301
ler pelirsson frän Calmar, l'<4>r Olsson fran Sö¬
dermanlands, 8uno vilsson fran Kronobergs, tveter
pelersson fran Jönköpings, samt .lnool, peter An¬
ckersson och 2Lncke»s pelirsson frän östergöthlands
Län, m. fl.
2:o Af Olok Olossson fran östergöthlandsLän:
''Emot den af Höglofl. BancoUtffottetS owän-
tade proposition, om en procents tillökning ä utgaen-
de Fastighetslån, täger jag mig friheten »vördsamt
anföra, are om till afwentyrs icke den af 1823 ärS
Stander anslagna Lånefond blifwit begagnad, tror
jag det »vara enfald af betalnmgswilkcret, samt Landt-
mannen, 'bcfrugrade att knnna fullgöra, och icke alt
anse fasom förbättrad conditur; jag hemställer till en
hivars eget bepröfwande, i hwad sörbärtradt tillstånd
Nationen sig nu befinner i afseende pä penningetill-
gängar, an h»vad den »var wid BancolänenS första
inrättande, och dä 4 procent ansägS »vara, jemte de
2me capitalproeenkcn, det högsta Läntagare»! kunde
erlägga, är nägon »vidare tillökning uti räntan all¬
deles orimlig, och will jag som grunderligt antagan-
de åberopa det ojemnförliga förhällande emellan de
Läntagare, som blifwit gynnade »ned län mot 4 pro-
cent, och dem, som sikola betungas »ned 5. )lr denna
Låneinrättning för den behöfwande Landtmannen en
rillfipgtöort, bör, efter min tanka, alla aga lika för¬
män, och den ena icke gynnas, eller den andra för-
tryckas. Jag fär således yrka äterremisi af Betän.
kander, med åberopande af Ouslas pi-irssons och Lrilc
Deilessons fran Stockholms Lin, med fleras gjorda
reservationer i detta ämne.
Stockholm den 27 Julli 1829-
Olok Olossson,
Riksdagsfullmäktig fran
östergöthland.''
Z:o )lf ^Vnckees Danielson fran Elfsborgs Län:
"Wid ifrägawarande Betänkande har jag ansett
mig skyldig att geno», en ärerrcmist, hwarom jag an.
haller fä fästa Utskottets uppmärksamhet uppä nöd-
wändiaheten, att stadga något särskildt liqvidationö-
fätt för de Fastighetslån, som äterbctalas i Silf-
wcr wid sädana tillfällen, dä af en eller annan or.
sak, Länet vä en gäng skeende inbetalning kill Banken
ifrägakommer. De lidanden och förluster som nu ädra.
gas Fastighetsägare, hwarö Fastigheter för Bankens
räkning, i följd as bristande afbetalning försäljas, äro
sä obilliga, att endast Högloft. Utskottets uppmärk,
samhet lärer behöfwa derä fästas för att winna rät.
telse, helst Bancostvrelsen i dctza dagar lärer ansett
nödigt att äfwen härom till Utskottet göra anmälan.
I öfrigt har jag endast trott mig böra anmärka,
att proportionerna emellan Landers och Städernas
andel i Läncfonden synes böra tagas såsom 80 till
20, eller 85 till 15. Att räntan skulle höjas till
5 procent, afstnrkcr jag pä de skäl, jag anfört wid
Betänkandet N:o 48, och som jag hoppas af Ut¬
skotten blifwa öfwerwägde.
kristers Danielson.''
303
Vice Talmannen .lön ionsson sick ordet ock,
yttrade: ''Under en tid, da nya Skiftesstadgan pä-
styndar agodelningar och skiften, dä mängfalldiga ut-
flyttningar wcrkställaS och odlingar dagligen företa-
gas, ar dek uppenbart, att dcn till befrämjande af
desia nyttiga företag förestagne CirculationSfond af
300,000 R:dr ar allt för obetydlig;' 600,000 R:dr
till det minsta ar den summa, som kan päräknas att
ärligen utgå, och det ar tvär styldighrt att söka åstad¬
komma denna förstärkning af fonden.
Hwarjs hemmansägare i ett byalag befinner sig
under nuwarande förhällanden i den swäraste belä¬
genhet, dä skifte skall pägä» Somlige byamän nt-
flytta och de qwanvaraude fä betala flyttningskostna¬
den; men, säsom wänderingSman, har >ag ofta nöd¬
gats uppskatta denna kostnad till lägre summa än
den utgjort, emedan de qwarboende warit för medel-
lösa att widkännas den dryga utgiften. De utfiyt-
tande fä ock ofta stenbunden och oländig mark i ut-
byte, och om de icke genast erhälla Läncbiträde, nödgas
de tära pä de undfängne utflyttningspenningarne, och
dä deras egne arbetskrafter icke förstä till odlingar,
nes verkställande, utan för dem blifwit nödigt att
anlita främmande personers biträde emot dryga dags¬
penningar, blifwa de ofta utfattige, i stället att för-
ut hafwa warit behällne hemmansbrukare. Af den
summa som warit anslagen till understöd för utflytt.
ningar och odlingar, hafwa ofta de som warit i stör-
sta behof, icke fäkt med. Det har säsom en följdas
Rikets Ständers föreskrifter händt, att hemmanets
ägare, som inlemnat förskrifningar och borgenSför-
Z04
bindclser, till erhållande af sädane län, fakt stä till»
baka för personer, som sökt län till större odlingar
eller af mera an ZO tunneland, ehuru de sörre ffo-
lat odla lika oländig mark och hast lika stort behof
af länebiträde. I följd af allt detta, begär jag ater-
remist as Betänkandet, och att den anstående fonden
endast ma blifwa tillgänglig för utflyttande och qwar-
boende hemmansägare, efter skeende ägostiften, men
icke för Capitalisten.''
Olof 6m'l8san frän östergöthlands Län sade sig
wilja hemställa, om icke Banken wore till för Rikets
skuld, och icke twertom; hwadan det mätte tillkomma
Rikets Ständer, att förestrifwa sadane Lagar för
Banken, som de finna wara nyttkge. Wid sadan!
sörewctande trodde han, att BondeStändet jcmwäl
hade ett ord med i lager.
^.nckors l^il85»n frän Wermlands Län ansäg,
att de» till odlingslän anstagne fond icke urestutande
borde wara att tillgä för dem som utstiftat sine hem-
nian eller företagit utflyttningar, Utan att den äfwen
borde fä anlitas af dem, som eljest företaga ny-od-
linqar, samt yrkade i öfrigt, att räntan icke mätte
förhöjas.
Ou8tat' ?6flr38on frän Stockholms Län förena¬
de sig med Pk-b>r88c>n frän Jönköpings, samt
Halck ä«ö>i88on och 'källve k.cir53on frän Christian¬
stads, Ola Zepp8son frän Blekinge, löörjs Löch65-
sori
305
son och ^n6erg Svensson fran Hallands Län med
vice Talmannen Ion Ionsson.
Nils Mänsson fran Malmohus Län: "Vice
Talmannen Ion Ionsson har ganska fullständigt ut-
redt orsakcrne, hwarföre fonden för Odlingölänen be-
höfwcr ökas, och Utskottet känner ganska wäl behof-
wct deraf, ehuru det icke funnit för stg tillständigt,
att omnämna mängden af de Lanedocumenter för sä-
dane landsom ligga oexpedierade. Utskottet har der¬
emot tillstyrkt beläningsrätt pä jern, och ett Creditiv
af 600,000 R:dr till JernContoiret. Jag medgif-
wer gerna, att Iernhandteringen ar af mycken wige
för samhället, men icke kan den fattas i bredd med
hela Swenska Jordbruket. Hwad utflyttningen be¬
träffar, will jag nämna: att Z:ne af mine grannar
utflyttade för Z är sedan ur byalaget, men ingen en¬
da af dem fick en enda uppodlad lapp pä den nya
marken. Hwad winst kunna de wal skörda genom
odlingen, dä de dertill mäste läna penningar och pä
dem erlägga ranta? De hafwa ock för mer än 2:ne
är sedan sökt, men annu intet sätt sig bewiljade Od¬
lingssätt. Utskottet har yttrat, att misibruk med desin
län ofta kan inträffa; men jag frägar, huru sädant
är möjligt; dä hemmansägaren mäste prästera bewis
hwartannat är, att odlingen fortgär, och detta wid
äfwcntyr, att länet eljest är till betalning förfallet,
och straffränta mäst erläggas. De i berörde afseen¬
de gjorde framställningar utgöra endast swekffal, t
ändamäl att kunna yttra nägot emot Odlkngsfondens
Vonde-St« Prot. 7:de Bandet. 20
' . ^ ^ -
306
förstärkning. Slutligen pästär jag, att räntan pa
-esta län icke bör bliswa högre än hittills."
^.Ullers lOelrrsson frän Ostergötlands Län in»
stämde med Nils Nällsson, och witöordade det af
honom uppgifna förhällande, att ätskilligc docume»-
ter till odlingÄän länge funnits i Banken, utan att
länen kunnat erhällan Han önskade att pä dctza
documemer marte cthällaS de begärda läneu, mot
famma ränta och »vilkor i öfrigt, sorn hittills ägt rum^
Nils l?elirsson frän Malmöhus Län: "I och
med detsamma Utskottet förestagit- att räntan pä
FastighetSläncn bör fä inbetalas i Bancoscdlar, ha¬
de Utskottet, efter min öfwcrtygclse, a swen bordt till-
styrka, att stafwa länen böra sä ätergäldas i Sedel¬
mynt, i händelse Läntagarne wilja pä förhand inde-
tala dem. Det kan ofta handa, att Läntagare»,, korrt
efter ZastighetSlänets undfäcnde aflider, dä arfwin-
garne, efter egendomens stiftande, gerna wittja åter¬
betala länet; och det synes dä wara billigt, att de fä
werkstalla denna inbetalning med samma skags mynt
som det- hwari Länesumman utgält. I afseende ater
pä odlingslän, förenar jag mig med Nils Nansson
och vice Talmannen Ion Ansson.''
Olok Natlriassoit frän Bohus Län instämde med
vice Talmannen deruti, att 300,000 R:dr föga för-
stä till en fond, som flere tusende personer haswa be¬
hof af att anlita, och ansäg, lika med honom, att
500,000 R:dr borde blifwa minsta fonden för od^
lingslän.
307
öfwcrläggningcn ansägs nu wara flntad; och
som Stänket wägrade bifall till BäNcoUtffottets ifra-
gäwarandc Betänkande N:o 50, sä klef detsamma,
med dctwkd gjötda änmärkuitigach till tilffvttet äter-
rdmikteradti
Föredrogs ä nyo VancsUWttets den 17 i den.
na manad pä bordet lagde Betänkande N:o 51,
angående Länebiträdcn för Banken till wista Stader
dä, Corporationer i och för anmälda tillfälliga och
focala bchdfr
^ncjors Danielson frän Elfsborgs Län upp¬
läste ött sä lydande skriftligt Anförande:
''Wid ifrägäwarande Betänkande wörö wisterli-
gcn mänga anmärkningar att göra; Dä man ser
den bcrcdwillighet, hwarmed Äälldfli BörgareStän-
dct med sin röst i den fybdeläde Representationen,
dels pålägger ökade skatter, dels Motwerkar de för¬
ändringar uti ssattewäfendet, som, med anledning af
Jordbrukets betryckta tillständ och billigare bewisnittgs-
grnndcrs införande ifrägakdmmit, ^ä man tagit kän¬
nedom af de ffatter, sock sä wäl detta Ständ som
PrcsteStändet till Staten erlägger och flntligen sem.
för dermed de förmäner, besia bägge Ständ ätnjuta
framför öfriga Medborgare; det ena genom ett frän
Eatholffa tiden bibehållet löliingssätt, sock dä grun-
Lade sig pä ben wälgörenhet mot de fattiga, hwikken
t den tiden utgjorde en af Ständets wäsendtligaste
siligtcr; det andra Stänket getiöm de föketradesrät.
308
kigheter i Statönaringarnrs idkande, som det Mtat
förskaffa sig och utan afseende pä en stigande upp.
lysning och en nu mer äswen för Landet möjlig konst¬
färdighet twertemot Riketö Ständers 20-äriga önsk¬
ningar bibehåller, samt genom det skydd ett för de¬
ras räkning infördt Tullsystem gifwer ät desi pä nysi-
nämnde Skrächstem grundade arbeten.^
Da fores tankan latt pä obehörkghcten, att ge¬
nom Banken, att geno»: desi Sedelstocks ökande kan¬
hända päj dubbelt sätt läta den jordbrukande clasicn
betala de län, fs:' skulle latta Städcrncs inwänare
tvid Kyrkobyggnad och andra skyldigheter, samt Pre-
sterskapet i mrderMct af sine boställshus. Jag
kunde säledes med f/äl fordra, att Högloft. Utskottet
skulle afslagit hvarje försök/ att till dylika ändamål
anwänba Bankens medel, och att de redan gifne
län mätte indrifwas; men dä jag finner, att Calmar
DomCapitel redan ar I8l8 sätt bewiljat sitt läne-
understöd, inskränker jag mig att endast fordra de ä
StäderS och Corporationers län ingäende capitalaf-
betalningar hädanefter mätte ingä till Discontfondcns
förstärkande, och för framtidm alla dylika län upphöra.
Ancker» Danielson.''
Ancker» kelirsson frän östergöthlands, konas
jokansson frän Jönköpings Län m. fl. instämde
häruti.
WIs Nansson fran Malmöhus Län: "Dä de
östade Länebiträdena till Landskrona StadsKyrka,
309
S:t Petri Kyrka i Malmö och Lunde Domkyrka, ärs
alia begärda för Kyrkor, belägne^inom Malmöhus Län,
kan jag icke biträda Ancker» Oaruelson5 tanka här¬
om, utan anser desia Kyrkor böra komma i atnju-
rande af de sökta understöden. Äfwensa kan jag icke
gilla, att Utskottet afstyrkt allt Låneunderstöd till
Lundö Stifts Presterskap för Lfwerbyggnader a Pre.
stegärdar, enär det är ett swart onus för bemälte
Presterskap, att wid Pastorats tillträden nödgaö med
betydlig kostnad betala förelrädarnes öswerbyggnader.''
kelrr lön8son fran Christianstads Län: "Pä
hwarje Prestgård skola wara laga hus i laggilltigt stand,
och om innehafware» företager öswerbyggnader, åt¬
njuta Enkan och Barnen fördelen deraf, hwarefter
tillträdaren och hans arfwingar pä lika satt fä deras
ersättning, sä att det icke synes wara skäl för han¬
den, att Banken meddelar understöd för desia öfwer-
byggnadcr."
Ståndet beflöt, att återremittera Betankandet,
med de derwid gjorde anmärkningar, till BaneoUt-
fkottetS förnyade handläggning.
Sedermera förekom till ny handläggning Ban-
coUtskottetö ifrån den 17 i denna manad pä bordet
hwilande Betänkande N:o 52, angäende Bankens
till »kläning i Discontwäg anflagne fonder och deras
disposition intill nästa Riksdag.
6arl Ou8tak kulllander frän Stora Koppar¬
bergs Län uppläste ett Anförande af följande innrhäll:
310
''Jag har genymläsit VaneoUtskottets Betän¬
kande N:o 48, lemke de, såsom Bilagor de»»vid so,
gade N:o 49, 50, 51, 52, samt N:o 53, och sin¬
ner föga att det chid anmärka § dock will jag följande
derom anföra:
Ehupu jag delar Utskottets tanka, det 6-proeentS-
räntan pä Diseontlänen ffulle medföra den »verkan,
att fonden ej skulle sä mycket som nu bli anlitad as
procentare, utan lane» blifwa kemnade till »verkliga
lanebehöf»vandeS gagn, sa kan jag ej annat än »Ika,
det räntan pä sädane kan icke ma blifwa högre än den
nu är, eller H procent; ty hen blir, som Herr Pro-
sten petersson anfört, nog dryg andä för den behöf-
wande, nar omkostnqderne för ett lans erhällande der¬
till läggaS; och besia omkostnader bli ingalunda min-,
dre, om an räntan höjcs tils 6 Ypoeent,
Den behöfwande mätte »väl kunna några wecker
förutse och i Diskonten fösa sitt behof, der han icke
gar miste om län, dä han presterar samma säkerhet,
som procentaren fordrar, och kan således undwikq
hans prejeri,
Emellertid paftav och hoppas jag, att Betäu-
kanderne '.hliftva återremitterade, hwarwid jag anser
icke allenast nödigt, utan nödwändigt, att till N:o.
52 uttryckligen mä tilläggas följande:
Att, i fall Realisationen eller Silfwerutwexkkng
wid denna Riksdag beslutas, uti ingen händelse, för
Silfwerutwexlingey eller Realisationens bestånd, ulla¬
311
ningar ina minstas, utan, sä fort medel inflyta, de
ater utlänaS, såsom hittills; och likaså, att uti ingen
händelse, för Realisationens eller Silfwerntwexlin-
gcns upprätthållande, omsättningörältcn mä betagas
läntagaren.
Äfwen om öfrige fonder, som till utlåning äro
anstagne i annan an Discontwäg, mä detta stadgan-
de galla, sa att ingen minskning i den fastställde ut¬
låningen mä äga rum för en möjlig Silkwerutwep-
lings upprätthällande, i händelse en stik skulle bestutas.
Skulle någon inwända, att ett sädant tillägg,
ett sädant stadgande, more öfwerflödigk, sä swaras,
att det aldrig är öswerflödigt, att i förhand wara pä
sin wakt, och staffa fullkomlig trygghet, det de olyc.
kor, som skulle drabba tusende, sinom tusende, genom
en minskad utlåning eller wägrad omsättning, ej mä
inträffa.
I öfrigt kan jag icke, lika med Utskottet, ?uti
Betänkandet N:o 52, Pag. 105, tillstyrka det ingen
stall fä taga mindre län än 250 R:dr, utan twert-
om pästär jag, att sädane böra sä wara 100, ja äf¬
wen derunder.
Det synes mig hardt, det en, som blott behof-
wer 100 R.dr, stall antingen gä miste om län, eller
ock twingas att taga 150 R:dc mer, än han behöf-
wer, och till pä köpet betala ränta pä detta döda ca¬
pital. Mähända inlcdes han till län ät andra, för
gtt hälla sig skadeslös, och dä betalningstiden kommer.
312
blir han strandsatt eller i mistning af stna penningar,
dem han päräknat, och följden skalle kunna lagga
grund till hans ruin och han således bli, som man
sager: ''mera stjelpt än hjelpe.''
Slutligen förenar jag mig uti Herr Prosten
k6i6rs8vn3 reservation, utom i hwad sone rörer Re¬
alisationen, den jag nödgas erkänna mig ej ratt första.
Stockholm den 27 Iulti 182Y.
6. O. ^aklancker."
Tilläggande lfÄckan^or mnndtligen att han an-,
säg mycket orätt, att den, som icke har behof af större
llänesumma i DiScontwäg, än ioo R:dr, skulle, ef-
rer Utskottets förflag, nödgas att minst lana 250 R:dr.
Widare ingafwos och upplästes desta Anföranden:
Af Olok Oloksson fran östergöthlands Län:
''Ödmjukt Anförande!
Jag kan icke med Högloft. BancoUtskottet dela
lika äsigter, i afseende pä Diöcontsoudens fördelande
till utlåning emellan inwänarne uti Stader och Landet.
Jemte det jag fär åberopa mitt, under den io stftl.
LenneS, remitterade Memorials heta innehall, torde
mig tillatas anföra, att om ock en Landtman äger
fastighet uti någon Stad, eller Stadsbo landtegen¬
dom, ger det icke länesökanden anledning att utur
bada fonderna npptaga län, pa sätt som Högloft. Ut¬
skottet omförmäldt, dä det är en sanning, att ingen,
313
eho det wara ma, har att undfå nytt län förr, än
det fordna blifwit inbetaladt, och att deha län crhäl-
las pä länesökandens namn och »vederhäftig borgen,
och ej pä ägande fastighet; samt att, dä »vederhäftig,
hetöbewiö alltid skall af wederbörande Domhafwande
a sjelfwa Reversalet alltid pätecknas, mä deruti inbe¬
gripas hwarest länesökanden är mantalsskriftven, hwar-
af inhcmtas af hwilken fond länet skall betviljas.
Om detta mitt förslag blefwe antagligt, tror
jag, att Landtmannen skulle af ifrägawarande Låne¬
inrättning i mängfaldigt högre män blifwa betjent,
än hwad som eljest hittills har skett.
Af ingen anledning kan jag med Högloft. Ut¬
skottet dela lika tankar, i afseende pa den tillökade
6:te procenten ä hädanefter och intill nästa Riksdag
utgäende Diöcontlän. Jag tror, att nästan i allmän¬
het penningeförlägenheten är till den beklaganSwärda
grad, han »verkligen war, dä L procent ansägs wara
hwad Läntagare» högst kunde erlägga, och säkedes°fär
jag yrka äkerremitz pä Utskottets förslag i denna del.
Samt äfwen, att Landtmännen isynnerhet mä
undslippa att fullgöra mera än en inbetalning om
äret, som jag hellre skulle fullgöra med en fjerdedel
as Länecapitalet, än en femtedel twenne gänger pä
äret; samt jag i denna fräga fär åberopa Herr Pro¬
sten keterssons reservation.
Stockholm den 27 Iulii 182Y.
Olok Olofsson,
Riksdagsfullmäktig frän
östergöthland?
Härutinnan förenar jag mig till alla delar
äl. ^»(lsrsson,
frän Calmar Län."
Af älcicoh keter Anckersson frän östergöth¬
lands Län:
"Wsd Bane Utskottets ifrägawarande Betänkan¬
de N:o 52 utbedee jag mig att fä erinra, det ange¬
lägenheten arr bestämma omsättning för de af Landt¬
mät, i BancoDiscoptcn upptagne län till endast en
gäng om äret, ar alltför »väsendtlig fyr att kunna
»vika för ben föregsfna swärigheten att kunna uppgö¬
ra sädan gränsffillnad, att icke ändamålet förfelades och
helt andra personer komma i ätnjutande af fördelen
utaf den längre tid, htvarunher länet singe innestå.
Herr Prosten petersson har fullständigt utrvecklat
klara skäl för Landtmanncns behof af det allmännas
undsättning härutinnan, och jcmte det jag äbcropar
hwad af honom bliftvir anfördt, »vägar jag till det
Kcderrvärda StändetS upplysta öf»vcr»vägande hent-
ställa, hwad hinder, som skulle möta för uppgörande
af den gränösksllnad, att med Landtmät» borde menas
hwarje pä Landet ffqttffrifwon jordegare; och dä de
öfrige betänkligheter, som Utffottet framställt, om möj¬
ligen bristande säkerhet hos en sadan gäldenär under
-e 5 är, han singe afbetala sitt Diskontlån, samt för¬
minskad tillgäng i Läncfonderne, icke synes särdeles
»välgrundade, föreffär jag ytterligare, h»vad jag uti
afgiftven Motion redan yrkat, att omsättningstiden
fhr erhällrt DiscontlM mä bestämmas titt endast en
Z1Z
gäng om äret, och till femtedelen af den primitiva
fUsträckningesi.
Mot dxn af Utffottet ny tillstyrkta tillökning i
pantan ä dplikt län företer sig sä manga skäl, hwil¬
ka redan under motionstiden blikwit ädagalagde, att
jag icke will trötta Hederwärda Ständer med deras
upprepande, utan inskränker mig till ett åberopande
afwen i denna del af Herr Prosten peterssons ef¬
wan cmförmalde reservation, med »vördsam anhållan,
gtt det ifräggwarande Betänkandet mä, för rättelses
»vinnande i de delar derutaf, hwarom jag nu utlätit
Wig, till Utskottet återremitteras.
Stockholm den 23 IuM 1829-
K U. ^rulsrssoi»,
Riksdagsfullmäktig frän
östergöthlands Län."
Härmed förenar jag mig
gullers ^ncksrsson,
frän Fogelsrum, Kinds Härad
och östergöthland.
Häruti instämde Uvler Uolirsson frän Jönkö¬
pings Län; samt
Af Austers Danielson frän Elfsborgs Län:
''Dä, utan all fräga, Discontbeläningcn, i synner-:
het sedan fördelningen af Länefonden för otterne lätq
tat begagnandet af densamma, kan anses säsom den
för Allmänheten mest tjenliga, för rörelser! wigtiga.
316
ste och för Banken andamälsenligaste af all slags lä-
nerörelse, hoppas jag, att Högloft. Utffottet asser det
behof af ökadt Creditiv, som tvid alla Z DiScont-
werken förefinnes, BancoDiScont-Directionen, som i
samråd med närwarande LäneContoirenö Directeurer
asgifwit sitt yttrande, har wäl endast ansett Banco-
Discontcnö och Malmö ContoiretS Creditiver böra
ökaö, och Götheborgs blott k den händelse, att Werm¬
land skulle öswcrflyttas under desi distrikt; men dä
man besinnar närkngarneö och handelns behof är det
ganska säkert, att Götheborg behöfwer en utwidgad
Diöcontrörelse.
Jag inser wisierligen, att en förökning af Dis»
contcreditiven star i nära sammanhang med Mynt-
wäsendctS reglerande. Jag kan således ej glömma
mig sä långt, att jag skulle fordra denna ökning, om
ej Myntbcstämnkng med wepling blifwer beslutad; men
dä jag hoppas, art den förwillclse uti begrepp, som
annu motwcrkar detta beslut, eller nästan den egen¬
nytta, som här i Hufwudstadcn sätter sig emot det¬
samma, skola besegras, anhällcr jag, att Utskottet
mätte lemna uppmärksamhet till den begäran, jag fram¬
ställt, att, pä sätt Herr llsertri i desi förslag andra-
git, stalla till Bancostyrclscnö disposition en reserv¬
fond, för att i män af behoswet, samt med fästadt af.
seende pä reela fondens styrka och förkofran, under,
stödja och öka de Länefonder, som wisa sig mest be-
höflige och tillika andamälScnlige.
Hwad DiSconträntanS förhöjning angär, bestri¬
der jag den helt och hållet. Jag finner, att de äsig-
317
ter, som bcstredo desi nedsättning Md 1823 ars Riks¬
dag, moro grundade pä säker kännedom om wära
pcnningcförhällandcn i allmänhet; men jag är öfwer-
tt)gad, att desamma nu med lika mycket skäl motsätta
sig Utskottets tillstyrkan. Blifwer Myntregleringen
werkställd gör jag mig försäkrad, att allmänna rän¬
tan snarare skall falla än stiga, och om den ej sker,
synes det mig, som det warit bättre om Utskottet fö¬
reslagit, att fortsätta med Femprocentö-räntan och
uppdraga ät Bankostyrelse», alt öka densamma i det
fall sonderne skulle synas blifwa alltför otillräcklige.
Jag anhäller äswcn att Utskottet mätte förestå,
att en tiondedel mätte blifwa den minsta summan,
hwarmed omsättning, äfwcn pä kortare tid, mä fä
werkstallaö, enär en femtedel synes mig wara alltför
stor och säkerligen ingen af en sä stor omsättning pä
korrt tid sig begagnade.
Straffräntans bibehällande till Z procent är en
gifwen följd af min begäran, att 5 procents ränta
mätte för Discontlänen bibehällas. Om äterrcmisi af
Betänkandet anhälles.
Austers Danielson.''
Och tilläde Danielson mundtligen: ''För öfrigt
instämmer jag med Dastlancker deruti, att minimum
för Discontlän bör blifwa 100 R:dr. Wi weta ty
wärr alla, att mänga af Allmogen häfta för skulder
och behöfwa att läna i DiSconterne. Om nu ett par
Bönder komma öfwerenS, att tillsammans läna 100
R:dr, hwarmed de begge äro belåtne, sä wet jag icke,
hwarföre de böra nödgas att lana större stimma, siM
ncrligast som de i förra fallet snarare kunna äga
hopp att fä antaglig borgen, an om lånebeloppet
minst utgör 250 R:dr. Jag anser således, att 100
eller åtminstone 450 ^-br bör blifwa minimum för
Diskontlån, men ätt, sedan länet förminskats till 50
R:dr, det bör till fnllö inbetalas?'
Nils Mänsson frän MalmölM Län: ''Jag sör-
enar mig uti Herd Prosten Uetei-Ssons Reservation
mot förcwaratidc Betänkande, utom i den del, der
han tillstyrkt Diseontfondcrnes förstärkning genom ripp.
offring af crcditivet till L)olingSlän, hwilket sednare
jag tillförene redan i dag önskar mätte förhöjaö, meck
ingalunda tal förminskeeS: I öfrigt bestrider jag rän-
tanö förhöjning och anskr, lika med ^Lnckevs Da¬
nielson; att det föreslagna minimibeloppet af S5(j
R:ör är för högt tilltaget- I Malmö LäneContokr
hafwa wi meddelat län pä 20 R:db, men dä har
omsättning icke sätt äga runi mer än en gäng- Jag
tror- att 50 R:dr böra statucraS såsom minimum-
^lutlkgen, och som Utskottet icke lemnat något
fwär pä mitt dit remitterade Memorial, angående ett
säkrare sätt att bewiktna LäNeducomcntcr, innehålla»
de det förslag, att 2Me personer inom hwarje För¬
samling borde utnämnas ätt bcwittna älla Länedocu-
menter, samt lenina wedcrhaftighetsbctyg för Länta¬
gare och Löftesmän, får jag, under anhållan om äter-
remitz pa Betänkandet, förnya mitt omförmältt för¬
slag och begärä, att Utskottet derpä täcktes fästa af¬
seende, dä de reglementariffa flägorne förekomma till
pröfning."
31Y
Äiscnsiionen afbröts n,l genom anmälan om
Herr HofCanzlcrcn von Loliulöenlieims ankomst.
Pä manligt satt beledsagad, inträdde Herr Hof-
Canzlcren, och aflemnade- pä Kongl. Maj:tö Nådiga
befallning- ncdännämnde Nädiga Skrifwclftr till Ri¬
kets Ständer, hwarcfter, och sedan Talmannen an-
hällit om framförandet äs BondeStändetS djupa un-
dcrsätliga wördnad och iillgifwcnhek för Kgl- Maj:o,
Herr HofCanzlcrcn bortgick.
Derefter fortsattes den äfbrutna öfwerlaggnin-
gen otn BaneoUtffottetS Betänkande N:o 52; hwar-
wid vice Talmannen lön lon88on begärde, att så¬
som generel anmärkning knot Betänkandet fä äbero-
pa Prosten I^6t«rs8on8 Reservation, endast med un¬
dantag af den omständighet, att Herk Prosten före¬
slagit OdlingöfondenS uppoffrande för Discontfondens
förstärkning, i hwilket afseende vice Talmannen för¬
nyade sitt förr gjorda yrkande, att till Odlingssätt
borde minst anstäs en summa af 500/000 R:dr.>
^118 Lllän58on begärde fä tillägga sitt södra
yttrande: att som Z:ne af de största och förmögnaste
Städer inom Malmöhus Lätt ädagalagt behofwet af
Läuebiträden till reparation af deras Kyrkor, hwilket
tydligen torde ädagalägga penningcbristen inom Pro-
vincm, men Ständer icke welat understödja denna
anhällan, more han af detta förhällande än ytterli¬
gare uppmanad, att payrka Malmö DiscontsondS
förstärkning.
320
kelu' känssou frän Christianstads Län instäm¬
de med iVils lVlun88k)n och ^Vn6er« Danielsson,
samt yrkade, att omsättning af Diskontlån mätte fä
aga rum blott cn gäng om äret.
Samma pästaende framställdes af dockers Wls-^
sou frän Wermlands Län, som äberopade sin i be¬
rörde afseende wäckte Motion. I öfrigt instämde
hatt uti llaeod köker ^N6ei-880N8 skriftliga anföran¬
de; yrkade äterremist as Betänkandet, samt att rän¬
tan pä Diseontläncn icke mätte blifwa högre än som
hittills, eller 5 procent.
hiils IMsnon frän Wermlands Län förklarade
stg dela lika äsigter med dem, som begärt äterremist
pä Betänkandet, men anhöll, att den del deraf, som
angär frägan rörande Wermlands förflyttande frän
Stockholms till Götheborgs Länedistrict, mätte genast
bifallas; hwarwid han af Talmannen erinrades, att,
t händelse Betänkandet, till följd af de gjorda an-
märkningarne, blifwer äterremitteradt, nägon särskild
del deraf, nu icke kunde godkännas.
Lärje Larsesson frän Hallands Län förenade
stg med Ancker» Danielson och WIs Olunsson, samt
ansäg, att minimisumman borde blifwa 50 R:dr, och
5-proeentSräntan fortfarande bibehällaS; hwaruti lu¬
ckors k>lil88on i Tottarp, Malmöhus Län, och Ancker»
Driksson frän Jemtlands Län jemwäl instämde.
^.rulera Danielson: "Till hwad jag förut yt¬
trat, i afseende pä förewarande Betänkande, anhäller
jag fä tillägga följande; Jag
321
Jag kan ingalunda gilla, att Utskottet afsiagkt
min och Herr Hsntesgons Motioner, att de 500,000
R:dr, som BancoDiöconten, till län pä Aktier och
Documenrer, ägt begagna, mätte fördelas pä Länc-
Contoiren ; likasom jag icke kan godkanna, att Utskot¬
tet, i Betänkandet N:o 53, affiagir ali beläningörätt
pä Södertelje och Götha Caualactier. Om pluralk-
retcn af Rikets Ständer beslutar, att de till berörde
Canalers fullbordan ytterligare begärde summor mäga
af Statsmedlen bewiljak-, sä inser jag icke nägot ffäl,
hwarföre ej actierne böra fä bclänas; och erhällas de
för Götha Canal äskade 847,000 R:dr, skulle för-
nekandet att beläna actierne än ytterligare strypa Rö-
relsecapitalcrne, Jag ernar witzt icke tala för bifall till
Lewiljandet as äterstoden af detza 847,000 R:dr, dä fra-
gan derom förekommer; men jag är brklagligtwiö vfwe»
tygad om, att den gar igenom, och da finner jag dek
wara obilligt, att actierne icke mä fä belanas, hädan¬
efter som hittills, med 16; procent, synnerligast som
Läntagare, utom nämnde säkerhet, skall prestera god»
känd borgen, sä att wada» icke kan wara någon» Wid
fädant förhällande kan jag icke eller inse, hwad ondt
det skulle medföra, att Götheborgs LaneContoir t. ey.
finge 150,000 R:dr och Malmö Contoir 100,000
R:dr af ifrägawarande § million (ehuru pä sednare stäl¬
let nägra actier kanhända icke finnas), synnerligast som
farenheten hittills wisat, att i BancoDiöconten icke
blifwit begagnad hälften af den anskagne summan,
och dä LancContoiren behörigen förwalta nägra mil»
livner R:dr, kunna be wäl ocksä sköta nägra hundrade
Bonde-St. Prot. 7:de Bander. 21
322
tusende R:dr till. Skulle bet ater wisa sig, inom
någon witz tid, att de till actie.belaning wid Lane.
Conteiren anslagne fonder icke till fullo begagnas,
kunde det wara BancoFullmäktige vbrtäget, att ater.
bära en del af penningarUe eller, som will saga det-
samma, minska atzigneringar. Jag förnyar derföre
min i detta ämne gjorda Motion och begär attrre.
mitz af Betänkandet äfwrn för denna orsaks ffull."
Nu förklarades öswerläggningen wara slutad;
och som Ståndet 'vä^raoe bifall till BancoUtskottetS
Betänkande N:o 52, blef detsamm , med dcrwid
gjorde anmärkningar, till Utskottet äterremitterädtt
Upplästes Kongl. Mujtts i bag meddelade Na-
diga Skrifwelse till Rikets Ständer, angående Di-
reetionens för Dykeri, och BergnrngsCoMpagmet upp.
gifne wiktor, för widare fortsättning af betz befattning
med Dykeri- och Bergningsanstalterne i Rikett
Remitterades till Stats- samt Allmänna Be-
swärS- och OeeonomieUtskotten»
Kongl. Majtts denna dag ankomna Nådiga
Skrifwelse till Rikets Ständer, angående utsigternt
för innewarande ars skörd, upplästes jemwäl och kades
rill handlingarne.
Föredrogs a nyo och bifölls BancoUtffottetS, se.
dan den — »nnrwarande mänad, pä bordet pwilandi
323
Berankande N:o 55, med Anledning af Herr Con.
tractsProsten Wbelii Motion, i fräga om Diant-
urdrag fran Domhafvande öfwer alla »vederhäftig,
hetsbetyg- som af dem meddelas för Länesökande och
Löftesmän i BancöDiSconten^
BancoUtskottets, den — innewarande manad, pä
bordet laqde Betänkande N o 59- med anledning af
wäckte Motioner om inwcxling- emottagande och för-
war af Silfwer och Guld, nfwen wid Province-
LäneContoiret i Götheborg, företogs nu till ny pröf.
ning; hwarwid LlänssoN fran Malmöhus ian
yttrade:
''Utskottet har i nu förewarande Betänkande af.
styrkt Anllers vanielxons förslag, att LäNeContoi.
ret i Götheborg ma tillerkännas rättighet art inwexla v
Guld och Silfwer- och såsom Ml härföre anfört,
dels att någon allmän Proberingsanstalt icke skulle
finnas i Götheborg, dels ock, att Contoiret icke ägde
säkra förwaringsstätlen. Hwad den sednare omstän.
digheten beträffar, har förhållandet derom iillräcklk.
gen bl'fw:t upplyst, och för min del kan jag icke tro,
att Banken skulle förlora Något derpå, om LäneCon-
ioiret finge rättighet ätt uppköpa inländskt eontrolle-
rädt Silfwer och Guld, som Nu af den obemedlade osta
mäste säljas för underpris ät Judar och Utländningar.
Jag tillstyrker derföre, att Contoiret ,nä fä en sä be-
skaffad rättighet, 0ch 50 eller 100,000 R:dr ansläS
till fond för nämandö ändamäl; till följd hivarafjäA
hayrkar äterremiH af BetaNkandet-''
324
kelir iönsson fran ChristianstadsLän: "Med
fullkomlig kännedom derom, att wid Malmö Lane.
Contoir finnas säkra sörwaringkställen, skulle jagon,
ska, att nämnda Contoir likaledes matte blifwa de-
rättigadt att uppköpa Guld och Silfwer, som nu i
stora qvantiteter exporteras utom Riket."
Secreterare» erinrade kelm kärrsön, att Mo¬
tion om rättighet för Malmö LäneContoir, att in-
wexla Guld och Silfwer, icke blifwit wäckt.
Discuhionen förklarades wara skutad; och blef,
uppå Talmannens proposition, Betänkandet bifallet.
Widare förekom till ny handläggning Stats-
samt Allmänna BeswärS- och OeconomieUtskottens,
den 17 innewarande manad, bordlagde Betänkande
N:o 42, innefattande hemställan om upphörande af
den Kronan hittills förbchallna optionsrätt till de uppå
Kronoskattejvrd wäxande Mäste- och Storwirkesrräd.
Öar! Ou8taf I^alilanller frän Stora Koppar,
bergs Län yttrade: ''Huru obetydlig ben afgift än
ör, som Utskotten föreslagit, att alla Kronoskatte-
hemmansägare böra erlägga, såsom lösen för den nu
och framgent erhållande fria dispositionsrätten öfwer
alla redan befintlige eller framdeles uppwäxande Maste-
och StorwerkSträd, kan jag likwäl icke annat än be-
strida denna afgifts allmänna utgörande. I min hem-
ort finnes icke ett enda Masteträd, och om sädane
finnas, skulle wi skatta oh lycklige att fä sälja dem
325
till Kronan. Wi hafwa löst wara hemman och sto»
gar till stakke och äga ingenting annat, an skyldig»
heten att hembjuda Kronan, hwarföre det icke synes
billigt, att wi skola erlägga lösen för det, som wi
icke äga. — Jag ogillar således Betänkandet."
Häruti instämde kolian driksson, KränZ Gu¬
llers Harsson och ^nclers Olsson fran Stora Kop¬
parbergs, kolian Urik dansson frän Wermlands och
tobian ckaoolr IlutbsrZ frän Norrbottens Län.
Lrik kelirsson frän Gefleborgs Län: ''Jag
kan för min del icke gilla förewarande Betänkande,
och tror, att Utskotten icke haft rättighet att förestå
nägon afgift för lösningSrättighetcn till Mäste- och
StorwerkSträd, enär nägon Kongl. Proposition eller
Motion derom icke kommit Utskotten tillhanda. Uti
det fögderi, inom hwilket jag bor, finnes 19 Sock-
nar, och af dem Z eller 4, hwarest ett eller annat
Masteträd kan anträffas; och det wore wäl den stör-
sta orättwksa, om alla Hemmansägare inom Fögde-
riet icke desi mindre skulle äläggaS att betala 24 H.
Jag yrkar således afstag pä Betänkandet."
I.ars Iarsson frän Gefleborgs Län förenade sig
med klrllr kklirsson.
Hans dansson frän Elfsborgs Län förklarade,
att, sä wida meningen wore, att den förestagne af-
giften stall erläggas af alla KronostattehemmanS-
ägare i Riket, han för sin del yrkade afstag ä Be-
tänkandet, enär i hans hemort icke finnas nägra Stor-
werks. och Masteträd.
326
Ogsxsi- Wijkman fran Upsala Län anförde med
ögna ord:
"Det har behagat de förenade Stats- samt All-,
yeanna Beswärö- och OeconomieUtstotten, att till Mi-
kers Ständer framkomma med hemställan om upp-
hörande as den Kronan hittills förbehallne options¬
rätt till de pa Kronostatte-agor waxande Mäste- och
Storwerksträd, hwilka stola till jordägares fria dis-
position ny och framgent öfwerlemna-,, emot en afgift
af 24 si° B:co för hwarje helt Kronoskattt-hemman,
och i förhållande dertill för mindre hemmansdelar,
utan afseende, om dylika träd dera redan finnas eller
framdeles kunna komma att uppwäxa; men frän hwil-
key afgift de hemman af Kronostatte-natur likwäl
blifwit undantagne, som, ester af Risets Ständer
gillade lösningsgrunder, förwärfwa sig fri dispositions¬
rätt öfwer deras Ekcstogar, för hwilka hemman Ma¬
steträd stulle anses under lösen för Ekeskogen inbe-
gripne. Jemte det de förenade Utskotten föreslagit
antagandet af denna framställning, hafwa de tillika
tillstyrkt Risets Ständer, att derefter i underdånig¬
het begära Kongl. Maj.ts bifall till ändring och upp-
häfwande af t o Cap. 3 §° 2 Mom. ByggniygaBal-
ken, deruti stadgas om hcmbudsstyldigheten till Kro¬
nan af Mastetrad.
Dä, genom Utffottcns, i anledning af Kongl.
Maj:tS Nådiga. Proposition om Ekestogarne i Riket,
afgifne Betänkande, en fri dispositionsrätt öfwer nu
eller framdeles ä Kronostatte-jord »växande Ekar blif-
wit för Skattehemman, emot stadgade löeningswilkor,
327
tillstyrkt, hufwudsakligen ur den af Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer redan gillade grundsats: ''att
"hwar och en bör äga hwad han pä- sin jord fram-
"bringar"; da, enligt efwan anmärkte stadgande i
VyggningaBakken, Masteträd ä stattejyrd icke fa, wid
äfwentyr af böter, huggas eller säljas förr, än hem¬
bud till Kronan föregått, samt således äro ännu frän
berörde grundsats undantagne; samt dä denna Kronans
optionsrätt till Mäste- eller Slorwcrköträd sä mycket
mindre warit under de sednaste 40 ären begagnad,
som det ansetts och ännu anses wida fördelaktigare,
att af enskilda syeculanter pä leverance betinga dylikt
för Rikets Flotta behöfligt wirke, än att lala det¬
samma pä aflägse orter upphugga och med dryg kost.
nåd till Flottans stationer transportera; sä hafwa Ut-
skotten, med anledning häraf, samt med stöd af stad-
gander i 34 §. i Mom. RiksdagsOrdningen, som
tillerkänner Allmänna Beswärs- och OeconomieUtstot-
tet rättighet, "att brister i de allmänna hushällnings-
"anstalterneanmärka och förändringar deruti förestå',
ansett sig berättigade till yfwanberörde till Rikets
Stander aflärne hemställan..
Lika litet som jag ka» förlika mig med Utskot¬
tens tolkning af Z4 §. 1 Mom. RiksdagsOrdningen,
och lika litet som jag kan gilla Utskottens rättighet
till hemställan i förewarande ämne, lika säkert öfwer-
tygar jag mig, att Utskotten, om de lemnat närmare
uppmärksamhet ät ordalydelsen och meningen af nämn-
de Grundlagsbud, icke stolat blottställa sig för före-
bräelsen att handlat godtyckligt och i strid med Grund.
Hagarne. Ifrägakomne §. och Mom. af Riksdags-
328
Ordningen stadgar uttryckligen: att ''Allmänna Be-
"swärs. och OeconomieUtstottet stall, enligt 53 och
"89 tz§. RegeringsFormen, samt, i anledning as uti
''Ständen wäckta frågor, anmärka brister i de allman,
"na HuShällningS-anstalterne och förändringar deruti
"förestå, samt upptaga alla boo Rikets Ständer upp.
"komne frågor om förändring, förklaring och upphäf-
"wande af Lagar och Författningar, som Rikets all»
"männa hushållning röra." Enär nu fräga inom
RiksStänden icke blifwit wäckt om upphörande af
Kronans optionsrätt till de pä Kronostattegrund wä.
xande Mafteträd, samt någon Kongl. Proposition i
samma ämne, med hwilken den Nädiga framställnin¬
gen om Ekestogarne rimligtwis ej kan sägas äga sär-
deles sammanhang, ej eller är worden i Räder af-
läten, sa söker man sörgäfweö anledningen till Utstot-
tens åtgärder, och kan man ej eller undgå att tillägga
hem en constitutionswidrig caractair. Det högst märk¬
bara sörhällande inträffar äswen härwid, att ehuru
Allmänna BeswärS- och OcconomieUtstottct endast
tillkommer, att förestå förändring och upphäfwande
af de Lagar och Författningar, som anga Rikets all-
männa hushållning, hafwa likwäl de förenade Ut¬
skotten welat tillerkänna sig en dylik förstagörättighet,
i afseende pa Riketö allmänna Lag af är 1734, hwar-
igenom Utstotten sälcdes uppenbarligen sökt betaga Lag-
Utstottct den i 33 §. 1 Mom. RiksdagsOrdningen
samma Utstött tillagde rätt, att uteslutande handläg.
ga frågor om ändring eller upphäfwande af allmän,
ua Lagen: en rättighet, som dock icke under annat
wilker tillkommer Lagutskottet, än sa wida Remist
derom blifwit frän RiksSrändens klena, i följd af
3SY
antingen Nådig Proposition eller enskildes, i grund¬
lagsenlig ordning wäckte, Motioner, Utskottet mcd-
deld. Med anledning af det härigenom ädagalagde
förhållande, och dä dek torde anses obehöfligt att an-
föra siere bewis till bestyrkande af de förenade Ut.
skottens obehörighet, att till Rikets Ständer fram¬
komma med ofwan omförmäldte hemställan, utbeder
jag mig, att samma hemställan mätte, såsom grund-
lagöwidrig, förkastas.
Da jag nu östvertygar mig, att frägan om
Kronoskattejord-ägarenö förevarande skyldighet, art
med penningar lösa sig till fri dispositionsrätt öfwer
de ä desi ägor wäpande Masteträd, warder lemnad
utan afseende, torde det wisierligen anses öfwerflödigt,
att framställa de skäl och omständigheter, under hwis.
ka en sä beskaffad fri dispositionsrätt alltid mäste för
Skattemannen wara mindre efterlängtad och nyttig;
men enär frägan en gäng blistvit wäckt, har jag an-
sett der förenligt med min pligt, att derom yttra
nägra ord.
De fleste hemman uti de Provincer, som blist
wit förcffagne att erlägga lösen för Mastcträd, hwar.
kcn hafwa för närwarande eller kunna hysa den för-
hoppning, att i framtiden se dylika träd pä deras ägor
wäxa. De hemman i de Nordliga Provineenie, pa
hwilkaS ägor Masteträd möjligkwis kan pä nägot
ställe finnas, äro nästan uteslutande belägne uti sä-
dane trakter, hwarifrän nägon transport af skogScst
fecter knappast ännu kan med fördel päränkas, och
de äter^riti öfrige Provincer, merendels pä slättniar-
3Z0
ken befintlige hemman hafwa hittills icke ägt sa mye«
ken tillgäng pa skog, att de dermed kunnat fylla de-
ras arliga behof af gärdsel och byggnadswirke, an
mindre hafwa de pa deras ägor afwetat tillwaron af
Masteträd, hwilka de icke lära wara sä däragrige,
att, pä satt som med Eketräd nägon gäng kan han.
da, plantera pä deras äker och ängsjord. Med hän.
sigt härtill, frägar jag med skäl: är det billigt att
pätwinga Skattemannen, säsom en skyldighet, att be.
rala lösen för det han hwarken har eller kan erhälla,
och för det, hwaraf icke ringaste nytta honom till.
skyndas? Och bör det icke tillhöra hwarje Swensk
man, att, dä fräga uppftär 0W förwärfwaydc af
äganderätt, sä följa sin egen böjelse och sin fria wik-
ja, utan att wna bunden af onaturliga och godtyck.
liga twängsmedel? Swarén pä deha frågor äro sä
pätagliga, att de icke bordt undfalla de förenade Ut.
skottens uppmärksamhet; och jag tillförser mig, att
den wäckte frägan äfwen ur denna synpunct betrak-,
tad, anses böra sörfalla.
Stockholm den ZO Inlii 182Y..
Lssper Wijlrman."
Lmra Niisson frän Norrbottens ?än ingas ett
fä lydande Anförande:
"Jag anser Stats- samt WmaMa, Beswärö-
och OeconomicUtskottenS hemställan om upphörande
af Kronans optionsrätt till Storwirkes- och Mäste,
träd, som wäxa uppä Kronoskattejord, lika litet wa.
pa pakallad af behofwet, som det af Utskotten före-
skagrie alternativ, öfverensstämmande med billigheten..
Utgående fran den grundsatsen, att hwar och en bör
aga, hwad han pä sin jord frambringar, hafwa Ut-
stötten kommit derhän, alt bestämma statt, icke alle-
nast för hwad hwar och en äger, ytan äfwen för
hwad han aldrig ägt eller någonsin kan komma att
fä, och det endast för att uppehålla principen. Hwar
och en wet, att Masteträd ej finnas öfwerallt, icke
ens pä de flesta ställen, att de ej af jordägaren kun.
nq planteras med päräknad nytta för honom, och
ytt han således med allt sitt bemödande aldrig kan
staffa sig nägra fäderne pä sin jord. Det är till följd
deraf en orimlighet, att han stall päläggas en statt
derföre, och jag protesterar pä det högsta emot Ut-
sköttens yttrande. Den gamla Lagen är i detta, som
i manga andra fasi, bättre än den förestagne förän,
bringen, och jag anser, att lusten att ändra och för-
hättra aldrig bör yttra sig pä rimlighetens och bil-
lighetenS bekostnad. Jag yrkar derföre afstag pä
Utskottens hemställan.
frän Norrbottens Län.'
Derefter uppläste l^ars, frän Wester-,
bottens Län, ett Anförande af följande lydelse:
"Högloft. Stats- samt Allmänna Beswärö- och
OecononueUtffotten hafwa, uti desi Betänkande N:o
42, tillstyrkt, att innehafware af Kronostattehemman,
som ä sin mark hafwa eller framdeles kunna fä Mäste,
och Storwirksträd, borde i likhet med ägare af Eke-
skogar, komma till åtnjutande af fri dispositionsrätt
deraf, hwilket synes med största billighet wara öfwer-
ensstämmande, fullkomligen öfwertvgad, att de, som
öro i åtnjutande af sädane förmaner, gerna skola
erlägga den af Utskotten förcflagne lösen 24 si. af
hwarje helt hemman, och i proportion derefter af de
mindre hemmansdelar; men att äfwcn blifwit af Ut-
skotten framstalldt, det alla hemmansagare skola er¬
lägga denna afgift, finner jag pä det högsta strida
mot all rättwisa, dä jag känner, att ätminftone ej
en tiondedel af mina Committenter äga den lyckan,
att pä sina omräden finna Mast» och Storwirköträd.
Med skäl torde wäntas, att i Westerbotten ej skulle
wara nägon brist pä skog, men likwäl är förhällan,
det ej sädant; mänga Bönder sakna bäde nödigt hus»
timber och wedbrand, och mäste, genom köp eller öf.
werenSkommelse med aflägsnare och skogSrikare byar,
förskaffa sig sina förnödenhetSbehof. Det torde säle.
des wara en ojemförlighet emellan den fria disposi¬
tionsrätt, ägare af Ekeskogar sätt sig uppläten, oä¬
ven nu ifrägawarande, dä jag förmodar, att Ekar
wäxa ä de flesta ägor i de trakter, desia trifwaö; men
Mäste- och StorwirkSträd aro sällsynta, och ganska
fä äro i besittning af desia träd.
Jag protesterar, i anledning af hwad således an»
fördt blifwit emot den föreslagne betalningen till Plan-
reringsCasian, af de hemmansagare, som sjclfwe äro
i saknad af behöflig skog, och med skäl skulle jag
wänta mig förcbräelse, om jag medgifwit en utgift
för dem, hwars motswarande förmän de helt och
hällct sakna. Det är icke heller tänkbart, att de, som
redan äro i skogsbrist, skola i framtiden kunna hemta
S33
StorwirkSträd frän sina områden, och således kom¬
ma atk erhålla cn fördel, den de medelst den före»
slagne lösen skulle aga. Pä desta grunder yrkar jag
äterremitz af Betänkandet-
Stockholm den 24 Juli! 182Y.
k-ars Lygden,
fran Westerbottens Län/
Kils vilsson frän Wermlands Län förenade sig
med Lägden.
klnZL kan kansson frän samma Län pastod,
att da mänga hemman icke hade tillräcklig skog till
gärdsel och wedbrand, dem icke borde kunna äläggaS
utgifter sör Mäste» och StorwirkSträd, som de moro
alldeles utan.
Xils 8lrindlunä frän Wester-Norrlands Län:
"Det är werkligen sannt, alt fräga om denna af»
gifts erläggande icke blifwit wäckt genom nägon Kgl.
Proposition eller enskild Motion, utan hafwa Ut»
skotten hcmtat dertill anledning af Kongs. Maj:tS
Nädiga Proposition om Ekeffogarne i Riket. Men
jag önskar likwäl, att Betänkande icke nu ma affläs,
utan återremitteras, pä det att Utskotten mä erhälla
del af de gjorde anmärkningarne. I denna händelse
skulle jag tro, att om Utskotten ändrade deras för¬
slag dertill, att 24'skillingsafgiften borde erläggas
af alla dem, som af löSningsrättigheten wille sig be»
gagna, wore deremot ingen ting att inwända.
334
Nu är Betänkandet bade obilligt och olagligt-
enär Stats ^ samt Allmänna Beswars- och Oecono-
mieUtstotten icke äga att förestå ändringar i allmän¬
na Lagens stadgandem''
Olof 6arl88on fran östergöthlands Län hem¬
ställde, om icke StäUdsbröderne nu wore alltför grann-
synta och silade mygg. HaN trodde att en afgift af
24 A icke betydde något, dä hwar och en hemmans¬
agare deremot, för ewerldeliga tider rrhöllo rättighe¬
ten att fritt omrada och begagna de pä hans ägok
»växande Mäste, och Storwilksrrädi
^Ullers kekrsson frän Östergöthlands Län in¬
stämde med Lasser- VVijlrmaNi
diils fängson fran Malmöhus Län: "Jäg
will icke ifra för antagande af Oetänkandet; men
dä anmärkningar blifwit gjorda derwld, att Utskot¬
ten föreflagit en Lagförändring, fär jag fason, Leda¬
mot af Allmänna Beswars- och OeconomieUtstottet
upplysa, att Utskottet, pä grund af 34 §- Riksdags-
Ordningen, ansett sig äga rätt, att brister i de all-
männa hushällningSanstälterne anmärka- ocy ändrkn-
gar deruti föreflä- hwarföre- och dä denna fräga o-
stridigt rörrr allmänna hushällningen, Utstottet trott
sig aga fog att handla pä sätt stedt är. Will äter
Ständer assia eller återremittera Bttänkandet- sa
bryr jag mig litet derom; mert bodde jag i nägdn af
de Norra orterne, sa gaf jag gerna föreslagna 24.A
för att slippa hembjuda Kronan de wäxande Maa¬
sch Storwirköträdeu/'
335 '
GedaN diöcutzionen förklarats slutad, och Tal-
mannens först framställda proposition pä bifall till
Betänkandet blifwit med flere Nej och Ja beswarad;
sa beslöt Ståndet att återremittera detsamma, med
de derwid gjorda anmärkningarne, till Stats- samt
Allmänna Brswärs- och OeconomieUtskotten»
Wid förnyad föredragning af Stats- samt All-
Männa BeswarS- och OeconomieUtffottenS den 17
i denna manad pä bordet lagde ytterligare Utlåtande
N:o 46- i fraga om försäljningen af den sa kallade
LifStallbyggnadcn wid KuNgsöhr, sann Ständer för
godt att antaga Utffottens i ämnet först afgifne Be-
tänkande N:o 15»
^nsters pearsson frän östergöthlands Län be-
gärde och erhöll tre weckdbs prtmisiion, räknade frän
ben i instundande Augusti.
Som kl. nu war öfwer 2 e. M., ätffiljdeS Stan-
bet- och sammanträdde äter kl. 6;
Föketogs till Ny handläggning Stats- samt All-
Männa- Beswärs- och ÄeeonomieUtskottens sedanden
20 innewarande mänad pä bordet hanlande Utlätan-
de N:o 47- i anledning af wäckt fräga om anslag
Sf allmänna medel till aflönande af en DjurLäkare i
336
hwarje Län; hwanvid lokrin Olofson flan Westerås
Län yttrade sig salunda uti ctt skriftligt Anförande:
"Wördsamt Anförande!
Sammanfatta Stats- samt Allmänna Beswärs-
och OeconomicUtskortcn hafwa, uti sitt lltlätande N:o
47, föresiagit Lön pä Stat för 24 DjurLäkare L
Riket, a 50 R:dr till hwardera, bewiljat en sun>ma
af 1,200 R:dr Banco, att utgå uran beräkning
af den resekoftnadscl sättning, som wid förefallande
biträden bör af anslaget till farsoters och smittosam-
ma sjukdomars botande godtgöras.
l-o Da Rikets Ständer anslagit betydande pen-
nkngebidrag till Veterinair-Inrättnkngen här i Hus-
wudstadcn, till bildning af skicklige DjurLäkare; och
att examinerade DjurLäkare kunna derifrån till Lä¬
nen befordras, önskar jag för min del, att det ma
ankomma pä hwarje Distrikt, Härader eller Socknar
och menigheter, sig sjelfwa om en DjurLäkare förena,
och med honom om' lönewilkoren och skyldigheterna
öfwerenSkomma och afsluta; utan att inblanda Sta¬
ten med betungande anslag och widlystiga räkenska¬
per, till ett ökadt beswär för kommande Ständer, att
granska och revidera, och således i den män öka wära
langa Riksdagar.
2:o Jag utbeder mig fa fästa det Hederwärda
StändetS uppmärksamhet pa, att i den ort, jag har
äran tala söre, har wi alla redan antagit en Djur-
Läkare
337
Läkare, som är boende i Sala Stad; den mannen
har tagit Akademisk Examen och tillika ar försedd
med goda bewis ifrån VeterknairInrattningen här i
Stockholm; Med honom hafwa fyra Härader, neml.
OfwerTjurbo, Simtuna och Norrbo samt Wangsbro
Härader ingått uti Contrakt med 12 si. Banco pä
hwarje helt hemman uti ärlig lön. Deremot skall
DjurLäkaren, efter en billig Taxa för alla förefallan¬
de skadors och sjukdomars botande samt utskaring m.
m., ftä allmänheten tillhanda; och ehuru wi icke ard
mera än de fyra förenämnde Häradcrne, sä är Di¬
striktet för stort och widsirackt för en DjurLäkare,
och skulle hela Höfdingedöme»» kunna wara möjligt-
wis ännu mindre belätna med en enda DjurLäkare,
dä mängen kunde fä 10 ä mil till hans boställe, och
skulle den längwäga, dä sjukdomar och skador und¬
komma ett kreatur, heldre öfwerlemna det at ödet,
än att företaga en läng och kostsam resa till Lä¬
nets enda DjurLäkare, sä att jag tror, att hwarje
Län borde hafwa minst 4 DjurLäkare uti Distrietex
lämpligt placerade^ om de aflägsnaft boende stall
wara belätne, och som alla bidraga i sin män iskak-
tebördorne, sä borde wi alla njuta lika förmäner; och
önskar jag, att det mätte tillätas menigheterne sjelf-
wa, att sig om en DjurLäkare förena och med ho¬
nom om wilkoren betinga, och pa detza skäl afstyr-
ker jag Utskottens Betänkande.
Stockholm den 23 Iulii 182Y.
äsn Ol«80N,
fran Westerås Län."
BondeSt. Prot. 7:de Banden 22
ZZ8
Härmed sörenar sig kannon frän Norrbo
Harad af Westerås Län.
Pater Pelii^sen fran jönköpings Län instäm»
de uti Peter PelirssonZ frän samma Län Motion t
ämnet.
Pelrr Hri1c88on frän Kronobergs Län: jag
medgifwer gerna, att wär Nädiga Oswcrhet warit
omtänkt, att utfinna medel till boskapssjukans före¬
kommande; men da DjurLäkare icke kunna anställas
öfwcrallt i Landet, utan komma att wistas i de större
Städerne, och Landet, genom Utskottens förslag, pä-
lägges en ny skattebörda medelst bidraget till Djnr-
Lakarnes aflönande, samt dertill kommer, att wära
Förfäder, som saknat DjurLäkare, haft lika god
lycka med deras kreatur, som wi ägt ock äga med
wära; sa kan jag icke annat än för mig ock mina
Committenter bestrida allt anslag till detza Läkare,
och ma de orter, som af sädane wilja sig begagna,
fjelfwe förskaffa sig och underhålla dem.''
^nckerg DsniolZon frän Elfsborgs Län: "Dä
jag tvid föredragningen as StatSUtskottetö Betänkan¬
de N:o 130, afstyrkte bifall till förslaget, att pä
Stat uppföra löneanslag till en DjurLäkare inom
hwarje Län, wore mina motiver härtill dels, att
jag ansäg omöjligt för en sädan Läkare att berga
sig med 50 R:drS lön, såsom följd, hwaraf komman¬
de Rikets Ständer icke kunde undgä att förbättra
deras lönewilkor, dels att härigenom antalet af Sta»
tens Tjensteman skulle förökas i stället att förminskas,
såsom allmänneligen önskas, dels ock, att en Djur-
Läkare inom hwarjc Län blefwo alldeles otillräckligt;
såsom exempel hwarpä jag nu will nämna, att Elfs-
borgs Län, ifrän Halländska till Wermländska grän.
sen, innehåller ZO mil, i följd hwaraf minst Z:ne
Läkare inom detta Län wore behöflig^, sä wida nä-
gon nytta af dem skulle kunna päräkNas. Desta ä-
sigter widhäller jag ännu, och anser, att da Staten
yndcrhäller VetcrinairJnrättningeN, hwarest Elever
kunna bildas i Djutlakarekonstcn, det ändamål re-
dan är wunnek som nu sökes. Jag yrkar således af¬
steg ä Betänkandet, men önskar tillika, att Ständet
wille besluta hos Kongl, Maj:t i underdånighet an¬
hålla, der täcktes Kongl. Maj-t anbefalla Landshöf.
bingarne, att höra Länens Inwänare, HNruwida de
icke wilja dlstricrwis och pa egen bekostnad äntagck
DjurLäkare, hwilket jag anser wara lämpligastst
Lars Olsson frän Jemtlands, Drik ivensson
frän Bohus, 'Lukvo Larsson frän Christianstads,
ikans Ivansson och Antiers Dansson frän Elfs¬
borgs, Drik DestrssoN och Ikans Hansson frän Gö^
theborgs Län, samt mänga flere Ledamöter instämde
Med ^Ullers Danielson,
Nils Nansson frän Malmöhus Län: "Jag
kan icke neka, att jäg delat Utskottens tanka i ämner,
och trott, att den förcstagne löne» af äo N-dr än-
bock medförer ttägöt band pa DjurLakarnc, att wid
förefallande behof göra deras tjenst, Ingen lärer
och wilja pästä, att icke desta Läkare äro nästan lika
behöflige som Läkare, för menniskor, och synnerligast
ändock något pä Stat/ och wi böra besinna, att ^
vsnielsong åsigt, att antagandet af detza Läkare mä
fa bero pä Inwänarne sjelfwe, som derom distnctwis
kunna öfwerenskomma, och yrkar derföre afflag pä
Betänkandet?'
