Hedertvärda
Bondk-Ständetö
Protokollet
wid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Ärett 1828, 1829 och 1830»
Sjunde landet.
STOCKHOLM,
Kongl. Ordens.Boktryckmet, 1830.
- i .
klenum kl. >0 f. Mi
ustcradcs Protokollet för den Z L denna mänäd.
lZOIi ?t lirs8ori frän Gefleborgs Län anmäldte,
ätt han, som icke warit närwarande tvid Mtiga hand¬
läggningen af VewillningsUtskoitetö Utlärande N:o
2^, i anledning af de wid Betänkandet om grunder-
Ne för den blifwande allmänna Bewillningen/ samt
för »värdering af Fastigheter, inom RiksStäNden
gjorde anmärkningar^ icke kunde deltaga i Ständets
beslut/ rörande 6:te BewillningögrundeN om beskatt,
ning af Ämbets- och Tjenstemäns löner, enär detta
beslut äfweke fran Utskortetö i denna del sednast af-
gifne förfläg/ det han för sin del gillade; och som
derjemte kltM palmsson ansäg Ståndet hcifwä fästat
för ringa uppmärksamhet pä Lianer Wijlrmans frän
Upsala Län Motion, ont bewtllning pä wisiä öfwer,
flödswaror, t hwilkek afseende hart icke eller kunde in.
stämma i det fattade beslutet; sä reserverade sig kmilc
Pelm88nn cniot Ständets beflul i bäda 0swätt0tnför«
Malde delar,
O-isper Wijkman fran Upsala Län trodde, att
de af flickors Danielson frän Elfsborgs Län sistl.
kleni-dag afgifne anmärkningar, i fräga om Bewill-
ningögrunderne, skulle med begärlighet emottagaö af
hemmawarandc Medbrödcr, och för dem sprida ett
förut okändt ljus öfwer de skatter, de utgöra, samt
behofwet af lindring deruti. Af denna anledning an.
höll Wijkman, att fä, pä egen bekojlnad, till får-
skild tryckning befordra sä wal berörde anmärkningar,
som ock den i frägan hällne diScusrion inom Stän-
det; dertill Ständet lcmnadc bifall.
Ä nyo föredrogos och bifölloö följande, den Z i
denna mänad, pä bordet lagde Utlätanden, nemligen:
S t a t s - U t sk o t t e t s:
N:o 160, i anledning af Kongl. Majus Nä-
diga Remitz, rörande nedsättning i arrendet för Kro¬
nohemmanet Berga, ^ mantal, pä Lofön i Stock-
holms Län och Färentuna Härad.
N:o 161, angäende sökt nedsättning i arrendet
för Edeby Kronohemman pä Lofön.
N:o 162, i anledning af Kongl. Majus Nå¬
diga Remist uppä underdänig ansökning om fortfa¬
rande af bewiljad minskning i arrendet för Hogsta
och LombaruddS Kronohemman, samt nedsättning i
arrendeafgiften för hemmanet Norrby.
N:o 163, i anledning af Kongl. Majus Nä-
diga Rcmist i fräga om upplåtelse af en platö ä
Eskilstuna Kungsladugårds agor, för förflyttandet
af Oster- och Westcr-Rckarnes Häraders i Eskilstuna
Stad belägne Lazaretts- och CnrhnsJnrättning.
N:o 164, i fraga om fortsättning af det ar»
rende, Eskilstuna Stad innehar af Eskilstuna Kungs¬
ladugård.
N:o 168, angående wäckt fraga om löneförhöj¬
ning för Riketö Ständers IustitieOmbudsman.
N:o 170, öfwer Herr Friherre ^Vrangels, Hen¬
ning, Motion om införskrifning fran England afen
eylindrisk Boktryckarepräst.
N:o 171, i anledning af yrkad indragnkng utaf
de i Kongl. Kammar-, Bergs- och CommereeColle-
gicrne »varande PresidentEmbeten.
N:o 17Z, i anledning af »väckt Motion om an¬
slag till inköp af Z:ne Taflor.
N:o 174, angående ifragastättd belöning för Aö-
sestorcn 1. u. cknringius.
N:o 175, i anledning af Kongl. Maj:ts Na-
diga Remist af handlingarne i malek, angående inköp
af hemmanet Melby för Staden Strömstads rakning,
utaf allmänna medel.
N:o 178, i anledning af Kongl. Maj:ts den
10 sistl. April aflätne Nådiga Rcmist till Utskottet
af handlingarne i malek, rörande f. d. Arrendatorns
af Gripsholms Kungsladugård, Inspectorenj H. Hä-
jeansson^ underdåniga ansökning om eftergift af ober
Mdt arrende,
N:o 179, t anledning af Kongl, Maj:tS Na-
diga Remisi uppå ÄfwerDirecteuren U- ^»rst^^ts
underdåniga ansökning, att till skatte fä lösa den un.
Ler Carlbergs Kungsgård lydande Kronolägenheten
Pihl-Udden- och
Stats, samt Allmänna BeswärS- och
Oeconom le-hl t skottens.-
N:o 37, med anledning af gjord anhållan, att
en del Socknar inom Åkerbo Härad skulle fä under»,
hälla Grenadierer i stället för Husarer, under Lif,
AegerricntöBrigaden,
N:o 38, i anledning ak gjord anhäkan om an,
slag af allmänna medel till en Eanalö och flere nya
CommunieationSwägarS anläggande inom Stora Kop¬
parbergs Län; och
N:o 39, med anledning af framlagdt förslag
ym en Iern-railwägS anläggande emellan sjöarne Wet¬
ter» och Hjelmgren,
Wid förnyad föredragning af Statsutskottets,
hen 3 i denna mänad, pä bordet lagde Utlätande N:o
166, i anledning af inkomne anmärkningar wid nå¬
gre af Utskottet afgifne Bctänkanden, blef detta Ut,
läkande lagdt till handlingarne, utom i hwad det an-
gick frän BondeStändct äterremittcradc Betänkandet
M:o40, rörande inrättandet af en allmän Klubb föy
7
alla Fyra RiksStändenS Ledamöter, i hwilket afse-
ende Ständer beslöt, att lata bero wid hwad Utskot¬
tet i sistnämnde Betänkande tillstyrkt, sedan detsamma
af Z:ne RiköStänd blifwit bifallet; och skulle, ian-
ledning af Utskottets nu jemwäl ä nyo föredragne
Memorial N:o 167, Standetö CanzliDirection, ge¬
nom särskild expedition, erhälla del af ofwanberörde,
i afseende pä Betänkandet N:o 40, sälunda tillkom¬
ne beslut, för verkställighet deraf.
Till handlingarne kades jemwäl StatöUtskottetö,
sedan den Z i denna mänad, pä bordet hwilande och
nu äter föredragne Utlätande N:o 169., i anledning
af de hos Wällofl. BorgareStändet gjorde anmärk¬
ningar wid Utskottets Utlätande N:o yo, öfwer Ex-
peditionöUtskottetS Memorial N:o 22, angäende till-
ökadt biträde wid CorrecturläSning,
Pä flere Ledamöters begäran blefwo följande Ut-
lätanden, hwilka den Z i denna mänad kades pä bor¬
det och nu ä nyo föredrogos, ytterligare hwilande,
nemligen:
StatS-Utskottets:
N:o 165, i anledning af erhällen Remist utaf
Kongl. Maj.rs Nädiga Skrifwelse till Rikets Stän¬
der, den 19 December 1828, angående fördelningen
af de, genom en med Kejserliga Ryska Regeringen
afflutad LiqvidationöConpention, influtne medel.
8
N:o 172, angående indragningen af WerelCon.
trolleursbefattningarne.
Nw 176, k anledning af erhållen äterremitz utaf
UtffottetS Utlåtande N:o 58, angående wäckt fraga
om de sä kallade Djeknepenningarnes upphörande.
177, i anledning af Kongl. Maj:tS Nä»
riga RemiH, rörande den forselersättning, som till
Statöwerket bör gifwas af de Räntegifware, hwilka
Llifwit befriade fran ffyldigheten, att in naturg le¬
verera Hö och Halm till Kongl. HofStallet.
Stats, samt Allmänna Beswärö- och
O ec o nonne. Utskottens:
N:o 40, i anledning af wäckt fräga om indrag¬
ning af Strömsholms Stuteri; och
BewillningS-Utskottets:
N-o 35, rörande de emot Betänkandet, omin.
Drankning i Kongl. KammarRättens befattning med
Bewillningsärenden och inrättande af en Riks-Pröf-
ningsCommittö, gjorde anmärkningar.
Följande inkomne Betänkande» föredrogoö och
kades pa bordel, nemligen:
Fran Banco.Utskottet:
N:o 47, i anledning af Herr ?. I-agerlijsIm»
Motion, att hälften eller twä tredjedelar af alla
st
Publika Werkö behållningar uti Banken, i Discont.
Iväg, utlänaö; och
Frän Lag- samt Allmänna Beswärö, och
Oeconomie-Utskotten:
N:o 37, i anledning af wäckta Motioner, an¬
gående Socknestämmor och Kyrkoråd.
N:o 38, i anledning af gjorde anmärkningar
Md Utskottens Betänkande N:o 26, angående wäckt
sräga om upphörande af Utsökningsproviffon och öf-
werränta för ffuldsedlar, som pantsättas i Manu-
faeturDisconten.
N:o3st, i anledning af gjorde anmärkningar wid
3:ne till Utskotten återremitterade Betänkande»; samt
N:o 40, i anledning af gjorde anmärkningar
wid Utskottens Betänkande N:o 16, rörande wäckt
fräga, att alla hus och gärdar i Staderne skulle owil-
korligcn wara underkastade Brandförsäkring.
Genom ankomne ProtocollsUtdrag, som upplä-
stes och kades till handlingarne, underrättades Stän-
det, att
Högwördige Prcste-Ständet;
Den 30 Juni»
Wid föredragning af BewittningsUtskottetö Utlä-
tande N:o 2Y, i anledning af gjorde anmärkningar
md Betänkandet o»n stämplade pappersafgisten, bi.
40
fallit hwad Utffottet i sistnämnde Betänkande före»
stagit, med de förändringar, hlklätandcr N:o 29 in¬
nehallen, likwal med undantag af nedanstående punk¬
ter, Uti hwilka Ständer fattat följande beslut:
4:0 Wid 4 §. 2 Mom,, rörande Testamen¬
ten, som wunnit laga kraft: att sä wäl Testa¬
menten tili Fromma Stiftelser, som ock de testamcn-
tariska Dispositioner, hwilka i contant eller wärde
icke uppgä kill och med 300 R:dr B:co, skola frita¬
gas frän chartcring,
2:o I afseende pä beräkningsgrunden
för Fullmakters chartcring: att Chartäbelop-
pet för Fullmakter hädanefter skall beräknas ester me¬
dium af de 5 sista arens Tjenstcn ätföljandc och till
taxering uppgifne löneförmåner, för hwilka hewillning
efter 2:dra Art. blifwit erlagd.
Z:o Wid 46 angäcndc borgens ställan¬
de för pä credit emottagct stämpladt pap¬
per: att de förut (pag. 49) utplänade orden: ^'Ordi¬
narie Domare härisrän undantagnc'', komma att qwar-
stä; men i stutet af tz:n (pag. 50) stadgandet om in¬
venteringar bibchällcs wid följande tillägg: "Ordi¬
narie Domare, som ej för de dem kemnade Cbartor
ställer borgen, afgifwa redogörelser för uppbörden,
tillika med de influtne medlen, twennc gänger om
äret, eller inom den 45Ianuarii och 45 Iulii; dock
ware Domare öppet lcmnadt, att borgen stalla och,
i sädan händelse, endast wid slutet as hwarje är re»
dogörelse afgifwa"; samt
n
Don Z Julii
Remitterat till EonstitutionsUtskotter StatsUt,
ffottcts, uti Memorial N:riö 194 och 195, anmäl,
ha anledningar till anmärkning emot Föredraganden
för Handels, och FinanccÄrenderne,
Ständer åtskiljdes kl, j till 12 f, m.
tn tiiteiu
1829 den 9 Julik,
plenum kl. 10 f, M,
Protocollet för den 6 i denna manad justerades.
Till handläggning företogs a nyo Stats, och
BancoUtffottens, under N:o 1 afgifne samt, först
den 30 Junis och ytterligare den 3 innewarande ma-
nåd, pä bordet lagde Utlåtande, i anledning af Kongs.
Majttö till Rikets Ständer, den 26 November sistl.
ar, aflätne, af samtlige RiksStänden till lltskottcn
remitterade, Nädiga Srifwelse, angående myntwär-
dets upprätthållande, med flere, i sammanhang dep,
med, till Utskotten remitterade enskilde Anförande» i
ämnet. I anledning häraf blcfwo först följande skrift¬
liga yttranden afgifnc, nemligen:
4:0 Af kolian LanZtsson fran Westernorr,
lands Län;
"Anförande!
Jag erkänner bade nyttan och behofwet af en
Mynkbestamning, likasom rättwksan af den grund, som
Utskotten nu förestagit, eller att 4 28 st. i Banco-
sedlar anses morswara 4 R:br i Silfwer; men fast.
an jag gör det, sa yrkar jag likwäl för närwarande
aterrcmist af Utskottens isrägawarande Betänkande;
grunden för ett sadant yrkande är, att med min öf.
wertygelse icke instämmer Utskottens förslag i afseen¬
de pa tiden och medlen för tillwägabringandet af en
i framtiden skeende utwcxling af Silfwer emot Sed¬
lar; och jag will hafwa det skiljaktiga i wära äsigter
raltadt, samt således sättet, huru, likwäl, som frä-
gan om en Myntbcstämning, gifwet, innan jag len¬
nar mitt owilkorliga bifall till det sistnämnde; och jag
undertrycker äfwcn icke den förmodan, att Utskotten,
för att winna helhet eller ett riktigt system af deras
finanee-syften äfwcn i sjelfwa uppställningen, hade
bordt i ett sammanhang behandla, eller uti ett enda Ut¬
låtande uppfatta, alla de ämnen, som nu blifwit fö¬
remal för 5 särskilda Betänkande».
När Betänkandena N.riS 2, 3, 4 och 5 före-
komma, will jag wid dem göra mina anmärkningar,
hwilka, jemte hwad andra Ledamöter af Hcdcrwärda
13
Ständer kunna hafwa att erinra, jag hoppas föran¬
leda till äterremist af desamma.
ftosian UongtsZon.''
2:0 Af peter pekrsson i Millebo, af Jön¬
köpings Län:
"Wördsamt Anförande!
öfwer Högloft. Stats- och BancoUtskottens Be¬
tänkande, rörande Myntbestämning och Realisation,
får jag yttra följande:
Dä jag, som Ledamot i sammansatta StatS¬
oft) BancoUtskottcn, skiljt mig i hufwudsaken frän
Högloft. Utskottens pluralitet, och uti nu ätföljande re¬
servation sökt wisa hwarjehanda olägenheter af Rea-
libation före nästa Riksdag, pä sätt och enligt de grun¬
der, som bklfwit föreflagne, bchöfwcr jag i den delen
ej wara widlystig, utan får jag sä mycket hellre der-
wid förblifwa, och önflar det mätte sä fortfara, pä sätt
som skett efter 1823 ärs Riksdag, sä att Banken
smäningom, utan hastiga brytningar och i naturlig
ordning, fär skaffa sig Silfwer för sina egna win¬
kler till det belopp, att den kan realisera sig sjelf, dock
likwäl utan nägon inskränkning i pcnningerörelsen;
dermed tror jag, att hwar och en kan finna sig belä-
ten, att hwarken den skuldsatte behöfwer gä under,
eller den förmögne obilligt förlora hwad han sig är¬
ligt förwärfwat.
Jag medgkfwer wistcrligen, att Banken och wärk
myntwäsende blifwer förbättradt genom den föreflagne
j4
hastiga Myntbestämningen och Reakisation; mm dä
sädant icke kan wcrkställaö med mindre, an att onö¬
digt inwcckla Landet i stora skulder och Statsobliga¬
tioner, hwilka wisierligcn komma att suga ost och wara
efterkommande skattdragande; ty det man länar mäste
man betala/ och ju mera man inwccklar sig i skuld/ desto
swärare blid det att reda sig derifräm Skulle nu Realisa-
tion ända beslutas, af skal/ dcM jag da tillstär Mig icke
kunna rätt inse eller uppfatta; sä mäste wäl dock sa-
ken ställas fä/ att Man ej bchöfwcr frukta/ det allt-
sammans om nägra är skulle äter kunna öfnEända-
kastas, hwilket är under den synpunkt, som jag tyc-
ker mig finna anledning till en och annan ändringi
Wid Högloft, sitskottens förslag (pag. 95) sä-
ges, att om, wid förefallande utbetalningar af min¬
dre Creditivet, nödige medel skulle för RiksgäldsCon-
tciret brista, sädane medel länäs af Banken, emot
aterbetalningsskyldighct inom 6 mänader och 5 pdo-
ecntS ränta; men jag finner ej nägorstädeö jagt, hwar-
Med RikögäldsContoiret skall äterbetala defia län, i fall
tillräckligt öfverskott a Vewillningen / som möjligt ät-,
icke uppkomma-
Pag. k'/ föreslås, att BancofullMäktige Mä be¬
myndigas, att pä utrikes ort uppläna en summa af
500,000 R:dr Silfwer, såsom Reservfond; Men jag
hemställer till hwars och cnö bedömande, om cursen
skulle stiga högre än 128 fi. per R:dr, om icke Restrvet i
Banken dä blir en handelswata, som genast af hand¬
lande Speculanter, Judar och Utländning»»- uttages,
genom utwexling Mot Sedlar, och dä fruktar jag,
15
att de 500/000 R:dr Silfwer icke långt räcka till
utelöpande Sedelstocken, sä wida Creditiver kort ef¬
ter annan af oförmodade händelser lystades, och dä
kanhända, sä wida Realisation icke skall öfwerända-
kastas, att man dä blir nödsakad intrassla Riket i
större skuld till reela Valutans förstärkande, och dä
blir sista willan wärre än den första.
Jag inskränker mig till dessa omständigheter, hwil-
ket jag finner wara af yttersta wigt att nogare ut¬
reda; allt derföre bestrider jag bädc Myntbestämning,
Realisation och utwcpling pä de grunder, som Hög.
loff. Utskotten föreslagit, och önskar att härmed mätte
uppskjutas till nästa Riksdag, pä det kommande Stän¬
der kunna komma i tillfälle att bättre inse och besluta
om denna högst wigtiga sak; hwarföre jag yrkar äter-
remiss pä Betänkandet.
Stockholm den 8 Julik 1829-
ketor Ueln-sson,
Riksdagsfullmäktig frän Ostra
Härad, i Jönköpings Län.''
Z:o Af Suno Kilsson frän Kronobergs Län:
"Wördsamt Anförande!
Saknande förmäga, att i sin helhet omfatta
Högloft. Stats- och BancoUtskottens Betänkande»
N.ris 1, 2, Z, 4 och 5, säsom för widlyftige och
»vidtomfattande för den mindre sakkunnige Medbor-
gare-classen, fär jag blott, under förenande uti hwad
»värde Lcdamöterne i förenade Utskotten, Herr öfwer-
steLieutenanten von kletno och »värde Medbroder»
16
Uster kestrsson fran Jönköpings Latt, reservations-
wis wid Betänkandet N:o 1 yttrat, anföra nägra
enfaldiga tankar i amner.
Jag, för min del, anser icke tiden wara för
handen, dä Banken är i tillfälle att kunna utlemna
Silfwermynt mot nu utelöpande Scdelmasia, utan
att förr eller sednare (troligen snart nog) sättas Utur
ständ, att till hwad curö-beftämning som helst afbör¬
da sig de ingangne förbindelferne; ty naturligtwis skall
Bankens nu reela Valuta såsom prägladt mynt ut-
lemnäs och intet betydligt återstå, och som en sadan
utwexling icke utan föregången Realisation kan werk-
ställas, da löpande Sedelstocken lärer wara omkring
30 millioner och Bankens inneliggande Silfwer, som
skulle sörmyntas, wid past 6 millioner, således blott
ztdel mot Sedelmyntet, inseS lätt de oerhörda lidel¬
ser, som härigenom skulle förorsakas, samt ännu i
för friskt minne den Realisation, som nedsatte Riks-
gäldsmyntet 50 procent, att icke med fasa tänka pä
dylika åtgärder — kanhända ännu.
I följd häraf bestrider jag den söreslagne Mynt-
bestämningen, jemte all Realisation och utwexling af
Silfwer mot Pappersmynt, intill desi att Banken,
genom ärligen inlöpande winst och räntor, hunnit sä
förkofra sig, att den, utan Medborgares störtande i för¬
derf, kan med Silfwer inlösa det utelöpande Pappers-
myntet; och pa besia grunder anhällcs, att Högs. Utskot¬
tens ofwannämnde Betänkande matte i allo afstas.
Luns Nilsson,
Fran Kronobergs Län."
4:s
l:o Af klils Iri8u1in fran Stockholms Län:
"Till Protocollet.
Uti ctt sä wigtigt ämne, som detta, bör man ef
förhasta sig; jag och de fleste af ost mine Bröden
kunna icke nog inse alla dc följder, som ett antagan¬
de af eller förkastande af Utskottens förslag kunna
medföra; till hwcm böra wi wäl dä wanda ost, för
att fä ledning för wära omdömen? Enskilde intres¬
sen kunna werka pä ömse sidor, mot och med; men
säkrast är ätminstone, att en person gifwes, som ef
har nägra sädane: Denne är wär Store och älskade
Konung; han känner äfwcn bäst, der han sitter, allt
hwad som kan talas för och emot; han har wäl sagt
uti sin Proposition, att wi borde upprätthälla Mynk-
wärdct; men hwarken weta wi, om han derföre önskar
Realisation, Myntbeftämning, eller att endast Bankens
reela fond, säsom hittills, skall förstärkas. Jag önskar
derföre, att, i händelse, som jag förmodar Betänkan¬
det ätcrrcmitteras, Rikets Högloft. Ständer skulle
hoö Kongl. Maj:t i underdänighct anhälla, att Kgl.
Maj:t täcktes gifwa sina tankar häri tillkänna. Man
har iakttagit alla möjliga förberedande åtgärder innan
förslaget till wär allmänna Lag kommer att granskas
och pröfwaS; CommiktäenS omarbetade förslag äro
tryckte och utdelte; Embetsman och sakkunnige hörde ;
hwarföre dä skynda med afgöranddet af en för wart
bestånd sä ingripande sak, som denna, ätminstone in¬
nan wi med? säkerhet känna hwad wär älskade Ko¬
nung härom tänker. ..
l>tls IN3UlM.
Vondc-St. Prot. ?.de Bandet. 2
'18
L:o Af Lotviä ionsson fran östergöthlands Län:
"Anfö rande!
Da jag ock tänker va sammansatta Stats- och
BancoUtskottcnö Utlåtande N:o 1, angående Mynt-
wärdet, sa finner jag detta af sa stor wigt, att det
wisterligen wida öfwcrgär mitt begrepp att rätt kun¬
na bedöma det; men da ökning i penningcftocken och
aswen minskning, genom Disconternes indragning,
skett i wär tid, och jag erfarit följderne deraf samt
sett huru förra Silfwermyntet alldeles förswunnit
för Allmänheten, har jag trott mig böra yttra min
tanka i detta ämne,
l:o Innan jag nu yttrar mig om Myntkestämnin-
gen, will jag i korrthet erinra om det framfarna, att
det förr äfwen i Swerige warit klingande mynt, ar all¬
mänt kändt, dä Folket skiljde myntet med beräkning
af Silfwer- och Kopparmynt, dä en Daler Silfwcr-
mynt swarade mot Z Daler Kopparmynt, som sedan
blef ändbadt till Riksdaleröräkning, Men hwarthän
har förra klingande mynter tagit wägen? Till utland-
nkngar och Guld- och Silfwerarbetare. Hwad har
warit orsaken att utländningar fatt wart redbara
mynt? Krig och mistwaxt samt Swerkges in-
newänareö begärlighet efter utländskt öfwerflöd.
Krig och mistwäxt har wisterligen ä wista ti¬
der gjort pä en gäng stora förluster; men efter den
öfwertygelse jag har dagligen får, tror jag, att ut¬
ländsk öfwerflödö begagnande är enda orsaken till,
att klingande myntet kommit i utlandningens hander;
bättre äröwäxt i fredliga tider hade annars, om ej
Kfwerfiödöbegäret warit, ersatt bäde kostnader för krig
19
och mistwäxter. Hwad har warit orsaken, att Guld-
och Silfwcrarbetare upparbetat en del af wart mynt?
Myntets öfwcrhaltiga warde.
2:o War Bank, en Rikets gemensamma Casta,
flere gängcr i mer och mindre behof af dest ägare
anlitad; ju flere reqvisitioner öfwer tillgängarne Stän-
derne deraf gör, ju sämre blir CastanS valuta, och
sä twertom; betz mer utgift af Sedlar sparas, dests
större garanti lemnar den. Banken är icke något en¬
skildt Werk eller med någon enskild mans förmögen,
het helt och hållet jemförlig. Förwaltarne hafwarc-
dowist och redowiSningarne godkände. Hwem beror
Bankens tillgångar pä, anNat än pä wära Förfäder
och ost sjclfwc? Det tillhör ost således att söka fä wart
mynt sä, att det swarar emot behofwet, efter folk¬
mängd, production och beskattning, samt att, dä det
med god hushällning kan ske, medan freden ost för¬
unnas, böra wi förstärka wär Vanks metalliska fond
med import af Silfwer, till förstärkande af wart mynk-
I en tid, som den wi lcfwa uti, dä skatterne
nästan alltid ökats, lärer ingen, som känner Jord-
brukarnes och Handaflöjdernes, eller med ett ord den
närande deleus, tillständ, ej billigen kunna yrka Se¬
delstockens förminskning; alla dcsta hafwa förut brist
af mynt, än wärre skulle det blifwa, om löpande
myntet skulle förminskas.
3:0 Om nn någon Myntbestämning skall ske/
pästär jag, att Pcnuingcstockcn, eller summan af pen-
ningebeloppet, bör bestämmas sä, alt den mä blifwa
20
sadan den ar (likrval med den sörändrmg, som Rea¬
lisation lcmnar emellan Silfwer och Papperömyutct);
dock likwäl anser jag det undantag mä aga rum, att,
om Rikets Stander bewilja nägra nya anslag, dä
mä Bankens Penningcstock ökas isamma män; t.ex.
efter denna Riksdag bör Pcnningeftocken sä mycket
ökas, fom de bewiljade nya anslagen uppgä till nä¬
sta Riksdag. Och twertom, om bewillningcn eller
skattebidragen minskas, borde äfwen Penningestocken
dä likså minskas.
Da ffattebidragcN blifwa ökade, ar ju pätagligt
att Skattegifwaren ar nödsakad, att antingen genom
län eller annars skaffa sig mynt dertill, och således
fordrar billigheten, att penningctillgängen borde okas;
deremot, om lyckan skulle hända osi, akt minskning i
bewillningcn kunde ske, dä borde Penningestocken äf¬
wen i samma män minskas.
SilftverRiksdalern, af den halt och beskaffenhet
den nu finnes, bör äga lika »värde med Z Riksdaler
Vancosedlar — likasom fordom En Daler Silfwer
war lika »värd, som Z Daler Koppar. Jag befarat
annars, örn »vi »vilja skryta med öfwerhaltigt mynt,
att det får samma olägenhet, som att kläda sig i ut¬
ländska kläder och njuta utländskt — »vära »verkliga
tillgångar förminskas och slutligen blifwa blottade pä
allt. Ett öfwerhaltigt mynt, som blir begärligt för
Utländningcn, sökeS nog att »vinnas för lysande kram
och läckerheter, sä lange det finnes. Guld- och Sils-
werarbetare försaka wal ej hädanefter, »nera än hit-
tills, att begagna sig af tillfället, dä det lönar cm
21'
upparbeta det mynt, som blir öfwerhaltigt. I syn¬
nerhet lärer klingande mynt stiga i warde, La mist-
wäxt och krig inträffa. Mig tyckes ock, att 1823
ars Ständers radande mening warit lika med min,
om Mynlbestamning till 144 st., dä FastighetSlänen
blefwo bestämde att inbetalas med En R:dr i Silf¬
wer, i stallet för länte 3 R:dr Bancosedlar. Att
nu göra annan Myntbcstämning, an En R:dr i Silf¬
wer mot Tre N:dr Bancosedlar, wore, efter min öf-
wcrtygclse, wädligt för framtiden och för det närwa-
rande en afwikclse ifrån förutnämnde 1823 ärS Stän¬
ders bestnt; hwadan jag alltså bestrider, att ingen
Myntbestämning bör ffe under 144 st., pä satt jag
här förut yrkat; det har ändä warit rider, dä rurs-
en warit högre.
Äfwen förbehälleS, att alla skatter, af hwad
namn och beskaffenhet de an mä wara, owilkorligen
skola beräknas efter nuwarandc Bancosedlar/ eller med
den nedsättning i Silfwer, efter rcalisations-grund.
4:o Om klingande myntet hädanefter, sem hit¬
tills, skulle blifwa mera en handelswara än mynt,
och tid efter annan förswinna ur wart eget Land,
hade ju Banken förlorat stn valuta och den skattgif.
wande mängden ej tillgäng pä mynt, att utgöra sina
skatter med. Derföre de, som tänka pä Rikets fram¬
tida bästa, tror jag, lika med mig, hellre önska myn¬
tet nägot för det närwarande underhaltigt; det kan
nog komma sädane händelser, att det, som synes nu
bestämmas underhaltigt, kan ändä blifwa öfwerhal-
tigt — bättre är, att haswa nära full valuta i ett
22
något underhaltigt mynt, än att skryta med full va¬
kuta i mynt, som till större delen är ur Landet.
Jag yrkar, af defia stal, äterremifi, för att fä
den ändring jag här förestagit.
Stockholm den 9 Junit 1829.
Lotvick .Ionsson,
frän östergöthland."
Och äberopade Lötvik! ionsson derjemte, såsom
stöd för hwad han skriftligen anfört, Stats- och
BancoUtskottens, wid ststlidne Riksdag, uti Betän¬
kandet N:o 20, angående regleringen af Rikets Pen-
ningewcrk, gjorde förklarande k afseende pä de utom
Landet, särdeles i Finland, befintlige Bankens Sed¬
lar, samt rörande mädan af en Realisation, grundad
pä upptagande af ett utländskt län; och
6:o Af ckaood Lotor Anckersson frän ^öster¬
göthlands Län:
''Anförande!
Med Stats- och BancoUtskotten delar jag den
ofwertygelse, attén Myntbestämning är af högsta be-
Hofwet päkallad; afwensom att densamma rattwiöligen
bör äga rum efter den af Utskotten förestagne grund,
eller att En R:dr i Silfwer anses motswara 128
st. i Vaneosedlar.
Det Finance-system, som infördes är 1823, har
wifierligcn förbättrat Bankens wilkor; men det har
2Z
ock tillika i samma män ökat skattebördorne, samt
förswarat den gäldskyldige delens eller, som är det¬
samma, den största mastans af Nationen förut nog
tryckande belägenhet. Endast för Capitalister och de
penninge-löntagande Tjensteman har detta financesy-
stem warit förenadt med werkliga fördelar. De för¬
res fordringar hafwa med hwarje ar stigit i reelt
warde, och de sednare hafwa utbekommit deras löner
i lika nnmerair, men i förbättradt mynt. Fortfaran¬
det af ett sädant system skulle, under det att detsam¬
ma beredde Rikets Ständer wälsignelser af Capitali-
ster och Penningclöntagarc, alldeles nedtrycka och rui¬
nera de ffattdragande och gäldskyldige. Ett förbät¬
tradt mynt skytte nödwändigt medföra anwändandet
af en större production, för att kunna åstadkomma
samma eller nu gällande nnmerair i penningar. Skat¬
tebördor och skulder skulle således inom korrt k »verk¬
ligheten fördubblas. Destutom lagger ombytlighet k
penningewärdet ett naturligt hinder emot en mera
utwidgad och stigande industri i alla näringögrenar;
och utan att man i den delen kan påräkna någon
säkerhet, skall man fa se den närande och för Natio¬
nen nyttigaste Medborgare-elasten med hwarje ar för¬
minskas.
Utur dcsta synpunkter, och da jag anser ben fö-
rcflagne beräkningen, af 128 st. i Sedlar pa l R:dr
i Silfwer, »vara rättwis och billig, i thy att den
instämmer »ned det förhållande, som hitintills ägt
rum, samt pa en gäng förenar fordringsägarens och
gäldffyldiges skäliga fordringar, voterar jag för bifall
till Utskottens ifrägawarande Betänkande N:o i; och
24
skulle jag anst mig att bafwa rakt motarbetat mina
CommittenterS sanna wal och bästa, om jag ett ögon¬
blick kunnat rweka att lemna detta bifall.
Mm dä jag salunda, för min del, understödt
Myutbestämnmgen; sä kan jag dock icke ingä pä, att
nägra utomordentliga ansträngningar göras, för att
tillwägabringa en snar utwexling af Silfwermynt,
eller att ens nägon tid bestämmes för en sädan ut¬
vexling. I desa delar förbehäller jag mig öppen
min rätt till anmärkningar, när Utskottens särskilda
Betänkande», som afhandla besia ämnen, förekomma;
och will i förhand blott förklara, att dä Banken kan
realisera sig sjelf, dä, men icke förr, mä detsamma
ske; att jag för en Realisation icke medgifwer nägon
skuldsättning eller SpanmälöCrcditivetS borttagande;
ock nar Banken m gäng blir i tillfälle att göra Re»
alisation, först uppstär bchofwet att bestämma tid till
Desi företagande»
Jag archäller emellertid nn om proposition till
bifall af förewarande Betänkande N:o 1.
Stockholm den 8 Julii 182Y.
I?. ^ncksrsson.
Riksdagsfullmäktig frän
östergöthlands Län.''
koste birikKson frän Kronobergs Län yttrade
mnndtligen: "Det amne, som nu förehafwcö, ar ett
bland de wigtigaste wid denna Riksdag. Jag kan
sa mycket hellre erkänna min oförmåga, att detsamma
25
i hela betz omfattning bedöma, som jag funnit sa
skiljaktiga tankar i ämnet bade skriftligen och mundt-
lkgcn yttras af personer med högre upplysning inom
de Resp. MedStändcn. Likwäl kan jag icke under¬
låta, att tillkannagifwa mina äsigter härutinnan. Jag
är fullkomligen öswertygad, att Rikets Ständer, tvid
alla föregående Riksdagar, med lika allwar, som nu,
sökt och trott sig hafwa widtagit sädane åtgärder i
afseende a Myntwäsendct, hwarigenom Rikets sann¬
skyldiga nytta säkrast, och sä widt omftändigheterne
mcdgäfwo, kunde beredas. Erfarenheten har dock be-
klagligtwis besannat, att Ständerne dera blifwit be¬
dragne, och att Landets lidande i stället blifwit en
följd. Wi minnas den tid, da Riksgäldssedlarne
twangswis mäste emottagas i liqvidcr, till lika wärde
såsom Banco, och huru skatter m. m., som i Riks¬
gäldssedel' utgick, sedermera mäste betalas i Banco.
Lika, om icke mera, bedragne hafwa wi blifwit pä
de ätgarder, som medelst FilialDiSconterne widtogos.
De sedlar, hwilka af dem utgäfwos, wörö lika wäl
gjorde, som Bankens, och wunno ett lika förtroende
i nppbörd och allmänna rörelsen. Likwäl kom en tid, dä
. hwarje innehafware af dem dcrä gjorde betydlig förlust
och somlige derföre fingo alls intet. Med ledning så¬
ledes af den erfarenhet, förslutne tider och twenne
derunder misilyckade Realisationer lemnat, kan jag
icke annat än med mycken farhäga anse en Myntbe-
stämning eller Realisation, som icke med yttersta för.
sigtighet blifwit beredd, eller som icke innebär de möj.
ligast säkra garantier för ett fortfarande bestånd. Den
Myntbestämning och Realisation, som nu blifwit fö-
rejkagne, syneö mig sakna en och annan af besia er-
26
fordcrliga egenskaper, enligt hwad i de siere reserva-
tionerne bliftvit uttryckt, och jag tror, att wi hellre
mä åtnöja osi med wart närwarande öde och under
annu någon längre tid, an Utskotten welat, bereda
det mål, wi alla böra önska, an att genom bråd¬
skande åtgärder tillwägabringa en Myntrcglering, som
lättare än eljest kan omstörtas wid de möjliga olycks¬
fall, som framtidens för osi förborgade skiften kunna
medföra. Om alla blifwa ense, att bifalla Utskottens
förewarande Betänkande, sä underkastar jag mig det,
nöjd med att hafwa oförstäldt uttalat min öfverty¬
gelse; men om mera skiljaktighet i tankar skulle wisa
sig, sa yrkar jag votering,"
dockers IkaN88ori och ^.rickars ^nckor88on frän
Upsala Län, I,ar8 Läckermun frän Stockholms Län,
keter ?6tor88on i Slätthult, af Jönköpings Län,
och Uoftr Ol88on frän Södermanlands Län instämde
uti Uslir IHrili880N8 yttrande,
Vice Talmannen ckon kon83nn: "Lika med de
sammansatta Utskotten anser jag Myrttbestämningen lika
nyttig, som as behofwet päkallad, och jag finner icke
nägot skäl att nwtsäga Utskottens förslag derutin¬
nan; utan tror, att Myntbestämnkngen bör bifallas
efter den grund, som wid sista Riksdag antogs för
silfwerinwcxlingcn i Banken, nemligen till 1W si. för
Riksdaler», efter 1664 ärs myntfot. Wi hafwa sett,
att silfwerpriset dcrwkd bibchällit sig, eller ätminstone
nära derintill; äfwcnsom erfarenheten ädagalagdt, att
silfwer- och cgendomöwärdet, bcräknadt i gängbart
Sedelmynt, förhållit sig ungefärligen lika, sä att,
27
da Silfrct mäst betalas dyrgre, jorden också stätt till
högre pris, och twertom. Ocksä har under sednare
10 ärcn, dä cursen obetydlige» varierat öfwer eller
under H27 st., egendoms- och waruprisen stadgats och
mera säkerhet wunnitö i allmänna rörelsen. Men,
dä jag sälunda icke finner någon betänklighet wid, att
antaga förslaget om Myntbestämningcn, anser jag
dock tiden för sjelfwa Realisationens »verkställighet
wara mera aflägse, än Utskotten tillstyrkt, sä wida
den skall ske med fullkomlig säkerhet. Den bör, efter
min tanka, icke förr sättas i »verksamhet, än Ban¬
ken, alldeles oberoende af utländskt län, kan af egna
tillgängar densamma företaga, och Fullmäktige i Ban¬
ken, efter »vunnen säkerhet om denna Bankens för-
mäga, till Kongl. Majtt aflätit underdänig skrifwel-
se, med tillkännagiswande, att utweplingen kan ske
efter de af Rikets Ständer fastställde grunder. Att
bestämma tiden härföre, synes mig icke möjligt; ty
inträffande händelser, såsom ett eller flere mitzwäxtär,
kunna snart göra hela planen osäker, kanske alldeles
overkställbar. Ännu »nera omöjligt skulle det blifwa,
att frän den bestämda tiden »verkställa silfwerutwexlin-
gen, i händelse ett krig inträffade, hwilket Kongl.
Majtt bäst är i tillfälle att förese, och derföre bör,
för Bankens bewarande frän ett hastigt obestånd, sät¬
tas i tillfälle att med Realisationens början uppskjuta.
Jag anser det, af sädan orsak, »vara maktpäliggan-
de, att icke nägon wist tid förelägges, efter hwilkenö
förlopp Realisationen ovilkorligen skall taga sin bör¬
jan, utan att Rikets Ständer blott förklara, att
den, ju förr desto hellre, mä sättas i »verket; likwäl
icke förr, än, uppå anmälan frän Fullmäktige i Ban¬
28
ken, att den kan, estre de af Rikets Ständer be¬
stämde grunder, för sig ga, Kongs. Maj:t uti Stats-
Rädet pröfwat och funnit den böra ske; warandes jag
fullkomligt öftvertygad, att, genom ett sädant beslut,
Rikets Stander säkrast bereda det wigtkga ändamål,
som äsyftas."
I,ar8 LiilcZgon fran Gefleborgs Län: "linder
öfwerlaggningarne inom de sammansatte Utskotten,
rörande detta ärende, har janicke kunnat dela plura-
litetcnö tanka, utan har jag ansett, och anser jag
ännu, Myntbestämningen, annorlunda än för silfwer,
inwexlingen till Banken, onödig och onyttig, innan
utwexlingcn kan taga sin början. Om Banken får
fortsätta samma operationer, som hitintills, med silf.
ivcrköp, sa kan den snart nog af egna tillgångar rea-
lisera sig sjelf. Skulle dermed dröja ett eller annat
ar längre, an Utskotten welat, sa är detta bättre, än
att företaga Realisationen med lanta penningar, hwil-
ket jag anser högst skadligt i manga afseende». För¬
öfrigt är curscns »vacklande under sjelfwa beredelse-
tkden till Realisationen i någon man förekommet just
genom de åtgärder, hwilka dertill företagas, och detta
innebär, efter min tanka, emellertid en naturligare
Myntbestämning, an som i en bestämd siffra inne¬
fattas. Wäl ma jag erkänna, att jag icke tilltror
mig sjelf, att klart och grundligt bedöma detta inwcck-
labe ämne i hela desi »vidd ; men den mening, jag ut.
talar, tyckes mig ligga inom stinda förnuftets områ¬
de. Under sadan ledning har jag uppfattat den, och
jag har hcmtat ytterligare styrka derföre, dä jag fun¬
nit, att samma ranka delats af flere upplyfte man,
29
synnerligast af Grefwe Ozckienbm-A, som sjelf öfwer-
lefwat twenne Realisationer, och härutinnan har bade
»vidsträckt erfarenhet och djupa insigtcr."
^.näsrs ^nclersgon frän Fogelsrum, östergöth-
landö Län, afgaf ett fa lydande
"Wördsamt Anförande!
Ibland de wigtigaste orsaker och anledningar till
ÄkcrbruketL och Näringarnes nuwarande betryckta till¬
stånd ar onekligen ett »vacklande penningewärdc, samt
den hastigare östvcrgängen fran nästan öftverflöd till
ytterlig förknappning af Penninge-reprcsentantcr, som
under de sednare ,20 arén förefallit. För mitt in¬
skränktare bedömande af »vär fiuanciela ställning un¬
der förenämnde period har jag dock tyckt mig finna,
att en tillräcklig, kanffc öfwerflödkg, Scdclmatza, »ned
Bankens obestånd, likwäl synbarligen medfört Na-
kingarnes och Åkerbrukets förkofran; men i motsatt
förhållande, under fträftvande för Bankens förbättrade
eller solvetttare ställning, Näringarnes och Åkerbruka¬
rens uppenbara sall och obestånd. Att »vi nu stä »vid
den sednare ytterligheten, är »vä! icke mera ttvifwel-
aktigt, da i närwarandc stund allt »värde af jord och
defi afkastning är högst osäkert, samt ingen jordegen¬
dom eller deraf kommande product positivt afsättlig,
om ej till »vanpris.
Detta misiförhällande i tvär financicla och occo-
nomiffa ställning är i sanning »vådligt och kan ej länge
fortfara. Bekymret och modlösheten hwilar redan
knngt öfwer alla skattdragande, med undantag af Ca-
pitalistcn, som nu synes »vara den glada lotten lill-
30
fallen, att kunna draga all möjlig fördel af den all-
manna förlägenheten. Men huru finna rätta bote¬
medlet för detta onda eller medclwägen, som bör för¬
sökas, till winnande af ett lyckligare förhållande, än
det närwarande?
Högloft. Stats- och VancoUtskottcn hafwa fö¬
reslagit eller beslutat: 1:0 att Myntbcstämning mä
ske efter 128 A; 2:0 att utwexling af metalliskt mynt
bör ske innan näfta Riksdag, eller sä snart Bankens
reela fond hinner förstärkas fä mycket, att förhällan¬
det emellan den och Banco-sedelstocken blifwer, som
5 till 8-
Ändamälet, som härmed sökes, är, ester mitt
tanka, wifierligcn godt och önskanswärdt, i afseende
pä erhällandct af ett reelt och ftabelt mynt, ju förr
desto hellre, och hwaraf wi sä länge warit i saknad;
men utwägcn synes mig dock nägot förhastad och
osäker.
Jag kan ingalunda första, hwartill en Mynt¬
bestämning för närwargnde skall tjena, dä den icke
genast eller snart åtföljes af en Realisation, genom
utwexling af Silfwer frän Banken. En sädan Mynt-
bestämning leder, efter min tanka, endast till oreda
och osäkerhet wid afhandlingar och pcnninge-tranöac-
tioncr, i synnerhet de, som utställas pä längre tid,
helft fräga mäste uppstä, hnruwida eller när Van-
kenS reela fond hinner förstärkas till den förcslagne
proportionen mot Sedelstocken, — kan man wäl taga
för afgjordt, att sädant skall inträffa innan nästa Riks¬
dag? —- eller kunna icke nnder tiden sädane omständighe¬
31
ter eller olycks-förhällandcn inträffa, hwilka owilkorli-
gcn uppehålla eller förhindra »verkställigheten af silfwer-
utwexlingen, och hwilka förhållanden da återkomma
under nästkommande Ständers pröfning?
I öfrigt wisar det sig för mig betänkligt, att
Vanken, med för knapp Silfwerfond, företager ut.
»vexlingen deraf. Penuinge-ägaren och Capitalistcn,
som skyndar att indrifwa sina fordringar, för att be-
gagna tillfället, torde inom korrt lid medtaga en be¬
tydlig del deraf, den de i glädjen skrinlägga, samt
salunda undandraga den allmänna rörelsen. Mist.
»växter och andra allmänna olyckor kunna äfwen till-
komma, som sätta Banken i förlägenhet och kanske
inom fä ar twinga den, att inställa utwexlingen af
Silfwer. Denna metall Har i öfrigt, mig wetcrligt,
aldrig i sitt fria tillstånd welat länge trifwas i Lan¬
det. Den war merendels ett föremal för den egen-
nyttigare speculationSandan, som icke försmått omsor¬
gen för desi hastiga affärd till främmande nejder, och
hwarifrän den fallan återkommit, utan pä dryga »vilkor.
Kongl. Majtt påminner Rikets nu församhadc
Ständer om fördelen af Bankens publicitet, genom
beslutet ar 1823, samt uppmanar osi, att om Ban¬
ken förordna pä ett sätt, som befrämjar myntwärdctS
stadga, befäster allmänt och enskildt förtroende, och
afböjer en för alla Mcdborgare-clasicr skadlig rubb¬
ning i närwarande penninge-förhÄlanden. Kongl.
Maj:t anser äfwen alla omständigheter särdeles gyn-
nande, att, under fortsatt tillämpning och förbättring
af det förra beslutet om silfweruppköp, till förstår-
32
kande af Bankens redbara fond, -vidtaga kraftiga
åtgärder, för att, medelst Silfwcrö utlemnandc emot
Bancosedlar till det pris, som kommer att bestäm¬
mas, bereda och bibehålla jemnwtgt i PeNningewerket.
Wid ordalydelsen af denna wär Nådiga Ko¬
nungs erinran och uppmaning tryggar jag mig, samt
anser således en fortsatt tillämpning, men förbättring
eller utsträckning, af det förra beslutet om silfwcr-
uppköp, till förstärkande af Bankens rcela fond, annu
widare böra fortgå, innan en Realisation, med hopp
om framgång, kan -verkställas, och hwarförinnan så¬
ledes en Myntbestämning synes mig wara bade onyt¬
tig och utan allt ändamål.
Af anförde Ml kan jag icke lemna mitt bifall
till Högloft. Stats- och BancoUtskottcns beslut i fö¬
renämnde fråga; och hwaremot jag, i händelse det¬
samma winner Högkärade Ständers bifall pluralite,
härmed wördsamlkgcn reserverar mig.
Stockholm den 4 Iulii 1829.
-Lnckers Anckersson,
frän östergöthland, Kinda och
Pdrc Härader."
Härmed förenade sig Olof lansson och 1'eler
bellisson frän Calmarc Län.
Äfwcn upplästes följande, af backers Lrisnian
frän Skaraborgs Län till Protokollet aflemnadc
''Wörd-
33
"Vördsamt Anförande!
Angående de beslut. Stars» och VancoUtskotten
tagit, angående Myntreglcringö-frägan, begagnar jag
detta Mjälle, att inom Ständer yttra mig deröfwer»
I hufwudsaken öfwercnsstämincr jag med m del as
Rcservanterne och anser det alltför tidigt, att ännu,
innan de, efter allt utseende, förmanliga följderne af
Ständerncö ar 1823 fattade beslut i detta ämne hun¬
nit ytterligare utweckla sig, brödstörra med en åtgärd,
hwilken till näfta Riksdag bör, genom fullföljandet
af det system, som antogs medelst sistnämnde beslut,
wara till en del sa förbercdt, att de dä warande
Ständcrne kunna med lätthet werkstätla, hwad ntr
skulle wara förenadt med bade swarighctcr, äfwentyr
och gifna uppoffringar. Jag styrkes sä mycket mera
i denna öfwertygelse, som det beslut, hwilkct de före¬
nade Utskotten nu tillstyrkt, i alla fall icke lofwar
det äsyftade resultatet, förr än just korrt före nasta
Riksdag, och det dä synes mig bäde ändamälslöst och
öfwcrflödigt, att af fä korrt tid före nasta Riksdag
kasta hela Landets äfwentyr, som utan denna brädffa
förefaller mig alldeles lik den, att wilja skörda kart
i stallet för frukt, af otålighet att wänta pä mog¬
nadstiden. Men skulle emellertid en pluralite inom
Ständer finna denna brådska nödwändig, ehuru jag
ej kan inse nödwändigheten deraf; sä hoppas jag dock,
att hwar och en, som har nägon känsla för Fäder¬
neslandets wäl, eller ätminstone för sitt eget, mätte
inse nödwändigheten att stadga sädane wilker för Mynt-
reglerings-beslutetS werkftallighet, pä de af Utskottek
Vonde-St. Prot. 7:de Bandet. 3
34
söreslagne grunder, att hwarken det hela eller den en¬
skilda derigenom ästvcntyrar att blifva lidande; detta
ater kan ej ske, om wi nn, blott för denna i otid
företagne Myntrcglering, skola inkasta ost i State,
län ; ej eller ont wi derigenom rubba Rörelsceapitalet,
och således störa hwar och en enskildt närmast rörån,
de penningeförhällandena man och man emellan. Jag
fär derföre till mina Ståndsbröders mognaste begrun¬
dande och behjertande hemställa, att, om Stats- och
VancoUtskottenS nu tillstyrkta förslag antagcs, detta
endast och allenast mätte ske pä de wilker: att för
»verkställigheten af den ifrägawarande Myntreglcrkn-
gen ingen Statsskuld mätte göras, hwarken dirccte
eller indireetc, eller pä hwad satt eller under hwilken
förevändning som helst; och att det nuwarande Rö-
relseeapitalct ef derigenom mätte rubbas pä nägot
sätt, hwarken till ökning eller minskning. Pä desta
»vilkor katt jag lemna mitt samtycke till de förenade
Utskottens beslut; och jag »vägar tro, att ingen, som
ser pä följderne- lärer pä andra »vilkor antaga dct^
Jag anhäller, att denna min särskilda tanka mä, i
händelse af äterremifi, fä ätfölja handlingarnc.
Stockholm den 9 Julii 1829-
^4. Ilrisman."
Lrilr 8vanb6r§ frän WcsterNorrlands Län ut¬
lät sig, medelst ett sä lydande:
"Wördsamt Anförande!
När man, till antagande eller bifall af Folkets
Ombud, framställer ett ämne, som inwerkar pä icke
35
mindre än bwarje Samhälls-mcdlemS försörjningSMö-
del och timliga utkomst, dagakarlens, likasom million
Naircns, hade man wäntat ett bättre, utur sakens
förnuftScnliga natur Härledt, Betänkande, än Stats-
bltsikottets N:ö i nu företer. Det synes mig icke
mindre swagr, än oformligt, att wilja, NK med nä-
^on afsigt att inwcrka pä fria och upplysta ManS
ofwertygelse, bereda sinnena till bifall pä den satsen:
Nu är tiden inne till Mytttbestämning> ge¬
nom fökedraget af Bankens historia isrän salig
tztruests tid pä 1650-talet/ och att under yahagen
omförmäla 1776 och 1^00 ärens Rcalijationer, hwil¬
ka, säsom längesedan afdöda och snöppligen begrafnk>
ingalunda inbjuda till något sädant nytt orowäckan-
de företag, som det StatöUtskottct nu will genom-
drifwa. Det är icke genom sannsagor en Myntför-
andring eller Realisation tkllwägabringas. Det är
utur det klart framlagda behofwet, utur Statöffic-
ketS nuwarandc stallning och hushällöförhällanden,
sädant mäste deduceras, och hurudant är nu det när¬
varande hos osi. 20 ärs fred och under tiden me¬
stadels ymniga är — hwilka andra ingredientier for¬
dra wära Riksdagar till Landets flor och förkofran?
Hafwa icke under tiden Lagarne blifwit wcrkställda?
Haswa hus- och hemfrid opätaldt blifwit brutne? Har
äganderätten ej blifwit lagligen wärdad? Har för¬
följelse för religions- eller politiska meningar ägt rum?
Har nägon förständig näringöspeculation, i följd af
wära Lagar, misilyckatö? Har icke medborgarens lag¬
liga industri pä allt upptänkligt sätt blifwit under¬
stödd? Om StatSUtffottck beswarar deha frägor
Med Nej, dä har jag orätt att nu bestrida Myntbe¬
36
stämningen pä de hittills uppgifne grundcrne, såsom
jag ock nu gör; ty jag protesterar emot den naken¬
het, den skälsbnst, hwarmed detta Betänkande är be-
Haftadt. Jag finner det nemligen icke behöfligt, att
asiurcra Köpmannen om 20 procents winst eller mera
pa fina till nkprangling införssrifnc, pä credit tagne,
öfwerftödswaror, onr cursen skulle raka upp till 140
st. etter dcrutöfwer; lika litet finner jag det behöfligt
för Swerigeö Allmoge, akt, pä äfwentyr af sitt be¬
stånd, asiurera Brukspatroner om samma 18 a 20
R:drS B:co pris för sitt jern, dä han oftast för sitt
Brnksfolks föda ej betalar mera an 6 a 8 R:dr
ZftgdS för hwar producerad Tunna Spanmäl, etter
rita mycket i Banco för ett Skepp. Tackjern; och sä
har jag med glädje förnummit mängen rätt hederlig
och sjelfständig Brukspatron med mig wara ense i
denna ranka; ty, sager hatt, jag kan icke wara belå¬
ten med mindre pris, än t2 a 15 R:dr Skeppundct,
dä allt annat dermed ar jemförligt; attraminst skutte
jag tro det wara behöfligt, nyttigt etter ens wärdigt
BondeStändet, att preservera och bewaka äfwenryra-
res och lycksökares förmenta rätt, att med sämre mynt
fä betala deras uri bättre mynt sig ädragnc skulder.
Icke eller finner jag det sä rädligt, som besia skräm-
ftottgifwande Herrar wilja utsprida, om wi Allmoge
skola betala wära utstylder uri nägon smula bättre
mym, au det nuwarande; ty desto mera tillräckligt
ölefwe det bäde för Kongl. Majtt och atta Statsbe¬
hof, och atta penningc-löntagandc EmbetSmän, hwil-
kas nöd och brist wid allaRikömöten höras omtalas
sch anlitas att afhjelpa; ty sä länge Myntstocken hål¬
les tvid den numrpair den nu är, 30 etter 32 mil-
37
kisner R:dr, mäste »varu»värdet r det närmaste rätta
sig derefter, oberäknad! Len förändring deruti, som
endast Guds »väderlek pä »vara Ärar och ängar kan
åstadkomma»
Men med allt detta, mine Bröder, är jag icke
nog kär uti det gamla, för att icke inse nyttan af
ett förändradt Myntwäsende för framtiden. Om »var
Bank, inom ett eller annat ar efter den föreslagnc
Realisationens början, blcftve uttömd pä Silfwer,
fa att der icke kommer att finnas ett Ättastyftvcrs-
styckc, och dit torde wara radicala Mymbestämmare
»vilja leda ofi, sa »voro »vi tilläswentyrs fredade för
widare anspråk pa anslag af Banken till lustfarter
pa den penmngelystna industriens fält; »nen denna
hästkur för tvär garnla hederliga och misshandlade Banks
botande böra »vi med all makt söka förekomma. Mt-
derföre, och med ogillande af Stats- ochj VaneoUtffot-
tens Betänkande N.o i, i det skick nu ar, gillar jag än¬
dock Myntbcstämningen, a 128 ss. curs och för Let be¬
lopp, som Bankens böcker utwisa »vara sedttbeloppct d. i
inncwarande Julii mänad. Det betecknar a ena sidan
en stor löjlighet, att votera om cu summa, som ge¬
nom bok och räkning kan bestämmas, och a den an¬
dra en alldeles omanlig och pä jorden hittills okänd
spökräddsla för Myntförbättring, som ingen annan
Nation, än den Swenska, eller blott ett litet brak
af dess personal, ännu känt. Hwarje god Medbor¬
gare, sager »nig, borde arbeta för en sadan förbätt¬
ring, som ock längesedan »varit »verkställd med de an¬
slag till Banken, hwilka af Männen 1809 anord-
padeS, om icke 1815 ärs och päföhde Riksdagars
38
bankrutt och Canalspclare förwridit planen, för att
frälsa sig för momangen; och skulle det likawäl ännu
funna hjelpaö, om Vancowerket med egna rcsourScr
pch stlfwerinköp, med desi winstmedcl, oqwaldt finge fort¬
gå hädanefter, såsom hittills. Till de anförde wilko-
pcn för Myntbestämmngcn lagger jag annu dcsie 2:ne,
såsom ocftcrgiflige och först genom Konungens och
Ständers sammanstämmande beslut egenskap af Lag
ägande wilkor: 1:0 att Banken för all tid skiljes fran
Staken, sa att inga anslag, under hwad namn och
sken det wara ma, pä desi capitaler, räntor och in¬
komster ma göras, icke eller enS begäras, wid answar
såsom för Riksförräderi; 2:0 att, sä länge fred wa.
par, inga Statsobligationer, under hwad namn det
wara mä, fä utgifwas eller sättas i omlopp. För
yiisiwäpt skall egen industri och enskild credit hjelpa
otz ur förlägenhet. Förr än det sker, wakar icke om.
pankan, och den ena Provincen skall fä betala den
andras skulder, såsom det skett med undsättningöspan-!
wälen. Wi äro likwäl barn af samma Fädernesland,
pch böra njuta lika ratt och draga lika bördor. Wi
funna ock, såsom öfwcrskotten wid wärk StatSwcrk
Wisa, rundcligen betala allt hwad wär Nädiga Kö¬
pung bchöfwer till Rikets styrsel och wart FörswarS-
werkö widmakthällande, ntan att skuldsätta osi sjelf-
we eller wära efterkommande, för diktade eller fäfän,
ga behof; och den medborgaren, som för sin industri
scke sjelf, genom hederligt uppförande och hofsamma
företag, kan skaffa sig credit, förtjcnar minst nägop
förskott eller credit af Statens medel.
Pä besia skal yrkar jag äterremitz pä Betänkan¬
39
det, att de förenade Utskotten ma sättas i tillfälle
utarbeta clt Realisatkonöförslag, fattadt pä stal och
bcwis, icke pä historier, samt bcledsagadt af »vilkor,
som försäkra ost bestånd, lugnn sinnena och gifva hopp
on» bättre tider för alla dem, hwilka grunda sin ut-
komst pä egen kraft, icke pä länespstemer och financc-
»vinglcrker; »viljande jag destutom pä förhand tillkän¬
nagifva ruin tanka derom, att nägon föreskrift af
tid för Konungen, dä Realisation skulle begagnas,
är oförnuftig och otillbörlig. Den, som sitter »vid
styret i en stormig, politisk tid, och sorn nu sitter der,
med Europas ögon fästade pä sig, skall ensam äga
commcndera, när och huru seglen mäga brastas. Den
belöning, han af ost äskar för sina mänga mödor, är
ocksä en borgen, att han i detta, som i andra stycken,
ost »väl föreser.
Drilc 8vanberg,
frän WestcrNorrlandS Län?'
^nckers Danielson frän Elfsborgs Län yttrade
skriftligen:
''Sammanfatta Stats- och VancoUtskottenS, i
anledning af Kongl. MajttS till Rikets Ständer,
den 26 November sistl. är, aflätne Nädiga Skrif-
»velse, angående MyntwärdetS upprätthällande, utgör
utan twifvel ett af de »vigtigaste ämnen, som under
denna Riksdag under öfwerläggninA förekommit.
