Den 3 Mars. 601
, -. " - i ' /
imedlertid mängdubbladt i de af soldaten betingade
öfrige fördelar; och rättigheten att fordra och med-
gifwa dylika öfwerdrifna fördelar, som war wid straff
förbjuden i Kneckte-Contractet, ar nu mera ordentli¬
gen sanctkonerad, genom Kongl. Kungörelsen af den
27 Mars 1830.
Slutsatsen af det anförda är, att XI:g
Kneckte-Contract är ä Kronans och Lagstiftningens
sida fullkomligen brutet och nya, oskäligt högre utgif¬
ter Rotehållare» älagde, an det innehaller. Bland
den mängd inkast jag wäntar mig — och jag wäntar
mig dem bittra, ty jag har wägat röra wid ett helt
näste af gamla misibruk — är utan twifwel det, att
om också Konung XI bestämt, huru mycket
roten skulle fä ge sin Soldat, war dock skyldigheten
att anskaffa och aflöna honom gifwen, sa att detta
mäste ske till hwad pris som helst, i sall Soldaten
icke kunde fäs för de i Contractet utsatte »vilkor.
Sä tyder man saken, jag wet det; men jag kan san¬
nerligen icke gä in pä en sädan tydning. XI
och hanö Rädgifware wörö sä skarpsynte, att de wäl
insäge, det liderne kunde förändras och kostnaderne
för en soldatS legande och aflöning blifwa wida dry-
gare. Huru kunde dä en wist summa utsättas? Ett
gäckeri kunna wi icke wänta osi af en Konung, hwarS
hela sträswande styrdes af wälwilja mot Swerigeö
Allmoge. Enda förnuftiga sättet att tyda Contractet
ar säledes, att Rotehällaren i intet sall skulle kunna
betungas utöfwcr hwad Kneckte-Contractet utsätter,
d. w. s., att om kostnaderne skulle gä högre, mäste
kronan bestå öswerskottet. Jag anser säledes ingen
602 Den 3 Mars.
Rotehållare hafwa bordt kanna tikförbindas att till
Soldathallet utgifwa mer, än i det ursprungliga Con-
tractet ar stipuleradt; och jag anser war owilkorliga
pligt fordra, att wi söke förhjelpa honom till rät.
telse. Att mkstbruken och den otillbörliga tungan pä
en del medborgare sa länge fortfarit opätaldt, torde
wäl icke wara något skäl att än längre bibehålla
dem; mig synes det nästan som just lidandets längd
more ett ökadt skäl til dest afskaffande. Det är en
lära, som jag aldrig kunnat första, att man icke bör
afskaffa mistbruk, blott de äro gamla.
Mitt förslag, hwilket jag hoppas att icke blott
detta Stånds, utan äfwen Medstandens rättskänsla
bifaller, är således: att ben Rotehållare olagligen
pabördade skyldighet att bekosta tröstens forsling, trost-
bodöbyggande, medicamcntö-penningar och Fältskärs
arfwode matte alldeles förswinna och desta kostnader
drabba Statöwerket. Hwad pastevolancen widkommer,
will jag icke yrka dest totala upphörande förr, än den tid
tilländalupit, hwarpa de tre Standen wid sista Riks-
dag den bewiljat. Men jag yrkar följande förändrade
föreskrifter för dest utgörande: 1:0 Skall Regementes
march, och provianteringskostnad, sä snart det corn-
menderaS utom sitt stand, icke utgå af Pastewolance.
castan, utan af Statsmedlen; 2:0 Af pastewolance
skall icke mera uttagas, än som »verkligen algar för
Regementets arSmöten, och det ej atgaende icke för-
wårås i en offentlig pastewolance-casta, utan innestå
hos de RotehallningSskyldige till framtida behof. Z:o
En Patzewolanee-Comite wid hwarje Regemente skall,
i likhet med de nu »varande Beklädnadö-Comitäerne,
Den 3 Mars. 603
inrättas och bewaka de utgifter, som ärligen utgå och
repartisera kostnaderne, samt utskriswa beloppet af
Rotarne.
Munderingen bör, enligt ContractetS ordalydelse,
belt och.hållet bekostas af Statsmedlen, hwaremot
Rotehällarne äter pätaga stg skyldigheten att bestå
Soldaten hwardagskläder, nemligen hwarje är en sadan
beklädnad, som Contractet beskrifwer. Stockholm den
1 Marö 1834.
Danielson.
l^ils Nansson frän Malmöhus Läu: Jag hem¬
ställer, om icke Motionen bordt afse bade Rust- och
Rotehållare, ty de förre aro mera betungade än de
senare. Sä t. ex. äro de, jemwäl genom de tre
Standens beslut förpligtade, att bland annat, under
hwarje möte bestå tjugufem pund hö till hästen. Con-
tractet bestämmer endast en tid af 17 dagar för mö-
tet, och dä, ester min öswertygelse, hwarje häst icke
nndfar mer an ett halft pund hö om dagen, förskär
jag icke, hwartill öfwcrskottet anwändes. Jag anser
Rusthällarne wara mera att beklaga än Rotehällarne.
Det finnes fjerdedels mantal af blott 27 Tunnelands
jordrymd, som hafwa skyldighet att hälla fjerdedels
häst och karl, utan augment.
^.Ullers Danielson förklarade, att han med mo¬
tionen äswen afsett Rusthällarne, ehuru han, dä grun-
den är enahanda, ansett öswerfiödigt att uttryckligen
nämna dem.
604
Den Z Mars.
Der Iönsson frän Christianstads Län instämde
med lills Nansson, under yttrande, att de Rustande
moro dubbelt mera betungade, än Rotehallarne.
?6I- lillsson frän Christianstads Län: Äftven
jag är ense med lills Nansson. Rufthällarne betala
till hästens underhäll wid mötet en tunna hafre, 25
pund hö och 12 pund halm. Detta erfordras icke
för den korta tiden, och jag tror, akt nedsättning ba¬
de för häst och karl kan äga rum.
Sven Heurlin frän Kronobergs Län och^nclers
Nartonsson frän Jemtland förenade sig med ^näers
Danielson, deri Detter Dersson frän Jönköpings
Län, ^.nckers lillsson och Iöns Dersson frän Malmö¬
hus Län, Hwrnas lillsson frän Christianstads Län,
samt ^nclers loliansson och lills Darsson frän
Upsala Län äfwen instämde, under enahanda tillägg,
fom lills Mnsson.
Dans Iansson frän Elfsborgs Län: Jag för¬
enar mig med ^.nclers Danielson, utom hwad an-
gär den punkten, som handlar om att hwarje är be-
stä Soldaten hwardagskläder. Jag fruktar, att den-
na skyldighet, i stället för lättnad, snarare skulle be-
reda ökad tunga för de roterande.
lills Mnsson: Da de tre Ständcn, pä satt
redan är ansördt, älade ost den ökade Patzevolancen,
stadgades tillika att Soldaten, wid straff, icke finge
förmötets bivistande begära drickspenningar af Rust-
eller Rotehållare. Det har icke desto mindre händt,
Den Z Mars. 605
att karlen pa sadant sätt begärt och Mlat tilltruga
sig till och med Sexton och en half Rdr Rgs för
ett Läger»
(larl Oabrielsson fran Östergöthland instämde
i motionen, med de anmärkningar Nils Mnsson ock¬
rans .lansson afgiswit.
Urik. torsson fran Gefleborgs Län: Rotehallar»
ne i min ort hafwa icke atagit sig någon bcklädnads-
skyldighet, hwadan jag ej heller dertill kan samtycka.
Der Iönsson: Såsom mötes-pasievolance skulle
jag wilja förestå Fem Rdr B:co för karlen, och för
hästen, hwad som efter fourageringsstatcn här i Stock-
holm, högst bestaS. Den behållning eller öfwerskott,
som kan finnas i Pasievolance-Casian, bör, efter min
ranke, hwart tredje ar repartiseras emellan de rustan¬
de, eller till deras förman.
Iöns lönsson fran Christianstads Län förenade
sig med Nils Nänsson och Deln- lönsson.
lolmnnes (ln-isloKorsson fran Kronobergs Län
yttrade sig wara ense med Nnclers Danielson och
Ilans lansson; hwarefter Memorialet, pä atstillige
Ledamöters begäran, kades pa bordet.
Der Ionsson fran Öland hade inlemnat följan¬
de Memorial:
606 Den Z Mars.
i:o
Genom särskilta författningar, finnes det före.
fkrifwet, att Konungens Befallninghafwande och Un.
der- Domstolarne, wid utfärdandet af utflag, skola
meddela föreskrift, angående hwad parter, dä de an.
föra Beswär i Öfwer-Rätterna, hafwa akt iakttaga,
i afseende pa Beswärens uttagande och communice-
rande med wederparterne.
Detta stadgande iakttages dock stundom icke; och
ben utwäg, som Lirfwer-Rätterna »vidtaga, akt nem-
ligen utgifwa Communications-Resolutionerna ester
anslag, har till följd, att åtminstone aflägse boende
Parter, som icke mäkta att bestå sig fullmäktig eller
räka ut för skarfagtige ombud, stundom förlora sine
fatalier, och det utan allt eget förwallande; hwarföru.
tan stundom händer, att Öfwer-Rättcrne alltför län.
ge dröja med utgifwandet af Communicationö-Reso-
lutionerne.
Jag anhäller derföre, att Äswer-Domstolarne
ma fa sig älagdt, att, när Konungens Befallnings,
hafwande eller Under-Domstol försummat, att giswa
föreskrift, om hwad klagande part har att iakttaga
»vid uttagandet och fortställandet af Communications.
Resolutionen, öfwersända handlingarne till Konungens
Befallningshafwande, med uppdrag, att öfwcrlcmna
Lem till klagande parten; att tiden, för iakttagande
af hwad Öfwcr-Ratterne föreskrifwit, bör räknas
fran den dag, dä klaganden får del ak handlingarne;
och att witz tid stadgas för Öfwer-Domstolarne att
utfärda Communications-Resolutionerne.
Den 3 Mars. 607
Om remist häraf till wederbörlkgt Utskott an-
hälles. Stockholm den 28 Februari 4834.
ionsson.
Riksdagsman för Ölands
Södra mot.
Remitterades lill Lag-Utskottet.
En längre tid tillbaka har, för att om winter-
tiden halla allmänna Lands- och Häradöwägarne får-
bäre, sa kallade Ploglag warit inrättade pä Öland,
bestående af ett eller flere Byalag, och hemmansägare
af större eller mindre delar: för närwarande benäm¬
nas deste Skott-lag, sedan Ägoffifte ägt rum nästan
i olla byarne och hägnader omkring sa wäl in- som
utägor formerat gator wid wägarne.
Men för att kunna förmå Ploglags-interesten-
terne hälla wägen i farbart stand, har Kongl. Maj:tS
och Rikets Högloft. Kammar-Collegium, utom de i
Lag stadgade böter, under den 40 Maj 1845 före-
ffrifwir ett wike af Tre Rdr 46 st. B:co, hwartill
den eller de aro förfallne, som icke har sine wäglotter,
wintertiden, sa öppna somKrono-Länsmännen pa-
yrka. Och mahända för en obetydlig snödrifwa, som
wäl Resande öfwerfärdas, instämwer Länsman-
nen eller Fiskalen till Härads-Rätten hela Ploglaget
och yrkar böter efter Lag, samt den af Kammar-
Collegium stadgade witcsboken af hwar och en i Plog¬
laget, utan afseende om han har r§:dels eller ett helt
608
Den Z Mars.
Hemman. — Harads-Ratten, som icke har rätt att
safta afseende pä annat an Lag och Författningar,
dömer hwar och en person till utgiswandet, som gör
pä hwarje Ploglag ofta mer an Etthundrade LMs--
daler B:co.
Jag sär derföre, med anledning af mina Com-
mittenters uppdrag, göra framställning om den för-
klaring pä Kongl. Kammar-Collegii ofwan äberopade
Circulairbref, "art dä sä inträffar, att försumlighet i
skottningen uppdagas, böterne efter Lag mä utgä af
hwar och en; men witet af hela Ploglaget gemen-
samt utgöras."
Om remksi till wederbörligt Utskott anhälles.
Stockholm den 28 Februari 1834.
Uer ckoussou,
Riksdagsman för Alands
Södra Mot.
Härmed förenade sig Lamuel länson frän
Aland.
3:o
Dä Alands innewänare, allt sedan den provi.
soriska Länsstyrelsen derstädes herrskade och slutades
med är 1824, warit skiljde ifrän den öfriga delen af
Calmare Län, i bestämmandet af priserne ä persedlar,
som Markegängs-Taxan innefattar, men mäst lika-
fullt genom Fullmägtige wara tillstädes i Calmar,
dä markegängen i hela Länet bestämmes, har denna
samman.
Den 3 Mars. 609
sammanblandning förorsakat äswen ock bekymmer för
sawäl Konungens Befallningshaswande som de De»
puttrade, hwilka stola befluta i ämnet och upprätta
Taxan.
Cj mindre mina Committenter, an också pa
Öland boende Herrar af de öfrige Standen, har
uppdragit mig, att genom motion till Hederwärda
Ståndet begära, att Alands innewanare, genom full-
magtige fran alla fyra Standen, matte fa samlas
uti Sjö- och Stapelstaden Borgholm, eller Färje¬
staden, för att enstilt upprätta den arliga Marke-
gangS-Taxan; och något hinder kan icke, efter min
ranka, dertill inträffa. Ty pa landet finnes Ridder.
stäp och Adel, Prester, Borgare och Bönder, da en-
däst Konungens Befallningshaswande sjelf eller ge¬
nom ombud sig derwid borde inställa.
Om remisi till wederbörligt Utstött anhalleS.
Stockholm den 28 Februari 1834.
Ver Zonton
fran Ölands Södra mot.
Desia begge Memorial remitterades till Stan-
dets Enstilta BeswärS-Utstott.
Och 4:o
Som Nämndemän i allmänhet med Godeman
och Ägodelningö-RättS Ledamöter kunna jemföras,
2:dra Bandet. 39
610 Den 3 Mare.
magar jag förestå, att, wid förefallande Häradssyner
eller eljest dä Nämndemännen pakallas, detze matte
njuta lika arfwode med en God man, nemligen En
Riksdaler Banco om dagen och stjuts ester en hast.
Der walrätt ager rum, som till exempel till
Kyrkoherde i en Församling, eller Riksdagsfullmäktig
i de Z:ne ofrälse Standen, förbinder Lag och För¬
fattningar de walberättigade, att lemna lön till den
förre och ordentlig dagspenning till den senare, hwar-
före stall icke en, som wäljes till Nämndeman, med
sina »vederlikar erhålla lika rätt?
Om remisi till »vederbörligt Utstött anhälleS.
Stockholm den 28 Februari 1834.
?er ckon8sc>n.
Riksdagsman frän LlandS
Södra Mot.