Lrik kökrsson fran Gefleborgs Latt sade sig
icke kunna srängä den öfwertygelse, att om en Djur-
Z41
Läkare anställes inom hwarje Län, kommer han en.
dast att göra nytta ät Staden, hwarest han bor, och
de derintill närmast belägna ställen pä Landet; och
Iisi-8 I^ar8?c>n fran nämnde Län, som instämde med
Lrilc k>6lirs5on, gaf tillkänna, att en del af hanö
Committenter bo ZO mil fran Gefle, hwarest Djur-
Läkaren troligen kommer att äga sitt hemwist, samt
att en annan del ater hafwa 14 a 45 mil till sam-
ma Stad, hwadan desie orters Jnwänare icke kunde
^påräkna någon fördel af DjurLäkaren. Pa grund
häraf begärde han afslag pä Betänkandet.
4on Ifarsson frän WesterNorrlands Län: ''Jag
delar ^ncksrs Oamelsons äsigt, att anslag till en Djur.
Läkare för hwarje Län icke kommer att medföra sär¬
deles nytta. Wi hafwa ändä tillräckliga anslag, och
som aro tunga nog att utgöra, och heldre än att fara
20 a Zo mil med sjuka kreatur, kunna wi skjuta
ihjäl dem.
Landshöfdingen i Hernösand sammankallade ost
för att höras, huruwida wi wille antaga och sjelfwe
aflöna DjurLäkare, men wi förklarade dä, att wi icke
ingingo derpå; och dä wi weta, att Statens till.
gängar icke tilläta aflönande af ett mot behofwet
fwarande antal, är det bäst att afslä Utlätandet."
Olok 6srls8on frän östergöthlands Län instäm-
de med 2^nck«r8 O3niel8on.
OIokMl88on frän Wermlands Län: "Uti Werm¬
land betala wi 46 si. för hwarje hemman till Djur-
Läkaren, som bor i Carlstad, och icke gör osi nägom
342
flytta. Jag bestrider derföre allt anslag till dessa Lä«
färe, och yrkar afstag pä Betänkandet."
ckacob kkter ^n^ersson frän Östergöthlands
Län: "Jag tror wisst, att DjurLäkare äro af myc¬
ken nytta; men i min hemort aflöna widem kjelfwe,
och sädant anser jag förhållandet bör wara öfwerallt."
ingers pekrgson frän östergöthlands Län gaf
tillkänna, att en D-urLäkare bor i Linköping, och att
han, wid boskapLsjukas yppande, alltid är att påräk¬
na, samt nndfäx ersättning af Församlingens Cassör;
t följd hwgraf H-nelLi8 b^iii-sgon ansäg öfwerflödigt,
att Staten skulle aflöna sadane Läkare för hwarje Län.
kelli? Lrilc880n förklarade slutligen, att han
fatt höra det DjurLäkare finnas och afiönaö nti missa
Län, han derwid icke hade något att erinra; hwar-
emot han förnyade sitt yrkande, det han och hans
hemmawarande matte slippa att hafwa DjurLäkare,
enar de icke behöfwa dem, och sjelfwe kunde bota de
skador kreaturen erhöllo.
Alu förklarades DiScnssioncn wara slutad; och
som Talmannens framställda proposition pä bifall tili
Utlakandet heswarad?S med starka Ja och Nej, sä
författades af Secreterare» följande proposition pä
afslag; ''Afslär Ständer Betänkandet, men beslutar
tillika, att hos Kongl, Maj:t i underdånighet anhäl,
la, det Kongl, Maj;t behagade anbefalla LandShöf.
bingarne, Mt höra LäneyS Jnwänare, föreställa dem
nyttan och angelägenheten af DjurLarkares erhällan^
de, famt uppmana Jnwänarne, att districtwis och pg
. heras egen bekostnad sadane antaga."
Dä Talmannen framställde denna proposition,
hördes likaledes blandade Ja och Nej.
M8 Strinälunl! och kolian LsnZlsson frän
WesterNorrlandS Län yrkade votering, samt äskade,
att contrapropositionen mätte ställas endast pä af-
slag af Betänkandet, utan »vidare tillägg,
Seereteraren erinrade, att enligt 54 §. Riks-
dagsOrdningen, den Seereteraren uppläste, contra¬
proposition bordt uppgöras och äfwen blifwit inrät-
tad i enlighet med de mot Betänkandet under dis-
cusiicnen gjorde hufwudsakliga anmärkningar; och dä
större delen af Ståndet hade instämt uti -^.näern
tl)°,niel80N8 afgisne yttrande, hwilket äsyftade afflag
pä Betänkandet jemte en sä beskaffad nnderdänig an-
hällan hos Kongl. Maj:t, som den förslaget till con.
trapropositionen innehöll, sä borde, enligt Secretera-
rens tanka, contrapropositivnen sädan förblif»va.
^näers Daniel8on och diils lLläns8on biträd¬
de Secreterarens äsigt, och förklarade derjemte, att
det, örn contrapropositionen wid voteringen »vänn,
blefwc h»var och en obetaget, att »vid de samman¬
komster, rörande frägan, som Landöhöfdtngarne an-
ställde, bestrida antagandet af DjurLäkare; hwaremot
pel,,' driksson yrkade, att propositionen mätte stäk-
las sä, att de Lans Jnwänare, som »ville haswa Djur-
Läkare pä egen bekostnad, finge göra anmälan derom
hos Landshöfdingen, son» derefter ägde att hos Kgl.
Maj:t anhälla om DjurLäkarenö anskaffande.
344
Derefter upplästes följande anslag till voterings,
propositioner:
"Bifaller Ständet Stats- samt Allmänna Be-
swärS. och OeconomieUtskottens Betänkande N:o 47,
i anledning af wäckt fräga om anslag af allmänna
medel till aflönande af en Djurläkare i hwarje län.
Den, fom det will, voterar Ja.
Den, som det icke will, röstar Nej.
Winner Nej, sa anses Ståndet stafwa afflagit
Betänkandet; men tillika beflutit, att hos Kgl. Maj:t
i underdånighet anställa, det Kongl. Majit behagade
anbefalla landshöfdingarne, att höra länens Inwä-
riare, föreställa dem nyttan och angelägenheten af
Djurlakarcs erhållande, samt uppmana Inwänarne,
att districtwis och pä deras egen bekostnad sädane
antaga."
De fleste af Ständet stördes godkänna detta
förslag; stwaremot 8lrinc!Iunck, ckolian Lengtsson
och kelir Ll-ilcsson icke wille antaga detsamma; yr.
kandes Ltrinclluncl, under åberopande af Grundla,
garnes föreskrift, att votering mätte anställas om ly-
Leksen af contrapropositionen, hwarwid Ja-proposttio.
nen borde ställas pä afflag i Betänkandet, och Nej.
propositionen pä afflag med tillägg af den föreflagne
underdäniga anställa» hos Kongl. Majit.
När Talmannen sedermera till beswarande fram-
flällde star förut omförmälde förslaget till voterings -
345
propositioner, fä blef detsamma sedermera af Stan»
det gilladt; dock reserverade sig 8trin6lunck häremot,
med anhällan, att i Protokollet mätte inflyta, det
hanö begäran om votering öfwer lydelsen af contra,
propositionen blkfwit asstagen, samt att nämnde pro¬
position blifwit upprättad, endast i enlighet med de
af kristers Danielson gjorde anmärkningar, ehuru
andra anmärkningar mot Utlakandet aswey före*
kommit.
Votering anställdes derefter i wänlig ordning ,
och utföll med 40 Ja mot 55 Nej. I följd hwar-
af Utlätandet war afflagit och Ståndet bestutit den
underdäniga anhållan hos Kongl. Maj:t, som contra-
propositionen omförmäler.
Föredrogs ä nyo och bifölls Stats- samt All¬
männa BeswärS- och OeeonomieUtskottens, den 20
i denna mänad, bordlagde Utlakande N:o 48, i an¬
ledning af wäckt fräga om en större och en mindre
SädeS-torkinrättningö uppförande päallmäu bekostnad.
Da nu till ytterligare handläggning förekom
Stats- samt Allmänna BeswärS- och OeconomicUt-
skottens, sedan den 20 i denna mänad, pä bordet hwi-
lande Utlakande N:o 49, med anledning af crhällne
äterremisicr ä Utskottens Betänkande» Nwis 32 och
34, fann Ständer för godt, att wid sistberörde 2:ne
Betänkanden läka bero; dock reserverade sig kekr
Driksson frän Kronobergs Län, i afseende pä besitt-
346
tet om Betänkandet N:o 34, rörande Kgl. Ma-ckö
Nådiga Proposition om Ekeskogarne i Riket, och
förklarade det wara orimligt, att den som hwarkcn
har eller kan fa »varande Ekar pä sina ägor, skulle
nödgas betala den föreslagne Löseskillingen.
Viec Talmannen kon koiwson och k^il» jVläns-
son frän Malmöhus Län httradc, att Ständet bordt
uttryckligen gilla sistberörde Betänkande.
Wid ny föredragning af Stats» samt Allman»
na Beswars- och OeconomieUtskottenS den 20 Iulii
pä bordet lagda Utlätande N.o 50, i anledning af
wäckta Motioner om inrättande af ett CurhuS i
Snndötvalls Stad, inlemnade kon Qsr-ison frän
WesterNorrlandS Län detta Anförande:
"Wördsamt Anförande!
Stats- samt Allmänna Veswärs- och Oeeono.
mieUtskottenö Betänkande N:o 50 afstyrker Rikets
Högloft, Ständers pröfning, uti en hemställan af
enahanda anledning och syftning, sorn ett redan får-
tat beslut, rörande CurhuSinrättning i Söderhams
Stad; detze Motioner likwal, son, icke asser något
Statsanslag, icke eller äsyftar annar, än att Sunds-
walle Stad och Medelpad, säsom i lika behof borde
komma under enahanda pröfning, sä »väl hos Rikets
Högloft, Ständer, svin hos Kongl. Maj:t, hwars
»visa och LandSfadcrliga onnvärdnad efter företeende
förhällanden är lika för alla; och sorn icke annorlun.
547
da än efter ^vederbörlig pröfning gör det afseende en
sadan anmälan förefinnes förtjena; dä det icke asps-
tas mera, än att pä ett mera ändamålsenligt sätt
kunna i bchofwetö stund erna och tillgodonjuta den
hälsowärd och sjukdoms hämmande, som med CurhuS-
inrättningen kunde erhällas, och hwarfor personel af¬
gift ärligen erlägges; akt transportera sjuka 15,14,
a 15 mil, har och kommer akt afhälla de fleste i en
fattig Province, sä, att sent eller aldrig, dä fragg är
om icke mindre än hälsans återställande, kunna erna
den hälsowärd, som för en redan förut erlagd betal¬
ning borde kunna paräknas; af fädan anledning med
hwad merg jag will specielt, i afseende pä folkmäng-
den, till Högloft, Utskotten uppgifwa, anhaller jag
om ätcrremitz af ifrägawarande Betänkande, och tror,
gtt Utskottet, utan att förnärma slutmeningen uti 56
§, RiksdagöOrdningen, torde efter närmare öfroerwä-
gande finna, att sä likartade frågor af enahanda be-
hof borde pä lika sätt nndcrställgs Kongl. MajttS
Aädiga pröfning.
Stockholm den 27 Inlii 1829.
Ion garsson,''
Pä Talmannens proposition bifölls Betänkandet,
Wid förnyad handläggning biföllos ncdannämn-
de den 20 och 24 Inlii bordlagde Betänkande», neml.:
Allmänna Bcswärs- och Oeconomie-UtffottetS
N:o i lo, i anledning af ett föreslaget stadgande uti
348
Kongs. CanzliOrdningen, i afseende pä allmänna hand»
lingar, som kunna utur Riket föraS; samt
StatöUtskortetS N:o 202 öfwer Herr 6. ^.ro-
senii Memorial, angående dels förlängning af tiden
för åtnjutande af förlagslän ur ManusacrurDiscont.
fonden, dels rättighet för Fabriksidkare i allmänhet,
att för län ur nämnde Discont fä ställa afwen an-
nan säkerhet, än sörffrifningar för försällde tillwerk-
ningar; och
N:o 203, öfwer Friherre von Saltas, k'.,
Memorial, om läneratrighek i ManufacturDiscontfon-
Len, för idkare af Twäl och Säptillwerkning.
Sedan föredrogoö ä nyo och kades till hand-
lingarne:
Stats- samt Allmänna Beswärs- och Oecono-
mieUtskottenL den 20 Julli pä bordet lagde Utlätan,
de N:o 51, i anledning af erhållen äterremitz ä Be¬
tänkandet N:o 22, rörande Traktamente för Sta-
LerneS Magistrater och VorgcrSmän, da de till be-
stgtningar för Kronans räkning warda kallade.
Allmänna Beswärs- och Oeconomie-Utskottets
samma dag bordlagde Utlåtande N:o 138, i anled¬
ning af gjorda anmärkningar wid Betänkandet Nw
82, angående förändring i nu gällande föreskrifter
om tiden för wäglagning.
BancoUtskottetS samma dag pä bordet lagde
Mätanden N:o 64, med anledning af gjorde an¬
märkningar wid lltffottekö Memoria! N.o ZZ, om
antagande pä Bankens Stat, af en i byggnadöyrket
erfaren person, i afseende ä BancohusetS underhäll
och wärd m. m.
N:o 65, med anledning af de hos Zme Riks-
Ständ gjorde anmärkningar wid Utskottets Memorial
N-o 29, angående nägra förändringar och närmare
bestämmande», af grunderne och wilkoren för aHig-
ncring pä Banken; och
N:o 66, med anledning af anmärkningar frän
Wällofl. BorgarcStändct wid Betänkandet N:o44,
angäcnde grunderne för äterbetalnkng af det till Gö¬
theborgs Stad urgkfna BancoLän.
Dä nu till ny handläggning företogs Allmänna
BeswärS- och OcconomieUtskottetS sedan den 20 in-
Ncwarande mänad pä bordet hwilande litlätande N:o
t.39, i anledning as gjorde anmärkningar wid Be-
tänkandet N:o 103, rörande föreflagNe ätgärder till
lindring i Rustningsbeswäret, och N:o 112, angäen^
de wäckta Moticner om frihet i köp och salu af Tack¬
jern, lät Ständer wid sistberörde 2:ne Betäkanden bero.
Allmänna Beswärs- och OeconomicUtskottctS se¬
dan den 20 innewarande mänad hwilande Utlärande
N:o 141, i anledning af gjorda anmärkningar wid
Utskottets Betänkande N:o 102, rörande wäckt frä-
ga om ffyldighet för Norrländska Allmogen att wara
350
försedda med berms, att de warö» som af bcmälde
Allmoge försäljas i Stockholm och af egen gärdsö
afwel, och N:o ilo, rörande wäckt fräga om skatte-
lösen af Eeclesiastiquehemman i Skane, kades till
handlingarnc i hwad det rörde Betänkandet N:o 402;
och fann Ståndet för godt/ att tvid Betänkandet
N:s 110 lata bero.
Pä flere Ledamöters begäran lades ytterligare
pä bordet:
Allmänna BeswärS- och OeconoMieUtffottcts, se¬
dan den 20 i denna manad, hwilande förnyade Be¬
tänkande N:o 142, i flaga om Forwäscndet samt
GästgifweriskjutS-anstaltcrne-
N:o 143, i anledning af wäckt Motion om be^
läningörättlghct uti publika Fonder a ritorr spanmal-
StatsbltskottetS, den 24 innewärande manad,
bordlagde Urlakande Nto 1YY, t anledning af Kongl.-
Maj:tS till Utjkottet aflätna Nådiga Proposition af
den 13 November sisth ar 1828, angående Sala
Silfwerwerk.
N-.o 200, i anledning af de Berättelser, som Ri¬
kets Ständers till Stats-, Banco- och Rikögälds-
werkenS öfwerseende arén it-,25 och l827 församlade
Revisorer afgifwit, angående de under Kongl. Majus
och Rikets CommerceCollegium ställde fonder och me-?
del; samt
N:o 201, angående den innewarande Riksdag
werksiällda Revision af de under Kongl. MajttS och
Rikets CommerceCollegium siälldc fonder och medel.
Till ny handläggning lat Stander hoS sig före-
komma StatSUtskottetS, den 24 i denna manad, pä
bordek lagdc Urlakande N:o 1Y8, i anledning af wäckt
Motion om rättighet för en del Hemmansägare i
WefterNorrlandö Län, att/ med andras uteslutande,
fa idka siffe af hwad beskaffenhet som helsi wid egen
strand i Äugermanuaclfwen; hwarwid Ltrinck-
luncl frän berörde Lätt yttrade:
''Hade jag warit i tillfälle, att känna deri Be-
tänkandet äberopade Kongl. Brefwet till Kammar-
Colleginm, den 8 Fcbruarii 1825, sä hade jag icke
wäckt ifrägawarande Motion; men detta Kongl. Bref
föredrogs i KammarCollegium den 4 Mars nysinämn-
de är, och Colleglum resolverade att expediera Cirén»
lawer till wedcrbörande Landshöfdingar, för att del-
gifwa Kongl. Maj:ts Nädiga BrflUt i afseende pä
4823 ärs Rikets Stän-dcrs underdäniga framställning
i srägan. Den Kongl. Skrifwelscn öfwerensstämde
likwäl icke Med Collegii äsigtcr, och troligen af denna
anledning omintetgjordes beflutet, angäende Circular-
rerneö aflätande, fä att wi helt och hållet warit i
okunnighet om tillwaron af det Kongl. Brefwet. Af
sädan orsak wäckte jag den ifrägawarande Motionen;
men dä jag nu fatt kännedom om Kongl. Maj:ts
Nädiga Beslut i ämnet, hwarmed jag är fullkomligt
nöjd, sä önskar jag bifall till Betänkandet."
352
Pä Talmannens derom gjorde framställning bi»
fölls Utlåtandet.
Föredrogos och ladcS pä bordet Bewillnings»
samt Allmänna BeswarS- och OcconoMieUtskottenö
Betänkande N:o 10, angående RikSdagSfullmäktigeck
^.nclorg Erikssons frän Orebro Län Motion, om
fördelning af Stämmoböter.
N:o 11, angående Motioner af Herr ilogen-
t^vist sk ^Irerskinlt och keter ^Lnclersson frän Hal»
lands Län, om förbud emot nyttjandet af utländska
FabrikSwaror m. m.
N:o 12, angående dels inrättande af Porto
Franco pä Gottland, och dels wäckt fräga om Ne»
derlagsrättighet för Staden Wisby.
Nw 13/ angående yrkadt förbud emot införsel
af utländska FabrikSwaror m. m.; och
N:o 14, angäende dels begärd Nederlagsfrihet
för Städerne Gefle, Malmö, Hernösand, Pstad, Hel-
singberg, Calmare och Christianstad; och dels Herr
^rosenii framställning, att antingen Författningarne
rörande Credit-upplag mätte förändras, eller Stabeck
Norrköping äfwcn erhålla Nederlagörättighet-
Genom
353
Genom ankomne Protocottsutdrag, som efter upp¬
läsandet kades till handlingarne, underrättades Stän¬
der, att
Högwördige Preste-Sta ndet:
Den 1Z Julik
Stadnat i följande beslut, » afseende pa Con-
stitutioneUtffottetS Memorial N:o 36; 1, 2, 4 och
Z:te cmmälkningöpunktcrne hade ansetts böra förfalla,
och 3:dje punkten icke fordra någon åtgärd. I öfrigt
kades Memorialet till handlingarne; och beslöt Stån¬
det, att, i afseende pä det granskade, lemna Stats-
Rådet och Föredragande decharge»
Walloftige Borgare-Standek:
Den 24 Julik
Bifallit LagUkffotketS Betänkande N:o 74; Van-
eoUtskotteS N:ris 55, 56, 53, 60,61 och 63; Stats-
samt Allmänna Beswärs- och OeconomieUtfkottenS
N.o 47, 43, 49, 51 och 52, samt Allmänna Be¬
swärs- och OeeonomieUtffottcts N:o 140.
Lagt till handlingarne sistnämnde Utskotts Be¬
tänkande» N:o 138 och 139, samt BanroUtjkottetS
N:o 62.
Lätit bero wrd Allmänna Beswärs- och Oeco-
nomieUtskottetö Utlåtande N:o 141; samt
Bonde-St. Prot. 7:de Bandet. 23
'K
354
Återremitterat Lag. samt Allmänna Beswärs.
och OeconomieUtffottenS Utlåtande N:o 46.
plenum slutadeö kl. 8 e. m.
182Y den 30 Iulii.
plenum kl. 11 f. m.
Protocollet för den 24 innewarande mänad upp.
läsieö och godkändes; hwarefter Oi» ies>p88un frän
Blekinge Län aflemnade följande Anförande:
"Till Protoeöllet!
Emot Hederwärda BondeStändetö beslut, wid
föredragning af Lag» samt Allmänna Veswärs- och
OeconomieUtskottens Utlärande N:o 41, om Skif.
tcswerket i Riket, nödgas jag wördsamt anföra min
reservation, sä midt beslutet angar bifall till Utskot»
tenö förnyande af deras förslag till ändring i 13
Cap. 2 §. Skistesstadgan, hwilket sörflag innehäl-
ler: "Alt Enffifteösökanden och de, som sig med
35ä
"honom förena, men ingen annan, skulle wara M
'utflyttning, der sä fordras, owilkorlkgen förbunden."
Flere skäl tala för asslag till betta stadgande och
bibehållande af Författningen- sadan den i bokstafwttt
lyder- Med förutsättning af LandtMätäres och Gode
Mans skicklighet och förstånd- att sia stället bedöma
skiftesdelningens werkställighek pä ett satt- font lätt.
der jordägaren till gemensam fördel- anser jag inga
obehöriga band böra laggas pä deras handlingssätt,
utan bör det, efter minianka, helt och hältet fa bero
Pä deras mogna pröfning, hwilka delägare, som böra
underkastas utflyttning, Mare sig skiftcssökande ellet
flere eller färre af Byalaget. Jag wägar ytträ den-
Na mening bestämdt och med fullkomlig säkerhet, enie»
dan jag är öfmertygad- att ben är ätminstöne för
wäta södra Provincer den enda och anwändbäraj och
jag talar här af egen erfarenhet, emedan jag sjelf Uft
flyttat och undergått EnskisteSdelning i ett Byalag
af omkring 40 delägare. Beslut om skyldighet till
Utflyttning Mäste dctzUtoM icke sä, som här synes wilja
tillwägabringas, bero pä ett absolut- om jag sä mä
säga, godtyckligt stadgande, Utan all Undersökning -
liksom äsystande att afskräcka frätt ailä skistesförsök,
samt förlama, oM icke tillintetgöra, Författningens
»välgörande ändamål, utan twärtom pä localä om.
standigheter- hwilka Förrättningsmännen bäst kunna
urskilja och bepröfwat såsom byggnadernes läge- be.
skaffenhet och wärde- besparad kostnad- tomters ut¬
rymme, mer eller mindre trängsel, fara för eldska--
dor, dcsmtom trägärds-anlaggningar- planteringar och
goda Wattenbol nu nu
356
Exempelwis ber jag att fa yttra, huru högst
olämpligt, obilligt och orättwkst det wore, om en skif.
tessökande med goda åbyggnader, förträffligt watte»,
bol och wacker plantering, boende wid ändan, af en
större By, der han beqwämligen kunde fa sine ägor
till tomten sammandragne, stall nödgas afstä frän
denna naturliga rättighet och flytta bonk pä en af.
lägsen trakt, pa det hans granne, med förfallna hus,
färdiga att nedfalla, blott derföre akt denne af oför¬
stånd eller egennytta fäger nej kitt stifres-atgärden,
skulle åtkomma den förres lugn och hcrrlighcter; eller
eller om Byen är sammanbygd, med blandning af
sämre och bättre byggnader, deraf de bättre bebos af
förståndigt folk, kloka jordbrukare, som inse nyttan
af allmänt agostifte och derom förena sig med den
sökande, hwad blir da följden? Ingen annan, än
att juft de byggnader stola undanrödjas, som borde
qwarstä, och kojorna, de nedruttnade förfallna husen
sta der, tillhörige dem, som af oförnuft, swaghet
eller andra orsaker motwerka sin egen fördel, eller
fördröja en werkställighet, som, när skälig flyttnings,
kostnad dem tillhandahälleS, utan twifwel bordt gälla-
för alla, emedan Författningens syftemål är allmän
nytta, odlingars framsteg och Landets förkofran.
Da jag redan deltagit i Hederwärda Ståndets
beslut, att undantag af Skiftesstadgans tillämpning
mä äga rum för Rikets Norra Provinccr, der local-
omständigheter, som för mig äro obekanta, kunna till
annan föreskrift gifwa skälig anledning, hoppas jag,
genom denna min reservation, ej hafwa förfördelat
någon, och anhaller blott, att den nu wid justeringen
357
mä, för min enskilda del, fa i Protokollet ett rum,
wittnande om den åsigt af saken, jag icke, utan egen
förebråelse, kunnat neka mig att pä detta sätt ut¬
trycka.
Stockholm den ZO Iulii 182Y.
Ola leksson."
Uti denna reservation deltogo kelm kolirsson
fran Christianstads, dockers kallesson frän Öster¬
göthlands, Kils Hakansson frän Kronobergs, lb,ars
I.ai sson frän Calmare och Olok Nansson frän Ble¬
kinge Län.
De Motioner, angäende förbud emot bränwinS-
bränning, hwilka inom Ständer bliswit wäckta af
Kils Insulin frän Stockholms Län och -dockers Ians¬
son frän Westerås Län, innan sädant förbud för
Iulii och Augusti mänader af Kongl. Maj:t i Rä¬
der stadgades, och hwilka Motioner sedan den 19
sistl. Iunii hwilat pä bordet, förklaradesj nu, wkd
förnyad anmälan deraf, sörfalla, sedan Kongl. Maj:t,
enligt Desi, Rikets Ständer mcddelde, Nådiga Skrif-
welse, angående utsigterne för inncwarande ärs fförd,
i Räder förordnat, att bränwinsbränningens utöf-
ning först med instundande October mänadö början
mä widtaga.
Wid ytterligare föredragning af LagUtskottetS,
under R:o 74 afgifne och den 17 innrwarande mä-
358
flad pä bordet lagde, Betänkande, i anledning af åt¬
skilligt Motioner, rörande granskning af det utaf Lag-
Committeen utarbetade förflag till allmän Civillag,
samt om denna Committees fortfarande eller upphö¬
rande, yttrade ^näops Danielson frän Elfsborgs Län,
"Ju mera jag öftvertänkt det förevarande/am°
net, desty starkare har jag blifwit öfwertygad, att
det äsyftahe ändamalet ej kan uppnäs genom ett sä-
Lant satt att förfara, som hittills blifwit fyljdt, och
att den säkra frukten af Kongl. LagCommitteenö werk-
samhet endast warit Overksamhet hos Lagstiftningen
till Lagarnes förbättrande, Men jag will ej och bör
ej sätta mifl enskilda öfwertygelse i strid med en me¬
ning, som synes wara alltför mycket allmänt radande,
och emot hwilken jag följaktligen skulle ingenting ut¬
rätta. Jag yrkar således ingen äterremitz ä Lagut¬
skottets Betänkande, utan nöjer mig med den fram¬
gång, som blifwit wunnen, att nemligen hos Kongl,
Maj:t skall i underdånighet begäras författande af en
utredning öfwer grunderne till Lagförslaget och skynd-,
samhet med dest fullbordande. Tiden skall sedan wisa,
huruwida det blir möjligt, att pä en gang pröfwa
hela Lagboken; och wid försöket härtill får jag såle¬
des erfara, ym jag haft rätt eller orätt i mina yttran¬
den öfwer nyttan af ett arbete, sädant som det Kongl,
LagCommitteen åstadkommit,''
Lille Svanberg frän Westcr-Lstorrlands Län
förenade stg med hwad ^nclers Danielson yttrat;
hwarefter, uppä Talmannens proposition, Betänkan¬
det blef af Ståndet bifallet.
Z5Y
VancoUtskottetS, sedan den 17 inncwarande ma¬
nad, pä bordet hwilandc Betänkande N:o ZZ, med för¬
slag, angående en pq uppkänkngar grnndad Discon-
tcring för handeln och den större rörelsen, föredrogs
nu ä nyo, och yttrade, i anledning deraf, ^nckers
I7i-,nielson frän Elfsborgs Län:
' Jag anhäller om aterremisi af detta Betänkan¬
de. Utskottet har, i min ofwcrtygelse, helt och hållet
bortskämt Motionen, genom förslaget att upplåna pä
6 mänaders uppsägning, mot Z procents ränta. Herr
IHol-täs förstag, att upplåna pä anfordran och 2
procent, synes mig wara naturligaste sättet, att be¬
gagna sig af Bankens credit och desi egenskap af Fol¬
kets Casia. De Obligationer, som pä sädant sätt ut-
lemnas, gä icke till stort belopp ater in i Banken,
emedan de begagnas i Handelsrörelsen och äro de bä¬
sta, de säkraste och beqwämaste Vcnröpapper. De
kosta Banken ringaränka, lisma penningarncö rörelse,
genom den omsättning, som BancoDisconten blifwer
iständsatt, att dä, genom utlåning, tillvägabringa,
ych Allmänheten blifwer bcläten ä ömse sidor: Pen-
niugeägarcn, som för en lätt anwändbar Obligation,
och hwarS casia kostar honom 2 procent mindre än
de rantelösa Sedlar; Näringsidkaren, Läntagare», m.
fl. derigenom, att de penningar, som eljest mäste hällas
i rasig hoö Handlande, Bruksägare m. fl., blifwa rör¬
liga, till meddelande af län. Om äter Utskottets för¬
slag bifalleS, blifwer ingen uppläning möjlig. Hwcm
afsägcr sig 6 manaderö disposition af sitt capital för
3 procents ränta, per ar räknad? Hwad befarar
dcsintom Banken, med en sä stor rörelse, med den
Z60
dagliga betydliga ut- och inbetalningö-rörelse, den rm
ager, om en dag 400,000 R:dr Obligationer inkom-
mo, dä de följande dagen ater utgingo; och ligger ej
tillräcklig säkerhet i den anstalt, Motionaircn foresta-
git, att Bancostyrelsen fick efter omständrghetcrnc läm¬
pa upplåning och utlåning. Mig synes, att ingen¬
ting talar emot förslaget om 2 proecntö Obligatio¬
ner, pä anfordran, sä wida man will anse Banken
säsom en »verklig Bank för rörelsen, och icke såsom
en anstalt blott gjord för Hnfwudftaden, Brukspa-
tronerne och BancoTjenstemännen. Uppläning och ut-
lläning aro en »verklig Bankrörelse — jal den mest
ostadliga rörelse en Vank kan', idka; ty nya Sedlars
utgifwande, utan fond, mätte wäl icke mera ifrnga-
fättab. Dylik ätgärd har redan »visat sitt inflytan¬
de tillräckligt, för att ätminstone afskräcka tvärt Ständ,
htvilket, säsom äkerbrnkande, sedan den är 4840 skedda
sedelökning, sätt erfara sädespriscrncö beständiga af-
tagande, under det prisen i angränsande Länder »va¬
rit höga och jemna, der man haft redbart mynt. Ban-
eofullmäktigeS yttrande i denna del synes mig detzut-
om sä grundadt pä erfarenhet och kännedom af för-
hällandene, att jag mäste beklaga, att Utskottet icke
meddelat det detaillcrade för stag, som desa Fullmäk¬
tige afgiftvit ät Rikets Ständer, och anhäller jag om
äterremitz, med begäran, att Utskottet mätte inkomma
med nytt Betänkande, samt derwid meddela Rikets
Ständer Bancoftyrelsenö omnämnde förslag, för att
nyttjas till Contraproposition."
Vier Talmannen kon knnsson: Jag kai» icke
-ela ^.näcrs OanielZons tanka, att någon witz
361
uppsägningstid för återbetalning af de Län, hwilka
Banken skulle fä upptaga, icke mä aga rum. Om
länen ställdes till återbetalning wid anfordran, sä
skulle Banken komma att af enskilda begagnas, sä-
som ett förwaringsställe, der penningarne uti säkra
hwalf wore mor tjufnader och wädeld bättre förwa-
rade, än i egna cafiakistor; och, för att winna en
eller annan dagSrama skulle enskilda ständigt beswä-
ra Banken med emottagande och äterbetalande as
större summor, utan att Banken deraf kunde hafwa
samma förmän, som den borde och kunde äga, genom
rättigheten att, för uppläningar likasom wid utlänin-
gar, begagna uppsägningstid. Jag tillstyrker alitsa
bifall till Utskottets förslag, att Banken mä uppta-
ga ifrägawarande län under ömsesidigt förbehäll af
6 mänaders uppsägning. Jag kan icke befara, att,
under sädant wilker, tillgång pä län skulle saknas,
äfwen om räntan bestämdes till blott 2 procent. Er¬
farenheten har wisat, att när, i anledning af Rikets
Ständers beslut wid siftförflutne Riksmöte, län till
uppgifwet belopp skulle af Fullmäktige i Riksgälds-
Contoiret upptagas, sä erbjöds mängdublelt mera', än
som behöfdes, och RikögäldsContoiret skulle genast
kunnat erhälla 1 ^ million R:dr, om icke länesumman
warit inskränkt till det belopp, som wcrkligen behof-
des. När tiden till äterbcralningen war förfallen
och länen blifwit af RikögäldsContoiret uppsagde till
den 1 April 1828, sä blcfwo, under siere mänaders
tid derefter, ända till 700,000 R:dr outtagne, ehuru
nägon ränta derä icke kom fordringöägarne tillgodo;
och annu i denna stund finnes en, ehuru icke betyd-
lig del deraf innestäende, hwarä nägon ränta icke ut-
362
gar allt ifra» nystnämndc dag. Erfarenheten ar dr»
säkraste ,vägledare, och när densamma besannat, att
RikSgäldsContoiret salunda icke saknar länetiklbnd,
pä längre tidö uppsägning, sä är det all möjlig an¬
ledning, att Banke» äfwen skall erhålla tillräcklig?
läneförsträckniugar, särdeles som stora capitaler ligga
prörliga och oförrantade i publika Castor, såsom A-
miralitetS-, Krigsmans, Wadstena Krigsmanshus, All¬
männa Brand; örsäkriugs m, fl, Castor; och jag tror
detta afwcu inträffa om, ester hwad jag tillstyrker,
räntan sör Bankens upplåningar bestämmes lik! 2
procent- Deremot fruktar jag, gtt om besia län upp¬
tagas mot 3 procent, sä skola manga Capitalistcr,
som hafwa penningar utlänade pä inteckningar i Stads-
och Landtegcndomar, skynda sig att utfordra dem till
utlåning i stället ät Banken, heldre än att under¬
kasta sig kostnadernc och omgängarne med intcckningö-
sörnyelscr, corrcspondence, bewillningsasdrag m. m.,
hwarigcnom ater skulle uppkomma en ännu större
swärighet, att af enskilde erhålla län, en ännu stör¬
re förlägenbet i allmänna läncrörelsen, man och man
emellan. Jenne det jag således instämmer i denna
del med hwad Herr HofMarskalken Hannna,Kjelu,
och Prosten pk-tei-^on yttrat, anhaller jag af sadan
anledning om atcrremist a Betänkandet.''
kijls LlänsLon frän Malmöhus Län: "Det är
latt att se, att ju högre ränta Banken betalar, desto
flere och större summor skola erbjudas, men owistt
ar om de blifwa lika flikigt uttagne, ock> om de icke
just derigenom stagnation i rörelser skal! uppkomma.
Härmed ma blifwa huru som helst, sa lärer dock min
363
hemort Skäne sällan komma att begagna sig as de
ifrägawarande Läneanstalterue; men dä denna sak ar
pf mycken wigt, fastän jag j desi detaillcr icke förmäy
att rätt bedöma, hwilket som kan wara säkrast osti
Nyttigast, och dä 2:ne crfarne Ledamöter inom detta
Ständ nu, rörande en huswudsaklig omständighet har-
utinnan, yttras alldeles motsatta tänkesätt, sä yrkar
jag, att Betänkandet mä äterrcmitteras, för winnande
af en möjlig utredning,"
Ölost Natsilasson frän Götheborgs och Bohus-
Län instämde i hwad stVnstki-s lstaniol-on och vice
Talmannen yttrat i frägan om räntebestämningen för
Bankens uppläningar, och i öfrigt förenade sig ^n-
slei-8 bolii-sson frän Östergöthlands Län med den
förre, samt stohan stlr-llc stansson och Ölost Wilsson
frän Wermlands Län med den sednare,
I följd af salunda gjorde ffristlkga och munt¬
liga anmärkningar, hlef Betänkandet äterrcmittcradt.
När nu till handläggning företogs Allmänna
BeswarS- och OeconomieUtskottets förnyade Betän¬
kande N:o 142, i fräga om Forwäsendct och Gäst-
gisweristjutsanstalterne, hwilket Betänkande hwilat
yä bordet sedan den 20 innewarande mänad, utlät
sig nu vice Talmannen ston ionsson, det han an-
säge sig böra hufwudsakligen bifalla Betänkandet, med
förbehäll och hemställan, att BondeStändct mä för¬
ena sig deruti, att genom allmänna beswär hos Kgl.
Maj:t i underdånighet auhälla om rättelse och tillägg
uti följande omständigheter nemligen: 1:0 att legan
för reserves-, likasom för hällstjuts, mä bestämmas
lill 20 st. milen för hwarje häst; 2:0 att icke någon
mä medföra mera än lo punds wigt efter en häst,
och att när Z personer äka efter 2 hastar, icke sär
medföras större tyngd än 20 pund, och Z:o att stjnts-
legan mä bestämmas till lika belopp för Städerne
som för Landet. Vice Talmannen trodde, att Stån¬
det, jemte bifall i öfrigt till Betänkandet, icke kunde
något bättre åtgöra i denna wigtiga sak, an att af
Kongs. Nåd och rättwisa utbedja sig den hjelp och
lindring, som af billighet och jordbrukets behof sä
högt päkallades.
Ola 7epx8son frän Blekinge Län ingas ett sä
lydande
"Wördsamt Anförande!
Dä, i följd af Allmänna Beswärs- och Oecono-
mieUtstottetö Utlåtande» N:ri'S 64 och 142, angäen-
de GästgifwcristjutSanstaltcrne, denna för All¬
mogen och jordbruket widtiga fräga stall afgöras,
torde det tillätas mig, att, under erkännande af sam¬
ma grundprincip, som Utstottct antagit, nemligen:
''att Gästgifweristjutöningöbrswaret bör, sä widt möj¬
ligt är, hwälfwas frän jordbruket till entreprenaders
befordrande, med lämplig förhöjning af skjuts- och
»vagnslega»", fä framställa min listiga önskan, icke
allenast att, genom Regeringens wisa omsorg, stynd.
sam och kraftfull ätgärd mä blifwa »vidtagen till »verk¬
ställighet af ifrägawarandc entreprenader, utan ock, att
Kgl. Maj:t Nädigst täcktes förunna alla till Gast-
365
gifweristjutSning förbundne Medborgare,
Utan undantag as de stjukslag, der entreprenader möj¬
ligen icke kunna tillwäqabringaS, eller ätstillnad pä
Stad eller Landsbygd, lika stjuts-. och »vagnslega,
den förra beräknad till 20 a 24 st. Banco per mil
för hwarje hast.
I öfrigt har jag ej något emot Betänkandet
att påminna; men anser mig dock böra förestå, att
derest, efter inhemtande af Respect. MedStändens
bestut, srägan om stjutsleganS förhöjning icke skulle
af dem afgöras sa, som jag nu yrkat, Hederwärda
BondeStändet dä täcktes bestuta, att, förmedelst ett
allmänt underdånigt beswär, hos Kongl. Maj:t un-
derdänigst anhälla: det niätte, med billigt afseende pä
Allmogens betryckta tillstånd, merberörde förböjning i
skjuts- och wagnslegan Nådigt warda bifallen.
Stockholm den 30 Iulii -182Y.
Ola kelsson."
Efter uppläsandet häraf tilläde Ola krlsson
muntligen: "Dä utstottet i första Betänkandet fram¬
ställt den satsen, att skjutsningen icke egentligen till¬
hörer jordbruket, utan bör hwälfwas frän detsamma,
sa synes det deremot särdeles stridande, att Utstottet
förblifwit drrwid, att de jordbrukare som hittills wa-
rit underkastade stjntSningsbeswäret, skola fortfara
dermed pa alla de ställen, der skjutSningenö ställande
pä entreprenad icke möjligen kan tillwägabringas ef¬
ter 20 st. milen för hwarje häst. Om detta beswär
uteslutande tillhör jordbruket, sä mä dock hwarje jord-
366
agare, ingen undantagen, detsamma widkänttaö; höres
det aler de resande till, säsoM warande för-deras
egen nytta och beqwämlighet, sä böra de också i kost»
naderne för inrättnittgarnes widmakthällande deltaga.
Uti ben Motion, jag i ämnet wäckt, har jag sökt fa-
sta Uppmärksamheten pä angelägenheten af bestämda,
re stadgande och kontroll, i afseende pä tyngden och
wagningcn af de saker resande medföra- Icke sällan
händer det, att de åkande efter en häst och sakerna
tillsammans, wäga ända till 40 Lisp- Ett sädant last
efter en hast öfwcrstiger alldeles hans förMäga, dä
han icke får kneka i Z a 4 timmar pä milen, Jag
bemställer derföre, att i den föreslagnc underdänigä
skrifwelsen till Kongl. Maj:t äfwcn ma intagas un.
dcrdanig anhållan om billiga och lämpliga föreskrift
ter i detta afseende-''
Med Ola ckeppssons Yttrande förenade fig Ilstis
Olansson och Lerkman frän Gefleborgs Län, bri¬
ckors Svensson frätt Hallands Län, ^.nclers Hans¬
son frän Upsala Län, samtlige tillstädcswarande Full¬
mäktige fran Stockholms, Wermlands, Orebro, Jemt¬
lands/ Wcster-NorrladS/ Gottlands, Wcsteräö och
Jönköpings Län, samt ett stor del af StändetS öfri¬
ge Ledamöter.
lulve I-arsson frätt Christianstads Län instäms
de i hwad sä wäl vice dalmannen ^lon.lönsson font
Ola .loppsson yttrat, och förnyade derjemte yrkandet
om förhöjning i sä wäl wagnö- sorn skjutslega».
Oaspor Wijkman frän Upsala Län: "Iag mä-r
367
ste högligen beklaga, att sä litet bliswit gjordt till
-ordbrukarens fördel i denna wigtiga sak. Wi weta
alla, huru hardt och tryckande stjutsningsbeswärctär,
och att af billighet och rättwisa högt päkallaö, att
lordbrukaren bör, om icke alldeles befrias derifrån,
åtminstone erhålla någon lindring deri; Detta kan
ej förwäntaS genom de åtgärder, Utskottet förestagit;
ty lika Med hwad Herr Grefwe klossa inom Utstot-
tet yttrar, finnér jag det pätagligt, att enda medlet,
hwarigenom det önstansmärda mälet: jdtdagarnes be¬
frielse fran stjutsningsstyldigheten, kan winnås, är
inrättningen af forwagnar, bwilken, pä sätt Herr
Grefwe» föreslagit, borde riliwägabringaS, Derefter
kunde, efter förcfinnandc omständigheter/ sä wäl hall¬
som reservestjutscn antingen alldeles upphöra eller ät-
Minstone betydligen indragas. Men dä nu icke sa-
kant, i anledning as hwad nu tillgjordt blifwit/ är
att förwänta, och wi ännu äro i owifihet, om de
förestagne entreprcnadernc snarligen kunna ästadkom-
mas> sä anser jag mig böra instämma med vice Tal¬
mannen cknn .lonsKnn, i det yrkande, att skjutslega»
i allmänhet mä bestämmas till 20 st. Banco milen
för hwarje häst, sä wäl för Städerne som för Lan¬
det. De fl ste Städerne äro lika, om icke bättre,
lottade än Landtboerne. I en stor del deraf utgö¬
res stilitoningcn endast af Landtboer, och det är wäl
ingen billighet deri, att detze stola erhålla högre
skjutslega an de, som äro anstagne till skjutsning wid
Gästgifwaregärdarne deromkring. Likaledes yrkar jag,
med Ola cksp>ps8vn förhöjning i wagnölegan/ och t
afseende pä de af Utskottets i sednare Betänkandet
gjorde tillagg rörande körnings- och omlästningStider-
368
ne tvid Kronostjutser, samt tyngden af de effecrer,
hwilka medföras, hemställer jag, att desta ma af
Ständer bifallas."
Med (lasser Wijlcmsn förenade stg kisrs Ivars¬
son frän Skaraborgs Län, OIoklWZLo» fran Werm¬
lands, kelu' Olsson frän Södermanlands och lonas
domansson frän Jönköpings Län, och med vice Tal¬
mannen don Monssen instämde OlokOarlsson, /en¬
il ers kolrnsson och ^ncl«rs sndersson i Fogels¬
rum frän östergöthlands Län, samt koler kslrrsson
i Millebo af Jönköpings Län.
Anders Danielson frän Elfsborgs Län: "Lika
med (lasser ^ijknran, anser jag det blott wara
palliativcr, hwad Ständerne eller Kongl. Maj:t rö¬
rande fkjutöwäftndct besluta, sä framt icke forwag-
nar,. ätminstone pä de stora wägarne, kunna ästad-
lommas. För närwarande äterstär för ost blott att
besluta, hwad vice Talmannen don dansson i afseen¬
de ä underdäniga beswär till Kongl. Majtt föresta¬
git, att om tyngden, som fär medföras efter en häst,
bestämmes till 10 pund, det likwäl icke bör stadgas,
att, när Z personer äka efter 2 hästar, de medhaf»
wande sakcrne ma wäga högst 20 pund; ty det sy¬
nes bättre, som nu är stadgadt, att de endast fä med-
föra hwar sin wätsäck. För öfrigt fär jag fästa upp¬
märksamheten derpä, att med det beslut, wi nu i sa-
ken fatta, för närwarande endast bör äsyftas, att be¬
reda ett sädant ä Ständernes sida; men att, först
sedan Respect. MedStänden yttrgt sig i ämnet, ti¬
den
369
Len ar inne för BondeStändet, att genom allmän»
na underdåniga beswär hos Kongl. Maj:t anhälla
om rättelse eller särffilda stadgande» i de delar,
hwari Ständernas beslut blifwa stridande emot eller
icke komma att omfatta de omständigheter, hwilka
utgöra föremal för BondeStändets önskningar, Äf-
wcn jag tror, att, utan allt afseende derpå, om en-
treprenader kunna ästadkommas eller ej, skjutölegan i
allmänhet bör ökas till 20 st. milen för en häst. Om
skjutslega» icke stall höjas förr an entreprenaderne
kommit L gäng, sä blir det aldrig, helst det ända är
att befara, hwad redan wisat stg, att de blott för
någon tid kunna äga beständ, Den olikhet, som skulle
uppkomma i betalningar för skjutöningen wid särskil¬
da Gästgifwaregärdar, komme att medföra oreda och
twister. Derföre, om tillökning skall ske, sä bör den
göras generelt."
l^ars OI880N frän Jemtlands Län biträdde tlen-
stc-rs Oattielsons mening.
kklrr driksson frän Kronobergs Län: "Jag
är förekommen af de wärde Ledamöter inom detta
Ständ, hwilka talat för tillökning i skjutölegan. Dä
denna fraga först förewar inom Ständet, sökte jag
bewisa, huru swar och tryckande skjutsningsskyldighe-
ten är i min ort, särdeles för de smä och magra
hemmanen derstädes» Bönder pä fjerdedels hemman
äro der ofta icke i tillfälle att köpa och underhålla en
enda häst. De mäste dä för skjutSningenö bestridande
Bonde-St, Prot. 7:de Bandet» 24
370
i lega betala ät andra 18, 20 a 25 R:dr ärligen,
hwilket utgör en alltför känbar tillökning i de hem-
manet eljest åliggande skatter och oncra. Om nu st juts,
legan blefwe ökad titt 20 eller 24 st. B:co, sa skulle
en betydlig och högst behöflig lättnad beredas för dem,
i sä matto, att det dä blefwe en möjlighet att ös.
werenskomma med andra om skjutöningcn, man att
derföre erlägga någon, eller åtminstone icke någon
dryg, betalning; äfwensom Entreprenadanstalrerne der-
igenom kunde befordras. Hwad skjutslega» fran Sta-
derne angar, sa finner jag icke billigt eller lämpligt,
att den skall wara högre an pä Landet. I Stader
ar manligen bättre pris pä foder och spanmäl, an
pä Landet; hwarföre? jo, emedan alla fara till de
förre, såsom de enda allmänna assättningsställena,
för att försälja sadane waror.''
OlokOIois5on frän Ostergötlands Län aflemnade
till Protokollet följande:
''Anförande!
Efter det Allmänna BeswärS» och Oeconomi?,
Utskottet i synbara utbrott af c wilja och öfwerilning
upptagit och beswarat de, efter föranledande af dest
förra Betänkande, angäendc Forwäsendet och Gastgif.
werianstalterne, frän Riddarhuset remitterade anmärk,
ningar om KungSskjursen, har man mähända icke kun.
nät wänta sig en lugnare pröfning, än det nu ytter,
ligare afgifne Utlärandet N:o 142 företer öfwer frä-
gorna om Gästgifweriskjutsenö reglerande. Det lärer
icke wara af nöden, att här ädagalägga obehörighc.
ten af en sädan behandling, som Utskottet nu tillätir
sig af Herr Grefwe Idorus och Herr kkusen^vist,
s5 ^Kersliult emot desi första handläggning af frä-
gan gjorda framställningar; ty hwarje RiköStänd
lärer wäl för sig, der del sä aktar mödan wärdt,
emot hwarje anfall af sa kalladt förirrande, wärja
den i Grundlagen förwaradc rättigheten, att fa sina
remitterade ärenden as wederbörligt Utskott pröfwade
och utredde med sans och lugn, utan Nagra otillbör¬
liga epitheter emot de Ledamöter, som funnit sin pligt,
såsom Folkets Ombud, uti, att påkalla sakens närma¬
re skärskådande; och jag Utbeder mig derföre det He-
derwarda Ständets uppmärksamhet endast pä försla¬
get om Gästgifwareskjutsem
Ehuru olyckligt för Landtmanuen, är skjutsnlngs-
beswäret obestridligt ett onus, som ännu häftar wid
hans jord; och om wr, pa sätt Allmänna Bcswärs-
och OeconomieUtskottet fortfarande tillstyrkt, skulle
ifrån denna allmänna tunga befria en del Hemmans-
ägare eller dem, som nn äro hällskjutS-skyldige, för
att lägga hela bördan va Reservlaget, som nödwän-
digt mäste wara nära intill Gästgifwcrket och följakt¬
ligen merendels inskränkt, sä hade ju hemmawaran-
des billiga fordringar pa de allmänna skyldigheternes
jemnare fördelning icke illa blifwit motswarade. I
östergöthlands Län, och jag kan derefter förmoda äfwcn
pa andra ställen, inställas wid de större Gästgifare-
ricrne omkring 42 hallhästar dagligen fran afiägSnare
hemman, manligen belägne 2 a Z mil frän Gästgkf-
waregärde,,; och om denna hällskjutS nu skulle instäl-
las, mäste ju deras följa, antingen en öfwerdrifwen
tillökning i Reservlagers beswär, eller ocksä ett olid¬
372
ligt hinder för resandes fortkomst, som da endast kun»
de beredas genom skjutebädning fran det gamla af¬
lägsna Häll-laget. Jag yrkar derföre pä det högsta,
att förslaget om indragning af ännu befintlig hall
mä ogillas, intill befi hela fkjutöbestyret kan öfwer-
tagas af Entrepreneur.
Lika litet Ml finner jag för bifall till Betän-
kander i den del, som tillstyrker 4 si. mindre i skjuts¬
lega för hwarje mil frän ett Gastgifwcri, der Entrc-
preneur blifwit antagen. För honom, som har sina
hästar pä stället, mäste det alltid förblifwa lättare att
bestrida skjutsen, än för hällbonden, som, efter hwad
ofwan är antydt fär färdas sina 2 a Z mil, innan
han kan komma i åtnjutande af den sörmänen, att
fä spanna sina derefter uttröttade hästar för skjutS-
wagnen. Och mängen blef det wäl icke eller gifwct
att finna, hwarföre skjutsbonden frän ett Gäsigisweri
skall hafwa högre lega än den, som nödgas hälla sina
häftar wid ett annat. Åberopande i öfrigt Ueier-
kebn-zgons frän Calmare Län inom Utskottet afgifne
reservation, hemställer jag således, att skjutslega», sä
för Land som Stad, mä warda fastställd till lika be¬
lopp, 20 si. milen för hwarje häst.
Med allkraft widhällande sin frikallelse för Sta-
berne, att bestrida derifrän utgäende skjuts, har Ut-
skottet icke eller nu funnit skäl, att föreslä en lika
förmän för Nämndemän. I det sörsta begrepp, man
lär sig att uppställa om ett samhälle, hade jag eljest
trott skulle ligga en owilkorlig skyldighet till bestri-
dande af de åligganden, som uppkommit i följd af
373
detta samhälles inrättning; och i samma män det icke
rimligtwis lärer kunna päftäs, att kringboende Hä-
radsbocr hafwa någon nytta af de mänga resandes
besök i en angränsande Stad, blifwer det också smärt
att finna grunden, hwarifrän man will härleda deras
förpligtande, att der underhälla Skjutsanstalterne;
hwarföre icke eller Betänkandet härutinnan lärer kun-
na antagaö.
Deremot ar det ingen af ost obekant, huru ota.
liga mödor, kostnader och beswarligheter en Nämnde-
man har att uthärda i sin sysila, och det more wäl
icke en förstör uppoffring af det Allmänna, om han,
till nägon ersättning för sitt äboende hemman, fri-
kallades frän utgörande af all skags skjuts, hwilket
jag slutligen ödmjukast yrkar.
Stockholm den 30 Juli! 1829-
Olok Olofsson,
Fullmäktig frän östergöthland/
Härmed förenar jag mig till alla delar
1. p. Anckersson,
Riksdagsfullmäktig frän
östergöthlands Län."
Hans lansson frän Elfsborgs Län yttrade, att
tillökning i skjutslega» witzerligen komme att falla
sjelswa Jordbrukaren till last, genom i samma män
ökade utgifter till AgodelningsRättcr, Domare, Kro-
nofogdar, Länsmän m. fi-, hwilka af Allmogen haf.
wa att erhålla rese-ersättningar; men att, da han
374
fann, att Stander i allmänhet önskade cn sadan för*,
höjning, han deremot icke wille i någon män pro»
restera.
Nils IVlänsson frän Malmöhus Län: "Dä jag
hört, art flere af StändetS Ledamöter icke arv nöjde
med hwad Utskottet i denna fräga åtgjort, får jag
namna, att jag och mina kamrater weta, det wi icke
genom någon felande uppmärksamhet gjort oh skyldige
till förebråelsen, att icke hafwa gjort hwad wi kun.
nät. Beträffande den yrkade förhöjningen i skjutSle.
gan, äswen om icke entreprenader ffulle kunna ästad-
tommas, sä kan detta wkhcrligcn här af Ständer be-
slutas; men för StändetS Ledamöter inom Utskottet
war det omöjligt, att bereda något tillstyrkande i detta
afseende, af twenne skäl, neml.: för det sörsta, att
da hällskjutsen anfägs framför allt böra afskaffas, de
fkjutsskyldige icke, genom en högre lega, skulle sörle-
das att, som hittills, sjelfwe bestyra skjursningarne,
hellre än att öfwerkära dem pä entreprenad; och för
det andra, att genom förhöjning för endast den häll-
fkjuts, som genom entreprenad besörjes, wända specu.
lationen pä dylika företag, sä att derigenom, sä widt
möjligt wore, hällskjutsen kunde afskaffas, och med det-
samma hällstugukefnaden, som i moraliskt afseende med-
förer de mest förderflig» följder. Af sädane orsaker
kunde man icke inom Utskottet komma öfwerens om
nägon förhöjning i skjutslegan, der entreprenader icke
rillwägabringaS; och det torde icke kunna nekas, att
deha orsaker ej äro fä alldeles förkastlige.'"
Ola lasson frän Blekinge Län: "I afse.
375
ende pä villiers DsniUsung yttrande, att stadgan,
det, det hwarje resande får medhafwa en wätsäck,
borde bibehällas, får jag erinra, aktien kappsäck lät-
tcligen kan laggas ett SkeppundS wigt. Bättre sy.
nes det mig att fa bestämdt, att 20 pund får förås
efter en, "och 40 pnnd efter 2 hastar, de okande in¬
beräknade. Beträffande kolans hanssons inwändning,
rörande tillökningen i skjutSlegan, sä förefaller den
mig särdeles owäntad. Allmogens genom en sadan
förhöjning ökade utgifter, till ÄgodelningsRätter m.
m., äro alltför obetydliga för att häremot utgöra nä-
got hinder. Widkommande dlil8 LIän88on« yttrande,
angående anledningarne till lltskottetö tillstyrkande,
att skjutelegan skulle ökas, endast der entreprenader
kommit i gäng, sä mä jag bekänna mig hysa den öf.
werkygelse, att denna tillökning icke förmär att ästad,
tomma sädane entreprenader pä nägot enda ställe."
Discutzkonen war nu slutad; och Ständet, som
redan bifallit Betänkandet N:o 84, i hwad det rörer
Kungs- och KronoskjutSningar, fann nu för godt, att
öfwer» bifalla de af Utskottet, uti Betänkandet N:o
142, föreslagne tillägg, rörande witz tyngd för Kro.
nosora, samt körnings- och omlatzningStiderne wid
Kronoskjutsningarne, samt att, i afseende pä Gäst-
gifweriskjutsen, antaga Utlätandet N:o 84, med de
i sednare Betänkandet gjorda förändringar, och jern.
wäl de tillägg, att skjutSlegan pä Landet, likasom i
Städcrne, bestämmes till 20 tz. B:co milen; i följd
hwaraf, om entreprenad kan tillwägabringas, legan
för sädan ffjuts, bäde pä Landet och i Städerne, bör
blifwa 24 tz. milen; äswensom att resande efter en
376
hast fär medföra saker till blott 4 o Lispnndö, och re¬
sande efter twä hästar till icke mera an ett Skcp-
punds wigt,
Allmänna Beswärs- och OeconomieUtsrottekS, un-
lder N:o 43 afgifne och den 20 innewarande manad
pä bordet lagde, Utlåtande, i anledning af wäckt Mo¬
tion om beläningörättighet uti publika Fonder a ri¬
torr spanmäl, blef, wid förnyad föredragning, af
Ståndet bifallet; i följd hwaraf till BaneoUtskotter
öfwerlemnades, att i afseende pä grunderne och wil¬
koret» för spanmäls beläning uti Rikets Ständers
BancoDiscont eller LäneContoir, saint de för sädant
andamäl nödige reglementariske föreskrifter, med för¬
slag till Sländernc inkomma.
Dä nu ä nyo företogs StatSUtskottetö, seda»;
den 20 k denna mänad, pä bordet hwilande Utlåtan¬
de N:o lyy, i anledning as Kongs. Majtts till Ut¬
skottet aflätne Nädiga Proposition, af den 13 Ne--
vcmber 1828, angående Sala Silfwerwerk, afgaf
7an Olsson frän Westerås Llän ett sä lydande
"Wördfamt Anförandel
StatöUtskottetS Utlåtande Nro 199, r anled¬
ning af Kongl. Maj:tö Nädiga Proposition af den
13 November 1828, angäende Sala Silfwerk, ut¬
beder jag mig, art till Protokollet fä anföra följande:
i:o Efter den kännedom, som jag, säsom Re¬
presentant för Sahlbcrgs Län, hafwer om Sala Silf-
mermerk, önskar jag att fä uppehålla det Hederwär-
da Ständer med näqra ord om Silfwer-werketS till¬
stånd och drift, sädan den nu befinnes; dock att för-
bigä de stiften och öden, som grufman uti uräldriga
tider marik underkastad.
2:0 Dä högstsalig Konung 6arl XI, genom
transport, till Sala Bergslag och deras arfwingar
öfmerlemnade merker med alla tillhörigheter till emeri-
deligt bruk och nyttjande, fä länge de förmä efter
ratt bergöwis drifna Kongl. Maj:tS och Kronans
regala egendom, med förbehäll, att ester mälsignelsen
öka och lindra afgiften. Genom samma transport
öfmerlemnades till Bergslaget Kyllinge Säg och Mjöl-
qwarn, samt Kongl. Majttö och Kronans behallne
räntor utaf de 173^ hemman uti 6 nedre Socknar,
ne k Vahlbergs Län, som ifrän är 1652 till äret
1803 warit nog smärt betungade med prestationer öf-
mer hwad de marit skyldige, att till Kongl. Majtt
och Kronan utgöra, säsom Knckteweden och Knekte,
kolen, som marit en lemning as Allmogens stylvig,
heter emot den fordna Knekte- och Skrifningsfrihe.
ren; dels ock de extra oncra af ärcnsnings-styldighe-
ten, konstgrafs-byggnad, gräöstärning, dammars un.
-erhällandc, storstock-körseln samt »vägbyggnad emellan
Grufman och Hyttorne, och äfmen ärligen betalat 2
H. B:co pä hwarje mantaksstrifwen person, de sä kal.
lade handst.penningar. ,
3:0 Hmad den Commistion, som äret 1802 hölls k
Sala af Kongl. Maj:ts Kronans malde Deputera-
de ä ena och bcfullmäktigade frän Sscknarne med
Bergslaget, blefwo Socknarne andeligen befi lade fran
de sist uppräknade extra onera, som sedan den 22
November och 31 Deeember 1.^03, blef ai Kongl.
Maj:t stadfästad; sa, ehuru annu wi uti SahlbergS
Län aro något mera betungade med extra och ordi¬
narie urskyldcr än de flesta as Rikets Provinccr, sä
haswer Allmogen sä länge grufwedriften, sadan sou,
den nu driftveS, mängfalldiga sörtjenfter, dä orten,
uppehåller Bergwerkena med en myckenhet kohl och
tved, ändock priserna aro, uti jemförelse med andra
Rikets Provincer laga; kunna ortens Inwänare, ge-
nom deras »valkända arbetsamhet, förskaffa sig någon
penningeförtjcnft till sina mänga utskylderö afbörda»,
de, som i annat fall, i anseende till örtens locala
lage, skulle blifwa i saknad, dä inga Bruk i orten
finnas och länga »vägar till Städerna att afsätta si.
na Landsproducter, sä önskar jag, pä mina Commit.
tentcrS »vägnar, att sä länge Bergslaget drifwer
Bergwerkct, sä, som de nu uti de sista ärena beröm,
ligt drifwit, sä »väl med malmbrytningen, samt upp.
byggt 2:ne nya bok. och »vaffwerk, samt nya spelhus,
och nästan allt hwad till VergwerkenS och Hyttorncö
»verk och inrättningar tarf»vas, är uti de sednare ären
efter nyaste förbättrade merhodcr nybyggdt; allt ige-
nom den nn »varande Bergshauptmannen 1. H. tik
forselles' berömwärda mrrksamhct och snille i ordning,
stalldt; sä att om malmen »vore sä rikhaltig nu, sou»
den i forntiden »varit, sä skulle grufman »vara efter
den drift, som nu »verket drifwcs med, blifwa Rikets
skönaste klenodium, och kunna ännu med tiden, dä de
gamla rika malmbrotten, som stä under »vatten, blis.
wa genom bergssprängning astappadr, giswa med ti-
dm rika wälsignelser, sä jag tror, att som Sala Silf-
iverwerk ar Swerigeö enda Silswerförräd, kunna
Rikets Ständer antaga det förslag, som de ifrån
BcrgsCollegium pä ^>mgl. Maj:tö befallning utsedde
Deputerade med Bergslaget ingått; da StatöWerker
wid nuwarande Silfwertillwerkning uti de 10 sist-
förflutne arén njuter full ersättning för de af Kongl.
Maj:t och Kronan förlänade räntor; och som flere
tusende af örtens Imvänare hafwa af Bergsbruket
sitt uppehälle, som till Kronan erlägga Bevillning,
hwarsöre Staten har att påräkna betydliga inkomster;
och pä besia skäl anhäller jag, att Ständct behagcSe
bifalla UtffottetS Betänkande, och att detta mitt An¬
förande sär i Protokollet intagas.
Stockholm den 30 Iulii 1829-
Isa Olsson,
fran Westerås Län."
Uppä Talmannens Proposition, blef förewarande
Betänkande af Ständer bifallet.
