Den 17 Februari. 201
ling, h»vartill motionen kunde remitteras. Stockholm
den 17 Febr. 1834.
Is. Insulin,
Riksdagsman fran Stockholms Län.
*
Remitterades till Lag-Utskottet.
6:o Som i förslaget till ny Civkl-Lag, För.
liknings-Domstolar blifwit förbigångna, fä och till
minskandet af hwarje uppkommen stridighet, som ofel-
bart bör lindra Lfwer-Ratternas beswär, får jag
förestå Förliknings. Domstolars införande ä Landet.
Ledamöterne deri böra utgöras af Församlingens Kyr.
korad och Nämnd. Om remitz häraf till »vederbör,
ligt Utskott anhalles »vördsamt. Stockholm den 17
Febr. 1834.
Is. Insulin,
Riksdagsman fran Stockholms Län.
LadeS pä Bordet.
7:o Wid de twenne sist förslutne Riksdagarne
har jag yrkat Lagmans-Ratternes upphörande. Detta
»vann Riksens Högloft. Ständers bifall, och ehu¬
ru underdånig skrifwelse till Kongl. Maut härom
afgätt, har ännu i denna stund ingen sanction
följt. Orsaken till detta dröjsmål kan man icke ana;
men icke desi mindre bör man icke tröttna för ett godt
öndamäls »vinnande, och får jag således, för tredje
gängen under min Riksdagsmannabana, yrka Lag.
302 Den 17 Februari.
mans-Rätterues upphörande. Om remisi häraf till
Lag-Utskottet anhalles wördsamt. Stockholm den 17
Febr. 1834.
ks. Insulin»
Riksdagsman fran Stockholms Län.
Remitz pa denna, motion medelteS till Lag-Ut-
ffottet.
kkter Anckersson fran Hallands Län ingas det¬
ta Anförande:
En tilltagande scdeslöshet bland Folket har för-
anledt Lagstiftande magten att söka deremot sätta en
grans, och inrättandet af Allmänna Eorrecrionshus har
ansetts såsom det lämpligaste medel att winna det
asyftade ändamalet — samhällslugn och de brottsli¬
ges förbättring. Af sadan orsak finnas twa dylika
»välgörande inrättningar i Riket, neml. en i Malmö
och en pa Långholmen här wid staden. Men det
har wisat sig, att detza inrättningar, redan för twä
ar sedan, warit för inskränkte att emottaga alla de
wanartiga personer, som pä wist eller obestämd tid
blifwit dömde till correctionöstraff. Man har, i brist
af utrymme, nödgats lata en del af dem qwarstadna
i Länens särskilte Häckten, hwarigenom dct ena af
förenämnde ändamål, deras förbättring, åtminstone
till en del mäste förbises, helst i wara wanliga Krono-
häckren motsatsen till förbättring, i anseende till san-
garnes oundwikliga sammanblandning med hwaran.
nan, ty wärr är det wanliga resultatet som winnes.
Den 17 Februari. 203
Det lärer således blifwa en nödwändighet att ut.
widga corrections-anftalterne, och det är af dnnna
anledning jag förestår anläggning af en dylik inrätt¬
ning pä Warbergs för detta Fästning. Den har af
militära Ml blifwit ansedd onyttig säsom befästnings-
ort; men de allmänna byggnader, der finnas, böra
derföre icke fä, utan gagn för det allmänna, förfalla.
Af detza begagnas nu mera endast Arrest-Cafiernen,
jemte nödiga rum för Fängwaktmästaren och de fa
Waktkarlar som erfordras, för att bcwaka de i Läns-
häcktet förwarade arresterade personer, hwilka, under
ransakningötiden wid Domstolarne i norra delen af
Länet, hallas häcklade. Härförutan finnas ätffilligc
byggnader, hwarpä jag likwäl saknar specifik uppgift.
Jag känner likwäl med wifihet, att, utom Artilleri-
Casernen, hwaraf nägra rum äro upplätne till an¬
läggande af Curhuö för Norra Halland, der finnes
CommendantShuS, tills widare bebodt af Förre Com-
mendanten, Friherre Lonner; Fortificationshuset, in»
redt till boningsrum; Kongshuset, Kyrkan, Maga.
zinck, Mellanporten, Artillerihuset, Bageriet, de äldre
Stockhusen, jemte flere byggnader, om hwarö namn
och beskaffenhet jag saknar kännedom, till det mesta
bestående af gråsten. Försök till försäljning af bestå
byggnader hafwa mifilyckatS. Att laka dem förfalla
för Kronans räkning, synes gränsa till misthuöhäll.
ning; och dä behofwet högeligen päkallar inrättning
af nya CorrectionshuS, synas de lämpeligen dertill
böra kunna anwändas. Hwar och en inser lätt, att
kostnadcrne för nybyggnad ä ett annat ställe mäng.
dubbelt Mille öfwerstiga utgifterna för de förändrin-
gar och reparationer, som skulle blifwa en följd af
304 Den 17 Februarl.
förslagets antagande. Stockholm den 17 Februari
1834.
?. Anckersson
fran Hallands Län.
Häri instämde LenZr Ouckmuncksson fran Hal¬
land, hwarefter Motionen remitterades till Stats¬
utskottet.
Af samma I^el-er Anckersson inlemnades sedan
ett Memorial af denna lydelse:
Allmänna Lagen, som at enskilte personer och
icke at någon publik inrättning öfwerlemnat den wig-
tiga omsorgen, om förwaltningen af omyndigas egen¬
dom, har, i 22:dra och 23:dje Capitlen Ärfda-Bal-
ken, utskakat de förbindelser en Förmyndare ager
uppfylla. Sa är stadgadt, att den omyndiges redba-
ra penningar böra sa förräntas och förkofras, som
bäst och säkrast pröfwas, samt att Förmyndaren skall
ärligen, eller åtminstone hwart tredje ar, afgifwa räk¬
ning öfwer sin förwaltning. Men hwarken i lagen
eller i 1669 ars Förmyndare-ordnkng, derur lagens
föreskrift nästan uteslutande är hämtad, finnes bestämdt,
huruledes räntan a omyndigs gods bör beräknas.
Häraf har bliswit en följd, att olika beräkningögrun-
der wid olika Domstolar ägt och äger rum; af stad-
gander om sluten räknings afgiswande hwart tredje
är, har i allmänhet den slutsats bliswit dragen, och
fasam praxis wid Domstolarne warit gällande, att
ränta, till fem för hundradet, hwart tredje ar til-
lagts
Den 17 Februari. 305
lagts huswudstolen, sedan utgiftcrne för myndlingens
behof blifwit afdragne. I dom uti enskilt twist den
11 Februari 1788, har Kongl. Majit godkänt och
antagit denna grund för förmyndares flurredogörelse;
men sednare tider hafwa alstrat andra äfigter. Genom
en dylik dom, den io Mars 1801, aftryck! i nya
Lagsamlingen, pag. 95, samt, enligt uppgift derstä.
deö, genom sedermera meddeldte domar, har Kongl.
Majit antagit den beräkningsgrund: att Förmyndare
skall, efter Z mänaders förlopp fran hwarje arö skut,
lägga de besparade räntorne till capitalet, för att se¬
dermera answar» för ny ränta dera. Det är sannt,
prejudieat är ej lag; men genom den offentlighet Hög-
sta Domstolens åsigt erhållit, genom prejudicatetS af-
tryckande i en lagsamling, är hwar och en Domare
lätt förledd att tolka lagen i öfwerenöstämmelse med
en sä hög AuctoritetS tanka; sa har det, efter hwad
jag känner, skett i den ort, hwars innewänare jag
till en del representerar. Man har till och med an.
sett Förmyndaren pligtig att erlägga 6 procents ränta
för de innehafva medlen, med skyldighet att päföljan-
de aret dera beräkna ny ränta. Da bestämd före-
skrift saknas, kan det ena sältet wara lika lagligt
som det andra; det sednare synes emedlertid strida
mot billigheten och gör Förmyndarens förlust alldeles
uppenbar; det är lätt i detza penuinglösa tider, att
utlåna penningar mot 6 procents ränta, likwäl mäste
man da wara mindre noggrann om den säkerhet, som
är nödwändig, om man icke will löpa fara, att skut-
ligen sjelf fä betala bade capital och ranta. Der¬
utom är det icke möjligt, att med wisihet påräkna
20
306 Den 17 Februari.
räntans utbekommande inom tre manader, särdeles da
Kronofogden icke är skyldig redowifa utmätte pennin-
gar förr, än tre manader sedan han emottagit utslå-
get till werkstallighet. Widare mä man icke lemna
utan afseende sjelfwa lagsökningötiden, som ofta en¬
samt öfwerskrider flera manader, om icke ar, isynner¬
het wid de händelser, dä gäldenären gör malek hos
Konungens BefallningShafwand^ twistigt och hänwi»
sas till wederbörlig Domstol, och wid sörsta eller an¬
dra Tinget blifwer dömd betala, wädjar till Lagmans-
tinget och, efter gifwen dom, icke ar utmätningsgild
förrän den wunnit laga kraft. Härförutan möter
den swarigheten, att Förmyndaren icke alltid är i
tillfälle, att genast fä utkant de oftast i små poster
inflytande räntorne — icke desto mindre mäste han
betala ränta.
Med sadan tillämpning af Lag, mäste en För-
myndare alltid blifwa lidande, och det lärer icke kun»
na nekas, att föga uppmuntran finnes för oskyld man,
att ataga fig dylika befattningar, dä utsigten till för-
lust är alldeles pätaglig. Man kan inwända, att
Förmyndare-arfwoder åtminstone bör halla Förmyn-
daren skadeslös. Detta är likwäl icke förhållandet,
ty huru beräknas detta arfwode — merendels fordras
aldrig nägot dylikt, särdeles der Förmyndaren får
uppgöra sin redowisning, i enlighet med de grunder,
som förr ansetts som lagliga, nemligen 5 procent
och räntan tillagd hufwudstolen hwart tredje ar.
De härmed angifne olägenheter och brister pa
bestämd lag i det ämne, som hwarje dag wid rätte»
Dcn 17 Februari. 307
gangs-werket förekommer, lemna mig anledning föreslå,
att en Författning ma blifwa utfärdad, deri med be¬
stämdhet utstakas, huruledes Förmyndare bör answa-
ra för räntan ä myndlings redbara capital; waran-
deS det min tanka, att, pä sätt af alder öfligt warit,
Förmyndaren bör wkd hwart tredje ars flut lägga bespa-
rad ränta, räknad till 5 för hundradet, lill hufwnd-
stolen, samt derefter ny ränta beräkna.
Om remitz till wederbörlkgt Utflott anhälleS,
Stockholm den 13 Febe. 1531.
k. ^näersaon»
fran Halland»
iMs NLn88on fran Malmöhus Län ansag, att
omyndig borde wara belåten med det för närwarande
allmännast brukliga beräknings-sättet, att fem procents
ränta hwart tredje ar lagges till hufwudstolen, sä
mycket heldre, som, åtminstone efter en längre tid,
räntan derigenom öfwerstiger sex procent,
kenzt 6uämnnä88vn fran Halland förenade
sig med kater H.näei-880II> dock förmente han, att
Förmyndare icke borde wara skyldig att answar» för
mera än 4 och en half procent ärligen.
^näars 5ven88on frän Halland instämde jem«
wäl uti hwad Veter ^näer88vns Memorial inne-
häller.
7osian Mkiunll: Jag anser Förmyndare-befakt-
ningar i och för sig sjelfwa nog otacksamma och be.
308 Den 47 Februari.
swärliga, för att efter allt för stränga grunder wilja
bestämma Förmyndarens skyldighet, att göra mynd.
lingens medel fruktbara. Det wore obilligt ålägga
Förmyndare att answara för en hög procent af ca.
pitalet, dä han mähända ofta, oaktadt bästa wilja,
sjelf icke kunnat pä sädane wilkor utläna penningar-
ne. Myndlingen torde derföre böra ätnöjas med den
ränta, Förmyndaren wisat sig hafwa, efter medlens
utbjudning ä Socknestämma, högst kunnat erhälla.
Härefter blef memorialet till Lag-Utskottet re.
mitteradt.
keter karsson frän Jönköpings Län ingas desie
Memorial:
4:o Sedan Ekeffogarne numera äro öfwerlem.
nade till Iordegarens fria disposition, fär jag fästa
Rikets Höglofl/Ständers uppmärksamhet derä, om icke en
besparing kunde tillskyndas Staten derigenom att Jä.
geri-betjeningen helt och hället kunde indragas och desi
befattning öfwerlemnas ät Kronobetjeningen. Jag
känner och wet den Skogwaktare, som erhäller 333 Rdr
16 sk- k arrende för sitt boställe, och jag kan icke
begripa, att Skogwaktare göra nytta för ett enda
öre, ty Landtmannen känner skogshushållningen wida
bättre än Skogwaktare. Jag fär derföre förestä
indragning häraf, och att alla desi loner och boställe
mätte indragas till Staten. Stockholm den 17 Fe¬
bruari 1834- kober kellson
frän Jönköpings Län»
Lades pä bordet.
Den 17 Februari. ZOY
S:o Som Swea Folk under en wis Konungs
Aura fatt lefwa i ostördt lugn, hwarigenom Swen-
ska jorden, genom Regeringens nådiga omsorg och
Folkets idoghet, är sä betydligen uppodlad, sä att
den i goda är framalstrar sawäl spanmäl som boskap;
och som äswen Linplanteringen i flere provinser har
sä tilltagit, att Lin ar wista provinsers enda afsatt,
ning till sina skatters afbördande; men som nu allt
mer och mer icke allenast inkommer hwarjehanda ut¬
ländskt öswerflödekram, som borde landsförwisas,
hwilket förqwäfwer en stor del af wara Swenska
näringar, utan äswen sä betydligd lin, oxar och kött
frän Finland, hwarigenom Swenska linet och oxar,
i brist pä afsättning, icke kan säljas eller afyttras.
Hwad är Swerige utan jord och flere dermed
förenade näringar, eller hwad äterstär nu? Jo! att
antingen skall Jordbrukaren ledsna att odla jorden,
eller borde den uppmuntras, akt dest framalstrade pro-
dncter höllos i ett någorlunda jemt wärde, hwarkge-
nom jag anser, att Swenska jorden skulle uppodlas
sä, att hon kunde fluteligen försörja sine innewä.
nare, utan att bortkasta wära penningar i främ¬
mande länder.
Jag yrkar säledeS, att tullen matte nägorlunda
sä förhöjas, icke allenast pä Finska oxar och kött,
utan äswen pä Lin, hwarigenom detza wära Swenska
prodiicter kunde hällas i ett jemnt wärde, dä flere
hundra tusende Riksdaler skulle blifwa inom wära
gränser.
310 Den 17 Februari.
AnhäkandeS om remitz häraf till wederbörligt
Utskott. Stockholm den 17 Febe. 1834.
keter kelu 88on,
Riksdagsman fran Östra Härad
och Jönköpings Län.
I föregående motion sörena wi ost till alla
delar:
ckoIlgilN68 -4n<1er88orl Oarl 6gl>riel88oii
fran Jönköpings Län. ifrån Östergöthland.
Härmed förenade sig kokor london och -4nckor8
käl880li fran Jönköpings Län, koker kor880n fran
Calmar Län, samtlige Riksdagöfullmägtige fran Krono-
bergs Län, Olok Hckbook frän Halland, lukvo
Nän88oa fran Malmöhus Län, krio korkon fran
Gefleborgs Län, jemte mänga andra.
Nil8 8trinä!unl1 tvär jemwäl ense med motio.
närén, men wille utsträcka motionen äfwen till Linne-
»väfnader.
Ml8 Mn88on frän Malmöhus Län: uti det
emellan Swerige och Rytzland flutna Fredsfördrag,
har en witz lid blifwit bestämd, hwarunder Finfla
waror finge till Stockholm emot läg tull införas.
Denna tid torde nu wara förbi, hwarpä jag ansett
mig böra fästa det Utskotts uppmärksamhet, till hwil-
ket motionen kan komma att remitteras.
dockors Hildon frän Malmöhus och kor/ois¬
son frän Christianstads Län instämdr med NU8 Mns-
Den 17 Februari.
311
8011, under förmälan, att den Finland såmedelst för.
undte förman blifwit mitzbrukad, sa att Rysta waror,
under detta stydd, blifwit öfwer Finland till Sive-
rige införde.
^näers vglilLl80ii fran Elfsborgs Län anfäg
motionen icke wara nog utwecklad och äfwen instrankt
till alltför fa artiklar. Han ernade derföre inkomma
med ett anförande i ämnet, i hwilkesafseende han an-
höll, att motionen kunde blifwa lagd'pä bordet.
I denna begäran instämde Botvid dondon frän
östergöthland samt Vaklund frän Westerbottens Län;
och blef alltsä Memorialet hwilande pä bordet.
Widare inlcmnades af koler kellson frän
Jönköpings Län:
Anmodad as hemmawarande Committenter, an.
häller jag fä fästa Rikets Högloft. Ständers upp¬
märksamhet pä en omständighet, som sista Riksdag
af mig blef wäckt, rörande den fwära och tryckande
belägenhet, hwaruti Nusthällarne wid Smällands Hu-
sar.Bataillon sig befinna.
Sä sär jag ånyo wäcka den önstningsfräga:
om denna Bataillons reducerande frän Cavallen till
Infanteri. Detta torde werkeligen, af det lidande
Le rustande öswcrklaga, och behofwet af den utwäg,
jag förestär, icke behöfwa andra bcwis, än att ena.
handa förhållande för en annan Lel af samma Reze.
312
Den 17 Februari.
mente, hwarkill denna Bataillcn hört, bliswit be.
hjertadt, da, redan för 20 ar sedan, ej mindre hela
Westgötha, utan alwen halswa Smålands Rege-
mente, bles till Infanteri förwandladt.
Denna bcredwillkghet, hwarmed da Rusthällarne
sngingo uti alt erlägga en betydlig ärlig afgift —
7 tunnor spanmäl för hästvacansen, wisar i sin män,
huru betungande Rusttjensten är — och denna lilla
corps är sä aflägsen frän Rikets gränser, att hästar-
ne under marschen tillika blir utmattade och skadade.
Men med samma beredwillighet skall äfwen nu wisa
sig, att den andra beridna delen af Rusthällarne wid
SmälandS Husar-Rcgemenke, will lösa sig ifrän den
ifrägawarande swära skyldigheten att underhälla Ca.
vallcrihästar och munderingar. SmälandS fattigdom
ar ingen nyhet och det mäste för en sa mager ort
wara företrädcswis känbart, att för Cavallerietö bc>
hof underhälla sä kostsamma hästar.
Skulle likwäl hwad wi nu föreflagit icke kunna
wära Committenter bewiljas, sa äterstär endast för
dem, att begära lindring uti utgörandet af rustnings,
skyldighetcrne, nemligen afskaffandet af den sä osta
föränderliga dyrbara Husar-uniformen, som är ett
föga mindre tryckande bcswär, som önskas och hop.
paö, alt blifwa tarfligare, sä kunde dock en betydlig
lindring i kostnaderne winnås. Och som den primi,
pen wid SmälandS Husarcorps, i sednare ären, blif.
wik widtagen, att wid recruteringarne endast swartå
eller mörkbruna hästar emottagas, men alla andra
casieras; sä anser Rusthällarne, att den nyttiga in.
Dm 17 Februari.. Ziz
rättningen med Sqvadronshingstar wid Hwetlanda
och Mellby Sqvadroner är alldeles förfelad, helst desie
hingstar aro rödbläsiga, och falla ofta sädana föl,
hwilka alla skulle blifwa catzerade. De rustande ön¬
ska derföre, att felfrie, mälfyllige hästar, af hwad
färg som helst, mätte nu som förr tillätas; och som
wid recrnteringar, säwäl wid Husarers som Soldaters
tillsättande, Herrar Officerare alltid wilja föreskrifwa
lön och contracter, sä anhällcs, att detta aldrig ma
existera, utan att de rustande, dä de ställt en antag,
lig krigeman de mä sins emellan kontrahera, utan
allt obehörigt inflytande. AnhällandeS wördsamligen
om remisi häraf till wederbörligt Utskott.
Stockholm den 17 Febr. 1834.
l?eter kellson.
Riksdagsfullmäktig för Östra Härad.
Med föreskrifne förenar jag mig till alla delar.
lVjl8 lVIgFNU880l»
frän Calmar Län.
Äfwen detta Memorial lades pä bordet.
Af O. Kolmodin frän Gottland:
i:o Dä en nog allmän, osta förnyad klagan öfwer
de jordbruket äliggande prestationers ojemna fördel-
ning och deraf uppkommande swärighet och oförmäga
för flera, att desamma utgöra, lätit sig höras, samt
314 Den 17 Februari.
detta förhållande nu mera är till sin grund och werk-
lighet erkände, är det af yttersta wigt att tillse, huru
och pä hwad sätt denna anledning till klagan och
mitzbelätenhet ma kunna i någon män undanrödjas
och häfwaS. Det är pä grund häraf, äfwensom till
följd af mine CommittenterS mig kemnade uppdrag,
jag fär fästa H. Ståndets uppmärksamhet pä föl¬
jande förhällande, rörande roteringsskyldigheren pä
Gottland.
Utom samtlige Kronoboställen, samt ätjkillige
Kronoskattehemman, hwilka sednare, emot erläggande
af sä kallad vacance-afgift, hittills blifwit ifrän or-
dinarie roteringSskyldigheten befriade, äro Gottlands
alla öfrige Hemman indeldte till ordinarie BätsmanS-
häll, men denna indelning är sä ojemn och localabe-
qwämligheten derwid sä litet afsedd, att, dä en del
Rotar utgöra 4; mantal, finnas deremot andra, som
bestä endast af Z Z mantal, hwarjemte ätjkillige Ro-
tar finnas, bestämde af spridda, ofta pä i s 2 mils
afständ frän hwarandra belägna hemmansdelar. Att
det förra förhällandet, eller Rotarnes olika storlek,
mäste för de mindre medföra ökade och, under en
mängd af är, utgäende betydlig! afgifter, samt att
det sednare, eller ätjkillige rotars spridda läge, alltid
skall förorsaka dithörande Rotehällare betydliga beswar
och olägenheter, wid anskaffandet säwäl af Bätöman-
nene ärliga och de i orten brukliga aflöningspersed-
lar af penningar, fpanmäl, foder m. m., som
den, för hanö tjenstgöring erforderliga utredning;
häraf äro klara och, som jag hoppas, lätt insedda
följder.
- Den 17 Februari. 315
Till afhjelpande af detza med flere dermed för-
enade olägenheter, wägar jag nu förestå och behörigt
bcpröfwande underställa följande:
i:o Att en ny Rote-indelning pä Gottland
blefwe med första werkställd, sä att alla rotar komme
att bestå af jemnt fyra mantal, samt att derwid iakt.
togS den regeln, akt hwarje Rote komme att utgöras
af närmast intill hwarandra belägna hemman. En
åtgärd, som hwarkcn kan medföra något betydligt
eller längwarigt arbete, ej heller möta något hinder,
dä antalet af rotar derigenom alldeles icke blefwe in-
stränkt, utan snarare ökadt, samt att, wid denna regle-
ring, ofwannämnde, emot vacance.afgist hittills ifrån
denna ordinarie rotering uteflutne Kronoskattehemman
dä finge uti densamma ingä, dä det nu befintliga an-
täler af Rotar derigenom ytterligare skulle ökas.
2:0 Att, dä hemmanen pä Gottland äro styc.
kade i gansta små delar, och jorden derigenom i ytterst
små lotter är fördelad pä mänga händer, samt häri-
genom oöfwerwinneliga swärigheter uppstätt för an-
läggandet af de i sednare tider anbefaldte Torplägen,
heter ät Bätsmännen, föreskriften om dylika Torps
anskaffande mätte, i likhet med hwad som redan fkedt
uti Skärgärden, öfwen i afseende pä Gottland helt
och hället upphäfwas, fäsom ländande till gansta
mänga olägenheter i orten, samt att Bätsmännen
hädanefter som hittills fä aflönas med förut bestämde
och ännu bruklige persedlar, för Bätsmännen wida
förmänligare och säkrare aflöningssätt, än den ofta
eventuella och högst obestämda askastningen af en
316
Den 17 Februari..
Torplägenhet, da i alla fall Rotehällarne äro och för-,
blifwa förbundne förse Båtsmannen med nödige Bo¬
nings och Ladugårdshus.
Z:o Att den, wid Nummerkarls antagande och
inskriftvande uti a Lands-Contoiret befintelige recry.
terings. rullor, Compagnie. Chefen alltid förbchällne
approbations-rätt mätte antingen afskaffas eller i be-
tydlig män inskränkas, emedan, om det ä ena sidan
mäste medgifwas, att det tillhör Compagnie-Chcf tillse,
att endast dugligt och wälfrägdadt manskap blir uti
Kronans ftenst antaget, det ä andra sidan aldrig lä¬
rer kunna nekas, att Rotehällarne, genom utöswan-
det af denna approbations-rätt, aro underkastade en
högst godtycklig behandling af den mest obegränsade
natur, medförande alltid en högst obehaglig osäkerhet
och oftast betydlig förlust ock skada- ty Recryten, se¬
dan han genom behöriga Preste, och Läkare-betyg styrkt
sig wara wälfrägdad och till Kronans tjenst duglig,
yrkar alltid pä utbekommande as den betingade legan,
uppgäende ofta till 100 R:dr och dcrutöfwcr, och hwarö
utbetalande af Rotehällarne häraf alltid blir en följd,
oaktadt karlens approbation af Compagnie-Chcfen, sä-
som warandc ej sällan frän orten bortcommenderad,
ofra ej förr an efter en längre tid kan erhällas.
Approbcras karlen är det wäl, casicraö han äter,
hwilket ofta kan ske af blott nuck ock godtycke, allden¬
stund Compagnie-Chefen för detta sitt förfarande ar
ingen redo skyldig, sä äro Rotehällarne förlnstige den
ntbctalta legan samt de med karlens anskaffande, be-
sigtning och inskrifning förenade kostnader och beswär.
Ätt ett sädant förhällande är alldeles oförenligt med
Den 17 Februari. Z17
ben säkerhet, hwar och en, och isynnerhet allmogen,
wid fullgörandet af desi dryga prestationer, bör till-
godonjuta, är klart och behöfwer således ej har yt¬
terligare af mig ädagaläggas och uttvecklas. Jag
förestår derföre, att Compagnie-Chef, om han dertill
anledning finner, ma hos Landöhöfdinge-Embetet i orten
göra framställning emot karls antagande till Kronans
tjenst, men att denna framställning ej mä föranleda
karlens öwllkorliga casierande, om han wid antagan-
det warit försedd med fullgiltiga Preste, och Läkare-
betyg, utan ma komma att bero pä förbemälte auc-
toritets pröfning och afgörande, med lemnad rättighet
för Rotehällarne, att deruti i wederbörlig ordning söka
den ändring, hwarkill de kunna sig befogade anse.
4:0 Att den, wid sistlidne höst med Båtsmans-
Compagnierna pä Gottland hällne General-mönstring,
till Rotehällarne gjorde framställning, det de, emot er-
läggande as det för äret derä gällande Markegängs-
wärde, skulle befrias frän Bätsmans förseende med
de för desi utredning och utrustning till tjenstgöring
erforderliga persedlar, mätte, dä den wid ofwannamnde
tillfälle icke af Rotehällarne antogs, warda till dem
förnyad, emedan deras wägran att den antaga dels
härledde sig af okunnighet om de flerfalldiga och öm-
sesidiga förmoner, som häraf uppkomma, dels ocksä af
fruktan, att handla emot hemmawarande Rote-intres-
senterS äsigt af saken, med hwilka de icke, dä frägan
genast skulle afgörande beswaras, egt tillfälle att uti
detta amne samtala och öfverlägga.
318 Den 17 Februari.
Jag anhälle^ flutligen, att detta memorial matte
warda till wederbörligt Utskott remitterade.
Stockholm den 17 Febr. 1834»
6. ^4. Lolmoäin.
Härmed förenade sig kor Isakson fran Gott»
land, och Memorialet remitterades sedan till Stats-
samt Allmänna BeswärS- och Oeconomie-Utskottet.
2:o Cn widsträckt och allmän erfarenhet har lärt
osi, att det icke alltid ensamt är skattebidragens mängd
och belopp, utan äfwen sättet, pä hwilket desie utgä
och skola utgöras, som göra dem tryckande och swara;
och ofta är detta sednare alternativ sa öfwerwägande,
att den skattdragande, för att derifrän friköpa sig,
mangen gang skulle wilja liqvidera de fran desi hem¬
man utgående räntepersedlar till wida högre pris, an
deras allmänna och gängbara wärde. I denna ställ¬
ning och belägenhet befinna sig wanligtwis innehaf-
warne af hemman, hwilkas räntor äro anflagne ät
indelningöhasware. Da alla andra fa wid uppbörds-
stämmorne, ester ett förut bestämdt pris, med pen¬
ningar pa en gang liqvidera sine räntepersedlar, mäste
deremot indelningsgiswaren, da ej alla persedlar kunna
eller fä pä en gäng erläggas, för aflefwereringen af
desia persedlar göra mänga, flera mils langa foror,
fä att transportkostnaden ofta dubbelt öfwerstiger sjelf,
wa räntepersedlarnes wärde. Men ej nog härmed;
Den 17 Februari. Z19
antelkgen framkommen till lefwereringsstä^t, ar han
underkastad casiationcr, sa »väl i afseende pä persed.
larnes qvantitativa, som qvalitativa beskaffenhet och
dermed förenade »vcxarioner af alla stag. För akt i
möjligaste matto undgå desia, mäste räntegifwaren
alltid wara beredd pä att aflemna sina persedlar ef¬
ter sä kallad god wigt och godt mål, en nog mäng.
tpdig benämning, samt ari ofta med penningar, efter
en nog godtycklig beräkningsgrund, ersätta de aflem-
nade persedlar! a§, osta blott föregifna, bristande full-
goda beskaffenhet.
Sadan är IndclningSgifwarenö ställning i all-
mänhet, och att tyngden af desi skattebidrag derige¬
nom gansta betydligt ökas, om ej fördubblas, är lätt
infedt; och det är pä grund häraf, som indelnings-
gisware pä Gottland uppdragit mig, att wid detta
tillfälle härom göra framställning samt ä deras
wägnar yrka, att de ifrän ett sä tryckande dem ä.
liggande onus warda befriade, samt dem tillätaö, att,
i likhet med innehafware af alla andra hemman och
lägenheter, fä deras räntepersedlar med penningar li-
gvidera, efter det för hwarje är fastställda marke,
gängöpris, stödjande detta deras yrkande pä efterföl¬
jande twenne hufwudsakliga, i rättwisa och billighet
grundade omständigheter; att neml. först och främst
alla inom samma lefnadöyrke och uti samma läge
»varande medlemmar qf samhället böra lika beskattas,
icke en tunga godtyckligt päläggas den ena, hwari-
frän den andra befrias, och sä twertom; samt för
det andra, att dä Kongl. Maj:t och Kronan ät in.
delningöhafware öfwerlätit och förlänat desi rätt till
320
Den 17 Februari.
hemmansräntorne, denna öfwerlätelse icke kunnat el.
ler bör kunna at indelningStagaren inrymma rättig,
heten till en annan och mera utsträckt liqvidations-
grund af de öfwerlätna räntorna, än den Kongl.
Majit och Kronan sig sjelf förbehållit; emedan, i
motsatt fall, indelningshafwaren, såsom förläningS.
tagare, skulle anses tillgodonjuta och i werkligheten
tillgodonjuter sin förläning med större och widsträck-
tare rättigheter och förmäner, än hwarmed sjelfwa
egaren till de förlänte räntorne, neml. Kongl. Majit
och Krsnan, förklarat stg nöjd och beläten.
Jag anhäller wördsammast, att, till denna frä-
gas widare handläggning, detta Memorial mätte
warda till wederbörligt Utskott remitteradt.
Stockholm den 17 Febr. 1831.
6. Xolmockin.
Motionären anmärkte, att han häri icke wkd.
rört den af hemmanen utgäende egentliga Krono.
Tionden, af anledning att frägan derom för närwa.
rande beror pä Kongl. MajitS Nädiga pröfning.
183^88011 frän Gottland biträdde motio.
nen; hwarefter densamma lades pä bordet.
Af Lamuel H.uäer88ou frän östergöthland:
liv Allmänna Lagens stadgande i I3:de Cap.
4:de §. HandelSbalken tilldelar de fattige zidels pro.
cent
Den 17 Februari. 321
rent af summa tillgäng, oansedt om skulderne öfwer,
stiga Sterbhusets tillgångar ester den döda. Mitt
uppsåt är ej att förnärma den fattiges rätt, uti de
delar der rättwisan rader, men denna Lagens mening
tyckeö, efter min tanka, wara motbjudande. Jag
känner detta förhållande till hela sitt innehall ganska
wäl, emedan jag, efter min enkla förmåga, pä min
hemort warit anlitad såsom utredningsman i flerfal-
diga sterbhus, och da har ej fällan inträffat, att en
afliden man, som i lifstiden tyckts warit bland de
»välmående; men hwad händer »vid timadt dödsfall,
da utredning i huset skall föregå, har skulderna gatt
i nära grad med tillgangarne;wäl händer att inför-
dringar i huset finnas, men beror af mannens inne-
hafde betydliga förmynderffap. Da tyckes, efter min
tanka, wara orätttvist, att den efterlefwande makan
och barnen har mindre behållning, att fig emellan
fördela, än hwad pa de fattigas anlett utgatt; af
detta skäl är mitt påstående, att de fattigas z.dels
procent bör hädanefter, i likhet med Chartä-Sigillata-
afgiftcn, endast efter summa behållning beräknas
och utgå.
Jag anhäller, att detta Memorial matte till »ve¬
derbörligt Utskott remitteras. Stockholm den 17
Febr. 1834.
Lamuel Anckersson»
Riksdagsfullmäktig fran Lysings
och Dahls Härader af Öster-
göthlands Län.
21
322 Den 17 Februari.
Förenas af Larl Oadrielsson, Riksdagsfullmäk¬
tig frän Östergöthland.
Ladeö pa bordet.
2:o De flerfalldiga ämnen och motioner, som
mahanda i wart stand inkomma, rörande Bränwinö-
bränningö-rättigheten och dermed förenade skatter,
torde tillfyllestgöra, att ej mina enfaldige tankar wörö
af nöden deruti inblandas; men, i grund af mine
hemmawarande CommittenterS till mig afsakna upp¬
drag, ar min Riksdagsmannapligt, att till hederwär-
da Ståndet yttra säwäl mina egna, som hemmawa-
vandes tankesätt »ti detta nog brydsamma amne:
i:o Att Vränwinsbränuings-rättigheten a landet, sä
»vidt ej mitzwäxt.är inträffar, matte aret omkring
fortfara, eller åtminstone utwidgas till 8 mänader pä
aret, nemligen frän den 1 October till den 1 Junk;
ly frihetrn under höstmänaderne ar för landtmannen
högst angelägen, i anseende till boskaps och öfrige
kreaturs gödning. Att inskränka BränwinöbranningS-
rättigheten, i tanka att dermed uppjaga Bränwknet
till omättligt pris, för att i sadant afseende förekom¬
ma den ryswärda fyllerilasten, ar, efter min tanka,
ett dubbelt wärre; ty den olyckliga menniskan, som
luxen och liderligheten fatt öswerhopa, gör ej afseende
pä om kannan kostar 2 Rdr eller 36 st., men kan
sä mycket förr, uti den dyra riden, försätta bade sig,
maka och barn i en mera brådstörtad uselhet och fat¬
tigdom; ty i den dyra tiden har ej denna usla och
olyckliga warelsen råd till att i sitt hus ega en enda
Den 17 Februari. 3)Z
sup, men dä tillfälle för honom öppnas pa »agon
krog, eller annat dylikt ställe, tanker han ersatta den¬
na brist, utan att pä minsta sätt tänka pä sina hem-
mawarandes uselhet, och som dä mera asmand med
Bränwinet, sä wäl hemma som i grannskapet, werkar
denna spiritus dubbelt förr och blifwer genast ett ros för
Krono-äklagarens anspråk, hwaraf följer, att böterne
derföre skola antingen i godo eller executive af hans
och hans hustrus gemensamma tillgångar ersättas. Det
kan klart upplysas, att tvid wära underdomstolar ha»
uti en dyr BränwinStid flere personer blifwit tillta¬
lade för den fördömlig» fylleri-lasten, än dä priserna
pä Bränwinet warit laga; och för det andra wägae
jag pasta, att de smärre pannor, som hittills pa
landsbygden warit mest till antalet brukliga, mätte
hädanefter pä lika grunder fä begagnas; ty i mot¬
satt fall beröfwas den mindre förmögne landtmannerr
all sin rättighet, och posietzionater deremot winna ett
fördubblad inkomst; ty en mindre bemedlad landtman,
mähända egare af ett fjerdedels hemman, eller en åt¬
tondedel och derunder, kan ej möjligen fä begagna
större panna, än hwad fastighetswärdet tilläter. Äf-
wen ar mitt påstående, att skatten för BränwknS-
tillwerkningen mä hädanefter som hittills, endast utgL
efter fastighetswärdet och pannerymden, som ej tak
den ringaste förhöjning a de smärre pannornas antal,
isynnerhet mellan 16 och 30 kannors rymd, och att
uppgiften pä kanne-antalet af tillwerkningen matte
helt och hållet hädanefter upphöra, säsom utan ända-
mäl och ogrundad tillkommen. Och för det tredje
wore efter min ranka ändamälsenligt, om Rikets
Högloft. Ständer, till förekommande af lurendrägeri
Z24 Den -17 Februari.
och försnillning i afgifterna, täcktes föreslå en stadglch
form af säwäl pannan, som bröst och hatt, i synncr.
het bland de större, som bestämdt föreskreswo hwad
hattenö rymd, emot kannetalct af pannan med bröst,
finge uppgå, sedan erforderligt kokrum a de sistnämde
more afräknadt, med ett lämpligt stadgadt vite a den
Kopparslagaremästare eller desi Lärlingar, som wäga.
de, efter den tid, som af Rikets Högloft. Ständer
more utsatt, sammansätta eller förfärdiga Bränwins-
branningörcdskap af annan form eller beskaffenhet, än
den Rikets Högloft. Ständer föreslagit. Härigenom
tror jag, att de hittills förkonstlade modellernc af
Bränwinöbrännings-redskapen skulle till en betydlig
del minskas och mähända lyckligtwis alldeles före.
tommas. För det fjerde, anser jag inskränkning af
Brämvins.tillwerkningen under gynnande skördar mera
skadlig an nyttig, isynnerhet bland landets mindre
förmögne jordbrukare, ty under en tilläten tid af
endast nägra mänader, medtages för det mesta den
bättre spanmälen, som, i anseende till den lofiiga ti-
dens korthet, likwäl kan lemna ett större qvantum
Bränwin än den sämre sädessorten; men är tillwerk-
ningen loflig alla tider pä äret, har alltid den oeco-
»viniska och om sitt hus omtänksamma landtmannen
eller jordbrukaren, ätminstone i min hemort, den fasta
föresats, att till sä kalladt gröp eller Vränwins-
amnen afsätta den till bröd odugliga sädén, eller
hwad man kallar estertagssäd, som likwäl, med till¬
sats af potates, producerar en mättlig qvantitet
Bränwin, som ester sparsam huöhällning kan räcka
till en sup eller högst twä pä dagen till den idoge
arbetaren, mähända hos de fleste ej sträcker sig längre
Den 17 Februari.
325
än under den bradaste skördetiden, mycket mindre
erhålla något rus deraf. Det är onekligt, att
Bränwinet ar en rot till fylleri-lasten, men har fin.
nas nog flere spirituösa saker, som aro i dubbelt matt
wärre. Jag har lärt kanna personer, som för nä-
gra branwinsruö blifwil tilltalade och derföre under-
gatt Lagarnes näpst, hwaraf följt, akt de i denna upp.
ägande operation afsagt sig allt bruk af Bränwin,
men härmed har ej desi hus blifwit förmeradt, ej
heller blifwer, sa länge utländska drycker införskrif.
was, och i synnerhet Rumm, som till en sä betydlig
mängd utsprides i landöorrerne..
Denna tärande och mera rusgifwande lux-artikel
borde ej finnas i wart land, ty derigenom kan den
afsagde Bränwinssuparcn fa ett lika behändigt r-us,
om ej wärre och i anseende till desi fördubblade dyr-
het mot Bränwinet, i störee hast förstöra bade sin
jemte maka och barns timliga walfärd.
Jag förmodar, mine hederwärda Stakdsbröber
icke pä något sätt monverka denna motion, och an.
haller wördsamt, att detta mitt Memorial blifwer till
wederbörligt Utskott remitteradt,.
Stockholm ben 17 Febr. 1834.
Lamuel Luwler88on,
Riksdagsfullmäktig fran Lysings
och Dahls Härader af Öster¬
göthlands Län.
Äfwen detta Memorial kades pä bordet.
326 Den 17 FeLruark.
Af ckokan kscol» kutkei-A och ?er Hindrika
LÖN skan Norrbotten, samt ^ucker8 Kormarlc, I.
1^» "VViielund och OIo5 ^il88on fran Westerbotten:
Jnnewänarne i Norr och Westerbottens Län aro,
genom de pä hwarannan följde arliga mitzwäxter, för.
satte i den nöd och det elände, att deras beklaganSwärda
ställning wäckt deltagande ej blott frän Staten utan
Sfwen af allmänna wälgörenheten, som ädelmodigt
kommit detta i nöd försänkta lands innewänare till
Hjelp. Dä detza äro de olycklkgaste af alla inom ri.
ket, och således, framför alla andra, i behof af
lindring i deras utskylder, helst de i allmänhet för
iden erhällna undsättningen häfta för betydlig skuld
till Staten, wäga wi wördsamt auhalla, att den lin.
öring i bewillningens utgörande, som efter i:sta och
2:dra Art. hlifwit tillagd de i i66:te §. af Bewill.
mngsstadgan uppräknade orter, äfwen matte till nästa
Riksdag fä tillgodokomma allmogen i Norr. och We.
sterbottens Län, och är tillika wär begäran, att detta
Memorial remitteras till behörigt Utskott.
äok. dac. kulberg, ker klinck rckeL8on
frän Norrbotten.
H,nck. Vioi-Msrk, -k. I,. 'Wilckunck, 0Io5 Ol88on
fran Westerbotten.
Remitterades till Bewillnings-Utssottet,
Den 17 Februari. 327
Af ckok. ff. kntlzorg:
I ben tvid flere Riksdagar behandlade frägan
om Bergöhandteringens upphjclpande i Norrbotten,
hade Rikets Ständer tvid sista Riksdag, såsom deras
underdåniga ffrifwelse till Kongl. Maj:t, af d. 17
Mars 1830, innehaller, bland annat beflutkt: "att
alla de, som inom det af Rikets Ständer i 4:de pune.
ten af deras underdåniga ffrifwelse i detta ämne,
den 15 Juni 1818, för en Bergslags inrättande i
Norrbotten utsatte dkstrict, sedan berörde ar anlagt
och idka Stångjerns- och Mannufactnr»Smide, af-
wensom de, hwilka under loppet af 30 ar derefter
»verkställa anläggningar derstädes af dylika Bruk, alla
grundade pa inom orten tillgängliga malmtillgångar,
maga fran erläggande af Hammarffattsjcrn under 30
högst 50 ar, beräknade fran den tid, fom uti utfärdade
privilegier för byggnadens fullbordan och tillwerknin-
garnes början föreffrifwes, wara befriade". Denna
Rikets Ständers hemställan äsyftade, att meddela
ett skäligt understöd för BergShandteringen i denna
ort, utan någon egentlig uppoffring af Staten; men
först och främst lag ett misitag i uttrycket "Manufac-
tursmide", enär, för sädant Smide, Hammarskatt icke
eger rum, utan hade Rikets Ständer troligen derwid
menat "Ämnes. Smide", och för det andra war det
hrvarken ändamålsenligt eller billigt, att det äsyftade
understödet endast skulle meddelas ät de werk, som wörö
eller blefwo under den utsatta tiden anlagde inom
en mindre del af Norrbotten, innefattande hnfwud.
sakligen det sa kallade Göljens Bolags-Bruks-Di-
strict, särdeles som det är I8t8 ifrägasatte första.
328 Den 17 Februari.
get em en Bergslags-inrattning i detta Distrikt, och
i allmänhet inom Norrbottens Län, ester ffedda un.
dersökningar redan ansettS, såsom icke för närwarande
lämpligt eller werkställbart, böra förfalla. Af före.
nämnde stäk lärer ock Rikets Ständers ifrägawa.
rande framställning bliswit af Kongl. Bergö-Colle.
gium afstyrkt och icke heller bliswit af Kongl. Maj:t
bifallen. Da likwäl hwad Rikets Ständer med den.
na framställning äsyftat, synes förtjena uppmärksam¬
het, enär densamma gifwer en lämplig utsträckning,
får jag ur sadan åsigt förestå, att Rikets Ständer
ma hoö Kongl. Maj:t hemställa, "att, i likhet med
hwad redan för Tackjerns-tillwerkningen i denna ort,
i följd af Kongl. Special-Resolutionen för nya Berg.
werkö inrättande i Norrländcrne och Lappmarken af
den 9 Augusti 1673 ätnjuteö, och ända till ar 1803
äfwen gällt för Stångjerns- och Änmes-Smiden der-
städes, 20 ä 30 frihetS-ar, som efter omständigheterne
jemwäl kunna ända till 50 ar tillökas, ma, att räkna
fran det werten kommit i gäng, ätnjutaS för de
Stångjerns- och Lmneö-Smiden, som efter är 1818
bliswit privilegierade, eller intill är 1860 privilegie¬
ras inom Norrbottens Län, grundade pä Tackjern
inom detta Län, af derwarande malmer tillwerkadt.
Stockholm den 9 Febr. 1834.
stoll st, kullrerA,
frän Norrbottens Län.
Remitterades till Stats-Utffottet.
Den 17 Februari. 329
Lrio 8v3nb6rF fran Westernorrlands Län ingas
följande Motioner:
1:0 Wi kanna alla och inse nödwändigheten af
sawäl allmänna som enskildt» bemödanden att härn.
ma det öfwerhandtagande Bränwinesupandet, som
likt en pcstsjukdom angripit war nation. Ända se¬
dan ar 1709 har det warit föremålet för farväl Re»
geringens, sorn Ständcrnes omsorger, att med tjen.
liga band belägga farväl förbrukningen, som tillwerk.
ningen af denna giftdryck. Manga förslag hafwa
för detta ändamål blifwit gjorda, hwarjehanda matt
och steg blifwit widtagna, utan att man likwäl uppnatt
det asyftade andamalet, hwilket bewisar, att hwarje
djupt inrotadt ondt är swart att hjelpa, eller ock witt.
nar om de widtagne åtgärdernas ofullkomlighet och
lamhet tvid deras werkställande; och flutelkgen öfwer-
tygar det derom, att enskilt» egennyttiga intretzens
ihärdighet motarbetat alla kraftiga metzurer, som Fä¬
derneslandet med hög röst pakallat, hwarigenom wi
fatt en ny bekräftelse pa den smärtande sanningen,
"att hwarje allmänt gagneligt ändamål ständigt rö-
ner ett härdnackadt motstånd af enskild kallt beräknad
egennytta; som alltid är färdig, att för den egna win-
sten uppoffra och sälja Fäderneslandets wäl.. Hoö ost
sjelswa ligger förmagan, att befria ost frän en Lands-
pläga, som gjort ost sa owärdige namnen af de kraft¬
fulle och sparsamme Göthernas och Swearnas ättlin.
gar. Latom ost underlätta sawäl Regeringens som
den enskilt» patriotismens pa detta ändamål rkg-
tade förslag, och söka bringa dem till ett önskligt
resultat.
ZZO Den 17 Februari.
Det förslag, jag gar att underlägga Hederwärda
StändetS granskning, lofwar wäl ej sä widt omfat¬
tande wcrkningar, som ett sa wigtigt föremål och
Statens kraf sa lange päkallat; men om hwar öck¬
en är lifwad af samma uppriktiga önskan för det
allmänna, sa kunna wi hoppas, att wara samman,
lagde krafter i förening med en redlig wilja och sann
fosterlandskärlek, skall medföra den utgång, hwarje
uppriktig wan af Fäderneslandet mäste önska.
Jag förestår neml., att dä Kongl. Maj:t inä-
der behagat förbjuda huöbehofsbränningen, Kongl.
Maj:t jemwäl täcktes stadga förbud emot all införsel
af Bränwin till provincerna och deras städer, samt
att, om ej Hederwärda Ständer bifaller detta förslag
i betz allmänna omfattning, ett flkkt förbud mot sä
wäl in- som utlansk införsel mätte åtminstone för
Wester-Norrland warda bewiljadt. Nödwändigheten
af ett stikt förbud hafwa wi, i flere är af mistwäxt
Hemsökte, Norrlänningar lärt ost att inse. Ehuru
Regeringen, för att genom alla utwägar befordra till¬
gäng pä lifsmedel och förekomma spanmälenö anwän,
dande till mindre ädla och nyttiga andamäl, genom
förbud sökt minska Bränwinötillwerkningen, har dock
detta endast medfört den motsatta werkan, att den
enskilt» handelsspekulationen, som ej känner nägon an-
nan ädlare eller högre driffjäder för sine handlingar
an winsten, härigenom fäkt ett önskadt tillfälle att för¬
månligare ockra pä allmänhetens bekostnad. Oaktadt
Bränwinstillwerkningens inställande, hafwa wi aldrig
sett landet sä öfwerswämmadt med Bränwin, som de
rider dä de utfärdade Bränwmeförbuden affekt mot-
»
Den 17 Februari. 331
fatta förhållanden. Häraf finna wi, att sa länge
enskilta cgennyttiga afsigter ej af egen bättre öfwer,
tygelse lära subordinera fig under allmänna och högre
intretzen, wk, sa mycket ffe kan, böra genom tjenlig»
utwägar inskränka den enskilta winnkngslyftnadens
allmänt ffadliga werksamhet. Da wi af samma he¬
liga pligt äro uppmanade till werksamhet för Fäder¬
neslandets bästa, wägar jag tillförse mig med det hop.
pet, att denna fräga af mine hederwärda medbröder war¬
der med en allmännare benägenhet omfattad, hwarjemte
jag anhäller om Förslagets remitterande till behörigt
Utffottt. Stockholm den 17 Febr. 1834.
Hr. 8vaul)6rA,
fran Wester-Norrlands Län.
Ifils Mänsson förenade fig desto heldre med
8vsnb>6i^s motion, som han hade sig bekant, att ut,
landfft Bränwin till högst betydligt belopp blifwit till
Riket infördt.
Samtelige RiksdagSfullmägtkge fran Wester-
Norrlands Län, Austers Martensson frän Jemtland
och flere andre instämde jemwäl i motionen.
2:o Det allmänt och öppet uttalade mitznöjet
öfwer de förmaner i afseende pä löne - wilkoren, som
det Högwördige Preste-Ständet framför andra Sta-
tens tjenstemän åtnjuta, och tillika den lindring, hwar-
med det i afseende pä StatSbördorne framför andra
medborgare warit hugnat, har haft sä mänga skäl
för sig, att wi med all anledning hoppas, att af
Högwördige Ständer sörekommas med förslag om
ZZ2 Den 17 Februari..
förändring t det oformliga förhållande, som eger rum,,
i afseende pä desi lönewilkor och löningssätt, och det
förhatliga i dest upphörd. Genom det förslag jag
gar att framställa, har jag blott för afsigt, att göra
en högst obetydlig och lindrig inskränkning i deras
förmäner; dock önskar jag, att jag härigenom gäfwe
anledning till wigtigare och för det allmänna mera
djupt ingripande följder. Jag förestår nerus,, att ett
stadgande mätte utfärdas, hwarigenom Prestebohls-
innehafware och arrendatorer äladeö sjelfwa answara
de kostnader, som föranledas af osta inträffande Hu¬
se. Odlings-och ByggnadS-syner derä, samt andre sä-
dane oeconomiska förrättningar. Dä skyldigheten
att till och med bygga och underhälla sine boställen
aligger andra Voställsinnchafware, tyckes det wara en
högst billig fordran, att Prestebohlsknnehafwarne wid-
kännaS den i jemförelse dermed högst lindriga kostna¬
den af Huse- och Odlingö-syner. Skalen kill detta
pästäende stödja sig pä den naturliga billigheten, att
hwar och en bör »vidkännas omkostnaderne för den
egendom, han till sitt eget bästa fär begagna. Endast
i denna billighet torde wi ock fä söka grunden dertill,
att denna skyldighet är andre boftalls-innehafware
älagd. Till och med inträffar den markwärdiga om¬
ständigheten, att Pastorerne i Skäne aro skyldige
att sine Prcstegärdar sjelfwe bygga och underhålla.
Huru stola wi da förklara möjligheten till denna
mot alla rättsbegrepp stridande frihet för Prestebohls-
innehafware, örn icke genom en i äldre tider tillwal.
lad sörmouörätt och deraf att andre tjenstemän min¬
dre skickligt än Presterstapet sörslätt att tillkämpa sig
Den 17 Febi »ari.
333
sörmäner. Desiutom synas PrastebohlS-innehaswarne,
i anseende till sina större löne-inkomster, till denna
skyldighet mera wupne an andre.
Att flere af mine medbroder gilla och understödja
min mening, wagar jag hoppas, samt att fragan
warder pa behörigt sätt behandlad, utbeder jag mig.
Stockholm den 17 Febr. 1834.
Ln. 8vnnl)6i'A,
Riksdagsfullmäktig fran Wester-
Norrlands Län.
Härmed förenade sig .san LenAt88on och Olok
Oalilbei-A fran Westcr-Norrland, samt Itaie l/oi'8-
8oil fran Gefleborgs Län, m. fl.
Och 3lo Ehuru fragan om lindring i de onera,
som äligga Posthemman, redan sörewarit wid 2'.ne
föregående Riksdagar, wagar jag dock göra ännu ett
försök att utwcrka en lättnad i Postsörarnes tryckan.
de beswär, dertill uppmanad, fäwäl af min pligt så¬
som Rikedagsfullmägtig, som ock af mina Ccmmit-
tenterS genom denna börda tillskyndade lidande, samt
deras egen enhälligt yttrade önskan. Hederwärda
Medbröder! Jag tillförser mig med edert bistånd för
genomdriswandek af en staga, hwarigcnom wi kunna
aswälta en sten fran den börda, som för hwarje dag
wäxer pa den arma landtmannens dignande skuldra.
I behjerten säkert, såsom jag, den sanningen, att wa-
ra Ståndsbröders tillstånd fordrar, att wi, efter för-
maga, förena wära krafter till deras werksamma bi-
ZZ4 Den 17 Februari.
ständ. Jag uppträder här »verkande för mina lands¬
mäns fördelar; genom sin medwerkan skall ock manga
af eder befrämja sine Committenters bästa.
Utom det att postföringen, sedan man samwets.
grant beräknat desi förluster och fördelar, enligt en
af mig till Hedrrwärda Ständer sista Riksdag in-
lemnad specifik uppgift, tillskyndar Postbonde» en är-
lig förlust af 180 Rdr, göra mänga andra Med
Postsöringen förknippade swärighcter, hwilka aldrig
i penningewärde kunna uträknas och bedömas, denna
skyldighet till den mest kännbara och ruinerande. Ett
posthemman blir genom den »vanskötsel, hwari det,
såsom en af postskjutsen nödwändig följd, iräkar, till
fin beskaffenhet försämradt och förlorar fikt »värde^
Den servitut, som genom postföringsskyldigheten är
med hemmanet förenad, nedsätter i allmänna öfwer-
tygelsen desi wärde, sä att ett flikt hemman, om jor¬
dens beskaffenhet än är den fördelaktigaste, för sitt
iräkade misicredit betalas med en lumpen penning.
Posthemmans-innehafwaren fär således först »vidkän¬
nas en stor förlust genom besittningen af en egen¬
dom, hwars »värde nedsättes och förringas genom ett
derwid förenadt onus, som dcsiutom tillfogar honom
mangen annan oberäknelig skada. Norrlands härda
elimat, backiga och ojemna »vägar, samt Posthemma¬
nens aflägsenhet frän hwarandra, göra postskjutsen
till en förstörelse för folk och hästar. Att om »vin-
trarne, i den skarpaste köld, sta i § timme, under
afwaktan pa postens expedierande, samt derwid ej
wara skyddade af annat tak än Gudö bläa himmel,
förstör innan kort den raskaste häst, och undergrafwek
Den 17 Februari. 33Z
den lika dåligt härbergerade skjutsbondens helsa. Ett
förspildt menniskolif kan ej af något ersättas. En
förlorad hast mäste för Posthcmmans.innehafwaren
blifwa en smartande förlust, som, lagd till hans hem¬
mans nedsatta warde, gör hans belägenhet i alla af-
frenden beklaganewärd. Jemför man de ringa för¬
maner, som äro Posthemmans-innehafwaren bewilja-
de, med de förluster, för hwilka han ständigt äfwen-
tyrar och de swärigheter, som han mäste widkännas,
torde de sednare förefalla hwar och en för mycket öf-
werwägande, att han ej annat kan än erkänna nöd-
wändigheten af kraftiga åtgärder för Postförarnes
understöd. Jag föreslär således:
i:o Att skjutslegan för Post-Bönder mätte hö-
jas till hwad som för Gästgifweriskjutsen är bewil-
jadt, samt att de tillika mätte erhälla full lega för
det till skjutsen erforderliga äkdon, helst postskjutsen
i alla afseende» är bäde afwentyrstgare och beswär-
ligare.
2:0 Att stallrum och hus till herberge för
den skjutsande mätte wid Post.Contoren prästeras, i
likhet med hwad för de skjutöskyldige wid Gästgifwa-
regärdarne äro att tillgå.
3:0 Art pa ställen, der längre skjutshäst, t. ex.
af 3 mil, inträffa, ett posthemman till skjutsombyte
mätte inrättas, emedan i anseende till den skyndsam,
het hwarmed posten färdas, wägarnes sä ofta inträf¬
fande swara beskaffenhet, bristande föreskrifter för
Poftiljoners förhållande, posthästarne för mycket lem-
nade ät detzas godtyckliga behandling, och afalla detza
ZZ6 Den 17 Februari.
orsaker ständigt löpa i fara, att pä ett enda skjuts-
häll ohjelpligen förstöras.
4:0 Att Postsörarne qvartalswis matte erhålla
stn skjutslega utbetald, hwilken aflöning kunde till
Postförare pä tjenligt salt aflemnas, pä det att Post-
förwaltarne mätte undgä bcswäret att för detta an-
dama! företaga en särskild resa, och postförare» matte
befrias frän den härigenom uppkommande nya skyl¬
digheten att pä denna onödiga färd bekosta hans
fortkomst.
Att flere af Ständet biträda min mening, wä-
gar jag hoppas, och anhäller derjemte om sräganS
grundlagöenliga behandling.
Stockholm den 17 Febr. 1834.
Lr. Svanberg
frän Wester-NorrlandS Län.
Och blefwo Memorialen, efter fieres begäran,
lagde pä bordet.
Upplästes ett sä lydande Anförande:
Enligt Kongl. Östver-Post-DirektörS-EmbetetS
Kungörelse af den 24 Januari 1832, har wäl post-
förarne i Riket erhållit någon påökning i skjutS-aflö-
ningen, nemligen 8 st. för enkel och 10 st. för dubbel,
och för öfwerskjutande 8 mils postföring i hwarje
mecka
Den 17 Februari. ZZf
»vecka 16 si. milen. Men likwäk, i anseende till ben
vfwerdrifna tunga och beflvär som postföringen arföl,
jer, ar en sak, som för hwarje öga ligger i den kla.
raste dag, och af »vederbörande icke bör lemnäs obe.
märkt; ty hwar finnes nagra inom Fäderneslandet
mera betungade hemman än de, som blifwit anslag,
ne till postförseln och, hwad jag tror, i flere arhun-
draken denna skyldighet innehaft, således icke nu torde
wara för bittida att pa något sätt mildra — icke
nog att ganska osta under nattens mörker och smör
»väderlek sta redo ät brådskan och mindre barmhertige
Postiljoner — för att utsläppa folk och kreatur —
icke nog att fortskaffa de »vanliga poster, som komma
pa witz dag — men helt annorlunda och ty tvärr
mera btswärligt med de sa kallade Utrikes-posterne.
Huru det förhåller sig i Rikets öfrige Län wet jag
icke »visit, men liktväl har jag hört af nägra mina
Ståndsbröder, att de ock hastva sin tunga till mer
och mindre grad. Och hwad jag med »vitzhet wet, sa
är mellan Stockholms och Gritzlehamns Kongl. Post.
kontor blott ett mantal pa hwarje ställe anslaget till
förelen, som skjutsar 5 resor i hwarje »vecka största
delen af äret. Detzutom extra poster sa fort de kom.
ma. 2:ne af de förra komma ganska obestämdt; det
beror pa wäder och wind, angående forslandet öfwer
Älandshas, som gör, att man höst. och wintertiden
får wänta 2 ö Z wecker, sedan kan komma Z a 4
pä dygnet. Med ett ord, de skola hafwa solk och
hästar i beredskap hela äret igenom för utrikes Po.
sternas vbestämda ankomst. Widare, enligt Kongl.
Östver-Post-Direktörs-EmbetetS Kungörelse af den 9
22
ZZ8 Dea 17 Februari.
