Hederwärda
Borrde-StändktS
Protokoller
wid
Lagtima Riksdagen L Stockholm
ÄkM 1828 Sch 182Y.
Andr» Lantzek.
- -- ^ > - ! > > > i.- i ,1, >
STOCKHSSM,
Kongl, Srd,nS'Boktryckeriet, 1829.
«-
1828 den lo Dkeember
plenum kl. 10 förmiddagen.
S. D. föredrogs ä nyö Ou.8ias larssons fran
Stockholms Län sedan den 8 i denna mänad pä
pä bordet hwilande motion, att »agon del af den »
Banken affatta fond, till Län pä Fastigheter, ma fa
utlanas i discontwäg; och remitterades samma mo¬
tion till Banko-Utfkotttt.
Lrilc Laensson fran Götheborgs och Bohus
Län hade ingifwit följande Memorial:
"Wördsamt Memorial!
Att söka bereda Jordbrukaren och den mindre
bemedlade Medborgaren larmad uti utgifter, de
mätte wara till Staten, allmänna Jnrattningar^ellcr
enMdte, tror jag wara hwarje rättskaffens Sam-
4
fundsmedlemS owilkorliga åliggande, helft i dcste tider,
dä penningen snart sagdt ar landsförwift. Innerli¬
gen kännande detta aliggande, kan jag icke underlåta
yrka en förändrad inbetalning af och nedsättning i
procenten för erhällne Banco-Discont-Län.
Da Jordbrukaren nödgas begagna Discont-Län
och stall inbetala f:del deraf, ester nägra mänaderS
förlopp, händer mer än ofta, att han i sä penninge-
lösa tider, som de närwarande, icke med bästa wilja
medhinner anstaffa omsättningssumman, utan beläg¬
ges med den stadgade straff-räntan af tz procent,
samt oftast nödgas undergå utmätning, da desi egen¬
dom, af mångdubbelt wärde, bortgär för en högst
obetydlig penning.
Den nu för Banco-Discont-Län stadgade tän¬
ta, 5 procent, anser jag wal dryg, dä hufwudända-
wälet med Discont-inrattningen icke är någon annan
än att underlätta näringarne i dctze penningelösa ti¬
der; hwadan jag wördsamt förestår och yrkar, att
omsättningar af erhällne Discont-Län bör fä ste med
^,del af primitiva Läncsnmman, och Länet säledeS
inbetalas för fem i stället för twä och ett halft är,
samt räntan nedsattas till fyra (4) procent; men
straffräntan bibchälleö wid den nu förestrifna. Här¬
igenom tror jag en betydlig lättnad för den länta¬
gande Jordbrukaren och den mindre bemedlade stulle
winnås, genom det rädrum honom bewiljades till en
dylik stulds afbördande.
Wördsamt anhallee, att detta matte klifwa till
»vederbörligt Utskott remitteradt.
Stockholm d. 8 December 1828-
Drilc 8ven«»on."
Med Drilc Svensson förenade sig Drilc An¬
ckersson fran Westmanlands Län, keter kelirsson
frän Calmare Län och ficra med dem, hwarefrer, i
sammanhang härmed, ä nyo föredrogos cksoob koker
Anckersson» och Olnk Oisson fran Östergöthlands
Län d. 8 innewarande manad pä bordet lagda Mo¬
tioner i samma amne.
dockers Danielson frän Elfsborgs Län begär,
dr ordet och anförde: Af den erfarenhet jag äger om
Discont-inrätrningarna i Riket, tror jag mig icke
kunna tillstyrka ben förändring i nn gällande stad-
gande, att Länen mä omsättas endast en gäng om
äret. Skola besia inrättningar tillbörligen kunna
»värdas; sä blifwcr det nödwändigt, att omsättnin.
gar hädanefter, som hitintills ske hwar 6:te mänad.
Jag häller dock före, att endast en tiondedel af
Capitalbeloppet bör inbetalas hwarje halfar. Mäng.
falldiga medborgares undergäng skulle ofelbart bcre.
daS, om skyldigheten, att hwarje halfär erlägga e»
femtedel af Länebeloppet, kommer att fortfara.
Niis lVIZnsson frän Malmöhus Län: Pä grund
af den erfarenhet jag wunnit, under det jag warit
Ledamot i Directionen wid Malmö Läne-Contor, nöd.
sakas jag förena mig med .^inler-s Danielson un
bestridandet, att Läneomsättningar mä inträffa alle»
nast en gang om äret. Under en tidrymd af ett är
kunna läntagares wilker betydligen förändras och
DiseontenS säkerhet i samma män afwentyras. Der»
emot tillstyrker jag sä mycket heldre, att endast en
tiondedel af hufwudstolen mä inbetalas wid de hwar»
fe halfar steen de omsättningar, som hela Bonde»
Ständer wid sistlidne Riksdag war af samma mc.
ning.
ckolmn Drile kansson fran Wermeland: Jag
förenar mig med .^.Iickors Danielson. I afseende
ater pä motionärernas förslag, att räntan bör ned»
sattas, inser jag wäl nyttan häraf för Läntagare»,
men befarar deremot fölsten blifwa den, att enskilda
förmögnare personer upplena sa mycket som kan er»
hällas, och de beböfwande blifwa utan annan hjelp,
an den de nödgas förskaffa sig frän de prejande
Capitalistcrna. Just igenom denna nedsättning af
räntan tror jag således ett motsatt förhällande mor
det man äsyftar, stu lie uppkomma, nemligen att till-
gängarna för de meddellösa till penningeundsättningar
minstas i stället att förökas.
Sedan ^.nclors Danielson förklarat sig wara
af samma mening som Dilian Drile dansson, l af»
seende pä nedsättning af räntan, samt dockers tLn-
äorsson frän Skaraborgs Län förenat sig med iLn-
äors Danielson'^ bestöt Ständer, att remittera os-
7
wauberördc Z:ne Menwrial, jemte de hertvid Mundt-
lizen gjorda anföranden till Banco-Utskottet.
Kils korssons fran Malmöhus Län den 8:de
i denna mänad pä bsrdet lagda motion, om förän-
dring i der nu gällande betalningssätt för Fastighets-
Län i Banken, upplästes nu ä nyo.
^.Ullers Kilsson frän Lilla Isie i Malmöhu-
Län, Olvi Nällsson och Olof Jeppsson frän Ble¬
kinge, samt Löl-jv Läl-jesson frän Hallands Län, in¬
stämde med Kils kvkrsson; och remitterades motio¬
nen till Banco-Utskottet,
Derefter inlemnade Lrik Anckersson Län^ fräs
Jemtlands Län detta Memorial:
"Wördsaml Memorial!
I den Landsort, hwars enda Fullmagtig jag har
den äran att wara, neml. Herjeådalen, befinnes åt¬
skilliga smärre sä kallade Kronosisken, tillkomna pä
det sättet, art hemmansägare, för att utan medtäflan
och inträng af grannar sä förswara och begagna si.
sket i de sjöar, som lago pä eller inwid deras ägor
och nyttningar, wid HäradS-Tingen ätagit sig en
ärlig skatt eller afrad till Kongl. Mant och Kronan
as nägra fä stillingar, sällan af en R:dr och deröf-
wer; och mot sadan afrad hafwa ock deras efterkom-
s
mande ostördt i länglkga tider begagnat nrerberörde
fisken. Men äret 1822 widtogs med dem genom
Konungens BefallningShafwande i orten den åtgärd,
vtt de förauctioneradcö pä wisia ar till den meftbju-
Lande, Under sädanc omständigheter och sörattund-
gä widare täflan, sökte ägarne af Serfsjö Krono.
Skattehemman i Hede Socken och Tingslag är 1824,
vtt fä köpa det af dem under arrende inropade fisket
uti Serfsjöarna, till skatt pa de högst gällande skäl
Magda deras ansökan utwccklar; men Konungens dä
warande tillförordnade Befallningehafwande fann sig
befogad, att, i ställer att befordra denna deras an-
sökan, den samma ox inaommunicaio afslä, pä den
föregifna grund, att 77:de tz. Regeringsformen skulle
förbjuda allt skatteköp af ifrägawarande lägenheter.
Likwäl och dä den äberopade §. af Regeringsformen in-
galunda förbjuder sädanc skatteköp, utan allenast stad-
gar, att Kronofisken och andra nämnde Lägenheter,
ej mä af Konungen, utan Riksens Ständers sam-
tycke, genom försäljning Kronan afhändas, hwaraf
otwunget följer, att skatteköp får ske, om Rikets
Ständer dertill lemna bifall; alltsä får jag härmed
wördsamligcn anhälla om Riksens Högloft. Ständers
bifall dertill, att alla omförmälte wid hemmannens
Land ock Strand inom Herjeädalen belägne, för
Kongl. Maj:t och Kronan allt för obetydliga, men
för innehafwarcn omistlige, Fisken mätte fä till Skatte
lösas, pä de grunder Kgl. Maj:tS och Rikets Kammar-
Collegii Circulair-Bref d. 22 September 1802 ut-
stakar; i hwilkct ändamäl detta anförande torde er.
hälla Remitz till Statö-Utskottet, samt den widare
behandling, som erfordras, till tvinnande af Kongs.
MajttS Nädiga sanction.
Stockholm den 8 December 1828.
Lrile Anckersson Bäng."
Remitterades till StatS-Utskottet.
Widare lästes följande Memerial:
l:o Af Olof Ansson frän Calmar Län:
"Wördsamt Memorial:
Redan tvid 1818' ars Riksmöte wäckteS af
dä warande Riksdagöfullmaktigcn för Tnnaläns,
Aspelands och Sefwedcs, Härader 8ven IVIänsson,
den anhållan, att Strömrensning mätte widtagas
uti den sä kallade Stäng-än, som gär frän sjön
Findcln förbi Staden Wimmerby och widare genom sjö.
arne Krän,Iuttern, Erlängen, Åsund Jernlund och Ro-
xen; denna anhällan bifölls, emedan Rikets Ständer
insägo den stora nytta, som af StrömrcnSningen här
stnlle blifwa att päräkna, och bestöto, att, medelst an.
stag af y:de hufwndtiteln, stulle företaget anställas.
Wid 1823 ars Riksdag täcktes Kongl. Maj:t Nä-
digast, uti Desi Relation till Riksens Ständer, rö-
rande nyttiga företag, yttra, att detta ifrägawaran-
de war af den allmänna nytta och gagnelighet, are
det borde werkställas. Likwäl är annu icke nägot
der wid företagit, icke ens det minsta .
Det är, med anledning »f hwad jag anfört
samt pä grund af uppdrag af mine hemmawarande
Comirrenrer, jag »vid detta Riksmöte »vägar ånyo
wacka motion. Det more ej billigt, att dä den ena
Orten njuter understöd, till bedrifwande af nyttiga
företag, som äsyftar enskilt och allmänt »väl, den
andra Orten, som bidrager ej mindre till StatSbe-
hofwenö fyllande, skulle sakna den uppmuntran och
ber bidrag, som nödwändigheten fordrar, dä enskilda
förmägan finnes wara otillräcklig, hwilket är hän-
delfen har. Denna af mig nu i ödmjukhet wäckta
fräga, handlar icke om mindre, än att till odling
kunna lemna de wid nänmde Sjöar och Stäng-än
»varande hemman flere tusende tunneland den ypper¬
ligaste jord, hwilken nu, i brist pä wattenaflcdning,
är öfwerswammad. Ingen lider af nämnde ström-
rensnings företagande, dä det werkställcs pä det sätt
och enligt det kostnadsförslag ochChartor, som i och
för ändamälctS »vinnande äro upprättade och hwilka
handlingar jag hoppas kunna i »vederbörligt Utskott
uppwisa, ock anhäller jag derföre ödmjukast om wc-
derbörlig remisi.
Stockholm ben 8 December 18^8.
Olof.Iansson,
RiködagS-Fullmägtig för
Tunaläns, Aseplands och
SefwedeS Härader af
Calmar Län."
Och 2:0 af Vnckorr Anckersson frän Öster¬
göthlands Län:
"Wördsamt Memoria!.
Sedan Riksdaaöfullmäktigen fran Calmar Län
för TunalänS, SefwedeS och Aspelands Härader
»vackt frägan om strömrensning af Stäng-än, får
jag, som anser detta företag af mycken nytta för he¬
la orten, äran härmed yttra min mening. Såsom i
egenskap af Häradsfullmägtig, sjelf närwarande wid
ben sammankomst, som i och för ofwannamnde före-
tåg af Östergöthlands ock Calmar Läns Hrr Lands¬
höfdingen' hölls 1824/ hafwer jag fullkomlig kännc-
dom om den stora nytta, som denna strömrensning
skulle medföra, och dä jag, sä »väl som mina hem-
mawarande Committenter, dela alldeles lika afsigter
med Olok kanssnn i detta ämne, sä anhällcr jag att
detta arbete kommer att börjas uti nedra andan af
sjön Jernlund och sedan fortfar genom Åsund uppåt
Findcln; medelst detta företag skulle de betydligaste
förmäner tillfalla alla de Socknar, hwarigenom den¬
na »vattenledning löpo och flere tusende tunneland
odelbar jord minnas, som nu ar till litet eller högst
ringa gagn. Jag understödjer således den »väckta
motionen allwarligen och anhäller ödmjukast att me¬
del mätte anfläs och sä kraftiga åtgärder »vidtagas,
att arbetet kunde begynna nästa Sommar. Om »ve¬
derbörlig renny häraf anhällcr jag allerödmjukast.
Stockholm den 8 December 1828.
Austers ^nclei^son
frän Kinds och Pdre Härader
i Östergöthland."
42
Vice Talemannen kostn kostnsson yttrade:
Med kännedom af den ort, som fråga nu är om,
att bispringa, kan jag witsorda det förhållande, att
ett oerhördt arbete blifwit nedlagdt pä strömrensnin»
gen, som likwäl hitintills aflupit nästan frugtlöft, dä
Inwänarne saknat allt bidrag frän det allmännas
sida ock arbetet öfwergätt den enskilda förmägan.
Jag biträder derföre motionen om anslag af Staten,
men med samma förbehäll som jag gjort wid förra
frägorna i detta ämne, eller att örtens inbyggare
kjelfwe böra till hälften bidraga till arbetets werk-
ställande; och bör i detta fall fä mycket mindre nä-
got hinder möta ifrän besia sistnämnde, som de icke
hafwa nägra berg att genombryta, utan endast sand»
reflar att uppmuddra.
Nils Nansson frän Malmöhus Län och I.gr»
driksson fräst Gefleborgs Län förenade sig med Vice
Talemannen kostn bolinsson.
Desia twä Memorial remitterades till Stats»
samt Allmänna Beswärs» och Oceonomie-Utskottcn.
Olof kansson frän Calmar Län ingas detta
anförande:
"Kongl. MajttS Nädiga Proposition om Stats»
WerketS tillständ och behof, i bwad den rörer Landt»
13
Staternes lönereglering, föranleder mig att fram¬
ställa ett förhållande, som i min hemort, Tunaläns,
. Sefwedes och Aspelands Häraders Fögderi företer sig.
Hela Landt-statcn inom Fögderiet har, sa widk
mig är kunnigt, sig Boställen ansiagne, med undan¬
äs Häradsskrifware». Enligt berörde Nådiga Pro-
position, skulle således, utom de föreslagne c,oo
R:dr Banco, honom ärligen tilläggas 100 R:dr
Banco, såsom ersättning för boställe, derest icke
något hemman more dertill disponibelt. Krono-Läns-
mannen i Tunaläns Härad, klils IDkistlman i lifs-
tiden, som innehade till Boställe i mantal Plittorp
i Misterhults Socken, fick, genom Kongl. Resolution
den 27 Nov. 17Y2, hälften af samma hemman sig
och sine rättSinnehafware doneradt pa 40 ärS tid,
med förbehåll, att efter samma tids förlopp dens
hemmansdelen skulle undergå ny ordentlig skattlägg¬
ning. Detta förbehåll, scmnsördt med det förhållan¬
de, att troligen ingen Länsman i Calmar Län ät-
njuter större lön, än den i Tunaläns Härad, hwars
gibehällne Boställe, ^ Mantal, detzutom ärligen ren¬
derar minst 400 R:dr Banco, synes mig gifwa an-
ledning till den billiga slutsats, att hemmanet, efter
donationstidens stuts, icke bör ätcrfalla säsom LänS-
manslvn, utan kunna af Kongl Maj-.r och Kronan
till andre ändamäl disponeras. Derföre, i händelse
lönereglering, enligt den Nädiga Propositionen, kom¬
mer att sättas i werket, wille jag derförinnan haswa
upplyst om förenämnde förhällande, samt förestä det
donerade halfwa hemmanet Plittorp mä är 4SZ2,
dä der kommer art till Kongl. Majtt och Krona»
14
Återfalla, såsom Boställe at Häradsssnfwaren s
Fögderier anwändas.
Stockholm den 9 December 4828.
Ola? dansson,
för Tunaläns, Sefwedes
och Aspelands Härader
af Calmar Län.''
Stander beflöt, art detta anförande flulle med-
delas Statö-Utflottet, till bwilkct redan blifwit re¬
mitterad Kongl. Maj:tS Nådiga Proposition om
StatS-WerketS tillstånd och behof, hwarnti förekom¬
mer frägan om förbättring och regleringen af Lands¬
staternas Lönewilkor.
Widare LngäfwoS följande motioner:
i:o Af ^Nllsi-s Svensson frän Hallands Länl
"Som fräga blifwit wäckt, rörande medel till lön
för Krono-Fjerdiligömänncn inom Riket, fär jag gö¬
ra följande erinringar. Kongl. Maj:tS Nådiga Pro¬
position, rörande tillökning uti lönesattct för wisia
Tjenstemän, men till Fjerdingömännenö lön har inga
medel blifwit anflagnc.
Jag får harwid göra följande erinringar, att
ett olika löningssätt har inom Riket warit bestämdt
IL
till lön för FjerdingSmänStjenstenS bestridande, kV in-
om Halland har icke Fjerdingsmännen haft någon
lön sedan 1808, dä Frälse-skattehemmanen bleswo ro-
terade; före den riden matte nämnde hemman betala
Respenningar, som war till lön för Fjerdingsman-
nen, hwilka medel han sjelf fick uppbära, och detta
löncsattet war olika inom Socknarnc, sä art uti de
större Socknar hade Fjerdingsmännen större lön, och
fordrades för den större beswär under deras tjenste¬
befattning.
Sedan lönesättet blifwit indraget, har, inom de
större Socknarne uti Södra Halland, blifwit 2:ne
ordinarie Fjcrdingömän tillsatte, och uti de mindre
har warit en ordinarie och en extra, hwilka äga rätt
att, sedan de bestridt nämnde tjenst ett är, att der-
ifrän blifwa befriade, sä framt de icke sjelfwe wilja
dermed fortfara, och om Församlingen har en sadan
man, som de sjelfwe wilja skall fortfara att bestrida
densamma, äro de alltid mane om att söka desi bibe-
hällande och med all wälwilja bemöta, dä han der
förtjenar. Jag är säledes uppdragen af mine Com-
yiittenter att bestrida allt anslag af medel till Fjer-
dingSmannen uti Södra Halland till deras lön, och
att det endast mä bero pä hwarje Församling, att
löna sina FjerdingSmän, om de wilja bibehälla de-
samma; och som Fjerdingsmännen pä flera orter haft
större löningssätt och tillika boställen, denna olikhet
uti löningösättet mäste fä bero inom hwarje Län och
Province art söka bibehållande af hwad som förut
warit öfligt, om de dertill finna befogenhet.
16
Jag anhaller om remitz till wederbörligt lktstokt
Stockholm d. 9 December 1828.
Ancker» ZvenssoN,
Riksdagsman frän Södra Halland."
2!o Af Lamuel äönS80n och kelir 7oliN83oN
fran Calmar Län:
"Hcmmawarande Committenter hafwa uppdragit
ost att wördsamt framställa deras önstan, om icke de
af Allmogen, som äro barnlöse, kunde fa af Kongs.
Maj:t och Kronan till Skatte inlösa sine innehaf.
wande Kronohemmansdelar, sedan Ölands Boställs,
löse Tjenstemän redan till större delen, om icke fyl¬
lest, bekommit sitt för en och hwar kill Boställe an¬
ordnade Hemmantal, skulle annu för en Provincial
Doctor, Befallnings- eller Länsman samt Härads¬
skrifware återstå någon del, som förmodligen icke lä-
rer öfwerstiga ^:dels hemman; wåge wi ödmjukast
förestå, det Konungens Befallningshafwande genom
de dertill utsedd Committé af alla fyra Stånden
fran Öland, der han är Ordförande. UtnämneS fyll-
nads-anstaget för hwarje Tjensteman ä det ställe,
som för densamma kan wara pasiande, och alla de
öfrige fa lösa sina hemmansdelar till skatte. Dertill
de hemmans-innehafware böra wara först berättiga¬
de, som antingen för flera ar tillbaka fä dem tilt
statte inlösa och kan wisa wederbörligt qvitto det
köpeskillingen är worden i Landt-Ränteriet insatt,
L7
ekler genom sarMdr conrractet blifwit berättigade
kill Hemnian. Lock bjuder billigheten, arr de, som
bebo dc hemmansdelar, som medtagas till Boställs¬
hemman, njura lifsridsbcstttning, eller, i händelse hem-
maner godwilliar skulle asstäö as begge eller efterlcf.
da makan, erhåller rillständigt underhäll och husrum,
samt förstenas för öfwerdriswen hueröresersätttting.
Ärr detta Memorial blir remitttcradt til! meder-
börligr Urstorr, derom fä mi ödmjukast anhälla.
Stockholm den 9 December Z828.
Hamlwl ?ek,r ch,Nsson,
Riksdagsman för Ölands Riksdagsman för Ölands
Norra Mot. Södra Mot.'*
Zls Af Daniel ^mlersson frän Carlstads Län«
"Dä allmänna gagnelig» företag, sä midt ske kan,
l wart kära Fädernesland städse tillwägabringas,
anser jag mig äfwen börä inför Rikets Högloft.
Ständer anmärka Nödwändighcken, alt minska den
owanliqt stora backe, som finnes ä stora Kungswä-
gen fiäu Götheborg till Carlstad, emellan Gästgif.
waregärdarne Malöga och Lillnorr, inom Grums
Härad af Wermlands Läm, med Södra Landet af
Färjestället Slottsbro-Sundet. Denna backe, gemen-
ligen kallad Slottsbrobacken, ar httrrst bcswärlig cch
wädlig, sä wäl för resande och skjutsande, sorn ock
för allmänna Posten, som der passerar 4 gänget
2
18
Hwarje wecka. Väcken gör ända ner till sjöstranden,
sä att man, under afbidan pä färjan, mäste stadna
i sjelfwa sluttningen och ar sä brant och läng, ark
det stundom, i synnerhet dä halt wägelag inträffar,
blir alldeles omöjligt att taga sig uppför, eller heji
da farten utföre densamma. Sa händer, t. ex. för
ej länge sedan, att Postförare», med häst och äkedon,
jemte medförde Postwäskor, störtade i sjön och kun-
de, först sedan sjelfwa Posten blifwit betydligen af
-wäta skadad, allenast med största möda och ansträng¬
ning, af en mängd menniskor, räddas.
Vehofwet af backens borttagande är salunda
ostridigt; men dä wägen ej kan omläggas, i ansten-
Le till sjelfwa belägenheten, mäste sädant ske Med
sprängning; och som Grums Härad är litet och t
allmänhet medellöst, samt således oförmöget att be¬
kosta nämnde sprängning, hwartill kostnaden, enligt
af Länets Höfding uppräkradt förslag, uppgä till
nära Z,ooo R:dr B:co; alitsa föranlätes jag hem¬
ställa, om icke anslag af allmänna medel härtill kun¬
de bewiljas.
Om Rikets Ständers benägna uppmärksamhet
härö, samt kemist till wederbörligt Utskott, anhällrS.
Stockholm d. 10 December 1828.
Danie! Anckersson,
Riksdagsfullmäktig skatt
Wermlands Län-"
19
Jolis» l-rcob IlutdsrZ frän Norbottens Län
hegärde, att t Protokollet mätte antecknas, det dan
för sitt del icke biträdde Daniel Anderssons Motion»
Och 4:o af Botvid llonssvtt fran Östergöthl
tands Län:
"Icke utan skäl klagas i allmänhet öfwer mängt
ben af Författningar och swärighctett wid deras til¬
lämpning; det förra katt icke undwikas, sä länge
tidsandan är sä böjd för ändringar; men det sednare
skulle kunna i betydlig Mätt äfhjelpas, och till detta
ändamälets winuande fär jag göra dett motion; att
Rikets Ständer i underdånighet hoö Kongl» Maj:t
anhälla, att enär nägott författning titt eu del an¬
dras/ densamma mä helt och häller omtryckas, med
det tillägg eller förändring, sädan den skall Llifwa k
hela sin widd gällande/ utan äberöpattde af nägott
aldre/ i mer eller Mindre Mätt Upphafwrn eller än»
drad Författning»
Öm denna åtgärd Marit iakttagen för längre
tid tillbaka, sä skutte icke sä Manga CoMMitteer Mä»
tit af nöden, för att göra sammandrag af gallandit
Författningar, och den ökade kostnad, som härigenom
vstädkoMMes, crsättcS snart, genom alla de fördelar,
som deraf minnes.
Jag twistar icke pä Deikets Stättdcrs hifakl till
denna Motion, dä jag besinnar, att denna method
redan Midtagits Med Mära Grundlagar, och hurti
Mänga stridigheter skulle icke uppsta em rätta för»
20
standek, berest wt hade Grundlag-ändringarne stir.
skildt, med åberopande af hwad som blifwik före.
gående Riksdagar beslutadt.
Slutligen anhällcr jag, akt detta Memorial mätte
Llifwa commuuiccradt med Rrspectivr Med. Ständen
och remitteradt till wcderbörligt Utskott.