Föredrogs ett frän Högwördige PreffeStandet nu
ankommet ProtocollsUtdrag, med inbjudning till del¬
tagande uti Högwördige PresteStäeidet, i anledning
af StatS- samt Allmänna BeswärS» och Oeconomie-
Utffottens ytterligare llrlätande N:o 41, i fragan
om inställande af all päbörjad eller werkställd indel¬
ning till ordinarie Rotering af hittills oroterad jord»
under den 21 i denna manad fattabo beslut, hwar»
igenom PrrstcStändet bifallit samma Utlåtande, us^
290
Ler uttryckligt förbehåll, att derigenom ingen förän¬
dring ma föranledas uti den Comministrarne, till
följd af aldre uti Presterskapets privilegier befästade
och äfwen sedan upplifwade Kongl. Författningar
medgifna rättighet, att fran deras boställen fä ordi-
narie roteringstungan till andre oroterade, men ro-
teringsskyldige hemman inom Regementets ständ öf¬
werflyttad, ej eller någon rubbning uti de rotcrings-
flyttningar, fom, till följd häraf, redan skett, de mä
chafwa blifwit werkställde före ellet efter 182.3 ars
Riksdag, eller något hinder för dem, som uti hittills
gällande laga ordning kunna hädanefter ästadkommaö;
men BondeStändet, som redan bifallit förberörde Ut-
latande N:o 44, ansäg sig icke kunna uti inbjudnin¬
gen deltaga.
Upplästes och godkändes följande Expeditions-
Utskotts förslag till Rikets Ständers underdåniga
fkrifwelser, nemligen-,
N:o 107, i frägan om disposition af de till
BarnhuöInrättningen i Malmö gjorde donationer.
N:o 108, i frägan om tillätclse för Capitaine»
st Robssstm, att med ZZ;!delS procent inlösa sin
borgensförbindelse för Kronoscgden k.srsiröms upp¬
bördsbrist.
N:o 109, angående förändring i stadgandet om
Lästeafgift för Fartyg, som förses med Turkiska patz
m. m.
381
N:o 410, i anledning af Kongl. Maj:ts Na-
diga Proposition, om ökadt anslag till understöd för
utflyttningar tvid ägoffiften m. m.
N.o lii, angående anslag af jord till ökadt
utrymme för Eskilstuna Stad.
N:o 112, angående öfwerlatelse till Stockholms
Stad af en del utaf Kronans tomt: Beridareba¬
nan kallad, till Hötorgets utwidgande.
N:o 113, angående afl. Kamererare» ILvers
arfwingarö underdäniga ansökning om befrielse frän
Sterbhuset ädömd ersättning af Bewillningömedel.
N:o lil, angående Saltperergärdens upphörande.
N:o 115, angående Nådig tillåtelse för Rust-
hällarne wid indeldta CavalleriRegementerne, att för¬
färdiga Ryttarens beklädnad af »vadmal."
N.o ii6, angående wäckt fråga om åtgärder
till spridda Roteandelars sammandragande.
N.o 117, om optionsrätt för räntegifware, att
utgöra räntehö och halm för Kongl. HofStalletS be¬
hof, och
N:o 118, angående behofwek af ett sammandrag
utaf alla gällande Författningar om syner ä Sol¬
dattorp och om Torpunderhallsffyldigheten.
Anmäldes och sades pä bordén
ConstitutionsUtskouetS Memorial N:o 43, i an»
ledning af BondeStändetS atcrremitz af Utskottets
Betänkande om StatöRädSProtocollens fullbordade
granskning; och
Stars- samt Allmänna Beswärs- och Oecono»
mie-UtskottenS Utlärande N:o 53, angående Dykeri»
och Bergmngsanstaltcrne i Riket.
I anledning af Riksdagsfullmäktigens för Norra
Mört, Stranda och Handbörds Härader af Calmar
Län I^ars Nar-88ori3 anmälan, att han icke kunde
wara belåten med det af dctze Härader honom be»
stadde Riksdagsmanna-arfwode af 2 R-dr Banco om
dagen, hwarföre han också wore föranläten, akt der¬
uti, i »vederbörlig ordning, söka tillökning, beslöt
BondeStandet, att meddela bcwis deröfwer, att 2
R:dr 32 st. Banco om dagen utgör det minsta, hwar»
meden Riksdagsman, för att komma i åtnjutande af
anständigt och tillräckligt underhall, dertill 17 §- i
RikSbagsOrdningen honom berättiga, kan wara belåten.
Enligt ankomne ProtocollsUtdrag, underrättades
Stattdet, att
Högwördige Preste-Ständet:
Den 17 Julii
Afslagit Wällofl. Borga» eStändetS inbjudning,
att deltaga i desi beslut, i anledning af Lag. samt
Allmänna Beswärö- och OeeonomieUtskottens Utläran¬
de N:ris 16 och 40; samt
Den 27 Iulii
Lagt till handlingarne Kongs. Maj:tS Nådiga
Skrifwelse till Rikets Ständer, angående utsigterna
för innewarande ärS skörd; och
Remitterat till StatSUtssottet Kongl. Maj:tS
Nådiga Skrifwelse, angående DirectionenS för Dy-
kerj- och BergmngöCompagniet afgifne wilker för
widare fortsättning af desi befattning med Dykeri-
och Bcrgningöanstaltcrne i Riket; samt att
Wälloflige Borgare-Ständet-
Den 17 Iulii
Vifallit StatsUtskottetS Utlätanden N:ris 1Y8
dch 203, samt BancoUtskottets N:ris 57 och 59.
Afftagit BancoUtskottets Utlätanden N:ris 29
och 65»
Lätit bero wid samma Utskotts Betänkande N:o
44; och
Förenat sig i det beslut, Högloft. Ridderskapet
och Adeln samt Högwördige PrefteStändet fattat, i
anledning as BancoUtskottets Utlätanden N:riS 33
och 64.
384
Enligt derom gjord anhållan, bewiljades kel-r
^.nilsr-sson fran Södermanlands Län 14 dagars
ledighet, räknad fran den 4 instundande Augusti, för
att i enskilda angelägenheter besöka hemorten.
Ständer åtskiljdes kl. Z till Z pa dagen.
tu t!6em
1829 den 3 Augusti,
kl anum kl. 9 f. m.
S. D. Protokollet justerades för den 27 öst¬
gl) Iulii.
Företogs till ny handläggning Stats- samt All¬
männa Beswärs- och Oeconomie-UtskottenS, den 20
Iulii, pä bordet lagde ytterligare Utlåtande N:o 52,
med anledning af erhällen aterremist pä Betänkandet
N:o 10, i fräga om tillökadt anslag för Underwis-
ningö-
385 »
ningswerken i Riket, hwarwid ^.ncksrs Danielson
frän Elfsborgs Län uppläste ett sä lydande Anförande:
"Stats- samt Allmänna Beswars- och Oecono-
mieUtskotten hafwa i deras Utlåtande N:o 52, an¬
gående tiliökadt anflag för Underwisningswerken k
Riket, icke gjort afseende pä de anmärkningar, som
ifrån Ridderskapct och Adeln samt detta Ständ blif-
wit gjorde. De hafwa sökt bcwisa, att det ej är för
tidigt att wid denna Riksdag bewilja tillökning i an¬
flag för de hittills warande underwisningsanstaltcr-
ne, fastän Kongl. Maj:t icke ännu ansett sig i följd
af UnderwiöningsCommitteenö Utlätande böra anbe¬
falla nägra förbättringar eller reformer, innan detta
Utlätande undergätt en noga granskning och den wig-
tiga fräga blifwit afgjord, om och till hwad del det
är Statens äliggande att med allmänna undcrwis-
ningen sig befatta eller densamma påkosta. För min
del anser jag der wara för en hwar lättfattligt, att
det mätte innebära en oformlighet att anslä medel,
dä man icke wct, hwartill de skola anwändaS. Of¬
fentliga Statslifwck kan omöjligen härwid skilja sig
ifrän det enskildta. Att genom ökade anslag förbät¬
tra löner ät Lärare, som hwarken af föreskrifter
twingaö, eller genom crhallen kunskap äro iständsat-
te, eller slutligen genom exempel ifrän Ephoren och
öfwerLärare blifwa uppmuntrade, att till ungdomen,
efter enkla, lättfattliga, pä Lidens besparande och
själskrafterneö fria utbildande syftande läromethoder,
vfwerfiytta sanna och rediga begrepp; att till sädane
Lärare, säger jag, anflä ökade löner, synes mig wara
Bonde-St. Prot. 7:de Bandet. 25
386
alldeles öfwerflödigt. Det har detzutom wäckt mitt
uppmärksamhet, att ibland osi, der onekligen Allmo-
gen icke endast är den härdast beskattade, utan äswen
den, största delen af Statsanslagen erläggande clatzen,
höra pä ena sidan fordringar för iöneanflag till un-
derwisningens befrämjande, och a den andra sadane
satser drifwaS: att Allmogen icke behöfwcr lära nå¬
got; icke bör söka kunskap och bildning; ine har nå¬
gon fördel att lysta sig nr den tjenstskyldighet, öwar-
uti de maktägande lyckats att försatta dcin. Om jag
nr det innersta af min sjal skulle önska, akt wid der-
ta tillfälle fä glömma den betryckta ställning, bwark
mängden af detta Stånds hemmawarande medlem¬
mar sig befinner, för att bifalla ert anslag, som kun¬
de bära tufenfallbig frukt, om det rätt anwandas;
hwad anledning ägde jag att hoppas, att denna frukt
skulle dem till godo komma? Hwad har jag sett
hittills göras för deras trefnad, deras upplysning?
Har det ringaste bemödande wisat sig hos den werlds-
liga Oswerheten, att ibland otz lara utsprida sadanö
kunskaper, som kunnat satta osi i stand, att genom
en ökad konstfärdighet, genom en säker kännedom om
wara lagliga bätttgheter, genomen ordnad och bestämd
uppfattning af wära Pligter, arbeta osi till oberoende,
trefnad och förkofran? Har den ej handlöst öfwer-
lemnat osi till den fä kallade andliga myndighetens
efter behag utdelade frikostighet, att wid en, till Ca.
techesen inskränkt religionsunderwiöning, nagön gäng
wälwilligt meddela en och annan del af Bibliska Hi-
skonen och EvangelisternaS Skrifter? Och har ej det.
ta skett, undet der att Städernas skrärättigherer be-
tagit Allmogens barn till och med möjligheten af
practiff unberwisnittg i stöjder och handtwerk, för
att likasom för ewigt tjudra dem wid den torfwa,
som genom deras arbete mäste retas till ^växtlighet,
liksom endast för att bära Statens allmänna bördor?
Och wisar sig ett bättre framtid för wära ögon? Se
wi nägra bemödanden, att allwarligt bereda en ända-
mälsenligare bildning för wärk uppwäxande slägte?
Har den stora Committeens arbete gistvik ost nägon
anledning att hoppas pä nägok bättre? Stär ännu
den sä kallade allmänna underwisningen pä sin gam.
la grund, att med Statens medel, Konungars dona¬
tioner, ensiiltes gäfwer, alltmer befordra afständet
emellan de folk-clahcr, som icke tänka pä oh och Lands¬
bygdens till ett krälande arbete dömde innebyggare?
Ar det blott en ny löneförhöjning wi ansta ät Em-
betömannen, dä wi befordra hans barns underwis¬
ning; eller ett förhöjdk premium ät den privilegierade
Statsborgare», dä wi öka lönerne ät Städernes Schol-
Lärare? Den Ledamot af Ridderstapet och Adeln,
som förl. Riksdag sä mödosamt och fä lyckligt strid,
de för Underwisningswerkens revision, lade med nä-
gra fä ord grunden för Statens medwerkan i under-
wiöningen, dä han sade: "Statens pligt ar, att ge-
''nom allmänna, öfwcrallt spridda Underwisningsan-
"stalter, dana Medborgare; Borgare as särflildt yr-
"ke böra lemnäs ät enskildt» kraften att bildas.'' I
denna grundsats ligger djupt förwaradt ett frö, som
en gäng mäste bära frukt. Och för min del är jag
öfwertygad, att intilldeh den af Styrelsen antages,
ager Sweriges Allmoge ingen skyldighet att anstä
medel till UndcrwisningSwerken. Jag stärkes i den¬
na öfwertygelse ännu ytterligare, da man gör sa li¬
388
tet afseende pä den fordran, ivi framställt om nva
Läroböcker. Mine Bröder! crinrom ost tillståndet in-
om »vart Stand! päminnom ost mödrarncs ömma
omsorger sör barnens första undertvisning! jemnsörom
ett ögonblick de »vanliga följderna af besia omsorger
mot Klockarens och Prcstens! besinnom h»vad ökad
kraft, som ändamålsenliga Läroböcker skulle giftva at
desamma! och nekom ej att med mig, såsom »vilkor
för äftven det ringaste statteanstag, päkalla Regerin¬
gens uppmärksamhet till sädane Böckers utarbetande
och utspridande! Först da, och sa »vida förbättrade
läromekhoder, grundade pä ett ändamålsenligt för¬
enande af den för tidö och kostnads besparande »vig¬
tiga WexelunderwisningSmethoden och den för Lära¬
rens och Lärjungens inbördes förhallanden sa »välgö¬
rande ämnesläsningen, bliftva införde; först dä bör
ett anslag af detta Ständ kunna bewkljas och en en¬
kel slutföljd deraf bliftver, att summan intill nästa
Riksdag icke till sä högt belopp behöftvcr beräknas.
Jag förestår alltså, att Utstottetö Betänkande N:o
40, äftvensom detta, ma förkastas, hwarom jag be¬
gär proposition, samt utbeder mig att derefter fa fram¬
ställt proposition pä följande beslut:
'Ätt Ståndet bewiljar ett ökadt anslag för Un-
derwisningstverken i Riket af 30,000 R.dr Banco,
med »vilkor, att besia medel företradeswiö anwändas
till skyndsamt utarbetande af Läroböcker sör Religions,
och sä »väl theoretist som practisk bildning i och för
FolkScholors behof; samt att derefter »nä ifrägakom-
ma förbättrade löneanstag at Lärarne »vid de lägre
Schöler, der ny förbättrad läromethod för framtiden
389
insöreö. Och hav VondeStändet, med anledning af
det efterdöme, som KrigöAcademienS Lärostat i detta
hänseende redan giftvit, ansett sig böra hos Kongl.
Maj:t anhälla, att någon förbättring i deras löne-
»vilkor äftven härigenom mätte tillwägabringas, hwar>
emot allt anslag pä Stat för den i Hufwudstaden
lnrattade Försökschola ansetts obehöflig."
I afseende pä det af Utskotten tillstyrkta ärliga
anslag till underhällande af en inom Hufwudstaden
inrättad ElementarSchola för ämneöläsning, och hwil-
ket anslag ^.nclors Danileson, pä sätt nysi nämndt
är, ansett mindre behöfligt, fästade Secreteraren upp.
märksamhetcn ä nyo pä Herr von Dartmansckorsts
i berörde afseende gsorde, i Utlätandet intagne frarn-
ställning, htvarefter luckors Danielson förklarade,
det han icke hade emot, att aflöningarne för Lärarne
»vid besagde Schola komma att bestridas af den an¬
slagssumma, som till UnderwiöningSwerken kunde be-
wiljaS; tilläggandes Danielson i öfrigt, att som 2:ne
Ständ redan bifallit Utskottens första Betänkande i
ämnet, och det kunde hända, att Högloft. Ridderska-
pet och Adeln jemwäl samtycker dertill, VondeStändet
borde »ned all sorgfällighet behandla denna maktpäliggan-
de sak, och ehuru han fortfarande hyste den öfwerty-
gelscn, att Statens tillgängar icke medgäfwo betydliga
bidrag till Lärowerken, kunde han likwäl icke annat
än önska bifall till den anslagssumma han föreslagit
för utarbetande 'af tjenliga Läroböcker och förökande
af inkomsterne för de swagt lönade Lärarnr wid de
lägre Scholorne.
3Y0
Ms Mänsson fran Malmöhus Län: "Uti
sammansatta Utskotten har jag afstyrkt bifall till det
ifrägawarande anslaget, enär det hwarken ar med
StatSWerkcts knappa tillgängar möjligt, eller af be,
hofrvet päkalladt, att lemna löneförhöjning ät sädane
Lärare, som förut hafwa goda inkomster och göra
föga nytta. Deremot biträder jag helt och hållet
/tnäers Danielson» förslag om ett mindre anslag
till utspridande af ljus och upplysning bland de fat,
tiges och obemedlades barn, och bifaller detta anslag,
under uttryckligt wilkor, att medlen anwandas pä sätt
^näers Danielson föreslagit,"
Större delen af Ståndet hördes instämma med
^näers Danielson och kiils Nansson,
Ms Strinälunck frän Westernorrlands Län;
"Min åsigt af förevarande amne har alltid marit,
att Lararne tvid de lägre Lärowerken först borde kom¬
ma i ätnjutande af löneförhöjning. Sedan är 181Y,
dä Collega-lönerne tvid flere Scholor förminskades och
flere Lärare togo afsked med bibehällande af Adelar
af lönerne, har jag mig bekant, att flere Collegater
statt längre tid paeanta, derföre att ingen tvelat el,
ler kunnat åtnöja sig med ^:dels lön, som högst ut¬
gjort 11 tunnor och nägra kappar spanmäl. Med sä
ringa inkomster kan man desiutom icke skäligen haf,
tva anfpräk pä duglighet eller nit hoS Löntagaren,
Förbättring i besia Lärares wilkor är derföre högst
behöflig, och jag förenar mig med hwad Austers Da-,
nielson derom yttrat; men huruwida den nya läro,
methodcn äger ett sä afgjordt företräde framför de
391
Mills brukliga, det är en sak, som jag icke sä noga
kanner eller tilltror mig att kunna rätt bedöma. Det
förefaller mig likwäl wädligt, att bestämdt förklara
en käromethod för den basta och medgifwa löneför¬
bättring endast ät de Lärare, som nnderwisa efter
denna method. Pen anmärkning har ock kanhända
med skäl blifwit gjord, att om amneöläSningcn med
fördel kan anwändas »vid Carlbergs KrigsAcademie,
der sträng militairiff tillsyn hålles öfwer ynglingar-
ne, torde den med mindre framgång kunna applice-
ras till Folkscholor, hwarest Lärjunggrne icke sta i
samma flags förhållande till Lärarne,"
Olok Natliiasson frän Vohus Län instämde med
Ancker» Danielson, hwilken han ansäg hafwa sä full¬
ständigt och wäl utredk frägan, a»t ingenting wore
att tillägga.
Olof Oarlsson fran östergöthlands Län hem-
ställde, hurnwida BondeStändet borde bewilja nägot
anslag till förmän för Underwiöningswerken, sä län¬
ge de wyro sä tillstängda för Allmogens barn, som
under närwarande sörhällanden, och pästod, att löne¬
förbättringar för Lärarne icke borde kfrägakomma förr,
an bese börjat wisa mera beredwillighet mot Allmo-
gens söner, samt Scholordningen blifwit förändrad.
^nclers Danielson: anledning af ?trinck-
luncks yttrande, rörande beskaffenheten af Lärometho-
berne, sär jag namna, att om icke ämneSläöningenS
förträfflighet fullständigt blifwit ädagalagd wid Kgl.
KrigsAcademien pä Carlberg, sä hafwa wi lyckligt-
wks mer än 100 Wexelunderwisnings.scholor i Ri-
ket, och i Grannriket, med tre gänger mindre areal,
nägra tusende sadane Scheler, hwilka samtlige lem-
nät den sakraste erfarenhet om nyttan af de nya mc-
rhoderne. I alla Europaö Lander nyttjas nu Wexel-
underwiSningcn och medförer de fördelaktigaste »verk¬
ningar, sä att nägra twifwclömäl om dest gagn och
anwandbarhet numera swärligen lärer kunna uppstä''
Oasper 'Wijkman frän Upsala Län: ''Ehuru
jag, lika med 8trin6Iuncl, har mig bekant, att flere
sädane Scholor finnas, hwarest Lärarne hafwa myckek
fwaga lönewilkor, kan jag likwäl icke med honom
instämma deruti, att lönetillökning för dem alla bör
bewiljas. En del af desia Scholor äro nemligen sa
organiserade, att de icke böra omfattas med ökade an¬
slag, och jag tror, att om de »vederbörligen sörän-
iras och omskapas samt andra läromethodcr införas,
sa skall bäde ett mindre antal Lärare behöfwas, defie
utmärka flg genom större lärdom och skicklighet, och
iehofwet fyllas med de tillgängar, som nu finnas.
Det war endast denna framställning, jag wekat göra.
I öfringt instänuner jag med ^.nclors Danielson.''
Diseufikonen förklarades nu wara slutad; och
som Ständer wägrade bifall til Stats- samt All¬
männa Veswärö- och OeconomieUtskottenö sörewaran-
de Utlätande N.o 52, sä uppsattes af Secrcteraren
och upplästes följande förslag till proposition:
"Bewiljar Ständet ett ökadt ärligt anflag för
Underwiöningswerkcn i Riket af 30,000 R:dr B:co,
' ' V
393
med wilko?, att desi» medel största rummet anwändas
till skyndsamt utarbetande af Läroböcker för Religions
samt annan allmän theoretisk och practisk bildning i
och för Folkscholors behof, samt att derefter ma ifråga¬
komma förbättrade löneanslag ät Lärarne wid de lä-
gre Schöler, der ny, förbättrad läromcthod för fram¬
tiden införes; och har BondeStändet, med anledning
af det efterdöme, som KrigSAcademienS Lärostat i
detta hänseende redan gifwit, ansett Rikets Ständer
böra hoö Kongl. Ma):t i underdånighet anhalla, att
någon förbättring i deras lönewilkor äfwen härigenom
mätte tillwägabringas; likasom att af berörde anslags¬
summa kommer att bestridas afiöningarne till Lärår-
ne wid den i Hufwudstaden inrättade Försöknings-
schola.''
lostan laoost IkutsterA frän Norrbottens Län
hemställde, om icke anslaget kunde nedsättas till
20,000 R:dr om äret, hwilket ändock utgjorde en
summa af 100,000 R:dr till nästa Riksdag; men
Ständer godkände lydelsen af propositionen, som, pä
Talmannens framställning, bifölls.
Emot detta beslut reserverade sig RntsterZ, af
den anledning nysi nämndt är; och blef, uppä flere
Ledamöters begäran, Protocollsutdrag, angäende Stän-
detS beslut i frägan, genast uppsatt, justeradt och ex-
pedieradt.
Dä derefter till ny handläggning företogs All¬
männa Beswärs- och OeconomieUtssottete, sedan den
394
4 nästs. Jimii, pä bordet hwilandc Betänkande N:o
124, om bchofwet af lönetillckning för Gymnasii-
och ScholLärarc, ansqg Ståndet samma Betänkande
icke föranleda till någon annan åtgärd, än att läg¬
gas till handlingar»?.
Wid förnyad föredragning biföllos nedannämnde
den 24 och 27 Julii bordlagde Utlåtanden, nemi.:
StatsllrskottetS N:o200, i anledning af de Be¬
rättelser, som Rikets Högloft. Ständer till Stats-,
Banko- och RiksgäldeW erkens öfwerseende arén 1826
och 1827 församlade Revisorer afgifwit, angående de
under Kongl. Majus och Rikets CommereeCollegium
stående fonder och medel.
Bewilknings- samt Almänna Beswärs- och Oeco-
nomieUtfkottenS N-o 10, angående Riksdagsfullmäk¬
tige» dockers KriIc8S0N8 fran Orebro Län Motion
om fördelning af stämmoböter.
N:o 11, angående Motioner af Herr I4o8«-n--
^V!8t af Akershult, och 24ncler8son fran Hal¬
lands Län, om förbud emot nyttjande af utländska
fabrikswaror m. m.; samt
N:o 12, angående dels inrättande af Porto-
franco pä Gottland, och dels wäckt fragg om neder-
lagörättighet för Staden Wisby.
När sedermera till ny pröfning företogs Stats-
Utskottets sedan den 24 Julii pä bordet hwilande
395
Betänkande N:o 201, med berättelse, angående den
inncwarande Riksdag werkställdc Revision af de un.
der Kongl, Maj:tö och Rikets CommerceColleginm
ställde sondek och medel, yttrade sig ^nckers Oa-
nivlson salunda, uti ett skriftligt Anförande:
"Wid ifrägawarande Betänkande anser jag mig
böra framställa följande anmärkningar:
I frägan om införskriswen fabrikSredskap oä¬
vet speciella af 1827 ars Revisorer anmärkte fall,
att Kamullöspänadö- och Wäfnademachiner blifwit för
betydlige summor införffrifne, och derefter till inköps¬
priset wida understigande summor försålde, har Ut¬
skottet icke ansett sig äga skäl, att wid den deraf upp¬
kommande förlust för ManufacturDiscont-fonden göra
någon anmärkning, man trott penninge-uppoffringen
motswarad af den nytta, ifrägawarande machiners och
fabriksredskaps införffrifning tillskyndat och ytterli¬
gare tillskyndar inhemske näringarne.
Om Utskottet as närwarande omständigheter hlif-
wit föranledet, att icke till ConstitutionsUtskottetö åt¬
gärd befordra en styrelseåtgärd af den besynnerliga
beskaffenhet, att ät Stockholms Fabriksidkare, pä Sta¬
tens bekostnad, anskaffa nymodiga machiner och red-
skap, anser jag dock Utskottet hafwa bordt till det minsta
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet uppä nödwän-
digheten, att hos Kongl. Maj:t anmäla deras un-
derdäniga önskan: att Kongl. Maj:t hellre täcktes be¬
fordra den kännedom om konstflit och dertill hörande
inrätttningar, som genom utländska böcker och ritnin¬
296
gar kan winnås, samt genom fullständigare Patent-
författningar söka uppmuntra enskilda bemödanden,
att taga kännedom om utländska uppfinningar och för¬
bättringar; men icke hädanefter kata pä Statens be¬
kostnad Rikets allmänna EmbetSwerk taga befattning
med direct införskaffande af machiner och redskap, som
för Kronans eget behof ej erfordras.
I afseende till länet ät Motala Werkstad synes
det mig, att Rikets Ständer icke bordt afspisaö med
en fruktlös anmärkning till ConstitutionsUtskottet. En
tjenligare ätgärd synes mig wara öfrig, den, att hos
Kongl. Maj:t anmäla Rikets Ständers beslut, att,
sä wida Creditivet till Kongs. CommerceCollegium
för nästkommande är i Banken mä kunna lyftas, Ri¬
kets Ständer fordra, att Kongl. CommerceCollegium
till Bancoftyrclscn afiemnar erforderlig säkerhet för
den i länewäg till Motala werkstad bcwiljadc summa.
Utskottet synes hafwa med sä mycket nöje ersa-
rit, att Arbetöhuöfonden blifwit till disposition af
Ofwcrstyrelsen för Fängelserna och Correctionsinrätt-
ningarne uti Riket öfwerlemnad, att Utskottet helt
och hället förgätit, huru denna fond blifwit tillgripen
genom afskrifningar af fädane län, hwilka icke endast
böra, utan kunna, dels till capital äterbetalas, dels
till räntas erläggande fortfara. Dit hörer utan ali
fräga fondens fordran hos Consistorium i Götheborg,
för inköpet af ett nytt Biskopshus. Räntan pä den.
na fordran finnes ingen anledning att efteegifwa; den
bör fortfarande utfordras; och jag anhällcr, att Ut¬
skottet mätte taga kännedom af den underdäniga skrif-
397
Weise, den Z November 1823, Rikets Ständer i den¬
na des afgifwit, samt derefter förandra sitt Betan-
lande; hwarföre jag anhätter om ätrrremisi af det nu
ifrägawarande Utlakandet."
Sedan bifall till Utlåtandet bliswrt wägradt,
beslöt Ständer akt återremittera detsamma, med de
af ^.nclLi-s Oanislson gjorde anmärkningar, till Stats¬
utskottet.
Derefter lät Ståndet till ny pröfning förekom¬
ma Bewillnings. samt Allmänna Beswärs- och Occo-
nomieUrskottens, den 27 nastl. Julli, pä bordet lagde
Betänkande N:o iZ, angäende yrkadt förbud mot
införsel af utländska Fabrikswaror m. m.
OIo5 6arIsson frän östergöthlands Län: ''Jag
anser, att med samhället bör förhällandet wara ena¬
handa, som med ctt större huöhäll. Skall husbon¬
den hälla boet tillsammans, sä mäste han noga wakta
sig för att lemna främmande personer för mycket in¬
steg i huset, och sä länge hans egen werksamhet och
arbetsförmåga är tillräcklig för boeks bestånd, bör han
icke anlita andras biträden. Pä samma sätt bör det
förställa sig med samhället. Sä länge wi kunna,
böra wi skydda hwarandra inbördes, och alltid afse
tvärt eget eller Fäderneslandets bästa framför Utlännin-
garnes. I afseende pa förewarande Betänkande instäm-,
mer jag alitsa uti Herr ^.rosenii reservation, och yrkaH
förbud emot införsel af allt utländskt öfwerfiöd.''
398
klrile pel,nsson fran Gefleborgs Län: ''Da
Stander i dag redan bifallit Utskottens Betänkande
N:o 44, i fraga om förbud emot nyttjandet af ut-
ländska Fabrikswaror m. m., sä tycker jag, art det
wore iuconsequcnt att nu assia der ifrägawarande Be¬
tänkandet, som asystar att förekomma lurendrägeri
och tullförsnillning- För min del bifaller jag detsamma."
Wig Nansson frän Malmöhus Län: "Jag
will, lika mycket som Olof Larlsson, skydda wära
inhemska Fabriker och Näringar, sä widt möjligt är;
men jag tror, att det bästa skydd, de kunna sa, är
utländske fabrikaierS beläggande med afpahade tullaf-
gifter, da de blifwa dyrare att afsätta inom Landet.
Förbjudas de deremot till införsel, lurendrägaö de in
i Landet till lika betydliga qvantitttcr, Staten för¬
lorar tullinkomstcrne och warorne fä lika stor afsatt-
ning, som om de warit förtullade. Jag anser säle-
des Utskottens Vetänkade wara wälgrundadt, och bi¬
faller det.''
Samtlige Fullmäktige frän Stockholms Län,
Ikans kansson, Andreas kkarlsson ock> Andreas Ha¬
kansson frän Elfsborgs Län, med mange flere, in¬
stämde med Nils Nansson.
Oaspoi- vijkman frän ltpsala Län: ''Jemte
det jag instämmer med Ms Nansson, utbeder jag
mig fä fästa uppmärksamheten derpä, att Swensk»
Fabrikcrne under mer än 100 ärS tid warit gynnade
med FörbudöförfattniNgar och uppoffringar, samt un-
^ drrstöd af flere stag frän Statens sida. Kunna Fa-
hrikerne ända icke tafla med utlänningar nes, sä ser
jag icke hwatz Staten stall funna göra annat, an,
som lVils lVlänsson yttrat, stadga lämpliga tnllafgif.
ter pa de utländsta warorne. Destutom lärer förbud
emot införsel af desta waror numera sä mycket min.
dre kunna beslutas, som Rikets Ständer redan be-
stämt SjötUlls-medlen att upptagas bland ordinarie
Inkomsttitlarna till icke mindre ä» 2,200,000 R:dr,
och det är naturligt, att detta beslut afsett en ökad,
men icke minstad, import af utländska waror, Pä
alla desta stäk bifaller jag Betänkandet.''
Alla Fullmäktige frän Wermlands Län, och flere
andre/ förenade sig med >VljIcinan.
kells Olansson begärde fä lägga till hwad han
förut yttrat, att sedan sista Riksdag, da lämplige
tullafgifkcr för importerade waror stadgades, tullin-
traderne förökats med omkring 700,000 R:dr, hwil-
ket han ansäg än ytterligare bewisa fördelen af skydda
tull i ställer för förbud.
Dlöcustiouen ansägs nu wara slutad; och/ pa
derom gjord proposition, bifölls Betänkandet.
Sedermera föredrogs a nyo och bifölls Vcwill-
nkngs- samt ZMmänna Beswärs- och OeconomieUt-
stottens, ifvan den 27 Julis/ pa bordet hwilande Be-
tänkande N:o 14/ angående dels begärd Nederlags-
frihet för Städerne Gefle, Malmö/ Hernösand, Pstad,
Helsingborg/ Calmar och Christianstad, och dels Herr
400
^.rosonii framställning, att antingen Författningar»
ne rörande Creditupplag matte förandras, eller Sta¬
den Norrköping äfwen erhälla Nederlagsrättighet.
Föredrogs och ladeö pä bordet LagUtsikottets Be-
tänkanden:
N:o 75, öfwer Herr ContraetsProsten l^idelil
Motion, om skärpning af straffet för dem, som med
samnad hand, eller andra resan, begå rän och stöld,
samt om anstalter dels till förekommande af häktade
misigerningsmans rymning, och dels till rymd fängcS
efterspanande och gripande.
N:o 76/ öfwer Herr Grefwe kaeob Hamilton»
Motion, att den, som första resan begätt stöld och
inom 48 timmar sitt brott sjelfmant upptäcker, samt
det stulna återställer, mä befrias frän uppenbar Kyr¬
koplikt.
N:o 77, öfwer Riksdagsfullmäktige» frän Norr¬
bottens Län kahle Lurmans Motion, om skärpning
af straffet för stöld, samt om belöning af allmänna
medel för tjufwars upptäckande och gripande.
N:o 78, öfwer RikSdagSfullmäktigen fran Hal¬
lands Län Leter ^nckerssons Motion, om ändring
af Strafflagarne för stöld m. m.
N:o 70, öfwer RikSdagSfullmäktigen frän Elfs-
borgs Län /Lnclers Oanielsous Motion, om ändring
af rättegängs- eller fatalietimman wid HaradöRätterne.
N:o
' 401
Nio 80, öfwer Riksdagsfullmäktigen Austers
Ogniölsons fran Elfsborgs Län Motion, om för»
klaring öfwer 5 och 6 §§. i 23 Cap. Rättegångs.
Balken.
Nio 81, öfwer Herr k'. I.. Rosen g vists, samt
Herr Kyrkoherden IHolis förslag till ändring af i
Cap. 12 §. RättegängsBalken.
Nio 82, öfwer Riksdagsfullmäktige» fran Stock¬
holms Län Nils Insulins Motion, om en allmän
förklaring, som föreffrifwer, huru Domslut skola för¬
fattas.
N:ö83, i anledning af Herr Friherre Rreckrilc
Riclclerstolpes Motion, om stadgande, huruwida
ChartäSigillatä-försäljningSman är att anse såsom
Uppbördsman, eller ej.
N:o 84, i anledning af RiksdagSfullmätkgen
Herr 6. R. Runllmans Motwti, om rättighet för
Fordringsägare, att hos Konungens BefallnkngShaf-
wande erhålla sä kalladt Promotorial i LagsökningS-
Mal; samt
N:o 8Z, angående försiag till Lag för Åhörare/
som bewista RikeStandcnS sammankomster.
Stats- samt Allmänna Beswärs- och Oeeo-
nomicUtffottenS Utlåtande N:o 58, angående Krono-
brcfbäringen, samt atffillige med densamma förenade
olägenheter.
BondeSt. Prot. 7:de Bandet. 2st
402
N:o ZY, med anledning af crhällne äterremkstcr
a Betänkandet N-o 23, om uppmuntran till 5. D.
Lkenmark, desi hustru och 2:ne systrar, för af dem
införde förbättringar i wäfnadSkonsten; samt
N:o 60, i anledning af erhällne äterrcmister a
Betänkandet N:o 21, om behofwet af nya Provin--
cialLäkareö tillsättande i åtskilliga delar af Riket.
BewkllningsUtskottetS Utlakande N:o 36, i an¬
ledning af gjorde anmärkningar wid Memorialet N:o
31, med en af Herr Friherre Oarl Henrik ^nelcar-
svärä begärd tablcau öfwer Bewillningenö fördel-
ning; samt
N:o 37, i anledning af olika beslut, hwaruti
RiksStänden stadnat, i afseende pä grunderne sör
den blifwande allmänna Bcwillningen, samt för wär»
kering af Fastigheter.
i^nZers Danielsen frän Elfsborgs Län begärde
permistion, att pä 3 weckor, räknade frän nästa Ons¬
dag, företaga en resa till hemorten, och anhöll der¬
jemte, att, dä göromälen inom ConstitutionsUtskottet
numera wörö till det mesta fulländade, blifwa endt-
ledigad frän det förtroende han haft, att wara Leda¬
mot af nämnde Utskott.
Ständer, som biföll hwad kristers Danielson
salunda begärt, förordnade 6arl Onstak kulllander
ifrån Stora Kopparbergs Län, alt i den förres ställe
403
inga såsom Ledamot i ConstitutkonöUtffottet, rinder
den återstående tiden as Riksdagen.
Genom ankomne ProtocollsUtdrag, som, efter
Uppläsandet, kades till handlingarne, underrättades
Ständet, att
Högloft. Ridderffapet och Adeln:
Den 4Z Julii
Bifallit Lag- samt Allmänna BeswÄS- och Oeeo-
nomieUtskottens Utlåtande N:o 38; Stats- samt All¬
männa Veswärs- och OeconomieUtskottenS N:o 40,
samt Statsutskottets N:ris 181, 185, 186 och 188»
Återremitterat StatsUtskottets Utlåtanden N:riS
189 och 190.
Asflagit Lag- samt Allmänna BeswärS- och Oeco»
nomieUtskottens Utlåtande N:o 40.
Lågt till handlingarne sistbemaldte Utffotts Ut¬
lakande N:o 39 > samt StatsUtskottets N:ris 182
och 183i
Den 16 Juli!
Remitterat till Lagutskottet Kongl. Mas:rs Nå¬
diga Propositioner, angående rättighet för Patroulle,
Post- Waktkarl eller Fångförare, att genom bruk as
skjutgewär söka förekomma fanges flykt; angående an¬
swar för den, som bortförer och undanhäller annans
tninderäriga barn, samt angående ordningen och sättet
404
för öfwerklagande af UnderRätts beslut uti twifter
om husesyn och fardag a Kronohemman.
Bifallit StatöUtskottets lltläranden N:ris 191,
496 och 1Y7; Stats- samt Allmänna Beswärs. och
OcconomieUtffottenö N:ris 41 och 42.
Lagt till handlingarne sistbemaldte lltffotts Ve»
tankande N:o 43.
Återremitterar LagUtffottets Betänkanden N:ris
71, 72 och 73.
Afflagit Stars- samt Mmanna Beswärs- och
OeeonomieUtskottenö Utlärande N:o 45.
Den 17 Juli!
Lagt till handlingarne ConfiitutionöUtffottcts Me¬
morial N:ris 8, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19,
20, 23, 24, 26, 28, 32 och 37.
Den 18 Juli!
Bifallit StatöUtskottets Utlåtande» N:ris 173
och 177.
Remitterat till ConstitutionsUtskottet en af Fri¬
herre 0. bl. T^noKarsvLrcl anmäld anledning till an-
märkning mot Konungens Rädgifware samt Föredra-
ganderne för Krigs- och KammarÄrender, under arén
1825 och 1826; samt en af Herr Uosen^vist, I?.
13., anmäld anmärkningsanledning.
Lågt till handlingarne ConstitutionsUtffottets
405
Memorial N:o 2Y, med undantag af 2:ne punkter,
som innefattas uti Memorialet N:o 36-
Den 24 Julii
Bestutit, att den af ConstitutkonsUtskotter, uti
Memorialet N:o 36, anmärkte Radgifwandeätgärdcn
mot Hans Excellence Herr Grefwe Leäerström borde
hos Kongl. Majtt i underdånighet anmälas; men att
alla öfriga, enligt 107 8- RegeringSFormen, anmälde
anmärkningspunkter ffulle förfalla, samt Memorialet,
i hwad rörde de sä kallade wigtigare omständigheter,
läggas till handlingarne.
Den 27 Julii
Återremitterat Banco-Utskottets Vetankanden
N:ris 48, 49/ 50, 51, 52, 53 och 56.
Bifallit samma Utskotts Betänkande N.o 55.
Wälloflige Borgare-Ständet-.
Den 27 Julii
Lagt till handlingarne Kongl. Maj:tS Nådiga
Skrifvelse, angående utsigterne för innewarande ars
skörd.
Bifallit hwad Allmänna Beswärs- och Oeco-
nomie-Utskottet, uti Betänkanderne N:ris 84 och 142,
föreflagit, angående Krono, och Kungsskjutsen; men
deremot afsiagit hwad Utskottet i öfrigt hemställt, un¬
der instämmande uti Herr Grefwe Uo8ses, Arvill ^
reservation emot Betänkandet N:o 142, med tillägg
406,
likwäl, att med Häll-- och Gästgifweriskjutsen bör för-
hällas, såsom derom nu är stadgadt.
Ätandet åtskiljdes kl. z till i middagstiden,
la Llienr
1820 den 7 Augusti,
klsnum kl. 11 f, m«
Justerades Protoeollet förbena i denna manad,
Till förnyad handläggning föredrogs nu Stats-
famt Allmänna Beswärö- och OeconomleUtstottens,
sedan den 30 sistl. Julii, pa bordet hwilande Utlå¬
tande N:o 53, angående Dykeri- och Bergningsan-
stalterne i Riket; men, pa flere Ledamöters begäran^
kades detta Utlakande ytterligare pä bordet.
Likaledes blef ConstitutkonsUtffottets Memorial
N:o 43, i anledning af BondeStandetS aterremitz
hä Betänkandet om StatsRadS-protocollens sullbor-
407
dadé granskning; hwilket Memorial den 30 sistlidne
Julii lades pä bordet, nu ånyo föredraget, och, pä
flere Ledamöters anhällan, ytterligare hwilande.
Jemwäl blefwo följande, den 3 i denna mänad,
pä bordet lagde Utlätanden, wid nu förnyad föredrag¬
ning, pä ätffillige Ledamöters begäran, ä nyo hwi-
lande, nemligen;
Stats- samt Allmänna Beswärs- och
Oeconomie-Utskottens:
N:o 58, angäende Kronobrefbärkngen, samt ät-
skillige med densamma förenade olägenheter.
N:o 60, i anledning af erhällne äterremister ä
UtffottenS Betänkande N:o 21, om behofwet af ny
ProvincialLäkares tillsättande i ätffillige delar af Riket,
Bewillningö-UtskottetS;
N-o 37, i anledning af olika beffut, hwaruti
RiksStänden stadnat, i afseende pä grunderne för
den blifwande allmänna Brwillningen, samt för wär»
hering af fastigheter,
Lag-Utskottets:
N:o 78, öfwer Riksdagsfullmäktige»: frän Hal-
lands Län keter Motioner, om ändring
af Strastlagarne för stöld m. m.
N:o 79, öfwer Riködagssullmaktigen
408
vunieisons frän Elseborg' Län Motion, om än¬
dring af rättegångs- elier fatalietimman wid HäradS-
Lstatterne; och
N:o 85, angående förslag till Lag för Åhörare,
som bewista RiköStändcnS sammankomster.
Da nu till förnyad handläggning företogs StatS-
famt Alllmänna Beswärö- och OeconomieUtskottenS,
den Z i denna manad, pä bordet lagde ytterligare
Matande N:o 59, med anledning af crhällnc ätcrre-
mister pa Utstottcns Betänkande N:o 23, om upp¬
muntran till 3. kli. 1^Icenme>nl<, dest hustru och 2me
systrar, för af dem införde förbättringar i wäfnads-
konsten; bestöt Stander, som förut bifallit Betänkan¬
det N'0 23, att, med antagande af det i Utlakandet
N:o 59 gjorde tillägg, sistnämnde Utlåtande i öfrigt
skulle läggas till handlingarue.
Ä nyo föredrogs BewkllningsUtskottctS, sedan den
3 i denna manad, pä bordet hwilande Utlärande N:o
36, i anledning af gjorde anmärkningar tvid Utskott
tets Memorial N:o 31, med en af Herr Friherre
6arl Honrik ^Lnokarsvärst begärd tableau öfwer be--
willningens fördelning' hwarwid stostannos svensson
frän Jönköpings Län hemställde, om icke Ständer
skulle, lika med BorgareStändct, finna för godt, att
afstä ifrägawarande Utlätande, det han för sin del
tillstyrkte, och deruti Kils Mänsson frän Malmöhus
Län, jemte flere, instämdes
409
Efter det Talmannens proposition pä bifall till
Utlakandet beswarats med Nej, blef detsamma af
Ståndet afstaget.
Wid förnyad föredragning fann Ståndet för
godt, att bifalla LagUtfkottetS nedannämndc, den Z
i denna manad, pä bordet lagde Vetänkanden:
N:o 75, öfwer Herr ContractSProsten l^ibslii
Motion, om skärpning af straffet för dem, som med
samnad hand, eller andra resan, begå rån och stöld,
samt cm anstalter dels till förekommande af häktade
misigcrningSmänS rymning, och dels till rymd fängcö
efterspanande och gripande.
N:o 76, öfwer Herr Grefwe iacobi Hamilton»
Motion, att den, som första resan begätt stöld och
inom 48 timmar sitt brott sjelfmant upptäcker, samt
det stulna återställer, mä befrias frän uppenbar Kyr¬
koplikt.
N:o 77, öfwer Riksdagsfullmäktige» frän Norr-
bottens Län kahls Lurinans Motion, om skärpning
af straffet för stöld, samt om belöning af allmänna
medel för tjufwars upptäckande och gripande.
Emot detta beslut reserverade sig dock kastls
Lurman.
N:o 80, öfwer Riksdagsfullmäktige» ^encksrs
vanielsons frän Elfsborgs Län Motion, VM för¬
klaring öfwer 5 och 6 §§. i 23 Cap. Rättegångs.
Balken.
410
N:o 82, öfwer RikSdagSfullmaktigen fran Stock¬
holms Län lMs Insulins Motion, om en allmän
förklaring, som föreskrifwer, huru Domslut skola för¬
sattas; och
N:o 83, i anledning af Herr Friherre IHellrilc
Hiäckel-stolpes Motion, om stadgande, huruwida
ChartäSigillatä-försäliningSman är att anse såsom
Uppbördsman, eller ej.
Nar nu till pröfning förekom LagUtskottctö, den
Z i denna mänad, pä bordet lagde Betänkande N:o
81, öfwer Herr P'. I,. kosengvists samt Herr Kyr¬
koherden I-zttlis förslag, till ändring af 1 Cap. 12
§. RättegängöBalken, yttrade sig l^il» lVläusson frän
Malmöhus Län, det han desto hellre tillstyrkte bifall
till detta Betänkande, som han anfäg för en stor
lycka, att wära Domstolar äro oberoende. Det wore
detzutom icke utan exempel, att allmänna Opinionen
likasäwäl gillar UnderRättS, som öfwerRättS, domslut.
Uppä Talmannens derom gjorde proposition, fann
Stander för godt, att gilla ifrägawarande Betänkande.
Till widare handläggning föredrogs nu ä nyo
LagUtskottctS, den Z i denna mänad, pä bordet lagde
Betänkande N:o 84, i anledning af Riksdagsfull¬
mäktige» Herr O. IH. I,unclmar>s Motion, om rät¬
tighet för Fordringsägare, att hoö Konungens Be-
fallningshaswande erhälla sä kalladt Promotorial i
LagsökningSmäl.
411
Secreteraren fäste uppmärksamheten derpå, att
ifragawarande nya Lagförslag, deruti stadgades, att
borgenär skulle erlägga lösen för utslaget, när det
honom tillställdes, icke tillika innehöll den föreskrift,
fom dock syntes ligga i naturen af saken, att borge¬
nären jemwäl borde gälda kostnaden med ansökningens
kommunicerande med gäldenären; likasom deri sakna¬
des det aliggande för Konungens BefallningShafwan-
de, som ägde besörja om utslagets werkställande, i
sall fordringen more utmätningSgild, att föranstalta
ym communication af utslaget med gäldenären, dock
pa borgenärens bekostnad, Seeretcraren tillstyrkte
derföre aterremitz af Betänkandet, pa det att sadane
ofullständigheter, som snart komme att föranleda till
förklaring öfwer eller tillagg i den nya Lagen, skulle
kunna undanrödjas
kilils Ensson fran Malmöhus Län: "Jag
tror, att förslaget är wäl bade uppfattadt och fram-
stäldt; men jag tycker mig dock finna någon twety-
dighet i uttrycket, genom anwändande pa 5:te och 6:te
raderne i förslaget af orden: "samma Län", da, för
redighetens och bestämdhetens skull, der bordt sta: ''i
"det Län, der borgenären bor," I fall af aterremitz,
torde detta böra rättas,''
B
Oaspor "Wijkman fran Upsala Län: "Afhuf-
wudsakligare wigt finner jag den bristande fullstän¬
digheten i föreskriften om communicatkonen af utsla¬
get, innan det kan och får sättas i werkställighet; och
om aterremitz beslutas, sä får jag, såsom skäl dertill,
för min del yrka, att bestämdt ma föreskrifwaö, det
412
Konugens Befallningshafwande i det Län, der gal-
denärcn bor, bör wara förpligrad, att, da Skuldfor-
dringöutslag i promotorialwäg till »verkställighet an¬
komma, lata »vederbörligen commnnicera gäldenäreu
sädana utslag, i grund af hwilka utmätning icke
genast kan ske?
lallan laool» HullisrZ frän Norrbottens §an
äter ansäg förslaget wara tydligt, och tillstyrkte bi¬
fall derä.
Ständct fann för godt, att, pä Talmannens
derom gjorde proposition, bifalla Betänkandet; emot
hwilket beslut 6a5p«r VViflcniau anmälde sin reser¬
vation.
Föredrogs ConstitutionsUtskottctö Memorial N:o
44, rörande Oa^er Mjjlcmans anmärkningsanled¬
ning, i afseende pä 1826 arö Förordning om Rust-
hällsafgifterne till Wadstena Krigsmanshus; och blcf
detta Memorial lagdt till handlingarne.
Följande inkomne Utlätanden föredrogos och la-
des pä bordet, nemligen:
StatS-UtskottetS:
N:o 204, i anledning af gjorde Motioner, om
anskaffande af bestämda Samlingsrum m. m. för de
Z:ne ofrälse RiköStändcn, samt för Riketö Stän,
ders Utskott och Klubbar.
413
N.o 205, med Berättelse om werkställd gransk-
ntng af PostwcrketS förwalttiing är 1826, samt Ut¬
lärande öfwer ätskillige af 1825 och 1827 ärcns Ri¬
kets Ständers Revisorer framställde omständigheter.
N:o 206, i anledning af wäckte fräqor om bo¬
ställen för Häradshöfdingar eller crjättning ät dem,
som deraf äro i saknad; samt angäende inköp af Kro-
noskattehemmanet Holm i Norra Helsingland, förakt
till boställe för Häradshöfdingen, Kronofogden och
Häradsskrifwarcn anwändas.
N:o 207/ i anledning af wäckt fräga om löners
anfläende ät Landöfiscalcr.
N:o 208, angäende Allmänna MagazknsJnrätt-
ningens förwaltning, samt fortgängcn af detta werkö
utredning.
N:o 200, i anledning af Kongl. Maj:tS Nä-
diga Proposition, om afskrifning af förra MagazinS-
fondenS äldre fordringar för undsättningSspanmäl.
Stats-, Lag- samt Allmänna Veswärö-
och Oeconomie-UtskottenS:
N:o 54, i anledning af wäckt fräga, om rättig¬
het för innehafware af Danwiks Hospitalshemman,
att dem uppbjuda och inteckna läka.
N:o 55, i anledning af wäckt fräga, om utfar-
dande af ändringar eller tillägg i gällande Författ¬
ningar.
N:o 56, i anledning af wäckt fräga, om för¬
414
klaring öfwer Kongl. Vrefwet af den 22 Maji 1819,
rörande abo. och besittningsrätten till Kyrkohemman
Nen i Halland; och
N:o 57, i anledning af wäckt fräga, angående
ersättning al enskilde wid yppad brist Ho6 Uppbörds-
man af allmänna medel,
Lag- samt Allmänna Beswärs- och
Oeconomie-Utskottens:
N:o 47, i anledning af gjorde anmärkningar
wid Utskottens Betänkande N:o 13, rörande wäckt
fräqa om ändring i Kongl. Förordningen den 19
December 1827, angående grunderne och wilkoren för
hemmansklyfning, lamt afsöndring af jord eller an¬
dra lägenheter frän hemman,
N:o 48, i anledning af gjorde anmärkningar
wid Utskottens Betänkande N:o 14, öfwer Kongl.
Maj:ts Nädiga Proposition, att Kongl. Förordnin¬
gen den 19 December 1827, rörande grunderne och
wilkoren för hemmansklyfning och jords afsöndring,
ma gälla äswen i afseende pä Säteri-, Rä- och Rörs-
samt Frälsehemman m. m.
N:o 49, i anledning af gjorde anmärkningar
wid Utskottens Betänkande N:o 22, angående ätskil-
liga förändringar i de med Skogshushällningcn ge¬
menskap ägande Lagar och Författningar,
415
Genom ankomne ProtocollsUtdrag, som, ester
uppläsandet, kades till handlingarne, underrättades
Ståndet, att
Höglofl. Ridderska-pet och Adeln:
Den 13 Julii
I anledning af StatsUtffottcts Memorial N:o
167, anmodat RiddarhusUtskottet, att, till efterrät¬
telse och iakttagande, lemna RiddarhnsDirectkoncn del
af Rikets Ständers genom berörde Memorial tillkän»
nagifne beslut»
Den 30 Julik.
Bifallit Stats» samt Allmänna Beswärs- och
OeconomieUtskottens Utlätandcn N:ris 47 och 48;
BancoUtskottetS Betänkanden N:ris 57, 58, 60, 61
och 63; LagUtskottetS Betänkande N:o 74; Lag- samt
Allmänna Beswärs- och OeconomieUtskottens N:rks
43 och 44, samt Allmänna BeswärS- och Oeconomi^
Utskottets N:ris 61 och 138.
Latkt bero wid BancoUtffottets Utlåtande N:o 62.
Lagt till handlingarne Kongl. Mas:tS Nådiga
Skrifwelse, den 25 i denna manad, angående utsigter-
ne för innewarande ars skörd; och Stats- samt All¬
männa Beswärs- och OeconomieUtskottens Utlätandcn
N:ris 4Y, 50 och 51.
Återremitterat BancoUtskottetS Betänkande N:o
5y; och Lag- samt Allmänna Beswärs- och Oeco»
uomie-Utffottens Utlätanden N:ris 37 och 46; samt
416
Remitterat till Stats- samt Allmänna Beswärs-
och OceonomieUtskotten Kongl. Maj:tS Nådiga Skrif-
welse, den 18 i samma manad, angående Directio-
nens för Dykeri- och BcrgningsCompagnict uppgifne
wilker för widare fortsättning af dest befattning med
Dykeri- och Vcrgningsanstatterne i Riket.
Till Allmänna Beswärs- och ÖeconomieUtskottet
Grefwe blornn, 6.k'., Motion, att, i den händelse
huöbehofs-branwinsbränningen framgent komme att
såsom en landtbruksnäring beskattas, Rikets Stan¬
der mätte besluta en underdånig hemställan till Kongs.
Maj:t, att husbehofs-bränwinöbränningen icke ma i
något fall och under intet wilker inställas, inskränkas
eller förbjudas, hwilket stadgande borde i blifwande
BewillningsFörordningen intagas.
Den 1 Augusti
Bifallit StatSUtskottcts Utlåtande» N:rks 180,
108, 190, 202 och 203; Bewillnings- samt Allmän¬
na Beswärs- och OeeonomicUtskottenS N:o io; Van-
coUtskottetS N:o 4?, samt Allmänna Bcswärö- och
OeconomicUtjkottets No 140.
Lagt till handlingarnc StatsUtskottets Utlåtande
R:o 184; BancoUtskottetS N:ris 64 och 66, samt
Allmänna Bcswärö- och OeconomicUtskotlets N:o
141; samt
Remitterat till Lagutskottet Herr IkossnyvistZ,
40 4,., Anförande, innefattande anmärkningar wid
Kongl.
417
Kongl- MajitS Nådiga Proposition, angående rättig,
het för Patronll, Post-, Waktkarl eller Fångförare-
att genom bruk af stjutgewar söka förekomma fän?
gcs flykt.
Högwördige Preste-Ständet:
Den 17 Iulii
Lätit bero wid StatöUtstottets Utlåtande N:o
i Yl; men remitterat en, i sammanhang härmed, af
Biskopen Doctor fallin wäckt Motion, af innehall,
att ibland Riksdagskostnaderne matte hwarjegäng äf«
wen en lämplig afgift till Storkyrkan upptagas.
Den 24 Julik
Godkänt ExpeditionöUtskotteks förnyade förslag
till Rikets Ständers underdåniga strifwelse till Kongl.
Majit Nio 120; samt
Äterremitterat Banco-Utstottens Betänkanden
N:riS 48, 4Y, 50- 51, 52 och 53-
Den 27 Iulii
I afseende pä Lag- samt Allmänna BeswärSi
och OeconomieUtskottens Betänkande N:o 8 och M
läkande Nio 41, bifallit det förra, med de förän¬
dringar, det sednare innehaller, undantagande följande
punkter, deruti Ständer bestulit!
i:o Den i Utlärandet N:o 41 förestagne nya
redaction af 12 §. i 12 Cap. gillades, likwal med
tillagt förtydligande i flutet af §:n.
Bonde-St. Prot» 7:de Bandet. 27
418
2:o Förslaget till ändring i 13 Cap. 2 §.,
afflogs.
Z:o Förflaget till ändring i 18 Cap> y och 13
§§., likaledes.
4:o Den i Betänkandet N:o 8 förestagna un¬
derdåniga skrifwelscn, ansägS böra innefatta den an¬
hållan, det Kongl. Maj:t tacktes, genom wedcrböran-
dc Auctoriteter, infordra säkra och fullständiga upp¬
lysningar om de widare hinder, som ma kunna lig¬
ga i wägen mot Skiftesstadgans tillämplighet i Ri¬
kets alla Provineer samt uti de orter, der dest an-
wandande pröfwaö möka wigtiga hinder, hwilket, i
HöresteStändetS tanka, isynnerhet mäste inträffa i al¬
la större skogsbyggder, i Nadcr lata werkstalligheten
af ifrägawarande Stadga hwila, och, i följd deraf,
påbjuda de i samma orter pågående under twist wa-
rande stiftens inställande.
Den 30 Iulii
Vifallit Stats- samt Allmänna Bcswarö- och
OeconoMieUtstotkens Utlätanden N:ris 47, 48 och
50; LagUrstottetS N:o 74, samt Allmänna BeswärS-
och OeeoNomieUtstottrts N:ris 138 och 140.
I afseende pä sistnämnde Utstötts Betänkande
N:o 142- hade Stättdet b^Iutit:
i:o Att wanmingStiden wid Kronoskjuts mä
bestämmas till 12 timmar, deraf 6 utan och 6 mot
betalning.
419
2:o Att stadgas mätte, det 50 Lisp. i allman,
het fä latzaS pä ett par KronoskjutShästar, samtkör-
ningstiden bestämmas till 3 timmar pä milen och
omlastningötiven till 2 timmar pä hwarje station.
3:o Bifallit Utlätanver i öfrigt/ rörande Kro-
noskjutsen.
4:o Likaledes angäende Kungsffjutsen; men
5:o Asstagit detsamma, i hwad dek angick Gast.
gifweristjuksanstalterne.
Asstagit Stats- samt Allmänna Beswärs- och
OeconomicUtskottenS Utlåtande N:o 55; samt Ban.
coUtffortets Memorial N:o 29 och Uklätande N:o
65, samt befltitit, att med grunderne för atzignering
pä Banken mä förblifwa mid hwad derom tillförene
är stadgadt, under iakttagande af den förklaring af
3:ne särskilda gänger skedd catzation, medförande öf-
weratzignering pä Banken, hwilken uti Kongl. Maj:tö
Nädiga Dom af den 13 sistl» April är meddelad.
Samt lagt till handlmgarne Stats» samt All-
männa BeswärS- och Oeconomiel-ttsköttenS Utlätanden
N:ris 49 och 52; BancoUtskottetS N:riö64och66,
samt Allmänna Beswars» och OecokomieUtskottetS
N:ris 539 och 141»
Den 3 Augusti
Bifallit StatsUtsksttetS Utlåtanden N:ris 198,
199, 200, 201, 202 och 203, och Bewillningö-
420
samt Allmänna Beswärs- och OeconomieUtskoltens
N:ris 10, 11 och 14; samt
Återremitterat sistnämnde UtffottS Betänkande»
N:ris 12 och 13.
Wälloflige Borgare-Ständet:
Den 30 Julli
Bifallit StatsUtffottetS Utlåtanden Nnis 163,
164, 199 och 202.
I afseende pä samma Utskotts Utlåtande N:o
200, hade Ståndet bifallit 9:de punkten, lagt den 6:te
till handlingarne och lätit bero wid de öfrige punk-
terne, samt af Utlärandet N:o 201 lågt 4:de och 5-te
punkterne till handlingarne och lätit bero i öfrigt.
I afseende pä Lag- samt Allmänna Beswärs-
och OeconomieUtskottenS Betänkande N:o 8 och Ut¬
lärande N:o 41, hade Ständet fattat följande beslut:
1 Cap« 1, 3, 7, 6 §§. bifallit N:o 8.
1 Cap. 6 §. dito N:o 41.
2 Cap. 2 §. dito N:o 8; 6 §. och s8 Cap.
6 K. samt 7 §. dito N:o 41.
3 Cap. 13 §. dito N:o 41.
4 Cap. 2 §. dito N:o 41.
5 Cap. 2 §. ogillat den gjorda hemställan, att
i denna §. orden: "behörig DoWol" mä utbytas
mot ordet: "HäradöRätt."
5 Cap. 6 §. bifallit N:riS 8 och 41.
6 Cap. 12 och 13 §§., bifallit N:o 41, med un¬
dantag af det nya redactionSförslaget, pag. 41, 42
och 43, hwilket ogillades.
7 Cap. i, 2 och 3 §H. bisölloS N:ris 8 och 41.
8 Cap. i §. bifölls N:o 8; 6 och 7 §§. dito
N:eis 8 och 41-
9 Cap. dito N:o 8.
10 Cap. i §. förklarat något förtydligande ej
bchöfligt; 3 §. och 12 Cap. 3 §. sista Mom., ogil¬
lades N:ris 8 och 41; hwaremot N:o 41 gillades, i
afseende pä Friherre VVranZels förslag till en 5:ke
§. af detta Cap.
11 Cap. 1 och 2 §Z. bifallit N:o 41.
12 Cap. i §. afflagit N:o 41; 2, 6, 10 och
11 §tz. bifallit N:o 41; 8, 13 oä> 15 §Z. dito N:o
8; 12 §. ogillat den i N:o 41 föreflagna förandra-
de redaction; 14 §. gillat N:riS 8 och 41.
13 Cap. i och 2 §Z. ogillat Utskottens Utlå¬
tande, och beflurit i enlighet med Herr I^nclsZrsns
reservation; 3 §. bifallit, N:ris 8 och 41; 7 §. ogll-
lat den i N:o 41 söreflagne redactionsförändring och
ansett Skiftesstadgans nuwarande lydelse i denna §.
böra bibehällas.
14 Cap. 5 §. bifallit N.o 8-
15 Cap. 3 §- 16 Cap. 2 §. 17 Cap. i §.
och 18 Cap. i §. bifallit hwad Utskotten sig härom
utlätit.
18 Cay. 8, 9— 13 och 18 §§. bifallit N:o 8.
I öfrigt hade Ståndet gillat N:o 8, i anled.
ning af den utaf Herr W. 'liliam gjorda hemställan,
i afseende pa sista Mom. af Skiftesftadgan; och N:o
41, dels angående föredragning af skisteömal, Adels
angående Skiftesstadgans förtidiga promnlgerande; men
deremot afstagit N:o 8, angående den underdåniga
fkrifwelsen till Kongl, Maj:t. Slutligen hade Stän.
det bestutkt, att Skifrcöstadgan, wid ny redaktion der.
af, borde i oafbruten nummerföljd af paragrapher ut-
gifwas.
Lagt tili handlingarne ConstitutkonS-UtskottetS
Memorial N:o 26; samt
Remitterat till Stats, samt Allmänna Beswärs.
och OeconomieUtffotten Kongl. Mastts Nädiga Skrif-
welse, angående Directionens för Dykeri, och Berg-
ningsCompagniet uppgifna wilker för widare fort¬
sättning af desi befattning med Dykeri, och Berg-
ningöanstalterne i Riket.
Den z Augusti
Bifallit Bewillnings, samt Allmänna Beswärs-
och OeconomieUlskottenS Betänkande» N:ris 10 vä¬
ll; samt
Lagt till handlingarne ConstitutionS-lltskottelS
Memorial N:o 23,
Ståndet åtskiljdes kl. Z till 1 pa dagen.
423
182Y den 10 Augusti,
pjenum kl. 10 f. m.
Protokoller för den 7 innewarande manad upp¬
lästes och godkändes.
ConstitutionS-UtskottelS under N-o 43 afgifne
samt först den 30 Julli och ytterligare den 7 inne.
»varande manad pä bordet lagde Memorial tik Bon-
deStändct, i anledning af dest äterremist pä Betan-
kander N:o 36, i följd af StatSRädsProtocollens
fullbordade granskning, blef nu ä nyo föredraget,
hwarjemte sistnämnde Betänkande företogs lill hand¬
läggning och upplästes.
I anledning häraf blefwo först följande skrift-
liga Anföranden afgifne och uppläste, nemligen:
i:o Af Lvngt Wisson frän Arebro Län:
"Anfö rande!
