Hederivärda
Bonde-Ständtts
Prvtvcvller
wid
Urtima Riksdagen i Stockholm
är 1834.
Anvra Landet.
Stockholm, Kongl.Ordenö.Bokttyckerict, 1834.
1834 den 27 Februari.
klanum kl. 10 f. M.
Protokollet för den 24 i denna mänad juste¬
rades.
Nans Ian880» fran Elfsborgs?an anförde, att
han emot ProtocolletS riktighet wäl icke hade något
att anmärka; men som det redan blifwit kunnigt och
troligen genom Tidningsfkrifwarne ytterligare komme
att i landet utspridas, att wid discustionen, angående
StatS-UtffottetS Betänkande, i afseende pä Riködags-
koftnaderne, och den del deraf, som handlade om Tal-
männens ersättning, en Ständs-ledamot haft det yt¬
trande, hwilket icke ordagrant i Protocollet influtit,
att Bonde-Ständet wore af en sämre folkklast och
bchöfde styras; sä wille Uan8 cka»88on nu förklara,
att hwarken han eller, som han förmodade, Ständet
i allmänhet kunde tillräkna sig eller wara beläten
med berörde compliment, utan ansäg han den böra
stä för den wärde Talarens räkning, som densamma
yttrat.
Härmed förenade sig äolwn chaaod UulkarA
frän Norrbotten.
lolian ^nflel'88011 frän Upsala: Jag förmodar,
att Hun8 Ians8ou8 anmärkniug asser mitt wid ifra-
4 Dett 27 Februari.
gawarande tillfälle afgifne yttrande. Huru orden an
fallit, har min mening icke warit annan, an hwad
Protocollet omförmäler, neml., att Bonde-Ständet
genom sin talrikhet och den ringare grad af upplys¬
ning, som, jemförelsewis med de andre Ständen, na-
turligtwis der mäste förutsattas, utan twifwel gör
Talmansbefattningen i detta Ständ beswärligare an
i ds öfrige.
Hwad salunda förekommit, skulle i denna dags
Protokoll antecknas.
Pa manligt satt knbeledsagad, ankom Herr Hof-
Canzleren m. m. Friherre von Loliul^oulreiin och
aflemnade Kongl. MasttS Nådiga Skrkfwelse af den
22 i denne manad, om wal af ett hemligt Utskott.
Sedan Talmannen förklarat, det förenämnde till
Ständer aflemnade Nådiga Skrifwelse skulle efter¬
kommas, samt betygat Standetö underdäniga wörd-
nad, kgrlek och tillgifwenhet för Kongl. Maj:t, af-
trädde Herr Hof-Canzleren, beledsagad som wid an¬
komsten.
Föredrogs Kongl. Mastts denne dag genom Hof-
Canzleren aflemnade Nådiga Skrifwelse af den 22
L denna manad, om wal af ett Hemligt Utskott; och
bestöts, det skulle Ståndets redan utsedde Electorer,
för walets werkställande, sammanträda a den tid, som,
genom af Secreterare» utfärdadt anslag, bestämdes.
Dm 27 Februari.
5
Bifölls Vaniel8on8 fran Elfsborgs Län
anhållan, om m mäpads ledighet fran sin befattning
såsom Ledamot i Constitutions.Utskottet; och förord¬
nades ^mIoi-8 Nii88ou fran Östergöthland att, un¬
der tiden, i stället wara Ledamot i samma Utskott.
Upplästes ett af iVil8 8tl'inälnnä ingkfwet Me¬
morial, sä lydande:
Händelsewis och genom Tidningarne, har det
kommit till min kunskap, att i de fä kallade Norra
Länen af Riket skulle utgä sä kallade Räfste-Tings-
penningar, okande till namnet i detza orter och upp-
tagne i Debetsedlarne under rubriken: Rök-penningar.
Jag har sedan i Stats-Contoret gjort mig
närmare underrättad om förhällandet, och derwid in¬
hämtat, att i.Gefiebsrgs, Wester-Norrlands, Jemtlands
och Westerbottens Län werkeligen utgöras Räfste-
Tingö-penningar med 2 skill. 4 rst. B:co af hwarje
matlag, samt att största delen af desamma gär Lill
Landshöfdingarne i besagde Län; och har hela afgkften
för är 1832 bestigit fig till icke mindre än 1726 Rdr
46 si. B:co.
Det är icke med stöd af Lag, eller nägon gäl¬
lande allmän Författning, som de Norra Länm ålig¬
ger detta, icke obetydliga onus. Nägon billig eller
rättwis grund torde icke heller eljest kunna uppsökas
för deras förpligtande, att »vidkännas ett onus, forn
icke utgöres af andra orter i Riket. Mig har blifwit
6 Den 27 Februari.
sagdt, att afgiften blifwit bestämd såsom ersättning
till Landshöfdingen i det fordom widsträckta och af
alla nuwarande Norra Länen bestående, sa kallade
Wester-Norrlands Län, för resor och beswär, ivid
Hallandet af Landsting pä särskildta ställen i Läner;
men icke ega de särskilde Landshösdingarne, sedan det
fordna Wester-Norrlands Län blifwit skistad! i flera
delar, sä langa och widsträckta resor som förut; och
destutom har hela grunden för afgiften upphört, ge¬
nom det, att Landstingen blifwit aftysta, och att sädane
förrättningar numera icke hällas.
Jag yrkar alltsä, att de Norra Länen mätte
helt och häller befrias isrän denna utskyld, Räfste-
penningar kallad; äfwensom att, derest Landshöfdin.
garne skulle kunna anses berättigade till ersättning
för hwad de sälunda icke mera fä uppbära af Länen,
Starswerket mätte anses skyldigt, att widkännaS er,
sättningen. Stockholm den 24 Febr. 1834.
lss. 8trinckluncl
frän Wester-Norrland.
Häruti instämde samtlige Riksdagsfullmäktige
fran Gefleborgs, Wester-NorrlandS, Jemtlands, samt
Wester- och Norrbottens Län, Lille Lersgon frän
Gefleborgs Län, under tillkannagifwande, art vägra
Rafste-Ting icke stola blifwit hällne sedan ar 1777;
och blef Memorialet till Statö-Utstottet remitteradt.
Widare upplästes följande Memorial:
Den 27 Februari. 7
Ehuru rättmätigt det än är, att hwarje Em¬
betsman, för sine tjensteatgärder, bör uppbära ett
mot hans beswär afpasiadt arfwode, sa torde ej helter
wara mindre billigt, att de, hwilka behöfwa anlita
hanö biträde, ej nödgas betala det dyrare, än de deraf
wunne fördelar kunna förtjena. Hwarje Lag och För¬
fattning, som kan föranleda en sadan obillighet, tillhör
folkets ombud, art anmärka och söka deruti utwerka
en jemkning, hvarigenom ej nagons rätt warder för¬
närmad. Det är wär pligt, att ester förmåga afböja
hrparje tilltänkt rätts förnärmelse, afskaffa hwarje
för handwarande och, med ett ord, ständigt betrakta
wara Committenters bästa, såsom wära handlingars
högsta syftemål. Hwarje tillfälle att befrämja deras
fördelar, bör för ost wara kärkommet och af otz med
begärlighet omfattas; ett sadant tillfälle erbjuder mig
ock Landtmäteri-Tapan; hwarföre jag underställer
mine MedbröperS bepröfwande och behjertande nödwän-
dighcten af en i densamma widtagen förändring.
Jag förestår nemligen, att det, för SkogSdel-
ningen, för Landtmätare uti gällande taxa bestämda
arfwode kunde, såsom öfwer mattan drygt, undergå
en skälig nedsättning, dä jag deremot gerna medgifwer,
att arswodet för delning af inägor ej kan anses för
högt, att någon anmärkning dcrwid bör ega rum.
Jag anser angelägenheten af denna nedsättning
fa mycket pätagligare, som det för Landtmätare till
10 si- och io rst. Banco per Tunnland wid stogs-
dclning bestämda arfwodet, i de norra orterne ofta
stiger till det tre- och fyrdubbla beloppet af hwad den
frikostigaste köpare för hela hemmanet skulle betala.
s
Den 27 Februari.
Widare haftva wi med Ml kunnat »vänta en
härutinnan widtagen förändring, helst »vid sistlidne
Riksdag frän Hcderwärda Bondc-Ständet till Hans
Kongl. Maj:t en skriftvelse för detta ändamål i un»
derdänighct aflemnatS, och detzutom de af »vederbörande
Domare infordrade och afgifne utlätanden, sa »vidt
jag »vet, yrkat pä en blifvande nedsättning; hwar»
före det ej utan Ml kan anses härdt, att en för¬
fattning, hwarö Mdliga följder, genom sä mänga
sammanstämmande omdömen, blifwit »vitsordade, un¬
ter fyra ärs tid till allmän skada oförändrad bibe-
hällitS.
Om denna frägas remitterande till »vederbörligt
Utskott anhällcs, Stockholm den 17 Febr. 1834.
U. Ltriuäluliä,
Lotviä Ion8son frän Östergöthland förenade sig
med 8tl'inä1nnä; men trodde att taxan för äker och
äng jeintväl »vore för hög och tarfwade nedsättning.
I detta yttrande instämde la-ik Li-iksson och
^nci6i8 ^.Nil6i-830U frän Westeräs Län, Lriic 8van->
berg frän Wcster-Norrland och H-nckors j^orrnaich.
frän Westerbotten.
kettev lönman frän Jönköpings Län: Jag för¬
enar mig dcstohckre med 8trilickluuci och Lotvicf
london, som Landtmätarne sjelfwe medgif»va, att den
uu»varande taxan kunde till en tredjedel nedsättas.
De accorder, som, under det belopp taxan bestämmer,
icke sällan äga rum, tala äfwcn för denna åsigt, och
Den 27 Februari.
9
jag har wunnit tillräcklig styrka för mitt omdöme,
genom den erfarenhet jag inhämtat »vid Landtmäteri-
förrättningar, jag bewistat.
?6>'880N fran Södermanland: Jemte det
jag instämmer med Lötvik ko»88on, will jag, såsom
en oformlighet i nuwarande Taxa, anmärka, att den¬
samma icke gör någon skillnad i arfwodet för stängsel-
delning, ehwad den sker i sammanhang med Laga
skifte, eller icke. I förra fallet är Taxan oskäligt
hög, och jag har sjelf sett, huru en Landtmätare för¬
tjent 84 Rdr B:co pä en enda dag.
Nän88on frän Malmöhus Län war afwen
ense med Lötvik kondon.
Ml8 In8uliu frän Stockholms Län: Jag delar
lika åsigt med Motionären. Jn-ägorne utgöra wam
lizen, i jemförelse med ut-ägorne, en ganska inskränkt
rymd, men den noggranhet, hwarmed deras beskaffen¬
het och alla derä förekommande impedimenta skola
upptagas, fordrar mångdubbelt arbete. Jag will dock
icke motwerka den skäliga nedsättning, som afwen i
denna del möjligen skulle kunna äga rum.
kostau 'Wilkuuk frän Westerbottens Län: Jag
anser Landtmateri-Taxan i allmänhet för hög, och
tror säledes att nedsättning deri kan ske, äfwen i af.
seende pä in-ägorne. Nägon orättwisa tyckes här.
»timian sä mycket mindre sörefinnas, som jag sjelf
warit i tillfälle inhämta, huruledes en Landtmätare,
genom en obetydlig delning emellan twenne aborr, pä
10
Dm 27 Februari.
fem dagar skulle, efter Taxan, förtjent 48 Rdr V:co,
derest han icke sjelf funnit billigt att nedsatta sitt
arfwode.
k>ar8 I-ar88on fran Elfsborgs Län: Ester den
kännedom jag om ifrägawarande förhållande kunnat
inhemta, är jag af eu motsatt åsigt med Motionären,
angående den del af arfwodet, som skulle böra ned¬
sättas. Landtmätarne sjelfwe medgifwa, att deras
Taxa, hwad inägorne beträffar, är för drygt tilltagen,
hwaremot, enär sä kallade impedimenta och ägotrak-
ter, som mäste särskildt upptagas och anmärkas, tal¬
rikare förekomma ibland utmark än uti inägor, jag
anser det för utägor bestämda arfwode icke wara för
högt. Jag skulle således i stallet wilja förestå, att
nedsättning kunde äga rum, i afseende pä inägorne,
samt sädane stängseldelningar, hwilka i sammanhang
med Laga skiften werkstälias.
8liinälunä: Jag will ej bestrida, att Landt-
mätarne i de trakter af Riket, dkr större slättmarker
finnas, mähända allt för lätt förtjena arfwodet; men
i de Norra Landskapen, hwarest inägorne i allmän,
het utgöras af dölder emellan höga fjällryggar, fordra
detzaö mätning, gradering och delning ojemförligt län¬
gre tid än urmarken, af hwilken hela sträckor, pä
gansta kort tid kunna öfwcrsaras. Företaget, att
förestrifwa samma Landtmäteri-taxa för hela Riket,
fyneS mig derföre hafwa warit lika orimligt, som att,
pä sätt jag redan i afseende pä en annan fräga
yttrar, läka en och samma Skiftesstadga wara gällan-
de frän ena ändan af Riket till den andra.
Den 27 Februari.
Nils kersin frän Södermanland: Wid utar¬
betande af en ny Landtmäteri-Taxa skulle jag wilja
föreslå, att deri närmare bestämdes, hwad som med
ägo-figur bör sörstäs. Mig synes, som aker och ängö-
tegar, hwilka i samma gärde ligga intill hwarannan,
icke borde kunna anses utgöra mer an en ägostgur.
Jag befarar, att Taxans obestämdhet i detta hän.
seende stundom föranledt Landtmätare till den tolk¬
ning, som för dem medfört största fördelen.
Nil8 Lar88on frän Upsala Län förenade sig med
KtriiicUunck.
WHunä: Säsom ytterligare stöd för den äsigt
jag förut yttrat, will jag anföra det exempel, att ett
i min hemort nyligen afsiutadt skifte emellan nägra
fä äboer, medfört en kostnad af omkring 4000 Rdr
RgS, sä att delägarns nästan kunna anses att hafwa
af Landtmätaren återköpt deras egen jord.
kolian ckaool) kutkerg frän Norrbotten: Jag
anser pä enahanda grunder, som 8trinälunc1, att
arfwodet för inägorneS delning, för närwarande icke
är för högt beräknadt; hwaremot, i fräga om skog
och utmark, det gerna bör kunna till hälften nedsät¬
tas. Jag understödjer således motionen.
LonZt Lrik88on frän Wermland ingas ett sa
lydande
Memorial!
Dä nu en betydlig förändring och jemkning uti
de gällande Expeditions-Taxorne i allmänhet blifwit
12 Den 27 Februari.
föreslagen, hemställer jag, som sjelf hett nyligen fatt
widkannaS dryga kostnader i och för werkstaldt Laga
skifte, om icke hwad uti 6 §. af Taran pä arfwode
för Landtmateri-förrättningar, den 5 Juli 1827, fin¬
nes stadgadt, om betalningen för mätning och uträk-
ning, taxering samt delning och rörläggning af myror
och kärrängar, mostar, skog samt impedimenter i all¬
mänhet, kunde tala någon nedsättning, helst de Werm-
ländska hemmanen äro uppfyllda med dylika impedi¬
menter och oländig mark, hwaraf ägaren har föga
eller ingen nytta. Såsom exempel mä anföras, att
wid skifteSsörrättningen ä hemmanet Klaxäs, deruti
undertecknad ar delägare, uppgick Landtmätarens arf-
mode för mätning m. m. a endast mostar, sjöar och
impcdimcnter i allmänhet, till den betydliga summan
af 85 Rdr Banco, hwilka hcmmansdelägarne fatt
utgifwa för ingenting, det will säga, för sädant, som
aldrig kan gifwa någon afkastning.
Om rcmist häraf till Högloft. Allmänna Veswarö-
och Oeconowie-Utskottet anhälles.
DöNgt Hl-iIi880U
frän Carlstads Län.
^.ucl6r880li frän Westerås Län: Jag
kan icke dela den åsigt, att nedsättning af Taxan en¬
dast skulle sträcka sig till den del deraf, som angär
utägor. Pä satt jag redan yttrat, anser jag denna
nedsättning böra, med lika om ej mera skäl aga rpm,
i anseende till arfwodet för inagornaS delning.
DiScustioncn förklarades nu skutad; och blef sä
wal 8trinä1unck8, sorn ttungt I^rih.880N8 Memorial,
Den 27 Februari.
ätföljda af de i anledning deraf yttrade meningar,
remitterade till Allmänna BeswärS- och Oeconomie-
Utskottet.
lonas Lancier fran Wermlands Län inlem¬
nade ett sä lydande
Wördsamt Anförande!
Huru Kongl. Skiftesstadgan är mer och mindre
tjenlig för Riket i det hela, torde icke lätteligen inses.
Den har likwäl för Wermland warit anwändbar.
More den omständigheten uti nämnde stadga undan-
röjd, att i den händelse Landtmätaren, Godemannen
och samtlige jordegarne enhälligt finna och förutse, att
ett hemman, om delningen annars skall blifwa till
jordegarncs förmon, bör läggas i 4 skiften, och att
sädant wore tillätet, utan att häröfwcr behöfwaAgo-
dclningSrättenS bifall, torde uti nämnde stadga icke
sä mänga sel wara öfriga, som man welat beskylla
densamma för»
Att detta anförande mätte fä ätfölja de i detta
ämne förebragte motioner till »vederbörlig! Utskott,
derom anhäller jag ödmjukast. Stockholm den 27
Febr. 1834.
ck. balander.
Fullmäktig för Normarks Härad
af Wermlands Län.
Häruti instämde Olok Olossson och l^er Hl niis¬
son fran Wermland samt lLrik Hansson frän Öre¬
bro Län; hwarefter Memorialet kades pä bordet.
14
Den 27 Februari.
Upplästes ett sä lydande Memorial:
Jag delar samma åsigt, som I^ai-s Ifarsson frän
Elfsborgslän med sin i sista plönowäckta motion uttalat
rörande Sockne- eller District-magazinerö anläggande,
der sädane ej finnas, antingen Sockne, eller Districts-
wis, hmilket bör fä bero pä hwarje Sockens egen
öfwerenskommelse; men ingen skall ega rättighet un-
dandraga sig, att deruti deltaga, men icke efter hem-
mantalet, utan efter personalen derä, med minst 4 2 kpr
pä hwarje mantalöskrkfwen person, dock sä att icke något
huöhäll sär hälla mindre lager spanmäl, an en tun¬
na af ortens brukliga sädesslag. Kongl. Maj:t och
Kronan bör härtill icke pä annat sätt bidraga än
genom län, antingen af Kronospanmäl, för att i
början fä ett behöfikgt lager, eller ock penninge-län,
antingen för spanmälSuppköp, eller för att anskaffa
.byggnadswirke till Magazin och desi uppförande, efter
upprättadt byggnadsförslag, att pä tio är räntefritt
återbetala, med en tiondedel om äret. För äterbe-
talningens riktighet böra alla Magazinö - delegarne
borga, en för alla och alla för en.
Denna spanmäl, som salunda bliswit inlemnad pa
Magazin för allmän nytta, bör icke fä i mät tagas eller
för böter tillgripas; och skulle nägon hemmansegare frän-
gä hemmanet för skuld eller andra orsaker, eller om nä¬
gon boställs-innehakware eller arrendator skulle afträda
något hemman eller hemmansdel, sä bör efterträdaren
lösa den afträdandeS pä Magazin warande spanmäl.
ester årets markegängspris. Ingen, som har hushäll
inom Magazinö-districtet, mä äga rätt afsäga sig delta¬
gandet, eller att deltaga i annan inrättning, med min¬
Den 27 Februari.
15
dre han utgör sina skyldigheter till det spanmälö-
magazin, hwarunder han lyder och ligger.
Tiden för spanmälens inlefwerering, samt öfrige
reglementariffa föreskrifter, n,ä bero pä dclägarnes
egna omtanka och öfwerenökommelser efter de olika
locala förhallanden, som kunna förefinnas; dock sa,
att det bör bestämmas inom hwad tid Magazin bör
mara uppfördt och inredt, att spanmälö-lagret kan
uppläggas; samt äfmen tiden, da hela spanmälS-lagret
bör wara fullgjordt; och sedan alla reglementariffa
föreffrifterne blifwa fullständigt uppfattade och god.
kände af delegarne, bör beffutet öfwerlcmnas till Ko¬
nungens BefallningLhafmandeS i Länet fastställelse.
l?. ^»(161-88011
frän Hallands Län.
Lades pä bordet.
Widare hade inkommit twenne Memorial, det
ena sä lydande:
Som Fastighetsägare pä landet, och flere in¬
köpte näringar i nuwarande conjunetur, icke gismer
i afkastning mer än 3 a 4 procent; hwarcmot mer¬
endels alla Cafior och Eapitalister manligen, och utan
alla beswär, tager 6 proeentS ränta, och säledeS har
minst ^.dclS minst emot Fastighetsägare i allmänhet,
och säledeS wisar det fig för det allmänna högst oför.
delaktigt och tryckande.
Uppmanad af mina hemmamarande Committenter,
och i öswerensstämmelse med min öfwcrtygelse, fär
16
Den 27 Februari.
jag »vördsammeligen föreslå, att räntan sa wäl ä all¬
männa Castor, som a andra privata Län mätte
nedsättas till högst 5 procent, och anser sag att
kapitalisten är likafullt förmpcket gynnad emot jord¬
ägaren; anhällandes om remist häraf till wederbörligt
Utskott. Stockholm den 27 Febr. 1834.
katter ker88on.
Riksdagsfullmäktig fran
Jönköpings Län.
Häri förenar jag mig till alla delar.
ckolmnnes ^.näer880n
fran Jönköpings Län.
Det andra sa lydande:
Interesten för lanta penningar lära icke wara
sä höga i andra riken som här; och i medwetande
deraf, att jordbrukarne i min hemort knappast, öfwer
hufwud räknadt, ej kan päräkna högre behällning än
ungefär Z procent för sina erlagde köpeskillingar, hem-
ställee jag, om icke interesten för uttänka penningar,
smäningom äfwen här i wart land borde nedsättas
till 5 procent.
Och, i anseende kill den förestående realisationen,
wägar jag icke förestå, att allmän interetze-förändring
man och man cmellan nu bör börjas, hwilket kanske
kunde medföra menliga werkningar.
Mitt förslag är endast, att de publika Castorne
ej borde hafwa rättighet att taga högre än 5 procents
intereste;
Den 27 Februari. 17
interesie; da ingen bewillning afdragcs, sä förenklade
detta räkenffaperne. Åtminstone tycker jag, att de
Casior, som sta under Rikets Ständers revision, och
ännu fortfara att taga högre interesie an 5 procent,
borde göra första andringen.
Jag underställer detta Rikets Högloft. Stän.
ders upplysta pröfning. Stockholm den ly Februari
1834.
Lotvid Ionsson
fran Östergöthland.
(H (Gabrielsson fran Östergöthland förenar
sig härmed.
Och tilläde Dotvid Ionsson munteligen, det hans af¬
sigt med motionen more, att genom förändring af
Lagens stadgande i 9 Cap. 8 §. Handelsbalken, som
bestämmer högsta ränta till 6 procent, i allmänhet
nedsätta ränta till högst 5 procent.
Hans iansson fran Elfsborgs Län yttrade:
Ehuru gerna jag skulle önska, att ränta wid för¬
sträckningar kunde nedsättas, tror^ jag dock icke, att
det kan tillwägabringaö genom något Riksens Stän-
ders Beslut eller något Lagbud. Sadant lärer, efter
min ranka, endast kunna astadkommas genom wid-
tagande af sadane åtgärder, som hafwa till följd, att
räntan faller af sig sjelf. Den asyftade twungna
nedsättningen anser jag endast leda till större fwarkg-
2:dra Bandet. 2
18
Den 27 Februari.
Het att erhålla län, i förening med ett hemligt, men
derföre icke mindre »verksamt procenteri.
Anclevs Lrik88on frän Örebro Län ansäg det
wara obehörigt, att genom en Lag nedsatta räntan
för län ur publika Castor, enar dels Läntagarne fri-
»villigt ingätt pä de willor, hwarunder de redan be-
wiljade länen blifwit utgifne, dels räntans nedsatt-
ning skulle föranleda till mistraknkng i afseende pa
Castornes inkomster.
Memorialen blefwo, tillika med förestående yt¬
tranden, remitterade till Lag-Utskottet.
Lotviä ckon85on frän Östergöthland ingas ett sa
lydande Memorial:
I stället att billigheten fordrade, att nötta och
söndrig» sedlar borde af Uppbördsmännen emottagas
till Kronopengarncs godtgörande i landöorterne, der
allmänheten icke för afständet mäktar sjelfwa besöka
Hwarken Bank eller RikSgälds-Contor; sa har Krono.
Uppbördsmännen i min hemort, dels genom offentliga
Kungörelser och dels med föraktligt nekande, tagit sig
myndigheten att wägra mottagandet af söndrig» sed¬
lar, dä wära mängtaliga skatter skola betalas, deri¬
genom stora olägenheter för Landtmännen uppkomma,
rmedan, dä wi föryttra wära waror, mäste wi mot¬
taga sädana penningar som fäs och kan anses rik-
tiga, fastan söndrig». I landöorterne aro sedel-
lapparne Mycket nötta, och dä de nyaste mäste utsökas
Den 27 Februari. 19
kill flatternas godtgörande, blir deraf följden, att de
söndrigaste mäste i orten ännu mera nötas man ost¬
man emellan.
För att undanrödja den omsörmälta swärkghe-
ten, anhäller jag, att Rikets Högloft. Stander mätte
i underdånighet hos Kongl. Maj:t söka attsäKrono-
Uppbördsmännen, wid answar som för tjenstefel, ä-
lagde, wid Krono-uppbörden mottaga söndriga sedlar,
dä de äro sä beskaffade, att de i Banken eller Riks-
gälds-Contoret äro antagliga.
Stockholm den 13 Februari 1834-
Lokvist stonssow
frän Östergöthland.
Härmed förena sig
pustors ^nstsrsgon stoli. ^.nster8Sou
frän Westeräs Län. frän Upsala Län.
Häruti hördes Ständer i allmänhet instämma;
och blef motionen till Allmänna Beswärs. och Oeco-
nomie.Utskottet remitterad.
Upplästes ett af samme Lokvist storeson ingif-
wet, sä lydande Anförande:
Dä skatterne äro stora och mängfaldkga, erfar
Man oftast olika behandlingar. Ibland besia har k
min hemort warit, att en del löntagare, till hwilka
skatter skola erläggas, hafwa genom Kungörelser an-
wist de ffattgifwande, att lefwerera sin sä kallade
20 Den 27 Februark.
Winter-ranta, bestående af hwete, räg, korn och hasta,
pä 4 olika ställen, osta långt ifrän hwarandra be¬
lägna. Ingenting tyckes mig wara billigare, än att
dä en för ett hemman blir affordra!» sin skatt, han
mä fä lemna densamma pä ett ställe. Andan och
meningen har wid skattläggningarne troligen icke kun.
nät wara någon annan eller annorlunda, än att till
ett ställe betala hela hemmanets dithörande skatt.
Desia misibruk har i synnerhet de senare ären
tilltagit, hwartill Herrar Löntagare trott sig sä mycket
mera berättigade, som Kongl. Serasimer-Gillet, hwil.
ket har öfwerstyrelsen af Hospitalerne, behagat att
genom auction försälja den Krono-tionde, som är an¬
slagen till Hospitalerne, bestående af räg och korn,
pä det satt, att rägförsäljningen gatt i särskilt utrop
och kornet i ett annat, hwarigenom denna tionde kom.
mit att fördelas till 2:ne lefwereringar pä olika stäl¬
len, sä att, äfwen derföre, den skattgiswande mäst ut.
göra 2 resor, i stället för den bordt slippa med en;
och enär det likasä inträffat, att den sä kallade Som¬
marskatten UttagitS in natura, hwilken bestar hos ost
»vanligast i dräng, och kör-dagswerken, oxe, ko, lamb,
gällt, gäs, höns, ägg, smör, fläsk, timber, wed, ärlig
KongShäst efter förwandling, och contant» penningar
etc., har desia waru-artiklar och prestanda af nägra
blifwit fordrade att lefwereras och utgöras pä ät.
ffillige ställen.
Uppenbart ar det förtryck skattgifwarne lida,
genom det att de icke fä lemna sina skatter för hwarje
hemman pä ett och samma ställe, utan nu waldsamc
Den 27 Februari. 21
anbefallas att erlägga skatten för samma hemman pä
7 a 8 stallen.
Jag anhällcr, i anledning deraf, att Rikets
Högloft. Ständer behjerta de fkattgifwandes lidande,
och hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
de skattgiswande matte fa, sa widt sig göra later, er.
lagga sin skatt för hwarje hemman pä ett och samma
ställe, till sä stort belopp, som tillhör samma ränte¬
tagare; hwarigenom manga dagswerken besparades för
skattegifwarne.
Likaledes anhälles, att uppsägning af alla af
jorden utgående fpanmalsskatter, till lefwerering in
natura, matte as Häradöboerne fa ske hos Läns¬
männen, i stället för hos Kronofogdarne, som oftast
aro aflägse boende och sällan hemma. Remisi till
wedcrbörligt Utskott begäres. Stockholm den 19 Fe¬
bruari 1834.
LotVUil ftoN880N
frän Östergöthland.
Lades pä bordet.
Widare upplästes följande Memorial
1:0 Af ftoiiann68 ^nä6r88on frän Jönköpings
Län:
Wördsamt Memorial!
I anseende till de manga motioner, som redan
inkommit, om BränwinSbränningen och den i högsta
22
Den 27 Februari.
grad öfwerklagade fylleri-lasten, torde det anses öf.
werfiödigt, ait jag derom skulle uppehålla Hederwär-
da Ståndets uppmärksamhet. Jag kan ändock, i
anseende till der answarsfulla uppdrag, som den min¬
dre bemedlade allmogen i min hemort mig lemnat,
ej underlåta att i korthet yttra mina tankar om den-
na högst angelägna sak. Hwad fylkerilasten angar,
kan jag ej förneka, att icke det kan finnas någon,
so.n fatt större begär för ett olyckligt öfwerflöd af
branwin; men det ar långt ifrån att wara allmänt,
och ej heller alla af den arbetande klatzen, om der
skulle finnas en ibland ett hundrade, som till öfwer-
fiöd har begär för bränwkn, sä lefwa de öfrige i yt¬
tersta sparsamhet, och jag anser det wara alldeles o-
möjligt, att kunna, genom inskränkning eller hög upp.
skattning pä Branwinsbränkiingen, förmå den last-
bare till ett förbättrade lefnadssätt, utan det wore
endast att stänga den idoge allmogen ifrån en, ibland
hans förmonligastc, rättighet, den allmogen, åtminstone
i min hemort, med stor försigtighet begagnar, ty den
som är sä olyckligt danad, att han ej sjelf har om¬
tanka bade om sin heder och om sin egendom, tror
jag aldrig kan kwingas dertill; utan den, som fartar
hela sitt uppsåt för det som ondt är, söker alltid nä-
gon tillgäng till sitt yrke; derom hafwa wi genom
ridningarne manga och säkra underrättelser, om de
olyckliga warelser, som under förwar finnas pä cor-
rcctionshus och andra hakten, och ända ulöfwa man¬
ga stora olagligheter.
»
Här finnas witzt manga andra ruögifwande
< drycker, som, kanhända i lika stor grad som branwi-
Den 27 Februari. 23
net, arbetar pä landets undergång; men som desi»
drycker ej i min hemort äro ibland allmogen pä nå¬
got satt bruklige, sä will jag ej derom widare yttra
mig, an blott önska, att branwinet ej blifwer för all¬
mogen sä högt i pris uppbringadt och ntrotadt, att
utländska dryckeswaror skulle intaga dess plats, dä jag
pä förhand kan saga, efter min enfaldiga tanke, att
allmogen skulle stanna i ett wida större armod.
Jag kan icke underläta att gifwa mitt yttrande
deri, att Bränwinöbränningen i min hemort ar högst
nödwandig för allmogen, att med de fmä pannornc
fritt fä begagna den, ur de skäl, att i en mindre bör¬
dig ort, folket dagligen är sysselsatt med strängt ar¬
bete och, ibland annat, genom odlingar af kärr och
mässar söka art förbättra sine små hemmansdelar, för
att kunna betala sine mängfaldige utskylder, och sedan
kunna hafwa en daglig näring till hustru och barn.
Dä det ej kan anses för öfwerflöd, om nägra potä-
ter och flösäd, sä widt att den kan umbäras till bröd¬
födan, anwandas till bränwin, sä att, under den
trägnaste arbetstiden, den idoge arbetaren kan fä högst
en jungfru bränwin om dagen, af den afkast han med
swett och möda frambringat ur en förut ofruktbar
jord. Jag skulle gerna medgifwa, att för landtman-
nen i min hemort, wore 2 mänader om äret alldeles
tillräckliga att tillwerka bränwin för hela äret till
husbehof, om det icke hade den följden, att dranken
blefwe illa anwand och utan den nytta, som bör an--
wändas, ty en bonde i min hemort, som till en större
del ej har mera än Z:dels eller Z:dels mantal, och
flere derunder, i anseende till den stoya folkmängden,
L4
Den 27 Februark,
hgp ej tillgäng pä säd och potäter, att bränna ostars
än en gäng hwar annan monad, dä han nödwändigk
är i behof af drank till kreaturen, och ej i afseende
pä branwinet.
För att pä ett billigt och lämpligt sätt söka att
hoS det uppwäxande flägtet, sä widr möjligt är, söre-
komma ett öfwerflödigt begär för rnSgifwande drycker,
wägar jag förestå, att en och hwar mätte wid ett
lämpligt vite föreläggas, an ej tik barn eller yng¬
lingar, som ej uppnätt 15 ärS älder, utdela det rin¬
gaste af rnSgifwande drycker, as hwad namn de wara
mä; dä wanan i ungdomen ej kan blifwa roten tik
det häftiga begäret af rusgifwande drycker. Men,
ehuru jag kanhända anses som wilja sörswara Brän-
winSbränningLrättigheten, kan jag ej underläta att
förestä; det Husbehofs-bränwinöbranningen bor wara
för jordbrukare fritt tilläten ätminstone 8 mänadey
om äret, eller ifrän October mänads början om
hösten, till Maj månads stut om wären, och att
branwinöstatten mätte hädanefter, som hitintills, utgå
efter hemmantalet och utan nägon förhöjning, ätmin-
ftone pä de pannor, som ej öswerstiga 25 kannors
rymd,
Om remitz till wederbörligt Utstött anhälles,
Stockholm den 20 Febr. 1884.
ckolmnnös ^.N<l6r880N,
Riksdagsfullmäktig för Norra och
Södra Wedbo Härader af
Jönköpings Län,
Den 27 Februark. 25
2:o Af OIol' Olofson fran östergöthland:
Wördsamt Anförande!
Om den sä widt omtalta och af wista ledamöter
bland öfriga RikS-Ständen utropade förhatliga Vrän-
winöbränningen, och, i sammanhang dermed, njutningen
af sjekfwa Bränwinet, tager jag mig friheten att
härutinnan yttra mina ästgter. Jag kan icke underläta
att fästa min förundran pä de warda mans förhäl-
landen, wid betraktande af den allmänna samhällölef-
nadens widmagthällande, dä de utgöra folkets ombud
och dä de gä att handhafwa och handlägga deras
wäsendtligaste angelägenheter, söka, att, genom inställ»
landet af Vränwinöbränningcn, beröfwa Landtmanuen
en ibland dest oumbärligaste näringsgrenar, och såme¬
delst binda honom i sin industrie och i utwecklingen
af sin landtmannahandtering. Genom en tilläten Brän»
winöbränning under den ärötiden, dä boskapen födes
pä infoder, kan landtmannen till minst en tredjedel,
om icke dubbelt, utwidga antalet af sin boskap, och,
afwen en längre tid, derigenom frambringa dem pä
infodring, deraf en sädan förmon skördar han ätskil-
lige fördelar, fynnerligast spillningen, hwilken är aker»
jordens kraftigaste wederqwickelse, och hwarigenom den
uppdrifwer ymniga ffördar; likaledes är för landt»
mannens mänga behofwer icke obetydligt bidrag, me¬
delst sänkning och kreaturs uppfödande, hwilket i sed¬
nare tider företedt sig mera gynnande, än sädeöpro»
ductionen; med detza sanningar har jag sökt wisa
jordbrukarens fördel af Husbehofsbränning^, och will
jag icke förmoda en enda motsägelse af den practise.
rande jordbrukaren.
26 Den 27 Februari.
En HuSbehofsbranwinsbranning, som werkstalles
med en panna, af storlek ester hemmanets warde, om
hon ej uppgär till 90 kannor, mä aldrig kunna
för skadlig anses, da den ar skild fran all annan
konstinrättning. Med den förädlar landtmanncn sin
producerade potates och den smärre säden; ert mot¬
satt förhållande inträffar ganska sannolikt med de
föreslagna fabrikerna; der föradlas endast strid och
wikrig spanmäl, för att eonsumera större qvantitet,
och dä blir följden den, att största masian af Folkets
födoämne blir, hwad som annars till HuSbehoföbrän-
ningen anwändes, samt att jemte halm, skulle en
mängd boskap länge kunna utfodraS med den drank,
som wid fabrikerne förslösades.
Ehwad den olyckliga fyllerilasien widkommer, som
betydligen nog befläckar Swensta nationen, tror jag
ej, genom Branwinsbränningenö inställande, utrotas,
sä länge utländska spirituösa waror ars att tillgå.
Skulle Bränwinet, genom widtagna åtgärder, möjli¬
gen uppbringas i lika pris med utlänningens Conjac,
Rumm och Arrac, tyckes det mig wara stridande emot
naturens ordning att qwäfwa och tillintetgöra natio-
nens inhemska förädlingar, och deremot befrämja
främmande makters lyckligare förhållanden, genom en
gistren fördelaktig afsättning till wart land. Isam¬
ma stund forn jordbrukaren ar förlustig Brännings-
rättigheten, är han urständsatt att utgöra fina skat¬
ter och utskylder. Erfarenheten har i senare arén
wisat, hurusom spanmalen ar ifrån är nedsjunkit i
wanpris, stagnation i afsätttningen allt mer och mer
företett sig. Enda möjligheten till penningars erna-
Den 27 Februari. 27
ende har warit att förädla den till branwin, som,
ehuru till lågt pris, har likwist kunnat föryttras.
En orimlig åtgärd tyckes mig det wara, att utan öpp¬
nande af andra utwägar till afsättning af jordbruka¬
rens förädlingar, beröfwa honom rättigheten tili en
fri Husbehofsbränwinsbranning; mig tyckes höra de
ckOOOttals klagorop, wid Hemkomsten till wära Com-
mittenter, om denna industri-wara dem fränhändeö.
Under ifrigt yrkande om bibehållandet af denna
för jordbrukaren oumbärliga näringsgren, tager jag
mig friheten anföra följande propositioner:
Om ätta mänaders tilläten Vränwinsbrännkng,
räknadt frän den i:ste October till den uste Juni,
wore hwad jag för min hemort önskade, säsom behöf¬
lig för kreaturens utfodring, och hwarigenom landt-
mannen icke nödgades, att förtidigt lemna dem pä
ntbete; skulle denna min önskan icke winna bifall, hem¬
ställer jag, om icke underdänig anhällan hos Kongl.
Maj:t borde göras, om den ändring uti desi Nädiga
Proposition, att början med Bränwknsbranningen
blefwe bestämd till den i Nowember och slutet den 1
Maj; för min ort wore denna förändring nödwändig,
i afseende pä gödboskapen under Höstmänaderne.
Att grunden för BranwinSbrännkngen bestäm¬
mes efter hemmanswärdet, och att icke mer an ett
BränwinSwerk för hwar och en mä till BranwinS-
branning wara tillätet; samt att högsta kannetalet,
deröfwer ingen panna mä nyttjas, ej fär öfwerstiga
YO kannor, och böra desie pannor endast wara af enkel
beskaffenhet; dock alt kylare eller fläng mä utan
28 Den 27 Februari.
särskild afgift dertill begagnas. Pannor af annan
beskaffenhet, afwensom mastwärmare och rektifikator,
mä ej fä nyttjas efter en lämplig bestämd tid till dest
afskaffande; och stuteligen får jag förestå, att Panne-
rymdsasgiften mä wara enda beskattningögrunden, och
till icke högre belopp, än hwad som nu ar gällande.
Stockholm den 24 Febr. 1834.
Olof Olofsson,
Fullmäktig fran Östergöthland.
Härmed förenade sig Larl Oabiielsson fran
samma Län.
3:o Af I-srs ckönsson fran Östergöthland:
Wördsamt Memorial!
Med allt det afseende man är skyldig de allt
mera högljudda ropen, om bränwinetS skadlighet, och
med allt det behjertande de ofta återkommande berat,
telserna förtjena, om följderna af dest mistbruk, ma
det dock tillataö mig yttra den önskan, att man icke
as eftergifwenhet för dagens röster, eller af fruktan
för ett ondt, som, ehuru stort det an »verkligen mä
»vara, likwäl tordehanda i »vist män öfwerdrifwes,
söker deremot ett botemedel, som beröfwar en stor del
af vikers jordbrukare utwägen till bergning och för.
kofran. Det ar längt ifrän mig, att bestrida skad¬
ligheten af bränwinetS mistbruk, twertom, det har
gemensamt icke blott med alla andra starka drycker,
men aftven med de oumbarligaste födoämnen, akt det,
njutit till öfwerflöd, städar; och omåttlighet i hwad
Den 27 Februari. 29
wäg som helst, förer alltid straffet med sig. Lika
litet kan man jäfwa werkligheten af de berätrelser,
hwilka ofta oroa fosterlandswännen, om de brott och
det enstildta obestånd, som uti liderlighet och oordent¬
lig lefnad haftva sin närmaste orsak, ehuru deras
egentliga upprinnelse mahända torde ligga i en wan-
wardad uppfostran, som alstrar råhet i seder och bö¬
jelse för lättja och grof njutning; men det matte wara
möjligt, att förlika omsorgen om fyllerilastens häm¬
mande, med en skyldig omtanka om landthuöhällarens
fördel och bestånd; och, oaktadt allt hwad derom mä
sägas och strifwas, beror detta bestånd mera, än man
nu will mcdgifwa, pa en mättligt utöfwad bränwinö-
bränning.
Det är ofta anmärkt och tillräckligt kändt, att
i de fruktbaraste landskapen af Riket stä äng och aker
t oriktigt förhållande till hwarandra, sa att pä de
flesta ställen, med tillgängen af hö och mera födande
halmsorter, omöjligen kan framfödas det antal krea¬
tur, som erfordras för hemmanens skötsel och för att
bereda nödig gödsel-tillgäng för åkerjorden, än mindre
för odling af foderwäxter, hvarigenom ängen små-
ningom kan ökas, och dranken utgör ett af alla landt-
hushållare bepröfwadt och godkändt medel, att göra
de eljest mindre anwändbara halmsorterna för krea-
turen icke blott begärliga, men äfwen födande och
stärkande. Ckt längwarigt Bränwinsbränningöförbud,
ehuru wisierligen fullt rattsärdigadt af en inträffad
mitzwäpt, utgör således för landtmanneu en werklig
olycka, som twingar honom att minsta sin ladugärd,
den hwarjc omtänksam hushållare snarare önstade
30 Den 27 Februari.'7-
smänkngom öka, och om sa beffaffade inskränkningar
i bränningörattkgheten, eller sädana band pä betz ut-
öfning nu beslutas, som i sina följder mer och mer
närmade sig till ett förbud, more landtmannens o-
lycka sa mycket större, än genom ett temporativt för¬
bud, som den icke more öfwergäende, utan twingade
Honom till en fortfarande minskning af ladugarden,
hwilken, efter en gammal godkänd regel, likwäl ut¬
gör äkrenS moder.
Dä widare, L följd af den starka iillwäxten
af odlingar pä de senare 20 ären, efter en skörd, som,
åtminstone i den ort som jag bebor, wisterligen icke
kan, pä det hela taget, sagas wara owanlig, span-
mälen fallit till det wanwärde, att en tunna räg
betalas med 9, och en tunna korn med 6^ Rdr eller,
reduceradt till sädant mynt, som wi hade för 30 är
sedan, till 2 Rdr 12 H. och L Rdr 27 st. i silfwer,
och denna ringa penning icke ens stär att erhälla, utan
med wilkor af 7 ä 8 mils transport, sä öfwerlem-
nar jag ät hwar och en att bedömma följderna, om
ännu dertill de högst betydliga qvantiteter säd, som
ärligen förbrännas, skulle till nägon betydligare del
öka concurrcnsen och ofta göra afsättningen omöjlig,
dä den i allmänhet icke är att päräkna i främmande
lander och till och med säsom undsättning i de norra
Länen, der mistwaxter oftare inträffa, icke är, ätmin-
stone till utsäde, anwändbar.^
Jag will fluteligen blott k förbigående nämna,
ehuru äfwen den omständigheten förtjmar stor upp¬
märksamhet, att inskränkningarne, sträckta utöfwer m
Den 27 Februari. Zi
skälig gräns, förleda till öfwerträdelser; att wanan,
som ar mägtigare än alla lagstiftare, infört bruket
af bränwin, såsom ett behof, åtminstone för de lägre
folk-clasierna, och den räa mildhet och samwctslöshet,
hwarom, under de regala bränneriernas tid, alla Dom¬
stolars protocoll buro wittne, utgjorde ett fullt ut
sa stort och endast af oskäliga inskränkningar föran-
ledt moraliskt ondt, som det man nu öswcrklagar,
och hwilket, åtminstone i min ort, är wida mer
sällsynt, och, der det inträffar, af allmänna föraktet
wida mera bestraffadt, än man sig föreställer.
Dä jag pä besia skäl tager mig friheten warna
för inskränkningar, hwilka alldeles icke, eller till högst
ringa del, skulle befrämja det äsystade ändamälet, men
medföra för jordbrukaren obotlig skada, är jag likwäl
mycket böjd för antagande af fädana åtgärder, hwilka
skäligen fördyra waran, åtminstone såsom ett försök
att minska konsumtionen. Branwinsbranningsrättig-
hetcn, dä den 1788 öfwerläts ät allmänheten pä ar¬
rende, säsom det kallades, war ämnad till husbehof,
men har under tiden förwandlatö till fabriksinrättning,
och de konstiga apparater, som dertill begagnas, haf-
wa mängdubblat tillwerkningen och dermed naturligen
nedsatt prisen. Wid besia werk förbrukas manli¬
gen endast den stridaste sädén, och det är endast
dem wi hafwa att tacka för de ofta äterkommande
branningöförbud, hwilka, under sakernas nu »varande
ordning, wid hwarje »ner eller mindre allmän misi-
wäxt, utgöra ert nödwändigt ondt, men hwilka säkert
sällan komma i staga, om tillwerkningen inskränktes
till hwad som egenteligen förstaö med husbehof det
32 Den 27 Februari.
will säga, lill det mindre betydliga belopp, som erfor-
dräs för Ladugärdarnes understöd, derwid smärre
pannor, utan alla konstwerk, begagnas, och wid hwilka
potates oftast ingär såsom en hufwudsaklig beständödcl
af productionen. Dä nu afstgten ar och bör wara,
att söka minsta tillgängen och dermed fördyra waran,
och för detta hufwudsakliga mäl följakteligen mäste
wika afscendet ä det eljest giltiga anspräket pä frihet i
sättet att bedrifwa en lofgifwen näring, föreflär jag
för min del, att för den förordning, angäende Bran.
winöbränningsrättigheten, som nu kommer att utarb»
kas, mä antagas följande grunder:
4:0 Att icke nägon annan bränwinsredstap, an
den som i nu gällande författning benämnes säsom
wänlig och enkel, mä under något wilkor wara til¬
läten ; och således hwarken mästwärmare, enkel eller
dubbel rektifikator, eller pistorista redskap, wara
tillärna.
2:o Att hwarje hädanefter inträffande ny upp.
finning af redstap eller tillwerkmngssatt icke mä, wid
afwentyr af redskapens förlust, begagnas, utan Kongs.
Maj:tS allmänna tillständ, grundadt pä föregäcnde
noggrann undersökning, huruwida tillwerkningen deri¬
genom kan ökas, i hwklkct fall begagnandet genast
bör allmänneligen förbjudas.
3:0 Att icke nägon bränwinSpanna, wid hwad
egendomöwärde som helst, mä begagnas af högre rymd
an 80 kannor; och att, wid bestämmandet häraf, all
den
Den 27 Februari.
den rymd bör uppmätas och tagas i beräkning, som
kan intaga tillmäskning, således bröst och hattar samt
hwarje annan del af redskapen, dä inrättningen är
sadan, att den dertill kan begagnas.
4:o Att icke allenast all öfwermälig och annor¬
lunda, an nu sagdt är, construerad redskap owilkor-
ligen mä wara förbruten, men äfwen handtwerkaren,
som densamma förfärdigat, wara förfallen till böter,
swarandc mot redskapens wärde, hwarföre handtwer-
karens bewis jemte justerarenS alltid böra finnas hos
ägaren att tillgå, wid äfwentyr att redskapen eljest
ar förbrutcn.
Da, med antagande af defia grunder för För¬
fattningen, det med wifihet kan antagas, att tillwerk-
ningen högst betydligt warder nedsatt, och, i följd der¬
af, priset pä sjelswa waran förhöjdt, anser jag deremot
billigt, att tiden för bränningsrätrighctcns utöfning
i allmänhet utsträckeö till 8 mänader, eller frän den
1 October till den i Juni, enär ändamälet derför-
utan icke winnes, att bereda hjelp för kreaturens ut¬
fodring, under den tid de hällas inom hus; äswen-
som den grundsats bör antagas och klart bestämmas,
att allmänt förbud mot tillwcrkningen icke mä ut¬
färdas, utan i de fall dä allmän och swär mifiwäpt
inträffar, och för öfrigt endast sträckas till de pro¬
vinser, hwilka närmast gränsa till den eller de, som
hemsökts af sädan olycka, samt att det äswen dä icke
bör, utan i yttersta nödfall och för sä kort tid som
möjligt, meddelas.
2:dra Bandet. Z
Z4 Den 27 Februari.
Högsta och yttersta wilkoret för all werkan af
de åtgärder jag nu förestagit, eller som i öfrigt kunna
widtagaS, är likwäl ett strängt handhafwande af För¬
fattningens föreskrifter och lika sträng tillsyn mot
olofligt insmygande i Riket af utländskt Bränwin,
som, med de i alla angränsande stater antagna grun.
den för tillwerkningar, kan här försäljas till wida
lägre pris än det inhemska troligen kommer att sta.
Man har swart att föreställa sig, huru en wara,
som, i förhållande till desi wärde, upptager sä stort
rum, jemförelscwis till andra, kunnat utgöra föremål
för lurendrägarcns speculationer, och likwäl har er-
sarenhetrn wisat, att priset ä Bränwin här i landet
knappt hunnit, i följd af misiwäyt eller förbud, märk¬
bart höja sig, förrän, särdeles i södra orterna, den
rikliga tillgängen ä waran gifwit full anledning till
den förmodan, att desi införsel icke warit förenad med
sä stora faror eller fwarighcter man skäligen bordt
kunna hoppas. Snart stall det wisa sig, om den
talrika kustbewakningen, Tullstyrelsen nu mera har till
sin disposition bättre motswarat hwarje god medbor¬
gares hopp, att icke se wälmenta Författningars hela
werkan jäckas af stappa eller otillräckliga bewakningö-
anstaltcr. Det har nyligen i ett annat Ständ yt¬
trats den önskan, att en witz summa ärligen mä
ställas kill LandShäsdingarnes disposition, att utdelas
till belöningar ä Kronobetjening, som utmärker sig
för nit i uppspanande och ätal af öfwerträdelser af
BränwinSförfattningen. Jag kan icke dela denna
mening, icke sä mycket för sjelfwa summans stull, som
derigenom ställes till ett alldeles godtyckligt och ocon-
trolleradt anwändande, ehuru en arbiträr disposition
Den 27 Februari. ZL
af allmänna medel wisierligen icke ar att recommen.
dera, och summan framdeles skulle kunna fönvandlaS
till en stående utgife-artikel / men derföre, att något
redbart ändamål derigenom helt säkert icke skall winnås.
I den andel af böterne och redskapens wärde, som
redan tillkommer Kronobetjeningen, ager den redan
skalig uppmuntran till »vaksamhet, och lagbrytarens
anbud stall ändock alltid öfverstiga den belöning,
som kan pä lofligt sätt sta att erhälla, ehuru jag
gör mig ett nöje att erkänna, det erfarenheten, pä
gansta nära häll intill mig, lärt mig, att dylika
försök warit fruktlösa; men det är uti Länsstyrelser¬
nas kraftfullhet, och stränga samt obewekliga tillsyn
ä Kronobetjeningen, som den enda säkerheten, mot
åtminstone allmänna och stora öfverträdelser i detta
afseende, ligger förwarad; och jag önskade derföre, att
Rikets Ständer, wid öfwerlemnande till Kongl.
Maj:t af den nya Författningen, mätte uttrycka Ri.
kers Ständers undcrdäniga önskan, att Kongl. Maj:t
täcktes anbefalla sä wäl General-Tullstyrelsen, som
samtlige Landshöfdingarne, att ä underlydande tjenste,
män hafva sä sträng tillsyn, i afseende pä handhaf-
wandet af Författningens efterlefnad att desi straff¬
bestämmelse mä blifva i full »verklighet.
Den Nädiga propositionen i ämnet, som blkfwit
Ständer meddelad, utgär frän den synpunkt, att en¬
dast starkens bestämmande tillhörer Rikets Ständer,
och allt öfrigt ett pä Regeringens egen pröfning be-
roende hushällSmäl. Jag föreställer mig likwäl, att
dä wi ätaga osi en statt, wi äro berättigade bestäm,
ma wilkoren för »värt atagande, och dä bland de uti
36 Den 27 Februari.
ben Nådiga propositionen upptagne äsigter icke något
ord föranleder dertill, akt de nu brukliga konstwerken
hädanefter skola förbjudas, hwilket jag, likwäl anser
hufwudsakligen nödwandkgt, anhäller jag att detta
Memorial, innehållande min och förmodligen flere an¬
dras mening, mä sörwisas till det Utskott, till hwil-
ket den Kongl, propositionen bliftvit öfwerlemnad.
Stockholm den 22 Febr. 1834.
1^31-8 IÖN880N
fran Östergöthland.
4:o Zlf Olok 8von88on fran Götheborgs och Bo¬
hus Län:
Wördsamt Anförande!
Da fraga nu kommit a bane, om förändrade
stadganden, rörande Bränwinsbränningen och dermed
gemenskap egande ämnen, torde det tillätas mig att
yttra mina tankar i denna angelägenhet.
Ehuruwäl jag witzerligen instämmer i det nästan
allmänna omdömet om behofwet af inskränkning i
rättigheten att rillwerka Bränwin, pä det denna ar¬
tikel, sa skadlig da den misibrukas, icke mä blifwa
alltför tillgänglig, tror jag dock, att Bränwinsbrän¬
ningen bör wara tilläten ätminstone under de pelarne
af äret och framför allt om hösten, eller wid den
årstid, dä landtmannen har största behofwet att för-
wandla sina produkter i penningar, fä framt han stall
blifwa i tillfälle att godtgöra ej mindre kronoutstyl-
berne än tjenstchjonslöner och flerfalldiga andra ut¬
gifter, som manligen wid denna tid förefalla; ty skulle
Den 27 Februari.
detta endast kunna ske genom föryttring af spanmäl
och potates, som straxt efter skörden alltid är i
lägre pris än eljest, wore landtmannen i sanning
att beklaga.
Men, jemte den sena hösten, är äfwen wkn-
iren och waren de lämpligaste tiderna för bränningen,
ty under de bada förstnämnde årstiderna är landtman¬
nen onekligen, mer än eljest, ledig fran andra göromål,
och genom anwändandet as sin potates, undgår han att
se den förstörd af köld eller stark wäta, hwilket an¬
nars icke fällan inträffar; och under den sistnämnde
tiden, eller waren, är Bränwinebränningen nyttig för
att underhjelpa den ofta knappa fodertillgangen.
Hwad ater afgiften för Bränwinöbränningen
angar, anser jag den wara sä högt tilltagen, att
den icke tal någon tillökning för mindre pannor,
med hwilka någon betydlig tillwerkning i allt fall icke
kan werkställas; men annat är förhållandet med de
stora, fabriks-mäsiigt anlagde werken, som äfwen med
beräkning af den stora qvantitet rudimaterier, som wid
desia alga, alltid lemna en betydligare winst.
Pä grund af hwad jag sälunda i korthet an-
dragit, fär jag wördsamt förestä:
i:o Att Bränwinöbränningen mä i allmänhet
wara tilläten frän den 4 :ste Oktober till den i:ste Juni
hwarje är, sä wida icke inträffande misiwäxt eller nä-
gon annan högst wigtig omständighet skulle oundgän-
geligcn päkalla inskränkning, i hwilket fall Regerin¬
gen icke lärer underlåta akt utfärda förbud.
38 Den 27 Februari.
2:o Att ingen ma tillätas begagna mer an en
panna till den högsta rymd som är tilläten, eller 90
kannor.
3:0 Alt den nu stadgade afgiften för pannor
af 30 eller 40 kannors rymd icke mä förhöjas,
men att den deremot mä skäligen stegras för större
pannor.
Detta anförande torde fa åtfölja öfrige Memo.
rialer i samma ämne till »vederbörligt Utskott.
Stockholm den 27 Febr. 1834.
O. Laensson,
Riksdagsman för Inlands
Nordre Härad.
5:0 Af chan Lansson frän Wester-Norrland:
Wördsamt Anförande!
Frägan om Bränwinöbränningen ar nu sä mänga
gänger idifckad, dest skadliga följder af andre före mig
fä »vidlyftigt bewisade och sä mänga förslag till det
ondas afhjelpande uppgifne, att sjelfwa ämnet är mig
lika förhatligt, att tanka pä, som det päkallar kraf.
tiga och skyndsamma åtgärder. Inskränkningar, som
afse sa »väl VränwinökillwerkningenS, som consum.
tionens nödiga begränsning, äro bäde af Regeringen
och enskilre till ett sä rikligt antal förestagne, att det
kunde synas »vara för mig öfverflödigt att derwid
foga nägra tillägg, och onödkgtwis öka det, som derom
sa utförligt blifvit taladt och skrifrvet; dock har jag
»
Den 27 Februari.
39
trott det tillhöra hwarje representant, att efter sin för¬
måga söka bidraga till der ondas utrotande, hwarföre
jag äfwen i största korthet till Hedcrwärda StändetS
bepröfwande hemställer följande min mening, neml.:
Att Bränwinsbränningen ej längre än fyra ma¬
nnder om äret ma wara tilläten, samt att den salun¬
da bör taga sin början den Me November och med
Februari mänads litzäng upphöra; samt att widare,
om den skall motswara det blygsamma namnet as
Husbehofsbränning, ej större pannerymd än högst
60 kannor derwid bör tillätas, och alla konstbrännerier
förbjudas.
Utom att wk, genom detta band pä Bränwins-
tkllwcrkningen, skulle grundlägga möjligheten till en
ätergäng ur det sörfall, hwari denna landspläga försatt
hela wär population, torde wi äfwen derigenom bereda
en betydlig besparing pä spanmäl, som under alla
sörhällanden och tider mäste utgöra ett folks redba¬
raste egendom.
Att detta anförande fär till wederbörligt Utskott
åtfölja de öfriga, som i samma ämne blifwit inlem¬
nade, utbeder jag mig. Stockholm den 20 Februari
1834.
ckost. L6N^t880N
frän Westcr-Norrland.
Och 6:0 Af ckön8 ckön88on frän Christianstads Län:
Wördsamt Memorial!
Ehuru, i frägan om Bränwinötillwerkningen, sä
mänga utförliga och wälgrundade afhandlingar redan
40
Den 27 Februarl.
förefinnas, anser jag mig dock föranläten, att i detta
amne framställa äfwen mine, som jag wägar tro,
lbäde pä nödwändighet och billighet grundade enskilda
äsigker.
De stora Fabriks eller Pistoriska brännerkcrna
aro pa intet sätt för jordbruket nödwändiga, twcrtom
synas de mig, såsom allt för sädesödande, högst för-
derflkga, hwarföre också de böra helt och hållet afskaf,
sas och förbjudas.
