ämnade att ga i allmänna rörelsen, oberoende
af alla förhallanden emellan andra personer, än Inne.
hafwaren och Utgifwaren, öfwertygar mig, att den till
deras emottagande icke twingade Innehafware», bör
pä sädant wilkor emottaga dem.
I 7:de punkten har Utskottet förkastat mitt för-
skag, angående Executors skyldighet, att, da Bysätt.
ning ar i fråga, efter afstutad utmätningöätgärd sö¬
ka befordra förlikning, eller, om denna af fordrings-
egare förkastas, lata Jury dömma, icke till fordrans
förlust, men till anständsterminerne, hwarefter, wkd
bristande betalning, bysättningen först kunde ega rum.
Hwad flere bildade nationer och, bland dem, wara na.
boer, Danskarne, lära wara olycklige, hwilkas Lagstif¬
tare trott sig böra göra dylika Lagbestämningar? Dock
lärer erfarenheten ibland dem säga: att desie äro bättre
än deras fordna, med wära likartade Lagstadganden,
dä de icke äterkallas.
Att Utskottet i 8:de punkten icke medgifwer den
ringaste wigt ät hemfriden och ät den friwilliga Laglyd-
naden, kan wäl synas conseqvent med allt det öfri-
ga; men jag frägar Utskottet, om man dermed gag.
nar det allmänna? eller männe den rikes hemfrid
skyddas, om Lagstiftaren lemnar den fattiges ät god¬
tycket? Jag ber Utskottet, afwen i detta fall, ej söka
alla skäl i de gamla Lagstadganden, hwari ändring
yrkas, emedan dä behöfde Ständen icke nägot Lag.
Utskott, utan att heldre i andra, wida mer industri,
rusa, rika, crediterade och lyckliga Nationers Lagar
Den 9 Juni. 71
och bruk, k hwad de hos ost kunna anwändas, söka
medlen atl äfwen göra otz delaktige af bättre Lag.
principer.
Dä Utskottet i litte punkten äberopat, att jag
ej uppgifwit skäl för mitt yrkande, att underhållet för
bysatt person icke ma under uppbörds answar (mot¬
tagas för längre tid än 14 dagar, samt att ny by¬
sättning, efter underlåtenhet att förskjuta under,
häll, ej ma ega rum; får jag härmed förklara, att
det förra synes nödigt för god ordning i häktena
samt för att förekomma de utbrott af ögonblicklig
ilska, för hwilka denna qvarlemning af råhetens tider,
annu ofta wisar sig lemna tillfälle, da t. ex. hela 2
och 3 arens underhall pa en gang blifwit wid för.
sta BysättningStillfället lemnadt, all utgängStillätelse
utan skonsamhet förwägrad, och således mängens hela
wälfärd satt pa spel, genom sjelfhämdcnö, i alla öfri¬
ga SamhällS-förhällanden under Lagarne ordnade,
men i detta fall af Lagarne gynnade fortfarande
framfart.
Det utseende af rättwisa, som Utskottet i lZ:de
punkten gifwit at sitt afslag, angående witza ordnings-
stadganden för de bysatteö behandling i häktena, dä
deruti sägeö: att sadane stadganden i Lagarne ickc bö.
ra intagas, förswinner naturligtvis, om ingen sädant
begärt. Jag åtminstone har ej yrkat detta, ej eller
det i litte punkten omtalade, pä annat sätt, an att
en särskild författning derom skulle stadgas; således
i reglementarisk wag; och jag hoppas att Högloft.
Utskottet icke nekar, att i denna del medwerka ge.
72 Den 9 Junk.
nom ett förslag, att hos Kongl. Majit begära en
sadan.
Af hwad Utskottet i I4:de punkten anfört, har
jag ansett mig böra afstä fran allt widare yrkande, i
Len delen, pä det af Utskottet anförde skäl; men
hwad angar mitt förslag till ändring i ConcurS-Lagen,
som Utskottet i I5:de punkten afstyrker, kan jag icke
finna mig öfwerbewist om origtkgheten af min åsigt.
Jag tror nemligen, att den som ej såsom wärdslös
eller bedräglig gäldenär dömmes, icke bör kunna i
annat fall älaggas , att för sin skuld answara med
sin person, an sa wida han sedan bewisligen undan-
röljr ärfd eller förwarfd förmögenhet, hwarmrd han
i Coneurödomen bliswit alagd förnöja sina borgenärer.
Utskottet utgår frän den knapphändiga simkonsten,
"att det ingalunda är att förmoda, det bysättnings-
twanger skulle wara mindre behöfiigt emot den, som
redan gjort Concurs, än emot en annan gäldenär,
Man att förhållandet snarare synes kunna antagas
wara omwändt." Detta ar i sanning ett bewis, som
med andra ord skulle kunna förklaras wara fattig,
domens allmänna dom, att lefwa i siafweri. Ty just
för det, att all egendom är afträdd, men ar dock
gäldcnärcn ej brottslig, just derföre är han, wid
Concursdomen, i ordets egentligaste bemärkelse, ut¬
fattig, och just derföre bör han skonsammare be>
handlas än den, som begärt credit, och, under för¬
troende till egande tillgängar, den erhållit. Jag ber
Utskottet hafwa godheten betänka detta och behjerta
de olyckor, som gemensamt ädragas borgenärer och
gäldenarer, samt de obehagligheter och brott, som fram»
Den 9 Junk. 73
kallas i samhället derigenom, att Concurs-Lagens
hårdhet twingar folket till wknglerier, för att und-
wika Ccssions.tillständet.
Instämmande i öfrigt med Utskottets slutliga
tillstyrkande af förhöjdt underhall, anhällcr jag, af
vfwannämnde ffäl, om äterremitz af Betänkandet.
Stockholm den 5 Juni 1634.
Danielson.
Och Olok IVlänsson fran Blekinge Län:
Wid genomläsningen af I2:te punkten utk Lag-
Utskottets Utlakande N:o 65, hwarigenom Utskottet
anfört skälen för sitt sedermera gifnc afstyrkande af
min wäckta motion, om upphäfwande af i mom. i
Kongl. Förordningen den 12 Mars 1830, har jag
fallit i den största förundran, hwilken, om möjligt,
an mera ökades, dä jag af de Betänkandet ätföljan-
de Reservatkonerne fann, att flere Ledamöter inom
Utskottet än widare utwecklat de till stöd för min
motion i sa rikt matt befintlige, lagligen gällande skäl
och anledningar, sä att Utskottets pluralitet följaktli¬
gen icke kan anses hafwa handlat i okunnighet om
de förhällanden, som talade för bifall för motionen.
Efter de äsigter jag äger om ett Utskotts be¬
fattning och betz pligt, att öfwer de till detz hand¬
läggning remitterade motioner utlätande meddela, är
ett Utskott, likasom, enligt 24 Cap. Z §. Rättegångs¬
balken, rn Domstol, owilkorligcn, dä detz beslut blif-
74 Den 9 Junk.
iver afstyrkande af en wäckt motion, skyldigt, att först
till ^vederläggning upptaga (ej blott upprepa) de ffäl,
motionären till stöd för sitt yrkande anfört, och se¬
dermera, der sa erfordras, för sitt bestut anmäla de
ffäl, som möjligen kunna wara att tillgripa.
Utgående fran besia asigter, hwars riktighet jag
hoppas ej kunna ifrågasättas, ffall jag nu gransta
Lag.Utstottetö ifrägawarande Betänkande, i afseende
a den af mig wäckte ofwanomförmälte motion, derwid
förekommer, att Lag-Utstottet, efter att sidan 25 hafwa
helt kort widrört de uti min motion, till stöd derföre,
utwecklade stal, icke wardal sig om, att till wederlägg-
ning upptaga ens hwad salunda korteligen blifwit
widrört, långt mindre det, som k öfrigt af mig blif.
wit andraget, hwaraf ben gifna följd äfwen inträffat,
att Riksens Ständer komma att swäfwa i owisihet,
om, enligt Lag-UtstottetS tanka, det af mig fram.
ställda yrkande war bygdt pä riktiga rättsprinciper
eller icke, hwaraf ater följer, att Riksens Ständer,
i händelse de komma att yttra sig öfwer Utlåtandet
i desi nu warande stick, blefwo satte i nödwändighet
att, som man säger, dömma i wädret, i brist af
anförde ffäl, hwarpa ett omdöme kan fotas.
Ett sädant sätt af ett Rikets Ständers Utstött,
att ga till wäga, ar wisierligen, det kan ej bestridas,
för detsamma gansta beqwämligt; men att det der.
emot skulle öfwerensstämma med de asigter och de än.
dan,al, som Grundlagens stiftare, wid inrättande af
Utstött, dermed asyftat, lärer wäl ingen wilja pasta.
Den 9 Junk. 75
I följd af hwad jag nu anfört, anser jag det
wara ädagalagdt, att Utstottet icke, pa fakt som we-
derbordt, upptagit och beswarat min ifragawarande
motion, och således icke fullgjort de Lag-Utstottet, en.
ligt Grundlagen, aliggande förbindelser, hwilken an¬
märkning jag gerna welat undwika, att emot något
Utskott, och aldraminst Lag-Utstottet, framställa, men
den ar framkallad af dest eget handlingssätt och star
således för dest räkning.
Nu i ordning förekommer akt gransta det sä
kallade stäk, (jag säger det såkallade, ty att det
af Utskottet anförda, i sjelfwa werket icke ar något
skäl, komma wi snart att se) Lag-Utstottet, till stöd
för sitt asstyrkande, sa till sägandes framletat, bestå¬
ende deruti, att Utskottet förmodar (alltså blott
förmodar! icke rättsenligt anser) mitt förslag,
om upphäfwande af hwad Konung och Ständer
tvid sistlidne Riksdag beslutat, dcstomindre (desto-
mindre! fragas: af hwilka andra, icke anförde skäl?
ty, att begreppet af ordet dcstomindre förutsätter
något förut ansördt, lärer sjelfwa Lag-Utskottet fä
godkänna) böra godkännas, som ett dylikt wack-
lande emellan grundsatser, efter Utskottets
tanka, skulle werka mera ofördelaktigt, än de för,
menade (nej, weck liga, åtminstone af Utskottet
ej med ett ord till deras werklighet bestridde) olägen¬
heter, jag welat förekomma.
Dä den omständigheten, att Konung och
Stander beslutat ifragawarande Lag, icke kan anses
innefatta det ringaste sten af stal för dest bibehållande,
76 Den 9 Junk.
befinnes as Lag-Utskottet, såsom grund för betz afstyrkan-
de, endast äberopat ett dylikt wacklande emellan
grundsatser ete. ete. För att bewisa det orimliga och
förnuftswidriga uti detta skäl, bchöfwer man endast
fasta uppmärksamheten ä det, hwartill detsamma, con-
feqvent fullföljdt och tillämpadt, ffulle leda, hwilket
skulle kunna uttryckas ungefärligen i följande slutsats:
"Den som en gäng handlar orätt, han bör äfwen sä
göra framdeles; nu har N. N. handlat orätt en
gäng; alitsa bör han göra det alltid." — Hwar och
en finner, att den, som gjorde en sadan slutsats,
»verkligen raisonnerade högst oriktigt; men jag hem¬
ställer, om icke Lag-UtskottetS ofwanupptagne skäl in-
nefattar precist detsamma, helst det onekligen innebär
det pästäendet, att man, äfwen om »nan inser att en
beslutad Lag, äfwen till sin grund och sina följder,
pä sätt förhällandet, enligt hwad jag i min motion
»visat, ar med i mom. af Kongl. Förordningen den
12 Marö 1830, är rättöwidrig och skadlig, likwäl
icke bör ändra den, derföre att man ej bör »vackla
emellan grundsatser.
Jag hade »väl äfwen hära i min motion fästat
Utskottets upplysta uppmärksamhet, som likwäl lätit
detta, liksom mycket annat, undfalla sig. — Att ett
»vacklande emellan grundsatser är skadligt, skall ingen
wara beredwilligare än jag att medgiswa, »nen jag
tror äfwen, att en hwar med mig mäste inse, att
detta ej är hufwudsak, som deremot utgöres deraf,
att man erhäller en Lag, som är bäde till sin grund
riktig och i sin tillämpning nyttig. Bisak mäste all¬
tid »vika för Hufwudsak; och är det nu gifwet, att
Den 9 Inni.
77
1 mom. af Kongl. Förordningen ben 12 Mars 1830
är behäftad med de af mig anmärkte, för betz ogil¬
lande mera än tillräckligt talande fel, hwilket jag,
med afseende a Lag.UtskottetS totala tystnad öfwer
denna fråga, skulle wara böjd tro Utskottet hafwa
medgifwit, mäste deraf ostridkgt följa, att samma mo¬
ment bör upphäfwas och det utan afseende a det
wacklande emellan grundsatser, som möjligen kan an¬
ses uppkomma.
Utskottet har , sa wäl nu som wid föregående
Riksmöten, förklarat, att bysättningstwanget ej kan
upphäfwas; men jag sragar, om det icke, fast ej äs
jura, åtminstone lie kaeto ar genom 1 mom. af
Kongs. Förordningen den 12 Mars 1830 upp-
hafwet?
Wisterligen kunde mycket mera wara att yttra,
i anledning af Lag-Utskottets ifrågavarande Utlåtan¬
de, men jag will ej wara »vidlyftigare, dock kan jag
ej undgå anmärka, att, om ett sädant sätt att ga
till wäga, som det af Lag.Utskottet anwända, nu i-
sragawarande, eller att afska en motion, utan begrun¬
dande af dek, som till stöd derföre blifwit anfördt,
och utan att för ett skikt afskag framställa ett enda
dugligt skäl, kunde blifwa häfdwunnet, man wore be-
fogad tro, det i ett sadant samhälle esrerlefdes satsen:
"Lia volo, 8ie julreo; 8tat ^ro ratione voluntas", det
will säga, korteligen uttryckt, "Wald gar för rätt"
Under åberopande af hwad fa wäl jag, ej min¬
dre nu, än i min motion, som äswen ^näers?Ll8-
78 Den 9 Junk.
son fran Jönköpings Län uti betz reservation anfört,
yrkar jag äterremisi af tolfte punkten uti Lag.Utskot.
tets Betänkande N:o 65, under anhållan, att wid
Utskottets förnyade Betänkande, i händelse det, emot
förmodan, skulle blifwa af enahanda syftning, som
det nu ifragawarande, eller afskag a min motion,
hwarät jag härmedelst än ytterligare yrkar bifall,
matte bifogas afskrifter ej mindre af min motion,
an äswen af detta anförande, pä det att Rikets
Ständer matte blifwa i tillfälle pröfwa skälen för
och emot, samt salunda bedömma pä hwarS sida, Ut-
skottets eller min, de bästa, följaktligen afgörande, före-
finnas. Stockholm den 9 Juni 1834.
01ok Mnsson.
Lotvick Ion88on frän Östergöthlands Län: Jag
anser det icke lämpligt, att befrämja misihuöhällning,
<sn mindre bedrägeri; och jag kan derföre icke in¬
stämma uti ^»461-8 O3nlel8on8 äsigter, ja icke en
gäng bifalla hwad Utskottet yttrat. Utskottet har
tillstyrkt ett förökadt underhall för bysatte personer,
och såsom skäl dertill anfört den skillnad, som skall
wara emellan desie och dem, hwilka häktas för brott.
Men utom det, att skillnaden stundom är ringare, än
man i allmänhet föreställer sig, anser jag underhållet
wara tillräckligt förut, synnerligen wid betraktande
deraf, att Kronans manskap, oaktadt de äro under
tjenstgöring, icke ätnjuta mer än 8 si. om dagen.
Det wore wäl dä orimligt, om misihushällare eller
bedragare skulle pä andras bekostnad och utan styl-
Lighet att arbeta, ätnjuta högre underhäll. Jag yr¬
Den 9 Junk. 79
kar derföre aterremist af Betänkandet och rättelse
i denna del.
01» /exxsgon fran Blekinge: De skal, Utskot¬
tet anfört, för ogillande af ^näer8 v3niel8on8 m. fl.
motioner, synas mig, utom hwad tolfte punkten be.
träffar, wäl grundade. Hwad ater denna punkt wid.
kommer, hade i min tanka, den af Olok Nanton
föreslagna förändring warit bade nödig och nyttig.
Da Utskottet derjemte stadgat högre underhall för by.
satt person, synas detze begge omständigheter alldeles
motwerka andamalet med bysättning, och följaktligen
skada erediten. Under åberopande af ^nclerg ?Ll8-
Lon8 reservation i ämnet, får jag alltså yrka ater-
remisi.
On8tsk ^Ppe1<^vi8b fran Blekinge uppläste ett
anförande, sa lydande:
Uti Lag.Utffottets Betänkande N:o 65 arwor-
det tillstyrkt förhöjning af underhållet för bysatt per.
son, men da jag lika litet nu som förut, wid behand¬
lingen inom Ståndet af de k detta amne af ^näsrs
v»ni6l8on och Oarl OabrlelLMn wäckte motioner,
hwaröfwer jag da yttrade mig, kan dela den åsigt,
som i denna fraga inom Utskottet gjort sig gällande,
gar jag att deremot framställa nagra anmärkningar,
till winnande deruti af den rättelse, som jag anser
af rättwisa och billighet wara pakallad.
Utskottet, som medgifwer, att det underhall, som
nu bestås ett bysättningöhjon, ar tillräckligt till lifwetS
uppehällande, finner en bysatt likwäl böra hafwa det
80 Den 9 Juni.
större, det will säga mera an han behöfwer, pa ben
grund, att han möjlig twis icke genom något ta.
delwärdt handlingssätt wällat sin oförmåga att göra
borgenärerne ratt. Utskottets ffal hwilar salunda pa
ett möjligtwis, men alldeles icke pa något gifwet be¬
stämdt förhållande, hwilket ocksä warit swart att åbe¬
ropa, enär det blifwit omöjligt att uppleta, helst
werklkga förhållandet är, att den händelse, att någon,
hwilken ehuru han handlat redligt, likwäl rakat pa
obestånd, warder bysatt, hörer till undantagen fran
den allmänna grunden för tillgripandet af bysättnings,
twänget, fom finnes uti afsigten, att förmå en tred-
fkande och illa sinnad gäldenär, att uppfylla ingång,
na borgensförbindelser, hwarom widare kan läsas
uti Lag-Utskottets Betänkande wid 1823 ars Riks¬
dag N:o I7l, sidan 1074, samma Utskotts Betänkande
sistlidne Riksdag N:o 127, sidan 16, och nu ifräga-
warande Utlakande sid. 28, andra punkten.
Da det ar en gifwen sats, att undantag ej bö¬
ra afses wid stiftande af Lag, som endast med af¬
seende a de allmännast förekommande fall bör inrättas,
följer också häraf, art Lag°UtffottetS ofwan upptagne
skäl ej förtjenar afseende, hwilket omdöme aswen gal-
ler om det stöd för sitt Utlåtande, Utskottet sy¬
nes hafwa wilja hemtat fran jemförelse» emellan en
bysatt och en för brott häktad person, helst en Lag,
wid bestämmandet af en häktad persons underhäll, en-
däst bör afse hwad som till lifwets uppehälle erfor-
dräs och ej något dcrutöfwer, pa det att den, hwars
pligt det ar, att ett slikt underhäll bekosta, ej mä till
under.
Den y Junk.' 81
underhällstagarenö fromma blifwa betungad. Anta¬
gandet af en motsatt princip, eller akt underhållets be¬
lopp skulle bestämmas med afseende ä orsaken till den
fangncs häktande, skulle leda derhän, att skillnad äfwen
borde göras emellan dem, som moro häktade för ett
mindre brott, och dem, som wero det för ett gröfre,
hwilkcr likwäl ej lärer wara rättö- eller förnuföenligt.
I fräga om underhållet, anser jag ett bysättningö-
hjon och en för brott häktad wara i samma förhål¬
lande, och om någon jemförelse emellan deras ömsesi¬
diga ställning i detta afseende skulle anställas, tror jag,
att den utfaller till bpsättningshjonetö fördel, da man
besinnar, att detsamma, om det önskar sig läckrare spis,
ar i tillfälle bereda sig sadan genom arbete, hwarifrän
den för brott häktade är förhindrad, i följd af det
swära fängelse, som för en sadan person erfordras.
Wid sistlkdne Riksdag wörö äfwen motioner
wackta om förhöjning af underhållet at bysättningS-
hjon, deröfwer dä warande Lag-Utskott, af hwars le-
damöter åtskilligt, såsom Ledamöter uti denna Riks-
dags Lag.Utskott haswa deltagit uti förewarande Ut¬
lakande, yttrade uti Betänkandet N:o 127, sid. 19:
''att de kostnader, som drabba borgenär, i ochförgäl-
denärs bysättande, äro redan sä dryga, att de icke skä¬
ligen torde böra förhöjas;'' och uti Betänkandet N:o
il 60 sid. 14, "att det underhall, bysatt gäldenär nu
njuter, ar tillräckligt för hans lifsbergning, dertill han
dcsiukom kan genom arbete sjelf bidraga".
Det enda skäl, som borde werka till ändring i
besia Utlåtande», wore, att priser pä lifsmedel ökats
Z.te Bandet. 6
82 Den 9 Junk.
och det salunda bestämda beloppet om dagen more för
ringa. Ett sädant förhållande har likwäl icke inträf-
fat, utan fastmera motsatsen; och manne det, wid slikt
förewetande, wore för mycket begärt, om man pästod,
att Lag-Utffottet widhöll hwad Ukffottet i denna skoga
salunda en gang tillförne yttrat? Jag tror det icke,
och är, sedan de af Lag-Utffottet för sitt isrägawa-
rande tillstyrkande anförde skäl, af mig bliswit, pa sätt
ofwanberördt är, fulleligen wederlagde, icke i ständ inse
hwad som dertill utgjort egentligen wrrkande orsaken,
hwarom jag ej eller aktar lämpligt anställa någon
närmare undersökning, utan får härmedelst, under åbe¬
ropande jemwäl af hwad ^näers ?äls8vns fran Jön¬
köpings Län reservation i ämnet innehaller, yrka af-
slag a isrägawarande del af Lag-Utffottets Utlåtande
N:o 65 eller, om det ej nu kan ega rum, aterremist,
pä det Utffottet mä bliswa i tillfälle att taga amuel
uti ett mognare öfwcrwägande, än hittills synes hof¬
wa skett, dä jag äfwen hoppas, att resultatet ffall
blifwa annorlunda.
6. L. ^ppel^vigt,
Fallmäktig för Medelstads Härad i
Blekinge Län.
Nils 8lrinä1unc1 frän Wester-Norrland: Da
Ancker» Oanielgons memorial synes äsyfta, att etab¬
lera premium för ffälmar, än att hämma bedrägerier
i penningewäg, kan jag ej underläta, att, i anledning
-eraf, yttra nägra ord. Men undantag af nägra fä
gäldenärer, hwilka utan eget förwallande räkat
i olycka, kallar jag dem ffälmar, hwilka, utan sä¬
ker tillgäng, med fullt medwetande om sitt obestånd och
Den 9 Juni. 8ä
oförmögenhet att betala, göra skulder, derigenom he¬
derligt och godtroget folk icke allenast beröfwas dest
wälfangna egendom, utan jemwäl stundom störtas i
fattigdom och elände. Sadane äro icke annat an rikti¬
ge bedragare; och jag, för min del, kan icke deltaga
i stiftandet af en Lag, derigenom de skulle fredas eller
skyddas. Wara stadgar emot Gäldenärer aro nu in¬
galunda för harda. De borde snarare skärpas an
lindras, synnerligen som antalet af dylika »vinglare,
som jag namnt, mera till än aftagit. Och tiden för
de föreflagne mildringarne ar således nu ingalunda
lämpelig. Man har föreflagkt, att befrielse fran by-
fättning borde ega rum tvid en wist högre alder.
Dertill swarar jag endast, att om man ej ar för
gammal att öfwa bedrägerier, är man ej heller för
gammal att byjättaö. Widare har man welar infö-
ra en Jury, för att bedömma rättsfrågor om mitt
och dikt. Föga lärer behöswa sägas, för att bewisa
olämpligheten, ja orättwisan häraf. Den, somsätter
sig i skuld, är skyldig att betala, eller ock, enligt Lag,
att bysättas; den ater, som är skuldfri, är oskyldig
och njuter, Jury förutan, sin oskuld tillgodo- Man
har yrkat, att gäldenär ej borde fä till bysättning
hämtas a wista dagar, eller i sitt eget hem, till stöd
för hwilkcr sednare kristers Danielson aberopat hem¬
fridens helgd. Wunne deste förslag bifall, sa blifwer
det ej särdeles swart, att gäcka bysättningslagen, ge¬
nom att antingen ständigt förblifwa i sitt hus, eller
ock undansticka sig och endast wara synlig a den frid¬
lysta tiden. Jag har nu, sa widt tillfället medgift
wit, sökt att wederlägga ^nclers Danielssons fram¬
ställning, hwilken, jag kan icke neka det, warit mig
84
Den 9 Juni.
högst owäntad; och hwad slutligen beträffar, den af
Utskottet föreffagna tillökning i underhållet, får jag
förklara, akt jag i den delen ar af enahanda tanka
med En bysatt persons underhall är
nu föga mindre, an Soldatens; ock denne mäste
dock uppoffra sin tid och möda i Rikets tjenst samt
ständigt wara beredd, akt wäga lif ock blod för Fä¬
derneslandet. Är underhållet för de förre icke nog,
fa äro de ju i tillfälle, att genom Drifning eller
handarbeten öka detsamma. De hafwa redan tillskyn¬
dat fordringSegaren nog förlust, för att icke, genom
ett drygt underhäll, än mer öka densamma.
Dor Henrikson frän Norrbotten, katter
» äer880n frän Halland, Der ?6I 880N, Drile IIan88on,
k,ar8 OI58ON och Danie! Danielson frän Örebro
Län samt k!ioins8 MI^on frän Christianstads Län,
jemte mänga flere, förenade sig med Ltrinälnnä och
^9e1ivi8t.
Olok OI880N fran Östergöthland äberopade ett
anförande, sa lydande:
Jag kan icke dela Wällofl. Lag-Utskottets asigter
uti desi Betänkande N:o 65, rörande bysättning.
Jag saknar afl grund för Utskottets förslag, me.
delst tillökning uti underhållet för hwarje dag under
bysättningötiden, när gäldenär ar häktad.
Jag yrkar således, att den hitintills gällande
Författning af den i Februari 1810 matte äfwen
hädanefter fä wara gällande, helst som smek och un-
Den 9 Juni. 85
danflykter, sa wäl för undflippande af betalning, som by.
sättning, icke aro sällsamma, och ar att förmoda, det
ett annu mera hyende härigenom wore lagdt under
desia mindre redliga förhallanden, genom underhållets
tillökning.
Hwad Ola Nansson fran Blekinge yrkat, om
återfåendet af den rätt, som war fordringsägaren ratt-
»visligen tillerkänd, att af gäldenären återfå hwad han
genom bysättningen pakostat, får jag pa det hög-
sta yrka.
I öfrigt förenar jag mig uti -^nckei-s ?älssons
reservation, samt yrkar äterremist. Stockholm den 9
Juni 1834.
Olof Olossson,
fran Östergöthland.
Hwarjemte Olof Olsson muntclkgen förklarade,
att han för öfrigt delade Ltrincliuncls äsigter.
ckoliannos Olli istolfarsson fran Kronobergs Län
uppläste en skrift, sä lydande:
I den fragan, som i Högloft. Lag.Utskottet före-
warit och i dest Betänkande N:o 65, derstädes blif-
wit handlagd, rörande bysättning, anser jag, akt Ut-
skottet ganska rättöenligt i första punkterne bcswarat
Motionärerne, som, efter min tanka, och i enlighet
med hwad deras påstående föranleda, dermed endast
asyftat, att göra den hittills tillätna bysättningcn
helt och hållet omöjlig; ty ehuru mangen fordrings¬
86 Den 9 Juni,
ägare, som rakat en bedräglig gäldenär, hwilken un»
dandragit sig den godwilliga betalningsskyldigheten,
icke kunnat förmå sin gäldenär att, pä grund af nu
gällande Författningar och i man af fruktan för desi
straffbestämmelser, ända uppgifwa den egendom, som
han händelsewis kunnat undandölja, helft da hanwe-
tat, att icke skuldbeloppet ökats genom den kostnad,
som fordringsägaren fatt »vidkännas genom bysärt.
ningsförsöket, hwilket snart nog afsträckt den sednare,
att göra sig en daglig förlust. Huru omöjligt har
dä icke stokat blifrva, att anställa bysättningsförsöket,
om MotionärerneS påstående wunne sitt ändam,äl?
Men jag kan ingalunda dela eller bifalla Utskottets
åsigt i desi sednare utlätelse, i det, att detsamma ökat
dagtraktamenterne till bysatt gäldenär. Man wet,
huru fordringsägare hittills fruktår för att öka sin
förlust med den rätt, han enligt nu gällande För-
fattning ägt, att tillhälla sin gäldenär, hwaraf största
delen fordringsägare ändä icke mägtat att betjena sig
af denna sin lagliga rätt; och ännu mycket mindre
om traetamenrerne stola ökas utöf»wr hwad som hit¬
tills »varit »vanligt. Man har ännu icke hört någon
bysatt klaga öfwer kosten, men »val öfwer sin förlo»
rade frihet; och skulle någon bysatt wilja lefwa bättre,
än Kronan består fängar, i anseende till födan, sä
är han sig sjelf närmast ock jemwäl stylvig att sä-
dant bekosta. Dek skulle för öfrigt falla mangen starf
in, att befinna sig nöjd med förlusten af sin förlora¬
de frihet, dä han pä sin fordringsägares bekostnad
hade riklig söda och husrum gratis. Det är således,
efter min tanka, icke rättwist att stadga en lag, som
hehofwet icke päkallar och som jemwäl derigenom för¬
Den 9 Junk.
87
orsakade en påföljd, att förswaga Crediten. Prkar
således äterrenrisi af Betänkandet. Stockholm oen
9 Juni 1834.
ckoli. 6Iiri8toK'6r88on,
fran Kronobergs Län.
H.nckei-8 Lri88man fran Skaraborgs Län: Jag
ar af enahanda tanka som 8ti-incklunä, och hwad
underhållet beträffar, anser jag förhöjning deraf olämp-
lig, såsom endast beredande fördel ät bedragaren, pä
en godtrogen borgenärs bekostnad.
ffoIisQN68 ^näölMon frän Jönköpings Län för-
enade sig med
I4:IN8 I3U880N fran Elfsborgs Län: Jag har
icke begärt ordet, för att tillstyrka afffag, eller för att
werka bifall till Utskottets Betänkande, utan endast
för att fästa uppmärksamheten derpå, att 8tmnä-
1unä8 yttrande egentligen asser endast bedräglige gäl-
denärer. Andre kunna likwäl finnas, de der genom
oförmodade olyckor, utan eget wällande, blifwit oför¬
mögne att betala. Ar meningen, akt desie skola dela
lika öde, sa torde ordspråket: "det är bättre att tio
skyldige blifwa frie frän straff, än att en oskyldig
lider", wara tillämpligt. Jag förklarar dock uttryck-
ligen, att jag ingalunda will advocera för bedragare.
Jag önskar endast, att bysättningen icke mä blifwa
medel för en otidig sjelfhämd.
ckc>Imnn68 ckoIran880li frän Bohus Län förena¬
de sig med ^ppel<^vi8t; och Olof 8v6N880N frän
88
Den 9 Juni.
samma Län samt Nili» Iarsson frän Upsala Län
^ Med 8trinckluuc1.
Olos I/inckdäoli, frän Halland och 8amuel ^.n-
äer88on frän Östergöthland yttrade sig wara af sam»
ma tanka, som 8triuä1,mcl och ^ppel^vist.
Lotvicl Ion88on frän Östergöthland: Wid ^n-
äer8 I>3iii6l80N8 anförande/ will jag widare anmärka,
att Juryn i det enda fall, som den nu ager rum,
eller i tryckfrihetsmäl, blifwit förhatlig, eller ätmin.
stone icke tillwunnit sig förtroende; och anser jag den
i fräga om hysattning wara alldeles olämplig. Hwad
det af Ilan8 kannon äberopade ordspråk angär, sä
torde det wara swart att bestämma, huruwkda anta.
let af de sä kallade oskyldige hafwer öswerwigten.
Jag kror twcrtom; och der det förhällande inträffar,
att fattigdom oskyldigt iräkats, ager jemwäl miskund,
samhet »vanligen rum. Ålderdom bör ej fritagas frän
bysättning, ty jag anser den, som anda intill graf.
wens brädd öfwar bedrägerier, wäl förtjent af ett
sädant misiöde.
8trincllunck: I afseende pä Ika»8 köN880N8 an»
märkning, will jag endast nämna, att mitt förra
yttrande, efter hwad jag tror, asser bäde vppsätlige
bedragare och andre gäldenärcr, som icke göra rätt
för sig. Enligt Lag är gäldenär underkastad bysatt-
ning, sä snart han ej kan uppfylla sin förbindelse.
Detta ar sä mycket billigare, som det wanliga för-
hällandet är, att den, som anlitas om.försträckning, ar
rn god wän, som, i förlitande pä Gäldenärenö upp.
Den 9 Juni. 8Y
riktighet och helgden af hans löften, lemnar pennin¬
gar. Dä nu detta löfte icke uppfylles, kan en sadan
gäldenär wäl icke annat än anses skyldig till de pä-
följder, lagen utsätter. Rättigheten till bysättning
begagnas sällan i andre fall, än da borgenären Hyser
en billig harm öfwer gäldenärenS i ett eller annat
afseende wisade mindre redliga förhållande, eller dä
skälig anledning finnes, att tillgäng döljeS. Bysätt¬
ning medförer alltför mycken kostnad, för att i otid
anwändas; och om sädant än skulle ske, är det ett
ondt, som gäldenären sjelf wällat och mäste underkasta
fig. Inskränkning härutinnan skulle alldeles qwäfwa
crediten, hwilken redan förut är nog swag och tarf-
war alla möjliga stöd; och denna swaghet i crediten
kunna wi endast tillskrifwa wära felaktige Exekutions,
författningar, de der, i fräga om att förhjelpa hwar
och en till sitt, icke medföra den skyndsamhet och kraft,
som erfordras.
^näers ^näersgon frän Skaraborgs Län: För.
höjning af bysattc personers underhäll, anser jag icke
wara tillbörlig; men deremot will jag icke bestrida
all lindring i öfrigt, som kan finnas lämplig. Per.
söner af Allmogen inledas ofta af obetänksamhet uti
borgen för Diöcont-Län och andre förbindelse; och det
simes mig waru hardt att bysättning, för pä sadant
sätt tillkomne skulder, skall äga rum.
Larl 6ak>ri6ls8on frän Östergöthland förenade
sig med Ltrincllunck och
Ilaiw ckau88on: Lotviä ä0U880N8 yttrande, om
det ringa förtroende Jury skall aga, lärer wara min¬
90 Den 9 Junk.
dre wäl grundadt. Jury har blifwkt införd i alla
konstitutionella Stater och der ansedd såsom ett ut¬
tryck af opinionen samt Tryckfrihetens förnämsta stöd.
Sa länge wart land är constitutionelt, bör den allt¬
så finnas äfwen här.
1^1-8 I.ai-880N fran Skaraborgs Län yttrade stg
wara ense med 8trinä1unä.
Discussionen förklarades slutad; och blef Be-
tänkandet, med de derwid gjorde skriftliga och munt¬
liga anmärkningar, till Lag-Utskottet aterremitteradt.
Till förnyad handläggning företogs Lag-Utskot.
tets, den 5 i denna manad pä bordet lagde Utlåtande
N:o 79, i anledning af wcrkställd granskning utaf
Rikets Ständers Justitia Ombudsmans afgifva Em-
betsberättelser och allmänna redogörelse, äfwensom
utaf hans EmbetS-Diarier och Registratur för den
sedan sista Riksmöte förflutna tid; men detta utlä-
tande blef, efter nägra Ledamöters begäran, ytterli¬
gande hwilande pä bordet.
Föredrogs ä nyo Lag-UtskottetS, sedan den 5 i
denna mänad pä bordet hwilande Memorial N:o 80,
derom, att de Lagstadganden, som wid inncwarande
Riksmöte beslutas, af sädan beskaffenhet, att de till-
höra allmän Civil- och Criminal.Lag, mätte, sä widt
ske kan, warda i en enda Författning kungjorde.
Den 9 Junk. 91
Secreterare» faste uppmärksamheten derpå, att
kfragawarande förslag icke wore föranledt af någon
ifrån Riks-Standen aflaten remisi till Lagutskottet;
afwensom att detta Utskott icke ägde, att inom sig
wäcka motioner, utan, enligt ordalydelsen af ZZ §.
Riksdags-Ordningen och 53 §. Regeringsformen, som
i hwarje fall borde följas, endast tillkomme, att, i
grund af erhallne rcmitzer, upptaga ärender, som till
desi behandling hörde.
lolisn äaool» fran Norrbottens Län
förklarade, att han ansag Utskottets förslag ändamals-
enligt och nyttigt, samt twekade derföre icke, att till
detsamma payrka bifall, enär, efter kulberg förme-
nande, Utskottets framställning wore föranledd af de
wid denna Riksdag ifragasatte mångfaldige Lag¬
förändringar, och någon särskild motion allisa icke
nödig.
kfil8 8trinä1unck fran Wester-Norrlands Län:
Äfwen jag är af den tanka, att förslaget är nyttigt;
i anseende hwartill och dä ostridigt är, att fragan
denna gang pa en icke konstitutionel wäg blifwit före¬
mal för Lag-UtskottetS behandling samt deraf följer,
att nu icke bör kunna meddelas proposition pa bifall
till Utskottets förslag, jag, med stöd af 56 §. Riks-
dagö.Ordningen och i form af ny motion, nu får
göra den framställning, som jag anhaller, att till Lag-
Utskottets handläggning blifwer remitterad, att nem¬
ligen alla de Lagstadganden, som wid denna Riksdag
beslutas, af sadan beskaffenhet, att de höra till all¬
män Civil- och Criminal-Lag, matte warda uti ett
92 Den 9 Juni.
sammandrag kungjorde; och hämtar jag anledning tili
samma min framställning ifrän den händelse, att Lag»
Utskottet under förewarande Riksdag redan tillstyrkt
en myckenhet mer och mindre wigtiga Lagsörändrin-
gar, hwilkas kungörande genom särskilta Försartnin-
gar skulle leda till willerwalla; äfwensom jag ännu
icke öfwergifwit den förmodan, att Lag-Utskottet till¬
gör något, i anledning af det till Utskottet remitte¬
rade nya Lagförslaget, och omfattar åtminstone de äm-
nen, som fordra en icke längre fördröjd Lagsörbätt-
ring, och hwartill nästan i första rummet hörer Exe-
eutionswerket, derpå jag ock redan fästat Lag-Ut»
skottets uppmärksamhet.
Häruti instämde lM8 I»8u1in frän Stock¬
holms Län.
Lotviä ckon880ll frän Östergöthlands Län: Wid
sista Riksdag beslöto Ständerne, i anledning af min
dä mäckta motion, att wid hwarje förändring, som en
Författning undergick, densamma skulle in ext6N8o
omtryckas och utgifwas. Jag anser derföre nägoa
widare åtgärd nu icke wara af nöden, och anser k
detta fall 8trinck1unä8 motion böra remitteras till
Allmänna BeswärS- och Oecouomie-Utskottet.
Jemte det 8trinälunä8 nu wäckt» motion re¬
mitterades till Lag-Utskottet, beflöt Ständet, att till
Lag-Utskottet äterförwisa dest nu isrägawaraude Be¬
tänkande.
I1nn8 I3N880N frän Elfsborgs Län begärde or.
det och uppläste en skrift, sä lydande:
Den 9 Jun».
93
I anledning af vice Talmannen Ion londons
Uriftliga anförande tili Protokollet, den 27 Dl. Maj,
och mitt derwid gjorda förbehåll, anser jag mig böra
anföra följande:
Dä vice Talmannen pastär att, ''inga menliga
päföljder framkallats af det förut brukliga sättet, nem¬
ligen anwisning pä öfwerskotten af Statöwerkets
inkomster'', swarar jag, att sädant beror af hwars och
ens begrepp om hwad med menliga följder menas.
Ur det en "menlig följd", att slätterne ökas eller
att de blifwa qwarstående wid ett högre belopp, an
Nationen förmär draga, eller slutligen qwarstä större,
än de för de nödwändige Statöutgisterne behöftvaö,
sä tror jag, och troligen de fleste likwäl sädant wara
"menligt'', om än vice Talmannen icke anser Let.
Är det en ''menlig följd", att, da Regeringen är
^818 anförtrodde Rikets Ständer ett behof af ''till»
saklig ökning för arbeten och förswarSanstalter'', och
Ständerne, i öfwertygelse om detta anstagö t ill fal-
kiga natur, gjorde första försöket att ansta dylika
medel pä öfwerskotten, Rikets Stander är l82Z lik¬
wäl fingo emottaga Regeringens förnyade begäran om
detze medels fortfarande till samma ändamål; är det
en "menlig följd", att, dä äfwen detze Ständer
medgäswo anslaget, under bestämdt tillkännagifwande
af den önskan, ''att de anwisade tillgängar ne
mätte blifwa till ändamälet anwände", pä
det sätt, som med afseende pä Nationens knappa till¬
gångar pröfwas tjenligt och ledande till förswarsan-
stalternas upprätthällande och förstärkning samt möj-
ligaste inskränkning i kostnaderne, och att Kongl.
Y4
Den 9 Junk.
Maj:t tacktes, för hwad i en eller annan del
af den Militära omfattningen i öfrigt kan
finnas nödigt wid utförandet af sörswars-
werken till Lands och Sjös, söka tillgäng
inom de redan warande anslagen för de
samma": man ändock finner, icke endast alla stan-
Liga anslag, utan äfwen desie, tillfälligt, wid 1828—
1830 arens Riksdag bibehällne, och ytterligare nära
3 millioner af Regeringen begärde, under ny förkla.
ring, att de wörö till fäll i ge, och derföre benämn,
des Extra ordinarie anslag; är det "menligt", att,
sedan Rikets Stander anslagit äfwen detza, wk wid
denna Riksdag finna en ater till flere millioner upp.
gående Summa erfordras för det fortfarande för.
swarebehofwet: allt detta under en fran första pro¬
positionen bibehållen i6-ärig fred: — är detta, sager
jag bewis pa "menlig följd" af den en gang utöf.
wer äldre sedwanor wisade eftergifwenheten för Re¬
geringens fordringar, torde wäl vice Talmannen fa
medgifwa, att fastän medlen utgätt efter önskan, haf.
wa de dock ganska menligt werkst pa de skatt-
dragandes bördor. Jag kan ej och jag tror, att wara
redlige och »välmenande Committenter icke heller kunna
begripa detta slags ministerskäl, som vice Talman¬
nen will anwända: att med de summor, som i bewill.
ningswäg sedan sista Riksdag influtit, allt jemnt kan
bewisas, att anslags önskningar böra af Rikets Stän-
der medgifwas.
Hwilken tänkande Swensk man wet ej nu mera,
att Rikets Ständer, för att uppfylla Regeringens
ständigt ökade fordringar pa Statsmedel, mäste an.
Den 9 Juns. 95
stränga hela Nationens förmåga, i all möjlig Skat-
rcwäg. Wi beskatte ju räämneua eller productio-
nen, fabricaterna eller förädlingen, Handeln el¬
ler afsättningen, förbrukningen, och flutligen be¬
hållningen pa twänne sätt: det första späda och
swaga fostret af Folkets arbetöflit beffattas ju re¬
dan, genom inkomstafgiften; och industriens lyckligt
öswerstandna barndom, genom förmögenhets af-
gisten. Wi skada ju tydligen, att den också aldrig
hos ost lyckas utweckla sina krafter till werklig man-
dom, och att den kan sägas, i likhet med »agra fä
ibland wara medborgare, ända till ålderdomen sramlef-
wa ett slags Studentlif i samhället, med inbillad Aca-
demisk frihet, under ständig tillsyn af en Inspector,
eller mahända rättare sagdt, en Curator, — med till¬
erkända rättigheter till befordran, allt efter desias
laudatur eller euin laucks, hwilka dock ytterligare
bero af godtyckets nådiga godkännande, innan någon
ekonomisk behållning deraf uppstår; och, oaktadt allt
detta, will man fortfara, att af folket uttaga den sista
fyrken! — sadant är i sanning obarmhertigt.
Hwilken walwiljande medborgare inser ej, att da
Rikets Ständer nödgas till StatSwerketS betryggan.
de, för de ständige utgifterna, beräkna inkomsterna med
den försigtighet, att de kunna med säkerhet utgå,
skola öfwerskotter nödwändigt äga rum, och da sadant
bewisar, att man warit twungen begära af nationen
mer, än hwad man eljest behöst, är det ock billigt,
att de skattdragande, men ej blott de löntagande
klasierna, fa räkna sig detta öfwerskott till godo. —
Det synes som, för wisia, det icke wore nog med
96 Ben 9 Junk.
mennkskornas harda lott, att straffas för fädernas
mistgerningar, utan att de äfwen böra straffas för
hwarje missräkning. För dem anses, twertemot wänlig
lag, missräkning som god hetalning. Ty ar dä werkligen
Statsinkomsternas öfwerskott annat, än en missräkning:
tillkommen genom wära femäriga mellantider mellan
Riksdagarna, och wär tunga pcrsedelbeskattning? Och ar
wäl Rikets Ständer ensamme skulden om wär Stats¬
författning icke är lämpclig för närwarande tider, och
om märt mynt icke kan anwändaö säsom standig ma¬
tare af wärdena? Nej, mine Bröder! StatS-Rcg-
lerkngens öfwerskotter kunna ej rättsenligt anses wa¬
ra till hwarken Regeringens eller wär egen diSposi-
tion. De aro medel, som af Styrelsen böra betrag-
tas säsom en Folkets tillhörighet, tillkommen genom
wära misstag. — Lätom dem behälla denna samma
natur; och öfwerlemnom åtminstone en gäng till kom-
mande Ständer, att, medelst dem, minska werkningarne
af wära möjliga misstag. Man inser latt, att kom¬
ma Rikets Stander en gang derhän, att 4 till 5 ärS
besparda öfwerskott försätta dem i tillfälle, att med
nägra Millioners egande fond, fortgä pä anslagens
wäg, kunna beskattningögrunderna med mera säkerhet
bestämmas, med mera trygghet göras billigare, en
onödig minskning i folkets ärliga behällningar före-
byggas, och de medel, som eljest blott förtäras, inga
i folkets förlagsrörelse, till nya framalstringar, nya
industri-företag. Lätom oss allwarligt göra oss tili
pligt, att en gäng samfäldt erkänna, säsom Folkets
Ombud, hwad en hwar af ost enskildt wet, nemligen
att hwarje penning, som onödigkwis undandrages
närings-
Den y Juni.
97
näringsidkaren, utöswer det werkkiga behoswet för
Statens npprätthällande, ar en flösad penning! —
Och kan wäl vice Talmannen neka till, att, i när.
warande ögonblick, Swensta Nationen statkar mer, an
hwad för de werkliga behofwen erfordras? kan han
ens söka fördölja för sig de i allas ögon tydligen
fallande bewiscn derpå? Se wi ej t. ex. först och
främst en luxe ibland Statens Embetsman, som, dä
man erfar de dertill nödige kostnader, pätagligen öfwer-
gar hwad deras ändock temligen betydliga i Stat
uppförda inkomster kunna medgifwa? Hör man ef
omtalas en stor hop pensioner, taffelpenningar, arf-
woden, ersättningar, uppmuntringar m. m., som wida
öswexgä allt hwad wär Riksstat utwisar? Och allt
detta mä nu tagas hwar som helst, bliswer sjelfw»
öfwerdriften af systemet ändock alltid ett bewis, att
Staten kunde lindras, i anseende till desia stags ut¬
gifter; ty ingen ting kan i ett samhälle finnas stad-
ligare, än luxe och dagdrisware. Wända wi osi till
Armeen och Flottan, se wi de tydligaste bewis, att
en styrka bibehälles pä fredsfot, som wi ej ens för¬
må att halla behörigen öfwad; och da man wäl rf
kan neka, att den oöswade är oöfwad, antingen han
är ordinarie Soldat eller icke, och att det ruttna är
odugligt, antingen det star i Regeringens skeppslista
eller icke, ligga häri bewisen för oriktigheten i detta
fall. Slä wi upp dörrarne pa wara förrader: manne
wi da fä se nägra glädjande frukter af de ofantlig»
summor, hwilka dertill warit i 20 är anstagne, sedan
ekt lyckligt krig lemnat sa betydliga qvantiteter af all»
slag till fredsförräder, att deras fortfarande underhäll,
L:te Vandet. 7
98 Den 9 Junk.
och efter hand skeende nya anskaffningar, bordt kunna
sä innerligt lätt ästadkommas? Och hwilka bewis för
witz» nuwarande inrättningars ändamålsenlighet samt
hushållning dcrwid, wisar otz Tull-utgifter och wär
Åttonde Hufwudtitel? Jag tror mig ej öfwerdrifwa,
om jag säger: att den flärdfrie och allwarlige gran¬
skaren af wart StatSwcrk — han ma nu wara än
sa anspråkslös pä högre kunskaper och organisations,
förmäga — skall dock med godt samwete kunna pasta
en stor besparings möjlighet. Och börewi dä
rala om ökade skattebidrag, eller ens om bibehällandet
af de redan alltför tryckande bördorna?