Remitterades till Allmänna Beswärs- och Oeco-
nomie-Utstottet.
Derefter upplästes detta Memorial:
Med anledning af Rikets Högloft. Ständers
fattade och af Kongl. Maj:t i Noder gillade beslut,
att trenne »valde sä kallade Gode män stolle i egen-
stäp af Nämnd biträda »vid Ägodelnings-Rätterne
jemte Häradshöfdingen i hwarje Tingslag, för att
afgöra alla de i Skiftesmal förefallande twister, samt
med laga Domsbestut dem afhjelpa; tager jag mig
Den Z Mars. 611
friheten föreslå följande förändring i antalet afleda,
möter wid wara wanliga Domstolar pä landet; jag
förmodar, att rättwisan lika wäl skipas med en min¬
dre Nämnd tvid Häradö-Rätterne, nemligen ätta tvid
hwarje Domsaga eller Tingslag, i stället för nuwa-
rande Tolf Ledamöter, samt Rätten wara Domför
med Fem i stället för Sju; härigenom skulle de sa
kallade TingögästningSpenningarne och tredjedelen k
Saköresmedlen nägorlunda, men icke fyllest, ersätta
Nämndens tidspillan under ransaknkngs-dagarna och
afgörandet af mälen.— Skulle, emot förmodan, in»
wändas, att ätta Ledamöter i de större Tingslagen
wore för litet, kunna fyra Suppleanter eller Extra
Nämndemän derstädes begagnas.
Om remitz lill wederbörligt Utskott anhättes.
Stockholm den 28 Febr. 1834.
ker Ionsson,
Riksdagsman frän Ölands
Södra Mot.
^olirmues Anckersson frän Jönköpings Län:
Jag kan icke biträda motionen. Derest Nämndemän,
nens antal inskränktes, skulle sä wäl de sjelfwe, som
Allmogen, med hwilkcn de hade att skaffa, beswäraS
med längre och kostsammare resor.
Tlök lersson frän Gefleborgs Län: Jag ogik-
lar äswen förslaget. Nämnden skulle derigenom öf.
werhopas med göromål, och aldraminst wore det lämp¬
ligt i de Norra glest bebodda orterne.
612 Den 3 Mars.
Mis kersson frän Södermanland: Hwar öck¬
en känner de mängfalldkge göromål, bestående, utom
sjelfwa tjenstgöringen wid Domstolen, af biträde wid
utmätningar och mångfaldige allmänna syner, med
mera, hwarmed Nämnden är beswärad. Jag kan
således icke medgifwa en inskränkning i antalet, som
skulle medföra den följd, att de återstående icke med.
hunno uppfylla sine tjenstealigganden, än mindre stöta
sina egne göromål.
kettel- Iönsson fran Jönköpings Län: Jag är
förekommen af dem, hwilka talat emot motionen.
En stor del af Nämndens göromål äro lönlösa, och
de finna dem redan förut sa beswärliga, att sällan
någon tjenar längre än den förestrifna tiden af twa
ar; huru swart skulle det da icke blifwa för ett in.
skränktare antal, att ombesörja göromälen i de större
Häraderue, hwilka bestå till och med af 15 socknar?
6c>rl Oakrielsson fran östergöthland bestridde
Kemwäl motionen.
Discusiionen war nu stutad; och Memorialet
remitterades till Lag-Utstottet.
Sedermera förekomma detze Memorial:
i:o Af k sr Ionsson fran Öland:
Sedan Alfwaren eller Ölands knnewanares ur.
äldrigt ägande Betesmarker blifwit stiftade Byar och
Den 3 Mars. 613
Hemman emellan, har, da hägnadsdelning i föl/d
deraf skolat företagas, Författningen angående stang,
selskyldigheten, af Landtmätare pä olika sätt blifwit
tillämpad.
Wid skiftet har fä inträffat, att den ene gran¬
nen eller Byalaget har fatt betesmark pä ett ställe,
och den andre pä 2:ne särskilta stallen. Landtmät»,
ren, som stödt sig wid Författningen, har fördelat
hägnaden efter hemmantalet; häraf uppkommer den,
ester min tanka, nära uppenbara orättwisa, att den
äbo, som fatt sina ägor pä 2:ne ställen, kommer att
answara lika i hägnad mot 2:ne af sina grannar.
Jag fär derföre föreflä och hoppas winna denna
rättelse i Hägnadsdelningö-Förordningen, "att den
eller de, som sätt sine Betesmarks-lotter pä 2:ne
ställen, och gränsa mot den andra grannen med en
Lott (eller fäkt allt pä ett ställe), hägnadsdelningen
dem emellan werkställes ester uppskattade Tunnelandet,
hwarigenom ingendera blifwer förfördelad.
Om remisi till wederbörligt Utskott anhälleS.
Stockholm den 28 Febr. 1834.
I>er kondon.
Riksdagsfullmäktig frän Ölands
Södra Mot.
Och
2:0 Af Ou8tak ^ielHvi8d frän Blekinge:
Emellan Sockne-Hushälls-Eihmmiteerne inom
Medelstadö Härad, sä wäl som formodeligen uti
614 Den 3 Mars.
Mikels -frige Landskap, har circulerat projekt, angå¬
ende sattet för Gärdeögärds-delningars »verkställande,
i afseende pä yttrandens afgifwande.
Detze yttranden hafwa »varit af gansta stridig
art och beskaffenhet, och det enstilta mägtiga intereS.
set har sökt göra gällande den grundsatsen: att, utan
afseende pä local och HemmanSdelenS storlek, en hwar
angränsande granne, skulle af skiljo»gärdesgården
eller dest upprättande och underhällande, taga lika del.
Att en sadan grundsats, som har allmän Lag,
billighet och sunda förnuftet emot sig, icke kan eller
hör finna rum i tillämpningen, anser jag för sä klart
och ostridkgt, att nägon »vederläggning i detta afseende
icke tarfwas. Deremot, i frägan om tillwägabrin.
gande af nägon bättre, ändamäksenligare och rätt.
»visare författning, än den som hittills warit antagen
och gällande, lwekar jag icke att för min hemort nu
framställa den önskan: Att lika fäwäl som delning
af jord ster genom Taxering, äfwen delning af
Gärdesgärdar mä winna en lika behandling, och
afseende fästas ä den olika local och de stiljaktighe-
ter, som derwid sig förete, samt Hemmanens storlek
utgöra grunden för beräkningen af hägnadsstyldig-
heten, i proportion af Hemmantalet, sä att ett mindre
Hemman hägnar mindre och ett större mera; hwa»
förutan de mindre hemmanens ägare, skulle alldeles
gä under, och en willerwalla, en oordning för Jord,
brukare i allmänhet inträffa, som swarligen stöde att
ratta och hjelpa.
Den 3 Mare. 615
Om, som jag tror, det Hederwärda Ständer
förenar sig med mig i siufwudsaken, sa torde äfwen
kunna paräknas en större utweckling deraf af skick¬
ligare siand och ett »verksamt deltagande för winnan-
det af ett sä wigtigt ändamål; Och chg utber mig
likaledes »vördsammeligen, att denna motion, ma till
behörigt Utskott remitteras. Stockholm den 1 Mars
1834.
O. L.
fran Medelstads Harad
af Blekinge Län.
Ståndet beslöt, att, sedan en af Iön8 london
frän Christianstads Län ingifwen motion, om upp-
rättande af en ny Stängsel-stadga, redan blifwit till
Lag- samt Allmänna Beswärö- och Oeconomie-Utskot.
ten remitterad; sa skulle de nu uppläste twenne Me-
moria! till bemalte Utskott jemwäl öfwerlemnas.
Upplästes ett Memorial, sa lydande:
Som en allmän Kreatursmarknad är bewkljad,
att ärligen hällas den 3 Juni, a den urgamla mark¬
nadsplatsen Hwetlanda, och som Riksdagsmannen,
Rädmannen lugteliug i Eksjö, wid innewarande
Riksdag i Wällofl. Borgareståndet wäckt motion, att
handlande Stadsboar mätte wid samma marknad fa
afyttra stna handelswaror, får jag, uppmanad af
mina Commlttenter, äfwen wördsamligen föreslä och
anhälla, att som Stadsboerne redan förut siafwa sina
616 Den Z Mars.
handelsbodar wid nämnde marknad, att de matte fa
rättighet att der sälja och halla allmänheten tillhan.
da med loflige handelöwaror och egna fabriks till.
»verkningar.
AnhällandeS om remist häraf till »vederbörligt
Utskott. Stockholm den 27 Febr. 1834.
kelter korkon.
Riksdagsfullmäktig fran Östra Harad
af Jönköpings Län.
Remitterades till StandetS Enskilda Beswärs.
Utskott.
kelter ?er88on fran Jönköpings Län hade in.
lemnar följande Memorial:
Tjufnadöbrott, som dagliga erfarenheten »visar,
allt mer och mer tilltager och ftörer allmänna säker,
heten, borde allwarsammare bestraffas än efter nu
svarande Lagar.
Huru orimligt synes det icke, att en tjuf, som
för 3:dje gången betrades med tjufnadöbrott, blir
dömd pä fästning pa nagra wista ar, der han bland
de aldra wärsta banditer, får lära och lärer sig ut.
studera de aldrawärsta och mordiska företag och spe.
culerar dagligen pa rymning, som äfwen ofta sker,
da de grymmaste waldSgerningar »verkställas.
Jag anser en sadan för samhället wädlkg per.
son, som icke later rätta fig, dä han 2:dra gängen
Den 3 Mars. 617
har utstätt spöstraff och kyrkoplikt, da han blifwer af
wederbörande Pastor warnad, samt sjelf inför Gud
och församlingen afbedit sitt brott och lofwar bättring,
att en sadan aldrig blifwer för det allmänna någon
säkerhet.
Allt derföre får jag wördsamligeu förestå, att
en sadan som för Z:dje gången blir dömd för tjufs-
brott, han mätte helt och hållet stiljas fran sam.
hållet, antingen deponeras pä Amerikansta Colonier-
na eller pä nägot annat lämpligt sätt, hwarigenom
staten skulle winna en betydlig besparing och sädane
förbrytare skulle derigenom mycket förminstas.
Anhällandes om remisi häraf till wederbörlkgt
Utstött. Stockholm den 27 Februari 1834.
keller ker88on
fran Jönköpings Län.
Härmed förena sig keller storidon frän Iön.
köpings Län och ckoIiann68 ^näer880n.
Uan8 Iaii88on frän Elfsborgs Län: Det torde
wara nödigt, att, genom anläggning af en Colonk
eller genom aftal med nägon främmande Nation,
först söka bereda plats för brottslingarnes emotta.
gande, innan man wacker fräga om deras förande
ur riket. Emedlertid är det att befara, det främ.
mande Magter, lika litet wilja emottaga wära tjuf.
war, som wi skulle wilja herbergera deras. Jag an.
ser derföre förslaget olämpligt och önstar, att motio.
nen mätte af kelter kerken ätertagas.
LIS Den Z Mars.
Riis 8trinä1unä fran Wester-Norrland: Ehuru
fag ogerna klandrar en önskan, att befria samhället fran
sädane medlemmar, hwilkas brottslighet icke gifwer
hopp om förbättring, sä skulle jag lika ogerna wilja
gifwa anledning till ett beslut, i följd hwaraf någon
infödd Swensk, wore det än en skälm, skulle kunna
komma att försändas till Siberien, hwilket, efter all
anledning, wore det enda ställe wi möjligen kunde fä
begagna, säsom deportationö-ort. Härtill kan jag icke
under nägot wilkor samtycka. Dä wi sakna egen
plats, dit wära brottslingar kunna försändas, sä mäge
de wäl hädanefter som hittills, sörblifwa i wära fäst»
»ingar. Jag önskar derföre, lika med Unus dans¬
son, att motionen kunde ätertagas.
ckolian ^Vililunä frän Westerbotten förenade stg
till alla delar med 8trlnä1un6.
?6tter lersson: derest jag icke haft mine Corn-
mittenters skriftliga, uttryckliga, uppdrag att »väcka
motionen, skulle jag för min del »väl kunnat beqwä-
ma mig återtaga densamma; men wid förenämnde
förhällande ser jag mig föranläten att derä yrka
kemist.
Memorialet remitterades derefter till Lag-Ut.
skottet.
Upplästes följande af ckostan fran
Westerbotten ingifne Memorial:
Märt nutvarande Bewillningssystem är icke äl.
dre än sedan är 1810; da infördes första gängen
> ^ ' '
^ r * V > ,
Den 3 Mars. 619
ben såkallade SkyddS.afgiften. Jag tillstår öppen,
hjertigt, att jag fullt ut icke inser någon grundad
rättwisa i stadgandet af denna afgift. — Här matte
med ordet Skyddsafgift förstas antingen Utländskt
eller inbördes wald af alla slag till lif och egendom,
sä skyddar osi i förra fallet en stående Krigsmakt
till Lands och wakten, och i det senare, Domare-Em-
betet med lagenö myndighet, och dermed skulle jag an-
se ost wara skyddade. Jag har, wid en föregående
Riksdag, sökt wisa origtigheten af denna beskattning
och kan icke eller nu underlåta, att göra detsamma.
En utgift af 44 si. Banco för en mans. och 22 si.
för en qvinsperlon, da alla andra utskylder deruti
icke inbegrkpes, ar för de fattiga en stor penning, för
medelklasien obetydlig och för de mest belönte högre Em.
betSmän, Brukspatroner, Grosiörer och Posiesiionater
nästan ett intet. Sannt är, att denna afgift later sig
fort och i det mesta säkert beräkna, men deraf följer
dock icke, att den gör hwarje undersäte full rättwisa
ty om det är rättwist att öfwerallt, äfwen af fattigt
folk, under benämning af Capitationsafgift, uttaga
oswannämnde belopp, hwarföre icke dä fördubbla det.
samma, dä i det närmaste större delen af Bewillnkn-
gen kunde erhällas sä, att förhällandet här är i nägon
likhet med den fattiga Enkan, som med sin sista skärf
gjorde större uppoffring, an de rika Phariceer.
Utom att widare utweckla ämnet, som är en
öfwer 20 är känd sak, önskar jag, att wäre Respee-
tive Medständer ändteligen en gang med allwar mätte
behjerta den fattiga menniskoklatzens usla tillständ, pä
det sätt, att om förenämnde afgift icke alldeles skulle
620 Den 3 Mars.
upphora, hwartill likwäl synes warö fullt skäl, sä
wida wi före 1840 och wid införandet af detta Be-
willningssystem, äfwen agde samma beskydd till lif
och egendom, som nu, den dock Åtminstone nödwän-
digt bör undergå samwetögrann gradation till all möj-
lig lindring för den fattige och förhöjning för de
förmögnare folkklasierne, sa framt wi wilje fullgöra
wara egna samwetenS fordringar och bestå inför opk-
nionens icke uteblifwande Domstol. Stockholm den
27 Februari 1834.
I. I,. ^Vilrlunck.
Hari8 lansgon frän Elfsborgslän: Om ifräga.
warandc beskattning nödwändigt mäste aga rum,
hwilket icke kan betwistaö, sa anser jag, för min del,
att namnet icke gör något till saken. Hwad angar
cn lämpligare fördelning deraf, sä har jag wid sista
Riksdag arbetat mycket för detta ändamäl. Den
borde icke wara lika för rika och fattiga. Gränsorna
were mähända swära att uppdraga, men jag kan icke
finna annat, än att ett billigt afseende borde fästas
derpä, att dä den förmögnare lätt och utan afsaknad
kunde erlägga ifrägawarande afgift, mäste den fattige
dertill anwända den yttersta skärfwen.