Att deremot Husbehofsbränningen är fran jord¬
brukets bestånd alldeles oskiljaktig, förefinnes redan
tillräckligen bade utredt och pätagligcn bewist, äfwen
af sjclfwa erfarenheten, hwarföre också jag yrkar den
sammaö oförkränkt^ bibehållande, likwist utan all
högre eller annan beskattning, än efter de grun¬
der, som uti 1SZ0 arö Kongl. Förordning i detta
ämne finnas antagne, dock med undantag af den
nu utgående skillingsafgiften, som jag anser böra
förswinna, destohellre som den grundar sig endast pä
tillwcrkarcns egen godtyckliga uppgift af tillwerknkngs-
beloppet, utan någon kontroll derpå. Det skulle desi-
utom wrra en orimlighet att beskatta mina egna pro-
ducker till samwa dyrhet, som om de skulle köpas af
annan; hwarföre också jag bestrider all annan be¬
skattning pä husbehofsbränningen, utom den wanliga
minimi-afgiften, än bränningölidens inskränkning,
hwilken jag gerna medgifwer, enligt Kongl. Majus
Nädiga proposition, till 6, till och med till 5 ma-
nader, eller frän den 15 November till den 15 April,
genom hwilken inskränkning äfwen bränwinöproduc-
Den 27 Februari. 41
tionen betydligt minskas, i synnerhet da de pkstoriska
»verken komma att sörswinna, och »ned detsamma, ge«
nom BränwinctS fördyrande, den moraliska fördelen
»vinnes, att ju dyrare bränwinct blir och ju mindre
tillgäng som deraf finnes, desto swärare blir det, för
den pä fylleri-lasten begifne, att åtkomma.
Wid begagnandet af de »vanliga enkla pannor¬
na, htvaraf ingen bör fa wara mindre an pä 20 och
ingen större an pä 90 kannor, bör dock noga iakt¬
tagas, att dä dertill begagnas fa kallad mäskwärma-
re, densamma bör wara bestämd till en »vist rymd i
proportion ester sjclfwa pannan, äfwensom, till före¬
kommande af allt underslef med sädane tillwerkningö-
tyger, de hattar, som dertill begagnas, böra »vara
bestämda till en wist storlek, i förhällande till pannan,
emedan, i annat fall, man kunde till en ZO kannors
panna nyttja en 60 kannors hatt, hwarmcd man sä°
ledeS, genom begagnande af en mäfkwärmare, som
tilläswcntyrö innehölle lika stor kannerymd, som bade
pannan och hatten tillhopa, skulle med en slik, efter
30 kannors rymd beskattad apparat, ganska beqwämt
kunna tilltverka lika mycket, sorn »ned en »vida större
panna i sitt enkla skick. Det är fäledeS af yttersta
»vigt, att hwarje mihbruk i möjligaste mätto förckom-
mes, htvarföre jag anser den allwarsammaste näpst
böra stadgas för hwarje öfwcrträdclse i detta hänse-
ende; äfwensom jag anser bränwinsredskapen böra 0-
»vilkorligcn pä ändamälöcnligt sätt förseglas genast
wid den förbjudna lidens ingäng; och anhaller jag om
remifi häraf till »vederbörligt Utskott. Stockholm den
24 Febr. 1834. löns lönsson
frän Christianstads Län.
42 Den 27 Februari.
Alla besia Memorialer kades pä bordet.
Derefter ingas Olok Laensson fran Bohus Län
ett sä lydande
Wördsamt Memorial!
Långt ifrån att dela den tanka, att förbudet i
Kongl. Förordningen den 25 Juni 1830, mot för.
säljning af Bränwiu ä landet, till mindre qvantum
an en kanna, annorstädes än ä Gästgifwaregärdar
och taxerade krogar eller näringsställen, uppfyller det
ändamål, som dermed äsyftaö; kror jag twertom,
att detta förbud ej fallan befordrar dryckenskap.
Det är neml. manligt bland allmogen, att wid
inträffande besök as slagtingar och wanner undfägna
dem med bränwkn; och Bonden brukar äfwen, att under
bergningötiden eller wid andra tillfällen, dä jordbru¬
karens krafter mera än eljest ansträngas, wedcrqwicka
sig och stna medarbetare med nämnde dryck. Om,
under sädane förhållanden, det mindre qvantum, som
sör nägra fä personer erfordras, till exempel z eller
L:delS kanna, kunde hos närmast boende Bränwins-
rillwcrkare crhällas, sä uppfylldes ändamälet, utan
att någon frestelse till omättlig njutning framkallades;
men dä nu icke mindre än en kanna får köpas, hander
merendels, att sedan det mindre och nödwändigare
bchofwet blifwit tillfrcdestäldt, det större inköpta för¬
rådet retar begäret öfwer mättan, hwilkel swagheten
ej kan motstå, och salunda uppkommer det skadliga
vfwerflöder.
Den 27 Februari. 43
Dylika mitzbruk äro sä allmänna, att de kunna
räknas till hwardagshändelser; och enär ifrägawarande
stadgande dehutom, twifwelSutan, gifwer anledning
till Lönnkrogar, detza för sedligheten sä förderflig»
nästen, anser jag mig häraf äga tillräckligt stal att
förestå, det, med ändring uti 49 § uti ofwanäbero-
pade Kongl. Förordning, hwarje tillwerkare af Brän-
win pä landet mä förklaras berättigad, att deraf till
allmogen föryttra afwen Z:delö eller ätminstone ^:delö
kanna.
Detta Memorial torde blifwa till wederbörligt
Utskott remitteradt. Stockholm den 22 Februari
4834.
O. 8veii8son,
Riksdagsman för Inlands
Nordre Härad.
Äfwen detta Memorial lades pä bordet.
Sedermera upplästes detta af I^ai-8 stäntan frän
Östergöthland ingifne Memorial:
Sedan jag inhemtat innehället af Kongl. Maj:ts
Nädiga Förordning af den 19 Dec. 1827, med de
ändringar och tillagg Kongl. Kungörelserne af d. 14
Nov. 1829 samt af den 29 Januari 1831 jemwäl
bestämma, angäende grunderne och wilkoret, för hem¬
mansklyfning samt afsöndring af jord eller andre lä¬
genheter frän hemman, har jag funnit förberörde
44
Den 27 Februari.
Författningars äsyftan wara, befrämjandet ä ena si¬
dan sa wäl af alweus fria 06) oinskränkta rätt öfwer
, sin egendom, som äfwen, ä den andra, af jordens
odling och tillfälle för mindre förmögne att kunna,
under full eganderätt, förwarfwa smärre delar af
hemman.
Wid öfwerwägande af allt detta, har jag likwäl
icke funnit, att afsigten och den päräknade nyttan, ge¬
nom desia för landtbruket wisa och goda stadganden,
fullt är »vunnen, sa länge be a landet öflige förpantnings-
köpen äga rum, hwilka helt och hållet tillintetgöra
och motwäga lagstiftningens syftemål i sörberörde af¬
seende; derföre borde denna författning jemwäl inne¬
hålla stadganden och inskränkningar wid de manga
och skadliga förpantuings-afhandlingarne.
Det är i anledning af benna brist, som jag nu
will göra Rikets Ständer uppmärksamme pä behos-
wet, äfwenledes af lagar, som hindrade de allt mer
och mer öfwerhandtagande panteköpen as jord; och
jag tror mig bäst kunna ådagalägga detta behof, der.
igenom att jag, med nagra pä sanning och erfaren¬
het grundade skäl, söker bewisa de stora misibruk och
olägenheter, jordförpantningarnc medföra.
I min ork, och pä de flesta stallen i Riket, är
nu allmänneligen wedertaget, cckr, serdeles af dem
som behöfwa penningar, frän hemman, genom förpant-
»ingar pä wista är, afsöndra lägenheter, hwilket orätta
förfarande sker pä mängahanda sätt, men manligen
och förnämligast af dem, som kommit pä obeständ,
Den 27 Februari.
45
och som pä hemmanets bekostnad för någon tid söka
uppehålla sig genom winglerier, samt hafwa till wal-
sprak: "Bara jag kan lefwa och det räcker i
min tid, bryr jag mig icke om mine efter¬
kommande." En sadan sjelfklok person contraherar
dä med en annan, egare af nägra 100 Rdr, fast
merendels af wida mindre, att, mot erhållande af den
och den snmman/ upplåter han pä witza är den vel¬
den jordlägenheten, hwarwid besutenhet ingalunda
kommer i fraga pä hanö egande hemman, att fritt
l och obehindradt fä begagnas; dock sä att pantcskillin-
gen, wid förpantuingöärenS slut, af jordegaren, som
under tiden uppbär en ringa afgäld, äterbetalas.
Pä detta satt fortfares, intilldesi större delen af
hemmanet nästan endast och allenast bestar af bara
förpantnings-lägenheter, som ingalunda dela odal.
hemmanets Krono-utskylder och andre skatter, hwari-
genom hemmanet snart blir förswagadt och af ringa
wärde, oförmöget att längre utgöra sina oncra, samt
mäste derföre försäljas till ett oerhördt underpris.
Pä sa satt gar bädc ägaren och hemmanet om ända.
Pä hemmanets ägor, grannarne till största förfång,
hafwa blifwit indragne en coloni af sa kallade "egne
Herrar", hwilka under lättja och ett laglöst sjelfs-
wald förnöta tiden, hos sig hysa andra lösdrifware
samt ästadkomma beständige förargelser, sä wäl genom
twistighetcr sinsemellan, som äfwcn genom de ledsam-
hetcr och rättcgängar, för hwilka hemmansegaren
sjelf ständigt är utsatt, hwarjemtc de föröda den till-
fälligtwks pä ägorne warande skog.
46 Den 27 Februari.
Den som aldrig sa litet gjort sig hemmastadd
i jordbrukets yrken och dcrwid brukiige seder, eller ock
den som rest fram genom de inre delarne as landet,
och bliswit warse den mängd af stugor och hybblen,
som i en läng rad pä ömse sidor af sä kallade gator
aro uppreste, finner snart och kanner alltfönväl nu
omskrifne sörhällande, hwilket, afwen för förpantnings,
innehafwarne sjelfwe, genom cn a deras sida ingängen
oförsigtig afhandling, understundom kan blifwa ganska
tryckande,, dä de nemligen med en sniken jordägare ingätt
contracter, om utgörandet af dagswerken eller andre
tjenstbarheter till gärden, mot den obetydligaste ersätt,
ning, ty man wet ju att allmogen helst med arbete
afbördar sine skulder, emedan de hafwa brist pä mynt;
häraf betjena sig mänga pä ett omensklig satt, sä att,
dä desie förpantningsegare bliswit utarmade eller af
ålderdom oduglige till arbete, uppsägas de, pä grund
att de ej fullgjort sitt kontrakt. Jag medgifwer att
undantag härwid nägon gäng kan äga rum, men sä-
dane äro sällsamme, och olägenheterne, aro i alla
fall betydligt öfwerwägande. För allmogen, som ej
sörftä sitt eget wäl och bästa, wore sälcdes önskligt,
att förpantningar ingalunda skulle fä ega rum, pä
annat sätt, an i öfwerensstämmelse och med den in.
skränkning, Högstberörde Kongl. Förordning innehäl.
ler, sä att panteköparcn mäste deltaga i hemmanets
skatter i förhällande med desi afsöndrade dels storlek,
och att icke nägra andra skulle fä tillpanta sig sädane
i författningen bestämde delar, än de som antingen
genom en tillräcklig penninge-förmögenhet, eller genom
sitt arbete, eller jordens afkastning, eller annorledes
Den 27 Februari.
47
kunde answara för sine utskylder och personer, same
lägenhetens widmagthällande.
I förlitande pä, att nödwandkghetcn om förän¬
dring och tillagg i hwad jag här haft aran andraga,
af Riksens Ständer inseö, har jag wäckt frägan;och
ar jag således öfwertygad den winner framgång, da
i betraktande tages, sa wal medborgarens fördel, som
afwenledes landets förkofran och författningens syfte¬
mål. Stockholm ben 24 Febr. 1834.
st,»I'8 stÖN880N ,
Riksdagsman fran Östergöthland.
Vice Talmannen ston ston88on: Jag anser den,
i detta för landet högst wigtiga ämnc,wäckte motiv-
nen af alltför fördelaktig syftning, för att icke deri
till alla delar instämma.
^nster8 IHI(880Nfran Örebrolän: Jag förenar
mig med Motionären, dcstohellre som de obehöriga
förpantningarne och afsöndringarnc äro synnerligen
skadliga för Bergslagen, derigenom att de föranleda
till skogens utödande. Denna utwäg till bosättning
förtager detzutom hagen hos den fattigare klasten, att,
genom arbete hos andra, förskaffa sig en anständig
bergning, och dä jordstycket ända icke ar tillräckligt
till innehafwarens och hanö familjs underhäll, falla
de slutligen fattigwärdcn till last.
^näer8 Lri88mnn frän Skaraborgs ?än in¬
stämde till alla delar i Motionärens äsigt, den han
ansäg wara klart och tydligt utwecklad.
48
Dm 27 Februari.
-4nä6i'8 4ÖN880N och ^.nä6i'8 I.NI'880N frän Up¬
sala Län, 6öinu 4onl>88on frän, Kronobergs Län,
Hl-8 I.nr88on frän Skaraborgs Län samt I-ars kel¬
son och suders .4näer880n frän Westeräö Län för¬
enade sig.jemwäl i motionen.
Urik lersson frän Gefleborgs Län: Jag er¬
känner wäl rigtigheten af den framställde principen,
men högst betänkliga päföljder skulle uppstä genom
»verkställigheten, ja till och med om endast 1827 ärö
Förordning i all sin stränghet cfterlefdes. En mycken¬
het fattiga menniskor skulle derigenom blifwa ännu
olyckligare. Föreskrifterne i berörde författning kunna
desiutom i de Norra otterne icke efterkommas. Jag
tror derföre att mindre jordstyckens afsöndring genom
undantags sörbehäll, samt tvid delning af Arf syskon
emellan, bör wara tilläten och fä bero hä friwillig
öfwerenökommelse.
Hk>n8 ckan88on frän Elfsborgs Län: Jag mksi.
känner icke Motionärens goda afsigt, men anser werk-
ställighct deraf icke kunna äga rum, sä att ändamälet
winnes. Hwart skulle det talrika fattiga folket taga
wägen, hwilket ju äfwen mäste fä lefwa pä jorden,
och nu begagna denna »Utväg, att pa andras ägor
skaffa sig en bostad? I saknad häraf, skulle de wara
twungne att k all sin tid arbeta hos sine förmögnare
likar såsom flaftvar, och dä, efter hwad erfarenheten
lärer, pä detta sätt nägot icke kan famlas till under¬
häll pä älderdomen, skulle de, när arbecskrafterne upp¬
höra, ändä skutelkgcn falla Fattigwärden till last.
1827
Den 27 Februari. 49
1827 ars Förordning synes mig tillräckligt sträng, k
fråga om wiktorén för jord-afsöndringar, och jag hy¬
ser således största betänklighet wid att tillstyrka bifall
till motionen.
ckolE ^Viklund frän Westerbotten ingas ett
Anförande, sä lydande:
Enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning af
den 19 December 1827, angående grundcrne och wik¬
torén för hemmansklyfning samt afsöndring af jord
eller andre lägenheter frän hemman, ''anses en hem-
mans-äbo wara besuten, när, med begagnande af till¬
gänglige odlingslägenheter, och med tillhjelp af halm¬
fodret och löftägt, derä kan framfödas en häst ellen
ett pär oxar, twä a rre kor och fem a sex fät
eller gelkreatur, och anses en sadan äbo äga rättig»
het att för alltid afsöndra, isrän sitt hemman, lä¬
genhet af minst sex tunneland i de fem norra La»
nen, och i de öfrige Länen af Riket fyra tunneland
duglig jord."
Detta Kongl. Maj:ts Nädiga stadgande, som-
ehuru af Riksens Ständer i underdånighet tillstyrkt,
mett dock pä fä ställen ännu torde wara försökt, lä¬
rer dock aldrig, åtminstone i wära norra orter, kunnä
medföra det dermed äsyftade gemensamma ändamälett
Landers uppodling och folkmängdens för»
ökande. Detta senare torde, mähända snarare än
det första, haswa framgäng; kastom en allwarsam
tanke pä saken j det hela:
2:dra Bandet. 4
Dcn 27 Februari.
En hemmans-äbo, som, i desia allt medtagande
tider, blott kan framföda en häst och Z:ne kor samt
6 smärre boskapskreatur, tyckes nästan hafwa litet
för egen bergning, för att deraf göra afsöndring ät
någon annan, han mä wara kallad torpare eller nä.
got annat. Denna afsöndring sär wäl icke ske af an.
nan an oarbetad, dock odlingsbar mark, som i när-
warande skick ar onyttig; men denna mark skall dock
tagas af de i i Kap. 2 §. för äboen päräknad be¬
sutenhet afsedda odlings-lägenheter, hwilka således nu
i dubbelt afseende beräknas, har dock under tiden
gjort aboen i nägot fall nytta, och kunde widare
under hemmanet upparbetas, om den icke wore af¬
söndrad; nu ar den det, och bonden har ej mera ut-
wäg till widare odling. Men torparen dä! han har
ett salt as 6 tunnland, mätz. eller myrjord, bättre
eller sämre, att för alltid lefwa utaf, och huru blir
nu utseendet, om han möjligen derä i början ett eller
twenne är kan odla nägra torfwor och däligt krafsa
sig fram, synes dock framtiden blifwa allt mörkare,
ty om han pä dcn afsöndrade lagenheten skulle kunna
föda sig, med hustru och barn, borde nästan hela,
eller äkminstone Adelar af hela afsöndringcn eller om-
rädet wara uppodladt till äkcr eller äng, men hwad
tid medtager icke detta, och om det ändä later sig
göra med äsyftad fördel, hwar skall han dä taga
byggnadstimmer till alla för sig nödiga hus och deras
framtida underhällande, jemte wedbrand och mulbete
för sina kreatur, hwartill anmanda sin arbetsförmäga
med widare odling, dä ä desia inskränkta rymder ej
widare tillfälle dertill gifwcs, och icke heller fiske eller
nägot annat yrke såsom binäring är att pärakna,
Den 27 Februari. Zi
hwarmed således i tidens längd söda sig, da hushäl-
ler, som icke rättar sig efter egornas rymder, utan
ofta kan blkfwa lika, om ej talrikare, an den sa kal¬
lade besutne hemmansäboens, hwilken med förnuftig
omtanka och uträkning snarare för sin lilia hemmans¬
del bordt erhålla en dylik tillökning, än den han NN
derifrån afsöndrat och icke mera star att återtaga.
Följdcrne äro ganska säkra: begge twä blifwa förr
eller senare uslingar och tiggare.
I anledning häraf synes wig, att omi674ar§
Placat om skattskyldig jords förminskning icke a nyo
skulle upplifwas, torde dock antalet af de boskaps¬
kreatur, en till jords afsöndring berättigad hemmans¬
åbo, böra wara åtminstone dubbelt af det antal kre.
atur Högstberörde Kongl. Majns Nådiga Förordning
bestämmer, och äfwcn dubbel rymd af jord, innan
den för alltid ifrån hemman skulle kunna afsöndras;
och der detta icke later sig göra, sä att bade hemmans-
aboen och torparen för framtiden möjligen kunna
wara belåtne, ma hellre torpets besittningStid, innan
det ätcrfaller till hemmanet, blifwa inskränkt till det
förra wanliga, eller också något deruköfwer; pä lifs¬
tid gär det ock gerna an. Anhällande om remisi till
wederbörligt Utskott. Stockholm den 24 Februari
1834.
ck. I.. NMlunck.
Seereteraren upplyste, att, pä Kongl. Maj:ts
Nädiga befallning, wisie Committerade 4 hwarje Län
dels redan fammanträdt, dels oförtöfvadt komma att
sammanträda, för att ej mindre undersöka i hwad
52
Den 27 Febrnark.
man hemmansklyfningar och jord-afsöndringar ägt rum,
samt werka» deraf pä populationcn och folkets wäl¬
måga, än äswcn yttra sig i hwilka delar 1827 ars
Författning kunde fordra någon förändring; Och att,
i anledning häraf, kunde wara att förmoda, det för¬
ändrade ftadganden i förewarande amne wore att
förwänta.
Ll'i!i ?6rs80» frän Gefleborgs Län: med afse.
ende pä denna upplysning, hemställer jag, om icke
motionerne kunde ätertagas.
kVilg Mii88on fran Malmöhus Län: Jag mäste
i högsta mätto bestrida och reservera mig mot hwarje
åtgärd, som asser ytterligare inskränkning i jord¬
afsöndring. Kongl. Förordningen den 19 December
1827 har redan, mer än tillräckligt, omgärdat denna
enda utwäg för den fattige att förskaffa sig en ringa
grad af sjelfständighet och oberoende; och derest För-
fattningen tillädes retroaktiv werkan, är det min
fulla öfwertygelse, att mer än 600,000 menniskor
skulle blifwa huöwille och störtade i elände, samt
twungne att som slafwar, för en knapp lifsbergning,
arbeta hos dem, hwilka slumpen gjort rika.
Samtlige Riksdagsfullmäktige frän Jönköpings
Län, Lamuel ^ucker^ou frän Östergöthland och flere
med dem instämde uti hwad Ril3 Mn83vn yttrat.
Diseustionen war nu flutad, och blefwo Memo-
rialen, pä lukve Mn^ous frän Malmöhus Län
begäran, lagde pä bordet.
Den 27 Februari. LZ
petter kttN580n fran Jönköpings Län ingas ett
Memorial, sä lydande: >
Kongl. Kammar-Rattens Rewisions-Departe.
went har »väl förbindelse, att granska Kongl. Majus
och Kronans jemte alla andra allmänna räkenskaper,
som under desi skärskädandc komma, samt anmärka
alla fel deri, hwarmedclft Kronan eller det allmänna
kan anses hafwa lidit minskning i sin tillftändiga rätt;
men jag skulle tro, att hwarje påminnelse mot de
grunder, som blifwit följde wid Mantals och Skatt-
skriiningar, samt Berednings och Taxerings-Comiteer,
ligga utom gränsen för de under besagde Departement
subordinerande Embetömäns äligganden. Icke desto-
mindre hafwa de, under sednare arén, ofta framställt
sa beskaffade anmärkningar, såsom att personer, hwilka
blifwit frän personela skatter befriade, icke warit i den
belägenhet, att de rätteligen bordt en slik befrielse
åtnjuta; äfwensom att egare af sädane Qwarnar och
Sägwerk, som endast nägra sa wecker pä äret kunna
begagnas, af TareringS-Comitcserne blifwit frikände
frän erläggande af den Bewillning, som »vanligen
bör utgä.
Sädane anmärkningar, hwarigcnom säwäl de
wid uppbördSwerket anställde personer, som enskilde
tillskyndas kostnader och beswär, kunna destomindre
»vara af bchofwer päkallade, som omförmälde förrätt¬
ningar hällas under inseende af Landshöfdingarne elier
någon i deras ställe, samt i närwaro af Presterska-
pet och andre ortens tjenstemän; och dä detze, hwilka
arv i tillfälle, att med »nera säkerhet än nägon annan
Z4 Den 27 Februari.
auktoritet bedömma de förhallanden och omständigheter,
som böra ligga till grund för beskattningen, eller be¬
frielsen derifrån, icke lära underlåta, att behörigen
iakttaga Kongl. Maj:tS och Kronans rätt; får jag
»vördsamt förestå, att dylika anmärkningar hädanefter
icke matte fä äga rum, utan wederbörande förståndi¬
gas att dermed innehålla.
Om remist häraf till »vederbörligt Utstött an«
hålles. Stockholm den 24 Febr. 1834,
hatter Iönsson,
frän Jönköpings Län.
Häruti instämde ketter korsson och luckors
kälsson fran samma Län; hwarefter motionen ladeg
pä bordet.
Widare inlemnade samme kelter lönsson den¬
na motion:
Till det Hederwärda Bonde-StändetS och Rc-
fpective Medständers behjertande, är jag föranlätcn
öfwerlemna ett ämne, »visterligen förtjent af en all.
män uppmärksamhet, dä en hel mcnighetö framtida
»val eller we deraf ar beroende.
Kongl. Maj:ts Nädiga Proposition till Rikets
Ständers Statö-Utstott, angäcnde försäljning till
Skatte af ätstillige under Bispmotala och Wisingö-
borgs Kungsgärdar lydande hemman, samt inköp, för
Ekplantering, af jord ä Wisingsö, giftven den 18
Den 27 Februari. 55
sistlidne Februari, upplyser, bland annat, att Kongs.
Ma>:t den 28 Oktober 1830 i Näder sörordnat, det
WisingsborgS Kungsgård, hwilken, tillförene utarren¬
derad, till Kronars disposition Midfasta» 1832 åter¬
föll, blifwir till Ekeplantering anslagen.
Denna, med hänseende till de för framtiden der-
utaf päräknade fördelar, högst wigtiga anstallt för
Staten, i sin helhet betraktad, har likwal, genom den
inwcrkan det förändrade hushällningssärret ager pä de
ffyldighcter, som hitintills alegat Wisingsö försam¬
lingsboar, bragt dcsie uti ögonskenlig fara för sitt
framlida bestånd; hwarsöre de gifwit mig, såsom Full-
mäktig frän orten, det uppdrag, att söka utwerka för
dem den lindring, som deras betryckta tillstånd högt
päkallar.
Af alder hafwa nemligen 47 st. a Wisingsö
belägne bondhemman warit dagswerksskyldige till Wi-
singsborgs Kungsgård, pä det sätt, att af hwarje helt
mantal borde utgöras 2:ne dagswcrken i weckan, eller
104 dagswerken ärligen, som för detze hemman till-
sammanräknadt gör 4,888 dagswerken om äret. Att
denna dagswerköskpldighet, i förening med öfrige hem¬
manen ätföljande onera, warit särdeles betungande,
lärer ingen kännare af orten och de ifrägawarande
hemmanens beskaffenhet kunna bestrida; men sedan
dagswerken in natur-a, genom KungSgärdens anslå¬
ende till Ekcplantering, blifwit öswerflödiga, samt
föreskrift är worden meddelad, att desie dagswerken
skola af hemmans innehafwaren lösaS med penningar,
efter markegängspris, har detta onus blifwit till den
Z6 Den 27 Februari.
grad tryckande, att detsamma skall inom kort tid, om
lindring ej mellankommer, bringa desie, hitintills för
en knapp bergning kämpande öboer, till fullkorn-
ligt armod.
Efter 1832 ars markegängsprks, uppgär lösnings-
beloppet för desie dagswerken till 46 Rdr 10 k'- 8 r.
Banco pä hwarje af besia hemman, hwilka äro af
det ringa omfång, att endast wid past 70 tunlands
widd belöper stg pä hwarje helt mantal, hwadan den¬
na beffattning ensamt uppgar till omkring En Rdr
Rgs för hwarje tunland jordrymd, hwilket säkerli¬
gen utgör mera an alla de bördor sammanlagde, som
åligga hemman i allmänhet a andra orter; men da
härsörutan alla öfriga onera qwarstä oförändrade,
sa att, om beloppen sammanräknas, ett enda ars ut»
skylder sör besia 47 hemman uppgå till icke mindre
an 5,043 Rdr 14 si. 3 r. Banco eller omkring 2 ^
Rdr RgS för hwarje tunland af hemmanens hela
område, blifwer tyngden af den, genom dagSwcrks-
skyldighetens förwandling i penningar, indirect för¬
höjda beffattning alldeles förkrosiande; ty här är ej,
såsom pä ätffillige andra orter, tillfälle att genom
dagswerken eller lönande arbetsbeting hos enskilde
förtjena den lösen, som för Kronans dagswerken nu
mera bör contant erläggas; emedan det frän fasta
landet afsöndrade läget och den oroliga ofta osår¬
bar» wattcnmatzan, som endast för en öfwerfärd ej
fällan werkar flere dagars uppehåll, utgöra oöfwer-
winnerliga hinder för öboerne att kunna med fördel
begagna sin arbetskraft ä andra stallen, än inom sin
ffutna krets, hwilkcn ater sjelf ar till sitt omfäng
Den 27 Februari.
57
all» för inskränkt, för att kunna, såsom de fleste an.
dre orter inom Fäderneslandet, erbjuda jordbrukaren
utväg att, medelst arbetskraftens anwändande pä od.
stigar eller andra till jordbruket hörande binäringar,
åstadkomma en ökad produktion och inkomst till de
skade contanta Statsbidragens bestridande.
Wid sådana förhållanden, och da, pä sätt här
osman är wisadt, det för hemmans innehafware ä
Wisingsö onekcligen mäste utgöra en högst känbar
tillökning af deras bördor, om de skola efter Marke,
gängöpriket med penningar gälda sina dagöwerken,
hwilka de till är 1832 ägt rätt att in uatul-u ut-
göra, sä är det icke annat än rättwisa, som äskas
geno», den nedsättning i det contanta crsättningsbe-
loppet, jag, säsom deras ombud, inför Nationens upp.
lyste »epresentantcr härmedelst »vördsammeligen pähr.
kar, ^ det att omförmälde onus i sin nya formen.
däst aä motswara, men ej öfverstiga, hwad öboarne
förr varit älagdt, och deras förmäga att draga bör¬
dorna medgifwer. Dä WisingöborgS Kungögärd, en¬
ligt §ongl. Resolutionen den 13 April 1802, utarren-
derade pä 30 ärs tid, erhöll arrendatorn, genom det
derom upprättade Contrakt, rättighet att begagna
sammadagSwerkcn, emot särskild ersättning till Kongl.
Majtt och Kronan, utgörande ^:del af det belopp,
som geom ärliga Markegängölaxorna för dagSwe»
ken i lnet bestämdes.
I'än är 1802 till 1832 har alltsä Kro-
nan, si ifrägawarande dagswerken, som af abo-
erne ti arrendatorn iu nakuia fullgjordes, upp¬
58
Den 27 Februari.
burit endast ^:dcl af det belopp, bwartill de ester
markegangspriset ffolat uppgå; och ingenting syies
med rättwisa och billighet mera öfwerenSstämmawe,
an att staten, äswen för framtiden, atnöjer sig nrd
samma contanta inkomst derför; hwadan jag wöri.
samt yrkar, att stadgas matte, det de till Wisings!
borgs Kungsgård dagswerksskyldige hemmansegare c
Wisingsö, som, i följd af det med Kungsgården
nu widtagna hushällningssätt, beröfwas rättigheten
att in natura utgöra berörde dagöwerken, skola ega
samma rättighet och skyldighet, som under arrenden',
den tillkommit arrendatorn, att med ^del af marke¬
gangspriset i Länet, till Kongl. Maj:k och Kronan
erlägga lösen för samma dagöwerken, samt att öenna
lööningSgrund ma för dem beräknas frän och med
1832, da deras rättighet till dagöwerkenS fullgörande
ill natur» upphörde,
Jag anhäller, att denna min motion matte warda
till wederbörligt Utskott remitterad. Stockholn den
24 Februari 1834.
kelter london
frän Jönköpings 8n,
llolmnnes ^ncIer83on frän Jönköpigs Län
yttrade, att han, säsoin närboende intill Wsingsö,
semwäl hade kännedom om det uppgifna fövällandct
och att ha° » allo förenade sig med katter 6n88on.
l>Iil8 8triuc1Iunc1 upplyste, att Kong Maj.st
aflältt rrmisi i ämnet till StatS-Utskottet e> att dek
Den 27 Februari. ' 59
förewarit pä Jnkomst-afdelningen, som, med anled-
ning af h»vad de i ärendet hörde Auctoriteter yttrat,
tillstyrkt, att den ifrägasatte lösen finge utgöras med
hälften af det i Länets Markegång för dagLwerken
bestämde belopp.
Memorialet remitterades till Statö-Utskottet.
Derefter inlemnade 4. 0. Valilkoi-A frän Wester»
Norrland följande:
Jag får härmed fästa Rikets Ständers upp»
märksamhct pä behoswet af en författning, som ut¬
tryckligen utsätter den rättighet för egare till huSbe-
hofs-sägqwarn, det han eger att derpä säga, icke alle»
nast det wirke, hwaraf han sjelf är i behof, utan ock
hwad hans egna ffogStillgängar derutöfwer medgifwa,
till försägning samt således jemwäl^till afsalu.
Det är mig berattadt, att en eller annan ort,
för längre tid tillbaka, erhållit en sä »vidsträckt för»
sägningsrätt pä dest husbehofssägar, och -enna rät¬
tighet synes mig destohcllre böra blifwa allmän och
genom lag bestämd för hela Riket, som det synes
mig »vara ett oskäligt och onaturligt twäng, att för¬
binda den, som kan förädla sin »vara och bringa den
till högre assätlningspris, att derom »vända sig till
och nödgas att betala andra. Stockholm den 24
Febr. 1834.
4. O. Valllberg
frän Wester-Norrland.
60 Den 27 Februari.
Remitterades till Allmänna BeswärS. och Oe-
conomic-Utskotlct.
Uppläste lolmn Lrili88on fran Stora Koppar¬
bergs Län följande:
Wördsamt Anförande!
Att en till efterlefnad stiftad lag bör ega det
klara innehall, att densamma wid tillämpning af den
dömmandc makten, utan farhåga för olika tolkning,
kan befordras till efterlefnad, är numera ansett sä
nödwändigt, att någon motsägelse deremot ej torde
kunna göras.
Genom Lagens stadgande i i6Cap. 2§. Ärfda.
Valken finnes wäl förordnadt: "att mö, som till godt
och moget förstånd kommen är, hafwe wald göra
testamente, ändock hon under förmyndares »värjo är";
men detta Lagbud innefattar icke någon uttrycklig
föreskrift, huru förhällas bör i de fall, att omyndig
yngling eller till myndiga är kommen man eller ock
enka, hwilka senare bliswit under förmyndare-wärd
ställde, skulle genom testamente wilja om sin egen¬
dom anordna.
Wid de flesta tillfällen, da fräga wid domsto.
larne uppstått, angående werkan och beståndet af fä-
dane förordnanden, som nyfi nämndes, hafwa wäl
»vederbörande förklarat, att de grunder, som Lagen
för testamente af mö stadgat, jemtväl wörö lämplige
till yngling öfwer 15 är, eller myndig mansperson
Den 27 Februari.
61
och enka, hwilka blifwkt sedermera omyndige för-
klarade.
Exempel saknas dock icke, att denna fråga blif.
wit pä ett motsatt satt afgjord; och jag anser der.
söre nödwändigt, att ett tydligt stadgande i omför,
mälte afseende förefläö och tillwägabringaö, af det
innehåll: "att yngling, som fyllt 15 är, samt enka
och till myndige är kommen man, ändock att de un.
der förmyndarc.wärd ställde äro, mä äga rätt att,
sä wäl som mö, testamente göra."
Om remitz häraf till wederbörligt Utffott an-
hålles wördsamt. Stockholm den 27 Febr. 1834-
ff. Hl't!r880N
frän Näsgärde Fögderi,
Stora Kopparbergs Län.
Remitterades till Lag-Utffottet.
^nclor8 lVormaili frän Westerbottens Län in.
gas följande Memorial:
i:o
Genom Kongl. Förordningen den 22 Juli 1803
aro wäl de fleste anledningar till mismöje mellan ränte,
gifware och räntetagare undanröjde; men i de norra
orterna inträffar likwäl icke sällan, att de scnareS an-
sprak i högst betydlig mon stegras, utöswer hwad be.
rörde författning bestämmer. Sä är det icke nog,
att kornet, som der utgör förnämsta räntepersedlen,
62
Den 27 Februari.
är stridt och rent, man det skall nödwändigt wara
wäxt i provinsen eller längre norr ut.
Mil-talet, som det aligger allmogen att forsla
tionde - spanmälen, blifwer osta fördubbladt genom
Len besynnerliga uppfinningen att beräkna det, icke
fran bondens hemwist, såsom Författningen bjuder,
utan ifrån sockenkyrkan, deraf understundom uppstår
ett aliggande, att forsla den först hemifrån till kyr¬
kan 8 n 10 mil, och widare pa andra sidan 8 mil,
summa 16 eller 18 mil, allt i den snikna affigtcn
att twinga bonden till erläggande af huru orimligt
lööningöpriS som helst.
Det ar wäl ganska lätt sagdt, att det ankom¬
mer pa en hwar, att möta alla försök till ingrepp i
desi rättigheter; men nar de personer, som skulle wärja
och främja allmogens bästa, sjelfwe, såsom höge ränte¬
tagare, hafwa winsten af ett uppdrifwet lööningöpriS,
och salunda raka i strid emellan pligt och egen fördel,
faller det sig icke swart att förutse, at hwilketdera
alternativet utgången lutar.
Deri kan dock winnås rättelse heter det; men
sedan man betalt desi lösen, finner man en annan
gang förmonligare, att underkasta sig huru orimliga
fordringar som helst kunna framställas; warande det
derföre angeläget och maktpåliggande, att mot desia
prejerier sätta en annan och säkrare gräns; till hwil-
ken anda jag till grundlagsenlig behandling förestår,
att det alltid mä wara räntegifware tillätet, att ester
Den 27 Februari.
63
ortens markegång, utan förhöjning, lösa tkondespan-
malen och afraden, den ware sig indeld eller Kronan
bibehållen.
Härmed, och samida markegangen ar, hwad den
bör wara, en tillförlitlig mattstock för spanmälö-lika-
som alla waru-wärden, wörö de stridiga intcresiena till
ömsesidig belåtenhet sammanjemkade; men om antag¬
ligheten af detta mitt förslag skulle mötas af nägra
hinder, yrkar jag, att i underdånighet hemställas ma,
om Nådig förklaring, att räntetagare i de norra
orterna, i sadan egenskap bör ätnöjaS med spanmäl,
af föreskrifwen godhet i öfrigt, sam wäxt i södra or-
terna och derifrån kommit; helst osta, såsom nu pä
4:de äret är händelsen, misiwäpterne göra det omöj¬
ligt, att af provinsens production afbörda räntespan-
mälen. Stockholm den 24 Febr. 1834.
^.nck. ^ornmich
frän Westerbottens Läns
Norra Domsaga.
Häri instämde Olok Olsgon frän samma Län.
Och 2:o
Ehuru Ständerna wid förra Riksdagen ätagit
sig den sä kallade MöteS-pasievolansens sortfararande
utgörande ärligen, anhällcr jag, att till nägon inskränk-
ning fä framställa det tryckande uti ett för Rote-
hällars salunda uppkommet åliggande, att i stället för
den kost, hwarmed soldaten mot ersättning skulle förses,
nu nödgas »vidkännas en sä betydlig contant utgift.
»
64 Den 27 Februari.
Det ar ingen bland ost obekant, huru skattebondeaS
tillgångar medtagas till andra skatter och tjenste-
folketö aflöning, sä att för egna behof litet eller in»
tet äterstär. Likwäl ware det långt ifrån mina af-
sigter att bereda någon återgång af de förbindelser
Ständerne för Rust- och Rotehållare sig salunda a»
tagit. Likasom Armeens bättre utstyrsel och hällning
oaswiöliflen lätit känna sitt behof, innan Hans Majit
Konungen fordrade denna gärd af fattiga undersäter,
mä wi icke neka, att tryggheten mot utländskt wald
ar ward denna uppoffring; men det inträffar icke
sällan, att Regements- och Vataillonö-möten, till
hwilkas bestridande denna kostnads-ersättning är an»
skagen, af hwarjehanda orsaker inställas; och det är
för sädana händelser jag skulle förmoda, att paste-
volansen jemwäl kunde inställas, utan fara för na»
gon menlig inwerkan pä Soldatens wana wid fält»
lefnaden; hemställande och yrkande jag alltsä, att hoS
Kongl. Majit mä göras underdånig anhällan, att
pastevolans-afgisten sär af Rust- och Rotehällare in-
nehällas de är nägra Regements» eller Bataillonö»
möten icke äga rum. Stockholm den 24 Februari
1834.
ksormcirle
frän Westerbottens Lans
Norra Domsaga.
Detza Memorialer lades pä bordet.
Widare
Den 27 Februari. 65
Widare upplästes följande:
Wördsamt Memorial!
Det simes öswerensstämmande med rätt och bil-
kighet, akt hwarje jordegare mä tillätas att sjelf för¬
ädla den spanmäl han mäktar producera, samt att
det säledes mä wara honom obetaget, att till egen
förnödenhet eller husbehof ä sina agor inrätta mjöl-
qwarnar. Till följd af lagens stadgande uti 20 Cap»
4 §. Byggningabalken, mäste likwäl allmogen, för
akt komma i åtnjutande af en flik rättighet, begära
syn af Domhafwande och Nämnd, samt pä en sädan
förrättning kanfle bekosta mera än den sökta förmo-
nen kan wara wärd. Ofta blifwer ock den sökandes
begäran afflagen, i anseende dertill, att en närboende
Tullqwarneegare densamma bestrider, under söregifwan-
de att hane Tullqwarn, genom den isrägaställde qwarn,
inrättningen, skulle mista en inkomst, för hwilken
han likwäl fortfarande mäste erlägga flätt. Men att
en sädan protest icke förtjenar afseende, wisar sig bäst,
dä man besinnar, att de Tullqwarnar, som för län¬
gre tid tillbaka äro anlagde och päförde flätt, i för¬
hällande till dä päraknad mäldtillgäng, icke tillskyn¬
das lidande eller minskning i mäldbeloppet, genom
rikwidgad frihet akt bygga huöbehofsqwarnar, emedan
folkmängden, och i förening dermed landS-culturen,
produktionen och förmälning af ett större qvantum
spanmäl i senare tider ansenligen ökat sig, sä alt
egare af gamla flattlagde qwarnar deri fäkt ersättning
för tulltagten af den mäld, som, genom anläggande
af en och annan husbehofsqwarn, kan gä förlorad.
2chra Bandet. 5
Den 27 Februari-
I anledning af hwad salunda bliswit ansördk,
yrkar jag, det jordegare i allmänhet mä förklaras
berättigade, att, utan föregången Häradssyn, a sina
ägor, till eget husbehof anlägga mjölqwarnar, dock,
när de för watten wilja inrättas, endast sä wida ge.
nom förut i stadgad ordning skedd undersökning ut.
rönt ar, att, förmedelst uppdämning eller wattnekS
begagnande i öfrigt för inrättningen, skada eller men
annan icke förorsakas. Stockholm den 22 Februari
1834.
IVläns MtNsson.
^nckers Ml88on frän Östergöthland, samt
(ier8 LriIr8Son, k,ai8 Ol88uu och Hiile klan88o,t
fran Örebro Län, med siere, förenade sig med Nans
Nän88on; och blef motionen till Lag-Utskottet re«
mitterad.
kosiann68 LIiri8tc>iker88lln fran Kronobergs Län
inlemnade ett Memorial, sa lydande:
I en tid, dä allmänna förlägenheten i lands-
orterne allt mer och mer synes tilltaga, och dä bland
andra obehagliga följder deraf, äfwen den af lagsök-
ningar och derpäföljande utmätningar höra till ord.
ningen för dagen, torde sättet för besia senares werk-
ställande wara ett ämne, som icke endast förtjenar,
uran wcrkligen päkallar uppmärksamhet.
Man har temligen allmänt hört klagas öfwer
den dryga kostnad, som wanligast uppstär, dä en
summa, större eller mindre, genom erecutiva åtgärder
Den 27 Februari» 67
skall indriswas, och hwilken kostnad naturligtwis, kill
största dclen, drabbar den fattigaste klaren af landels
innewänare, och således i betydlig matto ökar den af
armod och uselhet nedtrycktes lidande» Sanningen
häraf ar sa uppenbar, att den wisst icke behöfwer be»
wisas, och da detta onda icke möjligen kan i allo af»
hjelpaö, är det åtminstone af billighet och rättmisa
pakalladt, att, sa widt sig göra later, minska
den öfmerklagade olägenheten, och således, sa långt
man förmak, äfwen minska och lindra de fattiga»
res lidande»
Det är naturligt, att utmätnmgskostnaden mäste
blifwa hög, da utmätningsmannen nödgas göra en
flere mils resa fran sitt hem till den af armodet be»
bodda kojan, som af honom mäste hemsökas, och der»
wid hans resekostnad ofta nog uppstiger till en sum¬
ma, Mångdubbelt öfwcrskjutande det mindre belopp,
han eger att indrifwa; en kostnad, som, om den
möjligen hos gäldruärrn kan uttagas, mahanda be»
rösmar honom med hustru och barn det nödwändigaste»
Om ater, efter werkstäldt utmätningsförsök, tillgäng
hos gäldenären saknas, sa blir ater följden den, att
fordringsägaren icke endast förlorar sitt kapital, hans
förlust ökes ellet mängdubblas ytterligare af kostnaden
för utmätningöförsöket. Emedlertid star detta, pa
sätt jag osman nämnt, icke för närwarande att hjelpa,
men att en lindring häruti med lätthet och säkerhet
kan Minnas, är något, som jag tror mig vmedersäg-
ligt kunna bewisa» Pa det sätt utmätningsärenderne
nu skola behandlas, är det Kronofogden, som cr den
egentlige och ende utmätningsmannen. »Han har för
68
Den 27 Februari.
sin »verkningskrets i detta fall osta nog ett ganska
»vidsträckt Fögderi att östvcrfara, och i samma man
gäldenärerne äro fran honom aflägse boende, i sam¬
ma man stiger naturligtwiö rese- och utmätningS--
arfwodet; och detta förhållande är enahanda, om
Fogden sjelf werkställer ukmäkningarne, eller om de-
sammc aro uppdragne ät sa kallade Eppeditionö-Krono- >
fogdar. I de orter ater, der Eypeditionsfogdar icke
begagnas, beordrar Kronofogden »vanligast Länsman¬
nen att förrätta de utmatningar han flclf icke nied-^
hinner »verkställa, och da der beror pä Fogdens fria
»val att härtill beordra hwilken as de honom under¬
lydande Länömän han för godt finner, sa händer allt
för ofta, att, »vare sig af nuck eller liknöjdhet östver
gäldenärenS lidande, den ene Länsmannen beordras
att förrätta utmätningar hos den andres grannar,
eller, med andra ord, den närmast galdenaren blende
Länömannen beordras icke till utmätningsman, utan
detta uppdrag öswerlemnaö för tillfället at den, som
har sitt hemwisi flere mil borta. Det olämpliga i
detta förfarande kan icke ens behöswa nämnas, och
att rättelse härutinnan bade är billig och af behofwet
päkallad lärer icke kunna motsägas, särdeles da den-
na rättelse kan »verkställas pä ett sätt, som icke en-
däst medför lättnad bade för fordringsägare och galde-
narer, utan äfwen förekommer onödige och öfwer höf¬
man uppdrifne utmätningökostnader, hwilket ändamål,
ester min tanka, ofelbart skulle winnås derigenom,
att utmätningars »verkställande uppdrogoS icke Krono¬
fogden, utan LänSinannen, hwar och en i sitt district.
Genom denna förändring, som äfwen »nedförde en
betydlig lättnad i Kronofogdens nog mänga och trägna
Den 27 Februari. 69
göromål, kunde hwar och en egu wisihet, att alltid
den närmast boende Kronobetjenteu were executor,
och hwarken a gäldeuärens eller fordringsägarens sida
behöfde den fruktan uppsta, att onödigtwis uppsteg¬
rade kostnader fiola öfwer höfman utarma den gäld.
skyldige och mähända uppsluka desi enda tillgäng.
Billigheten af hwad jag nu framställt, misar sig
sä pätagligt, att jag icke anser mig behöfwa anföra
nägra widare skäl, eller upprepa nägra af de snart
sagdt oräkneliga exempel, jag kunde ega att tillgä,
för att wisa, det kostnaden wid werkställde utmätnin¬
gar, till förökande af gäldenärens lidande, stundom
uppstigit till mängdubbelt högre belopp, an om pant-
ningen skett af den gäldenären närmast boende Läns¬
man; och jag inskränker mig derföre endast att näm.
na nägra ord i anledning af den erkända och vstn',
diga sanning, att skyndsamhet och säkerhet wid ut.
mätniugs-ärcnders handhafwande äro af ett betydligt
inflytande pä den allmänna crediten. Hwad härwid
först angär skyndsamheten, sä är det sä naturligt att,
dä alla utmätnings-ärenden inom ett stort och wid.
sträckt Fögderi samlas i en enda, af andra göromäl
öswerhopad persons hand, det icke är rimligt att
wänta den skyndsamhet och fanna expedition, som en
fordringsägare har rätt att pärakna, och hwarpä hanö
förmän och möjligheten af fordringens utbekommande
sä ofta är beroende. Härförutan torde böra tagas i
betraktande, huru obeqwämt och till tidsutdrägt wäl-
lande det är för en fordringsägare, att nödgas resa
till Fogde-contoret för att hämta ligvid; och om han
dä, som bewisligen händr och hander, okunnig om
70 Den 27 Februari,
och när Fogden träffas hemma, reser en eller flere
gänger förgäfves, sa kan han endast derigenom fa
»vidkännas kostnad och beswär, mahanda sfwerstigan^
de beloppet af hans fordran. Jag medgifwer, att en
aflägse boende fordringsägare afwen kan hafwa be-
stvär, att hämra sina penningar hos Länsmannen,
men, da dennes werkningskretS är inskränkt inom ert
mindre district, träffas han också kättare hemma eller
i granskapet, hwarjemre den omständigheten fört/enar
afseende, att, bland allmogen, fordringsägare ock gälde»
närer äro till större delen boende i samma trakt, och
för detze »voro Länsmännen alltid tillgänglige. Be»
träffande dernäst fordringsägares säkerhet för bekom,
mandet af fine utmätte kraf, sä borde den »väl icke
ifrägasättas, dä Kronofogden sjelf ar utmätningsman;
men inom de Härader, hwilkas talan jag förer, haf«
»va »vi en alltför bedröflig erfarenhet pä motsatsen ,
enär, genom det obeständ, hwarpä en ordinarie och
en tillförordnad Kronofogde kommit, utmätte medel,
till otrolige belopp, för fordringsägarne gatt förlora¬
de, med den beklaganswärda päföljd, att flere perso»
ner bliftvit derigenom twingade till concurS, och hela
familjer, i ordets egentliga bemärkelse, bragte till tig»
garstaftven; händelser, som icke hade inträffat , om
utmätningöarenderne warit i Länsmännens hander.
Dock anser jag hwarje af besia tjenstemän böra, för
utmätningemedel, hos Konungens BesallningShafwande
ställa »vederhäftig borgen för minst 1000 Rdr B:co,
och hwarigenom fordringsägarens säkerhet i hög grad
betryggas, enär den borgen en Kronofogde är skyldig
lemna, är, jemförekscwis till hans stora uppbörd,
alltför obetydlig-.
Den 27 Februari.
71
Utom alka de stäk jäg efwan anfört, will jag
slutligen tillägga ett, som, ester min tanka, ehuru af
helt annan beskaffenhet än de föregående, dock talar
till bifall as mitt förslag, det nemligen, att Läns-
mannen, såsom den egentlige och nästan ende Polis-
karl i sitt district, i samma distrikt bör wara, om
jag sa får uttrycka mig, sa hemmastadd som möjligt;
han bör, sa widt sig göra later, åtminstone till en
wiff grad känna hwarje särskild persons ställning,
förhållande och behof, för att deraf, wid förefallande
händelser, draga slutsatser och göra efterspaningar,
särdeles dä stölder eller andra allmänna säkerbeten
störande brott utöswas; och hwilket medel för Läns-
mannen att winna denna nödiga kännedom kan wäl
wara tjenligare, an handhafwande af utmätnings,
ärenderne?
I följd af hwad jag nu anfört, förestår jag
härmedelst, att, till desi en allmän och mera ända¬
målsenlig reglering af utmätningswerket kan killwäga-
bringas, den förändring i hittills gällande Exekutions-
stadgar ma göras, att alla privata utmätningsären-
der hädanefter handlägges af Länsmännen, en hwar
i sitt district, mot skyldighet för dem, att derföre
ställa lämplig borgen; och anhäller -ag wördsamt, att
frägan härom till behörigt Utstött remitteras.
Stockholm den 22 Febr. 1831.
Ichsi. (christoffersson.
Riksdagsfullmäktig fran Krono¬
bergs Län.
72
Den 27 Februari.
LM persson fran Gefleborgs Län: Jag är
ense med Motionären i huswudsaken, men anser det
betänkeligt att inskränk» exsecurionSrätten endast till
Länsmännen. Jag tror det more mera lämpligt om
Länsmännen berättigades, att tillika med Kronofogden
wara executorer, och det sedan singe bero pä för»
dringsägaren, ehwad han hellre wille wända sig till
Kronofogden eller Länsmannen, för »verkställighet af
Dom eller Utslag.
lVils Insulin frän Stockholms Län: Jag kan
icke dela Motionärens äsigter. Jag tror wederbö»
rändes säkerhet wara tillräckligen beredd genom den
Kronofogdarne äkagde skyldighet, att ställa borgen,
samt att inom witz tid wisa redo för enskilde medel;
Mera »vädligt för den allmänna säkerheten i detta
hänseende wore det, att tillägga Länsmännen epse»
rutionsrätt. Snarare skulle jag wilja tillstyrka den
förändring, att Kronofogdarne, för werkställighet af de
inmätningar, som de fjelfwe icke medhinna, borde
anlita Nämndemännen, hwilka ärs bofaste schweder»
häftige män.
Ian petter lansson frän Stockholms Län före»
nade sig med Insulin.
kelter Anckersson frän Halland: Jag är ense
med Motionären i sä mätto, som jag anser, att det
borde wara hwarje Pastorat eller församling tillätit
att utse någon, till hwilken de hade förtroende, för att
»verkställa enskilte utmätningar, med fordringsägaren lik-
wal öppen lemnad rättighet, att i detta hänseende kun»
Den 27 Februari. " 73
na wanda sig till Kronofogden eller den enskilde exe-
cutorn, hwilkeldera han helst wille. De dryga utmät-
ningökostnader, som genom Kronofogdens aflägse
wistelseort nu ofta uppkomma, hwilka ömsom drabba
gäldcnären, ömsom borgenären, allt efter som tillgäng
saknas eller icke, och öfwer hwilka kostnader med allt
skäl klagas, skulle derigenom till stor del upphöra.
Af denna anstalt bleswe en naturlig följd, att den,
som för besparings eller beqwämlighets skull, anför¬
trodde sig till den enskilde executor», finge skylla sig
sjelf för den förlust, som genom dennes förwällande
möjligen kunde uppkomma. Jag anhäller, att detta
mitt yttrande sär ätfölja den remisi, som i följd af
motionen kommer att afgä.
krilc88on, ketter korkon och krilc
Ha»88on frän Orebro Län förenade sig med kelter
-Lncker88on.
Motionen blef, efter nägre Ledamöters begäran,
hwilande pä bordet.
Upplästes ett af lM8 kerszoir frän Arebro Län
ingiswet, sä lydande
Wördsamt Memorial!
I anledning af uppstådd fräga, om lämpligaste
tiden för hällandet af den sä kallade Mormäsio, eller
Höst,marknaden i Örebro stad, hwilken, pä förekom-
mande skäl, bliswit under senare ären flyttad till den
4 och 5 September^ i stället som förut af gammalt
74 Den 27 Fcbruari-
warit den 8 och 9 i berörde manad, och,hwarpa ;ag
nu will fästa Rikets Ständers uppmärksamhet.
Da i denna provins, hwarest Örebro, såsom
Länsstyrelsens Residens, är den punkt, omkring hwil-
ken orrens alla näringar röra sig, hwarest landtman,
nen med sin boskap och andra produkter förser de är¬
ligen frän Hufwudstaden och andra aflägsna orter
ankommande speculanter. Men dä jag faster min
uppmärksamhet tvid sjelfwa ändamälet med en mark-
nåd, nemligen att säljaren med witzhet mä kunna pä»
räkna afsättning för sin boskap, mä, genom den upp-
kommande winsten, njuta en rättmätig löv för sina
mödor, dä inträffar, hwad angär höstmarknadens i
Örebro utsättande den 4 eller 5 September, ett mot»
satt och mot ortens innewänares önskan och behof rakt
stridande förhallande-
Handeln med boskap, ar en af NerikeöboarneS
wigtigaste inkomstkällor; den wcrkställcs till en del
med i provinsen uppfödde kreatur, men i synnerhet
med sädana, som ä marknader i Skenninge och an¬
dra ställen blifwit inköpte. Detza uppstalkas först
hemma, hwarest de derefter införas till marknaden i
Örebro. Nu inträffar den omständighet, att ä samma
dag, som denna marknad eger rum, en dylik kreaturs»
marknad hälles i Arboga. Ehuru denna stad wäl icke
ar belägen i samma provins, som Örebro, sä stöter
dock en betydlig och folkrik del af Örebro Län ber-
intill, och allmogen i Fellingsbro, Erwalla, Götlunda
och Lillkyrke Socknar, samt Ramsbergs och Lindes¬
bergs Bergslager, med flere. Dä detze marknader L
Den 27 Februari.
S:ne sä närbclägne städer hallas pä samma dag, sä
följer häraf, att köparnes antal i Arebro ar numera
betydligt förminskade, och Nerikesboen, som långt
ifrän sin hemort upphandlat kreatur och sedermera ä
deras uppställande nedlagt betydlig kostnad, ser sig, i
brist pä afnämare i Arebro, nödsakad, att antingen
återföra dem hem, eller ock att sälja dem under deras
ivärde, i hwilka fall han alltid gar miste om den
paraknade winsten.
Uppmanad af mina Committenter, föreflär jag
en ändring i tiden för hällandet af Arebro Höst¬
marknad, såsom warande af behoswet päkallad, och
önskar, att den mätte flyttas till den 8 och 9 Sep¬
tember, eller, om Helgedag da infaller, mä förflyttas
till de dernäst päföljande dagar; wid hwilken tid
landtmannen ock till större delen hunnit inberga sin
säd samt utsält sitt höstsäde.
Dä allmänna rösten i Nerike uttalat sig för
denna förändring, wägar jag ock motse hederwärda
Ständetö instämmande i denna för Nerikesboen wig-
tiga sak, och jag anhäller om remisi af denna motion
till Allmänna Beswärs- och Oeconomie-Utsikottct.
Stockholm den 20 Febr. 1834.
Nils. lersson.
Riksdagsfullmäktig frän Arebro Län.
Häruti instämde samtlige Riksdagsfullmäktige
frän Arebro Län, Karg Olszon under anmärkning,
att han i motionen blifwit af Nils korkon före¬
kommen.
76
Den 27 Februark.
^ncl6l-8 ku'ili88on: denna fråga har tillförene
warit wäckt, men dä icke wunnit framgång, emedan
Örebro Borgerskap lärer inwändt, att marknaden,
derest den utsattes ä den nu föreslagna tiden, skulle
inträffa för nära intill PhikipstadS marknad. Derest
detta hinder jemwäl nu skulle komma i fräga, torde
Örebro marknad kunna förflyttas antingen nägra da¬
gar längre fram esler tillbaka, endast den i motionen
nppgifne olägenheten bleswe häfwen.
Remitz harä bewiljades till Ständers Enskilta
Utskott.
Derefter upplästes detze Memorial:
i:o Af lMs ?er8son frän Örebro Län:
Dä den tunga och tryckande wäghälknkngs-
skyldigheten delas af större delen af Nationen, dä
Letz börda säledeS bäreS af mängden, och dä de olä¬
genheter, som derwid äro förenade, samt den ofta in-
träffande swärigheten, att densamma, i öfwercnöftäm-
mande med i Lag och författningar gifne föreskrifter,
behörigen fullgöra, ligga i öppen dag och länge warit
föremäl för allmänt klander och mitznöje; sä anser
jag ock öfwerflödigt, att i detta ögonblick inläta mig
i djupa betraktelser af alt det obehagliga detta »vid
Landtmannen häftade onda medför.
Jag will witzerligen, med erkännande af de för-
delar för communicationen olika orter emellan samt
- X ^ - V- ' -
Den 27 Februari.
77
för allmänna rörelsen, killwaron af wägar, löpande
i alla riktningar af Landet, omedelbarligen medför,
ingalunda yrka, att detta onus matte kastas fran
hemmansägaren uppä den ^vägfarande, genom crläg-
gande as wägafgift, såsom i andra länder; ty till
en dylik och mera naturlig förändring, lärer i detta
land tiden ej ännu wara inne. Men om man än
arbetar för bibehållandet af sjelfwa principen i wäg-
hällningsskyldighetcn, sa bör man dock, enligt min
kanka, ej motarbeta sättet, hwarpä en lättnad deruti
möjligen skall kunna tillwagabringas, utan i stället
söka upptänka medel, som kunna leda till mildring i
denna landsplåga.