Da jag widare sökjer vkee Talmannens anfö¬
rande, finner jag en rörande och wäl utförd teckning
öfwer behofwet af ett oinskränkt förtroende emellan
de begge StatSmagterne, som böra "utgöra en sjal
och en kropp", och ingen kan högre an jag önska
ett sädant förtroende; men hwarföre skall dä detta
behof alltid ätföljaS utaf ett annat behof, nemligen
större anslag än den ena StatSmagten kan erbjuda?
Vör ej detta besynnerliga »växande behof af förtro¬
ende för att tillfredsställa »växande behof af anslag,
öfwertyga vice Talmannen sjelf, att de begge Stats-
makterne redan torde hafwa för mycket förtroende till
hwarandra; och bör ej tankan en gäng falla pä möj.
lligheten, att äfwen ett annat förtroende kunde wara
nödigt att härwid taga i betraktande? Nog spela de
begge Statsmakterna en stor roll i vice Talmannens
ögon; men männe de spela den sä, att folkets för-
troende kan följa dem? männe folket med »välbehag
ser dem förenade i "en kropp och en sjal", som
Den 9 Junk.
99
Med en märkbar köld för öfriga förhållanden, blott
tanka pa huruwkda hjonelagetö eget »visthus och källare
aro i god ordning? Och manne nationen ej heldre
skulle se, om de förblefwo twa enskildt» kroppar, med
Le olika själeförmögenheter, som sakernas natur tyckes
erfordra; det ar: den ena redligt »vårdande och om¬
tänksamt ordnande — den andra allwarligt granskan¬
de och öppet angifwande nationens behof, medel och
önskningar; begge »välment beslutande för folkets all¬
männa »väl? Om sa ar, kan förtroendet icke mer an¬
ses wara en dygd, utan en borgerlig pligt; men pligt
ar ock da, att ej yrka detta förtroende, om man ej
sjelf will hämta allt sitt stöd af folkets förtroende,
utan handlar som kunde man wara det förutan.
Men jag atergar till werklkga ämnet, nemligen
vice Talmannens Memorial, som i hufwudsak inne-
fattar ingenting annat, än tillstyrkandet af allt som
blifwkt begärdt för Z:dje Hufwudtiteln, eller Landt-
förswaret. Jag will da, för att undwika »vidlyftig-
Het, icke inga i någon undersökning om Förswars.
»verkets allmänna ordnande. Man torde pasta, att
en bonde ej kan begripa det; och för min del med-
gifwer jag det äswen, ehuru jag i min enfald tror
mig böra göra något afseende pä den allmänna, icke
otydligt uttalade tron, att »vär, i förhållande till
folkmängden, talrika stående indelta Arme kostar län-
det för »nyckel att underhålla, och kunde tala någon
nedsättning. Men om jag ock kunde åsidosätta detta
förhållande, af misitro till min förmåga att bedömma
dylika angelägenheter; om jag antog, att det antagna
förswarösystemet »vore det rätta; och om jag dertill
100
Den Y Juni.
medgaf, att man borde sätta tro till det osta nyttjade,
och nu af vice Talmannen, med särdeles högtidlighet
otz meddelade skäl till sörökade anslag, dä han säger:
"att Konungens propositioner innebära pätagligen om¬
tanka att förekomma, ja! alltför sannolika fram¬
tida olyckor!"; om jag salunda wille medgifwa,
att lydnadens pligt hos representanten, med något
»verkligt skäl kan päyrkas framför pröfningens; dä
mä det »väl dock icke misityckas, om jag säster sä
mycket skarpare blickar pä detailförflagen, när jag
lemnar hela principgransknkngen ä sido.
Men hwad finner jag dä? Jo! vice Talmannen
will ökade anslag för Topografiska Corpsen, under
det wi alla, i »vära hemorter, se unga indelta Ossi-
cerare utan sytzelsättning, hwilka skäligen aldrig borde
kunna önska sig bättre tillfälle till underwisning, an
den som vice Talmannen uppgiswit såsom hufwudskäl
för nyttan af denna Corpsenö ökning. Vice Tal¬
mannen will särskildt anslag till Raket-Vatterier, dä
wk likväl weta, att under freden, Artilleri-Befälet
ager en sä rund tid emellan semetrerne, att de »val
kunde lära sig äfwen den exercisen, och att hwad
manskapet angar, enligt sakkunniges yttrande, raquet-
exercisen ej är konstigare an den öfriga; — dä »vi
nu wete, att »vi äga mer ständigt Artilleri, an som
för de ridande och åkande Krigsbatterierna kan ifra-
ga komma; dä wi dertill tveta, att för fotbatterier-
naS stridbarhet, man i alla tider ansett en sä kort
öfning behöflig, att man kunnat med blott nägra
man gamla artillerister »vid kanonen, hjelpa sig med
Infanteri; dä synes mig äfwen i delta fall, hela
Den y Junk.
101
detta begärda anslag kunna intagas i underhälls-
anslaget för Artilleriets fredsfot.
Vice Talmannen will ökadt anslag för Indelta
ArmeenS Befäl, oaktadt wid sista Riksdag betydlig-
och dä tillräckligt ansedde summor anslogos af Ri¬
kets Ständer, och skälet dertill sökes i en jemförelse
emellan aflöningen för Carl XI:s BataillonsBefäl,
och det nuwarande. Men skälet är emot vice Tas.
mannen sjelf. Ty Carl XI:s organisation wisar en
Regements.Chef; och som BataillonS-Chefer en Dft
wcrstcLicutenant och en Major. Detta war en werk-
lig fredsfot; men sedan kriget har kommit in i freds-
fokcn, blcf det Z Majorer, hwaraf oftast 2, och all-
lid en lärer haftva ingenting under freden att göra;
men merendels någon, ofta nägra, wid krigStillfället
äro oamvändbara. Sä är äftven nu 12 i alla lägre
grader för 8 i Carl XI:s, och det oaktadt sa mänga
vacanser för Musikens och Underofficerares aflönande,
hwilka dä ej wörö rillälne, och nu åtminstone icke be-
swära Befälet med att excersera. — Mäune man dä
ej gjort häst att icke jemföra?
Vice Talmannen will ökadt anslag för de begge
särskilta Vewäringe-Corpserna, och finner derföre be¬
synnerligt, "att dä representationen omtalar nödwän-
digheten att utwidga Vewäringesystemet, att Fäder-
neslandetö sjelfständighet deraf hufwudsakligast beror,
man likwäl wagrar tillfredsställa fordringarne för Be-
wärings-Besälet." Harwid bör jag förut rätta ett
mihtag, hwartill Talmannens uttryck mähända för-
lcdt mänga af Ständetö Ledamöter, att dömma af
A02
Den 9 Juni.
den häromdagen nekade äterrcmitzen, angående För»
fwaröwerkers organisation. Jag wet ingen inom detta
Stand, som yrkat utwid gander af Bewärkngösyste-
niet; twertom har jag hört en plan, endast afseende
öfning af en Clas, och pä sin höjd behof af Fält-
commendering för Z:ne. Men wäl har jag hört be-
gårås, och fädant med skäl, minskning af ständiga
Armeen; och til! en början begärdes blott i samma
yttrande, en minskning utaf ungefär stebel af den
indelta Infanteristyrkan; — men om man ock werk.
ligen begärt en sadan utwidgning, och denna begäran
ej härledt sig af någon tjenstfärdighet för högre af-
sigter; hwad bewisar wäl afflaget till anslagen annat,
an att wi ej kunna förlita ost uppå att Bcwärings.
systemet ändamålsenligt organiseras, till lättnad i
kostnad för den ständiga Armeen, och att wi deremot
tro, att en sadan organisation werkligen wore möjlig.
Kan vice Talmannen öfwertyga otz, att den ej arbet;
dä, men först dä, har han rätt att taga skal af wära
önskningar, för att ogilla wära afslag.
Vice Talmannen synes med särdeles ifwer klan»
dra, att Utskottet sä enkelt afslagit det nu äter be.
gärda ökade anslaget till Armeenö materiel, oaktadt
de meddelade ''mest detaillerade calculer och förslager".
Men besinnar han dä ej, att dek kan finnas opinio¬
ner, som i sädane fall grunda sig pä granskningen af
de förut gifna anslagens förwaltning, pä samma gäng
de icke laka endast öfwertyga sig af uppställda ziffror
och i lösa ordalag anförde skal; samt anar han ej möj,
ligheten, art desie dä heldre walsa tystnaden, än att
framkalla widare discnesioner? Och äter framställctz
Den 9 Junk.
103
wara söner, wara anhöriga, wär bewäringsungdom
med ett ord, för att bewisa sina satser. Liksom han,
för att bibehålla stående hären, talar till wära hjer¬
ta», om Bcwäringöynglkngarnas fara, framställer han
nu deras förlåtlig» fåfänga, såsom ett öfwerlygande
Ml, att anflä stora summor till Armäens materiel.
De äro, säger han, "icke belätne att bära wa¬
pen, om de äro sämre klädde, utredde ock bewärade
an den stående armeen'. — Men vier Talmannen
borde wäl unna otz tid att fräga dem sjelfwa derom!
Manne StatS-Utskottetö förslag, angående begagnan¬
det as VcwäringömanskapctS egna kläder, emot flit-
ningSpenningar, lemnadt till deras fria wilja, under
det att de nu warande förrädsessecternas brukbarhet
mcdgiswer ännu »agra ars slitning, kan anses för
annat an ett försök att öfwcrtyga sig om de aro be¬
låtne eller icke? — Om jag a ena sidan wärdcrar
vice Talmannens nit att förekomma den märkelkga
olikhet, som den rikcS och den fattiges utredning
kunde föranleda, kan jag ä den andra icke inse wigtcn
af det skälet, '°att ingen annan armäe, bestående af
Conscription antagit detta beklädnadssätt'V Hwarfö-
re i detta fall ej wilja antaga hwad andra folk ej
hafwa, dä man sä strängt leyar osi, nar wi wilja
antaga hwad de sunnit wara nyttigt? Men om, som
jag tror, den Militärisk» blicken icke mätte lida af
de ringa färgskiftningarne i en bläklädd masia: om
wanan till och med kunde wara dyrbar, att se det
fina och det gröfwa klädet, under personliga utöfniu.
gen af samma pligtcr, strafwa till samma fosterländska
mäl; om kostnaden ej bchöfde bliswa sä stor, som vice
Talmannen beräknat; och om ständiga Acw^enö lyck¬
104 Den 9 Juni.
liga lott att ständigt aga twänne brukbara fredliga
Militärbcklädningar, skulle ingiswa hoppet, att, emot
skälig »vedergällning, i behoswetS stund ega en god
del färdiga Krigsmunde! ingar ät de fattigare ynglin-
garne, som ej kunde äfwcn till kriget utgå med egna
kläder: hwad blifwer det da wäl af alla de betänk¬
ligheter, som häruti arv wisade ost? Jag befarar, att
det är något annat som föranledt klandret. — Ma¬
handa har benämningen Rackar och Byxor förefallit
motbjudande; men det kunde ju dä ändra till Jacka
och Byxor. -— Hwad de 70,000 Rdr ärligt an-
stag anga, som vice Talmannen erinrar ost wid
sista Riksdag ytterligare anstogoS genom röstning
i förstärkta Stats. Utskottet, sedan 2me Stand
stannat emot 2 , och frägan således efter behö¬
rig Grundlagsordning, bort förfalla, kan jag blott
beklaga, att sadane skäl behöfwa framdragas, som sna¬
rare torde öka motsträfwighetcn, än uppmuntra kill
förtroende. Ty illa är det, dä Regeringen mäste
emottaga allmänna medel, som med sä ringa öfwer»
tygclse lemnäs den, att endast en ringa pluralitet af»
gör saken.
I fräga om Arnmens wapenöfningar, will af»
wen vice Talmannen bewilja ökade anslag, och han
framställer således krigshärens öfning såsom ett wik-
kor för landets sjelfständighet. Jag tror sa med;
men jag tror tillika, att äfwen andra lika angelägna
wilker finnas för national-sjelfständigheten; och jag
will med vice Talmannen ett ögonblick känna stolt-
helt öfwer att han hört "utlänningen finna för-
wänande, att den Swenska soldaten kan pä sä kort
Den 9 Juni.
105
tid danas till krigstjenst." Den som berättat det,
tyckes haswa warit en Dansk; och han synes dähaf.
wa as v. Talmannen bordt erinras derom, att en
dom, efter den flygkiga blicken pä epcrcice-fältet, war
mindre säker, men att Stenbockens rustningar, deri
wär gode vice Talmans förfader troligen afwen sä-
som raska Blekingsswenner deltagit, bättre kunde be.
rälta sädanr.
Den sorgliga målning, som uppdrages öfwer Paste-
volance-CastanS otillräcklighet, alt under närwarande
bättre priser, med 7 Rdr betäcka de kostnader, som
den bestridde under dyrare portionspriser med 8 Rdr,
ar högst betänklig. — Lyckligtwis lärer en betydlig
behållning i den gamla Patzevolancefonden, hwari
alwen de osäkra fordringarne såsom för framtiden
förekomma, böra fullt inräknas, unna ost ett hopp,
att slutliga utredningen af den nya, kan blifwa för-
manlig. — Men skulle de af vice Talmannen för-
ordnade "Stora Läger" werkligen wara sä högt af
behofwet pakallade, som de ofta under gamla Patze-
volancefondens tillwaro brukliga Läger-samlingarne
tyckes utwisa, wore det witzerligen möjligt, att nu som
dä, en del Regementen lemnadeS oöfwade, medan de
andre dragas ät aflägsna orter. Utskottets Betän¬
kande bewisar wäl, att 1766 ärs Seercta Utskott
tänkt olika med 1834 ärS Stats-Utskott; men der.
före är det wäl ej afgjordt, att, pä,sätt vice Talman,
nen yttrat: det förstnämnde haft mer omsorg om Ar-
möens tjenstbarhet'' än det sednare. — Omsorgen kan
waäa den samma, afwen om man ej anser wigtigt,
att truppen gör sä nära bekantskap med "det högre
106
Den 9 Juni.
befälet", under en tid, da för Generalerna begäres sa
manga pensionöplatser pä Star.
Utskottet synes hafwa, såsom en början, tillräck¬
ligt biträdt v. Talmannens åsigt, angående behofwet
af Exercikie-Compagnier. Wisar denna början go-
da resultater och god hushållning, kan ju gifwas mer
i framtiden? men hwarföre anstränga fordringarne,
just da man icke kan fördölja, att man märker mist.
troende? Vewäringsanflaget, som wär v. Talman as.
Iven will haswa förhöjt, war ar 1818 80,000 Rdr;
1823 wisade sig att blott 65,000 Rdr ätgatt. Det
nedsaktes da, af denna anledning. Som man wet,
wörö proviant- och fouragepersedlar dyrare under de
förra arén, än i allmänhet sedermera. Nu har, en-
ligt hwad som berättas ost, General-Adjutanten yrkat
ej mindre an 140,000 Rdr, för att pä 21 dygn ep.
ccrscra en Clast Vewäring. Kongl. Maj:t nedsatte
denna begäran till 90,000 Rdr, och 2000 mans ök¬
ning, sager Regeringen sjelf, nu inträffat i ärliga
BewaringSstyrkan, emot 1823. Utskottet har föreslå-
git 80,000 Rdr, eller en ökning af ,:dcl, dä 2000
man af 11,000 utgör mindre än ^:del. Ett sä rundt
anslag, under fallande pris, kemisar- detta njugghet?
och hwad betyder wäl vice Talmannens wid denna
punkt ater ntwccklade äsigter om stora Lagers nytta
och förträfflighet? skulle Bewäringen dragas utur
länen? Men sadant är ju stridande emot 1812 ärö
Contrakt, angående allmänna Bewäringen; och jag
ber vice Talmannen saga dem, som ifrågasätta sädanr,
akt det ar stridande mot den ömhet för wära barn,
som vice Talmannen auser sig alltid böra uppkalla,
Den 9 Junk. 107
ba någon besparing för Staten kan blkfwa satt i
fräga att winnås.
De skäl för Generals-pensionerne, som blifwkt
framdragne, kunna wisierligen lifwa den yngre mili-
tär.personalenö hopp om befordran; men de lara
deremot sä litet uppelda wärk hopp om en god wäl-
komsthelöning af wära Committenter, att jag ät-
minstone ej anser mig ens behöfwa deröfwer yttra
mig. Deremot anser jag mig ej böra fördölja den
smarta, hwarmcd jag ähört vice Talmannens slutliga
utrop: "att det wore oklokt, om Representationen pä-
tog sig det answar, som kan drabba, i fall hwad nö¬
digt befunnits och bewist är, ej bewiljas! — Jag
will ej draga nägon tydning af denna hotelses sam¬
manhang med vice Talmannens föregäende yrkande:
"att Representationen borde satta Konungen i tillfälle,
att, i händelse af politiska söndringar, framför allt
kunna sörja för frihetens och sjelfständighetens be»
tryggande", ty friheten betryggas bast medelst allas,
fäledeS äfwen Regeringens laglydnad, och sjelsstän-
dighcten, bibchälles lättare af wälständet, än af ar¬
modet. Men jag will uppriktigt fräga, hwarföre
dylika kraftord nu behöfwas? Männe ej en hwar af
otz wet, för hwarS wäl och för hwars räkning wk
här böre handla och werka? Männe ej en hwar af
osi wet, att det moraliska answarct är wida tyngre
för otz, om wära hcmmawarandc Medbröder skulle
ogilla wära handlingar, än nägonsin det juridiska
kunde wara det, hwars afwisande frän wära öfwer-
läggningar nu tilläter den som will dertill anwända
sig, art till och med uppenbart stä fram med satser,
108
Den y Juni.
som säkert af hela Nationen ogillas? Och manne ej>
att tala sanningens oförställda sprak, answaret i o-
lyckans stund, bör wara mer smartande för dem, som
»vidhålla, att genom fortfarande uppoffringar af ett
redan betryckt folk, allena söka bereda de tillgängar
Samhällets Mveckling kan erfordra, utan att göra
sig den mödan, eller aga der modet, att hämta med.
len dertill inom de för handen »varande, nog misi-
brukade Statö-inrättninqarne? Jag kan åtminstone
icke af dylika framställningar rubbas i min öfwerty-
gelfe, att man såsom Representant bast tjenar foster¬
landet, da man sager uppriktigt hwad folket sagt, näv
Le walde otz: Wi förmå ej mera!
Stockholm den 9 Juni 1834.
bians Iansson.
Munteligcn förklarade Hans Iansson, att ha»
icke skulle haswa beswarat Ständet med föredragning
af detta »vidlyftiga anförande, säwida han icke, deri¬
genom att han ämnade att söka ledighet, wore hkn,
Lrad, att öfwerwara ärendets ytterligare handlägg¬
ning i Statö-Utffottet, till hwilket han anhöll, att
hans nu asgkfne yttrande matte öfwerlemnas.
Med bians Iansson förenade sig Isioinas Nils¬
son fran Christianstads Län, Nils bjorsson, birilr
Hansson och I-ars Olsson fran Örebro Län, Iöns
bjorsson frän Malmöhus Län och ?er Isaksson fran
Gottland, m. fi.
Lotvick Ionsson frän Östergöthland: Jag ar
hufwttdsakligen ense med Hans lanssons yttrande, men
Den 9 Junk.
109
i anseende lill rökgten och mängfalldigheten af de äm¬
nen, det innefattat, skulle jag önska, att det kunde
bliswa hwilande pä bordet, eller förbehåller jag mig,
att framdeles fä inkomma med hwad jag, i anled-
deraf, kan finna nödigt att andraga.
Ständer beslöt härefter, att Hans lanssons nu
ingifne anförande skulle till StatS-Utskottet öfwer-
lemnäs.
AnmälteS och lades pä bordet följande frän All-
männa Beswars- och Oeconomie-Utffottet ankomne
Betänkande»:
N:o 68, i anledning af wäckt fråga derom, att
Jord. och Strandagareö rätt till hafsfiske mätte, uti
den under utarbetning warande Fiskeristadgan, wara
bibehållen;
N:o 69, i anledning af wäckte motioner, om
ätskillige ändringar i Kongl. Stadgan den 9 No-
vembcr 1880, angäendc hwad tvid Sjöfart inrikes
orter emellan iakttagas bör;
N:o 70, i anledning af wäckt fräga, om äter-
läggande af Räneä Socken under Luleä SjötullS-
Kammare-District;
N:o 71, i anledning nf wäckt motion, om för¬
klaring af sörsta punkten tili Kongl. Kungörelsen
Len 7 Augusti 1828, angäende afgift till Sjömans-
husen;
410 Den 9 Junk.
N:o 72, i anledning af gjorde anmärkningar
ivid Utskottets Betänkande N:o 52, angående upphö,
rande af Eppeditionö-Kronofogde-tjensterne, m. m.;
N:o 7Z, i anledning af wäckt motion, om Jemt¬
lands aterläggande under Wcster-Norrlands Län;
N:o 74, i anledning af wäckt motion om för-
ändring i riden för Allmänna GudötjenstenS förräc.
tande; och
N:o 75, i anledning af erhallen aterremitz a Ut.
skottetö Betänkande N:o 28, rörande Arieplougs och
Arwidsjaurs Lappmarkers förläggande till Norrbot,
tens Län, m. m.
Genom ankomne Protocolls-Utdrag underrätta-
des Ståndet,
att Högloft. Ridderskapet och Adeln,
den 28 Maj,
Bifallit Statö.Utffottets Utlåtande N:o 87;
den 2 Inni
Bifallit
StatS-Utffottets Betänkande» N:s 90, 91, 92,
94, 95, 96, 97, 98, 99, 100, 101, 102, 103,
105, 106, 108, 109, 110, 111, 112, 113, 114,
och 116; samt Allmänna BeswärS. och Oeconomie.
Utskottets Utlåtanden N:S 58, 61, 62, 63, 64, 65,
och 66;
Den Y Junk. 111
Återremitterat
StatS-UtffottetS Betänkande» N:s 88 och 86;
Remitterat
till Stats-Utffottet:
Twenne öfwer StatSregleringen i allmänhet af
Friherre Loijö, LuäviA, samt Herr 8lroAmr>n, Larl
vaviä, afgifne anföranden; och
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
grunderne för markegängeprisernas bestämmande m.
m.; samt
till Vaneo-Utffottet:
Herr klosenblscls, Lörnliarcl, motion, om be¬
läning i Banco-Disconten af Armöens Pensions.
CasiaS obligationer; och
Lagt till handlkngarne,
Banco-Utskottets Memorial N:o il; samt
den 5 Juni
Godkändt Cxpeditions-Utskottets, under N:o40,
afgifne förändrade förslag till underdånig Skrifwelse
till Kongl. Maj:t, angående de af Kongl. Mastt wid
sistförflutne Riksdag föreslagna ändringar i 19, 21
och 88 §> §. Regeringsformen;
Återremitterat
Allmänna Beswärs- och Oeconomie.Uffottetö Be.
tänkande N:o 60; samt
Remitterat
112
Den 9 Juni.
till Conftitutions-UtskottetS:
En af Stats-Utffottet, i Memorial N:o 132,
anmäld anledning till anmärkning emot Föredragan¬
den för Krigs-Ärenderne; och
till Statö-Utskottel:
En af Friherre bUn-enkorA, Oasp. wäckt
motion, att en del af anslaget pä Nionde Huswnd.
titeln mätte anwändas till AmortitzementS-fond för
Län ät Jordbruket och Näringarne; samt att
Wällofl. Vorgare-Ständet,
den 5 Juni,
Bifallit StatS-UtskottetS Betänkande N:o 125;
och Bewillnings-UtskottetS Betänkande N:o io;
Återremitterat Stals-Utffottetö lltlätanden N:ris
110, 117 och 120; samt
Remitterat till Constitutions - Utskottet, Stats-
UtskottetS, i Memorial N:o 132, anmäldte anledning
till anmärkning emot Föredraganden för Krigs-
Zlrenderne.
För att i enskildte angelägenheter besöka hem¬
orten, bewiljadeö, ester begäran, tre weckors ledighet:
ät Hans lansson frän Elfsborgs Län, frän den 11
i denna mänad; ät kor -Iansson frän Stora Kop¬
parbergs Län, frän den 17 i denne mänad; ät Olaus
driksson och lolran -loliansson frän Bohus Län,
Den 9 Junk.
113
fran den 12; samt ät ^.näörs Olsson frön Stora
Kopparbergs Län, fran den 17 i samma manad; och
förordnadcs Lnclors Ifarsson frän Upsala Län, att,
k Ikans hanssons ställe, under tiden wara Ledamot i
StatS-Utskottet; Oustak ^ppel^vist frän Blekinge
Län, att wara Ledamot i Bewillningö-Urskottet, i
stället för Olaus driksson, som den 2 i denna ma»
nåd blifwit förordnad att, under den kolmnnes Svens¬
son frän Jönköpings Län bewiljade ledighet, frän den
11 biträda samma Utskott, samt slutligen ker Hen¬
rikson frän Norrbottens Län, att, i stället för ^.o-
äers Olsson, under dennes ledighet wara Ledamot i
sistnämnde Utskott.
Protocolls-Utdrag öfwer de denna dag fattade
beslut, justerades.
Ståndets Ledamöter åtskildes kl. 2 e. m.
!a Näsin
1834 den 12 Juni.
klenum kl. 10 förmiddagen.
Det inför Ständer den 9 innewarande mänad
förde Protokoll justerades.
5tte Bandet. s
114 Den 12 Juni.
Af ckoliannes jokansson fran Götheborgs och
Bohus Län ingafs ett sa lydande
"Wördsamt Memorial!
Dä Kongl. Maj:ts Nädiga Proposition, anga-
ende f. d. Allmänna Magazinöfonden samt betalnings-
wilkorcn för erhällne spanmälsunderstöd, i Heder-
lvörda Ständer föredrogs och till StatS-Utskottet re-
mirttrades, war jag ej i tillfälle att wisa oförmägan
hos undsättningstagarne i min hemort, att återgälda
Hwad som af berörde understöd ännu hos dem inne-
stär; hwarförc jag nödgades, att med anmälan der.
om uppskjuta. Men sedan jag numera, medelst hoS-
gäende intyg as Kronofogden i orten, som med upp¬
börden har befattning, kan ädagalagga, huru för-
hällandet »verkligen är, samt till hwad belopp restan,
lierne uppgä, wägar jag, med begagnande af den rätt
L6:te Z. Riksdags-Ordningen lemnar, wördsamt anhålla
om afskrifning af de 2,182 Rdr 27 ff. 8 r. B:eo,
hwarföre de utfattige kustboerne i Orousts och Tjörns
Härader af Götheborgs och Bohus Län, i följd af bekom¬
men undsättning efter 1830 ärs misiwext, ännu till Sta-
ten häfta; anhållande jag om remist hära till Högloft»
StatSAltffottct, som, i sammanhang med den ofwan-
nämnde Nädiga Propositionen och de flere redan re¬
mitterade anföranden i enahanda ämne, torde taga
denna min hemställan i behörigt öfwerwägande.
Stockholm den io Junk 1834.
4. lolmlissoo
Den 12 Juni. 115
Såsom Ombud för Tjörns Harad, förenar jag
mig härutinnan.
L.. Oaniel8on.
Detta Memorial, jemte det deri åberopade be.
tyget, remitterades till Stats-Utskottet.
Till handläggning företogs a nyo Lag-Utskottets,
först den 30 sistl. Maj och ytterligare den 9 inne.
»varande manad bordlagde Utlåtande N:o 79, i an.
ledning af werkställd granskning af Rikets Stän¬
ders Justitia Ombudsmans afgifva Embetsberättelse»:
och allmänna Redogörelse, äswensom utaf hans Em.
betö-Diarier och Registratur för den sedan sista Riks-
möte förflutna tid; och fann Ståndet för godt, att
detta Utlärande bifalla.
Wid förnyad föredragning af Allmänna Be.
fwarö- och Oeconomie-UtskottetS ytterligare Utlakande
N:o 68, i anledning af wäckt fräga derom, att jord-
och strandägares rätt till hafsfiske matte, uti den un.
der utarbetning warande Fiskeri-stadgan, »varda bibe.
hallen; fann Ståndet för godt, att »vid Utskottets i
ämnet först afgifna, af Medständen bifallna Betän.
kande N;o 43, lata bero.
När nu a nyo föredrogs Allmänna Beswars-
och Oeconomie-UtskottetS, den 9 i denna mänad bord.
lagde Utlakande N.o 69, om atjkillige ändringar t
Den 12 Junk.
Kongl. Stadgan den 9 November ichZO, angående
hwad wid sjöfart inrikes orter emelian iakttagas bor,
inlemnade ^ncleis Dunis^on fran Elfsborgs Län
följande anförande:
"Uti afgifwet lktlatande N:o 69, bär Allmänna
Bestvärs- och OeconomieUtffottck ansett sig icke böra
tillstyrka bifall till min hemställan, dels om den för¬
ändring ; Kongl. Förpatznings-stadgan den y No¬
vember LMO, akt, wid inrikes stö karr fran tullplats,
anti'gen kill annan sadan eller till ort utan bewak.
ning, barlastade fartyg i allmänhet mä wara fran
Tullförpassning befriade, dels att bwad angar den i
samma Kongs. Stadga kemnade tillåtelse, att inhem¬
ska waror ma, i fartyg under 15 lästers dräglighet,
oförpasiade förås fran Tullplats, till hwilkcn annan
ork som helst inom samma Ssötullskammare-Districk,
den utsträckning häråt matte meddelas, att enahanda
befrielse fran förpassning äfwcn singe atnjnkas, när
transporten sier utom Sjötuliskammare-Districker till
inrikes ort.
Skalen till Utskottets berörde afstyrkande in¬
skränka sig endast till åberopande af nu gällande före-
sl riskers nödwändighct, icke blott för att hindra okostig
communication med främmande land, eller förbkseg»
lande fartyg, ifrån hwilka godS- kunds intagas och
sedermera i Riket insmuglas, utan ock för akt bibe¬
hålla en nyttig kontroll, som nu existerar, derigenom
att den Sjötullekammare, som Förpassning meddelar,
är pligtig genast derom underrätta ben Tullkammare,
a hwilkcn Förpasiningen ar stalld, hwarmedelst deme
Den 22 Juni.
117
Mnchmnde kommer i tillfälle waka der öfwer, att den
sjöfarande wis framkomsten icke mcdförcr andra wa-
isr, än dem han lösligen inlastar samt tvid afresa»
uppgiswit.
Härwid mä det tilläkaS mig anmärka, att oloflig
kommunikation med främmande land eller fartyg och
infmngling af godt? äfwen kan lara stg göra, da räcka
destinations.orten ligger inom det Tullkammare-Di-
strick, derifrån afsegling sker, och alt dylika förbry¬
telser ingalunda afwärjas genom det nu gällande stad¬
gandet om Förpastnings uttagande, om ockstr detta
efterföljeö; utan beror inseendet i denna de> hufwud-
salligen och allena pä en noggrann bewakning a det
ställe, der landning eller lossning sfer; ty ar ej be-
wakningen der uppmärksam, fa tjenar Förpatzningen
till intet; är den det ater, sa blir alltid deri skeppare,
som innehar waror, för hwilkas åtkomst eller inlast,
ning han ej kan behörigen redogöra, upptäckt och till
answar ställd.
Hwad den onckörmäldte, nu existerande kontrollen
a iakttagandet af förpaHningSskyldigheten widkommer,
sä synes densamma wara af ringa eller ingen wigt,
beträffande inhemska waror, hwilka, i fartyg under
15 lästers drägt, transporteras frän den ena tillden
andra orten i Riket; och nägra tullförsnillningar eller
lurendrageribrott, som Utffottet befarat, genom efter-
gift af sörpatzningöskyldigheten under resor ä saltsjön
med dylika fartyg och waror, tyckas aldraminst, ge-
nom en flik eftergift, wara att förwänra.
LIS Den 12 Junk.
Slutligen bör jag tillägga, att da Kongl. Maj:t,
genom Nådig Resolution den 23 sistlidne Novem.
ber, befriat de bortom Furusund, och således utom
Stockholms Sjötullekammare-district bosatte Frötuna
och Rådmansö Socknemän frän skyldigheten att ut¬
taga tullpatz, wid återresa sjöledes fran Stockholm till
hemorten, likwäl under de i förpahnings-stadgan be.
stämde willor, att deras fartyg i drägtighet understi¬
ga 15 läster och blott innehafwa inhemska waror el-
ler Utländskt förpalningöfritt gods eller barlast; hade
jag billigtwks »väntat, att Utskottet skulle tillstyrkt be.
»viljandet af enahanda förmon för andra Rikets in.
nebyggare, och salunda gillat min hemställan, som wa.
rit föranledd af en del Skärgårdsboers i Götheborgs
och Bohus Län jemförliga belägenhet i afseende pä
deras hemresor inom skären frän Götheborg.
I anledning af hwad jag nu haft aran fram¬
ställa, för jag »vördsamt yrka äterremitz af Utskottets»
Utlakande. Stockholm den 12 Juni 1834-
I>3niel8oiu
Muntligen anförde backers Danielson, fäsom
bewis pä olämpligheten af förpålning för barlastade
fartyg »vid Inrikes sjöfart, att, när fartyg äterwän.
da till »vestra kustorten frän Wenern och Götha-Elf,
efter skedd aflastning, mäste de lägga till »vid Klip.
pans Tullkammare nära Götheborg, för att erhälla
förpålning, endast till tvinnande af rättighet, att
tömma afsegla till hemorten pä blott i s 2 mils af.
ständ; inträffandes det ofta, att fartygen, nar de
Den 12 Junk. 119
ankomma till tullplatsen den tid, da tuktjenstemaimen
icke aro tillstädes, mäste der ligga öfwer kill andra
dagen, med äfwentyr att sedan, genom förändring i
wind, pä flera dagar uppehällaS i resan.
Hans Il3N880li frän Götheborgs och Bohus Län
afgaf följande skriftliga anförande:
Jemte det jag instämmer i ^näkr8 Danielgong
nyst upplästa anförande, hwari yrkas äterremitz af
Oeconomie-UtskottetS Utlåtande N:o 69, sär jag, hwad
särffildt widkommer min i samma Utlåtande omnämn¬
da motion, rörande befrielse frän afgistcr wid Tull.
kamrar och Tullstationer, under inrikes sjöresor med
landets egna produkter, härmed wördsamligen erinra,
att dä, enligt Utskottets tillkännagifwande, den tid.
punkt snart inträffar, wid hwilken nu »varande spor.
teltaxa för Tull-tjenstemännen upphör att »vara gäl-
lande, samt Kongl. Maj:t förklarat sig dcstförinnan
wilja i Räder pröstva, huruwida ett fullkomligt af-
fkaffande eller förminskning af de för tjensteman »vid
Tullwerket bestämde sportel-afgifter »nä äga rum; sy.
nes mig rätta tillfället nu »vara för handen, att med
underdänig hemställan i berörde hänseende till Kongl.
Majtt inkomma, sä »vida den af mig föreslagna be.
frielsen skulle finnas billig, hwaröfwcr Utskottet torde
sig yttra, innan det meddelar sitt riilstyrkande
för afflag eller bifall till morionen. Och det ar
för att erhälla ett sädant yttrande, eller nägot mc-
ra grundadt skäl för Utskottets Utlätaude, som
jag nu begär äterremist deras Finnér Utsko».
tet, »vid ett »»armars öswerwägande, mitt förslag
120
Den 12 Junk.
billigt, och uppstår ingen annan betänklighet för
»verkställigheten deraf, än den som härledes fran fö¬
reställningen om rubbning i en sportel-taxa; sä bör
fog ej betvifla en gyusäm utgång. Stockholm den
12 Juni 1834-
U.1N8 HalI880N»
ifrän Bohus Län.
iVil8 In8ulin frän Stockholms Län: Under sista
Riksdag fick jag, »vid underdånigt företräde hoS Hans
Maj:'ts Konungen, öfverlemna Frötuna och Råd.
manöö Socknemäns underdäniga ansökning, om be.
friclse frän siuldighetcn, att uttaga tullpatz tvid åter¬
resa sjöledes fran Stockholm till hemorten, sä wida
nemligen fartygen icke innehöllo mera an 15 läster,
och täcktes Kongl. Maj:t härtill lemna Nådigt bifall.
När sedermera Riksdagen »var sinkad, »vidtalades jag
af innetvänarnc i nägra socknar pä andra sidan Fu¬
rusund, om utwerkande af enahanda förmon för dem,
men jag bad dem »vanda sig i ämnet till Länsstyrel¬
sen, hrvilket och sedermera hade den påföljd, att ehu-
ru General-Tullstyrelsen asstyrkte bifall härtill, Kongl.
Maj:t likwäl i Näder medgaf den sökte befrielsen,
emedan det kunde förmodas, att någon tullförsnill.
ning deraf icke siulle föranledas. Flere socknar i Ros¬
lagen hafva nu till Kongl. Maft ingifvit under-
dänig ansökning i enahanda ämne. Lika med 4.näer8
Oaliiel8on och klan8 Handon anser jag, att, till
»vinnande af den ifrägaställde förändringen i För-
patzningsstadgan, Allmänna Bcswärs- och Oeconomke.
UsiotketS förewarande kltlätande bör återremitteras,
och önsiar, att, »vid ärendets förnyade handläggning,
Den 12 Junk. 121
Utflottet ma, af Kongs. MajttS förberörde Nådiga
Utslag, taga fullständig kännedom.
Pä grund af hwad salunda blifwit anfördt, be.
flöt Ståndet, att Betänkandet flulle till Utflottet
återremitteras.
Deremot blefwo, tvid förnyad föredragning, bk-
fallne Zlllmänna BeswärS-- och Oeconomie-UtflottetS
den 9 innew. manad pä bordet lagde Utlatanden:
N.o 70, i anledning af wäckt fråga, om ater.
läggande af Raneä Socken under Lulea SjötullS-
Kammare-District; och
N:o 71, i anledning af wäckt motion, om för-
klaring af sörsta punkten uti Kongl. Kungörelsen
den 7 Augusti 1828, angående afgift till Sjömans¬
husen.
Ptterlkgare förekom Allmänna Veswars- och
Oeconomie-Utflottetö, sedan drn 9 innew. manad pä
bordet hwilande Utlakande N:o 72, i anledning af
gjorde anmärkningar wid UtflottetS Betänkande N:o
52, angående upphörande af ExpeditionS-Kronofogde-
tjensterne, m. m.
kristers Danielson fran Elfsborgs Län förkla¬
rade, att dä öfrige Riks-Standen redan bifallit Be-
tänkandet N:o 52, hwarigenom Utflottet tillstyrkt,
att någon åtgärd i förewarande sräga icke mä as
122 Den 12 Junk.
Rikets Ständer wkdtagas, han ämnade att pa de
skäl, hans motion innehaller, särskilt derom hos Kongl.
Maj:t göra underdånig framställning, deruti flere af
Ständers Ledamöter torde finna sig benägne att
deltaga.
Uppå Talmannens proposition, fann Ståndet
för godt, att wid Utskottets första Utlåtande N:o 52
laka bero.
Likaledes, wid förnyad föredragning af Allmänna
Beswars. och Oeeonomie-UtlkottetS, den 9 innewa.
rande manad pa bordet lagde, ytterligare Utlåtan¬
de, N:o 73, i anledning af wäckt motion, om Jemt-
lands aterläggande under Wester - Norrlands Län'
fann Slandet härwid icke wara annat att åtgöra,
ön att, wid Utskottets i ämnet först afgifne Betän¬
kande N:o 39, såsom redan af Medstandeu bifallet,
läka bero.
I ordningen härefter företogs Allmänna Be-
swäre. och Oeconomie-Utskottets, i anledning af wäckt
motion om förändring i tiden för Allmänna Gudö-
tjenstens förrättande, afgifna och sedan den 9 inne.
»varande manad pa bordet hwilande Utlakande N:o
74, hwilket blef af Ständer bifallet.
Da nu ater föredrogs Allmänna Beswärs- och
Oeeonomic-UtskottetS, den 9 innewarande manad bord.
lagde, Utlåtande N:o 75, i anledning af erhåller» ater-
Den 12 Junk. 123
kemist ä Utskottets Betänkande N:o 28, rörande Arie.
plougs och Arwidsjaurs Lappmarkers förläggande till
Norrbottens Län, m. m., hwarom Ståndet redan be¬
flutit; sa fann Ständer förstnämnde Utlåtande böra
läggas till handlingarne.
Följande till Ståndet ankomne Betänkande» blef»
wo nu lagde pä bordet:
Banco-Utskottets,
N:o 12, i anledning af den, enligt §. 4 utk
M gällande Instruktion för Baneo-Utskottet, werk.
ställde granskning af Bancofullmäktiges åtgärder, till
förberedande af den allmänna Silfwer-utwexlingen,
samt i samband med Rikets Ständers beslut om
Bancosedlarne och en pä uppläningar grundad dis¬
kontering för den större rörelsen; och
Lag-Utskottets
N:o 70, öfwer wäckte motioner, om tillägg till
23 Cap. i §. Ärsda-Balken, i afseende a Förmyn-
håres redowisnkngsskyldighet;
N:o 71, i anledning af sa wäl Kongl. Majus
Nädiga Proposition, om ändring af 8, 9och io§.§.
samt förklaring af 2 §. i 17 Cap. Handels-Balken,
som ock särskilts k dest» ämnen wäckt» motioner;
N:o 72, öfwer wäckte motioner, angående in»
rättande af Förmyndarekamrar;
Den 12 Junk.
N:o 73, öfwer Herr Li-ik IVl. I^eKIsrs motion,
att dä Förmyndare förordnas af annan Domstol, an
den Underrätt, i hwars Domsaga Förmyndaren bor,
sistnämnde Rätt mä erhålla del af förordnandet;
N:o 74, öfwer Riksdagsfullmäktigen Göttor
^.näor88onä fran Halland motion, om bestämd före¬
skrift, huruledes Förmyndare bör answar» för ränta
ä Myndlingars kapital;
N:o 75, öfwer Herr salomon Uul)iu8 motion,
angående ändring af 23 Cap. 5 §. sista momentet
Ärfda-Balken;
N:o 76, öfwer Herr kubiiw motion, om stad.
gande, att, dä Domstol förklarar nägon böra stä un.
der förmynderskap utöfwer den i Lag bestämda myn.
dighets-älder, sädant skall i Tidningarne och ifrän
Predikstolen kungöras;
N:o 77, öfwer Herr ktukiiw motion, angående
ändring af 20 Cap, 1 §. Ärsda-Valken m. m.; och
N:o 78, öfwer Herr L. H. 8anto880li8 motion,
om inrättande af Notarii Publici Contor ä landet.
Upplästes fran Respective Mcd-Ständen ankom¬
ne Prolocollö-Utdrag, enligt hwilka
Högloft. Ridderskapet och Adeln,
den 5 Juni,
Bifallit Stats-UtskottetS Utlåtande» N:S 107,
117—122, 124—127, 129 och 130; Bewillningö.
Den 12 Juni.
125
Utskottets N:s 11 och 12, samt Lag-UtskoltetS N:S
66—6y; och
Återremitterat Statö-Utskottets Utlåtanden N:S
93, 128 och 131 , samt Allmänna BeswärS- och
Oeeonomie-Utskottelö Utlåtande N:o 67.
Högwordkge Preste-Ständet,
den 30 sistl. Maj,
Remitterat till StatS-Utskottet Prosten ^.stranäs
motion om bestämmande af wist tid, som en Lands-
hofdinge skall hafwa innehaft sin tjenst, innan han
kan erhälla Landshöfdingepension pä allmänna In«
dragningsstaten;
Len 2 Junk,
Bifallit Stats-Utffottets Utlätanden N:ö 90—112,
»14—117, 119—127, 129—131, Lag-UtskottetS
N:s 54, 56—60, samt Allmänna BeswärS- ochOe-
conomic-Utskottetö N-S 53—55, 58, 59, 61—67;
Återremitterat Lag-UtskottetS Betänkande N:o
61, samt Allmänna BeswärS- och Oeconomie-Utskot-
tets N:o 60;
Remitterat till samma Utskott ett Anförande af
Prosten senell, i anledning af StatS-Utskottetö Ut¬
lärande N.o 129; och till Lag-Utskottet Doctor lVlo-
^'n8 motion, om en lag, efter hwilken den maka el-
leo 7ir, som, i saknad af egendom, icke anwander sin
arbetö^emäga till hustrus och barns försörjning, skall,
dä försal-lingen del yrkar, kunna dömas till arbete
hos enskild,-erson, emot faststaldt arfwode m. »y.
126 Den 12 Junk.
Lagt till handlkngarne Protokollet Sos den i
Regeringsformens 103 §- omförmäldc Nämnd, en¬
ligt hwilket Nämnden ansett Högsta Domstolens sam-
telkge Ledamöter böra tvid deras Embeten bibehällas;
samt wid föredragning af Bonde.StandetS Proto-
colls-Utdrag af den 21 och 24 Maj, i sammanhang
med flere af Lag-UtffottetS Betänkande»», besluti t:
i:o Att, k afseende a Lag-UtfkottetS Betänkan¬
de N:o 43, afbida Lag-och Vanco.UtskottenS yttran¬
de, i fråga om Bankens aläggande, att till Domsto-
larne ärligen aflemna förteckning pä Bankens inteck¬
ningar;
2:o Att, i afseende pa Betänkandet N:o 44,
afwakta Utffottctö yttrande, i anledning af den de-
raillerade uttveckling af?6tt6r kerssong kill Utjkot'
tet remitterade motion i ämnet; och
3:o Att, i afseende pa Utffottets Betänkanden
N:s 44—53 och 55, införwänta samma UtffottS
Utlakande öfwer hwad som more att tillgöra i an¬
ledning af förflagct till ny Civil Lag;
den 5 Juni
Bifallit Stats-Utffottets Utlåtande N:o 128,
Bewillnings-Utskottets Betänkanden N:S 10,11 och 12
samt Lag-UtssottetS N:s 66, 67 och 69.
Lagt till handlingarne, Constikutions-Uikottets
Memorial N:o 6; och Expeditions-Utssottet>N:o 10;
Den 12 Juni. 127
Remitterat till Constitutions-Utskottet en af
Stats-Utskottet, i Memorial N:o 132, anmäld an.
ledning till anmärkning mot föredraganden för Krigs-
arenderne; och till Stars-Utskottet ett anförande af
Biskopen, Doctor nk om Tabellwerkct och
desi stat; och
den Y Junk,
Bifallit Lag.Utskottets Utlåtanden N:s 79 och 80;
Lagt till handlkngarne: Allmänna Beswärs. och
Oeconomie-UtskottetS Utlätanden N:S 68, 72 och 73,
samt ConstitutkonS.tttskottetS Memorial N:S8 och 9;
Remitterat till Stats-Utskottet Prosten östrands
anförande om upptagande af Län i Riksgalds-Con.
toiret, mot obligationer; och wid föredragning af Stats.