"Länge har jag hört och sökt i tal och skrift,
-en ena anmärkningen ester den andra, med mer el-
ler mindre bitterhet framkastas mot Styrelsen i den
riktning, som för sadane anfall är öppen. Remister
af sä kallade anledningar till anmärkningar mot en
eller annan, eller alla af Konungens rädgifware haf.
»va under hela detta Riksmöte nästan hört till ord¬
424
ningen för dagen. Komme någon hit fran främmande
Land, och, utan kännedom om förhållandet härstädes
endast gjorde sig bekant med de tryckta och omtryckta
tal och skrifter, hwilka under Riksdagen »vunnit mesta
ryktbarhet, och hörde talas om besia otaliga anmärk-
ningsanledningar, säkerligen skulle han da till en början
fa den tanke, att någon sämre eller skadligare styrel¬
se icke kunde finnas, än har, och wara glad att med
lif och egendom snart fä lemna ett sä ömkanöwardt
Land. För mig ater, som med lugn uppmärksamhet
sökt följa händelsernas och ärendernas gang, synes
alldeles icke någon anledning att deltaga i de bittra
klagomälen mot Styrelsens handlingssätt under den
förflutna tiden, eller i farhägorne för fortsättning af
k>e styrelseprinciper, hwilka derunder gjort sig gällan.
Le. Sjelf har jag icke erhållit, och hwem af eder
har wäl erhållit något uppdrag att a Committenrers
»vägnar anklaga eller hämnas pä Styrelsen för tvid-
tagna allmänna ätgarder. Folket klagar wäl här och
der öfwerallt för dryga skatter, och jag har inom det¬
ta rum hört det tillwitas Konungens rädgifware,
såsom ett skäl till deras afsättning, att de icke beredt
nägon lindring deri; men denna klagan, skulle »väl
den sätt sädan fart, om icke mängden genom öfwer-
drifna speculationer pä fastighetsköp utan motsrvaran-
de penningetillgängar, beredt sig sjelf en långt dry¬
gare ärlig beskattning i löpande räntor? Och rär
»väl Konungens rädgifware för de höga skatterne,
dä endast Rikets Ständer aga makt att öka dem och
Konungen hwarken kunnat eller försökt af egen myn-
dighct öka dem i nägon den minsta män? Wisit finnes
manga förändringar och förbättringar att önska, men
i all ewighet stola sädane finnas, och klagomål och
misinöjen skulle nog fa höraS, om an pä Throncn
lomme den ene Regenten ester den andre, utrustad
med sädane egenskaper, som endast finnas hos Gud
sjelf. Hwem medgifwer icke inom sig sjelf, att den
stallning, hwari Swerige nu befinner sig, ar wida
lyckligare, an för mcnniskors omdöme det kunde wa¬
ra att hoppas, dä för blott 20 ar sedan knappt na-
got Swerige fannö? Och ändä fördömer man sä
i grund den Styrelse, som beredt detta, den Styrelse,
som återställt, bewarat och förswarat Sweriges sjelf¬
ständighet och anseende, och under hwilkcn Riket wun-
nit mera inre lugn och trefnad an någonsin, och i
allmänhet försatts i lyckligare belägenhet, an de fle¬
ste af otz kände Riken pa jorden.
Bland de wigtigaste rättigheter, hwilka Repre-
sentationen tillkomma, äro de, som i 106 och 107
§tz. af Regeringsformen bestämmes; men besia rättig-
heter böra just derföre med största warsamhet begag¬
nas, pä det att utöfningen deraf icke mera mä ska-
da, än gagna det allmänna.
Enligt 107 §, bör rättigheten, att yrka Konun¬
gens Rädgifwares entledigande, endast komma i sta¬
ga, dä Rikets wäl sädant kräfwer. Om hwarje obc-
tydligt misitag skulle föranleda till anwändande af
107 §., hwilken Radgifware skulle dä kunna bibehäl-
la sin plats; ty en Radgifware ar ej mera än en
menniska, och hwar skulle slutligen finnas tjenlige
personer, hwilka wille emottaga desia befattningar,
om än de genom allmänna Kungörelser utbjödes.
Den basta SratöRädöpersonal skulle dä snart upp-
426
offras, fastän man äfwenryrade att icke kunna fana.
gon sika god äter, eller möjligen att icke finna alls
någon. ConstitutionsUtskottetö förcwarandc Betan-
kande ger mig full anledning till defia betraktelser, och
dä nu icke någon fräga kan uppftä om begagnande af
107 §. pä nägra andra grunder, an dem Utskottet
uppgiswir, fordra defie en närmare uppmärksamhet.
Om första punkten bifölls, more med det.
samma beslutat en underdänig skrifwelse till Kongl.
Maj:t, med tillkännagifwande, att Rikets »val for¬
drade, att alla de Rädgifware, hwilka är 1824 till-
styrkt indragningen af Tidningen ConversationsVla-
det, blefwo för denna rädgiswandeätgardcn skiljdc
ur StatöRädct. Om an denna indragning, bland
alla de Nio fastställda Tidnings-indragningarne, haft
mindre, eller till och »ned intet skal med sig, sä har
dock Rikets »väl icke i nägon män dcrwid blifwit satt
pä spel; och jag skulle anse der »vara en grofmifiakt-
ning mot Ständer, om nägon bcwisning om orimlig¬
heten af en sadan underdänig skrifwelse, som den
nyfinämnde, troddes behöflig.
I andra punkten äsyftas underdänig anmä-
lan om hela StatöRädctS entledigande derföre, arr
de icke asstvrkr uppdragandet af örlogS-skeppens för¬
säljning ät Flottans Chef ensam, med förbigående af
Förwaltnings,verken.
Utskottet har fästat sig dcrwld, att StatöRädet
bordt päminnas, om den möjliga, töi hända sannolika
»vädan, att uppdraga ett fa »vigligt »värf ät en enda
Embetsman; »nen dä Utskottet också gifwit »vid han-
427
den, att Chefen för Förwaltningcn af Sjöärendcrne
nied flere Embetsman blifwit hörde, och att Flottans
Chef icke fick makt att annorlunda, an efter redan
af Kongl, Maj:t, i anledning af wederbörandes yt¬
tranden, i Näder fastställde grunder, afsiura
Contracter, sä synes i och med sjelfwa uppdraget icke
kunnat förutsattas något annat äfwenkyr,än om uppdra,
get lcmnatö till sjelfwa Förwaltningcn af Sjöärender-
ne, men wäl den sannolikheten att pä förra sattet den
päräknade nyttan för det allmänna icke skulle, genom
de med collegiala sammansättningen förenade omwä.
gar och formaliteter, gä förlorad. För öfrigt hade
wäl icke warit ett ord att saga emot detta uppdrag
ät sjelfwa Chefen för hela Flottan, likasom emot he¬
la Skeppöhandelsaffairen, om den sednare handeln
slagit lika lyckligt ut som den första. I stället ha.
de man dä haft största skäl att prisa Regeringen för
det Landsgagneliga företaget. Och med hwad hopp
om framgång hade man wäl dä kunnat försöka att
bläsa allarm mot Styrelsen? Den mifiluckade utgån¬
gen är egentligen den, som ger fart ät klago- och
hämderopen, och man glömmer bärwid alldeles, eller
will med flit glömma det uttryckliga stadgandet, i den
af Riketö Ständer sjclfwe stiftade answawghetskag
för StateRädet, sä lydande: "Defie Embetömän kan
"ej eller till last läggas om, emot deras pä anförde
"skäl grundade räd, utgängen, utan deras förwällan-
"de bliswer olycklig och det äsyftade goda ändamälet
''icke winnes.'' Att sälja egna Skepp tyckes wäl
wara hwarje Stats ensak, men det ar bekant,
att, sedan den sednare handeln war asflutad, Sweri.
ge hotades med krig, ifall den icke återgick. Om
428
StatSRädct welat genomdrifwa handelns bestånd, söp
att tillvinna Riket den deraf päräknadr winsten,foch
i stallet adragit Riket ett krig, dä hade warit allt
skäl att mot dem tillämpa 107 §.
Tredje anmärkningen är riktad mot Hans
Excellens Herr Grefwe (loderström, derföre att
han tillstyrkt försäljningen af någre Skepp, hwilka
nppgifwitL wara jemngoda med nya.
Da ifrägawarande Skepp werkligen mors öfwer
SZ är gamla, ehuru de genom förbyggnad bringats
i godt ständ wid försäljningstiden, fä war icke den
för Skeppsförsäljningcn antagne princip äsidosatt ge¬
nom det anmärkte tillstyrkandet. Om försäljningen
werkligen fatt äga bestånd, och nya Skepp kunnat
anskaffas för de derigenom crbällne medel, sä hade
Riket derpä betydligt wunnit. Dock om nägot i det¬
ta fall kan läggas Hans Excellence Grefwe becker¬
ström till last, sä wore det ej lämligt, att hos Kgl.
Maj:t begära Ercellenccns entledigande nr StatS-
Rädet, likasom Rikets Ständer skulle wara i okun¬
nighet om att sädanl skett redan för mänga är se¬
dan. Pä samma fäkt skulle det wara i sin ordning,
att hoö Kongl. Maj:t begära entledigande as någon,
som redan wore död och begrafwcn. Tror man sig
genom en sädan skrifwelse ätminstone förekomma, att
HanöZ Excellence icke widare mä inkallas i Stats-
Räder, sä är farhägau derföre destomkndre grundad,
som han redan lärer wara nära 70 är gammal.
I Fjerde punkten anmärkes mot Stats-
Secreteraren nägon försumlighet, att i 2me
uppgifne fall sör bättre redaetkoner af någre Protocol-
ler — om Rikets wäl skulle kräfwa, att han, i an¬
seende till sadan uraktlåtenhet, icke mera fä finnas i
StatsRäder, sä har redan i syra är den faran wa-
rit förbi, enar han dä skiljde sig sjelf bäde frän Stakö-
Rädet och Riket. En underdänig skrifrvelse till Kgl.
Maj:t i detta amne skulle till det minsta wara lös-
lig i äminnelse.
Femte punkten rörer ytterligare en förment
uraktlätenhet af en formalitet, nemligen att ett mäl,
rörande ett Kyrkohemman, blifwit genom Ecclesia-
stique-Expeditionen k underdänighet föredragit af För¬
ste ExpeditkonöSecreteraren UriurisuLreutL.
Nar, efter hwad Utskottet upplyser, beswärsfrä-
gan redan genom StatöSecreterarens Remitz päteck»
ning upptagits i EcclesiastiqueExpeditionen, inom hwil-
ken dylika ärenden bäde förut och sedermera wunnit
handläggning, sä tyckes det, som någon särskild uttryck¬
lig föreskrift af Kongs. Maj:t om föredragningen
genom samma Expedition warit öfwerflödig; ty nar
hwarken i Allmänna Beredningen eller i StareRa-
dct nägon anmärkning gjordes, sä war ju i och med
detsamma sjelfwa förcdragningsätgärden godkänd. Desi-
utom förekommer härwid, att Expeditions-Secretera-
ren innehafwer sädant Embete, hwarifran han icke
kan skiljas utan laga ransakning och dom.
Det ma hafwa warit Constitutions-Utffottets
pligt att fasta Rikets Ständers uppmärksamhet pä
sä beskaffade omständigheter, som de förenämnde, men,
äZO
enligt §07 §. RegeringöFormen, tillhörde det Mikels
Stander, att ur en högre synpunkt behandla Lesia
anmärkningar; och da Utskotter witsordat, att i all>
mänhet Konungens Rädgifware och Föredragande tro¬
get och redligt bewakat Constitutionens och LagarneS
helgd, Fäderneslandets bästa och enskildte Medborga¬
res rätt, sä härleder sig, bade häraf och i öfrigt ef¬
ter alla erfarenhetSgrundcr den följd, att RiketS wäl
snarare kräfwer, att de ifragawarande Konungens
Rädgifware och Föredragande, hwilka ännu aro qwar,
warda bibebällne, än att de ur StatSRädet och frän
Embetet skiljas, jemte det att Rikets Ständers egen
ovärdighet kräfwer, att icke, under åberopande af sä-
dane skal, som af Utskottets Betänkande kunde härn-
tas, och wid de förhållanden, som med en del af de
personer mot hwilka anmärknittgarne riktat'/ för när-
warande sörefinnas, begagna den rättighet 407 §.
Megeringsfermen bestämmer, en rättighet, som endast
i högst wigtiga fall, endast i nödfall bör fattas i
utöfning.
Stockholm den 10 Augusti 182Y.
Len^t dalsson,
frän örebro Län."
Härmed förenar sig Olok Olofsson fran sam¬
ma Län.
2:o Af koNannes 8vensson frän Jönköpings
Län:
"Till Protokollet!
Wördsamt anhaller jag att fa fästa Hederwärda
431
- - ^ ^ / >
StändetS uppmärksanihet pä den i min kanka felak¬
tiga tillämpning, som i ConstitutionsUtskottetS Be¬
tänkande sä tydligen röjen sig, när 107 och icke 106
§. NegcringsFormen blifwit kagen till ledning för
Utskottets framställning i alm de Feni punkter, Be-
tänkandet innefattar.
Ingen lärer bestrida, att ju icke de klandrade
rädgiswandcätgärdcrne anga speciella förhål¬
landen, snarare att hänföra till afmikclser ifrån
Regeringsformens föreskrift, än till Rädsla g om
allmänna mätt och steg; snarare till öfmerträdcl-
ser, fordrande RiksRättS behandling, än mittnade om
mäld, bristande nit, skicklighet och drift hos Rädgif-
nande elter Föredragande.
Rikets wäl fordrar 107 §:ns tillämpning, dä
personens oskicklighet ädagaläggeö i allmänhet, ej
i enskildta mäl. Hade Utskottet framställt alla ef.
terränkliga felsteg i ett sädank sammanhang, att Ri-
ketS Ständer deraf kunnat öswertygas om Rädgif-
marnes oanwändbarhet nu och framdeles, eller om
mädan af nägonderas eller allas bibehållande; om en
total ministörsörändrtng, stående i oskiljaktigt sam¬
band med Rikets sannskyldiga bästa, dä, Men icke
förr, hade 107 §. bordt winna tillämpning. Nu
äter gä Utskottets, frän det stora hela lösryckta, Fem
punkter ut pä helt annat, nemligen isolerade ämnen,
pä särskilda eäsuö, ej pä allmänna ärendernes
äsido satta wärd förmedelst egennytta, eller odug¬
lighet.
432
Men som 106 rörande Rikö-Rätt, här ej
wunnit gehör och enligt Grundlagen, det ej ar Ri¬
kets Stander tillständigt, att besluta Remisi till Riks-
Rätt, när sadan handläggning ej blifwit af Consti-
tutionsUtflottet föreflagen; sä nödgas jag, om ock
misinöjd med UtDottetS uturaktlätenhct, att omfatta
den enda tillämpning/ som här möjligen bordt, eller
kunnat aga rum, pä sadan grund wördsamt yrka, att
Hederwarda Ståndet wille förklara sitt ogillande af
107 §:nö ifrägastallde tillämpning, och såsom följd
deraf, sedan Z:ne RiksStänd redan katik anmarknin-
garne, utom Tredje punkten, förfalla, anse annan åt¬
gärd icke böra widtagaö, än att derwid ma bero, och
sistnämnde punkt jemwäl lemnäs utan annat afseende,
än att Ståndet förbehåller all prösningSratt fri och
öppen, dä rcdowisnings- och ersättningsfrägan, som
för narwarande beror pä StatSUtskottetö ätgärd, katt
komma att föredragas.
Stockholm den 8 Augusti 1829-
1c>liann68 8ven8Son,
frän Jönköpings Lan.'^
3:o Af Olot Oloksgon frän östergöthlands Lant
''Till Protocollet!
Uti ConstitutionöUtskottets DechargeVetankande
förekommer till flut, hurusom Utskottet, stödjande sig
pä 37 och 60 §Z. RiksdagsOrdningen, samt pä de
frän förra Riksmöten lemnade prejudikat, funnit för
godt, att upplyöningöwis anmäla ätskillige,un¬
der
433
der Protocollsgranskningen förekomne sa kallade wig.
tigarc omständigheter, dock med uttryckligt för¬
klarande, att ingen anmärkning derwid kun-
nät eller bordt göras.
I anledning härutaf, srägar fag helt enkelt,
hwartill tjenar da anmälandet hos Ständerne, nar
ingen anmärkning får äga rum? Jag finner här
blotta ord utan all betydelse, och det torde tillätas mig
erinra, att Utffottetö tillämpning af Z7 och 60 §§.
Riksdagsordningen, efter min tanka, ej star att för¬
ena med Grundlagens riktiga tolkning, helst först¬
nämnde tz. ej har afseende pä an^ra frågor, än de,
som äsyfta ändring i Grnn! lagen samt inom Utskot¬
tet kunna wäckaö; och dcn seenare blott innebär err
hänwisning till 8Y §. Regeringsformen, hwilkcn hand¬
lar om frågor, som röra Rikets allmänna hushåll¬
ning, samt tillhöra Allmänna Beswärs- och Oecono-
mieUtskottetS förberedande handläggning.
Da nu Utskottet i alla anmärkningsfrägor äger,
att endast rätta sig efter 106 och 107 §§. Regerings¬
formen, jemförde med 2y §. Riksdagsordningen,
men något anmälande, i likstämmighet dermed, nu icke
skett, kan jag för min del icke godkänna det sätt,
hwarpä framställningen af Utskottet blifwit gjord,
utan yrkar proposition, att Hcderwärda Ständer ma
förklara Utskottet hafwa saknat anledning af Grund¬
lagen, att med berörde anmälande, sä beskaffadt, som
det nu befinnes, till Rikets Ständer inkomma.
Stockholm den 10 Augusti 182Y.
OIol Oloson,
Fullmäktig fran östergöthland?'
Bonde-St. Prot. 7:de Bandet, 26
434
4:o Af ^.rickars 8v6N8son fran Halland;
''Wördsamt Anförande!
Da Expeditions-Seereteraren von kiinrion-
oroutL haft den luckan, att, uti den warde Medbro- >
dren ^nclors ^nckorgson fran Westerås Län, finna
en förswarare emot den anmärkning ConstitutionsUt-
skottet framställt emot Herr ExpeditionSSecreterarcnS
föredragningsätgärd i mälet angående Halländska Kyrko¬
hemmanet,; sa skulle jag begå en orättwisa emot mig
sjelf, och äfwen mot mina hemmawarande Commit-
tenter, om jag lemnade detta sörswar utan weder-
läggning.
Hwad första pnnkten i kristers ^nckergZoUs
Anförande beträffar; sa sunes den innefatta ett be¬
mödande a Min wärde MedbroderS wägnar, attffju-
ta det anmärkta selet ifrän en Embetsman pa en
annan, för att såmedelst, genom uppwäckandc af twe-
kan, om hwilkendera, som warit felaktig- afleda all
påföljd af anmärkningen. Försöket är werkligcn ej
illa uttänkt; men för ifrägawarande fall torde det
dock förfela sin asyftade werkan. — För en hwar-
som äger Någon kännedom om rättegängSformcr, lä¬
rer det blifwa tydligt och klart- att en åtgärd, sä
liter inwerkande pa hufwudsaken, som den, att genom
Remifi infordra wedcrbörandes utlatanden och för¬
klaringar, aldrig kan hänföras under namnet af en
oriktig formel behandling af sjelfwa mälet. Först se¬
dan detta blef Lomplett och tidpunkten för dest före¬
dragning war förhanden, inträdde skyldigheten för
435
den föredragande, att tillse, hurmvida mälets beffaf-
fenhet tillät detsammas afgörande igenom den expedi-
tion, hwarS Registrator detsamma emottagit, utan
att förut om förhällandet hos Kongl. Mast göra
underdånig anmälan och Dest Nädiga beslut derom
afwakta. FörgäfweS Mä Man, till ursäkt för denna
underlåtenhet anföra, att Herr von prinöorioreutr:
icke kunde undandraga sig mälets beredande och före-
dragning, derföre att SratöSecreteraken detsamma
till honom öfwerlemnat, StatsSecretcraren är icke
den, som bedömer- huruwida ett mai tillhör desi ex¬
pedition- oaktadt det blifwit hänwist till en annan.
Beslutanderätten derom lärer Min warde Medbroder
Mät icke kunna neka tillhör Kongl. Maj:t- och ur¬
aktlåtenheten ä ExpedirionS-Secreteraren von Hrin-
26,10, k-ut2'« sida, att, före hufwudsakliga föredrag¬
ningen i preliminärsbägaN- inhämta Kongl. MajttS
Nådiga tanka- katt och bör, efter strängaste rätts¬
princip, således ej falla någon annan an ExpeditionS-
lSecretcraren till last.
Beträffande ater andra punkten, som har till
föremal, att wisa oriktigheten af, att pä Herr Expe-
ditionS-Seereteraren von ki-insenoronts tillämpa
407 §. Regeringsformen; sä hade jag föreställt mig,
det min wärde Medbroder icke hyst sä litet förtrocn-
de till detta Hcderwärda StändS upplysning, att
han trott sig behöswa erinra dem om den skillnad,
Regeringsformen utstakar emellan förtroende Embe.
ten och andra sytzlor. Ingen ibland osi lärer finnas,
som icke wet, att en ExpeditionsSecreterare i denna
egenskap ej innehar nägot förtroende Embete, ach att
436
han ej kan utan dom och ransakning M/as fran
denna t/enst. Men jag hemställer till den warde Med-
brödrens eget begrrundande, om icke det Herr Expe-
ditionS-Secreteraren von krinrenoreutri Na dig st
kemnade uppdrag, att föredraga wista be-
sw arsina l, till hö rande den Expedition, hw ari
han är anställd (detta är min Medbroders egna
ord), innefattar ett förtroende, fran hwilket han kan
Mjas, da det wisat sig, att han befattat sig med
föredragning af andra mål, än dem, som tillhöra
nämnde Expedition, och om icke detta skiljande fran
rättigheten att föredraga, eller med andra ord, att r
wisia fall utöfwa Statö-SecreterareEmbetet, mäste
a Ständerneö sida tillwägabringas, medelst tillämp¬
ning af 107 §. Regeringsformen.
Något annat eller mera är med anmärkningen
emot Expeditions-Sccreteraren von l?rin2snerent2
icke asyftadt, och om detta ändamål winnes, hwilket
jag högligen önskar, torde hwarken Herr von krio-
Lencreuts eller 2^nckers Anckersson kunna klaga
öfwer, att Ständerne hos Koogl. Maj:t i nndcrdä'
»ighet framställt en begäran, som är rakt strida»,
de emot bade allmänna Lagen och wara
Grundlagars stadgande».
Stockholm den 4 Augusti 182Y.
Ancker» Svensson,
fran Halland."
H:o Af Olof vilsson fran Wermland:
"Wördsamt Anförande!
Mine Hedrnvärda Medbröder torde tillåta mig
437
att framställa de asigter, som gjort sig gällande för
mig wid det ifrägasatte ämnet, och det resultat, hwar-
till besia asigter leda. Jag mäste derwid förklara,
att ConstitutionöUtskottetö Memorial långt ifrån upp¬
fyllt min wärnan. Jag hade föreställt mig att det¬
samma, ester den fulländade granskningen af State-
RädsProtocoller, bordt framställa en bild i sin hel¬
het af de fundne ätgärdcrne, att det antingen bordt
för representationen witkorda den skicklighet, redbar¬
het och drift, som det funnit hoS personerne, det sam¬
manhang och syfte till Landets och Folkets wal, som
läge uti deras handlingssätt och, med förutsättning af
den menskliga ofullkomligheten, de mitztag, som blif-
wit begängne, eller, om man dertill ägt skäl, ett be¬
prisande klander af det felaktiga, framställt de stora
resultaterne derutaf och äberopat Lagarneö mellankomst,
till hämmande af desi widare följder. Nägon ting
af allt detta har icke skett; ConftitutionSUtskottet
har uppsökt fem anmärkningspunkter och framställt
dem till Representationens pröfning; besia punkter
aro till större delen af ganska stor obetydlighet, och
Utskottet, som sjelf tyckes finna det, har framkommit
dermed, likasom för att freda sitt samwete emot det
dagens skrik, som sjelf kallar sig Opinionens röst.
Jag för min del anser, att da Constitutions-
Utskottet icke funnit mera anmärkningöwärdt uti Stats-
RädctS Protocoller, det, utan wada för Faderneslan-
dets lugn och trefnad, äswen kunnat förbigä detta.
Utskottet har derigenom ifrägasatt endtledigandct af
Statens högste Embetsmän: dem, som innehafwa de
swäraste och answarSfullaste kall, för ringa och obe¬
438
tydliga ting; det har gifwit en önskad näring ät d>t
parti, hwilket, liksom tjäran, säster sig »vid allt, orc»
nar allt och skriker sedan, att allt är orent; och det
har oroat Fäderneslandets sanna wänner, som deruti
se ett, ehuru ofriwilligt, bemödande, att skaka pä de
hand, som förena Konung och Folk. Hwilka kans-
lor det än matte wara, med allwaretö är det åtmin¬
stone inte, med hwilka myn t. ex. hörer: Krafwer Ri¬
kets wäl, att StatsRädetS Ledamöter endtlcdigas för
indragningen, af ett Tidningsblad? Kräfwex det, att
en person, som numera äger hwarken answarighet,
embete, eller knappt en gäng ett Fädernesland, sättes,
under samma wilker? o. s. w.
Jag har warit mera omständlig, än jag kanske-
bordt; men jag har dermed welat wisa, huru det för
ost Bönder skulle wara föga öfwerensstämmande med
det allwar, den foglighet och mätta, som kärleken till
Konung och Fädernesland ingifwer, att bifalla de-
framställde avmärkningarne. Det tillhör icke osi, alt,
med åberopande af Politikens oftust opälitliga beräk¬
ningar, klandra och fördöma det, hwilket är lättare
att granska än första; de enda rättesnören för wära
omdömen böra wara det sunda, osörwilladc mennisko-
förståndet, redligheten och den tillgifwcnhct för sin
Konung och sitt Fädernesland, som i secler utmärkt
och hedrat den Swenska Allmogen; och jag frägar
Eder, mine Bröder, omwi, med dem i sigte, kunna
bifalla anmärkningarne?
Jag är öfwertpgad, gtt Ni delen besia rankar,
och jag wet, att Ni med mig och hwarje redlig Swensk
439
för högt älskar och wördar tvär Store Konung, för
att pä ett, hwarken Fäderneslandet eller osi wärdigt,
sätt oroa Honom med anmälanden af besia smäakti-
ga anmärkningar. Kitsligheten, som hatar lugnet;
afundsjukan, som ser allt ting i swart, och oförstän-
det, som utropar sin skam, ma fritt leda de andras
handlingssätt; ost egnar, att ihågkomma hwad wär
frid tillhörer.
Jag förestår ogillande af Memorialets 5 an¬
märkningar.
Stockholm den 10 Augusti 1829.
Olof Nilsson,
Riksdagsman för Wäse,
ölme och Wisnums Hära¬
der, i Wermland."
Hrte Af 8uns Nilsson fran Kronobergs Län:
"Wördsamt Anförande!
Under denna Riksdags lopp har jag hört mycket
wara taladt och skriswit om ifrägawarande Skeppö-
liandel, och har äfwen, med anledning af de olika
äsigter, som inom detta Stand förefallit, gjort mig
s början det begrepp af densamma, som wid närmare
eftersinnande giswit helt andra resulkater. Jag har
af grundprinciperne förnummit Fäderneslandets wal¬
ford dermed warit äsyftadt; men i sjelfwa werkstäl-
ligheten har, ty wärr, sädane hinder mött, som gjort
det wälmenta förslag mindre gynsamt.
Dä jag, tvid säde nt förhällandc, och enär i förra
440
fallet jag aldrig kan lagga den eller dem till last,
som haft för ändamälet goda, rena och redliga assig.
ter, hwilka genom okända förhallanden icke wunnit
niälct, skulle jag wara orättwis, om jag i det andra
tillstyrkte bifall uti hwad ConstitutionöUtskottet före-
slagit, eller att det misilyckade goda försöket skulle
hafwa den påföljd, fom kltskottet tyckes wilja hemta
af Grundlagens anda och mening, hwartill den Fö¬
redragande eller Rädgifware gjort sig saker, som hand¬
lat emot Rikets sannskyldiga nytta. Mätte den, som
någon gäng, sin egen wälfärd närmast, gjort misilyc¬
kade försök, äswen till denna wigtiga fak hänföra sina
späräknade förluster, och skall han, af denna erfaren¬
het, i detta fall fälla en blidare dom, än den Utskot¬
tet föreslagit.
Med hänsigt till desia grundsatser, och da jag
har mig bekant, att de Z:ne Respect. RiköStändcn
vgillat Utskottets Utlätande, sä widt det rörer anmärk¬
ning»» mot samtlige StatöRädetS Ledamöter, anser
jag fördel mest rättwisa, att detta Hederwärda Stän¬
get för sin del icke heller föreflär nägon underdänig
hemställan emot GeneralAmiralen Herr Grefwe 6e-
clerström, hwilken jag endast anser warit en »verk¬
ställare af Rädsbeslutet.
Stockholm den 10 Augusti 1829.
8uns vilsson,
frän Kronobergs Län."
7:o Af Osxer frän Upsala Län-
"Wördsamt Anförande!
Sedan ConstitutionSkltskottet meddelt Utlåtande,
441
i anledning af äterremitz fran detta Stand af Utskot¬
tets sä kallade DechargeBetänkande eller Memorial,
i följd af StatSRädsProwcollenö fullbordade gransk-
ning, och dä samma Betänkande nu till fintlig pröf¬
ning förekommer, utbeder jag mig, art fä fasta He-
derwärda StändetS uppmärksamhet pa följande om¬
ständigheter :
Ehuru jag icke kan undgå att öppet förklara,
huru litet afseende jag anser ConftitutionöUtskottet
hafwa fästat wid de mängfaldiga och giltiga anlednin-
gar till en allwarsammare answarspäföljd för Konun¬
gens Rädgifware uti de fall, der de uraktlåtit, att
med deras rädstag söka befordra Rikets och dest In¬
byggares sannskyldiga gagn och bästa, mäste jag lik-
wäl nu, dä andra utwägar äro afskurne, inskränka
mig derhän, att, för de af Utskottet anmärkte hän¬
delser, vrka tillämpning af 107 §. i RegeringöFor-
men. Jag äberopar, för sädant ändamäl, hwad jag
och flere wärde Ledamöter förut haft äran i ämnet
anföra; och utbeder mig allenast, att, i afseende pä
den högst märkbara frägan, rörande försäljning af Far¬
tyg fran Swensk» Örlogsflotta», derom sa mycket
redan blifwit tält och skrifwet, att man knappast kan
tillägga nägot widare, utan att löpa fara, att om-
säga hwad förut är wordet yttradt, fä framställa na-
gra ytterligare erinringar, hwilka hufwudsakligen sko-
la leda mitt omdöme uti förewarande ämne. För-
säljningen af Swenska Krigsfartyg har tryckt en
omitzkännelig stämpel pä Konungens Rädgifwares
handlingssätt, och utgängen deraf har wällat en högst
betydlig förlust för StatScatzan, kränkt Nationens
442
öka, samt warit nara att förstöra Statens sjelfstan»
-ighet och Styrelsens »värdighet. Utan att först ut-
forska, hwad intryck denna försäljning skulle göra pä
»vär mäktige Granne i öster och öfrige med Swerige
i »vänskapligt förhållande »varande, samt af Skepps,
handeln interestcrade, utländska makter, har StatSmi-
nistcrn för Utrikes Ärenderne, Hans Excellence m.
M. Herr Grefwe sk VVetwrsteät, befrämjat nämnde
försäljning, och, utan att derom äska upplysning,
hafwa Konungens Radgifware dertill gifwit sitt bifall.
Denny åtgärd »varén sä mycket större felaktighet, som
det icke hade bordt undfalla Konungens Radgifwares
Uppmärksamhet, att underrättelsen om Swensta Krigs¬
fartygs försäljning skulle med obehag emottagas af
utländska Makter, synnerligast dä dertill äfwen kom¬
mer den omständighet, att ändamälet med handeln
bähe före, »vid och efter deh asstutande icke kunde döl¬
jas wara det, att Krigsfartygen skulle till Columbi-,
sta Regeringen öswerlätas. Dä Columbista Rege¬
ringen, i det ögonblick Skeppshandeln asstöts, icke
»var, säsom Stat, af Swerige erkänd, dä samma
Regering icke kunde betraktas annorlunda, än fäsom
en sammansättning af krigförande undersåtare emot
deras lagliga Styrelse, Spanska Regeringen, och dä
Europas saint alla civiliserade Nationers Regenter sig
emellan stadgat och antagit den grundsats, akt en Re¬
gering, som befinner sig i fredStillständ med 2me uti
krig med hwarannan »varande Makter, icke sär till
den ena eller andra af dem, samt säledcs än mindre
till nägonderas upproriske undersätare, föra krigssör-
nödenheter, det »vare sig Fartyg, Gewär, Manskap,
Ammunition eller flere andra stag; sä förefaller i san-
443
hiing Skeppshandeln bade opolitisk och stridande emot
folkratten, hwilken Europas Makter förenat sig att
skydda. Wädlig för Riket skulle Skepphandels-affai-
pen, frän denna synpunkt betraktad, nödwändigt blif-
wa; och det dröjde ej eller länge, innan de sörstöran.
de werkningarne deraf wifade sig, och innan man öf-
wertygades, att Konungens Rädgifwares försumliga
förfarande war pä wägen att inweckla Nationen uti
ett äfwentyrligt krig, med all deraf följande olyckor,
utan att någon hjelp, i anseende till fjelswa sakens
beskaffenhet, kunde deruti förwäntaö af dem, som an¬
nars skulle welat biträda otz och hwilka äfwen twin-
gades att förena sig emot osi. För att frälsa osi fran
denna förskräckliga belägenhet, hwaruti Konungens
Rädgifware inledt Riket, fanns icke något annat rädd¬
ningsmedel, än att afstä frän handeln med Swensta
Krigsfartyg, och att såmedelst uppoffra öfwer en half
million af Statens tillgängar. En högst förödmju¬
kande ätgärd, som kunnat förekommas, om Konun¬
gens Rädgifware, pä sätt ofwannämndt är, innan
Skeppshandeln uppgjordes, sökt underrätta sig, huru
den skulle af utländska Makter upptagas, och om Räd-
gifwarne, i dck ögonblick dä utländska Regeringar
gjorde föreställningar emot samma handel, säsom ett
folkrätten kränkande företag, tillstyrkt inställande af
all widare befattning med de försälde Fartygens ut-
rustande, hwarigenom förlusten för Staten äfwen
blifwit mindre kännbar och kanske nästan obetydlig. Jag
föreställer mig den inwändmng, att Swensta Rege¬
ringen, dä den till ett härwarande Judiskt Handels¬
hus, hwilket evar Conmutzionair för ett annat Ju-
distr Handelshus i England, försälde örlogsfartyg
444
fran Rikets Flotta, hwarken kunde eliel' behöfdeweka,
eller kunde göras ansivarig för det bruk, som detta
sednare Judehus skulle göra af Krigsskeppen, och om
det skulle aftala dem till Columbina Regeringen eller
någon annan; men detta swepskal förfaller helt och
hållet af sig sjclft, genom den anmärkning, att för-
säljning af armerade Krigsfartyg, försedda med krigs-
förnödenheter af alla slag, och med full besättning,
uödwändigt mäste wäcka bekymmer och icke kunde med
liknöjdhet anses af alla, bride i handeln interetzerade och
jcke interesierade Regeringar; samt derigenom, att det,
långt söre Skeppshandelnö werkliga afslutande ar 1825,
»var bade in- och utrikes bekant, att de til! Judehu¬
set i England, genom Judiska Handelshuset lVlickia-
ölgson sc Lkneckieks i Swerige, försålde Krigsskep¬
pen, äswensom det till Fartygens bemannande här
anwarfde Befäl och Manskap, »voro ämnade till Co-
lumbicn och af Judiska Handelshuset i England bort-
slutne till Columbiska Regeringen, hwilkcn sednare
omständighet »vinner an mera trowärdighet af sist¬
nämnde Regerings förklarande, att den icke wille
emottaga Krigsskeppen, sa framt bcsättningarne ej
medföstde, och alldeles icke motsägcS af Swensta Re¬
geringens uraktlåtenhet, att, sedan den en gang tillå¬
tit Judarne, att i berörde ändamål anwärfwa Swenstt
manskap, fästa sädane »vilkor »vid tillåtelsen, hwar-
igcnom Folkets återkomst till Fäderneslandet försäkra¬
des, och hwarigenom folket således icke äfwentyrade, att
i ett främmande Land, utan utwägar att sig sjelf ater-
skaffa, likasom twingas till sjötjenst. Hwad som i
detta afseende warit nära ettt inträffa, har, genom
utländska Makters mellankomst i Skeppshandels-affai-
445
ren, klkfwit förhindrade; och dem hafwa wk, hwilket
jag aldrig wäntat mig upplefwa, att tacka för det,
att flere Swensta undersåtare icke blifwit af utländska
Judar öfwerlcmnade till en pä flere tusende mils af¬
stånd frän Fäderneslandet stiljd Regering, för att
begagnas i dest tjenst, samt omkomma i det mest osun¬
da och brännande elimar, som resande och sjöfarande
weta omtala.
Enär nu Konungens Radgifware, genom deras
åtgärder i SkeppShandels-saken, icke kunna srisägaS
fran förebråelsen, att hafwa kränkt den emellan alla
civiliserade Nationers Regeringar bestående folkrätt;
att hafwa blottställt Riket för wädan, att blifwa in-
weckladt i ett förstörande krig, och att hafwa tjent
in- och utländska Judar i deras spekulation, att pä
Swenska Skepp, och, hwad än wärre är, pä Swen¬
sk» Christna undersätare, förtjena en och annan, af
Columbista Regeringen i betalning betingad, million;
sä är jag sannerligen willradig i walet af den benäm-
nkng, som jag skall tillerkänna Konungens Rädgif-
wares härutinnan uppenbarade förfarande. Sädant
är emellertid förhällandet af SkeppshandelS-affairen,
hwars afstutandr Konungens Radgifware tillstyrkt,
att till Hanö Exeellenre m. m. Herr Grefwe Ocker¬
ström ensamt uppdraga; och för denna ätgärd anser
jag 107 §. RegeringsFormen, säsom den lindrigaste
bestraffning, böra tillämpas.
Jag kan ej eller undgå, att emot Hans Excel-
lenee m. m. Hr Grefwe Ockerström yrka det answar,
som merberörde 107 §. i RegeringsFormen utstakar,
446
för de emot honom anmärkte felaktigheter; och fär,
i fädant afseende, jag endast förnya mitt wid äterre-
misten gjorde förklarande, äfwensom de äsigter, hwilka
hlifwit af mig här ofwan framställde»
Stockholm den 10 Augusti 4829.
Oasper Wijkman."
Ester uppläsandet häraf tilläde Minman mundt-
ligen, det han för sin del yrkade, att i be lutet om
tillämpningen af 107 §. mot Konungens Rädgifware
och Föredragande mä innefattas icke blott de, hwilka
annu äro qwar i sadan egenskap, utan ock de, som
lemnat samma befattning, men ännu lefwa; hwadan
endast den, som med döden afgätt, icke borde omnämnas»
Secreteraren förmälde härefter sig böra föra
Ständer till minnes, att Oasper Wijkman, somna
yrkat tillämpning af 107 §. k RegeringsFormen emot
Hanö Epcellence Herr Grefwe Leckersträm, i afse¬
ende pä 3:dje anmärkningspunktett, deremot, uti sitt
afgifne skriftliga yttrande wid äterremistett af Utskot¬
tets sörsta Betänkande, förklarat, att han ansäg sam-
ma §:s tillämpning till Hans Excellenre innefatta en
stor orättwisa, i anseende till Hans Excellence, dä att-
anmärkningen blott blifwit riktad emot honoM; och
Uppläste Secreteraren denna Mening i Anförandet»
Austers ckansson frän Westerås 5än uppläsiö
ett sa lydande
"Wördsamt Anförande!
I en tid, sadan som denna, dä wära hcmmä^
447
warande Medbroder, icke utan skal, klaga öfwer den
kostsamma Riksdagens längd; under det frågor höras,
hwad godt och nyttigt för Landet wi har hafwa ut-
rättar; da man set Tidningsblad fyllda med oförtjenta
förebråelser emot nästan alla Regeringens åtgärder;
dä den sa kallade Oppositionen uppehåller ärendernes
gang med idkcliga utrop emot Konungens Rädgif-
ware, likasom det skulle wara en lycksalighet, om Op-
positionsChcferne kjelfwe flngo intaga deras platser i
Konungens Radkammare; torde dct ursägtaS, om jag,
som alltsedan jtzoy wid flere Rikömötcn fört talan
för Allmogen i min hembygd, och ofta pä närmare
häll sett ärendernes gäng, nu pä ögonblicket wägar
framkomma med ett tillbakagäende minne pä de olnck-
liga tider, när Swerige styrdes ester 1720 ärs Re-
geringsForm; när allmänna wälfärden berodde af par¬
tisinnet; när Aristocratien täflade med Konungamak,
ten, och personliga interesiet hade en bestämd öfwer-
wigt inom Ständerncs samlingsrum. Wörö desia
tider sä lyckliga? Är det dit matt will komma, ge¬
nom det oupphörliga klandret öfwer Regering, Stats-
Räd och Föredragande? eller inbillar man ost, att det
för Konungens dyrbara Person katt wara likgiltigt,
huru de rädslag bedömas, hwilka han sjelf i Räder
gillat? Manne ej Hanö Maj:tS egna personliga hand-
lingar indirekt underkastas det bittra omdömet? Skola
wi under äldrens dagar förswära den älskade Mo¬
narkens öma laudöfaderliga omsorger för sitt Folks
sanna wäl? Han> som gjort sä Mycket för Rikets
ära och sjelfständighet! Nej, sä kan ingen redlig
Swensk Bonde tänka! Sweriges Allmoge och Swen-
ges Konung hafwa warit oM-aktiga i nitälskan för
448
den lagbundna friheten, i gemensamt bemödande mot
herrawälde och ali skadlig öfwerdrift.
Midt under fredens lugn skall man oroa Ko¬
nungen med onödiga skrifwelscr och anmälanden, lik¬
som wore Riket, twertemot sanna förhållandet, pä
branten af sin undergång.
Wära Committenter önska icke tidsutdrägt i
Riksdagsgöromälen. Allmogen lemnar med sann till¬
försigt de politiska omsorgerne till sin Konungs wisa
åtgärd. Osi tillhör, att waka emot öfwerdrifna an¬
slag, förhöjda skattebördor; att yrka och utwcrka bi¬
fall till nyttiga oeeonomiska Lagar och föreskrifter, att
befordra frihet i Näringar och Landtmannarörelsen;
men ej att gjuta olja pä elden och för främmande
Makter wisa, att ingen enighet finnes emellan Ko¬
nung, Regering och Folk.
Frän besia synpunkter will jag utgä, dä jag nu
höjer min äldriga stämma för bifall till den proposi¬
tion, att Ständet täcktes finna Rikets wäl ej kan
fordra tillämpning af 407 §- RegerkngöFormen, L
afseende pä de särskilda sall, som utgöra föremäl för
de af ConstitutionsUtskottet framställde 5 anmärk-
ningspunktcr, utan mcdgifwa, att besia, pä sädan
grund, mä förfalla; dock, som den ryktbara Skepps-
handeln fästat sä allmän uppmärksamhet, will jag ut¬
tryckligen förbehälla, att detta förklarande, sä widt
det rörer bäde 2:dra och Z:dje anmärkningspunkterne,
icke ma lägga hinder i wägen för Ständet, att wid
flut-
449
slutliga afgörandet af den pä StatsUtskottets behand-
ling beroende redowiönings- eller ersättningsfrågan,
rörande berörde Skeppshandel, kunna widtaga de äts
garder och fatta de beslut, som Ständer kan finna
ten frägans beskaffenhet fordra och med Lag wara
förenlige»
Dä tror jag ingen skall kunna förebrä ost hwar-
ken klanderwärd öfwerdrift eller obetänksam eftergift»
Stockholm den 16 Augustt 1829»
kristers kansson,
frän Westeräs Län."
Med Rockera kansson förenade sig kekir kelirs^
«on frän örebro Län, Olok Mänsson frän Blekinge,
samtlige Riksdagsfullmäktige frän Calmare Län och
Gottland, Lrik Lvensson frän Götheborgs och Bo¬
hus Län, koln- kelirsson frän Christianstads Län,
Ankers Anckersson i Fogelsrum, af östergöthlands
Län, Olok kolianssOn Läckersiröm, Lrilc larsson,
Olok kekrsson, I»ars Leckerman och Oarl Matsson
frän Stockholms Län, Olot Olsson och kkils vilsson
frän Wermland, Lrik 8vanberg och kon Ifarsson
frän Westernorrlands Län, Ikans Hansson frän
Gefleborgs Län, kunckel-» Ikansson, klockers An¬
ckersson och Lrlk Oarlsson frän Upsala Län, Ancker»
klrllcsson frän Jemtland och Lriic l?aulsson frätt
Elfsborgs Län.
Bonde-St» Prot. 7:de Bandet» 29
450
Olot Älalkissrron fran Götheborgs och Bohus
Län instämde i hwad 6asxer 'Wijkman yttrat.
Af Ms Hakansson fran Kronobergs Län upp¬
lästes följande skriftliga
''Anförande!
Sedan, genom Respect. MedStändens redan
fattade beslut, sädant resultat, i afseende pä härstä¬
des nu föredragne DechargeBetänkandet, blifwit till-
wägabragt, att ingen åtgärd, hwarken efter 106 eller
107 §§. RegcringsFormen, kan af Rikets Stander
komma att widtagas enior någon annan af Konun¬
gens Rädgifware, än emot f. d. StatsRädet, nuwa-
rande GeneralAmrra.en Grefwe Leäsrström, i afse.
ende pä Grefwens befattning med den wibt bekanta
Skeppshandeln, och sadan! icke eller med mindre Bonde-
Ståndet skulle antaga id«en om hans fällande; sä
torde det tillätas mig, att fästa Hederwärda Stän-
dets uppmärksamhet pä nödwändigheten, att »vid detta
tillfälle noga skilja emellan Grefwens förhällande
säsom Rädgifware, den der, lika med StatöRä-
dets öfrige Ledamöter, deltagit i undcrdänigt tillstyr-
kande af berörde handel, och säsom Verkställare
af Rädsbeslutet, samt Redogörare för hwad i sam¬
manhang med denna werkställighet förefallit.
I förra delen kan jag icke finna minsta skäl-
hwarföre Grefwe» skulle behandlas annorlunda, än
StatSRädetS öfrige Ledamöter, emot hwilka, förme¬
delst Z:ne Ständs beslut, frägan kommer att förfalla >
helst deras rädgifwande eller tillstyrkande warit ena¬
451
handa, och de politiska inwerkningarne pä sista han.
delns återgång, hwilken återgång i Opinionen ansetts
wara mest klanderwärd, minst bör kunna läggas werk-
stallare» till last, som, efter hwad sannolikt ar, den
sist tillstyrkt. Men i sädane omständigheter ater, eller
hwad angar redogörelsen för sjelfwa försäljningen och
olikheten emellan ContractSbeloppen, med hwad der¬
med äger gemenskap, anser jag Nationens rättighet
ovilkorlig, att fordra och erhälla den mest noggran¬
na undersökning och den fullständigaste rcdowisning.
I den frägan ernar jag icke frånträda eller eftergif.
wa det ringaste. Behandlingen deraf beror dock för
närwarande pä StatSUtskottet, hwarS ytterligare Ut¬
lakande, efter werkställd äterremisi, ännu ej inkom¬
mit. Således förbehåller jag derutinnan all talan
och anmärkningsrätt öppen; och dä jag slutligen fin¬
ner det wara utan allt ändamäl, att till endtledk-
gande utur Konungens StatsRäd anmäla den, som
redan derutur blifwit endtledigad, hemställer jag wörd-
sammast, om ej propositionen till sakens afgörande
bör blifwa sadan, att Ständer numera, sedan deZ:ne
öfrige RiksStändcn latit anmärkningarne förfalla emot
StatöRädetS samtlige Ledamöter, som i tillstyrkande
af Skeppshandeln deltagit, wille för desi del förkla¬
ra, att någon åtgärd, i anledning af Betänkandet,
wid sädant förhållande, ej mä äga rum, utan detsam-
ma till handlingarne läggas; dock med uttryckligt wil-
kor och förbehäll, att detta förklarande ej mä anses
innefatta nägot hinder för BondeStändet, att, da
StatöUtskottetS ofwanäberopade Utlätande, rörande
WerkställighetS-ätgärben, eller contractS- och ersättnings^
frägan förekommer, deruti »vidtaga det beslut, hvar¬
till omständighcterne kunna föranleda.
kl. kläiL3N880N,
fran Kronobergs Län."
Härmed förenade sig 6ustokIfarsson fran Stock¬
holms Län och Ola ^exps50li fran Blekinge Län.
snörsås Hälrsnsgon fran Elfsborgs Län af-
kemnade följande skriftliga yttrande:
"Till Protokollet!
När Hederwarda Ståndet nu skall yttra sig,
angående decharge för Konungens Radgifware, med
hvad dermed star i sammanhang, dristar jag påkalla
StändetS uppmärksamhet pä ett förhållande, som för
hwarje rättsinnad, sin Konung Mgiswen, Swensk
medborgare nästan fran början as detta langwariga
Riksmöte »väckt oro och bekymmer, nemligen der syn¬
bara bemödandet, att oförtjent klandra och illa utty-
da, sa till sägande, alla Styrelsens eller Regeringens
åtgärder. Detta bemödande, desia idkelig» försök, att
gistva allmänna omdömet en riktning, som skulle ett
stort misinöje rada i Landet; dermed kan ej den opar¬
tiske Representanten »vara belåten. Jag skulle der-
söre lifligt önska, att sa beskaffade willomeningar släd¬
nät der de börjat utwecklas, äsrven om upprinnelsen
kommit fran wisia driffjädrar under ädlare namn.
Swensta Allmogen åtminstone bör deraf ej kata sig
hänföra; och som ingen af mina hemmawarande upp-
dragit ät mig, att framställa eller fullfölja något klan¬
453
der emot wär älskade Konungs Regeringsbeslut, eller
hans Rädgifwarcö åtgärder, utan twertom lätit mig
första, att jag borde uttrycka Folkets tillgifwenhet och
kärlek för den Monark, som will ost alla wäl och är
Fäderneslandet främsta stöd; sa kan jag ej lata förmä
mig, att, genom nekad decharge at StatöRäd och Före-
dragande, understödja en opinion, stridig mot min
öfwertygelse, helst jag tydligen inser wädan af split
och oreda, som kunde uppkomma, när Statsmakter-
ne inom ett constitutionelt Land wille at Hwar sin
sida — en tanka, den jag alltid ogillat.
Dä härtill kommer, att ConstktutionsUtskottetS
Betänkande icke innefattar nägra Statöhändelser af
sadan wigt, att Rikets wäl eller we deruppå beror,
utan endast upptager nägra spridda detailler, hwilkas
werkan jag lemnar derhän, men ej finner sä maktpä-
liggande, som mängen illasinnad will hafwa dem an¬
sedde; sä hemställer jag wördsammaft, om icke Stån¬
det, med förbchäll att, i afseende pä 2:dra och Z:dje
anmärkningöpnnkterne, utan hinder, »vidtaga rättsen¬
lig behandling, sedan StatsUtskottetö Utlätande i
Skcppshandels-frägan ankommit, skulle täckas besluta,
an decharge mä meddelas, och Betänkandet i öfrigt
läggas till handlingarne.
Stockholm den 10 Augusti 1829.
^.nclreas Hänansson,
frän Elfsborgs Län."
Haus karisson frän Elfsborgs Län^ "Sedan
fåken nu blifwit af Respect. MedStänden afgjord,
454
anser jag all widare discusiion derom öfwerflödig/ sä
mycket mer, som ConstitutionöUtffottet icke behagat
fästa afseende pä de wigtiga anmärkningar, hwilka
blefwo framställde wid det tillfälle, da första Betan,
kandet återremitterades. Wisit är saken af mycken
wigt; men wi kunna icke komma längre drlmed, än
MedStänden widgjort, och jag har derföre icke annat
att anföra, än ast yrka Betänkandets föredragning i
sin helhet."
Vice Talmannen Ion 4ons8on: "Såsom Leda-,
mot af ConstitutionöUtffottet har jag hast tillfälle,
att taga en noga kännedom af de widlyftiga Stats-
RädsProtocollen, angående Skeppshandeln, hwilka
derstädes blifwit uppläste i hela deras widd, och jag
har äfwen inhemtat, hwad RysilandS Minister och
tUKgi-gs ck^Kdires yttrat i detta ämne tik Swenffa
Regeringen. Jag har deraf wunnit den orubbliga
öfwertygelse, att ändamälet med försäljningen ickewar
något annat, än beredandet af Rikets sannskyldiga
nytta; men att återgången af den sednare handeln
mäktigt päkalladeS af sädane omständigheter, för hwil.
ka Regeringen nödwändkgt mäste giswa wika, för att
icke inleda Riket i sädant äfwentyr, som en Ledamot
inom detta Ständ, Laspvr Wijkman, nysi omnämnt.
Det finnes icke något enda giltigt skäl, att i närma,
rande stund anklaga StatSRädetS Ledamöter för ett
eller annat af hwad till Skeppshandeln hörer; och
hwad Hans Excellence Herr Grefwe Oecksrsti ^m an«
gär, sä nyttjades han wid utförande af denna han.
dclsaffair, såsom Konungens Commisiionair, och i den.
na egenffap fullgjorde han sitt uppdrag pä ett nitifft
455
och redbart satt, ester de derföre i Nader stadgade
grunder, utan att hafwa pä minsta sätt gjort sig skyl-
dig till de förebräelser, hwilka blifwit emot honom
riktade. Om jag sjelf hade hast en röst inom Stats-
Rådet, sä hade jag, lifwad af samma rena nit, som
nu, för Fäderneslandets bästa, icke kunnat annat än
biträda de räd, som i denna affair blifwit Konungen
gifne. Hwar och en, som will se hwad rätt är, skall
owilkorligcn finna, att uppsätet war godt och ädelt,
att Riketö nytta äsyftades med en åtgärd, hwarige-
nom nya örlogsskepp skulle anskaffas i stället för sä-
dane, jom genom älder eller felaktig construction wörö
mindre dugliga och anwändbara. Wära barn ochef.
terkommande skola erfara, att de tre fartygen, hwil¬
ka wid sista handeln ätergingo, och nu aro liggande
wid Carlscrona, icke duga annat till, an att slopas
eller sänkas, när de tre andra skeppen, hwilkaS bygg¬
nad i stället under tiden säetes i werket, aro uti full-
komligt brukbart skick. Utom det, att de förra skep¬
pen wero öfwer 25 är gamla, ehuru nyligen för¬
byggda, samt dctzutom af dälig construction; sä war
och artilleriet derä af gammal caliber och 50 procent
mindre starkt, äu det wk nu äga. Defia otjenlig»
canoner singö ock säljas till dubbelt högre pris mot det,
som kunnat erhällas, om de blifwit till Smeder eller
andra afyttrade. Allt bewisar således, att Rikets wä-
scndtliga nytta war med handeln förenad. Jag har
reserverat mig i ConstitutionsUtskottet emot desi an-
mälanden uti berörde afseendcn; och jag gör det äf-
wcn nu, med tillkännagiswande, att om Ni dömen
Epcellencen Ockerström och öfrige Ledamöternc i
StatöRädct skyldige, sä mä Ni ock anse och döma
456
wig sjelf lika brottslig; ty jag Hade i deras ställe
handlat pä samma sätt som de. Beträffande 6as-
xei- ^Vijkman» yttrande, att Swcnfkt sjöfolk liksom
säldes till aflägsna werldsdelar, hwarifrän de snar¬
ligen knnde återkomma, sä sär jag anmärka, att det
icke finnes nägon Lag, som förbjuder sjöfolk att ta-
ga hyra till hwilka aflägsna werldsdelar som helst. Är
något fel harwid begånget, sa ar det Lagarncs, hwil.
ka till och med tilläta Glashandel mot hyra, i sä
mätto, som att menniskor dertill fä sälja sig sjelfwe..
Den af WijKmarl i detta afseende gjorde anmärkning
förtjenar alltsä desto mindre nägon uppmärksamhet,,
som det wisade fig, att nästan hwar och en af dem,
som medföljde de 2:ne fartygen, hwilkas försäljning
ägde beständ, äterkom till Fäderneslandet, och alla,
utan undantag, crhöllo aflöning för hela farten, sä
widt tillgäng dertill kunde beredas, genom skeppens
slutliga försäljning i America. Af (lasser Wijkman
ar äfwen anmärkt, emot Hans Excellence Hr Gref¬
we sk Wetterstedt, att han, i egenskap af Stats-
Minister för Utrikes Ärenderne, bordt wara bekant
med de politiska förhällanden, hwilka lade hinder i
wägen för Skeppsförsäljningen. Mig äter synes der
icke hafwa warit möjligt för hwilken som helst, att
föreställa sig nägon främmande inblandning i ett sä
enskildt oeconomicum, som det, att falja ett eller an.
nät skepp. Det tyckes wäl obestridligen tillhöra hwarje
Stat, säsom desi ensak, att sälja desi egna tillhörig,
heter, liksom hwarje enskild man, att sälja desi egna
rvaror. Men om det hinder, som i allt fall uppstod
mot försäljningen af desi» skepp, hwilkas öde det
snart- skulle blifwa, att slopas elley sänkas, war lik»
457
owäntadt som ovanligt, sa ivar det dock bättre, att
finna sig derwid, än att ädraga Riket ett midt ut¬
seende krig. Huru helst jag ma betrakta saken, fin¬
ner jag denvid icke något att lägga StatöRadetS Le¬
damöter till last, enär af dem rimligen icke kan för-
dras, att de bordt förutse händelser, hwilka legat utom
sannolikhetens gräns. Jag yrkar alltså, att de Z för-
sta punkterne af Betänkandet ma afsläs, och i sädant
afseende pä en gäng föredragas.''
ckaood kotor Anckersson frän östergöthland wille
endast sörena sig med ^.nckors Isogon frän We-
steräs och Vongt vilsson frän Orebro Län, enär hans
tanka i ämnet wore af dem sä wäl och omständligt
ntwecklad.
Samuel ZZN880N frän öland instämde ock i hwad
Luckors lansson samt Vongt lellsson skriftligen yt¬
trat, och tilläde: "I fall Hans Excellence Hr Gref¬
we Oeckorstrow ännu warit i Konungens StatS-
Räd, sä skulle jag för min del ansett rättwist och
billigt, att 107 §. af RegeringsFormen pä honom
tillämpas; men som han redan för 2:ne är sedan er-
hällit afsked frän de beställningar han i Rikets tjenst
innehaft, sä skulle det, enligt min tanka, wara en
orimlighet, att anhälla om hans endtledigande frän en
tjenst, som han icke längre innehar; och jag anhäller,
att Hederwärda Ständer, i betraktande af desia mina
skäl, wille med mig instämma.''
kobir Ionsson frän öland instämde i Vongt
Nilsons, ^.nckers laussons och Suno Ullssons
skriftliga yttranden.
458
^Ullers sndersson fran Westerås Län: "Jag
har funnit mig anfallen af ^.nckei-s Svenson frän
Hallands Län, för det att jag, dä ConstitutionöUt-
skottets Betänkande första gängen förewar, sökte fa¬
sta Ständetö uppmärksamhet derpå, att 407 §- icke
more tillämplig, i afseende pä den mot Expeditions-
Secreterare» ?i-in26noroutr: anmärkte föredragnings-
ätgärden. Till ledning för min erinran lade jag Grund¬
lagens tydliga ordalydelse, och jag har deruti pä in¬
tet wis blifwit wederlagd. Twertom har Dockers
Svensson i sitt Anförande medglfwit riktigheten af
min anmärkning, hwilket för mig utgör en tillfreds¬
ställelse. Af samma kanka uu, som dä ärendet förra
gängen förewar, aberopar jag alitsa mitt dä afgifne
Anförande.''
^.nckeis. Svensson frän Hallands Län yrkade,
att hwad till 5:te punkten as Betänkandet hörde mätte
särskildt föredragas, hwarwid han wille beswara do¬
ckers ^nclerssons frän Westeräö Län nu gjorda mnndt-
liga erinran.
4ustannes S vensson frän Jönköpings Län: "Jemte
det jag förut yttrat skriftligen, fär jag nu tillägga:
Tre Ständ haswa redan afgjort den förfärliga, widt
utropade, mycket omskrisna och mycket omskrikna,
Skeppshandels.frägan, nemligen hwad rägifwandeät-
gärderne anga. Det är således föga wardt, hwad
wi derutinnan tala eller afgöra. Dock wille jag fästa
uppmärksamheten pä en omständighet, hwari 6asp>er
°VVijKnmn, ehuru sjelf änvis Canditat, misttager sig
y,er an tillbörligt; jag menar i fräga om tillämpning
45Y >
gen af 107 K. RegeringsFormen. Om till honom,
såsom Domare, kommit en part och begärt, att han
skulle döma i någon sak, innan ransakning föregått,
sa hade han, efter hwad jag tror, säkerligen haft sä
mycken hederskänsla, att han dertill swarat Nej. Nu
wet hwarkcn vijkman eller större delen af ost, huru
wi rätteligen skola döma i denna saken; ty wi hafwa
icke fatt någon kännedom derom, genom StatöRädS-
Protocollen. Skulle wi nu tillämpa 107 §., enligt
hwad han yrkat, sa skulle wi ock med detsamma döma
öfwer hwad wi icke ransakat. Det bör derföre ligga
klart för hwar och en, att 106 §. ar den rätta i
närwarande fall. Genom densamma lemnäs den an¬
klagade tillfälle, att wid RiksRätt sörswara stg. Om
han ar skyldig, sa blir han såsom sadan dömd; är
han det icke, sa warder han rattwisligen befriad.
Detta kan jag, såsom simpel Bonde, inse wara det
enda naturliga, lagliga och ratta; och dä ar det för
underligt, att en sä höglärd och upplyft man, som
luris Candidaten ^jjlrman, kan se det annorlunda;
men han ser skeft, eller snarare will ej se det
rätta.''
Lotvicl I0N880N frän Östergöthlands Län åberopade
hwad han förut i ämnet skriftligen yttrat, hwarifrän
han icke kunde i någon män afwika, oaktadt sä myc¬
ket sedermera blifwit ur en annan synpunkt andraget.
T^nclers vilsson i Iste, frän Malmöhus Län,
och lestor ketei-886n i Slätthult, af Jönköpings Län,
förklarade stg wara förekomne af Austers 1s^85on
frän Westerås Län, med hwilken de till alla delar.
4t)f>
instämde; tilläggande I^oterr8on, att han tyckte
öfwcrläggningarne om Skeppshandeln haswa blifwit
alltför långsamma och tidsödande, utan att medföra
någon nytta, och önskade han derföre attfrägan snart
knatte taga slut.
Ilrilc ?-slir88c,n fran Gefleborgs Län yttrade,
att nar han anmälde sig att tala, hans mening wa¬
rit, att instämma i ^Nilors ^an88ori8 fran Westman¬
lands Län och Olof k<il880N8 fran Wermland skrift¬
liga yttranden, och att hwad han widare kunde haf»
wa att tillägga, wore fullständigt utwcckladt i sista
meningen af vice Talmannen ston stonssous mundtli»
ga yttrande.
I.ars I,ai-8son fran Skaraborgs Län wille en.
dast till alla delar förena sig i Ilongt Ml88on8 yt-
rande, för att icke för egen räkning beswära Proto¬
kollet med öfwerfiödigt upprepande af sina med sam»
ma yttrande öfverensstämmande tankar i ämnet.
II,ars Iv3i-88on fran Calmare Län förenade sig
med Löilgt klil88on, ^nstors kaii88vn och de flere§
som med dem yttrat enahanda tankar; hwaremot ^.n-
<l6v8 Nan88on fran Elfsborgs Län instämde med
Lasser ^Vislrman.
klils 8trin6lunä fran Westcr-Norrlands Län;
"Dä tre Ständ redan fattat likstämmigt beslut i de
2:ne första anmärkningsfrägorne; sä kan här icke
fordras mera, än att wid detta beslut läta bero.