Kongl. Maj:t har Nädigst täckts fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet ä uödwändigheten för Ri¬
kets Ständer, att befrämja MyntwärdetS stadga, f«-
46
som tttwäg U!i befästande af allmänt och enstildtför*
troende, samt till afböjande af en för alla Medbor-
garc-clasicr skadlig rubbning i närwarandc pcnninge-
förhaöanden.
Wiv behandlingen af detta grannlaga amne kan
sag ej återhålla den öppna bekännelsen, att jag mera
an någonsin känner swärigheten, att icke ifrän högre
insigter uti finance-läran fä höra Utstottctö Betän¬
kande behandlas, för att derefter fä stadga mitt be¬
slut; och dä jag sä innerligen lifwaö af känslan, att
med min röst kunna öfwertyga om hwad rättwisan,
billigheten och samhällötrefnaden begär, finner jag mig
»vid detta tillfälle beklagligen begränsad af en inskränk¬
tare sörmagg, att för mina Medbröder göra fatt-
lkgt, hwad af sä mängen högre bildning ännu ej rätt
förstäs.
Under den längre tid jag, i egenskap af Banko¬
fullmäktig, warit hedrad med mitt Ständs förtroen-
de, har jag wksicrligen sökt inhemta sä mycken kätt-
-nedom örn Banco-ärendcrne, som warit mig möjligt,
och jag har härutaf till fyllest erfarit, att den ställ¬
ning, hwaruti Banken sig befinner,, till följe af de,
mot al! naturlig Banco-rörclse stridande, beslut, som
af föregående Stander, under Åtskilliga tidpunkter,
Llifwit stadgade, slutligen skulle päkalla förnuftöenlk-
gare förwaltmngsgnmder. Den osäkerhet, som genom
Bankens ngrwarande förhållande är rädande i Mynt-
»väsendet, är af sä mycket wädligare natur, som den
as mängden ibland osi ej märkes derföre, att wära
prnnmgeförhandlingar endast ske med mindre summor
41
och för dagen. Wi warseblifwc sällan de förändrin¬
gar uti skattebördans belopp, som uppkomma genom
MyntwärdctS föränderlighet emellan stigande och fall;
men wart lidande härutaf är icke destomindre lika kän-
bart, fastän wi icke alltid mägta inse orsakcrne.
Det nuwarande Myntförhällandet företer en strid
emellan den rikares och den, alltid swagare, gäldbund-
neö intretze. Penninge-ägarcn hoppas, att Banco-
scdcln skall, genom ett fortfarande anwändande af
Batikens winst till silfwcrköp, och af Statens biträ¬
den till samma ändamål, fä småningom förbättra sig,
till winst för den, som redan ar lycklig nog att aga
ett samladt capital; men pä samma gäng till förderf
och undergång för den, som äger skuld uppå sin lilla
torfwa, och fördem, som wkd ett föga lönande jord¬
bruk, genom en sadan Myntförbättring, innan han
wct ordet af, finner fina skatter ökade till dubbelt och
kanhända ända mera, under det desi egna waruwär-
den, till desi förundran, falla, medan penningen be¬
ständigt stiger uti wärde.
Att, såsom gäldskyldig och fattig, hoppas hjel¬
pe» ifrän en kastning till penningens försämring, gär
ej mera an, sedan hemligheten i anseende till Banco-
stallningen ar undanröjd, och sedan rättwisans grund¬
satser mäst göra sig gällande, dä orattwisor och Stats¬
knep endast kunna skyddas genom mörkret.
Att numera begära sedel-utfläppningar till rö¬
relsens lifwande, och i hopp att för egna affakrer
winna lättare liqvid genom en sä beskaffad Mynt¬
42
försämring, bliswcr icke mera någon möjlighet; ty sam¬
hällets upplysning ställer sig kraftfullt deremot.
Här kan således endast komma i staga, att nu
stadga ett införande af säkerhet och ordning, i stallet
för det owisia förhållande, som ännu lemnar ruin
för mindre adla förhoppningar, ömsom stan den ena,
och ömsom frän den andra sidan.
Den enda rättwisa och billighet, som nu mera i
detta fall kan päfordras, ar, att Myntet bestämmes
till Liqvid, efter den grund, som närmast öfwcrenS-
stämmer med det nuwarande förhällandet, och >ag
twckar sälcdcS icke, att tillstyrka bifall ä Utskottets
Betänkande, och jag ar innerligen östvcrtygad, att
Samhällets wäl och att wära gemensamma interesicn
krastva ett Mynt, som gäller för hwad detwerkligcn
ar, och som, efter hwad jag wid ett föregäcnde till¬
fälle har yttrat, ar ost lika angeläget, att det, som
mätare af warnwärdcn, innebär enahanda oföränder¬
lighet och säkerhet, som pundwkgten, tunnmälet, e.lncn
och kannmättet; jag önskar således, för min del, att
Myntbestamningen efter Utskottets Betänkande mätte
beslutas till 128 si. i Sedlar för 1 R:dr i Silfwer^
efter 1664 ärö myntfot."
Mundteligcn förklarade Danielson: att,
dä han tillstyrkte bifall till Utskottens Förslag, röran¬
de Myntbcstämningcn, hans mening wore, att der-
wid det uttryckliga förbehåll borde förutsättas, att ut¬
ländskt Statslist! alldeles icke singe komma i beräk¬
ning för beredandet och widmalthällaudet as sjclfwa
Realisatioueu.
43
8trin<llunck frän WcsterNorrlands Län:
"Med ali aktning för de Ledamöter inom Ståndet,
hwilka nu talat emot den förestagne Myntbcstämnin-
gen, kan jag icke dölja den motsätta öfwertygclse, jag
f detta afseende hyser. Om ordning och trefnad är
cn fördel för ett Samhälle, dä är det äfwen af wigt
att hafwa ett till »visit och oföränderligt wärde be¬
stämdt Mynt; ty derförutan kan denna ordning och
trefnad icke ernäs och bibehällas. Denna stadga i
Myntwäsendet är af lika wigt för den gäldstyldige,
som för Capitalisten. Den sednare länar icke ut sina
penningar, utan förwarar eller förwandlar dem häl¬
dre, om han befarar, att genom Myntförsämring
han wid äterbetalningStidcn icke kan i Capital, med
tillagd ränta, återfå sä mycket eller mera, än han
eljest ämnade utläna, i förhållande nemligen till pen-
ningarnes recla wärde wid de olika tidepunkterne.
Den gäldskyldige äter, sättes i nödvändighet att, i
män af en tilltagande Myntförbättring, utom lagliga
räntan, »vidkännas allt större och större tillstött pä
fjelfwa räntan och stutcligm pä Capitalet, sä att,
om Myntet under tiden erhållit dubbelt »värde, han
ock komme att gälda fördubbladt Capital med tillhö¬
rande ranta. Förutan stadga i Myntwäsendet, »vet
nian ej hwad Löner, som gifwaS eller cmottagas. Lön¬
tagaren fordrar, hwad som cn gäng till nnmeraircn
blifwit bestämdt, utan att dcrwid kommer i fräga
den större eller mindre förändring, som lönebeloppet
till desi werkcliga betydelse under tiden undergått.
Allt är, lika med sjelfwa penningewärdct, »vacklande,
i till- eller aftagande, likasom Mänan i Ny och Ne¬
da»!. Det är »ned Myntregleringen, som »ned er» bygg-
44
nåd, hwilken mäste börjas med en saker grundlägg¬
ning; ty utom sadan grund blir byggnaden icke fär¬
dig, elier äger icke bestånd. Myntbestämningen ar
grunden för Myntrealisationen; ty derförutan kan
man icke beräkna, om hela planen häller eller brister.
Jag förklarar mig emot all skuldsättning i och för
Realisationens tvinnande; men, da nu den tidepunkt
icke synes aflägse, nar Banken med egne tillgängar
kan tillwägabringa den önskade Realisationen, sä sy¬
nes mig ock tiden wara inne, att bestämma det warde,
Pappersmyntet mä aga, och hwarester det kommer
att af Banken äterlösaö, pä det att ändteligen hwar
och en mä kunna weta, hwad han ager eller ar skyl¬
dig. Härom bör ej wara nägon twckan; ty för alla
bör der wara af wigt att weta, hwad som äges, eller
hwad som fäs och gifwes i Län, i Lön, i Köp
med ett ord, i alla afhandlingar. Om det hittills
warit till mera winst för Capitalisten, att räta con-
xanterne ligga pä kistbottnen, sä kunde ock, genom
osäkerheten i penstingewardet, det för honom handa,
liksom det förr handt, att han hwarken pä ena eller
andra sättet kunde bereda sig nägon winst, man i
alla händelser förlora. Huru hälst jag betraktar sa¬
ken, finner jag det bade i enskildt och allmänt afse¬
ende nyttigt, att winna stadga i det gängbara Myn-
' tets warde; och jag röstar derföre för bifall till Mynt-
bestämningen.''
WIs Mäns8on frän Malmöhus Län: '^ag in¬
stämmer i den af flere Ledamöter yttrade tanke, att
Myntbestämning är bade nyttig och nödwändig. Ett,
är fran är, wacklande Pennmgewarde ar i handel och
45
rörelse lika förwillande och skadligt, som om, för
längdcmättct, alnen wore det ena äret ett qwarter
kortare elier längre, an det andra äret. Likwal skulle
jag gerna sett, att Utskotten, likasom kolin» Uongtg-
son framställt, hade i ett sammanhang behandlat
Myntbestämningcn och Realisationen, för att desta,
af hwarannan oskiljaktigt beroende ämnen, kunnat L
deraö helhet pröfwas. Jag anser nemligen nödvän¬
digt, att, innan MyntbestämningSförflaget mä kunna
bifallas, närmare eller förändrade bestämmelser ma
tillwägabringas i följande omständigheter: Det är
nemligen, efter min tanke, angeläget, att Banco- och
LagUtskötten, i sammanhang med Myntbestämningen,
uppgöra förslag till en Lag, att Fordringsägare icke
mä utkräfwa i Silfwer, hwad han utkant i Sedlar,
eller att Löntagare, efter sadan grund, ma utfordra
sin lön; ty pä wära Sedlar star: Ilino lkobur et
Leeuritas, och detta täl, i nämnde afseende, en för¬
klaring, för att icke wara förwillande, eller innebära
en försäkran, som icke kan uppfyllas» Widare, och
dä jag lcmnar mitt bifall till Myntbestämningen, will
jag derwid fästa det uttryckliga förbehåll, art den icke
mä blifwa beroende af Statslån, hwilkct jag helt
och stället bestrider. Lika med hwad Herr Friherre
Iloijo yrkat, dä frägan remitterades till Statö- och
BancoUtskotten, anser jag ock, att till Silfwcrköpen,
lill förstärkning af Bankens Fond, mä anwandas
icke allenast en del af Bankens räutcwinst, utan ock
i synnerhet, att den mä bestridas med nya Sedlar,
till en lika förökning i Sedelstocken, som i Silfwer-
fonden. Bankens Silfwerfond utgör nu nära 6
Millioner Riksdaler och utelöpande Sedelstocken un.
46
gcfärligcn .?0 Millioner Riksdaler, efter hwilkm pro¬
portion hwarjc SilfwerRikSdalcr skulle smara mot
240 skillingar i Sedlar. Om Vanken efter 128
skilsts Courö skulle uppköpa 6 Millioner i Silfwer,
sa skulle i nya Sedlar endast utkomma 16 Millio¬
ner, och derigenom äfwcn förstärkning lemnäs i mc-
tallifkc Fonden för de redan utelöpande Scdlarne,
fa att Adelar snart nog skulle winnås af sjclfwa Silf-
wcrfondenö totalbelopp. Ehuru Capitalistcn skulle
förlora, om Myntbestämningcn kommer att grunda
sig pä Silswcrköp, medelst motswarande tillökning i
Sedelstocken, kan jag dock deruti icke finna någon o-
billighet; ty det finnes icke något skal derk, att den
fattige skall assurera den rike ett osörminskadt bibe¬
hållande af dess CapitalcrS warde. Tillökningen i
Sedelstocken päkallas onndwikligcn deraf, att folk¬
mängden i sednare tider ansenligen tilltagit, och att
wära Skattebidrag okatS till tredubbelt, mot hwad
de wörö för 20 är sedan. Erfarenheten har nogsamt
bcwittnat, huru mycken pcnningebrist och deraf bero¬
ende förlägenhet uppstått i Landet och utan tillökning
i Rörclsecapitalct blir det icke någon möjlighet för
folket, att bestrida Allmänna Utskyldcr och öfrige ut¬
gifter till de nödwändiga behofwenS fyllande/'
6-ispor ^Vijkman frän Upsala Län anförde
skrifteligcn: ''Det Betänkande Stats- och VancoUt-
skottcn asgifwit, angående MynnvärdctS upp¬
rätthällande, är af den största wigt bädc för
samtid och efterkommande. Mätte wi, Medbröder,
lyckas, att i denna högst wigtiga fräga satta wärl
Beslut, till Fäderneslandets sanna wäl och hemma--
47
warandes nytta, säkerhet och trefnad. Man har osta
med mycket skal sagt: att känslan leder handlingen
lyckligare, än det djupaste förstånd. Mätte »vi i dag
ej dölja för osi sjclswe, att »vi nödgas, sä att säga,
helt och hällct anlita henne i denna sak. Wi kunne
ej reda osi i alla finanecnS irrgängar; men desi en¬
klaste förhällandcn ftä kanhända just derföre osi när¬
mast, om wi troget följe den wäg naturen banat.
Bchofwet af ett mpnt har alla tiders erfarenhet till¬
räckligt bewisat, under det försöken af dc Magtägandc,
att allenast för sig behälla desi fördelar, pä otaliga
sätt hafwa skiftat. I Mänga hundrade är säg man
Rcgcringarne försämra det metalliska mynt, sorn de
förbehällit sig allena rättigheten att utmynta. Sedätt
de cnMdte började begagna Credit-päpper, sökte Rc-
geringarne snart att begagna sig af Pappcrömyntet.
Folket, synncrligast de ringare Clasierne, hwars hela
Minst af äretö mödor manligen utgär i Skattebidrag,
säg i detta Mynt ett lika tjenligt medel att afbörda
Skatten, som i det werkliga, och desi behof af det¬
samma, i och för detta andamäl, gjorde det lätt gängse
i ben mindre rörelsen; — snart tyckte man sig haf¬
ina stora fördelar af detta stagö penningar, och niän¬
gen trodde, att det ej behösdeö mer, än papper och
swärta, och nägra stämplar för syns skull, samt en
Kongl. Förordning, för att frambringa Guld och rk-
kcdom. Men öfwerdriften innebär alltid sin egen
förstöring. Medelst de ökade, sä kallade pcnningarne,
satte man arbetskrafterna i en onaturlig werksamhct.
Detta wällade onaturliga Dagöwcrkspris. Dcsie mäk¬
lade mindre wurster pä producternc. Dcsias »värde
steg. Prnningarnc sorflogo ej, hwarken för Regc-
48
ringen eller Undersätarne. Hwarjc ökning af Pap-
perSmyntct ökade blott misiförhällanderne. Och, un-
dcr det PappcrSmyntctS följder blefwo, akt ali arbets--
winst i landet förstördes, utwandradc det goda myn¬
tet, för att utrikes söka natlirligare pris, helst hem¬
ma sädana icke kunde finnas. — Sädant har alltid
tillgängösättet warit med Pappersmyntet; allenast o-
lika skiftningar deri hafwa wällat ett utseende af
olikhet, som därat de korrtsynte och frambringat en
otalig hop af konstiga läror, samtlige oduglige. Er¬
farenheten ar L detta, som annat, ben bästa läromä¬
staren. Det finnes en likhet emellan alla de för
mcnskligheten wigtigaste krafter: de göra sig gällande
under alla förhällanden, och om de för ögonblicket
nndertryckes, resa de sig snart ater af sig sjelfwe.
Sä ar ännu aldrig »bland nägot folk säkerhet för
Lif och Egendom för länga tider rubbad; ty cn hwar
Regering finner sig sjelf wäl af det lugn, denna sä¬
kerhet sprider bland Undersätarne. Sä är ock ett
mynt en famhälls-angclägenhet, som man aldrig län¬
ge kan försumma. — Sedan Myntets fördrifwande
utur Landet omwändt alla Egcndoms-förhällandcn,
inse de, som ändteligen äga det, att det bchöfwer äter
införas, om ej en ny hwälfning skall inträffa.
Wi, M. B., böra framför allt akta ost för alla
Samhälls-inrättningar, som icke grunda sig pä »verk¬
lighet, utan pä inbillade krafter, eller inbilladt wärde.
Den mäktigare, som i alla konstlade förhällanden in¬
lärde, den midt ibland Stadernas upplysning wistan¬
de Medborgaren, kan lättare hjelpa sig isrän de för¬
luster,
4Y
syster, som ett falskt mynt medföber; men wk och be
wära, arbetande pä bygderna, tro, att man gifwer
ost penningens warde, da man allenast ger ost skuggan
af densamma; war lott ar k detta fall följande: wi
beräkne »vart arbete efter ett äldre förhållande; ty »vi
kaune ej de nyaste. Wi framskaffe dermed producter,
som bora giswa ost tvär bergning och tillgång till af.
bördande af wara Skattebidrag. Med desta produc-
tcr söke wi mynt, efter wänlig beräkning.' Man ger
ost det. Emedlertid har det sjunkit i wärde. Wart
Salt, war Sill, Fisk, med flere »varor/ som behöfwa
ifrån andra Lander införskaffas, kosta ost mera, un.
der det »vi fatt mindre för »vära egna; men detta ar
ej det wärsta. — Ringa är Bondens njutning, men
dryg är dest Skatt, och denna bchöswes allt större i
ert sjunkande myns-tillständ; ty de höge och de lön--
tagande behöfwa sitt Caffe/ Socker/ Winer, Tyger,
m. ni., och allt detta blifwer dem dyrare, och detta
allt fä »vi »ned ökad Skatt betala. Sa gar det ost
wid myntförsämringen. — Men, säger man/ »vid
myttlsörbättringen skulle wi da »vinna, om wi förlore
»vid myntförsämringen. Motsatsen af ett fadant för.
hällande »visar bast, att mastan af folket aldrig kan
winna pä annat, än sanning och rättwksa; och till
dem Hörer ett »vists mynt, att räkna uti. Ty under
myntsörbättringen arbeta alla de Näringar med för¬
lust, som hafwa grundat sitt arbete pä förhällanderne
»vid det lägre myntwärdet, och deras aftynande »väs¬
tar »var olycka. Nedsänkta priser, nedsänkta arbets¬
löner, penningebrifl och uselhet, skola blkfwa alla ar-
Vonde-St. Prot. 7;de Bandet.'
4
LO
betande medborgares lott, under en myntförbättnngr
Endast Capitälägare och Löntagare kunna winna der¬
på, och denna winst — hwar skulle den wäl tagas,
om ej fran dem, sorn arbeta? —
Af allt detta, M. B., mä I finna: att ett
stadigt myntwasende ar enda wilkoret för, att
wi och de wara kunna kjelfwe i lugn njuta af de
ringa öfwerskott, wär flit och sparsamhet kunna ost
bereda.
Jag tillstyrker derföre antagandet af den t Be¬
tänkandet N:o 1 förkflagne Myntbcstamninge»; men,
hwad de andre Betänkande», om werkställigheten an¬
gar, utbeder jag mig att derwid fä särskildt framställa
mina anmärkningar".
kristers ^n<lor55<;n fran Skaraborgs Län för¬
malde: att han icke hade någon fruktan för Mynt-
bestämningen, utan, lika med vice Talmannen ion
ionsson, ansag tiden dertill nu wara inne, samt att
han delade ^<ils k^län88on8 tanke, att osäkerheten i
penningcwärdet wore att jemföra med den willerwilla,
som skulle förotsakaS deraf, om alnMatket wore ett
qwarter längre eller kortare, det ena, an det andra
aret. För öfrigt instämde hatt med iXils strinctlunck.
Lallis Lurman frän Norrbottens Län: "Jag
ar af samma tanke, font de Medbröder, hwilka talat
för ätckremitz af Betänkandet, pä de skäl, som i syn¬
nerhet bostan Lengt580N änfört; jag anser wist en
Myntbestämning till 128 st:ö Cours bade för nyttig
51
Sch nödwändig- äfwensom Realisationen i sinom tid.
Jag önskat blott/ att wi ej genom allt för stor brad-
ska mätte blottställa otz för farliga följder, i händelse
af krig eller dyr tid.
Deremot tror jag, att wi böra widtaga alla
möjliga utwägar, till . att förstärka ben mttalliffa fon¬
den, dä kommande Ständer säkert skola finna Ban¬
ken i det skick, att utwexlingen kan gä för sigj utan
de nu söreflagne brydsamma äigärder,- såsom Spann-
mälö-Creditivets anwändande till Silfiver-uppköp och
upptagande af Län till samma ändamäst Men jag
kan icke annat, än ogilla Medbrodren LvanLerAs
kritik emot Stats- och BancoUtskotten, för det de
äfgiswit en fullständig relation om Bankens upphof-
fordna tillständ och föthällanden. Jag åtminstone
mäste erkänna, att jag bäde behöft och erhällit mycken
ledning och upplysning i detta, hittills sä litet kända,
men sä mycket inwecklade ämne, af anmärkte Berät¬
telsen; och jag kan icke tro, att berättelsen warit nå¬
gon till Mehn, »vid bestämmandet af hans antagne
öfwertygelse i ämnet. Icke heller. tror jag, ätt en-
skildta »vinstberäkningen werkat pä Utskottens Leda¬
möter, utan snarare ett öfwerdrifwet nit/ att äfhjelpa
penninge-oredan".
Lrilc ^rMersson frän Westerås Län: ''Jag in-
stämmer helt och hället i -^.nckers vanielsons yttra¬
de äsigter, och tror, att utan ett stabelt mynt ingen
ordning kan winnås i Samhället. Jag föreställer
mig Banken likasom en enskild man, som räkat pa
obcständ, men will uppgöra liqvid med fins Credito.
52
ter, och, för möjligheten deraf, behvfwer credit eiler
en witz fond, för att förbättra sina affärer. Någon
witz tid, inom hwilken detta bör ske, är nödigt att
föreskrifwa, pä det icke Gäldenären mä rigta sig sjelf/
pä sina CrediwrerS bekostnad. Samma försigtighets¬
mått böra ock Rikets Ständer widtaga med Banken,
att icke den ma» fattas i tillfälle att bereda ett högre
wärde ä desi utelöpande Sedlar, än som eljest bordt
medgifwas. Det är derföre, och efter de skäl Ut¬
skotten framställt, ett af omständigheterne päkalladt
behof, att Rikets Ständer nu, en gäng för alla, be¬
stämma Bancosedelns wärde efter 128 tz:s Cours;
och jag yrkar derföre, att Betänkandet i denna del
mä bifallas.''
ffolmn ckseol) klutliorg instämde i hwad /en¬
berg Danielson yttrat, och begärde proposition pä
bifall till Betänkandet.
Med Nils Mänsson förenade sig ^in6ors Nils¬
son i Tottarp, kristers Nilsson i Isie, Nils Ueln s-
son och koln? lönsson frän Skäne.
Nils Nilsson frän Wermlands Län, war af
samma tanka som llolmn bengtsson, i sräga om
Myntbestämningen, hwilken han gerna wille bifalla,
men protesterade mor Silfwer-utwäxling, förr än
Kongl. Maj:t funne för godt att derom förordna,
eller kommande Ständer derom beslutat.
strickers N-näorsson i Hyppinge af Östergöthlands
Län förenade sig med alla dem, som talar för Mynt¬
L3
bestämningen, särdeles med Nils Mänsson och Nils
^lii,icl!u»<!; men bestridde sjelfwa Realisationen an¬
norlunda, än medelst uppköp af Silfwer pä det sätt,
som lXiis Nällsson förestagit.
^listors 1'ellrsson frän Östergöthlands Län bi¬
trädde afwen Nils lVIänssons och Nils Ltrinstluncls
yttrade mening.
(larl Honriksson Lergman frän Gefleborgs Län:
"Förewarande amne är af sa stor wigt och omfatt¬
ning, att det fordrar en mångsidig och djup begrund-
ning; och om wi icke samfält kunne antaga det af
Utskottens öfwerläggningar beredde resultat, mä wk
dock erkänna, att dertill hörande personer icke gjort
sig förtjente af den förebräelse, som en Ledamot här¬
städes riktat emot dem, utan i stället äro berättigade
kill wär tacksamhet, för deras grundliga och upply¬
sande framställningar af ämnet, till sullständkgheten
hwaraf det äfwen, efter min tanke, hört, att frän
förflutna tiders erfarenhet och dyrköpta läror hämta
wägledning och slutsatser för möjliga wädor under en
witz framlid. Jag skulle ingalunda tweka att bifalla
den söreflagne Myntbestämningen, såsom i min tanke
nyttig, om jag ej ansäge de dertill hörande operatio-
nerne nägot för brådstörtande. Realisationen är be¬
räknad först och främst pä möjligheten af, att efter
bestämdt pris fä uppköpa Silfwer. Det ligger icke
utom sannolikhetens gräns, att misiräkning häruti
kan aga rum och att, genom inträffande swära eon-
jnncturer, det icke läter sig göra, att till samma pris,
nemligen ungefärligen efter nu warande Coursför-
Hällande, kunna inköpa dek caleulerade SilfwUbelopZ
per. Det wore derföre afwentyrligt, om en pjfi tid
blcfwe bestämd för Realisationen, men densamma da
icke kunde, efter det stadgade förhällar.det emellan Ailf-
»verfonden och Sedelstockxn, af Kongl, Njastt sanetis,
neras och sedermera till ^verkställighet befordras. Af.
men befarar jag, att tillräcklig säkerhet ej förefinnes
i en Realisation, som behöswer grundas pä Statslån,
ntan anser bättre, a" nagra ar dermed uppstjutes,
pä det att Banken, med egna tillgångar och alldeles
oberoende af främmande Länebiträde, mä kunna sätta
Silfwer-utweMngen i »verket, Dettq leder mig ock
till dm slutsats, att det woxe bäst att öfwerlemna
beslutet ory sjelfwa Realisationen kill kommande Stät,,
der, hwilka, med ledning af de upplysande framställ¬
ningar, som, i följd gs 8 pmnaderS anwände bemö-
Landen, under denne Riksdag blifwit afgifne och, ef¬
ter fem ärS ytterligare erfarenhet, torde blifwa i till?
falle, att genast och i fullkomnade slick ordna mynt-
»väsendet. För öfrigt, och dä tankarne nu äro sä
delade emellan afstag och äterremifi af Betänkandet,
torde det warg bäst att, för att icke äfventyra en
förstöring af hela arbetet, besluta äterremifi, hwari?
genom ock tillfälle lemnäs till närmare besinning eller
förening, sami den fördel kqn winnås, att Utskotten
mä blifwa s tillfälle att, i afgifwande utlätande, ut-
reda, hwad inflytande det kan haswa ä den nu till
»visit belopp förestagne Myntbestämningen, i händelse
Utskotten, i anseende till blifvande anmärkningar mot
Realisationens grundande pä utländskt Län, eller af
andra skäl, skulle finna sig föranlätne att, säsom al?
55
ftrnativ, föreslå uppskof kill nasta Riksdag, med Be¬
slut om Realisationens slutliga »verkställighet."
Med hwad Darl Henriksen LerZman salun¬
da yttrat, förenade sig f. d. Talemannen och Ridda¬
ren Dsrs Olsson, Drile Lvonsson och Olof Ngtlrias-
son fran Götheborgs och Bohus Län, Daniel ^.n-
klorsson, UonZt Drjlcsson, fanders Wisson, fan
fansson, l)lof Wisson och Olof OI880N frast Werm¬
lands Län, Dara Dalson, Drile Uestrsson och Dans
Dansson fran Gefleborgs Län, ^.nclors Svensson
fran Hallands Län, Anders vilsson i Isie och l?äl
iönsson frän Skane, Dars Darsson frän Skara¬
borgs Län, Ola Espsson frän Blekinge, IlenZt Wis¬
son, ^nclers Dosson och OIol Olofsson frän öre¬
bro Lätt, lpelir Drir^e och Deln- lVlärtensson frän
Gottland, Olof Olsson frän östergöthlands Län och
Dars Wisson frän Norrbottens Län.
Wls lVlänsson frän Malmöhus Län begärde fä
tillägga, att, jemre det han bcstridt bcwiljandet af
Credikiv eller Länerätt för »verkställighet af Realisa¬
tionen, han ock ansäge sig böra förwägra Spannmäls-
CreditivetS anwändandc dertill, helst, efter de under¬
rättelser, sym frän Landöorterne hit ingätt, rörande
ärswärten, det ty »värr »visade sig all anledning, att
detta Ereditiv kunde behöswaö till desi egentliga än¬
damål.
fobanoes 8vonsson frän Jönköpings Län yr¬
kade äterremitz och trodde , att Utskotten hellre bordt
nä»'»nare halla sig »vid Finans-Beredningens fram¬
56
ställde allmänna satser för Myntbestämningen, utom
i hwad angick räntan a Bankens fordran af Stats-
werkct, hwilken ränra han trodde icke böra utgå, i
anseende till det inflytande sädant hade pä allmänna
Skattebidragen.
kwilc Anckersson fran Westmanlands Län för¬
behöll, lika med I^ils Alän.-isou, att, till förstärkning
flf Bankens fond, icke nägra sädane åtgärder matte
widtagas, hwarigenom Slätterne i nägpn man klef¬
wa ökade; att nya Sedlar matte till SilfwerköpHan-
wändas; att Bankens fordran af Statsverket icke
mä uppoffras, och att Länerattighct för Banken icke
mä bewiljaS;
Sedan alle, som dertill sig anmält, nu afgiswit
yttrande i ämnet, förklarade Sccrcterarcn, det han
i en sak af den wigt, som den ifrägawarande, ansag
sig af den pligt, fom 24 §. RiködagsOrdnmgeu ho¬
nom älade, uppfordrad, att tillkannagiswa sin enffil-
da åsigt. Han tsvekade harwid icke att öppet förkla-
ra, det han ansag en Myntbestämning lika nyttig,
som af behofwet högt päkallad. Utan att den skedde,
skulle allmänna och enskildt» Crcditcn förblifwa i lika
winglande tillstånd, som den nu är, sedan är 180g
befunnit sig och i sjelfwa merker kommit genom Ri¬
kets Ständers egn? ätgarder. Det är 4823 fast¬
ställde Finanssystem, om det fullföljdes, skulle anny
mera orättwist gynna Capitalisten och Penninge-lön-
ragaren, pä hen gäldskyldiges och skattdragandes be,
kostnad; — och Scereteraren tillstyrkte säledes biträ¬
dandet af den mening, som llaoob Uster Anckersson
57
yttrat, samt Llrincklunck och Austers IDciniLjLOii iM-
derstödt.
Sedan Talmannens proposition pä bifall till
Betänkandet blifwit med blandade Ja och Nej be-
swarad, framställdes proposition pä ärerremisi, hwar-
pä äfwen följde bade Ja och Nej, jemte det Vote¬
ring amades af flere Ledamöter, bland hwilka kelu-
Uelii-sson fran Christianstads Län jemwäl yrkade
proposition pä afflag och flere gängcr förnyade detta
påstående, oaktadt sä wäl Talmannen, som flere Le-
damöter föreställde honom, att, med anmärkningarneö
under discutzionen föranledande, propositionen borde,
enligt RiksdageOrdningene förcfkrkst, inrättas pä bi¬
fall eller ätcrremisi; hwadan ock följande Voterings¬
proposition författades och upplästes:
"Bifaller Ständet Stats- och Baneo-Utskottens
Utlätande N:o 1, i anledning af Kongl. Maj:tS till
Rikets Ständer den 26tte November 1828 aflätne
Nädiga Skrifwelse, angäende MyntwärdetS upprätt-
hällande, med flere, i sammanhang dermed, till Ut¬
skotten remitterade enffilde Anföranden i ämnet?
Den, som det will, voterar Ja,
Den, som det icke will, röstar Nej.
Winner Nej, återremitteras Betänkandet, med
de derwid gjorde anmärkningar."
keflr ksflrsson frän Christianstads Län förny¬
ade wäl än ytterligare desi förenämnde påstående;
58
men den föreslagne VoteringsPropositionen blefhoch,
pä sedermera gjord framställning, godkänd och ansla¬
gen; hwarcfkcr, och sedan StandctS Ledamöter, efter
upprop, cmottagit och aflemnat Voteringssedlar, af
hwilka en förseglades, Voteringen befanns att hafwa
utfallit med Sjutton Ja och Nittioen Ne, ; i följd
hwaraf Betänkandet, med derwid gjorde anmärknin-
gar, war äkerrcmitteradt,
Följande, nu ankomne Utlatgnhen blefwo kagde
pä bordet, neml,;
SratS-UtffottetS:
N:o 180, i anledning af Kongl. Maj:tS Nå¬
diga Remisi, i fraga om indragning af Ra- och Rörs-
samt Jnsockne-friheten ä hemman, som blifwit skiljde
fran Saterierne,
N;o 181, i anledning af Kongl. Maj:t6 till
Utskottet aflatne Nådiga Remitz af Handlingarne i
malet, rörande Majoren von Steijern» underdåniga
anhållan, om cwcrldelig Skastemanna-rätt ä twenne,
under Starby Kungsgård lydande, Lägenheter Walla"
Slätten och HerrsjöZlngen,
N:o 18?, öfwer de bos BondeStandel gjorde
anmärkningar wkd Berättelsen N:o 05, om den af
Utskottet förrättade granskning af RikegäldsContoi-
ret, GeneralAsiistanöContoret, samt f, d, FilialDis-
conternc.
N:o 183, i anledning af begärd upplysning,
rörande wcrkställighet ä ett Rikets Ständers beslut.
59
M-o 184/ angående hegard underrättelse, huru,
wida en gf Rikets Ständer begärd ändring i Kongl,
Förordningen den 22 Iulii 1803, rörande Tionde,
och Räntegifwares, med flcrcs, rättigheter och flyl,
digheter, ägt rum,
Nw 185, i anledning af Kongl, Majus, den
16 sistl, Maji, afiZtye Nådiga Skrifwclse, angående
anfläendet gf elt, Kongl. Maju och Kronan tillfal¬
let, Dana-arf till en Scholefond i Wahlö Försam,
ling af Upsala Stift.
N-o 186, angående ersättning till Atzctzoren
Hellborgs för liden förlust a en consraherad leve,
pance af Ärtillerihästar,
N:o 187, i anledning af gjorde anmärkningar
»vid Utffottets Betänkande N:o 4.3, angående ändring
i Kongl, Placatet den 27 Augusti 1723, rörande
wilkoren för Bergybriiks anläggande.
N:o 188, i anledning af wäckt ftägq om belö,
sting föp Fabrikören 6o6Iun6,
N:o 189, angående anflag af allmänna medel
till tryckning af Lqndshöfdingarnes Embetökungörelser.
N:o 190, i anledning af wäckt fräga om er¬
sättning till framlidne BcrgSRadet Friherre Herme¬
lins arfwingar,
N:o 191, angående anflag af medel till Stock¬
holms Stads Storkyrka.
N:o 193, i anledning as gjorde anmärkningar
s>0
ivid Utskottets Utlakande N:o 66, angående inrättan.
dc af en Paquckpost.
Nw 196, i anledning af Kongs. Maj:tö Na-
diga Remih till Utskottet, den 20 sistl. Iunii,^ nppä
en underdånig ansökning örn upplåtelse afen, Orebro
Slott tillhörig, tomt, för uppförandet af ett nytt
Scholehuö i örebro Stad.
N:o 197, i fragg om Gäftgiswerihemmans witz
stora landöwägarnc i Norra Upland befriande fran
Rotering och KronotiondeS erläggande.
Lag-UtskottetS:
N:o 71, öfwer Herr 44. Oiunckolstjsi-nag
Motion om ändring af 16 Cap. ÄrfdaBalken.
N.o 72, öfwer Herr k!. 44. Alontans Mokion
om utsträckande af testamentS-friheken för Städerncs
inwänare och PrcsteStandet, till likhet med den, som
efter Landsrätt äger rum,
N:o 73, öfwer ^Ullers I2rikssori8 fran ö,t'-
hro Län Motion om stadgande, att den, som beträ-
des med stöld utur täckt jordgraf, der jordfrukter för,
maras, skall straffas enligt 6 §, i 40 Cap. Mitzger,
ningöBalken; och
Lag- samt Allmänna Beswärs- och
Oeconomie-Utskottens:
N:o 45, i anledning af gjorde anmärkningar
pid Utskottens Petänkandc N:o 5, rörande Kammar-,
61
Rättens rättighet, att i wista fall fullfölja gjorde an.
märkningar-
ConstitutkonsUtslottets Memorial N:o 37, rö¬
rande Ossier Mijllmsns anmärkningö-anledning, i
afseende pä Jnkomft-öfwerskottens disposition, upplä¬
stes och ladeö till handlingarne.
Föredrogs Expeditions-Utskottets Memorial N:o
103, med öfwcrlemnande af ett, i anledning afgjor¬
dt anmärkningar, förnpadt förslag till Rikets Stän¬
ders underdäniga Skrifwelse, angående tillåtelse k
wista fall till bropenningarö uppbärande; och blef
samma förflag af BondeStändet godkändt-
Upplästes ankomne Protoeolls-Utdrag, enligt
hwilka
Högwördige Preste-Stanbek:
Den 6 Iulii
Bifallit Stats- och BaneoUtskotlenö Utlåtande
N:o i; och
Wälloflige Vorgare-Standet:
Den 30 Junii
Bifallit BewillningöUtskottetö Utlåtande N:o 15
sch dertill hörande förslag titt ChartaSigillatä-förord-
62
ning, med deruti, genom Utlakandet N:ö 29/ gjöt-di
ändringar och tillagg; likwal Med följande undantag:
atr förra Författningens stadganden, i afseende ä Vor-
garebref/ Wägattcster, öppne Bref a högre namn/
heder och »värdighet, och angående Domares befatt¬
ning med stämpladr pappers försäljning, bibchöllos;
ätt Certificater, äfwensom Testamenten till tjenstehjon/
da de icke uppgå till 306 R:dr, befriades fran stam.
pladt papper; alt Afsked borde charrcräS/ såsom Pro-
tocollSutdrag eller Utslag; och att Judar skola, »vid
ägtenskaps ingående, betala ChartäSigilläta, fäsom
af Christni ä LySningösedlar utgifwas.
Bett Z Julik
Bifallit BcwillningsUtskotteiS Betänkande» N:riS
32, 33 och 34; Allmänna Beswärs. och Oeconomie.
Utskottets Betänkande N:o 81, med de uti Utlåtan¬
det N:o 135 föreslagne ändringar.
Afflagit BewillningsUtskottets Memorial N:o
31; äfwensom Alllmänna Beswärs^ och OecoNomie.
Utskottets Betänkanden N:ris 57 och 137, samt der-
»vid beslutat, att i underdånighet förnya den, mi Ri¬
kets Ständers underdåniga Skrifwekse af den 12
Julii 1823, hos Kongl. Majit gjörke anhållan, att
de oeconomiska Författningar, som blifwa utfärdade,-
först efter en »vist tid mätte sättas i werkställighct.
Remitterat till ConstitutioneUtskottet de af Stats-
Utskottet, i Memorial N:ris 1Y4 och 195, anmälde'
anledningar till anmärkningar; och
Lagt till handlingar»! Förstärktä StatöUtskotieils
Memorial N:o 192; samt
Den 6 Julli
Bifallit StatSUtskottetS Utlåtanden N:riS 160,
16l, 162, 167/ 168, 170, 171, 172/ 173, 171,
177/ 178 och 17Y; Stars- saint Allmänna Beswärö-
och ÖeconomieUtffottetS Utlatändett N:riö 37, 3^1,
3Y och 40, samt VewillningsUtskottcrö Utlåtande N:o
35, mod undantag af 1:sta Mom, af 2:dta punkten,
hwilken afsiogö; samt
Lagt till handlingarns SkatsUtffottetS Utlakan¬
det N:ris 169 och 176-
Ständet atffikjdes kl- z till 2-
1829 den 13 Julik,
klenum kl. 10 f. m.
Talmannen underrättade Siandet, att, enligt
hwad wid sista TalmanS-conferancen blifwit öfwereiiö-
kommet, mal till Fullmäktige i Banken och Riks-
6^
gäldsContoiret, samt till deras Suppleanter, Mi¬
mer att nasta Torsdag företagas; i sammanhang hwar-
med Talmannen tillkänuagaf, att pä Voteringssed-
larne för hwarje Werk borde utsättas Z Fullrnäktige
och 3 Suppleanten
F. d< Talmannen och Riddaren Uars Olssock
begärde ordet och yttrade: ''Det är nu 26 ar och l)
rnänader, under hwilka jag haft ket dyrbara förtro¬
endet att wara BondeStändetö Fullmäktig i Rikets
Ständers Bank. Äswen under denna Riksdag har
jag blifwit tillfrägad af manga, bade aldre och yngre,
inoin detta Stand, om jag icke wille än ytterligare
emottaga samma befattning intill nästa Riksdag; men,
mine Bröder, min höga alder och min allt mer wack-
kandc hälsa haswa befallt mig, att undanbedja mig
detta Fullmäktigskap. Fyratiotrc ar hafwa framflutit,
sedan jag gjorde mitt första intrade pa Riksdagsman¬
nabanan, och Ellofwa Riksdagar har jag bewistat.'
Under denna tid har jag rönt sä mycket förtroende
och sa mycken »vänskap af detta Ständ, att jag al¬
drig nog kan uttrycka mm förbindelse och min tack¬
samhet. Och dä jag nu sjelf framställer den af egett
kännedom om aftagande krafter härflytande önskan,
att fä lemna den befattning jag hittills sa länge in¬
nehaft i Rikets Ständers Bank, önskar jag tillika
af själ och hjerta, att Försynen wille gifwa ost alla
sm näd att sä »vandra, att, när denna pröfvotid gar
till anda, »vi mä »varda försonade med Gud och tvär
nasta, samt förnöjda med pst sjelfwa, sä att »vi mä
komma i åtnjutande af den fröjd och lycksalighet, sorn
Gud
Gud i himmelen ost beredt halmer. — Uti Talman^
ncnö, vice Talmarinens, Secreterarens och alla öf-
riges wänstap och förtroende anhäller jag, att alltid
fä wara innesluten»
Protokollet för den 9 i denna mänäd justerades.
Dä nu ä nyo föredrogS StatS- och BaNcoUt-
stottens, först den ZO Junit och ytterligare den 3
innewarande Mänad, pä bordet lagde Utlåtande N-.o
2, angående nödige provisoriste åtgärder, innan silf--
werutwexlkngen ur Banken kan företagas, afgäswoS
följande striftliga yttranden:
1:0 Äf kelir Anckersson frän Hallands Lant
"Sedan StakS- och BancoUtstottens Betänkan-
de N:o 1, rörande den bliswande Myntbestämningen,
hos alla 4 RiköStändett till öfwerläggning förewa-
rit, äterstär nu frägan om tid och sätt för inköp af
Myntbar metall i Guld och Silfwer, samt tiden för
SpeciemyntetS utwexlittg. Derom hafwa Utstotten,
Uti deras afgifne Betänkande N:o 2, förestagit, att
Bankens metaltista fond bör, wid den steende utwex.
lingen, förhälla sig till Sedelstocken, som 5 till 8,
eller äga Adelar Silfwer emot Baneösedlar, det wil5
säga 6,800,000 R:dr Specie» Dä nu Banken för
net närwarande blott äger 5,700,000 R-dr Specie,
brister säledes uti den förestagne summan l,100st)00
Bonde-St» Prot. 7:de Bandet» 5
66
R:dr, som, efter 128 st. curs, gör 2,933,333 R:dr
16 H. i Swensta Bancosedlar.
Till fyllnad af denna summa, och för att der¬
igenom sa mycket snarare nalkas tiden till den ifrä-
gawarande Realisationen, hafwa Utskotten framställt
ett förslag, som jag, för min del, ingalunda kan
gilla; det nemligen: "att Bancvfullmäktige skulle be-
myndigas, att pä utrikes ort anskaffa en summa af
500,000 R:dr i Silfwer." Att genom län upphjel-
pa och förstärka swaga affaircr, ar alltid en proble.
maeiff uppgift, och i detta fall kanske ännu mera än
i de siesta; det är en utwäg, hwilkcn, likasom andra
starka kurer, endast i yttersta nödfall, och dä icke nä-
gra lindrigare medel hjelpa, bör tillitas, och jag an-
ser wart Myntwäsende, ehuru förwirradt och wack-
lande, längt ifrän att wara i sin dödskamp; destutom
galler den gamla satsen: ju mer man länar, ju mera
blir man skyldig. Statöwerket har redan till Ban¬
ken en skuld af 4,40l,432 R:dr 13 st. 3 rst., och
jag tror det wara bädc wädligt och mindre behöfiigt,
att öka densamma för att påskynda en Realisation,
som destförutan, fastän längsammare, skall uppnä der
äsyftade mälet, och hwilken destutom wal behöfwer
denna mellantid, för att, sä till sägandes, mogna i
opinionen och stadga allmänna öfwertygclsen om be-
hofwet af densamma. Jag anser Mynrbestamningen
wara den bäst förberedande utgärd dertill, och dä den
under tiden stadgat myntets wärde, samt wäckt ett
större förtroende wid afhandlingar och transactioner
man och man emellan, tror jag att Realisationens
tid först kommer, dä den utan de olycksbringande ut¬
ländska länen kan werkställas.
För att likwal Med lämplig mätta underhjelpa
Realisationens framgång anser jag tjenligt, att till
silfweruppköp kunde anwättdas det wid 1826 ärS Mifl»
wäxt upptagne Spanmälscreditiv, i,oo,ooO R:dr,
jemte de af 1823 ars Ständer anwiste 66,666 R.dr
32 fl. och Bankens ärliga räntewinst, 266,666 R:dr
32 fl», hwilken till nästa Riksdag eller pä 5 är upp»
gär till 1,666,666 R:dr 32 H.; bristen, eller 266,666
R.dr 32 fl», kunde fylläs af de tillgängar, foM frän f. d.
SpanmälsDirectioneN kunde komma att lemnäs. Äid
det medgifvande, att 1826 ärs Spanmälscreditiv till
stlfweruppköp mätte fä begagnas, fäster jag det lik»
wäl det uttryckliga wilkor, att ett nytt SpanmätS-
kreditiv af 1,500,000 R:dr pä Banken anwises och
hwilket Kongl. N?aj:t pä det sättet torde fä anwätt»
da, att, wid inträffande miflwäxtär, spanmäl uppkö»
pes för 1,000,000 R:dr, och, i sall Fäderneslandet
ytterligare skulle hemsökas af ett annar miflwäxtär
innan nästa Riksdag, de öfrige 500,000 R:dr, för
samma behof flage lystas.
Sjelfva silfwer.uppköpet mä öfwerlcmUäs ät
Baneofullmäkoges ledning och godtfinnande, dock bör
inköpet icke ske ester högre curs an 128 fl. Skulle
eursen någon tid stiga derUtöfwer, bör Uppköper tills
widare inställas; Mett om återigen cursen ett annat
är skulle medgifwa lindrigare wilkor, kunde under det
äret uvpköpas fä mycket större qvantitet, eller för 2
är. Ät Kongl. Maj:tS Nädiga godtfinnande borde
Lfwerlemnas, att för 1834 ärs församlade Ständer
68
i Räder förestå sättet och tiden för filfwerutwexlm-
gens början, sä wida curöcn kill den tiden Mätit
hela silfweruppköpetS »verkställande.
Pä defia ffäl anhäller jag om äterrcmitz pä
Stats- och BancoUtskomns Betänkande.
k. 2Lu66I88VU,
frän Hallands Län.''
2:o Af keter kolrrs8vn frän östra Härad af
Jönköpings Län:
öfwer Högloft. Stats, och BancoUtskottenS Ut.
läkande N:o 2, rörande Realisation, hwilken jag i
Utskotten med min röst aldrig biträde, sär jag fästa
Hederwärda Ständ. Medbröders uppmärksamhet pä
följande:
Högloft. Utskotten förestä, §. 76: 2) att till
silfweruppköp a de tider, Baneostyrelsen finner tjenst-
gast, mä utgä Spanmälscreditivet, 100,000 R:dr;
d) att Baneostyrelsen mä fä upphandla Silf¬
wer för 140 fi. pä RikSdalern.
e) att Vancofullmaktige defiutom mä bemyndi-
gas, att ä utrikes ork anskaffa en summa 500,000
R:dr i Silfwer, samt nägra Reservanter pästä en
dubbel länesumma.
Jag hemställer till hware och ens bedömande,
och frägar:
l:o Om ett påträngande mifiwäxtär stulle inträn,
ga, hwad Ml hela Rikets fattigare Folk-clafi dä
69
tillgripa i dödens stund till sitt lifs uppehälle, när
SpanmälScreditivet pä ett sadant sätt ntplundraS?
2:o Nar Myntbestämningen eller Realisation är,
efter Utskottens förstag, bestämdt till utwexling ur
Banken efter 128 si-, och Bancostyrelsea får inköpa
Silfwer för 130 b. per Riksdaler, om icke detta blir
en stor Riksförlust?
3:0 Om nödwändigheten nu fordrar, att Banco-
fullmäktige mä a utrikes ort upplans 500,000 R:dr
i Silfwer, hwilken summa en del pastor bör uppla.
nas med 100,000 R:dr i Silfwer, hwilket allt ma-
ste ärligen med räntor belasta Landet.
När man inser och noga betraktar, icke allenast
hwarje yrkade nya anslag och okade Personal-EmbetS-
män, hwilket allt i fredstid utplundrar Landets in¬
komster af de skattdragande, som äro nog hardt tryckta
i wart lilla, fattiga och inskränkta Land, och nu desi»
utom inwcckla Landet i stora onödiga utrikes skulder;
fa anser jag detta wara öfwercnsstämmande med ett
gammalt ordspråk, som lyder: "Hwart och ett Rike,
som söndrar sig emot sig sjelf, det warder förödt,
och hus faller pä hus"; ty när de skattdragande icke
förmå draga sin ffattebörda, sa förswinner all häg
och lust till deras yrkem och företag, och derföre mä-
ste blifwa ett fattigdomens offer. Allt derföre yrkar
jag afffag ä Högloft. Utskottens Betänkande.
Och får jag föreflä, att hela Realisationefrägan
mä uppskjutas till nästa Riksdag, som kan nogarc
inse wigren häraf; och, för att afböja den stora pen-
70
nkngeförlägsuheten, hyrde utrönas huru manga pen,
ningar, som genom hwarjehanda okycksböndelser ära
förlorade ur penninge-röxelscn, och att P.nnin^e^oe,
fen matte föröka- i den man af Landets behys, rö,
telse och ökade folkmängd.
Stockholm den 13 Julii 1829-
kyter kelirsson,
Riksdagsfullmäktig för bstra
Harad och Jönköpings Län?
Härmed förena sig undertecknade;
Honas Hohansson § k, ketersson,
fran samma Län, fr, Westra Härad af samma Län,
3:0 Af Holmn LenZtsson frän WesterNorr,
lands Län-,
"Wid detta Betänkande erinrar jag:
1:0 Att Spanmalscrcditivet, En million R:dr,
icke mä medtaga- till beredande af Silfwermyntsut.
»vexling med mindre eller förr, än annan reel fond
till ett fadant Cxeditiy blifwit anwisad;
2:0 Att uppköp af Silfwer icke ma ske till
högre pris, än 128 H. för Riksdaler» eller efter grun,
den för utwexlingen;
3:o Att Baneofnllmäktkge icke ma bemyndigas,
att upptaga län för tillwägabringande af Realisation
veu; och
71
4:o Att icke eller någon tid bestämmes till början
6f den ffeende ntwexlingen af Silfwer emot Sedlar.
Jag anser, för min dek, Stålens tillgängar och
Folkers tillstånd icke medgiswa nägra utomordentliga
ansträngningar för det ifrägawarande ändamälet, lika-
som jag, sä lange som det är möjligt, will undwika
att införa ett nytt skuldsättningS-system. När Ban-
ken med sina egna tillgångar, som med hwarje är icke
obetydligt ökas, om ej med dem misihuöhällas, fram¬
deles kan blifwa i tillfälle, art företaga utwexling
efter den bestämda grunden; dä, men icke förr, mä
en Realisation i werkställigheten taga sin början. Jag
öfwerlemnar till Kongl. Maj:t och kommande Stän¬
der, att när denna lyckliga händelse en gäng kan in-
träffa, derefter bestämma tiden, dä ntwexlingen mä
begynna. — Aterremisi af detta Betänkande päyrkas.
ffolian bengtsson,
frän WesterNorrland.''
Härmed förenade sig klrik Svensson frän Gö¬
theborgs och BohuS Län, Olof Olsson, gökan Lrilc
lansson och Olok Nilsson frän Wermlands Län,
Lrik kalcksson och ^.nckreas Hakansson frän Elfs¬
borgs Län, Olok Larlsson frän östergöthlands Län,
Nils Ltrincklunck och lön Ifarsson frän WesterNorr-
lands Län, L,ars Lzsgclen och kekr Hackström frän
Westerbottens Län, Lvik kekrsson frän Gefleborgs
Län, Oöran Anckersson frän Westeräs Län och
mänge flere.
4:o Af laeok I?eter Anckersson frän öster¬
göthlands Län.-
''Hwad Stars- och BaneoUtskotten, uti deras
Betänkande N:o S, föreffagit, angående upptagande
af utrikes län och tillgripande af Spanmalscreditiver,
till anwändande af silfwerinppköp, för att förstärka
Bankens metalliska fond till den blifwande Realisa¬
tionen, kan jag, för min del, icke gilla eller biträda.,
Hwad län beträffar, anser jag det wara högst »våd¬
ligt och kan leda till oberäkneliga följder, i anseende
till oförutsedda eonjuncturer; och angående Creditivet,
ar dest bestämmelse af en sa maktpåliggande egenskap,
att detsamma, pä intet wilkor, bör dragas derifrån..
Detta förutsatt, att desta utwägar wore oundgängli¬
gen nödwändige, hwilket de för dest begagnande borde
wara och det jag för narwarande icke kan inse. En
Myntbestamning och dermed följande Realisation, den
wigtigaste angelägenheten för ett Land, i afseende pä
dest inre bestånd och trefnad, bör med mogen efter¬
tanka pröfwas och med »varsamhet antagas; skynd¬
samhet deruti wore brådska, och brådska gagnar säl¬
lan. Jag tror derföre, att Bankens consoliderering
lämpligast bör ske i den man, dest egna tillgångar
kunna åstadkomma densamma, utan »agra twangsme».
del. Hwad Banken derigenom småningom förkofran
stg, ar dest reel» förmögenhet, i motsats emot det ha¬
stigt uppdrifna, men osäkra, »välstånd, som län eller
dylikt, skulle werka. Till följd härutaf bestrider jag
således äfwen bestämmande af någon wist tid för Rea-
lisationens fullbordande, wanskligt destutom för inträf¬
fande händelser, som nu ej kunna förutses, och hwilka
Skulle för längre eller kortare tid kunna hindra och
uppehålla företaget. Jag anser detta af sa »väsendt¬
lig egenskap, att jag utbeder mig Hederwärda Stan-
73
deks uppmärksamhet och pröfning af de anmärkningar,
jag framställt.
Och yrkar jag således aterremitz af isragawa-
rande Betänkande.
Stockholm den 1Z Julik 182Y.
ck. p. ^.nZersson^
Riksdagsfullmäktig fran
östergöthlands Län."
Z:o Af Ancker» Osmt-lson frän Elfsborgs Län:
''Wid Stats- och VancoUtffottenS Betänkande
N.o 2 beder jag, att fa göra nagra anmärkningar:
Da jag redan yttrat min öfwertygelse om nyt.
tan och nödwändigheten af en Myntbestämning , sa
hör jag äfwen yttra min öfwertygelse, att denna nytta
blir större och ögonffenligare, i den man man hastigt
kan komma till »verket.
Hos dem, som tweka om sjelfwa nyttan, är
det naturligt, att farhagor böra nppsta, i anseende
till de händelser och brytningar, som under en långt
utsatt beredelsekid kunna inträffa. Man bör, i min
tanka, under sa fatta omständigheter, söka förebygga
menligt werkande fpecularioner; och jag gör, i an¬
ledning deraf, emot Utskottens Betänkande i denna
del den anmärkning, att jag anser tiden för Mynt¬
bestämningens »verkställighet genom wepling icke annor¬
lunda föreskrifwas, an att den för sig gar, när Full¬
mäktige i Rikets Ständers Bank, till följe af de
74
särskilda föreskrifter, som blifwa dem meddelade, fin-
ma sig i ständ att utweplingen börja.
Efter det begrepp, jag hyser om Bancorörelse,
när den sker, såsom hädanefter, under offentlighet och
under tillgäng för hwar och en, som will göra sig
bekant med Bankens ställning, att kunna winna upp¬
lysning derom; sä tror jag icke, att den as Utskottet
förestagne fond i Silfwer as Adelar för andamälet
behösweö. Iag^är snarare öfwertygad, att en klok
Bancoförwaltning efter wexlingenS början är as större
behof, än en stor Silfwerfond.
Jag förskär ej, hwad Utskottet menar med en
grundfond, men jag sinner alltför wäl, akt Banken
ej skäligen bör börja sin rörelse med ett deficit uti
sin räkning; hwadan jag gerna tillstyrker, att Ban¬
ken mätte, pä ett sätt som bkifwer den minsta tunga
för samhället (oock likwäl icke genom nägot StatSlän),
crhälla den brist af 891,000 R:dr i Sedlar, som
n« fattas, för att jemna Bankens Debet och Credit
Jag är öfwertygad, att en Bancorörelse, som
blifwer ordnad ester erkända, och i andra Länder sä.
som riktiga bepröfwade, grundsatser, inom sig sjelf
äger mängfakdiga utwägar till förkofran och till stad¬
gande af en credit, som uti denna skags rörelse ut¬
gör en större del af behofwet, än sjelfwa Silfwcr-
fonden.
Jag kan icke första, hwarföre wär Bank skulle
behöfwa större Silswerfond, än alla andra kända
75
Banker i »verlden, och min öfwertygelse ar, att half
fond more mera an tillräcklig; men inskränker jag
wig till att yrka, att Silfwerfonden, för »vexlingenS
»verkställighet, mätte utställas efter proportionen af
5 till y, i stället för Utskottens förslag fran 5 till
8, sa är det för mig ögonskenligt, att en betydlig
del af de till ändamålets »vinnande fordrade uppoff,
ringarne härigenom komma att förswinna.
Wr wexlkngen en gang kommer till werkstäl.
lighet, anser jag det gamla speeiemyntet böra utur
rörelsen alldeles aflysas, såsom för allmänheten för.
»villande, och torde dest nedsmältning i Banken mara
en nödig åtgärd att förordna,
Jag inser wksierligen, att det nya Speekemyn.
tet icke till erforderlig mängd kan hinna utmyntas
inom den tid, »vid hwilken Silftver»vexlingen kunde
taga sin början; »nen jag tror, att rvexlingen icke
desto mindre borde företagas efter »vigt i större po¬
ster för deni, som ansäge sig af sadan »vexling i
behof.
Jag bör slutligen yttra dertill, att den af Ut«
skottet föreslagna depostt-räkning snarare hindrar wex«
lingens befrämjande till en hastigare »verkställighet,
an den deraf kommer att befordras. Jag tror, att
den för sakens skull ej behöfwes, men att den lemnar
ettrum för enskilda interesiensspeeulationer, hwilket k
min tanka bör undwikas, Jag anhällrr om äterre.
initz af Betänkandet.