Utskottets Berättelse N:o 118, om den af Utskottet för¬
rättade granskning af RikSgälds-Contoiret,f. d. General
Atzistance-Contoret och Götha Canal.Bolags samt Mål-
mö f. d. Discont.Jnrättningar, gillat Utskottets yttrade
opinion, i afseende pä Fullmäktiges åtgärder wid uppla-
ningar i Swenskt Baneo-mynt; ogillat Utskottets yt.
trade opinion om Fullmäktiges åtgärder, i afseende
pä länet i silfwer af Twä millioner Riksdaler; och
bifallit den af Utskottet tillstyrkta decharge; samt
Wällofl. Borgare-Ständet,
den 9 Junk,
Bifallit Bewillnkngs-Utskottets Betänkande N:o
12; samt Lag-UtssottetS N:s 62, 63 och 65; men
428 Den 12 Juni.
återremitterat Staks-Ukskottets Utlakande N:o 118,
Bewillnings. Utskottets N:o 11, och Lag-Utffottetö
N:o 64.
Protokolls-Utdragen härom kades till handlin-
garne.
Slutligen justerades Prokoeolls. Utdrag öfwer
StändetS i dag fattade beslut, och Skändet åtskildes
klockan 12 pä dagen.
In Llteni
Den 17 Juni.
klermni kl. 11 förmiddagen.
Protokollet för den 12 innewarande monad upp-
lästes och godkändes.
Da nu till handläggning anmältes Banco-ttt-
fkottetS, sedan den 12 Juni pä bordet hwilande Be¬
tänkande N:o 12, i anledning afj den/ enligt §. 4
uti nu gällande Instruktion för Banco-Utskottet, werk-
ställde granskning af Bancofullmäktiges åtgärder till
förberedande af den allmänna Silfwerutwexlingen, samt
i samband med Rikets Ständers beslut om Banko.
Marne
Den 17 Juni. 129
scdlarne och en pä upplåningar grundad dkSconterkng
för den större rörelsen, tillkännagaf Talmannen, dek
han, i egenskap af Baneosullmägtig, wore jastvig, att
uki förewarande staga leda Ständers öfwerläggningar,
hwarcster Talinannen, med SrändetS bifall, astradde;
och intogs Talmansstolen ukas vice Talmannen kori
ckciN880ii.
Betänkandet blef i wänlig ordning föredraget, och
upvä v. Talmannens framställda proposition, af Stån¬
det godkandt.
Efter erhållen underrättelse om nytz omför-
malde beslut, inträdde Talmannen och återtog sitt säte,
fäsom Ordförandt i Ständer.
Wid förnyad föredragning, begärdes och lades
ytterligare pä bordet Lag-Utskottets den 12 innewa»
rande mänad bordlagde Bckänkanden:
N:o 70, öfwer »väckte motioner, om tillagg till
23 Cap. i §. Arfda-Balkcn, i afseende a Förmyn¬
dares rcdowisningsskyldighet;
N:o 71, i anledning af sa wal Kongl. Maj:ts
Rädkga Proposition, angående ändring af 8, y och
10 H samt förklaring af 2 §. i 17 Cap. Handels-
Balken , som ock särffildte, i desie ämnen »väckta
motioner;
N:o 72. öfwer »väckta motioner, angående in»
rattande af Förmyndare-kamrar;
2:te Bandet, 9
430 Den 17 Junk.
N:o 73, öfwer wäckt motion, att dä Förmyn¬
dare sörordnaS af annan Domstol, an den Under-Ratt,
i hwars Domsaga Förmyndaren bor, sistnämnde Ratt
ma erhälla del af förordnandet;
N'.o 74, öfwer wäckt motion, om bestämd före¬
skrift, huruledes Förmyndare bör answara för ränta
a Myndlingens kapital;
N:o 75, öfwer wäckt motion, angående ändring
af 23 Cap. 5 §. sista momenter Arsda-Balken; och
N:o 76, öfwer wäckt motion, om stadgande, att
dä Domstol förklarar nägon böra stä under förmyn-
derfkap, utöfwer den i Lag bestämda myndighets-
alder, fädant skall i Tidningarne och frän Prediksto¬
len kungöras.
Harwid erinrade Secreterare», hurusom ofwan
omförmälte Betänkanden, rörande särskilta delar af
förmyndarewäsendet, i anseende till ämnenas beskaffen-
het, stodo med hwarannan i det närmaste samman,
hang; och beslöt Ständer, med härät lcmnad upp¬
märksamhet, att ifrägawarande Betänkanden, wid
framdeles skeende föredragning, skulle gemensamt och
icke hwart för sig behandlas.
Lag-AtskottetS, sedan den 12 Juni pä bordet
Hwilande Betänkanden N:o 77, öfwer wäckt motion,
angående ändring af 20 Cap. 1 §. Ärsda-Balken
m. m., och N:o 78, i anledning af gjord framställ¬
ning, om inrättande af Notam Publici Contor a
Den 17 Juni. 131
landet, föredrogos nu ater, men blefwo, uppå derom
gjord begäran, ytterligare förklarade hwilande.
Pä bordet kades nu följande, till detta plenum
inkomne Memorial, Utlåtande» och Betänkanden,
nemligen:
fran Constitukions-Utffottet:
N:o 12, angående Stats-UtffottetS ytterligare
anmärkningsanledning, i fräga om Gardes-Regemen-
ternes aflöningsstater;
N:o 13, med förslag till ändring i 29 §. Re¬
geringsformen ;
N:o 14, med förslag till en redactkonsändrkng
r 60 §- Regeringsformen; och
N:o 15, med förslag till ändring af 18 tz-Riks-
dags.Ordningen, i fraga om Cestionantö obehörighet
till RiködagSmanna-kallet;
fran Banco'Utskottet:
N:o 13, Med tillstyrkande, att Rikets Ständer
matte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla de
hinder, som mött för silfwer-utwexlingens början a den
af Kongl. Maj:t i Noder föreslagne dag, den i näst¬
kommande Juli; och
frän Stats-Utskottet:
N:s 134—140, i anledning af erhällne ater-
kemister a UtffottetS Utlatanden N:S 38,42,46, 47,
55, 58, 60 och 77;
132 Den 17 Jun».
N:o 141, i anledning af wäckt motion, om er.
sättning för förlorad bestagare-andel ät f. d. Tull.
Uppsyningömannen k,ilick§r6ll;
N:o 142 , i anledning af wäckta motioner, om
pension at Majoren, Friherre <3. chV. Ori^6N8tjor»a;
N:o 143, i anledning af Friherre 1o!l8 mo¬
tion, angäendc Gyllenstjernska slägtcns Kronofordran;
N:o 144, »' anledning af Herr fto86i>6Ir>ck8 mo¬
tion, om Tabellers upprättande öfwer StatS-utgister-
ne under särskilde tidpunkter;
N:o 145, i anledning af wäckt motion om as.
skrifning utaf Enkefriherrinna» km«8leölä8 skuld till
Krigsmanshus- Casian;
N:o 146, i fråga om skyldighet för innchaf-
warne af Ortala Bruk och Norrtelje Factor»', att be-
tala de deraf utgående Kolräntor efter markegängs-
pris, samt ersätta Räntctagarne den förlust de dera
lidit ;
N:o 147, i anledning af Kongs. Maj:tS Na-
diga Skrifwclse, angående »verkställd undersökning
om den fä kallade Prest-TapanS upprinnelse och be.
skaffenhet;
N:o 148, t anledning af »väckte motioner, dels
örn upplätande af Kronans Larfisken i Westerbottens
Län, samt dels angående begagnandet af de inom
Norrbottens Län »varande Fisken;
Den 17 Juni. 133
N:o 149, i anledning af wäckt flaga om fram¬
lidne Commerce-Rädet ckc>,w8 Klil8träm6i8 Arfwin-
gars rätt, alt innchaswa Kungsgården Höijenkorp un¬
der perpetuel! arrende;
N:o 150, i anledning af erhållen äterremisi ä
Betänkandet N:o 28, angående nedsättning i lösen
för dagswcrken till WisingSborgS Kungsgård;
N:o 151, öfwer gjorda anmärkningar wkd Ut¬
skottets Betänkande N o 14, i anledning af Arren¬
datorns utaf Swartsjö Kungsgård, f. d. GroHand-
karen W6li6,'8 ansökning om nedsättning i arrendet;
N:o 152, i fraga om den sä kallade Troliiska
Stipeudiifonden och räntan dera;
N:o 153, i anledning af wäckt sräga om all-
mänt bidrag lill befrämjande af anläggningen utaf
Nior och Tork-inrättningar för spanmäl;
N:o 154, öfwer anmärkningar wid Utskottets
asgifna Betänkande N:o Z4, i anledning af Kongl.
Majus Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående lindring i wilkoren för begagnandet af det
utaf Rikets Ständer, till återuppbyggande af Sta¬
den BoräS, anslagne Lane-understöd;
N:o 155, i anledning af gjorde anmärkningar
wid Utskottets Memorial N:o 56, angående en gra-
tification till Commisiarien v. LK, för desi hafde
befattning med reparationen och inredningen af Riks-
gäldö-Contoretö förra hus; och
134
Den 17 Junk.
N:o 156, i anledning af Herr af Kob>8ahms
»väckte motion, ,m inlösen, för Statens räkning, af
Godset Ekolsund i Upsala Län.
Derefter upplästes och godkändes nedannämnde
Expeditions.Utstotietö förslag till Rikets StänderS
underdåniga skrifwelser till Kongl. Maj.t, neml.:
N:o 42, i anledning af wäckt fraga om af-
skaffande af acrord till Landshöfdinge-Embeten;
N:o 43, angående wäckt fraga, om ett för.
andradt anwändande af den !:dels procent, som af
Sterbhus inom Wermland erlägges;
N:o 44, angående afskrifning af den Summa,
som af lilla Creditivet blifwit lpftad, i anledning af
återgången handel onr nagra försalda Krigsskepp;
N:o 45, i anledning af Kongl. Maj:tS Nådiga
remiss uppå Sala Bergslags underdåniga ansökning
om förändring af beräkningssättets för afgifterne ä
Bergslagets till förmyntning inlemnade silfwer;
N:o 46, angående rättighet för Nybygges - sö.
kande akt, emot borgen, lyfta OdlingS-understöd, sa
snart genom bewis styrkes, att odlingen blifwit
»verkställd;
N:o 47, angående tullen a frau Finland inkoin^
mande »varor;
N:o 48, angående betvillnkng af utdelningen ä
Trollhätte Canal- och Slusstvcrks Bolagö.Actier; och
Den 17 Juni. ' 135
N:o 49/ angående wcrkställd omröstning öfwer
Högsta Domstolens Ledamöter.
Genom ankomne Protocolls-Utdrag, hwilka fö-
redrogos och ladeS lill handlingarne, underrättades
Ständer, att
Högloft. Ridderffapet och Adeln,
den 9 i denna monad,
Bifallit StatS-UtffottetS Utlakande N:o 123,
Lag-UtffottetS Utlätanden N:ö 79 och 80; famt Be-
willninge-Utffottetk Betänkande N:o 10; men deremot
Återremitterat Lag-UtffottetS Betänkande N:o 64!
och att
Wällefl. Borgare-Ständet,
den 12 Junk,
Bifallit Lag-UtffottetS Betänkande» och Memo¬
rial N:s 66, 67, 68, 79 och 80 ; samt Allmänna
Beswärö- och Oeconomie-Utffottetö Utlätanden N:S
69, 70, 71, 74 och 75 ;
Återremitterat Lag-UtffottetS Betänkande N:o
69; och
Lagt till handlingarne: Allmänna Beswars- och
Oeconomie-Utffottets Utlätanden N:S 68, 72 och 73.
Ugns N5N880N frän Calmar Län samt Mis
I>er880li och -Lnäer8 HriIiL8vn frän Örebro Län be-
436
Den 47 Junk.
garde och erhöllo Z:ne weckors ledighet, räknade frän
den 20 i denna mänad, för att i enskilde angelägen»
heter besöka hemorten; och utsäg Ständer lo>m8 I<p-
Inlläer frän Wermlands Län, att, under ^n<!n,8
Lrikssons fränwaro, intaga hans platö, såsom Le¬
damot af Vewillnings-Utskottet.
Ständer åtskildes kl. Z till 4 e. m.
I» luten»
183» den 20 Auni.
4?l6irum kl. 40 förmiddagen.
Protokollet för den 47 innewarande mänad sn-
sterades.
ConslitutionSMskottetö, sedan den 5 k denna
mänad pä bordet hwilande, Memorial N:6 tz och
9, angående LonAl Lnclmunclssons fran Hallands
Län anmärknings-anledningar, rörande Halländska
Kyrkohemman; N:o 40 om Herr Wä k', vulmans
anmärknings-anledning, med afseende ä förslaget til!
Lag för Banken; och N:o 4 4, angående fullbordad
granskning af de i Stats-Rädet förde Protocoll,
Den 20 Junk. 137
blefwo anmäldte till handläggning, men, pä flereS
begäran, ytterligare lagde pä bordet.
Till ytterligare handläggning och k ett samman¬
hang sörcdrogos nu Lag-Utfkottcts, sedan den 12 och
17 i denna mänad pä bordet hwilande, nedanstående
Betänkande»:
N:o 70, öfwer wäckte motioner, om tillägg till
23 Cap. i §. Ärfda-Balken, i afseende ä Förmyn¬
dares rcdowiLningsfkyldighct;
N:o 71, i anledning af sa wäl Kongs. MasttS
Nädiga Proposition, angående ändring af p, Y och 10
§. H. samt förklaring af 2 §. i 17 Cap. HandelS-Bal-
kcn, som ock särffilke i detza ämnen wäckta motioner.
N:o 72, öfwer wäckte motioner, angående in-
rättande af Förmyndarekamrar;
N.o 73, öfwer Herr IL. N. ILsKIora motion,
att da Förmyndare förordnas af annan Domstol, än
den Underrätt, i hwars Domsaga Förmyndaren bor,
sistnämnde Rätt ma erhålla del af förordnandet;
N:o 74, öfwer Riksdagsfullmäktige» better
^uclorssons frän Hallands Län motion, om bestämd
föreskrift, huruledes Förmyndare bör answara för ränta
ä Myndlingens kapital;
N:o 75, öfwer Herr Zalomon kukins motion,
om ändring af 23 Cap. 5 §. sista momentet Arsda-
Walken; och
138 Den 20 Juni.
N:o 76/ öfwer Herr Rudins motion, om stad-
gande, att, da Domstol förklarar någon böra sta un-
der förmynderskap, utöfwer den i Lag bestämda myn-
dighcts-älder, sädant skall i Tidningarne och ifrän
Predikstolen kungöras.
Harwid inlemnades följande skriftliga anföran,
den, hwilka upplästes:
i:o Af Rotter Rersson frän Calmar Län:
''Wid företagen granskning af Lag-UtskottetS, un.
der N:ris 70, 71, 72, 73, 74, 75 och 76, afgifne
Bctänkandcn, hofwa de deruti afhandlade frägor, an-
gäende inbördes förhällandet af rättigheter och skyl-
digheter, i afseende pä förmyndares förwaltning och
redowiSning af omyndiges gods, angående betrygga»,
det af de scnares rätt, medelst tillförlitlige garantier
emot följderne af förmyndares »vårdslöshet och illwil-
ja; angående grundcrne för bedömandet af tredje
mans, i kollision med myndlingens, sammanträffande
fordringöanspräk hos förmyndaren, samt angäende
sattet, till beredande af möjlighet, att winna bestämd
kunskap om ätagne förmynderffap och inträffande
omyndighets tillstånd, synkö mig stä med hwarannan
i det oskiljaktiga sammanhang, att de bort hoö Ut¬
skottet komma under samfäldt öfwerwägande, i stället
att, pä sätt som skett, delwiS framställas till pröf.
ning; och anser jag särdeles upphafwandet eller bibc-
hällandet af den uti nu gällande lag för omyndiges
gods medgifne tysta förmänörätt wara ett ämne,
hwaruti man icke kan winna stadgad öfwcrtygelse,
utan att pä samma gäng göra sig reda för bcskaffen-
Den 20 Juni.
139
heten af de medel och åtgärder, hwarigenom man i
den ena eller andra händelsen, tror sig kunna sörsäk-
ra uppfyllandet as förmyndares förbindelser till deras
myndlingar eller lill främmande fordringsägare.
Efter denna förutsända anmärkning, utbeder jag
mig, att för Hedenvärda Ståndet nu fa framställa
nagra påminnelser wid Utskottets Utlåtanden uti
ofwanberörde ämnen, hwilka, enligt min öfwertygelse,
pakalla ett närmare och noggrannare öfwerwagande,
an som deråt blifwit egnadt.
Med föranledande af ämnets särskilta wigt och
betydelse, i förhållande till de öfrige, hwarom Ut.
skottets Betänkanden handla, torde uppmärksamheten,
i första rummet, böra fästas wid fragan om före.
skagen ändring uti hwad lagen nu stadgar, angac/ide
myndlingars förmånsrätt i förmyndares egendom.
Harwid kan jag icke undgå att anmärka det egna
fatt, hwarpä Kongl. Maj:tS Nådiga Proposition,
innefattande, bland annat, en uti nysiberörde afseende
gjord framställning, blifwit ak Utskottet, uti Vetän-
kandet N:o 71, behandlad. Efter upprepande af den
Nådiga Propositionen samt anförande af någre der-
med gemenskap egande motioner, meddelar Utskottet
sitt yttrande, rörande bibehållandet af den tysta för.
monsrätten för barnagods, under slutligt tillkän-
nagiswande, att ''dä den Kongl. Propositionen
ej lärer kunna partielt eller annorlunda, än i sin
helhet, antagas, har Utskottet funnit sig wara hin.
Lrad, att dera tillstyrka Rikets Ständers bifall''. Den¬
na, till sin grund sa obestämda förklaring, beröfwaö dock
gil betydelse, genom nästföljande period, der Utskottet,
140
Den 20 Junk.
mahända icke utan hänsigt till det föga bindande mk
uttrycket ''lärer'', yttrat sig för bifall till 7 särskildta
delar af samma Nådiga förslag, som Utskottet nyst
förut ansett icke kunna particlt eller annorlunda, an
i sin helhet antagas, och lärer det salunda wara
uppenbart, att sjclfwa uppställningen af Utskottets af.
styrkande innefattar en påtaglig inconseqwenS, hwil-
ken icke lofwar mycket för gsltigheten af de grunder,
hwarä Utskottet sig abcropat.
I sistnämnde afseende skall det säkert hos flere
än mig wäcka förundran, att Utskottet, med åsido¬
sättande af de öfwertygande skal, som, för upphäf-
wande af de tysta förmanSrätterne, äro anförde uti
Kongs. Majus Nädiga Proposition samt enskilde
Riksdagsmäns afgifne motioner, wid fraga om bar-
nagods, icke allenast funnit sig böra yrka bibehallan.
det af ett lagstadgande, hwars skadliga följder för
den allmänna krediten samt otillräcklighet att betryg¬
ga omyndiges säkerhet, äro ljusligen adagalagdc och
jcmwäl af Utskottet till en del medgifne, utan äfwen
under detta fträfwande, i motsatt riktning med det
Nådiga Förslaget, kommit till ett resultat, hwilket,
långt ifrån att minska omyndiges förmånsrätt hos
deras förmyndare, twärtom i detta afseende innebär
en ytterligare betydlig förbättring. Såsom
motiver för sin i ämnet yltrade åsigt, aberopar
Utskottet hufwudsaklkgen: i:o Att omwardnaden om
de omyndige, hwilka till största delen,, utgö¬
ras af uppwäxande medborgare, ar-'ibland
samhällets heligaste åliggande», för hwilket ändamål
någon uppoffring wä! mäste talas; 2:o Att den ifra-
Den 20 Junk.
441
gasatte lagförändringcn, åtminstone i ett hänseende
skulle minska de omyndiges nu egande säkerhet hos
förmyndare; Z:o Alt Utskottet sör det nänvarande
icke ser sig i tillfälle, att framlägga något tjenlig!
förslag till surrogat härföre; 4:0 Att, enär pä begge
sidor möta olägenheter, äfwenthret tyckes heldre mä
drabba dem, som kjelfwe kunna se sig söre, samt, ge¬
nom försigtighet och omtanka, i de fleste fall afwärja
skadan, än dem, hwilka äro urftändsatte härtill; 5:0
Att churuwäl det är sannr, att ompndigö ifrägawa-
rande säkerhet kan tillintetgöras, derigenom att för-
myndarcn afhändcr sig sin fasta egendom, har dock
rn sadan åtgärd manligen ett allt för stort inflytande
pä hans egen ställning, att man skulle särdeles behöf¬
va befara widkagandet deraf, endast i ändamål, att
kringgå den omsörmälde Hypothekölagcn; samt 6:0
Att, enligt hwad Utskottet hoppas, det hädanefter som
hittills, aldrig skall blifwa omöjligt, att finna skickli-
ge och wälwillige personer, om ock med någon enskild
uppoffring, som ätaga sig det sköna kallet, att wara den
Fader, och Moderlöses mälsman. Hära swarar jag,
punkt för punkt 4:0 Att den uppoffring, som mäste
tälas för ändamälet af onwndigeS wärd, icke fär
bestämmas högre, än ändamälet fordrar och afseendet
a öfrige medborgares rätt mcdgifwer; 2:o Att den
uu gällande sörmonsrätten, som i sjelf icke innebar
annat, än en högst »vilkorlig och opålitlig säkerhet för
de omyndige, kan utan deras försäng ersättas, medelst
en ändamälscnlig kontroll och uppsigt öfwer förmyndares
förwaltning och redogörelse, hwarom mera här nedan-
före; Z:o Att Utskottets söreburna oförmäga att upp.
gifwa ett tjenligt surrogat för förmänSrätten, icke in¬
142 Den 20 Junk.
nefattar nägot öfmertygande be»vis emot möjligheten
af en sadan uppgifts lösande, utan snarare torde sä
tillskrifwaö ett öfwerdriswek mitztroende till den pä-
räkneliga framgången af Utskottets egen »verksamhet;
4:o Akt dä äfwentyret, ä den ena sidan, kan förekom»
mas medelst andre medel, än förmonsrättens bibe¬
hållande, hwaremot mädan och osäkerheten, ä den an-
dra, äswcn med den bästa försigtighet, swärligen kun»
na afböjas, torde den anställde beräkningen af ömsesi»
diga olägenheter finnas lika litel afgörande, som den
i sig sjelf ingalunda rättSenliga principen, att, dä
emellan en myndig och en omyndig uppstär fräga om
förlust hos den sednares Förmyndare, skadan företrä-
deöwis bör drabba den förstnämnde, endast i följd af
hans tillfälliga myndighets tillstånd; Z:o Att ehuru
förmyndarens åtgärd, att afhända sig sin fasta egen»
dom, manligen har ett ganska stort inflytande pä hans
egen ställning, ligger dock icke häruti något, som bör
afskräcka honom frän »vidtagandet af en sadan utwäg
till den omyndiges förfördelande; »välförståendes, dä
-förmyndaren tror sig derigenom kunna förbättra sin
egen ställning. Att han, utan en sadan afsigt, endast
för nöjet, att ändamälslöst kringä hypothekslagen,
skulle skilja sig wid sin fasta egendom, har wäl icke
blifwkt satt i fräga; 6:0 att kallet, att wara de fa.
der- och moderlöses mälsman, wisierligen är ett skönt
kall; men att del tillika är högst answaröfullt och
kan för Förmyndaren komma att medföra en obe¬
räknelig skada, dä han, i följd deraf, är nästan ute-
stängd frän möjligheten att crhälla penningelän emot
fastighetspant? I motsats med den af Utskottet an-
tagne förhoppning, befarar jag alltsä, det skicklige och
Den 20 Juni. 143
wälwillige Förmyndare, under fortfarande af nu gäl.
lande hypotheks-lagstiftning, skola blifwa allt swärare
att finna, i samma man som utwidgade krcditför.
hallanden och underlättade lane-utwägar göra det än
mera angeläget för en hwar att kunna disponera den
säkerhet, som en ograverad egendom erbjuder.
Efter denna i korthet anställda granskning af
grunderne för Utskottets Utlåtande, torde det tillgif»
waö mig, om jag icke derutaf lätit rubba mig uri
min öfwertygelse om möjligheten och angelägenheten
af de tysta förmansrätterncs owilkorliga upphäfwan-
de, utan fastmera uti swagheten af de andragne mot-
skälen, finner en ökad anledning att yrka, det Kongl.
Maj:tS Högstberörde Nådiga Proposition mätte i
sin helhet, och således äfwen i fragan om omyndi.
geö förmånsrätt, warda bifallen. Utan att upprepa
hwad den Nädiga Propositionen, till stöd för desi anta-
de uti nytz omförmäldte del, särskildt innehåller, will
jag endast för dem, som önska att ytterligare stad.
ga deras öfwertygelse uti ifrägawarande högst gran.
laga ämne, åberopa förra Riksdagens Lag-UtskottS
under N:riS 49 och 124, aflätne Betankandcn, hwil-
ka synas mig, pä ett owcderläggligt satt, hafwa fram.
ställt skälen för borttagandet af omyndiges nuwa.
rande förmånsrätt samt beswarat de emot ett sädant
förslag gjorde anmärkningar; och wägar jag göra mig
förwisiad, att, wid jemförelse emellan 1829 och 1834
ars Lag-UtskottS uti förewarande fräga yttrade mot-
satta äsigtcr, den förra skall biträdas af alla dem,
som göra afseende ä giltiga rättsgrunder och icke lata
sig förledas utaf en öfwerdrifwen och misiförstadd, om
L44
Den 20 Juni.
äfwcn i sig sjelf aktningswärd könsta af deltagande
för omyndiga personer - under hwars ledning detzag
sa kallade nödställda-belägenhet flulligen stnlie kom-
» ma att blifwa wida förmånligare, än de fullmyndige -
medborgarneö.
lltom det att den Kongl. Propositionen inne¬
fattar en werklig fördel för de omyndiga, derutinnan
att deras förmånsrätt bllfwit uppflyttad uti en får-
skildt klatz, framför Kronans, städers och witza ali-
manna Inrättningars fordringsanspråk, hos Uppbörds-
man och Catzaförcftändare, har Utskottet, uti wäckte
motioner, angående förändrade stadgande» wid För-
myndareS redowisningöstyldighet samt inrättandet af
Förmyndarekamrar, haft anledning att förestå witta-
gandek af åtgärder, som stnlie hafwa medfört full
ersättning för den trygghet, hwilken, genom intcck-
ningörättens utwidgade företräde, kunde anses wara
de omyndige beröfwad.
Uti detza ämnen aro äfwen Utlåtanden af Ut-
stöttet afgifne, hwarwid dock nakurligrwis icke asyf-
tatS, att bereda något surrogat för nu gällande för¬
månsrätt, utan endast, att, jemte bibehållandet deraf,
tillwägabringa andamälöcnliga kontroller och säkrare
uppsigt wid Förmyndares sörwaltning och redowis-
ning. Huru detta lyckats, will jag nu i korthet
undersöka.
Wid Utskottets, uti Betänkandet N:o 70 upp-
gifne, förslag till förändrad redaktion af 1 §. i 23
Cap.
Den 20 Junk. E
Cap. Ärfda-Balken, torde det tillatas mig, att, till
beswarande af Utskottet, fa framställa följande an-
Märkningar:
1:o Utffottet har ansett 2:ne exemplar böra till
Rätten inglfwas, icke allenast Utaf sjclfwa rcdowisnln»
gen för Z:ne ars förwaltning, utan äswen af alla
dertill hörande bewis; men wid betraktande deraf, att
vnrsörmälte verifikationer manligen och till större delen
bestå af »vidlyftiga årsskiftes. och boupptecknings-in.
struMenter, Anctionsprokoeoll och andra dylika hand.
lingar, hwilkas asskriswande skulle medföra en betyd¬
lig kostnad, lika kännbar antingen den komme att
drabba förmyndaren eller Pupu-en, sytteö Mig ostvan,
berörde föreskrift böra sa inskränkas, att endast orkgk-
nat-verificationerne skola till Rätten lemnäs, jemte
2:ne exemplar af förmyndareräkningen, samt att den
ena räkningen, hwilken skulle tillställas den omyndiges
närmaste fränker, bör innehålla en fullständig förteck.
ning öfwer de tillhörande bewisen, af hwilka fränker,
ne, om de sa finna nödigt, mä äga att, uppå an¬
mälan, hos Rättens ordförande undfå del.
2:o För att icke at förmyndarens godtycke öf.
Werlemna werkliggörandet af ändamälet med stadgan,
derne, angående räkningens kommunkscrande med frän-
derne, samt Domstolens åliggande att tillse, att den
omyndige rätt sker, boede, enligt min tanke, förmyn¬
daren »vid vite förpligtas att, a witz lämplig tid
efter räkningens första ingifwande, hos Rätten förete
bewis öfwer kommunikationens »verkställande samt hu«
5:te Bandek. 10
146
Den 20 Juni.
ruwida franberne wilja ätaga sig att räkningen öf-
wrrse, eller icke.
Z:o Saknas nödige bestämmelser, angående dek
förfarande, som bör iakttagas, i händelse förmyndaren
uraktläter akt hwart tredje ar till Rätten inlemna sin
redowiSningsräkning, äfwenscm i allmänhet, angående
sättet och ordningen för förmyndares inkallande till
Domstolen samt för anställande af sädant klander wid
deras redogörelse, som rinder omyndighets tillståndet
kan aga rum. Utskottet har wäl försäkrat, att någre
-ytterligare föreskrifter i sistnämnde afseende ej more af
behofwet päkallade; men dä jag icke kan biträda Ut¬
skottets öfvertygelse i denna del, föranläteö jag att
fullfölja mitt uti motionen framställde yrkande om
meddelande af bestämde ftadganden.
4:0 Hade utk sjelfwa lagredactkonen bordt till-
kännagifwas, hwad werkan de af Utskottet förestagne
granskningsätgärder komma att medföra i afseende
pä den klandertalan, som af myndlingen sjelf, efter
nppnädd myndighetsålder, kan, enligt 23 Cap. 4 §.
Ärfda-Balken, anställas. Skola detze åtgärder anses
säsom helt och bället provisoriska, eller stall den myn-
digblisne anses bunden utaf de utlätandcn och beslut,
rörande förmyndarens redowisning, som Domstolen,
dels i följd af sitt eget öfwcrinseende, och dels i an.
ledning af franders och gode mans framställningar,
kunnat under omyndighetStidcn meddela?
Denna fräga synes mig desto mera påkalla ett
tryckligt förklarande, som Lagstiftarens stillatigande
Den 20 Junk. L47
beröfwer otwkfwelaktigt skulle komma att föranled»
kill dagliga twister i fraga om slutlig decharge för
afträdande förmyndare.
5:o Domstolens behörighet att, wid förekom¬
na anledningar, skilja förmyndaren fran sin besatt»
ning och dertill förordna annan person i den förres
ställe, torde wäl kunna antagas såsom en otwungen
följd utaf begreppet om Domstolens öswcrförmynder-
skap; men till undwikande af twekan och misiförstand,
nore det nödigt, att en sadan rättighet uti lagen be»
stämdt tillädes Domaren; och anser jag alitsa att
hwad Herr Ho1m8 förslag härom innehaller bordt
uti Utskottets redactionöförändring upptagas.
6:0 Slutligen synes mig Utskottet förnämligast
hafwa felat deruti, att det icke för Domaren stadgat
någon positiv och bestämd förpligtelse, att maka öfwer
fullgörandet af förmyndares redowisnings-skyldighet
och i öfrigt iakttaga de omyndiges rätt och bästa wid
särskilde fall. Utan att en sadan omwardnad, såsom
rmbetöpligt, äläggcS Domaren, skola alla bestämmelser
i omförmalte afseende sakna den allmänna och owil-
korliga efterlefnad, som dermed asyftaS och af ange¬
lägenheten päkallaö; och föranlätcs jag, pä grund af
denna öfwertygekse, att ytterligare förnya framställ»
ningen uti min i ämnet wäckt» motion, den jag nu
äberopar, tillika med innehållet utaf Herr Uolrus wid
Betänkandet afgifne reserwation.
Efter besia hufwudsakliga anmärkningar, berat
jag hoppas att Utskottet skall lemna behörigt afseen»
148 Den 20 I»ni.
de, öfwergar jag till Utskottets Utlakande uti frägast .
rörande förmyndarekamrars inrättande.
Om det äswen ma anses möta allt för stora
swärigheter, att, under närwarande förhållanden, or.
ganisera Förmyndarekamrar, med wilker af answarS-
förbindelse för ledamörerne, torde det likwäl wara werk.
ställbart att, med åsidosättande af föreskriften om en
sadan förbindelse, inom särskilde diskrictcr tillwäza.
bringa Municipalföreningar af personer, hwilka det
alage, att iakttaga och bewaka omyndiges fördel samt
tillse, att de lagligen tillförordnade förmyndarne upp.
fyllde deras skyldighet i afseende pä förwaltningcn
och redowisningen af de omyndiges egendom. Under
medgifwande af nyttan utaf dylika inrättningar, sär-
skildt för landsbygden, har Utskottet- till widtagandet
deraf, meddclt ett tillstyrkande, hwilket dock, » ansten,
de till framställningens form, icke kan anses wara
tjenligt för befordrande af det äsyftade ändamälet.
Utskottet har nemligen funnit för godt att förestå,
det Rikets Ständer matte hos Kongl. Maj:t i un.
derbanighet anhälla, om utfärdande af en uppmaning
till innewanarne ä landöbyggden, att ibland sig utse
gode män, hwilka skulle waka öfwer förmyndare wär»
dens handhafwande inom SocknarneS eller Härader»
nes områden. Men dä det icke lärer kunna förme¬
nas landsbyggdens innewänare, att sjelfmant
gä i författning om införandet af en sadan kontrol.
lerande myndighet, som nysi nämndes, äfwen utan
att afwakta ofwanberörde Nädiga nppmaning, samt
det i allt fall skulle bero af menighelernes godtfinnan.
de, att densamma efterkomma eller icke, inser en hwar,
Den 50 Junk, 149
ött den angelägenhet, som skulle befordras, genom an¬
tagande af Utskottets framställning, i sjelfwa werket
icke blefwe bragdt ett steg närmare till mälet. Däman
såsom allmänt giltig antager en princip och söker
deraf bereda tillämpning i werkligheten, bör man und.
wika halfwa och ändamälslösa åtgärder, samt endast
widtaga sädana, som med säkerhet skola leda till ak-
Män efterföljd. Derföre, sa snart Utskottet medgif.
wik nyttan och angelägenheten af de inrättningar,
som i förslaget omförmälaS, hade Utskottet derom
bordt göra framställning i den för lagfrägor wanlkga
ordning, under fullständigt uppgifvande af de för
ändamälet nödige ansedde föreffrister; men da detta
sätt för fragans behandling icke blifvit af Utskottet
iakttagit, anser jag Utskottets gjorda hemställan en.
dast böra föranleda till en aterremitz, hwarigenom Ut¬
skottet sättes i tillfälle, att närmare öfvcrwäga sjelf,
wa ämnet och deröfwer meddela ett utlakande, som,
åtminstone i afseende pä formen, mä blifwa mera an¬
tagligt, än det nu asgifna,
I den händelse, att omyndiges förmånsrätt hos
Förmyndare warder i desi närwarande skick bibehållen,
är det, för kreditens möjliga upprätthållande, af hög¬
sta wigt, att sädane åtgärder widtagaö, i följd hwar-
af bestämd och oswiklig kännedom kan winnås derom,
huruwida en witz person innehaswcr någon, hans c-
gendom graverande förmyndare-befattning, eller icke.
Utskottet, som beslutat sig för förmånsrättens orub.
bade qwarstående, har likwäl ät nytzberörde angelä.
genhes icke egnat widare uppmärksamhet, än som er.
fordrats, för att med afslag bemöta den uti Betän¬
150 Den SO Juni.
kandet N:o 73 refererade motion, hwilken, om de»
äswen ansetts icke kunna bifallas, åtminstone bordt
tjena Utskottet till en önskad anledning, att sjelfmant
göra framställning om de medel, hwarigenom det af
Motionären äsystade ändamål, enligt Utskottets tanka,
stöde att winna; men dä sädant blifwit af Utskottet
försummadt, lärer det ifrägawarande wigtiga ämnet
böra hoS kltstottet rekommenderas till allwarligare
öfwerwägande, i sammanhang med anmärkningarne
wid Utstottetö Utlatanden, angående sörmyndarcwä-
sendet i öfrigt; och torde det emedlertid ti'!ätas mig,
att, för egen del, förestå: att, sedan lämplige före-
skrifter blifwit gifne, rörande skyldighet för de Under»
domstolar, som Förmyndare-forordnanden meddela,
ott inom witz kort tid insända deras dcröfwer förde
Prokocoller till wederbörande Hof-Rätt, de salunda
inkomne uppgifter»?, tillika med Hof-Rätternes egne
beslut, angående Förmyndares tillsättande, kunde, för
hwarje sadan Öfwer-domstols distrikt, sammandragas
uti ett enda register eller förmyndarebok; i samman»
hang hwarmed, till ändamäletS fullständiga ernående^
borde stadgas, att särskildt Förmyndaresörordnande
skulle utfärdas, dä fader eller moder sjelswe ätoge sig
förwaltnkngen af gods, som tillfallit omyndigt barn,
medan söräldrarne lefwa,
Huruwida lagbudet kunde sä utwidgas, eller med
betz promulgerande sä länge sördröjas, att detsamma
tillädes äswen rctroackiv werka», will jag öswcrlemna
at wederbörande akt afgöra. Genom antagande och
widare utweckking af det här ofwan uppgifne förslag,
wore i alla sall sä mycket wunnet, att man, medelst
De» 20 Junk. 151
efterfrågan uti Rikets Z:ne Hof-Rätter, kunde er-
hälla bestämd kunskap, huruwida en person, ester en
witz tidpunkt, blifwit med något förmynderskap be.
swärad, eller icke; och pä detta sätt skulle det, i om.
förmälte afseende sa allmänt öfwcrklagade förhällan,
de af ästventyrlkg osäkerhet, huswudsakligen undan-
rödjas, samt mö-Ikghet för fastighetsägare beredas, att,
emot erbjuden hypoeheksrätt, betinga sig nödige pen.
ningesörsträckningar, hwarifrän de nu oftast äro ute.
stängde, i följd af den nästan oöfwerwinneliga små-
vighet, som möter för anskaffandet af fullständige för-
mynderskapsbewis.
I sammanhang med frägan, angående sättet för
främmande personer, att winna kännedom om de för.
mynderskap, som ät andre kunnat blifwa uppdragnc,
torde jag fa fästa uppmärksamhet pä angelägenheten
deraf, att tydlige föreskrifter meddelas, rörande den
ordning, som bör iakttagas, för att, i witza fall, om
DomstolarneS förordnanden i förmyndaremäl under-
rätta sjelfwaZde derigenom tillsatte eller endtledigade
förmyndarne.
Omyndige barns förseende med skicklige För.
myndare, är ett af de ärenden, som käla minsta upp.
skof, och det inträffar derföre ganska osta, att Dom-
skolarne a landsbygden uti Förmyndarcbefattning in.
sätta eller derifrän skilja personer, hwilka icke äro wid
Rätten närwarande och ej heller kunna till Tinget
inkallas, i anseende till aflägsenheten af deras hem,
wist. För att i sädane fall till werkställighet befor,
dra Domstolens beslut, är följaktligen en kungörande
x
152 Den 20 Junk.
utgärd af nöden, om hwars »vidtagande och beskafftN"
het Lagen likwäl icke lemnar någon föreskrift. Sak-
naden deraf har stundom och ickej fä sällan haft till
följd, atr Bo-utredningsmän, som manligen ombesörja
Förmyndares första tillsättande, och afträdande För¬
myndare, som sjclfwe begärt deras entledigande, längre
tid, samt till och med flere ar dröjt med kommunika»
tion af förordnanderna, under hwilken tid Boutred¬
ningsmannen och afgående Förmyndarne begagnat,
samt jemwäl sig till nytta anwändt och förskingrat
Larnagodset, och de tillsatte Förmyndarne, okunnige
om deras tillförordnande, saknat all anledning att
efterfråga pupillens tillgångar, samt an mera, att dem
omhändertaga och förränka; äfwensom, att tillgangarne
derigenom för den omyndige gatt alldeles förlorade.
Jag hemställer alitsa, om icke stadgas mä, att dg
Domstolen, uppå ansökning af enskild person, utf
Förmyndarcbcfattning insätter eller derifrån skiljer
någon, som icke ar, tvid beslutets afkunnande, när-
warande, det mq åligga sökanden, att inom wist, med
afseende a locala förhållande» bestämd lid, meddela
den tillförordnade eller entledigade Förmyndaren un¬
derrättelse om en sadan Domstolens åtgärd samt öf-
mer kommunikationens »verkställande till Rätten in-
gifwa bcwiS: att ater, da beslutet om förordnande
eller entledigande faktas, utan anledning af någon
yttre framställning, och endast pa grund af Domsto¬
lens egen omedelbara öfwertygesse om åtgärdens nöd-
wandighet, behörigt Protocolle-utdrag öfwer förloppet
bör, inom wista rider, af Domstolens Ordförande till¬
ställas Kronobctjeningen eller Nämnden, och genom
deste sednares försorg tillställas den, hwilken beslutet
Den 20 Junk. 15Z
ungar; att, da i sist omsörmälte fall den tillförord¬
nade eller entledigade Förmyndaren ar boende utom
Domsagan eller i annar Län, Protocolls-ukdraget,
till minnande af ^verkställighet af kommunikationen,
skall af Domaren östverlemnaS till Konungcnö Be-
fallningLhafwande i det Län, hwartill Domsagan hö-
rer; air Förmyndarens tillträde af förmyndarebefatt-
ningen, eller skiljande derwid räknas fran den dag,
da han om Domstolens förordnande blifwir bcwislk-
gen underrättad, samt flukligen, att i händelse genom
underlåtenhet eller fördröjande af fullgörandet af
ofwanbcrörde föreskrifter, någon förlust eller skada
skulle tillskyndas den omyndige, sädant skall ankom¬
ma pa den försumliges answar,
I motsats med den åsigt, Utskottet utk slutet
af Betänkandet N:o 76 förklarat sig hysa, angående
lämpligheten af förslaget, att i kyrkorne malte kungöras,
da någon efter Lag myndig person uti omyndighets.
tillstånd försattes, anser jag ett sadant tillkännagifwande
wara bade gndamälöenligt och nödwandigt, särdeles pä
landsbygden, der, åtminstone ibland allmogen, all.
manna Tidningarne sällan läsas, och publikation fran
predikstolen nästan ar det enda medlet akt till fanne-
dom befordra sadane underrättelser, som anses wara
af allmännare wigt och interesse. Pa sadan grund ock¬
ra kunskapen om en myndkgblifwen persons återför¬
sättande i omyndighetsrillständ, ar jemförelsewis af
största angelägenhet för de menighetcr, till hwilka den
omyndig förklarade närmast hörer, sa wida denna
anstalt icke skall blifwa en snara för samma menig,
heter, att utställa sig för bedrägerier och förluster,
Den 20 Junk.
samt det för öfrigt synes mig wara en alltför långt
sträckt grannlagenhet emot den, som gjort sig oskick¬
lig till wärdén om sin egendom, att fördölja det just
för dem, som med honom snarast kunna komma i be-
röring, förestår jag, att Haradörätternes ordförande
matte, wid answar såsom för tjenstefel, sörpligtas, att
inom wist tid ester hwarje TingSterminö flut, medelst
uppläsande frän prediksiolarne, uti kyrkorne inom
Domsagan, läka kungöra, hwilka personer af Härads-
Ratterne blifwit förklarade omyndige; och borde detze
Kungörelser, till undwikande af allt för ändamälet
främmande och möjligen särande, endast innefatta upp,
gist af den omyndiges och Förmyndarens namn, utan
förmälan angäende orsaken, hwarföre den tillkännagif-
ne åtgärder mäst widtagaö. UpplySningswiö nämner
jag härwid, att en och annan Domare, oaktadt sak¬
nad föreskrift härom i nu gällande författningar, lik-
wäl, af omtanka för sin ort, pä detta sätt alltid la¬
ter kungöra, när nägon förklaras för omyndig,
Wid Utskottets Utlåtande i frägan om bestämd
föreskrift, huruledes Förmyndare bör answara för
ränta a myndlingens kapital, har jag funnit skäl till
följande anmärkningar:
4:0 Synes nägot wksit räntebelopp icke kunna
fastställas, till grund wid Förmyndares rcdowköning.
Under den lagliga maximi.begränSningen af 6 pro-
cent, är räntefoten högst olika inom särskilde orter;
i somlige fär man för utlänta penningar fulla 6 för
hundrade, i andra ater, såsom för exempel i Wester¬
norrland, endast Z, 4r, 4 till och med s procent,
Den 20 Junk.
sch det skulle således leda till uppenbar obillighet, att
antaga en öfwer allt gällande beräkningsgrund för
ränta a omyndiges medel, särdeles om den fastställdes
sä högt, som till 5 för hundrade. Det är destutom
mer an troligt, akt realisationens fullbordande skall
werka, att i allmänhet ytterligare nedsätta räntan,
hwadan sfelswa tidpunkten icke synes wara pastande
för framställandet af förslag till räntefotens fixerande,
i ett eller annat ändamål,
2:o Hwad angar det föreslagna sattet för rån-
tanö läggande till kapitalet, sä anser jag alwen det-
samma wara olämpligt och i mänga fall ledande tili
förlust lör Förmyndaren. Det kan nemligen, utan
hans förwällande, hända, att den omyndiges gälkenarcr
uteblifwa med räntcliqvid uköfwer Zme mänader efter
ZrctS slut, att t. ex. räntebeloppet mäste utsökas ge.
nom rättegäng och lagsökning o. s. w., och rättwisan
kärer wäl ej mcdgiswa, att Förmyndaren skal! an.
smara för ytterligare afgäld, an den ränta, hwilken,
i anseende till hinder, dem han hwarken kunnat för»
utse eller afwärja, kommit arr utestä öfwer den tid,
som blifwir föreslagen för widtagandet af den nya
ränteberäkningen. All ovilkorlig tidsbestämmelse är
således mindre tjenlig wid fräga om Förmyndares
förpligtande, att, medelst uppläggande af ränta, för¬
kofra omyndiges kapital, och om något stadgande i
detta afseende ansetts wara af behofwet päkalladt,
hade man, i öfwerenSstämmelse med hwad nya Lag¬
förslaget derom innehåller, bordt uttrycka den princip,
att Förmyndaren ej är skyldig, att förr smara för
ränta, än efter wist tid frän den dag medlen i hans
L56
Den 20 Junk.
händer kommit eller komma kunnat. I öfrigt Ap
storleken af det förräntade kapitalet en omständighet,
som wid förcwarande staga förtjenar att tagas i be-
traktande. Är kapitalet betydligt, sa kan Förmynda.
ren, utan swärighet eller olägenhet, fä den arliga
räntan, såsom nytt kapital, pä säker hand utsatt;
men wid sädane ringare förmynderskap, der den be.
sparade räntan för hwarje är icke uppgär till mera
än nägra fä Riksdaler, skall Förmyndaren, derest
Utskottets förslag winner bifall, bringas i nödwän-
dighet, att, med äfwentyr af egen förlust, ärligen
utlåna det obetydliga räntebeloppet till sädane behöf.
wande och oförmögne personer, som kunna wara hu-
gade och angelägne att komma i ätnsutande af det
obetydliga bidrag, som erbjudeS; enär nägon weder,
häftig eller pålitlig man icke lärer finna sig befogad
att begära eller emottaga detsamma,
Pä grund af hwad -ag salunda anfört, finnep
fag Utskottets, uti Betänkandet N:o 74, giorde fram.
ställning icke kunna antagas; äfwensom jag, för min
del, anser det wara högst swärt, om icke omöjligt,
att för ränteberäkning wid förwaltning af omyndiges
gods stadga nägon allmänt giltig grund; utan torde
man göra rädligast, att i detta, som uti andra lik.
artade ämnen, öfwcrlemna ät Domarens rättrådighet
och kännedom af förhällanden och personer, att, wid
uppkommande frägor, bestämma hwad som kan warg
rätt och billigt.
Beträffande slutligen Utskottets Utlåtande N:o 7Z,
med förslag lill ändring af 23 Cap. S §. Ärfva-
Den 20 Junk. ^57
Aalk, sä kan jag ej heller biträda detsamma. De
omständigheter, som bestämma det mer eller mindre
answaröfulla och beswärliga »vid en förmyndarebesatt-
nings utöfwande, och således böra tjena till grund för
beräknande af den deremot swarande belöning, äro
alltför mängfalldiga och af särskildta förhållanden be¬
roende, för att medgiswa billigheten af ett allmänt
stadgande, rörande beloppet af förmyndare-arfwoden.