Hwad äter beträffar frägan om att, i anledning af
461
anmärkningen nnbcr Z:djc punkten, hos Kgl. Maj:t,
pä grund af 407 §> RcgeringsForrnen, i underdå¬
nighet anhälla, det Kgl. Maj:t wille ur StarsRädet
cndrlediga Hans Erccllence Herr Grefwe Lscle^tröm,
som redan för manga ar sedan blifwit af Kgl. Maj:t
endtledigad, sä tror jag, att Rikets »väl snarare för-
drar, att Rikets Stander icke bara sig löjligt ät, sä
att Nationen mä fä anledning att skratta är sine
Ombud, hwilket säkerligen skulle inträffa, om Stän-
berne begärde hwad som redan skedt, deras begäran
förutan. Om ConftirutionöUtskottet, enligt l06 §.,
ställt Hans Exeellcnce under RiksRätt, sä hade der-
enior icke warit något akt erinra. Hade han dä be¬
funnits skyldig, sä hade han icke undgätt att stadna
i lagligt answar; och om han warit oskyldig, sä ha¬
de han wunnit behörig upprättelse. Men i sakens
narwarande skick, och dä Kgl. Maj:t redan skiljt ho¬
nom frän StatöRädet, kan jag alldeles icke tillstyrka
begagnandet af 107 §., såsom härtill helt och häller
olämpligt. Dst wore i högsta grad löjligt, att be-
gära »verkställighet af hwad som hwar man wet re-
dan wara skedt, och icke kan ä nyo »verkställas. Huru
skulle det för exempel se ut, om Rikets Ständer i
underdänighet anhöllo, att byggnaden af den redan
färdigwarande Norrbro nu mätte företagas?"
Olof 6avl88on frän östergöthlands Län: ''Jag
förenar mig med ^.ncker8 landon i Tä, men ber,
att fä tillägga ett par ord; Det förefaller mig gan¬
ska underligt, om ej »vidunderligt, att man är sä
grannsynt »ned SkeppöhandelSfrägan, utan att just
bry sig om, antingen nppsätet »varit godt eller ondt.
/
462
Mig tyckes det, som mesta afseendet bordt fästas derä>
art Rikets nytta dermed äsyfrades. Och sedan wille
jag ödmjukligen fräga de wärde Medbroder, som lan¬
ge warit med, om Ståndet hade någon afgörande
ratt och huru Stander bar sig ät, nar Sweaborg
säldes ät Rysiland och med detsamma hela Finland,
eller nar wära andra Fästningar Carlsten och Cal¬
mar öfwerlemnades ät fienden. Jag minnes det ej
rätt wäl, men här äro sä mänga minnesgoda, eme¬
dan de gätt i schola», ja, hwad ännu mera är, uti
RikSdagSscholan. Jag wille nemligen fräga, om här-
wid förfarits något mera grannlaga, an wkd Skepps¬
handeln? En Bonde, som hette Kils Dacke, pä ho¬
nom togo de likwäl fast.''
sofian ckaccch kniberg frän Norrbottens Län
sade sig i moderation icke kunna gä längre än Ut¬
skottet, och yrkade att Betänkandei mätte föredragas
punktwis.
Kils kcliraaon frän Södermanlands Län erinrade
derom att Z Ständ redan afgjort frägan, och förbe¬
höll, att, i afseende pä skiljaktigheterne i Dupplctte-
Contracten, Rikets Ständer mä äga fri och obehin¬
drad rätt att »vidtaga de mätt och steg, hwartill om¬
ständigheterna kunna föranleda;
Kila NLnaacin frän Malmöhus Län: ''Jag
har hört mänga Ledamöter uppstä med skrifter i äm¬
net, hwilka förräda sadan talang och stilisering att
man knappt kunnat »vänta det ena eller andra inom
detta Ständ. De fleste klandra ConstitutionöUtskot-
-163
ket för desi emot StatöRadet gjorde anmärkningar.
Jag wille först hemställa till besinnande, om Rikets
Ständer wid 1809 ars Riksdag handlade wisligt,
da de tillskapade ett ConstitutionsUtffott, som ägde
ratt att, med ledning af StatsRädsProtccollcn, gran¬
ska och bedöma hurnwida Konungens Rädgifware gjort
sig förtjente af deras höga förtroende. Jag tror, att
Skanderne derutinnan handlade riktigt; och att wart
ConstitutionsUtstott riktigt uppfattat ändamalet af desi
stiftning, dä det med noggrannhet behandlat ifräga-
warande wigtiga ärendcr. Man säger, att Skepps¬
handeln icke warit skadlig för Riket. Jag medgift
wer att den werkligen skadat mindre än den kunnat.
Likwäl war den förlust, som tillskyndades Riket icke
mindre än 500,000 R:dr. Jag har hört den tillwk-
telsen framkastas af en wärd Ledamot, att man we¬
lett döma förr än man ransakat och pröfwat. Men
ConstitutionSUtskottet, och således troligen 13 perso-
ner, hwilka behöftS, för att utgöra pluraliteten, har -
af StatsRadsProtocollen funnit 5 anmärkningswär-
da omständigheter, hwilka säkerligen icke blifwit utan
en noga pröfning framställde till påföljd, enligt 107
§. RcgcringöFormen. I det politiska af Skepps¬
handeln mägtar jag icke intränga, men i återgången
finner jag betydlig förlust, och detta kan wid sakens
bedömande icke förbises. Beträffande tillämpningen
af 107 §. särskildt för Hans Excellence Herr Gref¬
we 6eslsr8tröm, sa sinner jag den bade nyttig och
tydlig, enär det wore att wilja ålägga ett straff, som
nu mera omöjligen kan sättaö i werkställighet. Sna-
kare wore jag färdig, att pasta, det Hans Excellence
i detta fall icke wore mera skyldig an de öfrige Ko-
464
nnngcns Rädgifware, hwilka bordt wara och säkerli¬
gen warit lika kunnige om förhållandet, som Hanö
Epcellcnce. Mjz Illäleansson fran Kronobergs
Län förenar jag mig derföre uti, att 106 §. bordt
af ConstitutionsUtskottct tillämpas. Da någre Leda¬
möter nämnt, att alla de af ConstitutionsUtskottct
framställde anmärkningSpunktcr borde affläs, sar jag,
i afseende a Ltte punkten blott erinra, att manga sa-
dane hemman, hwilka, i följd af den anmärkte före¬
dragningen, förklarades för Kyrkohemman, wörö för¬
ut salde till skatte; och att- ett wädligt präjudicat
blifwit gifwet, hwarigenom en mängd hemman kun-
nät komma att afhändas Staten, derest icke Stats-,
Lag- samt Allmänna BeswärS- och OeconomieUtskot-
ten hos Sränderne nu hade föreslagit, att de, rö¬
rande de sä kallade Kyrkohemmancn, i administrativ
wäg widtagne beslut icke mä anses hinderlige för
äganderättSfrägorS upptagande i twistewäg. Jag will
icke att någon skall dömas orätt; men också bör icke
ConstitutionsUtffottet, som jag tror hafwa handlat
moderat, oskäligtwiS smädaö. Jag yrkar slutligen,
att Betänkandet mä punktwis föredragas."
^.nckers Wisson frän Wermlands Län, llonag
llostansson, keter kslirsson i Millebo af Jönkö¬
pings Län och Sven pearsson fran Stockholms Län
förenade sig med Nils iVIänsson.
Lrik Anckersson frän Westerås Län fade stg
ock hafwa blifwit förekommen af Ms lLlänsson; och
tilläde Lrik Anckersson, att icke Epcelleneen Lecker-
skräm
455
ström ensam, utan ock de öfrige StatSRäden bordt
inbegripas under Z:dje anmärkningspunkten af Be¬
tänkandet, hwilket han ansag böra punktwis före¬
dragas.
Lrilc Svensson fran Götheborgs och Bohus
Län samt kater Anckersson fran Hallands Län in¬
stämde i hwad Ms Mänsson yttrat, rörande 5:te
anmärkningspunkten.
Secreterare» erinrade härwid, att anmärkningen
i nämnde punkt icke rörde tillstyrkandet i frägan om
de sä kallade Kyrkohemmancne i Halland egentliga
natur, utan endast det formela i söredragningsätgär-
den, nemligen att ärendet, ehuru hänwisadt till Kam-
MarExpeditionen, blifwit föredraget genom Ecclesia-
stiqueExpeditionen.
katir iönsson frän Jönköpings Län: "Jag har
wisst allt för swag förmåga för att kunna gransta
alla de mänga och inwecktade omständigheter, hwilka
hora till Skcppshandelsaffairen; men af allt hwad
jag kunnat derom inhämta, har jag wunnkt den fa¬
sta öfvertygelse, att Rikets sanna nytta dermed wa¬
rit äsyftad. Det är sannt, att handeln ståtligen med¬
fört en icke obetydlig förlust för Staten; men denna
lag utom all sannolik beräkning; och bör ej räknas
den goda assigten kill last; och om än något misstag
härwid kan, med ledning af sedermera inträffade hän¬
delsers lärdomar, Upptäckas, sä mä wi icke förglöm¬
ma, att Konungens Rädgifware äro mennistor lik-
BondeSt. Prot. 7:de Vandetr 30
466
som andra och kunna följaktligen icke alltid warä
ofelbara. För öfrigt tror jag wi böra nöja ost med
hwad som skett och icke kan ändras. De mängfall-
dige anniarkNingarne mot StatsRadet innebära icke
annan egenskap, an den förderfiiga, att wäcka för.
argelse och CommittcntcrS Misinöje med Riksdags-
ärendernes långsamma gang; ty afsigten med »vär
hitkomst ar icke att draga ut pä tiden med alldeles
onödiga och olämpliga ordstridcr. Hwad jag widare
hade att säga i ämnet, ar fullständigt utweckladt af
LonAt vilsson i i dest skriftliga Anförande, uti hwil-
kct jag alltsä till alla delar instämmer?'
klift l?oin88on frän Malmöhus Län war af
samma tanka i ämnet, som l^il8 kIäk3N88on skrift¬
ligen yttrar, utom i hwad angick 5:te anmärknings,
punkten mot EppeditionSSecreteraren von 1'rinnon-
oreutL, i hwilkeN del han förenade sig med klil8
Mandom
6a8por 'Wijlcman frän Upsala Län: "I af¬
seende pä hwad vice Talmannen kon .london an-
fört, utbeder jag mig att ä tillägga nägrä ord. Först
har vice Talmannen tillkännagifwit, att Skcppshan-
delöaffairen warit förmänlig och till winst för Riket
samt alldeles icke klandetwärd^ Om än Skeppshan^
deln medfört nägon winst för det allmänna, sä hade
i alla fall det tillhört Konungens Rädgtfwake, att
noga undersöka, hwad intryck den skulle göra pä ut»
ländska Makter, hwärwid de icke bordt undgä att
finna, det denna Skeppöförsäljning icke kunde kom¬
ma att anses med »välbehag; och da det äfwen »visat
467
sig, att handeln warit nära att jnweckla Riket uti ett
krig, sä ar det klart, att den anmärkte ätgärden wa¬
rit obetänkt och oförenlig med Rikets sanna wäll.
Jag will icke här twista med vice Talmannen, i frä-
gan om rättigheten för hwilken Swensk Medborgare
som helst., att pä utrikes orter gä i tjenst. Händel,
sen är emedlertid den, att en mängd Sjömän an-
wärfdeS af utländske Judar, för att öfwerföra Swen¬
sk» fartyg till en främmande Magt pä mänga hun-
drade mils afständ frän Fäderneslandet, utan att nä-
gon ätgärd widtogö, som försäkrade desia beklaganö-
wärda undersåtare om att fä äterse deras Fädernes¬
land. Denna tanke är sä förskräckande, att jag ry^
ser wid blotta föreställningen deraf, Den anmärk,
ning, som ffoliannes Svensson frän Jönköpings Län
särskildt rigtat emot mig, lenmar jag i sitt warde och
anser den ej förtjena beswarcmde. Emedlertid fär jag
äran nämna, att jag lärt mig att först noga undersöka
förhällandet, innan jag fattat nägot beslut; att jag
aldrig walt och ej heller ernar wälja sqdanx personer
till föresyn för mine handlingar, som synas wilja
framställa saker frän annan synpunkt än de werkli-
gen böra, efter deras beskaffenhet, betraktas; och att,
hwad SkeppshandelnSfrägan beträffar- denna blifwik
utredd och lagd för öppen dag, ej blott genom Con-
stitutiynöUtskottetS Betänkande, utan ock af de skrift¬
liga berättelser och bewis derom, hwarpä Allmänhe¬
ten lemnatö tillgäng. Det lärer säledes wara otwif-
welaktigt- att kolmnnes lSvesissoo warit obefogad
till sin anmärkning i denna del."
kolian lloiigtsson frän WesterNorrlandS Län:
''Jemte äberopände af mitt yttrande, dä äterremisien
468
skedde, förenar jag mig nu med vice Talmannen 4on
Zu„88on, som, med noggrann kännedom angående för¬
hållandet, derom lemnat fullständiga upplysningar-
Läkwäl ma det icke finnas underligt, att jag uppta-
ger till beswarande det, som särskildt rigtats mot
Hans Excellence Herr Grefwe al >V6»ter8te6t. Ieg
har nemligen öfwerwarit StatsRadsProtocollenS läs¬
ning i ConstitutionsUtskottet och deraf inhämtat, att
han sa wäl L den utskrikna Skcppöhandelsaffaircn
som i öfrigt sorgfälligt wakat för Rikets fördel cch
basta; sa att jag har den innerliga önskan, att Ri¬
ket länge ma fa bibehälla honom wid utöfningen af
det wigkiga Embete han innehar, samt att, efter har s
afgång, det mä blifwa möjligt att finna en lika ska¬
lig StatsMinister för Utrikes Ärenderne. Witzt föro¬
lyckades Skeppshandeln, men jag hoppas att hwar
och en känner sä mycket af Historien, att Swerigcs
Konungar, allt ifrän Vill ulfson och
i allmänhet äsyftat
Landets wäl, och framförallt, att VondeStändet af
dem städse emottagit en sädan hyllning, att den icke
bordt eller kunnat mitzkännaS. Sä hafwa wi ock
cmottagit de omisikänneligaste prof af wär nuwarande
Nädiga Konungs wälwilliga afsigter och städse wa-
kande omsorger för Landets wäl, och wi haswa äf-
wcn deri den största anledning att förkasta de infimu-
lationer, hwilka, wid afgörandct af Skeppshandcls-
frägan, wclat göra sig gällande emot Konungens
Rädgifware.''
kefir ionsson frän Skäne och Lrllc klorfierZ
frän Westeräs Län instämde i Hils Llänssons yttrande-
46y
IIn^6 ^2N880N frän Wermlands Län för¬
klarade sig anse meningen med Skeppshandeln hof¬
wa warit god och till Rikets fördel, men erinrade
om answarSpäföljd i den pä StatsUtskottetö behand¬
ling nu beroende fräga om olikheten i Contracterue,
angående försäljningen.
Vice Talmannen 7an kon88on: "Jag har re¬
dan pttrat att sag anser Skeppöförsäljningen warit
beslutad i en för Riket göd afsigt, och jag hoppas,
att inom detta Ständ finnes ganska fä, hwilka wil¬
ja fälla StatsRädet eller Hans Excellence Herr
Grefwe veckström, hwarsöre jag förnyar mitt yr¬
kande, att alla Z första punkterne och i ett samman¬
hang mäga framställas till asslag."
k>olir kilrilc88on frän Kronobergs Län: "Frän
mina barnaär har jag af Fädren lärt att älska och
wörda L)swerhetcn; och jag har i min hemort aldrig
hört nägon klagan emot Kgl. Maj:t. Wäl har jag
sport, att förre Regenter förfördelat Riket pä ett och
annat satt, såsom till ex., dä de tillätit sig att afhända
Riket wisia öar och dylika tillhörigheter; men sädant
ar ej wär Nådiga Konung för. Angäende Skepps¬
handeln, är redan allt för mycket skrifwet, och sä mycket
att jag är dcrpä alldeles uttröttad. Jag hoppas och
tror att Ständct enhälligt är böjdt för att asfla
alla widare försök att tala derom; samt att Stän¬
dct genast mä besluta derom pä sätt lämpligast ar,
genom asslag eller bifall, pä det wi ändtligeu mä
komma ifrän denna ledsamma sak?
470
kelir Olsson fran Södermanland och Hätti
Iönsson fran Skane instämde i Nils Månssons
yttrande; och Natts Lrilrsson fran Stockholms Latt
» -Lrickers hanssons och Nils Håkanssons.
^.nckers Nilsson i Tottarp af Malmöhus Latt
trodde det wara olämpligt, att ställa Hans Exccllence
Herr Grefwe Oest oi-ström under t 07 §.> och att
rättare hade warit, att emot honom, gemensamt med.
öfrige StatSRädsLedamöterne, hwilka deltagit i rad-
gifningen, angående Skeppsförsyljningen, tillämpa
406 §. af RegerkngsFormen. Hwad anmärkningen,
rörande behandlingen af malet oM Kyrkohemmanet
i Halland, angick, förenade hatt sin Med hwad Nils
Nansson derom yttrat.
Oaspsr Vakman fran Upsala Län och siere
med honom yrkade a nyo, att Betänkandet mätte
företagas punktwis till afgörande; och ansägs Dis-
cusiionen i sjelfwa saken Nu wara slutad.
Secreteraren uppläste derefter 406 och 407 §§'.
i RegeringsFormen, jemte flutet af inledningen till
Änswarighetslagcn för StatsRadetS Ledamöter och
Föredragande, inttehallande, att dem ej kunde läggas
tM last, om, emot deras, pä anförde skäl grundade
räd, utgången utan deras förfallande blcfwe olycklig
och det äsyftade goda ändamälet icke wänns. I
sammanhang hwarmed Secreteraren förmälde sin en¬
skilda åsigt wara den, att 407 §. i RegeringsFor-
yien, efter hwad desi bokstaf, i anseende till StatS-
Radets Ledamöter^ antydde, endast hade afseende pä
471
för Rikets sannskyldiga nytta wädlige befunne råd-
slag om allmänna mätt och steg, eller, sä till sägan-
des, styrelsegrundsatfer; hwarcmot 106 §. rörde
speciella fall eller särskilda omständigheter, som Con-
stitutionsUtskyttet ansett sörtjepa uppmärksamhet. I
följd hwaraf och dä till amne as förstnämnde beskas,
senhet icke kunde hänföras hwad ConstitutionöUtskot-
tet uti sitt Betänkande anmärkt emot Ledamöterne
af StatöRädet, ConstitutionöUtskottet, som ensamt
tillkommit att kunnat tillämpa 106 funnit an.
märkningarne icke föranleda dertill samt dct detzutom in-
träffade, akt nägre bland de StatsRädetS Ledamöter,
som öfwerwarit ifrägaställde mölen, redan dels asti-
dit, dels eljest lemnat Eychetet, hwilket äfwen more
händelsen med StatsSecreteraren ^.rnoll, som 2:dra
och 4:de anmärkniygSpunkterne hade till föremäl;
hwadan, i anseende till dem, fräga icke bordt kunna
uppstä, angäende den, pä grund af äberopahe §. före-
slagne anmälan om deras endtledigande, äfwen om
denna §. till sjelfwa anmärkningöämnena funnits till-
lämplig. Sccreteraren trodde, att de 4 första anmärk-
ningSpunterne borde förfalla; dock kunde härwid af
Ständer göras det förbehöll, att ett sädant förkla¬
rande, i hivad angick 3-dje punkten, icke komme att
lägga hinder i wägen för Ständer, att wid stutliga
pröfningen af rcdowiSningSfrägan, i och för Skepps¬
handeln, som nu wore beroende pä StatsUtskottetö
handläggning, kunna fatta det beslut, hwartill sam¬
ma frägas beskaffenhet kunde föranleda.
Secreterare» rillfrägade sedermera Ständer, hu-
ruwida Ständet antingen, i anledning af den tanka,
472
som MIs Nansson, med flere, yttrat om tillämpa
ligheten af den föreflagne påföljden för dem, hwilka
nu mera icke funnoö qwar i StaksRädet, wille sär¬
skildt besluta, att, i anseende till dem, anmärkningar-
ne icke föranledde till någon åtgärd, eller hellre ön¬
skade, att anmärkningarne uti oförändradt, eller det
af ConstitutionsUtskottet framställde skick, söretogos
punktwis till pröfning; och antog Stander det sist¬
nämnde.
Härefter företogs första punkten af Betänkan¬
det, och föreslog Sekreteraren följande proposition:
"Anser Ståndet Rikets wäl kräfwa, att hos Kongl.
Maj:t, pä sätt 407 §. RegeringsFormen medgifwer,
sker underdånig anmälan om den önskan, att Kongl,
Majtt wille utur SratsRadet skilja de StarsRädetS
Ledamöter, emot hwilka finnes rigtad sörsta anmärk-
ningspunkten, eller den, som angar rädslagcn, i af¬
seende pä indragningen af Tidningen Conversationö-
Bladet?"
ckulmu ckaeob IkutlierZ frän Norrbottens Län
och Urlkv Anckersson frän Westmanlands Län in-
wände wäl, att proposition wore allt för widlyftig
och borde lyda endast pä bifall till anmärkningens
men, sedan, i anledning häraf erinrats, att den före-
slagne propositionen wore inrättad i öswerensstäm-
melse med ordalydelsen af 407 §. RcgeringsFormen
och i öfrigt lämpad till det anmärkte förhällandct,
fann Ständct för godt, att antaga propositionen;
hwarcmot dock ckolian .kuoob lkotborZ sig reservera¬
de; och dä Talmannen framställde densamma till
473
befwarande följde derpå starka Nej, blandade med
Ja, jemte det att ckolmn ckaooli Hulberg äswcnsom
Urik sndersson frän Westmanlands (an yrkade
votering.
Nils Allansson frän Malmöhus (än hemställde
om icke denna anmärkningSpunkt kunde utan votering
fä förfalla, enär Rcdacteuren af ConversationsBla-
det kunde anses hafwa fatt en billig uppprättelse och
StatsRadct en skalig worning, genom Constitutionö-
UtffottctS anmärkning, och för öfrigt knappt någon
inom Ständer undersökt anmärkningen, som ock werk-
ligen wore af mindre wigt,
Mänge af Ständer hördes dela denna Nils
Alänssons ranka, men bäde Rutberg och Urik sn¬
dersson fortsatte deras pästäende, att votering borde
anställas; hwadan ock följande Voteringsproposition
upplästes, godkändes och anslogs:
"Anser Ständer Rikets wal kräfwa, att hos
Kgl. Maj:t, pä sätt 107 H. RegeringsFormen med-
gifwer, sker nndcrdänig anmälan om den önskan, att
Kgl. Maj:t wille utur StatöRädct skilja de Stats»
Rådets (cdamöter, emot hwilka finnes riktad i:sta an-
märkningspunkten, eller ben, som angar rädstagcn i
afseende pä indragningen af Tidningen Conversationö-
Vladct?
Den, som det will, voterar Ja,
Den, som det icke will, röstar Nej.
Winner Nej, sä kommer denna anmärknings-!,
punkt att förfalla."
474 ,
Sedan Ståndets Ledan,oter emottagit och, eftey
ppprop, afiemnat VoteringSsedlar, af hwilka en för-,
warades i convolut, som förseglades, befanns vote.
ringen hafwa utfallit med ZZ Ja och 6? Nej; och
hade alltsä anmärkningspunkten förfallit.
Widare företogs Andra anmärkningspunkten; och
som Talmannens, i anledning häraf, gjorde proposi¬
tion, beswarade med bäde Ja och Nej, samt vasker
°WijIrman fean Upsala Län äskade votering, sä blef
följande Voteringsproposition författad, justerad och
anslagen:
"Anser Ståndet Rikets wäl kräfwa, att hos
Kongl. Maj:t, pasätt 107 §. RegeringsFormen med-
gifwer, sker underdånig anmälan om den önskan, att
Kongl. Maj:t, för de i 2:dra punkten anmälde råd-
gifwande-atgärder om Skeppshandeln, wille skilja
StatSRädetS Ledamöter och Föredragande i Krigs-
Eppeditionen utur StatöRadet och fran Embecet?
Den, som det will, voterar Ja.
Den, som det icke will, voterar Nej.
Winner Nej, sä kommer denna anmärknings-
punkt att förfalla?'
Voteringen, som i. wänlig ordning för sig gick,
befanns hafwa utfallit med 40 Ja och 60 Nej; hwad-
an Ståndet hade lätit anmärkningspunkten förfalla.
Tredje anmärkningspunkten blef nu till afgöran¬
de anmäld; hwarwid kiils HäKauLsou fran Krono¬
475
bergs Län och k§ils Llänsson fran Malmöhus Län
M. fl. erinrade a nyo olämpligheten af 107 §. Re-
geringsFormen till förewarande fall, enär Hans Ex-
cellence Herr Grefwe theckerström redan wore skiljd
fxän StarsRäds-Embetet; och lakan driksson fran
Stora Kopparbergs Län samt Lrik Anckersson fran
Westerås Län m. fl. ater yrkade, att belutet icke matte
fä ställas/ att decharge lemnades Hans Cxcellence för
det anmärkte fprhällandet; och fann Ståndet för godt,
ätt förena sig L det beslut, att Ständer förklarade,
det Ständer wäl icke kunde gilla det emot Hans Ex»
tellenre Herr Grefwe (hackerström anmärkte förhäl»
lande; men att, dq hans Cxcellence redan hade lem»
nät StatsRädS-Embetet, Ständer, pä fädan grund,
fann den emot honom frayrställde anmärkning icke för¬
anleda till någon ätgärd; dock förbehöll sig Ständer,
att detta beslut icke komme att lägga hinder i wä-
gen för fri pröfning af den pä StatsUtslottetS ät-
gärd beroende rcdowisningSfrägan i och för Skepps»
handelö-assairen.
Fjerde anmärkningspunkten NnsägS, böra sörfalla,
enär StatöSecretcraren örnell redan hade lemnat
StatöSecreterare-Embetel och Riken
Dä Femte anmärkningspunkten nu i ordningen
förekom, begärde Secreteraren att fä fästa StändetS
uppmärksamhet derpä, dels att, enär anmärkningen
berodde pä den omständighet, att ExpeditioneSccre-
terarcn i EcclesiastiqucExpcditionen v. krin^enoreutr:
föredragit inför Kongl. Maj:t ett mäl, som bliswit
hanwist till KammarExpcditioncn, utan att derom
476
hafwa begärt och afwaktat Kongs. Maj:ts utrryckli»
ga föreskrift, 107 §. RegeringöFormen sä mycket
mindre wore harwid tillämplig, som 106 §. stadgar
cn annan behandling wid befunnet fördöljande af
någon upplysning, till hwilken rubrik anmärkte
uraktlåtenheten, dä den befunnits förtjena afseende^
bordt hänföras; dels att i allt sall cn underdånig
skrifwelse till Kongl. Maj:t, om bemälde Expeditions-
Secreterares cndtledigande, icke kunde hafwa någon
påföljd, enär han innehade sädant Embete, hwarifrän
han, emot 36 §. RcgcringsFormen, icke kunde, utan
laga ransakning och dom, endtlcdigas, samt Kongs.,
Majit således icke ägde att bifalla en sä beskaffad
önskan.
iloban kaood skutberg frän Norrbottens kätt
och Ancker» Svensson frän Hallands Län yrkade
votering; och blef alltsä cn sä lydande proposition
författad, godkänd och anslagen:
"Anser Ständer Rikets wäl kräfwa, att, i an-^
seende till Förste ExpcditionsSecrcteraren von?rin-
Wnerent?, för hwad emot honom blifwit anmärkt i
Lite punkten, rörande det formela af sjclfwa före-
dragningöätgärden uti mälet om Kyrkohcmmanen i
Halland, hos Kongl. Majit sker undcrdänig anhällan
om widtagande af den i 107 §. RegcrkngsFormen fö-
peskrifne ätgärd?
Den, som det will, voterar Ja
Den, som det icke will, röstar Nej.
477
Winner Nej, sä kommer denna aumärknings-
punkt att förfalla»"
Voteringen härom skedde i wänlig ordning, och
befanns hafwa ntfallit med 59 Ja och 41 Nej; i
följd hwaraf Ståndet stadnade i det beslut, som Ja-
propositionen innehåller.
Under det Sedlarne wid nämnde votering ut-
w ckladcs, anmäldes Herr HofCanzlcren m« m. von
sLkulLenIioim, som, pä manligt sätt inbelcdsagad, en¬
ligt Kongl. MasitS Nådiga befallning, aficmnade 1:0
Kongl. Maj:tö Nådiga Skrifwelse till Riketö Stän¬
der, af den 8 innewarande manad, angående Hennes
Maj:t Drottningens höga Kroning; 2to Kgl. Maj:t6
Nädiga Proposition, af samma dag, om pcnsiion för
Herr Jnftitiä-StatöMinistern m. m. Grefwe UreckriL
Ollonborg, i händelse han lcmnar Rikets tjenst, in¬
nan uppnådd 65 ars alder.
Talmannen yttrade; "Det är med innerlig glädje,
som BondeStandct eMoltagit underrättelsen, att Kgl.
Maj:t, i anledning af Rikets Ständers, wid sista
Riksdag, förklarade underdåniga önskan, behagat ut¬
sätta dag till Hennes Maj:t Drottningens Kröning.
Denna högtidlighet, hyllad af uråldrig och häfdvun¬
nen sed, skall annu närmare befästa det knutna för-
eningsbandet emellan Swenska Folket och desi Ko¬
nungahus. Allmogen önskar ingenting högre, än att
se en lycklig öfwerensstämmelse emellan dem och Ko¬
nungahuset. Och anhaller jag, pa BondeStandets
478
magnar, det Herr HofCanzleren och Commendeure»
behagade inför Kongl. Maj:t tolka besia tankesätt,
och, jemte tillkännagifwande, att den Nådiga Propo-
sitkonen skall minna behörig handläggning, framföra
BondeStäNdetS underdåniga försäkran, om desi upp¬
riktiga mördnad och tillgiswenhet; Herr HösCanzle-
ren afträdde, utbeledsagad som mid ankomsten;
Widare fortsattes föredragningen af Constitu-
tionsUtskottetö Betänkande/ om StatsRädsProtocol--
lens granskning; och fann Ståndet, att Utskottets
yttrande, rörande decharge för Konungens Rädgif-
ware och Föredragande och angående af Utskottet an¬
mälde sä kallade migtigare omständigheter, hörde lagi
gaö till händlingarne;
Härefter upplästes Kongl. Majus ofwanberörde
Nådiga SkrifMelse, angående Hennes Maj:t Drott¬
ningens höga Kröning; och blef denna Nådiga Srif.
melse lagd till handlingarne; hwaremot till StatöUt-
skottet remitterades den Nådiga Propositionen, an-
gående pension för Herr JustiliäStatsMinistern m;
tm Grefwö 6^llenko>g, t händelse han lemnar Rj-
ketS tjenst/ innan uppnådd 65 ars alder.
Till handläggning företogs a nyo Stats- samt
Allmänna Beswärs- och OceonomieUtskottens, sedan
den 30 sistl. Julli, pä bordet hmilandö Utlåtande N:ö
5Z, angående Dykeri- och Bergnings-anstalterne i
Riket.
Vice Talmannen ^lon ionsson äfgaf ett sa lydande
"Anförande!
De reservationer, hwilka åsyfta bildandet af en-
däst ett Bolag för hela Riket, äro wälgrundade;
emedan, om Districtanstalter komma att beslutas, en-
dast orter dermed blifwa försedde, der strändningshändel-
ser ofrast inträffa, och den öfriga mest widsträckta ku-
sten bljswer troligen da utan någon sadan hjelp för
de sjönödlidande, af den orsak, att icke någon kan
ingä pä afwcntyret af en inrättning- hwilken fällan
eller aldrig blifwer anlitadi .
I händelse af ett enda Bolag, bör sadane or-
ter, der olyckor sällan inträffa, endast wara försedde
med de mest nödwändiga hjelpmedel, för Tttt icke,
ntar, något ändamål, chargera Bolaget med en min-
dre nödig kostnad; och detina oinstänbighet bör afwen
Nnderställas Förwalningens af Sjöärenderne pröfning^
Allmänna Anmärkningar:
Bergbornar böra endast finnas pä säbane lora»
ler, der de kunna anwändaö; äfwensom de öfrige
hjelpmedlen lämpas efter hwarje orts särskilda behof.
Det bör ankomma pä Bolaget, att nyttja Täg-
Aler Iernkettingar, efter defi eget wal.
Ibland Bolagets pligter emot nödlidande, päkal-
480
lav erfarenheten äfwcn dcn föreskriften: att hwarken
hotelser eller andra försök, att förmå någon, emot desi
fria wilja, anlita DykerietS hjelp, wid strang påföljd
eller straff, ma aga rum»
Såsom reckprocitö emot strandad Skeppares fria
wal, att antaga Dykerietö hjelp eller icke, bör afwcn
Reglementet innehålla, att Bolaget, som hittills skett,
utan answar kan afsäga sig den bergning, hwilkcn
för detsamma medför en synbar förlust, och således
för ingen ar gagnande; emedan det skulle wara en
uppenbar orättwisa, att hänföra desi skyldigheter äswcn
till en ändamalslös uppoffring; detta är dcsintom en
rättighet, som sjelf innebär correctiv emot desi misibruk,
och skall, såsom rättwisa, befordra Aetieteckningcn.
Ordföranden uti Direction mä af Konungen näm¬
nas, om ett allmänt Bolag för hela Riket eller desi
Contoir blifwer i Stockholm; men bör tagaö inom
Sjöförwaltningen, för att alltid finna en man, som
bäst förskär, att till allmän nytta äga denna ange¬
lägna befattning, hwilken för mänga andra är främ¬
mande.
Dä det upplöste Compagniets ätgärder upphör
med detta äretö slut, och alla relationer med
denna asiociation wid denna tid bör upphöra; och dä
bildandet af ett eller flere nya Bolag, särdeles i sed¬
nare händelsen, medtager mycken tid, sä fordrar om¬
tanka» för dem/ som emellertid komma i behof af
hjelp
481
hjelp, att, säwidt möjligt ar, åstadkomma nägra peo.
pis,onella anstalter till deras räddning.
Stockholm den 7 Augusti 1829-
Ion Ionsson?'
koln- 4onsson fran Öland yttrade sig skriftligen»
pä följande sätt:
"Att bilda en Dykerianstalt pä Aktieteckning, äe
mähända en utwidgning af Handclöintresiet, och in¬
nebär beräkning af winst pä sjönöd-lidandes bekostnad»
Dek motbjudande i en sadan octroyering faller genast
i ögonen, och jag tror icke, att uti någon Land Dy¬
keri sinnes, som är grnndadt pä aktieteckning. Utom
desi är det oasgjordt, huru actie utfaller, eller af hwil¬
ka personer denna atzociation kommer att bestä, da
en actie kan säljaS kill det läga pris af §00 R:de
B:co. Wid kufterne torde Skutskeppare, Fiskare, och
mähända äfwen Lurendrägare, blifwa de mest ingre-
dieeande delarne af Corporationen»
Med hänsigt härtill, att en Barmhertighetsin-
rättning ej bör innebära egenskap af Winstanstalt,
skulle jag wara af den mening, att Staten borde öf-
wertaga Dykeri-inrättningrn;" men dä flere skäl, och
särdeles SlatSwerkets knappa tillgängar tala deremot,
sä lärer en enskild atzociation icke kunna undwikas;
men männe det rätta dä är, att päbjuda en actie-
teckning. Jag är af den tanka, att om Rikets Stan-
der/ sedan det reglementarisk» blifwit utarbetadt, till
Bonde-St. Prot. 7:de Bandet. Zi
482
Kongl. Maj:t i underdånighet öfwcrlemnade, att ak
någre sört/ente och »välsinnade män uppdraga att un.
derhälla och bedrifva Dykcriet, emot en witz statt
till Staten, sä uppfylldes ändamälet bäst. Och manne
detta mera strider emot 60 §. uti RegrringsFormen,
an flere andra atzociakionrr; här ar ju endast sräga
om en atzociation, som i det ena fallet stulle bestå
af flere, och i det sednare af färre personer; men ga¬
rantien, för sa »val Inrättningens bestånd och betz
egentliga bestämmelse, stall, efter hwad jag wille tro,
alltid blifwa större och närmare uppfylld, i samma
män som atzociatiorren Utgöres af färre män, kände
för heder, samt med deri förmögenhet, att de förmä
uppehålla »verket; och förminstas i den män, atzocia-
tronen kommer att utgöras af flere okände och kring-
spridde, endast efter winst traktande Aktieägare. Sa
tänkte Ständerne wid de förra Riksdagar, och erfa¬
renheten kommer snart att wisa, hwilkendcra tanka,
som är den rätta. Om nu actieteckningen ej bliswcr
full; sä är det föreslaget utaf Afdelningen i 5 §- af
Bolagsreglorne, att Staten stulle fylla bristen af
Riksgäldsfonden. Jag tror, att Staten, wid en sa¬
dan händelse, ej bör blanda sig uti hela anstalten; er¬
ster ej aktieteckning för den fastställde summan, sä är
det ett bewis, att dett enstilde mannen afsett förlust
och ej winst. Och hwarsöre bör dä Statswerkct sta
tillreds och inmänga sig i halfmesurer, som alltid af¬
löpa med förluster.
Att dela Dykeri-iurättningen r 2:ne eller flere
atzociationer kring Rikets kuster, stulle, såsom Tit.
beckerström och I.ekren m. fl. sig Yttrat, pätagli-
483 ' -
gen wara, att omintetgöra heta anstalten; för att
kunna bara sig, bör den owilkörligen wara förenad -
ty pä Norra kusterne inträffar mera sällan strandnin-
gar, och man kan gerna utsträcka detta förhållande
anda till Carlscrona; och Man skulle werklkgen kunna
finna det besynnerligt- akt Utskottet, med kännedom
af detta förhållande/ derpä handlingar lemttat den
mest nöjaktiga upplysning/ yttrat besia asigter. Det
har förr warit 2:ne CoMpägnier- nemligen det Norra
och Södra; men som det Norra icke bär sig, war
Man nödsakad att, igenom i8oö ärs Reglemente-
förena dek till ert enda^ SamMä förhållande, som
dä/ gäller nu; och om aktieteckning ffalt ske, inträs.
får säkert, att Kronan fär blifwa wib älla de Norra
actierne, sä wida hon skall öfwertaga det actiebelopp,
som ej fulltecknas / och att om hön sedan will försälja
dem, fär hon troligen ingen köpare- åtminstone icke
nägon- som betalar hwad actierne kosta. Att wara
widlyftig i detta fall- tjenar till intet; ty om ej pär-
tiella äsigter fä diktera beslutet/ winner helt säkert
Herrar Oockorströms och larens wälgrNndade Be¬
tänkande- att blott ett Bolag bör finnas, deruti jag
vcksä instämmer- med yrkande om rättelse i Utskotters
förslag, till DykeriwerketS bildande genom actieteck-
Ning och fördelning i 2me eller flere Distrikter»
Stockholm den io Augusti I82s)i
^elir ionsson-
Riksdagsfullmäktig fran
Olands Södra Mot."
8amue! lönsson frän ölands Norra Mot och
484
Lärje Lörjosson frän Hallands Län instämde k kelm
Jonssons yttrande.
knis Mänsson frän Malmöhus Län tillstyrkte
bifall till Betänkandet, säsom grundadt derpå, att
Staten icke komme att taga befattning med elier »vid¬
kännas nägra utgifter för Dykeri- och Bcrgningöan-
stalterne, utan att omsorgerne derföre bleswe öfwer-
lemnade till cnMbe Bolag, hwilka ater icke skulle
äga uteslutande rc.^ att, opäkallade, befatta sig med
bergningen af ^rcndadt skepp och gods. Om Dykeri-
inrättningen ' >e blefwe ställd pä sädan fot, ansäg
MIs Mänsson det wara bättre, att, liksom i ätskil-
lige andra Länder, sädane icke funnes.
Olok Larlsson frän -östergöthland, Lars köller¬
man och Olok Lelirsson frän Stockholms Län, Lrilr
Anckersson frän Westerås Län och Lars lellsson
frän Norrbottens Län yttrade enahanda tankar i äm¬
net, som Nils Mänsson.
Wls 8trincklunck frän WcsterNorrlands Län an-
fäg, att Betänkandet borde bifallas, pä de skäl kiils
Mänsson yttrat; men wille ej heller hindra atcrre-
mist, i händelse hwaraf han ansäg sig böra till Ut¬
skottets begrundande framställa, om icke det were bäst,
att icke nägon Dykeri-inrättning i Riket funnes, helst
Ryska, Danska och Engelska skepp redan länge wa¬
rit befriade frän skyldigheten att anlita Dykeriet, och
wära egna skepp icke böra wara underkastade nägon
högre polis.
lloimnnos Svensson fran JönköpingsLän sade
sig wara förekommen af Riis 8trin6Iun6.
Vice Talmannen 3on llonsson begärde, att Be»
tankandet, pä grund af de anmärkningar han derwid
gjort, matte återremitteras; men Hwilket ytterligare
bestreds af Riis Mänsson m. st.
DiScuhionen war nu fulländad; och som Tal»
mannens propositioner, först till bifall och sedan till
aterremisi pä Betänkandet, beswarades med blandade
Ja och Nej, samt Riis Mänsson frän Malmöhus
Län äskade votering; sa blef följande proposition för¬
fattad och, efter godkännande deraf, anslagen:
''Bifaller Ståndet Stats- samt Allmänna Be-
swärS- och OeconomieUtskottenS Betänkande N:o 53,
angående Dykeri- och BergningSanstalterne i Riket?
Den, som det will, voterar Ja.
Den, som det icke will, röstar Nej.
Winner Nej, sä återremitteras Betänkandet, med
de derwid gjorde anmärkningar?'
Voteringen utföll med 58 Ja och ly Nej, hwa-
dan Betänkandet war af Ständer bifallet.
Följande Utlåtanden och Memorial blefwo nu
lagde pä bordet, nemligen:
Banco-UtskottetS:
N:o 67, med anledning af 2;ne RiksStändS
486
anmärkningar wid Utskottets Betänkande N:o 45,
om rättighet, att i Rikets Ständers Bank beläna
Tackjern; och
N:o 68, i anledning as Herr U, II. Santea
sons Motion, om beläningSrätt wid BaneoDjscon,
ren och hetz LäneContoir, pa ritorr Säd,
Banco- och Lagutskottens:
N:o 69, angående upphörande af Bankens rät,
tighet, att med egna käromål draga sing wederpartey
fran deras lagliga Domstolar,
N:o 70, angående förändring i de hittills gäl¬
lande Författningar, om föryttrande af Bankens fa,
stighetSpanter genom Bancoauetion,
Lag, samt Allmänna Beswärs, och Oeco,
nemieUtssottens:
N:o 50, i anledning af wäckt fragg om skyl,
dighet för Landtboer, Arrendatorer, Torpare, Inhy,
ses- och Tjenstehjon, att till Hemmansägare eller Hus,
bonde betala sin skyld, innan de fran orten afflytta.
N:o 51, i anledning af wäckt fragq om straff,
bestämmelser för dem, som genom fylleri och oordent-
lig lefnad förorsaka, att deras hustrur och barn falla
allmän fattigwärd till last,
N.'v 52, i anledning af wäckt fragg om förbud
mot Lysning till ägtenskap för Tjenstehjon och löst
Folk, derest de icke kunna styrka sig ägautwägar, att
herga sig och barn m. m.; och
487
N:o 53, Ytterligare angående den sa kallade
Gardfa» (handeln; samt
ConstitutionS-Utskottete:
N:o 42, avgående BorgareStändetS äterremitz
pä en anmärkningspunkt i Betänkandet om Statö-
RädsProtocollens granskning.
Enligt ankomne ProtocollsUtdrag, hwilka upp¬
lästes och lades till haydlingarne, hade
Wälloflige Borgare-Ständet:
Den 7 Augusti
Antagit Högw. PresteStandctS inbjudning till
instämmande, uti PresteStandctS heslut, i anledning
af Stats-; samt Allmänna Beswärö- och Oeconomie-
Utskottens Utlåtande N:o 44; samt
Nämnde dag och d. 1<j Zlugusti
Pröfwat de af BewillningöUtskottet, i Memo-
rial N.o 37, föreflagne Votelingspropositioner, i af¬
seende pä grunderne för allmänna. Bewillningen.
Ståndet åtskiljdes kl, 2 e. m.
lo K>lein
7. 7.
> 488
1829 den 12 Augusth
klenum kl. 11 f. m.
Justerades ProtocollsUtdrag för des io i den^
na manad.
I.av8 Lriksson fran Gefleborgs Län begärde or-,
tet och yttrade, att ehuru han biträdt BondeStan-
tets, tvid början af Riksdagen, fattade beslut, att
hwarje Ledamot skulle inlösa ett exemplar af Stan-
-etS tryckta Protoeoll för denna Riksdag; sa kunde
han likwäl numera, sedan snart io mannder af Riks-
tagen förflutit, utan att ett enda ark bkifwit att till¬
gå, icke anse sig förbunden, att inköpa något exem¬
plar af Protocollen, det han derföre sig afsade.
.4n6sr8 1ari88on fran Westerås Län erinrade,,
att han för längre tid sedan gjort en lika beskaffad
anmälan.
Talmannen gaf tillkänna, att Zme Delar af
StandetS Protoeoll redan more färdigtryckte och af-,
lcmnade till RiksgäldsContoiret, som det, enligt Ri¬
kets Ständers beslut, tillhörde, att besörja om pre¬
numerationen pa och utlemnandet af Protocollen; och
upplystes det, akt ^verkställighet derpå annu ej kunnat
följa, i anseende dertill, att Laspvr W ijkman sedan
xväckt Motion om, att Protocollen gratis blefwo ut-
deldte till StändctS Ledamöter, och öfwer hwilken Mo¬
tion, som remitterats till StatsUtskottct, nämnde
Utskott annu icke sig utlätit.
Härmed asstadnade för denna gang ifrägawa-
rande ämne.
Wig Engsön fran Malmöhus Län yttrade:
"Sedan, i öfwerensstämmelse med nu justerade Pro-
tocollsUtdrag, Skändet sistl. Uleni-dag till Stats-
Utskottet remitterat Kgl. Maj:tS Nädiga Proposition
till Rikets Ständer, om pension för Hans Exccllenee
IustitiäStatöMinistern Herr Grefwe O^llenborg^ i
händelse han för sjuklighet kemnade Rikets tjenst, in¬
nan uppnådde 65 ars alder; sa,- och da jag icke i Ut¬
skottet får öfwerwara handläggningen af denna fraga,
utbeder jag mig att här fä yttra, det jag wäl will
medgifwa en sadan fördel ät Hane Excellence Herr
Grefwe ökenborg, såsom warande förtjent af Ri¬
kets Ständers hugkomst och wälwälja; men att jag .
dock skulle önska, det StatSUtskottet wid sitt tillstyr¬
kande fästade det wilker, att Hans Excellence wille,
sä länge hanö helsa det möjligen kunde medgifwa,
qwarblifwa i utöfwandct af sitt Embete, icke för be¬
sparing ät Staten af den pensionssumma, som är i
fräga, utan derföre, att wi icke för snart matte sakna
honom pä den plars, den han med sä mycken heder
och till Rikets nytta innehar, samt att, om StatS¬
Utskottet tillstyrker en sadan förmän för Hans Ex-
eellcnce, detta icke mätte föranleda till nägot preju¬
dikat för andra. Jag anhäller, att denna min fram*
4Y0
ställning matte meddelas StatSlltskottct; det Stan¬
der ock diföll.
Ä nyo föredrogs Stats- samt Allmänna Be«.
swarö- och OeconomieUtskottens den Z i denna må¬
nad pä bordet lagde Utlakande N:o 58, angående
Kronohrcfbäringen samt ätskillige med densamma för¬
enade olägenheter.
Flere Ledamöter haoe begärt ordet, af hwilka
Olok Olsson frän östergöthlands Län ingas ett sä.
lydande skriftligt Anförande:
"Högloft. StatsUtskottet har, uti sitt Betänkan,
de under N:o 58, föreslagit Rikets Ständer, att
hos Kgl. Maj:r i underdånighet anhälla, om oecono-
miska stadganden, i afseende pä BrefbäringSskyldig-
heten i Riket, nemligen, att Brefbäringen mäge ut¬
göras 2:ne gänger i weckan. Säsom ett nödwändigt
behof för Styrelsen inom Länet godkänner jag Hög,
loft- Utskottets project; men dä extra Bref sär ut¬
färdas wid hastigt päkommande Kungs- eller Krono¬
skjuts som Högloft. Utskottet uppgifwik, kan jag icke
tillstyrka flere än en dag i weckan som behöflig för
Kyrkopoftcns med flere Embetsbrefs utfärdande, samt
hemställer om icke uti den underdäniga skrifwelsen bör
anhällas, att Kgl- Maj:t täcktes i Näder, strängeli¬
gen och wid answar, förbjuda nägon annan person,
an Konungens Befallningshafwandc, Kronofogden och
Länsmannen i orten, art utfärda Bref till fortställ-
ning pä de anslagne Brefbäringshemmanen. Hittills
491
har sa tilsgätt i den ort jag kar aran att wara Re,
presentant, att Fjerdingömännen aro Länsmännens
Ilnderbeyening, och utgör till Adelar LänSmanStjen.
sten, efter fran honom dagligen utgående ordres,
som pä brcfgängen wid answar stola forkställas, mä
hända flere gänger om dagen, och pä åtskillig? orter.
Derefter utfärdar FjerdingSmännen pä enahanda sätt
Brefwen pä hxefgangen till heswarande af werkställd
befallning. Detta sannfärdiga förhållande har i min
ort till den grad sig utwidgat, att ingen swärare
stjutsningsstyldighek ar der känd, än Brefhäringen
och Poststjutsen, Skulle nägon wäga att klaga öf,
wer orimligheten af Bress utfärdande att afgä pä
hrefgängen, har hans klagan litet eller ock mähända
intet blifwit hörd, ej eller har nägot afseende blifwit
fästadt derä, ehuru klaganden warit i tillfälle bewisa
att oftast 2;ne personer pä en och samma gäng wa*
rit med Bref utfärdade. Jag fär ytterligare hem-
ställa, om icke Hederwärda Ständet wille sig med
mig förena, om anhallandet af en brefbäringsdag i
hwarje wccka, med en dertill inrättad wästa,
Om det i sanning är, att Brefhäringen är ett-
stjntSningsonus, sä mäste alla stjutöstyldige hemman
uti Brefhäringen tourwis deltaga, de mä wara Frälse
eller Skatte, Icke eller wet jag af hwad orsak desie
fljutsande stall sakna all ersättning; jag fär förestå,
om icke uti den underdäniga strifwelsen mä begäras
åtminstone 12 si. Banco milen för Brefwms eller
Wästans föreställande pä Statens bekostnad. Der¬
igenom blefwe ock en säker controll pä BrefwetS ut-
stickgres behörighet. I följe häraf anhaller jag om
492
äterremisi, och att detta mitt Anförande ma fa ätfök--
ja Betänkandet.
Stockholm den ^2 Augusti 182st.
Olok Olsson,
Riksdagsfullmäktig fran
östergöthlands Län."
Och uti hwklket Anförande llsoob potén An¬
ckersson fran samma Län och ^nckers Svensson
frän Hallands Län sig förenade.
Ickans cksnsson frän Elfsborgs Län uppläste
följande Anförande-
''Dä Rikets Högloft. Ständer i längliga tider
insett behofmct af förändrade- anstalters midkagande,
till minnande af lindring sami afhjelpandc af de män¬
ga olägenheter, KronoBrcsbäringen medför för de
dertill anffagne hemman, och derföre redan wid Z:ne
föregäende Riksmöten till Kgl. Majit framfört un.
Lerdäniga önffningar om Nådigt utfärdande af en
Förordning, hwarigenom detta för Allmogen sä gan¬
ska tryckande onnS kunde lindras, hwilket äfwcn pa
föreftaget sätt kunde werkställas, utan att Staten
derföre behöfde göra nägon uppoffring, sä har den
brefbärande Allmogen efter hmarje Riksdag med läng.
ian emotsett — ja! äfwen trott sig berättigad för-
mänta den lindring i VrefbäringSffyldigheten, som
Rikets Ständer önskat och bchofwet sä högeligen pä-
kallade. Nägon anstalt härtill är likwäl ännu icke
midtagen. Den betryckte Vrefbärarens mantan är
493
ännu icke uppfylld, och detta liar i mill ort föran-
ledt till twister och rättegångar Allmogen emellan.
De Brefbärande, som wid betraktande af det tryckan¬
de onus, som dem aligger, och de friheter, som de der¬
före åtnjuta, icke kunnat finna någon jemförelse r
förhållande till dem, som derföre aro befriade, helst
som alla de tjenstbarhet^ hwarföre de förra njuta
befrielse, aro tillfallige och utgöras ibland wäl ofta,
men också stundom knappt någon gäng pä mansäl-
dren, dä deremot VrefbäringSskyldigheten ar hwar-
dags-onus, för hwilket man ingen enda stund hela
äret igenom kan päräkua sig wara fri; sä hafwa de
derföre trott, att en sädan beswärlig allman skyldig¬
het äfwen borde allmänt fördelas Medborgare emel¬
lan, sä att den ena sä wäl som den andra mätte
kännas skyldig deltaga deruti. Detta deras pästäen-
de är efter min tanka grundadt bäde i naturlig och
borgerlig rättwisa; men som sä wäl localen som andra
omständigheter lägger hinder i wägen för en sädan
fördelning af BresbäringSskyldigheten, och det således
är nödwändigt, att wista för ändamälet pafiande hem¬
man mäste den bestrida, sä skulle det obestridligt med-
föra mycken lindring, om, enligt Högloft. Utskottens
tillstyrkande, KronoBrefbäringen bestämdes af en Lag,
och icke af godtycket, hwilket nu ofta händer.
Pä alla desta anförda skal willjag wördsamt yrka
bifall till förewarande Ullätande, och jag hoppas,
att Hedcrwärda Ständer lika med mig inser, huru
angeläget det är, att wid denna af RlketS Högloft.
Ständer nu 4:de gängen förnyade underdäniga ön¬
skan, Mlen dertill i den afgäende underdäniga skrif-
wolsen matte sa fullständigt ntwecklas, att Kgl. Maj:t
Nådigt sinner dem förtjena det afseende, som behof,
wct sa högt päkallar, och den Brcsbärande Allmoge»
sa högeligen mantan
Stockholm den Augusti iSZkj»
Hisn8 ckansson^
frän Elfsborgs Län?'
Och ^>8 ?6l,r-88c)n stan södermanlands Läck
ingas ett sä lydande Anförande:
"Dä sammanfatta Utskotten icke kunnat fästa
annat afseende ä Motionairernes framställde klagan
öfwer de olägenheter och lönlösa beswär, som Krono-
Brefbäringen medför, än att Rikets Ständer mä
hos Kgl. Maj:t i underdänighct anhälla, om utfärd
dander af ett stadgande, som förbjuder att Kronopoft
icke mä oftare än 2:ne gänger i weckan afsändas,
hwartill Konungens Befallningshafwattde äga utsatta
wista dagar, dock med undantag af ordres soM Durkmär-
cher, Kungs, och Kronoskjuts/ skallgängare och skogs-
eldar och sä widare; täger jag mig friheten ätt derwid
göra följande anmärkningar. Detta onus/ som i wista
Landsorter är mängdubbclt mera betungande ätt Kungsl
och Kronoskjutöbeswaret/ helst i de trakter, hwärest
endast nägre fä hemman hafwa det läge och natur,
att de till KronoBrefs fortskaffande aro lämplige/och
således oftast Utgöres af wida mindre hemmantal att
i andra Provincer. Följden blir afwen den, att desto
alltid mäste »vidkännas den tunga, nemligen, att nöi^
gas fortskaffa KronoPosten wida längre wag^ Huru
kunna »val sädane anses hafwa motswarande ersätt»
ning för sitt mödosamma beswär, helft da ingen an-
nan »vedergällning erhälleö, an endast befrielsen ifrätt
Kungs» och Kronoskjuts, som witz» ät! inträffa nägra
fä gättger.
Utskotten hafwa l Betänkandet N:o pagö»
da grunder tillstyrkt förökad skjutslega för Krono»
skjuts, men Hwarföre skall dä den pä ätskillkge otter
Mera betungade KronoBrefbäbaren förbises?
KronoBrefbäringcn är för Mänga det mest trye»
kande af allt hwad man kallar skjutsningsbeswär»
Det finnes afwen deni, söm mäste fortskaffa Bref till Z
a 4 särskildta stallen, icke sällan pä en mils afständ
och derutöswer, och vstast mäste utsända 2 aZ per»
söner flere gängcr i hwarje »vecka, om ej hwarje dag,
och synes det klarligen wara med rätkwisa och billig»
het öfwerensstämmande, att nägon lämplig ersättning
borde af Statsmedlen utgch Denna ersättning anser
jag böra bestämmas till ^12 st. Blco milen för ett
Postgäng i hwarje »vecka, nemligen för den Krono»
post, som afgär frän Konungens Befallningshafwan-
de till Kronofogdarne samt widare till Läns. och
Fjerdingömän eller Kyrkorne. Alla öfrige Bref skola
fortskaffaS Utan attnan ersättning än den wanliga
befrielsen frän Kungs» och Kronoskjuts. Härrvid tor»
de imvändae, att swärighettt' möta för ersättningens
bestämmande L afseende pä owitzheten om »vägenS
längd emellan hwarje Brefbararehemman; men dä
Konungens BefallnittgShafwande lätteligen kunna gö»
ra sig underrättade om afständet emellan de hemman,
496
som fortskaffa Vrcfwen till Kronofogdarne, och de
sednare emellan dem, som transporterat samma Post
till Länsmannen, och Länsmannen kunna likaledes
utan minsta möda winna fullständig upplysning om
afstandet emellan de inom Districtct warande Brcf-
bärarehemman. Således, och efter inhämtad känne¬
dom om dctza förhållanden, är Konungens Befall-
ningshafwande i tillfälle att uppgöra räkning öfwer
ersättningsbeloppet, för de till Kronofogdarne inom
aret fortskaffade Bref. Likaså och pä enahanda sätt
borde Kronofogdarne, hwar inom sitt Fögderi, upp¬
rätta dylika räkningar, hwilka till sin riktighet borde
a Sockncstämma i hwnrje Församling, der sädane
medel kunde komma att utgå, behörigen verificeras,
. hwarefter ersättningen borde pä enahanda sätt som
KronoskjutSlega wedcrbörunde tillhandahällaS.
Den föreslagna Vrefbaringscrsattningen lärer
wäl icke af någon, som med owäld och utan egennyt¬
ta och ensidiga assigter pröfwar ämnctS wigt, kunna
bestridas, helst om uppmärksamhet lemnäs ät de oli¬
ka förhållanden, som i detta afseende sig förete, i syn¬
nerhet dä man betraktar skillnaden emellan de We¬
stra, Norra och Sydligare Provincerne. I de sednare,
äfwensom i de medlersta orterna af Riket, är Lan¬
det mera genomskuret af allmänna Landswagar, i
föflo deraf flere Gästgifwaregärdar finnas anlagde,
till hwilkas reservelag de fleste hemman äro anflag-
ne, hwarigenom swärligen kan utletas nägre till Kro-
noBrefwens fortskaffande lämplige hemman, utan att
lata Brefwen löpa längre omwäg. Pä andra trak¬
ter
497
ker ater aro endast Säteri och Ra-Ioch Rörshem¬
man, hwilka, i anledning af deras privilegier, aro
fran Vrefbäring befriade. Alltså saknas tillfälle att
förflyttä denna tunga ifrån ett till ett annat hem»
man, emedan sadan skulle betydligt föröka wägens
längd och såmedelst föranleda tilli hinder i Embets-
mannaarcnderNaS gäng. Ned stöd af allt detta och da
Brefbaringöbeswäret rätteligen betrakta dt, icke är an¬
nat än en förwandlad skjutöningsskyldighet, matte
för lrensamma njutas en emot beswäret swarande er¬
sättning, emedan enahanda skyldigheter, efter allmän
rättsgrund, kräfwa lika rättigheter.
I anledning af desia framställningar, anhäller
jiag om äterremisi af Betänkandet, under anhållan-,
att Högloftt Utskotten täcktes behjerta den tryckande
belägenhet, hwari otaligt antal jordbrukare sig besin¬
na, och säledes taga detta ämne i ytterligare öfwer-
lvägande, och meddela något sädant sörstag, hwange-
nom de med skäl öfwerklagade olägenheterne kunna
hlifwa afhulpne.
Stockholm den 11 Augusti 1829;
Ulls pettrsson,
frän Södermanlands Län."
Uritt ^ostersson frän Westerås Län: "Någon
allmän Författning finnes ej, som älägger skattejor-
den, att widkännaö KronoBrefbäringsjkyldigheten.
Utskotten hafwa derföre yttrat, att, i de Län, der
någon sa beskaffad spdciel Författning möjligen kun-
Bonde-Stt Prott 7:de Bandett 32
4Y8
de finnas, med utgörandet af bresbäringen bör killgä
pä sätt Utskotten föreslagit. Hwaremot Utstotten, i
anseende kill de orter, hwarest icke existerade någon
sadan Författning eller enskilda öswerenskoMmclser,
ansett Styrelsen icke böra ga i förwag med en all¬
män föreskrift, samt inskränkt sig till, att hos Ri.
kctS Ständer förestå en skri sw else till Kgl. Majli
med anhållan, att Landshöfdingarne bliswa anbefallde
att tillwagabringa regleringar, angående brcfbäringens
ntgörande. Jag instämmer dock med UMrssttn
deruti, att någon ersättning för brcfbäringen bör af
Staten bestäs, dä den frihet- BrefbärinqShemmanen
aga frän Kungs- och Kronoskjuts, icke motswarar
tt-ngden af detta onuS, och desiutom kommer dem till¬
godo pä öfrige Härädsboernes bekostnad. Det ar
utan all fräga obilligt, att brcfbäringsstyldige stola
springa S:ne dagar i weckan med Bref, utan att
derföre erhälla nägon betalning."
Talmannen gaf Ständer den upplysning, att i
Gefleborgs Län hade hemmansinnehafware utfast sig,
att betala KronoBetjeniugcn en wist ärlig afgift i
spanmäl och foder för hwarje matlag. Deremot Kro-
noBetseningcn ätagit sig, att siclf besörja om bress
fortstaffande. Härmed funno Folket och KronoBe-
tjeningen sig pä ömse sidor nöjda; och nägon olagcn.
het, i afseende pä brefwens fortgång, hade der icke
försports.
^nclroas llälcanssoii frän Elfsborgs Län: "Jag
ar en ibland dem- som wäckt Motion i ämnet. Och,
i anseende till förhällandet pä min hemort, sä stuve
jag önska, att Utlåtandet blefwe bifallet. Wi hafwä
lange sött lättnad i detta beswärliga onus, men nä-
gon lättnad har ännu icke följn bltskottcn haswa nu
föreslagit den lindring i brefbäringen, att bref böra
fortställas blott 2:ne ganger i weckan pä orter, som,
enligt gällande Författningar, äro pligtige att bestri¬
da brelbäringeU, samt pä andre ater, att orterne,
hwar inom sig, fä öfwerenskomma om, och uppgöra
tjcnligaste regleringen. Wi böra icke aflägsna isräu
ost ke fördelar, sorn häraf kunna wara att förwantä,
utan fast hellre antaga förstaget. Sannt är, att ifrä-
gawarande onus är drygt samt mer och mindre tryc¬
kande pä olika ställen, och jag är fullt öfweötygad,
att det pä min hemort är likasä beswärligt, som an¬
norstädes. Men huru wilja wi wäll jemna desta olik¬
heter? ^nskanswärdt wore det wistcrtigen, att denna
börda lyftades frän jordbruket. Men jag anser det
icke kunna werkftällas; ty dä skulle också Postgängen
kunna asskaffaö, som dock synes mig hwarken nyttigt
eller tänkbart.''
7otianri68 Anckersson frän Calmar Län: ''Jag
instämmer med klans .lansson, och tillägger, det Kro»
noBetjeningen bör tillförbindas, att öppna afsända
alla bref, som skola fortställas pä brefgättg, förutan
hwilket brefbärare icke kulina upptäckt, buruwida Kro-
noBetjeningen mistbrukar dest rättighet, att fä an¬
gelägne ordres och kungörelser salunda fortskaffade;
och nägre hemligheter kuflriä fäbane handlingar icke
innehälla^ KrönoBetjenikigen dock obetaget, att, dä
sä erfordras, äfwefl pä brcfgängen med detsamma af¬
sända förseglade bref.''
500
Lotviä 7on88on fran östergöthlands Län: "Dä
bref angående Durkmarcher, Kungs- eller Kronoskjuts,
ningar, skallgängar, skogseldar och mera sädant som
ej täl uppskof, skola utan uppehåll fortskaffas, sa an¬
ser jag icke behofwet påkalla, att de öfrige Krono-
brefwcn behöfwa fortställas pä brefgäng, mera än en
gang i »veckan; och anhäller jag, alt samma dag i
»veckan bestämmes för Kronobrcfwens fortställande,
som för den wanliga Kprkoposten, eller Lördagen,
samt att de bref och kungörelser, som med bägge desie
poster afsändas, fortskaffas af en och samma person.
