Z02
genast till de mest indrägtiga befattningar Det är
denna lätthet, att utan all skags förberedelse kunna
emot militäruniformen tillbhta sig en civil, som wäl-
lat att manga Militärer efter några fä ars tjenste¬
tid wid Regementet, och längt innan de uppnätt en
alder, som berättigar dem att söka hwilan, skyndat
sig att taga afsked, mot wilker att i stället erhålla
en Postförwaltaretjenst, till hwilkett de också blifwit
utnämnde nästan i samma stund de afskedats fran
Militären. Att ett dylikt förhållande skall i läng¬
den medföra ett ganska menligt inflytande pä Post¬
werket, lärer ingen, som allwarligen öfwerwäger sa¬
ken, kunna neka, och dek är af denna orsak, som
jag, för att pä en gäng bereda ordning och skick
inom detta Werk samt Kongl. Maj:tS och Kronans
fördel, fär härmed wördsamligen förcskä:
i:o Att bestämda föreskrifter, rörande befor¬
dringar inom Postwerket, mätte stadgas.
2:o Att besia föreskrifter innehålla, det hwar
och en ware sig Militär eller civil person, som sö¬
ker befordran till Postförwaltare. eller Postinspectors-
tjensten, mäste nödwändkgt hafwa en wisi bestämd
tid warit säsom extra-ordinarie inskrifwen wid Post¬
werket, samt minst Z:ne är oafbrutet hafwa tjenst-
gjort wid nägot af de större Post-Conroir i Riket.
Z:o Att befordrmgarne ske efter tur och ancien¬
nitet inom Werket, och att ej nägon afwikelse häri¬
från mä äga rum, fä wida ej den sökands under sin
301
datcn är underkastad, erhåller för sina återstående
dagar en tarfligsutkomst genom M PostinspcctorS- eller
Postför»valtaretjcnst; men jag härj- gansta mycket
emot, att han ifrån sin militära post genast inflyt¬
tas inom ett Uppbördswerk, der ordentlighet och på¬
litlighet i penningars förwaltande utgör förnämsta
wilkoret för de der anställde tjenstemäns duglighet.
Det är en känd sak, att derangerade affairer twun-
git mangen käck Officer att lemna en bana, fran
hwilken endast ålderdomen eljest stulle aflägönat
honom.
Detta befordringösystem ar således gansta mak¬
ligt för Kronans, som ock lärer redan fatt widkän-
nas flere betydliga förluster pa Militärer, hwilka
blifwit till Postförvaltare förordnade.
Som de fleste Embetswerken nu lära komma
att erhålla förändrade och bestämda lagar för sin or¬
ganisation och werksamhct, syncö enligt min tanka
Postwerket ej mindre än något annat fordra bestäm¬
da lagar rörande befordringarne inom detsamma.
Wid UppbördSwcrk, der ordentlighet och pälitlighet
aro tjenstcmännens första »vilkor, böra naturligtwis
desia cgenstaper wara förut ädagalagda, innan någon
befordran inom Werket stall kunna komma ifraga.
I de fleste Styrelsewcrken fordras Akademista witt-
ncsbörd om förwärftvade kunstaper, för att bli in-
striftven och derefter manga arS ausculterande och
extra tjenstgöring innan befordran enö kan komma i
fräga; men »vid Postwerket deremot anställes »nan
utanj allt siags förutgående pröfning och befordras
303
tjenstgöring wisat sig wara af mindre ordentlighet
och pålitlighet.
Och 4:0 att Postinspeetors- och Postförwaltare-
tjensterna indelas i wisia clasier, allt som de aro
mer eller mindre lönande, sa att de som innehafwa
tjenster med mindre lön, mä blifwa berättigade att
framför andra befordras till Postspsila med högre
inkomstsr 0. s. w.
5:0 Att de wid Post Contoren dagligen tjenst¬
görande extra-ord. Contorsffrifware matte tilläggas
ett ärligt arfwode, swarande emot deras tjenstgöring.
Genom besia enkla åtgärder skulle Postwerket
erhålla en sammanhängande och ändamålsenlig orga¬
nisation, WerketS Chef komma i tillfälle att lära
känna deras duglighet, som befordras, och ingen prc-
judice ske någon af dem, som äro eller blifwa an¬
ställda wid Werket.
Jag wagar hoppas, att detta förslag winner
det Hederwärda StändctS bifall, samt att det såle¬
des blir till wedcrbörligt Utskott remitteradt och Re-
spectivej Med-Ständen meddeladt.
Stockholm den 15 December 1828.
^.nckekS Danielson,
Remitterades till Stats- samt Allmänna Be-
swärs- och Oeconomie-Utffottcn.
7 364 !
kettel- ^n^el-88ori frän Hallands Län inlem-
nade efterstående Memorial, med anmälan, att hans
committentcr förelagt honom, att bringa pä bane de
ämnen, som Memorialen omfatta, ncml.
"Wördsamt Memorial.
Att brott och mitzgerningar i senare tider långt
mer än förr utöfwas, är ett påstående som icke funnit
särdeles motsägelse. Allt förmänga i wära dagar bc-
gängne brott wittna sä tydligt för detta pästäende,
att man swarligcn kan betwifia desi riktighet. Ett
nu wida talrikare antal mitzgerningsmän än förr,
inneslutet i wära fängelser, intygar denna sanning
Man har sökt utreda orsakerne till det stigande sede-
sörderfwct, och äfwen uppgifwit medel att förekom¬
ma detsamma. Utan att ingä i närmare granskning
häraf, mä det endast tillätas mig nämna en af de
yttre orsakerne till brottens tilltagande, jag menar
swärigheten att öfwerbewisa mihdädarcn. Det älig-
ger äklagaren, att genom laga bewis öfwertyga den
anklagade om brottet; men huru bör wäl denna
laga bewisning wara beskaffad om den stall gälla?
Wär lag erkänner ingen annan än friwillig bekän¬
nelse, och denna i lifösaker styrkt af sannolika skäl
och bindande omständigheter, samt twä sammanstäm¬
mande ojäfwige wittnens utsago. Det förra bewis-
ningssättet kommer allt mer och mer sällan ifräga,
da erfarenheten ingifwer brottslingen den till wiHhet
gränsande öfwertygelsen, att ett hallstareigt nekande
fluteligcn leder till befrielse frän straff. Dm senare
305
bewisningen äter är ganska sivar, som oftasi omöjlig
att åstadkomma. Det ligger i sakens natur att brott
döljas sä mycket möjligt ar. Nidingen söker alltid
natten. Endast en synnerlig händelse sätter någon
gäng twä ojäfaktig» wittnen i tillfälle att pä en
gang inhemta kännedom om ett brott. Men huru ofta
händer wäl detta? Huru ofta bliswer lönnmördaren
och tjnfwen öfwerbewist med twä wittnen? För öf¬
rigt kunna ju wittnena wara twetydige? Det är icke
sä oswikeligt att sjclfwa sanningen talar ur twcnnc
sammanstämmande wittnens mun. Lagen anta¬
ger detta, men sedefördcrfwet gifwer anledning att
misstro denna grundsats. Man har insett ofullstän¬
digheten i wart nu warande bewiöningssätt och sett
sig föranläten att snart sagt wid alla högre och läg¬
re Domstolar antaga ett bewiöningssätt i rjufsakcr
oförenligt med de i Lag antagne principer. Man
domer den anklagade, om han är wanfräjdad, att
som det heter, för innehafwandc af stulet gods, hwar-
till han icke kunnat wisa laga åtkomst, stända tjufs¬
rätt. Icke är det brott att innehafwa stulet gods sä
wida innehafware!, icke är mcdwetande af brottet, hwar-
om sjelfwa innehafwandct endast gifwer präsumtion.
Den tilltalade kan såsom wanfräjdad icke tillätas att
wärja sig med cd, men deraf kan wisierligen icke lag¬
ligen ledas den slutföljd, att han är saker till nägot
brott, och likwäl händer detta beständigt. Det är
icke min afsigt att bestrida grundsatsens rigtighct,
utan endast att wisa desi »förenlighet med lagen,
samt huruledes Lagskipare!,, att kunna straffa tjuf-
brott, ser sig nödsakad att öfwerffrida de för honom
20
306
i Lag stadgade råmärken. Hwad ar wäl dessutom
det twängömedel Konungen sa ofta begagnar, att
insatta missdådare pä bekännelse, annat an ett tyst
erkännande af Lagens ofullständighet i stadgandet
cm laga bcwis?
De af mig ofullständigt autydde swärkgheter och
brister uti det nu gällande bewiöningssättct torde till
större delen kunna undanrödjas genom införandet af
Jurys i war Lagstiftning. Mot denna inättnings
antagande likasom i tvär nu gällande Tryckfrihets-
Lag, och hwilken i England wunnit sa mycket förtro¬
ende att den kallas den Engelska frihetens sköld, sy¬
nes inga giltiga skäl wara att anföra. En menni-
fkas wälfärd, anförtrodd ät tolf edswurna män, tyckes
icke särdeles afwcnkyra förföljelser eller partiskhet;
den oskyldige skulle med tillförsigt lemna sitt öde i
deras händer, endast brottslingen skulle alltid darra
för deras dom. Icke gerna kan man befara misstag
af dom, synnerligen om alla eller r-.dclar samman,
stämmande erfordras att källa den tilltalade. Lät
afwcn wara, att de edswurne nägon gäng kunde irra
sig, ehuru man mäste mcdgifwa att detta högst sällan
kai, inträffa; stär icke den missnöjde möjligheten öp¬
pen, att winna Konungens Näd.
Det är med hämtad anledning af de nu i kort¬
het omrörde skäl som jag gär att förestå det en Lag
mätte antagas, som stadgar att alla gröfre brottmäl
böra pröfwas af Jury eller edswuren Nämnd, be¬
stämde af 12 wälfräjdadc personer, hwilka efter af-
hörd ransakning och' efter inom stutua dörrar hällen
307
Lfwerläggnkng borde yttra sig hurnwida den ankla¬
gade är skyldig eller oskyldig i det äralade brottet.
Allas eller ^:delars enstämmiga fallande borde
erfordras för att kunna förklara den anklagade saker.
Häradsvämnd jemte 12 andra af Häradet hwart
tredje eller ärligen walde personer borde a landet
wara Jurymän. I stad skutte 24 ärligen mäkjas.
Af besia 24 Jurymän skulle partcrne hwardcra
wälja 6 samt domstolen 6 personer af hwilka sedan
de efter lag blifwit af domstolen ojäfwige förklarade
2:ne de af bland de af wederparten och en bland
domstolen nämnde personer bör af hwardcra parten
utan anfördt skal uteslutas, hwarefter de återstående
12 pä sätt förut nämndt är borde afgöra saken,
samt utslag i enlighet med Nämndens beslut af do¬
maren sedermera utfärdas.
Det är här icke fråga om en ny inrättnings
Införande i wär Lagstiftning, utan endast om upplif-
wande af en gammal. Wara förfäder kände Juryn
fast under en olika form och under annat namn»
Häradsnämnd ransakade samt fälde eller friade och
domaren dömde derefter. Hwad öro wäl edgärds¬
män annat än en slags Jury? Att inrättningen
är gammal bör lika litet göra den förkastlig som att
den ar ny. Wi hafwa icke haft skäl att ängra desi
införande i Trycksrihets-Lagen. Ofwertygclsen om
de fördelar den skulle medföra, hafwa stadgat mitt
beslut att föreslä desi införande uran afseende pä min
308
bristande insigt och förmåga att författa en motion
wärdig den stora fak, för hwilken jag talar.
kster Anckersson,
fran Hallands Län."
"Wördsamt Memorial.
2:o Ehuru jag saknar förmåga att sa fullstän¬
digt som ärendet fordrar utreda det ärende jag nu
wägar hemställa till mina Hederwärda Ståndsbröder,
sä tror jag dock att saken i fig sjelf skall framwisa
tillräckligt Ml för att lemna uppmärksamhet ät den-
samma.
Landet är, som man wet, pä ätskilliga orter be-
swäradt med kringstrykande löst folk af bada könen,
hwilka ej allenast beswära allmogen »ned tiggeri, ntau
aswen utser sig tillfälle att begä tjufnad och äfrö en
röftva och rnörda; till att förekomma sädant kring-
wandrande samt medföljande waldia mm a utbrott,
skulle jag »väga förestä, att den, hwilken eho det »va¬
ra niä^, begätt stöld och derföre är dörnd till straff,
icke mä med penningar sitt brott umgälla utan med
kroppsstraff och sedan, deräst han icke hafwer egen
boning eller laga tjenst att träda uti, »nä som lös-
drifware eller förswarslös i häkte qwarsitta eller ock
»vara underkastad beständigt Kronans arbete och icke,
som nu ofta händer, utsläppas att förskaffa sig arbe¬
te; desia Kronans arbeten böra Corrcctionshns in¬
rättas till eller »vid något Skeppswarf i Stockholm,
Carlskrona, Götheborg, Wangs elber Höganäs Sten-
309
kolsgruswa, hwarigenom minskning kunde ske med
arbetökommenderingar af de ärligen uppfordrade Bats¬
man eller annat Kronans Arbetsmanskap. Derige¬
nom kunde Landet blifwa lättadt fran lösdrifware,
till hwilka jag äfwen will räkna sädane, fom för
hvarjehanda wanart icke will eller kan fa laga års¬
tjenst; ar det gwinnokön, sa böra de förskaffas till
någon allmän Arbetsinrättning eller Spinnhus, hwil¬
ka borde sä utwidgas att brist icke inträffade pä ar¬
bete och rum; skulle någon taga en sädan person i
sin tjenst, sä bör husbonden wara answarig att ett
sädant tjenstehjon är uti hans dagliga tjenst och ar¬
bete och icke kommer i tillfälle att kringstryka i or¬
ten, wid stadgadt wite för husbonden, och mä en sä¬
dan icke städjas eller legaö pä mindre än ett ärs
tjenst. Skulle ett sädant tjenstehjon ester äretö slut
icke blifwa qwar i stensten eller förskaffa sig annor
laga tjenst, sä bör det äter inställas i Kronans arbete,
samt wid alla mantalsskrifningars slut en lista frän
hvarje Häradsskrifware insändas till Konungens Be-
fattnrngshafwande i hwarje Län, efter en mänad se¬
dan mantalsskrifningen blifwer slut: fom owilkor-
ligen och wid stadgadt wite uppsänder ett samman¬
drag öfwer allt löst folk inom hwarje Län till KrigS-
Collegium eller Förwaltningen af Sjöärenderne att
frän det Län är afhwarje kön att päräkna till arbete
sä mänga och de lösdrifware skulle wid sä beskaffad!
arbete beständigt, minst ett är, förr än nägon singe
taga en fädan i sin tjenst. Skulle nägon anmäla sig
hos wederbörande Chef för arbctScommcnderingen att
wilja taga en sädan i sin tjenst, sä bör husbonden,
som förr är sagt, emswara för tjenstehjon att han
310
bestal,digt hålles i husbondens eget arbete. Skulle
någon sadan husbonde sjelf hafwa warit tilltalad för
tjufnad eller tillhandagå» tjufwar (hwarom alltid
borde wara Pastorsbetyg om husbondens fräjd) sä
bör han icke fa nyttja en sadan person i sin tjenst.
Äfwen kan till detta amne höra ett annat före¬
mal af tjufnad nemligen: om någon person, eho det
wara ma, som hyser wetter lig tjuf eller tillhandlar
sig misitankte waror, ar i råd och däd med tjufwen
wäldswerkare, mördare m. m. har warit flere gån¬
ger lagligt tilltalad dels blifwen dömd till straff
och dels icke fulla Ml till sädane gröfwa brott
men likwal manga bindande omständigheter och för
en ort högst farlig och skadlig person och det med
Landshöfdkngcns, Domarens, Pastors och Försam¬
lings betyg kan styrkas, sä bör, efter derom föregadd
wcderbörlig ransakning Kongl. Maj:t derom gjord
ansökning, aga att insatta en sadan person antingen
pä någon Fästning eller wid något Kronans arbete
pä wist tid eller för alltid, efter företeende omständig¬
heter och desi Mdeliga förhållande, emedan en sadan
person ar Mdligare än en tjuf. Rymmer en sadan
person, som fatt wisi tid att arbeta, sa bör arbetet
okas med ett ar för rymningen.
Arrestant ä Fästning som genom falskt förcgkf-
wande uppgifwet' sig hafwa stulit a annor ort och
ester dera gängen ransakning uppgifwandet finnes
wara ogrundadt, att tjufnad af honom icke a den
orten af honom ar begången eller föröfwad, utan
den uppgiften troligt sikett i tanke att under fors¬
landet komma i tillfälle att rymma, dä bör den per?
311,
son ersätta all rese- och undersökningskostnad med
fångtransport, Domare, Nämnd och Actors kostnad
ester taxa. Finns ej tillgäng till ersättning sä bör
han undergä straff derföre efter wänlig beräkning.
Den som stjäl andra gängen bör utan försko¬
ning dömas efter 1734 ärö Lag utan nägon mildring.
Jag erkänner min bristande förmåga att sä
uppställa förslag till en förbättring i wara Lagar
härutinnan, men min »välmening för allmänna sä¬
kerheten torde urskulda mig, och ät kunnigare Med¬
borgares granskning öfwerlemnar jag mina tankar i
detta amne.
kslir ^n6er88on
frän Hallands Län.-'
"Wördsamt Memorial.
Ehubu jag saknar förmåga att med den full¬
ständighet och sakkännedom, som witzerligcn erfor¬
dras, utreda det ämne hwarpä jag nu will utbedja
mig mine Ständsbröders uppmärksamhet, har jag
likwäl, i öfwertpgelse att saken talar föt sig sjelf,
samt att den ar af högsta wigt, äsidofatt hwarje
betänklighet att yttra min mening.
Det är allmänt kändt, att Landet i narwa-
rand tid särdeles beswäras af stölder. Dylike brott,
gemensamme för alla tider och alla Lander, hofwa
alltid af- och tilltagit i den mon de anwände medlen
att förekomma dem mer eller mindre mokswarat det
312'
t, sy stade ändamälet och tidens seder. Icke har stras,
fets härdhct åstadkommit den förmodade »verkan.
Inbrottstölder, som pä 1740, och 50 täler straffades
med galgen, moro lika talrika som nu, dä de straffas
med spöslitning. Det är icke straffets härdhet utan
dest ändamålsenlighet, som förebygger brottet. Det
är just denna sistnämnda egenskap, som hos ost gäl¬
lande straff för tjufnad efter min tanka nu mera
sakna.
Dcsia straff utgöra hufwudsakligen tre särskildta
slag: nemligen penningcböter, eller desie förwandlade
M fängelse wid matten och bröd, eller spöstraff med
fängelse. Man har ansett penningcböter såsom straff
för tjufnad lämplige derföre, att brottet härigenom
kommer att gifma en alldeles motsatt följd, mot
den, som af brottslingen äsyftades. Egennyttan
gäckas och i stället för minst uppkommer förlust.
Härwid torde likwäl kunna anmärkas, dels att egen¬
nyttan, mäl någon gäng, men wist icke alltid, är
driffjädren, utan att äfwenledes en wist sjelfswäldig
och »vanartig äträ att stada, samt en lystnad till
penningar, endast i afsigt att i dobbel och liderlighet
förföra dem, ofta förleda till tjufnadsbrott, dels i
synnerhet att en gansta stor olikhet nppstär i be¬
straffningen; säledes, att den rike tjufmen med nä-
gra Riksdalers förlust kommer undan allt straff, dä
den fattige, som kan handa nöden twingat att synda,
antingen pä Statens bekostnad mäste smälta ihjäl,
eker åtminstone förlora hälsa och krafter wid matten
och bröd, eller och med standal hudflängaö inför all¬
mänhetens ögon; hmcm inser icke huru olika straff
313
kiär följa vä lika brott? Är detta likhet inför lagen?
lnvem, om han worc fatt i den obehagliga nödwän-
dighct att tvälja, skulle icke heldre lemna hela sin
egendom, an offenteligcn undergå spöstraff? En us¬
ling, som icke ager en Riksdaler, till och med miy-
dre, straffas med 6 par spö för andra resan stöld,
da hans medbrottsling vligtar blott några Riksda¬
lers böter. Pä det stikå olikheter i bestraffningen
mätte upphöra, förestår jag, att Rikets Högloflige
Ständer mätte antaga en lag, som stadgade urbota-
straff för all tjufnad, men icke spöstraff eller fängelse
»vid tvid tvätten och bröd, eller fä straffet försona
med pcnningeböter, om hwilka straffs olämplkghetcr
jag icke lärer behöfwer orda, utan fängelse med ar¬
bete för första resan stöld, frän 6 mänader till 3
ar; 2:ra resan frän 3 till 6 är, och för 3:dje re¬
san, hela lifstiden, sä wida det ester wänlig beräk¬
ning uppgär till stöld; och borde grundcrne för sä-
dane fängelser warda beräkning ungefärlig desamme,
som grundcrne för sörwandling frän böter till spö
eller fängelse tvid watten och bröd, enligt Straff.
Balken.
Inbrotts- samt nidingsstöld, hustjufnad, kyrko¬
stöld samt ute pä marken och sä widare borde med
tillökning i fängelsestraff anses.
Den förlust, som Kronan kommer att lida ge¬
nom minskning af saköreö-andelen, borde af den brotts¬
lige salunda ersättas, att han äladcs, sedan mälsä-
ganden blifwit godtgjord, ersätta Kronan att den kost¬
nad, som för honom, sä wäl under ransakningcn,
314
som sedermera under fängelsetiden mäste göras; hwar-
föruran allmän Åklagare som ock Domstolen, hwilken
nödsakas resa flere mil, ersattes antingen med pen¬
ningar eller i brist deraf, ökad fängsel med arbete
Ester wänlig beräkning.
Stockholm d. 15 December 1828.
koler Anckersson,
frän Hallands Län."
Harwid yttrade viee Talmannen Ion Ionsson:
Jag anser alldeles olämpligt att, säsom Motionären
föreslagit, nied fängelsestraff belägga första resan stöld.
Staten skulle i sädant fall komma i behof af flere
fängelser, än den mägtade att förskaffa flg och un-
Lerhälla. Motionen synes mig säledeö icke förtjena
nägon uppmärksamhet.
Defla Memorial remitterades, till Lag-Utskottet.
ketter Anckersson stätt Hallands Lätt ingas
likaledes ett Memorial, sä lydande:
"Wid flere Riksdagar har warit fräga wäckt
om Assistanec-ContorctS indragning, hwilket ännu
icke skett. Jag tror för min del, att denna af Sta¬
ten förskjutna penningesumma kunde anwändaö till
nyttigare företag, antingen till Fabrikers anläggande
eller till understöd i läncwäg för Jordbrukare wid
laga skifte dä utflyttningar ske, eller som odlings-
315
län, hwilket gagnade Staten och det Allmänna, i
stället att det ärligen nn kostar med löner och andre
onera för hus och rnmmens underhallande, icke detta
allena utan äfwen skadligt i flere afscendcn. Man¬
gen bclänar pä sina egna kläder för att utkomma
penningar att spela bort, eller i dobbel och liderlig¬
het förstöra dem, och waran bortsäljcö, mä handa
för halfwa wärdet, ägaren med hustru och barn till
stor skada; och hwad tid förspillcs icke äfen mycken¬
het Auctionssökande flere gänger i weckan, i stället
att sadane personer annars kunde arbeta och wara
nyttige för samhället; eller hwad nytta har wäl nå¬
gon utom Stockholm boende person af desia Statens
medel, som icke hafwer hwarken tillfälle att läna pä
Assistcncen eller köpa waror derstädes. Jag hem-
ställer till mine Hederwärda Bröder, om ej mindre
Assistence-Contoret än Lotteriet, som bäda i sin män
högst skadliga, blifwa indragne och derwarande Stats¬
medel amvändas till nyttigare ändamäl.
Om remist till/ wedcrbörligt Utffott anhälles.
Stockholm d. 15 December 1828.
k. ^n6er88on,
frän Hallands Län."
Remitterades till Stats-Utskottet.
316
Lrilr 8V6NS80N fran Götheborgs och Bohus
Län framgaf ett sä lydande Memorial:
"Wördsamt Memorial:
Wid all beskattning bör man utgå fran den, k
min tanka rättwisa princip, att hwar och en, i män
af hwad han äger och den mer eller mindre upphöjda
plats han i samhället bekläder, bör med dylik beläggas:
frän denna princip utgående kan jag icke neka yttra
min billiga förundran öfwer de grunder, som sednare
Riksdagar följts wid fördelningen af i:sta Art., eller
sä kallade Capitations-afgisten, uti Bewilluingö-för-
ändringen.
Min omdömesförmåga är för inskränkt att ut»
keta grunderne hwarföre 1789 ars Bewillningsför-
rrdning, fäsom i min tanka grundad pä billighet och
rättwisa, kommit i förgätenhet; motiverne mätte wa¬
rit hwilka som helst, sä har den fattigare och mindre
bemedlade folkklaficn, sätt erfara de deraf flytande
högst menliga följderne; men dä desic hafwa lika sto¬
ra fordringar pä rättwisa, som magnaten, anser jag
lhwarje rättsinnig och om likars rättigheter öm med¬
borgares pligt, att söka bereda jemwigt der en sädan
selas. Jag sär således, af denna rättskänsla upp¬
manad, wördsamt yrka, att wid nu blifwande Be-
willningsstadgas upprättande, omnämnde 1789 ärö
Bewillningsförcrdning framför allt hwad l:sta Art.
om personal Vcwillning med behöflige modifikatio¬
ner rörcr, mätte blifwa grunden för den utfärdande,
fullt öfwertygad att Staten härigenom skulle till¬
317
skyndas cn betydligen okad inkomst utan att det sked¬
de pä den fattigares bekostnad.
Dä jag tvid nastl. Riksdag äfwen framställde
ifrägawarandc yrkande, möttes jag med den inwänd-
ning, att dä hwar och cn betalar afgift efter 2:dra
Art. träffar afgiften till Staten hwar och en i för-
hällande till hwad han ager. Dä hade jag blott
fiygtigare betraktat mcromnämnde Bewillningöförord-
ning, men sedan jag nu ägt tillfälle nogare betrakta
densamma, finner jag, att oaktadt efter densamma en
drygare personel-afgift war, enligt i:sta Art. deri
söreskrifwcn, 2:dra 2trt. deraf ock beskattade hwad
man ägde. För öfrigt bör i min tanka i:sta och
2:dra Art. icke hwarken bort-- eller förblandas, eme¬
dan den ena afgiften är för det skydd för min per¬
son jag äger rättighet fordra och den andra äter för
den egendom jag äger — twenne frän hwarandra
skiljda saker, och att ingen billighet finnes deruti att
uslingen, hwars lif hwarken för sig eller Staten
kan wara af lika wigt som den pä samhallslifwets
bana upphöjde förmögnares och Embctsmannens, tror
jag hwarje rättänkande, som åsidosätter all känsla
af lag egennytta, lifligt med mig kanner.
Jag anhävcr wördsamt om remis; häraf till
Högloft. Bcwillnings-Utskottet.
Stockholm den 12 December 1823.
Urik 8v6nsscin."
Remitterades till Bewillnings-Utskottct.
Iemwal ittlemnvde Lrilc Svensson fran^ Göthe¬
borgs och Bohus Län detta Memorial:
"Wördsamt Memorial
Uti sa pennkngelösa tider, som dcmwi nu upp--
lefwat, och under hwilka större delen af Nationen
neddignar, anser jag att äfwen bör huöhallas med
Statsmedel, hälst da dest skattdragande medlem,
mar sa widkannas bidragen dertill, oftast med
uppoffring af lifwets oundgängligaste behof; öfwer,
flödiga anffag böra således indragas, och kontroll pa
utgifter oundwikligen meddelas.
Till denna anmärkning föranledeS jag af för-
farandet med de Statsmedel som blifwit ansiagne
för Gar.nzonösjukhusbyggnadcn och Carolinska Justi-
tutet härstädes, som närmare inhämtas af Vilagor-
ne N:ris i och 2. Hwad jag deremot hufwudsak-
ligen får anföra och anmärka är, att Arckiteeten
Hr Profestoren och Riddaren Ojäl-^vell, som intygat
arbetets godhet, warit jäfwig hälst större delen af
samma blifwit genom honom efter räkning och under
dest uppsigt förrättadt; en uppsigt sa mycket opalit-
ligare, som jag med wisthet känner, att en skorsten,
under dest uppseende ä Garnizonssjukhuset uppförd,
hwilkcn med koppar skulle bcflas, nedramlade och
förderfwade siere personer till den grad, att de mäste
lill Lazarettet afsändas.
Beträffande Bilagan N:o 2, sa anser jag för
min del högst onödigt att belasta Staren med en nt-
319
gift af 500 R:dr B:co ärligen till en Architekt blott
i och för nämnde byggnader, ty dä reparationer eller
byggnader dera förrättas medelst entreprenad, är det
Ofwer-Intendcnts-Embetet, som genom Committcra-
des försorg, bör witSorda arbetets godhet. En an¬
nan olämplighet wid utöfningen af det ifrägawaran-
de öfwerinseendet tror jag finna deri, att Entrepre-
neurcrne icke bchöfwcn följa de särskildta föreskrifter,
honom utaf Architecten meddelas, utan sjelf answa-
rig för arbetet ar allt förmynderskap dcrwid onödigt.
Kongl. Maj:t har wificrligen uti sin härjemte
i styrkt afskrift widfogade Nådiga Dom förklarat,
att lata bero wid CommittcradeS åtgärder, utan af¬
seende pa Kongl. Kammar-Rattens anmärkningar;
men som uttrycket bero i min tanka icke innefattar
något bestämdt afskag af nämnde Auctoritets yrkan¬
de, sa får jag wördsamt yrka, att i:o ej allenast 1823
och 1824 arens Räkenskaper utan äfwcn sednare
arens matte Rikets Högloft. Ständer till granskning
och anmärkningar dcröfwer föreläggas, utan ock
2:o Att Hr Profesor» och Riddaren 6jör-weN
matte återbära det arswode, han i egenskap af Al>
chitcct wid nämnde byggnader för arén 1824, 1825,
1826 och 1827, med 500 R:dr Banco ärligen upp¬
burit, samt
3:0 Att icke hädanefter något sadant onödigt
arfwode utbetalas, dä byggnadcrne genom entrepcnad
320
uppföras och repareras; och anhaller jag wördsamt
att detta blifwcr till wederbörligt Utskott reinittcradt.
Stockholm d. 15 December 1828-
L. 8v6N38or>."
Remitterades till StatS-Utskottct.
Widare upplästes ett Memorial as kelu- Pshr3-
son frän Christianstads Län utaf detta innehall:
"Ödmjukt Memorial.
Mine i Gerds Härad af Christianstads Län hcm-
mawarande Medbroder, som utsett mig till ombud
tvid nu påstående Riksmöte, hafwa uppdragit mig
att hoö samtlige RiköStändcn wäcka följande motion,
som jag således anser mig pligtig fullgöra. Den
stora olikhet emot de Upländske Länen, som i syn¬
nerhet Christianstads och Malmöhus Läns Inncwä-
nare fä vidkännas i anseende till löningöspanmalens
utgörande sä wäl till Akademie-staten i Lund, som
civila Embetsmännen i landsorten, har ej annat
kunnat än wäcka bade deras uppmärksamhet och ön¬
skan, att häruti fä en rättelse, som wcrkligen behof-
wct fordrar, dä förenämnde räntcgifning för det när-
warandc är pä ett sätt fördelad, som bade wäcker
oreda och i öfrigt ger anledning till omättligt ocker,
dä contant betalning fordras. Hnfwudorsaken till
detta
321
detta onda ligger deruti, att kfrägawarande spanmäls
utgörande är spridd i sina fördelningar, att inom en
liten Socken ofta twennc till och med fyra Proses»
förer, tillika med andra civila Embctsmän böra nju¬
ta sin aflöning, några med 6, andra med kap¬
par, som har den helt naturliga följden, att förr an
man för hwar och en will efter anwisning forsla
några kappar spanmäl till olika orter, med försum¬
melse för folk och dragare, heldre betalas hwad som
i penningar fordras, det mä wara huru obilligt,
som heldst.
Om ater wid denna skatts utgörande den ända¬
målsenliga form, som bade rättwisa och billighet tyc¬
kas påkalla, att spanmalen till en enda löningstaga-
re inom hwarje Socken blefwe anslagen, och sä wida
tillgängen inom densamma ej gjorde fyllnad, en in¬
skjutning pä nastintill belägna Socken singe äga rum,
och sä successivt hela wägen igenom, sä tyckes ända-
mälet säkrast wara wunnit bäde för löntagaren och
gifwaren derigenom att den förre med mera lätthet,
i brist pä afslut om contant betalning, kunde pälysa
om siv spanmäls transporterande i stället för att det¬
ta nu mäste ske i manga spridda directkoner, och de
sednare eller löningsgifwarne, kunna i ett med ända¬
målet mera patzande och oberoende skick, medelst öf-
werenökommelse antingen om betalning i penningar,
eller ock skyldigheten att transportera spanmälen kill
anwist ställe, i hwilket sednare fall Socknemannen
sins emellan uppgjorde öfwcrenskommelser om sattet;
-a naturligtwis flere förena sig om ett ordentligt
21
322
latz, i stallet för alt nu wara pligtige, sa wida en
stor öfwerbctalning ef prästeras, göra färden för nä-
gra kappar spanmäl. Dä ändamälct med denna mo¬
tion endast äsyftar uppdragningen af en billig gräns-
linea emellan löntagaren och löngifwaren, utan att
förnarmning ä någondera sidan ager rum, sä harman
anledning härä hoppas ett önskadt bifall.
AnhälleS ödmjukligen om remitz till wederbörligt
Utffott.
Stockholm den 3 December 1828.
kesir ?6lwS8ttN,
Fullmägtig för Willands, .
Gärds och Albo Härader
i Christianstads Län."
Remitterades till Stats- samt Allmänna Ve-
swärs- och Oeconomie-Utskotten.
Likaledes inlemnades följande motioner:
i:o Af kelir i?6lir8son frän Christianstads Län:
"Wördsamt Memorial:
Om det ärna sidan kan anses billigt att uti en
Stat en hwar Medborgare, i män af det beskydd
323
han af Staken njuter- deltager i betz sörswar, blif-
wer ä den andra orättwift och obilligt, att den enås
egendom stall mera betungas än den andras af lika
godhet och beskaffenhet. KoNgl. Krigs. och Kammär-
Collegium hafwa uti deras afgifne underdånig» ut¬
låtanden öfwer Skönsta Roteringswcrkct gemensamt
medgkfwit det gansta mänga misitag widläda den
werkstallda nya regleringen, och att denna tunga deri¬
genom icke blifwit utdelad sä jemt som wederbort»
Desia anteckningar päkallar Rikets Ständers
bestut wid I8t8 ärs Riksmöte, sedan StatS-Ut-
skvttet aflemnSt sitt utlåtande Ntt en ytterligare un¬
dersökning skulle förehaswas med Skönsta Noterin¬
gen, för att dymedelst winna den likhet i tunga dch
beswär, hwilken bör Utgöra hufwudsakligaste wilkoret
för ett sä wigtigt wärsö framtida bestättd» Och har
Kongl. Majlt äfwen sanetiouerat detta bestut; men
det oagtadt har den för hela Länet efterlängtad? un¬
dersökningen ännu icke tagit sin början»
Jag medgifwer gerna att regleringen af ett
RoteringSwerk är en swär sak och fordrade en full¬
komlig toealkäunedom af hwarje lägenhet som der¬
uti ingick, hwilket ättr är en ren omöjlighet att
winna, meri Åtminstone bör man yttra de säkra upp¬
lysningar i ämnet man sätt jemt utdela beswäret
för att komma nägok närmare till fullkomligheten
än man hittills hunnit, och pä den grund ätthäller
jag att förutnämnde undersökning gär i tverkställig-
324
het, och bcgares att detta Memorial till »vederbörligt
Mstott fär nu blifwa remitteradt.
Stockholm d. 15 December 1828.
kekr kebrsson,
Fullmägtig för Willands,
Gärds och Albo Härader i
Christianstads Län."
2:0 Af lakan laeob Hutberg fran Norrbot¬
tens Län:
»Wördsamt Memorial.
Wid sista Riksdag har hos Rikets Stander
den wigtiga angelägenhet a nyo förewarit, pä hwil-
ken jag nu ater utbeder mig att fa fasta uppmärk¬
samheten, nemligen fragan om en jämnare fördelning
af RoteringSbeswärct wid Westerbottens Regemente;
och uti StänderneS härom aflätne fkrifwclse, intagen
i Bihanget under N:o Z75, äberopas den af Stän¬
derna wid föregående Riksdag gjorde begäran i äm¬
net, med anmärkning att Kongl. Maj.t wäl icke af-
flagit denna begäran, men likwäl wid rotejemkningen
fästat ett wilkor, som till en aflägsen framtid mäste
fördröja desi »verkställighet, och i öfrigt ansett gamla
voteringen endast till en del böra njuta understöd af
de sedan 1765 arö jämkning upptagne »»--hemman,
hwarcmot Standerne funnit att om Rotchällarne
wid Westerbottens Regemente warit och äro lidande
genom roteringöbördans ojämna fördelning och sak¬
naden af det biträde frän de i sednare tider statt-
325
lagde tiy-hci,»iian, hwilket för mer än ett Halft är
hundrade sedan blifwit dem lofwadt, billighet och rätt.
wisa också fordrade att detta lidande icke matte annu
mera förökas genom aflägönande af tiden för den hjelp,
som af en allmän jämkning i roteringen knnde wän-
tas, genom inskränkning i det understöd fran ny.
hemman hwarom Rotehällarne jemwäl erhållit Nå¬
dig försäkran.
Da sa wäl 4:de puncten af 1767 ärS Ro.
teringswcrk, som cn Kongl. Resolution af den 9
September 1801 tydligen innehölls, att icke någon
witz del af de sedan är 1765 upptagne och skattlag-
de nybyggen, men alla sädanc lägenheter utan undan¬
tag borde till ordinarie roteringenS förstärkande an-
wändas, dä häraf följde att all undersökning om
Rotehällarneö större eller mindre behof af understöd
frän ny-hemmanen wore öfwerfiödig, och dä desto
mindre skäl syntes wara för handen, att göra deu
äskade jämkningen beroende af en framdeles skeende
skattläggning pä »skattlagdt lägenheter, som Stan.
bernes afsigt wid jämkningens begärande icke kunnat
wara annan än att derwid endast de ny-hemman
borde till ett sädant understöd anskäs, hwilkas fri-
hetöär dä redan gatt till ända och hwilkas skattlägg¬
ning redan ägt rum; sä funno Ständerne nägot
werkligt hinder icke kunna möta för jämkningens fö¬
retagande eller anledning wara till längre uppskof
dermed, utan anhöllo Ständerne, i underdänighct,
det Kongl. Majit täcktes om förrättningens skynd¬
samma företagande i nädcr läta besörja pä sätt och
enligt de grunder forn af Ständerne förut wörö fö-
326
peskagnc samt med iagttagande tillika att de gamla
l-emmancnö deltagande i roteringen matte bestämmas
icke efter skattctalet utan i män af hwarje hemmans
godhet och förmäncr> samt att de k sednare tider
upptagne ny-hemman och lägenheter, hwilkas frkhcrs-
ar ännu ej gatt till ända, äfwcn mätte wid jämk-
ningsförrättningen antecknas och provisoriskt pä gam-
la rotcringen fördelas, för att deri inga i den män
de warda skattlagdt,
I anledning af denna Rikets Ständers under-
dänkga skrifwclse, har nägon annan ätgärd ännu icke
kunnat widtagas, än att densamma blifwik till Kgl,
Krigs- och Kammar-Collegicrne i näder remitterad^
tydenNädiga Rcmifien är as de Kongl. Collegierne
icke beswapad. Jag har ej nu nägon ting att tilläg¬
ga hwad den äberopade underdäniga skrifwelscn in?
nehäller; och denna gär endast och allenast ut pä skynd¬
samhet med det högst wigtiga ärendctö behandling
samt pä öfwerflödigheten af de ytterligare bcredclscr,
som walla uppskof. Om det är de lidande Rote-
hällarneS rätt att erhålla den äskade lindringen i de¬
ras tryckande rotcringöbörda, sä är det ock deras
rätt att fordra denna lindring sä snart den möjligen
kan erhällas. Det är följaktligen en orättwisa att
de skattlagde men orotcrade hemman, hwilka borde
i ständig rotering ingä, fä under det oberäkneligt län¬
ga dröjsmälek betala till Stats-Werket en rotefrk-
hetö-afgift i stöllet att uppfylla fin wcrkliga skyldig¬
het till förstärkande af de gamla rekarne med del¬
tagande i rotering in natni-a, enligt hwad uti ör¬
tens Roteringswerk ar owilkorligen lofwadt. Det,
327
är denna orättwisa som jag yrkar fä afhulpen i stäl¬
let att se den fortsättas under förberedelser, hwilka
enligt Ständernas yttrande äro öfwerflödige och
mäste desto mera wara det, dä de grunda sig pä stäf,
hwilkas upphörande ej kan med nägon säker beräk¬
ning af tid förutses.
Jag utbeder mig ett förnyande af Rikets Stätt-
ders sednaste gjorda underdäniga anhällan hos Kgl.
Maj:t om stut pä det oberäkneliga dröjsmälet och
om ärendets styndsamma behandling i det stick, som
förefinnes, hwarförutan jag med högsta fog anhällcr
att den titt Ste ken redan influtne rotefrihetö-afgiften
mä till Rotehättarne utbetalas, fäsom bidragande till
ersättning för deras under tiden öfwergangne lidan¬
de; och torde detta Memorial sälunda remitteras bä-
de till Stats- och Oeconomie-Urstotten.
loban laeob Hutberg
frän Norrbotten, '
Med Hulberg förenade sig I-klrs Wisson och
Isie Lurman frän Norrbottens samt I-ars Läg¬
den och L. L. I-unckström frän Westerbottens Län;
Lurman med anmälan, att han af sine Committen-
ter warit anmodad att wäcka en dylik motion; och
Lacken, med sörbehäll, att jämkningen mätte ste för
hwarje Län särstildt, deruti I-unckström instämde.
Remitterades till Stats- samt Allmänna Ve-
swärS- och Oeconomie-Utstotteti.
328
polir ke1n'38on fran Christianstads Län ingas
Wande:
"Ödmjukt Memorial.
Eke-wirkcts transporterande till Carlskrona med.
för stora olägenheter för ätskilligc orter af Christian-,
stads Län. Bland detzaS antal äro i synnerhet betun¬
gade de Härader, för hwilka jag är härstädes upp¬
dragen såsom fullmägtig, och anser jag derföre för
min pligt, att hos Rikets Ständer anmäla denna
för Allmogen sa beswärliga och tryckande Kronoskjuts,
under förhoppning att ett benäget afseende göres dera,
emedan det är förenligt med billighet och rättwisa,
att medborgeliga bördor skola lika fördelas. Pä
L76o:talet ätog sig alltid Lcveranteuren att till när¬
maste hamn lefwercra Eketimmer för Kronans räk-
ning. Jag inser icke hwarföre ej ett dylikt förbe¬
håll kan äfwcn nu göras med dem, som hafwa Eke-
wirke att aflata för Kronans behofwcr; dä Levcran-
teuren begagnade lägligt tillfälle uti tjcnligt wägclag
wcrkställa transporternc, och icke såsom nu tillgär,
SkjutS-allmogen uppbudas och skall ovilkorligen in¬
finna sig pä bestämd tid och ställe, som icke sällan
händer i det aldra gemenaste wägelag; hwarigenom
fördcrfwaö sä wäl äkedon som hästar. Ett bättre
och förmänligare sätt för wcrkställighetcn blcfwc sä
snart det utgick pä LcveranteurcnS försorg med träns-
porten, emedan KronobetjcningenS ätgärd wid dylika
tillfällen blir ej sä jemt handhasd, skjutspenningar
i hwilket afseende som. hälst komma att utgä. Jag
hoppas att härmed winna bifalls att den som har
329
Eke att afyttra för Kronans räkning, ware sig pä
Frälse, Krono eller Skatte ägor, bör sjelf besörja
om transporten; och yrkar således att Kronoskjuts-
skyldige till Eke transporterande mätte helt och hul¬
let blifwa befriade; det ar ju för dem nemligen Eke-
försäljare en ganska god skörd, och pcnningeinkomst,
deremot de fleste tracter äro i saknad till egne bchof-
wer af denna nödwändighetöartikel. Anhällandes
ödmjukast om Remist härä till wederbörligt Utskott.
Stockholm den 15 December 1828.
kestr keflrsgon,
Fullmägtkg för Willands,
Gjärds och Albo Härader
i Christianstads Län."
Härwid yttrade Vice Talmannen Ion london:
I Blekinge hafwa sedan längre tid tillbaka Skattc-
och Krono-hcmmanSägare för forsling as Eke-wirke
erhållit betalning, likasom för Gästgifwareskjutö. Jag
kanner icke hwarpä det sig grundar; men om det icke
skulle wara de skjutsandes rättighet, sä förenar jag
mig med Motionaircn.
lAisvo Ifarsson frän Christianstads Län: I
min hemort crhäller Allmogen icke högre betalning
för Eketransporter, än som för wänlig Kronoskjuts.
Desta transporter, i sig sjelfwa beswarliga, blifwa
ännu mera tryckande derigenom, att de skjutsande
hafwa längt till afhamtningöstallet. Jag finner så¬
ledes allt skäl, att förena mig med kv!w kekrsson.
330
Nils mänsson: Jag instämmer desto hellre i
Motionen, som Frälsegodöägare icke deltaga uti sä-
dane fkjutöningar uti fredstid, och de likwäl opå¬
talt får hugga och sälja Eke-wirke, som för mangen
är af stor fördel. EpcmpelwiS will jag nämna, att
Grefwe kipel- har egendomar i Skane, ifrän hwil¬
ka säljeS mycket Eke-wirke till Kronan; men han
behöfwer icke sjelf ombesörja och påkosta tranöporten
af wirket, utan hämtas det ifrån roten och forölas
till närmaste hamn med Kronoskjuts, som mangen
gang uppbädaS pä 5 till 6 mils afstånd. Ett sä-
' dant förfarande är i sig sjelft obilligt. Jag pähr-
kar alltså afwen det stadgande, att antingen den som
säljer Eke-wirke, skall wara förbunden att sjelf lata
transportera det till närmaste hamn, eller också, att
de KronoffjutSffyldige, som uppbadaS och begagnas
till forslande deraf, tilläggas derföre lika betalning,,
som för Gästgifwareffjuts.
brickors Nilsson i Isie Malmöhus Län, l^äsil
Ansson frän Christianstads Län och ^.nckoi-s ^.n-
llorsson frän Skaraborgs Län instämnde med Nils
Unosson,
Med desia anföranden, remitterades frägan "till
Allmänna Vcswärs- och Occonomie-lltstottet.
Olnk Olsson frän Östergöthlands Län ingas
ett sa lydande
331
"Wördsamt Memorial:
Med afsigt att lindra alla Rikets landsorter
fran en betydlig tunga, ncml. kran den sä kallade
Fänghällstjutsen pä satt den hittills utgjorts, will
jag till Rikets församlade Stander förestå, om icke
afwcn inom wart Fädernesland sängar kunde trans¬
porteras till fots, Det är sannt, att till större trans¬
porter skulle fordras en större bewakning än nu,
hwilket wisierligen förorsakade en ökad kostnad; men
hwad tids-utdrägten angar, blir ju ej kostnaden stör¬
re, ty fängarne skola njuta underhäll, hwarcst de
finnas — och deras beklädnad fordrar ej mera om-
kostnad under gäendct än under äkandet — Bcwak-
ningösättet kan ej heller blifwa mera wädligt, om
tjcnliga fängelingsmedel ratt begagnas.
Detta satt att fortskaffa misidadare torde befria
ganska mänga Domstolar frän att andamälslöst an¬
ställa ransakningar och ofta hander nn, att brotts¬
lingar uppge sig ä annan aflägsen ort hafwa begätt
stölder och dylikt, för att under transporterandet fä
tillfälle att rymma, Twänget att taga till fots,
tror jag, skulle göra desia deras salsta uppgifter me¬
ra sällsynta. För öfrigt tycker jag, att, dä wära
Regementen mäste täga landet igenom, tjufwar och
skälmar ej borde ha privilegium att äka.
Härigenom hade Staten den betydliga skjuts¬
lega» besparad och Landtmannen sitt dagswerke, hwil¬
ket, osta wid jordbruket är af största warde.
332
Skulle denna min billiga proposition icke af
Rikets Ständer winna bifall — torde jag åtminsto¬
ne fä stadgadt, att ej flere än fyra arrestanter finge
äka efter ett par hastar och med lagom fart och ej
såsom nu, i stora latz med couriröbrädska, deraf hä¬
llarne ofta lida.
Jag anhäller om remkfi till wederbörligt Utskott.
Stockholm den 12 December 1828.
Olok Olofsson ^
Futtmägtig fran sdstergöth
land."
Härutinnan förenar jag mig
1. Anckersson,
fran Tjusts Härad."
Deruti Olot Oarlsson, Ancker» kekrsson och
ckaeod Ueter Anckersson frän samma Län, med flere
sig förenade.
Remitterades till Allmänna BeswarS- och Oeco-
nomie-Utffottet.
Likaledes inlemnade Olok olsson frän Oster"
göthlands Län detta Memorial:
333
"Wördsamt Memorial.
Ester föranledande af wärsta motioner om
Stängäns upprensning fran Calmare Län genom
nedra delen af Östergöthland till ston Roxen, har
jag sett mig nödsakad, att till Rikets Ständers be¬
hjertande framställa den följd, som, jemte de witzerli-
gen icke obetydliga följderne, ofelbart komma att fö.
rete sig af en dylik upprensning, deruti att Roxens
laga stränder skulle öfwerswämmas och ganska man-
ga rika sädcshemman såmedelst ödeläggas, deräst man
icke blifwer omtänkt, att widare afleda den watten-
matza, som åtminstone höst och wär wore att för-
wanta. Och dä ett sädant företag mäste blifwa allt
för kostsamt, att af de enskilde strandägarne anftal-
las, wägar jag wördsamt hemställa, att sä wida all«
männa medel bewiljas till Stängäns föreslagna upp¬
rensning, nödigt anslag dä äswcn mä meddelas för
uppmuddrande af Motala ström nedanföre sjön
Roxen, såsom den enda wäg, att ät Vräwikcn utle-
da den annars förfärliga wattcnmatza, som infam-
lad i Roxen frän sä mänga stora sjöar och watten-
drag skulle alldeles fördränka min hemort.
Om rcnrifl härä till wederbörligt Utskott anhäl-
leö ödmjukligen.
Stockholm den 12 December 1828.
Olot Olofson,
Fullmägtig för Memmings,
Skärkinds, Åkerbo', Ban¬
kekinds och Hanekinds Ha-
rader af Östergöth¬
lands Län."
334
Härmed förenade sig Olok Osrl68on fran fam¬
ina Län."
Härwrd åberopade vice Talmannen -Ion .lons-
8on sin, i en dylik fråga, redan gjorda anmärkning,
att orten i sin män borde bidraga till upprensnin¬
gens werkställande.
Motionen remitterade Ståndet till Stats-famt
Allmänna Beswärö- och Oeconomie-Utskotten.
Äfwen Olok Ols5on frän Östergöthlands Lätt
inlemnade ett sädank
"Wördsamt Memorial
Ehuru den wid sistl. Riksdag afskaffade All¬
männa Spanmäls-Dircctionen icke alldeles lärer hof¬
wa motswarat sitt ändamäl, finner jag likwäl icke
betänkligt att fästa Rikets Högloft. Ständers upp¬
märksamhet pa den tryckande Landtmannaföklägenhe-
ten, som efter bemälte Directions upphörande, blif-
wit ännu mera allmän. En daglig erfarenhet äda-
galägger huru dett Jordbrukarn, som utan tillgäng
att innehålla försäljningen af stna productcr till dest
de skulle kunna uppgå till manligt och fullt wärde,
nödgas jag efter mera gynnande skörd uppoffra ofta
fyra tunnor fpanmäl, för att fä afbörda den gäld,
fom han till brödföda och utsäde under det föregä-
ende äret, genom mitzwext mäst äsamka sig. För
ens enskilda fpeeulation fär icke fönväntas kun¬
335
na afhjelpa detta missförhållande, och den medborga¬
re, som i dryg man bidragit till Statens underhall,
har »väl nu i sin ordning rätt att påfordra Starens
omtanka för sitt bestånd; i hwilkct sall jag wägar
hemställa, att ett nödigt anslag ma bewiljas, för att
under rikare är anwändas till upphandling af den
spanmal, som Landtmannen icke kan fa för skäligt
wärde afyttra. I hwarje land finnas Krono-Maga-
sin för spanmälens upplag, derifrån det sedermera bor¬
de wara Allmogen obetagit att efter jcmkadt pris fä
återköpa, hwad den har nödigt för sitt behof under
härda är, som olyckligtwis icke längt emellan inträf¬
fa. Härigenom »vöre bäde den fattiga och rika be¬
tryggad emot de olägenheter som nu hota hans be-
ständ, nemligen brist eller stagnation; och för behjer¬
tande af allmänt wäl anhäller jag säledes att detta
Memorial warder remitteradt till »vederbörligt Utskott.
Stockholm den 13 December 1828.
Olok Olsson,
Fullmägtkg frän Öster¬
göthlands Län."
Häruti instämde ^näers ^nclorsson frän Hyp¬
pinge samma Län, hwarefter Motionen remitterades
till Stats- samt Allmänna Veswärs- och Oecono-
mie°Utskotten.
Talmannen anförde: I egenskap af Riks-
dagöfullmägtig för Gästrikland, har jag mig älagdt-
att »väcka en motion och deltaga i andra frägor,
336
som för denna ort äro af mycken wigt. Efter öf¬
rigt bruk och Ständctö fattade beslut wid förra
Riksdagen uti en dylik fräga, kan mig icke betagas
utöfningcn af mitt Riksdagsmannakall i detza af¬
seende»; ehuru jag, såsom hedrad med förtroendet,
att wara StändetS Talman, i denna egenskap icke
ager deliberationöratt inom Ständer, behagade det til¬
låta mig, att fa anmoda Vice Talmannen att föra
ordet, under omförmälde frågors förehafwandc.
Härtill kemnade Ständer sitt bifall.
Ståndet ätffiljdes kl. half titt 3, men samman¬
trädde ater pä
Eftermiddagen
!n klena kl. Z.
Till följd af StändetS beslut pä förmiddagen
kntogö nu TalmanS-Stolen af Vice Talmannen.
Derefter aflemnade Talmannen följande Me¬
morial:
''Man har nyligen hört förklaras, att det ur¬
gamla Dannemora icke widare wore att för nägon
Bergö-
ZZ7
Bergslag anse, emedan det icke idkar Tackjernöbläs-
ning till afsalu ät andra orter och således icke inne¬
hade egenskapen, blott namnet af Bergslag.
Fast än i olika förhallanden är ock detta hän¬
delsen med de sä kallade Ofwansjö och Thortzäkers
Bergslaget, hwilka icke eller helt och hållet är någon
tackjernssäljande ort, utan en ort der Bergsmannen
wäl tillwerkar sitt tackjern, men ock uppsmider det¬
samma och således i dubbel matto, först genom Tion¬
de» pä tackjernct och sedan genom utskylder för stäng-
jernet, gagnar Staten. Den Allmoge, som inom
ofwannämnde Distrikt mot dryga afgifter, idkar
Bergshandteringen, betalar desiutom alla de utskyl-
der Sweriges öfrige Allmoge drager. Deras Bruks¬
handtering är dock nedtryckt af bindande omständig¬
heter, som hindra bäde handteringcn och industriens
utweckling, och i det fallet wida sämre lottade än
deras anförwandter, Patronerne, säsom till exempel,
att desie sistnämnde, dä deras Bruk icke äro belägne
uti nägon egentelig Bergslag, som will säga, en ort
hwarcst tackjern tillwerkas och hälles alldeles oföräd-
ladt, köparen tillhanda, säsom en handelswara njuta,
åtminstone L sä mätto en ogränsad smidesrätt, att
de utan inskränkning af qvantum, kunna tillwerka
och sin tillverkning föryttra till hwilken Mannfactur-
werksägare som helst, emot erläggande till Kronan
af blott 24 si. B:co i recognitiönsafgift för hwarje
Sk:pd och af denna rättighet äro de i fri utöfning,
utan att någon skags undersökning angäende tillgäng
pä skog och tackjern bchöfwer föregä, icke ens nägon
22
338
anmälan sker, förr än man i och för afgifterneö er¬
läggande nppgifwcr ärStillwerkningen. Om än detta
stadgande hufwudsakligen asser Manufacturwerkens
uppmuntran, sä innefattar det dock en wäsentlig för¬
del för dc bruk, som deraf äro i tillfälle att begag¬
na sig, åtminstone i sä matto, att den inskränkning
j smides belopp derigenom upphört, hwilkcn hittills
allt för länge motwerkat det framskridande, hwartitt
annars naturens egna krafter uppmanat.
Den sista Iernwräkeriförfattnkng, hwilken', pa-
bördat handteringen sa mänga stags twang, har dock
öppnat handlande den utwägen, att genom anmälan
LM skedde beställningar utrikes ifrän, såsom till skäl¬
jern och wisia behof, undwika de fleste af dem, och
har genom begagnandet häraf och den salunda wund-
na wräkningsfriheten, de hinder och omständigheter,
som wägförning i allmänhet medför till wäsentlig del
blifwit undanröjda.
Allmogen inom Ofwansjö och Thorsäter aro
dock delaktige af dcsia förmäner och hafwa derföre
fästat sig wid den tankan, att samma eller motswa-
rande rättigheter skulle dem af Kongl. Maj:t i Rä¬
der tillerkännas, om fåken ^ understödd af Rikets
Ständers allmänna önsta», blifwcr rätt motiverad
samt i underdänighet framförd, och hwadan således
densamma nu i följande punctcr framställcs, att:
i:o Den tackjernsbläsandc och stängjernssmidan-
de Allmogen inon. Ofwansjö och Thorsäter tillätes
att emot recognitionSafgift fä ärligen smida, sä mycket
339
som wid deras, redan privilegier^ werkstäder med-
hinnas kan, och
2:o befrias frän det twäng för en fri försäljning,
som wägföring medför, utan att det mä stä en hwar
fritt, att efter skeende beställningar waran föryttra
antingen hemma wid hammaren eller annorstädes
afföra, fä wida ej till utländsk man densamma bort-
skutes och stapclstadswäg, som skeppningöjern vatze¬
ra skall.
Om eommunication med Respectkve Med-Stän--
den och Remitz till »vederbörligt Utskott anhäller jag
»vördsammeligen. Stockholm d. 15 Dec. 1828.
lok. Orson I.onZlrorg."
Remitterades till Allmänna VeswärS- och Oe-
eonomic-Utjkottet.
Sedan upplästes nedanstäende Memorial, neml.
1:0 Zlf I-ars I.ar88on frän Gefleborgs Län:
Ibland de ämnen, som i synnerhet päkallat min
uppmärksamhet, säsom Representant för Norra Hel-
singcland, är tillämpningen till denna ort och tillbe
Norra Provinccrnc i allmänhet af Kongl. Maj:tS
Nådiga Stadga om Skifteswerket den 4 Maj 1827.
Skiljaktkgheteten emellan de Norra och Södra
orterncs locala förhällandcn gör ifrägawarande Stad¬
ga alldeles oanwändbar för de förstnämnde. I des-
säl orter skall stadgan således förfela, i stället för
att uppfylla sitt ändansiil.