Jag torde i anledning häraf fä föreslå, att i
alla de provinser, som äro genomskurna af en mängd
wägar, och hwartill Arebro Län mä räknas, de min¬
dre wägarne, såkallade härads- och communications-
wägar, hwilka, enligt Författningarne, innehålla en¬
dast 6 ä 7 alnars bredd, der trafiken jemwäl är obe-
tydlig och desamma, i följd deraf, ej taga sä hastigt
skada, endast mätte hwartannat är med grus päföras;
äliggandeö dock de wägbyggnadeskyldige, att det an-
dra äret, ä de ställen der gropar och ojemnheter ä för-
berörde mindre wägar uppkommit, fylla och iständ-
sätta, sä att de wid den manligen blifwande syn ma
förklaras i lagligt skick. Widkommande äter de större
wägarne inom Riket, hwilka, enligt Författningarne,
böra innehälla 10 » 12 alnars bredd, sä anser jag
mig icke berättigad, i afseende till deras dagliga mäng.
dubbla öfwerfärdande, att nägon förändring för desi
ärliga widmakthällande föreslä. Säsom skäl för mitt
78 Den 27 Februari»
äsyftadr andamäl, torde mig tilläras omnämna, akk
dä af wederbörande Krono-Länsman, med behörigt
biträde, den allmänna wägspnen hålles, och mähända
de förut äberopade mindre wägar besinnes i det möj¬
ligaste bästa skick, att en gruenmg för tillfället more
alldeles öfrverstödig, höjer Kronobetjeningcn likwäl sitt
stämma, under åberopande af Kongl. Författningar,
att en allmän gruöning, utan afseende ä mindre eller
större wägar, mäste vwilkorligt ske; och hwad blir da
följden för Landtmannen, ä de orter der en mängd
af mindre wägar genomlöpa, utom de större wägar-
ne, hwarom ej fräga är wäckt? Han nödgas hämta
sitt grus pä ett icke obethdligt asständ, som ofra in¬
träffar, grusämnen allt mer och mer förminskas och
skogsmarken efterhand bortgräfwes, och söljakkeligen
nödgas han åsidosätta dek wigtigafte af sin jordbrukö-
handtering, i anseende till en öfwerflödigt sträng be¬
handling.
Uppmanad af mina Committenter att framställa
deras önskan, som ock med min egen öfwertygclse är
åtföljd, wägar jag ock, af sädan anledning, päkalla
Hederwärda Ständets uppmärksamhet, af hwad sag
här anfört; och anhällcr om remisi till Allmänna
Beswärs- och Oeeonomie-Utskottet. Stockholm den
24 Febr. 1834.
Nils ksrssotl,
Riksdagsfullmäktig frän
wrebro Län.
Och 2:s As ^näers Lrilisson frän samma Länl
Den 27 Februari. 79
Da i wart land wägbyggnadSskyldigheten utgör
icke elr ringa onus för hwarje egendomsegare, emedan
nägothwar har mänga och länga »vägstycken att un»
derhätla, förtjenar det att obserweras, huru dermed
sig förhäller. Jag ernar icke ingä i nägvn granffning
öfwer fördelningen, utan blott fästa Hedcrwärda Stän-
ders uppmärksamhet pä underhällningsskt-ldigheten.
I Min hemort, förrättas hwarje ar om hösten,
en allmän wägsyn pä Häradets allmänna wägar, af
Krono-Länsmannen, med biträde af en Fjerdingsman
och en Nämndeman, och till hwilkcn syn Länsmannen
fordrar, att wägarna skola wara allmänneligen grusade,
titan undantag, oaktadt wägen förut pä flere ställen
är till sin rätta höjd och bredd, samt jemn och full¬
komligt i sä godt ständ, att ny grusning inga¬
lunda förbättrar densamma, utan gör den sämre att
färdas.
Detta pä mänga ställen onödiga arbete, ar icke
den »vägfarande till nägon nytta, utan twerrom upp¬
höjer fluteligcn wägarne till den höjd, att, för att
förekomma wäda, fluteligen mäste uppföras ledstänger.
Och som genom den myckna grusningen förderswas
mycken mark, för de hemman, som äro belägne jemte
detza allmänna »vägar, likasom mänga dagswerken o-
nödigtwis sörspillae, sä »vill jag föreflä, att tvid den
allmänna wägsyn, som hwarje är först i November
mänad borde hällas, skulle de gamla och de redan
till fullkomligt ständ komne »vägar icke owilkorligen
allmänt grusas, utan blott lagas och grusas, der sä-
80 Den 27 Februari.
dant tarfwas, och boo gruöning, i synnerhet pä höga
backar och högländta ställen, icke ffe, dä intet behof
päkallar. — Ja, med ett ord, gruöning skulle und.
wikas, der det intet bchöfdes och der wägen förut
wore i det skick, att han derigenom icke blefwe för»
bättrad. Således, ordet "allmän grus ning",
skulle utbytas till allmän lagning. Under som¬
maren singe enhwar wara älagd tillse, att tillfälliga
felaktigheter pä hans wägstyckcn lagades, fä kort dek
funnes nägot fel, säsom utskärningar och dylikt.
I min hemort har nu i senare ärcn fä mänga
hytte- och. hemmanöwägar bliswit indeldta pä hem^
manen, att ärligt underhälla, och hwartill ingen an-
nan twingat dem, än de sjelfwa. Säledes är icke
att befara, det nägon motwilja finnes i folket, utan
arv de nog williga att nndcrhälla de allmänna wä«
garne i godt ständ; mm som denna skyldighet af
wederbörande förswäras utöfwer behofwet och utan
den ringaste nytta för nägon, men den skattdragande
till stor tyngd, sä anser jag af behofwet päkalkadt fä
en fädan reaction i besia Författningar. Jag wek
hemman, som har sina wägftycken pä fasta sandhedar,
och derföre wid wagdelningen fäkt länga sträckor sig
tilldeldta, för de har ansetts icke behöfwa allmänt
grusas, utan blott nägon gäng lagas och underhällas;
men nu mäste de, lika med andra, totalt grusa,
ehuru wägen icke derigenom nägot förbättras, men
Kronobetjeningen äberopar, att Försattningarne pä«
bjuda allmän grusning, och drifwer dem derföre der¬
till, derest icke nägot mellankommer.
Den 27 Februari. 81
Jag anhäller om StändetS medwerkan till rät-
delse härutinnan, samt atl rcmisi häraf sker till we-
dciHörlig; Utskott. Stockholm den 22 Febr. 1834.
^n4ei8 l^iilcsgon.
Fullmäktig för Carlskoga och Leke¬
bergs Härader i Örebro Län.
^liklöi-s lD^!iN88c>ii fran Upsala Län förenade
sig med Motionärerne; och blefwo berörde Memorial
till Allmänna Beswärö- och Occvnomie-Utjkottet re-
mitkerade.
kiil8 Rrinäluirä frän Wester.Norrlands Län
ingas ett sa lydande
Wördsamt Memorial!
Jag har denna Riksdag tyckts förmärka en mera
billighets. och rättS-prineip gjort sig gällande, än de
föregående RikSdagarne, derföre will jag till Rikets
Högloft. Ständer framställa en fraga, som torde med
möda kunna beswaras med nej, om räktwisanS röst
får göra sig gällande, nemligen att Bruk, Qwarnar
och andra större Inrättningar pä landet, böra del¬
taga i allmänna wägarS och broars byggande och un¬
derhällande, aldrahelst som dcsie inrättningar ej aro
de minsta, som wägarna begagna. Grunden för be¬
stämmande af denna skyldighet kunde blifwa efter
samma rätt som de deltaga i Prestwal, antalet af
Skeppund Hammarskatt, eller andra grunder, som
wederbörligt Utskott kan förcslä.
2:dra Bandet. 6
82 Den 27 Februark.
Om remitz anhälleö. Stockholm den 27 Fe¬
bruari 1834.
X. 8trilicIIun<1
fran Wester-Norrland.
Härmed förenade sig bettei- ?6>88on och l^rllr
IIan83on fran Arebro Län, Lon^t Lrili88on och Olof
0>88on fran Wermland, samtelige Riksdagsfullmäk¬
tige frän Stora Kopparbergs Län, XiX In8ulin
fran Stockholms Län, Uottor Xncl6r58on frän Hal¬
land, jemte mänga flere; och blef motionen till Lag-
Utskottet remitterad.
Sedermera upplästes ett Memorial, sä lydande;
Jag har sätt mig uppdraget, att inför Rikets
Högloft. Ständer hemställa, om icke Carlskoga för¬
samling finge, efter wänlig skattläggningömethod, till
sig lösa det z:delö hemman Norrgrytstorp till Klockare¬
boställe.
Är 1586, dä, Glorwördigst t äminnelse, Högst¬
salig Konung den IX, såsom däwarande Werm¬
lands Hertig, anlade Carlskoga Kvrka i Wermlands
Bergslag af Arebro Län, och lär Socknen dä fä we-
dermäle af sitt eget namn; bestod densamma af wilda
skogar. Wäl hafwer jag hört af mina förfäder, att
fä wäl Klockaren som flere Kyrka s Betjenter skall
innehaft jord och kälgärdar ä lägenheten Kyrkotorp,
nära kyrkan; men sedan Boforss säteriegare, wid
medlet af 1700-talct, pä hwarjehanda sätt förwärswat
Den 27 Februari. 8ä
sig frälserätt ä Kyrkotorp, till Zidels mantal, sä blef.
wo äfwen Kyrkobetjenterne i hast skiljde fran sina
rättigheter att bruka jord, hwarcfter Socknes Klockare
inret annat bidrag af Kronans hemman eller ägor
bekommit, än blott, enligt Lagmannen I^louninA-
8cliiöläs Resolution af den 23 Augusti 1652, det
bestnnes, att Klockaren egde höbergscl eller skatter a
Kronans allmänning, wid en bäck, Emtbäcken kallad,
font utgör skillnaden emellan Waläse Bruks recogni-
tionsskog och den sä kallade Immetorps hyttc-allmän.
ning, hwilken sistnämnde Allmänning numera genom
auction är försatt», dels till Immetorps hyttelag ,
dels till Waläse Bruksegare, utan att något undantag,
eller slätter efter Emtbäcken, blifwtt ät Klockaren af.
rösadt; endast af allmänningen ar ett torpställe, Norr.
grytstorp kalladt, som pä Kongl. Maj:tS Nädiga be.
fällning, genom Desi sknfwelse till Kongs. Kammar-
Collegium, af den 21 December 1830, wunnkt skogs-
anstag, sä att samma Norrgrytstorp numera kan till
skatte as Kongl. Maj:t och Kronan säljas för Z:dels
mantal, hwilken försäljning ännu icke blifwit utsatt
eller försiggätt. Carlskoga församling bestär af 6000
menniskor och ar Klockaren derstädes äfwen vaccina.
tör, och dermed har mycket beswär i en sa stor och
widstrackk socken, och som han nu förlorat sin slätter
pä Immetorps allmänning, derigenom att han och
församlingen Mke bewakat sine rättigheter wid försälj,
ningen af densamma; sä föreslär jag, att Carlskoga
sockens jordegare mätte fa njuta förmänsrätt, att af
Kongl. Majit och Kronan till skatte fä, efter wän¬
lig skattläggningömethod, till ewerldcligt Klockarebol
84 Den 27 Februari.
sä inlösa Z:dels hemman Norrgrytstorp, beläget pä
Immetorps allmänning.
Och hoppas jag, att Hederwärda Ständet inser
billigheten, att lemna ersättning af den oförsälde de¬
len af allmänningen, för den slakter, som förr till¬
hört Klockaren i Carlskoga socken.
Anhåller jag om remiss häraf till wederbörlkgt
Utskott. Stockholm den 24 Februari 1834.
^nclerg LriIi88on>
Fullmäktig för Carlskoga och Leke¬
bergs Härader af örebro Län.
Motionen, tillika med bifogad afskrift af den
deri äberopade Resolution den 23 Äng. 1652, re¬
mitterades till StatS-Utskottet.
klM-s Odeling frän Stora Kopparbergs Lätt
ingas detze Memorial:
i:o
Länge hafwa iunewanarne i WesterdahlS fögderi
af Stora Kopparbergs Län, för hwilka jag i egen¬
skap af Riksdagsfullmäktig nu förer talan, klagat
öfwer att de, som fordom plägade tillqiBrödra-Rikct
Norrige öswerföra större delen af deras produkter,
såsom smidcn, tradkärl m. m. och der bortbyta dem
emot finspunnen Rulltobak, samt andra nödige waron,
nu mera icke kunna med fördel idka en sadan bytes¬
handel, sedan för tobaken mäste erläggas en allt för
Den 27 Februari.
85
tryg tullafgift, som icke får betalas annorstädes an
ä tullkammaren i Fahlun, dit waran alltså mäste
wara transporterad, innan den får disponeras, och
hwilken stad ar belägen omkring 20 mil ifrån mitt
och mina CommittenterS, wid Norrsta gränsen be.
lägna hemwist; härigenom förorsakas kostnader, ofta
öfwcl stigande warans wärde, dä deremot, ifall för
tobaken erladeS en mindre tull, samt om den finge
godtgöras pä något ställe närmare Norrsta gransen,
waran kunde erhällas för bättre pris, an hwarföre
tobak i allmänhet säljes här i riket; och det skulle
destutom derigenom med säkerhet beredas mina Corn.
mittentcr den fördel, att lättare sä deras produeter
ashttrade.
Jag får i anledning häraf förestå, att knnewä.
narne i Westerdahl Fögderi, som för närwarande
mätte i tullafgift för tobak, som af dem införes ifrän
Norrige, erlägga §5 procent af wärdet, kunde tillätas
att hädanefter införa samma wara emot utgifwande
af blott 5 procent af dest wärde, såsom tull, samt att
denna afgift mätte fä betalas till nägon af de wid
Norrsta gränsen boende Kronobetjenter; och anhäller
jag om remifi hära till wederbörkigt Utstött. Stock¬
holm den 24 Febr. 1834.
I.ar8 6e2oliu8
frän Dalarne.
Remitterades till Vewillningö-Utstottet.
2:o Mine Vrödcr!
Under det sä mänga andra riksgagneliga ange¬
lägenheter mr aro föremäl för Edra öswcrläggningar,
86 Den 27 Februari.
torde det icke wara ur wägen att fästa Eder upp¬
märksamhet pä äfwen de wädliga följder, som ej
mindre de sä kallade Privat-Bankerne, än den rät¬
tighet enMta för närvarande äga, att utfärda asiig-
nqtioner pä Riketö Ständers Bank, kunna medföra,
Genom Kongl. Förordningen den 12 Mars 1750
förbjudeö wäl den, som har räkning pä Rikets Stän¬
ders Bank, att utgiswa Asiignationer ä densamma
till större belopp, an hwarföre han derstädes insatt
valuta; men icke detzmindre öfwertradeö detta Förbud
gansta ofta, som har till följd, att Banken wägrav
att inlösa de, i anseende till öfwer-asiigncring, oriktig?
befunne inwiöningarne, om betalning för hwilka inne,
hafware af desamma sedermera mäste wända sig emot
asiignanten, eller, i fall Asiignationerne lupik flere
händer emellan, sista innehafwarens fängeöman, och
denne sistnämnde äter sin fångesman, och sä widare;
och om det emedlertid inträffar, att asiignanten kon»,
mer pä obeständ, drabbar stuteligcn den, hwilken af
asiignanten emottagit inwiöningarne, en förlust, som
icke stätt i hans makt att förekomma, helst han, wid
emottagandet af asiignationerne, icke kunnat äga kan,
nedom om, huru mycket asiignanten insatt i Banken
och till hwad belopp han ulgifwit inwiSnjngax pq
densamma.
En lika osäkerhet medför ock ds ifrän Privat,
Vankerne utgående sedlar. Icke enö i den ort, dep
de utfärdas, kan tillförlitlig upplysning erhällas, om
utgifwaren eger tillgängar, mocswarande beloppet af
hans förbindelser; och an mindre kan en sadan upp,
Den 27 Februari.
87
lysning winnås i derifrån aflägsna orter, hwadan
innehafware af sädant mynr alltid risqucrar, att icke
bekomma valuta för detsamma. Dock hander det icke
sällan, att flere ibland allmogen, synnerligast i min
hemort, mäste, för att fä sina arbeten godtgjordc och
waror föryttrade, emottaga dylikt mynt, det de seder¬
mera icke, utan mycket bcswär, kunna fä utwepla emot
andra, mera gängbara, penningar, hwarigenom de
ofra komma i förlägenhet, för art kunna afbörda de-
ras Kronoutskylder, till hwilkaö godtgörande Privak-
BankernaS sedlar icke emottagaö.
Jag fär, i anledning häraf, föreslä, att ej nå¬
gon privat person hädanefter mä tillätas, att hafwa
rakning i Rikets StanderS Bank och, i följd deraf,
pä densamma utfärda atzignationer, äfwensom att rät-
tigheten för enskilt», att sjelfwe utgiswa sedelmynt,
mätte helt och hället upphöra, eller, i fall det ej kan
ske, de ifrän Privat-Bankerne utgående sedlar, samt
jemwäl de atzignationer, som enskilte utgifwa pä Ban¬
ken, ej mä fä lyda pä mindre belopp, än 20 Rdr
Banco, pä det att af berörde sedlar och atzignationer
icke mä alldeles utträngas Rikets allmänt gängbara
mynt; i sammanhang hwarmed jag äfwen yrkar, att
sä kallade Depositions.bewis ifrän Privat-Bankerne
mätte alldeles förbjudas.
Om remitz till wederbörligt Utskott anhäller jag
ödmjukast. Stockholm den 24 Februari 4834.
1,318 0628llU8
frän Stora Kopparbergs Län.
LadeS pä bordet.
88 Dm S7 Februari-
Upplästes ett Memorial, sä lydande:
Under åberopande af min, till Lag-Utstottet re-
redan remitterade motion, om bestämmande af an°.
swar för den, som, lagsökt hos Kongl. Maj:ts Be-
fallningshafwande, nekar till riktigheten as sin skulds
anhäller jag, det Lag.Utstött jemwäl mä fa sig upp¬
draget, att bestämma forum, der galdenar.bör tilltalas
och dömas för ett sadan! sitt straffbara förhastande^
och hämtar jag grund till denna hemställan ifrån den
skiljaktighet, som hitintills ägt rum emellan Domare^
i thy, att nägra ansett ratter domstol wara den,
lhwarundcr galdenärcn i och för stuldfordringsmälet^
lyder, och andra ater trott answarsfrägan böra upp¬
tagas wid Kämners-Rätt i den stad, der Konungens
Befallningöhafwande har sitt fäte och under hwilkenH
furiSdietion den egentekiga förbrytelsm, bestående uti
förnekandet af stulden, anses wara begången^ Stock¬
holm den 24 Februari 1834^
^.näsrs vilsson
fran Malmöhus Län».
Remitterades till Lagutskottet-
Föredrogs ^uciar8 Olssons och better ^ä»s-
80N8 frän Jönköpings Län, sedan den io, och Lars
Oe^aiii frän Stora Kopparbergs Län, sedan den 20
i denna mänad pä bordet hwilande sarstilte Memorial,
angäende förändrad redaktion af 2 Cap. 1 §. Ärfda-
Balken.
s
Den 27 Fekruark, 89
Xnäers ^näkl-säon fran Westerås Län yttrade
sig skriftligen salunda:
StändSbrodren ^näei-8 ?Ll88on8 frän Jönkö¬
pings Län afgifne motion, med förslag till ändring
af 2 Cap, i tz. Ilrsda-Balken, pä det sätt, "att Frälst,
mane och Bondes son och dotter skulle ärswa lika",
eller med andra ord, "att arftägten ester lands- och
stadsrätt skulle blifwa enahanda", kan jag destomindre
godkänna, som Motionären icke tillfredsställande ut.
wccklat någon enda rättsgrund för sitt förslag, hwars
antagande, för närwarande, synes mig lika omöjligt
som onaturligt, alldenstund derigenom skulle tillwäga-
bringas den för wär generations familjsörhällanden
högst menliga rubbning af det samband och den öf¬
verensstämmelse, som, alltifrån Sweriges första lag.
stiftning, ligger som gemensam urgrund för wära
giftorätts och arfs.lagar.
Bland alla de äldre särskilta Landskapslagarne
wi, alltsedan Konungarne Unirus och Lin-
6^8 tid, eller frän slutet af 1200-talet, ännu äga
i behåll, finnes ingen enda, som icke bestämmer gifto,
rätten och arfsrätt?» lika, och uti Konung OuniZ-r-
Vkkk:k5 är 1442 stadfästade Lag, Uti 1470 ärs Stads,
lag, samt uti 6LNL den IX:ö Landslag och den ar
1665 utgisna Stadslagen, finnes alltid samma lag.
stiftningsgrund för Giftorätten och Arfstägten.
Uti Uplandslagen, Westmannalagen och Helsinge-
lagen finnes ingen Giftermälsbalk, utan endast Ärfda-
balk, hwaruti stadgas, först om giftermål, säsom grun-
90
Den 27 Februari.
Len för all arfföljd, och dernäst om giftorätten och
arftagten, enligt samma grunder.
Frän äldsta tider synes således, att Giftorätts,
och Arsslagarne alltid stätt och ännu stä i ett oskilj¬
aktigt sammanhang och hwila pä en gemensam grund;
hwadan ocksä det skulle bliswa en omöjlighet att, utan
förbistring i hela lagstiftningesystemet, omstöpa endast
Lagen om arfsrätten och lemna den dermed oskilja k.
tigt sammanhängande Lagen om giftorätten i sitt ford.
va skick, hanlande pä och utgäende ifrän en rakt mot»
satt gruud-idtz.
Tilläfventyrs torde Motionären, säsom grund
för sitt project, äberopa och hänwisa till 4772 ärs
Förordning, angäende WärendS Härads arfwerätt,
hwarefter "Bondes dotter täger lika arfwelott med
son": men, tillkommet endast säsom en tillfällighet
och föranledt af särskilta omständigheter, samt gäl¬
lande blott för en del af en enda landsort, kan inga.
lunda detta speciella stadgande rimligen komma k
fräga, att, alldeles grundlöst, lörwandlas till en all.
mant gällande lag för hela Swerige.
Af desia solklara och helt naturliga skäl, mäste
jag bestrida all splittring af sambandet emellan gisto.
rätts- och arfSrättslagarne, och dä det desiutom i wärl
land skulle wara ett groft förnärmande af mannens
medborgerliga förmäner, att förminska hans sä wal
arfs- som gifto-räkt, fä torde Ancker» ?äl88ou8 i
detta ämue wäckta motion lemnäs utan allt afseende,
sä mycket mera, som densamma saknar all bäde rätts-
Den 27 Februari. YL
och billighetSgrund, hwaremot jag yrkar wära nu
gällande Arfs- och GiftorättS-LagarS oförändrade bi¬
behållande i deras, för wär generation, utmärkt goda
och ytterst tydliga skick, Stockholm den 20 Febr.
183-j.
^.ncker-s ^.rickarsson
frän Westeräs Län,
Härmed förenar sig
, Dars karsson
frän samma Län.
Häruti instämde Drio karsson frän Gefleborgs
Län, samt kolian Drile Larrsson med flere frän
Wermland,
l^ils Insulin frän Stockholms Län ingas ett
Anförande, sä lydande:
Dä wid denna Riksdag fräga äter blifwit wäckt
om lika arfsrätt ät frälsemans och bondes son örs¬
dotter, sä, och till afwär-ande af detta wädliga
försök, som för framtiden skulle undergräswa Bon¬
dens wälmåga och troligen ställa hans representations¬
rätt i fara, sär jag, för att motwerka detta, anföra
de reservationer, som i sista Riksdagens Lag-Utskott
framställdes as Herr krintronskolck och ^riksdags¬
mannen L, k. Dunckstroni frän Westerbotten, dä
denna fräga der förewar.
Den förste yttrade: "Enar de skäl, som ligga
till grund för Utskottets tillstyrkan om upphäfwande
92 Den 27 Februari.
af skillnaden i arfsrätt för arfwingar as olika kön,
efter mitt omdöme icke aro tillräckligt talande för bifall
till denna i wart lagstiftningssystem djupt ingripande
förändring, har jag ansett mig icke böra med min
röst biträda ett sädant förslag, utan får enot dek»
samma mig reservera. Alt här »vidlyftigt framlägga
motiverna för denna min reservation, synes mig icke
»vara behöfligt da, pä sätt Utskottet ganska riktigt an.
märkt, ämnet i hela desi »vidd förut är, bäde af Rk-
kers Ständer och Allmänheten, sä tillräckligen kändt och
öfwerwägadt, att intet nytt derutinnan a ena eller andra
sidan kan sägas". Den erinran torde således här »vara
tillfyllest, att man icke bör glömma, det den olika arfs-
rätten leder sin upprinnelse icke blott fran politiska om»
ständkghcter, utan äfwcn fran den i rättöläran godkända
regeln, att rättigheter och skyldigheter böra till hwarandra
sta uti ett jemförlig» förhållande. Och dä man icke utan
äfwentyr att rubba grundwalarne för all samhälls--
inrättning, lärer kunna bestrida, att mannens pligter,
sä »väl i medborgerligt hänseende, som i hans egen»
skap af make och Fader, äro längt mera widsträkta
och answarssulla än qwinnans, enär det nemligen är
mannen, som stall »värda Statens angelägenheter,
som med uppoffring af sitt lif är pligtig att sörswara
Fäderneslandet mot utländskt »väld, och som, enligt
naturens lagar, är owilkorligen förbunden, att säsom
husfader försörja maka och barn, samt bekosta desio
sednareS uppfostran; sä »vägar jag för min del tro,
att den större arfsrätt, som frän äldsta tider tillbaka
»varit mannen förunnad, utgör en naturlig följd af
detza hans högre förbindelser inom samhället, och att
den, säsom sadan, oförändrad bör bibehäkas, utan
Den 27 Februari. YZ
afseende pä de undantagslagar, som i detta fall exi¬
stera, och hwilka jag icke kan betrakta annorlunda,
än såsom alster af tillfälliga händelser, da ögonblickets
känsla förmätt göra sig gällande framför de grunder,
hwarcftcr de olika könens medborgerliga pligter och
rättigheter egentligen böra mätas och bestämmas,
Derefter Imnäström framställde t "Jag har ef
deltagit i Högloft. §ag°UtstottetS Betänkande, Säsom
motbjudande, orättwis och skadlig, sramstär för mig
den lika arförätten emellan son och dotter , uti sitt
tillämpning inom den medborgareklasi den närmast
rör, nemligen Bonde-Ständet. Bondesonen inwigeS
uti sjelfwa födseln ät en kungare möda än dottren.
Säsom barn, gungad pä faderligt eller moderligt knä/
erinras han redan derom, Bland mödorna och ar¬
betet uppwäxer han och blir man. Fäderneslandets
tjenst fordrar det, och han mäste genast tillgripajwap-
net, lemna den faderlig» hyddan och såsom soldat in-
träda i lederna; han mäste fördraga alla fälttägetS
olägenheter; stiljd frän hemlifwets lugna förhällandett
mäste han möta alla krigets faror, medan systren o-
störd njuter alla lifwetS beqwämligheter, Kanhända
äterser han hembygden; men det är ej denna rasta
yngling, som derifrän utgick, det är den sjuklige, sä-
rade krymplingen, den trötte krigaren, som hemkom¬
mer; och nu stall han dela arf med den med mö-
dorne och faran föga bekanta systern. Är detta rätt-
wist? Nej! mitt hjerta ogillar en lagstiftning, som
glömmer och förbiser den tunga mödan, de wador och
försakelser, som i samhällölifwet möta mannen och
göra honom lika lottad med den i hemlifwets qwalnr
94 Den 27 Februari.
utwecklade qwinnan. Inför nationen, hwars ombutz
jag är, inför samtid och efterwerld, som skola bedö-
ma mitt handlingssätt, förklarar jag, att för mitt
hembygd, den nordligaste delen as riket, som mäste
wara beredd att först träda den parusande fienden
under ögonen, ar den föreflagna lagstiftningen icke
allenast olämplig, utan äfwen i högsta grad skadlig.
Dä den uppwäxande bondesonen der är nog lycklig
att fa lemna sin arbetskraft till stöd ät en wacklande,
trött och äldrig fader, han mäste dä ofta tjena utan
lön, dä systren, merendels bittida och med stor kost¬
nad för föräldrarne bortgift, är främmande för de
uppoffringar as utsigter för sin framtid, brödren i
hemmet mäste underkasta sig. Mä man annorstädes
le deråt. I wär nord sluta wi osi ännu med för-
troende till det ord, som lärer: "att mannen är qwin»
nans hufwud och att han skall wara hennes förman".
Sä länge wär eonstitution, wära samhällslagar runde-
ligen tillägga mannen brorslotten i uppoffringar för
Fäderneslandet; fä länge mannen ej kan lemna den
större andelen i mödorna och samhällsbestyren, fä mä
han äfwen i Ärfdabalken bibehålla den dubbla andel
i ars efter en fader, hwars älderdoms stöd, efter en
moder, den han huldt omfattat, och genom sin an¬
strängda arbetskraft räddat frän armod, och bibehällas
wid den ärfda jordtorfwan. Jag slutar denna reser,
vation, med förklarande af den öfwertygelse, att, om
än tiden skulle brädskande wilja antaga den nya la.
gen, äterstär likwäl wköhetens, förhastandet och mist.
tagen lugnt hejdande kraft, och jag har ett innerligt
förtroende till kraften, dä den tillhör Konungen. Mä
min ringa framställning wara en warning till mina
I
Den 27 Februari.
95
medbroder, fäderneslandets jordbrukare. Wara för.
fader och wi sjelfwa hafwa befunnit ost wäl af det
bepröswäde gamla lagbudet. Waktom ost för det nya
obepröswade, som will uttränga det förra.
Jag anhäller, att detta anförande mä åtfölja
remisen af de wäckta motionerne till wederbörligt Ut¬
skott. Stockholm den 17 Febr. 1834.
kis. Insulin,
Riksdagsman fran Stockholms Län.
Härmed förenade sig dan ?6tter .fängson och
öfrige Riksdagsfullmäktige frän Stockholms Län.
Widare ingäfwos följande Anföranden:
Af Iohannes dollsnsson frän Bohus Län:
Till den af Anders kälsson frän Jönköpings
Län wäckta och af kettel' kei-sson frän samma Län
understödda motion, om förändring i nu gällande arfs¬
rätt för Frälsemans och Bondes barn, sä att son
ock dotter skulle ärswa lika, kan jag ej annat än
afstyrka bifall.
Skälen mot antagandet af denna förut före.
flagna, men ogillade, nya arfslag, hafwa af sä mänga
sakkunnige män redan blifwkt framlagde, att jag in-
galunda tilltror mig derät gifwa nägon närmare ut-
westling; hwarföre jag ock för närwarande ätnöjcr
mig med att endast erinra om de wigtigaste betänk,
lighctern-, som, för införandet af det projecterade stad.
96
Den 27 Februari»
gander möra. Motivnärerne hafwa wäl blott ifra-
gasatt upphäftvandet af olikheten i arfsrätt för arf-
winger af olika kön, men deras förslag asser dock en
i wart lagstiftnings-system djupt ingripande förän,
dring. Det ar icke allenast nu gällande lags stad¬
gande» om arfsrätt, som skulle undergå omstöpning,
(ty genomförandet af en sä partiel lagsörändring mä
wäl ingen enö föreställa sig såsom möjlig,) uran det
ar föreskrifterne rörande alla de civila rättigheter,
hwilka med den nämnde äga ett närmare eller sfer»
mare samband, såsom: morgongäfwa, giftorätt,
wederlag för under äktenskapet försald
odaljord, fördel af bo oskifto, tageldtt och
lösningsrätt wid arf, bördsrätt, testamente-
rätt rm m. Alla detza rättigheter aro, i deras
närwarande skick, sa rotfästade och grundade i wär sam»
hälls-inrättning, att en rubbning deraf icke, utan swära
följder tärer kunna widtagas, hwadan den största war-
samhet och omtanka wid hwarje förändring är nöd-
wändig» Onekeligen utgöra de nu till upphäfwandö
ifrägaställde lagbestämmelserna de wigtigaste momen-
terna i war civila lagstiftning, och deras förkastande
fordrar just derföre, mer än de öfriga delarne i wär
Civil-lag, ett moget öfwerwägandc, ett pä de nog,
grannaste forskningar grundad! omdöme, huruwida
nägon förändring är af tidsandan och förhällandcrne
inom den samhällöklatz, hwilken de närmast röra,
werkligen pakallad, jemte säkra rön, huruwida de nya
stadganden, man har att sätta i stället, medföra den
rättelse och förbättring, som dermed äsyftas. Innan
detta är gifwet, hwilket jag, för min del, ännu ej
kan
Den 27 Februari. y7
kan erkänna, och förinnan den länge förberedda all.
männa lag-revisionen kommer att af Rikets Högloft.
Ständer företagas, tror jag, att all åtgärd till
den begärda partiella lagförändringen bör förblifwa
hwilande.
Wk hafwa hittills icke den bästa erfarenhet af
de splittrade förändringar 1734 ärS Lag falt under¬
gå; ännu flera npa tillsatser torde sorgfälligt böra
undwikas. TestamentSrätten, som mähända kunde
tala någon utwidgning, lärer tills widare tillräckligen
afhjelpa den vfwerklagade ojemnheten i arfsrätten.
Detta anförande torde fa åtfölja de bordlagde
Memorialerne i ämnet, till Lag-Utffottet. Stockholm
den 24 Febr. 1834.
ck. ckolmnsson.
Riksdagsman fran Oroust
i Bohus Län.
Ofwanstäende yttrande biträder jag till alla
delar. Vt 8ujira.
O. Lvensson»
Riksdagsman för Inlands
Nordre Härad.
Af ckolma WHunä. fran Wcster-Norrland:
Da twenne af Hederwärda Ständets ledamöter,
^nclerg käl880ir och dotter ksr880li fran Jönkö,
pings Län, nog owäntadt, ater till Ständets öfwer.
2:dra Bandet. 7
98 Den 27 Februari.
läggning a nyo uppkastat densäwalwid revolutionS-
Riksdagen or 1809, som senare Riksdagar ventilerade
frägan, om ändring i 2 Cap. Ärsda-Balken, hwari-
genom dotter skulle tillerkännas lika arfsrättighet som
son, hwilken fräga wkd sista pleni-dag, pä siere leda-
möters begäran, lades pä bordel, och således denna
dag torde komma att a nyo föredragas, sär jag, för
att bewaka mine Committenters urgamla lagliga rät¬
tigheter, emot denna motion pa det högsta protestera
och det bland annat af följande skäl: Bondens söner,
åtminstone i wär kalla och arbetSswära nord, hinna
knappt bliswa halfwuxne, förrän de mäste göra fa-
drcn sölje, att ifrån sörsta wärdag hela sommaren
och hösten igenom, sä länge ofruscn mark warar, äf-
wen i regnwäder, ständigt wara spsielsatt med de för
hemmanets häfd nödwändiga göromål, stängning, dik¬
ning , odling, timring, fiskeri med mera, och hela
wintren om, med skogsarbete, bestående i huggning af
bränsle, hus- och byggnadstimmer, takwcd, gärdsel,
tjarutorf, sägtimmcr och pä mänga ställen kolwcd,
samt desie cffecterö hcmforölande och beredande till
andamälct af hwart särskildt stag, sä att föga ens
i den strängaste winter och yrwäder medgifwcs, att
nägon dag för honom sä bliswa hemma inom huset;
-ä deremot döttrarnc, ehuru icke alldeles äret om, äro
befriade frän tyngre arbeten, deribland den egentliga
boskapsskötseln, blifwcr det dock alltid deras efter na¬
turen lindriga lott att inom huset förrätta sina lät¬
tare sysilor med tillreda lin, spinna, wäfwa, sticka och
sy, m. m. LäggeS nu härtill ben största af alla om-
ständighcter, att en son, och hwar efter andra upp-
wäxande söner, wid uppnående af 20 ärS alder, owil-
Den 27 Februari. 99
korlkgen är pligtig att i bchofwckS stund tvaga sitt
lif för Fäderneslandets förswar, och att döttrarue,
som emedlertid till sin drygare och mängfaldigare be¬
klädnad icke allenast medtagit det mästa as de inom
huset tillwerkade »väfnader, utan jemwäl med föräl-
drarnes stundom halfwa misinöfe, förmatt dem köp»
något af de sä kallade handelswaror och tyger af flere
slag, hwilket allt medtager evntanter, da deremot fö»
»erne merendels fä wara belätne med gra, eller swart
och blafargade »vadmalskläder, hwilka aro ojemförli-
gen mindre kostbara. När också nu härtill kommer,
att åtminstone, efter en dek orters plägsed, -öttrarne
»vanligen fa kostsammare bröllopp än sönerne, sä lä¬
rer wara mer än mycket upplyst, att wara gamla
wise förfäder, som stiftade den för 100 är sedan an-
ragna Landslagen, och hwarmed Bonde-Stander allt
sedan med fullt bifall sett sig wara lycklige, icke heller
nu onödigtwis i den delen bör undergå någon förän¬
dring, utan anser fag wär skyldighet fordra att lemna
denna arfsrätt lika oförändrad till wära söner, som
wi den af wära förfäder erhällit, sä framt wi wilja
rmdwika att icke allenast af samtiden, utan ock af en
senare esterwerld, och sedan wi arv multnade i graf.
wen, ädraga ost deras grundade suckar och förebråel¬
ser, samt wid wär återkomst till hemorten wäga rak»
wära Committenter. De föräldrar, som wilja göra
sina döttrar berättigade kill lika arf som sönerne, äg»
ock, hwad aflinge-jord och lösören angär, i alla fall
dertill full rättighet, genom gäfwobrcf och testamenten»
I anseende till hwad jag således anfört och än¬
nu mera kunde tilläggas, sär jag pä det högsta be¬
400 Den 27 Februari.
strida nämnde motion om ändring i arfStägt, son och
dotter emellan, och att, dä förmodligen denna fräga
nu lika litet, som wid föregående Riksdagar, kan
winna Hederwärda StändetS bifall, torde Hederwär-
da Bröderne, som motionen wäckt, wid närmare efter¬
sinnande finna fig wid att lata densamma förfalla,
för att dermed icke onödigtwis bcswara bade Stand
och Utskott. Stockholm den 17 Febr. 1834.
I. l.. Wiklunck.
Härmed förena sig undertecknade:
Närten88»n 8vsn kon88on
fran Jemtlands Län. fran Herjeådalen.
Olof OIo5s8on och Tlik M!380N frän Jemtland.
Rörmark ?or Hiiickrik880ir
frän Westerbotten. frän Norrbotten.
Med detta anförande förenar sig äfwen
k. O. Oalilloerg
fran Wcster-Norrland.
Af I^ar8 IIan880ir frän Bohus Län:
Ständöbröderne ^Vnck6r8 j?al88on8 fran Jönkö¬
pings Län och Mattor ?L, 880N frän samma Län, samt
I.ar8 Oe^6liu8 frän Stora Kopparbergs Län hafwa
ä nyo wäckt motion om ändring af i:sta §. i 2:dra
Cap. Ärfdabalken, i sä matto, att skilnad i arfsrätt
för arfwingar af olika kön skulle totalt upphafwas;
denna fräga har wid sista Riksdag warit sa grund¬
Den 27 Februari. 10 t
ligen pröfwad och afgjord, och de Hederwärda män,
som da talar för Swensta Allmogens urgamla rät.
tigheter, hafwa sa kraftigt utwecklat och wedcrlagt
denna fräga, att man nu med stal aldrig bordt kunna
aterwänta den, sa mycket mindre som ingen lärer
kunna pasta, att detta ar af nöden päkalladt. He¬
derwärda Bröder! jag erkänner uppriktigt att ingen¬
ting mera kunnat sära mitt hjerta, an föreställningen
af bifall till denna lagförändring, och jag ryser för
att gä den dagen till mötes, dä jag stnlle äterwända
till min hemort och medföra underrättelse till hembyg.
dcns söner, att jag samtyckt till afstaffande af de rät¬
tigheter, som ät dem af förfäders förfader warit
förwaradc.
Erfarenheten har osta wisat, att dä man i
grund upprifwit en lag, för att densamma förbättra,
sä har den ofta förwarratS; wi mä derföre icke tro,
att wi i allo äga högre insigter i lagstiftningen, an de
män, som stiftet »var nu gällande lag. Hwad ifrä-
gawarande amne angar, sä har tiden icke kunnat werka
någon förändring, lika sä litet som det hädanefter kan
ste, ty detta lagbud star i det heligaste samband med
mark samhälles beständ, med wart yrke och wär na-
ringsförmäga; sä att i samma stund detta upplöses,
fruktar jag billigt, att war samhällskropp erhåller en
obotlig stada. Förgäfwes skulle wi dä påräkna der
biträde för närwarande och det stöd i ålderdomen,
som wi as wära söner billigtwiö hafwa att »vänta,
och hwarigcnom mänga af dem »verkligen gjort sig
förtjenst den arfslott de erhålla; men förgäfwes ma
jag söka uppräkna alla de olägenheter, som af bcrör-
102 Den 27 Februari.
de lagförandrkng blefwe en följd. Jag hoppas de af
manga Ståndsbröder, lika med mig, skola inses.
Det torde någon tänka, att jag icke hyser sam.
ma ömma fadershjerta för min dotter, som för min
son, men harpa swaras uppriktigt, att jag detta gör,
erch att jag äfwen högaktar det qwinliga könet; men
da, efter min oförgriplig» tanka, den äsystade lag.
förändringen oundwikligen skulle med tiden werka wart
Stånds undergång, och följakteligen äfwen g winn o-
könets af samma stand, sä kan jag icke emot denna
min öswertygelft dertill samtycka, allraminst som icke
ett enda skal kan förewisas, ledande till brhofwet af
denna förändring.
Det är ju bade man och qwknna o-etaget, att,
utom arfwejord, meddela sine barn hwad de behaga;
har en dotter gjort sig förtjent as sina föräldrars
aktning, sä lära de icke heller underläta, att, efter
lid och omständigheter, lemna henne hwad henne ska-
ligen bör tillkomma; ja, erfarenheten har ofta wisat,
att hon bekomwit mycket mer. Detta får dock ske,
efter hwars och ens godtycke och behag; men att upp-
häfwa en lag, som öfwer tusende är warit af Swen-
ska Allmogen och Frälseständet, till deras synnerliga
nöje och »vältrefnad, efterlesd, anser jag icke billigt.
Jag bestrider i allo den förberörde lagförandring och
äberopar till ytterligare skäl derför, hwad Ständs,
brödren Lsngt frän Örebro Län wid sistlidne
Riksdag i ämnet anfört, och som finnes antecknadt i
StändelS Protokoll, bandet 6:te, pag. 658, och ban.
det yrde, pag. 296» Äfwensom Herr krilULensköläs
Den 27 Februari. 103
reservation mot Lag-UtstottetS da gifna betänkande.
Anhallandcs jag för öfrigt, att detta mä fa motko»
nerne åtfölja till Lag-Utstottet. Stockholm den 25
Febr. 1834.
I.ar8 I1an88on
fran Bohus Län.
Af Mls Vernon fran Södermanland:
^nclei'8 l?äl88vn och Vetter V6I-880I1 fran Jönkö¬
pings Län hafwa uti redan aflemnade motioner yrkat
upphäfwande af den lag, som tillägger frälsemans och
bondes son större arfslott än dotter. Bchofwet af
en sadan pä all billighet grundad lagförandring har
redan länge warit insedt; och jag instämmer derföre
fullkomligt, M nyssnämnde Motionärers förslag.
Men da giftorätten star i närmaste samband med
arfsrätten, och motionerne icke innehålla något förslag
tik undanrödjandc af den olikhet, som annu rader wid
fördelning af giftorätt i frälsemans och bondes bo,
får jag, k sammanhang med hwad suders Valdon,
och Vetter Vernon yrkat, och under åberopande af
de utaf ^näei'8 Valdon anförde skäl, wördsamt
förestå, att, med ändring af hwad derom i 10 Cap.
Giftcrmals-Balken finnes bestämdt, det lagstadgande
mä meddelas, att den gemensamma egendomen i fräl¬
semans och bondes bo stall tillhöra mannen och hustrun
till halsten hwardera, och att all olikhet i gifto.
rätten följakteligen upphörer.
Om den olika arfsrätten afstaffas, anser jag dock
broder, i händelse han medsyster kominer^ akt dela
104 Den 27 Februari.
en arsfallen landtfastighet, som icke kan, med iaktta»
gande af Försatkningarne om besutenhet klyswas i
flere lotter, skäligen mä anses berättigad att utan
lottning behålla fastigheten, emot bet han för systerns
Lel erlägger en fullt motswarandc löseskilling, som,
i brist af äsämjande, bör genom laga »värdering
bestämmas.
De rättelser, som, till följd af förslaget om lika
giftorätt, blifwa nödige uti stadgandcrne i Cay.
Giftermälsbalken, rörande betalning af makars skulder,
torde, derest förslaget winner bifall, Högloft. Lag-Ut¬
skottet, till hwars behandling omförmälde frågor lära
öfwerlcmnaS, sjelf föreslå; och da rättigheten för
hustru, som öfwerlefwer mannen, att af hans en»
skilda del i boer åtnjuta Morgongäfwa, leder stn
upprinnelse ifrän och innefattar en slagö modiffca»
tion i den Lag, som tillägger hustrun mindre an¬
del i boet än mannen, hemställer jag wördsamt, om
icke, i händelse nämnde lag asskaffas, morgongafwa
bör, såsom i sädant fall saknande grund, helt och hållet
förswinna. Stockholm den 49 Febr. 18Z4.
klils bensson
frän Södermanland.
Och af l?ar ckolwson frän Oland:
^näol-8 kälsson frän Jönköpings Län har uti
ingifwer Memorial yrkat den ändring uti 2 Cay.
1 §. Ärfda.Balken, att Frälsemans och Bondes son
och dotter mage ärfwa lika. Jag delar ^Lnäers
Olssom ästgt, men inser möjligheten deraf, att frä-
Den 27 Februari. 105
gan tilläfwentyrs kan anses i sadan morr beroende pä
bestämmelse och utweckling i det hela af läran om
skillnad emellan ars och aflingejord och hwad dermed
i alla afseende» äger gemenffap, att den synes icke
kunna för sig särskildt afgöras; och jag har derföre
welat framställa ett förslag, hwarigenom de föräldrar,
som insett obilligheten af den lag, hwilkcn gynnar en
son framför dotter, för utöfningen af deras ädla
känsla, icke mage finna något hinder i positiva
lagen.
Frän den allmänna regel, att en persons rät¬
tigheter och förbindelser upphöra med döden, skulle
kunna slutas dertill, att man icke äger förordna om
den förmögenhet man efterlemnar; men i den mon
menniskoslägtet tilltagit i bildning och upplysning,
samt menniskan genom arbetsamhet och flit förmatt
sörwärswa egodelar, har man börjat respektera hen-
nes fria wilja om anwändandet deraf; och salunda
har rättighet till testamenten uppkommit; men denna
rättighet, utgången fran en positiv lag, bör till sin
gräns af henne bestämmas, och den har äfwen pä
särskilta ställen warit olika. Att den icke har samma
grund, som den för arfsrätt, är således klart, och
att sä äfwen wid lagstiftning hos ost warit ansett,
inhcmtas sä wäl wid jemförelse af stadganderne om
arfs- och testamentsrätt i ftäderne, som ock af Lag-
Utskottets sista Riksdag medeldte förslag till ändring
af 4 §. 17 Cap. Ärfda-Balken.
Om salunda är afgjordt, att testamentsrätt i
allmänhet kan af lagen medgifwas, utan rubbning af
106 Den 27 Februari.
karan om arf, bör undersökas, om denna rättighet
bör sträckas äfwen till arfd fastighet ä lander. För
det närwarande suspenderar sag mitt omdöme i detta
fall, fa utsträckt; men dä frägan endast rörer barn
och bröstarfwingar, synes twifwclsmälet lätteligen häf-
was; ty de skäl, hwilka grundlagt stadgandet om o-
lika fördelning emellan son och dotter af Frälsemans
och Bondes förmögenhet, arv, pä sätt uti Anders
kälssons ofwan äberopade motion wisas, längesedan
häfne; och jag anser alltsä lagstiftaren utan betänk,
lighet kunna möra den naturliga känslan hos föräl-
drar af lika ömhet och kärlek för stna barn, utan
afseende pä kön, samt yrkar derföre den rättelse och
tillägg uti i §. af 17 Cap. Ärfdabalken, att det ma
warn frälseman och bonde tillätet att, genom testa,
mente, emellan stna barn, utan afseende pä kön, lika
fördela all sin qwarlätenskap, och Medes äfwen den
arfwejord a landet han esterlemnar.
Remisi hära till Lagutskottet torde meddelas»
Stockholm den 20 Febr. 1834.
?er /onsson.
Riksdagsfullmäktig för Ölands
Södra Mot.
Nils Masson frän Malmöhus Län: De skäl,
som blifwit anförde emot den ifrägaställke Lagförän.
dringen äro wisierligen talande; men jag anser det
mindre lämpligt att nu afhandla denna fräga, dä det
bör wara att förmoda, att det nya Lagförslagets fö¬
retagande till granskning icke länge kan uteblifwa.'
Den 27 Februari. 107
^Nl1er8 Nilson fran samma Län: Jag har
ivid sista Riksdagen yttrat mig emot «n dä förestå-
gen enahanda förändring, och jag är annu af samma
tanka. I öfrigt instämmer jag med iMs Nän88on.
lukvs Mn88on frän Malmöhus Län förenade
sig med ?sll8 Nän88on, och Ou8taf 6u8tal88on
fran Södermanland yttrade sig wara ense med Riis
korkon.
Diöcusikonen förklarades wara stutad; hwarefter
^.nder8 ?äl880N8 och kottar ^ÖN880N8 Memorial,
åtföljde af de dcröfwer afgifne yttranden, remitterades
till Lag-Ulstottet.
Ständer ätstildes kl. 2, för att ater samman¬
träda kl. 6 i eftermiddag.
klennlli fortsattes kl. 6 eftermiddagen.
Föredrogs a nyo Expedktions.Utstottets, sedan
den 24 i denna mänad pä bordet hwilande Betän¬
kande N:o 3, men blef, efter nägra Ledamöters be¬
gäran, ytterligare hwilande pä bordet.
Jngäfwos följande Memorial:
i:o Af ^ucl6i3 Li-i88man frän Skaraborgs Län:
Uti Skaraborgs Län har Konungens Befallnings-
haswande widtagit en sadan reglering af ssjutsnings-
108 Den 27 Februari.
skyldigheten, att hällffjutsen pä de flesta stallen och i
allmänhet upphört med den i December förlidet är.
Man borde wäl tro, att de frän hallffjutsen salunda
befriade hemman i stallet fatt sig älagdt, att, pä ett
eller annar satt, deltaga k reserwffjutsen; men sädant
ar ingalunda förhällandet. Reserwlagen utgöra nu
ensamme hela ffjutsen, utan ringaste bidrag eller ersätt¬
ning af dem, hwilka förut genom hällhästar deri
deltagit. De beswär, hwilka öfwer -esie Konungens
BefallningShafwandeS ätgärder blifwit i Kongs. Kam-
mar-Collegium anförde, äro ännu icke pröfwade, ehurn
en del deraf, för mer än ett är sedan inkommit. Ni
kännen nogsamt, mine wärde Medbröder! huru tryc¬
kande och för jorbrukct menlig gästgifweriffjutsen är,
i wänlig ordning utgjord. Jag bchöfwer således icke
nämna att den, efter de hällffyldiges totala befrielse,
mäste, för de äterstäende eller reserwen, blifwa en
odräglig börda. Jag anser mig göra större delen
af Sweriges Allmoge till wiljcs, dä jag nu förestår,
art ffjutöningsbeswaret ä lander werkställcs genom
entreprenad, till hwars tillwägabrkngande alla, sä wal
häll. som rcscrvffyldige, böra gemensamt bidraga. Den
lättnad jordbrukaren häraf skulle erfara, wore i syn¬
nerhet den, att, under den tid hanö dragare äro för
jordbruket mest oumbärliga, icke behöswa öfwergifwa
plogen eller sädeslasiet, för att fortskaffa resande, hwar-
wid, särdeles pä längre skjutshåll, de genom arbete
redan förut utmattade hästarnc ofta sä medtagas, att
de pä nägon tid icke kunna i arbetet anwändas. Jag
har anfört detta, såsom det mest i ögonen fallande
exempel, ehuru, dä bonden större delen af äret, för
jordbrukets behöriga gäng, är i behof af sä wal sitt
Den 27 Februari. ioy
folk som sina kreatur, skjutsningsbeswäret alltid skall
falla honom tungt och olagligt. Genom förenämnde
anstalt skulle bonden jemwäl, till stor fördel för åker¬
bruket, kunna minska antalet af de kostsamma och
ömtaliga hästkreaturen, samt öka ladugarden.
Jag anser en skälig förhöjning af skjutslega»
wara af behofwet päkallad, antingen skjutsen kommer
akt utgöras genom entreprenad, eller pä gamla sattet.
I förra fallet skulle sa mycket mindre tillskott af de
sksutsande erfordras, och i allt fall wore denna lilla
> lättnad, för den mest betungade delen af nationen,
icke ur wägen.
Derest mitt förslag, emot min förmodan, icke
skulle winna afseende, sä torde någon föreskrift wara
nödig, för att rätta och för framtiden förekomma
sädane åtgärder, som den Konungens Vefallningshaf-
wande i Skaraborgs Län widtagit, och hwilken jag
här ofwan omnämnt.
Om remisi till »vederbörligt Utskott af hwad jag
salunda, pä grund af Committenters uppdrag, anfört,
derom anhäller jag wördsamt. Stockholm den 24
Februari 1834.
H,. Brissman.
2:o Af ^.nckers ^.näersson frän samma Län:
Wördsamt Memorial!
Wid de undersökningar om hällskjutsens indrag¬
ning, som, i öfwerenöstämmelse med Rikets Ständers
.liv Den 27 Februari.
wid sista Riksdag i underdånighet framställda önskan,
blifwit af Kongl. Maj:t, genom Circulair den 11
Februari 1832, i Näder anbefallde, har man allmänt
hört klagas öfwer den ökade tunga, som, i mon af
hällffjutöningenS minffning, drabbar de reservskjntöskyl-
dige, utan annan ersättning för detta tillökade beswär,
an befrielse fran Kronoskjuts, hwilken i fredstid är
ett föga känbart onus. Den ojemna fördelningen af
skjutöningsbeswaret ar synlig och erkand, och i följd
af loeala förhållanden, ar den för wisia hemman
werkelkgen tryckande, utan att sädant pä annat sätt
lärer kunna förswaras, an genom åberopande af nöd--
wändigheten att bibehålla skjutsningsanstalten, som,
oaktadt senare tiders upplysning och erfarenhet, annu
fortfar att utgöra en af de bördor, hwilka, utan sken
af billighet, trycka jordbruket. Det lämpligaste och
mest rattwisa wore utan twifwel, att häfthällningen
wid skjutsstationerna öfwertogs af entreprenörer, emot
tvist ersättning, i händelse förhöjd skjutslega ej kunde
göra tillfyllest, hwilken ersättning af allmänna medel
borde utgå, pä det alla famhällsklaster dertill mätte
bidraga, och jordbruket, som af anstalten oemotsäglig
gen njuter minsta fördel, lälunda lättås; men dä en
sa hufwudsaklig för närwarande möjligen skulle möta
alltför mycket motstånd, torde man ännu böra hälla
sig wid förslag om jemkning emellan de i narwaran»
be tidpunkt skjutsningsskyldige hemman. En fädan
jemkning ar wäl redan, genom Kongl. Maj:tö Nä«
diga Circulairebref den 30 December 1824, päbjuden;
men med fädane wilker, att all werkan af påbudet
hittills uteblifwit. Man har nemligen förutsatt, akt
skjutöentreprenaderna skulle tilltaga, dä de wid oliks
Den 27 Februari. m
gäftgkfwerker utgående contanta bidragen borde sam.
manräknas och pa alla stjutSnkngSstyldige inom Hä¬
radet fördelas; afwensom att a de ställen, der reserv,
skjutslaget kunde, utan biträde af hallskjutSskpldige,
bestrida all ssjutSning, en ersättning af de senare
borde reservlaget genom Konungens Brfallnkngshaf-
wande bemedlas. Nu hafwa skjutS-entreprenaderne
ingalunda tilltagit, utan minskats, och de hållskjuts,
skpldige hafwa, med åberopande af Kongl. Förkla.
gen den 11 December 1766, undandragit sig all
wcdcrgällnkng till reservlagen, för befrielsen fran
hållskjuts.
Om man derföre will påräkna någon werka»
af det Kongl. Brefwet 1824 och en jemnare fördel¬
ning af skjutöningöbeswaret hemmanen emellan, tror
jag påbudet om de skjutöfrie hemmanens ersättnings-
skyldighet böra wara ^vilkorligt, och de hinder, som
i Kongl. Förklaringen 1766 innefattas, böra undan-
rödjas; äfwensom att Konungens Befallningöhafwande
erhålla Nådig befallning, att, efter wcdcrbörandeö
hörande, inom hwarje Härad särskildt reglera och
bestämma de contanta bidragen, som till de skjutsan¬
de hemmanen af de skjutSsrie böra utgå. Jag före.
star alltså, att underdånig anhållan härom mätte till
Kongl. Maj:t fran detta och respcctive Mcd-Standen
framställas; likasom om skjutölegans, af flere repre,
sentanter wid detta Riksmöte redan förestagna för-
höjning, hwarsörutan de i hela skjutswäsendet i
framtiden päräknade fördelaktiga och ändamälöenliga
förändringar icke lära wara att sörwänta.
112 . Den 27 Februarl.
Jag anhäller om remitz häraf till wederbörligt
lltstott. Slockholm den 24 Febr/ 1834.
^nä6,8 ^Nll6rS80N
Riksdagsfullmäktig för Wadsbo Härad
af Skaraborgs Län.
Z:o Af Olof 8ven8son fran Bohus Län:
Wördsamt Memorial!
Bade wid denna och nästföregående Riksdagar
har fran åtskilliga orter behofwet af ytterligare jemk¬
ning och förbättring i Roteringöbeswaret med skäl
blifwit framstäldt, såsom ett för landet wigtigt äm.
ne; men annu har detta behof ej blifwit fullkomli¬
gen afhulpet.
Till de fortfarande olagenheterne hörer Stam-
roternas större tunga, genom anskaffande och under¬
hall af Soldattorp, utan motswarande ersättning af
utrotarne.
Fordom, da delägare inom en rote hade sin
utmark gemensamt, eller i samhällighet, wörö tor-
pen wanligtwiS belägne a sadan odelad mark, och
stamrotarne följakteligen mindre betungade deraf; hwa-
dan ock den derefter proportionerade ersättningen,
som utrotarne till stamrotarne skulle utgifwa, oftast
blef ganska obetydlig. Men i sednare tider, efter
det laga stiften pä de flesta ställen öfwergatt bade
in- och utägor, har förhållandet härmed blifwit all-
deles
Den 27 Februari.
113
beles förändradt, ty mangen har derigenom, till icke
ringa mehn, fakt Soldat-torp pä sina inägor, utan
att likwäl erhålla större ersättning af utrote, an ben
aldre öfwercnskommelsen, med afseende pä torpets dä
»varande lage, bestämmer. Genom rättegångar har
sällan någon rättelse härk kunnat winnås, enär ett
gammalt, emellan stam- och utrote em torpet afsku-
tadt kontrakt manligen legat i wägen.
Dä lkkwäl denna, till det mesta i senare tider,
för stamrotar ökade tunga, känbar synnerligast i de
orter, der hemmanen hafwa smä och inskränkta ägor,
rättwisligen fordrar lindring; fär jag wördsamt före-
flä, att, utan afseende pä förut ingängna contractcr,
utrotar mä förklaras skyldige att, i män af deras
hemmantal och efter uppskattning af Soldattorpens
afkastning, antingen in natura eller efter markegängö-
pris, ärligen till stamrotarne utgiswa ersättning för
det större beswär, de af dylika torp mäste widkännas;
anhällande jag om remisi häraf till »vederbörligt Ut.
skott. Stockholm den 22 Februari 1834.
O. 8v6N850N,
Riksdagsman för Inlands
/ Nordre Härad.