I öfrigt sinner jag det icke billigt eller öätnvist, att
såsom hittills ofta inträffat, jordbrukaren skall plikta
och dagligen springa med bref för KronoBetjeningenS
försummelse eller glömska, att pä en gang afsända
alla de Embetsbref, som kan handhafwa att expediera
till den honom underordnade Tjensteman. Pä desie
skal yrkar jag äterremisi af Utlatandet?
Olot kansson fran Calmar Län och koln' OIs^
«on fran Södermanlands Län förenade sig med Kils
kelmsson.
koler kestrsson i Slätthult, Jönköpings Län:
"Äfwen jag är Motionair i denna fräga, och finner
sörewarande Utlåtande lända till förmän för min hem¬
ort, der brefbäringsskyldigheten är destomera tryckan¬
de, som den der finnes älagd äfwen Gästgifwaregård
dar. Det händer icke sällan, att under det Hällkar-
len är ute och uppbjuder skjuts, ankomma Kronobref,
som böra fortsättas och hwarföre allt annat mäste
wika. Sadant faller sig högst beswarligt, synnerligast
501
de ärötider, da gärdearbetet pägär. Att detta skall
werkställaS af jordbrukaren, utan den ringaste ersätt-
ning, finner jag obilligt; och jag skulle derföre önsta, att
åtminstone Säteri, Frälse- samt Rä- och Rörshemman
äladcs att gemensamt med Skatte-och Kronohemman
deri deltaga. I öfrigt förenar jag mig med Nils
Uelirsson,'
Nils Zttinclluncl frän Wester-Norrlands Län:
'Jag tror att tttlätandet är fa förmånligt, att wk
icke kunna bereda otz något bättre. Såsom Lrik ^n-
clorsson anmält, finnes icke någon Kongl. Förord,
ning, som allmänneligen alägger skattejorden ifräga-
warande onus, hwarom Utstottcn, sökt och erhållit
upplysning ifrån KammarCollegium. Utstotten hafwa
gatt en as fräganö bestaffenhet föranledd medelwäg,
da lltstottcn nu föreslagit, att, der en sadan särskild
Författning möjligen skulle kunna finnas, brefbärkn-
gen bör werkställas 2:ne gänger i wcckan, och att dek
pä andra orter äter får ankomma pä ny och inbör¬
des reglering, lampad esker olika localförhällanden.
Jag anser derföre bäst att bifalla Utlakandet, och
tror art älerremisi sä mycket mindre leder till något
förmånligare resultat, som jag, af de skiljda menin¬
gar i frägan, hwilka yppades inom Utstottcn hoS
Ledamöterne af de öfrige Stånden, har anledning att
befara en för BondeStändet mindre gynnande för¬
ändring i Utlätandet."
Ian Leik kansson. OlofOlsson, Nils Nilsson,
I7nZo kan kansson frän Wermlands Län, med flere,
förenade sig med Strincklunck.
(Harl Ikorgman fran Gefleborgs Län: '^J Norra
Provineerne erfare wi icke de olägenheter af Krono-
brefbäringen, som nu af flere Ledamöter blifwit fram¬
ställde, emedan den der, genom särskild öfwercnskom»
melse, pä sätt Talmannen omföl malt, bcstrides af
Kronobetjeningen, emot wist betalning utaf matlagen,
Jag ar således böjd för att bifalla Utlakandet; dock
will jag icke betaga de öfrige Provincernes Fullmäk,
tige äterremisi deraf, om de lifligt önska den; men
jag fruktar mhcket, att utgången icke blifwer fördel-
aktigare an nu, Det har, som sagt är, k Utskotten
warit fräga om, att uppsöka någon Författning till
grund för behandlingen af detta ämne; men da nå¬
gon sadan icke funnitö, fa hafwa Utskotten walt den,
efter deras tanka, tjenligaste utwägen, att, genom un,
dersökning för hwarje ort särskildt, åstadkomma en
reglering, lämpad efter särskilda orters olika loeal,
förhållanden, som stines höra hafwa till följd, att
detta onus göres sä lindrigt, som möjligen kan ske,
Om samma förslag icke antagos, sä förbliswcr brcf-
bärings-skpldigheten oförändrad, eller i sitt nuwaran¬
de skick, ätminstone till nasta Riksdag,"
kästl ckänsson frän Christianstads Län instäm¬
de med Ikans kansson ock) Kils bellisson.
Kils Mänsson frän Malmöhus Län: ''Jag är
af alldeles samma tanka, som ^nckrsas kkäkansson
och 8trincklunck. I Utskotten har jag öfwcrwarit
denna frägas handläggning och medwerkat dertill, att
brefbäringen skulle blott 2 gänger i weckan »verkstäl¬
las, det ock Utskotten föreslagit. Det ar sannt, att
Z03
Kronobrefbäringen är ett onus; men baden nödwän-
digt mäste äga rum, sa kan den icke eller annat än
falla Staten till last. Wi äro delar af Staten och
nodgas alltså deltaga deruti, och /ag har den öfwer-
tygelsen, att desi utgörande, pä sätt Utskotten förestå-
git, kostar mindre, än om den skulle bestridas genom
anslag af Statseasian, hwilket ater aller drygare pä
ost» Jag tillstyrker derföre bifall till Utlätandet; men
wille derwid fästa det wilker, att i den afgäende un-
derdäniga striswelsen till Kgl. Maj:t framställes den
anhällan, att, sedan Rikets Ständers förut yttrade
önskan i denna del icke wnnnir Nädigt afseende, Kgl.
Maj:t nu täcktes i Nädcr läta befordra den till werk-
ställighct. I öfrigt fruktår jag, likasom Strinkllunck,
att äterrcmisi af Utlätandet kan leda till en mindre
förmänlig utgång för ok."
klrik 8VVN8SON frän Götheborgs och Bohus
Län, l^iig peIir880N, l^älil .lansson, pelir Pelir8-
son och 'Ulllvk USI-880N frän Christianstads Län,
peter ^ncker--8»n frän Hallands, ^Ntler8 l>Iil88mi
i Isie och ^»cler8 lXil88on i Tottarp, frän Malmö¬
hus, Ola .lepp88ou frän Blekinge och Olok 6arl8-
8«n frän Östergöthlands Län m. fl. förenade sig med
I^il8 lV1än88NN.
U6rje Uärje88on och ^ncler8 8ven88on frän
Hallands Län, och ^nckrea8 ^olikin880si frän Gö¬
theborgs och Bohus Län, instämde uti hwad lM-,
pest,88c>n skriftligen och knik ^Ln(lvr58vn mundtli-
gen framställt.
Z04
6k>8per ^Vijkman fran Opsala Län: ''Jag ön,
skar lifligt, att någon lättnad i Kronobrefbärings-
skyldighetcn för Allmogen kunde beredas. Till nä-
gon del synes den wäl äfwen kunna tillwägabringaS,,
genom antagandet af Utskottens förslag; men dä jag
icke kan öswertyga mig, att alla olägenheter derige»
liom aro afhulpne, och dä jag för öfrigt delar lika
tanka med Lötvik /onsson, att blott en dag i wec-
kan bör wara tillräcklig för Kronobresbäringcn, med
hwilken Kyrkoposten tjenligen kan förenas, sa tror
jag, att Utlätandet, af sädane anledningar, bör ater-
remitteras. Jag kan icke finna, att Kronans göro-
mäl skola hindras i deras jemna gang derutaf, att
Kronobrefwcn blott en gäng i weckan fortskaffas; ty
La undantag sker i anseende, till bref om bädningar
till Kungs- och Kronoskjuts, skallgangar, skogseldar
m. m., som med extra bud böra fortgå, sä synes
wig icke, under loppet af en wecka, sä angelägna
ärenden kunna inträffa, att icke expeditionerne derom
kunna hwila till päföljande wcckans breftour, i fäll¬
de icke till den löpande weckans Post asgätt."
Häruti hördes manga instämma.
Urik ^ncloi-sson frän Westerås Län: ''Sa
wida blott en dag i weckan bestämmes för Krono-
brefbäringen, sä afstar jag ifrån yrkandet, att betal¬
ning för brefbäringenS bestridande bör medgifwas..
Obilligt anser jag deremot det wara, att Bonden 2
gänger i weckan skall springa med bref för alldeles
ingenting. Mähända skulle dock UtikottenS förslag
leda till förmän för Westmanland, der Fjcrdingömän-
nen, emot wist betalning, en gängiwcckan hos Kro-
nofogdarne afhemta Ordres och Kungörelser,''
kolmnnes Svensson frän Jönköpingslän: ''Ut¬
skotten haswa wäl äberopat privilegier, till grund för
Fralse- samt Ma- och RörShemmanö befrielse frän del¬
tagande i Kronobrefbäringen; men Utskotten hafwa
icke uppgifwit, hwilka privilegier tillägga dem en sä
beskaffad befrielse, och jag tror, att sädane icke finnas,
hwaraf följer, att hemman af besagde natur, lika med
Skattehemman, böra »vidkännas brefbärings-skyldig-
heten. Med dem, som yrkat betalning för brcfbärin-
gens utgörande af StatSwerket, kan jag icke förena
mig, helst det skulle förutsätta en ny beskattning as
kanske en half million R:dr, Jag skulle emellertid
önska äterrcmksi af Betänkandet, med anmodan till
Utskotten, att uppgifwa ärtal och data pä de privile-
gier, som fritaga Frälse- samt Rä- och Rörshemman
frän Kronobrefbärings-skyldigheten,"
I detta yttrande instämde peter petersson i
Slätthult, frän samma Län,
konas dUIsson frän Wermlands Län: "Aag
förenar mid med X^Vijkinnn och kokiannes Svensson,
och önskar, att, wid regleringen, noga afseende göres
a de hemman, som bestrida Reservskjuts, för hwilka
brefbäringen är högst tryckande, antingen den sker gä-
ende eller äkande. Det har händt i min hemort, att
Reservhemman blifwit äkagde brefbäring derföre, att
de funnitö belägne nära intill landswag, för hwilken
orsak de ock mäst ätaga sig att besörja snöplognkng;
L<>6
och icke sällan inträffar, att Kronobref ankomma, un»
dcr det deras bade hästar och folk aro borta, och kom
icke afiöper utan answar, I Wermland war ifräga-
ställde onus icke kändt söre ar da detsamma
under dawarande krig infördes, Der har sedermera
fortfarit och egentligen hliswit fästadt wid de hem¬
man, sym ligga närmast wägen, Jag anhällcr, att,
wid den skeende regleringen, ändring häruti matte
widtagas, och att de hemman, som indelas till Kro-
nobrefbäring, matte befrias fran MeservskjutS-skyl-
digheten,''
^Vnclreqs lkälcansson fran Elfsborgs kan: "Flere
hafwa begärt äterremitz af Utlåtandet, och jag skulle »visit
icke söka motwerka den, om jag inlag att dermed något
wore att winna; men jag tror twertom, att den kan
leda till samma resultat, som efter de Z:ne sistförflutne
RikSdagarne inträffat, Det är da bättre, att, genom
bifall till Utlakandet, taga ett steg framåt, än att,
genom desi äterremitterande, möstigen bereda osi, att
qwarsta pä samma punkt, som ; i,''
Lokvist lansson fran östergöthlands kän- 'Jag
kan icke finna, det Utskotten adagalagk, att de orter,
som icke genom särskild författning bliswit alagde, att
bestrida bresbäringen, äro berättigade till befrielse fran
utgörande af detta onus. Om det lkkwäl skulle wara
Utskottets mening; sa yrkar jag,* att sadant matte
bestämdt uttryckas i Utlakandet, och finner jag häruti
ett ökadt skäl för gterrcmisi,"
Olok lVIallnsssou fran Götheborgs och Bohus
Län: ''I min hemort äro särskilda hemman anslagne
sill Kronobrefbärkngen, och njuta derföre befrielse fran
Fäng. samt GästgifweriskjutSning, snöplogning m. m.
Om de afsäga sig brefbäpingen, sä finnas andra, som
pä samma wilkpr öswertagg den. Jag finner derföre
Mätandet bxa, och tillstyrker hifgll pä detsamma.''
kolar Ionsson fran Calmare Län förenade sig
med Kils Lkänsson och strincflunck.
Lasser VVijkman: "Jag will blott tillägga,
gtt jag icke kan biträda de meningar, som gä ut pä,
att brefbäringen borde betalas af StatSwerket, helst
Statöwerket redan är belastadt med nog dryga ut.
gifter, och en sadan tillökning deruti tungt skulle ater.
falla pä Allmogen."
Aniors Kilsson frän Wermlands Län: "Jag
finner Utskottens Utlåtande i frägan wäl utarbetadt,
och tillstyrker derföre bifall dera, helst det hittills i
min hemort icke warit owanligt, att Kronobref an.
kommit 2 a 3 gänger om dagen. Jag skulle dock
hafwa ansett för billigt, om någon betalning för bref.
häringen belpiljatS,"
lonas lolmnsson frän Jönköpings Län förena¬
de sig med ^nckross Hänansson.
kotor .lönsson frän Jönköpings Län: 'Jag
önskar, att Utlätandet mä bifallas. Säkerligen kun-
na wi icke bereda ofi nägot förmänligare; och att läta
ombesörja brefbäringen pä Statens bekostnad skulle
blifwa alltför tryckande för ofi i bcskattningswäg. Hwad
508
angar de Rcfervskjutö-skyldige, sem fatt sig äkagd
bresbäring; sa ar det en uraktlåtenhet af dem sjclf-
we, att icke hafwa gjort anmälan derom hos Ko¬
nungens BefallningShafwande; i hwilkct fall de sä¬
kerligen blifwit befriade ifrän antingen det ena eller
andra åliggandet."
lb.ai'8 I.ai-550,1 frän Calmare ?än: "Jag delar
desto hellre deras tanka, som yrkat bifall till Utlakan¬
det, som jag wet, att i de Härader, för hwilka jag
representerar, finnes öfwerenskommet, att de hemman,
som besörja Kronobresbäringen, icke allenast aro frie
frän Krono- och GästgifwcristMS och andra beswär-
ligheter, utan aswen pä hwarje station njuta betal¬
ning af de öfrige hemmanen, med 2 a 4 R:dr Blco
om äret. Jag finner det ock oriktigt, att Staten
skulle belastas med utgift i detta sall."
Nils 8trin.clllincl: ''Jag will l 4t göra Lokvist
chon88on uppmärksam derpä, att Utskotten tillstyrkt
bresbäring 2-ne gänger i westan endast pä de ställen,
der bpefbärings-skyldigheten genom någon författning
är gjswen. Der en sädan författning icke finnes, fär
det ankomma pä undersökning och öfwerenskommclse,
och det blir dä wär egen sak, om wi ätaga ost denna skyl¬
dighet 2, 4 eller flere gängcr i westan.''
Oarl LsrZnmn: ''Jag hade tänkt,^att göra en
kika erinran till Lokvist stonsson, som den 8trinst-
lunst nu framställt. Jag witt föröfrigt blott tilläg¬
ga, att, fäsom upplyst blifwit, wi i Norra otterne
utgöra brefbäringö-skyldighctcn genom erläggandet af
M witz betalning till Kronobetjeningen, för det att
50Y
de kjelfwe fortstäsia brefwen. För att öfwerallt, der
sädant kan sle, bereda tillfälle dertill, hafwa just llt-
skottcn, och det bestämdt, föreslagit, att hwarcst för-
fattning i ämnet icke finnes, för regleringen bero pä
öfverenskommelse."
I.ar8 Ifarsson frän skaraborgs Tätt tvär af
lika tanka med Wijkman.
DiScusiionen war nu slutad, och sedan Talman¬
nens propositioner, först pä bifall och sedan pä äter-
remisi af Utlakandet, blifwit beswarade med blandade
Ja och Nej, samt votering begärd; sä uppsattes, ju¬
sterades och anslogs följande Voteringsproposition:
''Bifaller Ständer Stats- samt Allmänna Be-
swarö- och OeconomieUtskottens Utlärande N:o 58,
angående Kronobrefbäringen, samt ätskillige med den-
samma förenade olägenheter?
Den, som det will, Voterar Ja
Den, som det icke will, röstar Nej.
Winner Nej, fä äterremitteras Utlärandet Med
de derwid gjorde anmärkningar.''
Och som voteringen utwisade 66 Ja emot 29
Nej, sä war Utlätandet af Ständer bifallet.
A nyo föredrogs Stats- samt Allmänna Be-
swärs- och OeconomieUtstottens, den Z i denna mä-
nåd, pä bordet lagde Utlåtande N:o 60, i anledning
af erhällne äterremitzer pä Utskottens Betänkande N:s
510
21, om behofwet af ny ProvineialLakares MsäikäiO
de i åtskilligt delar af Riket; hwarwik Nils Nanton
fran Malmöhus Län yttrade: "Det ar giswet, att
Malmöhus Län har omkring 200/000 menniskor. Der
finnes nu blott en ProvineialLäkäre, och det säger
sig sjelft, att det är för litM Utskottens Afdelning
insäg också behofwer af ökadt Läkarebiträde för dettä
Län, svin den också tillstyrkte i sörsta rummet; men
sammansatta Utskotten hafwa deråt icke lemnat något
afseende, hwarföre jag också i denna del reserverat mig
mot be' uret. Jag hemställer Nu till mina Hcderwär-
da Bröder, om de icke skulle finna skäligt besluta, att
Malmöhus Län först komme i fräga till erhällandö
af annu en ProvincialLäkarc."
Ståndet fann för godt, pä Talmannens der¬
om gjorde proposition, att bifalla ifrägawarande Ut¬
låtande Ä:o 60^
Til förnyad handläggning företogs nu Bewill-
ningSUtskottetS, sedan den Z i denna mänad, pä bor¬
det hwilande Memorial N:ö 37, i anledning af olika
beslut, hwaruti RiksStänden stadnat, i afseende pä
grunderne för den bliswande allmänna Bewillningen,
samt för »värdering af Fastigheter.
Harwid yttrade sig Nils Nansson frän Mal¬
möhus Län: ''Högloft. Ridderskapct och Adeln samt
Wällofl. BotgareStändet hafwa ansett 50R:dr V:co
böra utgöra minsta beloppet af inkomst, derföre skydds-
afgift bör erläggas af person, som fyllt 60 är; mm
/
511
Md antagande häraf, skulle pa Landet knappt finnas
»agot Undantagö-folk, som icke, i och för fin ärliga
bergning, kunde påräkna att hafwa en sadan inkomst,
och som således skulle wara skyddsafgift underkastade
efter fyllda 60 ärö alder- Häruppå kan jag icke iUgä,
och jag tillstyrker Ståndet, att icke äfwika frän betz
förut fattade beslut i denna del.''
Utlätändet föredrogs derefter punktwiS, hwarwid
Ståndet stadnade i följande beslut:
Första Grunden: Med förblifwande wid
sitt förra bestut, fann Ståndet för godt, att anta».,
de, i afseende pa denna Bewillningsgrund, uti Me.
morialct N-o Z7 framställde Voteringspropositioner.
Andra Grunden: Ståndet widbles sitt förra
beslut, och antog den 4:de Voteringspropositionen.
Fjerde Grunden: 5:te Voteringspropositio-
ncn godkändes-
Sjette Grunden: I denna del kades Me-
tnorialet till handlingarne-
ÄttonLe Grunden: 6:te Voteringöproposi.
tionen bifölls; men dä BorgarcStändet numera hade
fränrrädt sitt bestut, angående fynd, sä fann Stan.
det, att?:de Bokcringspropositionen komme att för-
falla-
Nionde Grunden: Ståndet godkände 8:dc
Voteringspropositionen-
Tolfte Grunden: Sedan BorgareSkändel
fr a »trä dt sitt i denna fråga förut fattade beslut; sä an-
säg Ständer y:de Voteringspröpositionen böra förfalla-
LagUtjkotttts, srdän den Z i denna mänad, pä
bordet hwilande Betänkande Nio 78, öfwer Riks-
dagöfullmäkrigen frän Hallands Län peter ^.nckers-
soris Motion, om ändring af Strafflagarne för stöld
m. m., föredrogs NU äter; hwarwid Kils ^länssoU
frän Malmöhus Län yttrade: ''Jag kan icke dela
Utskottets tanka deruti, att en brottslings förpliktan¬
de att ersätta Staten kostnaderne för hanS lagsöring
och bestraffning strider emot rättwisa och billighet; ty
om en rik person stjäl ifrän mig, eller nägon annan
sa bör han wäl wara pligtig att ersätta alla de kost.
nader, som derigenom tillskyndas bäde Staten och den
enskilde. Jag önskar derföre aterremist af Betänkandets
peter Anckersson frän Hallands Län: ''Dä
ifrägawarande ämne nu icke kunnat winna nägot sär¬
skildt afseende; sä önskar jag, att det mätte komma
i noga betraktande wid utarbetandet af nya Lag¬
förslaget.''
Pä Talmannens derom gjorde proposition, biföll
Ständet ifrägawarande Betänkande»
Företogs äter LagUtskottets, den Z i dentta må¬
nad pä bordet lagde Betänkande N:o79, öfwer Riks-
513
dagsfnllmaktigcn villiers I)anie;l8»N8 fran Elfsborgs
Län Motion, öm ändring af rättegångs- eller satalie-
timman »vid HäradsRätterne; hwarwid 6a8pk-r Wijk¬
man fran llpsala Län utlät sig, det han fullkomligt
gillade Motionen, såsom äspftande ordning och be-
qwämlighet för bade Domare och Rättsökande; häl-
lande Wijkman före, att den föresiagne fatalietim-
man alldeles icke hindrade Domare att halla Estet-
middagssehioner, dertill han i allt fall borde wara
förbunden, der göromälen sa fordrade.
^e,nlrc>k>8 !iäkan88ön fran Elfsborgs Län: ''Jag
län deremot icke finna någon förmän denvid, att rät-
tegängstimman förändras; hwarsöre jag tillsihrkcr bi¬
fall till Betänkandet?'
Secreteraren understödde förslaget/ angående fä-
talietimmans förändrings Han trodde, att erfaren-
heten »visat angelägenheten af förändringen; äswen-
som att den söreslagne nya tiden föb Rättsökande
skulle blifwa lika lämplig, som ben nti existerande
Fatalietimmäns bibehållande »vid kst 7 föranledde till
oordning, samt dermed förenad öbegtvämltghet för
Parter och Domare; i thh, att trebskände eller för-
fumlige Rättsökande derigenom habö efi äf Lagen gil.
lad utwäg, att utdraga och Nphchälla Rättegångs-
fetzionerne långt in pä liätMNe; öch bolde förslagets
antagande icke leda till befrielse för Domare, att sä
»väl efter- sorn förtniööagäM hälla setzioncr, hwilket
iittryckligen kunde' föriDlfwäö.-
WfikeSi- Prsi»- Ms Äändet.- ZZ
514
Pä grund af hwad Gisleman anmärkt bestöt
Ståndet, att återremittera ifrägawarande Betänkan-
de till LagUtstottetS ytterligare handläggning.
Wid förnyad föredragning blcswo följande Stats-
Utskottets, den Z denna mänad, pä bordet lagde Ut¬
låtanden, pä flere Ledamöters derom gjorde begäran,
ytterligare hwilandc, nemligen:
N:o 204, i anledning af gjorde Motioner, om
anskaffande af bestämda Samlingsrum m. m. för de
3:ne ofrälse RiksStändcn, samt för Rikets Ständers
Utstött och Klubbar.
N:o 205, med Berättelse om werkställd granst-
ning af Postwerkcts förwaltning ar 1826, samt Ut-
läkande öfwer åtskilligt af 1825 och 1827 arens Ri¬
kets StändcrS Revisorer framställde omständigheter.
N:o 208, angående Allmänna MagazinsIn-
rättningens förwaltning, samt fortgången af detta
werkö utredning; och
N:o 209, i anledning af Kgl. Maj:tö Nådiga
Proposition, om afskrifning af förre MagazinSfon-
dens aldre fordringar för UndsattningSspanmäl m. m.
Dä nu ä nyo föredrogs StatöUtstottets, den Z i
denna mänad, pä bordet lagde Utlätande N:o 206, i an-
ledning af wäckte frägor, om Boställen för Härads-
höfdingar eller ersättning ät dem, som deraf aro i
515
saknad, samt angående inköp af Kronoskattehemma»
net Holm i Norra Helsingland, för att till Boställe
för Häradshöfdingen, Kronofogden och Häradsskrif¬
ware» derstädes anwändaö, ingas ckaook peter ^en-
rle,88on fran östergöthlands Län ett sadant skriftligt
Anförande:
"Wid Statsutskottets Betänkande N:o 206, r
fragan om anfläende af Boställen för witza Härads-
hösdingar, derom äfwen jag wäckt Motion för Dom-
hafwandcn inom Aska och Göstrings Härader, torde
mig killatas nägra anmärkningar: Högloft. Utskottet
har ej.behagat särdeles »vederlägga eller upptaga ens
de skäl, dem jag framställt för bifall af min Motion,
och ej eller lemnat deråt något afseende. Denna Dom-
sagas bcswärliga skötsel, genom en trägen tjenstgöring
och mängfaldige könlöse bcswärligc förrättningar, med
pafordradt skrifwarebiträde af flere personer, knappa
sportelmedel och 75 R:drS lön, syneö påkalla ett bil¬
ligt afseende tik min anhållan. Jag har ej begärt
någon förändring eller förbättring i Domarens lönc-
wilkor, utan endast sökt tillwägabrknga ett återstäl¬
lande af en med denna Domsaga förut förenad för-
del. Aska och Göstrings Häraders Domsaga, förut
sammanhängande med Dahls och Lysings Häraders
Domsaga, innehade före ar 1747 Boställe Hageby
Storegård, som wid Domsagorncs klyfning fränskiljdcS
Aska och Göstrings Härader. Af detta hemman har
Kgl. Maj:t och Kronan allt sedermera njutit frukt och
uppburit deraf Jordeboksränta». Om nu Högloft.
Utskottet ej will anordna någon af de Lägenheter,
dem jag i min framställning uppgifwit, och som, utan
516
särdeles betungande för Staten, »väl kunna öfwer,
lemnäs till Domhafwanden uti Aska oci> Göstrings
Härader; sä inskränker jag mitt pästäcnde »vördsamt
dertill, att han efter detta mätte fä uppbära Jorde,
boksräntan, som till Staten ingått af detta Dom-
sagan fränskiljde Boställe Jag har hopp, att Hög»
kost. Utskottet, tvid ett närmare bedömande af mitt
framställning, af behofwtt päkallad, och attvett för
att handla consequent i dest behandling ttti lika srä-
gor, helst Utskottet tillstyrkt inköp af hemmanet Holttt
till Boställe för Haradöhöfdinge, tilt och ined Kro-
nofogde och Häradsskrifware inom Ndrra Helsing--
lands Domsaga, derföre att samma hemman för godt
köp eller ett nedsatt pris crhälles af Staten, bisallep
min framställning, som omfattar ett ännu mindre be.
tungande för Staten. I hwilket afscettde jag om
äterrcmist af Betänkandet i bettna del atthäller-
Stockholm bett 42 Augusti 1829.
1. U. ^ixlcrssnn j
Riksdagsman frän östergöthland.'
Claier VVrjlcmari frän Upsala (ätt: "Om ater.
remist af denna fräga koMMcr ätt äga rum, sä wille
jag blott wid 4'de punkten af Utkätattdet fasta de
»vilkor, att inköp af hemmanet Holm, i uppgifneän^
damäl, mä ske, om hemmanet bcfinncs akt »verkligen
»vara wärdt omnämnde summan, sämt att Staten icke
belastas med kostnaden till hemmanets nödiga bebyg¬
gande för de blifwande 3 npä innehafwäkttee behof.''
kolian kacob IkutbtzrA frän Norrbottens kätt
wille blott anmärka, att Häradshösdingarne i We.
517
sterbottens cch Norrbottens Län äfwcn saknade Bo¬
ställen; likaiom tteior Ueliosson i Millebo, Jönkö¬
pings Lä-, anmärkte, att ett enahanda förhållande
ägde rum; i anseende tils Häradshöfdingen uti östra
Harad af sistnämnde Län.
lXils 8trisik!I»r,l! fran WksterNorrlandS Län:
Jag fan icke finpå äterremist af Utlakandet nödig,
dä Utskotter, wisterligen rättwist, ansett sig icke kunna
förestå jsrägqwarande löneförbättring partielt för en
enda eller nägra tvista ibland Häradshöfdingarne, af
hwilka kanstc Adelar äro utan Boställen. I afse-
ende pä hemmanet Holm inträffar det särskilda för¬
hållande, att genom inköpet af samma hemman till.
flyter Staten, relativt till hemmanets wcrkliga warde,
icke obetydlig winst, och att Bobemman beredes för
ej mindre Häradshöfdingen, än Kronofogden och Hä-
radöstrifwaren i orten.''
Olok Olnlsson frän östergöthlands Län, Onrl
fttisirst' b'-'!>>itncl<;r fran Stora Kopparbergs Län,
^n'I«>,8 8vk-n88on frän Hallands Län och ckolmniios
furlin 88NN frän Calmare Län, jemte flere, förenade
sig med 8irinlllnnck.
Uoter ^enckc;rs3on: 'Jag får erinra,
att Domhafwandeu i Asta och Göstrings Härader
förut haft Boställe, hwilket blifwit indraget till Statö-
werket, som sedan försatt Bostället till Skatte. Dä
nu Ukstottct tillstyrkt inköp af Boställe ät en Hä¬
radshöfding, som deraf alltid warit i saknad, sä tyc¬
kes det wara ineonseguent, att icke ätergifwa Härads-
218
höfdingen i Aska och Göstrings Härader en sa beskas,
fad, af honom en gang innchafd, men tillfälligtwis
mistad, löneförbättring, eller i stället ansta till honom
åtminstone hemmanöränte.n, som nu ingar ibland
Kronans behällnc räntor."
Anclers vilsson i Tottarp, Malmöhus ?än:
"Jag anser, lika med 8trincklnnck, att dä en sa be¬
skaffad förmän, som nu är i fräga, icke kan bcwil-
saS alla HäradShösdingar, som för nänvarande äro
utan Boställen, densamma icke eller bör bewiljaö nä-
gon witz eller en enda Häradshöfding."
Anckreas Hakansson frän Elfsborgs?än: "Jag
förenar mig med 8trlncklunck, efter som Skaten icke
«r i tillfälle, att med Boställen förse alla de Hä-
radshöfdingar, som nu äro sädane förutan; men dä
ett alldeles särskildt förhällande äger rum med hem¬
manet Holm, sa bifaller jag gerna Utskottets tillstyr-
kande i den delen."
Urik Anckersson frän Westeräö Län: "Jag in¬
stämmer Med Anckreas Hakansson, och tror, att
StatöUtskottet icke skall undcrläta, att gä kaeod pe¬
ter A.n6erssllN8 önskan till mötes, om han nästa
Riksdag framkommer med ett förslag, lika med det,
som nu bliswit gjordt, angäende hemmanet Holm.''
Sedan diöcutzionen nu bliswit slutad, sä bestöt
Ständct, uppä Talmannens derom framställda pro¬
position, att bifalla ifrägawarande Utlärande; emot
hwilket beslut kaeok> peter Anckersson, kolian kacol)
519
Hutberg och Lärje Lärje8son frän Hallands Lätt
sig reserverade.
StatsUtffottetS, den 3 i denna mänad, pä bor.
det lagde och nu ättr föredragne Utlåtande N:o 207,
i anledning af wäckt fräga om löners anslående ät
LandsFiscaler, blcf, uppå Talmannens derom gjorda
proposition, af Ståndet gilladt.
Jemwäl föredrogos och bifölloS Stats-, Lag-
samt Allmänna Beswärs- och OeconomieUtskottenö ne-
dannämnde, den Z i denna mänad, pä bordet lagde
Utlätanden:
N:o 54, i anledning af wäckt fräga om rättig,
het för innehafware af Danwiks Hospitalshemman,
att dem uppbjuda och inteckna läta.
N:o 55, rörande fräga om utfärdande af än.
bringar eller tillägg i gällande Författningar.
N:o 56, uti wäckt fräga om förklaring öfwer
Kgl. Brefwct af den 22 Maji 1819, rörande äbo-
och besittningsrätten till Kyrkohemmanet, i Halland.
N:o 57, i anledning af yppad fräga, angäcnde
ersättning ät enskilde wid yppad brist hoS UppbördS-
män af allmänna medel.
Föredrogos och kades till handlingarne Consti-
tutionsUtjkotttts Memorial:
520
8st-'v 45, rörande Friherre 0. ^neKarsvHrtlH
anmälde anledningar till anmärkning mot Konungens
Radgifware, samt Föredragande af Krigs, och Kam-
marÄrendcr.
N:o 46/ rörande Prosten OoOelcinkls anmärk,
mngsanledning mot föredragningen i KammarErpe,
ditionen afmälet, angående Kyrkohemmanet Lyngåkra.
Lst:o 47, rörande en af Herr Ilosougvist
^lcerslinlt uppgifwen anledning till anmärkning mot
StatöRädet och Föredragande.
Föredrogos och kades pä bordet följande Bcwill,
ningsUtffoktetS inkomne Utlåtanden:
N:o 38, i anledning af ffiljaksige beslut i fragg
om bewillnings erläggande för Proststunnor.
N:o Zy, i anledning af Herr 4. 6eeiolii
Motion, om lindring i Skäderncs allmänna utslylder.
N:o 40, angående RikLdagsfullfliäktigen .lolmn-
nes Svenssons Motion, om befrielse frän bevillning
efter 2:dra Artikeln, för ägare af Krono-, Kronog
skatte- och Frälsefkattehemman i Smaland.
, i anledning af Herr lV. 6rnneronas
Motion, om befrielse eller lindring i bewillningen föp
KronoLotsar och Lotsdrängar.
N:o 42, angående 4okan Lrilr chinssons frän
Karlstads Län Motion, om befrielse frän bewillnings-
gsgist för Grusarbetare; och
,521
Nt0 43, i anledning af skiljaktlge beslut inom
RiksStänden, angående stämplade Pappereafgiftcn.
Enligt gnkomne ProtocollsUtdrag, som upplästes
och lades kill haudlingarne, hqdx
Högloft, Isidderskapet pch ?ldxln;
Den i Augusts
Ansett sig icke kunna instämma i BorgareStän?
dets, genom ProtocollsUtdraq den 17 sistl. Iulii,
gjorde inbjudning i afseende pä VorgareStändetS be.
stut, rörande Lag. samt Allmänna Beswärö- ock De-
eonomieUtskottenS Betänkande N:o 16, och Utlåtan¬
de N-o 40;
Högwördige Preste-Ständss:
Den 7 Augusti
Widblifwit fikt förut fattgde beffut i de uti Be-
svillningfUtstottetS Memorial N:o 37 förekommande
frågor, samt godkänt de af Utskottet i detta Me?
moria! förcftagnc VoteringSpropsssitiouer,
Lågt till hqndlingapne EonstitutionS-Utffottcts
Memorial N:o 44, och BewillpingSUtffottets Utlas¬
tande N:o 36; samt
Återremitterat Stats- samt Allmänna Veswars?
§ch OeeonomicUtffostenS Utlåtande N:o 53.
V- 6
522
Wälloflige Vorgarc-Ständct:
Den 7 Augusti
Wid föredragning af ConftitutionsUtskoktetsUt-
skottets Memorial N:o 42, beflutit, att 4:de anmärk-
ningSpunkien af samma Utskotts lltlätande N:o 36,
mätte förfalla; samt att Utlätandct öfwer decharge
till Konungens Rädgifware och Föredragande borde
uppskjutas, till dess StatSUtflottctö rcoisson af StatS-
WerketS räkenskaper för är 4826 fulländats och alla
de anmärkningsanlcdningar, som kunna deraf söran-
ledas, i behörig ordning biifwit afgjordt.
Vifallit Bewillnings- samt Allmänna Beswärs-
och OeconomieUtflottcns Bctänkanden N:riö 12 och 14.
Lagt till handlingarne VcwillningöUtflottetS llt-
lätaude N:o 36; samt
Återremitterat Bewillnings- samt Allmänna Ve-
swärö- och Oeeonomie-Utskottcns Betänkande N:o 1Z.
Den io Augusti
Bifallit StatsUtskottetS Utkätanden N:ris 204,
205 och 207; Stake- samt Allmänna Beswärs. och
ÖcconomieUtflottenS Utkätanden N:riö 58 och 60;
LagUtflottctS Betänkande» N:riS 75, 76, 77, 78,
7Y, 80, 81, 82 och 83; Lag- samt Allmänna Be-
swars- och OeconomicUtskottenS lltlätanden N:o 13,
med de tillägg, som N:o 47 innchällcr, samt N:ris
54 och 55; äswensom Stats- och Lagbltskottcns Ut.
läkande N:o 57.
523
Lagt till handlingarne ConstktutionSUtskottets Me.
moria! N:o 44; Stars-, Lag- samt Allmänna Beswärs-
och OeconomieUtskottenS Utlåtande N:o 59, i ofsecn-
de pä de deri gjorde tillagg till Betänkandet N:o
23; och Lag- samt Allmänna Beswärö- och Oecono¬
mieUtskottenS lltlatande N:o 48.
Återremitterat Lag-UtskottetS Betänkande N:o
84; samt
Remitterat till StatSUtskottet Kongl. Maj:tS
Nådiga Proposition, om pension för Herr Justi-
tiäStatöMinistern m. m. Grefwe 1'i-e6rllc O^llen-
dor-Z, i händelse han lemnar Rikets tjenst innan
uppnådd 65 ars alder.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
ta liiteia
182Y den 14 Augusti,
klenum kl. 10 f. M.
S. D. Justerades Protokollet för den 10 samt
ProtocolleUtdrag för den 12 i denna manad.
524
Lat Ständet kill ny pröfning förckonima Lag-
UtstoltetS den 3 innewarande mänad pä bolder lag¬
dt Betänkande N:o ^5, angående serstag kil! Lag
för Äbörare, som bewisia RilsStgudeiis sainmankom-
ster, hwarwid s>a«pt;r ^ljlonsu frän Upsala Län
yttrade-, "De straffbestämmelser Lagutskottet i före-
warande Betänkande förestagit för öfwertpädelser som
funna begäst af ähörare hwilka tillätas bewista R>ks-
Ständens sammankomster, kan jag icke annat än gil¬
la, utom hwad angar sednare Mom, af 2 §- i för-
flaget, hwilket stqdgqr böter för den spm ästadkom.
mep buller eller oljud, Jag tror att böter icke äro
lämplige för dessa sall, utan att hwqrje RiksStänd
bör aga att genast astvisa dey person frän samlings-
rummet, hwilken pä ett eller annat sätt störer öswer-
läggningen, samt att för hwarjc fall pröswa huru-
wida dep åhörare, som sälundg en gäng försett sig,
Mg widare funna fa tillträde till Ständets samman,
fomster, Rattigbetxn akt urwisa en bullersam ähörare
pch förmena honom widare tillträde till bewistande af
pfwerläggningarnc, anser jag IsiktzSkänden nödwau-
dsgk böra tillkomma men en sädqn rättighet stullc icke
fullkomligen eller åtminstone icke i rätt tid kunna gö-
paö gällande, i händelse ähörarcn särskildt borde be-
laggas med böter för förseelsen; tp innan han i la-
ga ordning bliswit falld till answar, kunde han icke
anses saker till gcrningen, samt säsedcö icke eller un¬
derkastas förbudet, att widare erhälla tillträde, hwar-
af följde, att han ocksä emedlertid obehindradt skulle
fä bewistg saimnankomsteriie. Jag häller allia före,
att annan straffbestämmelse för den ähörare, som för-
oswar buller eller oljud, icke bör aga rum, an att
525
han genast efter förbrytelsen ma kunna aswisas utur
Ult-ni-rummet, och pä särskild pröfning bero, om
honom mä tillätas, ätt under Riksdagens lopp wi-
dare bewistä StändetS sammanträden. 5 K. i Lag.
förslaget anser jag äfwcnledes icke wara sä tydlig och
bestämd/ som den bordt wara, eliar det häruti blif.
wik öfwerlemnadt ät JuftitiäOmbudSvivanncNS godt.
finnande ätt pröfwa, om stät för förbrytelser mot
deN ifrägaställde Lagen bör fullföljas eller icke, hwil-
ken tydligen litmärkes af det i §, anmanda ordet:
äge. Jag förestär derföre den rcdactioNssörändring,
att i stället för ordet äge mä införas order ä lig ge
som innehöll bestämdt äliggaivdc för IustiriäOmbuds-
mannen/ att stclf/ elter genom dcit hän dertill för.
didNär, atala förbrytelser mot ifrägawärande Lag.
Slutligen och i anledning af Herr Professor Lexell»
reservation emot det i 5 §. nyttjade uttrycket: we-
derb örlig Dorn stol, fär jag förklara, att jag för
min del wisserligen skälle anse Kongl, Swea Hof.
Avätt wara lämpligaste forum för upptagande och äf.
dömande af de mäl, som efter denna Lag kunna koni-
ina att afqöräS/ sä vvida nömtigen Riksmötena alltid
höllos i Stockholm/ men dä det icke städse tordt blif-
vva förhällandet, utan händelser kulina inträffa/ svin
föranleda tilt RiksdagarNcS utsättande i anttän Stav
af Riket, sä har jag till förekommande af den tids.
utdrägt och be öfriga olägenheter, söm iftägävvaran.
de mäls upptagande i Swea HofIvätt/ säsom förste
Domstol, wid sädane fall koMMcr att hafwa med
sig, det wara ftentigast ätt de sa atalas wid Under-
Domstolen i RiksdagSörten. Jäg anser säledes ör^
ken: wedtrbörlig Dovnstoft böra qwarsta i 5 ^/Mett
526
yrkar, pa grund af dc har förut gjorde anmärknin¬
gar, att Betänkandet mä återremitteras."
Med Wijkman instämde dockers Anckersson
frän Stockholms, ^ncksrs Kilsson, ckonas Kilsson
och ckosian Ikrik ckansson fran Wermlands, klaris
.Iansson och k^nckreas Hansson frän Elfsborgs, och
OloIlVIatliiasson fran Bohus Län, jemte manga stcra.
Kils Mänsson frän Malmöhus Län: äl¬
skar pnblieiteten, och önffar, att den mätte blifwa all.
mannelig inom NiksStändcn, men är derföre icke
»vän af oordningar »vid önvcrlaganiugarne. Att, till
förekommande häraf, stadga penningeböter, anser jag
mara mycket farligt, enär det lätteligen skulle kunna
falla en kitslig person in, att ästadkomma omasende,
dä han »visite sig slippa med nägra R:dr6 böter. De
straffbestämmelser, 110 och m §tz. RegeringsFormcn
stadga, böra derföre gälla för gröfre förbrytelser in¬
om RiksStändcn, samt för mindre förseelser, den
päföljd Wijkman föreslagit."
Inkan Anckersson frän Upsala, OIol Olofsson
frän Östergöthlands, klrik Anckersson frän Wester¬
ås, kelm Olsson frän Södermanlands, ^.nckers
Kilsson i Tottai p af Malmöhus, Uäkl Iönsson och
kelir Ionsson frän Christianstads Län förenade sig
med Wijkman och Kils Mänsson^ hwilkas äsigter
Ständer i Allmänhet hördes biträda.
Lrik ksnlsson frän Elfsborgs Län instämde
med Wijkman, i afseende pä anmärkningarnc »vid §.,
och förenade sig i öfrigt med Kils Mänsson.
527
Discnstionen förklarades derefter wara slutad;
och beslöt Ståndet att återremittera Betänkandet, med
de derwid gjorda anmärkningar, till Utskottets för-
nyade handläggning.
Föredrogs a nyo och bifölls StatSlltskottetS, se-
dan den 7 t denna mand pä bordel hwilande Utlå¬
tande N:o 204, i anledning af gjorde Motioner, om
anskaffande af bestämde samlingsrum i-'. m. för de
Z:ne OsrälseStänden, samt för Riketö Ständers Ut¬
skott och Klubbar.
Wid förnyad föredragning af StatSlltskottetS
ifrån den 7 innewarande manad hwilande Betänkande
N:o 205, om granskning af PostWerketS körwalt-
ning är 4826, samt om ätskillige af 4825 och 4827
arens Revisorer framställde omständigheter,! fann
Ståndet för godt, att bifalla hwad Utskottet i nämn¬
de Betänkande föreslagit och tillstyrkt.
BancoUtskottetS ifrån den 40 i denna mänad
pä bordet hwilande ytterligare Utlätande N:o 67,
om rättighet att i Rikets Ständers Bank beläna
Tackjern, blef, wid förnyad föredragning, lagdt till
handlingarne. i
Widare företogs till ny handläggning Banco-
Utskottets den io Augusti bordlagde Betänkande N:o
L28
t>^, i anledning af Herr 6. Is. ki.intf-880115 Metieii/
om beläningörätt wid BaneoDiseonten och detz Laue-
Contoir pä ritorr säd i maqazin.
Sedan disssier >iV'i'ikit,gn fran ilpsala Län, pa
derom gjord förfrågan, blifwit meddeld dcii upplus-
ning, att Ståndet redan hade bifallit 7illmänna Be-
swärs- och OceoiiomieUrskdttetS linder I^:o sar.
skildt afgisne Betänkande, angående fördelen i oecd-
nomistt äfft-nde af spanmälö beläning, wid handlägg¬
ning hwaraf VVijlcma,, icke war tillstädes, yttrade
>VijIcmkni: "Jag kan icke finna annat, än att hwarje
jordbrukare bör lifligt omfatta förslaget om belånings-
rätt a ritorr spanmäl, hwarigenom dels tillfälle för
honom bcrcdcS, att wid förefallande penningebchof fä
försträckning mot säkerhet i efi product, som han ön.
skar', men Med fördel icke kan afyttra, och dels ut-
wäg nppstär, att förekomma spanmätswärdets fallan¬
de till wanpris^ Jag war icke närwarande, dä be.
slutet, i anledning af Allmänna Beswärö- och Oeco.
nomieUtfkottttS Betänkande t ämnet fattades; mest,
sedan jag nu wNnnkr kännedom om detta beslut, hwil-
ket jag anser wara ganska riktigt och ledande till
förlitan för jordbruket, samt dertill kommer, att Banco-
Styl elsen,- som i langlrga tider underftödt andra
handteriNgar, och i synnerhet Jcrntillwerkningen med
länebiträden, hitintills kcmnat Landets hufwudnäring,
Jotddruket, utän allt låneunderstöd, för dest förkof.
rån, katt jag icke annat an tillstyrka bifall till Mo¬
tionen, och yrkar således äterremifi pa VancoUtskot^
tttS Betänkande.-''
Härvik
Häruti instämde Olof Olofsson, kalvill Ions¬
son och ^aook» koler ^»(torsson frän Östergöthlands
!l!än, den förstnämnde med förmälan, att han hade
wäckt Motion om rättighet jemwäl för Landtmannen
att fä beläna spanmäl, hwaröswer dock de Utskott,
till hwilka samma Mötiott blifwit remitterad, ännu
ej afgifwit Utlätandki
Link ^Nllorssott frän Westcräö Län: ''Jemte
det jag förenar mig med Wijkman fär jag nämna,
akt Afiefioren I-agorlijolm gjort Motion om beläningL-
batt ä ritorr säd öfwerallt i Riket, hwilkcn Motion,
i anseende lii! andra sammanhang dermed ägande frågor,
ännu är beroende pä StattUtskvttetS pröfning. Jag
tycker för min del det wara besynnerligt, att pä en sädan
ivara som spanmäl, hwilkeN kan uppläggas i magazin
1 a 2 är utan att förskämmas, icke skulle kunna bewil-
jas län. Dels finnas pä Landet, dels kunna der in¬
rättas upplagLMagazin kill spanmälenö säkra sörwa-
rande; och sedan dä wcderbörände Auktoritet lcmnat
intyg derom, att ett wihk qvantum spanmäl blifwit
upplagdt i ett sädant Mästazin, till säkerhet för del
län, som en Jordbrukare hos BancoStyrelsen söker,
samt denne derförutan prästerat borgen för summan;
sä inser jag icke nägon risque för BaNkeN att med¬
dela en säkaN LänesökaNde pennittgeförsträckning. Jag
ögillar sälebes Betänkandet, och anser föröfrigt jord¬
bruket i allmänhet wara allt för litet ihägkommet i
skäga öm understöd och bitkäkett af Nästan hwilken
beskaffenhet, font helst/'
Bonde-St- Prot- 7<de Bänbefi Z4
5Z0
Secreterare» erinrade IHriK ^n6er88vn, akt Mo«
tionen, som ifrägawarande Betänkande angick, hade
för afseende endast belaningsratt pä den ritorra säd,
som upplades i Stapelstaderne, och sträckte sig säle-
Les icke till föremålet för LrlK ^nclerZsons anmärk¬
ning.
6srl Lsrgmsn frän Gefleborgslän: "Förekom»
men af Lrilc ^ll66l'88on, i afseende pä meddeldte
upplysningen angäende Asicsior Motion,
förenar jag mig med ^-Vijkman, och yrkar, att dä
mänga andra effcctcr, emot nedsatt ränta, fä bclänas
i Banken, det ocksä mä mcdgifwas, i anseende till
spanmäl. Jag begär derföre ätcrremisi."
Vice Talmannen 7on ^on58vn: "^ag kan icke
finna nägon fördel af den hemställan, BancoUtskot»
ret i förewarande Betänkande gjort. Motionairen
har endast begärt, att Stapelstädcrne mätte komma
i ätnjutande af den sökte förmänen; men jag befarar,
att deraf skalle föranledas mera ondt än godt, enar
följden otroifwelaktiqt blefwe den, att spanmälspriscn
i goda är ncdsattcs, och att i sämre är införskrefwos
betydligare qvantiteter frän utrikes ort, hwilka seder¬
mera belänteö, och hwarwid wedcrbörlig controll blef¬
we högst swär att iakttaga. Jag anser derföre, att
om magazinerad spanmal skulle kunna sä bclänas, det
bör sträcka sig jcmwäl till klpstädcr, Köpingar och
landsbygden, hwarcst säkra magaziner finnas eller
blifwa inrättade."
Härmed förenade sig OIol 7an88on frän Cal¬
mar dch Olok Lsrlsson frän östergöthlands län.
531
Oagper 'Wijkman: "Dä jag nu fatt elsara,
att Motioner blifwit wäckta om rättighet för bade
Uppstäder och Landsbygden att beläna spanmäl, får
jag, med frånträdande af min begäran om äterrcmisi
pä nu förewarande Betänkande, hemställa om icke
detsamma mä fä hwila pä bordet, inkilldesi wcderbö-
rande Utffott yttrat sig öfwer nysinämnde Motioner."
I?e6r IVlärten88vN fran Gottlands och I^ars
Ol88on frän Jemtlands Län instämde med Wijkman.
Ständer bestöt derefter, att BancoUtffottetS
jfrägawarande Betänkande N:o 68 komme att för-
blifwa hwilande, intilldesi wedcrbörande Utffott afgif-
wit Utlätanden öfwer sänffilde Motioner som blifwlk
wäckta om widfträcktare beläningSrätt pä spanmäl.
Biföllos, wid förnyad föredragning, nedannamn-
de den 10 och 12 i denna mänad pä bordet lagde
Memorial och Betänkande», nemligen:
Lag- samt Allmänna BeswärS- och Oeconomie-
Utffoktens N:o 50, i anledning af wäckt fräga om
skyldighet för Landtboer, Arrendatorer, Torpare, In¬
hyseshjon och Tjenstehjon, att till Hemmansägare eller
Husbonde betala sin ffuld innan de frän orten af¬
flytta.
N:o 51, i anledning af wäckt fraga om straff¬
bestämmelser för dem, som genom fylleri och oordent¬
lig lefnad förorsaka, att deras Hustrur och Barn
falla allmän Fattigwärd till last,
N o 52 , i anledning af yppad sraga dm föds
bud emot lysning till ägtenskap för Tjenstehjon och
löst Folk, derest de ej kunna styrka sig egna ntwägar
alt berga sig och Barn m. m.
BewillningsUtskottetö N:o ZO, i grund af wäckt
Motion om lindring i Stadernas Allmänna utstylder.
N:o 40, om befrielse flan bcwkl-mNg efter Sldra
Art. för ägare af Kronoskatte- samt Frälseskattehem¬
man i Smaland, hwaremot lobamms Svlmsst»,
fran Jönköpings Län anmälde Reservation.
N:o 41 , om befrielse eller lindring i bewillnin-
gen, för KronoLotsar och Lotödrängar; emot hwikket
beslut I^ars Sollerman fran Stockholms Län sig re¬
serverade; samt
N:o 42, angående wäckt Mdtion om befrielse
fran bcwillningSafgiften för Grufwearbctare.
Emot sistberörde bestut reserverade sig .leiian
LriL dansson frän Wermlands Län.
Pä flere Ledamöters förenade begäran blefwo, ivid
ytterligare skedd föredragning, ånyo lagdc pä bordet:
Lag^ samt Allmänna Beswärs- och Oeeonomie-
UtskottcnS Utlåtanden N:o 47, i anledning af atel-,
remisi pä Betänkandet Nlo 13, om ändring i Kgl-
Förordnkngen den iy December 1827, angående grun-
berne och wilkoren för hemmansklyfning.
533
N'0 48, om samma Kgk. Förordnings tillämp¬
ning afwen pä Säterier, Rä- och Rör- saint Frälse¬
hemman,
N:o 53, rörande den sä kallade Gårdfarihandel».
BaneoUtskottetS N:o 69, angående upphörande
af Bankens rättighet, atr med egna käromål draga
sina wederparter fran deras lagliga Domstolar, samt
N:o "0, angående förändring i de hittills gällande
Författningar, om föryttrande as Bankens fastighetö-
panter, genom Banco-auetiyn.
ConstitutionSUtskottetS den 10 i denna manad
pä bordet lagde Memorial N:o 42, till Wällofl. Bor-
gareStändet, angående dest äterrcmitz, pä en anmärk-
ningöpunkt i Betänkandet, om StatsRadsProtocol-
lens granskning, lades, wid nu änyo skedd föredrag¬
ning, till handlingarne.
Wid ny föredragning af BewillnkngSlltskottetS
under N:o 38 afgifne och den 12 innewarande mä-
uad pä bordet lagde Memorial, i anledning af skilj¬
aktiga bestut, i fräga om bcwillnings erläggande för
P: ostetnnnor, godkände Ständer den af Utskottet i
berörde Memorial söresiagne Voteringsproposition.
Dä nu till ny handläggning företogs Bcwill-
»mgsUtskottctL den 12 i denna mänad pä bordet
lagde Memorial N.o 43, i anledning af skiljaktiga
534
keflut inom MiksStänden, angående stämplade pap.
Pcrsafgiften, fann Stander för godt att, med sör-
blifwande wid desi förut fattade beslut, i afseende pä
charteringen af Testamenten och Fullmakter, gillade af
Utskottet förcstagne Voteringspropositioner, äfwensom
Ståndet godkände Utskottets hemställanden, om för¬
tydligande af redactiönerne, angående Wagattester och
arfffiften, samt rörande 13 §. 7 Mom. och 16 §. t
författningen.
Ueter ^nZersson fran Hallands Län hemställ¬
de, om icke, dä ik-ars ^N^ei-SZON fran Skaraborgs
Län, som är Ledamot af BancoUtskottet, blifwit bor¬
ta utöfwer den tid, pa hwilken han erhållit permission,
för att göra en resa till hemorten, och med samma
tid upphört rättigheten för den i hans ställe inwal-
de Ledamot, att widare deltaga i Utskottets öfwer-
läggnkngar, Ståndet ä nyo wille utse någon Ledamot
att i I^ai-3 ^näerssoris ställe biträda BancoUtskot-
tet, der flnnancefragan och äfwen andra wigtiga mål
i dessa dagar förekomma till afgörande, och i afsecn-
de pa hwilka det wore angeläget, att personalen af
Standetö Ledamöter wore fulltalig.
I anledning häraf, och som det upplystes, att
I.ar-8 ^ncler88on, hwilken den 17 fistl. Julli erhållit
ledighet pa Z wecker, räknade fran den 18 i samma
Manad, för att besöka hemorten, annu icke hit ater,
kommit, beslöt Ståndet, att, i stället för I.ar8
cktM88on, som derifrån endtledigades, förordna
äer8 12riks8vn frän örebro Län, att inga såsom Le-
5Z5
damot i BaneoUtskottet, för den återstående tiden af
Riksdagen.
plonum slutades kl. H till i middagstiden.
In tiäein
1829 den 17 Augusti,
plenum kl. 10 f. M.
Protoeoslen för den 12 och 14 innewarande ma¬
nad justerades; hwarefter lolian Li-ik dansson frän
Wermland afgaf följande yttrande:
"Till Protokollet!
Emot Hederwärda StändetS nastl. kleni-dag
fattade beflut, hwarigenom BewtllningsUtffottets Be¬
tänkande N:o 42, som afstar min Motion om be¬
frielse frän bewistningöafgiftcn för Grufarbetare, blif-
wit bifaller, får jag härmedelst mig reservera.
Utskottet anser förhastandet med', Grufwedrangar
wara jcmsörligt med det, som förefinnes i afseende
pä ätffillige arbetare pä Landet, hwilka ej innehafw
yägot jordbruk eller ständig årstjenst och lön, men
ändock wunnit tillstånd arbeta för dagspenning, oci,
har derföre trott, att de förre böra erlägga lifa be,
willning, som de sednare; men förhållandet är ej sa,
dant, som Utskottet supponerar, Grufwedrängar städ¬
jas till årstjenst, fasom annat tjenstefolk, och crhällq
af Husbonden wist ärlig lön, samt husrum och med,
brand, men kost hälla de sig kjelfwe, hwilkcn sednare
omständighet ptgör den enda skillnaden emellan dem
och öfrigt tjenstefolk, Skulle en Grufwa under arch
upphöra, är Husbonden likwäl skyldig behälla arbe-
tarén i sin tjenst sill ärets slut, likasom en Grufwe-
arbetare ej äger rättighet, att, före legostämmas flut,
frän Husbonde afflytta. SäledeS äro heste, i min
tanka, att anse, som manligt tjenstefolk, hwilket är
frän bcwillningsafzift befrsadt; och mänga Grufwe-
drängar, som händelsewis njuta kost af deras Hus?
bönder, äro just derföre frän berörde afgift befriade,
Pä desta skäl har jag wägat hoppas, att ä min
Motion mera afseende skulle fästas, och de fattige ar>
betarne fritagas frän en afgift, som för dem är sä
mycket mera betungande, som de med möda kunna för¬
tjena, hwad som erfordras för lifwetö nödwändigaste
behof, Jag anhaller ödmjukast, att denna min reser?
vation mätte erhälla ett runi i dagens Protocoll,
Stockholm den 17 Augusts 182Y,
1. 1^. 1aN8SON,
frän Carlstads Län."
I denna rescrvatation deltogo Larl Ou8ts5
ncler frän Stora Kopparbergs Län och Uotir U^lire--
k^ii span Hl ebro Län; hwaren ot M.-> Nänsgon frän
Malmöhus Län, i anledning af beha reservationer,
förklarade sin förundran deröfver, att man icke bing-
des för ats yrka befrielse span bevillning för Gruf.
wcarbetare, sedan det lpckatö, fltk fä dem befriade
frän krigstjenst, emot det, att i stället prestera hästar,
-Ln6ors jhansson Li-ismar, fran Skaraborgs
Län anmälde, enligt derom erhallen anmodan ifrån
k-nos ^ncjki-sson frän samma Län, att 1-ars 2Vn-
st6i-88on, i anseende till hans moders inträffade död,
astundade förlängning till nasta Söndag, den 2.3 in.
newarande, af den honom redan bewilsade permistion;
och fann dtändet skäligt, att härtill bifalla,
Företogs ä npo och bifölls StatsUtffottetS, un¬
hcr N:o 208 afgisne och sedan den 7 innewarande
Manad pä bordet hwilande, bltlätande, angående All.
männa MagazinsJnrättningcnö förwaltning, samt
fortgäflgen af detta werkö utredning,
Till handläggning företogs StatsUtffottetS, den
7 innewarande mänad, pä bordet lagde Utlärande N:o
20Y, i anledning af Kgl, Majns Nädiga Proposi¬
tion , om afskrifning af förra Magazinssondenö äldre
fordringar för UndsättningSspanmäl m. m.
6u8^e-i fiskman frän Upsala Län förklarade,
het han, för sin del, icke kunde annat än medgifwa
538
dc af Utflottet tillstyrkte afflrifningar utur räkcuffa-
perar af uppgifne fordringar för aldre klndsättnings-
län; och afgaf, angående de i öfrigt sörcflagne ligvi-
dationsgrundcrne, de anmärkningar, hwilka innefattas
i följande skriftliga
''Anförande!
I afseende pä de uli flutet af StatsUtflottcts
Betänkande N:o 20!) sörcflagne grunder för liqvide-,
rande af de i flere Län utestående fordringar, härle¬
dande sig frän är 1826 utlemnad Undsättningsspan.
mäl, utbeder jag mig, att fä framställa mina asigter
af saken:
Det synes obilligt, att föreslå andra äterbctak-
ningögrunder för den är 1826 utlemnade Undsätt-
ningsspanmälcn, än sädanc, som Rikets Ständer re¬
dan för Skaraborgs Län antagit. Om det icke kan
nekaS, att Skaraborgs Län warit af de orter, som
mest lidit genom bcmäldtc ärs misiwäxt, är det dock
obestridligt, att äfwen dc öfrige Län, som begagnat
undsättningen, warit nära nog lika olycklige. Och sy-
ncö mig, som om det flulle wara rättwisare, att för
denna gäng, dä Staten sjelf, genom UndsattningS-
anstalternc, inledt de enflikde i sä dryga upphand-
lingSwilkor, det Zlllmänua hellre borde dela följdcrne
deraf, än att nägra fä orter skola ensamt bära de
bördor, misiwäptäret gemensamt med styrelscätgärderne
dem pälagt, och desiutom i sin män bidraga att lätta
Skaraborgs Län, som sig mest af alla utaf undsätt-
uingen begagnat. Att Staten mäste göra en förlust
pä undsättningen, synes mig wara tydligt. Att kasta
/ ' -
L39
beni pä enskilda, wore för de fleste alldeles förstöran»
de. Det synes således wara bast, att begagna sig af
den nu wunna erfarenheten, för att i framtiden fö¬
rekomma sädane åtgärder, och wägar jag alltså före¬
slå: ''att återbetalningen af de i Länen utestående for- '
"dringar för UndsättningSspanmäl, tillhörande dels
''förra Allmänna Magazinsfondcn, dels det ar 1826
"begagnande Creditiv, mätte fä ske pä det sätt, att
''ena hälften inom detta ärö slut, och den andra
"hälften inom nästkommande ärö utgång, owilkorli»
''gen skola återgäldas, i förra hänseendet efter 1828
"ärS, och i det sednare efter innewarande ärö marke-
"gängspriö; att den undsättningstagare, som ästundar
''inom ärö flut betala hela sin skuld, beräknad efter
''1828 ärö markegäng, mä sädant mcdgifwas; samt
"att Kgl. Masit, i händelse swag skörd skulle, under
''det ena eller andra af berörde 2:ne ar, i ett eller
"flere af de skuldsatte Länen, inträffa, ma aga, atti
"Nädcr meddela förlängdt anständ; i hwilket fall be»
"talnkngSpriset kommer att beräknas efter 1828 ärS
'markegäng.''
Dä jag nu föreslagit en sa billig liqvidatkonS-
grund, sär jag förklara, att jag anser alla sädane
undantag för utsökning, som dem Utskottet föreskrif-
wit, wara olämpliga, ledande till brottsliga försök
att undandölja tillgängar, till en skadlig wana, att
icke emot Staten fullgöra sina skyldigheter, och till
enskild orättwisa, enär det icke later bestrida sig, att
den för dagspenning arbetande classen, som sig betyd¬
ligt af Undsättningsspanmalcn begagnat, har lättare
att genom arbete tillwägabringa återbetalningen, än
,540
största deln, mindre Hemmansbrukare. Jag förestav
alitsa: 'att inga särskilda föreskrifter för skulder»cs
''indriswande matte, pä satt Utskottet i 2.dra och Z:dje
''punkterne förestagit, stadgas,''
Hwad angar dctförstag, Utstottet sramstallt för
afkortningai s medgifwande af fordringar för Undsätt-
ninqsspanmäl, anser jag dylika af Rikets Stander i
förhand gifnc föreskrifter endast leda till ökadt begag¬
nande as sjelfwa åtgärden, och medförande alldeles
onödiga förluster. Pa satt jag redan yttrat, finnes
intet stäk för handen, att pa sädant sätt, sä att säga,
alldeles efterskänka dagakarlens nndsättningsstnld mera
än Hemmansbrukarens, och derest sadant behöfwcs,
bör det ske sedan medcllösheten är hewisad; men icke
denna medellöshet opåkallad förutsättas, Och da det
sätt jag föreslagit, att pä 2 är, ester markegång, åter¬
gälda Undsättningsspanmälen, äfwen i detta afseende
medför nog lättnad för att göra alla Undantagsla¬
gar obehöftige, anser jag mig böra yrka: att icke nå¬
gor beslut om afkortiiin.gars medgifwande, pä sätt Ut-
sstottet i 4lde punkten föreslagit, mä förekomma.