340
Ägorne till hemmanen i Norea Helsingland äro i
allmänhet mycket widlyftiga, hafwa spridda lagen och
utgörcs af den mest stiljaktiga beskaffenhet. Hem¬
man pä sina stallen aga flere hundrade tunnlands
utrymme. Den sä kallade Fäbodemarken ligger pä
sina stätten flere mil frän hemägorne. Odlingarne,
synnerligast pä. skogsmarken äro utställde för skada
dels af frost, dels af wattcnflöden, samt ligga äfwen
längt ifrän hwarandra, hwadan de ej kunna ingä till
inrösningsjorden eller nägon jordägare ensam tillstif-
tas; och för öfrigt ädagalägges stadgans olämplig¬
het till Norra otterne äfwen deraf, att desia orter
utgjorde undantag i anseende till iakttagande af hitin¬
till gällande Enskiftesstadgan, med hwilken nu ifrä-
gakomne Skiftesstadgan, ehuru den medgifwer ett nä-
got större antal af skiften, dock instämmer i desi syft¬
ning, att ägor skola indelas i det möjligen minsta
antal af stiften.
I Norra Helsingland hafwa alla Socknar un-
dergätt delningar, i öfwcrcnsstämmelsc med Kongl.
Förordningen om Landtmäteriet i Riket den 42
Augusti 1783. Werkan af desie delningar har wi-
sat sig i förmän för LandetS cultur och desi hufwud-
näring, boskapsskötseln. Tittätclse, att .hafwa desie
och crhälla nya delningar, skulle rubba nu warandc
förhällanden och skulle wäldsamt angripa helgden af
äganderätten, sedan de flesta jordägare med full til¬
lit till den i författningen försäkrade orubblighet af
dclningarue, derefter inrättat sina hushällsanstalter,
gjort indelningen af sina ägor, företagit odlingar
bäde pa in- och utägor, gjott kostsammarc byggna¬
341
der, samt pa de widsträckta skogsmarkcrne intagit och
lätit sig bosätta Torpare och Inhysesman, de der
äfwen nedlagt betydliga kostnader pä odlingar och
byggningar.
Med Norra Helsingland inträffar ock det sär¬
skilta förhällande, att om ny delning tillätes, den
skulle komma att häkwa nu gällande delningen icke
blott inom den by i hwilken skiftessökande bor, utan
ock inom hela den Socken, till hwilken byen hörer.
Sedan är 1770 hafwa de fleste nu gällande delnin¬
gar i Norra Helsingland blifwit »verkställde. Hwarje
Sockens tillhörighet i in- och utägor utgjorde desiför-
knnan en samfällighet för alla hemman, af hwilka
Socknen bestod. Hemmanen indeltes dä i wisia skif¬
tes- eller dclnkngslag. Hwarje delningslag erhöll
sina ägor icke pä ett ställe utan ät flere spridda häll,
som war en oundwiklig följd af ägornas skiljaktiga
beskaffenhet; och dä således dclningarne emellan hem¬
manen i hwarje Socken icke äro eller kunnat blifwa
förrättade efter de grunder och pä det sätt, som 15,27
ärS Skifteöstadga föreskrifwcr och gillar, sä skulle
rättigheten att söka delning efter samma stadga äter-
föra mängcn Socken i samfällighet och i följd der¬
af bereda oberäknelig willerwalla, »vidlyftighet, rubb¬
ning, skada och förlust.
Det hörer till tidens nyhctsbcgär, att försöka
anordna allt och att äfwen göra det omöjliga till
möjligt. Dä försök skedde att införa 1827 ärS
Skifteöstadga, hwilkenS »välgörande syftning jag ger-
342
na erkänner, hade detta försök kordt stanna »vid de
orter, för hwilka förra Enskiftesstadgan war gällan¬
de och det således war tänkbart att orterncs locala
förhållanden skulle medgifwa det nya dclnirgssättctS
anwändbarhet. Med kännedom af de Norra exter¬
nes skiljaktiga local- och naturförhållanden, war det
icke att föreställa sig, att nya delningösäitet här
skulle kunna tillämpas. Undantaget i afseende pä
efterlefnaden af Enskiftesstadgan hade i det hänseen¬
det bordt utgöra en warnande ledning.
Jag hemställer således till Riksens Ständer, att ,
Hos Kongl. Maj:t ma göras underdånig ansökning der- '
om, att 1827 ars Skiftesstadga blifwer upphäfwen,
samt förklarad utan all kraft och werka» i hwad
den rörer Norra Provineerne eller åtminstone den
ort, för hwilken jag är Riksdagöfullmagtig. Följ¬
den af Författningens fortfarande för samma ort
blifwer eljest ofelbart den, att de »välgörande werk-
ningarne af 1783 ars författning, som wisat sig i
»vidsträckta odlingar, nya bosättningar och utflyttningar
pä atta de stätten, der de lätit sig göra, skutte gä om
intet, samt ortens inncwänare se sig förflyttade ater
titt den belägenhet, att de icke sjclfwa kunna försör¬
ja sig.
Slutligen anhätter jag, att ifall Skiftesstadgan
nu icke skutte blifwa undanröjd för atta kommande
tider, i hwad den angar min hemort, all tillämpning
af Stadgan i anseende till denna ort, åtminstone
mä hwila intill desi erfarenheten ädagalagt, huruwk-
da Stadgan i desi nu »varande skick ens kan »vara
343
lämplig till de af naturen mera gynnande och i an-
seende till localen för det nya delningsskiftcts anta¬
gande mera tjenlig» Södra Provincerne.
Stockholm den 42 December 1828.
läars Ifarsson
frän Geflebors Län."
Härnred förenar sig Urik kolirsson frän sam¬
ma Län.
Och 2:o Af Hans Hansson frän samma Län:
"Memorial:
Jag harf haft tillfälle att taga kännedom om
hwad I^ars Ifarsson nu anmärkt rörande nya Skif¬
tes-Stadgans olämplighet till de Norra Provineer-
ne; och förenar jag mig dermed till alla delar. Om
dock Norra ortcrne emot förmodan, icke skulle kunna
undgå att läta samma Stadga tjena sig till efter¬
lefnad; sä will jag härmed hafwa fäftat Rikets
Ständers uppmärksamhet pä en och annan omstän¬
dighet, i hwilka Stadgan ofelbart fordrar rättelse
och ändring.
4:o 42^Cap. io och ii §Z. bestämma antalet
af skiften till fyra, dertill räknade inägsr, skog och
utmark; detta antal af skiften kan likwäl okas när
ägornas olika beskaffenhet och ätskilde läge sädant
344
fordrar; men det för dock icke ste,' utan att ägodel-
ukngörätten först undersökt och pröfwat förhällandet.
Hwad som redan blkfwit anmärkt om beskaffen¬
heten as agorne i Helsingland, gör det till en o-
möjlighet, att derpå något ställe kan komma i fråga
inskränkning af Skiftenas antal till blott fyra äf-
wen om, fasom der borde wara händelsen, afrös-
ningsjorden och skogen icke räknades till detta antal
af Skiften. I hwarje enda fall skola Medes Jord¬
ägarns, efter Stadgans nu gällande föreskrift, blif-
wa satte i nödwändkghet att päkalla ägodelningsrät-
tens granskning och bepröfwande, för möjligheten att
bereda sig ett werkställbart samt med örtens local-
förhällanden och jordbrukets sanna fördel! förenadt
skifte. Stadgandet i denna del skall således för de
Norra Provincernö alltid komma att medföra onö¬
diga omgängar och ökade kostnader, känbara i orter,
der pä flere stallen Ägodelningsrätts-Domaren kan
öga manga ja anda till 20 mil till de hemman, som
öro i fråga att undergå skifte. Nästan alltid bör
och mäste Domaren pä stället undersöka förhållandet,
för att dels sjelf kunna komma till någon ofelbar
wisihet, dels pa papperet kunna beskrifwa samman¬
hanget till rättelse och ledning för Ofwerdomaren, i
i fall twistiga frågor skulle fullföljas.
Jag förestår alltså att i de norra otterne utan
att dertill behöfde sökaö Ägodelningsrättens särskilda
tillstånd, antalet af stiften ma kunna bestämmas till
6 uti inägor samt 3 i afrösningsjord och skog, der¬
till räknad äfwen den sa kallade fäbodemarken. Kan
345
delning icke beqvämligen och till alla jordägares lika
fördel inrättas med detta antal af skiften, da, men
icke förr m« det blifwa jordägares pligt, att söka Ägo-
delningsrätts tillåtelse till, att skifteöantalet mä er-
forderligcn okas.
2:o 12 Cap. 12 §. stadgar, att all skifteslagets
mark skall i skiftet inga, hwaraf således följer, att in-
agor och skog pä en gäng mäste delad, derifrän dock
»vista händelser undantagne.
För min del tror jag, att författningen, utan
alla förbehäll och undantag bordt tilläta, att inägor
fä skiftas särskildt och utan allt sammanhang med
skogsmarken, samt att skogen likaledes kan delas
utan beroende af, eller förening med inrösningsjor-
den. Ägornaö skiljaktiga natur bäde medgifwer och
fordrar ett sädant delningösätt; och det skulle ofel¬
bart, ätminstone i de norra orterne, underlätta och
befrämja »verkställigheten af n»-a delningar, efter den
ifrägawarande stadgan, dä man icke förunnat desta
orter, att fä förblifwa »vid sina efter 1783 ärs för¬
ordning nu ägande delningar, med hwilka orterne i
alla afseende» funnit sig »väl bclätne.
3:0 Wid det i 3 §. af 12 Cap. intagne för-
ordnande, att ägostycken, som äro liggande ibland
afrööningsjorden, men blifwit ansedde för att inne¬
fatta egenskap af inrösningsjord, skola förenäs med
det hemmans lott i afrööningsjorden, pä hwilket de
aro belägne dock »ned afdrag af samma hemmans
andel i inrööningsjorden, finner jag böra fästas det
346
»vilkor, att dyliko, i Norrland mycket strödda och »vid¬
sträckta ägostycken icke mä otjcnligen sönderstyckaS ge¬
nom ffiftcölinicn, eller något hemman af sa beskaf¬
fade agor erhålla större lott, an desamma skäligen
bör tillkomma.
4:0 I afseende pä »verkligheten af hwad 13 §.
i nystnämndc Cay. föreskrifwer, anser jag det tillagg
»vara nödigt, att noggrant bör tillses, det icke, ge¬
nom ökad beqwamlighet för ett hemman, motflvaran-
de olägenhet för ett annat bcredcs och att det hem-
inan, som mera sammandrages till ägor, derigenom
icke erhåller större lott i den bördigaste jorden, an
som pä detsamma rätteligen belöper.
5:o I ntbyte emot odaljord och synnerligast,
aker, börén Jordägare icke kunna förpligras, att ta¬
ga obrukad mark, »ned mindre, än att han sjelf be¬
kommer sädant bidrag till odling ochssädan ersättning
för bristande afkastning, intill' dest odlingen kommer
i fullt ständ, att han dermed finner sig bclätcn; och
synes icke eller utflyttning till ouppodlad,' om än od¬
lingsbar, mark, samt således ännu mindre till afrös¬
ningsjord kunna äläggas nägon hemmansägare, utan
hans uttryckliga samtycke.
6:0 Genom 15 §. i oftanämnde 12 Cap. haf¬
ira Landtmätaren och gode männen, i afseende pä
skiftesläggningcn blifwit tillagdt en allt för »vidsträckt
och Iordägarnc pä »visit sätt förnärmande pröfnings-
rätt, sedan Landtmätaren och Gode Männen, fason»
nystnämnde §. föreskrifwcr, upprättat provisionel plan
347
till stiftet, samt bade pä charta» och marken för del¬
ägarns utwisat ägolottcrne, och synes mig all åtgärd af
sörrättningömänncn böra upphöra intill desi sig wisat
om emellan Jordägarns uppstär någon sadan twist,
som fordrar förrättningömännens widare handlägg¬
ning. Jag tror nemligen, att Jordägarnc icke böra
kunna betagas, att sjclfwc göra alla de jemkningar i
planen, om hwilka de kunna blifwa ense, eller emel¬
lan sig öfwerenskomma om en alldeles ny planlägg¬
ning, under iakttagande natnrligtwis af alla de grun¬
der, som stiftesstadgan förestrifwer. Hwarefter först
för Landtmätaren och Gode Männen bör inträda
rättighet, att om stiftesläggningen besluta.
7:o Da förut stiftadt hemman klyfwes i twä
eller ficre delar, böra utbyten med angränsande byar
och hemman, hwarom 7 Cap. talar, icke mcdgifwas
i något annat fall, än dä Delägarne pä ömse sidor
derät nöjas, hwilket förbehäll afwcn bör winna til¬
lämpning, dä sräga uppkommer om utbyten utan
sammanhang med ägostiften.
8:0 Angäende skyldigheten till utflyttning efter
förrättadt skifte, derom 43 Cap. handlar, förestär
jag den förändring, att, sedan Landtmätaren och
Gode Männen bemödat sig, att i den delen ästad-
komma wänlig öfwercnskommelse emellan Iordägar-
ne, men det fruktlöst aflupit, samt, i följd deraf,
för Landtmätaren och Gode Männen derefter widta-
git rättigheten att i det ämnet besluta, de grunder
derwid böra följas, att grannar, som hafwa trängsta
tomtutrymmet och sämsta äbyggnaderne, eller genom
348
genom deras utflyttning kunna bereda en formlig
skiftesläggning, böra framför de öfrige kannas skyl.
dige till ntflyttning.
9:0 Stadgandet rörande ersättningen till den,
som blifwcr älagd att göra utflyttning, fordrar äf-
wen i ett annat afseende närmare och Mera widstrackt
föreskrift.
Om sag pä mina ägor har torpare och inhyses,
hjon, som besitta jord pa lifstid eller pä tvifla är
och deras innehafwande jordägor ifrängä mig genom
skiftet, sä äga detze torpare eller inhyseshjon obestrid¬
ligen rätt att affordra icke blott jemngodt tvederlag
i jord pä de mig tillskiftade nya ägor, utan ock att
fä dit förflyttade sina hus och fä dem försatte i lika
skick, som pä förra stället, utan nägot deras eget be-
tungande.
Jag will tro, att 6 §. i 12 Cap. syftar derät,
citt flyttningskostnaden för sä beskaffade, ifrän hem¬
mannen skiljde lägenheter jemwäl bör- gäldas af
Jordägare, som komma att qwarbo. Stadgandet i
denna del är dock icke sä bestämdt och owilkorligt,
att det ju icke fordrar ett uttryckligt förklarande, att
fä bör förfaras och denna kostnad intages i den all¬
männa afflyttningökostnaden.
10:0 I anseende till omöjligheten deraf, att,
utan rälineernas upphuggande i skog kunna werk-
ställa den, genom 2 H- t 14 Cap. föreffrifne rör¬
läggning, hade föreskriften i detta fall bordt stadna
derwid, att blott ändepunkterne utmärkas med räfle-
34Y
nar, derest icke jordägarne öfverenskomma, att still-
nadslineerne genast stola upphuggas; i hwilkct fall
-et ofelbart bör ste.
1i:o 6 Cap. Z §. förutsätter såsom en möjlig-
Het, -en händelse, att Landtmätare knnna öfwcrrö-
stas af Gode Man wid afgörandct af de ämnen,
som det tillhörer dem att bedömma, och jag wct, att
i en och annan ort denna händelse också inträffat.
Jag fruktar, att wk, åtminstone ännu icke hos
-cm, som utseö till Gode Män, kunna påräkna de
insigter, som erfordras, för att kunna rätteligen be¬
römma manga af de dem tillhörande ämnen. Större
anspråk pä skicklighet äga mi i anseende till Landt¬
mätaren, synncrligast sedan till wcrkställighct'cngäng
kommer hwad nu blifwit förestrifwct om deras före¬
gående examina. Om Gode Man göra mig orätt
genom okunnighet, eller annan mannamån, sä kan
-et hafwa till följd Ägodclnings-rättenS sammanträ¬
de pä stället och en total omgöring af allt hwad
Landtmätaren i anledning af Gode Männens beslut,
werkställt. Förrättningens afflntande uppehälles der¬
igenom till olägenhet för alla Iordägarnc och de
stadna för onödiga och opäraknadc utgifter, utan att
Le äga att fordra Gode Männen, för deras origtiga
beslut, till answar och ännu mindre att af dem cr-
hälla nägon ersättning för lidandet och tillökningen i
utgiftcrnc för stiftet. Landtmätaren deremot kan till¬
talas för hwad han felar, han kan dömas attgifwa
mig stadcständ och ban kan älaggas att rätta och
göra om för intet allt det han werkställt origtigt.
ZZO
Manne derföre icke Jordägaren hade största säkerhe¬
ten om Landtmätaren ensam tillkom bestritande rät¬
ten och Gode Männen blott ägde, att gä Landtmä¬
taren till handa med räd och upplysningar, som,
om de moro goda och rättwisa, Landtmätaren swar-
ligen skulle kunna förbigå, åtminstone icke utan att
blottställa fig för answar och skadeersättning; och
12:o Frägan om antagandet af skedde taxerin¬
gen till orubblig efterföljd wid sjclfwa skiftet, anser
jag wara af sä oväsendtlig beskaffenhet, att den bör
pröfwas innan stiftesläggn ingen gar för sig, samt
således blifwa att räkna till de ämnen, om hwilka
agodclningsrätt, enligt 18 Cap. 9 §. bör döma, un¬
der beredningen af skiftet, eller innan det afstutas.
Ett annat förhållande skall leda till oräkneliga be-
swär, omgängar och tillökte kostnader. Lätteligen la¬
ter det sig göra, att uppsöka, åtminstone en liten
stäck som icke blifwit rätt taxerad, och den Jordäga¬
re som finner sig mihnöjd med stiftet, statt med be¬
gärlighet omfatta ett tillfälle, som erbjuder sig, att
genom begagnande as en smäsak, söka rubba hwad i
det stora hela kan wara rättwist tillgjordt.
I öfrigt skulle wihcrligcn mycket kunna synas
wara att anmärka wid den widsträckta beslutande
rätt som finnes tillagd Landtmätaren och Gede Män¬
nen, äfwensom wid den allt för fria pröfningSrätt,
som tillkommer ÄgodclningsDomftolcn; men sjelfwa
beskaffenheten af ämnet torde icke mcdgifwa nägra
förändrade och mera inskränkta föreskrifter. Åtmin¬
stone tror jag dermed böra fördröjas intill detz ersa-
351
renheten ädagalagt, hurudan följden af nnwarande fö-
reffriftcrnc mä blifwa.
Om »vi alltid kunde påräkna redlighet och in-
stgter hos Landtmätare och Gode Män, samt god
wilja, kännedom i ämnet och nit för befrämjandet af
Skiftesstadgans »välgörande syftemål hos Ägodelnings-
Domstolarnc, sa skulle jag nästan tro att nu gällan¬
de föreskriftcrne för deras »verkningskrets äro »nera
gagnelige än ffadlige.
Slutligen anhällcr jag att Rikets Ständer
»ville hos Kongl. Maj:t gö»'a undcrdänig anhållan
dero»»», att all efterföljd af Skiftesstadqan blir inhi-
bcrad, intill desi de af mig och andre Representanter
gjorde erinringar »vid densamma, blifwit granskade
och pröftvade, samt i anledning häraf, en förändrad
eller ny författning utfärdas; hwar »vid emedlertid
1783 ärö Landtmätarcstadga torde blifwa gällande för
de norra otterne.
Stockholm d. 15 December 1828.
Hans Hansson,
frän Gefleborgs Län."
Härmed förenar stg undertecknad
I-avs Ilvilrsson,
frän samina Län.
352
Talmannen förmälte sig haswa af sina Corn-
mittcntcr fatt i uppdrag, att wäcka fräga jemwäl
om skiftcö-ftadgans indragning, i hwad den rörde
Gefleborgs Län; men sedan I-urs Ifarsson uppfattat
och framställt saken alldeles i öfwcrenöstämmclse med
Talmannens egen och hans CommittenterS äsigter; .
sa finge Talmannen blott förena sig med I-urs Ifars¬
son, under förklarande tillika, att skiftes-stadgan
wore alldeles oanwändbar för hela Norrland, deruti
(larl Ilenriesson LerZmun frän Gefleborgs Län
äfwen instämde.
Nils 8trincklunck frän Wester-Norrlands Lätt
anförde: Jag har förut yttrat mig i detta amne,
och ju mera jag begrundat det samma, desto fastare
har jag blifwit i den öfwertygelsen, att nya skiftes-
stadgan ar alldeles otjenlig för Norra Orterna. Ja!
Jag will för min hemort sätta den i Litanian och
Ledja: "för destbibehallandebewara oss milde
Herre Gud!."
Med I-urs I-ursson förenade sig äfwen alla
Fullmägtige frän Wermlands, Jönköpings, Krono¬
bergs och Hallands Län; Nils Insulin och Olof
kekrsson frän Stockholms Län, Ilrilc pal,Isson och
lockreus ilälcunsson frän Elfsborgs Län, Ancker»
Anckersson frän Södermanlands Län, I-urs I-urs-
son och lockreus Anckersson frän Skaraborgs Län,
samt Olof (larlsson frän Östergöthlands Län, den¬
ne sistnämnde med önskan, att 1783 ärs Landtmä-
teri-Förordning mätte ater upplifwas.
Olok
353
Olaf 7epp8son frän Blekinge Län önskade i nn
gällande Skiftesstadga endast den förändring, att
Taxeringen matte särskildt pröfwas innan MfteS-
läggningen wrrkftälles.
Af detza anföranden beledsagade, remitterades
Motioncrnc till Lag- samt Allmänna VeswärS- och
Oeconomic-Utskotten.
Widare lästes ett af I^rik kelirssnn fran Gefle¬
borgs Län ingiftvit Memorial af denna lydelse:
''Memorial!
Jag anhallcr att härmed fa fästa Rikets Stän¬
ders uppmärksamhet pä nagra omständigheter i Kgl.
Förordningen om hemmansklyfning den ^9 Deccm.
1827, hwilka omständigheter ofelbart göra nödiga
nagra förändringar och tillägg.
I anseende till Gefleborgs Län har hittintills
marit gällande Kongl. Brefwet den Z Julii 1789,
som bestämmer att besuten hemmansdel bör kunna
underhålla en häst och fyra kor, samt hafwa ägor
till utsäde af twä eller minst 1^ tunna säd, hwar-
cmot 1827 ärö förordning utsätter kreaturens antal
till en häst och ett par dragoxar, twä a tre kor och
5 a 6 fär. eller getter, sanik sädesafkastningen till
föda för ett huöhäll af arbetsföra personer och ännu
mindre der annan säker och ständig förtjenst kan pä-
23
254
räknas af binäringar, såsom fiske, sjöfart, m. ni.
Utan att stanna i otwifwelaktig förlägenhet ej min¬
dre för egen och hushållets nödtorftiga bergning än
afwen för räntors och andra skyldigheters utgörande,
mäste en Bonde eller Hemmansåbo der i orten onek¬
ligen kunna ärligen winterföda minst en hast till gärds-
Lruket och stjntSningen, samt 4 mjölkkor, hwilka sist¬
nämndas päräkneliga afkastning 6 Lisp. smör och lika
mycken ost, utan att de nödwändiga afräkningarna
göras för Prcstetionde, Soldat och Bätömans lön,
gärdasmör och saltwarubyte, lämnar tillgäng för dag¬
lig consumtion af ^ mark ost, men med berörde af.
drag 2z7 lod af hwardera forten och säledcs lärer
obestridligen finnas till det alldra ringaste oberäknadt.
När det antages att den »ninsta hcmmanstatts bruk
och skötsel fordrar 2 arbetsföra personer, och numera
besitter hemman ej behöfwcr wara större, än att nytz-
nämnde personal deraf kan underhällas, sä^ mäste
Barn, gamla' Föräldrar eller andra till hushällct
hörande personer komma att öka tiggarehopen, ty
förtjenst af arbete kan icke crhällaS af den, som ch
förmär arbeta och der slutligen ingen finnes, som
har råd att löna arbetaren. Den obegränsade hem.
mansklyfningcn i Dalarna, synes gifwa warnande
exempel och en ökad folkmängd af tiggare torde icke
wara att önsta framför en mindre af sjelfberoende
mennistor. Med ändring af Y §. i 1 Cap. af Kgl.
Förordningen den ly December 1227 förestäs, att
besuten hemmanslott bör, sedan afdrag slett för all
derä befintlig sä kallad undantags eller fördelsjord,
gifwa ärlig winterföda till minst en hast, 4 mjölk-
kor, 8 a 10 fär eller getter och hafwa ägorymme
äää
desintom tik utsäde af minst 8 tunnor säd, 2 tnnnok
jordpäron och 18 kappar linfrö eiler motswarande
hampfrö,
Rörande fördafsötidnngrn Warom 2 Eap, k
Förordningen stadgar, uppsta de fragorna, om all¬
männa Lagen i 4 Cam 9 §, Iorda-Balken skall
anses derigenom wara uppbäfwen, samt hnrnwida, i
anledning af föreskriften uti 18 §, Förordningen bör
Medföra retroaktiv werkan. Föreikriften i Z §« att
jord som assöndras i Gefleborgs Län, skall innehålla
minst tj tunneland duglig jord i en enda formlig ock
till afl,agnad bcqwam lott eller lagenhet kan med
högst fa undantag ingenstädes werkstallas i Helsing¬
land der mellan bergen och Marna icke ar arr sinna
en bland hundrade odlingölägcnbeter af nysinämnde
rymd och fordrade formlighet, Det mindre bestäm¬
da uttrycket listdedelen af hemmanets jordrymd,
vm dermed menas jord och skog tillhopa, med ett
ord, allt till odling dugligt eller icke allenast odlings¬
bar jord gifwer anledning till twatydighct; likasom
tillämpningen af 2 H, sunes wara sivar och godtyck¬
lig efter de olika begrepp, four hwar och en gör sig
om ruser än wänlig ägorymd. I fall allmänna
Lagens stadgande i 4 Cap. 0 §, Iorda-Balken lag¬
ligen kan anses wara upphäfwet eller blifwer un¬
danröjde och principen oM frihet att afsöndra jord
till en tiondedel af hwarje hemmansomrade, blifwa
bibehållen, odalaker och äng dertill icke beräknade, sa
fordra llkwal loeala förhallanderna i Helsingland
dels att ett minimum för hwarje upplåtelse ifrån 6
tunneland till 2 eller Z tunneland utsätteö, dels att
356
rättigheten till, att salunda afsöndra jord, icke bindes
af någon sadan föreskrift, att upplätna jorden nöd-
wändigt stall bestä af cn enda lägenhet; äfwensom
jag hemställer om icke nödigt wore, att erhålla be¬
stämda stadgande» huru förhällas bör med äldre upp¬
låtelser och jordafsöndringar, samt om, wid afhand-
lingarö ingifvande till lagfart och inteckning, Härads-
Rätterna åligga, att gransta öfwerlärelsernas öfwer-
cnestämmelse med författningen och rätta dem deref¬
ter, eller de böra afwakta, att sräga derom i laga
ordning wäckes. De hitintills följda författningar
ivid pröfningen af frågor om beståndet af jordafsön-
Lringar, hafwa, efter hwad erfarenheten »visat, wa¬
rit sä obestämda, att ett »fran all twätydighet stiljdt,
klart och owilkorligt stadgande om, huru afhandlin-
garna böra wara beskaffade, för att afsöndringar»»
stola bestä, päkattas af högsta nödwändighetcn.
Jag anhäller om remist häraf till Lag- samt
Allmänna Beswärs- och Oeconomie-Utstotten.
Stockholm den 15 December 1828.
Ilrik kestrsson
frän Gefleborgs Län."
Härmed förenar sig I-ars Ifarsson frän sam¬
ma Län och Hans Hansson.
H Häruti förenade sig, ej mindre Talmannen,
under förklarande, att hans Committenter önskade
357
samma förändringar och Magg uti ifrägawarande
författning, som dem Lrik keNrssons Motion ä-
fyftade, än också ?lils 8tr1ncklunck fran Wester-Norr-
lands Län, IHrilc ^näei-sson frän Westerås Län,
6ar1 vt-rgman frän Gefleborgs Län och samtlige
Fullmägtige frän Stockholms Län; och tilläde Ms
Insulin frän sistnämnde Län, att en för »vidsträckt
hemmansklyfning more högst »vädlig, samt bäde för-
rädde och befrämjade fattigdom.
Olol larlsson frän Östergöthlands Län deremot
fann hcmmansklyfningen för sin hemort nyttig och
»visite ingen utwäg för en mängd af menniffor att
lifnära sig, om icke klyfning af hemman till smä de¬
lar blefwe tilläten.
Motionen remitterades till Lag- samt Allmän¬
na Veswärö- och Oeconomie-Utffotten.
Sedan Talmannen förmält, att han för sin
hemort iche hade flere Motioner att »väcka, sä intog
han nu äter Talmanö-Stolen.
Följande Memorial blefwe härefter uppläste
nemligen:
1:0 Af /Lnckroas lokanssoll frän Götheborgs
Län:
-358
"Wordsann Memorial.
Friheten ar prisad af asia solklasser,, och ders
mot sages icke af någon ratt tänkande. Men miss¬
bruk will sä gerna inträda äfwen inom detta lyckliga
område, wid betraktandet as hwad son, ar nyttigt
och motsatt? till det sednare hörer att en del med
mindre torp eker Backc-sittare behäller hcs sig flere
barn af bade konen, an som kan tarfwas af tory,
om det innehafwcö till dess skötsel eller för alder-
stegna Föräldrars wärd, flere sädane drängar och
pigor, som likwäl är arbetsföre, taga icke ärs tjenst,
de walsa ett lättjefullt lif och maka sig tidigt till
gifte utan att hafwa förtjent eller äga det minsta
till bosättning; eller och öka en del sädane viger,
under det otyglade sjclfswäldct, samhället med oäkta
barn. Af sädane som icke taga någon ärStjenst, eller
will göra allmänt gagn, njuter sällan Staten vä¬
gen rätt, emedan den som icke will arbeta saknar
städ-smed el,
Detta onda behöfwer bot och jag hemställer der¬
före till Hedwwärda Ständet, om ej det bör sökas
dermed att Kyrkorädct urskiljer, hwilka sädane säsom
obehöflige till att stöta föräldrar eller deras torp
aro pligtige taga årstjenst eller behandlas som lös¬
drifware, med anwisad emettagningö ort, ty stam-
löshctcn gär sa långt i detta fall, att halfäldrige
föräldrar, kringlöpa och hoptigga födan ät sine hem-
mawarande döttrar, hwilka i stället anmanda fruk¬
ten af sine gerningar till präl och klädsel, Att sa¬
batie olägenheter; som jag nu anfört blifwer häm¬
35Y
made lärer en och htvar afmine medbroder som är
rättänkande tillstyrka. Hwadan jag anhäller att
detta till »vederbörligt Utskott blifwer remittcradt.
Stockholm d. 13 December 1828-
^ruIr'e!A8 lolianssoii,
Riködagsfullmägtig för Inlands
Södre och Nordre Härader i
Götheborgs och Bohus Län.''
2:o Af 1. 1. Hulberg fran Norrbottens Län:
"Wördsamt Memorial:
De författningar hwarigenom fylleri- och bräm
»vinsminuteringsmäl blifwit ställde under Konungens
Vcfallningshafwandeö domsrätt, hafwa tillkommit i
anledning deraf att Rikets Stander »vid 1812 ars
Riksdag öfwerlemnat att i detta amne »vidtaga de
författningar, som kunde finnas mest tjenliga. Men
det har snart »visat,rsig art denna domsrätt lcdt kill
swära följder, hwaröfwcr klagan blifwit förd »vid de
sedermera inträffade Riksdagar och troligen kommer
att oaflåtligen förås, sä länge nämnde författningar
i denna del äga bestånd.
Det langa afstånd frän Landshöfdinge-Residen-
cet de tilltalade »näste färdas utgör ett swärarc straff
an de böter, son» för förbrytelsen äro stadgade och
ett straff, son» drabbar den oskyldige sä snart han
tilltalas lika »ned den brottslige. Utan att taga den
360
k
brottsliges förswar, »naste man da önska att en an¬
nan anstalt kunde »vidtagas hwarigcnom straffet sa¬
krare drabbade honom och mindre den oskyldige. Detta
jkulle inträffa om malen finge handtcras »vid behöri¬
ge domstolar, der deras utförande skedde med större
noggranhet och blotta stamningar icke medförde en sa
betydlig resekostnad att för desi uttdwikandc »vanligen
anwandes större uppoffringar till äklagares förnöjan¬
de och malens nedläggande äftven af den som »vet
sig oskyldig, än öftvertygandet om brottet skulle med¬
föra genom mäletS handterande hos Häradsrätter.
Man kallar derföre minutcringö- och fyllerimalen i
allmänhet en inkomstkälla för Kronoaklagare, hwilka
olyckligtwis ofta förledas af »vinningsbegär att ge¬
nom obefogade stämningar tillskansa sä kallade sörlik-
mngsmedel af dem, som kunna förmodas heldre ut-
giftva dcfia än företaga färden till LandS-Canzlict,
der sta till rätta och hemförloftvas frikända tilläf¬
ventyrs ester ett par uppskof utan någon ersättning
för sitt lidande. Defia försök kunna desto lättare
företagas, som äklagaren i händelse det lyckas att
aftruga compositionömedlen, endast bchöftver anmäla,
att han i brist af bernis ej kan fullfölja saken.
Det ät Kongl. Maj:t, af Rikets Stander gift
ne uppdrag, att för tillfället göra lag i ämnet kan
icke innefatta en fortfarande afhändelse af Lagstift-
nkngsmagten i brottmål, hwarom det ostrkdigt till¬
kommer Rikets Ständer att gemensamt med Konun¬
gs» förordna. Det »näste säledes otwiftvclaktigt bero
af Rikets Ständer att upphörande af de författnin-
gar^som bliftvit widtagne till följd af den ät Kongl.
361
Mant upplätnc omsorg om ärendets behandling för
tillfallet. Jag förestår nu ett sädant Mkcrs Stän¬
ders beslut i afseende pä upphörande af den ät Ko¬
nungens VefallningShafwande uppdragne donrSratt
samt desi öfwerflpttande till de lagliga domstolarne;
bwarföre jag utbeder mig att detta Memorial till
Lag-Utffottet remitteras.
Stockholm den 15 December 182S.
ckolmn ckgoob» KutborZ
frän Norrbotten."
Häruti förenade sig ^.nclors Lrsson frän Ore¬
bro Län.
Z:o Af Olok Mathiasson frän Götheborgs och
BohnS Län:
"Vördsamt Memorial
En erkänd och owedcrsäglig sanning är, att
Herrar Kyrkoherdar äro sä wäl lönta, att da För-
samlingarne för Comminister uppbhgk hus och till¬
delad boställs-jord, de samma utan nägot widare
Församlingarnas deltagande borde dem aflöna, hwit-
ket nu de sednare till större delen fä göra. Den
ringa gärd de förstnämnde nu dertill offra är af sä
ringa betydenhet, att den knappast lönar mödan om¬
talas; man dä den princip för öfrigt i allmänhet
gäller att hwar och en fär löna sitt biträde, hwar-
före jag anser Comministrarne i förhällande till her¬
rar Pastorer, fär jag wördsamt yrka, att Herrar
.362
Kyrkoherdar matte aläggas sjelfwa löna sina Com-
ministrar, utan allt deltagande af Församlingarna,
sedan desia till dem upplåtit Vostäl-en. Jag anhal-
lcr »vördsamt om remisi häraf till wederbörligt
Utffott.
Stockholm den 15 December 1828.
Olof Natliiasson,'
4:o Af samma Olof Natliiasson,
"Wördsamt Memorial:
Som sednare tider lemnat hemmansägare q
Landet erfarenhet af den mindre hcredwillighet, som
röjts hos »vederbörande Presterskap »vid uppbärandet
af deras tcrtialspannemal, medelst de mer än ofta
skedde casieringar af spannemäl, som »verkligen »vuxit
a de tertialhcmmanen, om densamma icke warit af
den utmärkta godhet och beskaffenhet de fordrat, nöd¬
gas jag wördsamt yrka, att en Lag utfärdas, som
alägger »vederbörande Presterskap att, »vid inlcswcrc-
ringar af tcrtialtionden, emottaga sadan spannemäl,
soin ä hemmanen »växer, utan att ägaren deras mä
kännås skyldige att, om spanncmalen icke är af den
utmärkta beskaffenhet, de fordra, men är af årets
gröda, densamma utan all förhöjning emottaga, hwil-
ket förhöjningösätt de sednare arén pä flere ställen
»varit öfligt. Om Rcmisi häraf till »vederbörligt
Utskott anhälles »vördsamt.
Stockholm d. 15 December 1828.
Olol Na liliasson,"
363
5:0 Af Gullers vilsson frän Wermlands Läll:
"Wördsamt Memorial:
Da Kneckte-.contracterne emellan Kongl. Maj:t
och Kronan samt Rotehallarne npprättadcö, tiller¬
kändes de sednare rättigbctcr att af egna tillwerk-
ningar bekläda sin Soldat; men, uppå derom af Re¬
geringen gjord proposition, ingingo Rotehallarne pä
att, lill mera enhetö minnande i uniformens färg och
snitt, betala ben sä kallade Pasicrolance-afgiften,
hwaremot beklädnaden skulle af Kongl. Maj:t och
Kronan bcstäs, Följderna häraf beräknades icke; ti¬
man förutsäg ej den penningcbrist, som sedermera in¬
träffat, Jag önskar dock icke beklädnadsafgifrens
upphörande, ehuru det för Rotehäöaren witzerligcn
skulle wara största fördelen att af egen tillwerkning
sä bekläda Soldaten, hwartill nägon betydligare pen-
ningeutgift icke erfordrades; det är blott en modifi-
cation i beklädnadöafgiftcn under fredstider jag skulle
wilja erhålla, pä det sätt nemligen, att samma af¬
gift betalas endast hwart 5:te är, eller utgår med
^:dcl ärligen, i stället för att den nu utgöres hwart
Z:dje är med -':del ärligen. Skalet är, att bchofwet
icke päkallar en högre afgift, hwilket åtminstone är
förhällandet med Nordmarks Compagni af Werm¬
lands Regemente, enar ingen Soldat as detta Com¬
pagni hwarken bchöft eller fäkt beklädnad under
de sednast förslutne fern ären. Ehuru Kncckte-con-
tracternc, enligt hwilka Soldaten skall erhålla mun¬
dering hwart Z:dje är, ligga tili grund för det sätt,
hwarpä asgiften nu utgår, synes detsamma icke böra
364
bibehållas emot hwad behofwet kräfwcr. I krigsti¬
der äter kan wara nödigt, att det förblifwer wid
hwad nu äger rum.
Jag gör mig förwifiad om Hederwärda Bonde-
StändetS medwcrkan till erhällande af den modifi¬
kation i beklädnadöafgistens utgörande, jag föreslagit,
och anhäller, att detta mätte Med-Ständen commn-
niceras.
^Ullers Wisson
fran Wermlands Län."
6:0 Af lukvo I-arssori frän Christianstads Län:
''Ibland de motioner, som under un pägäende
Riksmöte inom detta Hederwärda Ständ blifwit
wäckte, intaga de, rörande inrättande CorrectionS
eller Arbetshus pä ätskillige orter inom Riket, der
sädane icke ännu finnas, ett icke obetydligtrum. Det
stöd, som genom flike inaättningar beredas ät all¬
männa säkerheten witSordae fullkomligen nyttan der¬
af; och dä det tillhörer en wis styrelse att widtaga
anstallter, twifiar jag icke om, att Rikets Högloft.
Ständer med benägenhet omfatta de i omförmälte
mätto gjorde förslag.
Äfwen jag är af mine hemmawarande Commkt-
tenter anmodad, att wäcka fräga, derom, att sä be¬
skaffade Arbets ställen mätte i alla Län, der de än-
nnj saknas, warda pä Statens bekostnad inrättade;
och jag uppfyller detta uppdrag desto heldre, som m
365
längre erfarenhet wisat mig behofwet af en sädan
anstalt afwen i wart Län, hwilket icke mindre an
Rikets öfrige provinser hemsökes af lättingar ock
lösdrifware, de der, utan att antaga bestämd tjenst
eller sytzlosättning, under utöfwande af mängahanda
wanarter, kringströfwa Länet, Inncwänarne till
tunga och olägenhet. Jag får utur dcsie stal i öd.
mjukhet förestå, att CorrectionS hus mätte, pä satt
ofwan nämnt är, uti hwarje af Rikets Län som
annu är i saknad deraf, inrättas, dit Länets Iane-
wänare mä äga, att öfwerlcmna sädane personer af
bada könen, hwilka sakna lagligt förswar samt gjort
sig kända såsom fallne för wanart och lättja.
Anhållande jag att detta mitt Memorial matte
fa åtfölja Remitzen till »vederbörligt Utstött.
Stockholm den 15 December 1828
I^Ur8S0N,
Riksdags-Fnllmägtig för Ostra
och Westra Göinge Hä¬
rader af Christian,
stads Län.''
Af samma lulvs Iarsson:
"Wördsamt Memorial
Da nu hwarje Swensk man, till hwilken klatz
af Medborgare han än mä räknas, är berättigad att
förwärfwa och besitta fast egendom och jord, af hwad
natur som ^ck sogsihet />e
366
uteslutande tillkommer Rikets Adel, hwaraf ock sök¬
jer, att en betydlig del af de sa kallade sateriregende-
marne nu mera kommit i ofrälse nians hand, synes
mig billigheten fordra, att den befrielse frän ätsrillr-
ge prastationcr / egendomar as slik natur hittills åt¬
njutit, hädanefter ej widare bör aga rum. Denna
befrielse, bcwiljad i en tid, dä endast Ridderskapet
och Adeln agde att förwärfwa egendom af ifrägawa-
rande natur, ar efter min tanke, egentligast att be¬
trakta såsom en rättighet, tillagd Ridderskapet och
Adeln i och för deras personer, dock ej att gälla, utan
sa wida deras uteslutande ägande rätt till jord af
frälse natur fortfore, följaktligen mäste, dä en sadan
rättighet nu upphört, den egendomar»! tillagde om-
förmälte befrielse äfwcn sörfalla. Jag sär pä deste
skäl ödmjukast hemställa och till Rikets Högloft.
Ständers upplysta bepröfwande öfwerlemna, om icke
Säterier, Rä- och Rörs- samt In- och Utsocknehcm-
man hädanefter kunde förklaras skyldige, att lika med
hemman as Kronoskatte natur, deltaga uti wägarS
och broars underhällande och anläggande, utgörande
samt uppförande af Tingshus och HäradShäktc, med
de flere prästationcr, ifrän b wars fullgörande de hit-
tills warit och äro befriade; och anhäller jag, att
detta mitt Memorial mätte de Respeetive Med-
Stånden communiccraS.
Stockholm den 15 Deecmber 1828.
RirSdagSfnllmäatig för Hlra
och Westra Göinge Härader
af Christianstads Län."
867
Häruti förenade sig Anders Wisson fran
Tottarp och ?estr ionsson fran Malmöhus Län.
,8:0 Af nysinämnde 1'ukvs ifarsson,
"Genom de författningar som allt ifrän ar 1766
titt och med sistl. är 1827, i afseende pä Landtmä-
teri-förrattnkngar utkommit hafwa Landtmätare be-
ständigt crhällit förhöjning i sine arfwodcn. I jem¬
förelse med tidernas förändrade skick sunes häraf,
att Landtmätcriarfwodcn icke allenast warit ganska
högt uppsatte, utan äfwen beständigt blifwik ytterst-
gare förhöjde; Man hade således med skal börtman-
ta att Landtmätarne, med de i taxorne fastställde arf-
woden skolat finna sig ganska wäl ersatte för sine
förrättningar, men deremot har man, som oftast fun¬
nit Landtmätare afgifwa räkningar, deruti de påfört
arfwodcn ganska betydligt öfwerstigande den gällande
taxan.
Detta fä allmänligen kända oskick oaktadt, har
dock uti 1827 ärö tara, för slike Landtmätares för¬
seelser, något answar icke bestämdt blifwit fastställt
utan endast alternativt frän 10 R.dr titt 100 R:dr
böter, suspension eller förlust af innchafwande Län,
med mera, blifwit utsatt att efter ompröfwande om-
ständigheterne närmare bestämmas; men ganska ofta
skall trolige» härwid inträffa, att sädane obehörige
och olaglige prejerier, dock endast näpsas med det
minsta bötesbeloppet. Dä fäledeS sjelfwa grundbe¬
greppen förmän och answar i alla asseendcn böra
sins emellan bringas till sä nära och lika jemnwigt
368
om möjligt, sa föranlätes jag till Medbröderö och
Respectivc Med-StändenS mogna öfwcrläggning och
bedömande hemställa, om icke Landtmätares beräknan¬
de och utkräswande af högre arfwodc an efter gäl¬
lande taxa borde beläggas femtio R:dr B:eo böter
jemte förlust af bela arfwodet, enligt samma princi¬
per som ligga till grund för answapet a för högt
beräknad expeditions lösen, samt för sadan förseelse
andra gängen, dubbla böter och tjcnstens förlust.
Genom ett sädant påbud skulle säkert i en framtid
sörckommas de nu för tiden allt för ofta företeende
försök, att med allt för dryga arfwodcsräkningar af-
twinga den enfaldigare Allmogen drygare afgister än
den lagligen ar skyldig betala.
Utom allt detta torde ett nogare begrundande
wara ganska nödigt, i afseende pä nedsättningen af
det, enligt sednaste taxan af är 1827 fastställde all¬
deles oerhörda arfwodet för Landtmäteri-sörrättnin-
gar; uti hwilken fräga jag wägar föreskä, antingen
sednaste taxans nedsättning Trettio procent, eller
ock att i alla hänseenden mä äter såsom gällande
anragas, det arfwode, som uti Landtmateritaxan af
är 1820 finnes stadgadt.
e
Om motionens benägna remitterande till behö¬
rigt Utskott anhälles.
Stockholm d. 15 December 1828.
lulvo Imr850N
frän Christianstads Län.''
9:0
369
9'o Af densamme lukve garsson:
''Wördsamt Anförande:
Lika med flere af det Hederwärda Ståndets
Ledamöter ar jag af mine Committenter anmodad,
att hos Rikets Högloft: Stander söka utwerka än¬
dring riri Regleringen af Gästgifwareskjutsen och
förhöjning af nu gällande skjutslega.' men förekom¬
men härutinnan genom de manga i ämnet afgifne
Memorial, deruti skälen för en sä beskaffad Regle¬
ring och legosörhöjning äro till fullo mweklade, tror
jag mig fullkomligen uppfylla mine CommittenterS
omförmälte uppdrag, dä jag under åberopande af
hwad redan i denna fräga af andre mine warde
mcdbröder är wordet anfört, härmed förklarar, det
jag, i händelse Gästgifwarc-skjutsen icke skulle, pä
sätt Kongl. Maj:t i Näder föreslagit, kunna blifwa
ställd pä Entreprenad, hwilket jag för min del helst
önskade, i allo förenar mig med dem, som yrkak
skjutslcgans förhöjning till Z4 st. B:eo milen för
hästen; hwarförutan jag med afseende pä de ökade
kostnader underhållandet af nödige äktyg för den
skjutsande nu emot förr medförer, ödmjukast anhäller
att den för begagnande af äkdon tillförene bestämda
lega mätte förhöjas till 2st. för kärra, städa och sa¬
del samt 4 st. allt B:eo milen för en wagn, med
skyldighet för wcderbörande Befallningshafwande att
härom i dagböckerne införa nödig föreskrift de resan¬
de till efterrättelse. Utbedjande jag mig att detta
24
370
matte fa åtfölja mintzer, till wederbörlkgt Utskott.
Stockholm dm 12 December 1828.
^?ulve H,ar88on,
Riksdagsfullmägtig för Ostra
och Westra Göinge Hä¬
rader af Christian¬
stads Län."
Häruti förenade sig Ueter kekr^on fran
Slätthult, Jönköpings Län; men ^n(lei-8 ^nclei-8-
son fran Upsala Län skiljde stg deruti fran Motio¬
nären, att han wille, det skjutöningsskyldigheten icke
allmänligcn uppläts under entreprenad, utan att den,
som det astundade, ägde frihet, att sjelf utgöra sin
skjutsning.
10:o Af Gullers ^nckers8on fran Skara¬
borgs Län:
I de trakter as Riket, som äro utan egne skogs¬
tillgångar och mulbete, har det warit en werklig för¬
man att fä begagna Kronans skogar och parker, dels
till utsynings erhällande och dels för kreaturs betan¬
de; men dä denna rättighet, som frän urminnes ti¬
der lik en ägande rätt atföl-t hemman, belägne i när¬
heten af desta Kronans tillhörkgheter, blifwit dem
fräntagen, af hwad orsak är obekant, har boskaps¬
skötseln i desta trakter i brist as mulbete aftagit, och
i följd deraf jordbruket, som i män deraf saknat
gödseltillgäng; hwadan jag wördsamt dä yrkar, den
371
rätt mine Committenter uti Äse Harad af alder njn-
tit medelst utsyning och Mulbete ä Krouoparkcrne
Hunne- och Halleberg såsom närmast dertill belägne samt
Wiste och Barne Härader åtnjuta utsyning, till broarS
och boställens underhållande, ä nämnde ställen i full¬
komlig likhet med hwad de härutinnan tillförne nju¬
tit; och anhäller jag wördsamt örn demitz häraf till
»vederbörligt Utskott.
Stockholm den 15 December 1828»
^Nck6I-880N
frän Skaraborgs ?an."
Illo Äf samma Anders Andorsson t
''Wördsamt Memorial»
Som i mitt tanka att olikhet emellan hemman >
under hwad benämningar som helst, är stridande mot
den jemnwigt, som bör räda i en fri och lagbunden
Stat, sä kan jag icke, dä detza särskildta benämnin¬
gar simas medgifwa inkräktning pä ägande rättens
vmräde, uraktläta söka bcwara den rätt/ som bör ät-
följa den, hwilken genom köp eller arf kommit i till¬
fälle förskaffa sig egendom.
Bland de tillfällen dä benämning af Skatte-
eller Frälse utgöra en förargelig ffillnad / katt med allt
skäl räknas de/ dä Skattemannen ar förbjuden att
sälla Ekar pä sina ägor, utan »vederbörligt till-
ständ, om de ock finnas pä ställen, der desamme äro
högst hinderliga för åkerbruket» Detta hinder bör aft
372
hjelpas, helst da man genom skatteköp förstaffat sig
ägande rätt a ett hemman; och da man sädantwun-
nit, bör intet förmvndare-system hindra att öfwer lag¬
fången egendom disponera efter godtycke. Jag får
alltsä wördsamt yrka, att Kronoskattehemman matte
äga lika ratt, som frälse, att falla ekar pa sina
ägor, sedan Hr Ofwersten och Riddaren ak Borne¬
man nu mera för Kongl. Maj:tS och Kronans räk¬
ning stämplat alla för Skeppsbyggeri tjenlige; och
anhäller jag wördsamt om remisi häraf till weder-
hörligt lltstott.
Stockholm b. 15 December 1828.
Anckersson;
fran Skaraborgs Län."
12:o Af Nils Olansson frän Malmöhus Län:
"Jemte det jag förenar mig i de hufwudsakli-
gaste delarne af hwad medbrodren dockers Danielson
anfört rörande Läne-Contoiret i Götheborg, som af-
wen torde wara tillämpeliga wid Lane-Contoiret i
Malmö i hufwudfragan angående Län pa guld och
silfwer, kan jag likwäl icke förena mig med Danielson
derom, att ett Län pa 50 R:dr bör pa en gäng
inbetalas, hälst som det händt wid Lane-Contoiret i
Malmö, att mindre bemedlade Läntagare sökt och er¬
hållit Län pä ännu mindre summor, hwilkas omsatt-
ningsratt således skulle wara dem betagen, blott
för att minsta beswaren för de inom Lane-Contoiret
warande Tjenstemän.
373
Dessutom sär jag anföra att tvid sista Riksdag
blef Discont Lånefonden, 8,000,000 R:dr B:co sa
fördelad, att endast en million deraf skulle komma
Malmö Läne-Contoirs Discont till godo. Under den
tid som sedan förflutit till nuwarande Riksmöte,
har jag såsom fullmägtig a Bonde-StändetS magnar
i berörde Läne-Contoir mer an nog blifwit öfwerty-
gad om, huru otillräcklig denna fond för Skäne och
Blekinge warit; hwarföre jag nödsakas att yrka: Ätt
fonden för Läne-Contoiret i Malmö matte blifma
tittökt med annu en million R:dr, hwikken om den
mid sista Riksdagen marit bemiljad, ganska säkert
marit utlänt, och således icke allenast de flerfalldiga
sökander till Län warit hulpne och befriade frän un¬
dergång, utan äfwcn Staten derigenom munnit en
icke obetydlig inkomst af den ränta som deraf till¬
faller Banqucn, hälst da till 1827 arö slut, sedan
alla omkostnader i och för Läne-Contoiret blifwit
Lcstridde af räntewknsten af en million R:dr har
likwäl Directionen remitterat till Banken en behål¬
len minst af ej mindre än 157, 23Y. R:dr. Om un¬
der den förflutna tiden, Contoiret haft rättighet att
ännu en million R:dr Utlåna hade hela räntemin-
stcn deraf warit ännu större, emedan den ej blifwit
graverad med nägra afdrag i och för rörelsen.
Äfmen anser jag det mara olämpligt att om någon
gäng Directionen skulle fä i behäll i Cassan öfwer
10,000 R:dr, skall öfwerskottet owillkorligcn genast
till Banken remitteras, hwarkgenom Contoiret onö-
digtmis tillskyndas beswär, Postporto med mera.
374
Widare, och som erfarenheten wisat att försök
blifwit gjorde att påföra Läne-Contoirct i mer och
mindre man salsta Läne-Documentcr, torde det wara
nödwändigt, till förekommande af förlust för Eon-
toiret, att inom hwarje församling, Pastor och en
annan trowardig man blefwe uppdragne, att icke al-
lenast bewittna alla inom församlingen utgisne Lane-,
Documenter, utan ock i wittneS» betyget attestera
Länsökandes och cautionisternes wederhäfkighct hwar
för sig, samt att Pastor finge sig afwen uppdraget
att till Läne-Contoiret tid efter annan insända alla
-e Läne-Documenter, som ifrån församlingen afgä,
tillika med en med egen hand strifwen berättelse om
de Länehandlingar, som da insändas, hwarigcnom
Jag tror, att dä äfwen Konungens höga Vesäll,
ningshafwande eller Domaren i orten gifwa weder,
häftighets-betyg,' synes omöjligt wara att påföra
Läne-Contoret salsta documenter, utan alldeles der-,
med worc bedrägeriet förekommet. remisi hära
onhallcr jag.
Wis Nansson,
frän Malmöhus Län,"
Häruti förenade sig dockers Wisson frän Isie
och Austers Wisson frän Tottarp, samma Län,
1Z:o Af Danielsson frän Elfsborgs Län;
"WiördsamE Memorial,
Dest amne jag nu gär att behandla, nödgar
mig att äterkomma till en ofta och fruktlöst upprc-.
375
pad, men just derföre ännu icke nog upprepad klagan
öfwer grundorsakerne till de olägenheter, hwaraf
Swensta Folket lider, och hwilka, efter olika före¬
ställningssätt och olika a sig ter wisa sigswärare eller
lindrigare för en hwar i deras olika skepnader, men
dock af alla gemensamt beklagas, med undantag en¬
dast af de, förmodligen fätaliga förnöjsamma warel-
ser, som alltid och allestädes sinna, atti allt star
wäl till.
Om jag sammanlägger Swensta Folkets lidan¬
den wid öfwerstädande af desi belägenhet i det hela;
dä bäfwar man att medgifwa det ängsliga resulta¬
tet, att wär allmänna ställning är beklaganswärd.
Sönderdelar jag äter denna tafla af det hela och
framhäller hwarje del deraf för sig; sa finner jag
knappast någon upplyst man, som icke i någon sär¬
skild del witöordar målningens rigtighet; och ingen
del af taflan stall sakna ett sadant witöord af gan¬
sta manga upplyste män. Den ene stall medgifwa,
att sedligheten hos det fattigare folket aftagcr; en
annan, att ett enda ärS misiwcxt gjort högst owän-
tade förödelser; en annan, att de goda stördarne
lemna högst ringa behållning till allmän förkofran;
en annan, att utstylderne äro gansta tryckande; en
annan, att törsten efter bränwin icke stäckcö af fat¬
tigdomen; en annan, att näringsfliten icke lifwas af
näringö-försattningarnes oräknelighet och oreda; en
annan, att större näringsflit werkligen är af nöden,
och ej kan komma utan en rakt fram och obe-
gränsadt medgifwen näringsfrihet, reglerad genom in¬
gen ting annat, än den beskattning, som hwarje nä¬
276
ring kan tala; en annan, att Styrelsewerkct är allt
för inwcckladt, för litet kändt af Folket, besatt as
en allt för stor och ej nog skicklig personal; en an¬
nan, att Lagskipningcn gär temligen lamt; en an¬
nan, att tryckfriheten är allt för illa wärdad och
allt för litet tryggad genom Jury-inrättningens or-
ganisation; en annan, att Förswarswcrkct är plan¬
löst och National-Bewaringen ställd pä en wanmäg-
tig fot, ehuru mycket den kostar landet; en annan,
att penningewerket är förryckt och krediten pä obe¬
stånd, dels derigenom och dels i följd af näringesy-
stemetS osäkerhet o. s. w. Men bland alla dem,
som medgifwa någon eller nägra af besia meningar,
skall jag knappst finna en, som icke bestrider de öfri-
ge. En hwar af dem undwiker sälunda att beswara
Len stora frägan, om det allmänna tillftändet, i sin
helhet betraktadt, är godt eller ondt, lyckligt eller
olyckligs
Om nu ock ingen sammanstämmelfe är att
ivänta i meningarne angäcnde sjukdomens widd eller
wäda; wore det dock interesiant att kunna förena sig
om anwändbarheten af ett botemedel, hwars kraft en
hwar insäge, till afhjelpande af det symptom, hwari
sjukdomen för honom uppenbarat sig. Ty att nyttja
detta medel borde dä icke hoö näzen möta betänklig¬
het. Om jag lyckas att wisa, det de särskilda
symptomerna hafwa en gemensam grund; sä skalk
man ofelbart medgifwa mig, attj när denna grund
häfwes, mäste ocksä alla de särskilda symptomerna
upphöra. Den uppgift jag^ har att lösa, gär således
endast derpä ut, att finna denna gemensamma grund¬
377
orsak till sjukdomen eller sjukdomarne eller sympto-
merna, samt att öfwcrtyga en h»var, att genom af-
hjelpande af denna orsak mäste afhjelpas det onda,
som hwar för sig erkänner. Botemedlet hwarigenom
det onda skall öf»vcr»vinnas blir sedan det enda twi-
steämne som äterstär; och derom hoppas jag att mc-
nkugarne skola lättare förenas. En fullständig un¬
dersökning huru alla de olägenheter jag uppgifwit
och alla de öfriga som annu kunna återstå sörena
sig i ett gemensamt ursprung, skulle här föra mig för
långt. Jag hoppas att nägra fä exempel mä tjena
till »vägledning för hwar och en, som »vill ytterligare
fullfölja forskningen efter sammanhanget emellan den
gemensamma källan och den särskilda utgrening eller
de särskilda utgreningar deraf, hwilkas »verklighet
man behagar antaga.