Mars 1824, skola de ankommande lisa bref och
mässor medfölja ordinarie Posten. Och ester Post.
förwaltare» kiincksteäts, wid Norrtelje Kontor, lem.
nade skriftliga betyg, sä medfölja derifrån, 2tne da.
gar i »veckan, den ena gängen il och den andra 16
stycken lösa wässer, som ssola aflemnas pä witza
ställen till åtskilligt Correspondentrr pä wägen till
Gritzlehamn. När nu detze bliswa lagda pä kärra
eller städa till circa 6, 7, 8 » 10 punds wigt eller
något Lcröfwer, sä blir åkdonet till det mesta upp»
syldt, sedan ordinarie wäskan läggcs ofwanpä och en
matta att bewara henne för wära; dernäst Postisjonen
och dest matpåse, samt en dräng skall medfölja till
hästens återhämtning. Detta är nu ordentligt latz
för 2:ne häftar, men likwal stall fortssaffas med en
häst och ändä intet fä begagna den i beställnings,
brcfwet utsatte körningstid; att ett kreatur med sä
stort latz och sträng körning snart förstöres och icke
länge bestar, ar en oundwiklig följd. Detta är witzt
gansta kännbart för de fleste postförare; ty derige.
nom förlorar deras hemman sitt wärde, wid händelse
as försäljning. Derföre är mig, som Representant,
uppdraget, att wid detta Riksmöte anhälla om lin-
dring i detzaS bördor; o» tror jag mig icke »vidlyfti¬
gare böra bestriswa en sak, som i sig sjelf är sä ta.
lande och af hwarje medlem kan »vitsordas. Icke
Heller kan jag med min inskränkta synpunkt bestämma
det för samhället och Staten bast nyttiga sättet;
Lock will jag »vördsamt nämna Letz önskan, som är,
att för det
i:sta helt och hållet bliswa frän postföringen be.
friade. Deremot de afsade sig alla i Kongl. Förord-
Dea 17 Feöruari. Zzcj
ringell af den 19 Augusti 1801 i Näber förundra
förmoner, hwilka, ehuru manga till antalet, likwäl
af mindre wigt. Rotefriheten är det enda, hwarpä
warde kan något sättas; dock erlägges derföre i ar¬
tig afgift 4 Rdr 24 H. B:eo. Att denna postföring
kunde öfwertagas pä gästgifwaregärdarne, wore efter
min tanka lämpligast»
2:dra. Men om detta afstäs, sa önstadeS at^
minstone att postförarne bliswa frikände fran de ut¬
rikes 2:ne posterne, som, efter hwad förr nämndt är/
komma sä obestämdt. Likaledes all extra posts och
löswästors förande, och det i stöd af Kongl. Majus
Nådiga Bref till Dest Canzli-Collegium, af den 28
Augusti 168Z, och litte §. i Kongl. Förklaringen
den 17 Mars 1685. Dcsta aldrkga handlingar in¬
nehålla, att ingen, eho han är, stall Utan Kongl.
Majus eller dest Canzlk-Collegii befallning Postbön-
derne beswära med extra ordinarie ridande och löpan¬
de uti bress och budsbeställningar; tp stulle någon
hafwa sä angeläget ärende, som extra post wärdk
wore, sä skulle den sticka exprest och bruka gästgifware-
stjukShästar, pä det att ordinarie posten icke stulle
lida nägor hinder. Särstilte nädkga stadganden för¬
ändra wäl desta punkter pä bestå sednare tider, ishiw
nerhet hwad jag wet, är förr äberopade Kongl. Post-
Directions Embets-Kungörelse af är 1824, som inne-
häller akt alla lösa bref och wästor stola följa mcv
allmänna Brefposten, utan betalning för Posthuset/
dock, för emottagande och aflemnade till egarens bud
samt pä wista ställen a wägen, stola corresponSenrer
ester öfwerenskommelse betala» I följd deraA nD
340 Den 17 Februari.
posten gär frän Norrtelje, eller bredwid belägnL
Knutby postgård, till Gritzlehamn, da följa, som förr
nämndt är, en dag 11 st., den 2:dra 16 stycken wa¬
skor, af desie lemnäs blott 2:ne pä wägen till Swan-
berga, alla de öfriga förås hela aret för intet. Der-
före har större delen Ständspersoner förskaffat sig
sädane wäskor, sa att nästan omöjligt är fa rum ät
dem ester en häst, och desiaL antal ökas ärligen.
Billigt tyckes wara, att den ändring wore af nöden
päkallad, att Corrrspondentcrne sjelfwe fonskaffade
sina wäskor, eller och särskildt accordcrade med post-
förarne om lämplig belöning för deras forslande, i
proportion efter wägenS längd. Med fä ord, obe-
räknadt löswäskorne, sä behöfweS ett mantal i tillök-
ning pä hwarje postgärd blifwer nödigt till skjutsens
bestridande.
Z:dje. Af allt detta som nämndt ar, fä tordk
hwar och en finna, att ändring i postförarneö nuwa-
rande wilker och bördor är af högsta nöden päkallad;
men om, emot förmodan, sädant icke kan tillätas,
nemligen att blifwa befriade, sä will jag ödmjukt ä
deras wägnar anhälla, att skjutslega» mätte widare
förhöjas, till 20 si. milen, helft som de icke hafwa
ntt päräkna nägra wäntningspettmngar, och icke fä
Nägot betalt för sine till postsörseln erforderliga äk-
don, som icke, ehuru nygjorde, länge cga beständ, i
anseende kill flere hundrade mils körning om äret ,
bäde i wackert och swärt wäglag. Nägre kunna möta
mig med det swaret: Detta ar förmyckct begärdt.
Men lämpligt wore att postporto derefter blefwe pä-
okadt, sä att Postwerket genom min sökta förhöjning
Den 17 Februari. 341
k skjutSaflöningen icke led minffning. Jag wägar till
fluk wördfamt nämna, huruwida postförare böra wara
mer än dubbelt beswärade med sadan answaröfull
skjutsning pä sine hemman, än andra skjutSskyldige
hemman af lika beskaffenhet, om icke bättre , och lik.
wäl utgöra en del circa 4 » 5 skjutsningar om äret,
oberäknad! Kungs- och Kronoskjuts. Anhälles wörd-
samt om remitz till wederbörligt lltskott.
Stockholm den 14 Febr. 1834.
1. ?eter kansson,
Riksdagsman för Sju- Ly. och
Närdinghundra Härader, samt
Frötuna och Länna Skeppslag
af Stockholms Län.
ksr kink eiksson frän Norrbotten, Ankers
ivensson frän Halland, ^Vilsson och köns löns¬
son frän Christianstads Län, I-ars Hansson frän
Götheborgs och VohuS Län, Ankers vilsson frän
Malmöhus Län, inkors Martensson och 8von löns¬
son frän Jemtland, samt k^iis driksson frän Gefle¬
borgs Län förenade sig med motionären.
Leik larsson frän Gefleborgs Län war äfwen
af samma tanka, men hemställde om icke förslaget,
att postföringen skulle utgöras med Hållskjuts, kunde
Utur Memgrialet utgå-
Härefter lades Memorialet pä bordet.
Z4L Den 17 Februari.
Zöredrogos och bifölloS:
1:0 ExpeditionS-UtskottetS Betänkande N:o 1,
med hemställan, att upplagan af Bihanget till Ständs-
Protocollen wid nuwarande Riksdag, mätte bestäm¬
mas till 1200 Exemplar; och
2W Samma Utskotts Betänkande N:o 2, om
gfsattands af 40 Exemplar af Bihanget till Stånds-
Protocollen wid denna Riksdag för prenumerations
anteckning, samt om sätter för beräkningen och erlag,
gander af prenumerations-afgiften.
Föredrsgos och kades pa bordel:
1:0 Baneo-Utffottets Memorial N:o 1, angå¬
ende revision öfwer Läne-Contoirens i Götheborg och
Malmö förwaltning och räkenffaper ar 1833; och
2w Stats - Utffottets Betänkande, i anled¬
ning af wäckt fraga om förminskning i RikSdagS-
kostnaderne»
Genom ankomne Protocollsutdrag underrättades
Ständer:
1w Ätt Högloft. Ridderffaper och Adeln, den is
t denna manad, bifallit den sedan sista Riksdag hwilande,
föreftagnq nya redaktion af irsta puncten i 59:de §«
MkSdags-Hrdningen, tillika med den i sammanhang
tzepWd HMande, föreslagna förändrade redaktion af
D«» 17 Februari. Z4L
Tryckfrihets-Förordnkngens 2:dra §:s 4:be moment;
samt de» 7 i denna manad remitterat:
till Stats-Utskottet:
Herr kosonklaäg. Lornlisrä, Motioner:
att Riksgälds-Contorers räkenskaper mäblifwaun»
derkastade Kammar.Rattens granssning; och
att fullständige Tabeller öfwer Rikets utgifter, un.
der sarskilte hufwudföremäl, för aren 1778—1787,
samt 1804—1807, ma genom Statö-UtskottetS för.
sorg upprättas; och
till Banco-Utskottet
Herr kogonbl-xls» Lornliarä, Motioner,
Att Bankens och dest DiscontwerkS räkenffapee mä
bliswa underkastade Kammar-Rattens granskning; och
angående nagra föreslagna stadganden, i afseende
pä Ordningen för Banco-Discontwerket och de för
samma Werk hittills gällande reglementariske före.
skrifter.
2:o Att Högwördkge Preste-Standek, ben 10
i denna manad,
beflutit, att främmande åhörare fa , under n«.
warande Riksdag, hemsta Preste-Skändets öfwer,
läggningar;
bifallit Stats-Utskottets Memorial, den 6 dennes,
att, utom den i Riksdagsordningen bestämda per-
344 Den 17 Februari.
sonak, fä antaga en Secreterare för RikSgäldswerketS
ärender, en Kamrerare samt en Canzlist; och
Remitterat:
till Stars-Utskottet:
a) Preste-StänbetS ProtocollLutdrag af den 21
Januari, om Riködagökostnadernes minskning, dock
med undantag af tredje punkten, angående Protokol-
lernae tryckning;
K) Rikets Ständers Revisorers arén 1830 och
1832 afgifne Berättelser om tverkställd granskning
af Statöwerket samt andre af Allmänna medel
bestående Fonders tillstånd, styrelse och förwaltning;
af Riksgäldskontoret, det derunder lydande Gene-
ral-Atzistance.Contor, samt Götha Canal-Bolags och
Malmö f. d. Discontwerk; samt
af de under Kongl. Maj:tö och Rikets Commerce-
Collegium ställde fonder och medel;
e) Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifwelse till Ri-
ketS Ständer, om eftergift af ett Dana-arf till för-
man för Pitea stad;
Proposition, angående lindring i wilkoren för
begagnandet af det utaf Rikets Ständer till ater-
uppbyggande af staden Borås anflagne Lane-un-
kerstad;
Den 17 Februari. 345
D:o, angående afskrifning af en i Saltpeter»
fondens räkenskaper balancerad summa, utgiswen sä-
som län till Carl Gustafs stads Gewäre-factori;
D:o, angående Generals och Amirals-pensioners
uppförande pä Allmänna Indragningöstaten;
D:o, om ytterligare Statsanslag för Armeens
Pensions-Catza, om dispositioner af Aecordöreglerings.
anslaget och om beläningsrätt ä AccordS.FondenS
Obligationer;
D:o, angående förökadt anslag för anläggande
af en wartenledning till Carlskrona;
D:o, angående afskrifning af någre StatSwer»
fets fordringar hos Hospitalsfonden och Veneriska
Curhusen i Södermanlands samt Götheborgs och
Bohus Län; och
D:o, angående afskrifning af Upsala AcademkeS
återstående skuld till Riksgälds-Contorer;
till Banco.Utskottet
Kongs. Maj:ts Nådiga Skrifwelse, angående
Bankens öppnande till utwexling af Silfwer; och
Rikets Ständers Revisorers arén itzzo och
1832 afgifne Berättelser, angående werkställd gransk,
ning af Bancowerket;
till Bewillnings-Utskottet
Kongl. Majtts Nådiga Skrifwelse, angående
grunderne för Bränwinebränningen;
346 Den 17 Februark.
D:o, rörande beskattning af Tullqwarnar same
Walk- och Stampwerk, samt frihet till Tullqwarnars
anläggning a Staders område.
D:o, angående KurhuS-afgiftenS fortfarande; och
Prosten Doetor Ullströms motion, om förhöjd
skatt pä Bränwins-tillwerkningen, samt strängare upp.
sigt och kontroll pä Krogwäsendet; samt
till Allmänna Beswärs- och Oeconom».
Utskottet:
Kongl. Maj:tS Nådiga Skrifwelse, angående
BatsmanehälletS jemnare fördelning Städerne emel.
lan; och
Fält.Prosten Ljursten8 motion, om afskaffande
af alla Krogar och Wärdshus pä landet; samt
Z:o att Wällofl. Borgare-Ständet den 10 Fe.
bruari remitterat:
till Lag-Utskottet:
Herr?etrk8 motion, om det nya Criminal.
Lagförslagets öfwerlemnande till Rikets Ständers
granskning;
Herr ^Vijkmans motion, om säwäl Civil, som
Criminal-Lagförslagens öfwerlemnande, wid denna
Riksdag, till Rikets Ständers slutliga pröfning; och
Herr ?etres motion, om nya arbetS-ordmngar
Den 17 Februari. 347
för Konungens Högfte Domstol och Kongl. Swea
Hof-Rätt;
till Banco-Utffottet:
Kongl. Maj:tS Nådiga Skrifwelse, angående
Bankens öppnande till utwexling af Silfwer; sanits
till Stats-Utffottet:
Kongl. Maj:tS Nådiga Proposition, angående
beflattning af Tullqwarnar samt Walk och Stamp»
werk a Städernas områden, samt frihet till Tull»
qwarnars anläggning derstädes; och
Kongl. MajttS Nådiga Skrifwelse, i fråga om
Baismanshallets jemnare fördelning Städerne e°
mellan.
?!enum flöts kl. half till Z eftermiddagen.
lo kckoni
1834 den 2v Februari.
klenuM kl. 10 förmiddagen.
Protokollet för den I7:de i denna monad ju.
sterades.
Ä nyo föredrogs Banko-UtflottetS, den I7:de i
penna monad pa bordet lagde, Memorial N:o i,
348 Den 20 Februari.
om Revisionen öfwer Läne-Contorens i Götheborg och
Malmö förwaltning och räkenffapcr ar 18ZZ; ock
fann Ständer godt, att, wid hwad i detta Memorial
blifwit föreslaget, läta bero.
Hans Iansson frän Elfsborgs Län uppläste ett
sä lydande
Wördsamt Memorial!
Pä sätt Kongl. Maj:tS Nädiga Proposition till
Rikets Ständer den 27 Februarii 182Y, under N:o
5y, innehäller, bewiljades wid siftlidne Riksdag, enligt
43 § i beslutet, det anslag till Elementar.Lärowerken,
som Kongl. Lärowerks-Commireen, i sitt underdäniga
Betänkande den 20 December 1828, föreslagit och
Kongl. Maj:t aslat, för att derefter kunna
bereda upphörandet af den bäde för under»
wisningöwerket och Prcsterskapet i all¬
mänhet sä menliga beräkningen af dubbla
tjenst är. Detta upphörande af en i sig sjelf sä
orimlig beräkningsgrund, har likwäl annu icke intradt.
Olägenheterne deraf wisar sig alltmer, samt hota att
omsider beröfwa Församlingarne erforderligt biträde af
skicklige unge man, som wilja egna tig ät Adjunct»
kallet, emedan, sä länge den dubbla ärsbcräkningen
wid Skolorne samt wid andra Ecclcsiastiksytzlor fort»
far, naturligtwis ingen skicklig man, utan i högsta
nödfall, inträder pä en tjenstwäg, der han, wid hwarje
försök till fortkomst, undanrrängcS af en mängd dubbla
ärsberäknare.
Pen 20 Februari. Z4Y
Med anledning häraf, och med afseende pä För-
samlingarnes rätt, hwilken är lika helig, som Skol-
werketS, anhäller jag att Riksens Ständer matte i
underdånig Skrifwelse till Kongl. Maj:t begära, att
den dubbla arSberäkningen ma genast warda upphäf-
wen och icke widare blifwa någon Embetsman tiller¬
känd; således icke bewiljas de nya Skolor, som i an-
ledning af Kongl. Lärowerks-Commitens förslag blif-
wkt beslutne. Om remisi häraf till wederbörligt Ut¬
skott, anhälleö wördsamligen. Stockholm den 18
Febr. 1834.
Hans Iansson.
LadcS pä Bordet.
Ionsson fran Christianstads Län begärde
ordet och framställde, huruledes det skulle werka till
skadlig tidsförlust för Ståndets Canzlis göromål och
i kostnaden för tryckningen as Protokollerne, om Stan-
det skulle se sig föranlätet, att emottaga sadane mo¬
tioner, som wörö långt widlyftkgare, än som till en
enkel och fullständig framställning of amuel fordrades;
warandeS han af den tanka, att all möstig förkort-
ning derutinnan borde ega rum, och äberopade han,
hurusom lMs Insulin fran Stockholms Län, förra
oloni-dagen ingifwit en motion pa mänga ark, hwil-
ken, med bibehållande endast as hwad till saken cgentlk-
gen hörde, lämpligen kunde sä förkortas, att den icke
kommc att upptaga mera än ett halft ark.
Nils Insulin förklarade, att da någon wisi längd
för motioner icke wore i Grundlagen föreffrifwen och
ZZO
Den 20 Februari.
der ej heller pä Stander ankomme att sädanr bestaMl-
ma, han icke kunde medgifwa någon förkortning af
den motion, hwarpä Iönsson äsyktat. För öf¬
rigt begärde Insulin, att Grundlagen, sä widt den
i denna del kunde tjena l?er Iönsson till upplysning,
mätte uppläsas.
I anledning häraf tillkännagaf ker Iönsson,
att han emot Insulins bestridande, icke kunde yrka
Len isragaställde förkortningen as äberopabe motionen,
utan blott önskade, att för framtiden all onödig wid-
lyftigher mätte undwikas.
1,.11'S Larsson frän Elfsborgs Län uppläste föl¬
jande Memorial:
Da ibland alla af de manga wigtiga angelä¬
genheter, som utgöra föremal för wär omsorg för Lan¬
ders och folkers bästa, uppfinnandet och inrättandet
as anstalter, som för wart pä resurcer och tillgängar
sä utblottade Fädernesland a ena sidan more en bor-
gen mot hungersnöd och brädstörtande förlägenhet wid
inträffande och mindre ymniga skördar, och ä andra
sidan, att hos folket upplifwa Len nog lange flum-
rade, men hufwudsakliga omtanka, att egen besparing
i rättan tid är säkraste räddningsmedlet och enda wä¬
gen till förkofran, borde bliswa ett bland de angenä¬
maste föremal för wäre bemödanden; torde det tillä-
ras mig att fästa Hederwärda Medbröders uppmärk¬
samhet L ro, wrtzerlkger» icke bland de minsta orsaker,
Den 2v Februari. SS1
som knwerkat pä wart Lands allmänt Lfwerklagade
förlägenhet.
Ehuru man mäste medgifwa, att den liflighet i
handel och industri, som under krigen uppbringat
warupriö och fastighetsköp till de päsöljande arén,
under lugnare förhållande», sig icke hembärande in¬
köpspris , hwarigcnom ceffioner hos Ståndspersoner
och stiildsättning hos Allmogen, öfwer allt wisade
felslagna speculationer i fortfarande öfverflöd af pen¬
ningar och wässland; är det likwäl ostridigt att ur¬
aktlåten besparing af spanmäls.förräd frän de ymni¬
gare arén, wid 4826 ars misiwäxt werkade märkba¬
rast pä folkets nedfall fran wälmåga, uti en werklig
förlägenhet. Allmänna skuldsättningen ökades genast,
medelst Statens understöd af Creditiv-medlen med
4,000,000 Rdr Banco, hwaraf mesta delen gick till
utlänningen; och manne man icke skulle kunna tro,
att ännu större belopp medtogs af den enskilta för¬
mögenheten. Wid derefter begäkwad med rikare skörd
återföll genast priset. Man mäste, för att kunna
betala en tunna, erhällen till knapp lifsbergning i
nödenö tid, (oberäknadt resor och uppoffringar), sälja
fyra; ock ändä med trög afsättning för contant,
utan oftast genom waru-utbyte hoS Köpmannen.
Skulden kunde säledeS med ymnigare skördar icke
liqvideras, utan qwarstär ännu till en betydlig del
med frätande sär, till folkets undergäng och Statens
förlust; men under det sjelfwa lifsuppehälle! äter-
wunnit sin förra fullkomlighet, förglömde man genast
att af det framfarna stuta iillslnödwändigheten, att,
af egen omtanka bespara nägotsförräd, till wärn mor
352 Den 20 Februari.
det kommande, hwilket snart fick eftcrtryckligen förfaras
genom påföljande 1830 ars mitzwäxt, da landet, isynner-
hetmängden afdenmindrebemedladeallmogen,hundrade-
fällt wärre fördjupad i skuldsättning, lika utblottad pa
bergning som förra misiwäxtäret, war utom all egen
förmåga till bergning. Statens mellankomst blef säle-
des a nyo af nöden. Af denna undsättning, som bi-
sträcktes direkte i penningar, gick wäl en del rik ut¬
länningen, men resten ett gynnande premium at den
förmögnare pa den fattiga arbetarens undergång. Ja!
Den brydsamma belägenhet och förswunna utsigt för
jordbrukets station, ära, bestånd, ännu mindre önskad
förkofran, som besia orsaker, i förening med de wid
skattejorden fästade odrägliga bördor och utlagor, al-
stråt i oeconomiskt afseende, äro allt för wäl kända,
att här behöfwa omröras. Jag will härmed endast
egna uppmärksamheten at de räddningsmedel, som kun¬
na gifwaS och sörwaras uti Folkets egen förmåga,
nemligen omtanken att bespara något af det nödwän-
digaste.
Da wi nu har gifwen erfarenhet, att Statens
bidrag, först i nödens stund, intet annat är än ett
län; ett lika nedgående fran wälmåga, som all annan
skuldsättning, samt art hwar-e förlust wid återbetal¬
ningen blir en i sin nion ökad tyngd pa det hela; da wi
alwen har mer än tillräcklig kunskap och erfarenhet,
att alla, pä allmänhetens bekostnad, sammanförda
medel, men i synnerhet spanmalssörrad, som sta un¬
der allmänna bestyr merändels har samma öde, som
Babels offer, d. w. s. förtäreö af förwaltnmgen; rä¬
da
Den 20 Februari. 353
dä wi widare i sammanhang härmed jemwäl gran-
ska det af Herr Kammar-Rädet uppgifna
förslag till DistricttMagaziner, pä grund hwarafKongs.
Maj:t i Näder anbefallt Desi Befallningshafwande
i hwarje Län, hälla undersökning, till utrönande af
lämpligaste sättet för werkställigheten; sa uppkommer
i sjclfwa werket nästan enahanda olägenhet, som med
Statens allmänna Magazins-Inrättningar, blott den
skillnad, att inrättningen blefwe mera sönderstyckad,
att en mängd nya magazknsbyggnader skulle uppresas
i Landet, hwilka, samida det blef allmänt, uppginge
till nära 1,000,000 Rdr Banko, hwartill Staten
skulle bidraga, samt widare, att intet mindre an 2361
Mnnicipal-Directioner, nemligen en i hwarje Socken,
skulle underhällas och lönas; sa igenkänneö ingalun.
da heller uti detta förslag hwad som egentligen
borde äsyftaö, nemligen betryggande för nägot bättre,
som mäste ha sin tillwarelse och borgen uti folkets
egen omtanka, att kostnadsfritt bespara frän ymniga
äröskördar, för att icke med hela sin wälfärd och
lifsbergning bero af andra tillfälligheter i nöd och
misiwäxt.
Fullt öfwertygad, att hwarje medlem bland He«
derwärda Bröder, sä wäl som respective Medftänden
deruti bestämt förenas, att sakraste medlet till oeco-
nomisk förkofran ligger uti hwarje individs sa wäl
som samhälletö egen flit, besparing och omtanka; men
lika öfwertygad, att nägon allmän och waraktkg ät.
gärd aldrig befordras eller aftadkommrs, derest icke
de lagstiftande makterne omsorgsfullt dels betryggar
23
354 Den 20 Februari.
grunderna och Inrättningen med laglig helgd, samt
detzutom med bidrag gör första ordnandet bade lätt
och werkställbart.
Det är i anledning häraf, som jag wägar an¬
hålla:
i:o Att hoöfogade förslag kill stnldighet att
hälla ett ständigt spanmals.lager i Landet, till ett
wärn mot inträffande mitzwäxt, matte, med de modi.
fieationer, fom kan anses nödiga, under allmän Oeco-
nomie-Lag antagas och sanctioncras.
2:0 Att pä det lager, som blifwcr bestämdt,
Staten tvid första upplaget en gang för alla biträ-
der med 1 till 2 Rdr V:eo pä hwarje tunna säd,
hwilka medel ej äterbetalas, under wilkor, att orten
ar lagligen förbunden hälla det förestrifna lagret,
samt att efter mitzwcxtär nytt lager wid först infal¬
lande ymnigare störd i stadgad ordning owilkorligen
stall inventeras.
Z:o Att nägra ytterligare understöd genom Stats¬
bidrag för mihwaxt ej böra anlitas, säwida ej nägon
utomordentlig händelse stulle inträffa.
Om rcmist härä bcgärcs till »vederbörligt Utstött,
med anhällan, att uppmärksamhet fästes wid äm¬
nets wigt.
l-. I-ar880»
frän Elfsborgs Län.
Den 20 Februari. 355
Derjemte inlemnade I^-n-8 l^ai-gson det t Me¬
morialet åberopade förslag till inrättande af ensikilte
spanmälssörräd i landet, samt ett Utlåtande af Krono-
fngden Lo, ger öfwer Herr Kammar-Rader Welins
förslag kill anläggning af Distrikt- eller Sockne-Ma-
gaziner; och lades alla desia handlingar pä bordet.
Efter föregången anmälan, mbelcdsagades, pä
manligt satt, Hof-Canzlern m. m. Herr Friherre von
8okul26nlieim, som, pä Kongl. Maj:tö Nädiga be-
fällning, till Ständer öfwerlemnade 9 st. Kongl.
MajttS Nädiga ffrifwelser och propositioner med till-
hörande Protocollsukdrag; och sedan Talmannen, med
förklarande att desamma skulle winna behörig hand¬
läggning, betygat Ståndets wördnad och rillgifwenhct
för Kongl. Majtt, blcf Herr Friherren och Hof-Canj-
lern utbeledsagad.
Derefter upplästes de Ständet nu meddclta
Kongs. Maj:tS Nädiga Skrifwelscr och Propositioner,
nemligen:
1:0 Angäende af Rikets Stander i underdä»
nighet tillstyrkt inställelse af ali ny indelning till or-
dinarie Knccktehäll af oroterad jord.
2!o Om Roteringsjemnkningcn wid Westerbot¬
tens Regemente.
3:0 Om Indelningöjemnknkngcn i Blekinge.
356 Den 20 Februari.
4:0 Om fortfarande anflag till Ull-DiSeont-
fondens förstärkning samt Ullculturens befrämjande i
Riket.
5:o Angående förlängning i ytterligare tio ar,
af de för en PantLäneinrättning i husrvudstaden be»
wiljade förmoner.
6:0 Rörande rotefrthet för Capellaneboställen
samt ersättning eller »vederlag ät de Capellaner,
hwilkas boställen än »vidare komma att i rotcringen
qwarstä; äfvensom rörande befrielse fran öf»ver-rote.
ring för åtskilligt hemman i Jönköpings och Krono,
bergs Län, och, k sammanhang dermed, om vacanee.
afgift för ordinarie rotering underkastad jord, som
icke presterar rotering in natura.
7:o Om controllerne för belöningen i Banken
af Tackjern pä Stockholms Wäg; och
8:0 Angående utmyntningsgrunderne för till-
»verkning af Koppar skiljemynt och Ducater.
Zllla detza kades pä bordet; hwaremot Kongs.
Maj:tS öfwen aflätne Nädiga Skrifwelse, i anled.
ning af Prcste-Ständets underdäniga anhällan om
roteringsbefrielse för alla med ordinarie rotering be-
fwärade CapellanS.boställen, utan afwaktan af nådig
fastställelse af roteringStverken, eller hinder af twister
rörande roteringsflr-ttningar, blef, säsom icke fordran-
de nägon åtgärd, lagd till handlingarne.
Den 20 Februari. 35/
8ven Heurlin frän Kronobergs Län ingas
följande:
1:0 Wördsamt Memorial!
Bland de indireeta beskattningar, som mest be¬
tunga Swensta Allmogen, är ostridigt den skyldig-
het, som 26 Cap. 2 §. Byggnkngabalken förestrifwer,
eller skyldigheten för Socknemän att bygga och bättra
Kyrkoherdarnes boställen. Lagen stadgar witzerligen,
att Kyrkoherden stall halla husen wid magt med egen
kostnad, och Socknemäns skyldighet da först widtaga,
när alder och bruk gjort husen förfallne, men hwar
man wet huru med detta stadgande förfares. Jag
talar ej här om Skane, som är lyckligen befriadt
fran denna högst beswärliga skyldighet, men om hela
det öfriga Swerige, der snart sagdt hwarje Sockne-
stammo.Protocoll bär wittne om de tusende behof af
förbättringar, som erfordras för widmagthällande af
wara Kyrkoherdars hus. Stadgandet om Kyrkoher¬
dens skyldighet akt halla husen wid magt, har rakat
i den glömsta, sa att nu mera hwarje bristfällighet,
äfwen den minsta, stall af Socknemännen botas och
bättras. Det är wcrklkgen hög tid att detta mist-
bruk afhjelpes. En Kyrkoherde är, genom sina in-
komiker, i allmänhet en sa wal lönt Embetsman, att
han utan swarighet sjelf bör kunna widmagthalla alla
sina boställebyggnader, och detta sa mycket heldre, som
Comministrarne, ehuru ojemnsörligt mindre aflönte,
kjelfwe mäste bekosta sina hus och hittills wal utkom-
mit med en dylik skyldighet.
Jag förestår derföre, att, med ändring af stad.
gander i ofwannämnde §, hadanesttr Kyrkoherdarns
258 Den 20 Februari.
sjelfwe ma, i likhet med Comministrarne, answara
för alla boställöhuscns underhållande och öswcrlem-
»ande till deras efterträdare i lagligt ständ, utan wi¬
dare biträde dertill frän Sockncmännens sida.
Om remisi till wedcrbörligt Utskott af denna
motion fär jag ödmjukast anhälla.
Stockholm den 17 Febr. 18Z4.
8, Heurlin i Bräthult,
Riksdagsman för Allbo, Norrwidinge
och KinnewaldS Härader.
2:o Wördsamt Memorial!
Sedan erfarenheten wisak, att gakdenärer, för
att undgå utmätning af lösegendom, sä allmänt be¬
gagna den list, att med nägon tredje person uppgöra
en chimeriqne skriftlig afhandling, hwarigenom gälde-
närs tillgänaar, deraf han dock förbehällcr sig nytt-
jande-rakt, och hwilka följaktligen i hans wärd för-
blifwa, till en sadan person, under sken af köp öfwcr-
läteS, att, ehuru gäldenär sitter i fullt bo, nägon ut-
mätning dcrä för domfäste fordringar likwäl icke kan
werkställas, utan alt fordringSegare i deras rätt uppe-
hällas och deras oftast bkifwa helt och hället förlusti¬
ge, helst, dä i anledning häraf, rattegäng uppstär,
den skenbara afhandlingcn, dcrä den betingade köpe¬
skillingen manligen är qvitterad, tillika är försedd med
wittneö intyg af twenne män, hwilka om afhandlin-
genS bedrägliga beskaffenhet och ändamäl aro okunni¬
ge, och i följd deraf densammas rigtighct med wittneö.
cd bestyrka; sä har jag ansett mig i sä fatta omstän¬
Den 20 Februari. 359
digheter böra hos Hederwärda Ståndet och Respective
Medstanden »vördsammast anhälla om kraftigt »ned-
»verkande tili detta i alla afseenden förderfliga bedrä¬
geris afskaffande. Ehuru jag tror mig böra at we-
derbörligt Utskott, dir jag anhaller att denna motion
ma remitteras, öfwerlcmna att föreflä de medel,
hwarigenom illistigheten kan förekommas, har jag lik-
»väl härmed »velat hemställa: att da lösegendom i
gäldenärs bo finnes, eller hoö honom är att tillgå,
densamma ma, utan afseende af hwad slagS Köpe-
ashandling eller Contract dcro»n som helst företes,
genast »värderas och utmätas, samt, derest anspråk
pä eganderätt af någon annan göres, egendomen dä
matte sättas i taka händer, intill desi sä »väl köpare
son» säljare, eller bada contrahcnrerne, oaktadt annan
bevisning, inför Domstol med liflig ed betygat, att
nägot bedrägeri eller list för afhandlingen icke ligger
till grund, utan att den, som för slikt uppgiftvitS,
till den ifrägakomne egendomen är »verklig egare.
Stockholm den 17 Febr. 1834.
8. Heurlin i Bråthult,
Riksdagsman för Allbo, Kinnetvalds
och Norrvidinge Härader.
Häruti instämde Oman kona88on frän nämn¬
de Län.
Och 3:0 Wördsamt Memorial!
I anledning af Kongl. Maj:rs Nådiga Propo¬
sition, rörande inskränkning as Vränrvinekilltverknin-
gen inom Riket, anser jag »nig böra framställa sol*
sande anmärkningar:
ZtzO ^ Dm 20 Februari.
Att BränwinStillwerkningm i hög grad bidra,
gil till Ladugårds och VostapöstötselnS förkofran och
Dermed förenade odlings-anläggningar, är en sanning,
som ej kan »vederläggas genom tomma declamationcr;
erfarenhetens wittneebörd och klara facta stä icke att
jäfwa. Lika onekligt är det, att åkerbrukets fram.
stridande alltid, åtminstone i tiders längd, mäste rätta
sig efter det tillstånd af förbättring eller försämring,
Kwark ängö- eller ladugärdöstötseln befinna sig. Detta
torde redan wara mer än nog, för akt i allmänhet
ibewisa, huru oumbärlig Bränwinsbränningen numera
ör för den Swensta Landtmannen, isynnerhet uti de
sydkigare provinserna. Der ser man, huru den magra
-orden allt mer och mer blifwit odlad och förbättrad,
sa att de flesta hemman i den ort, hwars represen-
tant jag är, i dest närwarande stick, snart sagdt lem-
«ar dubbel afkastning emot förr. Söker man efter
Den egentliga orsaken till denna ökade afkastning, stall
man finna den uti Bränwinstillwerknkngen, hwarige.
nom ett »väsendtligt näringsmedel beredes för bosta-
pen, hwars mängd och godhet naturligttvis ökes i
samma förhållande, som tillgängen pä tjenliga födo¬
ämnen underlättas. Utom ladugärd kunna inga, ät-
rninstone gansta fä, gödningsämnen tillwägabringas i
landsorterna, och utan gödning kan ingen äker göras
frnktbar. Skulle nu Branwknötillwerkningen upp.
höra, klef den oundwikliga följden deraf för Krono¬
bergs Län, att minst fyra tunnland aker pä hwarje
helt hemman mäste läggas i ödeömäl, i brist af er-
forderlig» gödningsämnen, som nu winnås genom
Len större ladugärd, som grundar sig pä Brämvins.
tillwcrkniugcn.
Den 20 Februari. 361
Man klagar mycket, och wisierligen icke uran
skäl, öfwer fyllerilastens tilltagande i landsorterna
och det sedeförderf Bränwinetö omättlig» njutning
förorsakar; men man har orätt, om man bedömmec
höjden af detta förderf i landöorterne, efter den stand-
punkt, hwarpa de lägre folk-clasierne i hufwudftaden
befinna sig i detta afseende. Landöorterne lemna en-
dast en swag återspegling af hufwudstadens seder, sä
wäl hos högre som lägre. Bränwincts fördyrande
torde utan twifwel wara ett medel mot desi misibruk;
men i samma ögonblick detsamma i betydlig män för¬
dyras, mäste man äfwen sörja derföre, att utländska
spirituosa, såsom Cognac, Arrac och Romm, hwilka
onekligen äro lika skadliga för sedligheten, som det
inhemska Bränwinet, blifwa sä swart atkomlige, att
de icke uttränga Bränwinet, för att i desi ställe ut-
öswa samma menliga inflytande. Det blifwer der-
före nödwändkgt, att desia alldeles öfwerflödiga spkrk-
tuosa beläggas med sä hög Tull, att de icke kunna
blifwa tillgänglige för den stora masian af folket,
utan endast begagnas af dem, som anses berättigade
att tillfredsställa sina finliga njutningar genom andra
länders produkter. Väde det allmänna och det en¬
skilt» skulle winna härpä.
Med anledning häraf, och dä inskränkning as
BränwinStillwcrklilngs sä allwarligcn päkallaL, och jag
äfwen för min del dertill will mcdwcrka, wägar -ag
förestå, det alla sä kallade pistorista werk eller konst,
bränneriet mätte helt och hållet förbjudas, och inga
pannor med större rymd än <)0 kannor fä begagnas;
att pannerymden för öfrigt lämpas efter hemmans-
662
Den 20 Februari.
wärdet, som hittills; att tiden inskränkeS till 6 må¬
nader och den tid om äret, som Kongl. Maj:t före¬
slagit; att tillwerknkngenö-afgisten för kanvctalet all»
deles upphörer, emedan densamma aldrig kan kon¬
trolleras, och den öfriga skatten för pannerpmden hä¬
danefter förblifwer gällande, särdeles som den mindre
wäl lottade jordegaren har redan nog af de gamla
tryckande utskylderna, utan alt betungas af nya till»
skapade.
Destutom önskar jag, att kraftiga matt och steg
matte iakttagas till förekommande af alla lönnkrogar
och smygminuteringar af Bränwin, och att den, som
med öfwerträdelse häruti blifwer förwunnen, i stallet
för böter mä undergå lämpligt kroppsstraff.
Om remitz till behörigt Utskott anhäller jag bd»
mjukast.Stockholm den 19 Febr. 1834.
8. Ilaurlin i Bråthult,
Riksdagsman för Allbo, Narrwidinge
och Kinnewalds Härader.
Dcsta trcnne Mcmorialer ladcs pa bordet.
Af Mig ?6i-ssou frän Örebro §an inlemnades
följande Memorial:
Ibland de tyngder, hwilka Jordbrukaren åtföl¬
jer, är, ibland annat, rustningens underhallande ett
ibland de högst kännbaraste.
Den 20 Februari. Z63
Jag förbigår likwäl att omnämna de mängsall»
diga omständigheter, som dcrwid aro förenade, och in.
ffränker mig endast tili den omständighet, att de för
wanffött Nummerhäst jemte wärdölös skoning, der¬
före stadgade böter, äro ester min tanka allt för dry-
ga emot förseelsen. Böterna för det förra är 20 Rdr
och för det sednare 10 Rdr allt Banko. Ofta hän¬
der, att Rusthållaren för dessa, mahanda blifvande
anmärkte fel, torde wara oskyldig, dels derigenom
att hästen af inwärteS oförmärkt» äkommor icke kan
hallas wid högt hull, och hwad skoningen angar, sä
kan ett sädant fel ofta genom en anlitad smed upp.
komma. Utom dessa förhallanden kan äfwen den om-
ständighet sig insmyga, att en ung kitslig Underoffi¬
cer, som af Rusthållaren mähända icke kunnat för¬
nöjas, hwarsöre han med tillgörelse för att wisa hög¬
sta nit i sitt kall understöder de orsaker, som kunna
föranleda till felets anmärkning.
Att dessa förseelser, för hwilka jag nu höjt min
stämma, mä utan gräns kunna lemnäs, är ingalunda
min mening, utan endast mildring i de förut stadgade
böter, hwilka till hälften emot de omnamde förseelser
torde wara tillräcklige och nog känbara, dä en sadan
obehaglig påhelsning inträffar hoS en fattig Rusthål¬
lare. Uppmanad af mine Committenter, akt fram¬
ställa deras önskan, som äfwen åtföljer min egen öf-
wertygelse, torde jag fä äran päkalla Hederwärda Stån¬
dets uppmärksamhet till hwad jag i ett och annat af¬
seende här anfört; anhällandes jag att fä detta till
264 Den 20 Februavl.
»vederbörligt Utstött remitteradt. Stockholm den 17
Febr. 1834.
Uils lersson,
fran Örebro Län.
Detta Memorial, hwaruti Larg olsson, vanis!
Danielsson, vriö Olsson och Vriö Dansson frän
Örebro Län samt lofve Mänsson fran Malmöhus
Län instämde, blef till Allmänna Beswärs- ochOreo-
nomie-Utstottet remitteradt.
^.Ntlei-s Missou fran Malmöhus Län ingas
efterstående fyra Memorial, nemligen:
1:o Den tryckande börda, som genom taxerin-
garne till bcwikningen hardast drabbar Embetömän
och Jordbrukare, hwilkas inkomst eller förmögenhet lät-
rast bedömmes, blifwer, som jag hoppas, ett wigtkgt
föremal för Bewillningö-UtstottetS öfwerwägande, jem-
förelsewis med de asgifter, som af Städernas inne-
wanare i berörde afseende utgöras; men såsom ett
ämne för noggrann förstning och bedömmande, wa-
gar jag framställa min önstan om en annan organi¬
sation af Städernas Taxerings.Comiteer.
Exempel gifwas frän mängfaldige Rikets städer,
att rike Handlande med den »vidsträcktaste rörelse, ej
nppgifwa högre inkomst än 1000 högst 4500 Rdr;
hwarwid Comiteerne merändels lata bero, ehuru syn¬
liga lefnadskestnader mäste uppgå till fem om icke sex-
Den 20 Februari. 365
dubbelt belopp. Sa länge Städernas TaxeringS-Com.
mitecr fa utgöras till hälften af deras eget Borger¬
skap, och Herrar Handlande frikallas, att med upp-
wisande af sine böcker eller Edgång bestyrka sina upp.
gifter, lärxr swärligen ett annat förhållande inträffa;
ty Pröfningö-Commireerna medhinna ej att gransta
alla längder, och anse sig hafwa fullgjort sine äliggan.
den, dä de tagit en allmän öfwersigt om bewillningen
i hwarje Län, sä att den uppgär till påräknade be-
loppet och meddelat beslut öfwer inkomne beswär e-
mot Taperings-Commiteernas åtgärder i särstildte af.
seenden.
Till StändetS bepröfwande fär jag allisa förestå
en sadan ändring af nu gällande BewillningS-Förord-
ning: att TaxeringS-Committ-erne i Städerne hädan-
ester stola besia, till ^:del af Borgerstap och Adelar
af öfrige skattdragande innewänare, efter wal a all.
män Rådstuga, samt att, ware sig pä erinran af en
eller flere af CommiteenS Ledamöter, den skattskrifne
är skyldig, att med ed fulltyga sin uppgift om ärliga
inkomsten, dera de, som hälla bok och räkning, pa an.
fordran äro pligtige att fädana, behöriga afstutade,
inför Commitäen uppwisa. Om remitz till Bewill.
nings-Utstottet, anhäller jag wördsammast.
Stockholm den 17 Februari 1834.
dockers Nilsson
fran Malmöhu- Län.
Detta anförande, hwarmed llolmn ^.nclsi-sson
och ^Ullers L-aosson fran Upsala Län sig förenade,
remitterades till Bewillningö-Utstottet.
366 Den 20 Februari.
2:o Mängfalldiga händelser inträffa, dä Gäl-
denärer, lagsökte hos Konungens Bcfallningshafwande,
förneka sina underskrifter och utfärdandet af uppwiste
förbindelser, hwarigenom sädane ärender, såsom twi-
stkga, förwisas kill Domstolarne, der Gäldenärerne
antingen genom wittnen öfwertygas eller sjclfwa widgä
krafwenö och förbindelsernas rigtighet, och naturligt,
wiö äläggas betalning. Men Galdcnären har emed-
lertid wnnnit sikt ändamål, det nemligen, att uppe.
hälla fordringsegarens rätt, och winner det än widare,
dä 12 si. wadepenningar erläggas emot Härads-Rät«
tens beslut, som derföre ofta pä ett är icke kanbnn»
gas till werkställighet.
Ctt fädant swek och bedrägeri af Gäldenärer
bör, efter min öfwertygelse, med stränghet bestraffas.
4:de Cap. 2 §. Utsökningsbalken qvalifieerar ock den¬
na brottslighet, men hwarken här eller ä andra stäl«
len af Lagen bestämmes det answar, som bör följa.
11 Cap. 2 §. HandelSbalken handlar om Län, ej om
försträckning, och kan säledeö ej tillämpas; icke heller
aro Y Cap. 11 §. och 12 Cap. samma Valk, samt
14 Cap. 8 §. Rättcgängö-Balkcn fullt jemnsörli-
ga, fastän, i brist af tydliga stadganden, stundom
anwäude.
Det är k anledning häraf, jag wägar föreslå
följande tillägg wid 9 Cap. 11 §. HandelSbalken:
"Samma lag ware, der nägon inför Konungens Be-
fallningshafwande eller Domstol, emot sanningen och
rätta förhällandet, förnekar sitt namn ä utgiswet
skuldebref.''
Den 20 Februark. 367
Om remiss till Lag-Utskottet anhälles wördsam-
mast. Stockholm den 44 Febo. 1834.
Anders ^ilsgon
frän Malmöhus Län»
Remitterades till Lag-Utskottet.
3:0 Kongl. Brcswet den 2 November 4786
förklarar Lagstadgandel i ly Cap. 3 §. MistgerningS.
Balken, "att den Waktmästare, Waktkarl eller öfrige
Betjening, hwilken fangarö ward pa något sätt an¬
förtrodd är, som af försummelse eller »vangömmo
slapper fänge lös, skall, jemte tjcnstens förlust, af.
straffas med spö, efter beskaffenheten af försummelsen
och den undkomnes brott". Tillämpningen häraf är
grym, da manga gradationcr förekomma i den wisa-
de försummelsen, och borde ej ega rum, om icke grof
»vårdslöshet eller »vangömmo sig wisat, likasom mig
synes, att de i sednare lider tillsatte Fäng-Ge-
»valdigcr med Landsstats uniform och Länsmäns arf.
wode, under den swaraste tjenstgöring, billigen borde
förskonas fran »vanärande straff, dä ej, som sagdt
är, grof försummelse kan dem tillräknaö. Jag hem-
ställer derföre, om icke Kongl. Förordningen den 41
Iulii 4792, rörande allmogen, ma antagas fason»
gällande äfwen för Waktmästare, Fäng.Getvaldiger m.
fl., och Kongl. Vrcfwet den 2 November 1786 der.
einor till sin »verkan upphöra, eller ock att 49 Cap.
3 §. Mistgernings-Balken oförändrad blifwer gällan¬
de; öswer hwilken motion jag begär rcmist till Lag¬
utskottet. Stockholm den 16 Febr. 4834.
Anders Nilson
frän Malmöhus Län.
LadeS pa bordet.
36^ Den 20 Februari.
Ock 4:0 Genom 46 § i Charta-Sigillatä-Förord-
ningen, aro Domrarnc pä Landet älagdc, att hafwa
till 2tllmänhetene tjenst och utminutera behöfligtftäm-
pladt papper, hwilket de ä LandS.Contoiren reqvirera,
emot redowiöningsskyldighet, som andre Charta.Si-
gillatä.försäljningömän, och under den 27 Marti»
1830 har Kongl. Maj:t i nådig Kungörelse stadgar,
att Domare, sör det i sadant ändamål uttagne stäm¬
plade papper, skola ställa borgen, i likhet med andra
försäljningemän.
Att a ena stället ålägga Domaren, såsom en
Embetspligt, att sälja stämpladt papper, och ä ett an¬
nat förbinda honom att derföre ställa borgen, anser
sag icke wara lämpligt, derföre, 1:0 att Kongl. Stats-
Contoiret genom Kungörelse af den 14 Martti 1832
för redogörelsen föreskrifwit de noggrannaste Conlroller;
2:o att Kongl, förordningen den 29 November 1823,
emot försnillning äfwen i detta fall, innefattar de
swäraste straffbestämmelser; 3:0 att 17 Cap. 8 §
HandelS-Balken, wid yppande Cesiions-twist, mcdgif-
mer förmånsrätt för innestäende uppbörd till Kro-
nan; 4:0 att det är förödmjukande, hardt och obilligt,
att Domaren skall sätta sig i förbindelse hos andre
personer än sine Häradeboer, för anskaffande af en
borgen, utan hwilken han, i förberörde afseende, ej
kan uppfylla sin embetspligt; 5:0 att äfwen exempel
kunna finnas, dä Domaren ej förmak förskaffa sig
dylik borgen, och således förstnämnde föreskrift förlo¬
rar all werkan, liksom den äsyftade fördelen för all¬
mänheten; och 6:0 samt framför allt, att efter hwad
jag
Den 20 Februari gtzy
jag hört och erfarit, fa händelser förefallit, da Sta¬
ten blifwit lidande genom Domares befattning med
Chartä-Sigillatä-uppbörden.
Pa desi» grunder wägar jag begära högtärade
Ståndets förord till den motion jag framställer, att
nemligen, liksom fordom, Domrarne blifwa frkkallade
fran skyldighet, att för en dylik befattning ställa
borgen. Stockholm den 16 Febr. 1834.
^näei'8 Ritari
fran Malmöhus Län.
Sedan Ril8 In8ulin fran Stockholms Län och
lukvs Nän88vu fran Malmöhus Län instämt utk
denna motion, blef densamma till Bewillnkttgs-Ut.
skottets handläggning förwisad.
lulvs Mn886n fran Malmöhus Läck ingas
följande:
i:o Wördsamt Memorial!
En omständighet, som i betydlig Mott fökswarak
alla deras belägenhet, hwilka ! landsorterna hafwck
itttecknade Län i Bankett, är den nödwändkgher, hwark
de, i anseende till aflägsenheten fran hufwttdstaden,
äro försatte, att för afböbdandet af räntorne och in»
betalningarne ä detza Län, derstädes anlita en Com«
mitzionär, hwars pålitlighet och ordentlighet icke alltid
af dem kunna wara kända. Ett mitztag i detta
24
370 Den 20 Februari.
seende kan ofta bereda läntagare» betydliga och oer¬
sättliga förluster, hwilka det ej stätt i hanö magt att
afböja, hwartill annu mäste läggas de kostnader, sorn
genom denna omwag blifwa oundwikliga. Det är i
grund häraf jag wägar förestå, att det hädanefter
ma stä ifrägawarande läntagare öppet, att i närmaste
Landtränteri, eller pä annat anwist ställe i deras ort
och provins, insätta de räntor ock asbetalningar, som
till Banken böra erläggas, sä mycket heldre, som
Banken härigenom ingenting kunde förlora, men län-
tagaren endast winna genom undwikande af omwä-
gar, tidsutdrägt, kostnader och rist.
Om remist får jag ödmjukast anhälla. Stock¬
holm den 12 Febr. 1834.
Ichkvo Mn88c»r
frän Malmöhus Län.
Memorialet remitterades till Banco-Utstottet.
2:o Wördsamt Memorial!
Af alla oformligheter, och snart sagdt orimlighe¬
ter, som utmärka Swensta Jordens bestatkning oll¬
dén olika fördelningen af de onera, sorn ätsölja olika
Hemmans natur, torde knappt nägou förtjena större
uppmärksamhet, än den som frikallar egare eker be-
sittare af Säteri eller Frälsejord frän styldigheten
att deltaga i uppbyggandet och underhällandct af
Tings- och Fangshus. De förra af deste begagnas
af alla, som pä Landet wid Domstolen söka rättwisa;
de sednare äro nödwarrdiga för allas gemensamma
Den 26 Februari. 371
säkerhet. Hwad kan da wara billigare, än ätt de,
som draga fördel af beha allmänna byggnader, äfwen
i sin mon bidraga till deras a nyo uppförande, dä sä
fordras, lika sä wäl som till deras ärliga widmagi-
hällande? Eller kan något rättwisare tänkaS, än att
egare af Krono, och Kronoskattehemman, skall pä sin
bekostnad förskaffa innehafware af Säteri eller Frälse¬
jord, möjligheten att erhälla rättwisä wid Domstolen,
och säkerhet för brottslingars wäldsamheter? Denna
orattwisa blifwer sä mycket större i den provins, bland
hwilkas Representanter jag intager ett rum, som de
fleste rättegängar derstädes MerändelS Nppstä inom de
mängfalldiga Fratsegodsen. Pä desia skäl yrkar jag,
att egare af Säteri och Frälsejord, i afseende pä
byggnad och underhäll af Tings- och Fänghus, mä
tillförbindaö lika skyldigheter med andre jordegare.
Om remksi till behörigt Utskott anhäller jag id<
Mjukast. Stockholm den 19 Febr. 1834.
Pukvs Mn880li
frän Malmöhus Län.
Sedan ^ncler8 HriIi88on, Daniel Danielson,
Drie Dan88vn och Drie OI88ON frän Ärebro Län,
samtlige Riksdagsfullmäktige frän Skäne m. fl. in.
stämt uti Motionen, blef densamma lagd pä bordet.
Lch Z.o Bland de mängfaldiga onerä, soM trycka
SwerigeS Allmoge, är ffjutSningsskylbigheten wisier-
ligen icke den minsta. Billighet och rättwisä fordra
en snar lindring af denna börda; men att i någon
hufwudsaklig mon tillwägabringa en sadan lindring,
Z72 Den 20 Februari.
torde icke för narwarande kunna ste pa annat sakt^
an genom förhöjning i skjutslega,,. Det ar derföre
jag förestår en dylik förhöjning. Men, inna» denna
kan hinna blifwa bewiljad, anser jag mig särskilt pa
det kraftigaste böra yrka en förhöjning af 400 prv'
cent i legan för den sä kallade CabinettS- eller Conti»
nentöposten. De högt talande stalén för denna a-
stade förhöjning aro, dels att hästar, i afwaktan pa
den nämnde postens ankomst, alltid stola wara i be-
redstap, och således pä ankomftdagen icke kunna an»
wändaS till annat ändamål; dels att de hästar, som
forsla denna post, till följd af den brådskande farten,
alltid mäste ansträngas mer an manligt, ofta utöfwer
deras krafter, hwarigcnom deras förmäga till annat
arbete i sä hög grad minstas, att de icke sällan ståt¬
ligen dertill blifwa alldeles oduglige.
Om remitz häraf till behörigt Utstött får jag
wördsammaft anhälla. Stockholm den 17 Februari
1834-
s^ukve lUän580n
fran Malmöhus Län.
Iemwäl detta Memorial kades pä bordet,
Af I^ars 067.eliu8 frän Stora Kopparbergs kätt
aflemnades följande Memorial:
Jemte det jag förenar mig med de Hederwärda
Ledamöter, som yrkat lika arfsrätt uti all qwarlaten-
stap för Son och Dotter, Broder och Syster, man
Dm 20 Februari. 375
och qwinkön, utan afseende a den dödes stand och
hemwist, will jag endast wid tillämpningen af denna,
högst billiga och rättwisa grundsats, wördsamt förestå
den inskränkning: att uti de Frälsemanna och Bonde¬
hus, der den ene af makarne redan är död och arf-
wer efter honom eller henne blifwit efter nu gällande
Lag emellan Barn fördeladt, desse jemwäl ma, efter
enahanda Lag, stifta qwarlätenstapen efter den af för-
aldrarne, som sist aflider. Genom antagandet af ett
sadant stadgande, stulle man undwika det annars in-
träffade missförhållande, att en del af föräldrarnes be-
warade eller hopsparade egendom, komme barnen till
godo uti olika lotter än den andra delen; den före-
flagne Lagförändringen stulle derigenom göras mindre
häftigt genomgripande, och det allmänna tänkesättet,
sä utom som inom Riks-Standen, stulle utan twif-
wcl finnas mera böjdt att dertill lemna bifall, dä
principens införande icke genast räkade i strid med
redan uppgjorde beräkningar och det enstilta interesset
för stunden. Ett owilkorligt upphäfwande af nu
gällande arfsrätt stulle dessutom leda till uppenbar
orättwisa uti missa fall, hwaribland jag endast epem-
pelwis mä anföra den bland Allmogen ej sällan före¬
kommande händelse, att wid arfskifte efter fader eller
moder en af sönerne atagit fig att auswara för boets
da befintlige skulder, under den i gällande Lag grun-
dadé, och derföre icke genom särskild afhandling tryg-
gade förutsättning, att framdeles fa åtnjuta broders-
lolt eller dubbelt emot syster, uti hwad wid samma
arfskifte blifwit den efterlefwande af föräldrar»? till-
voldt, eller för dess behof antaget,
374 Den 20 Februari.
Jag anhäller att detta mitt anförande ma sä
till Utskottet åtfölja de i amner förut, ivgifne mo-
tioner. Stockholm den 17 Febr.. 1834..
I^.ars Oe^elius
fran St.. Kopparbergs Län-.
Detta Memorial bles lagdt tillsammans med de
pä bordet förur hwilande motioner i samma ämne.
Widare upplästes ett sä lydande::
Wördfamt Memorial!.
Som jag har blifwkt anmodad af mina hem^
mawarande, att föredraga i det Hederwarda Bonde-
Ståndet för Krono-brefbäring, deremot saknar en sä-
dan förmon,, hwilken endast är befriadt fran Kungs
Krono- och Hållskjuts, ofta nog händer det, att
Kronobref mäste lika sa hastigt fortskafias, som den
ordinaira posten och tvid enahanda answar; derföre
anhäller jag, att Kronobrefbärarne inom Askins och
Skyllersta Härader mätte fa af Statsmedlen erhålla
någon ersättning derföre, eller ock att flere hemman
dertill blifwa anflagne, Anhällandes om remiH till
Ivederbörligt Utskott.
Stockholm den 17 Febr. 1834.
Lrik Uansson.
Lades pa bordet.
Den 20 Februari.
375
kor Iönsson fran Christianstads Län asgaf
följande skrifteliga Anförande:
I anledning af wäckt fräga om lindring uti
Allmogens onus i afseende pä Kronobrefs forslande,
blef, ester Rikets Ständers sednaste sammanträde,
bcslutadt, att Brefbärare endast wore skyldige twä
gänger hwarje mecka fortskaffa bref; och har Korum,
gens VefallningShaswande L Christianstads Län be.
ordrat Kronofogden i Ingelstads och Jerrestads Hä^
räder, att upprätta ordentlig marche-route, samt der¬
efter förordnat en eller twä inom hwarje Socken, i
mon af dest storlek, att bestrida all Brefbäringen tills
widare, utan att destc brefbäringeskyldige fäkt eller
fä päräkna nägon ersättning för detta onus, hwilket
ej heller för dem medför nägon annan de» ringaste
förmon, ty befrielsen frän KronoskjutSning är i min
ort ingen fördel, emedan sadan skjutsning der nu
Niera högst sällan isrägakommcr.
Wid detta sörhällande, fär jag, ä mine i före.
nämnde fall oskäligt betungade CommittcnterS wag.
nar, wördsamt päkalla uppmärksamhet ä detta ämne,
och föreslä,, att alla de inom hwarje Län, som förut
warit brcfbäringsskyldige, mätte äläggas med en skä¬
ligen jemkad afgift godtgöra den elier dem, hwilka
brefbäringsskyldigheren blifwit älagd, samt att dcsta
mätte fä päräkna godtgörclse för den tid, som re¬
dan förflutit, sedan brefbäringen af dem börjades,
eller ock att detta onus, pä samtlige brefbärings-
skyldigcS bekostnad, till den minstbjudande ä entrepre-
vad-auckion utbjudcS.
376 Den 20 Februari.
Jag anhaller att detta Memorial matte till
Ståndets enskilt» Beswärs-Utskott blifwa remitteradt.
Stockholm den 17 Februari 1834.
ker ^önLson.
Lades pä bordet.
Likaledes lades pä bordet följande af Olok Olof¬
son frän Östergöthlands Län ingifne Memorial:
i:o Da Rikets sist församlade Ständer redan
företagit nägra förberedande åtgärder, till lättnad uti
den nog tryckande postföringen, har postbonden wäl
erhällit en glad förhoppning att icke blifwa ohulpen;
men dä den honom nu aliggande postföringsskyldighet
i förening med egen bergning, äfwen med bästa om¬
tanka, snart ligger utom gränsen af hanö förmåga,
wagar jag anhalla, att den ändring och rättelse i post-
föringSskyldigheten, som af nöden sa högt pakallas,
matte wid nu påstående Riksmöte komma under Rikets
Ständers brpröfwande.
I fordna tider, da regleringen af postföringen
werkstalldes, tillädes postförarne wista fördelar , som
skulle motswara beswär och kostnader, afpastade ester
de i och för densamma bestämda förmåner; Tyska och
Swensk» posterne, som dä icke wörö större, än alt de
af en ridande postdräng beqwämligen kunde förås pä
en häst, till hwilken postförings bestridande således
endast erfordrades en drang och högst twenne hästar.
Under tidens fortgång har betydliga förändringar
Den 20 Februari. 377
inträffat i postsörarens skyldigheter, ty först blefwo
Tyska och Swensta postcrne åtskiljde, att hwar för
sig fortskaffades, hwilket fördubblade ffjutsningsbeswa-
ret. Detzutom har mängden af bref sä tilltagit, att
postwäskorna utgöra fullkomligt latz för 2:ne häftar,
enar dertill kommer, att postiljon alltid medföljer.
För bestridande af denna, utan derefter tillökade
förmäner, ända till orimlighet förstorade postföring,
mäste minst 6 hastar och fyra drängar ständigt under.
Hällas wid ett posthemman, efter som Swensta och
Tyska posterna, de der gä häda till och ifrän hufwud.
staden, hwarje Onsdag och Torsdag möta hwarandra
och inträffa nästan pä samma tid, hwarförutan extra
poster, som stundom inträffa flera gänger om dagen,
fordra särskilte hästar och drängar, hwilka som oftast
mäste, för dryg lega, annorstädes ifrän anskaffas.
Lägges nu härtill den skada, som tillskyndas äkerbruket
genom minskning af den öfrige ladugärden, hwilken
mäste inskränkas för mängden af posthästar, till hwarö
försörjande wänlig höfängst och mulbete ofta är otill.
racklkgt, samt att den obetydliga afkastning, som hem?
månen i dctza tider kunna lemna, knappast förstår till
postdrängarnes underhäll, som manligen öfwerstiger
andra tjenstehjon i allmänhet, i anseende till detz ota.
liga beswärlighet. Nägon ytterligare bewisning la.
rer icke erfordras för ädagalaggandet as den sanning,
gtt egare af posthemman, swärligen med eget be.
ständ kunna fortfara i postföringsskyldighetens ut.
görande.