I detta yttrande instämde Ian Lenzt88on frän
Wester-Norrland, Len^l Tr880n och ker krile880n
frän Wermland, samt Lamuel ^näer88vn frän öster¬
göthland.
köller IÖN880N frän Jönköpings Län: Den
isrägasatte afgiften lärer icke kunna komma att upp¬
Den Z Mars.
621
höra, men Han8 I3N880N8 förslag borde kunna ga i
werkställighet, pä det sätt, att Skyddsafgift-» beräk-
nades efter samma grunder, som förmögenhekS-afgif.
ren bestämmes.
Memorialet remitterades till Bewillnkngs. Ut-
ffottet.
Ll-ili Lr88on frän Gefleborgs Län hade ingkswit
följande Memorial, som nu upplästes:
i:o
Hwar och en lärer finna, att, genom de sä wal
» allmänna Lagen som Kongl. Förordningen den 1
Aug. 1805 stadgade förbud, emot swedjande ä till
Skattehemman hörande öppen skog och mark, icke
allenast göres en obillig inskränkning i äganderätten,
utan äfwen lägges hinder i wägen för jordbrukaren,
att draga all den fördel af sin jord, som deraf kan
hämtas. I min hembygd, likasom i flera andra or-
ter af riket, finnes en myckenhet, för windfälle» och
moras, otillgänglig mark, af hwilken jordägaren, för
närwarande, icke har den ringaste nytta; hwaremot
och i fall ä sädan mark finge ske swedjning, han owe.
dersägligen derigenom erhölle en ökad tillgäng pä säd
och bete; och bereddes honom sälunda jemwäl förmänen
af en uppwäxande, mera nyttig skog i framtiden.
Jag fär i anledning häraf hemställa, om icke
stadganderne i 14 Cap. 2 §. Byggninga-Balken och
Kongl. Förordningen den 1 Aug. 1805, sä widt de
622 Den 3 Mars.
röra förbud emot swedjande a Skattejord, mätte till
all kraft och werkan upphöra; och anhäller jag om
remitz hara till Lag-Utffottet. Stockholm den i:sta
Mars 1834.
Urik lrsson»
frän Gefleborgs Län.
kades pä bordet.
2:o
Sedan Kongl. MajttS Befallnkngshafwande i
Gefleborgs Län utfärdat förbud med tillika stadgadt
wike emot allt hygge af ffog till afsalu inom yttre
Hogdals Socken, innan derstädes hunnit »verkställas
afwitlring af den sä kallade öfwerloppsjorden; sä har
derigenom betagits jordägarne den enda utwäg, som
de ditintills ägt, dä de hemsökts af mitzwäxt, som
icke sällan inträffat, att, genom försäljning af timmer
till Lottefortz Sågwerk i Bollnäs Socken, förskaffa
sig penningar till inköp af säd och godtgörande af
deras Krono-Utffylder,
Jag får derföre, uppä anmodan af samtlige
yttre Högdalens Socknemän, nu wördsamt anhälla,
att Landshöfdinge-Embetets i Gefleborgs Län omför,
mälte förbud mätte upphäfwas, och berörde Sockne-»
män tillätas, att, äfwen innan ifrägawarande af.
»vittring gatt för sig, ätminstone emot erläggande af
Stubbe-ören, fritt begagna deras nu wid Ljusne Elf.
»ven befintliga ffog; och torde denna min anhållan
Den 3 Mars. 623
blifwa till »vederbörligt Utskott remitterad. Stockholm
ren i Mars 1834.
Lrik Ursson
fran Gefleborgs Län.
Remltterades till Ståndets Enskilt» Beswärö-
Utffott.
Och 3:o
Efter det Rikets Stander wid sista Riksdagen
funnit skäligt lemna Allmogen i Herjeådalen samt
Öster, och Wester-Dalarne, i anseende till desi swaga
åkerbruk och dem ofta, genom inträffad mitzwäxt, till.
skyndade förluster, befrielse till hälften ifrån Bewill.
ning efter i:sta och 2:dra Art. af BewillningS-
förordningen; sa hafwa innewanarne i yttre Hog.
dalen af Gefleborgs Län, hwilka, icke mindre än de
förstnämnd', ärligen hemsökas af mitzwäxt, hwarkge-
nom de ej sällan sättas utur stand att kunna afbör-
da deras utskylder till Kongl. Maj.t och Kronan,
fattat det beslut, att för Rikets Ständer föredraga
denna deras belägenhet, under full förhoppning, att
Ständerne icke heller neka nytzberörde innewanare
någon lindring i dem nu palagde Bewillmngs-afgif.
ter; och får jag, efter dertill erhållet uppdrag af
yttre Högdalens Socknemän, nu wördsamt anhålla,
att de kunde blifwa befriade, åtminstone till hälften,
ifrän Bewillning efter i:sta Artikeln i nu gäl-
lande Bewillnings.Stadga, hwilken anhållan torde
624 Den 3 Mars¬
till wederbörligt Utskott warda remitterad. Stock¬
holm den 1 Mars 1834.
Urik Ursson
fran Gefleborgs Län.
Remitterades till Bewillningö-Utskottet.
Derefter upplästes följande motioner:
l:o Af Lengt Ouclmunässon fran Halland:
Sedan afgiften för färdandet öfwer Falkenbergs
bro, tid efter annan, uppstegrats, har detta för Ähr-
stads HaradSboer blifwit högst kännbart. I anled¬
ning häraf, och da Skrea Församling är Annex till
Falkenbergs Stads församling, samt Skrea Försam¬
lingsboer således nödgas uti mangfalldkge ärenden
ständigt inställa sig hos Pastor, som är boende i
Falkenberg, hwartill kommer, att hela Chrstads Harad
wid sista byggnaden af nämnde bro gjort betydliga
uppoffringar, icke allenast af penningar utan äfwen
medelst dagswerken och anskaffande af sten med flere
materialier, sa torde billigheten fordra, att ÄhrstadS
HaradSboer befrias fran erläggande af någon afgift,
när de pasiera Falkenbergs Bro; hwarföre jagwörd-
famt förestår att en stik förman ma dem förunnas.
Om remitz häraf till wederbörligt Utstött an-
halles. Stockholm den 28 Februari 1834.
V. 6uämun<i88o»
fran Halland.
Re-
j
Den 3 Mars.
625
Remitterades till Ständers Enskilt» Beswärs-
Utskott.
2:0. Af Lrik HSN880N frän Arebro Län:
Säsom jag för andra gängen har haft nu den
äran att wara Representant för mina hemmawaran-
de Commiktenter, sa nödgas jag, att framställa en
fräga, angäende Presträttigheter»,» för en Kyrkohe»
de m. m., angäende om Likstols erhällande, som jag
sjelf wet, att i urgamla tider här presenteras närén
menniska har slutat sina dagar. Sä är pä flesta
ställen nog sorg, när den ena makan dör, men näc
den döda nysi blifwit utburen, som ofta nog sker,
hwar stall jag nu gä eller taga wägen att fä läna
mig sa mycket penningar, som Kyrkoherden stall haf.
wa för den döda, som torde wara sorg nog ändä pä
färde, än att den genast utgiswa, och om Likstoln
kan betalas, och inte för personella, sä blir ej den
döda nämnd; hwarföre stall dä Likstol betalas, ty
alla kyrkogärdar äro wäl Kronans egen jord, fast
den af Socknen sätt kringstänga densamma, sä mäste
inte jorden wara deras att päräkna. Hwad angar
wid lysningar samt wigsel och kyrkotagande af en
hustru, borde bestämmas, hwad en Pastor skulle haf.
wa för hwardera af desia göromäl, som jag anser
för nödigt uppdraga mina enfaldiga förslag till mina
företag, anhäller jag om remisi till wcderbörligt Ut-
skott. Stockholm den 1 Marö 1834.
Lades pä bordet.
T. kl. Uan88c»n
frän Arebro Län
2:dra Bandet.
40
626
Den Z Mars.
Z:o. Af Daniel Danielson fran Örebro !an:
Sedan Kongl. Maj:t, till följe af Rikets Stän.
ders wid 1809 arS Riksdag derom afiätne nnderda-
niga skrifwclse, genom kungörelse den 4 Februari
1811, angående anwändandel af de till Bergwerken
och Bruken upplätne Recognitionsskogar, i näder för-
ordnat, att besia skogar skulle till hemman skattlag.
gas och till ffatte försäljas, samt uki Nådigt Bref
den 26 Juni 1821, angående kronoskogarne och all-
männingarne i Riket, ytterligare stadganden för sam-
ma ändamål lemnat, uti underdånig skrifwelse, ytt-
rade sin önskan om detza ärenderö sortffyndande, de.
raö handläggning med den långsamhet och senfärdig,
het fortgått, att, till exempel uti Wester Nerikes
Fögderi, der Recognitionötkogarne redan ar 1824,
blifwit skattlagde till i6z mantal, köpebref blifwit
utfärdadl för endast ett halst mantal.
Utom det att, genom denna ytterliga långsam,
het, Staten förlorar de desie hemman äsatre ränker,
som för berörde mantal belöpa efter 117 Rtdr 47
sk: 11 r:st. kronowärde till omkring 700 R:dr B:co
ärligen, samt omkringlkggande Socknar och Härader
ensamme mäste widkännas alla de extra onera, hwari
berörde hemman skulle deltaga, i händelse de wöro
till skatte försålde, hwilkct, särdeles för Sundbo
Härad af nämnde Fögderi, med afseende ä desi skys.
dighet att underhälla den till Carlsborg ledande ny.
ligen anlagde wäg, är ganska betungande. Utom
allt detta, som ensamt tillräckligt talar för besia arén.
ders driftigaste fortskyndande, hwcm garanterar att
Bruksägarne, förutseende de betydliga onera, som
Den Z Mark. 627
komma att belasta hemmanen, sedan skatteköpen blif.
wit »verkställde, ej skola begagna det langa uppskof,
»vet med skatteköpebrefwets utfärdande till skogarneS
fullkomliga förstöring, och sedan »vägra, att skatte-
köpeskillingen erlägga.
Jag anser mig derföre böra »vördsamt föreslå,
det Rikers Ständer, uti underdånig skrifwelse till
Kongl. Maj:t, anmälande sine bekymmer i detta af.
seende, underdanigft anhålla, det Kongl. Maj:tS täck¬
tes i näder laka anställa undersökning om orsakerne
till det utomordentliga dröjsmål och den förmanande
senfärdighet, hwarmed detza ärender blifwit handlagde,
samt i händelse »vederbörande Embete, och Tjenste-
mäns försummelse eller bristande nit dertill »varit
»vallande, sadant lagligen beifra lata, men i annat
fall och derest uppskoswet skulle härröra fran andra
vundwikliga hinder, kata »vidtaga alla de åtgärder,
som i ett eller annat afseende kunna befordra och på¬
skynda besia högst angelägna och wigtiga ärrnderS
slutliga afgörande.
Stockholm den 28 Februari 1834-
Daniel Daniolsgon
fran Arebro Län.
Remitterades till StatS.Utskottet.
4:0. Af LkNAt Driksson fran Wermland:
Under loppet af öfwer tjugo ar, har jag ge.
i
628 Den Z Mars.
mensamt med mine hemmawarande Committenter med
bedröfwelse sett och erfarit följderne af de sä kallade
Bewäringsmöten samt östlings» och lustlägren.
Jag inser wksterligen wär Nödige Konungs
Landsfaderlig» afsigt dermed wara, att söka bilda
nationen till stridbarhet och taktisk färdighet i mili»
tairiska öfningar, samt att ät wär urgamla Nordi»
ska Sköldmö Swea gifwa mannastyrka och wapen»
glans. Stater emellan lärer denna representations»
form anses nödig och wara i allmänhe<ankagcn, med
wista undantag likwäl. Wi kunna derföre kcke annar
an med djupaste wördnad erkänna war Konungs nå¬
dig» bemödande, att i ära och kraft söka upphöja
nationen till likhet med öfrige Europeiske Magter;
men a andra sidan, mäste wk i tysthet erfara, att
wi sakna det egentliga elementet af styrka, nemligen
motswarande wälständ och det skags sjelfständighet,
som deraf alstras. Det är således icke annat än det
yttre skalet hos ost, som wisar styrka, under dec att
statskroppen, till dest kärna, täreS och smäningom
upplöses.
Man skulle tro, att hufwudsakligaste ändamälet
med sammanhällandet af en, i förhällande till wär
folkmängd, sä talrik armee, skulle wara att skydda
wärt lands kuster emot en wäntad stendes plötslig»
anfall; men wi hugnas ju under wär Konungs nä»
diga styrelse med ett lugn, som ar af Grannarne
afundadt, och, snart sagdt, för närwarande gifwer
ingen anledning att befara nägot deltagande i de stri¬
der, som förefalla rundt omkring ost. Detta hälso»
- ^ ^ ^ ^ ' ,
Den 3 Mars. 62y
samma neutralitetösystem, som skänker osi friden i sa
rägadt matt, borde äfwcn skänka ost tillfälle atr med
fredliga yrken sysielsätta osi, och dymedelst grundlägga
wart ekonomiska »välstånd, i stället för de krigiska
bragder man lätsar utföra pä öfningslagren. Hwarfe
rykte pä min hemort om truppars sammandragning,
wäckte i början alltid farhäga hos ost att twedräg-
tenö fackla blifvit tänd, och att en stöflande fiende
»ville falla öfwer osi; men nu mera anse wi icke det.
ta annat än som StatSlyx, hwars nödwändighet wi
icke kunna bedömma; men hwarS skadlighet uppenba.
rar sig för hwar och en, som »vill och kan se, att
de kosta ofantliga summor. Jag förbigå»' emedlertid
detta ämne, emedan det ligger utom det jag ämnade
»vidröra.