Detta har äfwen Utskottet nödgatö antaga, enär det
uti Lag-redaktionen tillkännagifwit, akt arfwodct, da
twist derom uppstär, kan, efter thy skäligt pröswaö,
antingen nedsättas eller förhöjas, i jemförelse till det
antagne maximum af ^:del utaf den omyndiges är.
liga räntor och inkomster, hwaraf följer, att Dom-
stolens pröfningsrätt, i afseende pä beräknandet af
Förmyndares »vedergällning, skulle blifwa lika obe¬
gränsad och »vidsträckt, som tillförene. Jag frägar,
hwartill ett lagbud skall tjena, om hwilkct uttryckli¬
gen förklaras, att det icke ar gällande, i händelse att
twist uppstär? Och jag tror, för min del, att nu
existerande lagstadgandet härutinnan icke fordrar nå¬
gon förändring.
Härmed slutar jag nu de hufwudsakligaste an.
märkningarne, pä grund hwaraf jag yrkar, att Lag-
UtskortetS Betänkanden fran och med N:o 7o till vä¬
rmd N:o 76 matte till Utskottet återremitteras; och
Ivill jag i det längsta hysa den förhoppning, att Ut«
skottet, wid förnyadt öfwerwägande af de uti nyffbe-
rörde utlåtanden afhandlade ämnen, hwarken af bri¬
stande sjelfförtroende, eller af andra orsaker, stall fin.
na sig förhindradt, att antaga äsigter och utarbeta för¬
158
Den 20 Junk.
slag, hwilka, mera an de nu granskade, fia tillsam¬
mans med lidens anda och fordringarne af ett libe¬
ralare rättssystem.
katter karsson,
fran Calmar Län.
Uti hwad detta anförande innehåller, instämma
Onsta5 karsson fran Stockholms Län, kars Oa-
relins fran Kopparbergs Län.
2:o af katter ^nclarsson fran Hallands Län:
''Högloft. Lag-Utskottet har, med anledning af
wäckta motioner, om inrättande af Förmyndarekam¬
rar, uti Betänkande N:o 72 föreslagit åtskilligt stad¬
gande», för akt tillwägabringa en inrättning, som
förmodas skola afhjelpa bristen pä dylika kamrar.
Mot detta förslag torde det tillätaS mig anmärka,
att detsamma, i sädant skick det nu ar framftäldt,
icke är af behofwek päkalladt och icke heller föranle¬
der kill något nyttigt resultat. Dä Utskottet, efter
min tanka, pä grundade skäl, afslagit propositionen
om de tusta sörmonsrätternas upphörande, finner jag
icke någon anledning wara för handen till nya före¬
skrifters meddelande, om förmyndarewärden. Matt
har bland allmogen, hwilken minst af alla är i tillfälle
akt anmanda rid pä förmvndcrskapsräkningars gransk¬
ning och äswen stundom saknar förmåga dertill, icke för¬
sport någre klagomal öfwer nu gällande stadgar i ämnet.
Utskottet synes emedlertid hofwa hyst en wist farhäga för
den osäkerhet för omyndiges medels förwaltning, som skall
Den so Juni.
129
föresinnas, och welat afhjelpa den genom förändring
i lagen. Gode man, der ej frander finnas ekler »vä¬
gra ataga sig bejwäret, skola granska redogörelftrne.
Men pä htvad skäl will man »vanta, att sädane an»
swarssrie gode man skola med mera nit, an mynd»
lingarnes ständer, betvaka deras rätt? Man har här
ätminftone naturens röst emot sig. Swärigheren att
förmå skicklige personer, att utan arfrvode ätaga sig
en fä i moraliskt afseende answarsfull befattning, har
icke wäckt någon betänklighet hoö kltskottet; dcrpä
torde likwäl ett all»varsamt afseende bordt fästas.
De betydliga omkostnader, hwarkill räkningarncö gransk-
ning af sädane gode män, som nämnas i Betänkan¬
det N:o 70, ofelbart mäste uppgå, helst ärS- eller
Z-ärö-räkningarne otta af dem torde fä helt och häl-
let omarbetas, synas icke heller hafira tilldragit sig
UtskotteiS uppmärksamhet. Man hade likwäl bordt
erinra sig, att den omyndiges ärliga inkomster i de
siesta fall icke förflä till detze onödige utgifter, samt
tillse, att den omyndige icke mä nödgas utbetala 10
Rdr, för alt kontrollera det 5 blifwit riktigt an-
wände eller förtvarade. Utskottet har utsträckt Do¬
marens öftverförmvnderskap »vida utöfwer bwad Lag
hitills stadgat. Det har ökat HäradehöfdingarneS
redan förut owanligt trägna göromål, med äliggan-
den, hwilka swärligen kunna uppfyllas utan andre
embetspligters försummande. Utskottet har gjort Do»
maren afwen till mälöegare, genom anwändgnde pä
ett eget sätt af den gamla termen, "dä bör Rätten
tillse, att den omyndige rätt sker". Hittills har denna
term haft den betydelse, att Domaren, ester laga stäm¬
ning, borde enligt lag och rättwisa afdöma malek. Nu
460
Den 20 Junk-
deremot får den en helt annan wkgt. Utskottet har nerm
ligen icke alagt gransknittgömännen skyldigheten att
stämma, förmodligen af den grundade anledning, att
ganska fa personer finnas, som icke söka undwika rätte»
gängar, sä midt möjligt är. Hwem bör dä blisw»
kärande? Icke Domaren, det är klart. Ät hans för»
utseende är det^likmäl öfwerleMnak — att anskaffa
en sädan part. Han är således satt i nödwändighet,
att hemligen eller uppenbarligen uppwigla nägon till
rattegängens utförande/ samt att derefter afdöma ma--
let. Men om det ej skulle lyckas honom, art erhälla
en kärande? Härpä niet jag icke nägot att smara.
Lag-Utskottet torde dock äga fina skal / oM hwilkas
framläggande, sä i ett sorn annat afseende, jag »vörd¬
samt anhäller, och yrkar således äterrcmrfi af Betan-
kanderne N:s 70 och 72. Uti enahanda yrkande
mäste jag äfwenledes instämma, hmad angär Betän¬
kandet N:o 74- Med större tillfredsställelse skulle
jag sett, att min Uti detta Betänkande pröfwade mo¬
tion blifwik afsiagen, än att bifall dertill blifwit lem-
uadt, pä satt som nu skett-
Af det förffag Utskottet framställt, befarar jag
Menliga följder, till skada för den omyndige och jern»
träl i wisit afseende för förmyndaren- Utskottet har
k reciten icke behagat Upptaga ett skäl, pä grund
hwaraf jag i motionen yrkat, att tre mänader efter
det ranta förfaller, more för kort tid för att indrif-
tva den. Man har förbisett den wigtkga omständig¬
heten, att lagsökning, utmätning, försäljning och re-
dowisning icke möjligen kan werkställas pä 3 manader,
hwarken
Den 20 Junk.
hwarken ester de nu gällande eller de af Utskottet före-
flagne Exftcutkonöförfattningarne. Förmyndaren ma.
fte således i detta afseende taga skada. Widare lemnar
det föreslagna stadgandet anledningar till rättegångar
emellan den omyndige och Förmyndaren. Den förre
aligger bewisa, att den sednare åtnjutit högre afgäld,
än 5 för 100 af utlänte medel, sä wida han will
erhålla högre ränta. Härwid har Utskottet förbisett,
att en dylik bewisning ofta ar omöjlig, och att
stadgandet härom icke sällan föranleder rättegångar,
som skulle utebliswit, om man uteflutit berörde stad.
gande. Jag yrkar, pä grund as hwad jag nu haft
aran nämna, samt hwad jag förut anfört, att min
motion i delta ämne ma helt och hållet bifallas.
Slutligen kan jag icke underläta anmärka emot
Betänkandet N:o 75, att hwad Lag-Utskottet deri
föreslagit, icke innehäller det ringaste mer än sista mo.
mentct af 5 §. i 23 Cap. Ärfda Balken; och dä
redaktionen i Lagen är kortare, famtz någon annan
förändring, än endast deruti, icke as Utskottet är
isrägasatt, torde Betänkandet böra ogillas. Stock»
holm den 20 Juni 1834.
ketter Anckersson,
fran Halland.
3:o Af Olok Olossson frän Östergöthlands Län:
Emot Lag.UtskottetS Betänkande N:o 70, keder
jag fä göra följande anmärkning:
5:te Bandet.
11
162
Den 20 Junk.
Oaktadt kostnaden drabbar den omyndige, anser
jag en orimlighet deruti, att Förmyndaren mäste med
dubbla afskrifter verificera fin till HäradS-Rätten
hwarje Z:dje ar ingifna förmyndare-rakning. Hanö
verificationer, hwarpä räkningen fig grundar, mäste
alltid wara tillgängliga för närmaste fränder, eller
för de revisorer HäradS-Rätten förordnar till för-
myndarc-räkningens granskning, hwilkas ffyldighet
mäste wara, akt sä wäl anmärka det felaktiga uti
veristcerandet, som i sjelswa räkningen.
Zltt, pä sätt ?6r88ons frän Calmar Län
motion innehåller, Domaren anmodas, att i sä mätto
hälla tillsyn öfwer de omyndiges egendom, akt redo-
»visning infordras till Härads-Ratten, hwart Z:dje är,
frän Förmyndaren. Om äkerremifi af detta Betän¬
kande anhälleS.
Emot Betänkandet N:o 74: Erfarenheten »vi¬
sar som oftast, hurusom en fordringsägare fär, »vida
öfwer Z:ne mänader, wänta öftver sörfallotiden pä upp¬
lupen ränta. Till bestyrkande häraf, torde jag epem-
pclwiö fä anföra: om tilläfwenkyrS Förmyndaren nöd-
gas, att genom lagsökning, pä flere ställen, mer eller
mindre del af myndlingens tillhöriga medel utsöka,
har erecutor Z:ne mänaders redowieningStid, hwilken
tid icke sällan utsträcka ej allenast till half-, utan
mängen gäng till hel-är; och, under medwetandet af
defia erfarna förhällandeu, hemställer jag, huru det
more rimligt, att räntan, efter Z:ne mänaders för-
lopp, af förflutna ärers inkomst, skulle kunna med
kapitalet till förräntande sammanfogas. Sa wida det
Den 20 Junk. 163
skall göra sig tänkbart, att skicklige och wederhäftkge
personer skola ernäs till wärdare öfwer barnagodS,
böra wäl icke sädane lagar tillämpas, som föranleda
till den wcdcrhäfkigeS billiga undanflykter för för-
mynderskapö emottagande. Jag yrkar afflag, eller
åtminstone äterremisi af denna punkt, och att 1734
ärö Lag mätte fä härutinnan sörblifwa oförändrad.
Emot Betänkandet N:o 76, torde jag fä åbe¬
ropa Herr Iluk-ins motion, om det lagftadgande, att
a prcdikstolarnc, genom Kungörelse, mätte tillkänna-
gifwas, dä till myndige är kommen person blir ftälld
under Förmyndare, till förekommande af hwarjchan-
da olagliga afhandlingar, som tilläfwcntyrS kunna
med den omyndige, af okunnighet, högst oskyldigt till¬
komma. Af desia anledningar yrkar jag äterrcmitz af
detta Betänkande, samt anhällcr, att detta anförande
fär ätfölja ätcrrcmisien. Stockholm den 18 Juni
1834.
Olok Olofsson,
frän Östergöthland.
4:o Af ckolmnnes Anckersson frän Jönköpings
Län:
Wördsamt anförande emot Lag-Utskottets Be¬
tänkande N:v 70! Ehuru jag, lika med Högloft.'
Utskottet, anser, att nägot mera stadgande för en För¬
myndare, öfwer hans räkenskapers förande, ar nöd-
wändigt, anser jag likwäl att det föreslagna åliggan¬
det för en Förmyndare, att hwart 3:dje är till Rät¬
ten ingifwa sina räkenskaper öfwer förwaltningen, -er
164
Den 20 Juni.
små tillgångar finnas, skulle medföra en kostnad, som
medtoge den omyndiges kanhända hela afkastning,
som t. ex. da en omyndig blott ager ett kapital af
omkring 16, 18 n 20 Rdr och ofta derunder, skulle
räntan knappast första till förmyndare-arfwode och
omkostnader, uran någon del af det lilla kapitalet
torde ärligen medtagas.
Skulle Utskottets Betänkande, under N:o 72,
hwilket jag anser ganska »val grundadt, blifwa af
Ständerne antaget, anser jag, att dä den omyndiges
hela egendom ej uppgär till 100 Rdr, dek skulle wara
fullkomligt, om Förmyndaren för de »valde gode män¬
nen och för den omyndiges närmaste fränder uppwi-
sade sine räkenskaper, sa wida de af dem blefwo ater-
kemnade utan någon anmärkning.
Pä besia mina i korthet uppgifna skäl, anhäller
jag, att UtskottS-Betänkandet mätte återremitteras,
d« jag hoppas, att Högloft. Utskottet skall taga i
betänkande, om icke de af mig föreflagne förändringar
skulle bereda en lindring i rakenskapsföringen förden
mindre bemedlade, utan att någon fara om den o-
myndiges egendom derigenom skulle »vara att befara.
Stockholm den 17 Juni 1834>
stoliannes Anckersson,
frän Jönköpings Län.
5:o Äf ckolran Olok valllberg frän Wester»
Norrlands Län:
Den 20 Junk.
"Emot Lag.UtskotktS Betänkande N:o 72, har
jag trott mig finna Ml att göra nägra anmärknin.
gar, hwilka det mä tillätas mig här framställa.
Ehuru jag, lika med UkMttet, inser och erkänner
wigten och hehofwet af widtagna noggranna kontroller
öfwer det sätt, hwarpä de omyndigas ratt af deras
Förmyndare handhaswes och deras bästa wardås och
befrämjas, kan jag dock ej lemna mitt bifall till de
af Utskottet söreslagne matt och steg, som det ansett
för ett sädant ändamål tjcnliga.
Utskottet har asstyrkt den om Förmyndarckam-
mares inrättande wäckta staga, emedan Utskottet an.
sett, att de beswär och den answarighet, hwarmed en
sadan municipal-befattning wore förknippad, skulle
blifwa större, än att den såsom ett allmänt medbor. /
gerligt åliggande kunde betraktas. Men för att än¬
dock i något afseende befordra en förbättrad förmyn-
dareward, har Utskottet föreslagit utwäljande as sa
kallade gode män, som inom hwarje socken, utan att
wara något juridiskt answar underkastade, skulle de
omyndiges rätt och bästa bewaka. Härwid tror jag
dock, att till och med wid första påseendet, skola förete
sig hinder och swarigheter af samma art och beskaffen¬
het, som de, hwilka Utskottet trott möta bildandet af
sä kallade Förmyndarekamrar; ty, om man ock med»
gifwer, att de beswär, som bleswe en följd af gode
mäns-befattningen, wore lindrigare, an de, hwilka
skulle drabba en medlem af Förmyndarckammaren, sä
kan man likwäl ej neka, att de mödor, de försakelser
af egna fördelar, som en sädan inrättning, sä widt
den blefwe mot sitt ändamä! swarande, skulle medföra,
166 Den 20 Juni.
likwäl bleftve sädaue, att de ej kunde någon, såsom
en medborgerlig skyldighet aläggas, utan ätnjutandt
af en deremot afpasiad ersättning. Att wilja förestå,
Let en sadan ersättning borde af pupillens tillgångar
»rtga, skulle utan twiswel tillintetgöra det goda ända.
mål, man genom besia strängare kontroller asyftade;
ry genom det dubbla arfwode, som salunda komme
särskildt att till Förmyndare och särskildt till de för
hanö stull tillsatte gode män utgå, skulle samma åt¬
gärd, som afsäge den omyndiges rätt och bästa, sä
werksamt bidraga till ett motsatt ändamål, att den
myndigblefne pupillen oftast skulle finna sin egendom,
genom besia för desi redliga förwaltning och förkofran
widtagne säkerhetsmått, mera medtagen och brand,
skattad, an om den stätt under en oredlig Förmyn¬
dares blotta omwärdnad. Täger man ater i öfwer-
»vägande den med besia befattningar afsedda nytta,
den säkrare kontrollen öfwer Förmyndarens handhas,
wande af sine myndlingars rätt och bästa, sa torde
j detta hänseende, pä det af Utskottet förestagne me¬
del, mera »vara att förlora än winna. Ty om, sä.
som Utskottet synes förmoda, »vi än också hafwa upp¬
nätt den lyckliga tidpunkt, da hwar och en i det mo¬
ralista answaret fnnne en tillräckligt kraftig driffjäder
för uppfyllandet af sin pligt, hwilka torde da af ren
pligtkänsla »varmare nitälska för de omyndigas för¬
delar, de som genom blodsbandet, genom sjelfwa na.
turen, aro uppfordrade att »verka för deras »väl,
eller de, som oftast mot sin »vilja, genom blotta till-
sakligheten, sätt sig en pligt älagd, med hwilken de
mäste dela den omtanka, som de »velat lemna ät egna
angelägenheter, och genom hwilken kanske mängen sett
Den 20 Junk. 167
sig beröfwad det lyckliga lugn, som han hoppats fin¬
na uti eu maklig och frän alla bekymmer frikallad
lefnad? Härigenom torde utan swärighet infes, att,
i fall der moraliska answarct anses tillräckligt förbin¬
dande till ett redligt uppfyllande af medborgerliga
pligler, den granskning, som fränder hittills utöfwat
öfwer Förmyndares förhållande, torde wara werk-
sammarc och mera tillfyllestgörande, an den man har
skäl att wanka af de föreslagne gode mannen, som
ej genom något heligare band äro fästade wid dem,
hwilkas rätt de skola bewaka.
I den händelse, att den omyndige antingen skulle
helt och häller sakna anförwanter, eller de med likgiltig-
het anse hans bästa, sa torde man af den, som enligt
23 Cap. i H. Arfda-Balken, Domaren i franders
ställe har att förordna, fa wänta sig en granskning
af Förmyndarens för sin förwaltning afgifna redo-
wisning, wid hwarS tillförlitlighet man med samma
säkerhet kan trygga sig, som någonsin till den pröf-
ning, som de föreslagne gode männen kunna anställa;
helst den förre, som under Förmyndareanswar ager
att bewaka den omyndiges rätt, pä en gäng har ba¬
de en moralisk och juridisk förbindelse till samwets-
grann, pröfning as Förmyndarens förfarande.
Slutligen synes mig Utskottet hafwa ät desie
gode männen lemnat en oknskranktare myndighet, an
som kan wara förenlig med andamälet för deras be¬
fattning; ty dä man besinnar möjligheten deraf, att
en Förmyndare, som, genom en mindre redlig för-
waltnkng af de i hans händer »varande medel, af en
168
Den 20 Juni.
strängare redogörelse hade manga wädor att befara,
kunde för personliga förhallanden och en oräknelig
mängd andre ukwagar, tillwinna sig Godemannens öf.
werscende, skulle ofta den, som pä det skändligaste
satt wanwärdat och kränkt sine myndlingars ratt, ge.
nom GodemännenS wäld och mannamon, undgå all
widare answaröpäföljd, dä det berodde af Godemän¬
nens wälbehag, att hanö fel inför Rätten afflöja, el¬
ler af wälwilja desamma hölja i ett ogenomträngligt
mörker.
Om äterrcmitz af Betänkandet anhälles. Stock¬
holm den 20 Juni 1834.
ck. O. Oaftlbsi-F,
frän Wcstcr.Norrland,
6:o Af samme valllberg.
''Ehuru jag ej kan misikänna det nit för omyn¬
diges bästa, som Lag-Utskottet i alla dermed gemen-
skap ägande srägor ädagalagt, kan jag likwäl ej und-
gä, att mot Lag-Utskottets Betänkande N:o 74, af-
gifwa den anmärkning, att Utskottets förslag, det
Förmyndare skulle wara skyldig, att för den ärliga
besparingen pä afkastningen af den omyndiges egen¬
dom answara, dock ej med högre ranta än 5 för 100,
kan föranleda till den tolkning, hwarigenom Förmyn¬
dare lätteligen kunde förpligtas, att för räntan ä sä-
dane medel ständigt answara med 5 procent; Men
dä det ofta, oaktadt de redligaste bemödanden, kunde
blifwa omöjligt, att sä pupillens medel förräntade
lill högre an 4 Z procent, och Förmyndaren pä sädant
Den 20 Juni.
169
sätt skulle nödgas, att af egne tillgångar ersätta den
dristade halfwa procenten, anhäller jag, att Utskottet
matte giswa den söresiagne förklaringen det förtydli¬
gande och den bestämdhet, att, da Förmyndare wisat
sig hafwa pä bästa sätt sökt förkofra och förränta sin
myndlings penningar, kan ma warda fran allt widare
answar för högre ränta frikallad.
Om det dock funnes nödigt, att för denna ränta
bestämma ett mitzt belopp, anser jag, det ett mini-
mum af 4 ^ för 100 derföre wore tjenligare att fast.
ställa, hwarigenom sä wäl Förmyndares som pupil-
lerS säkerhet wore förwarad; den förres, emedan han
derigenom undginge äfwentyret att swara för högre
ränta, än det wore honom möjligt att anskaffa; den
sednares, emedan härigenom bestämdes ett belopp,
som den af deras egendom fallande ränta ej finge
understiga, hwilkct ock för deras rätt loswade ett
bättre skydd, an det af Utskottet föreflagne maximum,
som wäl utstakar det högsta, hwartill den inflytande
räntan får beräknas, men tillika lcmnar Förmynda¬
ren öppen frihet, att uppgifwa den sa lag som helst.
Att 4 x procent, såsom ett stadgadt minimum, utgör
en för myndlingen ändock nöjaktig afkastning, wägar
man tro, dä de under den i Stockholm inrättade
FörmyndarckämmarenS förwaltning stående omyndiges
medel ej afkasta mera än 4Z för 100, och det i
hufwudstaden, der det ständiga bchofwet af rörelse,
kapitaler gör tillgängen pä läntagare större och lä¬
lunda tillfället till medlens förräntande lättare. Om
tillfället äter skulle sätta Förmyndaren i tillstånd,
att af Pupills medel winna en afkastning, som öf-
470
Den 20 Juni.
rverstege det fastställda minimi-beloppet, sa torde, ge¬
nom Förmyndarens skyldighet att answara för den
högsta ranta, som konjunkturer och lokala sörhällan-
den göra möjlig, äfwcn detta öswerskott ej annor¬
lunda an till pupillens lästa kunna amvändas och
redowifas. Om ätcrrcmist anhälleS således. Stock¬
holm den 20 Juni 1834.
ck. 0. DalUlzer^,
fran Wcster-Norrland.
^näei'8 Danielson fran Elfsborgs Län upp¬
läste följande skriftliga anförande:
Dä Lag-UtskottetS Betänkande» N:6 70, anga-
ende Förmyndares redowisningsskyldighet; 7l, angå¬
ende de sä kallade tysta förmånsrätterna; 72, angå¬
ende Förmyndarekamrars inrättande; 74, angående
answaret för ränta ä myndlings kapital; samt 75,
angående förmyndare-arswodcu, stä i ett sädant sam¬
manhang med hwarandra, att de icke kunna, utan
skada för sakernas behandling, ätskiljas, utbeder jag
mig, att deröfwer pä en gäng fä framställa mina
anmärkningar, i hopp att Ständet skall bewilja äter-
remitz af dcsta Betänkande», samt att Utskottet der¬
efter mätte gifwa ost förändrade förslagen.
De olägenheter, som förorsakas af de sä kallade
tusta förmänSrätterne, för fastighctökreditcn och wigten
af att detze olägenheter skyndsamt undanrödjaS, lärer
icke fordra nägon »vidlyftig bewisning, ty de aro all¬
mänt inscdde och erkände. Man nödgas likwäl med-
gifwa, att det more högst otjenligt, om man bort¬
Den 20 Juni.
471
tager de delar deraf, som äro ämnade att betrygga
omyndige barns arfsmedel, derest desias ratt icke till.
räckligt är skyddad af StatS-inrättningarne ock »var.
den af deras egendom ställes under sadan offentlig
uppsigt, att desi förskingring derigenom förekommes.
Att söka en sadan, de omyndiges egendom be-
tryggande åtgärd uti förmyndarekamrars inrättande,
more witzerligcn under andra förhållanden ma hända
det kraftigaste medlet, samida dcsie kunde riktigt or¬
ganiseras och grundas pä municipal - befattningar ,
hwilkas personal ständigt förändrades, enligt uttrycket
af allmänna förtroendet, »vid ärligen eller wid »visia
arS utgång anställde mal. Men da mara locala för¬
hållanden i desia fall allt för mycket förswara bil»
dandet af dylika stiftelser, hwilka äfmen annu hindras
af bristande mana hos menige man, att taga »verk¬
sam andel i de administrativa angelägenheterne och
isynnerhet i sadane, der en allmännare kunskap af
Lagformerne är behöflig, kan man ej nu ensamt pä
denna »väg hoppas akt »vinna ändamälet. Jag är
deremot, lika med rcsermanten Herr Holm, öfwcrty-
gad, att »vara LandS-domare skulle kunna i detta af¬
seende, utan akt deraf belastas med obilliga bördor,
göra sig ytterligare förtjente af samhället, och att de
da skulle se sin merksamhcc underlättad af allmänna
förtroendet, o»»» ät dem uppdrogs att »vaka öfwer
Förmyndare medlens förwaltning och »vard, samfäldt
med någre af Häradet, genom socknefullmäktige, ut¬
malde remisorer. Man borde likwäl härrvid noga
akta sig för att ålägga denna granskande auktoritet
172
Den 20 Junk.
någon juridisk answarighetöskyldighet, ty för den synes
det moraliska answaret wara det ändamälsenligaste;
men deremot skulle man, genom ett sädant bestämdt
granskningsäliggande, göra allt undseende med de
enskilde Förmyndarncs förfarande omöjligt.
Deste Förmyndare, pä detta sätt förbundne, att
underkasta sig en ärlig granskning af allmänt aktade
personer, och att inför örtens domare förklara sig öf¬
wer de af rewisorerne gjorde anmärkningar» samt til¬
lika uppmanade att fästa afseende pä de råd för för-
waltningcn, som domaren läter till Domstolens pro¬
tokoll anteckna, skulle säkerligen för deras eget anse¬
ende, för den derigenon ännu mera tryggade answars-
befrielsen i framtiden, samt i känslan af wigten utaf
en befattning, hwarwid äfwen det allmänna fäster
sä stor uppmärksamhet, undwika hwarje den ringaste
anledning till klander; och de wärnlöses rätt och bästa
skulle säkerligen mer, än genom tysta sörmonsrätter
eller hwarje annan anstallt, dä betryggas. Om nu
dertill kom, att Förmyndare, emot ett billigt arfwo-
de, olades att swara för en bestämd allmän ränta
samt att ester afgifwen utgiftöräkning ärligen lägga
öfwcrskottet till kapitalet och ränta derä beräkna, sy¬
nes mig mälet wara pä bästa sätt wunnet för de o-
myndige, som ega nägon förmögenhet.
Jag skulle säledes tro, att Högloft. Lag-Utskottet
borde föreskä Riketö Ständer följande förändrade
redaktion i wista delar af Ärfda- och Handels-
Balken:
Den 20 Junk.
173
22 Capitlet, Ärsda-Balken.
1 §.
"Nu är Förmyndare lagligen nämnd, underrätte
sig dä noga om den omyndiges gods i löst och fast
och ingifwe till Rätten uppgift dera in duplo, hwar-
af ett exemplar, med Rättens påskrift, honom ater-
ställes. Är gods ej upptccknadt, läte han det genast
ske, och warde han barnagodset, såsom sitt eget, eller
gälde skadan."
4 §.
"Lösören, som för omyndig finnas umbärlige,
eller icke såsom sällsamhcter kunna för honom äga ett
högre wärde i framtiden, late Förmyndaren a öppen
Auction föryttras, sedan derom bliswit kungjordt fran
predikstolarnc i Häradet eller Staden, minst io da-
gar förut. Late ock den omyndiges närmaste fränder,
som när äro, det weta."
Här bör äswen införas den föreskrift, som Ut¬
skottet föreslagit i Betänkandet N:o 74.
23 Cap.
1 §-
"Förmyndare skall för hwarje ar afsluta riktig
räkning öfwer allt det han om händer hafwer, sa att
deraf skönjes, huru han omyndigs egendom förwaltat.
Deraf ingifwe han till Domstolen tre exemplar,
hwaraf twenne med Rättens påskrift honom ater-
ställas; den ena kör att genast meddelas myndlingen,
om han hunnit till de arén, att han sjelf den gran¬
174
Den 20 Juni.
ska kan, eller till hanö närmaste stander, om sädans
finnas."
"Nu aro räkningar wid första Ting, för derför,
flutna äret, till Domstol aflemnade, utsatte da Doma¬
ren wist dag till den för Förmyndare-räkningarneS
granskning, pä satt derom särskildt stadgadt är, af
Stad eller Härad utwalde revision. Derom bör äfwen
i kyrkorne kungöras minst 14 dagar förut. Finnes
wid denna revision något att emot Förmyndare rak-
ning påminna, eller anmäler myndling sjelf, eller hans
närmaste stander, sig haswa något att wid förwalt-
ningen erinra, och skulle ej Förmyndaren, derest an-
märkningen befinnes grundad, fädant genast inför re¬
visionen erkänna och rätta, ware Domaren pligtig, att
intaga påminnelse i Rättcnö Protokoll, och att tillse
att den omyndige rätt sker. Finna stander eller siere
revisorer eller den omyndige sjelf, om han till 16 ar
kommen är, att Förmyndare icke rätteligen förwaltar
den anförtrodde egendomen, anmäle det hos Rätten,
som pröfwe af omständigheterna, om annan Förmyn-
dare förordnas ma."
5.
Har bör införas den redaktion, som Lag-Utskot-
tet föreslagit i Betänkandet N:o 75-
Handels-Valken.
FöreflaS ordalydelsen i Konungens Proposition,
(se Betänkandet N:o71, pag.il), samt upphäfwan-
de af 8, 9 och 10 §. §. i 17 Cap. Handels-Balken.
Den 20 Juni.
175
Förslag
till särskild Förordning om ärlig Revision af För-
myndarewärden i Riket.
§. I-
I hwarje Stad och Haran der ej Förmyndare¬
kammare finnes inrättad, förrättas en särskild gransk-
ning öfwer Förmyndarewärden af Borgmästaren eller
Häradshöfdingen och en genom Församlings- eller
Socken.Fullmäktige för tre är utwald Revision, be¬
stämde af minst Z, men om granskning mäste ske pä
flere afdelningar, af 6 eller högst y wälkände och red¬
lige män. Äfwen utscö nödige Suppleanter.
Ett sädant förtroende kan ej första gängen af-
sägas, utan pä de laga skal, som i 21 Cap. Arfda-
Balken omtalas, och deribland endast de fem först
uppräknade. Icke heller sedan man i 6 är warit
derifrän befriad.
§- 2.
Denna granskning ware dock icke af beskaffenhet,
att föranleda nägon ändring i de allmänna stadgan-
den om Förmyndare.answar eller ersättningsskyldig¬
heter, som Hagen i Ärsda-Balken m. m. innehäller;
icke heller kan lagligt ätal emot den granskande per-
sonalen ifrägakomma, derest icke bewisas kan, att nä¬
gon af egennytta eller i förening med Förmyndare
undandöljt wcrkliga förhällandet.
§. 3.
Förmyndare-revisionen skall ärligen sammanträda
pä DomhafwandenS kallelse, som äfwen i kyrkorne
176 Den 20 Junk.
uypläsaS köl', sedan de afstutade Förmyndare-räknin-
garne, med sine verifikationer, för det förslutne äret
blifwit dit ingifne. Sammankomstcrne hällas i Dom¬
stolens lokal och före Domaren sjelf ordet, men i
desi tillfälliga franwaro, den som revksorerne ibland
sig utse. Protocoll skall wid sammankomsterne förås
och behörigen justeras.
§. 4.
Wid revisionen äge omyndig, om han till 16
ars alder kommen ar, och flander äfwen tillträde, dä
wederbörande Förmyndares räkning granskas; och
pröfwe rcvisorerne deras anmärkningar om de sä»
dant yrka.
§. 5.
Revisionens arbetssätt, äfwcnsom alla gemen¬
samma beslut afgöras genom de fleste rösterne. Wid
paria vala bliflve Domarens åsigt gällande. Lagen
antyder särskildt i Ärfda-Balken, 22 och 23 Capitlen,
revisionens åligganden. Hlvarje revisor bör i öfrigt
med särskild sorgfällighet efterse, att Förmyndarewär-
den i allt, pä lagligt och omsorgsfullt sätt, af weder-
börande Förmyndare utöswas, och wara pligtig anma-
la till Protokollet allt hwad han finner anmärk-
ningswärdt.
§. 6.
Efter fulländad granskning af hwarje rakning,
underfkrifwas alla exemplaren af dem, som gransk¬
ningen förrättat och öfwerlemnaö sedan till Domsto¬
len, Förmyndaren, myndlingen eller betz fränker.
§. 7.
Dm 30 Junk. 177
§. 7.
ReviforerneS Protokollet skola alltid till Dom»
stolen aflemnas och der wara tillgänglige för dem,
som deraf behöfwa del.
§. 8.
Inga arfwoden, reseersättningar eller andra be¬
talningar kunna för Domarens och revisorerncs be-
fattningar med denna granskning ifrågakomma.
§. 9-
Skulle sadan afgång i den utwalda revisions
personalen inträffa, att alla supplcanterne inga, utses
nya suppleanter af revisorerne kjelfwe.
Stockholm den 20 Juni 1834.
H.. Danielson".
I ^.näers Danielsons yttrande instämde Oustak
Oustaksson fran Södermanlands Län.
IMs 8trinälunä fran Wester-NorrlandS Län:
I afseende pä Lag-UtskottetS Betänkande N:o 70,
kan jag icke biträda den mening, att Förmyndare bor«
de hwarje ar afgifwa redowisning för förwaltningen
af den omyndiges egendom. Om sadan redowisning
rwefallt skulle ärligen lemnäs till bäde Domstolen och
närmaste fränder, fä komme detta att förorsaka För-
myndaren sä mycket beswär och kostnad, att han, da
pupillens tillgängar äro ringa, icke kunde deraf räkna
5.te Bandet. 42
178
Den 20 Junk.
sig full ersättning till godo. Deremot om, såsom hit¬
tills, efter LageuS föreskrift, Förmyndaren hwart
tredje är afgifwer till Rätten fullständig rcdowisning
för egendomens förtvaltning, och denna redowisning
sedan granskas af Domhaftpanden eller annan af ho¬
nom dertill förordnad person, sa syneö derigenom full¬
komligen kunna »vinnas andamälet, att bcwara den
omt-ndigeS ratt, jemte det, au Förmyndaren icke o-
nödigtwis beswäras eller med utgifter betungas. Hit-
tills har det »varit Förmyndare mcdgiswat, att, da
han sjelf icke förstått hwilka åtgärder »voro förman,
ligast att i bestyret med pupillens tillhörighcter »vid¬
taga, derom göra förfrågan hos Domaren och af ho¬
nom inhämta nödiga föreskrifter^ Detta bör, såsom
hittills, fa fortfara, och utgör all den juridiska upp.
sigt och pröfning, som skäligen bör Domaren tillkom-
ma, i afseende pä sörwaltningen af omyndiges egen.
dom, utom i de fall, dä frågor derom, genom in.
stämning, göras »vid Domstolen anhängige. Det ar
yttradt, att, för granskningen af Förmyndares ät-
gärder med omyndiges gods och redowiSningen der¬
före, inom hwarje Härad borde hällas en ärlig rcvi-
sion, deri Domaren eller annan af honom utsedd
person skulle »vara Ordförande. I min hemort, och
säkerligen i flere delar af Riket, finnas ganska »vid-
sträckta Härader af ända till 20 mils längd, och
skulle alltså antingen Domaren för omförmälde gransk,
ning nödgas resa 10 ö 20 mil och, om han är bo-
resa till Domaren, för hwarje gäng denna gransk,
ning borde anställas. Betydliga utgifter till resekost-
Förmyndaren »vara föranläten företaaa en lika läna
Dett 20 Juni. L79
nadö ersättning och arfwoden skulle häraf falla ds
omyndige till last, och ur denna synpunkt wisar sig
iirägawarande förslag olämpligt och oantagligt. Alla
desia isrägaställde försigtighetsmått bchöfwas icke, om
omyndig får bibehålla samma säkerhet för sine arfs»
tillgångar, som hittills, hos Förmyndaren, hvarige¬
nom den omyndiges ratt pä bästa sätt är förwarad.
Riktigheten af den i Lagen antagna princip, att La»
gen bör warda sig om den, som icke kan warda sig
sjelf, lärer icke kunna bestridas, och, när genom förra
tiderö lagstiftning, den omyndige bliswit beredd den
bästa möjliga säkerhet för bibehållandet af sin egen»
dom, hvarmed han sjelf icke kan eller fär taga be»
fattning, sa böre wi lata osi angeläget wara, att icke
denna säkerhet ma i någon män förminskas, hvilket
otwiswelaktigt, genom den tysta sörmänSrättens bort¬
tagande, skulle ske, afwen om de af Utskottet före»
slagne, och ännu flera preserwativer sättas i stället.
Hufwudsakliga skälet till förändringen skulle wara,
att bereda längifware mera säkerhet hoS Förmyndare,
men den som drager i betänkande, att lemna län ät
Förmyndare, kan läka bli det, eller se sig noga före
om säkerhet finnes. Jag lemnar derhän, huruwkda
det kan wara lämpligt att minsta allmänna Casiors
hittills ätnjutna förmänsrätt HoS UppbördSmän. Mig
synes dock, som detta skulle medföra icke obetydlig
wada, helst jag, under Riksdagar jag bcwistat, sätt
tillfälle att erfara, hurusom StatSwerket sätt wid-
kännaö gansta stora förluster genom UppbördSmänS
oredlighet. Om nu intecknade fordringar skulle fä
förmänsrätt framför casiors eller penningcwerks i all¬
mänhet fordringar, sä skulle det blifwa lätt för en
Den 20 Juni.
bedräglig tjensteman, att, ester förskingring as sist.
nämnde skags medel, läka i sin egendom inteckna dik¬
tade skulder, och såmedelst ästvcn af de förmente för.
dringsägarne bereda sig underhall för lifstiden, utan
att någon ersättning för casiornas medel kunde »vin.
nas. Om den förmånsrätt, som för sädane medel
hos Uppbördsman är stadgad, skulle hindra honom
att upptaga sa stora län, som han eljest möjligen
skulle kunna förskaffa sig; sä är detta bättre, än att
det skulle wara honom öppet, att ingä i sädane tranö»
actioner, hwilka medförde minskning eller upphörande
af säkerheten hoö honom för berörde medel, dä han
dem sjelf anwandt, och hwilka alltid böra undwikaö
af hwar och en, som will behälla sin tjenst och när
fom helst göra redo för sin förwaltning. Beträffan,
de den ränta, som Förmyndaren bör ä sin myndlings
capital »vidkännas, sä anser jag, lika med ?ers-
8on frän Calmar Län, att nägot wisit belopp deraf
icke bör för hela Riket bestämmas. Wanliga räntan
ar icke lika i alla orter. Den varierar emellan 4 och
6 procent, och skulle följaktligen, om öfwerallt 5 pro.
cent af Förmyndaren borde erläggas för omyndigs
medel, antingen den förre eller den sednare pä mänga
orter lida orätt. Lämpligast är, att den i hwarje
ort »vanliga räntefot utgör grunden för Förmynda,
rens äliggande i detta afseende, och att, i härom före.
fallande frägor, bestämmandet mä bero af wederbö.
rande Domstol. Detta är ock sä mycket mera ange.
läget, som, bland de fördelar »vi hastva att af Rea»
lisationen förwänta, äfwen är den, att räntan i all¬
mänhet skall nedgå under 5 och kanhända under 4
procent, »vid hwilket förhällande ingen skulle wilja
Den 20 Juni. 181
ätaga sig förmynderskap, om dermed more förenad
skyldighet att answara för 5 procent a omyndiges
kapital. I följd af hwad jag nu yttrat, yrkar jag
äterremitz af alla nu i ett sammanhang föredragne
Betänkande», ehuru jag, om det kunde lata sig göra,
heldre skulle se, att Utskottet Betänkande N:o 71,
i den del det innehaller afstyrkande af bifall till
Kongl. Propositionen om de tysta förmånsrätternas
afskaffande, blefwe antaget.
Häruti instämde LonAt Lrik88on fran Werm.
lands Län.
Secreteraren utbad sig att fa fästa uppmärk¬
samheten derpå, att Lag-Utffottet, genom desi förslag
till ändring af 23 Cap. i §. Ärfda-Balken, icke satt
i fraga någon den ringaste förändring, i afseende pä
de tider, dä Förmyndare är pligtig att uppgöra och
aflemna redowisnings-räkning för sin förwaltning;
och uppläste Secreteraren, till upplysning härom,
början till 23 Cap. i §. Ärfda-Balken och till Ut.
skottets förslag i Betänkandet N:o 70.
Af ?6r Nilson fran Christianstads Län inlem,
nades följande Anförande:
'Det är en pä redan gammal erfarenhet grun.
dad sanning, att omyndiges medels förwaltande er.
fordrade en närmare kontroll, än den som enligt
nu gällande lagar och författningar, äger rum,
samt att Real-kreditcn i allmänhet behöfde i be-
tydlig mon underlättas; men huru wart Lag-Utskott
insett och behjerta! desi Betänkande» N:ris 70, 71,
182
Den Zo Junk.
72, 73, 71, 75, 76, och 77, hwilka hwar för sig
förtjena siere anmärkningar; men jag will inskränka
mig till nägra fa, i den öfwcrrygelse att de mcdbrö-
der inom Hederwärda Ständer, som i förberörde äm-
nen »väckta motioner, ej underläta att desamma
förswara.
I förstnämnda Betänkandet N:o 70 har Ut.
skottet, med förbiseende af siere utaf motionären Herr
ilolni anförde »väl grundade motiver i afseende ä
Förmyndares redowisningsstyldigher, ansett sig hjel¬
pa fåken genom förcsiäende af ett tillagg tili 23 Cay.
1 §. Ärsda-Valken, som i de fleste fall icke lärer gö¬
ra controllen a Förmyndaren och säkerheten för de
omyndiges medel bättre än den hittintills warit. Sä
t. ex. har Utskottet förestagit, "att förmyndaren hwart
tredje är skulle till Rätten inlemna sin rcdowiening
uti 2:ne exemplar samt de dertill hörande bewis, och
att räkningen derefter borde utställas till granskning
af närmaste fränker eller af Rätten walde gode man;
och att att Rätten borde tillse det den omyndige
rätt flex".
Om andamälet med detta stadgande warit nä.
gon lagstiftnings förbättring torde wara swart att
inse, men säkert ar, att det i »verkställigheten icke
medför den ringaste förmon, enär icke ens blifwit före-
skrifwit sättet och ordningen för oredlige Förmyndares
inkallande till Domstolen och rätta formen för klandret
samt huru det borde anhängigt göras, och det wäl ej
lärer fä antagas, att Domstolen skulle »vara i sädane
twister bäde kärande part och dömande. I annat
Den 20 Juni. 183
fall bör »val aldrig domstolen sä äga att emot räk¬
ningen göra »agra detailerade anmärkningar, som
föranleda Förmyndarens tilltalande, emedan lankan
om Domarens opartiskhet derigenom skulle förswinna.
Dä således med wisihet kan och mäste antagas, att
Förmyndareredogörelsers inlemnande till Domstolar
hwart tredje är, pä sätt och i den ordning Lag-Ut¬
skottet föreslagit, icke medför den äsyftade wcrkan,
men skulle förorsaka Domstolarne ett onödigt beswär,
Förmyndarne, osta längt frän Domstolen boende, en
kostsam resa och tidspillan, hwilket allt slutligen drab¬
bade den omyndige, som i de fleste fa6, genom af¬
drag af sä betydlige kostnader, skulle lida en betydlig
minskning af sitt capital; sä ogillar jag pä det högsta
Lag-Utskottelö tillgörande i förevarande fall.
Pä de skäl Kongl. Maj:tS Nådiga Proposition,
om ändring as 8, 9 och io §- §. samt förklaring
af 2 §. i 17 Cap. Handcls-Balken, innehäller, inser
äfwen jag nyttan af de tyfta förmänörättcrneS
upphörande. Men intill desi nägon annan säkerhet
för omyndiges medel wunnits, genom inrättande af
Förmyndarekamrar eller dylikt, mäste jag för min del
gilla det slut, hwari Utskottet uti frägan i desi när»
warande stick stadnat, ehuru jag lifligt önskat, att
Utskottet sä behandlar de gemensamme fräqorne, att
ömscsidige andamälcn kunnat wunnits. Utskottet har
äfwen pä ätstillige stäk aistagit flere motionärers yr»
kande om inrättande af Förmyndarekamrar och, bland
annat, derföre att Motionärerne icke gistvik någon
närmare ledning för uppgörandet af de i detta ämne
erforderlige lagbestämmelser. Om fåken gnsettS ivigtig,
184 Den 20 Junk.
Hade wäl uppgörandet af sädane lagbestämmelser i
framsta rummet tillhört Lag-Utffottet, som genom den
föreflagne underdåniga hemställan hos Kongl. Maj:t,
ej uppfyllt ändamälet af motionarerneS wäl grunda¬
de framställning. Jag yrkar således, att Utffottet
aläggeö närmare taga detta ämne i öfwerwägande.
För antagandet af Herr LsNors motion, att
da Förmyndare förordnas af annan Domstol än den
Underrätt, i hwars Domsaga Förmyndaren bor, sist¬
nämnde Rätt ma erhålla del af förordnandet, har Lag-
Utffottet anfört flere swärigheker. Men will man
ändamalet, mäste man wilja medlen, och ehuru, hwad
jag gerna will medgifwa, det ifrägawarande icke är
absolut »verkande, were det dock i flere afseende», för-
monligt, äfrven om, som Utffottet nämner, upplys,
ning osta kom att saknas angående beloppet, hwarfö-
re Förmyndaren answarade, emedan detta wore lätt
att utforska, när man egde kännedom om Zörmyn-
derffapet.
Pä desie grunder yrkar jag aterremisi i ett sam¬
manhang af Lag-UtffottetS ifrägawarande Betän-
kanden.
Nilson,
fran Christianstads Län."
Iöns Ionsson frän samma Län ingas twenne
Anföranden, af följande innehäll:
1:0 Wid Lag-UtffottetS Betänkande N:o 74:
Om det a ena sidan är Statens pligt att tillse,
det omyndiges rätt, den de kjelfwe icke äro i tillfälle
Den 20 Junk. 185
att bewaka, ma blifwa af andra med all möjlig om.
sorg wärdad; sä ar det a andra sidan en ostridig
fordran af lagstiftningen, att den ej genom Försatt,
»ingar, som till ofwannämnde ändamål skulle leda,
gör förmyndarekallet sä trvckande, akt da ett skikt
förordnande ar i fräga, hwar en söker alla möjliga
undanflykter, de omyndige till föga båtnad.