Mig torde tillätas att hemställa till Hederwarda
Ständer, om icke lämpligast wore, att postföringen
Z79 Den 20 Februari.
flyttades ifrån »»»varande posthemman och i statler
bestriddes wid Gäikgifwerierne genom särskilt dertill
antagen hållskjuts; emot denna förändring skulle post.
förarne asstä de friheter, fom deras posthemman nu
åtnjuta, och underkasta sig, att, jemte deltagande uti
alla hemman i allmänhet ätföljande ouera, i sin tour
utgöra postskjuts wid Gästgiswaregärdarne. Med
postgängens säkerhet och »vårdande är ingenting att
befara, da den större posten alltid åtföljes af en
postiljcn..
Skulle denna förändring pröfwas icke »vara tjenlig,
och de särskilte posthemmanen nödwändigt böra bibe¬
hållas, sä föreskär jag det rättwifa stadgande, att den
postskjutsskyldkge ma njuta lika betalning som för
gästgistveri- och kronoskjuts, nemligen utan wagnpen-
ningar, 16 si. milen för hästen pä landet och 20 si.
allt Banco frän Städerna; och till minnande af bi-
fall häruti, torde jag fä fästa Hederwärda Ständets
uppmärksamhet pä skiljaktigheten uti detta magtpälig-
gande anflvar, att bestrida postföringsskt-ldkghetcn, eller
pä bestämd tid och ort utgöra Gäskgiftveri- eller Kro¬
noskjuts, efter hwarS fullgörande den skjutsande nju-
ter en längre tidö frihet, men den postskjutsskyldige
har ingen timma säker; sä ock hemställcs om postpor.
tvö förhöjande i män af skjutölegans tillökning.
Stockholm den 14 Febr.. 1834.
Olok Olosson.
Fullmäktig för Memmings m.
fl. Härader i Östergöthland.
Härmed förenade sig ^nä6>-8 Nilsfon och ckons;
?Li85on frän Malmöhus Län med flere.
Den 20 Februari. 37A
Sch 2:y I förenlighet med hwad ätskillige Ständs-
kamrater motionerat, tager jag mig friheten anföra,
huru nödwändkgt det ar om återfåendet af det stad-
gande, att a sadan gäldenär söka och erhålla arbets-'
dom, som saknar tillgång till godtgörande af äsamkad
skuld.. Att begagna hysättningStwäng pä sä beskaffad
gäldenär, anser jag wara mindre ändamålsenligt af
det skäl,, att han derigenom är bexöfwad friheten och
all tillfällighet till arbetsförtjenst; deremot kan han
med arbete icke allenast liqvidera sin borgenär en rätt-
mätig fordran, utan äfwen förskaffa lifsuppehälle för
sig och familj; att förskaffa ett sädant betalningssätt,
tror jag wara af högsta nöden päkalladt och för
gäldenären det mest lämpliga; dock bör Domaren be.
stämma sädant arbete, som närmar sig efter gälde-,
värens yrke. Stockholm den 17 Febr. 1834.
Olof OIol880N,
Fnllmäktig frän Östergöthland.
I frägan om löner för Fjerdingömän, afgäfwoS
nu flljande skriftliga yttranden:
l:o Af Olof Olosson frän Östergöthlands Län:
Sä länge wi weta, att Fjerdingsmännen full¬
göra större delen af hwad som Länömannen tillkom-
mer i cmbetSwäg, och sä länge wi weta, att denna
tjenstebefattning oundwikligen af allmogen mäste ut-
göras, hwarigenom han som oftast skiljes ifrån sin
huShällning och egna angelägenheter, syneS det mig
för mycket liberalt, alt sä ifrigt, som wisia Medbrö-
380
Den 20 Februari. x
der af detta Hederwärda Ständ, erbjuder sig, att tikar?
all sorts ersättning bestrida ett ibland det mest tryckan¬
de onus jaz känner; jag tycker, att Bonde-Ständee
har sä mänga sorters tjenstcbefattningar utan ersätt¬
ning sig pälagde, att för Fjerdingsmanötjenstens ut-
öfwande, en lämplig lön borde anfläs. En reglering
tror jag tvid bestämmandet af lönebeloppet wara af
nöden päkallad, helst som en betydlig skiljaktighet upp-
kommer tvid utöfningen af denna tjenst, emedan den
uti wista provinser af Riket är mångdubbelt beswär-
ligare än uti åtskilliga andra, som t. ex. der Fjer-
dingSmannen ingen enda mecka ar fri för att biträda
wid Kronoffjutser eller inqvarteringar, deremot sädanr
icke inträffar pä flere är. Slutligen nyttjar jag en
wärd Medbroders yttrande uti detta amne wid sista
Riksdagen, der han säger: jag skulle åtminstone icke
wilja äterwända hem till mina medbroder med den
förebråelsen, att hafwa medgifwit förswärandet af
detta deras ändock nog tryckande onus; och yrkar jag
derföre, att Fjerdingömännens löner mä bibehällas,
och der sädane ej finnas, ett lämpligt belopp dertill
mä anfläs, swarande emot hwars och ens mer eller
mindre beswarliga tjenstebefattning.
Om remist till »vederbörligt Utskott anhälles-
Stockholm den 47 Febr. 4834.
Olvi' Olusson,
Fullmäktig fran Östergöthland.
Och 2:o Af Lotvlcl llons8on frän samma §än:
Om boställen för Kronofjerdingsman wäckte jag
Den 20 Februari. 381
motion wid 1817 ars Riksmöte, och 1828 d:o af
Direktören ^näers Danielson fran Elfsborgs Län.
För att ej har blifwa för widlyftig, äberopar
jag ^.nclers Danielsols Anföranden, införda i första
Bandet af Bonde-Ständetö Protokoll, pag. 129
och 581.
Af den utgång denna sak fick fistlkdne Riksdag,
tänkte jag icke beswära Rikets Högloft. Ständer nu
detta Riksmöte med en sak, som sä nyligen före.
warit, ehuru det ar för min hemort af behofwet
pakalladt.
Men da motion af Detter lönsson frän Jön.
köpings Län härom nu blifwit wäckt och remitterad
Med sä mänga olika anmärkningar, har jag, l anled.
ning deraf, funnit mig pligtig, att denna Riksdag
äfwen yttra mig. Att jag ej haft anledning till an.
dring i mina äsigter, icke heller har mina Commit-
tcnter blifwit förskonade frän tryckande beswäret, att
tourwis pä hemman wara Kronofjerdingömän.
Jag instämmer k allo med hwad ^nclers Da¬
nielson frän Elfsborgs Län är 1828 pästod, att
KronofjerdingSmanötjensten bör frän Jordbrukarens
befattning skiljas, och i stället af Staten antingen
med boställen eller penningar godtgöras, åtminstone
pä de ställen der den är mest beswärlig.
Mer och mindre beswärlig skall helt naturligt
denna tjenst wara pä olika orter — deraf härleder
382 Den 20 Februari.
sig de olika yttranden inom detta Stand; ty i dS
orter, der stätterna äro mindre, lärer Kronofogde/
Länsmän och Uppbördsstrifware hinna att indrifwa
uppbörden; likasä lärer finnas örter, hwarest Kungs-
och Kronostjutö äro sällsynta; Men deremot är för-
hällandet helt annorlunda i Min hemort, statterne
äro der efter Herr Landskamreraren Hagalid uträk¬
ning, gifwen ar 1818 för Kudby Socken, som bestar
af ^ gwadrätmil, efter markegängen 17,304 Rdr
Banco, och för WickbolandS Fögderi 129,790 Rdr
Banco. Sksiitsstyldigheten är äfwen bland de be-
fwärligare. Utom de 5 Gästgifwaregärdarne, som äro
pä Vikbolandet, hwarest wi mäste utgöra Kungs- och
Kronostjutser, stola wi ock stjutsa wid städerne Sö-
derköping och Norrköping, samt till räga dcrpä, ärö
wi äfwen stjutsstyldige wid Krokeks Gästgifware
gärd och Stolpbacken, bäda besia sistnämnde ställen
belägna pä ödesmarken Härads-AllmänNingm Kal-
Marden. Detta lilla WickbolandS Fögderi är styst
digt att stjUtsa Kungs- och Kronostjutser pä 9 sär-
stilta ställen, och stjutsen förswäras derigenom, att
en del af besia stjutsstationer äro pa flere mils ast
ständ belägna frän de skjutsandes hemwist; och flera
gänger har handt, att ett del wid samma tid har
rest stora wägen och andra delen stranda-wägett, da
till och med 5 särskilta ombytesställcn inträffat pä
samma dag. Ehuru st/utsningen är muckct minstad
de sednare ären, upptages likwäl Kronofjerdingsmän-
ncns tid flere gänger ärligen dertill/ Utom mäng»
faldiga andra beskickningar.
Denna uppgift pä statterne, som ester areal
rymd lärer wara de största och derjemte den beswär»
Den 20 Februari. 383
liga skjutSningen wi har, ar antecknad här, för art
wisa hwad göromål Kronobetjeningen har der.
Säkert lärer en hwar finna en betydlig skilnad
pä de andra orter. Jag förnyar således min begä¬
ran, att Rikets Högloft. Stander mätte hos Kongl.
Maj:t i underdänighcl anhälla, att undersökning öf.
wer hela Riket mätte bliswa, huru manga Krono-
Fjerdingsman, som »verkligen behöfwas, och huru be-
swärlige tjenstcrne i hwarje landsort aro, och att dem
mä tilldelas ersättning, antingen med penningar eller
boställen, efter den nytta de göra det allmänna, och
icke efter namnet; samt slutligen att det lilla löne¬
bidrag, som Kronosjerdingsmännen har, mä bibehällas,
till dest en allmän reglering blir »verkställd. Om re¬
imitz anhälles. Stockholm den 19 Febr. 1834.
Uotvick ckonssoli
frän östergöthland»
^.nckars Daniela» frän Elfsborgs Län utläk
sig i anledning häraf munteligen: wid sista Rissdag
önskade jag, såsom mänga andra af Fullmäktige inom
detta Ständ, att de Fjcrdingömän, som icke hade
nägon lön sig anslagen, mätte deraf komma i ätnju-
tande; men dä jag, mot Riksdagens slut, fann sä-
dant wara en omöjlighet, och jag inser att detta, wid
ttärwarande sörhällanden, är ännu mera omöjligt; sä
mätte det icke kunna anses säsom nägot wanhederligt
eller ens tadelwärdt öfwergifwande af principer, om
den önskan, att Fjerdingsmans- likasom Nämndemans-
befattningarne, mä tourwiö bestridas, nu warder as
284 Den 20 Februari.
mig framställd, isynnerhet som i den ort, för hwilkett
jag här förer talan, det förhållande inträdt, alt icke
blott Folket i allmänhet, utan till och med Fjerdings-
mannen sjelfwa, i betragtande as Statens stallning,
anse något anspråk pä löneanslag skäligen icke kunna
wäckas, utan deremot äro willige att tourwis för 1
L 2 är bestrida ifrägawarande tjenster. Jemte det
jag således yrkar, att löner ej mä bewiljas de Fje»
dingsmän, som deraf aro i saknad, helst det i annat
fall andä egentligen more Allmogen, som finge betala
violerna, pästär jag att redan »varande Fjerdings-
mans-löner mä wid innehafwarnes afgäng till Stats¬
verket indragas.
Nils Masson frän Malmöhus Län yttrade,
att han wid de föregäende tre Riksdagarne talat emot
bewiljandet af löneanslag för Fjerdingsmän, och kunds
sä mycket mindre biträda llotviä jonssons yrkande,
i afseende pä en allmän undersökning rörande det be¬
höflig» antalet af Fjerdingsmän och beskaffenheten af
deras göromäl, som en sädan undersökning skulle för¬
orsaka lika mycket beswär och kostnad, som en allmän
jordrefning, hwilken syntes pä mänga ställen bade af
behof och rättwisa päkallad.
Oustllk Hppel^vist frän Blekinge Län och 6-
laus Li-iksson frän Götheborgs och Bohus Län in¬
stämde i Austers Danielsvns och ksils iVIänssons
yttrade mening; och Lotvicl .lönsson förklarade, det
han witzt icke undrade derpä, att MIs Mnsson icke
more beredwillig att biträda hwad Lotviä ionsson
yrkar,
Dm 20 Februari, 385
yrkat, da ^ils Milion wore boende i M vtt, Ler
Kronoff/utSningar mera sällan föreföllo.
Ståndet beflöt, att ofwankntagne skriftliga och
muntliga yttranden skulle öfwerlemnaS till Stats.
Utskottet, dit flere anföranden i samma ämne förnt
blifwit remitterade.
Pa bordet ladeS Stats-lltffottetS Betänkande»:
Nlo 3, angående utgifternas för innewarande
Riksdag omedelbara bestridande genom Riksgälds-
Contoret.
N:o 4, i anledning af Kongl. Majus Nådig»
rcmisi a handlingarne i fräga om Bankens rättighet
att erhålla liqvid för 2Me pä densamma öfwerlätne
äldre Kronofordringar.
N:o 5, i anledning af Arrendatorernes af Klabb¬
öle Krono-Laxfiffe i Umea elf underdåniga ansökning,
om eftergift i 1830 ars till Kronan utgående Taxa
för berörde siffe; och
N:o 6, i anledning af Kongl. Majus Nådig»
remitz a f. d. Kamreraren wid Strömsholms Stu.
teri-inrättning, Äsiesioren k,an68ti-öm8 underdånig»
ansökning, om afskrifning af desi skuld till Stuteri-
Catzan; samt
Banco.Utffottets Memorial N:o 2, med öfwer-
lemnande af Banco-Fullmäktiges till Utskottet af-
gisna berättelse,
386 Den 20 Februari»
Upplästes frän Respective Medständen ankomne
Protocollö.Utdrag, enligt hwilka
Högloft. Ridderffapet och Adeln
den 10 Februari remitterat till BewillningS. Lag.
samt Allmänna BeswärS- och Oeconomie-Utskotten
Friherre I.- Loijes förftag och ätskilligeS yttranden
i, rörande BränwinSbränningen»
Den 12 i nämnde mänad
knstämt i den af Högwördige Preste-Standct beflm
tade remitz till ExpeditionS-Utskottet af ett Anföran-
de i afseende a tryckningen af Bihanget till Riks»
Standens Protokoll.
Mfallit Stats - Utskottets Memorial, om till.
ökad Betjening derstädes; och
Remitterat
till Constitutkonö.Utffottet:
Kongl. Maftts Nådiga Skrifwelft, om 63 och
72 §§. Regeringsformen.
till Stats-Utskottet:
Kongl. Maj:tS Nådiga Propositioner och Skrif,
welser:
i:o Om eftergift af ett Dana-arf.
2w Om BätSmanShället i Städerne.
3:o Om Läne-understöd för Boräs stad»
Den 20 Februari. 387
4:o Om afskrifning af ctt Län till Carl Gustafs
stads Gewäre-factori;
5:o Om Lkadt anflag för wattenledning till
Carlskrona.
6:0 Om Generals, och Amkraks-pensionerS upp»
förande pä Allmänna Jndragningsstaten.
7:o Om ytterligare anflag för ArmeenS Pen.
fionö-Catza och om Aecordsregleringen i Armeen.
8:0 Om beflattning af Tullqwarnar samt Walk
och Stampwerk i Staderne m. m.
9:0 Om afskrifning af nägre StatSwerketS
fordringar hos Hospitalsfonden samt 2:ne CurhuS;
och >
10:0 Om afffrifnkng af en Upsala Akademie-
skuld, samt
Grefwe I^evvenliLuxts motion, om löneanflag
till ökadt befäl för Hallands Jnfanteri-Bataillon.
till Bewillnkngs-Utffottet:
Kongl. Majus Nädiga Skrifwelse, om grun-
berne för Bränwinöbränningen.
Kongl. Majus Nädiga Proposition, om Cur-
hus.afgistens fortfarande; och
Herr Oliarpentiers» I?. motion, rörande
Bränwinöbränningen.
388 Dm 20 Februari.
till Bewillnings- Lag. samt Allmänna Beswärs-
och Oeconomie-Utffotten:
Herr 6. Nontzommei-is Anförande, rörande
Bränwinsbrännkngen; och
till Banco-Utffottet:
Kongl. Majus Nädiga Skrifvelse, om Ban¬
kens öppnande till utwexling af Silfwer; samt
Den 17, Februari
bifallit Expeditionö-UtffottetS Memorial N.S 1 och 2;
och remitterat
till Stats-Utssottet:
Brrättelserne öfwer 1830 och 1832 arens Re-
visioner af Stats- och Riksgäldswerken; samt
till Banco-Utffottet:
Berättelserne öfwer samma arS Revisioner öf¬
wer Bancowerket.
Högwördige Preste-Stander
Den IL Februari
-ifallit Expedikions-Utffottets Memorial N:S i och 2
samt det sedan sista Riksdag -»vilande förslaget till
förändrad redaktion af i:sta perioden i 59 §. Riks-
dagS-Ordningen, samt af Trvckfrihets-Förordningens
2 §:s 4 moment; och remitterar
till Statö-Utffottct:
Prosten LvesteUi motion, om boställen ät Länsmän.
Den 20 Februari. 359
till BewillningS.Utskottet:
Biskopen Doctor »5 ^ingäräs motion, om
Bränwinöbränningen;
till Lag-Utskottet:
Prosten Mttags motioner, om tvist tid förtvig¬
sel efter tredje lysningsdagen, och om lysning för
skilda makar, fom wilja äter med hwarannan träda
i äktenskap; och Prosten Lveäelii motion om tillägg
till Kongl. Förordningen om Socknestämmor och
Kyrko-Råd; och
till Allmänna Beswärs- och Oeconomie-
Utskottet:
Prosten MKoUl motion, om rättighet för För-
samlingarne, att yttra sig öfwer Stat-torpareö an»
tagande; och
Prosten Sveäelii motion, om förbud mot Bran»
winS-tillwerkning m. m.; samt
Den 17 Februari bifallit Baneo-UtskottetS Me»
moria! N:o 1; och
Wällofl. Vorgare-Standet
Den 12 Februari remitterat
till BewillningS-Utjkottet:
Herr L. N. I^sstlers motion, om BränwknS-.
bränning.
Z90 Den 20 Februari.
till Lag.Utflottet:
Herr 6. Kallings motion, om ändring i 2 §.
4 Cap. Handels-Valken.
Herr O. Holms, om ändring i 1 §. 23 Cap.
Ärsda-Balken; och
Herr 6. Kgnells motion, om ändring af 67 §.
i Kongl. Förordningen dm 25 Juni 1830 eller ater-
ställande af Landshöfdingarneö Domsrätt i BränwinS-
mknuterkngs-mal; samt
till Allmänna Beswärs- och Oeeonomke-
Utflottet:
Herr 6. 17. Hallgrens motion, om Gårdfari-
Handelns upphörande;
Hwarjemte Borgare-Stander beflutit desi Proto-
eollSwid innewarande Riksdag skyndsamma tryckning,
och remitterat till StatS-Utskottet ett förslag, rörande
Ståndets Seereterares aliggande i afseende ä redo-
tvisningen för berörde Protokoll; samt
Den 17 i samma mänad bifallit Baneo-Utflot-
tets Memorial N:o i.
Alla besia Protocolls-Utdrag kades till hand-
lingarne.
Slutligen tillkännagaf Talmannen, att tiden för
nya morioners wäckande wid denna Riksdag, enligt
Den 20 Februari. 391
56 §. Riksdags-Ordningen, upphörer Lördagen den
1 instundande Mars.
Ståndet atffildes kl. 2 e. m»
ln LckoiM
L834 den 24 Februari.
kleuuin kl. 10 förmiddagen.
Protokollet för den 20 innewarande mänab upp¬
lästes och godkändes.
I>er HinärH88on fran Norrbottens Län ingas
följande Memorial:
Som Nämndemännen äro af den arbetande
elatzen, och åtminstone i de norra Härader merendels
rolf till antalet, och i mål, som höra till ÄgodelningS.
rättens upptagande, afgöres nu med tre Ledamöter
utom Ordföranden, och de§e mål oftridkgt äro de
wigtigaste, som under Domstolens pröfning kunna
dragas; wagar jag, da den m-a Lagen i tvär tid ej
lärer wara att förwänta, i i:fta Cap. 1 §. Rätte-
gangs-Balken foresta den ändring, att mål hos Hä-
rads-Ratt ,nä afdömmas as Häradshöfding med tre
2y2 Den 24 Februari.
Nämndemän, men likwal bör wara fyra ech icke sex
»nom hwarje Tingslag, i händelse af jäf, som ofta
förefalla. Dä HäradS-Tingen understundom i de större
Härader upptaga en tid as 12 ä 43 wecker och der-
öfwer hwarje ar, Urtima Ting oberäknadt, i en tid,
som för jordbrukets skötsel bättre borde anwändas,
och lagskipning säkert ingalunda äswentyras, om an.
talet cf Nämndemän nedsättes till hwad jag nu före.
slagit, tillförser jag mig denna motion winner behö-
rigt afseende och att den således till wcdcrbörligt Ut.
skott remittrrae. Stockholm den 14 Febr. 4834.
?6r 8in6rfti38on
fron Norrbottens Län.
Detta Memorial lades pä bordet.
Upplästes ett utaf iVormark frän We.
sterbottens Län inlemnadt, sä lydande Anförande:
Med den kännedom af de flere frägor, som fö.
rekommit och än widare torde yppas, angäende an.
slag af allmänna medel för särskilt- ändamäl, skulle
jag likwäl witzerligen tweka att öka antalet af sadane
framställningar, om icke en säker öfwcrtygelse om
»verkligt behof af allmänt bidrag för befordrandet af
en sak, som jag har att föredraga, hos mig funnes.
Till nägon del torde Hederwärda Bonde-Stän.
det känna de natur-olägenheter, som aro Norra Pro.
vinserne egna; ett hardt klimat, ofta inträffande mist.
De» 24 Februari. Zyz
wäxt och swärigheter, som besia aflägsna trakter haf¬
ira att erfara, hwaraf följderne laka annu bättre
känna än bejkrifwa sig.
Norra Provinserne af mina hemmawarande Med-
bröder, som draga lika beskattningsbeswär med öfrige
Swerigeö Allmoge, äro således »vanlottade; men att
alldeles jemnt fä fördelade förmäner och olägenheter,
lärer icke ligga inom möjlighetens gränö, och jag in-
skränker mig således nu blott till en sak, som jag
icke twekar lärer »väcka en öm omtanka, nemligen
Helsowärdcn.
Under namn af Lazaretts, och Curhus-afgkft,
har, under loppet af flera är, ett allmänt bidrag ut-
gatt, hwarö nytta den aflägöne boende Landtmannen
ej alltid sätt erfara, ehuru smittosam sjukdom äfwen
as venerisk art icke warit sällsam. Det ar otwifwel-
aktigt, att om ett Lazarett eller Curhus ffall mot-
smara sitt ändamål, bör en sadan inrättning »vara
tillgänglig pa nära afstånd till orten, att den sjuke
som söker helsa, kan inom en kortare tid, och förrän
sjukdomen hinner spridas och möjligen hinner taga
Lfwerhanden, fa komma i åtnjutande af läkarewärd
och tillsyn.
Att sädant dock icke lätteligen later »verkställa
sig bland Skellefteä, Arfwidsjaur och Arjeplogs inne-
wänare, som hafwa 30 till 40 mil frän sine hemwist
till Umeä Lazarett, torde lätt inhemtas, att innan
skriftwexling till och frän Landshöfdinge-Embetet om
insändande af den sjuke, och skjutsande till Lazarettet
394 Den 24 Februari.
pä sa lang wäg hinner wcrkstäkas, sä har sjukdomen
hunnit sprida sig, eller ock den sjuke allaredan med
döden afgången, innan desia anstalter hafwa medhun-
nits; hwarföre jag förestår, att ett Lazarett eller
CurhuS mä blifwa k Skellefteä anlagdt, dä nu Skel¬
lefteä allmoge ärligen erlägger till Umeä Lazarett sum¬
mor hwart ar i Lazaretts- och Curhus-medel; men hwar
gäng nägon sjuk ditstickas, mäste Allmogen likwäl er¬
lägga för den sjuka hwad som fordras, efter nog
dryga räkningar.
Efter de nu redan nämnde skäl, hoppas jag
Hederwärda StandctS Ledamöter wille fästa uppmärk-
samhet, och bewilja medel till byggnadens uppförande
och desi inredning.
Skulle ett sädant anslag, i hwad det angär
byggnaden och inredningen, anses olämpligt, fa hop-
paS jag likwäl, att Skellefteä Allmoge kunde fä nä-
gon hjelp till byggnaden, och äfwen en förökad Lön ät
Provincial-Läkaren i Skellefteä, som derigenom kom¬
mer att fä ett förökadt göromäl, som inom hans dk-
strirt nu folkmängden ärligen ökaS och sedan 1756
blifwit fördubblad.
Dä nu i Skellefteä finnes Apothek att tillgä,
och jemwäl pa enskild bekostnad Brunöhus och Bad-
inrättningar finnas anordnade, ställde under Provin-
eial-Läkarens uppsigt, tyckes nägot bidrag till Lazarett
eller Curhus, utom den af orten utgäende ärliga af-
giften, billigt böra päräknas, och torde det ankomma
pa nästgränsande Socknemän/ som hafwa närmare
Den 24 Februari. Zy5
»väg till Skelleftea än till Umea Lazarett, om -e
wilja uti denna Inrättning med Skellefteä Sockne,
män deltaga.
Slutelkgen anhäller jag ödmjukast, det denna
min motion till »vederbörligt Utskott remitteras.
^.nck. Normark,
Riksdagsman för Westerbottens
Norra Domsaga.
Remitterades till Stars-Utskottet.
Iohannes ^nclsrgson frän Jönköpings Län hade
inlemnat en skriftlig framställning, hwilken nu före.
drogs och war af följande innehall:
Sawäl pä egna »vägnar, som efter anmodan
af mina hemmawarande Medbroder, kan jag ej un.
derläta, att inför Hederwarda Ständer föredraga den
olägenhet, som i min hemort föröfwas af de mans.
personer, som, med past försedde, »vandra gärd ifrän
gard, med föregifwande att wara Lumpsamlare, Va¬
lackare, Stenhuggare, eller idka andra dylika yrken,
hwartvid de merendels äro åtföljde af qwinnor med
flere barn, hwilka qwinnor, medförande nagra kram.
waror, föregifwa, att de genom handel dermed för-
skaffa sig sin dagliga bergning.
Detze krkngwaudrande personers erhällne Patz
innehälla manligen, att de, jemte idkande af berörde
Z()6 Den 20 Februari.
pirken, ha för afsigt att besöka slägtingar i ett wida
aflägset Län.
Jag känner wäl, att detze lättingar ej ega rät¬
tighet att afwika frän allmänna landöwägen, men
som, i min hemort åtminstone, landet är genomskuret
af flera mindre wägar, kunna de lätteligen göra stora
kringwandringar och nästan besöka hwartannar hem¬
man, der de, pä ätffillige swekfnlla sätt narra och
bedraga den enfaldiga hopen.
Orsaken till detze ofta påkommande, högst wan-
lige besök i min hemort, anser jag til! en stor del
ligga deri, att i samma Socken, hwarest jag är bo¬
ende, finnes en man, som fatt »vederbörligt tillstånd
att utfärda Patz, för hwarS erhållande, af de patz-
nödige, cn del hos bcmältc Patzgifware sig inställer,
under det andra i kringliggande byar utöfwa sina
bedrägerier. Patzgifwarcn, hindrad af trägna embctS-
göromäl, kan stundom ej genast meddela de sökte pas¬
sen, i afwaktan hwarä, detze lättingar i slöseri till-
bringa sin tid, pä den idoge Allmogens bekostnad,
och äfwen föröfwa wäldsamheter, som oftast ej blif-
wa straffade.
Jag anser derföre nödwändigt, att ett noggran¬
nare handhafwande »vid PatzenS utlemnande, än hit¬
tills sketr, bör ega rum; och »vägar jag derföre före¬
slä, det rättigheten att utfärda patz, hädanefter mä
tillkomma endast Konungens Befaliningehaswande i
hwarje Län, samt att ingen »nä erhälla patz, för att,
fason» Vallackare eller för andra dylika yrken, »ned
Den 24 Februari. 397
hustru och bar» resa kring landet, emedan denna hit-
tills medgisna rättighet, långt ifrån att wara Allmo¬
gen till nytta, twertom endast tjenar till dest skada;
hwarjemte jag wägar foresta, att den, som önskar er-
hälla past för besökande af stagtingar i andra Län,
bestämdt bör deste uppgifwa, samt i hwad widare än¬
damål han arnar företaga resan; att en sadan re-
sande endast ma följa den genaste wägen, utan tillå¬
telse att derifrån afwika, samt änteligen, att past ej
ma meddelas för bedrifwande af småhandel, som i
det mesta ster blott med kryddsaker, nälar och sädant
dylikt, emedan jag anser de i Riket anlagde Städer
och medgifne allmänna Marknaderne wara fullt till-
räcklige för Allmogens behof af köpmanna-waror.
Om kemist hära till wedcrbörlkgt Utstött anhälles
ödmjukast. Stockholm den 17 Febr. 1834.
ckoIwNN68 ^nä6I880N ,
Riksdagsfullmäktig fran Norra
och Södra Wedbo Härader af
Jönköpings Län.
Förenas af 6ai l OgKrielsZon frän Östergöthland.
I anledning häraf yttrade MIs Aläm-rso» frän
Nalmöhus Län: jag instämmer sä mycket hellre i
den wäckta motionen, särdeles hwad Lumpsamlarns
angar, som jag af erfarenheten har mig bekant det
ostick, hwilket nu äger rum wid fädane personers för-
pastande. För hwarje Pappersbruk utsändas kanske
öfwer ioo:de af deste kiingwandrande, hwilka hwar
i fin ordning, den ena i dag, den andra i morgon,
398 Den 24 Februari.
inställa sig t Allmogens gardar, der de alltid förorsaka
bestvar och ofra gifwa anledning till oro och mitztan-
kar, da det är allmänt kändt, att till Lumpsamlare
manligen begagnas personer af högst twetydig frejd.
Detta sätt för insamling af lumpor, är lik^ onödigt
som det är skadligt; och jag skulle i stället förestå, att
lumpsamlingen för Brukens räkning ombesörjdes i
hwarje Härad eller Distrikt af en dertill utsedd, besked¬
lig och hederlig man, hwilken en eller ett par ganger
om aret kringreste, för att emottaga hwad hwar och
en hade att aflemna. Emot en mättlig ersättning
af Bruksegaren, skulle man utan swärighet erhålla
patzande personer, som wille ataga sig detta beswär,
och man befriades dä ifrån de högst betänkliga olä¬
genheter jag anmärkt, utan att ändamalet äfwentyra-
des eller förfelades.
Med 4ostann68 ^.näöl-son och ksils Olansson
förenade sig kater ker880n, Veter 4ÖN880N och
^.liäel-8 källon fran Jönköpings Län, samt Lrck
Vernon fran Gefleborgs Län, den sistnämnde under
yttrad önskan, att wederbörligt Utstött, wid handlägg¬
ning af 4oli3NN68 ^näer880N8 motion, matte at det
deri framställda förslag gifwa den utsträckning, att
kringwandrande Gesäller jemwäl derunder blefwo in.
begripne.
Ougtak 6u8tsk88vn fran Södermanlands Län
ingas följande strifteliga yttrande:
Att af alla större och mindre hushall lefwerera
lumpor till Pappersbruken, är en allman skyldighet,
Den 24 Februari. 399
forn i sig sjelf ar gansta obetydlig, da det aligger
Bruk-egarne, att sjelfwe besörja om desia persedlars
insamling; men sättet till denna insamling ar gansta
obehagligt, emedan dertill alltid begagnas sadane per¬
soner, som aro mindre godkände och mahända wan-
frejdade, eller såkallade stojare, hwilka merendels icke
hafwa annat yrke eller sörswar an att förstaffa sig
Lumpsamlare.patz och derpä bana sig utwäg att resa
omkring i Landsorkerne, medhafwande hustru och barn,
eller andre obehörige personer i fikt följe, hwilka,
dä de komma till enfaldigt Folk va Landsbygden,
helst da ingen mansperson är tillstädes, dels med
list och dels med hotelser, skrämma sig till icke allenast
hwad de i huset sinna till söda och kläder för sig,
utan ock foder för sina medhafwande hästar; och ehu-
ru detta onda war mycket Lfwerklagadt pa 1818 ars
Riksdag, har det icke ännu blifwit fullkomligt afhul-
Vtt. Jag fär nu således yrka ett allmänt förbud e-
mot sadane obehörige personers kringstrykande i Landet,
och att någon godkänd och wälfrejdad person, såsom
Klockare eller någon annan, inom hwarje Försam-
ling krmde förordnas att ataga sig insamlingen af
lumpor, för hwilkas framskaffande till närmaste Pap-
persbruk, jag tror de skulle hafwa sin nöjaktiga er-
sättning för beswäret. Om Remisi hära till weder-
hörligt Utskott anhalles.
Stockholm den 20 Febr. 1834.
6. 6u8t3fsson,
fran Södermanland.
Ståndet hördes i allmänhet dela de asigter, som
salunda blifwit framställde; och bestöt Ståndet, att
400 Den 24 Februari.
till Allmänna Beswärö- och Ekonomi-Utskottet remitt
rera ckolmnnes ^uclers8oii motion, med de muntlige
och skriftlkge anföranden, som i sammanhang dermed
blifwit afgifne.
As ^olmnneg ^Ncl6l-880N frän Jönköpings Län
inlemnades likaledes en sä lydande motion:
Wördsamt Memorial!
Som jag wäl finner, att wid flere Riksmöten,
fräga warit wäckt om lättnad as det tryckande onus,
som drabbar de hemman, som aro belägne närmast
Gästgifwaregärdarne, genom inqvartering af tagande
trupper, emot en alltför otillräcklig ersättning, som
skall utgå i mon af markegangsprisct af spanmäl och
säfwelwaror för hwarje ar. Jag kan för min del,
pä det hemman jag bebor, aldrig blifwa beswärad af
nägon inqvartering, men jag anser det wara min
pligt, att, sä widt jag förskär, söka lätta de bördor,
som sä ojemnt trycka den fattige allmogen. Jag har
flere gänger, säsom Fullmäktig för de twenne Hära-
der, för hwilka jag nu har äran att tala, warit när-
warande wid Markegängssättningen inom Jönköpings
Län, och dä har alltid blifwit en erinran fran Konun.
gens BefallningShafwande, att markegangsprisct skulle
i det högsta uppföras, pä det inqvartcringSskyldige
derigenom skulle fä en någorlunda ersättning. Jag
har, ester min tanke, icke ansett denna princip för
den rätta; ty om man pa sä sätt skulle upphjelpa
de inqvartcringSskyldige, skulle den fattige skatteman»
nen i grund blifwa nedstörtad. Jag anser för min
de!
Den 24 Februari.
401
del det wara ogrundadt, att en sä liten portion, som
en Soldal skall erhålla, kan utan förlust lemnäs, ester
uträkning af markegängspriset; jag will blott nämna,
att dä ett Lispund kött wid markegängssättningen
blifwer uppförde till gängbart pris, det ej kan wara
en möjlighet, att, efter uträkning, utan förlust ut¬
dela det i lodwis till en mängd Soldater, helst som
en del da icke kunde fä annat än ben.
Jag anser mig ej behöfwa, att »vidlyftigt ut-
weckla detta ämne, utan jag hemställer till mine He-
derwärda Ståndsbröder, om icke, wid hwarje ärS
Markegångssättning, en skälig betalning borde bestäm-
mas, som swarade emot den mat, som en Soldat
bör erhälla wid inqvartering, och ej efter uträkning
af Markegängspriset för hwarje portion, säsom all-
deles otillräckligt.
Jag anhäller, att denaa motion mätte till we-
derbörligt Utskott remitteras. Stockholm den i?:de
Febr. 1834.
^oIi3NN68 sndersson.
Riksdagsfullmäktig frän Norra
och Södra Wedbo Härader
af Jönköpings Län.
Begärdes och lades pä bordet.
Upplästes följande utaf lolmn ^Viklunä frän
Westerbottens Län ingifne Memorial:
24
402 Den 24 Februari.
Anförande till Protokollet!
De Stadganden och förhållanden, som t allmän»
het för Kronohemman hittills warit gällande, hufwud-
sakligen deruti, att desie ieke kunnat försäljas,
utan blott transporteras, icke heller ga i
gälds betalning, och att äldsta Sonen är
berättigad i äbofkapet efterträda Föräl»
drarne, utan afgift till Syskonen, hafwa
wisierlkgen, åtminstone t Norra Otterne, icke knnnat
medföra det dermed äsystade dubbla ändamälet,
Kongl. Majus och Kronans Höga rätt af
alla äbelöpande UtskylderS arliga betalning
i rätter tid, och första äboens och hans
barns säkra besittning derä för framtiden.
Kastom en blick pä werkliga förhällandet, som mer än
ett sekel genom erfarenheten öfwerallt är bestyrkt, sa
finna wk, att de siesta, som i wära wilda ödemarker
och kalla klimat ä nyo upptaga Nybyggen eller sä
kallade Kronohemman, längt ifrän att dem nägonsin
till Skatte mägta inlösa, först swärligen kan fä nä»
gon borgen för Nybyggets häfd, hvarförutan immis-
sion icke meddelas, och sedermera, oaktadt den mer
eller mindre förmögenhet, de sjelfwe sällsynt möjligen
nägon gäng kunna ega, det understöd af Staten, som
Lem bestäs, och deras egen wal anwända arbetsför»
mäga och goda huShällning, ändä aldrig gerna under
första upptagarens, och mänga gänger icke heller i
hans barns lifstid, kunna komma i tillständ att utan
skuldsättning utgöra sina Krono.utskylder och andra
onera, längt mindre lifnära sig sjelfwe, hwarkgenom
hemmanet således, till allmän och enskild förlust, pä
manöäldrar sär ligga oarbetadt och i lägerwall, till
Den 24 Februari. 403
och med rentaf öfwergifwae; och egenteliga hufwud.
orsaken är, akt desie hemman ej, i likhet med Krono,
stakke, fäkt försäljas eller ga i gälds betalning» —-
Den Uöla KronohemmanS-äboen, med sin ofta rika
familj, dä ej Fattig.anstalterne förmå att föda uö-
lingar af alla stag, mäste da, för att kunna lefwa,
för sin återstående lifstid begkfwa sig till det förderf,
liga, jag will icke saga stadliga tiggeriek, som da ef.
ter hand blifwer ett handtwerk; och se der en gansta
stor orsak, hwarföre tiggeriek, äfwen i de bättre ärgän.
garne, ärligen sä ansenligen okas och utarmar landet»
Om nu Kronohemman under förenämnde tider och
förhällanden, dä lösöre-tillgängarne icke warit tillräck,
lige, i likhet med Kronoskatte, för längifwaren fatt
päräknas säsom tillgäng för stuldens godtgörande,
wore derigenom wunnek, att Kronohemmans-äboen
kunde erhälla län, som annars icke är möjligt, att
han ända derä kunde fä qwarsitta annu en längre
tld, och att, om han ej ända wore i ständ att frams
deles behälla hemmanet, det da komme i fordrings-
egarens och således i en förmögnare mans hand, som
egde nog styrka afbörda alla äbelöpande utstylder och
onera, ester hand uppodla och förbättra hemmanet
och det äfwen till Skatte inlösa. Första upptaga,
rens eller detsamma KronohemmanL-äboens äldsta son
eller ock alla barn, wore icke heller härigenom pä nä.
got sätt förfördelade, ty blefwe nägot öfrigt af hem.
manets lösen att päräkna, kunde de deraf fä hwar
sin fyrk; men i alla fall och emedan de ätminstone
säsom minderärige, mäste följa sina föräldrars wilker,
kunde de, dä ej nägon grundad förhoppning mera
wore om hemmanet, beglfwa sig i tjenst hos annat
404 Den 24 Februari.
folk och der uppfostras och »vänjas lill sedlighet och
arbete, i stället för att annars, genom wana af tig¬
geri och lättja, omsider icke allenast bliswa för sig
sjelfum och samhället oduglige, utan ock stundom större
och mindre brottslingar.
Af alla desia, jemte flera anledningar, ivägar
jag, ester mina CommittentcrS mig gifne uppdrag,
ödmjukast förestå, att sädane Kronohemman
hädanefter, likaså wäl som Kronoskatte
mätte kunna försäljas och ga i gäldS be¬
talning, samt äldsta Sonens besittnings-
rätt ä hemmanet, framför andra Syskon,
hwilket blott medför sturskhet, jemwäl mä
Upphöra. Stockholm den 17 Febr. 1834.
ck. D. ^Viklunä,
^Ullers Danielson fran Elfsborgs Län sade sig
icke kunna annat an bestrida det af ^Viklunä gjorda
förstag, såsom ledande till oordning, i stället för äsyf-
rad fördel, och innefattande en lika obehörig som o-
nödig instränkning uti Kronans egendomsrätt. —
Pä enahanda grund nekades bifall till motionen utaf
Nils Nänsson frän Malmöhus Län, som erinrade,
Let någon anledning, att uti isrägawarande fall för
intet bortgifwa Kronans egendom sä mycket mindre
more för handen, som den af HViKlunä äsyftade fri-
are dispositionsrätt af Kronohemman kunde winnås,
genom erläggande af en ffatte-löseskilling, för hwars
bestämmande billiga grunder wore uti Författningarne
utstakade.
Den 24 Februari. 405
Motionen, tillika med hwad nu munteligen blif-
wit anfördt, remitterades till StatS-Utffottet.
lodan ingas jemwäl ett sa lydande
ffristligt Anförande:
Inom detta Hederwarda Stand har redan frå¬
ga hlifwit wäckt om LagmanS-Rätterneö afskaffandr.
Utan att i förhand inga i bedömandet af denna mo¬
tion i hela sin widd, fär sag ödmjukast göra den
hemställning om sadan Lagförändring, att Harads-
Rätts Utsiag uti ffuldfordringsmäl, lika med Konun¬
gens Befallningöhafwandes, genast mä ga i werk-
skallighet, utan afseende derpå, att wad emot Utsla¬
get erlägges, och att den ädömde summan mä lyftas
emot borgen; ty det ar ju ganska obilligt, att, genom
erläggande af 12 H. k wadepenningar, kunna uppe¬
hålla Rättegängssökanden, att med förökad kostnad
undfå sin rätt ett helt är sednare, hwarigenom män¬
gens ofärd i sin män beredes. Af besia korta, men
grundade anledningar, fär jag ödmjukast föreslä,
att dä Härads.Rätt eger att döma uti twistiga frå¬
gor, men icke Konungens Befallningöhafwande, fä
synes mig att Härads.RättS beslut böra medföra ät-
minstone lika kraft och werkan som Konungens Be-
fallningshafwandes. Detta är åtminstone mina ä-
sigter, och för hwarje upplyst och opartisk talar saken
för sig sjelf. AnhällandeS om remisi till Högloft.
Lag-Utffottet. Stockholm den 17 Febr. 1834.
ck. I,. ^Viklund.
Detta Memorial blef till Lag-Utffottet remktteradt.
406 Den 24 Februarl. . '
Widare upplästes följande anföranden:
j:o Af ?er vilsson fran Christianstads Län:
Wördsamt Memorial!
Da i min hemort, och sa midt jag kunnat er-
fara, klagan ar allman deröfwer, alt Skjutsnings.
beswäret skall wara mera tryckande och till och med
ruinerande för Jordbruket, för de, som bo närmare
Gästgifwaregärdarne, och fraga om en jemnare för-
delning af detta onus wid flere föregående Riksdagar
ar motiveradk, utan att någon förändring stett; sä
förestår jag denna fräga till återupptagande wid detta
Riksmöte, i hopp, att derwid något flntcligen ma
dlifwa afgjordt; helst det är utan allt twifwel och
till full wisthet af erfarenheten bestyrkt, att de Hem-
man, som äro anstagne till skjutsning wid Gastgif.
wcrierne, i wascntlig man äro betungade och lidande,
i jemförelse med de aflagöne, som icke widkännas detta
beswar. Således fordrar bade tidsandan och rättwi.
san en liklottig fördelning af ifrägawarande onus;
och jag förestår alltså, att all skjutsning wid Gast.
gifwerierne hädanefter ma pä entreprenad utropas till
den minstbjudande, till en början för tio ar, och
kostnaden Häradswis pa alla stjutSstyldiga hemman
fördelas; dock säwida SkjntSlaget ej skall blifwa lk-
Lande och nödgas göra särskilt sammanstött till en.
trepreneuren, är oundgängligen nödigt att Skjutslega»
pa landet upphöjes till 20 st. milen för hwarje hast;
hwilket, wid noga betänkande af detta onus, ej lärer
kunna anses för mycket, isynnerhet som fadant redan
är stadgadt för städcrne, och jag för min del ej kan
Den 24 Februari. 407
sinna någon grund för olikheten i detta fall. Stock»
holm den 17 Februari 1834.
?elir Nilsson»
fran Christianstads Län.
Och 2:o Af 8ven Ionsson fran Jemtlands Län:
Wördsamt Memorial!
Da afwittringen pä wederbörandes förstag, blef
bcstutad att öfwergä Swerigeö Norra Provinser och
deribland jemiväl Herjeådalen, war dermed wisierligen
äsyftadt att gagna sä wäl hwar och en af dem enskilt,
forn Staten i allmänhet, samt förnämligast att bidra¬
ga till jordbrukets förkofran; men hurnwida de för»
delar densamma kommer att medföra för Herjeådalen,
uppwäga pä långt när de olägenheter och kostnader,
som wid desi »verkställighet i denna Provins uppstä,
är mahända en ännu oafgjord fräga. För den, som
närmare känner denna fjellbygd, will det åtminstone
synas, som skulle dermed föga eller intet winnås, utan
snarare tillskyndas, wid närwarande förhållanden, dest
utfattiga och nödställda innebyggare skada och Staten
förlust. Herjeådalen, beläget bland de med snö och is
hela sommaren igenom till större delen betackta fjällen
samt höjdt öfwer hafsytan emellan 2000 till 4000 fot,
häller wäl i omfäng 126 qvadrat mil och tyckes der¬
igenom kunna erbjuda bade utrymme och bergning för
en wida större befolkning, än den nu befintliga, hwil»
ken belöper sig till föga mer än 4000 själar, med 1312
skattskrifne manspersoner, hwaraf circa 500 äro hem»
maneegare; men dä man dels besinnar, att desie be-
sitta öfwer hufwnd taget, ej mer an ZHels hemman
408 Den 24 Februari.
hwardera, ty landet utgöres blott af tillsammans 88
mantal Skatte, fördelta, sä att Hede Pastorat, som
bestar af Hede med Storsjö kapell, Wandalen, Ten.
nes och Ljusnedahls bruk, häller 24 samt SwegS Pa¬
storat, bestäende af Sweg, Elfros Öfwer»Hogdahl och
Lillherdal, 64 Skattehemman, dels ock antager säsom
säkert, att minst Adelar häraf upptagas af sjöar oli¬
andra watten, berg, sandhedar och mosiar, hwilka icke
frambringa det ringaste eller någonsin kunna göras
fruktbärande, samt dels känner, att den öfriga för
inbyggaren gagnelig» delen af Landet är af en swag
ack synnerligast för åkerbruket högst otacksam jord, som
i smä tegar ligger spridd öfwer hela Landet inwid de
mänga wattudragen, sä skall man latt öfwertygaS der-
vm, att landet hwarken täl en större befolkning eller
kemnar nägra fördelar af den öfwcrloppömark, som
med afwittringen twifwelsutan warit äsyftad. San.
ningen häraf bestyrkes annu mera, nar härtill kom-
mer, att brödfödan pä högst fä ställen i Landet (ock¬
ret endast pä sin höjd hwart 9 eller 10 är) kan af
egen skörd erhällas, utan mäste jemte utsädet och Pa¬
stors tiondespanmäl anskaffas frän pä 20 a Zo mils
afstånd belägne orter; att pä andra ställen äter, utsäde
icke en gäng ens kastas i jorden, emedan erfarenheten
wisat sädant wara fruktlöst, äfwensom jordfrukterne
ofta felflä. Deremot är boskapsskötseln, pa hwars
bättre eller »fördelaktigare framgång afwittringen ej
fynes kunna hafwa något inflytande, ortens hufwud.
sakligaste och nästan enda näring; men för dest be.
drifwande erfordras oundgängligen att inbyggarne, sa
wida de wilja bereda sig en nödtorftig bergning; ty
något derutöfwer eger wäl sällan någon att päräkna;
Den 24 Februari. 40y
skola, i anseende till den korta sommaren, uppbjuda
och anstränga all sin arbetsstyrka, för att dels af.
twinga de i närheten af bostäderne »varande obetyd¬
lige tegar en någorlunda giswande wäxt, dels ock för
att a »vidt kringspridda, ända till 4 a 5 mils afstånd
i fjälldalarne aflägsna trakter hopsamla tillräcklige
näringsämnen för kreaturen i och för deras framfö-
Lande under de fullt 8 mänaders langa »vintrarne.
Om nu derföre de arbetsföraste personer uppta¬
gas med andre fysielsättningar under den för orten
sä högst dyrbara sommartiden, kan det ej sela, att
innebyggarneö förut, serdeles genom de manga misiwäxt-
ären nog uöla belägenhet skatt blifwa ännu beklagans.
»värdare samt slutligen leda derhän, att de nödgas
öswergifwa ett Iand af sä hardt klimat och otacksam
natur. Den som känner detta, fäger jag, kan full.
komligen öftvertygas, huru omöjligt det will blifwa
för Herjeädalens aboer att kunna, utan undergäng,
uthärda ett sa kostsamt och, såsom mig synes, ända-
malslöst företag, som aswittringen, om den efter nu
gällande grunder skall widtagas och fortgä.
Af Länets Höfding, wid desi Embetsresa genom
landet är 1826, blef osi lofwadt, att afwitringen,
som twenne ar förut med SwegS Socken och seder¬
mera med Elfros och endast en By af Lillherdal,
blifwit företagen, skulle inom 4 ars tid »vara full-
andad, åtminstone i Swegö Pastorat, men här har
icke denna försäkran, till hwilken wi dä tryggade osi,
i hopp att denna tunga skulle sä en snar öfwergäng
och kunna uthärdas, felslagit, enär aswittringen der
ännu icke är pä längt när fullbordad; och till hrvad
410 Den 24 FebruM
redan blifwit werkstäldt, hafwa under hwarje sommar
oftast Z-.ne Landtmätare, med 6 a 9 handtlangare
hwardera, warit sysiclsatte. Skulle man nu antaga,
att desie warit i »verksamhet Z:ne mannder as äret,
och att deras af äboerne kemnade biträde dagligen m-
gjort ett antal af endast 20 personer, sa finner man,
att icke mindre an 1800 dagöwerken ärligen, eller
circa 12,600 pä 7 är blifwit spillda och tagne frän
wida angelägnare sysielsättningar, i och för behofweus
fyllande i denna ort.
Min mening härutinnan ar dock wisierligen icke
att klandra hwad som blifwit förordnadt och redan
skett, och hwilket jag mähända ej förstår, som sig bör,
bedömma, utan endast att söka hejda den allt mer och
mer tilltagande nöd, som synnerligast under 10 sista
arén tryckt landet och hwilken, derest de för det kära
lifwets bergning sä högst erforderliga arbetskrafter
ryckas till andra föremäl, hotar med yttersta elände.
Med anledning af desie förhållanden, fär jag
derföre ä egna och mine hemmawarande Committen-
rers wägnar hemställa, om icke afwittrings-ätgärderne
i oftanämnde Provins mätte, om ej alldeles upphöra,
åtminstone pä nägra är inställas och hwila intilldetz
mera gynnande omständigheter tala för deras fort-
gäng; dock sä till förstäendes, att i de Socknar och
Byalag, hwarest matningarne blifwit fulländade, del-
ninge» och ffattejemknings-ätgärderne, som bero pä
AfwittringS-Domrarne, mätte skyndsammast ga i
werkstäVighet. Anhållande jag om remitz häraf tilk
Den 24 Februari. 411
,vederbörligt Utskott. Stockholm den 17 Januari
1834.
8ven ckon88on.
Riksdagsfullmäktig för Herjeådalen.
Desia 2:ne Memorialer begärdes och kades pa
bordet.
8ve» london frän Jemtlands Län hade lika-
lebes ingifwit följande Memorial:
Lättade communkcatkoner, orter och innewänare
emellan, befrämja onekligen en listigare rörelse inom
ett land, till dest förkofran och bätnad. Stödd pä
denna sanning, och uppmanad af de behof inncbyg.
garne i Herjeådalen hafwa, i afseende pä förändring
af den derigenom löpande allmänna wägen, fär jag,
jemnlikt derom mig lemnadt uppdrag, framställa mina
CommittenterS önskan, att fä i Provinsen anlagd en
ny Landswäg frän Vemdalens by, förbi Hän, Rem¬
met, Dufberg och öfwerbergs byar till Sweg, i stället
för den emellan först- och sistnämnde orter i fullkom¬
ligt spetsig winkel nu gäcnde allmänna wägen förbi
Glissjöberg, Lindsell, Ramsjö och Wiken. Säsom fkäl
härföre fär jag andraga, att den emellan Wemdalen
och Sweg nuwaraade7H mil länga wägsträckan är
mycket backig och swär, bäde att underhälla och fär.
das, med 2 ä 3 mils afständ emellan stationerna
eller de närliggande dyarne; att deremot den nu fö-
reflagna sträckan, med den tjenligaste jordman för en
wägs bäde anläggning och underhallande, blir nära
2z mil kortare och alldeles jemn, bredwid den, i
412 Den 24 Februari.
närheten af Swegs kyrka, uti Ljusnan fallande
Wemda-än; att intill denna a de betydligare af län.
dets angar och slätter äro belägne, samt att nödige
körwägar hitintills saknats fa wäl till desic, som för
byarne Hän, Remmet, Dufberg och Öfwerberg.
Pä grund af desie, ej mindre för Provinsen i
flere afseenden, an ock för Staten och det allmänna,
i anseende till wägenö betydliga förkortning, ebestrid-
ligt stora fördelar, wägar jag hoppas, att Ständer
och de öfrige Resp. Medständen benäget understödja
denna motion, om hwars remitterande till wederbör-
ligt Utskott jag anhäller, samt att ärendet derefter
hos Kongl. Maj:t föredrages, med underdänig an.
malan derjemte, att ortens innewänare, som sä sällan
komma i tillfälle af arbetsförtjenst, willigt erbjuda
sig, att, i likhet med hwad wid den nva wägens
uppbrytande emellan Wemdalen och Jemtland, för
nägra är tillbaka, egde rum, pa billiga wilker ataga
sig, att efter läglighet och arbetsstyrka, uppbrytnin¬
gen af större eller mindre stycken utaf den nya wäg-
leden. Stockholm den 17 Febr. 1834.
8 ven ckonsson.
Riksdagsfullmäktig frän Jemt-
land och Herjeädalen.
Efter uppläsandet häraf tilläde 8ven ckons8oa
munteligen, det afsigten med hans gjorda framställ,
ning jemwäl wore, att till den uppgifne wäganlägg.
ningen erhälla bidrag af Statsmedlen; och kades
Memorialet pä bordet.
Den 24 Februari. 413
Derefter föredrogs ett af nytznämnde 8veii
london inlemnade Anförande, sä lydande:
Af alder har det marit öfligt och tillätet Herjea»
dalens innebyggare, att, dä de under winrrarne besökt
den 5 § mil inom Norrska gransen belägna köpingen
Röräs, fä derstädes fritt och utan ätal, mot dels in»
hemske, dels frän närbelägne orter, särdeles Helsing»
land och Dalarne, hämtade producter, tillbyta sig sill
och andra fistwaror af Norrska bönder; men för fem
är sedan hafwa Röräs Handlande förskaffat sig mo-
nopolium pä denna byteshandel, sä att en flik nu
mera icke får, wid bötes-answar, ega rum med andra
an bemälte Handlande. Härigenom hafwa likwäl
priserne pä Norrska waror oerhördt uppstegrats, till
stor stada och mehn för orten, som ej kan undwara
detta warubyte.
Till förekommande af denna olägenhet, och öf»
wertygad att densamma stall af Regering och Stän»
der bade nogsamt inses och behjertas, wägar jag hem»
ställa, om icke, derest ej detta monopolium star att
upphäfwa, eller kan i administrativ wäg, Swensta
och Norrsta Regeringarne emellan, utwcrkas, det ät»
minstone kunde sä begäs, att 2:ne Marknader om
äret blefwe, efter wederbörandes hörande, tillärna att
under wintrarne hällas i Röräs, till ömsesidig nytta
och byteshandel för Allmogen; utbedjande jag mig, att
detta ärende, som torde blifwa till wederbörligt Ut»
skott remitteradt, matte hos Kongl. Maj:t i under»
dänighet anmälas. Stockholm d. 17 Febr. 1834.
8vsn äolI880U
fran Jemtland och Herstädalen.
414
Den 24 Februari.
Denna framställning öfwerlemnadeS till hand-
läggning af Ståndets enskilt» Beswärs-UtMtt.
Widare upplästes ett Memorial af ^.nckers
Aileon fran östergöthlands Län, af följande innehall:
Bland de allmänna bördor, som trycka Swens?»
jordbruket, är fortskaffandct af sa kallade Kronobref,
ett aliggande, lika obekant till den grund, hwarpä det
utfordras, som ojemt och betungande i sin tillämp-
ning. Allt sedan 1815 ärS Riksdag har det äfwen
utgjort föremal för StändcrneS uppmärksamhet, utan
att någon annan lindring försports, än den wid sista
Riksdag beslutade inskränkning, att brefbäringen en¬
dast wista dagar i weckan skulle bestridas, i stället för
siere gänger hwarje dag, som förut ofta inträffade.
Men äfwen om denna förman finge tillgodonjutas
eller kunde utkräfwas, sä länge hwad som kallas an¬
gelägna bref, genast wid ankomsten mäste fortskaffas,
lärer det icke käla nägon motsägelse, att denna skyl¬
dighet, i förening med derwid fästade stränga ansrvars
och ersättningö-förbindelser för timade olyckor, är af
en mera kännbar och eftertänklig art, än det sa
mycket och witzerligen icke utan Ml öfwerklagade
skjutSningS- och postföringöbcswäret, för hwilket icke
allenast hjelplig wedergällning, utan äfwen för der
sednare ätskilliga ganska betydliga friheter, och förmä¬
ner likwäl äro bewiljade.
Det ma derföre icke anses otacksamt för den i
ofwannämnde mätto redan wunna lindringen, att jag
Den 24 Fett »ari. 415
M det Hederwärda StändetS grundlagsenlkga behand-
ling wägar föreflä, att i underdånighet hemställas ma,
det i första rummet någon jemnare och billigare för.
Vekning af brefbäringöskyldigheten mä bestämmas e«
mellan de hemman, som dertill anses lämplige, och
widare att skälig ersättning för detta betungande och
maktpåliggande bestyr mä wederbörande beredas och
tillerkännas. För detza ändamals minnande skulle,
efter mitt omdöme, wara tjenligt, ej mindre att en
noggrann reglering emot hwilkcn HäradSboerne egde
andraga hwad be aktade nödigt, af Kronofogden upp.
gjordes för brefbäringenS gäng, och derefter af Lands,
hösdmgen pröfwades, samt att denna reglering minst
hwarje ar förändrades, sä att de hemman, som nä.
görlunda ligga i wägen, tourwis dertill anskoges och
sälunda lika betungades, än att öfrige hemman inom
Häradet, hwilka i följd af deras läge undginge detta
onus, förpligtades att med nägon lämplig wedcrgäll.
ning godtgöra dem, som deruti deltoge, samida denna
ersättning, skäligen beräknad, i likhet med sä kallade
gängpenningar wid Gästgifweriffjutsen, till 6 st. Banco
milen, icke skulle kunna fastställas att af allmänna
medel utgä, det jag dock finner mig sä mycket mera
söranläten att yrka, som de ärender, hwilka päkalla
bresbäringen, icke lära omfatta allena Skatte-allmo.
gens angelägenheter, utan i lika hög grad den sä
kallade privilegierade jordens och hela samhälletö sak
i allmänhet, i hwilken följd billigheten äter mätte
fordra, att äliggandet, att dem främja, lika widkän.
nes af alla.
Nilsson frän Östergöthland;
Wifolka och Walkebo Härader.
416 Den 24 Februari.
Härmed förenade sig Larl (-adrielsson fran
östergöthlands Län, hwarrfter motionen ladee pä
bordet.
Af ?er Wisson fran Christianstads Län ingass
följande:
Wördsamt Memorial!
Jag delar mine Hederwärda Ståndsbröders
enhälliga önffan, det matte Lagmans-Rätterne indra¬
gas , fasom menligt inwerkande pä rättwisans snabba
handhafwande; men da jag inser, att detta goda möj¬
ligen ännu icke, och ffiljdt fran andra reformer pä
Lagskipningcns område, är att hoppas, har jag ansett
mig böra till Rikets Högloft. Ständers pröfning wörd-
fammast hemställa, det mätte, till förekommande af
en mängd, endast af kitslighet och oförstånd, framhafde
Rättegångar, 25 Cap. i § RättegängS-Balken erhälla
det tillägg, att, wid wads fullföljande wid LagmanS-
Ratt, borgen förut bör ställas för kostnad och
skada och domen fullgöras efter thy, som i 26 Ca-
pitlet sägs.
De omständigheter, att, genom mälets dragande
under LagmanS-RättS pröfning för nägra skillingars
afgift, sä mängen blifwit i sin tillständig» rätt län.
gre tid, ja ofta 2 a Z ar, uppehälle», och att denne
instantie kan anses fäsom ett kraftigt wärn för den
kitflige procetzmakaren, äro, i förening med folkets
önffan, tillräckelige bewis för billigheten af mitt pä-
stående. Och anhäller jag wördsammast, att detta
Den 24 Februari. 417
Memorial ma warda till wederbörlkgt Utskott remit¬
terade. Stockholm den 17 Februari 1834.