Stockholm ben 9 December 1828.
Lotviä ionsson,
Fullmäktig för Östkinds,
^ ^ Björkekinds, Lösings och
Hammarkinds Härader samt
Stegeborgs Skärgärd i
Östergöthland."
Remitterades till StatS-Utskottct.
Sedan framlemnade llnlmn LenAtsson frän
Wester-Norrlands Län följande Memorial:
"Wördsamt Memorial.
Uti alla andra Landskap bygges och underhålles
Länshäckten pä Kronans bekostnad, och afiönaS deras
Waktbetjening af allmänna medel, men icke uti de
sä kallade Norrländske Länen, der inwänarne kjelfwe
hittills mäst bekosta bade hus och wakthällning, att
sädant är en uppenbar 'orättvisa och mannamän
mellan Medborgare, sem k öfrigt draga lika skatt och
tunga, torde icke behöfwas vidlyftigt wrsas.
ri
Det tillhör mig nu icke att fästa Riket- Hög¬
loft. Ständers uppmärksamhet pä annar an det för¬
hållande, som äger rum i Wester-Norrlands Län,
der af Provincens egne sammanskjutne medel ett af
sten inwid Hernösand nppfördt Fånghus kostat e-
mellan 8 a 9000 R:dr B:co, Let more icke obilligt:
begärdt, att Länets inwänare matte fä denna sumrrrn
af Staten ersatt; men jag inskränker mig nu titt
den wördsamma anhållan, att ej mindre underhålls¬
kostnaden sör detta dyrbara och solida Fånghus hä¬
danefter mä af Staten bcsörjas, an ock att Lön fön
Waktmästaren och en Fängkneckt samt fångkläder och»
andre nödige matcrialier för fängarne, likasom wid
andra Kronohäckten, ma af allmänna medel bestäS
ock pä Stat anfläs. Jag wäntar mig af mine
Medbröder uti detta Hedcrwärda Riks-Ständ det
biträde om understöd för denna min motion, som
med rättwisa och sanna medborgerlig anda är öfwer-
ensstämmande.
Stockholm d. 9 December 1328.
loir. LonAts5ov i Alnö.''
Härmed förenar jag mig. klrilc Svanborg, frän
Wcster-NorrlaudS Län.
I^ils Ltnnkllunö frän samma Län: Utom det
jag wet, att förhållandet med underhållningen af
fängelserna i Wester-Norrlands Län ar sodant, som
Motionären nppgifwit och hwarföre jag förenar mig
med honom, anser jag anmärkta förhållandet wara
destomera obilligt emot detta Lans innewänare, som
22
de f/elfwe fatt vidkännas als- kostnaderna med fän,
gelftrnas uppbyggande och underhallande, hwilket
med innewanarne i andra orter icke inträffade.
.bostan 2aoost Ibutsterg fran Norrbottens Län
upplyfte, att förhållandet wore enahanda i siftherörde
Län, som i Wester-Norrland,
I anledning häraf anförde 8trin6Iunck: Hwad
Norrbottens Län ipidkommer, har Staten inköpt
Länshäcktet och samma förhållande äger rum ästvcn
i andra Län; men i Westcr-Norrlands Län hafwa
innewanarne bade fatt köpa och reparera häcktena
samt löna och underhålla Waktknecktarna, Staten
betalar endast hyra för Landshöfdingens rum, samt
åstön ar Waktmästaren i Lanshäcktet; och da det sy¬
nes obilligt, att detta Län ensamt skall vidkännas
utgifter, hwarifran andra Län äro befriade, yrkar
sag, att Westcr-Norrlands Inbyggare matte härföre
undfå ersättning af Staten, som lennval för fram¬
tiden bör bekosta hackteyas underhallande,
ilostan KenZtsnon fran Wester-Norrlands Län;
Anledningen, hwarföre uppbyggandet af Länets häckte
blifwit bekostadt af innewanarne sjelfwa, war den,
att dä Höfdingcdömet ar 1762 skil/des fran Wester¬
bottens, uppbyggdes för Wester-Norrlands Län ett
särskildt häckte, 8 mil nedanföre Hernösand,
När sedermera Friherre Merotst blef Lands¬
höfding i Wester-Norrlands Län; sä pro/ecterade harr
Lä-etS innewanare, att uppbygga ett häckte med t/en-
23
ligare belägenhet och i Staden Hernösand; hwarpä
deafwen ingingo, och det utan att förbehålla signa»
got biträde af Staten/ till sjelfwa byggnaden. Kost»
naden för densamma uppgick till icke mindre an 8 a
9000 R:dr, forn Länets Inncwänare pä sig fördela»
de. Länet har allt sedermera fatt underhälla häcktet
och aflöna waktbetjeningen; och da detta icke är och
kan wara öfwercnsstämmande med billighet; sä har
jag ansett mina Commitkenters rätt fordra, att wäck»
ifrägawarande motion.
ckolian ckaool, bbutberg ifrån Norrbottens Län:
Jag har mig bekant, att Landshöfdingen i Piteä k
underdånighet anhällik hos Kongl. Maj:t, att Fän»
gelserne i Norrbotten mage underhällas af Staten.
Kongl. Maj:t har remitterat denna hemställan till
Kongl. Kammar-Collegii och Kongl. Stats-Centoi»
retö undcrdäniga utlåtanden; och som besia ännu icke
blifwit -afgisne, sä tror jag, att förewarande motion
om underhållning af fängelserna i Westcr-Norrland
bör remitteras till StatS-Utflokkek, i afbidan pä,
att till samma Utskott äfwen blifwer öfwerlcmnad
frägan om fängelserna i Norrbottens Län, sedan om»
förmälde utlåtande» inkommit.
Ständer beflöt, att denna ckokan Lsngissons
motion, med de derwid gjorde mundtliga tillägg,
skulle lill StatSflltflottet remitteras.
Uestr lstol,osson frän.Christianstads Län den 4
i denna manad pä bordet lagde motion, om förhöj»
24
ning af KronoskjutSlegan till 16 tz, B:co, remitte.
radrtz till StatS-Urstorrek.
Likaledes meddelttö nu rcmrfi till Srats-Utstok,
tkt af ksiir I'elirs8c>n Uuu-i^tröms, frän Wester,
horteus Län, den 8 pä hörder lagde Memorial, rö-
pande anslag af allmänna medel till uppförande af
ett Curhuö i Skellefteä Socken,
Derefter mlemnades nedanstående Memorial;
Af Lamuel iönsson och Uelir b^n^sciu frän
Calmar Län remitterades till Stats- samt Allman,
na Veswärs- och Heeonomic,Utskotten,
"Wördsamr Memorial!
En stor swärigstet, som trycker Olands Inwä-
nare, för hwilka wi aro Representanter, är wisterli.
gen lefwcrerandct af den sä kallade Kronotionde» i
sa små delar, som Häradsskrifware» behagar utsätta.
Allmogen klagar med billighet deröfwcr, och af hem-
mawarande Medbroder stafwa wi erhållit dek upp,
dräger att framföra deras klagan,
Att bero af HäradsskrifwarcnS godtycko och wa.
pa skyldig lefwerera tiondcn, der han behagar ansta
en, är i alla afseendey swart. Nästan ärligen sker
ombyte, och till den person eller Embetsverk jag ena
aret warit anstagen blir nästa är en annan o. s. w,,
och detta ofta med sä stna brak af kappar, att inga
malkar!! kunna nyttjas.
-5
Löntagaren, Lecrorn, Magkstrarne wid Skolan
kck flere förster nog att söka sitt eget bästa; således
ursattes asrid lcf»»'creringsdagarnc i den mänad, dä
Calmar.Sund »vanligen är ofarbart, och i alla
fal!, h»rem kan göra en läng och kostsam resa med
en half elier en kappe säd? Nar »vi ej kunna beta»
la dessa löntagare pä den ursatte dagen, blifwa »vi
nödsakade lösa spanmälcn efter de pris de sjclftvebe-
haga utsatta, och sär sälja »vära sädeskappar till un»
derpris och auda tvara glade att" bli af med dem.
Löntagaren deremot uppbar sin lön efter högsta pris
med sorslclöu. Det »vöre gansia »val, cm ständi¬
ge anslag kunde upprättas och Olands Allmoge
kunde fä lemna sin Kronotionde till Krono-Magazi-
nerne, der Räntetagare»» kunde fä uppbära sin lön,
och Allmogen slapp det prejeri och swärigheter, som
nu åtföljer HäradsskrifrvarenS »välbehag.
Och hoppas »vi, att detta Memorial remitteras
till »vederbörligt Utskott.
Stockholm d. 9 December 1828.
Lamuel äönssou, kelm lsonssnn,
Riksdagsman för Ölands Riksdagsman för Ölands
Norra Mot. Södra Mot."
Daniel -Lnclerssoi» frän Wermlands Län in¬
gas ett Memorial, sä lydande:
"Wördsamt Memorial.
Mid flere Riksdagar har Sjön Wenern 6
sänkning warit ämne för flerfaldrga öfwerläggningar,
' Zs
utan att någon werkan deraf försports, och da ett sa
nyttigt och LandSgagneligt företag icke bör underlä,
ras eller i glömskans djup begrafwas; får jag, dels
af egen känsla om nyttan deraf, och dels af hem,
mawarande Committenter anmodad, wördsamk yrka,
att sänkning af Sjön Wenern borde till werkställig,
het med aldraförsta befordras, pä det satt, som lämp,
ligast kan förestnnas.
Dä en des af Wermland och isynnerhet Grums
Härad, genom sitt loeala förhållande till Sjön We,
nern, är beswärad af wattensjuka agor till flera tusen.
Le tunland, hwilka skulle, enligt skedd undersökning
och afwägning, genom mernämnde Sjös sänkning
göras odlingsbara, inses lätteligen den stora förmän
åkerbruket, den enskilde Medborgaren och Staten der¬
igenom skulle tillskyndas; hwadan jag wördsamk an.
haller om warde McdbröderS kraftiga bemedlan här«
till, afwenfom att mitt yrkande mätte till »vederbör¬
ligt Utskott blifwa remitteradt.
Stockholm d, 10 December 1828.
Danjel ^.nZersaon,
frän Wermlands Län,"
Denna Motion remitterades äfwen till Stats-
famk Allmänna Beswars- och OeconomierUtskotten,
Ånyo föredrogs nu Oöran ^.nrlsrssons frän
Westerås Län sedan d. 8 innewarande manad pä
27
bordet hwilande Memorial, att dy Rusthållare inom
Åkerbo Harad, hwilka annu rusta med hästar till
Arboga och Fellingsbro Sqvadroner af Kongl. Lif.
Regementets Husar-CorpS, matte, mot erläggande as
wänlig Hästvaeance-afgift, anfläs till Kongl. Lif-
RegemenkS-Vrigadens Grcnadier-Corps,
Remitterades kill Stats- samt Allmänna Be.
styärs- och Oeconomie-Utskotten.
L.nclsrs vantel8on fran Elfsborgs' Län ingas
ftt Memorial af denna lydelse:
"Wördsamt Memorial:
I Bohuslänska Skärgården finnes en klatz af
Medborgare, som, ehuru undangömde fran den all-
manna uppmärksamheten och i alla samhällsförhäl-
landen obemärkte och eftersatte, likwäl för det all.
männa äro högst nyttiga, Jag menar de egentliga Fi-
skare, som bo i Fisklägena och pä yttersta skären ut
emot hafsbandet, sqmk med detta, såsom uteslutande
lcfnadsyrke, bedrifwa det sä kallade Hafs- och Stor.
fiskets De tillbringa, i jemförelse med andra, ett
högst bedröfligt lif, En framställning af deras till¬
stånd wor< en målning pä det yttersta elände ibland
pienniskor, som dock icke egentligen räknas bland nö¬
dens barn, utan lefwa af egen »verksamhet. I en
beständig strid med stormarne och wägen, med bestän¬
diga äfwentyr af lif, helsa och egendom, under det
härdaste och tyngsta af alla näringsfång, äga de in.
rs
gen annan nkwäg, än genom dek byke de »stampa
elemenrerne, och sakna dock alla andra lifwetS särnö,
denheter an dem, som hemtas pä hafsdjupet. En
allmän fattigdom alstrar en ytterlig torftighet i de.
ras hemwist; och dock äro de betungade med en, i
förhållande till deras tillgångar, dryg skatt till Sta.
ren, i:sta och 2:dra Art. VewillningS-Förordningen.
Det är i detta afseende sag, såsom Represen,
tant frän en del af detza waulottade McdbröderS
hemort och med kännedom om det sanna förhällan,
det, wclat hafwa till Hederwärda Ständer hemställt,
cm icke, i fall någon bevillning för dem bör aga
rum, densamma mätte, sä mycket som möjligt, ned.
sättas, derom jag wördsamligen anhäller. Allt hwad
menskligheten har ömmande att anföra och behjerta,
det talar för deste olycklige.
Uti den tryckta förnyade Berättelsen sf d. t
Mars detta är, som Hr Professor 8. klst.->son af.
gifwit, öfwer dest, pä Kongl. Maj:tS Nädiga Ve.
fällning, anställde undersökning om Fiskcrierna i Vo.
hus Län, upplyses, att folkmängden pä Fiskläger»»
i nämnde Län frän 1820 till närwarande tid ökats,
men att Fisket deremot aftagit i den otroliga män,
att Längan, som utgör det egentliga Storfisket, pä
de scdnaste 10 a 12 ären minskats till j:del, sä i
afseende pä mängd som storlek, och att ett fulkkom.
ligt upphörande deraf, pä nu begagnade fiskgrunder
och djup, snart är att förwänta. Betraktar man nu,
att fiskredskapen och de för fisket nödige skutor och
bätar, hwaraf de förra med tillbehör kosta till och
S9
med öfwer 4000 R:dr R:g«, ännu öro och förblif-
wa lika dyra, samt att redskapen ofta förloras, sä
inser man latt, hur liten winst, som ar ätt påräkna
och huru otillräcklig den mäste wara för underhal-
lander af ett solk, bland hwilket populationen är gan-
ska stark och således star i omwandt förhållande till
närings-ntwägarne. Jag förutser en förestående all.
män nöd bland desie Fiskare, och dock gärda de till
samhället en wacker tribut genom den allmänt nytti¬
ga produerionen af deras möda. Jag förnyar säle-
des min anhållan om nedsättning i bcwillningen för
hem, "och hemställer tillika, om icke nägra allmänna
anstalter borde widtagas i rid, till beredande af na-
nngS-utwägar för desie till faror och bcswär inwan-
da menniskor, som annars förr eller sednare komma
arr falla samhället till last och synnerligast den ort,
derföre jag nu förer talan.
Men dä sag skildrat armodet hos desie olyckli.
ge, hafwer jag uppdragit en teckning, som icke star
wäl tillsammans med möjligheten för dem att an-
skaffa ken dyra utredning, som deras handtering
fordrar. Jag är skyldig en förklaring häröfwcr.
Pä Fisklägerna bor äfwcn förmöget folk. Deribland
mä nämnas de sa kallade Skärgärds-fiskarne. Desie
utreda fiskbätar och förse Fiskare härmed pä för sig
ganska fördelaktiga willor och med prenumeration pä
fängsten till högst nedsatta priser, med beredning och
försäljning, hwaraf de sedermera idka en ganska för-
menlig rörelse. Det sanns likwäl t denna ort en
man, som med den största oegennytta och med stora
egna uppoffringar pä eget Warf lär bygga skutor
30
och bakar, dermed han försäg Fiskare pä sädane wik»
kor, att betalning småningom blef dem möjlig och de
derwid hade sin utkomst. Sa länge hän lejde, war
nöden i den del af Skärgarden, der han war werksam,
icke rätt uppenbar. De tärar, som flyta pä hänö
graf, och de walsignelser, som kringwärfwä haus
stoft, wittna bast hwad hanö lefnad war för denna
ort, och det wore ett oräktwisa emot hans wördade
minne, att icke bära hans nämn inför Ikatiottcns
Representanter. Det war f. d. Egaren till Mor¬
landa Säteri och l^itrcniatus LaclksikL till Mor¬
landa Pastorat pä Oroust, nu Mera framlidne Ca»
pitäine ^.bralmm (-uswk öilttt. Men densia ärans
man dog wid 82 ärs älder i början af inNewärandS
är, och dermed föll sista stödet för Skärgårdens fat»
tige Ittwanäre. j
Att upphjelpa deras belägenhet, fordras dels
att göra dem sä litet som möjekigt beroende af för¬
utnämnde Skärgärdsiddkäte, dels ock att fä förbättra
deras Fisk-Inrättningar, att hela fängsten blefwe pä
bästa sätt nyttig, det will säga, ätt den fättgade
fisken genast kunde om bord saltas eller beredas pä
nödigt sätt för desi olika anwättdattde. Det är äf-
wett ett af erfarenheten befästad fattning, att Fisket
allt mera dräger sig ut ät djupet, hwarigenom större
och säkrare skutor samt lika beskaffad Fiskredskap
erfordras. För detta ändamål wägar jag föreskä,
att en fond af allmänna Medel, till 5000 R:dr
Baneo belopp, blefwe ställd under wärd af Konungens
Befallningshafwande » Götheborgs och EohUS Lätt,
jemte walde Deputerade fran Skärgärdswtten, dispS-
ti ikle endast för upphjelpandet af stor.fisket och deri.
genom äfwen Marens belägenhet, pä det sätt, att
defie pä bestämda lindriga och garanterade betalnings-
willtor utreddes med tjenlig» skutor och redskap,
äfwen dä desie sednare, under fiskandet sörstöres,
som icke sällan/ wid inträffande stormar, händer
och att frukten af fisket sedermera tillfälle dem o*
förryckt. För största aktsamheteN/ fliten, ordentlig,
helen och beredningens fullkommande borde ett pre¬
mium utsättas, som icke behökde wara stort, för att
winna deras uppmärksamhet och täflan.
Jag anhäller om renutz häraf till Stats, och
Bewillnings-Utskotten.
Stockholm den lo December 1828.
Danielson.''
Härmed förenade stg Olol Natchiassori frätt
Götheborgs och Bohus Län.
Vice Talman Ion Ionsson anförde: Ehuru
r Blekingska skärgarden icke föregätt nägon sadan
undersökning, som ägt rum i den Bohuslänska, kätt.
ner jag likwal med säkerhet, att af de 1400 eller
1500 Fiskare, hwilka äro boende i förstnämnde skär-
gärd och lätik skattskrifwa stg säsom Strandsittare och
Torpare, största delen befinnas alldeles utfattige.
Fisket i denna skärgärb gas L förra tider en inkomst
af omkring 80,000 R:dr ärligen, men det har fe-
dermera 3r frän är aftagik, sä att Fiskrarne med
möda kunna skaffa stg en torftig föda. Jag förenar
mig således med den delen af luckor» Danielson»
SL
motion, som asser bewlljandet af anslag för dr nöd,
ställde Fiskrarne, eller anser ater undersökning döra
göras ivid alla skärgärdarne, pä det utrönas mätte,
hwilka af detzas inwänare ärv i största behof af
undsättning.
Lrilc Svansson fran Götheborgs och Bohus
Län: För min del anser jag wollers Danielson
hafwa sä fullkomligt utwecklat ifrägawarande ämne,
att jag ätnöjer mig med att till alla delar instämma
uti hans morien.
k^ils kelirsson frän Malmöhus Län: Äfwen
jag har mig bekant, att större delen af Skårgärds-
Fiskrarne äro utfattige, och förenar mig derföre med
^nclei'3 Danielson, art sä wal nedsättning i Be-
willningen som anstag af allmänna medel till deras
undsättning ma bcwiljaö.
Ölost Nansson frän Blekinge Län: Jag ar
förekommen af Vice Talman llon llonssnn och för¬
enar mig således med hans yttrande om Blekingska
SkargärdSboerne, hwilka jag wet befinna sig i en
högst utblottad belägenhet.
Förre Talmannen l-ars Olsson: Ehuru jag
icke blifwit anmodad af mine Commitkenker art tala
i detta ämne, anser jag mig likwäl af sjelswa sakenS
beskaffenhet uppfordrad, att instämma med hwatz
^Ntlor» Danielson och Vice Talmannen lon löns-^
«on anfört. Jag föreslår, att undersökning mä sks
t stärgärdarne längst efter westra kusten, till utrönan»
de utaf, hwilka af inbyggarne arv i den mest wan-
lottade belägenhet och således böra blifwa delaktkge
af Statens bidrag.
Lorjo Löl-j658on frän Hallands Län: Jag
anhäller, att bidragen mätte sträckas till hela westra
kristen. Skärgårdsfolket i mitt hemort befinner fig
i lika beklaganswärd ställning, som pä andra stallen.
Ionsson frän Christianstads Länl Med
Fistrarne i Bjäre Härad af Christianstads Län är
förhällander lika olyckligt. Jag förenar mig alltsä
Med dickers Danielson.
Pä TalemanncnS proposition blcf kristers Da-
nielsons ifrägawarande Memorial, jemte de i an¬
ledning deraf gjorde mundtliga anföranden, remitte-
rädt till Stars« och Bewillnings-Utstottem
Dans dansson frän Elfsborgs Län ingas föl¬
jande Memorial:
"Kongl- Maj:tö Nådiga Kungörelse af den 5
December 1788 lemnar wäl en bestämd föreskrifts
huru förhälias stall med sädane personers underhäll,
forn flytta frän enås församlingen till den andra
sch sedermera blifwa wanföre att sig kjelfwe försörja»
Men da genom bögbemälte Nådiga Kungörelse stad-
3
34
gas, att der en person sist warit i skatt antecknad,
skall den också njuta ward, enär den sig icke med
arbete kan uppehålla, uppsta derwid flere swärighcrer,
som wore önskligt att fä undanröjde. Ty 1:0 kan
en församling blifwa älagd försörja ett fattighjon
blott af den grund, att det ett eller annat är der warit
skattskrifwet, ehuru en annan Församling dragit
nytta af hela desi förra arbctS-föra tid; 2:do kunna
sädane personer finnas, som genom wista tillfällighe¬
ter ingen gäng warit skattskrifne, för hwilka således
ingen Lag ar stadgad; och Z:o ar det mängen gäng
swart, om icke omöjligt, att utreda, hwarest en person
warit sist mantalsskrifwen. Fär säledes hemställa
till Hederwärda Ständer, om icke nu, sedan man
kan äga mera reda pä ut- och inflyttningar än
fordom, den andra grunden för dylika frägorö afgö-
rande wore mera antagelig och rättwis, nemligen
att i den församling, der en person till-
bragt sin mesta arbetsföra tid, der bör
den också njuta försörjning, när wanmagt
och fattigdom inträffar. Denna rid bör be¬
räknas frän I5:de äret, likwäl sä, att icke afseende
göres pä mer eller mindre skicklighet till arbete,
hwilken undersökning blefwe för mycket twistig och
widlyftig. Derjemte mä likwäl, enligt Högbemälte
Kungörelse, hwarje församling äga rättighet, att
icke nägot inhseshjon bör fä sig der insätta, eller nägot
gammalt och mindre arbetsfört Tjenstehjon antagas,
innan sädant blifwit först i allman Socknestamma
anmäldt och Församlingen dertill sitt bifall lemnat.
Och utom ett sädant bifall, som icke utan gilltig»
skäl bör nekaö, drabbar färsörjningsskyldigheten den,
som en sadan person intagit. Atchalles om kemist
häraf till wcderbörligt litstott.
Stockholm den 10 December
klans iansson
fran Tossbo Härad af Elfs-
borgs Län."
Remitterades till Allmänna Bcswärs- och Oe-
conomie-Utffottet.
Lrilr Svensson fran Götheborgs och Vohus
Län inlemnade ncdannämnde Memorial:
För ernående af rättelse kill enhet, fär jag äran
anmäla den olikhet, hcmtad fran Civil-Statenö Ex-
peditions-Tara, att när ntmätt Fastighet försäljcs a
LandS-Canzliet, gäldeö af köpesumman ej mindre he¬
la Auctionsprovisionen, än det i Utmätningö-Proto.
collet uppförde Exeentiousarfwode till Executor och
Wärdcringsmänncn; men deremot när utmätt Fa¬
stighet säljes pa Tingsstället i orten, Mäste Krono-
Fogdcn eller ben Konungens Befallningshafwande
eljest förordnat till Anckionsförrättare, af sin hälft t
Auekions-Provistonen medelst afdrag bestå Executions-
arfwodet; ock deraf följer alitsa, att den gäldenär,
hwars Fastighet försäljcs pa Lands-Eanzliet, har 4
till s R:dr större afgift genom ErecutionsarfwodetS
vafkortade utgifwande, än den, hwarS Fastighet säl-
jes i hemorten, hwilken derför njuter befrielse. Ät«
36
minstone uppgöreS ester detze förhallanden köpelkqvk-
den öfwer utmärningswis försålde Fastigheter pä
Landö-Canzliet i Götheborg.
Stockholm d. 8 December 1828.
kl. Svensson.
Och förnyade klritt Svensson mundtligen inne¬
hållet af denna motion, som remitterades till All¬
männa Voswärs- och Oeconomie-Utstottet-
Af I.ars darsson frän Gefleborgs Län ingafs
detta Memorial:
"Wördsamt Memorial!