Jag gillar wksierlkgen Utskottets uti förewarande
Betänkande gjorda förslag, att ränta för omyndiges
capitaler bör beräknas till hwad som allmänneligen
(åtminstone i den ort, der Förmyndare bor) är gäng.
bart, hwilket öfwer hela landet lärer för närwaran.
de belöpa sig till 5 för 100 om äret. Widkomman.
de ater det stadgande, att Förmyndare skulle wara
skyldig beräkna ränta pä ränta Z:ne mänader frän
hwarje ars skut, kan jag ej anse detsamma öfwerens»
stämmande med billighet. Lika sä säkert som man
kan antaga, att den Förmyndare, hwilken icke will
uppfatta det stora moraliska answar, som hanö wig.
tiga kall innebär, har flerfaldig» utwägar att eludera
ett sädant i sig sjelf obilligt päbud, torde man äfwen
inse, att den redlige Förmyndaren icke ett ögonblick,
sä widt pä honom beror, läter de ombetrodde arfs-
medlen ligga för myndlingen ofruktbara. Men männe
han med bästa wilja skulle kunna göra dem till den
grad gifwande, som Utskottet föreslagit? Hwar en,
som innehaft förmynderskap, har sätt erfara, huru
sivärt det är, att äfwen af de säkraste fordringar fä
räntemedlen pä dagen, ja ens flere mänader efter
förfallotiden; och sedan att med erforderlig säkerhet
fä dem utlänte, läter i sanning icke göra sig i en
186
Den 20 Inni.
handwändnkng. Wid de fleste tillfällen av ock ben
ränta för äret, hwilken öfwerstiger uppsostringskost-
nadcn, en summa mindre betydlig, än att någon will
till läns mottaga den, med presterande af all den sä¬
kerhet, som en Förmyndare mäste fordra. Derest
Förmyndaren wille pä dagen lagligen utkräswa alla
räntor, för att söka att, om det wore möjligt, följa
det ifrägawarande projecterade lagbudct, sä skulle wäl
snart den med erforderlig säkerhet förscdde läntagare»
uppsäga kapitalet, för att hoö en mindre sträng ka¬
pitalist, den der ej pä dagen läge honom öfwer med
ränta, fä sitt län omsatt. I fall i en framtid, ge-
nom ändamälsenliga inrättningar, penningar skulle
blifwa mera gängse, komme detta förhållande att
ännu oftare inträffa, pupillen, eller ock Förmyndaren
sjelf, till stor förlust.
Af Utskottets förslag skulle äfwen en omständig¬
het uppkomma, den der ingalunda bör förbises. Dä
nemligen Förmyndare ständigt wore nödsakad till att
bewisa, dct^räntemedlen ej kunnat indrifwas eller ut-
länäs, enligt stadgandet, gäfwe sädant anledning till
twistigheter och rättegängar emellan Förmyndare och
myndling, de der wäl borde stä i förhällande till
hwarandra, som fader och son. Om deremot För-
myndare owilkorligen wore pligtig, att hwart Zdje är
lägga ränta till kapital, kunde han ej undskylla sig
med den knappa tiden, ej heller wore han sjelf satt
i otillbörlig förlägenhet. För min enskildta del skulle
jag med belätenhet och tacksamhet anse den Förmyn¬
dare, som efter denna grund wille, wid min bortgäng,
redligen förwalta dek arf, som kunde tillfalla mina
Den 20 Juni.
187
barn, och mangen, tror jag, med mig delar i detta
mål samma åsigt. En redligt sinnad Förmyndare lät
wisierligen, alla stadgande» oansedt, pnpillen tillgodo-
njuta de revenyer, dem han söre de Z arens utgång
kunnat möjligen af räntan bereda; winningelysten
ater, skulle han, af en för knappt utstakad tid i
Lerka hänseende, snarare taga sig anledning att med
falska förewänduingar gäcka Lagens påbud. Antaga
wi ock, hwad ingen lärer wilja neka, att en Lag bör
uppspira ur Folkets häfdwunna seder och bruk, sä
och enär det af alder öfligt warit och billigt ansedt,
att Förmyndare ej förr än witz hwart Ztdje ärS slut
lagt den besparda räntan till kapitalet, torde detta
förhållande gifwa en ökad anledning att i sin helhet
bifalla den af katter ^Iiäe,88on frän Hallands Län
i ämnet wäckta motion; hwadan jag ock yrkar ater-
remisi af Utskottets Betänkande. Stockholm den 20
Juni 1834.
ckäus 4ÖN880N,
fran Skäne och Christianstads Län."
I detta yttrande instämde krik borberg och
^näer8 ^.näer88on frän Westeräö Län, samt ker
ckön880n och kti0M38 lXil38vn frän Christianstads
Län.
Och 2:o "Wid Lag-UtskottetS Betänkande N:o 75:
Wid förflag af ett nytt lagstadgande bör wäl
i främsta rummet wara bewist odugligheten as det
gamla. När 1734 ars Lag i 23 Cap. 5 §. Ärfva-
Balken med fä och tydliga ord säger: "Then För-
188 Den 20 Juni.
mynderskap wäl och troliga förestått, n/ute then lön
och »vedergällning, som Rätten pröfwar skälig, utan
han sig annorlunda nöja later''; sä innefattar detta
lagbud lika mycket, som Utskottet i sitt mångordiga
förslag welat säga, och hwilar pä den grund, att den
möda, som åtföljer Förmyndare befattningar, alltid
mäste wara af skiljaktig beskaffenhet, och att man sä-
lebes ej kan utsätta någon owilkorligt gällande mätt.
stock för Förmyndare.arfwode. Widkommaude äter
det skal, att lagen bör antyda den beräkningsgrund,
som för det närwarande i allmänhet följeö; sä är
en dylik af den egenskap, att Rätten i de fleste fall
mäste modifiera den; hwadan ändamälet med desi ut.
sättande i lagen är intet, enär Domaren, förledning
af sitt omdöme, ej lärer underläta att afse hwad som
under särskildta tider och omständigheter allmänneligen
i detta hänseende följes. Jag yrkar äterremitz af
Betänkandet. Stockholm den 20 Juni 1834-
ffÖN8 lloN880N »
frän Christianstads Län.
Ola ffe^88on frän Blekinge Län: Jag är till
det mesta förekommen af 8trinä1uuä, i hwilkens ytt.
rande jag instämmer. Det synes mig wara alldeles
tillräckligt, om Förmyndare hwart tredje ar afgifwer
redowisning för förwaltningen af omyndiges egendom,
helst, genom sädane räkningars meddelande hwarje
är, icke ringa kostnad tillskyndas Förmyndaren, och
om detta bidrager till förminskande af Förmyndarens
wederhäftkghet, sä blir naturligtwiö den omyndige
mindre beläten med att, för hwad i desi arfwemedel
Den 20 Junk. 189
salunda kan komma att brista, i stället hafwa fatt
packer af räkningar.
I afseende pä Betänkandet N:o 71, förenar jag
mig ock med Strinälunä, sa mycket heldre, som, om
den förmånsrätt, omyndige nu för arfwemedel åtnjuta
hos Förmyndare, skulle borttagas, det knappt blefwe
möjligt, att genom Förmyndarekamrar, eller hwad
annan anstalt som helst, bereda lika säkerhet för o-
myndige. Det kan witzerligen wara illa för allmän¬
na krediten, att de tysta förmånsrätterna existera;
men angeläget ar att de fortfara, intilldefi sädane
andre åtgärder »vidtagas, hwarigenom, om möjligt,
de omyndiges rätt lika säkert bewaras. Beträffande
ersättningen för förmyndarebeswäret, sä anser jag, att
»var nu gällande Lags stadgande härom är mera kämp-
ligt, än det af Lag-Utskottet föreslagna, och att efter
det förra hwarje Förmyndare kunnat tilläggas det
arfwode, som swarade emot hans beswär och pupillens
tillgängar. Genom antagandet af det nya Förslaget,
skulle Förmyndare i allmänhet anse sig berättigade,
att beräkna i arftvode sjettedelen af den omyndiges
räntor och inkomster, ehuru det i sjelfwa Förslaget
»visar sig, att detta ofta »vore för högt, och dä Dom-
stolen antingen icke skulle fä anledning att bestämma
arfwodet, eller finna antagandet af det utsatta medel,
talet för fönvyndare-arfwoden wara minsta klander
underkastadt, sä skulle ofta, särdeles dä den omyndk-
ges tillgängar äro betydlig-, förmyndare-arfwodet blif-
wa för högt, åtminstone skulle det säkerligen sällan
eller aldrig komma att beräknas sä lågt som, efter
jag will minnas och lämpligt är, det i Förmyndare¬
190
Den 20 Junk.
kammaren härstädes, likasom pä stna stallen i lands,
ortcrne, utgår, dä pvpillmedlen utgör betydligt belopp,
nemligen till io:de eller 20:de penningen af ärliga
räntan. Alwen anser jag mig böra instämma i de
gjorda anmärkningarne mot Utskottets Betänkande,
rörande den ränta ä omyndigs medel, hwarföre För.
myndare borde answara. Nu kunna medel manligen
ej utlänas med fullkomlig säkerhet för mera än 5
procent; men denna ränta kan troligen blifwa ned¬
satt, och det more säledes orimligt, att Förmyndaren
skulle answara för 5 procent.
Det ar bättre, att icke nägot wistt rantebelopp
ar för detta fall i Lagen utsatt, utan bör detta rätta
sig efter orts- och tidsförhällandernc, samt Förmyn.
daren icke wara skyldig atr answara för högre ränta,
an han sjelf kan erhälla. Pä dcsta grunder yrkar
jag äterremist af isrägawarande Betänkanden.
l^ils Insulin frän Stockholms Län instämde i
de af katter karsson frän Calmar Län gjorde an¬
märkningar, hwilka tydligt och klart utwecklade Insu¬
lins egna äsigter i förewarande ämnen.
8van Heurlin frän Kronobergs Län biträdde
hwad Iöns Iönsson frän Christianstads Län yttrat.
^rickars Anckersson frän Skaraborgs Län för¬
enade sig med ketter kersson och ^nckers Daniel¬
son, tilläggande, att de tysta förmänörättcrne i allt
fall ej beredde nog säkerhet för omyndigs medel, eme-
dan, åtminstone i nämnde provins, de fleste, som till
Den 20 Junk.
191
Förmyndare förordnas, redan hafwa sina egendomar
högt intccknade; att det more swart att fa sädane
Förmyndare, med hwilka icke detta förhållande in¬
träffade, och att i orten wanligen icke kunde fäs län
för lägre ränta, än 6 procent.
ffolmn Lonatsson frän Wester-Norrlands Län
anmärkte: wid Betänkandet N:o 70, att det wore
onödigt och för kostsamt, att för Förmynderskap af-
gifwa ärlig redowiöning till den omyndiges ständer;
att det wore tillräckligt, att, pa sätt i hans ort till-
gär, hwart Z:dje är till Rätten afgifwa sädan redo-
wisning, som sedan med dem kommuniseras, och akt
det were önskligt, att, sedan redowisningen lälunda
blifwit kommuniserad och anmärkning deremot icke
inom wist tid skett, Förmyndaren bleswc fri frän an-
swar för förwaltningen, under den tid redowisningen
omfattat; wid Betänkandet N:o 71, att, efter den
erfarenhet han hade om förhällandet i Wester-Norr-
land, nägon olägenhet för omyndige icke wore att
befara, om den tysta förmånsrätten för dem bort-
toges, med det surrogat, att omyndiges mcdeltillgän-
gar owilkorligen inrecknadeS i Förmyndarens fasta
egendom; wid Betänkandet N:o 72, att Förmyn-
dare-kamrars inrättande i landsorterna wore olämpligt,
såsom medförande onödige kostnader för Förmyndare och
omyndige, samt ewiga rättcgängar om smäsaker emel.
lan besia inrättningar och Förmyndare; och wid Betän¬
kandet N:o 75, att da i Wester-Norrland högre ränta
ej fäs an 5 procent, och mänga blott betala eller
4 och understundom blott 3 procent, sä wore det o-
lämpligt, genom en Lag älägga Förmyndare i all-
192 Den 20 Junk.
manhet, att answar» för 5 procent a omyndigs me.
del, utan borde de omyndige åtnöja sig med den
ranta, som Förmyndaren möjligen kunde erhålla, as¬
tren om den ginge under 5 procent; samt slutligen,
att sör ifrägawarande fall något annat stadgande icke
behöfdes an 1669 ars Förmyndareordning, hwilken
tillräckligen afsäge pä en gäng bade Förmyndares och
omyndiges ratt och basta.
6uc1muncks80n fran Hallands Län in.
stämde i katter kellson fran Calmar Län yttrande,
såsom innefattande en grundlig och fullständig utredning,
huru genom de för allmänna krediten skadliga tysta för.
monörätternes afskaffande, bade Förmyndares och pu¬
pillers rätt och fördel säkrast skulle beredas; tilläg.
gandes Lenr;t 6uckmunck880n, att det icke more lämp»
ligt, såsom Olok Oloson fran Östergöthlands Län
yrkat, att stadga det blott ett exemplar af Förmyndare,
redowisningen behöswer till Häradsrätten ingifwas,
emedan ert sädant stadgande skulle förorsaka, antingen
mera osäkerhet för omyndige, i fall närmaste frander
icke fingo del af redowisningen, eller ock ökad kost.
nåd, om Häradsrättens ProtocollSutdrag härom
skulle lösas.
Riis Wn88on frän Malmöhus Län: Äfwen
jag finner wäl, att, genom den i lagen stadgade för-
monsrätt hos Förmyndare, för omyndige barns medel,
olägenhet för Förmyndare uppstär i sa matto, att
hans kredit, för erhållande af län, derigenom ar min-
dre, än ten eljest skolat wara; men det skulle wara
art
Den 20 Juns. 1y3
Stt för mycket åsidosätta det skydd, de omyndige
böra af lagen förunnas, om nämnde förmåns¬
rätt borttoges, utan att något i detta afseende till¬
räckligt surrogat sattes i stället. Också bör den, som
will utlåna penningar, begagna de utwägar, som fin.
nas, för att göra sig underrättad 0M länesökanden
ager Förmynderskap och hwad inflytande de kunna
aga pä hanö »vederhäftighet för länet, likasom den,
som köper en fastighet, bör genom bcwis frän
Domstolen göra sig underrättad om de inteckningar,
som i egendomen kunde finnas. Hwad bemänga är-
liga Förmyndare-redogörelserne beträffa; sä wct jag
icke hwariill det skulle tjena, att sä ofta asgifwa dem.
Deri ligger icke nägot hinder för en Förmyndare, att,
oaktadt redogörelserne icke kunna af nägon underlän,
nas, undertiden sä fördjupa sig i skuld, att han flut-
ligen icke har nägot qwar att ens köpa ett ark pap»
per för till den ytterligare redowisningen. De härom
redan gifne föreskrifter synas mig wara tillräckliga,
blott att de efterlefwas. I afseende äter pä de före-
slagne revisionerne öfwer Förmyndares förwaltning
af omyndiges egendom, wore dek wisierligcn önskligt,
att ändamälet dermed kunde uppnäs, och hwilket sä.
kerligen minst skulle förfelas, om desie revisioner sträckte
deras granskning ända in i alla Förmyndarens huö«
liga förhållanden, sä att icke Förmyndare finge oklan»
dradt företaga det minsta, som kunde minska deras
»vederhäftighet för pupillerncs medel.
I detta Mis M»88ons yttrande instämde 6ä-
kan ckona88on frän Kronobergs/ Len»k Libson frän
5:te Bandet. 43
194
Den 20 Juni.
Carlstads, Iwik Lrsson fran Kopparbergs, ^nsters
Anckersson fran Östergöthlands, Letter Lii bom frän
Skaraborgs och stons Lersson fran Malmöhus Län.
Lustaf ^Vppel^vist fran Blekinge Län: Jag an.
ser 23 Cap. i §. Ärfda-Balken i 1734 ärö Lag wara
sa wäl lämpad till förman för de omyndige, att
knappast något bättre kan sättas i stället, hwadan jag
yrkar, att Betänkandet N:o70 ma affläö eller ater.
remitteras. Deremot bör, efter min ranka, Lag-
Utskottets-Betänkande, N:o 71, rörande 8, 9 och
10 §. §. i 17 Cap. Handels-Balkcn godkännas, såsom
pä billighet och rättwisa grundadt. Hwad äter be¬
träffar Lag-UtskottctS Betänkande N:o 72, kan jag
för ingen del gilla detsamma. Lagen i 23 Cap. 1 §.
Arfda-Balken är sä tydlig och klar, samt länder de
omyndige till sä stor fördel, att det icke ar någon
nödwandighct hos Kongl. Maj:t göra anhållan om
Nådig uppmaning till inncwänarne i landsbygden,
stt walja gode män, för att, utan lagligt answar,
»vaka öfwer omyndiges angelägenheter, helst ofwan-
namnde lagrum berättigar närmaste seander och af-
wen de omyndige, när de äro komne till de är, att
Le kunna waka öfwer sin rätt, tillhälla Förmyndaren
om redovisning, i hwilket fall den omyndige alltid
har i Lagen ett tillräckligt skydd. Jag yrkar alltsä
ogillande af delta Betänkande i hela desi widd. Ej
heller kan jag gilla Lag.Utskottets Betänkande N:o
74; ty Lä af den omyndiges räntemedel kostnadcrne
till hanö uppfostran, underhäll och kläder owilkorligen
först mäste afgä, och Förmyndaren derföre nästan all.
tid ar föranläten att lemna förskotter ä räntemedlen,
Den 20 Junk. 195
sä synes det icke lämpligt älagga honom, akt Z ma¬
nnder ester hwarje ars slut lägga den behällna rän¬
tan till kapitalet. Äfwen anser jag icke lämpligt be¬
stämma hwad ränta som bör as omyndiges medel
utgå, förr än mi fä erfara hwad werkan Realisatio¬
nen kan haswa pä räntefoten, ty en Förmyndare bör
icke wara förbunden att nrgifwa större ranka, än han
sjelf kan fä med fullkomlig säkerhet för medlen, och
att således, jemte sina mängabanda beswär, »vidkän¬
nas uppoffringar af egna tillgängar. Jag yrkar der¬
före, att Utskottets Betänkande härom ma afffäs
eller äterrcmittcras. Äfwen bör Betänkandet N:o 76
återremitteras, pä det Utskottet mä taga saken i när¬
mare öswerwagande. Dä allmogen icke har tillfälle
att förskaffa sig Post-Tidningarne, sä ar det nödigt,
att när Domstolen ställer någon förut myndig under
förmynderskap, sädant ma kungöras i kyrkorne, sä att
ingen genom hans företag i handel och wandel mä
blifwa bedragen.
Med förenade sig 0!ok Olofson
frän Wermlands och Larl 6al)i'iel88on frän Öster¬
göthlands Län, jemte det 6ar1 Oakrjolsson äfwen
instämde i iMs ^läiwscms yttrande.
stlrile Ili'i!e880n frän Stockholms Län ansäg
Förmyndare rcdowisningar icke behöswa afgiswaö of¬
tare, än nu äger rum, efter derom gällande Lag,
som för ändamälet är fullt lämplig, blott art den
cftcrlesdeS; hwarsöre och med afseende ä de ökade
kostnader och beswär, som ärliga rcdowisningar skulle
medföra, utan att metfwaras af ökad fördel för de
496 Den 20 Junk.
omyndige, han yrkade aterremitz af Betänkandet t
ämnet.
^rickars Oanielzon slon Elfsborgs Län: Wi
hafwa alla kommit hit med den erfarenhet, att i län.
det ar brist bade pä penningar och pä kredit. Un¬
dersöka wi om orsakerne härtill, sä igenfinna wi dem
i myntwärdcts osäkerhet och i de tysta Förmänsrät-
terne. Kommer realisationen till wcrkställighet, sä
kan den icke bliswa till ändamälsenlig nytta för Fol»
ket, om icke de tysta Förmänsrättcrne afskaffas, ty
dcrsörutan söker man förgäfweö att försätta allmänna
krediten i det skick, den bör wara, för att bereda narin-
garnes största möjliga förkofran, Kongl. Maj:t har
härtill sträckt sin Nådiga omwärdnad, genom fram.
ställning till Ständernc, om undanrödjande af de olä¬
genheter, som tysta Förmänsrättcrne medföra- och
har i detta afseende pä ett sa fullständigt sätt utweck-
lat skälen dertill, att wi utan twekan och med glädfe
höra omfatta detta tillfälle, akt gä Kongl. Maj:ts
Nädiga afsigter till mötes. Det ar wal icke nägon,
som will rösta för borttagande af de tysta Förmons-
rätterne, utan att i stället ma widtagas sädane mot-
swarande anstalter, som lika säkert skydda omyndiges
rätt. Defie Förmänsrätter aro dock icke sä fördelak¬
tige för omyndige, som man welat uppgifwa. Man
finner lätt, att de pä mängahanda sätt kunna clu-
deras. Också tillsättas nu ofta Förmyndare, hwilka
kjelfwe icke kunna skrifwa. Ofta fäs icke redowis-
ning för än wid Förmyndares dödsfall, eller när pu¬
pillen sjelf kommer till myndige är. Jag har sjelf
Den 20 Juni. 197
under en längre tid härom inhämtat den bedröflig»
erfarenhet, att sämre icke kan ställas till med För-
mynderskap, än nu merendels sker, efter war 100
änga lag, som i detta afseende icke star tillsammans
med närwarande tidö fordringar. Lagen stadgar wäl,
att Förmyndareredowisning skall aflemnaö till Dom.
stolen, men Domstolen ar icke sörpligtad till någon
pröfning deraf innan stämning sker, och anser sig
haswa fullgjort sin pligt, da redowisningen utställes
till kommunikation med närmaste fränden Man will,
sägeS det, att den omyndige skall pä allt sätt skyddas
af lagen, och ända ogillar man Förmyndares ställan¬
de under en närmare uppsigt, ända motsätter man
sig Förmyndares tillförbindande, att en gang om a-
ret aflemna redowiöning för sin förwaltning. Bättre
utwäg till winnande af det stora ändamälct, att lem¬
na den största möjliga wärd om omyndiges rätt, gif-
weS i sanning icke, än att HäradSwiS organisera re-
visioner, med Domaren till ordförande. De fleste af
wara likar bchöfwa wid FörmynderskapS utförande
hjelp och räd af män, som lemna sadant biträde, icke
för winnings skull, utan af medborgerlig pligt. Dertill
skulle de, som till sädane revisioner blifwit utsedde, anse
sig förbundne. Om sedermera juridisk behandling och
pröfning erfordrades, da först more tid, att anlita Dom-
stolen. Lösen borde härwid icke komma i fräga mera
ön nu. Någon betalning för resor, eller eljest något
arfwode borde ej heller äga rum. Hwarkcn jag eller
Lag.Utskottet har ansett sadan ersättning kunna kom.
ma i fräga ät personer, som af hederskänsla och med-
borgerlig förbindelse egnade sig är ifrägawarande adla
Den 20 Juni.
befattning, hwilken lämpligast kunde utöftvas wid tin¬
get, der anda mängden as innewänarne i tingslager,
som hafwa större cgendomöaffärcr, eller wunnit för¬
troende att utföra menighetcrS eller enskildes angelä¬
genheter, manligen samlas. Man har sagt, akt cwiga
rättegångar skulle uppkomma, i följd af sädane revi¬
sioner. Jag tror i stället, att rättegångar skulle
derigenom sörckommas, ty Förmyndarearendcn skulle
genom revisionernc winna fullständig utredning, utan
att, i de fleste fall, Domstolens mellankomst bchösde
anlitas. Det är förmodligen såsom ironi yttradr, att
rcwisionerne borde sträcka sig till de husliga förhäl-
landerne. Jag har ej yrkat det, men osta kunde det
i sanning icke skada, da man Gudnäs ser, huru För-
myndare supa upp och förslösa, pä hwarjehanda an¬
dra lastfulla sätt, bade egna och omyndiges tillgångar.
Det ar dctzutom en himmclswid ätstillnad emellan en
revision, sadan jag uppgifwit, bestående af Domare
och andre hederlige män, samt den befattning med
Förmynderskap, som nu icke sällan lemnäs ät en¬
faldigt folk eller ät skälmar och bränwinSadvokater.
Man har anmärkt, att efter realisationen rän¬
tan skulle komma att nedgå till 4 nZ procent. Det
är mycket art betwifla, akt dermed skall gä sa i ga¬
lopp, uran tror -ag, att denna nedsättning kommer
att gä långsamt; och de StatSmagter, som nu be-
stämma räntan till 5 eller 6 procent, hafwa dä ock
tillfälle, att efter omständkghcterne den förändra.
Meningen kan ej wara annan, än den, att ränta a
omyndiges medel stall beräknas efter hwad pä olika
tider och i olika orter är öfligt, likasom att Förmyn¬
Den 20 Juni.
199
dare skall tillgodonjuta någon mindre del af räntan
för sitt answar och dcsiurom särskildt arfwode för be-
swaret, i mon af desi swärare beskaffenhet. Äfwen
jag ar warm för omyndiges skyddande af Lagen, pä
möjligen basta sätt; men dä de tysta sörmansrätterne
härföre alldeles icke utgöra något nödwändigt wilkor,
kan jag icke annat an rösta för deras afskaffande,
när jag betraktar huru ofullkomligt de uppfylla
andamalet, och isynnerhet huru skadliga de äro
för den allmänna krediten. De skola naturligtwis
alstra mitztroende wid alla läneafhandlingar, och de
mest opäraknade förluster, ty det ar icke nog, att
fran Domstolen i den ort, der lanesökanden är boen-
ne, skaffa sig bewis, huruwlda han ar Förmyndare;
han kan hafwa blifwir förordnad till Förmyndare af
annan Domstol, och för att fä full wisihet om för¬
hällandet, skulle fordras, att skaffa bewis frän alla
Härads- Rådhus- och Hof-Rätter i Riket.
k,ai'8 ckäii88on frän östergöthlands Län förenade
sig med ^iickor8 Vk>ni6l8on; hwaremot Ian kattor
äau88ciu frän Upsala län instämde k 8tistrckstui(l8
och kostau L6nzt88ou8 yttrande.
8veu .Iou88on frän Jemtlands Län: Lika med
8trincI1uuä, anser jag att hwad allmänna kagen stad¬
gar, rörand: Förmynderskap, ar tillräckligt och lämpligt
att skydda de omyndige. Om det nya förslaget an-
rages, fa skulle Domare eller de sorn med revisionen
af Förmyndarcredowisniugar fä befattning, nödgas
resa, dä Haraderne aro »vidsträckta, den ena gängen
5 u 6 mil, den andra gängen 9 n,jl 0. s. »v. Hwar
200
Den 20 Jun».
skulle betalning derföre tagas? Da de omyndiges till.
gängar äro obetydliga, skulle de snart pä sädant satt
taga sius.
Anders älolian88on Lrisgmau frän Skaraborgs
Län ansäg Förmyndare icke kunna tillförbindas, att
answara för ränta ä den omyndiges inkomster efter
förloppet af Z mänader frän hwarje ärS utgäng, e-
mcdan räntan ofta icke inom den tiden inflyter a de
utlänta kapitalen. I öfrigt instämde Vrinman j
Hwad 8trinck1unä yttrat.
Ancker-; ksorwark frän Westerbottens och Urik
§van1)6rA frän Wester-Norrlandö Län biträdde ko¬
lian L6ngt88on8 yttrade mening.
Lotviä ckon88vn frän östergöthlands Län ön¬
skade, art Häradsboerne mä wara berättigade att,
om de sä wilja, inrätta Förmyndarekamrar, dertill
dc i allmänhet säkerligen äro mera benägne, än att
Förmyndare skulle plägas med ökade beswär; och an-
fäg han det icke wara skäl, att sätta sä mycket wär-
de pä Domhafwandes granskning af Förmyndare¬
redogörelser, helst domareembetct osta uppdrages ät
yngre vikarier, hwilka i sädane ärenden hafwa ingers
eller ringa erfarenhet,
Ola löpgöl! fran Blekinge Län: I anledning
af ^näoi'8 ^.uä6r880ll8 frän Skaraborgs Län fram.
ställning, hurusom egendomarne pä landet i allmän.
Het wörö för annan gäld redan intecknade dä För¬
myndare tillsättas, sa att de omyndige knappast i när?
Den 20 Juni, 301
svarande tid hade för sitt gods nilzon säkerhet att
påräkna, will jag endast hafwa anmärkt, att jag tror
-et wara Domarens bade wilja och pligt, akt noga
tillse, att redan wundne inteckningar i Förmyndarens
egendom, wid desi tillsättande, icke äro af den bety.
denhet, att myndlingarne skulle ga miste om deras
arf derföre, helst Domaren har tillgång pä Jnteck.
ningö.Protokollerne samt, såsom wanligen sker, rad-
plägar med Nämnden, om de förestagne personernes
»vederhäftighet och skicklighet. Mindre säkerhet mäste
det owilkorligen blifwa för myndlingarne, om För.
myndaren later inteckna annan gäld, sedan han för.
mynderstapet tillträdt, sä wida desie intecknade for¬
dringar skulle med förmånsrätt utgå»
Beträffande ater medbrodren luckors Danielius
framställning derom, att de tysta förmånsrätterna för-
swara allmänna krediten, synnerligast dä län sökas i
de allmänna Casiorne, sä känner jag, lika med ho.
nom, att sä förhäller sig, och hade wantat att de,
som ifra för besia förmänsrätters afskaffande, upp-
gifwkt nägot säkert förslag till betryggande af omyn.
diges rätt. Att nägon Comité eller Revision (hwad
man will kalla det), som inom Häradet wäljeS, för
att gransta Förmyndares räkningar och handlingar,
icke utgör nägon den ringaste säkerhet, dä desie icke
stadna i answar för medlen, utan endast för räknin¬
gar och handlingarnes reviderande, mätte wara gan¬
sta lätt insett; och om Förmyndarekamrar inrättas
sä, inom hwarje härad, att de dit walde personerne
stola stä i answar för omyndigs gods, ser jag ändost
ingen tillförlitlig säkerhet wara att päräkna.
202
Dcn 20 Junk.
Desse personer skola da narurligtwks lyfta med¬
len, om man af dem skall kunna fordra redowisning.
Da nu inom ett större Harad mähända flere hundra
Tusen Rdr wore alt förwalta, kunde härmed tillgå,
lika som för kort tid sedan skedde wid Malmö Lane.
Contor. Der fick det allmänna förlora, om jag rätt
minnes, nära 48,000 Rdr; och här kunde inträffa,
att omyndige barn komme att förlora mer an man
nu kan beräkna. Enar jag icke kan gilla, att desse-
förslag betrygga de omyndiges ratt, kan jag icke
heller med min röst biträda den mening, att krediten
man och man emellan skall stärkas pä de omyndiges
bekostnad. Dcn säkerhet de nu aga, och som af Lag-
UtskottetS förslag ät dem bliftvit bewarad, anser jag
böra bibehällas intilldess någon bättre sättes i stället.
Med hwad kostau Loneson yttrat, förenar jag mig,
deri nemligen, att, till mera säkerhet för de omyn.
dige, deras gods, pä deras bekostnad, i Förmyndarens
fastighet intecknas. Härmed förswinna de tysta för-
mänsratterne, utan att skada den wärnlöse. Jag
anser wisst, att allmänna krediten behöfde starkås, och
tror detta borde kunna till en del hjclpas dermed, att
wid de allmänna UtläningS-kassorne icke wörö sä swära
föreskrifter eller wilkor för de länsökande att uppfylla.
Om dessa hade en mindre betydlig inteckning i sin
egendom tillförene, antingen det wore barnarf eller
annan skuld, anser jag, att de icke borde wara be¬
tagne all beläningsrätt i de -allmänna Cassorne.
Med ^ppolc^vist förenar jag mig deri, att dä nä-
gon, som till myndig älder kommit, förklaras för
omyndig, bör sädant, genom Domarens försorg, all¬
männeligen kungöras, icke allenast inom Häradet, utan
Den 20 Junk.
203
inom hela Domsagan. Jag har sjelf förlorat pen¬
ningar, dä jag en gäng handlade med omyndig för¬
klarad person i nästa Härad intill der jag bor, utan
att weta i hwad tillständ denne war. Jag anser
mig äfwen böra namna, att i min hemort har det
hittills warit brukligt, att inom Häradet kungöra, dä
nägon bliswit för omyndig förklarad; och detta anser
jag för högst nödwändigt, helst mängden af folket
icke häller sig med Tidningar. Pä desie grunder yr¬
kar äswen jag äterremitz af Utskottets Betänkande».
ckolmn Hs8on wille blott nämna,
att han ansäg tysta sörmänsrätter icke böra afstaffaS,
utan beredandet af motswarande garantie mot för¬
skingring af omyndiges medel, och att han icke kunde
frängä den tanke, han förr inom Ständet yttrat, att
Förmyndare icke bchöfde answara för högre ränta ä
myndlingens medel, än han wisat sig haswa, efter
medlens utbjudning ä Socknestämma, högst kunnat
erhälla.
kelter ckönsson frän Jönköpings Län instämde
i hwad 8t> inclluncl och Nils NLn8scni yttrat, om
de tysta förmänsrätterne, och tilläde, att den säkerhet
de medförde, icke kunde uppwägas af de föreslagne
revisionerne; att i hans ort nägra sädane olägenheter
sig icke wisat, som päkallade förändringen; att, dä
Förmyndare stall förordnaö, Domaren alltid tillfrä-
gar Nämndemännen, särdeles de äldste, om den isrä-
gakomne personens skicklighet och »vederhäftighet; att
sällan nägon kan dertill sörordnas, som icke har skuld,
204 Den 20 Junk.
men att icke någon fara ar, da endast redlige perss»
ner komma i staga.
lukve Mn88on fran Malmöhus Län: Första
delen af Lag-Utskottets Betänkande N:o 72, kan jag
icke annat an gilla. Jag tror nemligen, att det för
närwarande alldeles icke skulle wara lämpligt eller
werkstätlbart, att i landSorterne söka inrätta Förmyn»
darekamrar, sadane, som den i Stockholm, eller som
mokionarerne förestagit, helst dertill skulle erfordras
en kostsam Tjenstemanna.personal, som ända icke, utan
med anlitande af Rikets Ständers Bank, såsom de»
positiv ns-contoir, kunde med säkerhet uppfylla sitt
ändamål. Hwad senare delen af Betänkandet angar,
sa, ehuru medgistvande, att Utskottet noggrant behand¬
lat saken, kan jag dock icke dela Utskottets kanka i
desi helhet, neml. deri, att de till Förmyndarewarden
inom hwarje församling ursedde gode män stola haf-
wa sitt Förmyndare-bestyr längre utsträckt än inom
den Församling, der de äro boende, helst mange För»
samlingar och Härader äro sa widsträckta, att de ut»
sedde gode männen icke utan mycket beswär och tid¬
spillan kunde kommunisera sig med hwarandra. Jag
skulle således wilja förestå, att 4 » 5 gode män
inom hwarje Församling, pa sätt Utskottet föreslagit,
waldes pä socknestämma, de der, likwist utan answar,
stola hafwa öfwerinseende öfwer alla inom försam¬
lingen warande och blifwande förmynderskap; hwilka
gode män skulle inom sig wälja en Ordförande, som
borde emottaga och förwara alla till deras befattning
hörande Protokoll och Handlingar, samt jemwäl gist
pa Domstolen i orten tillkänna, hwilka Förmyndare,
Den 20 Junk. 205
som, i enlighet med föreskriften, icke emot sina pu-
piller uppfylla sina pligter, da, efter anmälan derom,
Domaren i orten, wid först derefter infallande Ting,
agde pröftva, huruwida en sadan Förmyndare skall
wara bibehållen wid sitt förmynderskap eller icke.
Detta mindre utsträckta bestyr komme att bereda den
omyndige mera säkerhet, och troligen skulle ingen un-
dandraga sig en sa beskaffad FörMyndarewärd, helst
den i det hela borde betraktas förnämligast såsom er»
wälgörande anstalt/ derigenom Förmyndarekamrar
skulle sa småningom beredas, till Mera dervarande art
hittills af de omyndiges rätt»
I afseende pa Betänkandet N:o 73 förekommet/
att Utskottet afstyrkl Herr k>esil6r8 motion, hufwud-
sakligen pa den grund, att det skulle wara swart att
afgöra till hwilken Domstol den ene eller andre
hörde. För min del tror jag, att alla, som kunna
blifwa Förmyndare, hafwa ett bestämdt hemwist, äro
mantalsskrifne pa något bestämdt ställe och höra till
någon witz församling, hwadan det icke kan wara nå¬
gon särdeles swarighet för den ena Domstolen, att
meddela den andra sadan underrättelse, som Herr
I»Mer omförmält. Om alitsa motionen wunne bi¬
fall, skulle derigenom beredas en ganska stor säkerhet
för sa wäl läntagare som langisware, och i den hän-
delse en hemmansägare wille taga län i någon kasta,
sä kunde han »fran den Domsaga, der han ar bo¬
ende, uttaga och till langifwarenS säkerhet prestera
ett fullt tillförlitligt bewis, att han icke hade siere
förmynderskap, an af Domstolen wörö kände. Wid
ett sädanr förändradt förhållande, skulle afwen wara
206 Dm 20 Imil.
tillamnade HypothekSföreningar blifwa mera bctryg-
gade, under fortfarande bibehållande af de tysta för-
mänörätterne, hwilka för närwarande swarligen kun-
na omintetgöras förr, än de omyndige fä något an¬
nat i stallet, till motswarande säkerhet för deras me¬
del. Alwen tror jag, att ingen, eho det wara ma,
om också närmast skylde, borde fa förmynderskap i
annan Domsaga, Harad eller Socken, an der den
omyndige hade sitt hemwist, utan om den händelsen
inträffade, akt den omyndige icke derinom hade nå¬
gon närskyld, som kunde öfwertaga förmynderskapet,
sa borde Härads- och Sockne-ombud, eller sa kallade
Gode män, utwäljaö, som skulle utgöra en skags
Förmyndarekammare, samt den omyndiges gods sör-
walta pä för honom förmånligaste sätt. Åberopande
i öfrigt de grunder, hwarpa Herr k,<Mor8 motion
hwilar, yrkar jag aterremifi af ifrägawarande Be-
tänkandcn.
1,318 Ikan88on frän Götheborgs och Bohus Län:
Jag hwarken will eller kan hindra aterremiff, men
jag tror, att den till ganska litet tjenar. I Utskottet
har saken warit ventilerad sa mycket ske kunnat, men
La Utskottet icke kunnat tillstyrka upphäfwande af
den säkerhet, omyndige nu äga, utan att förestå an¬
nan säkerhet i stället, men sadan icke warit akt finna;
sa har Utskottet icke kunnat fatta annat beslut än
som skett. Det pästaS, att Domaren skulle alaggas
skyldighet att efterse, det den omyndige skedde rätt,
och att Förmyndare borde hwart treje ar till Dom¬
stolen inlemna rakning; men manne detta kunde för¬
bättra Förmyndares wederhäftighetStillständ? Ds-
Den 20 Inni.
207
maren kunde wäl intet mera göra, än tillsätta cn
annan Förmyndare, som kanske innan kort tid blef-
wc mindre saker. Man ma inwända hwad man will,
sa är saken ganska klcn> att den omyndige, efter ifrä-
gawarande förändring, aldrig singe den minsta säker,
het att påräkna. En man har sin egendom i dag
ograverad och blir Förmyndare, nästa ting later han
inteckna den för lika mycket som den är ward. Hwar
finnes nu den omyndiges säkerhet? Man talar om
Förmyndarekamrar, men ingen mä tro, att någon pä
landet, med den förmögenhet, som erfordras, ätagcr sig
detta answar. Om någon elier någre kunde genom cn
lag dertill kwingaö, det jag likwäl icke tror, sä kan jag
likwäl icke inse att 6 eller 10 lunna wara mera weder-
häftiga, än kanske 200, kom ofta nu äro boende inom ett
härad. Man will ock pästä, att tysta förmänörättcrne
icke medföra äsyftad säkerhet för den omyndige. Det-
ta förefaller mig rätt besynnerligt. Kan jag wäl
hafwa mera säkerhet än sörmonsrätt i Förmyndarens
fasta och lösa egendom? En Förmyndare kan wäl säl¬
ja sin egendom, men jag har ju dä förmånsrätt i
köpeskillingen. Jag skulle önska, att någon wille och
kunde uppgifwa sältet, att erhälla nödig säkerhet, ifall
den nuwarande borttages. Besynnerligast af allt är,
akt den äsyftade förändringen utgär endast fran den
synpunkt, att det fördcrfliga känesystemct mä utwidgas,
men alldeles icke för dervarande af den omyndiges rätt.
Den, som är wederhästig och skicklig, att förwalta hwad
han önskar läna, lär nog fä län; är han det icke, sä
har han redan fäkt läna allt för mycket. Ju lättare
tillgängen är att fä läna, desto mera länar han, och ju
mera han länar, desto sämre blir hans ställning.
208
Den 20 Juni.
iVil8 80'inäliinä: Jag glömde nyst, att, mot
Betänkandet N:o 75, erinra, det jag anser nödigt-
att, da någon, som uppnatt myndige ar, förklaras af
Domstol böra sta under Förmynderskap, fädant skall
kungöras, ej allenast i tidningarue, utan ock fran
Predikstolen k örtens kyrkor, pä det allmänheten ma
weta att taga sig till wara för afhandlingar med
denna person. Sadant kungörande sker ock manligen
i min ort. Äfwen får jag- i srägan om Förmyndare,
kammare, tillägga, att om dcsie ffulle ställas i an.
sivar för pupillmedlen, sa kommo de personer, hwaraf
densamma utgöres, i samma obehagliga ställning, som
Förmyndare nu, att se sin kredit minskad, och dä
wore, i afseende pä den äberopade allmänna krediten,
icke något wunnet, att taga ifrän den ene, hwad som
gifwes ät den andre. Föröfrigt, dä en Förmyn¬
dare tager emot myndlingens medel, sä är ej något
hinder för honom att dermed betala sin egen skuld.
Skulle han likwäl behöswa göra ytterligare län, sä
ar han icke någon widare kredit ward, ty en sadan
ökad skuldsättning hotar med förstöring af bade egnö
och pupillens tillgängar.
Discuösionen förklarades nu fulländad, hwar.
efter, uppä Talmannens proposition, Lag-UtskottetS
ifrägawarande Bttänkanden ifrän och med N:o 70
till och med N:o 76, blefwo, pä grund af de derwid
gjorde anmärkningar- af Ständet äterremitterade.
Deremot fann Ständet för godt, att, wid nn
förnyad föredragning, bifalla Lag-UtskottetS, först sk
dan
Den 20 Junk.
209
dan den 12 och ytterligare den 17 i denna mänad
bordlagde, Utlåtanden N:o 77, öfwer Herr salomon
Lodins motion om ändring af 20 Cay. i §. Ärfda-
Balken; och N:o 78, öfwer Herr L. II. suntossons
motion, om inrättande af Noram Publici Conror ä
landet.
ConstitutkonS-UtslottekS, sedan den 17 knnewa.
vandt mänad hwilande Memoria! N:o 12, angående
StatS-Utskottctö ytterligare anmärkningL-anledning, i
fräga om GardeS-Regementerncö aflöningSstater, före.
drogs nn, men klef, pä flercS begäran, ä nyo lagdt
pä bordet.
Äfwen förekogos a nys Constirutiens-UtskottetS,
den 17 i benna mänad bordlagde, Memorial N:o 1Z,
med förflag till ändring i 29 §. Regeringsformen,
samt N:o 14, med förslag till en redactionsändring
i 60 §. Regeringsformen; och blefwo deste af Stån¬
det antagne, att ywika till grundlagsenlig behandling
ivid nästa Riksdag.
Samma Utskotts den 17 i denna mänad bord.
lagde Memorial N:o 15, med förslag till ändring
af 18 §. RikSdagS-Ordningen, i fräga 0m Cestio.
nants obehörighet till Riksdagsman, blef nu ä nyo
anmäldt, men, pä äkffillige Ledamöters begäran, ytter»
ligare lagdt pä bordet.
Ltte Bander.
210 Den 20 Junk.
Följande af Stats-Utskottet afgifne och sedan
den 17 innewarande mänad pä bordet hwilande Me-
moria! och Utlåtande» blefwo nu a nyo föredragne,
nemligen:
N:o 133, i anledning af erhallen äterremitz pa
Stats-Utskottets Utlakande N:o 38;
blef lagdt till handlingarne.
N:o 134, k anledning af erhallen aterremist pä
Utskottets Utlåtande N:o 42.
LadeS till handlingarne.
N:o 135, i anledning af erhallen äterremisi pa
StatS-Utskottets Utlakande N:o 46.
Ståndet biföll sistnämnde Utlåtande.
N:o 136, i anledning af erhällen äterremisi pa
Utffottets Utlakande N:o 47.
Utlätandet N:o 136 bifölls.
N:s 1Z7, 138, 139 och 140, i anledning as
erhallna äterremisier pä Utskottets Utlåtanden N:S
55, 58, 60 och 77.
Lades till handlingarne.
N:o 141, i anledning af wäckt motion om er«
sättning för förlorad beslagare.-andcl ät f. d. Tull«
UppsyningSmannen
I anledning af UfskottetS uppgift, att bemälte
Lindgren icke ss-ll »verkställt hek omförmälde beflager
Den 20 Junk.
311
a waror med Skepparen Demming fartyg, till ett
wärde af 3,224 Rdr, företedde ^.näeis Danielson
fran Elfsborgs Län, Kongl. Majus Nådiga Resolo-
tion af den 21 December 1S31, uppå DinclFrons
underdåniga bcswär, rörande utbekommande af bejla-
gare-andel i de böter, 3224 Rdr 16 st., hwartill,för
ett werkställt beslag ä 49 fot Tobak, Skeppareu Dem-
rnin» blifwit fälld; hwilken Nådiga Resolution NN
upplästes.
Ståndet fann godt, att bifalla Utskottets Ut¬
låtande.
N:o 142, i anledning af wackte motioner om
pension ät Majoren Friherre 0. Ögonstjerna.
Under åberopande-af de i Utskottets Utlakande
uppgifne ömmande omständigheter, hwilka, såsom Ut-
skottet yttrat, talade för bifall till motionen, yrkade
kiils Olansson fran Malmöhus Län ärendets ater-
förwisande till Utskottets ytterligare öfwerwägande;
men, uppå Talmannens proposition, blef Utlakandet
af Ståndet bifallet; emot hwilket beslut kiils Mos¬
sön sig reserverade.
N:o 143, i anledning as Friherre kolls motion,
angående (gllenstjernska slagtenS Kronofordran.
Detta Utlakande blef af Ståndet bifallet.
N:o 144, i anledning af Herr Uosenlrlaäs mo-
tion, om Tabellers upprättande öfwer Stats-utgif-
terne under särskildta tidpunkter.
Ståndet biföll detta Utlåtande.
212 Den 20 Juni.
N:o 145, i anledning af wäckt motion, om af¬
skrifning af Enke-Friherrinnan Lneskölcks skuld till
Krigsmanshus-Cahan.
Bifölls.
N:o 146, i frägan om skyldighet för innehas-
warne af Ortala Bruk och Norrtelje Factori, att be¬
tala de deraf utgående Kol-räntor efter markegängs-
pris, samt ersätta räntetagarne den förlust de dera
lidit.
Blef af Ståndet bifallet.
N:o 147, i anledning af Kongl. Maj:tö Nå¬
diga Skrifvelse, om werkstäld undersökning, angäen.
de den sä kallade Prcst-tapans upprinnelse och be-
skaffenhet.
Äfwcn detta Utlåtande bifölls.
N:o 148, i anledning af wäckte motioner, dels
om upplätande af Kronans Laxfisten i Westerbottens
Län, samt dels angående begagnandet af de inom
Norrbottens Län »varande Fisken.
Blef, pä flere Ledamöters af Ständer begäran,
ytterligare lagdt pä bordet.
N:o 14Y, i anledning af wäckt fräga, om fram.
lidne Kommerse-Rädet ckouas Hilströmers Arfwin-
gars rätt, att innehafva Kungsgärdet» Höjentorp
under perpetuel! arrende.
Bifölls
Den 20 Im,k. 213
N:o 150, i anledning af erhållen äterrcmitz ä
Betänkandet N:o 23 , angående nedsättning i lösen
för dagswcrken kill WisingSborgö Kungsgård.
Utlakandet N:o 150 blef af Ståndet gilladt.
N:o 151, öfwer gjorda anmärkningar wid Ut-
skottets Betänkande N:o 14, i anledning af Arren¬
datorn utaf Swartsjö Kungsgård, f. d. Grosihand-
laren ^Vener8 ansökning om nedsättning i arrendet.
Ständer biföll Utlakandet N:o 151.
N:o 152 , i fräga om den såkallade Trolliffa
Stipendiifonden och räntan dera.
Blef af Ständet bifallet.
N:o 153, i anledning af wäckt fräga, om all¬
mänt bidrag till befrämjande af anläggningar utaf
Nior och Tork-inrättningar.
Bifölls.
N:o 154, öfwer anmärkningar wid Utskottets
asgifna Betänkande N:o 35, i anledning af Kongl.
Maj:tS Nädiga Proposition till Rikets Ständer,
angående lindring i wiktorén för begagnandet af der
utaf Rikets Ständer till återuppbyggande af Sta¬
den VoraS anslagne läne-understöd.