De ärliga BewäringSmanstapenS möten äro
hufvudsakligen söremäl för min och mine Commit.
tentcrs klagan, hwilken jag, säsom Representant af
deras wilja, icke kan undgå, att öppet och redligt
uttala. Wi ogilla för ingen del sjelfva systemet,
att äga en stäende Reserv-CorpS, i beredskap att emot-
taga en angripande fiende, utan twertom önska wi,
att de inom den stadgade conscriptkonötiden warande
ynglingar mä enrolleras och till tjenstgöring päkallas,
sä snart nöd och behof sädant fordrar, samt att hwar.
je stridbar Swensk man mä fä ställa sig i lcderne,
dä krigötrumpeten stalla»', för att manligt förswara
den ärfda fädernejorden och friheten; men den ärliga
utwandringen till möteSplatsernc, kunna »vi icke an-
nät än anse högst tryckande och, efter »var enfaldiga
tro, föga eller alldeles icke nödwändig. Wid desin
/
6Z0 Den Z Mars.
tillfallen ryckcs sonen ofta ifrån fadrens och hemmets
sköte, och mäste lemna egendomen ät en kraftlös och
otillräcklig skötsel, wid en ärstid, dä största arbets¬
kraften erfordras. Den conscriberade ynglingen mä¬
ste med kläder, mat och penningar utrustas, hwilket
medför ganska känbar kostnad. Efter ankomsten till
mötet, blir han ofta ett offer för smittosamma sjuk¬
domar, hwilka han till hemorten äterbär, och fluteli-
gen har han tillfälle der se och höra saker, som in-
werkar skadligt pä hans moralitet, samt inger ho¬
nom en skadlig lust för soldakliswct, hwarigenom fa-
deen icke sällan förlorar sitt stöd wid jordbruket.
Hopsummerar man all den skada och förlust, som
härigenom tillskyndas de enskikdre, skall hwar och en
finna, att deraf härflytande kostnader motswara nä-
stan all den tunga och skatt, sam drabbar den enskil¬
des egendom. Besinnar man nu derjemte, hwilka
summor, stukande sig pä millioner, hwilka Staten
under alla detza arén till dylika ändamäl anwändt,
sä mäste man häpna af förwäning, att det arma
Swerige ännu kan existera säsom en oafhängig och
sjelfständig Stat. Den arilhmetiska calculen öfwer
Lesia förluster, bäde för det enskilda och allmänna,
wore lätt arr uppgöra, dä man ungefär känner me-
deltalet af de eonscriberadeS antal för hwarje är;
men jag afstär frän denna sorgliga sysielsättning, un-
der wördsam önskan, att förändringar i detta oform»
liga förhällande mä utpläna minnet af de blödande
sär, fäderneslandet hittills blifwit tillfogadt genom
desia ständiga rustningar.
Den korta tid, som är bestämd för hwar och
en kill utöfwande af detza wapenösningar under de
Den Z Mars. 631
»vanlige conscriptionsären, kan omöjligen ensamt med¬
föra de troligen »väntade fördelarne deraf, nemligen
en större skicklighet i epercice, än tillförene, samt
större kärlek för krigiska yrken; ty i förra fallet hin¬
na de fullkomligt att glömma bort hela detta mili-
tairstratagemet, och i senare fallet har kärleken till
krigers yrken, till all lycka, hittills icke ökatö hos osi.
Der största och ädlaste hjeltemodet uppenbarar sig
deri, att strida för fredens bibehållande, och hwartill
»vi kunna, »vid påkommande fara för landet och desi
sjelfständighet, behöfwa all den inre kraft och styrka
oförspilld, som en länge åtnjuten fred kan skänka osi.
Fullkomligt ösrvertpgad, att Stander tanker med
mig lika i afseende pä detta ämne, mäste jag en¬
träget och högt, sämäl ä egna, som mine Commit-
tenters »vägnar, pasta indragning af desie Bewä-
ringömöten.
Om remisi häraf till det Utskott, som kan be¬
finnas behörigt, anhälles »vördsammast.
Stockholm den 28 Februari 1834.
LöNAt Uril-sson
frän Carlstads Län.
Uti hwad osman anfördt är förenar jag mig.
?. klrilesson
fran Carlstads Län.
Vice Talmannen kon .Ionsson: Jag kan för
inge»» del instämma i motionärens asigter om Bemä-
6Z2
Den Z Mars.
ringsmötenas indragning, ty just genom desi» möten
och Bewäringsmanskapecs antecknande i Rullorne, är
man icke allenast i tillfälle, akt, när behofwet trän»
ger, weta, hwarest BewäringSmanskapet ar att fin-
na, utan Bewäringöynglingen blifwer äswen, genom
öfningen wid mötet, ehuru ringa den är, skickligare
att wid indelte soldatens sida anwändaS i fält.
Memorialet ladcö pä bordet.
och
5:o. Af 1^,-s ?6lii88oii frän Westerås Län:
Att kruttillwerkningen i Swerige, fä wäl som i
andra lander, blifwit Styrelsemagten förbehållen,
grundar sig pä skal, som sä helt och hället utesluta
all fordran pq winst, att motsatsen ingär i wiktorén;
och Kongl. Mastt har derföre, genom Nådigt Bref
till Desi och Rikets Bergö-Collegium af den IL Oc«
toder 1770, i Nädex försäkrat BergSlagerne, att de
allt framgent skulle undfä Bergssprängningökrutet
för hwad det i det nogaste kostar. Att denna för-
män tillgodonjuteS, torde wäl äswen, i sä mätto,
wara en sanning, att totala kostnaden för kruttill.
werkningenS widmagthällande fordrar, för att betäc-
kas, de högre priser, hwartill krutet försaljeS. Men
om dcsia kostnader indelas pä de olika slagen af krut,
icke i förhällande till Kronans behof af hwardera
slaget, utan blott i förhällande till deras olika fin.
het, sä will detta synas wara en illusion af wilko,
ret och det Nädiga löftet.
I
Den 3 Mars. 633
Pä det krut, som Kronan behöfwer, och pä för¬
bättrandet af tillwerkningen deraf, torde wäl rätteli¬
gen alla kostnader böra läggas; och da Bergspräng-
ningskrutet, under de senare fyra ären, fastän ingen
förändring ägt rum, hwarken uti rudimaterien, salt-
peter, swafwel och kol, eller uti sjelswa krutets god-
het, lika fullt blifwit ökadt, per Centner, med Twä
Riksdaler ärligen, eller tillsammans Ätta Riksdaler,
lärer det wäl ligga i öppen dag, att detta slag af
krut fäkt widkännas en oriktig fördelning af Statens
kostnader för Krutbrukens widmagthällande och dest
enstilta tillwerkning.
Af högsta nödwändighet för BergShuShällningen
och följaktligen äfwen för Swensta samhället, är det
ofelbart, att Bergsprängningskrutet nu kan erhällas
för det lägsta möjliga pris; och däj det är en känd
sak, att tillwerkningen deraf, om den upplätes ät en-
Md omtanka, stall blifwa wida lindrigare än Kro-
nans nu fastställde pris, sä synes VergwerkSnärin-
gens idkare wara berättigade till den önskan, att
Bergökrutet, antingen mätte betydligen nedsättas i
pris, eller ock tillwerkningen deraf lemnäs fri.
I anledning häraf, och dä winsten eller förlu»
sten pä Statens krut-tillwerkning ingär pä Stats-
anslagen, torde en Riksdagsman icke wara oberätti¬
gad att wäcka den motion, att Riksens Ständer hos
Kongl. Maj:t underdänigft mä anmäla ett sädant
beslut; att Bergsprängningskrutet, wid rudimaterier-
nas nu gällande pris, bör lemnäs Bergwerkskdkarne
för Tjugutwa Riksdaler Banco per Centner, och icke
634 Den 3 Mars.
ökas i annat förhållande, an till allmänna priset pä
rudimaterierne. Stockholm den 28 Febr. 1834.
I-srs kei sso»,
Riksdagsfullmäktig för Norbergs,
Skinnskattebergs och Wester-
Bergslagen.
Härmed förenar sig:
?er perzson.
Riksdagsfullmäktig för Nora, Hjulsjö,
Lindes, Ramsbergs, Nya Kopparbergs,
Grythytte och Hellefors Bergslager i
Örebro Län.
lVil8 8trinälunä frän Wester-Norrland: I följd
af Rikets Ständers Revisorers anmärkning derom,
att prisen wid Kronans Krutförsäljnkng icke motswa-
rade tillwerkningskostnaden, har Kongl. Maj:t, som
ansett prisen a det kritt, hwilket fran förräderna ut-
lemnäs, böra bestämmas efter de kostnader Kronan
för detsammas tkllwerkning mast widkännas, förord.
nät, att de redan förut, i förhållande härtill, alltför
laga försäljningsprisen skola småningom höjas till det
tillwcrkningskostnaderna motswarande belopp. Anled-
ningen till den succetziva förhöjningen lärer warit den,
att en erforderlig förhöjning pä en gang skulle hof¬
wa warit alltför menlig för dem, hwilka af krut aro
i behof. Jag anser icke lämpligt, att Rikets Stan-
der, pa sätt Motionären föreslagit, nu skulle hos
Kongl. Maj.t framställa en begäran, stridande twert
emot den underdånig» önskan de förr afgifwit.
Den Z Mars.
635
llolmu L,'ik 3-IN880N fran Wermland förenade
sig med Lars ?6I-880N; och blef Memorialet till
StatS-Utjkottet remitteradt.
6u8Uis ^^peI^vi8L frän Blekinge hade inlemnat
följande Memorial:
4:o
Allmogen frän Blekinge samt de delar af Krono¬
bergs och Calmare Län, hwilka gränsa intill först-
nämnde Höfdingedöme, hafwa, under nära 20 ärS tid,
sätt widkännas ett ganska drygt onus, till sa kallade
Nya Stenbrobyggnaden wid Carlskrona, genom er¬
läggande as en skilling för Enbetö- och twa skilling,
allt Banco, för Twäbets-äkdon, med hwilka man
färdas till och fran nämnde stad.
Jag har mig nogsamt bekant, att Rikets Stan-
der sädant bcwiljat, och förthy kan sraga icke uppsta
om klagan eller förändring härutinnan; men det har
kommit till min och allmänhetens kunskap, att denna
tid af 20 är, utan Rikets Ständers hörande och
samtycke, pä en blott anmälan a högwederbörlig ort,
blifwit prolongerad ännu 15 är längre; och det är
emot ett sädant förfarande, hwilket jag för min del
ej kan anse enligt med Riketö Grundlagar, som jag
härigenom icke allenast protesterar, utan jemwäl yrkar
en närmare undersökning om förhällandet. De otro¬
liga summor af tunnor guld, hwilka under en sädan
följd af är influtit, mäste twifwelsutan warit mer
an tillräcklige för behofwet, och der öfwergär allt be¬
636 Den Z Mars.
grepp, att en Brobyggnad af sä enkel beskaffenhet ef
hunnit fulländas under en sa lang tidrymd, synnerli-
gen da man betraktar de tillgängar af arbetsmanskap,
som i Carlskrona förefinnes.
Det ar af sadane anledningar, och för att be-
spara mina Committenter den onödiga kostnaden samt
uppehåll och tidsutdrägt genom uppbördS-betjenters
mellankomst, wepling och krångel wid färdandet till
Carlskrona, som jag ödmjukast anhaller om ärendets
remitterande till behörigt Utskott, i ändamål som jag
haft äran uppgiswa. Stockholm den 28 Februari
1834.
6. L. ,
frän Medelstads Härad af
Blekinge Län.
Härmed förenade sig Ola ckappgsmi frän Ble¬
kinge; hwarefter Memorialet remitterades till Stan-
dets Enskilt» Beswärs-Utskott.
2:o
Under det wi höra ost föreläsas motioner, af
»linehäll och syftning, att lindra, eller åtminstone
jemka bördorne, som trycka ost och hemmawarande
medbröder, böra wi icke eller förgäta att deribland
fästa uppmärksamheten pä Krono-Brefbärkngen, som
werkcligen är bade beswärande och answarsfull; ja!
»vida answarsfullare än Kronoskjutöningen, för hwil-
ken, lika som för Postens fortskaffande, betalning er-
hälles; enär som bekant är, Krönoskjulöningen sällan,
Den Z Mars. 637
men brefbäringen flere, för att ej säga alla dagar
i weckan, mäste utgöras, hwarunder oftast ganska be¬
tydliga penningesummor fortffaffas, Fjerdingsman,
Länsman och Kronofogdar, med flere, högre och lä¬
gre Embets- och Tjenstemän emellan. Det är wäl
fannt, att wisia dagar i weckan äro bestämda förde»
Ordinarie Brefbäringen; men wederbörande behöswa
ej mera än teckna pä brefwet: Extra post, af
synnerlig angelägenhet, sä mäste det ju alla dagar
i weckan, och alla timmar pä dygnet fortställas, om
an ett blott försummande ä wederbörandes sida, att
iakttaga behörig posttimma, wällar skyndsamheten;
och hwilken af allmogen skulle wäl wilja eller tilltro
sig att i detta fall framträda säsom Controlleur?
Emedlertid gifwes det mähända, under narwa.
rande tids-förhällande, icke något annat medel till af.
hjelpande af detta onda, än att draga sitt kors med
tälamod och afwakta bättre och gynsammare tider;
hwaremot jag för min del häller söre, att nägon
lindring, genom en stadgad billig ersättning, kunde
och borde beredas för Kronobrefbarings-skyldige hem.
mansägare, likasäwäl som för de KronoskjutSskyldkge;
hwilket lämpligast kunde ske genom anslag af Jäge¬
ristaten löner, som förmodlingen böra indragas pä
samma gäng som deras innehafware asgä frän tjenst,
göringe»; sä mycket heldre som Kongl. Maj:t, genom
Nädiga Skrifwelser af den 27 Maj 181Y och den
Januari nästlidet är, i Näder förklarat, attin,
gen pension kan dylika Tjensteman (af hwilka den
ene likwäl tjent i 50 ars tid) tilläggas.
638 Den Z Mars.
Om således desta löner, jemte någon tillökning
af andre inbesparade Statsmedel, ställdes under Ko-
nungenS Besallningshafwandes i Länet disposition,
till sa stort belopp, att hwarje Kronobrefbäringsstyl-
dig deraf finge uppbara blott atta skiliingar Banco
för hwar dag, eller rättare för hwarje gang, som han
lagligen wore sörpligtad, en sadan skyldighet fullgöra,
och som, qwartaliter af Krono-Bekjeningen, pa lika
satt som nu är öfligt med liqwider för Kronoskjuts»
ning, reqwirerades och utbctaltes; sä skulle ändamä»
let lätt kunna winnås, och klagan öfwer lidandet k
denna del upphöra, åtminstone tills bättre utwägar
kunna päfinnas.
Jag anhaller wördsamt om rcmist hära, till
wederbörligt Utskott. Stockholm den i Mars 1834.
6. L. /Lppel^vist»
frän MedelstadS Härad
af Blekinge Län.
LadeS pä bordet.