4:o Af samme Olok 8ven88vn:
Wördsamt Memorial!
Säsom jag ar uppdragen af »nina hemmawa»
rande Committenter, fär jag för mina hederwärda
2:dra Bandet. 8
414 Den 27 Februari.
Representanter följande mina tankars yttrande till-
käunagifwa, att churuwäl alla andra Kronoposter,
som utgöras af allmogen, blifwa af Statens medel
godtgjorde för deras beswär och möda; men de sä
kallade brefbärare hofwa alldeles hittills saknat all
»vedergällning för deras dagliga beswär; och pä grund
häraf pastor jag, att de som hafwa brcfbäringöffyl-
dighetcn sig älagd, mätte blifwa af allmänna medlen
eller andra medel skäligen ersatte; och dä denna bref-
föringsskyldighet alltid fär »vidkännas af de wid lands-
wägarne boende, eller der brefstationen är utsatt, och
andre hemmansegare aldrig blifwa älagde denna nog
Leswärliga post, sä utröncs dermed, att alla medbor¬
gare icke fä draga lika tyngd af medborgerliga skyl¬
digheten Detta anförande anhäller jag mätte före-
nas med Lamuel .4ul1ei88on8 frän östergöthland pä
bordet liggande Memorial, och remitteras till »veder¬
börligt Utskott- Stockholm den 11 Febr. 18Z4-
O. 8v6Il830N,
Riksdagsman frän Inlands
Nordre Härad af Götheborgs
och Bohus Län.
Och 5:o Af Olof länäbäeir frän Hallands Län:
Wördsamt Memorial!
Emellan de rättigheter och skyldigheter, förmed¬
lade hemman, till följd af sin förmedling äga, jem^
förde med de oförmedlade, är förhällandet sädant, att
en hwar kan inse, hos hwilkendera klastcn af desin
hemman den öfwerwägande fördelen ligger.
Sett 27 Februari. ilZ
Bä de flesta i senare tider tillkomne onera ut¬
göras efter hemmans förmedling, hafwa dock de hem.
Man, hwilka en sadan undergått, likwäl blifwit bibe.
hällne tvid och tillerkände åtskilliga wigtkga fördelar
och rättigheter efter deras förut knnehafde mantal,
såsom l anseende till byamäl inom samfällighet, der ej
annan dclningögrund än mantalet finnes, wid delning
af skog och utmark, prestwal m. m«
Att ett hemman, som t. ex. blifwit förmedladt
frän ett helt till ZMs mantal, skall i de nämnde
fallen räknas till godo och njuta sin andel efter sitt
oförmedlade mantal, samt sälunda dela lika med ett
helt oförmedladt hemman, ehuru detta fyrdubbelt
mäste »vidkännas de tyngsta skatter och utlagor, synes
icke hafwa någon billig grund, och föranleder icke säl.
latt bade till oordningar och misinöje.
Ett icke mindre obilligt förhållande finnes, hwad
bro- och wäghällning angar. Men härwid ar tillika
den ojemnhet, att af förmedlade hemman bidraga
somliga dertill, utan afseende pä deras förmedling, dä
andra ater njuta sin förmedling tillgodo.
Genom Kongl. Masits Resolution pa allmogens
beswär den 17 December 1734, §. 52, ar wäl stad.
gadt, att wid wägdelningar borde förmedlade hem-
man behälla sin förra andel, till undwikande af stän.
diga ändringar, och det beswär, som deraf förorsakas
skulle; men i Kongl. Brefwet den 28 September
1790 heter, att förmedlade hemman borde wid nya
wägdelningar tilldelas wägstycken, lämpade efter berss
116 Den 27 Februari.
rätta mantal, dem de genom förmedlingen erhållit.
Af defia stridiga föreskrifter, rörande wäghällning,
hafwa ej sällan twister och rättegångar uppstått. Och
La den förman sista Kongl. Brefwet tillägger för¬
medlade hemman, slutligen helt och hållet mäste ske
pä de oförmedlades bekostnad, samt det defiutom ej
kan wara rättsenligt, att ett oförmedladt hemman i
ofwanberörde hänseenden njuter större förmon, an ett
annat af lika beskaffenhet; sa och till winnande af
ej mindre likstämmighet härutinnan, än afwen någon
lindring i de oförmedlade hemmanens fierfaldiga stör¬
re bördor, framför de förmedlade; får jag wördsamt
pährka upphäfwande af 17Y0 ars Kongl. Bref, och
att wid 52 §. i osman äberopade Kongl. Resolution
den 17 December 1734 framdeles i allo mä för-
bliswa.
Om remifi häraf till wedcrbörligt Utskott an-
hålles. Stockholm den 24 Febr. 1834.
Olok 4,incls>äelL
fran Norra Halland.
Alla defia Memorialer kades pä bordet.
Widare ingafs följande Memorial:
Ibland de mänga olägenheter, som åtfölja Rote-
ringsbeswäret, och hwilket liksom mänga andra hit-
hörande, gatt till öfwerdrift, samt, efter hwad man
sagt mig, icke finnes inbegripet i de med indelta rege-
Den 27 Februari.
117
menterne tvid indelningöwcrkets inrättande mot fich.
tet af 1600-talct, upprättade Kneckte - contracter-
ne, är äswcn torpsynerna. I de Härader af
Östergöthlands Län, frän hwilka jag har hedern att
wara ombud tvid detta Riksmöte, (och mina heder-
wärda Ståndsbröder frän samma Län lära bast
sjclswc kunna intyga, om icke äfwenfä förhAler sig i
de orter, ifrån hwilka de aro ombud), har den inrotade
scdwanan eller oseden af alder warit gängse, att, dä
Grenadiercrncs torp siola synas, som merendels in¬
träffar i September manad, oftast innan wärsädcn
un m. har hunnit blifwa inbärgad, utfärdas ordres
frän Compagnie ° Cheferne, med uppbud af sadlade
hastar frän hwarje rote för en Officer, Länsman,
Mönstersirifware, 2me Namndeman, en Corporal
och Soldaten för roten, hwilken senare, såsom Härold
och wägwisare, rider framför hela Carawanen. Dag
och timma äro i orderna utsatte, pä hwilka hästarne
wid hwarje torp, tvid answar, böra wara till fin¬
nandes.
Att böndernas hästar icke alltid blifwa pä basta
satt handterade, under anförande af en stundom ung
officer, lärer man nogsamt kunna föreställa sig. Men
icke nog härmed; uti förberörde ordres utsattas äswen
de ställen, hwarest Syncratten ämnar äta frukost,
middag och aftonmåltid, samt husera öfwer natten.
Harwid lärer man nogsamt kunna föreställa sig,
att dä en rotebonde blifwit beordrad att wara ward,
ingen gerna will blifwa den sämsta, och att bondens
wanliga husmanskost icke kan framsättas för heste,
Kitz Den 27 Februari,
fastän obudne gäster. Och när härtill kommer, M
deste syner inträffa wid en årstid, dä folk och kreatur
hehöfwas till angelägnare wärf, och de flesta matmö¬
drars wisthus börja wara uttömde, som man der i
orten kallar Olömästekroken, sä önskade Rotehällarne,
of deste och flere skäl, helst mara befriade fran deste
pfwerflödige ansedde syner,
Om det nu werkligen förhäller sig, som man pä?
stär, att officerarne, m. fl., icke hafwa rättighet till
fri skjuts och fri gästning, sä hwem will sätta sig f
Karnesk mot sina Compagnie-Officerare och neka dem
denna häfdwunna fördel, eller procesta härom? Jag
fär alltsä, pä grund häraf, föreflä följande 2me al¬
ternativet) nemligen:
1:0 Att bestå torpsyner, säsom öfwerflödige, mätte
alldeles upphöra, och att hwarje indelt soldat, under
fredlig tid, och dä han ej är kommenderad, utom till
wanliga öfnkngsmöten, bör sjelf underhälla sitt inne-
haswande torp, mot det att roten förser honom med
nödige materialier; men all nybyggnad besörjeS af ro-
ten, sedan kneckten hos Compagme-Chefen anmält
riödwändigheten häraf och densamma, efter anställd
Wig syn, befunnits af behofwek päkallad,
2:0 Om det Utskott, till hwars pröfning före-
stäende förflag kommer att underställas, mot förmo¬
dan icke skulle finna detsamma antagligt; föreflär jag,
i sädant fall, att en underdänig skrifvelse om för¬
hållandet med torpsynerna, mätte ingä till Kongs,
MM med underdånig anhällan, det Kongl. Majff,
Den 27 Februari.
119
genom Detz General-Adjutant för Armeen, Nadigst
wille läka anbefalla alla Regementö-Chcfer wid in-
Leldta Armeen, att wid de Regementet, der efwan-
bcmalte osed utöfwas, densamma strängeligen matte
förbjudas, och att Torp.syneratterne ma aläggas att
skaffa sig hästar och förtäring hwarest de kunna, utan
rotarnes betungande. >
Jag anhäller om remifi häraf till wederbörligt
Utskott.
Harl Oakriolssoll
frän Östergöthland.
Iohannes ^nclersson frän Jönköpings Län in¬
stämde med Motionären, men önskade att spnerne
mätte förrättas endast hwarje 5:te eller 6:te är, af
en Officer, biträdd af en Länsman och 2 Nämndemän.
' t
Pä begäran af better llou88ou frän Jönköpings
Län, ladeö motionen pa bordet.
Derefter upplästes följande Memorial:
i:o Af Ou8i.sk ^pol^vist frän Blekinge Län:
Sa wäl till följd af mina hemmawarande Härads-
boers önskan, som i enlighet med egen öfwcrtpgelse,
anser jag mig böra fästa det hederwärda Staudetö
uppmärksamhet pa en angelägenhet, hwilken wäl, sä
Midt jag känner, för det närwarande rörer Blekinge
120
Den 27 Februari.
Län ensamt, men hwilkcn snart mahanda blir gemen-
sam för flere Rikets landskap.
Landshösdinge.Embetet har nemligen, genom ut¬
färdad Kungörelse den 30 December nästlidet ar, un-
derrattat allmänheten, att Kongl. Maj:t, genom Na-
dig skriswclse af den ? i samma manad, tills widare
tillåtit Konungens Befallningshafwande i Blekinge,
att consrituera eptra Länömän, hwilka i denna tjenste-
utöfnirg aga åtnjuta lika skydd, som Kronobetjening
i allmänhet, samt den andel i böter, och den ersätt¬
ning för de utmatniugsförrattningar de bliswa upp-
Lragnc att wcrkstäkla, som ordinarie Länsmän efter
Författningarne tillkomma.
Utan akt wilja pasta, eller ens förmoda, att den
Nådiga tillåtelsen under närwarande tidpunkt begag¬
nas eller missbrukas, mäste det likwäl innefatta en
möjlighet, att berörde tillåtelse framdeles kunde ut¬
sträckas för wida, och således i all wälmening komma
att utgöra en wcrklig landsplåga. Efter den känne-
dom jag haft tillfälle att inhämta om war ort, synes
de derstädes placerade Tjensteman af ifragawarande
clast, fullkomligen fwara mot deras bestämmelser och
en tillökning i personalen skulle endast åstadkomma
en oskälig minskning uti nuwarande ordinarie Lans-
mannens inkomster, hwars otillräcklighet, under nägra
föregående Riksdagar nogsamt blifwit ädadalagd.
Det torde äfwcn komma i betraktande, att Fjerdings,
männens antal skulle i progrestivt förhållande nöd-
wändigt ökas, emedan deste mäste fullgöra den större
och beswärligare delen af Länömännenö tjenstgöromäl,
Den 27 Februari. 121
derföre ersättning ej wankaö; och hwarest wille man
pä slutet fä Fjerdingsman nog? Om nägot witöord
fär tilläggas det gamla ordspräkct: "der geten är
bunden, der gnafwcr den"; sä fär den fattige allmo¬
gen äler en förnyad orsak till klagan öfwer tyngder
och förtryck. In flere tjensteman, ju mera skjul ser
och brefbäringar af mer och mindre nödwändighet, och
resultatet blifwcr det wanliga, att ett onuö är knap¬
past afjkaffadt, förr än ett annat inträder, under ny
benämning, men alltid af arrén att betunga och be¬
skatta. Dct ar bedröfligt att sä förhäller sig; men
sanningen deraf, mine Bröder, kan ej motsägas.
Under erkännandet af min osörmäga, att sä lif¬
ligt framställa delta ämne, som jag önskade, hoppas
jag dock, att I biträden mig att afskaffa denna nya
inrättning, hwilken är sä mycket mera ingripande,
som den, enligt LandöhöfdingcnS sem-ärS-berättelse,
synes hafwa till föremäl, att tillsätte en Länsman
uti hwar Socken eller Pastorat, i hwilket fall, öst¬
om sä sker framdeles uti de öfriga Länen, man i
män as den fallande wälmägan ändä kan motse ett
stigande antal af nägra Vatailloner vice Krono-
Länsmän, rjenlige till Arnwenö förstärkande.
Om remisi Häraf till -vederbörligt Utskott fär jag
äran anhälla. Stockholm den 20 Febr. 1834.
O. L.
frän Medelstad Härad i Blekinge.
Remitterades till Allmänna Beswärs- och Oeco-
uomie-Utskotret.
122 Den 27 Februari.
2:o Af ckolwn ^näer88o» fran Upsala Län:
Ibland de bördor, som i allmänhet tynga landt-
mannen, ar onekligen PostföckngSskvldigheten en af de
swärare, särdeles för de Posthemman, hwilka ligga
aflägse fran stora landöwägen, dit de haswa meren¬
dels swär, wid wista tider af äret knappast farbar
wag, för hwilken ingen betalning crhalles. Lagger
man nu härtill den omständigheten, att postskjutsen
endast betalas med 10 st. B:co milen, och ofta i
swart waglag Posten mäste fortskaffas med twenne
hastar, ehuru skjutslega crhalles endast för en, sa
förefinnes PostskjutSningöskyldigheten wara ett härdt
onus, hwaruti, för den deraf betungade jordbrukaren,
lindring bör behjertas ock, sä widt möjligt är, beredas.
Uti Tillinge Socken af Äsunda Harad och Upsala Län
ligger, ;!dels mil usel wäg frän stora landswägen,
Posthemmanet Nibble, hwars ssjutSningSskyldighet med
ordinarie Posten fyra gänger, utgör, utom för extra
Posten, 8 mil i hwarje wecka, och således lika läng
äterwäg, eller tillsammans 16 mil, htvaraf endast 8
betalas med 10 st. för milen. Detta förhållande fi¬
ger för det mesta äfwen rum öfwer allt annorstädes,
med hwarje Postbonde, hvarföre jag, säspm en ringa,
af billigheten och behofwet högt päkallad, ersättning
för postskjutSningSskyldige i allmänhet, föreflär Post-
skjutölegans förhöjning frän Tio till Tjugo sk.
Vaneo, hvarförutan jag äfwen anser skäligt och ratt-
wist, att, enär för Postens sortskaffande owilkorligt
erfordras flere än en häst, den skjutsande dä bör er¬
hälla betalning för hwar och en af de hästar, hwars
Md skjutsen utgöres.
Den 27 Februark. 123
Hederwärda Sländets medgifwande af Post.
stjutölegans förhöjande till det förestagna beloppet,
har jag desto större anledning förwänta, som Kungs.
Krono- och Gästgifweristjutsen manligen betalas lika,
eller med 16 st Banco, och dehutom, enligt en Kongl.
Förordning af ar 1809, stjutslegan ar bestämd till
20 st V:co milen inom hela Asunda Härad, hwarest
iväl icke finnes någon ReservstjutS, utan endast Hall?
Dutö, hwars utgörande, äfwen 2:ne eller Z:ne gån¬
ger om dygnet med samma häst, likivitzt icke pä långt
pär faller sig sa swart ock betungande, som Post.
skjutsen, för hwilken senare, i jemförelse med den förra,
endast half ersättning undsäö.
Detta Memorial torde till behörigt Utstött re¬
mitteras. Stockholm den 20 Febr. 1834.
stoll, sndersson,
Fullmäktig för Asunda Harad
af Upsala Län.
Häruti instämde ^näei-8 Hardon fran Upsala
Län; hwarester motionen kades pä bordet.
Och 3:0 Af Daniel Danielsgon frän Örebro Län:
Wördsamt Memorial!
Bland äldre inrättningar, som sednare tiders
större samhällsanda och förändrade förhällanden gjort
nästan alldeles öswerflödkga, torde med stäk böra räk¬
nas Skogs- och Zägeristaterne. Deras äliggandm
124 Den 27 Februari.
hafwa egcntcligen warit, att warda de allmänna sko-
garne och utöda rofdjurcn och waka öfwer jagt-författ-
ningarneö efterlefnad.
c
Alla älkgganden, som efter de, genom Kongl.
Brettvet den 26 Juni 1821 samt flere sednare ut¬
färdade författningar, med Skogarne i Riket widtagne
åtgärder, till större delen komma att upphöra, eller
böra öfwerlemnas till den enskildta omtanka», eller
lämpligen kunna uppdragas till besörjande af LänS-
och FjerdingSmän.
Da Skogarne blifwa, dels såsom skattehemman
försålde, och dels pä äldre kringliggande hemman för-
belte, äger berörde stater nästan icke mera någon skog
att warda. De owedersägligaste bewiö ådagalägga
att friwilliga Socken- och Härads-föreningar mera
astadkommir för rofdjurens utödande an Jägeristaten
någonsin förmatt, och öfwer Jagtlagarnes efterlefnad
kan och bör Kronobetjeningen hafwa hand, om sä
nödigt skulle pröfwaö.
Utom i Westmanlands, Gefleborgs, Wester-Norr-
landS, Gottlands, Jemtlands och Norrbottens Län,
finnes i hwarje af Riketö öfrige län en Öfwer-Jäg-
mästare, merendels försedd med Boställe, ofta bestående
af flere hemman, och derfönttan finnes i alla Län
en mängd Jägmästare, Skogwaktare och annan betje-
ning, som innehafwa ä allmänningar upptagne, kanske
ofta inkräktade, åtminstone ej sällan ukwidgade, dels
skattlagdt, dels oskattlagde hemman och lagenheter,
as hwilka sednare det giswas sädane, som aga till
Den 27 Februari. 125
och med 9 tunnlands utsäde. Härtill kommer ytter-
ligare, att detza Stater ärligen uppbära uti indclte
räntor, spanmäl och contante penningar tillsammans
något öfwer 11000 Rdr Banco.
Sedan jag salunda tvisat, att Staten, utan
någon »väsendtlig fördel, gör betydliga uppoffringar
utan ändamål, dä den aflönar en Skogö-och Jägeri¬
betjening, som ej mera är i tillfälle eller kan uppfylla
sin bestämmelse och sine älkgganden, anser jag mig
hafwa fullgiltiga skäl för den framställning, att berörde
stater mätte, allt ester timande afgäng, helt och hällct
upplösas, deras ränta till StatSwerket indragas, samt
deras innehafwande oskattlagde lägenheter till hemman
skattläggas och jemte deras till hemman satte bostäl¬
len till skatte försäljas eller utarrenderas; och förmodar
jag, att detta mitt förslag sa mycket läktare stall
winna det Hederwärda StändetS och Medständernas
bifall, som det finnes grundadt pä den största billighet,
och StatöwerketS närwarande behof kräfwer all wär
omtanka och hushällning med Statens tillgängar.
Stockholm den 24 Februari 1834.
Daniel Danielsson,
Riksdagsfullmäktig för Sundbo med
flere Härader i Arebro Län.
Remitterades till Stats- samt Allmänna Be-
swärs- och Oeconomie - Utskotten.
^nclers Olsson frän Stora Kopparbergs Län
ingas detta Memorial:
126 Den 27 Februari.
Högtärade Talman och Ståndsbröder!
Med kännedom om det wid sistförflutna Riks¬
dag förevarande, till nu pågående uppskjurne ärende/
om reglering af Lands-Statens och Landtmätares löner
och Arfwodes-Tapa, anser jag mig icke kunna under¬
låta fästa en större uppmärksamhet pä tjenstemännens
aflöning ivid de t Skora Kopparbergs Län och isyn.
nerhet k de Härader, hwars Riksdagsfullmäktig jag
nu är, pågående särskilta Allmänna Storskiftes och
AfwittringS-förrättningar,
Utom det att min egendom undergått denna för-
rättningsätgärd wid den största samfällighet (Leksands
Socken), som i Riket warit föremal för denna be¬
handling, och jag således sjelf warit i tillfälle skörda
frukten af desta tvär Nädige Konungs landsfaderliga,
pa Statens bekostnad kemnade och fortfarande under¬
stöd ät Dahlorten, hwars tilltagande wälmäga märk¬
bart följer Storskiftena L spären, och hwarförutan
dest idoge innebyggare förr eller senare bliftvit ett ros
för armodet och den enskilta »vinningslystnaden, har
jag destutom i flere Socknar, kallad af förtroendet,
biträdt säsom god man, derwid jag warit i tillfälle
äse och öfwertygas, icke blott om de största mödor
och beswärlkgheter under astattningarne, hwarmed den¬
na wigtiga Embetsmanna-befaktning, utöfwer alla
andra, är förknippad, utan äfwen erfarit hwad insigt
och oberoende förutsätkes wid delningen, att emellan
sä mänga skiljda interesten, sä skiljaktiga jordwärden,
fä olika local-förhällanden, uppdraga gränsen emellan
tusentals medmenniskors dyrbaraste rättigheter — och
detta mest efter eget samwete och ompröfwande, »
Den 27 Februari. 127
brist af författningar, lämpade efter de manga och
särskilta förhallanden, hwarmed jordkulturen i Dalarne
ar bunden. — Med kännedom, grundad pä werklig
erfarenhet, kan jag således tryggt och tillförlitligt för¬
säkra, att besia tjensteman, efter sine tjensteär, erfa¬
renhet, ,'nsigter och arbetS-utöfning, aga en alldeles
icke deremot swarande aflöning, som desiutom betyd¬
ligt mäste medtagas och förminskas, jemte resor, af
uppehälle pä en alltid pa lefnadsförnödenhcter högst
dyr ort, och i samma män förrättningen skrider län¬
gre emot Länets norra del, destomera swarar den wäl
mot sitt nyttiga ändamäl, men sä mycket känbarare
blir den äfwen för tjenstemännen: längre resor —
större fattigdom har folket — ödsligare skogar —
swärare affattnkngar — ett mera wildt och helsoför-
störande lefnadssätt, skiljt ifrän werlden och saknande
allt hwad samhällsmenniskan har kärt och dyrbart,
allt detta, mycket annat att förtiga, ökar blott tyng.
den af desie tjenstemänS wigtiga kall, hwilket, i för-
ening med ålderdomens mogna erfarenhet, fordrar
ungdomens helsa och krafter, under det att deras löne-
förmäner äro desamme. Delaktighet uti Civila Pen.
sions-Casian lärer wara dem wägrad, och med ett sa
helsoförstörande lefnadsyrke, lärer den för Commis-
stonö-Landtmätare wid 65 ärs alder stadgade pension,
af de fleste — blott njutas i hoppet.
Jag tager mkg fäledes anledning fästa sä wäl
mine wärde Ständsbröders, som wederbörandes upp-
märksamhet häruppä, och fär, till följe häraf, förestå
nägon billig päökning och förbättring i denna tjenste,
rnanna-personals willtor, som mig synes rättast böra
128 Den 27 Februari.
utgå genom något sörökadt anslag a statens sida, sä
att alla nu »varande innehafware af denna tjenst,
som efter en längre fortsatt utöfning af sin befattning,
deruti wunnit fullkomlig färdighet och skicklighet, mäste
hugnas med en ärlig päökning af 133 Rdr 16 si.
B:co. — Dä ärliga löneinkomsten med denna för.
höjning ej uppgär högre än till 800 Rdr V:co, hwil.
ken summa är begränsad, emedan extra förtjenster eller
sportler, som wanligtwis åtfölja alla andra tjenste,
manna-befattningar, ofta mängdubbelt öfwerstigande
sjelfwa lönen, icke äga rum, hwaremot, tvid framdeles
skeende lcdigheter inom »verket, lönen för de nykomne
borde nedsättas frän desi nuwarande bestämda summa
666 Rdr 32 si. B:eo till 500 eller högst 600 Rdr
B:co, som sedermera, dä innehafwaren förtvärfwat
sig fullkomlig skicklighet i besia frän andre Landtmä¬
teri - förrättningar nogsamt betydligt skiljda, mera
magtpäliggande och midt omfattande göromäl, samt
efter io ärs »visad och bepröswad erfarenhet, borde
skäligen förhöjas till den nu sälunda, genom projeete»
rad förökning, bestämda summa.
Sjelf skatteman, »väcker jag denna motion, med
den fullkomligaste öftvertygelse om desi rättwisa och
billighet; ty af alla projecterade löneförhöjningar,
hwaraf de fleste tvanligtwis äga mera luxen och ett
östverflödigt lefnadssätt till grund och skäl för sig, än
»verkliga behofwet och förtjensten, hafwa fä af dem
större rätt till »vär uppmärksamhet, ett mera billigt
hopp om en rättwisare reglering af gränsorne emellan
samhättsmennijkans rättigheter och skyldigheter.
Om
Den 27 Februari. 129
Dm komitz till wcderbörligi Utskott får ödmju¬
kast anhalla. Stockholm den 24 Febr. 1834.
kutters 01880N i Pttermo,
Riksdagsman fran Dalarne.
kar Uinckriksson fran Norrbotten : Jag anser
icke stal för handen kill den föreslagna Löneförhöj¬
ningen. Afwittrings-Landtmätarne blifwa sedan be-
fordrade till bättre tjenster, och att de ifrägawarsnde
befattningarne icke sakna sina fördelar, wisar den if-
wer, hwarmed de eftersträfwas.
Memorialet remitterades till Stats-Urffottet.
Upplästes ett af ^nclar8 Ancker sson fran Skara-
lvorgs Län rnlemnadt, sä lydande
Wördfamt Memorial !
Wid senaste Riksdag gillade Hederwarda Bonde-
Stander, igenom beffut af den 30 Juli 1829, da-
warande Allmänna Bcswärs- och Oeconomie-Utskot-
ms, under N:o 143, afgisna betänkande, L anledning
af derom wäckt motion, att, i anseende till bade
nödwändigheten och möjligheten deraf, att åkerbruket
inom fäderneslandet upparbetas till den grad, att
spanmal, i stället att fran utlänningen tnförstriswas,
twertom till utrikes orter kunde utföras, och da till
ett i riksckonomiskt hänseende sä gagneligt ändamäls
befrämjande huswudsakligen skulle bidraga, om atjord-
2:dra Bandet. 9
4Zy Den 27 Februark.
brukaren bereddes tillfälle till afsättning af sin span.
mål, derigenom att de handlande erhöllo belänings.
rätt ä denna wara uti någon för sädant ändamål
upplåten publik casia eller inrättning, — rättighet
mätte medgifwas att uti Rikets Ständers Banko.
Diskont eller Lånekontor fa beläna fullgod, ritorr och
försäkrad spanmäl, som sättes under allmän wärd och
upplägges uti de af Rikets stapelstäder, hwilka, pa
deras egen bekostnad, der sädane icke redan finnas,
inreda och underhälla tjenlige magaziner, hwarmed
tork-inrättningar böra wara förenade; och öfwerlem-
uade Ständet till Banco-Utstottet, att, i afseende pä
grunderne och wiktorén för spanmälsbeläning samt de
för sädant ändamål nödige reglementariska föreskris,
ter, med förslag till Rikets Ständer inkomma.
Z öfwerensstämmelse dermed, och efter genom
aterremksi i witza delar af fragan begärda förtydlk.
zanden, som ofwannämnde Utstött i Betänkande un.
der N:o 178 afgaf, biföll afwen Ridderstapet och
Zldeln, under den 12 Mars 1830, detta sistnämde
betänkande; men som Preste, och Borgare-Ständen
ej häruti instämde, förföll Lenna fräga för nämnde
Riksdag.
Cn sedan ren tiden wunnen erfarenhet har lem.
uat, hwad jag förmodar, en allmän öfwertygelse der.
om, att det ar af största wigt för jordbrukets fort.
komst och förkofran, att bereda afsättnings-utwägar
för den säd, som, i wanliga är, de allraflesta af
Sweriges medlerst» och södra provinser frambringa
trtöfwer sä wal deras egna, som öfrige Swensta prv-
Den 27 Februari.
bin serö behofwer. Äfwensä har man, unker senare
oren, wunnit tillfredsställande kännedom deraf, att
Swenstt hwetc, och framför allt Swensk hafre, gjort
sig kand akt förtjena företräde framför, eller åtmin¬
stone anses fullt lika med den säd af desamme skagen,-
som kommer fran de förut för bästa waran kände
sädsteppningöorter i Östersjön.
Wid betraktande af dcn productiva jordman,-
som Skane och Westergöthland a deras särdeles wid-
sträckta slättbygder äga, och hwilken, kanske ännck
mera bördiga, Bohus Län emellan desi berg cj heller
saknar, samt huru lätt, igenom de af Götha Canal
öppnade communicationer till rikets medlersta och östra
provinser, äfwen desia nu kunna föra sin säd till
westra kusten, hwarifran egentligen, eller rättare sagdt
ensamt, steppning till export är att påräkna; sa kan
jag ej betwifla, att den enstan mätte wara allmän,
det i rikets westra hamnar matte finnas köpare med'
tillräckligt förlag, att beständigt fran landtmannen kun¬
na emottaga och derifrån utskeppa dcn säd, som syn¬
nerligen af de 2:ne nytznamnde skagen , men äfweU
korn, bör i de aldrafiesta arén till cj obetydliga qvan-
titeter kunna wara att afläta, sedan ortens och rikets
sädköpande provinsers egna behofwer äro fyllde. Jag
fruktår icke att öfwerdrifwa, da jag yttrar , att om¬
kring 100,000 tunnor hwete och 200,000 tunnor
hafre skulle under hwarje af de wänlig» arén i medel-
tal kunna pa detta sätt frän landet exporteras, hwilka,-
beräknade blott till 6H Rdr B:co för det förstnäm-
da, och 2 2 Rdr B:co för det sistnämda, utgjorde ert
belopp af ej mindre än En och en sjettedels million
132 Den 27 Februari.
Riksdaler Banco, som ej synes likgiltigt att i någon
man motwaga hwad som gär ur landet, för införan¬
de af dels behofs- dels öfwerflödö-artiklar.
Men dä beklagligen förhållandet ej är, för när¬
varande, sädant, att enskifte Handlande aga tillräck-
lige capitaler för en sadan handels förläggande och
drifwande, anser jag, att Riksens Stander ej kunna
till mera allmän nytta wända någon af deras läne-
anstalter till näringarnes förmän, än med beredande
tillfälle för län, mot billiga willor, pä säd, ritorr
eller torkad, och upplagd i derföre särskilt inrättade,
wäl belägne och godkände magazincr, uti rikets stapel-
städer, pä westra och afwen södra kusterna, pä sätt
den motion innehällcr, hwilken wid föregående Riks»
dag föranledde de omnämnde twenne betänkanden frän
Allmänna Beswärö- och Occonomic-Utffoltet.
Dä hufwudsakligaste ändamälet för denna nr-
tima Riksdag, enligt Konungens Nädiga kallelse, är
myntwärdctS stadgande och rcglcramde, samt allmän,
na rösten af Rikets Representanter dernäst wändt sig
synnerligen mot det fördcrfiiga mitzbruket af öfwer,
drifwen branwinötillwerkning och förtäring, kan jag
ej befara, att min motion stall misihaga, utan twert.
om, hwad jag hoppas, befinnas afse ett af de mest
werksamma medel att ätwerka för bäda de nämnde
wigtkga ändamälen, i det en reel spanmälsexport kom¬
mer att lemna pä en gäng ett beständigt werksamt
bidrag för myntwärdets goda bestånd, och ät jord.
brukaren en mycket bättre och i alla afseenden reellare
Den 27 Februari.
133
utwag att realisera sitt sadeööfwerskott, än medelst
förbränning till bränwkn.
Jag beder fä tillägga den ej ringa fördel, som
skall beredas igenom den af försäljning till export
uppkommande täflan hos de producerande, att skaffa
god och wigtkg wara; det är numera ej sällsynt, att
den ort, der jag är hemma, och som fordom warit
beskyllad, ej orätt, för att till försäljning utbjuda
hafre af 7 » 8 Lispundö wigt per tunna, nn preste»
rar denna slags säd af 10Z » 11 Lispunds wigt,
och i samma förhållande de öfrige sädesslag.
Jag anhäller, pä desia grunder, att Hederwärda
Ständer behagade till Allmänna Beswärö- och Oeco»
nomie-UtskottetS handläggning wid denna Riksdag
remittera denna motion, i ändamäl, att detta Utskott
matte till Rikets Ständer hemställa nödwändkgheten
af mitt förslag, att uti Rikets stapelstäder, synnerli¬
gen de pä westra och södra kusterna af landet, i
sammanhang med reglerande af utwägar till narin»
garneS biträdande med län, fä beläna torkad säd,
upplagd i derför tjenlig» magaziner och brandför»
säkrad, under iakttagande i öfrigt af de wilkor och
orduingar, som derföre kunna blifwa stadgade.
Stockholm den 24 Febr. 1834.
frän Skaraborgs Län.
Begärdes och ladcs pä bordet.
M Den 27 Zrbruarl,
Widare i ordningen förekom följande, af v-urios
vnuiolssou fran Orebro Län ingifne, Memorial :
Genom Kongl. Brefwet den 15 Juli 1802 samt
Kongl, Kammar, och Bergö-Collegiernes derpå grun¬
dade Cireulaire af den 27 Oktober samma ar, äro
Matte-Frälse, hemmansägare, ehuru, genom Kongl.
Förordningen den 21 Febr, 1789, försäkrade om
sxi disposition öfwer sine skogar, förbudne att afföra
skog eller kohl till någon annan än den, som äger
Skarterättigheten, när denne senare, efter gängbark
pris, derföre betalning erlägger.
Denna författning, ehuru liten inskränkning den
gu simes göra uti hemmansägares rättigheter, inne¬
bär likwäl för dem redan ett twäng och föranleder
osta till klagomål samt obehagliga och kostsamma
Det här omnämnda -"gängbara pris," hwar§
bestämmande, genom åtskilliga författningar samt Kongl,
Brefwet till Bergö- och Kammar-Collegierne den 17
Dex, 1806, blifwit öfwerlemnadt ät Häradshöfdingen
pch Bergmästaren i orten, är ej lätt eller möjligt att
till säljarens och köparens ömsesidiga nöje och bela-
senhet »verkställa, dä mängfalldiga omständigheter der-
rvjd »näste tagas i betraktande, sams säljaren, meren,
dels mitzsänkande köparens inflytelse wid prisbestäm¬
ningen, sällan tror sig nog betald för sin wara.
Ar säljaren förmögen, afyttrar han ej sina kol
M sstf pris som ha»» ogillar, utan later dens ,
Den 27 Februari. 135
dä han uti priset förgäfwes sökt en önstad ändring,
hellre ligga osälde, och twingar derigenom Skatte¬
ägare», särdeles om han tillika är bruksägare och
nödwändigt bchöfwer kolen, att betala hwad han
fordrar. Beror ater säljaren helt och häller af sin
koltillwerknkng, mäste han nöja sig med det derä, kanste
ofta nog lägt, satta pris, och täligt underkasta sig sikt
lidande.
Hivar och en inser obilligheten i desia förhållande»,
och dä sä wäl häraf som af siere omständigheter, med
hwilkas anförande jag ej ivägar trötta Hederwärda
StändetS tålamod, tydligen wisar sig, att en fri stogs
och kol försäljning frän Skatte-Frälsehemman skulle
bereda bäde hemmans och ränkeägares gemensamma,
ömsesidiga fördelar, framställer jag, pä grund af allt
detta och med stöd af den mer liberala anda, som
i afseende pä näringarne r senare tider syntS göra sig
gällande, den wördsamma önskan, att alla de försatt,
»ingar, som i förberörde afseende pä nägot sätt in¬
skränka Frälsehemmansägares fria disposition öfwer
sina skogar, mätte till all kraft och werkan upphöra.
Stockholm den 24 Febr. 1834.
Daniel Danjelsson,
Riksdagsfullmäktig för Sundbo med
siere Härader inom Ärebro Län.
Dans Iansson frän Elfsborgs Län: Wkd sista
Riksdag wäckte jag en motion af enahanda syftning,
fom den nu förewarande, ehuru af »vidsträcktare om¬
fång, dertill föranledd af en för min hemort gällande
136 Dcn 27 Februari.
Författning fran 1780-talet, hwilken Författning
grundar sig pä en, BrukSegarne emellan, utan weder-
börande jordegares hörande, träffad öfwerenskommelse,
derigenom de, för kol-uppköp, sig emellan utstakat wista
districtcr elier sä kallade sredömikar. Man har der-
wid till och med gatt sa långt, att ett vite af Tre
Rdr 16 si. Vaneo blifwit stadgadt för den, fom för-
sälde sina kol pä andra an anwista stallen. Jag in-
stämmer alltsä med Haniel Danielson, med tillagd
önskan, att förenämnde Författning jemwäl mätte, i
följd af motionen, upphöra.
lMg leulin frän Stockholms Län förenade sig
afwen med Motionären; och blef Memorialet till
Allmänna Beswärs- och Oeeonomie - Utskottet re-
mitteradt.
ckolian ^ikluuä frän Westerbotten ingas föl¬
jande Memorial:,
Genom 5 §. i Kongl. Förordningen om Socken¬
stämmor och Kyrko-Rad dcn 26 Febr. 1817, har
Pastor sig uppdraget att, säsom Ordförande, leda der
förefallande ämnen och öfwerläggningar och att tillika
föra Protokollet.
Detta åliggande faller sig helt naturligt, sä lange
icke Pastors eller Prestegårdens egna angelägenheter
förekomma, dä det deremot tyckes sakna allt ffäl,
hwarföre fräga jemwäl lärer uppstått, att frän den¬
na befattning fa Herrar Pastorer frikallade i nämn¬
de sall, der till och med fara för Protocollets till-
Den 27 Februari. 137
formlighet icke were alldeles omöjlig; men Kongl.
Maj:t har, enligt Nådigt Bref den 21 Dec. 1825,
funnit det med Sockcnstämmo-Förordningen öfwerenö-
stämmaude, att de derwid bibehölloS.
För den, som någorlunda har sig bekant den
inwerkan en Ordförande kan göra gällande pa me»
ningarne och besiuten wid en municipal-öfwerläggning,
faller det sig icke mycket swart att inse, det Pastorn
sjelf sä godt som dicterar Församlingens röst om
prestgärdsbyggnad, desi utwidgning, underhall o. s. w.
Omöjligt wore det wäl icke, att bland menigheten an.
träffa en halsstarrig åhörare, som sörswarade sin egen
och församlingens beslutanderätt, men för en sadan
händelse, som icke ofta later sig förmodas, har ju
alltid Pastorn Protokollet i sin hand, och det matte
wara honom en ringa konst att bakom ett "ehuruwäl"
eller någon annan swäng, förborga den mening,
hwars antagande hans fördel fordrat, i stället för
Församlingens beslut, och hwilken först wid fräga om
werkställigheten blir dem rätt uppenbar, som justerat
och godkänt Protokollet. Om sadant nu icke inträffar,
är det likwäl obehagligt nog, att deremot icke hafwa
annan garanti, än den som af wederbörandes känsla
för heder och samwete kan uppkomma, hwilken na-
turligtwis icke är lika hos alla.
Jag förestår derföre och yrkar wördsamt, att
till Kongl. Maj:t i underdånighet mä hemställas om
Nådigt Förordnande, att i ärenden, som wid Socken,
stämma förekomma, rörande i ett eller annat afseende
Pastors eller hanö boställes rätt, han mä fran Ord.
138 Den 27 Februari.
förande-befattningen afträda, och öfwerlemna proto-
eollsföringen till den person, som församlingen utser.
I. L. -Wiklunö.
Härmed förenade sig Heurlin fran Krono¬
bergs Län, lolian Lengt88on fran Wester-Norrland
samt Lrilr H3N88ON frän Örebro Län; hwarefter mo¬
tionen remitterades till Allmänna BeswärS- och Oe-
eonomie-Utssottet.
Upplästes ett af Oöran stong88on frän Krono¬
bergs Län ingifwet Memorial, sä lydande:
Dels anmodad af mina Hemmawarande Härads-
boer, och dels sjelf inseende nyttan och nödwandigheten
af en mera ändamålsenlig hälsowärd inom Sunnerbo
Härad af Kronobergs Län, får jag för Hederwärda
Ständer anmäla nämnde Häradsboers önskan om
Riksens Högloft. Ständers tillåtelse, att, hwarest de
fjelswa inom Häradet finna lämpligt, fä, med tillgän-
gar af de CurhuS-mchel, neml. 3 H. personen, som
nu af Häradet uppbärcs och anwändes af Wexiö La-
zarettS-Direction, uppföra och inreda en Sjukhusan¬
stalt för Häradet,
Sunnerbo Härad, som till arealen är högst tvid-
sträckt, har derföre blifwkt tilldeldt en egen Provincial-
Läkare; men hwilken jag icke tror, utan att hafwa
tillgäng pä en Sjukhus-anstalt, kunna bestrida sitt
»Miga kall som läkare,
Den 27 Februark, M
Wexiö Lazarett ager ej sä stort utrymme, att det,
svid möjligen inträffande farsoter och smiktosamma
sjukdomar, kan emottaga ett större antal Patienter;
pch om dtt äfwen ffulle wjd flikt tillfälle kunna ut-
Widqas, mäste ju Patienten blifwa öswerlemnad till
xn Läkare, som icke behandlat sjukdomen och desiutom
blifwa transporterad 11 ä 12 mil, hwilket osta nog
kan wara menligt för den sjuke, samt hwad änny
wärre är, och hwilket äfwen inträffat, kunna blifwa,
i brist af utrymme, äterffickad,
Troligen har icke sädant förhällande åsetts af
Riksens Högloft. Ständer, dä de funno nödigt att söp
Häradet förordna särskilt Propinxial-Läkare,
Jag öfwerlcmnar emedlertid denna motion till
det Hedcrwärda Ständets pröfning, och anhäller wörd.
samt om rcmisi till wederbörligt.Utskott, Stockholm
Pen 24 Febr. 1834,
skäran 4orl3880li^
ffoI»ann68 8^an88on frän Jönköpings Län an,
säg den wäckta fxägan wara ett enskildt önsknings,
mäl, och att den fördenskull icke horde till Bewill»
pings-Utffottet remitteras; deruti kelter llon88on
frän samma Län äfwen instämde,
Ständer beslöt, att sedan Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition angående CurhuS-afgiftenö fortsa-
pande, blifwit remitterad till Bewillnings-Utffottet;
sä ffulle Oöran 1on388on8 Memorial till samma Uk?
Att jemwäl öswerlemnas.
140 Den 27 Februari.
Oöran I0IM880N frän Kronobergs Län ingas
derefter detta:
Ödmjukt Memorial!
Da Sockenstuga stall byggas der kyrkan icke
äger plats, inträffar den olägenheten, att dä ägaren
af den jord, imvid kyrka, der sadan byggnad bör
wara belägen, wägrar att dertill lemna platö mot
skälig ersättning, kostsam rättegång uppstår, och stutt-
lizen, dä sädan jordägare, emot hwad ersättning som
helst, icke är pligtig att afstä jord, mäste sädant ste
genom öfwerenskommelse, deri ofta de orimligaste er¬
sättningar uppstä, säsom nyligen a min hemort in-
träffat, der en jordägare för en obetydlig platö be-
tingat sig och njuter sä mänga dagswerken, att hans
hemman till stor del störes, utan hans widare om¬
tanka; wore det icke ur wägen, att mot sädan olä¬
genhet winna nägot lämpligt medel, hwarigenom dy¬
likt prejeri kunde förekommas, utan inträng i ägande-
rätten. Jag för min del önstar, att en Författning för
detta ändamäl mätte utfärdas, som förelägger hwarje
fädan jordägare, der plats a hans ägor för Socken¬
stugas uppförande tarfwaö, att sädan owagerligen
tillstäppa, emot ersättning, bedömd af Mätksmän,
efter dertill erforderliga jordens godhet och areala
innehäll.
Om remisi häraf till wcderbörligt Utstött anhäl-
leö ödmjukast. Stockholm den 24 Febr. 18Z4.
Oöran london.
Secreterare» föreställde 6öran london, huru-
som den föreflagne åtgärden innefattade ett ingrepp
Den 27 Februari. 141
i äganderätten, och att en frlwillig öfwercnskommclsc
worc det enda medlet, hwarigenom det äsyftadc ända.
mälet kunde winnås.
IIan8 I3N880N fran Elfsborgs Län förmente,
att med samma skäl, som socknen kunde, emot en jord-
egares wilja, tilltruga sig en tomtplats, skulle en
granne kunna pocka sig till upplåtelse af en äng eller
ett gärde, som han funne för sig wälbclaget.
Memorialet öfwerlemnades till behandling af
StandetS Enskilt» Beswärö-Utffolt.
Ptterligare knlemnades af Oöran london fran
Kronobergs Län följande:
Wördfamt Memorial!
Det är redan af flera Motkonakrcr före mig
tillräckligen ordat öfwer de rysanswärda följder, det
tilltagande omättliga bränwinssupandet medför, för att
widare af mig böra widröras; men det har ännu
icke yppats någon fräga, om det andaktöftörande 0-
skick, som rader nästan allmänt pä landet, der, äkro.
gar inwid sjelfwa kyrkorna, Bränwin och andra starka
drycker hällas till salu, hwarcst den för dryckenskap
höjde arbetaren icke allenast under hela Sabbaten,
utan äfwen natten och påföljande dagen, finner ut-
wag, att tillfredsställa sitt begär, derigenom hanö ar.
bete försummas och förmögenhet förswinner; derföre
får jag, till Rikets Högloft. Ständers öfwerläggning,
förestå bortskaffandet af den sä kallade Landthandeln.
442 Den 27 Februari.
Denna handel, som redan ar förbjuden, ar likwäl
gängse wid de flesta kyrkor pä landet, isynnerhet ont
sabbalödagarne, och utgör förnämsta orsaken till de
ledsamheter, hwilka allt som oftast, efter inhemtadt
tus, bade pä sabbaten och dagen derefter utöswats,
och hwilka äswen öswergä mangen gäng till gröfre
brott, som till och med kränka personliga rättigheter,
och kan säkerligen ej dampas, förrän någon strängare
påföljd, sä wäl a den som idkar denna handel, som
Kronobctjeningen, som icke hade den nogaste tillsyn
derpå, bliswer stadgad; jag tror derföre, att de flesta
fiola anse denna handel skadlig och det nuwarände
straffet för öswerträdelse deraf för ringa, för atk
kunna hamma detta oskick, och wägar, i sädant af.
seende, till Rikets Högloft. Stander föreffä: att de
krogar, som hädanefter inom minst ^ mils afständ
ifrän kyrkor hålles, böra i grund förstöras , äswen.
som att, hwilkeu som beträdes med handel wid kyrkan
under sabbaten, af hwad namn och beskaffenhet det
wara mä, bör jemte böterna, Z Rdr 16 st. Banco»
för SabbatSbrottet, mista waran, till tweskiftes emel.
län beslagaren och socknens fattige; hwarpä Krono-
betjeningen skulle strängeligen erinras, att, tvid äswen,
tyr af tjenstefel, pä fädane förbrytelser hafwa en
mycket noga uppsigt och genast till laga näpst befor,
dra den brottslige; jemte det jag anser, att Contin.
gent-Borgare, som hafwa rättighet att pä landet
hälla öppna bodar, till försäljandet af waror, hwilka
allmänheten behöfwer, böra, fä wida fädane Borgare
helt och hället icke kunna anses alldeles onyttigt, för¬
bjudas att ej fä hafwa sina bodar wid nägon kyrka/
kran pa minst s mils afständ derifrån.
Den 27 Februari.
143
Om remkst till »vederbörligt Utskott anhälles.
Stockholm den 24 Februari 1834.
Oöran ckonsssoii.
Kans ck3N88on fran Elfsborgs Län: Motionä-
ren har yttrat, att landthandel, särdeles a sabbats-
-agarne, »vid de flesta kyrkor bedriftves. För min del
får jag tillkännagifwa, att jag icke känner något enda
ställe, der det uppgifna förhållandet äger rum. Hwad
krogarne och fylleriet i grannskapet af kyrkorne an¬
gar, har jag, i afseende pä min ort, Gudi lof! ej
heller anledning att klaga; och jag anser de, till
hämmande af detta onda, der det möjligen kan haf.
wa inträffat, redan utfärdade Författningar tillräck¬
ligt stränga för ändamalets »vinnande, derest de af
Kronobetjeningen behörigen handhaftvas.
Dotviä Ion88vn fran Östergöthland instämde
uti Lan8 33N880N8 yttrande.
3olmnn68 ^näsr88on fran Jönköpings Län:
Hwad Oöran ckon388oa uppgifwit, strider emot för¬
hållandet jemwäl a min hemort. Nägra krogar fin-
nas der icke pa ringare afstånd fran kyrkan, an
s mil.
Memorialet begärdes och kades pä bordet.
6örsn ffon3880li fran Kronobergs Lätt »ville
derefter inlemna ett Memorial, asyftande förändring
144
Den 27 Februari.
af det i Riksdagö-Ordningen bestämda sätt för wak
af Riksdagsmän för Bonde-Ständet; men under¬
rättades af Secreteraren, att berörde ämne, emot
Grundlagens föreskrift, icke kunde af Ståndet upp.
tagas, utan borde i Constitutions-Utskottet anmälas;
hwarefter Oöran ckona88on återtog Memorialet.
Upplästes följande Memorial:
Uti 8 Cap. i §. af Kongl. Skiftes-stadgan dcn
4 Maj 1827 finnes föreskl ifwct, att, i händelse agor,
som böra skiftas, förut blifwit delade genom stor-
skifte, som efter förra författningar wunnit laga kraft,
hwarje delägare skall hafwa rätt, att wid nytt skifte
tillgodonjuta hwad ester uppskattningSwarde swa.
rar mot de agor, som han enligt storskiftet inne.
haft. Dä likwäl erfarenheten wisat, att, wid an¬
ställda, noggranna graderingar och uträkningar, wifia
hemmansdelar i byalag befunnits hafwa blifwit wid
föregående storskifte, i betydlig män lidande derigenom,
att sä mycket jord, som till godhet och widd, i förhäl¬
lande till hela byens ägoomräde, bordt ester mantalet
dem tillkomma, icke blifwit pä längtnär defia hemman
tilldelad, tror jag mig icke sakna skälig anledning att
nu wördsamt framställa det förslag, att omförmälde
stadgande mä upphaswaS, och att ägor, wid sörefal-
lande skiften inom byar, böra fördelas efter stäng
och stängfall, öre och örtug, efter hwad i hwarje
Landsort är brukligt, sä att hemmantalet tages till
grund för fördelningen. Man kan wäl ej bestrida
riktig-
Den 27 Februari. 145
riktigheten af den gamla satsen, "att lika skyldigheter
kräfwa lika rättigheter," och med antagande häraf,
mäste man finna det wara högst billigt, att da man¬
talet utgör grunden, hwarcfter alla ett hemman ålig¬
gande skatter och andra allmänna onera emellan de
särskilda agarne fördelas, enahanda fördelningögrund
ock bör följas wid bestämmande af den andel i hem¬
manets ägoomräde, som hwarjc jordägare rätteligen
tillkommer.
Enligt 6 Cap. i och 2 §§. af osman abervpade
Kongl, stadga, får rättelse i ägo-gradering icke sökas
annorledes än i sammanhang med klagan öfwer skifte,
sedan det blifwit fullbordad». Som skiftesläggningen
egentligen beror pä ägornes riktiga uppskattning och
gradering, sa har ej sällan handt, att dä felaktigheter
härutinnan blifwit öfwerklagade och rättelse ansetts
nödig, fkifteLläggningen mäst antingen helt och hållet
eller ock till större eller mindre del förändras ochvm-
göras, samt lill och med ny Charta författas, hwil-
ket äter icke kunnat aflöpa utan dryga kostnader»
Denna olägenhet skulle, säsom det mig synes, kunna
afhjelpas dymedelst, ait klagan öfwer ägo-gradering
wid laga skifte singe anföras i samma ordning, som
finnes bestämd för fullföljd af mitznöje med skiftes-
männens beslut ntr ätskillige andra frågor, de der
ansettö wara af sädan beskaffenhet, att de böra präs¬
tnäs och afgöras innan skifte fortsättes och fullbordas»
Jag hemställer derföre wördsamk, vm icke en för¬
ändring mi omförmälte stadgande bör, i enlighet med
2:dra Bandet. Il)
146 Dm 27 Februari.
min nu yttrade åsigt, tillwägabringas. Stockholm
den 24 Febr. 1834.
klil8 ?6r880N
fran Södermanland.
Lades pä bordet.
MI880N fran Christianstads Län ingas ett
Memorial, sä lydande:
I anledning as Bonde-StandetS särskilta gän-
ger wäckta sräga, om förändring och nedsättning uti
räntorna för Mjöl- ock Säg-qwarnar, har Kongl.
Maj:t, uti Nådig Proposition till Rikets sist för-
samlade Ständer, den 13 Nov. 1828, efter det
Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Collegium med
Utlätande häröfwer inkommit, funnit behofwet fordra
förbättrade, samt med billigheten närmare instämman,
de stadgande» uti ifrägawarande afseende, och öfwer-
lemnat frägan till Rikets Ständerö pröfning, med
förklarande, att Kongl. Maj:t för sin del ansäg, att
af de särskilta förslag Kammar-Collegium framställt,
det syntes äga företräde, som asyflade att afskaffa all
grundränta ä Sag.qwarnarne, och att betrakta dem
endast säsom Fabriks-inrättningar, deraf ärlig Bewkll-
ning, efter deras uppskattade wärde, grundadt pä af.
kastningen deraf, hnsbehoss-sägningen likwäl oberäk¬
nad, lomme att, säsom för Fabriker i allmänhet er¬
läggas, samt i BewillningS-Förordningen regleras och
bcstammas, till ett sadanr belopp, som motswaradr
bädc den nuwarande grundräntan och bewillningen
Den 27 Februari. 147
deras, någon minskning för Staten i desi af Qwar-
narne hittills erhällne inkomster icke synteö wara att
befara; hwarestcr förenade Stats- BcwillningS- Lag-
samt Dceonomieklrskotten, till hwilkas behandling frä-
gan bliswit af Rikets Stander remitterad, uti sär¬
skilta Velankanden den 29 September 1829 och den
13 Februari 1830, förklarat sig wisierligen hafwa
funnit, att, i olika orter och wib olika local-för-
hällanden, skiljaktige methoder blifwit följde wid aldre
och nyare Sägqwarnars skattläggning, hwaraf olika
resultat uppkommit; men da hwarje anläggare ägt
rättighet att, i den ordning Författningarne utstaka,
anföra klagan öfwer drt lidande, han förment sig we-
derfaraö, genom den ägängna skattläggningen; da
Sägqwarnsägare, hwilkas werk, genom de i senare
tider inträffade händelser, förlorat päräknade skogs-
tillgångar, eller pä annat sätt, utan ägarens för-
wällande, bliswit till warde förminskade, äga laglig
rätt uti älagde Qwarnräntan söka och winna minsk¬
ning eller förmedling; dä det icke wore billigt, att
skattläggningarne a alla öfriga Sägqwarnar skulle,
emot deras ägares wilja, rubbaö, för att tillfreds,
ställa de klagomäl nägra fä anfört, dä skattläggnin-
garne, hwilka tillkommit i Laga ordning och wunnit
laga kraft, mäste tillskynda ägaren af den skattlagde
egendomen säkerhet i besittning och orubblighet i a-
lagde grundskatter, samt ffutcligen, dä i Kongl. MajttS
Proposition flere undantag föreslagits, i afseende dels
pä äganderätts säkerheten, och dels pä andra särskilta
omständigheter, hwilka skulle förhindra den äsyftade
allmänna likhet i grunden för dylika werkö utskylder;
sä ansägo Utskotten sig nödsakade, att afstyrka bifall
148 Den 27 Februari.
lill Kongl. Maj.tö Proposition, uti hwad den an«
ginge alla de skattläggningar ä Sagar, Walk- och
Stampwcrk, hwilka före 1787 blifwit werkställde;
likasom hwad beträffade efter 1787 werkställde skatt-
läggningar, Utskotten förestagit hemställan hos Kongs.
Maj:t, att detza skattläggningar matte förklaras böra
orubbade bibehällaö, pä lika sätt, som de nptznämnde;
men hwad anginge de Sagar, Stamp, och Walkwerk,
om hwilkas anläggning kunde blifwa fråga, eller,
ehuru anlagde, ej blifwit skattlagdt, tillstyrkte Ut-
skotten, att desie werk matte betraktas såsom Fabriks-
inrättningar, deraf ärlig Bevillning borde erläggas;
och hafwa Utskotten, uti senare Betänkandet den 43
Februari 1830, pä anförde stäk, widblifwit deras nu
upptagne Utlätande.
Detta oaktadt, får jag, a egne och mine Com.
mittenters »vägnar, »vördsamt framställa ifrägawa.
pande ämne till Rikets Högloft. Ständers widare
pröfning, och för antagande i hela desi »vidd af Kgl.
Maj:tS Högstbcrörde Nädiga Proposition; i hwilket
afseende jag torde fä åberopa följande, till »vederlägg-
ning af Utskottens utlätande, kände skäl: att anläg¬
gare af Sägqwarnar swärligen skola kunna erhälla
rättwks ändring i det lidande, som, genom ägängen
skattläggning, honom drabbat, dä grunderna för sjelf-
wa skattläggnings-methoden äro orättwisa och ofta ej
rillämplige; att den i Författningarne medgifne ut-
»väg att söka förmedling i räntan a ett fägwerk,
hwars wärde blifrvit förminstadt, medför dryga kost-
»lader och sällan af nägon begagnas, emedan äswrn
grunderna derföre äro obestämda och underkastade olika
Den 27 Februari. 149
tydning; och att af de i den Nådiga Propositionen
omförmälde undantag icke något annat än det, som,
i afseende pä indeldta eller till rustning eller rotering
anflagne qwarnar, blifwit söreflaget, kan anses med¬
föra någon fortfarande olikhet i beflattningSgrunderne,
hwilken olikhet, när de indelte räntorna i allmänhet
en gang upphöra, äfwen skulle, i afseende pä de, till
antalet fä, indelte Sägränkorna, förswinna.
Pä detza skäl, och dä Kongl. Maj:t redan, ge-
nom Nådig Kungörelse den 29 April 1830, förklarat,
att Lego- och Salu-sägar, äfwensom Walk- och
Stampwerk, för andras betjenande, hädanefter icke
komma att grundränta asättas, samt Rikets Ständer
icke böra motwerka Kongs. Maj:tS wälgöranoe afsigt,
yrkar jag wördsamt, i öfwerensstämmelse med den
Nådiga Propositionen, att alla ä Mjöl- och Säg.
qwarnar, samt Walk. och Stampwerk werkställde skatt,
läggningar mätte upphäfwas och desie werk, i lik¬
het med Fabriks.inrättningar, till wist bewillning
taxeras.
Om remisi häraf till wederbörligt Utskott an.
hålles. Stockholm den 23 Febr. 1834.
Nilson
frän Christianstads Län.
ckolian ^Vikluncl frän Westerbotten bestridde
motionen och yrkade, att beskattningen pä ifrägawa-
rande werk och lägenheter mätte förblifva i sikt nu
warande flick.
Motionen renuttcrades till Stats-Utflottet.
150 Den 27 Februari. ^
Widare upplästes följande motioner:
1:0 Af 8von stön^on fran Jemtland:
Wördsarnl Memorial!
Hwar och en som färdats öfwer det sä kallade
Klöfsjöfjällct, ester det 2Z mil länga ssjntehället
emellan Wemdalcnö bp i Herjeådalen och Klöfsjö uti
Bergs Pastorat, häpnar öfwer de smärigherer, som
pä denna halsbrytande fjällwag ars att besegra och
skall twifwelsutan med ost instämma, att säkerligen
uti hela Riket icke finnes nägon allmän wäg, fä af-
wcntyrlig, oä> för dragaren, ja äswen för de skjut-
sande, utmattande och pinsam, som denna. Detta
oaktadt, haswa de skjutsskyldige derstädes hitintills
icke åtnjutit nägon förhöjning utöfwer den wanliga
legan, hwilket de för sä swära och kreaturen päkostan-
de ansträngningar, synas rättwisligen böra erhälla,
lika sä wäl, och med längt större skäl än de, som
för stadSmilen ätnjuta förhöjd lega.