Gullers Danielson/
6:0 Af Lotvist ^on88vn frän östergöthlands
Län:
"Wid Högloft. Sammansatta Stats- och Ban-
coUtffottenS Utlåtande, N:o 2, torde tillätas mig
göra nägra anmärkningar.
i:o Under §it. 0. bestämmer Utskotten, att Silf-
werinköp för Bankens räkning får ske efter lZOst:S
curs, ehuru samma Utskott, i sitt Betänkande N:o
1, bestämt Banken skyldig att göra »Utvexling ester
128 st. Är detta förenligt med Bankens bestånd,
eller med en god hushållning för Banken? Banken
har manga Embetsmän att aflöna, kostsamma bygg.
nader att underhälla, det för 1.30 st. inlösta Silf-
ret skall myntas, som ock medför kostnad; men märk¬
ligt nog, att Högloft. Utskotten ända förstår, att
Banken skall utlemna Silfwermynt ester efter 128
H:s curs. Den tänkande mäste äfwen deraf se en
bottenlös graf, som Utskotten öppnat för Bankens
tillgängar. Det tillhör endast cgennyttige spekulanter
och misthushällare att förswara sädant. Utskotten
medgifwa Silfret ett »värde af 130 st-, dä de tillä¬
ta Fullmägtige, att äfwen till det pris inlösa Silf¬
wer. Men skilja sig, efter mitt begrepp, frän god
huShällning, dä Banken älägges utlemna mynt ef¬
ter 128 st:s curs.. Att Banken ingalunda bör be-
tala sä mycket i inköp, som den blir skyldig att ut-
lemna för, anser jag wara sä öfwerensstämmande.
med klok HuShällning, att jag tycker ej behöfligt att
uppgöra nägot resultat öfwer följderna — likasom
erfarenheten besannat, akt dä klingande mynt har ett
77
öfwerhaltigt »värde, fönvandlaS det fran mynt tili en
handelswara. Jag är derföre af den motsätta tan-
kan, att »'»»vexling bör ske för nagra skillingarS lä¬
gre curs än utwexlkng. Hwarföre jag, sä wäl af
har tecknade, som af de stal, jag wid anmärkningen
mot Betänkandet N:o 1 äberopat, anser, att ut»vex«
ling ifrän Banken bör bestämmas ester 144 tz:S curs,
sä att En Riksdaler kommer att smara emot Tre
Riksdaler Bankosedlar. Bankens metalliska fond tor¬
de icke bliswa stor, sedan dest sedlar blifwa igenlösta
ifrån Finland och andra Utländska Orter.
2:o Högloft. Utskotten har, under §it. I)., fö-
reslagit upvtagande af län. Jag för min del gillar
icke nägot Länechsiem, ware sig ifrän ut- eller inri-
kes, utan tror, att, om förmonligt Silfwerinköp
yppas, borde Vankofullmäktige i stället berättigas,
att för Bankens behof lata slä en witz bestämd sum¬
ma för ändamäletö »vinnande, derigenom Banken ic¬
ke allenast blefwe fri frän ränteutgift och i öfrigt
wunne samma ändamål som med län; utan ock län-
dets inncwänare bättre belärne än med län, hwarfö-
re de alltid stodo i förbindelse, tilldetz det wore be-
taldt. Detzutom är lättare, dä tillgangarne sädant
medgkfwa, att, genom inlösen af egna sedlar, dem till¬
intetgöra, än affordras en betalning i en tid, dä det
kanske blefwe swärt nog att betala, jemte flera swa-
righeter, som »vanligen inträffar med skuldsättning till
annan man.
I 1823 ars BaneoUtskotts Betänkande», i flu-
tet af pag. 265, star det: "Utskotten anse sig full¬
78
göra sin pligt, att warda Statens tillgångar, da dt
afstyrka Rikctö Ständer att nu fälta Staren i Ut¬
ländsk gäld, för att tillvägabringa en Realisation,
hwilken, grundad pä länra penningar, skulle witzer-
ligen omstörtas wid första olycksfall, som ännu en
gang rubbade allmänna förtroendet."
Jag tror, att denna sats är af sä siok wigk,
att den bör högst »varsamt behandlas, och intet för¬
hastande i utöfnkngen äga rum, samt att en lång¬
sam ock icke för stark forsering med inköp af Silf¬
wer bäst uppehäller eurscn i medelmättig jemnwigt,
samt det »vid patzande tillfällen köpta Silfret skall
nödigt bliswa för bättre pris, än om det föreskrif-
tves, att det owilkorligen skall wara inköpt till nä-
gon witz tid, som i alla fall ändä inträffande hän¬
delser kunde göra omöjligt.
Arn tiden till början af utweplkng af klingande
Mynt instämmer jag med Utskotten, nemligen ifrätt
den dag, Hans Maj:t Konungen utsätter, ester 1832
ärs början, dä Vancofullmäktigerne förut anmält
Bankens ställning. Men gör likwäl det förbehäll,
att ej mer än En Million Riksdaler » Silfwer är¬
ligen, till nästa Riksdag, ifrän Banken bör utwex-
las. Realisation bör, ester mitt begrepp, ej gä för-
lare, emedan ingen kan förutse hwad tider wi fä,
och hur lätt Silfwerköpet kan gä med fördel. Att
utvexling af Silfwermynt ej dröjes för länge med,
fordrar behofwet; ty, om Banken skulle blott inlösa
Silfwer och ej utweM Silfwermynt, fordrades för
79
Banken större förlag, samt att Rikets innewänare
försättas i brist pä mynt.
Om äterrcmisi anhälles, och att detta Ma af
Högloft, kitskotten tagas i öfwcrwägande.
Lvtvick äonssvn."
Härmed förenar jag mig
Olok Olofsson,
frän Östergöthland.
Uils PO>v88on frän Södermanlands Län an¬
förde mundtligen: "Jag instämmer med de Ledamö.
ter, hwilka bestridt upptagandet af utländskt län till
förstärkning af Bankens metalliska fond. I frägan
om fri utförsel af Silfwer, kan jag icke dela Ut¬
skottens ranka; tv en sädan frihet skulle förswära,
om än icke alldeles tillintetgöra, ändamälet med silf-
werköpet, nemligen realisationens widmagthällande, i
sä mättd, akt, wid högre curs, skulle blifwa utförde
till utländska orter det Silfwer, som eljest kunnat
wara Banken till godo. Beträffande den föreslagna
dcpostttonö-rakningen, hwarigenom hwar och en skul-
le wara berättigad att insätta Silfwer i Banken e-
mot erhällande af Bancosedlar, samt att sedermera
när som helst göra utbyte deraf, sä anser jag den
icke lämplig, enär den skulle föranleda dertill, att,
dä mistwext eller andra swara coujuneturcr wällade
cursens stegring, alla, som der insatt Silfwer, skul¬
le skynda sig att uttaga det till försäljning pa ut¬
ländsk ort, hwarigenom Rörelseeapitalet alltså myc¬
ket kan minskas, och, i följd deraf, ofördelaktig wer-
kan uppkomma för handeln och naringarne."
80
Qustak Darsson fran Stockholms Län förena»
sig med kolir Anckersson flan Hallands Län, och
Dars söckerman fran Stockholms Län med ducker»
Danielson.
ckolian Anckersson fran Upsala Län ansag den
föreslagna realisationen wara för tidig, förenade sig
med 1 ollan LenZtsson och yrkade ätcrremisi.
Oasper 'Wijkman fran Upsala Län: "'Ehuru
jag wid föredragningen af Utskottens Betänkande N:0
1 yttrade mig anse Myntbestämningcn bade nyttig
och af behofwet högt päkallad, kan jag icke förena
mig med Utskotten i de föreslagna grunderne för rea-
lisationens werksiällighet. Jag anser en hastig öf.
wergang för sakernas bestående ordning wadlig, och
möjligen ledande tig försämring af det förhållande,
man welat förbättra. Äfwen med antagande af Mynt-
bestamningen, är det icke lämplig, att nu söreskrifwa
en bestämd tid för utwexlingens början; och ej hel.
ler kan jag gilla de utwägar, Utskotten beräknat sä-
som ledande till detta ändamål, nemligen att först
och framst upptaga ett län af 500,000 Riksdaler i
Silfwer fran utländsk ort, och att för det andra
antaga Bankens fordran hos Statöwerket 4,400,000
Riksdaler, såsom en Bankens grundfond, tjenande
lill hypothek för de län, Banken kunde behöfwa upp-
taga för desi rörelses bedrifwande. Enda säkra och
gagnelig» utwägen till winnande af det asyftade än-
damälet anser jag wara, att Rikets Stander nu be.
stämma Sedelmyntets warde till 128 si-, och med
detsamma
81
detsamma äuthotisera FullmäMe i ÄankeN, ätt u-
tesiutande on»vända hela Vancowinsten till metalliska
fondens förstärkning, hwilket icke skulle haftva den
wädliga werka», som den, utan föregången bestäm¬
ning af fedlarnes oföränderliga »värde- skulle Medfö¬
ra» När dä Bankofullmäktige finna Banken hafwa
»vunnit den förstärkning i metalliska fonden, ätt den
utan olägenhet skulle kunna börja utwrxlingen, och
riden dertill wore högst fördelaktig, dä först borde
Fullmägtige hos Kongl. Majit göra underdänig an-
hällan om bcstärnmande af nägon wist dag för werk-
ställlghcten. Skulle derjemte under tiden wisa sig nä-
gon särdeles fördelaktig ronjunctur för Silftverköp,
sä wore det nyttigt, om BanrofullMäktigr wore be¬
rättigade att, i sädant ändamäl, upptaga ett in.
ländskt län- emot skt-ldighet, att af blifwande Ban-
rotvinst detsamma äterbetala. Skulle äter, emot all
förmodan, Myntbestämning nu icke beskutas, sä pro¬
testerar jag emot all widare förstärkning af Bankens
Silfwerfond, pä det ej till ytterligare oförtjent »vinst
för Capitalister och Löntagare, och till olycka för län-
det i allmänhet, Bancosedlarne mä är frän är Win.
na ett högre »varde, utan mä dä i stället hrla Ban.
cowinsten anwändas till StatSbchöfwens fyllande och
följaktligen till nedsättning i skatterne» Det kan
wara nog, att i fett» är redan En och en half Mil¬
lion Utgätt till detta ändamål."
1.31-8 Olsson frän Jemtlands Län, ionag Wis¬
son, dockers Wisson och Oiof Wisson frän Werm-
lands Län, Austers kolu-ssoll frän östergöthland,
Bonde-Sn Prot. 7:dr Bandet» 6
82
Lärje Liljesson fran Halland och Lelir .länsseN
ifrån Skatte instämde uki hwad Oasper Wijliinan
yttrat.
Vice Talmannen Ion Ionsson abcropadc desi
yttrande, rörande Utskottens Betänkande N:o i om
Myntbestamningen, och tilläde, att han, lika med
Lotvill stensson, fann det besynnerligt, att Banken
skulle fa inwepla Silfwer efter 130 st., men wara
förbunden alt utwexla detsamma efter 128 st:6 curs,
hwilket skulle blifwa till betydlig förlust för Banken,
hwarföre borde iakttagas, att i oest med detsamma
priset för utweplingcn bestämdes till 128 st., någon
tillökning deruti för Silfwcrköp icke mätte äga rum»
Kils Mänsson fran Malmöhus Län: "Dä
Utskottens Betänkande R:o i sista Lleni-dagen fö-
rewar, yttrade jag, att detta bordt förenas i ett
med det nu ifrägawarande, i anseende till deras o-
skiljaktiga sammanhang. — I öfwercnssiämmelse med
denna min åsigt kom ock mitt yttrande, att omfatta
föremålet för detta sednare Betänkande, och, med ä.
beropande deraf, har jag i huswudsakcn icke annat
att tillägga, än att jag instämmer uti hwad Oasper
vijkman nu anfört. — Likwäl wille jag fasta Ut.
sköttens uppmärksamhet pä en omständighet, hwilken
icke egentligen hör till huswudfrägan. Utskotten haf.
wa nemligen utt deras calculcr beräknat rwä pro.
cent i Silfwer af faftighetslänen, hwartill fond an.
wisadeö wid sista Riksdagen. Det är bekant, att
räntans betalning i Silfwer werkat derhän, att^ af
hela sonden icke kunnat i länewag utgå. En tredje.
dels pröeent i Silfwer fwarabe efter 144 st:s curs,
som för räntebetalningen bestämdes, emot En Riks-
daler Banco; men efter 4 28 st:S curs gör samm»
en tredjedels procent endast 42 st» 8 rst» i sedlar»
Hellre ätt att betala denna ränta i Silfwer, skulle
Allmänheten wara belåten med att erlägga En Riks-
daler i Vancoscdlar, nemligen för hwarjr Riksdaler
5 st» 4 rst» utöfwer det nu utgående räntebeloppet;
och dä Fullmägtige alltid äro i. tillfälle att fa köpg
Silfwer, skulle ej allenast Allmänheten, utan ock
Banken hafwa fördel af denna förändring.''
kii>8 8irincIIutt6 frän WesterNorrlands Länl
''Jag ber att fä fästa Ständers uppmärksamhet pa
en omständighet i 44kjlcm.in8 Anförande,
neml. att han welak, det Banketts hela winst skulle
VNwaNdaS till förstärkning af reelä fonden. Derige¬
nom skulle 300,000 Riksdaler frängä anslagen för
Statöbehofwen, och det skulle blifwa ost ganska kann-
bart, att i stället skrapa tillsammans Motswarände
summa. Jag kan derföre icke medgifwa, att hela
Bancowinstcn mä till det af ^Vijkman uppgifna än-
damäl anwändas, utan tror det wara Nog, hwad
deraf bliswit föreslagit, att såsom hittills Utgä, eller
att åtminstone icke mycket Mera Ma MedkSgaS."
6a8per XVijlcmän frän Upsala Län: "I af¬
seende pä klil8 Ltrlnclluukis anmärkning, fär jag er¬
inra, det min mening icke warit, att den ifrägaställ»
de dispositionen af Bankens winst skulle komma att
sträcka sig längre, an intill nästa Riksdag. Dest»
Utom är det längt bättre, att pä fadant sätt an»
84
wända den, än till de flere öswerfiödiga anslag, hwkk»
ka blifwit äskade, och hellre böra helt och hållet afstäs.
Beträffande min framställning om fördelen af att
upptaga ett inländskt län, i händelse förmonliga
Silfwerköp derigenom kunde för Banken beredas, sa
torde detta wara sa mycket bättre, som Banken dä
icke skulle behöfwa att forcera stna egna gäldenärer
till betalning, utan endast hafwa att upptaga detta
län säsom förskott a eller till ersättning af egne ef¬
ter hand inflytande capitaler och räntor."
DiscuHionen war nu stukad; och blef forewa-
rande Betänkande, pä grund af derwid gjorda skrift¬
liga och muntliga anmärkningar, äterremilteradt.
Widare föredrogs Stats- och BancoUtskottenS
den 30 sistlidne Iunii pä bordet lagde Utlätande
N:o Z, angäende Bankens förhällandett till Staten,
femte hufwudgrundm för Bankens länerörelse, och
yttrade, i anledning häraf, ^nckers Danielson frätt
Elfsborgs Län skriftligen:
"Wkd Utskottens Betänkande Lst:o Z anser jag
mig böra göra följande anmärkningar:
Beräkningen af Sedelstocken och Silfwertill»
gängen har synts mkg alltför origtig. Ingen se-
delförstöring är afräknad pä en Bancosedelstock, be-
stämd af sedlar, utgifne alltsedan 1776; och en Riks-
gäldssedelstock af sedlar, utgifne alltsedan 1792. Den
bör naturligtwis afses, eller ock bör Utskotten af sam¬
85
ma stal beräkna Silfwerfordringarne genom fastkg-
hctslänen ibland Silfwertillgängar; ty, om det är
en sanning, att detta Silfwer ej gar in pä en gang,
utan först efter flere ars förlopp, sa ar det äfwen
en sanning, att de förstörde sedlarne, och en storde!
af de annu ej förstörde, icke skola inga någonsin.
Propositionen af densamma inwerkar dock äfwen
pä detta Betänkande. Ar fonden tillräcklig, behöft
wes ej den föreslagna stora Reversen af 4,401,000
Riksdaler. Jag aberopar härwid mitt yttrande tvid
Betänkandet N:o 2 om en Grundfond, sedan Ban¬
ken a 160 ar warit grundad, är da det mest obe-
höfliga af allt. Jag will wal ej yrka total afskrif-
ning nu genast af alla de millioner, Banken har att
fordra af Staten, Canalerne med flere; men jag tror,
att de böra föras blott inom columnen, under bestämd
rubrik: till afskrifning wid nästa Riksdag,
om Bankens ställning da wisar sig sädant
medgifwa. Derifrån undantager jag likwal All-
männa MagazinsJnrättningens och Götha CanalS
skuld, hwarpä mig synes, att åtskilligt bör till Ban-
ken ännu kunna erläggas.
Jag anser, att den rättighet, Utskotten wilja
lemna Baneofullmaktige, att frän utrikes ort anskaf¬
fa Silfwer, icke är tjenlig. Lat dem, såsom hittills,
uppköpa Silfwer genom Bankens räntewinst; lät
dem fä upplåna en wist summa, för att i början
winna den äskade proportionen emellan Sedelstock och
Valuta; lät dem sedan, i mon af hwad erfarenhe¬
ten wisar wara nödigt, ater infrias. Och äter ut-
86
gkfwa -e obligationer, som för sadan» län göras, för
att bespara räntan. Dä ej blott minnes, utan bi,
hehälles det förhållande, som ästundas för wexlin-
gens anbefallande, och som salunda bör anses nödigt
för desi förutsättande. Eljest lägger man ihop en o,
nödig masta Silfwer, för att börja med ^ sond, och
sedan minskas denna proportion i ögonblicket, dä Silf,
»ver uttages. Herr fljsrlas förslag synes mig i den,
na del sa enfelt och säkert, att jag ej hör tro, att
de Högloft, Utskotten kemna det utan tillstyrkan.
Hwad stora Ercditkvet beträffar, anser jag o,
nödigt, att Mketö Ständer sig dermed wid denna
Riksdag befatta. De Ständer, som wid Krigsför¬
klaringar skyndsamt tillsammankallas, besluta derom
och ändra, hwad wi nu i det fallet skulle besluta.
De inse da bäst, hwad göras kan till enskildt och
allmän fördel.
Lilla Creditkvet aker anser jag bör, pä sätt
Utskotten föreslagit, anskaffas; men jag afstyrker det
sednare Momentet, att, om medel ej skulle af Riks-
gäldeContoirek kunna upplänas, Banken skulle för-
sträcka dem. Är ställningen sä betänklig, att ej Rikets
Ständers RikSgäkdsContoir har credit för lilla Cre-
ditivets summa, som jag hoppas ej matte blifwa
mera än 5 L 600,000 Riksdaler, da är det bättre,
att genast kalla Rikets Ständer samman, an att be-
reda Styrelsen ökade medel; ty dä mätte Riket wa»
ra högst eländigt styrdt och förwaltadt."
Vice Talmannen Ion ionsson: "Lika med
87
6k!lK v.iniLlson anser jag angelaget, att den utelö¬
pande Sedelstocken nogare beräknas, innan Realisa,
tionen beflutas, och att äfwen en prssscriptionStid
stadgas, inom hwilken alla de gamla sedlarne böra
inlösas i Banken mot nya eller Silfwer. Beträf¬
fande Utskottens förslag, att RiksgäldsContoiret mä
aga, i uppgifwet fall, att göra upplåning mot fem
procents ränta, tror jag denna ränta wara alltför
hög; ty erfarenheten hap wisat, att när, i följd af
Rikets Ständers wid förra Riksdagen beslut, Riks-
gäldsContoiret korrt derefter skulle göra upplåning e.
mot tre procent, sa erbjödos Contoiret mångdubbelt
större summor än som bchösdeö, och mera än hwar-
till RikSgäldsContoiretS uppkäningsrätt sträckte sig.
Om detta Werk finge rättighet att läns mot fem
procent, skulle hwar och en capitalist hellre gifwa
Contoiret försträckningar, än läna enskilda mot in.
teckningar i egendomar, och allmännare pcnningebrist,
med deraf följande förlägenhet i handel och rörelse,
uppkomma. Jag anser derföre, att tre procent kun¬
na wara tillräcklige."
^nckers, 8ven88on frän Hallands Län biträdde
den mening, Vice Talmannen yttrat.
kolian Lengtsson frän WesterNorrlandö Län
utlät sig skriftligen salunda:
"Jag kan för min del icke gilla Utskottens för¬
slag, att pä Statöwerkcts till äterbetalning erkände
Capitalskuld, 4,400,000 Riksdaler, af Riksgälds¬
Contoiret bör utfärdas en Revers pä Rikets Stan-
88
ders wagner, ställd till Banken eller Ordres, och bä--
rande fyra procents ärlig ranta. Följden af en sa¬
dan förstrifnings utgifwande blefwe ofelbart den, att
Banken wid yppande behof bekante eller pantsatte sör-
strifningen, hwaraf uppstod styldighct för Statsver¬
ket att genast infria densamma, och hwilket möjligen
kunde inträffa wid en tidpunkt, da Statswcrket icke
befann sig i bättre tillstånd, än det nu är; hwar,
förutan jag icke kan inga pä, att Staten, som ock¬
så Banken tillhörer, stall gifwa den ränta pä skuld¬
beloppet.
Anwisningen till Bankens ersättning för det
större Creditivet, i fall det kommer att utgå, anser
jag också wara gansta twifwelaktig och osäker. Jag
päyrkar således afwen äterremisi af detta Betänkande..
lokan Lengtsson^
ifrån WesterNorrland."
Olok Olofsson och laoob Lelir Anckersson
skan östergöthlands Län, ^.nckers Hansson frän
Upsala Län, Lrilr Anckersson frän Westmanlands
Län, Samuel Iönsson frän Calmare Län, bakis
Lurman frän Norrbotten, I-ars Olsson frän Jemt¬
land, Olvi lVlatKmsson frän Götheborgs och Bohus
Län, och mänge flere Ledamöter af Ständer instäm?
de i hwad lokan Lonatsson yttrat.
kekr Anckersson frän Hallands Län instämde
uti hwad tttstotten i detta Betänkande förestagit,
med den förändring, att den af Staren till Banken
89
utgisna förskrifning pä 4,400/000 Riksdaler bör
hlifwa rär.tesri.
On5p6r ^Vijkman frän Opsala förenade sig med
Ancker-» Danielson,
l^ils Nansson frän Malmöhus Län instämde
med dem, som yrkat äkerremisi, och ansäg, lika med
Vice Talmannen, att det more wigtigt att känna
sedelstockens rätta belopp, emedan det icke more ösan.
nolikt, att en eller annan million sedlar blifwit ge.
nom wädeld eller andra händelser förlorade, och att
således Banken redan nära nog wunnit den pro.
portion emellan Silfwer och sedelstocken, som man
welat bereda,
Pä grund af de salunda gjorda anmärkningar,
fann Ståndet för godt att återremittera Betänkandet.
Dä härefter ttll handläggning förekom Stats-
och BancoUtffottens under N:o 4 afgifne och den Zo
sistliden Iunii pä bordet lagde Utlätande, angäende
nödwändigheten af ej mindre ätffilliga Grundlags-
förändringar, än ock en förbättrad Lagstiftning för
Banken, yttrade sig Ancker» Danielson frän Elfs-
borgs Län, att hwad anginge det behof af Grund¬
lagsförändring, Utffotten ansett wara för handen,
han icke kunde förena sig derom, utan trodde, att en
af Konung och Ständer gemensamt stadgad Lag för
myntfoten wore allt hwad behöfdes, sedan Rikets
Ständer sjelfwe erkänt, att de ej kunde disponera af
90
Bankens medel något annat ä» den behällna min,
sten, pä satt 74 §. BaneoOrdningen stadgar. Han
hoppades, att gamla tiders misstag icke skulle förnyas,
och alt en allmännare upplysning komme att irygga
oss för olyckorne af Bankens och Statens inblanda»,
de med hwarandra.
Olof Olossson frän Östergöthlands Län afgaf
följande:
"Jag instämmer med Utskotten deri, att i
Grundlagsenlig ordning bör beredas ändring uti
72 §. RegeringöFormen, och att jcmwäl genom en
särskild, af Ständerne ensamme icke beroende, Lag.
stiftning bör läggas en säkrare grund eller helgd
för agandewätten, än hitintills ägt rum, och hwar.
ifrån just den allmänna oreda, som man nu will af.
hjelpa, har sin upprinnelse; men fastän jag gör det,
sä delar jag likwäl icke Utskottens framställning, att
genom en sadan lagstiftning bör laggas grundwalen
för Bankens framtida förwaltning. Jag tror nem-
ligen, att denna säkerhet innebärande lagstiftning bör
afse BancowerketS förhållande till Staten och enskil.
da, sä att i intet fall, utan Konungs och Ständers
gemensamma beslut, Bankens tillgängar kunna till.
gripas af Staten, eller Banken nägonsin undandra,
ga sig, att inlösa eller, lika med hwarje enskildt man,
redligen uppfylla sina förbindelser; hwaraf skulle sölja,
att, sedan en Realisation, med icke andra än Van.
fenö egna tillgängar, gatt i werkställighct, nägot sä-
dant moratorium emot BaneoscdlarncS inlösande, som
nu ager rum, icke widare skulle kunna komma i fräga.
91
Hwad den egentliga sörwaltningen af Banken angar, sä
finner jag det tillhöra Rikets Ständer, arr derom ute-
slutande förordna, och icke erfordra andra an sädane
rcglementariska föreskrifter, som BancoUtskottet en.
samt bör föreslå och Rikets Ständer till antagande
förelägga.
Med detza anmärkningar yrkar jag äterremitzaf
Betänkandet; och hoppas jag, att Vaneo. och Lag.
Utskotten sä tidigt företaga utarbetningen af den ifra.
gawarande sa kallade Banklagen, att förslaget dertill
ma pä en gang med swaret pä äterremisten af Fi«
nanccfragan till Rikets Ständer inkomma.
Stockholm den 13 Jnlii 1829»
Olof Olofsson,
Riksdagsfullmäktig frän
östergöthland."
Ilti hwad Olof Olofsson yttrat instämde lMs
Insulin fran Stockholms Län,
folian Lonatsson fran WesterNorrlandS Län
ansäg, att, dä Utskottens alla föregående Betänkan,
den i Financefrägan komma att undergå ny pröfning
af Utskotten, afwen Betänkandet N:o 4, som med
de förra hade oskiljaktigt sammanhang, borde äterre.
mitteras till förnyad granskning, i grund af anmark.
ningarne wid de förra, samt sedan pä en gäng ä nyo
framläggas till Rikets Ständers afgörande.
I^ils Olansson frän Malmöhus Län trodde,
lika med hwad Herr Grefwe Li.-livorin i Utskotten
92
yttrat, att den ifrågaställa grundlagsförändringen
icke wore af behoswet päkallad, emedan tillräcklig ga¬
ranti derförutan förefunneö.
I anledning af de gjorde anmarkningarne blef
Betänkandet till Utskotten ärerförwisadt.
I ordningen härefter föredrogs Stats- och Banco-
Utskottens Utlakande N:o 5, om några lämpliga an¬
sedda stadgandcn för framtiden, i afseende pä sa wäl
första enheten, som underafdclningarne af det metal¬
liska myntet i Silfwer; och blefwo följande skriftli»
ga Anföranden afgifna, nemligen:
1:0 Af polian iZengtsson frän WesterNorr»
lands 5än;
''Att wid det tillfälle, dä man i rörelsen wist
införa Specie- eller Silfwcrmynt, föresiä till präg¬
lande och första enheten ett mynt, som skulle gälla
för en wist numerair i Riksgäldöscdlar, samt äfwcn
sä benämnas, anser jag, för der minsta sagt, olämp¬
ligt, om ej barnsligt. Derigenom skulle, längt ifrän
att beredas lätthet och ordning, twertom ästadkommas
willerwalla eller oreda, helst alla räkenskaper i pu¬
blika Werk och UppbördS-handlingar finnas inrättade
efter beräkning af Riksdaler, skillingar och runstycken
i Banco, samt Folket redan i allmänhet want sig
wid detta beräkningssatt.
Jag söreflär, såsom det enda rätta, och bibehäl-
lande det nu gällande bcräkningssätt, att första en^
heten mä fastställas till och sörbliswa En Riksdaler
Banco, utgörande, efter Myntbcstämnings-grnnden,
18 skillingar i Silfwer; att den a swen mä benäm¬
nas för En R:dr B:eo; att mindre mynt präglas,
i en derefter lämpad proportion, och att de nu be.
fintlkge RiködalerSstycken mäga gä och gälla efter de-
ras, enligt nya bestämningen, ägande werkliga wärde,
2-§ R:dr, eller 128 st. i Banrosedlar.
I anledning häraf yrkas aterremist.
kolian Lonatsson ,
frän WesterNorrland.''
Härmed förenade sig större delen af Ståndets
Ledamöter.
2:0 Äf ^.Ullers Danielson frän Elfsborgs Län t
"Utskotten hafwa ansett, att frågor, rörande
Myntfotens förändrande, äro önskningsmäl, och der-
wid äberopat föreffriften i 79 §. RegeringsFormen.
Jag kan lkkwäl af ordalydelsen i denna tz. icke fatta
annan mening, än att den tryggar Konungens rätt,
att läta stä om mynt pä samma gäng all förändring
i skrot och korn, utan Rikets Ständers bifall, före-
kommes. Rikets Ständer har säledes, i min tanka,
full rätt, att underställa Konungens Nädiga profning
ett Lagförslag om ny Myntordning; och till en sa¬
dan hörer onekligen äfwen de detailler, tryggande en-
skild säkerhet emot de underslef med smältning och
prägling, som eljest kunde förekomma. Det yrke, Ut-
skottet omtala, under benämning myntninge- och pro-
Y4
beringsyrke, är hoS otz en EmbetS-förrättmng» Dek
är alitsa nödigt, att i laglig wäg grunderna för
Kongl. Myntets och den enskildes inbördes pligtcr
och rättigheter bestämmas
Utskotten hafwa insett nödwändighetcn, att för¬
ändra enheten för wart mynt, och att decimalräknin¬
gen borde för dest under-asdelningar begagnas» Mcii
Utskotten föreslå, att enheten ma lampas efter Riks-
gäldSräkning. Herr kljeri» ater har föreslagit, att,
till undwikande af all oreda wid utwepling i Banken
och wid liqvidationer af enskildas i Baneomynr ut¬
ställda förbindelser, Bancorakningeu borde tagas till
grund» Mig sunes, att den ängslan de högre clas-
ferne hysa för stegring i priser, löner m. m«, genom
BancöräkningenS fortfarande, ar inbillad» När de
ringare elasierne hela denna tiden förmatt att skilja
Bancosedlar frän Riksgäldescdlar; när man icke hitä
tills hört Någon fordra lika numerair i Vaneo, för
det man i sädant mynt betalt ett pris eller en lön,
Utfästad i Riksgäldsmynt, synes mig ingen wada wara
att befara af ett stadgande, sädant han det förestagit»
Deremot shnes mig, att en oreda nödwändigt mäste
Uppkomma af Utskottens förslag. Menigheten torde
lättare förwillas, när ett nytt Silfwermynr utkom-
mer, att tro det wara Landets lagliga mynt, som är
Banco, än att tro art Silfwer skulle wara StatS^
skuldöbewie. Bokstäfwerne Riksgälds torde ej as män.
gen sä lätt begripas; illstughekcn sig deraf begagna; och
jag underställer Högloft. Utskotten, om man, wid en
förändring i Landels mynt, icke snarare bör afse den
fattiga och oknnnigare mängdens bästa, än att hjelpa
95
de bättre ock> förmögnare till att kunna nedsätta lö-
ner och priser.
Enheten efter Bancoräkning, eller 18 §. samma
Specie, har den stora fördel, pä satt Herr Djeria
sramstaldt, att göra all ändring i nuwarande räkne-
sätt obehöflig, samt att wara lika stor med Holländsk
Gulden.
Jag hoppas, att Utskotten äfwen mätte wid när¬
mare betraktande inse, att den fördel, hwarpa Utskot¬
ten wascndtligen stödja RikSgäldSräkningcn, ar helt
och hållet inbillad. Den bestar i de lättfattliga pro-
portionerna till det gamla Speciemyntct. Hela Na-
tionen räknar likwäl ej i detta mynt; äger det ej,
ser det ej. Det känner, brukar och räknar i Banco
och Riksgälds om hwartannat. Herr ststjertas för¬
slag bibehåller allt, såsom det nu ar, och proporrio-
nerne af hans myntsorter äro jemna delar af Banco-
RikSdaler; således mycket lättfattligare, än om Fol¬
ket skulle nödgas tro, att en fullhaltig Silfwerbit
More bewiö pä Riksgälds. Jag afstyrkcr alitsa Riks-
gäldsrakningens förewigande, genom nya myntfoten;
men derföre will jag ej dest ögonblickliga afskasfande,
hwilken ock icke blifwit följden af Bancorakningens an-
tagande; ty dä räknas i begge sätten, likasom hittills.
Nya namn och nya valeurer afstyrker jag pä det
högsta, säsom sörwillande.
kristers Danielson.'*
Och 3:o Af Lotvist stansson frän Östergöthland:
''Jag anhällrr att fä yttra mina tankar om Hög-
Y6
koft. Stats- och BancoUtskottens Betänkande Nlo L-
angående metalliska myntet:
Högloft. Utffottens vluralktct har föreslagit, att
Silfwermyntet skulle fä Riksgäldöberäkning och sadan
stämpel, hwilket, efter mitt begrepp, innebar en på¬
taglig motsägelse, att kalla ett mynt Riksgälds, som
innehåller ungefärliga valutan för hwad det är sla¬
get till. Om icke Utskotten derföre wille kalla klin»
gande mynter Riksgälds, emedan de föreslagit att
Silfwer skulle länäs utrikes Men som jag beftridt
Silfwerlän, tycker jag ej eller om namnet RikSgälds-
Riksdalcr pä Silfwermynteti DefiutoM betecknade
denna RikSgäldsstämpeln en skuld, soln wificrligctt
skulle mificrcditera wär Bank. Det klingande myn¬
tet utgör Bankens betalning för den Sedel, som gär
i utbyte, och sälcdeö är det icke derefter Bankens skuld
mera, annu mindre Rikets. Wi hafwä nog Riks¬
skuld ändä i wära RiksgäldSscdlar, hwarföre ingen
annan valuta finnes, än den hwars och rnö enskilda
egendom häftar före. Utskotten yttrar sig, att ige¬
nom beteckning af Riksdaler Riksgälds skulle bättre
pris och mera hushällsaktighct blifwa. Om jäg kunde
öfwertygas, att sjclfwa orden pä myntet lunde med¬
föra sä lyckliga följder, dä skulle jag föreslä, att äf-
wen pä Riksdalerneö kanter borde stä: ''köp ej ut¬
ländskt öfwerflvd"; ty derigenom befordras fattigdom,
och penningett kommer ur LandeU Men, som jag
tror teckningen pä myntet, chwad ordalag den är, hwar-
ken »verkar bättre pris eller huShällning; sä önskar
jag blott: "att Silfwekmytttet blir teckttadt och beräk-
''nadt
"nadk i BaneoRiksdaler-tal''; emedan bet ar rättaste
Lenamningen, och äfwen i förenlighet med alla Upp-
Lördslangder; ty skatterne komma förmodligen hädan¬
efter icke eller att nedsattas ifrån Banco till Riks¬
gälds. Folket ar ock, af sä manga ars erfarenhet,
wal knnnige om skillnaden emellan Banco- och Riks-
gäldsräkning; sa att Silftvermynt med Rikögaldsbe-
räkning skulle endast göra förwillelse.
För att fä den rättelse, som här är yrkad, be*
Farcs äterremisi af Betänkandet.
Stockholm den Iulii 1829-
kotvick Ionsson."
Härmed förenar jag mig till alla delar
Olok Ololsson,
Fullmäktig frän sstergöthland-.
l>lils Mänsson frän Malmöhus Län yttradL
Mundtligen, att dä Riksgäldsmynt kom i bruk, wae
det derföre, att Rikets Ständer rakat i förlägenhet,
och namnet Riksgälds war dä riktigt; men att Silf-
werRiksdalern hade, i och för sig sjelf, fullkomlig va-
luta för hwad den ar, och borde icke erinra om nå¬
gon Riksgäld, helst RikSgaldsContoiret sedan sista
Riksdag warit i tillfälle att minska Riksgälden, hwil-
kenö slutliga upphörande wore att förwänla.
peter Anckersson frän Hallands Län anmärkte,
att de bestämmelser, hwilka utgjorde ämnet för detta
Bonde-St. Prat. 7:de Bandet» . 7
98
Betänkande, boede ösmerlemnas ät 1834 are Stätt--
ders bedömande och afgörande, såsom warande detaist
ler i förslaget, hwilket endast i fin Helhet för närma-
rande kunde komma under öfwerläggning.
I följd af de gjorde anmärkningarne beslöt Stån¬
det, att återremittera Betänkandet.
Ä nyo föredrogs Stats, samt Allmänna BeswärS-
och OeconomicUtskottenS, den 15 sistl. Iunii, pä bor¬
det lagde Utlåtande N:o36, med anledning af Kongl.
MajttS Nådiga Proposition, angående bäsiarö pre-
sterande i stället för manskap af extra Roteringsskyl-
dige; hwarwid upplästes ett af 6r-l,r Uelmsson fran
Lrcbro Län ingifwet ffrifrligt Anförande, sä lydande:
"Stats- samt Allmänna Bcswars- och Oeco-
nomicUtskotten l-afwa, uti deras afgisne Utlåtande
N:o 36, tillstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts Nädiga
Proposition, angående hästars presterande i ställer tor
manskap af extra Roteringöffpldige, och det pä stät,
som Utskotten hemtat dels frän den Kongl. Propo¬
sitionen och frän deras enst ilda erfarenhet. I Ut¬
skotten yttrade jag mig för beslutet; ech jag tar mig
den friheten, att inför mina Hedernärda Medbroder
göra detsamma, med åberopande och upprepande skäl
derföre.
I en tid, da frihetöbegreppen allt mera utbilda
sig, och behoswet af ökade skattebidrag göra nödwän-
digt det yttersta bemödande, att uppfinna medel till
99
lättnad för de skattdragande, bör dek icke undfalla
någon, att det af Kongs. Maftt gjorda alternativa
förslag till extra Noteringens utgörande innebär ett
märkligt steg framåt pä den af tidens fordringar öpp»
nadebana. Jag skulle icke tala ettord för detta för¬
slag, om jag ansäge det haswa för afsigt, att, med
förändring uti föreskrifterne om extra Noteringen, ut»
tränga hwad som nu är stadgadt och brukligt, och
i der ställe införa en nyhet, som åtminstone ännu icke
tillwttnnit sig allmänt witöord, om desi nytta och desi
utförande skulle kunna innebära en annu icke insedd
wadlkghet, äfwen om denna nyhet more för mitt in»
teresie af högsta wigt. Jag wer och inser alltför wäl,
att större delen af extra Roteringskyldige skulle anse
för en ökad börda, om de blefwe älagda prestation
af häst i stället för karl; men detta är alldeles icke
meningen, och lika litet som man will förnärma des¬
sas fördel och rätt, lika litet bör man betaga dem,
som i ett motsatt förhållande fe sin nytta tillfallet af
den högsta möjliga lindring, som kan sta tillsammans
med alla andra billiga inkeresiens oförnärmande, fast
den frihet, hwar och en skulle erhålla, att efter sina
enskilda omständigheter och förhållande» fä wälja den
lämpligaste prestationen af sin Noterittgsskyldighet,
innebär en ögonskenlig fördel, den man dock welat
nämna såsom twang, dä detta likwäl endast existerar
sä länge den skattdragande, utan afseende pä hwad
för honom kan wara tjenlkgast, mäste Utgöra presta¬
tionen efter bestämd och inskränkt föreskrift, och med
en fwarighet, den han med mera utwidgade rättig,
heter icke skulle »vidkännas.
100
Man har, såsom skäl emot bifall till den Kongl.
Propositionen, anfört det förhållande, som skulle äga
rum, dä RoteringSmanstapet, genom detta bifall,
kunde blifwa miuskadt, att Nationalbcwäringen sä
rnycket snarare skulle komma att tillgripas; men Ut¬
skotten hafwa beswarat och wederlagt detta skäl; de
allmänna fördelarne af den Rotehällarne föreflagne
frihet, äro, till följd af allt detta, efter min tanka,
owedersaglige.
Hwad särskildt beträffar den ort, för hwilken
jag är Representant, mäste jag öppet förklara, att
antagande af hwad Kongl. Majtt i Nädcr foresta,
git, skulle för densamma blifwa, i anseende till in-
öfwade arbetsfolkets bibehållande, af nytta. Bergö-
handteringen, ett yrke hwaraf Staten drager de be¬
tydligaste inkomster, behöswer för sin tillbörliga drift
allt det folk, som bebo och födes i BergSlagerne; den
fordrar en längre wana, en mera öfwad skicklighet,
än mähända de fleste andra handteringar; den täl icke
att handhafwaö af nybegynnare, och ar fordras till
uppnående af den skicklighet, desi wäl wärdade skötsel
begär. Roteringsskyldigheten har derföre alltid i Bergs-
lagen warit mera tryckande an pä andra orter, der
bchofwet af folk, och öfwadt folk, är mindre stort.
Af bestå skäl wore bade för allman och enskild nytta,
att fä äga rättighet prestera hastar i stallet för man-
skap, och dä, säsom jag förut nämnt, hwar och en
hade frihet att sjelf bedöma, hwad som för bouoin
wore nyttigast, och derefter wälja föremålet för sin
prestation; sa kan jag omöjligen inse någon wada,
101
ehuru cu del extra Roteringsstyldige önska förblifva
»vid h»vad som ar stadgadt.
H»vad sedermera »vidkommer gagnelighetm för
Kronan af denna förändring, är jag öswertygad, att
hwar och en sorn känner eller gör sig föreställning om
det stora antal hästar, som för transport af Artilleri
och trotz till Armecns behof är oumbärligt, och swa-
righetcn att »vid inbrytande krig pä en gang hastigt och
säkert anskaffa denna angelägna artikel — den, som
känner detta, stall säkert finna fördelen och nyttan af
Kongl. Maj:tS Nädiga förslag, hwarigenom besia
stora fördelar ästadkommas pä ett för Statöwerket
minst betungande sätt.
Jag »vädjar till MedbrödrenS eget omdöme här-
utinnan, och är öfwcrtygad, att det stall inse det
rätta. Jag »vill endast tillägga, att om, »vid under-
sökningen af h»vad som i detta fall »vöre nyttigt för
alla Rikets Provinccr, det befunnes, att det endast
»vore Bergslagen, som af det ifrägawarande första,
get kunde hemta någon fördel, icke borde förbises, da
ej någon annan derigenom förnärmas. Bergshand-
teringen är, såsom jag förut nämnt, en af Rikets
»vigtigaste inkomstkällor. Den bör således understöd¬
jas ; den tarfwar till sin skötsel allt det folk, som dm
kan försörja; desi Rotering bör således förändras pä
ett sätt, som gör möjligt att driftva densamma; dm
ager desiutom en mängd af bördor, som andra hand-
teringar, i anseende till deras mindre wadlighet för
lif och helsa, ej weta utaf; huru ofta händer icke
olyckor, genom stolp och dylikt, dä manga arbetare
102
omkomma, och Gruf-lagen mäste »vidkännas skyldig,
heten, att draga försorg för deras efterlemnade hu.
strur och barn. Andra blifwa skadade och förlora,
om ej kifwet, kanske armar, ben och förmagan att
arbeta och försörja sig och de sina, äfwen besia mäste
underhållas och dragas fram. Dylika händelser äro
hos osi helt manliga, och pligt och medlidande göra
gemensam sak för de olycklige. Af allt detta kanna
andra handteringar ingenting, och hwad ar således
billigare, an att Bergshandtering^ för desi större
bördor äfwen njuter någon lindring, i synnerhet da
denna lindring, som har ar fallet (jag upprepar det
ännu en gang), förnärmar ingen eller medför förlust
för någon, »nen »väl båtnad för Staten och det All¬
männa.
Jag är öfwertygad om, att mina Hederwärda
Medkröder skola i detta fall giftva mig och mina
Committenter ett nytt prof pä den walwilja, hwars
föremål jag ofta warit, och hwilken jag alltid bemö-
dat mig om att förtjena, da sräga warit om uppfyl.
lande af billiga anspråk. Jag anhäller om bifall till
Betänkandet.
Stockholm den 22 Julii 182Y.
?. Bellisson,
fran örebro Län."
Med ofwanstäende förena'sig undertecknade; dock
med den förbindelsen, att det ma bero pä extra Ro-
teringsskyldigrs fria wal.
Oiof Olofsson, Bengt vilsson, lLrlle Olofsson,
frän wrebro Län.
103
Ancker» Lrilesson och Ancker» Ansson,
frän samma Län.
di. Wilsson, I^ai-8 Ifarsson,
frän Carlstads Län. frän Skaraborgs Län.
Discustionen afbröts, wid anmälan om Herr
HofCanzlercns ankomst, hwilken, af Ständer pawa»,
ligt sätt emottagen, inträdde och aflemnade Kongl.
Mante här nedan omförmälda Nådiga Proposttioner
till Rikets Ständer, samt, sedan Talmannen tolkat
StändetS undcrdäniga wördnad och tillgifwenhet för
Hans Kongl. Maj:t, afträdde, beledsagad som wid
ankomsten.
Derefter fortsattes den afbrutna discustionen; och
ingas llsoob peter ^nckersLon frän Östergöthlands
Län detta skriftliga Anförande:
''Wid förnyad föredragning af Stats- samt Ast¬
ranna Beswärs- och OcconomieUtskottens Utlärande
^!:o 36, kan jag icke underläta att yttra den mening/
det Utskotten, med tillstyrkande af Kongl. Maj:tS
Nädkza Proposition, angäende hästars presterande i
stället för manskap af extra Roteringsskyldige, fram-
kommit med ett förslag, det jag anser lika oriktigt
till sin grund, som wädligt uti dest utförande. Jag
upprepar hwad en as Utskottens Ledamöter i denna
fräga reservationSwis yttrat, att dä Bcwäringöskyl-
digheten antogs af k 812 ärs Ständer, skedde det
under det nttryckliga wiktor, att extra Roteringöman-
skåpet borde, wid infallande krig, först utgå till Ar-
104
NwenS förstärkande, innan Bewärkngsmanskapet ut¬
tages, och att extra RotcringSskyldighcten endast i man¬
skap skulle utgöras. Utskottens tillstyrkande innefat¬
tar ett upphäfwande af detta nämnde wilkor, och
hwars framgång skulle hafwa till följd, att Vcwä-
ringsmanskapet, dä extra Noteringen utgjordes med
hästar, förr skulle komma att wid krig begagnas, och
hwilket är just det, som Rikets ständer, wid äta-
gandet af Vewäringen, welat förekomma. Jag kan
eller will ej neka gagncligheten af tillräckligt hast-
nntal för transporten af ArmöenS behof och dylikt,
-dä krig infaller; men jag anser den utwäg, Utskotten
r detta afseende föreslagit, icke wara den rätta. Jag
fär derför uppgifwa ett förslag, som jag, för min
Lek, anser skola lättare uppfylla det äsyftade ändamä-
let, utan att derigenom träda för nära ömsesidiga rät¬
tigheter och skyldigheter. Det wore, att dä Bcwä-
ringömanskapet wid krig skulle uppbädas, det stod
hwar och en fritt, att i sitt ställe sätta häst. Jag
ar öfwertygad om, att mänga skulle begagna sig af
en dylik frihet; och genom detta medel skulle man lika
sä säkert erhälla häftar, som med det förra förslaget.
Jag anhäller om Hederwärda StändetS öfwerwägan-
Le härutaf.
Stockholm den 8 Julli 1829.
1. U. Anckersson,
Riksdagsfullmäktig frän
östergöthlands Län."
Deruti Lotvick Ionsson fran samma Län in¬
stämde.
105
^ncksrs 1)an!L-I--oy frän -Elfsborgs Län anför¬
de skriftligen:
"Wid betraktande af Stats- samt Allmänna
BeswärS- och OcconomieUtskottenS Urlakande N:o
Z6, angående Hästars presterande i stallet för Man¬
skap, af Extra Roteringöjkyldige, har jag erfarit
intryck, lika widriga för mina tankesätt såsom med¬
borgare, som hjertskakande fdr min känsla såsom fa-
der och husfader. I blotta föreställningen om ett
byte af hastar mot folk ligger redan något motbju¬
dande för menskligheten, och frägan om ett sädant
byte, ehuru Ho6 ost icke wcrkställbar utan med Na-
tionalFörsamlingenö begifwandc, tyckes mig dock till
sin natur sa nära trädande inom lifegenskapcnS om¬
råde, att den icke bör, inom ett constitutionelt sam¬
hälle, winna framgång. Det gar en ilning af fasa
genom hela mitt wäscnde, dä jag tänker mig såsom
Rust- eller Notställare af gamla stammen möjligen
försatt i nödwändighet, att sjelf träda under wapnen,
eller skicka min mä hända enda älskade son i elden
för Konungs och Fäderneslands förswar, under det
min granne, säsom Extra Roteringsskyldig, för sam¬
ma ändamäl uppläter en skinkmärr och dermed anses
stafwa fullgjort samma höga och heliga pligter emot
bäda. Folkets allmänna deltagande i landets för-
swar, dä dest ära och sjelfständighet äro i fara, är
en stor, skön, upplyftande och tillfredsställande tan¬
ka; och att Swenska Nationen förmätt rätt uppsåt-
ta och tillegna sig den, bcwiste hon, dä hon werklig-
gjorde den med ätagandet af den Bewäringsskyldig.
het, som, rätt anwänd, utgör wär styrka och wär
U>6
stolthet och som ädagalagger, att den urgamla
anda annu lefwer i Swensta folkets bröst, hwit»
ken aldrig fann något offer för fäderneslandet för
stort, och att fosterlandskänslan hoö ost annu ar
wärmare, an tarén pä den sörjande makans kind
och mäktigare an kraften af manget bristande fa,
ders- och modershjerta. Men denna tanke fordrar
jemlikhet, da hon iklädt sig »verklighet. Hon lider
icke att se sitt herrliga ängarna! M en del uppfyllas
med Swea söners blod och till en del löfås med den
lumpna gärden af nagra hästar. Jag har ock swart
att fatta, huru det manskap, som war ämnadt att
fylla wara led i striden, stall kunna ersattas af nå¬
gra dragare; och den Statshushållning, som möjli¬
gen stulle kunna finna sin räkning härwid, mäste wi¬
ka för den höga och mäktigare rösten af Nationens
vwilja.
Under en sadan synpunkt faller sig detta amne
för min kansta. Ställer jag fragan i förhållande
till de institutioner, hwartill hon bör hänföras, sa
uthäroar hon icke bättre profwet.
lMs lUänsKon har i sin reservation fullkomligt
uttryckt min mening i detta afseende. Under åbero¬
pande af denna reservation, och pa grund af hwad
lag nu haft äran anföra, yrkar jag afstag af Utlå¬
tandet."
Största delen af Ståndet hördes instämma med
Kristers Danielson, och manga ansago widare diö-
cusiion i ämnet öfwerflödig.
107
Af ?o6r U^l,i8snn, Usler potenson och 1o-
nsg loksns^oli frän Jönköpings Län ingafs ett sä
lydande, skriftligt Anförande:
''öfwer Stats, famt Allmänna Befwärs. och
Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 36, angående
Hastars presterande i stället för Manskap af Extra
RoteringSskyldige, fä wi fästa den uppmärksamhet,
att, ehuru gerna wi gä Kongl. Maj:tS Nådiga af.
sigter till mötes, och medgifwa nyttan af den äbero»
pade Kongl. Propositionen, kunna wi likwäl, för
wära hemmawarande Committcrade, icke bifalla el.
ler instämma i Högloft. Utskottens beslut, pä den
grund, att Extra RoteringSskyldige, efter nuwaran-
de Författningar, i krigötid skall utgöras i manskap,
hwilket manskap skulle genom hästars presterande be¬
tydligen förminskas, helst wi hyser den farhägan, att
Landers söner, Bewaringöynglingarne, skulle säjmyc»
ket mera blifwa ett offer för tjenstgöring i krigsti¬
der; hwarföre wi, med Åberopande af Medbrodren
d^ils lVlän88vn8 reservation, yrka ätcrremist eller af«
skag pä Högloft. Utskottens Betänkande.
Stockholm den Z Julik 182Y.
Uetkr Uek>r88or>, 7on»8 ckolian88on.
Riksdagsfullmäktig frän för Norra och Södra Med.
östra Härad. bo Härader af Iön.
köpings Län.
U. pettsrsson,
frän Wästra Härad af samma Län."
"Häruti instämma wi i fä mätto, som att äfwen
de Extra RoteringSskyldige, hwilka nu till Kronan
404
erlägga Vacanecafgift, mage wara berättigade att,
efter Vacancetidenö flut och, i fall nytt contract med
Kronan da icke kan fa ingas, prestera hästar i stal¬
let för manflap, i händelse de skulle finna det för
sig förmånligare.
Stockholm den 1Z Iulii 1828.
lansson, Ölost Nilsson/ luckors Nilsson,
fran Carlstads Län."
Nils 8ti'inck!unck fran WesterNorrlandö Län yt¬
trade muntligen: "luckors Uanielson har sa wäl
och fullkomligt uttryckt mina tankar i detta ämne,
att jag wisierligen endast behöfdc förena mig med ho¬
nom, utan att widare orda derom. Jag will dock
tillägga, att jag anser pä det högsta kränkande all
folkrätt, att werkställa ett sädant byte af Folk mot
Hästar, som Utskottet tillstyrkt. Det liknar nära den
Glashandel, wi under innewarande Riksdag sökt fö¬
rebygga. Med fyra Ständö beslut hafwa wi ätagit
ost BewäringSskyldighctcn; men tre Ständ söka nu att
tillintetgöra grundtrnr derföre. VondeStändct, som
det nu egentligen gäller, finner sig härigenom bedraget;
men wi böra dock icke med wär röst biträda ett sä-
Lant beslut; ty, om de ynglingar, hwilkas rätt nu
är i fräga, kjelfwe wörö närwarande, sä skulle de
wisierligen höja deras stämma deremot. Wi, som
äro i tillfälle att wärda deras angelägenheter, lära
La icke underläta att förswara den, och, som Utskot¬
tets tillstyrkande, under hwad synpunkt som helst be-
traktadt, är obilligt, sä yrkar jag afflag ä Betän¬
kandet.
109
DiScuHionen förklarades nu wara slutad; och,
som Talmannens först pä bifall och sedan pä afstag
af Utlakandet framställde propositioner beswaradcs med
blandade Ja och Nes, samt sä wäl Ualli- Uoki-sson
frän örebr» Län, hwilkcn undsrstödt förslaget, som
ock Olansson frän Malmöhus Län, hwilken det¬
samma bestridt, yrkade votering, sä uppsattes, god¬
kändes och anslogs följande Voteringsproposition:
"Bifaller Ständet Stats- samt Allmänna Ve-
swarö- och OeconomieUtskottenS Uklätande N:o 36,
med anledning af Kongl. MajttS Nädiga Proposi¬
tion, angäende Hästars presterande i stallet för Man¬
skap af Extra Rotcringöskyldige?
Den, som det will, voterar Ja.
Den, som det icke will, voterar Nej.
Winner Nej, anses Utlakandet och Kongl. MajttS
Nädiga Proposition wara afslagne."
Och, som den derefter i behörig ordning werk-
ställde voteringen leninade ett resultat af 80 Nej
mot 14 Ja, sä wörö berörde Uklätande, jemte den
Nädiga Propositionen k ämnet, af Ständet afslagne»
ConstitutionsUtffottekS ben 30 ststlidne Junst
pä bordet lagde Memorial N:o 36, med Betänkan-
Le i följd af StadsRäds-ProtocollenS fullbordade
granskning, blef, wid förnyad föredragning, pä fle¬
re Ledamöters begäran, ytterligare hwilande.
410
Dä nu till förnyad handläggning föredrogs
StatS-UtskottetS den 9 i denna manad pä bordel
lagde Utlåtande N:o 182 öfwer de hos BondeStän-
det gjorda anmärkningar wid Berättelsen N:o 95/
om den af Utskottet förrättade granskning af Riks-
gäldöContoiret, General-AtzistanceContoiret samt för
detta Filial-DiscontInrättningarne, beflöt Ståndet
att bifalla Betänkandet N:o 95, samt att, i följd
deraf, wederbörlig decharge skulle Fullmäktige i Riks.
gäldöContoiret meddelas.
StatS- samt Allmänna Beswärs- och Oecono.
mieUtskottcns den 3 i denna Manad pä bordet lag-
de Betänkande N:o '0, i anledning af wäckt fråga
om indragning af Strömsholms Stuteri, föredrogs
nn ä nyo och blef af Ståndet bifallet.
När nu a nyo föredrogs BcwillningsUtskottetS
först den 3 och stst den 6 i denna manad pa bordet lag.
de Utlåtande N:o 35, rörande de emot Betänkandet
N:o 12, om inskränkning i Kongl. KammarRät.
tenö befattning med BewillningsÄrender och inrät.
tande af en RikSprösningsCcmmittee, gjorde anmärk,
ningar, fann Ständet för godt att bifalla Vctän-
kandet N:o 12, med de uti nu förewarande Utlätan.
de N:o 35 gjorde anmärkningar.
Iemwäl bifölls, wid nu förnyad föredragning,
Banco-UtskottetS redan den 6 i denna manad pä bor,
det hwilande Betänkande N:o ^7, i anledning af
Herr ?. Dagerkijelms Motion, atl halsten eller twä
tredjedelar af alla Publika Werkö behållningar i
Banken Matte i Discontwäg uklänaS.
Till förnyad handläggning föredrogs StatS-
Utskottets sedan den Z i denna manad pä bordet
hwilande Utlåtande N:o 172, angående indragning
af WepelControlleurS-befattningarne, hwarwid do¬
ckers Danielson frän Elfsborgs Län här yttrade: ''Des¬
sa tjenftcr hastva tillkommit i sednare tider, och den
dermed förenade befattning är endast att tillkännagif.
wa, hwilka Weprlsiut, som skett, och till hwad curs
de blistvit uppgjorda. Mäklare, med hwilka jag
härom samtalat, haswa sagt mig, att denna tjenst
kan göras Staten för 50 Riksdaler Banco om äret,
och likwal kosta nu StatSwerket en WexelCotitrolleur
i Stockholm 1,200 R:dr och en i Götheborg 800
R:dr, allt Banco, ärligen. Besparing kunde här
göi aö af en utgift, wida öfwerstigande wigren af
desi ändamål, och jag yrkar derföre äterremitz af Be¬
tänkandet, under förbehåll as det uttryckliga »vilkor,
att desia tjenster pä Stat mäga alldeles sörswinna."
Häruti hördes Ständet i allmänhet instämma;
och blef kltlätandet, efter wägradt bifall dertill, ater-
pemitkeradr till StatsUtskottct, med de af Austers
Danielson der»vid gjorda anmärkningar.
Ä nyo föredrogs StatöUtskottctS den Z i den¬
na mänad pä bordet lagde ytterligare Utlakande
112
N:l> 176, angående wäckt fråga om de sa kallade
Djeknepenningar»^ upphörande, i sammanhang hwar-
med upplästes Utskottets i detta ämne förut afgifna
Betänkande.
^.nckers Danielson fran Elfsborgs Län yttra»
be i "Jag wldhäller och äberopar, hwad jag wid
återremitterandet af förra Betänkandet anförde. Det
förefaller mig olämpligt, att denna gärd pä hittills
öfligk sätt fortfarande utgår, och om betz afskaffan-
-e, derom nu ar fräga, icke skulle anses böra ske,
sa hemställer jag, om icke denna lumpna summa hellre
borde öfwerflyttas pä de Allmänna utgifterne.
De öfrige Nespect. StändenS misihag med det¬
ta mitt förslag bör jag sä mycket mindre befara, som,
dä fraga ar om Djcknar, de fleste sädane frän dem
utgå; och af den omflyttning, som skett med Sal¬
petergärden, bör jag, per analogiam, kunna stuta,
att mitt nu framställda förslag icke ar owerkställbart.
Jag yrkar derföre proposition pä den af mig
föreslagna öfwerflyttning pä Statöwerketö utgifter af
de sa kallade Djeknepenningarnc."
WIs Insulin frän Stockholms Län: "Jag skul¬
le icke hafwa emot att förena mig med ^.n-lm-s
Danielson, om icke Djekncpenningarne inginge till
Academierne, och der, under namn af 8tipsnclia Dol-
leotanea, utdeltes bland fattiga Studerande, samt
sälunda komma äfwen Allmogens barn till godo»
Desi-
143
Dessutom är forsta Betänkandet redan bifallet af 2
Ständ."
Sedan Talmannens proposition pa bifall till
Utlätandct beswaratö med Ja och Nej, bestöt Stån¬
det att, under förbehåll af Kongl. Majttö Nådig»
sanktion, Djcknepcnningarne, såsom de nu utgå, ma¬
ga upphöra, och att ibland StatSwerketS Utgifter
anwiseö en deremot swarande summa för det än¬
damål, som Djeknepenningarne assctt; äfwensom att
anwändandet af denna summa redowises pä lika sätt
som Statswerkets andra utgifter.