Harwid yttrade ^ncker8 Danielson frän Elfs¬
borgs ilan, att dä han, såsom boende nära Boräs,
hast tillfälle se de grufliga olyckor, som, genom Ane
eldswädor, träffat denna stad, han, ehuru med tack¬
214
Den 20 Juni.
samhet erkannade Stats-Utskottets behjertande af sa.
ken, likwäl icke kunde undgå hemställa, att Ständer,
af godhet och medlidande, matte bewilja afskrifning af
den länesumma 10,000 Rdr, som anslagits till full¬
ändande af stadens nya planläggning, med gaturcgle.
ring, helst denna anstalt skett pä befallning och utan
ari någon enskild fäkt någon del af summan, säsom
län för egen räkning,
kiälg Ltrinckluncl frän Wester-Norrlands Län,
säsom Ledamot i Stats-Utskortct, upplyste, att Utskot.
ter grundal sttt senare Utlåtande derpä, att nuwaran,
de RikSdaqSfullmägtigen för Boräs stad tillkännagif.
wik, ari Staden more mera belåten med det anstånd,
som i detta Utlåtande bliftvit förestaget för alla sta-
den kemnade länesymmor, än att omförmälde 10,000
Rdr B:co afskrefwos, men för öfrige lånebeloppen
bestämdes de betalningswilkor, som Utskottet i förra
Utlärandet tillstyrkt,
Uppå Talmannens Proposition, hlef Utlåtandet
N:o 154 af Ståndet bifallet,
N:o 155, i anledning af gjorde anmärkningar
tvid Utskottets Memorial N:o 56, angäende en gra¬
tifikation till Commistarien I). för desi hafde be,
fattning med reparationen och inredningen af Riks.
gäldö-CyntoiretS förra hus,
Lades till handlingarne; och
N:o 156, i anledning af Herr af Uoksskm,
Den 20 Junk.
215
motion, om inlösen för Statens räkning af godset
Ekolsund i Upsala Län.
Detta Utlakande bifölls.
Äfwen föredrogs ånyo och bifölls Banco.Ut.
skottets, sedan den 17 i denna monad pä bordet hwi-
lande, Memorial N:o 13, med tillstyrkan, att Rikets
Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdänkghet
anmäla de hinder, som mött för Silfwerutwexlin-
gens början ä den af Kongl. Maj:t i Räder före-
slagne dag, den i:ste nästkommande Juli
Pä bordet lades Bewillnings-Utskottets, under
N:o Z afiätne och nu till Ständer ankomne, Betän¬
kande, angäende grunderne för förändrade föreskrifter
om Bränwinöbranningen och hwad dermed har ge¬
menskap. '
Expedktions-UtskottetS förslag till Rikets Stän¬
ders underdäniga Skrifwelser:
N:o 50, angäende en lagförklaring, rörande för-
rvandling af sädane böter, som aro mälsägandens el¬
ler asgifwarens ensak;
N:o 51, angående angelägenheten af förbättring
och mwidgning af »agra Länshäkten; och
N:o 52, angäenqe atskillige af Kongl. Maj:t
utfärdade lagförklaringar;
blefwo nu uppläste och gillade.
216
Den 20 Juni.
Genom Protokollsutdrag, som ugplastes, under¬
rättades Ståndet, are
Högloft. Ridderskap» och Adeln,
d. 17 Juni bifallit: Allmänna Beswärs- och
Oeconomie-UtskottetS Betänkande N:o 28, med til¬
lägget dertill i N:o 75, samt N:ris 69, 70, 71 och
77; lågt till handlingarne samma Utffons Utlåtan¬
den N:s 60, 72 och 78, och ätermitterat Lag-Urskot-
tets Betänkandcn N:ö 70—74.
Högwördige Preste-Standet,
den 12 Juni,
Bifallit Allmänna BeswärS- och Oeconomke-Ut-
flottetö Utlatanden N:riö 69, 70, 71, 74 och 75;
samt återremitterar Lag-lttskottetS N:o 64.
den 17 Junk,
Bifallit Banco-Utskottets Betänkande N:o 92
och Memorial N:o 13; samt Lag-Utskottets Betan,
kanken N:ris 71 , 74 , 75 och 76; samt lage
till handlingarne Stars-Utskottets Memorial N:ris
138—140; och
Wällofl. Vorgare-Ständet,
samma dag bifallit Lag-Utskottets Betänkande»
N:ris 76 och 77; men återremitterat N:riS 70, 74
och 75.
Protokollsutdragen härom lades till hand-
lingarne.
Den 20 Juni. 217
Justerades Protokollsutdrag öfwer de af Stån¬
det i dag fattade beslut.
Anders Danielson fran Elfsborgs Län begärde
och erhöll 8 dagars ledighet fran och med morgon,
dagen, till företagande af en resa, som han, efter öf-
werstanden sjukdom, ansag för sin helsa nödig; äfwen-
som, uppå derom gjord anhållan, Ståndet bewiljade
ledighet för lottan driksson fran Stora Koppar,
bergs Län, under 14 dagar, frän och med den 21
Juni; för Dotvid lönsson frän Östergöthlands
Län, frän den 25 Juni till den io instundande Juli;
och för Anders sndersson frän samma Län, under
Z wecker, fran den 28 innewarande männd, för att
till hemorten afresa; och skulle under tiden 8ven Heur¬
lin frän Kronobergs Län intaga Anders Danielsons,
8arnue1 lönsson frän Öland lottan Hiilessons, och
8amue1 sndersson fran Östergöthlands Län Lotvid
lonssons plats, säsom ledamot i ConstitutionS-Ut¬
skottet.
Ständet ätskildes kl. Z till Z e. m.
In tläsm
218
1834 dm 3V Juni.
klouuin ks. Z till 11 förmiddagen.
Sedan Protocollet för den 20 i denna manad
mar till justering uppläst, begärde Kils IVIänssou frän
Malmöhus Län ordet och yttrade: Meningen med
mitt senaste anförande under discuSsionen, rörande
Förmyndarewasendet, mar ingalunda att päkalla en
revision, bwars »verksamhet skulle intränga till gransk¬
ning af Förmyndarnes enskilt» leswerne och husliga
förhållanden, utan wille jag endast hafwa uttryckt,
art revisorer, som till omyndiges förman och bästa
kunde warda tillförordnade, jemwäl borde sträcka de.
ras uppmärksamhet till efterseende, huruwida en För.
myndare sä huöhällade, att rcvisorcrne egde anledning
befara, det barnagodset till större eller mindre del
afwentyradeö, i hwilken händelse det skulle åligga re.
visorerne att inkalla Förmyndaren till Domstolen och
affordra honom fullständig redogörelse-räkning, pä det
de omyndiges rätt mätte kunna göras gällande, me¬
dan någon tillgäng ännu hos Förmyndaren funnes.
Ständet bestöt, att Kils Mnssons nu afgifne
yttrande skulle, såsom hanö förklaring, uti Protocollet
för denna dag intagas, samt till Lag-Utskorret ätsölja
äterremitzen af Betänkanderne N:S 70—76. I öf¬
rigt blef det nu uppläste Protocollet, utan anmärk¬
ning, godkändr.
Dä Härefter till förnyad handläggning föredrogs
CenstitutionS-UtffottetS, den ä och den 20 Juni, pä
Den Zo Junk.
219
bordet lagde Memorial N:o 8, angående Lengt 6uä-
rnunclssons fran Hallands Län anmärkningsanled¬
ning wid Rädgifwande åtgärden till Resolutionen pä
Rikets Ständers underdåniga framställning, rörande
Halländska Kyrkohemmanen, upplästes till en början
2:ne sä lydande anföranden, nemligen:
1:0 af LenAt 6uc1munc!88on frän Hallands Län:
Det Betänkande, som nu är föredraget, utgör
ett af de mest påtaglig» bewie, huru litet Nationen
har akt märita sig af den sä kallade Administrativa
answarigheten, sä länge LagarncS tillämpning skall
huswudsakligast bero af Rikets Ständers Constitu-
tionS-Utstott. I ett Utskott, der den anda gjort sig
radande, att, änskönt Grundlagarneö allmänna bud,
en pluralitet utöfwar den wäldsamheten mot minori¬
teten, akt ej läka dennas reservakioner ätsölja sine Be-
tänkanden, i alla sädana ärenden, som bero af Rikets
Ständers beslutanderätt, hwaribland onekligen är äf.
men den constitukionella answarigheten efter 107 §.
Regeringsformen; der kan naturligtwis ej heller den
enstilte Stände-Ledamoten wänta fig den rättwisa,
att hans anmärkningar bliswa i ett äskädligt sam.
mandrag uti ingresien uppgifne, för att ådaga¬
lägga, att pröfning, men ej godtycke, ut.
gjort beslutet. Det är ock, genom hemlighällan,
det af alla de skäl, jag i mitt anmärkningsmemorial
anfört, och de deri tillika ur en särskild motion åbe¬
ropade bewisen för sjelfwa hufwudfrägans sanna och
rättsenlig» stick, som Utskottet troligen lyckas att
afleda den allmänna uppmärksamheten inom Riks-
Standen för ert amne, hwilker mer, än mähända de
220
Den 30 Juni.
fleste, eljest kunde öswertyga nationen om de grund»
satser, som gjort sig radande i Konungens Radkam.
mare; och jag ar skyldig, att, för Statens ägande
ratt, och i de tusende famillerö namn, som se sin
framtida wälfard hotad, yrka det Constitutions-Ut-
skottet mätte öppet och sannt inför Riksens Ständer
framlägga de af mig anmärkte anledningar till an¬
märkning emot Stats.Raden och Föredraganden för
Ecclesiastike Ärenden. Dertill äger jag GenndlagS-
enlig rätt; och Utskottet deremot ingen sadan rättig,
het, att, genom fördöljande af mina anledningar, söka
gifwa det utseendet ät min handling, alt jag orätt-
wist, obilligt eller obetänksamt skulle hafwa begagnat
den dyrbaraste rättighet, wära Lagar lagt i Folk-
representantens händer.
Dä nu dertill kommer, att det bordt wara Ut-
skottet bekant, genom bilagorna till detta mäl, som i
samma Utskotts Betänkande N:o y, behandlas, huru¬
ledes Danska Canzli-Colleginm witöordat, att sädane
hemman, som Presterskapct tillwällat sig ock kyrkorna,
enligt derwarande handlingar, tillhörde Kronan; dä
en allmän tro räder, att, i olikhet med hwad Utskot-
tet anfört, nägon eller nägra af StatS-Rädcn yrkat,
att upplysning frän nämnda Canzli mätte inhämtas;
da derjemte inträffar, att Riks-Standen wäl aldrig
kunna bifalla ett Betänkande, sorn skulle gifwa helgd
ät den oformligheten, att dek för Regeringen "fär
synas problematiskt", huruwida bifallet till ett Rik»
sens Ständers (ehuru af Z:ne Stånds pluralitet fat»
tadt) beflnt "skulle tillskynda Riket eller ens Halland,
ska Provincen, äsyftadt wcrkligt gagn;" — en sate,
Den 30 Juni.
221
sa widrig mot Grundlagens anda, att den minst war
att förwanta ifrån sjelfwa det Utskott, hwilkct Rik.
sens Stander trott sid utwälja bland de af denna
anda lifwade Swcnske män; och som derjemte skulle
lenina ät ett enda Stand, att afhalka fran all för-
bättring, all framgång inom wart samhälle, dä de
stridde emot desi interesie; dä det för hwarje Swensk
medborgare är päkagligcu sannolikt, att Grundlagen
är öfwcrträdd, i dek ögonblick han, genom administra¬
tiva beslut, kan afhällaö ifrän att söka rattwisa wid
sina lagliga Domstolar; och dä det tydligenar fallet
med de 212 Halländske omtwistade Kronohemmanen,
Staten till försäng, och tusende aboer, till följd af
den öfwerklagade Kongl. Resolutionen; dä slutligen
det omöjligen kan bliswa ett skäl för Utskottet, att
underläta handläggning af ämnet efter 107 §. Re¬
geringsformen, blott för det jag, i följd af den, i
min tanka, klara grundlagsöfwerträdclsen, yrkat pä
answarigher efter §. 106; finner jag mig, af allt
detta berättigad, att yrka ätcrremisi af ConftitutionS-
Utskottets Betänkande N:o 8, pä det att Utskottet
mä ingä i ny pröfning as malek — En skyldighet,
hwarifrän Utskottet, enligt 56 §. Regeringsformen,
och 4Y §. Riksdage-Ordningcn, lika litet, som öfriga
RikS-StändenS Utskott, bliswkt bcfriadt. Stockholm
den 30 Juni 1834.
L. OuämunäsLvn,
frän Halland.
Och 2:o af ^nclers kiil880n frän Malmöhus Län:
Högloft. Eonstitutitions-Utskottct häri detta Be-
rankande wisar sig hysa en besynnerlig tanka om öf-
222 Drn 30 Junk.
werträdelser af grundlag eller allman Lag. Det hak
ej funnit, att i fragan om SratS-Räds-Protocollet
af den 9 Juli jZZO, någon Statö-Räds-Ledamot el¬
ler Föredragande föranlcdt någon sadan öfwerträdclse.
Nu ar det likwäl för en hwar tankande och rätt¬
skaffens Swensk man bekant, att §6 §. Regerings-
Formen betryggar honom, att endast blifwa dömd af
lagliga Domstolar, samt att han ej till sin egendom
skall af Konungen direct eller indirect kunna skadas. Äf-
iven ar det kändt, att genom Lag är stadgadt, att Krono¬
hemman ma till Skatte lösas. Da det likwäl med
obestridliga bewiö blifwit adagalagdt, att Hallänske
Kyrkohemmanet, ej äro lagligen underkastade Kyrkor-
nes och Presterskapets äganderätt, utan werkeligen äro
Kronohemman, af hwilka blott en del af räntan ut-
gar till Kyrka och Presterskap, samt da Utskottet icke
gittat wisa, att dcsie bewis äro oriktiga, icke heller
lärer kunna pataga sig answaret för sanningen af den
genom en wisi SlatS-RädetS Ledamot, enligt Utskot¬
tets utsago, gjorda historiska utredning, hwilket jag
wagar högtidligen bestrida; torde det wara och för-
blifwa med werkliga förhållandet förenligt, att Grund¬
lag och Lag äro genom beflutet öfwerträdde, och att
Utskottet icke haft skäl, akt undandölja förhållandet,
utan att åtminstone lemna Riks-Standen del af
Stats-Rads-Protokollen i denna, för hemlighet icke
patzande, Regeringsangelägenhet, derest Utskottet ej
kunnat besluta sig till att fullgöra sin juridiska pligt,
att hänwisa malek till Riks Rätt. Da nu emcdler-
rid Utskottet sjelf erkänt, att Z:ne Stats.Räd till¬
styrkt, att Kammar-Collegium skulle höras, och 2:ne
bland dem, alt detta Collegium för ändamalet singe
Dea 30 Juni.
223
tegagna minksterielt biträde, synes alitsa, att upplys,
nkngar blifwit fördöljde för Konungen, genom de ös.
rige LedamöterneS yrkande, att ärendet af Kongs.
Maj.t mätte afgöras, samt att således, enligt an-
swarighetö-lagen, mälet bordt af Utskottet upptagas.
Da det tillika ar en pligt för nationens ombud,
att icke lemna någon af de man, som i Statö-Rädet
uppfylla sine skyldigheter, till obehaget, att förblan.
das med dem, som ej wisat sig akta nationens rar.
tigheter och fördel, samt icke befordra Rikets sann.
skyldiga basta; yrkar jag, att Utskottet mätte till
Riks-Ständen öfwerlemna de, rörande detta ärende,
i StalS-Rädet förde Protocoll, eller bestämdt uypgif.
iva namnen ä de StatS-RädS-Ledamöter, som till»
styrkt och afstyrkt det nämnde beslutets genast skeende
afgörande.
Jag anhäller alitsa om äterremisi af Betänkan,
det. Stockholm den 30 Juni 1834.
Ankers Nilsson,
frän Malmöhus Län."
§ven Heurlin frän Kronobergs Län förklarade
stg instämma uti den af Lengt Ouämuncksson gjor.
de jkriftlige framställning.
kolian Lenasson frän Wester-Norrlands Län:
Jag tror mig, säsom Ledamot i ConstitutionS-Utskot-
tet, hafwa, efter min förmäga, arbetat för de Hal.
ländske Hemmansäboernes rätt och fördel; och hyser jag
den öfwertygelse, att förhällandet med Kongl. Maj:tS
224
Den Zo Junk.
rfragawarande Nådiga Resolution af den y Juli 1830
bordt föranleda till answarspaföljd för deStars-Rä-
dets Ledamöter, som beslutet tillstyrkt. Dä likwäl
pluralitckcn inom Utskdttet delat en motsatt åsigt
samt lemnat anmärkningöanlcdningen utan afseende,
anser jag icke enligt med Grundlagen, att, pä sätt nu
blifwit yrkadt, meddela äterrcmist af Betänkandet, L
ändamål att derigenom hos Utskottet utwerka ett
annat och förandradt utlakande i sjclswa saken. More
frägan endast om infordrande af upplysningar, som
af Utskottet bordt och kunnat lemnäs, sä skulle
wäl en äterremitz kunna ega rum, pä samma
fatt, som man uti rättegängsfrägor ager, att hos
Öfwer- och Under - Ratter söka förklaring öfwer
mcddelte Domstolsbeslut ; men ej pä det, att hos
Domaren äska ett Utslag, som skulle till sjelswa
grunderne upphäswa det förut afgifne, och lika litet
later det med Grundlagens anda och föreskrifter sig
förena, att hoS Constitutions-Utskottet yrka förändring
uti en förklaring, den Utskottet, under utöfning af
dest förbehallne yttersta gransknings och pröfnkngsrätt,
funnit för godt att meddela i ett ämne af sadan be¬
skaffenhet, som det narwaraude. Hmad särskildt an.
gar 4.ucl6r8 ksil88vr>8 pästaende, att Constitutions-
Utskottet mätte till Riks-Stäuden aflemna de, rörande
ifragakomne ärende, i StatS-Rädet förde Protscoll,
sa star det ej i Utskottets magt, akt efterkomma den¬
na önskan, enär Utskottets befattning med Stars-
RädetS Protocoller uti Grundlagen finnes inskränkt
till deras infordrande och granskning, utan behörig¬
het för Utskottet, akt till hwilken der wara mä, öf-
wcrlcmna berörde Protocoller, eller angående deras
innehall
Den 30 Juni. 225
innehall meddela widare kännedom, än den Utskottet
för hwarje enskilt frägaS afgörande anser wara af nö-
den. Jag hade af hjertat önskat, att Utskottets Ut-
läkande utfallit annorlunda, an nu skett, men jag kan
icke i något fall understödja en åtgärd, den jag anser
wara mot Grundlagen stridande; och finner jag, för
min del, att Constitutions'UtskottetS Memorial N:o
8'icke medgifwer någon annan behandling, an att
läggas till handlingarne.
Vice Talmannen ckon london: Vade wid in-
newarande och wid sednast förslutne Riksmöte har
jag biträdt de Representanters bemödanden, som äsyf-
tat, att ät aboerne ä de sä kallade Halländske Kyrko-
hemmanen bereda upprättelse uti deras lidanden.
Wid sistnämnde tillfälle beslöto Rikets Ständer, att
till Kongs. Majtt afläta underdänig Skrifwelse i äm¬
net, som uti Utskottets Memorial omförmäles; och
det är derföre med stor förundran jag erfarit inne-
hällct uti Kongl. Resolutionen den Y Juli 1830,
hwarutinnan icke det ringaste afseende blifwit lem-
nadt ät angelägenheten af den uti npsiberörde under¬
dåniga Skrifwelse föreflagne undersökning, angående
hemmanens ursprungliga natur, allt ifrän Danska ti¬
den. De ledamöter, som tillstyrkt utfärdandet af den
Nädiga Resolutionen, hafwa otwifwelaktigt felat uti
deras Embctöutöfning, och böra icke undgä den på¬
följd, som grundlagen för dylika händelser utstakar;
och ehuru Constitutions-Utskottets majoritet förklarat
sig wara af annan tanka, inser jag icke någon nöd-
wändighet, att wid dest nu asgifne beslut owilkorll-
Ltte Bandet. 15
226
Den 30 Junk.
gen mäste förblifma. Ty det är wäl sannt, att
Constitutions.Utskottets rillkännagiswanden derom, hu-
ruwida det anser 106 §. Regerings-Formen böra till
någon af Konungens Radgifware tillämpas, icke inom
Rikö-Sländen medgiswer annan åtgärd, än att läg¬
gas till handlingarne, men deremot har jag ej uti
107 §. syftning eller ordalydelse kunnat finna något
hinder emot meddelande af äterremitz ä Utskottets Ut.
låtanden, samida fraga är, om Rikets Ständer anse
Rikets wäl kräfwa, att en eller annan af StatS-
RädetS Ledomöter frän sin befattning skiljes. Jag
finner derföre, att de, som yrka ätcrremisi af före.
warande memorial, icke sakna fog för deras pastaen.
de; huruwida, medelst bifall dertill, något förändradt
resultat skulle kunna tillwägabringas, äterftär att er.
fara. För egen del är jag förwisiad, att jag och de
i Utskottet, som tänka lika med mig, mid förnyad
handläggning af ämnet skulle blifwa af den förra
majoriteten öfwerröstade.
klang ckan88on fran Elfsborgs Län: Jag för.
mar ej att inse, hwarföre ConstitutionS - Utskottet,
mera än andra Rikets Ständers Utskott, skulle mara
befriadr fran skyldigheten, att emottaga och besmara
äterremisier af meddelte utlatanden. Pä intet ^ställe
gifwer Grundlagen anledning kill ett sädant särskildt
sritagande, lika liker, som den lemnar stöd för den
inskränktare tolkning, enligt hmilken aterremisi skulle
kunna äga rum, endast pä grund af upplysningars
äskande. Mängfalldiga epemvel giswas derpå, att Be-
tänkanden, derwid icke någon upplysning saknars,
blifwit till Utskotten äterlemnade, i ändamål att ut-
Den ZO Junk.
227
werka förändrade utlatanden; och da något undantag
i detta afseende icke finnes för ConstitutionS-Utskottet
fiadgadt, kan jag ej undgå akt, med instämmande i
öfrigt vli vice Talmannens yttrande, förena mig med
dem, som yrkat ärerremitz af ConstitutionS-UtskottetS
ifrogawarande Memorial.
Nils Insulin fran Stockholms Län: Lika med
Hans lansson» finner jag det ingalunda wara före»
skrifwet, att äterrcmitz bör wägras ä sädane Constk»
tutionö-Utskottetö Memorial, som det nu handlagde;
och anser jag denna åtgärd i förewarande fall wara
desto mera nödig, som det är af allmän wigt och
angelägenhet, akt i ljuset framdraga och till laga pa»
följd befordra de Rädgifware, hwilka tillstyrkt ett
beslut, derigenom en mängd af mcnniskor blifwit lk«
dande och kastade i elände.
loimn Lonatsson: Med widhällande as mitt
förut yttrade mening, angående Grundlagswidrigheten
af begärde äterremitzen, will jag endast erinra vice
Talmannen derom, att votering inom Utskottet an»
ställdes, ej mindre rörande 106, än 107 §ms til»
lämpning kill ifrägawarande fall, och jag hemställer,
om icke Utskottets Memorial innefattar utlåtande sä
i den ena, som i den andra, af vmförmälde delar.
Viee Talmannen aberopade fikt afgisne anföran»
de, under ytterligare förklarande, att ehuru Constiku»
kions Utskottets utlatanden, angående de uti tt)6 §.
sörutsedde händelser, icke kunde gifwa anledning till
någon ätcrremitz, ansäg deremot viee Talmannen e»
238 Den 30 Juni.
sadan åtgärd obehindrad kunna aga rum wid sädane
frågor, hwarom 107 §» handlade.
Oanislson fran Elfsborgslän: Äfwen
jag har i Utskottet öfwerwarit handläggningen af
förcwarande ämne; och ehuru jag der hörde till mi¬
noriteten, kan jag dock icke frångå den öfwertygelse,
^ att det, enligt 107 §. Regeringsformen, beror af Ri¬
kets Ständer sjelfwe att afgöra, om de anse Rikets
wäl kräfwa, akt en eller flere af Konungens Stats-
Mäd och Föredragande fran widare embcts-utöfning
endtledigas. Huruwida och emot hwilka Ledamöter en
underdånig anmälan i detta afseende ma pökallas af
Lonzt Ouäluunäsgons framställde anmarkningsan-
ledning, anser jag mig icke wara i tillfälle att be-
dömma, innan de särskilde Stats-Rads-Ledamöternes
olika delaktighet uti den klandrade åtgärden warder
närmare utredd, medelst uppgifwande af namnen ä
den eller dem, som tillstyrkt beslutets widtagande,
som meddelt den fullständiga historiska utwecklingen, som
ansett Kongl. Kammar-Collegium böra i ämnet hö-
ras, och som för winnande as kännedom, angående
hemmanens krononatur under Danska wäldet, funnit
Kongl. Collegium böra tillatae att begagna ministe-
rielt biträde. För att i detze omständigheter bereda
nödig upplysning, hwarförutan answarighets-fragan
icke kan med rattwisa och sakkännedom afgöras, fin¬
nér jag, lika med LenAt Ouämunägson och Ancker»
I^iIs8on, en aterremist wara af största angelägenhet;
och böre wi afwakta Utskottets fullständigare utweck-
ling af ämnet, innan wi deruti fatta wart beslut.
Den 30 Juni.
229
Mig Nällsson fran Malmöhus Län: Uti srä.
gan, angående behörigheten af en äterremitz, instäm-
mer jag med vice Talmannen ckon ionsson. Äfwen
wid innewarande Riksdag hafwa wi sett exempel af
UtskottS-Vetänkanden, hwilka blifwit inom alla 4
Riks-Ständen klandrade och kill Utskotten ätcrremit-
terade, till beredande af ytterligare handläggning och
förändrade resultater. Ständen äro att anse såsom
principaler för Utskotten, hwilka sednare icke kunna
undandraga sig, att, pä grund af gjorde anmärknin-
gar, närmare öswcrwaga och a nyo handlägga saba¬
tie frågor, dem Ständcn funnit wara pä ett ofull¬
ständigt eller mindre tillfredsställande fakt utredde; öck¬
en: sörewarande utlätande frän alla Riksförsamlin¬
gens afdelningar med ogillande återsändes, will jag
ej anse otroligt, att Urskottet dcrä skall fasta behö-
rigt afseende och meddela ett annorlunda beskaffad!
yttrande.
8amllo1 Andorsson och 6ar1 Oabirioissou frän
Östergöthlands Län förenade sig med vice Talmannen
ckllll ckollSSOll.
ckolmn ckaoob» klllbsrA frän Norrbottens Län:
Uti Utskottets Memorial heter det, att en utaf Stats-
Räders Ledamöter, wid föredragning af Rikets Stän-
ders underdäniga ffrifwelse, angäende Halländffa
Kyrkohemmanen, gifwit ärendet en fullständig histo¬
risk utweckling. Dels för att erhålla kunskap om
hwilken denne Stats-RädS-Ledamot mä wara, och
dels pä grund af hwad flere utaf Ståndet till stöd
Den 30 Junk.
för ben yrkade aterremisien anfört, förenar jag mig
uti äskande af en sadan åtgärd.
lukvs UZN880» och ^ÖU8 ?6l-88on fran Malmö¬
hus Län, samtlige Fullmäktige frän Christianstads Län,
kotter ^näer88on frän Hallands Län m. fl-, in¬
stämde likaledes med deni, som yrkat älcrremisi af
Memorialet.
Sedan discusstoncn härefter förklarats wara
stukad, yttrade Secreterare», det han, i följd af sitt
cmbetsäliggande, att waka öfwer Grundlagens behö¬
riga efterlefnad, were föranläken att för Ständer till-
kannagifwa sin åsigt, angående rätta behandlingen af
Constitutionö Utskottets ifrägawarande Memorial; och
ansäg Secreteraren berörde utlätande, deruti en inom
RikS-Ständen framställd anmärkningsanledning emot
Konungens Rädgifware blifwit utan afseende lemnad,
icke kunna föranleda tik någon annan åtgärd, än att
laggaö till handlingarne, kill stöd för hwilken mening
aberopadeS 56 och j07 §. §. Regeringsformen, jemte
ConstitutionS-UtstoktetS den innewarande mänad,
under N:o 16, till Borgare-Ständet aflätne Memo.
rial i denna principfräga, det Secreteraren utbad sig,
att för Ständer fä uppläsa, och hwaraf inhämtades,
att sedan, wid föredragning hos Borgare-Ständet
af ConstitutionS-UtskottetS Memorialer N:S 6 och 7,
innefattande Utskottets ogillande utaf S:ne inom StatS-
Utstottet wäckte anmärkningöanledningar, fräga blif¬
wit wäckt, om återremitterande af detze Memorialer,
men Herr Talmannen, pä anförde grunder, wagrat
art meddela proposition till aterremisierne, samt Stan-
Den 30 Juni.
231
det en sadan »vägran icke godkandt, sa har fragan
om behörigheten af Herr Talmannens berörde för¬
farande, jemlikt 55 §. RikSdagS-Ordningcn, blifwit
förwisad kill afgörande af Constitntions. Utskottet,
hwilket, under anförande af 56 och 107 §. §. Reze-
ringsformen samt särskildt åberopande af det inbördes
vero, wid framställde anmärkningars eller anmärk,
ningsanledningarö pröfwande, som uti sistnämnde §.
funnes Riks-Standen och ömsesidigt förbehållet, för¬
klarat, att de af Borgare-Stander ä ofwanomsörmälte
Memorialer yrkade äterremitzer »varit stridande emot
Grundlagen, och att fördenskull Talmannen Grund,
lagöenligen »vägrat proposition dera; tilläggande Se.
cretcrarcn slutligen, der han, k anledning af sin sä.
lunda yttrade och pä Constitutionö-UtskottetS redan
gisna tolkning af Grundlagens rätta förstånd, grun.
dadé åsigt, icke kunde undgå, att uppmana Talmannen
till wägrande af proposition till äterremitz af Constitu-
tkons-UtffottetS Memorial N:o 8 , i händelse det
derom gjorde yrkande skulle af Ståndets pluralitet
fortsättas.
I anledning af hrvad Secreterare» i nytzberör-
de matto andragit, begärde flere Ledamöter ordet och
yttrade:
kolian kaoob» kiutdorx;: Det uppläste Memo-
rialet, hwilket detzutom, enligt hwad bekant är, till.
kommit endast genom en rösts pluralitet, kan ej an-
ses ligga i »vägen för ett obehindradt afgörande af
förewarande fräga; och dä deras yrkande, som begärt
äterremitz af Memorialet N:o 8, icke pä något sätt
233
Den 30 Juni.
ar siridande emot Grundlagens tydliga ordalydelse,
lärer Talmannen icke äga giltig anledning att »vägra
proposition till äterremisi, om hwars framställande
jag alitsa anhäller.
Lonzt Ou6muncl880li: Af 55 §. Riksdags-Ord-
ningen finnes uppenbart, att proposition icke kan
»vägras i annat sall, än da en wäckt fräga finnes
stridande emot bokstafiiga ordalydelsen af ett eller an.
nät ställe i Grundlagarne; börande, fason» stäk för
»vägrandet, af Talmannen för hwarje händelse bestämdt
uppgifwas, hwaruti den förmenta Grundlagsstridighe»
ten bestar. Nu kan icke framletas något lagrum,
med hwars ordalydelse det »vore oförenligt, att begå-
ra äterremisi af sädane Constitutions-Utskottetö Utlä»
tanden, som det sörewarande, eller pä grund hwaraf
man skulle nödgas antaga, att icke Memorialer fran
detta, sä »väl som alla andra Rikets Ständers Ut-
skott kunde, efter »verkställd granskning, äterförwisas
till ytterligare handläggning; och föranläteö jag sale-
dcS att, utan afseende ä hwad i motsatt mening blkf»
»vit anfördt, fullfölja yrkandet af äterremisi, deruti
jag uppmanar samtlige Ständs-Ledamöterne, att med
mig instämma.
^ncksrs vaniol^n: Det är wisierlkgen obehag¬
ligt, när söndring och olikhet i äfigter uppstär mellan
Standen och deras Ordförande»-, men dä det en gäng
kommit derhän, kunna wi ej hjelpa saken, utan äte»>
stär endast för otz, att, ä wär sida, »visa otz kika con.
feqvrnte, som Talmännen a deras, hwarföre Stan-
det bör fullfölja pästäendet, örn äterremisi samh ^
Den 30 Juni.
233
händelse Proposition dertill slutligen wagraS, öfwer,
lemna twistefrägan till Grundlagsenligt afgörande af
Constilutionö.Urskottet.
Nils Insulin: Jag instämmer till alla delar med
Lon^t Ouclmunclsson och ^nckees Oanielson uti
yrkandet af äterremisi, helst jag icke finner, att en
sadan åtgärd kan medföra någon wada eller olägen¬
het. Dä en grundad begäran, utan giltiga skäl, af.
släs, ligger wanligen nägot derunder, och jagfrägar:
om sjelfwa fåken är ren och klar, hwarsöre skall man
wägra en Proposition, som endast kan föranleda till
widare upplysande af wcrkliga förhällandet?
Hans Iansson: Wi behöfwa ej anse osi bundne
af hwad som uti andre frägor tilldragit sig emellan
Borgare-Ständet och ConstitutionS.Utskottet, utan mä
wi, med stöd af wär egen lagliga öfwertygelse, fort.
sätta pästäendet om äterremisi, säsom det enda sätt,
hwarpä wi i denna sak möjligen kunna komma till
ett med rättwisa och billighet öfwerensstämmande
resultat.
Vice Talmannen Ion Ionsson: Jag har mig
wisierligen bekant, att samtlige ledamöterne af Bonde.
Ständct uti Constitutions-Utskottet wörö enige uti
deras votum, angäende förewarande sak; men wi blef.
wo dä öfwerröstade; och wi skola sä blifwa ännu en
gäng, i händelse Memorialet äterremitteraS; ty jag
har icke nägon anledning att förmoda, det pluralite.
ten skall förändra sin en gäng yttrade åsigt. Desi.
utom är Utlärandet redan utaf twenne Stand lagdt
234
Den 30 Junk.
till handlingarne; och jag hemställer, huruwida det,
»vid sädant förhastande, lönar mödan, att söka till-
wägabringa en aterremist, hwarigenom icke något för
sjelfwa saken wore att winna. Man har särskildt
föreslagit, att fran ConstitutionS-Utskottet infordra de,
rörande ifrägakomne ämne, uti Skatö.Rådet förde
Protokoll, men äfwen denna åtgärd blefwe ändamäls»
lös, enar Utskottet icke äger rätt, att till Rikets
Ständer eller någon annan utlemna Stats-RädetS
handlingar, dem det endast tillkommer Utskottet att
granska.
ckaoolr Lililblorn fran Södermanlands Län
förenade sig med de Ledamöter, som yrkat aterremist.
Kutbei-Z anmärkte, att vice Talmannen cko»
ckoussou» som i början af discuöstonen ordat för ater-
remist af Memorialet, numera blifwit fa moderat,
att han endast syntes önska dest läggande till hand-
lingarne; hwaruppä vice Talmannen genmälte, att han
Uti sitt första anförande allenast sökt förswara grund,
lagsenligheten af en aterremist, utan att urlaka sig,
angående lämpligheten och ändamålsenligheten deraf,
samt att hwad vice Talmannen, rörande sistnämnde
omständighet yttrat, således icke stöde i någon strid
med den åsigt, han uti sjelfwa principfrågan biträdr.
Nils Nansson: vice Talmannen har upplyst, att
samtlige Ledamöterne af wart Ständ uti Constitu-
tions-Utskottet woro enkge wid bedömmandet af ifra-
gawarande ämne, men hwem fick rätt? Jo, Utskottets
majoritet. Om wi nu alle, eller de fleste af ost, här
Den ZO Juni.
235
sörene osi uti den åsigt, som förfäktades af wara
Medbröder i Utskottet, hwem får dä rätt? Jo, Stan-
dets majoritet; och ma wi således icke assia frän ett
handlingssätt, hwarigenom wi stola ådagalägga, att
wi ej anse osi bundne utaf hwad som wederfaritS
Vorgare-Standet, utan aga nog kraft och tillförsigt,
att obehindradt följa wär egen öswerkygclse.
IIan8 ckan88on: Dä man medglfwkt, att det icke
ligger nägot Grundlagöwidrigt uti sjelswa den ästade
äterremisien, sä är största stäk för handen, att yrka
desi meddelande, uran hinder af den förmodan, att ett
förändradk resultat troligen icke kan wara att päräk»
na; och äfwen i egenskap blott af en opinionsyttring,
wore den förestagne ätgärdcn nyttig och angelägen,
till förständigande för Constitutions.Utstottet, att icke
allt för enwäldigt gä till wäga wid ärendcrneS afgö»
rande, eller anse si>,, mera än de öfrige Utskotten,
wara befriadt frän förbindelsen, att emottaga och be»
swara anmärkningar, hwilka wid UtstottetS utlätan»
den kunna inom Rikö-Ständen framställas.
I^ar8 1-90880» frän Elfsborgs ?än: Jag har
trott mig finna, att de fleste af Ständer, och deri¬
bland de Fullmäktige, som sitta uti Constitutions-
Utstottet, äro tillräckligen öfwertygade om befogenhe»
ten af de klagomal, som ligga tili grund för den
wäckte anmärkningöanledningen; och jag anser osi, utan
hinder af sättet för främmande frägorS förutgängne
afgörande, böra handla conseqvent, medelst äterremit-
icrande af Memorialet. Derigenom wunneS ätmin»
stone sä mycket, att Utskottet saktes i nödwandighet,
226 Den 20 Juni.
att inhämta och meddela närmare kännedom, angå¬
ende sakens rätta förhållande, och möjlighet bereddes
att, under medwerkan af de öfrige Standen, till-
wägabringa den rättelse, som af nödwändigheten och
billigheten päkallas. I öfrigt är det af högsta ange¬
lägenhet, akt en åtgärd widtages till uppdagande af
de sarskildtc Rädgifwarnes större eller mindre del¬
aktighet uti tillstyrkandet af det klandrade beslutet,
ty hwarken bör den oskyldige träffas af någon an-
swarspäföljd, eller den skyldige kunna undgå laga
näpst, i och för det sätt, hwarpä isrägawarande Riks-
angelägenhet blifwit behandlad, till förnärmande af
flere tusende medborgares rätt.
kolian Lonatsson: Hwad angar den emot Ut¬
skottet gjorde beskyllning för ett enwäldigt behand-
lingSsätt af förewarande fraga, sä finner jag densam-
ma wara alldeles oförtjent, enär Utskottet icke tillätit
sig nägot annat förfarande än det, som företagits af
alla Constitutions-Utskott, alltsedan är I8O9. Under
den tid, som derifrän förflutit, har aldrig äterremifi
blifwit meddcld pä Utlätanden af enahanda beskaffen-
het, med det närwarande; och ehuru hela Ständer
synes wara ense uti den önskan, att kaga answar
mätte träffa de Rädgifware, som tillstyrkt den klan-
drade Resolutionen, likwäl och dä Constilutions-Ut-
skottets pluralitet härutinnan annorlunda beflutit, an-
ser jag det sä mycket mindre kunna läka sig göra,
att äterremittera Memorialet, som Utskottet, hwilket,
i sräga om framställde anmärkningSanledningars be-
dömmande, representerar Rikets Ständer sjelfwe, icke
lärer wara befogad», att ändra eller återkalla hwad
Den 30 Junk. 237
det, i sadan egenskap, en gang förklarar. Slutligen
får jag tillkännagifwa, att Utskottet genomläst och
granskat alla till ifrägakomne ärende hörande Prors,
coll, hwarföre det torde wara frugtlöst att wänta,
det Utskottetö majoritet, pä grund af nya upplysnin¬
gar i saken, skulle öfwcrgä till en annan mening, än
den Utskottet redan yttrat.
Rutberg: Dä lagen i allmänhet medgiswer, att
nya, förut okände, skal ock) omständigheter mä föran¬
leds till ändring uti meddelta beslut, inser jag ej,
hwarföre icke äfwen Constitutions-Utskottet, efter för-
nyadt omsorgsfullt öfwerwägande och wunnen bättre
öfwertygelse, skulle kunna förändra sitt afgifne Ut-
latande.
Uppå framställning af Hang landon, det han
önskade winna upplysning, om de stadgande» i Grund¬
lagen, som ansägoS innebära hinder för bcwiljande af
Proposition till aterremitz af Constitutione-UtskottetS
Memorial N:o 8, uppläste Secreteraren de af Con»
stitutionS-Utskottet, i swaret till Borgare-Ständet
aberopade 107 och 56 §. §. Regeringsformen; hwar.
efter Hang kannon förklarade, att han, för sin del,
icke kunde finna berörde lagrum ligga i wägen för
den äskade äterremitzens meddelande.
Häruti instämde Rutberg.
Sedan discutzionen nu war fulländad, framställ,
de Talmannen den fräga, om Ständer yrkade Pro¬
position till aterremitz af Constitutions-UtskottetS Me«
238
Den 30 Junk.
morkal N:o 8? och da Stander i allmänhet hördes
härtill smara: Ja, tillkännagaf Talmannen, det han,
» enlighet med Secreterarens yttrade åsigt och enär
ConstitutionS-Utfkottet redan afgjort och förklarat, alt
Utlåtanden af ifragawarande art, enligt Grundlagen,
icke kunna atermitteras, ansage sig, emot 55 §-Rike-
dagS-Ordningen, icke ega att meddela den af Stander
äskade Proposition till atcrremitz; i följd hwaraf Tal-
mannen, enligt nysi aberopade lagrum, förklarade öf-
werläggningen hmilande, och förwistes malek till Con.
stiturionS-Utskottet, med anmodan, att, inom 14 dagar
efter delfående! af öfwerlaggningöprotocollet, till Stan-
det inkomma med motiveradt och bestämdt Utlakande
öfwer den yrkade atcrremisienö stridighet eller enlighet
med Grundlagen.
Slutligen yttrades den önskan af Hans stans¬
son, att uti det Protokoll, som uti förehasde fragair
komme att till ConftitutionS-Utffottet afga, matte
uttryckligen anmärkas, att hela Ståndet, med undan-
tåg allenast af 2:ne Ledamöter, warit ense uti yrkan¬
det af den wägrade propositionen.
Wid förnyad föredragning af Constitutions-Uk-
skottets, sedan den 5 och 20 i denna manad, pa bor-
det hmilande Memorial N:o Y, angående Riksdags-
Fullmäktigen Långt Ouckmunckssons anmärknings-
anledning, i frägan om ett Halländskt Kyrkohemman,
upplästes 2:ne sa lydande skriftlige anföranden,
nemligen:
Den 30 Junk.
i:o as LenZd 6uckmun688on:
Wid ifrägawarande Constktutions-UtskottetS Be-
känkande N:o 9, nödgas jag upptäcka en sak, som
säkert allmänheten med förundran skall erfara. An»
tingen fördöljes sanna förhållandet af Constitutions-
Utskottet ar 1829, eller af det numarande, eller ock
tillåter man sig wid Protocollerande i Konungens
Radkammare en godtycklighet, som ej lätt är ur-
sägtlig, och högst wadlig, om den skulle begagnas
kill wigtiga måls afgörande wid en möjligen wäl-
lad oreda »vid en Riksdags början; hwilket ar
swart för mig att bedömma; — men det ar nem»
ligen sannt, att den af mig öswcrklagade Kongs.
Resolutionen ar daterad den 7 November 1828, eller
Z dagar efter Standernes sammankallande, hwarS
ConstitutkonS-Utskott endast, efter min kanka, egde
rätt infordra Stats-Räds-Protocollerne till Riköda»
gens början. Det ar äswen sanning, att i Constitu-
tionö-UtskottetS Betänkande N:o 36, wid Riksdagen
är 1829, sägeö, att till Utffotket blifwit ofiemnade
alla i StatS-Rädet förde Prokocollcr, hwaribland de
"öfwer Ecclesiastique-Zlrenden frän den 25 Januari
1823, till den 29 October 1828." Det oaktadt,
säger nuwarande Utskott, att Protokollet öfwer en
Kongl. Resolution af den 7 November nämnde är,
tillhör en före nästlidne Riksdags början framfluten
tidrymd; och i det stora Dechargc-Betänkandet om»
talas icke en gang anledningen, hwarföre Utskottet icke
oskat samma Expeditions Protocoller emellan den 29
October och den 19 November 1828, hwarifrän Ut¬
skottet nu börjar sin grauskningStid, — en mellantid
af 21 dagar.
240
Den 30 Juni.
Ware bet långt ifrån mig — ja långt aflägse
den tanka — att häraf draga den slutsats, att ett
sädant Ms, som Utskottet anfört, wore ej bygdt pä
rättsgrunder; derom har jag ej någon twekan. Men
mig synes det, som en oordning, en betänklig oord¬
ning förrgår antingen wid protocolleringen i Råd-
kammaren, eller wid Protocollerneö aflemnande till
ConstitutionS-Utskottct, och att rättelse häri bör yrkas,
sä att man blir i tillfälle att öfwertygaS om sanna
förhållandet.
Pä detza grunder och anförde skäl, wägar jag
anhälla om äterremitz af ConstitutionS-Utskcttetö Be¬
tänkande N:o 9, under yrkande af min rättighet,
derest Utskottet wid en ytterligare granskning, angå¬
ende åtgärdens lagenlighet wid sistlidne Riksdag, skulle
befinnas wara oriktig, att fa saken ä nyo kill pröf-
ning upptagen; och jag yrkar, att emedlertid det all¬
männa Dccharge-Bctänkandet matte hwila, hwarom
jag anhällcr att Protocollsutdrag till de Respective
Medstanden matte genast afgä, jemte inbjudning, att
i ett sädant uppskof instämma. Stockholm ten 30
Juni 1834.
L. 6nckinuncksson,
frän Halland.
Och 2:o af ^näers Nilsson frän Malmöhus Län:
I anledning af detta Betänkande, fär jag fasta
uppmärksamheten uppä den besynnerligheten, att Ut-
skottet säger, att detta den 7 November 1828 datt-
rade
Den 30 Juni. 241
kade Regeringsbeslut tillhört föregående Riksdags
granskning, fastan däwarande Constitutions-Utskott i
Let sa kallade Decharge-Betänkandet anmäler sig en¬
dast hafwa erhållit EcclesiastikExpeditioncns Protocollcr
till den 29 Oktober 1828, och ttuwarande Utskottet
i samma Betänkande N:o 11 sjelf säger sig börjat
granskningen för nämnde Expedition, med den 19
Nov» samma är»
Da detta söranledt mig att närmare undersöka
förhällandet, finner jag en högst anmärkningswärd
skillnad i den lid, som förflutit emellan förra Riks¬
dagens slutade granskning af Stadö-RädS-Protoeol-
lerne, och den, dä nu sammanwarande Stander skulle
genom Utskottet börja sin werksamdet i detta afseende.
Den innefattar för nästan alla Expeditiouerne en tid
af nära 3 weckor. Och dä man ej har anledning
tro, att, pä sä läng tid, Konungens StatS-Räd kun.
Nät wara utan sammanträden, helst i en sä wigtig
tidpunkt, som wid en Riksdags början; anhäller jag
om äterremitz af Betänkandet, pä det att Utskottet
mä, innan mäletö afgörande, kunna för Rikets Stän.
der utreda anledningen till detta anmärkningswärda
förhällande. Stockholm den 30 Juni 1834.
suders Milion,
frän Malmöhus Län.
ikans kansson frän Elfsborgs Län instämde
uti desia LöNFt Ondlnundssons och Anders kuls»
sons anföranden.
L:te Vandes 16
242 Den Zo Juni.
Secreterare» faste Ständetö uppmärksamhet der¬
på, att förewarande Utlakande N:o 9 endast rörde
ett enskildt fall, hwaremot anmärkningen i afseende
pä förment afbrott uti tiden för granskning af StatS-
RädetS Protocollcr, särdeles pä satt den utaf ^näm-s
Ritson more framställd, syntes mara af den all¬
männare omfattning, alt den borde äga rum, först i
sammanhang med förestäende handläggningen utaf Con-
stitutionS-UtskottetS Allmänna Decharge-Betänkande,
eller Memorialet N:o 11; och hemställde Secretcra-
ren i öfrigt, om icke rättast och ändamälsenligast more,
att lära ansta med widare äkgärd wid ifrägawarande
Memorial N:o 9, intilldest Constitukione Utskottet,
Uppå derom gjord rillfrägan, inkomme med bestämd
Upplysning, angående hwilken dag den omförmälte,
för den 7 November 1828 daterade, Nådiga Resö-
lutkonen merklkgen blifwir uti Statö-Rädet besluten,
hwarester Ständer more i tillfälle, att bedömma huru-
lvida den anmärkte ätgärden merkligen innesakratö uti
den af förra Riksdagens Constitutions-Utskott werk-
ställda granskning eller icke.