Med betraktande häraf, och dä härtill kommer,
att de till skjuts wid ifrägawarande häll förbundne
aro fätalige, samt detzutom flere mycket aflägse boende,
wäga wi, efter derom erbället uppdrag, pä deras
magnar, hemställa, om icke Skjutslegan kunde warda,
för berörde wägsträckning emellan Wemdalen och
Klöfsjö, förhöjd, och sä hädanefter utgä med minst
24 st. B:co milen; hwartill wi hoppas att StändetS
medlemmar destohellre ssola samtycka, som ssjutölcgan
i allmänhet uti wärk Land är alltför ringa emot
hwad den billigen borde wara, och wida under hwad
Den 27 Februari» 1L1
den i andra länder lärer utgöra. Anhållande wi om
remitz häraf till wederbörligt Utskott. Stockholm den
24 Febr. 1834.
8ven Ionsson
frän Herjeådalen.
Med detta förenar sig luckors Mi tonsson frän
Jemtland.
Lader pä bordet.
2:o Af?er Isslisson frän Gottland:
Wördsamt Memorial!
I den förnyade Bewillningsstadga, som af Ri-
kctS nu församlade Ständer kan warda antagen och
fastställd, fär jag wördsamt anhälla om följande för¬
ändringar uti hwad hittills finnes förcskrifwet;
i:o Att Bewillnkng af Sagar och Qwarnar, som
endast kunna begagnas en a twa mänader, eller en
kortare tid pä äret, ej mä äga rum, eller deras ä-
gare päförae.
Den ringa fördel, som af dylika mindre an-
wändbara werk kan hemtas, motswarar pä sin höjd
undcrhällekostnadcn, och förskär icke till grundräntan,
an mindre till nägon särskild bcwillnings-asgist.
2:o Att de personer, som med sädane obetydliga
och allsingen behållen inkomst gifwande Sagar och
Qwarnar, aga handtering eller sysielsättning, mätte
"152 Den 27 Februari.
frikannas fran den dryga bevillning, hwartill de nu
uppföras. Skulle någon Bevillning kunna dem pä-
läggas, torde den med allt skäl böra nedsättas till
ett lägre belopp; samt
3:o Att, dä ägare af sä beskaffade werk, ej uppgif-
wer någon såsom sägare eller mjölnare, afgift icke mä
honom päföras, säsom wore en sägare eller mjölnare
uppgifwet», sä wida icke Berednings- elier Taxerings.
ComitLen bestämdt känner, att en slik arbetare enkom
för säg eller qwarn begagnas.
Med den öfwertygelse, att, inom wärl Land,
all industri, äfwen i de lägre graderna, tarfwar upp.
muntran och, framför allt, ej tal nägon sträng be»
skattning, gör jag mig förwitzad, att min hemställan
winner bifall; och anhällcr jag om remisi härä till
BewillningS-Utskottet. Stockholm den 24 Februari
1834.
Isakson i MyrugNs.
Remitterades till Bewillnings-Utskottet.
3:0 Af äloliun Ilongtsson frän Wester-Norrland:
Wördsamt Memorial!
Att Swenska Uppbördswerket ar af mera in.
wecklad och »vidlyftig art, än behofwet och säkerheten
fordra, torde längesedan wara lika allmänt erkändt,
som fruktlöst öfwerklagadt; och angelägenheten af nä.
gon jemkning Härutinnan lärer wara sä patz ögon»
Den 27 Februari. 153
skcnlig, att utgången af de i sädant ändamål ofta
uppbjudne försök icke får afskräcka fran deras förny-
ande, åtminstone i de delar, der rättelsen synes wara
pä en gäng turst erforderlig och lättast att winna.
I sädant afseende, och dä det icke blifwit mig
gifwet att fatta nägon grundad anledning till bibe¬
hållande af de för bade allmoge och uppbördömän lika
bcswärliga son, öfwerflödigc särskilde Uppbördöstäm-
mor pä landet, hemställer jag, att detza möten, olika
mänga pä olika orter, inskränkas till blott ett, fom
mä hällas wid den tid, inom hwilken sista UppbördS-
stämman, enligt nu gällande författningar, bör hafwa
försiggått. Utom den kostnad för Uppbördömänncn,
som af besia flerfalldiga resor förorsakas, och hwarä
jemwäl nägot afseende sa mycket mera mä fästas,
fom de, ätmknstone genom skjutsningarne, blifwa
känbace, äfwen för allmogen, föranledes detta mitt
förslag wäsenteligen derutaf, att nägon den ringa¬
ste nytta af detza färder icke stär att inses. Det
är sjelfwa backstugusittaren nogsamt bekant, att han
wid alla Uppbördsstämmorne saklöst kan underlåta att
betala en skilling; och för den, som icke har behof,
alt, genom pantning, twingas till utskyldernes erlag.
gande, är det för andamälet alldeles tillräckligt, att
uppbörden en gäng anställes i hans trakt. I min
hemort upptaga besia uppbördsresor icke mindre an
4 u 5 weckors tid i hwarje Fögderi, och det lärer
icke knnna nekas, att derwid anställde Tjensteman kunna
derunder bättre anwandaö, än till incatzerande af nä-
gra hundrade Niksdaler, som för Kronans behof i alla
fall icke päräknas förrän flere ,narrader längre fram.
154 Den 27 Februari.
Jag anhäller om rcmitz a denna framställning
till »vederbörligt Utskott; hemställande derjemte, att
om den ändring, jag salunda föreslagit, icke för hela
landet skulle finnas erforderlig eller lämplig, den lik-
»väl kunde bifallas för de norra Länen, der afstandet
orterna emellan gör den högst behöflig. Stockholm
den 12 Febr. 1834.
kol,. L6Ngt880N
fran Westcr-Norrlandö Län.
Härmed förenar sig Lr. 8vansi6r§ fran sam¬
ma Län.
Remitterades till StatS-Utskottet.
4:0 Af samme kolm» Lengtgsonr
Wördsamt Memorial!
Ingen sann fosterlandswän kan utan mktznöje
se, huru VränrvinS- och SkjutöningSfrägorna wid alla
pä hwarandra följande Riksmöten utgöra stående öf-
»verläggningsämnen, utan att derutinnan de beslut
blifwit fattade, som frägornae wigt kunnat förtjena.
Derom har wäl mycket skrifwitS och öfwerlagts, men
några beflutna kraftiga åtgärder söka wi förgafweS
i wära voluminösa Riksdagshandlingar. Möjligheten
häraf skulle för ost »vara sivär att utreda, om wi ej
af sä mänga öswertygande skäl »voro förwifiade der-
om, att inga frågor röna mera allmänt och listigt
»notständ, än de, sou» åsyfta nägon lindring i Bon-
Leus tryckande »vilkor. AristocratierrS gamla sprak/
Den 27 Februari. 155
akt bonden ar skapad blott kill den mägtigeS träl,
och till ett »verktyg för hans fördelar, har äfwen i
wära dagar förstätt göra sig gällande; ty sä ofta
afffaffandet af någon börda, som fordna kiders obil.
lighec älagt jordbrukaren, till behjertande framftälleö,
eller anspråk pä jcmlikhet i skattebidragen göres, upp.
stä derwid alltid talrika motständare, som med för-
undran fräga, om nägon bäde af natur och wana är
bättre danad för oket, än den, hwarö förfäder med
ett fä fromt tälamod släpade det. Hans klagan be«
traktas blott säsom okynnetS uttryck. Wäl höja wid
Riksdagarne hanö ombud sin röst för hanö bästa,
men deras stämma öfwerröstas snart af deras maag.
dubbelt starkare motständares.
Dock, ehuru litet man än lysinar till wära bil.
liga fordringar, böra wi med redlige mäns ihärdig,
het arbeta för wär pligt, öswertygade derom, att det
redliga i wär afsigt ej skall undgä nägon rätt-
tänkandes uppmärksamhet, utan tillwinna sig hans
aktning.
Oaktadt witzheten om det fruktlösa i mitt för-
nyade bemödande borde afhälla frän att ånyo bringa
a bane en fräga, som, ehuru billig den än är, hittills
haft StändenS pluralitet emot sig; har dock känslan
af mitt äliggande, säsom Representant, warit fä öf.
werwägande, att jag ansett mig ej böra försumma
att werka för en sak, hwars utgäng för allmänheten
är af sä »vigtig inflytelse, och säsom hwars »frige
förfäktare jag alltid uppträdt.
156 Den 27 Februari
Utan widare omwägar, gar jag att underlägga
Ständetö bepröfwande ett förflag af enahanda syft¬
ning, som det jag wid sista Riksdag framställde, och
af samma hufwudsakliga innehall, som dem flere af
Ständetö hederwärda medlemmar för samma ända¬
mål framlemnat.
Jag förestår nemligen följande förändring i
GästgifwcriskjutSningcn: att stjutSskyldigheten öfwer-
föres pa Staten, som genom Entreprenad-Auctioncr
derom med de enstilte bör contrahcra. Antagandet
af högsta anbudet bör ankomma pä Kammar-Collegki
pröfning. Auctionerna böra tidigt och »vidsträckt till
Speculanters kunskap kungöras. Project till Con-
tractct bör wara att tillgä bäde pä auctionSstället
och LandS-Contoiret i Länet. För competance wid
anbudet fordras borgen för fullgörande af den skjuts,
skyldiges äligganden. Contractet utfärdas af Kam-
mar-Collegium. Landshöfdingarne och Kronofogdarne
tillse ContractetS fullgörande.
Jag anhäller, att detta Memorial mätte, i följe
med de öfrige, som i samma fräga förut inlemnats,
till behörigt Utskott remitteras. Stockholm den 20
Febr. 1834.
kolian Lengtsson
frän Wester-Norrland.
LadeS pä bordet.
Och 5:o Af Urik Nilsson frän Jemtland:
Den 27 Februari. 157
Memorial!
Såsom en uppmuntran att begagna de stora
rikedomar, som befinnas i wara skogar och berg uti
Rikets Nordliga prowinser, tager jag mig den friheten
förestå, att det, som der till utlänningar kan expor-
terås, ma under loppet af 40 ar fä ffe utan tulls
erläggande, samt att främmande skepp, som hämta
dcfia waror, mä fä hälften mindre umgälder an hit-
intills. Detta worc fanste den lättaste utwägen att
fästa förmögne personers uppmärksamhet pä defia
rikedomar, som för hela Fäderneslandet kunde blifwa
af stort wärdc, och hwilken i sig sjelf obetydliga efter-
gift i tull, de af sa manga pa hwarandra följande
misiwextcr betryckte inwänare i de norra Prowinserna
framför andra sa wäl behöfwa.
Dä andra nationer bcstä export-premier för wksia
warors utförsel, mätte man wäl äfwen hos osi kunna
göra nägot, till lifwande af industrien och sä riks-
gagnelig» företag.
Anhälles att detta mitt anförande mä blifwa
remitteradt till Bewillnings- och Oeconomie-Utstottet.
Stockholm den 24 Febr. 1834.
liiilc vilsson
frän Norra Jemtland.
Remitterades till Vewillnings-Utstottet.
Följande motioner ingäfwos af Ilrik Missou
och ^ncleis lensson frän Jemtland:
158 Den 27 Februari-
> i:o
Ibland alla andra swärigbeter, som Jemtländska
jordbrukaren har att bekämpa, för sin knappa utkomst,
ingar äfwcn i beräkning saknadt tillfälle till någon
penningeförtjenst. Provinsen är belägen i fjällens
granskap och landets medelpunkt, 20 mil fran när-
mäste sjöstad, Sundswall, och 60 mil fran Rikets
huswudstad, Stockholm, som är närmaste assättnings.
orten för landets productcr, bestående af litet smör,
talg, skinn och fogel, samt sommartiden hästar och
kreatur, som afyttraö i Helsingland och trakten om.
kring Fahlun och Gefle. Det lärer således för hwar
och en wisa sig tydligt och klart, att waror, som
kosta sä lang och beswärlkg landt-transport, der i pr.
ten icke kan betalas högt, och twertom landers nöd.
wändigaste waror, såsom spanmal, salt och jern m. m.
genom de langa landt-transporterna, blir betydligt
dyrare der, än pä nägot annat ställe. Landet äger
inom sig blott ett enda Bergwerk, der 2 ä 3 socknar
hafwa nägon penningeförtjenst, medelst kolning och
körslor; och Z ä 4 socknar har litet afsättning pä
skogs-effectcr, genom Jndahlselfwen; för öfrigt sak¬
nar landet, för närwarande, tillfälle till penningeför-
tjenst. Dock erbjuder sig der ett tillfälle, som, om det
begagnas med klokhet och ordning, efter min fulla
öfwertygelse, skulle icke allenast gagna provinsen, utan
afwen hela staten; men som swärligen, eller kanske,
rättare sagdt, omöjligen kan ästadkommas i nägon
större stala, utan Statens mellankomst eller under,
stöd. Det är häst-asweln, som jag anser för det enda,
fom mähända med bästa framgäng der skulle lyckas;
men dertill fordras, säsom wilker, att anskaffa dug¬
Den 27 Februari. 159
liga och felfria hingstar, helst utaf Strömsholms race,
emedan man af erfarenheten wct, att det blir de
»vackraste hastar efter en hingst af Strömöholms-
racet och ett Norrstt eller Iemtländstt sto; men att
göra detta till föremal för den enskilt» speculationen,
lärer icke »vara akt »vanta; ty dels lärer en sadan
hingst blifwa mycket dyr att köpa, dels kostsam att
underhåll», hwaraf naturligtwis följer/ att betäcknin¬
gen »näste blifwa dyr, om hingstägaren icke skall för.
lora för mycket, och till följe deraf lärer det förmod-
ligen blifwa allt för fa, som lata sina ston betäckas
af en sadan hingst, utan hellre, efter gammal »vana,
dertill betjenar sig af små stink-kampar, som »vanligt-
»vis fa begagnas emot en ringa afgift, men hwaraf
följer en dålig afföda, som man ofta icke utan för-
lust uppföder.
Dä hastafweln förut »varit föremal för Rik-
sens Ständers omtanka, dels för att förbättra, dels
för att inom staten uppföda sädane hästar, motswa-
rande behofwct, och säledcö undgä, att derom anlita
utländningen; sä fär jag »vördsamt förestå, att utaf
de för detta andamäl anflagne medel, mätte till Jemt.
land anfläs 800 Rdr B:co ärligen, med de wilker,
att Konungens Befallningöhafwande uppgör accord
med uägon Bonde i hwarje tingslag, som är weder-
häftig och har tillfälle att ätaga sig en sädan häst-
hällning, pä det wilker, att han ifrän Strömsholms
stuteri skall fä köpa en felfri och för öfrigt duglig
beställare 5,6 u 7 ar gammal, för ungefärligen §00 Rdr
B:co, att afhämtas i Februari mänad, dä det torde
ste med minsta kostnad, genom de, som bewista Hc-
160 Den 27 Februari.
demora marknad, och ärligen utaf Staten bekomma
66 Rdr 32 st- Banco, (således skulle för de före¬
slagna 800 Rdr 'V:co blifwa tolf sädane beställare i
Jemtland). Deremot stall hingsthällarne läta hing¬
sten betacka hwar tredje dag, ifrän och med den i
Maj, tillsammans 20 ston om äret, emot 24 st B:co
spränget, som erlägges af stoägarcn; wid frägan om
bättre ratt, att pä detta sätt fä sina ston betäckta,
bör den eller de hafwa företräde, som hafwa de bästa
ston, det will säga de ston, som äro ordentligt stora,
wäl bildade, muntra och fria frän ärftliga fel. Detta
skags företräde uppmuntrar den eller de, som hafwa
räd och lägenhet, att staffa sig och behälla dngliga
ston, dock mä en och samma person icke fä mer än
ett sto samma är pä det sätt betäckt. Pä detta fatt
tror jag man pä en gäng kan winna 2:ne förmoner,
nemligen hästafwelnö förbättring och tillfälle till pen»
ningeförtjeost för en olycklig provins. Wisierligen
kan detta mitt förslag förekomma, wid första päseen-
det, säsom en Staten belastande anstalt; men jag
wägar tro twertom; ty när jag föreslagit 66 H Rdr
i ärligt underhäll, och för hästen säledes belöper 8 st
9 rst. B:eo om dagen äret om, tror jag mig före¬
slagit wida mindre, an hwad som ätgär till under-
hällskostnad för en hingst pä Stuterierna; isynnerhet
som dertill i senare fallet kommer aflöning till stall¬
drängar. Dcsiutom anse wi, att, efter hwad wi före¬
slagit, det blir blott att anse säsom en utgrening af
Stuterierna, mera ändamälscnlig och mindre kostsam.
Wi fä i förbigäende nämna, akt wi, för egen del,
anse denna anstalt skulle kunna tillwägabringae, utan
snart
Den 27 Februari. E
snart sagdt känbar uppoffring ä Statens sida, pä sa
sätt, att man tillSwidare minskade Regementets nu-
meraire med 20 eller 24 mans indragning, och an¬
slogs desia nummer till hingsthällning, ester den be-
räkning, att 2:ne nummer förenades om en hast;
wen detta förslag möter mahanda flera betänkligheter,
an jag kan förutse. Skulle, emot förmodan, begge
de af mig uppgifne förslag af Rikets Högloft. Stan¬
der ogillas, anhallcr jag, att Rikets Högloft. Stän¬
der widtaga någon annan till andamälet lika säkert
ledande anstalt.
Om remisi till wederbörligt Utskott anhalles»
Stockholm den 22 Februari 1834.
^nclors Närtoussoir klrilc Nilsson
frän Södra Jemtland, fran Norra Jemtland.
Och 2:o
Genom den, under de sistförflutne 13 äreN, !
Jemtland förrättade afwittring, eller, rältore sagdt,
geometriska skattläggning, har, ester werkställd mät¬
ning, gradering och uträkning, bliftvit utrönt, att
wisia hemman innehaft för mycket jord, t förhållande
till skatmalet och, återigen, andra befunnits hasum
för litet agor i proportion mot skatten. De förra
fä behälla sin öfwerloppömark, emot den skatt och
ränta, som deraf pröfwas böra utgä, men beträffan¬
de de senare, i hwilkaS skatt ingen nedsättning skett,
och hwaraf mänga gifwas, som icke en gäng har
hälften af den jord, hwarföre deras hemman skattat
Z:dra Bandet. LL
162 Den 27 Februars.
i ärhundraden, samt da det för osi wisar sig bilUgt
och rätttwist, att sedan det, enligt örtens skattlägg.
nings-method, blifwkt utrönt hwad hwart och ett hem.
man, i förhållande till innehafwande agor, bör skatta,
med samma skäl, som förhöjning i skatten ager' rnm
för hemman med för mycket jord, i förhållande till
gamla skatten, aswen nedsättning eller förmedling ma
ske för de hemman, som hafwa för litet agor, sa
tyckes det wara en rättwisanS och billighetens högsta
fordran, att, när förhållandet nn mera är ntredt, ej
widare beskatta ett hemman för jord, som det fran
den mest aflägsna forntid ej innehaft.
Uti Kongl. Maj:tö Nådiga Bref till Desi Be-
fallningShafwande i Jemtlands Län, af den 14 Junk
1826, stadgas i 5:te och 6:te pnnkterne, såsom or-
den lyda:
"Z:o Kan hemman, som jemförclsewks mot skatte,
talet, funnits i ägor brista, icke a lämvligaste ställe
erhålla anslag ä den bestämda ägobristen; dä mä ett
sädant hemman, efter jemförelse med örtens skattlägg.
ningS-method, och i motswarigt förhållande till ägo.
bristen, erhålla nedsättning eller minskning i hemma,
nets nuwarande mantal eller ränta; och skola sä be¬
skaffade förmedlingar af Landtmätaren, som delningen
förrättar, förefläs, af Afwittringe-Rätten granskas,
af Eder huswudsakligen afgöraö och Kammar-Collcgii
pröfning och fastställelse underställas.
6:0 Hemman, som pä sädant sätt undfär förmed,
ling i den deraf hittills utgäende ränka, bör, sädant
oaktadt, samma ränta utgöra, intilldest något ny.
Den 27 Februari. 16Z
hemman, estre ätnjutne frihets-är, i skatt ingar, dera
den genom förmedlingen förswunna räntan flyttas
kan. Kronotionde» bör ater, utan afseende pä åt¬
njuten förmedling, till förut bestämdt belopp utgöras;
men deremot ma förmedling, sa snart den af Kam-
mar-Collegko bliswit pröfwad och fastställd, tillgodo-
njutas, wid sädane allmänna utskylder, som, inom
Jemtland, efter skattctalct erläggas, äfwensom wid
en blifwande ny rotering;" och har Kongl. Maj:t,
fä wida de gamla hemmanöräntorne warit indelade,
icke kunnat pä annat sätt derom förordna, enär inga
medel warit anslagna, att godtgöra de genom för¬
medling tilläfwentyrs förswinnande räntorne.
Dä nu hemmansägare med mindre jord, an skatt,
icke sett sig kunna fä förmedling, pä annat sätt, än
oswanftäende Höga Skrifwclse stadgar, nemligen i
den män nya hemmanöräntor, efter tilländvlupne
frihets-är, tillkomma; sä haswa mänga af dem, för
att ej uppskjuta ersättningens erhällande till en obe¬
stämd framtid, trott det wara bättre att fä nägot,
än intet, samt derföre begärt och äfwen erhållit emot
ägobristen swarande syllnadsjord, men ofta i ett an-
nät Pastorat, pä till och med fem och sex mils af-
ständ frän bolbyn; hwarföre den salunda tillkomne
ägosyllnadcn ej till annat, än mulbete, kunnat be¬
gagnas. Men som för wktza byar eller skifteslag
ägobristen warit mindre, sä har den derföre älöpan-
de, följaktligen ringa, pä sädant afständ belägna syll-
nadSjorden ensam blifwit otillräcklig för anläggning
as fäbodar; hwadan, att ej göra fyllnadsjorden för
ägaren alldeles onyttig, af Kronans mark wanligtwis
164 Den 27 Februari.
bliswit dertill lagdc nagra Hundrade tunneland, emot
särskild smör-ränta; och har, pä detta satt, uppkom¬
mit ägoblandning af Skatte- och Kronojord, liggande
inom gemensam rälinea, sinsemellan oätskiljda. Häraf
kan i framtiden för den enskilde uppkomma mänga
olägenheter; ty om, till exempel, inom en fädan sam¬
fällighet, tillfälle finnes till nybyggens anläggande och
Kronojordcn dertill upplates, blifwa ju de, som der¬
städes fatt sina fyllnadsjordar, alldeles obclätne, eme¬
dan detze jordar, hwaraf manga, säsom efwan sagdt
är, blott i förening med tillagd Kronojord, kunna
wara agarne till nägon nytta, till fäbodar eller mul¬
bete, skulle, om den tillagde Kronojordcn borttogeS,
ej kunna af ägarnc till nägot ändamål anwändae.
Med anledning häraf, fä wi wördsammast an.
hälla:
i:o Att sädan med fyknadsjorden inmängd Krono,
jord mätte fä lösas till skatte;
2:o Att hemman med ägobrist, som ännu icke
sätt fyllnadöjord, mätte, sä framt deras ägare icke
hellre önska ersättning i jord, genast blifwa förmed¬
lade, sä wal till ränta, som andra efter skatt utgå.
ende onera, utom i sommarwägshällningcn, hwilket
skulle föranleda till rubbning uti skedde och »verkställde
wägdelningar;
3:0 Att denna förmedling äswen mätte sträcka
sig till Kronotionden; samt
4:o Att ägare af hemman, hwilka fyllnadsjord
för ögobrist redan bliswit tillerkänd, mä lemnäs öppet,
Dm 27 Februari. 165
att, med fyllnadsjordens afftäcnde, erhålla förmedling,
hwarigenom ägoblandningar skola förswknna och den
salunda till Kongl. Maj:t och Kronan äterfallna jor-
den kunna till nybyggen upplataS.
Om remitz hara till »vederbörligt Utffott anhalles
wördsammast. Stockholm den 25 Febr. 18Z4.
^ncl6>8 IVlärtonsscni Hille Nitron
fran Södra Jemtland. fran Norra Jemtland.
Deste Memorial remitterades till Stats-Ut¬
skottet.
Widare upplästes ett sa lydande
Wördsamt Memorial!
I owistheten om framgången af de wäckta fier-
faldiga motioner om förhöjande af skjuts- och »vagns¬
lega» a landet, finner jag med högsta rättsbegrepp
öswcrensstämmande, att åtminstone en del stader, som
i jemförelse med andra bliftvit »vanlottade, lomme i
åtnjutande af en till »vanlig stadöskjuts upphöjd lega.
Sädant är staden Östersunds öde. De skäl, som
grundat denna olikhet, fruktar jag »vara mindre rättö-
cnliga. Da, änskönt den backiga »vägen, de langa
och icke fa skjutshallen, de täta skjutSningarne fran
staden Östersund, skjutsen icke betalas »ned »ner än
§6 tz. milen, sä torde mitt »vördsamma påstående, att
legan derstädes upphöjes till likhet med andra städers,
icke obilligaö.
166 Den 27 Februark,
Om remisi till wederbörligt Utskott anhälles,
Slockholm den 24 Febo. 1834.
Vrile IVilsson
frän Jemtland,
Härmed förenade sig ^nckerg Närtengson frän
samma Län; hwarefter motionen kades pä bordet.
Ml8 LiiIr88on frän Gefleborgs Län ingas föl?
jandr Memorial:
Dä wär warde Ståndsbröder Vetter Vernon
frän ^Calmar Län, till upphäfwande af det swära be¬
tryck, som indclningSgifware hafwa af hemmanörän-
tornas disposition till EmbetS- och Tjensteman, redan
wäckt motion, ej mindre om upphörande af Ränte-
gifwares skyldighet, att tili Corpser, Corporationer,
Stiftelser och Inrättningar, af hwad namn och be-
fkaffenhet som helst, eller till Embets- och Tjenstemän
erlägga de af deras hemman och lägenheter mgäcnde,
nu indelte hemmanöräntor, ware sig i spanmäl eller
andra ranrepersedlar, samt att alla redan skedda dis¬
positioner och indelningar af sädane räntor mä upp¬
höra och desamma till Statsverket indragas, med
uttryckligt förklarande, "att nägon disposition af hem-
mans eller lägenhets grundränta hädanefter icke mä
ske", an äfwen, säsom följd deraf, att "skyldigheten
för Skatte- och Krouohcnttnanö innehafware att ut¬
göra öke- eller dränge-dagöwerkeu, som inga i hem»
Den 27 Februari. 167
mans grundränta, skall förswinna, ehwad sädane dags-
werken äro disponerade ät indelningshafware och en-
skilte jordägare esler Kronan förbehällne, som, Mhö.
lige Staten, för desi rakning förwaltas", såsom ock
att räntegifware i allmänhet och utan undantag för-
kla. as berättigade, att alltid, efter ärlig markegång,
hos Kronans Ordinarie UppbördSmän erlägga lösen
med penningar, sa wal för Kronotionde» och AsradS-
spanmalen, som för dagswerkena och öfrige ränte-
persedlar, räntegifware likwäl härigenom icke betaget,
att, ester skedd uppsägning, fran deras sida, fä i nar-
mäste Kronomagazin spanmälcn i» natura leswercra
de är, dä de, i saknad af afkastning, icke kunna ästad,
komma penningar till dcnsammaslösande"; allsta, och
dä wi, i dek uppdrag wäre Committcnter lemnat osi,
att söka utwerka de förändringar i hcmmanSräntor-
nas utbetalning samt ökc- och drängedagswerkcnas ut¬
görande, som nu blifwit päyrkade, salunda förekom»
mitö af better ?Lr.88on8 motion, hwilken är med
sä mycken sanning och sakkännedom rrtwecklad, att wi
derföre hembära honom wär största tacksamhet, äter-
stär för otz ej annat, än att utbedja osi, att, med
settor ?er88on, i hwad han sälunda föreflagit, sä-
som warande förändringar, dem rättwisa och billighet
högeligen päkallar, fä osi sörena; och anhälla wi der¬
före, att detta anförande mä ätfölja rcmisien af
ter 1^r88on8 motion till Utskottet. Stockholm den
24 Febr. 1834.
Ml8 I^r880U
frän Gefleborgs Län
och Rengsjö.
168 Den 27 Fcbruark.
I denna motion instämmer jag äswcn och för¬
klarar mig dermed nöjd.
HI-880N i Sanna
och berörde Län.
Lades pä bordet.
Derefter inlemnade ckolmn frän Wester¬
botten ett Memorial, sä lydande:
Ibland de mindre Tjenstemänner, som med fog
klaga öfwer sin belägenhet, lärer onekeligen wara de i
wara norra orter antagne Fäng-Gewaldigare, och det
hufwudsakligen deraf, att de arrestanter, som der
wanligtwis pä bar gerning gripas, eller ä flyende sot
rrtappaS, merendels äro Fjäll- och Lappmarkens egna
infödingar, sälcdes om ej alldeles nakne, dock meren-
dels med statwig, ohygglig, smutsig, illa luktande ack¬
med ohyra beswärad klädbonad, sä att en hederlig
och anständig man, som af staten fatt sig uppdraget
att med answar warda och distrkcter emellan forsta
desia brottslingar, icke utan sara för sin hälsa och att
af dcsias osnygghet och ohyra besmitta och förstämma
sina kläder, möjeligen med dem kan färdas pä samma
åkdon; jag anhäller fördenstull, som ock af anförde
orsaker tyckes wara billigt och af behofwct päkalladt,
att de hädanefter, liksom wid inrättningens början, wid
Delinqventerö forflande, en särskildt ridhäst mätte be-
stäö Fäng-Gewaldigern, för att slippa den ohygglighet
att sitta tillsammans med en sadan brottsling, hwars
yttre smutsighet sch ohyra läflar nied hanö imvärtes
rädande lastfulla egenstaper och böjelser.
Den 27 Februari. 169
Om remist häraf titt wederbörligt Utskott an-
hälles. Stockholm den 24 Febr. 1834.
I. L. ^ileluiick.
Häruti instämde lollan Lonatsson frän Wester-
Norrland.
kiils Nänsson frän Malmöhus Län ansäg bil¬
ligt, att, derest förslaget winner bifall, detsamma ut-
sträckes jemwal till de södra orterna.
Remitterades till Stats-Utskottet.
Sedermera upplästes följande Memorial;
1:0 Af Olok Olsson frän Westerbotten:
Enligt nu gällande Concurs-Lag skola Cestions-
och Urarfwa-ansökningar, som göras af Ridders- och
Zldelsmän eller efter dem, upptagas och behandlas af
Hof-Rätterna; men da de Adelsmän, som bo i Lands¬
orterna, oftast hafwa skulder till allmogen, och det för
icke skrifkunnkge samt frän Hufwudstaden aflägse bo-
ende medförer dryg kostnad, att i wederbörande Hof.
Ratt bewaka en fordran, synes detta stadgande hus-
wudsakligast gynnande för den Adliga Cestionanten
derutinnan, att en och annan Bonde eller frän Hus-
wudstaden aflägse boende person, som kan hafwa 20,
30 a 40 R:dr att fordra, mäste, med afseende a dc
dryga bewakningskostnaderna, lära fordran förfalla,
hwarpä talrika exempel kunna äberopas.
470 Den 27 Februari.
Jag förestår derföre, alt upptagandet och behand¬
lingen af concurömäl, som röra Adeliga Personer,
matte öswerflyttas till Härads- och Rädstugu-Rätterne
Om Hof-Rätten nödwändigt stall döma öfwer denna
klatz af medborgare, ncml. Adeln, sä kan ju sädant
afwen ste. om bemalde Underrätter upptaga Cetzions-
Boskillnads- eller urarswa-ansökningar af Adliga Per¬
soner eller frän sädane Sterbhus, och förrätta upp¬
ropen, derwid fordringsägarne finge sina kraf bewaka,
samt till HostRätternaS widare handläggning öfwer-
sända VewakningShandlingarne. Stockholm den 24
Febr. 1834.
Olok Oloksgon
srän Westerbotten.
LadeS pä bordet.
2:o Af samme Olok Ol88on:
Wördsamt Memorial!
Enligt gällande Författningar, eger Konungens
Befallningöhafwande att, dä balance pä Krono-Ut-
stylderne ester Räkenstapen uppgär i ett Fögderi till
500 Rdr Banco och derutöfwer, anställa reft-ransak-
ning, till utrönande af werkliga förhäöandet. Nu,
flere är, har det i sörsta Fögderiet af Westerbottens
Län icke warit sällsynt, att resterne ä Krono-utstylder
uppgätt till flere Tusende Rdr, som är en följd af
allmogens oförmåga alt gälda utlagorne, och detta
har föranlätit Kongl. Majus Vefallningshafwande,
att utsätta rest-ransakningar, samt wid vite älagga
Den 27 Februari. 171
allmogen art infinna sig derwid. Sista restransak-
ningen hölls flott-andötiden 1832, samt hade den
påföljd för manga, att de genom den tid, som, för
restransaknkngens bivistande, förlorades för höbergnin-
gen, fick »vidkännas en betydlig minskning i foder,
afkastningen. Det inträffade nemligen, att ä de da.
gar, dä restransakningen hölls, »var »väderleken för
höbcrgningen högst gynnande, men kort efter ransak-
ningens flut inträffade regnig »väderlek, fom nästan
oafbrutet fortsatte till hösten. I min hemort, der
en stor del af de rcstflyldige nödgas färdas 8, 10,
ja ända till 14 ä 15 mils »väg, för att uppaHawid
en restransakning, äro sädane förrättningars hällande
under ande-tidcrna högst mcnlige för jordbrukaren.
Jag anser derföre nödigt, att restransakningar i Wester,
bottens Län hädanefter icke fä hällas den tid pä äret,
nemligen i Maj, Juni, Juli, Augusti och September
mänader, dä allmogen nr sytzclsatt med sädd, flätter
och skörd, och föreflär till grundlagsenlig behandling,
att i underdänighet hemställas mä, det Kongl. Maj:t
täcktes i Näder om en sädan förändring förordna.
Stockholm den 24 Febr. 1834.
Olof Olofson
frän Westerbotten,
Remitterades till Statö-Utflottet.
3:0 Af ^.ncler8 Ilril(88on frän Örebro Län:
Wördsamt Memorial!
Jag har blifwit anmodad as mine Committen-
ter i Immetorps Hyttelag af Carlfloga Härad och
172 Den 27 Februari.
Socken i Örebro Län, att för Rikets Högloft. Stän¬
der framställa deras anhållan, om rättighet att, med
de kol, Immetorps Hyttelag kolar pä den sa kallade
Immetorps allmänning, fa tillwerka tackjern, utan att
derföre gifwa något Tionde-tackjern till Kongl. Maj:t
och Kronan. Denna allmanning, som öfwer ioo:de
är statt under Kongl. Bergö-Cottegium och Berg¬
mästaren öfwer Nora och Lekebergs samt en del af
Carlsskoga Bergslags inseende, och hwarifrän Imme¬
torps hytta tillförene för betalning erhållit understöd,
af byggnadöwirke och någon ringa kolning, men i
öfrigt upplåten lill Bruksegare och grufwor, hwari-
gcnom händt, att skogen blifwit sköflad, sä att
Kongl. Maj:t, jemlikt Nädigt Bref af den 21 De¬
cember 1830, förordnat Allmänningens försäljning,
som äswen försiggätt den 9 Augusti 1833, dä Hytte-
laget, i anseende till angränsande Bruksegareö med-
täflan, a öppen Auction inropade 14 Lotter, tillsam-
mans 503^ tunneland, eller circa Adelar af Allmän-
ningen, för en högst öfwerdrifwen summa 11,385
Rdr Banco, hwarjemte en ärlig ränta af 12 tunnor
och 1 kappe spanmäl, för alltid skall till Kongl.
Maj:t och Kronan utgifwaS, hwilka anctions-inrop,
jemlikt Kongl. Maj:tö Nädiga Skrifwelse till Kongl.
Kammar-Collegium af den 19 Oktober 1833, aro af
Kongl. Maj:t i Näder gillade.
Som denna allmanning icke egentligen nägonsrn
warit till Tackjernö-tillwerkning anslagen, ej heller
(mig wetterligt) nägra wilkor, wkd dest nu skedda för-
säljning, warit fästade och följaktligen säledcö icke kan
bestridas, det alla inroparne af denna allmänning,
Den 27 Februari. 173
har frihet att afyttra eller begagna skogen pa den¬
samma till hwad som helst; och troligen kommer icke
de Bruksegare, som af denna Allmanning pa auction
inropat lotter, begagna skogen till tackjerns tillwerk-
ning, och som denna endast warande skogsmark, utan
det ringaste jordbruk, är sä högt bclagdt med skatt
i spanmäl, att ärligt till Kongl. Maj:t och Kronan
utgifwa, synes mig som dubbel skatt af denna skogs¬
mark komme att erläggas om de, för det tackjern,
som tillwerkas med kol af denna allmännings skog,
skulle gifwa Tionde.jern.
Det ar pa denna princip jag, a deste mina Com-
mittenterö »vägnar, inför Hcderwärda Ståndet får
hemställa deras billiga anspråk om befrielse fran Ti-
onde-tackjernS gifwande för tillwerkningen af om¬
nämnde allmännings kol; och förwäntar jag mig
StandetS medwerkan till behjertenhet häraf, samt an¬
håller om kemist häraf till »vederbörligt Utskott.
^näer8 Hi-ile88vn,
Fullmäktig för Carlskoga och Leke-
bergs Härader i örebro Län.
Remitterades till Stats-Utskottet.
4:0 Af Lamuel Ancker88on fran östergöthland:
Wördsamt Memorial!
Da Kongl. Maj:ts Nådiga förordning af den
9 Februari 1802, angående stängselffyldigheten, icke
174 Den 27 Februark.
förändrat Lagens stadgande i 5 Capitlet 2 §- Bygg-
nknga-Bakken, der orden lyda: "Mörer skog, betes¬
hage eller utmark, aker eller äng, halle den gärden
allena, som aker eller äng eger."
Detta har pa min hemort icke sällan åstadkom¬
mit och förorsakat twistiga rättegångar wid gärdes-
gärds delningars företagande, ragrannar eller hemman
emellan; ty wid flere hemman ä min hemort har
aldrig funnits eller finnes nägon Geometrisk Charta,
som kan upplysa hemmanens uräldriga ego-natur;
härigenom uppkommer som oktast stridigheter rä-gran-
nar emellan, ty har sä handr, att somlige af wära
ekonomiska förfäder uppröjt och anlagt torp-odlingar
pä närbelägna skogs- eller beteshagar, men sedermera
borttagit torpen och sammanlagt denna local med
sin öfriga odaljord, åkergärdet» eller stätteräng; hans
granne, hwarö tillstötande egor warit af lika natur
eller skog och beteshage, mähända bade dä och nu,
mera odlingsbar än den förra, men har antingen af
oförmögenhet eller mindre arbetshäg af sä wäl för-
faderne, som befi afföda hittills blifwit ogjordt, hwaraf
uppkommit, att ehuru egorne i forntiden warit ömse¬
sidigt af lika natur och godhet, har likwäl den ar¬
betsamme grannen, till lön för sin ospard» möda,
sätt widkännas underhälla all den hägnad, som skil¬
jer desie omnämnde sammanstötande hemmansegor.
Sedan ofwannämnde Kongl. Stängscl-Förordning bles
funderad och stadsäftad, har odlingsföretäg a skog
eller betesmark blifwit mera gynnade, men sträcker
sig ej till urminnes odlingar, dä ej Charta öfwer
hemmanet finnes.
Den 27 Februari. 175
Cn annan obehaglighet inträffar äfwen i ofwan.
nämnde Lagrum, nemligen det en granne, hwarS nä¬
stan otrytliga skog gränsar emot en annan grannes
eller hemmans inegor, mähända en mager flätteräng,
som knappast kan producera 50 procent öfwer den
kostnad, som till afbergningen alga kan, äfwen nödgas
denne senare eller ängens egare, för bristande skog,
köpa alla erforderliga skogöeffecter till denna ej obe¬
tydliga rägängshägnad, den han nödgas ensam un¬
derhålla och answara, dä deremot det hemman, som
eger den betydliga skog och mahända öfwerflödiga
mulbete, ej kan lagligen bringas underhålla en en¬
da famn.
Det ar af desia högst maktpåliggande skäl, jag
wägar pasta den förändring i merberörde Lagens stad¬
gande i 5 Cay. 2 §. Byggninga-Balken, akt all ra-
gängshägnad, byar, hemman eller enstaka gärdar
emellan, bör hädanefter, i man efter hemmantalet
eller hemmanets storlek, underhällas, oansedt egorneS
godhet eller beskaffenhet; detta skulle äfwen ästadkom-
ma en betydlig lättning wid inträffande gärdeSgärdS-
delningar, tillika förekomma dryga rättegängar.
Jag anhäller ödmjukast, att detta mitt Memo¬
rial bleswe med Medständerne communiceradt och till
wederhörligt Utskott remitteradt. Stockholm den 20
Febr. 1834.
Lamuel Anckersson,
Riksdagsfullmäktig frän Lysings och Dahls
Härader af östergöthlands Län.
Lades pä bordet.
176 Den 27 Februari.
5:o Af kristie Ll'88on fran Stora Kopparbergs
Län:
Wördsamt Memorial!
De olägenheter Swensta jordens nu »varande
olika beskattning medfört och medförer, sa wäl för
hela samhälletö, som för den enskildte Medborgarens
uppkomst, trefnad och förkofran, äro nu mera allmänt
insedde och erkände; hwadan jag sä mycket mindre will
uppehålla Hcderwärda Ständctö dyrbara lid med
någon framställning deraf, som de förberedande ät-
gärder, hwilka nu mera blifwit widtagne, giftva anled-
ning till den förhoppning, att en jemnare fördelning
af grundskatterne ma kunna beredas och »verkställas»
För att till någon del afhjelpa följderne af det
mitzförhällande, som i oftvanberörde afseende egt rum,
har man i sednare tider päftmnit den utwäg, att, da
grundskatterne icke ansetts tillräcklige för Statens
behof, fylla bristen genom antagande af särskild Be-
willning, »vid hwars bestämmande man, bland annat,
sökt åtkomma den förut i ringare män, eller och alls
icke, beskattade fasta och rörliga förmögenheten. Något
har wäl härigenom blifwit »vunnet, men det torde
utan skälig mitzbclätenhet, kunna pastäs, att den egen»
teliga skattejorden, äftven efter Bcwillnings-SystemetS
uppkomst, är allt för mycket betungad, i jemförelse med
de öfrige jord-naturerne. Till beredande af någon
lättnad härutinnan, sär jag »vördsamt förestå, att
faftighets-bewillningen för skattejorden mä bestämmas
och beräknas till ringare andel af det äsatte taxerings-
wärdet, än för frälse- och den öfriga privilegierade
jorden,
Den 27 Februari. 177
jorden, sa att t. ex, da för eganderätt af skattejord
erläggas 2 Rdr af hwarje rooo:de af uppskattnings,
summan, egaren af privilegierad jord komme att ut-
gifwa Z per mille, 0. s. w.
Närmaste anledningen till denna framställning
har jag hämtat af det förhållande, som i min hem¬
ort eger rum, emellan skatte och den sa kallade Bergö-
frälsejorden, hwilken senare, ehnru ursprungligen utaf
skatte-natur, likwäl fran de fleste onera åtnjuter be.
frielse, härledande sig fran fordna tiders behof att
uppmuntra och understödja en lofwandc bergshandte¬
ring. Denna grund har wäl upphört i och med det¬
samma Bergsrörelsen till större delen upphört, men
befrielserna fortfara ännu och föranleda en sadan olik-
het i förmaner, att dä grundräntorne för ett skatte¬
hemman i orten, i allmänhet beräknas kill ett belopp
af omkring 90 Rdr Banco, uppgå de för en mot-
fwarande Bergs - frälse-besittning till icke fullt sex
Riksdaler.
Flere exempel torde ej behöfwa anföras, till
bestyrkande af billigheten utaf mitt påstående, hwilket,
utan att ifrågasätta någon rubbning uti jördens olika
natur och friheter, endast innefattar en partiel til-
lämpning af den obestridliga grundsats, att, wid be-
stämmandet af en beskattning, sadan som den all-
männa Vewillningen, hufwudsakligt afseende bör sä-
stas dera, att den förut mera hetungade njuter lin¬
dring, i jemförelse till den lägre beskattade; och jag
får derföre anhålla om remisi häraf till rvedcrbörligt
2:dxa Bandet. 12
178 Den 27 Februari.
Utskott, som, i händelse mitt förslag anses antagligt,
lärer förestå de särffilte bestämmelser, som deraf kun-
na föranledas. Stockholm den 20 Febr. 1834.
Ilrile Lrsson ,
fran Stora Kopparbergs Län.
Remitterades till Bewillningö.Utskottet.
6:o Af Riis Insulin fran Stockholms Län:
Wördsamt Memorial!
Under fortskridande pa en bana, som jag för
mig utstakat, i enlighet med stadgad öswertygelse om
Representantens heligaste pligt och ljuswaste belöning,
will äswen jag höja min röst, till påfallande af upp.
märksamhet a den något wanlottade belägenhet, hwar-
uti en hel clafi af medborgare för det närwarande
sig befinner. Hwilken af Eder, mine Vröder! har
icke erfarit de wälgörande werknkngarne af en inrätt¬
ning, som bereder möjlighet ät aflägse boende wänner,
anhörige och affärö.relationer, att med hwarannan
utwäxla inbördes tankar och framställningar, som till¬
intetgör de hinder afständet uppkastat emot samman,
lcfnadenö utweckling, och som åstadkommer ett det
mäktigaste föreningsband äfwcn emellan särskilte na-
tioner? Men hwilken af Eder skulle wilja begagna
defia fördelar, pä bekostnad af medborgares trefnad,
bergning och förkofran? Edert kända tänkesätt och
wigten af Edert dyra kall, äro mig en borgen för
det sivar jag har alt wanka, dä jag nu, med andra
Den 27 Februari. 179
ord, fragar? h»vilken af Eder ffulle icke wara beredd,
akt lana sikt biträde till ashjclpande och förbättrande
af Postbönderncs harda wilker? En allmän bered»
»villighet i detta afseende har redan yttrat sig, i an¬
ledning af de uti ämnet förut ingifne motioner,
hwilka sank och öppet framställa det beklaganswärda
tillståndet; och jag »vill derföre, med förbigående af
en öfwerflödig klagan , enkelt förestå de åtgärder,
hwilka jag för min del anser nödige. Deribland
räknar jag:
1:0 Att, till bestridande af det skjutSningsbeswar
»vid hwarje ombyte, hwartill nu ett mantal ar in-
deldt, 2 mantal mä anstad, åtminstone efter de större
postwägarne.
2:o Att skjutslega», med inberaknad ersättning
för åkdonets begagnande, fastställes till 20 st. Banco
för hwarje mil, utan afseende a större eller mindre
fkjutönings utgörande för hwarje »vecka; och
Z:o Att en fullt tillräcklig »vedergällning tiller-
kannes Postbonde», för hans beswär »ned transpor¬
terandet af enskilda löswästor, i händelse dcsias fort-
skaffande med ordinarie posten anses aswen hädan¬
efter böra ega rum.
Detza aro, enligt min öfwertygelse, de medel, som
mäste antvändas, för att, utan rubbning uti Post¬
gångens nuwarande inrättning, bereda Posthemmanens
innehafware en lika billig, som nödwändig tillökning
uti deras förmåner, hwilka »väl äro kill antalet män¬
180 Den 27 Februari,
ga, men dock ringa i »verkligheten, och pä intet satt
motswarande det dermed förenade aliggande.
Jag anhäller fluteligen, att mitt Utlåtande ma
till »vederbörligt Utskott åtfölja öfrige anföranden i
famma ämne. Stockholm den 24 Februari 1834-
ks. In8ulin,
Riksdagsman fran Stockholms Län.
Begärdes och kades pä bordet.
7:o Af samme MIs Ii»8ulin:
Wördsamt Memorial!
I anledning utaf en »vid förra Riksdagen hos
Högwördigc Presie-Ständct wäckt »notion, blefwo
Contraets.Prostarne befriade fran att erlägga Vewill-
ning för dc dem tillkommande sa kallade Prostetunnor--
ne, utgörande en tunna spanmäl utaf hwarje Kyrko-
herberge inom Contractet. Dä jag lik»väl icke kan
finna någon tillfredsställande grund för en sadan be»
srielse, yrkar jag att densamma mätte upphöra, och
Contracts-Proftarne, genom den blifwande Bewlll-
nings-Lagen, förpligtas, att hädanefter utgiftva Be-
»villning för Proste-tunnorna, htvilken del utaf Con-
tractS-ProstarneS inkomst ej lärer kunna anses annor¬
lunda , än i likhet med öfrige extra löneförmåner,
derföre Tjensteman i allmänhet icke undgä utgörande
af bewillnkngs.afgift. L)fwertygad, att billigheten och
rättwisan af mitt nu gjorde påstående ligga för öppen
Den 27 Februari. 181
dag och ingalunda motwägaS utaf åberopade äldre
stadganden och Resolutionen, hwilka långt för detta
upphört att cga gällande kraft, afhäller jag mig fran
widare ordande i ämnet, under lemnad hänwiöning
till BewillningS-UtskottetS, wid sista Riksdagen af-
gifne Betänkande N:o 18, hwilket innefattar ett pä
goda skal grundadt afstyrkande af bifall till den dä
»väckte motionen, angående Prostetunnorneö befrielse
fran Bcwillning.
Jag anhäller wördsamt, att Ständct till weder,
börligt Ulffott remitterar min ofwanberörde fram.
stallning, hwilken destohellre torde kunna påräkna för.
tjent medhäll inom Representationen/ jemwäl hoö
Högwördige Prcste-Stäudet, som Högwördige Stän¬
der först af alla, wid inncwarande Riksdag, skyndat
att »vacka fräga om bett-dlige indragningar och bespa-
ringar till lättnad för de skattdragande, och jag, »ned
fägnande tillförsigt gjort mig förwisiad, att den sant
fosterlänska anda, som derigenom sig uppenbarat, icke
skall tweka att medgifwa uppoffringen af en undan,
tagö-förmän för Presterskapet af icke särdeles stor
betydenhet, men hwarö fortfarande bibehållande strider
lika mycket emot VcskattningS-lagarncS tydliga syft¬
ning och eonseqvens, som emot de öfrige skattskyldi-
gcs rättmätiga anspråk. Om remisi anhällcs till »ve¬
derbörligt Utskojt. Stockholm den 24 Febr. 1834.
Iiwuliii,
Riksdagsfullmäktig för Stockholms Län.
Härmed förenade sig ^.näors ^iiisLou sräu
182 Den 27 Februari.
Malmöhuslän; hwarefker motionen remitterades till
Bewillnings-Utskottet.
Nils Insulin ingas ytterligare desia Memorial:
i:o
Utgående fran den fasta öfwertygelse, att den
fattigare delen af folket, d. w. s. allmogen och den
arbetande clasien, är, jcmförelsewiö, wida högre be¬
skattad, an de förmögnare och bättre lottade i sam»
stället, att Representantens betydelsefulla kall alägger
honom en owilkorlig förbindelse, att härutinnan söka
bereda nödig rättelse, samt att denna lämpligast kan
winnås genom utwccklingen af ett indirect beskattnings-
system, hwilkct, medelst progresiiva consumtions-afgif.
ter, träffar rikedomens yppighet och den enskildes
njutning utaf umbärlige öfwcrflödSartiklar, har jag
wördsamt wclat förestå och yrka:
1:0 Att, i likhet med hwad 1818 ars Bewill-
ningS-Förordning innehåller, möbler, förfärdigade af
utländska trädstag, eller försedde med dyrbar bekläd¬
nad, gångkläder af siden och utländska tyger, med
mera sädant, icke ma begagnas, utan med wilker af
en öfwerflödS-bewillning, hwilken torde bestämmas till
dubbelt mot det belopp, som uti nysinamnde Bewill-
ningsstadga för hwarje särskild händelse finnes ut¬
satt; och
2:o Att för förbrukningen af utifrån inkom¬
mande öfwerflöds-artiklar, såsom caffe, thä, winer
och spirituosa, samt wisia stag specerier m. m-, fast.
Den 27 Februari. 18Z
ställes en owilkorlig consumtions-afgift, att utgå och
bestämmas med afseende sa wäll a consumenterneö o-
lika ständ och förmögenhetö-tillständ, som äswen ä
den större eller mindre umbärlighctcn af de waror,
hwilka anses böra utgöra föremal för besättningen.
Mycket har blifwit anfördt emot antagandet af
sädane consumtions-asgifter, som dem jag nu föreslå-
git, dock mera med afseende a den förmenta swärig-
heten att kontrollera och handhafwa deras behöriga
utgående, an a olämpligheten af sjclfwa beskattnings,
principen, hwilken förenar de obestridliga fördelar,
att, säkrare an någon annan, rätta sig efter de skatt-
skyldigeö olika förmögenhet och inkomst, att innebära
en uppmuntran till inhemsk konstflit och sparsamhet i
lcfnadösättct, samt att framställa beskattningen såsom
till en wist grad friwillig, sa wida nemligen det beror
af en hwar, att undwika densamma, genom afhällan.
de frän de njutningar, som med afgift aro förenade.
Detta förhällandc är nu mera sä öfwcrwägande er¬
landr och wärderadt, att jag icke med nägon widlyf.
tigare framställning deraf will uppehälla en tid, som
Ständer med skäl funnit wara högst dyrbar; och
hwad angär »verkställigheten af mitt förslag, torde jag
säkrast öfwcrlcmna den ät de sakkunnige män, som i
första rummet komma att utlaka sig, huruwida det¬
samma mä wara antagligt eller icke, att i förra hän-
delsen sjelfwe uppgöra och föreslä de närmare grun.
der, controller och stadganden, som för ändamälctS
realiserande kunde wara af nöden.
I följd af hwad jag har oswan yttrat, angä-
184 Den 27 Februari.
ende as/n,»gens och den arbetande klastenS behof af
lindring nli skatlcbördorne, pastor jag:
Zro Att den sä kallade personliga skyddsafgiftcn,
hwilken, enligt irsta Zsrtikeln af nu gällande Be,vill.
ningö-Lag, utgår med 44 st. af h,varje mantalsffrif-
wen mansperson och med hälften för hwarje qwinna,
utan afseende ä ständ och förmögenhet, hädanefter
mätte beräknas med lemnad uppmärksamhet till desta
twcnne omständigheter, sä att det nu stadgade belop.
pet deraf i allmänhet ncdsättcs för de mindre bemed¬
lade, och deremot förhöjcs för de högre och förmög¬
nare samhallSclasterne, allt i förhällande till en hwars
egendom och inkomst, samt med bibehällande af den
hittills iakttagne skiljaktighet för olika kön. Sjelfwa
benämningen af skyddsafgift utmärker ett skatte-
bidrag, hufwudsakligcn äsystande att upprätthälla det
skydd för person och egendom, som Statens inrätt¬
ning erbjnder; och hwad kan wäl wara mera rättwist
och billigt, än att medborgarne uti denna afgift del-
taga, i det förhällande hwar och en genom sin per¬
sonliga ställning och ekonomiska belägenhet är mera
eller mindre interesterad, att af den allmänna säker-
heten fortfarande skyddas. Skulle mitt nu gjorda
yrkande icke anses böra winna bifall, föranlätes jag
begära afskaffandet af skyddeafgiften, hwilken, i dest
närwarande skick, lika drabbar den rike, som den fat.
rige, och säledes är i dubbelt afseende orättwis. Om
rcmist anhälleö wördsamt till Bewillnings-Utskottet.
Stockholm den 24 Febr. 1834.
Isll8 leulin,
Riksdagsfullmäktig frän Strckholms Län.
Den 27 Februari. 185
Och 2:o
I sammanhang med hwad jag förut uti särskildt
Memorial framställt, angående nödwändighcten och
bchofwet af progrctziva consumtionS-afgifterS faststäl¬
lande för begagnandet och förbrukningen utaf Utländ¬
ska öfwerflöds-artiklar, får jag wördsamt före¬
slå, att tullen ä alla waror, som under denna benäm¬
ning kunna hänföras, matte förhöjas till dubbelt emot
hwad nu gällande Tull-taxa innehåller. Genom en
sadan åtgärd winneö uppmuntran för den inhemska
industrien, förhindras den skadliga njutningen af främ¬
mande Länders kostsamma yppighetS-alfter och beredes
Staten en ökad tillgäng, utan förhöjning uti den
beskattning, som redan trycker och betungar den mindre
bemedlade delen af Nationen.
Om remitz häraf till wederbörligt Utskott an-
hälles ödmjukast. Stockholm den 24 Febr. 1834.
ks. In8u1in,
Riksdagsfullmäktig fran Stockholms Län.
Memorialen remitterades till Bewillnings-Ut-
skottet.
Jnlemnades ett Memorial, sa lydande:
Ibland onera, som härdast trycka jordbruket, och
sä wäl i Oeconomiskt, som synnerligast i Moraliskt
hänseende, derpä utöswa det mest förderflig» inflytande,
intager skjutöningö-skyldigheten, utan twiswel, första
rummet. Sanningen häraf har ock aldrig warit be¬
stridd. I fräga om sätter, att afhjelpa eller almin-
186 Den 27 Februarl.
stone minsta detta onda, hofwa sä mänga olika äsig.
ter wid hwarje af de förslutne Rikedagarne blifwit
uttalade, att, dä det enstilta interesiet hos den delen
af representationen, som icke betungas af denna tryc¬
kande börda, derjemte gjort sig gällande, de mäng.
fallinge förstagen och öfwerläggningarne i detta ämne
medfört sä godt som intet resultat frän Rikets Stän-
ders sida. Sä war förhällandet wid sista Riksdagen
dä, i anledning af de snart sagdt otaliga Motioner,
som inom de särstildte Ständen, wäckteö, Allmänna
Beswärs- och Oeconomie-Utstottet, uti häröfwer afgifne
Vetänkanden, föreslagit flere nyttige ätgärder för bere.
dande af lindring i stjutöningsbeswäret men pluraliteten
af Rikets Ständer endast gillade projectet om hällstjut-
fens upphörande pä de ställen, der den möjligen kunde af.
staffas, samt likaledes antog nägra mindre maktpålig¬
gande förslag till lättnad uti KronostjutS-styldkgheten.
Lika oblidt öde har denna Samhälls-wigtiga fräga delat
under föregäende Riksdagar, och det will derföre synas,
som det knappast lönar mödan att ännu en gäng yrka
rättwisa och billighet mot den i wanmakt nedsjukne
allmogen. Desi Representanter fä likwäl icke tröttna,
att päkalla McdständerneS behjertande af förewarande
amne derföre att den är en qwarlemning frän wald.
gäftningcn, som lika med den, borde föriwinna,
samt stjutsen betalas af de resande sä, att entrepre-
ueurerne wörö dermed belåtne; och jag finner mig
derföre uppmanad, att äfwen förmin del framställa
de förslag till lindring uti den wärsta af wära Land,
pläger, Gästgifweri-stjutsningöstyldigheten, som jag
under närwargnde förhällande anser bade böra och
kunna antagas.
Den 27 Februari. 187
Dä jag utgår frän den synpunkten, att Häll-
och Rcscrvskjutsen annu icke i allmänhet, eller öfwer
hela landet, kan upphöra, såsom ett jordegendom wid-
lädande onuö, men att i samma män den inre rörel-
sen och communicationen tilltaga, skjutSningSbeswäret
oupphörligt tillwaxer och landtmannenö börda för-
ökcs, äterstä för mitt begrepp inga andra utwägar
att minska denna tunga och göra den sa dräglig som
möjligt, än att dels befordra entreprenader af skjuts-
ningöskyldigheten och forwagnS-inrättningar, samt öf¬
wer allt, der det sig göra later, söka tillwägabringa
fädane, dels ock höja skjutslega» sä mycket, att den
skjutöningsskyldige åtminstone får någon ersättning,
motswarande hans beswär, utgifter och tidsspillan.