Jag börjar da med att fråga: Manne ett »val-
mäende land räkar i brist och trängmal genom en
enda swag skörd? Om »vi sett detta inträffa, sä
torde det icke nekas att fattigdomen är en orsak till
detta fenomen. Jag har sett en stor del af de land¬
skap, som af »nina Committentcr bebos, bragta till
en allmän och ytterlig nöd genom det sista misiwcxt-
äret. De hafwa erhällit län af allmänna medel
för att betala sin lifsbergning under det päföljande
nödäret. Anställd i 3 är med ätcrgäldandc af detta
län har blifwit dem förnnnadt; och en stor mängd
ibland dem har »vid anställda försök till första tred¬
jedelens indriswande befunnits ur ständ, att densam¬
ma betala. För äterstoden är utsigten följaktligen
ännu sämre; och i händelse indrifningen skulle utan
378
skonsmål ske; ökar sig allt jemt antalet af dem, som
mäste lemna hus och hem. De fleste äro likwäl
hemmansagare eller aboer; och det kan ej sättas i
fraga,° att de ju bort aga besparingar eller credit
eller någon skags ntwäg att rädda sina hemman och
bibehålla sig i stand och sköta dem derest de icke re¬
dan förut befunnit sig i ett utblottadt och beklagans-
wärdt tillstånd. Mänga ibland dem, som ännu sitta
qwar ivid hemmanen, moro dock icke i stand att skaf¬
fa sig fullt utsäde till waren 1827 och en stor del
af deras jord fick ligga obesädd. Kan sädant hända
om icke fattigdomen är allmän i orten?
Der wälmägan aftager eller altför trögt tillwäxer,
gar afwen sedligheten tillbaka, eller gör ännu tröga¬
re framsteg. Den ene lefwer icke den andre förutan.
När själens krafter lifwas af någon omtanka, hwil-
ket alltid händer der hopp om förkofran rader, in¬
somnar mennistan icke i de utswäfningar, som eljest
aro wanliga följder af hopplöshetens dwala. Wär
hemsynd, dryckenskapen, är pa en gang lättjans och
fattigdomens foster. Den har motstått och skall mot-
stä alla andra medel, än ett lifwadt hopp om all¬
män förkofran; och först da skola wi se denna last
utrotad, när folket i allmänhet mär wäl, finner sig
nöjd med sin ställning och arbetar med framgång pä
desi ytterligare förbättrande. Är det deremot sannt,
att fylleriet tilltagit pa sednaste tiden, sä mä man ock
wara förwisiad, att wälständet icke tilltagit.
Man klagar högt, att äfwen swärare brott allt
mer gripa omkring sig, att säkerheten till lif och
379
egendom minstas, och man ropar pä strafflagar, hwil¬
ka s grymhet ma förstä, att motwäga den öfwerhand-
tagande benägenheten för stöld och rån. Hwarifrän
kommer dä deffa brott, om ej frän armod och närings¬
löshet? Skulle dä märt Land wara det enda, der
ett wälmäende folk ej wore ett sedligt folk? Man
förläte mig om jag i mitt hjerta icke finner rum för
denna tanke.
Man tror fig träffa en annan förklaringsgrund,
när man säger, att det är upplysning, att det är
hildning som felas dcfie mcnnistor, hwilka söla sig i
laster och brott. Na wäl, det ar dä upplysningen,
som icke gör framsteg; och hwad will detta säga om
icke att folket ar fattigt? Högst priswärda äro utan-
twkfwcl alla wälmenta bemödanden för folkunderwis-
ningens framgäng; och när de styras af klokhet och
skicklighet, böra de ej fela att blifwa wälsignelserika.
Ingenting är mera i sin ordning, än att Regering
och Ständer anwända derpä de allwarligaste omsor¬
ger och den största möjliga frikostighet. Jag har
nämnt den »välmening, som redan wksat sig , ehuru
jag ej kan undgä att anmärka ringhcten af de fram¬
steg, som den förmätt hittills ästadkomma. Orsaken
ligger säkerligen icke i den lagstiftande eller ben sty¬
rande magtens liknöjdhet eller swaghetcn as deras under¬
stöd. Den ligger ofelbart i den allmänna fattigdo¬
men. Ett folk, som ej saknar medel för lifwctö äd¬
lare njutningar, kan hwarkcn sakna rättighet eller
utwägar att tillfredsställa dem, och kan lika litet för¬
summa att göra sina barn delagtiga af den upplys-.
380
nu»g, som desi belägenhet erbjudet'. Således om »vi
sett endast fä nya folkskolor inrättas och dcsia mötas
af folket med temlig liknöjdhet, mä wi ock wara för.
wisiade att wi häri sett ett prof pä det swaga till-
ständer af folkets allmänna walmäga. Den »väckelse
som sednare tiders anda och lyckliga uppfinningar
gkfwit, skulle hafwa röjt helt andra werkningar ej
blott uti enskildes, utan ock i Folkets samfällda, al¬
drig wanmagtiga bemödanden, om detta Folk, i följd
af sin oeconomiska stallning, icke funnit sig lortlöst
i den allmänna »väckelsen och ur ständ att känna li-
kasom att tillfredsställa det behof af bildning, hwil-
ket bordt liftva desi omtanka.
De som medgifwa mig, att detta folk icke gjort
alla de framsteg, som kunnat »väntas i fullkomnan¬
det af desi administration och lagstiftning, böra icke
hafwa sivärt att härtill finna en orsak i den allmän-
na fattigdomen. Den enskildte njuter i denna werl-
ben aktning i samma män som han är rik och kan
sätta andra i beroende. Skulle det förhälla sig an¬
norlunda med ett Folk? Och om ett Folk njuter
aktning, om desi medlemmar, i följd af sin allmän,
na »välmäga, äro i besittning af upplysningens och
bildningens »välgerningar, om det icke bcstär af en
privilegierad och »välmäcude minoritet, men en fattig,
okunnig, wanmägtig och obildad majoritet, huru
skulle det »vara tänkbart, att detta Folk ej mäktade
med kraft utöfwa sin lagstiftningsrätt, att det kunde
öfwerröstas af minoritetens intcrcsie och hejdas pä
sin bana till fullkomnande af sitt samhällö-tillständ?
381
För dem äter som beklaga den flnanciella ore¬
da, hwaraf wär allmänna rörelse lider, torde det
wara t/enligt att eftersinna orsaken hwarföre Ban¬
ken blifwit anlitad, att förskjuta de utgifter som
nationens behof i nödens stund päkallat. Skulle
en folkreprussentation, som icke misitröstat om sina
Landsmäns förmåga att genom beskattning anskaffa
hwad nöden fordrade, hafwa kunnat läta sörwilla sig
att tillgripa Landers pcnningewerk, och i stallet för
werkliga penningar utsprida en scdelmasia utan mot-
swarande valuta? Och sedan denna sedelmasia kom¬
mit i omlopp; huru wore det möjligt, att den icke
af sig sjelf hade stigit i wärde, sa framt Landets
produktion, under en redan lang förfluten tid fort¬
farit att stiga? Man inwände ej att spannemäls-
afkastningen ökat sig, dä man icke kan bestrida att
spannemälens warde i lika män nedsjunkit, ty en
afkastning mäste matas efter desi warde; och om
detta icke tilltages, sä wore det ett misibruk af ord
att kala om en ökad produktion. Hade Götha Ca¬
nal icke uppslukat största delen af det belopp, som
det nya pappcrs-myntet utgjort och hade Landers be¬
skattning kunnat i stället nedsättas; sa skulle national-
afkastningen ofelbart hafwa tillwuxit i »verkligt war¬
de; och det mynt med hwilket producenter och cons»,
menter rört sig, hade icke blifwit lottlös? i dett-
wexande wärde. Det ar klart, sä framt någonting
är det, att det rörelse-Capital, som befinnes i om¬
lopp, ager lika wärde med de waror, som genom
detta Capital omsattes.
Om wi sakna näringsfrihet och närings flit,
382
hwaraf kommer detta om ej deraf, att alla de som
näringsfriheten skulle gagna, icke med sina sammans
lagda interesien uppwäga den minoritet af priviligerade
näringsidkare, som i twängct finna sitt fördel? Och huru
skulle det stora allmänna intcrcsiet kunna fela att
göra sig gällande, i fall folkmasian genom wälmåga
och upplysnig ägde en emot sitt behof swarande be¬
tydenhet? Om tillgångar till förlag wore för hand
för att drifwa hwilka näringsgrenar som helft i den
större stala, som ett utwidgadt national-behos före»
strifwer; skulle icke dä detta behof oemotståndlige»
framtränga och gifwa sig luft? Skulle icke dä sjelf-
wa sträinteresiet finna sig wäckt till widsträcktare före»
tag, och derigenom lära känna ringheten af de förs
delar som hämtas frän twänget i jämförelse med
dem som alstras af en fri och allmän näringsflit?
All afsättning och all derigenom uppkommande till-
werkningöwknst äger jn intet annat till sitt yttersta
stöd än fjclfwa mängfalden af olikartade tillwcrknin-
»ingar, och uppnär sin höjd, genom ingenting annat,
än den rikedom som leder sitt ursprung frän mäng-
stdighctcn af produetionens tillgängar.
Härmed päftär jag icke att jag uttömt mitt äm¬
ne, eller upptagit allt hwad, som tjenar att bewisa
den satS jag ofta drifwit, och för hwilkcn jag sä
mycket blifwit häcklad, om mitt Fäderneslands occo-
nomista wanmagt, den werkligen nödställda belägen¬
het, hwari den stora mängden af mina LandSmän sig
befinna. Jag har endast sagt hwad jag trott göra
tillfyllest att rättfärdiga min öfwertygelse och grund¬
lägga min ratt att behålla den, till desi man weder-
383
lagger desi grunder. Ett inkast bland de manga,
som konsten kan haswa att uppstalla skall jag har i
förbigående widröra. Folkmängden tilltager är frän
är, och detta sager man mäste bcwisa att folket icke
lider nöd. Äfwcn jag har fastat nägon uppmärk¬
samhet pä Tabellwrrket, och jag finner mig deraf icke
wcderlagd. Hwarje folkmasia, äfwen den fattigaste,
äfwen försänkt i ett Lazaroniskt elände, skall ound-
wikligen föröka sig, sä länge hungersnöden endast:
skonar desi lif. Icke denna grad af armod menar
jag, dä jag talar om mina Landsmäns nödställda be¬
lägenhet. Men ganska allmän och kännbar kan dock!
nöden och förlägenheten wara, utan att folkökningen
derför npphörcr» Sjelfwa Tabellwerkct, om jag ej
bedrager mig, skall wisa, att antalet af obemedlade
och utfattiga ar just det, som mest tilltagit, och utan
att rädfräga Tabellwerkct, faller det en hwar i ögo¬
nen, att kojorna hysa en större mängd halfnakna och
hungriga rillwexande medborgare än som skulle fin¬
nas, i fall tillgängarna radfrägadeö wid ägtenska-
pcnS ingäende. Blotta tillwarelscn af en folkökning,
särdeles under ett längwarit fredslugn, är således r
mina ögon, alldeles intet bewis att folket i wälmä-
ga förkofrar sig.
Fär jag nu i följd häraf antaga, att den grund¬
orsak, jag sökt titt de olika symptomer af lidande,
hwilka jag förmodat medgifwas åtminstone till nä¬
gon del af hwar ock en som icke sätt sin lott i den
alldeles orubbliga förnöjsamheten, ligger uti en enda
allmän pläga, den Swenska fattigdomen; och kan
säledes hwarje symptom af de märkligare olägenhc-
38-4
te?, som trycka detta land pä närmare eller fjermare
häll hänföras till detta bristande »välstånd; sä gäller
det nu endast att finna botmedlet för denna sjukdom,
som är roten till de öfriga. Något arcanum kan
härwid mig wcttcrligen icke komma i fräga. Kon¬
sten att förbättra sina »vilkor hälles allmänt för twä-
faldig, och jag frägar en hwar örn något tredje äm¬
ne är upptäckt. Det ena medlet är att förwärftva,
det andra att spara. Lämpade pä en motion, ut¬
tryckas defia medel med näringsflit, och lindrig be¬
skattning. Man mäste försätta folket i tillfälle att
fritt arbeta och icke genom öfwerdrifna utlagor beröf-
wa det medlen att lefwa, och bruka sina krafter?
Om näringsfriheten behöftver jag denna gäng
icke yttra mig. Frägan derom är redan wäckt i ett
annat Ständ; och jag skall, när ämnet kommer rist
ofwerläggning ej spara något bemödande, att under¬
stödja förslaget, sä widt af min ringa förmäga be¬
ror. Det är dä endast det andra medlet, som nu
sytzelsatter min omtanka. Jag har med bäfman sett
de ökade anslag, som af ost begäras; och jag mäste
twertom pä det kraftigaste yrka, att beskattningen
redan ar för hög, och att all möjlig sparsamhet wid
utskylders bewiljande mätte iakttagas. I synnerhet
mäste jag sätta mig emot den utomordentliga tillök¬
ning, som genom ett Statslän skulle ästadkommas.
Om det icke läter sig göra, att nu genast tillväga¬
bringa betydliga indragningar pä Statens Embets-
manna personal; sä blir det dock, af den mest trän¬
gande nödwandighet, att åtminstone förbereda dylika
885
indragningar genom antagande af ett enklare förwalt-
nings-system. Hwad större eller mindre hopp om
framgång jag än kan aga för detta förslag; sä for¬
drar dock min pligt, att icke förtiga min öfwertpgclse
om behofwet och möjligheten deraf.
Särskildt åligger det mig, att hafwa t ätanka
de olyckliga orter i Skaraborgs och Elfsborgs Län
för hwilka jag ar Representant, och om hwilkas be¬
lägenhet en underdånig skrifwelse blifwit af mig och
ortcns öfrige Riksdagsmän till Kongl. Maj:t ingis,
iven, samt uti en förut gjord motion af mig äbero-
pad. Nämnde orters inwänare äro för det mest»
stadde i ett sädant betryck, att bevillning af dem ej
fynes möjlig att påtänka. Hwad jag bör för dem
begära, ar en särffild tillåtelse för TaperingSmän,
att fran all bcwillning efter 2:dra Art. i allmänhet
befria Allmogen, med undantag endast af dem, som
kunna wara kände för någon werklig förmögenhet.
Om remist häraf till Stats- och BewillningS-
Utskotten fär jag wördsamligcn anhälla.
Stockholm d. 15 December 1828.
^.nclers Danielson;
frän Elfsborgs Län."
Hch I4l0 Äf bemalde ^.näers Danielson:
25
386
"Wordsamt Memorial:
Uti ett förleden Riksdag till detta Hederwärda
Stand ingifwet Memorial framställde jag de olägcn-
heter, som drabba de Rustande wid Cavalleri-Rege-
menterne, i anseende till anstaffninassättet af hästar
och munderings- med flere persedlar, äfwensom jag
tillika uppgaf botemedel deremot. Jag hade den till¬
fredsställelsen att först se mina asigter i allmänhet
gillade och till efterlefnad förestagne af Rikets Hög¬
loft. Ständers Oeconomie- och Beswärs-Utskott, men
sedermera fränträdde dels af ffäl, som mähända ej
tala den strängaste granstning, dels i anseende till
antydda förbättringar och förändringar i författnin-
garne om beklädningssättet wid indelta Cavalleriek,
hwilka likwäl uteblifwit.
Wid ett sädant förhållande och da oredor och
godtycklig behandling ännu fortfara, twekar jag icke
att förnya mitt förra förslag, mindre i förlitande
pä betz ofelbarhet, än i förhoppning att äter leda
uppmärksamheten pä detta wigtiga amne, och derige¬
nom framkalla ett förslag, bättre utarbetadt och bättre
beredt, an det af mig framställda.
Det ar således i anledning häraf, som jag öd¬
mjukeligen förestår, det mätte Rikets Högloft. Stän¬
der hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla:
i:o Att wid hwarje indelt Capallen-Regemente
eller såsom särskild eorpS organiserad del deraf, äf¬
wensom wid de efter träffade öfwerenskommelser, sa-
387
som fotfolk nu tjenstgörande Ryttcrker, en beklädnabs-
bewäringS- och Remont-Dircction matte tillsattas,
för att besörja anskaffningen af casierade eller förlo¬
rade gangne hastar, samt beklädnadö-bewäringS- och
remtygSpersedlar, i den ordning och efter de grunder,
som komma att föreskrifwas k ett särskilt härföre
utfärdadt Reglemente, men fran hwilkaö närmare
angifwande man torde destohellre dispensera mig,
som jag dels icke äger härföre nödiga kunskaper, dels
torde derwid komma att fästa mera afseende pä det
redbara och nyttiga, an pa det lysande, dels ock ej
will ga andra asigter i wägen och salunda snarare
motwcrka än bereda det stora ändamälet af Rust-
hallareö trygghet under känd och beskrifwen Lag.
2:o Att medel till inköp och anskaffning af be-
klädnadö-bewärings- och rcmtygspersedlar, hwilka i
behörig ordning blifwit casierade eller uran nägons
förwällandc förlorade, äfwensom att, sa wäl till in-
köp af hästar, som till Rusthallares understöd wid
dylika inköp, en easia matte samlas genom ärliga i
stallet för tillfälliga sammanskott af samtlige Rust-
hallarne inoms Regementet ester dem emellan uppgjorde
och öfwerenskomne grunder, pa sätt stiftaren af Jn-
delningswerket redan i sin tid önskade, och enligt
hwad werkligen ägt rum wid atskillige Regementer,
såsom t. ex. wid Lif-Regementet, der en besparings-
och förrädö-catza redan ar t 724 inrättades, ntan att
man likwäl sedermera rätt wet, hwart den tagit
wägen, wid Jemtlands och Westmanlands Regemen»
ter, hwvrest dylika inrättningar till Rust- och Rote-
hällareö understöd wid wisia tillfällen änn« äro.
388
3:0 Att den Rusthållare, som wanwardar
Rusthäst eller monderings.persedlar, ma anses deri¬
genom icke allenast haswa gjort sig sörfallen till de
härföre stadgade böter, utan ock förlustig rättigheten
att af beklädnads-bewärings- och remont Directionen
erhälla ersättning eller understöd.
4:0 Att den som casierar Beklädnads-bewärings-
och remtygs-perscdlar eller hästar, utan att wara
dertill lagligen berättigad, eller ock casierar dem,
som ej casieras bordt, mä derföre aläggas strängt
answar, hwilket bör genom en blifwande Lag be¬
stämmas, för att icke lemna spelrum ät godtycke och
mannamän.
5:o Att dä Veterinair-inrättningen i Stockholm
redan wunnit en betydlig tillwäxt och flere skicklige
elever derifrän utgätt, sä att brist pä kunnige häst-
läkare ej bör i landsortcrne befaras, eller, om den
nägon gäng inträffar, kan genom en pä Direktio¬
nens försorg och bekostnad fran Vetcrinair-inrättnin-
gen reqvirerad Djurlakarejundanrödjas, mä casiation
af hästar icke äga rum, med mindre än att häftens
oduglighet och otjenstbarhet witsordas gsnom Läka¬
rens under Edsförpligtelse, derom afgifne betyg.
6:0 Att da nägon tror sig hafwa wid casiation
för när skett, han mä aga, att hos Konungens
BefallningS-hafwande begära öfwerbcsigtning, som da
bör anställas af twenne opartiske officerare och twen-
ne hanbtwerkare, dä fräga är om casierade persedlar,
eller twcnne Rusthållare, da hast skall undergå öf-
werbestgtning i wederbörandes närwaro.
7:o Att inköp af persedlar eller material dertill,
contracters afflutande derom och effeetcrnes emottag-
ning eller besigtning m.m. ma besörjas af förenämnde
Direction, bestämde af Landshöfdingen i det Län,
inom hwilket större delen af Regementet är förlagt;
Regements-Chefen eller Befälhafwaren, twenne
Ryttmästare eller Capitainer, efter öfwerenskommel-
ser inom Regementet, samt fyra Rusthållare, hwilka
af samtlige Rustande inom Regementet wäljaS, efter
hemmansdel och i enstämmighet med Regemcntörnllan,
enär man af den omständigheten, att Directionen
utgöres af blott fyra tjenstemän, bland hwilka den
ena derutöfwer äger votum ckeoisivum!, icke bör draga
den slutsats, att Rusthällarnes ombud skulle wara
sa oförståndigt eller illwillige, att de, genom sam¬
mansättningar sinsemellan, sökte att förhindra och
motarbeta nyttige och nödwändige åtgärder.
-w Att af detze således walde fyra ombud för
Rusthallarne, en borde utgå ärligen sörsta gängen
efter lottning och sedermera i den ordning de i Di-
rcctionen inkommit, nemligen sä, att den först in-
walde blir den först afgäende, ankommande det seder¬
mera pä Rusthällarnes förtroende, hnrnwida den af¬
gäende äter mä blifwa inwald.
y:o Att wid wal till Ledamöter i Directionen
böra Rusthällare inställa sig efter föregängen pälys-
ning, om hwars utfärdande Directionen fogar tidig
390
anstallt, a det närmast medelpuncten af Regemen.
rer belägne tingsställe, hwarcst Domhafwanden,
efter en af RegcmentSskrifwaren honom meddelad
och förut af de wäljande godkänd lista, förrättar
walet, dä de fränwarande fä ätnöja sig med de när-
warandes bestut. Den som crhällcr de fleste rö-
sterne, undfär deröfwer behörigt ProtocollS-Utdrag;
och böra deste wal wara sä tidigt förrättade, att de
i Directionen inträdande kunna genast ersätta de af»
gängnes ställe', eller annorledes yppade ledigheter
med möjligaste första fyllas.
10:o Att alla sammanträden hällas i Lands»
Höfdinge-Restdencet, sä wida omständigheterna ej kräf-
wa Direktionens sammanträden utom densamma.
1i:o Att Directionen sammanträder twänne gän.
ger om äret, ester före exercicemänaderncS början ost-
ester stutadt möte, sä framt sädant ägt rum, men i
annat fall i October mänad, sä framt icke utomor»
dentliga omständigheter fordra Directionenö samman¬
kallande, dä Konungens Befallningshafwande derom
föranstaltar.
12:o Att wid inträffande mönstringar ä beklad-
nads-bewarkngS- m. fl. persedlar, samt hastar, de af
Rusthällarne utsedde Ledamöter i Directionen äga att
killstädeswara för att, jemte Konungens Befallnings-
hafwande de Rustandes rätt bcwaka.
1Z:o Att wid DirectionenS sammanträden Lands¬
höfdingen förer ordet, men i hans fränwaro Regc-
391
ments-Befälhafwaren, Landö-Seereteraren, eller nä-
gon ä Konungens Befallningshafwandcs »vägnar
dertill förordnad Ståndsperson, med rättighet att uti
öfwerläggningarne deltaga.
14:o Att något beslut icke ma inom Direetio-
nen fattas med mindre, an att tre af Rnsthällarnes
ombud tillstädes äro.
15:o Att da »vid öfwerläggnkngar olika menin¬
gar yppas och rösterna finnas lika delade, den me-
ning, som af Ordföranden biträdes, bör anses för
den radande.
16:0 Att alla expeditioner, amvisnkngar och con-
tracter böra undertecknas af Ordföranden och de till-
städeswarande Ledamöterne.
I7:o Att Rcgementö-Auditeuren utan särskilt
arfwode bör biträda Directionen med protocolletsjfö-
rande, uppsättning och expedition afDirectioncnS bestut,
hwilka af honom contrasigneraS. Att Regementöskrif-
»varen ma besörja uppbörden af beklädnadsmedlen under
uppbördSmanna-anfivar, och föra Dircctioncnö räken¬
skaper, och art RegcmentS-Oltvartermästarcn skall wid
DirectioncnS saimnantraden til!städcö»vara, för att
lemna nödige upplysningar och besörja, gemensamt
med en af RusthallarneS Ombud, »verkställigheten af
DireetionenS beslut.
18:o Att RcgcmentS-Chefen, som är Kongl.
Maj:t answarig för truppens tjenstbarhet, ma i tid
giswa Directionen tillkänna, h»vad för detta ändamål
392
finnes af nöden, meddela ankomne befallningar om
nya monderrngs- m. fl. persedlars anskaffande, eller
de gamles förändrande, och ensam tillse, att Directio-
nenö beslut rörande sä wäl nya persedlars förfärdi¬
gande, som gamlaö iständsättande skyndsamt werk.
ställes.
19:0 Att Revision af Directionens räkenskaper
ma ä de RustandeS wagna-r ärligen anställaSZaf fy.
ra Revisorer, dertill utsedde af de Rustande pä det
sätt och i den ordning 9 Mom. här oswanföre in.
nehäller.
20:0 Att wid infallande remonter, hästarneö in.
köp mä werkstallas genom cntrepcnad-auction för
Directionens räkning, de Rustande, som sjelfwe wil.
sa prestera hästar, obetaget att, efter derom i tid
gjord tillsägelse, sädane sjelfwe anskaffa.
2i:o Att i afseende pä inköp af persedlar eller
materialier dertill, eontractcrnas afslutande, effectcr.
nes emottagning och besigtning, deras nyttjande sä
hemma i landet som under möten och fälttjenst, slit-
ningen derunder, persedlars iständsättande, tillwarata-
gande under falttäg, medlens uppbörd och anordning,
RegementS-Chefernes redowksning och decharge, mäga
Le i detta ämne utfärdade Kongl. Resolutioner, och
de dels Allmänna, dels för särskilda corpser utfärda¬
de Beklädnads-Rcglementen, jemförde med Kongl.
Instructioncn af d. 16 Nov. 1819 för de Generals-
personer, hwilka i Räder förordnas att förrätta Ge-
neralmöustringar med indelte Cavalleri-Regementer»
393
pe, samt med det till Infanteri förwandladc Caval-
lcrict, till efterrättelse landa; äfwensom hwad för i
frägawarande fall kan tillämpas as Kongl. Förord-
ningen d. Z Dcc. 4819 angående indelta Infante-
riets beklädnad och Kongl. Instruclioncn af d. 11
Junit 1822 för Bcklädnads-Directionerne wid in-
delte InfanteriRegemcnterne.
22:o Att dä Swensta indelta Krigsmakten an.
da ifrän Konung Larl XI:s rid hast bestånd till
wära dagar, utan att ärliga eassationsmönstringar
ägt rum, att dä nägon werklig winst för Kronan
af dessa icke kunnat uppgifwas, enär utgiften af rese-
penningar till Mönstcrhcrrar och Adjutanter fär dit-
förås, att dä Rusthällarne.hafwa den stada deraf, att de
mäste »vidkännas resor och kostnader, för att sä godt
de kunna bewara sin rätt, och att dä dylika tillställ¬
ningar icke heller aflöpa utan dryga utgifter för det
lägre befälet, förenämnde mönstringar endast mätte
werkställas hwart tredje är, eller ock helt och hället
sammansmälta med General-Mönstringarne.
Förmodligen torde den wid sista Riksdag häre-
mot wäckta frägan om en Passcvolance-inrättning
ånyo framställas; men i detta fall önskar jag, att
derwid mä fästas afseende pä följande omständigheter:
leo Att medlens förwaltning af en Dkrection
ocksä är i och för sig sjelf enjjPatzevolancc-inrättning,
med den skilnad, att winsten deraf, i händelse mitt
förslag skulle antagas, tillfaller Rusthällarne sjclfwe,
394
hwilka ock bättre aro i tillfälle att betäcka opäräkne.
de förluster, men att i motsatt fall, den enffilde
contrahenten ensam skördar behållning, utan att me,
hända hwarken äga förmåga eller wilja att widkän.
nas opäräknade förluster,
2:0 Att ryttaren alltid ar bättre klädd och be.
riden, dä S:ne Auctoriteter kontrollera hwarandra,
nemligen Directionen, som swarar för monderingens,
brukbarhet m. m. och Befälet, som önskar att se
manskapet wäl klädt och prydligt, än om »verkställig-
heten af en entreprenad och eontrollen dera förenas
hos en och samma person.
3:0 Att det möjligen' kunde någon gäng inträf.
sa att de som ätagik sig pasievolancen, kunde af
sparsamhet hälla manskapetMndre wäl kläddt, hwar.
af följderne omedelbarligen drabbade Rusthäkaren,
antingen genom oftare utbetalda legor, derest karlen
omkom af »vanskötsel, eller stegrade legor, enär det
skulle i sädant fall blifwa swärare efter recruter.
4:0 Att Kongl. Maj:t och Kronan tyckes i sed.
nare tider hafwa sjelf öfwergifwit detta beklädnads,
sätt; åtminstone lärer nägot dylikt inträffat »vid Ar.
tilleriet; och
5:o Att dä fräga ej uppstått om remonteringenö
försättande pä patzevolance, »vöre i alla fall den för-
nämsta källan till RusthallareS bekymmer icke till.
stoppad.
395
Skulle ater Rikets Högloft. Stander icke fasta
något afseende a min framställning om inrättningen
af en Beklädnads- och Rcmont-Direction för indel,
ta Cavalleri-Regementerne, »vägar jag hemställa, att
underdånig skrifwelse mätte till Kongl. Maj:t afla.
taö, med anhållan, det täcktes Kongl. Maj:t i
Näder
l:o Läta till efterlefnad befordra de mångfald!,
ga författningarne om karlars, hästars och bekläd,
nadspcrscdlarö cahation, endast ivid Generalmön.
stringar.
2:o Anbefalla,' att catzation af mindre munde»
ringöpersedlar, mä hemma i landet icke aga rum,
med mindre än, att den »verkställes af Compagnie,
eller Esqvadrons-Chefen sjelf i närwaro af 2:ne ä
de Rustandeö »vägnar tillkallade Rusthållare;
3:o Erinra »vederbörande om innehållet af
Kongl. Resolutionen a Allmogens Bestvär under d.
28 Iunii 1731 §. 1 och 21 Januari 1748 §. 24,
pä det att de utdelade defectsedlarne' mätte säledes
äter bliftva h»vad de »verkligen »varit, eller anwis-
ningar pä de persedlar, som böra innan päföljande
Generalmönstring anskaffas eller iständsättas.
4:0 Föreffriftva pä hwad sätt och i htvad ord.
ning öfwerbesigtningen mä kunna begäras och erhäl-
las a caherade persedlar; och.
396
5:o Stadga, huruledes den, som casierar be.
klädnads-, bewäriugs- och remtygs-perscdlar eller hä-
star, utan att wara dertill lagligen berättigad, eller
eatzerar hwad icke catzeras bör, mä derföre answara.
Slutligen och da Rotehallarne wkd indelta In-
fanterierne nu mera kommit att twectemot de med
Lem wid Indelningswerkets början afstutade Kneckte-
contraeterne, deltaga i Kronomunderingen, i stället
för att anskaffa de högst fa persedlar och deas hem-
mawäfda tyger bestående flapkläderne, torde anhållan
afwen böra göras derom, att de mätte genom af
dem sjelfwe utsedde Deputerade i Beklädnads-Dire-
etionerne, fä deltaga i förwaltningen af sina pennin¬
gar, helst de, efter min enfaldiga mening, icke kunna
anses representerad: af ombud, som de sjelfwe ej
walt, utan LandShöfdingarne, för att bispringa dem
och Regementets Representanter, wid öswerläggnin--
garne om Beklädnadö-Directionernes åtgärder.
Stockholm den 15 December L828.
A. Danielson."
Häruti förenade sig Dustaf Darsson och Ms
Insulin frän Stockholms Län.
Alla detza Memorial begärdes och kades pa
bordet.
Likaledes inlemnades nu och upplästes ncdanmr
tagne Memorial.
397
1:0 Af H-ntZers vilsson fran Wermlands Län:
"Wördsamt Anförande:
Ehuru jag i.hufwudsaken med stor fägnad bifaller
Nils Nilssons fran Wermlands Län wäckta Motion
om Skolors inrättande i hwarje Församling, an¬
håller jag likwäl att fä göra en och annan anmärk¬
ning derwid. Jag haller före, att Allmogens betryck-
ta läge ej kan afhjelpas, äfwen med de bästa Lagar
och Författningar, om ej fa ställes till, att menighe¬
ten kan fä sa mycken kunskap och upplysning, att
Den någorlunda känner sina rättigheter och skyldig¬
heter, samt förstår att bära sig klokt ät i sitt närings,
fäng. Detta kan endast genom Skolinrättningar be-
redas. Det nit, hwarmed Ståndet omfattat denna
ivigtiga sak, skall ej blifwa förgäfwes. Wär hulda
Konung och Fader skall säkert med all magt ga
StändetS önskan till mötes, och de öfriga Med-
Standen, ehuru de redan äga upplysningen, och sä-
ledes ej kunna ha sä stor kännedom om olyckan att
sakna den, emedan de ej sä noga känna, hwar swärast
klämmer, skola likwäl ej underläta att tillstyrka den-
na för hela SwerigeS Allmoge sä wigtiga sak.
Jag tror ej att en Lärare för en Folkskola bör
wara Prest eller i Prestwäg fä räkna tjensteär, ty
en Prest har för mycken lärdom för en sadan be¬
fattning. Han mäste sluteligen finna den för trög
och ringa för sig, samt alldeles för tröttsam. Han
börjar snart att längta efter en prestenlig sysila, och
dä är det förbi med hanö nitiska och ifriga bemö-
398
-ande för Skolan» Han torde också i längden ej
blifwa nöjd med ätskillige saker, som han i början
nödgas gä in pä, ly dels blir lönen ringa, som För¬
samlingen kan och bör för en flik befattning bestå,
dels blir Läraren förmodligen nödsakad att i större
och folkrikare Församlingar ofta flytta sin bostad,
med flera olägenheter, som för en Prestman kunna
synas betydliga, men som ej göra det för mindre stu¬
derade, ehnru för befattningen lika flickliga perso¬
ner. Utom allt detta skulle rättigheten för Lärare i
Folkskolor att räkna tjensteär wara en »verklig orätt-
wisa för Socknarnes Presterskap och hafwa för det
sammaS bade utkomst och nit i-esia dyra kall ganska
stadeliga följder. Jag yrkar derföre, att Lärare i
Folkskolor ej ma fä räkna tjensteär i prestwäg, samt
att Församlingen och Pastor alltid ma äga att taga
hwem sorn helst, som de finna dertill skicklige. Det¬
ta anförande anhaller jag matte »varda rcmktteradt
till Allmänna Beswärs- och Oecononrie-Utskottet
för att tvidfogas WIs Nilsons frän Wermlands
Motion.
Stockholm den 15 December 1828.
Nilgson
frän Carlstads Län."
Remitterades till Allmänna Beswärs- och Oe-
eonomie-Utskottrt.
2:o Af ^.»stress loliansson frän Götheborgs-
och Bohus Län ingifwet
3YY
"Wördsamt Memorial:
Hwarjestädes, men synnerligen i min Landsort
inträffar händelsen sadan, att Boställen soM innehaf-
»vas af unga och med Landtbruket oförfarne Under¬
officerare, Trumffagare och Musikanter icke sörmä
sine Boställen fföta pä annat sätt, än blott söda
nägra fa kreatur och ett lite hushall, icke mer, än
^ motswarande a andra intillgränsande hemman,
ehuru de merendels äro belägne i ortens bästa sädes-
bygd; och da man ser att folkmängden ökas, och al¬
wen ser sadan ödemark, manne icke det är smältande
för den tänkande. — Jag anhaller fördenffull att
sädane Boställs», som en oerfaren yngling fatt till
bebruknmg, matte minst pä 15 ar i sönder bortar-
renderas; den arbetsamme kunde dä derpä fä lägga
sin flit till fleres uppehälle, och den med jordbruket
okunnige och maktlöse indelningöhafwaren lefwa pä
honom anflagne medel.
Ändamälet a alla sidor kan genom föreffriftee
frän Högsta Magten befordras, hwarom alltsä Stån¬
det torde underdänig anmälan afgä lära.
Stockholm d. 13 December 1828.
^nstrsas lohansson,
Riksdagsfullmägtig för Inlands
Södre och Nordre Härader
Götheborgs och Bohus Län.''
Remitterades till Stats-Utskottet.
400
Z:o Af samme ^nckrsa^ Johannon:
"Wördsamt Memorial.
Anmodad af flere wid det Respectiva samhälle,
som walt mig till Riksdagsman, har jag äran an¬
hålla om Ståndets underdåniga anmälan hos Kgl.
Maj:t att Utrotar till Rusthäll och Båtsmanshåll
blifwa efter belägenheten utbytte till större beqwäm-
lighet för Rust- och Rotehållare, och äfwen den som
tjenar för Nummer, emedan Utrotarnes närwarande
kortzlägen, med mer och mindre aflägsenhet frän
Stamrotarne, öka tyngderne wid Rote-Torpens
byggnader, och häfd och utgörandet af mulbete till
swentjenareS kreatur, hwilken sednare omständighet
ör af mer wigt än pä mänga andra orter för slätt¬
bygden i södra delen af Bohus Län. Denna fraga
torde icke wara ny, sedan pä högre befallning, för
nägra är tillbaka, undersökningar warit hällne och
project till ombyten blifwit författade af Compagnie-
befäl och Kronobetjening, ätminstone hwad Rusthå¬
llare angä wid Kongl. Bohus Läns Södra Batail-
lofl, och der är utan nägon hufwudsaklig rubbning
uti IndelnkngSwerket overkställbar. Ty anhäller jag
aldra ödmjukast hos Hederwärda Ständer, att detta
Memorial till wederbörligt Utskott blifwer remitteradt.
Stockholm den 13 December 1828-
^.nckreas 1olmn88vn,
Riksdagsfullmägtig för Inlands
Norra och Inlands Södra Hä¬
rader af Bohus Län."
Re-
401
Remitterades till Allmänna Vcswarö- och Oeco-
nomie-Utskotter.
4:o Af kolian kaoost Hutstorg frän Norrbot»
tens Län:
"Wördsamt Memorial
Da en Folk-Represcntantö första omsorg ar att
uppsöka och framställa allt hwad som kan bidrag»
till lättnad af folkets utskylder, har jag ej kunnat
undgå att fasta min uppmärksamhet pa den stor»
kostnad Styrelsen för Tull-Werkct åstadkommer, ut¬
görande i medeltal för de förslutne arén, med rese-
penningar lft,2«0 R:dr B:co eller 3,973 R:dr 16
st. samma mynt mera än hwad fordna Kongl. Gc-
ncral-Tull-Direction nred dest Ofwer-DirecteurS-Em-
bete kostade; och dä härtill kommer, att den arender-
nas hastigare gang, som äsyftades med inrättandet
af General-Tull-Directenrs-Embetct, ej synes med¬
fört en sadan motswarande fördel, att icke för
den konstitutionel» fri- och säkerheten det är mer»
wädligt att i en persons hand nedlägga en sadan ab¬
solut makt öfwer mänga menniskorS wälfärd, enar
de wid dest sida ställde 2:ne D.epartementS-Chefer,
endast äro rädgifwande, utan någon beslutande rätt,
sä tror jag nu, dä Kongl. Commerce-Collcgii göro¬
mål, genom Iustitiä-ärcnderncs frånskiljande der-
ifränh fäkt en sä stor minskning, att derwa-
rande Ordförande och 6 Ledamöter witzcrligen bör»
medhinna Tuttärendernes behandling, särdeles med bi-
26
402
trade as ett Ofwer-Directeurs-Cmbete ion» befordra
Kongl. Collegii beslut till skyndsam »verkställighet,
genom dest utslag tillämpar författningarne samt
makar öfwer redogörande Contoiren som deras Chef,
hwarigenom ingenting bör gä förloradt i skyndsam-
heten af ärendernes behandling, och en wida större
säkerhet för Medborgare uppstår, än om Styrelsen
ligger » en mans hand, om icke denne wore utrustad
med de största egenskaper, och hwarigenom en ärlig
besparing göres för StatS-Werket af 14,226 R:dr
32 st. B:co, som nemligen Afwer-Directeurs-Embe-
tet icke skulle kunna umbära, hwilket jag för mitt
del anser för troligt, och i hwilket fatt hela kostnads-
summan för nu »varande Tull-Styrelse skulle be¬
sparas»
Da det motskäl för denna min framställning
kan göras, att Tullinkomsterne under General-Tull-
Styrelsens tid utgjort ett högre belopp, än un¬
der föregäende Styrelse, sa tror jag detta »vara me¬
ra en följd af en högre waru-införsel, än af de kon¬
trollerande resor, som af General-Tull-Styrelftns Le¬
damöter blifwit »verkställde, dä »vid nägra timmars
mistande pa hwarje Tull-Station, ej särdeles mycket
bör kunna uträttas»
Jag anhäller om kemist hära till Stats- och
Oeeonomie-Utjkotten.
5. 5. KutberZ?
403
Remitterades kill Stats» samt Allmänna Be»
sivars och Oeconomie-Utskotten.
5!o Af ^näersson Läng frätt Jemt»
tands Län:
>'Wördfamt Memorial.
Ekuru Rikets sist församlade Ständer/ fäsom
deras Riksdagsbeflut urwisar, i underdånighet an»
hällit om Härjeädalens återförening med Gefleborgs
Län, har, mig wetterligcn, någon åtgärd, som afsett
werkställighek af denna Rikets Ständers och Härje--
ädals-boernes nnderdäniga önskan, ätnnnstone annu
icke ägt rum. Denna angelägenhet, som jag, tvid
förra Riksdagen, pä örtens enhälliga och trägna be¬
gäran, framställde, och som fäste Rikets dä försam¬
lade Ständers bifallande uppmärksamhet, emedan
Härjeädalens Naturliga läge, dest handel och öfrige
rommunicati'oner> sä nära ofwerensstamde och alltid
öfwerensstämma med Gefle, men ingalunda Med E)ster-
sund, dit inga Inwänare frän min ort utan särskild
föresats eller lagligt äläggande har Någon den rin¬
gaste anledning att färdas; denna för Härjeädalen
ömmande angelägenhet, säger jag, har icke fäst »verk¬
ställande magtens minsta afseende. Det är säledeS
min pligt att i öfwerensstämmande med örtens upp-
repade önskningar, derpä ånyo fästa Lagstiftande
Magtens uppmärksamhet, wördsamk anhållande, att
Rikets nu församlade Ständer genom en förnyad
underdäuig skrifwelse willt erinra Kongl. Majlt om
404
nyttan och nödwändigheten af Härjeadalens återföre¬
ning med Gefleborgs Län.
Att denna min wördsamma motion till weder-
börligt Utskott remitteras och med Respeetive Med-
Ständen communiceras, derom anhällerjag flutligcn.
Stockholm den 15 December 1828.
Lrilc ^.näsrZson Läng."
Remitterades jemwäl till Stats- samt Allmän¬
na Beswärs och Oeconomie-Utskotten.
6:o Af Olo! Nstkissson fran Götheborgs och
Bohus Län:
"Wördsamt Memorial:
Att i möjligaste matto söka bidraga till lättnad
för hwad som rörer afyttrandet af Landtmannapro-
ducter, utan äfwen till en mera lättad tillgång pä
dest förnödenheter, anser jag böra utgöra ett af huf-
wud-ändamälen för wära öfwerläggningar wid detta
Riksmöte, dä en sä rättwis klagan öfwer brist pä
penningar förspörjes. Af hemmawarände Committen-
ter anmodad, får jag i följe häraf, till lättnad för
dem i nämnde fall, wördsamt yrka, att en Köping
blefwe anlagd wid Fjällbacka Fiskeläge, beläget i
Qwille Härad af Bohus Län af följande skäl: Emel-
län Städerne Uddewalla och Strömstad är ett af-
405
stand af omkring 10 mil; hvilkendera af desie Sta¬
der som stola besökas för att afyttra sine produkter
och anstasia nödige köpmannawaror, ätgä för de
emellan besia bada Stader belägna Socknars Intvä-
nare flera dagar för fram- och återresan, hvilket
kunde undwikas, om wid nämnde Fisteläge, som lig¬
ger 6 mil fran Uddewalla och 5 mil fran Ström¬
stad, en Köping blefwe inrättad, helst Byn, der den
stulle anläggas är belägen wid en af de beqwämaste
hamnar af Bohus-Länsta Skärgården och för när-
warande hyser en folkmängd af 50 a 60 Inrväna-
re. Jag anhäller derföre wördsamt att detta matte
till »vederbörligt Utstött remitteras.
Stockholm den 15 December 1828
Olos lVlatlnasson.'^
Remitterades till Allmänna Beswärs och Oeco--
nomie-Utstottet.
7:o Af Gullers Nilsson frän Wermlands Län:
"Wördsamt Memorial:
Sedan Olo? Olossson frän Carlstads Län re¬
dan framställdt frägan om löneförhöjning för Läns¬
männen inom nämnde Län och dertill såsom stäk
uppgifwit, bland annat, att de »voro i saknad af
boställen hvilket icke »vore förhällandct^ iuom andre
Län, sä fär jag »ned hwad Olos Olossson härutin-
406
van yttrat, k allo mlg förena, bock med tillägg, att
dä Länsmännens löner endast utgöra 33 R:dr 16
B:co, och boställen således, pä sätt förut är nämnde
blifwa af nöden, eftersökas borde, hwarcst sädanebo?
ställen med minsta kostnad för roten kunde erhällae.
Wid Wermlands Kongl, Regemente finnas flere
Underofficers-boställen, som i sednare tider blifwit in?
dragne, åtminstone inom Nordmarks Härad. Dä
en sadan indragning kunnat äga rum, sä mäste wäk
deraf följa, att de, för det nödiga Underbefälets af?
köning äro öfwerflödige; och det är med anledning
häraf som jag wördsamt får hemställa, om icke, se?
dan behörig nndersökning härutinnan förfiggätt och
derwid befunnits, att sä beskaffade boställen werkligen
äro att tillgå, sädane af dem mätte till Länsmans?
boställen anfläs, som i anseende till laget dertill artz
mest tjenlige.
Anäers Nilsfon,
frän Carlstads Län."
Häruti förenade sig äsn äsu88on frän samma
Län; och Olok Oarl88on frän Östergöthlands Län
förklarade sig jemwäl icke hafwa emot, att LänSmän?
nen erhälla förbättrade willor, sä wida, nemligen,
Let skedde utan Statens och hwarjes enskilda be?
kostnad.
Remitterades till Statö-Utskottet.
407
8;0 Af samme ^Nilers Nilsson:
"Wördsamt Memorial.
Den fria handel emellan Sweriges och Norrk,
ges Innewanare, som genom Kongl. Kammar-Col-
legii Kungörelse af den 21 Maji 1824, om träns-
porter till Norrige Landwägen öfwer gransen af de
till utförsel i allmänhet tillatna waror, blifwit lös-
gifwen, och som, särdeles för den wid gränsen bo¬
ende Allmogen warit af ett ganska förmånligt infly-
tande, är likwäl sa »vidt densamme icke kan ske i
jemt warubyte, i merklig matto förswärad af det
olika myntet och sedelwärdet,
Wi Swenskar kunna hwarken sa noga känn-
skillnaden emellan Norrska och Swenska penningen,
eller rätt begagna o si af den förre, dä den icke har
i landet upptages i uppbörd eller lagliga liqvider,
hwaraf följden också mangen gang blifwer den, att
personer, som i handom äga och utbjuda Norrska
sedlar, likwäl mäste se sin egendom utpantad och
försald.
Med anledning häraf och da en ökad liflighet
i handel samt innewänarnes trefnad i betydlig man
skulle befordras, om berörde olägenhet undanröjdes,
får jag wördsamt hemställa om icke, derest ett witzt
Curs-förhällande utstaka Norrska Specie daler kunde
fa antagas i uppbörden inom Gränse-Provincerne,
eller ock, om sädant icke skulle kunna läta sig göras,
att ett Wepel.contoir i hwarje af ifrägawarande
46st
Landsskap matte inrättas, der Allmogen, utan wid-
lyftig omgång och utan fruktan för Prejeri, kunde
fä utbyta sina innchafwande Norrska sedlar eller
mynt emot Swensta penningar.
Redan wid 1823 ars Riksdag wäckte jag en
motion af enahanda innehåll med denna, utan att
likwäl erhälla ett önskadt resultat; och jag hade af
sädan anledning mä handa icke bordt beswära det
Hederwärda Ståndet med att ätcrigen framkomma
med samma sak; men mine Committentcrs olägenheter
genom nu gällande stadgande» uti ifrägawarande
amne, aro af sa mycken wigt och föranledande till
sä mänga obehagligheter och förluster, att jag skulle
anse mig otillständigt att icke gä deras önskningar
härutinnan till mötes, i synnerhet, som all klagan i
-etta afseende är föranledd af werkliga förhållandet.
Att detta Memorial mätte winna StändetS
bifall och till wederbörligt Utskott blifwa rcmittcradt,
-erom anhäller jag wördsamligen.
Stockholm den 15 December 1828.
^.ncksi-K k<iIs80N,
frän Carlstads Län."
Häruti förenade sig Olok Ol§8on och (H
IlrilL88on frän samma Län, den sednare med upp¬
gift, att i Elfdalen äfwen inträffade ett lika beskaf-
fadt förhållande med det Motionären omförmält.
-joy
Remitterades till Stats- och Banko-Utskotten.
y:o Af lukvs I^arKson fran Christianstads
Län ingifne sa lydande Memorial:
"Wördsamt anförande till Protocollct.
Föranledd af en Medbroders redan wäckta Mo-
tion om allmänna medels anslående till brobyggna¬
der, anser jag mig böra i samma hänseende, a min
hembygds inwänareS och mina CommkttentcrS »väg¬
nar anmäla, att bland de orter, som i anseende till
ganska dryga och känbara utgifter för broars under¬
hall, dertill rättwiöligcn böra erhålla understöd af
allmänna medel, bör med största skäl komma i fråga
Ostra och Westra Göinge Härader, inom hwilkaS om¬
råde öfwer den betydliga strömmen Helgeä finnas
anlagdc 10 särskilda större broar, dem detze Hära¬
ders Inbyggare för egna medel fatt bade anlägga
och underhålla, hwarförutan samma 2:ne Härader uti
den wid Christianstad öfwer samma ström befintliga,
utomordentligt stora och kostsamma Längebro, som af
tillsammans 7 Härader underhålles, hafwa sina be¬
hörige andelar, samt Ostra Göinge Härad uti den
öfwer samma ström gående sa kallade Torsebro har
hälften att underhålla, oberäknad den mängd af bro¬
ar, som öfwer mindre strömmar finnas inom dcsie
bada Härader anlagdc. Det är af sadan anledning
jag anser mig böra förestå, det Ostra och Westra
Göinge Härader af Christianstads Län mätte lika
med', om icke framför och snarare än mänga andra
'410
orter, der till äfwentyrs behofwet icke sa strängt pä,
kallar det, komma i åtnjutande af något anslag af
allmänna medel till framdeles af nödwändigheten pa«
kallade ombyggnader och underhallande as de inom
defie Härader till sq stort antal befintlige broar; an¬
hållande jag, att i sammanhang med i ämnet redan
wäckt? motioner, detta ma till wederbörbörligt Ut-
skott warda benäget remitteradt.
Stockholm den 15 December 1828.
1?u1v6 Ifarsson,
Riködagsfullmägtig för Ostra
och Westra Göinge Hä¬
rader af Christian¬
stads Län,"
Olof Olggon fran Wermlands Län anhöll, att
om anslag, till det af lulVk Iarsson uppgifne än¬
damål bewiljades, sadant afwen matte meddelas
Wermlands Inwanare, som icke mindre, än andra
orter beswärades af brohällningsMdigher.
Remitterades till Stats- samt Allmänna Be,
swärö- och Oeconomic-Utstotten.
10'-0 Af samme lulvs Ifarsson;
'Wördsamt Memorial!
Da erfarenheten, åtminstone i min ort, wisat,
att det hittills stadgade wite för dem, hwilka hoö sig
läta mantalsstrifwa personer, utan att af deras tjenst
411
sig begagna, want otillräckligt, till förekommande af
detta till ej ringa oordning föranledande ostick, har
jag af mine Committcnter fatt uppdrag att hos Ri.
fets Högloft, Ständer anmäla detta förhållande samt
derjemte söka utwerka ett högre witt för stike för.
brytclser, och wägar jag derföre till upplyft bcpröf-
wande förestå, att en författning mätte warda ut.
färdad, derigenom det i omförmälte afseende bestämde
witt warder till dubbelt förhöjt, med äfwentyr för
den, som icke uppehåller sig hos den, som latit ho.
ironi hoS sig strifwas, att warda såsom lösdrifware
ansedd; utbedjande mig att detta mitt Memorial mä
kill behörigt Utstött remitteras.
Stockholm d. 15 December 1828.
1?ulv6 I^ur88vn,
Riksdags-Fullmägtig för Ostra
och Westra Göinge Hä¬
rader af Christian,
stads Län.''
Remitterades till Allmänna Beswärs- och Oeco«
nomic-Utstottet.
ii:o Af nysinämnde ^ulvs l,ar88on.
"Wördsamt Anförande!
I sammanhang med de, rörande ändring uti
Kongl. Maj:tö Nådiga Stadga om Skifttswerket
412
i Riket af den 4 Maj sistl. ar, inom detta Heder-
warda Ständ wäckte Motioner, utbeder jag mig fä
fästa uppmärksamheten pä 2me föreskrifter uti berörde
Stadga, dem jag anser tarfwa rättelse eller ändring.
Omförmälte Nädiga Stadga innehäller uti 2
Cap. 7 §., att för hwarie Socken skall, efter Sock¬
nens storlek, alltid finnas ett antal af minst 2rneoch
högst fyra inom Häradet eller Tingslaget boende Go¬
de Män, som ä allmän Socknestämma böra utwäl-
jas. Denna föreskrift, hwilken innefattar ett för¬
bud för Landtmätaren, att wid förrättningar begag¬
na biträde af andre, än de säledcS utsedde Gode
Män, och en skyldighet för Skifteslaget att med
dem ätnöjas, antingen de hafwa förtroende för dem
eller icke, tror jag icke wara sä alldeles ändamälsen-
lig, helst dä jag besinnar den wäsendtlkga werkan pä
ett Skiftes framtida beställd, de detsamma föregäen-
de åtgärder, såsom ägornas gradering och bidrag der¬
till, wid hwilka Gode Männens befattning cgentclk-
gen kommer ifräga och deruti de äfwcn, enligt 6
Cap. 2 §./ äga beslutande rätt, medföra. Efter mm
tanka skulle det ätet wara mera lämpligt att stike
Gode Män, hädanefter som tillförne, fingo af Skif¬
teslaget utscö, och af sädan anledning wägar jag,
med afseende pä det af erfarenheten witsordade för¬
hällande, att de fleste Skifteötwister uppkommit i
följd af förmente fel wid gradering och skiftcslägg-
ning, i ödmjukhet förestå den ändring uti omförmälte
föreskrift, att hwarje skiftcslag mätte tillätaö sjelst
fä utse de Gode Män, som wid skiftet böra biträda.
413
Skulle ater detta icke winna bifall, synes det
mig nödigt, att en förklaring warder utfärdad som
bestämmer, hnruwida Socknen, i händelse den med
en eller annan af de utsedde Gode Männen skulle
finna sig mitznöjd, äger att i dennes etter deras stät-
le, uti den i Stadgan föreskrifna ordning, annan
God Man utwälja; finnande jag mig till detta mitt
förslag destomera befogad, som derom i den Nådiga
Stadgan intet är wordet ordadt.
Den andra omständigheten, deruti jag anser
rättelse böra komma i fråga, rörer antalet af Leda-,
möter i agodelningsrätten, hwilket i förhållande till
wigten af de ärender, som i en sädan rätt städse
förekomma, synes mig för ringa. Och ehuru flere
skäl grundlagt denna min öfwertygelse, will jag lik-
wäl, för att undwika »vidlyftighet, endast anföra det
af dem mäst äskädliga, nemligen den olikhet, som
ligger deruti, att wid frågor om jord, den åtmin¬
stone för Allmogen wäsendtligaste egendom, erfordras
endast Z:ne Ledamöter utom Ordföranden, för att
bedöma halten af den enås eller andras anspråk, dä
deremot ett till Tings-Rätter instämdt mål, om det
angar blott nägra skillingar, icke kan afgöras utan
att sju af Nämnden i beflutet deltaga. Men man-
ne wäl detta star att förena med den enhet, som uti
saker af enahanda beskaffenhet, sä widt möjligt är,
bör aga rum. Jag kan åtminstone icke finna det,
och jag wagar derföre, med afseende pä det ej ringa
inflytande de såkallade Lolenniss luris pä allmänna
opinion aga, i ödmjukhet föreflä, att antalet af Le¬
damöter i agodelningsrätt mätte ökas minst till fyra,
414
och att, k händelse as skiljaktlige meningar, den tan¬
ka, derom Z:ne af Ledamöterne sig förena, blifwer
beslut.
Att detta mitt anförande mätte fa åtfölja Re-
misten till wederbörligt Utskott, derom anhäller jag
ödmjukast.
Stockholm den 15 December 1828»
^ulvo Iarsson, ^
Riksdagsfullmägtig för Ostra
och Westra Göinge Härader
a af Christianstads Län."
Härwid anförde Vice Talcmannen Ion kons--
son: Att Gode Män wid skifteösörrättningar skutte
wäljas af delägarne sjelfwe, wore, efter min tanka,
ganska oriktigt. Erfarenheten har wisat, att wid
dylika tillfallen, jordägarne manligen tillkallat perso¬
ner, som lemnat åsido författningar nes föreskrifter,
och blifwit Advocater för den ena eller andra deläga¬
ren, och sälunda i sjelfwa werket Onde i stället för
Gode Män. Mera öfwerensstämmande med allas sä¬
kerhet och ledande kill rättwisa anser jag deremot före¬
skriften i nu gällande Skiftcsstadga,- att ständige
Gode Män, böra wäljas och att de skola wara ed-
smurna; Jag yrkar derföre, att wid föreskriften här¬
utinnan ma förbliftva.
Med denna anmärkning remitterades Motionen
till Lag- samt Allmänna BeswarS- och Oeeonomie-
Utskotten.
415
12!o Af ^nckers Anckersson statt Skaraborgs
Lätt.
''Wördsamt Memorial.
Allt hwad som befordrar äkerbrukets npphjelpan-
de och förkofran, tror jag bör ädraga sig hwarje rätt-
finnig Medborgares uppmärksamhet, i synnerhet som
denna modernäring en längre tid tyckes warit styf¬
moderligt behandlad»
Ibland olägenheter, fom lågt hinder i wägen
för jordens uppodling, hav uti ett pä flera ställen sä
wattensjukt Land som Swerige, warit och ar den
stora brist pä penningar, som trycker tvärt kära Fä¬
dernesland. Den enskilde Medborgaren är oförmö-
gen att af egna medel bestrida de dermed förknip¬
pade kostnader, och Staten äger icke tillgäng att un¬
derstödja företagen; men nägott gäng skall tvål en
början göras; hwadan jag, af hemmawarande Com-
mittenter anmodad, wördsamt yrkar att sänkning af
sjön Wenern mätte pä Statens bekostnad företagas,
sä mycket häldre som flere tusende tunnlands jord der¬
igenom ej allenast uti Westergöthland, utan aftven i
Wermland och Dahlsland kunde göras odlingsbara
hwilka nu stä under watten eller äro sä sänkta, att
de omöjligen utan en dylik åtgärd kunna göras nyt¬
tiga. Härigenom skulle ej allenast spanmälspro-
ductionen, utan afwen boskapsasweln upphjelpas öck¬
en allmän wälmåga beredas beha penningelösa Pro-
vincer. Om Nennsi till wederbörligt Utskott anhälleS
ödmjukeligen. Stockholm den 15 December 1828.
kristers Anckersson
frän Skaraborgs Län."
416
Remitterades till Stats- samt Allmänna Be-
swärs- och Oeconomie-Utskottrt.
13:0 Af samma ^nckoi-s _^nclersson frän Ska¬
raborgs Län.
"Wördsamt Memorial.
Wag-underhällningö skyldigheten ar icke bland
de minst tryckande för jordägaren, hälst i de trak¬
ter, der wägarne aro anlagde öfwer mossar och
sänkta ställen, ty den är icke allenast förknippad med
arbete af Folk och dragare, som i dessa pa mynt sä
utblottade tider är högst kännbart för den obemedlade
Allmogen och, snart sagt omöjligt att ^verkställa;
kännande detta och uppmanad af mina Committé»-.
ter, får jag wördsamt yrka, det mätte dem bcwil-
jaS ett bidrag af Statsmedlen till ett wcrkligt war-
aktigt iständsattandc af den öfwer de såkallade Flo-
Maden uti Skaraborgs Län gående wäg till Wen¬
nersborg, wid foten af Hunneberg. Denna wäg,
anlagd öfwer mossar, som genom Sjön WetternS
stigande wid islossningar om Wärkiderna stär under
Watten, är af större skala och omfattning, än att
Len enskilda Medborgaren kan densamma i ständsätta
och undcrhälla; och skulle den ej allenast i följd deraf
förfalla, utan äfwen utarma de wäg-underhällnings-
skyldige, om understöd dertill skulle dem wägras;
ywadan jag tillförser mig wärdc Medbröders kraf¬
tiga
417
tiga mcdwerkan härtill samt anhäller »vördsamt om
remis' häraf till »vederbörligt Utstött.