?or Nilsson
fran Christianstads Län.
Remitterades till kag.Utffottet.
Lästes ett anförande af ^olmnnes ^olmnsson
fran Bohus Län, sä lydande^
Wördsamt Memorial!
Under senast hällne Riksmöte pakalladeS Rikets
Högloft. Ständers uppmärksamhet ä angelägenheten,
att widtaga nödige åtgärder till upphjelpande af det
fordom indrägtig», men i senare tider förfallna sill¬
fisket i Bohuslänska skärgarden; och i sädant hän-
seende föreslogs bewiljande af den förman, att alla
der boende fiskare skulle, da de wisade sig idka saltsjö-
siffe och, såsom delägare i sillnotar, fängade sill, wara
frän Kronoskatte frie. Harförutan framställdes äf-
wen den önskan, att nämnde Fiskare mätte sättas i
tillfälle, att med flera andra Länders inwänare del¬
taga i det sä kallade storfiske pä Islands, Shet-
lands och Skottlands bankar.
Desia förslag ledde ej till annan åtgärd a Ri¬
kets Ständers sida, än en underdänig hemställan till
Kongl. Maj:t, att, ester Nädig pröfning af den be¬
rättelse, som Prosesior Nilsson, öfwer desi undersök-
27
418 Den 24 Februari.
ningar, rörande fiskerierne i Riket, afgifwit, för de-
ras ändamälöenliga bedrifvande widlaga de anstalter,
som kunde i Noder finnas erforderliga. Sedermera
har en ytterligare undersökning i Bohuslänska skär¬
garden försiggått; men hwad dermed wunnitS, eller
hwilka upptäckter till fiskets förkofran dymedelst er-
hållits, är mig ännu obekant. Sä mpcket lära dock
»vederbörande wid denna sednare undersökning haswa
inhemrat, att den theori, Profetzor Nilson uppställt
i fin är I828afgifna underdåniga relation om fisket
i Bohus Län, icke fa fullkomligen öfwerensstämmer
med skärgärdsboarneö rrfarenhetsrön och andra histo¬
riska »vittnesbörd.
Emedlertid har, ester det underdånig berättelse
om den salunda »verkställda nya undersökningen af-
gifwitS, Kongl. Maj:t under den Zi fistl. Juli an-
befallt Commerce-Collegium, att utarbeta och till
Kongl. Majus Nådiga pröfning öfverlemna förslag
till en förnyad Fiskeri-stadga, jemte utlakande i afse-
ende pa ifrägastäldt försök med ett annorlunda be-
ffaffadt storfiske, än det nu brukliga.
Men oaktadt den omsorg, som salunda blifwit
egnad ät fiskets aterupphjelpande i »var fattiga skär¬
gård, finner en hwar, att det förslag och den önskan,
som wid förra Riksdagen gjordes, och här ostvan
blifvit nämnda, ännu till fin wäsendtligaste del hwila
ouppfyllde; och jag kan derföre, med kännedom om
den bekymmersamma ställning, det tryckande armod,
hwari Bohuslänska skärgårdsfolket i allmänhet fig
befinner, icke underlåta, att ä nyo söka ät dem bereda
Den 24 Februari. 419
någon werksam och snar hjelp, derest icke det för hela
Riket nyttiga fiske, som detta folk ännu idkar, skall
helt och hållet förstöras och upphöra.
Genom den fria tillåtelse, Författnkngarne an¬
gående Nordsjöfifferierna, lemnat eho det wara ma,
som ej begätt ärerörigt brott, att obehindradt i Bo¬
huslänska skärgarden sig nedsätta, har inträffat, att
defia trakter, under den gynnande sillfisktiden blifwit,
medelst inflyttningar fran andra orter, alldeles öfwer-
befolkade.
I den lilla Socknen Morlanda, hwarest jag är
boende, och hwilken utgör icke fullt en qvadrat-mil,
deraf Adelar bestå af kala klippor, finnas 5300 men-
niskor, hwilka till största delen skola nära sig af siffe.
Ett lika förhållande företer sig pä hela Bohuslänska
kusten. Sedan sillfisket upphörde, ar det hufwudsak-
ligast storfiffet af Längor och Torsk, eller det sä kal¬
kade Cabiljo-fiffet, hwaraf defia personer skola för-
skaffa sig deras lifsbergning. Detta i sednare tider
betydligt förminskade siffe, som idkas a aflägse kuster,
ofta 40 a 50 mil frän hemmet, fordrar kostbar red¬
skap, större fartyg eller bätar och proviantförräd för
längre tid; således ett förlag, hwilket den fattige ej
mäktar anskaffa. Det kan defiutom ej begagnas an-
nan äretid än under högsta sommaren, dä det ej all¬
tid förmär inbringa hwad fiffrarne för sig och oftast
talrika familjer till lifwetS nödtorft behöfwa, än min¬
dre hwad som fordras till förskaffande af farkostar
och nödig fiskredskap. Det mindre siffer äter, som
begagnas den öfriga delen af äret, skänker wal desi
420 Den 24 Februari.
idkare en och annan maltid mat, mell någon sä rik
fångst, att föryttring deraf kan ske, hörer till säll-
samheterne, och dä en sadan kan ega rum, winnes
pä sin höjd, i Utbyte af landtmanncn, nägot annat
obetydligt födoämne. När nu längwarigt owäder
eller härda wintrar infalla, hwarigenom fisket för-
hindras, kunna nöd och elände hos detta bcklaganö-
wärda fiskarefolk ej utestängas. De taga dä sin till¬
flykt till närmast belägna hemman, hwilkas äboer, i
stället för att hafwa egt den församlingar i allmän¬
het förunnade rätt, att hindra inflyttningar af sä-
Lane personer, som kunna komma att pä ett eller
annat sätt ligga dem till last, mäste sörja för desie,
frän alla landsändar sammanförde, olycklige personers
wärd och uppehälle. Huru kännbart och tryckande
detta för jordbrukarne i detza orter »verkligen är, kan
lätt inses.
I betraktande af allt delta, och dä otwifwelak-
tigt Staten, men ej en ringa del deraf, har förbin,
reise, icke blott att lindra den nöd, hwari Bohus-
länska skärgårdens innebyggare, genom ett oblidt öde,
blifwit försatte, utan äfwen att söka upphjelpa det i
förfall komna, men för hela Riket gagnande saltsjö-
fisket, wägar jag föreslä, dels att fiskare eller sä
kallade strandsittare i Bohus Län, likwäl med undan-
tag af dem, hwilka Bewillnings-Comiteerne anse böra
skatt utgöra, mä frän Kronoskatter befrias, helst er¬
farenheten wisat, att sädane, för fattigdoms skull, ofta
ej kunnat utgå, dels ock att nägot anslag af Stats-
medlen, antingen säsom län eller understöd för Nord.
sjöfiskets ateruppbringande, mä bemalte Fiskare af
Den 24 Februari. 421
Rikets Högloft. Stander bewiljas. Stockholm dm
17 Febr. 1834.
3. /oliansson.
I anledning häraf yttrade vice Talmannen Ion
london: Enahanda förhållande, som det nu fram¬
ställda, eger rum med fiskarena i Blekinge Län, hwil-
ka, till ett antal af omkring 1800 personer, för dek
närwarande befinna sig i den mest tryckande belägen,
het. Utan jordbruk eller annan näringsutwäg, hqfw»
de, i följd af fiskets betydliga aftagande, rakat i den
största fattigdom och mäste för sitt uppehälle ligga
Församlingarneö öfriga innewanare till last. Med an-
ledning af den ingifne motionen, will derföre afwen
jag, för de olyckliga fiskarena i min hemort, yrka,
om icke fullkomlig befrielse fran skattebidrags utgö¬
rande, dock någon betydligare nedsättning i deras be¬
lopp. För 2:ne ar tillbaka täcktes Kongl. Maj:t i
Näder bewilja ett Läne-understöd af 4000 Rdr till
Fiskets upphjelpande i Blekinge Län. Deraf är wäl
en del inbetald; men återstodens succesiiva utgörande
satter läntagarne i ytterligare förlägenhet och bidra-
ger att öka en börda, som redan är alltför tung.
Förhållandet pakallar snar hjelp, och jag får till be¬
redande deraf förnya min nysigjorda hemställan, att
nedsättning i Krono-utskylderne mätte Fiskarena i
Blekingska skärgarden bewiljas.
lons ?6i'83on frän Malmöhus Län: Fiskets
allmänna aftagande och förfall har äfwen sträckt sina
menliga följder till idkarne af denna näring inom
min hemort. I samma nion som tillfället till yrkets
422 Den 24 Februari.
bedrifwande minskars och nästan upphört, har nöden
inställt sig och fattigdomen sa tilltagit, att lagsöknin-
gar och utpantningar dagligen förefalla. Till för¬
bättrande af detta beklaganewärda tillstånd, mäste nö-
diga åtgärder widtagas, och drribland förnämligast
ren, att tills widare eftergifwa en del af Fiskarenas
utlagor, uti hwilket påstående jag således instämmer
med Talmannen Ion Ions8on.
Ougtak och Ola le^gson frän Ble¬
kinge Län förklarade likaledes, det de biträdde Tal-
mannen Ion londons framställning, äfwensom 0Iau8
LriIr88on frän Bohus Län förenade fig med lo-
dsnnL8 Iok>an88on; och blcf denne sistnämndes Me¬
morial, pa begäran af Lon^t Ouäinunä88on frän
Hallands Län, hwilande pa bordet.
Ioklann68 Ioli3N88on frän Bohus län inlem-
nade äfwen följande Motion:
Wördsamt Anförande!
Den af Lamuel ^.näer88on frän Östergöthland
wäckt», och pa bordet hwilande motion, rörande er-
sättning för Kronobrefbäring, biträder jag till dest
egentliga syftning, ehuru jag ej för närwarande och
i sammanhang dermed, tror mig böra lemna nägot
yttrande om anwändande af den besparing, som ge-
nom indragning af de sä kallade Talmanö-tafflarne,
för Staten uppkommer," hwarom särskild öfwerlägg-
ning torde böra ega rum. Hwad Kronobrefbäringen
angar, sa ar allt skäl för handen, att detta, osta
Den 24 Februari. 423
beswärliga onus, ej mindre än Kronoskjuts och Post.
föring, warder särskilt ersatt. Med den sednare är
brefbäringen närmast jemnsörlig, och ej sällan lika,
om icke mera hinderlig och betungande än den förra.
Likasom PostforSlingrn, kan brefbäringen icke flyttas
eller öfwergä frän ett Hemman till ett annat, utan
mäste alltid »vidhäfta sädane, hwilkas läge lemnat
anwisning att pälägga dem detta beswär; men bref.
bäringen är derjemte i sa matto hinderligare än post.
föringen, att den allmänneligen inträffar oftare och
alltid pä obestämd tid, sä att den, hwilken har en
slik skyldighet sig älagd, städse nödgas wara pä full-
görandet deraf beredd, da deremot Postföringen, med
undantag af den extra, har sina bestämda tider.
Förgäfwcs mä man inwända, att brefbäringen är
lindrigare derföre, att den kan bestridas af icke ar.
betSfört folk, och fordrar ej begagnande af skjuts.
Den som närmare känner sörhällandet härmed, finner
säkerligen, att dä angelägna Kronobrcf, nattetid eller
under swärt »väder och »väglag, skola fortskaffas, detta
ej läter sig göra, med mindre bade häst och arbetsför
person anwändas. För öfrigt inträffax flerestädes,
att obeqwäma och mindre banade »vägar af brefförare
mäste begagnas, äfwcnsom att de nödgas färdas län-
ga häll till sjösi. Och för att anföra exempel pä
swärigheter af detta slag, will jag nämna, att i min
hemort, Bohus Län, finnas brefbärare, som fä fort.
skaffa Kungörelser och hwarjehanda handlingar L mils
land»väg och lika längt sjöledes till Presterskap och
Krono-Rätkare eller fa kallade Fjerdkngsmän pa
öarne.
424 Den 24 Februari.
Wid ett sadant förhållande, och enär de Hem.
man, hwilka hafwa Kronobrefbäringsskyldigheten sig
alagd, pä långt nar icke åtnjuta lika friheter med
Posthemman, samt desiutom sakna all »vedergällning,
tror jag mig med fog kunna yrka, att någon skälig
och mot beswaret afpasiad ersättning af allmänna
medel ma Kronobrefbärare tilläggas. Stockholm den
17 Febr. 1834.
7. Iohansson.
Olaus Lrikssoii frän Bohus Län instämde uti
-etta anförande, hwilket derefter lades pä bordet.
Widare inlemnades nedanstäende motioner:
i:o Af 7-ars Hansson fran VohuS Län:
Wördsamt Memorial!
Uti en tid, säsom den närwarande, dä sä mycket
bade skrifwes och diskuteras uti ett för jordbrukets
widmakthällande nog wigtigt amne, nemligen Husbe-
hofsbränwknebränningen; sä torde der äfwen tillätas
mig att, i den mon mitt, rörande detta nog inwcck-
lade amne, inskränkta förnuft tillåter, nägot der¬
om orda.
Jag erkänner pä förhand min »förfarenhet att
kunna rätt bedömma denna wigtiga sak, jag mä det
fä mycket hellre göra, som detta ar första gängen,
jag hast äran uppträda pä rcpresentationSplatsen, oä¬
del mahända förefaller mänga erfarne och sakkännare
Den 24 Februari.
425
»villrådigt, att häruti yttra sig. Jag anhaller således
om ett skonsamt bedömande af de felaktigheter, som
harwid icke lära kunna uteblifwa, och jag anser mig
emedlertid skyldig att yttra följande mina tankar.
Allmänna rösten är nu den, att omättligt bruk
af bränwin sörderfwat folkets seder, beröfwat dem
deras egendom, bragt dem i allehanda elände, med
ett ord beröfwat dem deras bade moraliska och fysiska
förmögcnheter. Till förekommande häraf, torde någon
kanske helt och hållet wilja förbjuda all VränwinS-
bränning, andra ater afskaffa endast alla mindre brän-
winsredskaper, hwilkas tillwerkning likwal icke sträcker
sig längre, än till »verkligt husbehof; detta »vore det¬
samma som att endast förbjuda den mindre bemedlade
jordbrukaren att sjelf förädla eller pä bästa sätt an.
wända den lilla afkastning, han med swett och möda
skördat af sin jord, och inskränka tillwerkningen eller
förädlingen inom wisia fabriker, som dä endast kunde
anläggas af Egendomsherrar, men jag ma fraga,
om icke det är den minst bemedlade, som bäst behöf»
wer att pä förmånligaste sätt anwända fina tillgån¬
gar? Eller manne landet skulle producera mera deraf,
att denna clasi beröfwades sina medborgerliga rättig,
heter mera än andra, och derigenom äntcligen bragtes
till undergång och träldom under större Posicsiionatcr.
Andra ater lära hafwa helt andra äsigter, som
till och »ned aro löjliga. Men sällan hörer jag nå¬
gon gisrva förslag till hämmande af den stora im¬
porten af utländska drycker, såsom Årrak, Cognac,
Romm och winer, hwilket, om det icke förekommes,
426 Den 24 Februari.
lärer förr eller senare bereda allas wär olycka; eller
manne icke den, som icke finner någon bättre njutning
än att belasta och öfwerlasta sig med drycker, skulle,
i brist af Swenskt Bränwin, dermed han nu later
sig nöja, finna fikt nöje i det förutnämnda, och dä pä
en gäng bäde fig sjelf och sitt fosterland till förderf?
Jo jag twiflar icke derpä, att händelsen blefwe sädan.
Om jag wore af den tanken, att hylla och befordra
dryckenskapslasten, sä wore jag icke wärd att wara
medlem af ett christelkgt samhälle, mindre att som re¬
presentant innehafwa desi förtroende; nej det är icke
mina äsigter. Men likwäl kan jag icke finna wara
billigt, att Allmänheten skulle eftersätta den enda möj¬
liga utwäg till förädling eller förwaltning af fina
produkter, ssm för närwarande tider finnes att pä,
räkna, just derföre att en del menniskor mitzbruka sitt
förnuft och fria wilja; ty icke kan jag eller nägon
annan förpligtaS att tillstoppa den enda pä mina ä.
gor »varande och wattengifwandc brunn derföre, att
en menniska med uppsät och fri wilja störtar sig der-
uti och omkommer; nej, kan icke faran för stadgade
straff, och ett dem öfwerhängande och med deras för,
hällande oskiljaktigt elände afskräcka dem, sä lär in¬
genting göra det, och jag tror, att lika sä litet som
andra lagbrott kunna hindras, sä kunna desia olyck¬
liga räddas mot sin egen wilja. Jag nekar likwisit
icke, alt man, sä mycket möjligt är, bör medelst
Vränwinsbcwillning söka att förhöja Bränwinspriset.
Föranledd af desia äsigter, wägar jag i ödmjuk-
het föreffä, det mätte Bränwinsbränningen hädanefter,
som hittills, sä ega rum, dock pä följande satt:
Den 24 Februari.
427
i:o Att tiden ma inskränkas till sex mänader
om äret och taga sin början den 1 Oktober och sluta
den 1 April päföljande aret.
2:0 Att pannerymden beräknas pä satt hittills
skett efter hemmanSwärdet, dock sa att ingen panna
öfwer 90 kannor får med något wilker begagnas.
3:0 Att i stället för den antagna minimi-af-
gisten och 16 si. B:co för hwarje kanna, som till-
werkaö, hwilket beräkningSsätt alldeles icke kan con->
trolleras, en wisi afgift i förhållande till pannerym-
den, med afseende ä den tillwerkning, som dermed
möjligen kan ske, mätte bestämmas, nemligen:
för 16 kannors panncrymd 4 Rdr 32 si.
för 20
|
d:o . .
|
. . 2
|
|
för 25
|
d:o . .
|
. . 5
|
|
för 30
|
d:o . .
|
|
|
för 35
|
d:o . .
|
|
|
för 40
|
d:o . .
|
|
|
för 45
|
d:o . .
|
|
|
för 50
|
d:o . .
|
|
|
för 55
|
d:o . .
|
|
|
för 60
|
d:o . .
|
|
|
för 65
|
d:o . .
|
. . 80
|
'/
|
för 70
|
d:o . .
|
. 100
|
|
för 75
|
d:o . .
|
. 120
|
|
för 80
|
d:o . .
|
|
|
för 85
|
d:o . .
|
. 190
|
|
och för 90
|
d:o . .
|
. 250
|
|
Deremot bör den hittills stadgade afgift af hemmans,
warder förswinna, pä satt Kongl. Maj:ts Nädiga
428 Den 24 Februari.
Proposition i ämnet innehaller; ty naturligtvis mä
afgiflen åtfölja tillwerkningen, men icke hemmanen,
allraminft deras, som tillwerkningen icke begagna. Ge.
nom denna beskattningömethod tror jag det efterläng.
tade högre pris af Bränwin skulle ernäS; jag tror
ock, att högre beskattning wore detsamma, som att
alldeles förbjuda all Bränwinsbränning, dock observe-
ras, för hwarje kannetal emellan hwarje fulla fem, er.
lagges proportionerlig andel af den summa, som fin.
nes tillökt pä hwarje femtal.
Hederwärda män, som werkligen gjort sig för-
tjenta af wär högaktning, hafwa lid efter annan un-
derwksat och uppmuntrat allmänheten i potates-odlin.
gen, hwilkct pä kort tid hast en äsyftad werkan till
följd, sä att denna sädeöwäpt numera i Swerige hun¬
nit en betydlig höjd. Den qvantitet af denna wäxt,
som nu ärligen eger rum och med fördel skördas, kan
omöjligen pä annat satt, an genom Bränwinsbrän¬
ning, anwändas med nägon fördel, man mä skriswa
sä mycket man will cm deras utfodring i Ladugar¬
den; och som denna wara icke heller täl nägon tranö-
portkostnad, icke kan bcwaras till behofwet för en
framtid, sä skulle denna inympade och fruktbärande
odlingSgren owilkorligen ätergä till sitt förra intet,
om Bränwinsbränning skall upvhöra eller pä hwarje.
handa sätt förkränkas, ty ehuru Bränwinsbrännin-
gen hittills egt rum, wägar jag likwäl pästa, att
potates haft ett menligt inflytande pä priserna af
andra fpanmälssorter, som i alla tider mäste hafwa
företräde framför potates.
Den 24 Februari.
429
För öfrigt sar jag lika »vördnadsfullt förestå,
om icke Bränwknötillwerkare, som bränna till afsalu,
matte äläggas rena och omklara sitt Bräntvin till en
»vist grad af godhet och styrka, hwarigenom det kunde
biiswa en epportwara; ty sädanr som det nu i all-
mänhet befinnes, kan det icke anses för annat än ett
rä-ämne och lärer »vara likaså skadligt för helsan,
som det är osmakligt för känstan.
Hwad jag nu haft aran anföra, anhäller jag
matte till »vederbörligt Utskott remitteras. Stockholm
den 17 Febr. 1834.
k>ar8 Han8sc>n
frän Bohus Län.
2:o Af llän kelter landon frän Stockholms
Län:
Wördsamk Anförande!
Åtskilligt Motioner ha blifwit inlemnade angä.
ende Bränwinötillwcrkningen och dest omättlig» bruk;
alitsa fär jag äfwen deruti yttra mine tankar. Att
BränwinSbränningen med smärre pannor frän 15 till
50 kannors rpmd är nödtvändig för en jordbrukare,
som har folk och kreatur, hwilka stola underhällas, är
en oneklig saunkng; men de nu för tiden bruklige
större werlen, af hwad namn och beskaffenhet de an
mä wara, som innehälla en större, till och med 90
kannors rymd — de äro stadliga; med deste förstöreS
en mängd spanmäl samt potates, hwilket för den fat¬
tige arbetaren medsörer en brist — icke nog dermed
— nej med flika konstwerk erhälles mycket mera Brän-
430 Den 24 Februar-k.
win, och skadligt till begagnande, än förut wanlige
pannor tillwerka, hwaraf blir i stället för husbehofs-
branning en Fabrikörörelse i Landet; de sälja sitt
Bränwin till billigt pris, sä att det nästan nu förti.
Len icke hålles i högre wärde än dricka; häraf upp-
kommer den beklagliga fylleri - lasten, som bereder ett
folks förderf till bade kropp och själ. Nyttiga anstalter
till desi förekommande hafwa redan af Äfwerheten
blifwit widtagne, men ännu icke kommit till en önskad
fullbordan. För att minska denna öfwerflödöwara,
nemligen Bränwinet, sa skulle jag efter min tanka
föreskä:
i:o Att BränwinStillwerknkngen hädanefter mätte
tillätas med smärre pannor, efter hemmanswärde,
till högst 50 kannorö rymd, och det emot wänlig af.
gift för 6 manader wintcrtiden. — Någon ändring
af detze smärre werk än förut warit — tyckes icke
heller wara af nöden, emedan kostnader derigenom
förorsakas.
2:0 Deremot bör förbud ega rum för begag.
nande af de större Vränwinswerken till och med 90
kannors rymd, som äro mest skadligt; men om en
större Egendomsegare skulle sädant tillåta, sä bör
den fyradubbelt beskattas mot andra af sämre inrätt-
ning, med namn af HnSbehofö-Bränwinswerk.
Z:o Widare, angäende Bränwinsförsäljning och
minutering, sä har jag, som nära boende wid en mindre
stad, sätt se och erfara desi skadliga följder. Ungdom och
tjenstefolk hafwa sitt nöje pä krogar och näringsställen
ä sabbatsdagen, och ofta till arbete oduglige den följande.
Den 24 Februari. 431
För att detta oskick hamma, böra krog- och närings-
rättigheter pä landet och i de smärre städerne nedsät¬
tas till hälften mindre belopp än förut, samt att,
undantagande Gästgifwaregärdarne, böra alla krogar
ock näringsställen i mindre stader wara stängde pa
Sön- och Högtidsdagar, och att hwarje medborgare
pä landet, som utan rättighet försäljer eller utborgar
Bränwin till sine grannars barn och tjenstefolk, mätte
beläggas med dubbelt vite mot hwad nu gällande
stadga om Bränwins försäljning bjuder. Denna
enkla framställning skulle, ester min tanka, förminska
till någon del fpllcri-lasten.
ZlnhälleS att fä medfölja de i samma ämne pä
bordet hwilande motioner lill »vederbörligt Utskott.
Stockholm den 17 Febr. 1834.
Ian veter 3au88on
frän Stockholms Län.
Z:o As vougt Hrilc880ii fran Wermlands Län:
Memorial!
Sedan Kongl. Majtt uti Nådig Proposition
till Rikets nu församlade Ständer i Näder föreslå-
gil, att BränwinSbränningötiden mätte inskränkas till
endast 6 mänader af äret, hemställer jag, om icke det
stadgande, att Berednings- och Taxeringö-Comiteerne,
pä grund af inhemtad kännedom om förhällandet,
egde päföra förhöjd afgift, ester tillwerkningö-qvanti-
telen, ä hwar och en, som ansägs hafwa tillwerkat ett
större kannctal Bränwin, än som, efter förut i För¬
432 Den 24 Februari.
fattningen uppgifne grunder, swarade emot minimi,
afgifterne, hwarwid isynnerhet afseende borde fästas
pä sadane BränwinSbrännare, hwilka i möjligaste
matto sökte uppdrifwa deras tillwerkning, eller brände
längre tid än 8 mänader af aret, eller ock
begagnade sädane i Författningen ej särskilt taxerade
inrättningar, hwilka ansägos öka productionen af
Bränwin utöfwer wänlig beräkning, derwid Krono-
betjeningen äläge, att, efter granskning af de inkomne
tillwerknings-uppgifterne, anmäla de skäl och omstän.
digheter, som kunde anses föranleda till högre afgiftS
päförande, om hwilket allt 45 §. 2 Art. uti Kongl.
Förordningen den 25 Juni 1830 afhandlar, matte,
medelst underdånig anmälan hos Kongl. Majit, till
upphäfwande föresläs, enär genom berörde § uppkom,
mer en helt och hållet godtycklig beskattning, som,
åtminstone uti Frykeruds Socken af Wermland, för.
anledt Comikeerne att åsätta en dylik skatt a nästan
hwarje BränwinSbrännare äfwen bland Allmogen,
hwilken der, såsom pä de mesta andra orter, nästan
endast bränner med sina lystpannor frän 14 till 20
kannors rymd.
För att äter i betydlig män inskränka SwerigeS
ofantliga VränwinStillwerkning, hemställer jag, om
icke del wore lämpligt, akt hos Kongl. Majit i un-
derdänighet anhälla, att de sä kallade Pistoriske samt
alla öfrige Konstbrännerier mätte hädanefter bliswa
helt och häller förbudne, emedan just dcsie isynnerhet
åstadkomma det myckna eländet och den ofta öfwer»
klagade bristen pä spanmäl i wärk Land.
Den 24 Februari. 433
Om remktz häraf till »vederbörande Utskott an»
haller jag ödmjukast.
Len^t Hl4I(88on
fran Carlstads Län.
4:o Af ^Ullers Dri88luan frän Skaraborgs
Län:
Wördsamt Memorial!
Da bestämmandet af sättet och »villkoren för
Bränwinsbrannings-rättighetens utöswande, »vid den.
na Riksdag, utan twifwel kommer att utgöra ett
ibland de wigtkgare öswerläggningsämncna, i anseende
till dels det inflytande denna näringsgren har pa
Landtmannens belägenhet, och dels den allmännare
uppmärksamhet denna fråga »vunnit derigenom, att
den blifwkt satt i förbindelse med den allmänt »väckta
och berömwärda omsorgen för nykterhetens och, med
detsamma, sedlighetens befrämjande; sä anser jag mig
böra framställa mina egna och mina CommittenrerS
ästgter, emedan tiden för nya ämnens »väckande ännu
är. Det är rviherligen föga förändringar uti nu
gällande Bränwinsförfattning jag har att förestå;
jag tror det dock lämpligast, att i ett sammanhang
framställa allt hivad jag uti detta amne har att an¬
draga. Jag tvet gansta »väl, att meningarne om
nyttan eller stadligheten af Husbehofsbrännkngenö be¬
fordrande äro delade. Ehuru mänga stal man an¬
fört för BränivinsbrännlngenS förivandlande till en
Fabriks-näring, kan jag dock icke fränga den öfwer,
tygelsen, att husbehofsbränningen ar för Landtman,
nen af högsta »vigt, och att möjligheten af dest fort¬
farande, bredwid de stora Brannerkerne, följaktligen
28
434 Den 24 Februari.
mäste betryggas. I öfwerensstämmelse härmed, får
jag wördsaml förestå:
i:o Att Bränwinsbrännings-afgiften mätte utgå
efter samma beräkning, som den uti Kongs. MajttS
Nädiga Förordning om Bränwinsbränninge-rättighe-
ten Len 25 Juni 1830 antagna.
2:o Att, i händelse denna afgift stuve anses
täla nägon förhöjning, hwilken likwäl dä mäste ega rum
endast i samma förhållande, som den nu utgöres, allt
hwad som sälunda kan inbringas utöfwer det belopp,
hwartill Bränwinsbrännings-afgiften nu uppgär, icke
fär inga till StatScastan, eller ibland Statens in¬
komster beräknas, utan mäste uteslutande anwändas,
till lindrande af stattejordens ordinarie onera, säsom
pastevolance, soldatens underhäll, ordinarie räntor m. m.
3:0 Att den af hwarje hemman utgäende Brän.
wins-bewillning af egcndomswärde mätte sörswinna.
Den wid sista Riksdag bestutade afgift förVränwinö.
tillwerkningen utgör en tillräcklig ersättning härföre.
Detzutom innebar det en orättwisa, att för ett hem-
man, derä litet eller intet Bränwin tillwerkaS, stall
bctalaS lika stor Bewillning, som för ett annat af
lika wärde, derä en hel Bränwinsfabrik finnes.
4:0 Att Bränwinöbrännings-rättigheten, lika
som nu, stall förblifwa tilläten hela äret, och icke,
säsom jag hört nägra wilja förestå , inskränkas till
endast nägra wista mänader pä äret. Husbehofs-
branningen är för Bonden af wigt derföre, att han
dertill kan anwända flösäden, jordfrugter m. m., samt
genom bränning förskaffa sig drank till sine kreatur.
Desta ändamäl skulle alldeles förfelas, om han icke
hade frihet att efter behag »välja de i desta afseende»
Den 24 Februari. 435
för honom lämpligaste tider. Deremot stulle jag
wilja förestå, att BränwinsbranningS-afgiften bestäm-
des särskilt för bwarje manad, och att det finge bero
pä hwar och en, att wid Mantals- och Skattstrif-
ningarne uppgifwa, hwilka och huru manga mänader
pä aret han wille utöfwa sin BränwinebränningS-
rättighet, da han naturligtwis endast för desie mä¬
nader kunde wara stylvig erlägga afgift.
5:o En för allmogen dyrköpt erfarenhet har
ädagalagt, huruledes de mängfaldige inwecklade con-
trollér, hwilka aro uti BränwinSsörordningen före-
strifna, hufwudsakligen tjena till anledningar för a-
klagare, att, pä den enfaldiges bekostnad, rikta sig
genom anklagelser, hwilka icke träffa werkliga förbry¬
telser, utan endast nägon af den okunnige underläten
formalitet. Jag yrkar derföre, att de kontroller,
hwilka för BranwinSförfattningens efterlefwande ma
anses nödwändkga, uppgöras sä enkla och lätta att
iakttaga, att de icke mä utgöra snaror för allmogen,
men ändock uppfylla sitt andamäl att förekomma o-
loflig Bränwinsbränning. Derjemte bör afwen före-
strifwas, att Domaren eger befria en tilltalad frän
answar för nägon underläten formalitet, fä wida det
blifwit tillförlitligen utrönt, att något missbruk icke
blifwit begänget eller dermed äsyftadt. Stockholm
den 17 Febr. 1834. Lodman.
5:0 Af ?ol- lM88on frän Christianstads Län:
Wördsamt Memorial!
Frägan om BränwknsbränningS-rättigheten, är
ett af de ämnen, som wid detta Riksmöte lärer fordra
436 Dm 24 Februari.
Rikets Högloft. Ständers synnerliga uppmärksamhet,
och ehuru jag icke twiflar, att andre, med större sak.
kännedom än jag, afhandla denna fräga, anser jag
mig dock skyldig att framställa mina äsigter deri.
Att Bränwinsbränningen inskränka sa, att till¬
gängen pä den ständigt till öfwerflöd brukade, och
dä sä förderflig» drycken minskas, ar, enligt min
tanke, nödwändigt; men att helt och hället förbjuda
jordbrukaren att, genom BränwinStillwerkning, för¬
ädla afkastningen af hans jord, anser jag högst o-
lämpligt, helst för de orter, der tillgäng pä med eller
torf ej saknas, eller der isynnerhet finnes sämre mull-
jord, ä hwilken potates, hwaraf Bränwkn mest till-
werkas, giswer wida högre afkastning än säd, och
hwarest anwandandet af potates till Bränwkn, och
dettas försäljning, inbringar Landtmannen den enda
pennknge - inkomst. Desiutom blefwe afsaknaden af
drank, hwilken en mängärig erfarenhet wisat wara
tjenlig wid kreaturs utfodring, för jordbrukaren alltför
swär. Utan någon hans skada, kunna deremot de
konstlade Bränwinsredskaperne, hwarmed tillwerkaS
mera Vranwin, an med alla enkla rcdskaper tillsam¬
mans, afskaffas, äfwcnsom tiden för utöfwandet af
Bränwinsbränningen, enligt mitt omdöme, bör, i öf-
werensstämmelse med Kongl. Masttö Nädiga Pro-
position, inskränkas till sex mänader, nemligen frän
den 15 November till den 15 Maj, såsom den dertill
lämpligaste tiden pä äret. Genom denna af mig
härmed pävrkade förändring af nu gällande Författ¬
ning om Bränwinsbränningen, skulle tillgängen ä
Bränwin i betydlig män minskas och priset dera följ.
Den 24 Februari. 457
Eige», stegras, hwarkgcnom mangen drinkare afhölls
fran »löfwander af lasten.
I afseende pä rättigheten att, i män efter egen.
bomarnes warde, begagna större eller mindre pannor,
anser fag Förordningen af den 25 Juni 1830 böra
bibehällas, emedan ändring deraf skulle förorsaka be.
tydlige kostnader för cgarne af branwinöredjkapen och
endast rikta kopparslagarne.
Angäende slutligen beskattningen för Bränwins.
bränning, anser jag den i 1830 ars Förordning be¬
stämda afgift böra ökas med 25 procent, hwaremot
den ät Taxerings-Comiteerncs godtycke uppdragna rätt
att beskatta ester tillwerkningcn, derom de oftast ej
ega minsta kännedom, bör förswinna; men fä wida
konstbrännericrne skulle blifwa bibehällne, kan någon
tillökning i skatten för de enkla redskaperne ej skäli¬
gen päbjudas, emedan de förre, äfwcn med en wida
högre beskattning än nu, med mera förmän för deras
innehafware begagnas, an de senare, och lemna en
mångdubbel qvantitet Vränwin.
Jag anhäller, att detta Memorial mä till be.
hörigt Utskott blifwa rcmitteradt. Stockholm den 17
Tebr. 1834. , Nilson
frän Ostra och Westra Göinge
Härader af Christianstads Län.
Och 6:0 Af OIc> frän Blekinge Län:
Wördsamt Memorial!
Det är en sanning, som af ingen lärer kunna
bestridas, att HuSbehofs-VranwinSbranningen, frän
438 Den 24 Februari.
Letz första tillkomst och intill Letz mitzbruken deraf togo
öfwerhanden, war för wart fattiga Land en wälgö.
rande inrättning i ekonomiskt hänseende, ty deraf un-
LerstöddeS foder-förräderne i betydlig man, sä att en
förbättrad och utwidgad LadugärdS-industri, förenad
med större boskapsafvel, warit att påräkna, hwaraf
följt, att odlingarne i betydlig män ökatS, och i sam.
ma män odlingarne tilltagit, haswer folkmängden af.
wen ökats; äfwen har den skattdragande allmogen
af jordbrukande clatzen, om än boende i mindre sädes.
rika bygder, der potates med mera förmän än span.
mäl planteras och skördas, kunnat med arbetöflit och
omsorg, medelst en rätt anwänd skötsel af jorden och
Lermed förenad medelmättig Husbehofs-BränwinSbrän-
ning, hopsamla den skärf, som warit behöflig till sa
wäl skattebidragen, som tjenstehjonslöner m. m.; men
lika sä »välgörande inrättningen ä ena sidan än bör
Letraktas, da tillwerkningen af Bränwin med enkla
redskaper, såsom sig borde, utöfwades, lika skadlig är
Len att anse ä den andra, dä, som nu tillgär, den
olyckliga konstbränningen är tilläten; att detta är en
olycka och nära ett allmänt förderf, i flere afseenden
af den mest ingripande werkan pä hushällningen, lärer
icke wara swart att bewisa; ty först och främst äro
päfunden sä mängfaldige och derhän till mitzbruk för.
ledande, att en ordentlig beskattning icke möjligen kan
tillwägabringas; icke heller kunna detza mitzbruk, hwar.
med sprculanten för egen winning synes äsyfta all¬
männa walständets undergräfning, sörekommas, derest
Le icke warda förbjudne och afskaffade. Betraktar
man dernäst, att tvid ett enda konftbränneri förstöres
en mängd materiella ämnen, jag wägar säga, hwad
Den 24 Februari. 439
spanmälen beträffar, lika mycket om icke mer an ett
helt Byalag till desi bchofwer för enkel Bränwins.
branning tarfwar, hwaraf följden owedersägligen blif.
wer den, att inga besparingar af spanmäl, lemnade
fran goda ärs skördar, aro wid inträffande mitzwäpt-
ar att påräkna, hwilket nogsamt wisat sig, da misi.
wäxtären 1826, 1830 och 1831 inträffat; nöden har
genast för ett enda misiwäptär warit gifwen och for¬
drat Regeringens omsorg att tillåta, emot billigare
Tull, införsel af Utrikes spanmäl, som warit af be.
hofwet päkalladt; betydliga summor hafwa mast här-
till anwändas, som frän Landet utgätt, och likwäl
hafwer hungersnöden warit nära för handen och
spanmälöpriserna uypjagade till den höjd, att den
fattiga mäst betala femtio procent mera för brödka-
kan eller sädeöskäppan, än hwad händt honom, om
konstbränningen warit förbjuden.
Den olägenhet, som är att befrukta och redan
wisat sig alltför ofta, i afseende pä Folkets morali.
ska och fysiska tillstånd och förhallanden, dä för stor
tillgäng finnes pä Vränwin emot ett alltför lägt pris,
bör icke heller anses mindre maktpåliggande, dä sä wäl
helsotillständ som sedlighet derigenom i betydlig män
lider. Detta allt, betraktadt hwar för sig eller tillhopa,
gör, att jag, ledd af sä wäl egen öswertygelse, som
ock nppmanad af hemmawarande Committenters högt
päkallade fordringar, wägar wacka den Motion, art
all konstbränning mä bliswa afskaffad och förbjuden
hädanefter, sä wäl hwad man kallar Pistoriska, som
Elglundska och Rotziska redskaver, half-pistoriffa,
dubbel och enkel rektifikator, mäskwärmare, klarkula,
440 Den 24 Februari.
med mera som kan päskynda tillwerkningenS fortgång,
hwilket allt är citt anse såsom konstbränning, som ock
om nya påfund Mlle hädanefter upptänkas i säkallad
konstbränningöwäg, äfwen, i likhet med de nu befint¬
lige, matte blifwa förbjudne till begagnande; hwar-
jemte jag yrkar, att en huöbehofs-bränwinebränning
med sa kallade enkla Redskaper mä ofi wara tilläten;
hwilken alltid för Landet skall medföra en wäsentlig
nytta; defie Redskaper af den enkla beskaffenhet, att
intet ifyllningsrör eller lucka, hwarken pä pannan
eller dithörande bröst eller hatt^mä wara tilläten,
utan Redskapet sä inrättadt, att, wid intagning af
»läskning i pannan, den tillhörande hatten alltid af-
rageS, och mäskningcn genom pannans mynning in-
ragcS; samt att detta blifwcr det enda sätt, pä hwilket
Bränwinsbränning wore tilläten. När Redskapet är
of salunda enkel beskaffenhet, att intet underslef eller
missbruk dermed kan ske, mä det wäl i öfrigt haswa
De former i djuplek eller widd, som en hwar funnit
och kan finna tjenlige.
Beträffande panncrymden, sä anser jag de i nu
fällande VränwinSbränningS-Förordning warande stad-
zanden derom, angäende enkel Redskap, hädanefter
oförändrat böra bibehällaö, och tillätelsen med lika
pannerymdS kannetal efter hcnimanöwardet, hädanefter
som hittills fä begagnas. Skulle, mot all förmodan,
inskränkning ske med de enkla och mindre Redskaperne,
och den fattige allmogen, som utgör största mängden
af jordbrukande klassen, derigenom tillskyndas kostnad
och lidande, för dek en del af deras mera wäl lotta-
Le bröder idkadr en öswerstödkg Brännvinsbränning,
Den 24 Februari.
441
som warit huswudorsaken till Bränwlnets mängd och
dermed förenadt underpris pä waran, hwaraf fylleri-
lasten bliswit en följd, sa synes mig ett alltför swart
lidande tillssyndas den mindre skyldige och mer lag¬
lydige medborgaren.
Jemte det jag yrkat all konstbrännings afskaf-
sande, tillika med förbehåll för bibehållandet af alla
enkla Rcdssaper i sikt oförändrade skick, wägar jag
förestå och yrka inskränkning af Vränwinsbränningö-
riden till fem mänadcr ärligen, räknadt frän den 15
November ena, till och med den 15 derpäföljande
April andra äret. Sedan konstbränningen wore un-
danröjd och afssaffad, och tiden för Huöbehofs-Vrän-
winöbränningen sälnnda inskränkt, hade man att pä-
räkna de stora och för landet »välgörande andamäl,
att Bränwinet alltid bibehöll ett jemnt, nägorlunda
högt pris, derwid tillwerkaren af waran alltid knnde
beräkna någon motswarande ersättning för sina mö¬
dor, som ock att ett mera mättlkgt bruk af denna
wara kom att gä i fullbordan, än nu i senare ären
warit brukligt; att landet i misiwäxt-är alltid kunde
ega ett ymnigare förräd pä spanmäl, lcmnad som be-
sparkng frän goda ärs-stördar; att stätten efter panne-
rymdrnS kannetal med säkerhet kan beräknas, hwilken
afgift jag anser böra efter minimi eller stadgad Tariff
utgä, helst redan utrönt blifwit, att den efter till-
werknings-qvantiteten icke med den ringaste tillförlit¬
lighet har kunnat eller kan beräknas.
Nägon torde härwid anmärka, hwad konstbrän-
»ingen beträffar, arr wcdbesparing wore akt päräkna;
442 Den 24 Februari.
att industrien ej bör qwäfwas, som ock, att den af
mig föreflagna tiden för tilläten Bränwinsbränning
more för kort beräknad, i afseende va utfodringen;
äfwen torde af någon befruktas, att Bränwin frän
Utrikes ort skulle bli olofligcn hit inpracticeradt, om
det inom landet blef dyrt. Hwad först angar tved-
besparingen med eller tvid konstbränningen, sä är här-
med alldeles ckt motsatt förhällande, ty sjelf har jag
marit nänvarande wid sädane inrättningar och der-
»vid funnit, att eldningen minst tre gänger oftare
sker, än under en enkel bränneri-redskap, och hwad
industrien will säga, dä ingen wedbesparing är att
päräkna, förskär jag ej annorlunda, än alt skaffa mer
Bränwkn i landet, än till nödtorft eller mättlighrt
kan förtäras; en usel industri, den jag ingalunda kan
gilla, ehuru jag medgifwer, att en sup Bränwin af
tvär egen tillwerkning, tagen till mättlighet, är för
ost bäde nyttig och oskadlig, mycket mera oskadlig än
bäde Arrae, Romm och Cognac, hwilka waror jag
skulle önska wörö förbjudne bäde till införsel och
förtäring.
Hwad äter beträffar den korta tiden för utfo.
Lringens skull, bör derpå sä mycket mindre fästas af¬
seende, som man under fem mänader wintertiden kan
bespara hö och andra bättre sodersörräder. Will man
Lä huShälla som sig bör, med ladugärdöskötseln, skall
alltid utfodringen ske med förmän, da det bättre fo¬
dret är sparadt till flut. Widkommande äter in-
smugling af Utrikes Bränwin, i fall wär egen till¬
werkning minskas och waran blef mera dyr än wan-
ligt, bör »väl icke sa mycket befruktas. Erfarenheten
Den 24 Februari. 443
har wisat, att i goda ar, da Bränwknöbrannkngen
opåtalt fatt begagnas, har priset fallit, åtminstone i
landsorterne, till 24 st. Rgs per kanna; deremot da
mindre gynnande stördar inträffat, och tillwerkningS.
tiden ä nämnde wara blifwit inskränkt till tre eller
syra mannder, har priset pä nämnde wara stigit till
En Rdr 24 st. samma sedelstag, hwaraf synes tem.
lizen tydligt, att det befruktade lurendrägeriet ej med
lätthet ar werkställbart. När härtill kommer, alt
fa wäl Sjötullsbetjening som Kustuppsyningen har
sig uppdraget, att waka öfwer ordningen i sä wäl
detta, som andra fall, och stadgandet, beträffande af.
wels-bewis wid försäljning eller afsändning asBrän.
wkn, bibehälles oförändradt, lika med hwad det nu
ar, böra desta twifwel wika.
Mine Bröder! Frägan ar af wigt; wära hem-
mawarande »vänta med otälig längtan efter en god
utgång. Will man saken och Landels wäl, bör man
ej beräkna nägra mindre betydliga egna fördelar.
Jag twekar icke om understöd af sä »väl Eder, som
de respective Medständen.
Om remist till »vederbörligt Utstött anhälles.
Stockholm den 24 Febr. 1834.
Ola chg^pssvn,
Riksdagsfullmäktig för Listers
Härad i Blekinge Län.
Härmed förenar jag mig, säsom dertill af hem.
mawarande Committenter uppmanad.
Olof Nansson,
Riksdagsfullmäktig för Östra
Härad i Blekinge.
444
Den 24 Februari.
Urik Hl'88on fran Westerås Län samt s?er störk¬
son. fran Skane förenade sig med Ola st6^)88on;
och blefwo alla desia Memorialer lagde pä bordet.
Mns Mnsson fran Calmars Län inlemnade
följande Anförande:
Wördsamt Memorial!
Det betryck, wara näringar och sköjder fatt »vid¬
kännas, genom en snart sagdt fri införsel fran Fin¬
land af Victualiewaror och andra producter, har länge
warit insedt samt wid flera föregående tillfallen ut¬
gjort föremal för Rikets Ständers öswerläggningar.
I ändamål att förminska tillförseln af de Finska jord-
alstren, samt att dymedelst befordra afsättning af nå¬
gra egna Landkmanna-Productcr, serdeles har i Stock¬
holm, såsom den hufwudsakligaste afsättningSplatS i
Riket, wäcktes wid sistförflukne Riksmöte sraga om
förhöjning af tullafgiften för de fran Finland inkom¬
mande waror; men denna sraga förföll, sedan upp-
lyst blifwit, akt en af Kongl. Maj:tö med Rysiland
afskutad HandelS-Convention innefattade hinder för
den projcctcrade tnllförhöjningcn. Da likwäl, efter
hwad till min kunskap kommit, tiden för nysinamnde
Convention med sistlidit ärö skut tillandalupit, an¬
ser jag mig söranlatcn, art a nyo bringa frägan a
bane, samt sär för den skull hemställa, det Rikets
Högloflige Stander hoS Kongl. Maj:t matte i un-
derdanighet anhålla, det tull-asgifterne pä alla skags
ifrån Finland inkommande jordalster ma blifwa sä
Den 24 Februari. 445
förhöjde, att de inhemska bewaras ifrån menlig con-
currence.
Om remist ä detta Memorial anhälles wörd-
sammeligen. Stockholm den 17 Febr. 1834.
!Vlän8 NällS8on
fran Calmar Län.
Med ofwanskrifne förhållande förenar jag mig
ksilg NaAiiu88on
fran Calmars Län.
Häruti instämde Lolviä kc>n88on fran Öster¬
göthlands Län och k^ilg M»88on fran Malmöhus
Län, den senare under yrkande, att bestämdt matte
uttryckas, det icke allenast Finska jord-alster, utan äf-
wen victualiewaror borde med förhöjd tull beläggas;
hwarefter motionen blef till Bewillninge-Utjkottet re-
mitterad.
Sedermera aflcmnades och upplästes efterföljande
Memorialer:
1:0 Af M»8 N5U880N fran Calmar Län:
Wördsamt Memorial!
Ibland Landtmannens mänga enera, är skyldig¬
heten att fortskaffa Kronans manskap, åtminstone
hwad min hembygd beträffar, ett af de mest betyd-
lige. Ganska ofta eommenderaö nemligen Båtsmän
frän ej mindre Gottland och Öland, an de Norra
otterne, till tjenstgöring uti Carlskrona, wid hwilka
446 Den 24 Februari.
tillfallen wi äro nödsakade att, för deras genomtåg,
biträda med skjutsning, samt uppoffra den tid och
arbetskraft, som eljest skulle egnas ät jordbruket eller
andra nyttiga föremal. Till afhjclpande af denna
olägenhet, samt såsom troligen bidragande till för¬
minskning uti Statens kostnader, hemställer jag wörd-
samligen, huruwida icke lämpligast wore, det Hlands
och Gottlands Båtsmän, wid slika eommenderingar,
som förr nämndt är, alltid mage pa Kronans fartyg
transporteras sjöwägen ända lill Carlskrona, samt att
Båtsmän i allmänhet, dä de nödwändigt skola sär-
Las landwägen, böra, likasom manskapet wid Infan-
teri-Regementerne, ga till fots, samt erhålla skjuts
endast till fortskaffande af deras packning.
Jag anhaller att detta ämne warder till weder-
börligt Utskott remitteradt. Stockholm den 17 Fe¬
bruari 1834.
Nans Nansson
fran Calmar Län.
2:o Af ckoliannes Llwlstolkorsson fran Krono¬
bergs Län:
Wördsamt Memorial!
Den del af Kronobergs Län, som är anslagen
att rusta Soldater wid Calmar Infanteri-Regemente,
anföra en allmän klagan deröfwer, att de Rote-in-
teretzenter, som gemensamt underhalla en Soldat, äro
pa flere ställen fa aflägse och spridde fran hwarandra,
att deras sammanträde wid nödige hehofwer kan säl¬
lan inträffa, hwarförutan jemwäl i flere afseende» en
Den 24 Februari'. 447
i
ganska stor olägenhet förorsakas; dels är det gansta
beswärligt för Soldaten, att wistas flere mil fran
Strö-rotcn, för att dels uppbära sine rättigheter, och
en annan gang afhemta okar och dragare att fram-
staffa den med, som honom ärligen bestäs; och ömk¬
ligt ar det afwen, att ett lika förhållande drab¬
bar afwen Rotebonde», dä han till Soldat-torpet
stall förskaffa det höfoder, som frän Strö-roten till
Soldat-torpet är anslaget.
Wäl har Hans Kongl. Maj:t för nägra är se-
dan utfärdat en Kungörelse, som lemnar Rote-in-
teretzenttr frihet att sammandraga sig, men har dock
pä gansta fä ställen derom kunnat förenas.
Jag yrkar således, att ett sädant förhållande,
utan afseende pä godtycke, blefwe allmänneligen be-
fällt, sä att det icke bör bero hwarken pä Stam- eller
Strö-rotenö wilja härutinnan, att bestämma någon
motsats, och att en sädan sammandragning toge sin
början pä första numret uti hwarje Compagnie.
Om remisi till wederbörligt Utstött, derom an-
hålles wördsamligen. Stockholm den 15 Febr. 1834.
ckofl. LflriZtostsrsson,
Riksdagsfullmäktig frän Kronobergs Län.
3t0 Af samme ffolmnneg 6!iri5loll6rs8on:
Wördsamt Memorial!
Sedan det nu i närwarande tid, dä den obildade
folk-clasien hunnit att förskaffa sig en någorlunda
44S Den 24 Februari.
inhämtad upplysning i hwarjehanda förhållanden, ä?
det åtminstone i min ort blifwet en allmän praxis,
att da en gäldenär, antingen genom slöseri eller af
annan händelse, blifwer urständsatt att i redlighet kunna
afbörda sine skulder, han da, i stället för den lagenliga
rättwisan, att till borgenärerne afstä sin egendom,
Lortsäljer densamma till en likartad medbroder, som
medelst en upprättad afhandling skall förmura den för
gäldenärens borgenärer, och da fordringöegaren ande¬
ligen hunnit, att förskaffa sig den lagliga handräck¬
ningen, att lemna uti ExecutorS hand, wid hwars
»verkställande den omnämnde afhandlingen först fram-
misas, och således hindrar Executorn att »verkställa
ämnade utmätningen, oaktadt egendomen finnes pä
stället, som enligt contrahenternes afhandling är be-
miljad pä wist tid. Detta förhållande förorsakar icke
allenast den oredan, att man förlorar sin fordran,
utan får jemmäl »vidkännas, att sjelf betala utmätnings-
eller undersöknings-beswäret.
Jag magar alltså förestå, art dä sä beskaf¬
fade handlingar föranlcdes, de icke böra aga någon
kraft, eller ligga till hinder för utmätningsmannen,
sä länge maran finnes pä stället; utan bör egendomen
medtagas för dens rakning, hwars Utslag redan mun-
nit laga kraft; och mä der sedermera tillätas den
tillställde handlaren, att lagligen styrka behörigheten
af den upprättade afhandlingen och med Ed fasta att
det icke skett med flärd.
Om remitz till medcrbörligt Utstött anhälles mörd-
samligen. Stockholm den 15 Febr. 18Z1.
ffosi. Lsiristofloi-sson
frän Kronobergs Län.
4:0 Af
Den 24 Februari. 44Y
4:0 Af ckän8 ^o»88on frän Christianstads
Län:
Wördsamt Memorial!
Det tillhör Folkrepresentantens kall, att i sitt
män söka afhjelpa de samhällsbrister, som under ti¬
dernas längd tillkommit, och undanrödja de föräldrade
bruk, som upphört att gagna, och alltsä icke mera
aro tjenlige för sitt primitiva ändamäl, men deremot
nu werka i motsatt ngtning; och ledd af denna pligt,
anser jag mig böra fästa uppmärksamhet pä följande
förhällanden.
Skjuts-inrättningen i Riket, för resandes be-
qwämlighet, päbuden af EnwäldSmagten, har intill
wär tid hunnit blbehälla sig under loppet af ärhult-
draden, emedan den frän början wann nationens bi¬
fall, såsom stödd pä liberala grunder, pä en gäng af¬
seende den resandes beqwämlighet och den ffjutsandeS
billiga förmän, en tid, da enskilt» omtanka» warit
mindre omfattande och i följd deraf fä tillfällen till
penningeförkjenst egt rum; men detta förhållande är
ombytt. Förmänen af inrättningen har öfwergätt
ensamt pä den resandes sida, och tyngden deraf pa
den motsatta faller dubbelt swär wid närwarande tidö
förhällande,' der ordnade jordbruk fordra ökadt arbete,
och bondens tid och arbetsstyrka päkallas för mera
gagnelig» omsorger, än oaflätlig uppwaktning pä gäst¬
gifwaregården för resandes beqwämlighet och nöjen —
en uppwaktning, som tillika motwerkar bemödandet
för nykterhet och sedlighet.
29
450 Den 2-t Februari.
Tiden ar inne för denna inrättnings totala för¬
ändring, emedan den icke längre will förenas med ti¬
dens fordringar, och dest natur icke medger annan
delning af tyngden, an att den mäste drabba blott
ett inskränkt antal medborgare, med lika rätt som
alla, till hägn under lagarne och anspråk pä rättwisa
wid fördelning af allmänna skyldigheter; men jag för-
drade för mycket, om jag ansäg möjligt, att den al¬
drig» inrättningen med ens skulle upphöra. — Till
ett sädant mål bör sträfwaS, men icke flygas; och jag
wägar derföre wördsammast förestå, för närwarandc,
blott en tillökning i nn stadgade skjutslega, sä lämpad,
att den lemnar någorlunda godtgörelse för bondens
möda och uppoffring, utan att oskäligt betunga den
resande: — Fä skjutöningar kunna werkställas pä
mindre tid an en dag, dä man beräknar, att den
skjutsande har manligen Z och Z mil till gästgifware,
gärde», fär dröja der minst en timma, skall skjutsa
1 Z a 2 mil, och sedan med illa tilltygade hästar
nödgas makligare färdas tillbaka, och för denna färd,
af wid lag 5 mil och en dags förlust af 2:ne hästars
och drängsarbete, fär han beräkna 1 a Rdr;men
ar endast en häst gagnad, utgör hanö wedcrgällning
24 a 32 st, eller wid lag hwad ett karledagöwerke
efter markegäng kostar, — och för hästen fäs intet.
Detta är icke förenligt med billighet; och tills
widare önskade jag derföre, alt skjutslegan tillökades
med markegängslöscn för ett drängdagswerkc, dä skjuts-
färden utgör 2:ne mil, samt i förhållande dertill för
längre och kortare wäg, samt utan afseende derpä, om
den kesande gagnar en eller twenne hästar, såsom lika
Den 24 Februari. 451
snereust för bönder», hwilken icke bör förlora för den
resandes nöje eller angelägenhet, eller genom hans
hushållnings eller besparingösätt, men den sednare
likwäl forthjelpas, der han finner sin fördel wid att
betala.
Enar salunda någon fördel med skjutsningS-
beswäret blefwe förenad, skulle enskiltes omtanka ledas
pä Diligcncc- eller motswarande inrättningar, och pä
sädant sätt jordbruket i en icke aflägSnad framtid blif-
»va lättadt frän den sä förderfliga gästgifweriskjutö-
ningcn, hware tunga nu sä onaturligt faller det till
last. — Hwad angär jordbrukaren wäl den resande
landsmannens, än mindre utlänningens, angelägen¬
heter? Stockholm den 14 Febr. 1834.
Iöns Iönsson
fran Christianstads Län.
Och 5:o Af Anders Brissman fran Skara¬
borgs Län:
Wördsamt Memorial!
Poftföringsskyldigheten är ett, i min tanka, annu
swärare onus, än utgörandet af gästgifweriskjutsen.'
Den senare päkommer, om man undantager wisia
sträkwägar, mera sällan, och Reservbonden kan stundom
hela wecker och mänader wara fri frän detta beswar.
Än längre uppehäll är det emellan hwarje gäng Häll-
bonden utgör fin skyldighet. Deremot förekommer
Postföringen, särdeles ester den .utweckling Poftwä-
sendct i senare tider erhällit, ganffa osta, och Post-
bondenö saknad i jordbruket af folk och kreatur, äf-
452
Den 24 Februari.
»vensom kostnaden för äkdonS flitning, mäste wara
sa mycket kännbarare.
Jag »vill minnas, att »vid sista Riksdag något
understöd eller ersättning bewiljades Postbönderne,
men jag tror, att andel deri endast tillföll dem,
hwilka skjutsade minst atta mil i »veckan. Dä inskränk¬
ning skulle ega ruin, är det klart, att någon gräns
mäste bestämmas, men wänge finnas, hwilka skjutsa
till och med elter 7s mil, och man kan icke för-
undra sig öfwer, om dcfic funno det »vara obilligt
att blifwa uteflutne.
Jag anser billigheten fordra, och söresiär derföre,
att Postbönderne mäge, säsom skjutslega älnjuta 16 ff.
Banco milen, i stället för de 10 §., hwilka nu be-
stäS. Detta är sä mycket skäligare, a de wagar, der
Postiljon ätföljer »väskan, som »vägarnes beskaffenhet
osta gör, att twä häftar, i stället för en, mäste an.
»vändas till Postens behöriga fortskaffande. Oaktadt
en dylik förhöjning, bliswer Postföringen alltid en
sädan tunga, att de Posthemman i öfrigt sörundte
ringa förmäner icke destomindre erfordras för deras
bcständ. Nu anses Posthemmancn, ätminstone i min
ort, sa swaga, att köpare dertill swärligen anträffas.
Om remifi af detta Memorial anhällcS »vörd.
sammast. Stockholm den 17 Febr. 1834.
Lrissman.
Detza anföranden kades alla pä bordet.
Den 24 Februari. 453
4ul,2un63 LKrintoKersson fran Kronobergs Län
ingas nedanstående Anförande:
Wördsamt Memorial!
Ibland de olägenheter, som sa olika trycker jord¬
brukaren, ar icke den >ä ringa, den brefbäringsskyl-
dighctcn medför; men den trycker dock icke alla hem-
manöcgare, utan endast dem, som ligga bast beqväm¬
ligt för att kunna skyndsamt besörja den; och för
veste är beswärligheten följaktligen sa mycket Aörtt.
Det bestämda as denna uppastning man räknar. ar
art 2:ne gänger i hwarje »vecka fortskaffa »väfforne
emellan Fogde- och Länsinans-Contorcn. Redan detta
»nedför en ganska betydlig tidsspillan; och destuto»n
öswerhopas jem»väl deste hemmansegare med bref frän
alla öfrige tjenstemän, som göra ett ytterligare beswär,
hwilket icke kan beräknas antingen till tid, eller huru
ofta der påkommer.
Häraf uppstär sä mycket större osäkerhet för bref-
bärarne, att de icke ens sä njuta nattro; och de äro
alltid med obehaget af den answarigher, som med
detta äliggande är förenadt, blottställde att afbryta
skötandet af egne angelägenheter, ofta i en tid, dä
det är behösligt att hafwa hela sin arbetsstyrka o-
skingrad af främmande bestyr.