Jemte instämmande uti angelägenheten af nyst.
Lerörde upplysnings infordrande, yttrade Nil8 8ti-incl-
lunä frän Westcr-NorrlandS Län den åsigt, att sä
mäl nn förehafde fräga, som äfwen sjelfwa Decharge-
Betänkandet borde förklaras hwilande intill dest Con-
fiitutionS-Utskottct afgifwit sitt utlärande, angående
Grundlagsenligheten af Talmannens magran, att
framställa proposition till äterremkst af Memorialet
N:o 8. Det kunde inträffa, att Constitutkons-Utskot-
ret funne Ständet hafwa ägt fog att yrka äterremisten,
Den Zo Junk.
2^Z
i hwilken händelse ett nytt utlakande i sjelfwa hus.
wudsaken wore att fran Utskottet insörwänta, och in.
nan man erfarit, huruwida detta utlakande utfölle
till mehn för en eller annan af Konungens Radgif.
ware, ansäg Li-i-iucllunä hwarken förewarande flaga
böra till afgörande företagas, eller någon allman de¬
charge kunna SratS-NadetS Ledamöter meddelas.
kelter kersson fran Örebro Län m. fl. förena,
de flg uti detta 8triucllunä8 yttrande; och förklarade
Mig In8uliu frän Stockholms Län, det han wore
af samma tanke med 8ti ittälnncl, i frägan om be¬
handlingen af nu förehafde Memorial.
ckolmn Langeson frän Wefter-Norrlands Län
trodde sig kunna försäkra, att Utskottets uppgift wore
enlig med sanna förhällandet, samt att Protocollcrne,
rörande det isragakomne Regeringsbeslutet, redan un-
dergätt granskning wid föregående Riksdag.
Longt 6u<Imuncks8on: Min, i anledning af
Memorialet N-o y, gjorde framställning äsystar en¬
dast beredandet af upplysning derom, huruwida gransk,
ning af den klandrade åtgärden blifwit företagen och
lagligen kunnat företagas i sammanhang med förra
Riksdagens Constitutions > Utskotts öfwerseende af
Statö-RädetS Protokoller; och förbehäller jag mig,
att, derest det skulle befinnas, antingen att nägon
granskning af merberörde beslut icke ännu ägt rum,
eller ock att ConstitutionS-Utskottet icke ägt rätt, att
förr än wid detta Riksmöte uti en sadan granskning
inga, ärendet i begge fallen nu mätte företagas till
244 Den 30 Junk.'
det noggranna och fullständiga ompröfwande, som af
sakens »vigt och beskaffenhet päkallaS.
8ti'in4lunä: Om jag ej mksimknner mig, sä
»väcktes, »vid förra Riksdagen, utaf litter ^n46v88c»n
frän Halland, en lika beskaffad anmärkningsanledning,
som den LöNAt 6u4muucl88on NN framställt, hwaraf
jag siyrkeö i den förmodan, att den utaf den sist¬
nämnde asscddc Regeringsåtgärd redan undergått
granskning uti ConstitutionS-Utffottet. Wid ett sä-
dant förhållande kan någon ytterligare pröfning af
det klandrade beslutets laglighet ej komma i fräga;
men i det fall är det angelaget, att bestämd upplys,
ning uti nysiberörde omständighet »vinnes, pä det wk
ej, af nit för »vära i Grundlagen förwarande rättig,
heter, mä gä tillwäga med ett förhastande, hwarige-
nom »vi sjelftve skulle öfwcrträda gränser, dem Grund»
lagen utstakat.
lakan lsaok kut.ker§ frän Norrbottens Län:
Det är brukligt, att Kongl. Majus Nädiga Resolu.
tioner dateras för den dag justering deraf sker, hwil-
ken gemenligen inträffar 8 u 14 dagar efter det
fjelfwa beslutet blifwit fattadt, och at denna omstän¬
dighet torde jemtväl böra lemnäs uppmärksamhet,
wid fräga om den upplysning, man anser nödigt att
frän Utskottet infordra.
I anledning af begärd upplysning, angående
beskaffenheten af den emot Förste Expeditions-Secre-
teraren v. krin^enereut?! wid förra Riksdagen gjor¬
de anmärkning i och för hans befattning med före¬
Den 30 Junk. 245
dragningen as malek, rörande Kyrkohemman i Halland,
uppläste slutligen Secreterare», 5:te punkten af sist.
lidne Riksdagens Constitutions-Uiskotts under N:o 36
afgifne Betänkande; hwarester Ståndet förenade sig
uti det af Talmannen föreslagne beslut, att Constitu-
tionS-Utskottct skulle anmodas, att meddela Stander
underrättelse om dagen, da hos Kongl. Masit i Stats-
Rådet förewarit och blifwit afgjord den uti Utskottets
Memorial N:o y omförmälda fraga, i hwilken Kongl.
Majus Nådiga Resolution, daterad den 7 November
1828, sinnes utfärdad, i afbidan af hwilken upplys-
ning, Memorialet N:o 9 tills widare kommer att för-
blifwa hwilande.
Constitutkons-Utskottets, först ben 5 och ytterli¬
gare den 20 i denna manad, pä bordet lagde Memo¬
rialer N:o 10, angående Herr 1?. Va1man8 an-
märkningöanledning, med afseende ä förslaget till Lag
för Banken; samt N:o 41, angående fullbordad gransk¬
ning af de uti StatS-Rädet förde Protokoll, föredro-
gos nu i ett sammanhang, hwarwid inlemnades nedan¬
stående skriftliga anföranden;
i:o af Niis KIäns8on fran Malmöhus Län:
Alldeles oförklarligt synes det mig wara, huru
ConstitutkonS-Utskottet kunnat draga den slutföljd af
Grundlagarnee stadganden, att en remitterad anled-
ning till "anmärkning" mot en rädgifwareätgärd un-
der warande Riksdag endast skulle tillhöra Utskottets
granskning, i det afseende anmärkningen föranleder.
Det wisar sig deremot för mig tydligt, att da Ut¬
246
Den 30 Junk.
skottek, genom sjelfwa malek, ager i sine händer ett
StatS-RadS Protokoll, som ädagalägger, cm ej blott
föredraganden, utan äfwen hela StatS-Radet till.
styrkt Konungen en olaglig handling, bör pröfning?»
äfwen till hela StatS-Radet utsträckas.
§. i af StatS-RädetS answarighetslag stadgar
tydligen, att den Radgifware, som "tillstyrker något
lagstridigt steg" till "kullkastande af någon Rikets
grundlag", eller ''underlåter, att deremot göra före.
ställning", bör derföre straffas som förrädare, m. m.
och detta, ehuru ef till närwarande fall lämpligt,
wisar dock hwad wigt Lagstiftaren lagt pä Grund.
Lagens helgd. Men 6 §. af samma Lag, som be.
stamdt upptager det närwarande förhållandet, eller
''uraktlatandet as de Rädgifwarne i Grund.
Lagen uttryckligen föreskrifne pligter", til.
lämpar 107 §. af Regeringsformen mot dem alla,
dä de begätt enahanda uraktlätande.
Dä nu Grundlagen sjelf stadgar, huru ändring
deri winnås ma, är utan all fräga en uraktlåtenhet
af desi föreskrift af hela StatS-Rädek begängen, wid
tillstyrkandet af Banco.Lagens öfwerkemnande, hwarf-
genom Grundlagens ftadganden skulle medelst en Civil»
Lag helt och häller till kraft och werkan upphäfwas.
Jag yrkar således, pä satt Högwördige Preste-Stän.
det äfwen beslutat, äterremisi af detta Betänkande;
och jag yrkar, att anmärkningen mätte af Utskottet
tillämpas mot alla de Konungens Radgifware, som
icke asftyrkr Kongl. Maj:rs beslut, att förestä Ri.
ketS Stander en Banco-Lag, af den Grundlags-
Den 30 Juni.
247
ividriga syftning, som den wi wid denna Riksdag
emottogo. Stockholm den 30 Juni 1834.
Mis Olansson.
2:o af 8ven Heurlin frän Kronobergs Län:
Dä Constitutions-Utfloktet yttrat sig, under Pro.
toeollenö noggranna skärskådande, icke funnit skäl,
att tillämpa io6§., men ansett sig besogadt, att mot
Stats-Secretctaren för Finance-Ärenden, efter 107
§. RegeringS.Formen, "anmärka" missa "EmbrtS-
åtgärder, synes det mig alldeles oförklarligt, att Ut¬
skottet icke meddelat Riks-Ständen de Protocoker,
som wid de anmärkte Beslutens fattande blifwit i
StatS-Rädet förde. Denna hemlighetsfulla tystnad
med de öfrige RädgiswarneS handlingsätt, i ämnen
som icke aro af den natur, att för Rikets säkerhet
och nytta, hemlighet ar af nöden, syneS mig belän-
kelig. Skola mi dä, kemnade af Utskottet till och
med i owitzhct om alla öfrige Radö-Ledamöter werk.
ligen afstyrkt befluten, falla dem nu till answar, utan
att granska de andres drägtighet i förseelsen? Sa.
dant more vpasianbe och omärdigt handlat af osi.
Eller flole mi deraf förmas, att hellre fria an fälla,
dä mär Dom icke kan blifwa rättwiS, till följd af
den bristande sakkännedom, hmari Urflottet lemnar ost,
angående malens behandling?
Jag inser ej hmarpä Rikets Ständers Consti-
tutionö-Utflott grundar sin återhållsamhet med öfwer-
lemnande af de Stats-Räds-Protoeoller, som kunna
bidraga att ytreda de ämnen, som mäste utgöra
248 Den 30 Junk.
föremal för Riks-Ständens öfwerläggnkngar, och jag
yrkar alltså, att de nu af mig ifrägasatte matte
Skändet meddelas; äfwensom jag yrkar äterremist af
Utskottets Betänkande, pä det att Utskottet mä kunna
upplysa Riks-Ständen, huruwida Utskottet granskat,
eller anser sig böra en ny granskning underkasta, de
Regeringsåtgärder, som jag funnit wara af den be¬
skaffenhet, att jag härmed nödgas förklara: det av
anledning till anmärkning mot Stats - Rådet och
samtlige Föredragande, hwarom kemist begäres till
Constitutions-Utskottet, inför hwilket anledningarno
yppgifwas skola, Stockholm deu ZO Juni 1834,
8, Heurlin,
span Kronobergs Län,
Hwarjemle Heurlin framlemnado ett förseglad?
Convolnt, med påskrift;
Till Rikets Högloft, Ständers Constitutions.Utjkott,
Z:o af 8arnuel.4niler88on fran Östergöthlands §an:
Constitutions-Utskottet har sagt, k Memorialet
N:o io, att det alltid warit en praxis, att wkd
Riksdag icke företaga granskning af Stats-Räds-
Protocoll för längre tid, än intill Riksdagens bör-
jan. Utskottet har och wisat, att Regeringsformen,
Riksdags-Ordningen och AnswarkghetS-Lagen för Ko-
nungens Rädgifware föranledt denna praxis, och yt-
krak, att densamma är pä en riktig grundsats hwk.
lande, Om, såsom jag tror, Utskottet här har full¬
komligen rätt, sä mäste ock owedersägligen följa, att
Den 20 Junk, 849
Utskottets åtgärd, att till pröfning upptaga Herr Vsl--
rnsns anmärkning mot Herr StatS-Secrctetaren 8I^oA-
in3n, i afseende pq ett under Riksdagen inträffadt fall,
ar stridande emot Regeringsformens, Riksdags-Ord-
ningens och Answarighetö-LagenS föranledande», samt
hwilande pä en oriktig grundsats. Också wisar det
sig högst oformligt, att »vid eng Riksdagen, blott för
att åtkomma en af Konungens Rädgifware för en
åtgärd, hwari de fleste af dem eller alla deltagit, före.
draga till granskning en del af ett Stats-Räds.Pro¬
tokoll, som sedermera, afwen i den förut granskade
delen, sä midt den rörer öfrige Rädgifwarepersonalen,
skall wid nästa Riksdag af däwarande Eonstitutions-
Utskott granskas. Derigenom kan och inträffa, att
för ett as alla Rädgifwarne gemensamt, wid ett och
samma tillfälle, Konungen gifwek räd, den ene blir
wid ena Riksdagen ställd under Riksrätt eller an-
mäld till afsättning, men de andre, wid följande Riks-
dagen, förklaras haswa derutinnan handlat fullkomli.
gen rätt. Det skull? afwen alltid af Eonstitntions.
Utskottets sammansättning wid hwarje Riksdag bero,
i hwad män och hwilka under Riksdagens lopp wid.
lagné Regeringsätgardep skulle, innan flutet deraf,
företagas till granskning, för att deröfwer bereda ett
blidare eller oblidare omdöme, än som af ett blif-
wande Constitutionö-Utflott kunde päräknas; likasom
huruwida Regeringen komme, att under Riksda¬
gen widtaga sädane beslut, som eljest under owisi.
het om sinnesstämningen hos nästa Riksdags Con-
stitutions-Utskott, kunde wara mer eller mindre be»
tänklige.
220 Dm 30 Junk.
Jag tror derföre rättast wara, att Ståndet icke
till pröfning upptager hwad werkan Constitutions-
Utskottets, af Herr valman föranledda anmärk¬
ning mot Herr StatS-Secreteraren 8Ico§man ka»
hafwa pä omdömet om StatS-SecreterarenS EmbetS-
utöfning. Uudersöker man dock det förhållande, hwar-
pä anmärkningen sig grnndar, sa finnes det wara af
någon swärare beskaffenhet. Det tillstyrkta förslaget
till Banco-Lag war gifwet under förutsättning af bi¬
fall till det sedan sista Riksdagen hwilande förslaget
till ändring af 72 §. Regeringsformen, och dermed
kunde någon skada icke ske, dä det berodde af Stan-
derne att antaga eller förkasta fä wäl det ena som
det andra förslaget. Det ar ej heller nu första gän-
gen, som särskilta förslag blifwit afgifna, i beräkning
pä ifrägaftällde ändringar i Grundlagarne. Sät. ep.
wörö wid 1823 ärö Riksdag frän Kongl. Maj:t till
Rikets Ständer öfwerlemnade förslag till förändrad
organisation af Styrelsewerken, hwilka förslag i wifie
delar wörö uppställde i öfwerensstämmelse med da
kfrägakomne grundlagsändringar, hwilka först wid på¬
följande Riksdag kunde afgöraS. Wid förra Riks¬
dagen begärde Rikets Ständer sjelfwe Kongs. Maj:ts
sanction ä Lag för Banken och Lag för myntbestäm-
ningen, för att såsom Civil-Lagar gälla till efterrat-
telse, ehuru detta ej heller war i öfwerensstämmelse
med grundlagen. Äfwen den af Ständer med sa
mycken glädje och erkänsla emottagne, af Stats-
Secreterare» 8Ko^man utarbetade, Nådiga Propost-
tionen om förändrad method för Markegängssättmn-
gen, m. m. är stridande mot nuwarande lydelsen af
75 §. Regeringsformen; men hwem will wäl läggs
Den 30 Juni.
251
detta Stats-Seereteraren till last? Constitutions-
Utskottet har, under erkännande, att i fråga om för¬
slaget till Banco.Lag, StatS-Secreteraren icke till¬
styrkt något, som ware stridande mot beskrifwen Lag,
likwäl ansett, att han derwid icke adagalagk alla
de egenskaper, som i 107 §> uppräknas. Egenteligen
innefattar detta icke något ofördelaktigt omdöme om
Herr StatS-Secrereraren, ty manga ärenden, hwar
för sig betraktade, äro af den beskaffenhet, att de icke
lemna tillfälle, att pä en gang ådagalägga alla, ja
ofra knappt någon enda af omförmalde egenskaper.
Den andra mot Herr Stats-Seereteraren 8IcoA-
man riktade anmärkningen, hwilken upptages i Me¬
morialet N:o 11, nemligen rörande malek om In-
struction för Rikets Ständers Revisorer, synes mig
ej heller wara af någon wigk. Det härom wid sista
Riksdagen af Kongl. Maj-.t aflätne förslag, hwarrkll
Herr StatS-Secreteraren lemnat der tillstyrkande, som
utgör föremal för anmärkningen, blef sedermera af
Rikets Ständer godkändt; och deri innefattades följ-
aktligen ett godkännande af Herr Statö-Secretera-
renS tillstyrkande. Att nu ogilla det sednare, wore,
att med detsamma förklara sitt ogillande af Rikets
Ständers berörde Beslut; men i allt fall är det icke
rätt lämpligt, att beskylla Stats - Secreteraren för
bristande nit och skicklighet derföre, att han förstått
uppställa sikt förslag sä, att det wann Ständer-
nes bifall.
Mera grundad synes mig anmärkningen, rörande
1830 ärö stadgande om sattet för uppmätningen af
252
Den 30 Junk.
bränwknspannorne. Jag kan nemligen icke bestrks
da rigtigheten af Utskottets omdöme, om beskaffenhe¬
ten af detta stadgande, men det synes likwäl mindre
klandcrwärdt, dä man besinnar, att dermed äsyftadeS
undwika olikhet i rättigheter för innehafware af gam-
mal och innehafware af ny bränwinöredskap, och att
Wcttenskaps-Academien, som bordt första sig bättre
pä bränwinsbränning, an man har rätt att fordra af
en Statö-Secreterare, i ämnet meddelat ett förwil-
lande, till beslutet föranledande Utlåtande,
Frägan om Herr StatsSecreteraren 8Kogmans
behandling af det ena eller andra mälet utgör dock
icke nu föremal för StändetS pröfning i annat af¬
seende, an att deraf ma kunna stadgas det omdöme,
huruwida Rikets wäl fordrar Herr Stats-
Secrcterarens skiljande fran Embctet. Af
de 5 u 6000 mäl Herr Stats-Secreteraren, sedan
sista Riksdag, handlagt , hafwa nu framdragits tre,
deraf, efter hwad jag förmodar , Ståndet egentligen
fäster afseende ä det om bränwknspannorne. Om an
derwid kan med skäl anmärkas, att, såsom Utskottet
yttrat, beredningen warit mindre form.enlig och be-
handlingen icke nog grannlaga, wänne detta är till-
räckligt att wittna, det Herr StatS-Secreteraren i
allmänhet icke med owäld, nite skicklighet och drift
uköfwat sitt Embete, derwid mänga tusende, längt
wigtigare mäl äro handlagde, eller att jäfwa det all-
wänna omdömet, att Herr Stats-Secreteraren är en
bland de skickligaste, om icke den mest skicklige af
Konungens Rädgifware. För min del kan jag ej
annat än finna, att de mot Stats-Secreteraren an-
Den 30 Jun». 253
rnärkte omständigheter förlora sig i det stora hela af
hans EmbetSsörwaltning, likasom, i rymden, an-
gorna af de ifragakomne bränwinöpannorne, och att
en derifrån härledd anhållan om hanö endtlcdigande
»vöre oformlig, olämplig och Rikets Stander icke
wärdig, en anhållan, som äfwen saknade allt sken af
rättwisa i sa matto, att den icke komme att sträcka
sig till de StatS-Rad, som i berörde frågor gifwit
Konungen alldeles samma räd, som Herr Stats-
Secreterare» , och hwilkas aflägönande följakteligen
synes wara as samma skäl, som Herr StatS-Secre-
terarenö, päkalladt.
I följd af hwad jag anfört, anser jag Constitu-
tions-UtskottctS Memorial N:S 10 och 11 icke for,
Lra annan åtgärd, an att läggas till handlingarne.
Stockholm den 30 Juni 1834.
Lamuel ^näeraaon»
Riksdagsfullmäktig fran Lysings och
Dahls Härader af östergöthlands Län.
Och 4:o af Ver ^konaaon fran Öland:
Den behandling Constitutions-Utskottet, uti dest
Memorial N:o 10, egnat at Herr V. val-
mana, inom Ridderskapet och Adeln anmälte anled¬
ning till anmärkning mot Stats-Secreteraren för
Handels, och Finance-Ärenden, med afseende ä för¬
slaget till Lag för Banken, har wäckt min uppmärk-
samhet, och jag nödsakas alitsa deremot framställa nägra
anmärkningar.
254
Den Zo Juni.
Hwad harwid först angar ConstitutionS-Utskot-
tets pligt, att upptaga till pröfning ett under Riks¬
dagens lopp inträffadt fall, sa will jag wifierligen med-
gijwa rigtigheten af den sats i allmänhet, att hwarje
redowiöningsskyldig medlem af samhället, bör när
fom helst wara beredd pä räkenskaps - dagen och
handla sä, alt han finner fig belåten, hwad tid den¬
na inträffar; Men om aktning för Grundlagens
stadganden ar af wigt, är det wäl särdeles i ett fall
som detta, der ofi tillkommer, döma andra såsom wi
en gäng sjelfwe wilja dömde warda. Nu stadga ZZ
och 405 §. §. Regeringsformen samt 29 §- Riks¬
dags.Ordningen, skyldighet för Constitutions-Utskottet,
att äska de i StakS-Rädet förde Protoeollen och dem
granska, utan att likwäl riden, inom hwilken denna
granskning bör aga rum, finnes bestämdt uttryckt,
men uti 11 §. af AnswarighetS-Lagcn den 10 Fcb.
1810 heter det: ''Hwad emot StatS-RädS Proto-
coll, intill den dag dä Riksdagen börjas,
under dä påstående Riksdag icke anmärkt bliswer, derä
mä sedan wid päföljande Riksdagar, ätal icke ega
rum. Ehuruwal detta stadgande icke egenteligen angär
förcwarande fall, will likwäl, efter mitt begrepp, der¬
af synas uppenbart, att Lagstiftaren förutsett, all gransk-
uingöätgärd i allmänhet af Stads-Räds-Protocoller
wara inskränkt till den tid, dä Riksdag börjas, hwil-
ket förhållande ock ytterligare winner styrka dels der¬
af, att, i annat fall och sä wida granskningspcrioden
till dest gräns wore obestämd, Constitutions-Utskottet
skulle wara att likna wid en permanent Domstol,
dels ock än widare af föreskriften i nytz äberoyade
11 §. i Answarighets-Lagen, emedan samma Stats-
Den 30 Juni.
255
Rädö-Protocoll, sa wida bokstafwen af denna §. skall
följas, kunde komma att twä färskilte gänger gran¬
skas. Utskottet har ock sjelf medgifwkt desi rättighet
och pligt att aska de i Stats-Rädct förde Protocoll
icke böra, i allmänhet eller utan särskild an.
ledning, sträckas utöfwer den dag da Riksdag bör-
jas, men dock, utan att härsöre uppgifwa någon sä
kallad särskild anledning, funnit sig böra till gransk-
ning upptaga det Protocoll, hwarpä uiotinären grun¬
dat sitt ätal. Wisierligen är det sanning, att detta
Protocoll blifwit Ständerne officielt meddeladt, men
detta utesluter icke möjligheten deraf, att förut inom
Konungens Stakö-Räd kunnat förehaftS ett eller an-
nät, som i mer eller mindre män med ärendet haft
gemenskap, och möjligen kunnat inwerka pä pröfnin-
gen, hwilken, formenligt werkställd, aldrig kunnat
ädraga sig misitankan att wara förhastad. Constiku-
tions-Utskottetö förfarande stär säledeS, i min ranka,
i strid med grundlagens helgd, och, att sluta af den
känsla för Riksdagkärenders formenliga behandling,
motionären sjelf sä ofta lätit antyda, skulle jag till
och med welat tro, att Utskottets åtgärd i denna del
icke ens behagat motionären, och att, om han förut,
sett en sadan Grundlagewidrighet, han ätmin-
stone fördröjt anmärkningen.
Den rättskänsla, som räder inom Hederwärda
Ständer, är tillräcklig borgen derföre, att min äsigt,
om den är riktig, af Ständer delas; men för den
händelse jag möjligen misiförftätt Grundlagens anda
och mening, samt Ständet till pröfning upptager det
hufwudsakliga af Constitutions-Utskotters Betänkande,
256 Den 30 Junk.
mäste jag fortsatta min betraktelse. Wld första blick
pä Utskottets fortsatta förfarande, förekommer an.
märkuingswärdt, att, ehuruwäl Stats-Räds-Proto-
collet för den Z Marö innewarande är upplyser, det
fä wäl StatS-Secrtttraren som öfrige närwarande
Ledamöter af Konungens Stats-Räd i underdånighet
tillstyrkt Kongl. Maj:t, att till Rikets Ständers pröf.
uing öfverlemna det af Stats-Sccreteraren fram¬
ställde förslag till en af Civil-Lags egenskap warando
Banco-Lag, Utskottet endast emot Herr StatS-Secre-
teraren framställt anmärkning, dä likwäl, i händelse
Statö-Secreterareu warit felaktig/ det jag dock pä
redan upptagne skäl aldrig kan inse, de öfrige Herrar
StatS-Rädö-Ledamöter, som i Beflutet deltagit, en¬
ligt allt sundt begrepp om en CorporationS answa.
righet, bordt lika med Stats-Secreteraren anses;
och förgäsweö söker Man grund för tillgörandet uti
den af Utskottet äberopade 107 §. Regeringsformen/
ty der äro arden: "Skulle Constitutions-Utskottet an¬
märka, att Stats-Radets Ledomöter samfällt/ellet en
eller flere af dem, uti deras rädflag om allmänna
mätt och steg, icke iakttagit" etc. etc. Icke ar det
möjligt, att Utskottet ansett granskning af ifrägawa-
rande Protokoll nu böra ske, endast sä widt det an¬
gick Herr Stats-Secreteraren, och att af kommando
Ständers Constitutions-Utskott skulle bero, att pröf-
wa hwad i denna del kunde röra öfrige Statö-Rä-
dets Ledamöter: en sädan stympning wore oförenlig
med laglig form, och en sädan inconseqvens är i allt
fall icke tänkbar hos Constitutions-Utskottet; men hwar
t all wcrlden skall jag dä finna tillfredsställelse för
Min
Den ZO Juni.
257
min nyfikenhet, att fa denna för mig lönliga om¬
ständighet nöjaktigt utredd; jag börjar frukta, att jag
får söka den endast deruti: att ConstitutionS-
Utskottct har sä welat hafwa det.
Uti sjelswa saken har Utskottet stg utlåtit, att
Utskottet wäl ej kunnat godkänna Statö-Secrekera.
renö åtgärd, ehuru det af motionären derföre yrkade
answar, enligt 106 §. Regeringsformen, till detta
fall icke war lamvligt; men att Herr StatS-Secre-
terarcn i förewarande fall, icke adagalagt alla de för
befi förtroendeembeteö utöfning erforderlige egenskaper,
som i Regeringsformens 107 Z. uppräknas.
Förinnan jag inlåter mig i granskning af detta
Utlåtande, torde det wara nödigt, göra en kort skil¬
dring af de händelser, som föregått det klandrade
Vanklagöprojectct. Swenska Banken, eller Riksens
Ständers Bank, (som jag kanske får kalla den, för
att icke äfwen fä anmärkning) leder sin' upprinnelse
frän ett den 47 Sept. 1668 af Kongl. Maj:t i nä-
der ukfärdadt Privilegium, af innehall, ''att Kongs.
Maj:t, pä Riksens Ständers anhållan och till Banco-
WerketS bättre struka och säkerhet, funnit för godt
tillåta Rikets Ständer, att Wexel- och Sedel-Bank
stg antaga.'' Detta wisar, att Riksens Stan¬
der icke af egen myndighet tilldelat Banken sine för¬
mäner, och att Kongl. Maj:t allt ifrän början delta,
git uti Lagstiftningar för Banken, hwad dest yttre
förhallanden angar; och beträffande dest wigtkgare
angelägenheter, ädagaläggeö af förnyade Kongl, stad-
5:te Bandet. 17
258 Den 30 Junk.
fastelserne pa gamla Privilegiet, den 30 Oktober 1675,
den Z Nov. 1700, den 21 Maj 1719, den i Juli
1720, och den 1 Juli 1723; af Kongl. Resolutio¬
nen den ii Juni 1698, deri Kongl. Maji, pä Rik¬
sens Ständers anhållan, inlärcr sig i en »vidlyftig
Lagstiftning i ätffillige delar af sädank, som angar
Bankens angelägenheter; af Kongl. Kungörelsen den
20 October 1772, hwarigcnom Kongl. Maji, efter
pröfning (mark desia ord) af Vanco-Utskottctö tvid.
tagne författningar i wisie delar, säsom ländande un.
dersätarne till nytta och Banken till säkerhet, anbe.
faller deras efterlefnad; af Kongl. Förordningen den
27 Nov. 1776, om stadga i Rikets mynt, och werk-
ställighet af beslutade Realisationen; af Kongl. För¬
ordningen den 28 Augusti 1800, om inrättande af
RikS-Disconten och Reglemente angående desi för-
waltning, m. m.; af Kongl. Förordningen den 12
Maj 1801, om den dä skedde sä kallade Realisatko-
nen och werkställigheten deraf m. m.; af Kongl. Maj:tS
fastställelse den 1 Maj 1810 ä Rikets Ständers
föreskagne Answarighets-Lag för Fullmäktige i Ban.
ken; af Kongl. Majis Nådiga Reglemente den 7
Febr. 1816, för Banco-Discontwerket, och jcmwäl af
Kongl. Majis tvid sistförflutne Riksdag stadfastade
Lag om myntbestämningen m. m., jemte flcrfalldige
andre, i äldre och senare tider utkomne Kongs. För.
ordningar och Resolutioner. Detta allt wisar, att
alltifrän Bankens äldsta historia, och intill sednare
tiber, man noga tvekat, att skilja emellan Banken i
desi inre och yttre afseende», samt emellan rättigheten
att förwalta Banken och rättigheten att för benjam,
ma stifta Lagar. Af 72 Z. Regeringsformen är klarr,
Den 30 Junk.
259
akt Banken i sörea fallet ensamt är beroende af Ri¬
kets Ständers garantie och ward, men lika klart ar
äfwen, akt Banken i desi yttre afseende eller desi för.
hallanden till Staten, till hwarje indiwid af Sam¬
hället och till de utlänningar, med hwilka den kom-
mer i beröring, aldrig statt eller kan komma akt sta
ensamt under Riksens Ständers inseende, och akt de
Lagar, som i nämnde hänseende för Banken mä fin¬
nas nödwändige, böra tillwägabringas, i den ordning
87 §. Regeringsformen stadgar. Innan detta estri-
digt rigtiga förhållande tillämpas pä förcwarande fall,
böra wi först erinra ost anledningen till ifrågavaran¬
de Banklagsförsiag. Som wi weta, wäcktes wid sist-
förflutne Riksdag fraga om förändring af 72 §.
Regeringsformen, och denna förändr ing kunde med sä
mycket större skäl förmodas bliswa antagen, som mo.
tionen enhälligt af Riksens Ständer understöddes.
Det saknades derföre destomindre skäl a Regeringens
sida, att wara beredd pa ett Banklagsförsiag i öf.
werensstämmelse med nya Rcdactionen af äberopade §,
som, i händelse derwid sörbliswet, man redan wunnit
mycken tid derigenom, att Banklagen genast kunnat
komma under granskning. När nu nya redaccionen
af samma §. icke antogs, men Vanklagskörsiaget öf-
werlemnades till Rikets Ständers pröfning, berodde
det >u af dem, att detsamma antaga eller förkasta,
efter som de funno nödigt, och jag, som för min dek,
anser en bestämd Lag i hwarjchanda sall wara den
säkraste häfstång mot oförutsedde, mer eller mindre
betänkliga händelser, har, uti Kongl. Maj:ts Nådig»
Proposition härom, en förnyad anledning till under-
260
Dcn 30 Juni.
saklig wörd.nad för den omtänksamhet och landsfader¬
lig» huldhet han alltid wisat.
Mine Bröder! begrunden noga 107 §. Rege¬
ringsformen, jemfören den med isrägawarande hän¬
delse, och jag är witz, ati ingen bland Eder kan pä
Ert samwetr förklara, att Rikets wal kräfwer, det
Ständerne, för Herr Stats-Secreteraren SKoAnians
förberörde åtgärd, skola hos Kongl. Maj:t i under-
dänighet begära tillämpning af samma §. Der jag
finner uppsåtlig» sel wara begängne, wära fri. och
rättigheter kränkte, landctS wäl eftersatt, tllcr minsta
afwikelse skedd frän sanniisgenö och redlighetens mest
lönlige föreskrifter, är jag, lika mycket som någon
annan, warm för upprättelse; men jag har förmycken
känsla af heder och rättwisa, för att kunna påkläda
gällande Lag godtycklighetens bud.
lstsr Ionsson,
frän Olands Södra Mot.
?or lönsson frän Christianstads Län samt
Oöran lonasson frän Kronobergs Län förenade fig
med MIs jänsson, afwensom klils Insulin frän
Stockholms Län hördeS instämma uti klouilins An.
förande.
Pä begäran af vice Talmannen Ion Ionsson,
uppläste nu Secretcraren ingretzen till Erpeditions-
UtskottetS wid förra Riksdagen, under N:o 320 as-
gifne, förstag till Rikets Ständers Underdäniga Skrif-
wclse, angående ny instruktion för deras Revisorer,
i afseende pä befattningen med StatswerketS gransk-
Den 30 Juni.
261
ving; hwarefter vice Talmannen yttrade: utaf den
uppläste skrifwelsen, hwarS innehall samtlige Riks-
Stånden godkänts synes ju uppenbart, att Stats-
Secreteraren icke kunnat undgå, utan twertom warit
förbunden, att med den förnyade instruktionen för
Revisorerne taga den befattning, som nu klandras.
Instruckionen, sadan den af Kongl. Maj:t är worden
utfärdad, öfwerensstämmer kill alla delar med det af
Rikets Ständer i underdånighet asgisne förslag och
majoriteten inom Constitutions-Utskottet har således
tiliätit sig den orimligheten, att pasta StatS-Secrc-
lerarens endtledigande, i och för en åtgärd, som icke
kan anses annorlunda, än såsom en Staks-Secrete-
rarens skyldiga EmbetSutöfning. Jag har i Utskot¬
tet yttrat mig emot majoritetens nystberörde beslut
och kan ej heller nu annat än yrka dest undanrödjande,
i hwilkct afseende jag anser Uklätandet i den delen,
utan widare åtgärd, böra läggas till handlingarne.
Damsjön fran Elfsborgs Län: Lika med
Nils Nällsson och Heurlin finner jag högst oformligt,
att Constitutions-Utskottet, wid pröfning af de åtgärder,
som ansetts utgöra föremal för anmärkning, icke utsträckt
sin granskning till samtlige Stats.RaderneS handlings,
fäkt, utan fört allt klanderwärdt pä en enda Ledamots
räkning; och torde detta Utskottets förfarande gifwa
skälig anledning till en äterremist af Vetänkanderne,
den jag för min del yrkar. Hwad angar vice Tal¬
mannens nyst afgifne yttrande, sä nödgas jag förkla.
ra, att jag, i frägan om RevisorerneS instruktion, de¬
lat Utskotts-majoritctenS mening, af del skäl, att
Grundlagen tydligt och owcdersägligt innehåller, det
262 Den Z0 Junk.
Rikets Ständer ega, att sjelswe utfärda Inftructio,
ner för deras Revisorer. Pä sädant sätt tillkom äf-
wen 1812 ars inftruction, men det tyktes wara. allt
för mycket till folkets fördel och gas anledning till
ständiga seismer emellan Revisorerne och Regeringen,
»vid fraga om de förres yrkande och den sednares
»vägrande as granskningsrätt till »vista allmänna pen.
ningewerk och castor, hwarföre wederbörande med ti¬
den blefwo betänkte pä, att tillvägabringa mindre be-
swärlige föreskrifter, och i sädant afseende framkommo
med bet ifräga»varande, sedermera antagne förslaget
till ny Inftruction, hwarS bcskaffcnhet är sä^dan, att
det aldrig skadat ljuset, om det icke emanerat frän
Regeringen. Pä grund af hwad Utskottets Memo-
rial i omförmälte del innehåller samt med äberoyande
as de utaf mig och flere Representanter »vid förra
Riksdagen asgifne yttranden uti frägan om Reviso-
rernes instruktion, sörbliswer jag »vid ruin öftverty-
gelse, att Utskottets pluralitet ägt ffälig anledning
till anmärkning wid behandlingen i Statö-Rädet utaf
ifrägawarande ärende.
Mis Ltrinälunä fran Wefter.Norrlands Län:
Constitutionö-Utskottet har ansett sig oförhindradt, att
till pröfning upptaga en anmärkningsanledning, som
grundar sig pä ett under Riksdagens lopp inträffadt
fall; men för min del kan jag icke medglfwa riktig¬
heten af ett sädant förfarande, hwilket synes mig
kunna komma att medföra ganska betänkliga följder;
Det är nemligen inom möjlighetens gränö icke otänk¬
bart, att, »vid nägon Riksdag i framtiden, Conftitu-
tions-Utskotttt bleswe sammansatt af personer, hwilkaö
Den 30 Juns. 263
pluralitet more beredwillig, att, utan urskillnkng, i allt
befordra Regeringens afsigter, samt att Regeringen,
med begagnande af det gynnande tillfället, under sjelf¬
um Riksdagen widtoge åtskilliga mer eller mindre
Grundlagsstridig» åtgärder och late deremot tillställa
anmärkningöanledningar, efter hwilkaS ogillande utaf
den pätagliga pluralitcten, Regeringens Ledamöter icke
hade något att befara utaf den päsöljande Riksda¬
gens, mahända mindre medgörliga Constitutions-Ut-
skott. Under den närwarande och den derefter kom¬
mande styrelsen behöfwe wi, med Guds magt, icke
föreställa ost inträffandet utaf nu antydde förhållande.
Möjligheten deraf i allmänhet är likwä! owedcrsäglig
och bör innehalla ett tillräckligt skäl, att ej utsträcka
Constitutions-Utskcttetö granskningöätgärd till de Re¬
geringsbeslut, som under pågående Riksdag tillkomma.
Ett sädant utöfwande af Utskottets granskningörätt
skulle destutom beröfwa densamma dest allmänna om¬
fattning och betydelse, gifwa anledning till de mest
stridiga resultater samt tillintetgöra begreppet af en
laglig decharge, enär pröfningcn af samtidigt widtagne
Styrelse-atgärder, eller utaf de särskilde Rädgifwar-
nes delaktighet uti ett och samma beslut, kunde kom¬
ma att delwis företagas utaf 2:ne Riksdagars, oftast
olika tänkande, ConstitutionS.Utskott. Pä grund här¬
af, samt dä 11 §. af StatS-RadetS AnswarighetS-
Lag tydligen tillkännagifwer, att granskning af Statö-
RadetS Protoeollcr för hwarje gang icke äger rum
widare, än till den påstående Riksdagens början,
hwilken inskränkning jem.väl alltsedan 1809 ars Riks-
dag iakttagits, anser jag ConstitutionS-Utskottet haf.
wa saknat allt fog, att, pä sätt som skedt, utsträcka
264
Den 20 Juni.
sin granskning lill hwad som under närwarande Riks-
Lag sig tilldragit, och förenar jag mia med dem, som
yrkat äterremisi af Utskottets förchafde Mcmorialer.
Mig Mns8on: Under åberopande af mitt skrift,
kiga anförande, anser jag det wara uppenbart, akt
icke allenast StatS-Secrcteraren 8KoFman, utan af-
wen de öfrige Stats-RädsLedamötcrneö tillstyrkande
af Banco.Lags förslaget bordt utgöra föremal för
Utskottets bedömande. I öfrigt finner jag, att Ut-
skottet icke selak mot Grundlagen, genom anmärknings-
fragans upptagande wid innewarande Riksdag, af>
wensom jag ej förmar inse, hwarsöre ett sadant för.
farande skulle medföra den särskilda wada, som 8trincl-
lunä welat förespegla osi; tv, om man såsom möjligt
antager, att Regeringen kan inwerka pä öswertygelsen
lhos ConstitutionS-Utskottct wid denna Riksdag, un-
Ler hwars lopp en witz Styrelseåtgärd widtageö, ma-
sie man äfwcnlcdes såsom möjligt antaga, att Reze-
ringen förmar utöfwa sin inflytelse pä Ledamöterne
af den nästföljande Riksdagens Constitutions.Utskott,
och det innebär således icke någon större wäda, att
åtgärden granskas af det förra, an af det sednare
Utskottet.
kolm» kaeok, kullborg frän Norrbottens Län:
Utskottet säger sig noggrant och fullständigt hofwa
granskat StadS-Rädets Protocoller, men jag tror, akt
mycket dcrwid annu ar ogjordt. Det ar t. ey. bekant,
att en StatS-Secreterare contrasignerat 2:ne motsat.
ta beslut uti lika beskaffade mäl, och detta jemte flere
jemnförliga förhållanden, hade icke bordt lemnäs utan
Den 30 Juni.
265
anmärkning. För att bereda Utskottet tillfälle, att
fullgöra hwad det i sädant afseende försummat, bi¬
träder äfwen jag yrkandet af ätcrrcmisi.
Jag tror ej, att man kan uppwisa något ställe
i Grundlagarne, der det sörbjudcö ConstitukionöUt-
skottct, att företaga granskning as sädane beslut, som
under Riksdagens lopp tillkommit, och will jag i öf¬
rigt erinra, att Utskottets Utlåtande, i srägan om
Banklags förslaget icke är föranledk af pröfningen
utaf handlingar, dem Utskottet infordrat, utan afsa-
dane, som af Regeringen sjelf blifwit Riks.Standen
meddelke och derifrån kommit till Utskottets kännedom.
Slutligen får jag förklara, att jag instämmer uti
hwad Nils dansson, Heurlin och luckors Danielson
före mig yttrat.
DköcuSsionen förklarades slutad; och sedan Tal-
mannens proposition, huruwida Ståndet ansag Con-
stitutionö.UtskottetS Memorialcr N:ri§ 10 och bö¬
ra till handlingarne läggas, blifwit med nej beswarad,
beslör Ståndet, att nytzberörde Utlåtanden skulle, i an¬
ledning af derwid gjorde anmärkningar, återremitte¬
ras till ConstitutionS-Utskottet, dit Ståndet jem-
wäl remitterade 8ven Heurling anmälda anledning
till anmärkning emot Statö-Rädet och samtlige före-
dragander.
I ordningen derefter föredrogs ä nyo Constktu-
LionS.UrskottetS, sedan den 17 och den 20:de Junii,
pä bordet hwilande Memorial N:o 12, angående
266
Den 30 Junk.
Statö-Utskottets ytterligare anmärkningsanledning, i
fraga om Gardes.Regementernes Aflöningö-Stater;
hwarwid Ilsns Ansson fran Elfsborgs Län uppläste
följande skriftliga anförande:
Wid Constitutkons-UtskottetS Betänkande N:o 12,
anser jag mig befogad göra följande anmärkningar:
Dä det ar en allmänt känd sak, att det beslut
Kongl. Mast fattade i StatS-Radet, den 23 Sept.
1830, angående ökade anslag för Gardes-Regemen.
terne, icke pä annan grund contrasigneradeS, an att
StatS-Contoiret först skulle upplysa, huruwida me.
del pa Tredje Hufwudtiteln funnoö, hwarefter må¬
let först kunde och borde komma till det slutliga af.
görande, som kunnat erfordra en närmare pröfning
af beslutets grundlagöenliga beskaffenhet; samt da det
kändt är, att dawarande StatS-Secreteraren, i an»
ledning af detta ärendets utgång, begärde sitt endt.
ledigande fran föredragande befattningen, yrkar jag
att ConstitutionS-Utskottet matte till Rikets Ständer
meddela, i sin fullständighet, de i StatS-Radet förde
Protokoll, sa wäl wid föredragningen af Beslutet,
som utfärdades den 23 Sept. 1830, som af det som
bliswit utfärdade den 15 Ian. 1831.
Utskottet säger wal, att det icke anser sig
förbundet alt rcdowisa för de skäl, som föranledt
Utskottet akt ogilla inom Utskottet wäckra anmärk.
ningLfrägor; men jag anser mig icke heller för¬
bunden akt eftergifwa Stands-Ledamotens i Grund-
lagarne bewarade rätt, att af Utskotten emottaga
ärendcrna beredde (§. 53 Regeringsformen) samt att
Den 30 Juni. 267
ej endast finna fragorna utredde, utan att äfwen er.
halla bestämda UtskottSyttranden, deröfwer. (tz. 56
Regeringsformen.) Riks-Standen hafwa, efter min
tanka, ej walt sina UtskottS-Ledamöter för att hem¬
ligt handla, utan för att handla offentligt, under
iakttagande af de för otz alla gällande Grundlagar.
Nationen kanner ej, och will ej känna någon hemlig
Domstol i sina offentliga angelägenheter. Den will
respektera Stats-Rads Protocollenö hemlighet, i allt
hwad, enligt Grundlagarne, hemligt hallas bör, men
ej i andra delar. Hwad som kan förmå plnraliteten
af ett Rikets Ständers Utskott, att fördölja skälen
för deras handlingssätt, i en sa litet för hemlighet
pasiande angelägenhet, som ett Löneökningsanflag, kan
jag ej inse. Jag fruktar snarare, akt ett dylikt hand.
lingssätt kan hos en hwar wäcka personlig misitank-
samhet; och obehaget, akt nödgas göra dylika anmärk,
ningar, som besia, hade kunnat undwikas, om Utskottet
öppet wisat Ständerne, huru saken alltigenom blifwit
behandlad.
Utskottet har nemligen utförligen wisat, huru
Rikets Ständer, alltsedan 1809, lemnat dels bespa.
ringarne a UtgiftStirlarne, dels öfwerskottcn a In.
komst-titlarne till Regeringens disposition, och att
sadane anslag äfwen förut utan anmärkning blifwit
gjorde. Detta bewisar likwäl ingenting. Grundlagens
64 och 65 §. §. i Regeringsformen äro och blifwa
desamma, och till lydnad, efter ordalydelsen, den an-
swarige EmbctSmannen bindande. Om Rikets Stän¬
der, under de osäkra sredöförhällanderna emellan 1810
och 1812, samt krigöären 1813 och 1814, kemnade
268
Den 30 Junk.
Styrelsen friare händer med Statsmedlen, bewksar
detta ingenting, sedan de wid efterföljande Riksdagar
först ätertagit öfwerskottenö disposition, och sedan
försatt Statsanslagen, genom ständiga eftergifter af
Regeringens yrkade anslagsförhöjningar, i det skick,
akt Grundlagens åtlydnad, pä sa mänga skäl, ej kan
underlätas att yrkas. Rikets Ständers pröfning af
Riks-Staten (och blott "de pröfwade be hos »v en
i den upprättade Staken" äro föremäl för an-
ordningarne) more eljest ett »verkligt non sons, om
till de behof, som Rikets Ständer bestämdt förklarat
icke wara nödige, Statsmedel likwäl sedan kunde ut-
anordnas.
Dä Utskottet yttrar, att föredraganden "icke ägt
grundlagsenlig rätt att magra Conkrasignation till
beslutet af den 23 Sept. 1830", kan jag blott yttra
den öswertygelsen, akt hwarje redlig Swensk man
skulle hällit SkakS-Secreteraren räkning för en sädan
»vägran i denna sak, dä han just hatt här ett tillfäl-
le, att, i stöd af Beslutets solklar» strid med de tyd,
lige orden i slutet af 64 §. Regeringsformen, »visa,
att grundlagens efterlefnad utgör en Statens Em-
betSmauS högsta pligt och ära, och att »vardandet af
Nationens sannskyldiga basta, under intet wilker fär
eller bör underlätaS. Jag anhäller om äterremitz af
Betänkandet, under erinran, att grundlagarne efter
ordalydelsen böra tydas, samt att inga ord i desia
Lagar lemna Utskottet godtvcklig pröfningsrätt af an¬
dre Utskotts- eller StändS-LedamöterS anmärkningar
emot StatS-Rädct; men 56 §- Regeringsformen der.
emot med klara ord ålägger Utskottet, att ämnet
Den 30 Juni.