StockholmZden 15 December 1828.
fran Skaraborgs Län."
TillaggandcS ^nst6rs8on mundtligen
dek afslgrcn »ned Motionen worc att erhälla anslag
as allmänna medel till omförmaldta ändamål.
Remitterades jämwäl till Stats- samt Allmän¬
na Bcswärs- och Occonomie-Utstottcn.
14'.0 Af ttysnärnnde ^.näors ^näersson.
"Wördsamt Memorial:
Bland Communicatkoncnö lättande emellan åtskil¬
ligt Provinecr bör med allt skäl räknas Post-inrätt¬
ningen i Riket; men att ändamälet icke helt och
hället »vunnits är en ostridig sanning, ty pä Lands¬
bygden, der flera mil är till närmaste Stad, och
Post-Contoir, saknas lägenhet att fa oftast högst
angelägna bref sortstaffade, är det högst menligt och
förknippadt med mängfaldiga olägenheter, hwilket
likwäl pa en del ställen kunde afhjclpaS, medelst in-
rättande af Post-Contoir i likhet med Hofwa, Bo¬
darne och Ekolsund »ned flera ställen; hwadan jag
27
418
med anledning deras »vördsamt yrkar, att ett dylikt
Post-Contoir mätte inrättas antingen tvid Grästorps
Gästgifwaregård eller Säteriet Ulstorp uti Skara¬
borgs Län, bada ställen belägna tvid stora Postwägen
emellan Stockholm och Götheborg, men aflägenade
fran närmaste stad omkring fyra mil; samt att ett
arfwode, i likhet med en ordinarie Waktmästare
tvid Postwerket mätte förwaltare» deraf tillerkännas
afwensom rättigheten att, i likhet med öfrige Post¬
mästare i Riket, fä stg tillgodo rakna Recommcnda-
tions-afgift och betalning för afgäende, sä kallade
Landtbref. Remist häraf till »vederbörligt Utskott
torde meddelas, hwarom jag »vördsamt anhäller.
Stockholm d. 15 December 1828.
frän Skaraborgs Län."
Remitterades till Stats-Utskottet.
I5:o Af lolmnnes 3V6N880N frän Jönköpings
^ Län:
"Wördsamt Memorial:
Märt kära Fädernesland företer pä ätMiga
ställen en högst orättwis och obillig fördelning af
Åliggande Statsbördor, hwilken jag anser wara bwar-
je rättänkande Riksdagsmans pligt söka jemna; och
om han deruti icke skulle lyckas, bör han likwäl icke
419
underlåta att dera fasta sa wal warde Medbröders
som öfrige Stånds Herrar Ledamöters uppmärksam¬
het, pä det en fördelning mera rättwis mä tillwäga-
bringas; päkallad sä wal af egen rättskänsla, som
af hemmawarandc Committcntcr anmodad, är det som
jag will i dagen lägga det oerhörda lidande Krono-,
Kronoskatte- och Frälseskatte-hemmansägare nti Små.
ländsk» Provincen erfara genom de dryga utgifter
dem, under allehanda benämningar, åligga, isynnerhet
Rotehållare.
Smålånd är otwifwelaktigt Rikets magraste
Province, blef är 1693 roterad och pälagd 2:ne Jn-
fantcri-Regcmenten bestäende af circa 8,000 man
(utom ett Cavallen-Regemenke och Bätsmanshäll)
blef lagt för det mesta pa Krono-, Kronoffatte- och
Frälseskatte-jord, hwaraf i^ mantal mäste underhäll»
en Soldat, tillika älagdt att betala till löningstagare
eller Cavallerie-Rusthäll Augmenksranta, uppgående till
omkring 66 R:dr 32 st. Banko af hwarje helt hem¬
man, dä härtill beräknas Soldatens underhäll med
44 R:dr 21 st. 4 r:st., Pastevolancen 5 R:dr 16
H., beklädnadöbidragek circa 3 Rldr 5 st. 4 rlst., till¬
sammans 119 R:dr 26 st. 8 r:st» Banko.
Ctt sa hardt beskattadt hemman besäs Med 20
tunnor mest hafra, wänlig» afkastningen Zldje kornet,
och söder 20 a 24 boskapskreatur,
Wid betraktande häraf hoppas jag att hwar
och en rättänkande Medborgare ej till last uttyder
Medbrödcrs klagorop. Denna af naturen frän alla
420
förmåner utestängda ort bekom sin harda beskattning
under den tid, dä den nyligen hade utgjort Riks-
gränö mot Konunga-Rikct Danmark; således blef
denna Province hardt roterad, att wid utbrott af
krig a Danska sidan, en förswars-armee snart skulle
kunna bildaö.
Dessa hardt cftertryckta likar hafwa öfwer ar-
hundranden med suckan, dock tåligt dragit denna bör¬
da, och sa wida desse »vanlottade medlemmar, som be¬
bo Krono-, Kronoskatte-, Frälseskattc-hcmman ej sko¬
la digna under bördan, sä fordras att Rikets Hög¬
loft. Ständer, gunstbenäget understödja en sä lidande
medborgare. Min mening är ej att pä uägot sätt in¬
kräkta pä IndelningSwerket, men jag »vägar foresta
att desse hemman af förutnämnde natur matte frän
bewillning ä jord efter 2:dra Art. befrias.
AnhällandcS om remiss till »vederbörligt Utskott.
Stockholm den 12 Derembcr 1823.
Iohannes 3ver>88on,
Riksdagsman för Ostbo och
Wässbo Härader af Jön¬
köpings Län."
Remitterades till Bewillningö-Utskottet.
16:0 Af.Iscol) kater ^ncler85on frän Öster¬
göthlands Län:
421
''Wördsamt Memorial!
Da Rikets Allmoge med fullt förtroende till
deras Domare wid alla tillfällen päfordrar deras bi¬
biträden, råd och upplysningar, tillkommer otz att
tillse, det hwar och en Häradshöfding inom sin Dom¬
saga är sa försörjd, att han åtminstone äger tarflig
utkomst och med tillförsigt till Riketö Högloft. Stän¬
ders benägenhet, att medwerka häruti, tillåter jag
mig denna framställning. Göstrings och Aska Hä¬
raders Domsaga, innehallande nära 9 mil i längden
med omkring 700 hela hemman och en myckenhet
Milktairboställcn, gkfwer desi Domhafwande enträg¬
nare tjenstgöring, i hwilken han äret igenom mäste be¬
gagna ffrifwarcbiträde af tre personer, penningelönen
75 R:dr B:co och sportelmedel äro knappa för hans
egen tarfliga försörjning samt hanö biträdens aflö¬
ning. Denna Domsaga sammanhängande nied Ly¬
sings och Dahls Härader, är 1747, till en Domsa¬
ga, dä ena bostället Hageby Storgärd i Göstrings
Härad indrogs och försäldcs till skatte, hwarcftcr Dom-
sagorne ar 1762 ater blefwo ärstihde, men som Hag¬
by anordnadt boställe till Göstrings och Asta Hära¬
der, under tiden blifwit löst till skatte, förblef ock
denna Domsaga utan boställe, och Domhaswanden fick
bibchälla endast penningelönen. Underdänige ansök¬
ningar hafwa wäl blifwit framställde om ätergäendc
dels af Hageby fordna boställe, eller räntan deraf,,
intilldcsi annan odiSponerad Kronolägenhet kunde an-
släs, dels om andre Kronolägenheter för detta be¬
bos, men afffag har stett. Dä nu Kronan en sä
lang fölst as är tillgodokommit statte-lösestillingen
422
för bostället, sa att skäligen nu mera för detta witz
andre förhållanden indragne boställe ersättning Lör
gifwas, dertill utsigt ock wisat sig, da wid 1823
ärö Riksdag Rikets Ständer förcftogo en re¬
glering med Kronoskogarne och Allmanningarne samt
indragne Jägareboställe» för Domare och Kronbe-
tjcntc ä de orter, der en sadan förman för dem sak¬
nas, hwilkct äfwen »vann Kongl. Maj:ts Nådiga
bifall, med förklarande genom Nådig skrifwclse till
Kongl. Kammar-Collegium den 16 Mars l821, att
efter wcdcrbörandeö hörande det skulle ankcnnna pä
widare underdånig anmälan härom. Med afseende
pä Rikets Ständers omfattning af detta amne och
KonnngenS deråt kemnade Nådiga uppmärksamhet,
twekar jag icke att framställa min egen ock hcmma-
warande medbröderS önskan att wär Domare i
Göstrings och Aska Härader, som med nit och drift
sköter desi Domarckall och otz med mogna råd stadse
tillhandagar, ej längre mätte sakna det desi EmbetS-
brödcr innehafwa, boställe, och att Rikets Högloft.
Ständer täcktes härtill anslä någon Kronans lägen¬
het dertill pasiandc inom Domsagan, hwartill jag
med hopp om bifall till min fran,ställning wägar
föreslå antingen Iohlhagcn, en Kronoskog med Skog-
waktaretorp, och en Kronoäng, Bränningen tillsam¬
mans, eller ock någon del af Bisimotala-Kungsladn-
gärd, allt inom Aska Härad, eller Blickenstad in¬
dragna boställe inom Göstrings Härad; desie lägen¬
heter äro wäl bortarrenderade, men contracterne lära
snart härom upphöra, emedlertid och intilldesi af an¬
dre Kronans Räntor eller Kronotionde kunde gif¬
was till desi boställe kan anftäs.
423
Om Remisi af denna min Motion till Högloft^
Stats-Utskottet får jag wördsamt anhålla.
Stockholm dcn 15 December 1828.
1. k. ^.nckorssoa,
Riksdagöfullmägtig för Göst^
rings och Asta Härader i
Östergöthlands Län."
Harwid yttrade sig vice Talmannen Ion lofls-
8on: Wi känna att Häradshöfdiugarne pä flera or-
ter icke hafwa Boställen. Om allmänna medel skulle
anfläs till inköp af boställen för dem, som aro säda-
ne förutan, sä fruktar jag att anslaget blefwe större,
an att det af Staten kunde utgöras. I en Dom¬
saga af Blekinge hafwa Häradsboerne sjelfwe inköpt
boställe till'Häradshöfdingen, och sä kunna äswen an¬
dra orter göra, om de wilja hafwa deras Domare
försedde dermed. Jag bestrider alltså allt afseende
pä motionen.
Nils Insulin frän Stockholms Län: Om Hä¬
radshöfdingen i Motionärens hemort förses med bo¬
ställe pä Statens bekostnad; sä yrkar jag, att en li¬
kas förmän' mätte bewiljas Domare pä andra orter,
som ocksä sakna boställen.
Olof Nilsson frän Wermlands Län gjorde äf-
wen ett sä beskaffad! sörbehäll för sin hemort. I öf¬
rigt förenade han sig med vice Talmannen Ion Ions¬
son, deruti de fleste af Ständer instämde.
424
Motionen med besia anmärkningar, remittera»
des till Stars-Utskotter.
L7:o Af dockers Danielson fran Elfsborgs Län:
"Wördsamt Memorial.
Wid den särskilda uppmärksamhet och omtanka
jag agnat ät ben del af Kongs. Mains Nådiga
proposition till Riketö Ständer om StatöwerketS
tillstånd och behof, hwilkcn innefattar förslag till
Löneförbättring för Rikets Embetö- och Tjenstemän,
har jag, med en bekymmersam oro öfwer de trän¬
gande behofwen pä ena sidan, och de bristande till-
gängarne pä den andra, stadnat i en willrädighct
om sattet, att, utan Statens alltförstora betun¬
gande, komma tillwäga härmed, hwilkcn jag ty
ivarr, fruktar delas af Rikes Samtlige Ständer.
Den stigande Luxens stigande fordringar, desias
ojcmförlighet med wärt fattiga land och begäret att
synas framför att wara, hafwa alstrat en hop af
behof, hwilka upphört att wara inbillade, sedan tids.
andan gjort dem werkliza, och hwartill anlednkn-
garne icke mera kunna sörebräs den enskilda, sedan
de tillhöra Nationen.
Under sädana omständigheter är det onekligt att
wära CmbctS och Tjensteman, hwilkas lön till större
delen tillkommit pä en tid, dä alla besia anlednin¬
gar, i sin uu utwidgade omfattning icke kunnat er¬
forderligen beräknas; genom sina löningS-wilkor be¬
finnas i ett misiförhällande till lcfnadsbehofwcn och
425
böra försättas i ctt tillstånd, hwarigcnom de, med
bibehällandc af lugn, kunna ga i bredd nied tide-
hwarfwctS fortskridande. Da Skaten fordrar ute¬
slutande werksamhct, mäste den också lemna tillräck¬
lig utkomst; ocl> känslan af sjelfbestånd ock obero¬
ende ar den mägtigaste driffjadrcn till handlingar,
öfwercnsstammande med rättwisanö och hcdrcns for¬
dringar. Det ar denna ande och desia handlingar
hos styrelsens alla medlemmar, som bereda samhäl¬
lets inre styrka och anseende och försäkra den enskilde
om ctt oförkränkt åtnjutande af alla de mcdborgc-
liga rättigheter, wi genom ctt Constitntionclt sam¬
hällsskick ost förwärfwat.
En wärdig ledamot af detta Ständ har förut
anmärkt, att ctt Statsbidrag för detta ändamäl
blcfwe under nuwarandc pcnningc tillgängar, för
mycket tryckande för den skattdragande. Jag delar
med honom samma tanka, och anser att frägan i sin
helhet bör gä i bredd med den om en förökad mynt¬
stock. Detta galle likwal egentligen om de pä Stat
anslagne ordinarie löner och hnfwudsakligast i
afseende pä sädanc Embetö och tjenstemän, som endast
i lönen hafwa sin hela inkomst; mm här finnes äf-
wcn ctt annat löningssätt, genom den sä kallade
Expeditions lösen, som med de mänga olägenheter,
hwilka dcrwid aro fästade, likwäl har den rättwisa
till grund att utgiften drabbar den, som af Embets-
manna ätgärden sig begagnar och derigenom ät det
allmänna samt, förty, äfwcn ät den enskilde med¬
borgaren, som af en sädan speciel ätgärd icke är i
behof, bcrcdcr cu stor och rättwis besparing. De
426
Tjenstemän i Juridisk och Administrativ wäg, sorn
af denna inkomst äro i åtnjutande, draga minsta
lönen af Staten och äro i särhällande till wigtcn
och bcswäret af deras befattningar någorlunda »väl
försedda.
Jag'har dock icke kunnat underlåta, att ibland
desie fästa en särskild uppmärksamhet tvid tlägra,
hwilkaS löneförbättringar wisierligen äro till större
delen behöfiige och komma i fräga, samt kunna be¬
redas med Statens mindre betungande; och da jag
för mina äsigter och handlingar såsom Riksdagsman
alltid som pligt och ara har det allmännas fördel
till ögnamärke,' utan afseende pä ensidiga Stånds
interesien, sä twckar jag sä mycket mindre, att för
mina warda Medbroder nu ådagalägga detza, som
jag anser för en heder ät Ständer, att den fraga
jag ämnar framställa, inom otz blifwit wäckt, och att
wär egen rätt kansta och wärt eget beslut bestämmer
etr resultat, dertill wi rättwisligcn genom anlcdnin»
gar utifrån kunnat bringaS.
I den män det är gifwkt att LänS-Styrelscrnas
göromål äro wigtiga och omfattande, i samma män
är det äfwcn uppenbart, såsom det ocksä i sjelfwa
»verket bekräftas, att Lands.Secreterarcs befatttnin-
gar äro högst magtpäliggande och beswärlkga. Mäng-
sidigheten af deras ätgärdcr fordrar en lika rnängsi-
dig werkningöförmäga, och det förberedande kunskaps--
förräd, som för dem gemensamt »ned alla andra,
hwilka egna sig ät rättcgängSwäsendct, erfordras, mä¬
ste hos dem utbildas uti färdighet i alla de justitie!-
427
la, cxecutiva, oeconomkska och administrativa functio-
ncr, hwaraf deras befattning är sammansatt. Det
ar således nödigt att härtill hafwa skicklige personer,
och för att winna detta, likasom för att upprätthäl-
la den »värdighet, hwarmed de böra utmärkas, for¬
dras att de äro satte utom bekymmer för utkomsten.
Att tillwägabringa detta genom lön pä stat blcswe
för mycket betungande. Wi mäste således söka en
ntwäg dertill genom lagliga sportler, och det är den¬
na jag nu gär att foresta.
Frän den tid dä Swensta Allmogen icke hun¬
nit rätt utbilda sina föreställningar om eget wärde
och anseende; dä särskilda Ständsintcresicn wid Riks¬
mötena drogo sinnena frän den ädlare och större öf-
werwigtcn af det hela, och dä den ljusare insigtcn i
StatSförhällandcrne samt deras äterwcrkningar pä de
enskilda ännu icke tillhörde osi, äterstär wärk Ständ
wisia rättigheter, som i det de med hänsigt titt osi
sjclfwa, jemte en uppenbar förnedring, innehälla en¬
dast skenbara och bcdröfliga fördelar, med hänsigt till
det hela utgöra en bestämd orättwisa. Bland desia
räknar jag den rättighet för Swensta Bonden att
wid Landshöfdingc-Embctena erhälla expeditioner för
halsten mindre lösen än andra. Wi bedraga ost
mycket om wi anse detta, numera enda undantag, i
sitt stag utgöra en StändctS fördel. Den tillkom¬
mer endast dem, som proccsia wid Landöhöfdinge-Em-
Letena, och just desia böra betala. Den stora masa
deremot, som icke begagnar denna EmbetSmyndighctS
ätgärdcr, sär genom dryga Statsbidrag fylla den
brist, som i löningshjelpen häraf uppkommer. Detta
428
privilegium är således en orättwisa icke blott emot
Mcd-Ständer, utan ock emot den mida öfwerlagsna
majoriteten as wart eget Ständ.
Jag förestår derföre att Vondc-Ständet, mod
tillbörlig stolthet afsäger sig rättigheten, att wid
Landshöfdingc-Embctena mera än wid andra EmbctS-
werk erhälla expeditioner mot hälften mindre lösen,
som derföre af andra erlägges, utan att Allmogen
hädanefter för alla der erhällande handlingar, derföre
särskild betalning äger rum, crlagger full lösen efter
taxa, med förbehåll att den tillökning i inkomster, som
Lands-Secreterarnc derigenom bercdeö, ma komma i
beräkning wid afgörande! af frägan om löneförhöj¬
ning för dem.
Jag tillförstr mig sä mycket heldre StändetS
bifall härtill, som om, efter hwad nu under Riksda,
gen blifwit föreslaget, wad i skuldfordringSmäl frän
HaradS-rätt sä i Hof-rätt directe fullföljas, sädane
mäl som förut utgjort Lands-Sccreterarnes förnäm¬
sta inkonrst, dä allmänt dragas till Härads-rätten,
ber full lösen likwäl af Allmogen erlägges, och ge¬
nom hwilken Lands-Seereterarnes mistning, behofwct
af deras lpneförbättring ansenligen okas och återfal¬
ler pä folket med stora bidrag till den icke obetydli¬
ga summa, som för detta ändamäl kring hela Ri¬
ket erfordras.
Särskildt anser jag derjemte Ständct wärdkgt,
att, dä Ständet för öfrigt i alla samhällsförhällan-
dcn gä i bredd med öfrige Med-Ständen, det, om
42Y
också med egen uppoffring, friwilligt erbjuder ett he¬
drande cpempel af försakelse samt afstär frän denna
gwarlcfwa af en lang förnedringSpcriod och denna
stäck pä betz nu eljest ofördunklade anseende.
Stockholm d. 15 December 1828.
^näk-rs Danielson,
frän Elfsborgs Län."
Remitterades till StatS-Utffottet.
18w Af bemälte Grillers Danielson:
"Wördsamt Memorial!
Wid de 2:ne sistförflutne Riksdagar widtogos
bestnt, angäcnde Landt-Räntmastarnes Löncwilkor,
och ehuru Rikets Ständers afsigt war att förbättra
besia UppbördSmanS inkomster och göra desamma obe¬
roende af den förändring, som det dittills bestädde
RemitzlagctS större eller mindre belopp medförde, fun¬
no Rikets Stander likwäl, att hwad wid 1817 och
1818 arens Riksdag, i nämnde ändamäl blifwit stad¬
gadt, framdeles kunde föranleda till origtig beräk¬
ning och flerfaldiga misiförhällanden; hwadan också
wid sista Riksdagen en ny och fullständig reglering
af berörde löncwilkor ansägs nödig och hos Kongl.
Maj:t i undcrdänighet anmältes.
Den olägenhet man sälunda wille nndwika, har
likwäl inträffat uti ett af mig kändt fall, hwarä jag
hzo
431
aflönte, Rikets Ständer beslntit fördela lönerne i
Z:ne claster till det belopp, att de sa»una kunna på¬
räknas utgöra omkring 1200,1000 och 800 R:de
utom förenämnda H procent Rcmistlage samt den
Räntmästarne, lika med Landö-Kammcrerarne sär¬
skildt a Charta-Sigillata Uppbörden beftadde pro¬
vision.
I följd af Kongl. Majtts uti Nådigt Bref
till Kammar-Collcgium och StatS-Conkoirct af den
10 September samma ar gisna Nådiga förordnande,
om werkftälligheten af den utaf Riketö Ständer sa¬
lunda beslutade nya Löneregleringen, blek lönen för
Landt-Räntmästaren uti Götheborgs och Bohus Lätt
bestämd att ärligen utgå med 550 R:dr 32 st. B:co
Contant och 80 tunnor Kronotionde Korn i löst
eller 75 H:delS tunnor L fast mäl. Detta löneanslag
har utgjort för ar 1826, da markegangen war högst,
1180 R:dr; för ststledit ar 959 R:dr 30 st. 3r:st
för hwardera af arén 1824 och 1825, 865 R:dr
8 st. 10 r:st samt för inncwarandc ar 909 R:dr,
12 st. 5 r:st. Banco. Täger man nu i betraktande att
enligt Kongl. Maj:ts Befallningöhafwandes i Göthe¬
borgs och Bohus Län wid dest skrifwelse till Kongs.
Kammar-Collegium och Stats-Contoret d. 31 Maj
1825 bifogade uppgift, Landt-Räntmästarens inkom¬
ster, beräknade per maclium efter förhällandet i 10
föregående ar, eller fran och med 1814, uppgått till
1,992 R:dr 38 st. 6 r:st., hwaraf provisioner och
remistlage ensamt belupit sig till 1,536 R:dr, 12 st. 8
r:st.; sa wisar sig skilnaden allt för stor, att denna
Uppbördömans lön skulle genom den nya regleringen
^51
430
trokk mig böra fasta Hedcrwärda StandctS uppmärk¬
samhet. I det wid Rikets Ständers underdåniga skrkf-
welsc i ämnet d. 2 Augusti 1823 bilagde förstag till
lönereglering, war lönen för Landt-Räntmastaren i
Götheborgs och Bohus Län beräknad efter 1818 ars
markegång och jemte rcmisslaget upptagen till ett be-
lopp af 1,652 R:dr B:co. Samma underdåniga
skrifwelse innehaller bland annat, att Landt-Rantmä-
starne, hwilkas aflöning da till större delen utgjordes
af rcmisslaget eller uppbörds-procenten, hädanefter i
stället för denna inkomst, skulle undfå bestämda löner,
swarande mot deras tjenstemanna.skyldigheter, samt
derjemte såsom ersättning för omkostnader, beswär och
möjliga förluster, genom missräkning eller oriktiga
sedlar, i och för penninge-rcmitteringen, fa uppbära
Adels procent a de medel, hwilka fran Landt-Ran-
terierna till Kongl. Ränte-kammarcn eller andre pu-
blike werks cassör remitterades: Att Landt-Räntmä-
starne uti ofwannamnde och 4 andra Län, hwarcst
Statsmedlen, antingen till nära deras hela belopp
eller betydligare del behöfde anwändas i orten, samt
rcmisslaget således egentligen sträckte sig blott till Be-
willningS-medlen, borde bekomma i samma man till¬
ökte löner: att lönerne a Stat skulle blifwa orub¬
bade, sadane de da funnos anslagnL, med den till¬
ökning i contant, hwilkcn till godtgörande af det
mistade laget, borde Landt-Räntemästarnc tilläggas;
samt att, under iaktagande sa wäl af de olika för-
hällandcr med RäntemästarncS göromål, hwilka äro
följder af Länens större eller mindre uppbörd, jemte
öfriga omständigheter jvid tjenstgöringcn, som af an¬
gelägenheten att dessa tjensteman warda tillbörligen
432
kunna anses wara förbättrad. I det af Rikets
Ständer förslagswis antagne inkomstbelopp af 1,653
R:dr 24 st. har renristlagct, som, enär Statsmedlen
cj stillt förslå till utgiftcrne i orten, endast äger rum
för RikögäldS-ContoretS medel, origtigt blifwit be-
räknadt, helst den i sadant afseende bcstädde S.delS
procent icke ens lcmnar tillräcklig ersättning för om-
kostnaderne wid rcmitteringen. Härtill kommer äf-
iven, att, genom den i lönen inbegripne spanmäls upp¬
tagne i wärde efter 1313 ars owanligt höga mar¬
kegång det contant» beloppet blifwit utfördt mindre,
än som wederbordt. Det är således tydligen ädaga-
lagdt, att det mistförhallande som Rikets Ständer
genom löneregleringen welat förekomma, likafullt in¬
träffat; och da Rikets Ständer uttryckligen förkla¬
rat, dels att meranämndc Landt-Räntmäftarc borde
bekomma tillökt lön, dels ock att löncrne i lista clas¬
sen skulle utgöra omkring 1,200 R:dr Banco; följer
häraf, att denna tjensteman, pa sätt härhoö fogade
uträkning wisar, under sistförflutnc 5 ar, gatt i mist¬
ning af 997 R:dr 25 st. 7 r:st. Banco. Enär a
ena sidan, rättwisa och billighet fordrar, att ett oför-
wälladt lidande skall godtgöras, och a den andra Sta¬
ten icke lämpligen bör draga någon fördel af beräk¬
ningar, hwilkas origtighet är uppenbar, anser jag
mig äga fullt fog att wördsamligen föreslå, det nn-
warande Landt-Räntmästarcn i Götheborgs ock> Bo¬
hus Län bör tilläggas ersättning af Statsmedlen för
dest ofwanuppgifne förlust, samt att hans och dest ef¬
terträdares lönewilkor för framtiden warda bestämde
i enlighet med de grunder, Rikets Ständer wid sist-
lidne
433
lidne Riksdag fastställt, nemligen salunda, icke fak
understiga ett belopp af 1,200 R:dr B:eo.
Och lärer Hederwärda Ständer finna skäligt
bifalla, att denna fräga till wederbörande lltskott
»nä remitteras.
Stockholm den 15 December 1828.
Anders Danielson."
Och wörö wid Memorialet fogade de deri äbe«
ropade bilagor.
-lils lVlänsson frän Malmöhus Lätt yttrade:
hwad Anders Danielson anfort, anser fag äfwcn
kunna och böra lämpas lill Landt-Räntmästaren i
i Malmöhus Län. Redan i är har han haft öfwer
100 R:drs förlust pä cmotkagne, men efter afsand-
ningen i Rikögäldö-Contoret och Banken eafierade
sedlar, dem han mäst sälja för blott nägra skillingar
stycket. Jag anser billigt att Landt-Rantmastare för
sä beskaffade förluster, dem de ej kunna förutse och
förekomma, mä hällas skadeslösa.
Motionen remitterades till Statö-Utskottet.
ly:o Af -lils Insulin frän Stockholms Län:
28
434
"Wördsamt Memorial.
Pä skäl, som af tankande Medborgare i all-
mänhet mäste gillas, har Kongl. Mast funnit sig
föranläten, att än ytterligare uppskjuta med att ät
Rikets Ständer öfwerlcmna förslaget till allmän ci¬
vil Lag; men som Kongl. Majit derjemte förklarat
sig lifligt känna behofwet af en ny och förbättrad
Lag, afwensom den rätt Rikets Ständer och Swen¬
sta Folket äga, att snart fä hugna sig deraf, samt
härtill kommer, att Crimmal-Lagförslaget under nä¬
sta är skall blifwa färdigt; sä bör man ej kunna be-
twifla, att hela Lagwerket blir till antagande Rikets
näst församlade Ständer förclagdt. Och alldenstund
Kongl. Lag-CommitteenS arbetande och granskande
Ledamöters mängariga juridiska erfarenhet, samt de¬
ras allmänt erkända, widsträckta och grundliga Lag-
kunskaper, mäste trygga Fäderneslandets om en full¬
ständigare och förbättrad Lagskipning ömande wänner
wid hoppet, att Lagwerket, dä det ändtligen blifwcr
fullbordadt, skall utan hufwudsakliga förändringar kun¬
na antagas; fördenskull och emedan alla hastiga om¬
stöpningar af Allmänna Lagar böra nndwikas och
dcsia förändringars, i det enskilda lifwcts förhällan,
den hos alla medborgare-klasicr, skarpt ingripande
werkningar genom tjcnliga förberedande åtgärder
mildras, helst sjclfwa förbättringen eljest lätteligen
kan medföra ett allmännare, för det goda äsyftade
andamälet skadligt misinöje; fär jag till mina upp-
lysta MedbröderS och öfriga Ständens eftersinnande
hemställa, om icke Lagstiftande Makten bör, för nya
LagwcrketS antagande i sin hela fullkomlighet, genast
435
widtaga säda ne åtgärder och bana wäg, dels ge¬
nom en småningom werkställd reformation as Dom-
ftolarne, dels ock genom en successiv öfwergäng till
det nya systemets speciellare grundsatser, sä midt desin
aro as andra civiliserade Nationers erfarenhet-god¬
kända och med Swensk» folklynnet förenliga. En¬
dast härigenom kan det nya Lagwerket i desi utbilda¬
de conscquence en dag blifwa wälkommct, samt ef
blott af makten sancrioneradt, utan ock hylladt as
folkets aktning och förtroende.
Wal känner jag att en witz stadga och nyhets-
lnstan tempererande försigtighet, är Regeringens
answarsfulla åliggande; men den bör likwäl ej kun¬
na wägra sanction ät de af Representationen fram-
förda förslag till förbättringar, som Allmänheten med
omitzkänlig stämma länge önskat. Och som Swea
Rikeö Konung ädagalagt sin adla böjelse till föräldra-
de institutioners förbättring; wägar jag med hopp
om Regeringens sanction ä den del af mitt förslag,
som kan winna Ständernas bifall, framställa följan¬
de puncter.
^-) I afseende pä Domstolarnas organi¬
sation.
4:0 I^ora privilegi-ita böra afskaffaö eller åt¬
minstone kill antalet minskas.
Behofwet af denna reform, lange allmänt e»>
kändt, är, som man wet, af Kongl. Lag-Committ6-
enö den 31 Mars 1815 afgifna betänkande, samt
436
jemwäl af Rikets Ständers Jnstktiä-OmbudSman
ädagalagdt med bcwks, som jag här äberopar.
I öfwerensstämmelse härmed har ock Regerin¬
gen redan till Swea Hof-Rätt öfwerflyttat första
delen af Bergö-ockff Commerce-Collegiernas domsrätt;
men med an mindre wada för följderna af en för¬
ändring, torde Regeringen, hwars ensak detta är,
kunna afskaffa Slots-, Post-, Hall- och Tull-Rätter¬
na, samt troligen ock Öfre och Nedre Borg-Rätter-
ne, jemte Bergstings-Ratterna. Med samma trygg¬
het för följderna kunna Ständerna, med Ridderska-
pet och Adelns begifwande, till Kongl. Maj:t genast
öfwerlemna proposition om upphäfwande af 8:de och
y:de Mom. i 2 §. 8 Cap. RättegängS-Balken samt
motswarande ställen i Adliga privilegierna och derom
gällande författningar. Denna förändring, ett ringa
offer ät tidens fordringar, skulle dels medföra en hittills
saknad enhet i Lagstiftningen, dels besparing af tid
och kostnader wid Adliga Sterbhus-utredningar, dels
lätthet för anskaffande af wisia förmyndcrskapöbcwis
dels ock möjlighet af öfwerförmyndare, dä de blefwe
pä närmare häll, att tillse samt wärda Adliga Pu¬
pillers uppfostran och ärfda gods.
2:o Ehuru numera dä Budgeten utwisarRege-
gcringens afsigt att förstärka Hof-Rätterna med fle¬
ra Ledamöter, besia Rätters förmenta och befruktade
öfwerhopande med göromäl, ej längre kan skrämma
nägon frän öfwcrtygelsen om möjligheten och nödwan-
digheten as Lagmans-Rätternas indragning, hwarom
jag i särskildt Memorial redan wäckt motion; skulle
437
denna likwal kunna fä samma öde, som, enligt Lag-
UtskottetS betänkanden Nene 84 och 185, sista Riks¬
dagen wederfors en dylik, neml. att icke winna wc-
derbörandes Lycke; hwadan jag, såsom alternativ till
min redan wäckta motion, har föreslår, att, om Lag-
rnans-Rätterna ej förswinna, de åtminstone äläggas
sammanträda lika manga gänger, som Härads-Rät-
terna i hwarje ort, samt att, jemte Lagman och
Nämnd, alltid bor sitta minst en Lagfaren man med
rösträttighet, sä att wid votering Rättens beslut
kommer att bero af Z:ne röster, neml. Ordförandens,
den speciminerade Bisittarens och Nämndens, hwil-
kcn sistnämndes röst skulle fortfara att wara^ colle-
ctive och mera gällande än Ordförandens, som äter
mot Bisittare» borde äga votum ckemsivum i hän¬
delse Nämnden, genom inbördes skiljaktighet, blefwe
inactiv; dock hemställer jag, om ej det borde galla
för Nämndens röst!, hwarom Adjedelar af de när-
warande Nämndemannen wsro ense, helst genom den
häraf föranledda voteringen bland Nämndemannen,
desia skulle uppmuntras till listigare uppmärkfamhet-
pä rättegängs-ärendernas behandling.. Den föreslag-
ue litteraira Bisittare» borde wara Rättens Proto-
collist, hwaremoi Ordföranden skulle synnerligast egna
, sin uppmärksamhet ät Utslagens fullständighet».
3:o Om ej Kongl. Lag-Committeens förslag tiL
NotnriatSinrättningar pä landet genast kan antagas,
bör ätminstone stadgas, att allmänna sak-protocollet
wid Under-Rätterna under sakens handläggning or¬
dentligt och fullständigt föres samt straxt justeras»
Till skal härföre äberopar jag dels Lag-CommittäenS
438
motiver (pag. 271, 272 och 273) dels ock Hr Hof.
Rätts-Rädet Lerg voll I-inckes wld granskningen
af-nya Lagförflaget'afgifna särskilda mening, införd
i protokollet till Hof-Rättcns i Christianstad anmärk»
»ringar öfwer nämnde förslag,
4:o Stall-Rätterna böra, med bibehållande af
Borgerskapets walrättighrst, i öfrigt organiseras så¬
som Lag-Committsen föreslagit. Det är Lagstiftan¬
de Magtcns skyldighet att tillse det rättwisa rvcderfa-
reö folket och »värdas lika ömt öfwer allt, och
den förwridna satsen att Stads-Domstolarna äro Bor¬
gerskapets enskilda sak, emedan det en»amt afiönar
sin Domarepersonal, lärer icke kunna fänga någon
tankandeö öfvertygelse^ helst äfwen Landtmän och
andra än Borgare »vid desta Rätter dömas.
5:to Skulle »nan för gammal »vana an längre
»vilja bibehålla 2:ne Domstolsinstantier i Städerna,
sä ock enär olika egenskaper och skicklighet ingenstädes
böra äga lika rättigheter och inflytande pä sakernas '
afgörande, bör åtminstone genast stadgas:
a) Att Bisittare i Kämnärs-Rätt, der desta
icke aro specimincrade i Lagfarenhctcn, skola liksom
Nämndemännen, endast äga en collectiv röst, mer
gällande än Ordförandens,
d) Att förhållandet skall »vara enahanda »ned
de sa kallade illittcrate Rådmännen, der endast sä¬
dana, för bristande afiöningstillgängar, tillsattas; och
439
v) Att i alla större Staber, som kunna aflö¬
na 2 eller flera Radman, inga andra dertill fa »val¬
jas an de, som hoö »vederbörande antoritetcr ädaga-
lagt godkända prof i Lagfarenhctcn.
Om man med dessa förestagne ändringar, och
den Memorialets 2:dra Mom. innefattar, jemsörer
nn »varande förhållandet i de allmänna Under-Dom¬
stolarna, sa toyde man medgifwa att den wigtigaen-
hetSprincipen i Rätters organisation, något härige¬
nom kan tvinna. Dessutom mäste htvar och en, som
i detta ämne något tänkt eller practiserat, erkänna
att till rättwisanö stipande fordras, icke blott en in-
corruptibcl rättskänsla, den hwarje »välfräjdad Med-
borgare bör anses kunna äga, utan ock en noggrann
och fullständig kännedom af den lag man stall tilläm¬
pa, dess allmännare principer ock grunder, lagrum¬
mens inbördes förhållande, nödwändighetcn af rätte¬
gångsordningens stränga former, m. m., samt jem-
»väl en »viss »vana att handlägga mål och anwända
h»vad man genom studier inhämtat, hwilket allt icke
rimligtwis kan begäras af dem, som egnat sin tid ät
handel eller ett »visst yrke, enär man nog känner,
att Lagfarenheten ensam fordrar sin »nan och hela
dess tid. Det war en tid dä Regering och Ständer
synnerligen nitälskade för en grundligare EmbctS-
mannabildning, och Kongl. Förordningen den 40
Mars 474Y blef deraf en följd. Om än man dä,
af brist pä sujctter eller troligare för frihets och pri-
vilegiisystcmet, ej »vägade stadga hwad, jag om Stadö-
Rätterna projecterat; möta nu »nera ärminstone icke
dessa hinder för ideellare asigtere »verkställighet. —
440
Nej, bet twcrtom förundrar mkg att ännu se beda.
gade man, fran handel och näringar, ber de kunna
gagna säsom Statens närande medlemmar, tafla att
inkomma pä Embetsmannabanan och platser der de,
med åsidosättande af Damarckallets helgd, anseende
och sjelfständighet, nödgas anlita och lyda andra, of¬
ta för Domstolen främmande personer. Att menin¬
gen af detta förslag ej fordrar ringaste ändring i
1734 ars Lag eller äsyftar att betaga Borgerska-
pct någorstädes betz »valrättighet torde ej bchöfwa
nämnas.
K) I afseende pä ben Successiva öfwer-
gängen till de af Lag-Committöen antagna och mo¬
tiverade nya samt speciellare grundsatser och stadgan-
ben, wägar icke jag försöka detaljera ett förslag, helst
jag dertill nu saknar tid och makerialier; men jag
tror att Lag-Utskottet i följd af denna motion efter
eget urwal kan uppgifwa alla de stadgande» sorn af
Lag-Committvens förslag redan kunna med bätnad
för Lagskipning-» antagas. Särskilt fär jag utbed¬
ja »nig Lag-UtskottetS motiverade sivar, huruwida i
sädant ändamål kunna begagnas Kongl. Committeens
rikhaltiga projecter till 6, 9, 11, 15, 17, Cap.
Arfda-Balken, de flesta Cap. i Jorda- och Handels-
Valkcrna jcmförda med serskilda tepten i afseende pä
arfwejords disposition, samt 7 och 8, frän och med
10 till och med isirde Cap Rattegängö-Balken; ty
»ned fä ändringar i citatirmcr kunde besia föreslagna
Lagbud i 4734 arS Lag införas. Säsorn mest nöd¬
vändigt anhällcr jag att, dels 47 Cap. Rättegänge-
Hålken pä slikt sätt ma completteras med alla de
441
lämplige stadgandet, som Kongl. Commlttäen i 4:de
stycket af nämnde Balk föreslagit, dels ock att Lag.
UtffottctS sistliden Riksdag föreslagna Rcdaction till
21 Cap. RattegangS-Balken nu autages, med han-
wisning i 7 H. ej till Gode Man, utan till särskild
Nämnd, om hwarS organisation Lag-Committäcn
uppgjort ett förslag, som af flere skäl genast borde-
såsom en sednare afdelning i nyssnämnde Cap. infö.
ras och blifwa gällande Lag.
Om communication häraf med öfrige Med-Stän»
ben och remiss till Lag-Utskottet anhälleö.
Stockholm den 15 December 1828.
Nils Insulin,
RikSdagSfullmägtig fran
Stockholms Län.''
Remitterades till Lag-Utskottet.
20:o Af Nils Insulin:
Ehuru 24 Cap. 3 §. RättegängS-Balkcn i öf¬
verensstämmelse med 1 Cap. i i §. samt 23 Cap.
2 och 5 §. §. samma Balk, owilkorligt bjuder, att i
all Dom tydelig» skall utsättas the hufwudskäl,
och then Lag thera slutet grundas; blifwa rättsökan,
de likwäl rm för tiden oftast afspistHe endast med det
442
knapphändiga besked, att wederbörande "icke finna
skäligt bifalla sökandens anhållan," eller "pröfwa rätt-
rvift ogilla partens talan/' utan att nägra hnsivud-
skäl, och högst fallan någon lag, anföres till upp.
lysning för parterna eller till ädagaläggande afrätt-
wisan och laglighetcn i den åtgärd, som myndigheten
»vidtagit. Ännu sällsyntare ar dömande autoritetcrS
försök, att medelst »vederläggning af de skäl, som
fyntö kunna föranleda ett motsatt beslut (raiiones
studitancli), bibringa den tappande parten öfwerty-
gelfe om oriktigheten af hans påstående»; men sked.
de det, sä skulle han icke, såsom nu, äga skäl att
söka hos högre autoriteter giltigare sivar pä sin
klagan.
Alldenstund härtill kommer att nysi anförda
strofer, med flere dylika orakcl-spräk, äro stridande,
bade mot de äbcropade lagbuden, och den allmänt
kända sanning, att hwarje Dom bör utwisa en full¬
ständig och ren syllogism, samt derjemte hafwa ut¬
seende af godtycko och således ingalunda äro förenli¬
ga med de dömande autoriteternas »värdighet, eller
kunna förskaffa dem folkets aktning och förtroende.
Fördenskull sär jag sörcslä att alla autoriteter, som
aga meddela beslut, men särdeles de Allmänna Rät¬
terna genom en af Konungen, pä Riketö Ständers
begäran, utfärdad allmän förklaring, förständi¬
gas, »vid ovilkorlig päföljd af böter och ersättning
till den klagande, 4:0 att nti hwarje beslut noggrannt
och fullständigt utföra, icke allenast pä hwad sätt
hwarje emtwistadt factum ar till »verkligheten be¬
443
styrkt, utan ock alla de hnfwudskäl samt den lag,
hwarä hwarje dcl af flutet grundas. Och 2:0 att,
»ar ingen lag finnes, hwars ördal»,belse inträffar
med sakeus ädagalagda förhållande, lika utförligt be-
flriswa den lagsed, allmänt erkända förnuftesatö eller
lagprincip, hwaraf beslutet blifwit en följd; samt Z:o
att jemwäl antyda det tolkningSsätt, hwarigcnom
samma princip blifwit härledd, frän lagens analogi
eller desi orsak.
Jag »väntar, att man häremot skall mycket 0.
rera om Domars ända nog »vidlyftiga cxpeditkons-
sätt; men detta, äfwensom Domars swärfattlighet,
kan afhjclpaö, om än man utfärdar den föreslagna
Förklaringen, ''hwilken tillika skulle wara det en,
klastc och kraftigaste medel till Lcu flipningcnS för»
bättring och rättegängarö förkortande, samt till stor
del ersätta bristen pä en fullständigare Lag; äfwen
om en sädan antagcs, skall denna författning hafwa
»välgörande »verkningar, enär den, mer an alla exa¬
mina, skall hos »vära Jurister under praktiken ut-
»vcckla ett sannt Lag-wett.
Domaren sämedelst twungcn att uppteckna och
utreda atla de skäl och bewis, som, i protokollet
alltid bcfindtliga, böra grunda hwarje dcl af beflutet,
skulle klarare inse och komma i mcdwctande af de
snbjcctiva tycken och dunkla känslor, af hwilka
han eljest kan förledas att »vika frän den strängare
rättwisan.
444
Att detta Memorial ma med RikS-Ständen
communiccras och till Lag-Utffottet remitteras, derom
an häller jag.
Stockholm d. 15 December 1828.
Nils Insulin
frän Stockholms Län."
Härpå meddeltcs remist till Lag-Utskottet.
21 :o Af NriL Lvanberg fran Westcr-Norr-
landö Län:
"Uti underdånig skrifwelse N:o 246 af d. 23
Oct. 182Z hade Rikets Ständer hoö Kongl. Maj:t
begärt, att som nära 14 ar da förflutit sedan Lag-
Committäen organiserades, men något förslag till
BrottmälS-lagar da annu icke af Conni,ittvcn blif¬
vit upprättadt och afgifwit, ochbehofwet af ny Lag¬
stiftning i wista delar isynnerhet lät sig kannas af
Le flere motioner om lagförändringar, som tid efter
annan wid Riksdagarna blifwit gjorde, Kongl. Maj2
alltså täcktes widtaga nödige mätt och steg till pä-
skyndande af Lag-Committeens arbete, sä att hela
förslaget till ny Civil- och Criminal-Lag sä tidigt
mätte fnllbordaS, frän trycket utgifwaS och allmän-
göras, att detsamma i grundlagsenlig ordning kunde
i ett sammanhang komma under Rikets Ständers
pröfning wid nuwarande Riksdag.
445
Af Kongl. Maj:ts Nådiga framställning om
hwad i Rikets Styrelse sedan sista Riksdag sig till-
dragit, upplyses wäl orsaken, hwarföre sädant icke
tvid denna Riksdag kan ske, hwilket äfwcn bestyrkeö
af det förhållande, att något förslag till Criminal-
Lag annu icke utkommit, som likwal af flerej skäl
synes hafwa warit mera magtpaliggande an förslaget
till Civil-Lagen, som redan 2:ne gängcr ifrån trycket
är utgifwet. Det höfwes icke mig och torde äfwm
nn wara onödigt fälla något omdöme om de nya lä¬
ror detta sednare förslag utbreder i frågor om arfs-
och dispositionsrätt öfwer fast egendom a landet, om
ett alldeles nytt rättegångssätt och siere omskapnin-
gar af wär gamla Lag uti siere det medborgerliga
lifwet rörande närmaste och dagligen förekommande
förhallanden, ej eller will jag widröra den sannolika
möjlighet, huruwida de arbetande Herrar Ledamöter,
ne af Lag-Committäen, med nödig omtanka för de¬
ras helsowärd och enskilda angelägenheter, samt med
oafbrutet arbete och nitälskan bade under och emel¬
lan Riksdagarna endast för detta allmänna stora
lagarbete, hwarföre de af Konungen warit anställde
och af Nationen belönte, pä de nu snart förslutne
19 arén kunnat hinna upprätta äfwen ett förslag
till Criminal-Lag och detsamma till allmän gransk¬
ning öfwcrlemna. Jag fäster mig nu hufwudsakli-
gen dels wid kostnaden för Lagarbetet och dels wid
förlusten, som det allmänna möjligtwis kan lida der¬
igenom, att de utmärkta män hwilka immerfort sys¬
selsättas med nya Lagwerket, såmedelst hindras att
egna sine krafter och kunskaper ät deras egentliga
sysilor, och StatSbestyp.
446
Hwad angär den förra omständigheten/ simes
en gränö för kostnaden numera skäligen kunna sättas
pä sa sätt, att hela anslaget för Lag-Committäen
uvphör med flutet af nästkommande är 482Y, dä
Criminal-Lagförflagct sannolikt bör kunna wara fär-
digt och till allmän granskning utgifwct, och genom
upphöra,,dets af arfwodcs-betalningcn torde den sed-
nars omständigheten af sig sjelf ashjelpas.
De anmärkningar, som af private män, eller
Embetsverk, såsom hittills flett, afgifwaö, torde kun¬
na samlas af Herr Iustitiä-Statöministern, genom
någon honom underordnad tjensteman, och.pa publik
bekostnad till trycket befordras utan att nägdn ståen¬
de aflönt Committé derföre behöfwer widare wid-
makthallas, och torde nödige medel desiutom icke sak¬
nas och kunna anwisas pä besparingar eller öfver¬
skott pä StatStitlarne till rese- och traktamentökost-
nad för tillkallade nya ledamöter uti en gransknings-
committö, i fall en sädan finnes nödig innan Kongl.
Majit wid nästa Riksdag i Näder framställer hela
det nya Lagwerkct till Rikets Ständers pröfning
och antagande. Med sä ringa kostnad är förflagec
till ny Kyrko-Lag af sakkunnige man utarbetadt; sa
hafwa ock tillkommit nya Psalmboken samt förslag
till ny Evangeliibok m. m. utan sä betydlig grava-
tion för Riket, som det efter utseendet, aldrig slu¬
tande Civila och Criminala Lagarbetet, sä länge arf-
wodet för de arbetande fär fortfara.
Likaledes föreflär jag att arfwodet till de Her¬
rar och män som utgifwa gamla Province-Lagarna,
447
wäl mä fortfara till nasta Riksdag/ men ej längre;
skälet dertill ligger i sakens natur.
Jag anhäller om rcmitz häraf till Stats-Ut-
skottet, som torde anmodas benäget nppgifwa, uti
haröfwer mcddeladt betänkande/ hwad hela Lag-Com-
mitteens aflöning och öfriga kostnader i denna wäg
sedan ar 1810 utgjort.
Stockholm d. 15 December 1825.
Drilr Zvanlikrg,
fran Wester-Norrlands Län."
L)ch 22:o af ^Nllers Danielson frän Elfs-
borgs Län:
Tttl Protokollet.
"Att förbättra Fäderneslandets Lagar är ett
ämne för Rikets Ständers omsorg/ hwarö wigt wa¬
rit insedd och behjertad lika länge, som folket utöf-
wat sitt deltagande i Lagstiftningömagtcn. Redan
wid samma Riksdag, dä wär nu warande Statsför¬
fattning bestämdes, nppdrogo Ständerne ät Kongl.
Maj:t att förordna en Committé till allmänna La¬
gens öfwerseende och uppgörande af förslag till en
ny Lagbok. Denna Committö blef också icke långt
derefter nedsatt och har alltsedan arbetat; hwaraf
frugten hunnit blifwa ett förstag till allmän Civil-
Lag, hwilket, af trycket utgifwet, redan länge warit
i allmänhetens händer. Enligt ett af Kongl. Maj:k
448
tvid slutet af sista Riksdag meddeladt nådigt yttran-
de, hade detta arbete, efter föregången granskning i
Högsta Domstolen, skolat nu genom nådig proposi-
tion öftverlemnas till Ständerna. I stället har nu,
genom Kongl. Maj:tS Nådiga Berättelse om hwad
sedan sista Riksdag sig i Riksstyrelsen tilldragit, blif-
wit bekant, det Kongl. Maj:t i Näder bcslntit, att
sädant än widare skall dröja. En revision af det re¬
dan wid förra Riksdagen färdiga förslaget hade nem¬
ligen funnits nödig hos Lag-Committsen sjelf, i följd
af inkomne anmärkningar; och man nödgas till en
del omarbeta de gamla förslagen. Detta arbete och
tryckningen deraf har ej kunnat slutas förr an den
4 Augusti 4826, da den nya upplagan till Kongl.
Maj:t inkom och derefter öfwerlemnadeS till Högsta
Domstolen; men icke blott till Högsta Domstolen,
utan afwen till HofrätternaS Presidenter och nagra
af dem utsedda Ledamöter, hwilka äfwen borde inom
föreskrifwen tid yttra sig om behofwet af ändringar
eller jemknkngar och, der desia syntes nödiga, göra
ny redaction, såsom alternativ till Lag-CommittvenS.
Slutligen hafwa genom Justktiä-CanzlerenS embets-
skifwelscr och kungörelser i allmänna tidningar ej blott
samtliga Landöhöfdingar och Domare, utan ock en-
skilda personer, blifwit uppmanade, att öfwer Lag-
werkct inkomma med de erinringar och påminnelser,
hwärtill de kunde finna anledningar — allt inom den
4 Augusti 4827. Den slutliga granskningen bade i
Högsta Domstolen och hos Kongl. Maj:t i Stats-
Rådet (förmodligen afbruten genom remisierna till
Herrar Hof-RättS-Presidentcr samt Justitiä-Canzle-
rens
ren- cirkulä rcr och kungörelsrr) kiar sedermera mött
sädana binder, art widare uppskof ej kunnat undwi-
kas. Det tsar imedlertid befunnits, att förslaget ge.
nom utestntning af answarsbestammclser, som fknliei
strafflagen införas, star i samband med denna, hwil-
ken oafbrutet bearbetas, men ef hunnit blifwa får.
dig; att likaledes i Jorda-, Byggninga- och Han-
delsbalkarne utesintningar skett, för att genom sar.
skilda författningar, ankommande pa Kongs. Maj:t
ensam i oeeonomisk wäg, ersättas, b wilk vt ej heller
medhunnitS, och att Kona/. Maj:t således ansett den
civila Lagen, om den ock nu kunde komma under
pröfning, likwal pa det hela sakna den fullständighet
att ben kunde till efterrättelse antagas; hwarsöre
Kongl. Masit funnit Sig föranläten, att än ytter¬
ligare uppstjuta med art till Rikets Ständer öfwer-
lemna dct nya Lagwcrket.
Anledningen till detta nådiga beslut synes mig
icke härmed tillräckligen förklarad; och likwäl mäste
dct säkerligen stafwa sina goda grunder. Jag besiri-
der wisterligen icke, att Cnminal-lagen och luckorna k
wista Balkar af den Civila äga sädant sammanhang
med denna i det hela, att antagandet till efterrättcl-
se endast pa en gäng kan ffc; men häri ligger inga¬
lunda en giltig orsak, hwarföre dek redan färdiga
förslaget till Civil-lagen ej kunnat blifwa hos Stän¬
derna pröfwadt och för sädant ändamäl nu i nädee
proponeradt. Sammanhanget emellan det ena och
andra är omöjligen sa stort, att icke hwart för sig
kan bedömmaS; och prösningen hos Ständerna gar,
29
1
450
i alla fall, icke sä fort, att de ej behöft pä allt möj¬
ligt satt winna tid. Att ju förr desto heldre före¬
lägga Ständerna det nya Lagwerkct, hade således
warit en högst önskanöwärd åtgärd; och jag wägar
föreställa mig, att detta också ofelbart skett, i fall ar-
beter, sädant det befinnes, ägt Kongl. Maj:tS nädiga
bifall. Den ntcblifna Propositionen öfwertvgar mig,
i följd häraf, att arbetet genom sin halt icke ingis-
wit det förtroende, som detsamma bordt äga, förakt
kunna läggas till grund för en nådig proposition.
Att jag gjort mig detta begrepp om saken, bor-
de tilläfwentyrS icke, ens i fall af misitag, läggas
mig särdeles till last, dä jag skulle kunna åberopa
alla de sakkunnigas omdömen, som jag haft tillfälle
att rådfråga, och hwilka tagit någon kännedom af
arbetet, till bekräftande af den mening, jag sjelf wä¬
gar hysa, om ringheten af desi wärde. Jag kan ej
inga i omständlig rcdowiSning för detta omdöme;
och nöjaktighetcn af en sadan rcdowismng skulle ej
heller lämpligen kunna underkastas nägon pröfning,
sä wida dertill erfordrades en utförlig granskning af
Let ifrägawarande Lagsörskagcrs innehåll i flera wä-
fendtliga delar, hwilket äter ej är föremål för den
motion, jag nu gär att göra. Jag mäste dä nöja
mig att wädja till framtiden, som kommer att utan
skonsmäl afsäga sin dom öfwer arbetets förtjenst, och
hwarS omdöme äswen mitt tadel mäste underkastas.
Imedlertid bör jag icke underläta allt skags motive¬
rande af den enskilda mening, jag wägat yttra; och
jag upptager således här nägra fa anmärkningar,
h.wilkas närmare begrundande torde göra tillfyllest
451
att utreda, hnruwida dct isragastalldc Lagförslaget
ka» bwila pä grunder, som medgifwa att derpå byg-
ga särdeles hopp om förbättring i wara bristfälliga
lagar.
Den del af besia lagar, som omfattar de wigt»»
gaste af alla moraliska förhållanden i lifwct, Gifter-
mälsbalken, lärer ock mcdgifwas wara den wigtiga-
ste af alla. Ingen lagkunnig och pa samhällets till-
ständ uppmärksam man torde neka, att denna Balk
med dertill hörande särskilda författningar är behäf¬
tad med de största brister och utgör en rik källa till
sedliga oordningar i och utom äktenskapet. Den har
således bordt wara ett wasendtligt föremal för Kongs.
Lag-Committeens omsorg. Jag har ej kunnat upp¬
täcka, att Committeett till desi förbättrande åstadkom¬
mit någon ring annat an ett stadgande af lika gif.
torätt för man och qwiuna, och ett annat om ogift
qwinnaö fullmyndigh<t wid en wisi alder, dct förra
sammanhängande med förslaget i Ärfdabalken, att
spster ärfwcr lika med bror. Wärdet af besia nya
uppfinningar, hwilka synas tämligen lätt gjorda, lem-
nar jag derhän. Det är åtminstone, sa mycket wa-
gar jag med trygghet saga, ingalunda af Kongl.
Lag-Committäcn bewisadt. För öfrigt hafwa de gam¬
la Äktcnskapslagarne blifwir till deras grunder owid-
rörda. Deras redaction är förändrad, men säkerli¬
gen icke förbättrad. Hela den gamla oredan i bo-
lagSreglorna för mans och hustrus egendomsrätt star
oförminskad qwar. Grundsatsen om deras bos sam¬
fällighet synes aldrig wara ställd i twifwelSmal, utan
pä god tro antagen såsom oundwiklig — da likwäl
452
det största twiswel i sjelfva werke t äger rum, hur»-
wida denna samfällighet ar nyttig, än mera nödwän-
dig. Mannens mälSmauSrätt och hlistrnnö omyndig-
hetStrllständ, som likaledes undgätt allt twifwel hos
Kongl. Lag-Committ6eu, aro dock lika litet några
trosartiklar, upphöjda öfwer all undersökning. Men-
nistokannaren torde näppligcn pasta, att en hustru,
som upplcswat en wist alder, ar af gwinlig swaghet
mindre skicklig att wara sin egen förmyndare, an en
sticka, som uppnatt samma alder, med wida mindre
erfarenhet af lifwet och huShällsbckymrcn. Och men-
nistokännaren stall hafwa lika swart att antaga för
säkert, att lycka och wästland i äktenskapet befrämjas
genom ett af lagen godkandt oinskränkt walde hos
nianncn ötwcr hustruns egendom och angelägenheter,
när han besinnar, hnru litet detta walde behöfwes
för en man, som werkligcn ar i ständ att uröfwa
det och huru skadligt det kan ofta blifwa i en an¬
nans hand.