Jemte det jag sistlidne kleni-dag, till atta de¬
lar förenade mig med Warde Medbroder» lottän
LenZissons frän Wester-Norrland remitterade mo¬
tion, rörande answar för Rotehållare af Båtsmans-
hållet att uteblifwa wid stecnde Generalmönstringar,
får jag wördsamt förestå, såsom tillagg, följande:
Den i 4 Cay. 34 §. Bätsmans-Contractet är
1824 fastställda Generalmönstring har alltid genom
Höga Landshöfdinge-Embetetö ägängne allmänna Kun¬
görelse i det Län eller Compagni sä tidigt blifwik
kungjord, att minst atta dagar förut han kommit
till allmänhetens kännedom; worc derföre min östan,
att Pastor eller den Prästman, som Gudstjenst den
37
Söndag förrättar, antingen sjelfmant eller genom
påminnelse af Krono-LänSmannen, päminncö om Soc¬
kenstämmans utlysande till nästa Söndag, dä säwäl
Rotehållare som Båtsmän blifwa tillkallade, för att
höras, om någondera ägde något att erinra; skulle
sä hända, att emellan Rotchällaren och Bätsman frå¬
ga uppstär, som föranleder till twist, bör Rotehålla¬
re» owilkorligen sig wid mönstringen infinna; men k
annat fall kunde en Rotmästare fä anmodas af fle¬
re, hwarigenom en betydlig del resor och tidspillan
besparades.
Lika wördsamt förestår jag, att de Båtsmän,
som tänka anhälla om afsked, böra samma Söndag
hos Församlingen sig anmäla; äfwensom Sockne-
Fullmägtig dä bör utses, för att wid Gcneralmön-
stringcn wara närwarandc, om Rotehällarne dertill
sig befogade finna. AnhällandcS om Remifi till we-
derbörligt Utstött.
Stockholm den 9 December 1823»
I^iirs b.ÄI5SO!I^
frän Gefleborgs Län.
Härmed förenar jag mig Hans Ivansson,
frän samma Län.
Kkrincklunck frän Wester-Norrlands Län:
llolmn UengtZson frän Wester-Norrland har redan
inkommit med en dylik motion, hwilken blifwir till
wederbörligt Utstött remitterad. Jag förenar mig
38
helt och hållet med I,ai-8 Ifarsson och will endast
göra det tillagg, att i min hemor t hafwa Båtsmän-
nen fina hemwist osta 1--, ja till och med 22 mil
ifrån Rotarne. Nar en Generalmönstring inträffar,
fä Rotehällarne icke skicka Fnllmagtigc, ritanen Rote¬
mästare för hwarje Rote mäste owilkorligen inställa
sig, sa wida böter skola nndwikas. Detta tyckes wa¬
ra sä mycket mera obilligt och utan ändamål, som
Rotehållare» icke har någon ting, annat att göra
»vid mönstringen, än att antingen säga, det han icke
ager något att anmärka emot Båtsmannen och sä-
leddS är nöjd beställa honom, eller ock att han är
mifinöjd med Båtsmannen, i hwilken händelse Rote¬
hållare» mäste skaffa annan karl i stället.
Efter gjord proposition blef k>an8 Imrs«or>8
Memorial rcmitteradt till Allmänna Beswärö- och
Oeconomie-Utjkottet.
Widare lästes följande Memorial af kaccrb
keter ^nclers8on frän Östergöthlands Län:
"Wördsamt Memorial.
Bland de betryck, som nu betunga Iordbrnka-
ren och hwarföre bäde jag och ätskillige Medbröder af,
Let Hederwärda Ständer fört wälgrnndad klagan t
torde icke kunna såsom obetydligt anses äliggandct att
sa ofta uppsätta ny Mondering pä Rr,sthällen ä
wäre Soldater. Dä man betraktar de wärfwade
Regrmentcrna som ligga under daglig tjenstgöring
39
och huru länge en beklädnad kan wara för dem bruk.
bär, och i öfwcrenSstämmelse dermed förestår jag till
Rikets Ständerö bepröfwande, att Rusthållare icke
oftare mä betungas med uppsättning as ny bekläd.
nåd elier MonderingSperscdlar, än de gamle blifwit
mflitne, utan afseende dera, om en eller annan Sol-
dat inom Regementet skulle hafwa genom hwarje.
handa tillfälligbeter gjort någon MondcringSpcrsedcl
obrukbar, hwilka endast för honom dä böra tillsättas.
Och att det mätte blifwa wär owilkorliga rätt att
med egne tillwerkningar af walmar fä bekläda wäre
Soldater, bwilket hitintills aldrig skett, utan att wi
warit twungna att finna osi wid art köpa gansta
dyrt kläde, som ofta nog warit känbart, att en ny
Mondering medtagit flere ärs bcbällna afkastning af
Rufthället; och skulle wara önstligt, att sedan wi, efter
erhällcn bcklädnads-modcll, anstaffat ny Mondering,
densamma mätte till sin modell blifwa oförändrad, sä
länge den kan wara brukbar, beldst forn dylika för-
ändringar i sednare arén medfört känbar kostnad,
ocl, dä dek händt, att sedan en Monderingspersedel
blifwit flere gänger förändrad, derigenom slutligen
gliswit sä sönderlappad, att den blifwit alldeles
obrukbar.
Att föregående Memorial mätte blifwa till wo-
derlörligt Utskott remittcradt anhällcö ödmjukligen^
Stockholm d. 9 December 1828-
.l. U. ^n^er?;8r>ri ^
RikSdagSfiillmägtig för Göstrings ock Asta
Härader i Östergöthlands Län."
Denna Motion remitterades M Stats- sam?
Allmänna Beswärs ock Oeconomie-Urskotten.
Vice Häradshöfdingen Oas^er ^Vislcmans frän
Upsala Län d. 4 i denna mänad pä bordet lagde
Memorial, om lindring i skyldigheten för Landtman,
nen att förpläga tagande troupper, föredrogs nu ä
nyo och blef, sedan losian limol) Hutberg frän
Norrbottens Län dermed sig förenat, reruitteradt till
Allmänna Vestvars. och OcconomieUtskotret.
Likaledes blef IM» Insulin» frän Stockholms
Län sedan d. 8 i denna mänad hwilande Motion,
om Nämndemans i samma Län befriande frän häll.
och reserv-skjutö utgörande, remitterad till Allmänna
BeswärS- och Oeconomi-Utskottet.
H.n<lsrs ^.nclsrsscrns frän Upsala Län semwäl
d. 8 i denna mänad pä bordet lagde Motion, akt
fångar hädanefter böra färdas till fots, remitterades
till Minanna BeswärS och Occonomie-Utffottet.
Wid förnyad föredragning af I^ars lUrsscms frän
Calmar Län d. 4 innewarande mänad pä bordet lagde
Memorial, angäende skyldighet för dem, som företaga
.41
odlingar af Mossar eller andra stdländta trakter,
ifrån hwilka wattuasledningar öfwer grannars agor
aro af nöden, att icke allenast sjclfwe ^verkställa
gräfningen, utan jemwäl ersatta ägorymden, som
för grannarne medtages, ingas Nils Häkans-on
fran Kronobergs Län ett Memorial af detta innehall:
Sistliden Plenidag, den 4 dennes, aflemnade
Riksdagsfullmäktige» I^ars Ifarsson fran Calmars
Län ett Memorial, rörande yrkadt stadgande, att
da, wid odlingar, dike mäste öfwer annans ägor,
för wattenö afledande, anläggas, den som odlingen
företager alltid mä anses skyldig att icke allenast
sjelf besörja dikers gräfning, utan äfwen, efter
nppstatkningSwärde, ersätta den förlust af jord, som
derigenom kan en granne tillfogas; och detta Me-
morial gifwcr mig anledning till följande anmärk-
ningar.
Motionären medgifwer, att odlingar äro ibland
de mest gagnelig» Landtmanna företag samt böra
pä allt möjligt sätt uppmuntras och understödjas,
men förestår likwäl ett lagstadgande, hwilkct, om
det såsom owillkorligt antoges, skulle wara rakt
stridande emot nyssnämnde princip och äfwen mot
hwad i allmänna Lagen förut är bestämdt. 6 Cap.
2 §. Vyggninga-Balken söreskrifwcr, att diken skola
anläggas, der de äro af nöden, ock 3 §. i samma
Capitcl innehaller, att om dike möter annorS bys
mark, denna by ej mä hindra wattnctS aflopp;
men att, i händelse der ej uran dike kan afföraer
42
och dem icke äsämjer, hwilken dika skall, Domar en
bör lägga dem emellan, som nyttigt och nödigt pröf-
waS. Det tillkommer alltsä Domaren att i hwarje
fall bedöma, om dike för den nedanför liggande
byen äfwen ar behöfligt, ifrån det ställe, der den
öfre byens dike utlöper, i hwilken händelse icke lä¬
rer kunna bestridas, att den nedra byen sjelf bör
underhälla detta dike, utan ersättning antingen för
jorden eller arbetet; om ett motsatt förhållande in-
träffar, kan ingen Domare af Lagens ofwannämnde
föreskrift taga sig anledning älagga en by, att utan
ersättning upptaga och underhälla ett dike, som för
en annan by ensamt är behöfligt. Jag finner alltsä
Lagens ifrägawarande stadgande för ändamälet mest
lämpligt och föreslär dctz bibehällande, sä mycket
heldre, som motzarS och sumpiga ställens uppodling,
mer än annan ny odling, för Landet är nyttig, sä
wäl genom det »välgörande inflytande, densamma medför
till mildring af wärt härda climat, som deraf, att
sädane ställen, hwilka förut icke kunnat pä minsta
sätt begagnas, efter en företagen odling afkasta
åtminstone dä »väderleken ar förmonlig, ofta dubbelt
mera säd än »vanlig» Ärar.
Mänga flera skäl, dem mine Hcdcrwärdu Med¬
broder lika sä »väl som jag fullkomligt känna och
här icke behöfwa upprepas, tala för bibehällandet af
lagens ifrägasatte stadgande, och jag fär alltsä pä-
»,rka ogillande af den föreslagna förändringen, sä¬
fö»»» endast tjenlig att med allt för dryga kostnader
43
beswära nyttiga odlingen- och derigenom afskräcka
fran deras företagande.
Stockholm den 8 December 1828.
kl. IkäK3N8»ON,
frän Kronobergs Län."
Härmed förenade stg 1onr>8 ,7ostsn88on fran
Jönköpings, ^«I>»n Ololsun krän Westerås och Xn-
cli-k-g8 klä!<«ri88on frän Elfsborgs Län med flere,
hwareftcr Motionen, med hwad nn blifwit anmärkt,
remitterades till Lag-Utskottet-
156,ge L6rf688nn fran Hallands Län inlem-
nade detta Memorial:
"Wördsamt Memorial:
Da uti fordna tider Skogar, Mossar och Ut-
marker fördelades Buar emelian till gemensamt bruk
och begagnande för alla delägare uti hwarje by,
bestämdes icke rättigheten att begagna dessa gemen¬
samma egendomar efter hemmanens skattctal, utan
efter det behof deraf, hwar och en delägare hade.
Häraf kan man nu draga den slutsats, att den, som
innehade ett bättre hemman, war berättigad att dra-
ga mera fördel af den samfälda marken, än, den
hmars hemman war fwagarc.
44
Af denna anledning och da en del egendomar
för deras sämre beskaffenhet blifwit frän större till
mindre hemmantal förmedlade, wägar jag förestå,
såsom med billigheten öfwerensstämmande, att detza
hemman, hwilka endast efter sitt förmedlade hemman,
tal deltaga uti de fleste skatter och utstylder, äfwen
mätte, dä skog, mosie och utmark stola stiftas, efter
samma beräkningsgrund häruti deltaga. Att detta
mätte warda till Allmänna Beswärs- och Oeeono-
mie-Utstottet, remitterade, anhälles wördsamt.
Stockholm den 8 December 1828.
Lörjs Börjeson,
Fullmägtig för Fjäre och
Wiste Härader i Hallands Län
Efter gjord proposition blef samma Memorial
remirreradt till Lagutskottet.
Derefter upplästes följande Memorial af Lär¬
vick llonsson frän Östergöthlands Län.
"Wördsamt Memorial.
Byggninga-Balkens 26 Cap. i §. handlar om
Kyrko-, Sockne- och Fattighusbyggnad. Den be¬
stämmer, att byggnadSwirke, körslor och annan kost-
nåd stall utgöras efter hemmantal och dagsverken
efter matlag.
45
När man eftertänker, akt en kan wara ägare
af flere hemman, som brukas dels med stathjon och
dels med sädane tjenare, som hafwa maten af ägaren,
hans personal kan uppgä till 50 personer och deröf-
wer, hwarföre den ej, efter hittills gällande Lag, är
skyldig att göra mera, än ett annat matlag, bestaen-
de af 2 arbetsföra personer, är detta en stor orätt-
wisa, som af billige Medborgare ej begagnas; men
deremot kan icke den cgennyttige twingae att göra
mera än Lagen utsätter»
Jag förestår, att denna §. ändras sa, att bygg-
riadSwirke, körslor och annan kostnad af alla hem¬
man oförmedlade och enstildte lägenheter efter deras
extra Roteringshemmantal bekostas, samt dagswerken
utgöras efter mantalsstrifwen personal, räknadt emel¬
lan 15 till 60 ars alder. För Bruk och Qwarnar
förhalles, efter hwad derom för särskildt stadgadt är.
Om NemiH anhalles»
Stockholm den y December 1828°
ilotvick ckonZsLM,
Fullmäktig för östkinds,
Björkekinds, Lösings och
Hammarkinds Härader samt
Stegeborgs Skärgård r
Östergöthland."
46
Och blef jemwäl detta Mcm-rrial till Lag-Ut-
stöttet remitteradt.
Af kelli- kl-iksson fran Kronobergs Län in-
gass ett sä lydande Memorial:
"Ibland stadgande» i wär Lag, hwilka icke sy¬
nas byggde pä giltiga grunder och hwilkaS tillämp-
ning alltså osta äftadkommcr ett rättwist mifinöje,
aro 2 och Z §. §. i Z Cay. Ärfda Balken, sä widk
arfsrätt för Systons afkomlingar deruti instränkes
till endast deras Barn. En person dör, som ej har
bröstarfwingar och hwars Föräldrar äfwen äro dö¬
de; hanö syston eller, om nägot af dem är dödt,
desi barn ärfwa honom. Men om syskonet icke lem-
nät barn, utan blott barnabarn, sä är det frän arfs¬
rätt uteslutet. Härtill finnes ingen naturlig grund;
ty icke älskar den aflidne barnabarnck mindre än bar¬
net; och hwarföre skulle dä ej det förra sä dela qwar-
lätenstapen likawäl som det sednare. Blodsbandet
werkar merendels kraftigare i den män lederne ncd-
gä, och ett större behof af wärd och understöd har
äfwen den yngre än den äldre. Den af mig nn
yttrade grundsats instämmer med Kongl. Lag-Com-
mittLNS förslag, och dä rättelsen kan ste, utan att
LageuS förordnanden om arftägt i öfrigt pä minsta
sätt rubbas, ser jag ej något skäl att uppskjuta der¬
med. Jag hemställer derföre, om ej ofwanberörde
Lagbud bör undergå den förändring, att Representa¬
tionsrätten, etter rättigheten att träda i en afliden
styldemanS ställe, mä utsträckas till systonS barn
47
och afkomlingar efter dem, utan åtskillnad af när¬
mare ester fjermare led; Och torde delta Memorial
blifwcr till Högloft. Lag-Utskottet remittcradt.
Stockholm d. 10 December 1828.
kelu- Lrilcs8on."
RikSdagSfullmagtig frän
Kronobergs Län.
Härmed förenade sig k<1Is l>1än88e>n frän Malm-
öbuS Län, hwareftcr motionen remitterades till Lag¬
utskottet.
lolisnnes ^nclei'8son fran Calmar Län ingas
nedanstäende Motion:
"Den tidsutdrägt, en sökt gäldenär, enligt nu
gästande stadgar, kan winna under loppet af sjelfwa
rättegången eller lagsökningen och innan utmätning
ester laga kraftwunner utslag kan följa, är en om¬
ständighet, hvarigenom gäldcnärcn ofta sätteS i till¬
fälle att förskingra eller undanhälla stn egendom, till
fcrdringöägarcnö försäng. För att i nägon män
kunna förekomma dylika rättSförnärmande ätgärder
samt skyndsamt befordra en fordringsägare till sin
rätt, skulle jag wäga foresta åtskillig» förändringar
i nu gällande stadgande» i afseende pä rättegängs-
sättet i skuldfordringsmäl och pä utmätning, jemte
dermed gemenskap ägande omständigheter:
48
i:o Till winnande af rid och besparande askost
nåd mä förfallen och erkänd fordran af Undcrepeeutor
utan föregången dom utmatas; galdenären likwäl
öppet lemnadt att öfwer förmenre fel i utmätningen
i redan stadgad ordning klaga.
2:o Om wid utmätning galdenaren förnekar
eller gör saf emot fordran, mä salen aldrig bero pä
UnderexecutornS, utan pä Konungens Befallningehaf-
wandes eller Domstolens pröfning; med rättighet
likwäl för Underexccutorn att genast med qwarstad
belägga gäldenärens egendom till sä stort warde, som
swarar emot den fordran, hwilken, säsom grundad
pä ovilkorlig skuldsedel eller annan klar ochItydlig
förbindelse, synes honom utmätmngsgild.
Zw Uppas wid utmätning twist om äganderät¬
ten till hwad som i gäldenärens bo finnes, eller före¬
ger denne, att egendom genom köp eller annat laga
fäng kommit i annor mans ägo, afgöreö sadan twist,
enligt 7 Cap. Z tz. Utsöknings-Balken, af Domaren.
Och wid pröfningen deraf galle aldrig sädane köpe-,
gäfwo-, bytes- eller andre afhandlingar, genom
hwilka gäldenären förklarat sig ät annor man öf-
werläta äganderätten till de lösören, som wid
utmätnings-rillfället finnas i gäldenärens disposi¬
tion; emedan dylike öfwerlätelscr sä ofta, eftep
hwad erfarenheten ty wärr wisat ost, diktas till tre^
dje mans försäng och icke eller böra kunna anses
gällande, förrän tradition eller öfwerläkandet af sjelf-
wa nytyanderätten följt. Och ware gäldenär skyl»
dig,
49
dig, ber sadank äskas, att med ed fästa, det han ef
frän utmätningen nägon egendom undanhällit, eller,
om han det ej gitter, cdligen uppgifwa, hwad han
undanhällit elier genom diktade eller genom olagliga
öfwerlätclser sig afhäudt. Anseende jag ett bestämdt
stadgande i detta sednare fall sä mycket mera nöd»
wändigt, som man sett Domare i ämnet följa allde-
lies motsatta principer, derigenom att en del hemta
af ConcourS-Lagen anledning att älägga en dylik
edgäng och andre äter anse den icke kunna älaggaS
annan gäldenär än den, som är försatt i ConceurS-
tillständ, derför att icke någon annan ätt nämnde lag
stadgat sadan edgång. Och finner jag för min del
intet skäl, hwarföre icke denna edgäng skulle wara
lika lämplig, dä gäldenären kräfweS as en borgenär,
som dä han kräfwcö af flere. Hwarförutan före¬
skriften om berörde edgäng i allmänhet simes mig
wara en tjenlig utsträckning af stadgandet i 5 Cap.
1 §. Utsöknings-Valkcn, som föreskrifwer, att gälde¬
när bör, dä sädant äskås, med ed styrka, det han
icke äger penningar, silfwer eller guld att wid ut¬
matning uppgifwa.
4:o Ändring i förste Domstols och Konungens
BefallningShaswandeö Utslag mä i hittills wänlig
ordning sökas; dock bör det ädömda beloppet utgif-
was eller i taka händer nedsattas eller ock weder-
häftig borgen derför ställas, och bewis dcröfwcr eller
öfwer oförmögenhet dertill i högre Rätt företes, sa
wida ä andringö-sökandet skall göras afseende. Ge¬
nom en sädan fordringsägares wunna säkerhet skulle
4
L0
Let ofta blifwa utan ändamål att, såsom nu för ri¬
den ar öfligt, genom ändringssökande hindra werk-
ställighet ä Utslag i rena skuldfordringemäl. Genom
ett wad t. ex. kan man nu winna öfwer ett axs tid
ifrän det Härads-Rättens Utslag gifwes, till desi sa.
ken kommer till näfta Domstols upptagande, men
kanhända icke pröfning, som möjligen ett eller flere
är ytterligare uppskjutes. Under en sadan tid, dä in«
gen säkerhet finnes för det ädömda beloppet, kan gäl-
denären .ned eller utan fin wilja blifwa werkligen
eller skenbart oförmögen, när Utslag emot honom
andtligen blir laga kraftwunnet. Till förekom,
mande af en borgenärs derigenom blifwande förlust
äge wi nu icke annat medel än qwarftad; men da
qwarstadSbrott sä ofta inträffa och answaret derför
således ej syneS fruktas, samt, hwad derwid utgör
ben wäsendrligaste olägenheten, en qwarstadsbrytare
sällan har att af annat gods gälda den honom älig«
gande ersättning; skulle man ha skäl att pasta, det
Qwarftad ä Gäldenärs egendom oftast förfelar desi
andamäl och att ändamälsenligare säkerhetSmedek
således tarfwas.
Motirerne för de stadganden jag i förenämnde
sall tagit mig friheten förestå, har jag mähända
icke med nog utförlighet andragit; men jag anser
det icke nödigt att till öfwertygande framlägga en
mängd skäl för ett yrkande, hwilket jag will tro skaft
biträdas af manga, som erfarit följderne af den möj.
lighct, som nu stär tredskne och swekfulle gäldenärer
öppet att gäcka en fordringsägares-rätt.
51
Om remitz häraf till »vederbörligt Urffott får
jag ödmjlikast anbälla.
Stockholm d. io December 1828.
i. Ensteri sson ^
Fullmäktig frän Tal¬
mar Län"
Remitterades till Lag-Utskottct.
Dä nu ater föredrogs 8uns Nilssons fran
Kronobergs Län den 4 innewarande mänad pa bor-
det lagda Memorial, om befrielse för allmogen att
erlägga afgift till Tullbetjeningen i Carlskrona och
Calmar Städer wid införandet af Vietualicwaror
till försäljning, inlemnade ^olusson frän
Calmar Län ett Memorial af denna lydelse:
"Bade den menighet, jag representerar, och ät-
Mlige andre omkring Staden Calmar boende Landt¬
brukare hafwa länge klagat dels öfwer den bro-asgift,
hwarmed de wid resor till samma Stad oupphörli-
gen äro beswärade, dels öfwer den tidsförlust samt
olägenhet för dem och dragare, som aro offiljaktige
frän Tullbctjcningcns i nämnde Stad inrotade »vana
eller pa lag grundade rättighet att för trafiqucrande
icke upplära tullbommen förr än kl. 6 om morgnar-
ne. Dä den beswarliga bro-afgiften icke bör l ervig-
het existera, uran Stadsboer ej mindre än Lands¬
bygdens i allmänhet mera wanloktade inbyggare,
böra utan andras betungande sjelfwe underhålla sine
broar och wägar, samt det ofwannämnde Tullbetje-
uingens förfarande troligen icke päkallaS af någon
nödwändighct, utair saknar alla andra ändamål an
samma bctjenings beqwämlighct och wältrefnad, hwar-
söre pä sädant sätt oraknclige nyttige Medborgares
wälfärd för närwarande uppoffras; sä sär jag, en¬
ligt mina Committentcrö uppdrag, wördsamt anhälla
om ändring i berörde omständigheter, sä art bro-af.
giften wid Calmar mä förswinna och Tullbetjeningen
derstädes tillhällas att alla tider pä dygnet till och
fran Staden framsläppa trafiquerande och resande.
Stockholm d. 10 December 1828.
katar kestrsson,
RikSdagefullmägtig frän Södra
Möre Härad af Calmar Län."
darsson frätt Calmar Län förenade sig
härmed; och Ständer beflöt, att begge besia Memo-
rial borde till Ständers enskilda Beswärö-Utskott
vftverlemnas.
Olnk frän Bohus Län d. 4 i den.
na manad pä bordet lagda motion, att innewänarne
i den delen af Bohus Län, som bliftvit anslagen
till RokebätSmanShäll, matte lemnäs tillstånd att, i
stället för beklädandet af batsman hnart tredje är,
ärligen utgiftva Pasievolanee, förckommo till ytterst-
LZ
gare handläggning, i sammanhang hmarmed Löcho
LSchosson frän Hallands Län ingas detta Memorial:
"Wördsamt Memorial!
Mine Committenter inom Norra Halland haf¬
ira uppdragit ät mig att till Rikets Högloft. Stän¬
der wid nu pägäende Riksmöte öfwerlcnuia bedöman¬
det af en för dem högst »vigtig fräga, som asser för¬
ändring i det med Hallands Rotehållare den 16 Jan.
1739 upprättade BatSmanS-contract samt andre i
detta afseende utkomne och nu gällande Författningar,
sammandragnc uri en af Förwaltuingcn af Sjöären-
derna är 1824 utfärdad Rotebok.
Enligt 32 §. af samma Rotebok äliager det
Rotchällarne att »vid uppfordring lemna Båtsman¬
nen nödige utredningspersedlar samt beklädnadsper¬
sedlar till ärS - och sommartjcnst, eller Sjöecmmen-
derina. Detta åläggande hafwa mål Rotehållare sökt
fullgöra efter förmåga, men likawäl fäkt erfara den
obehagligheten, att pcrscdlarne wid skeende tillmönstring
blifmit caherade ock Rotehallarne således nödsakade
att anskaffa andra i stället.
För att undmika sädane obehagligheter, sömma
hända ofta äro föranledde af godtycket, hafma Ro-
tchällarne beslutat att, ehuru aflefwcrerandet af of--
wanuppräknade persedlar in natura medförer minsta
kostnaden, likwäl, genom mig, till Rikets Högloft.
Ständer »vördsamt framställa deras önskan att, i
stället för ifrägawarattdc persedlars afiemnande till
Lt
Bärsmannen in natura, fa med penningar, antingen
efter markegång, eller ock ester det pris, som wid
skeende öfwerenskommelse emellan Rotehållare och den
som a Kongl. MajttS ock Kronans magnar i sädant
ändamål kunde komma tillstädes, kan bestammas, af¬
börda sitt beklädnadöbidrag.