Besrväret af brefbäringsskyldkgheten, har man
ansett jemförligt »ned det, af äläggandet atr utgöra
Kronoskjuts, och salunda räknat, att de hemmans-
egare, som besörja brcfbaringcn, »voro ersatte derföre
genom befrielsen frän skjutSningen. Det mcdgistveö
454 Dm 24 Februari.
wäl, att i 4>m tid, dä den senare utgjordes för alia
transporter af manskap och krigsmaterialicr, mahanda
för ringa nog skjutslega, war wäl förhällandet fä»
Lant; men nn är detta aliggande sä sällan päfordradt,
att mänga hela äret icke afhöra nägot enda uppbud
till skjutsning; och för dem, som det päkommer, kan
det andä ingalunda räknas såsom någon tryckande
olägenhet, dä derföre giswcs ersättning af Statsmed¬
len, likasom för Reservskjuts, och desiutom sker bud-
ningen merendels sä i tid, i fall för afständet frän
samlingsplatsen för transportens antagande, de sjelf-
we wilja infinna sig, det alltid är möjligt att med
ganska litet tillskott utöfwer wanliga skjutSlcgan, fä
de närboende att i stället fullgöra transporten.
Med.en sä stor skiljaktighet uti olagenheterne
af skjutSnmgs. och brefbäringöbcswäret, bör wäl be-
frielsen frän Kronoskjuts!» knappast kunna nämnas,
säsom i nägon del ersättande brefbärkngSbeswärct;
ntan draga i detta afseende lika skattskyldige hem¬
mansegare, en högst olika börda, och sä wida nägon
annan utwag icke gifwes för communicationen af we.
derbörandes bud och befallningar, än att belasta hem¬
mansegare med brefbäringen; men uti en ort, der
en stor del hemman ligga aflägse frän allmänna wä-
garne, och oftast spridda pä ett betydligt afständ frän
hwarandra, kan tyngden deraf omöjligen blifwa jemnt
fördelad.
Wägar alltsä hemställa till Hederwarda Stän-
detö bcdömmande, att dä jag äter upprepar, det hem¬
mansegare genom de förcdragne anlcdningarne äro
Den 24 Februari. 4Z5
af allmänna beswär sä olika betungade, om icke sä
wäl brefbärarne böra tillgodonjuta en billig ersätt¬
ning af allmänna Statsmedlen, som någorlunda, ät.
minstone till en tredjedel, swarar emot det beswär,
som bresbäringen dem föranleder. Detta tyckes mig
med skäl och rättwisa förenadt, helst som Krono,
skjutsare äfwenledes af Statsmedlen erhåller betal-
ning för sina skjutsningsbeswär.
Om remitz till wederbörligt Utskott anhälles wörd-
samligen. Stockholm den 15 Febr. 1834.
4oIi. (HliiistolkorZSon,
Riksdagsfullmäktig frän Kronobergs Län.
Häruti instämde Olok frän Hallands
Län, med det tillägg, att i händelse någon ersättning
af Statsmedlen icke bewiljades för brcfbäringsbeswä-
rct, borde åtminstone en sädan reglering deraf för-
sig gä, att de nu mest betungade och närmast Fogde.
Contoren boende erhöllo nägon hjelp af andre hem¬
man, som icke wore af detta äliggande i sä hög grad
beswärade.
Motionen lades pa bordet.
Af kolian Lsngtggon frän Wester' Norrlands
Län, wäcktes följande motion:
Sedan jag uti ett redan sramställdt förslag sökt
bereda ändring i nu föreskrifwet och gällande satt
för uppbördens inbringande, utber jag mig det He-
456 Den 24 Februark.
derwärda Ständcts uppmärksamhet och deltagande
ät en hemställning om någon rättelse i assseende pä
-enna uppbördö debiterande och bestämmande.
Härutinnan är i förstone akt anmärka , hurusom
skattskrifnkngen, som nu tager siu början i Novem¬
ber mänad, innan huöförhören ännu för sig gatt, el-
ler de deraf benämnde längderne hunnit upprättas,
swärligen kan winna den fullständighet eller tillför¬
litlighet, som dermed äsyftatS, och hwilken mäste wara
oskiljaktig frän denna enda grund för den personella
beskattningen. Dermed upptages icke dest mindre en
tid af syra u fem wecker, som dertill inträffar just
dä Häradsskrifware» som mest har behof af ledighet
till uppbördsböckernas upprättande, hwilkct nu mäste
uppskjutas till längt inpä nya äret, deraf äter följer,
att någon uppbörd icke nog tidigt kan företagas. —
Om med skattskrifningen singe ansta till desi alla nö-
dige uppgifter wid huöförhören wore samlade, skulle
till en början den icke ringa fördel för allmogen wara
»vunnen, att den icke ens behöfde infinna sig wid skatt,
skrifningen annorlunda än för anmälande af de för.
ändringar, som tillkommit j afseende pä fastigheternas
egande eller innehafwande. Den personella mantals,
skrifningen kunde med »vida större säkerhet, än nu
torde fä päräknas, anställas efter husförhörs-längder-
ne; och allas rätt wore -erwid lika tryggad och be«
»varad.
Jemte det jag salunda till grundlagsenlig be.
handling wägar hemställa, att skattskrifwingstidens
början mä fölflyttas frän medlet af November till
Den 24 Februari. 457
samma tid i Februari manad det pasöljande aret,
eller da uppbördsmöte anställdes, föranläteö jag af-
wen förestå, att de sä kallade Taxerings Comiteerna
ma upphöra. De utgöraö, enligt Bewillningö-förord-
ningen, af samma personer, som redan i Berednings
Comiteerna handlagt samma frågor som wid först,
nämnde auktoritet förekomma; och det lärer såle¬
des med föga sannolikhet as deras åtgärder förwäntas
annat resultat, än som wid Beredningen redan följt
af deras pröfning och omdöme. Utom den onödiga
omgång, hwartill deste Taxcrings.Comitecr föranleda,
påfordra de jemwäl Häradsstriswarenö inställelse frän
ofta, synnerligen i de Norra Länen, aflägset hemwist;
och dä deste tjenstemän, kanste med nog instrankte
löne-förmäner, derförutan af trägne och magtpälig-
gande göromäl, hafwa sin tid tillräckligen upptagen,
hemtar jag af deras srikallande frän beswär och kost.
nader, som till ingenting bäta, ett ökadt stäl för
denna framställning, som jag anhäller att Hederwär-
da Ständet, ätminstone i afseende pä de Norra La»
nen, wille gunstigt understödja.
kolian LsoAtsgon
fran Wester.Norrland.
Häröfwer utlato fig:
Lrik ?6r88on fran Gefleborgs Län: Jag kan
icke dela Motionärens öfwertygelse om Taxerings-
Comiteernas umbärlighet. Rättigheten att bestämma
Bewillningens belopp och fördelning, ar en wigtig
förmän, som noga bör wardås; men jag befarar, att
ändamälet med dest utöfwande ffulle i betydlig grad
458 Den 24 Februari.
förfelas, om Taxerings. Comitserna upphörde; ty
derigenom borttages ett föreningsband emellan Bewill-
riingS- och PröfningS-ComiteernaS werksamhet, sa
mycket nödwändigare för det hela, som Pröfnings.
Comitt-ernaS sammansättning af ett inskränktare an¬
tal personer icke mcdgifwer möjligheten utaf en pä
sakkännedom grundad, omedclbarlig jemkning och
granskning af Berednkngö-Comiteernas åtgärder.
lokali Lengtsson: Åtminstone i mitt ort sitta
uti Taxerkngs-Comiteerna personer, hwilka förut del.
tagit i Beredningö-Comiteen och der haft tillfälle att
yttra stna tankar. Det är icke troligt, att beha un.
dergä någon förändring under det korta mellanståndet
ifrån Berednings, till TaxeringS-ComitäenS samman,
träden; och da således något skäl för TaxeringS-Co-
mitäernas bibehållande icke lärer wara för handen,
har jag, med öfwertygelse om de öfrige 2'ne Beskatt-
uings-ComiteernaS tillräcklighet, samt pä grund af
mine hemmawarande Landsmäns yttrade önskan, fram.
ställt ifrågavarande förslag, genom hwars antagande
allmogen befriades frän ett ändamälölöst beswär.
Dotvicl Ion88on frän östergöthlands Län: För
min del anser jag Taxeringö-Comitäerna wara «m.
harliga; dock skulle jag mähända uti detta allmänna
omdöme göra undantag för det är en BewillningS.
Förordning första gängen skall tillämpas.
ks!l8 NZN880N frän Malmöhus Lant Jag in¬
stämmer med Urik ?6r88vn deruti, att Taxerings.
Comiteerna böra fortfara som hittills. Om förhäl¬
Den 24 Februari. 459
landet är enahanda uti alla Landsorter känner jag ej,
men jag »vet, att i de Län, som bestå af ett större
antal Härader och Socknar, äro Taxerings-Comite-
erne högst oumbärliga för öswerffädandet och sam-
manjemkandet af Berednings-Comit^ernas föregående
beslut i särffilde delar. Äfwenledes kan jag ej gill»
ckan L6ngt88ons förslag i hwad det angar fättet och
riden för ffattffrifningens »verkställande; ur flere skäl
finner jag det wara olämpligt och owerkställbart.
Ifarsson fran Elfsborgs Län: Såsom Le¬
damot sä wäl uti Bewillnings- som Taxerkngö-Co-
mitäer har jag wunnit den erfarenhet, att defia se-
nare, sammansatte af flere Ledamöter frän särskild»
orter, äro nyttige och nödwändkge, särdeles widfräg»
om jemsörliga personers samt werk och inrättningars
taxerande ä olika ställen. Pä grund häraf och dä
Pröfnings-Comitäerne sakna bade tid och erforderlig
local-kännedom för utöfwandet af den »verksamhet,
som nu äligger Taxeringö-Comiteerne, yrkar jag, att
detza matte bibehällas.
lolmn kutkerr; frän Norrbottens Län: Äftven
jag anser Taxerings-Comiteerne högst oumbärlige för
sammanjemkandet af de bett-dliga olikheter, som eg»
rum wid de särffilde Berednings-Comiteernas åtgär¬
der, och jag förenar mig uti hwad LriL kersso»
härom yttrat.
Sedan Ständer förklarat dkscufiionen »vara sku¬
rad, blef ckolia» DellAt88on8 motion, jemte deröfwec
afgifne muntliga yttranden, till Vewillningö-Utffottet
remitterad.
460
Den 24 Februari.
kostau Lenasson inlemnade derefter ett sä ly.
dande anförande:
Wördsamt Memorial!
Med den i Swenska Lagen erkända princip, att
rättegången i brottmål grundläggcS genom anklagelse,
blef det ock nödwändigt att bestämma, hwem som ä
Kronans »vägnar skulle, »vid de tillfällen, der enskild
mälsegande underläte att föra talan, beifra brott;
och härtill anställdes »vid Under-Domstolarne a län-
det Kronofogde och Länsman, de der, i denna egen-
skap, borde betvifla Häradstingen och utan särskild
»vedergällning atala de inom deras districr sörefallan.
de brott. Utöfwer denna äklagaremakt, synes någon
»vidare icke haftva »varit erforderlig, och förgäfweö
söker jag ännu anledningen, hwarföre den sedermera
blifwkt med Landefiscaler tillökt. Icke kan det här¬
röra af föreställningen, att uti dem finna en äkla.
gare.personal af renare tänkesätt, eller mera lagkun¬
skap, eller mera drift, än den öfriga; ty »vi känna ju
nogsamt, att desse tjenster icke någonsin beklädas af
personer utaf mera utmärkta egenskaper; ej heller,
och om det an mäste medzifwas, att brottmålens
mängd tilltagit, ma man derifrån söka något behof
för Landsfiscalerncs oibebällande, enär lika ostridigt
äe, att Kronofogde och Länsman, hwilka nu, enligt
DomböckerneS föranledande, anställa och utföra tio
ätal, när LandSfiscalen, manligen utan ringaste på¬
följd, instämmer en förbrytelse, mer ar. »väl medhinna
att atala och beifra dem. Pä sätt en wärd medbro-
der inom Ständer redan anwisat, ar det dessutom
icke alldeles omöjligt, att desse Landöfiscaler, »vid
Den 24 Februari.
461
hwilkas moraliska warde man i allmänhet icke safter
något särdeles begrepp, funne sin räkning wid ett
wisit undseende, der den angifne eller tilltalade wille
anlita de utwägar, hwarigenom det stöde att winna;
och denna föreställning saknar sä mycket mindre sanno¬
likhet, som man högst sällan ser något af LandS-
fiscalernes ätal fördt med den framgång, att answar
deraf följt, men det anda icke saknas exempel, att
desie tjensteman, utan lön, utan egne tillgångar och
framför allt utan enskilda förtroenden, föra ett lef¬
nadssätt, som anflar en man af mycken inkomst.
Till den misitanka, som häraf swärligen kan tillbaka-
hällaS, akt de soutenera af annan, än tilläten win¬
ning, mä man äswen taga i betraktande, att det ö-
kade answar, som, genom ersättning af deras rese¬
kostnad, uppkommer för en tilltalad, den der försmär
att köpa sin äklagareö medgörlighet, ingalunda är
förenligt hwarken med Strafilagarneö ändamäl eller
Statens »värdighet; och jag föreflär alltsä, pä desia
grunder och de ffäl, som i öfrigt framställdes wid
förra Riksdagen, i Ständerncs dä aflätne underdä-
niga hemställan om desia tjenstemänö afskaffande, att
förnyad auhällan i enahanda ämne mä i underdänig-
het göras.
För den tillsyn, som ä högre ort torde wara
nödig öfwer brottmäls-lagstiftningens gäng, hemställer
jag likwäl, att Kronofogdar och LänSmän mätte an-
befallas, att till Kongl. Majus Justitie Canzlerö-
Embcte insända sädane arbeteförteckningar öfwer de¬
ras utförde ätal, som Landsfiscklerne hittills älegat,
naturligtwis dock under förutsättning, att sistnämnde
462 Dm 24 Februari.
äklagaremakt endtledigas. Stockholm ben 17 Febr.
1834.
ffob. Lengtsson
frän Wester-Norrland.
Härmed förenar jag mig
IHr. 8vauberg
fran samma Län.
Lades pä bordet.
ytterligare ingäfwos nedanstäende Motioner,
nemligen:
i:o 2lf ckonas I^Isnäer frän Wermlands Län:
Wördsamt Memorial!
Om wär tid utmärkt sig för att tillwägabringa
nyttiga förelag, afskaffa eller förbättra forntidens,
till en del nu mera icke tjenliga, Lagar och Författ¬
ningar, äterftär likwäl för märt Land, att tilltväga-
bringa en naturligare och jemnare fördelning af Krono-
skatterne, fä wäl som andra onera, hwilka hitintills
blifwit utgjorde efter oförmedlade hemmantalet, nästan
utan afseende pä deras mer eller mindre godhet. Utk
den motion, som af den frän Ståndet nu mera af-
gängne Riksdagsfullmäktige» Zweigbergk blifwit in-
gifwen, ar förffag uppgjordt till en ny skattläggning,
hwadan den eller de, som warit sinnade att fram-
stalla en dylik fräga, härutinnan blifwit förekomne.
Men en sak af samma beskaffenhet, nemligen under¬
Den 24 Februari. 463
hållningen af allmänna Landswägarne, torde aswen
böra komma i ätanka, och de ojcmnhcter, som här¬
utinnan räda, borde någon gäng undergå rättelse.
Underhällnkngöffyldigheten af Landswägarne inom
Riket stä pä samma sot, som underhållningen af Sta¬
tens öfrige behof. Det ena hemmanet uti ett och
samma granskap betalar merendels lika mycket uti
ordinär ränta, afrad och Kronotionde m. m., som det
andra, ehuru skillnaden uti godheten dem emellan
ofta ar som en till fyra; också fär det mest wanlot-
tade mantal, lika med det bästa, deltaga uti nybyg¬
gandet och underhållandet af Lands- och HäradSwä-
gar, med deruti warande broar.
Jag sär i anledning häraf andraga, och till
Hcderwärda Ständetö ombepröfwande föreslå, att sä
fort någon ort eller Härad har eller fär behof af
ny wäg- och brodelning, en sädan delning hädan-
efter bör »verkställas, med afseende pä hwarse hem-
mans mer eller mindre godhet; i hwilket fall hem¬
manens taxcringswärde för Vcwillningens utgörande
kunna tjena till efterrättelse, eller en för tillfället ny
jemförelse hemmanen emellan uppgöreS, som bör läg¬
gas till grund för den blifwande »vägdelningen.
Om rcmist till »vederbörligt Utskott anhäller jag
ödmjukast.
Fullmäktig för Nordmarks Härad
af Wermlands Län.
464 Den 24 Februark.
2:0 Af kelter fföu88on fran Jönköpings Län:
Wördsamt Memorial!
Framför andra Embets. och Tjenstemän, äswen ^
stne embetSbröder Capellancrr>e, åtnjuta Kyrkoherdar, l
fran äldsta tider, ätskillige förmaner, hwaribland med
skäl mä räknas en större frihet fran byggnadsskyl-
dighet, hwad deras egna boställshus beträffar. Att
wäcka fraga om upphörande af denna Presterskapets ^
uraldriga förman, torde, ehuru rimligt det än kan
förefinnaö, likwäl wara fruktlöst och anses såsom in-
gripande i ett Stånds urgamla, alltid skyddade pri.
vilegier; men det ma dock wara tillätet, att påkalla >
Rikets Högloft. Ständers uppmärksamhet a de min. !
dre billiga stadganden, som härom äro gällande, samt
deri söka den rättelse, som skäligen kan förwantas.
Om Löne-förmäner i allmänhet hafwa, efter hwad
erfarenheten wisat, ätffillige stridigheter emellan Pa.
storer och deras Församlingar ej sällan uppstått, men
oftast har byggnadsskyldigheten utgjort twisteämnet.
Anledningarne härtill äro mänga, pch jag behöf-
wer i detta hänseende endast anföra det obestämda
stadgandet i 26:te Cap. 2 §. Byggninga-Balken, med
flere Författningar, att dä Boställshus, afwen de,
hwilka Kyrkoherden är pligtig hälla wid magt, af
alder och bruk, och ej af Prestens wan-
ryckt förfalla, sä att en större reparationer-
fordras, skola Socknemännen den bekosta. Detta
stadgande har af Lagskipande myndigheter ej sällan
bliswit olika tillämpadt, hwarpä exempel kan igen¬
finnas
Den 24 Februari. 465
finnas i swensk författningssamling för ar 1827,
Pag. 181.
Uppenbart ar, att Prästegärds åbyggnader gan¬
ska osta lemnäs utan erforderlig tillsyn och wärd af
Indclningshasware, fä länge besia, i förlitande pä sm
frihet frän ersättningsskyldighet, sorglöst kunna schu¬
sen förfalla, eller finna sig belätne, blott de under sm
egen bcsiktnlngstid kunna begagna dem. Äfwen för.
samlingsboerue wisa ej sällan liknöjdhet härutinnan,
enär de, dels ogerna wilja göra anmärkningar emot,
eller ligga i delo med, sina egna Lärare, dels tycka
sig hafwa att iakttaga ett mellan sä mänga fördeladt
inrcresie, att bewakandet deraf likasäwäl kan tillhöra
ben ene, som den andre utaf dem.
I betraktande af besia omständigheter, och da Kongl.
Maj:t, genom Nädigt Circulär den 17 Maj 1810
samt Nädig Kungörelse den 21 nästpäföljde Se.
ptember, anbefallt samtlige Landshöfdingarne och Con-
sistorierne i Riket, att, angäende Tionde och öfrige
afgifter, befordra billiga öfwerenskommelser emellan
Pastorerne och församlingarne, hwilken befallning i
Nädig Kungörelse den Z Zlpril 1816 upplifwas och
förklaras, samt Kongs. Majtt widare, i Nädigt bref
den 11 Februarii 1824, stadgadt, att, wid skeende ös.
wercnskommelser om Presträttigheternes utgörande,
bör frägan om församlingens skyldighet att bygga
och undcrhälla Tionde-lada, under den för Conven-
tionen bestämda tid, säsom en särskild punkt i öfwer-
enskommelsen inragas; sä får jag, till afhjelpande af
30
466 Den 24 Februari.
Le olägenheter, jag nu framställt, wördsamt förestå,
att ofwannämnde Författningar mätte utsträckas äf.
men derhän, att all byggnadsskyldighet a Kyrkoherde-
bol mä i berörde öfwerenskommclser inga, sa att
Kyrkoherdarne, emot wist, dem bewiljad wedergallning
i spanmäl eller penningar, sjelfwe komma att bestrida
underhållet af alla boställöhusen och, wid deras afgång
frän bostället, derföre fullkomligen answara, samt af¬
lemna dest laga hus i fullgod! stand.
Om remist häraf till wederbörlkgt Utstött an-
hälles. Stockholm den 17 Febr. 1834.
katter ckönsson
fran Jönköpings Län.
Wi fa härwid göra den anmärkning, att wi
anse Pastorerne böra, lika med alla andre bostalls-
innehasware, sjelfwe underhålla sina hus.
kater korssen, ä^nclerskälsson, ckolrannes^nclersson
frän Jönköpings Län.
Z:o Af Olaus Lriksson frän Bohus Län:
Memorial!
Till föremålen för en LänstyrelseS första omsor¬
ger , mä man isynnerhet hänföra uppstgten öfwer
wägarnes iständsättande och widmagkhällande.
Ehuru, i anseende till det oformliga och efter
närwarande tidö anda och fordingar ingalunda läm¬
pade sätt, hwarpä de underhällas, de äro gansta
Desi 24 Februari. 467
tryckande för den, under bördan af en mängd andra
servituter, dignande Landtmannen, utgöra de dock ett
af de wigtigaste medlen i en civiliserad Stat, till
fortplantande och spridande af den allmänna bildnin¬
gen, till befordrande af lif i handeln och öfrige nä¬
ringar, äfwensom till befrämjande och tryggande af
trefnad och sällhet i enskifta listvet, och päkalla ders
före administrationens synnerliga uppmärksamhet.
Da detta är ändamälet Med deras tillkomst,
detta deras egentliga och enda bestämmelse, de ma
benämnas Allmänna Landswägar, Härads- Sockne-
eller ock blott Bvwägar, sa äro de särskilte slagen
af dem dock länkar i den stora kedjan, och bidraga i
mer eller mindre matt till uppfyllandet af sin be¬
stämmelse.
Effwer de mera allmänna tvägarncs behöriga uns
derhallande makar Konungens BefallniNgshafwande,
genom Kronobetjente, dä deremot, tvid de sä kallade
bywägarnes widmagthallande, ingen auctoritet fäster
stn uppmärksamhet eller tillser, att alla wäghallnings-
skyldige rigtigt fullgöra sina åliggande»; och genom
hwilken bristande tillsyn inträffar, att en dylik wäg,
genom delegarnes tredska och liknöjdhet för det all¬
männas och enskiltas fördel, osta lätt förfaller och
snart blir alldeles osårbar; hwarigenom ock all rom-
munication, de närbelägne byarne och hemmanen i or-
ten emellan, genast afstadnar.
Af besia skäl, och till förekommande, att en all¬
mänhets beqwämlighrt och nytta icke alltför mycket
468 Den 24 Februari.
mä fattas pa spel, för den enskifta nyckens och god¬
ryckets skull, förestår jag nu, att Konungens Besäll»
ningshafwande mätte äläggas tillse, att alla Bywä-
gar hällas i farbart och godt stick, och syn ä besia
magar, i likhet med hwad, rörande de öfrige ar i
Allmänna Lagen och särstilte Förordningar stadgadt,
af »vederbörande Kronobetjent ärligen anställas.
Om remis; af denna motion till Allmänna Be¬
svärs» och Oeconomie-Ulstoktek fär jag anhälla. Stock¬
holm den 17 Februari 1834.
Olaus lallesson.
4:0 Af Iohannes Anckersson frän Calmar Län:
Ödmjukt Memorial!
Ehuru den Motion, jag wäckt wid förra Riks»
dagen den Z December 1828, rörande ärernpplif-
wande af Författningen rörande arbetedom, icke dä
wann önstad framgäng, finner jag mig föranläten,
sedan flera motioner i samma ämne nu äter yppatS,
med äberopande af hwad jag wid förra Riksdagen
deruti haft äran andraga, icke allenast förena mig
med hwad mine Ständöbrödcr, och isynnerhet klaus
Nansson frän Calmar Län, i frägan andragit, utan
öfwcn tillägga, att jag anser densammas bifallande
destohcllre böra ste, som sedan sista Riksmöte, bedra»
gerker, penninge-wingserier och uppsärligt störande af
den enstilta crediten, långt ifrän att, genom upphäf»
mandet af arbctsdomar, minstas, i ansenlig mon till¬
tagit; ja, det ar till och med gansta sällsynt, att nä»
Hon fordran, äfwen bland de redligt ansedde, nu mera
Den 24 Februari 469
kan utfäs, med mindre an lagsökningar och längwariga
rättegångar, derigenom den »välmenande hjelpsamme
afffräckeö, att räcka äftven den redlige, fast fattige,
handen, emedan han är owisi, om icke han skall till-
släppa onödkgtwis hälften sä mycket till, som han pä god
tro bortlänt eller utborgat, för att äterfä sitt, och
andä får intet. Lätteligen kan hwar och en inse, att
sädane personers bysättande, som äro arbetsföre oll¬
af arbetande clasicn, är utan ändamäl, men »väl för-
dcrfrvande för deras fysik och ett medel, att dana
lättingar, hwaraf bland andra clasier finnas öfwer-
fiödigt antal, derom man kan förwisia sig, da man
besinnar, huru mänga som hysas endast inom Stock-
holms Gäldstuga, hwaribland största antalet äro sä¬
dane, som genom »vinglerier och oredliga penninge-
transactioncr, med god wilja förtvärfwat sig sin platö,
och, utan att nägonsin »vilja eller kunna betala, emed¬
lertid skaffat sig ett för deras lynne beqwämt lcfnads-
sätt och underhäll samt fria husrum, nog annars
kostsamma den kalla ärötiden, och det allt pä den be-
dragne CreditorttS bekostnad, och när slutligen denne
upphör att qwarhälla den bysakte, ar den lat och o-
duglig till arbete, söker nya medel till bedrägliga ope¬
rationer och stannar slutclkgen pä fästning eller cor-
reclionshus, der han ingalunda rorrigeras, men wäl
förderkwas, och den annars till arbete »villige af ar-
betsclasitn inhämtar, af öfwade bedragare, lärdomar
i swek och bedrägerier, som han förut icke känt, och
blir för Staten en börda och sjelf olycklig, — se
detta ar följderna af den stränga Bysättnings-lagen,
som icke pä alla orter ar andä tillämplig, hwilket in¬
hämtas af Riksens Högloft. Ständers Instina Om-
470 Den 24 Februari.
hudemanS Berättelse för arén 1829 och 1830, deruti
het Ȋmnes, att der den 16 Augusti 18Z1 wisat sig,
att annat bysättningshäckte inom Christianstads Län
icke finnes, ar en liten, utom norra sästningsporten
helagen, waktstuga, som för Tull-uppsyningenS behof
hlifwit uppförd och endast kan inrymma 2'.ne personer,
Jag anser derföre det wara af högsta nöden, lill
bibehållande af den enskilt» crebiten samt allmänt mo¬
raliskt gagn, att Författningen ater upplifwae, i för,
rning med hwad Högloft. Lag-UtstottetS wid sista
Riksdag meddeldte Betänkande i 7'de Samlingen,
2:dra Bandet, i Häftet och afdelningen, under N:o
128 förestagit, med önskan, att densamma mätte sq
författas» att den ej kommer i strid med Concurö-
Lagen, eller gifwer anledning till advokatorisk wräng.
ning, utan kommer att sa uppfylla ändamälet, att
erediten och andra penningeföryällanden emellan en¬
skilt- lifwas och tryggas.
Stockholm den 17 Febr, 1834.
st. ^.ostersson
för Tjust Härad i Calmars Län,
Och 5'0 Af nyfibemälte stol,annos ^.näsrson:
Hdmjukt Memorial!
Jlliftighetcn, detta mififofter, uppammad af
uägon i handel och wandel, som fordom, dä ett ord
och ett handslag war heligt, lag i fin linda, har nn
»vuxit och blifwit stark och skapat sig ett »välde,
bwarföre ingen gräns kan utmärkas, om ej redlig.
beten, dest mägtiga fiende, hoS hwarje infödd individ
Den 24 Februari. 471
snart waknar, eller lagens stränghet blkfwer nog wäl.
dig, alt för allmänt »väl och credit bibehålla wal.
platsen. Crediten och det förtroende, som samhallö-
lemmar emellan fordom egt rum och ännu bör det,
ar mördad af misitrocndet, en afkomling af illistig,
heten, dä det nu ej sällan händer, att den ena gran¬
nen, den ena slägtinge», af den andra behöswer hjelp
af pcnninge. eller annan försträckning, sä sker det all-
tid med ett »visit misitroende, som mäste döswas med
en skuldförbindelse, hwartill den förstärkande hjelp,
samme sätter sitt förtroende, emedan han tvet med
wisihct, att läntagaren, för hwars ögon icke allenast
tros redlig, utan afwen »visar effecter i sitt hus, som
längifwarcn ar fullt öfwertygad hörer honom och in.
gen annan till; »nen när betalning skall ske, ar man¬
skapen all. Derpä mäste följa lagsökning, utmätning
och bysattning. Redligheten ar bortrest. När ut-
matning stall ste, företer gäldenären chimerikt köpe.
bref, antedateradt, htvarigenom han wisar, att han
salt till Z:dje man den egendom, som i manga är
warit hans, och ända »verkligen ar det. Genom en
sädan falst handling, fou» ej med lagliga betvis kan
motsägas., förhindras executor att staffa crcditor sin
rätt, och kreditor ersätta rättegängS- och utmätnings-
kostnaden, om det sedan inträffar, att bedragne län.
gifwaren icke mägtar påkosta bpsättnings-nmgalder,
som pä inöftvade krängrlmakare, afwen i »vidrigt fall,
ej skulle löna mödan, sä har han förlorat sitt, Ja!
kanhända, genom sitt blinda förtroende, sin förmente
redlige »van afwen satt sig och familj i sämre prcdk.
cament an bedragaren. O tider! o seder! Hrvad är
således att göra, för att sätta en gräns för detta
472 Den 24 Februari.
farliga, allhärjande mistbruk af redlighetens och en-
skilta creditenS kränkande, om hjelpsamheten någonsin
skulle päkallaö. — Jo! en lag, som stadgar, are köp
af lösegendom, som ej genast afhemtas ur säljarens
bo, mä lagfaras den tid köpet sker, genom anteckning
i Rättens Protocoller, ochffamma köp a predikstolen,
r den sockenkyrka, der köpet knngörcS och de försätta
effecterna till namn, beskaffenhet och wärde uppräknas.
Detta bedrägeri, som till redlige och hjelpsamme
menniskorö skada sä alldagligen föröfwas, är hwarje
Ständs-ledamot icke obekant; och förwäntar jag der¬
före, icke allenast deltagande i motion, utan om nå¬
gon af mine Medbröder skulle kunna uppgiswa kraf¬
tigare medel, till förekommande af detta practiserade
knep, skulle det wara mig lika kärt, som det bör blif-
wa gagneligt för cnskilta crediten och förtroendets
widmakthällande. Stockholm den 17 Febr. 1834-
ck. ^ncl6r88on
för Tjust i Calmar Län.
Samtelige deste Memorialer lades pä bordet.
Af Iolmnnk8 ^.näer880ir frän Calmar Län
gjordes derefter följande framställning:
Ehuru fullständigt 10 Cap. RättegängsBalken,
samt de Författningar, som detsamma förklara eller
upphäfwa, syneö wara, om rätter Domstol k
hwarjehanda mål, sä inträffar det ej sällan, att
Den 24 Februari. 473
äfwen lagkunnige i detta afseende misstaga sig sa, att
den kärande parten, sedan Domstolen förklarat sig
obehörig att mälet upptaga, wisar honom till ort
och ställe som wederbör: ganska ofta af rvill-
rädighet mäste, genom försök att winna sin lagliga
rätt, besöka alla inftantier, och knappast träffar den
rätta, förrän han ar utmattad, och redan genom sä-
dan kringwandring hos Domstolar och Auctoriteter,
tillsatt mera än hwarom frägan ar, och som alltid
blir hans egen skada.
Dä det ovilkorligen är Domarens pligt att,
framför allt bättre än den olärde rättsökande, känna
och knnna tolka Lagen, sa wore önffligt att Lagen,
till förekommande af onödige omwägar, tidsutdrägt
och dryga kostnader, föreskref, dä någon misstagit sig
om rätter Domstol, att Domaren, i stället att sä
förwisa parten till ort och ställe som wederbör, mätte
bestämdt hänwisa parten till rättan Domstol, denna
föreskrift för Domaren gäller i brottmål, och jag
anser den böra fä gälla äswen i frägor om mitt
och ditt.
Denna olägenhet, som för rättsökande sa ofta
inträffat, lärer för ingen af Medbröderne wara främ-
mande och, såsom nyttig, äfwen derföre till ändring
befrämjas och yrkas, under hemställan af remiss till
Lag-Ulffottet. Stockholm den 14 Febr. 1834.
I. ^nciors80n
för Tjust Härad.
Remitterades till Lag-Utssottet.
474
Den 24 Februari.
Iohannes sndersson fran Calmar Län inleM'
nade äfwen ett sä lydande förslag:
Ödmjukt Memorial!
Dä erfarenheten beklagligen nog wisar, att
Hwarkcn Lagens stränghet, eller andra »välmenande
anstalter kunna motwerka den i wart kära FäderneS»
land radande öfwerdrifliga bränwins-minutcringen, ett
sa wigt näringsfång för lättingar, sa syneö mig en
annan åtgärd i detta afseende böra widtagas, tjenst,
gare, da straffet icke werkar förbättring, och det kalla
fall blir hwarS och ens omtanka att L mera likhet
afseende göra och lata.
I min hemort har jag erfarit, att uti Gamlebyn,
hwars omkrets endast utgör ej en full fjerdedcls mil,
finnes likwist 8 s 10 lönkrogar, som ej till Kongl.
Maj:t och Kronan contribuera. Desie Näringsid¬
kare tilltalas wäl som oftast af Kronebekjeningen och
pliktfallas, af hwilka somlige ej ega tillgäng till bö-
terne, utan mäste pä Statens bekostnad forslas 40
mil fram och äter, för att nndergä förwandlingsstraf-
fet watten och bröd; de contribuera wäl till åklagare,
Men hwad kan Staten dermed wara belåten. Derföre
dä detta onda, som troligen sträcker sig öfwer hela
Riket, ändä sä länge Lagen icke förmär Hamma, mäste
ankomma pä hwars och ens hederskänsla att afsky eller
icke, och genom en fri Bränwinöminutering, täflan
pm masta winsten nödwandigt mäste uppkomma, skall
troligen försöket icke blifwa sä kärl och östigr uti den-,
na uöla näringsgren. Antalet af desie industrkeusa
samhällsmedlemmar minskas, och i mon deras fylleri¬
Den 24 Februari. 475
lasten och Rättegångar aftaga, samt Staten finge en
icke obetydlig inkomst, som annars ftadnar i privata
fickor, om hwar och en, som wetterligen utöfwar bran.
winsminutcring, beskattas för densamma såsom nu för
loflig minutering. Detta mitt ödmjuka påstående wä-
gar jag sä mycket hellre hoppas winner bifall, som
det bade i moraliskt afseende, som för Staten icke är
otjenligt och torde i framtiden winna en äsyftad werkan.
Stockholm den 7 Febr. 1834.
st. Anckersson,
för Tjust.
Efter uppläsandet häraf, förklarade MIs 8trinst-.
kunst, det han sunne stol,:s ^nsterssons framställning
i högsta grad obetänkt och owantad. Genom antagande
deraf, skulle alla medborgare förwandlas till krögare,
och 8trinstlunst, som redan kände wederwilja wid äsy>
nen af en enda sadan näringsidkare, wille, ätminstone
för sig och sin hemort, undanbedja sig all tillämpning
gf stolrsnnes ^.nsterssons förslag.
Len^l Ursson, stolian Urik stansson och kor
Urzson frän Wermlands Län, stol,gn ^nsterS"
son fran Upsala Län och koler Anckersson frän
Hallands Län med flere, hördes instämma med
8lrii,st1unst; hwaremot stol,annes ^.ostersson yttra,
de: "jag sätter ej i fraga, att icke 8trinälunst,
lika wäl som jag, känner till hwilken hög grad
det förderflig» Lönkrögerict numera hunnit. Bränwin
säljes i hwarannan stuga pä Landsbygden, utan att
fädant med den noggrannaste eftersyn kan förekommaö;
att frkgifwa Vränwinsminureringsratten anser jag,
476
Den 24 Februari
pä de i motionen framställde ffäl, wara det enda
sättet att^hämma d»t onda, bränwinetS nuwarandc
omätkliga bruk medförer; och da erfarenheten wifat,
att alla i detta ändamål hittills widtagne förhin»
drande åtgärder warit utan wcrkan, samt mitt förslag
tillika bereder ät Staken en lättare controllerad in-
komst af minuterings afgiften, har jag icke twekat,
att framställa detsamma till wederbörandcS bepröf.
wande.
Motionen blef, pä flere Ledamöters begäran,
hwilande pä bordet.
I ordningen dernäst förekomma följande ingisne
memorialer, nemligen:
4:0 Af Olof Läuäbäok frän Hallands Län:
Wördsamt Memorial!
Den ringa Postlön, jemte de fri-och rättigheter,
hwaraf Posthemmanens innehafware stä i ätnjutande,
swara ingalunda emot det beswär, den tryckande och
med Postiljon beledsagade postföring!» medför. Pä
Halländska, eller sä kallade stora Skänska wägen mel.
lan Götheborg och Halmstad, inträffar icke mindre än
sex ordinära postskjutsresor i weckan, och af dem Z:ne
inom ett dygn, förutan ankommande extra, samt
Norrska Posten, som föres emot beting. Om Post.
bonden icke ens mägtar hälla sig en mjölkko, sä mäste
han hälla Z:ne hästar till posternas forslande. Da
andra hemmansbrukare i rätt tid inberga fin gröda,
Den 24 Februari. 477
fär merendels Postbondenö sta qwar; när andre plöja
sin jord, mäste Postbonden spänna sina hästar för
postkärran. Det är oundwikligt, att hästen, bondens
redbaraste egendom, skall under obarmhertig behand¬
ling, i swart »väglag, blifwa bortskämd, och dä mäste
han förskaffa sig en annan, hwilken blir underkastad
samma öde. Sadan, mine Bröder, är Postbondens
belägenhet.
Pä »vederbörlig anmodan, sär jag för Heder-
»värda Ständer framlägga denna ömmande, icke obe¬
kanta omständighet. Och pa det Posthemmanö-inne-
hafwarne i Riket mä underlättas till förmägan att
kunna fortfarande fullgöra sitt answarsfulla äliggan-
de, »vill, pa anförde skäl, jag förestå, att postskjuts-
legan mätte bewiljas en ökad förhöjning, frän ätta
till tolf skillingar banco milen, för fä kallade enkla post-
sörkngar, och frän tio till minst sexton skillingar B:co
för dubbel postföring, samt att postporto höjes i den
män, att till Statswerkct inflptande postmedlen ej
derigenom minskades till sitt belopp.
Om communication häraf med respective Med-
Ständen, samt remisi till »vederbörligt Utstött anhällec
jag »vördsammast. Stockholm den 17 Febr. 1834.
Olok länckkiieli.
Riksdagsfullmäktig frän
Norra Halland.
2:o Af ^nclerg ckosian88on frän Upsala Län:
Wördsamt Memorial!
Redan hafwa wid denna Riksdag ttvänne Le¬
damöter inom »värt Ständ förnyat den önskan, som
478 Den 24 Februari.
flera gänger tillförene blifwet uttalad öm afskaffande
af Hälljkjutsen. Delande fullkomligt deras äsigter,
kan jag , med öfwertygelse om båke det ekonomiska
och moraliska onda, som wkdhäftar denna inrättning,
icke annat än pä det enträgnaste understödja den
wäckt» motionen, dertill jag päkallar Hedcrwärda
StändetS biträda Huru mänga tusende dagSwerken
ärligen af sä wäl menniskor som kreatur gä ej frukta
löst förlorade genom denna förderstiga anstalt, hwakS
Upphörande eller ändamålsenlig» förändring skulle för
den skjutsskyldige medföra mycken nytta.
De enskilda försök, som af patriotiskt sinnade
man, under senare tider, i detta afseende bltfwitwid-
tagne, medelst inrättandet af Diligencer, hafwa nogs
samt wisat, att Häll skjutsen pä annat sätt kan bestri-
das. Men desia hafwa ej förmätt afhjelpa det onda;
ty dertill fordras, synnerligast » början, större uppoff,
ringar, än man af vägra fä individer i samhället
rimligkwis kan wanka. Min tanka ar derföre, att
genom entreprenad fä öfwerläta hällskjutsen till den
minstbjudande, hwartill något förslag genom Kongl.
Maj:t§ Befallningshafwandes försorg, genom kallade
ombud, bör föregä; och tror jag, att pä detta sätt
de hittills warande swärigheters afhjelpande, wik detta
onus kunna beredas, och fraMgäng i denna saken
winnås. Kunde något bättre sätt upptänkas, förakt
ernä detta mäl, det öfwerlemnar jag ät sakkunnige
och i Statshushällningen mera förfarne män än jag
att föreslä; hwilket jag will lemna benäget bifall.
Säkert är, att under närwarande förhällanden, dä
Diligencerne sä ofullkomligt uppfylla hwad med dem
Den 24 Februari.
479
egentligen äsyftas, detza äro äswen af mera skada an
gagn för den hällskjutöskyldige allmogen, ty i stället
för att Hällskjutsen alltid borde knnna förtjena en
ringa penning, under det dygn de, utom tiden för
fram- och äterresan till Gästgifwaregården, nödgas
förspilla, hander nu icke sällan, att desie skjutsare, ef¬
ter dygnets förlopp, mäste obegagnade, och utan den
minsta ersättning, äterwända hem, sedan de sätt påse,
huru Diligencerne upptagit och fortskaffat de resande,
som eljest för hallskjutsen warit att påräkna.
Jag tror derföre, med anledning af den större
tunga, som för den hällskjutöskyldige allmogen salunda
uppkommit, att Diligencerne borde upphöra, derest
man ej är denna i sig sjelf nyttiga och för de resande
bcqwämligare inrättning kan giswa den »Utvidgning,
att äkminstone Hällskjutsen blcfwe alldeles öfwerflödig
och umbärlig ; hwilkct jag, säsom förut bliswit nämndt,
ifrigt och pä det högsta yrkar.
Jag anhäller, att detta mitt anförande ma fa
åtfölja de bordlagde motionerne i samwa ämne till
wederbörligt Utskott.
Stockholm den 17 Febr. 1834-
Austers ckolmnnsvn.
Riksdagsman för Häbo och Trögds
Härader af Upsala Län.
Och 3.0 Af nysinämnde ^näer8 IoIwN88on:
Wördsamt Anförande!
Ehuru det ingalunda lärer kunna bestridas, att
de, rörande Vewäringsskyldigheten och dermed gemen¬
480 Den 24 Februari.
skap ägande ämnen, gällande Kongl, författningar
äro till deras idäe ändamalsenliga, tror jag mig dock
inse, att åtskillig? till äfwentyrs inträffande omstän¬
digheter och förändringar uti Bewärkngsffyldigas ställ-
ning inom Samhället, päkalla rättelse uti berörde
författningar, fa midt de bestämma tiden, da Bewä°
ringöffyldig äger rättighet att läka enrollera annan
godkänd karl i sitt ställe. En sadan rättighet är
nemligen medgifwen, da en yngling wid 20 ars alder
inträder såsom Bewäringeffyldig i Kongl. Maj:t§
och Kronans tjenst, men ingalunda, såsom billigheten
tyckes fordra, utsträckt till de påföljande, af en sadan
ynglings bewärings-ar; men ej ofta inträffar det
likwäl, att den som wid sitt 21 ar warit kill wapen-
öfning och krigstjenst hinderslös, under de derpå
följande bewäringSaren inträder uti yrken af Hwarje-
handa stag och salunda egnar sig at samhället. Att
under sadane förhållanden blifwa widpakommande krigs-
orolkgheter twungen att uppoffra frukten af sina be¬
mödanden och ofta lemna at sitt öde hustru med barn,
för att såsom BewäringSskyldig taga ut i fält, tyckes
wara nog hardt, ja till och med orimligt, helst man
kan antaga, att de wapenöfningar, hwilka mäste före-
ga ett fälttag, blifwa tillräckligt alfwarliga, för att
bibringa en mot lega anskaffad karl en för ändama-
lcr erforderlig skicklighet.
Jag hemställer alltså, om icke den, som under
bewäringSaren blifwit bofast a Landet, eller derstädes,
eller i Stad förskaffat sig lofligt näringsfång, hwil-
ket icke utan ffada för honom eller hans anhöriga
kan
Den 24 Februari. 481
>
kan öfwrrgifwas, ma, äfwen sedan första inmönstrkn-
gen gatt för fig, befrias fran Bewäringsskyldig-
heten, sä wida han skaffar annan antaglig karl i
sitt ställe.
Om remisi häraf till wederbörligt Utffott an»
hålles. Slockholm den 17 Febr. 1834.
^n<fei'8 >1oIianL8on,
Riksdagsman för Habo och Trögds
Härader af Upsala Län.
Desia 3:ne Zlnsöranden förklarades hwilande pa
bordet.
Upplästes ett af ^nclers vaniel8on fran Elfs¬
borgs Län afgifwet förslag, sa lydande:
Memorial!
Jag får nu, i sammanhang med den framställ-
nmg jag gjort tvid den Kongl. Propositionen, anga-
ende StatSwerketS tillstånd och behof, anhalla om
rcmitz till Högloft. Bewillnings-Utffoltet af följande
förslag till ändringar i nu gällande Tull-Bewill-
ning:
31
482 Den 24 Februari.
Förslag till ändringar
i
Taxa för ingående och utgående waror.
Tull-
wSrde
|
|
|
Qvan¬
titet.
|
Jnför-
sel-Tull-
|
Mörsel
Tull.
|
A'
|
8-
|
r
|
Fern, gjutet:
|
|
|
|
r
|
s
|
st.
|
r
|
8
|
—
|
|
Tack- och Barlast- . . . .
|
1 Skpd
|
Förb.
|
|
2
|
—
|
-
|
so
|
|
|
Ankare, flyar och draggar, ariiiS-
bultar m. m
|
iSkpd
|
! !
Förb.
|
|
|
24
|
-
|
18
|
|
|
Stäng, platt, 4 tum och deröf-
wer, under 12 tums bredd, af
större och mindre längd m. m:
|
iSkpd
|
> >
Förb.
|
|
16^
|
|
4
|
8
|
-
|
Jernstrol
|
iSkpd
|
Förb
|
|
—
|
36
|
-
|
1
|
32
|
|
Fisk, saltad:
Sill i 4 och i'k tunnor . .
|
^ T:a
|
|
4
|
|
|
|
8
|
8
|
—
|
>-
|
All annan .
|
iT:a
|
|
16
|
-
|
—
|
|
|
1
|
32
|
|
D:o torr:
Gräsidor eller Sey ....
|
1 Lpd
|
|
4
|
|
|
|
8
|
1
|
32
|
|
Längor och Torst, med derunder
inbegripne
Retscher m. m
|
1 Lpd
|
|
4
|
|
|
|
8
|
2
|
32
|
|
Salt:
|
1 T:a
|
|
12
|
|
—
|
—
|
-
|
|
18
|
|
Tobak:
Blad, alla stag
|
istälp.
|
|
4
|
|
—
|
|
3
|
|
|
|
Ull: okammad och okardad
gröfre, af till och med 32 st.
warde (fri för Convoy-afgift
och Tolag)
|
^istälv.
|
|
|
8
|
|
|
2
|
|
|
-
|
Finare, öfwer 32 st. warde .
|
istälp.
|
^ —
|
2
|
-
|
^ —
|
—
|
2
|
—
|
36
|
|
Kammad .......
|
Istälp.
|
! —
|
2
|
-
|
—
|
—
|
4
|
Högloft. Urslottet torde genast wid första blicken
pä detta förslag finna, att det äsyftar en lindring i
de afgifter, som hufwudsakligast drabba de närings»
idkande clatzerna samt jordbrukare, Bergsmannens,
hela den för M enkla föda, salt och saltad samt
Den 24 Februari. 48Z
torkad fisk, alltjemt behöfwande masian af de ringare
folk-clasierne, de med spanad och wäfnad sytzelsattt
befolkningarne i somlige orter: se der alla de med»
borgare, som skola hafwa nytta af mitt förslag. Att
för besia fördyra deras behofsartiklar är alltid, i mitt
öfwertygelse, oförenligt med en god Statshushållnings»
anda; me', i närwarande tid är det ett »verkligt brott
mot mensklighetens fordringar; ty de äro i en werk»
ligen beklaganswärd belägenhet, dä en fortfarande
ekonomisk »vantrefnad betagit dem snart sagdt hoppet
om ett bättre, ett lyckligare tillstånd. I de orter,
för hwilka jag har det förtroendet att »vara repre»
sentant, kan jag försäkra Högloft. Utskottet, att ned¬
sättning af nägra directa skatter och den förhoppning
pä nedsatte priser a Utländske behofö-artiklar, som pä
det sätt, jag nu föreslagit, kunde upplifwas, äro,
snart sagdt, enda wilkoret, för att ej en stor del af
mindre jordbrukare och slöjdidkande skola öfwerlemna
sig ät liknöjdhet, lättja och brott. De äro redan öf»
werwäldigade af de bekymmer, som penningebrist och
creditbrist inom de handlande och förläggande clasier»
na medförer ibland de arbetande; de skada ännu in¬
gen skymt af lättnad och hjelp deri; och jag ber Ut¬
skottet derföre fästa uppmärksamhet »vid min begäran.
Den tull af de 4 si. per Skeppund, som sistlidne
Riksdag bestämdes för Ull, öfwer »värde af Z2 si.
per skålpund, har gjort en oberäknelig skada ät na»
ringsfiiten inom en stor del af besia bygder; och jag
ber alltsä, att Utskottet mätte rätta detta werkliga
Statsekonomiska misitag. Att nu, med en »värd
motionär inom detta Ständ, antaga ett förbudssystem
för Ull, skulle wara en sä riksjkadlig åtgärd, att jag
484 Den 24 Februari.
cj anser mig böra en gang befara, att Högloft. Ut.
skottet skulle lemna någon annan uppmärksamhet der.
till, än desi ogillande; och den uppgift Utskottet säker,
ligen finner sig böra meddela Rikets Ständer pä de
qvantiteter af inkommande Ull, som under de senare
arén »visat fig behöflige för »väre hemslöjder och »vär
större fabrikation, blifwa alltför öfwertygorde i detta
fall, för att jag skulle behöfwa erinra om »vigten att
bibehälla de grundsatser, som de twänne senare Riks¬
dagarnas Bewillningö.Utskott tillämpat »vid Tull-
BewillningSgrunderneS uppgörande, och hwilka Rik.
sens Ständer för deras del gillat, ehuru »vär Rcge.
ring, illa nog, icke behagat antaga dem. En as dctza
har »varit, och i sanning den wigeigaste, att Förbuds,
systemet i allo förkastas, samt att Skyddssystemet,
medelst ändamälSenligt tillämpade tull-afgifter, blif.
»ver för all »vär handel och industrie antaget. Mätte
Högloft. Utskottet ej »vid denna Riksdag afwika frän
denna wäg. Den är pä samma gäng rättwisanS och
klokhetens.
Jag anhäller om remifi as denna min motion
till VewillningS-Utjkottct. Stockholm den 20 Fe-
bruan 1834.
Danielson.
Motionen kades pä bordet.
Detter persson frän Jönköpings Län inlemnade
följande Memorial:
Den 24 Februari.
485
Wördsamt Memorial!
Wid alla Riksdagar sedan ar 180Y, haswa de
af Folkers ombud, som warit betänkta pä pligten att,
till lindrandet af de allmänna bördorna, tillwägabringa
besparingar i StatS-utgifterna, der sädant warit möj.
ligt, för detta ändamål bland annat saftat sin upp¬
märksamhet pa BiskopS-Embetenas indragning, såsom
warande ibland de mäst umbärliga befattningar. Allt
hitintills haswa dock de motioner, som i detta hän.
seende bliswit gjorda, kommit att förfalla, merendels
utan annat swar fran Utskotten, an att Bistopö-Em-
beten aro nödiga, sa wäl för upprätthållandet af Swen¬
sta Kyrkans »värdighet, som för Bistoparnes inse-
ende öfwer Elementar-Larowerken.
Det kan icke nekas, att wk nu kommit till en tid,
dä behofwct öfwer allt wisar sig af ökade medel till
det uppwäxande flagtctS bildning, medan en mängd
andra, kanske till en stor del mindre angelägna, men
alltid med förmånsrätt uttagna behof, medtaga de
Skattdragandcs tillgängar. Wid ett sädant förhäl¬
lande skulle, i min tanka, medel härtill kunna beredas
pä det mest andamälsenliga och minst betungande sätt,
i fall det wisadc sig, att Biskops. Embeten» wore
umbärliga och deras rika inkomster kunde anstäs till
förbättrande och utwidgning af Folkskolorna; och jag
föreställer mig, att om inga hinder för öfrigt ligga
i wägen, Högwärdiga Prcste-StändetS Ledamöter skulle
wara de första, att instämma uti en uppoffring, som
ledde titt ett sa ädelt ändamål.
486 Den 24 Februari.
Ware dek dock långt ifrån mig att, utan några
giltiga grunder, yrka borttagandet af en institution,
som till och med blifwit upptagen i wara Grundlagar,
och är wördnadSwärd genom stelswa sin alder, om den
och leder sin upprinnelse fran en tid, da Kyrkan sträf-
wade till herrawäldx öfwer Staten, och upprätthölls
genom det inflytande besia EmbetenS innehafware uti
äldre rider, genom sjelfwa den yttre prakten, utöfwade
bade pä det lägre Presterskapet och menigheten. Jag
önskar således, för att intet förhastande härwid mä
äga rum, art en undersökning först och främst ma af
wederbörligt Utskott företagas, i afseende pa alla de
befattningar, som tillhöra Biskopö-Embetet, för att
derefter kunna hedömma, huruwida besia fysiker icke,
Utan men för bet allmänna hästa, kunna indragas.
I sadant syftemål förestår jag wördsamt: att
Högloft. Oeconomie.Utskottet matte anmodas
j:o Att inhemta fullständiga upplysningar om
beskaffenheten af de göromål, som Biskops-EmbetetS
befattning tillhöra, sa wäl med afseende a högsta tillsy,
nen öfwer Presterskapet, som öfwer Lärowerkeri.
2:o Att utlaka sig, huruwida icke alla besia be,
fattningar kunna likawäl, som af Biskopen, bestridas,
antingen af Consistorium Ecclesiästicum, hwilket nu
jemwäl deltager i en stor del af Biskopö-göromalen,
eller af desi Ordförande, i de delar, der en persons
förmanskap erfordras; samt att i de delar Utskottet
Mahända mot förmodan kunde anse sadant icke werk-
ställbart, Utskottet matte bestämdt och detaljeradt upp,
gifwa hindren deremot; äfwenfom slutligen
Den 24 Februari.
487
Z:o Att, i händelse besia upplysningar skulle
leda till det resultat, som jag förmodar, Utskottet da
matte, säwäl hoö respec. Riks-Ständen, som Consti-
tutionö - Utstottet, föreslå ViskopS. Embetenas in.
dragning.
Under förutsättning af sistnämnde resultat,
förestår jag ytterligare, att Utskottet matte tist
Rikets Ständer inkomma med förslag, huru de lö.
ner, som nu gä till Biskoparne, lämpligast ma kunna
anwändas till folk-underwiöningens förbättrande, samt
att, i händelse detta icke tvid nuwarande Riksdag
skulle medhinnas, de medel, som under tiden till en
annan Riksdag härtill kunna blifwa anwändbara, mä
uti en särskild fond, orubbad för detta ändamål, re-
scrweras.
Det faller utaf sig sjelf, att någon fråga härom
icke uppstär, förr än i den män nuwarande BistopS-
Stolar blifwa lediga. De nuwarande Herrar Vi¬
skovar kunna således icke blifwa lidande härpå, utan
föreställer jag mig twertom, att de, med afseende pä
ändamälet, gerna stola instämma i förslaget.
Nägon inwännkng, i afseende pä det element,
Biskoparne förnärwarande utgöra i wär representation,
syncS icke gerna kunna ifrågakomma. Utom de an¬
ledningar, som, nemligen förr eller sednare torde uppstä
till de nuwarande RikS-StändenS sammangjutning till
en National-rcpresentation, kan äfwen Högwördige
Preste-Ständet för sig i alla fall fullständigt repre-
senteras, och Constitunons-Utstottes åtgärd med denna
488
Dcn 24 Februari.
fak blefwe således inskränkt derhän, att ur Riksdags¬
ordningen borttaga, hwad derstädes om Biskoparne
förekommer.
Mine Bröder! Det högsta och heligaste aliggande
jag kan föreställa mig för Rikets färsamlade Stän¬
der är, att pa ett wcrksamt sätt sörja för wara Barns
uppfostran till sedlige och upplyste personer i sam¬
hället — och finnes wäl något bättre stöd för sederne,
an upplysningen; Hans Maj:t Konungen har också
i sitt Tal fran Thronen erinrat osi om denna pligt,
da han manat otz att arbeta "för wara efterkom-
mande". I min tanke innebär detta förslag ett
godt och lätt werkstäklbart medel härtill, och jag är
säker, att mer än en ledamot af Ståndet deruti in-
stämmer.
Jag anhakler om remisi häraf till Oeconomke,
Utskottet; hwarefter framdeles, eller i sammanhang,
remisi torde kunna ske till ConstitntionS-Utskottet, allt
som Ståndet finner lämpligt.
Stockholm den 19 Febr. 1834.
kellsson.
Riksdagsfullmäktig fran
Jönköpings Län.
Härmed förena wi otz till alka delar
^näsrs ?älil880N» 4olmnne8 ^näer85on
fran Jönköpings Län.
Ml8 UggNUS80U
fran Calmar Län.
Den 24 Februari. 489
Remitterades till Allmänna Beswars- och Oeeo-
nomie-Ulskottet.
?ei- ?6l-s8on frän Ärebro Län uppläste ett sä
lydande Anförande:
Jag anhäller att fä fasta RikS-StändenS upp¬
märksamhet pä BergShandtenngen. Dest belägenhet
förtjenar att af lagstiftande makten, Konung och
Ständer, tagas i noga öfwerwägande, ju mer tiden
utwecklar olampligheten af de derföre gällande äldre
Stadganden. Om desie, enligt den privilegierade na.
tur wär Jernhandtering eger, kunnat wara mindre
tryckande, sä länge befolkningen icke war i nägon be-
tydlig tillwäxt, och skeppsfart, sissener, samt träd-
waru.förädlingen erbjödo större fördelar ät industri,
idkaren, än det swära gruf-arbetet, äro de nu sa
mycket mera nedtryckande och skadligt, dä denna län.
dets urgamla näring, hwilken alltid, näst efter jord-
bruket, warit den wigtigaste, nödgas anstränga wida
större krafter, än förr, för att kunna af arbetet ega
nägon behällning. Sedan de ofwannämnde närin.
garne började att, för 30 är sedan, icke mer löna sig
sä mycket som förr, rigtade sig capitalerne äter till
BergShandtenngen. Nya maöugns-anläggningar haf-
wa ssedt i större proportion, än ökningen af de sini-
Len, som ej grunda sig pä egna malmtillgängar, un.
der det att exporten af Tackjern, till följd af det
förändrade förhällandet med Finland, upphört. Sjelf,
wa den skenbara fördel, som lagstiftningen medgifwit
ät Bergslagerne, dä tackjernsförsäljn ingen förklarades
4Y0 Den 24 Februari.
fri, lockade till ökade ansträngningar, hwilka i stället
blifwit stadlige för Bergsmannen sjelfwe, enär Tack-
jerns upphandlingen icke äfwen blef frigiswen, och de
pä eget tackjern grundade smiden salunda ännu äro
förbjudna att köpa Bergslagens tackjern. jtzo,000
Skeppund af de 424,000 Skeppund bergöwigt, som
Sveriges hela smide nu utgör, äro således uteslut-
ne fran den sa kallade fria handeln med tackjern, och
244,000 Skeppund smide utgöra all den tillwerkning,
hwarföre det ökade antalet masugnar, under export-
förbud af deras tillwerkningar, skola arbeta. Jmed-
lertid ökaS alltmer tackjernet pä wagarne, sa att t. ex.
nu finnes upplagdepä Stockholms wäg 19,000 Skep¬
pund, samt kanske lika mycket pä de andre wagarne,
och undersmidct tilltager wid de pä egna malmtill-
gängar grundade Bruken; sä att, under det en obil.
lig winst härigenom pä dubbelt satt beredeS ät de
pelarne af landets största export-näring, förlorar
den allmänna Handclswägen ett ej obetydligt export¬
belopp, i förening med de enskilte förluster, som drab-
ba de äterftätnde Adelar af Bruksegare, samt hela
BergSlagSnäringen. Det är salunda hög tid, att
allwarligen besinna följderne af detta tillftänd, samt
att med beslutsamhet gä tillwaga. Den ekonomiska
lagstiftningen mäste öppet förklara fina grundsatser:
antingen Bergsbandteringen kan för alltid fortfara,
att stafwa under privilegierade smiden, eller att njuta
frihetens fördelar, antingen de pä egne tackjernstkll-
gängar privilegierade smiden stola falla, med bristen
pä eget tackjern, eller ega rakt att förse sig med fram-
mande; slutligen, antingen hela wär jerntill»verkning
stall grunda sig pä en större och bättre tillwerkning,
Den 24 Februari. 491
under åtnjutande af en utmidgad frihet, sa wäl i till- '
merkningsqvantiteter, som i tillwerkningSsätt, eller om
den skall fortfara i sitt nuwarande skick. En sadan
öppen förklaring ar af yttersta nödwändighet. Folker
har ratt att fordra en förutgående underrättelse af
dem, som afgöra om deras öden, da det ej ar sräga
om mindre an hela deras wälfärd, och Bergsmän-
vernes wälfärd ar nu pä sadan wäg att undergräf-
waö, att man ej bör fördölja madan deraf. Bristen
pä afsättning, det deras härflytande behofwet af att
lana pa waran, eller att taga förskotter af Handlan-
de och Brukspatroner, mälla ett fortfarande fall i
marans pris, under det att gruswornas tilltagande
djup, malmernas upptagande, dryga arbetslöner och
ökade utskylder allt mer försmära Vergömannahand-
tcringenö fortgång. Den allmänna credit-brist, som
räder i landet, under ett macklande myntmärde, misar
naturligtwis bittrast sine följder, inom de clasier,
hmilkas idkare anses dömde, att, genom egen kraft
ock ökad industri, kunna förbättra sin belägenhet, och
detta allt wällar, att Bergsmanshemman och grufmu-
delar numer bortsäljaö till ett ringa märde, mot for¬
dom. Ställningen blifwer sä mycket betänkligare, som
det ej bör nekas, att hwarje af nödmändigheten fram-
twingad förändring i yrke ock arbete, lättare tillmäga-
bringas i större städer ock mycket befolkade orter, an i de
midsträckta skogsbygder, der Bergsmanöhandteringen
i arf, led ifrän led, sedan uräldriga tider markt enda
föremälet för största delen af manliga befolkningens
sysielsartning.