Hwad nu besia förslag angar, sä är allmänt
kändt, art, ehuru Kongl. Maj:t, i anledning af Ri¬
kets Ständers framställningar, tid efter annan för-
ständigat desi Befallningshafwande art, inom Länen,
söka tillwägabringa skjutöentreprenader, Circulairerne
härom likwäl icke medfört de resultat, som äsyftatS;
hwadan häll- och reservskjutsen ännu nästan i hela
riket qwarstär lika tryckande, och i sina följder lika
förstörande, som tillförene. Detta förhållande ädaga-
lägger uppenbarligen, att skjutöskyldigheten nu för
tiden ar fä beswärlkg och, i ekonomiskt hänseende, sä
förluftgifwande, att den enskilta industrien icke ens
will försöka att öfwertaga jordbrukarens skyldighet,
mot den skjutslega, denne nu fär uppbära, och något
annat eller större bewiö mätte icke tarfwas, för att
ådagalägga bäde nödwandigheten och billigheten af
skjutspenningarnes förhöjning. Försök att tillwäga-
188 Den 27 Februari.
bringa forwagns-inrättningar pä be mest befarna wä-
garne i riket, hafwa wäl, dels före och dels efter sista
Riksdagen, af cnMte bliswit ästadkomne, men ännu,
pa långt när, icke erhållit den utsträckning, fom är
nödig, för att bereda den betryckte landtmannen märk¬
ligare lättnad i det tryckande skjutöningsbeswäret.
I högsta matto glädjande är det likwäl, att dylika
försök redan blifwit gjorde, och att Diligencer annu
aro i jemn gäng emellan Stockholm och Götheborg
samt emellan Stockholm och Upsala. Efter min öf-
wertygelse äro ock desie och dylika företag sörtjente
af all möjlig uppmuntran och understöd, sä wäl frän
Styrelsens som frän Rikets Ständers sida, enär
endast och allenast, genom utsträckning af diligence-
farten, de huswudsakligaste olägenheterne af fVjutS-
ningöfkyldigheten kunna upphöra. För tillwägabrin-
gande af ett sä önfkwärdt mäl, fordras likwäl ound-
gängligen och i första rummet, att i ett sä penning,
fattigt land, som Swerige, den enskilte entreprenören
af en Diligence, eller Bolaget för en sädan inrätt,
ning, kan päräkna penninge-undcrstöd, antingen genom
ärligt anslag af Statsmedlen, eller i länewag af det
allmänna, mot lindriga äterbetalnings och rantewilkor,
samt att Styrelsen för öfrigt medgifwer dem alla de
förmäner, som, utan andras förnärmande, kunna dem
skäligen tilldelas.
Slutligen, och om framgäng ma kunna förwan.
tas ät ffjutöentreprenader och forwagns-knrättningar,
ar det för tillwägabringande af besia företag lika
oundgängligt, att den nu gällande SkjmS-taxan af
16 si. Banco milen för hwarje häst, förhöjeö till
Den 27 Februari. 189
winst 24 st. Banco, som detta är det enda »vilkor,
hwarunder den skjutsskyldige allmogen an widare kan
uthärda mcd detta odrägliga onus. Denna höjning
i skjutslega» är bade rättwis och billig, t») det finnes
bestämdt intet enda land i Europa, der man, som
här i Swerige, hela aret om och när som helst pä
dygnet, kan commendcra ut bonden och bans häst,
mot en sa oskäligt ringa ersättning, som 16 si. B:co
söv en swensk mil; och jemför man denna betalning
mot skyldigheten för hällbonden, som mäste resa i, 2,
Z u 4 mil fran sitt hemwist till gästgifwaregården,
och stundom hela dygnet afbida den resandes ankomst
samt under tiden föda sig och hästen, samt för reserv-
bonden, som ofta nödgas spänna hasten fran plogen
eller körrcdskapen, för att skjutsa i ^ mil och förtjena
24 si.; sä skall endast den mest i ögonen fallande
egennytta kunna pasta, att 24 si. Banco för mi.
len, är högre »vedergällning an den skjutsande bör
erhålla.
Det som hufwudsakligen hrtills lagt hinder i
»vägen, för ernåendet att sä hällskjutsen pä entreprenad,
har warit att alla inom skjutslaget skulle derunder
inbegripas, och da wid hwarje hallskjutölag alltid fin-
nas några, som bo nära Gästgifwaregården och ivan-
liztwis taga en dryg lega as de aflägönare boende,
genom sä »väl penninge- som spanmalsbidrag, och
således funnit sin uträkning att preja sina medinte-
ressenter och, wid entreprenade-auetionerna, pä hwarje-
handa sätt hindrat »verkställigheten deraf, ehuru de
pästä, att sjelfwa fä skjutsa, dä de ej utan öfwerdrif.
»vet pris ataga sig hällskjutsenö bestridande förandra,
190 Den 27 Febrnari.
hwilket afwen as erfarenheten witsordas, det ingen
med begrepp och klok hushållning atagit sig hallskjutsens
bestridande för andra, med mindre den ej blifwit be.
ledsagad med en dryg motswarande ersättning.
Pä grund af hwad jag nu anfört, förestår jag
alltså:
i:o Att skjutslega» öfwer allt pa Landet för.
höjes till 24 st. Banco milen, per hast, samt 4 st.
milen åkdonet.
2:o Att Kongl. Maj:tS Bcfallningshafwande,
sedan denna förändring i skjutstaxan egt rum, af
Kongl. Maj:t a nyo anbefallas att söka tillwäga-
bringa entreprenader delade, i fall icke hela skjutslaget
samfäldt derpå wille inga, af häll- och reservskjutsen,
eller åtminstone af den förstnämnde, såsom t alla af.
frenden den mest skadliga; samt
Z:o Att Rikets Stander till Regeringens dis¬
position pa Rikögälds-Contoret anwisa en summa i
män af bchofwet, att intill nästa Riksdag utgä ät
sädane enskilte personer eller Bolag, som ådagalägga
sig redan hafwa öppnat dilkgencefart pa någon af de
större allmänna wägarne i Riket, eller hädanefter
företaga sadane Patriotiske företag; börande deste län
fa atnjutas i io ars tid, mot 2 proc. ärlig ränta
och med skyldighet för läntagare», att med ^.del
af rapitalet, ifrän och med andra äret frän summans
lyftning, densamma äterbetala, samt destutom för ca.
pirål och ränta sädan säkerhet ställa, som af Fullmäk¬
tige i RiksgäldS-Contoret kan godkännas; hwarjcrme
Den 27 Februari. §91
Rikets Stander hos Kongs. Maj:t torde böra i un.
derdänighet hemställa, att, pä derom särskilt gjord
anhållan, Kongs. Maj:r i Näder täcktes förunna sa-
dane Diligence-Bolag eller enskilte diligence-egare de
förmaner och rättigheter, som, utan andras förnär,
mande och med inrättningarnes ändamälöenliga be.
främjande, skäligen kunna dem tilldelas, hwaribland
förnämligast ma nämnas rättighet för sädane Bolag
art fa inga friwilliga ackord med de skjutsskyldige i
de Län, inom hwilka Dilkgencen patzerar, till sa stort
antal hästar, som motswarar sä mänga resande, som
med Diligencerne fortffaffas.
Om kemist hära till wederbörligt Utskott anhalles.
Stockholm den 24 Febr. 1834.
-Lndor88orr
frän Westeräs Län.
Härmed förenar jag mig till allo.
äoimn Girdei gson
frän Upsala Län.
äon8 ?er88on fran Malmöhus Län, Dolvid
Ion88on frän Östergöthland samt ^ndei'8 I^ar88on
och ^nder8 ckoIian88on frän Upsala Län förenade sig
i motionen, hwilken derefter lades pä bordet.
Widare upplästes detta Memorial:
Det goda ändamål, som med den, under 2 §.
17 Cap. Rättegängs-Valken uti 1807 ärö Lagsam¬
ling införda Kongl. Förordningen af den 28 Juni
192 Dm 27 Februari.
1798, angående räkning a borgade warvr, tyckes wara
äsyftadt, att nemligen gäldenär ma fa weta hwad han
är skyldig, och Borgenär efter en witz tid sedan af-
lemnat rakning ä hwad han utborgat, ma kunna er¬
hålla en werklig fordran domfäft, är i fanning i de
fleste orter, synncrligast pa landsbygden, alldeles för-
feladt, och samma författning leder ofta till mitzbruk
a Borgenärens sida, hwarigenom allmogen, som icke
ens känner hwarken tillwaron eller innehållet af ifra-
gawarande stadgande, lika ofta får widkannaö betal¬
ningsskyldighet för hwad de tilla fwentyrs aldrig bor¬
gat. Det händer nemligen icke fällan, att dä någon
blifwer tillställd en sa kallad handelsräkning, som till-
äfwentyrs bordt tillställas en helt annan person, och
Hwarföre således emottagaren alldeles icke star i någon
skuld, eller ock att emottagaren uti en sadan räkning
är påförd hwad han icke erhållit eller för högt
debiterad o. s. w.; sa enär han icke kanner hwad
ofwanaberopade författning föreskrifwer och synnerli-
gast i den händelse, da han tvet sig ingenting wara
skyldig, enligt den presenterade räkningen, bekymrar
sig den förmente gäldenären om ingenting, inrilldetz
de uti ifragawarande förordning präscriberade 6 ma-
naderne tilländagå», da han af räkningens utgifware
lagsökt, »otts alla protester, dömeö skyldig att till
sökanden utbetala den omftämde Räkningens belopp,
antingen han för denna skuld häftar eller icke.
I ostridigt sammanhang med nytznämnde För.
fattning star äfwcn Kongl. Förklaringen den 15 Ja¬
nuari 1806, hwaruli bestämmes behörigt forum, för
anställande
Dm 27 Februari.
193
inställande klander af tillställd Rakning, men vm det
stadgande har menige man lika liten kunskap, som
vm del förstnämnda; och är det af sadane anlednin¬
gar jag wördsamligen förestår, såsom en för allmogen
högst wigtig ekonomist uödrvandighek, att sa wäk
Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 som Kongl.
Förklaringen den 13 Januari 1806, denna senare
Författning införd uti 1807 ars Lagsamling under
1 §. 10 Cap. Rättegängs-Balken, böra wkd hwarje
Lagtima Ting och i Kyrkorne fran predikstolen, åt¬
minstone en gang om äret uppläsas, pä det att, tvid
förekommande fall, Allmogen, om nämnde stadgande»
och deras innehall, icke mätte sakna ak kännedom;
hwarsörutan jag i deste Författningar finner högst
nödigt det tillägg, att hwar och en, som till¬
ställer någon räkning ä borgade waror,
bör, »vid äfwentyr arr, i annar fall, till¬
ställandet anses utan all kraft och werkan,
ovilkorligen derä teckna hanwiöning för
emottagare», att, inom sep mannder efter
dclfaendet, wid wederbörlig Domstol an¬
mäla det klander emot den emoktagne Räk¬
ningen, hwartill fog möjligen kan före-
finnas»
Om remist häraf till wedcrbörligt Utstött an-
halles wördsamligen» Stockholm den 24 Februari
1834°
ckoll. L.nä6l'S80II,
Fullmäktig fran Upland och
Asunda Härad.
2:dka Bandet. 13
4Y4 Den 27 Februari.
Härmed förenade sig /tnckers Anckersson fran
Westerås Län; hwarefter motionen till Lag-Utskvttet
remitterades.
Derefter förekom följande, af kelter karsson
fran Calmars Län ingifne, Memorial:
I anledning as derom wäckt fraga, tillstyrkte
Banco- och Lag-Utskotten wid sista Riksdag, såsom
deras Betänkande under N:o 69 wisar, atr Bankens
nu ägande sorum i Swea Hof-Rätt skulle upphöra
för alla de mal^ uti hwilka Banken wore kärande;
afwensom i afseende pä de brottmål, som rörde Van.
ken, uran att innefatta atal emot någon af desi Tjenste¬
man eller Betjente.
Denna fraga kom likwäl wid sista Riksdagen
att sörfalla, genom det att twä Ständ stadnade
emot twa.
Jag anhaller nu om fragans återupptagande till
handläggning och pröfning. Det kan icke wara na-,
gon obekant alla de hinder, beswär och ökade kostna-
der, som det för aflägse boende parter medförer, att
fwara emot Banken inför Swea Hof-Rätt; och jag
ser icke heller någon rättwiö grund eller nödwändig.
het deruti, att Banken skall äga ett korum privi-
io§i-,tum; yrkandes jag, i anledning häraf, det Banco,
och Lag-Utskotten matte fa sig uppdraget, att till
Rikets Ständer aflemna ett nytt förslag i ofwan-
nämnde ämne, öfwercnestämmande med hwad de wid
Den 27 Februari. 1y5
förra Riksdagen tillstyrkte. Stockholm den 27 Fe¬
bruari 1834.
Vetter Vorsson
fran Calmare Län.
Remitterades till Banco- och Lag-Utskotten.
Samme Vetter Versson hade inlcmnat ett an¬
nat Memorial, sä lydande:
Redan wid sistförflutne Lagtima Riksdag har,
i anledning af Riködagsfullmäktigen Ver Vrikssons
fran Kronobergs Län wäcktc motion, om inskränkning
af den i 15 Cay. 5 §. Ärfda-Valken stadgade prä-
scriptionötid för inländsk Arfwinge, hwars wistelseort
är okänd, samt om föreskrift, huru hanö rätt under
nämnde tid mä bewarae, Lag-Utskottet till Rikets
Ständers pröfning hemställt följande förslag till än¬
dring uti ofwanberörde lagrum:
"Nu wet man hans inländske arfwinge, men
ej hwar han ar; läte dä Domaren i allmänna Tid-
ningarne, tre ganger, minst en mänad emellan hwarje
gäng, och första gängen sist inom tre mänader isrän
den dag, dä Bouppteckningen till Rätten ingifwcn
blifwit, kungöra; att arf fallit honom till; sätte ock
arswet i säkert förwar eller under god mans wärd,
till thesi han kommer. Wilja sjärmare det arf lyfta,
ware det tillätet, ther the för lyftningen ställa borgen,
som af Rätten godkänncs. Kommer ej then frän-
warande Arfwingen inom tio är ifrän rhen dag, ta
4y0 Den 27 Februari.
Kungörelsen tredje gängen i Tidningarne införd är;
ware frän arfwet ffiljd, ehwad han laga förfall wk-
far eller ej"; men som denna Lagförändring seder-
mera icke följt, har jag ansett mig böra detta ämne
till ytterligare behandling wördsamt anmäla, och, i
sammanhang dermed päkalla rättelse uti i §. af sam¬
ma Capitel och Balk, sä att den borgen, hwilken bör
ställas af bröstarfwingar till den man, som bor ut-
rikes ä den ort, der Swens? man ej arf njuter, der¬
före att desie arfwingar wilja sätta sig neder här i
landet att bygga och bo, äfwen blifwer bestämd, i
anseende till tiden för desi gällande kraft, och hwilken
tid lämpligen borde inskränkas till 10 är, efter hwilka
samma borgensförbindelse bör anses hafwa upphört.
Skälen för bifall till Lagförändringen uti först¬
nämnde afseende, äro utwccklade uti Lril^soim
motion och Lag-Utskottets förutnämnde Utlätande, och
dctze stal hafwa tillämplighet i afseende pä den rät¬
telse i i §. jag päkallat. Jag torde endast fä tillägga,
att dä tiden, inom hwilken fordringar emellan en-
flilte'kunna blifwa gällande, inskränkcS till tio är,
och nägon längre fatalie-tid icke i nägot fall förekom-
mer, utom hwad Kongl. Förordningen den 14 Maj
1805, rörande klander ä fast egendom till flut be-
stämmer, och hwilket stadgande, som grundas, bland
annat, pä den lag, hwars upphäfwande förefläs,
för öfrigt, enligt mitt omdöme, innebär en af behof-
wet icke päkallad, för wida utsträckt fatalie-tid, i strid
med siclfwa författningens anda; sä synas mig före-
flagne förändringar desto hellre lämplige, som de er-
Den 27 Februari. 197
fordcrlige borgensförbindelserne i annat fall sällan
lara kunna crhällas.
Jag anhäller om remisi hära till Lag-Utskottet.
Stockholm den 27 Febr. 1834.
katter kerZ80n
frän Calmare Län.
Remitterades till Lag-Urskottet.
kria ker880» frän Gefleborgs Län hade inlem-
nat ett sä lydande
Wördsamt Memorial!
Nästan wid hwarje Riksdag har Rikets Stan-
ders uppmärksamhet blifwit päkallad och fastad pä
widtagande af författningar och föreskrifter, hwilka,
jemte det de kemnade en uppgifwen gäldenär allt skydd
mot diktade fordringsanspråk, borde underlätta och
befordra en fordringsägares bemödande, att af en
tredskande gäldenär utbekomma sin fordran. Författ¬
ningar hafwa också i detta afseende tid efter annan
»'kommit; och om man ä ena sidan icke behöfwer
befara, att nu för tiden en diktad och sanningö-
lös fordran kan, sedan saken patzerat alla instancer,
blifwa en uppgifwen gäldenär till betalning ädömd,
sä synes man ä den andra icke hafwa med till¬
räcklig omsorg hyllat fordringsägares rätt att, genom
anlitande af Lagens biträde, skyndsammeligen utbe-
komma den fordran, som en försumlig gäldenär rrcd.
198 Den 27 Februari.
skås att godtgöra. Da allmänna credlten, d. w. s.
det förtroende, som hwarje penning-behöfwande kan
påräkna af den mera bemedlade, i betydlig män beror
af den större eller mindre skyndsamhet, hwarmed län-
gifwarcn, i händelse af uteblifwen godwillig betalning,
kan med Lagens tillhjelp erhälla godtgörelse för sin
fordran, utbeder jag mig mine »värde medbröders
benägna medwcrkan till ashjelpande af en ofullstän.
dighet i denna del af Lagstiftningen, hwilken jag will
bjuda till att för eder framställa.
Erfarenheten har nemligen »visat, att uti skuld-
fordringömäl, hwilka »vid Härads-Rätt äro anhängige,
gäldenären, ofta oaktadt han inför Rätta erkänt for¬
dringens rigtighet och medgifwit sin skyldighet att
skulden betala, samt, pä grund af ett sädant erkän¬
nande, bliswit dömd att det fordrade beloppet utgift
wa, liktväl »vädjat emot Härads-RättenS Utslag, lika-
font om han ansett Härads-Rätten hafwa orätttvist
älagt honom betalningsskyldighet. Afsigten med ett
dylikt »vad har dock ingalunda »varit misinöje med
Rättens beslut, utan endast att, genom uppoffring af
den obetydliga »vadeskillingen, emot fordringsägarens
»vilja, bereda sig ett, ofta äfwen af denne uttryckeligen
förwägradt anständ med betalningen; och genom »vära
LagmanS-Räkterö blott en gäng om äret inträffande
sammanträden, har det ofta lyckats en fintlig gäldenär,
att, »ned begagnande af den utwäg som Lagen lemnat
honom öppen, uppehälla fordringsägaren i desi lagliga
rätt, att ätnjuta betalning för en fordran, emot hwarö
rigtighet gäldenären icke ens haft det ringaste atter-
inra; — ett förhållande, som i högsta matto päkallar
Den 27 Februari. 199
rättelse, sa mycket hellre, som det icke inträffar, om
gäldenären blifwit lagsökt hos Konungens BefallningS-
hafwande, ty genom Kongl. Förordningen den 28
Junii 1798, 6 §, är nemligen stadgadt att gälde-
nar, hwilken hoö Konungens BefallningShaswande
bliswkt lagsökt, och der begärt uppskof med bctalnin-
geu, men fatt kortare betalnings-tid, än han ästundat,
ej mä tillätas att deröswer sig beswära, och att en
sadan klagan förthy icke borde af Hof-Rälten upp.
tagaS.
Dä jag icke kan inse något giltigt skäl, hwar-
före en fordringS-ägareS rätt bör wara beroende pä
den omständighet, att han wid Domstol eller hoS
Konungens BefallningShaswande söker laga ätgard
till utbekommande af sin fordran, och dä det derjemte
synes wara ett med afsigt företaget gäckeri af lagen,
att, genom anwändande af en tappande Parts, i La¬
gen förwarade rätt, att genom wad draga sin fak
under högre Rättö-pröfning, söka endast bereda sig
anständ med betalningen af en, till riktigheten erkänd
fordran, täger jag mig friheten sörestä utfärdandet
af en Lag, hwilken, i likhet wed hwad för Konun¬
gens BefallningShaswande redan finnes stadgadt, före-
skrifwer, att gäldenär, hwilken wid Under-Rätt erkänt
sin skuld och emot desi riktighet icke haft något att
päminna, eller, pä grund af sitteget erkännande, blis-
wil dömd att densamma betala, icke mätte, ehwad
begärdt anständ bliswit honom förnekadt eller ej, til-
lätaS, att, emot ett dylikt Undcr-RättenS utslag, erlägga
wad, och derigenom uppehälla fordringsägaren i utbe¬
kommandet af sin obestridde fordran; hwadan följ.
200 Don 27 Fcbruark.
följagtelkgen Äfwcr-Rätt icke borde en sadan klagan
upptaga. Jag anhäller om remifl häraf till weder-»
börligt Utskott» Stockholm l>en 24 Febr. 1834.
I2r. karsson
fran Gefleborgs Län.
Detta Memorial, deri kiils 84i-nickluuc1 fran
Wcster-Norrland instämde, remitterades till Lag¬
utskottet.
Upplästes och ladcs pä bordet följande motioner:
i:o Af katter karsson fran Calmar Län:
Wördsamt Memorial!
Erfarenheten har wisat, att 1827 ars Skiftcs-
siadga i ätskillige delar torde tarfwa rättelse, fä wida
Ztgoskiften, defle i jordbruket sä wäsendtligt ingripan¬
de ätgärder, skola kunna ske med den rattwisa och
Lillighet, som i denna wigtiga del framför allt bör
äga rum.
De ändringar jag, för min dek, anser mest af
nöden, och dem jag nu gär att föreslä, aro följande:
i:o Att en allman delnkngsgrund bestämmes,
åtminstone lika för hwarje Län. För orter, hwilka,
genom deras naturliga lage och beskaffenhet, äro
lika, synes någon olikhet i detta hänseende icke böra
aga rum.
2:o Att benna delningsgrund, äboer emellan,
ä fädane hemman, hwilka förut undergått Storskifte,
Den 27 Februari. 201
bör wara densamma, som warit följd wid storskiftet;
men der, hwarcst sädant icke föregått, bör hwars och
ens mantalsbelopp utgöra grunden.
Det nuwarande stadgandet, att ber storskifte ägt
rum, hwarje delägare skalk, wid det nya skiftet, till-
godonjuta hwad, efter uppskattningöwarde, mot de
ägor swarar, som han enligt storskiftet innehaft, synes
förutsatta, att wid storskiftet hwar och en skulle er-
hällit det ägobelopp, som honom, i män af hemmans,
delen, rätteligen bordt tillkomma; men dä man ge¬
nom erfarenheten blifwit förwisiad om, med huru föga
noggrannhet och afseende ä jördens egentliga beskaffen-
her, graderingen wid storskiften stundom skett, skall
man latt sinna anledningen dertill, att en äbo ä
samma hemman, jemsörelsewis med de andre del-
ägarne deri, innehar ett wida större jordbelopp.
Da det emedlertid icke är hwarken billigt eller skä¬
ligt, att någon olikhet härutinnan äger rum, enär
hwarje äbo, i män af sitt hemmantal, är lika be-
skattad, hwilket icke är förhällandct särskilde hemman
emellan; och dä hwar och en bör wara beläte», att
wid laga skiftet undfä ägor, efter samma delnings-
grund, som wid storskiftet, fastän en med mera om-
sorg och noggranhet werkställd gradering möjligen
föranleder till jemkning af en äldre orättwisa; fä
wille jag förmoda, att den af mig föreskagne förän-
bringen icke finnes oantaglig.
3:0 Att alla Skifteslagets agor, bättre och
sämre, de mä bestå af hustomter, äker, äng, betes¬
hagar, skog eller annan utmark, wid graderingen
202 Den 27 Februari.
hwar för fig, genom ansiälld gräsning, noga under,
sökas, jrmföras, urffiljae och wörderås, ester läget
och jordens naturliga beftändsdelar, i ett riktigt för-
halkande till hwarannan, utan att deras odling och
bättre häkd derwid bör komma i beräkning; och att
först derefter skillnaden emellan in. och afröönings.
jorden bestämmes.
Denna åtgärd, hwarigenom det, i min tanka,
oriktiga förfarande förekommes, hwilket af somlige
Landtmätare nu brukas, nemligen att taxera icke alle.
nast in- och afrööningsjorden, utan till och med aker,
äng och beteshagar, eller hwarje ägotrakt för stg,
efter särskilde grunder och utan afseende ä deras för»
hällande sinsemellan, skulle medföra mera enkelhet
och redighet wid uträkningen och de liqvider emellan
in- och afrösningsjord, hwilka stundom icke kunna
undwikas; äfwensom taxeringens riktighet i det hela dä
lättare kunde af jordägarns bedömmas.
4:0 Att ägotaxeringen mä utgöra föremal för
en preliminär pröfning, och således all widare åtgärd
med skiftet upphöra, intill desi denna blifwitIastställd
eller wunnit laga kraft.
Pä det hwarje delägare, förrän klagan öfwer
graderingen skulle anställas, destobättre matte kunna
bedömma graderingenS beskaffenhet, borde en provisio-
nell planläggning jemwäl, omedelbart efter taxeringen,
af Landtmätaren uppgöras, och hwilken äfwen da pä
samma gäng kunde öfwerklagas, om fog funnes.
Fatalietiden för klagan i desie delar kunde gerna ut-
Den 27 Februari. 203
sträckås sä, att hwarje delägare hade tillfälle till gra-
deringens behöriga granskning.
Säfom det nu förhåller sig, öfwerklagaS icke
graderingcn förr, än hela förrättningen är afslutad.
Nägra fä delägares bcswär kunna af denna anled-
ning ofta förorsaka hela skiftets aterförwisning till
Landtmätaren. Denne werkställer det ä ny». Derest
nu Agodelnings-Rätten, såsom oftast inträffar, förut
endast granstat den del af taxeringen, som blifwit
öfwerklagad, och hwarutöfwer desi skyldighet mahända
ej heller lärer kunna utsträckas, sa mäste klandret ä
taxeringen, sedan skiftet a nyo blifwit afskutadt, ater
stä delägarne öppet; och fa den ena gängen efter den
andra. Hwarje gäng kan en ny uträkning och skif.
teöläggning hafwa mäst ske till onödig kostnad och
tidsutdrägt för wedcrbörande. Jag anser således den
förestagne förändringen särdeles »väsendtlig och nödig.
5:o Att den, hwilken wid laga skifte icke und.
fär sa mycken, eller sa wäl häfdad, odlad jord, som
han lemnat, ma för skillnaden, emellan den mistade
och i stället undfängna odlade jorden, njuta full od-
lings-ersättning; och
6:0 Att gode män, i händelse de, genom uppen¬
bar wäld, mannaman, egennytta eller wärdslöshet,
aro upphof till nägot oriktigt beslut, mäge, i likhet
med Agodelnings.RättS.Ledamöter, derföre answar».
Det är wäl att förmoda, att gode män i allmänhet
handla efter ed och samwcte, och de fall jag nu förut-
satt, torde således sällan inträffa; men de kunna lik-
204
Den 27 Februari.
wäl aga rum, och dä böra icke gode Man, mer an
någon annan, som utöfwar Statens tjenst eller mu-
nicipalbefattning, undgå billig påföljd. Jag will ännu
cn gäng fästa uppmärksamheten derpä, att endast up¬
penbar wald, mannamän, egennytta eller wärdslöshct
kunna ädraga answaret; och der sädant inträffar,
tror jag ej akt nägon kan wilja anse gode männens
answarkghet böra wara inskränkt endast till den mo¬
raliska. Äro gode mannen med Landtmätaren ense,
tyckes päföljden endast böra drabba den senare, lika¬
som Ordföranden i Härads-Rätt ensam swarar för
sitt och Nämndens gemensamma beslut; hwaremot
deste senare sjelfwe sä »vidkännas päföljden af de räd-
slag, derigenom Ordföranden öfwerröstas.
Om remitz häraf anhälles »vördsamt. Stockholm
den 27 Febr. 1834.
kstter ksrsson.
Riksdagsfullmäktig frän Calmar Län.
Och 2:o Af Leik karsson frän Upsala Län:
Wördsamt Memorial!
Man har lange medgifwit, att ibland de fler-
falldiga oncra, hwarmed SwerigeS jord i allmänhet
ar betungad, utgör bet med den förenade skjutsbc-
swäret, ett det drygaste. Att afhjelpa detta beswär
har ä flere Riksdagar utgjort föremäl för Rikets
Ständers uppmärksamhet och, i följd deraf, anstalter
ocksä blifwit a deras sida widtagne för beredandet deraf,
aswensom man sett den enskilda speculatkonen »vända
sig ät detta häll, uran att likwal med allt detta blif-
Den 27 Februari.
205
mkt någonting uträttadt. Orsaken härtill är ej af¬
lägsen och kunde gerna utpekas här, om jag eljest an-
säge det sta tvål tillsammans, att med den framställ¬
ning jag nu ämnar gora, förena ett klander af de
mänga hinder, hwarjehanda nyttiga inrättningar här
i landet stundom fä röna.
Den satsen synes nu mera mara stadgad, att,
om än ifrägawarande åliggande fortfarande bör ät-
följa jorden, dest ägare dock alltid är berättigad till
full ersättning för prästerandet deraf.
En undersökning i hwad mer eller mindre mon
stjukölegan för närwarande motswarar kostnaden för
karlens, hästens och fordons anskaffande och underhäll,
till bestridande deraf, wore således här pä sitt ställe,
men jag wägar tryggast, utan att inläta mig deri,
pästä, att denna icke gör det. Om denna lega dere¬
mot fastställeö till ett belopp af 24 st. Banco milen
för hwarje häst, tror jag, att de skjutsningöskyldkge
skulle wara dermed belätne eller ock finna utwäg, att,
mot ringa uppoffring a egen sida, afbörda sig beswäret.
Enär nu landsorter gifwas, der hällstjutsen, den
för jordbrukaren mest skadliga, bäde i moraliskt och
ekonomiskt hänseende, torde kunna utan afsaknad um¬
bäras, och lika beswär fordrar lika »vedergällning,
förestår jag:
j:o Att all Hällstjuts hädanefter ma upphöra;
2:o Att om Hållskjuts ä nägot ställe oundgän-
geligen tarswas, denna mä a entreprenad upplätas.
206 Den 27 Februari.
3:o Att Krono. Post- och GästgifweriffjukS
bör betalas lika.
4:0 Att skjutölegan bör bestämmas till 24 st-
Banco milen för hwarje häst.
Om remist till wederbörligt Utskott anhätteS.
Stockholm ben 24 Februari 4834.
Urik ?sr88on
fran Upsala Län.
Samme Urik i?6r850n ingas ytterligare detta
Memorial:
I Kongl. Förordningen den 1 Augusti 180Z,
om Skogarne i Riket, tillerkännes hwarje inom Hä.
rådet boende hemmansägare rätt, att, wid förefallan.
de behof, i sin ordning undfä utsyning ä Häraders
Allmänning. Ä beskaffenheten af densamma beror
naturligtwis det större eller mindre belopp , fom kan
den sökande tilldelas, men min rätt att erhålla ät-
minstone något — da jag till egen byggnad ej äger
egen skog — synes wara temligen stadgad i före.
nämnde Förordning. Man underlåter också manligen
icke att belasta häradsboerne med utgifwande af de
till uppmätning och wärdén af densamma ätgäende
kostnader, hwilket än mera stärker deras anspråk.
Nu händer emedlertid, att Konungens Befallnings,
hafwande fridlyser densamma, och pä anmälan att
undfä skog, bliswer swaret följakteligen nekande.
Wisterligen är Konungens Bcfallningshafwandes rätt
Den 27 Februari. 207
dertill ostridig, dä den i berörde Förordning finnes
utstakad, men lika wäl som man nu mera ar ense
om lämpligheten att dela Häradets Allmänningar ä-
garne emellan och lata hwar och en med sin lott hus-
halla pä det för sig sörmänligaste sätt, lika säkert
torde kunna antagas, att icke någon HäradS-Allmän.
ning fordrar allmän fridlysning; hwarföre jag här¬
med förestår, att Konungens Vefallningshafwandes
rätt, att fridlysa HäradS-Allmänning kill sin helhet
hädanefter mä upphöra, fäsom pä en gäng medsö-
rande kostnad och besrvär för desi ägare. Om remisi
härä anhalles. Stockholm den 24 Febr. 1834.
Liilr ?6r8Son
frän Upsala Län.
Remitterades till Allmänna Beswärs- och Oe«
conomie-Utstotlet.
Upplästes detta Memorial:
Ehuru Swensta Jordbrukaren alltid warit den
grundwal, hwarpä samhällsbyggnaden förnämligas
hwilak, och den kraft, hwaraf hela statskroppens lif
berott, har han dock alltid sett frukterna af sin swett
och möda dels uppslukas af statebehofwen, dels, såsom
ett angenämt byte, stiftas af enskildes roflystnad; han
har alltid fläpat för hwad de öfrige medborgskaster-
ne, i kraft af undfängne privilegier, skulle förtära;
man har alltid ansett arbetet och mödorna för hans
lis och betraktat dem fäsom hans bestämmelse; man
har pä hane rygg hopat nya wäxande bördor, och
S08 Den 27 Februari.
derwid liksom tillämpat, hwad erfarenheten kart sm
de lastdragande djuren, att ju tyngre bördor de bara,
desto säkrare är deras gäng; man har alltid fordrat,
att han skulle uppoffra sin tid och sina krafter, ej för
eget, uran för andras bästa; man har alltid ansett
billigt, att han skulle underkasta sig försakelser, för
att bereda andre förmåner; man har ej ätnöjt sig
med att skatta blott öfwerskottet af det, som hans
flit och omtanka förwärfwat utöfwer hans egna be¬
hof; nej, man har twungit honom, att af det, som
hanö »verksamhet sa mödosamt samlat, och af de till¬
gångar, han för sin egen tillwarclse i sin anletes
swett lyckats bereda, hembära det förnämsta såsom
gärd ät Staten, och dermed nära alla dem, som pä
hans bekostnad i maklig ro vegeterat.
Alla stater framte, sa snart stä tidsskillnaderna
hinna skarpare uppdragas, samma olikhet i skatte¬
bidragens fördelning; men i fä samhällen torde »vi
finna det tälamod, hwarmed Swenlka allmogen, till
följe af sin aktning för allt h»vad den tror »vara sin
pligt, burit sina bördor. Det är först i senare tider,
som öfwertygclsen om desi eget medborgerliga »värde
och känslan af medborgares lika och samma rättighc-
ter lärt honom känna tyngden af sin börda, och för^
mätt honom att yrka pä en jemnlikhet, hwarwid
Staten bör trygga hwar och en af sina medlemmar;
men hwarje fordran af StatSbördornes jemna os-
billiga fördelning har alltid rönt det starkaste mor-
ständ, och först ester mänga och längwariga strider
nägon gäng förmält göra sig gällande.
Ehuru
Den 27 Februari. 209
Ehuru jag äfwen nu motser det »vanliga öde,
som »vantar h,varje allmogens billiga fordran — mot-
ständ och afflag, kan jag dock ej annat an utbedja
mig SkändetS uppmärksamhet och bistånd för hwad
jag nu gar att framställa.
Wi kunna ej utan harm se, huru de skördar,
dem »vär flit aftwingar den ofta otacksamma jorden,
nästan helt och hållet medtagas af de löntagare »vi
skola underhälla; de åtnöja sig ej med det julla
belopp, hwartill de äro berättigade; nej, de fordra,
äfwen när en mindre rik och god gröda lönar »vära
mödor, att det bästa och dugligaste deraf skall wara
dem förbehället. De skona ej en gäng det enda, som
»vi af en misilpckad skörd finna tjenligt för följande
ärctö utsäde. De sätta otz således i nödwändighet,
att antingen lemna »vära äkrar obesädda eller ock
förse osi med frökorn, hwarifrän som helst wi kunna.
Dä inträffad misiwcpt medför stegrade spanmälöpriser,
och »vi för egna behof ej kunna umbära nägot af
wär skörd, lemna de osi wäl tillstånd att med pen¬
ningar friköpa »var spanmäl, »nen ej mot ärctS
gällande markegängspris, utan för de prejande priser,
hwartill de af mksiwexten och nöden hämtat en min-
dre ädel anledning.
1
Af detza skäl, förestår jag säledes, att Prester-
skapetö sädeStionde och ScholcstaternaS löningsspanmäl
mätte utgä öfwerhufwud af sä wäl den bättre som
sämre spanmäl, som kan falla af hwarje ars störd,
och att den rättighet, de hittills tillegnat sig till desi
2:dra Bandet. 14
210
Den 27 Februari.
utgörande i endast fröbart korn, ma hädanefter upp¬
höra; samt widare, att optionsrätt, att efter årets
fastställda markegängspris lösa spanmalen, warder
tkondegifwaren förbehållen, i likhet med hwad som
sa wäl för Kronans behällna, som för indelta löningS»
spanmalen eger rum.
Om denna frägas grundlagsenliga behandling
anhällcö. Stockholm den 26 Febr, 1834.
Hr. 8vanlrerA
frän Wester-Norrland.
Härmed förenar sig
ckol,. Lanztsson
frän samma Län.
Mis 8trinälunä war jcmwäl ense med niotio.
närén, men trodde att motionen borde utsträckas till
den ät Landöstaten anflagne lönkngöspanmäl.
I detta yttrande instämde ^.nclers Normark
och Olof Olofsson frän Westerbotten, ck. O. Oalill>er§
frän Wester-Norrland samt lLrik Hansson frän Ö-
rebro Län; hwarefter Memorialet begärdes och kades
pä bordet.
8ven Hourlin frän Kronobergs Län inlemnade
följande Memorial:
Wid Saltpcters lcswerering inom Kronobergs
Län har ej sällan händt, att det fattiga, arbetande
sjuderi-manffapet i högsta grad bliswit lidande, genom
Den 27 Februari. 211
den rabatt uppbördsmannen godtyckligt och utan an¬
nan regel,, än sitt winftbcgär, beräknat a den lefwe.
rerade Saltpeter». Da man betänker, att saltpeter»
sjudarne, som under hela sommartiden arbetat natt
och dag, för att bereda sig, hustru och barn en möj.
lighet att framlefma den öfriga delen af äret i yt»
tersia tarflighet, är det mer än motbjudande , att se
besia arbetare, genom uppbördsmans prejande behand¬
lingssätt, betagas den ringa nödhjclpsskärf, hmarpä
hoppet om deras tarflig» bergning skulle hwila. Pre»
ferier wisar sig här i en ^vederstygglig gestalt, att
hwar och en rättsinnig medborgare, som kanner för¬
hastandet, mäste djupt harmas deröfwer.
Detta onda skulle emedlertid, efter min ofmer-
tygelfe, lätt kunna afhjelpas, Staten och der ast.
männa till båtnad, vm de för Saltpeterns emot¬
tagande alldeles onödigt anställde Tjenstemännen in-
drogoö, och saltpeterlefmereringen skedde, som man¬
ligt, pä samma tid ock ställe, till den krutbruksägare
eller hans ombud, som skall förädla maran till krut,
i narwaro af en Artilleri-Osfieer, som skulle afgöra
de twister, som möjligen kunde uppkomma emellan
krutbruksägaren och leswerantören. Denne Officer ,
som fran Christianstad till Wexiö endast hade att
göra en resa af tolf mil, borde erhälla skjuts och
dagtraktamente.
Om remisi hära till mrderbörllgt Utskott an-
hälles ödmjukeligen» Stockholm den 25 Febr. 1334.
8. Hemlin
frän Kronobergs Län.
212 Den 27 Februari.
Remitterades till Stats-Utskottet.
Widare ingafs, af samme 8von Hourlin, ett Me¬
morial, sa lydande:
Sedan jag fran Riksdagens början tills nu,
nära Motionstidens slut, sörgäfweö wäntat, att någon
skickligare representant an jag skulle tillfredsställande
wäcka Rikets Ständers uppmärksamhet pa det ämne,
nemligen FolkunderwDningen, som efter min tanka,
för hela nationen och i synnerhet för Bondc-Ständet
och Allmänheten, ar af största wigt; har jag, heldre
än att detta amne skulle blifwa alldeles åsidosatt, an.
sett mig böra detsamma, efter de afigter jag derutin¬
nan kunnat fatta, till Hcderwärda StändctS behjer¬
tande framställa.
För hwar och en, som med den ringaste uppmärk¬
samhet betraktar närwarandc tid med sina fordringar,
skall det förefalla förmanande, att uti ett Conftitu-
tionelt land, hwars alla inncwaaare äro fria medbo»
gare, hwilka hafwa sig uppdraget, att genom fine re-
presentanter, ej allenast maka öfwer helgden af Län-
dets fria Institutioner, utan ock att utvfwa Lagstift-
ning och controll öfwer Styrelsens åtgärder, under-
wisningen och bildningen för mafian af Nationens
ungdom, hitintills blifwit lemnad utan all omwardnad
fran Statens sida, och ännu är helt och hållet bero¬
ende af stumpen.
Detta förhållande har helt naturligen försatt
Folket i okunnighet, hwilken icke underlåtit, att hos
Den 27 Februari. 21Z
detsamma frambringa alla sina förderflig» följder,
nemligen den liknöjdhet, sedelöshet, begifwenhet pä
dryckenskap och deraf flytande fattigdom, hwaröfwcr
nu i landet allmänt, och ty wärr med grundade an-
ledningar, klagas.
Da Staten, genom sina icke obetydliga uppoffringar
och nästan dagligen förökade anslag till de allmänna
Lärowerkcn fullkomligen sörjt för bildningen ät sine
Embetömän, samt äswen Städcrne äro i tillfälle att
af desie uppoffringar draga fördel, enär nästan ingen
stad finnes, der icke Staten underhäller allmänt Läro-
werk, i hwilket Städers ungdom kostnadsfritt kan
begagna underwisning, är det endast Rikets Allmoge,
som i afseende ä upplysning är wanlottad, och hwil-
ken derföre swärast fär widkännaS de förderfliga följ¬
derna af okunnigheten.
Jag uppmanar fördenskull Hcderwärda Ständer,
att, i detta, osi nästan uteslutande rörande, wigtiga
amne, gemensamt och kraftigt föka werka till ett deru¬
tinnan för allmänheten förbättradt och mera tidsenligt
förhällande; hwilket är destomcra nödwändigt, som
jag befarar, att det dersörutan skall blifwa omöjligt
för allmogen, att i framtiden bibchälla sin urgamla
sjelfständighet, samt uppfylla sina äligganden såsom
RikS-Ständ; ty förr eller sednare skall tidens kraf
af bildning och upplysning (man mä äberopa dere¬
mot hwilka föräldrade former som helst) ej allenast
frän handhafwandct af Statens wigtigaste angelägen,
heter, utan ock frän representationsrätt utesluta hwar
214 Den 27 Februari.
och en, som icke är wuxrn sin tid och kan mstswsrs
desi fordringar.
Jag är ofwertygad, att de fordringar, Bonde-
Ståndet uti ifrägawarande afseende kan göra, icke af
någon skola finnas obillige och blifrva motwerkade,
enär Rikets Allmoge, h »vilkens fördel härmed äsyftas,
till den betydligaste delen utgör de skatter och oncra,
hwaraf samhällets bestånd bersr, och jag hämtar desto
större anledning till hopp om fran,gäng häraf, som
jag jemwäl är öfwertygad, att wär Faderliga Rege¬
ring, fäsom wida skiljd frän den förnedrande politik,
hwarifrän icke alla Regeringar af Historien kunnat
frikännas, nemligen att, genom folkens hällande i o-
kunnighet, bereda sig lättnad »vid deras styrande, icke
Kall underlåta att gä wära önskningar till mötes och
bereda utwägar till deras uppfyllande, hwilket jag
förmodar skall blifrva desto lättare, som Statens
Läroständ, der wördiga Presterskapet, med tillfreds-
ställclse dertill skall mcdwerka, och såmedelst »visa sine
mot folket wälmenande affigter, samt inför weridén
ådagalägga sin afsky för den nedriga jesuitism, hwil-
ken icke utan skäl blifwit tillwitad åtskilligt, främ¬
mande landers prester.
Med anledning af hwatz jag nu anfört, wagar
jag föreslä, att i hwarje Församling mä, för all¬
männa »riedel, inrättas och nnderhällas en allmän
skola, der den församlingens barn kunna fä under-
»visning i de stycken, sorn nu för tiden äro oumbär¬
lige och af hwarje menniska böra »vara kände, sä att
Hwar och en »nä, utom tillräcklig Christendomskunskap
Den 27 Februari. 215
och kännedom om Biblisk Historia, åtminstone kunna
med lätthet läsa och felfritt skrifwa sitt modersmål,
räkna ()u!>tuor 8^60168 i hela tal och sorter, känna
det hufwudsakligaste af Fäderneslandets Geographie
och Historia, samt grunderna för Natur-rätten och
Allmanna RättSläran.
Om, emot förmodan, de nu förcflague skolor
icke skulle kunna af Allmänna medel inrättas och un-
derhällas, anhäller jag dock, att Staten dertill mä
lemna det bidrag, som är möjligt, samt att skolorne
af Regeringen mä anbefallas, samt deras Lärare,
hwartill Prester torde bliswa anwände, med bestämda
Jnstructioncr förses och i likhet med öfrige Skol-
Lärare tillerkännas beräkning af tjcnsteär. Försam-
lingarne fa i detta fall sjclfwe bidraga till Skolornas
underhäll; ty det ar i allt fall bättre, att de af fol¬
ket bekostas, an umbäras.
Jag anhäller fluteligcn, att denna motion mätte
blifwa till Stats- samt Allmänna VeswärS- och
Oeconomie-Utffotten remitterad. Stockholm den 26
Febr. 1834.
8. Heurlin
frän Kronobergs Län.
Ml8 8trin3Iun3 frän Wefter-Norrland: Att
utur StatS-Cafian wilja hemta medel till det nu
förcslagne goda ändamäl, lärer hwar och en finna
endast mäste förbliswa en from önskan. Jag skulle
deremot wilja föreslä cu utwäg att suecehiwe erhälla
de medel som erfordras. Wi se, hurusom Pastoratet-,
216 Den 27 Februari.
ivid inträffande ledigheter, ofta någre ar skötas af
vicarier. Under denna tid nppbäras inkomsterne an¬
tingen af förre Pastors Enka, i följd af erhällna
Nådår, eller der Enka icke finnes, ar Pastoratet till
annor man under arrende upplåtet. De ändamål,
hwartill deKa arrenden anwändae, kunna wäl stundom
mara goda, men sä har jag mig äftvcn bekant, att
motsatsen inträffar. Sa har t. ex. ett ars arrende af
Resele Pastorat blifwit anwändt, att dermed upp¬
bygga ett Danshus ät militairen wid Östersund.
Mig synes som en skola warit af mera allmän nytta
och bordt hafwa företrädet. Dä, säsom jag redan
nämnt, Pastors Embetet i allt fall en längre tid
skötes af viearier, förcstär jag, att hwarje Pastorat,
wid Pastors afgång, bör, särskilt för det nu uppgifna
andamälet, stä ledigt ett ar, och den derunder fallande
inkomsten anwändaö för inrättande af Allmänna skolor.
Denna min tanka torde fä ätfölja den remifi, som i
följd af motionen kommer att äga rum.
lM8 Nänsgon frän Malmöhus Län: Il6u.Iin8
framställning är en sanning, den ingen numera lärer
wilja bestrida. Jag kan ej heller neka, att det borde
wara en möjlighet för Staten, att, till detta ange-
lägna ändamål, göra nägon uppoffring, dä man ser
hwilka summor som anwändas till militär-pensioner,
publike byggnader och, säsom jag nu fäkt höra, äf-
wcn till danshus. Emedlertid will jag, i afseende pä
Skäne, särskildt omnämna, att Klockaren i hwarje
Pastorat ärligen uppbär en icke obetydlig gärd, kal¬
lad helgonskyld, hwaremot det äligger honom att
kraga försorg om barn-underwisningcn. Klockarne
Den 27 Februari.
217
underläta likwäl i allmänhet denna skyldighet, och jag
anser derföre billigt, att helgonskylden indrages och
i stallet anwändeö till inrättande af ordentlige skolor.
lH 6nk,ri6l88on frän Östergöthland förenade
sig med Heurlin och Ltrinälunck.
k>er kiil880li frän Christianstads Län instämde
med Heurlin och IVil8 Uän85on.
Ilang Ian88on frän Elfsborgs Län: Hwad
Heurlin äsyftat, är af en sä allmän nytta, att jag,
för den wäckte motionen, är honom förbunden. I
flere församlingar finnas wäl folkskolor, men mänga
sakna ännu sädane, i brist af erforderlige medel.
Önsklkgt more, att Staten icke helt och hället saknade
utwägar, till befrämjande af det ifrägawarande för.
flaget, helst ganska betydliga uppoffringar göras för
andra ändamäl, hwilka ätminstone icke sä direkte a.
syfta en allmän fördel. Att kunna inrätta en skola
i hwarje Socken, lärer wäl till en början wara o.
möjligt. Det wore redan mycket, att fä en sädan i
hwarje Pastorat. Derest den wid denna Riksdag
föreflagne indragning af BiskoparneS embeten komme
till werkställighet, skulle en tillgäng yppas, som sivär-
ligen kunde till nägot bättre ändamäl, än folk-under-
wiöningen, anwändas.
?er 7ÖN880N och ckän8 7ÖN880N frän Chri¬
stianstads Län samt lulve Munson frän Malmö-
hus Län förenade sig nied Heurlin och kfils
NäN880N.
218
Dm 27 Februari.
^ncksrs Kilsson frän Malmöhus ?än: Jag
instämmer med Motionären, men jag kan icke gilla
det förslag KilsMnsson i afseende pä Skäne fram¬
ställt. Klockarnc innchafwa i allmänhet för liten
boställsjord, för att, utan helgonskylden, kunna hafwa
stn bergning. Sä har, r. ex., Klockaren i den för¬
samling, der jag har mitt hemwist, föga mer än ett
tunneland jord, beräknad till Zchels hemman.
Kils IMnssou: Wära Fäder hafwa för länge¬
sedan insett behofwet och nödwändigheten af den all¬
männa barnunderwisningen, ty det är wid denna
Äder som menniskan skall danas till en nyttig med¬
borgare. Det är icke min mening, att beröswa Kloc-
karne Helgonskylden, derest de uppfylla det deremot deni
tillhörande åliggande att ombesörja barnaunderwisnin-
gen. Enligt äldre författningar, är det Klockarens owil-
korliga pligt, att, emot det han ätnjuter Helgonskylden,
äret om besörja barnens underwiSning; men de hafwa,
såsom redan är nämndt, pä de siesta ställen asskuddat
sig detta beswär; och dä är det i min tanka jcmwäk
billigt, att ben deremot swarande fördelen förswinner.
^nckers 8v6N8S0n frän Halland, under upp¬
gift, att förhällandet i detta hänseende är enahanda
i Halland som i Skane, förenade sig med Kils
Mänsson.
^Nllers Kilsson: Den klockare, hwarom jag
förut talat, har erbjudit sig att fullgöra sin skyl¬
dighet säsom underwisare; men dä han, genom träg¬
ne göromål, ganska ofta ar hindrad att, som sig bör,
Dcn 27 Februari.
21Y
sköka underwiömngen, sä har Socknen icke antagit
hanö anbud.
iM8 M»88on förklarade, att han icke wille
hindr a någon Socken att estergifwa sin rättighet, oci¬
an,närkte tillika, att han talade icke blott för en Soe-
ken, utan för det allmänna, eller åtminstone för den
ort han representerade.
HionE Kil88on frän Christianstads Län in¬
stämde med Mi8 Nanton.
1,318 I13N880N frän Bohus Län ansäg, lika
med de öfrige. Motionärens förslag nyttigt och nö¬
digt, och war i öfrigt ense med 8>.l incklunck.
Discutzionen ansägS nu slutad; och blef motio¬
nen, jemte de deröfwer yttrade särstilte meningar,
remitterad till Stats- samt Allmänna Beswärö- och
Oeconomie-Utstotten.
Slutligen upplästes detta Memorial:
Med undantag af de senare arén, har det alltid
warit dcn stattdragandcs ostridiga rättighet, att, med
tillgäng pä spanmäl och i saknad af penningar, upp-
säga Kronans spanmälsintrader till lefwerering in
nstur» pa Kronans och Länets Magazin, till Kro-
nans tjenstemän. Denna rättighet ar likwäl nu frän-
tagen de stattstyldige. Sker uppsägning pä Afrads-
Qwarntulls- och Krono-Tionde-Spanmäl, utlyses
Auction pä densamma, och bonden mäste forsta säden
220 Den 27 Februari.
fran sitt hem sex mil bort till köparen, och får såle¬
des med okänd priwat person att skaffa. Om sä
hander, att denne utan orsak kasierar den lefwereradc
ivaran, kan den skattdragande, ä främmande ort, wid
en främmande Domstol, fa »vidkännas en sa kostsam
rättegång, att kostnaderna derwid blefwo af wida större
beskaffenhet an sjelfwa hufwudsrägan.
Det wore derföre bäst, med billighet och rätt»
wisa öfwerenestämmande, att Skattebondene rättig»
het återställdes pä gammal fot, sä att han, da han
sä för sig funne lämpligast, ägde att lemna Kronans
fpanmäl pä »vanligt ställe till Kronans Tjensteman,
hwarigenom Rättegångar, kostnad och beswär skulle
undwikaS.
Om remisi till »vederbörligt Utskott anhälleö öd«
mjukeligen. Stockholm den 25 Februari 1834.
8. Heurlin
fran Kronobergs Län.
Genom ankomne ProtocollS.Utdrag, underrätta»
des Ståndet,
att Högloft. Ridderffapet och Adeln, den 20 i
denna mänad,
anmodat Banco-Utffottct, att ofördröjligen till
Rikets Ständer iqkomma mch ett cathegoriskt sivar,
i fräga om silfwer^utwexlingen;
Den 27 Februari.
221
Återremitterat Stats-UtffottetS Betänkande N:o
2/ angående förminffnkng i Riksdagskostnaderne; samt
remitterat:
till StatS-Utssottet:
Grefwe vcm versens, Ugns, motion om befri¬
else för Rotehällarne att bekläda och underhålla Sol¬
daten, under wapcnöfningarna;
till Baneo.Utssottet:
Herr 81(0§man8, Larl Oavicl, motion, med för¬
slag till enffilde Banker; och
till Vewillnings-Utffottet:
Herr Lruncronas, 6,i8ta5 Elioif, anförande,
i anledning af Friherre 8pr6NZtporten8 motion om
fastställande af en accis pä det Bränwin, som till
Stockholm införes, till Fond för Byggnads-arbeten
inom hufwudstaden; samt
den 24 Februari
Bifallit StatS-UtffottetS Betänkande N:o 3,
angående utgifternes för innewarande Riksdag ome¬
delbara bestridande af Riksgäldö-Contoret;
Att Högwördige Preste-Ständet
Den 20 i denna mänad remitterat
till Stats-Utffottet:
i:o Kongs. Maj:tS Nädiga Skrifwelse, angarn»
de Indclningö.jemkningen i Blekinge;
222 Den 27 Februari.
2:o D:o D:o Proposition om förlängning,
ytterligare (10) Tio ar, af de för en Panr-Lane-in.
rättning i hufwudstaden bewiljade förmoner;
Z:o D:o D:o, angående fortfarande anslag till
Ull-DiöcontfondenS förstärkning, samt Ullculturens
och Ullproductionenö befrämjande i Riket; och
4:0 Profesior Orubl>68 Memorial om anslag
till Universiteterne;
lill Banco-Utskottet:
i:o Kongs. Maj:tS Nådiga Proposition, an¬
gående utmyntnkngSgrunderne för tillwerkningen af
Koppar-ffiljemynt och Ducater;
2:0 D:o D:o, angående Controllerna för be.
täning i Banken af Tackjern pä Stockholms Wäg;
och
3:o Contracts - Prosten ostkorg motion, om
ett Banco-Lan för S:t Annae Capeils Församlings
Kyrka;
till Bewillnings-Utffottet:
Contracts-Prosten Ilallliäalis motion, om befri¬
else fran personlig skyddsafgift för personer, som aro
öfwer 60 ar, ej idka någon medborgerlig rörelse ock¬
es aga någon för sitt uppehälle tillräcklig förmögen,
het m. m.
till Lag-Utffottet:
Prosten öämang motion, om förändring af 4
Cap. 5 §. Iorda.Balken.
Den 27 Februari. 223
till Allmänna Beswärs- och Oeeonomke-Utskottet:
Kongl. Maj.tS Nådiga Proposition, angående
rotefrihet för Capellans-boställen, samt ersättning eller
nederlag ät de Capellaner, hwilkas boställen än wi¬
dare komma att i roteringen qwarstä; äfwensom an¬
gående öswer>-rotcring för ätskillige hemman i Jön-
köpings och Kronobergs Län och, i sammanhang här¬
med, om vacanee-afgift för ordinarie rotering under¬
kastad jord, som icke presterar rotering iu natura;
Vifallit StatS-UtffottetS Betänkande N:o 2,
om förminskning i Riksdagskostnadernc; samt
Lagt pa bordet
i:o Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifwelse, anga-
ende as Ständerna i underdånighet tillstyrkt instäl¬
lelse af all ny indelning till ordinarie Knecktchäll af
roterad jord;
2.o D:o D:o, angående RoteringSjemkningen
Md Westerbottens Regemente;
3:o D:o D:o, i anledning af Preste-StandetS
wid sista Riksdag gjorda underdåniga anhållan om
rotcrings befrielse, utan undantag, för alla med ordi-
narie rotering beswarade Capellans-boställen, utan af-
waktan af föregående Nådig fastställelse af rotcrings-
werke» eller hinder af uppkomne rotcringötwister; och
4:0 Banco-UtffottetS Memorial N:o 2;
samt att
224 Den 27 Februari.
Wällofl. Borgare-Ständet
den 20:de i denne manad remitterat följande
motioner
till StatS-Utffottet:
i:o Herr 8aiue88ou8, om upphörande af Wexel-
Contcolleurs-tjenster;
2:o Herr angående förändring i wik-
koren för ett till brandskadade i Norrköping af Stats¬
medlen bewiljadt Län;
Z:o Herr Hemberg, angående uppförande af
Fyrbäkar a de delar af Rikets kuster, der sädane aro
nödwändige, och Herr NLeiiel8, om inrättande äfen
Fyrbåk ä Älands norra udde; och
4:0 Herr om arfwode till Städernes
Borgare för biträde wid syner, besigtningar, wärde-
ringar och förstager för Kronans räkning; och Herr
Iu8telii, om skjuts och dagtraktamente till Magistrats-
personer och Handtwerkare wid Krono-bestgtningar;
till Bewillningö-Utskottet:
r:o Herr I^EN8 motion, angående BränwinS-
bränningen.
2:o Herr IIoim8 motion, om befrielse ifrän
eller lindring uti personella och näring ätsöljande
Krono-utskylder för innewänarne i städerne Umeä,
Piteä och Luleä, med undantag af det handlande
Borgerskapet derstädes;
till
Den 27 Februari. 225
till Banco-Utskottet:
l:o Herr klubns motion, angående förflitna
Bancosedlare inwcxling;
2:0 Herr VVeci bergs Memorial derom, att en¬
skildes atzignationer pa Banken ej mä tillätas ä min¬
dre summor, än 100 Rdr Banco; och
Z:o Herr ^Vijks motion, angående beläningsrätt
a »varor »vid Handels-Diöconten i Götheborg;
till Lag-Utskottet:
1:0 Herr I^enins motion, angående tillägg »vid
12 Cap. Ärfda-Balken; och
2:0 Herr LeNers Memorial, angående förslag
till förändringar uti nu gällande Förordning emot
fylleri och dryckenskap; samt
till Allmänna Beswärs- och Oeconomie-Utskottet,
följande motioner:
1:0 Herr ketres, om byggnad af en bro öfwer
Dal.elfwen;
2:0 Samme Ledamots, angående Landshöfdinge-
accorders afskaffande;
Z:o Herr ^VBrns, angående förändring af För¬
fattningarna för Jernhandteringcn;
4:0 Herr Wijks. angående upphörande af Rk-
ketS stapelstäders Salt- och Spanmals.upplagsskyl-
2:dra Bandet. 15
226 , Den 27 Februari.
dkghet; samt Herr HVinKei-Fs, om sörswinnande af
Städernas Salt-upplagS-ffyldighet; och
5:o Herr om utförsel, emot skälig tull,
af Småländska Brukens sjö- och myrmalms Tack¬
jern.