Jag anhäller, att detta Memorial mätte winn-
Hedcrwärda Ständers bifall och till mederbörligt Ut-
skott blifwa remittcradt.
Stockholm den 9 December 1829.
L. L2rje88on,
Fullmägtig för Fjäre och
Wiste Härader i Halland."
^.nclei-8 Oaniol^on frän Elfsborgs Län Utträ¬
de: Utom det jag anser denna fräga wara af sä
enskild beskaffenhet, att den icke kan fä annan Re¬
misi än till StändetS enskilda Beswärs-Urstott, för-
behäller jag mig, att Rikets Ständer icke midtaga
nägra beslut, som kunna hajma inflvtande pä de
Contracter, hwilka äga rum mellan Rcrchällarna och
Båtsmännen i de orter, för hwilka jag förer talan;
utan RotehällarneS samtycke kan ändring icke ste i
Contraeten.
Olof Hl3l!ii'a88on8 och Lörjs börjesson» berör¬
de Memorial remitterades sedan till StändetS en¬
skilda Bcswärö-Utstott.
LL
Drile ^.nstersson Läng fran Jemtlands Län
inkom med en motion om urgifwande af en författ¬
ning, som älade Kronofogde att bo inom Fögderier.
Ständer fann denna fräga wara af sä enskildt
syftemål, att den borde remitteras till Ständers en-
skilda Beswärs-Utskott.
Jemwäl ingas Daniel ^nrlersson frän- Carl¬
stads Län ett Memorial, af inneha!!, att Bropen-
ningar mätte fä uppbäras till uppbyggande och un-
derhällande af den sä kallade Norsbro inom Grums
Härad af Wermland.
Lerigt Nilsson frän Orebro Län ansäg, att
Daniel ^Nklerssois bordt wända sig med frägan di-
recke till Kongl. Maj:t; och Drile ^nslersson frän
Westerås Län yttrade, det han trodde motionen icke
kunna upptagas af annar Utskott än StändetS en¬
skilda Beswärs-Utskott.
Efter Daniel ^nclerssons egen begäran och pa
af Talmannen derefter framställd proposition remit¬
terades motionen till sisiberörde Utskott.
Till nv handläggning förekom nu i ordningen
Stars-UtskottetS sedan den 8 i denna manad hwi-
lande Utlärande N:o i anledning af Kongl. Maj:ts
Nädiga Remitz uppå Fendricken D. >V. Lluntke,
56
lind erda nia, a Beswar rör ande utbekommande af skogs-
äwerkansbötcr; och biföll Ståndet samma utlåtande.
Ifrån Vewillnings-Utstottet ankom ett Memo¬
rial N:o i, innehallande hemställan om rättighet att
fä antaga-Canzli-Verjening ntöfwer det antal, Riks-
dags-Ordningen bestämmer; hwilket Memorial upp.
lästes och bifölls.
Nedannämnde Memorial inlemnades och upp.
lästes nemligen:
1:0 Af Daniel Anckersson fran Carlstads Län:
"Wördsamt Memorial.
Da fag i allo' förenar mig med Wärde Med-
krodren Ilen^t Erssons frän Wermland, med flercs,
gjorda yrkande om Likstods-afgiftcnS upphörande,
gör jag det med sä mycket större känsla om billig,
heten deraf, som ifrägawarandc afgift afwen af en
del af Högwördigc Presterskapet anses obillig och
stridande mot all ratts-prineip, hwilket witöordaS
derigenom, att flere af dem icke mer uppbara en dy.
lik; hwarpä jag säsom ett bcrömwärdt exempel will
anföra Prosten uti Nors Pastorat af Grums Harad
och Wermland, hwilken allt sedan dest tillträde till
Pastoratet, ar 1812, icke fordrat, långt mindre upp.
57
burit någon likstod eller någon sort »vederlag der¬
för. Att detta mätte åtfölja remifien, anhälles werd-
samligen.
Stockholm d. 10 December 1828.
Daniel ^.nclersron,
Riksdagsman för Grums Härad
af Wermlands Län."
2:o Af 'lAilve I.ars8on frän Christianstads Län:
"W ördsamt Memorial:
I följd af hemmawarande Committentcrs upp.
drag, gär jag att wanda mina warde McdbröderS
och de respectivc Med.StandenS uppmärksamhet pa
ett ämne, som, ehuru wid föregående Riksdagar veu-
tileradt, likwäl ännu finnes i oförändradt skick: det
är nemligen den genom Kongl. Förordningen d. 16
Octobcr 1783 Prcsterskapet i Skäne tillagdt rättig,
het att uttaga den sä kallade Tertialtionden antin-
gen i kärfwe» eller i skäppan.
Om det förhållande, som ifrån urminnes tider,
inom den del af Länet, för hwilken jag har bliswit
fullmäktig utsedd, ägt rum, att nemligen ifragawa-
rande tionde uttagitS i skäppan eller i rinnande säd,
fätt wara oförändradt, hafwa Socknemännen inga-
lunda ägt anledning, att med löningssättet wara
mitznöjde; men dä de i sednare ären tillsatte Pasto.
rer, säsom i Hästweda, Forntorp, Wankifwa, Igna-
55
birg» samt Witseltofta och Wermns Församlingar,
företagit sig att utfordra den dem tillkommande Ti-
onde i kärfwen, ett löningssätt, hwars fullgörande
innebar, att Landtmannen, midt under inbergningen
af sin gröda, nödgas aflägsna sig eller sina arbeta,
re frän sitt hem, för att till den, ej sällan pä flere
mils afständ belägne Prestgärde» afföra Tionden,
hafwa församlingsboerne, med tillförsigt om ett ön-
fkadt afseende, älagt mig att söka utwerka en billig
jemkning i detta, för deras i allmänhet swaga hem.
man betungande onus.
Jag tror mig icke behöfwa »vidlyftigt orda om
mänga swärigheter, som nu öfwerklagade löningssätt
har med sig; den redan citerade omständighet, i för.
ening med den, med sanna förhällandet öfwerensstäm.
mande, att Pastorerne icke alltid pä Tiondegifwarnes
tillsägelse inställa folk till tiondens räknande och sä.
medelst sätta den flattskyldige i den brydsamma be-
lägenhet att, sä wida han ej will anses säsom trev.
fkande, läta en för bergningenS »verkställande tjenlig
»väderlek gä sig ur händerne, lärer härtill wara till.
fyllest; men för att göra dem än mera tydlige, ma
det tillätas rnig säsom exempel anföra:
Är 4527 läto en del Församlingsboer inom
Hästweda Församling, sedan de om Tiondens räk-
nande förgäfwes tillsagt Kyrkoherden, utan en flik
föregängen ätgärd inköra deras säd; men någon tid
derefter infunno sig Kronobetjente och, under äbero.
pande af Pastors anmodan, äskade Tionderäkningens
»verkställande, för hwilket ändamäl all säden mäste
59
a ny o nkurZ loggolfrrrr uppkastas. Ett förfarande,
derigenom det ar kärr att inse, att en stor del af
sädeskornet mäste förspillas. Inom Witseltofta Soc¬
ken tillgick ater pä det sätt, att Kronobetjening,!»,
pä anmodan af Kyrkoherden, inställde sig hos en del
Socknemän, de der, lika med Hästwedaboerne, förgäf-
ives gjort anmälan om Tiondcnö räknande af sadén,
medan den stod i skyl, och efter det räkningen pä ena¬
handa sätt som i Hästweda blifwit »verkställd, afför¬
de Tionde»» till Prestgården, emot en de lefwererinaS-
skyldige derefter affordrad öfwerdrifwet dryg ersättning.
Att detta löningssätt sälcdeö ar för den tionde-
gifwande skadligt, tror jag as nu ädagalagdc förhål¬
landen »vara bcwist, utön» det att det föranleder till
misihällighetcr en,ellan Pastor och Församlingen, der¬
igenom deras inbördes förtroende störes och dcntväl-
»vilja, en Pastor har att af sine Socknemän päräk-
na, motwcrkas. Nödwändig simes mig derför en
ändring, sä för den löningsragande, son, den löningS-
gifwande. Härwid mötes jag »visicrligen af der in-
kast, att utwäg till en sä beskaffad ändring redan är
»vorden beredd genom de af Kongl. Maj:t tid efter
annan utfärdade Nådiga Kungörelser, innefattande
uppmaningar till Församlingarne och »vederbörande
Consistorier, att i afseende pä Presterskapets asteman-
de, tillvägabringa föreningar; men dä, som i min
ort, »vid förcfläendc af stikå föreningar, den lönkngS-
tagandes pastädde »vilkor »varit sä öfwerdrifne, att
lönen derigenom skulle förhöjas till dubbelt emot
hwad 1723 ars Kongl. Förordning bestämmer, lä¬
rer detta nådiga ändamål swärligeu sta art winna.
60
Jag wägar derföre k ödmjukhet föreslå ben ändring
uti nytznämnde Kongl. Förordning, att Presserska-
per ej ma aga att utfordra sin ifrägawarande Tion-
de i annat an rinnande säd, och att samma Tionde
beräknas i enlighet med de, uti 5 §. af Kongl.
Maj:t Nådiga Försäkran och Stadfästelse af Swen-
ska Allmogens fri- och rättighet af d. 4 April 1789
stadgade grunder, det will saga, endast af hemma-
nene den tiden skattlagde ägor och icke af sedermera
mcrkställde odlingar eller intagor; förbehållande jag',
att 178Z ärS Kongl. Förordning mä, i allt hwad
ben de öfrige Pastoralier rörcr, förblifwa orubbad.
Skulle ater denna min framställning icke leda till ett
önskadt ändamål, utan Skånska Presterskapets blifwa
bibehållet wid rättigheten att uttaga sin tiondeur
kärfwen, päkallar åtminstone billigheten och Landt-
mannens i annat fall högst olyckliga belägenhet, sär-
beles i wär swaga sädesort, ej mindre att Pastorcr-
ne owilkorlkgen böra genast pä tillsägelse af Tionde-
gifwaren lata »verkställa fädcsräkningen pa akrén eller
sednast inom ett dygn derefter, widäfwcntyr, att den
sednare eljest inbergar sin gröda och Pastor får ät-
nöjas med tiondcn i rinnande säd, än ock akt Tion-
degifwaren befrias fran skyldigheten att forsla sädén
till Prestgården, eller åtminstone att anstånd dermed
mä hafwas, till detz sädcsbergningcn för sig gatt; för
hwilken pä billighet och rättwisa grundade begäran jag
tror mig icke behöfwa flere än de här osman anförde stal,
med tillägg, att, om det hädanefter som hittills fär
bero af Pastor att bestämma tiden för tionderäknin-
gen och tiondegifwaren, emedlertid och intill desi den¬
samma är mordén werkställd, anses oberättigad att
61
grödan inberga, flak! denne sistnämnde ofelbart förr
eller sednare blifwa alldeles ruinerad, ty huru ofta
hander icke i min hemort och trakterne deromkring,
att Bonden icke får lära ens några timmar förspil¬
las, dä wäderlekcn för bergningen ar gynnande, och
nu mäste han mahanda lära flere dagar pasiera, utan
att kunna företaga inbergningen och slutligen, se den
gröda, han trott sig fä ofladd under tak, förflamd;
och hwar skall han söka sin ersättning? HoS Pa-
stor lärer det wal ej bli. Beträffande äter forslan¬
der, sä, utom det att detta är ett högst tryckande
onus, är wäl ingen ting mera billigt, än att denna
skyldighet först widtager, sedan Bonden fulländat
sin bergning, ty ingen förlust mätte kunna drabba
Pastor, om han får sin tionde nägra dagar sednare;
finnande jag dock med rätkwisan mest förenligt, att
Pastor sjelf afhemtar sin tionde, heldst den, som gäf-
ma fär, bör om desi afhemtning eller förflyttande
till bestämd ort besörja.
En annan rättighet, som Prcsterflapct, gen-
om en Kongl. Resolution af den 15 Iunii 1307,
fatt sig tillagd, nemligen att af sä kallade Iordtor-'
pare fordra dagsverken till Prestgården, i män af
deras till torpet innehafwande jord, tror jag ock tarf-
wa billig jemkning. Hwar man wet, att den till
ett torp ansiagnc jord icke är annat än en afsön-
bring frän hemmanet och följaktigen utgör en del af
ben agcwidd, pä grund hwaraf hemmanet är skatt¬
lagdt, således inbegripen i den flätt, som för hem-
manet är bestämd. Att samma skatt icke fär höjas,
derför äga wi uti ofwanäbcropabe Kongl. För-
42
sätran, hwars gällanqe kraft, mig »veterligen, ännu
ej upphört, en borgen. Men innebär icke denna en
sä beskaffad torpare älagda förökade dagöwerksskul-
dighet, emot hrvad uti 1783 ars Kongl. Förordning
för husmän och inhyseshjon, de der jord ej hafwa,
är i detta afseende bestämdt, en tillökning i hemma,
nets skatt? Utgående fran den bär ofwan uppgifne
synpunkt, lärer ingen kunna bestrida rigtigheten af
detta förhållande och således ej eller motsäga, det ju
en orättwisa ligger uti det ifrägakomna onus. Med
fullkomlig tillförsigt om behörigt afseende, »vägar jag
derföre i ödmjukhet hemställa, om icke Torpare af nu
omnämnde beskaffenhet, de der, med undantag af den
till torpet ansiagnc jord, icke i sjelfwa »verket aro att
anse annat än såsom sadane inhyseshjon och husmän,
hwarom nyslbcrördc Författning handlar, ma anses
berättigade att arnjuta enahanda inskränkning i dags-
weksskyldigheten, eller att endast utgöra ett höstdags-
werke om äret.
Detta mitt Memorial anhaller jag mätte till
»vederbörligt Utskott remitteras.
Stockholm den 10 December 1828.
I^ulvk Ifarsson,
Riksdagsfullmägtig för Ostra
och Westra Göinge Härader
af Christianstads Län."
Med T'ukve Ifarsson förenade stg -Lnclera
vilsson i Tottarp och klil» ?el»rs,on frän Malm¬
63
öhus Län, petir pearsson fran Christianstads Län
m. fl.; och kades detza twenne Motioner pä bordet,
för att till ny handläggning förekomma i samman,
hang med de förut ingifna och hwilande Memorial
angående jemkningar i Städsprivilegierna.
Widare ingäfwos följande Memorial:
1:0 Af Grillers Svensson fran Hallands Län:
"Wördsamt Memorial:
Utaf mine Committenter är jag blifwen upp.
dragen att till Rikets Ständer göra följande an.
märkningar.
Att Hafwet icke är nagons enskilta egendom,
är för hwarje medborgare uti öppen dag att betrakta,
icke eller de wäxter, som fran hafwet genom Storm,
wäder uppå landet införas, i synnerhet såsom sjö-
gräs eller strand-gödsel. Da sadant genom hafwets
Völjor inflyter, är det icke nagons enskilda tillhörig,
het; ty hafwet är icke genom nägra Landtmätare
deladt, och icke eller de ställen, der sadana wäxter
inflyta; rv genom delningar pä de ägor, som till
häfwerö gränser sträcka sig, hafwa minst 20 famnar
pä fasta Landet, såsom en samfäld egendom eller
allmänning blifwit betraktad, der hwar och en af
Allmogen ägde rätt att hämta och bortföra det in.
flytande sjögräset eller flrand-gödseln utan nägous
motion eller förbud.
64
Men som flera Hemmansägare, hwilka med
sina ägor gränsa emot hafwet, tagit sig den friheten
att wilja med förbud söka förswara den egendom,
som de aldrig hwarken arkt eller köpt, nemligen det
omnämnde sjögräser, hwilkct de utan skal wiha för-
hindra Allmogen inom Hallands Län att fä begagna
denna fran urminnes tider innehafda rättighet ait
fran närmaste stränder fä afhämta det ostanämnde
hafstång eller sjögräs. Jag får härmed uti under¬
dånighet omnämna, att Kongl. Maj:t befallt, att
sandplanteringar inom Hallands Län blifwit wid
alla Hafsstränderne anlagde ock stängsel blifwit om-
kring nämnde planteringar anlagde och af Allmo-
gen inom hwarje Härad till upprättande och under-
hällning indclte. !
Jag hemställer till Hederwärda Ständer, om
icke detta mitt anförande mätte bifallas, att alla
hemmansägare, som förut ägt tillstånd att hämta
sjögräs eller Täng, desamma mätte derwid wara
bibehällne och mtet nagra förbud wara gällande
eller tillätas utan Allmogens hörande inom hwarje
Härad eller Län, hos Konungens Bcfatlningshaf-
wande.
Jag anhaller om remitterande till wederbörlkgt
Utskott.
Stockholm den 6 December 1823
backers Svensson,
Riksdagsman frän Södra Halland."
Och
Äch 2:0 af kolian llrilo >)gns8on fran Carl¬
stads Län:
"W ördsamt Memorial'
I närwarande magra c o ninne turer för Tackjerns-
tillwerkaren, är det naturligt, att Bergsmannen fa¬
ster sig Md de omständigheter, som walkar en bättre
lott för desi medbroder i handtcringen, Brn-k sä ga¬
rrn, ät bwilken han likwäl tili betydligaste delen be¬
reder Rndimarericn.
Hwad ett tillfälligt bögre pris nu till den scd-
nares förman kan uträtta, är en sak, som tillhör
conjnneturcn, och hwilken hans egen wish et ingalun¬
da beredr honom; men hwad hans Förfäders wishct
honom tillskyndat, är en inrättning, som öppnar ho¬
nom Läncbiträden och räcker honom medel, bade att
bestå i den onda tiden, ock, att riilwerka sin förädla¬
de wara, utan att, genom ett nödrwnnget förslag,
allt för mycket skuldsätta sig hos Köpmannen. Den¬
na Inrättning är Iern-Contorcr. Der fin¬
nes nn betydliga fonder, af hwilka de flesta tillhöra
Inrättningen, och hwilka tillkommit genom ett fran
början obetydligt tillstött af en Daler för hwarje
Skeppund Stångjern, som pä Stapelstads-Wag le¬
vereras, äfwensom de räntor, hwilka influtit af de
sedermera till Bruksägarne ntgängne Län, hwilka
meddelas ester det Reglemente, som Bruks-Societe-
ten sjelf antager, i förhållande till Fondens ärliga
sörwåga att meddela sig.
66
Om Rikets Bruksägare pä detta satt kunna
nu förlägga sig sjclfwa med kanske en Million R:dr
B:co emot Z a 4 procent i ränta, hwilket större in.
flytande skall icke detta äga pä deras handtering till
Vistas förmän, än om de mäste fly till den förlag,
gifwande Köpmannen, äfwcnsom Rikets fördel be.
fordras genom Bruksägares fördel, ofelbart wida
mer an genom köpmannawinst, da Exportören sällan
torde wara annat än ombud för rsqvirerande Utländ-
ningar, som ofta draga, om ej hela, åtminstone dcn
betydligaste winsten af dcn waran, som har i Landet
med sä mycken swctt och möda rillwerkas.
Förhällandet med Bergsmannen är pä en min.
dre mättstock detsamma, som med Bruksägaren pä
en större, och flera olägenheter för den, som sedan
skall förädla hane Rudcmateria, uppkommer osmén
genom Bergsmannens mestadels alltför stora be.
roende, i sini nerber af köpman, som förlägga dem
samt i grund deraf anamma waran och till ett för.
höjde pris sedermera förmera der. Det klagas kan¬
ske icke heller utan grund deröfwer, att Tackstrnssor.
tertia till en början uti köpmanSbodarna, förmodli.
gen af oagtsambet, sä sammanblandas, att, nu ner
ingen Bruksägare widare behöfwer belasta sig nud
ark handla den sorten, hwarpä hans privilegier ly.
der, uran att i grund as dcn fria tackjernshandeln,
kan wanda sig till hwad ort honom lyster, Bruks¬
ägaren aldrig ar säker pä, att han oblandad fär den
sert ban betalar, och säledeS ej heber alltid förmak
Libehäl-a sin Bruksftampel i redan erhällcn credit.
H»g kämner detta salom bewisande för delen ber-
df, art Bergsmannen och Bruksägaren kunde kom-
dra i dirccta förlänande!: med hwarannan, men
hwirkst jag anter nästan ogörligt, innan Bergsman,
n.en i allmänhet kan ntwäga sig tili Någon fond,
frän hwilken han får domta sitt förlag, utan att sö¬
ka detsamma uti Köpmannens enskilda Casten Det
är sannt, att man icke pä en gäng kan Ninna till
ändamÄet as en tillfysiestgörande inrättning; men
Någon g'ng skall man börja, och hade sädant skett
till exempel är 1809, bade man redan' warit långt
kommen, helft om man för sitt omdöme mil! kaga
kill ledning, hwad stadga Iern-Contorets fonder wuN-
no pä de 20 är, som försiöto ester I7ck7> och sedan
Bruksägaren andeligen under en upplyft och för Fä»
berneslandets näringar nitisk Regering, öfwerwunnit
alt det motstånd, som ett den tiden illa beräknadt
köpmauna-intereste förmädde ivid Riksdagarna tilt
hinder uppstalla.
Men Rikets Bruksägare hafwä icke sä alldeles
af egen kraft och omtanka sörmätt lyfraj Iern-Con-
torSinrattningeu till sitt nuwarande, för dem och
handteringen sä »välgörande skick. Konung och Stän¬
der hafwa tagit dem betydligt under armarna, hwil»
ket uti Rikets Ständers Bank bäst torde skönjas,
såsom til! exempel (andra äldre och nyare exempel
att för narwärande ej upprepa) den förmän, art är
1769 ber fä lyfta Tio Tunnor Guld pä 2 a Z
ars tid, hwilka medel, säsom anordnade till Bergö-
lagens understöd och jernpriscts upprätthållande, till
circularion skulle befordras i egenskap af Discont;
68
och ehurnwäl Vruks-Societeten sig alla sådana
skulder sedermera afbördat, kan man latt inse, hwad
sivrla för sakcn af sadana biträden dä hemtadcS, un-
der det Iern-Centorssonden wann sin stadga.
Dct skall ock hafwa want pä Konungens be-
sållning och efter Rikets Ständers tillstyrkan, som
någre as Rikets Räd den tiden uti Landet kringrest,
för att reglera med Bruksägarne cm de ärliga till¬
skotten och cm Iern-ConlLrsfonden och dest styrelse.
Skulle nu ej Bergsmans-Standet ocksä kunna
winna en motswarande ätanka och bcwägenhct hos
Rikets Ständer? Jag för min del misströstar icke,
att denna min motion winner någon uppmärksamhet,
efter den angar ett ämne, som ej endast asser BergS-
mans-Ständet, utan ocksä fördelen af Bergs- och
Bruksrörelsen i allmänhet, samt att denna fördel
egentligen matte qwarstadna pä de puneter, hwarest
han rättast wcrkar til! handteringens uppmuntran
och styrka.
Jag hemställer således, att Rikets Ständer
täcktes behjerta minnet, samt hov Kongl. Maj:t i
underdånighet anhälla, att wissa Deputerade mätte
utses, som granska detsamma, afwcn i sörhällande
till de olika omständigheter, som för olika orter i
denna sraga sig förete, och derefter sitt utlakande
meddela, sä wal om hwad friwillig afgift pa hwarje
Skeppund tillwcrkadt Bergc-mans-rackjern, kunde i
och fran en Fonds början och upprättande wara
lämplig, som ock hwad bidrag utaf Rikets Ständers
6y
Bank, kunde wara att påräkna, i man, som anda-
mäler kräfwer och detsamma dessförutan ef skulle kun¬
na winnås, ock pä det att, ämnet salunda bcrcdt,
sedermera, åtminstone wid nasta Riksdag, kunde till
slutligt afgörande förekomma.
Wisserlkgcn har man i Bcrgölagsorten också
lange nog hört omtalas ett förslag att likasom Ri-
kers Bruksägare frän aldre rider samlat sig en be¬
tydlig Fond i Jern-Conroret, skulle ock Rikets sä-
destillwerkarc eller idkare af Landtmannayrket, genom
eu mycket ringa afgift pä hwarje tunna säd, som
föryttradeS, kunna skapa sig en serskild fond för od¬
lare och Landtbrukare, att i La» ewa g blifwa dem
tillgänglig, men jag ar för ringa kämmre ef hand-
teringen för att nu wäga »vidröra ett amne, sorn, i
sall saken tjenar uppmärksamhet, jag nogsamt är öf-
»rertygad, andä winner den, inom detta samlingsrum
af Rcpresentanterne för Swea Rikes Odalman.
Att detta mitt Memorial mätte med Ständer¬
na communiccraS och till en början af Hedcrwärda
Bondc-Ständct remitteras till Allmänna Beswärs-
och Occonomic-Utskotter, derom fär jag härmed »vörd¬
nadsfullt anhälla.
Stockholm d. 8 December 2828.
josian Uriic fängson,
frän Carlstads Län.''
70
psisT' pearsson frän wrebro Län förenade kg
härmed, och ladcS begge hesta Memorial pä bordet.
läansZou frän Elfsborgs Län inlem,
nade följande ^
"Wördsamt Memorial!
Kronoparkcrne Hunne- och Halleberg, belägne
i Wähne och och Åse Härader af Elfsborgs och
Skaraborgs Län, stafwa fran uräldriga tider warit
upplätne för merbemalte Häraders Inwänare, art
begagna till mulbete för nästbelägne hemmans Bo,
skap, samt Skogshygge efter utsyning, Denna rät,
righet, sa oumbärlig den än ömkligt är för örtens
bestånd såsom stattbygd betragtad, star dock nyligen
blifwit dest Inbyggare betagen, och i anledning
deraf har jaa, såsom Fullmägtig för denna ort wid
nuwarande Riksdag, erhållit uppdrag as hemmawa.
rande Bröder, att inför Rikekö Högloft, Ständer
anmäla det nödstäldta tillstånd, hwari Allmogen
genom detta förbud blifwit försatt, och jag wägar
alitsa ödmjukast anhålla mina Hcdcrwarda Stånds,
Medbröhers benägna uppmärksamhet pä de ömmande
omständigheter, som bliswa en följd deraf, samt
gunstiga medwerkan till att afhjelpa der hotande
onda, som orten förestår. Jag medgifwer gerna,
att en noggrannare hushållning, an hittills skett, ar
nödwändig, sa »väl för Skogens framtida beställd
och rillwert pä berörde parker, som ock för andra
orstrker skull, men ett totalt förbud för bade utsy.