Derefter föredrogs till widare åtgärd Stats-
UtstottetS Utlåtande N:o 177, rörande den försel-
ersättning, som till Statsverket bör gifwas af de
Räntegifware, hwilka blifwit befriade fran skyldig¬
heten, att in natura lefwerera Hö och Halm till
Kongl. HofStallet.
Härwid yttrade sig Nagpor ^Vijkman fran Up¬
sala Län: "För min del kan jag icke gilla Utskot¬
tets tillstyrkande, att forselpenningar stola erläggas
af ifrägawarande Räntegifware L Stockholms, Up¬
sala, Södermanlands och Westmanlands Län, eme¬
dan derigenom skulle tillskyndas dem en skyldighet ut-
öfwer dem, som äligga lika beskaffade Räntegifware
i andra Län, och äfwen sådana inom samma Län,
hwilka blifwit indelta till andra ändamål. Marke-
gängspriserne äro dessutom i dessa Län sä uppstegra-
Bonde-St. Prot. 7:de Bandet. 8
114
de, art, d» desta utgöra grunde» för betalningen af
denna ränta med penningar, ersättningen för forscl-
lön deruti är godtgjord, och en afgift deröfwer skul¬
le blifwa högst obillig. I öfrigt torde jag fä fästa
Ständers uppmärksamhet derpå, att, om detta stad¬
gas för de nu ifrägawarande Räntegifwarc, det i
framtiden möjligen kunde komma att utsträckas till
Räntegifvare afwen i de andra Provincerne, hwil-
ket ar lätt att förmoda."
Kils Insulin fran Stockholms Län ansäg en sa¬
dan forsclafgift olaglig och dest stadgande wädligtför
Räntegisware i de öfrige Länen.
Loilc Anckersson frän Westerås Län: "Lika
med ^Vijkman anser jag, att den af Utskottet före.
flagna forsel-lönen bör förswinna, och att den, r al-
la händelser, är för hög, synncrligast hwad West-
manland angär, som är en mager ort, och dermar-
kegängen är sä hög, att den, jcmförelsewis till or¬
ten, öfwerstiger den för Stockholms Län; och, dä
hö och halm kunna köpas pä Stockholms torg till
lika pris som pä Wcsteräs torg, sä shneö mig for-
selafgist icke nödig. När ifrägawarande Räntcgif-
ware, wid 182Z ärö Riksdag, erhöllo rättighet att
lösa denna ränta med penningar, sä synes mkg icke
nägot wara wunnet pä den nu ifrägawarande options¬
rätten, i fall lösningen stall wara ätföljd af en sa¬
dan afgift."
Iohannes Anckersson frän Upsala Län: "Ef¬
ter der Rikets Ständer mcdgiswit lösning af denna
445
ränta med penningar, sä blef, wid häket samman¬
träde med Räntegifwarne inom Upsala Län, forsel-
tönen af dem atagen till en stilling för lispundet;
Men KammarCollegium förhöjde den sedan med fyra
runstycken. För min del önstad jag hellre, att skyl¬
digheten att leverera in natura mä upplifwae, än att
en sä dryg forsel°lön stall utgöras/'
Secreteraren erinrade, det Utstottets Betänkan¬
de upplyste, att Rikets Stander wid sista Rikdag,
med bewiljandet af lösningsrätten, förenar det wil¬
ker, att Räntegifwarne skulle erlägga, jemte lösen. -
också en wist forsel-lön, den Kongl. Maj:t skulle ä°
ga att bestämma, efter wcderbörandes föregångne hö¬
rande. Wid denna Riksdag hade Motion icke blist
wkt wäckt om befrielse frän utgörandet af en sadan,
forsel-lön; och kunde säledcs srägan nu icke bli-iva
om annat an stadgandet af sjelfwa beloppet af for-
fel-lönen, hwilken frägas afgörande Kongl. Majtt
till Rikets Ständer hänskjuta
M8 lVIän8Lon fran Malmöhus Län: "Sette-
teraren har redan nämnt wilkoren för lösningsrätten
af denna ränta. Dä prestationen ster in natura,
kommer ingen forsel-lön i fräga; men dä den löses
med penningar, sä mäste näqon afgift för transpor¬
ten erläggas. StatsUtstottet har grundat sitt för¬
slag pä Landshöfdingens i Westerås Län, efter we-
derbörandes hörande, framställde förslag. Något
mäste i detta afseende bestämmas; men om Utskott^
kan tillstyrka nägot lindrigare afgift, sä will jag för
Min del gerna medgffwa det."
116
kasper "Wiikman: "Obilligheten af denna af¬
gift torde sa mycket mindre undfalla Ståndet, som
alla andra sä beskaffade Räntcgifmare icke erlägga
densamma, dä de lösa sin skatt med penningar; men
i händelse full befrielse härifrån ej skulle kunna min¬
nas, sä yrkar jag, att den icke mä bestämmas hö¬
gre, än till fyra runstycken per lispund, dä, efter
hwad jag redan anmärkt, markegängcn uti ifrägawa-
rande Län manligen är mycket hög."
Med Wijkman förenade sig Anders Andorsson
och Lrik Norborg frän Westerås Län samt brickors
Andorsson frän Södermanlands Län.
Nils Insulin: ''Jag mille föreslä ätta runstyc¬
ken, i sall nägon afgift skall cga rum. Författnin-
garne stadga ej forselskyldkghet längre wäg än 6
mil. Jag anser alitsa, att beräkningsgrunden för
forselafgiften icke får sträckas utöfmer detta miltal.''
^.nckors Andorsson frän Upsala Län förenade
sig med Wijkman, och fann det underligt, att for-
selafgist för denna prestation skulle erläggas, dä Rän-
tegifmare ofta fä lösa KronospannmälS-räntor utan
en sädan afgift. I alla fall ansäg han den böra
blifwa lindrigare, än Utskottet föreslagit.
Discusiionen mar nu slutad; och, sedan bifall
wagrats till Utlätaudet, blef detsamma äkerremitte-
radt till StatSUtskottet, med de dermid gjorda an-
märkningar.
117
Lag- samt Allmänna Beswärs- och Oeconomke-
Utskottens, den 6 i denna manad, pä bordet lagde
Utlakande N:o 37, i anledning af wäckte Motioner,
angående Socknestämmor och KyrkoRäd, blef, tvid
förnyad föredragning, pä flere Ledamöters begäran,
ytterligare hwilande.
Samma Utskotts, den 6 i denna manad, bord-
lagde Utlärande N:o 38, i anledning af gjorde an-
märkningar tvid Utskottens Betänkande N:o 26, an-
gäende wäckt fräga om upphörande af utsökningspro-
vision och öfwer-ranta för skuldsedlar, som pantsättas
i ManufacturDiSconten, blef af Ständer bifallet.
Iemwäl föredrogs ä nyo samma Utskotts, sedan
den 6 i denna mänad, pä bordet hwilande Utlåtande
N:o 39, i anledning af gjorde anmärkningar tvid
3:ne till Utskotten äterrcmitterade Betänkanden; och
som Ständet hade bifallit sistnämnde Betänkanden,
sä kades ifrägawarande Utlätande till handlingarne.
Dä nu ä nyo föredrogs Lag- samt Allmänna Be-
swarS- och OeeonomicUtskottens, den 6 i denna mä¬
nad, pä bordet lagde Utlätande N:o 40, i anledning
af gjorde anmärkningar tvid Utskottens Betänkande
N:o 16, rörande wäckt fräga, att alla hus och gär¬
dar i Städcrne skulle owilkorligen wara underkastade
brattdförsäkring, beslöt Ständet, som redan godkänt
118
Betänkandet N:o 16, att lägga Utlakandet Nw 40
M handlingarne.
Följande Utlåtanden, som beny i denna manad
lgdeS pä bordet, blefwo, »vid förnyad föredragning,
pa flere Ledamöters begäran, ytterligare hwilande,
nemligen:
StatS-UtffottetS:
N-o 181, i anledning af Kongl. Maj:tö till
Utskottet aflatne Nådiga Remist af handlingarne i
rnalet, rörande Majoren von Lteijovns undcrdäniga
anhållan om ewerldelig skattcmannarätt a twcnne un¬
der Starby Kungsgård lydande Lägenheter, Walla-slät-
fen och Herrsjö-ängen.
N:o 183, i anledning af begärd upplysning,
rörande werkstäkighet a ett Rikets Ständers beslut.
N:o 184, angående begärd underrättelse, huru-
y)ida en af Rikets Ständer begärd ändring i Kongl.
Förordningen den 22 Julii 1803, rörande Tionde-
-ch RäntcgiftvareS m. fl. rättigheter och skyldigheter,
ägt rum.
N.o 187, t anledning af gjorde anmärkningar
wid Utskottets Betänkande N:o 43, angående an-
drmg i Kongl. Placatet den 27 Augusti 1723, rö¬
rande wilkorcn för Bergsbruks anläggande.
N:o 189, angående anslag af allmänna medel
M tryffnmg af Landshöfdkngarncs Embetskiingörelftr.
11Y
N:o 1YZ, i anledning af gjorde anmärkningar
wid Utskottets Utlakande N:o 66, angående inrätt¬
ning af en Paquetpost.
Lag-Utskottets:
N:o 71, öfwer Herr Orun6sl8tj6rnsg
Motion om ändring af 16 Cap. ÄrfdaValkcn.
N:o 72, öfwer Riksdagsfullmäktige» Herr 12.
^V. Nonian8 Motion om utsträckande af restamentS-
frihetcn för Städerncs inwänare och PrcsteStandet,
till likhet med den, som ester Landsrätt ager rum.
N:o 73, öfwer Riksdagsfullmäktige» fran öre¬
bro Län ^ncksrs Lrikdsons Motion om stadgande,
att den, som beträdes med stöld utur täckt jordgraf,
der jordfrukter förwaras, skall straffas enligt 6 §- i
40 Cap. MitzgerningeBalken.
Lag- samt Allmänna Beswärs- och
O economie-Utskottens:
N:o 45 , i anledning af gjorde anmärkningar
wid Utskottens Betänkande N:o 5, rörande Kain-
marRättcns rättighet, att L witza fall fullfölja gjorde
anmärkningar.
Wid förnyad föredragning af StatSUtskottets?
den y i denna manad, pä bordet lagde Utlåtande N:o
Il-iZ, i anledning af Kongl. Majtts den 16 sistlidne
Maji till Utskottet astätne Nådiga Skrifwelse, an¬
gående aufläendet af ett Kongl. Maj:t och Kronan
120
tillfallet Dana-arf till en Scholäfond i Wahlö För¬
samling af Upsala Stift, yttrade sig Olot Uelirsson
frän Stockholms Län:
' Dä aflidne Kyrkoherden Hörner kom till Wahlö
Församling »var han fattig. Den egendom, han ef-
terlemnat, war genom flit, sparsamhet och omtanka
samlad inom Församlingen. Pä grund af den när-
mare kännedom jag ager, sä »val om detta förhållan¬
de , som ock om behofwct af en Scholä-inrättning in-
om nämnde Församling, tillstyrker jag alitsa, att den
del af berörde egendom, hwilkcn som Dana-arf kan
komma att tillfalla Kongl. Maj:t och Kronan, mä
till ifrägawarande ändamål anwändas, och Betänkan-
det förthy bifallas"; uti hwilket yttrande Kils Insulin
frän Stockholms Län instämde.
Pä Talmannens derom gjorde Proposition fann
Ständer för godt, att bifalla ifrägawarande Ut¬
rätande.
Iemtväl bifölloö följande, den y i denna mänad,
pä bordet lagde och nu ä nyo föredragne StatSUtskot-
tetS Utlätandcn:
N:o 180, i anledning af Kongl. Maj:tS Nå¬
diga Remitz, i fräga om indragning af Rä- och Rörs-
samt Jnsockne-friheten ä hemman, som blifwit Mjda
ifrån Säterierna
N:o 186, angäende ersättning till Astessoren
Hellborg för liden förlust ä en eontraherad leve-
rance af Artillerihästar.
121
N:o 188/ i anledning as wäckt fräga om belö¬
ning för Fabrikören Oocliunck.
N:o lyo, i anledning af wäckt fräga om ersätt¬
ning till framlidne VergsNädet Friherre Hermolins
arfwingar.
N:o icki, angående anslag af allmänna medel
till Stockholms Stads Storkyrka.
N:o 1Y6, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Rcmisi till Utskottet, den 20 sistl. Iunii, uppå
en underdånig ansökning om upplåtelse af en örebro
Slott tillhörig tomt, för uppförande af ett nytt
ScholähuS i Orebro Stad; och
N:o 197, i fraga om Gästgifwerihemmans wid
stora landöwägarne i Norra Upland befriande frän
Rotering och Kronotiondcs erläggande.
Föredrogos och lades pä bordet, dels följande af
Herr HofCanzlcren i dag lemnade Kongl. Maj:tS
Nådiga Propositioner till Rikets Ständer, af den
16 sistl. Iunii, nemligen:
i:o, angående ordningen och sättet för överkla¬
gande af UnderRattS beslut uti twister om husesyn
och fardag a Kronohemman.
2:o, angående rättighet för Patrull, Post-, Wakt¬
karl eller Fångförare, att genom bruk as ffjutgewär
söka förekomma fängeö flykt; och
122
Z:0, angående answar för den, som bortförer
och undanhällcr annans minderåriga barn;
Dels ock nu inkomna ConftitutionsUtskottetö
Memorial:
N:o 38, till BorgareStändct, i anledning af
dest äterremitz pä Memorialet N:o 31, rörande ett
tillagg i 5 mom. 14 §. RiködagsOrdmngen; och
N.o Zy, till BorgareSrändct, i anledning af
äterremisteu pä Momorialct N:o 30, angäende All-
männa Beredningens constitutionella befattning;
Samt Lag- och Allmänna Veswärö- och Oeco-
nomieUtskottcnS Utlätande N:o 46, i anledning af
Kongl. Maj:tö Nädiga Skrifwclse till Rikets Stan¬
der, den io December 1828, angående Rikets Mätt,
Mäl och Wigt.
Upplästes och godkändes följande Expeditkons-
UtffottetS förslag till Rikets Ständers underdäniga
Skrifwelscr till Kongl. Maj:t:
N:o 99, angäende öfwerlätande af en Kronan
tillhörig tomt ät Oelreichffa Enkhuöinrättningen i
Landscrona.
N:o ioo, angäende tiden för leverering af Kro-
noarrenden.
N:o lol, angäende förändririg i stadgandet, att
12Z
Motehällarne tvid Vätömanshället stola personligen
sig wid Generalmönstringarnc inställa.
N:o 102, med anhållan om ändring af 4 §.
i underrättelserna till 1826 ars Tulltaxa.
N:o 105, om Kongl. Majttö Bcfallningshaf-
wandes sörpligtande, att till JustitiäCanzleren och
JustitiaOmbudsmannen insända exemplar af de frän
Konungens Befallningshafwande utgående allmänna
Påbud och Kungörelser m. m.; och
N:o 106, angående LandsFiscalS-tjensternes in¬
dragning tvid nuwarande innehafwares afgäng.
Af ankommet ProtocollsUtdrag, för den Y i
denna manad, htvilkct upplästes, inhcmtadcö, att Bor-
gareStändct till ExpeditionöUtstottet återremitterat
nämnde Utstötts under, N:o 104 meddelade förstag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifwelse till
Kongl. Majtt, angående godkände förstag till ändrin¬
gar i Rikets Grundlagar, i anledning af Herr kalk-
mans dcrwid gjorde anmärkning, att, ehuru Rikets
Ständer ännu icke fattat deras bcstut öfwer det frän
sista Riksdag hwilande förstag till ändring i 68 §.
RikSdagSOrdningcn, asyftande Revisorerncs samman-
träde hwarje ar, all anmälan om nämnde oafgjorda
Grundlagsförändring saknades i ofwanberörde under-
däniga Skrifwelse, hwilkct dock Herr kallman ansäg
nödigt, emedan, i annat fall, af meranämude under -
däniga Skrifwelse kunde synas, som alla isrän för-
lidne Riksdag hwilande GrundlagSändrings-förstag re¬
124
dan wörö af Rikets Stander afgjordt, hwilket dock
icke med förhållandet instämde; och som BondeStändct,
wid föredragning af ifrägawarandc förflag N:o 104,
lika med BorgarcStändet, fann berörde anmärkning
grundad, sä blef samma förflag, af sadan anledning,
till ExpeditionSUtflottet äterremittcradt.
Uppå derom gjord anmälan, bewiljadeö peter
mänsson frän Jönköpings och Pk>r8 bäckerman frän
Stockholms Län Z:nc wcckors permisiion, räknadt frän
nästa Fredag, den 17 i denna mänad, för att i en¬
skilda angelägenheter afresa hwar till sin hemort.
Enligt ankomne ProtocollsUtdrag, som, efter
uppläsandet, kades till handlingarne, hade
Högloft. Ridderflapet och Adeln:
Den 26 Junit
I anledning af BewillningsUtflottetS Utlätand^e
N:o 28, beflutir:
i:o Att bifalla Utskottets Betänkande N:o 8;
2:o Att lata bero wid Betänkandet N:o 9;
3:0 Att bwad angick lltlätandet öfwer anmärk-
ningarne wid Betänkandet om Bewillningsgrunderne,
i:sta och 2:dra Huswudafdelningarne af samma Ut-
lätande, bifölloö;
^:o I afseende pä Z:die Hufwudafdelnmgen, fö-
425
reflagit förändrade redaktioner för i:sta, 6:te och8:de
Bewillningsgrundernc; men bifallit 2:dra, Z:dje, 4-de,
5:te, 7:de, y:de, io:de, litte, I2:te, 43:de, I4:de,
15:de, 16-de och I7:de Vewillningsgrunderne;
5:o Ansett 4:de Hufwudafdelningen icke erfordra
någon åtgärd.
Den 30 Juni!
Vifallit Stats- samt Allmänna Veswärs- och
OeconomieUtffottcns Utlärande N:o 36, samt Ve.
willningSUtskottetS Utlåtande» N:ris 31, 32 och 33,
Afflagit sistnämnde Utffotts Utlåtande N:o 34»
Återremitterat Allmänna Veswärs- och Oeco-
nomieUtffottenö Betänkande N:o 131; samt
Remitterat till StatöUtffottet Herr von Hart-
wsnZklorils Motion, att Statsutskottet mätte an.
modas ofördröjligen inkomma med Utlåtande, rörån,
de de siere till Utskottet remitterade förslag till In¬
struktion för Rikets Ständers Revisorer.
Den 3 Iulii
Afstagit Allmänna Veswärs- och OeconomicUt.
skottens Utlärande N:o 100.
Remitterat till ConstitutionsUtskottet de uti Stats--
Utskottetö Memorial N:riS 1Y4 och 195 anmälde
anmärkningsanledningar emot Föredraganden för Han¬
dels- och FinanceÄrender.
126
Till Lagutskottet: i:o Herr Hjortås, O., Mös
tion, angående tillagg i 12 Cap- 7 H. ÄrfdaBat-
ken; och
2:o Densammes Motion > om ändring i 9 Cap,
3 §. GiftermalsValken-
Den 6 Iulii
Bifallit StatöUtskottets Utlåtanden N:rks 160/
161/ 162 och 16Z, samt Stats- och VaneoUtskots
tens Utlakande N:o 1.
Högwördige Preste-Standct:
Den 30 Junit
I anledning af VewillningsUtskottets lltlatandö
N:o 34, för sin del beflutkt, att Prostetunnorne, i
likhet med EmbetS- och Tjcnstemäns i Kronans arcn-
der Resepenningar och Tractamenten, skola fran bes
»villning fritagas, och stadgandet härom i ben blif-
wande BewillningöFörordningen intagas-
Den 3 Julii
Lagt till handlingarne Förstärkta StatsUtssot--
tets Memorial N:o 192.
Den 6 Iulii
I anledning af StatsUtffottets Memorial N:s
167, anmodat Ståndets CanzliDirection, att, i hwaö
pa Directionen ankommer, befordra till werkställighet
127
Rikets Ständers/ genom bifall till Utskottets Betan-
kande N:o 40/ tillkomne beslut.
Bifallit följande Utlåtanden, nemligen:
StatsUtssottets N:ris 160/ 161, 162, 163,
161, 168, 170, 171, 172, 174, 175, 177, 178
och 179.
Stats- samt Allmänna Beswärs- och Oeconomic-
Utstottcns N:ris 37, 38, 39 och 40; samt
VcwillningsUtffottets N:o 32.
Lagt till handlingarne StatöUtskottetS Utlåtan¬
den N:rks 166, 169 och 176; samt återremitterat
samma Utskotts Utlärande N:o 173.
Den 9 IM
I anledning af BorgareStändcts, uti Proto-
collsUtdrag af den 3 i denna mänad, gjorda inbjud,
ning till McdStänden, att sörena sig uti Borgare-
Stäudets, i anledning af Allmänna Beswärs- och
OeconoiiiicUtskottenS lltläeande N:o 137, fattade be¬
slut, att i underdånighet förnya den i Rikets Stän¬
ders undcrdäniga Skrifvelse, af den 12 Julii 1823,
hos Kongl. Maj:t gwrde anhållan, att de oeconomi-
ska Författningar, som blifwa utfärdade, först efter
en witz tid mätte sättas i werkställkghet, förklarat sig
icke finna för godt, att frånträda sitt i frägan förut
fattade beslut.
Wid föredragning af VewillningsUtffottets Ut¬
128
låtande N:o 35, rörande de emot Betänkandet om
inskränkning i Kongl. KammarRattcns befattning med
BewillningSärenden, och inrättande af cn Riks-Pröf-
ningöCommitts, gjorde anmärkningar, bifallit det först
afgisne Betänkandet, med de förändringar, Utlätandct
N:o 35 innehåller.
Lagt till handlingarne ExpeditionöUtskottetS Me¬
morial N:o 103, samt godkänt det dermed åtföljan¬
de förslag till underdånig Skrifwelse.
Återremitterat StatöUtchottcts Utlåtande N:o
165, samt Statö- och VaneoUtskottenö Utlåtande»
N:riö 2 och 3.
Wällofiige Borgare-Ständet:
Den 6 Julii
I anledning af ConstitutionsUtskottctS Memo¬
rial N:o 36, ansett lista, 2:dra och 5:te anmärk-
ningSpunkterne böra förfalla; men att den i 3:dje
punkten gjorde anmärkning emot Hans Excellence
Herr Grefwe Osstersträm, borde i underdånighet
anmälas hos Kongl. Majit till den påföljd, 107 §.
Regeringsformen bestämmer; hwaremot 4:de anmärk-
ningSpunktcn blifwit återremitterad; samt i öfrigt dels
lagt Momorialet till handlingarne, i hwad det rörcr
de särskilda anmälanden, som förklarats ej åsyfta
anmärkning, och dels uppskjutit med utlåtande öfwer
decharge till StatsRadetö Ledamöter, enar atcrrcmitz
af cn anmärkningSpunkt skett och slutligt yttrande
deröfwer annu ej är meddeladt.
Den
Den 9 Juli»
Lagt till handlingarne ConstitutionSUtskottets
Memorial N:ris 24 och 29; samt
Återremitterat Stats- och BancoUtskottenS Ut¬
låtanden N:ris 1, 2, 3, 4 och 5.
Stander åtskiljdes kl. z till 3.
In Kärn»
1829 den 16 Ittlii.
plenum kl. 9 s«
S. D. Jemlikt Protokollet för den 13 inne-
warande mänad, hade denna dag blifwit bestämd till
förrättande af mål till Fullmäktige och Suppleanter
af BondeStändet uti Rikets Ständers Bank och
RikögäldsContoir; och som, efter det Secreterare»
uppläst 66, 67 och 7i:sta H§. RiksdagsOrdningen,
Ständers Ledamöter nu förklarade sig wara beredde,
akt Walsrdlarne aflemna; sä företogs, i behörig ord¬
ning, först wal af
Vonde-St. Prot. 7:dc Bandet. 9
130
Fullmäktige i Banken och deras Sup.
pleån ter; hwilket, ester WalscdlarncS öppnande och
röstcrneö summerande, befanns salunda haswa utfal-
lit: att
Talmannen langberg fakt m röst.
Natts Lriksson frän Stockholms Län . 111 dito.
dollan Lriksson frän St. Kopparbergs Län 109 bite.
Och Nils 8trindlund frän WestcsterNorr-
landö Län ......... 2 dito.
Till att wara Fullmäktige; samt att
Oustat Uelrrsson frän Stockholms Län
erhållit 98 röst.
Anders sndersson frän Westeräs Län . 9Z dito.
chaeob Ueter sndersson frän östergöth¬
lands Län ......... 63 dito.
lolran sndersson fran Upsala Län . . 27 dito.
Olok Söderdtröm frän Stockholms Län 10 dito.
Olok Uelrrsson frän samma Län ... 7 dito.
Nila kelrrsson frän Södermanlands Län 7 dite.
kelir Olsson frän samma Län ... 6 dito.
Urik Larlsson frän Upsala, Larl Nattsson
och Oustak Larsson frän Stockholms,
Anders lansson och Lrik sndersson
fran Westeräs, Lars Lriksson och Larl
Lerkman fran Gefleborgs Län, hwardcra 2 bito.
Samt Anders sndersson och Anders
Hansson frän Upsala, 8vsn pearsson
och Lrik Lrsson frän Stockholms, Olok
Larlsson och Olok Oloksson frän öster¬
göthlands , Anders sndersson frän
1Z1
Södermanlands och kotor kobrsson fran
Calmare Län, hwardera. .... i röst.
Till att blifwa Suppleanter.
I följd häraf wörö således Talmannen lang¬
berg, samt Natts driksson fran Stockholms och
loban driksson frän Stora Kopparbergs Län, som
de fleste rösterne erhållit, utsedde till BondeStändetö
Fullmäktige i Banken, för den tid, som framflyter till
nästa Riksdag; och (lustafkobrsson fran Stock»
holms, -Gullers Anckersson frän Westerås samt la¬
rud kotor Anckersson frän Östergöthlands Lätt wal¬
de till Suppleanter för Fullmäktige, under samma tid.
Talmannen och de andra twenne till Bancofull-
mäktkge utsedde Ledamöter aflade, hwar för sig, de¬
ras hjertlig» och innerliga tacksägelse för det förtro¬
ende, hwarmed Ständer dem hedrat.
Derefter förrättades wal till Fullmäktige i
RikSgäldsContoiret, samt deras Supplean.
ter, som, sedan st.ne Walsedlar, för felaktige namn.
teckningar, blifwit casieradc, kemnade det resultat: att
Vice Talmannen lön lönsson hade undsätt 101 röst.
Lrik Lvonsson frän Götheborgs och Bo¬
hus Län .......... 88 dito.
(lustaf Ifarsson frän Stockholms Län . 87 dito.
Oaspor vijkman frän Upsala Län . . Z1 dito.
kotor kebrssnn frän Calmare Län . . 12 dito.
bUIs kobrsson frän Södermanlands Län 5 dito.
lolian Driksson fran Stora Kopparbergs
Län
Och Olok Dekrsson frän Stockholms Län
Att blifwa Fullmäktige; samt att
Drik Lrsson frän Stockholms Län erhållit
tnckers Anckersson frän Södermanlands
Län
Drik Anckersson frän Westeräö Län
kelm Olsson frän Södermanlands Län
Oustsk Larsson och dockers tollersson
frän Stockholms Län, hwardera . .
lokan tollersson frän Upsala Län . .
8ven kelirsson frän Stockholms Län .
tnckers tnckersson i Hyppinge, östergöth¬
lands Län
keter Delirsson frän Calmare Län . .
Oasper Wijkman frän llpsala Lätt och
tnckers Ionsson frän örebro Län, hwar¬
dera
tnckers klausson frän Upsala, Olok So¬
ckerström, Olok Uelirsson och l>lils In¬
sulin frän Stockholms, samt Kils Ha¬
kansson frän Kronobergs Län, hwardera
Och Oustak kekrsson frän Stockholms,
Lars kelirsson frän Westerås, Kils
kelirsson frän Södermanlands, Drik
Svensson frän Bohus, samt Larl Ou¬
stak Daklancker, Drik Driksson och
tnckers Olsson frän Stora Koppar¬
bergs Län, hwardera ......
Till att blifwa Suppleanter.
2 dito.
1 dito.
85 röst.
68 dito.
66 dito.
28 dito.
15 dito.
l2 dito.
7 dito.
4 dito.
4 dito.
Z dito.
2 dito.
1 dito.
Vice Talmannen ckon ionsson, Urik Svens¬
son fran Götheborgs och BohnS, och Oustak Iars¬
son fran Stockholms Län, hwilka de fleste rösterne
undfått, wero således utsedde till BondeStandetS
Fullmäktige i RikSgäldöContoiret, under den tid, som
förflyter innan nasta Riksdag; och hemburo veste nu
närwarandc Ledamöter Ständer deras listiga tacksam¬
het och erkänsla, för det prof af wänflapoch förtro¬
ende, hwaraf de kommit i åtnjutande.
Likaledes, och som Lrilc Lrsson fran Stock¬
holms, Ancker» Anckersson fran Södermanlands och
Lrilc Anckersson frän Westerås Län erhållit de fleste
rösterne, blefwe deste Ledamöter utnämnde till Full¬
mäktiges i RikSgäldöContoiret Suppleanter.
Sedan begge walen salunda föregått, ätffiljdes
Ståndet kl. ii f. m.
134
1829 den 17 Julli.
plenum kl. 10 f- M.
S. D. Justerades Protocollen för den 13 och
16 k denna manad.
Upplästes och ladcs till handlingarne Constitu-
tionsUtstottets Memorial N:o 40, rörande StatS-
Utstottets anmälde anmärkningsanledning, i afseende
pa bewiljade Förlagslän at mechaniska Werkstaden tvid
Motala; och
N.o 41, angående StatöUtstottets anmärknings'
anledning, i fräga om ett Fabrikanten Pocket bc-
tviljadt län utur ManufacturDiSconten.
lokannes Lvensson fran Jönköpings ?än be¬
gärde ordet och yttrade; ''I anledning af den vote¬
ring, som den 13 innewarande manad ägde rum, i
afseende pä Stats- samt Allmänna Bcswärs- och
OeeonvmieUtstottens Utlåtande N:o 36, angående hä¬
stars presterande i stallet för manskap af Extra Ro-
tcringsstyldige, samt da Respect. MedStandcn lära
hafwa bifallit Utlätandet, får jag ödmjukligen förestå,
om icke lämpligt more, att BondeStandet inlemnade
en underdånig Skrifwelse till Kongl. Maj:t, eller
genom en större Deputation hoö Konungen underdä-
nigst framställde Ständetö önsta», att Kongl. Maj:t
1ZL
r Näder wille lemna utan afseende beslutet, som ös.
rige RiksStanden i srägan fattat, och således deråt
icke gifwa sin Nådiga sanctksn."
Secrcteraren erinrade, att en sä beskaffad un¬
derdånig framställning syntes icke kunna aga rum.
Kongl. Maj:tS Nädiga sanction till det ifrägawaran-
de beslutet erfordrades icke, och kunde således icke kom¬
ma i fräga. Det more Kongl. Majtt, som wäckte
frägan, genom asiaten Nådig Proposition till Rikets
Stander; och da Ständerne hade ingått pä eller an.
tagit den Nådiga Propositionen, sä hade den med
detsamma förwandlat sig till egenskap af Lag, som
icke pä annat sätt kunde haswas, än den blifwit stif¬
tad, det will säga, med Konungs och Ständers ge¬
mensamma samtycke; i följd hwaraf Kongl. Majtt
icke ägde, om han ock wille, undanrödja werkan af
beslutet, utan Standcrneö medgifwande.
Nils Nansson frän Malmöhus Län: ''Uti sam¬
mansatta Stats- samt Allmänna BeswärS- och Oeco-
nomieUtskottcn har jag reserverat mig emot förewa-
rande Utlåtande, i anledning af ds wilkor och det ut-
tryckliga söbehäll, som gjordes wid 1852 ärs Riks¬
dag, dä Rikets Ständer ätogo sig Nationalbewärin-
gen. StänderneS wid nysinämnde Riksdag fattade
beslut höllö sedan i helgd wid 1815 och 1818 ärö
Riksmöten. Wid 1823 ärs Riksdag började man dock
redan att wackla och sätta i fräga, hnruwida detta
beslut borde och kunde fränträdas eller icke. Stän¬
derne afffogo likwäl dä den i ämnet gjorde framställ¬
ning, och förklarade, att Extra Roteringen owilkor-
1.16
ligen borde och skulle utgå i manskap. I stridighet
dermed, och twertemot det willor, med hwilket Swen.
ska Folket, wid 1812 ars Riksdag, ätog sig Natio.
nalbewäringen, som war: att Extra Noteringen skulle
utgå, innan Bewäringen kunde uppbädas, hafwa nu
Utskotten, i anledning af Kongl. Maj-.tS derom af.
llätne Nådiga Proposition, tillstyrkt, samt de Tre
RiksStänden, som utgörandet af Bewaringen minst
träffar, beslutit, att Extra Roteringsskyldigc, sonr
kunna sitta 20, 30, ja ioo ar, pä sina hemman,
utan att behöfwa anskaffa karl, att fördem gä i falt,
ma, wid inträffande krig, sä prestera hästar i stallet
för manskap. Dä likwäl beslutet om National-armc-
ringen tillkommit genom alla 4 RiksStändenS sam.
manstämmande, och Extra RoteringSskyldighetcnS ut.
görande genom manskaps presterande war ett af hus.
wudwilkoren, anser jag delta beslut lika heligt, som
hwarje GrundlagSbud, och sälcdcs icke böra upphäf.
was med mindre, än alla 4 Ständer, dertill samtycka.
Följden af det beslut, RiksStändenS pluralitet nu
widtagit, skall blifwa, att Bewäringsynglkngarne t
förtid, och utan att Extra Roteringsmanskapct desi.
förinnan utgätt, fä recrutcra Armorn. Desia yng.
lingar finnas icke inom detta rum, och kunna säledes
icke förswara deras rättigheter; men wi äro Folkets
Representanter, och äro följaktligen skyldige, att be-
waka och förswara deras bästa. Det är ingalunda
detsamma, om Extra Rotehällaren sär betala 100
R:dr eller derutöfver för en häst i stället för preste-
randet af en karl, som för honom gär ut i krig,
eller om Bewäringöynglingen, som icke fär nägon
lega, nödgas lemna plogen den ena dagen och draga
137
ut i härnad den andra. Jag finner således Utlätan-
i högsta grad obilligt, och tvet icke, huruledes jag
skulle uttrycka den wcderwilja, som jag erfarit ivid
det förcslagne utbytet af hastar mot menniskor. Wal
haswa, såsom redan ar anmärkt, tre RiksStänd bi.
fallit Betänkandet; men jag ser derföre icke något hin.
der för BondeStändet, att, medelst en stor Depnta-
tion, den jag önskade att Talmannen wille anföra,
hos Kongl. Maj:t undcrdänigst framställa den önskan,
att Kongl. Maj:t i Näder täcktes »varsamt och spar¬
samt gä till »väga »vid »verkställigheten af beslutet och
begagnandet af den utaf de andre RiksStänden med-
gifne tillåtelsen, att fa antaga häftar i stället för
manskap. Och dä, »vid voteringen angäende Betän-
kandet inom VondeStändet, 80 Ledamöter röstade
»not, och allenast 14 för bifall, sä lärer StändetS
allmänna tanka i detta »vigtiga amne med säkerhet
»vara utrönt. I öfrigt, och som ^nckers Danielson,
wid handläggningen af detta ärende, yttrade sig pä
ett sätt, som wann StändetS nästan enhälliga bifall,
föreslär jag, att hanö Anförande mä warda till trye-
ket särskildt befordradt, pä det Swensta Folket wä
blifwa upplyst om, huru VondeStändet tänkt uti
och behandlat denna maktpäliggande sak.''
Uti detta kUIs Månssons Anförande hördes Stän¬
detS fleste Ledamöter instämma.
Drile Anckersson frän Westerås Län: ''Jemte
det jag till alla delar förenar mig med kUI» Mäns¬
son, önskar jag äfwen, att discusionen i ämnet mätte
särskildt tryckas; hwarefter jag »vill förse mina Com-
128
mittenter med tillräckligt antal exemplar deraf, för
ort salunda rättfärdiga mig, det jag icke med min röst
bidragit til! bifall af Utlärandet.''
6ä8j)ei- frän Upsala Län instämde
med Nils Olansson.
^.nckens Danielson frän Elfsborgs Länt "A
hufwudsaken förenar jag mig med Nils lVlänsson»
som yttrat sig i enlighet med mina och Ständers i
allmänhet tillkännagifna äsigrcr af amner. Hwad
ater angar den nya frägan, sä ar den alldeles obe¬
roende af det beslut de Z:nc McdStändct fattat, i
afseende pä sjclfwa saken. Kongs. Masttö Nädiga
Proposition har neml. tillkommit i följd af enskilda
personers nnderdäniga ansökningar, och ehuru trcnne
RiksStänd bifallit hwad Kongl. Mastt i Nädcr fö¬
restagit, ser jag derföre icke något grnndlagöenligt
hinder för ost, såsom särskildt RiksStand, att, dä
saken i synnerhet gäller ost och war rätt, ho§ Kongl.
Mastt i nnderdänighet anmäla wär protest emot sank¬
tion pä MedStandcnS beslut. Denna protest kan
icke anses annorlunda, än som ett uttryck af Bonde-
StändctS opinion i frägan; och dä det gäller en sä
helig och wigtig sak, är jag öfwertygad, att Kongl.
Mastt skall i Nädcr fästa det afseende pä wär
underdäniga anhällan, som den förtjenar. Wid
1809 ärö Riksdag war jag ett förcmäl för begab-
belse derföre, att jag med min röst biträdde förslaget,
angäende ett allmänt Nationalförswar, och wid 1812
ärö Riksmöte, dä werket fullbordades medelst äta-
gandet af NationalBewäringen, höll jag pä att
139
blifwa alldeles olycklig. Wi wero dä ZZ Ledamöter
eif BoudeStändct, som voterade för bifall dertill,
och da wi begärde att sjclfwc fä gä ut i kriger, war¬
der hardt nara, att wi blifwit stenate. En stor
schisme uppkom emellan RiksStänden, och med um¬
gänget mellan dem gick det sä wida, att det nästan
säg ut, säsom hade de tvistats i olika werldsdelar.
Saken är stor och helig; den rörcr wära söners,
wärl Fäderneslands »val; och, dä wi af Grundla,
garne äro oförhindrade, att i underdånighet nedlägga
tvär protest emot de andra Ständcns beslut, hwil»
ket, tvid andra tillfällen, till exempel rörande Nä¬
ringsfriheten, Wällofl. BorgareStändct gjort, anhäl-
ler jag, att Secretcraren mätte uppsätta en under-
danig adrest till Kongl. Maj:t, med underdänig bön.
fallan, att Kongl. Majtt wille i Näder bibehålla
BondeStändet tvid helgden af det Contract, som
uppgjordes 1812, dä wi först kemnade ost kjelfwe
och sedan wara söner till Fäderneslandets förswar.
Secreterare» trodde, att en protest emot en i
»vederbörlig ordning redan tillkommen Lag icke eller
»vöre lämplig. Deremot ansäg han en sä beskaffad
underdänig framställning, som Nils Nansson före-
slagit, wara tjenlig, och den han derföre tillstyrkte.
I^ars Anckersson frän Skaraborgs Län: "Det
är wisterligen sannt, hwad Secretcraren crtnrat, att
Kongl. Majtt, uti den i ämnet aflätne Nädiga
Propositionen, tillstyrkt, att Extra Roteringsskyldige
mage fä prestera hästar i stället för manskap, wid
inbrytande krig; men dä det är lika gifwet, att,
14N
innan de frenne RiköStändenS härom fattade dess»,k
kan blifwa fällande t i si efterlefnad, Kongl. MajckS
Nädiga sanktion erfordras, syncS det ännu bero pä
Kongl. Maj:tS Nådiga »välbehag, att bifalla eller
icke samtycka till Ständernas beslut, och »vid sädant
förhållande synes det icke ntur wägen, att Bonde.
Ståndet, son, fåken närmast rörer, astätcr en un-
derdänig skrifwelse, med bönfallan, att Nådig stad.
fästelse icke mätte lemnäs. Jag instämmer fälcdeö
med Jolisnnes §ven5son."
Secretcraren fästade ä nyo uppmärksamheten
derpä, att dä Kongl. Maj:t sjelf söreflagit, h»vad
Rikets Ständer samtyckt och bestrrttt; fa kunde icke
Llifwa fräga om nägon sanclion till beslutet.
klils Ltrinälunä f»'än WcsterNor»landS Lant
'EIag anser mig böra fästa StändetS uppmärksam,
het derpå, att dä Rikets Ständer ätogo sig Natio.
nalBewäring, infordrades dertill alla 4 RiksStän.
dens sammanstämmande bcflut, h»varom icke, sä ha-
de den derom wäckta frägan förfallit. Jag »vill da
framställa, om det ar ffäligt, att grunden för bi.
fallet till detta ätagande skall kunna undanrödjas ge.
nom tre Ständs beslut? Der kan nemligen icke be.
stridas, att wilkoret för National-armeringen »var
dels, att all oroterad jord skulle roteras, och dels,
att det man stäp, som de Extra Roteringsskyldige
olades att uppsätta, wid inträffande krig skulle ga i
fällt, innan BewäringSmanskapet finge uppbädas.
Detta »var, som.sagdt ar, grundwilkorct för Bewä-
ringenö åtagande, och bortryckes detta wilker, bör
141
vck Contractet om Bewäringen i samma stund an¬
ses hafwa upphört; ty antingen skal! er: Comract
wara ständande och wilkoren derföre af begge Con-
trahentcrnc fullgöras, eller ock skall det förfalla; och
när det ar brutet ä ena sidan, kan det icke blifwa
bindande pä den anora."
^n6ers ^nclersson frän Skaraborgs Län;
ÄW har hast tillfälle att genomläsa hwad ^nclers
Danielson förra pleni-dagen, dä detta ämne war ä
bane, yttrade i srägan, och instämmer sä wäl deruti,
som med hwad han och Kils Linusson i dag mundt-
ligen anfört."
Kils pehrsson frän Malmöhus Län: "Jag
förenar mig äfwenledes med kils Llänsson och
Kn6ers Danielson, samt önskar sä wäl att discus-
sionen tryckeS, som äfwen att hela Ständer deltager
i den underdäniga Deputationcn, hwarwid dock de
14 Ledamöter, som voterat för bifall till lltlätandet,
kunna, om de sä wilja, blifwa hemma."
Lörje larsesson och ^nöers svensson frän
Hallands, ^.nclers kilsson i Tottarp och backers
kilsson i Lilla Isie, Malmöhus, 1'ulve Darsson
och pahl Ionsson frän Christianstads, Ancker 8
pehrsson frän Ostergötlands, petter pehrsson frän
Jönköpings, Dars Darsson frän Calmare, sune
kälsson frän Kronobergs och kils pehrsson frän
Södermanlands Län, med manga flere Ledamöter,
förenade sig med -Vnclers Danielson, strincllunck
142
och Nils Nällsson, samt lH Uerginan fran Gefle¬
borgs Län med ben sistnämnde.
Urik pskrsson frän Gefleborgs Län: ''Jag är
förekommen af 8trincklnnck och förenar mig således
med honom. Kommer den sörcflagne serskilda tryck¬
ningen att ega rum, sa önskar jag, att bade den
Kongl. Propositionen, med de deraf föranledda yt¬
tranden och den i Ståndet sedermera förefallne diö-
cussion i ämnet, mä i ett sammanhang tryckas."
klrilc kälcksson fran Elfsborgs Län: "Dä Ri¬
kets Stander ar 1869 förordnade, att all oroterad
lord skulle roteras, uvpsatteS äfwen ett fcrstärknings-
manskap af 56,000 man. Denna styrka upphörde,
da Standerne 1812 i stallet ätogo sig allmänna Be-
tvaringsskyldkgheten; och som samma skyldighet annu
-fortfar, med lika »vilkor och förbindelser, som förut,
Arvaribland huftvndsakligast »var äliggandet för Extra
Rotehällarne, att först aflemna deras manskap till
Fäderneslandets förswar, innan Buvaringen uttogs;
sa kan jag icke annat än sörena mig med 8trincklunck
och pasta, att om Extra Roteringsskyldigheten redu¬
ceras fran prestation af manskap till uppsättande af
häftar, samma rättighet bör tillerkännas de Vewä-
rknqsskyldige. I öfrigt instämmer jag med Ms
Nansson, att Ständer mä framföra sina underdä-
niga önskningar i detta ämne, medelst en stor de¬
putation." '
^Vnckers Anckersson frän Upsala Län förenade
sig med 8trincklunck, och ansäg det »vara högst orik¬
11.Z
tigt, att Extra Rotehällarnc skola sa prestera hästar
i stallet för soldater.
1'estr psstrsson fran Orebro Län: "Om Stån¬
det beslutar en underdånig Skrifwelse till Kongl.
Maj:t i detta amne, har jag deremot ingen ting att
påminna, sä wida samma Skrifwelse uppsattes i en¬
lighet med Secreterarcns förslag. I annat fall be¬
strider jag, att den underdåniga Skrifwelsen ma an¬
ses innehalla StändetS anhållan och enhälliga ön¬
skan. För öfrigt ar det icke sä farligt, att bewilja
Extra Rotehällarne den föreslagna optionsrattighc.
ten; ty da Kongl. Majus Nådiga Skrifwelse i äm¬
net kom till Landshöfdingen i Orebro, och Rotehäl.
larne inom Länet deröfwer blefwo hörde, gingo en¬
dast de, som bo i Bergslagen, in pä att prestera
hästar i stallet för manskap."
Urik lLn<lei-88on frän Westerås Län: "Ztrincl-
lurnl har onekligen tttgätt frän en riktig rättsprin¬
cip, dä ban pästätt, akt om wilkorcn för ingåendet
af ett Contract i nägot afseende rubbas, bör ock
sjelfwa Contractet anses wara upphäfwet; och jag
föreställer mig icke, akt Kongl. Maj:t skall upptaga
onädigt, att en stor Deputation framförcr StändctS
underdäniga framställning, afseende icke annat, än att
lemna Kongl. Maj:t del af BondeStändctS opinion
i denna wigtiga angelägenhet."
038per Gisleman: "Jag kan för min del icke
finna nägot hinder för aflätandet af en sä beskaffad
underdånig Skrifwelse till Kongl. Majit, som ^n-
144
stars Daniels»" förestagit; ty, ehuru kre Ständ
redan bestntit, att Extra Rotchällarnc maga fä pre-
stera hästar i stallet för manskap, blir likwäl detta
beslut icke gällande till efterrättelse förr, än Kongl.
Maj:t i Näder gillat besia Stäuds tillgöranden i
frägan. Wäl är det smink, att Kongl. Maj:t afla.
tit Nådig Proposition till Slanderne i ämnet; men
denna har tillkommit endast pä grund af enskilda
personers framställningar, och i skrifwelsen star icke
uttryckt, hwad Kongl. Maj:t ärnar göra, sedan Stän.
dcrnc fattat deras beflut. Jag förnyar derföre min
begäran och tillstyrker högeligen, att cn sä beskaffad
skrifwelse, som den af pustars Danielson projecte.
rade, mä uppsättas och expedieras, och detta sä myc¬
ket häldre, som det icke kan undfalla nägsnö upp.
märkjamhet, att wilkoret för ätagandet af allmänna
Bewäringeskyldigheten war, att Extra Noterings,
manstapet först skulle ga i fält. Fa Notehällarne
nu i stället prestera hästar, och behofwet wid ett
förefallande krig blott skulle sträcka sig till ett sä stort
antal soldater, som de Extra RotcringSskyldige wörö
förbundne att anskaffa, fingo lika mänga Bewärings.
ynglingar, som annars icke warit dertill förpliktade,
gä i krig i de andras ställe."
Sedan discusiionen förklarats wara slutad, be-
stöt Ständer, att uppdraga ät Secreterare», att
uppsätta förslag till underdänig skrifwelse i ämnet,
hwilken sede,mera komme att undergä SkändetS
granskning och derefter, genom en stor Deputation af
StäudetS Ledamöter, till Kongl. Maflt i uuderdä-
nig-
I4ä
ttighet öswerlemnas. I öfrigt förordnade Ständer
att asla de hos Ståndet deri förefallne discusiio-
tter ffulle särskildt tryckas, pä StändetS bekostnad,
och sä nianga exemplar, hwartill StändetS Ledamö-
ter, pä en uppgörande subskriptionslista, kunde sig
anteckna.
Sedermera företogs till ny handläggning Con-
stktutionöUtskottetS, alltsedan den 30 nästlidne Iunik
pä bordet hwilande Memorial N:o 36, med Be¬
tänkande, i följd af StatsRädöprotocollenS fullbor¬
dade granskning; ester genomläsning, hwaraf Lotvic!
,lon5son frän Östergötlands Lätt uppläste ett sä ly¬
dande Anförande;
"Dä Högloft. ConstitutionöUtskottet är skyldigt
att ttllkännagifwa de brister, som kunnat upptäckas
af StatsRädsprotocollen/ med mera, som dertill hö¬
der, har Utskottet, efter fullbordad granskning, pä
sätt Betänkandet N.o 36 utwisar, till Rikets Stän¬
ders widare pröfning anmält anMärkningöanlednin-
gar efter 107 §. RegerittgsForMen,
^:o Mot de as StatsIvädek, som wörö närwa-
tande och tillstyrkte indragningen af Tidningen Con-
versationöbladet.
Da uu StändetS beslut kommer att tagas här¬
om, har jag tänkt pä föreskriften i 29 §. 2 Mom.
RiksdagsOrdningen/ ker ret skär: "Om de (nemligen
Bonde-St. Prott 7:de Bandet. 10
146
"Rikets Ständer) finna Rikets ival det kräfwa,
"kunna hos Konungen skriftligen anmäla deras ön-
"skan, att han wille utur StatsRädet och frän Em-
"betet skilja den eller dem, mot hwilka anmärkning
"blifwit gjord." Och i j07 §. RcgeiingsFormen
är föreskriften sa lydande: "Åge dä Utskottet att
"sadant tillkannagifwa för Riketö Stander, hwilka,
"om de finna Rikets wäl det kräfwa, kunna hos
"Konungen skriftligen anmäla d räs önskan, att Han
"wille ur StatöRädet och frän Embctet skilja den
"eller dem, emot hwilka anmärkning blifwit gjord."
I anledning af allt detta och med den kännedom jag
för öfrigt har om denna sak, kan jag icke finna, att
StatsRädetS fel ar sä stort, att Rikets wäl for¬
drar mera strängt behandlingssätt af wärt Ständ,
an hwad Högwördigc PresteStändet och Malkoff.
BorgarcStändet redan bcffurar — att denna an¬
märkningsanledning lemnäs utan widare åtgärd.
2:o Ar anmäldt, emot StatsRädet och Före¬
dragande Rädgifwande i KrigöExpcditionen för upp-
dragandet af HandclöTransaction om Örlogsskepp
Lt en enda Embetsman, med förbigäendc af wcder-
börande FörwaltningSwcrk. Om, ä ena sidan, kan
ses, att ett allmänt Werkö befattning kunnat wara
mera i sin ordning, sä bör wäl ej eller, ä andra
sidan, förbises, att delta uppdrag ej blcf öfwerlemnat
till nägon man, hwartill skäligt misitroende bordt
äga rum. Da Hanö Epcellence, GeneralAmiral
Oeckerströin war ej mindre än högste Befälhasware
för Flottan, utan ock Chef för Sjösörwaltningen,
som derföre borde känna skeppens beskaffenhet och
warde; derjemte war Hans Excellenes Mika Stats»
Räd. Jag tycker mig således finna, att handels-
förtrocndct icke war af större wigt, an Hans Excel-
kcnce Herr Grefwe OsckLi^ti-^ms höga Embeten och
öfriga garantier motswarar detta. Således anser
jag, afwen i detta, att anmärkningsanmälan bör
förfalla.
Zw Hwad Hans Exeellence, GeneralAmiralen
och StatsRädet Herr Grefwe Lscksrströmg rädgif-
wande åtgärd angar, finner jag den af sadan be¬
skaffenhet, att jag wagar tillstyrka, att anmälan bör
af Rikets Ständer göras hos Hans Maj:t Konun¬
gen, pä sätt 107 §. Regeringsformen föreskrifwer.
4:0 Emot StatöSecreteraren örnell torde an-
märknings-anmälan hos Konungen nu wara utan nå¬
got ändamål, emedan han lärer wara utrikes wistande.
5:o Da anmärknings-anledningen mot Förste
EppeditionöSccrcteraren von kicknssrmrouts förewar
i ConstitutionsUtskottct, war jag, med wederbörligt
tillstånd, fränwarande, och har derföre icke någon
närmare kännedom derom, än sjelfwa Betänkandet
utwisar, hwadan jag öfwerlemnar ät dem, som bättre
känna denna sak, att uppgifwa förhällandet.
Stockholm den 17 Julii 182Y.
Rolvick ,ioN8S0N."
Derefter utlät sig kasper 'Wijkman frän Up¬
sala Län, uti ett skriftligt Anförande, salunda:
148
"Att Lagen bör, inom samhället, lika skipas för
den högt uppsatte, som för den ringaste af Landers
innebyggare, ar en grundsats, som icke af någon
torde kunna förnekas, och jag kror, att desi tillämp¬
ning pä intet ställe bör med mera sorgfällighet om¬
fattas, an inom detta Stand, som har sig uppdra¬
get, att ibland Riketö Stander bcwaka den mindre
bemedlades interetzen och att tillse, det alla inom
samhället wederfarcS lika rätt. Det fria constitntio-
nella samhället, som skiljer sig frän enwäldsmakten
eller den godtyckliga styrelseformen, hnfwudsakligast,
för att icke saga uteslutande, genom Minisirarnes
eller Konungens Rädgiswarcs answarighct för deras
rädstag, eller för den tystnad de iakttaga, dä de bordt
rada. Konungens Majestät ar heligt, och, enligt
Grundlagarne, hwarken kan eller sar något klander,
i anseende till desi handlingssätt, aga rum.
Man mäste således göra stg mäll begripligt, att
alta klanderwärda Styrelseåtgärder endast kunna till-
skrifwas Konungens Rädgisware, och det mäste wara
Rikets Ständers pligt, att framställa, hwad de »
sadant afseende anse anmarkningswärdt.
ConstitutionsUtskottet är, i wär Statösörfatt.
ning, inrattadt, för att, medelst StatsRädsprotocol.
lens granskning, kunna »vägleda Rikets Ständer till
ett rättwist och riktigt omdöme öfwer de rädgifwan-
de atgärderneö, till Rikets mer eller mindre bulnad
eller skada ästadkomne »verkningar; och den wignga-,
ste tidpunkt af Riksdagen har nu inlraffat, da Con-
149
stitntionsUtskottet inkommit med Betänkande, i följd
af StatsRädsprotocollens fulländade granskning.
ConstitutionsUtskottet förklarar sig hafwa sak-
nät skäl, akt, i följd af denna granskning, tillämpa
Regeringsformens 106 §.
Jag deltog icke uti beslutet inom Ständet, da
ConstitutionsUtskottetg Memorial N o 29, innefat¬
tande Utlåtande öfwer framställde anmärkniugsanlcd-
nkngar, i afseende pä den sä kallade SkeppShandelS-
affairen, af Ständet godkändes i de delar, deruti af
Utskottet ingen anmärkning bliswit gillad. Jag an¬
ser mig således fullt berättigad, att, i anseende till
Utskottets Betänkande, öppet och oförställdt yttra
min mening, att Utskottet, wid detta tillfälle, alldeles
underlätit, att, efter ordalydelsen i Regeringsformens
106 §. under tilltal ställa den eller de bland Före-
dragande och Rädgisware, hwilken eller hwilka genom
tillstyrkande befrämjat nägon öfwerträdelse af Grund-
lagarnes tydliga föreskrift eller af andre Rikets gäl¬
lande Lagar. Den anmärkning, som i sädant afse¬
ende till Utskottet bliswit gjord, emot en den 29
Oktober 1825 utfärdad befallning, rörande handlin.
gars om Skeppshandeln hemlighällande, har af Ut-
skottet bliswit ogillad, pä den grund, att, efter Ut-
skottets mening, en hel offentlighet skulle beredt efter-
tänkliga följder, och en half upplysning snarare för-
willat och oroat, an wägledt och lugnat allmänheten,
samt att, för öfrigt, publiciteten icke bliswit egentli-
gen wagrad, utan endast uppskjuten. Utskottet har
härigenom, efter min öswertygelse, alldeles frangätt
150
desi i Grundlagen föreskrifne bestämmelse, att helt
enkelt under tilltal ställa den eller de, som warit
wällande till obestridlig öfwerträdelse af Grundlagen.
Blotta jemförelse» mellan den äberopade befallningen
af den 29 October 1825, som förnekar handlingar,
nes utlemnande i Skeppshandelssaken och Regerings,
formens 86 §., lärer nogsamt öswertyga h.war öck¬
en, att Grundlagens tydliga föreskrift mer än ögon-
skcnligt blifwit öfwerträdd, hwadan det för hwar
och en af Swenska Folkets Representanter mäste
wara i högsta matto motbjudande, att finna Utskot-
tet hafwa sä omsorgsfullt bemödat sig, att öfwersky-
la de högre EmbetSmännenö ?ag-öswertradelser, i
stället för att uppfylla det allmännas fordringar;
men dä Utskottet i denna del handlar med Rikets
Ständers rätt, äger Representanten ingen utwag,
att, i afseende pä Utskottets Betänkande, i den delen
åstadkomma nägon ändring till ett annat och bättre
resultat.
Emot ConstitmionsUtskottetS yttrande, att skäl
saknatö, att tillämpa 106 §. Regeringsformen, har
jag trott mig böra anmäla, att jag har anledning
till anmärkning mot Konuugens Rädglfware och
Föredragandcn för Krigsärender, hwarom Remis be-
garcs till ConstitutionSUtskottet, inför hwilket anled-
ningarne komma att uppgifwas.
För Mcdlcmmarne af detta Ständ lärer det i
allmänhet blifwa ganska sivärt, att kunna sträcka
sina forskningar till Statsskickets innersta förhällan-
den, pä ett satt, att derifrån kunna ådagalägga, till
-
151
hwad grad Styrelsens grundsatser och åtgärder kun-
nät walla den mindre trefnad/ hrvaraf samhället un¬
derstundom lider. Jag anser mig derföre/ till mina
Medbrödcrs omdöme »vid detta tillfälle, hwarken
kunna eller böra framställa andra slutsatser, an dem
jag hämtar frän ConstitutionsUtskottetS Betänkande,
eller sädane, som, till följd af erfarenheten, naturligt-
»viö mäste inom detta Ständ framställa sig.
De Rädgifwandes inflytande pä samhällets tref¬
nad, förkofran och »välstånd, är sä stork, att den rätt,
Grundlagen tillerkänner Swenska Folkets Represen-
tanter, att, enligt RegeringeFormcnS 107 §., hos
Kongl. Majtt i underdänighct begära RädgifwareS
cndtlcdigande frän deras Rädgifware-beställningar,
alltid mäste göras gällande, nar »nan är öfwertygad,
att Landets »val det kräftver.
Allmänhetens anspråk är, utan twiftvel, att ge¬
nom en klok och omsorgsfull Styrelse »vinna lättnad
i sina bördor och den minskning k bekymmer, som
inom samhället ensamt kan tillwägabringas genom
anledningarnes undanrödjande.
Sedan StatS-förändrkngen är 180Y, hafwa
wära skatter fortgätt uti ett beständigt stigande, wä¬
ra Rust- och RoteringSjkyldigheter uti ingen män
blifwit lättade, oaktadt wi för wära söner ingätt uti
Bewäringsffyldigheten. Det är wisierligen sannt,
att ffattebördornas betviljande beror af Rikets Stän-
der; »nen de affordraö till följd af RädgifwareS till¬
styrkanden och de maktägandes inflytande pä Best»--
ten, lärer af sanningen icke kunna förnekas. Men-
niskans naturliga fallenhet, att till werkningarue
städse söka orsaker, har äfwcn hos mig wäckt den
lankan^ att andra Styrelse-grundsatser och andra
ästgter, k anseende till den allmänna hushållningen,
aro oundgängligen nödwändiga, för att inom Swe¬
rige åstadkomma och tillwägabringa en trefnad, som,
särdeles inom detta Stand, sä synbart wisar sig i
aftagande. Alt af mig och kanske af de fleste inom
detta Ständ, begära ett fullständigt ädagaläggande
af de grundsatser, som i Styrelsewäg borde följas,
torde blifwa en fordran utöfwer billighetens gräns,
och jag tror, för min del, att ett Swensta Bonde-
Ständets Ombud fullgjort sin pligt, dä han erinrat
sine Medbröder, huru wanstlig Swensta Bonde-
Ständets ställning ar, huru wära hemmawarande
Bröder, tryckta af öswerdrifna skatter, pä mänga
ställen sucka öfwer den utgift, som utgär till deras
Ombud, frän hwilka de fruktanswärdt för denna
Riksdag icke eller komma att emottaga andra Riks-
dagsresultater, än förhöjda skatter. Jag tror, att
det Swensta BondeStändetö Ombud, som ?j för¬
mätt vppgifwa eller genomdrkfwa något förslag till
förbättring i Allmogens belägenhet, uppfyller sin
pligt, dä han, i följd af stadgandet i Rcgeringsfor,
mens 107 §., fäster sina Medbröderö uppmärksam¬
het pä behofwet, att, under sä beskaffade omständig,
heter, i djupaste underdänighet begära, det Kongl.