Ståndets Ledamöter åtskildes kl. 10 pa astonen.
In kltem
1834 den i Mars.
klomma kl. half till 11 förmiddagen.
Ständers Electorer hade i dag, kl. io förmid¬
dagen, ester anslag, sammanträdt i plcnirummct, för
att malja Ledamöter af Ståndet i det Hemliga Ut¬
skott, Kongl. Mast af Rikets Ständer äskat; och
moro dertill, enligt det hos Electorerne förde Proto¬
koll, som nu upplästes, utsedde: vice Talmannen ilon
ckon88on, ^ncl6i'8 Oaniölzon fran Elfsborgs Län
och ckolmn HriIi88on fran Stora Kopparbergs Län.
Upplästes fran Respeetive Mebstanden meddcldte
Protocolls-lltdrag, enligt hwilka, mid föredragning
af Bonde-Standctö Protocolls-utdrag af den 12 sistl.
Februari, nied inbjudning, att instämma i Bonde-
Den i Marö» 227
Ståndets, pä motion af Anders Danielson fran
Elfsborgs Län, dä fattade beslut, rörande föreläg¬
gande af witz tid för Stats- och Bcwillnings-Ut-
skotten, att till Rikets Stander inkomma, det förra
med inkomst- och Urgiftö-betänkandcrne, och det senare
med förslag till grunderne för bewillningen, Högloft»
Ridderskapet och Adeln den 20 och Högwördkge Preste-
Ståndet ben 17 i nämnde manad, ansett sig härwid
icke böra »vidtaga annan åtgärd, än att lägga Bonde-
StändetS Protocolls-utdrag till handlingarne, samt
Wällofl. Borgare-Ständet, den 24 i samma manad,
funnit skäl icke wara, att i Vonde-StandetS beslut
deltaga. I följd häraf ansäg Bondc-Standet den
af Andeis Danielson wäckta motion i ämnet, nu
mera förfalla.
Af dollan Deniksson fran Wester-Norrlands
Län ingafwos följande Memorial:
i:o
Dä 1830 ärs Bewillnings-Förordning i witz»
fall tillåter afkortning. a Bewillningen för fattiga
hjonelag med flere minderåriga barn, saknas deremot
allt bestämmande af dylik förman för enka i samm»
wilker, hwaraf äfwen följt, att hon till något åtnju¬
tande af sadan afkortning icke kunnat uppföras,
hwilket dock mäste hafwa warit Författningens me¬
ning, helst der, utan fara för mitzbruk, lärer kunna
förutsättas, att fattig enka af lindringen ar i ena¬
handa, om icke större behof, än der mannen lefwer
och bidrager kill barnens försörjning. Jag föreslår
alitsa, och hemställer till wänlig behandling, att enka,
228 Den i Mars.
med flere barn under den bestämda äldern, ma till¬
godonjuta samma afkortning, som i dylikt fall ar
fattigt hjonelag medgifwen, och att denna afkortning
mä bcwiljaS till 8 st- för hwarje barn. Stockholm
den 24 Febr.. 1834.
ckoli. LonAt-nson
frän Westernorrland.
Detta Memorlal remitterades till Vewillnkngs-
Utskottet.
2:o Oförmedladt hemmantal utgör grunden för röst¬
rättighet till Prcstwal a landet; hwaremot förmed,
lingen, i åtskilligt fall, tjenar till grund för Prester-
skapctö aflöning, hwilken naturligen bör grundlägga
rösträttigheten. Dä öfwerensstämmelse i allt, är ett
willor för ett RikeS organisation, har jag trott mig
ej böra underlåta att fästa uppmärksamheten pä den¬
na omständighet, hwilken redan en gäng förut, ehuru
utan widare påföljd, blifwit framställd. Jag will
icke bestämdt pästä, pä hwilkendera sidan jemkningen
bör ske, ehuru mig tyckes, som skulle förmedlade hem¬
mantalet, under ofwan anmärkte förhållande, för be-
räkningen af röster wkd Prestwal, böra tjena till
grund, dä en motsatt förändring skulle medföra ett
lidande, hwilket i förra fallet ej inträffar. Jag hem¬
ställer således till Hederwarda Ständer, att en lik¬
stämmighet i ifrägawarande omständighet mätte blif-
wa tillwagabragt, och rättigheten att rösta till Prest,
följaktcligeu bestämmas ester hemmanens förmedlade
mantal. Stockholm den 25 Febr. 1831.
ckoli. Lonatsson
frän Wester-Norrland.
Den i Mars.
229
Blcf, enligt begäran, lagdt pä bordet, sedan
Mls Insulin frän Stockholms Län yttrat, att den
del af aflöningen till Prcsterskapct, för hwilken man¬
talet utgör grunden, borde utgå efter förmedladt man¬
tal, i hwilket fall allmogen gerna skulle wilja, att,
wid Prestwal, rösterne efter förmedlade mantalen be¬
räknades.
Z:o
I sammanhang med min redan wäckte motion
om Landeflscalerneö afskaffande, fär jag, för den o-
förmodade händelse, att Kongl. Maj:t icke skulle lem¬
na Nådigt bifall till den undcrdäniga hemställan, som
jag i detta afseende frän Ständcrncs sida förutser,
till grundlagsenlig behandling wördsamt förestå, alt
det särskilta förordnande, pä grund hwaraf LandS-
Fiscalcriie nu tillerkännas ersättning för resekostnad
och tractamenten af den tilltalade, hwilken de, om en
angifwcn förbrytelse öfwcrbewisa, mätte helt och häller
upphäfwas. Det ligger ingen juridisk rimlighet i
olikheten af den answarspäföljd, som nu för den
brottslige bestämmes, allt eftersom hans förbrytelse
beisras af Landsfiscal eller annan Kronosakförare,
hwilken senare icke har rätt till särskild kostnads¬
ersättning; och det är till denna sä magtpäliggande
likhet i bestraffningsgrunderna, som jag äsyftar att
salunda fä lagstipningcn återförd. Stockholm den 24
Febr. 1834.
kost. ljoiI8g880N
frän Wcster-Norrland.
ÖfwcrlcmnadeS till Lag-Utskottet, dit könit en
motion i samma ämne blifwit frän Skä det rcuiitterad.
Och 4>'o
Enligt uräldriga Författningar, bör hwarje per¬
son, ivid upphunnen alder af 15 ar, erlägga sä kallade
mantalspenningar, utan afseende pa hanö oförmögen,
het att da förtjena föda och kläder. För -en fattige
ar denna afgift, ehuru obetydlig till sitt belopp, nog
kännbar, och mig synes derföre, som den, utan fara
att träda billighetens fordringar för nära, kunde upp.
häfwas eller sammanstaS med bewillningen efter för.
sta Artikeln, det jag, wid sädant förhållande, finner
mig föranlåten att, lill grundlagsenlig behandling,
förestå. Stockholm den 24 Febr. 1834.
ckofi. Lonatsson
frän Wester-Norrland.
Blef, i likhet med förut af Anders Danielson
frän Elfsborgs Län wäckt motion i ämnet, remitte-
radt till StatS-Utstottet.
Af Anders sndersson frän Stockholms Lätt
war kngifwet ett sä lydande
Wördsamt Memorial!
Wid Af- och TillträdeS-Huscsyner a Kyrkoherde,
boställen uppsta ofta stridigheter emellan afträdare»
och församlingen, angående den byggnadsskyldighet,
som hwardera tillkommer; och det olika sätt, hwarpä
dylika twister, än till den enes, än till den andres
förmän, af Syne-Rätterne afgöras, föranleder mig
att fästa nu församlade Ständers uppmärksamhet
De» i Mars. 2Zi
pä nödwäudigheten af tydliga och bestämda föreskrifter
härom.
Allmänna Lagen föreskrifwer i 26 Cay. 2 §.
Byggninga-Valken, att Socknemännen skola de 7 Laga
husen, och ej flere, med tak och innanrede till Kyrko¬
herden färdige antwarda, och denne sedan wara skyl¬
dig, att dem wid magt med egen kostnad halla, samt
att, nar de af alder och bruk, men ej af Prestcns
wanwardnad, förfalla, da skola Socknemännen dem
bygga och bättra pä deras kostnad. Ehuru härutaf,
efter min åsigt, ar tydligt och klart, att sedan för¬
samlingen en gang uppbyggt och i fullfärdigt skick till
Pastor öswerlemnat de Hus, som af Församlingen
böra nybyggas, skall det åligga Pastorerne, att, utan
Församlingens widare betungade, kjelfwe underhålla
berörde hus och, i man af behofwet, ä dem wcrkställa
sädane mindre förbättringar, som dera kunna erfor¬
dras; hwarcster och da husen icke längre kunna genom
reparationer försattas i brukbart skick, fräga först
uppstär om Församlingens skyldighet till nybyggnad;
sä har man likwal talrika exempel derpå, att Syne-
Ratternc icke af berörde Lagrum draga samma slut-
sats. Wid Af- och Tillträdes-Synerne blifwa nästan
alltid Församlingens inncwänare, med Afträdarens
frikännande derifrån, skyldiga ansedde, att ät Till¬
trädaren i fullgod! ständ aflemna alla berörde Hus,
och följaktclkgen blifwer det äfwen församlingens skyl-
dighet, att bota och bättra alla de brister, som ä hu«
sen tillkommit under den tid, afträdare» innehaft bo¬
stället, och hwilka det äfwen, efter mm tanka, bordt
232 Den i Mars
tillkomma afträdare», eller hans rätts innehafware, af.
hjelpa.
Dä Församlingarne således som oftast blifwit
betungade med en underhållsskyldighet, hwilken, efter
mitt omdöme, icke rätteligen dem bör äläggas; och det
sätt, hwarpä dek äberopade 26 Cay. 2 §. Byggninga-
Balken af Syne-Rätterne förstas och tillämpas, till¬
räckligen wisar behofwet af bestämda stadgandcn i detta
fall, tager jag mig friheten förestå utfärdandet af en
Förklaring öfwer förenämnde 26 Cap. 2 §. Bygg-
ninga-Valken, hwarutinnan, till förekommande af den
origtiga tolkning, som jag förut omnämt, uttryckeligen
stadgades: att Pastorer, sedan de af Församlingen emot.
tagit de sä kallade Församlingens Huö, nybyggde och
fullt färdige, stola »vara skyldige, att, utan Försam-
lingens biträde och pä egen kostnad, dem underhälla,
samt man isrän man, hwar och en till sin efterträdare,
i fullgodt ständ aflemna, allt intill desi husen wisaö
»vara af älder och bruk, men ej af Pastors wan-
wärdnad, sä förfallne, att de genom reparation, hwil-
ken alltid stall äligga Pastor, och hwarmed Försam-
lingen under ingen förewändning bör kunna betungas,
icke widare kunna göras brukbare, wid hwilket inträf¬
fande förhällande det äter stall wara Församlingens
skyldighet, att husen ä nyo uppbygga.
Om rcmitz häraf till »vederbörligt Utstött an-
hålles. Stockholm den 24 Februari 1834.
^.näei-8 ^nllör880N i Björkö,
Riksdagsman för Färentuna Härad
i Stockholms Län.
Dm i Mars. 233
I sammanhang härmed föredrogs följande af
Olof Olason frän Östergöthlands Län kngifne an-
förande:
Af 26 Cap. 2 §. Byggnknga-Balken inhämtas,
att Herrar Pastorer ware skyldige, att widmakthälla
boställes byggnader, sedan Församlingen dem i full-
godt ständ till honom öfwerlemnat. Sa har icke i
min hemort blifwit praktiseradt. Oaktadt församlin¬
gen har sullbyggt bostället ester den syn, fom ivid
Pastors tillträde hlifwit hallen, har Herr ContractS-
Prosten, wid den oeconomiska bcsigtningen han efter
nägra ars förlopp werkställt, alagt Församlingen, att,
inom kort tid och wid ansenligt vite, bättra alla dä
päsyma reparationer. Da wi weta ost blifwa pä
detta sätt olagligt behandlade, får jag, till förekom-
mande häraf, wördsammast förestå, att Hederwärda
Ståndet, eller det Utstött, dit ärendet blir remitte-
rädt, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att,
jemte uppliswandet af oswanaberopade Lagrum, en
Författning bleswe utfärdad, som uppmanade Con-
tracts»Prosten såsom syneförrättare eller, rättare sagdt,
derwid ordförande, att förständiga boställsinnehafwa-
ren, det han och icke, som hitintills stett, Församl,'»-
gen de päsynta bristsälligheterne förbättra, samt att
synkostnaden mä af honom bestridas, och icke afKyr-
kans eller Socknens Casta. Stockholm den 27 Fe¬
bruari 1834.
Olof Olofson,
Fullmäktig fran Östergöthland.
Sedan bemälte Olof Olofson tillkännagifwit,
det äfwen han wore af den mening, att sadan för¬
234 ' Den L Mars.-
klaring öfwer 26 Cap. 2 §. B»)ggninga.Valkcn, som
Xl,ll6r88on frän Stockholms Län föreslagit,
borde utfärdas, instämde ock härutinnan stolin»» Oar8-
80N Wstlisto»icl fran Westerbottens Län, ^nclo»8
ZVläri.6H88on fran Jemtlands Län, ^nclor8 ^Ii46i'8-
80I1 och bl»'880»i fran Westerås Län, Olok 018-
son fran Wermlands Län och lX»l8 In8ulin fran
Stockholms Län, den sistnämnde med tillägg, att
wid oeconomiska besigtningarne hwarje 5:tc aräPrest-
boställen i hans ort tillgär sa, som af ^näar8 ^.»1-
claeson bliswit uppgifwet; och blefwo förestående 2:ne
Memorial remitterade till Lag.Utskottet.
Ztfwen upplästes följande Anförande af Olof
Ol88oii fran östergöthland:
Till »vinnande af någon lindring i Kronobetje-
nkngens »nänga och trägna tjenstebefattningar, får jag
till Hederwärda Ständer och Resp. Medständerne
»vördsamt förestå, att Stämpelpapper eller Chartor,
mä pä en, eller högst twenne gänger örn aret af
Konungens Höga Befallningshafrvandernc till Landt.
Ränterierne reqvireraS och fran Huftvudstaden träns,
porteraö, sä att icke, som hitintills skett, detza tranö,
porter med ett eller 2:ne par hästar i hwarje eller
htvarannan manad blifwit »verkställd. Utom den olä¬
genhet Kronobetjeningen tillskyndas, som mäste om-
besörja Kronoskjutsen och wid ombyteöställena alltid
»vara närwarande, förspillas otaliga dagöwerken för
de Kronobrefbarmgöskyldige, sorn för skjutsens in.
Dcn i Mars. 235
ställande, ni. m., mäste »vandra med bref Krono-
betjcningen emellan, i och för defia transporter.
Någon förlust för Staten eller Chartä-Sigil-
lata-Contoiret kan omöjligen genom denna förändring
uppkomma, sa länge som ordentliga inventeringar
fortfara att hallas, som alltid hitintills har ffett
2:ne gänger om äret. Stockholm den 27 Februari
1834.
Olof Olofsson,
Fullmäktig frän Östergöthland.
Remitterades till Allmänna Vcfivärö- och Oeco-
nomie-Utffoltet.
^nclsrs Anckersson frän Östergöthlands Län
aflemnadc följande Anföranden:
i:o
Ehuru mänga ffristcr blifwit gjorda om Husbe.
hosSbränningen, och det af olika äsigter, fä kan jag
intet underläta, att anföra min tanka uti den frägan,
och päyrka följande, neml.:
Bränwinsbränningcn är för Landtmannen af
högsta »vigt, för Ladugärdöffötsel och boffapens be¬
främjande, och om den intet finge begagnas, sä saknar
Jordbrukaren all afsättning »ned den sämre Span-
mälen, samt potates, och »vore intet »nebel för honom
att fä penningar; för det är nu pä min hemort ingen
236 Den i Mars.
afsättning mcd Spann,alm; men hafwcr man ctt latz
Bränwin till afsalu, sä kan när Bränwiner sändes
till närmaste Stad eller Bergslag, en liten summa
erhällaS, som swarar mot manga tunnor säd, och lin-
drar transporten mångdubbelt; för pä ctt latz brän-
win transporteras ungefärligen 20 tunnor spanmäl,
säledes mycket lindrigare, an att bortköra sädén,
hwilken ingen köper utan underpris.
Mänga af de aflägsna orter klaga, att säden
ar för mycket dyr, men om de föranstalta om upp¬
köp af sin spanmäl inom Östergöthland och besörjde
afhämtningen, som nu är beqwäm, sedan Götha Ca¬
nal blifwit färdig, eller ock inrättade UpplagS-maga-
ziner inom nämnde Län, sä kostade spanmälcn bestän¬
digt mindre för de norra otterne, an nu, att upp-
köpa säden af de Handlande, som i sädant sall skall
ligga i förlag med inköpösumman och magazineringen,
och detzutom hafwa minst för sitt beswär.
Utan att widare uppehålla tiden mcd Vränwins-
frägan, som wid denna Riksdag är sä mycket skrif-
wet och omtalt, sä sär jag ödmjukeligen päyrka och
föreflä, att BränwinSbränningen mä tillätas i ätta
mänader, efter nu gällande Författningar, och högsta
panncrummet nittio kannor, samt mäskwärmare be¬
gagnas, emedan de medföra wedbesparing och päfkyn-
da afwerkningen, sä att Landtman intet behöfwcr for¬
cera BränwinSbränningen under den tillätna tiden,
och ända fa erforderlig drank för ladugarden.
Begagnandet af pkstoriska werk bestrider jag,
såsom öfwerflödiga.
Den i Mars.
237
Angående beskattningen, sä är min tanka och
anhållan, att den pä intet wiS bör okas, säsom re»
dan nog dryg.
Att Bränwinöbränning uti Staderne bör helt
och hållet förbjudas, emedan jorden, som finnes till
Staderne, ar, efter min tanka, anslagen att bcsä
med Färgstofter och Tobaksplantering samt dylikt,
allt efter deras borgerliga handtering, ehuru minsta
delen af jorden anwandcs till dylika andamäl, utan
besäö med säd och potates. Stockholm den 25 Fe¬
bruari 1834.
frän Östergöthland.
LadeS pä bordet.
2:o
Sedan nu Kreatursskötsel» sä betydligt förökat
sig, att säkerligen landet kan förse Hufwudstaden och
öfrige Städer med sine behoswer af boskap och fetalie.
»varor, sä får jag hoö Hederwarda Bonde-Ständet
hemställa, om det intet »vore nyttigt, att hos Kongl.
Maj:t i underdänighet anhalla, att det blifwer en
högre Tull pä alla de »varor, som sandas ifrån Ut.
rikes orter till Swerige af Boskapskreatur, Fetalie-
och alla sorters Landtmanna.»varor. Stockholm den
25 Febr. 1834.
^rickars ^nckersgon
frän Östergöthland.
Remitterades till VewillningS.UtjkottetS hand-
läggning. "
238 Den 1 Mars.
Af I.ar8 I^I'880N fran Skaraborgs Län ingafs
fyra Memorial, af följande innehall:
i:o
Man uppgifwet bland orsakerne till Swensta
Folkets nödställda belägenhet och swara betryck, äfwen
den stora kostnad, som för Swerges talrika EmbetS-
mannapersonal atgär; och medgifwas mäste, att deri
ligger mycken sanning. Men om, a ena stdan, finnes
öfwerflödiga Embctsmän och sädane, hwilkae inkom¬
ster med stäk mä sägas wara för högt tilltagne, sä
gifwas deremot, äfwen andre, som ingalunda äro att
betrakta som öfwerflödSpersedlar och ej heller åtnjuta
öfwerdrifne löner, twärtom göra wäl rätt för hwad
de fa. Det ar för en clast af dcste, som jag höjer min
röst; det är nemligen för desie Tjenstemän af Landt-
Staten, som hafwa sig anförtrodt det särdeles tröt¬
tande och beswärliga kallet, atr jemte answaret derföre,
debitera och redogöra för Kronans intrader, och det
mot jemnt hälften sa stor lön, som Kronofogden,
hwilken, såsom Uppbördsman derwid, har att påräkna
biträde, utom fran Länsmannen, äfwen af twenne
pä Stat anflagnc Fogdctjcnare; det är, till behjer¬
tande af Häradöstrifwarnes ställning, jag utbeder
mig Hederwärda StandetS uppmärksamhet. Jag be¬
gär för dem ej nagra nya Statsanslag, ty Swensta
Folket har bördor nog ända, och kan ej draga större
tunga: det beh öfwer twertom understöd, för att ej
snart mähända nödgas göra sista anslaget, — till
sin egen begrafning. Pä annat sätt will jag winna
mitt ändamål, will jag söka förbättra de Tjenste-
mans wilkor, för hwilka jag utbedt mig Eder upp¬
märksamhet.
Den i Mars.
23Y
För hwarje Debetsedel ager, enligt nu gällande
Bewillnings.Förordning, Häradsskrifware» att undfå
2 st. Banco, utan åtskillnad om de debiterade onera
uppgå till en eller nägra hundrade Riksdaler. Det
kan ej undfalla någon, huru illa denna Debetsedel-
lön motswarar det olika beflvär, som är förknippadt
med debiteringen af en fattig torpares och den rike
potzestionatens utskpldcr. Häri önskade jag, att jemk¬
ning matte göras, och fär derföre »vördsammast före¬
slå, att, uti blifwande Bewillningöstadga, debiterings-
lönen ma bestämmas efter grunder, som afse beswä-
ret »vid debiteringen, såsom t. er. om debiterings-
arfwodet bestämdes för utskplder, till och med 4 Rdr,
att blifwa 1 st.
fran 4 till och med 10 Rdr ..... 2 „
— 10 — 20 4 „
-- 20 30 „»..»« 6 „
30 50 ,,»»..» 8 ,,
samt, dä utskylderne gä derutöfwcr, att Debetsedel¬
lönen skulle med En procent deraf utgöras.
Om remist härä till »vederbörligt Utskott an-
hälles. Stockholm den 27 Febr. 1834.
pärs Ifarsson
frän Skaraborgs Län.
prile porsson frän Gefleborgs Län erinrade, att
motionären sörmodeligcn icke tagit kännedom, om det
stadgande i nu gällande Bevillningsförordning, att
Skattskrifwarcn, i nion af det debiterade beloppet,
åtnjuter den ersättning för debetsedlarne, att han för
240
Den i Mars.
hwar och en, som ej öfwerstiger 5 Rdr, undfär en
ffilling, deröfwer till och med femtio Rdr twä stillin-
gar, samt för debetsedel af ännu högre summa ätta
ffillingar.
Mis 8trinck1unst fran Wester-Norrlande Län
protesterade emot den af I^ai-s Iarsson förestagna ta-
rissen, emedan HäradSstrifwaren icke har mera beswär
eller kostnad till Skrifware-biträde för en debetsedel
ä 50 Rdr, än för en ä ännu högre summa.
Austers Iarsson fran Upsala Län instämde uti
Ltrinäluncks yttrande, hwarefter, pä begäran, Me¬
morialet lades pä bordet.
2:o
Sistlidne Riksdag motionerade jag, jemte fle-
re Ståndsbröder, ett ämne, som alltifrån desi till-
komst, wäckt min behjertenhet, och, ehuru dä afflagen,
har jag, ty wärr, sedan dest än ytterligare sett och
warit ett olyckligt wittne för bekräftelsen af mina
farhägor, hwarföre jag ater uppträder pä delta rum,
för att söka göra min sak gällande.
Det är 1827 ars Enssiftes-Stadga, der irsta
Capitlet lemnar rättighet ät hwarje hemmansägare
att i större eller mindre byalag, äga wirsord, som
wisar sig sa störande och ofördelaktigt för landet, och
hwarät jag will lemna mine Medbröders uppmärk¬
samhet, för att äfwen utröna, hwad inwerkan detta
har pä andra orter.
I Wester-
Den i Mars» 241
I Westergöthland, der jag ännu icke sett någon
äga instgter eller förmåga, att, efter erhållet Enskifte,
skaffa sig ett bättre åkerbruk, än hwad han förut ha-
de, utan blott för de oberäkneliga kostnader, som skif¬
tena medföra, för det mesta urständfättes, att alls
kunna sköta sig, är wisit icke underligt, att Enskifte»
icke allmänt omfattas. Dä härtill kommer det ret-
liga förhållande, att en röst skall kunna göra sak
gällande emot mängden, och kunna, utan afseende om
han sjelf eller de andre hwarken hafwa styrka att
uthärda ett skifte, eller föcmäga att sedan ordna det
till något bättre, än hwad redan sambruket lemnade,
att kunna, fäger jag, rubba de öfrige till bostad och
mänga gamla eganderättS fördelar, dem man af mana
wärderar, dä man, ty wärr, icke äger exempel för
nägot bättre.
Blott exempel, att de äro förstörande, wisar sig,
nästan utan undantag, wid desie förrättningar; jag
will föregifwa dylika, som sedan sista Riksdag i mitt
granskap förekommit, hwarest jag sjelf warit god man,
och med en swär känsla sett mig, som sädan, urständ-
satt, att förekomma de swära följder jag kunnat be-
räkna wid 3:ne byars sprängning. Desie wörö Sjö¬
gersta, Loringa och Stenstorp, uti Gudhems Härad
af Skaraborgs Län, som ägde nästan allenast för-
mögne aboer, men efter Enskiftet hafwa flere upp¬
löste hus wisat klara exempel af ett obcständ, som
nästan allmänt delas. Jag behöswer icke framtaga
nägra rika män, som af särskilta tillgängar uppe¬
hållit sig; men att saken pä sjclswa hemmanens af-
2:dra Bandet. 16
242 Den i Mare.
kastning icke kunnat bedrifwas, bewisar det allmänna
obeståndet bast, och dä man sedan icke ager tillfälle,
att förstänga sine stiften, som äswen är händelsen
wid en del af detze äberopade utflyttningar, sä will
jag wäl fräga: kunna dylika bestämmelser
wara Rikögagneliga, och böra de i tid och
otid ske, oeh endast af enskilt» godtycket
tillwägabringas???
Min rättSkänsta säger härtill Nej! och jag
wagar beräkna, att den delas af mina Ståndsbröder.
Jag will derföre wördsamt förestå, att 4 Cap. af
Enstiftes.Stadgan bliswer uppfattad efter följande
äsigter: "Will nägon, som hemman eller hemmansdel
inom by äger, Laga stiftc erhålla; sammankallc dä
Byamännen, hwilka hemman eller hemmansdel aga,
att i god? mäns narwaro, häröswer höras; och gälle
da de flesteö röster, antingen kill bifall eller afstag."
Jag anser icke behöfligt, att trötta med uppre¬
pande af nägra widare bcwis för min sals; will dock
i förbigående namna, att sedan jag lemnat hemma-
net, har i den by jag bebor, bestående af 19 Z man¬
tal, Enskifte bliswit begärdt af en man, som till¬
fälligt köpt sig en hemmansdel, den han säkerligen icke
kan behåll» ; och jag kan således icke reda orsaken, om
det icke är för att störa walstandet, och att derpå
rikta Landtmätaren. För egen del kan jag mota
denna öswergäng, utan att se mitt förfall, men mäng.
den gör det icke, och denna, fom en köping, nu wäl
anlaggda by, skulle till sitt nuwarande bestånd sprängas
och förstöras, blott af ofwanstäende willfarelser.
Den i Mars. 243
Jag anhäller, att detta mitt anförande blifwer
till Lag- och Oeconomkeckltssotten remitteradt. Stock¬
holm den 26 Febr. 1834.
I-ars Ifarsson
fran Skaraborgs Län.
Nils Mnsson fran Malmöhus Län och lochau
Nuckoi-sson fran Upsala Län instämde, likasom Nu¬
ckors lochanssou fran samma Län, uti hwad motio¬
nären föreslagit; och upplyste, huru ärendet blifwkt
wid förra Riksdagen bchandladt, hwarjemte lochaunes
8v6ussou fran Jönköpings Län likaledes förenade sig
med motionären, åberopande den förändring i 12 Cap.
12 §. af Skiftesstadgan, som, genom Kongl. Kun-
görelsen den y Juni 1832, med anledning af Rikets
Ständers wid föregående Riksdag gjorde underdäniga
framställning i ämnet, bliswit förordnad.
Memorialet blef, enligt begäran, lagdt pä bordet.
Z:o
Jag kan icke dela deras åsigt, som päprkat in¬
skränkning i bränwinsbränningsrättighcten till en wist
tid om äret. I manga orter, och deribland mia
hembygd, är tillgängen pä foder och bete fä knapp,
att jordbrukaren hwarken öfwcn wintern eller som-
maren kan framföda sina kreatur, utan tillhjelp af
den drank, som genom bränwinSbränning erhalleö;
hwarföre tillwerkning af bränwin, åtminstone i desta
orter, är alldeles oumbärlig hela äret om. Jag will
dock icke pasta, att den bör fa utsträckas utöfwer be»
hoswet för kreaturens utfodring; och troe jag, att,
244
Den i Mars.
i sall bränwinsbranning endast för fädant ändamål
idkas, derigenom icke befordras det sa mycket öfwer,
klagade omättlig» bruket af bränwin, eller, till jord.
brukarens skada, minskas hans tillgäng pä spanmäl.
I anledning häraf fär jag, pä egna och mine
Committenters magnar, förestä, att brännvinsbrän¬
ningen mä fä äga rum under helaäretS lopp;äfwcn
som jag yrkar, att för tillwerkning af bränwin med
pannor af till och med 50 kannors rymd, ej bör er.
läggas högre skatt, än den derföre nu bestämda;
hwaremot jag hemställer, om icke stätten för begag.
nande as större pannor mä ökas sä, att ej någon mä
finna fördel wid att hafwa stora bränneriet, genom
hwilka förorsakas brist pä spanmäl och beredes öf-
werflöd pä bränwin.
> '
Om remiss härä till wederbörligt Utstött, anhäller
jag ödmjukast. Stockholm den 27 Februari 1834.
Il,ar8 Iarsson
frän Skaraborgs Län.
Lades pä bordet.
4:o
Sedan flere af mine Ständsbröder redan wäckt
motioner om HällstjutsenS afskaffande och en förhöj¬
ning i Skjutslega» till 24 ss. B:co för milen; sä
har jag af dem härutinnan bliswit förekommen; och
jemte det jag nu, till alla delar, instämmer uti hwad
de i ämnet anfört, fär jag, uppmanad dertill «f ät-
stillige bland deni, sonr utgöra Reservstjut/en i min
Den i Mars. 245
hemort, och hwilka, sedan hällskjutsen der blifwit in¬
dragen, fatt sig pälagd hela.fkjutsbördan, man att
derföre njuta den ringaste ersättning, tillika hemställa
till Riks-Ståndens bepröfwande, om icke de, som re.
dan blifwit eller framdeles blifwa befriade ifrån ut.
görande af Hållskjuts, mäste anses skyldige, att till
deni, med hwilka de förut delat ffjutSningöskyldighe-
tcn, men som, genom de förras frikallande derifrån,
mäste ensamme »vidkännas densamma, gifwa en mot
det ökade skjutsningsbcswäret swarande ersättning.
AnhällandcS jag om remisi häraf till »vederbörligt
Utskott. Stockholm den 27 Februari 1834.
lb-ars laursson
frän Skaraborgs Län.
Äfwen detta Memorial ladeS pä bordet..
Lrili Lr880n frän Gefleborgs Län hade ingkfwit
följande Memorial, som nu upplästes:
Till sammanbindande af de särskilde »vägar e-
mcllan Wermland, Dalarne, Helsingland och Jemt¬
land, samt Konungariket Norrige, hwilka för 15 ä
20 är tillbaka blifwit beslutade och derefter uppbrut-
ne,-har Kongl. Maj:t, den 2 Februari 1825, i Rä¬
der sörordnat, att LandSwäg, pä Statens bekost¬
nad, skulle anläggas frän gränsen af Dalarne, förbi
Woxna Bruk, genom Loos Finnmark, ulwid Kärböle
i Färila socken, till gamla »vägen, h»vilken »vidare
fortlöper till Ptterhogdal, der den nya Jemtlands-
7/ - »
-
246 Den 1 Mars.
wägen widtager. Till följd af högstberörde Nådiga
förordnande, har äfwen denna wägbrytning fortgått
genom Alfta Tingslag, öfwer en del af Woxna Bruks
cnMta skog och den under Kronan hemfallne Ofwan.
akers Allmänning, till mils längd, samt inom
Ljusdahls Tingslag, öfwer stora ödeskogar i Färila
socken, pä 4 mils afstånd frän Kyrkan, till en längd
af 4^ mil, utan att anträffa annat än ödemarker
med nägra strödda Finnehcmman; och, med äbero-
pande af 25 Cay. 8 §. Vyggninga-Balkcu, hafwa
vmkringliggande Socknars hemman, dels af Kongl.
Maj:t, dels af Dest Vefallningshafwande, blifwit för-
pligtade, att, sedan denna wäg nu blifwit färdig,
densamma underhälla; men som den icke sammanbin,
der eller ens anträffar nägra bebygda trakter inom
wär landsort, och följaktcligen för desi innewänare
icke är nyttig eller nödig, utan, efter allt hwad syn¬
bart är, endast äsyftande att befrämja militäriske com.
biuationer de bäda Konungarikena emellan, finna wi
osi pligtige att hörsamma wära hemmawarandeS upp¬
maningar, och till grundlagsenlig behandling härme¬
delst anhälla och wördsamt förestä, att derest de me¬
del, som Committerade för de norra wäganläggnin-
garne till sin disposition innehafwa, icke skulle kunna
anwändaö eller förflä till framtida underhällande af
ofwannämnde nya wäg, nödigt Statsanslag dertill
mätte bewiljas och meddelas, sä att allmogen i tråk-
ten frän ett dylikt beswär warder befriad, intilldctz
nya hemman der i obygderne warda upptagne, som
mägta uthärda widmakthällandet.
Wi grunda denna hemställan pä det, efter wär
sörmodan, antagliga skäl, att denna wäganläggning,
Den i Maks. 247
i öfwerensstämmelse med werkliga förhällandet, aldrig
ansetts för orten erforderlig, hwilket uppenbart be-
wisaö derutaf, att förestrifterne i 25 Cap. i §.
Byggningabalkcn, jemte Kongl. Resolutionen den 8
Januari 1735 , och 7 §. i 1734 ars Gästgifware.
Ordning, för de fall, der ny wäg tarfwas, här
blifwit fä till wida äsidofatte, att någon undersökning
wid Tingen om wagens behof eller nytta, derwid
allmogen kunnat sig yttra, alldeles icke ägt rum, lika
litet som Kongl. Maj:ts Befallningshafwandes hö-
rande derom pröfwats af nöden. Af ofwanuppgifne,
obestridliga omständighet, att denna nya wäg genom-
skär endast och utestutande obebodda trakter, är den
slutsats dcsiutom lätt funnen, att den är utan all
ekonomist eller commercicll fördel för wär ort, som,
efter hwad olyckligtwis torde wara allmänt bekant,
äfwen saknar alla utwagar, att, utan fara för ull-
bergäng, uthärda äliggandet af desi underhäll, fä
mycket mera betungande, som siere hemmansägare
nödgas anwända kanske hela weckan, blott för att
komma till och ifrån det »vägstycke, som till rödjning
är dem tilldeladt.
Det är uteslutande frän Statens politiska in.
teresie», som denna nya wäg härlcdt sin tillkomst;
och förwisiade, det enstilteö bcswurna rättigheter, att
icke betungas med äligganden och prästationer, as
hwilka de aldrig kunna päräkna nägon fördel , icke
uppoffras för det allmännas högt yrkade behof af
skonsamhet och besparingar, hemställa wi denna wära
Landsmäns nöd till Rikets Högloft. Ständers afse»
248 Den i Marö.
ende och behjertande, efter hwad wi förmoda,, med
det maktigaste understöd af billighet och rättwisa.
' Lis8on
fran Gefleborgs Län.
I§il8 Li-88on fran samma Län förenar sig med
motionären»
koijan fran Gefleborgs Län instämde ock
i detta Memorial, som remitterades til! Slätö-
Utskottet.
Föredrogs ett Memorial af Ikan8 Handon fran
Götheborgs och Bohus Län, sa lydande:
Ehuruwäl Hafs- och Saltsjöfistet i äldsta tider
marit ntan särskildt skatt upplåtet at hwarje Rikets
innewanare, som deraf wille sig begagna, har dock,
genom i senare tider utkomne författningar, blifwit
stadgadt, att Saltsjöfisket inomskärs bör för deras
enskilta egendom anses, som strand och holmar derom,
kring äga, men att wid öppna Haföstranden och
utom staren, jord- och strandägare icke fa sträcka sin
enstilta rätt till siste widare, an desi landgrund ras¬
ker och fran stranden utlöper.
Otwiswrlaktigt har detta stadgande sin grund
deri, att de fördelar, fistel lemnar, blifwit beräknade
wid skattläggningar af sadane hemman och lägenheter,
som ha sine agor utmed Haföstranden; Och att en
sadan beräkning werkeligen stett inses thdeligen deraf,
Den i Mars. 249
att dl,lika hemman, jemförelsewis med andre af lika
mantal eller grundskatt, ha en »vida mindre jordrymd.
Sedan de tider, dä en rikare fångst af nästan
alla fiffffag, synncrligast Sill, wid »vära kuster stod
att finna, har »varit en sed, ätminstone i Bohus¬
länska Skärgärden, att Strandägare ej sä noga be-
»vakat sin rätt till siffe pä egna stränder eller holmar,
utan dertill lemnat ett nästan oinskränkt tillträde för
hwar och en, som deraf welat sig begagna; men dä
numera siffer betydligen minskats, och den cnffilteS
behof att med större noggranhet »vaka öfwer sine till.
hörigheter, ty »värr tilltagit, försörjes ej sällan kla¬
gan öfwer det inträng, som strandägare i deras siffe,
»ätt lida. Ett sädant inträng kan synnerligast äga
rum, och med största, ja mähända ohjelpelig, skada ske,
hwad de stationära fiffflagen, säsom Ostron och Hum¬
mer, »vidkommer; ty Ostronen, som haswa sin ständi¬
ga plats pä bergen eller Hafsbottnen, och Hummern,
som icke kan göra särdeles länga »vandringar, —
desie begge ädlare och lättast afsättligc fisksorter,
äro, om ingen gränö för sängsten sättes, lätteligen
alldeles bortfiffade. I afseende pä den löpande fisken
äter, kan ingen särdeles betydlig, ätminstone ickr oer¬
sättlig, minskning, genom trägen fängst ske, ty den
tillwäxer efter nägon tid och återkommer alltid förr
eller senare.
Dä fräga om utfärdande as en ny Fifferistadga
för närwaranbe lärer »vara ä bane, och Kongl. Maj:t
i sädant afseende lärer haswa infordrat Desi Högste
Domstols yttrande, angående Strandägare rätt till
250 Den i Mars.
fiske tvid Nordsjön, samt huru långt ifrån Stranden
en sadan rätt mä rättwisligen kunna yrkas, har jag
ansett mig böra anhälla, att fran Rikets Högloft.
Stander, en underdånig hemställan till Kongl. Maj:t
mätte ske, det ingen rubbning eller förändring i nu
gällande Författningar, i hwad de anga jord» och strand-
agares rätt till hafsfiske, mätte widtagas, utan detze
wid dem försäkrade förmäner och enskilt» fisken war-
da bibehällne.
Detta mitt Memorial torde till grundlagsenlig
behandling remitteras. Stockholm den 26 Febr. 1834-
Han8 klan88on,
fran Bohus Län.
H,ar8 Han88on och lloIianu68 äkoIian88on frän
samma Län instämde häruti , hwarjemte kMz
8triuci1un(1 fran Wester-Norrlands Län framställ¬
de den önskan, att i den nya Fiskeristadga, som
lärer wara under utarbetning, enskildes fiskerätt i
Elfmar och Hafsskär mätte erhälla nägon utwidgning
och bewaras frän inträng af Kronan, helst det ofta
»visat sig, att Kronan pa hwarjehanda sätt tillegnat
sig enskilte fiffen, utan att aterwinning, der den eljest
sannolikt bordt lyckas, ens kunnat försökas af rätta
agaren, i anseende till dermed förenade betydliga
kostnader.
Remitterades till Allmänna Beswärs- och Oeeo-
nomie-Utssottet.
Den i Marö. 251
Äfwen ingas klans linusson frän Bohus Län
följande Memorial:
Dä i min hembygd en olika tillämpning af 35
§. Vcwillningö.Förordningen, angående erläggande af
, Bevillning för Mjölnare wid mindre, skattlagde
mjölqwarnar, af samma BercdningS-Comito bliswit
gjord och af Taxerings-Comitöer gillad, sälunda att
wid en qwarn mäst betalas, dä wid en annan äter
man befriars frän bewillning för mjölnare, oaktadt
nägon sädan wid nägotdera stäket, i anseende till det
obetydliga tilloppet af mäldesökande, icke funnits; sä
och dä säkerligen i ätffillige andre orter af Riket olika
äsigtcr härutinnan grundlagt skiljaktiga beslut, fär jag
föreslä, att wid de mindre skattlagde mjölqwarnar,
der, genom sjelfwa läget, ringa wattudrag, obetydligt
mäldclag, med flere andre orsaker, mäldeloppet ej, med
qwarnens beständ, tilläter nägon särskild persons
hällande under namn af mjölnare, man mätte befrias
frän BewillningS utgifwande för Mjölnare, helst
ägaren sjelf eller med en wänlig tjenstedräng werk.
ställer förmalningen. Skulle nägon ändring häruti
ej tillwägabringaö, fä inträffar, fasom hitintills skett,
den omständighet, att Bewillning erlägges 2:ne gän-
ger för samma person, och detta förhällande synes
mig wara i strid med andan i Bewillnings-Förord-
ningen.
Om remist häraf till BewillningS-Utskottet an.
hälleS. Stockholm den 24 Febr. 1834.
klans Hansson
frän Bohus Län.
252
Den i Maus.
Detta Memorial, hwaruti Larl Oabriol^on
fran Östergöthlands Län, kai- driksson fran Werm¬
lands och Ll-ik Handon fran Örebro Län instämde,
blef till VewillningS.Utskottct förwisadt.
Likaledes remitterades till BewillningS-Utskottet
ctt af 5oiian88on fran Götheborgs och
Bohus Län ingifwek, sa lydande Memorial:
Ibland de flere hinder, som för en allmännare
wälmåga inom en Stat kunna uppsta, är utan twif.
wel det tillskapade behofwet af utländska produeter
(synncrligast Sa, såsom hos ost, exporten af inhemska
alster ej i wärde morswarar importen af främmande
Nationers) ett bland de wigtigaste och mest skadliga.
Det i senare tider öfwerhandtagande begäret ef¬
ter, och bruket af främmande Länders produeter, sä
wäl till förtäringöämnen som kroppSprydnader, är
ty wärr, i wart land, ganska allmänt. Att fullkom¬
ligt förmå hämma ett sä undergräswande ondt, sä
länge införsel af sä beskaffade artiklar icke kan före-
kommas, ligger wäl utom gränsen af mensklig för¬
måga, dock tror jag, att de medel, hwilka åtminstone
i någon män kunna hindra luxens och öfwerflödcts
stigande, icke böra lemnäs helt och hållet obegagnade.
Bland desta anser jag såsom werksammast ctt blif-
wandc åläggande för dem, som wilja begagna sig af
vfwcrflödLwaror, att derföre till Staten erlägga en
afgift, tillräckligt känbar, för att i deste delar in¬
skränka behofwet.
Den i Mars. 253
Jag förestår alltså, att en lämplig bcwillnkng
mätte stadgas för bruket af caffö-, tho, winer, alle¬
handa utländska tyger och andra för näringarne ef
oundgängligen nödige waruartiklar; anhällandes jag
om remist häraf till wederbörligt Utskott. Stockholm
den 27 Febr. 1834.
k. kostaN880N,
Riksdagsman för Orousts Härader
i Bohus Län.
Af kst-ik HriIr88on fran Westmanlands Län in¬
lemnade!; följande 2:ne Memorial:
1:0
Da, efter nu gällande Författningar angående
Preste- och Klockare-wal, samt Kyrkobyggnader ä
Landet oförmedlad skatt tagcö till grund för be-
rörde Valrättighet och byggnadsskyldighet, men den-
na beräkning ingalunda är med rättwisa och billighet
öfwercnsstämmande, sa har jag ansett mig böra »vörd¬
samt förestå, att hädanefter endast förmedlad skatt
tagcö i beräkning, säwäl wid Preste- och Klockare-wal
som KyrkobyggnadS-skyldigheten a Landet.
Om remist häraf till wederbörligt Utskott an-
hålles wördsamt Stockholm den 24 Februari 1834.
kst',6 Ul-iIi880N
frän Westerås Län.
Memorialet, hwaruti kostau lottor kannon
fran Stockholms Län instämde, blef lagdt pä bordet.
i
254 Den i Mars.
2:0
Ehuru Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800
stadgar, "att den som har fordran hos annan, i gods,
penningar eller hwad det är, och kraswer den ej
skrift, eller muntelkgen, eller gifwer den ej an för
Rätta eller hos Konungens Befallningöhafwande,
inom tio ar, ma dera sedan ingen talan aga," haf-
wa likwäl wiste Auctoriteter, och deribland Öfwer.
Domstol, tillåtit sig, i fräga om werkftällighet af
Laga kraftwunne Domar, utsträcka betalningsskyldig,
heten hos gäldenären wida öfwer de salunda fast.
ställde tio ar, fastän fordringsägaren icke inom pre-
feriptionötiden gjort anmälan om handräckning (se
Juridiskt Archiv, utgifwet 1831 af Astetzor 6uil
Lelimickt, första Bandet, Z:dje häftet, sidan 429,
N:o Z) och hwaraf följden skulle blifwa, att, sedan
en fordran bliswit genom utslag till betalning fast¬
ställd, är den, äfwen i händelse borgenären förtege
sitt anspråk öfwer >20 är, eller mera efter utslagets
dag, icke destomindre betalningögilld, enär påstående
derom göres; hwilket synes rakt stridande mot För¬
fattningens afsigt, som twifwelöutan warit att till-
intctgöra nödwändigheten af, att i en obegränsad tid
förwara hwarjehanda bekalningöbewis. Emedlertid
och dä enhet i Lagskipningcn är högst nödig, till fö-
rekommande af rättsökandes lidande, och dä enskiltes
säkerhet sä hufwudsakligen beror derpä, att en Lag
ej mä kunna tydas efter godtycko, anser jag af stör.
sta wigt, och får wördsamt förestå närmare bestäm-
melse af prescriptkonen uti Högstberörde Kongl. För-
ordning, hwilken jag wille skulle erhälla ungefärligen
följande lydelse: "Den som hos annan ager fordran
/
Den i Mars.
255
af hwad beskaffenhet som helst, deribland afwen in-
begripne sädane anspråk, som tillkommit i följd af
Lagakraftwunne beslut, och kräfwer den ej skriftligen
eller munteligen, eller giswer den ej an för Rätta
eller hos Konungens Befallningehafwande inom Tio
ar, räknadt fran den dag fordringen tagit sin början
eller Utslag derom blifwit meddeldt, mä dera sedan
icke någon talan cga. Är Lagakrastwunnet Utslag,
genom executors »vållande, fördröjdt lill »verkställig,
het öfwer Tio är, »frän den dag ansökning derom
hos honom gjordes, »varde ock gäldcnären frän kraf.
»vet fri, och upprätte den, som försummelsen »vällat,
all derigenom timad skada."
Om remisi härä till Lag-Utskottet, anhällrs öd.
mjukast. Stockholm den 18 Februari 1834.
Lrilr klrIIi88ou
frän Westcräs Län.
Härmed förenade sig Ilrilc Ikan88on frän Äre.
bro Län, samt kiil8 In8u1in, ckan peltar ckan88oli
och Olof Par88l,n frän Stockholms Län; hwarcmot
kiilg 8trinck1unc1 frän Wester-Norrlands Län yttrade
den mening, deri mänga af Ständet hördes instäm,
ma, att »verkan af Lagakraftwunnet Utslag i skuld.
fordringSmäl icke borde wara beroende af nägon pre.
scriptionötid, utan att sädant Utslag skulle gälla in.
tilldetz betalning sker, om än dermed komme att, i
huru läng tid som helst, fördröjas.
Med denna anmärkning blef Memorialet remit-
teradt till Lag-Utskottet.
256 Den i Mars.
kolian Hi lli kan880n frän Wermlands Län in-
gaf följande Memorial:
Under förra Riksdagen wäckte jag motion om
en ärlig afgifts eller bewillnings utgörande af hwarje
person inom Riket, som wille utöfwa jagt, i det dubb-
la andamäl, att inbringa medel till premiers utbeta-
lande för Rofdjurens förminskande inom landet, och
att i nägon män befordra det nyttiga willebrädetS
fredande under desi fortplantning och tillwäpt, hwilket
erfarenheten wisat, att Iagt-Lagarne icke ensamt förmå
ästadkomma.
I samma amne gjordes dä äfwen motion afen
i jagtyrket berömd Ledamot bland Ridderskapet och
Adeln, framlidne Hof-Jägmästaren von Oreikk, och
blefwo begge motionerne remitterade till Bewillnings-
famt Allmänna Beswärs- och Oeconomie-Utskottcns
gemensamma utlärande. Af Utskotten blefwo de lik-
wäl afstyrkte, och af Riks.Ständen derefter afstagne.
Jag har sedermera närmare begrundat denna sak;
men dä det härwid icke lyckats mig att inse giltighe.
ten af de stäk, som emot mitt förslag blifwkt fram¬
ställde, och det förefallit mig, som Utskotten och Rikets
Ständer wid förra Riksdagen icke fastat nog upp¬
märksamhet pä den werkliga wigt frägan, ätminstone
i min tanka, eger; sä har jag, under förhoppning om
en bättre utgäng, trott mig böra ännu en gäng un¬
derkasta den Skandertieö pröfning.
Knappast
Den i Mars. 257
Knappast någon trakt af Landet finnes, der icke
rofdjuren förorsaka Landtmannen stada a husdjuren.
Jag tror icke jag bedrager mig deruti, att klagan
häröfwcr ar allmän. Imedlertid torde icke mangen
hafwa föreställt sig stadan pä det hela sa betydlig,
som den i sjelfwa wcrket ar. Först genom de af
Herrar Committerade till Skogs- och Iagtförfattnin-
garneS öfwerseende ar 1828 infordrade upplysningar,
har densamma kunnat till wärdet ungefärligen be.
stämmas. Enligt desie upplysningar har under aret
1827, blott inom 17 af Rikets Län blifwit af ros.
djuren fällde:
Hästar och föl .... 465
Oxar, Kor och Qwigor . Z,108
Får och Getter .... 19,104
och Swinkreatur . . . 2,504
tillsammans 25,181 stycken.
Fran de öfrige 7 Länen hade de begärte upp.
lysningarne ej inkommit, men da de fleste af detze
Län just äro bland dem, som mest beswaras af ros.
djuren, och da det uppgifna antalet sällda kreatur
wäl kan wara mindre, men icke större än det i werk-
lighcken utgjort; sä torde förödelsen öfwer hela Riket
under ett enda ar kunna med säkerhet uppstattas
haswa uppgått till närmare 40,000 st. kreatur af
oswannämnde beskaffenhet, och förlusten haswa utgjort
åtminstone omkring 200,000 Rdr B:co, en förlust,
sä myckett mera känbar, som den säkerligen till det
mesta drabbat de fattigare bland landers innewänare,
2:dra Vandet. 17
258 Den 1 Mars.
emedan desie icke förmå warda sina kreatur sä, som
de mera bemedlade. N» är likwäl här icke räknadt
det stora antal renar, gäss, höns, o. s. w., som är-
ligen äfwen af rofd/uren anammaö, och än mindre
den mängd nyttigt willebräd, de förstöra, och som an¬
nars ffulle kunna komma landtmannen till godo.
En hwar torde derföre inse, att fragan om rof-
djurens förminskande här i landet werkeligen ännu
förtjenar den största uppmärksamhet, ehuru deras an-
tal och följakteligen äfwen den skada de föröfwat, i
aldre tider mäste warit ändock betydligare. Rikets
Lagstiftare hafwa ocksä, Åtminstone fordom, sett saken
frän en alfwarsam sida. 4734 ärs Lag föreskrifwer
bland annat, att hwarje helt hemman i Riket ffulle
hälla ett Warg-nät af 12 alnars längd och 5 alnars
höjd, samt att i hwarje socken ffulle af Socknemän-
nen byggas, underhällas, med bete förses och waktås
en Warggård eller Warggrop. I senare tider haf¬
wa desie skyldigheter öfwergätt, den förra till älig-
gandet att hälla ett eller annat jagttyg inom hwarje
Län, "der Margar göra skada", och den senare till
ett ärligt bidrag af 2 skilling för hemmanet till en
jagtcasia, ämnad förnämligast till premier för rof-
djurS och roffoglars dödande.
Swarigheten, att, ätminstone pä ganska mänga
orter af Riket, kunna »verkställa ffallgängar med
lyckligt resultat, samt att inrätta och i socknelag sköta
Warggärdar och gropar, sä att rofdjur beri fängas,
i förening med den ganska dryga kostnad, som ej
mindre anskaffandet och underhållet af -agknät, än
Den i Marö. 259
fjelfwa skallgängarne och de öfriga anstallerne med¬
föra, har förmodligen till en oväsendtlig del söranlcdt
öfwcrgängen frän föreskrifterne om de mera allmän,
na anftalterne mot rofdjuren, till uppmuntringar af
cnskilta bemödanden i denna wäg. Det torde också
icke wara något twifwel, att ju allmänna premier för
rofdjurS dödande skola blifwa det werksammaste med¬
let till defiaS förminskande; men da skola premierne,
för t. ex. en Warg, icke, såsom nu, utgöra blott 2
Ndr 12 si., utan böra de wara sä rundeligen till¬
tagne, att manga finna sin rakning wkd att rent
af såsom näringsfång bedriswa rofdjursjagten och
fängsten; ty det fordras, ätminftoue hwad Wargarne,
som äro de ojemförligt mest förödande skadedjuren,
beträffar, bade ett flitigt studium af djurens natur,
egenheter och wanor, samt mycken ihärdighet, omtanka
och fintlighet, ofta äfwen kostnader och alltid tid, om
man häruti will rigtigt lyckas. Jag har sjelf icke
utan framgång öswat rofdjursjagt, och talar således
af erfarenhet. Sä höga behöfwa likwql, ätminstone
medan det ännu finnes god tillgäng pä skadedjur,
premierne troligen icke wara, att de motswara den
skada, som djuren skulle föröfwa, i fall de flngo lef-
wa, ehuru det wäl wore wärdt detta och mycket mera,
om man kunde blifwa dem qvitt, och således äfwen
den afkomma, de nu lenina efter sig, och hwilken icke
lärer komma att wanflägtas. — I andra länder,
säsom t. ex. i Preuhen, lärer man fnnnkt sin fördel
wid, att utbetala betydliga premier för rofdjurs dö»
dande; och, enligt hwad jag hört berättas, skall det
i England, Skottland och Irland för längesedan,
medelst uppmuntran genom höga premier, hafwa
260
Den i Mars.
lyckats, att alldeles utrota de wärsta skadedjuren,
rvargarne, sä att intet enda sädant djur nu mera
finnes någorstädes i de förenade Rikena. — Inom
Swerige later wäl detta sig icke göra; men ganska
betydligt kunna och böra de förminskas; ty inwan-
drkngen frän Norrige och Finland kan icke wara sär¬
deles stor, emedan jag tror defia, liksom alla andra
lefwande warelser, icke gerna öfwergifwa den trakt,
der de äro födda, sä länge de der kunna lifnära sig.
Man torde inwända, att da enskilt» öfwerens-
kommelser inom manga orter af Riket blifwit träffa¬
de, om till en del betydliga belöningar för fällande af
skadedjur, wore det öfwerflödkgt, att widare widtaga
nägra allmänna anstalter i detta afseende; men jag
pästär, att detze belöningar till en stor del förfela sin
werkan, dels just derföre, att de icke aro allmänna,
eller sträcka sig lika till alla orter, dels ock, emedan
de manligen endast för kortare tid aro utfästade,
hwarförutan de i min tanka äro mera betungande och
beswärlige, pä det sätt de manligen utgå, än de ut-
wägar, hwarpä jag syftar.
Jag har nu sökt utweckla hufwudändamälet med
en Lewillning ä jagten. Men jag nämnde, att äfwen
ett annat syftemäl dermed är förenadt.
Swerige har wäl redan en icke sä ringa fördel
af det nyttiga willebräd, som finnes i befi skogar och
pä dest fält, och som icke kostar ofi det ringaste i
föda och wärd, men denna fördel borde och kunde för
Landtmannen wara flcrfalldigt större. Genom rof-
Den i Mars.
261
djurens förminskning skulle det nyttiga wilda redan
i märkbar man tillwäxa; dock skulle till betz betydliga
och hastiga förökande mer än allt annat bidraga, om
det wilda, under dest fortplantning ochtillwäxt, singe
wara fredadt för dest wärsta fiende, menniskan. Wära
Iagtlagar syfta wäl hufwudsakligen till detta mäl;
men hwar och en känner nogsamt, huru dcsta efter-
-lefwas. Jag tror derföre, att en bewillning pä jag.
ten skulle wara högst nyttig, emedan jag deraf wän-
tar mig, i icke sä ringa män, befordrandet af ett mäl,
som genom Jagtstadgan nu icke winnes. Det är för
det mesta oförståndig» pojkar och en mängd löst folk,
som, med förakt för bade naturlig och beskrifwen lag,
icke drager i betänkande att mörda det nyttiga wille-
brädet under dest fortplantning, dä det ock lättast ät-
kommes; och exemplen af destas straff-frihet sprider
allt mera föraktet för Lagen. Jag förmodar, att fä
husbönder eller mälSmän lära wilja ätag» sig bewill¬
ning för dcsta personers jagträtt, och det är häraf
jag wäntar de goda följderne. Jag täger mig, i
följd häraf, friheten föreslå:
Att hwar och en, som will utöfwa jagt och
djurfängst, förklaras skyldig, att sädant wid ärliga
skattskrifningarne uppgifwet, samt derefter i wänlig
ordning debiteras, och erlägger, om han är StändS-
person En Rdr Banco, och om han är af Allmogen
24 st. s. ni., motswarandc warder af endast ert n twä
skott fogel eller hare;
Att detza medel, som af UppbördSmannen i sär¬
skild räkning redowisas, lika som andre bewillniugs-
medel, öfwerlemnas till Riksgälds-Contoiret;
262 Den 1 Marö.
Att samma medel, under ingen förewänd-
ning, fä anwändas till andre ändamål, an premier
för dödande af rofdjur, nemligen till en början en-
dast Björn, Warg och Lodjur, som dödas utom all.
man skallgång;
Att premie-utdelningen börjar för det är, som
ar näst ester första uppbördsäret;
Att anmälandet och bestyrkandet af rättighet till
premier sker i öfwcrensstämmelse med hwad derom i
1808 ärö Iagtstadga ar föreskriswet; samt
Att alla detza reqvisitioner, inom witz utsättande
tid ärligen, frän samtclige Kongl. Maj:tS Befallnings-
hafwande, ester granskning af giltigheten, insändas till
Riksgälds-Contoret, som uträknar huru höga skott,
pennkngarne i jemna RikSdalertal kunna blifwa, lika
t. ex. för Lo och Warg, men 50 proeent mera för
Björn, samt derefter öswersänder medlen till Konun¬
gens Befallningshafwande, att emot qvittencer och
redowiöning utbetalas.
Såsom nödwändige controller borde tillika
stadgas:
Att titt hwarje kyrka ärligen skulle aflemnas en
förteckning pä alla de personer inom församlingen,
som blifwit uppgisne till bewillningö erläggande, hwil-
ken förteckning borde uppläsas frän Predikstolen, samt
för öfrigt wid kyrkan hällas tillgänglig för en hwar;
Att den, som funnes utöfwa jagt eller fängst ä
wstlebräd, eller utom rätter farwäg eller farled med¬
Den i Mars.