Jag will erinra mig, att Utskottet, uti fitt Be¬
tänkande om liqvid af Skaraborgs Läns Undsättnings-
spanmäl, yttrar fig i detta Betänkande wilja beswa-
ra de framställde yrkanden, att Utskottet borde ut¬
reda, huruwida Länsstyrclscrne iakttagit de af Rikets
Ständer för UndsättningsCreditivctS begagnande fä¬
stade willor; samt, derest sadant icke skett, befordra
wedcrbörande Embctömän tick lagligt answar. Jag
»finner likwäl icke, att Utskottet i Betänkandet N:o
541
2uy upptagit denna, som mig synes, för hclgdcn af
Rikets Ständers beslut och framtida ordning högst
wiqtiga åtgärd; och at,haller jäg således, att Utskottet
matte hära fästa uppmärksamheten.
Pä besia här ofwan attförda skäl yrkar jag äter-
rcmisi af Betänkandet.
(kasper ijlcman.'
Härmed förenade sig ^nfter3 Ilan soli frän
Upsala Län.
Hans lansom, frän Elfsborgs Län yttrade sig
skriftligen, medelst ett sä lydande
"Wördsamt Anförande!
Jag har trott, att ämnen af enahanda beskaf¬
fenhet alltid borde efter enahanda principer behandlas,
och deraf har jag dragit den slutföljd, att förcwaran-
de sak, angäendc inbetalniNgssättet af 1827 ärs Und-
sättningsspaninäl för alla orter, skulle ske pä samma
grunder, som, pä Högloft. StatöUrskottetS tillstyrkan,
redan äro af Rikets Ständer antagne för Skara¬
borgs Län. Förewarande Betänkande, i hwad det
rorer förenämnde ärs Undsäktningsspanmäl, företer
dock en »väsendtlig olikhet emot hwad för Skaraborgs
Län tillstyrkt och änkagit blislvit» Jag kan icke inse
nägot skäl, soM berättigar den ena ortens inwänare
till företräde framför dett andra, i slika fall; och dä
en wärd Ledamot inom detta Hederwärda Ständ,
som hade Kgl. Maj:tS särskilda uppdrag, att öfwcr-
se och inberätta förhällkttdet Med 1826 ärs misi-
542
wäxt i ätskillige orter, afgifwit det »vitsord, att af
asia de stallen, han bestgtigat, intet war swärare hem¬
sökt än Dahlsland, och i synnerhet Norra delen der¬
af. Dä härtill kommer, att den ort, för hwilken jag
har aran föra talan, ar en swag sädesort, som säl¬
lan eller aldrig kan sa spanmäl att afyttra, det mä
infalla hwad ärswäxt som helst, och dctzutont sednare
arens ofördelaktiga conjunctur och stagnation i träd-
warnhandeln — den enda produkt, som orten har att
afiäta — annu kraftigare bidragit att öka den all¬
männa sö>. lägenheten och pennkngebristen, da ett lika¬
dant förhållande troligen äger runi pä de fleste, om
icke pa alla orter, som hasta för nndsättningsskulder;
sä hade jag föreställt mtg, att dcfia skäl wörö äfwen
sä talande för att sä tillgodonjuta samma förmän,
som Skaraborgs Län tillerkänd blifwit. Detta har
likwäl icke skett; och dä jag äger hopp att förmoda,
det Högloft. Utskottet, wid sakens öfwerwägande ä nyo,
torde finna skäl, att tillstyrka enahanda inbctalningS-
sätt för alla orter, som deraf äro i behof, sä önskar
jag wördsamt mälctS ätcrremitterande för detta ända-
mäl; hwarwid jag lika wördsamt fär bifoga en Rest¬
längd, utwisande hwilken betydlig summa af nägra
fä hemman inom en enda liten Socken i wärk Hä¬
rad genom exccutiva ätgärder mäst indrifwas, eller
till en del ännu hos läntagarne innestä. Samma
förhällande företer sig äfwen i de andra Socknarne
inom Häradet, troligen äfwen pä flere orter; och om
icke nägon lindring i de arma läntagarnes äterbetal-
ningSwilkor bercdeS, sä är mängas totala undergäng,
om icke redan infallen, dock hädanefter oundwiklig.
Min önskan är alltså, att alla orter, som häfta för
undsattningsskulder, böra sa åtnjuta samma förmon
mcd Skaraborgs Län, eller att sa inbetala återstoden
efter samma grunder, som sörcnämndr Län bcwiljade
blifwit; i hwilket fall jag tror, att de Undanragsla»
gar, som Högloft. Utskottet tillstyrkt, l afseende pa
förenämnde ffulders indrifwande, torde i mindre man
behöswa att anwändaS.
Stockholn! den 14 Augusti 182Y.
Hans .lansson,
fran Tostebo Härad af
Elfsborgs Län."
bians iansson åberopade widare den, Anföran»
det bilagde, Restlängd för blott ena tredjedelen Und-
sättningsspanmal i Tötzö Socken efter 1826 arS mist-
wäxt, utwisande, att derpå återstod till utmätning icke
mindre än 620 R:dr B:co, och tilläde, att han, i
afseende ä de nu till afskrifning anmälde äldre för»
dringsposter för dylik spanmal, förenade sig mcd kas¬
per Wijkman.
Kils Wisson fran Wermlands Län ansag dck
besynnerligt, att, blott i anseende till nägra ar 1824
begärde, men ännu felande, upplysningar, någon af-
fkrifningsförman för Wermland, liksom för öfrige
Länen, icke blifwit föreslagen, oaktadt det wore full¬
ständigt utredt, att de af Landshöfdingen till afskrif¬
ning anmälde fordringöposter icke kunde, utan lanta»
gareS och löftesmäns fullkomliga obestånd, uttagaö.
Af denna anledning, och i öfrigt pa grund af hwad
Hans lansson yttrat, anhöll Kils Kilsson om ater-
remij; af Betänkandet; förbehållandet' sist, ali nästa
I'Ion»,i» fa afgittva skriftligt Anförande i amner.
Olof Olsson frän Wermlands Län förtnadc sig
med ldösts vilsson.
Ui^rso Uorsosson och ^nstors Laensson fräki
Hallands Län, samt klrilc Lvonssoo fran Götheborgs
och Bohus Lan> instämde Uti hwad H^ns stansson
yttras
I^ril< ^nstorssoN frän Westeräs Län förklarade/
att ehuru Jnwänarne uti Westmanlands Län till fulla
beloppet godtgjort al! af dem erhallen Undsättningk-
spanmäl, Misiunnade han likwäl icke de andra Läneri
de beralningswilkor, hwilka 6-»8stl-r stViiAm-ir,/ i aft
seende ä den resterande spanmälen/ förestagit, helst det
»vöre härdt och obilligt, att besia Läns Inwänare
stulle stvätare behandlas, än Skaraborgs Lans Jn^
byggare, för htvilka sednare sädane wilkor blifwit för-
unnade, att Staten derigenom efterskänkt mera än
150,000 R:dr.
Lrilc I^atstsson frän Elfsborgs Län yttrade, lika
med klans kattsson, den tanka/ att Elfsborgs och
de andra ifrägawarande Länen borde tillerkännas ena^
handa förmän med Skaraborgs Län/ eller att fä ti.-
qvidera säden med 1828 och 1829 arens MarkegängS-
taxor, under särskilda terminer; och trodde han, att
Kronan pä sädant sätt ändock skulle förlora Mindre,
än efter de af Utskottet förestagne medgifwanden, enär
det more sannolikt/ atk läntagare och löftesmän/ hwilka
545
för narwarande äro wedcrhäftige, kunna under en
längre bewiljad anständötid blifwa alldeles urständsatte
att betala, hwilket särdeles med löftesmännen kunde
inträffa, emedan de, efter Utskottets tillstyrkande, icke
skulle fä sökas förr, än sjelfwa läntagarens oförmö¬
genhet att betala blifwit utrönd.
Uolir Anckersson frän Hallands Län Ivar af
samma tanka, som (kasper vijkman, i afseende pä
1826 ärs UndsättningSspanmäl.
I^ils Mänsson frän Malmöhus Län: "Lika meit
6äspor4Vi)!i^inan tror jag det wara rättare, attalia
Län, hwilka häfta för obetald UndsättningSspanmäl,
crhälla samma betalningswilkor, som för Skaraborgs
Län bliswa bcwiljade, än att skuldcrne warda helt
och häller afskrisne, pä anmälan derom eller pröfning
af Konungens Vefallningshafwande. Jag har, un¬
der denna Riksdag, hört en Landshöfding offentligen
förklara, att, i händelse lindring icke bewiljadcs för
betalningen af erhällen UndsättningSspanmäl, sä skulle
en fjerdedel, om icke en tredjedel, af den undsättnings-
tagande Allmogen inom det honom anförtrodde Län
nödgas, att gä ifrän deras hemman och bliswa allde¬
les utfattige. Jag satte da tro till denna förfäran¬
de berättelse, och understödde det pä sädan grund fram¬
ställde förslaget om lindring i betalningSwilkoren för
detta Län, emedan jag, fäsom Swensk medborgare,
icke kunde med liknöjdhet se, att andra medborgare
skulle alldeles gä under, för att gälda den hjelp de
förut af Staten erhällit. Till min förundran har
Bonde-St. Prot. 7:de Bandet. 35
546
jag likwäl sedermera erfarit, att just samma Lands¬
höfding helt och hållet bestridt en annan wärd Leda¬
mots af Ridderstapct och Adeln föregifvande, att Län.
det wore i wanmakt, och förklarat sig icke kunna be¬
gripa, hwarföre man anstränger alla sina krafter för
att inbilla Nationen, att den är olycklig, dä den icke
ar det. Det ena eller andra af dctza, hwarannatt
motstridiga, förklarandcn mäste wara orätt; och det
ma da förlätaö mig, om jag twiflar pä, akt allt är
sant, hwad Konungens Besallningehafwande behaga
att förkunna.''
1'kiter Posii-88NN frän Calmare Län yrkade, att,
i händelse af generelt tillstäud till betalning ester 1K28
och ^829 arens markegängspriö af utestäende Span-
mälölänen, Calmare Läns Inwänare, hwilka redan
efter ett högre pris inbetalt ^ och dcrutöfwer af desia
län, mätte äterfä hwad de redan för mycket betalt,
eller erhälla eftergift derföre pa hwad, som ännu ar
oliqvideradt.
'I'ukv6 I ar58on frän Christianstads Län för¬
enade sig med 6a5p«r "Wicman och I^ils Nänsson.
^Lnckreas Ilälcansson frän Elfsborgs Län war
af samma tanka med dem, hwilka önsta en lika lin-
dring öfwerallt för de fattige, hwilka icke mäktade,
utan deras fullkomliga obeständ, att betala Undsätt-
ningslänen, sa att samma förmän, som blifwit Ska¬
raborgs Län bcwiljad, äfwen mätte tillgodokomma sa
wäl Elfsborgs Län, der ätcrstäende stulderne för Span-
mälslänm icke wörö betydlige, som ock alla öfrige or¬
ter, hwilka annu aro i dylika skulder.
Otok .Vlalluassvn fran Götheborgs och Bohus
Län instämde i bläns .sanssons yttrande, och yrkade
alitsa samma betalningswilkor, som för Skaraborgs
Län blifwik bewiljade, äfwen mä komma att gälla
för Bohus Län, der blott ett Härad ännu häftade i
skuld för Undsärtningsspanmäl, deraf dock knappast en
fjerdedel wore betald.
Ms Strincklnnä fran WcsterNorrlandS Län:
"Samma fräga, som r>u mom Ständet uppstått,
war äfwen under öfwcrwägande i StatöUtskottet,
nemligen, att de redan för Skaraborgs Län bestäm¬
de betalningswilkor för Undsättningsspanmäl äfwen
mätte blifwa gällande för de öfrige Länen; men plu-
ralktetcn inom Utskottet wille icke ga in derpå, ty följ¬
den hade blifwit, att af det Credltiv, som till und¬
sättning lcmnades, blott en ringa del tid efter annan
kommit att inga. Jag fruktar, att om aterremitz be-
flutes, sa kan ändock en förändring icke winnås r
sjelfwa liqvidationSgrundcn; men att deremot, enligt
kasper ^/Vijlcmans och Lrile paulssons, med flereö,
nu yttrade mening, kunde komma att borttagas de
af Utskottet föreflagne grunder för sjelfwa indrifnintzs-
atgärderne, hwaribland den i 2:dra Mom. upptagne
är af särdeles wigt för den fattigare clatzen, nemli¬
gen, att läntagarneö dragare och åkerredskap, äfwensom
deras nödwändigaste husgeråd och klädespersedlar, icke
mä utmätnkngswis försäljas, samt derwid ej heller
ma äga rum någon försäljning af Fastighet. Om
detta stadgande borttages, sä skulle, liksom wid andra
epecutiva försäljningar, allt kunna beröfwas den fat¬
tige Jordbrukaren, och den aterremitz, hvarigenom sä-
548
bänt blifwit beredt, were icke mycket prisward. Jag
witt ej för min del förwägra ätcrremisi pä V ekan in li¬
det, men dä harwid mäste iakttagas mycken warsam-
het, sä att man icke förwärrar, da man witt förbätt¬
ra; sä anser jag det förbehåll böra göras, att 2, Z
och 4:dc punkterne af Utskottets förslag, rörande in-
drifningöätgärderne, icke mä undcrgä nägon förändring.''
henricsson bergman frän Gefleborgs Länl
''Redan dä det särskilda Betänkandet, angäende li°
gvidationen af Spanmälslänen i Skaraborgs Län,
förewar inom Srändek, yttrade jag den öfwcrtygelse,
att alla Länen borde komma i ätnjurande af enahan¬
da förmän, sä att den ena orten icke mätte gynnas
mer än den andra. I anledning af nu sörewnrandc
Betänkande kan jag icke heller undgä att yrka, det
samma betalningswilkor, som blifwit bcwiljade för Ska.
raborgs Län, mä bliswa i allmänhet gällande. Wäl
tror jag, lika med Ails Llänsson, att, pä ätfkittige
stallen, medlidandet kan komma att, pä grund af
LandöhöfdkngarntS oriktiga uppgifter, sträcka sig för¬
längt. Men det tillhör Rikets Ständer, att handla
consequcnt; och har man sagt A för nödlidande i ena
orten, sä mäste man afwen saga B, dä fräga upp.
stär cm dem i andra Län, med hwilka enahanda för.
hällande inträffar. För öfrigt har jag den förhopp,
ning, att äterstäende summan af UndsättningSskulder°
ne för alla Länen tillsamman, utom Skaraborgs, icke
uppgår till högre belopp, än den för sistnämnde Län
utgör.''
Ola kelsson frän Blekinge Län: ''I ätskil-
.lige Län, och deribland Blekinge, hafwa Spanmäls.
länen »edan klifwit indrifnc titt yttersta ffärswen,
eller utan någon den minsta afkortning, och ofta har
dertill medragitL kor, dragare och åkerredskap, med
ett ord allt, hwad som kunnat utpantaö. Dä Ska¬
raborgs Lans Juwänarc deremot fatt, dels nedsätt¬
ning, dels uppskof i och för betalningen af de Und-
fattiiingsskuldcr, hwilka annu återstå, derföre, att de
icke blifwit med yttersta stränghet indrifne, sä synes
billigheten fordra, ej allenast att öfrige Län fä samma
förman, utan ock, att de Jnwänare, som redan be¬
talt till fulla beloppet, erhålla äterbäring af skitlna-
den emellan hwad de crlagt och hwad de, efter de
lindrigare grunderne, bordt erlägga."
Olok Larlsson frän östergöthlands Län: "Jag
ber, att fä säga s eller Z ord, för att blott förnya
hwad jag yttrat i Utskottet, nemligen, att om tvärt
Ständ eller Rikets Ständer se igenom finger med ett
Län, sädant ock bör ske med de andra Länen, sä att
alla mä ske lika rätt."
dockers vilsson frän Wermlands Län yttrade
enahanda tanka, som lVils Nilsson frän samma Län,
i afseende ä de ännu till mindre belopp äterstäende
aldre Undsattningsskulderne i Wermland.
Olok Uolrrsson frän Stockholms Län förenade
fig med Lasser gisleman; kätti llonsson frän Chri¬
stianstads Län med Ola.loppsson frän Blekinge, och
llokannos ^.nckorsson frän Calmare Län, för att
slippa bannor af hemmawarande, med Olok Larlsson
frän östergöthlands Län.
550
6ssper 'Wiikman frän Upsala Län: 'Frägan
är nu allenast om de fordringar, hwilka annu äro
utestående för den UndsättningSspanmal, som efter
4826 ars mitzwäxt bewiljadeS, och icke, huru wid li»
qvidationen as den spanmal, som framdeles kan lem.
nas till undsättning, skall förhallas. Da nu wilko,
ren, hwarefker förstnämnde fall liqvidationcn i Ska.
raborgs Län skall werkställas, blifwit af Rikets Stän.
Ler bestämde, sa wore det utan twifwcl olämpligt och
obilligt, att antaga andra grunder wid en sadan li-
qvidation för de öfrige Länen. Jag är detzutom öf.
»vertygad, att de fleste af de rästskyldige Jnwänarne
icke fordra, alt dem ma helt och hållet eftergifwas be.
talningen af Undsättningsspanmälen, utan blott att
dem lemnäs någon tid, att afbörda stg detza skulder
pä sä lämpliga grunder, att de mäkta åstadkomma be.
talningen. Detta allt bör sä mycket hellre medgifwas,
som sädant redan skett för Skaraborgs Län. Det är
witzt sant, att de af StatöUtskottet i 2:dra punkten
föreflagne grunder för ifrägawarande skulders utta-
gande medföra mycken lindring för de mindre bemed-
lade; men ehuru önsklkgt det är, att göra wilkoren
härwid sä drägliga som möjligt, torde detza grunder
likwäl böra anses mindre tjenlige, såsom onekligen
medförande mängfaldige mitzbruk; ty den förmögne,
ehuru han utan swärighct kunde mäkta betala, skulle
likwäl deraf kunna hemta undskyllan, att sin betal.
ningsskyldighet fullgöra. Detzutom, hwad l.sta punk-
ten beträffar, fä ar icke någon fara, att hwad Utskot.
tet äsyftat icke warder iakttaget, enär nemligen Rk.
ketS Ständer bcfluta att uppdraga at Kgl. Maj:t,
att, i händelse af mindre god skörd, dä förordna om
ZZ1
ytterligare lämpligt anstånd, med willor as betalning
ester 1828 ärS markegång. Det i 4:de punkten sö-
restagnc stadgande, rörer mest den arbetande clasien,
och jag förnyar, hwad jag i mitt skriftliga Ztnföran-
de förklarat, samt uppmanar hwilken som helst till
wederläggning deraf, att nemligen den för dagspen¬
ning t,enande clasien ar bättre i tillfälle att försörja
sig, än största delen mindre Hemmansbrukare.''
2^n6k>rs HsnLscrn frän Upsala Län förenade sig
nu med Ilang chan85on fran Elfsborgs Län, under
yrkande, att de ifrägawarande liqvidationerne ma ske
ester 1828 ärS markegång.
Med (larl Henrixon LsrZmsn förenade sig
I/Lr3 (lrio88c>n och Han8 Hanggcin fran Gefleborgs
Län; tilläggandcö den sistnämnde: ''I min ort aro,
efter hwad jag har mig bekant, Undsättningöjkulder-
ve i det närmaste indrisne. Till hwad som ännu åter¬
står, hafwa de, hwilka derföre häfta, icke någon an¬
nan tillgäng, än den koja de bebo. Om denna be-
röfwas dem, hwart skola de da taga wägen, eller
hwar finnes platser, att uppbygga sä manga fattig¬
stugor, som behöfdes. Det är derföre högst angelä¬
ger, att de erhålla lindring, och att de icke ma, för
betalningen till Staten, prejas till yttersta ffärfwen."
IM8 8trincklurrck fran WesterNorrlands Län:
"UtffottetS afsigt med deras ifrägawarande förflag
war, att, dä nägon efterskänkning ä Kronans sida
skulle ske, den i främsta rummet koyr dem till godo,
hwilkas oförmögenhet att betala, utan att iraka full-
komligt obestånd, blefwe ädagalagd. Om den ge ne¬
rell» eftergift, som nu ar i fräga, blefwe bcwiljad,
sä skulle densamma komma äfwen de icke behöfwan-
Lc till godo, och hwilket ar sä mycket olämpligare,
som det med säkerhet kan antagas, att blott Z:del af
Lem, som ännu hasta för Spanmälslän, aro »verk¬
ligen i behof af lindring; men att Adelar aro för-
mögne, ja Adelar rika, och alldeles icke behöfwa nä-
gra skänker. Dä Utskottets förslag äsyftar, att före-
komma sädane misiförhällanden, och i öfrigt är byggdt
pä lämpliga grunder, anser jag, att det bör bifallas;
, men jag förnyar mitt förklarande, att jag dock icke
will bestrida ätcrremisi, ehuru den numera är sä mycket
mera onödig, som 2:ne RiksStänd redan bifallit Be¬
tänkandet."
Med klils Strincklunck förenade sig pete,' ?6-
iarsson i Slätthult och Uetsr Uolirsson i Millebo,
frän Jönköpings Län, Oöran Anckersson frän West¬
manland, ckaoob Uoter Anckersson frän Östergöth¬
land, samt luckors Anckersson och klils Uelarsson
frän Södermanland m. fi.
Uppå Talmannens, efter nu fulländad discusiion,
framställde proposition pä bifall till förewarande Be¬
tänkande, swarades bäde Ja och Nej; men Ständer
förenade sig sedan i det beslut, att återremittera Be«
tänkandet till ytterligare handläggning.
Till afgörande företogs derefter Lag- samt Ali-
manna Beswars- och OeconomieUtskottenS Utlakande
553
N:o47, i anledning af gjorde anmärkningar wid Ut¬
skottens Betänkande N:o 43, rörande wäckt fräga
om ändring i Kongl. Förordningen den 19 Decem¬
ber 1827/ angående grundcrne och wilkoren för hem-
maneklyfning, samt afsöndring af jord eller andra
lägenheter fran hemman.
Lrik ketusson fran Gefleborgs Län yttrade:
hat/ uti afgifwen Motion och i anmärkningar
mot Utskottens förra Betänkande N:o 13/ sökt wisa,
att Kongs. Förordningen den 19 December 1827,
angående hemmansklyfning och jordafsöndring, skall, om
den kommer fortfarande att gälla, i längden under-
gräfwa Swensk» BondeStändetS »välstånd. Jag har
med ledsnad funnit, att Utskotten icke behagat göra
afseende derpå; och det ätcrstär mig derföre nu blott
att hemställa, det Ståndet mä besluta, att alla hem-
mansklyfningar och afsöndringar af jord, hwilka ägt
rum före den tid, da nämnde Författning utfärdades,
mä orubbligen äga bestånd, samt att, enligt Utskot¬
tets tillstyrkande i förra Betänkandet, stadgandet uti
1 Cap. 9 tz. af Förordningen mä tillämpas äfwen i
afseende pä 2 Cap., om jordafsöndring.'' »
koler-?elu'88on i Millebo, af Jönköpings Län,
yttrade sig skriftligen, medelst ett sä lydande
"Wördsamt Anförande!
öfwer Lag- samt Allmänna BeswärS- och Oeco-
nomie-UtskotrcnS Betänkande N:o 47, rörande wäckt
fräga om ändring i Kongl. Förordningen den 19
December 1827, angående grnnderne och wilkoren för
5Z4
hemmansklyfningen, samt afsöndring af jord elter an¬
dra lägenheter frän hemman, får jag yttra mina äsigcer:
I min hemort, östra Härad och Jönköpings
Län, finnes pä flerfaldige ställen flere Medborgare,
som dels genom arf, dels genom Contracter, och dels
genom FörpantningSbref, har afsöndrat jordlägenhe¬
ter frän hcmn.an, och dels pä utmarkerne uppodlat,,
efter upprättade äberopade handlingar, hwilka icke in-
nehar jord efter den begränsning, som Förordningen
innehäller, men likwäl hafwa de sina hemwist och tarf-
liga näring, med sparsam huöhällning.
Alla desta fattiga Medborgare, som med swett
och möda uppodlat och bebyggt deste lägenheter, som
de pä ett fä ärligt sätt ätkommit, skulle, genom den
nya äberopade Förordningen, af de rika och mera be¬
medlade större Fastighetsägare bliswa lwingadc och,
emot sin wilja, utwräkas.
Desta fattige Medborgare, som jag anser wara
flere hundra tusende öfwer hela Riket, skulle sedan
aldrig hwarken mäkta eller kunna ätkomma nägon
ägande hemwist eller jordtorfwa, utan nödgas klaga:
foglarne under himmelen hafwa nästen; men wi haf¬
wa icke sä mycket wi kunna luta hufwudet under.
Desta Medborgare skulle, wid ett sädant wald, mod¬
fällas och öswergifwaö, hwaribland de fleste antingen
skulle bli lösdrifware, eller skulle de nödwändigt blif-
wa de rikas tjenare eller slafwar.
Detta anser jag icke wara öfwerensstämmande
med Swea Rikes allmänna frihet, utan jag skulle
555
hellre önska, kika med Brodern Kils Mänsson, att
all hcmmanSafsöndring finge wara obegränsad, hwar-
igenom hela Riket skall blifwa wida mera uppodladt.
Men skulle icke detta kata sig göra; sä får jag wörd.
samligen föreslå och anhälla, att Hederwärda StändS-
mcdbröder wille med underdånig skrifwekse hos Kgl.
Maj:t, som will bereda allas wäl, anhälla, att Kgk.
Maj:t wilke i Näder förklara, att alla de, som nu
innehafwa mindre hemmansdelar eller afsöndringar,
an Förordningen innehällcr, mätte derwid fä förblif-
wa, enligt sina redan gjorde afhandlingar.
Stockholm den 17 Augusti 182Y.
Uoter ^ehrsson,
Riksdagsfullmäktig för östra
Härad och Jönköpings Län."
Oasper ^Vijkman frän Upsala Län utlät stg
mundtligen: "Lag. samt Allmänna Beswärs. och
OeconomieUtskotten hafwa wäl nu beswarat de an-
märkningar, hwilka blifwit gjorde mot Kongl. För¬
ordningen den 19 December 1827, angäende grun-
derne ock, wilkorcn för hemmansklyfning och afsön»
bring af jord eller andra lägenheter frän hemman;
men jag kan icke finna, att Utskottens behandling
deraf warit tillfredsställande. Jag anser denna För-
ordning, i flera delar, menligt inwerka pä jordbrukets
och pä Landet bosatte hushällöbeftänd; och jag utbe¬
der mig derföre, att fä framställa nägra erinringar
om de nödiga rättelser, hwilka/cfter min öswertygelse,
skulle hafwa nämnde olägenheter.
I 1 Cap. 2 §. af Författningen bestamnieS,
såsom wilker för besutenhet, akt till hcminansdcl kör
finnas sa goda ägor af aker, äng och bcwsurark, alt
ctt hushall af minst 3 arbetsföre personer nia klm-
na af ägornas behällua afkastning underhällas, samt
att minst cu häst eller ctt par dragoxar, 2 a 3 kor
och 5 a 6 får eller getter, ma kunna winter- och
sommarfödas. För min del anser jag det alldeles o-
möjligt, att, med afseende ä de mängfalldiga olikheterna
i åtskilliga Rikets Provincer, göra något lämpligt all¬
mänt stadgande, som i alla spccicla delar och omständig¬
heter bestämmer bcsutcnheten: såsom ex. härpå får jag
blott nämna, att pä flere ställen af Slättlandet det
icke sällan inträffar, att fjerdcdcls hemman, hwarest
abom alltid warit och skäligen bör anses wara och
förblifwa besuten, icke kunna lemna underhäll ät fle¬
ra, än aboen och hanö hustru, samt dctzukom blott
gifwa tillfälle, att under winter» och sommartid föda
cn häst, en eller 2 kor samt 2 eller Z sär. Om
aboen behöfwcr biträde under andtidcn, sä anskaffas
det genom legning. Ett helt annat förhållande är
äter i allmänhet uti Skogstracterne; och detta bewi-
sar tillräckligen, huru omöjligt det är, att uppfinna
nägot allmänt stadgande, som pä ctt lämpligt sätt
specifikt bestämmer, hwad till besutenhet erfordras.
Med anledning häraf, tror jag, att 2 §., som
stadgar rörande besutenhet bör inskränkas till följan¬
de ordalpdelsc; "Besuten kallas den äbo, som af fin
''hemmandclsafkastning i wanliga är kan päräkna
''bergning för sig och hustru, jemte det för hcmmanS-
"delcnö brukning erfordcrlige arbetsfolk, och som jem-
'ival katt -evas utgöra de hemmanödelen åtföljande
"utstylder.'' Detta stadgande anser jag wara fullt
tillräckligt att bestämma frågor om besutenhet, syn-
ncrligast dä de i alla händelser bero pä Domarens
pröfning.
Emellan stadganderna ii och 3 §§. af 2:dra
Cap. finnes en märklig motsägelse. I 1 §> stadgas
nemligen, att ägare af Frälse-, Frälseskatte- och Kro¬
noskattehemman hafwa rätt, att af hemmanets jord¬
rymd uppläta till och med en tiondedel, ware sig, för
alltid, under full äganderätt, eller till besittning pä
witz tid; hwaremot 3 §. bestämmer, att lägenhet, som
frän Kronan afsöndrad, stall i Gefleborgs, Wester-
Norrlands, Jemtlands, Westerbottens och Norrbot-
tens Län innehälla minst 6, samt i öfrige delar af
Riket minst 4 Tunnland duglig jord. Till de fleste
hemman pä slättlandet höra icke mera än 20 a 30
Tunnland, äkcr, äng och betesmark sammanräknade.
Ägare till sädane hemman skulle dä icke aga ait göra
nägon jordafsöndring, enär en tiondedel af hela jord-
rymden utgjorde blott 2 a Z Tunnland.
Äfwenlcdes bör jag anmärka det obilliga af stad¬
gandet i samma eller 3 att frän hemman, belä¬
get inom ! mil frän Stad, afsöndring af minst ett
halft Tunnland, under besittning pä witz tid, mä kun- ^
na aga rum. Dä Jordägare pä längre eller kortare
afständ isrän Stad böra ätnjuta lika rättigheter, i
afseende pä dispositionen af deras egendom, och det
icke är nägot stäk till utvidgning af den enes och in-
stränkning af den andres dispositionsrätt, sa anser
558
jag, att ett och samma stadgande, rörande rättighet
till jordafsöndring, bör galla för alla. Wid dcn om¬
ständighet, att jordafsöndringarne ske pä witz tid, kan,
uran all olägenhet, tillåtelsen dertill i allmänhet ut¬
sträckas till en tiondedel af området, utan afseende
pä afstandel ifrän Stad.
Jsrägawarande §. innefattar, ester min tanka,
ännu flere oriktigheter. Der stadgas nemligen, att
den lägenhet, man will afsöndra, bör bestämmas i en
enda formlig, till afhägnad begwäm, lott. Pä män»
ga ställen äro ägorne sä beskaffade, att detta stadgande
omöjligen later realisera fig, och jag wet icke, hwilka
olägenheter kunna uppkomma deraf, att den afsöndrade
lägenhetens tillhörigheter finnas pä flere stallen af hem¬
manets ägor. Icke heller kan jag instämma i den de-
len af samma §., hwarigenom bestämmes, att nägon
afsöndring af Odal-äker och äng icke fär ske; ty pä
mänga ställen finnas ägor af sadan natur sä beläg¬
ne, att de icke kunna med fördel till hemmanet be¬
gagnas. I sädant fall wore det bäde lämpligt och
nyttigt, att medgifwa afsöndring äfwen af Odal-äker
och äng.
Pä detza grunder yrkar sag de förändringar k
Z §., att, när fräga är om afsöndringar eller upp-
lätelser af jord pä witz tid, sädane mä, med iaktta¬
gande deraf, att icke mera än en tiondedel af hem¬
manets omräde dertill begagnas, tillätas i huru små
delar som helst, utan hinder deraf, att en tiondedel
af hemmanets omräde icke utgör 4 Tunnland; äfwen-
som, att för jordafsöndringarnr i allmänhet mä gälla
559 .
lika stadgande, antingen hemmanet ar beläget nära
ekler aflägset fran Stad, att desamma mä ske i flere
delar eller blott en enda del; allt efter loeala ommstän-
digheter, blott arr lagenheten noga beskriswcs ock be,
stämmes till innehall och beskaffenhet, samt slutligen,
att det ej heller ma wara förbjudet, att pä wist tid
afsöndra Odal-äker och äng.
I 4§. förordnas, att a lägenhet, som frånhem,
man afsöndraö, ehwad den upplätcö för alltid eller
pä wist tid, skall ärlig afgäld erläggas i spanmäl,
dagöwcrken eller annan räntepersedel, som allmännast
i orten är att tillgä; och mä den afgäld icke wara
mindre, än att den motswarar hwad af hela hemma¬
nets räntor och öfrige urskylder, med jemförelse af
ägorncS storlek och beskaffenhet ä den afsöndrade lä.
genhcten, belöper. Jag tror, att för sä beskaffade
afsöndringar, som blott gälla för witz lid, icke annat
förbchäll behöfwcr bestämmas, än allenast, att den,
som uppläter och den som öfwertagcr någon sädan
lägenhet, mä sinsemellan efter godtfinnande öfwerenS-
komma, om och huru stor afgäld bör äga rum.
Wid flutet af 2 Mom. af 6 §. heter det: "att
wid besittningStidenö flut äterfallcr den afsöndrade lä-
genhetcn till hemmanet, utan ersättning eller lösen,
ehwad förbehäll wid upplätelsen derom kan wara gjordt
eller ej." Detta förefaller mig högst olämpligt; ti¬
de wilkor för afträdande, hwilka blifwit öfwerens.
komne emellan uppläkaren och emottagaren, böra onek-
ligen tjena till efterrättelse, och detta sä mycket mer,
>
260
som de icke kunna annorlunda anses an såsom förord,
hwilka i allmänhet bryta Lag.
Lika med Ueter Uelirssm, i Millebo, finner sag
olämplighetcn och obillighcten af stadgandet i 1Z
som asser, att Författningen skall werka retroactipt
pä jordafsöndringar, hwilka före dcnsammaö utfärdan-
de blifwit werksiällde. Utskottens yttrande härom ar
sa obestämdt, att deraf icke är gifwet, om, efter Ut¬
skottens åsigt, Författningen skall lampas till äldre
agoafsöndringar. Derföre yrkar jag det bestämda stad-
gande, att alla, före utfärdandet af 1827 ars ifrä-
gawarande Förordning, skedde ägoafsöndringar, mä
aga orubbligt bestånd, sä framt de finnas öfwercnS-
stämmande med »örut gällande Författningar, ester
hwilka alltsä alla frågor om sädane aldre afsöndrin-
gar böra handteras och dömas.''
6arl Ilenriassmi bergman frän Gefleborgs Län t
"Sedan 2me Ständ numera bifallit Utskottens förra
Betänkande, med de uti sednare Utlärandet gjorde
tillägg, sä är ej mycket att för BondeStändet wi¬
dare ätgöra; men jag önskar, att Ständer likwäl wille
besluta, att alla de afsöndringar, hwilka skett före
utfärdandet af 1827 ärS Förordning, mä äga orubb¬
ligt beständ. Sädane afhandlingar hafwa hittills
skett, pä grund af Kongl. Förordningarne den 13
Iunii 1800 och den 14 Maji 1805. Genom den
förre söreskrifwes, att längsta tiden för Rrrenders och
Landtboeontracters beständ blifwer 50 är. I den sed-
nare stadgas, huru man ma äga att sälja och för-
panta
panta jord, samt ätt ätl pä god trö wuNNctt och med
werklig besittning förenad åtkomst tilt jord a Landes
hwilken icke blifwit klandrad inom 20 är, ar, ester
samma tidö förlopp, frän allt widare ätal fri. Der-
igenom öro, ester min länka, bäde missbruk och pro»
lesser i möjligaste Matto förekoMne» I afseende a
4827 ärs Förordning anstr jag, att underdånig skrif-
welse bör aflätas till Kgl. Maflt, oM de äf Ständtt
nödige ansedde förändringar»''
Brik ^.Nl!6l-88vn frän ^Westmanland, lians
Blsnsson och Bars Ittiksscm frän Gefleborgs Län,
Beter petersson i Slätthult, äf Jönköpings Län,
och 8u„s vilsson frän Kronobergs Län företräde sig
Med darl lienriesson Bergman.
Secreterarcn erinrade, ätt den äf Bergman äke»
ropade 4805 ärs Förordning icke hade afseende ä ägo»
afsöndringar, hwarom nu more staga, utan innefatta»
de förklaring öfwer Lagens rätta förstånd i Mål, som
röra klander pä fast egendom»
klils 8trinst1unst frän ÄrsterrNorrlands Län:
*'I ärendets nuwaranve skick, dä 2 Ständ redan fat¬
tat likstämmigt beslut i hufwudsaken, är det icke Myc»
ket wärdt, att twista om den åtgärd BondeStändtt
bör widtaga. För mia del anser jäg nödigt och Nyt¬
tigt, att BondeStändet instämmer ut! det af Högw»
PresteStättdet beslutade tillägg, att k uuderbänig skrif»
welse till Kongl. Mäste bör anhällas, att nödig till¬
syn sker dera, ätt hemmansklyfningar icke fa äga rum
BondeSt, Prot» 7:de Bandet. A6
562
«ti alltför små delar. Äfwen anser jag angeläget,
att hos Kgl. Maj:t söka mera bestämdhet i 43
as 2:dr Cap., an som as Utskottens yttrande derom
föranledeö, sä att tydligen mä blifwa sörordnadt, att
de före utfärdandet as ifrägawarande Försänkning in.
gangne afhandlingar, om afsöndringar af jord, ma be¬
dömas efter de wid afflm^ndct deraf gällande För¬
ordningar. Om icke en sä beskaffad förklaring win-
neö, sä är att befara bäde en mängd rättegångar, rö¬
rande äldre ägoafsöndringar, och sädanc rubbningar,
hwilka i hög grad menligt inwerka pä Allmogens
heständ."
Daniel ^n-lorsson och k^ils kellsson fran Werm¬
land, Olof Olossson och ckaeob Ueter Anckersson
frän östergöthland, Uotor Anckersson frän Halland,
Mls kestrsson frän Malmöhus Län, ^Nllreas klä-
kansson frän Elfsborgs Län och kristers Anckers¬
son frän Södermanlands Län förenade sig med Nils
Ltrincklunck.
Ola ffeppsson fran Blekinge Län instämde med
Wijkman, i hwad angick 4 och 3 §§. af 2'.dra Cap.
af ifrägawarande Kgl. Förordning, och hemställde,
mn ej den deri nödige ansedde förändring borde tillika
upptagas uti de särskilda underdäniga beswär, hwilka
flere Ledamöter ansett böra, i anledning af 43 §.,
asgifwas. Det wore obilligt, att en, som hade 30
Tunnland jord, icke skulle fä lemna med sig § Tunn-
iland ät den, som detta behöfdc, blott af det skäl,
att han icke bodde sä nära Stad, som Förordningen,
för begagnandet af sadan rättighet, bestämde. I öf.
563
rigt och hwad 13 §. angick, sa förenade Ola Ivppssvn
sig med hwad Oasxer Wicman, Kils Ltrinlllunä
och d!arl Lsi-gman Yttrat-
Kils lVlänssnn fran Malmöhus §än: "I mitt,
Utskottens Utlakande åtföljande, reservation har jag
utwecklat mina tankar i förewarande amne. Inom
Utskotten yrkade jag ock tillstyrkande af underdånig
fkriswelse till Kgl. Maj:t, med underd. anhållan, att
Kgl. Maj:t ma Nädigst förklara för ornbbliga alla
äldre hemmanöklyfningar och ägoafsöndringar, de mä
wara med Förordningen öfwerensstämmande eller icke;
men Utskottet wille icke ga in derpå. Jag anser äf-
wcn nu det wara päkalladt af behofwet, att Stån¬
det, genom särskilda underdåniga beswar, framställer
en sadan anhållan, pä det icke en mängd fattige ma
rubbas fran deras hemwist och egendom. Jag har
alltjemt yrkat en oinskränkt rättighet till hemmans¬
klyfning och jordafsöndring, och det wore således helt
och hållet stridande mot denna min princip, att an¬
taga den ytterligare kontroll, Högw. PresteStändet
welat fästa wid den nu begränsade rättigheten till hem¬
mansklyfning. Äfwensa har det warit emot min wilja,
att Utskotten inskränkt, frän en till högst ^:dels mil,
det afständ frän Stad eller Köping, inom hwilket
afsöndring, anda till * Tunnland, fä äga rum. Det
kan wäl wara bra, att stora hemman finnas; men da
folkmängden allt mer och mer ökats, ända till och med
dubbelt mot förr, hwarthän skola da alla menniskor
taga wägen, om icke, genom hemmansklyfning»»: och
agoafsöndringar, dem beredas tillfällen för nya bo¬
sättningar."
Z64
Anefors vilsson snan Wermland, kliM8 Egils¬
son fran Elfsborgs Län, Kils polirsson fran Sö¬
dermanland, 2LNllors kolisnsson piissirwn och k.urs
Ifarsson fran Skaraborgs Län, uörjo Löijosson
och ^Lnckors Svensson fran Hallands Län, Alicie)»
Kilsson i Iste, pob>r .lönsson och Uälil .lönsson
frän Skäne instämde uti Kils Mäossoos yttrande.
ckonss ckolmnsson frän Jönköpings Län förena¬
de sig bäde med Kils Mänsson och med pvtor pe¬
lersson i Millebo.
^Lnclers Kilsson i Tottarp, frän Malmöhus
Län, biträdde Kils Mänsson» mening, och Nilsag Ut.
skottens yttrande, att en »vidsträckt hemmansklyfning
skulle leda till Fattigförsörjningens belastande, desi o
mindre aga nägon giltig grund, som det more uppe»»
bart, att ju mindre tillfällen lemnadrs till bosättnm.
gar och egna jordbruk, desto mera skulle, tvid folk.
mängdens tilltagande, antalet af lösa personer ökas
och päkalla Fattigförsörjningsansialternes biträde.
Vice Talmannen äon .Ionsson : "Äfwen jag har
den tanka, att de ägoafsöndringar, hwilka stekt innan
4827 ärS Förordning utkom, böra bibehällas och icke
rubbas. Jag känner icke nägon annan äldre Förord»
ning, angäende jordafsöndringar, än 4807 ärs En»
skifteöförfattning, och enligt denna är det killätet, att till
annan nppläta en tiondedel af hemmanets hela ägowidd.
Om mera än en tiondedel afsöndras, sä är detta olagligt
och kan, om sa päfordraö, ätergä. Men obilligt sy.
nes mig det nya stadgandet, att, om tiondedelen af
det nya hemmanets omräde icke utgör 4 Tunnland,
nägon afsöndring icke fär »verkställas. Jag tror, att
när, efter Författningar, besutenhcten ä hemmanet
bkiswi't'bestämd, sä mä det derefter wara fritt, att
afsöndra öswerkoppsjorden äfwen i mindre lotter an
4 Tunnland; ky annars skulle en mängd fattige icke
kunna förwärfwa sig hwarken hostad eller jordtappa,
och de hlejwe dä, sä till jagandes, jagade ur Landet."
I^ils mänsson frän Malmöhus Län inföll har¬
wid, art Utskotten hänwisat de buowille, att taga de-
ras tillflykt ti!- PionnicrcorpSen eller EorrectionöIn-
rämstngarne.
Uoi virl Ionsson frän östergöthlands Län erin¬
rade, att i hans hemort, ock pä mänga flere ställen,
funnos agor, hwilka, ehuru inbegripna i det ena hem¬
manets skan, likwäl wörö belägne inom annan Bys
emräde, samt tillstyrkte, att, dä ifrägawarande För¬
fattningen icke börte kunna tillämpas till sä beskaffa¬
de lägenheter, uttryckligen bleswc stadgadt, att sädane
ägor, de ware sig större eller mindre, och odlade eller
icke odlade, mägc obehindradt fä afsöndrad,
U( I>r Driksson frän Kronobergs Län yrkade,
att nägon rubbning icke mä medgifwaS uti Kgl. För¬
ordningen ben 1Z Iunii 1800, hwarigenom förpant,
ningar blifwit tillätne, och pä grund deraf i hans
ort till myckenhet skett pä längre tid, till och med 50
ar, och hwari nägon inskränkning eller något förbud
icke kunde förordnaS, utan en högst wädlig kränkning
af ägande-rättens helgd.
Lrilr Anckersson fran Westmanlands Län för-
enade sig med IZotvick ckonsson, under tillkännagif-
566
wande, att äfwen k hans ort funnes utjordar, en del
icke större au 4 Kappland, hwilka wörö inbcgripne i
andra hemmans skatt, an deras, med hwilka de hade
sammanblandade agor.
Alla, som dertill anmält sig, hade nu yttrat sig
uti ämnet; och, efter någon widare öfwcrläggning,
fann Ståndet för godt, att bifalla Betänkandet N:o
1Z, med de i Utlärandet N:o 47 gjorde tillägg, utom
hwad rörer iZ tz. af 2:dra Cap., uti hwilken om-
standighet Ståndet fattade det beslut, att samma §.
icke ma äga retroacriv werkan eller kunna lämpas till
de före utfärdandet af 1827 ärS Förordning ingång,
ne afhandlingar, om afsöndringar af jord, utan sam¬
ma afhandlingar bedömas efter de wid afflutandet gäl.
lande Författningar; äfwcnsom i afseende pä före-
skrifterne i 1. och Z §§. af samma Capitcl, sa widt
Le anga rättighet till jordafsöndring pa witz lid, i
hwilka föreskrifter Ständer gjorde den förändring, att
det ma wara jordägare, som innehar hemmansdel,
pa hwilken han är besuten, tillätet, att derifrän pä
lifstid eller wist bestämd tid, högst 20 är, till en eller
fiere personer afsöndra till och med en tiondedel af
hemmanets ägorymd, och det utan afseende pä liwil-
ket tunnlandStal, som denna tiondedel kan innehälla,
samt om den afsöndrade jorde!» är belägen nära intill
eller längre ifrän Stad, hwilken rättighet jcmwäl fär
sträcka sig till Odalagor, som äro bclägue inom an-
dra VyarS omräden; och ansäg Ständer alla sä be-
skaffade jordafsöndringar eller dem, som ske pä lifs-
tid eller pä wisi utsatt tid, de i 4 och 5 af 2:dra
Cap. stadgade willor icke böra aga rum.-
L67
I öfrigt beslöt Ständer, att ägare af tlrfjällar,
elser andra utom Bolbpns grönför belägne agor, de
ware sig af inäga- eller utägo-natur och af sa inskränkt
rymd som helst, skola wara berättigade, att med full
ägande-rätt afsöndra sädane lägenheter, under iaktta¬
gande likwäk för öfrigt as hwad 2-dra Cap. i För.
fattningen, för sa beskaffad afsöndring, föreskrifwer.
Ståndet åtskiljdes kl. Z pä dagen.
tu ticlenl
1829 den 19 Augusti.
?Ienum kl. 10 f. M.
Justerades ProtoeollsUtdrag för den i? i den¬
na mänad.
ExpeditionsUtffottets förflag N:o 129, till Rk-
ketö Ständers underdåniga skrifwelse till Kgl. Maj:t,
i anledning af Kgl. MajttS Nådiga Proposition, an¬
568
gående hästarö prästerande i stället fö»' manskap af
extra Roreringsskyldige, upplästes nu lill justering.
Nänsson fran Malmöhus Län erkände wäk
denna underdåniga skrifwelseö öfwerensstämmclse med
Rikets Ständers i ämnet fattade beslut; men trodde
dock, att VondeStändct, i anseende till dest särskilda
beslut i frägan, icke borde annorlunda lemna sitt bi.
fall till denna underdåniga skrkswelse, an att Ständer
wid deusnmma lär bero.
Stander fann för godt, att förslaget till denna
underdåniga skrifwelse godkänna.
Seereterarcn rillkännagaf härefter, att han, en,
ligt Ständers beslut den 17 sistl. Julii, hade för»
fattat förslag till Ständetö enskilda underdåniga skrif-,
welse uti ifragawarandc amne, det ban nu wille upp.
läsa till justering; och meddelade Secreterare», i af.
seende hära, Ståndet den upplysning, att Rikets
Ständers alla föregående beslut och underdåniga skrif,
welser, angående extra Noteringen och Nationalarme.
ringen, bestående först af Förstärkningsmanskapct och
nu af Bewäringsmanskapet, hwilka handlingar Se-
creteraren, med någre af Ständets Ledamöter, genom-
gatt, icke kemnade ringaste spär till den under discus,
stenen inom Ständer yttrade förmodan, att, med
atagandct af Natkcnalarmeringen bliswit fä stadt det
wilker, att extra Noteringen skulle utgå till Armeens
förstärkning, innan Nationalarmeringcn fick uttagas.
Förslaget till denna underdåniga skriswelse upp,
läster härefter och war sä lydande:
1
569
"Stormäktigste Allernädigste Konung!
BondeStändet nalkas nu Eders Kongl. Mant,
för att i undcrdänigher utbed>a sig Eders Kongl.
MajttS särskilda Nådiga uppmärksamhet till ettämne,
som, afgjordt wid denna Riksdag genom MedStän-
vernes beslut, päkallar isron BondcStändctS sida all
möjlig motwerfan, kode i anseende till ämnets beskas,
senhet och för den rubbning i belefwade willor, som
det, ester BondeStändets åsigt, skulle medföra.
Amnet angar ifrägaställd rättighet för extra Ro-
teringöskyldige, att, wid utbrott af krig, fa prästera
hästar i stället för manskap.
BondeStandet anhäller, att fa återgå med fram.
ställningen af detta ämne till den tidpunkt, dä extra
RoteringSskyldighetcn sörsta gängen infördes, och wid
hwilket tillfälle Rikets Ständer också ätogo sig en
Nationalarmering, samt att sedan upptaga de ändrin.
gar, jcmkningar och inbördes förbchäll, som med begge
desie Förswarsinrattningar derefter ägt rum,
I anseende till FörswarSwerketS otillräcklighet,
för tryggandet af Swenska Folkets sjelfbeständ efter
1808 och 1809 arens olyckliga krig, ingingo 1809
och 1810 ärcns Ständer, säsom deras Allmänna Be.
swärö. och OeconomiehItskottS Betänkande, den 10
April 1810, wisar, deruppä, att upprätta en Natio-
nalarmcring af 50,000 man, kallad Förstärknings»
manskap, med dek uttryckliga wilker, art all den pri-
pilegierade jorden, med undantag af sädane Boställen,
/
5?0
som innehades af i tjenst warande Militairer, skulle
beläggas med extra Rotering, bestående i skyldighet,
att, mid utbrott af krig, yra stera FörswarSmanskap,
hwilket Kgl. Maj:t skulle äga, att, pä en gäng med
ordinarie elier stående Armeen, läta upybäda och. ut¬
kommendera; och stadgades derjemte, att sedan Rust¬
hållare af extra och ordinarie Roteringcn wid början
af krig aflcmnat tjenstbar» Nummerkarlar, skulle de
wara frie ifrån widare recrutering under kriget.
I öfwcrensstämmclse härmed uppsattes är 4911
FörstärkningSmanskapct, och indeldteS jcmwäl extra
Roteringcn.
I anledning af Kgl. MajttS Nådiga framställning
till Rikets är 1912 förfamlade Stander, bcslöto samma
Ständer en förändring i utskrifningssättct för National-
armcringen, som dä erhöll namn af Bcwäring. Derwid
skedde likwal icke nägon förändring r wilkorcn, pä
hwilka 190f) och 1310 ärenS Ständer hade ätagit sig
Natioualarmeringen. Twertom stadgades dä ytterligare,
säsom Z §. och 10 punkten Riksdagsbeslutet den 19
Augusti och 20 §. i Eders Kgl. Mastts Nädiga
Kungörelse den 27 October 1912 utwisa, att den in-
dcldta Armäcn, till hwilken, efter hwad anmärkt blif-
wit, extra Roteringcn war att hänföra, wid ukbrok-
tet af krig skulle completteraö, enligt de för densam¬
ma dä gällande Författningar; och desia Författnin-
gar, de söreskrefwo för bäde ordinarie och extra Ro-
teringen, att eomplctteringen skulle ske medelst upp
sättandet och aflemnandet vf tjenstbara Nummer¬
karlar.
Wid 1815 ärs Riksdag uppkom derefter fräga
om jemkning i den werkställde extra Roteringcn; och
Utträde Rikets Stander, uti deras till Eders Kgl.Maj:t
i det ämnet, den 8 Augusti samma ar, aflätnc un¬
derdåniga skrifwclse, det de funnit med deras afsigt
wid extra Rotcringens åtagande instämma, att den¬
samma skulle utgöras allenast under krig, och dä en¬
dast utgå i manskap.
Under 182Z ärö Riksdag förekom ånyo denna
fräga; och förklarade derwid Standerne, akt de icke
blott förbljfwit wid deras i underdäniga skrifwelsen
den 8 Augusti 1815 yttrade öfwcrtygclse om sattet
för utgörandet af extra Rotcringöskyldigheten, utan
äswen funnit denna ffyldighetö sörwandling frän älig-
gandet, att uppsatta manskap, till utgörandet af an-
dra prästationer wara stridande emot uttryckliga in-
nchället af Rikets Ständers beslut om denna Ro¬
tering; i följd hwaraf och dä extra RoteringSplig-
tens fullgörande genom annat än manskap jemwäl
skulle tillintetgöra det wilkor, som blifwit lagdt till
grund för äkagandet af National-armcringen, Rikets
Ständer bcslöto, att extra Roteringcn, wid påkom¬
mande behof deraf, borde utgä endast i manskap,
och alla emellan Eders Kongl. Maj:t och Kronan
samt extra Rotehållare afflutne Contract, som af.
sedde förändring deruti, till all wcrkan sörfalla.
I början af denna Riksdag täckteö Eders Kgl.
Maj:t till Rikets Ständer afläta Nädig Proposition,
hwaruti Eders Kgl. Maj:t, med framställning af
fördclarne, i bäde allmänt och enskildt afseende, deraf,
att, i händelse af krig, hafwa en säker tillgäng pä
ert större antal Artillerit- och Trosshästar, föresscg
Rikets Ständer, att pä extra Rotchällarcs fria mål
lära hero, att med Kgl, Maj:t och Kronan afstura
öfwerenskommelser em präfterande af hastar i stället
för manskap; och hafwa Ridderskapet och Adeln,
PresteStändcr och BorgareStänder bifallit den Nå¬
diga Propositionen; hwaremot BondeSkänder funnit
sig iste kunna antaga densamma.
VyndeSkändet kan icke skilja frän sin öfwextp-
gelse, att med Ständens nu fattade beslut star i up¬
penbar strid med kjellma hufwudwilkoret wid extra
Roteringenö första införande, det nemligen, e.tt denna
Rotering skulle, lika med den aldre Roteringen, ut-
göras i manskap, och hwilkei huswudwilkor Rikets
Ständer wid atla de tillfallen, dä frågor sedan före-
warit om jemnkning i extra Roteringen, pä det mest
bestämda sätt uttryckt. Genom det ifrägawarande be¬
slutet komme ock att rut bas samt alldeles till intet--
göraS ett bland wilkoren för Vewaringenö ätagande,
som war, att extra Roteringen, wid början as krig,
skulle completteras med tjensibara nunimcrkariar, !lk-
om detta skulle prestationens förwandling till anskaf¬
fandet af häftar, som, wid uppbrott till krig, ofelbart
kommo att kofta mindre, än legning af xnanskap, pä
en gäng bereda extra Roteringen en, relansr tili al.
dre Roteringen, hwarkcn af behof eller rattwisa för¬
anledd lindring uti xoteringsbördan, i afseende pä
hwilken den förre redan ätnjuter en icke ringa, i sig
sjelf icke billig och med grunden för ett Nasionalsör-
swar ätminstone icke förenlig mildring, den, att blott
wid infallande krig utgöra prästationen, da deremot
dm äkbre Rokeringen, äfwen under fridens lugn, Ma.
ste widkäNnas detta onus; samt jcmwäl inwerka »pi¬
pa och wio fredsbrott påskynda utskrifning as Be.
wäringsmanskapet, hel?, huru nian än sökt framställa
en motsatt åsigt, det dock icke torde kunna motsägas,
akt behvfwet af sistnämnde manskaps uppbndande skall
inträffa förr genom det, att crtra IvoteriNgemanska.
petö antal minskas» I öfrigt st/nes fördelen af för-
ändringen för Staren i det hela wara obetydlig och
ringa, i. förhastande till den ökade tyngden för de
BewäriNgSskyldigc, söm för det mesta utgöras af All.
mogens Barn; hwarsörutan, wid behof af ett större
antal Artillerie. oell Trosihästar, det wisierligcN blif.
wer lika lätt för Kronan, da Rikets Ständer der.
till ansia medel, som för de enskilde ätt kunna an-
skaffa hästar.
Pä alla desia skal och dä BondeStändet icke
kan undertrycka, att det röjer sig något motbjudande
i sjclfwa föreställningen, att den ärofull» lotten, att
förswara och strida för sin fosterjord, skulle kuun» upp.
wagas med prästakionen af en häst, är det, som Von-
deStättdet, för att icke kunna bedömas af CoMmit-
tenter, att hafwa äsidosatt Något steg, till forswaran.
de af deras rätt och säkerhet, emot rubbning af för
närwarande gällande föreskrifterne om extra Roterin.
gens utgörande, nu wändt sig till Eders Kgl. Majit
och härmed wägar t underdånighet anhålla, det Eders
Kongl. Majit i Näder täckes bibehålla desia nu och
för alltid oestergisiigt stadgade föreskrifter och wilker
wid deras helgd, samt, i följd deraf, icke läka kom.
ma till någon »verkställighet MedStänderneS ifräga.
warande beslut, och, om det icke kan förhindras, dä
åtminstone, med yttersta sparsamhet och icke utan all¬
deles oundwikligt behof, af detsamma sig begagna.
Med full tillförsigt till Eders Kongl. Maj:tö
rättwisa, öfwerlemnar BondeStandet denna angelä¬
genhet till Eders Kongl. Majus Nådiga pröfning;
och utbeder sig BondeStandet, att i Eders Kongl.
Majus fortfarande ynnest och wälwilja städse fä wa¬
ra inneslutet."
Ständer godlände detta förslag, och beslöt sedan,
efter derom gsord framställning af Urik Anckersson
frän Westerås Län, att detsamma skulle till trycket
befordras i sammanhang med Kgl. Majus Nädiga
Proposition och Skändctö diseusiion i ämnet, deraf
särskild tryckning förut blifwit beslutad.
Ueter Uskrsson frän örebro Län, sanit stolian
Urik stansson och WIs ^Vilsson frän Wermlands
Län, reserverade sig emot Ständctö beslut, i afseende
pä den underdäniga adresien.
Till förnyad handläggning företogs Lag- samt All¬
männa BeswärS- och OeconomicUtskottens sedan den 7 i
denna mänad pä bordet hwilandr Utlåtande N:o 48,
i anledning af gjorde anmärkningar wid Utskottens
Betänkande N:o 14, öfwer Kongs. Majtts Nädiga
Proposition, att Kongl. Förordningen den jy Decem¬
ber 1827, rörande grundcrne och wilkoret» för hem¬
mansklyfning och jordafsöndring, ma galla, afwen k
275
afseende pä Säteri», Ra- och Rörs- samtFralsehem-
man m. m. I sammanhang hwarmed Betänkandet
N:o 14 jemwäl upplästes; och fann Ståndet för
godt art gilla Utlistandet N:o 48, med det dermed
förenade förklarande, att, alwen, i anseende till Sä¬
teri-, Rä- och Rörs- samt Frälsehemman, böra blif-
wa gällande de af BondeStandet, wid föredragning
af Utskottens Utl-standen N:ris 4Z och 47, bestutna
förändringar i förutnämnde Kongl. Förordning.
Da nu ånyo föredrogs Baner-och LagUtstottenS
den 40 i denna manad pä bordet lagde Betänkande
R:o 69, angående upphörande af Bankens rättighet,
att med egna käromål draga sina wederparler fran
deras lagliga Domstolar, ingas Olof Olsson frän
-östergöthlands Län ett sä lydande skriftligt Anförande:
''Det more mycket att anmärka mot samman-
satta Vaneo- och LagUtskottens Betänkande, rörande
Bankens forum. Jag will dock icke inlära mig i en
närmare granskning deraf, utan allenast fästa upp¬
märksamheten derä, att den förestagne förändringen,
som ostridigt är skadlig för Banken, afwen är nyt¬
tig för desi wederparter, samt att det innebär en pä-
taglig inconseqvence att beröfwa Banken desi korum
xrivilogintum, dä den ar kärande; men bibehälla
Banken dcrwid när den är swarande.
Det är klart, att, om BancoStyrelsen läter
säsom kärande anställa en rättegäng, sker detiöfwer-
tygelse, att Banken har rätt och med denne öfwer-
tygelse kan BaneoStyrelscn icke laka Kerö hwarketl
wid första eller andra Domstolens beslut, utan Ma.
ste nödwändigt lata fullfölja saken hos HofRatten ,
der wederpatten alitsa mäste inställa sig sjelf eller ge¬
nom ombud, för att bewaka sin swarande talan, och
hwilken kan neka, att det icke wid ett sädant förhål¬
lande warit bättre för H0N0M, akt rättegången blifwii
börjad i Hofrätten. HaN hade dä UNdwiktt den kost¬
nad och tidspillan, som hätt NU mäst anmanda wid
UnderDomstolarne»
Dä det nu är fräga, att, genom en Myntbe-
stämning och derpä följande realisation, äterföra Ban¬
ken i det skick, äkt den genom DomareMägtens ätgärd
mä kunna twingäs att genast infria sine Skuldsedlar,
st-nes man handla incönseqvent och förlama Bankens
werkttingSförmäga, närman bibrhäller Banketts Bor¬
genärer wid den förmän, att genom en summarisk
rättegång sörmä Banken ätt göra rätt för sig och
beröswar Banken den motswarande rättigheten, att
genom en lika hastig åtgärd kunna tillhälla Bänkens
Gäldenärer att uppfylla deras förbindelser,
Hwad Utskotten i öfrigt anfört, anser jag till¬
räckligt wederlagdt genom BaneoStyrelsenS Uklätan-
den och de bifogade reservationerne, och får endast
tillägga, att Utskottens eitation af 16 §. i Regerings»
Formen, som förmär, "att hwär och en skall dömas
"af den Domstol, hwarunker han rätteligen hörer
"och lyder," synes mig högst olämplig, enär denna §,
aldrig haft eller kunnat hafwa för afsigt, att hwar
och en skall dömas af sitt ^'orum vomieilil, utan
endast
577
endast försäkrar hwarje Medborgare akt bliswadömd
af den Domstol, hwarunder han, efter mäletS beskas-
fenhet enligt Lag hörer, och hwilkcn i Baneomäl är
Swea HofRätt. Jag behöfwer icke med exempel
upplysa, hwarthän den af Utskotten gjorde tolkning
af ifrägawarande §. skulle leda. Följden deraf fram¬
ställer sig sjelfmant för hwarje forskares blick.
I följe häraf får jag yrka aterremitz af Be¬
tänkandet.
Stockholm den 17 Augusti 182Y-
OIok Olsson,
Riksdagsfullmäktig fran
östergöthlands Län."
Härmed förenar sig Lokvist Ionsson frän sam¬
ma Län.
Oasper wijkman fran Upsala Län: "Det war
en tid, dä i wärk Fädernesland wisia Corporationer
och äfwen enskilde wisite, att förskaffa sig sörmäner,
hwarifrän andra wörö uteslutne. Ibland dcsie för¬
mäner mä äfwen räknas de särskilda Domstolar, som
dä inrättades och ännu till en del finnas qwarstäen-
de. Någon allmän princip för deras tillwaro finnes
icke. Anledningen till deras uppkomst war endast
att gynna dem, som deraf draga fördelen. Det ebil-
liga häraf uppenbaras lätt, da man betraktar saken
frän den motsätta sidan. Dm Banken börjar rätte-
gäng med enskild person, som bor 40, 50 a 60 mil
Bonde-St. Prot. 7:de Bandet. 37
frän Stockholm, sa är den enskilde nödsakad- att,
med ftoe kostnad, inställa sig i Swea HofRätt till
swaromäl, da deremot, om han får njuta tillgodo det
enligt allmänna Lagen honom tillkommande sorum,
kostnaderna bliftva inga, eller åtminstone fä, helst
möjligen ivid första Domstolen sä fullständiga upp-
lysningar kunna tillwägabringas, att om Banken
»cksä skulle draga mäler under högre Rätts pröfning,
den enskilde kan undgå, att sin talan derstädes bewa-
ka, och, i alla fall, »vid sädant förhållande, ett om¬
bud kan erhällas för ringa kostnad. Dä tiden nu är
inne, att allmänna Lagen bör llkfwa gällande för alla
Medborgare-clasicr, och dä denna »väntan snart tor¬
de bliftva uppfylld genom det Betänkande i afseende
pä I^ork» ^r-ivilegistg, som wi hafwa att förtvänta
ifrän Lagutskottet; sa tillstyrker jag bifall till nu före-
»varande Betänkande."