Och Z:o
Wkd något af Rikets Ständers senare samman»
traden singö MedelstadS Härads skjuts» och rustnings»
skyldige innewanarc sig alagde en ända dittills okänd,
nog tryckande börda, den nemligen, att pä samma
gäng wi, ester af Befälhafwande Herr Amiralen i
Carlskrona skedd uppfordring till tjenstgöring, till
nämnde stad särskilt inskjutsa wara Båtsmän, äswen
pä särskild Kronoskjuts ditförskaffa de uppfordrade
BätSmännen fran Bräkne och Listers Härader.
Den 3 Mars. 639
Utan att inga i någon flags undersökning om
motiverne för, eller anledningarne till denna dubbla
skjutsningsskyldighet, inskränker jag mig för närma-
rande blott till den anhållan, art en förändring mä
härutinnan tillwägabringas, som, ehuru icke pä minsta
wis föranledande till rubbning af den älagde skjuts-
skyldigheten, likwäl bereder en skälig och märklig
lindring.
i:o Böra Kencke2vou8-platserne utsättas uti
Runneby och Skillinge wid Bärsmans-marcherö skjuts-
ning till Carlskrona, samt uti Carlskrona, Skillinge
och Runneby wid marchers föreställande frän nämn-
de stad.
2:o MedelstadS Härads KronoskjutSskyldige hem-
mansägare fortställa, i tour och ordning som hittills,
de frän Bräkne och Listers Härader till Carlskrona
ankommande Båtsmän endast fran Runneby, och det
fran berörde stad till hemorten afgående manskap,
endast kill Hoby gästgifwaregård.
3:0 SkjutS-uppbudningen werkställcs af weder,
börande Kronobetjent, med den beräkning, att de fran
MedelstadS Härad uppbudade och af Rufthällarne lill
Kenä62vc»u8-platserne framställde Båtsmän pä sam-
ma gäng med den ankommande marchen, bade pä
fram och äterresan fortställas.
4:0 Den nu föreslagna förändringen torde fä
utsträckas äfwen till den wägen som genomlöper östra
delen af Medelstad Härad, förbi BubbetorpS, Kulle-
ryds och Fuhrö gästgifwaregärdar, hwilka alltsä söre-
640
Den 3 Mars.
flas till k6nä62vou8-platsrr för de pä denna wäg
kommande och afgående BätsmanS-marcher.
Härigenom inbesparades den tid och kostnad, som
mäste anwändas till särskild fljutsning ät wära egne
Bätsmän och särskilt pä gästgifwaregärdarne till an-
kommande och afgäende marcher, utan att, pä sätt
redan är nämnde, nägot hinder eller nägon rubbning
i skjuts-inrättningen kommer att äga rum; hwadan
jag äswen, med fästade afseende pä den beredwillighet,
som utmärkt Ständet i frägor om ätskillige andra
rättelser, till hemmawarande Medbröders basta, hop.
pas bifall till denna min wördsamma framställning,
bwilken alltså gunstigt torde blifwa till wederbörligt
Utskott remitterad. Stockholm den i Mars 1834.
O. L.
frän Medelstads Härad och Blekinge Län.
Öfwerlemnades till StändetS Enjkilta BeswärS.
Utskott.
Widare förekomma följande motioner;
1:0 Af per Li-iksson frän Wermland:
Wista delar af Wermland, säsom Nordmarks,
Gillberge och Jösse Härader, sakna en mera bcqwäm-
lig brefwexlings-communication, af den anledning, att
de äro wida aflägSne ifrän nägon stad. I granska-
pet af desta Härader ligger den är 1812 anlagde
Arwika
Dett Z Mars. 641
Arwika köping, hwilken i anseende till sine näringar
och handtwerkerker af alla stag och desi icke obetydli¬
ga folkmängd, läflar med manga wara smärre städer.
Denna köping, med jo mils afstånd fran Ämal och
circa 9 mil frän Carlstad, såsom de närmast dertill
belägne städer, erbjuder en förträfflig och pasiande lo¬
kal för ett Postkontor i orten; och som ett sadant
är af behofwet päkalladt, förestår jag, såsom af mine
hemmawarande dertill uppmanad, att ett Postkontor
matte derstädes inrättas, derwid tjenste», med till-
godonjutande af wanliga dertill hörande sportler, kun-
de förenas med någon annan tjenst inom staden; och
är jag dcsiutom öfwertygad, att den mängd Bruks¬
ägare och Potzesiionater, som deromkring bo, skulle
kunna, genom erläggande af wänlig afgift för sä
kallade LöSwästor, i betydlig man bidraga till en sa¬
dan Tjenstemans underhäa, utan att han behöfde
ligga Staten särdeles till last, i egenskap af Em¬
betsman.
Om remisi häraf till wederbörligt Utskott an-
hälles. Stockholm den 1 Mars 1834.
Tripoli,
Riksdagsfullmäktig för GillbergS och
Näs Härader af Carlstads Län.
Remitterades till Ståndets Enskilt» BeswarS-
Utstött.
2:dra Bandet.
41
642
Den Z Marö.
2:0 Af lonas L^I-rnäer fran Wermland:
Genom Kongl. Brefwct den 26 Oktober 1687,
Kongl. Resolutionerne d. 14 Febr. 1689 och 16 Oc«
rober 1723 är stadgadt, att gemenskapen af Krigs¬
folket till lands och watten skulle ärligen i ett för
allt i påskpenningar och annat bade ordinarie och ex¬
tra ordinarie afgifter, wigsel, hustrurs kyrkogång,
begrafning och annat skikt, betala till Kyrkoherden
Tolf öre silfwermynt, eller trenne dagkwerken; stän-
dandes dock i den betalandes fria wal alt förnöja
Pastor antingen med penningar, eller i desi ställe med
dagewerken.
Desse Författningar, ehuru tydliga titt syfte och
innehäll för sin tid och mahanda äfwcn nu för en
hwar, som will följa billigheten, hafwa dock ej fallan
föranledt till obehagliga misshällighetek Saken kan i sig
sjelf wara af mindre wigt, antingen man ser pä lön¬
tagarens eller löngifwarenS interesse; men den blir
af mera betydenhet, om den skulle leda derhän, att
den störde det goda förhållande, som alltid bör wara
mellan lärare och åhörare; och dä exempel härpä icke
saknas, har jag ansett min pligt wara, att föreskä en
Lagförklaring i detta hänseende, hwilken kunde före.
komma allt missnöje ä någondera sidan.
Lika öfwertygad jag är, akt ingen bland gemen¬
skapen af Krigsfolket skulle wilja tyda stadgandet der-
hän, att 12 öre skutte motswara Z skillingar, efter
nuwarande myntfot, en afgift som icke wore någon
skälig ersättning för själasörjaren för dess beswär bade
Den z Marö. 64Z
r ordin arre och extra göromål i och för Soldaten och
dest familj, tvid alia särskilta tillfällen af predikningar,
förhör, sjukbesök m, m., Helst de sämste torpare och
inhyseshjon derföre göra åtminstone ett dagSwerke,
lika förwistad ar jag a swen,, att ingen Kyrkoherde,
åtminstone inom min ort, fordrat eller fordrar af
Soldaten Z:ne dagswerken pä arbetarens kost, utan
blott ett enda; och detta senare eller ett dagsverke
rn natura pä arbetarens kost, eller lösen derföre efter
maickegäng, hwilkerdera den betalande helft will ut¬
göra, sones mig äfwen träffa billigHeten och rättwisarr
närmast, hwadan jag wördssmr förestår denna af-
gists utgörande till Pastorerne af gemenstapen i Ar¬
ulsen och Flottan samt anhäller, att detta Memorial
warder kill wederbörligt Utstött remitteradt, Stock¬
holm den 1 Mars 1834°
Fullmäktig för Nordmarks Härad»
Och
Zto Af samme ^Isnclor:
Om uti wart Land icke en enda tunna säd för-
wandlades i Branwin, mätte wi icke ändä hafwa
något öswerfiöd af spanmäl, när man öfwer hufwud
räknar goda och onda är.
Dä det ar en asgsord sak, akt Branwinet är
för mennistan icke nyttigt, utan twertom skadligt,
hwarsöre dä stifta Lagar, för att derigenom under-
stödja och pästynda det allmänna sördcrfwet? Under
det norra delen af Riket lider af felslagna stördar,
644
Den Z Mars.
bwarföre rusta ost och uppgöra försiager, för att
Adelar af aret systelsätta ost med akt förwandla sä.
den i bränwin. Om det är prakten, fåfängan och
öfwerflödet, som med gemensam hand sörhärjar wäl-
magan, utarmar landet, hwarföre icke landssörwisa
detta onda? Wi sörene ost, wi räcke hwarandra han.
den, wi erbjude de sa kallade bättre solkklastcrna;
will deste inga uppå att tillika med sine konstbränne-
rier afskaffa all den utländska flärd, alla de spirituösa
saker som, i bredd med Bränwinet, lik en syndaflod
öfwerswämma städer och land, sa förbinde wi ost att
krosta wara snart utslitna Bränwinspannor emot den
första sten wi blifwa warsc; wälmagan skall ater-
komma; de manga, men likwäl otillräckliga millioner
till Statens behof skola inskränkas till möjligheten
att kunna utgöra hwad som nödwändigt behöswcs,
det klingande myntet skall utan fruktan kunna lös-
släppas, och jernet, denna jordens ädlaste metall, skall
bliswa mer an tillräckligt för att deremot tillbyta ost
saltet med hwad mera, hwaraf wi kunna hafwa ett
oundgängligt behof.
Detta mitt anförande önskar jag matte fa at-
följa de mangfaldiga motioner, som i Vränwins-
bränningsfragan blifwit frambragte, till wederbörligt
lltffott. Stockholm den i Marö 18Z4-
Fullmäktig för Nordmarks Härad.
Begge desta Memorial ladeö pa bordet.
Den Z Mars.
645
kor Nilsson fran Christianstads Län hade in.
lemnat följande Memorial:
litt Östra och Westra Göinge Härader i Chri-
stianstads Län, hwarest äkcrbruksskötseln i allmänhet
är mindre tacksam, hafwa »vi deremot den lyckan att
pä de flesta ställen äga ett herrligt förråd af skogs,
prodncker, af hwilkas anwändande pä hwarjehanda
tjenligt sätt, flere socknars innewänare hafwa sin en.
daste tillförlitliga utkomst; men afsättning?» af desta
skogöproducter förswäras märklkgen af bristen pä nä-
got egentligt afsättningsställe i orten, helst innewä-
narne i den trakt der skogsämnct som mest bearbetas
hafwa 6 5? mil till närmaste stad. Således wore
det för orten och dek allmänna i högsta mätto nyt-
tigt och förmänligt, om pä tjenligt ställe inom desta
»vidsträckta Härader, en köping blefwe inrättad; och
som Wittsjö b») uti Westra Göinge Härad, belägen
ungefärligen pä midten emellan städerne Christianstad
och Engelholm, emellan 5 ä 6 mil frän den förra
och nägot mera till Engelholm, wid allmänna lands-
»vägen till Wexiö, har ett as naturen »vackert läge
»vid en större sjö, samt redan är mycket befolkad och
medelpunkten af största skogstrakten, fär jag, i enlig,
het med mine CommittenterS önskan, till Rikets Hög.
lofs. Ständer »vördsammast hemställa om »»»verkande
af tillätelse att uti nämnde by fä anlagd en köping,
försedd med thy tillhörige privilegier.
I sammanhang härmed och såsom as största be-
Hof päkalladt, sär jag »vördsamt anhälla, art jcmwäl
i Wittsjö ett Postkontor mätte inrättas till stor för¬
646
Dm 3 Mars.
man för de flere socknar, som hafwa 3 mll och der-
utöfwer för ashemtande af sina bref; och wänns äf.
wen den fördel, att de bref, som komma fran westra
otterne, kunde åtfölja posten till Stockholm och stund-
famt komma ägarne t wär ort tillhanda, i stället
för det att de nu först mäste passera Postkontoret r
-Helsingborg. Jag gör mig dessutom fä mycket sä»
krare förwissad om bifall till min begäran, som Post¬
kontor, för nägra är tillbaka, bliswit inrättadt uti Äky,
Norra Asbo Härad, ehuru detta för ingen del warit
fä nödwändigt, fom der af mig nu begärde.
Jag anhaller, att detta Memorial mättt warda
remitterade till Allmänna Beswärs. och Oeeonsmie-
Utffsttek. Slockholm den i Mars 1834.
?er Niisson»
Riksdagsfullmäktig för Ostra och
Westra Göinge Härader af
Christianstads Län.
6oran sonasson frän Kronobergs Län an sä g
Hwad ?tzr Kii88c»lt föreslagit, bäde nyttigt och nö.
Ligt, samt understödde motionen, hwilken derefter re¬
mitterades till Allmänna Beswärs- och Oeronsmie-
Atskottet.
2:o
Brödren ?er -Ionsson frän Christianstads Län
har mi redan ingifwet Memorial framställt billighe-
ten deraf, att de som bliswit till Kronobrefbärkngs-
skyldigheten anflague, mätte för detta tryckande onus
Den 3 Mars.
647
erhålla lämplig ersättning af alla dem inom hwarje
Socken, som förut till denna skyldighet warit anstagne;
och jag, som äfwen af mine Committenter blifwit
uppdragen härom wäcka sräga, har salunda nu icke
widare att tillgöra, än akt jag till alla delar före-
uar mig med kor ckön880N8 Memorial, sa widt det
angar ersättning till dem, som mäste fullgöra Krono.
brefbäringLskyldighet; Anhållande jag art jemwäl detta
Memorial matte till wederbörligt Utskott warda rc-
mitteradt. Stockholm den i Mars 1834.
?6r lXil88on,
frän Christianstads Län.
Lades pä bordet.
Och 3:o
Uti Röinge by, Westra Göinge Härad och Chri-
stianstads Län hålles ärligen Marknad i September
mänad; men som mine hemmawarande Commi.
tentcr ansett denna marknad icke wara tillräcklig för
afyttrandet af deras kreatur och andra Landtmannapro-
ducter samt inköpande af deras förnödenheter, får jag,
till följd af mine Commitentcrs uppdrag, wördsamt
anhälla, der mätte, utom oswannämnde, en ytterli¬
gare frimarknad blifwa tilläten att hällas uti Röinge
i början af Juni mänad hwarje är; anhållande jag,
att detta Memorial mätte warda till StändetS En.
skilta BeswärS-Utskott remittcradt. Stockholm den
1 Mars 1834.
per Nilson,
frän Christianstads Län.
648
Den Z Mars.
8-ilis Ångson ansäg Ståndet icke böra beswä-
ras med dylika frågor, derom »vederbörande kunde i
ansökningswäg wända sig till Kongl. Commerce-
Collegium.
Motionen öfwerlemnades till^StändetS Enskilt.»
BeswärS-Utffott.