Majit i Räder täcktes kalla Rädgifware, hwilka
kunde fullständigt upplysa om Landels ställning, och
Nppgifwa medlen att den förbättra,
153
Det är frän dcsta äsigter jag icke twckar, att,
äfwen med anledning af Utskottets anwisning, yrka
tillämpning af Regeringsformens 107 §. för de
fall, hwilka af Utskottet till Rikets Ständers wi-
dare pröfning blifwit anmäldte, Bland dcste, af
Utskottet anmärkte omständigheter, förekommer:" mot
"StatöRädet och Föredraganden, Rädgifwande ät-
"gärderne i Krigs-Expeditionen, till uppdragande af
"Handels-transaetionen om örlogsskepp ät en enda
"Embetsman, tillika Konungens Rädgifware, med
"förbigäende af wederbörande Förwaltningswerk."
Under ett fullkomligt godkännande af Utskottets till¬
styrkan, att wid detta tillfälle tillämpa 107 §., ha¬
de jag likwäl önskat, att de frän Skeppshandeln stg
härledande, mängfaldigt giltigare skal för 107 tz:s
tillämpning, blifwit af Utskottet anförde. Jag hade
trott, att man bland anledningarne till denna an-
mälan, icke bordt fakna den förlust af mera an
500,000 R:dr B:co, som genom denna handel blif¬
wit Riket tillskyndad. Jag kan för min del icke in-
fe, hwarföre 107 §. blifwit ensamt tillämpad emot
StatöRädet, Hans Excellence m. m. Herr Grefwe
(beckerström, i och för Rädgifwande-ätgärden till den
sednare Handels-transaetionen om örlogsfartyg, dä
mig synes, att icke något undantag i denna del kun¬
nat göras för någon annan Rädgifware, an den,
som mot åtgärden reserverat sig; och ar det derföre
min öfwertygelse, att en stor orättwisa skulle beslu¬
tas, om §:§ tillämpning skulle ensamt rigtas emot
Hanö Excellence Herr Grefwe (äckerström, hwadan
jag pästär, att Utskottet bör uppgifwa de Rådgif¬
vare, hwilka med honom i Bestulet deltagit, pä dek
154
att enahanda algard matte, i anseende till lika felak¬
tighet,. kunna widtagae.
Rikets Ständers ratt, att besluta om tillämp.
ningen af RegcringsFormcuS 107 §., inträder först
sedan ConstitntionöUtskottet blifwit hördt och sedan
Utskottet tillkännagifwit, att ingen anmärkning kun¬
nat eller bordt göras emot de, under granskningen
af StatSRädSprotocollen förekomnc wigtigare om-
standighcter. Det är, med sästadt afseende hära,
som jag begär StändctS biträde, att, för hwarjc af
de utaf Utskottet upplysningswis anmäldte wigtigare
omständigheter, fa 107 §> i RegeringsFormen tilläm¬
pad; och tror jag, att densamma blifwcr den lindri¬
gaste påföljd i och för flere af de anmärkte omstän.
digheterne, hwaribland ma nämnas den, att ett
StatöRäd förordnades, att tills widare OfwcrStät-
hällarcEmbetct förwakta, oaktadt den tydliga före¬
skriften häremot i RegcringsFormcuS 34 och
oaktadt en, icke uamngifwen, Ledamot af SkatsRä-
det emot denna Lagstridiga åtgärd sig reserverat.
Jag anhäller, i följd häraf, att Utskottet mätte ta¬
ga denna sak i närmare skärskådande, och utbeder
jag mig således aterremist af Betänkandet, da jag,
under sadane förhållanden, som Utskottet uppgifwit,
icke anser mig för Konungens Rädgifware och Fö¬
redragande kunna, för min del, medgifwa den de¬
charge, hwars egenskap och werkan i 76 §. Riks-
dagSOrdningen bestämmes.
Stockholm den 17 Iulii 1826.
Ossier ^kijleinan."
155
Och öfwcrlemnade VVijllni-»,, till Talmannen
ett försegladt Convulut, som skulle innehålla hans
till ConstitntionsUtskottet ställde anmälan, angående
den af honom nu tillkännagifna anledning till an.
märkning emat Konungens Rädgifware och Föredra-
gande för Krigsärender.
Den af ^Vijkman anmälde anmärkningsanled¬
ning remitterades till ConstitutionöUtskottet.
^.ullers ^nclm'88vn fran Skaraborgs, ^.rxlei-s
kelirsZon och ^.näors ^nllsrsson i Hyppinge, Öster¬
göthlands, ckoN33 1oygN88c>N och köter' ?Llir380N
fran Jönköpings, klan8 1an880N samt ^n6o635 Han8-
8on fran Elfsborgs Län förenade sig med ^Vijllmsn,
och payrkade äterremisi af Betänkandet; tilläggande
den förstnämnde, att han icke kan föreställa sig, hwad
godt StatsRadetS Ledamöter gjort Lotvick ck»n88on,
eftersom han uppträdt till deras förswar.
Viec Talmannen Ion london yttrade: "Hwad
'Wijkrrmn i det nytz upplästa Anförandet fä widlyf-
tigt ordat, om den fa kallade Skeppshandeln, mä
gälla såsom hans enskilda reservation, efter som Stan-
det redan till slutlig handläggning förehaft Constitu-
tionsUtskottets derom afgisne särskilda Memorial; och
anhäller jag för öfrigt, att, i anledning af de flere mot
förevarande Dechargebetänkande gjorde anmärkningar,
detsamma ma punktwiö föredragas och afgöras."
Flere Ledamöter hade nu anmält sig att tala;
och uppropades först I-ars ^nckorsson frän Skena¬
156
borgs Län, som yttrade: "Det ar icke utan de stör¬
sta bekymmer, som Folket utgör de dryga skattebör-
dorne; och dä det nu ar upplyst, att Staten förlo¬
rat öfwer ^ million R:dr pä Skeppshandeln, lärer
det'-icke skäligen kunna anses för mycket, akt pä de
Ledamöter af StatsRädct, som tillstyrkt denna han¬
del, lämpas 107 §. RegcringsFormen. Jag kan
åtminstone icke biträda Bokvist jonssons åsigt, art
denna anmärkningspnnkt bör afstäs; likasom jag icke
tror, att wära hcmmawarandc anse osi berättigade,
att lemna StatöRäden decharge för ätgärderne med
en sak, sä wigtig som denna. Jag instämmer alltså
med ^Villem»».''
stohlan Bengtsson frän WesterNorrlands Län:
"Såsom Ledamot af ConstitutionsUtskottct, anser jag
mig böra lemna nägra upplysningar, i anledning af
^VVijlrmans klagan rörande Skcppsbandeln. Det är
i afseende pä försäljningen af de första Skeppen, som
Utskottet tagit sig anledning, att göra anmälan ef¬
ter 107 §. RegcringsFormen, emot StatsRädet och
Föredraganden; men det war just denna handel, som
lyckades, och hade den sednare handeln lemnat lika.
resultat, ar >ag öfwertygad, att icke nägon funnit sig
obelåten. Detzntom moro StatSRäden icke enstäm.
mige uti, att tillstyrka den sednare Skeppshandeln,
och de kunde icke förutse de politiska förhällanden, som
sedan gjorde densamma om intet, och dä böra de wäl
icke lagga till last denna handel. ConstitntionsUtskot.
tet har i öfrigt, sä widt möjligt warit, granskat alla
StatöRädsprotocollen, och deraf funnit, att Konun¬
gens Rädgisware efter bästa öfwcrlygelsc sökt iakttaga
157
Rikets sannskyldlga"nytta; och derföre, att ett handels-
företag misilyckatö, som icie kan tillskrifwas deras
Radgiswnade åtgärd, böra de »väl icke endtledigas fran
sina Embeten. Jag fruktar ock, att, om dcha Stats-
Avad skiljas ur Conscljcn, »vi fa sämre i stället. Hwad
ater beträffar anmärkningen emot Förste Expcditions-
Secreteraren von ^vinLsnovouts, i afseende pä må¬
let rörande Kyrkohemman i Halland, sa kror jag nog,
att anmärkningen ar »välförtjent; men att dermed
intet är att uträtta, da han icke innehar någon för-
troendcpost, hwarifrän han när som helst kan skiljas,
hwadan jag icke »ver, hwartill gillandet af denna an¬
märkning skulle tjena. I öfrigt instämmer jag med
Lotvick 1on88on."
kiils Ltvintlluncl frätt Westernorrlands Län;
"Detta ämne ar för mig wida mer frän»,»»ande, än
för ConstitutionöUtskottetS Ledamöter. Sä mycket
känner jag likwal af de handlingar, som StatSblt-
tet ägt att tillgå, att, hwad Skeppshandeln angar,
ej nägon mer än Hans Excellcnce Herr Grefwe 6e-
cksrgtvöm förtjent att ställas under tilltal; och om
han annu warit Ledamot as StatsRädet, skulle jag
icke ett ögonblick haftva twekat, att tillstyrka tillamp-
ning af hwilken §. i RegeringsForiucn som helst,
hwilken emot honom kunnat äberopas. Som han
likwäl numera ar skiljd frän StatsRädet, kan til¬
lämpandet af 107 §- icke lända honom till synnerlig
olägenhet, eiler leda till nägon päföljd; hwadan jag
häller söre, att med fullföljande af anmärkningen emot
honom ingenting ar att »vinna. Kanhända det än¬
dock, för principens skull, »vore riktigt, att icke lära
158
anmärkningen förfalla, pä det att ett blifwande Con-
stitionskktskott af ctt sädant prcjudiear icke mätte taga
sig anledning att öfwersopa det, som förtjcnar an¬
märkas. Hwad ater widkommer den klagan, A-Vijlc-
inan fört öfwer ständigt ökade skatter, sä har dek
warit Rikets Ständers cnsak, att bcwilja dem, och
kan omöjligen tillskrifwas StatöRädet eller Konn»,
gen; ty om StatSNädet tillstyrker sädane utgifter
och Standcrnc säga Nej, leder tillstyrkandet till in¬
gen påföljd. Anmärkningen emot EppeditionöSecre-
teraren von prin^enoreutL anser jag icke wara oför¬
tjent; men dä mig är weterlkgt, att StatsSccretc-
raren ak Xnlllierg communkcerat handlingarne i wä¬
let med KammarCollcginm och öfrige wcdcrbörande,
änffönt BeswärS-hänwiSniugen anwisade mälct till
KammarExpeditioncn, tror jag, att anmärkningen
snarare bordt riktas ät StatsSccretcraren. Hwad
Betänkandet för öfrigt innehällcr i berättelsewäg, lä¬
rer icke fordra annan ätgärd, än att läggas tillhand-
lingarnc, och jag röstar för, att, om icke aterremist
kommer att äga rum, alla anmärkningarne, utom den,
som är riktad mot Hanö Epcellence Grefwe Oecker-
8tr<5n>, mä asstäe?'
WIs Allansson frän Malmöhus §än: ^Wljlc-
inan har i sitt upplästa Anförande framställt flere sä
beskaffade anmärkningar emot ConstitntionSUtskottetS
förcwarandc Memorial, som kunna föranleda tillaker-
remist; men hnfwudsakligast ar dock, att han förkla¬
rat det wara anledning kill anmärkning emot StakS-
Rädet och Föredraganden för Krigsärcndcrnc, hwarä
remis redan blifwit bewiljad. Det är ost icke tilla-
ket att sa weta, mot hwilken eller hwilka af StatS-
Rädets Ledamöter denna anmärkning är riktad, eller
att bedöma, hurnwida den kan wara grundad ekler
icke. Jag will dä fräga, huru wi nu skulle kunna
besluta, att gifwa SkatsRädet decharge? Jag päy»
kar derföre ätcrrcmis af Betänkandet i dest heshet, pä
det wi icke mäge mitztaga ost i beslutet om decharge».''
Olok vilsson frän Wermlands Län instämde
Nied llokmn Lonatsson.
^nclsrs Danielson frän Elfsborgs Län: ''Det
ar nu för fjerde gängen, som jag är Ledamot i Con-
stitutkonöUtskottet, och jag mäste således till stor del
taga ät mig de af ^Vijkman mot Utskottet framställ¬
de anmärkningar. Jag har likwäl, sä widr mitthu-
meur tillätit mig att följa med Utskottets öswerlägg-
ningar, reserverat mig i det hela, och är således icke
skull till de fleste anmärkte fallen. Ic>3 tror äfwen-
ledcs, att nuwarande ConstitutionsUtskott icke i allo
uppfyllt des pligt emot Fäderneslandet, och äterre-
mis af Dechargebctankandet är destomera billig, som
Utskottet, äfwen i de fall der anmärkning ägt rum,
icke tillräckligt upplyst förhällandet. Jag förenar
mig alltsä med dem, som yrkat äterremis af Be¬
tänkandet i des helhet. I afseende äler pä lMs
Strinckluncls yrkande, att endast anmärkningen mot
Hans Epcrllenee Herr Grefwe Deckersttäm för-
tjente afseende, sär jag föra 8trincklunc! till min¬
nes, att StatSUtskottet framställt flere anlednkn-
gar till anmärkning, af hwilka en del blifwit
beswarade, men, öfwer andra ater, Utlätanden annu
i 6o
icke afgifwits. Det mäste således marci angeläget
för StatSUtskottetSZLedamöter, att jemwäl fä sivar
i dessa frågor, innan de kunna rösta för decharge
i det hela, och dä härtill kommer, hwöd Hils lVläns-
Kon nyligen yttrat, att en ny anledning till anmärk¬
ning i dag blifwit gjord, hwilket än ytterligare läg¬
ger hinder för dechargcns afgifwande, lärer det otwif-
welaktigt wara bäst, att ^Betänkandet i kcssj helhet
återremitteras."
keter ^Ii6er88on fran Hallands Län: "Hwad
angar maler rörande Kyrkohemmanen i Halland,
sa är det wäl upplyst, att StatsSecrcteraren ak
Lullbk-i^' eommn icerat det med wederbörande; mett
hukuwida han genomläst och granskat handlingar»?,
känner jag icke. Da likwäl ExpeditiottsSecreteraren
von inrienci-eutri föredragit saken, och Constitu-
tioneiltskottet, som bordt urskilja, mot hwilken att^
märkningen warit lämplig, framställt den emot be-
mälde EppcditionöSececterare, tror jag, ock att han
bör anses såsom den answariga Föredraganden. I
annan händelse nödgas jag att wäcka nyanmärkning
emot StatsSecreterarcn ak ILuIIberZ."
Häruti instämde ^nckers 8ven§8on och Lörjs
l6örje88on frän Hallands, samt Olok ^latkiiL88oir
frän Bohus Län.
Secreterare» förklarade, att aterremiss wisserli,
gen kunde äga rum, i afseende pä de af Constitu-
tionsUtskottct gillade fem anmärknings-anledningarne,
sä
161
sa wida nemligen, i anseende till dessa puneter af
Betänkandet, gjordes framställningar om infordran¬
det af ytterligare upplysningar, för att Stander
skulle kunna stadga sitt Beslut i de delarne, hwilket
annu icke inträffat, och Stander sedan gillade behof-
wet af upplysningarne. Angående ater de af 6as-
psi- Wijkman framställda erinringar wid de af Ut¬
skottet blott upplyöningswis gjorde anmälanden, äf-
wensom i nagra ämnen, de dcr icke moro ibland fö-
rcmälen för de af Utskottet gillade anmärkningar; sa
knnde, efter Secreterarenö åsigt, grundad pa Grund-
lagens föreskrift, aterremiss alldeles icke bewiljas. Ri¬
kets Ständer agde icke i något fall, att i beslutande
wäg sträcka sin åtgärd längre, an ConstitutionsUt-
skottet, som tillhörde yttersta domerätten öfwer rik¬
tigheten af skedde anmärkningar och hwad under Stats.
Radöprotocollens granskning förekommit, gatt. I följd
hwaraf Wijkman5 erinringar, i afseende pa andra äm¬
nen, än dem Utskottets Betänkande upptager, icke kunde
blifwa föremal för Ståndets beslut; och de af Utskottet
upplyöningswis gjorde anmälanden, hwilka wörö att
betrakta såsom kemnade underrättelser derom, att dessa
inom Utskottet ifragaftällde omständigheter wörö af
beskaffenhet att icke föranleda till atal eller anmälan
emot Radgifware och Föredragande, icke kunde win-
na annan hufwudsaklig åtgärd, an att läggas till
handlingarne.
6k,spor Wijkman tillkännagaf, att hwad han
i Anförandet andragit, uti ämnen utöfwer egentliga
Bonde-St. Prot. 7:de Bandet. 11
föremålet för Utskottets Betänkande, were att anse
såsom en inledning eller af honom nödige fundne mo-
liver för hwatz han sedan i sjelfwa hufwudfrägan an-
fört och pästätt.
Vice Talmannen fick ater order och utträde:
"För Z:dje gängen ar jag nu Ledamot af Constitu-
tionsUtskottet; och det kan jag redligen försäkra Eder,
mine Bröder, att StatöRädsprotocollen aldrig förr
befunnits sä wäl ordnade, eller innehällit sä kloka och
wisa styrelseätgärder, som dem Utskottet nu förehaft
till granskning. Wäl hafwa mänga anmärkningar
blifwit gjorde emot StatsRädct och Konungens Fö¬
redragande; men ganska fä hafwa likwäl förtjent nä-
got afseende. Enligt RegeringsFormen har Utskot¬
tet icke warit berättigadt att fastställa nägon anmärk¬
ningsanledning, med mindre Utskottet funnit, att Stars-
Rädet och den Föredragande tillstyrkt ätgärder, som ländt
till Rikets skada och förderf, eller warit mot Lag och rätt
uppenbart stridande; och Utskottet, som öfwerskädat det
hela af Riketö förwaltning, har med sann tillfreds¬
ställelse erfarit, att Rikets sannskyldiga nytta och wäl
alltid blifwit iakttagne, samt hwarje medborgare we«
derfarits rattwisa. Hwad Skeppshandeln angär, sä
önskade jag/ om icke Tryckfrihetslagen lade hinder der-
före, att Protocollen derom kunde blifwa tryckta, pä
det att Allmänheten och hwarje Swensk man mätte
fa förnimma, hwad jag ock tror allmänt kunnigt är,
att denna handel uppgjordes till Rikets sanna fördes,
och icke till dest skada. Handeln om de sörsta Skep¬
pen lyckades fullkomligt, hwaremot den sednare för¬
163
fästningen omintetgjordes genom politiska förhålla»-
dens mellankomst; och hwilken ibland osi finnes desi-
Utom, som icke någon gäng misicalculcrat sig i affak-
rer? StatsRädet tillstyrkte harwid, att för fulla
wärdek försälja Krigsskepp, som moro byggda före
4788 och 1789 orens krig; och det är icke tänkbart,
att desia Fartyg warit i lika fullgodt ständ med nya.
Erfarenheten har ock wisat, att Ztne nya Skepp blif-
wit byggda för mindre summa, än köpeskillingen för
de 2-nc först sälda Linieskeppen utgjorde; och Staten
har således icke fäkt widkännas annan förlust än den,
som uppkom genom ätergängen af den andra handeln.
Det war likwäl icke möjligt att förutse, det Gran»
nen j Erster och andra Nationers Cabinetter skulle in¬
blanda sig uti wära commerciella förhällanden; ty den¬
na handel kunde icke betraktas annorlunda an som
en wänlig waruhandel. Ingen författning förbjöd
desiutom afyrtrandet af Krigsskepp; och längt förmän-
ligare för Riket war det wäl, att till fullt pris sälja
sädana gamla och mindre brukbara Skepp, än att
läka stöpa eller sänka dem, som förhällandet warit
med mänga andra, hwilka ligga nedsänkta pa Carls¬
crona redd. Dcrförutan erhöllos penningar, sä wäl
till uppköp af matcrialier till nya Skepp, som äfwcn
till Warfssolketö aflöning, och Flottans Bygg- och
Werkmästare kommo derigenom i tillfälle att idka sina
handteringar, i stället för att de annars förblifwit
sytzlolöse, och kanhända förlegade och oduglige, dä be-
hofwet päkallak deras werksamhct. Jag förklarar sä-
lebes oförstäldt, att jag fullt och fast tror Skepps¬
handeln hafwa äsyftat Rikets sanna nytta; och jag
har derföre icke kunnat instämma med de Ledamöter
164
L ConstitutionSUtskottct, hwilka, k anledning af ben.
na handel, emot StatsRädet och Föredraganden för
Krigöarendcrne framställt anmärkning efter 107 §.
RegeringsFormen. Slutligen förnyar jag min an-
hällan, att Betänkandet mä punktwiö föredragas.''
kelir lönsson och kuist 4än88on frän Christi¬
anstads Län instämde med Nänsen.
klrilc ^n6kr88on frän Westerås Län: "Afwen
jag förenar mig med k>lst8 NLn88on, och tror stun¬
den nu icke wara inne, att lemna StatsRädet de-
charge; ty, i händelse den i dag framställde anledning
tilt anmärkning skulle finnas befogad, ginge Ständer
ConstitutionSUtskottct i sörwäg, genom förut lemnad
decharge, för alla styrelsc-atgärderne ifrän sistförflutne
Riksdag, och Ständet kunde dä nödsakas, att äter-
kalla dest i dag fattade beslut."
Vice Talmannen Ion london: "Hwad beträf¬
far "Wijkmark i dag afiemnade förseglade Convolut,
sä kommer ConstitutionSUtskottct, att, enligt Grund-
lagarneö föreskrift, derwid lägga särskild hand, till
följd hwaraf den deruti intagne anmärkningsanledning
icke har nägot inflytande pä behandlingen af Dccharge-
Betänkandet, eller synes förhindra dest afgörande eller
äterrrmitterande."
kolmnnks SV6N880N frän Jönköpings Län in¬
stämde med Strinstlunst.
kristers ^nster88ov frän Wefteräs Län upp¬
läste derefter ett Anförande af följande innehäll:
165
"Wördsamt Anförande!
Uti 5:te punkten af ConstitutionsUtffottets Me-
moria! N:o 36, med Betänkande i följd af Stats-
Rädsprotocollens fullbordade granskning, har Utskot-
tet, efter 107 §. RegeringsFormen, anmärkt, emot
Förste ExpeditionöSecretcraren von krin^enci-eutri,
det oriktiga formel» af sjelfwa föredragningsätgärden
i mäler, beträffande Kyrkohemman i Halland. Här¬
lind anser jag mig befogad att erinra följande:
i:o Har, efter hwad Utskottet upplyst, Stats-
Secreteraren för Eccleskastik-arenderne sk
LuIIYerZ, sedan det ifrägawarande Beswärsmälet
till Ecclesiastikexpeditionen inkommit, medelst pä Nä-
dig befallning afiäten Remist, utställt bcswären till
KammarCollegii och wederbörandeS underdäniga utlä-
tanden. Om det warit oriktigt, att föredraga detta
mål genom Ecklesiastikexpeditionen, enär KammarCol-
legium lemnat BeswärShänwiöningen till Kammar¬
expeditionen, drabbar selet, efter min oförgripliga öf-
wertygelse, StatsSecrcteraren, som lade första han^
den wid mäler, och derigenom likasom godkände, pä
Kongl. Maj:tS höga wägnar, att fåken tillhörde Ec-
clcstastikexpeditionenS föredragning. Först sedan alla
infordrade och till Kongl. Majit, genom Ecclesiastik-
expeditionen, inkomne förklaringar afgiswitS och mä¬
ler sälunda war komplett, att inför Kongl. Maj:t
föredragas, öfwerlcmnades detsamma af StatSSecre-
teraren till ExpeditionsSecreteraren von krinsen-
croutL^ som, till följd af det honom Nädigft kem¬
nade uppdrag, att föredraga wista bcswärömäl, till¬
hörande den Expedition, hwari han ar anställd som
166
Embetsman, icke kunde undandraga sig, att i »veder¬
börlig ordning bereda och inför Kongl. Maj:t anmä¬
la malek. Jag kan således för min del icke finna,
att, sedan malek, pä satt nysinämndt är, blifwit först
handlagdt af StatsSecreteraren, ExpcditionsSecre-
teraren von prinsenei-eut-: begätt något fel deruti,
att föredraga detsamma hos Kongl. Maj:t, utan an¬
ser det twärtom hafwa warit hans skyldighet.
2:o Den äberopade 107 §. RegeringöFormcn
omnämner endast StatvRädetS Ledamöter samt
StatsSecreterare, och innehaller föröfrigt, att
om Riketö Ständer finna Rikets wäl det kräfwa,
de kunna hos Konungen skriftligen anmäla deras ön-
skan, att han wille ur StatöRädet och ifrän
Embeter skilja den, emot hwilkcn anmärkningen
blifwit gjord. Nu förekommer här, dels att Expe-
ditionsSecreteraren von krinLoncroul? hwarken är
Ledamot, af StacsRädet eller StatsSecreterare, dels
ock, att han icke innehafwer nägon af de i Z5 §. Re-
gerkngsFormen beskrifva Förtrocndesptzlor, hwarifrän
Konungen kan innehafwaren nar som helst ffklja.
Twärtom mäste till hans befattning säsom Expedi-
tioncSecreterare lämpas 16 §. RegeringsFormens
stadgande, att Konungen icke mä nägon förderfwa
eller förderfwa läta, till lif, ära, personlig frihet och
»välfärd, utan han lagligen förwunnen och dömd är.
Skulle, i motsatt händelse, Rikets Ständer begära
EppeditionöSecreteraren v. skiljande
frän Embetet, och Konungen dertill samtycka, blcf.
»ve han afsatt ifräu ett Embete, hwarifrän han icke
utan laga ransakning och dom kan skiljas, och detta
167
är rakt stridande mot bade allmänna Lagens och wara
Grundlagars stadgande».
Pä detza, efter min åsigt, owederläggliga skäl,
yrkar jag afskag a ConstitutionsUtffottetS ifrägawa-
rande Memorial i 5:te punkten, och skulle Hederw.
Stander harpa icke wilja inga, begär jag votering.
Stockholm den 17 Julii 1829..
^n6ers ^nclor88on,
fran Westerås Län."
WIs Ltrinstlunck: "I anledning af den anmärk¬
ning, som 2^.ncler8 Danielson gjort, rörande de af
StatsUtskottet wäckte, men ännu icke afgjorde an»
markningsanledningar, får jag förklara, att minkan»
ke icke warit, att dechargera StatSRädet för all
framtid, utan endast för de fall, som nu äro i fra»
ga. De frågor ater, hwilka StatsUtskottet hänwk»
fat till ConstitutionsUtskottet, hafwa warit sädane,
der det förra Utskottet icke ägt fullständiga handlin»
gar, utan nödgats att begära upplysningar af Con»
stitutionsUtskottet, som haft tillgång till StatöRädS-
protocollen och alla till malen hörande handlingar.
Jag häller således före, att om wi nu lemna Stats-
Rädet decharge, gäller sädant endast för de ämnen,
hwilka innefattas uti ConstktutionsUtskottets sörewa»
rande Betänkande N:o 36, och om hädanefter skulle
framställas anmärkningar, hwarpä Utskottet fästar
afseende, mätte Ständer wara oförhindradt, att prof»
wa och afgöra dem."
168
Secreteraren »Made, att en meddelande decharge
kvmme att omfatta alla de ämnen, som hos Consti-
tutionöUtskottct undergått granskning; men också icke
flera; och, till upplysning derom, uppläste han 76 §.
RikSdagS-Ordningen, som Constitutions-Utskottet, i
frägan om decharge, äfwen äberopat i sitt afgifne
Betänkande.
63SP6I- "Uti ConstitutkonsUtskottctS
Betänkande N:o 36 saknar jag i allmänhet uppgift
pä namnen af de Konungens Rädgifware och Före¬
dragande, mot hwilka Utskottet föreslagit tillämpning
as 107 §. RegcringsFormen; och dä Rikets Stän¬
der ätminstone mätte aga rättighet, att fä upplysning
härom, lärer endast denna anmärkning föranleda till
äterremisi af Betänkandet. Utom desi hemställer jag,
huru olämpligt det skulle wara, att nu lemna de¬
charge för Styrelseätgärderne frän sistförflutne, intill
rnnewarande Riksdag, dä ännu, i denna stund, an-
märkning blifwit gjord, och icke kändt är, hwarken
hwad anmärkningen innehällcr, eller till hwilken åt¬
gärd, ä ConstitnlionSUtskottetS sida, den kan komma
att föranleda. Hwad särskildt angär VkceTalman-
nen lön lons5on5 yttrande, att Skeppshandeln wa¬
rit för Riket nyttig och gagnelig, enär endast gamla
och mindre brukbara Skepp derigenom blifwit Kro¬
nan afhända, fär jag erinra, att denna uppgift icke
ar enlig med sanningen; ty till och med StatsUe-
skottets Betänkande, rörande Skeppshandeln, inne-
häller, att, ehuru Kongl. Maj:t förordnat, det icke
andra Skepp singö försäljas än sädane, som wörö
öfwer 25 ar gamla och mindre dugliga, hafwa lik-
160
»val Fartyg blifwit afyttrade, som vftversten alUor-^
neman och fiore andra sakkunnige personer ansett
för fntlgoda och lika brukbara, som nya. Destutom
hafwa flere oriktighetcr ägt rum »vid sjclfwa handeln-
uppgörande, såsom t. ep. att summorna i bägge Con-
tracterne »varit olika, och att Regeringens Contract
innehållit den minsta summan, m. m."
Secreterarcn erinrade, att Wijkmans anmärk¬
ning om saknad uppgift af namnen pä de Konungens
Rädgifware och Föredragande, emot hwilka 107 §.
RegeringsFormen blistvit tillämpad, till »verkligheten
ägde grund, blott i afseende pä första och andra an-
märkningspunktcrne. Secreterare» trodde dock, att
pästädde uppgiften icke wore behöflig för bedömandet
af sjelfwa anmärkningSanledningarne.
iloban ilaeob kniberg frän Norrbottens §än
ansäg, att dä, sedan DcchargeBetänkandet lades pä
bordet, Ständer remitterat till ConstitutionsUtstkottet
t»vä frän StalsUtskottet anmälde anmärkningSanled-
»ingar, decharge nu icke borde kunna lemnäs; me»
Secreterarcn upplyste kniberg, att ConstitutionS-
Utskottet redan hade afgifwit Utlätanden öfwer deste
anmärkningar, hwilka Utlätanden Ständer i dag lagt
till handlingarne; och förklarade kulberg derefter,
att, enär i alla fall Wijkman i dag anmält ny an-
ledning till anmärkning, samt discustion ägt rum om
Betänkandet i dest helhet, borde det nu icke punkt-
wiö kunna föredragas, utan i allo äterremitteras."
Lotvick 1ons?on frän östergötlands Län yttra¬
de, alt, nät anmärkningsanledningar kunna anmälas
470
till och med sista dagen af Riksdagen, syntes det icke
lämpligt, att uppehälla afgörandcr af förcwarande
Betänkande, derföre, att en ny anmärkning blifwit
framställd. Han ansäg widare, att proposition nu
borde göras pä bifall eller afflag af den yrkade ätcr-
rcmisicn.
l^ils NZN880N frän Malmöhus Län : "Jag
har hört, att flere ConstitutionöUtskottctS Ledamöter
och bland dem Vice Talmannen 4vn >lon88»n, fökt
ådagalägga, att Utskottet i allo handlat sa, som wc-
derbordt. Detta will jag icke dispntera, ehuru en
annan af Utskottets Ledamöter warit af en annan
mening. Jag har redan yttrat min tanka, hwarfö-
re jag anser olämpligt, att nu lemna StatöRadet
decharge, och besynnerligt förefaller det mig werkli-
gen, att dechargera personer, som, i anledning af
^Vijkmun8 i dag anmälde anmärkning, kanske icke
kunna blifwa förtjenta af decharge. Hwad ater be¬
träffar den anmärkta liberalitön af ConstitutionsUt-
skottet emot wederbörande, sä finner äfwen jag till-
waron af densamma, och tror jag, att, dä Hans
Excellcnce Herr Grefwe beckerström icke kan träffa
nägon olägenhet deraf, att 407 §. RegeringsFormen
pä honom tillämpas, Utskottet med mycket skäl hade
kunnat tillstyrka anwändandct af 406 enär Hans
Excellence, genom upprättandet af de bägge olika
Contracterne, tillskyndat Staten en betydlig förlust;
och borde han derförutan förklaras skyldig, att er¬
sätta denna förlust."
Secreterare» upplyste, att den af wils Näs¬
son sist anmärkte omständighet icke utgjort förcmäl
171
för, eller tillhört ConstitutionsUtskottetS pröfning.
Behandlingen af den frägan tillkomme StatsUtskot-
tet, som också derom afgiswit lltlätande, hwilket, till
Utskottets ytterligare handläggning, blifwit ätcrremit-
teradt. ZO §. RiksdagsOrdningen stadgade behand¬
lingssättet af sä beskaffade frågor.
Förre Talmannen läars Olsson begärde att
Betänkandet mätte punktwiS föredragas till afgö¬
rande.
^nckors Danielson frän Elfsborgs Län anför-
be: "Jag önskar tro, att Ständer är ense om, att
återremittera Betänkandet, i grund af de sierfaldige
anmärkningar, som deremot blifwit gjorde. Hwad be-
träffar den del af Memorialet, som endast innehäl-
ler anmälanden om sädane Styrelscätgärder, hwilka
Utskottet ansett i mer eller mindre män märkwärdi-
ga, men hwaremot någon egentlig anmärkning icke
kunnat eller bordt göras, sa utgöra detza endast ett
utom Lagen warande Bihang till sjelfwa Decharge-
Betänkandet; och hafwa, enligt gammal praxis, sätt
ett rum uti Betänkandet. Jag nekar likwäl icke,
att jag med bekymmer sett mig icke kunna reservera
mig i denna omständighet. Det har warit den en¬
da utwag, som funnits öfrig, för att kunna fä till
Kongl. Maj:t framföra wär klagan och wära önsk¬
ningar i wisa anmärkta sall. Jag rar icke för detta
mellanting, som egentligen ar en illusion af den Lag,
ConstitutionsUtskottct endast äger tillämpa eller 106
och 107 §§. Regeringsformen. Som sagdt ar, fä
hafwa wi nödgats, att blifwa sa liberala, blott för
att fa i underdånighet yttra wara önskningar, ehuru
detta satt att framföra dem, icke är rätt Constin,-
tionsenligt. Emedlertid och dä denna del af Betän¬
kandet endast utgör ett Bihang, kan den icke mot-
werka, att Betänkandet, hwaremot flcrfaldige an.
märkningar blifwit framställde, i desi helhet ätcrre-
mitteraö. Man har tillwitat Wijlemgn, att han
lagt StatSRadet till last, tillstyrkandet af ökade skat¬
ter. Med denna anmärkning har troli¬
gen icke haft annat afseende, än att ådagalägga, det
StatöRädet bordt öfwerse det stora hela, göra sig
underrättadt om förhällandet i otterne, huru de Oe-
eonomiska Författningarne wörö beskaffade och huru
de efterlefdeö; eller, med ett ord, inhämta säker kän-
nedom om Landers ställning, för att deraf kunna
sluta, om Folket tält wid ökade skattebördor eller
icke. Han har, säsom mig synes, trott sig dels sak¬
na denna enhet i Styrclseprinciper, jemte kraftfull-
het i deras tillämpning, som wällat osäkerhet och o-
reda i alla mcrcantila och oeconomiska förhällandcn,
dels finna hos Ministrarne bristande kännedom om
LandetS ställning, desi behof af lindring i skattebidra¬
gen och oförmäga att bära ökade tyngder. Wisit är
det sannt, att Ministären swärligen kan känna alla
locala förhällanden; men nägot bör den wäl känna
dertill; nägot böra wäl Rikets Ständer äga rätt
att af den förwänta. Hwad hafwa deremot Mini-
sirarne gjort wid denna Riksdag? Nästan uteslu¬
tande framkommit med propositioner om nya anslag
och ökade skatter. Här hafwa Rikets Ständer sätt
uppgöra förslag till ny Skjutsordning, m. m. och
deras Utskott föreslå, huru en Paquetpost bör wara
inrättad, om den skall ga pä flere eller färre fjädrar
och mera dylikt. Hwad wisar detta? Äga maricke
Ständerne de mest grundade anledningar att for¬
dra, det sä beskaffade och andra förslag i oeconomisk
»väg bordt uppgöras af Styrelsen och de underord¬
nade auctoriteterna, och derefter framläggas för
Ständerna? Hwad slutligen Skeppshandeln »vid-
kommer, sä ar denna fräga af sa ömtålig beskaffen-
het, att jag icke will ^vederlägga, hwad Vice Tal¬
mannen derom ordat. Sä mycket will jag dock
namna, att, hade jag, wid föredragningen af detta
ärende, warit Ledamot af StatsRädet och genomläst
AmiralerneS berättelser om Skeppens beskaffenhet,
sä hade jag, dä fräga uppstod om deras försäljning,
sagt — Nej."
Austers Lvensson frän Hallands Län hegärde,
att ^nckers ^Lnckei-880N8 frän Westeräs Län upp¬
lästa Memorial, rörande anmärkningen mot Expedk-
tions-Secreteraren von krlnrionoi-outri, kunde fä
hwila pä bordet, pä det Ankers 8V6N88ON kunde
komma i tillfälle, att beswaca det. Men Talmannen
erinrade honom, att bordläggning af Betänkandet
icke widare kunde äga rum, dä det nu för andra
gängen föredragits.
kastan LenAt88on frän WesterNorrlandS Län:
"I anledning af Wijstman» anmärkning, att nam¬
nen pä de StatsRäd och Föredragande, mot hwilka
107 §. RegeringsFormen bliswit tillämpad, icke fin-
nas utsatte, sar jag erinra, att om Utskottets hem¬
ställan af Riketö Ständer bifalleö, och således en un-
474
derdankg skrifwelse titt Kongl. Maj: t ko mm c o att af-
gä, är deraf en gifwcn följd, att StatsRädsproro-
collen ffola medfölja, och af dctza kan det ju lätteli¬
gen inhämtas, hwilka Ledamöter warit närwarande,
da de anmärkte malen föredragits. Hwad ater an¬
gar anmärkningen, i afseende pä olikheten uti Con-
tractcrne om Skeppshandeln, sa mätte det wara lika
kunnigt för Vijkman som för alla andra, att
StatsRädet ingen ting witzte derom; och det lärer i
alla fall tillkomma StatSUtskottet att bedöma, hu-
ruwida Hanö Epeellenee Herr Grefwe (beckerström
bör, för denna omständighet, under laga answar stäl¬
las. Att i öfrigt de ifrägawarande Skeppen wörö
nya, lärer lika litet kunna pästäs, som att det warit
möjligt att fä sä stor summa penningar för dem, om
de warit sä däliga, att de bordt flopaö. Wi hafwa
käst alla Handlingar och Protocoller i Utskottet, och
om samtlige Bröderne kunnat fä samma kännedom
om saken, som wk erhällic, skulle de säkerligen enstäm¬
migt medgiswa, att det icke warit roligt att sttta k
StatöRädet, dä Utrikes Makterne inblandade sig i
denna affaire. Saken är af ömtälig beskaffenhet, så¬
som ^nckers Danielson nämndt, och dä jag icke will
tala för StatSRädetS befrielse frän answar för sä-
dane fall, der tillwitelsen är förtjent, önskar jag der-
emot, att Skeppshandeln mä lemnäs ät glömskan."
Dallis Lurman frätt Norrbottens Län: "Jag
anser, att ^ijlcmans nu inlemnade anmärkning icke
kan eller bör lägga hinder i wägen för afgörandet af
DechargeBetänkandet. Om Vikmans anmärkning
ar Grundlagsenlig, sa mäste den wäl innefatta nä-
175
gon åtgärd, som knnehälles i StatsRädsprotocollen
sedan sista Riksdag, och desia Protokoll äro alla af
ConstitUtionsUtskottet redan granffade. I följd der.
af har Utskottet äfwen nödwändigt niäst bedöma
samma åtgärd, som ^Vijkman nu anmärkt. Om
man för öfrigt ägde att uppehålla afgörande af
DechargeBetänkandet genom sädane oupphörliga an¬
märkningar, sä kunde det ju hända, att det ej skulle
kunna blifwa afgjordt under Riksdagen, emedan an¬
märkningar kunna göras, sä länge Riksdagen warar."
Vice Talmannen Ion .Ionsson: "Det omdöme,
jag fällt angående Skeppen, som fälldes till Han^
delshuset Niolmelsson et Leneckielrs, är enligt med
sanningen, hwaremot Vrijlcnmns pästäende, det au-
ctoriketernc skolat tillstyrkt, att endast gamla och o-
dugliga Fartyg borde afyttras, är stridande mot
sanna förhällandet. I wederbörandeS Utlätanden stär
nemligen blott, att Skeppen wörö öfwer 25 är gam¬
la, men alldeles icke att de wörö odugliga, och det
ar äswcn icke tänkbart, att för odugliga Fartyg kun-
de erbjudas sä stor köpeskilling. Det är en obestrid¬
lig sanning, hwilken när som helst kan bewisas, att
Skeppen, dä de fälldes, wörö öfwer 25 är gamla,
men deremot ingalunda odugliga. Jag önskar -der-
före, att ^Vijkman icke wille förblanda desia omstän¬
digheter med hwarandra. Hwad deremot beträffar
ersättningen as Hans Exeellence Herr Grefwe be¬
ckerström, sä är det en enskild sak, som icke tillhö¬
rer ConstitutionsUtskottct, utan StatsUtskottet, att
pröfwa, och hwarom således fräga nu icke kan
uppstä."
6a8per Wijkman: "Ehuru jag Mföl' wäl
känner, att Vice Talmannens senaste yttrande icke hörer
till ämnet, anser jag mig dock uppmanad, att förnya
min erinran derom, att uti Kongl. Majus Nådiga
Skrifwelse i ämnet lill wederbörande auctoriteker, det
uttryckligen star, att sädane Skepp skulle uppgifwas
till försäljning, hwilka wero öfwer 25 ar gamla och
för Flottan mindre behöflige. Meningen härmed
mäste dä otwifwelaktigt wara, att Skeppen skulle
wara mindre brukbara, och likwäl blefwo förbyggda
och sä godt som alldeles nya Fartyg försallde."
Dä flere anmärkningar nu icke giordes, hem¬
ställde Secrcteraren till Ständet, att först afgöra,
huruwida äterremitz borde bewiljas eller icke. Han
äberopade dock ytterligare, att icke nägon omständig¬
het wore förebragt, som syntes göra aterremist
behöflig.
I anledning häraf förklarade Wijkman, att
han begärt upplysning om namnen pä de StatS-
RädetS Ledamöter, mot hwilka anmärkningar af
ConstitutionsUtffottct blifwit godkände; och denna
omständighet ensam wore tillräcklig, för bewiljandet
af äterremist i det hela.
Secreterare» erinrade, att de af Wijkman be¬
gärde upplysningar, i nytzberördc mätto, blott assed-
de första och andra anmarkningspuncterne. I anse¬
ende äter till de öfriga, wörö ej nägra widare upp¬
lysningar äskade.
Lrik
177
Lmiir .^Ii-Ioi-«8NN frän Westnäs Län yttrade-
Ntt dä det förr ofta warit Manligt, att Betänkan-
den, mot hwilka anmärkningar i en eller annan
omständighet framställts, blifwit i deras helhet ärer-
l emitterade, samt att wederbörande Utskott, wid för.
nyad behandling af sädäne ärenden, icke Upptagit till
heswärande annat, än sädant, hwaremot anmärkning
skett, han icke insäge nägon orsak, hwarföre med fö-
rewarande Betänkande bolde göras undantag; till¬
styrkande således- att Betänkandet i alla delar äter»
remitterades;
DiScusiioneN förklarades nu Mara slutad, och
som Talmannens proposition, huruwida Ständer an-
säge frägan wara sä utredd, att den nu kunde före¬
tagas till behandling, beswarades med flere Ja och
Nej samt votering affädeS, sä författades, justerades
och anstögö följande Voteringsproposition.
"Anser Ständer frägan wara sä utredd, att
den, utan flere upplysningars infordrande, nu katt
företagas till behandling»
Den, som det will, voterar Ja.
Den, som det icke will, voterar Nej.
Winner Nej; sä har Ständer ansett de af
Vijkman, i afseende pä första och andra punkterne,
äskade ytterligare upplysningar, föranleda till Be¬
tänkandets äterremitterande»"
Bonde-St. Prot. 7:de BandeK 12
Emot lydelsen af Contraproposinoncn tefeldt
dadé sig dock kolian laeob liutboi'^ som ansäg, att,
i stallet för orden: "i afseende pä sörsta och andra
"pnncterne ästade ytterligare upplysningar", borde
stä orden: "gjorde anmärkningar-"
Derefter anställdes votering i behörig ordning,
och Utföll den med 39 Ja, mot 69 Nej; i följd
hwaraf Betänkandet, pa satt och i det afseende, son,
Contrapropositionen innehaller, »var ätcrrcmirreradk
till ConstitutionsUtffottet. '
Widare föredrogs ä nyo och biföllS StatsUt-
sotters, sedan den 3 i denna mänad pä bordet hwi-
lande Urlätande N:o 165, i anledning, af erhållen
remitz af Kongl. Majus Nädlga Skriftvclse till Ri-
kers Stander den 19 December 1828, angående
fördelningen af de, genom en med Kejserliga Rvffa
Regeringen afstutad LiqvidationsConvemion, infiutne
medel.
Till ny handläggning förekom derefter Lag.,
samt Allmänna BeswärS- och OcconomieUtstottenS,
den 6 innewarande mänad pä bordet lagde Utläran¬
de N:o 37, r anledning af wäckta Motioner angåen¬
de Socknestämmor och KyrkoRäd/ hwarwid ingäfwos
och upplästes detza Anföranden:
1:0 Af toftan Faoob kulberg frän Norrbot¬
tens Län:
179
**Iag förenad mig Uti Herr frosten Ve'<jtzte!ncit
reservation- att de i förewarande ämne gjorde Mo-
tioner fordrat större uppmärksamhet, än Utskotten
dcrwid fastat, ehuru jag ingalunda gillar Herr Pro-
stens Motion, att med KyrkoNädens domsrätt, for¬
maliteten af wittnenas edgäng mätte förenas-
Utskotten saga, att hwar och ett röstägande icke
kan eller dör wara i okunnighet om hwad i Sockne-
stämma besltttes, dä denna bliswit frän Predikstolen
pälyst 14 eller minst 8 dagar förr- än bett hålles-
Uti Norra provinsen haswa Församlingens röstägan¬
de ofta 8 a io mil till Kyrkan. De mest ange¬
lägna ärenden kunna förekomma wid ett Socknestäni¬
ni a, som de röstägande ej afweta, och större delen af
Församlingen kan, om den af Utskotten yttrade
grundsats gillas, att de fränwarande skola ZtNöjas
med de närwarandes beflut, äläggas utgifter och be¬
skattningar af hittills okänd beskaffenhet. Mig sy-
Nes derföre af högsta wigt, att Socknestämmor böra
hällas endast i Maj och Metoder, och att dctza, om
de till annan tid Utsättas, böra genom budkafle kun¬
göras hwar röstägande Ledamot inom Församlingen-
Utskotten häfwa afstyrkt all förändring l den
KyrkoRädet medgifne oinskränkta rätt att blanda sig
i enskilda förhållanden' men-dä KyrkoRädens doms¬
rätt bör, sä mycket font Möjligt är, afskaffas, tror
jag, ätt den i detta afseende gjorde Motion bör bi¬
fallas och Utskottens åtgärd följaktligen ogillas-
Hwäv angäk Utwäkjande till Ordförande- till
ledning af Le ärenden, som i Socknestämma före¬
180
komma; fä förblifwer jag »vid den mening, mm Mö»
tion derom innehåller, att nemligen Församlmgarne
böra aga rätt, att ärligen till denna befattning urse
den Församlingen dertill ästnndar, och att den, som
dertill wäljcs, ej bör kunna afsäga sig denna befatt¬
ning förr, än han den ett är innehaft. Till undwi-
kande af det mitzförhällande, Utskotten framdraga
angående oerfarne Hjclpprester, kan det förslag til¬
läggas, att till Ordförande ej mä wäljas nägon af
det Högwördiga PresteStändet, ehuru jag för min
del önskar, att FörsamlingarncS wal, äfwcn i denna
del, mä wara fritt.
Jag anhällcr cm atcrrcmifi af Betänkandet.
1. 1. IkutderZ."
2:o Af I-nrs vilsson frän Norrbottens Länl
"Till alla delar instämmer jag uti hwad Lag-,
samt Allmänna Bcswäre- och OcconomieUtskotten yttrat
uti deras afgifne Betänkande N:o 37, rörande
Socknestämmor och KyrkoRäd och will, i anledning
derutaf, anföra nägra ord wid det af Utskotten an-
slagne projcct, att Ordförande-befattningen i Sockne-
stämma mätte, genom Församlingens wal, bestäm¬
mas. Jemte det jag fullkomligen gillar Utskottens
anförde skäl för afslager, kan jag uti det nämnde
förslaget icke se annat än ett frö till missnöje och ore-
dor inom en Församling; i det förra fallet derföre,
att emellan åhörare, som wisade sä ringa förtroende
för sin Pastor, att de ej ansägo honom skicklig, att
leda öfwerlaggningarne wid deras sammankomster, och
181
Pastov, som af sina åhörare erfore ett sädant servis
pä bristande aktning och wälwilja, skulle uppkomma
och rinder hällas oupphörliga mitzförhällandcn, genom
det ömsesidiga motståndet, drisna till det »»ersta och
lika skadliga för Församlingen, som för Pastor. I
det sednare fallet ater skulle säkerligen uppkomma
mycken oreda, om Pastor, såsom den hwilken bör
kanna Kyrko-kagfarenheten och de stycken, som höra
till en god Kyrkodisciplin, skulle lemna Ordförande-
platsen ät en deruti okunnig person, wädlkgt äfwen,
om denne hade god wilia, redligbet och förstånd,
ehuru jag twiflar, att en sadan person åtminstone
alltid skulle bkifwa den af Församlingen walde, eme-
dan det bleswe i synnerhet de, som saknade besia egen¬
skaper, och som äskade den nya inrättningen, såsom
ett widgadt fält för deras begär, art styra och wacka
split och oreda, som i synnerhet skulle cftersträfwa en
plars, der de lika litet »värdigt kunde uppfylla, som
de med wärdiga medel uppnatt den. Jag lcmnar at
hwar och en sjelf att inse, hwilka konster och knep
skola begagnas, för att leda de röstägandcs wal, af-
wcn om blott en orolig och illasinnad Ledamot i
Församlingen finnes; att icke nämna, da den ager
flera, som fika efter den utmärkelsen, att framför
Pastor leda Församlingens öswerläggningar, och hu¬
rudan en sadan persons styrelse skulle blifwa, dä han
en gäng komme till ben efterlängtade platsen. Jag
anser der derföre i alla afscenden wara stridande emot
skick och god ordning, att någon annan än Pastor ar
Ordförande i Socknestämma, och ingen bör kunna
frukta, att rätt ock sanning skola uraktlätaö, da han
ager wid Protocolletö justering deremot anföra hwad
182
han behagar och widare genom beswär fullfölja stu
klagan öfwer förment oförrätt. >— Skulle äter hwcm
som helst af Församlingen genom wal komma attin-
taga Pastors platö wid Socknestämmor, sä förutser
jag, att han icke utan någon ersättning ätager sig
detta beswär, och det blefwe dä en ny päkaga för
Församlingen, alt löna denna person j stället för
Pastor, som ingen ling åtnjuter derföre. — Af alla
desta skäl yrkar jag bifall för Betänkandet, och är
öfwertygad att mina wärda Medbröder med mig
fullkomligt inse mädan af, att genom det gjorda för¬
slagets antagande lemna en sä öppen ^verkningskrets
för veu herrsklystne och orolighetöstiftaren.
Wilsson,
frän Norrbottens Län."
Pä derom af Talmannen framställd proposition
blef Betänkandet bifallet, emot hwilket beslut Ilut-
Kerg likwäl reserverade sig.
Ola frän Blekinge Län ingas ett An«
förande, som lästes och lydde fälunda:
"Wördsamt Anförande!
Sedan Hederwärda BondeStändet äterremit-
terat Stats- och BancoUtjkottens Utlärande N o l,
angäende MyntwärdetS upprätthällande, och sjelfwa
hufwudfrägan om Myntbestämning bör ske eller icke,
samt huruwida tidpunkten, att den widtaga, nu mä
anses wara för hand, i närwarande stund ar oaf¬
gjord, sä har iste eller antagande kunnat äga rum af
183
nägotdera af de öfrige Utlåtanden; N:o s, angående
provisorista åtgärder före Silfwerutwexltngen; N:o
3, angående Bankens förhållande till Staten, jemte
hufwndgrundcr för Bankens Lånerörelse; N:o 4, om
åtskillig? Grundlagsförändringar och förbättrad Lag.
stiftning för Banken, samt N:o 5, angående sä kal-
lade enheter och underafdclningarne af det metalliska
myntet i Silfwer. Det kunde således wara öfwer-
stödigt, att framställa de betänkligheter, som wisa sig
emot godkännande of sistnämnde fyra Utlätanden,
innan först blifwit afgjordt, om realisation skall för
stg gä eller icke; men som anledningarne till första
Betänkandets återremitterande äfwen förekommit sjelf-
wa desi ofullständighct, bestående deruti, att det icke
-liswit aflemnadt i form af något helt utarbetadt
werk, hwarföre ock Utskottens derpä följande Utka-
tande framkommit uti ett emot wänlig form stridan-
de skick; sa har jag trott mig finna att i samman,
hang med grunderne till första äterremisien äfwen
borde anföras det, som kan wara att erinra emot
DetailleBetänkanderne, pa det min tanka ma warda
Utskotten meddelad, till förnyad åtgärd, derhän »ver¬
kande, att Rikets Ständer sedermera ma fä emot-
taga ett helt eller odeladt yttrande. En realifations-
eller financeplan, som frän början till stut omfattar
ämnet i hela desi »vidd.
I händelse Myntbestamnkng denna Riksdag
»verkligen stall bestutas, har jag icke att päminna,
än »vid Utskottens antagna proportionsgrund, att
Bankens reela fond till Sedelstocken bör blifwa sä.
som 5 till 8, innan Silfwer ut»veyling får taga sm
484
görjan; men det ar just denna Sikstverutwexling, sv»,
i stg sjelf innebar fröet kill den farhäga, hwilken
man bland Allmänheten hört yttras och frän Lands-
ortcrne förspörjer; en Representant har nyligen an¬
fört såsom grundsats, att en åtgärd, som till sin
utgång åtminstone ar twifwelaktig, bör fördröjas in-
tilldesi twiflet wiker för öfwertygeksen, att det hestut,
man gar att fatta, hwikar pä säkra grunder, icke pä
slumpen eller den alltid »vacklande beräkningen och
tillfälliga omständigheter, i följd hwaraf det »vors
bättre, att uppskjuta en pä owitzhet stödd, till sina
följder osäker förändring, än att förhastadt leyina
bifall till en handling, som sä nära ingriper i snart
sagt samhällets alla förhållanden. Jag tillstår upp-
riktigt, att jag bekänner mig till denna grundsats,
afwensom att jag dertill as mina Committenter är
uppmanad. Mig synes, att dä Bankens ställning i
det hela otwifwelaktigt är mera fördelaktig än den
warit under mansäldrar, dä den i sjelfwa »verket
innehar en reel fond i Silfwer af 5,700,000 R:dr,
dä efter Utskottens föreslagne grunder till »verkstäl¬
lighet af myntbestämning förmedelst Silfwerutwerling
fordras 6,800,000 R:dr; och dä skillnaden, som be-
höfwer fullas eller anskaffas, endast utgör 4,100,000
R:dr i Silfwer, mäste blott man gifwcr sig tid och,
tälamod, all tillämpning af Länesystem, ämnad till
RcalifationSfondcns stillande, ofelbart kunna före.
kommaö. När Banken begagnar sina egna tillgän¬
gar och ärligen fär anwända 266,666§:dels R:dr
af sina winstmcdcl, samt desiutom 66,666z:dcls R:dr
säsom ersättning sör uttagna Piastrar, och detta en¬
dast till Silfwerinköp, sg erhällcö ino»n kortare tid¬
18S
rymd, utan motbjudande Länoapcratiou, det belopp,
som för utwcxlingcu är nödwändigt. Hwarföre dä
denna brädstörrniug, förenad med ett kostsamt och o-
nyttigt Länesystcm? Om Myntbestämningen till 128
st. skulle antagas, och grunden för framtida utwexling
således bliswa af Rikets Ständer fastställd och af
Konungen sanctionerad, Hwilken bestämmelse, såsom
norm för det under tiden skeende Sikfwcrknköp, k al¬
la fall icke kan undwikas; sä förmodar jag, att man
närmast förenar de olika meningar, angående werk-
ställighctspcrioden, som nu yppats och åstadkommit
sä mycket bekymmer, om utsättande af tiden för all
utwexling uppskjutes till StändcrneS nästa samman¬
komst. Äfwcn om, för dagens bestämmande till Silf-
wcrutwexlingcn, Utskottens Betänkande gillades, kun-
de ingen utwexling företagas förr an under loppet
af är 1832. Skillnaden i tid bkcswe dä endast 2:ne
är, men skillnaden k erfarenhet bliswer ock densamma.
Politiska omwexkingar, handclösörhällanden, courS-
förändrkngar, production och export m. m., alla desta
wigtiga och pä financc-läran i allmänhet inwcrkande
ämnen, kunna dä, jemnförde till tidpunktens lämp¬
lighet, närmare och med mera säkerhet öfwerskädas;
och jag är witz, att denna warfamhet i beslut och ät-
gärd icke skall af efterkommande läggas NationenL
nuwarande Representanter till last.
Under äbcropande af hwad Herrar WindenZ,
Hoksrmsn och lUanZendei-g reservationSwiö anfört,
förklarar jag, att den föreslagna disposltionsräknkn-
gen kommer att förswära Bankens egna Silfwer-
uppköp, och som denna anstalt icke ar absolut nöd-
xvändig för realisationenH Mwagabringande, torde
dermed utan skada kunna ansta tikl den tid, da nk-
wexlingen börjar, eller åtminstone till den stund, dä
Banken förskaffat sa mycket Silfwer, som dertill
fordras. Sedermera, dä dispositionsinrättnmgcn sa
mycket heldre bringas till »verkställighet, scm insätta»,
det af mynladt eller cmyntadt Guld och Silftvcr
emot utbekommande af Vaneonoter eller Sedlar, ut.
gör ett af ändamälen med de fleste kända Baneo-
Werk, och således icke eller bör hos ost förkastas,
särdeles dä en icke obetydlig inkomst deraf möjligen
kan Banken tillskyndas.
Beträffande förslaget, att de ärligen ingående
2 procent, caleuleradc till 5,060 R:dr i Silfwer
för hwarje är, af de Fastighetslån, Rikets Ständer
1823 beslutat, äfwen skulle päräknas bland retzour»
ferne för realisationen, anser jag wäl a ena sidan
böra bifallas, helst afsigten med dä föreskrifna Läne-
inbetalningssättct icke kunnat »vara annar, än att sa
småningom förstärka Bankens Silswerfond, men som
redan af Hufwudbetänkandct N:o 1 bliftvit upplyst,
att endast 400,000 R:dr wid slutet af är 1828
wörö uttagne af den fond 2,300,000 R:dr, som »vid
sista Riksdag bestämdes att utgä i län pä fastighet,
e»not förbindelse, att gälda den i Silfwer, och det ej
kan förenas med omsorgen för näringarnes tillwepk,
under fortsatt klagan öfwer penningebrist, att en sä
betydlig fond, ämnad att fördelas eller spridas i all.
männa rörelsen, skall ligga onyttig i Banken; sä
hemställer jag »vördsammast, om icke detta ämne mä
blifwa förcmäl för Utskottens ytterligare uppmärksam¬
het, sä att der aterstäende af fonden kunde fördelas
187
till utlåning pä de wilker Medbrodren Hils IVIäns-
son^ wid Betänkandets äterremisi, mundtligen före-
slagit, nemligen att ränteinbetalningen fick ffe i Baneo-
Sedlar i stället för Silfwer,
Widkommande Utskottens Betänkande under N:ri«
3, 4 och 5, hyser jag lika åsigt med de af Medbro-
bren ^nckers Oanislson wid äterremisien i desi skrift¬
liga Anförande yttrade mening, hwari jag anhäller
fä instämma,
Wördsammast wägar jag anställa, att detta Anfö¬
rande får åtfölja den beslutade äterremisien till Resp.