Man tilläter Spanmalöproducenter i goda ar,
dä skördarne gifwa mer, än hwad landets behof kräf-
492
Den 24 Februari.
iver, att utskeppa sin wara, hwilken salunda aldrig
kan as Bergsmannen upphandlas till något wanpris;
men man icke endast förbjuder Bergsmannen, dä en
öfwerproduction af tackjcrnet bewisligen eger rum, alt
fritt afyttra sin tillwerkning till utlänningen, utan
man förnekar en hel clatz inom eget land, att köpa
Len af honom. Detta kan icke wara förenligt med
en god Statshushållnings föreskrifter, och att det ar
enligt med rättwisans och en sann borgerlig frihets
grundsatser, kan wal icke af någon förnuftig man po¬
stås. Jag wägar derföre, under åberopande af de
här avförde wigkiga skal, att yrka:
i:o Obehindrad utförsel af Tackjern, till Utrikes
ort, emot en skyddstull, ej utöfwer 20 procent af
warans gängbara inrikes pris.
2:o Ökad smideörattighet, emot ökad hammar¬
skatt, eller utwidgad rättighet till nya Bergsmans-
hamrars anläggande.
Z:o Rättighet för de smiden, som aro grun.
dadé pä egne malmtillgängar, att äfwen fä upphandla
sina behof af Bergslagens tackjern.
Det är mig icke obekant, att Regeringen, i se-
narr tider, fästat uppmärksamhet pä detza angelägen,
heter, samt att i Kongl. BergS-Collegium lärer wara
fräga om ätskillige arbeten i denna del, men jag an.
häller, att Högloft. Oeconomie-Utskottet, till hwilket
jag yrkar, att denna min motion mätte remitteras,
icke häraf läter förmå sig att, såsom wid sista Riks-
dag war händelsen, i ämnet ingenting utgöra; ty
Den 24 Februari.
4Y3
hwad man i sädant fall fran Regeringens sida kan
tillämna, ar det af yttersta wigt, att Riksens Stän¬
der mätte wid denna Riksdag till Kongl. Maj:t
framställa de hufwudäsigter, som Nationens Ombud
hysa, pä det att wcrkställigheten mä kunna blifwa i
en lycklig öfwerensstämmclse dermed. Stockholm den
18 Febr. 1834.
k. ?e1irs80n
frän Nora med flere Bergslager
i Örebro Län.
^Ullers ^rik-son frän Örebro Län förklarade
sig wara af ker ?e!,r88on förekommen, och instämde
till alla delar uti hans anförande, med det tillägg,
som innefattas uti ^.ncier8 IwiIi88on8 tillika ingifne,
sä lydande Memorial:
Wördsamt Zlnförande, till motionen af
?6r88ou frän Gammalhyttan, angäende
TackjernS-tillwerkarenS swära belägenhet.
Jag instämmer fullkomligt till alla delar med
motionären, och widkännes all den tryckande belägen¬
het, hwari TackjernS-tillwerkaren nu befinner sig, och
att denna näringsgren, numera icke gifwer nägon winst,
utan twärtom, tilltror jag mig uppgöra en sanfärdig
calcul, som skall wisa, att dä kolen tagas till sitt
rätta warde, efter hwad de gälla pä orten, i handel,
och dertill lägger de omkostnader, som i och för Tack-
jcrns-tillwerkningen äro förenade, skall det blifwa en
förlust, och isynnerhet för mina Committenter, som
mäste till större delen köpa sina malmer, och köra
desamme 2 u 3 och 4-ra mils länga wäzar. Carl-
494 Den 24 Frbruark.
skoga Bergslag, som ar af naturen i sa matto wan-
lottad, att inom Carlskoga Härad har annu, ehuru män¬
ga försök blifwit gjorda, icke kunnat anträffas någon
gångbar malm. Och skulle jag önska och anhälla,
det någon summa af Statsmedlen anffogS till mål-
mars uppletande inom sistnämnde Härad, emedan
Bergsmännen derstädes gjort ansträngningar af egna
medel, sa långt förmägan kunnat medgifwa, och som
genom det skrätwäng, hwari Bergsmännen besinna
sig, i anseende till afsättningen, (som motionären be-
wisat) ingen wälmåga, genom denna producerkng,
ar att hoppas, derest icke fri Tackjernshandel pä Ut¬
rikes ort, emot en läg tull, som blifwer i proportion
med tullen pä Stängjern, som priserne pä besia wa-
ror förhälla sig till hwarandra. — Motionären har
widrört wär olyckliga ställning, sä jag har nu icke
widare att tillägga, an att Tackjernö-tiliwerkaren
(om han icke sär smida och lefwerera pä wäg) ma
wid sina husbehofshamrar, hwarest han tillwerkar,
af eget Tackjern, Smideöjern till sina egna behofwer,
begagna sä stora eller tunga Hamrar, som behofwet
päkallar, och som med största fördel kan nyttjas.
Jag anhäller att detta mitt instämmande k mo-
tionen och tillägg, mä fä medfölja till det Utskott,
hwartill saken remitteras.
Stockholm den 20 Febr. 1834.
^»^61-8 1^1^88011 ,
Fullmäktig för Carlskoga
och Lekebergs Härader af
Örebro Län
Den 24 Februari. 4Y5
Ester uppläsandet häraf aflemnade I^ars kei-8-
son fran Westerås Län följande skriftliga fram¬
ställning:
Wördsamt Memorial!
Wid sednast öswerstandne Riksmöte wäckteö fra-
ga om utwidgad smideerätt för alla egare af hani-
marsmiden, i man af deras skogö- och tackjernstill-
gang, hwarkgenom det pa wista ställen inom Bergs¬
lag existerande smidesförbudct ffulle upphöra; men
ehuru Allmänna BeswärS- och Oeconomi-Utskottet,
till hwars utlakande berörde förslag remitterades, i öf-
werensstammelse med hwad, genom Kongl. Förord-
ningen den 15 Juni 1803, blifwit Stangjernswerks-
egare utom Bergslag medgifwet, neml. att, emot
särffild afgift till Staten, wid stna redan privilegie-
rade härdar tillwerka sa mycket som medhinnas kunde,
utöswer härdens skattlagd! skeppundtal, äswen med
köpe-tackjern och köpe-kohl, enär sadant, uran andras
förnärmande skedde, samt med afseende pa den Of¬
wansjö och ThoröakerS Bergslager, mot recognitionL-
afgift, bcwiljade smideötillökning af 2300 Skeppund,
ansett det jemwäl böra tillatas dem, hwilka wid redan
privilegierade StangjernS-wcrkstädcr inom Bergö-
lag, åstunda utwidgad smideörätt, att derest, wid ske¬
ende undersökning, utröntes, att tillräcklig kol-tillgang
pa egna skogar förefinnes, begagna ett sa stort smide,
som finnes wara mot skogötillgangen swarande; funno
dock Rikets Högloft. Ständer ej skäl nog förhanden
att den önskade förändringen bifalla.
Oaktadt den mindre lyckliga utgång, för den
med sä manga skraband bclagde Bergömannahandte-
4Y6 Den 24 Februari.
ringen, ofwanberörde fräga salunda ivunnit, wägar
jag likwäl nu yrka:
i:o Att° hwarje Bruksidkare och Bergsman
ma cga rättighet att, lika med Bruksegare utom
Bergslag, emot rekognition och utan minskning i de¬
ras förut nog obetydliga hammarskatt, tillwcrka äm-
nesjern för inom Riket warande Manufacturwerk,
samt dctzutom, genom förhöjd hammarskatt, att wäg-
föra ett större qvantum Jern, an hittills warit
medgifwet.
2:0 Att stadgandet i Kongl. Brefwet den 23
Mars nästlidet ar och BergS-Collegik, pä grund deraf,
den 22 paföljde April utfärdade Kungörelse, anga-
ende Ierntillwerkningens wid de sä kallade Bergs-
manshamrarne förseende med en egen, BergSmans-
jernct utmärkande stämpel, matte upphäfwaS, såsom
för Bergslagen menligt.
Sedan Tackjerns-exporten till Finland upphörde,
har TackjernS-qvantiteten inom riket sä betydligt ökatö,
att, utom pä öfrige wagar, omkring 20,000 Skep-
pund som inventarium ärligen funnitö pä Stockholms
wäg, hwarföre denna artikel kommit helt och hället
uti wanprks, till de tackjernStillwerkande Bergölager-
nes obotliga stada, sä wida ej smideöprivilegierne ut-
widgas sä mycket öfwer det efter gammalt tillärna
smidet, som motswarar hwad utförseln af Tackjern
till Finland tillförene utgjorde, nemligen circa 10,000
Skeppund ärligen, da likwäl 10,000 Skeppund re-
sterade som behällning pä Stockholms wäg, till
Bruks-
Den 24 Februari.
497
Brukscgares disposition, och till fyllnad as deras be¬
hof, om desi» skulle påkalla något mera nu än
förut.
Kongs. Ma,':t har »visserligen pä senare arén
Rädigst tillåtit anläggande af nya smedjor, dels inom,
dels utom Bergslag, men sädant ar dock annu otill¬
räckligt att motwäga det alltjemt stigande Tackjerns-
öfwerflodet, med mindre Riksens Stander, genom wida¬
re åtgärder, söka afhjelpa grunden för det twang, som
sortfar att nedtrycka Bergsmannens bade wilja och
förmåga.
Desia åtgärder mäste syfta derhän, ait meddela
lika rättigheter säwäl at den ena som den andr»
Bruksidkaren; ty hwilken motsägelse ligger det ej i
momenterne för ett fritt folks constitutionella för¬
hallanden, att en medborgare njuter helt andra fri¬
heter, an en annan, i samma yrke.
Det bör således meddelas Bergsbruksidkare till¬
stånd, att, lika med de fran Bcrgömanötwanget be¬
friade, emot rekognition fa utsmida och till Swensk»
manufacturwerk afyttra ämnesjern as åtskilliga di¬
mensioner.
Om något afdrag af Hammarskatten, i och för
denna tillåtelse, bör rimligtwiö ej blifwa fråga, enär
den redan nu är af »verklig obetydlighet; utan sar
jag ttvcrtom päyrka desi förhöjning, och detta af det
stal, att dä Bergsmannen för sin hammare propor-
32
4Y8 Den 24 Februari.
rionaliter mäste löna och underhålla lika mänga ar¬
betare som Bruksegaren, bör han wal, enligt rätt»
wisa och billighet, alwen ega lika skatt och samma
friheter som denne. Olikheten är tydlig, alldenstund
Len ena eger YOO, en annan 2 5 ZOO (till och med
omkring 100) Skeppund för en hammare; och sadant
är pä mänga orter förhällandet, hwilket wäl borde
jemkaS sä, att den ene ej blott sär rättigheter, dä en
annan, af samma yrke, har fig älagdt blott styl-
digheter.
Häri, om förändring är möjlig, ligger upphös»
wander af gamla skräband, som as tiden tyckas blif-
wit helgade, och som olika och owista förhållanden
stiftat, men hwilka ästadkommit oreda uti Bergel».
gernäs oeconomi?, i det de hindrat näringsfrihetens
bade uppkomst och utwecklkng.
Desta Skråordningar binda näringsidkaren wid
omöjligheten att, efter förmåga, kunna förädla sin wara,
och göra den ena medborgaren till framling för den
andra, sa länge den enas tillwerkning skattas högre
eller tillerkännes en större godhet, än den andras, af
samma råämne och behandling. Häraf har uppkom,
mit den följd, att Bergsmannen nödgas afyttra sitt
råämne, till en utom Bergslagen boende Bruksegare,
hwilken dä ensam drager fördelen, genom förädlingen
af en artikel, som den andre med förlust tillwerkat,
och hwilken skulle kunnat nägorlunda betäckas genom
egen förädling.
Det är onaturligt, och synes stridande mot ett
lands borgerliga rättigheter, att en Bruksidkare, som
Den 24 Februari. 4yy
eger tillräcklig tillgång till alla smidesbehofwer, blott
för det han haft ölyckan blifwa bosatt inom Bergs-
lagen, skall wara betagen rättigheten att sjelf bearbeta
sitt tackjern till ämnesjern, da detta ar af fullgod
beskaffenhet och kan begagnas till hwarjehanda för¬
ädling. Om man antoge, att det wore af en otjen-
ligare qvalitet, lage hindret och skraflet troligen redan
deruti, ty hwilken manufacturist will wäl, för ett
blott obetydligt mindre pris, taga ett odugligt amne,
och derigenom sätta sin egen tillverkning i wanrykte?
minskad afgång blef ju för begge följden.
Senare tiderS wkdtagna åtgärder, jemte anställde
Tjenftemäns nitiske bemödanden, haswa förmatt Bergs,
mannen alt inse riktigheten och fördelen af att be.
gagna blott godartade malmer wid Hyttbruket; och an¬
ställde profbläsningar till dcfla malmers kännedom
och noggrannare proportion wid beskickningen pä ugnen,
haswa redan lemnat de fördelaktigaste resultateter k
afseende pä tackjernctS godhet.'
Desia prof och förbättringar, som till en sä be.
tydlig del skedt pä Bergslagernas bekostnad, borde
med skäl ocksä kunna bidraga till erkännandet af de-
ras nytta, genom utwidgning uti bergSmannayrketS
friheter, ock blifwa en ej oförtjent belöning för gjor¬
da uppoffringar. Men utan en sädan uppmuntran
mästeBergölagerne och deras jerntillwerkare nödwän.
digt Återfalla uti sin omkring är 180Y warande wan-
makt, dä Staten mäste genom län till stor del rädda
dem frän total undergång, bwilket län Bergslagerns
dock, under miflgynnande omständigheter, sedermera med
500
Den 24 Februari.
ränta återbetalt; men aro nu, ty tvärr, genom tack-
jernSprisenS fall, nästan i samma belägenhet.
Högst fa aro de inom Bergslagen befintlige
Bergsmän, fom annu ega bestånd eller hafwa sin
bergning; mängden har i sjclfwa wcrkct intet. För-
läggarne hafwa inteckningar i deras egendom för nä¬
stan fulla wärdet, och Bergsmannen kan, genom sitt
Hyttbruk, icke ens anskaffa söda för sig och sikt bus-
folk, utlagornc till Kronan och Prester, samt löner
till tjenstefolk, än mindre betala räntorne för sin
Md.
Denna senare skall således ärligen okas, hwaraf
följer, att han snart nog mäste lemna hus och hem,
och lata egendomen gä bort för en obetydlig penning.
Ogerna will någon tillhandla sig en egendom, hwar-
utaf han ej kan draga någon werklig nytta, hwar-
före den ena egaren efter den andra mäste se den gä
bort för wanpris, tills slutligen sista innehafwaren
får tigga sitt bröd.
Sä är nu förhållandet inom de fordom i wäl-
stand warande Bergslagerne; och, utan snar hjelp, blif-
wer det en allmän stagnation och förlägenhet uti
deras handtering.
Men det är ej nog härmed, en nyare tid har
wclat pä Bergslagen lägga annu flere band och lika¬
som nedsätta desi alster. Denna mera bildade tid
war det förbehållet uppfinningen, att Bergsman-
nenö jern, genom ett särskildt marke, skulle gö¬
Den 24 Februari.
501
ras okändt — ett marke ival ej till Vokstäfwerne
(1^ 4.)., men till sina följder, af en skadlig och
olycklig natur. Att genom särskild stämpling utmärka
Bergömansjernet, synes besynnerligt och oförklarligt,
da man besinnar, att grundämnet för manliga Bruke-
smidet, till sa stor del ar Bergsmannens tackjern, ock¬
man bör förmoda, att de fleste skola erkänna warder
af denna stämplade godhet, som blott skall bero pä i
hwilken smedja jernet tillwerkas, utan fästadt afseende
a, om samma smed kanske tillwerkat, af lika Tackjern,
lika Ämnesjern, fast wid annat ställe; ty om ej den
anmärkning more fann, att behandlingen -verkar be¬
skaffenheten, dä råämnet är lika, sa tjcnte det ju ej
till något, att kalla Smidesäldermannen fran annat
Bruk att söka förbättra smidet, om ej elika handte¬
ring skulle kunna werka förbättrad procesi.
Jag hoppas således förändring uti stadgandet
om särskild stämpling ä Bergsmansjern, isynnerhet dä
det finnes Tjenstemän, nog skicklige att rätt -värdera
jernetS qvalitet, och da Smedjc.Fogdcn wid Berge-
manssmcdjan kan underställas samma answar, som
en Bruksegare, -vid hwarS Bruk mahända tillwerkas
sämre, åtminstone ej i allmänhet bättre, än wid man-
gen Bergsmans - hammare. Men stämpeln ar tro-
ligen ej tillkommen för annat, än att utmärka jernet
såsom as en sämre sort, samt derigenom sätta det i
misicredit hos hugade afnämare, hwaras den natur¬
liga följden mäste blifwa tillwerkarneö utarmande, eller
ock att Bergsmannen blifwer, genom denna för-
swärade föryttring, twnngcn att öf-verlata sitt jern
till en Brnksegares -välbehag och bättre afsättning.
502 Den 24 Februari.
Hwad TackjernSförräden angar, sa wore det för
betz tillwerkare högst maktpåliggande, att dem bewil-
jadeS rättighet att sin wara bade till utländske och
inländske män fritt afyttra, hwilket genom den star-
kare omsättningen gaf ät Bergslagen bade en mera
stadgad wälmåga, och at styrelsen säkrare och mera
billiga inkomster, än nu, dä detza skola utpretzas af
de uti armod förut nog nedtryckta Bergsmännen,
hwilka blifwit försatte i ett sädant tillstånd genom
ringheten af deras Bergsbrukö-askastning. — Resulta-
tet af otillräckliga eller obilliga, mähända blott min-
dre wäl beräknade mesiurer.
Jag anhäller om remitz a detta Memorial till
wederbörligt Utskott. Stockholm den 18 Febr. 183^.
1-308 kei'880N,
Riksdagsfullmäktig för Norbergs
och Skinskattebergs samt Wester-
Bergslagen.
Och war härwid fogad en uppgift pä allmänna
tillwerkningöprkset af ett Skeppund Tackjern i Gran-
gardes Bergslag.
Under åberopande af ftrskilde Bergslagers och
orters behof, samt hemmawarande CommittenterS
gifna uppdrag, förenade sig med ker ker88on och
I^.r8 ?Li8sou ej mindre StändctS Talman, såsom
Riksdagsfullmäktig för Gestrikland, an äswen Ian
Lrie I3N880N frän Wermlands Län, ^näer8 4^1-
äsr88vn frän Westeräs Län, kelter IÖNS80N fran
Den 24 Februari. ZOZ
Jönköpings Län, kolian Grillsson frän Stora Kop¬
parbergs Län, samt I/g i-s Ol88on och Daniel Da¬
nielson fran Arebro Län; hwarefter Ståndet beslöt,
att de ingifne memorialerne skulle till Allmänna Be-
swärö- och Oeconomie-Utskottet remitteras.
?er lVilsson fran Christianstads Län hade in.
gifwil följande motion:
Icke är det billigt att Sätes» och Ladugärdar,
ashystc Ra- och Rörshemman, samt Preste- och
Klockarebol, hwilka framför andre hemman äga sa
mänqfalldige fördelar, äfwen skola hafwa den, enligt
26 Cap. 8 § Byggninga-Balken, att wara befriade
fran deltagande i byggning af Tings- och Fånghus;
ty ägare och innehafware af sädana lagenheter be¬
gagna twifwelöutan Tingshusbyggnaderne lika mpcker,
om ej mera, än andre hemmansägare och innehaf-
ware; och hwad Fänghusen anga, sä äro de olycklige
fom der inspärras, lika ofta frän Frälsegrund, som
frän andre ställen. Danu härtillkommer, i afseende
pä Preste, och Klockarebohls befrielse, att enligt Kongl.
Resolutionen pä Krigsbefälets Beswär den 20 Fe¬
bruarii 173Y, §.6, Krigsbefälets Boställen icke äro
kran ifrägawarande skyldighet befriade, sä anser jag
mig ega fog wördsamt yrka, att sista momen¬
tet af 4 §. uti 26 Capitlet Byggninga-
Balken, mätte till all krask och werka»
upphäfwas.
504 Dm 24 Februari.
Om remitz häraf till wederbörligt Utskott an--
hålles» Stockholm deri 20 Febr. 1834.
Velli' MI880I7,
fran Östra och Westra Göinge
Härader af Christianstads Län.
LadeS pä bordet.
Nedanstående Memorial inlcmnades af Vss-
HM88E frän Christianstads Län.
Wördsamk Memorial!
Särskilte, mycket bebodda trakter af Östra och
Westra Göinge Härader i Christianstads Län, äro
belägna omkring 5 n 6 mil fran närmaste stad
Christianstad, och hofwa circa tio mil till HerrewadS
kloster i Norra Asbo Härad, der tillförordnade Pro-
vinciabLäkaren för districts är boende. Wid flere till¬
fällen, särdeles da fmittosamma sjukdomar inträffat,
har denna Läkarebrist medfört största olägenhet och,
enligt Presterskapets i orten intygande, har derigenom
till och med menniskolif spillts.
Det är derföre jag till Rikets Högloft. Stän¬
ders behjertande ivördsamt får framställa min och mine
Committenters pä största behof grundade önskan, att
en särskild Provincial-Lakare matte för ofwannamnde
Härader antagas, med boningsplats inom något af dem;
och wägar jag destohellre hoppas bifall till denna
anhållan, som utgiften af Stat-katzan för detta
Den 24 Februari. 505
ändamål ej behöfwer blifwa särdeles dryg, helst Lä-
karen gerna kan wara belåten med en lön af 500 Rdr;
och pä det ändamälet ma winnås, äro HäraderneS
inncwänare benägne, att till någon del deltaga uti
Lenna aflöning.
Emedlertid bcgäreö Remitz häraf till wederbörligt
Utskott. Stockholm den 20 Febr. 1834.
l^il88c»n
för Östra och Westra Göinge
Härader i Christianstads Län.
Ständer bestöt, att denna Motion skulle remit¬
teras till Stats- samt Allmänna BeswärS- och Oeco-
nomie-Utskotten.
?6r lVil88vn frän Christianstads Län hade lika¬
ledes ingifwil ett Memorial, hwaruti yrkades, dels att
wrd köp af Säteri- och Skatte-Rusthäll, per mille-
afgift till Wadstena Krigsmanshus mätte erläggas,
och dels att denna afgift i allmänhet mätte med 50
procent nedsättas; men sedan vice Talmannen Ion
ckoli88on, tillika med Ml8 IUän88on frän Malmöhus
Län, pä anförde skäl bestridt Motionen, samt de och
flere af Ständer uppmanat kor Ml88on att åter¬
taga densamma, förklarade ker lXil88on sig slutligen
dertill willig, dock med begäran att, till upplysning
för sine Committenter, erhålla bewis öfwer Motionens
ingifwande, hwilket genom Protocollöutdrag skulle
honom meddelas.
506 Den 24 Februari.
lM8 leulin fran Stockholms Län uppläste
följande:
Wördsamt Memorial!
Länge torde hwar och en hafwa insett behof-
tvet af förändring i atskillige stadgande» uti 1734
ars Lag, rörande straff, såsom olämplige, i anseende
till den nu radande upplysning hoö Swenska folket,
dock spncs mig annu af detze stadganden, de i synner¬
het otjenlige, hwari utsättas dödsstraff, derrvid de-
linqventen tillika stall mista högra handen och steglas,
samt brottslings afdagatagande genom hängning och
räbrakning. ^
Wid stiftande af berörde Lag, ansagoS redan flere
af de ditintills stadgade qualificeradc dödsstraff allt för
barbarista, sedan folket da förlorat någon del af den
råhet, i anseende till hwilken bestämmandet af sa be¬
skaffade straff war nödwändigt, till förekommande af
brott; och enär, under en tidslängd af nära etthun¬
drade ar, som förflutit sedan den nu gällande Lagen
antogs, folket owedersägligen wunnit annu mera i
bildning och hyfsning, eller att jag sa ma säga, fatt
en annu mera förfinad känsla, tyckes det som skulle
dödsstraff, medelst halshuggning och utan widare styck-
ning af delinqvcntens kropp, eller att den, efter werk-
ställander af straffet, ställes till allmänt åskådande,
wäcka tillräcklig fasa och afsty hos andra, an den
brottslige, för att uppfylla ifragawarande straffens
ändamål, som är, att afskräcka ifrån begående af de
brott, för hwilka straffen blifwit stadgade.
Jag hemställer, i anledning häraf, om icke i
allmänna Lagen stadgade dödsstraff, hwarwid mistning
Den 24 Februari. ' 507
as högra handen och stegling jemwäl föreskrifwes, samt
brottslings asdagatagande genom hängning och rabräk-
ning mä asskaffas, och de mitzgerningar', för hwilka
sadane bestraffningar nu aga rum, hädanefter bestraf¬
fas med endast halshuggning; hwilken hemställan jag
anhäller matte bliswa till Högloft. Lag-Utskottet remit¬
terad. Slockholm den 22 Febr. 18Z4.
N. Insult»,
Riksdagsman fran
Stockholms Län.
Remitterades till Lag-Utskottet.
Widare föredrog Nils Insulin en sa lydande
Motion:
Wid ststlidne Riksmöte ingas jag en ansökning
om en förklaring pä författningarne, rörande rätta
sättet för Byggnadshjelpenö utgörande i Stockholms
Län; wi hade icke da den lyckan att erhålla Utskot¬
tets uppmärksamhet pä denna fräga, som, utan nägon
Lfwerläggning och förklaring, pä ouppgisne skäl afffogS.
Fullmägtige ifrän Länet, som icke ansago sig nöjde
med ett sä owäntadt sivar, uti en fräga af sä myc-
ken wigt, ingafwo till Kongs. Maj:t underdånig an-
sökning om dest nådiga förklaring i denna fräga, men
fick det Nådiga sivar, som inhemtas as hosföljande
allmänna Kungörelse, nemligen att Kongl. Maj:t, i
den ordning den nu förekommit, icke kunde sig dermed
befatta. Och ehuru det synes, som wi woro satte utom
Z08 Den 24 Februari.
gränsen, att fä denna fräga pröfwad, hwarken as Ko-,
nung eller Ständer, sa anse wi osi det oaktadt befo¬
gade, att ånyo anropa Rikets Högloft. Ständers
medwerkan till en Lagförklaring häri, som stödjer sig
pä de af osi anförde gällande författningar och mo¬
tiver.
Wi öfwergä nn till sjelfwa saken:
Mand de utskylder, hwilka ärligen utgöras af
Krono, och Kronoskatte, samt Frälseskatte och Skatte-
Frälsejord inom Stockholms Län, är äfwen den sä
kallade Byggnadshjelpen, hwilken har sitt upphof
uti Swenska Allmogens uräldriga skyldighet, att bygga
och underhälla gränsehusen eller Fästningarne, men
sedan öfwergätt till en beständig skatt, och är 1622
bliswkt titt hälften emot förra manligheten nedsatt.
Denna ränta utgår olika uti särskildta Landskap: i
Stockholms Län utgöres den till det mesta af med.
och winterkörflor, hwilka, enligt Kongs. Förklaringen
den 8 Januari 1748 § 6:te, i allmänhet utgä efter
Kronovärdi, utan annan förhöjning, an allerum
taulum.
Ehuruwäl detta Nådiga stadgande tjenar till
owilkorlig efterlefnad för byggningöhjelpens utgörande
af Krono- och Kronoskattehemman, samt i afseende pä
Skatte-Frälsehemman, eller sädane hemman, hwilka
ursprungligen warit Kronoskatte, men hwilkas Skatte¬
ränta blifwit af Kronan ä enskild man öfwerläteir,
Kongl. Förordningen den 21 Februari 175Y uti Z§
lemnar följande föreskrift: Egare af Skattefrälse-
hemman ma njuta lika fullkomlig fri och obehindrad
Den 24 Februari. Z09
ägande, och dispositionsrätt öfwer sitt Skaite-Frälse-
hemman § som uti 2 §. om Skatte i allmänhet är
sagdt. Är räntan kommen fran osi och Kronan i
Frälsemannahand, genom byte, köp eller annat laga
fäng, ware da om räntans utgörande till Frälseman
Lag samma, som om Kronoskattehemman ärfaststäldt;
har Kongl. Majtt, genom desi Högsta Domstol, uti
ett enffildt mäl , emellan en Frälse-räntetagare och
någre innehafware af särskilta hemman meddelt dom,
förklarat, att besia hemmnn, hwilka ar 1686 blifwit
till Frälse utbytte, borde, i öfwcrensstämmclse med de
den tiden, om RäntepersedlarS utgörande, gällande
författningar, samt enär de wilkor och rättigheter,
under hwilka hemmanen blifwit till enskild man upp.
lakne, icke kunnat förändras eller inskränkas genom
de Påbud och Författningar, som sedermera blifwit
utfärdade, angående Kronans behällne, eller till wista
Embets- och Tjenstemäns aflöning anslagne räntor för
den uti Byggningshjelpen inbegripna räntewed er-
lagda lösen efter markegång. Den djupa undersät-
liga wördnad, hwarmed jag betraktar den Höga rätt.
wisan uti detta beslut, kan dock icke tillbakahälla y,in
fruktan för de faror, hwarmed detta prejudicat hotar
Lnnehafwarne af Skatte.Frälsehemman inom Stock¬
holms Län; ty sä länge de Författningar, hwilka
legat till grund för omförmälte Beslut, ensamme fort.
fara att tjena till efterrättelse, har hwarje Skatte.
FrälschemmanSegare, som underkastas Domstols prof.
ning, huruwida han skall för ränreweden betala lösen
efter markegång, intet annat beslut att wänta. Och
följden skall förr eller senare blifwa dcsia hemmans¬
egares fullkomliga undergång. Byggningshjelpen be¬
510 Den 24 Februari.
star i Stockholms Län till det mesta utaf wed, en
artikel, som tvid räntans bestämmande egde ett, i
jemförelse med andra artiklar, gansta lågt wärde, och
således blifwit, för att motswara dem, till ett myckel
lågt belopp hemmanen pälagd. Sedermera har we¬
den, hwarpä Stockholms Län fordom hade rik till¬
gång, men nu alldeles saknar i och omkring Hufwud-
staden, stigit till ett förmanande högt pris, serdeles
under de sednast förslutne arén, och hotar att blifwa
allt mer och mer dyr, i samma man som en tillta¬
gande mängd ängfartyg och ängmachiner, ett stegradt
öfwerfiöd i begagnandet af rum uti Hufwudstaden,
med flere orsaker, pa en gäng öka comsumtionen af
wed, och minsta tillgängen pä denna artikel, hwars
wärde upstattas icke efter dest productionskostnad, utan
efter behofwet deraf; och med fasa emotser jag den
sannolikt icke långt aflägsna tid, da hela askastningen
af ett Skatte-Frälsehemman stall uppslukas af lösen
för ränteweden och öfwergä till stattewrak, under det
Frälseägare», pa den fattige hemmans innehafwarens
bekostnad, njuter en winst, som han aldrig wid Fralse-
räntans crhällande kunnat päräkna, och som först nu
pa nägra är söktö göras gällande. I den ljufwa
förhoppning, att Riksens Högloft. Ständer rättwist
finner billigheten af min och Committenters anspråk
pä lindring uti fin tryckande belägenhet, wagar jag
afwen yttra den öfwertygelsen, att en förändring uti
det genom Nädiga Domen antagne sätter för räntc-
wedenö utgörande, icke torde alldeles sakna stöd af
rättsgrunder. Jfrägawarande hemman, af alder Krono-
och Kronoskatte, hafwa icke kunnat af Kronan till
enstildte med annan eller bättre rätt öfwerläras, an
Den 24 Februari.
Kronan ägt, hwilket ock öfwereuöstämmer med förnt
aberopade §. af Kongs. Förordningen ar 1789- Nu
har likwäl Kongs. Majit och Kronan ansett sig icke
ega ratt att uppbara ränteweden annorlunda än ef»
ter markegång, med förhöjning af allerum tantum;
deraf borde ock således följa, att Frälseränteägaren
icke ägde att pa annat sätt, an Kongl. Majit och Kronan
fordra räntewedens utgörande. Jag wagar derföre
wördsamt anhalla, att Riksens Högloft. Ständer täck¬
tes räktwist meddela den förklaring öfwer 1789 ars
Kongl. Förordning, att Frälseman utaf Skattefrälse,
hemman icke äger att af sina skattehemman fordra
räntans utgörande till högre belopp, än det, hwarmed
den utaf Krono- och Kronoskattehemman utgöres; i
följd hwaraf Vyggningshjelpen, som af Krono- och
Skattehemman ester Krono-wärdi, med förhöjning af
allerum rantum, utgår, skulle af Skattefrälsehem»
man pa lika sätt utgöras.
Om remitz häraf till Lag. samt Allmänna Be»
swärs» och Oeconomie-Utskotten anhälles wördsamt.
Stockholm den 18 Febr. 1834.
ks. I»8ulin,
Riksdagsman fran Stockholms Län.
Hwarwid åtföljde en af Konungens Befallnings-
hafwande i Stockholms Län den 29 Julii 1831
utfärdad tryckt Embetsknngörelse.
Med Insulin förenade sig /an ?etter /ansson,
Lrie Lrsson, Lrie Lersson och Olok Lersson fran
512 Den 24 Februark.
Stockholms Län; hwarefter motionen, pä begäran af
llän ^nä6i'88oir frän Calmar Län, förklarades hwi-
lande pä bordet.
Nilg Insulin inlemnade likaledes nedanstående
Memorial!
Oaktadt de ändringar, som tid efter annan blif-
tvit gjorde wid 1827 ärö SkifteS-lag, laborerar denne
rock ännu med åtskilligt brister, som wid tillämpnin¬
gen nästan alltid framställa sig, samt föranleda till
kostsamma trvister och Rättcgängar , hwarkgenom tve-
derbörande jordegare ofta underkastas en med deras
beständ oförenlig beskattning till Skiftesmän och Do-
mare, oberäknadt, att jordbruket under riden meren,
dels tvärdölösas.
Allmogen i min Ort är i allmänhet misinöjd
med denna Författning, hwilken i anseende till in-
ägorneö eller den såkallade inrösningsjordens, der me-
rendels spridda lägen, pä de flesta ställen alldeles icke,
samt pä andre endast med en eller nägre grannars
lidande, finnes derstädes werkställbar.
Ett correetiv häremot synes wisierligen innefattas
i stadgandet, att om annat skifte, än det redan werk-
ställda, icke kan inom ett skifteelag med fördel försiggå,
det da bör fä bero tvid det senaste; men harwid erfor-
dräs ändock åtskilligt föregäende åtgärder som föror-
saka betydliga kostnader, hwilka merendels salla hela
skiftes-
Den 24 Fernan» ZjZ
Mttsläget till last; ty fallan ar något gammalt skifte
fädant, att icke någon jemkning deri kan anses möjlig
och fördelaktig, ehuru denna fördel stundom kan wara
fa obetydlig, att den pä långt När icke motswarar kostna-
den enö för den delägare, hwilken af jemkningen eller
förändringen hade att påräkna winst, an mindre för
de öfrige»
Wäl wore, att ifrägastallde Skiftesstadga blefwe
Upphäfwen, åtminstone i afseende ä min hemort, hwar-
est den åstadkommit mängfalldiga twister och rätte¬
gångar, de der beredt allmogen ett lidande, wida öf-
wersiigande den winst, som jördlotterneS sammanläg¬
gande mähända tillskyndat en eller annan delägare.
Om nu härtill lägges, den frän detta skiftcssätt oskilft
bara kostnad för twungna affiyttningar, blifwa följ-
derne af det säkallade Laga skiftet annu mera kostsam¬
ma för delägare, samt äfwen i sin mon känbarare
för det allmänna.
Men om ett totalt uphäswande af Skifteöstadgan
annu icke är att hoppas, och om deri skada samma
Lag, särdeles för wisia orter, medför, annu en tid
mäste fortfara, och uthärdas till desi de förstnämnde
werkningarne af densamma, äfwensom af Lagen om
hemmansklyfning hunnit ytterligare utweckla sig, och
Mahanda undergräfwa Swenska allmogens sjelfbestånd;
hemställer jag likwäl, om icke nägon ändring i Skif-
tesstadgan nu kunde föreskäs och bewiljas, för att i
näzon mon minska olägenheterne.
33
514
Den 24 Februari.
Angelaget tror jag det i defia afseende» wara,
att föreskrifterne om rättigheten för LagaskistcS erhål¬
lande, samt om graderingen, warda jemkade.
I förra fallet synes» som wore det rattwist, att
en ansökning om Lagaskifte icke finge upptagas och till
werkstallighet remitteras, derest icke twätredjedelar, eller
åtminstone hälften af jordägarne i Skiftes-Laget om
-ansökningen sig förenat och densamma biträde; i det
sednare ater, att graderingen finge af jordägarne sjelfwe,
i samräd med Landtmätaren och Godemännen werk-
ställas, samt att graderingen, derest någon bland jord¬
ägarne funnes dermed mifinöjd, skulle till pröfning
upptagas innan skiftet widare fortsattes; skälen här¬
till äro:
Att om de fleste och störste bland delägarns i ett
Skifteslag finna en redan werkställd Storskiftesdelning
för Bylaget förmonligare, an ett säkalladt Lagaskifte
skulle blifwa, sä borde mening mera afses än de deras fär¬
re eller mindre jordägarneö i samma Skifteslag, enär de
förra hafwa att af en Skiftesförändring wänta större ska¬
da eller winst, än de senare, i förhållande till ägowäldet;
nu inträffar oftast, att en mindre delägare, som bliswit
oense med en, eller någre bland grannarne, begär Laga
skifte blott för att tillskynda dem kostnad och förtret;
om han sjelf ruineras eller förlorar derpå, tages knap¬
past i beräkning. Erfarenheten har till och med äda-
galagt, att en person inköpt hemman i en by blott
i den speculation att af fine ägogrannar tiktwinga fig
en högre köpeskilling, derigenom att han hotat dem
med, att eljest löka Lagaskifte; speculationen lyckades,
Den 24 Februari.
och hans grannar, intagne af fruktan för en sadan
delning, inköpa hans hemman till ett öfwerdriswet pris,
blott för att afwända det befarade onda.
Att jordägarne sjelswe bäst känna sin jords be¬
skaffenhet och wäptlighet, samt derföre äro mera, an
andre, i tillfälle, att densamma rätt uppskatta och gra¬
dera — ensidighet härwid kan rväl befaras — men om,
såsom jag tror bäst wara, lottning om lägen i alla
fall, der det later sig göra, werkställes, blifrver det
för jordägaren högst nödigt, att endast söka halla sig
wid det rätta: desiutom äro de sjelswe hwarandras
controllörer under en sadan förrättning.
Att den delägarne nu medgifne rätt, att efter
fulländadt skifte, graderingen klandra, oftast leder till
rubbning i hela skiftet, samt en dermed förenad ny
kostnad och tidsutdrägt, som undwikes derest grade-
ringsklandret finge, i likhet med ätskillige andre preli-
minaira frågor, söre skiftets fullbordande pröfwas och
afgöras.
Lffwertygad bet Hederwärda Ståndet skänker at
besia mina asigter ett rättwist bifall, samt dem under-
stöder, anhäller jag det detta Memorial matte till
Lag-Utskottet remitteras. Stockholm den 20 Febr.
1834.
Insulin,
Riksdagsman fran Stockholms Län.
Flere Ledamöter begärde i anledning häraf ordet,
och mläto sig, vice Talmannen >Ion Ionsson: Dä
Z16 Den 24 Februari.
grunderne för Skiftesstadgan tvid 1823 ars Riks¬
dag nppgjordes, wav Insulin, i egenskap af Riks¬
dagsman, närwarandc tvid den conclav, som för öf-
werläggning derom blef hallen. Insulin gillade dä
det förslag, i enlighet hwarmed nysnämnde Stadga
sedermera författades, äfwensom han icke hördes in¬
stämma i de mer eller mindre hastiga anmärkningar,
som wid sisil. Riksdag emot samma Skiftesstadga,
bade med och utan skäl, framställdes. Det kan der¬
före icke unga att högeligen förundra mig, huru In¬
sulin numera wunnik de äsigter af saken, som yttra
sig i hans framförde swära klagan. För min del
räknar jag bland det största onda i ett samhälle, dä
de Författningar, som skola tjena att befästa och ord-
na cganderätten, oupphörligen ombytas samt ömsom
päbjudaö och upphäfwas. Skistesstadgan har, i den
landsort jag representerar, samt i allmänhet i de södra
provincerne, icke giswit någon giltig anledning till
misnöje, utan twertom wcrkat mycket godt, genom de
spridda jordlotternas sammandragande, och i följd
deraf ökade afkastning. Jag bestrider derföre den
wäckta motionen; ty bättre wore att Författningen
alldeles upphäfdes, än att den skulle bibehällaS med
sädanc modificationer, som de nu förefkagne.
^nciors driksson frän Arebro Län: Under den
lid jag såsom god man biträdt wid laga skiftens för¬
rättande, har jag wunnit den erfarenhet, att Skiftes-
stadgan är ganska lämplig, åtminstone för min hem-
ort. Den enda anmärkning, jag derwid skulle wilja
framställa, wore den, att med häsde-uppskattningen
och ständskogs-uppskattningen borde ansta, till dest
De» 24 Februari.
517
sjelfwa skiftesläggnkngtn wunnit laga kraft eller, i
händelse af klagomal, blifwit slutligen fastställd. Af,
denna omständighet beror nemligen, huruwida först-
nämde uppskattningeätgärder komma att aga bestånd
eller ock blifwa alldeles onyttiga.
Nils 8trI4lunä fran Wcster-NorrlandS Län:
Om iag sörctoge mig, att pä en gang uppräkna alla
Skiftcestadgans brister, skulle det återstående af da-
gen ej wara tillräckligt; och långt ifrån att kunna
förena mig med vice Talmannen /on I onsson, nöd-
gas jag öppet förklara den öfwertygelse, att Skiftes-
stadgans införande är det skadligaste som wcdersaritS
min hembygd, sedan de Ryska hoparne ar 1809 öf-
werswämmade landet. Denna Författning ar alldeles
otillämplig i de norra provincrrnaö fjälltrakter, och
inom en icke aflägsen lid skall man finna, att den
innebar en därskap, sa framt det sunda omdömet icke
redan erinrat om omöjligheten, att, i ett amne af
ifrägawarande beskaffenhet, åstadkomma en lagstiftning,
som wore pafiande för alla ställen emellan Pstad och
Haparanda. Iag har wid föregående tillfällen utan
framgång höjt min röst emot SkisteSstadgan, och jag
föreser att min klagan, i ftrid med mäktigare in-
terehen, jemwäl nu skall blifwa otillräcklig att werka
upphäfwandet af denna Lag; jag önskar dä endast,
att man matte göra den ännu skadligare och orimli¬
gare, pä det mihtaget desto förr mä kunna inses
och rättas.
/olian ^Vikluncl frän Westerbottens Län: Före¬
kommen af 8trin(.llunä, förenar jag mig med honom
518
Den 24 Februari.
i det yttrande, att Skiftesstadgan är alldeles otjenlig
för de norra Länen. Den innefattar flere allmänna
brister, hmaribland jag exempclwis will namna före¬
skriften om jordgraderingenö merkställande af Landt¬
mätare och Gode män. Huru är det wäl tänkbart,
att dcsta främmande personer skola med någon säker-
Het kunna bestämma de särskilte jordlotternas jemsö»
liga grad af godhet, dä egaren sjelf, efter en läng
besittningstid, knappt torde mara i ständ att utföra
en sädan förrättning med oklanderlig noggranhet?
HXils Mn88vn frän Malmöhus Län: Utan akt
pä något sätt klandra Skifteestadgan i dest helhet,
mill jag endast deruti yrka den rättelse och förändring,
att ägo-taxeringen förklaras böra mara omilkorligen
fastställd, innan sjesfwa skiftcsläggningen bringas till
fullbordan. Den rättighet, som nu äger rum, att,
äfwen efter skiftets afslutande, anföra klander emot
jordtaxeringcn, lemnar anledning till mycken oreda,
och det torda icke sällan inträffa, att samtlige eller
åtminstone flere delägare i Skifteölaget, hwar efter
annan, anställa sädan klagan, antingen för att deri-
genom bereda en ny planläggning, eller af annan e-
gcnnyttig asstgt, i följd hwaraf särskild beswärShän-
wisning för hwarje gäng mäste af Landtmätareu med¬
delas, och hela det fullbordade skiftet rubbas. Jag
skulle derföre hellre tillstyrka, att nägon wist längre
rid stadgades för anmälande af klander emot ägodcl-
niugen, samt att skiftets planläggning icke kunde af-
slutas och stadfästas, innan nämnde taxering wunnit
laga kraft.
Den 24 Februari.
519
In8u1>n: Med den aktning, hwarmed jag alltid
will bemöta mina medbroder, har det förekommit mig
owäntadt att, pä sätt som skedt, blifwa af v. Tal.
mannen ston ston88on angripen. Hwarföre jag ar
1823 icke satte mig emot det uppgjorda förslaget till
SkifleS-Författning, härleder sig derifrån, att jag dä
icke tilltrodde mig att äga nog stadga och erfarenhet
att i allmänna nial yttra en enskild kanka, stridande
mot den öfwertygelse, som allmänt yttrades af män
i den öfwerläggande församlingen, till hwilkaö om-
dömc jag hyste fullt förtroende. Den tillrättawiöning
jag nu sätt, har jag med kallsinnighet mottagit, oll¬
dén skall ej hindra mig, att än en gang uttala det
stora misinöje, Skiftcsstadgan hoö mig och min hem¬
ort uppwäckt. Denna misibelätenhet skall utan twkf-
wcl snart blifwa mangrant delad i Landet och, i af-
waktan derpå, will jag endast för framtiden undan¬
bedja mig allt owänligt bemötande af -en man, till
hwilken jag alltid önjiat att bibehålla ett förhållande
af inbördes aktning.
Ler Hindrikson frän Norrbottens Län: A
likhet med ^i>8 Mn88ou, finner jag det wara ound¬
gängligen nödigt, att ägo-taperingen är flmligen fast.
ställd, innan skistcsläggningen företages och fullbordas;
och anser jag SkistcS-Författningen i öfrigt wara
mera billig ock tillämplig, an man ä andra sidan
framställt densamma, ehuru jag icke kan neka, att
den understundom föranleder till ätskilliga misibruk.
Lokvist Ion88on frän Östergöthlands Län: Min
erfarenhet ar den, att Skiftesstadgan är ganska nyt-
Z20
Den 24 Februari.
tig för mkn hembygd, och jag kan derföre icke annat
an yrka desi bibehållande.
Ugns Iansson fran Elfsborgs Län: Jag in,
stämmer till alla delar uti hwad Insulin och Nils
Nansson andragkt, angående nödwändigheten af ägo-
graderingens fastställande före stiftesläggningen, För
egen del will jag blott tillägga en anmärkning i af?
stende pä Innehafwet, betraktadt såsom delningSgrund,
Antagandet deraf kai, wara lämpligt för större stifreö-
lag, bestående af flere särskilta hemman, hwaremot
det icke sällan leder till obilliga följder wid sräga om
skifte emellan delägarne i ett och samma Hemmans¬
nummer, Det ar bekant, ester hwilket godtyckligt
förhällande sädane samfälligheter i fordna tider blif-
wik sönderdelade i olika lotter, Om nu innehafwet
för ifrägawarande fall förklaras utgöra delnings-
grunden, stall det inträffa, att den, fom förr sätt
för mycket, i jemförelse till de öfrige intereSsen-
terne Öhemmanet, jcmwäl hädanefter kommer att
bibehällas wid samma otillbörliga grad af besittning,
och det missförhållande, hwilket just borde rättas och
jemkas wid laga stiftes-förrättningen, skulle således
derigenom befästas. Jag upprepar dock, att förhäl,
landet är annorlunda, dä stistcSlaget utgöres af flere
hemmanSrnummer,
Vice Talmannen Ion Ionsson: Min mening
war ingalunda att pä nägot sätt personligen angripa
Insulin, utan endast att förklara, det jag ansage
Skistesstadgan såsom en werklig wälgermng för min
hemort, Hurmvida den ma wara passande för alla
Den 24 Februari.
521
stallen, pä en sträcka af 170 mils längd, will jag
icke afgöra, utan medgifwer gerna, alt den icke ma
tillämpas i de norra Länen, der olikhet i locala för.
hällanden kan erfordra andra föreskrifter än för de
södra. Hwad slutligen angar det af Motionären och
flere Ledamöter gjorde yrkandet, att ägo-taxeringen
matte förklaras böra wara orubbligen fastftäld innan
sjelfwa skifteslaggningen företages, will jag endast
upplysa, att jag wid sista Riksdag wäckte enahanda
fraga, dock utan att denna framställning sedermera
ledt till någon påföljd,
Uils kelson fran Södermanlands Län yttrade
sig wara sinnad att wäcka särskild motion i afseende
pä graderingens preliminära fastställelse, samt angå¬
ende delningsgrunden.
I,gl'8 läar880n frän Elfsborgs Län: Jag anser
det fortfarande böra iakttagas, att Landtmätaren, se¬
dan graderingsätgärden blifwit fullbordad, upprättar
en provisionel plan för skifteeläggningen, till utrö-
nande, huruwida nägon af delägarne ma wara lidan-
Le i jemförelse till de öfrige; hwarefter hanwisning
till beswär kunde meddelas, och de äterstärnde delarne
af förrättningen tills widare inställas.
Discutzionen förklarades wara slutad för denna
gäng, och Insulim motion kades pä bordet.
Ståndet åtskiljdes klockan 2 e. m., för att ater
sammanträda
522 Den 24 Februari-
Kl. 6 Eftermiddagen,
da xlenuni fortsattes.
Da nu till en början ä nyo föredrogs Stats-
Utffottetö den 17 innewarande manad pä bordet lag.
de Vctänkande N:o 2, i anledning af wäckt fräga
om förminskning i Riksdagskostnadcrne m. m., upp¬
lästes, efter anmälan och upprop, nedanstående skrift¬
liga anföranden, nemligen
i:o Af Ola ck6j)j)88on fran Vlelinge Län:
Wid StatS-UtskottetS Betänkande N:o 2, har
jag åtskilligt att anmärka.
Dä det är allmänt mcdgiswet, att Klubbarne
öro nyttiga och nödwändiga, såsom samlingsställen,
der Riksdagsmännen fä tillfälle till förberedande öfwer-
läggningar om RikSdagSärenden, sä följer ock, att
nyttan af dctze Klubbar är större, ju mera de af
Riksdagsmännen besökas. De skulle dock, utan twif.
wel, komma att mindre besökas, sä wida de derwid
mest nödwändiga artiklar, tobak och swagdricka, der
saknades. Utgiften derföre kan icke blifwa betydlig,
om behörig huShällning och kontroll iakttageS. Att
Riksdagsmannen kjelfwe dertill göra sammanskotter,
syneö icke lämpligt, och ej eller bör Riksdagsmännens
tid upptagas med uppgörelse af sädana öfwercnekom»
melfer, hwilka ock säkerligen skulle gifwa anledning
till mänga stridigheter. Jag anser bäst, att till tobak
och swagdricka ä Klubbarne mä bestämmas en wist
Den 24 Februari.
523
summa, att, emot skeende redovisning, mänatligen
utgå, för Bonde-Ständers Klubb, t. ex. 200 Rdr
Banco.
Utskottet har föreslagit, att aflöningcn för Can-
cellierne skall, enligt 24 § RikSdagS-Ordningen, be¬
stämmas först wid Riksdagens stut. Detta innebär
en mitztydning af nämnde §, ty der star, att, i sam¬
manhang med Statsregleringen, bör bestämmas afiö-
ningen, hwilkcn dock icke förr än tvid Riksdagens stut
utbetalas. Statsregleringen mäste naturligtwis, i
anseende till deraf beroende bewillningen m. m., långt
före Riksdagens stut uppgöras. Wid sista Riksda¬
gen afgäswoS Bctänkanderne om ordinarie Stats,
regleringen nära ett ar, och om extra StatS-
regleringen ett fjerdedcls ar innan Riksdagens stut.
I Rikedagö-Ordningen afsagö, att Riködagarne skulle
räcka blott Z u 4 manader; men, när det tvisar sig,
att en Riksdag räcker Z a 4 gänger längre tid, är
det icke billigt, att Cancelli-pcrsonalen stall lemnäs sä
lang tid i owisihet, om hwad den i rvedergällning kan
erhälla. Något hinder för bestämmandet deraf, äfwcn
innan Statsregleringen kommer under östverwägande,
fyneS nu, icke mera än förr, kunna hämtas frän Riks¬
dagsordningen. Jag yrkar alltså, att StatS-Utstottct
snart, efter öfwerläggning med Talmännen, mä upp¬
göra förslag till ifrägawarande aflöning.
För den händelse, att <n längre tidö uppskof
härmed skulle komma att aga rum, lärer dock Utskot-
retS Tariff till förstotter icke lämpligen böra antagas.
Om nägon bland Cancelli-personalen icke är nog duglig
eller nitisk, sä är icke skäl, att, emot minstad aflö-
524
Den 24 Februari.
ning honom bibehålla. Bättre ar, att i stället antaga
en annan, som gör Ml för full aflöning. Dä man
således antager, att alla, såsom sig bör, Mia sjelf,
mant fullgöra, eller tillhallas att fullgöra, hwad som
af hwar och en, med wänlig arbetsförmåga, Mligen
kan päfordras, sä bör och rätteligen ett minimum
för astöningarne bestämmas, pä det hwar och en mä
kunna beräkna, om han dermed kan wara beläten,
att fortfara i sin befattning, utan att bestämdt pärakna
nägot tillskott wid Riksdagens flut. Ett sädant till-
skott bör dä komma att äga rum endast för en ada-
galagd mera omanlig skicklighet och flit; och bestäm,
mandet deraf wid Riksdagens flut, för ett mindre
antal, kan ej medföra den swärighet i uppgörelsen,
eller den mannamon, som skulle uppstä om, för alla,
efter Utskottets förslag, astöningarne dä skulle matas
efter jemförelse emellan, och wärdcring af, hwars och
enS mer eller mindre trägna sysselsättning, den ena
dagen efter den andra under hela Riksdagen.
Det är kändt, att Utskottet utgätt frän den
synpunkt, att L af den aflöning, som högst borde be-
stäs, skulle lemnäs, såsom förskott, mänarligen; och^
wid jemförelse med aflöningsbeloppen för förra Riks-
dagen, wisar sig, att Utskottet äsyftat nedsättning just
för de personer, af hwilka bchöfwer päraknas den
största skicklighet, nemi. för alla Secreterare och för
alla Notarier, med undantag dock as StatS°UtskottclS
egne, hwarigenom ock fara skulle uppkomma för Riks.
Ständen och deras Utskott, att öfwergifwas just af
dem, hwilka aro swärast, att med andra ersätta. Sä
t. ex. skulle Vondc-Ständets Secreterare fä 100 Rdr
Den 24 Februari.
525
mänaden mindre, an förr, hwilken förminskning
skäligen icke bör aga rum, i anseende till hans högst
answaröfulla och mödosamma befattning, och enar han
säkerligen får afstä stor del as sina inkomster, såsom
Häradshöfding, ät den, som förestår hans Domsaga.
Noraricrne i Bonde-Ständet skulle förlora ZO Rdr
i mänaden, och icke fa mera aflöning än andre No-
laner, oaktadt de wid alla föregående Riksdagar bil-
ligtwis, i anseende till deras swärare och trägnare
befattning, haft högre aflöning, och oaktadt Stats-
Utskottet wisat den omtanka för egne Notarier, att
at dem bereda mera, än ät Notarier i andra Utskott,
och lika mycket som ät Noraricrne i Bonde-Ständer,
hwilka senare alltid haft i Rdr Banco om dagen
mera, än Stats-Utskottetö. Jag sade, akt wi, genom
en sadan nedsättning, kunde komma att öfwergiswaS
af just dem, hwilka äro swärast att med andre er-
sätta; och wi hafwa all anledning att laga detta i
noga besinnande, särdeles som det wisat sig, att flere,
som want att anse säsom sielfskrifne Secreterare i
Utskott, afsagt sig eller icke sökt desie befattningar, att
till Secreterare i ett Utskott ingen sig anmält, att
till Notarier i Bonde-Ständet blott warit sex sö¬
kande, men deremot till Cancellisibefattningarne öfwer
140, att en, som antagits till Secreterare i ett Ut¬
skott, och den ene af Bonde-StändetS Notarier re-
dan afsagt sig dcsie befattningar, hwilket allt bcwisar,
att Secreterare- och Notarie-befattningarne, oaktadt
drrwid warit att päräkna den högre aflöning Stats-
Utskottet welat nedsätta, icke äro särdeles begärliga,
och blifwa det ännu mindre, om aflöningarne minskas.
Jag yrkar alitsa, att, om med aflöningarnes bestäm¬
526
Den 24 Februari.
mande och utbetalande ej skall tillgå som förr, i för¬
skott mänatligen ma utbetalas till hwar och en det
minimum, hwartill aflönlngarne slutligen böen be.
stammas, nemligen det belopp de wid sista Riksdagen
utgjort, eller åtminstone lika för alla, 4 af detta be¬
lopp, i senare fallet, undtr uttryckande af den afsigt,
att wid Riksdagens stut ma utbetalas minst deu ä-
terstäende tredjedelen, aswensom att, i enlighet med
Ständernas wid förra Riksdagen, i anledning af
StatS-UtskottetS Betänkande» N:6 41 och 48 , fat¬
tade beslut, anslag till hyra och skjutscrsättning ma
Bonde-StändctS Secreterare särskilt bestäs; böran-
Les något anstag af Riksdagökostnadcrne ät Riddar-
huS-Fiscalen, dertill ingen anledning gisweS i 24 §-
Riksdags-Ordningey, icke kunna bewiljaS.
Sluteligen dä, efter hwad jag har mig bekant,
en stor del af Cancellie-personalcn i Bonde Ständer,
uppä anmodan af Talmannen och Secreterare, tjenst-
gjort hos Ständer, innan den egentliga utnämningen
i Ständet skedde, och dylikt förhällande säkerligen in.
träffar i de andre Ständen, anser jag, att aflönin-
garne för SkändS-Cancellierne, säsom wid förra Riks¬
dagen warit wanligt, böra beräknas frän och med
fjerde dagen söre Riksdagens utbläöukng, eller ät-
minstone, att alla de, som, innan utnämningen k
Ständer pä förhand antogos af Talmannen och Se¬
kreteraren mä, frän och med den dag fädant skedde,
aflöning undfä.
I följd af allt detta lärer Betänkandet böra
äterremitteraö. Stockholm den 24 Febr. 1834.
Ola ff6^88c»n fran Blekinge.
Den 24 Februari.
527
2:0 Af iVist leulin fran Stockholms Län:
Wördsamt Zknsörande!
Wid StatS-UtstottctS ifrägawarande Betänkande,
nödgas jag anmärka, först att olika ersättningar blifwit
beräknade och förestagne för åligganden af lika art och
tvigt. Med »vitsordande af de trenne Talmannens
uppoffringar och förluster, dels genom »vistandet pä
främmande ort, och dels genom omöjligheten att un¬
der RikSmöret stöta deras enskilda angelägenheter, har
Utskottet kommit att ät hwarje Talman förestå Riks-
dagsersättningen till en femtedel mindre, an för Hans
Excellens, Herr Grefrven och Landtmarskalkcn, som, i
följd af de talrika Embeten den Högstbcmälte i öfrigt
bekläder, för beständigt är fästad »vid Hufwudstaden.
— Jnwecklade och djupa äro StatS-Ekonomienö Lä¬
ror — jag »vet det — men att de skulle innebära
konsten, att frän sälunda ökade anledningar fä fram
minskade resultat, »var isanning något owäntadt och
torde för flere än »nig fordra närmare förklaring.