Kongl. Lag-Ccmmittöen har infört ett nytt be¬
grepp cm trolofning, bwilket i sa matto tillwäga-
bragt en försämring af gamla lagen, att alla de
barn, som nu legitimeras, såsom aflade af fästehjon,
innan lysning tillkommer (hwarwid Lag-Committeen
sästat sitt enda begrepp om trolofning) skulle komma
att anses för oagta; och när härtill lägges, att
barn, som blifwit aflade under blott ägtenflapölöfte,
alldeles icke kunna, enligt Committäens förslag, legi-
limeras uran päföljandc ägtenstap; sä mäste man
twiswclöutan medgiswa, att genom antagande af detta
förslag samlället skulle kcn.ma att belastas med c»
453
wida större mängd af wanärade mödrar och arflös»
darli, an som olyckligtwis redan finnes.
Men om detta mä kallas ett grymt slag ät
den allmänna sedlighet, som lagen borde warda, och
ej förstöra; sa ar det en icke lindrigare anmärkning,
att CoMmittven, med äsidasättande af tidens upp¬
lysning ocy mensllighetcns kraf, fulländat sitt werk
i denna del genom bibehållande af den barbariska
skillnaden imellan äkta och oäkta barn. Skulle man
dä ännu icke hafwa hunnit inse, att de oskyldiga
warclser, som genom fina föräldrars oordningar er¬
hållit lifwct och förmägan att lida, äro födda med
lika anspråk som alla andra pä sina faders cmwärd-
nåd, och att denna omwärdnad mäste af lagen äläg-
gas sä stor, som den någonsin kan ästadkommas, d.
w. s. utan ätskillnad för det ena barnet mot det an¬
dra? Man har ej ens behjertat den onaturliga con-
kraften imellan en lag, som gör barnet arflöst, och
en annan, som berättigar söräldrarne att ärfwa ett
sädant barn. Väggedcra gwarftä i Lagcommittäens
förslag lika oförändrade. Jag är innerligt öfwerty-
gad, att lika litet nägon politisk som någon mora¬
lisk grund till sädana Lagstadganden finnes; ock mitt
bemödande att upptäcka denna saknade grund har af
Lagcommittäcn pä intet sätt blifwit underftödt. Här,
lika som öswcrallt i desi arbete, framkallas den an¬
märkningen/ att föga undersökning i grunderna till
förslagen syneS hafwa warit anställd, alltför fä twif-
wclSmäl öfwer antagna satöer pröfwade och undan¬
röjda. De såkallade motirerna, som åtfölja förslaget
innehålla för det mesta nakna berättelser om hwad
451
som i texten blifwit fagdr, och ej fällan oförändrade
upprepande», deraf, eller kmstigen behöfiiga förklarin.
gar deröfwer. Om nägon sars blifwir tillagd, såsom
grund, fran hwilken Committöcn utgätt; sä är den
dock nästan aldrig undersökt och bcwisad; ock i de
flesta fall, der gamla lagens förordnanden blifwit bl.
behällna, gäller för allt moris, att man icke funnit
skal till någon ändring deruti — lika sorn skulle,
,vid Förslagets antagande eller förkastande, icke de
bibchällna gamla stadgande» behöfwa lika mpcker pröf.
ivas, som de förestagna nya. Alla de twifwcl, som
forskningen wäckt emot gamla lärors tillförlitligber,
och alla de sörstagSmeningar, som med större eller
mindre skäl sysselsatt tänkares bemödande för sam-
hällslärans fullkomnande, synas litet eller intet hafwa
bekymrat Lagcommitteen — ett urwal af rättölarda
och skarpsinniga man, frän hwilka man likwäl bordt
wänta sig ej blott upptagande och redowisning ätminsto.
ne af de wigtigaste bland sädana, under odlingens fram.
skridande alstrade äsigter, utan ock deras riktande
med nya, deras utwecklande till bestämda rcsnlrater,
och framför allt deras wederlaggaude, » händelse af
befunnen felaktighet. Jag säger icke, att nägon full-
konstighet i denna wäg fär sä>som pligt äläggas en
Committé, eller i allmänhet nägon andlig förmäga;
men jag tror mig icke fordra för mycket af dem,
som skulle wagleda en lagstiftande församlings öfwer,
läggningar, om jag fordrar, att försök i denna wäg
mätte warit gjorda; och när jag alldeles sakaar dem,
mäste jag beklaga, att det förnämsta ändamälct för
Committöene mödor, nemligen tillhandagärndc med
upplysningar ät ben lagstiftande församlingen, synes
wara förgätet.
Hade Committeen bemödat stg för detta ända¬
mål och fortfarit pä det nn antydda satt; sä skulle
jag uti dest arbete haftva kunnat söka upplysning,
hwarföre den gamla grundsatsen om ägtenskapetS
oupplöslighct blifwit bibehällen i hela sin kraft, med
förswärade, men icke lättade ntwägar till upplösande
af det ägta bandet i de olyckliga fall, dä all möjlig
stränghet ej förflär att såsom werkligt moraliskt band
hälla det tillsammas. Jag mä icke tillwälla mig
domsrätt i den ömtäliga frägan, huruwida Contra-
hcnterncs sällhet och jordiska wälfärd, för hwilka en
fri förening tyckes wara ett ocftergifligt wilker, är
ett högre ändamål för ägtenskapct, än det högtidliga
twäng, hwarmcd föreningen sammanhälles, utan af¬
seende pä deras lycka, likasom utan märkbart afseen¬
de pä det allmänna sedetillständ, hwilket derigenom
bestämmes. Men just derföre, art jag mäste erkän¬
na min bristande förmåga att döma i denna djupsin¬
niga fräga, saknar jag desto mera den »vägledning,
som en af snillrika »vetenskapsmän sammansatt Lag-
Committe bordt deruti giftva mig, dä jag i mitt
kall af Riksdagsman .ej kan nndgä att med min röst
bidraga till det beslut, som i ämnet skall fattas, sä
framt denna egenskap ännu tillkommer mig, när ti¬
den till desi afgörande en gäng inträffar. Jag tadlar
således Kongs. Lag-Committecn derföre, att den icke
lätit märka något as den twehugsenhet, som hos tän-
kare »varit sä allmänt rädande, öftver detta stora fö¬
remål för deras forskning. Äftvcn jag, som ej kun-
456
nät nndffippa all kännedom häraf/ befinner mig nu
stadd i denna samma twehugseuhct. Jag wet icke,
om det »vinnes något moraliskt eller politiskt godt
dermed/ att personer, som under längre eller kortare
försök till sammanlefnad k ägtenstap funnit sig öf-
wertygade, att de ej pasia tillsamman, utan niaste
göra hwarannan olyckliga, likwal hindras gtt upplö¬
sa sin förening. Jag wet icke, om deras lidande och
de ocrdningar, hwilka deraf oftast leda sin upprin¬
nelse, kunna skaffa samhället någon härnad, som för-
tjenar att befrämjas med en sa stor uppoffring ä
deras sida. Jag wet icke, hwad ondt som skulle
uppkomma för dem eller för samhället, om det til¬
läts dem, eller hwilkendcra af dem som wille, att
genast wara qwitt det band, han hatar. stfwen i det
fall, att någondera skulle emot den andras wilja be¬
strida skiljsmessan och sök.a sammanhålla bandet, för¬
står jag icke, hwilken lycka för denne skulle kunna
befordras derigenom, att twängct räckte honom sin
hand, för att befrämja hans afsigt, när han i godo
ej kunde winna den, dä det synes mig antingen icke
wara någon, eller ock en oloflig tillfredsställelse, att
kunna twinga till det, som endast genom friheten kan
äga sitt warde och sin betydelse. Detta allt förskär
jag icke; men jag önskar att förstä det, för att we-
ta hwad som bör göras eller icke. Och jag tadlar
Kongl. Lag-Committsten derföre, att den icke upplyst
mig härom, att den icke sträckt sin förstning till det-
ra förcträdeswks wigtiga amne, nraktlätir att gifwa
stäk för en öfwcrtygclse, som ej bort stadgas utan
noga öfwonvägande af allt, hwad philosopher ock
rättölararc i amner tänkt och twistat. Jag tadlae
457
den Kongl. Ccmmittäcu ber före, att den afspisat all
wettgirighet härutinnan med den simpla hänwisnin.
gen till den gamla lag, som lliswit bibehälcn. Ar
det fattigdom pä ntwägar att genomföra c» förän,
dring, som wall a t detta bibehållande; sä nödgas jag
bekänna, att denna fattigdom illa öswcrflules nied
en fullkomlig tpsinad, b wilk en swärligen af nägen
uppmärksam läsare lärer antagas för bewis, att
hindren ligga i saken sjelf, men icke i deras wik.
ja eller förmåga, som baft sig uppdraget att uppgil¬
lra utwägarne till förbättring, i fall den were nödig.
Wi äga redan lagar om ägtcnflapSsiilinad; och
Lag-Committäen har bibehållit dem till deras wä.
scndtliga innebälsi Men desia lagar äro säkerligen
ibland dem, som minst uppfylla sitt ändamål; och
för hwar och en, som med någon uppmärksamhet
läser CommittäeuS arbete, skall det säkert sörbliswa
obegripligt, cm Committeen ensam kunnat gilla dem,
eller icke kännt sig uppmanad till något försök att
afhjelpa deras brister. Till flut gifweS kanhända in.
tet starkare bewis pä grundfalskhctcn af oupplöslig-
hcts-systcmet, än det alltid erkända bchofwet af un-
dantag och afwikelser derifrån, och de alltid lika
misilyckade försöken, att tillwägabringa sädanc undan-
tag och afwikelser, utan uppoffring af sjclfwa susie,
met och utan de fladligastc werkningar pä sede- och
samhällstillstånd. Korteligen: sä länge jag icke sett
ett twängssystem genomfördt till sammanhang och
förenlighet med ordning och goda seder, har jag ej
heller ännu sett något prof af detta systemö duglig,
het; och ehuru Uret jag will upphäfwa mig till län.
458
»inre af lagstiftningskonsien, wägar jag dock ataga
mig, att punkt för punkt bewisa olämplighcten och
immoralitcten af alla do ntwägar till äktenskapsffill-
uad, som Kongl. Lag-Committven föreflagit.
Sä mpcket om GiftcrmälS-Balken. Att wida
nicra derom worc att säga, följer redan af hwad
som blifwit sagt. Jag förbigår nu alla de Balkar
font följa ifrän denna till den sista eller Rättcgängs-
Balken, emedan jag anser besia twä för de wigtiga-
ste, den ena i afseende pa det husliga lifwet och alla
dermed sammanhängande enskilda förhällandcn, och
den andra i afseende pä desi sammanhang med Stats¬
författningen och Statsbestvret samt alla deraf upp»
kommande allmänna och enskilda förhållanden.
Den stora frägan om en bättre Domstolsinrätt-
ning är naturligtwiö den, ,om först ädrager sig upp-
märksamheten. Det lilla, som Lag-Committeen här-
wid gjort, är icke bpgdt pä nägon märkbar grund¬
sats. Ett skags historiskt nit att bibehälla former,
hwilka man ansett inrotade i folkets wanor, och sä-
lunda omfattade af desi förtroende, har förmätt Com-
mitteen att tillgripa desia former, sädane de i när-
warande stund förefinnas, med föga historiskt afseen-
de pä den anda, frän hwilken de i forntiden utgätt,
och hwilken tilläswentyrs hade förtjent att uppkallas,
sä framt det stätt i CommittsenS makt, i stället att
framgent bcgrafwas under de urartade formerna, i
hwilka den ej mer kan lefwa.
459
Sä har man i första instancen bibehäliit do¬
mare med nämnd, i en rid, dä man ej kan återgå
till den werkliga domsrätt hos nämnden, sem i desi
upprinnelse uppgjorde desi wäsende. Det mä wäcka
förundran!, om man ej bliswit warsc, att denna
nämnd, som i längliga ti^er redan marit ur ständ
att följa fortgången af en inwecklad lagstiftning och
derföre längesedan förlorar sin domaremagt, i och
med detsamma också förlorat den betydelse af folkets
delaktighet i lagsripuingen, hwaraf den utgör en
skugga, och för hwars strill man troligen welat läta
den gwarftä. Folkets deltagande i lagstipningcn ar,
utan allt twifwel, en sak af stor och helig wigt;
och jag skulle wara laugt ifrän att motsäga Lagcoin-
mittäcnS ranka om nämndens bibehällandc, i fall
jag funne, att förflaget i minsta mätto bidroge till
ett sädant andamäl. Jag skulle dä tro, att det
hade lyckatö Committäen att till lif ätcrkalla den
anda af lagen, för hwarS skull desi form förmodli¬
gen tillwunnit sig CommittöenS benägenhet. Men
icke ser jag detta ändamäl befrämjadt derigenom, att
Domstolarne utgöras af ledamöter, som sakna bäde
domsrätt och kännedom af lagarne; ty besia äro och
förblifwa en skugga af folkets urgamla lagskipning.
De, som nu mera skulle wara Domare, böra
känna de lagar, som nu finnas. Zlr det nog med
en lagfaren man i hwarje Domstol, sä är det ock
nog, att Domstolen har en ledamot. Jag tror lik-
wäl icke, att denna är nog; utan min öfwertngelsc
är, att Kongl. Lagcommirtäcn bordt förestå Dom¬
stolar, bestäendc af lagfarna ledamöter, och ej nägra
460
Stidla. Här är icke tillfälle att i desi hela widd ut-
weckla ett ffdant förslag.- Men nägra ord skall jag
säga til? utmärkande deraf, att jag någorlunda be¬
tänkt, bwad jag härom r.ttrat. Det är icke miir
mening, att en Domstol i hwarje nu warande Dom¬
saga skulle kunna inrättas med det antal af lagfar-
na ledamöter, som erfordrades för att kunna kallas
werkligcn komfort; ty jag wct rätt wäl, att en
sadan mängd af EmbetSmän blcfwc långt mer be¬
tungande, an landets tillgångar medgkfwa. lltan nå¬
gon, åtminstone betydlig, tillökning i antalet af Do-
mare, emot det som nn finnes, skulle det likwälblif-
wa möjligt att winna ändamålet, i fall insranccrnas
antal minskades, och skillnaden imellan Lands, och
Stadsrätt upphörde, sä att Land och Stad finge ge-
mcnsamma Domstolar. Jag är öfwertygad, att den
rättsökande borde finna sig lika belåten att r första
instans göra sin sak anhängig hos Hof-Ratt, i fall
en Hof-Rätt funnes i hwarje Län; och dä behöfdes
endast dcsia samt öfwer dem en Högste Domstol, be¬
stående likwäl af särskilda divisioner och ett dertill
nödigt större antal af Ledamöter. Enhet i lagskip¬
ning är och förblifwer, i alla fall, en dröm, utan
motswarandc werklighet; och att för detta ändamål
inskränka Högsta Domstolen till en enda, »ned arbete
öfwerhopad division, är att alldeles för intet upp-
offra den fullkomligare lagskipning, som af Domsto¬
len borde kunna wantas, i fall den erhölle en bättre
organisation.
Till afstyrande as de manga förhastade rätte-
gängar, som nu stanna wid Under-Ratterna, wore
461
det dä en naturlig utwäg att inrätta Förliknings-
Domstolar inom hwarje pastorat, oller sä widsträckta
Districter, som pä hwarje ort kunde anses tjeniiga.
Länö-Rätterna, swarande mot wära nu warande
Hos Ratter, skulle oselbart kunna fa en långt anda-
mälSenligare inrättning, än dosta nu äga. Hwarje
Ledamot kunde i sin ordning wara ordförande, och
skulle dä genom nndcrsökningarncö ledning och pro-
tocollctS förande förwärswa, och nödgas aga, cs blott
den skicklighet i lagtillämpning, som nu bör förut-
sättas hos Hof-Rattsledamöter, utan ock derjemte den
hes Undcrdomarcn nödiga färdigheten att ransaka och
skrifwa. Genom ärendcrnas behandling frän deras
börjaik, och den salunda wunna kännedom af parter¬
na och deras förhållanden, skulle sädane Domstolar
destutom komma i tillfälle att med wida större nog¬
grannhet och säkerhet döma, än man nu kan af Hof-
Rätterna begära.
Anlitandet af första Domstolen skulle härigenom
blifwa något kostsammare, än det nu är, isynnerhet
derföre, att resorna blcfwc längre; men deremot blef,
we kostnaden för hela rättegången, när den fördes
instancerna igenom, wida lindrigare. Den som werk-
ligen bchösde en dom, för att fa sin sak fliten,
skulle salunda med mindre uppoffring och tidsutdrägt
erhälla en wcrklig dom, swarande emot hwad han
nu kan erna genom ire instanccrS anlitande. De
ater, som twista utan anledning och fog, torde icke
förtjena att uppmuntras genom synnerlig lätthet att
tillfredsställa sitt begär; ocl> de enfaldige, som af
blott mistförständ räka L twist med sin nästa, ägde
462
den utwagen, att hos förliknknqsdomare söka upp¬
lysning och goda råd, innan de förhastade sig.
Om ingenting sädant, som det förslag jag
har endast i förbigående widrört, hos Kongl. Lag-
committecn kommit i ätanka; sa hade dock något
annat i stallet bordt bringas ä bane, hwarigenom ät
minstone en undersökning uppkommit, som kunnat
öfwerryga en läsare af desi arbete, att det icke warit
as ren fördom om det goda gamlaö owilkorliga före¬
träde, som Committecn slädnät wid den urartade
lemning deraf, hwilken utgör wära nuwarande un¬
derrätter, likasom hade all tanka pä ett möjligt
bättre warit öfwerfiödig. Om jag misitagit mig,
och om än widare mängen med mig i detta ämne
kommer att misilaga sig; kan man dä icke med fog
ursknllda sig pä den Kongl. LagcommittecnS räkning,
som med fullkomlig sorglöshet lemnat en hwar ät
desi öde i de wigtiga forskningar, hwilka till ämnetS
utredande erfordras?
Imedlertid anmärker jag ännu en fördel, som
skulle winnås genom en Domstols-tnrättning af den
hufwudsakliga beskaffenhet, jag här antpdt, neml.
lättheten att förbättra en brist i behandlingen af ut-
sökningSmäl, hwilken Lagcommittöcn lenmat oafhul-
pen. Nar Konungens befallningshafwande förklarat
en skuldfordran för twistig, skär det, enligt nu gäl¬
lande lag, fordringsägaren fritt att hos Ofwcrrättcn
klaga och yrka mäletö behandlade säsom exsecutift.
Tappars han i Ofwerrätten; sä kan han fullfölja sam-
ma klagan äfwen hoö Kongl. Maj:t, men sär, ifall
463
han också der tappar, ingen annan dom, än att han
ager wända sig till doniaren och der sirka sin rätt.
All denna widlyftighct har Lageommittäen bibehållit,
da det likwäl warit sä enkelt och naturligt, att
hwarje mäl som af crsecutor blifwit förklarat twi-
stigt, bordt genast gä till en domare, som kunnat
med domsrätt afgöra detsamma, d. w. s. afflä, sä
wal som godkänna krafwet. DAfwcn med bibchällande
af domstolar, som i sä kallad rang sta. under Konun¬
gens Bcfallningöhaswandc, ser jag icke nägot hinder
med mindre all twist om handräckning, bewiljad eller
wägrad af Konungens VefallningShafwande, mätte
fä hos förste Domstol upptagas, och alla sä kallade
bcswär häröfwer' hos högre Ratt förswinna. Men
ej ens fördomen om rang kan hafwa något att in-
wända, dä redan första instanccnö Domstolar äro
till wärdigheten högre, än Konungens Befattnings-
hafwandc, hwilkas åtgärder de i alla fall mäste pröf-
wa. Dä blir den naturliga ordningen den, atthwil-
kendcra af de hos KonnngenS VefallningShafwande
twistande parter som tappar, d. w. s. antingen kraf-
wet förklaras twistigt elier epsccutift; sä ar twisten
färdig att göras anhängig hos Domaren, ej blott
till cpsecutif behandling, utan till dems; och det kan
förcskrifwas, att nägon klagan öfwer exsecutornö ät-
gard ej fär annorlunda an genom stamning äga rum.
När jag talar om exsccutiva åtgärder, erinrar
jag mig naturligen en nyhet, som ?ag-Committsien
infört, ncml. att doniar, som Ho6 högre Rätt öfwer-
klagas, ej behöfwa as den klagande fullgöras, inom
tiden till fataliernaö bewarande. Man har reson-
464
nerat sig riis ben mening, art en part, som wunnit,
ar bättre betjent med blotta rättigheten att genast
söka werkställighet, an med weberparteuS sörpligtan-
de att i taka händer nedsatta den ädömda summan.
Hurri nian, med kännedom af hwad erfarenheten
härom ädagalagt, kunnat komma till en sadan me¬
ning, mill jag icke ataga mig att förklara. Jag
twckar icke att twcrtom pasta, att skyldigheten till
doms fullgörande, såsom willor för ytterligare talan,
ar ett bland de hclsosammaste stadgandcn i wär nu
warande Lag; ock mer än manga rättsökande hafwa
funnit stg oändeligen wäl deraf, att de penningar
eller det gods, hwarom de twistat, blifwit pä detta
sätt bragtc i säkerhet, da ett utmätningSförsök skulle
slagit illa ut, i stallet att den, som derwid lätt kun-
nar finna tillfälle att gäcka en fordringSrätt, likwäl
nödgas framgifwa tillgångar, när fr äga blifwit att
bewara sin talan, och han ej wclat eller kunnat för¬
klara stg oförmögen att fullgöra, hwad ädömdc blifwit-
En anmärkning af ej mindre wigt träffar dm
Kongl. CommittLcus mening om domars werkställ-
barhet. Denna skall, efter CommittäenS tanka, k
allmänhet ej förr aga rum, an Ofwcr-Rättcn dömt,
och »välförståendes dömt lika med Under-Ratten. Hu¬
ru litet detta instämmer med rättsökandes billiga for¬
dran pä kraftig åtgärd hoS Domaren, bchöfwer knap¬
past sägas. Det ar nog att påminna, att denna
lamhet till och med öfwcrträffar det nuwarande för¬
hållandet, dä ätminstone twä Under-Rätters samman,
stämmande beslut är tillräckligt, för att winna werk-
statlig-
465
skallighet. Ett bättre bewis, att man förestagit o«
lampliga Domstolar, synes mig föga kunna gifwas,
än att man icke tilltrott sig lägga i deras händer en
magt, utan hwilken en Domstol mäste wara och
förblifwa en ganska obetydlig och mot ändamälet illa
fwarande inrättning.
I lagskipmngen är det en fak af oväsendtlig
wigt, att utwägar gifwaö till stamningars och kallel¬
sers kungörande, med laglig werkan emot personer,
som tredskas eller undanhålla sig. Wära lagar haf«
wa hittills föga eller icke sytzelsatt sig med omsorg
härom; och i Lag-Committäens arbete söker mande»
sörgäfwes. Der talas wäl om stämningars fästan-
de pä den sränwarandeS husdörr; men ibland alla
utwägar, som kunnat pätänkas, är säkerligen denna
den, som minst bewarar den äsyftade säkerheten, att
den sökte mä kunna erhälla del af hwad honom stall
kungöras. Jag skulle knappast tro, att nägon sämre
kunnat förestäs, eller att den nägonsin kommit i
ätanka, om ben ej förut funnits i lagen att tillgå.
Men är det dä sä sivärt att finna nägon annan, r
sall man med allwar tänker derpä? Eller är detta
ämne sä likgiltigt, att det icke förtjcnar en §ag-Corn-
mittäcs uppmärksamhet? Betyder det ingenting, om
man dömeö ostämd? Eller är det, a andra sidan,
likgiltigt, om den, som söker sin rätt, aldrig stall kom-
ma i ätnjntande deraf, emedan han ej kan träffa
den, han söker?
: . 30
466
Swärigheten ar afhulpen, i fall man kan an-
taga något satt till allmänt kungörande af en kallelse,
hwarigenom den lättare och säkrare bör blifwa känd
af den, som skall kallas, än genom uppspikande pä
Hans dörr (hwilket mcdförer alldeles ingen säkerhet,
att kallelsen någonsin kommer till hans kunskap).
Jag har trott mig finna, att ett sädant kungörande
af det, som rörer hwarje persons enskilda angelägen¬
heter, hwarken bör wara swärare att ^verkställa eller
mindre kraftigt till rättsenlig påföljd, än kungöran¬
det af lagar, som skola gälla för alla, och följaktli¬
gen äfwen förbinda hwarje enskild till åtlydnad,
samt alltså äfwen till kunskaps inhämtande derom.
Det tillhörer Lagstiftaren att bestämma det sätt,
hwarpa lagar skola kungöras, för att säkrast komma
till alla deras kunskap, som de anga. Jag pästar
icke att det hos ost hittills införda sätt härtill är
det fullkomligaste; men åtminstone wore det bättre,
om stämningar och lagliga kallelser i enskilda mål pä
detta samma sätt kungjordss, än att de skola, efter
en lang fruktlös möda för den kallande till uppsö¬
kande af den, som skall kallas, blifwa i dennes hem¬
wist (sä framt han äger något) uppspikade i hans
franwaro, för att, i de flesta fall, troligen aldrig
blifwa honom bekanta, men icke desto mindre medfö¬
ra en laglig werkan pä hans rätt.
Till den rätt kännbara oreda, som saknaden af
publieationsmedel k enskilda mål medförer, hörer wä-
scndtligen den i Kongl. Lag-Committeens förslag icke
afhulpna ofta inträffande nödwändigheten, att i en
och samma twist flera ganger meddela sin wederpart
467
fattade beslut och till communication utställda hand¬
lingar. Ganska lämpligen hade den i lagen för
wädjande stadgade regel, att motparten, utan särskild
kallelse, skall till swaromäl i högre tätt sig infinna,
och det ankomma pä honom sjelf, att hos Domsto¬
len som dömt underrätta sig, om det erlagda wadet
kunnat utsträckas till en allmän lag för all möjlig
klagan öfwer Domstols beslut, sä att man endast be-
höft inom stadgad tid hos densamma anmäla sitt
misinöje, dä motparten warit skyldig, att sä wäl der¬
om underrätta sig, som hos högre Rätt okallad kom¬
ma tillstädes, i fall han sunne af nöden att öfwer
beswären sig förklara. Dä nu den Kongl. Commit-
teen lemnat saken i desi gamla skick, sä att eommu.
»stationer pä beswär mäste werkställas, med förnyad
kostnad och tidsutdrägt, gwarblifwer ock all deraf
följande lamhet och osäkerhet i lagskipningen — att
förtiga alla de anledningar till domwillor och res¬
ningar, som genom de ofta opälstliga kallelserna mä¬
ste oundwikligen uppkomma. Den, som erfarit »ver¬
kan af besia ofnllkomligheter i lagarne, skall icke sä¬
ga, att de aro af ringa betydenhet.
Läran om laga bewis ar en högst wigtkg och
utan twifwel brydsam artikel i rättslära». Den ha¬
de ofelbart behöft en sorgfällig behandling, till för¬
bättrande af de brister, hwarmcd lagarne i denna del
äro behäftade. Jag tror knappast, att de ändringar
som Kongl. Lag-Committäen föreslagit, skola inne-
hälla nägon sädan förbättring. Detaillerne häraf
äro naturligtwis för »vidlyftiga att har upptagas.
Jag fäster mig »vid en grundsats, som den Kongl.
468
Committöen will införa och hwari jag finner en rätts-
widrig och högst afwentyrlig försämring af nnwarande
lagar. Det heter i försiaget, att protocoll, som wid
någon Ratt fördt är, pä det sätt som föreskrifwes, skall
aga witSord, och bewisning deremot ej tillätaö; och
widare, att lag samma skall wara om protocoll och
bestut fran alla andra EmbetSwerk, i ärenden som
till deras befattning höra. Det sätt, som blifwit fö¬
reslaget, till protocollers justerande, för att lemna
dem ett sädant witöord, utgör wiserligen ingen sä¬
kerhet för dem de anga, att deras yttranden skola
wara rätteligen fattade. Deras påskrifter skola äskås;
men om detza wägras, eller parten ej will widkännaö,
hwad som star för hanö räkning, sa slutar hela ju-
steringsanstalten med den gamla utwägen, att Rät¬
ten äger witsord att saga, hwad taladt war. Den¬
na magt hos Rätten har warit mindre wadlkg, sa
länge bewisning emot protocolletö riktighet ej funnits
uttryckligen förbuden. En part, som twiflat pä sm
Domares wilja eller förmåga att riktigt fatta,.hwad
han anfört, har kunnat åtminstone wid Underrätter-
ne, der dörrarne lyckligtwis ännu icke allmänt äro
stängda, wara försedd med sa mänga wittnen han
behagat, som fästat uppmärksamhet wid sakenö gäng';
och man har icke wägrat att göra afseende pä deras
cdeliga utsago till protocolletö wederläggande. Att
göra detta omöjligt, syneS mig fwärligen kunna i
något fall medföra nytta för rättwisan.
Men hwad som än wärre är, grundsatsen, efter
hwilken ett sädant stadgande blifwit uppftäldt, inne¬
bär en förnekelse af rätta begreppet om bewisning.
46y
Desi föremal är nemligen att utröna sanning; och
härtill bidrager ej tillstängandet af någon wag, hwar-
igenom sanningen kan framtränga. Wisia handlin¬
gar och af Kongl. Lag-Committecn sä kallade min-
nesmärken kunna ofelbart genom sin natur och
beskaffenhet medföra mycket witöord; men intet wits-
ord, af hwad stag som helst, är tänkbart, emot
hwilket ej någon bewiöning skulle wara möjlig; ty
pä undersökning beror dock allt, hwad skall öfwerty-
ga; och hwad som ej sär undersökas, förlorar just
derigenom all öfwertygande kraft. Hwad som for¬
dras till bewiöning emot protocoller och andra »vits¬
ord ägande handlingar, är en särskild fräga; och jag
pästär ingalunda, att denna bewiöning mä »vara lätt
att ästadkomma. Jag sager blott, att om man i
förwag förklarar den för omöjlig; dä röjer man
glömska eller okunnighet om hwad bewiöning rätteli¬
gen äsyftar och betyder. I brist af en kraftig mot-
bewiöning, mä witzerligen protocoller och andra of-
fentliga handlingar äga witöord och bewisande kraft.
Men just geno»»» den obehindradt friheten till mot-
bewksning, och ingalunda genom borttagande deraf,
är dcsia handlingars anspräk pä trowardighet bewa-
radt. Fredlyser »nan dem frän all undersökning; sä
öppnar »nan dörren för alla bewekelscr till deras för¬
falskande; och huru skulle detta hafwa annan »verkan,
än att beröfwa dem allt förtroende?
Ännu en grund af bewisningsläran, hwari be-
hofwet högt päkallar det sorgfälligaste bemödande
om förbättring, har blifwit af Kongl. Lag-Commit-
töen alldeles wanwärdad — jag menar läran om be-
470
wisningskraften af enskilda personers betyg och hand.
skrifter. Är det något bewis emot mig, att en skrift
framkommer hwari stilén befinnes alldeles lik min?
Behöfwer jag emot en sadan satta något annat, än
mitt nekande? Kan jag i minsta matto lida derföre
att en skicklig efterapare tillwerkat en skuldsedel i
mitt namn af en sa fullkomlig likhet med min stil,
att ingen deri upptäcker någon skilnad? Om bevis¬
ning kan pä detta sätt tillwägabringas; huru skall
man icke i en framtid, dä strifkonsten hunnit en all¬
männare utveckling, begagna sig af ett sa lätt me¬
del, att hopa bedrägerier öfwer hwarandra? Ej
blott skuldsedlar, men testamenten, köpebref, afhand-
lingar af alla stag stola uppgöras, med efterra»
pande af döda wittnens namn och contrahenterö
handstil. Ingen skicklig bof stall sakna ntwägar att
åtkomma sin nästas goda.
Det är tid, tänker jag, att man inser, det in¬
tet witsord tillkommer en icke officiel skrift. Bewis-
ningsläran blir gansta enkel, om man såsom clemen-
ter deri antager endast lefwande wittnen och offici¬
ella handlingar; och jag paskar utan twckan, att hon
förr eller senare, kanhända inom icke läng tid, mäste
inskränka sig till besia elementer Mä man icke taga
illa wid sig, för alla de kostnader och omgängar, som
det medförer, att erhälla officiella handlingar pä allt,
hwad man behöfwer med handlingar bewisa. Det
är bättre att hafwa något beswär och göra sig nå¬
gon liten kostnad, än blottställas för en allmän osä¬
kerhet. Huru de lättaste tillfällen mä winnås till
471
erhållande af officiella handlingar, hade bordt wara
ett ämne för en Lag-CommitteeS omtanka; och jag
är öfwertygad, att man, med någon skicklighet och
nägon allwarlig omhugsan, skulle kunnat uttänka dem
tcmligen lätta och föga kostsamma. En anstalt till
inprotocollerande och officielt bcwittnande af enskildas
aftal och förbindelser bör skäligen kunna pätänkas
inom hwarje medelmåttigt Pastorat eller deremot
swarande distrikt, icke för att emot all bewisning fre¬
da de handlingar, som sa upprättas, men för att
gifwa dem, pä bättre grunder, samma kraft, som
man nu manligen tillerkänner enskilda afhandlingar,
nemligen att gälla, till detz bewisning emot dem fö¬
rebringas.
Jag mäste stuta mina anmärkningar. De hafwa
blifwit »vidlyftigare, än de för tillfället kan hända
bordt »vara; men deremot alltför ofullständiga, i för¬
hållande till det rika ämnet. Jag ar nöjd, om det
lyckats mig att giftva dem den klarhet, som fordras,
för att stadga omdömet, huruwida de äro »välgrun¬
dade. Felar H min öfwertygclse häruti; sä kan ett
lagwerk, behäftadt med sä wäsendtliga fel i dest huf-
wudgrunder och bearbetadt efter en sä origtig method,
swärligcn förmodas tjenligt att läggas till grund
för en ny lagstiftning, än mindre att k sin helhet
såsom sädan antagas, om det ock i ätskilliga detailler
innehäller förbättringar, oberoende af det hela, och
för öfrigt sä beskaffade, att de, utan wetenskapens
biträde, redan kunnat hämtas frän allmänna tänke-
ättets högt yttrade fordringar.
472
Om nu detta lagwerk lika litet wid någon an.
nan Riksdag, som wid denna, blir genom nådig pro.
position Ständerna förclagdt; sa uppstår den bckym.
inersamma frägan, hwarföre sa mycken tid gatt för.
lorad med afbidande af ett arbete, af hwilket man
ej har ratt att wänta någon framgång. Denna frå¬
ga, hwars hela obehag jag förutser, ar den, som nu
förmatt mig att begära ordet, da min pligt ej tilla,
ter mig att lemna oförsökt, huruwida något mä kun¬
na uträttas för ändamalet, att undanrödja de hinder,
som Lag-Committven lagt i wägen för lagarneö för¬
bättrande. Ty enligt det omdöme, jag nödgats fälla
öfwer Committöens arbete, kan jag ej betrakta hela
desi tillwarelse annorlunda, än såsom ett hinder för
fortskridandet till det sökta malek. Utan att den,
efter min öfwertygelse, sjelf uträttat något för desi
nppnäende, har nemligen Committten endast tjent att
återhålla de bemödanden, som eljest ofelbart fran an¬
dra hall skutte blifwit anwända, för att sätta lag¬
stiftande makten k »verksamhet att afhjelpa det trän¬
gande behofwet af bättre lagar. Huru mangen Riks¬
dagsman, eljest nitisk för en anlägenhct af sä hög
wigt, har icke under den länga tiden, som förflutit
frän Lag-Committeens nedsättande, kastat hela sin
omsorg pä denna Committöe och i förlitande pä hen¬
ne sparat sig mödan att uttänka lagförslag? Och när
någon gang ett sadant likwäl framkommit till Stän.
derna; huru ofta har man ej hört upprepas, att för¬
slaget komme för bittida, fa länge man icke kunde pröf-
wa det i sammanhang med Lag Committeens allt
omfattande arbete?
473
En Committv, som pä behaglig tid arbetar,
för att sammansatta ett helt lagwerk., hwilket först
dä skatt i hela j desi widd komma under lagstiftande
maktens skärskådan, när committeen händelscwis en
gäng har det färdigt, synes mig wara en alldeles för¬
felad och misiförstädd anstalt. De ämnen, som kun-
na bliswa föremål för en sädan corporations »verk¬
samhet, böra icke rimligen wara sä beskaffade, att ej
nägon tid kan föreläggas, inom hwilken deras utar-
betande bör »vara medhunnet. Om ett lagförslag skall
uppgöras af en eommitts; sa bör det antingen kunna
fordras, att detsamma helt och hället skall wara fär¬
digt till nägot wksit lagstiftande församlingens sam-
manträde, eller åtminstone föreskrifwas, att wid
hwarje sammanträde, som under commitreens fortfa-
rande arbete inträffar, de delar af arbetet, svin hun¬
nit blifrva färdige, skola lagstiftningen dä föreläggas.
Ty om arbetet i sin omfattning är sädant, att det ej
kan styckevis behandlas, utan »näste frän början till
slut öfwerskädaö i sin helhet; sä mäste den uppställ¬
ning af planen, hwilken i sädant fall bör föregä de-
taillernas utarbetande, läta särskilt uppfatta sig och
kunna granskas, innan den blifwit utförd genom he¬
la arbetets fulländning. Behöfwes äter ingen plan,
dä ser jag ej heller nägonting sorn hindrar, att »ver¬
kets särskilda delar kunna lika wäl hwar för sig skär-
skädas och pröfrvas, som de kunna hwar för sig nt-
arbetas. I bäda fallen blir således lätteligen tillfäs.
le att göra CommitteenS förslag till föremål för lag¬
stiftande magtenS granskning, innan det annu hunnit
blifwa färdigt i hela desi widd. Arbetar man efter
plan; sä mäste denna först uppgöras, »ned bestäm¬
474
mande af de grunder, fran hw-lka man will utgå,
den ordning och den omfattning, som arbetet kommer
att aga; och dä ar det ej blott möjligt, utan ock
högst nödigt, att en sadan plan, ju förr betz helldre,
blir särskildt undersökt, gillad eller förkastad af dem,
hwilka arbetets godkännande sluteligen tillkommer.
Sä snart en dylik plan är färdig, bör den följakte-
ligcn till lagstiftande malteus skärskädan öfwerlem-
nas. Företages äter arbetet utan plan, och kunna
sälcdes särskilda delar deraf blifwa färdiga, utan hin¬
der af och utan sammanhang med de öfriga, dä bör
det lika sä wäl lära sig göra att pröfwa hwarje sär¬
skild del, 'som blifwit färdig, utan de öfrigaö afbi-
daude. (I sörbigäende sagdt, lärer dock den förra
methoden wara den enda, som wid uppgörande af ett
lagwerk kan pätänkaö).
När pröfningsätgärden hos lagstiftande försam¬
lingen pä detta sätt fördelas, blir denna ätgärd wis-
serligen ändock för hwarje riksdag särskildt ett ganska
drygt och tidsspillande arbete; och det är lycka, om
hwarje gäng en sä stor del af Lagwcrket hinner pröf-
waS, som under mellantiden bör haswa hunnit att af
Committäen utarbetas. Will man äter hafwa Com-
mittoens hela ätgärd slutad, innan dest förslag före-
lägges lagstiftningen; sä blir det dock pätagligen o-
möjligt, att under en enda riksdag medhinna gransk¬
ningen af det hela; och man kan för mer än sanno¬
likt antaga, att ätminstone lika läng tid skall ätgä,
innan denna granskning hnnnit fulländas, som för
Lag-Committäen ätgätt till förslagets utarbetande.
Slutar sig nu granskningen pä det sätt, att arbetet
475
helt och hättet ogillas, eller åtminstone en någorlun¬
da betydlig mängd af anmärkta ofullkomligheter för¬
anleder till en ny bearbetning; sa kan ännu en Lag-
Committk komma att lägga hand derwid, och en ny
mansålder förlöpa (ty till en mansålder ma jag för-
stagswis antaga hela den första proceduren) innan
den efterlängtade nya Lagboken ser dagsljuset. Lcm-
nar man da imedlertid all lagförbättring a sido; sä
wet man, hwad man förlorar genom odugliga lagars
bibehållande, utan att weta, hwad man till ersätt¬
ning derföre omsider kan genom Committs-anstalten
winna,
Will man häraf stuta, att Lag-Committser ej
äro de tjenligaste inrättningar för sitt ändamål; sä
ar detta icke mitt fel; ty jag kan dock ej frängä, att
om desia Committeer mäste arbeta pä det sätt, jag
nu bestrifwit, de deraf antydda följderna äro ound-
wikliga. Sä widt jag kan första, böra deremot Lag-
Committeer, likasom andra hjelpmedel till göromä-
lenS underlättande för dem, som wederbör, kunna
wara åtminstone ostadliga,- i fall dem förelägges att
arbeta under de wilkor, som eljest åligga embetSmän-
nen sjelfwa, hwilkas befattning de äro ämnade att
supplera, d. w. s. att iakttaga wisi tid för afflutan-
de, antingen af hela arbetet, eller ock wista delar der¬
af. Men i intet fall bör en embetsman , hwilkcn
sjelf är skyldig att i och för sin tjenst sörja för upp¬
görande af förslag till nödiga förbättringar i lagar-
ne, kunna njuta nägon eftergift i detta sitt åliggan¬
de derföre, att han sätt en Committé till sitt biträ¬
de. Om Ständerna äga att af Konungens Räd-
476
gifware fordra utarbetning af dylika förslag; sä haf-
wa Ständerna icke genom bewiljande af medel ät en
Committé, för att deruti ga dem tillhanda, frktagit
dem frän en skyldighet, som derigenom endast ffnlle
lättas, men som redan utan ett dylikt hjelpmedel åläg
dem. Nu lärer det likwäl aldrig komma i fräga,
att en Iustitia-Mknister eller Iustitiä-Canzlcr, i fall
Konungen älagt dem att i de ämnen, som nödiga
funneö, inkomma med förslag till lagförändringar,
skulle kunna taga sig ett rådrum af 15 eller 20 ar,
för att dermed bliswa färdiga.
Hwad jag haft att anmärka emot beskaffenhe¬
ten af Kongl. Lag-Committeens förslag, öfwertygar
mig, att detta förslag aldrig blir af Konung och
Ständer gilladt, och att detsamma sälcdeS mäste om¬
arbetas, d. w. f. ett helt nytt uppgöras, i fall nä-
gonsin en ny Lagbok i Swerige skall utkomma. De
tankar, jag yttrat, om sättet att gä tillwäga wid
uppgörande af ett bättre förslag, mäste hoö mig kom¬
ma i öfwerwägandc wid frägan om de nya åtgärder,
som mä finnas lämpliga till ersättande af den »verk¬
samhet hos Kongl. Lag-Committeen och den owerk-
samhet hoö lagstiftningen, som rädt under den län¬
ga förflutna tiden, sedan denna Committs organise¬
rades.
Om Kongl. Maj:t, som efter tryckningen af
den fista, och än mer efter utgifwandet af den första
upplagan af Lag-Committeenö arbete, redan ofelbart
hunnit se sina rädgifwareö mening om arbetets wär-
de stadgad, funnit detsamma icke tjenlig! för anda-
477
Malek; sa torde Rikets Stander kunna med stal,
i händelse af underdånig hemställan i ämnet, för-
wänta, att Kongl. Maj:t täckes ofördröjligen i na-
der tillkännagifwa, det ifrägawarande lagförslag ej
kommer att genom nådig Proposition till Ständerna
öfwerlemnas. Jag förestår, i anledning häraf, en
sa beskaffad underdånig hemställan och underdånig
anhållan derjemte, att, i händelse det utarbetade för-
staget icke wunnit Kongl. Maj:s Nädiga bifall, Len
förordnade Lag-Committeen da mätte upplösas, samt
Konungens Rädgifware i Justitiä-ärender erhålla
nådig befallning, att, i samråd med Rikets Stän¬
ders Justitiä-Ombudsman, i fall de sädant åstunda,
men utan annat pä Statens bekostnad lemnadt bi¬
träde, inom förelagd tid hafwa uppgjort planen till
ett nytt Lagwerk, ej mindre för brott än twistemal,
men företrädeöwis för de förra, med motiveradt
framläggande af de grundsatser och den ordning,
som stola wara att i arbetet sölja, och hwartill hörer ett
lika motiveradt utmärkande af alla de stadganden
j nuwarande lag, som med den nya planen ej blifwa
förenliga, afwensom att en sadan plan för arbetet,
af Kongl. Maj:t i näder gillad, ma genom nådig
proposition wid den Riksdag, som näst efter Z ar
infaller, till Ständernas pröfwande öfwerlemnas.
Skulle ater Kongl. Maj:t antingen icke finna
en sadan utwäg lämplig, eller ock anse det utarbe¬
tade lagförslaget wara sa bestaffadt, att det kan,
med eller utan förändringar, läggas till grund för
Kongl. Majcks och Ständernas bestick om antagande
af en ny lag; sa anser jag likwäl högst nödigt, pä
478
de grunder jag anfört, att tillstyrka, det underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t mä göras om försåt--
tande af en sadan öfwersigt as lagwerket och dest
grunder samt skiljaktigheten frän nuwarande lag,
att Ständerna, efter erhällen del af denna öfwersigt,
mä wid nasta Riksdag bestämma sin mening om
förslagets beskaffenhet, innan granskningen fträckes
till hwarje särskild del deraf, helst det pä annat sätt
synes alldeles omöjligt, att nägon dylik granskning
med hopp om framgäng anställa, och äfwen med
den föreslagna utwagen, Ständernas ätgärd wid en
Riksdag föga lärer kunna hinna längre, än till den
ifrägawarande allmänna öfwersigtens etter planens be¬
dömande, för att derefter först wid en följande göra bör¬
jan med pröfningen af arbetets särskilda delar. Der¬
jemte anser jag böra, i detta fall, i nnderdämghet
anhällas, att witz tid till brottmälslagens fulländande
föreläggcS Lagcommittäen, och denna tid ej tilltages
längre, än att lagförslaget, af Kongl. Maj:t gklladt,
mä kunna wid näfta Riksdag Ständerna föreläggaös,
ätsöljdt af en sädan öfwersigt, som nyst i afseende
pä civillagen nämndes.
Men ehwad ja i desta förslag kan hoppas någon
framgäng eller ej; sä kan jag icke neka mig det hopp,
att den dyrköpta erfarenhet mä komma till gagn,
som lärt ost, ätminstone att inse wädan af den egna
omtankanö owerksamhet och förlitande pä andras
hjelp, ej mindre i detta, än atta andra ämnen. Om
Lagcommittöcr, säsom jag redan sagt, kunna wara
ätminstone oskadliga; sä kunna de det dock aldrig
under annat wilker, än att man waktar sig att
479
kasta all stn omsorg pä dem. Bchofwet af förbätt¬
ring i lagarne afhjclpeö aldrig helt och hållet. Det
uppkommer efter hand; det, kan genom ingen full¬
komlighet förebyggas, dä fullkomlighet i det ändliga
icke gifweö; och det är mähända icke i något sall
önskeligt, art totala reformer pä en gäng genom-
drifwas. Medborgares enskilda omtanka, i den män
detta behof läter känna sig, torde till slut, under
ett fritt folks deltagande i lagstiftningen, befinnas
mara den tjenligaste Lageommittecn. Först och främst
kostar denna ingenting, da deremot den i fräga ma-
rande tillförordnade, som nu suttit i 48 är, till
denna stund kostat staten 147,000 R:dr banco.
Dernäst skulle den enskilda omsorg hos medborgare,
för uttänkande af bättre lagar, hmars längwariga
hwila jag redan beklagat, ofelbart äter wakna, sä
snart Lagcommitteens tillmaro upphörde att under-
hälla sorglösheten. Man hade dä att förutse en
mängd af motioner mid hwarje Riksdag; och äfwen
Regeringen ä sin sida skulle troligen icke underläta
att framlägga propositioner till lagförändringar, i
den män de kunde finnas nödiga och medhinna.
Den allmänna lagkunskapen sknlle härigenom ound-
mikligen utwidgas och representanterne komma der¬
hän, att ej blott manta pä goda lagförslag, utan
sjelfwe förwärfwa, hwad som ar af större wigt,
skickligheten att bedöma dem, utan hwilken lagstift-
ningömerket dock ej kan med fördel bedrifmas.
Man mä icke häremot uppställa mädan att pä
detta sätt alltjemt erhälla endast omogna och osam¬
manhängande stadgar, i stallet för en systematisk
480
lagbok. Ty jag mäste kunna påminna tillbaka om
Konungens deltagande i lagstiftningen. Hans rad-
gifware i Iustitiämäl aro utan twifwel sörpligtade
att tillräckligt kanna lagarna, för att kunna anmärka,
när ett lagförslag icke patzar till det gällande lagsy¬
stemet, eller till huru mänga delar deraf en ändring,
som kommer i fräga, bör sträckas, för att blifw»
antaglig. Det kan sedermera, tid efter annan,
Llifwa en särskild omsorg att sammanbringa lagarna,
eller hwad man kallar eodifiera dem. Men detta
blir dä någonting helt annat, än att utarbeta nya
lagsystemer — ett arbete, som hos ett fritt folk,
jag upprepar det, swärligen lärer kunna pä en gäng
genomdrifwas.
Innan jag slutar detta anförande, kan jag ej
undgå att än en gäng beklaga den oförklarliga till¬
fälligheten, att den del af lagwerket, som ett twin-
gande behof främst och tidigast päkallat, jag menar
brottömälslagen, blifwit eftersatt, sä att allmänheten
ännu ej sätt sett nägot deraf. Wäntan pä Lagcom-
mitteens ätgärd i denna del har, jemte andra skad¬
liga päföljder, äfwen haft den, att uppehälle» de
kraftiga ätgärder, hwilka bordt widtagas till fän¬
gelse-inrättningens och straffanstalternas förbättrande.
Nägot i denna wäg har wäl blifwit börjadt; men
det är lätt att weta, huru ofullständigt och ill»
fwarande mot ändamälet sädant alltid mäste blifwa,
sä länge man saknar de lagförbättringar, som der-
med stä i oskiljaktigt sammanhang. Att genom la-
garnes werkställande förebygga brott och förbättra
brottö-
481
brottslingar, under det lagarne sjelfwa arbeta pä de
brottsligas förderf och uppmuntra till brotten, kan
omöjligen lyckas. Jag erinrar mig harwid en un-
ber sista Riksdag hos det Hederwarda Ständer gjord
motion om strafflagarnes och straffanstalternas för¬
bättrande, hwilken säkerligen skulle wunnit något af-
seende, i fall man icke bländat sig med hopp om
en ny Misigerningsbalk och Straff-balk, uppgjord»
af Kongl. Lagcommitteen, och wid denna Riksdag
färdiga till pröfning. Matte nu, i fall motionären
skulle sinna godt, att äter ingifwa att förslag, icke
samma hopp fortlefwa och hafwa samma werkan!
Jag utbeder mig, att detta anförande ma re¬
mitteras till Lagutskottet och eommuniceras de rcspec-
tive Medständen.
backors Danielson."
Bagge förenämnde Memorial remitterades till
Lag-Utskottet.
2Z!0 Af Austers Danielson frän Elfsborgl
Län:
"Wördsckmt Memorial:
Ordningen bland Domstols-ledamöter för om¬
röstning till dom är bestämd i 23 Cap. 5 §. Rätte-
31
" . 482
gängs-Balken. Ut! samma CapktletS 6 §. heter deN
"Begär någon rådrum att för sakenS wigt sig no-
gare betänka; hafwe lös dertill och warde Lä med
"omröstning uppstof."
Detta sednare stadgande utmärker således, att
omröstning bör ste i ett sammanhang och wid sam¬
ma rättegängökillfälle af alla Domstolens Le¬
damöter»
Erfarenheten wisar likwal en helt annan praxis,
eller att, sa i Öfwer- som Under-Domstolar, den som
ytterst i Rätten sitter; yttrar sig en dag, nästa leda¬
mot en annan dag, och sa widare, sä att med om¬
röstningen understundom dröjer icke blott wecker utan
mänader»
Sedan en Ledamots yttrade mening blifwkt r
Rättens protokoll intagen och protokollet derefter ju-
steradt; är parten, eller hwilkcn annan som heldst,
berättigad deraf erhälla del. Derigenom att, sä till
sägande, enstaka yttranden till ett ännu owisit dom¬
slut göras kunnige, eller arv tillgänglige, uppkommer
ett i flere hänseenden betänkligt förhållande. Sedan
ett ärende efter stadgad Rättegängs-ordning Llifwit
utageradt och ^:del eller hälften af RättcnS Leda-
möter sine nota afgifwit, inkommer eller kan den der¬
med misinöjde inkomma med ytterligare andraganden,
hwaröfwcr de Rättens Ledamöter forn sig redan yt-
trat, således icke ägt sig utläta och pröfwa desi in-
flytande i sjelfwa saken; och hwarigenom äfwcn den
gemensamma öfwerläggning som Lagstiftaren
48ä
Ästett i stadgandet vM ett wisst antals Ledamöter t
Rätten, hett och hållet förfelas.
Det torde således icke wära olämpligt, att emot
Nämnde praxis den föreskrift blefwe lcmnad, att of-
wanbcrörde ?agstadgande, fasom icke ändradt, bör
wld Domstolarne oeftergifligen ragttagas.
Stockholm d. 15 December 1828.
^.Nllors Danielson."
Äfwen detta Memorial remitterades till Lag-
Utskottet.
24lö Af bemälde ^.nckers Danielson t
^.ncisrs Danielson Motionerade t
Att fa rättegängötimman eller rättare fatalie-
timMan wld HäradsRätten flyttad tillbaka ifrån kl»
7 till kl. 2 e. m. Den part, som icke är framme
pä Tingsstället kl. 2 kommer sällan kl. 7. — Den»
na sena tid pä dagen är högst obeqwäm, ej sä sär¬
deles mycket för Domaren, som för parterne. Det
ar gansta swärt mängen gäng för en part att ga
och wättta stn wederpart till sent pä aftonen och se¬
dermera fä under natten resa hem strän Tingställe»,
der gansta ofta tillräckliga rum för resande ej finnas.
Nu mera har dessutom den rättigheten, att hafw»
fatalierna öpna titt kl» 7, börjat sa missbrukas/ att
484'
snart lönar det icke för Domaren att hafwa session
' pä dagen; ty sällan kommer den ena parten i wig.
tiga mäl förr, än emot astonen. Slutligen gär det
sä äfwen med de mindre malen, och hwad blir följ¬
den? Jo att Domaren antingen mäste misibruka sin
magt, eller att en oupphörlig oordning genom natt-
sessionerna skall äga rum. Att länge hälla folket i
masta pä krogftällen, blir i öfrigt alltid ett fel af
Lagstiftaren.
Remitterades till Lag-Utskottet.
25:o Af bysters Hari88on frän Elfsborgs Län:
"Wördsamt Memorial."
Da naturliga belägenheten icke medgifwit att
alla uti en Socken eller Härad warande hemman och
byar kunna ligga intill allmän landswäg, men deste
hemman likwäl aro i oumgängligt behof af commu-
nicarion med allmänna landswägeu, för att kunna
besöka Stad, Kyrka, Qwarn eller andra angelägna
ställen, till hwilket ändamål sa kallade byawägar
hafwa mäst anläggas frän allmänna landöwägen,
ofta pä flera mils afstånd sig sträckande inät bygg¬
den, men hwilka byawägar, sä nödiga de ostridigt
äro för desta hemman, dock ofta befinnas sä usla,
att man icke utan fara för bade folk och kreatur
kan dem beträda; sä will jag till mina hcderwärda
Ständsbröder ^vördnadsfullt hemställa, om icke en pä
billighet och rättwisa grundad Lag om byawägars i
485
ständsättande och widmagthällande borde utfärdas.
Inge» kan fordra att byawägar skola sättas i sam¬
ma stand, som allmänna LandSwägar, ty dertill
kanske saknas bade tid och krafter hos de hemmans
äboer, som dem böra underhålla; men med en liten ärlig
reparation kunna de ända hällas i körbart ständ,
blott den päkostades. Orsaken hwarföre detta äsido-
sattes, ar den, att en del af detze hemman kan wa-
ra sä belägne, att wägen löper ända längs ester de-
ras ägor, ofta pä en ansenlig utsträckning, och deras
äboer mägta icke hälla wägen öfwer sina ägor i bättre
ständ; — andre hemman äter, hwilka wäl äro t
samma oumgängliga behof att färdas samma wäg^
men icke ligga med sina ägor derintill, och för deras
skull undandraga sig att deltaga i nämnde wägbygg-
nadsskyldighet, pästä att en hwar bör hälla wag öf¬
wer sina ägor. Dcsia wälla således genom sin o-
willighet det onda att wägförbättringen äsidosättes,
och twister och rättegängar uppstä i stället, hwarpa
mänga exempel gifwaö. Att förekomma detta äfwcn
sä wäl som att sä byawägar i nägorlunda farbart
ständ, wet jag intet bättre räd, än detta: att alla
hemman, som begagna en och samma bya-
wäg, äfwen böra kännås skyldige att, imän
af hemmantalet, honom i brukbart ständ
underhälla, hwilket alltsä blifwer den wördsamma
proposition, jag anhäller fä till wederbörligt Utskott
remitterad. Stockholm den 12 December 1828.
^nclreas Hansson,
frän Wäne och Bjerke Hära¬
der af Elfsborgs Län."
486
Remitterades till Lag - samt Allmänna Beskärs»
och Oeconomie-Utskottet.
26:0 Af samma ^.nckreas Kansson:
"Wördsamt Memorial.
Den smara mistwäxt, som inföll 1826» har kem«
nät sä kännbara följder efter sig nästan i alla Rk«
fets Provincer, att man säkerligen derifrån kan räk«
na större delen af den fattigare clasiens bland jord.
Lrukare obestånd och undergång, sa wida icke kraftiga
åtgärder deremot i rättan tid widtagas. Jag anser
derföre det wara en helig pligt as Nationens nu
församlade Representanter, att pä allt möjligt sätt,
hwar i sin män ägna uppmärksamheten pä detta sö*
remal, och söka, om icke förekomma en möjligen in.
träffande likadan händelse i framtiden, hwartill men.
niskors krafter och bemödanden äro otillräckliga, dock
lkikwäl göra följderna deraf mindre känbara och för¬
störande; hwilka medes, ester min tanka, äro lagde
i wära händer, blott wi rätt anwända dem. — Jag
Lekänner upprigtigt min oförmäga att inse det werk.
ligen rätta och sanna i saken; men likwäl finner jag
mig föranläten, dertill uppmanad af hemmawarande
Medbröder, att inför mina upplyftare Medbröder r
tvärt Hederwärda Stand ådagalägga, och till deras
mogna bepröfwande öfwerlemna följande förslag,
hwilket jag, efter skedd granskning, anhäller fä re-
mitteradt till wederbörligt Utskott nemligen: Att de
'487
orter> der spanmäl allenast ar enda tillgängen för
dest innebyggare, hwarmed alla skatter och oncra sko-
la betalas, maga erhälla rättighet att äfwen med
spanmal, inlefwererad^i Kronans magaziner och för.
rädshuö, sina Kronoutskylder utgöra.
Såsom Ml härtill får jag wördsammast åberopa:
4:0 Den allmänna penningebristen, och
2:0 Nyttan af spanmälsprisernas hällande wid
jemnheten.. "
Äret 4827 stego spanmälöpriserna till, rågen
26, kornet 20, hafran 15 a 47 R:dr R:gS per
tunna wid Midsommarötiden; samma är i Octobcr
mänad, nedsattes rägen till 5 a 6, kornet till 4 a
5, hafran till 2r 24 a 3 R:dr samma mynt. Men.
liga följderna af ett sädant spanmälens stigande och
fallande äro ögonffenlige. I förra fallet blir den
fattige spanmälsköparen sä utsugen, att han för sin
öfriga tid ogörligen kan komma utur skuld. I
sednare fallet äter kommer spanmälsafyktraren i sädan
förlägenhet, att han till Staten ej kan fullgöra sina
utssylder, fastän han, som ofta händer, derföre mäst
bortwräka sitt hela förråd, och således ar urständ»
satt att upplägga vägon spanmal för kommande be¬
hof. Allt detta onda kunde betas, om i Kronans
magaziner ständigt wore tillhanda spanmäl, hwilken
tillhopa med den privates sörräd kunde stadga och
halla wid jemnhet priserna nägorlunda, är frän är.