Utskotten.
Stockholm den 17 Juli! 1829.
Ola lexpssnn."
Ståndet biföll, att detta Anförande fick medde¬
las Stats- och VancoUtskotten.
Talmannen gaf tillkänna, att Riksdagsfullmäk-
tigcn frän Stockholms Län, WIs Insulin, förl, går¬
dag erhållit underrättelse derom, att hans hustru ha¬
de blifwit swart sjuk; i anledning hwaraf Insulin
begärt och Talmannen tillåtit honom, att pa Z;ne
weckor hemresa, hwartill Ståndet samtyckte.
Pä begäran erhöll I^ars Anckersson frän Skara,
borgs Län Z weckors permisiion, räknade frän mor.
183
gondagen, och 2Lnckers Anckersson foa» Westerås
kai» 14 dagars, ifra» och med den 23 i denna ma¬
nad; och son, desto Riksdagsfullmäktige äro Ledamö-
kcr af Bancolltffottet, förordnadc Ståndet Ola .! e,>ps-
son fran Blekinge och kOl,r .lönsson frän Chri¬
stianstads Län, att under de förstnämndes bortowaro
biträda Utskottet fason. Ledamöter.
llllrilc Anckersson fran Westerås Län, son, nn
begärde och erhöll order, tolkade Ståndet sin hiertli-
ga tacksamhet för det förtoende han sista klen,-dagen
undfätt, att wara tredje Suppleanten för StändetS
Fullmäktige i RikSgäldoContoiret; men förklarade til-
lika, att som han hade sitt hemwist nära 12 mil
fran Hufwudstaden, och stan således swärligen nar som
helst klindt wara att påräkna, i händelse »agon af
Fullmäktige finge förfall, fä önskade han, att blifwa
endtlcdigad frän berörde uppdrag; och föreslog stlrilc
Anckersson i sitt ställe Uelir Olsson frän Söder¬
manlands Län, som näst ester Llrill Anckersson lind-
fatt de fleste rösterne till Suppleant och wore boende
närmare kill Stockholm; ock, som Ständct biföll,,
hwad lärill Anckersson sälunda begärt och hemställt,
förordnadeö Uechr Olsson att wara tredje Suppleant
för Fullmäktige i RikSgäldsContoiret.,
Derefter begärde och erhöll stlrill Anckersson 14
dagars permistion, räknade frän den 20 i denna ma¬
nad; och utsags Lengt vilsson frän örebro Län,,
att under stlrile ^Lnckerssons sränwaro biträda Stats»
bltskottet, hwaraf den sistnämnde är Ledamot
Iohan -Lncke-rssou fran Upsala Län, som ar Le¬
damot af StatsUtskottet, erhöll, pä derom gjord be¬
gäran, pcrmisiion frän den 20 i denna mänad till
den i instundande Augusti; och förordnades LoNr
Olsson frän Södermanlands Län, att under berörde
tid biträda StatöUtstottet säsom Ledamot.
Likaledes begärde och crhöllo ^.nckers Anckersson s
Hyppinge, Östergöthlands Län, Z weckorS permisiion,
räknade frän d. 2'1 i denn amänad; Daniel Anckersson
och Lengt Lristsson frän ÄLermlauds Län Z weckors,
ifrän d. 2-4; Oöran Anckersson frän Westcräö Län 14
dagars, ifrän morgondagen, samt ^nckors Lrsson frän
Orebro och dockers Lriswan frän Skaraborgs Län Z
Meckorö, ifrän den 23 i denna mänad.
Lrilr -Anckersson Lang frän Jemtlands Län an»
höll, att, sonl Riksdagen redan blifwit mycket läng-
warig, snart flut pä den ej syntes wara att förmän-
ta, och hans Committenter i allmänhet moro fattige,
i följd hwaraf kostnaden för underhället af egen Riks¬
dagsfullmäktig för dem blcfwe mycket tryckande, Stan-
det wille tillära honom, att nu fä begifwa sig ät
hemorten, utan att behöfwa till Riksdagen äterwän-
da; och dä Talmannen, som understödde Längs be¬
gäran, witöordade, att wid förra Riksdagar warit
öftigt, att Fullmäktige frän Herjcädalen sätt afresa
före Riksmötenas flut; sä kemnade Ständer sitt bi¬
fall till Längs begäran.
Soln klockan nu war H till Z i» in» ätMchks
Ständet, för all ater sammanträda
Klockan 6 eftermiddagen, da vice Tal¬
mannen intog Talmansstolen, emedan Talmannen lett
återkommit frän Kongl. Slottet, der han, pä Nå¬
dig befallning, hade infunnit sig hos Hans Majtt
Konungen»
Alar nu a nyo företogs Statsllkskötteks, under
N:o 487 afgiftie och sedan den 9 innewarande ma¬
nad pä bordet hwilande, Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar tvid Utskotters Betänkande N:o
^Z, angående äntring i Kongl. Placatet ken 27 Au¬
gusti 1823 angående wilkoret, för Bergsbruks an¬
läggande, fann BondeStändet för godt, attsistnänin-
de Utlärande bifalla.
Till handläggning förekom a nyo StatöUtskok-
tets, den 9 innewarande mänad, pä bordet lagde Ut¬
lärande N:o 189/ angäcnde anstag af allmänna me¬
del till tryckning af Landshöfdingarnes EmbetSkun-
görelser.
lloltän ^aoc>b ilutborg frän Norrbottens Lätt
tville icke medgifwa det af Utskottet tillstyrkte ansla¬
get för hwarje Län, eftersom det i sjelfwa »verket in¬
nefattade en af behofwet icke päkallad lönetillökninZ
för LandsSeerekerarne m- fl-
fluspor vijkman fran tlpsala Län ansäg, lika
Med Ilutbei-g, ifrägawarande anslag utgöra en löne-
Nllökning, hw il keil icke, under- namn af ersättning för
tryckningskostnad, bolde bewiljas, ehuru den till en del
skulle komma Kronofogdar och Häradsskrifware till
godo, af hwilka mänga witzerligcn aro i behof af
ökade löner; warandes nemligen, i 'Wiskcmsns tan.
ka, icke någon anledning att medgifwa särskildt an¬
slag till isragawarande tryckning, dä det onekligen
wore KronossgdarneS och HäradöskrifwarneS orvilkor-
liga tjcristeäliggandc, att afskriswa och kringskicka de
Kungörelser, hwilka frän Landshöfdingarne dem till-
sändas.
Mängc hördcö häruti instämma.
klrik -Lnckei-sson frän Westmanlands Lätt hem-
ställde, om icke detta ärende borde hwila, intill dest
StatsUtskottet afgifwit förnyadt iltlätande, rörande
2:dra Huswudtitekn, der fräga om lönetillökning för
Landsstaten förekommer, i synnerhet som, ottt nrl
bcwiljades anslag till Kungörelsers tryckning, hwilket
icke wore annar an en lönetillökning, sädant kunde
förglömmas nar 2ldra Hufwudtitcln förekommer, hwar--
igenom löneförhöjning kunde komma att bewiljas twenne
gänger för samma personer.
dlils Mänsson frän Malmöhus Län eittsäg bäst,
att frägan återremitterades, pä det att StatsUtskottet
mä föreslä en sadan jemkning, att utgifterne för ifräga.
warande tryckning derigenom komme att ersättas dem,
som nu hafwa en alltför knapp lön, hwilken för är-
1<)2
skkllige Kronofogdar i Skane endast utgör 166
32 st.; men deremot alldeles icke dem, som redan hade
tillräcklig lön; warandes det pa andra orter manga
Kronofogdar, hwilka hade anda till 1,200 Rldr i
lön, och således redan woro fullkomligen satta i tili»
falle att bekosta nämnde tryckning.
^nclers diksson fran Wermlands ?än förkla¬
rade, att han i Urskottet yttrat sig Mot bewiljandet
af ersättningen i allmänhet, och att han nu tillstyrkte
afstag ä Betänkandet.
Orik Anckersson fran Westmanlands ?än gjorde
det tillägg till desi afgilne yttrande, att det wore min¬
dre skäl att lemna någon witz summa i uppgifne än¬
damålet till Landshöfdingarnes disposition, emedan
man da icke wore säker, att endast de LandöstatS-Tjen»
stemän, som deras wore i »verkligt behof, i anseende
till swagare löneförmåner, komme i åtnjutande af er»
sättningen.
kristers diksson i Tottarp förenade sig med
k^iks Nansson, och trodde, att, om icke Något till-
ökt anslag för Kronofogdar och Häradsskrifware kun¬
de bewlljaö, hwarom han wid denna Riksdag wäckt
fraga, billigheten åtminstone fordrade sadan jemkning,
att någon likhet emellan detza Tjenstcmäns löncwklkop
bereddes.
Oaspor ^Vijlcman förklarade sig icke wilja be¬
strida aterremitz; men att, om lönetillökning bleswe
bewiljad,
1Y3
bemiljad, den icke borde koMMä under benämning af
ersättning för trhckning af Kungörelser- helst sädant
kunde baswa tig föl-d- att, sedan de swagt lönade
iiu erhållit en sadan ersättning- kc iväl lönte snart
nogglulle komma med anspräk ha en lika förmäni
kiriir kälilssdn fran Elfsborgs 2an änsag det
wara tid, ätt tillwägabringä en billig jemkning i Kro-
nofogdarncs och Häradsskriswarneö löneförmåner- när
egentliga frägan del om förekommer i sammanhang
Med StatSregleringen, hwatemot förevarande staga
dm tryckningskostnaden nu bolde afsläö-
Olof IVil5Son frän Wermlands Län yttrade ena¬
handa tanka med ^islemulj och Lrilc kälilsson.
Den af vice TalmänneN nii framställda propo-
sition pä bifall till Betankändet beswarädes med blott
nägra Ja- men i öfrigt allmänneligen Med Nej; och
dä proposition derefter gjordes, först pä ätertcmisi och
sedan pä afssäg af Betänkandet, följde pä bwaran.
dra stärka Ja och Nej, jemte det flere Ledamöter yr-
kade dels ätcrreMisi, dels asflag- ä swen som kristers
><il8!ion frän Wermlands Län och l^rilc ^nclers^nii
frän Westmanlands Län äskade votering; bwadan, och
dä Ständets Ledamöter icke kunde förena sig om Con-
trapropositionens lydelse, eller om den skulle staltaS
hä äterremisi eller af,lag- följande VoteringSpropofi^
tion författades- godkändes och anslogs:
"Den, som anset Contrapropositionen pä StcrtS^
Vonde-St- Prot- 7:de Bandets ^13
4t)4
Utskottets ifrägawarande Betänkande N:o 189 börä
bliswa äterremisi, voterar Ja.
Den, som der icke will, voterar Nej.
Wilmer Nej, kommer Conti apropositionen att
ställas pä afflag."
Voteringen, som i wänlig ordning för sig gick,
utföll med 15 Ja och 67 Nej, i fölch hwaraf Con¬
trapropositionen skulle komma att ställas pä afsiag;
men uppä hemställan af Xils iVlänssun frän Malmö¬
hus Län, om icke de, som möjligen önskade bifall till
Betänkandet, wille afstä frän widare votering, säsom
utan twiswel alldeles öfwerfiödig, helst de, som rö¬
stat för äterremisi, bland hwilkas antal han sjelf er¬
kände sig wara, säkerligen icke skulle mcdwcrka tili
bifall, fann Srändct för godt, att, uppä derom gjord
proposition utan votering enhälligt assia förcwaran-
dc Betänkande.
Talmannen hade, under det förenämnde votering
för sig gick, ankommit och intagit Talmansstolen.
Wid ytterligare föredragning af StatöUtskot-
tetS, under N:o 193 afgifne och den 9 inncwaranve
mänad pä bordet lagde, Betänkande, i anledning af
gjorde anmärkningar wid Utskottets Utlätande M:o
66, angäende inrättning af en Paquerpost, beslöt
Ständer, som redan lemnat bifall till Utlätandek Iko
66 och derwid nu förblcf, sttk fvrstnätstnde Äekästr
kai,de skutte läggas till handlingarste»
Nät- till till afgörande företogs LagUtskvttetS-
sedan den 9 inne,va,ande manad, pa bordet hwilande
Utlakande Ä:o74- öfwer Herr s^rstnckelstser-
Iiag Motion M ändring af 16 Cap. ÄrfdäBalken-
anmärkteS endast ak Olof ^il5snu frast Wertnlands
Län- alt iden nya redactionctt ordeni hafwe ivald
borde utbytas mot: hafwe rättighet; Men Stån¬
det fann för godt- att Betänkandet bifalla.
LagUkskokkcks- dest 9 i bensta wastad- pä borr
det lagde Betänkande Nio 72- angående Herr bi.
^onwsts Motiost om utsträckande af kestamenrs-
friheten för Städernes inwänare och PresteSkandet-
till likhet med den, som efter Landsrätt ager runi,
blcf stu ä nyo föredraget; inen förklarades hwilande -
intill dest Lagutskottet afgifwit förnyadt Utlåtande i
srägan om förändring af allmänna Lagens stadgan-
den, rörande arfs- och giftorätt.
A anledning af LagUtskoktetS, först dest 9 och
ytterligare den 43 i denna manad, pa bordet lagde
och nu a nyo fökedragne Betänkande Nio 73- öfwer
2^nckkr8 l^riicssonZ frast örebro Län Motion om
stadgande, akt dest, soist bekrädcs med stöld utur täckt
jordgraf, der jordfrukter förwaras, skall straffas enligt
496
6 §. i 40 Cap. MistgerningöBalken, inlemuades äf
bcmalde UOstsson ett sa lydande:
''Wördsämt Anförande!
De skal Högloft. Lagutskottet, uti litt asgifne
Betänkande N:o 73, i anledning utaf mig wäckt
Motion om tillämpning af 40 Cap- 6 §. Mistger-
ningsBalken för stöld utur tackt jordgraf, der jord¬
frukter förwaras, säger sig öfwcrwägal tor densam-
mas afstyrkande, kände jag likaså wäl söre min an¬
komst till Riksdagen, som under wiftandet derstädes,
och således förr än Högloft. Lagutskottet upprepat de¬
samma; men jag trodde, art dä en lagskärpning eller
förändring tarfwadcs, det war för Rikets församlade
Stander man borde framlägga dylika önskningar, och
att dä tillkom der Utskott, hwartill frägans egentliga
handläggning hörer, noggrannt öfwerwäga de menli-
ga följder en för lindrig lagbestämmelse, wid fragan
om ägande-rättens helgd, kan förorsaka.
Lika med hwad Herr Profesor Lexell; i dest
wid Betänkandet widsogade reservation, yttrat, är
jag fullt öfwertygad, att om 1734 ars Lagstiftare
känt de förhastande», som Herr Profcstorcn uppre¬
par, de säkerligen giswit en lika skyddande tillämp.
ning at den ägande-rätt, jorden förwarar, som den,
hwilken finnes inom las, oftast nog swaga; hcmstästan-
de desntom tist hwarje rätt-tänkande, om icke tjuswen
skall bruka wald, för atk intränga uti en täckt jord-
graf, och da wald brukas, antingen med spade, ypa
ester jernstör a en sadan, eller med dyrk, yra ester
annat dylikt wcrktyg a en oftast swag dörr, fönster
197
eller läs, det icke dör anses för inbrott, och således
lika bestraffas.
Agande-rälten bör, i min ranka, wara helig
hwar den finnes, och den, som wäldför densamma,
såsom wäldswerkare anses och bestraffas; och anser
jag, att straffbestämmelsen bör mera åse det ihärdi-
ga uppsåtet att afhända sin näfta desi egendom, än
tillfälligheten af det förwar, hwarukur den tillgripes.
Af besia, skäl yrkar jag äterrcmitzaf Betänkandet,
pä dek Högl^ Utskottet matte med mera wärma omfatta
det skydd ägande-rätten kräfwer, samt, i följd deraf, till¬
styrka bifall till mitt i Motionen gjorde yrkande, samt
såmedelst,, genom en skärpad straffbestämmelse afskräcka
tjufwen fran en handling, för hwilken han nu, i an¬
seende till straffets ringhet, snart sagdt skrattar ät,
och likasom gäckas med desi utöfwande.
Stockholm den 17 Julli 1829-
^N(l61'8 Iriksson,
fran tzrebro Län.''
Secreteraren fäste uppmärksamheten derpå, att
med de nu gällande grunder för Brottmäls-lagstift-
ningen wore alldeles oförenlig en sä beskaffad lagför¬
klaring eller förändring, som den Anders driksson
föreslagit.
Vice Talmanncm Ion -london, Kils iVIänsson
och Uelii .lönsson frän Skäne, Oluf Olofsson och
Uotvick ckonsson frän östergöthlands Län, l..sis^n-
1Y8
ckorssvn, liars lsrsson och ^nckers ^loliansson
k, isman frän Skaraborgs Län, Asilio kurman
frän Norrbottens Län, Olof kidson fran Werm¬
lands Län, kärjo Larsesson frän Halland, Olof
l>lkltl,is8son frän GötbeborgS och Bohus Län, samt
Longt Wisson frän örebro Län, understödde Mo-
tionairenS förslag och yrkade ätcrreinifi, med äbero-
pande af Profesor Lsxolls i Utskottet afgifne reser¬
vation,
.kolian ksood kulberg frän Norrbottens Län
biföll, för fin del, Utskottets Betänkande; men wille
derföre icke bestrida Metionairen äterremitz af det¬
samma,
I anledning af de nu gjorde skriftliga och mundt-
kiga anmärkningarne, fann ock Ständer för godt att
aterförwisa Betänkandet till förnyad handläggning.
Wid ytterligare föredragning af Lag- samt All¬
männa VeswärS- och OeconomieUtskottcns, sedan den
<f innewarande mänad, pä bordet hwilande Utkätande
N:o ZZ, i anledning af gjorde anmärkningar wid
Utskottens Betänkande N:o5, rörande KammarRät-
tens rättighet, att i wifia fall fullföha gjorde anmärk¬
ningar, yrkade wäl kolian ckaoob kulberg frän Norr¬
bottens Län, att Ständer mätte harntinnan besluta,
pä sätt Herr krintrionsbjälck i dest, Betänkandet bi¬
fogade, reservation förestagit, och biträddes deruti af
Hillis .lansson och dockers dansson frän Elfsborgs
Län, samt Luckors Anckersson i Hyppinge, af öster.
19Y
göthkands Län; mcn sedan Kils Mänsson femi Malniö-
hus Län erinrat, att Utskottens yttrande, föranledt
äfwen deraf, att KammarRättcns granskningsrätt
öfwer PröfningsCommittöernes åtgärder behöfde in¬
skränkning, och att principen för beslutet om anmärknin¬
gar mot CollegierneS med fleres sörwaltningöätgär-
der borde hoS Kongl. Majit i underdånighet anmä¬
la^ stöde i nära öfwerensstämmclsc med det för All¬
mänheten nyttiga stadgande, att fullföljden af Kam-
marRättenö anmärkningar mot mcnighcter ankomme
pä Kongl. Maj:tS egen Nädiga pröfning, fann Von-
deStändet för godt, att bifalla Utskottens först af-
gifne Betänkande N:o 5; emot hwilkck beflut kolian
kaoob uutborg sig reserverade.
ConstktutionöUtffottetS, den -13 innewarande mä-
nåd, pä bordet lagde Memorial N:o38, i anledning
af äterremksi pä Memorialet N-o 31, rörande ett
tillägg i 5 Mom. 14 §. RikSdagsOrdningen, samt
N:o 3<), i anledning af ätcrrcmisi pä Memorialet
N:o 30, angäende Allmänna Beredningens constitu-
tionela befattning, blcfwo nu lagde till handlingarne.
Lag- samt Allmänna Beswärs- och Occonomie-
UtffottenS, under N:o 46 asgifne och den 13 i den-
na mänad bordlagde, Utlätande, i anledning af Kongl.
Majitö Nädiga Skriftvclsc till Rikets Ständer, den
10 December 1828, angående Rikets Mätt, Mål,
och Wigt, föredrogs nu ä nyo; mcn blef, pä fleres
begäran, ytterligare hwilande pä bordet.
soo
Ä nyo föredrogs Kongs. Maj-tS, under den 16
fistl. Junst till Riketö Ständer aflätne och den 1Z
innewarande mänah pä bordet lagde, Nädiga Prv-
position, qnqäcstde rättighet för Patrull, Post-, Wakt?
karl eller Fångförare, att genom bruk gf ffjutgewär
söka förekomma fänges flykt; och blek denna Nädiga
Proposition, i anledning hwaraf polian Iscod lini-
bcrZ frän Norrbottens Län äberppade Rikets Stän¬
ders wid sista Riksdag fattade best ut i samma amne,
remitterad till Lagutskottet.
Kongl. Maj:ts, den 13 innewarande mänad, pä
bordet lagde Nädiga Proposition, af den 16 Junii,
angäende ordningen och sattet för öfwerklagande af
UnderRattS beffut ust twistcr om husesyn och fardag
ä Kronohemman, föredrogs nu a nyo, Invar wid .lo--
Iian lacoh tiiilboiA frän Norrbottens Län yttrade,
det han tillstyrkte antagandet af hwad Kongl, Maj:t
uti detta ämne i Wder föressagit; och beflöt Stän,
det, att remittera denna Nådiga Proposition till Lag,
^tssottekS handläggning,
Likaledes remitterades till LagUkffottet Kongl,
Maj:tS, den 1Z innewarande mänad, pä bordet lagde
och nu ytterligare föredragrre Nädiga Proposition, af
den 16 sistlidne Junit, angående answar för den,
som bortförer och undanhåller annans minderäriga barn,
Enligt nu ankomne ProtocollsUtdrag hade Wal¬
lof!, BorgareStändet, wid föredragning denna dag
Af dag- samt Allmänna BeswärS- och OeeonomieUt.
stötten? Utlåtande N:o 40/ i anledning af gjorde
Anmärkningar wid Betänkandet N:o 16, rörande
»väckt fraga, alf alla hus och gardar i Städerne
skulle wara owilkorligen underkastade Brandförsäk-
ring, funnit för godt, akt bifalla Betänkandet N:o
16, tillika med ej mindre det tillagg, som i Utlatan-
det N:o 40 innefattas, än äfwen det ytterligare til¬
lägg, att i den underdåniga Skrifvelse, som deri fö-
restas, ma intagas, att hwarjc Stads fleste husäga¬
res tanka borde anses utgöra bestut, huruwida sam-
ma Stad »ville uti ett nytt allmänt Brandstodsbolag
för Städerne inga; hwarjemte Wällofl, Borgare-
Stander inbjudit Respeet, MedStandeu, att i före-
nämnde bestut sig förena; men BondeStandet, som
redan bifallit det förra och lagt till handlingarne det
sednare Utlåtandet, ansag sig icke kunna, i anledning
Af inbjudningen, något ytterligare bestut i ämnet
»vidtaga,
Anmäldes och kades pa bordet följande nu an-
komne Utlåtanden, nemligen:
Lag-Utskottets:
N:o 74, i anledning af åtskillig? Motioner, rö-
rande granskning af det utaf LagCommitteen utarbe¬
tade förslag till allmän CsvilLag, samt om denna
Committäes fortfarande eller upphörande.
Banco.Utskottets:
N:o 4st, med förslag, angående grunderne för
Bankens Lånerörelse intill nästa Riksdag,
sos
N:o 19, angående Bankens utläningar pä korrr
tid och mot rörlig pant, intill nästa Riksdag.
N:o 50, angående Bankens till utlåning pä
orörlig pant och pä längre terminer anwände fonder
och deras disposition, intill nasta Riksdag.
N:o 51, angående Läncbiträden frän Banken
till wisia Städer och Corporanoncr, i och för an.
mälda tillfälliga och locala behof,
N:o 52, angående Bankens kill utlåning i Dis»
contwäg anstagne fonder och deras disposition, intill
nafta Riksdag.
N:o 53, med förslag, angående en pa uppla-
»ingar grundad disconrering för handeln och den större
rörelsen.
N:o 55, i anledning af Herr ContractSProsten
Kikielii Motion, i fräga om Diarii-utdrag frän Dom.
hafwande öflver alla »vedcrhäftighetsbetpg, som af den»
meddelas för Länesökande och Löftesmän i Banco.
Disconten,
N:o 56, i anledning af Herr Mmms Mo.
tion om beläning af Cobolt i Rikets Ständers Vank,
N:o 57, med anledning af Herr v. Oong för.
slag, att Banken »natte för Allmänna Brandstedt
bolaget förskjnta, för ett är i sender, alla brandffade.
ersättningar m. »n.
N:o 5l^, i anledning af Herr I'. koson-
203
<1VI8I8 Motion, angående asturaneer pa lis, och dera
grundad beläning i Riketö Ständers Bank.
N:o 5Y, med anledning af wäckte Motioner om
inwepling, emottagande ecb förwar af Silfwer och
Guld äfwen wid Provinee-LaneContoiret i Götheborg.
N:o 60, med anledning af Herr Ribbing»
Motion, att VancoUtskottet matte inkomma med för¬
slag om lämpligaste sättet och medlen, att för alla
möjliga händelser ställa Bankens ägande Silfwer-
fond i största säkerhet.
N:o 64, i anledning af gjorde anmärkningar
wid Utskottets Memorial N:o 34, rörande en »veder¬
gällning för den i Maji ar 4823 tillförordnade och
intill December ar 4824 fortwarande särskilda ad,
ministration af Bankens byggnadsarbeten.
N:o 62, öfwer de hos Riddcrskapet och Adeln
gjorde anmärkningar mot Utskottets Memorial N:o
32, angående SilfwermyntS utwexling till några
Aeademicr, Collegier och allmänna Inrättningar in¬
om Hufwudstaden.
N:o 63, i anledning af gjorda anmärkningar
mot det i Utskottets Betänkande N:o 24 gifna för-
slag till förändring med anmaningarne wid Banco,
Disconten och ProvinceLäneContoiren.
Lag- samt Allmänna BeswärS- och
Oeeonomie-Utskottens:
N:o 41, i anledning af gjorde anmärkningar
204
»vid Kongl. Maj:tS Nådiga Stadgar om Skiltts.
merker i Riker den 4 Mast 1827,
N o 42/ i anledning af »väckt fräga om instal.
lekse af de »u pågående Laga-ffiften.
N:o 43, i anledning af ytterligare wäckt fräga
om rättelse och ändring i Kongl, Taran pä arlwode
för Landtmäteriförrättningar af den 5 Julii 1827,
Nw 44/ i anledning af wäckt fxäga om stad-
gander af en Lag, till förebyggande af wede, börande
Tjenstemän- egenmäktiga förfarande wid Jordransak-
ningar, samt om uppbäswandc af Kongs, Eirculair-
Brefwet den i Octeher 1804, angående förmedlings
åtgång, och
Stat-- samt Allmänna VeswarS- och
Oec onomie- bl t sk o t tens
N:o 41, i anledning af ånyo framställd begä¬
ran om HerjeädalenS äter-förläggande under Gesie-,
borgs Län,
N;o 42, om upphörande af den Kronan hit.
tills forbehallne optionsrätt till de uppå Kronoskatte,
jord »växande Mäste- och StorwerkStrad,
N:o 43, med anledning af erhällna aterremitzer
ä Utskottens Betankandcn N:ris 9, 11 och 24.
N:o 44, i fragan om inställande af all päbör.
»ad eller »verkställd indelning till ordinarie Rotering
af hittills ororerad jord.
St)5
Nio 45, med anledning af »hålken aterremitz a
Äetänkandet N:o Z, rödande satter och wiktorén för
Krukö transporterande genoin Landet för Bergsla-
gernes behof, och
N:o 46- i fragaN om försäljningen as den sa
kallade LifStallbpggnadLti wid Kungsön
Medelst änkoMne Prvtveollslltdrag, hwilka upp^
lästes och derefter lades till handlingarne, underrät¬
tades Ståndet att
Högloft. Nidderffapek och Adeln:
Den Z lnnewarande mänad
öfwerlemnak till StatS- och ErpeditioneUtskot-
ten Förstärkta StatSlltffottetS Memorial Nio 1Y2;och
Den <) i samma mänav
Atel remitterat ^katS- och BaneobltskottrnS llt.
latanden Nilis 2, Z- 4 och 5^
Högwördigc Prcste-Standet:
Den 1Z i denna manad
Återremitterat Niris 4 och 5 af sistnämnde ltk-
latandcn, och
Nemittcrät till LagUtffottet Kongl. MajitS Nå¬
diga Propositioner: liv em answar för den, sent
bortförer och undanhåller annans minderåriga barn;
j
och 2:o angående ordningen och sättet för öfwerkkä-
gande af UnderRättS beflut uti twister oin husesyn
och fardag a Kronohemman; samt
Wälloflige Bokgäre-Ständet:
Samma dag
Bifallit StatsUtskottets Utlatänkert N:ris 180,
186, 188, 189, 190 och 191, äfwcnsom samnia Uts
skotts UtlatändeN N!riö 66 och 193, med den för¬
ändring, att den beti föteflägne PaquetPostcn mä
gä en gang hwarje mänad under hela äret, och att
de uti de trenne sista punkterne af sistnämnde Betänkande
omförmäldte ämnen ansägoö höra till sädane detail.
ler, hwilkaS bestämmande mä af ve tverkställande
Auctoriteterne bero;
Lagt kill handlingarne StaröUrskottetS UtlätaN<
den Ntt-is 166, 182, 183 och 184-
Återremitterat samma Utskotts Utläkandcn N:ri6
175/ 181 och 185-
Remitterat till Lagutskottet Kongl- Mastts Näs
diga Propositioner -
1:0 Om ordningen och sattet för öfwerklagande
af UnderRättS beslut till twister om husesyn och fars
dag ä Kronohemman-
2:o Angående rättighet för Patroull, Post-/
Waktkarl eller Fångförare, att genom bruk af skjuts
gewar söka förekomma FängäkS flykt, och
207
Z:o Angående answar för den, som bortförer och
Undanhällcr annans minderåriga Barn, samt
Till Statsutskottet, en af Herr Neijer gjord
Motion^ att Marstrands Stad mätte tillerkännas er-
sättning för utöfwer Stadens rättSentiga förbindelse
älagdt inqvarteringöbeswär.
Ständer ätffiljdeS kl» half till Y ha aftonen.
to ii,!^ltt
i/.
182Y den 20 Julik,
plenum kl. 6 e» m.
StatsUtffottets tinder N:o 183 afgifne öch k.
h innewarande mänad pä bordet lagde Utlåtande, i
anledning af en begärd upplysning rörande »verkstäl¬
lighet ä ett Rikets Ständers beslut, föredrogs nu
änyo och lades till handlingar»,-.
Widare föredrogs Statsutskottets ben y inne-
»varande mänad pä bordet lagde Utlåtande N:o 184,
angående begärd underrättelse- bnruwidä en af Ri>
ketS Ständer begärd ändring i Kongl; Förordi.iNgeN
den 22 Julli 1,^03, rörande tionde, och Räntegif.
mares med flereö rättigheter och skyldigheter, ägt rum.-
^nclerg Daniel-inn fran Elfsborgs Län yttra,
de, det han trott, att dä StatsUtskottet funnit srä.
gan om ändringen i j,^03 atö Förordning hafva
blifvit behandlad af Lag» och Allmänna Vesivärs-
Utskotten wid sista Riksdag, StatsUtskottet hade bordt
till nu »varande Lag. och Allmänna BeswärsUtskotk
öfverlemna MorionairenS Anförande, pä det att
fullständig upplysning i sadan »väg kunttat Rikets
Ständer meddelas otti den åtgärd, svin, i anledning
af ifrägawarande beslut, bklfvit »vidtagen, och om
htvad »vederbörande Embet6»verk lillg,ort i denna wig.
tiga fräga, Austers Danielson yrkade ock, af sädaut
skäl, äterreMisi till »vinnande af fullständigare sivar,
antingen af StatsUtskottet, eller, 0m Utskottet an.
sage sig dermed icke böra taga befattning, genom Lag-
och Allmänna Veswärö- och OeeonoinicUl,kotten,'hwil¬
ka dä af StatsUtskottet borde erhålla del af yttran-
derna s ämnet.
Kils Slrincklvnck frän WefterNorrlandS Län er-
inrade, att af MotioNairen det misitag blifvit begän.
get, att han förklarat det uppgifna Rikets Stän<
derö beslut med nägot aNnät; ty sjelfwa verda 1'or-
inalia af det förra hade ordagrannt blifvit till ef.
terrättelse i Kongl. Kungörelsen hörén af den j Oct.
j32Z, hwilken finnes uti Ärstrycket för samma är,
Motionairen lärer »uenat en annan fräga sm Asrade-
och Tiondegifvares lösningsrätt. Uppä
20Y
Uppå Talmannens proposition, beflöt Ståndet
M Matandet skulle långås till hanblingarne.
?°lnyo anmäldtes till föredragning, men, pa fle¬
re Ledamöters begäran, lades ytterligare pa bordet
följande, sedan den 47 innewarande manad derstädes
hwilande Utlätasiden, nemligen
Lag-Ut skottets:
N:o 74- i anledning af åtskilliga Motioner,
rörande granskning af det utaf LagCommitteen ut-
arberade förslag till allmän Civil-Lag samt om sam-
mä CoMtMtees fortfarande eller upphörande; och
Banco-iltskottetsi
N:o 48, angående grunderna för Bankens la-
neröretse intill nästa Riksdag.
N:o 49, angående Bankens utlåningar pa korrt
tid och mot rörlig pant, intill nästa Riksdag
8k:o 50, angående Bankens till utlåning pa
orörlig pant och pä längre terminer anmanda fotrder
och deras disposition intill nästa Riksdag;
N:o 51, angående länebiträdett fran Banken
till wisia Städer och Corporatidner i och för anmäl-
da tillfälliga och locala behof.
N:o 52, angående Dankens till utlåning i Di-
scontwäg anslagna fonder och deras dispositiöii intill
nästa Riksdag.
Bonde-St. Prot; 7:de Bandet. 14
21»
R:o 53, angående en pä utläniftgar grundad
Discontering för handeln och den större rörelsen»
N:o 55, med anledning af Herr Contracts»
Prosten Nibeli, Motion, r fräga om Diarii utdrag
fran Domhaswandc öfwer alla wederhäftighctSbctyg,
som af dem meddelas för Länesökande och Löftesmän
i BaucoDiseontcn, och
N:o 59, med anledning af wäckta Motioner om
inwexling, emottagande och förwar af Silfwer och
Guld äfwen wid ProvinccLäneContoirct i Götheborg»
Till handläggning företcgoS ånyo och bifölls
BancoUtskottetS den 17 i denna manad pä bordet
lagde Betänkande!»
N:o 56, t anledning af Herr W. M,sm8Mo»
tion om beläning af Cobolt i Rikets Ständers Bank.
N:o 57, med anledning af Herr O. 6r»ns gif.
na förslag, att Banken Matte för allmänna Brand»
stodöBolaget förskjuta, för ett är i sender, alla brand»
skadade ersättningar m. m.
N:0 58, Med anledning af k*. l». Ilogen^vigts
Motion, angående atzurancer pä lif, och derä grun»
dad beläning i Rikets Ständers Bank»
N:o 60, med anledning af Herr llibbings
wäckta Motion, akt BaneoUtskottet mätte inkomma
med förslag om lämpligaste sättet och medlen, att för
alla möjliga händelser ställa Bankens ägande Silf-
werfond i största säkerhet; sch
R:o 6ä> i anledning as gjorda anmärkningar
Mot dek i Utskottets Betänkande N:o 24 gifna för-
slag till förändring med anmärkningarne wid Banco.
DisconteN och ProvineeLaneContoireo^
BäncoUtflottetS under N-v 6l afgistta och ben
16 i dettnä manad pa bordet lagdt Utlåtande, i an¬
ledning af gjorda anmärkningar wid UtffottelS Mr-
moria! sfl-.o 34, rörande en wedergällning för dett i
Äaji 1^23 tillförordnäde och intill December 1824
fortfarande särskilda administration as Bankens bygg¬
nadsarbeten, blef ntt änyö föredragit, hwarwid Bon-
dcStandtt- som kedatt bifallit det först afgifna Me-
Morialtt och derwid förblef, beflöt- att Utlakandet N:o
61 flnllr läggas till handkingarne.
FöredrögS ånyo öch lades till handtingartte Ban-
coUtflottetS sedan den 17 i denna manad pä bordet
hwilande Utlåtande N-o 62, öfwer de hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln gjokde anmärkningar Mot
Utskottets utaf kreNne RiksStänd bifallne Memorial
N:o 32- angående SilfwermyntSutwexling till »agra
Academier, Collegier och allmänna Inrättningar in¬
om Hufwudstaden,
Till widare åtgärd förekrogoS- men, pa män^
ga Ledamöters begäran- blefwo ytterligare hwilande
Lag. samt Allmänna Beswärs» och OeronomieUtskot-
tens sista Uloni-dagen pä bordet lagdt Utlåtanden;
N:o 41, i anledning af gjorda anmärkningar
»vid Kongl. Maj.tS Nådiga Stadga om Skiftes,
»verket i Riker, den 4 Maji 1827.
N:o 42, i anledning af »väckt fraga om instäl.
kelse af de nu pågående Laga skiften; ock,
N;o 43, i anledning af ytterligare »vackt fraga
om rättelse och ändring i Kongl. Taxan pä arftvode
för Landtmäteriförräkknmgar af den 5 Julli 1827.
När nu ånyo förekom Lag. samt Allmänna
BeswärS. och OeeonomicUlskottens den 17 i denna
monad pä bordet lagde Utläkandc N:o 44, i anled.
ning af »väckt fräga om stadgande af en Lag-, till
förebyggande af »vederbörande Tjenstemäns egcnmak-
tiga förfarande »vid Iordransakningar, samt om lipp.
häftvande af Kongl. CirculaireBrefwet den i Octo.
ber 1804, angäende förmedlings ätergäng, fann Stän¬
der för godt, att delta Ullätande bifalla.
Wid förnyad föredragning af Stats- samt All-
männa BeslvarS. och OeconomieUtskottens dest 17 i
denna monad pä bordet lagde lltlätande N:o 41, i
anledning af änyo framställd begäran om Herjeäda.
fenö äterförläggande under Gefleborgs Län, yttrade
6arl bleiiriesson Lkp^inan frän samma Län:
anledning af Riksdags fullmäktigens frän Herjeådalen
»vid sista Riksdag gjorde fraMällning, befloto Rikets
Ständer, att hos Kongl. Masit anhälta om denna
ortS äterförläggande under Gefleborgs Län, men Kgl.
213
Maj:l har förklarat detta icke kunna bifallas; särde-
leö af det stäk, att sädant skulle wara hiuderligt för
afwittringen, hwilken derstädes skulle komma att fät-
kas i merkel, i sammanhang med sädana förrättnin-
gar i Jemtland. Jag lemnac derhän , om icke af-
wittringarue kunnat i Herjeådalen företagas obcrocn-
de af dem i Jemtland; men jag har ben tanke, att
det förra tzandsVapetS upphjelpande i allmänhet för-
drak dest återförande under Gefleborgs Län, och att,
sm Jnnewänarnc fatt tillfälle att yttra sig i ämnet,
Kongl. Majus beslut kunnat bliswa annorlunda, enär
nemligen jag har den glada och säkra öswertygelsen
att Kongl. Maju med synnerlig Nåd och behjerta»
de omfattat Folkets angelägenheter. Wid närwaran-
de Riksmöte har örtens Riksdagsfullmäktig, funnit
sig föranlåten att yrka en förnyad underdånig an¬
hållan hos Kongl. Maju; men Stats- samt Allmän-
na BeswärS- och Oeeonomieljtststteu haswa afstyrkt
sädant, hufwudsakligen pä den grund, atdnägra Sock-
nar inom Herjeådalen, wid allmänna Svcknestämmor
den 15 Februarii och i Marö innewarande ar, lära
bestMt hos Kongl. Maju bönfalla, att den ifragaställ-
de förändringen icke mä äga rum. — Det är likwäl
uppenbart, att ortens Riksdagsfullmäktig ej allenast
wid sist k ock, denna Riksdag warit försedd med uppdrag,
att utwerka HerjeädalenS förflyttning till Gefleborgs
Län, utan ock, till yttermera witzö, under den il sistl.
Jan. erhållit särskild fullmagt dertill, och wid detta för-
hällande syneö det icke wara i sin ordning, utan twärt-
om gansta förnärmande för dey wigt, Riksdagsman-
naegenstapen innebär, och säsom prajudicat, möjligen
ledande till betänkliga följder, att någon del af me¬
214
nigheten söker att i särskild »väg, genorn Auroritekerva,
motwerka de åtgärder, Riksdag-fullmäktigen a örtens
»vägnar will tillwagabpinga, uran ock, att Rikets
Ständers egna Utskott deråt företrädeöwis lemnar
uppmärksamhet och »vitsord, Sädant torde för fram.
tiden böra förebygga»; ty Riksdagsmannens »verk¬
samhet för sina Committenters basta skulle alltför mye-
ket förlamas, om, wid framställning af någon orrens
allmänna angelägenhet, tillbörligt afseende dera icke
skulle komma att fästas, blott as det lösa ffäk, att
nyttan deraf synes rwifwelaktig, ehuru han sjelf är
Läst i tillfälle att känna förhållandet, eller att en
eller annay af inwänarne i orten förklarar sig der¬
emot. Skulle ater någon gäng den osannolika hän¬
delsen inträffa, att Ombudet försöker gcnomdriswa
uagon sak, som »vöre stridande mot ortens sanna för.
dek och Folket- skäliga önskan, sa är han derföre sina
Committeyter och ingen annan answarig; och för en
sadan möjlighet- skull bör icke »agon Riksdagman, i
förenämnde matto, möra- med misitroende, eller pä
förhand twifwelsmäk uppsta, om han handlar enligt
de as orter bynom kemnade uppdrag. Pä besia grun-
der anser jag, att Utskotten- förewargnde Utlåtande
Lör ogillas,"
Lists IVIänsson fran Malmöhus ?ön förklara¬
de, det ha»» inom Utskotten hörr till minoriteten,
som yrkat bifall till hwad Mokionairen föreflagit;
men fann det billigt, att dä en Riksdagsman, under
sjelfwa Riksdagen, meddelas särskilda underrättelser
om hwad hans Committenrer kunna önska, rörande nä-
gon örtens angelägenhet, handa borde efterkomma d«.
215
ras önskan, sä »vidt pä honom berodde; dork trodde Xils
iVIäns^on, att, i sakens närwarande skick, någon ät-
gärd uti förewarande fraga icke kunde »vidtagas.,
Uppå Talmannens proposition, blef Utskottens
Utlakande bifallet.
Stats- samt Allmänna BeswarS- och Oeconomie-
Utskottens, under N:o42, gjorde bemstallan om upp¬
hörande af den Kronan hittills förbehällne options¬
rätt till de uppå Kronoskattejord »växande Mäste-
och StorwerkStrad, föredrogs nu a nyo; men blef,
pä kolian ckacod Kutdkl-tzs fran Norrbottens Län
och Lrik kelirssous frän Gefleborgs Län begäran,
ytterligare hwilandc pä bordet.
Föredrogs a nyo och kades till handlingarne Stats,
samt Allmänna Beswärö- och OeconomieUtskottenS,
den 17 i denna manad, pä bordet lagde ytterligare
Utlåtande»:
N:o 43, med anledning af erhallne aterremis-
ser ä Urskottens gemensamma Betänkande» N:riS Y,
11 och 24; samt
N:o 45, i anledning af erhallen aterremitz a
Betänkandet N:o Z, rörande sättet och wilkoret» för
krukö transporterande genom Landet, för Bergsla¬
gernas behof.
216
När nu till afgörande företogs Stats- samt
Allmänna Beswärs. och OeconomieUkffottenö, deni?
i denna mänad, bordlagde Utlåtande N:o 44, i frä-
gan om inställande af all pabörjad eller werkstälid
indelning till ordinarie Rotering af hittills oroterad
jord, fann BondeStändet för godt, att samma Ut»,
latande bifalla.
Stats, samt Allmänna Beswärs- och Oecono-
mieUtskottenS under R:o 46 afgifne och den 17 iy-
newarande manad pä bordet lagde Utlåtande, i fräga
om försäljningen af den sä kallade LifStallbyggnaden
wid Knngsöhr, bkef, pä Anders DaniElsons frän
Elfsborgs Län och Li-ik l^orbsrgs frän Wefieräs
anhållan, ytterligare hwilande pä bordet.
Följande nu ankomne Utlätanden kades pä bor«
det, nemligen:
Stats- samt Allmänna Beswärs- och
Occo nonne. Utskottens:
N:o 47, i anledning af wäckt fräga om anslag
af allmänna medel till aflönande as en DjurLäkare
i hwarje Län.
N:o 48, i anledning as wäckt fräga om en större
och en mindre Sädes-torkinrättningS uppförande pä
allmän bekostnad.
N:o 4Y, med anledning af erhällne äterremis»
ser ä Utskottens Betänkande N:ris Z2 och Zi>.
217
N:o 50 § i anledning al wäckta Motioner om
inrättande af ett Curhiie i Sundöwalls Stad.
N'o 51, i anledning af erhallen äterremist ä
Betankandet N:o 22, rörande tractamente för Stä¬
dernas Magistrater och Borgersman, dä de till be-
sigtningar för Kronans räkning warda kallade.
N:o 52, med anledning af erhällen äterremisi ä
Betänkandet N:o io, i fräga om tillökadt anslag
för ttnderwisningöwerken i Rikets
Allmänna Befwars- och Oeconom ie-
Utskottet S:
N:o 1Z8, i anledning af gjorda anmärkningar
wid Utskottets Betänkande N:o 82, angäende för-
ändring i nu gällande föreffrifter om tiden för wäg-
lagning.
N:o 139, i anledning af gjorda anmärkningar
wid Utskottets Bctänkanden N:riö 103 och 112.
No 140, i anledning af ett förestaget stadgan-
de uti Kongl. CanzliOrdningen, i afseende pä allmän¬
na handlingar, som kunna utur Riket förås.
N:o 141, i anledning af gjorda anmärkningar
wid 2me UtstottctS Betänkanden.
N:o 142, i fräga om Forwäsendet, samt Gäst-
gifweristjutsanstalterne; och
N-o 143, i anledning af wäckt Motion om
heläningsrättighet uti publika fonder ä ritorr span-
mäl; samt
218
Ban cc"UtskottetS:
N:o 6,, med anledning af gjorda anlnärknin»
gar »vid Utskottets Memorial N:o 33, om antaga»»
de pä Bankens Star af en i buggnadöprket erfaren
person, i afseende pä Bancohusrns underhäll och
wärd m. m.
N:o 65, i anledning as de hos trcnne Riks»
Ständ gjorda anmärkningar wid Utskottets Memo-
rial N:o 29, angäcnde nägra förändringar och när»
mare bestämmande»» af grunderna och wilkoren för
atzignering pä Banken; och
N:o 66, med anledning af anmärkningar frän
Wällofi, BorgareStändet »vid BancoUtskottetS Be¬
tänkande Nto 44, angående grunderne för återbeta¬
lning af det till Götheborgs Stad utgifna Ban,
rolän.
Upplästes ankomne ProtocollsUtdrag, enligt hrvilka
Högwördige Preste-Ständet:
Den 16 Julli
Bifallit StatsUtskottetö Utlätandcn N:ris 180,
183, 184, 185, 186, 188, 189, 190, 196 och 197;
Lag- samt Allmänna Beswärs- och OeconomieUtffot-
tens Utläranden N:ris 37 och 40, samt BancoUt-
skottets Betänkande N:o 47.
Återremitterat StatSlltffottetS Utlåtande R:o 181.
21st
Lågt till handligarne, ConstitunoneUtskottctS Mc.
moria! N:o 37, 40 och 41; StacsUtskottelS Ulla.
rande N:o 182, samt Lag. och Allmänna Beswärs.
och OcconomielltskottenS Utlärande N:o 39; och
Afflagit Lag- samt Allmänna BeswärS. och
OeconomieUtskottcnö Utlärande N:o 38; och
Den 17 Iulii
Bifallit StatSUtskottetS Betänkande N;o 193,
Stats, samt Allmänna BeswärS. och OeeonomieUt-
skottets Utlätanden N:riS 41, 42 och 46, samt Lag.
Utskottets N:riS 71 och 72.
Lagt till handlingarne Lag. samt Allmänna Be-
swärs- och OeeonomicUtskottens Utlåtande N:o 45,
EonstitutionsUtskottetS Memoria! N:o 38; Starr,
samt Allmänna Beswärs. och OeeonomicUtskottens
Utlätanden N:ris 43 och 46-
Återremitterat LagUtskotters Betänkande N:o
73, och
Remitterat till Lagutskottet, Kongl. MasttS Nä.
diga Proposition till Rikets Ständer, angäende rät»
lighet för Patrull, Post», Waktkarl eller Fängfö.
rare att, genom bruk af skjutgewär, söka förekomma
Fängars flykt.
Uppå derom gjord anhällan, bewiljades Olok
kel,rs8on frän Stockholms Län 14 dagars ledighet,
räknad frän den 24 i denna manad, för att i egna
angelägenheter hemresa, hwarjemte Ståndet ursäg
220
^Vnclers ^ndv>55ttn i JogklSLtUN af öilergotbkands-
Lan, att, i Olnt I?«I,n88c,»8 ställe ocli under de§?
fpänwaro Osom Ledamot biträda- StatsUtskottct.
Ständel ätssiljdes kl. 8 pä astonen.
tn fxieli.
1829 den 24 Jul ii.
?lvnuni kl. 10 f. ni..
Justerades Protocollrn för den 17 och. 20. i
Lenna manad.
Sedan föredrogs till stutligt afgörande Lag- samt
Allmänna Beswärö- och OeeonomicUkstottens, först
den 17 och sedan den 20 i denna mänad, pä bordet
kagde Utlåtande N:o 41, i anledning af gjorde an.
märkningar wid Kongl. Maj:te Nädiga Stadga om
Skifteöwerket i Riket, den 4 Maji 1827; i sam»
manhang hwarmed, och sedan Ständer beslutat, att
221
punkkwiv företaga och afgöra detta ärende, sa wäl
hvgstberörke Nådiga SkiftcSstadgas harwid förekom¬
mande Eapitel och paragrafer, som ock Utskottens i
ämnet, under N:o asgisne, men återremitterade
Betänkande, för bwarje särskildt fall och i den ord-
ning Utlätandene föranleda, upplästes.
Wid företagande säkedeS först Utaf den af Herr
Grefwe Horn, Ö. k., gjorde och af Herr von kknrt-
msnsckopst' understödde dnMärkning, att Skiftesstad.
gan blifwit för tidigt promulgera^ sann Ständer
för godt, att Utlärandet N:o 41 i denna del bifalla.
Derefter förekomtno de af Hanö Excellence Herr
Grefwe Dol» Oar-lio, med flere Riksdagsfullmäktige
as särskilda Ständ, utträde allmänna niettmgar, dels
om Skiftcsstadgans otillämplighet för de fleste orter,
'med deraf följande menliga werkningar bäde för den
enskildd och det allmänna, och dels att samma Stad»
ga borde, af sädana skäl, helt och hället warda till
kraft och werkön upphaswen, samt StorsklfteSstadgan
den 12 Augusti 1783, och för Skäne, EnskistcSför»
ordningen den 31 Mars 1803, ater upplifwas och
tjena till grund för skeende agodelningar m. m.; i
sammanhang hwarmed Gccrcterarrn uppläste sista Mo»
mettter af Betänkandet N:o 8-
Flere hade anmält sig att tala; och utträde först
dMs Strincllunck frän WesterNorrlands Län: ''För
att undwika ett wldlyftigt Nvistande om bifall eller
assia g ä ifrägawarande utlåtande- efter de olika fall,
deruti Skiftesstadgan katt för vlika orter anses tjen.
lig eller otjenlig, hemställer jag till Ständer, om icke, ,
i afseende pä de allmänna grunder för SkifteSslädr
gan och desi tillämplighet, derom nu är fräga, Stätts
det genom särskildt beflUt i denna del, oberoende af
de öfrige Ständkns beslut, Mille nirdgiswa rättighet
för de orter, hwilka nu redan klagat öftvek otagen-
heterne af denna Stadgas tillämplighet, att hos Kongl»
Majit i underdånighet anhällä, att, sedan Dest Be-
fallningshafwande i berörde olker berösmer hlifwit
hörde, antingen Skistrsstadgan mätte- i de delar ben
för defia orter kan finnas otjenlig och vwctkställbar,
undergå förändringar, lämpade efter loeala förhällan-
den sch öfrige omständigheter, eller ock de Författnin¬
gar, i afseende pä Skifteswerket i Riket, ater upplif-
mas, hwilka före är 1827 warit gällande. Genom
ett sädant beslut och de jeMkningar, soM Kongl. Mast,
i anledning deraf, kunde i Näder fintta för godt art
»vidtaga, skulle olägenheterne af SkifteöstadgaN till en
stor del bliftva undanröjde; hwareMot, otti dett i sm
helhet antageö, tillämpningen deraf öfwer hela Lan¬
det, isrän Hstad till Torneå, komme ätt medföra werk-
»ingar, ledande till kränkning af mättgas tätt och för¬
störande af Mängas egendom. Jag förnyar derföre
Min ttn gjorde framställning, och tror, att bifall der¬
till jcmwäl skulle förekomma en »vidlyftig, och mä-
hända onyttig, discutzion, i staga om Författningens
särskilda stadganden?'
7ol>gkt LenAisgon stan WefterNorrlands Länt
''Sti-inZIunck har huswudsakligen uttryckt min mening;
dock flulle jag helst tillstyrka ett undetdänig Skrif-
welse frän Rikets Ständer till Kongl. Mast, meS
226
knhallätt derom,, att 1786 ars Stokstiftcesörsattniug
ater blefwe gällande för de Norra Provincerne."
Olof Olsson och l^ils vilsson frän Wermlands
Län förenade sig Med 8irin<IIi,nN; men Unge 1«n
Annsson fran samma Län ansäg, lika med lolmn
Lonatsson, bäst att 1783 are Författning ater upp-
lifwadeS.
Lrilc Lvanbertz fran WesterNorrlandS Län in¬
stämde med bade LtrinNIuncl och lobsn Lonatsson.
^nclors vilsson fran Wermlands Län i "Af
Utskottens Ullätande finner jag, an Skiftesstadgan
ar wal utarbetad, och jag tror äfwen, att den är
nyttig för de orter, der Enskiftet, katik sig werkstäl-
las. Inom Wermland finnas flere sädane trakter;
men i min hemort, likasom uti Norra Provincerne, är
Stadgan deremot otjenlig» Jag önskar derföre, lika
med Strmcllunll, att det matte öfwerlemnaö till Kongl.
Majit, att i denna Stadga göra de jemkningar, hwar-
till locala förhällanden kunna föranleda/
lonas vilsson frän Wermlands Län: "Jag
delar lifa äsigt med Zti-inclluncj i detta afseende, och
anser, att all Skiftesförsattning för de Norra Pro-
. vincerne bör utgä frän den grund, att delning werk-
ställes efter löcala omständigheter» Der sädant kun»
nät ske, har redan en del af Wermland blifwit skif-
tadt efter nya stadgan; men i största delen af denna
Province är localen sadan, att 1783 ars Författning
ber är tillämpligast» Dä likwäl det icke torde täta
224
sig göra, att fa sistnämnde Försättning äter gästande,
sa anser jag nyttigast och bäst, atr ^liinckluncks för»
slag antageö."
Vice Talmannen lön lnnsson: ''Om, som
Ltrinlllunc! framställt, undantag fran nu gällande
Skiftesstadga skulle wara af behvfwel päkallad för
de Norra orterne, sä will jag wisit icke hindra atk
sä mä ske; mcn om för hwarje Ptovince en särskild
skiftcSgrund skulle stadgas, sä blefwe hela Försatt,
ningen söndersliten och kunde icke längre betraktas som
en allman Lag. Möjligen kunna wät undantag be-
höfwas; men i min hemort häd Nya Skiftesstavgan
hlifwit mycket auwänd, och maN har der sä mycket
mindre hört nägoN klagan öfwer dest stadgande», som
de skiftesförrättningar, hwilka efter densamma blifwit
^verkställda, Mindre öswerklagätö, än de, för hwilka
förra EnskifteSförordningen legat till grundi För min
del skulle jag således för Södra orterne wilja bifalla
ifrägawarattde del af Utlätandet, utan nägre jemk-
ningar; Men om locala förhällandet i Nodra orterne
deremot skulle fordra ändringar och föranleda till den
åtgärd, Ltrlnckluncl föreslagit/ sä anser jag dock, att
en sädan underdänig anhällan hos Kongl. Majit,
samt deraf följande Nädiga jeMkninqar, icke böra ske
LanSwis, utan atk en wist del af Riket derföre be¬
stämmes, med utstakad grans, dertill jag föreslär Dal- '
Elfwen, med rättighet, i sädant fall, för de norr
om densamma belägne Provincer, att om den projec-
rerade underdäniga Skrifwelsen sig förena?
Ola
225
'ola .ik>pp88on flan Blekinge Län: ''Jag will
'wifit icke wara emot, att Norra orterne erhålla sär»
skilda och förändrade stadgande» för sitt SkifteSwerk;
men dä RepresentanterNe derifrån under Hela Riks¬
dagen yrkat aterupplifwaNde af 1783 ars Storskif-
teöförordning och framställt fördelarne deraf för desia
Provincer, sä kunde ju denna Förordning ater Ler
göras gällande. Detta mä likwäl icke sträcka sig till
Södra orterne, för hwilka nuwarande Författning
är tjenligare; dock will jag icke eller godkänna wista
stadgande», äfwen i denna, derom jag utbeder mig,
att framdeles pä sitt ställe fa gora anmärkning. I
öfrigt har jag icke emot, ätt ötrinckluncks förslag gar
i »verkställighet."
Olof Larlsson fran östergöthlands Län: "Jag
instämmer i 8trin6Iun6s och lollan Longtssons yt¬
tranden, och tror, att den nya Skiftesstadgan, i dest
nuwarande skick, icke länder min. hemort till båtnad.
Wal mäste jag erkänna, att der finnes ett par Härader
med slättmark, och det får ankomma pa dem jelfwa att
underkasta sig laga skifte; men jag will icke, att twang
i detta afseende skall finnas mera i östergöthland, än
i de Norda Provincerne. helst localer i förstnämnde
landskap är illa pastande att enskiftas; och de, som
hos ost haft enskifte, hafwa blifvit fattige, genom
kostnader pa Advokater och rättegångar nu m."
Larl kksnriosson LsrgMsn fran Gefleborgs Län:
"Lika sä nyttig, soni nuwarande Skiftesstadga ar för
Bonde-Sk Prost 7:de BaNdest 15
226
Södra otterne, lika otjenlig ar den för de Norra.
Wid sadant förhållande tillstyrker jag, att nämnde
Författning mä bibehållas, der den finnes lämplig,
och twertom afskaffas eller förändras efter localför-
hallandene, der den icke pafiar eller kan medföra den
Åsyftade nyttan; ty lika obilligt det more, att mist-
unna dem, som äro nöjda med det förra, lika sä obil.
ligt och owänkadl skulle jag finna, att möjligheten af
ändring betogos dem, som thy förutan icke finna sig
belane. Storskifteöförordningen af 4783 har i mer
än 40 ar warit gällande i Norra Provinecrne och
der medfört en wäkgörande werkan; och om förän¬
dring af SkifteSstadgan efter behofwct blir medgif-
wen, sa twisiar jag icke, att ju lagkunnige Män skola
finnas, som uppfatta ett sätt, att göra nämnde Stad¬
ga pasiande äfwen ester de olika förhallanden, som
i Norra otterne aga rum.
Om Folkets önskan i denna del frambäres titt
Regeringen, sa twistar jag icke eller, att den skall
winna behörigt afseende, till jordbrukets förbättring
och ägande.rättens oförkränkt helgd. Jag tillstyrker
derföre och hoppas, att Ståndet, hware intresie att
jordbrukets förkofran ligger närmast, lemnar dem,
som sadant behöfwa och önska, rättighet att hos Kongl.