269
utreda: det will saga, meddela nödige upplysningar
ur StatS-RadetS Protocoller, samt deröfwer sig ytt¬
ra, d. w. s. till- eller afstyrka atxard efter 107 §.
Regeringsformen, derest ej Utskottet anfelt fåken af
den beskaffenhet, att Utskottets egca lagliga myndighet
underkastat den atal inför Riks-Rätten. Stockholm
den 29 Juni 1834.
HnlI8 ffr>N880N.
Häruti instämde /Vuä6t8 ^nkor88ou fran Skara¬
borgs Län.
Vice Talmannen ston cko»88ou: För min dek
kan jag ej finna, att Utskottet i denna, mera an i
andra frågor, gatt till wäga med en klanderwärd
hemlighet, eller tillåtit sig nago, fran Grundlagarne
aswikande handlingssätt. MegningSformen säger tyd¬
ligt i hwad ordning StatS-RcdS Protocollerne böra
äskås af ConstitutionS-Utflottet, för att der granskas,
men hwarken tillkommer Utflotet någon laglig rät-
tighct att, efter werkstalld granskning, aflemna större
eller mindre del af deste Protowller till RikS-Stan-
den, eller har sadant någonsin ägt rum under RikS-
dagarne alltsedan arén 1809 ah 1810. Hwad an¬
gar sjelswa saken samt llan8 1an88on8 beskyllning,
det Utskottet skulle haswa fö-döl,t flaken för dest
handlingssätt, fa får jag hänmsa till StatS-UtflottetS
uti fragan afgisne utlåtande wid denna Riksdag,
deruti Kongl. Maj:tS höga r.tt, att, såsom tillförene,
anordna HufwudtitlarneS beparingar till föremal
inom hwarje titel, ar mordén uttryckligen erkand och
medgifwen. Pä grund häraf, och da, genom den
klandrade dispositionen, någre medel icke blifwit dragne
270
Den ZO Juni.
fran Tredje Hufwudtkteln till främmande behof, anser
jag Statö-Utskottet hafwa saknat skäl för sin gjorda
anmälan; i följd hwaraf Constikutionö - Utskottets
ifrägawarande Memorial bör till handlingarne läggas.
^0^3» ffaeok» UutlzorA fran Norrbottens Län
förklarade, dct han, oaktadt hwad vice Talmannen
yttrat, wagade instammcr uti klan8 ckan88vn8 anfö¬
rande; afwensom ZöNFt Ouclmuncl88on fran Hal¬
lands , 8ven Ileuilin fran Kronobergs, ^nclers
I^il88on fran Malmöhus samt lVil8 ?er88oir fran
Arebro Län förenadt sig med Hans landon, under
yrkande af aterremisi ä Utskottets Memorial.
Nilg 8trlnälunl fran Wester - Norrlands Län
yttrade, det han wor: bland de Ledamöter i Stats-
Utskottet, som kommt till wäga med ifrägawarande
anmärkning, mähände den giltigaste, som under hela
Riksdagen blifwit framställd, enär den nemligen rör¬
de en påtaglig oriktig disposition af öfwer 92,000
Rdr. Dä likwäl Talmannen nytz wägrat proposition
till aterremisi af Menorialet N:o 8, deruti en utom
Constitntions - Utskottet wäckt anmärkningsanledning
blifwit af Utskottet ogllad, ansäg 8trincUnncl, att
med widare handlägga ng af förewarande, alldeles lika
beskaffade sräga borde ansta, intill desi Ståndet m-
händigat ConstitutkonS-lltskottetS utlakande, rörande
Grundlagsenligheten af den redan wägrade propositio¬
nen; och skulle det, enligt 8ti'incllunck8 förmenande,
wara lika oformligt, san besynnerligt, att, utan af-
waktan af nysiberörde ttlätande, genast företaga Me¬
morialet N:o 12 till hiswudsaklig pröfning.
Den Zo Junk.
271
Med Ugns 1ans8on förenade sig ytterligare
"?usv6 Ni»N880N frän Malmöhus, 1siom»8 RiI.880N
fran ChriftkanstadS, ckosiannes ^nllers8on fran Jön¬
köpings, Mlb I»8ulin fran Stockholms, Orilc kor8-
8on fran Upsala, litter Oksioru fran Skaraborgs,
Ockra,I 1ona88on fran Kronobergs, I1an8 IIan88on
fran Bohus och Ollie I?6r88c>n frän Wermlands
Län, m. fl.
lVils UZN880N frän Malmöhus Län: Jag har
icke deltagit i öfwcrläggningarne, hwarkeu inom Con-
stitutions- eller Stats-Ulffottet och kan icke undgå
att förundra mig öfwer den olikhet i äsigtcr, som
emellan dem blifwit rädande, wid bedömandet af ifräga-
komne anmärkningsanledning. Da likwal Statö-Ut-
fkottetS Ledamöter äro till antalet wida flere än
Constitutions-Utskottets samt det torde fa antagas, akt
de förre äro ätminstone lika kloka som de senare, fin-
ner jag uti denna beräkning ett ytterligare stöd för
min öfwertygelse, angäende den gjorda anmärknin-
gens rättwisa och giltighet. Jag yrkar derföre äter-.
remisi af Memorialet och kan ej medgifwa, att pröf-
ningen deraf ma göras beroende utaf det sivar, som,
rörande den förut i dag wägrade Propositionen, frän
Constitutions-Ulffottet införwäntas, och hwars beskaf¬
fenhet man tämligen säkert kan föreställa sig.
/enckei'8 Oaruel8»n frän Elfsborgs Län erinra¬
de wid vice Talmannens anförande, att dä Ständerne
till Kongl. Maj:t öfwerlcmnade dispositionen af be-
sparingarne ä Hufwudtitlarne, war meningen, att
bereda tillgäng för oförutsedda händelser och päkom-
272
Den 30 Junk.'
mande behof, men ingalunda, att öswerskotten,
såsom nu skcdt, skulle anwändas till förhöjning af
stående löneanflag, utöfwer de af Rikets Ständer
granskade och fastställde Stater.
Lika med ^nckei-s Oaniölson, ansag l^il8 ksrs-
LOv fran Södermanlands Län den klandrade dispo¬
sitionen wara lagftridkg, enar tredje hufwudtitelns
besparingar onekligen wore ämnade till fallande af
Armeenö och Förswarswerketö oberäknadt inträffande
behof, men ej till förhöjning af fastsiällde lönebelopp;
och förenade sig Nils kersson i öfrigt med Havs
Iansson.
j>iil8 Nansson: Ehuru ConstitutionS-Utflottet
förklarat sig icke wara förbundet, att redowisa för de
skäl, som söranledt Utskottet att ogilla wackta an.
märkningSsragor, har likwäl Utskottet funnit för godt,
att till stöd'för sitt utlåtande uti förewarande ämne,
åberopa åtskilige Rikets StänderS förklaringar, an¬
gående Kongl. Maj:tS dispositionsrätt af öfwerskotcö-
medlen ä UrgiftStitlarne. Någon speciel anwisning,
rörande sättet för besparingarnes anwändande, finnes
ej mer, än uti ett af de anförde ställena, der det he-
ter: att besparingarne skulle öswerlemnas till disposi.
tion i och för Armeen och Förswarswerket, hwilka
ordalag tydligen utmärka helt andre behof, än det
af förhöjde löneanflag.
Hans Iansson: vice Talmannen ma hysa en
motsatt kanka, sa kan jag dock ej finna annat, än att
Utskotter
Den 30 Juni. 273
Utskottet gatt tillwäga med en otillbörlig hemlighet
och sörtigenhet, såsom bewis hwarpa jag endast be.
höfwer anmärka Utskottets eg->n förklaring, akt det ej
anser sig sörbundet till redowiöning af skalen för sine
utlatanden, wid hwilket yttrande Utskottet synes hof¬
wa förgätit, akt det icke utgör någon hemlig domstol,
utan en samling af representanter, dem det i sadan
egenskap åligger, att af pligt och icke såsom af grace,
göra redo för deras handlingssätt samt meddela kull.
ständiga upplysningar wid förekommande frågor. Jag
ar ingalunda okunnig om Stats-UtskottetS, utaf vice
Talmannen aberopade, förklaring, rörande Kongl.
Majus dispositionsrätt öfwer besparingarne, men jag
påminner mig tillika, att Utskottet funnit sig böra
tillstyrka det beslut, att öfwerskotten a Huswudtitlarne
icke mä anwisas till bestämda löneanslag pä Star.
Vice Talmannen kon konsson erinrade här.
wid, att ehuru StatS-Utskottet för framtiden före-
slagit ett sadant förbehåll, som nysi nämndes, hade
likwäl Kongl. Maj:t, hwarken da det anmärkte be.
flutet fattades eller sedermera, funnit för godt att
afstä fran den friare dispositionsrätten af öfwer,
skotten inom Hufwudtitlarne, som wore mcdgifwen
uti Riketö Ständers, af Conftitutionö Utskottet an¬
förde särskilde förklaringar, hwilka alltså borde tjena
till efterrättelse, sa länge de icke blifwit i laglig ord¬
ning förändrade eller upphäfne.
Med föranledande af diöcussionen, hwilken nu
war slutad, hemställde Secrrteraren, huruwida icke
5.te Bandet. 18
274 Den 30 Juni.
Ståndet wille förena sig uti det af Ltrinälunä hem¬
ställde förslag, att läka förewarande fräga sörblifwa
hwilande, intilldetz Constitutionö-Urssottetet inkowmit
med utlåtande, i anledning af Talmannens wagran
af proposition till äterremitz af Memorialet N:o 8.
För den händelse ater, att Ständer nu yrkade ater¬
remisi jemwäl af Utlakandet N:o 12, finge Secrete¬
rare», under åberopande af hwad han anfört wid
föredragningen af Memorialet N:o 8, tillstyrka Tal¬
mannen att, likasom wid sistberörde tillfälle, icke med¬
dela proposition.
Uppå härefter äf Talmannen alternativt gjord
framställning, hördes en del af Ständer äska propo¬
sition till aterremisi, hwaremot andre instämde uti
8ti incUuncl8 yttrade åsigt, och da votering af fiers
Ledamöter begärdes, sa uppsattes, justerades och an¬
slogs följande voterings.proposition: Den voterar Ja,
som will akt Constitutkons-Utskottets ifrägawarande
Memorial N:o 12 ma hwila intill desi swar ankom¬
mit ifrän Constitutions.Utskottet pä redan beslutna
remisien, i anledning af Talmannens wägran, att
meddela en af Ständer yrkad proposition, rörande
Memorialet N:o 8; Den äter röstar Nej, som yr¬
kar, att Talmannen ma framställa proposition till
aterremisi af Memorialet N:o 12.
Sedan den i wänlig ordning anställda omröst¬
ningen utfallit med 44 Nej emot 23 Ja, tillkänna-
gaf Talmannen, det han, utaf förut äberopade 107
och 56 §. §. Regeringsformen jemte ConstitutionS-
Utskottets den 14 Inni afgifne utlåtande N:o 46,
Den Z0 Junk.
275
ansäg sig förhindrad att meddela den utaf StändetS
pluralitet äskade proposition till äterremisi af Consti-
tutionö-Utssottekö Memorial N:o 12; hwarefter, i
öfwerensstämmelse med 55 §> RiksdagS-Ordningen,
Talmannen förklarade öfwerläggningen hwilande och
malek förwtstes till ConstitutionS-Utskottet, med an.
modan att, inom 14 dagar efter erhällen del af der
i Ständet förde Protokoll, inkomma med motiverade
och bestämdt utlakande öfwer den äskade äterremisiens
stridighet eller enlighet med Grundlagen.
Ståndet åtskildes kl. § till Z e. m., men sam»
manträdde äter, till fortsättande af plenum,
Klockan 7 pa aftonen.
Wid förnyad föredragning af Constitutkons-Ut.
skottets, den 17 och den 20 Juni pä bordet lagde
Memorial N:o 15, med förslag till ändring af 18 §.
Riksdags-Ordningen, i fräga om CesiionantS obehö¬
righet till Riksdagsmanskallet, begärde Oa-
niolson fran Elfsborgs Län ordet och yttrade:
Da onekligen Herr Oo^ersoliiäliZZ reservation
innefattar den enda rigtiga ordställning för der stad.
gande, som Utskottet föreslagit, hwilket ater e, är
fallet med Utskottets föreslagna redaction, föreslär jag,
att Betänkandet mätte återremitteras, pä grund af
StändetS gemensamma tanka, att, derest en ändring
skulle i nuwarande stadgande werkligen erfordras,
(som jag likwäl ej inser) förslaget till ny redaktion
mä blifw» enligt med reservationen.
76
Den ZO Junk.
Uti detta anförande instämde Ståndet i allmän-
bet och beflit, att Memorialet N:o 15 skulle till
Constitutione-U skottet återremitteras, pä grund utaf
framställde anmärkningarne uti Herr Oeäersolriölcks
reservation, hwilken förklarades innefatta StändekS
gemensamma tanka, rörande ifrägakomne ämne.
Derefter föredrogs ä nyo StatS-UtstottetS sedan
den 17 och 20 i denna monad pä hordet hwilande
Utlåtande N:o 148, i anledning as »väckte motioner,
dels om upplotande af Kronans Laxfisken i Wester-
bottens Län, samt dels angående begagnandet af de
inom Norrbottens Län »varande Fisken ; och upplästes
härwid ett Anförande af Olok Ol88on frän Wester¬
bottens Län, sä lydande:
Wid Högloft. StatS-Utstottets pä bordet htvk-
lande Utlåtande N:o 148, angäende Kronans Lax-
fisken i Westerbotten, fär sag, i hwad det samma
rörer min i första punkten omförmälde motion, öd¬
mjukast anmärka följande:
Dä sag, för min del, icke ifrägaställt någon
förändring med ägande rätten till nämnde fisken, kun¬
na de derom utfärdade Domar icke utgöra något hin¬
der för bifall af min motion, ej heller hade, esler
mitt förmenande, det äberopade Kongs. Vrefwet af
den 8 Febrnari 1825 bordt föranleda till Utskottets
afgifne yttrande, att motioncrne icke erfordra någon
Rikets Ständers åtgärd, enär htvarse i Administra-
tiv wäg »vidtagen författning kan och bör ändrar
Den 30 Juni.
277
da omständigheternas kraf det fordra, och det har
just warit mitt bemödande, att wisa behofwet af än.
dring uti nu gällande Ekonomiska författningar,
angående Kronans Laxfisken i Westerbotten, för att
utwerka Rikets Högloft. Ständers underdåniga för¬
ord hos Kongl. Maj:t till winnande af en sadan
ändring.
Sedan Kongl. Maj:t, genom Nådig Skrifwelse
den 4 Juli 1766, nppä Rikets Ständers rillstyi kan,
försäkrat Westerbottens allmoge, att wid sine af alder
innehafde Fiskerier orubbade bibehällas, sa lange ej
någon i laglig ordning och med Laga Dom derifrån
kunde wunnen warda, hafwa likwäl påbud i senare
tider utfärdats, att alla de fisken', hwartkll innehas,
warne ej kunde wisa ägande. rätt, skulle anses för
Kronofiske» och såsom sädane utarrenderas, genom
hwilket förordnande Fiskeinnehafwarne, uran ransak¬
ning och dom, förlorat besittningsrätten, samt för-
wandlars till kärande parter med bewisningsskyldig.
het, hwilket warit rakt stridande emot okwanaberopade
Kongl, försäkran, och ej lärer kunna anses annorlun.
da, än som uppenbart wald. Wäl har det sederme-
ra lyckatS en ddl, att, genom Rättegång, äterwinna
fine fisken, men andre hafwa, etter DomstolarneS
olika asigter, falt afflag, och till sin stora skada mäst se
detze wid deras land och strand belägna fisken begag.
nas af främmande, eller ock kjelfwe inropa dem för
öfwerdrifwet höga arrendesummor, som ej sällan, i
synnerhet de är, dä felstaget fiske inträffat, icke kun.
nät utgöras, utan högst kännbart lidande. Detta gäller
om Krono-Laxfiskena uti Westerbotten i allmänhet, och
278 Den ZO Junk.
således äfwen om Klabböle, Sörfors och Norforfi
Laxfisken, för hwilka, enligt hwad de till Utffottet
lngifne handlingar utwisa, särskilt förekommer, att
dzsie byar fran urminnes tid haft i Umeä Elf sine
enskilde Laxfisken, hwilka under tidernas lopp blif-
wit med Kronans fiskeu hopflagne och desie tillsam-
mans i sekler innehafts och begagnade af byarne
emot en ärlig afgift eller Taxa: att genom Konung
lohan 111:8 bref af den 7 Sept. 1588 Klabböle, lika
med Baggböle byemän blifwit försäkrade, att för sig
och efterkommande fa njuta, bruka och behålla Krono-
Laxfisker wid desie byar, eniok fastställd Taxa, samt
akt, med åberopande af detta bref samt ofwannämn-
de Kongl. Skrkfwelse den 4 Iulii 1766, angående
Kronans Laxfisken r Westerbotten, Kongl. Maj:t ge-
nom Nådig Resolution den 12 April 1769 förklarat
det Söderforsi, Klabböle samt Baggböle samtelige
byamän mage bruka, nyttja och widmagthälla sine
innehafwande Krono.Laxstskecier och betala taxan pä
samma satt, som af alder skett: att wid skattlägg¬
ningen och mantalssattningen L desie och Norforsi
byar, Laxfisket otwifwelaktigt tagitS L beräkning, och
att 1695 ars Indclnkngswerk för Westerbotten, jemn.
fördt med Kongl. Brefwet den 19 Dec. samma är,
wisar, att wid da skedd Rotering Laxfisket upptagits
och berräknatS bland hemmanens förmäner, hwilka,
enligt Kongl. Brefwet den 4 Juli 1766, borde wid
hemmanen allt framgent förblifwa: samt akt i Sö¬
derforsi by inträffat det egna sörhällande, att ett Kro¬
nohemman, som i sednare tider blifwit till Skatte
inlöst, derwid erhällit, under skattemannarätt, fin an¬
del i byens gemensamma Laxfiske, hwaruti de äldre
Den 30 Junk. ^ 279
skattehemmanen sedermera förklarats icke aga någon
hwarken ägande eller besittningS-rätt.
Ds likwäl, oaktadt alla desie och flere andragne
skal, som förskaffat Baggböle standig besittningsrätt
till sitt Laxfiske, de öfrige Z:ne Fiskebyarne förlorat
en sadan rätt, och dermed beröfwatö den förman,
Hwarpä deras wälständ hufwudsakligen warit grun.
dadt, hade jag hoppats, att Utskottet skulle behjerta
åtminstone desie byars olyckliga belägenhet och tillstyrka
den åtgärd som, förenlig med Kongl. Maj.ts och
Kronans sanna fördel, skulle medföra hjelp och rädd.
ning, nemligen att dyarne, såsom jag i motionen
föreslagit, erhålla ständig besittningsrätt till de wid
deras land och strand belägna Krono-Laxfisken, emot
skälig ärlig afgift, om ock denna skulle fastställas
något högre än den ärliga taxa, som är 1755 be.
stämdes. Jag wägar förnya min anhållan härom,
och utbeder mig, att Utskottets Betänkande mätte,
r hwad min motion angär, warda till Högloft. Stats.
Utskottet äterremitteradt.
Stockholm den 30 Juni 1834-
Olof Olofsson,
frän Westerbotten.
Härmed förenar sig
^nclers Rörmark»
frän Westerbotten.
Sedan Secretcraren upplyst, att de öfrige 3:ne
MikS-Ständen redan bifallit StatS-UtskottetS Utlä-
rande N:o 148, fann ock Ständer godt, att derwid
lära bero.
280
Den 30 Juni.
Widare anmältes till förnyad handläggning Be,
willnings- samt Allmänna BeswärS. och Occonomie.
Unionens den 20:de Juni pä bordet lagde Betän¬
kande N:o Z , angående grunderna för förändrade
föreskrifter om bränwinöbränningen och hwad derwid
har gemenssap; och wörö uti denna fräga ingifne
nedanstående anföranden, nemligen:
4:o af I,ars lönsson fran Östergöthlands Län:
Det finnes troligen icke någon ibland ost, som
icke, genom hemmawarandes förfrågningar, erfarit
till hwad grad allmänna uppmärksamheten i Landet
är fästad pä regleringen af bränwinöbränningen, och
wi kunna icke för otz sjelfwe dölja den oberäkneliga
werkan denna sräga har pä huöhällningen i landet
och pä den ringare jordägarens bestånd. Om wi,
kallade att bewaka fäderneslandets allmänna angelä¬
genheter, skulle anse ost representera något särskilt in«
rerefie, sä är det utan twifwel det ringare jordbrukets,
defie mindre hemmansägares, som utgöra största an¬
talet af nationen, som innehafwa största beloppet af
Rikets jord, draga största delen af de allmänna bör-
dorne, och aro dömde till ständiga försakelser. Mä
wi dä icke brkymmerölöst försaka deras fördel: den ut¬
gör Fäderneslandets; jag skall för min del icke upp-
höra att bewaka den, oförwillad af de stridiga menin.
gar, hwilka hwar pä sitt häll söka göra sig gällande.
Man mä säga hwad man will, fä äro likwäk
erfarenhetens läror de pälitligaste, i fräga om Landt-
hushällningen, och de theorker, i hwilka man pä pap¬
Den 30 Juni.
281
peret beräknar werkön as en Ladugårds skötsel och
kreaturs utfodring, utan sammanhang med bränwins-
bränning, mäste ändock giswa wika för hwad man
bade i större och mindre stala dagligen finner i werk.
ligheten bestyrkt och besannadt. Troligen lärer wäl
ej heller sragan om nödwandigheten att bibehålla
bränningsrättigheten med detza mindre pannor, som
utgöra det ojemnförligt största antalet i Riket, wara
någon stridighet underkastad, men man syncö allt mera
böjd, att genom en öfwerdrifwen beskattning pä defia
små pannor, söka komma till ett mål, hwilket man
pä denna wäg förgäfwes skall söka hinna, att nem.
ligen göra bränwiner dyrare och dermed söka minska
befi förbrukning. Dä man derjemte will såsom tariff
för skatten antaga den högsta möjliga tillwerkning,
med en wik gifwen kanncrymd, förfaller man uppen¬
barligen i den dubbla oräktwisa, att beskatta hwad
som icke tillwerkaö, och att allt för högt beskatta den
werkliga rillwerkningen. Man känner nemligen, att
uppgifna och taperade bränwinSpannor i Riket, frän
4 till och med 20 kannors rymd, utgöra nägot öfwer
110,000 st-, och man kan med fullkomlig säkerhet
antaga, att ingen eller högst obetydlig del af tillwerk.
ningen med defia pannor ingär i handeln, och att de
wanligen endast en, pä fin höjd 2 gänger i weckan,
den tid af aret kreaturen framfodras inomhus, be.
gagnas för bränwinStillwerkning. Pä den säljbara
qvantiteken af bränwin, medförer detta belopp icke det
ringaste inflytande; producten förtäres helt och hållet
inom tillwerkarnes hus, och utgör tillsammans icke
större belopp än hwad 4 eller 5 af de stora pistoriska
wcrken ensamme lefwerera; denna tillwerkning med
282 Den 30 Junk.
de små pannorne utgör alldeles icke någon industri,
gren, som lemnar den ringaste päräkneliga afkastning,
men den utgör ett nödwändigt och oumbärligt bihang
till Landkhuöhällningen, utan hwilken Ladugärdarne
icke skulle kunna framfödas, och som således lika litet
kan utan orättwisa särskildt pä något kännbart sätt
beskattas, som man t. ep. kan skattlägga höet och
halmen, som till kreaturens söda anwändes. Men en
sädan skatt, dä den följaktligen icke drabbar en sär.
skild näringsgren, träffar i sjelfwa werket moder¬
näringen, jordbruket — och hwem träffar den? —
de fattigaste, de minst bemedlade jordbrukarne, hwilka
förut äro nedtryckte af skatter och bördor af alla slag,
ät hwilka det utgör för ost en helig pligt, att söka
bereda lindring, i stället för ökade pälagor. En skatt,
beräknad pä den högsta möjliga tillwerkning med en
gifwen pannerymd, under förutsättning af full till-
gäng pä säd eller potates och skogseffecter, som likwäl
icke pä något enda ställe hos desta mindre jordbru¬
kare finnas, skulle således owilkorligt innebära för
dem detsamma, som ett absolut förbud, emedan deras
oförmåga att utgöra skatten, nödwändigt skulle twin.
ga dem att afstä frän rättighetens utöfning, och en
förminskad Ladugärd, samt ett deraf följande försäm-
rädt jordbruk wore omedelbara frukter af en sädan
Lagstiftning, under det Landet lika mycket som förut
öfwerswämmades af de stora bränneriernes produkter,
hwilka till ingen eller ringa del äro beräknade för
husbehof. Nära enahanda är förhällandet med de
något större pannorne af 30,40, till högst 50 kannor.
Om deras tillwerkning är nägot större, stä de dock i
sammanhang med ett »vidsträcktare jordbruk af i all»
Den ZO Jun». 283
mänhet mindre bemedlade Landthushållare, och med
pannor af denna inskränkta rymd drifweS wisierligen
icke någon fabrikshandtering, och det lärer likwäl en.
dast wara en sadan som bör förswäraS, i fall, emot
den förmodan jag redan tillförene yttrat, man tror
sig pa denna wäg komma till det resultat man söker.
Ma wi da icke lata förwilla ost af Lem, som
förespegla ost: huru wk, genorn utbyte af jordens al.
stcr mot de stora Fabrikerncs tillwerkningar, skulle fä
fjelfwa waran för bättre pris än den kostar osi kjelf¬
we. Det är egennyttanö eller ensidighetens rop;
winsten och fördelen ligger icke uteslutande eller ens
hufwudsakligen i fjelfwa waranS »värde, den ligger i
det understöd tillwerkningen lemnar at jordbruket, och
detta understöd är förloradt i den stund en hög be-
skattning ä de små pannorne gör deras begagnande
för de fleste omöjligt. Ma wi, med rättmätig öm-
tålighet afwärja en Lagstiftning, som manar till ös.
werträdelser, wäcker den stora masians af Nations»:
misinöje och owilja, samt lemnar dem till pris at
äklagareS förföljelser, visitationer och allt det elände,
som följer af författningar, stridande mot folkets önsk¬
ningar och behof; och det är med liflig känsla deraf
och af mku pligt, att efter förmåga werka till de
mindre bemedlade jordbrukarneS fördel, som jag yrkar,
att Tariffen a bränwknspannor under 50 kannor icke
ma ökas, (i synnerhet da arrendet för ^ hemman ej
utgör mer än 50 Rdr, och afgiften pä 50 kannors
pannerymd, enligt BewillningS» och Oeconomie-Ut-
skottens Betänkande N:o 3, uppgar till 75 Rdr
Banco) utöfwer det wid 1823 äre Riksdag bestämda
284
Den 30 Juni.
bewillningsbeloppet, och att progrcffionen w a sedermera
okas, om det pröfwaö nödigt, framför allt ä de sam.
mansatta, sä kallade pistoriska werken, derest icke desie
ma, i öfwerenöstämmelse med hwad jag förut pästätt,
till begagnande helt och hållet förbjudas. Stockholm
den 27 Juni 1834.
1,31-8 Iöll880ll,
fran östergöthland.
2:o af ^näek-8 Nilian fran östergöthlands Län:
Ehuru i de fleste afseenden delande de äsigter
Utskotten uttalat uti denna wigtiga, hwarjc jordbru.
kare närmast rörande fräga, finner jag mig likwäl
af pligt och rättwisa uppmanad, att fästa uppmärk¬
samheten wid den i 14 §- af Betänkandet föreslag,
ne, till en del ganska orimliga besättningen a brän.
winSbränningen.
Den stora, ofta förda striden mellan de små
och stora branwinöpannorna, wlsar sig ganska pätag.
ligt inom Utskotten hafwa utfallit till de förras syn-
nerliga fördel och segerwinnarne synas alltför omildt
hafwa behandlat de öfwerwundne.
Dä det numera icke lider nägol twifwel, att med
trenne 30 eller twenne 45 kannors pannor kan till.
werkas mera branwin än med en YO kannors panna,
samt ofta inträffa kan, att jag säsom ägare af Z:ne
särskildt bebyggde hemmansdelar af ett sammanräk.
nadt wärde, uppgäende till 2,300 Rdr, mot en Ve.
willning af tillsammans 41 Rdr 12 H., sar begagna
Den 30 Junk. 285
3:ne 30 fannors pannor, men deremot min granne,
som under ett bruk och en bolstad innehafwer en
egendom af 80 » 400,000 Rdr warde, högst får
npktja en yo kannors panna, mot en skatt af 322
Rdr 24 st., sa faller denna orimliga beskattning sa
mycket förr i ögonen, som, i händelse jag för mitt
hus behöfde all den quantitet bränwin jag med mina
pannor skulle kunna tillwerka, grannen ännu skulle
behöfwa mängfalldigt mera, än hwad han kan till¬
werka med sin enda panna.
Att alldeles upphafwa den progrestiwa förhöj¬
ningen i beskattningen a de större bränwinepannorne,
har jag emedlertid ur flere skäl och särdeles med
afseende pa de stora Starsbehoswen, ej ansett mig
böra tillstyrka, men en manlig nedsättning ,i den
söreflagne Tariffen tror jag af den högsta billighet
pakallad, och har derföre uppgjort hosföljande för¬
slag, som med bestämd jemn tillökning i bewillningS-
beloppet inom tiotalen af kannerymden, ester min
tanka skulle någorlunda jemna de betydliga mistför-
hallanderne och bereda någon möjlighet för begagna»,
dek af de större bränwinöpannorne, som, beskattade
efter Utskottens förslag, sannolikt ej skulle komma
att nyttjas.
Pa grund af hwad jag salunda andragit, yrkar
jag, att Betänkandet, i hwad det rörer beskattningen,
matte till Utskotten återremitteras, beledsagadt af det-
ra mitt yttrande och derwid fogade förslag. Stock-
holm den 30 Junit 1834.
Missou,
Riksdagsfullmäktig fran Östergöthland.
286 Den 30 Junk.
Hwarwid tvär fogadr ett sa lydande
Förslag till Tariff pä Pannerymds.afgiften.
Panne-
rymd.
kannor.
|
-
|
Bewillnings-
afgift.
Rdr. tz.
|
12
|
|
2
|
-
|
13
|
Tillökning 3 12 tz. per kanna
|
2
|
12
|
14
|
|
2
|
24
|
15
|
|
2
|
36
|
16
|
|
3
|
—
|
17
|
|
3
|
12
|
18
|
, -
|
3
|
24
|
19
|
|
3
|
36
|
20
|
|
4
|
—
|
21
|
Tillökning N 24 H. per kanna
|
4
|
24
|
22
|
|
5
|
—
|
23
|
|
5
|
24
|
24
|
|
6
|
—>
|
25
|
|
6
|
24
|
26
|
|
7
|
—
|
27
|
|
7
|
24
|
28
|
|
8
|
—
|
29
|
|
8
|
24
|
80
|
|
9
|
|
31
|
Tillökning a 1 Rdr per kanna
|
10
|
—-
|
32
|
|
11
|
—
|
33
|
|
12
|
—
|
34
|
|
13
|
—
|
35
|
/, , , - , l -
|
14
|
—
|
36
|
|
15
|
—
|
37
|
|
16
|
—
|
Den 30 Juni.
287
Vanne-
rpmd.
kanna.
|
|
BewillningS-'
afgift.
Rdr- tz.
|
38
|
|
17
|
—
|
39
|
|
18
|
—
|
40
|
|
19
|
|
41
|
Tillökning K 2 Rdr per kanna
|
21
|
—
|
42
|
|
23
|
—
|
43
|
|
25
|
—
|
44
|
|
27
|
—
|
45
|
|
29
|
—
|
46
|
|
31
|
—
|
47
|
|
33
|
—
|
48
|
|
35
|
—
|
49
|
|
37
|
—
|
50
|
|
39
|
—
|
51
|
Tillökning L Z Rdr per kanna
|
42
|
|
52
|
|
45
|
|
53
|
|
48
|
—
|
54
|
|
51
|
—
|
55
|
|
54
|
—
|
56
|
|
57
|
—
|
57
|
|
60
|
—
|
58
|
|
63
|
—
|
59
|
|
66
|
|
60
|
|
69
|
—
|
61
|
Tillökning L 4 Rdr per kanna
|
73
|
—
|
62
|
|
77
|
—
|
63
|
|
81
|
—
|
64
|
|
85
|
—
|
65
|
|
89
|
—
|
66
|
|
93
|
—
|
288
Den ZO Juni.
Parme-
rymd.
kanna.
|
|
Bcwillnings-
asgift.
Rdr. tz.
|
67
|
|
97
|
—
|
68
|
|
101
|
—
|
69
|
|
105
|
—
|
70
|
|
109
|
—
|
71
|
|
113
|
—
|
72
|
|
117
|
—
|
73
|
|
121
|
—
|
74
|
|
125
|
|
75
|
|
129
|
—
|
76
|
|
133
|
—
|
77
|
|
137
|
—
|
78
|
|
141
|
—
|
7Y
|
|
145
|
—
|
80
|
|
149
|
—
|
81
|
|
153
|
—
|
82
|
|
157
|
—
|
83
|
|
161
|
—
|
84
|
|
165
|
—
|
85
|
|
169
|
—
|
86
|
|
173
|
|
87
|
|
177
|
—
|
88
|
|
181
|
—
|
89
|
|
185
|
—
|
90
|
|
189
|
|
Stockholm den 30 Juni 4834.
Nilson,
Riksdagsfullmäktig fran Östergöthland.
Och
Den ZO Juni. 289
Och Z:o af ^N(ler8 ^.nckersgon frän Westerås Län:
Vewillnings- och Occonomic-Utstoktens Betän¬
kande N:o Z, angående gruuderne för förändrade
föreskrifter om branwinsbränmngen och hwad dermed
har gemenskap, synes mig hnfwudsakeligen päkalla
rättelse, i afseende pä den förestagne beskattningen
af pannerymden.
Utskotten hafwa utgätt fran den föreställning,
att höga afgifter ä bränwinötillwerkningen skulle för¬
anleda till minskad tillgäng, dyrare pris och mättlk-
gare förtärande af denna wara, hwarjemte en betyd¬
lig förhöjning uti bränwinsbcwillningens belopp blif-
wit afsedd och päräknad. För min del kan jag dock
icke finna, att antagandet af Utskottens förslag skulle
leda till ernående af desie ändamål, utan hyser jag
rwärtom den farhaga, att förslagets tillämpning lom¬
me att framkalla helt motsätta resultater.
Hwar och en, som ager någon kännedom om
landtbruket, boskapsskötseln och den inre hushållningen
a landsbyggden, skall otwifwelaktigt finna, att all
husbehofsbränning, såsom sadan, blefwe upphaswen
och tillintetgjord i och med detsamma man för de
mindre pannorneS begagnande fastade willkoret af sä
dryga afgifter, som tariffen N:o 2 innehaller. Med
en dylik beskattning bure det sig icke för de smärre
jordägarns, att, såsom hitintills stelt, inskränka sin
bränwinstillwerkning inom gärdens och ladugardens
eger behof, utan hwad wore wal mera naturligt och
2:te Bander. iy
l
syo Den 30 Junk.
påtagligt, an att hwar och en, som icke alldeles ned¬
lade bränningsrättigheten, sökte urwidga productionen
och drifwa den i stort, jemwäl till afsalu, för akt
pä detta sätt undwika följderne af beskattningens tyngd,
hwilken annars komme rikt alldeles betaga möjlighe-
ren att med någon fördel anställa en bränning, hwarS
oumbärlighet för åkerbruket sa mycket mindre torde
böra sättas i fräga, som den äfwcn af Utskotten
bliswit medgifwcn, genom uttryckande af deri i sig
sjelf ganska riktiga sars, att bränwinsbränningsrär-
tigheten utgör en jordbrukets förmånlig» tillhörighet?
Pä sädant sätt skulle de dryga afgifterne, långt isrän
att minska tillgängen och förhöja priset ä bränwinet,
framkalla ett alldeles motsatt förhällandc, enär masian
af allmogen och de mindre hcmmanLägarne sattes i
nödwändighet att forcera bränningen, lill ästadkom.
mande af sä stor qvantitet, som erfordrades för att
nägorlunda hälla dem skadeslöse wid afgiftcns utgö-
rande, hwaraf följde, att myckenheten af brämvin
ökades, priset ytterligare ncdsatteS, och större lätthet
bereddes att ätkomma waran. I öfrigt will jag här
i förbigående anmärka, akt en inskränktare tillgäng
pä bränwin icke vwilkorlkgen förmär hämma fylleri-
lasten. Pä krogar och näringsställen, särdeles i Stä»
derne, försäljas nu allmänt en mängd andre rusgif¬
vande drycker, säsom Cognac, Arrac, Romm, med
Leras sammansättningar, och jag har den erfarenhet,
att en betydlig del af de fylleritillfällen, som ädraga
sig uppmärksamheten, hafwa sin orsak uti förtärandet
af nytzberörde, mera owanliga och dyrare, ehuru ge,
rnenligen högst dåligt tillwcrkade waror, hwilka i
Den Zo Junk.
291
sednare tider hos de lägre Samhällsklasierne wunnit
allt större bifall och afsättning.
Akt dek ripa beskattningsförstaget skulle bereda
en ökad Statö-inkomst af bränwinsbewillningen, tror
jag för min del icke. Det är en allmän erfarenhet,
akt harda och obilliga lagar snarare framkalla, an
förekomma misibruk; och da lönnbränning redan un-
der nuwarande, icke obilliga beskattningsförhällande,
blifwik drifwen i mer eller mindre »vidsträckt stala,
kan man taga för afgjordt, att den betydliga förhöj,
ning i afgifterne, som af Utskotten will införas, skulle
locka annu flere, att i hemlighet anställa sin branwins»
tillverkning, för att derigenom undandraga sig den
orimliga beskattningölagens tillämpning. Utom det
att Staten salunda ginge miste om en betydlig del
af sin påräknade inkomst, skulle lönnbränningöförsöken
giswa anledning till otaliga beslag, lagsöringar och
uppträden, i mer än ett afseende förderfwande. Un.
der Kronobränneritiden kimade i min hemort den be»
dröfliga händelse, att flere kringresande bränwins.
fistaler pä en gäng af den förbittrade allmogen ihjäl,
skoges och mitzhandlades^ och ehuru jag ej will för¬
moda, att nägot dylikt l wära dagar kunde inträffa,
mä likwäl exempel anföras, såsom bewis pä följderne
af den sinnesstämning, som fordom bkifwit fram.
kallad utaf en obehörig inskränkning uti allmogens
bränningSrätkighct.
Pä desie nu anförde grunder, samt under äbe.
ropande af Ni>8 Mn88ons, m. fl. Bonde-StändetS
Ledamöters afgifne reservation, bestrider jag all för.
2Y2
Den 30 Junk.
höjning i nu gällande pannerymdSafgift, och kan icke
underlåta, att ä egne och mine Committcnterö magnar,
protestera emot antagandet af ett förslag, som för
den betydligare delen af hemmansägare och fastighets-
brukare a landet skulle medföra de skadligaste följder.
Jag yrkar alltsä, att Betänkandet matte återremitte¬
ras, och förbehåller mig, att da amner, efter ytterli¬
gare handläggning inom Utskotten, till Ståndet åter¬
kommer, fä framställa de anmärkningar, hwartill Ut¬
skottens , mähända i en eller annan del förändrade,
äsigter kunna gifwa anledning. Stockholm den 28
Juni 1834.
frän Westerås Län.
Uti ^nclsrs ^ucl6i'880N8 anförande instämde
Larl Oaftrielssou och ^nclerssou fran Öster¬
göthlands Län samt äoliair .4.n46lssc>n frän Upsala
Län; hwarcfter Betänkandet pä flere Ledamöters be-
gäran, ytterligare kades pä bordet.
I,ar8 flÖN880N och ^nä6r8 i>sil880N frän Öster-/
göthland begärde och erhöllo Z:ne weckors ledighet,
räknadt fran den 1 instundande Juli.
Upplästes och godkändes Expeditions-Utskottets
nedannämnde förflag till Rikets Ständers underdåni¬
ga Skrifmclser till Kongl. Maj:t, neml.:
Den 30 Juni. 293
N.o 53, i fräga om förste Lif-Medicus nkUmi-
l.w8 bibehållande »vid ett pensionö-anflag;
N:o 54, i fraga om upphörande af ligge-mä-
naders och begrasningshjclps beräkning »vid tillträde
af wista högre Civila embeten;
N:o 55, angående ett anstag af Flottans Ezr-
peckance-Stak för Capitain 8söbo,n och Lieutenant
Haoä;
N:o 56, angående Aricplougs och ArwidSjaurs
Lappmarkers förläggande under Norrbottens Lan
samt en n») administrations indelning i wista delar
af Riket; och
N:o 57, med anmälan, om de hinder, som mött
för Silfwer-utweplingens början a den af Kongl.
Maj:t i Räder sörestagne dag den 1 Juli innewa-
rande är.
Genom ankomne Protocollsutdrag, som söredro-
gos och kades till handlingarne, underrättades Stån¬
det, att
Högloft. Ridderskap» och Adeln,
den 17 Juni,
Bifallit Lag-UtskottetS Betankanden N:S 76, 77
och 78; samt
Återremitterat samma Utskotts Betänkande N:o
75; oä¬
del, 20 Juni,
294
Den 30 Juni.
Bifallit Banco-Utskottets Betänkande cch Me¬
morial under N:ris 12 och 13;
att Högwordige Prcste-Standet,
den 20 Juni,
Remitterat till ConstktutionS.Utskottet en af Pro¬
sten Lolanclöl- anmäld anledning tili anmärkning emot
Föredraganden för Ecclesiastik-Ärendcr;
Bifallit Stats-Utskottets Utlåtanden N:s 441,
142, 443, 444, 445, 446, 447, 448, 449, 150,
452, 453 och 454;
Återremitterat Constitutkons-Utskottetö Memorial
N:o 10; samt
Lagt till handlingarne Constitutions-UtskottctS
Memorialer N:s 7 och 12; och att
Wälloff. Borgare-Standet,
den 20 Junk,
Bifallit Banco-Utskottets Betänkande N:o 42,
StatS-UtskottetS Utlatanden N:S 444 , 442 , 443 ,
444, 446, 447, 448, 449, 150, 454 , 452, 453,
' 454 och 455; samt Lag-Utskottets Betänkande N:o 78;
Återremitterat Banco-Utskottets Memorial N:o
43 och Lag-UtskottetS Betankanden N:s 74,72 och 73;
Lågt till handlingarne ConstitutionS-Utskottets
Memorial N:s 6, 7, 8, 9, 40 och 46, samt Stats-
Den 30 Junk. 295
UtstottetS Memorial N:s 133, 134, 125, 136,
138, 139 och 140; samt
Lätit bero ivid Stats - UtstottetS Memorial
N:o 137.
Pä bordet lades följande, tili detta klenum in-
komne Utskotts Betänkanden, Utlätandcn och Memo¬
rialer, nemligen:
Stats-UtstottctS
N:o 157, i anledning af Friherre I^övrenslijälcks
remitterade motion, rörande förlagS-länerättighct för
nya Bolaget för Skönsta Stenkolswcrket i Höganäs;
N:o 158, i anledning af Herr I. 'VVeerns mo-
tion om inställande af widare utgifning af Riksgälds-
sedlar samt upphörande af depositions - räkningarne
wid Rikögälds-Contoirets Sedelwerk;
N:o 159, öfwer en af Herr 6. Olbers
wäckt motion, om ett låneunderstöd för staden Mar¬
strand;
N:o 160, öfwer I^ars larssons frän Elfsborgs
Län motion, om afsättandc af en fond, tili understöd
och län för större nödige watten-afledningar;
N:o 161, öfwer den del af Friherre Hjerta.-;,
6. .4., motion, som angar ett räntefritt län frän
RikSgalds-Contoret, att anwändas kill uppförande af
byggnader wid Ottenby Stuteri-inrättning;
296 Dcn 30 Junk.
N:o 162, i anledning af wäckt fräga, om an-
wändande af den, genom Talmans-Tafflarncö indrag,
ning, uppkomne besparing till understöd wid utflytt¬
ningar;
N:o 16Z, i fräga om läne-understöd till Staden
Falkenberg;
N:o 164, i anledning af wäckt fräga, om ränte-
fritt län för fiskcrierne i Bohuslänska skärgärden;
N:o 165, i fräga om ersättning till Städernas
Borgerskap, dä de till besigtningar m. m. för Kro¬
nans räkning blifwit kallade;
N:o 166, i anledning af erhällen äterremitz pä
Utskottets Utlåtande N.o 67;
N:o 167» i anledning af erhällen äterremktz pä
Utskottets Utlåtande N:o 68;
N:o 168, i anledning af de Berättelser, som
Rikets Ständers till Stats- Banco- och Riksgälds-
WerkenS öfwerscende och granskning ären 1830 och
1832 församlade Revisorer afgifwit, angäende de
under Kongl. Commerce-Collegium ställde fonder och
medel; och
N:o 16Y, med berättelse, angäende den knnewa.
rande Riksdag werkställde revision af de under Com-
meree-Collegkum ställde fonder och medel;
Banco-Utskottets
N:o 14, i anledning af de inom Riks-Ständerr
Den 30 Junk. 297
framställde anmärkningar wid Utskottets under N:o7
afgifne betänkande, med förslag till ett nytt mynt¬
system ;
Lag-UtskottetS
N:o 81, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådig»
Skrifwelse, med öfwerlemnande af Lag-ComikteenS
förflag till allmän Civil-Lag, äswensom öfwer wäckte
motioner, hwilka härmed stä i sammanhang;
Bewillnings-UtskottetS
N:o 13, angående stämplade papperS-afgiften;
N:o 14, med'anmälan, att sedan 2:ne Stand
stadnat emot 2, i fragan, huruwida den af Herr
Grefwe Oonlijelnr wäckt» motion, angående regle¬
ring af Städernas Tolag, borde af Bewillnings-
Utskottet handläggas, handlingarne i malek blifwit
till ConstitutionS.Utskottet öfwerlemnade;
N:o 15, i anledning af de wid Betänkandet,
om grunderne för den blifwande Allmänna bewillnin-
gen, gjorde anmärkningar; och
N:o 16, i anledning af ett fran Constitutions-
Utskottet till Bewillnings-Utskottet inkommet Proto-
eollsutdrag med afseende a Rikets Ständers olika
beslut, i fragan huruwida Herr Grefwe Oonlijalms
motion, angående Städernas Tolag bör af Bewill-
ningö-Utskottet till handläggning upptagas;
Allmänna Beswärs- och Oeconomie-Utffottets
k N:o 76, i anledning af wäckt sräga, om rät¬
298 Den 30 Juni.
tighet till enkel tjenstearöberäkning för Prestman,
som till Lärare wid Lankaster-Skola antagas;
N:o 77/ i anledning af wäckt motion, om än¬
dring i 2 §. 1 art. och 16 §. 2 art. uti Kongl.
Förordningen den 16 Maj 1827, angående LotS-
och Bäk-inrättnkngen i Riket;
N:o 78, i anledning af wäckt motion, angående
afskaffande af den uti 2 art. 9 §. af Kongl. Regle.
mentet för skeppsmätning den 9 Maj 1832, före»
skrifna Controllmätning af Fartyg;
N:o 79, i anledning af wäckta motioner, om
nedsättning af de afgifter, som Swenske och Norrffe
Consulerne ega att af Swensk» fartyg uppbära;
N:o 80, i anledning af wäckt fräga, om upp.
hörande af Högloft. Ridderskapet och AdelnS rättig¬
het att ä frälse ägor anlägga krogar;
N:o 81, k anledning af Kongl. Maj:tS Nådiga
Skrifwelse rörande ett, pa Rikets Ständers begäran,
vtarbetadt förftag till en Laneknrättnig till understöd
för VergSmanö.handteringcn i Riket;
N:o 82, i anledning af gjorde anmärkningar
wid Betänkandet N:o 41, angående wäckt motion,
om åtskilligt förändringar i Jude-Reglementet;
N:o 83, i anledning af gjorde anmärkningar
wid Utskottets Betänkande N:o 37, rörande wäckt
fraga, ej mindre om bestämda föreskrifter för befor,
-ringar inom Postwerket, an ock om behofwet af en