Manga.swarigheter torde wäl möta werkstallig-
heten af detta förslag, hwilka jag till en del redan
inser, till en del icke, men jag har icke trott mig
böra wägra att ortens önskan, för hwilkca jag har
aran tala tvid detta Riksmöte, pä detta sätt fram-
föres till Rikets Högloft. Ständers behjertande. Om
andamälet med denna min framställning, som är
stattdragarenö lindring och understöd wid förefallande
behof, pa något ändamalscnligare sätt winnås, sa
förklarar jag mig willig och skyldig att med tacksam¬
het ett dylikt förslag understödja.
Stockholm den 12 December 1828.
^.närea8 Hari8Zorr
fran Wäne och Bjerke Hära¬
der af Elfsborgs Län."
Remitterades till StatS-Utskottet.
27ro Af kelter ktz!irs8on fran Jönköpings
Län:
"Wördsamt Memorial.
Anmodad af mine hemmawarande, ägarne af
ett helt Kronoskattehemman Oflanbehults Bakgärd t
Ostra Harad af Jönköpings Län, att för Rikets
Högloft. Ständer anmäla deras begäran.
Som Ädelfors Guldwerk, enligt Landtmäteri-
delning nu endast är beläget pä detta hemmans ägor,
489
Ler siere stora grufwor och sänkningar i deras bästa
beteshage aro upptagne; hvarigenom de förlorar,
dels genom kjelfwe grnfworne, dels genom stcnmal-
mens upphäfwande, det bästa bete, och nu mera
sedan Guldgrnfwoimc äro ncdlagde, är det aldraswä-
rast för folks och kreaturs wada att fred hasta om¬
kring asta dcsta grufhäl, emedan hemmanet är skog-
löst, hvilket af bifogade syn kan inhämtas.
Och efter i afskrift bifogadt contract af den 26
October 1743 emellan Kongs. Maj:t och Kronan
om hemmanen Öflandehult Skattegård och Bakgård,
filisté de ärligen erhålla af Guldwcrket 4 Daler
Silfwcrmynt, hwilka planpenningar, som för 85 ar
sedan blefwo bestämde, icke äro swarande mot denna
tidcpunct och emedan detta hemman är mycket swagt,
får jag förestå att desic planpenningar förwandlas
efter nuwarande tidepunct, eller efter bifogade syn-
förrättning; och att de af Statsmedlen erhälla re-
sterande planpenningar för 6 är tillbaka. Jag an-
häller att detta Memorial blifwer till wederbörligt
Utstött remitteradt.
Stockholm den 15 December 1828.
dotter ?ob,i'8son
Riksdagsman för Ostra
Härad af Jönköpings Län.''
Med detta Memorial åtföljde twä Bilagor.
Motionen remitterades till StatL-Utstottct.
490
28:o Af Nils Näns8on fran Malmöhus Laur
"Wördsamt Memorial!
Genom Kongl. Förordningen den 19 December
4827 tillätes hemmanklyfnkng till hwad hemmantal
som helst; men med det »vilkor, att en äbo a den
utklufne delen ar besuten, och erfordras, enligt
samma förordnings 2 §. till besutenhet under benäm-
ning af hemman, att till hemmansdel finnas sa goda
ägor af aker, äng och betesmark, att med begag-
nande af tillgänglige odlings-lägcnheter ett hushall
af minst tre arbetsföra personer mä kunna af ägor*
nas behällna afkastning underhallas; börande än*
gen och betesmarken owilkorligt wara af den widd
och godhet, att, med tillhjelp af halmfodret frän
Åkern och löftägt, en häst etter ett pär dragoxar,
twä a tre kor och 5 a 6 sär eller getter deraf kunna
winter och sommar födas.
Denna föreskrift rörande besutenhet ar en inskränk¬
ning, som, efter min tanke, skulle kunna föranleda till
ganska menliga följder. Den synes mig wara ett
uppenbart ingrepp uti ägande rätten; ty den jord,
som det icke tillätes mig, att pä hwilket sätt som
hälst och uti sä små delar som hälst föryttra, kan
jag icke eller sägas med full ägande raM besitta.
Mangen hemmansägare, som fördjupad uti skulder,
behöfwer för deras liquidcrandc sälja nägra tunn¬
lands jord, sär icke, till följe af nämnde förordning
begagna detta räddningsmedel. Berörde stadgande
blir aswcn ert hinder, förmänga fattiga, men idoge
4Y1
arbetare, att någonsin komma uti ett oberoende till,
ständ. De stola nödgas att hela sin lefnad arbeta
för andra, utan att någonsin hafwa den tillfrcd-
stältelftn att fa kalla en jordtorfwa sin egen; ty de
blifwa icke mänga, son, stola kunna genom sitt arbete
sörwärfwa sä mycken jord, som erfordras för besuten-
heten. Dä de nu icke kunna hoppas att komma
kitt en sjelfständig belägenhet, ma man ej undra der-
öfwer, att de pä utswäfningar förstörs det lilla de
kunna förtjena, säsom en obetydlighet, hwilken, omän
den hopsparcs, icke stall racka till att försätta dem
uti en bättre ställning.
Den rike deremot stall allt mer och mer föröka
sin egendom och dymedelst blifwa i Ständ att be¬
handla den af honom beroende fattige, säsom honom
godt synes. Det tillstånd, som deraf mäste följa,
kan icke blifwa det bästa. Man stall dä endast finna
öfwermodiga herrar och förtryckta tjenare uti Staten.
Lyckliga äro deremot de lander, der förmögenheten är
sä lika fördelad, som möjligöwis läter sig göra, der
icke omättlig rikdom stär wid sidan as det yttersta
armod, der hwarken Millionairer eller tiggare finnas,
utan en jemn wälmäga herrska,-. En sädan kan
swärlkgen ästadkommaö, sä framt det icke tillätes
hwarje Medborgare att äga och besitta sä liten egen¬
dom af jord, som honom behagar eller han kan
hinna att förwärfwa. En annan omständighet torde
äfwen härwid böra tagas i betragtande, nemligen
den förkofran, som äkerbruket, mäste, winna genom en
obegränsad hemmansklyfning. Ju mindre jord hwar
och en fär pä sm lott, desto bättre stall han ju kunna
4Y2
sköta densamma och uppdrifwa betz afkastning titt det
möjligen högsta. Sä har man otaliga exempel i
Skäne att lagenheter, som till en början med strä¬
nghet kunnat underhätta 2 personer, blifwit genom
en flitig och omtänksam odling bringade derhän, att
en talrik familj deraf kunnat hafwa sin bergning.
Huru mycket Staten härigenom mäste winna, kan
icke undgä nägonö uppmärksamhet.
Hwad widare ofwanberörde Förordning uti 8
§. stadgar derom, atfl frågor rörande hemmansklyf¬
ning skola af Häradsrätt upptagas och afgöras, samt
att wid klyfning af Rusthäll, wederbörande Krono-
och Regements-ombud böra bewaka Kronans derun¬
der beroende rätt, kan ej annat an medföra odrägli¬
ga chicaner och dryga kostnader för Jordägaren.
Hwarföre binda händerna pä honom uti en sak, der
fullkomlig frihet är förenlig bade med det allmänna
och enskilda intercsiet?
I anledning häraf förestår jag,' att hemmans¬
klyfning mätte hädanefter utan någon inskränkning
tillätas till hwad hemmantal som heldst, fa att det
mä stä hwar och en fritt att äga sä liten jord-egcn-
Lom, som honom godt synes eller han mägtar för-
wärfwa. Det enda wilker jag härwid will hafwa
fästadt ar, att sä stor statt, som kan beräknas pä
den afsöndrade hemmanSdclen, alltid bör densamma
åtfölja, och icke längre widläda hufwudhemmanet,
hwilktt i annat fall till stut blefwe betungadt med
drygare utlagor, än det skulle förmå att präster».
493
Jag anhäller wördsamlkgen om remij; häraf till
wederbörligt lltffott.
, Nils Alänsson,
frän Malmöhus Län."
Häruti förenade sig ^nclsrs Nilsson i Tottarp,
Nils kekl-sson och koln? iönsson frän Malmöhus
Län, käll! ionsson flan Christianstads Län, koler
keln-sson i Millebo Jönköpings Län och kelir
driksson frätt Kronobergs Län, med flere.
Remitterades till Lag- samt Allmänna Beswärs-
och Oeconomie-Utskotten.
29:0 Af samma Nils Ensson:
"Wördsamt Memorial:
Erfarenheten har tvisat, att i samma män,
som StatS-utgifterna ökats, har penninge-förlägenhe-
ten i Riket allt mer och mer tilltagit — ja ända
derhän, att penningar emot den största säkerhet ej
af enffilde Medborgare kunna erhällas. — Orsaken
härtill torde wara lättast funnen, när man besinnar
att Stats-ntgifterna wid 1810 ärs Riksdag moro
endast nägot öfwer tre millioner R:dr, men wid de
öfrige till och med sista Riksdag ökats, sä, att de be«
funnos uppgä till öfwer ätta millioner R:dr, och
penningestocken densamma som förut, kan deraf ej
494
annat följa, an en allmän pennin ^'.förlägenhet, hwit»
ken ock är sä stor, att försök ull afhjclpandc af ben»
samma torde wara ett af de angelägnaste föremål
Rikets Stander hafwa att pä det allwarsammaste
behjerta. Jag förestår derföre att sä wäl odlings-,
som fastighets» och Discont-länefonderna mätte fä
förökas, att länsökanden ej sörgafwes mätte komma
att anlita dem, samt att räntan för fastighetslån fin»
ge betalas med sedlar; hwarföre Herrar Bancofull»
nrägtige fingo sig uppdraget, akt derföre uppköpa silf»
iver för att dermed förstärka Vankens räcka fond.
Behofwet af en sä utwidgad läneröretse eller
sedelstock päkallas icke allenast af den större Stattut»
giftssumma, som tillkommit i sednare ären, utan äf»
wen ock af en sä ofantligt ökad folkmängd. Öm en
Lädan hjelp ej winnes, skall innan kort större delen
af de fattige och härdt betungade jordbrukarne med
flera, med all sin idoghet och flik omöjligt kunna ut»
göra sina utstylder till Kronan, Rustningen, Prest
och Kyrka, m. fl. hemmanet widlädande onera, utan
blifwa nödsakad att med hustru och barn beklagans»
warde öfwerlemna den torfwa de och deras fäder
med swett och möda sörwärfwat och odlat, och säle»
Les se sig med familj nedsänkte i största elände.
Öm remitz hära till wederbörligt Utstött an»
haller jag.
Ufl3 Näl18S0N,
Riksdagsfullmägtkg frän
Malmöhus Län i Skäne."
" 4Y5
k^rilc 8vensson fran Götheborgs och Bohus
?än, kllls kellsson och kelir mänsson fran Malmö»
Hus Län, kelir Lrilcsson frän Kronobergs Län,
femte manga andra af Ständer hö.des häruti sig
sörena.
Remitterades till Banko-Utffottek.
Zo:o Af kelir 5öli5son frän Malmöhus Län:
"Ödmjukt Memorial.
Ibland de bördor, som tungt krycka Cavallen»
Rusthällarne, ar der icke den minsta, att, enär wid
de ärligen hällande Casiations-mönstringarna en del
nummer-hästar gemenligen ward-* easierade, det icke
gerna, utan twertom högst ogerna och ganska sällan
tillätes Rusthällarne, att fä antagne och godkände de
remonter, som Rusthällarne sjelfwe anskaffa och be¬
gära fä approberade; och exempel kan äberopas, att
cn och samma Rusthällare, isynnerhet om han hört
till Bondeständet, har till och med Z:ne särskilda
gänger presenterat nya, starka, felfria och fullmaliga
remonter, som hwarje gäng under nägon ffags före-
wändning blifwit förklarade icke kunna antagas. Följ¬
den har således mäst blifwa den, att Rusthållaren, gäckad
i sitt billiga hopp att fa nägon af sine egne med
dryg kostnad uppfödde eller inköpte hästar antagen,
omsider tröttnat att längre tracasieras, och derföre
ingått uppå att till det pris som blifwit uppgifwet,
4Y6
betala den hast som Officerarue haft det ädelmodiga
bekymret att utse och som wid dylika tillfallen, na-
turligtwis alltid warit förträfflig och felfri, fastän,
mangen gäng i sjelfwa »verket wida sämre, an den
som Rusthållaren sjelf uppfödt eller inköpt. Att detta
förfarande emedlertid ar grufligen tryckande för de
rustande, ligger klart för förnuftet, helst om til¬
lika tages i beräkning, att de af Officerarne sjelfwe
föreflagne hästarne, som approberas och af Rusthållare
ne betalas, merendels aro sädane, som af hästmång¬
lare öfwcrföras fran Danmark och följaktligen hwar-
ken äro af Rusthällarne kända till deras duglighet
och seder, ej eller wande wid den utfordring eller
Let bete hwarpä orten har tillgäng; hwarföre ock det
ofta inträffar, att dylika Hästmänglare-kampar snart
nog störta, da den betryckte Rusthållaren återigen
är blottställd för ett lika tracafierie och en lika för-
lust den han ganska säkert undwikit, om hans egen
anskaffade häst fatt antagas. Skane har ingen brist
pä infödde förträfflige hästar, som aro fullkomligt
duglige för Cavalleri-RcgementenS behof, och författ¬
ningar finnas, som uppmuntra hastafweln och bereda
lättnad för de rustande i deras mänga skyldigheters
afbördandc; men dä de infödde hästarneS approberande
mötes af sä mycken owilja och swärighet, och afsatt-
ningen af egne hästar till Cavalleri-Regementerne
motarbetas, sä blifwa nämnde författningar kraftlösa
och utan nytta. Genom Kongl. Kungörelsen den 10
Mas -1,825, blifwa Danska och Tyska hästar förbjud¬
ne till införsel i Riket, hwilket war en wälfignad
fak för de Skånske Rusthällarne och dem som hafwa
goda
497
goda och stora häst-racer — men da Kongl. Maj:L
uti nådigt bref d. 10 Augusti samma är återigen
tillät Danska och Tyska hästars införande, blef glä¬
djen icke längwarig.
Af dessa ofwanuppräknade Ml och anledningar
fär jag alitsa ödmjukt och wördsamt foresta, att ej alle¬
nast författningarne i sräga om förbud mot ntländ-
sta hästarö införande warda upplifwade och till noga
iakttagande anbefallde, utan ock, att wederbörande,
wid äfweutyr af tjcnstens förlust och stadanS ersät¬
tande, maga förpliktas att wid Regementets besigti-
gande owilkorligt approbera och antaga de af Rust-
hällärne sjelfwe anstaffade hästar, sä framt desse icke
finnas hafwa sädane fel, som göra dem cassable, i
hwilket fall den som casserar hästen, stall deröfwer
genast meddela Rusthällaren striftligt bcwis, hwaruti
noga och fullständigt bör upptagas det eller de fel,
hwarföre hästen icke kunnat godkännas. Den Rust-
hällare, som derefter af wederbörlig Veterinair-Läkare
i tillkallade gode mäns närwaro fär samnia casserade
häst godkänd och förklarad fri frän de kroppöfel eller
lyten, hwarom cassations-sedeln förmäler och öfwer
ett sälunda befunnit motsatt förhätlande kan förete
bemalde Läkares bewis, bör icke blott fä sin häst an¬
tagen och i nummer instriswcn, utan jemwäl äga rät¬
tighet att genom Konungens BcfallningShafwandes
handräckning genast njuta ersättning af den casserande
för all ben kostnad stada och tidspillan, som genom
den obehöriga cassationcn blifwit Rusthällaren bewis-
ligt tillskyndad.
Z2
4Y8
Skyldigheten för de Rustande, att anskaffa nya
monderingSpersedlar, ar äfwen en kostsam sak att
fullgöra, och som sädant sker efter en dertill fran
Kongl. KrigS-Collegium nedsänd modell, sa hemstäl-
lcö om icke det mä äläggas hwarje Esgnadrons-Chef
att, emot betalning, öfwerlemna till Esqnadroncn ett
exemplar af modellen, pä det Rnsthällarne mage
nndwika ej blott den kostnad, att fran mänga olika
bäll förskaffa sig berörde modell, utan och den olä¬
genhet, att genom en oftast saknad tillgäng till mo¬
dellen fä sina nya mondcringSpersedlar casicrade eme¬
dan de icke alltid warit pä härsmänen lika med sag¬
de modell.
Detta torde fä till wedcrbörligt Utskott remit¬
teras.
Stockholm den 1Z December 1828.
Uolir lönsson,
Fullmägtig för 2:ne Hära¬
der af Christianstads och
2:ne af Malmöhus Län."
Häruti förenade sig lukvo larsson och kähl
lönsson fran Christianstads Län, ^nclens Wisson
fran Isie Malmöhus Län, ^Vnckors lönsson frän
Orebro Län m. fl., under yrkande att hwad Motio¬
nären föreslagit, mä fä sträcka sig till hela Cavalle-
riet i Riket.
Remitterades till Allmänna BeswärS- och Oc-
conomie-Utskottet.
499
Zllo Af samme .Iönsson-
''Wördsamt Memorial.
Helgden af ägande ratten, den mä wara antin¬
gen i egendom eller fastställde privilegier, bör i min
tanka med strängaste rättwisa handhafwas, utan att
jnkräktningar pä dest område/ under hwad förewänd-
ning som helst ma äga rum; men motsatsen af det¬
ta förhållande har tydligen wisat sig medelst uppfö¬
randet af nya Mjöl- och Stampqwarnar intill aldre
werk af samma beskaffenhet, hwilka fran urminnes-
eller anläggningstiderna warit älagde Rustningö-skyl-
dighet-
Att ett dylikt förfarande är bade orattwist och
ledande till de äldre anlagde werkens förderf och un¬
dergång, behöfwer jag icke widlyftigt utreda, utan
blott wördsamt yrka, att der en dylik anläggning
icke oundgängligen, genom andre sädane werkö betyd¬
ligare aflägsenhet tarfwas, densamma mätte antingen
upphöra eller owilkorligen, i män af trafiqueringen,
som owedersägligen frängäk den äldre inrättningen i
mer eller mindre män, ansläs till hjelp i rustningen
för det frän äldre tider berustade; Och anhäller jag
wördsamt att detta mätte till wederbörligt Utskott
remitteras.
Stockholm d. 15 December 1828-
kelir könsson,
Fullmagtig för 2:ne Hära¬
der af Christianstads och
3Me af Malmöhus Län."
500
Harwid yttrade sig Vice Talmanuen Ion .Ions¬
son: I den man folkmängden ökas och jordbruket
tilltager, uppkommer ock ett större behof af qwarn-
inrättningar. I sednare tider hafwa fädana anlägg¬
ningar manligen bcwiljatö med beräkning af tunna
förmälning för hwarje person. Jag tror att Qwarn-
inrättningar icke böra förhindras, när de kunna äga
rum, utan förnärmande af äldre Qwarnanläggnin-
garö rättigheter och mäldelag.
HMs Mänsson fran Malmöhus Län: Erfa¬
renheten wisar osi det besynnerliga förhållande, att
den, fom förut sökt och mycket arbetat för att åt¬
komma rättighet till Qwarnanläggning, straxt, fä
snart han wunnit sin önskan, lägger sig emot andra
som ästunda detsamma. Detta bewisar egennytta och
icke syftning till allmän båtnad. Det är dock om
denna sednare wi här skole täfla med hwarannan.
Jag bestrider alltså Motionen.
Ständct i allmänhet förklarade sig emot Mo¬
tionen, och Mis Missou samt Oiok Missou frän
Wermlands Län förenade sig särskildt med Vice
Talmannen ilou Ionsson och MIs Mänsson.
Med desia anmärkningar remitterades frägan
till Allmänna Beswärs- och Oeconomie-Utjkottet.
Z2:o Af i^riic lansson fra Wermlands Län:
501
''Wördsamt Memorial!
Den del af Rikets Inncwänarc, som hedrat mig
med uppdraget att wara desi Representant, har kan¬
ske mindre an nägon annan, njntit understöd af all¬
männa medel för desi näringar, tillwäxt och förkof¬
ran. Wisterligen hafwa äfwen wi njutit prof af en
huld Regerings landsfadcrliga omhugsnad wid de
mera brydsamma tillfällen, som inwcrkat pä wär rö¬
relses framgång; men detza hafwa warit wälsignade
i den stund de kommir, ehuru de icke kunnat bereda
nägot förändradt förhållande för framtiden. Erkän¬
nande med innerlig tacksamhet det goda wi salunda
åtnjutit, wägar jag begära det Hcdcrwärda StändetS
uppmärksamhet för ett förslag, hwarö »verkställande
skulle tillskynda en till »vidd och näringar ganska be-
tydlig ort inom Fäderneslandet de hufwudsakligaste
fördelar äfwen i den aftägsnaste tidpunct.
Dä man betraktar mängden och »värdet af de
producter Wermland lemnar pä wär Handcls-»väg —
dä wet man, att inom denna ort ärligen förädlas
nära 80,000 Skeppund, om ej »nera, Stängjern,
htvartill räämnet för den största delen finnes inom
Länet, och dä utförseln af desi skogö-effccter intager
ett högre rum pä »vär Exportlista, torde det icke-
ntan mycket skäl kunna sägas, att denna Province
utgör en »verklig inkomstkälla för Staten. För ät>
skillige delar af Länet bär »nan äfwen redan »varit
betänkt att öppna communicationcr, som skulle befräm¬
ja exporten af detz producter. Säledes hafwa redan
Bolag blifwit bildade, medel anflagne och präparati-
502
va ätgärder widtagne för SlusiarS anläggande i Ela,
ra- och By-elfwerna. Desie företag hafwa warit lyck.
liga att blifwa med warma omfattade af män med
anseende och kunskaper, som kunnat inför Regeringen
ådagalägga den förwantade nyttan af slusi-anlägg.
ningarne, och de hafwa derföre wnnnit den framgång
och wäckt allmänna interesiet till den grad, att Che-
fen för Storan,irals-Emhetetö tredje afdelning öfwer
de uppgjorde förslagen afgifwit ett särskildt yttrande,
fom detta är blifwit frän trycket utgifwit.
Det tredje företaget as samma beskaffenhet, saft
kanske af ännu större nytta och omfattning, har icke
warit sä lyckligt i stn framgång. Redan 1823 blef,
uppä Wermlands Bruksägares hemställan, ansökan
hos Regeringen gjord om anslag af Strömrensnings-
medel för en Bätfarts öppnande emellan Philipstad
och SjöändanS Lastageplats, utan att derpå ännu
nägon Resolution fallit. Troligen har Strömrens.
nings-fondens otillräcklighet och slutligen den förän,
dring med desi förwaltning, som de sednare ären blkf.
wit tillwagabragt, lagt hinder för ett bifall till det
sökta understödet.
Äet ar af denna anledning, och i hopp att an.
slaget för strömresningarne kommer att fortfara,
(hwilket jag för min del pä det högsta önskar) som
jag ansett mig böra för detta ämne utbedja mig
Hc^erwärda Ståndets uppmärksamhet och mcdwerkan,
Philipstad, belägen i hjertat af den Bergslag,
fom bär desi namn, är med 6 mils asständ skild
503
frän stranden af Wenern, hwarthän största mängden
af det inom bergslaget prodncerade Tackjernet mäste
förås pä landwäg, äfwensom allt Stängjernee och
hwarifrän den betydliga mängd af lifsförnödenbeter,
som consnmcras, mäste orten tillföras. Det är sä-
ledes natnrligt, att qvantitetcn af de waror, som mä¬
ste forslas fran Philipstad till Christinehamn, som
är deh egentliga utförselshamn, skall wara högst be¬
tydlig. Man kan med wisihet antaga, att det tack-
iern, som gär denna wäg, utgör minst 20,000 Sk:pd,
hwartill kommer minst 5000 Sk:pd Stängjern och
minst 20,000 Sk:pd Malm tik Carlskoga, när-
transporten blekwe rinderlättad, och att äterfragtcn
af spanmäl, sill, salt och andra lifswaror swarar
mot desia erportwarors mängd; otwifwclaktigt är så¬
ledes att denna warumängd kan ersätta kostnaden af
en större anläggning för transportens underlättande.
För närwarande förås alla desia waror pä apel, dels
hela wägen, dels emellan de sjöar, som ligga i den¬
na wäg, men den del, som föres sjöledes, är högst
obetydlig emot den öfriga; och dä största delen af
transporten är beräknad att ske wintertiden, finnes
lätteligen hwilka swärigheter och kostnader, som wid
de, i synnerhet de sednare arén, osta inträffande bar-
wintrar skolat fördyra detta transportsätt. För me¬
ra än ZOj är sedan wackteS derföre sräga om för¬
ening af sjöarne Daglösen, OLlcrsjön och Öjwcttcrn
med Bergsjön, som ligga emellan Philipstad och
Christinehamn och hwangenom man skulle erhälla en
oafbruten bätled frän förstnämnde ställe till sjöändans
lastageplats, belägen en mil frän Christinehamn. I
anledning af den förenämnde, redm, är 1823 gjorde
504
ansökan har i sednare tider en undersökning i detta
afseende blifwit af den förtjenftfulle Ofwerste-Lieute-
nanten och Riddaren 6. I>. Hellström werkställd,
och hwarigenom icke allenast möjligheten, utan äfwen
förmänerne af en dylik båtleds öppnande aro full-
komligen ädagalagde. Före denna sista undersökning
hade Capitainen Llcsnstsm pä enskildes bekostnad
werkställt en dylik och derefter uppgjort twenne alter¬
nativa kostnadsförstager. Alla förberedande åtgärder
aro således widtagne och ortens innewänare som
smickrade sig med hoppet att detta företag skulle i
likhet med flere andre dylike, understödjas af all¬
männa medel, hafwa redan öppnat en subscription
för denna inrättning, enligt hwilken äro tcknade
41,000 R:dr V:co. Man hoppades nemligen, att
as Statsmedlen antingen säjom gäfwa eller län pä
högst billiga wilker, erhälla halfwa kostnadssumman,
och wilke genom actie-teckning iammanbringa den ater-
stäende delen; i owisihet om företaget kunde räkna
pä detta understöd af allmänna medel, har aktieteck¬
ningen afstadnat, under det hoppet warit fästadt pä
möjligheten att wid nu warande Riksmöte för detta
wigtiga ämne utwerka Rikets Höglofl. Ständers ä-
tanka och beskydd. Den stora winst, som skulle till-
skyndas örtens innewänare i allmänhet ock bergöhand-
tcringcnS idkare i synnerhet genom det betydliga ned¬
sättandet af fragtomkostnadcrne ä de oswannämndc
producterne, beräknad till mera än ZZ procent, och
hwilken blifwer osi i samma män nödwändig, som
wära malmer stiga i pris och wära skogar aftaga,
samt den nytta äkcrbrukct skulle draga af alla de
krafter, som derwid kunde anwändas, men nu aro
505
sysielsatte endast med forors framförande, aro af den
solklara beskaffenhet, att deras tolkning icke bchöfwer
någon widare utweckling. Jag wägar derföre hop¬
pas det Hederwärda Ständers bifall till den propo¬
sition jag nu framställer, att nemligen: af Stats¬
medlen lemnäs ett understöd, bestigande till
halfwa beloppet af den, enligt fastställd
plan, päräknabe k ostnadösumman för en
båtleds öppnande emellan Philipstad och
Sjöändanö lastageplats, ochatt omenskstlda
wilja sammanskjuta den återstående kostna¬
den, dem mä tillätaS, att af hela anlägg¬
ningen draga all den winst, som kan falla.
Dä jag icke wclat med Statistiska uppgifter och
Calculer öfwer kostnad och winst upptaga det He-
dcrwärda Ständers dyrbara tid wid detta tillfälle,
anhäller jag att fä dem öswcrlemna till det »veder¬
börande^ Utskott, som kommer att närmare granska
denna fräga och till hwilket jag anhäller att, detta
mitt Memorial mä blifwa remitteradt.
Stockholm den 12 December 1828.
loll. lili', lansson,
frän Carlstads Län.''
Remitterades till Stats- samt Allmänna Ve-
swärö- och Occonomie-Utskottcn.
ZZ:o Af 2Lnstoi'5 Oaniölsson frän Elfsborgs
Län:
506
"Wördsamt Memorial:
I anledning af Prefte-Ständetö underdåniga
beswär angående uppbördens beräknande af den sä
kallade Prest-tapan, har Kongl. Maj:t uti y tz. af
Desi resolution as. d. 20 Nov. 17.-6 beslutat, det
Kongl. Maj:t funne en noga undersökning i Rikets
aldre handlingar angående upprinnelsen af denna tara
nödwändig, innan Kongl. Maj:t härom slutligen
stadgar dest beslut; men will emedlertid, innan sädant
hunnit werkstäkas, och tills widare af synnerlig nåd
och gunst tilläta, att Presterffapet i Oppunda, Jön-
äkerS och Rönö Härader i Södermanland mä fä lö¬
sa taxc-smöret med i R:dr, B:co för L:pdt, dock att
sädant hwarkcn dä eller i framtiden singe af dem
eller andra dragas till präjudicat,
Dä en framfluten tid af mer än 40 är synes
stafwa warit för wcderbörande tillräcklig, att werk-
ställa undersökningen om Prcst-taxanS upprinnelse,
och det icke kan warainstämmande hwarken med Statens
trängande behof och rattwisanS fordringar, att Pre-
sterskapet i Oppunda, Iönäkers och Rönö Härader
mer an Rikets öfrige Presterskap, hwars tara ar
ställd i persedlar, mä längre befrias frän tarasmöretö
betalande efter markagäng, sä torde nägon åtgärd bö¬
ra tagaS, för att winna upplysning om hwilket em-
betöwerk, som sätt sig ofwanberörde undersökning
uppdragen, och af hwad orsak Statswerket ännn mä¬
ste widkannas förlusten att förenämnde 2:ne Hära¬
ders Presterskap fä lösa taxe-smöret med blott 1 R:dr
V:co L:pdt, eller ock om sädant härleder sig af nä-
207
gon föl summelse i det werk, som skall revidera Ri¬
kets räkenskaper.
Stockholm d. 15 Dec. 1828.
^.nckors Danjelson."
Remitterades till Ståts-Utskottet.
34:0 Af nämnde Ancker» Danielson:
"Wördsamt Memorial.
Ett Kongl. Kammar-Rättens Utslag i Junit
manad detta ar, alägger allmänna Barnhus-Directio-
nen att för 10 ar till Statöwerkct återbära de i
Kongl, Police-Kammaren alagde och derstädes upp-
burne böter, hwilka enligt 1810 ars Riksdagsbeslut
och 62 och 63 §§. i Regeringsformen blifwit i Kro¬
nans räkenskaper redowisade, eller i Riköstatcn upp¬
tagne pch pä behörige hufn udtitlar disponerade; och
torde detta mål behöfwa en något, närmare utveck¬
ling, pä det Statswerket mätte komma i ätnjutande
af ifrägawarande summa', utan allt för läng tidsut¬
drägt, hwarföre jag anhäller att denna min motion
mätte till wederbörligt Utskotts handläggning re¬
mitteras.
Stockholm den 15 Dee. 1828.
Danielson."
508
Härpå meddeltes remisi till Statö-Utskottet.
55:» ?tf ^.nllsrs Oauisl^ori frän Elfsborgs
Län:
"Wördsamt Memorial
Närwarande tid ar utmärkt, bland annat för
den lättsinnighet, hwarmcd fattigare och tjenstefolk,
särdeles pä landet ingä äktcnskaps-förbindclser, utan
bestämda utsigter att kunna försörja sig och barn.
Det kunde wäl tyckas som om följdcrne af mindre
kloka beräkningar i denna del drabba de obetänksam¬
me sjclfwc och detta more deras ensak, men dä ett
ganska betydligt och menligt inflytande pä samhället
häraf förorsakas genom den mängd af naringslöse
och osta i andras tjenst oanwändbare personer, som
bäras uppkommer jemte deras i nöd, och förty oftast
till oduglighet eller laster uppwärande barn, sä torde
denna omständighet förtjena en allmännare uppmärk¬
samhet. Hwcm känner dcsiutom icke de omständig¬
heter som häraf följa i de enskilda förhällanderna
mellan husbönder och tjenare? Ofta inträffar att
tjenstehjon, under det de ännu äro uti Husbondens
tjenst, gifta sig, utan att han, om icke händelsevis,
förr än cftcrät sär derom kunskap. Sedan tjenste¬
hjon känt sammanwiga sig, äro^de angelägne om der
som rörcr deras eget husliga förhällande, att hus¬
bonden blifwer derigenom blottställd pä det biträde
han af dem päräkvat ochj ägt fordra. Det händer
icke fallan, att husbonden mäste lata det wigtigaste
509
arbete afbrytas, antingen för det ett eller flere af
hans tjenstehjon skola gifta sig, eller ock af någon
annan till sädane äktenskap härörande tillfällighet.
Någon allmän författning till förekommande af
flere och dylike olägenheter borde alltså widtagas.
Det är föreskrifwet att ingen Soldat för utan we-
derbörande Compagnie-Chefs tillstånd inga äktenskap,
ehuru han i afseende pä sina husliga omständigheter
alldeles icke kan sägas bero af sitt befäl. Med mera
skäl synes den föreskrift kunna stadgas att wördige
Presterskapet icke ägde meddela lysning till ägtenskap
för tjenstehjon eller löst folk, med mindre contra-
henterne kunde uppgifwa och styrka sig äga någon
loflig näringsutwäg för sig och barn, utan att fatta
samhället till last, samt särskildt, i afseende pä tjen-
stefolk, att de förete husbondens bewis, det icke nå¬
got hinder frän hans sida mot gistermälet möter.
Stockholm d. 15 Dcc. 1828.
^LnZera Danielson,
frän Elfsborgs Län."
Remitterades till Allmänna BeswärS- och Oe-
conomie-Utskottet.
Z6:o Af Lrilc Svanberg frän Wesier-Norr-
lands Län:
''Wördsamt Memorial!
Wid det förhällande, som äger rum uti min
landsort, att en del hemmansäbocr äro med sina rän¬
tor indelte titt Militaircn wid Kgs. Jemtlands Rege¬
mente, en annan del ater aro Kronan besparde, hwaraf
hänoer att kostnaden för utskyldernes betalning är
betydligt olika för den ena grannen, som får efter
markegång, och den andra, fom mäste föra fpanmä-
len mänga mil och efter indelmngöhafwarens god-
tycko lösa jordeboks-persedlarne; föranlätes jag wörd-
samt anhälia, det Allmogen öfwerattt ma medgifwas
att betala sin skatt till Kongl. Mast och Kronan,
som deremot torde ataga sig att aflöna stnaEmbets-
och Tjensteman efter den stat, som redan ar eller kan
blifwa fastställd, hwarigenom tillika winnes den för»
del, att Allmogen befrias ifrån gemenskap med an.
dre uppbördsmän, än ortens ordinarie Kronofogde;
att detta Memorial warder till behörigt Utskott re-
mitteradt, derom får jag i största ödmjukhet anhålla.
Stockholm d. 1Z Dec. 1828.
Arilc Lvanbsrg,
frän Wester-Norrlandö Län."
Remitterades till Stats- samt Allmänna Be-
swärs- och Oeconomie-Utffotten.
Och Z7:o af ^enclrsas ioflalls8on frätt Göthe¬
borgs och Bohus Län:
"Wördsamt Memorial.
Fördelen att äga goda och nnderhällna lands-
och häradswägar saknar icke Bohus »Län; men de
»lägenheter af swärn backar etter lidar, som aro
högst menlige för resande och wägfarande i allman-
het och spnnerligast Jordbrukares hästar wid Kongs.
Krono- och rescrvstjutsningar, fordra uppmärksamhet,
i en tid da upplysning och känsla för gagncliga fö¬
retag hunnit bortrödja forntidens misiräkning wid
wägars utstakning och kallsinnigheten för ändring. Det
är iste okändt att allmänna medel rättwist blifwit
anstaane titt hwarjcbanda wägförandringar i Riket
samt deribland till afskaffande af swära backar emel¬
lan Gästgifwaregardarne Hogdahl, Cjgst samt emellan
Gästgifwaregården Herrestad och Uddewalla; och se¬
dan atta stattgifware hwar i sin män dertill bidra¬
git, fordrar billigheten, att omsorgen i denna del äf-
wen sträckcs titt afhjelpande af lika olägenheter emel¬
lan Städerne Uddewalla och Kongelf hwarest följan¬
de backsr behöfwa förändrade lagen, nemligen: He-
delid emellan Gästgifwaregardarne Hede och Bäck,
twenne branta, wädliga brinkar eller korta backar
söder om Westelande Kyrka emellan Gastgifwaregär-
darne Väck och Holmen, Swenshögens lid af de
aldraswäraste, emellan Gästgifwaregardarne Asen och
Smedscröd samt Stubberöds lid och häradswägen
emellan Smedseröd och Holmen. Desie wägförän-
dringar, hwartill finnas tjenlige localer utan rubb¬
ning i fastställde wägdelningar, wägar jag af nöd-
wändighet förestå till werkställighet af Statsmedel,
och utbeder mig dertill Rcspect. StändetS medwerkan.
Efter inhemtade underrättelser skulle kostnaden
icke öfwerstiga 4 a .5,000 R:dr B:co och troligt
skulle den minstas till hälften eller mer om arbetet
512
finge werkställas af Landets hemmawarande Solda¬
ter emot lika underhall som wid Regementsmöten
genom wcderbörande Commissariatcts försorg, dock
sa att slik utwäg för en gäng icke inwerkade pa
rättigheten för Rusthällarne wid södra Bataillon af
Kongl. Bohus Län^ Regemente, hwarö Soldater
derföre aro befriade frän arbets-commenderingar af
alla slag; och deruti hwark.en kunna eller wilja Rust-
hällarne eftergifwa nu eller framdeles.
Stockholm d. 13 Dee. 1828.
^rnckross lokinnsKon,
RikSdagSfullmägtig för Inlands
Norra och Inlands Södra Hä¬
rader af Bohus Län."
Viee Talmannen Ion london anförde härwid:
Om Blekinge för sädant ändamål, erhållit bidrag af
Statsmedlen, sä skulle säkerligen icke 70 a 80,000
R:dr dertill warit tillräckliga. Sädane arbeten staf¬
wa der alltid blifwit werkställde pä Häraderneö egna
bekostnad, och det har funnits exempel, att dertill ät-
gätt 13,000 R:dr. Detta bör således äfwen blifwa
Haradsboerncs i Bohus Län egen omsorg.
Remitterades till Stats- samt Mmanna Be-
swärS- och Oeconomie-Utskottcn.
Lästes och remitterades till Ståndets Enskilda
Beswärs-Utskott ett af Olok Monsson frän Gö¬
theborgs
513
thcborgs och VohuS Län ingifwet Memorial med
förslag, att Paftorerne pä landet mätte äläggas att
af deras Församlingars Inwänare emottaga och till
närmaste Post-Contoir afsända deras bref.
Likaledes lästes och remitterades till StändetS
Enskilda BeswärS-Utskott ett af llacob kettsr ^n-
66r-88vn frän Östergöthlands Län inlemnadt Me¬
morial med päyrkandö, att skjutSningöskyldigheten ät
Smäländcha sidan frän Hesters Gästgifwaregård r
Göstrings Härad af Östergöthlands Län mä bestri¬
das af Småländska Provincen; uti hwilket påståen¬
de luckors och Gullers kölirsson frätt
Östergöthlands Län sig förenade.
k-lils ölän55on frän Malmöhus Län begärde
ordet och yttrade: Wid 1823 ars Riksdag blef jag
utsedd att, pä Bonde-Ständets wägnar, deltaga i den
allmänna revision, som är 1825 här i Stockholm
wcrkstalldeö, och inställde jag mig äfwen/s till följd
deraf, wid Rikets Ständers Revisorers sammanträ¬
de berörde är. Jag blef likwäl, genom pluraliteten
af Revisorernas beslut, ansedd jäfwig att deltaga i
revisionen, pä grund deraf, att min befattning säsom
ledamot i Directionen öfwer LäneContoret i Malmö
skulle derföre lägga hinder i wägen. Revisorerna af
Bonde-Standet delade likwäl icke denna äsigt af sa¬
ken. Förr än.jag lemnade Hufwudstaden ingas jag
min formliga protest emot pluralitetenö beslut till He-
33
514
derwarda Bonde-Ständets Canzli-Direction. Jag
ar således icke nu i tillfälle att kunna förete densam¬
ma; men dä jag ännu, likasom jag »vid revisionen
ivar, befinner mig af alldeles motsatt tanka med ma¬
joriteten af Revisorerna och för denna öfwertygelse
hämtat ännu mera styrka ifrän förfarandet af 1827
ärS Revisorer, som bibehöllo dickers Danielson
frän Elfsborgs Län, hwilkcn war och ännu är Di-
recteur wid Götheborgs Läne-Contor, wid uppdraget,
att pä detta Ständö »vägnar deltaga i revisionen;
sä har jag ansett mig icke böra uturaktläta, att till
Rikets Ständers pröfning öfwcrlemna detta Mjuk-
riga behandlingssätt, till minnande af ert bestämdt
och förut berakneligt resultat mid en möjligen in-
träffande, lika beskaffad collision i framtiden; och dä
jag, som förut är nämndt, nu är i saknad af min
skriftliga protest i ämnet, sä har jag, wid motionStk-
dens rilländagäende med denna dag blott pä detta
satt och reservationswis kunnat anmäla förhällandct
till »vederbörlig framställning framdeles.
Utom de nu uppläste Memorial, sä hade till
Ständer i dag inkommit en mpckenhet med Memori¬
al, dem tiden icke medgaf att nu uppläsa. Pä sist.
nämnde Memorial komme att upprättas särskild för-
teckning och Memorialen att sedan föredragas i näst.
följande plena.
Pä Talmannens härefter gjorda framställning,
och sedan bland Ledamöterne icke näzen widare a,».
malt stg till motions wäckande, sa förklarade Stån¬
det enhälligt, att motionstiden för denna Riksdag
skulle anses att wara slutad.
Följande Ledamöter af Ståndet anhölls om le¬
dighet, fran Riködagögöromälen, för att i enskilde
angelägenheter hemresa, nemligen:
fran d. 21 December
Laugt vilsson frän Örebro Län pä Z:ne wecker.
frän d. 22 December.
Lrilc Gudersson frän Westmanland till 8 Ian. 1829-
Lalli'88on frän Södermanland till Ll dito.
Later Lekrason frän Örebro Län pä Z:ne wecker,
indera 2^n6sr88ou frän Södermanland dito.
Lein- sndersson fran samma Län dito.
Lara Larsson fran Skaraborgs Län dito.
amnders lison Lrlssman frän samma Län dito.
Lars Lelirsson frän Westeräs Län dito.
oäran Andarsson frän samma Lätt dito.
frän d. 23 December.
Anders Lelirsson fran ÖstergöthlanS Län dito.
sndersson frän Hyppinge i samma Län dito.
laeoli Later sndersson frän samma Lätt dito.
Olof Olason frän samma Län dito.
516
H.nsters Laersson fr. Östergöthl. Län pä Z:ne wecker.
^ostannLs ^.lläei-sson fran Calmar Län dito.
Urik 6sr1s8on frän Stockholms Län dito.
frän d. 24 December,
wilg In8ulin fran Stockholms Län till d. 13 Ia°
nuarii 1829-
Derjemte anmälte Urik ^.nck6i-88on frän We¬
stnäs Län och kkter kelirLbvri frän Orebro Län,
såsom warande Ledamöter i Stats-Utskottet, IscoK
Ueter ^näer88on i Bewillnings-Utskottet, samt .4n-
rler8 ^ncksr88on frän Södermanlands Län och Usi'8
kestr88on frän Westnäs Län i Allmänna Beswärs-
och Oeconomic-Utskottet, att de hwar för sig erhällit
wederbörligt Utskotts tillätelse till den sökta ledigheten.
Hwad förutnämnde Ledamöter salunda begärt,
fann Ständer för godt bifalla; och skulle Ledamöter
till Utskottens förstärkande, under de pnmittnades
fränwaro en annan dag utses.
Ständer åtskiljdes kl. half till 11 pä aftonen.
^näer8 Urik88on frän Orebro Län
^.nc>6r8 Fän88on frän samma Län
Urik Ol83oir frän samma Län
Olok 01880N frän samma Län
dito.
dito.
dito.
dito.
ka tillen»
äi7
1828 den 17 December,
klonurn kl. 10 f. m.
S. D. Anmärkte Vice Talmannen Ion lons-
8on att den af honom gjorde och af Stander till
Statö-Utskottet remitterade Motion om tryckning och
utdelning af Utskottens betänkande, af Stats-Utskot-
tet blifwit öfwerlcmnad till ErpeditionS-Utskottet,
som Nu afbidade Ständets Remisi till Handläggning
af Motionen.
I anledning häraf fann Ståndet nu mera icke
hinder wara, att till widare åtgärd företaga Expe-
dirions-Utskottets sist den 8 December pä bordet lagde
Memorial i grund af Herr U. O. Leckersobälkls
Motion i samma ämne; hwarföre också sistberörde
Memorial nu ater föredrogs; och tillkännagaf här.
wid Laspk-r 'Wijkman fran Upsala Län, såsom Le-
damot af Expeditions-Utskottet, att öfrige Z Riks-
Standen återremitterat Memorialet till nysiberörde
Utskott, som dock ansett sig icke kunna lägga någon
hand derwid förr, än Bonde. Stander jemwäl i äm¬
net sig yttrat.
Härefter ingas birik Larlsson fran Upsala Län
detta anförande titt Protocollet:
"Till Hederwärda Bonde-Ständet!
Wid Expeditionö-UtskottetS Memorial, om tryck-
ning och utdelning af samtlige Utskottens Betänkan-
518
den, anser jag mig böra anmärka, att Hrr Loclor-
soliölcls och Hsrtmansclorls derwid förestagne åt¬
gärd säkrast befordra ändamalet, hwarföre jag ock
Lerk instämmer, samt således yrkar arerrcnusi af
ExpeditionS-UtskottetS Memorial.
Stockholm den 17 December 1828.
Lrile Larlsson
fran Upsala Län.''
Efter upvläsandet häraf bestöt Ständet, att,
med hwad salunda blifwit anmärkt wid Erpedirions-
Utstottetö Memorial återremittera den Motion som
Memorialet omfattar, till nämnde UtskottS yttcrli-
re handläggning; och uppdrogs det jemwäl at Erpe-
ditionö-Utskottet, att derwid utlaka sig öfwer Ion
jonssons ifrån Statö-Urskottet afiemnade Motion.
Af de Memorial, som inlemnadeS sista Motions-
dagen d. 15 i denna manad, men da icke mcdhunnos
att uppläsas, föredrogos nu de har nedanintagne,
nemligen:
i:o Af ^nclers vilsson i Lilla Isie, Malmö¬
hus Län:
"Wördsamt Memorial:
Jag behöfwer ej namna, att hallstjutscn wid
Gastgifwerierna är en ibland de swäraste bördor,
51Y
som trycka Landrmannen . Mycket har blifwit bade
talar ock strifwit om stadlighcten af denna inrätt¬
ning. Man har funnit, att åkerbruket mäste lida
derigenom, att bade Hastar och folk mäste stitaS
ifrån sitt arbete, ofta under den brädaste tiden.
Man har erfarit, att de skjutsande perscncrnes
seder förderfwas dymedelst att de, under det att de
afbida resande, öfwerkemna sig ät kortspel, drycken¬
skap och allehanda oordcnrligheter, för att fördriswa
den i annat fall sä länga tiden. Slnteligen har
man insett, att om ock det lyckas hällst-utsaren att
förtjena nägot, denna winst likwäl ar högst obetyd¬
lig, i jemförelse med den skada han lider uti sitt
åkerbruk och sina öfriga Landtmanna-göromäl. Wisier-
ligen ar hallskjutsen ett medel till de wägfarandcs
skyndsamma fortskaffande och bidrager hnfwudsakligcn
dertill, att Swensta stjutswäscndet ar för den re¬
sande ett ibland bastu man känner; men detta före¬
träde förlorar en stor del af sitt warde, dä det mäste
köpas med sä stora uppoffringar för Landtmanncn.
Man har exempel derpä, att hällstjutsstyldige mäste
resa siere mil för att komma till Gästgifwaregården,
dit de höra och mäste ber afbida den bestämda tidens
stut, utan att komma i tillfälle att medelst skjuts¬
ning förskaffa sig den minsta inkomst. Det är sä-
lebes icke utan stal, som man ofta ifrat för häll-
stjutsenö afstaffande, hwilker likwäl icke hittills haft
nägon annan följd, är att hällstjntsen bliswit pä
ätstilliga stallen medelst accord öfwcrlemnad ät en
enda person att utgöraS; men som denna ätgärd,
enligt min tanke, icke är för det äsyftade ändamälct
till alla delar lämplig, har jag ansett mig böra
520
»vacka uppmärksamheten pä detta sa wigtiga ämne
och föreslå att hållskjuts hädanefter mätte afskaffaä
och i stallet reserven erforderligen ökas eller ock sijut-
sen pä annat satt organiseras, sä att ben i sa man¬
ga afseenden för Landtmannen förderftiga hällskjutscn
matte komma att alldeles upphöra.
Om remist häraf till »vederbörligt Utskott an-
hålles »vördsammeligen.
vilsson,
frän Lilla Isie."
Härmed förenade sig Kils Nansson frän Mal¬
möhus , ^.näeis Uoln-sson frän Östergöthlands och
Lörjö Lörjesson frän Hallands Län.
2l0 Af ^.nclers ^u6erssol frän llpsala Län.
"Ödmjukt Anförande!
Den motion Medbrodren ^nlvo Iansson frän
Christianstads Län »väckt, rörande skjutsens bortarren-
derande mäste jag ä mina Committenterö »vägnar pä
det högsta bestrida, och yrka, att sädant åtminstone
icke fär aga rum i min hemort, der det är lika sä
olämpligt, som det lärer »vara i de fleste andra or-
ter. I min hemort aro de skjutsande ej längt af-
lägsne frän Gästgifwaregärdarne; och dä hwarje skjut¬
sande ändä skall hälla hästar för sitt jordbruk, är
det bättre att de nägon gäng kunna brukas till an-
nät än jordens skötsel och att »vista ärStider wara
Mia. Den lilla inkemsten af skjutspenningar ar celsa
err bidrag till skatters utgörande, fast obetydligt, lik-
tvål nyttigt, särdeles för de hemman som icke hafwa
andre pcuningc-intradcr.
Motionärens förslag förtjcnar sä mycket heldre
motsägelse, som man har exempel huru däliga hä-
starne hällas der skjuts är pa arrende, och hwad
lider icke den resande deraf i anseende till sin fort-
komst; derföre önssar jag häldre att skjutslega»
mätte förhöjas i likhet med hwad för Städerne är
stadgadt, särdeles som i de flesta städer t. ex. Nykö-
ping m. fl. skjutsen utgöras af angränsande Bönder,
hwarigenom den ena Bonden har mera fördel än
-en andre, men lika möda.
Stockholm -.15 December 1828.
^näers Anckersson,
Mksdagsfullmagtig frän Up-
sala Län."
Z:o Af Lrik Anckersson frän Westeräs Län
af denna lydelse:
"Ödmjukt Memorial.
Mine Hederwärda Medhrödcr hafwa redan tro¬
ligen med tillfrcdställelse och kanske bifall hört de
motioner till Allmogens lättnad frän nägon del af
desi bördor, bliswit wäckte i fräga om en förändring
af Hall- och Reservfkjntöningsjkyldige till Gästgifwa-
522
regärdar, och öfwerenSstämmandc till alla delar t
MotionairerneS äsigter och förslag, anser jag öfwer-
fiödigt widare derom orda; men enträget anmodad
af mine hemmawarande Hufwudmän samt med erfa¬
renhet derom att större delen af Westmanlands Län
ar sa betungad af skjutSningar genom de siere större
farwägar, som genomkorsa orten samt den länga
wag som större delen hällande hafwa till Gästgifwa-
regärden, fär jag endast upplysningswiö tillägga att
det finnes siere hemman inom sistnämnde Län, hwil¬
ka äro 5 mil och dcrutöfwcr aflägse frän de Gast-
gifwarcgärdar dit de äro för hällskjutH anstagne;
häraf finnes lätteligen, att de behöfwa 2:ne reseda-
gar, en pä stället och en för hästens hwsta, eller till-
hopa 4 dagar med häst och karl; för att skjutsa kan-
ske 2 mils häll och förtjena Z2 si. Banco. Häraf
finnes lätteligen att dä sädan hällskjutS inträffar en
gäng hwarjc mänad, mäste Bonden mot ersättningen
ef aldrahögst 8 R:dr V:co utgöra 48 ökedagswerken
oberäknad den förlust Bondens äkcrbruk mäste wid-
kännaö genom dylik nästan orimlig tidspillan för art
föra ofta en onödigt resande, och kanske wisia ärSti-
der, dä ängbätarnc till exempel äro i gäng, fä äter-
wända utan att sätt skjutsa ock, derigenom förtjena t
den lilla penning han med skäl förhoppats. Härtill
kommer att hällen äro olika, sä att mängen icke har
mer efter sin färd an 5 a 6 fjcrdingSwag att skjut-
sa; ur dcsia skäl kan alltsä en sadan skjutsande icke
utgöra den erforderliga hästskjutsen utan stort tryckan¬
de ock, derföre ömande förlust, om icke han erhäl¬
ler skjutspenningar hwilka jagj hoppas i enlighet
med skedde förslag förhöjts 24 si. Banco milen, minst
523
20 R:dr Banco och i a 2 tunnor Hafre, dä han
samma för lega later utgöra.
Jag kar, hertil! föranleddas egen öfwertygelse,
således nu uppfyllt härmed mine Hufwudmäns grun-
dadé önskan, och hoppas icke allenast det min fram-
ställan åtnjuter synnerlig uppmärksamhet, utan ock
att densamma får åtfölja redan i ämnet wäckte har
ofwanaberopadc motioner till wcderhörligt Utskott, för
att i ett sammanhang behandlas.
Stockholm d. 45 December 1828.
L. Anckersson,
fran Westerås Län."
Uti ofwanstäendc förenar jag mig till alla delar
Ancker» Anckersson,
frän Wcstcräs Län.
Delia Z:ne Memorial lades pä bordet.
Widare förekommo detzc motioner
i:o Af Uelir Martensson och Uelrr Lurgs
fran Gottland.
Sedan uti nara 200 ar Gottlands allmoge
suckat under tyngden af den oerhörda höga tionde
524
afgiften till sitt Presterskap, hwilkct åtnjuter utom
sitt tertial, sä wäl Krono som Kyrkotionde» i fträ,
uran att af den sednare något utgår till Kyrkornas
underhall och Hwilken tionde jemte andra Presträt¬
tigheter utgör mycket mer an twätredjedelar af hwad
allmogen pä fasta landet erlägger, och som tillkom-
mit genom ett pä obestämd tid är 1648 afslutit
Contract, hwartill de sä kallade sättningö-domare,
som derwid wunnit enskildt» fördelar icke genom be¬
hörig fullmagt af allmogen warit berättigade. Utom
det att ett sädant Cortraet blott kunde äga helgd k
deras tid och as den mitznöjde parten kan häfwas
när som häldst, sä har i längliga tider likwist mifi-
nöje och twist derom fortfarit, sä att allmogen för
nära 20 är sedan hos Kongl. Maj:t deruti sökt än-
-ring, för att sä detta Contract sä mycket säkrare
upphäswet, som Kongl. Majtt det icke stadsästat,
samt önskar att antingen blifwa hugnade med att
fä erlägga en lika afgift af tertialen som Sweriges
öfrige allmoge till Prestcrskapet crlägger eller ock att¬
én sammanslagning as Pastoraterne, som för det
mästa bcstär af ifrän l2 till 30 Mantal mätte ske
och sälcdeö igenom en sädan sammanslagning kunde
fä tillgodo njuta minst hälften i nedsättning emot
hwad den nu mäste utgifwa; men dä nägot önskadt
flut i denna för Gottlands allmoge wigtiga sak som
sä mycket (likasom den för Landet tryckande Landtbe-
waringen) motarbetar odling och förkofran, icke wun-
nits; sä anhälle wi, sä wida det Hederwärda Stan-
det icke skulle finna att en sä angelägen sak, som rör
ett helt Läns wälsärd, kan i Ständer komma un¬
der öswcrlaggning, Ständer dä täcktes hos Kongl.
525
Maj:t i underdånighet understödja allmogens önskan,
sä att Gottlands inbyggare matte fa, lika med all
den öfrige Sweriges allmoge, i denna del tillgodo
njuta Swenskmannarätt.
Stockholm den 15 December 1828.
kelli- Ulärtens5on,
i Karby, Riksdagsman frän
Gottlands Norra och
kelu- LurZe,
fran Gottlands Södra
Harad."
2:0 Af ^iläei-3 8veri880n frän Hallands Län:
"Utaf mina hemmawarande Committenter ar
jag uppdragen att anföra följande paftäenden, röran¬
de Presterskapets olika förhällande med uppbärande
af de dem pä Lön anflagne Privilegier.
1:0 Allmogen i Halland har wid sier» Riksda¬
gar klagat, att en del af Presterffapet inom nämnde
Provins tagit sig den oseden, att, öfwer hwad förut
warit manligt, stegra sina rättigheter, isynnerhet så¬
som Likstolar, Kyrkogängar och Brudfolks wigningar,
m. m. Hwartill jag anser icke någon inom nämnde
Provins wara till nägon pligt förbunden utan star
hwar och en fritt hwad han efter godtycke samt råd
och ämne sin själasörjare meddela will.
Sädant har genom Allmogens hörande nti Pre¬
sterskapets narwaro blifwit genom en friwillig för¬
ening bestämdt nti Halmstad den 2<> Julli 1722,
och af Kongs. Majit den 26 Fcbrnarii 1 72Z fast-
stäldt. Hwarföre att efter wanligheten sä wäl ä
ena, som andra sidan borde förblifwa, hwilkct wid-
fogade underdäniga stadfästelse utwisar; men tid ef¬
ter annan har denna förening af en del a Prcstcr-
skaper kommit uti glömska och förgätenhet, som twertom
af dem bordt mera söka till att bibehållas, till sam¬
hällets bestånd och förtroende, som alltid borde emel¬
lan Lärare och Åhörare wara förenligt, men sädant
kan icke äga bestånd, dä med lära och lcfwcrne icke
öfwcrensstämma, ty Presterskapets borde icke wara
de som fika efter slem winning.
Men en del af Presterskapct uti Halland tror
sig wara berättigade till att uti sina lönesatt betjena
sig af sa wal Kongl. MasttS Nädiga Förordning
ar 1681, som ock Danska Kyrko-Ordningcn, hwilket
af Allmogen synes wara stridande; och för att win¬
na framtida sämja och kärligt förtroende Lärare och
Åhörare emellan, anhäller jag i underdånighet att,
som öfwer 126 ar äro sedan Allmogen i Halland
förenat sigj med Presterskapct derstädes, det skulle
förblifwa med deras lönesätt efter gamla wanlighe¬
ten och de ä ömse sidor bibehällnc wärdén, men att
Allmogen beständigt klagar öfwer en del af Prester¬
skapets obehöriga förhöjning uti de förut omnämnde
af Allmogen friwilligc lönsätt, wägar jag i under-
dänighct hos Kongl. Maj:t ock Rikets Ständer an¬
hålla att om Provinsen Halland anses haswa ett
527
särskildt lönesätt till sina Prester att Allmogen gen.
om deras Fullmägtiges och Prestcrskapet jemte Con-
sistorii Ombud, mätte gemensamt blifwa hörde hos
Konungens Befallningöhafwande, pä det att Allmo¬
gen mätte fä en bestämd förening, der den icke förut
genom contract är mordén emellan Lärare och Åhö¬
rare upprättad, till bibehällande af sämja och enighet
Lärare och Åhörare emellan.