263
förde laddadt eller oladdadt skjutgewär, da han ej
erlade den ifrågavarande bewillningen eller jagt-af-
giften, ffulle hafwa förwcrkat jagtredskapen och ge-
wäret, samt gjort sig förfallen till en bot af toRdr
V:co, hälften till angifwaren och hälften till premie¬
fonden, utom det answar, som dessutom kunde drabba
honom, enligt Jagtlagarne;
Att samma answar äfwen skulle kunna träffa
en hwar, som utom den Socken eller den Stads
område, der han har sitt rätta hemwist, funneS i
utöfning af willcbradSjagt, och ej genast wid anfor¬
dran kunde förete wcderbörande UppbördsmanS bewis,
att han jagtasgift erlägger eller sig dertill antecknar;
börande det aläggas Uppbördömännen, att sädane be¬
wis, ät dertill berättigade personer, da de begäras,
genast utgifwa, emot nägra fä MlingarS lösen;
Att föraldrar och mälsmän förpligtas, i före¬
kommande fall, erlägga bötcrne för ökwermagar eller
sädane, som ej äro uppförde i mantal;
Att aral i desse mäl ma kunna göras af en
hwar; samt fluteligen,
Att ingen ma wara berättigad uppbara premium
för dödadt rofdjur, som ej erlagt jagtafgiften.
Pä detta sätt tror jag de äshftabe nyttiga an-
damälcn skulle winnås.
Att premicrne i början blefwo mindre, men se-
dan, i den män rofdjurcns antal förminskades, skulle
komma akt blifwa allt högre, är en naturlig följd
264
Den 1 Mars.
af detta förslag, men sä bör det ock wara; ty swä-
righeterne och mödorne tvid fångsten tilltaga i samma
förhållande, som antalet minskas. För öfrigt kunde
framdeles, isall omständlghcternc sä medgäswo, större
eller mindre del af jagtsondcn ansläs till premier för
dödande af de mindre rofdjuren, samt roffoglarne,
Hwilka äfwen tillfoga landtmanncn skada, och hwilka
för willcbrädet äro högst farliga fiender.
De medel, som antingen, i följd af i §.6 Art.
i IbOtz ärs Iagtstadga, inlcmnas, eller enligt öfwer-
enskommelser distriktwis sammanskjutas, till skott¬
penningar, kunna och böra ater upphöra att utgå.
Slutcligen bör jag äfwen tillägga nägra ord
i anledning af de anmärkningar, som wid förra Riks¬
dagen gjordes, emot mitt förslag.
De skal, hwarpä Utskotten grundade deras af-
styrkande, blcfwo wäl redan dä klart, och, som mig
synes, alldeles öfwertygaude wcdcrlagde af en Utskotts
Ledamot, Friherre Z^ranAtporten, i dest till Proto-
collet afgifne reserwation. Jag kunde således inskränka
mig till att helt enkelt åberopa denna reserwation,
men det torde icke wara onyttigt, att återföra något
deraf i minnet.
Jag är ej i ständ att inse, huru man will rim.
ligen förswara pästäendct, att förslaget leder till in¬
träng i ägande- och dispositionS-rätten till jorden.
Skulle wäl denna rätt wara mindre ostridig, mindre
fullkomlig derföre, att man erlade en afgift, dä man
1
Den i Mars. 265
wille utöfwa jagtyrket, — en afgift, hwarmed man
skulle befordra sin egen fördel? Verde icke dä hwarje
annan afgift af yrken och näringar för det skydd, de
åtnjuta, lika mycket innefatta ingrepp i egande-rätten?
Ett sä dant ingrepp i denna ratt lärer dock wara
oundwikligt i alla Samhällen pä jorden. Man bör
desiutom noga besinna, att dä mitt förslag äsyftar
en afgift ä jagten, äsyftar det tillika samma af-
giftö ätergäende till jagten, men medförande till.
baka en rik winst bäde för sjelfwa jagten och fram¬
för allt för Landtmannens ladugärdar. Jag ar
ocksä fullt öfwertygad, att afgiften icke skall före¬
falla någon betungande, dä man med ett enda skott
willcbräd ärligen kan hafwa den ersatt, eller för
ett enda dödadt rofdjur fä den äterbctald kanske för
hela lifstiden.
De olägenheter, som skulle möta wid afgiftens
erläggande och eontrollerande, och hwilka efter hwad
man förespeglar, skulle blifwa sä stora, att de för-
wäntade fördclarne deraf uppwägdeS, äro fullkomligt
inbillade; ty de inskränka sig egenteligen dertill, att
Debetsedlarne behöfwa innehålla en tryckt råd och ett
par skrifna ziffror mera än förut, samt att i Lands-
boken tillkommer en ny räkning. Man bör wäl i
alla sall icke förkasta en nyttig sak derföre, att hon
medför en smula beswär?
Sist har man, i förlägenhet om werkliga skäl,
ansett förslaget förkastligt derföre, att beloppet af den
uppstäende inkomsten omöjligen kunde pä förhand be¬
räknas. Att detta icke kan ske, är sannr; men för-
266 Den i Marö-
Hallandet har ju fran början warit enahanda med
sä manga andra afgister. Derföre har man likwäl
icke dragit i betänkande, att göra början dermed.
Borde man wäl underläta, att bearbeta en winstgif.
wande malm-äder, derföre, att ingen trollkarl pä för.
hand kunnat uträkna huru djupt ädcrn sträcker sig ned
i jorden. Försigtighet att icke i början gripa sa-
ken för wida an, är hwad owisihetcn fordrar. Der»
före har jag ock nu föreslagit jagtafgiften sä läg,
att jag icke skulle behöfwa emottaga förebräelse för
oförsigtighet.
Jag har nu sä tydligt, som jag förmält, fram-
ställt mine tankar i detta ämne, och slutar med att
begära remisi till »vederbörlig! Utskott, hos hwilket jag
täger mig friheten rekommendera frägan till omsorgs-
full handläggning. Slockholm den 27 Februari 4834-
ck. H. 46UN880N.
frän Wermlands Län.
iVi!3 8i.riucHunck frän Wester-Norrlands Län
yttrade, i anledning häraf: Ehuru motionären mycket
omständligt framställt sina äsigter i ämnet, är det mig
dock obegripligt, att en bewillning för 4'agten, skulle,
säsom han upvgifwit, kunna werka till ifrigare bcmö.
danden, att sälla rofdjur. Jag har wid denna Riks¬
dag hört mycket yrkas pä en strängare bewillning för
VränwinSbränningen, för att derigenom minska sädan
tillwcrkning; och dä det synes mig klart, att anda-
mälet derigenom skulle winnås, anser jag ock detta
tillämpligt till ifrägawarande fall, enär det är natur¬
Den i Mars.
267
ligt, att en afgift för rättigheten till jagt skulle deri¬
från afhälla åtminstone den mindre bemedlade. Den-
na beskattning är ock obillig, ty har jag en jordegen¬
dom, sä äger jag ock obestridlig rätt, att derä,
under tilläten tiv, jaga sä mycket jag behagar, och
denna afgift skulle blifwa särdeles betungande för de
Norra orterna, der tillräcklig spanmäl manligen ej
fäs, och jagten derföre utgör en, den mest nödwändiga,
binäring.
För att bewisa fördelar af bewillning för jagten,
har Motionären äberopat förhällandet i andra Länder.
Jag met, att här, Gudnäs! räder mycken benä¬
genhet för att wara utländske Apor, men, i detta fall,
hoppas jag, att förslaget skall finnas sä stridande mot
hwad nyttigt och billigt är, att det ej kan winna fram-
gäng. Det är yttradt, att för uppbörden af ifräga-
warandc bewillningsafgift, Debetsedlarne blott skulle
behöfwa ökas med en rad. — Dä Debetsedlarne redan
äro upptagne af sä mänga rader, att derä knappt är
rum för siere, tillförser jag mig, att, om ej minskning
i antalet kan ske, ätmknstone icke nägon tillökning ma
tillätas. Jag stall framdeles, om sä erfordras, full¬
ständigare utweckla de siere stäk, som tala emot ifräga-
warande förslag; och hoppas emedlertid, att de Ut¬
stött, till hwilka mälet remitteras, stola nu som förr,
härutinnan söka bewara äganderätten mot otillbörliga
ingrepp.
ckolmn OI580N frän Wermlands Län ingas föl¬
jande strifteliga anförande i ämnet:
17
268 Den i Mare.
Dä StatSwerketS tillgångar wisa sig knappa och
otillräckliga, i jemförelse med de utgifter, som detsamma
under sä mänga titlar nödgaö bestrida, önskade jag göra
Ständet uppmärksamt pä den omständighet, att flera
riäringöfäng äro befriade frän all afgift till Staten,
hwaribland jag mä nämna Jagt.
Flere provinser, som inom sina omräden omsluta
stora Skogar, erbjuda Jägaren en mängd af större
och mindre Willcbräd, hwilka otwifwelaktigt i flere
hänseenden tillskynda honom ekonomiska fördelar, hwar-
af äfwen borde följa, att den, som befattar sig med
detta yrke, skall anses skyldig alt derföre erlägga nä-
gon liten lämplig afgift till sammanhällande och bibe-
hällande af den Statskropp, som erbjuder dylika till¬
fällen till förtjenst. Jagten erbjuder de sörmögne pä
cn gäng ett i deras tycke roande tidsfördrif och en
läcker föda, hwarförc de ocksä hafwa dubbelt skäl att
ätaga sig nägon obetydlig afgift för begagnandet af
jagt. Fä bland desie, som haswa räd att hälla sig
dyra skjutredskap och hundar, lära twcka att contri-
buera för ett nöje, som, i jemförelse med de fleste an¬
dre, är af ädlare och nyttigare beskaffenhet.
Jag är beredd pä det inkastet, att cn sä beskaffad
bevillning skulle stä i ftrid med Författningarne om ut-
ödande af Rofdjur; men som desie stadga belöningar
eller sä kallade skottpenningar för den som lyckas
anträffa och döda sädane, anser jag bewillningö-
afgift ä jagt i allmänhet ingalunda kunna hämma
rofdjurs utödande. Äfwenlcdcs torde nägon inwända,
att jagt är en rättighet, som åtföljer jorden, hwilken
Den i Mats. 269
förut kan anses wara tillräckligt betungad af Skatte¬
bördorna. Det ar sant; men detta förhållande inträs,
far ju afwen med den sä »vidt och bredt omtalta bran.
winebränningen, hwilken man anser sig icke kunna
nog högt beskatta, af den anledning, att den bcgag- ^
nas till befordrande af handelsfördelar, samt att en
listigare af. och omsättning af Brämvinct befrämjar
fylleri, tjufweri och brott af alla slag.
Det wore wisierlkgen bäst, att slippa förestå en
ny bewillning; men dä nya behof, som synas icke kunna
undwikaö, äro framalstrade af nya tider, och desia be.
hof icke kunna tikfredställas af de tillgängar, som fin-
nas, har jag welat föreflä denna bewillning, såsom
den minst tryckande för allmänheten. Jag yrkar sä.
ledes, att hwar och en, som will sysielsätta sig med
jagt, skall ärligen derföre i Bewillningsafgift erlägga
ett minimum af 12 si. och ett maximum af 24 si.
Banco, hwaröfwer jag för min del anser, att den.
samma icke bör höjas.
Till beredande af en närmare utweckling afäm.
net och kanhända en bättre bestämmelsegrund för den¬
na bewillning, hwartil! jag endast welat gifwa för.
stag, anhälles »vördsammeligen om remisi häraf till
»vederbörligt Utstött. Stockholm den 28 Februari
1834.
koll. Olsson
frän Carlstads Län.
Nils Insulin frän Stockholms Län: 1808 ars
Iagtstadga indelar Iagten uti den stora och lilla.
270 Den i Mars.
Den förra får ej idkas utom Kongl. Maj.tS Nådiga
tillåtelse. Den senare ater är, med wista allmänna
inskränkningar, tilläten för hwar man, åtminstone pä
egna hemmans områden. Denna rättighet åtföljer i
allmänhet jorden och ny bewillning derföre kan sälcdes
icke annat än wara högst olämplig och obillig. Der.
emot, för hwad skulle wal de, som icke hafwa någon
jord, erlägga ifrägawarande bewillning. Kanhända
för rättigheter, att jaga pä andras ägor? Först borde
likwäl da afgöraS, att hemmansägaren icke får hindra
främmande personer frän jagt pä hans omräde. I
Stockholms Län hafwa ombud för Socknarne Z:ne
gängcr sammanträde, för att öswerenskomma om skott-
penningar för dödandet af rofdjur. De härom träffade
öfwerenökommclser, hafwa blifwit af Kongl. Majtt
fastställde. Rättast är, att sä äfwen sker för öfrige
Län, efter locala förhällanden och innewänarncs begif-
wanden. Jag bestrider alltsä pä det högsta den nu
ifrägaställde bewillnings-afgiften.
kolian LenAl88on frän Wester-Norrlands Län:
Jag har blifwit förekommen af 8ti incklunä, och för-
enar mig således med hwad han i ämnet yttrat.
Det är besynnerligt, att inom detta Ständ blifwit
wäckt en sädan motion, som den ifrägawarande, äsyf-
tande allmogens betungande med ytterligare utgifter.
Det är allmänt kändt, att de norra orterne som
oftast hemsökas af swära mitzwäxter. Detta ar re¬
dan i och för sig sjelst ett swärt straff, och skulle
blifwa ändä swärare, om allmogen komme att betala
en förut okänd skatt för begagnandet af den dä ater-
stäende mest huswudsakliga utwag, att skaffa sig födan,
Den i Mars.
271
nensi. genom jagt och djurfång. Man klagar mycket
öfwer den mängd Fiskaler, som nu finnes, men det
skulle säkerligen bchöswas fädane i hwar by, för att
kunna killräckeligen comrollera, att icke annan idkade
jagt, än den som derföre utgjorde bewillning. Wi
känna alla, huru skattenedsättning är af behofwet
päkallad; och huru skulle wäl denna kunna winnås,
om medlemmar af detta Stand i stället framkomma
med förslag till beskattningens ökande? Jag anser,
att wi härföre böra taga otz noga till wara, pä det
icke hit mä kunna lämpas de orden: "Hwart och ett
Rike, som söndrar sig mot sig sjelft, warder förstördt
och hus faller pä hus."
Ola kepp88on frän Blekinge, ^nsi6r8 I-ar88on
och ^nclsi'8 1oIi3N88oii frän Upsala Län, lllrili Ikan8-
8on frän Arebro Län och ^nckor8 ^»clo^on frän
Westeräs Län bestridde den wäckta motionen och upp.
lyste, hwar för sitt Län, om der träffade överens¬
kommelser, rörande premier för dödandet as rofdjur,
hwilka öfwerenekommelser ock uppgäswos säsom ända¬
målsenliga, utan att ny beskattning worc lämplig
eller nödig.
Tolk 8vank>6rA frän Wester-Norrlands Län,
^ncker8 !Mrton88on och 8ven ko»88on frän Jemt»
lands Län och kolmn I^g>88on ^Viirluncl frän We-
sterbottcns Län erinrade alla, lika med 8trinck1unsi
och kolian LenAt88on, om angelägenheten för defie
Läns innewänare, att fä idka deras hufwudsakligaste
binäring, jagt och bjursäng, utan nägon ny beskatt¬
ning, hwaremot de pä det högsta protesterade; tilläg¬
272 Den i Mars.
gande ^Vilelnnä, att han äskade, det den wackta
motionen, såsom rakt stridande mot Bonde-StändetS
sanna interesie, mätte ätertagas.
kolian krilc .kansson frän Wermlands Län
förklarade, det han med motionen egentligen äsyflade
allmogens fördel, i sä mätto, att genom beredandet
af tillgängar till högre skottpenningar, skulle lemnäs
en ökad uppmuntran till rofdjurens dödande, hwari-
genom äter allmogen skulle winna mängdubbel ersätt¬
ning för härtill föreslagne bidrag.
karlie kelsson frän Gefleborgs Län, MIs kars¬
son frän Upsala Län, Oman lenasson frän Krono¬
bergs Län, lolrannes lohansson frän Götheborgs
och Bohus Län, ker kersson frän Calmar Län,
^Lnclers Svensson frän Hallands Län och kukvo
Nansson frän Malmöhus Län instämde alla i MIs
Strinäluncls yttrande; derwid kukve Nansson tillä¬
de, det han funne det obilligt, ätt, efter ifrägawa-
rande förslag, icke nägon skulle fä skjuta ens en hök
eller en lärka, utan att hafwa erlagt bewillning för
sädan rättighet.
Oustak Oustaksson frän Södermanlands Län
äberopade fäsom skäl mot förslaget, att genom 1789
ärS Förordning, skattehemmansägare blifwit tillerkän¬
de lika fri ägande- och dispositionsrätt, som frälse-
ägare, öfwer hemmanens in- och utägor, skog ott¬
mark, med derä »varande jagt och djurfång.
MIs
1 l .
Den 1 Mars.
Ulls Nansson fran Malmöhus Län ansäg dek
wara betänkligt, att bifalla motionen, bland annat
derföre, att torpare och andre, som ej ägde någon
jord, men läto debitera sig för rättigheten att jaga,
sedermera skulle kunna äga anspråk pä att fä anställa
jagt hwar helst de behagade.
Efter nu slutad discusikon blcswo förestående 2:ne
Memorial, med derwid gjorda anmärkningar, remit-
terade till Vewillnings. samt Allmänna VeswärL-
och Oeconornie-Utskotten.
Widare ingas lolmn Urik Iansson frän Werm¬
lands Län följande 2:ne Memorial:
l:o
Da Rikets Ständer wkd förra Riksdagen be-
wiljade belänings-rätt i Banken a Tackjern, war det
utan twifwel deras afsigt att räcka tackjernöbläsande
Bergsmän en hjelpsam hand, när dcsie af en eller
annan anledning icke wörö i tillfälle att, utan för
stor uppoffring, afyttra sin tillwcrkning sä hastigt,
som behofwet, eller bristande tillgäng pä förlag till
HyttebruketS fortsättande, fordrade. Ett af de före-
skrifna wilkoret, för bewiljandet af sädane län, har
likwäl för de aldrafleste Bergsmän i Riket utgjort
ett hinder, som betagit dem möjligheten, att af den
erbjudna hjelper, sig begagna: jag menar wilkoret af
tackjernetS wagföring. Om tackjern wore en wara,
som, lika med stångjern, i allmänhet komme att wäg-
2:dra Bandet. 18
274 Den i Mars.
föras, för att kunna försäljas; sa kunde wilkoret upp¬
fyllas och beläningsrätten i Banken af Bergsmän¬
nen begagnas, likasom af Stångjerns- och Manufac-
turwerks.ägare. Men nu är förhällandet icke sädant;
utan är det twertom en ganska ringa del af Rikets
tackjerns-tillwerkning, som kommer att wägföras, eller
som, utan en högst betydlig förlust, skulle ens kunna
sandas pä wäg.
I anledning häraf och da det icke kunnat wara
Ständernas mening, att med ena handen tillbaka-
halla en hjelp, som bjudcs med den andra, anhäller
jag om den ändring i wiktorén för tackjerns-belänin¬
gen i Banken, som är nödwändig för ändamälet.
Att Banken mäste hafwa full säkerhet, att pantén
werkligen alltid star till desi disposition, i händelse
af uteblifwen inbetalning af bewiljadt län, samt att
pantén icke till Bankens skada kan förskingras, derom
kan icke wara olika meningar; men jag har trott,
att denna säkerhet kunde winnås utan wägföring.
Jag har t. ex. föreställt mig, att om jernet, i när¬
mare af ortens Bergsfogde och under hans answar,
inwägdes och förwarades i en särskild wid hyttan
för ändamälet uppförd bod, försedd med rwenne läs,
hwartill Bergsfogden förwarade den ena nycklen och
hyttelaget den andra, samt att, om hela hyttelagek
iklädde sig inbördes och proprie-answarighet för den
möjliga förskingringen af jern, som en eller flere as
hytte-interetzenterne fatt beläna, och förbindelsen har-
om wore försedd med pätecknadt wederhäftighetsbewis
af ortens Bergmästare, sä borde den nödiga säkerhe¬
ten wara wunnen.
Den i Mars.
275
Jag wägar likwäl icke göra något bestämdt och
detailleradt förslag i detta afseende, hwilket säkrast
och bäst lärer kunna uttänkas af Banco-Ulstottet,
till hwarS utlåtande jag anhäller, att detta mitt me-
moria! ma blifwa remittsradt. Stockholm den 26
Febr. 1834-
ff. k. jeansson
fran Wermland.
ker karsson och ^nclers krilrsson frän Dre»
bro Län, samt k>ars karsson frän Westmanlands
Län instämde häruti; och blef. Memorialet lagdt pä
bordet.
samt 2:0
Som det oskick ä min hemort, och troligtwks a
andre orter i Riket, insmugit sig, att personer tagit
sig före att resa omkring i Landet, försedde med större
qvantitet Bränwkn och detsamma utminutera i byar
och gardar, och till och med pa sjelfwa landswagm
till wägfarande; och da desie »vandrande lönkrogar
endast befordra fyllerilaften och förorsaka oordningar
och oreda inom samhället, wägar jag förestå, att en
Lag mätte stadgas, som belägger de personer, hwilka
med dylik bränwinsförsäljnkng beträdas, med minst
dubbelt högre straff än det, som för lönkrögcri i all¬
mänhet är förestrifwet.
Om remisi häraf till behörigt Utstött anhälles
wördsamt.^ Stockholm den 25 Febr. 1834.
ff. k. ffeansson
frän Wermlands Län.
276 Den i Mars.
lVils Mnssou och HXilL Insulin frän Stock¬
holms Län kunde icke instämma i motionen, såsom,
efter deras lanke, föranledande till en betänklig in¬
skränkning i den rätt hwar man bör äga att fritt
och obehindradt till Stad införa Bränwin till för-
säljning, med iakttagande af derföre gifne föreskrifter.
Motionen lades pa bordet.
Af I^ars Hansson fran Götheborgs och Bohus
Län ingäfwos följande motioner:
i:o
Lagen k 4 Cap. 1 §. Jorda.Balken foreskrifwer,
att köpare af jord pa landet skall för Härads.Rätten
uppwisa sitt köp och dermed lagfara, och Kongl, för¬
ordningen den 13 Juni 1800 bestämmer inom hwad
tid, sadant bör ske.
Kongl. Kungörelsen den 23 Januari 1811 före-
skriswer afgift, 1 per mille, för köp af all fast egen-
dom, hwarifrän dock Rusthäll aro undantagne; och
Kongl. förordningen den 9 Maj 1826 bestämmer för
Rusthäll tilltradeöafgift, 1 Rdr, och asträdesafgift,
1 för Hundradct.
Ombyte af Rusthällare röjer sig wid ärliga Man-
talsskrifningarne, och kan ej blifwa okändt för Com-
pagnie-Chefen och Uppbördsmännen, hwilka senare
icke heller lära, som man sett, underläta uttaga af-
gifterne; men dä redowisningen har till grund, de
uppbuds.förteckmngar Häradshöfdingarne för hwarje
Domsaga, eller för hwarje Ting skola upprätta och
Den i Marö.
277
till Kronofogden aflemna, samt någon lefwerering
ntöfwcr detzaö innehall icke lärer ste, änskönt köp af
samma jord skett flere personer emellan, som försum-
ma lagfara, och ombyte af Rusthållare flere gänger
och längre tid fortgått, utan mellankommen lagfart;
sa, och pä det Staren ma as köp och Rusthålls om¬
byte fä hwad den tillkommer, samt stadgade afgistcrne
träffa med rätta alla säljare och köpare; äfwensom
en bestämd klander och börde-tid för hwarje ombyte
af ägare i och dermed bestämmes; förestår jag wörd.
samt det stadgande: att köp af jord, om än till
lagfart försummad af föregäende ägare,
bör åtminstone första gängen uppbjudas
för hwarje ägare till sista köparen, som sig
om lagfarten anmäler; och köpen således
derefter i Häradöhöfdingenö förteckning
till Kronofogden upptagas, för afgifternes
ingående, och för hwilka senare köparen
skall answara, med rättighet att hälla sig
till sin fängesman för hwad han öfwer sin
del betalar.
Detta sätt stall otwifwelaktigt betydligen öka
Rusthälls af. och tillträdes-inkomsten till Statens bä-
sta och aswen afgiften till Wadstena Krigsmanshus,
som annars torde kunna stadna pä obehöriga ställen;
och som, om än besparad för den enstilte, blir en
orättwisa i sörfattningarnes tillämpning.
Att detta mitt anförande mättte till Höglofl.
Lag-Urstottet remitteras, derom fär jag ödmjukast
anhälla. Stockholm den 26 Febr. 1834.
I^ars Hansson,
278 Den i Mars.
Harwid erinrade Secreterare» om innehållet af
sista mom. i i. §. af 5 Cap. Iorda-Valken.
Motionen remitterades till Lagutskottet.
Och 2:0
Lagen i 9 Cap. Ärfda-Balken föreskrifwer tvär,
att, när dödsfall timar, egendomen t sterbhuset skall
riktigt upptecknas, förteckningen underskrifwas, och twä
exemplar deraf till behörig Domstol ingiswas, det
ena att förwaras, och det andra att, pätecknadt, till
sterbhuset utlemnas; men hwarken i detta Capitel,
eller i 12 Cap. samma Balk, icke heller uti de För.
fattningar, som, enligt Lagsamlingar, tillhöra nämnde
lagrum, finnes något förcskrifwet, som stadgar tid
för egendomens fördelning, eller förwaring af skiftes»
handlingen till sterbhusets framtida efterrättelse.
I anledning häraf, anser Landtbom sig hafwa
uppfyllt sin pligt, när han inlemna! bouppteckning
till Häradsrätten, och fatt ena exemplaret ater med
inregistrcringöbewis; men det hufwudsakliga documen-
tet, eller skiftet, saknas, och pä detta hwilar mångens
ratt i en framtid; och detta dokument är ett grund-
skal bade i arfs- och bördötwister, som förekomma
flere, ja mänga är efter sterbhusets skiftande, och se¬
dan kanske delägarne äxo döde. En sädan handling,
om den ock funnits till, har, säsom endast i enskildas
wärd, förkommit och kan alldeles icke anskaffas. Sä-
dane förhällanden har jag mer än ofta erfarit, och
kwister om arf eller börd, ehuru rattwksa, hafwa, för¬
Den i Mars. 279
medelst bristande utredning, dä sadan, genom wittnen,
ej kunnat ästadkommas, mäst förfalla.
Till förekommande af flitt, och för ordning och
tillit i bouppteckning och skifteöwerket pä landet, tager
jag mig friheten wördsamt föreflä: att en sadan för-
fattning beslutas och utfärdas, att, enar bouppteck¬
ning och skifte icke aro i en följd och i en handling
upprättade, det aligger efterlefwande make eller arf¬
vinge, att läta upprätta skifte särskilt, och detsamma
»vid nast päföljande Ting till Häradsrätten twesaldt
ingifwa, wid den bot, som för försummandet kan
mara lämplig. AnhällandeS jag om remitz till me-
derbörligt Utskott. Stockholm den 25 Febr. 1834.
1^31-5 Lansson
frän Bohus Län.
Ails 8trinc1lunck frän Wester-Norrlands Län
yttrade, det han ansäg det föreslagna Lagstadgandet
onödigt och olämpligt, emedan det borde fä bero pä
dem, som erhällit arf, att finSemellan öfwerenskomma
och bestämma när arfwet, utgörande deras egen till¬
hörighet, borde skiftas; warandes det nog, att boupp-
teckning till nödig efterrättelse wid uppkommande twi-
ster, blefwe till ^vederbörlig Domstol inom föreskrif¬
ten tid ingifwen.
Lotvill Ionsson frän östergöthland förenade
sig med 8trinälunck, sä mycket hellre, som, efter all¬
männa Lagen, hwarje arfwinge i oskiftadt bo, har
rätt att, när han sä yrkar, fä arssdelning förrättad,
280
Dm i Mars.
dertill ock Domaren ager att utsätta tid och ort, i
händelse arfwingarne icke kunna sig derom förena.
Larl 6a1ui6!880u frän östergöthlands Län in¬
stämde ock i 8tiiuäluncl8 yttrande; och blef Memo¬
rialet, med de derwid nu gjorda anmärkningar, re?
mitteradt till Lag-Utstottet; och
3:o
Bade Allmänna Lagen i 2 Cap. RättegängS-
Balken och dithörande Författningar förestrifwa, att
Under-domaren pä landet skall börja seSsionerne kl. Y
f« m., och att Rättegängötimman är stut kl. 7 ef.
m. och att sessionerne böra stukas samma timma,
derest icke särskilde omständigheter någon gang skulle,
utan parternes olägenhet, föranleda till längre sam¬
manträde.
Dä det är rättsökande öppet, att dröja till kl.
7 ef. m., händer, att parterne sent pä dagen först
ankomma til! tingsstället. Domhafwanden, som, efter
lagens föreskift, tidigt sammanträder, sitter sysilolös
större delen af förmiddagen, eller utan att kunna
för bristande parter handlägga de för dagen bestämde
wälen; men pä eftermiddagen och emot rättegängs-
timmans stut, infinna sig parterne enhälligt. Derk-
genom blir omöjligt för domhafwanden, att kunna
stuta arbetet wid föreskrifwen tid pä eftermiddagen.
För att medhinna dagens arbete mäste säledeö dom-
hafwanden omvända en större del af natten,
och detta är emot lag. Manligen blkfwa ock efter?
middagsseösior,erne mera stormande, emedan folkek
Den i Mars. ' 281
behöfwer förfriffning, och denna stadnar icke alltid
wid mättan.
Dcttta onda skulle förekommas och en jemlikhet
i lagskipningen i detta stycke äfwen winnås, om rät-
tegängStimman pä landet framfiyttes till kl. 12 pä
dagen. Den, som har längre wäg till Tingek kan
gerna resa dagen sörut eller sä tidigt, att han är
framme sednast kl. 12 pä dagen. I sädant fall kan
domhafwanden uppfylla sin pligt och har dä tid, att
pä eftermiddagen handhafwa de mäl, som ej medhin-
naö pä förmiddagen, och sädant före klockan 7 efter¬
middagen, dä domstolen bör wara upplöst.
Jag föreflär fördenskull wördsamt, att
RättegängStimman pä Lander bestämmes
till klockan 12 pä dagen och att sessionen
ej sär räcka eller sträckås öfwer klockan 7
eftermiddagen, samt att författning derom
utfärdas. Anhällandes jag för öfrigt om remitz
till wederbörligt Utskott. Stockholm den 27 Febr.
1834.
l,ar.s Hansson
frän Bohus Län.
Afwen detta Memorial, deruti Nils Insulin frän
Stockholms Län och Hans lansson frän Elfsborgs
Län instämde, blcf till Lag-Utskottet remkttcradt.
lolian driksson frän Stora Kopparbergs Län
uppläste följande:
282 Den i Mars.
Wördsamt Memorial!
Kongl. Majus Nådiga Legostadga af den 23
November 1833, innehåller uti 2 Art, 6 §. och sista
momentet, akt, om tjenstehjon sjuknar, husbonde bör
laka det stöta och warda, men har rätt, akt, om han
will, ä lönen afräkna hwad han till Läkare eller läke¬
medel utgifwit. Genom en besynnerlig glömsta af
Lagstiftaren, omnämnes uti detta stadgande ingalunda,
huruwida tjenstehjon äger ratt att utfå sin lön för
den tid det warit sjukt eller icke. Wal innehåller
L Art. 33 §. af samma Nådiga Förordning, att
tjenstehjon ej äger rätt, att något af lönen utbekom¬
ma, innan det sin tid uttjent, och srägan,
huruwida det stulle kunna utfå sin lön för sin sjuk¬
domstid, synes derigenom beswarad, emedan ett tjenste¬
hjon, som möjligen under halswa sin tjenstetid warit
sjukt, icke billigtwis kan anses hafwa uti ett sadantt
tillstånd uttjent sin tid; men domaren torde dock
tvid uppkomsten af en sadan fraga, möjligen stanna i
betänklighet och icke alltid tilltro sig inga pa den nu
anförda tillämpningen af 5 Art. 33 §. För att
derföre förekomma all möjlig »villrådighet k detta
hänseende, får jag härmedelst foresta en sadan redak¬
tion af sista momentet uti 2 Art. 6 §., att: "sjuknar
tjenstehjon, bör husbonde lata det stöta och warda,
hafwe dock rätt, om han will, att af lönen afräkna
för den tid, som tjenstehjonet warit urstandsatt, att
stn tjenst förrätta, samt hwad han till Läkare eller
läkemedel utgifwit. Billigheten af ett sadant stad-
gande är tydlig för hwar och en, som besinnar, att
lönen endast giswes för werkstäldt arbete och masts
Den i Mars. 283
Upphöra wid det tillfälle arbetet uteblifwer. Da man
derjemte betänker, att husbonde, enligt tsrägawarande
H. och mom., är skyldig att fföla och warda tjenste,
hjonet, men endast för Läkare-arfwode och läkemedel
bekommer ersättning, ehuru skötseln och wärdén ofta
kan medföra betydliga bade bcswär och kostnader, fä
synes det sjuka tjenstehjonetS fördel ej wara förbisedd;
hwaremot husbonden med skäl kan fordra, att, ester
stg företeende omständigheter, friwilligt besluta om
utbetalningen af en lön, för hwilken han ingen tjenst
Åtnjutit.
Jag anhäller derföre om remitz af detta mitt
Memorial till wederbörligt Utskott, Stockholm den
28 Februari 1834,
I. Lrilrsson
fran St. Kopparbergs Län. >
Häruti instämde lolmn Vetter Iansson, Nils
Insulin och Lri^ Lrsson fran Stockholms Län,
Vetter Anckersson fran Hallands och Hik Lrsson
frän Stora Kopparbergs Län,
Nils Mänsson fran Malmöhus Län yttrade ,
att han trodde det wara af wigt, att Let Utskott,
rik hwilket motionen remitterades, äfwen fäster upp.
märksamhet pä de olägenheter, som af föreskrifterne
i Legostadgan, rörande Orlofssedel beskaffenhet, kun-
na uppkomma, i sä matto, att om husbonde sam-
wetögrant uppgifver tjenstehjons uppförande, sädant,
da tjenstehjon dermed ej är nöjd, utan finner för
godt att klaga hos Domstol, imvecklar Husbonden i
284 Den i Mars.
procest, deri bewisningen kan blifwa för honom swär
att åstadkomma, hwaremot, om husbonde icke nog¬
grant nppgifwer hwad han kanner om tjenstehjoneks
frejd, m. m., afwenz detta ofta kan föranleda till
procesier och answar.
Remitterades till Allmänna Veswärs- och Oeco,
nomie-Utskottet.
Och 2:o
Da gäldenär till skulds betalande saknade andra
tillgångar än fast egendom, hade borgenär, enligt
1734 ärS Lag, för att fä sin fordran godtgjord,
blott den enda utwäg, att, efter det fastigheten blif-
wit utmätt, deri söka införsel och med egendomen
pantwis lagfara; men han ägde, sedan utmätning
och dermed alltid förenad införsel försiggått, i lag
stadgad förmånsrätt för sin fordran, och om annan
fordringsägare derefter wille ur samma fastighet njuta
betalning, kunde denna fordringsägare blott göra an-
sprak pä det belopp, hwarmed fastighetens wärde öf.
wersköt den fordran, hwarföre utmatning först skett.
Den tidsutdrägt och de mänga omwagar, som erfor-
dräves, innan borgenär pä förenämnde satt hunnit
blifwa förnöjd, inwerkade likwäl ofördelaktigt pä all¬
männa förtroendet och creditcn, enMda personer e-
mellan; och för att afhjelpa detta, medelst införande
af ett skyndsammare liqvidationSsätt, stadgades ilO§.
af Kongl. Förordningen den 18 Juni 17Y8, att
borgenär, som hwarken ästundade införsel i fast egen-
dom, hwilken skulle gä i mät, eller wille, genom lag.
fart pantwis, dertill förwärftva äganderätt, icke kunde
Den i Mars.
285
betagas, att fa den utmätte egendomen, utan föregån¬
gen lagfart, offentligen försald till sitt förnöjande.
Att lagstiftaren, da han, genom ett sädant stad¬
gande, beredde borgenärer. tillfälle att, med större
skyndsamhet an förr ägt rum, kunna utbekomma de¬
ras fordringar, welat betaga borgenärer den förmåns¬
rätt, som de, pa sätt jag redan wisat, wunnit, ge¬
nom utmätning a gäldenärö fasta egendom, det bör
olli får man icke förmoda, enär ett sädant syftemål
aldrig blifwit af lagstiftaren uttryckligen antydt. E-
medlcrtid hafwa fordringsägare ändock kommit att gä
miste om denna, i 17 Cap. 13 §. Handelö-Valken
bestämda, förmonsrätt, sedan det lika olämpliga som
obcqwäma sättet att, medelst införsel, förskaffa sig
liqvid, numera upphört att begagnas, helft förmonö-
rätten endast åtföljer införsel, samt Lagen, i frågor
om förmonsrätt, mäste, ester dest ordalydelse, strängt
tillämpas, och icke medgifwer någon utsträckning af
förmonsrätt för sädane slags fordringar, som den ej
uttryckligen en sadan rättighet tillerkänt.
Pä det att borgenärer, som genom utmätning
a gäldenärs fasta gods, sökt göra sina anspräk gäl-
lande, mä komma i åtnjutande af de billiga företrä¬
desrättigheter, som 1734 ärs Lag dem tillägger, fär
jag härmed wördsamt förestå, att 17 Cap. 1Z §.
Handels-Balken kunde erhälla följande tillagg:
"Denna rätt hafwe ock borgenär, som wunnit
utmätning a gäldenärs fasta egendom, ända att han
deri ej erhällit införsel. Har en borgenär fatt in-
286 Dcn j Mare.
försel och annan eller flere blott utmätning, medföre
da införsel förmonsrätt framför utmätning, samt den
aldre utmätningen framför den, som senare stelt."
Stockholm den 26 Februari 1834.
I. Lrik880N,
fran Näsgärde Fögderi af
Stora Kopparbergs Län.
Denna motion remitterades till Lag-Utstottet.
ZHriK I?r880n frän Stockholms Län ingas efter¬
stående tre Memorial:
i:o
Den swärighet och större uppoffring as rid, de
pä öar boende hemmansägare alltid mäste widkannas,
genom transporten af kreatur och äkdon till fasta
landet, dä de under sommaren eller andra ärstider,
medan wattnet annu är öppet, warda till Krono-
stjutsningar uppbädade, sätter desie hemmansäboer
i nödwändkghet, att genom accord med Landtboar,
köpa sig fria frän stjutsningöbeswäret de nämnde tt-
derne, hwarwid alltid en dryg lega ifrägakommer»
Kronostjutsningen blir för dem fälunda ett mängdub-
belt swärare onus, an för hwarje annan jordbrukare;
ett förhällande, som ingalunda öfwerensstammer med
den rättwisa och af otz till anwändande städse fram¬
ställde grundsatsen, att de-a jordbruket lagda bördor
böra, sä widt sig göra later, kika fördelas.
Den i Mars. 287
Enklaste sattet för afhjelpande af den anförda
ojemnhcten synes mig wara, att öboer, med undantag
af de ställen, der smalare watten samt en beqwamare
och säkrare öfwerfart pä ordentliga färjor finnas,
frikallas fran Kronoskjutöningar a fasta Landet all
annan lid än den, dä isarne äro farbara, wid hwilka
tillfällen öboarne skulle åligga, att i likhet med och
nrotswarande öfrige skjutsningöskyldige a fasta landet,
ifrägawarande onus fullgöra.
Ett sädant stadgande får jag härmedelst wördsamt
förestå, under anhållan, att detta memorial matte kill
wederbörligt utffottö utlätande remitteras. Sockholm
den 24 Februari 1834.
Lrilc Uriiesson»
Riksdagsman för Akers och Wermdö
Skeppslager i Stockholms Län.
2:o
I frägan om BranwinSbrännkngs-rättigheten,
afgiften derföre, samt hwad wid tillwerkningen och
försäljningen af Bränwkn bör iakttagas, får jag
wördsamt förestå:
i:o Att tidell för BranwinStillwerknkngen matte
inskränkas till sep mänader ärligen, nemligen fran
ren 15 November det ena, och till den 15 Maj
det andra äret.
2:o Att ej större an 50 och ej mindre an 15
kannors panna med tillhörande wänlig hatt, som till
rubik-innehäll icke bör öfwerstiga ^:del af pannans
storlek, ma fa begagnas.
288 Den i Mars.
Z:o Att afgiften för Bränwinsbrännmgen mä
utgå af fastighetöwärdet, enligt taxeringen, samt i
mon af pannerymden.
4:0 Att all utminutering af Bränwin a all.
manna krogar och andra samlingsställen, mä helt vä¬
lhället upphöra, utom dä spisning ster.
5:o Att Branwkn, emot skälig tull, matte fa
exporteras, men icke i Riket införas, med mindre
någon särdeles omständighet sädant fordrar, hwilkek
pä Kongl. Maj:ts Nädiga pröfning fär bero.
Detta mitt yttrande torde fä åtfölja öfrige Me»
morkaler i samma ämne till wederbörligt Utskott.
Stockholm den 24 Febr. 1834.
Urik Urik880n,
Riksdagsfullmäktig för ÄkerS
och Wermdö Skeppslager af
Stockholms Län.
Och 3:0
Jemlikt Kongl. Maj:t Nädiga Bref af den 27
Juni 17Y1, den 7 December 1796 och den 16N0.
vember 1819, äro ordinarie Härads »Nämndemän L
allmänhet förunnade frihet frän Häll» och Krono¬
skjuts för de hemmansdelar de sjelfwe bebo och för
hwilka de säsom ägare eller äboer äro skrifne, samt
för den tid de tjenste» bestrida, likwäl med undantag
af Stockholms Län, der dek stall förblifwa wid hwad
manligt warit, nemligen att Nämndemannen äfwen
deltaga
Dm i Mars» 28-
deltaga t Hållskjuts, säframt icke Häradsboerne god»
»villigt skulle bewilja Nämndemännen befrielse frän
detta beswär.
Grunden till denna åtskillnad har uppgkswits wara,
att Häraderne i Stockholms Län aro i allmänhet
små, och att häradsboerne der, mer än pä andr»
ställen, skulle »vara med skjuts beswärade.
Hwad den första af detza omständigheter angar,
sa torde den ej böra tilläggas någon särdeles wigk,
eller fä gälla såsom skäl för ett bestämmande i af¬
seende pä hallskjutsens utgörande, alldenstund antalet
af Gästgifwaregärdar inom ett Härad manligen stäc
t jemförligt förhållande till Häradets storlek, och det
detzutom af älskillige statitiska uppgifter kan inhäm¬
tas, att, i de flesta orter i Riket finnas likaså små
Härader, som i Stockholms Län.
Beträffande ater den andra i beräkning ragn»
omständigheten, eller det större skjutsningsbeswäret;
sä kan något sädant numera, sedan ängbars. och för-
wagns.tranöporterna i besagde Län, mer än annor¬
städes, allmänt begagnas och ärligen utwidgas, icke
anses äga rum; utan har hallskjutsen, genom de
nämnde nyare fortskaffnkngömedlen, nästan helt och
hållet ansetts umbärlig, samt följakteligen aboernes
skjutöskpldighet derigenom bliswit inskränktare. Men
da, oaktadt sistberörde förändrade förhållande, det icke
Sr att sörwänta, att Häradsboerne, hwaraf en stor
del utgöres af herremän, endast, till följd af en upp»
3-dra Bandet» 19
2yo Den i Mars.
maning eller framställning om eftergift ät Nämnde¬
mannen af den ifrägawarande skyldigheten, sjclfwil-
ligt dertill skulle gifwa sitt bifall, samt dä, såsom re¬
dan blifwit anfördt, de äberopadc grunderne för olik-
heten i Nämndemäns sörmoner inom Stockholms Län,
jemförelsewiö med andra landsorter, wid en närmare
granskning ej synas innebära tillräcklig anledning till
något undantag fran hwad i allmänhet blifwit med.
gifwet; och dä skuteligen, i anseende till de flere, för
brottmalsransakningar inom Stockholms Län, nödige
urtima Ting, som i meranämndc Län förefalla,
Nämndemanna-befattningen der, mera an pä nägot
annat ställe, tages i anspråk och följakteligen föror¬
sakar desi innehafware större kostnad och tidspillan;
sä tror jag mig wara fullt befogad framställa den
anhållan, att Nämndemän i Stockholms Län, i lik-
het med ä andra orter inom Riket, ma frän håll¬
skjuts warda befriade.
Om kemisi hära till wederbörligt Utskott an-
halles. Stockholm den 24 Febr. 1834.
Lrile HriIi880N,
Riksdagsfullmäktig för Akers
och Wermdö Skeppslager af
Stockholms Län.
Desia tre Memorial bleswo lagde pä bordet.
Af llön8 ?6l-88on frän Malmöhus Län war
ingkfwet ett sä lydande
Den 1 Mars.
Wördsamt Memorial!
Äf Medbrodrcn better I'ei-880N fran Calmar
kan har redan ctt af ost alla med fägnad afhörde
förslag bliswit framstäldt, om rättighet för räntegif-
ware, att med penningar, efter markegångstaxa, fa
lösa all indcldt spanmälöränta, ehwem den mä wara
anslagen. Med tillförsigt till Konungs och Ständers
wisa och oegennyttiga tillgörande, dä fräga är om en
rättighet, hwars behof länge warit sä högt päkalladt,
hafwa wi alla anledningar att hoppas, det ingen del
af de begge Statömagterne sfall lägga hinder i wä¬
gen för ett lyckligt afgörande af detta ämne. Men
fknllc motsatsen inträffa, wägar jag dock tro, att den
omständighet, jag nu gär att andraga, af ingen sfall
kunna rättwiöligcn pä mera an ett sätt anses.
I nägra socknar af Skäne hafwa Kyrkoherdarne
i aldre tider fatt sig tilldeld Kronotionde, till för¬
stärkning af deras lön. Denna deras löneförstark-
ning hafwa åtskilligt själasörjare wclat påtruga sine
församlingS-medlcmmar att betala i siräet, efter räk¬
ning pä marken. Men dä det nu mera är öfwer
liela landet wordet tillätet att erlägga all Kronans
liksom Kyrkans tionde med rinnande säd, finner
en hwar, att nämnde Kyrkoherdar afwcn är» för¬
bundna emottaga den dem anslagna Kronotionde pä
enahanda sätt. Till förekommande af alla smaaktiga
prcjerier och twister mellan desire lärare och deras för¬
samlingar, fär jag derföre wördsamt foresta, det en
Förordning mätte med snaraste blifwa r,t-
färdad, hwilken bestämdt orh tydligt åläg¬
292
Dcn i Mars.
ger sädane prester, som till förstärkning
nf lönen fä uppbära Kronotionde, att ej
understa sig utfordra densamma pä annat
sätt, än Kronan sjelf sin behällna tionde-
säd öfwer hela landet bekommer.
Denna min motion torde blifwa till wederbör-
ligt Utskott benäget remitterad. Stockholm den 27
Febr. 18Z4.
ffön8 ?ers80n
frän Malmöhus Län.
Detta Memorial, hwari l2rs8on frän West¬
manlands Län instämde, lades pä bordet.
Följande tre Memorial, hwilka upplästes, wörö
inlemnade af Oustak (Elasson frän Söderman¬
lands Län:
i:o
Af alla författningar uti wart land och Rike
finnas wäl inga annu bibehällna, som aro sä orimliga
och besynnerliga, som de, hwilka angä Presterskapets
löningSsätt, ehuruwäl en del undergått någon rättelse
och jemkning, men hwad beträffar dcn såkallade Lik-
stolen, sä är den annu bibehällen uti sitt förra hed-
niska skick, ehuru dcn warit mycket öfwerklagad.
Det tyckes wara säsom ett dubbelt straff, att icke alle-
nast blifwa i saknad af sin älskade maka, utan ock,
genast innan den sär begrafwas, »vidkännas förlusten
af en Ko, derest wid dödsfallet kan finnas 6 till an-
De» i Mars. 2YZ
takel i sterbhuset, utan afseende om boet är behäftadt
med större skuld än tillgång.
Da nu redan är fråga wäckt, att den lilla
obetydliga Fattigprocenten icke bör utgöras för me.
ra än as summa behållning, sa tyckes wara större
skäl och billighet det icke en sadan likstol bör utgå
förrän bouppteckning är hallen och utrönt blifwit
i hwad mon boet häftar för skuld, och likstolen da,
(salvida den skall existera) efter beräkning af någon
skälig procent, utgå af summa behållning; ty icke
matte herrar Pastorer, eller kyrkoherdar, likasom för-
samlingen, behöfwa åtnjuta någon arfslott wid dödsfall
i ett fattigt Sterbhus; emedan de, sawäl som an.
dra Embeten och Tjenstemän, ryckas wara sa rikeli.
gen och wäl belönte med goda boställen, destutom tionde
samt wedcrlag, och således kunna och böra förrätta
allt hwad till deras embete och tjenst hörer utan sa-
dane sportler eller särskildt ersättning för hwarje förrätt-
ning. Jag yrkar således, det denna Pawiska själa,
skatt matte antingen helt och hållet förswinna, eller,
ifall det icke är möjligt, blott utgöras med någon
skälig procent af Sterbhusets behållning; hwilket jag
hoppas att det Hederwärda Ståndet as ett Christligl
behjertande matte anse som en billig rättwisa, och
anhaller om remist bära till »vederbörligt Utskott.
Stockholm den 27 Febr. 1834.
6. Onstalsson
fran Södermanland.
Härmed förenade sig koimnnes ^4 ndersson och
Göttor porsson frän Jönköpings Län.
294
Den i Mars.
. 2:0
Bland andra ojcmnt fördelade skattebördor, är
äswen Kronotiondes forslande. Det händer nästan
allmänt, att, derest icke den af särskilta hemman är
bestämd pä wista ställen, såsom Hospitaler, Skolesta-
ter m. m., mäste de, som bliswa anslagne till solda¬
ter, eller andra Kronotiondc-tagarc, bliswa kastade
hwar om annan, till och med hela 6 milen, ehuru
lönkngStagare deraf kunde finnas inom Församlingen.
Jag känner och har osta sett, det Kronotiondegisware
mötas pä wägen och mäste färdas flere mil till hwar-
andras hemort, dä de i stället borde sä lemna denna
afgift i hwar fin Socken. Detta beror i synnerhet
mycket pä Mönsterskrkfware, eller andra disponenter,
som anordna Kronotiondens fördelning, dä de, mä.
hända för något eget intcreste, kunna gynna wista
riondegifware, som derföre wilja wisa sin tacksamhet;
hwarföre jag yrkar, att desta disponenter mätte wid
answar förplkgtas, att reglera Kronotionde» fä rätt-
wist, att lefwcrantören fär lemna till närmaste lö°
ningstagare. Om remist anhälles. Stockholm den
27 Febr. 1834.
6. Onsta lsson
frän Södermanland.
Och 3:o
Det är nogsamt bekant, huru de hemmansäboar,
som äro belägne närmast stora landswägarne, ofta
äro bcswärade med inqvartering af tagande trupper,
Kwarifrän de längre frän wägen aflägsne äro befriade.
Det syneö således rättwist och billigt, att dc senare
borde göra någor bidrag M ersättning af drn för¬
Den i Mars. 295
lust de förra dermed lider, helst den ena undersåten
i landet icke mätte af dylika bördor wara mera be.
tungad, an den andra. Stockholm den 27 Februari
1834.
(7. 6ustak88on
fran Södermanland.
Förestående tre Memorial lades pä bordet.
8ulnue1 IÖU880I1 frän Äland aflemnabe föl/ande
Memorial:
Det lärer icke undfallit nägon, åtminstone inom
detta Hederwarda Ständ, huru olämpligt Högwördige
Presterskapets Lönings. och Uppbördö-sätt är, samt
hwilka olägenheter och obehag det medförer sä wäl
för löntagaren som för löngifwaren. En förrandring
derutinnan, hwarwid begge kunde finna sig belätna,
anser jag derföre bchöfwaö; i hwilket afseende jag
härmed sär den aran föreslä tre alternativer.
Det första: Att,wldKyrkoherdes död, Sam.
jcsättningar ofördröjligen mä uppgöras i allmän Sock--
uestämma, under Contracts-Prostenö ledning och i
närwaro af Kronans och Consistorii dertill skyndsamt
förordnade ombnd. Wid sä beskaffade sämjesättningar
torde lönen böra bestämmas icke efter hemmantalet,
uran efter desi godhet; hwarförinnan det wore angela»
get, art Socknebocrne sins emellan uppgjorde en clasii-
fication af hemmanen, äfvenledes efter deras godhet;
och borde sämjan och lönen fattas i sä fä persedlar,
L96 Den i Mars.
som möjligt, med rättighel för socknekoerne, att efter
behag, betala dem in natur» eller med penningar
efter markegång; för hwilken liqwids slutelig» npp.
görande en witz dag i äret utsattes, till undwikande
«f länga efterräkningar.
Det andra: Ätt staten Lfwertager Presterffa.
->ets aflönande, emot en witz patzevolance, att utgöras
vf de ffattffyldige k spanmäl eller penningar, efter
Lfwerenskommelser emellan Kongl. Majit och Kronan
och Allmogen.
Det tredje: Att, uti hwarje Pastorat, en Co.
»nits nedsättes att uppgöra förslag till Presterskapets
lön, hwilka förslag sedermera borde delgifwas För.
Lamlingarne till antagande eller föreslående af jemk.
»tingar.
Desse mina framställningar torde benäget fa re.
mitteras till wederbörligt Utskott. Stockholm den
26 Februari 1834.
Lamuel lönsson.
Fullmäktig fran Ölands Norra Mot.
Efter uppläsandet häraf begärde Ilang landon
frän Elfsborgs Län, att i det ämne, hwarom före.
stående Memorial handlar, fä, i anledning af Nils
Insulins i Stockholms Län förut derom wäckte mo-
»ion, afgifwa följande yttrande:
Wkd ben utaf Medbrodren Insulin wäckta mo.
tion om Presträttigheterö utgörande, torde tillätas
mig göra nägra anmärkningar.
Den i Mars. 297
Om, pä sätt motionären föreslagit, hwarje för-
samling, utan undantag, der särskilta öfwerenskom-
melser i senare tider om Presträttkgheters utgörande
icke ägt rum, skulle anbefallas, att uti flike öfwer-
enökommelser owilkorligen inga, antingen de det önska
eller icke, sa synes mig en sadan åtgärd nog opå¬
kallad widtagas. Hwarsöre skola »vederbörande, hwars
rätt här ar i fräga, genom ett magtspräk twingas
att inga i afhandlingar med hwarandra, om de icke
sjelfwa anse desta afhandlingar nödwändiga? Ty, efter
motionärens förslag skulle slika öfwerenskommclser
owilkorligen wara afslutade inom wist lid; således
afwen under innehaswarens lifstid; men med den
ringa erfarenhet jag ager i flika fall, tror jag, att
någon förman härigenom alldeles icke wore att för-
wänta, åtminstone för församlingarne, helst daglig»
erfarenheten witSordar, att inom wart samfund, Em-
bets- och Tjenstemännen, af hwad clast som helst, icke
anse sig för wäl lönte, utan större delen ropa pa
löneförbättringar. Manne samma förhållande
icke äfwen härstädes kunde inträffa, da rättighets-
innehafware» sjelf ägde deltaga i öfwerläggningen?
Jag tror derföre, att nu gällande Kongl. Förord,
ningen om Presträttigheter- utgörande, utgår fran en
mera liberal anda, än motionärens förslag, emedan
den förra söker befordra fri willig a öfwerenskom¬
mclser Lärare och Åhörare emellan, men befaller
icke, att desta owilkorligen skola ske, och alt flika
öfwerenskommclser helst böra uppgöras wid uppkom¬
mande ledighetcr; det senare ater, fordrar ett absolut
afgörande pä bestämd tid, man mä wara nöjd med
wilkoren eller icke; ty magten skall fälla utslaget.
2Y8
Den i Mars.
Således, ehuru jag icke misskänner sjelfwa idäcn af
motionen, nemligen ett bestämdt sätt till Presträttig-
heters utgörande, synes mig dock werkställigheten icke
lämplig, sadan motionären den föreslagit. Min åsigt
af saken är denna: >
4:0 Att öswerenskommelser om Presträttigheter!;
utgörande icke böra ske, utan wid inträffad ledighet,
men da i wederbörande församlingars och publika om»
buds närwaro.
2:0 Att sädane ledigheter ej annonceras till an¬
sökning, förrän öfwerenökommelsen af Kongl. Majit
blifwit fastställd.
3:0 Att dessa öswerenskommelser framför allt
bestämma om likstolen och jemwäl byggnadsskyldig-
Heten; emedan dessa oncra äro i allmänna opinionen
de mest förhatliga, mest orättwisa, och således de
tyngsta af alla skatter att utgöra ; således de mest
werkande orsaker till den "köld och kallsinnighet''
motionären öfwerklagat skall finnas emellan lärare
och åhörare.
4:0 I sammanhang härmed synes mig äfwen
nödwändigt, att, wid Pastors-Adjnncters tillförord¬
nande och missivcrande, Confistorierne borde bestämma
deras löner af Herrar Pastorer, och det sä rundligt,
att icke adjunctcrnc hädanefter, som hittills pä wista
orter öfwerklagas, bchöfwa ligga församlingarne till
last; ty det kan wäl icke nekas, att Herrar Pasto¬
rer, relativt till andra Tjenstemän,ändock fastna em¬
beten bestridda för ganska godt pris.
Dm i Mars.
299
Jag anhäker alt desta anmärkningar mä fä ät-
sölja motionen till wederbörligt Utskott.
Lang ffan88on.
Larl Oadriol^vn frän östergöthlands Län och
kattel- ckon58ou frän Jönköpings Län instämdes här¬
uti, tilläggande den senare, att det wore sä mycket
angelägnare, att Consistorierne bestämde wist lön för
Adjunctcrne, som detta wore enda utwägen, att före¬
komma tiggerier och offer till Adjuncters fördel.
Förrberörde anföranden blefwo lagde pä bordet.
Äswen uppläste Ikali8 ckan8son frän Elfsborgs
Län följande 2:ne Memorial:
i:o
Sedan den såkallade Adels fa h nan, för hwilkens
underhällande frälsejorden ätnjutkt en betydlig del af
sina friheter, nu mera kan anses hafwa upphört, sä
har, pä det staten skulle crhälla nägon godtgörelse
för nämnde prästarion, uti förra och sednast uti 23
§. af 1830 ärS VewillningS-Förordning blifwit stad-
gadt, att, säsom af grundskatts natur, 10 st. skulle
erläggas af hwarje Rusttjenst mark; men att denna
afgift upphör till hälften dä Rustningen uppsättcS.
Det synes mig dock icke instämma, med grunderne för
de om jordbeskattningen i allmänhet gällande författ¬
ningar, att grundskatt pä detta sätt och i denna ordning
skall bestämmas. Af denna anledning och dä Rust-
rjenstens äteruppsättande hädanefter icke lärer komma
i fräga, hwaraf följer att Frälsejorden bör erlägga
300 Den i Mars.
någon bestämd afgift, som kan smara mot berörde
prästation, hwarifran den nu bör anses såsom befriad,
i hwilket afseende nämnde afgift för hwarje Rusttjenst
mark icke synes wara någon lämplig mattstock; sä föran,
lates jag wördsamt wäcka den motion: att Rikets Stän¬
der, jemte befrielse för Frälsejorden af Rusttjenstens
äter uppsättande, matte stadga de grunder, efter hwilka
ersättning för samma prestation bör till Statöwerket
utgöras, och samma ersättning, såsom ständig grund-
skatt, Frälsejorden i jordeböckerne sedermera päföras,
sa framt ej, efter granskning af 1686 ars Rusttjenst,
ordning och öfrige dermed i sammanhang stående för¬
fattningar, skulle finnas mest lagenligt, att hela Rust-
tjenst.räntan och särdeles Frälsets hälft i halfwa Land-
togSgärden, för hwilken enligt 5 §. i aberopade Rust-
tjenst-ordning, rustning jemwäl skolat presteras, till
StatSwerket indrages. Om remist anhalleS.
Stockholm den 1 Marö 1834.
RUNS Iansson.
Häruti instämde l?er Iönsson ochler Nilsson
fran Skane;
Och 2w ^
Redan länge har man insett, atis jordbrukaren
i Swerige, oberäknadt swarigheten af en ojemn och
stundom hardt tryckande beskattning, strider emot ett
annat mahända an wärre ondt, som förlamar eller
tillintetgör werkan af dest bemödanden, att genom
arbetsamhet, idoghet och sparsamhet förwärfwa ett af
tillfälligheter uägorluuda oberoende wälständ, nemligen
emot bristande förlagS-capital pä fädana willor och