71
ning och mulbete derstädes tror jag likwal wara ett
medel, som förr eller sednare säkert bidrager till
stattdragarenS undergång.
Ty dä de wid och pä foten af cfwanberörde
Hunn?, och Halleberg belägne hemman, hwilka om
Sommartiden aro utsatte för en brännande hetta,
! ngt mer an andr» derifrån mera aflägsna, skulle
förmenas mulbete pä besia parker, sä bleftve föl/den
de^, att kreaturen mäste försmäkta och dö af hunger,
i brist af bete pä egna inskränkta marker, och cm
hemmanens inägor stule anwandaS till sommarbete
för desi boskap, sa more naturligtwis »vinterfödan
dermed undergräfd. Detta sednare förhållande kan
dock i alla fall icke undwikas, om al! skags ursmnng,
i och med anstalten af traktlmggning cch inhägnad,
förbjudas; ty dä skola ofwannämnde slättbygder beta»
gas ali utwäg att kunna inhägna och freda stna
kälgärdar och hemjord, emedan erforderlig tillgång
til! gärdste och andra nödwändiga stege ar killar ä de.
ras egna egoområde saknas. Om man något får
bygga pä gamla privilegier, sä torde Drottning iler'-
vig Eleonoras och Hertig .kolian at Äiäh-
ne Härad förunnade ratt, att nyttja parlerne Hun«
ne- och Halleberg till fritt mulbete och nödtorftig ut.
syning af bränsle, gärdste och timmer sä komma i
ätanka, till all den kraft som fria donaticnsbrcf kun-
na medföra. Och med anledning deraf, sä wal som
öswen hwad ostvan anfört blinrit, wägar jag hoppas
och anhälla om Hedcrwärda StändetS kraftiga mrd^
tverkan dertill, att oftvanrämnde Kroncvarker, Hnu»
ne. och Haticberg, fä hädanefter ftm lirtils fritt be.
gagnas till mulbete för omkringliggande hemman,
samt alt äfwen nrsyning pä wista tracrer mä tilia,
ras för Allmogens omngangligaste behof, hwarwid en
noga tillsyn linma torde wara af nöden; och slntli-
gen att gamla ekar och fadane, som icke ritt Kongl.
Maj:tö Flottas lehöf duga alt anwandaö, kunde efter
utsyning fä begagnas af orrens Allmoge till iftänd-
sättande af broar och broposter, pä allmänna lands-
wägarnc.
Om remrtz häraf titt wederbörligt Utskott an»
hattes wördsammast.
Stockholn', den 6 December 1926.
Knclroas Hansson,
Futtmägtkg för Wähnc och
Bjerke Härader af Elfs¬
borgs Län."
kullor s Oaniolson frän Elfsborgs Län anförde
härwid: Rikets Ständer fattade wid 1919 ars
Riksdag beslut uti det amne, hwarom rLnclroas
Hansson NN wäckt Motion; till följd af hwilket be¬
slut alla Kronoparkerna skulle afskiljas, och Lands-
hösdingarnc lära göra l?ndersökningar i Lancn om
skogarncs beskaffenhet samt de hemmansägare, som
trodde sig äga rätt till utsyning pä skogarna, ädaga-
lägga en sädan rättighet. Jag har mig wäl bekant
att fädana undersökningar blifwit wcrksiällda i fiera
Län, men att äter i andra icke blifwit fullbordade. I
anledning häraf hade jag ärnat inkomma nied en Mo¬
73
tion rörande förevarande amne, men allt hittills har
jag dröjt dermed, i afbidan pä någon Proposition
derom frän Kongl. Maj:t. Emedlertid har jag fatt
tillfälle läsa Kongl. Maj:tö till trycket befordrade
Berättelse om Rikets Stnrelse, och af den will det
sinas, som Riketö Ständer icke hade att förwänta
sig Nådig Proposition i ämnet. Jag börjar NN att
blifwa bekymrad och tro, att denna wigtiga fräga
möjligen kan komma att hwila i annu 5 är; och dä
jag af sädan orsak finner mig söranläten inkomma
med en Motion i ämnet, sa anhäller jag, att ^n-
(lra35 Hanssons Memorial emedlertid mä fä hwila
pä bordet.
Vice Talmannen ^on ionsson: Jag instämmer
deri att Motionen mä blifwa hwilande, intill desi det
wisar sig, om Kongl. Maj:t aflätcr nädig Proposi¬
tion i ämnet eller icke. I alla fall finnas säkerlk-
gen flera inom Ständet, som önffa att fä inkomma
med yttranden i frägan.
Till följe häraf, ladcs ^nclreas Hanssons Me¬
morial pä bordet.
I^ils lpc-birsson frän Södermanlands Tjäll in¬
lemnade ncdanstäendc Memorial:
"O dmjii k ast e M c nr ori al!
- Mära fängelser och förwaringsställcn, för mer
och mindre bsrttölige, fran'stalla en ryslig teckning.
74
Alla möjliga mätt och steg tagas och utföras,
för att, genom näpst eller bcrcdt tillfälle till bättring,
a en sida straffa och ä den andra bereda möjlighet
för fallne af återupprättelse; bellagligr att bada of¬
tast förfela, ty den efter undergånget straff frigifva
höfwen ilar till nya wärf pä den swartå banan.
Större brottslingar, äfwcnsom icke fällan den
mindre, sichel sätta sig dagligen och stundligen uteslu¬
tande med omsorgen att befria sig, att bedraga sina
waktare och att genom flykten fattas i tillfälle till nya
brett; men änger öfwer begängna fel och bemödande,
att rätta dem och för alltid afswärja lasten, äro gä¬
ster, främlingar i wära fängelser; man mäste således,
mot den broderliga kansta den ena memiiskan äger
af naturen för den andra, blott anse dessa djupt rin¬
der mcnniskowärdet fallne djur, som oätstikjclige med
deras rastade galler. Men man ser nästan dagligen
exempel, huru bofwar nera praktisera sig pä fri fet.
Det är sannt, att icke allenast föreskrifter och kun¬
görelser ålägga hwar och en, dels art efterstå och
wid anträffandet gripa hwarje förrymd, pasilös elier
misstänkt person; den mä wara efterlyst eller icke,
och dels att, wid förefallande rän, tjufwcri med me-
ra, ä bar gerning, om möjligt ar, söka uppsnappa
derom misstänkte.
Men Allmogen, som wct att gripande af en
misstänkt medför icke allenast besirärct, att med sina
dragare forsla en sädan till närmaste Kronobetjent
eber Kronorättare, utan ock nödgas sedermera siere
sänger, i cgeuffap af wircnc elier för alt eljest lem.
na npplrsnimm,', resa kanske fine mil, försätta flere
daaar wid föeesahande ransakning, och allt detta utan
ringaste ersättning, a swen ofta kommer härtill Bon.
hens tanka, att den misttänkw, han finner i fin traet,
ar slett en löodiifwarc eker pafilös, och da han icke
ser bomm fö; ätta något brott, undwiker han oftast
kostnaden nred dennes fasttagande och widare sorö.
lande; svnnn ligen om sadan inträffar under anderi-
derne, emedan kan da körsummar hemma göromälcn
utan äter ersättning. Och jag tror, att häraf mycket
kommer det förswärade för wcdcrbörande, att ge-
nast kunna äter anamma förrpmde, hwilka, wiste om
denna satts, söka mera de frän LandSwägarne af-
lagsne Vondgärdarne,
Jag wägar derföre hemställa, om icke förordnas
borde, det hwar och en, söm griper och i Kronobe-
kjentes händer öfwerlemnar en förrymd eller ä bar
gerning gripen brottsling, en pafilös eller misstänkt,
undsinge ersättning as Statsmedlen för traktamente,
tidspillan ock skjuts ät den arresterade, samt skälig
betalning, när han som wiktne mot en sadan anlita¬
des, allt ester räkning; det ar gifwet, att den fäng.
förare, som gjort sig skyldig fängspillning, bör, dä
fängen äter gripes, ersatta ofwanförmälte kostnader,
sä längt han ager tillgäng; men, wid bristande af
sädan, bör den gripande wäl icke förlora, utan bör
han tillgodonjuta fpllnaden af Statsmedlen. Om
detta mitt förslag antageS, som jag hoppas, wägar
jag förmoda, att rnmmarcS resor icke skulle bluma
särdeles länga frän stället de öfwergifwit, innan de
76
dit äterfördK, och således äfwen de brott ntcblifwa,
som efter rymning nästan alltid höras.
Om Remitz af denna motion till wedcrbörligt
Utstött, anhäller sag ödmjukeligen.
Stockholm den 10 December 1828.
Nlls Uelirsson,
Fullmägtig för Oppunda ock
Willottinge Härader i Sö¬
dermanland?'
lolicin ckacod Lutberg fran Norrbottens Lätt
begärde Motionen pä bordet, hwilkct vice Talman¬
nen Ion Ionsson biträdde, med tillägg, att han sä
mycket heldre önstade det, som han trodde ämnet be-
höfwa mera utwecklaS, än Motionären gjort.
Memorialet lades pä bordet.
Dä nu ä nyo företogs Lrib Lrsson» frän
Kopparbergs Län d. 8 innewarandc mänad pä bor¬
det laggda Motion, om anslag af Allmänna medel
till Dalelfwens upprensning, ingas vice Häradshöf¬
dingen ('aspor Wissman frätt lipsala Län ett strift-
ligt Anförande af följande lydelse:
"Till Hed er wärd a Bonde-Ständct.
Wid den nu företagne ytterligare öswerläggning,
i anicdning af wäckt fräga cm Statsbidrag, till be¬
77
fordrande af strömrensning i Dalelfwen, utbeder jag
mig att närmare fä utweckla de Ml, som ststlidne
1'lc-iii-dag föranledde mitt i berörde afseende afgifne
yttrande.
Frän Gysinge Bruk till Elfkarleby Bro, un-
der en sträckning af omkring -lo mil, omgifwcs Dal¬
elfvens strander af Nora och Wäla Socknar i West¬
manland, Fernbo och Hedesunda Socknar i Gefle¬
borgs Län, samt de i Tierps och Elfkarleby Tingslag
af Upsala Län belägne Socknar; och de fleste hemmans-
innehafware i berörde Socknar äga deras ängsmark,
dels wid strändcrne och dels pä holmar i Elfwen.
Icke sällan inträffar, att riswattnet under hela skot-
lertiden ända till Oktober mänad uppstiger till sä
asnenlig höjd, att höbergningcnS företagande blifwcr
omöjlig. Detta förorsakas af de flcrfaldige i Elf¬
wen befintlige forsar, tillkomne af berg ock betydliga
större stensamlingar, hwilka uppehålla och osta allde¬
les förhindra wattnetS fria framfart.
Till förebyggande i framtiden af de förstöran¬
de följder, som härigenom uppkomma, haswa hem-
manS-innchafwarne, isynnerhet »ti Fernbo och Hede-
sunda Socknar samt Tierps och Elfkarleby Tingslag,
anwändt flere tusende dagswcrken pä Dalelfvens
upprensning, men deras uppoffringar, ehuru högst
betydliga, hafwa likwal icke kunnat undanrödja of-
wananmärktc olägenheter. HemmanS-innehaswarneS
enskilda förmäga är äfven för ringa, att fullborda
dctpäbegynta nyttiga ElfrcnöningS-företaget, och, utan
understöd af Allmänna medel, skulle der slutligen all-
beles afstadna, samt förstörelsen sä!edc- beständigt
komnra att fortfara. Det är uppenbart, att denna
förstörelse annu mera skulle ökas af en päträugaude
större wattenmasia, om, fascin Fnll.nägtige frun Sro»
ra Kopparbergs Län begärt, rensning i Dalelfwen
ofwan om Gysinge Bruk komme att företagas. Be-
höflighet,.'» och nyttan af det förestagne Allmänna
understödet tror jag, i grund af hwad jag nu baft
äran anföra, icke kunna betwiflas; och jag får der-
före anhälla, att dylikt understöd af de medel, font
Rikets Ständer till strömrcnöningar ansta, mätte
för rensning i Dalelfwen, emellan Gvsinge Brnk
och Elfkarleby Bruk, bewilms. Jag anser dek wara
obestridligt, att samma strömrensningsmetcl icke böra
någon särskild ort af Riket uteslutande tillkomma,
utan att hwarje landsort mä, efter behcfwet deraf,
komma i åtnjutande. Jag faster äfwctt derwid dek
wilkor, att enskilde personer, som genom allmänt bi¬
drag wilja bereda sig fördelar af ett uppgifwet ström-
rensnings-söretag, skola deruti ester förmåga kjelfwe
deltaga. Uti de af Riksdagsmannen IluUiorj; i öf¬
rigt föreflagne föreskrifter för den blifwande,Ström.
rensnings-fondens anwändaidc instämn'.er jag.
Jag anhäller, att det'a mätte fä åtfölja remis¬
sen till wcderbörligt Utskott.
Stockholm d. 10 December 182?.
(jasper ^Vijkman,
Riksdagsman fran Upsala Län."
79
H)ä kolian klrilcssons frän Kopparbergs (än
begäran, kades motionen ytterligare pä bordet.
Till ny handläggning upplästes Banco-UtskottetS
sedan den 8:de i denna mänad pa bordet hwilande
Betänkande, i anledning af remitterade motioner, om
rättighet för Bancc-fullmäktige, att under numa.
rande Cours-förbällanden »vidtaga alla till andamä-
let ledande anstalter för silfweruppköp, som med
Bankens säkerhet wero förenliga.
brickors OanitstAnn frän Elfsborgs (än: Jag
instämmer miner:igen uti Banco-UtskottetS nyst upp¬
lasta Betänkande; men skulle dock önskat, att Banco,
fullmäktige blifwik ansedde berättigade, att afwen ge¬
nan, wc; lar uppköpa silfwer, helst jag tror mig
känna, att sadan fräga, wäckt uri Utskotct, derstä-
des blifwit afstagen med en högst ringa pluralitet,
samt jag i öfrigt hyser den öfwertygelsen, att träns.
actioneN, utsträckt jemwäl till begagnande af werlar,
sluke säkrast leda till det ändamål, man will befor-
dra. Jag anhäller derföre om äterrcmist af Utskot¬
tets Betänkande.
Vice Häradshöfdingen stlagpcm ^Vijkm-in frän
Upsala Län: (ika med ^iwIei-8 läanie-lson, tror jag,
att Baneo-fullmäktige, för hwilka jag hyser det
fullkomligaste förtroende, att de med omtanka och
nit warda sig om Bankens intereste och säkerhet, bordt
jemwäl undfå rättighet, att genom weplar upphandla
silfwer.
80
kUls 8tnn6!unk! fran Wester-Norrlands Län:
Wid Vanco-lltskottets ifrägawarande Betäiikande an-
ser jag nu'g först böra anmärka, att da har blott ar
fräga om en temporair åtgärd, sä synes ej Ml
wara för band, att fränkänna Baneo-styrelsen en
rättighet, som Rikets sednast församlade Ständer
tilläde den samma, och Baneo-styrclsen wisat sig hafwa
förstått att till det allmännas nytta begagna. Der¬
näst får jag göra Ständer uppmärksamt uppå,
att de föreslagna räntefria förskotten endast kunna
komma Hufwndstadens större handlande till godo.
De mexlar, som andra städers bandlande för närma-
rande förgäfwes utbjuda till försäljning, torde fort¬
farande blifwa oköpte och de i förskott uppbmne
pcnningarnc anmandas till andra ändamål.
6°>I'I HbN! i!c850N Lerkman fran Gefleborgs
Län förenade sig med ^.Ullars Danielson.
kf>ls Olansson frän Malmöhus Län: Dä wt
ni! äro i den lyckliga belägenhet, att wi kulina ex¬
portera Spannemäl frän Skäne, är det all anled¬
ning till den förmodan, att Conrsen icke skall stiga;
hwarföre äfwen jag begär äterremisi uf Banco-Ut-
fkottets Betänkande.
Derefter bestöt Ständet, akt Vanco-lltskortetS
nn vclitilcrade Betänkande skulle till samma Utskott
återremitteras.
Viee
81
Vice Talmannen Ion london anförde med eg.
na ord:
"Ifrän de uti min hembygd belägne Stader
' och Köpingar har handeln sistförftutne arén med Jern-
vch Träeffecter, samt innewarande ar med spanmal
fran Skäne, pä Danske och Holsteinste öarne erhald
lit en, om ej alttid lönande, dock någorlunda jemn
afsättning, och hwarest dehe epportwaror med Dan¬
ska och Holsteinske samt Hamburgske Specie-R:dr
blifwit betalte, hwilka myntsorter, i brist af någon
inländsk publik utwcxlings-anstalt, Städernes och
Köpingarnes Handlande föranlätits att dehe mynt¬
sorter till Köpenhamn försända, för att dem uki
Swcnskt sedelmynt fa förwexlade, hwarsemte icke
obetydlige silfwerpartier blifwit utaf de i södra otter¬
ne kringstrykande silfwerhandlare till Danmark ärli¬
gen utförde, hwilken för Rikets Bank menliga wer¬
kön kunde genom en widtagande ringa kostsam åt¬
gärd medelst en wäl organiserad wexeloperation före-
kommas, som förökade Bankens silfwcrförrad, och i
gemenskap dermed bereda nägon förmän för Landets
Jordbrukare.
Till ashjelpande häraf tager jag mig friheten
förestä, det mätte ät Rikets Ständers Baneo-St»>
relse blifwa uppdraget, att under de§ inseende ut»
Banken inrätta ett Wexel-Contoir, hwarest allt stags
Utländskt silfwermynt kan, efter för hwarje mänad
bestämda medeleours, blifwa emot Baneo-sedlar in-
wexlade, och afwen till bestämdt pris per lod inköpa
6
82
det silfwer, som crbjudes; samt detta Wexel-Contoe
uppdragas, att till bestämda priser alltid halta Swen-
ske Specie-RikSdalrer till handa för den del af Ri¬
kets (andtmän, som finnas förbundne att uti silfwer
till Banken fullgöra den inbetalning, för deras der¬
städes crhällne Fastighets silfwerlän.
Bankens Gäldenärer äro wäl berättigade' fä
emot bewis insätta desi silfwerafbetalningar uti Landt-
Ränterierne, men ej bestämt om foröel-lönskostnaden
skall af Banken eller desi Gäldenär ersättas.
För »verkställigheten af en rörlig silfwerwexling
erfordras en postwagn, som lätt kan dragas af 2:ne
reserv- eller hällhäftar, hwilken åtföljd af Postilion
en gang i mänaden besöker de Rikets afiägsne
södra Städer, hwarest Landshöfdinge-Embeten finnas,
och efter »vigt, en emot kostnaden swarande taxa för
Postinspcctorcr bliftvcr upprättad, h»varcfter silftver-
sändaren emot recommendationöbewis, och skälig frakt-
kostnad, kan med säkerhet fä det till Banken öftver-
fändt pä ett sädant sätt att bade Banken och det
allmänna härigenom beredcs fördelar.
Ester all förmodan skall denna förestagna Post-
»vagnS-inrättningcn sä Mycket »ner knnna bära sig
sjelf, och äga bcständ, son» i händelse af brist någon
gäng pä frakt af silftver och speckemynt skulle finnas
en isrän Post-Contoren lönande transport med böc¬
ker och andre mindre pakcter aldrig kan komma att
saknas. >
83
Detta mitt walmenta förslag anhäker jag nmtte
till Banco-Utskottet bliswa rcnntteradt, och i hän¬
delse af bifall, äswen till Beswärö- och Oecononue-
UtskottetS widare behandling öfwerlätit.
Stockholm den 12 December 1828.
Ion Ionsson."
Vice Häradshöfdingen kasper ^Vijkman fran
Upsala Län: jag tror för min del, att enskilda per¬
soner icke aga sä betydliga tillgängar pä silfwer, att
de för desi transporterande behöfwa nägra forwag-
nar, och tillägger derföre att de i motsatt händelse
kunna deponera det i Landtränterierna.
dockers Danikckson frän Elfsborgs Länl jag
är alldeles af samma tanka som V. Häradshöfdin¬
gen >Vi'jIcioan, nämligen att silfwer finnes högst
obetydligt ibland allmänheten, samt att tillfälle till
desi deponerande lemna sä wäl Landtränterierna som
Länc-Contoren i Götheborg och Malmö. I öfrigt
fär jag anmärka, att forwagnar till Gästgifware-
skjutsenS bestridande warit i fräga att inrättas allt
sedan 1809, och dä man ännu icke kunnat komma
till ständ dermed, lärer det wara föga sannolikt, att
ett sädant sorslingssätt ensamt för silfwertranöporter
kan ästadkommas, synnerligast som, efter hwad jag
förut nämnt silfwer i allmänhet knappast finnes i
landet.
84
Vice Talmannen Ion 7ons»on8 ifrägawarande
motion blef sedan lagö pä border.
BewillningS-Utskottets Memorial, med äterlem-
nande af Kongl. Maj:tS Nådiga Proposition om
Saltpetergärden, jemte de af några Ledamöter uti
Bonde-Ständet wid samma nädiga Propositions fö¬
redragning i Ståndet d. 24 näftl. Nov. afgifna
skriftliga och muntliga yttranden, hwilka blifwit till
bemälte Utskott remitterade, men Utskottet ansett icke
tillhöra desi befattning att upptaga, upplästes och lä¬
des pä border.
Likaledes upplästes och kades pa bordet Friherre
^.nlrAi-8väi-c!8) 6. n. hos Högloft. Ridderskapet och
Adeln gjorde och med Ständer communicerade an¬
förande, att StatS-Utskottet mätte anmodas till Ri-
ketS Ständer ofördröjligen afgifwa en specifik upp¬
sats pä det belopp, som dels i allmänna Castor,
dels i ännu icke inflntne skatter eller utestående för-
dringar innefattas under den af Kongl. Maj:t uti
Dest Nädiga Berättelse om Stats-WerketS tillstånd och
behof uppgifna tillgäng af omkring 5 millioner R:dr.
Till ytterligare handläggning företogs härefter
Statö-UtskottetS sedan den 8 i denna mänad hwi-
lande Utlärande i anledning af Kongl. Maj:tS Nä-
diga Remist angäende DisponenterneS af Lovers Alun-
85
Bruk sökta befrielse frän tiondes utgörande samt om
uppmuddrande af hamnen wid Degerhamns Lastage¬
plats pä Oland.
6arl H6iiriIc880N LsrZmsn frän Gefleborgs
Län anförde:
I egenskap af Ledamot i Stats-Utskottet anser
jag mig böra upplysa, att dä förewarande fräga hos
Utskottet till afgörande förekom, uppstod mycken ven¬
tilation, hwad utlätande Utskottet härom borde afgif-
wa. Pä ena sidan hade Bruksdisponenterna pä an-
dragne Ml begärt anflag af allmänna medel för
uppmuddrande af Degerhamn', till ett belopp af icke
mindre än 197,000 R:dr, inberäknadt ärliga afgäl-
den af bruket, och pä andra sidan gaf Kongl. Maj:tS
Nädiga Remisi icke tillkänna hwarken huruwida Kgl.
Maj:t afstyrkte eller tillstyrkte Disponenternas begä¬
ran. Efter moget öfwerwägande af ämnet, ansäg
likwäl Stats-Utskottet enhälligt och i likhet med hwad
Kongl. Maj:t redan Nädigst tillätit, bäst wara att
föresiä, dek Disponenterna bewiljades någon nedsätt¬
ning i Alun-tiondcn, soni hitintill wid Lovers Bruk
utgätt med hwar lo:de, men wid andra Alunbruk
med blott hwar ZO:de tunna,
^.nckers I)am'el8on frän Elfsborgs Län: Jag
bekänner upprigtigt, att förewarande ämne icke är
för mig sä klart utredt, att jag icke mäste tweka
wid bestämmandet af min öfwertygelse. Emedlertid
anser jag frägans öfwerlemnandc till Kongs. Maj:tS
afgörande wara i folkets beffattningSrätt ingripan-
86
be präjudicat, och kan för min del icke eller gilla ben
grundsats, att dä enskilda personer förklara sig wilia
nedlägga Bruks- eller Fabriksrörelser, Staten da
skall understöd/a dem. För att taga närmare känne¬
dom om denna sraga, önskar jag, att Utskottets Be¬
tänkande ytterligare mä blifwa liggande pä bordet.
I anledning häraf lades samma betänkande ater
pä bordet.
Genom ankomna Protocolls-Utdrag underrätta¬
des Ständet, att
Högwördige Preste-Ständet
Den 20 Nov.
Lagt till handlingarna Herrar Committerades
till Grundlagarnes och sistl. Riksdagsbesluts tryck¬
ning den 10 i samma manad afgifne berättelse;
Den i December
Till Stats-Utffottet remitterat och med de öf¬
rige Respect. Mcd-Standen communicerat Contractö-
Prosten Laxells samt Kongl. Ofwer-Hofpredikanten
m. m. Doctor Hoärens Motioner angående anskaf¬
fande af tjenlig» Sessionsrum wid Riksdagarne sä
wäl för de Z:ne Ofrälse Riks-Standen, som ock för
Riksens Ständers Allmänna Utskott.