Om Remitterande till wederbörligt Utskott an.
hällsö.
Stockholm den 15 December 1823.
2^ncker8 3ver>880N,
Riksdagsman frän Södra
Halland."
Z:o Af kmilc Lr88on frän Stockholms Län:
"Wördsamt Memorial.
Pä flera ställen i Riket hafwa ägare as Frälse-
Skartc-räntor företagit sig, att, till Allmogens märk-
bara skada, twinga Räntegifwarne, att antingen pä
högst olämplige tider utföra räntan till aflägSne
Köpstäder, och der pä Torgen afbida desi försäljning,
eller och att erlägga lösen efter ett högst öfwerdrif-
wit pris. Berörde Frälft-räntor, dä de blifwit af
Kronan till enskildt man försälde, kunna icke til¬
lägga deras ägare större rätt än Kronan wid för-
säljninge» innehade, och, om räntornc äswcn aro pä
528
annat satt tillkomne', lära de ej heller kunna gifwa
agaren widsträcktate dispositionsrätt. RäntetagarenS
och RäntegifwarenS ömsesidiga skyldigheter och rättig-
heter böra jcmwäl derefter bestämmas; men dä er¬
farenheten wisat, att en del Räntetagare äro nog
litet grannlaga, att pä RäntegifwarenS bekostnad,
omättligt uppjaga lösningSpriset pä räntorne, eller
ock förelägga det äfwcntyr, att de annars skola till
aflägse orter utforskas; sä ock till förekommande af
berörde olägenheter, anhäller jag att det mätte bero
pä RäntegifwarenS godtfinnande, antingen han will
lösa räntan efter markegäng eller aflemna den in
natura wid RäntetagarenS hemwist, dock ej utöfwer
2 eller Z mil frän den skattskyldiges bostad. Remitz
häraf bcgärcs till »vederbörligt Utskott.
Stockholm den 15 December 1828.
hirile Iarsson,
Fullmägtig för Österåkers
och Wermdö Skeppslager
i Stockholms Län."
Häruti instämde i>lils iVlärwson frän Malmö¬
hus Län; och lades desia Z:ne Memorial pä bordet,
för att i sammanhang med förut hwilande frägor
om jemkningar i StändS-privilegierne förekomma till
ny handläggning.
Derefter föredrogos följande Memorial.
i:o
529
1:o Af /Linfors Svensson frän Hallands Län:
Utaf en del af mine Committenter ar jag ripp.
dragen att till Kongl. Mant och Rikets Ständer
anföra följande anmärkningar.
Som' flera ntaf allmogen beklagat flg öfwer
att de betingat sig Vränwinepannor utaf Kopparsla,
gare, men att dä de skolat afhämta desamme, hafwa
de icke af Landtmätare warit siämpladc och således
icke af Kopparslagaren fatt utlemnas, rikan har den
som betingat en sadan redskap, mast äterwända till sitt
hemwist, fast han är ifrän Sraden flera mil boende,
utan att fa weta när som sädant kan af Landtmä¬
taren wara werkställdt; anser jag för min del att en
Kopparslagare som förfärdigar en sadan Redskap,
mä tilläggas den rättighet att sjelf mätta och stämp-
la den af honom förfärdigade redskapen, pä det att
ingen mä genom ett sädant wällande till beswar och
kostnad hafwa ordsak att föra nägon klagan. Om
remitterande till wedcrbörligt Utskott anhälleS.
Stockholm d. 15 December 1828.
^Lnckors Svensson,
Riksdagsman frän Södra
Halland."
2:o Af Nils Hakansson frän Kronobergs Län:
BranwinetS tillwerkmng och försäljning är ett
ämne, hwilket wid inncwarande Riksmöte redan blif.
34
536
wik sä nwcke- afhaudladt, akt jag fruktar mine Heder-
warde Medbröder skulle derwid tröttna, om jag nu
afwen ntwealade mina äfigtcr af fåken, sä widlyftigk
som ämnets wigt fordrade; — jag will alitsa endast
sa kort som mö,ligt förestå och uppgifwa skälen till
de förändringar i Kongl» Förordningen om Brän-
winsbränmngen och dermed gemenskap ägande ämnen
af d. l<> Maj ,1^24, hwilka jag finner nödiga och
för Jordbrukare i allmänhet nyttige.
Jordbrukets tillwert och förkofran anser jag wa.
ra der enda ändamål, som med Bränwinctiliwcrk-
ningen bör äsystas. Detta ändamål besrämiaS dels
genom spanmälenö och jordfrukternas förädling, hwar-
af ett högre pris i ymniga är ä kesia waror för
Landtmannen beredes, dels och förnämligast derigenom,
att ladugarden betydligen kan utwidgas för werklige
Jordbrukare. För ladugarden kan likwäl Bränwins-
bränningen icke medföra nytta annan tid pä äret än
dä kreaturen siä pä stall, och som under denna tid,
utgörande 3 mannder ärligen, tillräcklig mängd af
jordfrukter och spanmäl äfwcn bör kunna tili Bran»
min förwcrkas, samt i alla fall nian sommartiden ej
äger tillfälle besatta sig med annat arbete än ärers
skörd, bwarföre VränwinStillwerkningen dä förnäm-
ligast drifwcs af dem, man med skäl kallar Bräm.
winsfabrikanrer, som j brist pä potärer stegra span-
mälsprisen för en fattig Allmoge; sä fär jag förestå
den förändring i i Art. ! §. af ofwannämnde Kgl.
Förordning, att Bränwinstillwerkningen mä alldeles
förbjudas under Junst, Julli, Augusti och Sextern-
ber mannder. Dä man med BränwinStillwerknin-
531
gen asser detta stora ändamål: jordbrukets vyrea ock
förkofran, följer afwen, att Städerna för deras jord,
såsom dermed endast till »agor understöd för Stats-
flöjderne, icke böra äga rätt till Branwinstillwcrk-
ning, äfwensom, att en hemmansägare, hwilken sjelf
ej will bränna, ej ma kunna öfwerlara sin rätt till
någon annan pä ägorne boende person, hwilken i sa-
dan egenskap icke lärer drifwa någor jordbruk, som
motswarar BränwinStillwcrknings-rättigheten för he¬
la det hemman, a hwars ägor han är bosatt. Dest»
bägge stadgande» i 2 ock 7 §§. af nyssnämnde Art.
böra allrsä efter mitt omdöme förswinna.
Widare inser hwar och en lätt, att för minnan¬
de af mcrberörde ändamål, tillräcklig Vränwinsrill-
werkning äfwen ä en större egendom kan ästadkom-
mas med mindre panncrymd an 90 kannor, ock jag
förestår alltså, att högsta pannerymden ma bestäm¬
mas kill 60 kannor, samt att icke mer än 2 sä be-
skaffade pannor mä fa begagnas pä en och samma
egendom, den mä uppskattas till hwad wärde som
heldst — nicn likwäl att der blir en oförändrad in-
komstartikel för Staten, sä att för 60 kannors pan¬
na betalas lika stor afgift med nu tilläten 90 kan-
nors, samt ett proportioneradt förhållande till de
mindre. Härigenom blir afwen en nödig del af
spanmälsprodnctionen förwarad till brödföda ät den
fattigare delen af befolkningen och man kan undwika
att wid inträffande misswextär införskrifwa utländsk
spanmäl, synncrligast om den wid innewarande Riks¬
dag föreslagna inrättning till spanmäls-upplag win¬
ner fullbordan, dä man icke heller genom sistnämnde
Z32
anstalt bchöfwco frukta, att spanmalsprkscrne skola
alltförmycket falla genom en förminskad Bränwinö-
bränning. Älla för Vranwinö-tillwerkningenS drif.
wande såsom en fabriksrörelse uppfunna inrättnin-
gar, de sa kallade Piftoriske pannorne, jemte mask.
wärmare och andra dylika apparater böra äfwcn, ef.
ter min tanka, förbjudas, sä att endast den panna,
hwarunder eldning omedelbarligen sker och för hwil-
ken afgiften erlägges, får nyttjas. Åtminstone bor-
de de Piftoriska pannorna, om de, i oförmodad hän¬
delse, skola bibehållas, beläggas med fyrdubbel afgift
mot wanliga pannor och deras rymd i samma för-
hällande nedsättas. Bränwinsrcdskap med lucka eller
tappningsrör pä hatten har genom nu gällande förord-
ning icke blifwit tilläten, och af författningens auda
och mening kan man tydligen finna, att sädan red-
skap mäste anses obehörig helst, pannornas beskattning
efter kannorymden annars wore helt och ballet ända-
mälslös; men som sä beskaffad redskap likwäl fattas
flere opätaldt begagnas och ännu nyttjas, wille jag
förestå, att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i un.
derdänighet härom wille göra anmälan, med tillkanna-
gifwande af underdänig önskan, att uttryckligt för¬
bud mot dylika inrättningar genast ma utfärdas.
1824 ärS Författning mcdgifwer i 1 Art., 5
§. att den ät hemmansagare dittills kemnade tilla-
telse, att emot ökad afgift, begagna högsta panne-
rnmdcn för den inskränkcö, skulle intill nu pästäende
Riksdag, såsom ett af omständigheterna päkalladt un¬
dantag, fä tillgodonjutas af dem, hwilka är 1823
wid mantalsskrifningen härtill sig anmält. Denna
ZIZ
tillåtelse har alltså med innewarande Riksdag upp.
hört, och detta tror jag sä mpckct mera wara af nö-
den i händelse mitt gjorda förslag om inskränkning
i pannerymden ej bifallcs, som ändamalet aldrig kun-
de winnås, om allenast en ökad afgift skulle bereda
minskning af den hittills begagnade rätt, att ä en
egendom till 1000 R:drs warde fä begagna en pan¬
na om 90 kannors rymd — för öfrigt, dä en, som
widtagit en sädan speculatkon, i alla fall mäste lata
förändra sin Bränwinöredskap i enlighet med den blif-
wande Förordningens innehäll, anser jag lika sä tjen.
ligt för honom, att sädant genast »verkställa, som att
dermed dröja intills en kommande Riksdag.
I afseende pä Bränwinsförsäljning i minuts
will jag endast förestä den förändring, att Gästgif.
ware, hwilka i och för sin rörelse till Staten afläg¬
ga dryga afgister, mä berättigas till en oinskränkt
Bränwinsförsäljning, lika med de af Konungens Be-
fallningshafwande tillätne krogar; — dock med bibe¬
hållandet af det i 5 Art. 5 §. stadgade undantag i
afseende pä Bränwinsförsäljning ä Sön- och Helge-
dagar inom ^:dcls mil nara kyrka. — Jag kan ej
inje bwarföre en Gästgifware ej mä berättigas,, sä
wäl utan som under skjutStouren minutera en wara,
den han sjelf af egna prodnctcr tillverkar, — enär
honom ej är förbjudit sälja främmande dryckeswaror
såsom Win, Romm, Arrack och andra Ligueurer.
Hvarförutan efter mitt omdöme, bör tillatas en tilt
Branwinstillwerkning berättigad Hemmansägare el¬
ler innehafware, att till sine underhafwande och sä¬
53-1
dana personer, som hos dem förrätta arbete, försälja
Bränna» till huru ringa belopp som helst.
Slutligen inser jag icke nyttan ock nödwändig.
beten af det i 5 Art. Z tz. stadgade förbud, att i
Staderna utdela eller uppmäta till försäljning in-
fördt Brännan pä torg, i hamn eller ä öppen gata
samt att ä marknad pä landet sälja Brämvin pä
annat ställe, an der Kronobetjcningen behagar uttvi.
sa. — Dä Bränwknct ej utminuteras, torde as det.
sammas uppmätande och försäljande till det i för-
fattningen tillärna belopp, ej kunna förorsakas buller,
cwäsende eller förargelse — och jag pästär alltsä,
att berörde förbud, säsom helt och häller ändamälö-
löst, men ofta förordsakande ett betydligt twäng och
mycken olägenhet tvid föryttrandet af en lofgifwen
wara, mä alldeles upphäfrvas.
Denna motion torde r sammanhang med be i
samma ämne förnt wäckte fä åtfölja remisen till
wcdcrbörlkgt Utstött.
Stockholm d. 15 Dee. 1328.
Hakansson,
frän Kronobergs Län."
Xilsson l Tottarp frän Malmöhus
Län: I afseende pä den delen af Motionen, som
angär förbud emot bränntvins-bränning tvista mänader
pä äret, fär jag nämna, att ivi i Södra Skäne
hälla kreaturen pä stall största delen af äret, hwa-
L3L
dan del för otz är högst nödwändigt att fä bränna
aba tider pä äret. Jag kan således i denna del
rcke biträda Motionen; och skulle efter min ranka
ett sa bestaffadt förbud som Motionären förslagit,
blott öpna ett önskadt falt för Kronobetjening och
Fiscaker, att chieancra och preja Allmogen.
Uti denna mening instämde kristers Mbsson i
lilla Isie, Malmöhus Län.
Uilm Unikum, fran Kronobergs Län: Jag
kan icke finna wigtigbcten af den äfigt, akt Brän-
wkns-branningen bör inskränkas ti'» wika mänadcr
pä äret. Nägofiffada af det nu gällande stadgande
cm frihet att när som belst fä bränna liar, ätminsto-
ne wig wetterligcn icke inträffat Twertoni tror jag,
att Landtmaunen bör nöjas ät det w: kommit sa
wida, att wi sätt oinskränkt bränningStid. Det torde
besuten.', wara öfwersiödigt att anmärka, burn som,,
i händelse den förestagna inskränkningen i riden
wunne afseende, de fattige af Allmogen, hwilka icke
kunna förutse fina bebos, skulle imber sommaren, dä
Bränwinet alltid är dyrast, blottställas för nödrvän-
digberen att till höga pris köpa en wara, ben de
sjelfwe kunde til werka. Jag bestrider således allt
afseende pä Motionen i denna del.
ksiiKt kstil88on frän Orebro Län: Jag delar
lika öswcrtygelse med I.r Urifis^on, och sär blott
tibägga, att nu gällande Författning mcdgiswer Kongl.
Maj:t att wid inträffande nufiwärr k-unm inställa
Bränwiustkllwcrkningen, i följd hwaraf wi deri haf.
wa en gräne emot en sä öfwcrdriswen bränwins-
bränning, att brist pä Spanmäl till brödföda kunde
uppkomma. Det ligger dock i naturen -af saken, att
i den män, som bränningen inskrankcS, sä minskas
äfwen Statens inkomst af denna för Landkmannen
nödwändiga näring.
Olot Olsson frän Östergöthlands Län: Jag
förenar mig med den som talat emot inskränkning i
riden för VränwinStillwerkning, och får jag a swen
nämna, i anledning af hwad ^.nclors Nilsson ytrrat,
Let samma förhållande äger rum i Östergöthland,
som i Skäne, att Kreaturen till större delen födas
inne, äfwen Sommaren, dä det skulle bliswa swart
för Landtmanncn att wara utan drank till föda, åt¬
minstone för smä-krcaturen.
kolli? Jönsson frän Christianstads Län instäm¬
de häruti.
Olok Jeppsson frän Blekinge Län: Jag in¬
stämmer med Nils Hakansson utom i den omstän¬
dighet, lvm asser pannrpmdens inskränkning till högst
60 kannor. Ett sadant stadgande skulle i synnerhet
blifwa betungande för de mindre hemmans-ägare,
hwilkas pannor naturligtwis da skulle komma att
undergå förändring och förminskning.
I öfrigt äberopar fag mitt i detta ämne redan
afgifne Memorial.
^.riller» bellisson frön Östergöthlands och
-Luckors Ileix88on frän llpsala Län förenade sig med
I^lir Lrlosson och Olaf Oisson.
i^iis Mänsson frän Malmöhus Län: Hwad
beträffar den delen af Motionen, som har för ända¬
mål att inskränka tiden för Bränwins-tillwerkningen
till 8 mänader af äret, sä får jag förklara, det jag
anser, att ett sa bcffaffadt stadgande skulle blifwa
ganska skadligt för Landtmanncn; men ännu känn-
barare för honom blefwc det ofelbart, om storleken
pä Bränwinspannorna nn och pä en gäng skulle in-
skränkas. Jag hemställer till hwar och en, hwilka
öfwcrdrifna och i sig sjelf onödiga kostnader skulle
uppkomma derigenom att större delen af nu befintlige
Bränwinspannor skola omgöras? Mest betungande
blefwe det för dem, som agde Pannor under 40
kannors rumd, eller de mindre bemedlade Landtbru-
karne, hwilka naturligtwis icke fingo bibehålla sina
pannor wid deras nu ägande storlek.
Ständct besköt att lagga pä bordet luckors
Lvenssons och i^iis Ikälcanssons Memorial för att
pä en gäng med öfrige pä bordet hwilande motioner
rörande Vranwins-bränngen ä nyo handläggas.
8uiis Wilsson frän Kronobergs Län hade in-
giswit detta Memorial.
ZZG
"Wördsamt Memorial!
De mänga och betydliga olägenheter, som drab¬
ba innehafwarcn af Kongl. MajttS hemman i allmän,
het aro nogsamt kände och behöfdc derföre icke heller af
mig upprepas; men de Postförare deremot förunnade
friheter äro snart fagdc olika för hwarje Län; och
det är i anledning häraf som jag utbeder mig att
nägra ögonblick sä fästa Hederwärda StändetS upp.
märksamhet.
Den betydligaste och nästan enda frihet ett
Posthemman, jemte Krono- och Skattehemman, i
allmänhet åtnjuter, är befrielsen fran RoteringS-fful-
digheten. Likwäl inträffar den händelsen, åtminstone
i min hemort, att Posthemman, hwaribland jag ma
nämna Asby ^ Mantal i Dädesjö Socken af Up.
widinge Härad, oagtadt, de aro belägne wid de större
Landöwägarne, der Posten mäste hwarje dag ankom-
ma, likwäl enligt den af Kongl. Maj:t är i
nader förordnade Roterings-Committee nu mera icke
fä ^tillgodonjuta den dem annars atfökjande Rotcsri-
het, som de af alder innebaft, utan mäste hädanrf-
ter deltaga L Soldatens undcrhällandc.
Att nu sädant förhällandc icke är rättSenligt,
torde hwar ock en inse, ock jag fär derföre wördsamt
hemställa, om icke hos Kongl. Mastr borde i under¬
dånighet begäras, att en sädan förändring ock jemk¬
ning i ordinarie Noteringen uti Kronobergs Län
mätte försiggå, att de till Postsörningcn anflagne
hemman, sem i sednare tider bliswit ett sädant onus
pälagde, matte derifrån befriaö och såmedelst i stånds
sattas att Poftförings-siyldigheten i föreflrifwen ord-
ning fullgöra.
8uns vilsson,
Riksdagsman fran Konga
och Upwidingc Härader
af Kronobergs Län."
^.ncler.-! 8ven«8on fran Hallands Län anmälde,
att han erhållit uppdrag af sina Committcnter att
yttra sig i förewarandc ämne. Han ansäg dock äm-
nct redan wara sä utrcdt af flera af Ständers Leda¬
möter, att han fann öfwerfiödigt att deri widare
orda; och önskade han att Postföringen antingen
kunde förläggas pä Gästgifweriernc, eller ock godtgö-
ras med lika skjutslega som GastgifwareffjutS.
Memorialer kades pä bordet.
Sedermera förekom ett sä lydande Memorial
af Kils HäIean88on frän Kronobergs Länk
"W ördsamt Memorial:
Af de mängfalldiga klagomäl, som frän olika
orter i Riket till Kongl. Maj:t inkommit öfwer werk-
ställighetcn af den, ej mindre förut frän Rotering
befriade Kronc-Skatte till Hospital och Krigsmans-
540
hus anslagne jords jemte posthcmmans och andra ut.
jiordars jemte lägenheters Rotering; utan jemwal af
ten ^verkställda jemkningcn ä de egendomar, hwilka
till extra Rotering ansetts höra, som sedan sist för-
slutne Riksdag blifwit anbefalld och tillwägabragt,
ithämtas, huruledes berörde magtpäliggande åtgärd k
siere Landsorter widtagitS pä ett satt, som tydligen
utmärker, att Roterings-Commissionerne icke gifwit
sig tillräcklig tid eller anwändt nog sorgfällighet, för
att enligt Kongl. Maj:tS utfärdade Jnstruction,
grundad pä Rikets Ständers beslut, undersöka för-
hällandcrne, innan de oroterade Egendomarne blifwit
påförde en RustningSskyldighet, som är ämnair att
för all framtid blifwa gällande»
Berörde åtgärder fordra således en allmännare
öfwersigt och rättelse än som, dä saken gäller flera
generationers rätt, kan' ästadkommas endast genom
speciella resolutioner och spridda ofullkomliga föreskris-
ter. Den tyngd Rikets Ständer sig ätagit genom
Ordinarie- och Extra-Roteringen, fordrar, i afseende
pä werkställigheten, enhet i principen, nemligen: jor¬
dens noggranna nppskattning och jemförande, samt
likhet i fördelningen, sä att den ene Medborgaren c;
höres klaga öfwer förtryck eller magtspräk, när den
andre, oagtadt medwetandet as en otillständigt ät-
njuten lindring, med tystnad begagnar den fördel han
wunnit pä sina mcdbröders bekostnad, ware sig ge.
nom egennytta, fördolda underrättelser, bristande upp-
märksanchet hos Rotcringe-Commiyarirrne, eller af
hwilken orsak som häldff.
541
När de anförda klagomalen med omsorg gran-
skås, skall man otwiswelaktigt erfara, akt tillämpning
af instruktion och författning ägt rum helt olika in.
om ett Län emot ett annat — da t. ex. det ena
blifwit med och andra ater med 2, 2Z till och
med Z mantal anslagit Rustningen af en Soldat,
oagtadt grunden bordt wara densamma; äfwensom
att denna märkliga olikhet pä flere ställen fatt in¬
träffa till och med inom samma landskap.
Ingenting är ömtåligare än noggrann och rätt-
wis utöfning af wederbörandes myndighet wid flaga
om fördelning pa de skattskyldigc af allmänna Stats¬
bidrag eller forswarSmedcl, och ännu ömtaligare, när
saker såsom denna, skola göras och bestämmas för
ewärdelig tid.
Wid öfwerwägande häraf, och da icke blott
egen öfwertygelse, utan ock pligten att frambära hem-
mawarandes billiga fordringar, här bör leda mina
steg, föranlates jag till Hederwärda StandetS upp-
märksamhet wördsammast hemställa: om icke till
Stats- samt Allmänna Beswärö- och Oeconomie-Ut-
skottenS förberedande åtgärd bör remitteras den mo-
tion, jag nu wagar göra, nemligen: "Att wcrkstäl-
lighet af den af Rikets Ständer bewiljade Ordina-
ne- och Extra-Rotering a förut oroterad Krono-
skattejord och andre till mantal beräknade
lägenheter, samt Posthemman äfwensom skyldighet till
E.rtra-rotering, icke ma yrkas eller äga rum, förrän
alla klagomål, hwilka blifwit anförde öfwer Rote-
ringö-CommisstonernaS göromål, blifwit pröflvade,
L43-
Da wi Sar församlade Representanter, as ware
hemmawarande hnswudmän acntcriserade, att etter
bästa förstånd och förmåga befrämja Nationens basta
i alla hänseenden, nu anstränga wäre krafter, för
art söka sädane ntwägar till Stattbristernes fyllande,
som aro enllge med wär wilja, Statens warde och
bästa; torde det icke wara olämpligt, om jag söler
fästa mina MedrepresentanterS uppmärksamhet pa en
del af det stora huShällLsystemet. Wi äga cu mängd
tjcnster, hwilka i wär financicla ställning, äro dels
ökwerfiödige, dels utan gagnande ändamäl och såle¬
des äfwen tryckande för en nation, som oaktadt alla
ansträngningar, allt bemödande och werksamhet icke
ännu fullkomligt tyckes botat de refwor eller fyllt
de brister financcrne sätt widkäunas. (änge har det
warit i förslag att rcdncera sädane; och nu dä ett
större tillskott af Ständerne fordras, wore wäl rätt
om en och annan beställning, alldeles icke behöflig,
indrages, och dä jag endast will wäcka fräga om sä¬
dane, der icke belöning för utmärkte tjenster, eller
för wid Fäderneslandets förswar erhällne sär lomme
i fräga, borde, om gamla Swensta rättskänslan bor
i deras bröst, som nu njuta frukten af sädane poster,
det alltid blifwa dem ett surrogat för minskningeu af
deras inkomster, att de bidragit till Riketö bästa;
men afwen L motsatt fall böra wäl enskilta intercsten
icke komma i fräga eller afses dä allmänt gagn
äsyftaS, och i öfrigt lemna ost wära grannar och
hela den hyfsade weridén ständige exempel pä redu¬
ceringar, och det äro blott wi, som med ett flags
klemmigbet uppskjuta sädane steg. Jag will icke pä-
sta, att der tacksamhet för bewisade tjenster är appli-
542
af antingen särskildt utsedde kunnige män, eller en
auno nedsatt Granskningö-Committs, hwilka böra
fa sig uppdragit, att, när den klagande sä fordrar,
läta i orten undersöka förhållandet, pä det sädan
icmkniug och rättelse pä en gäng och för hela Riket
mä af dem kunna föresiäs, som undaurödjcr närwa-
rande tidö misinöjen och framtida farhägor, hwaref-
ter hela ärendet, skulle ester det Rikets Ständer sig
deröfwcr utlärit, till Kongl. Maj:tö Nädiga afgö¬
rande öfwerlcmnaö.
Stockholm d. 45 Dec. 1823.
I^ils Hakanson,
frän Kronobergs Län."
Härmed förenade sig:
Luns d§il88k)N,
för Konga och Upwl»
dinge Härader.
Lslir klri'1i88ON,
frän Sunnerbo Härad.
Pä begäran af Lrilc kel>r88On frän Gefleborgs
Län ladrS detta Memorial pä bordet.
Derefter upplästes nedanstående Memorial af
Lille ^U(lor5»nn frän Westerås Län:
544
cable, den i sitt embete gränaoe skall sakna allt surro¬
gat;— nej! mä han njuta lämplig pension, men de
yngre, som annu i bästa delen af sin alder icke sak¬
na krafter, utan kunna förtjena sitt underhall genom
gagnande i andre yrken, böra efter min tanka icke
komma i klasi med dem, som skulle anses böra hindra
indragning; och således sä mycket mindre antagas,
det de borde åtnjuta lönen tills de pä ett eller an-
nät sart sjelfwe afginge' Nej> hwar och en ar plig-
tig i sin män bidraga till medborgerligt wäl och den
arbetsföre ljenstemannen, hwars embete icke är behöf-
ligt, bör friwilligt söka ett fält för sin arbetSförmäga i
andra wigtigare grenar och dermed bcständ, och delar
han icke denna anda, böra Riketö Högloft. Ständer,
i sine förslag ätminstone med köld lemna utars af.
seende sädaneö protester ock blott afseende der hela;
bland sädanc poster, hwilka blott tynga, fär jag
omnämna Commitzariatet, desi funktion, i hwad den
rörer proviantcring, m. m. wid Landttrouppernas
möten, kunde lika sä wäl förwaltas af frän Rcge-
mentcrnas Rothällare Deputerade, hwilka i samräd
med RegementS-Chefen och Landshöfdingen kunde be.
sluta om upplätandet af Provianteringen ät dertill
skicklig och behörig Entrcprcneur, ock det är natur-
ligt att lika dä, som nu, MarkegängStaxorne lände
kill efterrättelse; Äfwen skulle kunna handa att man-
skåpet sunne sig bättre belätne med hwad som frän ur.
minnes tider skett och gamla Kneckte-cotracter före-
skrifwa, erläggande af matsäck frän Roten. Mitt
förslag är således att med indragning af Comisiari-
äret och synnerligen af Intendentötjensterne till sa
stor
stor del som icke för krig wore oundgängligt, eller
behöfdes wid marfwade Regementet, samt nuwaran-
de förräder såsom Matcrialskrifmare m. m. deras
äliggandenS utförande uppdroges ät hwarje Reze-
mcntS-Rothättare att med biträde af Regementö-Che-
fen och Landshöfdingen förmasta, och således Pasie-
polancen upphörde; manskapet erhölle dä ominskad
sin tillhörige andel och ansenliga summor sparades,
sä mycket mer som CommitzariatetS andra afdelning
åtnjuter i lön 16 och 1700 R:dr utom boställe och
mänga ertra-ordinarie gagnas, som icke aro pä Stat,
men anda draga lön.
Men skulle mot förmodan sadan indragning icke
anses lämplig eller möjlig, sä fär jag anhälla, det
Regcmenternas Rothällarc bewiljades att som förr
skett och i enlighet med sine gamla Kneckte-contracter
kjelfwe öfwerlemna Soldaten den kost i samma ut¬
stakas, i sammanhang hwarmed wäl stadgas borde,
att i händelse Kongl. Maj.t i Räder funne för godt,
antingen ntsträcka epcrcicetiden eller ock kommendera
Regementet till exercice utom dest ständ eller manli¬
ga mötesplats, Rotehällarne wore befriade frän kosts
lemnande för längre tid an oftanämnde Kneckte-con-
tract utstakar eller 18 dygn med bort- och hcm-marche
inberäknad.
Om remisi till wederbörligt Utskott anhälleö öd¬
mjukast. Stockholm d. 15 December 1828.
Lrilc ^nster88on,
frän Westerås Län."
35
Uti ofwantecknade Anförande förena »i ost till
alla delar.
^.näers ^nclersson ocb Oöran An6er88»n
fran Åkerbo Härad.
Häruti instämde b-ars ^krkler88on fran Skara-
borgs Län, daniel Anslei-880,1 fran Wermlands,
?^lir83Nli fran Westerås, iknilc ?eI,r88on
frän Gefleborgs och diil8 Mäli580n fran Malmöhus
Län, denne sednare med tillägg, att dan fann der
af Li-ik ^ns1t-i-88on ensamt för Rotehällarne uppgjor¬
da förslag äfwen för Rusthällarnc wara fullt til¬
lämpligt; och lades Memorialet pä bordet.
Widare föredrogs detta Memorial af Läi-so
Lärse83on frän Hallands Län:
"Wördsamt Memorial:
Dä säsom bekant är, mänga HäradShösdingar
befinna sig i saknad as boställshemman, hwaremot
andre äler, deribland flere med widsträckta och för¬
mänliga Domsagor, innehafwa gansta betydliga bo-
stallen, som pä intet satt kan anses wara jemnadt,
genom de R:dr 16 fi. Banco Staten säsom sä
kallade bostallspenningar till de förre ärligen bestär;
men en sadan olikhet i wilker, inom en och samma
embetsmannacorps, hwars alla medlemmar bestrida
ett wigtigt och answarigt kllll, med mängfaldiga lön-
lösa, beswärliga och kostnad medförande tjenstförrätt-
547
mngar, icke synes förenlig med den omwardnad för
deste EmbetSmänS oberoende ställning, som aligger
Staten, derest den och Allmänheten ffall aga ett rätt»
wist anspråk a deras oafbrutna nit och osparda kraf.
ter; fä torde det wara i sin ordning att ett dylikt
mistförhällande nu warder räktadt, utan afbidan af
den troligen allt för aflägsna dag', dä ett annat lö»
ningSsätt, än det odieusa genom spvrtlar, kan winna
framgång.
Hwilken lägenhet kill tjenlig bostad, hwilken ut.
wag till andre beqwämligbeters winnande, till fornö»
denheters anskaffande för Domaren och ffrifwarebi»
träden erbjuda wäl deste >Z R:dr 46 st.? Det är
mig obekant hwarifrän denna sällsamt ringa beräk»
ning af dcste sa kallade boställöpenningar härflutit;
men hwarje »vältänkande mäste owägerligcn medgif-
wa, att benn affärs i sa ringa andel ej motswarar för¬
delarna af ett boställe, att de Häradshöfdingar, som
deraf äro i saknad, likawäl kunna wara denna näde«
gäfwa förutan.
En »vidlyftigare utweckling af detta ämne wore
inför Rikets Högloft. Ständers upplysta bedömande
öfwerflödig och da en förhöjning af ofwannämnde
högst »vanlottade HäradShöfdingars löner och boställs»
penningar, hwilka sammanlagde bestiga sig till 88
R:dr 46st. Banco, är pakallad af »ckc mindre rätt»
wisa, än den som för några Riksdagar sedan weder»
fors Lagmännen och tvid den nuwarande blifwit fö»
reffagen för andre i enahanda categori med deste
Häradshöfdingar »varande Domare, wagar jag wörd»
548
samt hemställa och förestå, om icke samtlige ej med
boställshemman försedde HäradShöfdingar, mä hug¬
nas med en till ZZZ R:dä 16 st. Banco förhöjd
lön, att likasom den nuwarande i ett för allt qvar¬
taliter anstäs, och utgå af tillgänglige Statsmedel
ifrån och med instundande ärS början.
Jemte rcmist hära till Högloft. StatS-Utstottet,
anhaller jag att detta mitt Memorial ma med de
öfrige Respective Mcd-Standen eommuniceraö.
Stockholm den 13 December 1828.
6. Lärjesson,
Fnllmägtig för Fjäre och
Wiste Härader i
Hallands Län."
Sedan Austers svansson frän Hallands Lätt
förenat stg med Lärje Lärjesson, ladeö Memoria¬
let, efter fieres begäran, pä bordet.
Widare upplästes följande Memorial af kri¬
sters Nilsson i Lilla Iste, Malmöhus Län:
''Wördsamt Memorial!
Pa en tid, da man mer än förr funnit nödrvan-
digheten af att, sa mycket möjeligen ste kan, lätta
Åkerbrukarens bördor, har jag ansett mig icke kunna
med tystnad förbigä ett ämne, som har ett gansta
betydligt inflytande pä Landtmanna.göromälen, nem¬
ligen Kronskjutsen. Hwar ock en inseo, hwilka stad-
liga följder denna skjuts mäste medföra, dä bäde
hästar och folk mäste afbryta sina angelägnaste arbe¬
ten under höst och wär, för att företaga en läng-
tvaga skjutsning, för hwillcn den nuwarande betal¬
ningen ar sä ringa, att den icke förskär till hästar-
nes underhäll under resan, än mindre till nägon er¬
sättning för den lidna försummelsen, för de sönder-
körda Äkdonen m. m. I synnerhet har pä de sistför-
flutna ärcn Skånska Bonden fatt »vidkännas stora
beswärligheter derigenom, att han mäst transportera
den mäugd af Ekewirke, som warit till Skeppöbyg-
nad bestämd, till de hamnar, hwarifrän det bordt
utskeppas. Mängen KronoskjutS-skyldig har warit
nödsakad att företaga länga resor, blott för att komma
till de ställen, der wirket borde afhämtas och sedan
derifrån forsta det tunga och gröfwa timret flere mil
till närmaste sjöhamn och det osta uti det swäraste
»väglag. Den som bott altför aflägse och »velat
stona sina hästar, har mäst med uppoffring af mycket
penningar lega skjuts af dem, som bott nära intill
afhämtningsplatsen, utan att för dennna dryga kost¬
nad hastva annan ersättning, än det obetydliga,
som Staten till de KronostjutS-utgörande betala.
För att förekomma det lidande, som de Krono-
stjutestyldigc således »näste »vidkännas, förestår jag
härmedelst, 1:0 Att Kronoskjuts hädanefter matte as
Staten betalas lika högt, som skjutsen »vid Gästgif-
»vericrna, och 2:0 Att de Kronostjutöstyldige »nätte
befrias frän all Transport af Ekcwirke, hwilken
»
550
synes »nig rätteligen tillkomma den person, som
fannna »virke till Staten sörfält.
Om Remifi häraf till »vederbörligt Utstött, an.
hålles wördsan,ligen.
Stockholm dm 15 Dcc. 1828.
2^. Wilsson,
frän Lilla Isie."
Häruti instämde Gullers kokrsson fran Öfter.
göthlands Län, under förmälan, att i hans hemort
»vore förhållandet enahanda med hwad Motionären
omnämnt för Skäne, eller att de Kronoffjutsstyldi.
ge fingo ärligen forsta flere tusende träd ek,virke,
emot en högst ringa ersättning.
Remitterades till Stats.Utskottet.
Sedan lasteö härefter intagne Memorial:
i:o Af Olaf Olofsson fran Orebro Län.
"Wördsamt Memorial.
I Orebro Härad af Örebro Län ligga Z:ne
Socknar, Kihl, Axberg och Hofsta, hwilka, emot Ro.
teringsfrihets åtnjutande, äro underkastade tjenstbar,
heter och hembndsstyldighet af hemmannens stogs.
productec till Kronans Swafwrlbruk Dylta.
Desi» för deras frihet fran Rotering sä kallade
Frisocknar hafwa mer än ett århundrade dyrt fatt
betala denna RoteringSfrihct till SwafwclbrukS-in-
nchafware, som drifna af enskildt interesie, i stöd af
ensidigt rolkade privilegier wetat att trycka och utar¬
ma en Allmoge, hwars klagan mer eller mindre hörd,
mål någon gäng haft till följd en minskning i öf-
werklagade lidanden, men, kanske ännu ofrare, ästad-
kommit ätgärder, som antingen alldeles icke, eller ock,
endast till en del och merendels blott för en kortare
tid afhjelpt det onda och dcsiutom grundlagt nya
twister Swafwelbruks-Innehafwaren och Allmogen
sins emelian. — De sia stridigheter fortfara annu, de
skola aldrig upphöra, sä lange förenämnde Socknar
äro i beroende af Swafwelbrukö-Innehafwaren; och
det är sä wäl för att pä dem nägon gäng fä slut,
som för att efterkomma Committenters billiga an-
fpräk pa eu mera rättsenlig fördelning af skattebör¬
dorna, som jag ä SkattehemmanöägarneS magnar i
förenämnde sä kallade Frisocknar, nu gär att göra
en motion,^wilken rättskänsla och pligt mig föreskrif-
wit, den nemligen: Att Frisocknehemmanen, i
likhet med andra Skattehemman i Riket,
mätte älaggas rotering eller sä kallad ro-
tcfrihetö-afgift och deremot befrias frän >
alla tjenstbarheter och all hembudsskyl-
dighet af kohl och med till Dylcka Swäs-
,v e l b r u k.
Om man singe för gifwet antaga, att Rikets
Ständer eller det Utskott, till hwilket denna min
motion kan komma att remitteras, kunde under detta
Riksmöte, utan hinder af öfrige lika öfwerhopande,
som magrpäliggandc göromål, medhinna att genomgå
och granska atta dc handlingar, som anga Foisock-
narnes beroende af Swafwelbruket, allt hwad linder
ständiga twistcr endast inom de sista 20 arén blifwit
ä ena etter andra sidan och af wcderbörande auctori-
teter anfördt, anmärkt och bcflutadt; skutte, jag är
witz derpå, Frisocknarncs nnwarande belägenhet af
owäldige domare bchjcrtas och Frisccknarne snart se
mälet för deras ifrigaste önskan uppnädt, utan att
de dertill, såsom mähända nu, behöfdc följande brist¬
fälliga, kanske ej tillräckligt öswertygande, telning af
det förtryck och det twäng uti en fri dispositionsrätt
öfwer deras hemmans skogsproducter, som dc ännu
nödgas lida. Da tiden under detta Riksmöte lik-
wäl möjligen ej torde medgifwa Rikets Stander el¬
ser berörde Utskott förenämnde omständliga gransk¬
ning af handlingarna i denna sak, har jag ansett
mig böra meddela följande pä sakkännedom grundade
uppgifter, hwilkas öfwerensftämmelse med sanningen,
i hwad de röra förelupna händelser eller åtgärder, jag
i fräga af behof, förbinder mig att lagligen styrka;
lhwilkaö wärde jag underkastar Rikets Ständers upp¬
lysta pröfning, och hwilkas innehall jag hoppas tyd¬
ligen skall ådagalägga att Frisocknarna med för den
strängaste granskare giltiga skäl söka ändring i de¬
ras nuwarande belägenhet, att genom denna af dem
nu sökta ändring ingenS lagliga rättigheter förförde¬
las och att föröfrigt deras pa rattsgrunder byggda
fordrans »verkställande för Staten icke medförer den
ringaste förlust.
5ä3
Dä ämnet någon gäng nödgar mig att ingä !
berättelse af Swafwclbruks-Innchaswarcnö sätt att
begagna sig af sina privilegier, skall jag göra det i
sä fogsamma uttryck, som möjligt, ösivcrrygad att den
owäldige sakkannaren stall lika mycket frisäga mig
för öfwerdrift, som att hafwa afwikit frän sanningen.
Redan är 1626 d. 21 April förunnade Ko-
nung Oustab den 2tdre /^ckcilpli Apberg och Hofsta
Socknar frihet frän Kneckte-utstrifning, i anseende
till de dem älagde tjenstbarheter till det dä i Riket
enda för Krnttillwcrkningen oumbärliga Swafwel-
bruket Dylta. Af äldre handlingar synes likwäl
som stickle Kihls Socken ej förr an i Drottning
On-istiiiii!' tid hafwa bliswit underlagd Swafwcl-
bruket; åtminstone war det först under hennes Rege-
ring, som sistnämnde Socken kom i ätnjutande af
utstrifningsfriheten emot samma wilkor eller af sam.
ma orsak som de förstnämnde Socknarne.
Friheten frän utskrifning ansägs dä, troligen
ock med rätta, säsom en ersättning, motswarande
desta Socknars dä äliggande tjenstbarheter till Swaf.
welbruket, men man behöfwer blott en ringa fanne-
dom af Fäderneslandets historia, för att finna det
denna under ständiga krig förunnade och ätnjutna
frihet frän utskrifning war af ojemnförligt högre
wärde än denna frihet frän rotering, som, när ut-
strifningarne upphörde, kom i utstrifningsfrihetcns
ställe, och som hittills warit den enda förmän Fri-
sockne-Allmogen har för dest ntstylder och bcswär
554
m. m. till Swaswclbruket. (Fl-än BewäringS ur-
gäe.udc af Frisocknarne aro de icke frikände).
Ar 1649 den 20 November blef detta Swast
»vclbruk, sein dittills bedrifwits för Kronans rakning
tillika med de af de Z:ne Sockuarne utgående yenst.
daryeter af Drottning Lllristiim till bruk och nytt¬
jande upplätit till Henrile Ilai ckliusen och desi arf¬
wingar; och efter der Konung Larl den XI denna
upplåtelse ytterligare bekräftat, lyckades det den dä
»varande Swafwelbruks-innehafwaren, StatS-Secrere-
raren Lasten I?«ist, att af Konung Larl d. XII
i Bender för sig och arfwingar utwerka privilegier,
frän hwilka insockne Allmogen egentligen datera deras
förtryck och de alltsedan oupphörliga stridigheterna
de tjenstskyldige och den privilegierade emellan. Jag
förbigår alla de twistcr, fem i följd af dctza privile¬
gier uppstått och föranlcdt undersökningar, beslut
och domar, sa wäl af BcrgötingS-rätt, LandShöf-
dingar, BcrgS-Collcgkum och åtskilliga särskildt förord,
nade sa kallade Kongl. Commiösioner, som af Rikets
Konungar och Ständer, allt intill Riksdagen i
Stockholm arén 1 --00 ock 1810. Dock har jag an-
sett »nig ej kunna underlåta, att, ehuru i största
korthet, anföra hwad hufwudsakligen i detta ämne
inträffat efter denna tid, eller sedan, i anledning af
Riksdagsmannen frän Orebro Län Lvik peknssons
hos Rikets Ständer wid sistnämnde Riksdag gjorde
yrkande, arr Zrisocknarna mätte emot en wisi förestå-
gen rotefrihctS-afgifr af 25 R.dr B:eo för hwarje
rök af 2^:delS mantal njuta befrielse frän de utstyl-
der till Dylta Swaswelbrnk samt det twäng uti en
fri ägande och dispositionsrätt öfwer sina hemmans,
skogar, som de wörö underkastade; Rikets Ständer
hos Kongs. Maj:r uti Skrifvelse af den 20 Martil
5810 gjort underdånig hemställan derom att Kongl.
Maj:t, efter en i nader anbefalld undersökning pä
stället af i Landtbruk och Bergshandtering kunnige per.
söner, äfwen af Allmogen, täcktes widtaga de för¬
ändringar med Dylta Swafwelbrnk och de derunder
lydande Frisocknar, som Kongl. Maj:t kunde finna
förenliga med lindring i samma Socknars da öfwer-
klagade lidande, Statens större fördel och winst samt
helgden af den ägande rätt däwarande innehafware»
af Dylta sig äberopat, ock hwilken underdåniga skrif,
wclse slutades med följande ord: "Dock utbedja
"sig Rikets Stander i underdånighet att
"wid nästa Lagtima Riksdag fa pröfwa och
"fastställa de förslag angående Rotering och
"afgift derföre, hwilka af denna Undersök-
"nings-Committöe kunde uppgifwas."
Ä denna Rikets Ständers begäran fästades i
sä matto nådigt afseende, att en Committöe af Kongl.
Maj:t förordnadcs, att förrätta den önskade under,
sökningen pä stället; men sedan denna undersökning
för sig gatt och de Comitterade uti till Kongl. Maj:t
inkommit underdånigt betänkande ibland andra der.
uti anförda skäl, äfwen pä den grund, att stridig,
l,eterna emellan Bruks-Innehafwaren och frisocknarua
swärligen skola upphöra, sä länge de sednare fort.
fara att wara till Bruket tjenstskpldige, föreslagit
och tillstyrkt Frisockne-Allmogens toral-
556
befrielse frän alla tjenstbarhcter till
Swafwelbruket, och att Frisockne-hemma-
neri, med undantag endast af Swafwel-
brukS-innehafwarenS egna hemman, i stal¬
let matte blifwa roterade; sä har Kongl.
Maj:t uti Resolution af den 5 Sept. 1815 defini¬
tivt afgjort förberörde hos Rikets Ständer wäckt»
fräga, pä sä sätt, att Frisockne-Allmogen förpligta-
des, att för hwarje helt hemman, säsom förut, till
Swafwelbruket utgöra Z2 dagewerkcn; hwaremot
den hwarje Frisocknehemman dittills äliggande lefwc-
reringösktstdighct wid Dylta Swafwelsbruk af l4
stafrum wed till hälften ncdsattes, eller till 7 staf¬
rum, som derefter skulle huggas pä de till Swaf-
welbruker anstagnai Kronoskogar eller Bruköinnehaf-
marens egna hemmansskogar. Genom 9 §. af den¬
na Resolution erhöllo wal Frisocknarna dispositions-
rätt öfwer fina skogar enligt allmänna författningar,
dock, med den inskränkning att, säsom en
följd af den rättighet ädlare Manufactur-
werk »vanligen upplärna blifwit, Frisock-
ne-hemmanöägarne tillförbundos företrä-
des»vis hembjuda Dt)lta Swafwelbruks
Innehafware de skogsproducter af tved el¬
ler kohl, som de wilja afläta och som den
sednare, om han dem upphandla »vill, äger
att efter gängbart pris contant betala och
sör swafweltillwerkningen fritt disponera.
Ehuru denna utgäng af saken »visit icke kunde
wara öfwcrcnsstämmande »ned FrisocknarnaS önsknin¬
gar, enär Frisocknarna icke wnnno det egentliga än-
557
damälet med deras förenämnde hos Rikets Stander
gjorda anhållan, som mar att, emot Rotcrings-as-
giftö erläggande, njuta befrielse fran allt beroende
af Swafwelbrukct, trodde Frisocknarna likwal, att
de i förenämnde Resolution skulle finna ett tillräck¬
ligt wärn emot godtycket och en pä deras bekostnad
alltför långt drifwen winningslystnad. Det wisade
sig likwal snart, att de häruti bedrogs sig. Trenne
mannder wörö icke förflutna fran sistberörde Resolu-
kions dato, när Kongl. Maj:t pä Swafwelbruks-
InnchafwarcnS nnderdänkga ansökning, om sadan
förklaring af denna Resolutions st:de punkt, att det
mätte tillätas honom omvända, hwad som för swaf-
weltillwcrkningen ej kunde behöfwas af de ffogspro-
ducter Allmogm friwilligt till honom aflätcr, till an¬
dra under sina händer hafwande tillwcrkningar, uti
Nädig Resolution af d. 28 Nov. 1815 medgifwit
SwafwelbrukS-Innchafwaren de pä dylikt sätt
förwärfwade skogs-producternas anwän-
dande till fädane af honom drifna till-
iverkningar, som hafwa sammanhang med
swaflcts beredning och aro för Riket gag¬
ne l i g a.
Det är i synnerhet om tolkningen sä wäl af
denna Resolution, som af st:de tz. i Kongl. Maj:tS
Resolution af d. 5 Sept. 1815 som Frisocknarne
och SwafwelbrukS-Innchafwaren hitintills icke kun¬
nat och troligen äfwen framdeles icke kunna blifwa
ense. För Insockne hcmmanöägarne wisade det sig
tydligt och klart att enligt berörde Resolutioner,
SwafwelbrukS-Innchafwaren worc i besittning af sä
L5S
wäl Kronoffogarne, som sina privilegier ock Frisock-
no Allmogen fark sig kjenftbarheker och hembudsstnl-
digher as desi l,emmaus skogeproducter alaggda för
rillwerkningen af swafwel för Kronans bebos, men
icke för att dermed underhålla Swafwelbruks-Inne-
hafwarenö enskildt tillhörige för swaflets beredning
främmande tillwerkningar ock öfriga förnödenheter.
Länge dröjde det likwäl icke innan Frisocknarna sin¬
gö erfara, att Swafwclbruks-Innebafwaren, som af
de Swafwclbrnker rccognitionsfritt upplatna Krono»
skogarna, (enligt till Kongl. Maj:t i underdånighet
asgifwen berättelse af förenämnde Committä, son, pä
Nådig befallning äfwen undersökte besia skogars till»
räcklighet,) har mer än öfwerftödig tillgång pä skogs»
producter till KronoswaflctS beredning, bwarken efter
gängbart pris betalte, ej eller för swafweltillwerknin-
gen anwända Frisockne-AllmogcnS till honom lefwe»
rerade skogsprodukter, utan att han förnämligast be¬
gagnade sin företrädesrättighet titt Frisocknarnaö skogs»
effecter, för att dermed bcdrifwa sina tillwerkningar
af viktriol ock rödfärg, af tackjern ntöfwcr hwad för
swafwelkrukornas gjutning wore nödigt, af stångjern
m. m., hwilka sednare näringar, neml. tillwcrknin»
gen af stane- ock tackjern sä wäl till afsalu, som
till Erwalla Bruk, Frisocknarne åtminstone icke kun»
de finna hafwa sammanhang nied swafwcltillwcrknin¬
gen och följaktligen icke kunna hänföras till de nä»
ringar, till hwilka Bruks-Innehafwaren enligt högst»
berörde Resolution af d. 28 Nov. 1815 äger rät¬
tighet att anwända Frisocknarnas friwilligt till
honom astatna kohl. Da Frisockne-hemmansägarna
således tyckt sig finna, att wilja,, skulle ga för rät»
r»u', war nisl ej sä underligt om en eller annan af
dcm, som dittill» icke erkänt oinskränkt hembudsskyl-
dighet cls jure, ej eller underkastade stg den ds sa¬
rl», och derföre sedan deras kohl, lcswererade efter
Swafwclbrukö.Innehafwarens föreskrift wid Erwalla
stångjernshammare, ej nöjaktigt betaltes, och da flera
andra anledningar till mistnöje för dem desturom yp.
pär stg, slutligen efter eget godtfinnande anwände si.
ua skogSproducter. Sädant FrisocknehcmmanS-ägar-
neS förhastande belädes af BergSdomaren med böter
efter gamla uppbäfda twangslagar; genom påbud och
höga witen aladc Landshöfdingc-Embcteter menigh.',
ren, utan dest hörande, sadan tunga under Swaf-
welbruket, hwarifran 1815 ars Resolution dem befriat
och samma Embete, för att göra förtrycket ännu me¬
ra kännbart, förordnade en af SwafwelbrukS-Inne-
bafwarenö egna Brukobetjenter till ^verkställande em.
bctSman med magt och myndighet att, efter denna
fin husbondes blotta anfordran, genom utmatning
twinga menigheten till den kostnad och utgift, som i
berörde matto blifwit påbuden. Desta olaglighetcr,
hwilka således sa länge en enskild mans i förhopp,
ning att fred skulle kunna bemedlas förmådde ställa
folket tillfreds dermed, att han as egna mcdelt betal.
te, de böter och ersättningar som efter BergStingS-
Rättens Utslag och Landshöfdingc-Embetets kungö-
rclser blifwit utmätte, föranledde likwäl slutligen kla.
gomäl, som Bcrgö-Collegium ansett med sadan ratt-
wisa, att alla de öfwcrklagade atgärderna blefwo
upphäfna. Da Frisocknarna i dylika handlingar a
local-auctoriteternaS sida åtminstone tyckt sig finna
en genom alder och wana förwärfwad öfwertygelse
560
derom, att Swafwelbrnks-Innehafwarens rättigheter
borde wara större an de i FrisocknarnaS tanka i
sjelfwa werket enligt författningarne äro, började de
inse hurn ändamälslöst det wore att, om ej högsta
nöd fordrade, hoö dcfia auctoritcter söka en rättelse i
Swafwelbruks-Jnnehafwarens öfwcrträdelser af Kgl.
Maj:tö till Frisocknarnas och dennes efterrättelse gif-
na föreskrifter; och derifrån, sä wäl som frän All¬
mogens i allmänhet fridsamma lynne härleder sig,
om man i detza AnctoriteterS Archiocr ej skulle finna
af denna Allmoge sä mänga klagomäl, som wid ett
annat förhällande säkerligen ej skulle saknas.
Förslag till twängslagar för hembudsskyldighc-
tens fullgörande inkommo emedlertid till Kongl.
Majtt; och sedan Frisocknarna bestridt owilkorlig
hcmbudsskyldighct, i synnerhet pä den grund, att
icke Swafwcltillwerkningen, utan Erwalla Stäng-
jcrnsbruk skulle deraf draga fördel, ehuru det därtill
ingen rättighet egde; sä gjorde Swafwelbrukö-Innc-
hafwarcn uti en till Kongl. Maj:t i Maji mänad
4823 inkommen skrift undcrdänig anmälan för att
nyttja desi egna ord ''af sitt beslut att sist till
höften 4824 eller säfortdc dä redan stadda
Stängjerns-smeder kunde blifwa uppsagda
och de i beredskap warande kohltillgängar
hunnit anwändas, nedlägga hela Stäng-
jernssmidet wid Erwalla Stängjcrns-
hammare, anda till dess detta Bruks egna
skogar sätt uppwäxa och Swafwelbruks-
Innehafwaren därigenom eller pä annat
sätt
561
sätt kunnat förskaffa sig andra till detta
smides underhållande fullt tillräcklig?
kohltillgättgar, oberoende af allt biträd?
fran alla sädana skogar, som till Swäs»
welbrukers eller andra werks betjenande
Nu äro elter af alder warit päräknade»"
Samma är d» y Dec» följde harpa en Nädig
Resolution, som (med förbiseende af Frisocknarnes be»
gäran vm ert närmare reglerande af swafweltillwerk»
Ningens behof af deras skogöprodncter, HVvilket behof
de ej wille undandraga sig, att, wid päföljb af böe
ter, wid Swafwetbruket lefwercra) Uti 6 punkten för
reskriswer, att ben Frisocknehrmmansägare, som utan
frisedel (d. w. s» utan SwaswelbrukS-^nnehafwarens
eller desi ombuds tillåtelse) till Någon annan än Swäs»
Wclbrukö-Innehafwaren försäljer sitt hemmans skogs-
produeker af kohl eller wed, han skall utgifwä
den undan Vruker dragna skogsproduktens
gängbara wärdc ä försäljnings.stället,
hwilkct answar äfwen köparen skall wara
underkastad, om han bor inom Frisocknarna»
Det torde Frisocknarne förlätas, om de änttu hysa
den underdåniga förmodan, an en dylik oinskränkt
hembudsskyldighct aldrig blifwit Frisocknarne älagd,
vm Swafwclbruks-Inuehafwaren icke gjort körenämnr
de uNderdäniga anmälan, hwarigenom, dä det icke
kunde falla nägon in att tro den wara gjord utan
mening, att af den anmälande eftcrlefwas, ett större
misibrukande af den vinskräkta hembvdsskyldigheten
syntes för framtiden förekomrnas» Knappt wörö like
S6
562
wäl 4 ar förflutna fran sistnämnde Resolutions da-
to, dä Erwalla Bruk, efter mig »veterligen blott
Z:ne ärS hwila, äter war i gäng, och Frisocknarna
i stöd af den oinskränkta hembudsskyldighäten, nödga,
des dit lefwerera de skogöeffecter, som do hembjudit,
men ä hwilka Swafwclbruks-Innehafwaren för stang,
jernö-hammarens gang, wägrat dem frisedel. Före-
nämnde Swafwelbruks-Innehafwarcns, genom betz
tillkannagifwande för Regeringens sauctionerade beflut
war således icke till efterföljd för Swafwelbruks-In-
nehaswaren nog förbindande; och i min ranka är
detta Swafwclbruks-Innehastvarens handlingssätt en-
samt tillräckligt för att rättfärdiga Frisocknarnas
mistnöje, hwilket destutom wid sä mänga andra till-
fällen, hwilka jag af fruktan för »vidlyftighet nu för.
bigär, fran Swastvelbrukö-Innehastvarene sida er-
hällit östverflodig näring; och deraf kommer att Fri.
socknarnas beroende af Swafwelbrukct blis»vit för
dem icke allenast sa tungt och tryckande utan äfwen
i ej ringa grad förhatligt.
I förening »ned de här ostvan anwista mistbru-
ken af SwaswelbrukS-InnehaftvarenS privilegier fort.
fara äfwen flera andra, att ä dennes sida ännu i
dag föröka Insockne Allmogens dem förutan nog
tryckande bördor; hwarom Frisocknarnas förklaringar
i en nyligen af Swastvclbrukö-Innchafwaren hos
Kongl. Maj:t wäckt fraga tydligen bära »vittne. Man
finner t. ep,. i desta underdäniga förklaringar oweder.
sägliga bewis pä huru laugt under del gängbara
priser SwafwelbrukS-Jnnehafwaren betalar Frisock
uarnas skogöproductcr: att en rättelse bernt» i sakens
miwarande skick af en fridsam Allmoge ester ali am
ledning ej skulle kunna rillwägabriugaS m. m. d. —
Man behöfwer endast besinna, att författningar»?,
som med ej obetydliga böter till Swafwelbruks-In-
nehafwarcn belägga den minsta öfverträdelse af hem-
budvffyldigheren a Frisocknehcmmanöägarnes sida, be.
stämma ej ringaste answar för de gröfsta misibruk af
Swafwelbruks-Iunehafwaren; och man skall ej un¬
dra pä, om tillfredsställelse saknas hos en Allmoge,
som utan besia swara misibruk, hwilka ben ej kan
förekomma, mäste widkännas twister, hwilka för en
fattig Allmoge alltid äro förenade med nog känbar»
kostnader.
Hwad Hittills emot ben olycksaliga hembuds.
skyldigheten blifvit ansördt, galler egentligen för de
Frisocknc-hemmansägarc', som hafwa skog; men äs-
wen de skoglöse Frisocknehemmanen hafwa sin dryga
känning af hembudsskyldigheten; ty dä Swafwcl»
brukS-InnchafwarenS behof till sina mängfaldjga för
SwafletS beredande främmande tillwerkningar gök
det nästan omöjligt att erhälla frisedel, äro desi»
hemmansägare nödsakade att utom Frisocknarne ofta
längt frän hemmanet eftersöka ock upphandla de
skogöförnödenheter, som ett bardt elimar, widmagt.
hällandet af byggnader, stängsel och hwad för öfrigt
i Allmännna Lagen ock» särskilde författningar wid
answarsskyldighet dem fvreskriswes, nödgar dem att
vwilkorligcn förskaffa sig.