Sedermere upplästes följande af kor ?er«8on
fran Örebro Län ingifne Memorial:
i:o
Wid tillämpning afConcurslagen d. ZOMarS 1830
hafwa hittills wid Domstolarne följtö olika principer
i frägan om påföljden för Borgenär, som försummar,
att före eller pä inställelsedagen i ConcurS bewaka
sin fordran. En sadan Borgenär har wid en del
Domstolar ansettö hafwa förlorat endast rättigheten
till betalning för sin fordran af Concurs-Masian,
men wid andre och de fleste ater förklarats förlustig icke
allenast denna rättighet, utan ock den, att om godtgö.
görelse hälla sig till Gäldenärens person samt den
Egendom som han framdeles ärfwer eller sörwärf.
wer, och det utan afseende pä, om Gäldenären wun-
nit afträdesförman eller icke.
Ester min tanka ar sistberörde princip, helt och
hållet oriktig. Genom det att Borgenär uraktlatit
att pä inställelsedagcn anmäla sitt fordringsanspråk,
har han onekligen tacite afsagt sig all ratt till afträdd»
Mgängarne; men att derigenom upphört rättigheten
Den 3 Mars. 649
för honom, att wända sig emot Gäldenären, om be-
kolning, är en obillighet, synnerligast om Gäldenären
under Concursen ej wunnit afträdes förmän; och gif.
wes icke eller, efter hwad mig synes, dertill någon
anledning af ConcmS.Lagen, i hwarö §. det he-
rer, att Borgenär, som ej sjelf eller genom Ombud
ä inställelsedagen infinner stg wid Rädstufwu-Rätt eller
Hof-Rätt klockan söre 12, och wid Härads-Rätt före
RäktegängötimmanS slut, att sin fordran bewaka, och
ti heller den förr bewakat, haswe all widare talan i
saken förlorat.
Detta stadgande saknar dock den bestämdhet, som
bör finnes i en Lag, till förekommande af olika tolk.
ningcir; hwarföre och dä Gäldenär, helst genom sjelf,
wäliad Concurs, icke bör komma i annat förhällande
till sine Borgenärer, än han förut war, jag nu fär före¬
stå, att öfwer berörde §. i ConeurS-Lagen utfärdas
den förklaring, att Borgenär, genom försummelsen
att pä deri ursatta tid och ställen bewaka sin fordran,
ej förlorat rättigheten att undfä betalning af den egen.
dom, som efter Concursens stut kan honom tillkom¬
ma, eller att, i fall Gäldenären icke wunnit afträdes
förmän, äfwen om fordringens utbekommande wända
sig emot Gäldenärens person. AnhäkandeS jag om
remisi härä till Högloft. Lag°Utffottet. Stockholm
den 28 Februari 1834.
I^er ?6rs8on,
frän Nora Bergslag.
Remitterades till Lag-Utstottet.
650 Den Z Mars.
Och 2:o
Fräga har blifwit wäckt, angående en för¬
ändring af Exfecutions-werkct i allmänhet; och
om afseende dera skulle komma att fäftaö, more det
sannolikt, att den olägenhet jag nu will omröra, al¬
wen utan denna min framställning blcfwe afhulpen;
men jag har i allt fall ansett mig böra dera fästa
uppmärksamheten.
Det inträffar nemligen, pä åtskilliga ställen, åt¬
minstone a den ort jag representerar, att Executiva
befattningen, äfwen hwad utmätningar beträffar, ar
delad emellan Kronofogden och Bergsfogden, utan
att detze i någon matto bero af hwarannan. Det
tillkommer BergS-Fogden att werkställa Bergs-Tings-
Rättens, samt Kronofogden alla öfrige Auctorikelers
Domar och Resolutioner. Häraf uppkomma ofta obe¬
hagliga collisioner, dä tillgäng hoS en Gäldenär saknas,
i hwilket fall mangen fordringsegare, hwars fordran
först blifwit till utmätning öswerlemnad, får genom den
ene Executorns efterlåtenhet stä tillbaka för en Borgenär,
som senare anmält sig hos den andre Eperutorn, som
bättre tagit tiden i akt.
Desiutom inträffar stundom det förhållande, att
sedan Kronofogden, efter anställd undersökning, funnit
att tillgäng i lösören saknas, mäste för fastighetens
utmätning och försäljning, dermed Krono-Fogden icke
eger taga befattning, anmälan ske hos BergS-Fogden.
Dä härwid hwarken ä ena eller andra sidan serdeles
skyndsamhet iakttageö, är det lätt att finna, hwilken
ridö utdrägt, kränge! och trakatzeri Häraf stall uppsta.
Den 3 Mars.
651
Jag förestår således, att denna dubbla Execu-
tions-makt, ä de stallen densamma annu eger rum,
mä upphöra och icke mer än en Executor a Landet
finnas.
Om remist häraf anhalles wördsamt. Stock¬
holm veu 28 Februari 1834.
?6r880N,
fran Gammalhyttan, Nora Bergslag.
Remitterades till Lag-Utskottet.
6liran ^0im58c>n fran Kronobergs Län hade in-
gifwit ett Memorial, sä lydande:
Det bör, eller åtminstone borde alltid wara en
gifwcn regel, wid de pälagor somläggas den närande
delen af Samhället till last, att alltid söka jemka
dem efter deras tillgängar, som skola betala, äfwensom
akt de oundgängligen nödwändige göras sä litet tryc¬
kande som möjligt, och ej genom öfwerflödjga, till
intet tjenande formaliteter, endast af sjelftagen embetö-
mannamyndighet tillskapade, förswäras. Det är med
stöd af detta iteratum, som jag för mina wärde
Ständsbröder will a flere hemmawarandes wägnar
framställa, om ej Compagnie-Cheferne borde, wid in¬
mönstrandet af nya karlar för vacant» rotar, endast
sölja Kongl. Maj-.tö Nådiga Förordning, som säger
att 11 qw. 2 tums karlar, wäl wäxta och utan
kroppsfel samt wälsragdade, äro approbable, men ej
som nu sker, endast antaga personer af 3 alnars
längd och caster» de andre, ofta med swär kostnad
652
Den Z Mars.
anskaffade, endast för det de aro 4 tum, ja mängen
gang endast j tum under den längd de äska. Swä-
righeten att skaffa sa langa karlar kanner hwar ocl,
en af mina Medbroder, äswensom att det leder till
prejerier och förhöjning af den förut nog dryga legsn
och är ett högst swart onus bland wära i öfrigt
tryckande skatter.
I sammanhang härmed får jag äran anhälla,
att den pretention af Soldat, Dragon, eller Grena¬
dier, att erhälla fullständig byggning a sitt rotetorp,
mätte inskränkas, da, i denna skoglösa ort, Rotehälla.
ren sjelf oftast mäste ätnöja sig med en stuga och en
liten sa kallad kofwa att bo uti, hwilket således äf-
wen bör wara nog för Soldaten.
Om remisi till wederbörligt Utskott anhälleö.
Stockholm den 1 Mars 1834.
Oöran kon388on.
Härmed förena wi osi, med det tillägg, att wid
ContractS upprättande med Krigsmännen, det mätte
sta Rust. och Rotehällare fritt, att med en antaglig
kark fa kontrahera, utan att Herrar Regements- el-
ler Compagnie-Chefer skall föreskrifwa ContraktS»
wilkoren.
l?etter ?er88on, kolianne8 ^.ncker88on,
belter 1än880n, ?äl88on, kochanne8 8ven880n
frän Jönköpings Län.
8ven Heurlin frän Kronobergs Län.
6ar1 Oabriel88on frän Östergöthland.
koch. (chr^i-oster^on frän Kronobergs Län.
Den 3 Mars. 653
Remitterades till Allmänna Beswärs- och Oeco.
nomie.Urskottet.
Widare upplästes ett af samme (köran Iona88on
inlemnat Memorial, sa lydande:
Dä mine hemmawarande Bröder hedrade mkg
med del förtroende, att, som deras Representant, er.
hälla en plars bland Riksdagsmännen, uppfylldes jag
as isriga önskningar att pä nägot sätt kunna fylla
de äligganden ett sä wigtigt kall älägger; att göra
der fullkomligt är knappast möjligt för mine äldre
Medbroder, huru mycket swärare dä för mig, som nu
för första gängen innehar ett sädant förtroende. Jag
hoppas dock att mitt förslag skall af Ständer med
benägenhet mottagas.
Hwad jag dermed äsystar är, att fästa mine
Hcdcrwärda Medbröders och Respective Med-Stän»
ders uppmärksamhet pä ett mitzbruk, som inrotar sig
i min hembygd Sunnerbo och Göinge Härader i en
större mängd, ja flere hundrade ynglingar undandra,
ga sig landtbruket och plogen och kringwandra större
delen af Riket med handel af flere artiklar, under fö--
regifwande att försälja örtens tillwerkning af smiden
m. m., hwaraf de dock knappast haswa för 20 R:dr
med sig wid uttagandet. Om det werkliqen more för
att afsätta deras egne eller landets tillwerkningar, wo.
re derom kanske mindre att säga, men nu, da hän.
delsen ej är den, blir det sä mycket mer klanderwärdt,
som deras största handelsspekulation är pä silfwer och
guld, som de tillbyta eller tillhandla sig, ofta för half.
654
Den Z Mars.
wa wärdet, och sedan med största fördel afsätta i
Stockholm eller Helsingborg»
Desi» wandringar hakwa flere olägenheter i följe;
först blifwa de personer, som lemna sitt silfwer, der¬
på lidande, emedan de derföre ej fä fulla wärdet,
hwilket de kanske ej första uppskatta, och denna wa.
ra kommer ma hända utur Riket; för det andra li-
der den hemma i landet warande idoge Icrdbrukaren,
landets märg, en oersättlig förlust, genom brist pä be.
höfliga arbetare, hwilka heldre föredraga en lättjefull
kringstrykande lefnad, an att hemma med arbete för¬
tjena sitt uppehälle och gagna sitt fosterland. Följ-
den häraf för landet ar, att dränglönerne fördubblats
och att knappast någon dräng star att fäö, som du¬
ger till arbete, utan endast unga pojkar eller till hö¬
gre är komne, emedan de bästa arén anwandas til!
kringstrykande lefnadssätt.
Mitt förslag ar derföre, att ingen annan mä
Mätas kringwandra, an aldre och till arbete odug¬
lige personer, och sädane, som behöfwa denna förtjenst
till understöd för hustru och barn, sedan tiden för jord-
brukSskötseln om hösten ar förbi, och deras resa ej mä
räcka längre än till desi deras hemifrån medförde i
landet »verkligen tillwerkade produkter äro försålde, och
att all handel med annat mä pä det strängaste för¬
bjudas; äfwensom lämpligt straff för, kringstrykande
yngre män stadgas.
Jag will wksierligen ej neka mine Landsmän
förtjenst, men dä Leras industri mandes pa för län-
Den Z Mars.
655
det skadliga speculationer, anser jag att den bör wan»
Sas pä mera nyttiga ändamål.
AnhalleS om Remisi till wederbörlkgt Utskott.
Stockholm Len 28 Febr. 1834.
Oöran sonasson.
Oarl Oadriolsson fran östergöthland och Ols
-leksson fran Mekinge förenade sig med Motionä¬
ren, 01-, leksson synnerligen af det skäl, att hanö
hemort är belägen nära gränsen af Kronobergs Län
och derföre af det öfwrrklagade oskicket särdeles be-
swaras.
Vice Talmannen Ion Ionsson t Det oskick, som
i sednare tider wisat sig, genom desie kringwandrares
silfwerhandel, anser jag lagstridigt? och otillständigt.
De draga bort med stulet silfwer, sa att efterlysning,
till och med den spaning, man kunnat erhålla om tjuf-
wcn, ofta tjenar till intet, emedan godset redan kom-
mit i Silfwerhandlareö hander. Om förbud emot
detta kringstrykande icke kan winnås, böra åtminsto-
ne inga andra, än de, som förete bewis om god frägd,
erhålla past för drifwande af detta yrke.
Iohannes -^»lsrsson fran Jönkopings Län:
Jag ar desto heldre ense med Oöran lonasson, som
jag sjelf wäckt en motion i samma hänseende.
lolmn Bengtsson fran Wester-Norrland: Jag
kan icke förena mig i en motion, som asser inskränk.
656 Den Z Mars.
ning i näringsfriheten, för HwarS utwidgande wi
lange arbetat. Det wore olämpligt att förbjuda en
fri handel med egne produkter inom Riket. Annor¬
lunda förhäller sig med utländska artiklar, och wi
hafwe redan, till förekommande af missbruk, författ¬
ningar emot olaglig handel och passlöft kringstrykan¬
de. Smålänningen har dessutom aldrig warit lättje¬
full, utan alltid gjort sig känd för sin idoghet.
^ukvs Mnsson fran Malmöhus Län: Jag är
ense med 6ärau sonasson. Den öswerklagade ose¬
den har wisat sina följder, älwen i Skäne, och det
ar nödigt, att derföre sättes en gräns.
MIs 8trinäluuc1 frän Wester Norrland: De
motiver, Oöran chona58on äberopat för motionen,
synas endast härleda sig frän ett i hans ort inrotadt
missbruk. Jag känner icke nägra privilegier, hwari-
genom den orten uti ifrägawarande hänseende erhällit
andra rättigheter an de öfrige delarne af Riket; och
dä motionen endast asser hafwandet af missbruk, till
HwarS förekommande Författningar redan finnas, sä
skulle jag tro, att, derest Oöran >lonr,88on icke finner
för godt, att ätertaga motionen, densamma, säsom stri-
dande emot Riksdagö-Ordningen, icke bör af Ständer
upptagas. Rikets Ständer torde icke kunna hindra
nägon, som ar försedd med pass, att resa kring landet
och handla med egne producter; Och de i den wägen
redan utkomne Författningar äro, i min tanka, till¬
räckliga för att hämma missbruken.
Oörali
Den Z Mars. 657
Loran .sonasson: Det förefaller mig högst be-
synnerligt, akt mitt motion af någre Ledamöter sa if¬
rigt bestrides. Jag har redan deri nämnt, att jag
icke misiunnar mina Landsman en laglig förtjenst.
Det ar blott mitzbruket jag will förekomma; och det
bifall jag rönt af flere StandetS Ledamöter wisar,
att hwad jag anfört, icke har oskäl med sig.
Larl Laln-leisson frän Östergöthland: Jag
kan icke annat an instämma med Loran sonasson.
I min ort komma hwarje wecka sadane Resande,
hwilka medföra pasi att idka småhandel. Nägra wa-
ror för detta ändamål föra de likwäl icke med sig,
men deremot pasar fyllda med gammalt silfwer, som
de af enfaldige narrat ät sig för halfwa wärdet.
Vice Talmannen ckon Ionsson: Någon fråga
bör icke kunna uppstä om förbud emot handel med
egne flöjde-alster; men ehuru silfwer jemwäl är en
fri handelöwara, är dock den silswerhandel, som af
kringstrykande personer, i de södra orterna, idkas,
skadlig. Derigenom erhålla, såsom jag redan nämnt,
tjufwar ett beqwämt tillfälle till afsättning, och det
gifwer äfwen anledning till silfretS utpraktiserande ur
landet. Något stadgande häremot, anser jag således
af nöden.