En annan grund för ersäktningarnes bestämmande till
olika belopp, erbjuder sig »väl frän den i Betänkandet
intagna uppgift, att Landtmarstalken »vid t815 ärs
Riksdag representerat bort till och med 2500 Rdr i
mänaden, men efter hwad öswcrenskommet är och der¬
emot Utskottet cj hast nägot att päminna, stall det
ju nu »vara flut pä all representation; och hwarföre
stola dä de olycksaliga minnena af sädana tider, dä
den annu stridde sin förstörelse, äter uppröras. Säsom
Betänkandet lyder, är här endast sräga om en an-
ständig ersättning för egna Riködagskostnader; och
det kan just undras mig, hwarpä Utskottet grundar
L28 Den 24 Februari.
sin tro, att anständigheten har mer att fordra af
Hans Excellens Herr Grefwe» och Landtmanskalken
än af Talmannen. Dcsia wärdigheter synas mig lika,
och denna deras natur fordrar afwen lika utmärkelser
för dem alla, sä lange t. ex. Bondeståndets Talman,
såsom organ för en representation af 2 Millioner
medborgare, hwilka odla, sörswara och till största
delen aga Fäderneslandets jord, icke utan skäl innehar
samma ledning af wär lagstiftning och befattning,
som Herr Landtmarfalken för de 10,000 han jemte
Ridderfapct och Adeln representerar, och bland hwilka
mänga torde finnas, som till wära statsbördor icke
bidraga widare an wid voteringen om deras ära-
Zande; hemställande jag alltsä till Utskottets när¬
mare begrundande, om icke anständigheten fordrade
att bestämma Talmänneuö ersättning till enahanda
belopp, som för Herr Landtmarskalken, fä mycket
hellre, som det inom nägot Ständ skulle kunna fin¬
nas ätminstone en ledamot, hwilken hade lika hög
aflöning — jag tror om dagen — men med all sä-
kerhet i weckan, som den ät Talmännen för hela mä-
naden anslagna.
Den princip, som grundlagt Betänkandet, att all
sparsamhet mäste iakttagas, har förledt Utskottet till
deraljer, hwilka synas mig ligga utom Ständernas
»värdighet. Om nägot Ständ finner för godt att
pä sin klubb befalla swagdncka och röktobak — desia
elementer för den sociala sammanlefnaden — till ett
pär hundrade Riksdalers kostnad, bör wäl sädant hos
Medständen wacka lika liten uppmärksamhet, som att
man
Deu 24 Februari.
529
man om wintern ökar Riködagskostnaderna, genom
eldning i klubbrummen.
Twertemot Betänkandets första, ofwan anwisade
grundsats, i afseende pä LandtmarskalkenS och Tal.
mannens ersättningsstater, har Utskottet, i frägan om
Canzlicrnas aflöning, kastat sig in pä försöket, att
genom inskränkning och minskning, af de wcrkande
orsakerna frambringa en effect af wänlig grad. I
hwad förslaget omfattar den högre Canzli-personalen,
d. w'. s. Secreterarne i Ständen, torde detta försök
icke slä sä illa ut, ätminstone hwad wart Ständ kan
»vidkomma. En man af de egenskaper Grundlagen
fordrar hos Secreteraren i Bonde-Ständet, lärer
wäl icke stä att finna, som mot nägra Riksdaler
banco uppoffrar det lugn, hans warde mäste hafwa
honom beredt, för ständiga wakanden och ansträng¬
ningar. Det är högre interesien, det är fäderneslan¬
dets stora sak, kanske i nägon män wär tillförene
pröfwadc tillgifwenhct, mine Bröder! wart fasta för¬
troende, hwarS kallelse han hörsammat; och i annat
an gemensamt wäl bjuda wi honom förgäsweS nägon
belöning; men skall det en gäng sörlätas ofi, att för
fyllandet af hanö behof har, hafwa päfordrat hans
egna tillgångar. Härpä begärcö StatS-UtskottetS be¬
grundande.
I sin män fär detta äfwen gälla för Ständens
Notarier; och om Canzliftcr och Extra Canzlister har
jag äter icke tid att förspilla mänga ord. Likwal kan
jag icke underläta, att harwid hafwa erinrat, det jag
34
LZO Den 24 Februari.
icke älskar Utskottets tillämpning af den gamla grund-
satsen, att tomma hundar jaga bäst, såsom längesedan
»vederlagd och förkastad af tiden. Äro wi icke sam-
lade här för att bereda allmän trefnad ock belåtenhet?
Och wi skulle —- nemligen i hwad pä ost kunde an.
komma — göra wär närmaste omgifning till repre-
sentanter af hunger och nöd, hwilket matte haswa
warit Utskottets mening, dä det till utförda belopp
föreslagit afiöningarne eller de sä kallade förskotten
till Canzlisterne. Intet will jag förmoda, att det till
deras befattningar erfordras just nägon duglighet;
men en skags conduite, nägon sä kallad pälitligher,
tror jag afwen hos dem wara alt »värdera; och huru
will man wäl »vänta, att personer blott af besia före-
träden läta sig uppehällaS, kanske äret om, i »vära
göromäl, för en knapp brödföda, och en utsigt, sa
mycket owisiare, som ^en hotaS med StatS-UtskottetS
bepröfwande, att »vid Riksdagens slut fä nägon af¬
löning för en möda som ingen mera minnes. Den a-
beropade 24 §. i Riksdags-Ordningen lägger intet
hinder i »vägen, att när som helst bestämma, hwad
Canzlipersonalen har att päräkna; och den uppmun-
tran »nä wäl skäligen förunnas desia »vära ändä oum.
bärliga biträden, att de fä »veta den lön, för hrvilken
de arbeta, och hwilken jag förmenar, utan fara för
öfwerdrist, kunna utfästaS till hwad alltsedan I8l2
warit »vanligt, sä i afseende pä beloppet, som ti-
den för desi beräknande.
Med den besparing Utskottet för öfrigt haft i
sigte, är det märkwärdigt, att desi egen Canzlibetje-
mng hugnatö med högre förskotter, än hwad för öf-
Den 24 Februari. 531
rige Utskotten föreslagits. Gar beräkningen derpå ut,
att genom de höjda förskotten grundlägga slutliga an.
sprak pä en rundligare aflöning, mäste jag bestrida
den. Anser Stats-Utskottet äter sin Canzlipersonal
hafwa mindre kredit än deras ^vederlikar inom Stån¬
den och öfrige Utskotten, samt förthy nödgas päkalla
en ökad frikostighet pä förhand, har jag i denna del
ingenting emot förslaget, som jag för öfrigt anhäller,
pä osman upptagne grunder, mätte äterremitteras.
Stockholm den 24 Febr. 1834.
lV. Insulin,
Riksdagsman fran Stockholms Län.
Och 3:o Af Ll-ik Lrs80N frän Stora Kopparbergs
Län:
Wördsamt Memorial!
Stats-UtskottetS Betänkande N:o 2, i anledning
af wäckt fräga, om förminskning i Riksdagskostna.
derna m. m., har fynts mig gifma anledning till nä-
gre anmärkningar, hwilka jag nu wördsamt fram¬
ställer till det afseende de kunna förtjena.
Hwad först angär bestämmandet af ersättning
ät Talmännen för egne Riksdagskostnader, sä mäste
wäl medgifwas, att den »värdighet Landtmarskalks.
Embete» innefattar, medsörer nödwändigheten af ett
kostsammare lefnadssätt, än det som af de öfrige Tal.
mansbefattningarne föranledes; men däman ä andra
sidan betraktar den omständighet, att till Landtmar.
skalk manligen utses, och jemwäl tvid denna Riksdag
blifwit utsedd en man, som, i följd af sin börd och
532 Den 24 Februari.
utöfwandet af högre Statsuppdrag, k allt fall mäste
större delen af aret wistas i Hufwudstaden, och der
föra en. wärdig representation, hwaremot Talmännen
för Preste- och Vonde-Ständen endast i och för Riks¬
dagen nödgas uppehålla sig a en i alla afseenden dpr
ort, der de eljest icke haft något att skaffa, synes mig
öfwerwägande skal ej wara förhanden att tillägga
Herr Landtmarskalken något större ersättningsbelopp
för sine Riksdagsutgifter, an som nysinämnde 2:ne
Talmän blifwit föreffaget. Borgare-StändctS Tal¬
man, såsom bosatt i Stockholm, befinner sig derkge-
nom i en fördelaktigare ställning, som rätteligen borde
beräknas wid bestämmandet af wedergällningen för
hanö kostnad och möda wid Riksdagen; men Stan-
deus egen wärdighet och inbördes aktning för hwar-
annan fordrar jemlikhet i detta afseende, och jag will
derföre icke yrka någon nedsättning för Talmannen
för Borgare-Ständet, utan endast förestå den för¬
ändring, att Herr Landtmarskalkcnö mänatliga anslag
kunde utgå till samma belopp som de öfrige Tal-
männenS.
Beträffande dernäst klubb-omkostnaderne, dem
Utskottet ansett böra i allmänhet inskränkas till hyra
för rum, med ljus och eldning, samt uppatzning och
Tidningars anskaffande, sä kan jag ej undgå akt fin¬
na, det Utskottet handlat med för stor sparsamhet och
för liten conseqvenS, dä Utstottet salunda frän stub¬
barne indragit det kostnadsfria tillhandahällandet af
tobak och swagdricka. Dä man icke kunnat förneka
klnbb-inrättningarncs nytta, såsom gemensamma sam-
lingötillfällen för Ständens Ledamöter, emellan deras
Den 24 Februari. 5ZZ
offentliga sammanrtäden, utan ansett Statsmedel böra
ansläö för bekostande af hwad till dcsta inrättningar
hörer, hade sädant bordt ffe fullständigt och icke med
uteslutande af wista delar, för det hela lika nödwän.
diga som de öfrige. Utan att befara någon förlöjli¬
gande misttydning, will jag öppet yttra den öfwerty.
gelfe, att, åtminstone för Bonde°Standets klubb, to-
bak och dricka utgöra ett werkligt behof, sa wäl som
rum, ljus och wärme, samt uppastning och Tidningar;
hwarföre och da Staten widkännes kostnaden för
klubb-inrättningens widmakthällande i allmänhet, jag
icke kan finna billigheten deraf, att anskaffandet af
förstnämnde nödwändighetsartiklar ensamt skulle öfwer-
lemnas ät den enskilda omtankan. Pä grund häraf
häller jag före, att fritt begagnande af tobak och
fwagdricka bör, som hittills, äga rum, sa länge
icke öfrige klubbkostnader af Standens Ledamöter
bestridas.
Slutelkgen kan jag ej heller gilla Utskottets för.
stag i hwad det rörer sättet för den wid Riksdagen
antagne Canzli-betjeningens aflönande. Utskottet har
nemligen ansett fig först wid Riksdagens slut böra och
kunna definitivt föreslä beloppet af de särskilde arf.
wodcna, i förhållande till hwarö och ens mer eller
mindre trägna befattning och derwid ädagalagde nit;
men imedlertid anwisat wista snmmor att förskotts,
wis mänatligen utgå. I stället härföre skulle jag
anse, att Ueskottet lämpligare förfarit, om det genast
föreslagit Canzli-aflöningarncö minimi-belopp, pä sätt
wid föregående Riksdagar warit brukligt; och Utskot.
tet hade derwid sä mycket mindre behöft äsidosätta
SZ4 Den 24 Februark.
retz här olwan angifna bestämningögrund, som de
olika Canzli-befattningarneö mer eller mindre trägna
egenskap af erfarenheten redan ar kand, samt den af
Utskottet äsyftade uppmuntran till nit och arbetsamhet
sakrare torde kunna päräknas uti den oegennyttiga
tillfredsställelsen af ätagne förbindelsers uppfyllande,
än uti förespeglingen af hoppet om en ökad penninge,
fördel. Wid fräga om allt sytzlande för andra, har
den betjenande en naturlig ratt att kanna pä hwad
wilker han lcmnar sitt biträde, och tillämpningen här.
af, till förewarande fall, är sä mycket mera nödwän-
dig, som flere bland Ständens och Utskottens Canzli.
betjening, under Riksdagens lopp, fa pa andra ställen
till viesner asstä innehafde löne.förmäner, och således
aro pa det högsta interetzerade, att pa förhand äga
underrättelse om beloppet af den ersättning, de för
Riksdagearbetet kunna påräkna. Utskottet har, till
stöd för sitt förslag, äberopat 24 §. Riködage.Ord.
ningen, och jag har hört enskildt yttras den förmo,
dan, att nämnde §. skulle innebära ett lagligt hinder
för Canzli-arkwodenas bestämmande söre Riksda¬
gens slut. Äfwen härutinnan är jag af olika tanka
med Utskottet; ty meranämnde stadgande uti Riks.
dags-Ordningen innefattar endast den föreskrift, att
Betjeningen i Ständen och Utskotten skall wid Riks.
dagens slut erhälla ersättning af Statsmedlen, hwil.
ken af StatS-Utskottet, efter öfwerläggning med Tal.
mannen, föresläs, och af Rikets Ständer bestämmes
i sammanhang med den öfriga Starsregleringen. Dä
nu Statsregleringenö särskilda delar när som helst,
före Riksdagens slut, kunna föresläs och bestämmas,
synes mig något hinder, pä denna grund, icke möra
Den 24 Februari. LZ5
för ett snart fastställande af Canzli-aflöningarne; och
jag får, i anledning af hwad jag nu andragit, word.
samt framställa det yrkande, att StatS-Utjkottet, ef.
ter inhämtade upplysningar af Herr Landtmarskalken
och Talmännen, mätte, sa fort sig göra later, in.
komma med bestämdt förslag uti ifrägawarande ämne.
I den säkra förhoppning, att nödig rättelse pa
föreslaget sätt winnes, will jag nu icke uppehålla mig
wid någon granskning af de, till en del för mig oför.
klarliga, grunderne för Stats-Utskottets bestämmande
af de särskilte förskotterneS belopp, utan slutar jag
med anhållan, att Utskottets Betänkande mätte i an.
märkta delarne warda äterremitteradt, hwarwid detta
Anförande torde fä till Utskottet medfölja. Stock-
holm den 22 Febr. 1834.
Lrile larsson
frän Stora Kopparbergs Län.
Följande Ledamöter utläto sig muntligen:
Veter Iönsson frän Christianstads Län: Hwad
först angär det af Utskottet förestagna sätt för Can-
zli-betjeningenS aflönande, sä kan jag ej annat än
finna olämpligheten deraf, att detze wära biträden un-
der Riksdagens hela lopp skulle ätnöjaS med otillräck¬
lige förskotter, och efter arbetets flut göras beroende
af en alldeles godtycklig behandling. Den af Utskottet
äsyfkade ytterligare uppmuntran till flit och arbetsamhet,
synes mig öfwerflödig, dä jag hyser det fulla förtro¬
ende, att enhwar, äfwen derförutan, med noggrannhet
uppfyller de pligter, som med hanö befattning äro
Den 24 Februari.
förenade. Beträffande ater frägan om klubbkostna.
derna, sa får jag förklara, att det ar mig alldeles
likgiltigt, om tobak och swagdricka pä wär klubb kost.
nadöfrikt bestäö, eller icke. Jag will blott anmärka,
att, k händelse desta artiklar, hwilka »vid ware klubb-
fammankomster aro och warit nödwändiga, derifrån
borttagas; fordrar ordningen och sparsamhcten, att
afwen kostnaden för klubbrummcns hyra, med hwad
dcrwid åtföljer, upphörcr, såsom lika öfwerflödig. För
andamälet af Tidningars läsande är wart pleni-rum
fullt tillräckligt, och hwar och en kan i öfrigt gä dit
han behagar, för att söka nödige förfrijkningar.
Hans ckan88on frän Elfsborgs Län: Säsom
ledamot af Utskottet, har jag reserwerat mig i fraga
om ersättning för Herr Landtmarskalkens och Tal.
männens ersättning för egne RikSdagSkostnader, och
äligger det mig att redogöra för grunderne till Ut.
skottets förslag i öfriga delar. Dä nationen högt
päkallat inskränkning uti de öswcrdrisne Riksdags-
kostnader»?, sanik dest Representanter, nti de särskilde
rcmisterne till Utskottet, yttrat sig i samma anda, borde
det wäl icke förefalla nägon owäntadt eller klander-
wärdt, att besparingar, der de kunnat ske, blifwit af
Utskottet angifne. Genom ett motsatt handlingssätt,
hade följden blifwit, att Folket, som man säger, endast
strukits om munnen med fagra ord och löften, utan
nägon lindring i werkligheten. Hwad jag yttrat, rö-
rande de föreskagne bcsparkngarncS werkställbarhet, gäl¬
ler isynnerhet i afseende pä kostnaden för tobak och
dricka wid klubbarne. Man kan i detta, som i andra
ämnen, hysa olika tankar; dock har jag, för mindel,
Den 24 Februari. 527
aldrig kunnat fatta, huru wara klubbsammankomsters
bestånd kunde pä något satt wara beroende af Tobaks
rökande och förtäring af swagdricka. Dä Borgare-
Ständet ansett sig icke behöfwa nägot kostnadsfritt
tillhandahällande af detze artiklar pä sin klubb, wille
jag ej, att wärk Ständ skulle wisa sig mindre oegen-
npttigt, genom yrkandet af denna ringa fördels fort¬
farande. Det har blifwit yttrat, att hela denna
fräga wore owardkg att sysielsatta Rikets Ständers
uppmärksamhet. I motsats härmed har jag trott och
tror annu, att det i allmänhet är mindre owärdigt
wärk kall, art föreslä besparingar, än att afstyrka dem.
Aflöningösättet för Ständenö och Utskottens Canzli-
betjening är slutligen ett ämne, som innefattas i Ut¬
skottets isrägawarande Betänkande. Det är längt
ifrän mig, att wilja förhindra ett sörmänligare och
bestämdare förhällande i denna del, men jag anser Ut.
slottets förslag derom, säsom grundadt pä 24 § Riks.
dagS-OrdningenS klara föreskrift, icke kunna frän-
trädas.
Sedan Secreterare» härefter, pä derom af ät-
skillige ledamöter gjord begäran, uppläst nysinämnde
24 § af Riksdags-Ordningen, fortsattes discussionen,
och yttrade
Uil8 8trincUun4 frän Wester-Norrlands Län:
Jag har i Utskottet anmält min reserwation emot
isrägawarande förslag, i hwad det tillägger Herr Landt-
marskalken högre ersättning för RikSdagekostnader,
än de öfrige Talmännen. Jag har gjort det pä den
grund, att lika göromäl fordra lika ^vedergällning;
S38 Den 24 Februark.
och jag kan icke, med Utskottets pluralitet, dela den
öfwertygelse, att något afseende pä personen harwid
bör äga rum. Icke sällan i senare tider har man,
isynnerhet fran Riddarhuset, hört ropas pä jemnlikhet.
Att denna dock endast warit äsyftad i ord, och ej i
fak, har wisat sig wid det första tillfälle wid inne-
»varande Riksmöte, dä principens tillämpning kom¬
mit i fräga, och det fattade beslutet röjer, att den
gamla andan äter börjar framsmyga sig. Till stöd
derföre har wäl blifwit äberopadt, att Herr Landt,
marskalken är en högre Embetsman i Staten, hwarS
lesnadökostnad följaktligen är större än de ofrälse
TalmännenS, och fordrar en ansenligare ersättning.
Slutsatsen kan jag likwäl ej biträda; ty, säsom Re-
preseiltanter, äro alla lika, och den enes röst är sä
god som den andres. Sä litet jag derföre kan med-
gjfwa nägot drygare kostnaböbidrag för Herr Landt-
marskalken, i jemförelse till de andre Talmännen, lika
litet skulle jag wilja jemna förhällandet pä det sätt,
att ersättningen för dcsie senare förhöjdes. Den är
tillräcklig för deras uppoffringar, och bör äfwen wara
det för Herr LandtmarskalkenS. Att, pä sätt jemwäl
blifwit yrkadt i Utskottet, borttaga all wedergällning
för Riks-Ständens OrdföranderS beswär och utgifter
i och för denna befattning, anser jag hwarkcn patzande
eller rädligt, dä det i sädan händelse skulle ankomma
pä Regeringen ensam, att härföre hälla dem skadeS-
löse. I srägan om Canzli-betjeningens afiönande,
har jag redan, såsom UtskottS-ledamot, isral för den
åsigt, som nu inom Ständer blifwit yttrad, eller att
nämnde Betjening icke borde under Riksdagens lopp
öfwerlemnas ät owisiheten, och wid desi flut ät god¬
Den 24 Februari. 539
tycket. Antages Utskottets dit ledande förslag, sa
fruktar jag, att de skickligare af Canzliernas Tjenste,
män öfwergifwa sine Riksdags-arbetrn och ätergä till
andre befattningar, hwarpä desiutom exempel redan
ej saknats. Följden blefwe, att mindre duglige och
nogräknade i stället mäste antagas, och deraf äter,
att Riksdagsärendernae gäng förswärades och för-
dröjdes; hwaraf slutligen uppkomme förlust i stället
för äsyftad besparing.
ker Nilsson frän Christianstads Län: Jag för»
enar mig med keller gönsson och Llrincklnnck.
loll. /sool) kulberg frän Norrbottens Län:
Jag är hufwudsakligen af samma tanka, som inne.
fattas uti Brukspatronen kelres wid Utskottets Be»
tänkande fogade reservation; dock will jag icke bestrida
Herrar Talmän full ersättning för hushyra. — Hwad
angär den särskilda omständighet, att Utskottet upp.
fört RiddarhuS-Fiscalen bland de Tjenstemän, som, i
och för Riksdagen, böra ätnjuta arfwoden af Stats-
medel, har jag icke derföre kunnat päfinna nägon gil.
tig grund, helst i denna stund, dä fräga är wäckt om
FiscalStjcnsters afskaffande i allmänhet, samt utaf dem,
som under denna benämning under Riksdagen till-
handagä, Fisealerne wid de öfrige Riks-Ständen icke
blifwik ihägkomne med nägon ersättning för deras
likartade bcswär. Slutligen sär jag, likasom wid sista
Riksdag, förklara, att jag för min person icke ämnar
att begagna tobak eller swagdricka pä klubben, utan
betalning.
540 Den 24 Februari.
per Uirul riksson fran Norrbottens Län: Jag
instämmer med Rutberg, och tillägger, att den, som
är i behof af röktobak och dricka, ganska »väl kan
pä egen bekostnad förse sig dermed.
Nils persson fran Södermanlands Län: Såsom
Ledamot i Statö-Utskottet, hade jag beredl mig att
förswara Utskottets förslag i de delar, hwaruti jag
icke reserverat mig; men jag är häruti förekommen af
Ltrinäluncl och ilans ckuusson, med hwilka jag allisa
förenar mig.
Nils Mnsson fran Malmöhus Län: I afse-
ende pä klubb-omkostnaderne bör jag upplysa, att desia
i senare tider minskats; ty jag påminner mig, att
wid de första Riksmöten jag bewistade, bestods pä
Vonde-StändetS klubb icke allenast tobak och dricka,
utan afwen öl och bränwin. Tobaken mä gerna för-
swinna, om sä fordras, men jag yrkar, att förtärin.
gen af ett eller annat glas dricka mä desto hellre bi.
behällas, som denna dryck utgör ett werkligt behof
för personer med wara wanor och wärt lefnadssätt»
Borttages afwen denna förfriskning frän klubben, sä
instämmer jag med petter ckönsson, att hyran för
rummen afwen mä indragas. Angäende aflöningen
för de antagne biträdena uti StändenS och Utskottens
Canzlier, är jaa af den tanka, att åtminstone wisia
minimi-bclopp för arfwodcna genast mätte bestämmas.
I följd af det osakerhetS-tillstand, som nu ager rum
i detta afseende, har redan en eller annan skicklig man
lemnat sin Canzlibefattning wid Riksdagen, och flera
Ma sannolikt följa detta exempel, om de icke winna
Den 24 Februari. 541
någon bestämd försäkran angående beloppet af ersätt¬
ningen för deras beswär.
^näei-8 Ioli3N88on fean Upsala Län: Jag för¬
enar mig med kottar llän880H.
ckolmn ^näor88on frän Upsala Län: I Utskot¬
tet har jag reserverat mig. emot det förslag, som
tillägger Herr Landtmarskalken högre ersättning för
sine Riködagskostnader, an de andre Talmännen, och
jag yrkade, att Bonde-StändetS Talman sä mycket
mindre borde njuta ringare wedergällning, än Herr
Landtmarskalken, som, enligt hwad en annan Ledamot,
lallan ^Viklunä, riktigt anmärkte, Bonde-Ständet
i Landet mest bidrager till slätterne, samt dest Tal¬
man wid Riksdagen onekligen innehafwer den beswär-
lkgaste Ordförande-befattningen, i följd af StändetS
talrikhet och den ringare grad af upplysning, som der
kan wäntas. I frägan om klubb-inrättningenS be¬
stånd, instämmer jag med kotler london.
kolian HVileluncl frän Westerbottens Län: Dä
i Utskottet fraga wäcktes om att nedsätta Bonde-
StändetS Talmans ersättning för egne Riksdagskost-
nader under de öfrige Talmännenö, satte jag mig
deremot och pästod, att ätminstone jemlikhet för alla
borde iakttagas. Jag fastade derwid uppmärksamhet
pä nytz anlörde 2:ne förhällanden, nemligen att All¬
mogen skattade mest till Staten, samt alt StändetS
Riksdagsfullmäktige saknade den upplysning och wana
wid allmänna ärenders behandling, som kunde under-
lqtta öfwerläggningarnes ledning och i de andre Riks-
542 Den 24 Februari.
Standen gjorde Ordförande-befattningen mindre
mödosam.
RiIs Mn88on: I anledning af hwad de twenne
sista Talarne yttrat, will jag blott erinra, att Bonde.
StändetS bidrag till beställningen utgör ej mindre ^
an Adelar af det hela.
H.n4er8 l^il888on fran Östergöthlands Län och
Ian katter Ian88on fran Stockholms Län förenade
sig med 8trinälunä, den senare under yrkande, att
swagdricka a klubben matte bibehällas.
^näer8 iVil880n fran Malmöhus Län: Jagin.
stämmer med de ledamöter, som yttrat sig emot Ut«
stöttets Betänkande, hwars återremitterande jag begär.
^n<Zer8 ^nöer88on fran Skaraborgs Län: Jag
har i Utstottet talar emot Landtmarstalkens högre
ersättningsbelopp, och är i öfrigt af enahanda tanka
som 8trincllun<l.
Ian OI.880N fran Stockholms Län: Swagdricka
finner jag wara oumbärligt pä klubben, och pastar
bibehållande deraf.
Ola Iej)p88on: Emot mitt striftlkga anförande
har icke någon annan anmärkning i hufwudfaken blifwit
gjord, än den, att tobak och swagdricka böra alldeles
förswinna fran de öfrige klubb-omkostnaderne. Jag
kan dock icke ändra min åsigt i den delen, ty sä länge
Staten bestar del öfriga af klubb-inrättningen, är
Dm 24 Februark.
543
intet ssal för handen att neka betz gaster den ossad.
tiga och nödwändiga njutningen af några glas dricka.
För den händelse ater att detta borttages, instämmer
jag med katter ionsson.
lukve Mnsson fran Malmöhus Län: Ehuru
jag sjelf begagnar röktobak, will jag dock medge, att
den fran klubben förswinner. Deremot önssar jag,
att kostnad för hushyra och dricka, sa hädanefter som
hittills, ma utgå; ty jag finner klubb-inrättningenS
fördelar wara för stora att för sa litet åsidosättas.
3ön8 kergson fran Malmöhus Län: I anseende
till de förberedande accorder ''och öfwerenskommelser,
som redan blifwit träffade, skulle jag tillstyrka att
klubbsammankomsterne för denna Riksdag fortfara pä
samma fot som förut; hwaremot inskränkningar för
ett följande Riksmöte kunde beslutas.
^ncIel-8 L, iIi880N fran Örebro Län och ^näers
8ven880li fran Halland förenade fig mcd kiil8 I^Iän8-
8on; äfwensom Larl 6ai» iel88on fran Östergöthlands
Län hördes instämma med ketter ffön88on.
Sedan Discussionen nu war skutad, besköt Stan.
det, att återremittera StatS-UtskottetS Betänkande,
med de derwid gjorde anmärkningar.
Da nu a nyo föredrogs Kongl. MajttS den 40
innewarande manad pa bordet lagde Nådiga Skrif,
weise till Rikets Ständer, om ytterligare Stais.
L44 Den 24 Februari.
anslag för Armeens Pensions-Casia; om disposition
af Accordsreglerings-anslaget och om belaningörätt ä
AccordöfondenS Obligationer, uppläste ^näel-8 Oa-
niölson fran Elfsborgs Län följande Anförande:
Wid den Kongl. Propositionen, angående ytter¬
ligare Statsanslag för Arnwenö Pensions-Casia, dis¬
positionen af AceordöregleringS. anflaget och belä-
ningörätt a Accords-fondens Obligationer; anser jag
mig böra göra följande anmärkningar, som jag an-
haller, att Högloft. Stats-Utskottet matte afse, eller i
desi Betänkande till Rikö-Ständen söka »vederlägga:
i:o Det ytterligare Statsanslaget grundas pä
ett af ArmeenS sa kallade Fullmäktige fattadt beslut,
dels om förhöjd PensionS-Stat i allmänhet, dels om
tillökning i blesierade Militärers Pensioner, hwilket
beslut härflutit dels fran behoswet af ett ytterligare
Statsbidrag, för att, inom en kortare tid, an eljest
möjligt ware, uppnå det äsyftade ändamälet af Pen¬
sionernas bringande till lika belopp med lönerna,
hwilket anses "innefatta den säkraste garantie för Ar¬
meens tjenstbarhet;" dels derifrån, "att Casianö till¬
gångar icke mcdgifwa widare anslag till Pensioner
för blesierade. Kongl. Maj:t har i Nädcr öfwer-
lemnat desia frågor till Riksens Ständers behjertande;"
och "inskränkt den sednare srägan till beredande af
nödige medel ät sädane Militärers pensionerande, som
hädanefter warda i krig särade, antingen genom
uppförande af ett ärligt anslag pä Allmänna Jndrag-
ningsstaten, hwilket skulle öswerlätas ät Armecns
Pensions-
DeO24 Februari.
545
Pensions-Catzas Dkrectkon, eller ock genom ökning af
det nu warande anslaget ä samma Stat, till Kongl.
Maj:tö Nådiga disposition."
ÄrmeenS Pensions-Casia ar en alldeles enskild
Inrättning, som i andan af wära Grundlagar icke
kan hämta stöd för någon rättighet till hjelp af de
skattdragande. Det ar Nationens pligt att belöna
de uppoffringar, som göras ät Fosterlandet. Det äc
deremot Regeringens pligt att afböja, och Nationens
rättighet att äfslä, de oskäliga anspråk, som kunna
göras pa de Skattdragandes uppoffringar ät de In.
divider eller Clasier, som draga fördel af den lönta.
gande ställning i samhället, de sjelfwe fokt, eller an»
tagit och njutit. Bifallet till den grundsats, att Ar¬
meens tjenstbarhet skulle garanteras af lika höga pen.
sioner, som löner, wore, att i ett fritt land organi.
sera Ianitscharer, eller att medgifwa organisatio¬
nen utaf en kast, som för det de en gäng, under
freden, behagat blifwa krigare, gjort sig förtjente,
att, afwen utan alla krigsförtjenster, för alltid
wara det. Sadan har dock ej andan af Swensk»
Institutionerna hittills warit. Armeens PensionS-
Casia är en art af Sparbank, hwari Individen af¬
lagt sig rätt till äterlyfkning, om han lemnar tjcnsten;
men eljest wid wisia ar åtnjuter understöd, dä han
afträder ur tjenst. Staten har, genom sjelswa lönen,
försatt honom i tillfälle att fullgöra insättningarne i
denna Sparbank, och Staten kan ej äga pligt att
widare uppoffra något, sä wida man ej erkänner en
allmän skyldighet att understödja alla de Statöbor-
35
546
Den 24 FeLruarl.
gare, hwilka icke längre kunna eller wilja utöfwa sina
yrken. Statens pligt, i sädant afseende, kan ej ens
billiglwiS tankas under någon form, om ej under den,
akt en Militär blefwe orkcölöö i en oafbruten och
langwarig actif tjenstgöring, derunder han utmärkt
sig för medborgerligt nit och frisinnad »verksamhet.
Men ej wore det da till ArmsenS Pensionö-Caha,
som skattemedlen bcrde lemnäs, att »välpläga dem,
hwilka, utan alla andra förtjenster, än 25 tjenfteär,
wid 47 ärö alder betala förhöjda afgifter, för att
satta sig i ro, samt allt ifrån 50:de äret draga pen¬
sionen. Pröfningeu af en sadan penffonörätt kan och
Lör ej tillkomma Regeringen, uran Folkets Represen-
lanter, pä satt också östigt ar i andra fria Lander.
Will man giftva denna pröfningsrätt ät Rikets Stän-
der? Mä göra! dä först inträder en skyldighet att
tänka pä saken. Nu bör, nu mäste man assia den.
Ja! man mäste sa mycket hellre afflä den, som
ArmsenS Fullmäktige ädagalagt sädane tänkesätt, att
man ej en gäng kan rörås till behjertande af detta
Armsens behof. De hafwa yttrat, att Casians till-
gängar ej medgifwa ökade pensioner till de blesierade.
Hwad? En stor, en rik Casia! En praktfull och i
allmänhet »väl lönad Arme! Ett Befäl, som i sin
bästa älder kan lemna tjcnsten med pensionsrätt?
Detze skulle ej wilja afsäga sig en liten procent af
lönen, eller en ringa andel af pensionen, för att lin-
dra blesierade kamraters nöd? — I sanning, -et ar
ej möjligt, att sädant kunnat »vara Swensk» Ar¬
msenS tänkesätt! Den har i alla tider wisat sig »vär¬
dera tapperhetens skönaste känsla — mensklighet. Nej!
Den 24 Februari» 547
det är en uppgift af någon, som trott sin tjenstepligt
i detta, som i andra fall, wara, att underdånigt saga:
Lat Ständerna betala! Och lika mycket: Jag
will förmana honom sjelf, dä jag will medgifwa deni¬
na betalning, denna sannt fosterländska skatt ät mö»
dorna, äran och lidandet. Ja! Ingen skattande
Swensk man skall förebrå mig denna eftergift, att
de, som stympas för Fosterlandets frihet och sjelf¬
ständighet, mä betryggas för armod och wanskötsel.
Men, hwarken ställer jag anslaget till Armeens
Pensions-CasiaS disposition, eller Regeringens, Utan
ma dispositionsrätten tillhöra Folkets Representanter;
ma den, inskränkt till striden för Frihetens och Sjelf-
ständighetens sak, blifwa ett medel till utbildandet af
en medborgerlig anda inom Krigshären; men Ma den
icke, utwidgad till leken med menniskolif i fubsidii-
krigen, öka anspraken pä den blinda lydnad, som möj»
ligen en gang kunde göra frie mätt till werktyg at
despotismen! Eller, mine Bröder! hwad skulle wk
wäl saga, tvid åsynen af wara hemfiyktande härar
ifrån en strid, der de mot egen känsla, egen wilja,
men, till följd af ett falsst begrepp om krigiska lyd¬
naden, säkert olyckligt bekämpat dea Nationernas fri¬
het, som wi af wart innersta önska framgång och
seger! När de wisade osi sina stympade lemmar och
yrkade att belönas med pensioner; kunde wi wäl dä
mer än beklaga deras förwillelse? Skulle wi wäl Med
godt samwete kunna påbjuda någon beskattning ak
dem, eller kunde annat understöd at dem ifrågakom¬
ma, än det friwilliga, som enssilta wälgörenheten ej
en gäng nekar sjelkwa brottslingen? Nej! ingen ute-
siutande rätt till pension ät blesierade kan af den förut¬
548 Den 24 Februari.
seende Riksdagsmannen medgifwas. Den bör, den
mäste bero af Folk-ombudens speciella pröfning, wid
inträffande behof. Rikets Ständer skola samman¬
kallas, dä stora Credilivet lystes. De weta dä, om
kriget ar Nationens. — Mä de ock dä bestämma,
eller mä de, rättare sagdt, dä pröfwa bchofwet aspen-
sioner och grunderne derföre; men mätte de aldrig
öfwerlcmna ifrän sig rättigheten, att fjelfwe afgöra,
fä wäl beloppen, som wilkoren. Deruti ligger en
stor National-garantie, som icke bör förbises, da den
betänkliga rättigheten att förklara kriget, tillhör den
werkställande Makten i samhället allena.
2:o Dispositionen af det wid sista Riksdag be-
wkljade AccordsregleringS-anstaget, grundade sig pä
den äsigten, alt anflaget warit ett temporärt läne-
biträde, för att endast underlätta Accords liqviderna;
Hwarföre Riksgälds-ContoiretS Fullmäktige skulle,
wid hwarje lyftning, emottaga uppgift a Tjenste-
succesiionen, hwars alla handlingar borde wara för
beni tillgänglige, samt aswen erhälla en answars-
förbindelse för medlens äterbetalning af Aecordö-Cas-
sans Styrelse (se Riks. Sndrs Skrifwelse N:o 284).
Nu hafwa Armeens sä kallade Fullmäktige begärt,
"akt Accordsfondens Styrelse mä, emot framdeles
Återbetalning fä, pä en gäng, lysta detta anslag af
400,000 Rdr Banco, eller ock, om sädant ej kunde
medgifwas, ärligen tillgodonjuta räntan ä denna sum-
ma, efter 5 för hundrade beräknad." Jag sörbigär
denna omening, som denna senare begäran, förmod¬
ligen icke med afsigt, innebar; och som Stats.Utskot¬
tet utan allt rwifwel rättar, ueml. att ej Accords-
Den 24 Februark. L49
fonden, utan Styrelsen skulle tillgodonjuta den ifräga.
satta räntan. Men jag anser den ökade lyftnings,
tillätelsen alldeles icke wara förenlig med ändamälet
och med nödig säkerhet för återbetalningen, sä wida
ej den wid sista Riksdagen fastställda skyldighet, att
prestera uppgift pä succesiionen samt personlig förbin,
dclse af Casia.Styrelsen bibehällas. Räntans dispo¬
sition bestrider jag, säsom tydeligen innebärande en af.
gjord oundwiklig uppoffring, hwilken aldrig wid Cre-
ditiwetS anslående warit pätänkt eller bewiljad, enär
det nu sä kallade anslaget endast war ett Creditiv,
föranledt af den tillgäng pä penningar, som under¬
stundom i Riksgälds-Contoiret finnas ofruktbara.
3:o Hwad länerätten pä Accordefondens Obliga,
tioner angär, hwilken, ehuru sädant ej bestämdt uttryckes
i propositionen, lärer afse Obligationernas beläning i
Rikets Ständers Bank, bestrider jag något Rikets
Ständers beslut derom; börande en sädan pröfning,
i min tanka, helt och hället bero af Banco-Styrelsen,
i enlighet med de allmänna föreskrifter, som kunna
bemälte Styrelse meddelas, med afseende pä Bankens
bibehällna säkerhet och desi rörelses obehindrade gäng;
lhwarmed alldeles icke öfwerenöstämmer, att genom sär»
skildta, pä förhand fattade beslut, gifwa owillkorlig
länerätt till nägot allmänt eller enskildt werk, som
kan försättas i belägenhet, att icke uppfylla sina för¬
bindelser.
Jag anhäller, att detta mitt yttrande ma fa till
Utskottet åtfölja den Kongl. Propositionen. Stock¬
holm den 17 Febr. 1834.
L. Danielsson.
Läo Den 24 Februari.
Med ^.näörg Damson förenade sig ^.Nllors
L.näei-88orr, I^gr8 I,gr88on och ^näsr8 Vrinman
fran Skaraborgs Län, ksUei- ?sr88on och llolmnneg
^.nä6,88on frän Jönköpings Län, Hrin8 4an88c,n
frän Elfsborgs Län, ckan petter 43N880N frän Stock¬
holms Län och llaeok L4IiII)1om frän Söderman¬
lands Län; aswensom flere andra hördes instämma i
Daniel80N8 anförande; och blef den Nädiga Skrif,
welien, jemte nysinämnde Anförande, till StatS-Ut-
skottet remitterad.
Kongl. Maj:tS, sedan den 10'de k denna mänad,
pä bordet hwilande Nädiga Proposition, angäende
Curhusafgiftens fortfarande, blef, wid förnyad före¬
dragning, remitterad till Bewillningö-Utskottet.
Widare företogs Kongl. Mantöden 4o:deFebr.
pä bordet lagda Nädiga Proposition, angäende afskrif,
ning af Upsala Acadcmies äterstäende skuld till Riks-
gälds-Contoret, för erhället län till fullbordande af det
nya Bibliothekshuset i Upsala.
Harwid upplästes af lolian H.näer880N frän
Upsala Län ett sä lydande Memorial:
I anledning af Kongl. Maj:ts Nädiga Propo-
sition, angäende afskrifning af Upsala Academies äter¬
stäende skuld till Riksgälds-Contoiret, för uppfö¬
rande af den nya BibliothekSbyggnaden i nämnde
stad, utbeder jag mig att fa andraga följande:
Den 24 Februari.
551
Af den Nådiga Propositionen inhämtas, huru¬
som, ifrån ar 4813 tilt slutet af 1833, elter under
mer an 20 ärö tid, en summa af icke mindre än 280,000
Rdr blifwkt anwänd pa detta byggnadsföretag, rän.'
tan till RikögäldS-Contoiret deruti likwäl icke kube.
gripen, samt att, da Kongs. Maj:t, af egna medel,
dertill anslagit 30,000 Rdr, och Rikets Ständer,
»vid 1823 ars Riksdag, bewiljat Academien ett län
pä 50,000 Rdr, mot tre procents ränta och twä pro-
centS ärligt amortisiemcnt, de i förstnämnde belopp
salunda återstående 200,000 Rdr utgätt af Acade-
mienS tillgångar, under det Academien likwäl bestridt
sina »vanliga utgifter. Häraf »vill det synas tydligt
och klart, att, da Academien, af desi artiga öfwer,
skott uti inkomster, kunnat pa Bibliotheksbyggnaden
antvända 200,000 Rdr under 20 ar, eller per medium,
10.000 Rdr om äret, desia ärliga öfwerssott lemna
fullt tillräckliga tillgångar, ej mindre till liqviderande
as ränta och amortisiemcnt ä Länet till Riksgälds-
Contoiret, än äfwcn till succetziv fullbordan af den åter¬
stående inredningen uti Bibliotheket. Den ärligen ut.
gående treproccntSräntan utgör nemligen icke mera, än
1,500 Rdr, och, da Capitalet nu ar körminskadt till
43.000 Rdr, samt 2 procents amortisiemcnt dera gör
860 Rdr, bestiger hela denna rantepost nu blott till
2,360 Rdr, hwadan allisa 7,640 Rdr om aret återstå
för BibliothekS-inredningen; och blir detta, i och för
ifrägawarande ändamål disponibla öfwerskott, ar frän
ar betydligare, i samma mon, som de ärlige afbe-
talningarne förminska sjelswa skuld-capitalet. De
enda omständigheter, som här fört/enade uapmarksam-
het, wörö, efter min ranka, om ättledning förefunnes
552 Den 24 Februari.
till den förmodan, att Academiens arliga intrader
i märkbarare grad förminstas, sä att nägot, eller ett
högst obetydligt öfwerstott, hädanefter är art påräkna,
samt att hwad som nu ärerstär, för att sä Biblioheks.
huset fullfärdigt, fordrade den styndsamhet, att större
summor, öfwerstigande Academiens tillgängar, med det
snaraste more af behofwet päkallade. I förra afse-
endet sär jag dä upplysa, att Upsala Akademie har
sig anslagen flere hundrade, i Upland och Westman,
land belägna, Hemman, hwilka till Akademien betala
gansta betydliga räntor, samt att, wid hwarje nu
mera inträffande äboledighet, Akademien, för det mesia,
om icke alltid, förhöjer arrendet för den nya hemmans-
brukaren, i följd hwaraf Acadcmiens inkomster, är frän
är, mäste ansenligen tillwäxa. Widkommande äter
Len senare omständigheten, sä är allmänt kändt, att
Bibliotheksbyggnaden redan är fullfärdig till det yttre,
samt att nägot af innanredningen redan är fullbordadt.
Dä nu Akademien i sekler kunnat wara beläte» med
det utrymme för wärdén om betz boksamlingar, som
Let sä kallade Guffafwiansta huset hittills beredt, lä-
rer, äswen under förutsättning att bcksörrädct i ti-
Lernas längd wunnit betydlig tillökning, nägon twin-
gande nödvändighet icke päkalla den nya BibliothekS-
byggnadens fullständiga inredning nu genast, eller,
som man säger, hals öfwer hufwud. Om derföre
Akademien, med redan egande ärliga öfwcrstettsmedel,
som, i rund summa, torde kunna uppskattas till 8000
Didr om äret, efter hand apterar de nya Bibliotheks-
salarnc och succctzivt ditflyttar sitt Iboksörräd, lärer
det icke wara nägor twifwel underkastadt, bäde att sä
kan tillgå, och att Akademien härtill äger egna till¬
' Den 24 Februari. LZ3
gängar, utan att behöfwa efterffänkning af betz skuld
till Staten, hwilken Academien dcstutom har pä sä
lindriga ränte- och afbetalningswilkor, som skäligen
kan begäras.
Pä grund af hwad jag nu anfört, och dä Stats-
werkctö ställning ingalunda är sä förmånlig, att Ri¬
kets Ständer nu rimligen böra efterskänka en sä be¬
tydlig fordran, som 43,000 Rdr, hos en Allmän
Inrättning, hwilken är sä rikt donerad och har sä
betydliga resourser som Upsala Academie, asstyrker jag,
för min del, bifall kill ifrägawarande Nådiga Pro¬
position; men skulle de handlingar och räkenskaper,
som till Statö-Utskottct blifwa öswerlemnade, giswa
wid handen, att, under Bibliotbekets nu fortgående
inredning, Akademien, utan ny skuldsättning, icke mäk¬
tar erlägga stadgad ränte- och eapital-afbetalning ä
dest återstående skuld till Riksgälds Contoirct, skulle
jag anse skäligt, att Riketö Ständer kemnade Acade-
wien anstånd med erläggande af desta ränte- och capi-
tal-afbetalningar, t. ex. ifrån och med detta ars bör¬
jan intill nästa Lagtima Riksdag, eller annan af
StatS-Utskottet förestående lämplig tid, hwarimedlcr-
tid Bibliotheket kunde blifwa fullfärdigt, och Akademien
derefter i tillfälle att småningom afbörda sin skuld.
Jag anhäller slutligen, att detta Anförande mä
åtfölja remisten af den Kongl. Propositionen till
StatS-Utskottet. Stockholm den 47 Febr. 1834.
ckoli. Anckersson,
Riksdagsfullmäktig för Asunda
Härad af Upsala Län.
Härmed ferenar sig Gullers Anckersson frätt
Westerås Län.
L54 Den 24 Februari.
kfil8 8tr!nälunck begärde ordet och yttrade: I
sfelfwa saken förekommen af kolian ^nk6r88on, will
fag endast fästa uppmärksamheten pä den allmänna
wädan af bewilfandet af afskrifningar ät enskilde per.
söner och corporationer. Att betala sin skuld är för
hwar och en en moralisk förbindelse, ingalunda min.
skad deraf, att man har Staten till fordringsägare,
och något afwikande frän denna allmänna rättssals
bör icke sattas i fräga, dä läne-understöd af Allmän,
na medel sökes och erhälleS. Knappt har man dock
wunnit denna sin önskan förr än man, till undmi,
kande af ärerbetalningsskyldigheten, upptänker alla
medel att ådagalägga sin oförmögenhet och »väcka ett
medlidande, hwartill oftast icke stnneS nägon anled¬
ning. — Jag twekar icke att till sistnämnde fall hän-
föra nu ifrägawarande händelse; ty när Upsala Aca-
demi, med sine ZOO hela hemman, klagar öfwer fat¬
tigdom, hwilken kan wäl dä kallas rik? Om äfwen
sjelfförwällad förlägenhet här »vore för handen, skulle
fag icke desi mindre, för principens skull, ifra mot
detta nu sä allmänna ofog, att anse skulder till Sta¬
ten böra genom afskrifning betalas. Sedan man en
eller annan gäng afwisat sädane försök, förmodar fag,
att de skola blifwa mera sällsynta.
ksil8 leulin frän Stockholms Län: Med af.
seende pä Upsala Academies kända, högst betydliga
tillgängar, kan fag ef undgä att, likasom kolian
^ncl6r880li och 8ti-in6Iunä, bestrida bifall till den
Nädiga Propositionen; och fag frägar hurudant till-
ständer skulle blifwa, om wi ansäge osi förbundne, att
pä samma gäng bewilfa nya anslag och efterskänka
wara fordringar?
Den 24 Februari.
555
Li-ie kelsson fran Upsala Län: Äfwen jag för.
enar mig med lolian ^.näersson och 8trlncklunä;
och jag will endast tillägga, att Akademien, utom sina
manga hemman, äger flera qwarnar, som afkasta om-
kring 500 tunnor spanmal ärligen.
Nlls Mnsson fran Malmöhus Län: Uti hwad
nu blifwit anfördt, instämmer jag sa mycket hellre,
som Rikets Ständer wid sista Riksdag medgäfwo ett
anslag af 60,000 Rdr till Lärowerkcnö förman, af
hwilken summa största delen blifwit tilldeldt Upsala
Akademie. Deremot har ej mera än 20,000 Rdr
kunnat bewiljas till understöd för utflyttningar, i följd
af laga skiften, hwilket bidrag, utgörande ett par r:st.
för hwarje tunnland, pä långt när icke warit tillräck,
ligt för det maktpåliggande ändamäletS befordrande;
hwarföre,och sa länge ej ytterligare medel härtill kun.
na anwisas, jag har en ökad anledning att bestrida
sädane anslag eller asskrifningar, som den ifraga.
warande.
Hans Iansson fran Elfsborgs Län m. fl. för¬
enade sig med 8ti'inälunck och losian ^näkl-sson;
och ingass slutligen af ^nclors Nilsson fran Malmö,
hus Län följande skriftliga Anförande:
Dä den besynnerliga händelsen inträffat, att en
Akademisk Styrelse, som för 40 är sedan begärde af
Riketö Ständer ett Län, för att ^verkställa ett af
Lesia wanliga praktbyggnader, som ej en gäng lärdo¬
men synes kunna afhälla sig ifrän i wär praktälskande
tid, nu begär afskrifning af Adelar, sedan den blott
556 Den 2^ Februari.
betalt ^del, samt således, oaktadt de fördelaktiga wil«
kor, hwarpä Rikets Ständer lemnade det begärda
länet, eller Z procents ränta och 2 procents afbetal¬
ning, icke drager i betänkande att förwandla en sä
betydlig summa (hwilken endast medgafs såsom en
lättnad i Academista Styrelsens omsorg, dä denna
styrelse, under en större förlägenhet L allmänna credi-
ten, ej knndc staffa sig i enskild wäg något stående
län), till en uppoffring af den skattdragande delen af
Nationen, anser jag mig böra yrka, att Högloft. Ut-
stöttet, derest Utskottet skulle anse sig böra tillstyrka
en sadan uppoffring, också mätte förskaffa sig, samt
för Rikets Ständer framlägga en specifik redogörelse
för Upsala AcademkeS alla tillgängar och inkomster,
samt hwartill besia i utgiftöwäg begagnas, pä det att
Rikets Ständer mä fattas i tillfälle att noga bedöm-
ma förhällandet.
Stockholm den 19 Febr. 1834.
kristers Nilssson
frän Malmöhus Län.
Den Kongl. Propositionen, med de i anledukng
deraf nu afgifne yttranden, remitterades till StatS-
Utstottet.
Kongl. Maj:tS Nädiga Proposition, angående
Generals, och AmiralS-pensioncrS uppförande ä All-
männa Indragnings-Slaten, hwilken warit pä bordet
hwilande sedan den 10 Febr., föredrogs nu a nyo.
Den 24 Februari. L57
I anledning häraf uppläste lloli. äsook kut>
1>6r§ fran Norrbottens Län följande skriftliga Me.
morial:
Dä detta hederwärda Stand i allmänhet instämt
i min wän 4.näer8 Onnie^ons yttrande, i anledning
af Kongl. Maj:tS Nådiga Proposition om Stats-
werketö tillstånd och behof, och derigenom tydligt till.
kännagifwit sin öswertygelse, att nationen icke förmär
bära högre Stats-utgifter, än den föregående Stander
bewiljat, borde alla widare anmärkningar anses öfwer-
flödige wid den ytterligare tillökning i besia utgifter,
som äsyftas med Kongl. Majus Nädiga Proposition
om sex nya pensioner a Stat för afskedstagande Ge-
nerals- och AmiralSpersoner, om icke sjelfwa ämnets
beskaffenhet, i min öswertygelse, fordrade nägra sär¬
skilda erinringar.
Det är osi bekant, och sjelfwa den Kongs. Pro¬
positionen påminner aswen derom, att Kongl. Maj:r
wid förra Riksdagen begärde nio pensioner för Gene»
ralitetet, att uppföras ä allmänna Indragnkngsstaten,
men att Rikets Ständer dä icke funno tillgängarne med.
gifwa mer an 2:ne sädane. Sä beskaffad war Rikets
ställning wid en Riksdag, som utmärkte sig till den grad
af frikostighet, hwilken wi och hemmawarande nogsamt
känna. Och hafwa wäl händclserne, under den seder,
mera förflutna korta tiden, gjort osi rikare eller beredt
flere tillgängar, för alt anflä gratificationer till en
mängd öfwerflödkge Generaler, hwilkaS öfwerlopps-
antal tillkommit genom organisation af det högre
Armee-befäl, som Regeringen sjelf sedermera funnit
LL8 Den^24 Februark.
onyttigt? Swaret härpå kan icke wara twifwel un.
dcrkastadt.
Kongl. Waj:tö Nådiga Proposition framställer
såsom en för Armeenö tjenstbarhet, lika nödwändig,
som af billigheten päkallad fordran, att ålderstigne
befälhafware, mä, med bibehällen inkomst, kunna lemna
rum för yngre, som genom utmärkta egenskaper för.
wärswat förtroendet att dem efterträda, och hos hwilka
den werksamhet och drift, som arén neka de förre,
ännu är att påräkna.
Härwid wägar jag fästa uppmärksamhet pä den
lyckliga omständighet, att Kongl. Maj:t i sitt tal
wid Riksdagens öppnande, mötte Rikets Ständer
med hoppet om fredens ostörda bibehållande. Utan
att tilltro mig kunna bedömma, i hwad mon det nyst
anförda motivet i den Nådiga propositionen är af
förhållandet med wart nu warande Generalitet fram.
kalladt, är jag likwäl öfwcrtygad, att manga med mig
dela den tankan, att alla besia befälhafware äro nog
skicklige, för att äfwen wid en högre alder bestrida
sine platser, sä länge freden räcker, äfwen om deras
werksamhet under tiden skulle päkallas till ett eller
annat öfningsläger. Blir ater krig, fä inträffar
sannolikt hwad den Nådiga Propositionen omnämner,
eller att de älderstegne och orklöst mäste efterträdas
af yngre och kraftfullare personer; men derwid torde
tillika böra erinras, att dä Riketö Ständer, i han-
delse af krig skola sammankallas, blifwa de ock alltid
i tillfälle akt hälla de gamle skadeslöst, för det de
icke kunna widare, som under fredstiden lätit sig göra,
Den 24 Februark.
559
förswara fäderneslandet. Det är i alla fall en erkänd
och bekräftad erfarenhet, att Generaler, som warit
det under en lang fred, fallan fortfarit att utöfwa
denna befattning under påföljande krig, hwilket inne-
fattar helt olika saker.
Rikets Ständer skulle salunda, genom sitt bifall
till förslaget, hwilket under freden är obehöflig!, en-
dast adraga sig en dubbel förbindelse, genom den till-
afwentyrs uppkommande nödwändigheten, akt, wid kri-
gets inbrytande, särskilt pensionera de Generaler, som
dä wörö tjenstgörande i de nuwarandes ställe, och
jag kror mig salunda hafwa bewisat, att en efter,
gift för denna Styrelsens fordran är, under hwad
synpunkt man än mä betrakta den, lika litet bakande
för landet, som den är öfwerflödig för Generalerne
fjelfwe, dä Militär-befälet har sin egen rika Pen.
stons-Catza, hwarifran Generalerne kunna erhälla skä-
ligt underhall, dä de ej orka tjena.
Det har gifwkts tider, och häfderne förwara dem
annu i friskt minne, dä Swenska folket trycktes un.
der bördan af en samhälleklasi, ät hwilken bördens
tillfällighet gaf företrädet till alla Statens Embeten,
och som, kringgjordad af alla skags privilegier, lefde
i maklighet och flärd, pä bekostnad af folkets swett
och möda. Detta förhållande har i wära tider mycket
förändrats, enär wi weta, att bland denna klatz fun-
nits och ännu finnes medborgare, som förelysa med
nit och uppoffringar för Fäderneslandet. Men i sam.
ma män, som detta inflvtande aftagit, har en annan
klatz uppwuxit, af en wida mer tryckande och wädlkg
560
Den 24 Februark.
natur. Denne är militären. För hwilken är det,
soni den skattdragande nu förnämligast fär offra sine
utskylder? Till militärens underhäll. Det är i detta
afseende ett icke betydelselöst fenomen, att, under det
Styrelserne oupphörligt försäkra folken om en war-
aktig fred, och det bästa förstånd med sina grannar,
fordra de likwäl oupphörligt allt störte och större
summor för denna tärande Stat i Staten. Hwilka
aro de, som trängas om Statens alla indragrigaste
embeten, som bekläda afwcn de högre civila chefs¬
platser, om icke Militären? Ware det långt frän mig
att härmed äsysta nägot klander mot indivkderne af
detta ständ; men jag tror. att det är en skyldighet
hoö Folkets ombud, att söka hejda denna rigrning uti
samhället, som oaflätcligen ftraswar att utwidga in¬
flytandet och öfwerwigten af ett element, hwilket re¬
dan alltför härdt trycker Folket, och att det framför¬
allt åligger osi, som representera den närande delen
af nationen, att icke bidraga till detta ändamäl, ge-
nom tillskapande af en mängd onödiga utgifter, pä
den skattdragandes bekostnad.
Jag anhäller att detta anförande mätte sä ät-
följa Kongl. Maj:tS Nädiga Proposition till Stats-
Utskottet. ,
stoll, staool) kul-borA.
^nklsrg larsson frän Arebro Län, samt Olof
Ols8on och Lsn»t Iw88Ml frän Wermlands Län med
åtskilige andre förenade sig med kulberg; och blef
den Nädiga Propositionen till StatS-Utskottct remit¬
terad, hwarwid Uutl>orA8 uppläste anförande skulle
medfölja.
— Olok
Dett 24 Februari. 561
Olok IstnckbLoK frätt Hallands Latt inlemnade
ett sä lydande Memorial:
Ehuru underwiöningen för Allmogens barn pä
Landsbygden, har sä kraftigt inflytande pä det upp-
»växande slägtetS bildning till nyttiga samhällsmed-
lemmar i alla afseende», har denna angelägenhet lik-
»väl icke bliftvit, med erforderlig omtanka, af Rikets
Allmoge omfattad. I jemförelse med wära grannar
utomlands, lära »vi sta långt ester i denna goda saks
befrämjande. Wäl har/ medelst ädelstnte Patrioters
frikostighet och omtanka, åtskilliga Skol-anstalter blif¬
tvit »vidtagne, pä Landsbygden, men afwen desie sakna
friwilligt understöd af dem, som deraf kunna draga
den sannskyldigaste nytta och fördel, medelst sine barns
rigtiga underwisning.
Till Skol-inrättningar pä Landsbygden kunna
wk »väl icke med skäl begära anslag af StatS-Catzan,
dä »vi afslagit all bewillning till densamma, men dä
jag fäster Hederwärda StändetS uppmärksamhet pä
denna högst angelägna sak, will jag derjemte word-
samt föreslä:
l:o Att anstalt till en Skolsond inrättas i hwarje
Socken.
2w Att, för hwarje inom Socknen mantals-
ffriswen person, till Fonden erlades 6 §. Banco
ärligen.
S6
562 Den 24 Februari.
Z:o Att denna Fond understa lies Kyrko-Radets
förwaltnkng, efter derom ä allmän Sockenstämma
uppgjorde regler.
I de Socknar, der Skolarne ej komma att bli
ambnlatorkska, utan af förenämnde fond, jemte fri-
williga tillstött, Skolhus komma att uppföras, äfwen-
som der sadant redan finnes, men ingen aflöning för
Skolläraren blifwit bestämd, bör detzutom z'.dels Tunna
Rag af hwarje helt hemman härtill anfläs.
Den märkwärdiga sanningen: att den, som skall
lara andra, bör ej sjelf wara olärd, mä isynnerhet
äfwen gälla om Skol-lärare. Hittills har den god.
trogna Swenska allmogen ansett stg belåten med
Skol-lärare af icke större insigt, an att de ej wetat
Mja pa bokstaf, stafwelse och ord; uppbyggelse» har
blifwit derefter; lärjungen är fullkommen i okunnig,
het, när han ar såsom sin mästare.
War tid fordrar mer och mer utwecklade begrepp.
Hwad ar derföre mera pakalladt af war owilkorliga
pligt, såsom Allmogens Representanter, än att för
Rikets Högloft. Stander okonstladt framlägga den
talrikaste medborgerliga klasiens brister, samt att pä
billigaste grunder enhälligt söka afhjelpa densamma,
hwilket med ringa uppoffring wisierligen later sig göra.
Hwad är alltså nödwändigare, än att Varn-underwis-
ningen pa landsbygden matte bli stalld pa rätta grun-
der? Till wivnande häraf will jag äfwen förestå:
4:0 Att, i samräd nred Stiftets Styresman,
bestut fattas ä allmän Sockenstämma, fä wäl om
Den 24 Februari. 563
underwisnings-anstaltens inrättning, efter hwarje Soc-
kens locala förhållanden, som examinerade Skol¬
lärares tillsättande, sa att ifrägawarande Skol.fond,
pä det för ändamälet lämpligaste sätt, ma blifwa an-
rvänd, och hindren för kommande stägters bildning,
undanröjde.
Om remist häraf till wederbörligt lltstott, samt
communication med respectkve Mcdstanden, anhäller
jag wördsammast. Stockholm ben 24 Febr. 1834.
Olok luinclbäole,
Riksdagsfullmäktig fran
Norra Halland.
LadcS pä bordet.