Maj:t i underdånighet söka de af dem för nödige an¬
sedde förändringar af SkifteSstadgan.''
suders Driksson fran Jemtlands Län: "Jag
är förekommen af LorZnmn och Strlncklunck, och fin¬
ner icke att det kan landa till nägonS förnärmande,
om rättighet lemnäs dem, som icke finna sig belåtne
med Stadgan, att i underdånighet söka ändring i
densamma.''
WIs 8lrin6Iunä: ''Da jag talte om ändring, war
icke min mening, att en allmän local.nndersökning skulle
ske öfwer hela Riket, emedan detta icke later sig werk-
ställa under inncwarande Riksdag, och wi, i afwak-
tan pä utgången deraf, icke skulle kunna erhälla en
förändrad Förordning, förr än näfta Riksdag. Min
afsigt deremot är, att alla orter, som icke finna sig
belatrre med 1827 ars SkifteSstadga, skulle äga öp¬
pet, att hos Kongl. Majit i underdånighet söka och
winna en sadan ändring, som med deras locakförhäl-
landen worc öfwerenöstämmande. I Norra orterne
wörö wi alla nöjda med 1783 ärs Förordning, och
jag wille wäll se, huru någon bättre för besia orter
skall kunna utfinnas. Fä wi alltsä bchälla den, sa
äro wi nöjda; men om det skulle anses betänkligt att
äterupplifwa denna Förordning, sä yrkar jag att
Kongl» Majit mätte erhälla makt, arr för de Norra
ProvinccrneS SkisteSwerk göra särskilda, nödiga och
lämpliga förändringar i Stadgan, oberoende af och
skiljda frän dem, som blifwa gällande för de Södra
orterne af Riker.''
kolian kacol» kkutborg frän Norrbottens Länl
"Jag will blott upplysa, att i min hemort aro en
del nöjda och en del äter misinöjda med nya Skiftes¬
stadgan, samt att ätskilliga ägoskiften äro efter den¬
samma nära afflutade.''
Tanders Damel-vn frän Elfsborgs Län: ''Ehuru
jag för min del sinnek Skiftesstadgan sädan, att dett
228
fredar hwars och ens enskilda rakt och, med de md.
dificationer den innehåller samt de nu förestagne för.
bättringarne, äfwcn är tillämplig i Norra otterne,
sa will jag dock icke wara emot, akt Ståndets öf.
werläggningar i detta ämne sluta med det mcdgif.
wande, som blifwit framstäldt och önstadt. Wid til.
kämpningen af Skiftesstadgan galler, som wid all am
nan lagstipning, den gamla Domareregeln: "En god
Domare är bättre, än en god Lag/' Det ankommer
pä Folket sjelfwe, att begära en pålitlig och skicklig
Landtmätare, och att wälja Gode Män, för hwilka
de hafwa ett grundadt förtroende. H mkn hemort
förete fig manga tillfällen, der Skifteöstadgan, icke
rätt förstadd, skulle wara lika sa omöjlig att tilläm,
pa, som i Norrland; men den har der med förstånd
blifwit handlagd, och Folket finner sig fullkomligt be.
kater med densamma."
Urilr käIsts80N fran Elfsborgs Län: "Wid
förra öfwerläggningen i detta ämne förenade jag mig
med Represenranterne fran Norra otterne, om atcr-
ripplifwande af 1783 ärS Landtmäteriförordning; men
vm nya Skifteöstadgan nu blir med fullständig nog.
grannhet utarbetad, sä kommer den wisierligen nära
intill den förra, och jag will alltså icke wara emot
betz antagande, sä wida den icke upphäfwer de Ego.
skiften, som efttr 1783 ars Förordning äro lagligen
gjorde och fastställde. Dock förenar jag mig med
Ltrinstlunä om rättighet, att söka desi förändring-
der locala omständigheter sä fordra, och inser icke
omöjligheten af ätfkillnad i Författningarne, rörande
detta ämne, mera nu än fört. Jag förbehåller alltså
229
si» Ilka rättighet för min hemort, Dahlsland, och
förwäntar, att, likasom jag icke misiunnar Skäne och
de Södra orterne, att fä behälla SkisteSftadgan i
desi nuwarande skick, besia orters Representanter icke
eller skola förhindra en motswarig för min, och för
mina hcmmawarande Committenter^
dlils Mänsson frän Malmöhus Län: 'Med
de rättelser och förbättringar, Utskotten nu gjort uti
1827 ärs Skiftesstadga, tror jag det blifwa smärt
att finna en Förordning i detta afseende, som bättre
försäkrar hwars och ens rätt, och är lämpligare att
gälla för hela Riket. I Utskotten voterades öfwer
frägan, om en eller twenne SkifteSförordnisgar skulle
upprättas, men pluraliteten röstade för en, och jag
tror att det är rätt; ty derigenom äro wi betrygga¬
de wid wär egendom efter ett skifte, och löpa icke
fara, att 2:ne gänger oroas i wär besittnings Sä-
kärhctcn för allas rätt synes wara, sä mycket som
möjligt, derigenom betryggad, att pröfningcn deraf
beror pä 2:ne Gode Män, och att EgodekningSRät-
tcn förut afgör, huruwida skiftet är instämmande med
allas fördel, kostnaderne jemwäl inbegripne. Denna
Författning är således, i besia delar, mera moderat
än 1783 ärs Förordning, emedan efter den först-
nämnde icke dsmes till skifte med mindre, det pröf-
was kunna ske utan nägonS förfång. Om emeller¬
tid Ständer skulle fatta ett sädant beslut, som det
föreskagne, och att förändringarue icke mä bero pa
ost, sä will jag icke bestrida detta; dock tror jag, att
Skiftesstadgan, sädan den nn är föreslagen, »vöre i
allmänhet tillämpligast."^
23tt
^»sl6>-5 >iiIs8on fran Wermlands Län: ''I
min kanka more ej otillampligt, att 1783 ars För-
ordning blefweäter gällande för dem, som önska der,,
och att nya Skiflesstadgan behälles för de öfrige."
lolian bengtsson: "2ag tvore wäl icke emot
Let föreflagne sättet, att hos Kongl. Maj-t i under»
Länighct anhälla om lämpliga förändringar i Skif-
tcsstadgan; men jag wet icke, hwartill undersökning
skall tjena; ty fa mycket bör wara bestämdt, att En¬
skifte icke skall kunna, äfwcn efter LandShöfdingarneS
hörande, i wara orter ovilkorligen äläggas, Jag
widhäller derföre mitt yttrande, att 1783 ärö För-
ordning mä blifwa gällande för Norra delen af Ri¬
ket; emedan jag anser största wädan af nya Skiftes-
stadganS bibehållande bestå deruti, att alla efter 1783
ars Förordning fastställde skiften kunna efter den nya
häfwas. För öfrigt kunde wäl antagandet af denna
ej wara sä farligt,"
I^ars driksson frän Gefleborgs Län: "Lika med
Lsrgnian witöordar jag, att 1783 ärö Förordning
j min hemort warit nyttig och »välgörande i manga
ar, och wi fa der aldrig någon bättre. Flere Byar
hafwa gjort utflyttningar. Det bör derföre icke til-
lätaö, att de, som icke äro belätne med nya Skiftes-
stadgan, fä sjelfwe i underdänighet söka de nödige
ändringarne deruti."
Lvik kelivsson och I.3V3 I^3l'8Lon frän Gefle¬
borgs Län, samt Ivkan Lvik 1ari88on frän Werm¬
lands Län, förenade fig uti Lergiuans och 8ttinZ-
tunäs yttranden.
231
701138 vilsson fran Wermlands Län: "Da re¬
dan ar sa »vidlyftigt taladt om detta amne och deraf
utrönt, att nya Skiftesstadgan för Södra orterne
är nyttig, sä wille jag blott önska, att den yrkade
rättigheten att i underdånighet söka ändring uti be¬
rörde Stadga ma bewiljaö de Norra orternes intvä-
nare, ester som locala förhållandena det påfordra/'
^Nllsrs Olsson frän Stora Kopparbergs Län:
''Jag will endast päminna om det undantag i detta
afseende för Dalarne, som jag förut päyrkat."
OIok Ansson frän Calmare Län yrkade afwen
äterupplifwande af 1783 ärS Förordning, och före¬
nade sig med Strinälunck.
Olok Olsson frän örebro Län ansäg de efter
1783 ärö Förordning afflutade och fastställde skiften
böra bestä orubbade, synncrligast som i hans hemort
funnes sädane, som för blott ett par är sedan blif-
wit »verkställda
keln- lönsson frän Christianstads Län förenade
sig med lMs Nansson.
dockers Anckersson frän Skaraborgs Län: ''Jag
är »val icke emot, att de Norra orterne »vinna den
önskade fördelen; men dä jag med uppmärksamhet lä-
ser Skiftesstadgan, fä finner jag allas, och äfrven
deras, ratt deruti wäl bewarad. Jag delar i detta
afseende lika åsigt »ned ^nckers Oaruslson, j hwarS
yttrande jag ocksä instämmer/'
SZ2
^Lnäreas Hakanson, fran Elfsborgs Län : ''Detz-
har blifwit yttradt, att största swarigheten med nya
Skifteöstadgan ar, att de efter aldre Författningar
fastställde Storskiften derigenom rubbas. Jag med.
giswer också, att detta är en stor swärighct; men Ut^
skotten haftva, genom föreflagne förändringar, sökt
inlägga i Författningen alla möjliga correekiver här¬
emot; ty der Storskifte föregått och en delägare be«-
gär Laga skifte, men öfrige delagarne ej finna sig nöjde
dermed, fä innehaller förffaget, att Skiftesmannen
och Gode Mannen, gemensamt med delägarne, skola
pröftva,. huruwida Laga skifte till allas större för-
man, an det förut fastställde. Storskiftet, kan ske.
Anses Laga skifte icke kunna ske, utan nägons för-
närmande, sä får det icke werkställas, och nöjes man
icke ät Skiftesmannens och Gede Männeys utlätan-
de, fä skall ÄgodelningsRätten döma deröfver.''
7o!ranns8 ^n6ers8on frän Calmare Län: ''1783
ärS Förordning har i min hemort blifwit beqwamli-
gen tillämpad; men dä nya Skiftesstadgan kommer
att förbjuda Laga skifte a de förut redan fastställde
Storskiften, der Laga skifte icke är med alla deläga.
res fördel öfwerensstämmaude, sä lärer man »val icke
kunna komma längre härmed , och Skiftesstadgaan tor-
Leda äfwen kunna bliftva tillämplig i Calmare Län."
I^.gi'8 L.ar8?on frän Skaraborgs Län: ''I min
hemort haftva Enskiftey pä flere ställen blifwit »verk¬
ställde; men öfwerallt haftva defia ffiften »verkat till
delägarnes undergång. Förslaget till förbättringarne
af nya Stadgan är dock sä »vida bättre, an den nu
28Ä
gästande, som det, med ändring af 1Z Cap, 2 §.,.
ålägger Skiftessökanden owilkorlig utfipttningS-stpldig-
het.. Jag tror derföre, att wi kunna bifalla Urla¬
kandet i närwarande fraga; men wilk likwal icke be¬
strida rättighet till undantag och förändringar för dem,
som deraf kunna anses wara i behof,"
Efter det diseusiionen nu förklarats wara stu¬
kad och owilkorligt bifall till Utlakandet i denna del
bliftvit wägradt,. förenade sig Ståndet uppå Tal-
mannens derom gjorde proposition och ester det för¬
slag,. Secreterare» derom framställt, uti det beflut,
att de Provincer, som skulle kunna anse 1827 ars
SktfteSstadga icke wara för dem lämplig eller anwänd-
bär, maga, hwar för sig, hos Kongl. Maj t göra
underdånig ansökning derom, att för dem ster un¬
dantag i afseendr pä tillämpningen af denna Stadga;
hwarefter Kongl. Msj:t, sedan detze Provincers in-
wanare allmänligen, och äfwen öfrige wederbörande,
hlifwit hörde, behagade derom, efter befinnande om-
ständigheter, i Nader förordna; i följd hwaraf fra-
gan om den af Utskotten, uti deras i ämnet förut
afgifne Betänkande N:o 8, tillstyrkte allmänna un¬
dersökning om Skiftcöstadganö tillämplighet komme
alt förfalla.
Widare företogs pröfningen af de emot sarstilda
Capitel och §§. i Skiftesstadgan framställde anmärk¬
ningar, neml,:
1 Cap.
3 §. och, i sammanhang dermed, 12 Cap. 8 §.»
I
234
jemte den förestagne ändringen i 12 §. af sistnämn-
de^Capitel.i
1 dessa delar fann Ståndet för godt, att bi¬
falla Betänkandet N:o 41.
6 tz. Hwad Utskottet härom yttrat i sista Be¬
tänkandet godkändes.
7 och ii §§. I afseende härpå gillades Utskot-
tenSrUtlatande i Betänkandet N:o 8.
2 Cap.
2 §. Pttrandet härom i Betänkandet N:o K
antogs.
6 §. och, i sammanhang dermed, 6 §. i 18 Cap»
Härom bifölls Utlåtandet N:o 41.
7 §. Harwid yttrade '^ukvs I^nr§5on fran
Christianstads Län: ''Pä sätt jag, i min derom
wäckte Motion, framställt, anser jag bäde nyttigt och
nödigt, att hwarje Skifteslag, som undergår Laga
skifte, berättigas, att sjelf utse de Gode Män, som
wid skiftet böra biträda; men om detta ej kan bifal¬
las, sä yrkar jag, att hwarje Socken, som ar miss¬
nöjd med nägon för densamma utwald God Man,
mä aga, att, i hans ställe, utse en annan.''
Ständer fann dock för godt, att bifalla hwad
Utskotten i Utlätandet N:o 41 härom hemstäldk.
3 Cap.
U 13 §. Sista Utlätandet antogs»
4 Cap.
2 §. Äswcn häruti bifölls sista Utlakandet.
5 Cap.
2 och 6 §§. Utlakandet N:o 41 gillades.
6 Cap.
1, 2 och Z §§. Sistnämnde Utlåtande godkändes.
7 Cap.
1 §. ^nckorg Danelson fran Elfsborgs Län
hemställde, om icke det af Herr Grefwe Horn, 6.
k'., föreflagne och i sista Utlärandet upptagne tillägg
uti denna §. borde göras, det han för sin del ansag
nyttigt, och deruti flere Ledamöter instämde.
Ständer beflöt ocksä, att i denna §., näst ester
orden: ' märkligt mehn lider", borde tilläggas: "eller
"Laga skifte deraf ovilkorligen föranledcs.''
2 och 3 §§. I afseende härpå bifölls Betän-
landet N:o 8.
8 Cap.
1 §. Äswen härom antogs Betänkandet N-o 8.
6 och 7 §§. Utlåtandet N:o 41 bifölls.
9 Cap.
Vetankander N.o 8 godkändes.
236
10 Cap.
1 §. Hwad Utskotten i första Betänkandet fö»,
restagit och i sista Utlätandet widare tillstyrkt, bifölls..
z §. Och i förening dermed, sista Mom. af
Z §. i 12 Cap.
Utskottens tillstyrkande härutinnan i Utlakandet
N:o 41, afflogS; hwaremot yttrandet i samma Ut-
latande öfwer Herr Friherre Orange-Is,. H., förflag
till en 5 §. gillades.
Som kl. nu war ^ till Z, bestöt Standel att
atstiljas, för att ater sammanträda pä
Eftermiddagen kl. 6.
FortsattcL öfwerläggningarne rörande Lag. samt
Allmänna BeswärS- och OeconomicUtstottens förnya¬
de Utlåtande N:o 41, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar wid Kongl. Maj:tö Nådiga Stadga om Skif-,
teSwerket i Riket den 4 Maji 18277
11 Cap.
1 och 2 Ullätandet N:o 41 antogs.
12 Cap.. ,
1, 2, 6/ 10, 11 och 14 §§. Sistnämnde Ut-,
tätande godkändrs äfwen häruti.
237
3- 43 och 15 §§. I afseende pä defia, bifölls
'Betänkandet N:o 8.
13 Cap.
1 och 2 §§. Harwid yttrade Ola Jepeson
frän Blekinge Län: "Da Skisteestadgane hela syft-
ning utgär frän den synpunkt, att Laga skifte skall
lända till allas fördel, utan att nägon deraf mä blif-
wa lidande; sä finner jag icke, med hwad sken af rätt
och billighet en delägare skall owilkorligt wara för-
bunden till utflyttning, blott derföre, att han begärt
skifte. Derigenom skutte lätteligen kunna hända, hwad
ock erfarenheten wisat, att en skiftessökande och de,
forn med anledning af en oredig och obeqwäm ägo-
blandning, med honom uti ansökningen sig förenat -
skulle nödsakas att utflytta, ehuru de hade goda hus
belägna ifrån byn och omgifna af planteringar pä
tomter som i öfrigt blifwkt wäl planerade och hwar^
est ätskilliga till beqwämlighet och prydnad ländande
arbeten och kostnader blifwit nedlagde, under det en
annan delägare med sämre hus och belägna inuti byn-
skulle frän en sadan skyldighet wara fritagen. Ctt
sadant stadgande star icke wäl tillsammans med för-
fattningens anda och andamäl; hwarföre jag ocksä
yrkar, att Utskottens förslag i denna del mä ogillas
och 1827 ärs Skiftesstadga häruti bibehällas oför»
ändrad."
käst! ckäns8on frän Christianstads Län: ''Jag
chrkar twartom, att den, som begär Laga skifte, ma
warda owilkorligt förbunden till utflyttning, sä snart
- . 2.Z8
hans hus och agor ligga i wägen för öfrige dclägä-
re; ty jag känner exempel, der endast r^-lS hem¬
mans abo »vallat rubbning af ett helt byalagö ägor
och adragit öfrige byamännen mycken kostnad och be-
swär genom fokt skifte, deremot hinder wäl mä stadgas."
^nelrsns Ikakansson fran ElfsborgsLän: 'Ola
keppssons farhåga, att den, som begär skifte, skall
wara förbunden att utflytta, fastän flere i samma
by bo sa, att de först bordt komma ifraga kill flytt¬
ning, tror jag wara mindre grundad. Genom fri-
williga öfwcrenskommelfer, emot hwilka Författnin¬
gen icke lägger hinder i wägen, kan sädanr förekom-
MaS. Jag anser likwäl en sadan i Författningen
stadgad utflyttningsstyldkghet wara ett nödwändigt
och billigt rorrectiv deremot, att icke en kittslig del¬
ägare, utan behof, mä begära skifte, och dermed brin¬
ga hela skifteslaget pä kostnad och beswär. Den, som
bor illa och behöfwer att bo bättre, företager icke bygg¬
nad och planteringar förr, än skiftet för stg gatt,
eller han sädant begärt; och den, som bor bra och har
planterat omkring sin boning, begär icke Laga skifte/
da utfiyttningsskyldighet är dermed förenad.''
Nils Nansson frätt Malmöhus Län: ''Till följe
af de inom Ständer gjorda anmärkningar och yrkan¬
den, att den, som begär skifte, skak wara skyldig att
utflytta, har jag inom Utskotten biträdt denna me¬
ning; men jag hemställer till Ständers bepröfwande,
om det i sjetfwa »verket är öfwerenöstämmande »ned
rättwisa och Författningens anda, att den, som be¬
gär skifte och har goda och wäl belägna hus, stall/
239
dek oaktadt, wara pliktig utflytta, dä Författningen
äsyftar, och numera äfwcn kommer att stadga, det
Laga skifte skall aga rum, endast dä dek kan ske till
afla delägarnes nytta. En delägare med däliga hus
och belägna ytterst L byn, kan under sädana willor
fä bli qwar der; och dä hela skifteslaget gemensamt
skall bekosta utflyttningen, sä innehåller su der före-
slagna stadgandet bestraffningen derför i sig sjelf, en¬
dast det alltid mäste wara förenadt med större kost¬
nader att flytta goda hus, än de, som aro sämre^
Da nu denna fräga sörehafwcs till afgörande inom
Ständer, kan jag icke annar än tillstyrka, att den
skiftessökande, som har goda och wälbelägna hus i
by, icke mä anses owilkorligt förbunden att utflytta."
i.Ärs 1.31-sson frän Calmar Län instämde med
Nils Nansson och Ola llep^sson, samt ansäg, att
utflyttningsskyldigheten bör ankomma pä wedrrbörlig
pröfning, om delagarne icke kunna derom äsämjaö;
hwaremot kmr-s Oai-sson frän Skaraborgs Län yt¬
trade sig mnndtligen med följande egna ord: ''Den
enda punkt, nemligen ändring i 13 Cap. 2 §. Skif-
teöstadgän, Utskottet föreslagit, hwilken efter Utskot¬
tets förslag ålägger skiftessökandc utflyttning, är det
mest »välgörande af de ändringar, Utskottet gjort k
hela Stadgan. Och jag trodde icke, akt det af nägon
utaf Hcderwärda Medbrödren skulle bestridas att bifalla
Lenna ändring, som syneö wara bäde räktwis och bil¬
ligs helst som en enda oroar alla sina grannar frän
afla sina beqwämligheter, och sjelf fär bo qwar och
begagna egna efter nu gällande Nådiga Stadga. Jag
yrkar bifall till Betänkandet i denna del."
240
l^ils kelirsson fran Malmöhus Länl "Dä Uu
skottet förklarat sig att haswa antagit till grund för
deras ifräqawarande tiMyrkan hwad förra EnskifteS-
Förordningen af 1812 derom stadgar, fä fär jag er¬
inra att efter hwad jag will påminna mig, besia För¬
fattningar äfwdn innehöllo det willor för en sadan
utflyttningöskyldighct, att den bör ste, sä wida rubb¬
ning i skiftenas naturliga läge icke derigenom föror¬
sakas. Om detta willor äfwen nu bestämmes- sä
torde Utskottens förslag kunna antagas."
Anders Danielson frän Elfsborgs Län : 'Jag
trodde juft att den owilja som wisat sig inom Stän.
det mot nya Skiftesstadgan, skulle minskas geNoM
bibehällande af det stadgande Utskotten i denNa del
föreslagit; ty detta är icke wärre än det 1812 ärS
EnstiftesFörordning innehäller, och hwilket befunnits
nyttigt. Den förestagna utflytlningsskyldigheten är
der föreskrifwen - sä framt icke annorlunda friwilligr
åsämjas. Derigenom att friwillig öfwerenskommelse
är tilläten- är äfwen tillfället lemnadt öppet, att,
efter bästa och allmännaste nytta för delägarnc- här¬
om besluta; men dm något correctiv mot enwälds-
makten i en by skall finnas, sä ligger det just i det.
ra stadgande, hwars antagande jag alltid tillstyrker.''
Med ^riklérs Danielson förenade sig peter
pearsson i Millebo, peter petersson l Slätthult,
Jönköpings Län, Olok (larlsson frän östergöthlands
Län, med flere Ledamöter.
Uppå Talmannens proposition, fann Srändek
för
241
föi- godt, att i dennä del bifalla Utskottens Utlätan-
de N:o 41, emot hwilkct besiut l^ils Llgiianssc-n
fean Kronobetgs Län, Ola 1eppS8on frätt Blekinge
Län, polir ^iil-88on frän Christianstads Län och
l-ai-8 I-ai-ssvn stätt Calmar Län sig reserverade-
3 §» Äfwett häruti bifölls Utlätändet N:0 41»
7 §» Stattdet biföll äfwett i bettna del sistnämn-
dc lltlätande; emot hwilket bestut -Lncknrs Oattiel-
8«n frätt Elfsborgs Län sig reserverade, och ansäg
han att afbruknittgStidett för fredad eller planterad
skog pä jord, som tvid Laga skifte frängär ttägon del¬
ägare, bör bestämmas till 20 ar; uti hwilkett reser-
vation ^.nclers pettrsson frän östergöthlands Län
instämde.
14 Cap-
2 Z. 2 Mom, Antogs förfläget i Utlätattdrt
N:o 41»
5 §» Betänkandet N-.o 8 bifölls.
15 Eap.
Z tz. Härwid utlät sig ^nsters Lattielsttn
frän Elfsborgs Länl "Jag önser litskvltrn icke haf.
iva tillräckligen bewisat motsatsen af hwav jag förut
i denna del yrkat, Wik bestämmande af detta stad¬
gande böre wi wara warsamMa, Jag tycker, att Ut¬
skottens förslag är för mycket aswikande frän alla
grundsatser i detta afseende."
Bonde-St, Prot, 7:be Bandet- 16
242
Sekreteraren äter yttrade, det han trodde att
en präscriptionStid i afseende pä rättigheten att söra
rättelse i felaktiga Uträkningar, were bade lämplig
och för jordägares betryggande behöflig.
iMs Nällsson ft-än Malmöhus Län : "Aag mä¬
ste tillstå att jag i Urstvttct delat lika tanka med plu°
ralittten, af det stal, att dä skifte nysi slett, man
har t minnet jördens bade mätning, gradering, taxe¬
ring m. m., och således da är bäst i tillfälle att
kunna gransta och bedöma förrättningens riktighet.
Mänga olägenheter kunna deremot uppstä genom en
i tid längre utsträckt klaNdrrrättighet. Sä till ex. i
Skäne, ber wi hägna nied dubbel stengärdcSgärd,
kunde man efter förut träffad öfverenskommelse, haj¬
ma fullbordat en sadan stängsel inom 5 a 6 är ef.
ter delningens afstutande. En lufwcr, som upptäckt
någon felaktighet i förrättningen, kunde emedlertid
läta arbetet fortgå samt blifwa färdigt; hwarefter
han först anmärkte felaktigheten och sökte rättelse uti
Len. Hägnaden- deraf föranledde flyttning blcfwe
gansta kostsam och det förut pä hägnaden anwände
arbete hade warit gjordt sörgäfwes. Pä Z är har
en jordägare tillräcklig tid att pröfwa stiftets pälit-
lighet och riktighet. Jag yrkar alltsä bifall till Ut-
rätandet i denna del?'
Häruti instämde Hillve Harsson frän Christian,
stads Län, kon Ifarsson frän WesterNcrrlandS LaU
och Lotvicl konsson frän östergöthlands Län, den
sistnämnde med tillägg, att sä bestaffade olägenheter
och tillökade kostnader more att befara icke blott i af-
243
seende pä stengärdeSgärdar, utan äfwen i anseende
till flyttning sif hus dch rubbning af andra anlägg,
ningar.
Efter nu flutad öfwerläggning härom, fann
Ständer för godt- att antaga hwad Utskotten k Ut-
lakandet N:o 41 - angående denna fräga, tillstyrkt;
bnwt hwilköt btstUk Anders Dsnielsön anmälte sin
reservation:
16 Cap.
2 §r Urlätändet N:o 41 godkändes:
17 Cap.
1 §: Anders Danielson ansäg, det Författ¬
ningen borde innehålla föreskrift om följden deraf-att
delägare wägrade påskrift pä Landtmätares förakt-
nings-protocoll; och beslöt Ständer att i densia §.
göra följande tillägg: "wägrar nägosi eller flere del¬
tagare att meddela underskrift, werkar det icke hin-
"der i förrättningens fortgäng."^
18 Cap:
1 §: '^ukvo darsson frän Christianstads Län
äberopade sin i ämnet afgifna Aloriosi, och hemställ-
de till Ständet, om icke, pä sätt han föreslagit, ägo-
delningörätt borde bestä af 4 Ledamöter, utom Ord-
föranden; men Ständet besiöt att i denna del bifal¬
la Utskottens Utlärande Ä:ö 41; hwaremot 3'ukvs
Darsson sig reserverade.
244
l) och >Z -Lnclers l)aniol5on: 'Dsag he»U-
ställer till Ständer, om icke all »varsamhet bör iakt¬
tagas »vid behandlingen af detta grannlaga änine»
Wi böre besinna, att beslukande-rätten, i afseende pä
agogradcringen, »»umera icke tillhör delägarnc sjelnve.
Frägan asgörcö »val i deras när»varo, men dä olika
meningar uppsta, sä tillhörer decisionen Landtmätaren
och Gode Männen. Med den största kännedom och
skicklighet i jordbruket, är det dock icke möjligt för
nägon, att inse och bedöma rattwisan as delningen
förr än provisionel planläggning skett. Jag förnyar
alltsä mitt påstående härom och itcrcrar de skäl, jag,
i afseende härpå, »vid ätcrrcmitzen af Betänkandet N:o
8 anförde.''
Secreteraren yttrade, att handläggning »vid Skif-
teSinäl hoö honom stadgat den öfvertygelse, att det
»vöre angeläget och nödrvändigt att ägogradering blef-
we godkänd af ägarnc eller af Domaren slutligen
pröstvad, innan planläggning gick för sig och delning
asstutadcS; hwilken han trodde bade påskynda sörätt-
ningens slut och förekomma mänga rättegångar.
lulve ch,ar85on frän Christianstads Länt "Jag
yrkar, att taxering bör »vara fastställd innan plan¬
läggning sker; i annat fall skall det "erit eller aldrig
komrna till slut med skiften, helst kittslige delägare
nog skola uppsöka och anwända allehanda anlednin¬
gar till Mitznöjen och rättegängar.''
OlokNatiiikisson frän Bohus, och paill ckäns-
)on frän Christianstads Län instämde, i ^nclers
Liinislsons astgter.
M-, IVIänsson fran Malmöhus ?an: "Jag har
warit och ar annu af Utskottens tanka i detta afse¬
ende, och jag will redowisa för mina skal dertill.
Man sager, att wi betagit delägarne bestutandc-rät-
ten i anseende till taxeringen, men det är icke sa;
ty om de aro ense i afseende pä densamma, sa lära
icke landtmätaren och Gode Männen wara sa enwk-
fa, att de afwika fran byamännens samfaldta beslut,
klppstä ater mellan besia olika meningar, sa mäste jn
någon finnas, som skiljer dem emellan och tillfreds-
ställande synes det wara, att dertill äga af ost sjelf-
wa walde Gode Män, till hwilka wi således böre
kunna hysa det förtroende, att de bedöma ware an¬
gelägenheter efter bästa förstånd och samwete. Är
taxeringen uppgjord med byamännens eget råd och
goda wilja, sa är icke någon fara att fastställa den
före planläggningen; och jag anser sadan föregående
pröfning nyttig och nödwändig, äfwen för sjelfwa ratt-
wisanS skull, helst det icke är att förmoda, det del¬
ägare tillförlitligt uppgöra gradering, utan hända kan,
att en eller annan, hänförd af egennytta, begär sa,
att jord, som han förmenar sig kunna erhålla wid
skifte, blifwcr äsatt lågt, men annan icke bättre jord
högt taxeringswarde. Den, som misitager sig i denna
beräkning och efter planläggningen finner, att han icke
fatt eller kunnat sä sitt skifte, der han förmodat, skall
sedan ofelbart klaga, och dä han, säsom en följd as
sin egen tillställning, kan wisa fel i taxeringen och
med detsamma rubba hela skiftet, hwilkct kan kom¬
ma att gä i oändlighet, dä alla i hwarje särskildt
fall, hwar ester annan, hafwa rätt till klander. Rätte-
gängar skulle häraf i stora byalag kunna uppsta,
246
som kunde räcka i 50 till 100 är, eller längre, och
ingen kan beräkna hwar gransen härföre blefwe. Dä
deremot ägograderingkn fastställes före delningen, sä
blifwa alla angekägng att fä den noggrannt och rik-
tigt »verkställd; en naturlig följd deraf att ingen wet
hwar hans lott kan blifwa, och derigenom uppspor-
ras äfwen den ene att anmärka ett, och den andre
ett annat fel. Dä wi derjemte hafwa 60 dagar till
begrundande af tareringcn och kkagomäls anförande
deryfwer, sä anser jag allt hwad wi kunne önsta till
wär säkerhet wara iakttager, och jag tillstyrker derföre
bifall till Utstottens Utlakayde i denna del."
Häruti instämde faeol). Peter. ^yckerssyn. frän
östergöthlands, peter Austers SOI, frän Hallands,
Kils kelirsson frän Malmöhus, Dars, Ov^llen frän
Westerbottens, Kils Kilsson frän Wermlands och
^Lnckers llsnsson frän Upsala. Län, jemte perr an¬
dre Ledamöter.
kristers Danielson: "Jag har talat för de en¬
faldiges och rättänkandes förmän, och tror, att den¬
na pligt ar helig, Hwad. Kils Mänsson anfört i
afseende pä Gode Männen erkänner jag fullkomligt;
men de kunna icke merg an andra wara fria. frän
mitztag,"
Urik Lvensson frän Götheborgs och Bohus
Län: "Jemte det jag förenar mig med ^n-chr-s Daniel¬
son, will mg upplysa huru wid stiftesförrättningar
tillgätt i min hemort. Landtmätaren och Gode Män¬
nen hafwa wäl der, i samräd med jordägarne, upp¬
247
gjort taxc» ingen; men de hafwa ock förmätt jord-
agarue, akt pä god tro undcrskrifwa taxeringö-instru-
viciitkk. Först derefter och dä det warit för sent
hafwa de sednare insett oriktigheten af taxeringen.
Jag austr derföre rattast, att planläggning sker in¬
nan ägograderingen underskrifwcs."
Oiof Xilsson frän. Wermlands kan: ' Jag in¬
stämmer med lXils Mänsson, och anser taxeringen
nödwändigt böra wara nnderskrifwen, och fastställd
innan planläggningen sker."
ckon Iarsson frän WesterNorrlandS kan: "Jag
tror det medföra en onödig kostnad,, att skifteslägg-
uingen företages innan taxeringen ar fastställd. Till
Åländerö anställande emot den sednare finnes ju en
witz tid förestrifwcn."
I^ars lZrihsson frän Gefleborgs käll: 'Jag in¬
stämmer med I^ils lVlänsson, emedan ett motsatt för¬
hållande skulle leda. till skälmstycken. Jag wet hwad
som handt mig sjelf wid en delning. Min granne
fick äker pä fin lott, den han prutat till läg gradering;
men han war ändä mitznöjd. Dock,, som han icke wille
byta,. K blef delningen fastställd. Somlige skulle al¬
drig bkifwa nöjda,, om ffrstesläggmngen föregick ägo-
gradermgens fastställelse.''
Lot-vick.Ionsson frän Östergöthlands kän: 'Jag
delar lika äsigt med l>lil» Mänsson, och hyser icke det
mitztroende till Gode Männen, att de skulle wilja
uppsåtligen förnärma nägon delägares rätt."
S48
.loliaune» 8V6YS80N fron Jönköpings Län in.
stämde med Ms jänsson, och ansqg största wada
wara förenad yred ett motsatt förhastande af des han
tillstyrkt,
Med Ms jänsson förenade sig widare samt-,
lige Fullmäktige fran Jönköpings Län, ?olir
8k)n och I,srs Ifarsson fran Calmar, I-^rs 86<1ol--
rnan fran Stockhplms, t^elir mänsson fran Chriq
stianstads och Sörjs Lärjesson fran Hallands Län
med flere Ledamöter,
Ms Hlänsson: "I fåken hav jag icke något
widare att tillägga; men da en wärd Talare, som
warit af plikq asigter nied mig, förklarat sig hafwa
talat till de enfaldiges och rättsinnades förman, fa
anser jag mig deraf uppfordrad att förklara, det jag,
kaygt jfran att tala för kanaljer och skurkar, icke el¬
ler haft annan afsigt, an att skydda dey enfaldigetz rätt,"
(stok Ustliiassyn: ''Jag är ännu af lika tam
ke som förut, och tror, att taxeringens underskrift och
fastställande förp planläggningen ar att lägga band
pä den enfaldige. Sjelf har jag wid Enskifte warit
God Man och äfwen såsom delägare undergått sa-
Lane förrättningar, och har alltid funnit der bäst, att
planläggningen gatt förut?
^ncki-638 kkäksnssyn frän Elfsborgs Län: "Jag
tillstyrker bifall till Utlakandet, och tror, att ett an-
yat förhållande skulle leda till manga och langwariga
rättegångar.''
24Y
Sedan disensiionen bäröfwer »n förklarats wa¬
ra slntad, fann Ståndet för godt, att i dcsia delar
infalla Betänkandet N:v 8.
Emot detta beslut reserverade sig ^nclors lla-
nielsciri, Olok ^1atIiia55on och polian /aoob Uutboog
fran Norrbottens dan.
18 §» Ständer antog den i Betänkandet N:o
8 föreslagna nya redaction, med den förändring, att
t stället för ordet 'bcwis'' införcö ''handlingar/'
I öfrigt biföll Stander Utskottens yttranden i
Betänkandet N:o 8, rörande Herr 1'Inims anmärk¬
ning, i afseende pä sista Mom. af Skisteöstadgan, ocy
i Utlakandet N:o 41, öfwer Friherre ^Vrångvis för¬
slag, angående föredragande för ffiftcemälen.
Dä nu änyo föredrogs dag- samt Allmänna
Veswärö- och OcconomieUlffottcns först den 17 och
fcdan den 20 i denna mänad pä bordet lagde Ut-
lätanden;
N:o 42, i anledning af wäckt fräga om instäl¬
lelse af de nu pägäende daga skiften; och
N:o 4Z, i anledning af ytterligare wäckt fräga
pm rättelse och ändring i Kongl. Taxan pä arfwode
för dandtmäteri-förrättningar af den 5 Iulii 1827;
fann Ständer för godt, att desia Utlåtande» bifalla.
SM
Till förråd handläggning företogs StatsM'
skottats den <) i denna niänad pä bordet lagde litkä-
tandc N:o 1^1, i anledning af Kongl. Mante» till
Utskottet astätne Lstädiga Remitz af Handlingarne i
mäler, rörande Majoren x«n St^ijk-rns undcrdäniga
anhållan om cwerldelig skarremannarätt a 2:ne»nder
Starby Kungsgård lydande lagenheter: Wallastät»
ten och Herrsjöängcn; hwarwid ksook peter
kIk-,-!8ttn spän Östergöthlands Län ingas ett- sädant
skriftligt Anförande:
"Min förundran ösävcr Herr Majoren, Corn.
mendeuren och Riddaren vnn Steijerns isrägawaran-
de ansökning, och den förmaning, som swärligen later
tilkbakawisa sig öfwer StarsUtskottctS deraf föran,
ledda Utlåtande N:o fSI, om afskiljan.de af de nu
under Skarby Kungsgård ludande lägenheterne Wal-
laskattcn och Herrsjöängcn, kunna icke återhålla det
yttrande, jag, i stöd af egen kännedom, anser mig plig.
tig, att, i följd af mina CommittemerS förtroende,
har afgifwa öfwer befogenheten af Herr Majorens
ansökning och Utskottets, tillstyrkande.
Med glädje witsordar jag uppgiften om de be-
tydliga odlingar, som wid Starby, bkifwit företagne;
men dä dermed börjats redan 18.10 och odlaren föls-
aktligen mäst hafwa siv möda rikligen erfält genom
de skördar, som sedermera nu under nara SO ärö
tid frambringats pä den bördigaste jordman i»rom
Östergöthlands i allmänhet icke ofruktbara Län, kan
jag derifrän icke härleda något skäl, hwarföre Herr
Majoren von Stöijer» under instundande 20 är skulle
S.51
hus,nas nied don ike cbctndliga inkomsten af nara
ZOO T:r spaniyäl sch lika mänga last hö ärligen,
hwilka tillgångar, ester mitt omdöme, bättre kunna
gnwändas i StaksEasian; och emot Herr Majorens
ädelmodiga begtfwandc, att wid den nn öfwerens-
komnq arrende tidens flut, pä samma wilker som för-
ut, emottaga barby Kungsgård under nya ZO är,
har jag icke annat inkast att framställa, än art ett fa¬
yant arrende, der man as nära ZOOO T:r spanmäls-
afkastning erlägger 206 i afrad, wore en nästan
lika rik belöning för Herr Majorens sörcgisna mö-
dor och uppoffringar, syn, den han bestämdt begärt.
Om Wadstena Linnefabrik pä en tid, dä en sädan
slöjd mäste köpas af Staten, kunnat i fä hög grad
ädraga sig uppmärksamhet, att dest underhäll blifwit
förenräl för anwändandet af stepe hundrade tunnor
spanmäk, fä har jag icke sätt mig gifwet, att finna,
hwarföre man nu mera skall fortsätta denna inrätt-
yings bcdrifwaude, om den icke genom egna tillwcrk-
ningar kan underhälla sig sjelf. Sedan Staten i
ärhundradcn haft alla medel osparade, att befrämja
slöjders fullbordan, torde det omsider wara tid, att
pägot efterfråga den inkomst och den bätnad för det
allmänna bästa, som deras införande i Riket bordt
bereda.
Ester hwad jag wet, och derom hwarjc Med-
borgare wid ringaste efterforskning kan crhälla kän-
nedom, har Herr Majoren v»n Steijer» sä länge
innehaft Starby KuugSgärd, 10Z mantal, pä sä för-
delaktiga willor, att det icke mera kan wara lämp¬
ligt att tala hwarkcn om förfäders eller egna upp.
SZ2
offringar pä Kungsgärdens odling elin' Linnefabrikens
undcrhäkl; och när bärtill kommer, akt Starby be¬
tydliga ägorymd till största delen utgöres af öppen
aker, samt de lagenheter, hwilka Herr Majoren nn
begärt och Ukstottet tillstyrkt, att derifrån fa afskilja,
lemna en rik produetion af hö och annan sodcrtikl-
gang, som tvid Starby ar nödwändigt för ladugar¬
dens underhäll, sä föranlätes jag tillstyrka, det ifräga-
warande Betänkandets äterreniitterande till StatS-
lltskottct, som wid ny handläggning af ärendet icke
torde underlåta ett närmare begrundande af sin pligt,
att förekomma alla onödiga förluster, och att något
mera samwetSgrannt bespara utgifter, hwilka bättre
kunde anwandas kill Tjcnstcmänö aflöning och andra
allmänna behof.
Stockholm den 23 Iulii 18SY-
ck. l'. Anckersson,
Riksdagsfullmäktig frän
östergöthlands Län."
wilckens I^c-kirsson ifrän samma Län inlemnade
aswen detta Anförande:
''Icke utan förundran har jag, säsom boende pä
den ort der Starby Kungsgård ar belägen, och sä-
lunda bekant med egendomens beffaffcnbet och de i
ämnet förekommande omständigheter, funnit den libe»
ralitet, hwarmed StatSUtskottet, i desi kltlätande N:o
181, behandlat den af Herr Majoren, Commendcu-
ren och Riddaren von Ltojjorn, genom Kgl, Maj:ts
Nådiga Rcmisi till Rikets Ständer öfwcrlemnade
pretention, i afseende pä berörde Kungsgård och der¬
under lydande Lägenheten Wallaslätten och Herrsiö-
angen; och dä seäga är om disposition af en Sta¬
tens tillhörighet, emot det ZlllMänUaS intreste, kan
jag, säsöin Riksdagsman, icke undertrycka min känsla
af pligt, att lägga i dagen der rätta förhållandet
härmed.
Jag nekar icke Herr Majoren, Commendeuren
och Riddaren vnn kllkijörn-, förtjenst wid wärdandet
af sä wäl KnngSgärden, soln Wadstena Linnefabrik,
utan erkänner den fastmera högtidligen; men jag kan
icke eller annat än lika högtidligt förklara den öfwcr-
tygclse, att icke något är lemnat den Möda och kost-
nåd obetald, sorn bliswit af Herd Majoren ärligen
anwänd. lädlingarne pä Wallastätten och Herrsjö-
angcn hafwa blifwil werkställdc genom fiähackttmg och
branning, hwarigenom första äretS afkastning hembu¬
rit all päkostnad, äfwen med winst, och alla de öfri¬
ge ären, frän den tid Betänkandet wisak odlingens
tillkomst, hafwa gifwik en afkastning, motswarande
bördigheten af ifrägawarande jord och dest lätta be-
brukning. Förhällandet med skörden af hela Kungs-
gärden i öfrigt är enahanda, enär den är belägen
i östergöthlands bördigaste trakt, med en jord af
swarkmylla pä lerbotten. Wilje wi nn betrakta egen¬
domens bebrukning i sin helhet, sä skall »lämplighe¬
ten af detza lägenheters fränskiljande wisa stg i klak
dag. Genom uttappning af Starby mäste, som förut
i sin sanka beskaffenhet bar en ymnig skörd af Starr¬
hö, har denna skörd blifwit förminskad till utan
att kunna bringas till härdwall, och sedan den inom
254
den egentliga Kfingsgärdenö owkäde befintliga Ä?a st¬
anzen kallad, utaörandc dm si i östa gra 6 da rande gor¬
den till egendomen, till största delen bliswit uppta-
gen till äOr; sa finnes icke nägcn jemförlig höskörd-
om WallastätteN och Herr sjöängen frångå, hwilka l
stallet bliswit pärälr.ade för tillgång pä ho. Häraf
är naturligt, att egendomen, wid ett nytt arrende-
skall falla i pris- om berörde lagenheter fränskiljaSi
Dä Statens tillgängar aro sä ytterst knappa och
i allmänhet icke medgifva nägra uppoffringar ätenskilta-
sä häller jag öswcn söre- att dest redbara egcndoinar-
deraf en betpdlig ti>jökning i inkomst kan öragas, icke bör
försummas. Dä Herr Majoren och Riddaren V. 8tk-i-
1>rn nu i sä lang tid dragit hela fördelen af denna be»
tpdliga egendom , mot det werkligt laga arrendet as 206
tnnuor spaninäl ärligen, samt Staten jemwal bc^
stätt en stor del inventarier dertill- sä anser jag ho-
nom derigenom wara fullt ersatt och belönad för all
den moda och alla de kostnader- som han ock) hans
Herr Fader derä nedlagt; och om Wadstena Linne-
fabrik- öster sä läng tids tillwaro och bedrifwande¬
som Betänkandet utwisar, nu icke lönnar att bära sig
sjelf, sä synes derigenom warä ädagalagdt- att den
icke i Stätsoeconomiskt afseende är nyttig, och säle-
deS icke länge bör ligga Staten till lasti Ak alla
besia skäl yrkar jag äterremisi ä Utlätandet, samt att
Stgrby Kungsgärd, jemte lägenheterne Wallaslätten
och Herrsjöängeil, ma, wid nmvarande arrendets ut-
gäng, pä ny Arrendeauction till ben högstbjudande
upplätas, desto hellre, som den sökeflagne äröafgiftcn
för desie lagenheter ar alltför lag- enar ett hemman
955
i Walla By, mot hwars ägorynid och alla fördelar
Wallaslätten ensamt av fullt swarande, nyligen i köp
bstfwit betalt med 4 6,OM R:dr Banco.
Stockholm den ^7 Inlii 489"-.
7^ ii<1 ers peli rssou
dWs Kinndlunck fran WesterNorrlands Län:
''Jag får yälwid upplysa, att lltstottet buswudsakli-
ge» grundat sitt beslut deruppå, att Hero Grefwe
psrunilion, såsom Landohöfdinge i Hstergökhtandö Län
och Ledamot af Statolltsi ottet, witsordät Herr Ma-
jor 8teijvrus anspråk pä wcdergällning och understödt
hans anhållan. Jag har i lik slottet tillhört minori¬
teten och funnit det wara orätt, atk> såsom föresla¬
get bllfwit, stycka egendomen, som nödwändigt skulle
leda till min stad inkomst för Staten wid egendomens
borrrarreuderande. Af samma tanka är jag annu;
men da jag icke betwiflär- det Majoren 8tvisern gjort
stg förtjent af någon forman, sa wilk jag icke wara
emot, att Utlärandet äterremiltrräss'
b^nckers Danielson fran Elfsborgs Län, Olok
Olossson och lloivick bousson frän östergöthlands
Län förenade sig Med baeob poler Anckersson och
TXnckc is El insson i ben öfwertygelse, ött egendomen
stall gifwa betydligt mindre arrende efter en sädan
styckning, spnnerligast, efter hwad Lotvlck bousson
förmente, genom mistNingcn af äng.
Lrib ivensson frän Götheborgs och Bohus Län:
Jag instämmer med bseob peter ^.uckerssvti bch
^Ullers pehrsson; och dä jag icke kän betwista santia
färdigheten af den sednares uppgift, att Herr Major
steijern »vid sina odlingar ä Kungsgården an»vändt
bränning och flähackning, fa siiiNer jag honolU tilli¬
ka haima bcgätt en öfrverträdelse Mot Kongl. MajltS
Nädiga Förordning, som förbindel- ett flikt odlingssätt."
Nils Mänsson frän Malmöhus Län: "Jäg för¬
enar »nig i sä mätto med ^leub peler ^nclersson
och ^»clvis p<'1irsst»i i som jag alldeles bestrider, att
ifräga»varändc Lägenheter maga Kungsgården från¬
skiljas. Helst skulle jag yrka rent äfflag ä UtlätaN-
dck- n»cn med afseende pä htvad 8tri„cllnn6 uppl»-st,
»vill jag icke »vära ernot ätettemitz deraf/'
biri Nils MZ,issons yttrande instämde ^Nclreas
llgkansson frän Elfsborgs Län.
kristers pehrsson ansäg de pä egendomens upp¬
odling och förbättrande anwande kostnader »vara fullt
ersatte »ned 2 a högst 3 ärs skördar, ocl, att alla de
öfriga aren, under den länga tid, Hekr Majoren »va¬
rit i besiktning af Kungsgården, hemburit eN ganska
rik belöning och winst för odlaren.
DlsensiioNen förklarades nu »vara skutad, och
sedan Ständer »vägrat bifall till lltlätandet, blef det¬
samma återremitterat till StatsUtskottet, med de der-
wid gjorde anmärkningar.
tipp-
UpvlästcS och godkändes ExpeditionöUtskottetS
förnyade förslag, N:o 120, till Rikets Ständers un¬
derdåniga Sknfwelse till Kongl. Maj:k, angående
godkände förslag till ändringar i Rikets Grundlagar.
Föredrogos och kades pä bordet följande Stats-
Utskottets Utlåtanden:
N:o 198-, i anledning af wäckt Motion om rät¬
tighet för en del Hemmansägare i WesterNorrlandS
Län, art, med andras uteslutande, fa idka fiske af
hwad beskaffenhet som helst »vid eges straud i Änger»
manna-clfwen.
N:v t YY, i anledning af Kongl. Maj:ts till
Utskottet aflätne Nådiga Proposition, af den 1Z No¬
vember sistl. är, 1828, angående Sala Silfwerwerk.
N:o 200, i anledning af ds Berättelser, som
Rikets Högloft. Ständers kill Stats-, Banco- och
RikSgäldeWerkenS öfwersecnde arén 1825 och 1827
församlade Revisorer afgifwit, angående de under
Kongl. Maj:tS och Rikets CommerceCollegium ställde
fonder och medel.
N-o 201, Berättelse angående den innewarande
Riksdag werkställde Revision af de under Kongl.
Maj:tS och Riketö CommerceCollegium ställde sondek
sch medel.
N:o 202, öfwer Herr 6. ^rrogenii Memo¬
rial, angående dels förlängning af tiden för ätnju-
Bonde-St. Prot. 7:de Bandet. i7
258
tande utaf Fastighetslån ur ManufacturDiseontfoN'
den, dels rättighet för Fabriksidkare i allmänhet, att
för län ur nämnde Discont fä ställa äfwen annan
säkerhet, än förskrifningar för försälde tillwerkningar,
N:o 303, öfwer Friherre von L. 1?.,
Memorial om länerättighet i ManufacturDiscontson-
den för idkare af Twäl- och Säptillwerkning,
Uppå derom gjord anhällan bewiljade Ständet
permisiion ät förre Talmannen I.srs Olsson och^n-
ckreas Anckersson frän Skaraborgs Län pä 3:ne
wecker, räknade frän den 28 i denna mänad; ät
Lrik Olsson frän örebro Län, tfrän samma tid till
den 13 nästkommande Augusti, och ät Uotvick Ions¬
son frän östergöthlands Län, likaledes ifrän samma
tid till den 7 i sistnämnde mänad; och utsägos 6-n-I
Onstad IHlcknncker frän Stora Kopparbergs Län,
att i Lotvick jonssons ställe under tiden ingä säjom
Ledamot i ConstitutionsUtffottet, och Olok.lsnssc.n
frän Calmare Län, att inträda säsom Ledamot i Be-
willningSUtffottet, i stället för ^näreas Anckersson.
Genom ankomne ProtöcollsUtdrag, som upp-
lästes och ladeS till handlingarne, underrättades Stän¬
det, att
Höglofl. Ridderska^et och Adeln:
Den 30 Junii
Remitterat till StatsUtffottet 13 Z. uti Rid-
25Y
darhuöUtflottetS Memorial, af dm 26 ststl. Maji,
angående RiddarhusDirectionenS hemställande», dels
att RiddarhusDirectionenS Protokoll, wid det till.
falle, da de återstående af Ridderflapets och AdelnS
kleni-protocoller, hwilka under Riksdagens lopp ej
hunnit justeras, efter densammas flut inför Directio-
nen warda justerade, alltid mätte, jemte Ridderfla.
pets och AdelnS Protokoll, pä StatsWerketS bekost¬
nad, till trycket befordras; dels ock, att anslag af all¬
männa medel mätte tillwägabringas för upprättandet
och tryckning af Register öfwer Ridderflapets och
AdelnS Protokoll wid 1815 ärs Riksdag.
Den 13 Julii
Bifallit StatSUtflottetS Utlätandm N:rks 164,
168, 170, 171, 172, 174, 175, 176, 178 och 179;
Stats- samt Allmänna Beswärs- och OecoriomicUt-
flottens Utlätandm N:ris 37, 38 och 39; och Be-
willningSUtflottetS Betänkande» NwiS 15 och 29,
under iakttagande af de förändringar, Utskottets sed-
nare Utlärande innehäller, samt med witza undantag,
rörande dels Testamenten och dels borgms ställande
för ChartäSigillatä-uppbörd.
Lagt till handlingarne StarsUtflottets Utlakan¬
de N:o 166 och Memorial Nw 169; samt
Remitterat till Stars- och BancoUtflottm Herr
von tzvsntens, 6ar1, Anförande, innefattande an¬
märkningar wid Utflottmö Utlätandm N:ris 2, 3,
4 och 5.
260
Högwördige Preste.Ståndet:
Den 25 Julli
Bifallit BancoUtffottetö Betänkanden N:riö 55,
56, 57, 58, 5Y, 60, 61 och 63, det sistnämnde med
det af Herr Lagman NonUmn föreflagne tillägg; samt
Lag- och Allmänna Beswärö- och OccononiieUtffot-
tenS Utlåtande» N:ris 42 och 44.
Lagt till handlingarne BancoUtjkvttetö Utlåtan¬
de N:o 62; och Lag- samt Allmänna Beswarö- och
OeconomieUtffottenS Utlakande N:o 43.
Återremitterat Lag- samt Allmänna Bcswärö-
och OeconomieUtffottenS Utlåtande N:o 46; och
Remitterat till ConstitutionöUtffottet en af Herr
Prosten veZelcinä anmäld anledning till anmärk»
ning mot Föredraganden i KammarExpedinonen.
Wällofiige Borgare.Ståndet:
Den 16 Julji
Bifallit StatsUtffottctö Utlakande N:o 165.
Afflagit Constittttionslltffottets Memorial N:ris
38 och 39-
Lagt till handlingarne ConKitMioneUtskottetS
Memorial N:o 37; och
Remitterat till BancoUtjkottet en af Herr Hem¬
borg wäckt Motion derom, att, sedan Riketö Stän¬
261
der afslagit hans, ä Uddewalla Stads Borgerskap-
wägnar, gjorde anhållan, att Banken skulle estergif-
wa sin inteckningsrätt uti atskillige byggnader och fa-
stighctcr, som blifwit intecknade för ett Borgerskapets
län af 25,000 R:dr, berörde eftergift mätte bewiljas
åtminstone i afseende pä den ä Stadens utmark iva-
rande Ständskog.
Den 17 Julii
Bifallit StatsUtskottetS Utlåtanden N:riS 196
och 197; Stats- samt Allmänna BeftvärS- och Oeco-
nomieUtskottenS Utlätanden N:ris 41, 42, 44 och
45; BancoUtskottetS Betänkande N:o 47; LagUt-
skottets Betänkande» N:riS71 och 72, och Lag. samt
Allmänna Beswärs- och DeconomieUtskottcnö Utlä¬
tanden N:ris 5 och 45.
Lagt till handlingarue Stats- samt Allmänna
Beswärs- och OeconomieUtskottens Utlätanden N:riS
43, 46; och Lag- samt Allmänna Beswärs- och Oeco-
nomieUtskottenS Utlätanden N:ris 38 och 3st.
Återremitterat LagUtskottetS Betänkande N:o 73;
och Lag- samt Allmänna Beswärs- och Oeconomie-
Utskottens Utlärande N:o 37.
Den 20 Julii
Vifallit Lag. samt Allmänna BeswarS- och Oeeo-
nomiekltskottens Utlätanden N:ris 42, 43, 44; samt
Lågt till handlingarne ConftitutionSlltskottetS
Memorial N:ris 40 och 41.
262
Den 21 Juli»
Återremitterat Banco, UtffottetS Betänkande»
N:ris 48, 49, 50, 51, 52 och 53.
Ständet ätffiljdeö kl. 5 till 10 pä aftonen.
Ii> kltem
1829 den 27 Julli,
klenum kl. 9 f. ni.
S. D. Justerades ProtocollöUtdrag för den
24 i denna mänad.
Till ny handläggning företogs Lag- samt All¬
männa Bcswärö- och OeconomieUtffottxnS, sedanden
13 i denna manad, pä bordet hwilande Utlåtande
N:o46, i anledning af Kongl. Maj:tS Nådiga Skrif-
»velse till Rikets Ständer, den io December 1828,
angäende Rikets Matt, Mäl och Wigt; hwarwid in-
gäfwos och upplästes nedannämnde Anföranden, ncml.:
263
1:0 Af Lötvik! ionsson frän östergöthlands
Län:
''Lag. samt Allmänna Beswärs. och Oeconomie-
lltstottcns Utlåtande N:o 46, angående mätt, mål
och wigt, är ett wigtigt ämne i synnerhet för tvärt
Ständ.
Bondens huswudyrke, att stöta sitt jordbruk och
sin ladugärd, samt bergöhandteringen, med omwexlin-
gar, som derwid uppkomma, fordrar omtanka. Bön¬
ders knappa tillgängar twinga dem, att söka alla
möjliga binäringar och förfärdiga nästan allahanda
handaslöjder. Afwen mäste de nägot lära sig känna
fina fä rättigheter och mänga skyldigheter. Bönders
nödiga ösning och arbeten aro mängfaldige. Derföre
kan Bönder högst sällan wisa utmärkt skicklighet; ehu-
ru »val de än anwända sin tid till nyttiga företag,
kunna de ej lära allt hwad de behöfde känna. Så¬
ledes är af behofwet päkalkadt, att de Författnkugar
och föreskrifter, som dem rörer, blir lätt begripliga,
och icke sörswärar deras nog förut tryckande börda.
Wäk är, att wär älskade Konung icke, i anled¬
ning af 4323 ars Ständers önskan, widtagit eller
be,kutar, att Kongl. WetenstapöAcademiens förslag
om mätt, mäl och wigt skulle gä i »verkställighet,
utan att Rikets Ständer nu närmare fär taga kän¬
nedom derom.
Decimalräkning är endast för rediga summor pa
papperet kättare att addera; men deremot här, i fräga
om mätt och mäl, förswärar det gansta mycket för
264
Le mindre rakningskunnige skattgkfwande Lindtman»
att, ifrån dct hittills brukliga till det nya förcslagne
mätt och mäl, reducera deras mängfaldiga och olika
skatter, som har sä skiljaktigt innehall, hwilket gör
för dem ett obegripligt brak.
De Uppbördömän,, som i masa sköka emottaga
mångfaldige med stort bråktal uträknade skatter, som
Räntegifwarne ej första eller kunna uträkna, hwad
det gör i nytt mätt, dä brakräkningen oftast utfaller
sä, att sjelfwa Uppbörömännen hafwa swart att kun-
na reda hwad werkliga mättet skall utgöra, enär
minsta mättet ömsom är för stort eller för litet. Dest»
Uppbördömän begärde och mäste säkerligen fä biträde,
med dertill hörande löueförökning.. Läggeö dertill den
kostnad nya malkärls anskaffande förorsakar, sä fin-
per jag ingen berömlig wetenskap i det förslaget, Kongl..