^nckers Anckersson frän Skaraborgs Län: Jag
förenar mig med 8trinck1unä och ckan Bengtsson
Wäl medgifwer jag, att detze kringwandrande hand-
landk idka handel med silfwer, men sädant kan ju
2-dra Bandet. 42
658
Den 3 Mars.
äfwen ske i lofligt ändamål, .såsom för inwepling L
Banken eller dylikt.
.kolian LsnAt88on: Da silfwer ar en loflig han-
delswara, kan jag icke finna, huru ett förbud i detta
hänseende skulle kunna aga rum. Förbrytelser emot
Författningarne mage ätalas, men något ytterligare
twäng icke aläggas dem, hwilka handla i öfwerens-
stämmelse dermed. Äfwen jag anser motionen icke
böra remitteras.
8trinä1unä: I afseende pä förslaget will jag
ytterligare anmärka, att det skulle lända (lönn ,Io-
H3880N8 ort hsparken till heder eller nytta, om ålder¬
stigne och till arbete oduglige personer wörö de ende,
som derifrån gjorde utwandringar.
llolran Mcklilunä fran Westerbotten: Jag will
endast föra Hederwärda Ständer kill minnes, huru
wi i längre rid kampat för näringsfriheten. Jag
bestrider derföre och anser otillbörligt hwarje ingrepp
uti hwad Lagen i detta hänseende tilläter.
Diöeussionen förklarades nu skutad; och bles ma-
' ikonen, ätsöljd af de deröfwer asgifne särskilte me¬
ningar, remitterad till Allmänna Beswärs. och Oeco-
nomie-Utjkottet.
Sluteligen upplästes följande motioner:
1:0 Af kolcker kerssou frän Calmar Län:
/
Den Z Mars.
659
Ifrån Mm Hembygd Har jag fatt «iig MsändL
-M förslag till ändring i wista delar af nu gällande
författning, rörande BranwinSbränuingen; och full-
görer jag således ert åläggande , -da jag till Heder-
wärda Ståndet öfwerlernnar detta förslag, med an¬
hållan, att detsamma, med denna min Motion, matte
remitteras till weLerbörligr Utskott»
Jag skiljer mig dock i wista delar ifrån försla¬
get, och a schaller arr nu fä framställa mine äsigter»
Jag yrkar nemligen:
i:o Att Bränwmsbränmng, under icke iragow
förewänning, mä idkas nied större pannerymd än
Mttio kannor,
2:0 Zltt konstwrrr af alla slag och jemwal mäsk-
wärmare mä alldeles förbjudas, och att, om det icke
later sig göra, enkel mäffwärmare blifwer det ender
till atliga red stay , hwarmcd en Högre, än wänlig,
Bränwrnöproduction fsr Åstadkommas.
3:0 Att om kottstbrannerier och mäskwarmare
MehällaS- de icke beläggas med högre bewillning ärr
Tukla pannor, med Hwilka förhållandet i productionS-
wäg swarligen star att med säkerhet bestämma, utan
att, i der stallet, pannerymden minskas i någorlunda
jemförlig proportion till hwad de producera mera än
de enkla pannorne.
4W Att, ! afseende pa kattigheten att fa brän¬
na, i förhållande till hemmanswärdct, i allo förblif-
wer wid hwad L830 ars Förordning innehåller.
660 Den 3 Mars.
5:o Att panne-afgiften förökas, för pannor un¬
der Zo kannor, med 25 procent utöfwer hwad i 1830
ars Författning bestämmes, för pannor ifrån 30 lill
60 kannor med 50 procent, och för pannor ifrän 60
till och med 90 kannor med 100 procent.
6:o Att dä ben jordägare, som sjelf icke brän.
ner, är befriad ifrän all bewillning för brännings-
rättigheten, han icke mä aga att denna rättighet pä
nägon annan öfwerläta.
7:o Att om städerne tillätas alt bränna, det
mä ffe i förhällande endast till jordens wärde, och
derwid icke komma i beräkning wärdet af uppförde
byggnader.
8:s Att, sä wida konstbrannerier afskaffas,
bränwinspannehattar, inrättade med luckor, icke mä
tillätas, samt jemwäl alldeles förbjudas lösa halsar
till anbringande eller insättning emellan bröstet och
hatten.
9:0 Att, till förekommande af sädane beslags-
mäl, som hitintills ägt rum, i anledning af origtiga
uppgifter och uppstädda twister om beskaffenheten af
skedda uppgifter till Bränwinöbränning, hwarje jord-
ägare skall wid först skeende mantalsskrifning, efter
det nya Bränwknsförordningen utfärdas, och sedan sa
ofta som han förskaffar sig ny bränwinspanna, skrift-
ligen uppgifwa hela rymden af den bränwinspanna,
med hwilken han will bränna; och
10:0 Att, till befordrande af skyndsamhet med
mäl, rörande bränwinsminuterkng, desie mäl mätte
Den 3 Mars. 661
upptagas och dömas af bade Kongs. Maj:tS Besäll,
ningshafwande och Domstol i orten. Stockholm den
1 Mars 1834.
katter kersin,
Riksdagsfullmäktig fran Calmar Län.
Det äberopade förslaget war härjemte bilagdt;
och Memorialet kades pä bordet.
2:0 Af H.näer8 Mrten88vn fran Jemtland:
Werkan af HypothekS-inrättnkngar har i alla
de Länder, der de blifwit införde, wisat sig förwä-
nande. Prowinser, som warit förstörde genom krig,
genom bristfälliga finance-regleringar, i saknad ej blott
af capitaler, men äfwen af credit, hafwa hastigt och
liksom genom en magisk kraft, äterfatt sina tillgän.
gar och sin ekonomiska sjelfständighet; förtroendet har
återkommit och, ifrån att capitalerne wörö dragne
ifrån production till andra föremal, hafwa de ej blott
återkommit i rörelsen, men tagit tillika en mera pro.
ductiv form och framkallat industrien.
Det war knLvniL den Store, som först inför,
de besia Inrättningar i sitt Rike.
Intet Land kan wara i behof af ett mindre
tryckande skyldsystem än Swerige. De län-inrättnkn.
gar, som man har inför, hafwa endast tjenar att
fördjupa Landet ännu mera i skulder och leda capita-
lerne pä improductiva wägar. Endast Sweriges jord
662 De» 3 Mars»
Kr genrm inteckningar grawerabtilk nara Odelås Letz
NppstattmngSbelopp. Hwar skal! detta taga wägen,
sm ej snar hjelp mellankommrr? Uselhet och elände
Llifwer den säkra följden»
Allt kan kikrväl hjelpas genom Hppoteks-Inratt-
nkngar, hwarS ändamål sch följder ars: frihet för
rrppsagelse, inbetalning af skulden i små
portioner, säkerhet att skulden inom ett be»
stämdt antal ar skall blifwa betald, ett
lill samma punkt ökadt Rörelsekapital, som
skuldens belopp, räntans falk och egem>
domswärdess stigande»
Ett fullständigt förslag kan icke af mig nu ge»
nast uppgöras, utan har jag blott genom denna mo»
tion welat bereda mig tillfälle att i betaillerne afgif.
»va utlakande, dä jag hunnit förskaffa mig afskrift af
det förslag till Hypokeks-inrättning, som Bruksegarne
Uppgjort, redan den 12 December 1832, jemte KerF
andra till ämnet hörande upplysningar. Stockholm
den 1 Mars 1834-
Lmckors Närlenssorr
frän Södra Jemtland»
Äswen detta Memorial lades pa bordet.
J:o Af 6arl Osl-rislssou frän Östergöthland:
Sedan det för resande och dem som behöfwa
afsända Landtmannaproducter, gansta beqwäma fort.
Den Z Mars.
663
ffaffningsmedlet till andra orter, jag menar Ängfar.
tyg, nu mera allmänt begagnas, och sädane fartyg
under de senare arén ansenligen förökat sig, täger jag
mig friheten att fästa Högloft. VewillningS-Utffot.
ters uppmärksamhet derpå, och yrkar, att, da desi»
fartyg förtjena mycket penningar, de samma, nemli.
gen ängfartygen, i man af deras storlek och förmo.
dadé större eller mindre egande inkomster, mätte
blifwa ganska högt beskattade. Jag anhäller
om remisi till Bewillningö-Utffottet. Stockholm den
1 Mars 1834.
Larl Oalziielssoii
frän Östergöthland.
Remitterades till BcwillnkngS-Utsfottct.
4:0 Af ^nclerg M1I.6U88ON och Ichile vilsson
frän Jemtland:
I afbidan pä Kongl. Maj:tS Nädiga Proposi¬
tion, rörande roteringen i Jemtland, anse wi otz lik.
wäl böra wacka motion derom, att Rusthäliarnc wid
Hästjägare-Esqvadronerne mätte bewiljas fortfarande
och tillökt anslag af Slatömedlen, kill lättnad i den
dryga rustningsssyldighct, som dem äligger, likasom
att Rotchällarne i allmänhet mätte komma i ätnju-
tande af den lindring i rokeringSbördan, hwarom de
redan blifwit försäkrade, genom det förut fattade be¬
slut, angäende en roteringsjemkning inom Jemtlands
Regemente. Stockholm den 1 Mars 1834.
^.ltäers Mrl,en88on, lorrie I^il8Svn
frän Jemtlands Län.
664 Den Z Mare.
LadeS pa bordet.
5:o Af 4ön8 lersson fran Malmöhus Län :
a)
Flere Ledamöter inom Hederwärda Ståndet haf.
wa redan utförligt framställt de mangfalldiga olä¬
genheter, GästgifwareskMsen i allmänhet förjordbru-
ket medförer, hwadan det synes mig öfwerflödigt, att
upptaga tiden med upprepande deraf ä nyo; men da
inom min hemort särskilta och större beswär, än mä
hända a något annat ställe i Riket, i berörde hänse-
ende ega rum, har fag, dertill af hemmawarande upp¬
manad, ansett min pligt fordra, att jemte anförande
af detze utomordentliga beswär, fran deras widare
fullgörande söka bereda, ar de wid Gästgifwerierne
skjuts skyldige, en önskad befrielse.
Utom den ständiga skjutSnkngen för resandes
fortskaffande, hafwa Gästgifveri och Reserv-Lagen emel-
lan Helsingborg, Malmö och Pstad, till följe af ser-
skilta påbud, i sednare tider, jemwäl fatt sig älagdt
att, emot wänlig lega, forsta en sa kallad Paket-Post,
sompasierar twanne ganger i weckan, Tyska Posten
fyra ganger i weckan samt en tredje extra Ordinarie Post,
benämnd Snäll-Posten, er, gang i hwarje wecka.
Det betydligen ökade onus, de pä wägen emellan of-
wannämnde städer befintlige Gästgifwerfiskjutslagen,
medelst forslingcn af desia Poster, fa widkännae, för-
drar owcdersägligen rättelse och mildring, sa framt
man will erkänna, att bördorne a jordbruket böra i
möjligaste matto lika fördelas, och den ene Melchor-
Den Z Mars. 665
garrn ej härdare betungas än den andre, utan att ät»
njuta någre motswarande fördelar.
Hwad Paket-Postcn beträffar, sa tyckes den be-
främja mera enskildt beqwämlighet, än allmän nytta,
hwarsöre jag skulle wilja tillstyrka, att denna postgång,
liksom Paketföringen emellan Pstad och Stockholm, be»
sörjdes genom aecord.
Den sä kallade Tyska Posten eller Continent.
Posten tyckes deremot böra befordras pä enahanda sätt,
som de ordinarie posterne; men skulle sädant blifwa
för Pofthemmanen alltför mycket betungande, torde
friwilliga öfwerenökommelser eller entreprenad-auctio»
ner, till ändamälets »vinnande, böra försökas. De wid
wägen närmast boende hemmansäboer, som med mera
lätthet kunde bestrida denna postförsel, skulle säkerli»
geU finnas hägade att densamma fig ätaga, och de
^.-dels, till och med § mil frän gästgifwerigärdarne
aflägse reservskjutsarne, hwilka nu genom en dryg
lega nödgas lösa sig ifrän Postskjutsen, blefwo dä
rattwisligen derifrån befriade.
Samma utwäg synes böra wäljas för Snäll»
postens förskaffande. Med hwad skäl denna blifwit
pälagd Gästgifweri- och Reserv»lagen, är jag ej i till-
fälle att inse. I afseende pä denna sistnämnde Post,
äro desiutom de ytterligare förluster och beswärlighe-
heter för de skjutsande, att de aldrig erhälla nägon
ersättning för den tid de under wäntning utöfwer den
bestämda timman förspilla, och att den ringa skjuts»
penningen de sä wäl förtjena, ej genast ulbekommes,
666
Den Z Mars.
utan först da specifik rakning till närmaste Postkontor
af de skjutsande inlemnas.
Under förhoppning , det Hederwärda Ståndet,
inseende billigheten af min nu kortligen gjorda fram.
ställning, understödjer mitt yrkande om Gästgifweri-
skjutSlagenö befrielse fran den omförmalta postsöringen,
får jag anhålla, att frägan blifwer till ,vederbörligt
Utskotts behandling remitterad. Stockholm den 24
Februari 1834.
lön? l?6I-8S0!1,
fran Malmöhus Län»
b)
Om ej Riksens Högloft. Ständer skulle med
den wälwilja, som more sä önskelig, upptaga och be^
handla förslaget om rättighet att sä lösa alla indclte
spanmälsräntor efter MarkegängSprks, anser jag dock
särskilta skäl för handen wara till bifall ät det för-
slag, som jag, uppmanad af Commitenter, gär att
framställa, att nemligen det mätte warda tillätit för
Skatte-Äboerne ä Lunds Domkyrkas hem.
man, lösa deras spanmäls ranta efter Mar¬
kegång med 16 st. förhöjning, och benna lö¬
fen jemte andre penninge-utskylder till
Domkyrkan liqwidera hos Kronofogden i
Orten, samt akt han sedermera mätteredowisa upp.
börden för Domkyrkans Sytzlomän. I 2:ne Län och
19 Härader, längwäga frän Lund, aro defie Domkyr¬
kohemman spridda, och tyckes denna omständighet wa¬
ra en bewekande anledning till mitt »vördsamma för¬
slag, hwilket jag anhäller mä warda till wederbör-
Den Z Mars.
667
ligt Utskott remktteradt. Stockholm den 28 Februari
1834.
köns ?6I-880N,
fran Malmöhus Län.
Och e)
För att fullgöra Committenters uppdrag, före-
flär jag »vördsammast den ändring i 26 Cap. 4 §.
Byggninga-Balken, att, frän Tingshus- och Fånghus-
byggnad, ingen i Häradet ma wara fri, utan
sä wäl Sätes- och Ladugärdar som afhyste Ra- och
Rörshemman samt Preste- och Klockare-bol deri ma
deltaga. Stockholm den 28 Febr. 1834.
ckÖU8 ?6I'880N,
fran Malmöhus Län.