87
Berörde 2:ne Motioner, som wörö Protocolls-
Utdraget widfogade, blefwo nu uppläste, hwarwid
lallis Nänsson fran Malmöhus Län begärde ordet
och yttrade: Wid ststa Riksdagen wäckte jag en dy¬
lik motion och föreslog, att, sedan Allmänna Maga-
zins-Direetionen blifwit upplöst, ät Bonde-Ständet
till begagnande kunde npplätas de af bemälde Di-
rcction innehafda rum.
Detta förflag wann likwäl icke önskad fram¬
gång, och jag förenar mig derföre nu desto heldre
uti de inom Högw. Preste-Ständet wäckte motioner
i detta ämne, som bade jag och säkerligen de fleste
Riksdagsmän med mig erfarit alla de olägenheterne,
som åtfölja det mer nödwändiga förhållandet, att
Riks-Ständcn mäste hyra rum för bade sig sjelfwe
och Utskotten.
Viee Talmannen Ion Ionsson: Icke allenast
wid Riksdagarne arén 1809 och 1810, ntan jemwäl
under sist förslutne Riksdag wäcktes dylika motioner
inom detta Ständ.
Wid 1823 ärs Riksmöte war det underkastadt
mycken swärighet att fä nägot rum titt Ulsni-rum
för Bonde-Ständet. Till denna Riksdag sökte Full-
mägtige i Banken och Riksgäldö-Contoret hos Of-
wer-Stäthättare-Embetet att fä nägon tjenlig local,
och de anwisades titt flere ställen, hwilka dock alla
funnos mer och mindre olämpliga. Det war nu
»verklig lyckträff, att Ständet sedan fick det rmn, som
Ständer n>! begagnar; men en annan gäng kan det
88
möjligen och lösligen icke inträffa. Da nu Staten
betalar hyror för wära kleni-rum och Klubbrum
samt rummen till Utskotten, skulle jag tro, att det
wore till och ined besparing för StatS-Werket att
förskaffa alla Z:ne Riks-Ständen ett eget hus. Jag
förenar mig derföre helt och hållet med Dockor
kleckron och önskar, att StatS-Utskottet wille be¬
hjerta hans motion. Hwad angar medlen till upp¬
köp af ett sädant hus, sä tror jag, att dä Staten
kunnat lemna förffotter till uppbyggandet af Norr-
köping, Boräs, m. fl. Städer, kan den afwen för¬
sträcka den till detta andamäl behöflig» summa, syn.
nerligast som denna icke bchöfwer blifwa fä öfwer-
drifwet stor. I öfrigt och dä Banken samt Discon-
4en utlåna penningar mot 4 och 5 procents ränta,
kan Staten gerna wara beläte» med 2 procent i
detta fall, hwilken ränta borde af Riksgalds-Conto-
ret liqvideras. Hwad serskildt bettäffar de kleni-rum
Ständer nu begagnar, haswa de blifwit öfwerlätne,
utan att hyra derför blifwit bestämd. Den afgäld,,
Ståndet för besia rum kommer att erlägga, weta wi
endast skola anwändas till någon af Statens »väl¬
görenhetsanstalter, och i och med detsamma är det
afgjork, att Ständer icke kan betala en ringa pen¬
ning. Hyran kommer säkerligen således att stiga till
ett ratt betydligt belopp.
/.näers Danielson fran Elfsborgs Län: Upp¬
läsningen af begge i Högw. Preste-Ständet wäckte
Motionerne samt de yttranden, 2:ne Respeet. Leda.
möter härstädes afgifwit, förutsätter, att remisi äskas
samt att Ständet Medes äger yttra sina äsigter.
8Y
Utan qtt nu wilja ingä i detaitter, sörenar jag mig
i hufwudsakcn med Doctor Hellre», under hopp och
önffan, att Rikets Ständer en gäng göra alfwar
med Representationsförändringen och att den söre-
slagne byggnaden blir derefter lämpad och inrättad,
en förändring som tidehwarfwetö upplysning högt
päkallar.
Larl Henrikson Lerkman: Jag tror, att
hela Ståndet förenar sig med Motionairerne i Pre-
ste-Ständst, hwadan all widare diskussion är öfwer-
fiödig.
Pa derom gjord begäran, blef ifragawarande
Protocolls-Utdrag lagdt pä bordet.
Widare underrättades Ständer, att Högwördige
Prestc-Ständet den i December remitterat
Till Baneo-Utskottet:
Contracts-Prosten petterssons Motion om för¬
ändring i tiben för återbetalning af Diseontlän.
Till Bewillnings-Utskottet:
Contraetö-Proftcn sivertsson? Motion em be¬
skattning pä kortspel.
90
Till Bewillniugs-, Lag- samt Allmänna
Beswärs- och Oeconomie-Utskotten:
Contractö-Prosten 8ivei-ts8on8 Memorial röran¬
de medel mot Brännvinssupande;
Till Lag-Utskottet:
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition med sörflag
till ny Prestewals-Förordning, hwarjemte, i händelse
sörra alternatifwet af ifrägawarande förslag icke an-
tageö, Ståndet besiutat remittera det sednare till.
Constitutions-lltffottet;
Till Allmänna Beswärs- och Qeconomie-
Utskottet:
Kongl. Maj:ts Nädiga Proposition om anslag
till Navigations-Skolor, hwarefter samma Nädiga
Proposition skulle till StatS-Utffottet öfwerlemnaö;
Den 4 December
Till Allmänna Beswärs- och Oeconomie-
Utskottet: ,
Prosten OockelUncks Motion om uppförande af
en Lazarettöbyggnad i Wisby;
Till Stats-Utskottet:
1:0 Kongs. Maj-.tS Nädiga Proposition om
Läneunderstöd titt Staden BoräS.
91
2:o Prosten llsnrlins Motion sm en ny In¬
struktion för Riketö Ständers Revisorer öfwer Statö-
Werket;
Z.o Kongl. Majttö Nådiga Propofftion om an¬
slag till fullbordande af de i Hufwudstaden warande
CorrectionS-Inrättniugar;
Till Bewillningö-Utskottet:
1:0 Prosten Anjous Motion om upphörande
af Kongl. Kammar-Rättens granskning af Allmän¬
na Bewillningcns total-belopp.
2:o Kongl. Maj:tS Nådiga Skrifwelse angåen¬
de förflag titt förnyade Post-Taxor;
Till Lag-Utskottet:
Prosten De6slcinll8 Motion om bestämmande
af de böter, Kyrko-Rad äger ålägga;
Till Allmänna Beswärs- och Oecono-
mie-Utskottet.
Prosten Hwassers Motion om inrättande af
Arbetshus,
Hwarjemte Ståndet samma dag bifallit Expe-
ditionö-Utskottets hemställan, att ytterligare fa anta¬
ga en Cancettist.
92
Och den 8 December
Likaledes Allmännas Bcswärs- och Oeconomie.
Utskottets hemställan, att dä ett mål till 2:ne eller
flere Utskott remitteras, till hwartdera af dem mä af,
lemnäs ett exemplar af den handling, hwarpa Re.
mist grundar flg; hwarförutan Ständet beflutit, det
sädane handlingar, undantagande de, hwilkas hand¬
läggning af flere Utskott fran början malens beskaf¬
fenhet gör nödwändig, böra remitteras endast till ett
enda Utskott, hwilket det skall åligga att efter äm¬
nets bepröfwande och utweckling med annat eller an¬
dra Utskott sammanträda, för att ett gemensamt yt-
trande deröfwer afgifwa; uti hwilket beslut öfrige
Respect. Med-Standen inbjudits att sig förena.
Att Wällofl. Borgare-Ständetj
Den 1 December
Lagt till handlingarne Kongl. Maj:tS Nådiga
Berättelse om hwad i Rikets Styrelse sedan sista
Riksdagen sig tilldragit;
Den 4 December remitterat:
Till Stats.Utskottet:
l:o Kongl. Maj.tS Nådiga Proposition om
anslag till fullbordande as de i Hnfwndstaden be¬
fintlige Corrections-Inrattningar;
93
2:o Herr Odelii Motion om ny Reglering af
BätSmanshället, samt att Staden Öregrund ma
winna befrielse fran skyldigheten att underhålla eller
betala Vaeance-afgift för siere an 2:ne ordinarie
Båtsmän;
3:o Herr IkemberZs Memorial om åtgärders
widtagande för flutelig utredning af Götha Canal-
och Malmö för detta Discont-Werk.
Herr ^rosenii Motion, att Städernes
EmbetS- och Tjenstemän böra berättigas deltaga i
Civil-Statens Pensionö-Inrättning;
5:o Herr I^ölvenii Memorial, angående be¬
räkning af Utskylder till Staden Nyköping af Lands-
höfdinge-Residencehuset derstädes;
Till Stats- och Baneo-Utskotten:
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om Låne¬
understöd för återuppbyggandet af Staden Boräö;
Till Stats- oeh Bewillnings-Utskotten:
1:0 Kongl. Majttö Nädiga Skrifwelse angåen¬
de försiag till förnyade Post-Taxor;
2:0 Herr rismans Memorial, angående ned¬
sättning uti Post-Taxan för utrikes Vrefwexlingen.
94
Till Vanco-Utskottet:
Herr I-smberZs Memorial, angående ändring
, i 1 Mom. 2 §. uti Banco-Fullmägtiges Reglemen¬
te, rörande »kläning pä Jern och andra i Banken
länbara erportabla Effecter, wid Län-Contorer i Gö.
thrborg;
Till Bcwillnings-Utskottet:
i:o Herr Valley Motion om inskränkning i Ma-
gistraternes answaröskyldighet för Krono-Uppbörden;
2:o Herr Klsmsns Memorial om uppskattning
af Fastigheterna i Städerne;
Till Lag-Utskottet:
i:o Hrr I-unZmsns och 6-s^elii Memorial an¬
gående Expeditionslösen wid Kämnars-Ratter;
2:o Herr I4n6gv1Zts Motion, angående upp¬
hörande af Hof-Rätternes rättighet att leuterera döds¬
straff i ätffillige fall;
Z:o Herr I^ancleZreng Memorial, angående för¬
slag af ätgärder, för att bereda säkerhet för ompdig-cs
atla tillgängar;
4:0 Herr Vallons Memorial, angäende ändring
af Kongl. Brefwet den 13 Inlii 1775,
95
5:o Herr Llemsns Memorial, angående tillägg
uti Expeditions-Tapan i afseende va Rädstugu-Rät-
tens yrkade ratt till arfwode för Bouppteckningars
inregistrerande och fortvarande;
6:0 Herr Westerstrgncks 2:ne Motioner on»
förändring i 5 §. 25 Cap. Rättegängö-Balkcn.
Alla detza Protocolls-Utdrag kades till handlin-
garne.
Slutligen upplästes nedanstäende Motioner af
.lan Lriic ckansson fran Carlstads Län, nemligen:
"Wördsamt Memorial:
I en tid, da mycken enkelhet och enhet i Sty¬
relsens former och föremal eftersträfwas, anser jag
nyttigt att erinra om en sak, som, ehuru afenwidt-
frägdad Embetsman och nitisk Patriot uppgifwen, lik-
wäl icke annu wcterligen blifwit inför Rikets Stän¬
der förestagen, ehuru ämnet ar af den största wigt
och, såsom sädant, icke eller bör undgå deras gransk¬
ning och tillstyrkande.
Om wäg- och brohallningsskyldigheten i allmän¬
het mättes efter jordens Bewillningswärde, i stället
att utgöras efter hemmantal, och hwarje Läns sam¬
manräknade landSwägar, med dertill hörande mindre
broar, fördelteS pä landet, efter det Bewillningöwär-
de, som är äsatt hemmanen och i Städerne efter
96
den donerade eller sjelsagande jordens uppffattade wär¬
re, samt bewillningen i borgerlig rörelse i de Sta¬
der, der wäghällningen efter sadan grund utgöres,
samt hwarje hemman och Stad derefter tilldeltes
wisa emot bewillmngswärdet swarande wägstycken;
sa skulle en lange och med skal öfwerklagad olikhet
i detta skags allmänna börda afhjelpas och alla frå¬
gor om föredragningen deraf, som nu utgöra tvid-
lyftiga och grannlaga prösnings-ämnen för admini¬
strationen, upphöra; nybyggnader och underhållet as
wisa större broar och färjor, som likaledes leder till
ansenlig kostnad, kunde skiljas fran allmänna wäg-
hallningey, i anseende till swärigheten att mata bro¬
sch wägbyggnads beswaren med hwarandra, samt ef¬
ter enahanda grund särskildt fördelas emellan Länets
alla wäghällningsskyldige Jordbrukare. De wid Lä-
neskilnaden belägne wägar och broar, som gemensamt
underhallas as wisa Hemman, Socknar eller Hära¬
der inom 2:ne eller flere Län, kunde till den längd,
som nu tillhörer hwarje Län, särskildt ingä nti betz
allmänna beräkning af detta stags beskattning. Uti
en sadan ordning borde någon rubbning, sedan den
en gäng wore fastställd, icke ske, genom tillfällige för¬
ändringar uti ett eller annat hemmans bewillnings-
wärde, utan äga bestånd, sä framt icke någon landS-
wäg antingen tillkom eller upphörde, dä motswaran-
de tillökning eller förminskning uti wägbeskattning
borde beräknasj efter hemmanöwärdet. I anseende
till olika local, lättare eller swärare tillgäng pä wäg-
lagningsämnen och flera sädane omständigheter, som
werka pä underhållet, kunde wagarne graderas och
97
fördelas i wista klatzer inom hwarje Socken eller
Härad, och en sädan fördelning föresläs af Sockne-
bercduingS-Committöernc, samt granskas af Tarerings-
Committöcr, rikan att de sednares beffnt borde öfwerkla-
gaö. Genom sadan förändring öfwerflyttaö fördel-
ningen af wagbeskattningen pä de skattskyldige sjelf-
wc och allmänna bördan deraf för hela Rikets »väg-
byggnadsskyldige Inwänare blef i det hela mängfall-
digt lättare, såsom jemnare fördelad. Om anlägg¬
ningen och underhållet af Byarncs, Socknarnes och
Häraderneö wägar och broar, samt byggnader af
Kyrka, Prestgårds-, Tings-, Gästgifveri- och Fattig¬
hus, som endast röra detza mindre menighcter enskildt,
fördeltes efter samma grund och öfwerlemnades ät
dem sjelfwe; sä inskränktes Styrelsens befattning t
bada fallen ritt frågors afgörande, huruwida nya wä¬
gar, broar och sä beskaffade allmänna byggnader bor¬
de anläggas och uppföras? Men arbeters eller kost-
nådens fördelning, dä nägon sädan beflötS, ankom
pä de skattskyldigcs egen behandling, säsom innefat¬
tande en större eller mindre beskattning för orten.
Att detta ämne säsom motion remitteras till
Högwedcrbörligt Utskott, det fär jag wördsamt an¬
hålla.
Stockholm d. 10 December 182S.
löst. Lr, lansson>
fran Carlstads Län."
7
Y8
2:o "Wördsamt Memorial.
I cn tid sadan som denna, dä sa mänga Ve-
willningsfräger förestå, och den ena intraden dör
bjelpa den andra och ingen ringa inkomstkälla dör
föraktas, emedan den dock i sin män hjelper något
till, will äfwen jag framkomma med ett för stag, som
kanske skulle kunna anses wara af mindre betydenhet,
om det icke wore nära förbundet med ett annat äm¬
ne, som är wigtigt/ derföre att det hör till hushälls-
grenarne i Landet inom wisa orter. Bevillning för
öfwerflödSartiklar har under tidernes och Riksdagar-
nes lopp omwerlat; hwad sorn ena gängen antagits,
har en annan förkastats, hwilket mäste dewisa, att
man bäde kan och dör rätta sig efter omständighe-
terne och ken ena artikeln är ej mer fridlyst än en
annan; kan man nu härtill med en Vewillning
nägot nyttigt uträtta, är det i alla fal! sä mycket
bättre.
Man har af allmänna papper sett, att Kengl.
Maj:t förordnat skicklige personer att upprätta för¬
slag till cN ny Iagtstadga och det är således ingen
twifwel, att ju en sädan warder kommandes, lämpad
till närwarande tiders fordringar och styddande sä
wäl enskildtas rättighet att sin jagt sjelfwa utöfwa
eller ät andra öfwerläta, son, ock det nyttiga wille-
brädet, att det, under sin fortplantning och uppfo-
stringstid mätte lemnäs ostördt sä wäl af okynnet,
som den öfwerdrisna och såmedelst onyttiga jagtäl-
skaren.
99
Dtt är juft för att gifwa en ni- styrka ät den
hklsosamma författning, fom jag föreställer mig nu
wara att förwanta, soln jag där Nied will förestå,
art till undanrödjande as en hcp bögst skadliga djur-
ocl, fågelfängare, under de förbjudttt tider en Be-
will ning mätte läggas pä hwarje mantaksskrifwen
persen, som anmäler stg att fä jagt och djurfång
utöfwa och art det mätte wara alla andra förbudet. .
Derigenom skulle en hop barn ock ynglingar
samt lösa personer afhällas frän att anmanda sin
tid pä detta yrke, som genom dem ar dubbelt skad¬
ligt derför, att deras bemödanden egentligen ej kun¬
na attwändaS eller lyckas pä andra, att de sörbjudne
tider och dä genom snaring eller gillersättning under
fogellekar, genom äggens bortröfwande eller hönor-
Nes fångande, medan ungarne äro sä smä, att de
efter modrens död ej kunna lifnära sig m. m.
Huru Mangen af wart Ständ skulle ej wara
tjenad med, att genom nekad anmälan till Ve will-
nings utgörande kunna afbalka sina Söner, under
ungdomstiden, art onyttigt förspilla sina mcrgnar,
dttor eller aftnar, ja ofta dagarnc med, de der i alla
sall blifwä föga nyttiga genom det obehöriga strap-
serandct och helianö blottställande under ett tid, som
rätteligen borde ägnas ät hwilan. Huru mänga För¬
äldrar mäste ej med sorg se sina wid Skolor och Lär-
domssäten wistande Söner ofta nog mer ägna sin tid
är bösian än boken; hwilkct dock en hwar kunde
förmena cn säkan lärjunge, derest han t brist af
erlagd brwilltting, ej kunde nppwisa jagt-pol let;
100
han work åtminstone i det stället atal underkastad och
skulle ej oblygt kunna ströfwa omkring mer, än en
och annan gäng, innan han blcswe erhällen.
Huru mänga smeder och handtwerkare skulle ej
med all förnöjelse se sig i tillständ att, med skydd as
allmän Lag kunna pä detta sätt hindra sina handt-
langare och pojkar, att löpa bort sin tid, pä ett, i
synnerhet om wären, för helsan wädligt satt.
Huru manga utstttare ochgatumän, soldater och
bätömän samt lara drängar, de der ej taga wänlig
äretjenst, uran hälla sig lösa, under hwarjehanda söre-
wändningar, skulle ej bara genom en bewillnings-
afgift och swärighcten att fä Ven erlägga, om de
c) tillika kunde framwisa nägon jordägares tillständ,
att inom hanö omräde fä, efter crlagd bewillning,
jagtcn utöftva, afhällas frän denna för dem skadliga
näringsgren i jemförelse med hwad ett ordentligt ar-
bete kunde för dem inbringa och det äswcnlcdeS un¬
der ett ordentligare lefnadssätt, än jagtens utöfning,
för sä beskaffade idkare, wisa ärötider i synnerhet
mcdgifwer.
Huru mängen jordägare skulle ej, efter denna
utgallring af en lika onödig som skadlig jagrpcrsonal,
hwilken utgallring genom bewillningöhindret af sig
sjelf uppkommer, finna sig mera tryggad hädanefter
än hittills för en hop löst eller obehörigt folk, hwil.
ka, för att ätkomma en eller annan nykläckt fogel-
unge jemte ben dä lättast narrade modren, smyga
omkring midt i sommarhettan och med sina owar-
sanima laddningar och merendels oförståndig» behanv-
lingösätt icke sällan skjuta eld pä skog och mark, utan
att man någonsin i ersättuingswäg kan komma nä-
gonsianS med desie stackare.
En del orter b afwa jagten till ett nänngsfäng,
och, swarar mig kanske någon det wara obilligt att
för hwad som ritgör en näring betala en bcwillning,
liksom för öfwerfiöd. Men om wi närmare betänka
fåken, sä manne det icke för en sä beskaffad närings-
idkare lönar ganska wal mödan, att erlägga en liten
bewillning, dä han just genom andras underlätenhet
deras eller osörniäga dertill, befriar sig frän obehöri-
ga medtäflare och han sjelf genom ett eller annat
skott, till fullo ersätter sig för hela äretS Vewill-
mngöutgist, och desiutem, öfwcrgäende allt annat,
ben sörmon kan winnås, att jagten kan regelmässigt
och lagligt skötas, samt fogelleken' och ungar spåras,
derigenom att det nyttiga wilda, i stället för att som
nn mer ock mer utrotas, twcrtom skulle mer och mer
tillwexas, bade till jägarncs och allmänhetens nytta.
Man kan således betrakta denna fräga utur mer an
en äsigt, nemligen bade derigenom nyttig om för otill¬
börliga personer till deras egen förmän kades hinder
.i wägen för deras jagande och dermed förenade tid¬
spillan och såsom att derigenom nogare kontroll pä
Jagtförfattningarnes efterlefnad blifwer möjlig och
slutligen att af alla sammanräknade orsaker det re-
snltat skulle uppkomma, att nyttigt willcbräd bäde
skutte bibehålla sig och tillwcra i wära skogar samt
lemna den afkomst, hwartill detsamma as naturen är
bestämdt.
102
Mä ingen tro, att genom sadane jagares frän?
skiljande, som har förenämndt ar, rofdjursjagken li¬
der; till dcnsammae utöfning fordras helt andra an,
stalter, an som lösa krypskyttar tunna åstadkomma
och wore dee ganska skadligt om under sadan täck¬
mantel det nyttiga willebradck skulle liksom sitta va
dubbelt satt emellan. Uppsökandet under ynglingsii,
den af rofdjureus bo eller nästen ar en åtgärd, stwil-
ken dessutom, uran skjntgewärS anwändande ock sa,
kedeS bewillningssritt, kan äga rum och som borde
genom betydliga belöningar dcsintom uppmuntras.
Den jordägare, som icke önskar att sjelf sin
jagt utöfwa, bör wara bewillningsfri, men dock staf¬
wa rättighet alt till annor man sin jagt upplåta,
sä widt denne sistnämnde genom bewillningens ntgö-
rande dertill är competcnt. Jordägaren kan häri¬
genom winna någon fördel af en sak, som nu mer,
endels lemnäs utan all uppmärksamhet, under det,
att det nyttiga willebrädct utan all barmhertighet och
urskiljning af oberättigade förföljes och nedgöres.
Om rofdjursjagken förenäs med någorlunda he,
derliga behållningar, antingen genom enskilda Sock¬
nars eller DistricterS föreningar eller genom allmän,
na författningar och medel, sä äro fördelarne deraf
sä betydliga, att tyngden af ärlig bewillnings utgö¬
rande för jagträttigheten alls icke märkes,
Det tillhör icke mitt amne denna gängen att
härmare utreda, huruwida icke den fond, som genom
?n sadan bewillning, jag nn föreslagit, samlas, egent,
403
ligen boi de ansläs tili sädanc belöningar, som nptznämndt
ör, afwenson, icke blott till warggärdar och öfrige an¬
stalter tili rofdjnrS fängande, utan äfwen till den
stats aflöning eber arfwodes beräkning, hwilken skulle
conrrollera jagkförfattningarnes efterlefnad; wore der
fä, da flmes mig att medlen wore rättast anwande
och att medlen, som ändamålsenligt utginge, också än-
damälsenligast disponerades. Denna bcwillning, om
ben, som jag hoppas, bi fabes, kan wisierligen kom-
nia att »jemm, ber ena äret emot der andra, utgå,
men sa är det ock med premier, hwilka bero af de
fängade djurens antal. Statskaflan kunde i alla
sall af denna intrad njuta ersättning för hwad i pre-
miewag m, m. kunde komma att utbetalas och den
Hewillning jgg nu prkar, blir i alla fall en ny till-
gäng as Statsmedel, Om den blott sättes till 42
fl, B:eo för Allmogen och ZA fl. eller i R:dr, för
de sä kallade Ståndspersoner, skall ofelbart en fond
uppwcxa, hwilkel, titt mer än ett ändamäl kunde bi-
draga och är der under sädane äflgrer, jag nu an-
häller, att denna motion mä hedras med mine Med¬
broder» nppmärksamhzt, samt Memorialet nu till
sammansatta Bewittnings samt Allmänna BeswärS-
och Occo»omie>Utskotten remitteras.
Stockholm d, Y December 1828,
polian Liiie dansson,
frän Carlstads Län?
Ladcs pä bordet,
104
Ståndet ätskiljdcs ks. 2.
Il» Kd<!N»
1828 den 12 December
klenum kl. 10 förmiddagen.
S. D. Ingas Olol iVlatkiiasson fran Bohus
Län ett sa lydande Memorial.
"Wördsamt Memorial:
Redan före min afresa fran hemorten hade jag
mig bekant och har sedermera, under Riksdagens
lopp, haft tillfälle erfara huruledes, genom tolknin¬
gen af en twetydig Bancoförfattning, en aktnings-
märd Mcdborgarej inom den Domsaga, der jag är
boende, Hr^Öfwerste-Lieutnant Alerstam, förlorat
105
kl, honom tillhörig fastighet ock, honom såmedelst
är heros,rad hela dest timliga ,välfärd.