Häruti hördes mänga instämma.
Ilrilc Anckersson frän Westerås Län: "^ijlc-
rnsn har sä fullständigt utwecklat min åsigt af saken,
att jag helt och hållet förenar mig med honom. O-
billighetcn af en Lag, som ålägger enskild man, att
pä 40 a 50 mils afstånd twista med Banken om en
sak, som rnähända handlar om 100 R:dr, »visar sig
sä mycket tydligare, som kostnaden för inställelsen och
procesicns utförande i Swea HofRätt, i sädant fall,
kunde komma att öfwcrstiga »värdet af sjelfwa ttviste-
ämnet.''
Vice Talmannen Ion kansson: "Jag anser, akt
de Ledamöter, som reserverat sig emot Utskottens Be¬
579
tänkande, med sina reflectioner gatt för långt och ut-
öfwer ämnet, da de inlåtit sig och fördjupat sig i
historiska betraktelser. Da emedlertid den föreslagna
förändringen medförer allmän nytta, och da Banken,
likasom andra, har sig öppet att utwälja pålitlig»
c mbud, sä tillstyrker jag bifall till Betänkandet."
kolian lacob IkutborZ fran Norrbottens Län:
''Det är enkelt ost, klart, att Banken, liksom andra,
bör stämma M behörig Domstol, enligt Lag, och
jag kan icke inse den wada derwid, som Rescrvanter-
ne fokt framställa, enär Landshöfdingarne, hwar in¬
om sitt Län, böra wara pligtige, att, pä wedcrbörlig
anmodan, utse och förordna ombud till bewakande as
Bankens rätt och talan. Jag yrkar derföre bifall till
Betänkandet."
W!s Mänsson frän Malmöhus Län: "Jag har
genomläst och begrundat de Herrars och Mäns An¬
föranden i ämnet, hwilka tillhöra Bankens myndig¬
heter, och kan emot deras åtgärder icke haswa något
att påminna, enar det är deras pligt, att bewaka
Bankens rätt och fördel; men dä BaneoUtskottet,
som i afseende pä Banken, har en lika skyldighet,
men tillika representerar Folket, tillstyrkt ifrägawaran-
de förändring, sä kan jag icke eller annat än yrka
bifall dertill."
Diöcusiionen förklarades nu' wara skutad; och,
pä Talmannens derom gjorda proposition, blef ifräga-
warande Betänkande af Ståndet bifallet.
Emot detta beslut reserverade sig Matts driks¬
son fran Stockholms Län.
580
Wid förnyad föredragning as Vane»- samt Lag.
Utskottens den 10 i denna mänad pä bordet lagd?
Betänkande N:o 70, angående förändring i de yit.
tills gällande Författningar om föryttrande af Ban.
fenö FastighetSpanter genom Banco-aucrion, fann
Ständer för godt, att detta Betänkande bifalla.
Upplästes och godkändes följande ErpcditionS-
UtskottetS förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifwclfer till Kongl. Maj:t, nemligen:
N:o 84, angående tillåtelse i wista fall till Brv>
penningars uppbärande.
No 120, angående godkände förslag till än¬
dringar i Riketö Grundlagar,
N:o 122, med förslag till förklaring af 2 och
3 §§. i 14 Cap. MistgerningsBalken.
N:o 123, angående afskaffande af mundtliga
stamningssättet i twistemäl.
N:o 124, i anledning af Kongl. Maj:tS Nä-
diga Proposition med förslag till en ny Stängsel-
Förordning.
N:o 125, angående af Staden Marstrand sökt
frihet frän inqwartering.
N:o 126, angående yrkad befrielse frän delta-
gande i ordinarie Rotering ,ör Tynderö Socken i
WesterNorrlandS Län.
581
N:o 127, i anledning af Nådig Proposition, i
afseende pä undsättningSskulderne- betalande i Ska-
raborgö Län.
N:o 128, i anledning af Nådig Proposition,
angående Ekeskogarne t Riket.
N:o 129, med föreskrift att ett af Borgare-
Ständer anmärkt skriffel skulle rättas.
N:v 130, angående tvagning af hö, i stället
för parm-mätning; och
N.o 131, angående EscadronsChefernes wid de
indeldte Cavallerie-Regementerue åläggande, att till
Escadronen, mot betalning, öfverlemna ett exemplar
af ankommande modeller till nya persedlar.
ExpeditionsUtskottetS förslag N:o 121, till Ri-
ketS Ständers underdåniga skrifwelse af ett förslag
till ändring af io Cap. 21 §.. 2 Mom. Rättegångs-
Balken, samt till upphäswande af dermed samman-
bang ägande Kongl. Brefvet den 29 Julli 1812,
och Kongl. Kungörelsen ken 18 December 1823,
blef, wid föredragning, till ExpeditionSUtskottet äter-
remitteradt, i anseende till en af Preste- och Borgare-
Stäoden anmärkt misskrifning i 4:de punkten af
förslaget.
Anmälte och wederbörligen emottagna, inträdde
2 me Kongl. Maj:tS öfwersteKammarIunkare och in-
bjödo Stänket, att bewista Hennes Maj:tS Drott¬
582
ningens förestående Kröning den 21 i denna monad.
Sedan Talmannen tolkar Stänkets underdäniga rack.
samhet, »vördnad och tillgifwenhet för Hans Maj:t
Konungen och Dest Konungahus, afträdde Herrar
öfwerfteKammarIunkare, beledsagade som wid an.
komsten.
Uppå derom gjord anhållan, bewiljade Stander
permitzion pä Z:ne weckor, räknade ifrän den 22 i
denna monad, ät Olof Larlsson frän Östergöthlands
Län; pä 14 dagar ifrän samma tid för Nils Uelrrs-
Lon frän Södermanlands Län, och pä likaledes 14
dagar ifrän den 24 i denna monad ot 2Lnäers lans¬
son fron Westerås Län; och utsägos Lars Ifarsson
frän Skaraborgs Län och ^.nclors ionsson frän
örebro Län, art under tiden ingä säsom Ledamöter,
den förre i Allmänna Beswärö- och OeconomieUtstot-
tet i stället för Olof Larlsson, och den sednare i
Lagutskottet i stället för Nils koflrsson.
Uppä derom gjord hemställan af Nils 8trin6-
luncl frän WesterNorrlands Län, bestöt Ståndet, art
de 8 R:dr B:co, som redan influtit i Ständers spar-
bötza, stulle anwändas till förmän för de pä Laza¬
rettet härstädes intagne fattiga barn frän Ulfsunda,
för hwilka insamling i Hufwudstaden blifwit öppuad.
Genom ankomne ProtocollsUtdrag, som lästes
och kades till handligarna, underrättades Ständet, att
Högwördige Preste-Ständrt:
Den 10 Augusti
Bifallit StatsUtffottetS Utlåtanden NuiS 204,
205, 266 och 207; Stats-, och LagUtffottens Ut-
läkande N:o 57; Stats. Lag. samt Allmänna Be-
swärö- och OcconomieUtffottenS tttlätanden NuiS
' 54 och 55; Stats- samt Allmänna BeswärS- och
OeconomieUtjkottenS Utlåtanden N:ris 58 och 60
samt jemwäl 5Y, med den modifikation wid det sist¬
nämnde, att Rikets Ständer hos Kongl. Maju i
underdånighet anmäla Lkenmarkslca Famillen till
en belöning as 3,000 R:dr B:co af de under Kgs.
Majus disposition ställde medel; LagUtskottetS Be.
tänkanden NuiS 75, 76, 77, 78, 7Y, 80, 81, 82,
83 och 84; och Lag. samt Allmänna BeswärS- och
OeconomieUtskottens Betänkande N:o 13, och Utlå¬
tande N:o 47, med ett af Ständer gjordt tillägg.
Afflagkt Stats-, Lag. samt Allmänna Beswärs-
och OeconomicUtffottenö Betänkande N:o 56.
Lagt till handlingarnc Kongl. Majus Nådiga
Skrifwelse, angående Hennes Maju Drottningens
Kröning; och Lag- samt Allmänna BeswärS- och Oe-
conomie-Utffotrenö Utlåtande Nw 48; och
Remitterat till StatsUtffottet Kongs. Majus
Nädiga Proposition om pension för Hanö Epccllenee
JustiriäStatsMinistern m. m. Herr Grefwe O^IIsn-
dong, i händelse han lemnar Rikets tjenst innan
uppnädd 65 ars alder.
584
Den 14 Augusti
Bifallit StatsUtffottetS Utlärande N:ris 208
och 209-
Lagt till handlingarna ConstitutionsUtffotlels
Memorial N:ris 45, 46 och 47; samt
Återremitterar LagUtffottetö Betänkande N:o 85.
Wälloflige Borgare.Stander:
Den io Augusti
Lagt till handlingarne Kgl. Maj:tS Nådiga Skrif,
»velse, angående Hennes Maj:t Drottningens Kröning.
Den 14 Augusti
Bifallit StatöUtskottets Utlätanden N:riS 206,
208 och 20Y.
Återremitterat LagUtffottetS Betänkande N:o 85.
Den 17 Augusti
Bifallit Stats-, Lag. samt Allmänna Peswärs-
och OeeonomieUtffottenö Betänkande N:o 56-
Lagt till handlingarna ConstitutionSUtskottctS
Memorial N:ris 45, 46 och 47; samt
Återremitterat Stats- samt Allmänna BeswärS-
och OeconomicUtffottenö Utlåtande N:o 53.
Ståndet atffiljdes kl. z till 1.
In liclein
585
182Y den 21 Augusti.
G. D. Samlades BondeStändet in kleno kl.
10förmiddagen; ochafgick till Kongl. Slottet, förakt
bewista Hennes Maj:tö Drottningens höga Kröning
1829 den 22 Augusti,
klenuin kl. x till 12 f. M.
Uppå derom gjord anhållan, bewiljade Ståndet
IHl-ilc Svensson frän Götheborgs och Bohus Län
samt kl-ilc paulsson frän Elfsborgs Län Z:ne wec-
kors permitzion, räknade ifrän den i nästkommande,
för akt i enskilda angelägenheter afresa till hemorten;
likasom Llri/c driksson frän Stora Kopparbergs Län,
i lika ändamäl, erhöll ledighet fran den 24 i denna
mänad till den 12 nästkommande September, och ut-
sägs Olot IANSSON frän Calmare Län, att under ti¬
den, säsom Ständetö Ledamot, inga i BewillningS-
Utskottet, i Llrik paulsson» ställe.
586
Derefter begaf sig Ständet i procesiion till Kgl.
Slottet, för att i underdånighet upptvätta Hennes
Maj:t Drottningen.
Återkommet till Samlingsrummet åtskiljdes Stan»
det kl. 1 pä dagen.
lo lille IN
1829 den 27 Zlugusti.
I?Isnum kl. 11. f. m.
S. D. Justerades Protocollen för den 17, 19?-
21 och 22 i denna manad.
Föredrogs ert Utdrag af det hos Högw. Pre-
steStandet denna dag hällne Protocoll, innefattande,
att Ståndet, till betygande af desi aktning för fram-
lidne Hans Epcellcnce JustitiäStatöMinistern Herr
Grefwe IHeäi-iK O^Ilenboi-Z» mot Konung och Fä¬
dernesland utmärkt bepröfwade nit och redlighet, be-
slutit bewista hans jordafärd nästkommande Lördag;
uti hwilket beslut de öfrige RiköStändm inbjödos
att sig förena.
587
Uppå Talmannens framställning beflöt Ståndet,
att instämma i detta beslut.
Derefter företogs till ny handläggning Lag. samt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtflottens, ifrån
den 7 inncwarande manad, pä bordet hwilande Ut-
latande N:o 49, i anledning af gjorde anmarknin-
gar wid Utskottens Betänkande N:o 23, angående åt¬
skilliga förändringar i de med Skogshushållningen ge¬
menskap ägande Lagar och Författningar.
Sedan sistberörde Betänkande a nyo blifwit upp.
läst, föredrog Secreteraren 2:ne frän Högw. Preste.
Ständer och Wällofl. BorgareStändet ankomne Pro-
tocollsUtdrag i ämnet, hwaraf inhemtades, att först,
nämnde Ständ, den 17 i denna mänad, bifallit Be.
tänkandet N:o22, med de i sednare Utlärandet gjorde
förändringar och följande nya redaction af 1 §. 15
Cap. ByggnkngaBalken: "Gär elden ifrän swedjan
"in pä egen mark och ästadkommer sädan wäda, att
"till desi dämpande folk ifrän granngärdarne mäste
''uppbädaö, böle'100 daler; giswe ock detzutom flade,
''ständ, dä annor af elden lidit''; samt att Borgare¬
Ständet, den 49 innewarande mänad, likaledes god.
känt första Betänkandet, med undantag af 9:de punk-
ten, hwilken, jemte tillägget derwid i Utlätandet N:o
49, ogillats, och i afseende pä hwilken punkt Ständet
beflutit, det Rikets Ständer borde i underdänig flrif.
weise hos Kgl. Majit anhälla, att delning af Skogs,
allmänningarne mä fle efter de af Kgl. KammarCol-
legium söreflagne grunder.
588
Derefter ingas Luns vilsson fran Kronobergl
Län ett skriftligt Anförande af detta innehall:
''Uki Utlåtandet N:o 22 har Lag. samt All»
männa BeswärS» och OcconomicUtskottet, med bifall
till den af Herr Borgmästaren Ivinclyvist wackte Mo»
tion, tillftprkt den förändring i sista punkten af 15 Cap.
1 §. Byggn. Balk., att: "Gar elden ifrän swedja in pä-
"egen eller annors mark, och gör ther skada, böke ioo
''daler och gifwe fullt skadestånd"; och har Utskottet, sä»
som skäl för en sadan förändring, anfört, att om
cn oförsigtig swedjare icke belädes med högt bötesan»
swar, sa skulle deraf föl-a, att blotta underlåtenheten
af ett utaf Lagen söreskrifwet försigtighetsmått, såsom
cpempelwis dikning omkring swedjandet, skulle komma
att beläggas med lika högt answar, som dä skada ge»
nom skogens antändning ägt rum.
Uti förra hänseendet kan jag wisierlkgen icke myc»
ket frånträda Högloft. Utskottens tänkesätt, ehwad det
rörer 100 dalers böter för dem, genom hwilkas min-
dre noggranna eftersinnande, elden frän swedja gär
in pä annorö mark och gör skada; men att ett lika
förhällande bör äga rum i afseende pa egen skog och
mark, hwarigenom annor mans rätt icke förnärmas
eller enS kommit i fräga, borde likwäl dera nägot af»
seende warit fästade.
Det är wäl sannt, att erfarenheten »visat, det
behofwet päkallar, att den, som utsätter skogseld ä
andras ägor, bör icke allenast böta, utan ock ersätta
skadan; men dä Högloft. Utskotten bestämt böter till
L8Y
enahanda belopp a egen flög och mork, ehwad skadan
är mer eller mindre, finner jag icke med rättwisa och
billighet wara öfwerensstämmande.
Fran detta Hedcrwärda Stander blcf, wid ater-
remisien, atflillige anmärkningar gjorde; men oaktadt
allt detta, har kikwäl Högloft. Utskottet i Utlätandet
N:o 49 icke kunnat frånträda sitt förra beslut, och
ehuru en hwar, som antänder swedjeland, söker med
ali noggrannhet att iakttaga alla försigtighetsmått och
steg, som kunna erfordras, till undwikande af förlust
och skada, bade för sig sjelf och sina grannar; tikwäl
kan ändock nagra buskar bredwid smedjelandet afswed-
jas, och, i föl,d af Utskottens Utlakande, skulle den
mindre brottslige likwäl underkastas 100 dalers bö¬
ter, om än skadan ä desi egna ägor icke anses eller
kunde wärderas till 4 si.; af sadan anledning wagar
jag härwid fästa Hederwärda StandetS uppmärksam-
bet, med anhållan, att Högloft. Utskottens fattade be-
flur matte asflaS och bibehålla 1 §. i 15lde Cap.
BpggningaBalken hädanefter oförändrad, hwilken har
warit efterlefwad uti 95 ar.
Stockholm ben 14 Augusti 1829»
8uns Nilsson,
fran Kronobergs Län."
Häruti instämde k.ars sollerman fran Stock¬
holms Län, lonas lohansson och keter pelirsson
fran Jönköpings, Ancker» Anckersson i Fogelsrum,
af Östergöthlands, k.ars kestrsson fran Westerås och
l^ulve klarsson fran Christianstads Län m. fl.
LYO
peter petersson frän Jönköpings (än yttrade
sig derefter salunda:
'Jag kan icke frångå den tankan, att Utskotten,
»vid Z:dje punkten uti sitt utlåtande, gatt längre an
billigheten bjuder. Med fullkomligt gillande och in.
stämmande uti alla de anmärkningar, som emot sam.
ma punkt inom NikeStänden förut blifwit gjorde, oä¬
ven, Utlätandet äfwen upprepar, mäste jag dertill läg¬
ga den, att jag finner det wara öfwer all höswa
hardt och obilligt, att den, svin genom uraktläten för-
sigtighet wid swedjande sjelf lider skada, skal! dessutom
böla derföre, dä han kanske just igenom den skada,
som honom öswergätt, förlorat en tillgäng till böter-
nes anskaffande. Jag frägar, om ej den fattige Jord-
brukaren, som, wisserligen emot sin wilja och oaktadt
anwändandet af alla de försigtighetömätt, hwartill
han är i ständ, ser sin ringa skogSteg bliswa eldens
ros, och han derigenom ännu fattigare, än han förut
war; jag frägar, om han ej nog pliktat för sin för¬
seelse, ulan att han med det äterstäcnde af sin ringa
egendom skall plikta, för det han förlorat den betyd¬
ligaste delen deraf. Jag anser det wara lika orim¬
ligt, som obilligt. Har skadan skett för annan, dä är
det rätt och billigt, att han ersätter derföre, och att den
wällande böter för sin försummelse eller» wärdslöshet;
men det är härdt, att med ytterligare förlust ned¬
trycka den, som förut gjort betydliga, och det just för
det att han gjort dem. Ännu aldrig ansägs olyckan
för ett fel, och den, som illa wärdar sitt, betalar med
förlusten deraf de känbaraste böterne.
591
Jog ogillar således hwad Utskotten i den delen
förklarat.
Stockholm den 27 Augusti 182Y»
Ueter Usterssnn,
Riksdagsfullmäktig för Westra
Härad af Jönköpings Län."
Ståndet bestöt derefter, att punktwis genomgå
de wäckte frägorne, efter föranledande af Utskottens
första Betänkande; hwarwid i:sta punkten bifölls.
Efter wägradt bifall till Utskottens hemställan
i 2:dra punkten, afsteg Ständer Utskottens Utläran¬
de i samma punkt.
Z:dje punkten:
Secrereraren yttrade, att, sä wida Ständer
skulle kunna göra sig nägon förhoppning om modist
ration i LagenS nu gällande föreskrift, om answar
för skogselds wällande, det Ständer, wid äterremis-
sens bewiljande, allmänneligen hörtS önska, blefwe
det nödwändigt för Ständer, att biträda det afPre-
steStändet fattade bcstut, förutan hwilket, i anseende
till skiljaktighcterne inom de RiksStäud, som redan
förehaft srägan, de Motioner kommo att förfalla,
hwilka afsedde upphörandet af allt answar för genom
skogseld wällad skada pä egen mark; hwarcmot, i
fall Ridderskapet och Adeln, der frägan annu ef fö-
rewarit, fcmwäl biträdde PresteStändetS beslut, Stän-
det ätminstone beredt sig möjlighet, att kunna winna
nägon modifikation i nu gällande stadgandet.
5Y2
^.nckers Danielson fran Elfsborgs Län förkla¬
rade, det han önskat, att Ståndet hade kunnat an¬
taga den af Utskotten föreflagne nya redaction utaf
15:de Cap. i §. ByggningaBalken, med uteslutan¬
de blott af orden; ''egen eller''; men, lika med Se-
ereteraren, sann han dock numera bäst, att Stan¬
der förenade sig med PrcsteStandet, i afseende pä
Lenna punkt.
Samma åsigt delade Hans /an880ii fran Elfs¬
borgs Län; hwaremot ^Ullers WI850N fran Werm¬
lands, Ancker» Driksson fran jemtlands och An¬
tiers Lrsson fran Orebro Län yrkade asslag pä Ut-
skottene hemställan i denna punkt, och ansägo, att
den Hemmansägare, som genom oförsigtigt swedjande
lidit skada pä egna ägor, wore nog straffad genom
sjelfwa skadan, utan att tillika beläggas med pen-
ningeböter.
Lars Larsson frän Calmars Län anförde med
egna ord: "Sedan jag, säsom Ledamot i Lagutskot¬
tet, icke förmätt att göra gällande min äsigt, angäende
answaret för swedjande, sä, och dä jag icke kan god-
känna en sädan Lag wara rättsenlig, som stadgar
lika böter för den skada, Jordegaren sjelf lider, som
för den han tillskyndar andra, skulle jag önska, att
Rikets Ständer, i deras till Kgonl. Maj:t afiä-
tande underdäniga skrifwelse wille framställa den ön-
skan, att, dä skada genom swedjande endast inträffat
pä den swedjandes enskilda ägor, och upplysas kan,
att de i Lag stadgade försigtighetömätt warit iakt-
ragne
593
ragne, de mindre böterne matte tillämpas; tilläggan»
des likwal I^ars t^ar88l)n, det han numera ansäg bäst
wara, att BondeStändet instämde uti PresteStan-
dets i detta amne fattade beslut."
OIs 1epp88vn fran Blekinge Län trodde jem-
wäl, att PresteStändetS bestut borde bittädas, ehuru
det wore hardt nog, att deruti instämma; men han
ansag sädant bättre, än att lydelsen af 1 §. I5:de
Cap. ByggningaBalken fortfarande blefwe gällande.
^nstrk!S8 lläsian88vn fran Elfsborgs Län in¬
stämde äfwenledes uti PresteStändetS bestut, och trodde
det wara onekligt, att, da fwedjcland esomoftast icke
wardås sä som wederbör, något korrektiv mot wardS-
löshcten borde finnas.
Ständer, fom derefter asstog förestaget bifall
till Utskottens hemställan, rörande förevarande Z:dje
punkt, beflöt, lika med PresteStändet, ark sista punk-
ten i 1 §. af I5:de Eap. ByggningaBalken borde
fä följande lydelse:
"Gär elden ifrän swedjan ln pa egen mark, och
''ästadkommcr sadan wäda, att, till desi dampande,
''folk ifrän granngärdarne mäste uppbädas, bote 100
' daler; giswe ock desiutom fullt skadeständ, dä annor
"af elden lidit."
4:de punkten:
Utskottens förslag bifölls.
Bonde-St» Prvt. 7:de Bandet. 28
594
5:te punkten:
Vice Talmannen ston stonsson yttrade: "Hwad
angar rättigheten till swedjande, sa ager Kronoskatte,
allmogen inom Blekinge Län, genom särskilde Kgl.
Resolutioner, dem 1805 ärö Skogssörordning dibe.
hällit wid deras kraft och werkan, redan sig tillerkänd
den rättighet, att swedja pä all skags mark, med un-
dantag endast as sadan, der Ek. och Bokstog är wä-
xande. Jag önskar derföre, att, om en ny Författning,
rörande rättigheten att swedja, kommer att utfärdas,
de för Blekinge särskildt gällande resolutioner maga
förblifwa gällande."
Häruti instämde Olof Nansson och Ola stens¬
son fran Blekinge Län, samt lukve Ifarsson och
l?elrr lönsson fran Christianstads Län, hwilka sist»
nämnde åberopade de för detta Län särskildt gällande
Författningar, rörande rättighet att swedja, och hwilka
Författningar de önskade fortfarande matte bibehällas.
Urik pekrsson fran Gefleborgs Län: 'Jag
har alltid ansett och anser ännu, att när ett hemman
blifwit löst till Skatte, allt som ligger inom samma
hemmans område bör af ägaren kunna disponeras
ester behag. Jag kan således ingalunda gilla Utskot-
tens åsigt i förewarande 5:te punkt; men da 2:ne
RiköStand redan bifallit densamma, lärer det icke
löna mödan, att BondeStänder fattar ett annat
beslut."
Hans stansson frän Elfsborgs Län: "Kanhan.
da BondeStändetS beslut t -enna fräga icke kommer
L95
att äga något inflytande, enär 2:ne Stand redan bi«
fallit Utskottens hemställan; men jag får likwäl äbe.
> ropa mitt, wid äterremifien af första Betankandet, af.
gifne yttrande, och wagar tro, att äganderätten i detta
som i alla andra fall bör wara fri och obehindrad,
sä att den egendom, som mig lagligen tillhör, äfwen
bör fäsaf mig efter eget behag anwändas. Detta synes
mig alldeles icke innebära någon orättwisa; men ett
motsatt förhållande återigen, som blottställer Allmo.
gen för en mängd onödiga kostnader, prejerier och rät-
tegängar, torde wara mera skadligt och inwerkande
sä wäl pä äganderätten, som pä den loflig» allmän,
na Näringsfriheten. I min hemort finnes icke an.
nät än stenbunden och bergaktig jordmän att swedja,
och blifwer icke rättigheten att anwända sadan jord
till swedjande medgifwen, fä wi således alldeles icke
swedja. Jag ogillar derföre det förmynderskap, Ut.
skotten tillstyrkt för Skattemanncn, och pästär, att
rättigheten till swedjande bör wara fri och obehindrad.
^.nckreas Hanson och ^nckers Danielson frän
Elfsborgs Län, ^.nckers Anckersson frän Skaraborgs,
^.nckers pelirsson, backers Anckersson i Fogelsrum
och Jaeob peter Anckersson fran östergöthlands,
LnZe Jan Iansson frän Wermlands, Xnckers Lrs¬
son frän örebro, Oustak Larsson och Olok pebrs-
son frän Stockholms, peter petersson frän Jön¬
köpings, ckokannes Anckersson och Lars Larsson
frän Calmare Län, jemte manga flere, instämde med
Hans Jansson.
Ständet beflöt derefter, att, med förkastande af
596
Utskottens Utlåtande, förklara, att Skatteman bör
tillerkännas rättighet, att detz ägande skaltejord swedja
efter behag och eget godtycke, och pä hwilken jordman, *
som det helst warg mä»
f,:te, ?:de och 8:de punkterne, uti Betänkandet
N:0 22, biföllos»
9!de punkten:
Ancker» Danielson äberopade de anmärkningar,
han gjort wid förcwarande punkt, dä frägan förra
gängen discuterades, och hwilka, intagne uti Proto.
collet för den 4 nästl. Maji, han nu ä npv uppläste;
tilläggaudcs, det han yrkade afslag pä Utskottens för-
slag i denna del och bifall till de af Kgl. Kammar»
Collcgium föreslagne delningSgrunder-
Med Ancker» Danielson förenade sig Dans
/ansson och Anckreas Dansson frän Elfsborgs,
Dars Anckersson, Ancker» Anckersson, Ancker»
Lrisrnan och Dar» Darsson frän Skaraborgs, LenAt
Wisson och Anckers Lrsson frän wrebro, /odan-
nes Anckersson frän Calmare, Anckers pelersson
frän östergöthlands, sanik Anckers Anckersson och
ckokian Olossson frän Westeräs Län.
Dotvick/onsson frän östergöthlands Län: ''^äg
kan icke dela Ancker» Danielson» äslgt i denna sräga,
uran häller före, att Uksrottens förslag är rättsén-
ligt; och som jag föreställt mig, ätt stridiga Menin¬
gar i denna punkt skulle uppsta, sä har jag ffriftli
597
gen författat min tanka. Och uppläste Uotvick kons-
5»n derefter fölsande Anförande:
''Den stora misthushällning, som hittills med
Sockne, och Häradöallmänningarne warit, ländande
icke allenast till skogsbrist, utan jcmwäl har menligt
inflytande pä rättskänslan, enär wista afwerkar flere
gänger mer an de borde, och en del, utan all rätt,
osta lrögst betydligt tillgriper »ch förstör skog, isyn¬
nerhet da deste mindre redlige har förnöjt Skogwak-
tärne, ehuru de pä flere sätt wet att dölja sina orätt-
wisa åtgärder, är förhållanden sa afskywärda för de
redlige och sä allmänt kände, att de aldrig kunna draga
i betänkande, att pä allt satt söka att skilja den nu
»varande Kronoskogsbctjeningen frän all befattning med
Härads- ock, Sockneallmänningarne. I anledning deraf
och as Högloft. Utskottens nu förcwarande Utlätande,
utbeder jag mig fä yttra min åsigt i denna sak.
Ehuru jag delar Högloft. Utskottens åsigt, att
åtminstone i wista Härader och Socknar afla Hem¬
mansägare bör äga lika rätt till Allmänningarne,
ester hemmantalet; men dä jag hört, att andra be-
stridt sädant, anser jag bast, att, innan delning före¬
tages, ordentlig undersökning inom hwarje Härad bör
ske, dä hwar och en äger uppgifwa sin rätt och klan-
dra andras, och dä, om twist uppstär, bör den afgö-
ras pä samma sätt, som andra ägodelnings-twistcr.
Jag önskar afltsä, att Allmänheten sammankallas med
det allra sörsta inom Häraden af Konungens Befall-
ningshafwande till bestämdt ställe, inför särskildt förord¬
nad vjäswig ÄgodelningsRätt, da hwarö och cn§ ägande¬
5Y8
rätt afgöres ester de skäl, som förefinnas, pa samma
sätt som andra ägotwister, och höras, om de enhäl.
ligt will hafwa någon Allmänning hädanefter gemen. *
samt, eller om någon äskar sin del utbryten eller fran
Leld, dä hwar en, som äskar sin lott fränskiljd, bör äga
dertill rättighet; äfwensoM att andra delen är obeta¬
get, att sinsemellan öfwerenökomma att hafwa hop.
lotter' och derom uppgöra sädane »vilkor, om begag-
nandet och wärdén, som kan finnas t/enlige för att
bereda bästa hushållning.
KronoskogsbetjeningcnS befattning »ned Härads-
och Sockneallmänningarne bör genast upphöra, och
Lesia Allmänningar frilysaS och genom Socknewis ut.
sedde Ombud wardås, till desi antingen delning skett
eller öfwerkommelse träffats om desi sammanwaro och
desi dertill stadgade ward och afbrukningsrätt är fastställd.
Stockholm den 27 Augusti 182Y.
Botvid gönsson,
frän östergöthland."
Härmed förenar sig:
g. ?. Andorsson, Anders Andorsson,
Riksdagsfullmäktig fran fran Pdre och Kinds Ha-
östergöthland. rader, af östergöth.
lands Län.
Secreteraren, som delade KammarCollegii åsigt,
i afseende pa denna staga, trodde, att da Kronan
ännu äger qvar dominium öfwer Allmännkngarne,
599
borde det icke kunna blifwa föremal för pröfning
i DomstolSwäg, huru Allmännkngarne skulle delas,
> eller, som more detsamma, till hwilka eller hwilken
Kronans äganderätt uppläts.
ckscob peter Anckersson fran östergöthlands
Län instämde med Lotvick ckonsson; och ingas ett sa
lydande skriftligt Anförande:
"Jemte det jag förenar mig med Lotvick ckons-
5on i dest skriftliga Anförande, får jag desto hellre yrka
bifall till Lag- samt Allmänna BeswärS- och Oeco-
nomieUtskottenS Utlätanden N:riS 22 och 49, röran¬
de de^ningSgrunden för Häradeallmänningar, som Ut¬
skotten upplyst, att Kronan aldrig haft någon ägande¬
rätt till ifräzawarande Allmänningar, utan att de af
alder warit en Länets och Häradets tillhörighet.
Redan i begreppet af Allmänning inhemtas, att
en sadan jord tillhörer alla inom det Härad eller
den Socken, hwartill den lyder. Da derjemte detta
begrepp redan i äldsta tider warit sa uppfattadt; da
detsamma äfwen sä uttalar stg i alla äldre och nyare
Skogsförordningar, allt ifrän den af 4647, der det
i 4 §- heter: "Lands-, Härads- och Socken-Allmän,
''ning mäge alla de, som inom Länet, Härad^eller
"Socken boende äro, högre eller lägre, nyttja till sa-
''bete, fiske, timmer och wedbrand o. s. w." Dä der¬
jemte mäste antagaö för framtiden, hwad erfarenhe-
ten för det förflutna ädagalagt, att mänga hemman,
som förut ägt nödtorftig skog, af hwarjehanda an-
ledningar deraf kunna komma i sakfiad, hwaraf föl-
600
/er, att det ögonblickliga elier narwarande behofwet
af skog äfwen i sig sjelf ar en ganska orättwis och
med öfrige Härader- elier Socknehemmansrätt i öf-
rigt alldeles icke öfwercnöstämmande delningögrund;
och dä slutligen wisia nu skogsägande hemmans ute-
slutande frän delaktighet i Allmanning wore ett in.
grepp i deras af bade häfd och förordningar helgade
och äganderätt; sa kan jag icke annat än tillstyrka,
såsom bade lagligt och billigt, att ali slags Skogs-
och Härads-Allmänning mä warda, enligt Utskottens
tillstyrkande, lagligen fördelad pä alla inom Länet,
Häradet eller Socken »varande hemman, efter förmed¬
lade hemmantalet.
laoob Veter ^n6er88on,''
kristers Danie^on: "I anledning af kaeok
Veter ^.nckergsons yttrande, fär jag namna, att,
sedan stadgandet om rättigheten för samtlige Harads-
och Socknebocr att nyttja Allmänningarne influtit i
allmänna Lagen, flere Socknar sätt lösa sina Allman,
»ingar till Skatte, och om nu samtlige Allmannin.
garne komma att fördelas pä alla inom Häradet
boende, sä skulle de, som redan äga tillräcklig skog,
fä lika lotter med de skoglösa, och sädant wore »val
högst orätttvist?"
^Lnsterg ^ncker88vn frän Upsala Län förenade
sig med Lotvick cknns8on, som derefter fick ordet och
yttrade: "Jag rär om ett hemman, som kan anses
aga skog till husbehof. Uti SkattläggningsInstru-
»,entet stär det, att hemmansägaren skall hafwa rätt
att frän Allmänningen sä gärdsel, tved, lös, näfwer,
m. m., och dä den hemmanet särskildt tillhörande sko-
604
gen ingalunda kan anses wara fullt tillräcklig, skulle
jag wid delning af Allmänningen komma i ätnjutan-
de af en lott. Deremot kan det finnas ert annat
hemman, som i öfrigt ar lika med mitt, men i hwil.
fets skattläggning icke är intagit, att aboen har en
flik rätt till nyttjande af Allmänningen; och denne
aboen skulle da icke fä någon lott, i händelse endast
de alldeles skoglösa hemmanen uteslutande fingo flista
Allmänningarne. Orättwisan häraf är uppenbar; och
dä det icke lärer kunna sättas i fräga, att Kronan
nu mera har nägon äganderätt till Allmänningarne,
hwilka i alla tider warit Länen, Häraderne eller Sock.
narne samfällt tillhörige, samt dertill kommer, dels
att, efter KammarCollegii äsigter, endast de hemmans,
ägare, som i aldre rider misihushällat med sina flo.
gar, skulle fä del i Allmänningarne, dä deremot de,
som wärdat och sparar flogarne icke komma i ätnju-
tande deraf, dels ock, att det nu mera lärer blifwa
högst widlöfkigt, om icke omöjligt att utreda, hwilka
i fordna tider wanwärdat fina flogsir, finner jag bil-
ligheten högt tala för bifall till Utskottens förslag.''
WIs iVIänLKon frän Malmöhus Län: "Jagmä.
ste erkänna, att jag delar Utskottens tanka k afseende
pä dclningsgrunden för Allmänningarne, och detta af
det skälet, att det icke kunnat utredas, hwilken cgent.
ligen äger marken. Jag wet ock icke någon anledning,
hwarföre, om den hemmansägare för 400 ar sedan
förstört den flög och derefter icke ater upprättat den,
utan nödgats tillita Allmänningen, hwarföre, säger
jag, det hemmanet bör fa en förmän framför andra.
Delningögrunden synes mig derföre böra wara lika
602
för alla, d. w. s. i förhållande till hemmantalet, sä
att ett mindre hemman får mindre lott mot ett större.
Jag talar härwid ingalunda af egennytta, enär i
min hemort hwarken finnas Harads - eller Socken-
Allmanningar, och det således för mitt interetze är
fullkomligen likgiltigt, hurudant resultatet blir, men
jag kan derföre icke frångå, hwad som efter min öf-
wcrtygelse är riktigt.''
,IoImnn68 Anckersson fran Calmar Län in¬
stämde med Anders Danielson och trodde, att un¬
dersökningar om Allmänningarne moro bade nyttiga
och nödwändiga, helst fiera funnoö, i afseende pä
hwilka det icke wore gifwet, hwilken egentligen inne¬
hade ägande-rätten.
öfwerläggningen i denna punkt förklarades nn
wara slutad; och som till Talmannens först fram-
ställda proposition pä bifall till Utskottens hemstäl¬
lan swaradcS starka Ja och Nej, samt pä lika sätt
beswaradeS Talmannens proposition, om Ständer wille
instämma uti det beslut, i afseende pä förcwarande
punkt, hwaruti Wällofl. BorgareStandet stadnat; sä,
och da votering äskades, uppsattes, justerades och an-
slogs följande voteringsproposition:
"Bifaller Ständer Lag- samt Allmänna Be-
swärs- och OeconomieUtskottens Betänkande N:o 49,
i hwad angär delning af Skogsallmänningarne.
Den, som det will, voterar Ja.
Den, som det icke will, röstar Nej.
603
Winner Nej, sä har Ståndet beflutit, det böra
Rikets Ständer hos Kongs. Maj:t i underdånighet
anhälla, att delning af SkogSallmänningar mä flc
ester de af KammarCollegium föreflagne grunder.
Sedan Boterkngssedlarne blifwit insamlade och
derefter en Voteringssedel, förseglad, aflagd, för att
i händelse af lika röstetal, bestämma resultatet; sä
öppnades de icke förseglade VoteringSsedlarne, hwilka
funnoS innehålla 42 Ja och lika mänga Nej; i an¬
ledning hwaraf den förseglade Sedeln uppbröts. Den-
na Sedel lydde pä Nej; och hade Ständet salunda
beflutit underdånig framställning af Rikets Ständer
om Skogsallmänningars delning ester de af Kam¬
marCollegium föreflagne grunder.
Emot detta beslut reserverade sig likwal Uotviä
.lon88or> frän östergöthlands Län och I^ars I^,ar880N
frän Calmar Län.
40:de punkten:
Härwid uppläste ^Lnclers Daniel80N ä nyo de
af honom till Protokollet för den 4 Maji afgifne och
i samma Protokoll intagne anmärkningar, hwaruti
2^.n6sr8 H3N88NN frän Upsala Län instämde; och be¬
flöt Ständet, uppä Secreterarens framställning, att
ogilla hwad Utflotten i denna punkt föreslagit, samt
ansäg Riketö Ständer böra hoö Kgl. Maj:t i un-
derdänighet anhälla, det ifrägawarande Allmänningar
nu mäga öfwerlemnaö till deras disposition, som an-
frtts till desamma wara berättigade, och hwilka ha-
604
danester sjelswe och rikan Statens betungande äga
att besörja om Allmänningarneö bruk och bewalning,
såsom dem bast spneö; i följd hwaraf Iäg^ribetjenin.
gens befattning med. tillsynen öfwer Allmänningarne
bör genast upphöra, och denna Betjenings löneför-
maner i den män, som det later sig göra, tili Stats»
Wcrkct indragas.
Lag. samt Allmänna Bek^ärS- och Oeeonomie-
Utskottens sedan den 40 i denna manad pä bordet
hwilandc ytterligare Utlåtande N:o 53, angående den
sä kallade Gårdfarihandel», föredrogs ä nyo och ka¬
des till handlingarne.
Förcdrogos och kades pä bordett
StatSUtskortetS Utlätayden, Nto 4 40, angäen-
de förwaltningcn af det till Casernbyggnaden för Kgl«
Ztdra LifGardet anwisade anslag.
N:o 24 4 , >i wäckte frågor om anslag af medel, för
uppbyggande, iständsattande och underhällande af ät.
fkillige Länshäkten, samt angående aflöning för Wakt.
betjening dcrwid.
N:o 242, angående) LandShöfdkngeResideneehu.
set i Hernösand.
N:o 243, i anledning af de inom samtlige Riks.
Ständen gjorde anmärkningar wid Utskottets lltla-
tande N:o 36, angående utffylder till Staden Ny.
605
koping af LandöhöfdingeResldencehnstt derstädes, äf.
wensom afgifrer till Städerne i allmänhet för Kro-
nans dä warande egendomar.
N:o 214, i anledning af werkstalld granskning
Ntaf de till allmänNa^Garnizons-sjukhuSbyggnaden an-
slagne medels förwaltning.
N:o 215, i anledning af werkställd granskning
af räkenskaperne och sörwaltNingcn utaf de till ali.
manna GarnizonS-sjukhufttS i Stockholm underhall
anslagne medel.
N:o 216- i anledning af werkstalld granskning
af redogörelsen öfwer 2mc till America och Medel¬
hafvet företagne KrUtförsäljningSerpcditioner; och
N:o 217, öfwer Herr Lvtlielii Memorial,
angående föreslagen afskrifning af Bruksidkare» 8.
Owen» skuld till Manufaetur--Discontfonden, samt
om ett ytterligare låneunderstöd för honom af allmänna
medel ä 50,000 R:dr Banco-
Lag. samt Allmänna Beswärö- och Oeeonomie-
Utskottens N:o 54, i anledning af wäckta frågor om
ändringar och rättelser eller tillägg, sä wäl uti Kgl.
Mahrs Nädiga LegoStadga för Husbönder och Tjenste¬
hjon, den 15 Maji 1805, som uti Kgl. Mahrs Nä-
diga Kungörelse, angäende flyttningötiden för Tjenste,
hjon den 22 April 1819»
Stats, samt Allmänna BeswärS. och Oecono.
miellt,kottens N-.o 61, i anledning af wäckta frågor
606
om ett förändradt anwändande af den rHels procent,
som af Sterbhus, inom Carlstads Stift, nu erläg-
ges till Carlstads Hospital.
N:o 62, rörande prkad försäljning af en hem¬
manet Tofta förut tillhörig skog, m. m.
N:o 63, angående åtskilliga hemställanden om
lindring i Roteringsbördorna inom de Småländska
Länen.
N:o 64, k anledning af erhållen aterrcmktz a
Utskottens Betänkande N:o 42, om upphörandet af
Kronans optionsrätt till de uppå Kronoskattejord
rväpande Mäste- och Scorwerksträd.
N:o 65, i anledning af Herr ?. StLlftes
Motion om inrättande af ett JordbruköContor; samt
N:o 66, rörande Herr Uoililiebs Memorial,
angående Lans meddelande a spanmäl.
Enär nu föredrogs Förstärkta StatsUtskottetS
denna dag ankomne Memorial N:o 219, öfwer vo¬
teringen angående grunderne för den blifwande All¬
männa Bewillningen, samt för wärderkng af Fastig,
heter, bestöt Ståndet, att meddela BewillningöUt-
skottet innehållet af samma Memorial.
Pa derom gjord anhållan, erhöll lacob ?eter
^nstersson fran östergöthlands Län, som är Leda¬
607
mot af BcwillningsUtskottet, Z »reckors ledighet fran
den 3 instundande September, för att företaga en
resa till hemorten; och utsags ckon Ursson fran
WesterNorrlandS Län, att under berörde tid såsom
Ledamot biträda BewillningSUkffottet.
Likaledes undfick Olok Olofsson fran Ostergöth.
lands Län permifiion ifrän den 29 i denna till den
15 i nästa manad.
Ståndet atffiljdes kl. half till 3 e. m.
la slievt
1829 den 29 Augusti,
plenum kl. 11 s. M.
Föredrogos a nyo och biföllos StatsUtffottetS
den 27 i denna manad pä bordet lagda Utlåtanden:
N:o 210, angående förwaltningen af det till
Casernbyggnaden för Kgl. 2:dra LifGardet anwisade
ansiag; och
608
N:o 211, i wäckta frågor om anffag af medel
för uppbyggande, iständsättandc och under hällande af
åtskilligt Länshäkten samt angående aflöning för
Waktbetjening derwid»
Widare anmältcs till handläggning, men pä flere
Ledamöters begäran ladeö ytterligare pä bordet, föl-
sande af StatöUtskottct afgifne och sedan den 27 l
denna mänad pä bordet hwilande Utlätanden:
N:o 212, angäende LandöhöfdittgeResideNcehuset
i Hernösand.
N'.o 214, i anledning af »verkställd granskning
af de till allmänna GarnizonS-flukhuebyggnaden an-
slagne medels förwaltning.
N:o 215, i anledning af »verkställd granskning
af räkcnskaperne och förwaltningen utaf de till all¬
männa Garnizons-sjukhusets ! Stockholm underhäll
anslagnc medel.
Nlo 2 k 6, r anledning af »verkställd granskning
af redogörelsen öfwer 2:ne till America och Medel-
hafwct företagne KrutförsäljningSexpcbitioucr; och
N:o 217, öfwer Herr Lstkelii Memorial,
angäende föreslagen afskrifning af Bruksidkare» 8.
Ovrens skuld till ManufacturDiscontfonden, samt om
ett ytterligare Läneunderstöd för honom af allmänna
medel ä 50,000 R:dr.
Stats-
60Y
Stats-samt Allmänna Beflvars- och Oeconomie-
Utskottens den 27 innewarande mänad pä bordet lag-
de Utlåtande N.o 61/ i anledning af »väckta frågor
om ett förändradt anwändande af den Ztdels procent,
fom af Sterbhus inom Carlstads Stift nu erlägges
till Carlstads Hospital/ blef/ tvid förnyad föredrag-
ning, af Ståndet bifallet.
Nu i ordningen föredrogs Stats- samt Allmän-
na BeswärS- och OcconomieUtskottens under N:o 62
afgisna och den 27 i denna mänad pä bordet lagde
flätande/ i' anledning af yrkad försäljning af en
hemmanet Töfta förut tillhörig skog m. m., och yr-
träde lUänsson frän Malmöhus Län den ran¬
ka, att Utskotten hade bordt föreslä någon minimi-
smNma, hwarunder den tillsthrkte försäljningen icke
singe ägä rum, emedan det more sannolikt/ att, i an-
seende till den Tofta hrinmanöägarc medgifva options^
rätt/ concurrencen wid äuctionstillfället komme att
bliftva ringä; men, uppå af Talmannen gjord proposi¬
tion, fany Ständer för godt att bifälla Betänkandet;
Sedan förekom ä nyo Stats- samt Allmänna
Veswärs- och OcconomieUtskottens under N:o 63
afgifnä och den 27 innewarande mänad pä bordet
lögde Utlätande, i anledning af åtskilliga hemställan.
ben om lindking i Roteriugsbördorne inom de Smär
ländska Länen; men/ pä flere Ledamöters begäran/
blef detsamma ytterligare hwilande pä bordet.
BotiVeSt- Proti 7:de Bandetr 39
X
610
Till handläggning företogs a nyo Stats- samt
Allmänna Bcswärs- och OeconomieUtskottens den 27
i denna manad pa bordet lagde Utlåtande N.o 64,
i anledning af erhållen aterremisi pä Utskottens Be¬
tänkande N:o 42, om upphörande af Kronans op¬
tionsrätt till de uppå Kronoskattc-jord wäpande Mäste-,
och Srorwcrköträd.
lVHIs 8trin6!nncl fran Wester-NorrlandS Län
yttrade: "Förewarande fraga är af en alldeles egen
art. Den har hwarketi wid denna eller någon söre-
gående Riksdag blifwit wäckt genom Kgl. Proposi¬
tion eller enskild Riksdagsman, och Stats-samt All-
männa Beswärs- och OeconomieUtskottcn hafwa så¬
ledes saknat all sadan grund för sin framställning.
Men som Utskottens sjelfmant widtagne åtgärd lik-
»val redan wunuit z Stånds bifall, sa aterstär för
BondeStandct icke annat, än att lägga Betänkandet
lill handlingarne, eller kanhända rättare att i allt
fall uttrycka SlandetS ogillande deraf. För alt jern-
wäl, sa midt pa mig ankommer, söka motwcrka in¬
förandet af en pa oformligt sätt tillkommen beskatt¬
ning, skall jag hos Kgl. Maj:t göra särskild under¬
dånig anhållan om befrielse derifrån för den ort, jag
har äran representera, öswertygad, att det grundlags»
stridiga i behandlingen icke skall sörgäfwes aberopaS
inför högste wäktaren öfwer Grundlagens helgd.''
Samtlige Fullmäktige fran Wermlands Län och
I^eirs Olofson fran Jemtlands Län förenade sig med
Wls 8trinc1Iun6.
/> > 611
Manga hördes wilja asfla, andre ater bifalla
Betankandet, eller derwid lata bero, och uppå Tal-
mannens derefter framställde propositioner först pä
bifall och sedan pä afflag, swaradeö med blandade
Ja och Nej; hwarföre, och enär votering jeimväl
affades, följande proposition författades, justerades
och anflogs.
''Bifaller Ståndet Stats- samt Allmänna Be-
swärS- och OeeonomieUtffottenS Betänkande N.0 42,
om upphörandet af Kronans optionsrätt till de up¬
på Kronostattejord wäpande Mäste- och StorwerkSträd»
Den, som det will, voterar Ja»
Den, som det icke will, röstar Nej»
Winner Nej, är Betänkandet afflaget»''
Voteringen, som i behörig ordning anställdes,
Ntföll med 46 Ja och 38 Nej; i följd hwaraf Be¬
tänkandet war bifallet.
Lrilc karsson fran Gefleborgs (än begärde,
att fä ödmjukligen tacka dem, som röstat för bifall
till Betänkandet, hwartill de, som han förmodade,
säkerligen hemtat anledning deraf, att Fullmäktige
fran de Norra ortcrne sökt förhjelpa de Södra frän
det twang, de warit underkastade, i afseende pä der
wäxande Ekar.
De fleste Fullmäktige fran Wermlands, Jemt¬
lands, Wester-Norrlands, Wester- och Norrbottens
612
Län reserverade sig mot beslutet, Nils Slninsilunrl
frän Westn Norrlands Län- pä den grund att frä»
gan derom olagligen tillkommit- olagligen behandlats
och olagligen afgjorts; ock kållik Lurnian frän Nork-
bottens Län, med hwilkcn k.ars Nilsson flän sam»
Ma Län sig förenade, pä den grund, att han ansäg
flere af de Södra Provincerue med mycket större
skäl böra erlägga den af Utskotten föreslagna afgif-
ten för fri dispositionsrätt öfwer Mäste- och Stor-
werksrräd, än de Norra, enär till ex. Blekinge, nn
fl. af de Södra orterne äga mycket bättre tillgäng pä
Mastcträd och kunna begagna deM med fördel för
Flottans behof m. m», dä deremot flere af de Norra,
säsom till ex. Jemtland, pä Mret sätt kunna draga
nytta af sädane, om de ock pä wista ställen funnos,
dä nemligen det stora afständet frän hafwet och äf-
sältningsorterne gjorde det omöjligt att nyttja dem
till afsalu, och de för öfrigt äro allt för gröfwa och
allt för swära att upphugga till bränsle, som desi-
utom finnes i tillräcklig Mängd»
Nils Mänsson frän Malmöhus Län: "Dä nU
sä mänga efter fjclfwa voteringens förlopp uttalat
sin tanke, rörande sjelfwa saken, sä fär jag för min
del öppet förklara, att jag röstat för bifall till Be»
tänkandet af det skäl, att, ehuru de Södra orterne
redan bliswit älagde samma afgift, som nu beslutats
för de Norra, sä hade denna afgift likwäl icke för
ost t de Södra orterne medfört en önskad fri disho-
sttionsrätt öfwer wära skogar, sä framt icke detta
Betänkande blifwit bifallet» Beträffande sörebräelseN,
att wär egen fördel harwid blott äsystgtö, sä fär jäg
6/3
stin» a, att de Non a örte» na hafwa lika fördel, som
wi, af de till Ekeplayteringarne berviljade 25,000
R:dr, enar dcsie planteringar ar» för Statens all¬
männa behof och. nytta, och således lika mycket för
de Södra, som för de Norra orternas skut!; hwar-
tiil kominer, att de Södra orterne ensamt betala för
Ekest ogen derstädes /1<),000 R:dr Banco till an-
wända,>de fhr Ekeplanteringen, dera Norra otterne
fa lika del som de Södra."
8>rinckluncl frän WesterNorrlandS?än in-
wände, i anledning af hwad Aansson yttrat,
att afgiften för fria begagnandet af Ekeskogen warit
alldeles oberoende af frägan o>n en lika fri disposi¬
tion öfwer Mäste- och StorwerkSträd, och att der-
wid ingalunda bliswit förutsatt, att, genom erläggan¬
det af denna afgift i och med detsamma äfwen win¬
na en ny sörman,, den andre orter, i hwilka Ekar
icke funnoS, särskildt skulle bchöfwa köpa sig för en
lika afgift..
Wid förnyad föredragning as Stats-, Baneo-
samt Allmänna BeswärS- och OeconomicUtskottens
den 27 i denna manad pä bordet lagde Betänkande
N:o 65, i anledning af Herr 2^. k. StLkiles Mo-
tion, om inrättande af ett JordbruksContoir, sann
Ständct för godt att samma Betänkande bifalla.
Stars-, Banco- samt Mmanna BeswärS- och
Heconomiekltskottens under N:o 66 afgtfne och den
27 innewarande »näimd pä bordet lagde Betänkande,
614
i anledning af Herr Ilotlilied, Memorial, angående
lans meddelande a spanmäl, förekom nu arnio; men
Ständet förklarade, att detta Betänkande an widare
borde hwila pä bordet, för att föredragas i samman,
hang med VancoUtskottetS till handläggning redan
uppskjutne Utlåtande N:o 68, om beläningsrätt wid
BancoDiscontcn och dest LäncContor pa ritorr span,
mål i magaziner.
Följande af StatöUtffottct afgifna och nn an¬
komne lltlätandcn blefwo lagde pä bordet, nemligen:
N:o 236, i anledning af äterremitz krän 2:ne
RiköStänd af lltffottetS Betänkande N:o 225, an.
gående regleringen af utgisterne under RiksStatens
i:sia Hufwudtitcl, med dertill hörande Utlätandcn
N:ris 126 och 127.
N:o 237, i anledning af äterrcrrntz frän de Re.
spcctive RiksStänden af Utskottets Betänkande N:o
128, angående regleringen af Utgisterne under Riks-
Statens 2:dra Hufwndritel, jemte dcrwid bilagde Ut¬
lätandcn N:riS 130 och 131.
N:o 238, i anledning af gjorda anmärkningar
wid Utskottets Betänkande N:o 131, rörande tillök¬
ning i lönen för Kyrkoherden i Waxholm; och
N:o 239, öfwer gjorde anmärkningar wid Ut-
skottets Betänkande N:o 132, angående regleringen
af utgisterne under RiksStatens 3:dje Hufwudtitcl.
Af ankomne Protocolls-utdrag underrättades
VondcStändet, akt
)
615
Högloft. Ridderskapct och Adelin
Den 12 Augusti
Bifallit Statsutskottets Utlåtanden N:ris 200
och 201; Stats - samt Allmänna Beswärs- och Oe-
conomielltskottens N:riS 5Y och 60, det förra med
tillagg, att HuShalls-Sällskapet blott mot betalning
borde erhålla exemplar af IHymimi-IcZ inventerade
Wäfstol; Vewillnings. samt Allmänna Beswärs- och
Oceonomielltfkottens Betänkanden N:riö 11 och 14;
BewillningSlltslottctö Betänkanden N:riö 12 och.35,
med den förändrade lydelse af förra punkten: "Att
"i Taxeringsmäl pröswa inkomna Bcswär, antingen
''af skattskyldige eller Kronans dcrwarande Ombud,
''och i anledning deraf meddela den rättelse, hwartill
''skäl kan förefinnas, samt derwid äfwen bestämma
"den förändrade Taxeringssumma, hwartill Beswären
"kunna föranleda;'' BewillningsUtskottetö Memorial
N:o 37; LagUtskottetS Betänkanden N:ri§ 75, 76,
77, 78, 70, 82 och 83; samt Allmänna Beswärs-
och OeconomieUtskottens Betänkande N:o 142, fä
midt det rörer Krono- och Kungsffjutfen; men, med
afflag ä Utskottets yttrande i afseende a Gästgifwerk-
skjntscn, godkänt Grefwe sosses wid Betänkandet
fogade reservation.
Återremitterat Vewillnings- samt Allmänna Be¬
svärs- och OceonomicUtskottens Betänkande N:o 12
och Laglltskottctö N:o 85.
Lagt till handlingarne BewillningsUtskottetS Ut¬
lakande N:o 36-
Godkänt he »ned ExpeditiontzUtskottete Me»ny,
pial N:riS 103 och 104 afgifna förslag till lin.
derdäniga skrifwelser; men atcrpemitterat samma Ut-
slotts förslag under N:o 121; och
Remitterat till StatsUtskottel: 1:0 Kgl. Majtttz
Nådiga Proposition, om pension för Jusin HStars-
Ministern Herr Grefwe Ozllenbprg, och 2:0 Herr
Onstak klsertss Motion, att allq de frågor om ater.
betalnings- eller ersättningsskyldighet emellan Kyngl,
Majit och Kronan ä ena samt cnskildte personer ä
andra sidan böra owilkorlkgen wid laga Domstol upp,
tagas och afdömas.
Den 14 Angust»
Vifallit StatsUtskottetS Utlåtanden N:ris 187,,
204, 205, 206 och 207; Stats-, Lag. samt All,
manna BeswärS- och OeconomieUtskottenS Il:o 54
55; Stats- och LagUtskottenS N:o 57; Stats- sams
Allmänna Beswärö- och OeconomieUtskottenS N:riS
46 och 52, äfwensom LagUtskottetS Betänkande N:o 84,
Återremitterat Stats- samt Allmänna BeswärS,
och OeconomieUtskoktetS Betänkande N:o 53.
Afslagit Lag- samt Allmänna BeswärS- ochOe-
eonomieUtskottenö Utlåtande N:o 45, samt beslutat
en underdånig skriswclse till Kongl, Majit, med an.
hällan, att de stadgande», i KammarRättens In.
struetion eller särffildta KonungaBres, som inskränka
KamrnarRättcns allmänna Domsrätt i andre fall,
617
än dä det angar Kongl-. Majus egna beslut, ma
upphäfwas; och
Remitterat till Lag. samt Allmänna BeswärS-
och OeconomieUtstotten Grefwe 8p«n8's anmärknin»
ningar »vid det till sammq Utskott återremitterade Be,
tänkaydo N:o 46,
Den 17 Augustt
Bifallit Bewillnings- samt Allmänna BeswärS,
och OeconomieUtffottenS Utlåtande N:o 1Z; Bewill-
pingsUtffottets N:ris Zy, 40, 42 och 4Z; Banco,
ych Lagtttffoktens N:ris 69 och 70, äfvensom Lag.
samt Allmänna BeftvärS, och OeconomieUtskottenS
N:ris SO, 51 och S2,
Återremitterat BewillningsUtffottetS Utlåtande
N:o 41; och
Remitterat till Stats, samt Allmännna Be.
swärs, och OeconomicUtstotten Herr von (Zuantens
Anförande, angående Förswaröwerket och ArmäenH
organisation.
Den 19 Augusti
Bifallit BcwillnmgsUrffottekS Memorial N:o
Z8; Lag. samt Allmänna Beswärs- och Oeconomie,
Utffottens Utlåtande N:oZZ, och LagUtskottetS N riS
80 och 81: samt
Återremitterat StatsUtffottetö Utlatandcn N:M
16S, 208 och 209; och
618
Den 27 Augusti
Lika med PresteStandct bcsiutit, att bewista
aflidne IustitiaStateMinistcrn Herr Grefwe 6)l->
lenboi-gs jordafärd.
Högwördige Preste-Ständet:
Den 19 Augusti
Bifallit VewillningS. Utskottets Betänkanden
N.rks 33/ 39, 40, 41, 42 och 43; Banco-och Lag.
Utskottens N:o ?o; Lag- samt Allmänna Beswars-
och OeconomieUtskottens N:riö 50, 52 och 53, och
Allmänna Veswärs- och OeconomicUtskottttö Vetän.
tande N:o 42.
Afflagit Banco- och LagUtskottens Betänkande
N;o 69.
Lågt till handlingarne VancoUtskottetö Utlåtan¬
de N:o 67.
Återremitterat Lag- samt Allmänna Beswärö-
och OeconomieUtskottens Utlåtande N:o 51; och
Remitterat till Lagutskottet Profetzor Holmeer».
Motion, om förändrad redaction af sednare Mo-
mentet i 6 §. 23:dje Cap. RättegangsBalken; samt
Wällofiige Borgare-Ständet:
Samma dag
Vifallit VewillningsUtskottetö Memorial N:o
619
38, och Vetankanden N:ris 40, 41 och 42; Banco-
Utskottets Utlärande N:o 67, samt Lag» och Allmän¬
na Beswärs- och OeconomieUtskottens Betänkande»
N:ris 50 och 52. .
Återremitterat Banco - Utskotttets Betänkande
N:o 45.
Lagt till handlkngarne Stats- samt Allmänna
Beswärs- och Oeconomiclltskottcns Utlärande N:o 50,
och BewillningöUtskottetS N:o 39; samt
Gillat de i sistnämnde Utskotts Memorial N:o
43 söreslague Voteringspropositioner, med undantag
af 3:dje, 4:de och 5:te, hwilka förföllo; samt
Den 27 Augusti
Bifallit Lag- samt Allmänna Beswärs- och Oeco-
nomieUtskottenS Utlätanden N:ris 27 och 51.
Lågt titt handlingarne' StatsUtskottetS Utlätan-
de N:o 94, och Förstärkta StatsUtskottetS Memo¬
rial, om grunderne för den blifwande allmänna Be-
willningen.
Zlfskagit Banco- och LagUtskottens Memorial
N:o 69.
Beslutar, att bewista framlidne IustitiaStats-
Ministern Herr Grefwe O^IIeuborZs likbegängel¬
se; och
Antagit den i Utlåtande N-o 187 tillstyrkte jemk-
ning as StatSUtffottckS Betänkande N:o ^>3, med
dek tillägg Herr 8ante>«!,l>n, uti »vid llkläraudet bi,
fogad rcftrvglion, anfört.
Sedan BondeStändet, gevoy» nu uppläst Pro..
toeollsUrdrag, erhållit den underrättelse, att Hög.
lofl. Ridderssapct och Zkdeln, likasom förut Högw,
PresteStändet och Wällofl. BorgdrcStändet,. icke hi-
tradt BondeStändet, i afseende pä de, »vid föredrag,
ningen af Allmänna Beswärs- och OeconomieUtslot,
tets Betänkanden Jl:ris 84 och 142, i fragg om
Forwäsendet samt Gästgifweriffjuts-anstalterne, under
den ZO Ml-. Äulii af Stander beslutade stadganden,
rörande GastgiftveriffjutSningen; sa, och i öswerens-
stämmelse med den, för ett sädant förhållande,, af
Ständer- Ledamöter i allmänhet »vid nämnde tillfälle
yttrade tanka, fann Stander nn för godt, att an.
moda dest enslilda BeswärsUtslott, att uppsätta och
' till justering af Ständer öfwerlemna förslag till un,,
derdänig ffrifwelse till Kgl, Majtt, med framställ-
ying af BondeStändetö önffan, der Kongl, Maj:t
täckte- i Räder gilla och t»ll efterrättelse utfärda förr,
hepörde af dtändet nödige ansedde stadganden..
Uppå anmälan af RikSdagSfullmäktigen I^slils
kvrman frän Norrbottens Län, att »ägor Riksdags,
manna,arfwode till »yistt belopp ännu icke blifwit för
honom bestämdt, ock» att han ämnade sädant i »veder,
höflig ordning sig bereda, fann Ständer för godt,.
621
Ätt, genom ProtocollsUtdräg, meddela pablo kur¬
man bewis deröfwer, att 2 R:dr 32 st. B:co om
dagen utgör det minsta? hwarmeb Riksdagsman, för
att kommä i arnjutande af anständigt och tillräckligt
underhall, dertill t?' Z. Riksdagsordningen honom
berättigar, kan marä belåten^
Stander åtskiljdes kl. S till 1; mest samlades
ater
Kl» 5 eftermiddagen; och äfgick genast till
Riddarhuset, för att, jemte Respeet. MtdStänden,
hrwista sraml. JuftitiaStatsMinisterN M. m. Hans
Exveltenre Herr Grefwe tilion borgs likbegängelse.
kn t>6em
! . .
' - '