Af Longt Lrili88on frän Wermlands Län wäck-
tes följande motion:
För att pä något sätt söka förekomma den «tk
märt Land för jordbrukaren sä tryckande skjutsen, el¬
ler inskränka antalet af bade onödigkwis och olagli¬
gen åkande personer, förestår jag, lika med en annan
Ledamot af detta hederwärda Stand, att skjutöpen-
ntngarne mätte förhöjas 50 procent, och detta sa
mycket hellre, som säwäl Diligence-företagen, som en-
treprcnader af Hällstjuts, derigenom böra betydligt
underlättas. Hwad Wermland särskilt beträffar, sä
och dä kändt är, alt der, i synnerhet wid de större
landöwägarne, de resandes antal är till den grad o-
lika, att stundom 2 ä Z hästar endast utgä i weckan,
564 Den 24 Februari.
da deremot tidtals 20 a Zo häftar ga ut pä dygnet,
anser jag det för närwarande omöjligt, att afskaffa
rescrvskjutscn, ty detta skulle i betydlig man förswära
entreprenad-företagen, som, hwad Häll- och Gästgif-
warchästarne angar, bör, med bibehållande af reserv-
hästarne, samt genom en ökad skjutslega, latt kunna
werkställaö, utan någon särdeles känbar tunga af skatt,
för den såmedelst frän häll- eller gäftgifwarehästars
utgörande befriade Landtmannen. Afskaffandet af
Hallskjutscn, anser jag af sä mycket större wigt, som
derigenom otroligt mänga dagöwcrken skola komma
Lade jordbruket och öfrige näringar till godo, samt en
ej obetydlig -gräns derigenom sättes mot den yngre
Allmogens ökade fallenhet för spel och fylleri pä gäst-
gifwaregärdarne — en naturlig följd af syslolösheten
och dagdrifwcriet derstädes.
Slutligen hemställer jag, om icke Rese-Regle-
mentet af den 5 Juli 4k>27 kunde täla nägon ned.
sättning i häst-antalct för Embetö- och Tjenstemän,
i händelse skjutölcgan ökas; de förlora föga, om,
ester omständighcterne, en häst för dem blifwer in¬
dragen, da de fä beräkna högre skjutspenningar för
de öfrige, men Landtmannen betungas öfwer höfman,
om han skall till Domare, Landtmätare m. fl., som
ofta för mindre twetydiga saker fä företaga ej sa
små resor, utgifwa den nu warande höga skjuts- och
tractamentö-ersättningen ännu mera förhöjd.
Om remitz häraf till wedekbörande Utskott an-
häller jag ödmjukast.
Lkngk Hiili88«n
frän Carlstads Län.
Den 24 Februari. 56Z
Ester uppläsandet häraf, gjorde motionären det
Mintliga tillägg, att han yrkade, det lika skjutslega
malte erläggas ä Landet, som i Städerne.
Memorialet lades pä bordet.
Upplästes följande, utaf ^rickars I^il880ii fran
Malmöhus Län ingifna Anförande:
Wördsamt Memorial!
Med anledning af ödmjukast widlagde artikel,
rörande skjutsningsbeswäret i Riket, hwilken finnes
intagen i en Skånsk tidning, får jag, enligt uppdrag
af mina hemmawarande Medbröder, åberopa dest in-
nehäll och dermed till alla delar mig förena.
Denna för den oprivilegierade jorden i allmän,
het, men för den Skånska i synnerhet högst tryckande
börda, wagar jag ödmjukast framställa till detta he.
derwärda och öfrige respective Ständers benägna öf-
werlaggning och pröfning, under hopp, att billigt af¬
seende ma fästas wid de talande skäl, som den åbe¬
ropade artikeln upptager..
Tiden tyckes wara för handen, att detta tryckan¬
de onus matte sä skiljas frän den oprivilegierade jor¬
den, som det ensamt drabbar, eller ock att ägarne
derföre mä åtnjuta de billiga ersgttnkngsbidrag, som
i artikeln projecteras. Utom den rättwisa och billig,
het, som artikelförfattaren i allmänhet tyckes afse med
de gjorde förslagen, böra de med största skäl kunna
566 Dm 24 Februari.
tillämpas till det Distrikt, hwars Representant jag
Har den aran wara. Der finnes bland andra en
Gästgifwaregård (Efwerlöf), som ät det ena hållet,
till Dalby, har i § mils djupsandigt skjutshåll, och
Let andra ät Pstad, 2^ mil lika beskaffad wäg, der
skjutshästar ofta pä en enda skjutsfärd sörderswas.
Hwad skjutsningsbeswäret der icke förut warit
nog swart, sä är det nu sädant i fördubbladt mätt,
sedan hällstjutsen der bliswit afskaffad, emot den usla
ersättningen af en tunna hafre till rescrv-laget, för
Hwarje indragen hällskjutöhäst, och hwilken afgift re-
serv-laget gerna wille mängdubblad godtgöra för be¬
frielsen fran detta tryckande onus.
Detta ämne ar af sä stor wigt för den klatz
det egenteligen rörer, att jag anser mig pä det »vörd¬
sammaste böra anropa samtlige Respcctive och Högloft.
StändenS walwilliga behjertande, till befordrande af
en sadan rättelse i skjutsbeswaret, som den ödmjukast
aberopade artikeln förestår; och dä jag äberopar den
i hela sin widd, nemi. hwad skjutsen angar, anser jag
alla widare tillagg ofwerflödiga.
Stockholm den 16 Febr. 1834.
^.nckors Nilsson
frän Malmöhus Län.
Hwarwid war bilagd N:o Zo, för den 14 Dee.
1833, utaf Tidningen Skånsta Mercurius, innefat¬
tande bland annat en artikel med öfwerstrift: "Om
stjutsstyldighetcn."
Lades pä bordet.
Den 24 Februari. 567
^Ullers RH880N frän Malmöhus §än framlem.
nade äfwenledes ett sä lydande
Wördsamt Memorial!
Det amne, hwarpä jag täger mig friheten att
fästa det Hederwärda Ständets uppmärksamhet, ar,
ehuru af en mera enskildt beskaffenhet, dock af stor
wigt för den ort, hwars talan det äligger mig att
föra wid innewarande Riksdag. Dä jag detzutom
af mine Commkttenter erhållit spcckelt nppdrag, att
wäcka följande fräga, anser jag mig dertill sä mycket
mera förbunden.
Twänne äar, wid namn Sege-ä och Höje.ä, af
hwilka den förra utgör gransen emellan Opke- och
Bara, samt den senare emellan Bara- och Torna
Härader, hafwa, under en läng följd af är, hunnit sa
hopwäpa och uppgrundas, att deraf icke ringa olä-
genhet uppstär för de kringboende. Icke blott de wid
Leffa äar belägna qwarnar blifwa, genom brist pä
watten, ofta urständsatte art med mjöl förse den
folkrika, omkringliggande nejden, hwarigenom stor
förlägenhet för Allmogen uppkommer, utan jemwäl
inträffar icke sällan, wid islostningen eller efterhösten,
da wattnet är ymnigt, att det icke kan rymmas
inom den uppgrundade strömfäran, utan öfwerstiger
äbräddarne och försätter under watten kringliggande
äkrar och ängar, till stor skada och förlust för deras
ägare. Till förekommande af detza olägenheter, har
man wisterlkgen wid ätskilliga tillfällen pätänkt ifrä-
gawarande äars upprensning; men de betydliga om.
kostnader, som äro förenade med ett sädant företag,
568 Den 24 Februari.
hafwa hittills warit ett oöfwerwknnerlkgt hinder der-,
för- Man har wäl insekt arbetets nödwändighet,
vch det sa mycket mer, som man, af den hwarjx ar
förnyade skadan, bliswit derom påmind; men smörig,
heten, att, uti en icke penningrik landsort, åstadkomma
de erforderliga medlen, har icke kunnat häfwas. Der¬
emot har man trott, att om de kringboende gran.
narnes egna ansträngningar erhöllo något offentligt
understöd till detta wigtiga och angelägna företag,
detsamma skulle bliswa werkställbart, Det är i an,
ledning häraf, som jag får hemställa, huruwida icke
minst Zooo Rdr B:co skulle af Strömrensningsfonden
kunna ansläs, till upprensning af ofwannämnde Sege.
vch Höje aar, hwilken summa wäl icke skulle komma
att betäcka mer än ungefär ^;del af de detta arbete
åtföljande kostnader, men dock skulle utgöra en betyd¬
lig hjelp för ortens innewänare, som genom egna bi¬
drag och eget arbete skulle kunna åstadkomma det
öfriga. Da de norra Provinserna esomoftast tillitat
nämnde fond och ifrån densamma erhållit ansenliga
summor, men Skane deremot icke i mannaminne kom.
mit i åtnjutande af en sadan förman, gör jag mig
förwitzad, att mitt förslag icke kommer att röna något
Motstånd af mina Hcderwärda Ståndsbröder.
Jag anhaller om remitz häraf till »vederbörligt
bltskott, Stockholm den 19 Februarii 1834.
^.nckers Nilson
frän Malmöhus Län,
Denna framställning öswerlemnades till »vidare
åtgärd af Ståndets Enskilt» Veswärs-Utffott,
Den 24 Februari. 569
Derefter föredrogs följande förslag af Ms
Masson fran Malmöhus Län:
Wördsamt Memorial!
Sedan Högwörd.Preste-Standct och Wällofl.Vor.
gare-Ständct indragit de såkallade Talmans-tafflarne
och inbjudit Hedcrwärda Bonde-Standet att uti sam¬
ma uppoffring deltaga, samt, ester af brödren 4.näors
Danielson wäckt fräga, denna indragning wunnit
StandctS enhälliga bifall, och jag wid amnetS afgö»
rande framställt påstående, det matte de salunda be-
sparade medel anwändas till bidrag i ersättning at
dem, hwilka, till följe af werkställde laga skiften, böra
utflytta; sa får jag, i enlighet med mitt gjorda för»
behåll, närmare utweckla detta amne.
Genom Kongl. Vrefwet den 24 Juli 1812 haf-
tva Skane och Skaraborgs Län samt Kland gemen¬
samt till sörrberörde understöd tillagts en summa af
'10,000 Ror Banco; afwensom, uti Kongk. Brefwet
till Kammar Collegium och Statö-Contoiret den 4
Maj 1827, bestämmelse närmare skett i afseende pä
understödets fördelande, och förklarats, att om anslag,
ne utflyttningsmedel ej blefwo tillräcklige till hela ut.
flyttningskostnadens bestridande, wore utflyttningsskyl-
dig äbo berättigad, att af de i byn gwarblifwande
aboer, deruti erhålla lämplig fyllnad, efter de grun¬
der, som i Skiftesstadgan föreffrifwas; och uti Kongl.
Knngörelsen den 25 Juni 1830, som tills widare
icke ar gällande för Skane, Skaraborgs Län och Oland,
bestämmes till utflyttningsffyldige ock en wist summa,
efter utflyttande hemmanets storlek efter förmedling.
570 Den 24 Februari-
Således finner jag »väl, att åtgärder icke ute-
blifwit, i afseende pa åkerbrukets understödjande och
förkofran; men besia åtgärder hastva sä mycket min¬
dre warit fullt ändamälöenlige, som det understöd,
hwilket kunnat lemnäs Riket, bestående af 65,665
hela hemman LandSfastighet, warit mer an otillräck¬
ligt, och i allt fall sällan af den utflyttande kunnat
päräknas den tid, dä han deraf mest warit i behof,
ty utdelningen af den ringa stärfwen, med rätta werk-
ställd i män af skiftenas afstutande, har likwäl haft
den följd, att mangen utflyttande, ehuruwäl hanö
skifte warit faststäldt, mäste »vänta flera är, in¬
nan understödet erhällitS. Derföre äberopar jag, och
öfwerlemnar till Edert behjertande, mine Bröder,
Let förslag, att de genom Talmans-tafflarnes in¬
dragning besparade medel, mätte anwändaS fäsom till¬
ökning i understödet för dem, som, till följe af laga
skiften, mäste utflytta. Att detta mitt förslag icke
harflyter frän egennyttig afsigt, finner hwar och en,
stom will eftersinna, att inom Malmöhus Län, der
jag är bosatt, största delen redan är skiftadt, och sä-
ledeö fä hemmansegare i min ort af understödet här¬
efter komma k åtnjutande, jemförelsewis med Rikets
öfrige Provinser. Men ehuru jag icke i allmänhet gyn-
nar den satö, att för det man lyckats inspara en ut-
gift, man genast stall uppfinna en annan, anser jag
dock den ifrägawarande af behofwet sä päkallad, att
jag icke kunnat tillbakahälla min innerliga önskan.
Jag kan icke bifalla att I, mine wärde Medbröder,
som sä lifligt känna behofwet af åkerbrukets under¬
stödjande, ju icke stolen dela min äsigt, och jag tvet
äfwen, att de respective Med-Ständen, i hwad de
Den 24 Februari.
571
kunna, aro benägne att lindra och förljufwa den idoge
landtmanncnS tryckande bördor. Derföre, i händelse
jag ar sä lycklig att mitt förslag winner Edert bifall,
wore min önskan, att wi wördsamt inlyödo de öfrige
respective Med.Ständen, att läta hwad hoö dem, ge.
nom Talmanö-tafflarneö indragning, blifwit besparade,
ädelmodigt anwändas till förrberörde Riksgagneliga
ändamäl.
Jorden är landets moder, och den der icke wet
att henne »värdera är ett otacksamt barn, som i ti-
dens längd sär skörda de bittraste förebräclser af sin
kallsinnighet. I de Stater, der äkerbrukct med nit
och allwar warit omfattadt och med kraftiga under¬
stöd hugnadt, der hafwa wälständ och trefnad aldrig
uteblifwit, och Regeringar och Folk hafwa skördat
»välförtjent lön för deras gemensamma möda och ar¬
bete samt, hwad mera »varde har — »välsignelse af
efterkommande slägter. Lätom osi deraf hafwa upp.
maning till understödjande af »vär pä mänga ställen
gansta ymniga jordmon. Stockholm Len 17 Febr.
1834-
^ Rälg UZN880N
frän Malmöhus Län.
Oörau ckona85on frän Kronobergs Län och 4ai-
3or8 Nilson frän Malmöhus Län förenade sig med
ksil8 Mn88on, och yttrade widare
?er ckön88on frän Christianstads Län: Jag
instämmer fa mycket hellre uti kiil8 Näu88ou8 förstag,
som jag sjelf ämnat att »vacka motion i ämnet, samt
572
Den 24 Februark.
i min hemort skiftade byar finnas, hwilka icke bekom¬
mit den ringafie utflyttningöhjelp.
ckan litter cknn88c»n fran Stockholms Län: Äf-
wen i min hemort saknas nödiga bidrag till undcr-
hjelpande af utflyttningar wid skiften, och jag yrkar
derföre, att sädane medel matte anskäs. Jag fruktar
blott, att de besparingar k§il3 Mn88on dertill an.
wisat, blifwa alldeles otillräckliga, om de fördelas pä
flere särskilta orter,
Lötvik. ckon88oir fran östergöthlands Län: Som
jag af erfarenheten känner, att saknad af medel till
utflyttningshjelp är ett af de största hindren för
skiftcöförrättmngars företagande och framgång, samt
ait de anslag, som redan för ändamalct äro, anwiste,
pä långt när icke motswara behofwet, sörenar jag
Mig med motionären,
Motionen begärdes och lades pa bordet.
better ?6r88on fran Calmare Län ingas nedan¬
stående Memorial:
För att, sa widt möjligt är, fran förluster be.
trhgga en del Allmänna werk och inrättningar, som
hafwa de under deras förwaltning ställde medel ut-
lante mot inteckning i fast egendom, äro, tid efter an¬
nan, sadane föreskrifter meddelade, att tredje uppbu¬
det a försålde, med inteckningar för sä beskaffade län
heswärade, egendomar, ej finge meddelas förr an köpa¬
Den 24 Februari. 573
ren hos Domaren upptett bewks, att han sitt köp
hos werket oller inrättningen anmält, och antingen
inbetalt länet, eller ock till omsättning deraf erhållit
tillåtelse; men pä det domstolarne sä mpcket lättare och
säkrare skulle kunna iakttaga besia föreskrifter, har ge¬
nom Kongl. Brefwet den 16 September 1820 bjifwit
stadgadt, att, med undantag af Rikets Ständers Vank,
de Werk och Inrättningar, som njuta omförmälde för-
mon till godo, borde, sä framt de wille fortfara att
af densamma sig begagna, tvid hwarje ärö början
till wederbörande Domare aflemna förteckning ä de
inom desi Domwärjo belägne fastigheter, uti hwilka
samma Werk eller Inrättning äger inteckning. Or-
saken hwarföre ett undantag, i afseende ä skyldigheten
att aflemna dylika förteckningar, blifwit gjordt för
Banken, kan jag i sanning icke inse. Med ett fä-
stadt billigt afseende ä de trägna göromål, hwarmed
Domstolarne i allmänhet ävo öfwerhopade, kan man
ei skäligen begära, att Domstolarne stola, hwarje gäng
uppbud ä fastigheter sökeS, och hwilket ster nästan dag-
ligen, wara pligtige att genomläsa tio ärö Intecknings-
Protokoll, för att, till bewakande af Bankens rätt,
Undersöka, huruwida fastigheten, hwarom fräga är,
hästar för Län i Banken, helst som det klarligen
synes, att dylika efterforskningar medtaga hundradefallt
mera tid, än som skulle erfordras för utskrkfwande
af förteckningar ä de hos Banken belänte fastigheter;
ett beswar, hwilket desto snarare kunde äläggas Ban-
fens Tjenstemän, som det wäl i första rummet till-
kommer dem att wärda och bewaka Bankens rätt och
angelägenheter. Jag pästär derföre, att Domstolarne
warda befriade frän det ät dem pä förutnämnde sätt
574 Den 24 Februari.
uppdragna beswarliga Ombudsmannaskap för Banken,
och att den i Kongs. Brefwet den 16 September
1820 gifna föreskrift, rörande förteckningars afiem-
nande, jemwäl ma till Banken utsträckas.
Skulle ater, emot förmodan, detta mitt förslag
ej winna bifall, torde jag wördsamt fä hemställa, om
icke de Allmänna werk och inrättningar, som hafwa
efwanomförmälte förmon sig tillagd, kunde helt och
hältet befrias frän skyldigheten att lemna Domsto-
larne förteckningar, pä de för län hoS samma werk
och inrättningar intecknade fastigheter, samt det All¬
männa stadgande i stället meddelas, att hwar och en,
som anmäler sig till erhällande af lagfart ä fastighet,
borde wara pligtig, att wid sin ansökan om lagfart,
foga »vederbörligt bcwis, angäende de inteckningar,
hwarmed fastigheten kan wara beswärad. Jag tror,
det nägon betänklighet wid att stadga en sädan skyl-
dighet sä mycket mindre bör kunna uppftä, som hwar
och en ordentlig köpare ändä alltid iakttager den för¬
sigtigheten att förse sig med JnteckningöbewiS, och
stadgandet skulle medföra den wäsendtliga fördel, att
den enfaldige och lätttrogne blefwe satt i nödwandig-
het att efterse och bewaka sin rätt, till undgäende af
betalningsskyldighet för okände, i inköpt fastighet in-
tecknade fordringar. Om man sä will, kan i stället
lösen för JnteckningöbewiS yägot nedsättas.
Jag anhäller om remist harä till wcderbörligt
Utskott. Stockholm den 20 Fcbr. 1834.
litter 88011,
Riksdagsfullmäktig frän
Calmare Län.
Den 24 Februari. 575
Detta Memorial blef till Lag-Utjkottet remit-
teradt.
Äfwenlcdes ingas Vetter Versson fran Calmars
Län följande Motion:
I anledning af Kongl. Majtts derom afgifna
Nådiga Proposition, beslöto Rikets Ständer wid
sista Riksdagen, det ägare af Kronoskattehemman
skulle äga att inlösa och sedan fritt anwända Eke-
skogen pa deras hemmans områden, ett beslut, emot
hwilket något annat icke är att säga, än att erläg¬
gandet af någon löseskilling icke bordt ega rum.
Jag yrkar nn, det aboer pa Kronohemman och
innehafware af boställen mä tilläggas en lika fri
dispositionsrätt öfwer ekeskogen, som öfwer all annan
skog pä dcsia hemmans och boställens ägor, det will
säga, att obehindradt eller utan behof af särskilt till-
stand och utsyning, kunna anwända ekeskogen till hus¬
behof, men icke till afsalu. Härigenom nalkas wi ett
steg närmare den länge efterlängtade stund, da almin-
stone de orter, i hwilka icke finnas Allmänningar,
kunna hoppas att blifwa qwitt den skogöödande och
solket betungande Jägeribetjening?»; och skall lösen
till Staten äswen ega rum för Ekeskogen pä Krono-
hemmans och boställens områden, sa anser jag den-
samma böra förskjutas af den innehafware, som an-
mäler sig om erhållande af denna dispositionsrätt,
och sedan fördelas till utgörande pa 20 ar, pä sätt
som nu finnes föreskrifwet, angående boställen träffan¬
576 Den 24 Februark.
de utgifter, wld tillfallen af laga skiften. Stockholm
den 20 Febr. 1834.
better ?6r88on,
RikSdagLsullmäktig frän
Calmare Län.
Uti detta förslag fade 1§il8 Mns8oir frän
Malmöhus Län sig icke kunna instämma, emedan
sannolikt wore, alt den boställehafware eller äbo, som
anmälte sig om dispositionsrättens förwärfwande,
sjelf förstörde skogen, da, efter hans afgäng, den äter.
stäende löseskillingenö erläggande stadnade efterträda,
ren till last, utan nägon motswarande förmän.
?6tter?er880N8 Memorial, ätföljdt af kfil8
Mn88v»3 utlärande, remitterades till StatS-Utskotlet.
Nedanstäende Anförande inlemnades af ckolmn-
N68 ckolmn88ou frän Bohus Län:
Wördsamt Memorial!
Uti den blifwande Vewillningsstadgan fär jag
wördsamt yrka följande förändringar och tillägg:
i:o Att den bewillning, Mjölnare, eller de som
sköta Tull.mjölqwarnar, böra erlägga, clatzificeras,
afwen dä qwarnarne bestä af ett eller twä par ste»
nar, sälmida, att afgisten bliswer för dylika personer,
wid goda qwarnar, hwad den, enligt nu gällande
Förordning, är, eller En Rdr 24 si., wid mindre
goda
Den 24 Februari. 577
goda En Rdr, och ivid ringare 8 st-, samt ester
enahanda grund för sugare, dä deras sågwerk kunna
med de nämnde qwarnarne jemföraö, allt ester Taxe-
rings-ComiteerneS bepröfwande.
Da gradationer i Bewillningen äga rum för
Mjölnare wid större qwarnar, tyckes en lika princip
böra följas, äfwen hwad arbetarne wid de mindre
beträffar.
2:o Att hnsbönder ma befrias fran allt answar
för torpares Krono-utjkylder, da tillgäng dertill hos
torparen brister.
Någon billig grund för påförandet af ett säbe.
skaffadt answar ä en husbonde, kan jag icke inse, enar
hwarje mindre bemedlad persons inflyttning i en
socken k allmänhet mäste ske med hela församlingens
Legifwande. Kronan synes, mig snarare böra äga rätt
alt anställa sädane medellösa personer i dest tjenst,
säsom Soldater eller Bätsmäu, dä de dertill äro
anwandbare.
3:0 Att Fiskare eller sä kallade Strandsittare r
Bohuslänska skärgarden, hwilka ej hafwa något jord¬
bruk, eller annan näring än fiske, mä ingä bland dem,
som frän bewillning äro befriade, salvida Bewillnings-
Comiteerne ej skulle finna något undantag härifrån
möjligen kunna äga rnm.
Skälen till en slik befrielse tror jag mig till¬
räckligen hafwa utwecklat i den af mig gjorda mo-
37
578 Den 24 Februari.
tion, om nödiga åtgärders widtagande a Statens sida,
tili upphjelpande af det fordom rika, men numera
nästan förfallna Nordsjöfisket, och hwaruti jag äfwen
föreslagit såsom ett, ehuru ringa, medel, att Bohus¬
länska skärgårdsfolket, som ensamt med nämnde siffe
sig befattar, mätte frän Kronoskatter warda bcfriadt.
Om remitz hära till VewillningS.Utffottct anhäl-
leS wördsammast. Stockholm den 20 Febr. 1834.
4. 4oImn88on,
Riksdagsman för Orousts Ästra
och Westra Härader i Bohus Län.
Remitterades till Bewillningsffltffottct.
Af 4oIiann68 4oImn88on frän Bohus Län gjor¬
des äfwen följande framställning:
Wördsamt Memorial!
ltppä gjord framställning wid 1778 ärS Riks-
dag blef, enligt Rikets dä »varande Ständers beslut,
2 §. 32 Cap. Rattegängöbalken, genom Kongl. För¬
ordningen den 20 Januari 1779 salunda ändrad,
att de böter och witen, hwilka, jemlikt berörde Lagrum,
tillsöllo Domare, säsom deras ensak, skola till Stats-
»verket inga.
Motivet till denna Lagförandring har twifwcls-
utan »varit, att undanrödja all anledning till möjliga
misitankar hoö den okunnigare elier mindre upplysta
Den 24 Februari. 579
folkelasten, om en ej nog sammctSgrann tillämpning
af det upphäfda Lagstadgandet, sa att Domares egen
fördel möjligtwis kunde hafwa blifmit afsedd. Men
en anomali qmarstär da annu, wid jemförelse afZ§.
i samma Cap. och Balk, som tillägger Domare an-
del i Häradets och Stadens lott uti sä kallade Tre-
ffistesböler. Min öfwertygelse är derföre, att denna
sistnämnde Lagparagraph bör samida bringas i har-
moni med den förändrade redactioncn af 2 §. i sam¬
ma Cap., att Domare alldeles icke undfä någon lott
i Sakören. Utom det skäl, som redan bliswit an-
sördt, till en sädan lagförändring, kan man äswen pa¬
sta, det icke mara förenligt med begreppet om en Do.
mares märdighet och upphöjda platö i samhället, att
han sjelf ffall taga del i de penningcböter, hmartill
han fäller brottslingar. — Och framför allt bör wal
icke Lagen innebära nägot frö för särande eller min-
dre grannlaga omdömen, angäende Domare-EmbetetS
utöfning.
Den minskning i inkomster, hmilken Domare,
genom den förcslagne Lagförändringen, ffulle fa wid-
kännas, blir af föga betydenhet, och kommer troligen
att kunna ersättas genom en tillökning i Expeditions¬
lösen, i följd af den förnyade Taxa, som dera är att
förwänta.
Hwad utaf Häradernas och Städernas lott i
sakören härigenom kan blifma disponibelt, anser jag
böra tillfalla den Stad eller Socken, hwarest förbry¬
telsen ffett, och anwändas till derwarande fattige
barns uppfostran, hmartill äfwen Kronans och Kyr-
Z80 Den 24 Februark.
tornes bötes-andelar torde böra anfläs. Jaganhäller
att detta Memorial ma till Lag-Utskottet remitteras.
Stockholm den 19 Febr. 1834.
ck. ckol»LN880N,
Riksdagsman fran Oroust
i Bohus Län.
Denna motion blef till Lag-Utssottet remitterad.
lacoli Lilillilom frän Södermanlands Län in¬
lemnade följande
Motion om PasievolancenS upphörande.
Pasicvolancefrägan, htvilken sa snöpligt afgjordes
sistförflutne Riksdag, och som wäckt Nationens all¬
männa förundran, samt äger en caraetere, som swar-
ligen star att förklara, kan icke med tystnad förbigäs.
Kneckte-Contracten, hwilka utstaka wilkoret» e-
mellan Kronan och Rotehallarne, böra wäl, om na-
gon förändring deruti utaf de contraherande önskas,
dem emellan uppgöras, och en tredse makt kan wäk
rättwisligen hwarken upphäfwa eller, utöfwer contra-
hentcrncS samtycke, ålägga någondera parten annat,
an htvad Lag förmak, nemligen att fullgöra Con-
tractet, ester dest ordalydelse. Hwarje Rotehållare är
en contrahent och desi rättighet ar oswiklkg, att bi-
fatta eller neka förändringar. Om Contractet i nå¬
gon punkt pa »visi tid »varit suspenderadt, matte det
Den 24 Februari. 581
»val, ester denna tids förlopp, ater inträda i sin pri-
mitiva kraft.
Pasievolancens utgörande, emot Bonde-Ständets
protest, synes ingalunda med billighet och rättwisa
förenas; och da Cassan till betydlig del anwandtS för
främmande ändamål, är man skyldig Rotehällarcs
säkerhet och bestånd, att bereda dem en återgång till
Contracten, hwilka äro grunden för hela Knecktehället.
Jag yrkar derföre, att Passcvolancen nu mä komma
att upphöra, till bätnad för Rotehållare och till före.
kommande af misstag uti förwaltningen af Patzcvolance.
Cassau. AnhälleS om remiss.
4. L4IiI!)Ioru.
Ousdak 6u8lal8S0i» fran Södermanlands Län
och ^näor8 ^näer88on frän Westerås Län instämde
uti denna motion, hwilken ladcs pa bordet.
Af vaniol Daniela» frän Arebro Län fram-
gafs ett sa lydande
Wördsamt Memorial!
Andra Länders, äfwensom till någon del wär
egen erfarenhet underwisar oss, att näst rättwisa,
kraftfullt handhafdc lagar, som skydda personer och
egendom, samt lemna full frihet ät utwecklingen af
medborgares intellektuella och industriella krafter, intet
»nebel »verksammare bidrager lill Samhällets förkof¬
ran och wälständ, än beqwäma och säkra eommunica-
rionö-anstalter.
582 Den 24 Februari.
Redan i hedenhös insag Konung
denna sanning, förewigande sitt namn och sitt minne
genom desi behjertande; och förmodligen »var det äf»
men en liflig öfwertygelse om samma sanning, som
bestämt Rikets Ständer mid föregående Riksdagar,
att offra Millioner för anläggningen af Götha Canal,
ett storwerk, hedrande Nationen, och de Män, som
detsamma uttänkte och utförde. Pä grund häraf gör
jag mig förtviflad, att mine Medbröder och samtlige
RikS-Sranden, med mälwilja omfattande hwarje för-
slag till Landers oeconomiffa förkofran, ej skola tvä-
gra sin uppmärksamhet till den framställning, jag nu
gar att göra.
Den enda landSwagS-eommnnication, som för
narwarande finnes emellan Nerike och Östergöthland,
leder öfwer de sa kallade Hammaresunden, hwilkas
öfwerfart, sedan äldre tider, wcrkställtS pa färjor, som,
ehuru med betydande kostnader efter hand förbättrade,
rikwäl icke alltid lemna en nödig, säker och obehindrad
öfwerfart, enär stormar och is ofta hindra deras be¬
gagnande, och någon gang, hwarpa sorgliga exempel
gifwas, blottställa de resande för »verkliga lifSfaror.
En brobyggnad öfwer nämnde sund, eller öpp¬
nande af en annan säker communication, har derföre
länge warit af behofwet päkallad, och synes nu sa
mycket mera oundgänglig och »vigtig, ej mindre i
stats^oeconomiskt än militäriskt afseende, som denna
»väg är den enda, hwilken sammanbinder de bada
linierna af Götha Canal, och utgör en fortsättning
af de nya wäganläggningarnc, som blifwit gjorda till
Carlsborgs Fästning.
Den 24 Februari. 58Z
Sedan, redan ar 1829, Major Mcchanicuö Öjers,
pä Kongl. Maj:tS Nådiga befallning, uppgjort för¬
slag till en sadan brobyggnad, slutande sig med en
koftnadöiumma af 108,187 Rdr 16 si. V:co, har
t. f. Landshöfdingen Herr Grefwe Snoilsky sökt yt¬
terligare bereda ärendet till önskcligt resultat och, dä
berörde kostnad ansägs alltför dryg, genom Capitain
MechanicuS Holmström latit upprätta ritning och
förslag till en bro- och waganläggning öfwer de sä
kallade Hammarö uddar eller bröst, och Edö-landet,
hwarigenom det asyftade ändamälet skulle, med und-
wikande af förstnämnde sund, kunna uppnäs.
Detta senare förslag upptager en kostnad af
Zy,400 Rdr Banco; och ehuru Sundbo Häradsboer,
hwilka ensamt underhälla förrberörde färj-anstalker,
som endast de senare arén kostat hwarje af desi 160
mantal omkring 20 Rdr B:co, förklarat sig bered-
willige till ganska stora uppoffringar för »verkställan¬
det af sistnämnde förslag, förmodande att fä desam¬
ma till en del ersatte genom uppbörd af bropenningar,
saknar likwäl detta lilla Härad förmåga att bestrida
besia betydande utgifter, och har derföre uppdragit
mig, desi Riksdagsfullmäktig, att till Rikets nn för¬
samlade Ständers upplysta behjertande framställa be.
hofwet af anslag ntaf Allmänna medel till detta sä
allmänt nyttiga, pä flere Landskaps handel och rö-
rclse mäktigt inwerkande, företags fullbordan» Stock¬
holm den 14 Febr. 1834.
Daniel Danielsson,
Riksdagsfullmäktig för Sundbo och
flere Härader inom Örebro Län-
Ladeö pä bordet.
584 Den 24 Februari.
Daniel Danielson fran Ärebro Län wäckte äf-
wcn nedanstående Motion:
Wördsamt Memorial!
Uti en std, dä tvär landsfaderlig aRegcrkng tvid.
tagit sä mänga nyttiga Författningar och asgifwit
sä mänga ömma uppmaningar tili gudsfruktan, or.
denrlighet och sedlighet, mäste man beklaga, att annu
sinnes en äldrkg sedwana bibehällcn, jag menar den
häfdwunna Gesäll w andringen. LandSwägarne äro
uppfyllde af dcsie wandrande, som, för sin dagliga ut¬
komst, antingen mäste tigga, smälta eller stjäla. De,
som tillsälligtwis bo nära tvid de stora LandSwägarne,
finna dagligen sina hus bcswärade af dcsie objudne
gäster, som ofta nog med oförsynt fräckhet, päfordra
qwarter, mat, bräntvin och penningar. Desia Gesäller
aro dock ingenting annat än tjenare hos Städernas
Mästare, som witza ärstider, dä arbetsförkjensten an.
ringen är mindre indrägtig, eller tvid instundande
Mantalsskrifningar, finna för sig nyttigast, att för-
afskeda deni, till tunga för landels öfrige innewänare,
hwilka under tiden mäste bekosta underhället för desie
arbetsföre personer, som syfilolöse kringdrifwa frän
den ena andan af Riket till den andra. De fleste
af besia »vandrare, smäningom wande »vid sytzlolös.
heten och det kringdrifwande lifwetS friare njutning,
taga sin dag, sädan den kommer, och den inkomst,
som de i hwarjc stad uppbära af Gesällerneö läda,
anwändes till ett ruS pä näst anträffande krog —
fa, om deras arbete a swen nägorstädes skulle päkallaS,
sä äro de dertill stundom mindre skicklige, dä de pä
Landswägen glömt hwad de förut pä werkstaden kärr ;
Den 24 Februari. 585
oftare dock huglöse till en nyttig »verksamhet inom
fyra wäggar, hwarest de anse sig beröfwade sin al»
skade frihet. — Igenom desie personers oordentlighet
befrämjas smittosamma sjukdomars kringspridande, och
hogen för deu nyttiga werksamheten pröswaö; ja, da
man ser besia, stundom swultne, öfwerlaftade, halfnakne
unge personer tillryggalägga wägen mellan Rikets
gränser, sä mäste hwarje tänkande Medborgare nöd.
»vändigt fräga: Är orsaken härtill hoS Mästaren,
Gesällerne, eller HoS Förfatningarne? eller mähända
nägot HoS dem hwardera? De fleste af desie »vandrare
äro ingenstädes mantalskrifne, och undgä säledeö att
till Staten erlägga den afgift, som ofta utan skons¬
mål affordraö den fattigaste arbetskarl, omgifwen af
hustru och barn. — Skall dä Gesallbrcfwet ännu
längre förblifwa ett öppet patent pä rättigheten, att
sysilolöst kringströfwa pä Landöwägarne? — Finnes
wäl nägot annat medel att förekomma detta onda
än att Gesällerne ställas under Tjcnstehjons-Stadgan;
Och skulle icke ett sädant förfarande äterskänka till Sam.
häller mängen nyttig medlem, som nu, sig sjelf lemnad,
blir desi börda och sin egen wanära?
Att besia tankar, med remisi till »vederbörligt
Utskott, mätte blifwa öfwerlemnade, derom anhälles
wördsamllgen.
Stockholm den 19 Febr. 1834.
Daniel Danielsson,
Riksdagsfullmäktig för Sundbo med
flera Härader i Örebro Län»
586 Den 24 Februari.
Med D-inlel Danielson förenade sig Ti ik ni s¬
son fran Westerås Län, Larl Oaln jolsson frän
östergöthlands Län, samt l?or Nriksson frän Werm»
lands Län; och blef motionen hwilande pä bordet.
Upplästes ett af lolmn Nrilc Iansson frän
Wermlands Län ingkfwet Anförande, sä lydande:
Uti en till Kongl. Majtt är 1824 ingifwen skrift,
siade innewänarne uti Philipstad, Kroppa och Nyeds
Församlingar, af hwilka Philipstads Lazarett blifwit
anlagdt, underdänigst anhällit, att Curhus-afgiftcn
ifrän nämnde Församlingar, hwilken ansetts böra för
nämnde Lazaretts widmakthällande anwändas, mätte
af Committerade frän samma Församlingar, intill näst-
päföljande Riksdag, fä till beloppet bestämmas, i mon
af LazarettetS behof; med anledning hwaraf Kongs.
Maj:t, genom Nädigt Bref af den 21 Juli 1825,
i Nader bifallit, att omförmälte Pastoraters inne-
wänare skulle fä utwälja en särskilt Comité, som
hade att för hwarje är utsätta beloppet af ifräga-
warande afgift.
Inom den Comité, som, i följd af Kongl. Maj:tS,
om CurhuS-afgiftenS fortfarande, utfärdade Nädiga
Kungörelse af den 9 Juli 18Z0, i Carlstad sam¬
manträdde, för att bestämma Curhus-afgisten inom
Länet, uppstod fräga, huruwida, enär Philipstads,
Kroppa och Nyeds Församlingar, uti ofwannämnde
ansökan, endast till nästpäföljande Riksdag, i under-
dänighet begärt tillständ, att inom sig fä bestämma
Den 24 Februari. 587
Curhus-afgiften, och sedermera, genom högstberörde
Nädkga Kungörelse, ett allmänt stadgande, angående
Curhuö-afgiftens utgörande, bliswit meddeldt, utan
något undantag för PhilipstadS Lazarett, nämnde
Församlingar än widare kunde anses berättigade, att
genom Committerade stadga beloppet af Curhus-
afgiften derstädes, eller om icke Curhus-afgiften fran
nämnde Församlingar borde sammansläs med den
öfriga delen af Länet. I anledning häraf, hade
Lazarettö-Dircctionen i Philipstad hos Kongl. Majit
underdänigst anhällit, att ifrägawarande Församlin¬
gar äfwen framgent mätte sä tillgodonjuta den dem
genom Kongl. Brefwet den 21 Juli 1825 tillagdt
förmon, i afseende pä bestämmandet af Curhus-
afgiften i samma Församlingar, och denna afgift en¬
dast för PhilipstadS Lazarett fä anwändas, utan sam¬
manblandning med sammanskotten frän öfriga delen
as Läner. Öfwer denna underdäukga ansökan beha-
gade Kongl. Majit i Näder infordra dest Seraphi-
mcr-Ordens-GilleS underdäniga utlätande, hwaruti
Ordens-Gillet, jemte meddelande af ätskillige upplys¬
ningar om tillkomsten af PhilipstadS Lazarett och för-
hällandet dermed, hwaraf inhemtas, att ifrägawarande
Lazarett utgör en särskild af Kongl. Majit, genom
Nådigt Bref af den iZ November 1767, sanctione-
råd SjukwärdS-inrättning, tillkommen wid samma tid
som LänS-Lazaretterne, och hwilken alldeles icke är att
hänföra till de i senare tider för Veneriska smittans
hämmande inrättade Curhus, widare underdänigst
androg, att, ehuru Ordens-Gillet ansäg det i allmän¬
het wara ofelbart, att inncwänarne i hwarje Län sam-
fäldt borde deltaga i kostnaden för Sjukwärds-inrätt-
588 Den 24 Februari.
ningar, som anläggas för hela Länen, helst alla inne-
wänarne deraf kunna draga lika fördel, och det L an¬
nat fall ej wore möjligt att fa dylika inrättningar
fullkomnade och swarande emot ändamälet; hade lik-
mal Ordcns-Gillct, i anseende till ofwanomförmälte
särskilta förhållande med PhilipstadS Lazarett, och dä
denna inrättning wore högst nödwändig för orten,
hwarest arbetare, wid der befintlige Bergwcrk, ofta
genom olyckshändelser bliswa skadade och komma i
behof af snar hjelp, samt defiutom wisadt wore, att
Curhuset i Carlstad befanns i det skick, att Curhuö-
afgiften för 1831 blifwit bestämd till endast en skil-
ling af hwarje mantalsskrifwen person, eller till det
minsta belopp, som i sädant afseende kan fastställas,
hwaraf följde, att Curhus-asgiften fran PhilipstadS,
Kroppa och Nyeds Församlingar, hwilken, wid be-
stammandet af en wist CurhnS-afgift, alldeles icke wa-
rit päräknad, ingalunda wore för widmagthällandet
af Carlstads CurhuS nödwändig, utan att detsamma,
med lindrig kostnad för Länets öfrige inncwänare,
kunde underhällas, äswen om PhilipstadS Lazarett bi-
behölles wid CurhuS-afgisten frän PhilipstadS, Kroppa
och Nyeds Församlingar, ansett sig böra underdänigst
hemställa, om icke Curhuö-medlen frän besia Försam-
lingar äfwen hädanefter mä för PhilipstadS Lazarett
fä anwändas, och samma Församlingar jemwäl fram-
gent fä utgöra en särskilt Comits, som har att be¬
rörde afgift, sä länge den utgär, ärligen bestämma,
likwäl med wilkor, att, i afseende pä granskningen af
Lazarcttets Räkenskaper och de Berättelser, som derom
skola afgiswas, bör förhällaö pä sätt Kongl. Kun-
Melsén af den 9 Iulii 18Z0 innehåller, och att
Den 24 Februari. 589
Räkenskaperne ärligen till Seraphimer-OrdenS-Gillet
insändas, för att hallas Rikets Ständers Revisorer
tillhanda.
Häröfwer behagade Kongl. Majit, genom Nå¬
digt Bref den 15 Oetober 1831, besluta: "att, som
det med Lazarettet i Philipstad förenade Curhusct är
en gammal, pä ortens egna bidrag grundad, och för
densamma behöflig inrättning, fann Kongl. Maj.t
densamma böra desto hellre fa, såsom en särskild an¬
stalt, bestå och fönvaltas, som Kongl. Kungörelsen
den 9 Juli 1830 äfwen asser flere sadane inom sam-
ma Län, dock med wilkor, att C urhus-afg ifren
bestämmes lika och an w ändes gemensamt
för hela Carlstads Län, i öswerensstämmelse
med nämnde Kongs. Kungörelse.
Genom detta Nådiga beslut har den rättighet,
som, medelst Kongl. Brcfwct den 21 Juli 1825,
ostanämnde Församlingar förunnades, bliswit dem
fräntagen, att nemligen, genom deras Committcrade,
ensamt fä bestämma den Curhuö-afgift, som ärligen
af hwarje mantalskriswen person inom berörde För¬
samlingar bör utgå, samt att samma afgift ensamt
för Philipstads Lazarett och Curhuö fick anwändas.
Men dä, säsom här osman är ädagalagdt, Philip,
stads Lazarett och Curhuö är genom enskilt» bidrag
frän nämnde Församlingar inrättadt, och samma För.
samlingar för deras sjuka aldrig begagnat, eller äro
i behof alt begagna, Carlstads SjukwärdS-inrättning,
sä, och uppå de af Kongl. Seraphimer-Ordcns-Gillet
här osman utförligt andragne skäl och grunder, får
590 Den 24 Februari.
jag, a meranämnde Församlingars magnar, såsom
deras Representant mid innewarande Riksmöte, hos
Rikets Stander wördsamt föreslå: att CurhuSmedlen
fran deste Förjamlingar hädanefter mä för Pilipstads
Lazarett ensamt fa anwändas, och samma Församlin¬
gar jcmwäl framgent fa utgöra en särskild ComitL,
som har att berörde afgift, sä länge den utgår, är¬
ligen bestämma.
Till närmare upplysning om behandlingen af
detta ärende, bifogas härhos ödmjukligen Afskrifter
af Kongl. Majus ostvan äberopade Nädiga Bref i
ämnet.
Om remist häraf till »vederbörligt Utskott fär
jag wördsamt anhålla. Stockholm den 19 Februari
1834.
ckoftan I^rik äckn880ii
fran Wermlands Län.
Ständer besköt, att till Bewillnings-Utskottet
remittera denna motion, med derwid såsom bilagor i
afskrift fogade 2:ne Kongl. Majus Nädiga Skrif,
melfer till Landshöfdingen i Carlstads Län, af den 21
Juli 1825 och den 15 Oktober 1831.
Af I,ar8 I,ar88on fran Skaraborgs Län inlem-
nadeö nedanstäende Memorial:
I en tid dä, för att Nima aftynande näringar
och återställa förtroendet i affairer enskifte emellan,
Dcn 24 Februari. 591
kraftige åtgärder anses behöflkge, torde Författningarne
om utmätning och dermed gemenskap ägande ämnen
påkalla en närmare granskning. Slapphet i utmät.
ningslagarne, deras tillämpning ock werställighet är
ett säkert medel att förstöra allt förtroende och pa en
gäng bereda fordringsägares och gäldenärers skada.
De förre intagas af misitroende, uppsäga och indrifwa
sine Capitalcr, derigenom de senare betagas möjlig,
heten att upprätthålla och förbättra deras Credit, hwar-
förutan det är dem omöjligt att lyfta sig utur dcn
förlägenhet, som blir en följd af nödwändigheten
att med lanta penningar bcdriswa jordbruk eller an¬
nan rörelse. Konungens Befallningshafwande i Rk.
ketö flere Län haswa, genom Instruktion för Under-
Executorer, tid efter annan sökt till sammanhang hop-
föra och med tillägg, pä grund af mer eller mindre
aflägsna flutsöljder, förbättra stadgarne om utmät-
ningöwäscndct, hwilket äter föranlcdt ej obetydliga
olikheter inom denna gren af Lagstiftningen.
De förändringar, tillägg eller förklaringar, jag
anser nödwandigast, och derföre wägar föreslå, aro:
i:o Att Kronofogdar och Magistrater, med
bestämdt böteö-answar, förpligtas, öfwer emottagandet
af Executorialcr, till fordringsägaren, mot nägon ringa
lösen, aflemna bewiö.
Stadgandet härom i 12 §. af Kongl. Förord,
ningen den 28:de Iunii 1798 har dels bliswit sä
förklaradt, att bewis endast pa uttrycklig begäran
borde meddelas, dels ock är påföljden af "härdt tilltal'',
för wägran af bewis — en af besia ofullkomliga före.
5Y2 Den 24 Februari.
skrifter, som ei innebära någon wisihet för fullgöran¬
det. Införandet af lösen för bewiset, gör Embets-
mannen interesierad för efterlefnad af stadgandet, och
det blir alltid en winst för fordringsägaren att, mot
en ringa afgift, erhålla en för honom nödig handling,
den han, under närwarande förhållande, af granlagen¬
het anser sig ej böra ifrågaställa.
2:o Att i mål, der utmätning, utan hinder af
beswär, som kunna anföras, ma »verkställas, Executor
bör förklaras skyldig, att, dä Afskrift, jemte Origi-
nal-Utsiag, till honom öfwerlemnas, densamma wid
utmätningötillsällct gäldenären tillställa, utan annar
arfwode an resekostnad och dagtraktamente för utmät-
ningen. Något stadgande härom finnes ej, och om
än pä de fiesta ställen, ifrägawarande åtgärd ej wä-
graö af Kronobctjeningen, kan den bristande före¬
skriften stundom föranleda anspräk pä dkscretioner,
eller andra dylika prejerier. Kronobetjeningens be¬
swär ökas ej härigenom.
Z:o Att den i Kongl. Förordningen den
December 1766 stadgade tid af tre mäuader, inom
hwilken utmätning bör af Kronofogde werkställas,
inskränkeö till en mänad, hwarester werkställigheten,
om Utslaget är laga kraftwunnet, eller sä snart det
winner laga kraft, bör af Executor oafbrutet fort-
fattas. Den nu medgifne tidsrymd för utmatnings
företagande, och det alldeles felande stadgandet om
päföljden för Executor, som, sedan utmätning skett,
längre eller kortare tid, utan laga och bewisligt hin-
Den 24 Februari. 59Z
ber, fördröjer försäljning af utmätt gods, ellers för¬
söken dertill, aro de hnfwudsakligaste hindren för skynd-
sam och kraftig »verkställighet. En gäldenär kan, k
skydd af desta lama föreskrifter och Executorers god^
tycke, flere mänader, ja! hela ar, sitta i oafbruten
besittning af utmätt egendom och gäcka en fordrings,
agares rätt. Jag will derföre ej antyda, att deli
förändring i föreskrifter, jag föreslagit, skadar gätde-
närén, ty denne får oftast drygt betala det anstånd,
som, pä fordringsägarens bekostnad, honom lemnäs-
4:0 Ätt utmätt lösegendom, när sordrkngsäga-
ren det äskar, bör försäljas a Häradets Tingsstället
eller ä närmaste Gästgifwaregård, samt kostnaden för
transporten och förwarandet utgå, likasom öfrige kost¬
nader, med företrädesrätt, af utmätta godset. Sädant
stadgande för Stockholms Stad igenffnnes i Kötlgs.
Brefwet den 17 Aug. 1757, och i wista Län inom
Riket lara enahanda föreskrifter af Konungens Be^
fallnkngshafwande wara utfärdade, dä deremot i Skara,
borgs Län, genom en Länsstyrelsens hittills oupphäf-
da Kungörelse, finnes stadgadt, att forsling af ut¬
mätt lösegendom bör ske pa fordringsägarens bekost¬
nad. Olägenheten af godsets försäljning k gäldenär
rens hemwist är känd, utan atk behöswa utwecklas.
Det wanliga ar , att ingen spekulant infinner sig,
hwarigeuom ater en mängd auctkonsförsök inträffa,
dt der medföra tidsutdrägt för fordringsägaren oH
en kostnad för gäkdenären, som öfwerwäger fördelen
ss det uppskof med liqvid honom beredes.-
594 ' Den 24 Februarl.
Jag anhäller om remitz häraf till behörigt Ut.
skott, som ej lärer underläta att i amner frän we»
börande infordra redan meddclte instruetioner.
Stockholm den 20 Febr. 1834.
Lars Iarsson
frän Skaraborgs Län.
Arie Persson fran Gefleborgs Län yttrade, det
han befarade mänga olägenheter och omkostnader för
bäde fordringsägare och gäldenär, dä denne more af.
lägsc boende, i händelse Aars Larssons förslag, an-
gäende utmätte lösörens försäljning ä Tingsställe eller
Gästgifwaregärdar, wimne bifall. Transporten skulle
i mänga fall medtaga större delen af försäljnings,
summan, och walet af nysinä made anctionsställen borde
åtminstone wara beroende af ömsesidig öfwerenskom-
ruelse emellan fordringsägaren och gäldenären.
Lats Larssons och Lrin Porsson? Anföranden
remitterades till Lag-Utffottet.
Upplästes följande anförande utaf Lrio Porsson
frän Upsala Län:
Wördsamt Memorial!
Med anledning af UtsökningsbalkenS 1 Cay. Z §,
jemförd med Kongl. Förordn. den 28 Juni 1798,
har, pä ätskillige orter, Kronofogde, som ä landet e-
gentligast stadnar i answar för »verkställigheten ä laga
kraftwunne Domar och Utslag, de der anga pennin.
Den 24 Februark. 595
gar, öfwerlemnat utmätningarnes förrättande at sine
Fogdeskrifware, men högst sällan dertill begagnat Läns¬
mannen inom Districts. Utom det att dcsie swagt
lönte Tjensteman derigenom beröfwas en, om öck obe¬
tydlig, inkomst, uppkommer derjemte för den gäld-
skyldige den tryckande olägenhet, att Fogdeskrifvare»
beräknar resekostnad fran Kronofogdens hemwist, och
salunda ökar den redan utfattiges skuld med en sum¬
ma, som ofta gar i bredd med den primitiva, stundom
äfwen öfwerstiger den. Det är icke heller utan exem¬
pel, alt Fogdeffrifwarens hela aflöning hufwudsakli-
gen bestar i denna fran de usle gäldenärernes kojor
utpräsiade inkomst. Ett sädant förhållande förtjenar
bade behjertande och tillrättawiSning. Om hwarje
Krono-Länsman, förrän han af Konungens Besäll-
ningshafwande tillsattes, olades att ställa borgen för
alla mindre uppbörder, kunde och borde utmätnkngarne
sedan ske genom honom och pä hans answar, till be-
tydlig lindring'för den gäldskyldigc, hwars nödtorf-
tkgaste lösörepersedlar ofta mäste ga i mät för obe¬
tydliga summor. Dä Länsmännen häröfwer borde
föra ordentliga Diarier, i likhet med de i ofvan,
nämnde Kongl. Förordning föreskrifne, kunde Execu-
tionswexket härwid ingenting förlora, men hellre win.
na i skyndsamhet, och mildring beredas i uslingens
öde. Om remisi till wederbörligt Utffott får jag öd¬
mjukast anhålla. Stockholm ten 19 Febr. 1834.
Lrik lersson
fran Upsala Län.
kades pä bordet.
L96 Den 24 Februari.
4öns persson fran Malmöhus Lätt wäckte föl¬
jande motion:
En hwar har sig bekant, att Hästkulturen
inom wart land, dels genom wälbetänkta åtgärder
fran Regeringens sida, dels genom upplyfte medbor-
gares patriotiska bemödanden, bliswik i senare tider
ansenligen befrämjad och uppmuntrad.
Hästens storlek, styrka och uthållighet, förenade,
hör wäk wara det syfte, hwilket alla företag i denna
tvigtiga gren af Landels ekonomi mäste afse. De
färskilte landsorterna hafwa ock blifwit wäl försedde
med hingstar af dugliga racer, dels för Cavallen-
regementernas, dels för enskiltes räkning och gagn.
I Skane t. ex. äro, för närwarande, utom Stuteri,
beskällarne och tillräcklige Esqvadronshingstar, 28
premie-hingstar i bada Länen; sä att hästafweln, till
hwars befrämjande denna provins erbjuder sa mänga
gynsamma medel, der bör kunna med hwarje är brtn-
gas till allt större fullkomlighet, och behofwet af in-
förskrisningar utifrän snart nog alldeles upphöra;
wära förhoppningar i detta afseende kunna wara gla¬
da, men skola de realiseras, sa mäste, genom Rege-
ringens wisa försorg, ett hinder undanrödjas, hwilket
alldeles motwerkar Statens och den enskiltes bemö¬
danden för häftkulturens fullkomnande. Detta hin¬
der är införseln af Danska hästar, hwilken i
Skäne ingalunda ar i aftagande.
Hwarje kännare mäste medgifwa, att de Danska
häftar, som hitföras, ingalunda käla jemförelse med
wära inhemska, hwad godhet, styrka och uthållighet
Den 24 Februari.
597
beträffar. Stora till wäxten, men swaga, och, såsom
en följd af det fuktiga, feta bete de erhålla i sitt
hemland, underkastade i wart klimat långt flera sjuk-
domar, an wara infödingar, aro de wäl tjenlige att,
i anseende till sitt fördelaktiga yttre, ät de sä kallade
hästpränglarne inbringa en skamlig winst, till det
allmannas skada, och att någon tid pryda en wäl-
mäende, opatriotisk hastsamlares stolta stallar; men
för den fosterländskt sinnade, eftertänksamme landt-
mannen och cavalleristen, som wilja draga nytta af
sin häst, ej blott prunka med den, aro de icke gagne-
lige, och deras fortplantning inom landet är högst
förderflig.
I en tid, dä sparsamhet l stort är oundgänglig
för Swcnska folket, om ej dest sjelfständighet skall
undergräfwas, torde penningars dragande ur landet
till grannstaten, för en product, som med wida bättre
egenskaper finnes inhemsk, höra med allwar förekom,
mas. Jag wägar derföre wördsamlkgen föreflä, att
ett totalförbud med det snaraste mätte ut¬
färdas, mot införande i Swerige af hästar
frän Danmark och dest Tyska provinser,
samt anhäller, att denna min motion mätte warda
till wederbörligt Utskott remitterad. Stockholm den
20 Februari 18Z4,
fföN8 j?6r880N
fran Malmöhus Län.
Härmed förenar jag mig till alla delar
1siomr>8 k^il880N
frän Christianstads Län»
§96 Den 24 Februark.
Härmed förenade sig nu ?er Ml^on fran Chri.
stianstads Län; och yttrade kor lönsgon fran samma
Län strifteligen: "Jag förenar mig desto hellre med
motionären, som jag nogsamt känner de olägenheter,
för hwilka Skånsta Rusthållaren nu är utsatt, dä
fråga uppstär om remonthästarS insättande. Rust.
hallaren anstaffar och uppwisar en duglig Swenst
häst wid första, andra remonteringen, men får den
slutligen rasierad, i följd af fierchanda inwändningar,
och nödgas till stut, genom Befälets ädelmodiga för¬
sorg, köpa en af hästmånglare frän Danmark öfwer-,
förd kamp, som efter ett eller par ars förlopp är
-tjenstbar, ehuru Rusthållaren derföre fatt betala
minst 200 Rdr B:co. Detta förhållande har haft
Len werkan, att den Skånsta jordbrukaren och säteri,
agaren alldeles upphört att med Risthäilarne con.
trahcra, angående anskaffande af mindre dyra, men
mera dugliga och tjenstbar- infödda hästar.
Desia 7on8 ?6r880N8 och ?er äoll88on8 anfö.
randen remitterades till Allmänna BcswärS- och Oe?
eonomie-Utstottet.
Derefter upplästes följande Memorialer,' nem.
ligen;
4;o Af 6u3tak fran Blekinge Län:
Fyägan om Skogs, och Iageribetjeningens aft
staffande eller indragning har wäl wid flere Riks»
dagar utgjort ainné för manga diseusiioner, men, att
Den 24 Februaki. 599
döma af detza Tjenstemäns fortfarande tillsyn öfwer
Skogshushållningen inom Blekinge Län, synes haf-
wa wunnit förökade Privilegier. Hwarken Säkerhets-
Akten eller Kongs. Förordningen om skogarne i Ri-
ket, af den 1 Augusti 1805 och den 2 Mars 1819,
eller den omständighet, att Ekeskogarne nu niera fä
inlösas, förmå skydda skattemannen emot obehörigt
inträng uti betz fria begagnande af Len skog och mark,
som antingen genom arf eller köp kommit uti deh ägo.
Detta förhållande är sä mycket besynnerligare, som
Skogs- och Jägeribetjening^ blifwit uttryckligen för-
bjuden att befatta sig med nägot inseende öfwer skatte-
mannaskogen, redan innan nägon inlösen deraf war
tilläten; nu, sedan sädant skett, hwaröfwer skall Be-
tjeningen rvaka? Förmodligen endast öfwer Swedje-
landcn. Men härwid förete sig de särskilta omstän¬
digheter, att SkogSbonden eller Hemmansägare i
skogötrakterne, hwars agowälde, widsträckt till sin
areal, till största delen bestär af bergig, stenbunden
och öfwerhufwud oländig utmark, icke har nägon an.
nan utwäg till sin bergning och till sina oneras ut¬
görande, än swedjande. Oftast boende flere mil ifrän
stad ellrr lastageplats, gifwer den kostsamma hugg¬
ningen och forslingen af Säg- och Byggnadstimmer
sällan äter skjutöpenningarne, och waran är sälcdes
bortskänkt; nägot Bergwerk finnes icke heller i orten,
och skogen skulle alltså wara icke allenast af intet
wärde och till intet gagn; den skulle till och med
wara till skada, i anseende dertill att den förhindrar
och förtager gräöwäxtcn, sä att brist pä bete till krea¬
tur ärligen, i ett stigande förhällande, bereder en för-
lust bade af säd och ladugärdöafkastmng, sä mycket
HlD Den 24 Februarl,
mera känbar, som de små åkerfälten öro högst etill,
xacklige, samt, likasom hardwallK-ängarne, fullsätta
Med stenrör.
Faran för Bokskogens medtagande är endast
skenbar, ty i min hemort åtminstone finnes egentli-
gen ingen sadan; liksom under ett tyst medgifvande
A Wederbörandes sida, ar den, under wexlande skif.
rep af framför elier bakat stridande åtgärder, för-
swunnen, och om detta förmynderskap öfwer Bondens
egendom warit till någon werklig nytta, sä har det
warit för Jägeristaten, som deraf funnit sig wäl;
Men icke hax man funnit någon anledning deraf till
glad/e hwarken öfwer Ek» eller Bokskogens tillwäxt
pch förkofran.
Det synes wara tid nu, att, efter sa manga
förberedande åtgärder, som widtagits under nära lyy
grö tid, eller allt sedan Förklaringen ax 1739 öfwer
4734 ars SkogS-Ordning utgafs, hwjlken redan pä
hen tiden mcdgaf billigheten af ett friare eller wid-
sträcktare bruk af Kronoskatte- och FrälsestatteägareS
Utmark, Swensta Allmogen afkastar ett sä föraktligt
ok och änteligen intrader uti ett fullmyndighets-kill-
ständ; jag menar en fri disposition öfwer sin utmark.
Dm förståndige Hemmansägaren wet, att till sin
nytta anwända alla de fördelar, som desi Hemmans
beskaffenhet erbjuder; och da Jordbrukaren är hulpen,
fä äsr ju Riket med detsamma hulpet; men om alla
möjliga band läggas pä ben enfaldige och okunnige
Jordbrukaren, sä stall han ändock förstä att förstöra
kch tillintetgöra sitt hemmans herrligheter; MUM
MkM.l hätpä kunde anfpras.