Härwid kan jag ej undgå att äfwen anmärka,
det denna för Frisocknarne sä högst tryckande hem--
564
budsskyldighet skulle, om benecke såsom nu as Swäs-
welbrukS-Jnnehafwaren misibrukades, för denne in.
galunda wara af särdeles warde, och a swen i det
afseendct af honom alltför wäl kunna umbäras, eme-
dan Swafwelbruks-Innehafwaren äligger, enligt nu
gällande Författningar, att betala Frisocknarneö skogs-
productek efter gängbart pris; och betalte han dem
efter gängbart pris, hwilket Frisocknarne likwäl hit-
tills icke kunnat förmå honom att göra, sä hade
Frisocknarne icke nägot skäl, att säsom nu, heldre
wilja sälja sin wara till annor man än till Swäs.
welbrukS-Jnnehafwaren; och dä behöfdes ej heller
hembudsskyldighet ä Frisocknarneö sida, emedan utan
den, eller med rättighet för Frisocknarne, att fritt
wälja afnämare för desi wara, de i denna händelse
ej skulle underläta att fylla Swafwelbruks-Innchaf-
warens behof af skogsförnödenheter till alla desi till-
werkningar.
Ehuru för den Frisocknehemmansägäre, som äger
skog utöfwer husbehof, hembudSskyldighrten är mera
betungande än alla ett Frisocknehemmans sä kallade
rjenstbarheter till Swafwelbruket, kan dock denna
hembudsskyldighet swarligen beräknas till nägon wisi
summa t penningar. Skattehemmanens tjenstbarbe-
ter till Dylta Swafwelbruk kunna deremot lämpli¬
gen upptagas till följande wärdén, neml. dä alla Fri-
socknarnes dagSwerken mäste utgä under de längsta
mänaderne pä äret eller under sommaren, kan hwart
dagöwerke ej beräknas lägre än till 24 si. B:co (till
bwilket pris Allmogen allmänt sätt betala dagswerkS
skyldigheten,) och hwart stafrum wed ZZ aln i kubik,
Z65
huggit pä de Swafwelbruket underlydande Krono*
stogarne och lefwereradt wid Dylta, efter afdrag af
de 3 st, Baneo, som. wid Dylta eehälles för hwart
stafrum, till minst 4 R:dr a 4: 32 B:co, under
hwilka summor hemmaneägarne i Kihls Socken, sä
wäl som de öfriga Gocknarnes fleste hemmansägare
ej fä någon, som denna tjenstbarhet utgör. Ett
Skattehemmans blotta tjenstbarhet till Dylta således:
32 dagswerken a 24 st. B:co , . 16 R:dr B:co*
7 stafrum wed efter 4 a 4: 32 B:eo 28a32^B:co.
Summa R:dr. 44 a 48?B:co»
Derwid torde wara nödigt erinra, att Frisock¬
narna aro belägne pä gränsen af Bergslag i en ort,
der sä wäl warupriser, som isynnerhet arbets- och
daglöner äro gansta höga, kanste högre än pä nä,
got annat ställe i Swerige; och kan den, som om
denna ort äger någon kännedom, intyga, att efwan-
stående wärdén, ehuru höga de ock stulle synas wara,
dock icke äro upptagne till högre pris, an de i sjelf-
wa werter kosta FrisocknehemmanSägaren».
Ett Skattehemman inom Frisockyarne utgör
derjemte alla andra ett Skattehemman i allmänhet
åliggande onera, utom rotering,, och da i Nerike
manligen 2 Hemman hälla en Soldar, och roteringö-
kostuaden ej gerna bör kunna upptagas högre än till
50 R:dr B:co per Rote, finner man med förundran
huru swart beskattade Frisocknehemmgnen äro, i jem¬
förelse med andra Skattehemman i Riket; och till
L6<,
denna drugge beskattning kommer oftanämnde, sa.
som är förut anfört, mer an ålit annat tryckande
hembudsskyldkghet af Wcd och Kohl till Dylta
Swafwelbrnk.
Man bulle wäl kunna tro, att dä Frisocknarne
äro belägne wid gransen af en bergslag som alltid
warit en saker afsättningsort för deras Landtmanna.
produkter, och som derjemte genom tillfällen till för.
tjenst ibland annat pä jcrnforor och andra körslor
förskaffat Frisocknc-Allmogcn ej obetydliga inkomster,
borde hos deka Socknars Allmoge räda en allmän
wälmåga.
Sädant ar likwäl icke förhållandet; och om
man srägar Frisocknehemmansägarcn, hwarföre han
oaktadt besia sällsynta förmäner, som natur och läge
honom erbjuda, ändock befinner sig i en torftig bclä-
genhet, skall han säsom orsak till sitt armod och sin
saknade utkomst uppgifwa sitt beroende af Swaf.
welbruket.
Jag har nu efter min förmäga framställt de
skäl, som twinga Frisocknarne att päkalla en lika
nödig som nyttig förändring i derass nuwarande
belägenhet. I ordningen följer att wisa, det ingens
lagliga rättigheter genom denna ändring förfördelas,
samt att denna ändring icke för Staten förutsätter
ringaste förlust.
Den ende, hwarS lagliga rätt nägon, wid en osull.
ständig och mindre noggrann sakkännedom skulle befara
567
härigenom kunde förnärmas, wore Innehafware» af
Dylta Swafwelbruk; men jag hoppas, att följande
upplysningar ffola fullkomligen wederlägga en dylik
ogrundad farhäga.
Sedan, i anledning, af numera aflidne Öfwer-
sten m. m. Friherre Ib,. Llcsrlij^lms förmodan, det
han wore ägare af Dylta Swafwelbruk,. Kongl.
Krigs och Kammar-Collegierne, uti ett af dem ge¬
mensamt med Kongl. Bergs-Collegium till Kongl.
Majit afgifwit underdånigt utlåtande förkla-
rat, (enligt ordalydelsen i detta utlåtande) ''att
Dylta Swafwelbyuk allt ifrån desi början
warit ett regale, att det icke någonsin blifwit
med någon ägande rätt frän Kronan af.
städt, ntan blott med nyttjande och besitt¬
ningsrätt till framlidne Statö-Secrete-
raren och desi efterkommande upplätet
rc. och rimligen ej, kan pästäs, att Regeringen, sedan
denna tid afhändt eller mot Regeringsformens 77 §.
kunnat afhända Kongl. Majit och Kronan ägande-
rätten till Dylta Swafwelbruk, anser jag mig ej
behöfwa inga i någon bewisrung därom, att Dylt»
Swafwelbruk ännu i dag är Kronans egendoms Jag
wet alltförwäl, att i ätskillige af sednare ärenS sa
wäl frän Styrelsen, som frän andra publika werk
utgängnc handlingar,' Swafwelbruks-Innehafwaren
dlifwit benämnd med ordet Swafwelbruksägare. Jag
förmodar dock att ingen behöfwer bewis för att öf-
wcrtygas derom,s att ett dylikt mitztag ä de redige¬
rande och expedierande EmbetSmannenS sida icke kan
bewisa ägande rätt emot förenämnde intygande af
Z68
Cmbetswerk, som käst warit ikillfälle akt gransta
alla dc handlingar, som röra detta amne, dem icke
undantagande, i stöd af hwilka Swafwelbruks-Inne,
hafwaren welat bcröfwa Kronan hetz äganderätt,
Hwar och en enskild man ager, att om sin egendom
efter godtfinnande förordna; och Staten har inga,
sunda mindre ratt dertill, an den enskilde. Staten
har icke, i någon af de författningar, som röra
Swafwelbruks-Innchafwarens privilegier afsa gt sig
rättigheten, att om Dylta Swafwelbruk, såsom sin
egendom, i en framtid pä ett med allmänt och en,
skildt bästa förenligt sätt förordna; och Rikets Stän,
Herö rättighet dertill är i 77 §, Regeringsformen
stadgad, 1712 ärs privilegier, i hwilka Swafwel-,
hrukS-InnehafwarenS fördelar i högre grad än i na,
gon annan författning blifwit tillgodosedda, efterlåta
wäl i dest i §, däwarayde Swafwelbruks-Innehaf,
waren och dest efterkommande att bruka och besitta
Dylta Swafwel- och Wictriolbruk, med dertill hö-,
rigo akerlyckor, hagar, utmark och hwad mera der,
till hörer, sä lange de däraf utgöra den till Kronan
däraf gående rättigheten och sä länge de behörigen
hälla detsamma i gäng; och i samma privilegiers
Z §. förklarades särskildt, att Frisocknarnes beroende
af Swafwelhrukct skulle fortfara. Redan 1723 an,
sägoö likwäk desta privilegier sä litet bindande, att
Konungen och Rikets Ständer detta är förordnade,
dä! uppkomna stridigheter emellan Swafwelhruks,
Jnnehafwaren, ä ena sidan, samt allmogen och 2:ne
Bruk a den andra böra starstädas och afdömas,
utan hinder af Lesia 1712 ars privilegier.
569
afom BrukcnS ock allmogens rätt och beskaffenhet
med lidens conjunetur fordrade.
Om nu också detta oaktadt berörde privilegier i före*
nämnde omständigheter ännu borde efteriefwaS, sä
kan kikwäl af dem lika litet som af Swafwclbruks-
Innehafwarcnö öfrige privilegier icke skäligen dragas
den slutföljd, som skulle Swafwelbruks-Innehafwaren
aldrig emot dest egen wilja betagas någon eller »agra af
defförmaner, som för Swafwelbrukers bedrifwande for¬
dom blifvit honom tillerkända, sä framt han icke brustit
i lefwererandet af Kronoswaflet, Swafwekbrnke-Inne-
hafwaren mätte likväl icke kunna anses annorlunda, än
som en Kronoåbo pä en Kronans tillhörighet? En sadan
Äbo har, i afseende pä sitt Kronohemman, manga
andra och wigtigare skyldigheter emot Staten, an
att pä bestämda tider betala sitt hemmans ränta eller
skatt, och underläter han dest» wigtigare skyldigheter,
sä har han i werklig mening brutit det Contract
Staten med honom ingätt, icke genom öfverträdelse
af en icke behöflig, af ägare och äbo särskildt under¬
tecknad öfverenskommelse, utan emedan han öfwerträdt
de allmänna och särskilda författningar, han såsom
Kronoåbo, warit vid answar pligtig att efterlefwa.
Dä händelsen nu är, att Swafwektillwerkningen wid
Dylta bedrifwes pä ett för Staten ofördelaktigt sätt:
att genom en sednare tids upptäckter, mycket, som
fordom ansetsnödigt för swaflets produktion nu
blifvit till detta ändamål öfverflödigt, att Inne¬
hafware» af Dylta Svafvelbruk pä ett oförsvar¬
ligt sätt misthuShällat med de Svafweltillverk-
vingen ensamt anffagnc af ingen amtttitek eftersedda
570
Kronostogarna: att han derjemte mitzbrukar 06) tig
cnstildta behof begagnar de rättigheter Kongl. Maj:t
för öfrigt honom tillagt, endast för Swafweltillwerk-
ningens bättre bedrifwande, hwarom allt handlingar¬
na i sä wäl de äldre, fom de sednare arens twister
tydligen bära witne; sa mäste det wara Statens 0-
bestridliga rätt, att fråntaga Swafwel-Innehafwa.
ren de öfwerflödiga ät honom owilkorligen upplätna
och af honom genom desta mistbruk lagligen förmer-
kade rättigheter, för att dem pä ett nyttigare och
mera ändamälsenligt sätt anwända, utan att derige-
nom kan sägas, att Swafwelbruks-Jnnehafwarens
lagliga rätt pä nägot sätt för nära trädes. Följan¬
de hoppas jag ytterligare stall bewisa nyttan, billig¬
heten och nödwändighetcn af den begärda förändrin¬
gen i Dylta Swafwelbruks privilegier.
Innehafware!, af Dylta Swafwelbruk är enligt
2 §. i Kongl. Ma,:tS Resolution af den 5 Sept.
1815 Pligtig att till Kongl. Majrt och Kronan är-
ligen leverera 156^ Skrpd Swafwel. De förmä¬
ner han derföre njuter äro förnämligast:
i:o Enligt förenämnde Resolutions Z §. betal-
ning med 9 R:dr 32 st. Banco för hwarje Sk:pd
Swafwel.
2:0 Dispositionsrätt, utan nägon recognitions-
afgift af 2:ne Kronostogar nemligen Halahult, med
en areal af 1016 Tunneland och den fä kallade östra
Allmänningen, innehällaude i ren stogsmark 2536
Tunneland 12 kappeland; och lemna desta Kronosto¬
gar med deras bestånd enligt förenämnde af Kong?.
571
Maj:t förordnade Committös berättelse och Proto-
coll öfwer undeäsökningcn tillfälle till m ärlig fäll-
ning af 734 stafrum wcd.
3:0 Trettiotwa dagswerken af hwarje helt Skatte,
eller Kronohemman i Frisocknarna. Enligt samma
CommitteS berättelse och Protokoll äro de Swafwel.
bruket tjenststyldige hemmanens antal 101Z; menda
af besia lOIZdels hemman möjligen torde wara ett
eller annat Frälsehemman, som för rotefrihetö ätnju-
tande ej behöfwer göra flera an 16 dagswerken pä
äret, har jag ej welat antaga mängden af de Fri¬
socknarna till SwafwelbrukS-InnehafwarenS disposi¬
tion älagda fria dagswerken wara större an emellan
3100 och 3200, hwilka dagswerken, såsom förut är
anfördt, dragas frän Landtbruket, dä Landtmannen,
som bäst behöfwer dem, eller under sonzmarmänaderna.
4:0 Sju stafrum med af hwarje helt hemman
huggna pä allmänningarna och levererade wid Dylta
emot 8 si. B:co för hwarje stafrum. Som antalet
af de hemman, hwilka aro skyldiga att leverera wcd,
nu lärer inskränka sig till omkring 85, emedan af
förenämnde IOIL hemman de öfrige lära derifrån
wara befriade, sä lärer man icke fa antaga mängden
af den wed, som Frisocknarna till Swafwclbruks-
Innehafware» nödgas leverera, wara fullt 600 stafrum.
5:0 Är Swafwclbruks-Innehafwaren berättigad
att framför andra sig tillhandla Frisocknarnes skogs-
effecter af kohl och wed, hwilken företrädesrättighet
han ingalunda, oaktadt den wid Dylta brukliga onö-
digtwis ffogsödande Swafwelrillwerkningsmethodcn,
572
för Gwafwelritkwerknkngen behöfwer, hwarom ofta.
t.amnde Committes berättelse och Protoeoll omständ,
ligen förmäler.
Denna Committé fann nemligen att äfwen med
den wid Dylta da och ännu i dag brukliga Swaf-
weltilkwerkningsprocefien, den ärliga tillgäng pä 734
stafrum wed, som Kronoffogarne under Dylta med
deras framtida beständ lemna, med 23y stafrum of.
werstiger det för Swafweltillwerkningen päräknade
behofwet och att följaktligen (för att nyttja desi egna
ord) det more ostridigt akt nägon widare skogStill-
gäng än de Bruket upplätne twänne Allmänningar
1 och för ärliga tillwerkningen af I56^:dels Sk:pd
Swafwel ingalunda wore Brukö-Innehafwaren af
nöden.
6:0 Är den rättighet Swafwelbruks.Innehafwa-
ren medgifwen, att enligt Kongl, Brefwet af den 5
Febr. 1793 lösa Kronans Tionde icke allenast med
4 R.dr 19 sk. för hwarje tunna Rödfärg och med
2 R:dr för hwart Sk:pd Viktriol, utan äfwen med
3 R:dr 36 fi. för hwarje Sk:pd Swafwel och har
denna rättighet efter sista Riksdagen blifwit ytterst,
gare bekräftad.
Dä Swafwekbruks-Innehafwaren derjemte är k
åtnjutande af nägre andra mindre än dctze betydande
sörmäner, finner man huru öfwerflödigt dyrt Staten
betalar honom de I56^:dels Sk:pd Swafwel, säsom
det enda Swafwekbruks-Innehafwaren lemnar Sta.
ten för ätnjutandrt af alla detza högst betydliga för»
Maner, och att en sadan minskning i SwafwelbrukS-
Jnnehafwarens rättigheter, art dcHa någorlunda mor-
swarade och i warde ej för nwcket öfwerstcgo dest
skyldigheter- more för ingen del obillig.
Jag har yttrat att det nu wid Dylta öflig»
SwafwelrillwerkningSsättet ar onödigtwis skogs-
ödande och jag tillägger onödigtwis dagswerks»
ödande och onödigtwis tackjernöödande. En
jemförelse emellan SwasweltillwerlningSsättet wid
Dylta och Let som brukas wid Ostcr-Silfberget i
Dalarne och wid Fahlun, hwilkcn jemförelse skulle
blifwa för widlyftig att här anföra, wisar huru en.
kel och föga kostsam rillwerkningsmerhoden är wid de
begge sednare Swaswelbruken, mot hwad den är wid
Dylta, utan art derföre produeten wid Fahlun och
Oster-Silfberget blifwer, dä tillwerkningen behörigen
skötes, sämre än wid Dylta. En Ledamot i ofta»
nämnde Commiktö sökte att wid bestämmandet af
den för Swafwelrillwerkningen wid Dylta nödige
qvantitet af sä wäl dagöwerken som skogöproducter,
fästa sine Collegers uppmärksamhet derpä, att genom
en dylik methods införande wid Dylta som den wid
Fahlun brukliga, skulle besparing sä wäl af
dagöwerken som wed och tackjern winnås
och Frisocknarnes tjenftbarheker följaktligen i samma
män kunna minskas, men Commtttäens öfrige Hrr
Ledamöter anfägo detta icke wara föremäl för den da
anbefallde undersökningen. Profcsior Larelius yttrar
i sin Lärobok i Kemien pag. 174 Ilsta Del. 2:dra
uppl», sedan han beffrifwit SwafwcltillwerkningSsät»
tet wid Dylta. "Att wid Fahlun och Oster»
254
Silfberget i Dalarne bercdes Swafwel pä
en mycket mera oceonomis? method, som.se¬
dan den nu allmänt är bekant, borde ute.
stänga den wid Dylta brukliga ouödkgtwis
skogsödande me thod en." Dä likwäl det wid
Fahlun och Oster-Silfberget brukliga Swafwelbered-
ningösättetS införande wid Dylta skulle göra den
hittills för Swafwclkrukornas gjutning såsom oum¬
bärlig ansedde masugnen öfwcrflödig, och det af
SwafwelbrnkS-Jnnchafwaren öfliga och honom rik-
tande! missbruket att anwända sin företrädeS-rättighet
till FrisocknarneS Skogöproduction för att tillwerka
tackjern, ester en sadan förändring swarligen kunde
fortsättas, sa är det lätt förklarligt hwarföre Swaf-
welbrukS-Innchafwaren nödwändigt welat wid Dylta
bibehålla den föräldradc genom sednare tiders upp»
täckter mer än behöflig! kostsamma Swafwelbcred-
ningsprocesscn, helst den drygare tillwerkningskoftna-
den drabbat det allmänna och icke honom sjelf.
Jag har welat fästa Rikets Ständers nyp,
märksamhet pä dessa omständigheter, äfwen för att
wisa, att, i händelse Rikets Ständer skulle finna det
Dylta Swafwelbruk, såsom Kronans egendom, bör
bibehållas, ett sädant bibrbällande pä intet wis för¬
utsätter Frisocknarnaö större eller mindre beroende af
Swafwelbruket, utan att detta Swafwelbruk, sär¬
deles genom införandet af en bättre tillwerknings-
method ingalunda behöfwer hwarken Frisocknarnas
tjenstbarhctcr eller deras ffogöproductcr; och ehuru
Frisocknarna icke kunna inse nödwändigheten af Dyl¬
ta Swafwelbruks widmakthällande, da Riket wid
Fahlun och Ofter-Silfberget, wid hwilka ställen en¬
dast brist pä afsättning hittills lågt hinder i wägen
för större ärStillwerkningar, med ojemförligt mindre
kostnader kan påräkna en för Riket mera säker och
mer än öfwerflödig tillgäng af swafwel för Krut-
bruken i Riket, wilja Frisocknarna dock icke yrka, det
Dylta Swafwelbruk owilkorligen mätte tills widare
alldeles blifwa nedlagdt, sä framt detsamma icke fram-
beles, pä andra enskildas bekostnad och med alltför
stor förlust för Staten skulle komma att bcdrifwas.
Frisocknarna yrka blott befrielse frän allt beroende
af Swaswelbruket, eniok deremot swarande rotering.
Blott de winna detta ändamäl kan det för dem
wara likgiltigt, huru och pä hwad sätt Rikets Stän-
ber besluta om Dylta Swafwelbruk, och om Ri-
kets Stander af wänlig frikostighet i dylika fall,
skulle finna Swafwelbruks-Innehafwaren böra kom¬
ma i ätnjutande af ersättning för de lagliga eller
olagliga rättigheter, som honom fränkännas, eller
om Rikets Ständer skulle finna honom hafwa ge¬
nom bewisliga mifibruk, pä sätt jag anfört, för-
werkat all ersättning för de rättigheter han bordt
förlora.
Icke med anspråk pä ofelbarhet, utan som ett
i Frisocknarnas tanka med andras rätt öfwerens-
stammande förslag, fär jag till Rikets Ständers upp-
lusta bepröfwande hemställa om icke, i händelse Fri-
socknarnes ansökning om befrielse frän allt beroende
af Swaswelbruket emot rotering, säsom de hoppas,
warder bifallen, följande enkla åtgärder med Dylta
Cwafwclbrnk lämpligen skulle kunna widtagas, nemk.
antingen att, i likhet med hwad Rikekö Ständer
wid förra Riksdagen i en dylik händelse, som denna,
bewiljade Andrarums Alunwerksägare, Swafwel»
brukö-Innehafwaren, i ersättning för hwad han
as nuwarande rättigheter således skulle komma att
förlora, erhölle full ägande rätt öfwer de Kronoskos
gar, hwilka nu för swafweltillwerkningen äro honom
till bruk och nyttjande upplätne och att nuwarande
arrendet för Swafwelbruket 156^ Sklpd swafwel
blefwe nedsatt och regleradt pä ett satt som swarade,
a ena sidan emot Arrendarorens förlust och Frisock»
nehemmanens prästation af dagsverken och tjenstbar»
heter, och ä den andra emot den nytta och fördel,
som Sratswcrket komme af besia hemmans roteran»
de eller deremot swarande asgister att erhälla; eller
ock, att det Kronan tillhöriga Swafwelbruket Dylta,
jemte de dertill nu anslagne Kronoskögar, med dera
»varande torp och lägenheter, samt här nu ej öfwer»
klagade rättigheter uppläras är dem, som förbinda
sig att till Kongl. Maj:t och Kronan lefverera desi
ärliga behof af swafwel emot betalning, antingen ef¬
ter gängbart pris eller emot wisi lämplig och högre
betalning än den nu »varande. Ätt Staten för den
högre betalning för Kronoswafwel, som ben i denna
händelse skulle komma att »vidkännas, börblifwa till»
fyllest ersatt i Frifocknarnas roterande eller belägga»»
de med rorefrihetsafgift emot desias befrielse frän allt
beroende af Swafwelbruket, är jag öfwertygad om,
att urgängen bäst skulle komma att bervisa. Och tror
jag mig kunna försäkra att, i händelse jag, ehuru
dek icke är troligt, derutinnan skulle misitaga mig,
skola
stola Frisocknarne, endast de blifwa befriade fran alik
beroende af Swafwclbruket, willigt sig emellan för¬
dela ersättning till Staten för en dylik förlust, an¬
tingen genom högre rotering, högre rotefrihets-afgist
eller pä något annat lämpligt färt.
Skulle den nu warande SwafwelbrukS-Inne-
bafwaren icke wilja inga pä de nu föreslagna wil-
keren ock Staten ej pä besia wilkor wilja öfwerlem-
na Swafwclbruket at någon annan, dä kan jag för
min del icke inse något stal, hwarföre Staten ställe
behöfwa göra ännu större uppoffringar, för att af
den nu warande Swafwelbruks-Innehafwaren oä»
desi efterkommande kunna friköpa sitt Swaswcllehof,
enär Staten utan uppoffringar och emot icke högre
betalning kan sä sitt behof af denna wara, äfwen
för kommande tider, uppfpldt wid Fahlun och Oster-
Silfberget, ber tillgäng derpä är rik och ouköslig,
och för det närwarande endast afsättning saknas.
Genom denna sednare utwäg stulle Dylta Swafwel-
bruk nu anstagnc Kronostogar för Statens räkning
kunna, antingen försäljas eller, emot en ärlig ränta,
uppläras till nägon eller nägra af de i orren besint-
liga stogbchöfwande Iernwerksägare eller Hyttelag.
Dcsia Kronostoaar ligga wid gränsen af en pä Iern-
grufwor och Masugnar rik, men i stort behof af
stogsproducter warande Tackjerns-Bcrgölag. Denna
Bergslag som med största begärlighet omfattar alla
tillfällen att genom inköp af stogsproducter fä sina
rika Malmer tillgodogjorde, stall kill högt pris be¬
tala besia skogar. Det allmänna stulle winna otro-
37
ligt och Stajs-Werket'erhälla en, ej obetydlig till¬
ökning i l etz inkomster derigenom, att detzc skogar pä
detta sätt öfwerlemnadcS till besia långt mer än
Swafweltillwerkningen wid Dylta tacksamma narin-
gar. Trcligt more att Staten ensamt af räntan pä
den således uppkomna försäljningssumman eller af
den för deras begagnande till StatS-Casian ärligen
inflytande inkomst, skulle wid Fahlun och Oster-Sils-
berget ärligen kunna fylla sitt Swafwelbehof.
Redan för 16 är sedan eller den 2 December
1812 yttrade en Ledamot af Bergs-Collegium till
Protokollet derstädes, dä den bär förut omnämnda
af lelrik wid 1809 ärs Riksdag wäckte,
och af Kongl. Maj:tS Bergö-Collegium eommuniee-
rade fräga der förcwar, följande:
"Dä man wct hwad Landtbruket lider af främ¬
mande dagsverksskyldighet, af lindrad frihet i nytt-
sande rät> af egendom, af andra utskylder än fada-
na som kunna beqwamligen utgöras, om hägen hos
Landtmanncn gwäfwcs af lindrad utöfning och fritt
wal af sine för lönande ansedda företag, och om i
synnerhet denna häg utstäckes samt bördorna anses
dubbelt tryckande och winna ett skags förhatlighet,
dä han ser allt hwad han utgör närmast begagnas
af en privat man, icke af Staten; sä kan man icke
annat än önska det någon förändring af sädant mätte
bliswa möjlig. Om man skulle finna att icke de för-
bättringar i tillwerknlngSsätt wid den wårås pro-
Luckion, för bwilket allt det förenämnda anwändes,
som nyare riders framsteg upptäckt blifwa nyttjade,
hwarigenom egentliga behofwet af'; tjcnstbarheter och
rillwerklungöämncn icke päkallar allt det man äger
rätt att uttaga,; om samma tjcnftbarbcker begagnas
för waron, som pä andra eller flera ställen utan dem
eller utan deras åtnjutande pä kika sätt tillwerkas,
sä torde man wal kunna »väga att önska en billig
jemkning icke ledande till en onyttig sörspillning af
hwad som nyttigt eller nyttigare kunde anwändaö."
Desia af en owäldig för erfarenhet och djupa
insigter allmänt erkänd, aktad och »vördad Embets¬
man yttrade obestridliga sanningar förtjena att äfwen
nu tagas i betraktande; enär samma fräga, som da
förcwar, nu ytterligare blifwit wäckt och för öfrigt
besia sanningar nu äro lika tillgängliga som dä.
Hade man pä detta »Mande innan 181.5 fastat till¬
börlig uppmärksamhet, da hade man säkerligen gjort
»nera afseende pä Frisocknarnas dä framställda önsk-
ningar ock, behof; och troligare skulle dä all klagan
ä Frisocknarnas sida »vid detta Riksmöte hafwa ute-
blifwit.
Pä det beslut Rikets Ständer fatta i denna
fräga beror en hel menighet- fran,tida öde, Z:ne
Socknars hemmansägares, flera tusende Medborga¬
res hela »välfärd och ehuru man hos denna rättsö¬
kande laglydiga menighet lyckligtwis icke behöfwer
frukta att den sätter sig ntom Lagen och sjelf befriar
sig frän en börda, som Lagstiftaren af oförklarliga
skäl oförändrad bibehåller, föreskrifwer likwal rätts¬
lära,» och en sund politik, att dä under tidernas
lopp jemnwigten emellan de», skattdragandee börd»
Z80
dä, en fördel eller lön han derföre njuter, bliswst
mer eller mindre rubbad, Lagstiftaren dä bör åter¬
ställa denna störda jeni »wigt. Och hwad ar det wäl
annat än just detta Frisocknarna söka» De begära
blott rattwisa, ty de begära icke att blifwa lägre,
utan att- blifwa lika, och icke såsom nu betydligt hö¬
gre beskattade, an öfriga skattemän i Riket. Ar det
dä nödwändigt, att för det Swcrigcö Regenter, för
ärhundraden tillbaka, uran folkets hörande, bortskänk¬
te dest rättigheter, att desta rättigheter för deras ef-
terkommande skola för alltid wara förlorade? Eller
giswcs det wäl någon, som un ens bctwiflar att,
om också Rikets sanna fördel lag till grund för
utfärdandet af Swafwclbrnkö-Jnnchafwarcns sörsta
Privilegier, sä bafwa tiderna, sä wäl häruti, som
i allt annat ästadkommit cn märkbar förändring?
ecb manne detta icke tillhör det upplocka tidchwarf,
bwari tyl lefwa, att upphäswa ett föräldradt mono-
polinm, som omöstigt kan stä tillsammans med tidens
fordringar, emedan det, dä erfarenheten intygat att
dest mistbrnkandc aldrig kan förekommas, icke allenast
pä Statens» utan ock pä flere tusende medborgares
bekostnad riktar cn eller »ägra fä, fränrycker arbeta¬
ren dest sörtjcnka lön, beröswar honom haus med
dagligt stäp dyrt förwarfwade egendom, och hwad
som är ännu mera, slutligen i hanö bröst utsläcker
och förqwäswer all arbetslust, tron pä rättwisa, kär¬
leken för hanö yrke och för hanö fädernejord,
Pä de grunder jag nu anfört och med äbero-
pande af säwal 77 §. Regeringsformen, som ock Ri¬
kets Ständers Bestut af d. l4 Aug. t 823 uti lika
beskaffad fråga angående Andrarums Alnnwcrk, yr-
kar jag: det Frisocknehemmanen mätte fa, i likhet
med andre skattehemman i Riket, antingen undergå
rotering eller erlägga sa kallad rotefrihctsafgist och
deremot befrias frän alla tjenstbarhcter och all hem-
bndsskyldighct till Dylta Swafwelbruk; men i han,
delse oförmodade hinder för denna fragas afgörande
wid detta Riksmöte skulle inträffa att da, intill
desi frägan blefwe slutligen afgjord, Fri-
sockneh emmanen förunnades en sadan minsk¬
ning i tjenstbarhererna tillSwafwclbrnket,
att desamma ej i wärde öfwerftego roteri.ngs -
kostnaden, och isynnerhet antingen fnll-
kom^ig befrielse fran all hembudSskyldig-
hct af kohl och med till Swafwckbrukcr,
eller ock ett fadant bestämmande af hem-
budsskyldkghcten att Swafwelbrnkö-Inne-
hafwaren förpliktades, att antingen beta¬
la de hembudneskogöproducterne efter sam¬
ma pris, fom anuor man för dem will gif-
wa (warans werkliga wärde) eller gifwa
frisedel.
Förbehållande mig att k detta ämne framdeles
fa inkomma med de anmärkningar, hwartill jag kan
finna mig befogad, anhallcr jag wördsamligen att
denna min motion mätte till StatS-Utskottet warda
remitterad.
OI o k Ol ason,
Riksdagsfullmägtig fran Ore¬
bro Härad af Orebro Län."
582
2:o Af ^.u^ers 2^v6<sr««on frön Upsala Län:
"De mangfalldiga motioner, som blifwit wäckte
rörande förbättrande af Länsmännens löner och bo.
ställens anskaffande till deste tjenstemän inom wista
Län, anser jag förtjena StändetS uppmärksamhet;
och med den kännedom jag äger om förhållandet med
Vesta löncwilkor i allmänhet och isynnerhet i min hem.
ort, der i det ena Häradet Länsmannen har boställe.
Lä deremot i ett annat han har ingen eller högst
obetydlig lön, föranledeS jag att till StändetS syn»
nerliga behjertande hemställa detta ämne.
Dä det är högst wigtigt att pälitliga och kun.
niga personer till deste tjenster antagas, är det ock
billigt, ja afwen nödwändigt, att desamma lönas sä
att de utan att nödgas begagna olofliga ntwägar
kunna äga stn nödtorftiga bergning, och den sara,
hwarföre, sä wäl det allmänna som den cnffilde
blottställas wid att lemna medel i händer pä en
opälitlig eller oredlig Länsman, är Ständer nogsamt
känd, särdeles som Allmogen mest är blottställd för
ev fädans prejerier.
Min hemställan är derföre att en allmän löne.
reglering för detze tjenstemän mättt företagas, och de.
samma heldst förses med boställen, eller der sädant ej
kan lära fig göra, en löneinkomst för dem af minst
500 R:dr B:co anfläs.
583
Om remifi af detta Memorial till wederbörligt
Utskott anhälleS.
Stockholm ben 15 Dee. 1828^
2^näer8 ^ncker88on,
jRikSdagöfullmägtiq frän Up-
sala Län."
Z:o Af Bengt LriLsson och kiils vilsson frän
Carlstads Län:
"Med fästad uppmärksamhet pä hwad Statens
tjenare mer och mindre hafwa att göra, samt den
större eller mindre möda och kostnad, som med hwar-
dera sptzla är förenad, torde mänga af Hederwärda
Ständs-Bröderna finna någon förändrad reglering,
inskränkning eller förhöjning, deras lönewilkor i
mänga omständigheter päkalia; wi skulle heldst önska
inskränkning och besparing i Statens utgifter nar
det allmänna ej lider derwid; men när ett motsatt
förhållande wisar fina följder, och en besparing i det
ena asseendct förtager och förqwäfwer wcrkningarne
till det goda i flera andra, sä päkallar ett sädant
förhällande sjelf fin hjelp. — Flera röster derom
framföra wi i följande ämnen. Bland dem, som
aro mest wanlottade anse wi wara de Krono-?ans-
män, som alldeles äro i saknad af bade lön och bo¬
ställe eller hafwa en otillräcklig del as begge eller
endera. — I följande omständigheter äro de huf-
wndgrundcr som föranleda ost i enlighet med Kongl.
, 584
Mnsies Nädiga Proposition till Rikets Högloft.
Ständer, yrka en snar förbättring i deras lönande.
i:o Att Krono-Lansmännen i narwarande tid
sedan landet blifwit mera uppodladt och befolkadt
mer än fordom, aro alldeles oumbärlige tjensteman
i Staten, och att ingen af dem kan aga sin nöd.
torftiga bergning af de sörtjenster allena, som deras
syssla i förening med rättmisa och billighet bereder
utwägar till.
2:o Att de bade kunna och böra k sin man
verksamt bidraga till ordnings och sedlighets bibe¬
hållande, Lagars och Författningars lydnad och hör¬
samhet m. m.
Z:o Att deras syssla ar förenad med ganska
mänga, tröttande, bekymmerfnlla och obehagliga för¬
rättningar, hwilka dels af dems Förmän dch andra
Embetsman dem päläggaS och kräfwas och dels haf-
rva sin följd af Stadgar och Författningar bwilket
allt i sednare tider mot förr, dä Län och districter
indelades, mängdubbelr förökt åtgärderna, pä den
plats Lanömännerne aro anställde och hwarest mänga
arender som andra endast hafwa att befalla och med
pennan kunna handläggas pä sitt embetsrum, der
mäste med olönande resor, kostnader och tidspillan
»verkställas; och
4:0 Att de icke saklöst mä äsidosätta eller min-
dre redligt uppfylla en del af sina angelägna tjcv-
stcpligter och agna riden till andra mera lönande gö-
romöl, eller att af bchofwct och en beroende stallning
wara twingade att haswa mera afseende pä sin egen
nytta an. det allmänna.
5:o UpplySningSwiS fa wi meddela Hcdcrwärda
StändS-Bröderna, att i Nyclfs Bergslag, och uti
Kils Harad, samt Fryksdahls Harad aro anställde
Länsmän, och särskilda districts der Länsmännen
hwarken haswa boställe eller ringaste lön finnes dem
förunnad; i grund häraf täcktes Marda Medbröder-
na fästa uppmärksamhet härpå och kraftig medwer.
kan i ämnet meddela, sä att jemkning och rättelse
häruti uti alla Rikets Provinccr mätte ske; men att
icke tjcustemänncnS löner eller boställspenningar uri
silfwer beräknas, utan märt nu gängbara mynt, i
händelse kursen pä en Swensk Silfwcr'RikSdaler
skulle med tiden stiga till en större höjd, och dcrigc-
nom deras löner blifwa förhöjda.
Om remitz till wcderbörligt Utskott anhällcS.
Stockholm den 43 December 4828.
jUenAt Lri'Ic58on, ksil5sou.,
frän Carlstads Län."
-Lnclsi'8 k§il88nn i Tottarp Malmöhus Län och
4->n 4UN880N frän Carlstads Län förenade sig
med Motionären, hwarcmot Ueln Ll-iIi58on frän
Kronobergs Län anförde: Jag amer tiden icke wara
inne att wäcka motioner om förbättringar i Läns,
männenö löningewilkor, dä Statens tillgängar säker.
586
ligen icke räcka titt de anslag, som äro af behoswet
mera päkallade , och minst hade jag »väntat sa män-
ga motioner i detta ämne fran Bonde-Ständet.
Hwad som ar säkert, är det, att sällan eller aldrig
försportö brist pä dem, som welat blifwa Lansmän.
Jag haller alitsa för, att de Härader, som wilja
hafwa Länömänncs »vilkor förbättrade, sjelfwe till¬
skjuta den löncförhöjnlng, hwaraf de kunna finna
Länsmannen wara i behof.
Uti detta yttrande instämde lukvo Larsson
frän Christianstads Län.
4:0 Af Uälst Iönsson frän Christianstads känr
"Wördsamt Memorial.
Allmänna LandSwagen emellan Helsingborg och
Stockholm asskäres i Christianstads Län af ben fä
kallade Tranarpöä hwilken derstädes åtskiljer Norra
och Södra Asbo Härader. Endast pä en färja kunna
»vägfarande för närwarande färdas öfwer denna Ä,
och händer icke sällan »vid storm, eller dä »vättnet
tillfryser, att resande »varit nödsakade att göra en om»
wäg af minst en mil, för att kunna passera detta
»vatten. De olägenheter, hwilka härigenom rillskyn»
das sä »val de resande, som alla i orten boende äro
oberäkneliga. Enda medlet att förekomma dem är
att anlägga en Bro öfwer nämnde A, hwilken Bro»
anläggning äfwcn, enligt hwad ätskillige sakkunnige
personer, efter hällen undersökning, trott sig sinim,
587 /
kan »vid Tranarps by »verkställas. Enda fwärighe-
ten möter harwid, atr en sadan bro, hwilken, i an.
seende till örtens ringa tillgäng pä skog, mäste af
sten uppföras, skulle medföra större kostnad, än förr-
nämnde Härader kunna, ätminstone pä en gäng,
åstadkomma. Af denna anledning fär jag föreslå
Rikets Ständer att bcwilja Norra och Södra Asbo
Härader till förenämnde Broanläggning, ett Länc.
understöd emot nedsatt ränta af tre procent, pä sä.
dane »vilkor, att Z procent ärligen af Capitalct
inbetalas; och torde, till Förslagets befordrande,
tillätelse att a närmaste belägne Krono-Allmänning
hämta alla till Broen crforderlige byggnadö-materi.
alier, meddelas.
Om remisi häraf till »vederbörligt Utskott an.
hällcs »vördsamligen.
käst! lönsron."
Och 5:o af Oörnn .^näersson frän Wcsteräs
Län:
"Ödmjukt Memorial.
Sedan Rikets Högloft. Stander genom beslut
»vid 1810 ärs Riksdag efter emottagande uteslutan¬
de »värd och beslutande om KungSgärdarS, Kronola.
genheters och KronoängarS inkomster, asskaffat alla
sädane ÄngölcgS. och Kungö-LadugärdS-dagSwerkens
in nstura utgörande, hwilka icke omedelbarligen här¬
röra frän Hemmans.skattläggnings. Iordeboks- eller
588
Mantalörantor, mot lösen efter markegång, för dem
som till Strömsholms och Kungsöhrs KungSgärdar
mgjortS och äfwen i samma beslut förklarat det All-
mogen more alldeles befriad frän sädane dagSwerken,
hwilka warit anflagne till Kronoängarne, utan att
för denna befrielse erlägga någon ersättning, men
sedermera uti underdånig fkrifwelsc den 17 April
1823 gifwit Kongl. Maj:t tillkänna att dc, pä
Fullmägtigcnö frän Malmöhus Län Kils 51än8»c>ns,
af -löns kvlii-.sson och ^.nclers Kilsgon biträdde der¬
om wäckte anhällan, och efter sörcbragte upplpSnin.
gar, det oswannämnde dagSwerken icke fran Iorde-
boks-fkattläggnings- eller Mantalsränta härflöre utan
häldre wörö friwillige befriat den till Dahlby och
Flyinge KungSgärdar, för dagSwerkens utgörande
anordnade Allmoge i Torna, Bara, Harjagers,
Rönnebergs, Onssiö, Frosta och Färs Härader
äfwen frän ersättnings urgifwande efter markegäng,
och sig sjelfwe ätagit Stuteriets ä Flyinge underhäll;
sä fär jag ödmjukast ä egne och dc till Kungsöhrs
Kungögärd och. f. d. Stuteri (upphört 1813) dags.
werksfkyldige innewanare inom Åkerbo Härad af
Wcstcräs Län, hwilka nu med penningar efter mar-
kegäng lösa sine dagSwerken, anhälla, att denna lö¬
fen, enär dagöwerkena icke härröra frän nägon Ior-
deboköskattläggningS- eller Mantalsränta, utan äro
enahanda med dem som till Dahlby och Flyinge ut¬
gjordes, mätte afffaffas alldeles frän oswannämnde
Åkerbo Härads innewanare.
Jag hoppas med fa mycket mer tillförsigt bifall
härät, som Åkerbo Härad är genom sin loeal nästan
58Y'
öfwer betz förmåga onereradt, och dest innewänare
längesedan och nr samma skäl, som dagSwerkSskyldige
rill Dahlby och Flyinge bort söka och förtjent be-
frielse fran alla ifrägasatte sä kallade hjelpedagswer-
ken, hwilke icke fran ordinarie räntor härflyta och
hade säkerligen mine hufwudmän långt för detta
framträdt med föreställning härom, derest de icke
warit okunnige om Rikets Högloft. Ständers, ge¬
nom beslut, meddelade befrielse för Dahlby och Flyin¬
ge; men efter underrättelse derom dela de med mig
wistheden om bifall, sä mycket häldre, som lika sökeS
frän lika beskaffade redan förswunne bördor.
Om rcmist till »vederbörligt Utskott anhällee öd¬
mjukast.
Stockholm d. 15 December 1828.
(käran ^nckergson,
frän Åkerbo Härad och
Westerås Län."
k^nckrra i Lilla Aste Malmöhus Län
förenade stg med (käran ^VnclLraaon, under förkla¬
rande, att lika beskaffad dagSwerksskyldighet utgöres
inom Oric Härad af berörde Län till Sandö Kungs¬
gård, för hwilkcr den ocksä borde upphöra.
kfwenlcdes förenade stg lukvs Ifarsson frän
Christianstads Län med (käran ^nckc-rason.
590
Alla dessa fem Motioner remitterades till Stats-
Utstottet.
RotviVl .Ior,83on fran Östergöthlands Län hade
ingifwit detta Memorial:
'Wördsamt Memorial!
Da Rikets Högloft. Ständer ända till tröttnad
fatt afhöra de ofta förekommande fragorna om Landt-
mannens förlägenhet, torde det synas oförlåtligt att
återbekomma till samma obehagliga ämne. Men jag
har trott och jag tror, att werkliga nöden alltid skall
hafwa sin klagan öppen i mitt Fädernesland, och att
hwarje försök, äfwen det ofullkomligaste, som asser
det allmännas bästa, skall af Rikets Högloft. Stän-
der mötas med deltagande och wälwilja, och wägar
derföre framställa följande förslag till mildring i
Landtmannens närwarande betryck.
Till de Allmänna skatterna utgå ärligen frän
Landsbygden betydliga penningesummor; men dä dessa
under de laga spancmälspriscn ej komma tillbaka,
mäste Landtmannen nödvändigt blifwa alltmera utar¬
mad. Sädant är ock förhällandet i min ort, och
troligen pä alla orter inom Lali det, hwarS hufwud-
näring är jordbruk. LandtMannenö redbaraste lösa
egendom har till en del redan förswunnit; gansta
manga hemman äro intecknade för skuld, nägra hem-
manöäboer kunna ej betala sina Krono-utstylder pä
annat sätt än genom nya län.
5Y1
Men om detta skulle sa fortfara en längre
tid, och all jorden bliswa skuldsatt sa kunde ej nå¬
gra flera län erhallas, och följakteligen ej eller nå¬
gra skatter till de allmänna behofwen — en belägen-
het sä mycket olyckligare och wädligare, som den skulle
lemna Staten utan medel att uppfylla wiktorén för
sitt eget sjelfbestånd.
Huru skall denna olycka förekommask
Ett medel synes mig wara, att Landtmannen
sattcö i ständ, att af sin egen jord fä de inkomster,
som Staten af honom fordrar, det will säga: att
prisernc pä Landtmannens waror höjas till ben grad,
att han ej blott har sin arbetskostnad m. m. ersatt,
utan äfwen ett öfwerskott till de allmännasstatterna.
Men priset beror ej blott af tillgäng af waror,
utan äfwen af tillgäng pä penningar.
Lnvad sjelfwa spanmälen angär, sä finnes nu
under goda är mera säd, än som landet behöfwer,
men om Landtmannen ej skall blifwa lika olycklig
genom sitt erhällna öfwerflöd, som genom sin brist,
sä mäste ban pä något sätt blifwa af med det ban
har att afläta; men huru skall detta tillgä? Den
enklaste och rätta utwägen wore wäl dm, att göm¬
ma öfwerskottet till desi mtsiwcrter iitträffa; men
den fattige Landtmannen sjelf kan det icke; ban mä«
stc ärligen betala sina skatter, och följaktligen ärligen
sälja sin säd. — Handelsmannen kan det icke, ty
spanmälen är en för dyr wara att inköpa och kost¬
5Y2
sam att warda, att någon enskild man skulle wilja
äfventyra att köpa den i goda ar, och sedan gömma
den, endast för den osäkra händelsen af en möjligen
först efter flera ärS förlopp inträffande miywcrt. —
Erfarenheten bestyrker detta mer än tillräckligt. Hand¬
lande handla ej med spanmäl under en längre tidS
förlag än ett ar. Här bör sökas att försälja den
öfwerflödiga spanmälen till utlänningen och sker sä-
dant säkrast genom tillåtelsen af en fri och tullfri
utförsel af all skags spanmäl. Under sädane är, som
det iiarwarande dä mitzwert inträffat utomlands, be-
höfweS ock dä ingen annan ätgärd.
Men som Odlaren af Swerigcs jord mäste wid-
kännas mera arbete och kostnad för sin säd än mera
gynnade Länders Innewänare,' sä kan han ej under
»vanliga är med nägon fördel sälja sin säd till samma
pris, som utlänningen.
Det är derföre nödigt att Staten har mellan-
komme, samt genom belöningar för utförsel af
Spanmäl eller sä kallade exportpremier gör det möj-
ligt för Swenfla Jordbrukaren att täfla med den
Utlänska. Dcsia bestämmas as Regeringen i förhäl¬
lande af priset pä Spanmäl i afsättningsorten,
famt äfwen lemnäs ät Landöhöfdingarna att derom
öfverenskomma med enskifta Handlande, som upp¬
köpa Spanmälcn efter bestämdt pris. Det rcglemen-
tariska öfwerlemnas till Konungens »vishet. Man
mä ej frukta att nägon större summa af Statens
medel skulle till detza Pramier ätgä, ty Landets ös-
werftöd
5Y3
werfiöd af säd är t allmänhet icke stort. Det syntes
af i!<s6 ärL mitzwäxt, dä inga förräder ester de
föregående lyckliga arén wörö quar. De komma ej
eller att utdelas alla är—ejda misiwäpt inträffar
inom eller utom kander, utan endast dä säden faller
till ett owanligt lågt pris. De återbära ock till
Staten genom en högre markegång, hwad Staten
till dem utgifwer, ty all Statens Spanmäl blir
derigenom bättre betald.
Hittills har allt kanders öfwerflöd af säd blif-
wit förwandladt i bränwin. Jag beklagar den olyck¬
liga nödwändighet, som twungit Landtmannen att pa
detta sätt förwandla wälsignelsen af sina skördar.
Äten jag skulle beklaga honom ännu mer, om man
genom bränwinö förbud wille förneka honom afwcn
denna utwag, att blifwa af med sina förrader, utan
att anwisa honom andra afsättningö-tillfällen. Den
bästa bränwins-förordning är utan twifwel den, som
lcmnar Landtmannen öppet, att med någon fördel
afyttra stna waror, utan att förwandla dem i bränwin.
En utwag härtill lemna de föreslagna exportprämk-
erna, och skulle de således afwen i detta afseende
wara en wälgärning.
Om härtill den anstalt widtages, att det anslag
Rikets Ständer undcrdanigst öfwerlemna till Kongl.
Masirs Nådiga disposition till uppköp af Spanmät
inom kander i de goda arén da prisen äro laga; sa
skulle derigenom en winst tillskyndas ej blott Landt-
mannen utan hela Landet; och Swerige förskonas
38
594
fran den förstörande hushållning, att af Utlänningen
till orimliga priser köpa en wara, som det ehuru pä
andra tider har till öfwerflöd inom sig sjelf. Landt»
mannenö wälständ eller nöd sammanhänger oupplös¬
ligt med de öfriga samhallöklasicrnas. Villiga och
stadgade pnser pä lifwctö förnödenheter äro lika nyt-
tiga för Landtbrukaren, för Stadsboen, för EmbetS»
mannen och för den fattige» som under höga priser
lider werklig nöd, och under för laga priser förfaller
en del i lättjo eller fylleri.
Jag wagar derföre wördsamt påkalla Rikets
Högloft. Ständers noggrannaste uppmärksamhet pä
detta wigtiga amne. Om remisi anhalleS.
Stockholm d. 13 Dec. 1823.
Uotvicl Ionsson,
Fullmäktig för Östkinds,
Björkekinds, Lösings och
Hammarkinds Härader samt
Stegeborgs Skärgård i
Östergöthland."
Remitterad-s till Stats- samt Allmänna Ve-
swärS och Oeconomie-lltffotten.
Samme Univick 1c»n88vn hade äfwen inlemnak
ett sä lydande Memorial.
5Y5
"Större delen af mine Committenter är wiKt
i behof af en Provincialläkare, ichnnerhet Skär¬
gården, Hammarkinds och en del af Östkinds och
Björkekinds Härader. I skaren »vid saltsjökusterne
har sjukdom och död warit gäugbare. — Hwad som
afhällir mig ända tills nu, dä en wärd Medbroder i
»värk Stand »väckt en dylik motion, ar fruktan för
tillgångar af Statens »nebel, isynnerhet som flere
»ina anslag äro begärde, hwilka förebåda en ökad
bcwlllring, som jag känner att Landtmannen ej har
räd till.
Men dä jag närmare tänker pä saken, ar hel¬
sa» en stor förmåga och genom en kunnig och »villig
Läkares räd och biträde skulle osta mänga sjukdomar
mildras och kanske äfwen döden undwikas. — Så¬
ledes bwad man huvbällar i att ej hafwa tillgäng
pä Läkare, förloras flerfaldigt genom nnttan som
man bör kunna päräkna as dest ätgärder — Och
som kostnaden ej kai» bliswa stor, alltså »vägar jag
begära, att för det sä kallade Vikbolandet, som be¬
står af Z Hä-ader och pä Z sidor omgifwee af salt¬
sjön, samt för det angränsande Hammarkinds Härad
med Stegeborgs Skärgärd mätte pä stat bewiljas
en särskild Provincialläkare. Folknmncrn der swä¬
rm- ungefärligen mot ett af de minsta Länen. —
Skärgärden gör detta district beswärligt och i anse¬
ende till den allmänna skepsledcn derigenom mera
nödwandig —- Säledes i anseende till dest fölkmängd
och särskilda läge »vägar hoppas bifall till min mo¬
tion — sa mycket heldre som aldrig hwarkcn för
Wiklolandrt e- eller för Hammarkinds Härad med
ZY6
Stegeborgs Skärgård föktS eller erhållits något sär¬
skildt bidrag af Staten, ehuru detze Härader erlägga
i bevillning 4 gänger mer an hwardera af de 3
minst taxerade Länen och desiutom betala ännu wi¬
da flerdubbelt mera i gammal grundskatt.
Att detta matte fä åtfölja den förut i dylikt
amne wäckta motion till wederborligt Utskott an-
hälleS.
Stockholm den 13 December 1828-
Lotvick Ionsson,
Fullmäktig för Östkinds,
Björkekinds, Lösings ock
Hammarkinds Härader samt
Stegeborgs Skärgård i
Östergöthland/'
Remitterades jemwäl till Stats- samt Allmän¬
na Beswärs- och Oeconomic-Utskotten.
llpplästeö nedanstående Memorial af Lrik An¬
ckersson frän Westeräs Lgsi^
I sammanhang med hwad h>g haft aran genom
särskild Motion förestå om indragning af Commis-
fariatet, fär jag ödmjukligen och till följd af min i
nämnde Motion förklarade afsigt, att fästa Rikets
Högloft. Ständers uppmärksamhet pä sädane tjcnster,
hwilka icke aro oundgänglige M som således kunna
597
till Stats-Casians Faveur indragas, härmed lika
ödmjukt hemställa, om icke RegementS-Pastors och
Batallions-Predikant sytzlorne borde sörswinna. I
Fredstider är det för rtt fä fattigt Land, som wart
en besynnerlig frikostighet, att för 18 dygns tjenst,
göring om äret med flere hundrade R.dr löna sär-
skilde Prcstmän för Militaire^orpser, dä deras för.
rättningar för nägra R:dr säkerligen blefwe lika wäl
utförde af till mötes- eller commenderingö-platser
nästboende prestmän.
En icke obetydlig summ» skulle genom bifall
härät sparas af Allmänna medlen och andamälet
med Regemcnts-Pastorer icke ändä förfelas; ty dels
hafwa de omkring ett lager boende Prestman icke
strängare tjenstgöring, än att de mot ett efter om¬
ständigheterna lämpadt arfwode kunde uppfylla alla
RegementSpresternaS äligganden. Wid krig lärer icke
uppstäs nägon swärigbet att konstituera Sujetter,
hekdst har icke ihnes brist pä erforderlige Lärare.
Jag hoppas ur besia skäl det mine Hederwär.
da Ständekammtcr under bifall och tillstyrkan af
mitt förslag remittera detsamma till wederbörligt
Utskott.
Stockholm den 15 December 1828.
L. ^ui66rs5on,
frän Westeräs Län."
598
Härmed förenade sig
^.nclors ^.nclorsson, tjäran ^nstersson,
frän Åkerbo Härad. .
Lrik jnsson fran Stockholms och palli llöiiK-
kioö fran Christianstads Län förenvde sig icmwäl
med Motionären.
Oasper ^Vijlcman fran Upsala Län upplyste',
att, hwad beträffade Bataillons-PredikantS-tjenstcrnc,
fa more detza befattningar tvid flera Regementen re.
dan indragne.
Motionen remitterades till Stats, samt All-
männi» BeswärS- och Oeconomie-Utskotten.
Likaledes föredrogs och remitterades till Stats,
samt Allmänna BeswärS- och Occonomie-Utffottcn
nedanintagne Memorial af ^rickars Lvensson frän
Hallands Län.
"Wördfamt Memorial:
Såsom Fullmägtig wid innewarande Riksmöte
för Halmstads och Tönnersjö Härader, fär jag, der.
till uppmanad ej mindre af nämnde Härads Inne.
ivanare, an ock as egen känsla för rätt och billighet,
inför samtlige Riks-Ständen, till deras pröfning och
behjertande framlägga följande amne.
599
Förenämnde Härader tillika med Staden Halm¬
stad, utgörande, sammanlagdt i hemmantal beräknadt,
nara 700 mantal, åligger det att pä egen bekostnad
bygga och underhalla den öfwer Nisia strömmen gå¬
ende, inwid berörde Stad belägna bro, utan annan
ersättning, an den ringa afgift, som inflyter genom
erläggande afgift utaf dem, som icke inom Häradcr-
ne boende begagna denna bro.. Dä ärligen betydliga
reparationer i sednare tider warit ä densamma ncd-
wandiga, har tydligtwis de inflntne medlen mast för
sädant ändamäl anwändas och det, ehuru med nog¬
grann huöhällning, sä nära att endast 2 R:dr intill
närwarande tid kunnat besparas..
Sedan nu broen, wid ä ben anställd besigtning
funnits wara af den beskaffenhet, att desi ombyggan¬
de helt och hällct blifwer nödwändigt, sä wida den¬
samma skall kunna till öswerfart begagnas, sä har
förslag till kostnadrrne för werkstäkligiietcn häraf,
blifwit i wänlig ordning upprättad t, hwilkct uppgär
till ett belopp, stort 14,000 Rrdr V:co, de der pä
700 mantal fördelade, sälcdeö skulle komma att med
20 R:dr af dem hwardera nrgä. Wäl deltager
Staden Halmstad, till en tredjedel uti denna bygg,
nåd, men de äterstäcnde twätredjedekarnes bekostande
aro mer än dryga för Allmogen i dcsia Härader, af
hwilken en betydlig dek besitter hemman, hwarS na¬
tur ar utaf sä eländig beskaffenhet, att de endast med
anwandande af den största möda kunna lifnära sig;
det torde således ej behöfwas, att heskrifwa hwad
tunga, om ej oberäknelig skada, uttagandet as en be¬
skattning, som den ifrägawaraiide skulle för dem
600
medföra. Jag får alitsa, med afseende härä och' enar
Hallands Län mig »veterligen icke/ någonsin, i ett el-
ler annat hänseende erhållit understöd af Allmänna
medel, förestå: Det sä stort anslag af Allmänna
medel mä bewiljaS Halmstads och Tönnersjö Hära.
der, till uppbyggande af den sa kallade Halmstads
bro, som kostnadöförstagct öfwer densamma upptager,
eller, i händelse sädant, emot förmodan ej skulle bi-
fallas, åtminstone till det belopp, att de hemmans,
ägare, hwara detta onus ligger, icke ma nödgaö se
fine hemman eller delar deraf, för ändamalet upp.
offras.
Flere upplysningar, om sa erfordras, kunna
framdeles blifwa i detta ämne meddelte; emedlertid
torde detta »varda till »vederbörligt Utstött remitteradt.
Stockholm d. 15 Dec. 1828.
Guslers Hvensson,
Fullmägtig för Södra
Halland."
Widare förekom ett Memorial af ^ncksrs cko-
kansson Lrismrin fran Skaraborgs Län, sä lydande:
'Wördsamt Memorial! ^
Med anledning af det' uppdrag jag af mine
Hemmawarande Committenter erhållit^ » afseende pä
de olägenheter de »vid utgörande af Kronotionde nä-