Af sadan anledning begagnar jag nn min Riks-
dagsmanna-ratt med hemställan om ine, till förebyg¬
gande af slika händelser i framtiden, det more af
högsta nödlvandighet att Vaneo-församungarne llef-
wo granskade och bringade til! den fullkomligaste be¬
stämdhet; hwarjemtc och dä det redan öfwerfiödigt
har wisat sig, att den Hr ^.cllvnnMin öfwcrgängna
- olycka härleder stg frän en til! den grad obestämd
författning, att Konungens Högsta Domstol dera
gjort en tolkning i rak strid mor bäde Kongl. Swea
Hcf-RättS dom och Kongl. Maj:t Nedre Iusiitiä-
Revistons underdäniga betänkande, jag wördsamt
hemställer cm icke han, som utom eget förwäilandc,
genom en twctydig lag sätt ,vidkännas denna förlust
af sin timliga mälfärd, borde af allmänna medel nju¬
ta en mot sine lidne förluster swarande ersättning;
tn der offentligt lagar icke förmä att skydda ägande-
ratten, der widtagcr, efter min öfwertygelse Natio¬
nens skyldighet att godtgöra felaktighet i Lagstift¬
ningen.
Om remist häraf till wedcrbörligt Utskott an-
hälles.
Oiof lVsMlnk>58t>N,
frän Vohns Län."
Ständer fann sednare delen af detta Memorial,
som rörcr ersättning till Öfwerstc-Lieutnanten /ecllor-
106
«m,n för hans lidna förluster, wara cn honom en.
skild rörande fragg af den beskaffenhet, att Ståndet
med densamma, i den wag som fragan blifwit wäckt,
icke kunde taga befattning; men ansag deremot mo¬
tionen, i hwad den asser öfwcrseende af Banco-för-
fattningarne, höra till Banco-Utskpttet remitteras.
Derefter inlcmnadeS följande Memorial:
1:0 Af lonas lohansson fran Jönköpings Län:
Der sedeförderf man sa ofta aberopar, lärer
räkna sin härkomst fran Krono-BrannerierneS tide.
hwarf. Ä ena sidan war det strängeligen förbudet
och bclagdt med högre böter an mansbot, att fuska
i Kronans näring elter med andra ord, att af egen
production producera cn sup bränwin, Ä andra si-
dan uppmuntrades man att förtära mycket af Kro¬
nans bränwin, ry den ansaqs för största patrioten,
som kunde utminutera mesta branwinct, Smaken
tilltog för bränwinssupandc, men ännu mer för lön.
brännare, ty allt förbudet är begärligt. Narurdrif,
ten, den räa kraften besegras mindre af strafflagar
än civilisation. Således uppkom ett häftigt begär
att tillwcrka och afsätta bränwin, hwilkct kostade
mindre än Kronans tillwerkniug och följaktligen re,
kades cqeuiinttan af cn betydlig winst. En oräkne-
lig skara BrauwinSfiscaier uppkom, kanske nära sa
stor som personalen ak Tullstaren; men det war.
sta af allt detta onda war de hemliga angifwelftrne,
1<>7
som sudan- beslagare förskaffade sig nior någon betås,
ning af enfaldigt och dåligt folk. Lömskhet och be.
drageri grep in i Folkets innersta moralitet. Fem¬
tio ars stigande nyplysning har hunnit läka en del
af dc synliga kräftskador»-. Landtulls-bctjeningcn är
afskedad, bränwinsl ram,ingen är frigifven, och i skäl-
ler för Bränwins-sisealer ha fm a wi nn blott Brän-
wins-uppsyningsman. Af friheten att bränna borde
ock följa friheten att supa, utan annat answar, än
att brottet belädes med swärare straff om det more
begånget under lusigt tillstånd; men en annan fri-
het saknas, som är af eftertänkligare beskaffenhet.
Det är ett märkwärdigt förbud för hwarje fullmyn-
dig man, att under resor icke fä köpa en sup bran.
win, utan att tillika intaga ordentlig maltid. Ett
sädant förbud, som är generelt för hela Nationen,
är ett olämpligt förmynderskap för fullmpndigt folk
oä, skamligt att bära. Ännu sämre more det till
sin grund, cm dermed äsyftadeö en födkrok för Fi-
sealer eller en tillflykt för spioner, hemliga angifwes.
ser och alla de laster, som dermed stä i förbindelse.
Förbndet är desiutom högst tryckande för Gäst¬
gifware, hwilka i allmänhet icke hafwa någon annan
ersättning för Gastgifweri-bestyret, än krogrättigbc-
r-en, Det är märkwärdigt, att Gästgifware äga rött
att sälja alla till införsel lofgifne utländske starka
drycker men fa ej sälja en sup bränwin af landers
egen produetipn,
Jag ans,äller att detta Memorial ma remirte,
ras tili wedcrbörligt utskott, som torde sinna ännu
108
större skal, att tillstyrka upphäfwandet, icke allenast
af förbudet för Gästgifware att falja branwin i mst
niit, utan ock af hela Bränwins-Förordningcn.
Stockholm d. cko December 4828.
.Innas kohansson,
Riksdagsman för Norra och
Södra Wedbo Härader af
Jönköpings Län."
0:0 Af Ion Ifarsson fran Wester-Norrlands
Län:
"Dä jag som grundsats antager, att Statens
winst af de beskattningar, som ätföljas af widlyftiga
conkroller, ar mindre an winsten af beskattningar,
som sakna sådana ofta ofullkomliga medel till lag¬
lydnad, enar den kontrollerande, som genom sin be¬
fattning ar hindrad att i öfrigt anmanda sin werk-
samhct till samhällets basta, mäste hämta sin askö-
ning frän de skattdragande, hwilkas förmåga att
mot der allmänna fullgöra sine oncra och skyldighe¬
ter derigenom förminskas och stundom förswinna: sä
kan jag icke underläta att i öfwerstämmelse med mi-
ne hemmawarande Committenters önskan föreskä, det
hemmansägares bränwins-pannor under 40 tunnors
rymd, hwilka tillika begagnas wid bryggd- och ladu»
gärd, mätte frän afgift undantagas, och den skade-
löse Jordbrukaren icke smickras med en rättighet, som
föga lönar mödan att begagna, i synnerhet uti de
Norra Provinser ne, som till branwinstillwer kning,
109
föga omvända annat än hafresäd, som sällan hin¬
ner mognad, men osta nog af köld skadas, sä, art
den ar till brödföda oduglig. Denna naturliga rät¬
tighet skulle likwäl uppmuntra den trörrc Jordbruka¬
ren under afseende pä boskaps-afwelen och kreaturens
framfordring med swagt foder och i foderbrist, hwar-
jemte den gödselgiriga jorden äfwen kunde äterbekom-
ma sin rättmätiga p:Ct, hwarförutan Jordbrukaren
stadnar »villrädig uti sitt lofiiga yrke. Den brist
som uti StatS-medlen härigenom kunde uppkomma,
bör och skulle wisierligcn icke endast ersättas, utan
äfwen andre oundgänglige behofwer fyllas, medelst
en mcdclmättig afgift, för de öfwerflöds-förbruknin-
gar, hwilka Riketö Högloft. Stander finna föran¬
leda till sedeförderf, till laster och brottsligheter ända
till och med pä egen helsa och lif; Rikets rcdbarc erportec
förlora genom sädan import sitt rätta wärde, och en till¬
tagande »veklighet gär i arf hoS Nationen; brän-
winöförbrukningcn bör sä mycket hellre blifwa under
afgift inbegripen, som desi skadliga följder och werka»
pä seder, helsa och wälbcftänd, tyckes snart blifwa
vcmotständligt. Den lindring den tarfligt och mätt-
lige kunde komma att ätnjuta, bör anses som en
wärdig förtjenst; deremot en afgift för öfwcrfiöds-
förbrukningar enlig med, icke allenast en naturlig
rättwisa, utan äfwen anser jag tidens förhastande
päkalla den säsom enda och rätta medlet uti Repre-
sentanternas omsorgsfulla bemödande för framtida
»välbeställd, ty Rikets import skulle möjligtwiö der¬
igenom småningom tillbakabringaö till förhällande till
exporten, hwarförutan Rikets framtida wälbestäyd
110
knappast kan paräknaS; jag anhäller »vördsamt om
StätldetS ompröfwattde, samt att detta mätte till »ve¬
derbörligt Utskott remitteras.
Stockholm den Ii December 1828-
Ion Ifarsson j
Riksdagsman för Medel¬
pad i Wcster-NorrlaridS
Län?'
.3:0 Af OInt' 1l?M?Zon frän Blekinge Län:
"I öf»vertygelse att den mängd af Meningar,
som blifwit yttrade i afseende pä bränwinSbräniiin-
gen, och dermed gemenskap ägande ämnen, icke ligger
tili last, utan bidrager till en fullständigare äsigk, bär
jag enligt hemmawarande Committenterö önskan samt
egen öfwertygelsc ansett mig högst föranläten yttra
min kanka i detta ämne, nemligen:
1:0 Att bränwinsbränningcn endast förbchälleö
Hemmansägare till begagnande Stadens innewäna-
res industri bör ingalunda omfatta en dylik näring,
destomindre som de dertill erforderliga produkter frän
Landtmannett mäste anskaffas, hwadan Landkmarinen
bör hafwa stg ensamt förbehällit detta sätt att för-
ädla, eller bränwinsbränningen idka, säsom förenligt
med ladugardens upprätthällande och odlittgarnes tillta¬
gande, hwarjemte det pa ätskilliga orter är att anse för
den enda utwäg är Jordbrukaren att förwärfwa ett
lii
litt» vilming till sä wäl skatters som löniiiLs- och
rustnings utgörande.
2:0 Zltr brannerircdst^aperna bringas till enkelhet,
dels va det tillwerkningen icke mä kunna prodigneras
till underpris och deras försäng hwilka icke sörina bekosta
pistorlsta apparater, dels och till förekommande af
understes af hwilka anmärkcs den utwägcn som icke
sällan ar begagnad nu i sednare ären, att anbringa
en klicka pä redskapets hatt, eller ett intappningsrör
pa de^ bröst, genom hwilka påfund dclarne ej behöf-
wa atstiljas, utan kunna fyllas laugt öfwer deli egent¬
liga panncrymdcn hwarföre tillwerkarcn sig debiterat.
Desia rcdstapcr ma nu af derks ägare elier den mag-
lige förswaras i anseende til! wedbesparing elier under
bwad benämning som helst, sä är» och förblifwa de
likwist af den ärt, att ingen bestämmelse hwarkett i
beskattnings- eller brnkningssättet möjligen är tänk-
bär eller med witzhet utrönas kan, i följd hwaraf
förbud emot desamma är äf högsta wigt deräst nå¬
gon grans för otillbörligt dränwinerillwcrkning inom
landet skall äga rum, hwarjemte mäskwärmare tilt
hwad bränncrircdffap som helst hörande afwen Under
lika förbud böra blifwa att anse.
Z:o Att oaktadt fastighctswärdet hädanefter som
hittills kommer att fortfara för bestämmandet af brän-
winspannans rymd, sadant wärde icke sär godtyckligt
bestämmas af ägaren elter beräknas efter öfwerflödiga
och praktfulla byggnader, utan efter fastighetens pro>-
ductioneförmaga.
412
4:0 Att bränwinötillwerkningen ärligen instäst
les fyra mannder, fran den i Juni till den i Oct.
helst irigen utom den mer förmögna under nämnde
tid sig häraf begagnar.
5:o Att hwar och en, hwilken bränwinsbränning
tillätes, mä berättigas att ä alla Rikets orter utan
umgälder afyttra sa distilleradt som odistklleradt bran-
win, dä bewis om egen tillwerkning ätföljer, samt
qvantummet icke är under en fjerdcdels kanna.
6:0 Att pannerymdens förhållande till hem-
manswardet ej mä minskas, helst ägare af hemman
med lägre warde da ej känna sig till någon fördel
idka bränwinsbräuningen med potates, hwilken borde
wara den enda tillärna, jemte litet korn och hafrcmalt.
7:0 Da nu sä wäl de pistorijka bränncrkredska-
perna, som äfwen det misibrukct med de öfriga, hwil-
ket har ostvan blifwit anmärkt, blefwo, som jag hop¬
pas och pästär, förbudne och undanröjde, samt inga
andra än enkla redskaper tillätne, aldrig af annan
beskaffenhet än den, att wid mäffningens intagning i
pannan den dertillhörande hatt ovilkorligen mäste
aftagae, samt wid pannans uppmätning sä wäl ast
tappningöröret som äfwen myndningenö till desi öfra
kant alltid inbegripas; sä tror jag efter min fulla
öfwertygelse att den skränkning wore tillwägabragt,
som kunde eller i närwarande tid kan anses behöflig,
dä härtill kommer att bränwinötiden fyra mänadcr
ärligen inskränkcs; samt att Städerna icke tillätas
bräm
11Z
branwinSrattigheter åtminstone för den egendom eller
jord som ar belägen inom desi staket, samt Landt,
mannen skyldig att ställa sig till efterrättelse stad¬
gandet i nu gällande författning i den del nemligen
att ej sammandragning af agor fär sträcka sig öfwer
en mil ifrån den bostad der bränningen bedrifwes;
desiutom bör ingen till annor man aga rätt sin bran-
winsbränningSrattighet öfwerlata, derest denne ej är
pä desi ägor boende. Någon kanhända torde anse
denna enkla framställning såsom öfverflödig; men dä
misibrukct i sednare rider med fa wäl bränncri-red-
ffapcrnes inrättning som waranS öfwerflödiga till-
werkning tydcligen wittnar att skada är till att be¬
fara i flere än ett afseende, samt hämmande häraf
högst nödwändigt päkallaö; wägar jag hoppas fästa
mitt Ständs v ärda Medbröders uppmärksamhet här.'
wid, hwarjcmte jag anhäller wördsamligen om Ne¬
nnsi till wederbörligt lltskott.
Stockholm den 12 December 1826.
Ola, 1epx»88on,
Fnllmagtig för Listers Hä¬
rad i Blekinge Län."
Härmed förenar jag mig till alla delar
?eflr ^elmsson,
Fullmägtig för Willands,
Gjärdtö och 2llbo Härader
i Christianstads Län."
S
414
Härmed formade sig Vice Talmannen Ion Foris--
»on och Olas Mänsson frän Blekinge, -äenclsrs
vilsson fran Lilla Isie, Malmöhus Län, och Lillie
lrsson frän Stockholms Län'
Samt .4:0 af Olof Fansson fran Calmar Länl
"Bland de icke obetydligaste orsaker till Iord-
brukarens nu warande förlägenhet lärer kunna räk¬
nas Borgarens deltagande uti hans yrke. Sä ser
man StäderncS ofta widsträckta och merendels ut¬
märkt bördiga fält hembära deras ägare rikare span-
nemalö och potaresffördar, än att de inom Staden
kunna consumeras, hwaraf Provinsens Landtmanna-
näring fär widkännas följdcrne i en ruinerande stag¬
nation. Den wärde Medbrodren ^nclens ^ncloi-s-
son frän Hyppinge i Östergöthlands Län, har uti
desi Memorial om bränwinsbranningen ester mitt
omdöme fullständigt ädagalagt Borgarens obehörig¬
het att inmänga sig uti det egentliga jordbruket, i
följd hwaraf, och dä efter principen för wära närin¬
gars förhållande till hwarandra Stadöboerne borde
konsumera den kringliggande Landsbygdens waror och
kjelfwe kultivera sin jord till sädane productcr, som
för Landeks behof nu mäste insörskrifwas frän främ¬
mande orter, jag wägar inbjuda det Wällofl. Bor-
gare-Ständet till deltagande uti det förslag, som
härmedelst wördsamt hemställes till Rikets Högloft.
Ständers bepröfwande, att Städernes jord wid lämp¬
ligt äfwentyr icke ma anwandas annorlunda än till
plantering af Lin och Hampa, Tobak, Apothekswäp-
rcr och Trägärdsfrukter m. m. dylikt, hwarigenom
115
en icke obetydlig winst skulle tillskyndas sa wäl Bor¬
garen sjelf i det han undginge ett stundom ganska
äfwentyrligt inköp af de waror han till Landtman-
uen föryttrade, som den sistnämnde, hwilken dä finge
Utan inträng bcdrifwa sin näring.
Stockholm den 12 December 182S.
Olof ckan88oN>
Riksdags-Fnllmägtig frän
Calmar Län.''
Dctza fyra Memorial lades pä bordet, för atk
förekomma i sammanhang med de förut uppgifna och
hwilande Motioner rörande bränwinsbränningen.
Widare ingäfwos nedanstående Memorial: 1:0
af ke-tsr ktilirsson frän Jönköpings Län:
"Ödmjukaste Memorial.
Med anledning af de för enskilde och Staten be-
tydlige omkostnader, som mäste gä till Patzevolance-
Commifiariatets Tjenstemäns aflöning, hwilka för
Pafievolance-afgiftcns förwaltning äro anställde; fram¬
ställer jag att förenämnde Commihariat mätte indra¬
gas och hwad Mökeepahevolaneen angär, densamma
under wederbörande Landshöfdingars inseende, af
Regements - och Mönsterskrifware fa anwändas till
entreprenadeuppköp af Soldatens lifsförnödenheter un¬
der mörestiden; men för öfrigt äskas ingen förän»
116
-ring i fråga om afgiftens utgörande, med undantag
af den minskning deri, som genom Commisiariatets
upphörande torde föranledas och hwilken minskning
till en märklig man kunde ästadkommas; hwarä om
remist anhälleö wördsamligen.
Stockholm den 12 December 1828
keter ketersson,
frän Jönköpings Lam
Westra Harad."
2:0 Af I-srs Ifarsson fran Calmar Län:
"Wördsamt Memorial'
Ehuru Kongl. MasttS Nådiga Proposition om
förnyande af det nu tilländalupne Pasicvolance-Con-
kractet om Indelta Armeens underhall under Mö¬
ten och Mönstringar, ännu icke bliftvt Rikets Hög¬
loft. Ständer meddelad, anser jag mig pligtig att
framföra sä wal min egen som mine Comittenters
önskan i detta afseende.
Långt ifrån att proponera det Pastevolance-in-
pättningen skulle upphöra, anser jag densamma i sin
man betydligt bidraga att gä tvär Store Konungs
och Härförarrs Landsfadcrliga önskningar till mötes,
nemligen tittwagabringandet af det utmärkt tjenftba-
ra skick, htvari wär Arme sig nu befinner; och dä
Lenna inrättning ä ena sidan under marcher och exer-
eiee-möten wänjer Soldaten tvid fältlefnadcn, sätter
den ock ä andra sidan Rothällaren i säkerhet för
117
hans ofta obilliga fordringar, ja afwen prejeri,
afseende pa matsäcken, hwilket underhallssätt, i anse-k
ende till den mindre tjenliga föda det under flere
wecker lemnar Soldaten, gör honom till tjenstgöring
mindre anwändbar och kanske ofta längtande till den
kara rotelistan.
Jag hemställer således till samtlige Rikets Stätt,
der, att Mötcs-patzevolancc-inrättningar för Indelte
Infanteri-Regementcrne matte fä fortfara; likwal
och som erfarenheten wisat att den Pasievolance-afgift
af 8 R:dr B:co pä hwarje rote, som efter förra
eontractet utbetalts, är alltför hög och att underhäl-
let för en Soldats för wida mindre summa erhälles,
enär de ordinarie mötens blott utgöra 21 dagar och
Soldat-portionen ej torde kunna anses uppgå till
mer an 40 högst 12 si. B:co; får jag härmed före¬
slå att Pasievolanct-afgiften för hwarje Rote mätte
nedsättas, om icke till hälften, åtminstone till tredje¬
delen.
Jag wäntar den inwändning häremot, att Sol¬
daten afwen skall ha underhäll under marchen till och
ifrän mötesplatsen; men enligt hwad hittills wa.
rit brukligt, nemligen den för bildandet af en tjenst,
bar och öfwad krigömagt mest ändamålsenlig» an.
stalt, att en tredjedel af Armeen warit i större läger
sammandragen, dä deremot de öfrige twätredjedelarne
warit frän möten fria, bör derigenom sä mycket be.
hällning uppstä, att den förestagna nedsättningen af
Pasievolance-asgiften bör kunna äga rum, hwartill
äswen kommer en annan omständighet, som i sin
118
man betydligen härtill torde kunna bidraga, nemligen,
att da den wäntade Tjenstregleringen en gang blix
satt i werkct, torde Kongl. KriqS-Collegii Underhålls-
Departement och Pasievolance-Commitzariaterne, som
nu med sin talrika Tjenstemannapersonal af Patzevo-
lance-kasian aflönae, komma att undergå betydlig för¬
minskning.
Slutligen och som jag anser att Pasievolance-
katzans medel alltid böra wara disponibla, torde den
mindre lampliga disconteringen med detza medel upp¬
höra; och hemställer jag likaledes att hushållningen
med desie medel matte ställas under Rikets Stän¬
ders Herrar Revisorers granskning. Om remiH hära
till wcderbörligt Utskott anhalleö.
Stockholm den 12 December 1828.
Ifarsson,
frän Calmar Län."
Härutinnan förenar jag mig
1. Anckersson,
frän Tjusts Härad."
Z:o As Anckersson frän Skaraborgs Län:
"Wördsamt Memorial
Fran urminnes tider har warit, är och blir en
erkänd sanning, att hwarje Rikets Jnnewanare bör
119
bidraga lika till Statens underhall, da ändamälet
med bidraget är för dem alla af lika beskaffenhet,
det mä för öfrigt wara af hwad benämning fom
helft; men att en dylik princip icke följt wid den
sa kallade Tross- och Mötes-Paösev olancens
uppgörande, synes tydligen deraf, att de Rustande
wid Westgötha Kongl. Regemente äro alagde en af-
gift af Tio (10) R:dr 24 H. B:co ärligen, da öf-
rige Regementet, som till exempel Weftgöthadahls
Skaraborgs, Bohus Lans med siere blott betala
Ätta (8) R:dr famn.a mynt om äret; en afgift för
Rotehällarne wid förstnämnde Regemente sä mycket kän-
barare, som derstädes blott ett enda Mantal iitrn-
star karl, dä deremot wid de sednare wanligtwis är
halfannat och twa Mantal om hwarje; af sadan
anledning sär jag alltså wördsamligen anhälla, att
»frägawarande Patzevolance-asgift wid Westgötha
Kongl. Regemente matte nedsättas till likhet med
de öfrige Regementernes eller ätta Rchr Banco,
Atk detta till wederbörligt Utskott matte blifwft
xemitteradt, derom anhällcs »vördsammeligen.
Stockholm d. 24 November 1828,
Anckersson,
span Skaraborgs Län."
Häruti instämde ^enckers ckosiansson Lrissms»
frän Skaraborgs Län. DeHa 3:ne Memorial kades
jemwäl pä bordet.
120
Likaledes inkommo nedannämnde Memorial.
4:0 Af 0!ok plsson fran Wermlands Län.
"Wördsamt Memorial
Bland de olägenheter som i allmänhet trycka
den skattdragande Jordbrukaren, ar wiflerligen den
sä kallade Kronotiondenö utgörande, dä den är
fäsom aflöning till tvifla Regementet anslagen; jag
sär säsom ett exempel anföra händelsen härmed inom
Wermland, der denna Tionde är anslagen tik West-
götha-Dahls Infanteri Regemente inom Elfsborgs
Län: uppbörden werkftälles alltid af en mönfterstrif-
ware eller någon annan uppbördsman, som sätt
dertill wederbörligt uppdrag; ock fastän Lönegifwaren
borde fä afbörda sig denna Tionde efter markegängöpris
i orten, hander icke fallan att man fär erlägga 2 a
.3 R:dr Banco mera för hwarje tunna, än hwad
markegängs-priset är; will allmogen icke erlägga
efter uppbördsmannens begäran, nödgas den taga an¬
ordning att leverera Spannemälen in naturs, som
alltid blifwer pä ett frän Löngifwarenö hemort afläg¬
set ställe, för att derigenom twinga den löngifwande
att betala efter defl begäran.
Det är med anledning häraf som jag wördsam-
ligen will förestå, att löntagare i allmänhet mä wa¬
ra förbundne, antingen in natura eller med pennin¬
gar efter markegängöpris, hwilketdera löngifwarcn
heldst wille, att sig åtnöja, och om spanmälen skulle
in natura aflemna^ stället dertill icke mätte för långt
421 "
ifrån löngifwarcns hemort bestämmas; destutom borde
det wara löngifwarcns rättighet att hos Konungens
BcfallningShafwande i det Län der tionde» uppbä-
res fä uppsäga löntagaren, om sä skulle fordras, och
bemälde Befallningshafwandc sedermera i handräk-
ningswäg sädam löntagaren eller Chefen för ett Re-
gemente kungöra.
Jag anhäller att detta Memorial ma blifwa
till wederbörlrgt Utskott rcmitteradt.
Stockholm den 12 December 1828.
Olok lellsson,
Riksdagsman för Wase,
Olme och Wisnums Ha-
rader i Wermland."
Olak Olsson, Gullers Wisson, Lerigt Lrsson
m. fi. frän Wermlands Län förenade fig.
2:o 2lf petter settersson frän Jönköpings Län:
"Ödmjukt Memorial
Med anledning af stadgandet i Kongs. Förord¬
ningen den 22 Julii 1803, rörande Afradö- och
Kronotionde-spanmälens forslande eller lösande, hwil-
ken författning icke ändras genom Kongl. Förord-
ningen i samma ämne den 20 September 1815, i
afseende pä den förhöjning utöfwcr markegängen af
16 a 12 st. B:co per tunna, som räntegifware ma-
ste erlägga, da spanmäls-tionden i penningar utgöres
122
och med fastad uppmärksamhet harwid att da tionde»
i penningar utgår, fräga om dest forslande förswin.
ner och således med billigheten öfwerensstammcr att
ränteägaren ej deraf bör draga fördel att räntegif-,
ware undwiker forslandet, hwilket, enär detwerkstäl-
lcs, är af föga beswär för Landtmannen, som har
egen dragare wid räntctiden ledige, samt för öfrigt
spanmälens lösande manligen förekommer wid span-
mälcns brist eller mistgpnnande skörd, dä ock marke-
gängötaxorna äro nog högt uppsatte och hwarje pen.
ningeutgift dä är sä mycket kännbarare för jordbru.
karen, som han ingenting har att afyttra hwarföre
penningar kunna anskaffas; förestär jag den förän,
bring i ofwanskrifna! Kongl. Förordningars, att den
förhöjning utöfwcr markegängen, af 16 st.s för räg
och korn samt 12 st. för hafre ä tunnan, som deri
bestämmes, dä lösen erlägges till räntetagare, mätte
upphöra hädanefter och räntegifwarens skyldigheter
mä endast bero wid sjelfwa spanmälens lösande efter
markegäng, dä den wid förevarande fall ej utgöres
jn naturs.