WetenskapsA^.mien aflemna! om ändring af mätt
och mäl; ej eiler finner jag deraf någon fördel hwar-.
ken för det Allmänna eller enskilda —> utan lemnar
tillfällen för orättwis egennyttighet, att preja den
mindre räknekunnige. Genom okunnige och mifitrog-
ne säljare skulle sjelfwa handeln hindras. Alla, som
hchöfwa mätning, mäste skaffa sig nya mälkärl. All¬
mänt mitznöje och oreda blefwe följden, åtminstone
sä länge war nuwarande beskattningsgrund äger be¬
stånd; ty ej lärer skattetagarne wilja eftergifwa nä-
. got. Billkgen lärer icke skattegifwarne kunna äläg-
Zaö öka sina bördor. I. följe deraf skulle bräktalet
fortfara icke allenast i sjelfwa mättet, utan ock med¬
föra olägenheter, dä nägon fpanmäl eller annat kom-
me att löfås med penningar. Om Högloft, samman¬
265
satta Utskottens Ledamöter, som har spanmälsskatter
att uppbara eller utgiswa, försöker att, ifrän det nu
»varande till det förcslagne mättet särskildt, reducera
hwart belopp, sä skall snart braket i mätt-bcräknin-
gen blifwa synbart. Exempel är emellertid gifwct,
"i en frän Linköpings tryck sistledne är utkornmen
Skrift'', hwilken jag bifogar och äberopar.
Herr ak torsells, reservation och desi gjorde än¬
dringsförslag öfwereusftämmer i det närmaste till
hwad jag anser nyttigast för Lander. Endast skiljer
mig deri för de mindre räkmngSkunnige Landtmäns
minsta brak med reducering af skatter, ''att jag der-
"före »vill bibehälla olika mätt för torra och »väta
''»varor; men att torra warö» / spanmäl, malt, kalk,
"salt, träd- och jordfrukter, mä allt blifwa likt span-
"mälsmälet, med 36 kappar, strukne, eller 32 räga.
"de, ä Tunnan. Deremot »väta och insaltade »varor
"borde, som förr, Tunnan innchälla 48 kannor. I
"allt öfrigt instämmer jag med Herr ak torsek! i
"sin reservation anfört."
Fullt öfwertygad derom, att alla äro bäst be-
lätne »ned en mindre tillbräkad ändring, fom blir lätt
begriplig för LandetS inwänare, och sädan, att den ej
för mycket förändrar skatteberäkningar och mälkärl.
Anhällandes jag om äterremisi af Betänkandet,
»ned ödmjuk begäran, att Högloft, sammansatta Ut¬
skotten »ville närmare pröfwa denna sak, och de skäl
samt grunder, jag här anfört.
Stockholm den 20 Iulii 182Y.
Lotvick Ionsson,
frän Östergöthland,"
/
266
Härmed förena wi otz kill alla delar
1. ?. ^nrlsr88on. Olnk 6i>>l85nn,
Riksdagsfullmäktige frän östergöthlands
^nclvrs ^ncksi'88nn, Olos Olold80N.
Riksdagsfullmäktig fran Pdre frän östergöthland..
och Kinda Härader.
^.»4^18 peIirs8on^
Riksdagsfullmäktig frän Lysings och Dahls Härader..
Och öfwerlcmnade Lotvick 1c>n85on derjemte den
af honom i Anförandet äbcropade ffrift,. benämnd:
'Mägra olägenheter, som inträffa wid antagandet af
den föreflagna förändringen med Rikets mätt, mäl
och wigt", antecknade af .... l ... .d.
2:o af Luns Kil88vn frän Kronobergs Län:
''Sä wida jag icke skall undcrgräfwa känslan
för det rätta och sanna, kan jag icke underläta att
till större delen instämma i den sakrikt utförda Re»
servation, Herr öfwersten ->5 IH.-rell afgifwit wid
sammansatta Högloft. Lag- samt Allmänna Beswärs-
och OeconomieUtffottens Betänkande N:o 46, i an-
ledning af Kongl. Maj:S Nädiga Skrifwclsc den 10
December 1828, angående Rikets mätt, mäl och wigt,
och fär äfwcnledes, lika med hwad han yttrat, säga:
att dä det för den i räknekonsten kunnige lärer blif-
wa rätt swärt förwandla bräkmätt till decimaler,
skall det snart sagt blifwa alldeles omöjligt för Bon¬
den, samt sälcdes ädraga honom mänga ledsamheter,
267
som kunna undwikas, om »»»varande satt bibehälles,
emedan han är nu wan der»vid, och längre tidens er-
farenhet gifwit honom wid handen, att det gängba-
ra myntet star pä sä sätt i förhällande till tvärt nutva-
rande mäl i torra »varor, att dä en tunna kostar 6
R:dr, kostar en kappe 8 st., — ett förhällande som
underlättar räknandet »vid afsalu, och äftven wid lef-
»verering af de mängfalldiga Kronotionder som äro
anskagne och uti kappar beräknade. Jag yrkar säle.
des att allt mätt af torra »varor mätte bibchällas och
bestämmas till 36 strukna kappar pä tunnan, det
mätte »vara hwete, räg, korn, hafre, malt eller po¬
tates m. m., och att alla »väta waror mätas efter
kanna med 48 kannor pä tunnan.
Jag medgiftver gerna, att en sammanjemkning
i wigten bör ske, och bestämmas i förhällande som
hittills »varit, med skeppund, lispund, marker och lod,
med 32 lod pä hwarje skalp., 20 skälp. pä hwarje
liöp. och 20 lisp. pä hwarje skeppund, utan någon
skags skillnad i beräkning as Uppstads-, Stapelstads-,
Bergs- eller Victualiewigt, utan all wigt, äfwen i
förhällande öfwer hela Riket blir lika.
Af oswannämnde anledningar och yrkande, sär
jag i allo bestrida sammansatte Utskottens afgifna Ut¬
låtande, och säledes yrkar äterremitz.
Stockholm den 24 Julii 1829-
8uns lMs80N,
frän Kronobergs Län."
268
ZV Af lukter kotors son skätt Jönköpings Länr
"Jag anser Lag- samt Allmänna Beswars- och-
OeconomicUtskotten stafwa,, med mindre warsam pröf¬
ning, än det wigtiga ämnet fordrar, behandlat frä-
gan cm förändring af Riketö matt,, mäl och wigt..
Denna förändring är en utaf dem, som närmast wid-
rörcr allmänhetens dagliga förhållanden och iugripes
uti hwarje dek af dest husliga lif. Den ar således
en af de wigligaste och, till följd deraf, en af de mest
grannlaga att werkställa^ Hade Allmogen i allmän»
het hunnit den grad af bildning, att den kunde inse
och fatta de strängt ^vetenskapliga grunder,, pä hwil¬
ka det nya mätt-, mäl- och wigtsyftemet worebyggdt^
de mathematiska flntföljder, som gifwit alla dest de¬
lar deras inbördes förhällande; da skulle jag ej ett
ögonblick twifla pä anwaudbarheten deraf framför
Let gamla, endast pä häfden grundadt; men dä för¬
hällandet icke är sädant, mäste jag bestrida införan-
det af det nya systemet, fäsom för Allmogen främ¬
mande, oredigt och inwcckladt.
Detta omdöme galler natnrligtwis endast frän
Allmogens synpunkt; ty jag anser systemet i och för
sig sjelf äga mycken förträfflighet. Folket, wandt wid
sina gamla mätt, skola i början alldeles icke kunna
finna sig wid ens de uya namnen; de skola med den
okunniges wanliga misttroeude nödgas öfwcrlemna ät
andra att bestämma qvantiteten af de waror, som de
höra prestera ; de skola aldrig kunna beräkna förstäl¬
landet emellan de nya och gamla bestämmelserna och
wid transporter af Kronotionde eller annat dylikt
M)
Mtingcn mcdfö»'a längt »nera än de tro sig bchöstva,
för att wara säkra, eller också blir bedragne pä sin
Uträkning, om de försöka någon sadan och komma i
pä brist; deras sörhäliande till Presterstapet, i afseende
pä utstyldcrnc, skall hafwa med sig samma oreda, samma
misitroende och samma missräkning. Detta skall fort¬
fara afwen om, och när de komma sä långt, att de
blifwa nägorlnnda hemmastadde uti det nya; de sko¬
la oupphörligt behöfwa öfwerfätta dr nya namnen
till de gamla, för att kunna werkställa äswcn den
minst betydliga waru transporten och äfwen dä ej und-
gä misstag, som stola nedslå och förbrylla dem. Jag
ser dessa följder en läng tid framför mig. Ett an¬
nat, och ej mindre wigtigt stäk, ar den stora och
oundwikliga kostnad, som stulle blifwa en följd af
det nya systemets antagande. Hwar och en Bonde
eller annan icke alldeles utfattig Landtbo äger sina krön¬
ta mätt, och förkastandet af dessa, emot anskaffande
af de nya, stulle ästadkomma utgifter, kännbara för
mänga och -»villiga för de flesta. En af Utskottens
ledamöter, Herr ak korsell, har, Uti sin grundliga
»seervation uppgifwit, denna kostnad till wida öswer-
stigande 100 000 M:dr.
Jag inser »visserligen det gamlaö brister; men
jag tror, att -et äsyftade ändamälet stulle lättare
winnås genom smäningom införda jcmkningar, än
-n pä en gäng total reform. Jag instämmer derföre
uti hwad Herr sk korsell förestagit i afseende pa
wigren, att endast victualiewigten, med bibehållande
af dess nu »varande fördelning, antageS, till dess De-
eimal-systcmet, efter förberedande åtgärder, möfligcn,
270
kunde fattas i fråga. — Hwad rymde ma let be¬
träffar, kan jag ej dela Herr ak torsells mening
om den allmänna tunnan pä 48 kannor; det strider
emot Folkets begrepp om tunna och dest fyrkantiga
mäl, och samma oredor jag förutsett wid det nya sy¬
stemet i sin helhet, skulle har i smätt uppkomma.—
Fullkomligt erkännande det nya systemets »vetenskap¬
liga företräde, skulle jag anse tjenligt, om grunderna
för det samma ingingo bland underwiöningsämnena
uti wära Folk- och ElementarScholor, och en annan
generation, som frän barndomen sätt »vetenskapligt
inse och fatta desamma, mä i sin sak göra hwad dem
godt synes, och antaga eller anse för oanwändbart i
det dagliga lif,vet, der nya systemet. För det nar-
warande anser jag det »vara olämpligt, och yrkar
derföre ätcrremist pä Utskottens derom afgifne Uc-
lätande.
Stockholm den 24 Iulii 182Y.
peter petersson,
Riksdagsfullmäktig för
Westra Härad af Jönkö¬
pings Län."
4to Af konas kohansson frän Jönköpings Lant
"Emot Lag- jamt Allmänna Beswärs- och Oe-
conomie Högloft. Utskottens Betänkande» N:o 46,
i anledning af Kongl. Maj-tS Nädiga Skrifwelse,
angäende Riketö mätt, mäl och »vigt, sär jag i korrt-
het yttra min mening:
271
Hwad nytta och fördel, som införande as det
förestagna nya mål och wigren kunde uti framtiden
förwäntas, ar en sak, som uppstår uti mitt begrepp
att bedöma, ar en skada och olägenhet, som största
delen af Landers Inwänare, nemligen Allmogen, der-
af skulle tillskyndas, framställer sig ganska klart.
Da man först betraktar sättet och widlyftighe-
ten, hwarpä det nya systemet sig grundar, och der¬
emot jemför den okunnighet uti räknekonsten, som
hos Allmogen är radande, sä finnes klart, akt Bon¬
den da han skall aflemna sina skatter, som ock uti
all handel alltid blifwa behandlad efter godtycko, när
han sjelf ej förskär hwad hanö wara i mäl och wigt
innehäller. Att hoö Allmogen bibringa kunskap om
ett sä bräkigt räknesätt, blir det för kostsamt; de me¬
sta äro af fattigdom hindrade att sä den för sam.
hällslikwet mera nodwändiga underwiSning, än att
lara Decimalräkningen. Defiutom skola alla liqvi-
der och utreduingar mellan Folket deraf sa förswä-
raö, att de skulle twingas dertill, anlita sa lärda
personer, som med en drygare betalning alltid ökade
deras utgifter. Under en tid dä stora anslag för.
dräs, af hwilka, ökade skattebördor troligen blir en
följd, sä bör ej Folket beskattas med att anskaffa nya
mäl och wigter, hwilken kostnad ej blir obetydlig; och
som den föreflagne förändringen är alldeles onödig,
helst ingen klagan öfwer nu warande mäl och wigt,
uti den ort för hwilken jag talar, nägonsin har för.
sports; sä bestrider jag antagandet af det nya systemet.
Men för att fa nägon enhet inom Landet uti
nu warande mäl och wigt, förestår jag, att en tun»
na, af hwad mälningöämncn som helft, alltid hordr
bestämmas till 32 kappar, och i stallet för den nu
olika wigt, som finnes uti Stapelstäder, wid Berg*
werke» och pä LandSorterne, borde i stallet deri nu
gällande vietualicwigten öswerallt antagas, sä att ett
lisp. alltid beräknades till 20 skölp. Pä ofwanförde
skäl yrkar jag ätcrremifi pä Högloft. Utskottens Be-
tänkanden.
Stockholm den 20 Julli 132Y.
ckonas ^olmnssvn i
Riksdagsfullmäktig för Norra
och Södra Wedbo Härader
af Jönköpings Län.''
5:0 Af Olok Ols8oN, Daniel ^.nstersson, WIs
l^il88c)n, Vongt Drili8son och ckolian Drile ^an880N
frän Wermlands Län:
''Wid afgörandet af Rikets Högloft. Ständers
Lag. samt Allmänna Veswärs- och OeconomieUtskot-
tens Utlätande N:o 46, kan wi icke underläta med
mindre än att yttra wära tankar uti detta för Na^
ti o nen sä wigtiga ämne, angäende Rikets mätt,
mäl och wigt, samt tillkännagifwa de stora olägen¬
heter och swärigheter, som uppkomma härigenom bland
matzan af Folket, i fall Rikets Högloft. Ständer
wilja denna förändring antaga, och bringa detta nya
system till efterlefnad. Om Motionen, hwilkcn den¬
na sak sä nära rörcr, ägde den upplysning, som er«
fordrades, för att rätt kunna inse behofwet och rätt
273
bedöma »värdet, och seda» i dagligt bruk rätt anwän-
da de fördelar, som det nya systemet erbjuder; sa
skulle wi witzt icke tweka, att rösta för bifall till
Högloft. Utskottens Mätande; men da wi kanner ett
motsatt förhållande, och da wi weta, att största de-
len af Folket för närwarande icke äger, och trolige»
icke pä flere ar kan erhålla den »vetenskapliga upp¬
lysning, som till detta nya systems totala omstöp¬
ning erfordras, och da wi wera, att en sa hel och
hallen omstöpning af det genom uråldrig häfd och
wana wunna bruket/ icke allenast i beräkningen, utan
ock i sjelfwa grunderne skulle medföra en högst men¬
lig och swär omständighet för hwarje person af den
mindre upplyste Medborgare-claften, och skulle bort¬
blanda hans begrepp om nu warande af honom wäl
kända och fattade förhållande mellan »varor och pen¬
ningar wid bade uppköp och försäljning. Och da rå¬
ga uti flerfalldiga olägenheter, genom ett okändt och
swartfattligt system, hwars grunder han ägde hwar-
ken tid eller förmåga att lära känna och första; ost¬
kan wi icke bemantla den tankan, wi hyser om öf-
wergängen fran det nu brukliga till det föreslagna
nya systemet, att till räga pa de manga oredor i
samhället, som uppkommer, äfwen ma hända öfwer-
gä till swck och bedrägeri man och man emellan.
Och för Bergslagerns, bruksägare och arbetare,
skulle det nya wigtförskagetS antagande i synnerhet
medföra ouppräknelkga swarigheter och krångel, och
mähända mänga rättegångar uppsta och menliga följ¬
der uti längliga tider, och pa detza grunder mäste wi
BondeSt. Prok. 7:de Bandet. is
274
pä det högsta protestera, och höja tvär röst mot an¬
tagande af den af Utskotten föreslagna förändringen
i wart wanliga mätt, mål och wigt, och yrka således
aterremisi pä Betänkande», och önskar att en sak af
sa stor wigt mätte af Utskotten med mera eftersinnande
af desi menliga följder ater pröfwas, och den söre-
fkagne förändringen mätte afsläS; och fär åberopa
Herr ak torsells afgifna reservation.
Stockholm den 20 Julii 1829^
6. OI580N. Daniel ^.näer880n.
k^ils8on. Lengt Drile88on. 4. D. llnn88on^
Alla frän Carlstads Län.'' '
6:o Af keter kelir88on frän Jönköpings Län^
"öfwer Lag- samt Allmänna Beswarö- och Oe-
conomieUtffottens Utlätande N:o 46, i anledning af
Kongl. MajttS Nädiga Skrifwelse till Rikets Stän-
der, angäende Rikets mätt, mäl och wigt, fär jag
yttra misia äsigter.
Jag anser att wärl nu »varande mätt, mäl och
vietualiewigt borde förblistva sädant det nu för när-
warande är, helst Allmogen redan med dryg kostnad
förskaffat sig desie nu »varande dagliga krönte mål och
»vigter, och har jag icke funnit nägon oreda härmed,
utan twertom äro alla i min hemort nöjde dermed.
Och jag befarar att masiart af Nationen, i syn-
nerhet Allmogen, skall med förundran och misinöje
oroas, att nu genom stadgad Lag twmgae att anta¬
ga ett sä obekant nytt räknesätt, som erfordras till
275
deste nya konstlade och tråkige måls-och wigtssystems
antagande, hwilket räknesätt större delen af arbetan¬
de clasten- som mäst köra plogen, icke har räd eller
tid att lära »vetenskapliga uträkningar, och sä wida
det nya förslaget skall antagas, mäste de tillita och
betala kunnige män »vid hwarjehanda liqvider och ut¬
räkningar, som sä ofta förekommer mellan Tiondeta¬
gare, AugementSräntor och Räntegisware med flere,
efter hwarje ärö markegäng.
r
Högloft. Utskotten föreflär äfwen, att de nya fa¬
sta mälkärlömatcrialier skall kokas i olja, för att ber-
igenom mindre förändras. Detta medgifwer jag wis-
ferligen är sannt, att trädet blir derigenom bättre
förwaradt och conserveradt.
Men när jag deremot betraktar, icke allenast de
store yrkade hwarjehanda Statsanslag, utan nu äf¬
wen genom en Lag, som stall qlägga de skattdragan¬
de att nu onödigtwiö antaga de nya mäl, mätt och
»vigt, med hwilketS anskaffande kröning och justering
tillbringar Rikets Intvänare flere hundrade tusende
R:dr i omkostnad, sä kan jag icke dela eller bifalla
Högloft. Utskottens beslut, utan yrkar äterremist pä
Betänkandet.
Och fär »vördsamt föreslä, att »vär nu »varande
lagliga victualiewigt, och wärt lagliga och redan an¬
skaffade krönta mäl med Z6 kappar struket mål eller
motswarande kannemal per tunnan, mätte förblifwa
det enda mäl i »väta och torra waror öfwer hela
Riket, hwilket jag anser »vara det begripligaste och
276
enklaste för Allmänheten, hwarföre jag anhallek att
Högloft. Lag. och OeconomieUtstotten mätte tillstyrka
Rikets Högloft. Ständer, att med frambärandet af
denna önskan i underdånighet hos Hans Kgl. Maj:t
Konungens werkliggörandc häraf, som efter Hans
wisa omsorger kan se hrvad ost bäst nyttigt är»
Stockholm den 20 Iulii 1829.
peter pearsson,
Riksdagsfullmäktig för östra
Härad och Jönköpings Län."
7:o Af 1ian8 lönsson fran Elfsborgs Län:
"Da nu till afgörande förekommer Rikets Hög^
loft. Ständers Lag- samt Allmänna Beswärs- och
QeconomieUtstottS Utlåtande N-o 46, torde det til«
latas mig fa göra nägra erinringar, angående de
olägenheter, som wid tillämpningen af den förestagne
och tillstyrkte förändringen af Rikets mätt, mål och
wigt, nödwändigt stola uppkomma och blifwa en följd
i langliga tider, i fall Rikets Högloft. Ständer wilja
denna förändring antaga.
Jag kan wistt icke neka det företräde, som det
föreslagna nya systemet för Rikets matt, mål och
wigt ager framför bet gamla, sä wäl i afseende pä
den enhet derigenom winneS, som äfwen t wetcnstap.
ligt afseende, och i följd deraf erkänner jag, att om
hela Nationen, hwilken denna sak sä nära rörer,
agde den upplysning, som erfordras, för att rätt kun.
pa inse behofwrt, rätt bedöma wärdet och sedan »
277
dagligt bruk rätt amvända de fördelar, som det nya
systemet erbjuder, sa skulle jag icke tweka, att rösta
för bifall till Utskottens Utlåtande; men da jag kän¬
ner motsatsen, da jag tvet, att största delen af Na¬
tionen för närwarande icke äger och förmodligen icke
heller i flera decennier kan bibringas den wetenskaplk-
ga bildning, som är fänödwändig, för att kunna rätt
inse nyttan och behofwet af ett, pä »vetenskapliga
grunder bygdt system för mätt, mäl och wigt; dä jag
wet, att en sä radieal omstöpning af det genom ur¬
åldrig »vana häfdwunna bruket, icke allenast i benäm-
ningarne, uran ock i sjelfwa grunderne, skulle med-
föra en högst menlig werkan för hwarje person af
den mindre upplysta Medborgare-clasien, skulle bort¬
blanda hans begrepp om nu »varande af honom wäl
kända och fattade förhällande emellan waror och pen¬
ningar; ett okändt och swärtfattlkgt system, hwarö
grunder han ägde hwarken tid eller förmäga att lä-
ra känna eller begripa; sä mäste jag aftven höja min
röst mot antagandet i hela sin widd af det föreslag-
na nya systemet, och äberopar hwad Herr sk lov-
stckl i sin reservation anfört, med hwilken jag i de
flesta delar instämmer.
Wid jemnförelse af det förhällande, som agde
rum emellan det gamla räknesättet i penningar af
daler, mark och öre mot mätt, mäl och wigt, bestn-
neS en sammanstämmelse, hwarwid Allmogen nu är
wan, och som i det föreslagna nya systemet icke sä
lätt torde erhällas, sä wida icke äfwen penningeräk-
ningen inrättas i decimaler. Det finnes mänga or¬
ter der daler, och styfwer-räkningen annu brukas, och
278
der wet man, att hwar daler har 32 styfwer eller
öre, hwar tunna har 32 kappar, hwar kanna har
32 jumfrur, hwar mark har 32 lod; och man wet
äfwen, uran att kunna räkna reguladetre, att sä man
ga daler tunnan kostar, sa mänga styfwer eller ören
kostar afwen kappen. Sä mänga daler marken ko-
star, sä mänga styfwer kostar afwen lodet, o. s. w.
Sälcdcö torde det wara nödwändigt, att om mätt,
mäl och wigt skall förändras, äfwen Riket ömyntwä.
sende förändras i samma män,
Widkommande det förstagne längdemattet, elley
det frän längre tid tillbaka wid Geometriska mätnin.
gar nyttjade räknesättet i decimaler, utesluter dek
nya projectet benämningen af alnar. Dä Allmogen
likwäl genom uräldrig wana hunnit fästa ett stadgadt
begrepp om denna benämnings förhällande i desi all«
Lagliga handel och wandel, dä sot och limér äro lika
främmande benämningsord, som decimalräknesättet är
okändt, sä hyser jag äfwen den tanka, att öfwergän-
gen frän det brukliga till det föreslagna nya sättet
skall medföra oberäkneliga swärigheter och förwillel,
fer, ja, kanske äfwen ofta föranleda till swek och be.
dragen, man och man emellan,
Wära tunne, och kappeland stola wäll äfwen da
förwandlas till fotings- och mättland, ifall dessa mäl.
karil antagas, och huru stall Allmogen kunna begri-
pa eller uträkna det? Skall tunna och kappe för.
fwinna,sä mäste alla prästationer, som af Allmogen
in natura utgä, till Kongs. Maj:t och Kronan samt
alla andra Embets- och Tjenstemän, afwen undergå
S7Y
ny reduktion och benämning, som Allmogen icke är
mäktig att uppfatta. Jag will icke namna det o-
fantliga brak och arbete, som härigenom älägges alla
till Uppbördswerket hörande personer.
Att wigten bringades till likhet öfwer hela Ri-
ket, wore witzt en god sak, men stora swarigheter
torde äfwen derwid möta, i synnerhet för Bergs-
och Iernhandteringen. Kostnaden för wigternas för¬
ändring öfwer hela Riket, lärer ej blifwa obetydlig,
och detzutom stall detta förorsaka en rubbning af al¬
la proportioner och förhållanden i nu brukliga och
genom wanan lättfattliga arbetssätt, dest bestämning
och aflöning m. m., för Bergsmän, Bruksägare och
Smeder, samt äfwen för alla andra Medborgare,
clafler, fastän i olika man. Efter min tanka blir ore¬
da, miflnöje, krångel, och mähända äfwen rättegångar,
en oundwiklig följd i längliga tider af den i matt,
mål och wigt föreflagne förändring. 7)wad derpå
winncs i wetenstapligt afseende, förloras mangdub-
bladt, genom den kostnad och oreda, som det allmän¬
na genom förändringen tillskyndas.
Af defla stäk yrkar jag wördsamt aterremisi pa
Betänkandet, och önstar att en sak, af sä stor wigt,
som den sörewarande, mötte fa hwila till näfta Riks¬
dag, da emedlertid hwarje orts Jnwanare kunde ta-
ga närmare kännedom om saken, och sig deröfwer
yttra, antingen wid Sockenstämmor eller pa något
annat tjenligt sätt. Da tror jag att kännedomen om
allmänna tänkesättet i saken säkrast kunde winnås,
och Allmogen icke fa skäl beklaga sig deröfwer, att
280
man onödigtwis älagt dem en dryg kostnad, som,
efter deras begrepp, icke warit af något behof pä-
kalladt.
Stockholm den 17 Julli 182Y.
Hsns Isnsson,
frän Elfsborgs Län."
Härmed förenar jag mig
^näreas Uan8§on,
fran samma Län.
Härmed förenade sig kekr ^n6er8son fran Sö¬
dermanlands Län.
^.nckreas Hakanson frän Elfsborgs Län an¬
förde: "Uti sammansatta Lag. samt Allmänna Be-
smars, och OeeonomieUtskotten har jag öfwcrwarit
handläggningen af förewarande wigtiga fräga, och da
fag sä mycket mindre kunnat hafwa något att erinra
rvid sakens företagande till pröfning, som Rikets
Ständer wid sistförflutne Riksmöte hoö Kgl. Maj:t
j underdånighet begärt den förändring i Rikets mätt,
mäl och wigt, hwartill Kongl. Maj:t under denna
Riksdag aflemnat förflag, har jag likwäl icke i allo
kunnat dela Utskottens äsigtcr. Alla nyheter och för-
ändringar i de oeconomiska Författningarne medföra
gemenligen mänga olägenheter, misinöje och kostnader
för Allmänheten, och Lesia följder kunna omöjligen
uteblifwa, da det gäller ändring af en Författning,
som ingriper uti nästan alla, och äfwen de ringaste
hvardaglig» förhållanden, synnerligast hos Allmogen,
281
ja till och med hos den fattigaste backstugusittaren.
Hwilka kostnader skola icke uppkomma genom nöd-
wändigheten för en hwar, att skaffa sig nya matt och
wigter? I öfrigt hafwa olägenheterne af den gam-
la Författningen icke blifwit pä ett öfwertygande sätt
ädagalagde. Jag kanner åtminstone icke, hwilka olä¬
genheter denna Författning medfört. Hwarföre da
besluta en ny, och som desiutom kanhända icke blir
»verkställbar? Jag minnes icke; men man har sagt
mig, att för 50 eller 60 ar sedan förordnades det
uu gällande fyrkantiga mättet till matning af tor.
ra waror, och likwäl nyttjas ännu i dag det gamla
runda mättet pa mänga orter. Manne icke den ny»
Författningen om matt, mäl och wigt kommer att
dela samma öde? Hwarföre dä utsätta ost för de
bekymmer, förändringen owilkorligen skall medföra?
Om jag icke misiminner mig, hafwa Utskottet hem-
ställt, att Rikets Ständer maga underdånigast all¬
häll», det täcktes Kongl. Maj:t med första befordra
den nya Författningen till werkställighet. Snarare
skulle jag önsta, att den sent och först sedan behof,
wet deraf fullständigt blifwit ädagalagdt, blefwe till
efterrättelse gällande, ätminstone med den utsträckning
som Utskotten förestagit. Likwäl skulle jag anse det
wara nyttigt, om förhällandct med tunnan och wig.
ten kunde bringas derhän, att, utan afseende a »va.
rans beskaffenhet, tunnan alltid blefwe af enahanda
rymd och wigten lika, för allt som kan wägas. I
öfrigt instämmer jag uti Herr »5 torsells reservation.''
Olok Nilsson frän WermlannS Län »var afwen
af den tanka, att den söreflagne nya Författningen
282
ffulle komma att förorsaka manga olägenheter, och
instämde för öfrigt uti Länskameraternes skriftliga
Anförande.
lukvs Ifarsson fran Christianstadö Län ansäg,
dels att vietualiewigten, med bibehällande af dest
nuwarande fördelning, borde blifwa ensamt gällande
för wigten, och dels, att Tunnan för salt och malt
borde innehålla Z6 kappar, såsom för korn, ärter och
hafra m. m.; och trodde han det wara olämpligt, att
»vidtaga andra förändringar i Förordningen om mätt,
mål och wigt, till följe hwaraf han begärde aterre-
misi af Utlåtandet,
kelir 76r>ssc>l» frän Christianstads Län: ''Jag
förenar mig med alla dem, som skriftligen yttrat sig
emot Utlakandet, och häller före, att dä det är högst
nödwändigt att lindra Allmogen fran bekymmer, sy.
neS det olämpligt, att ädraga den de olägenheter och
kostnader, som aro offiljaktige frän förändringen af
mätt, mäl och »vigt. I min hemort äro wi nöjde
och belätne med nu gällande Författning i ämnet,
Likwäl skulle det wara nyttigt, om tunnan för »väta och
torra waror kunde blifwa lika och vietualiewigten ensamt
gällande. Mycken oreda och beswär ffulle ofelbart
uppkomma, om allt bleftve omstöpt och förändradt.
Jag päyrkar säledcs äterremisi.''
I^ar8 lk,rir8?on frän Skaraborgs Län instämde
Nti Herr ak torsells reservation,
tanders vilsson frän Wermlands Län trodde
283
det nya systemets antagande stola förorsaka mycken
oreda och flere olägenheter, samt att det följaktligen
more bast, att bibehålla den nu gällande Stadgan
för matt, mål och wigt; dock hade han icke emot,
om wigten kunde blifwa enahanda för alla waror.
Iohan Bengtsson frän WesterNorrlands Län
instämde uti RiködagSfullmäktiges frän Wermland
skriftlig» Anförande; och Nils kuhrsson fran Malmö»
hus Län med ^nckroas Hänansson,
Bäll! ckänsson frän Christianstads Län sade sig
wara mycket nöjd med Författningen om mätt, mäl
och wigt, sädan den nu är gällande, och trodde den
icke tarfwa nägon ändring, som endast skulle ästad»
komma olägenheter för den enfaldige. Likwäl wille
han icke motwerka, att Tunnan för mätning af salt
kunde blifwa lika med Tunnan för spanmäl, eller 36
kappar,
Sedan discutzionen derefter förklarades wara stu.
tad, och Talmannens proposition pä bifall till Utlä»
landet blifwit med Nej beswarad, beflöt Ständer, att
återremittera detsamma, med de dcrwid gjorde anmärk»
ningar, till Lag- samt Allmänna Beswärs» och Oeco»
nomieUtstotten.
Widare föredrogs ä nyo BancoUtstottets, sedan
den 17 innevarande mänad, pä bordet hanlande Be»
tänkande N:o 48, med förflag, angäende grunderne
för Bankens länerörelse intill nästa Riksdag.
284
backers Danielson fran Elfsborgs Län yttrade
sig salunda, uti ett skriftligt Anförande:
''Da BancoUtskottet i detta sitt Betänkande yt.
trat, att det utgätt frän enahanda grunder, som de
förenade Stats- och BancoUtskotten antagit wid Ft-
nancefrägornes utarbetande, päkallar nödwändigheten,
att afwakta det beslut, Rikets Ständer komma att
fatta om Mpntbestämningen, och lärer således en ater-
remisi af detsamma fa antagas för giftven. Jag ut.
ber mig, att fa underställa Utskottet följande an.
märkningar:
Länefondernes ökning, minskning eller bibehallan.
be wid nuwaronde belopp, mäste, i min tanka, owil-
korligen bero af Myntbestämnings-fräganö afgörande».
BesluteS ej »vid denna Riksdag, och »verkställes ej
ofördröjligen derefter beslutet, om en Myntbestäm-
ning, kan ingen fräga uppstä om länefondernes ök¬
ning, och deras minskning torde icke eller ifrägakom-
ma, enar, under ett tillständ sädant som det narwa-
rande, en jemt utewarande Sedelstock är det enda
medlet, att ätminstone förminska de olyckor och »väld-
famma br»)tnkngar, för hwilka alltid näringarne äro
blottställde, dä Mpntwäsendct ar i oordning. Skulle
Myntbestamning bestutas, hade Utskottet, i min tan-
ka, bordt utgä frän den grundsats, att Riketö Stan-
bers Bank, sä »vidt det kunde förenas med möjlighe.
ten af allmänna föreskrifter och de controllör, hwilka
Revisorerne mellan Rikedagarne erbjuda, skulle skötas,
såsom wore den en för penningerörelsen, i likhet med
enskilde Banker, stiftad inrättning. Da är h»varje
owilkorlkg föreskrift om länefonbernes belopp onatur-
lig och skadlig; och detta mitzförhallande kan till en
del afhjelpaS blott derigenom, att Ivkkets Stander
»vid Riködagarne bestämma, antingen ett maximum
och minimum, hwarigenom Vancostyrelsen äger att
anwisa hwarje särskildt skags lånemedel, eller ock en
Reserv-länefond, som Vancostyrelsen äger att dispo¬
nera för tillfälligt förstärkande af den eller de låne¬
fonder, hwarS maximum icke befinnes tillräckligt. Allt
detta under förutsättning, att den lånefond, som sa¬
lunda ökaS, wisar sig för näringarne nyttig, och un¬
der bestämdt fästadt wilkor, att Sedelstockens propor¬
tion till Valutan icke öfwerskrides.
Hwad angar Utskottets yttrande, om beloppet af
Bankens utlaningSränta, synes mig Utskottet bordt
utgätt fran den förhoppning, att Myntbestämniugen
owilkvrligen, om icke i första ögonblicket, dock atmin-
stone inom en ganska korrt tid, skall medföra allmän¬
na räntans nedsättande.
Utländske capitalerneS da först möjlig blifwan-
de införsel; utländske creditens derigenom befordrade
anwändande; de längre terminer för war inre låne¬
rörelse, hwilkaS bruk skal! återkomma med ett ord-
nadt myntwäsende, pä sätt förut warit öfiigt, innan
mynt-oredan börjades, den deraf bliswande följd, att
till omsättningarne icke sa stora summor alltjemnt er¬
fordras, som nu, pa kapitalets betalande efter en korrt
länetid oftast är enda medlet till creditens bibehållande,
och räntans ordentliga erläggande icke är nog; allt
detta Ml walla, att den nu såsom penningebrist be¬
286
nämnde credktbristen skall mindre kännbart inwerka pä
lånerörelsen ve enskilde emellan, och räntans fallande
blifwa en följd. Af detta skal torde Utskottet finna,
att all höjning i Bankens ranteberäkning ar oriktig,
fa wida den ej grundar fig pä i öfrigt förmånligare
lanewilkor, än de hittills gällande«
Utgående fran dessa hufwudgrundsatser för utlå¬
ningens belopp och ränta/ ber jag att fa föreflä Ut-
skottet, att tillstyrka Rikets Ständer ett beslut, som
satter Vancostyrelsen i tillfälle att, efter förefallan¬
de behof inom ett wisst maximum och minimum, be-
stämma lanefonderne för hwarje qwartal eller half-
ar. Äfwen förestår jag, att, om erfarenheten wisar,
att proportionen emellan reela Fonden och Sedelstoc-
ken, under ett ars tid efter börjad utwexling, icke
skulle wisa sig wara rubbad, Bancostyrelsen da ma
äga, att med en half million R:dr förstärka hwar-
dera BancoDiscontenS, Götheborgs och Malmö Lä-
neContoir, Lånefonden Och synes wigten af Mynt¬
bestämningens skyndsamma tillwägabringande bäst der¬
utaf, att en sadan ökning i lånerörelsen icke kan an-
befallas, sa wida ej Banken genom densamma öck¬
en ändamålsenlig upplaningsrörelse istandsättes att
drifwa en sadan Bankrörelse.
Hwad upplåningen angar, som utan twifwel,
antingen Myntbestämningen bestutas, werkftälleS elley
icke, städse blifwer det enda sätt att afhjelpa de miss¬
förhållanden, hwari Bankens felaktiga förvaltning
försatt den enskilda crediten, bör jag yttra, att jag
anser BancoUtjkottet haswa alldeles missförstått sä wal
287
äsigten med Herr Hjertås Motion, som sjclfwa möj¬
ligheten för »verkställigheten. Att hoppas någon be.
tydlig upplåning pä ett sa lang uppläningstid och sä
lag ränta, wore alldeles förgäfweS. Motionairen
hade derföre rätteligen föreslagit utan uppsägning och
2 procents ränta^ En sädan upplåning skulle gif-
wa Banken winst, bereda de i castor eljest liggande
contant» penningars rörelse, lätta näringarne derige¬
nom, att de i och för förslagen nödige castapennin-
gar icke kostade sä hög ränta; och wore alltsä en för
det Allmänna nyttig och för en Bank med sä stor
daglig rörelse ingalunda wädlig anstalt. Mig synes,
sä wäl i detta som i flere andra afseende», Utskot-
tet tagit alltför liten del af det större och fullständi¬
ga förslag för Bankens lönerörelse, som Herr Hjert»
i början af Riksdagen öfwerlcmnat, och hwarä jag
icke en gäng i de särskilda Betänkanbene, med un¬
dantag af Uppläningöfrägan, funnit Utskotten haswa
Meddelat nägot Utlätande.
Äfwen anser jag, att Utskottet bör bestämdt fc-
reslä, pä hwilken slags länerörelse inskränkning bör
göras, i händelse, till följd af reela Valutans allt-
för starka uttagande, Sedelstocken för nägot ögon-
blick skulle behöfwa att minskas.
Dä Utskottet i detta Betänkande uppgifwit för-
slag till de särskilda Cireulationsfondernes fördelning,
bör jag äfwen här nämna, att Diöcontcreditiven äro
otillräcklige; och skall jag widare derom yttra mig, dä
Betänkandet N:o L2, angäende DiScont-länerörelsen,
förekommer.
^nclers Danielson.''
288
IWs Nansson fran Malmöhus Län: "Sedan
dockers Danielson redan framställt sädane anmärk-
nkngar mot Betänkandet, som göra äterremitz behöf.
lig, får jag erinra, att ehuru Utskottet pä ett ställe
förklarat det wara högst nödwändigt, att utläningS-
killgängarne fullt motswara och äfwen öfwerstiga hwad
fom i län sökes eller behofwet af detas anlitande, Ut«
skottet likwäl strax derefter raionnerat borrt denna
äsigt, genom ben framställning, ätt, medelst den lägre
hittills gällande räntan, Bankens Läneanftalter fö.
kes med lika ifwer af den rike och fattige, och sale-
des icke kunna blifwa r längden tillräckligt Detta
raisonnement kan jag icke gilla, och är witz va, att
hwar och en af BancoUtskottetS Ledamöter nogsamt
känner, att ingen upplänar penningar af Banken mot
5 procents ränta, da han icke är säker att fä högre
ränta af annan person. Deremot är det owedersäg-
ligen sant, att behofwet kräfwcr fullt tillräckliga till-
gängar hos Banken för läne-sökande, och den lägre
räntan bidrager icke till deras tömmande; ty den rike
ar icke fä enfaldig, att han mot 5 procents ränta
länar penningar för att lägga dem pa kistbotten. Jag
bestrider säledes, att räntan mä förhöjas, och instäm»
mer med dockers Danielson uti, att Crrditkven för
LäncContoiren i Götheborg och Malmö böra förökas,
enär, hwad ätminstone det sistnämnde Contoiret an-
gär, folkmängden inom detz distrikt är för betydlig,
att 100,000 R:dr skola kunna motswara behofwet.
Likaledes anser jag den föreskagne summan af 300,000
R:dr, till understöd wid utflyttningar, odlingar och
bosättningar m. m., wara alldeles otillräcklig."
Hncksr»
289
^nilors Wilsson i Tottarp och k^ils pehrsson
frän Malmöhus, pettr mänsson och kätti iönsson
frän Christianstads, Börje Börjesson och ^näers
Svensson frän Hallands, samt Ola jeppsson och
Oiof Nansson frän Blekinge Län, instämde med
^näers Danielson och Nils Nansson; och blef der¬
efter Betänkandet, i grund af de derwid gjorde an»
märkningar, till BancoUtffottet äterremitteradt.
Sedermera företogs till ny handläggning Van»
coUtffottetS, den 17 i denna mänad, pä bordet lagde
Betänkande N:o 49, angäende Bankens utlåningar
pä korrt rid och mot rörlig pant, intill nästa Riks¬
dag; hwarwid ^nclers Danielson frän Elfsborgs
Län uppläste ett sa lydande skriftligt Anförande:
"linder åberopande af de hufwudgrnnder för Ban.
kcnS länerörelse, hwilka jag sökt angifwa i mitt yt-
trande öfwer BaneolltffottetS Utlärande N:o 48, an.
ser jag mig wid detta Betänkandes återremitterande,
hwarom jag anhäller, böra anföra följande:
För Guld- och Silfwer-beläning syneö mig ett
minimum af 10 Rldr B:co böra stadgas, sä wäl till
ordningens winnande inom sjelfwa Banken, som för
rörelsens ändamälöenlighet i allmänhet; emedan den
tid, som förspilleS, och de kostnader, som i allmän¬
het mäste ätsölja begagnandet af en länerätt pä Z,
4 a 5 R:dr i Banken, är för den fattigare clatzcn
mera förlustgiswande, än den obetydliga pantens ge-
Bonle-St. Prot. 7lde Bandet. 19
290
nast skeende försäljning. Normen för beläningSwär-
det gillar jag fullkomligt; men tror, att om pantén
försäljeö pä auction, bör öfwerstvttet, pä sätt Herr
Hjerta i desi förslag Iippgifwit, öswerflyttaö till We-
pel-Bancoräkningen, dä pantägaren eller betz
arfwingar bibehälla ewerldelig rätt alt den disponera,
hwarigenom förckommas de förluster, den af lltskot-
tet sörestaque preseriptionStiden för de enstilda med-
förer. Att höja räntan till 5 procent anser jag obe¬
hörigt sören sä säker pantbcläning; och sker ej Munt-
bestämningen, wore denna höjning ett skadligt niis.
tag, enär beläningen af Guld och Silfwer dä för-
blifwa enda sättet att begagna de metalliska besparin.
gar, som handeln kunde finna fin förmän uti, att in-
förstaffa utöfwer det ringa qvantum, som Guldsme-
derne uppköpa, hwarföre jag äfwen tillstyrker att llt-
skottet mätte föreslä Rikets Ständer, att läta Ban¬
ken beläna sä wäl utländskt Mynt, som mynradt Silf»
wer, likasom nyarbetadt och controllcradt; och anser
jag, att den föreslagne depofiträkningen, om den an
skulle införas, hwilket jag dock högeligen bestrider,
icke bör hindra denna föreskrift för Guld- och Silf-
»ver-beläning.
Jag anser, att LäneContoiren gansta »val kunde
medhinna att besörja utläning pä controlleradt Guld
och Silfwer; annat kan ej »frägakomma i orter, der
myntprof icke kan göras. Tjenftemännen skulle säkert
»villigt ätaga sig mot en ringa ersättning, att ombe¬
sörja densamma, pä en fastställd dag i hwarje »vecka,
da de öfrige göromälen sadant tilläta.
2yi
?kngäendc ?äncBaneo.obligat!oncr, yrkar jag, pä
satt Herr lijsta sörestagit, att de ma uppsägas och
liqvidcras, med undantag af sädane, som bewisligen
innehafwes af Fromma Stiftelser eller Barmhertig,
heteinrättningar, hwilka borde fa utbyta dem mot en
enda Obligation, för att allt framgent åtnjuta den
till bestämda föremal wanligtwis anslagne räntan.
Om jag än gillar det qvittningssätt, Utskottet före.
slagit för de i Banken bclänte Obligationerne, anser
jag likwäl hwarken läneräntan böra höjas, ej eller
Obligationerne köra till Banken hemfalla, förr än
efter en witz prcscriptionStid, t. ep. ett halft är.
Någon betänklighet för LäneBanco-capitalernes
uppsägande kan jag ej fatta, enär WexelBancosedelnS
innehafware, som icke får begagna ränta för sin för.
dran, i fädant fall borde hafwa stötre anspråk pä
Rikets Ständers afseende, än Obligationeinnehafwa-
rcn, som ätnjutit och ätnjuter sitt inlretze.
Hwad län pä jern beträffar, instämmer jag i
Herr bljsrtas förslag, att Bancostyrelsen mä äga
att, med afseende pä sorternes olika wärde och begär-
liqhet, afpatza länebeloppet emellan ^ och ^ af före.
gäende halfärets priser. Först i fall fädant antages,
bör räntans höjande ifrågakomma, hwilkcn dä är till
gemensam fördel för Läntagaren och Banken; och kan
jag icke fatta, hwarföre icke lika hög ränta bör er¬
läggas för län ä koppar, som för län ä jern, eme¬
dan det synes mig orätt, att Utskottet, som grundar
sitt Betänkande pä Myntbcstämning, och ordnad Ban-
eorörelse, i witza fall will fortfarande begagna Ban¬
2Y2
kenS medel såsom gunstbewis ät nägra wista narin,
gar. I Herr liosiml,larls reservation instämmer jag
i öfrigt, med undantag af det förslag, han uppgis-
wit för lånebeloppets bestämmande.
kristers Danielsson.''
Härmed förenade sig lelian Drile lansson fran
Wermlands och loliannes .^Nilensson fran Calmare
Län; hwarefter Kils lLlänsson fran Malmöhus Län
yttrade:
"Ehuru jag, wid ventilerandet af Utskottets nyst
förehafde Betänkande N:o 4^, ädagalade behofwet
och nödwändighetcn af en förstärkt DiSeontfond för
Malmö LaneContoir, hemtar jag likwäl frän före-
warande Betänkande förnyad anledning att upprepa
samma önskan. Uti Betänkandet N:o 52 medgifwcr
Utskottet, att nämnde LancContoirs Creditiv är för
otillräckligt, i jemförelse med BancoDiscontens och
Götheborgs LäneContoirS, och dä Utskottet ansett sig
icke kunna förestå någon förstärkning af Disconlfen.
den, har Utskottet jemwäl i nu frägawarande Betän¬
kande afstyrkr bcläningSrätt pä Guld och Silfwer wid
LäneContoiren, hvarigenom utwagcn att erhålla per-
ningar än widare tillstänges. Dä man rager i be¬
traktande Bankens Circulationsfonder i allmänhet,
skall lätteligen inses, huru orimligt detta förhållande
är. JernContoiret har r. ex astigncringsrättighet för
600,000 R:dr, och de medborgare, som äro berätti¬
gade till lans erhällande i nämnde Contoir, fä dcst-
utom beläna deras Jern och Koppar, samt Guld och
Silfwer, i Stockholm. Deremot kunna de icke, som
2Y3
bo i Skane, fora hit och lana r. er. 50 R:dr pä Silf.
werpant. Såsom skäl emot utlåning pä Guld och
Silfwer wid LäncContoiren, har Utskottet dels yt.
trat den förmodan, att en dylik rörelse icke skulle
fortfarande kunna besörjas af ContoirenS inskränkta
Tjenstemannapcrsonal, dels trott, att för närwaran-
de helt och hållet skulle saknas dertill erforderlige in.
rättningar och säkra förwaringöställcn. Jag är dere.
mot öfwertygad, att LäneContoirenS Tjenstemän kunna
bade medhinna en slik fö» ökad tjenstebefattning, och
mor liten ersättning wilja ataga stg densamma; och
hwad säkerheten beträffar wid Malmö LäneContoir,
äberopar jag Grefwe Lektorin och Herr Ouswk
Hjerta, samt de Herrar Revisorer, som reviderat
wid nämnde Contoir, hwilka sett, att Contoiret äger
brandfria hwalf, samt en jernkista af omkring 100
Lispunds wigt, hwarinom finnes en annan mindre
jernkista, hwilka såsom förwaringsställen salunda med.
föra all möjlig säkerhet för bade eld och tjufwar. Jag
begär derföre äterremitz af Betänkandet och ändring
i denna del deraf; och skulle Utskottet, wid förnyad
handläggning af ärendet, ändä widhälla sitt förra
tillstyrkande i detta hänseende, har jag ökad anledning
att begära DiScontfondenö wid Malmö LäneContoir
förstärkning. Lika med Ancker» Danielson, kan jag
icke finna någon anledning, hwarföre räntan för län
ä Koppar skall blifwa mindre än för län ä Jern,
men deremot höjas för beläning ä Guld och Silfwer."
Häruti instämde kelin lönsson och kälil löns¬
son frän Christianstads Län.
294
Vice Talmannen ckon .london: ''^ag kan omöj¬
ligen instämma uti Utskottets tillstyrkande, att Guld
och Silfwer icke får belanas wid LäneContoiren i
Götheborg och Malmö. De skal, Utskottet i detta
afseende andragit, aro endast tomma föregifwandcn,
enar säkerheten för pantcrne är wid nämnde Contoir
lika god, som wid Banken. Det ar deremot af en
hufwudsaklig wigt, sa wäl för de inom Länediftrictcn
boende medborgare, som för hela Landet, om berörde
beläningörattighet blir medqifwen; ty under nanva-
rande förhållanden ga betydliga Silfwer-qvantitetcr ur
Landet, som, i händelse de fa belanas wid Lane-
Contoiren, skulle hafwa qwarstadnat i Riket. Se-
dan Skane i allmänhet blifwit enskiftadt och försedt
med tillräcklige hus och byggnader, hafwa trädwaror
derstädes numera föga afsättning, hwadan de utskep¬
pas till Danska öarne och Hollstein. Pä detza ställen
finnas återigen icke några waror till utbyte, sedan
Tullen pa räa hudar förhöjdes, 06) ägarne af Läder-
garfwerier derefter funnit mera uträkning att hämta
deras behof as hudar frän Stockholm, hwarest hu-
darne nu erhällas för bättre pris än i Dan-
mark, och Köpmännen erhälla alltsä Hollsteinska
och Danska SilfwerRikSdalrar för träwirket. All-
mogen fär sedan samma skags mynt af Köpmännen,
och genast sändas dä expretzer till Köpenhamn, att
utwexla Silfwermyntet mot Swenska Sedlar, och
ehuru Banken härstädes gifwer 1 eller 2 st- per stycke
mera än Danskarne, gör aflägsenheten frän Huswud-
staden, i förening med SilfwermyntetS tyngd och der¬
af följande drygare transportkostnad, att de fleste
Silfwerforor afgä directe till Danmark. Destutom
2Y5
tillkommer annu den omständigheten, att Danska Silf.
ret skall om.myntas har i Stockholm, för att kunna
belänas, ocl, dä till denna operation ätgär minst 10
dagarö tid, bidrager afwen sädant dertill, att de Hand¬
lande och Allmogen hellre äterskicka Silfret till Dan.
mark. Komma nu Rikets Stander att besluta Rea-
»station och Myntbestämning, blir det sa mycket mera
af nöden, att fä läna pä Guld och Silfwer wid Läne.
Contoircn, och mycket klingande mynt skall dä qwar.
stanna inom Landet, som nu dagligen utgär till Ut-
lanningcn. Pä alla desta skal yrkar zag äterremist
af Betänkandet.''
^Ullers Danielson fick äter ordet och yttrade:
''Uti den lagenhet inom Götheborgs Stad, som Läne«
Contoiret för närwarande begagnar, finnes twcnne
brandfria hwalf, och hwilket huö som helft an mä
utses till local för Contoiret, äro brandfria källare att
tillgå. Wid sädant förhällande, och pä de ytterligare skäl
dlils klausson och vice Talmannen lön lönsson an-
fört fär jag förnya min wid Riksdagens början gjorde
Motion, om rättighet att fä läna pä Guld och Silf-
wer wid Götheborgs LäneContoir, hwilken rättighet
för öfrigt icke ar annat, an att alla »vederfaras lika
rättwisa. Räntans förhöjning till 5 procent för desta
län pä Guld, och Silfwerpanter kan jag likaledes icke
gilla, emedan denna förhöjning mäste komma att mot-
werka bäde sjelfwa ändamälet med länen och Mynt¬
bestämningen, och det »vore destutom inconsequent, om
jag »ville medgifwa ränteförhöjning för desta, men
icke för Discontlänen. Slutligen, och i anledning
af den sarhäga, Utskottet yttrat, att LäneContoirens
2Y6
Tjensteman icke skulle kunna medhinna besörja lane.
rörelsen pä Guld och Silfwer, får jag upplysa,
akt Bankens Ombud »vid Contoiret, såsom waran-
de -en 5:te Directeuren, har en nyckel, och en
af DirectionenS Ledamöter, tourwis, den andra
nyckeln till Casiakistan. BancoOmbudet och den Di-
recteur, som har nyckeln, mäste owilkorligen up.
pehälla sig i Contoiret ett par timmar hwarjc sock-
nedag, och synnerligast Onsdagar och Lördagar, dä
Jernet belänas, samt Z:ne Directeurer arv närwa-
rande, kunde det ganska latt lära sig göra att besörja
Guld och Silfwerlänen. Om jag ä nyo får förtro,
rudet att blifwa Directcur wid Götheborgs LäneCon.
roir, skall jag gerna sytzelsätta mig nägra timmar ett
par dagar i weckan för den ifrägawarande länerörel-
sen; och jag ar förwisiad om, att de öfrige Herrar
Directeurer skola med bcrcdwillighet bidraga till sam¬
ma nyttiga ändamål, likasom att Tjenstemännen sa.
kerligen mot en ringa ersättning ätaga sig den för.
ökning i göromål, som deraf blir en följd."
^ncksrs Wisson fran Wermlands Län instämde
Med ^nckers Danielson.
Olok Olofsson frän östergöthlands Län: ''Jag
kan icke dela Utskottets åsigt, att räntan för län pä
Koppar bör blifwa lägre, än för län pä Jern; och
förenar jag mig i öfrigt med ^.nckers Danielson."
Därje börjesson fran Hallands Län delade de
asigter, vier Talmannen 7on ionsson yttrat, i afse.
ende pä nyttan för Landet, att Guld och Silfwer
297
kunde fä belänaö wid LäneContoiren, och salunda icke
ätkommas af Judar och Procentare, samt witöordade
i öfrigt ^nlIvl-8 Oanielsons uppgift, att LäneCon-
toiret i Götheborg ar försedt med brandfria hwalf
och Cassakista af jern.
^Ullers Kilsson i Tottarp, Malmöhus Län, in¬
stämde med vice Talmannen ckon ionsson och Kils
Mänsson deri, att Guld och Silfwer borde fa bela-
nas wid LäneContoiren, hwarigenom betydliga qvan-
titeter, i synnerhet af den sednare metallen, skulle
qwarstadna inom Landet, i stället att den under nar-
warandc förhallanden kommer i Iudarneö händer och
exporteras ur Riket.
Kils Nansson: "Såsom ett ytterligare skäl
för min begäran, att Malmö LäneContoir matte er¬
hålla större Creditiv, an sista Riksdagen bewiljades,
får jag nämna, att om Contoiret haft rättighet att
assignera pä Banken i? million R:dr i stället för i
million, som Crcditivet utgjorde, sa hade Banken,
som, sedan Directioncns wid LäneContoiret Ledamö¬
ter samt Betjening blifwit aflönade och öfrige omkost¬
nader bcstridde af CreditivetS räntewinst, ända und¬
sätt en behällnin af 200,000 R:dr för den ena mil¬
lionen, erhållit mera än 100,000 R:dr i räntewinst
pä den andra halfwa millionen, enär alla afbrännin-
gar blifwit betäckta af de förra räntemedlen. Ban-
ken skulle således harpa hafwa wunnit betydligt, och
nyttan af ett förstärkt Creditiv är derföre owedersag-
xig, bade för Folket och för Banken."
2Y8
Vice Talmannen ion ionsson: "Silfrct har
hittills nästan i hwar mans hand, och synnerligast i
Allmogens, icke warit annat än en nödpenninq. Dä
misiwäpt eller annan olycka inträffat, har det mast
tillgripas och ofta till underpris afyttrae till Judar
och utländningar. En stor winst hade i stället till¬
skyndats bade Landet och de enskilde, om denna ädla
metall fatt bclanas wid LancContoiren; ty denna pant
ar för ägaren sä kär, att han gör sitt yttersta, för
att återlösa den.
Jag förnyar derföre mitt yrkande, att Guld
och Silfwer ma fä bclanas wid bägge LancContoiren i
Riker, enär de kunna prestera fullkomligen säkra för-
waringsställcn derföre, och winsten för bade det all¬
männa och de enskilda är oberäknelig.
peter pehrsson frän Jönköpings Län, paill
iönsson fran Christianstads, samt Ola kelsson
och Olok Linusson frän Blekinge Län instämde med
vice Talmannen kon ckonsson, och Olof Llatliiss-
son fran Bohus Län med bade honom och dickers
Danielson.
Discusiioncn förklarades nu wara skutad, hwar-
cster, och sedan Ständer wägrat bifall till Banco-
Utskottets förevarande Betänkande N:o 49, detsam¬
ma blef, med de dcrwid g/orde anmärkningar, till Ut¬
skottet atcrrcmitteradt.
Derefter lät Ständet till ny pröfning hos sig
förekomma BancoUtskottetö sedan den 17 innewaran-
299
de mänad va bordet s,»vilande Betänkande N:o 50,
angående Bankens, kill utlåning pä orörlig pant och
pä längre terminer, anwända fonder och deras dis¬
position intill nafta Riksdag, hwarwid inlemnades
och upplästes ucdanintagnc Anföranden, nemligen: i:s
af t>Lter ?Ll»rs8on frän Jönköpings Län:
''öfwer Högloft. BancoUtskottctS Betänkande
N:o 50, rörande Fastighetslån, får jag yttra mina
asigter:
Jag gillar och instämmer i Högloft. Urskottets
förslag, att räntan för FastighetSlänen hädanefter, i
stället för Silfwer, får nu betalas i Sedlar.
Men jag kan alldeles icke dela eller instämma i Hög.
loft. Utskottets beslut, att räntan skall förhöjas frän
4 tift 5 procent, efter sa, att ärliga betalningsskyl¬
digheten hädanefter skall ökas till 7 procent. I syn-
nerhet för jorden som är ollas wär moder, som skall
lifwa och söda alla andra näringar, och således bor¬
de stä i första rummet till understöd, helst deste län
är för Banken de aldra säkraste, och i första början
förestagne till jordbrukers upplifwande och uppmuntran.
Att tilldela wista näringar Länebiträde af Ban-
ken för Z a 4 procent, och nu i nödens stund frän-
rycka jorden det enda förmänliga Länebiträde, före-
faller mig nog besynnerligt, i denna förlägenhet, som
Landet sig nu befinner, helst jördens prudueter icke
pä längt när swarar mot andra handekswaror och
producter, hwarigcnom Fastigheten pä Landet nu icke
500
kan hembära mera an 2 a högst Z procents ränta.
Jag får således förestå:
3) Att bogsta Länesumman ej matte fa öfwer-
stiga 5,000 R:dr, samt att minsta Länesumman ej
får understiga 100 R:dr; tv derigenom kan den min-
dre bemedlade Fastighetsägaren, som nu i nödcnS stund
mest behöfwer understöd, sa något hwar, utan akt
den mera sörmögne stufle genom stora förestagne
summor fä tillgripa hela Lånefonden.
b) Att FastighetsLänefonden mätte än widare
förhöjas, och att räntan a dcsic Län mätte, hädanef.
ter som hittills, fä fortfara att ärligen inbetala 0
procent i Sedlar med 2 procents capitalafdrag. Hwar-
före jag anhaller om äterremisi till Högloft. Banco-
Utskottets widare behandling i detta högst nödiga ämne.
Stockholm den 27 Julii 182Y.
Uetor kelirgson,
Riksdagsfullmäktig för
vstra Härad af Jönkö¬
pings Län."
»Härmed förenar jag mig till alla delar
ckona3 ^olwN880N,
frän samma Län.
Härmed förenade sig Ola ckoppsson och Olot'
ftlän8«on frän Blekinge, Gullers 8ve,is8on frän
Hallands, kobo .lö>i88uil frän Christianstads, dlil8
pelirsson frän Malmöhus, 1-^318 darsson och kk-