Besia tre Memorial lades pa bordet.
Och
6:o Af lolmn settor ksns8on fran Stockholms Län:
n)
Det beror wisit pa åtskillig» orters beskaffenhet
samt Byarnes mer och mindre beqwämliga läge, sä
wäl i aker och äng som öfrig utmark, men likwäl är
någon ändring af nöden pakallab uti Kongl. MajttS
Nådiga Skiftesstadga af den 4 April 1827, hwilkel
torde fästa Hederwärda StändetS uppmärksamhet:
i:o 1 Cap. 3 §. stadgar bland annat: ''Will
den, som i ett sädant skifteslag eger ett eller flere hem¬
man eller flere hemmansdelar, Laga skifte erhålla, haf.
we ock der witSord till''m. m.; me»/ efter min enfal¬
668 Den Z Mars.
diga tanka, borde i stallet sta: ''Will någon, som hem¬
man eller hemmansdel inom by eger, Laga skifte er-
halla, sammankalle da Byemännen, hwilka hemman
eller hemmansdel ega, att häröfwer höras; och galle
da de stesta röster efter egowidd och öretal, antingen
till bifall eller afstäende, eller åtminstone skola hälften
af delegarne wara ense om beslutet.'' Grunden härtill
hämtar jag af erfarenhet, att en enda grannes åtgärd,
som kan hafwa en liten och utmagrad samt wanhäf-
dad hemmansdel, har i afsigt att åtkomma något
bättre af de andre grannarnes gödda och odlade jord,
sa skola de wara twungne, mot sin wilja, att inga i
Laga skifte, och da törhända bortmista de egor och
odlingar jemte planteringar, som de med swctt och
möda gjort nyttiga för sig och sina efterkommandes
räkning, ja stundom har händt, att Man. och Ladu.
gärdsbyggnader mast bortflyttas, som för en längre
lid kunna ega bestånd. Detta är kändt, äfwen att
flyttningskostnad fas, men hwad förstår den mot att
rubba sin gard fran sitt gamla ställe, der brännerier
och planteringar skola fruktlöst lemnäs.
2:o 2 Cap. 2 §- bör förswinna och tyckes wara
nog kränkande för den egande rätt, en Swensk Med.
borgare eger enligt Lagarne, eller åtminstone bör den
rättas sa wida, att stogen sär begagnas till utstyl.
ders och dryga hemmansräntors betalande; mänga
hafwa ingen annan inkomst än af skog taga sina
pengar till födan; när nu händer att Rättegäng om
delning uppehälles i flera ar, hwar stall dä pengar
tagas, när stogen är förbuden med 16 R:dr Z2
st. vite.
Den Z Mars. 669
Z:o Den 13 §:n i 18 Capktlet, som stadgar om
mifinöje mot gradering bör hänföras till 9 §. i sam-
ma Capitel, ibland de frågor, som skola föregå innan
skifte sortsättes och fullbordas. De fleste omständighe¬
ter, hwari någon rättelse bör göras, torde de för.
ständige män, i hwilkaö händer en sa »vigtig sak, som
Laga Skiftesdelningen är, nogsamt finna. Jag har,
som God Man, wid förrättningar fatt erfara de fler-
faldiga olika förhallanden; nägra hafwa wäl erhållit
förbättring genom Laga ffifte, men flere har kommit
i obestånd och ödesmål genom längwariga Rättegån¬
gar, hwilket Ståndet nogsamt känner.
Anhalles, att defie enfaldiga Utlåtanden matte
fa medfölja de öfriga bordlagde motioner i samma
ämne. Stockholm den 27 Febr. 1834.
äl. ?6ttor ckansson,
fran Stockholms Län.
d)
Att skjutsnkngen, sa wäl som manga tryckande
omständigheter, är ett onus, som åtföljt jordbrukaren
i langliga tider, det wete wi, dock att tänka sig der-
»fran helt och hållet blifwa befriade, lärer till sam.
hällslefnadenS widmakthällande icke ega rum; men skäl
tyckes wara, att, som Landtbrukarenö utgifter snart
sagdt wid hwarje Riksdag ökats, sa borde ock desi in-
komster i män derefter till någon del förhöjas. Jag
sär således först förena mig med mänga andra i
samma ämne inlemnade motioner, som ansett tjenlk-
gast, att hällskjutsen borde hällas af Entrepreneurer
och ersättning derföre, efter hwarje orts beskaffenhet,
670 Den-3 Mars.
meddela. De hafwa upplyst, att hällstjuisen är hin¬
derlig för åkerbruket, samt ungdom och tjenstefolk wid
Gästgifwaregärdarne wänja sig till fylleri m. m. Det
ar sannt. Men manne icke Gästgifware- och Reserv-
stjuksstyldigheten ar till en högre grad beswärligare
tunga; det will jag bewisa t. ep. wid Norrtelje, der
flerfaldig» förhållanden gjort staden kill en mycket ut-
widgad grad af rörelse mot fordom. Der haller
Gästgifware» twenne hästar om dagen och blott 2:ne
hallhästar anslagne; men hwad kunna 4 hästar första,
när fran staden stall stjutsaö till 8 deromkring lig.
gande Gästgifwaregärdar, nemligen Krogsta, Swan-
berga, Röksta, Nenninge, Spillersboda, Bergsheim-
mar, Rilanda och Rimbo, de fleste häll 45 och 2
mil. Desiutom reqvircras hästar till åtskilliga Herre-
gardar och Tingsställen; jo följden blir, att den till
gastgifweriet anstagne Reserv, bestående af ^5 hästar,
får »vidkännas en börda, hwarunder den snart stall
digna, knappast någon dag wara fri. Ofta händer,
att ett mantal får skjutsa 2:ne gänger i dygnet;
gansta kännbart, ty åkerbruket och andra göromål
derigenom förhindras. I betraktande häraf, om än
stjutöningSstyldigheten är en jordbrukare pälagd, sa
bör en deremot swarande belöning följa, i proportion
efter tidernas tillökning i utlagor och tjenstefolks af-
löningar. Jag will kort nämna en sanning: Stads¬
boer i Norrtelje, som hafwa egne hästar till nödige
behof för sin del, taga likwäl skjuts pä Gästgifware,
garden, aldramcst i swart »väglag, när de inte »vill
taga ut sina. Derföre, med ett ord, den som har
lust att resa, sä bör han ock betala skäligt. Jag »vill,
i följd af mitt anförande, ödmjukt förestå, att, sa
Den Z Mars,
671
wida ingen annan förändring fler till de fljutsflyl-
diges lindring, sa bör fljntslegan för hall, Gästgif.
ware- och Reservhästar hädanefter förhöjas till 28
fl. B:co för milen för en häst, samt för begagnan-
det af wagn och kälkar 8 sk, och för kärra eller flä¬
da 6 fl,, allt V:co beräknadt; ty redflapen är nu
för tiden dyr att underhälla.
En sadan förhöjning torde ock framkalla Entre-
prenenrer till nämnde skjutsars bestridande, sa alt en
bättre reglering jemwäl i denna ekonomifla inrättning
snart kunde wara att förwänta, och de mängsaldiga
klagomälen frän de fljutsflyldigcs sida såmedelst en
gäng upphöra. Detta mitt anförande torde fa ätfölja
de bordlagde motioner. Stockholm den 22 Februari
1834°
ck. ?ettor stan8son,
frän Stockholms Län»
o)
Bland de lönerättigheter, som en Pastor, efter
gamla stadgar, tillkommer, att wid skeende dödsfall
erhälla Likstol, nemligen en ko, der 6 kor finnas,
samt lösen med penningar i proportion för mindre
antal, är en utgift, som fatt sitt ursprung frän de
tidehwars, da Presterskapets, eller, rättare sagdt, Cle-
recketS rättigheter nästan för öfwerkrifwet tillädes;
men uti ett nytt tidskifte, da upplysning har mera
wunnitS, sä tyckes denna afgift wara sivär att ut-
gifwa för åhörare, och nästan skamlig att emottaga
af Läraren. Hwad angär den sörre, dä han genom
döden bortmistat en älskad Maka, till sorg och assak-
672 Den Z Mars.
nåd, och ehuru boet gäldbundet, sä skall han likasom
i glädje bortleda en ko, som mycket saknas; för den
senare äter eller Läraren, som af den stora Prest¬
gärde» rikligen kan haswa sin bergning, derjemte
njuter frukten af odlarens swett och möda, i ansten,
de till Tionden, som mängdubbelt förökats mot förra
tider, sä tyckes billigt wara, att de mängfaldiga twi-
sier, som mellan Lärare och Åhörare härigenom upp-
stält, angående beloppet för Likstolen, mätte en gäng
taga ända och alla församlingens innewänare derifrän
befrias, helst som en del Pastorer warit af samma
mening. Ganska glädjefullt för ähörare skulle det
wara, att finna och erhälla någon minskning i drös.
wcrdrifna palagor. Auhälles om remitz härä till we.
derbörligt Utskott och communicatkon med öfrige Riks-
Ständen. Stockholm den 22 Februari 1834.
ck. kelter ckan880N.
Och ä)
Vland äkerbrukarens mänga äliggande skyldig,
heter är äswen, att päkosta och bygga de hus wid
Prestgårdarne, som, efter gällande Författningar, till.
komma Socknen; men sedan de blifwkt nybyggde, sä
pästär jag att Pastor, i likhet med Comministrarne
och andre Boställs-innehafware, bör dem underhälla
och reparera, till dest de wid ekonomisk besigtning
blifwit utsynte. Detta tyckes wara den största billig,
het mot Socknemännen, helst som jag hört berättas,
att ätskillige Pastorer ett slikt göromål sig ätagit.
Ä egne och hemmawarande Medbröders wägnar är
jag
Den 3 Mars. 673
jag anbefalld akt wäcka denna motion. Anhalles om
remitz till wederbörligt Utskott. Stockholm den 22
Febr. 1834»
F. kelter Iansson»
fran Stockholms Län.
Alla besia Memoria! lades pa bordet.
Föredrogs ett fran Högwördige Preste-Standet
ankommet Protocolls Utdrag af den i i denna mä.
nåd, innehallande, att Högwördige Ståndet, dels in¬
stämt uti en af Doctor Linäaltt wäckt Motion, att
Rikets Ständer skulle, genom deputation inför Kongl.
Majit betyga sin underdåniga tacksägelse för den wisa
och hulda omsorg, som Kongl. Majit hast ospard till
förhindrande af Cholera-sjukdomens inträngande k
Landet, dels bestulit, alt Motionen skulle Medstan.
den kommuniceras, med inbjudning att deri deltaga.
LadeS pa bordet.
Genom ankomne Protoeolls-Utdrag, underrätta¬
des Stander, att Högloft. Ridderskapet och Adeln
den 27 sistlidne Februari, remitterat till StatS-Ut-
skottet Grefwe Iiekwenliaupts, N.» motion, om an-
stag till förökade löner för Lif-Bewärings-Regementet;
Att Högwördige Preste-Standet, samma dag,
bifallit Stats-Utskottets Brtänkanden N:ris 4, 5,
3:dra Bandet. 43
674 De» 3 Mars.
6, 7 och 8, samt Expeditionö-UtskottrtS Betänkande
N:o Z; samt remitterat
til! Stats.Utssottet:
j:o Prosten Lruralii motion, om anslag till
inköp af TuneldS Geografi;
2:o Profetzor 'Wegtmsn? motion, om anslag
till Uniwersiteten, med särskildt afseende pä Lunds ;
3:0 Lector Ln^uistg motion, om anslag till
bewarande af Kyrko-ruiner pä Wisby;
4:0 Biskopen m. m. Doctor motion,
om anslag af 2000 tunnor Korn till utsäde at de
genom misiwäxterna i de Norra Länen nödlidande;
5:o Comminister Dg^lAi-ens motion, om åter¬
ställande af vice Bibliothekarie.tjenstcn wid Kongl.
Bibliotheket;
till Banco-Utskottet:
Vice Talmannen, Biskopen m. m. Docto^^in-
gäräs motion, om fortfarande för wktza Academier,
att tillväxla sig en bestämdt mindre Summa Riksdaler
silfwer mot lika antal Bancosedlar;
till BewillningS-Utskottet:
1:0 ContractS-Prosten IlaHkLeKs motion, att
Charta Sigillata ej mä fordras för andra Conträr,
ter för Kyrkornes räkning, än dem, som öfwerstiga
LO Rdr.
Den 3 Mars. 675
2:o Contracts-Prosten öKrnKerAs motion, om
luxens hämmande; och
3:o Fältprosten Njurstens motion, om Bered-
nings-Committeerncs upphörande;
till Lag-Utskottet:
1:0 Profetzoren Doctor 6rengnäers motion,
om ändring i tiden för Kungörelsers uppläsande i
Kyrkorne;
S:o Doctor Björkmam Memorial, om tvär-
nkngSgrader för oeniga makar;
Z:o Doctor LergvsIIs Memorial, om tillägg
och förändring i Kongl. Förordningen om Socken¬
stämmor och Kyrko-Rad;
4:o Domprosten Doctor Rsurlins motion, om
upphäfwande af inskränkning i TestamentSfriheten för
2:ne Stand;
5:o /Lector Laurenii motion, om inskränkning
i rättigheten att kalla Hus-Predikant; och
6:0 Contracts-Prosten Doctor Kuu8' motion,
om förändring i Författningen rörande Prestwal;
samt
till Allmänna Beswärö- och Oeconomke-Utskottct:
1.0 Prosten Ik^lanäei-Z Memorial, omSockne-
Skole-inrättnkngar;
v
2:o Biskopen m. m. Doctor l^rsuLLnz motion^
676 Dm 3 Mars»
«tt 124 ttnor Spanmäl, som fran Hernösands Stift
utgå till Upsala Domkyrka, mä komma Hernösands
Kyrka till godo;
3:0 ContractS-Prosten Hallströms motion, om
sängars förvarande i närmaste Kronohäckte, man af¬
seende pä Län;
4:0 Prosten öämamis motion, om inrättande
af ett nytt Stift;
5:o Fältprosten Ljurstsus motion, om HushällS-
Sällstapens ombildning; och
6:0 Prosten Ztenkammsrs motion, om Berg-
»verks- och Bruksägares förpligtande att bidraga till
de fattiges underhall;
Att Wällofi. Borgare-Standet, den 27 sistlidne
Februari, efter anställt Val till Ledamöter i Hemliga
Utffottrt, bestutik, att Expeditions-Utssottet, jemte un.
derrättelsen härom, ffulle anmodas att uppsätta för-
Pag till underdånig Skrifwelse till Kongl. Maj:t,
med uppgift vä samtlige Rikö-Standens Ledamöter
Mi nämnde 1-tjkott.
Ständets Ledamöter åtskildes kl» ^ till ii e.m»
la Lck«w