Jag anhäller ödmjukeligen att detta mitt wörd,
samma Memorial mätte remitteras till »vederbörligt
Utskott.
Stockholm ben 12 December 1828.
Usltersson,
Riksdagsfullmägtig för Westra
Härad af Jönköpings Län."
I
12Z
Härmed föreuade sig Olokpr-Iirsson, Olok 82-
öorsträm och k-ars 82clemnsn frän Stockholms Län
med flere,
Z:o Af kelrr OIs8on frän Södermanlands Län:
Ödmjukt Memorial.
Af bifogade afskrifter N:ris 1 och 2, skön/cs
burn som Bogsta Socken i Rönö Härad af Ny¬
köpings Län ar fördeld wid lefwereringen af desi
Kronotionde; och lika förhäller det sig med nästan
hela Nyköpings Län: att pläckwis och pä flere häll
lemna den tribut allmogen till Staten mäste erlägga
är ert onus, som är bland de flvärare, hwilket lär-
teligen finnes dä man hägkommcr, att det olika lef-
wereringssättet upptager flere dagar och sysielsatter fle¬
re Bondens för jordbruk och nödwändighetSkörtlor
behöflige dragare; när härtill kommer, att Leveren-
teuren icke fallan har 6 mil och derutöfwer till leve-
reringostallet och de deromkring boende, hwilka äswen
erlägga Kronotionde, mäste föra sin ät motsatt häll,
fä att de nödgas föra hwar ät annans ort sin
fpanmäl; skulle det synas, som denna reglerings
upprättare trodt Bondens hastar behöfwa motion
och folket sysielsättning. Men dä wärdén äf allmo-
gens jord kräfwer tid, om han skall kunna bejaka sin
Kronotionde, nära sig sjelf och fylla sina öfriga oncra
till Konung, Staten och andra, hwilka af honom
kräfwa utgifter; fär jag som en af Rcpresentanterne
frän Nyköpings Län ödmjukligen anhälla om mine
Hederwärda Medbröders werkande förord för bifall
424
derät, att stadgadt blefwe, det ny reglering afKro-
notionde-levereringen inom sistnämnde Län blefwe för¬
rättad, och att derwid fästades noga afseende pa lo-
calomständigheter, sä att icke hädanefter, som hittills
Leveranteurerna behöfde resa kors om hwarandra,
utan att Kronotionden sördeltes sa mycket möjligt
wore omkring den betalandens hemwist, sä wida der
funnes antingen till emottagande af Kronotionde be¬
rättigade personer, eller sädane upplagsställen der
Kronan emottager sin behällna andel. I samman-
hang härmed sar jag äfwen hemställa om icke stad¬
gas borde, det löntagare, hwilka fatt sig Kronotion¬
de anslagen borde aläggas, att i likhet med Kongl.
Maj:tS och Kronans pris bestämt endast undfä 16
si. per tunna som forlön, da spanmälen (hwilken mo¬
re upplagd) löstes med penningar; härtill är sä myc¬
ket mer skäl, som större delen af Hrr Löntagare 0-
barmhertigt preja Leverantcuren, genom hotelse, att
wid uteblifwandet as den dryga forlön de godtyckligt
bestämma, fä föra spanmälen 6 mil.
Jag kan icke finna något skäl hwarföre en Lön¬
tagare som för sin funcrion i Kongl. Maj:ts och
Kronans tjenst njuter Kronotionde, skall hafwa mer
och »vidsträcktare rättighet, än Kongl. Maj:t och
Kronan för sig bestämt, och jag är derföre öfwerty-
gad, att hwarje tänkande skall finna billigheten af
min anhållan, det 16 si. per tunna stadgades som
forlön för all den Kronotionde, som i Riket icke in
natura erläggas, och det för alla emottagare utan
undantag, pä det enhet mä winnås, lättning i all-
mogens bördor beredas och allt prejeri undwikas.
125
Om Remist af bägge mine här ostvan ödmju¬
keligen framställde anhällanden till wederbörligt Ut¬
skott anhäller jag ödmjukast.
Stockholm d. 12 December 1828.
kolir Olsson,
Riksdagsman fran
Södermanland.''
Äfwen desta Memorial förklarades hwilande pä
bordet.
Derefter upplästes följande Memorial: i:o af
I^ars Ifarsson fran Skaraborgs Län:
'Den brist pä enskilt» skogstillgångar, som fin-
neS uti flera af Rikets Provincer, är icke af de
minsta olägenhester, hwilka widläda Swensk» Jord¬
brukaren, som för sitt behof, oftast pä flera mils af¬
stånd nödgas köpa och afhemta nödige skogseffecter
för husbyggnader och gärdselfång, hwilkct kunde be¬
tydligen underlättas och till större delen alldeles af-
hjelpas om Socknarne tilldeltes wista trakter af in¬
om Häraderne belägne Kronoparker, hwilka dels,
mindre noggrann! bewakade, aftaga genom äwerka-
ree tilltagsenhet, dels kosta Staten, ej allenast genom
Lcwakningens aflönande, utan jemwal wid underhål¬
landet af äwerkarne, dä de, i brist af tillgäng pä
böter, inmgnas i häckte pä watten och bröd.
126
Häggums, Käpplunda, Hafstena samt Hömbs
Församlingars hemmansägare uti Walle och Kåkinds
Härader belägna i den mest skoglösa trakten af Ska¬
raborgs Län, fa, genom brist pä skogSeffecter, hwil-
ka de nödgaS anskaffa pä flere mils afstånd, wid-
kännas de högst swära olägenheterna af bristande
skog till sina hemman; denna olägenhet kunde till
betydligare del afhjelvas derigenom, att hemmanen f
nämnde Församlingar, såsom belägne wid foten af bergek
Kronoparken Billingen, blefwo tilldclte trakter af
sä kallade BillingSfoten, i likhet med hwad andra
intill nämnde Kronopark gränsande Socknar erhållit
sä wäl ä nämnde Billingsfok, som de sä kallade
Billingsliderne. Härigenom skulle ej allenast mer-
nämnde Församlingar beredas en lättad skogstillgäug,
utan denna äfwen tillwexa, dä den deremot nu dagligen
genom äwerkan göres allt mer och mer kal af närboende
backstugusittare och andre äwerkarc. Jag sär allsä,
af hemmawarande Committenker anmodad, yrka ark
ofkanämnde Församlingar mätte, i likhet med öfrige
till Kronoparken Billingen angränsande, fä sig tilldeldk
af sä kallade BillingSfoten; och anhäller jag ej al¬
lenast om wärde Medrböders mcdwerkan härtill, utan
äfwen att detta mätte blifwa »vederbörligen remitteradk-
Stockholm d. 10 December 1828.
k.ars lUsron,
fran Skaraborgs Län, Riks-
dagsfullmägtig för Gudhems,
Wilske, Walla och Käkinds
Härader."
127
2:0 Af l^äsil 56NS80N fran Christianstads Län:
"Wördsamt Memorial.
Dä jag nu anhällcr art fä fästa Hederwärda
Bonde-Ständets uppmärksamhet pä nyttan och nöd.
wändigheten deraf, att innehafwarne af Krono- och
Kronoskattehemman, lika med Säteri- och Frälsehem-
»nans ägare fritt fä disponera öfwer sine Ekeskogar,
anser jag mig skyldig redogöra för de skäl, hwarpä
^ag grundar min öfwertygelse uti detta ganska »vig¬
tig» ämne.
För att »vara försäkrad om tillgäng till skepps-
wirke, bär Staten förbehällit sig ägande rätten till
den pä Krono- och Kronoskattehemman »vepande Eke¬
skogen. Detta förmynderskap tror jag likwäl mest
af allt motwerka det äsystade ändamälet. Det gäl¬
ler isynnerhet om skogarne och framför allt om Eke¬
planteringen, att en sorgfällig wärd är för desi upp-
hjelpande och bibehållande nödwändig. Huru kan
man likwäl med något skäl begära, art en hemmans¬
ägare skall anwända nägon omsorg pä en plantering,
som förskaffar honom ingen nytta, utan twertom för¬
orsakar honom en betydlig minskning uti afkastningen
af hans jord? Huru helt annorlunda skulle icke för¬
hällandet blifwa, om Bonden hade full säkerhet der¬
på, att de Ekcplanror han kunde pä stna ägor upp-
freda, lomme honom eller hans efterkommande till
nytta? Det »vore dä hans största fördel, att, sä
»vidt möjligt wore, befordra Ekeplanteringen, dä han
deremot, wid närwarande förhållande»», anser för ev
128
skada att hafwa Ekar pä sina ägor. Man siar wäl
försökt att genom straffbestämningar hindra öfwer-
wäld mot Ekeskogarne; men huru litet straff kan
hindra öfwerträdelser, hwilka icke af allmänna omdö¬
met ogillas, dcrpä lemnar erfarenheten tillräckliga be¬
rms. Att närwarande Författningar angående Eke¬
skogarne, icke äro för ändamälet tjenlig» syneS desi-
ntom deraf, att ärligen större qvanriteter Utländskt
Ekewirke mäste infötskrifwas, hwartill kommer den
omständigheten, att genom underhällande af en tal¬
rik Jägeribetjening och genom den betydliga kostnad
stämpling och utsyning af Ekar mcdförer, det Eke¬
rvirke, som pä Krono- och Kronoskattehemman cr-
hälles, otwifwelaktigt kostar Staten mest.
Rikets Ständer hafwa ock wid 1823 ärS Riks¬
dag insett nyttan deraf, att Ekeskogarne, mot wisi
lösen upplätas till hemmanöinnehafwarncs fria dis¬
position; men som jag har mig bekant, att Kongl.
Maj:tS och Rikets Kammar-Collegium afgifwik ett
emot Rikets Ständers önskan stridande utlätande,
har jag ansett mig böra sörestä Rikets Högloft.
Ständer att ytterligare hos Kongl. Maj:t anhälla,
det fri disposition af Ekeskogarne mätte innchafwar-
ne af sä wäl Krono- som Kronoskattehemman bewil-
jas. Jägeri betjeningen, hwars underhållande och
lönandc är ganska kostsam, skulle ock, i händelse detta
förslag antagcs, kunna indragas, hwarigcnom en be¬
tydlig kostnad för StatS-werket besparades.
Att
129
Ätt detta mätte till »vederbörligt Utbett vemit-
terås, anhälles wördsamligen.
käll! 1äl!3§i)N^
Z:o Äf (lagsten ^Vi^man fran Upsala Län t
"Wördsamt Memorial:
I följd af Rikets Ständers Bcstut wid före¬
gående Riksdagar, samt i anledning deraf utfärdade
Kongl. Kammar-Collegii Circulair-Bref d. 18 Julik
1821, afwensom Kongl. Kammar- och BergS-Solle-
giernes Kungörelse den Zi Marö 1824 haswa de k
Upsala Län belägne Kronoskogen-, hwilka Bergsbru¬
ken begagnat emot RecognitlonS-afgiftS erläggande,
redan är 182,5 blifwit titt hemmantal skattlagde och
den derefter utgående ränta föreslagen; men ehuru
Skattläggnings Instrumenten samma ar borde till
Kongl Kammar Collegii granstning öfwcrlemnaö,
och, efter hwad jag har mig bekant, afwen blif.
wit dit insände; har likwäl pröfning elier fastställelse
a berörde Skattläggningar hittils uteblifwit, hwaraf
följt, att Bruksägarne för KronoskogarneS begag¬
nande annu betala den gamla, men gansta ringa
RecognitionS-afgiften, i stället för den, efter inne-
hafwande förmaner, förestagye ränta. Det kan icke
undfalla nägons uppmärksamhet, att inkomster fom
redan bordt till StatSwerket ingä, genom dylikt
förfarande und-ndragas Statö-Castan. Till afhjel-
pande af sädane för StatSwerket menliga åtgärder,
9
130
rager jag mig friheten förestå, att Rikets Ständer
uti Skrifwelse till Kongl. Maj:t i underdånighet
anhälla, det täcktes Kongl. Maj:t lata anbefalla
wederbörasde Embetsverk, att va de ställen i Riket
ver sädant icke redan stett, genast bringa till erfor-
Verlkgt stut Skattläggningarne ä de af Bruken,
emot Recognitions-afgift hittills begagnade Krono-
skogar, sä att Statsverket icke längre mätte gä i
mistning af den deraf fastställande ränta.
Jag ulveder mig remitz häraf till wederbörligt
Utstött.
Stockholm den 12 Deeember 1828.
6asp>sr Wijkman,
Fullmägrig för Norunda och
Örbyhus Härader sam»
Leufsta Tingslag
i Upland.
Jemwäl detza Z:ne Memorial lades pä bordet.
Sedermera ingäfwos efterstäende Memorial
i:o Af ^.Ullers llonsson frän Örebro Län:
"Wördsamt Memorial.
Sä wäl under förflutne Riksmöten, som det nu
pågående, hafwa ätstillige frägor om stjutöinrättnin-
131
gen i Riket blifwit wäckte ock/ onekligt a o, att den»
na inrättning i sitt nuwarande stick gifwit anledning
titt de wäckte frägorne, dä densamma tarfwar säwä-
sentlig förbättring.
Hwar och en känner, hwilket sivärt onus, isyn.
nerhct wid de större och mera besökta wägarne, stjutö-
styldighctcn är för Kronoskatte och Frälsehemmans¬
ägare, huru mängen gäng deras kreatur, ofta den
dyrbaraste egendom de hafwa, blifwa genom hardt
och oförsigtigt körande skadade och understundom all-
deles förderfwade, för att fortskaffa resande.
Om ock nu ä ena sidan är ostridigt, att ifräga-
warande inrättning bör äfwen i framtiden äga be¬
ställd, och att de dermed för den stjntSningSstyldige
förenade olägenheter och förluster ej kunna helt och
hattet afhjelyas, mäste ä den andra sidan wara lika
ostridigt, att billighet och rättwisa fordra, det atta
Rikets jordägande innebyggare lika deltaga i det be-
swär och den tyngd, som nu trycker en del och just
den sou, minst nyttjar skjutsen.
Jag wägar således wördsamt, ä mine hemma-
warande CommittenterS wägnar, förestå, att hädan¬
efter äfwen Säterier, Rä° och MrS-hemman samt
Boställen mä deltaga i Gästgifweri-skjutseus utgö¬
rande i förhällande till hemmantalen.
Slutligen fär jag lika wördsamt hos Högtara-
de Talmannen och det Hederwärda Ständer anhälla,
123
det detta Memorial matte fa remitteras till weder-
dörligt Utskott.
Stockholm dm 13 December 182S.
^.ncksrs Zonton,
RiksdagSfnllmägtkg för Sköl¬
lersta ock Askers Härader af
Orebro Län."
Härmed förenar jag mig till alla delar
^.näers driksson,
fran Orebro Län.
2:0 Af käll! Ansson fran Christianstads Län:
"Wördsamt Memorial
Bland de af alder Säterier tkllagde förmaner
är afwcn den, att de inom samma Socken belägna,
Säterierne tillhörige hemman åtnjuta med dem ena¬
handa frihet. Dä likwäl denna Insockne frihet
grundar sig endast derpå, att de lyda under något
Säteri, synes mig intet rättwisare och billigare, än
att denna förman upphörer i och med detsamma
hemmanen fran Säterierne abalieneras. Grunden
för Säterifriheten har förswunnit; denna förmän
bör afwen i och med detsamma förswinna. Det är
likwäl icke min tanke, att besia hemman skola beröf-
was alla sina friheter; de äro alla till sin natur frälse,
emedan de annars icke kunnat uti fordna tider läg-
133
gas till Säterier; och de förmaner dem, såsom all¬
mänt eller utsockne frälse tillkommer, böra de wister-
gen fä åtnjuta. Olämpligheteten deraf att hafwa
, det ena hemmanet mer onereradt än det andra är
långt för detta insedd; att påen gang afskaffa detta
mitzsörhällande, skulle åstadkomma en för stark bryt¬
ning inom samhället; småningom later det sig göra:
ock såsom en början härtill, torde detta mitt förslag
winna Rikets Högloft. Ständerö bifall. Wäl har
jag mig bekant, att underdånig framställning härom
blifwit hos Kongl. Maj:t gjord; men Kongl. Maj:t
har likwäl icke ännu deröfwer resolwerat,och jag har
derföre trott mig desto hellre böra ä detta ärende
fästa Rikets Högloft. Ständerö uppmärksamhet, som
jag har anledning förmoda, det Kongl. Maj:t lä¬
rer härutinnan deras utlåtande inhämta.
Och får jag i sammanhang härmed till Rikets
Högloft. Ständer hemställa, om icke de Frälsehem¬
man uti Skane, hwilka icke hafwa Säterinatur,
mätte kännas skyldige att, lika med Krono- och Kro-
noskatte-hemman, deltaga uti Kungs-, Reserv- och
Kronoskjuts, samt inqwarteringar och gärder. Ifra-
gawarande hemman äro skyldige att deltaga uti bäll-
skjuts; de böra med samma skäl deltaga uti de öfri-
ge skjutöningsskyldigheterne samt inqwarteringarö öst¬
gärders utgörande.
Om remist häraf till wederbörligr Utskott får
jag wördsamligen anhalla.
käst! störkson.*
134
Samt 3:0 af Ll'ik 1>e1u'8son frän Gefleborgs
Län:
"Wördsamt Memorial:
Ingen bör undra, om propositioner till nya
anslag och uppoffringar Merendels mötas med swärig-
het, när mänghundraärig erfarenhet wisat, att hwarje
nytt ätagande warit en orsak till otaliga andra ålig¬
ganden; och till ex. hara torde lämpligen kunna an¬
föras den, Sockncmenigheterne under Catholska ti¬
den åliggande skyldigheten att upplåta till Kyrkan
prestebohl. Sockneförsamlingarne trodde sig aldrig
kunna göra nog för sina själasörjare, och de förbun¬
do sig tillhandahålla wisit utrymme i aker och ängs¬
land. Härutaf har socknemenigheten fatt »vidkännas
att, jemte abyggnaden, nödgas bekosta de rättegän-
gar, i synnerhet ägotwister, som röra prestebohl, sä-
som ock desamma ägäende ägodelningar. Orimlighe¬
ten häraf faller hwar och en lätt i ögonen. Jag
har ansett för angeläget, att hwarje sadan omstän¬
dighet, som märkligare mäste störa det goda förhål¬
landet lärare och åhörare emellan, bör häfwaL och
undanrödjas. När Församlingarne nu mera till sine
Pastores ej komma att utgifwa något det minsta
mer eller mindre, om de sednare blifwa wid sine
prästebol,! bjbehällne eller ej, och om desia ägowäldcn
fä bibehällaS hela eller styckade; sä finnes intet skäl,
hwarföre Församlingarne böra bestrida kostnaden för
berörde ärender. Kyrkan torde ej eller, äfwen utan
sitt deltagande, befara brist pä tjenare. Jag föreslär
i ställer, att kostnaden för de Prestgärdarne rörande
. . ' ' ' > /
135
ägotwister och ägodelningar fast heldre bör lagas af
besparade pastoralier, ett project, hwartill jag ödmju¬
kast wägar tillförse mig samtlige Rikö-Ständens be-
nägna bifall.
Stockholm den 12 December 1828.
klrilc kelmsson,
frän Gefleborgs Län.''
Stander beflöt, att desia 3:ne Memorial flul-
le läggas pä bordet, för att i ett sammanhang med
öfrige hwilande Motioner, rörande jämnkningar i
StändSprivilegierne, föredragas.
grillers i Lilla Isie Malmöhus Län
inlemnade denna motion:
"Wördsamt Memorial.
Stockholms Barnhus-tionde har, genom det
sätt, pä hwilket den utgår, blifwit ett fwärt onus
för åkerbrukaren i Skane. Manligen erbjudeS tion.
degifwarcn genom Kungörelse frän LandShöfdinge-
Embetet för hwarjeär, att fa lösa denna tionde efter
MarkcgängSpriS med tillökning af i R:dr B:co för
hwarjc tunna räg eller korn och af Z2 si. samma
mynt för hwarje tunna hafre. Försummar nu ti-
ondegifwaren att inom bestämd tid förklara sig nöjd
med detta anbud, sa anställes Auctiou pä tionde»
wid Lands-Cancelliet, hwarwid priset icke får gä un¬
IZ6
der Markegängspriset jemte berörde förhöjning, men
wäl deröfwer. Om dä nägon speculant infinner sig
wid Auctionen, uppstegrar han priser omättligt högt
ock sedan han ändtligcn stannat för högsta anbudet,
star det honom öppet att lära tiondegifwaren forsta
spanmälen 40 mil inom en och samma Lagsaga, eller
ock med dem ackordera. Tiondegifwarne, som heldre
underkasta sig dryga kostnader, an en sä läng fors-
ling, mäste dä först betala Markegängspriset jemte
ofwannämnde bestämde förhöjning, derefter den till-
ökning, som tillkommit genom prisets uppstegrande
tvid Auctionen, samt slutligen forölingS-kostnadcn.
Pä detta satt har det stundom inträffat, att tionde-
gifwaren mäst sälja Z:ne tunnor säd, för att dermed
liqwidcra en tunna tionde. Will tiondegifwaren sjelf
wid Auctionen inropa tionde», sä stär det honom wis-
serligen fritt; men en speculant kan äswen dä upp-
drifwa priser sa högt han will, sä att, ehuru tionde-
gkfwarcn i detta fall undwiker forsling, hans utgif¬
ter ända öfwer höfman förstoras genom en ansenlig
uppstegring öfwer MarkegängSpriset. Huru stort
och orattwist det lidande ar, som Landtmannen pä
detta sätt tfflstyndas, lärer hwar och en inse. Jag
förmodar mig säledes icke företaga något emot billig¬
heten stridande, dä jag till Ständers öfwerwägande
hemställer, huruwida det icke bör tillätaö tiondegifwa-
ren att lösa Stockholms Barnhus! ionde efter hwarje
Läns Markegängspris, med nägon bestämd, lämplig
och billig förhöjning, eller ock lefwerera samma tion-
de in natura i närmaste Krono-magasin.
137
Jag anhäller wördsamlkgen att detta Memorial
mätte blifwa till wcdcrbörligt Utskott rcmitteradt.
Stockholm d. 12 December 1828-
2^. vilsson."
Lades pa bordet.
Widare lästes nedanstående Memorial af Ungs
län lansson frän Wermlands Län:
"Wördsamt Memorial.
Allmänna Lagen stadgar i 9 Capitlet i §.
Ärfda-Balkcn att wid dödssränfälle as man eller
hustru, skall befintlig bade lös och fast egendom ge-
nom bouppteckning uppskrifwas, hwilket är det rät¬
taste för att kunna derefter i behörig ordning förde¬
la boet mellan arfwingarne. Men gällande för¬
fattningar bjuda att erlägga fattig-p:Ct, Chartä-
Sigikata-afgift m. m. för hela bouppteckningen, hwilket
är en skyldighet som medsörcr stridigheter. Ty ofta
händer att hustrun dör det ena äret — dä man-
nen enligt Landsrätt äger Adelar af boet, men för
hela Bouppteckningen skall ändä erläggas full p:Ct,
forn icke sällan medförer mifinöje utaf deir cfterlef-
waude att han för fin andrl mäste lemna afgift.
Inom nägra är derefter eller kanske inom kortare
tid är mannen genom döden afgängcn, och nu skatt äter-
igen för hans ägande andel, som dä mäste upptecknas
likafullt procenteras, wägar jag atttsä föreslå att de
138
författningar sa mätte ändras, att endast för den af.
lidnas andel af bouppteckningen blott, erlägges p:Ct
och hoppas att Hederwarda Medbroder med mig
härutinnan instämma.
Anhälles om communicatkon till Med-Ständen
samt remist till wederbörligt Utskott.
DnZe llän llansson,
fran Nedre Fryksdahls Härad
af Carlstads Län."
Nils Mänsson fran Malmöhus Län yttrade:
Jag kan icke förena mig med llän .lansson. Wäl
kan det hända, att den ena makan dör det ena och
ben andra det andra äret, men inträffar fädant, bör
det likwäl icke hindra fattigprocentens utgörande ef¬
ter hwar och en af makarne, och något undantag i
författningar.ie för fattigare sterbhus lärer ingalun-
da böra äga rum.
^nclsrs Danielson fran Elfsborgs Län: Jag
är af samma tanka med Nils Mänsson och will blott
tillägga, att som den sä kallade fattigprocenten af
sterbhuset tillfaller Socknens fattige, - synes det mig
obilligt att begära förändring i författningen härom,
dä den har ett sa wälgörande ändamäl.
Pä Olok Nilssons frän Wermlands Län be¬
gäran blef motionen lagd pa bordet.
lZY
^n6Li-8 ^.n66i-88on frän Skaraborgs Län fram-
gaf detta Memorial:
"Wördsamt Memorial.
Bland de inrättningar, som i sednare tider upp¬
stått, torde den i Stockholm anlagda Veterinair-skola
t hög grad förtjena Rikets Ständers uppmärksam¬
het Uti flera Landsorter bibehåller sig ännu den
förfärande hägkomsten af de härjningar, som farso.
rer bland boskaps och hemdjuren fordom ästadkommo
och af de, snart sagt, omätliga förluster och olyckor,
hwilka, i följd deraf, drabbade enskildta personer och
hela menigheten i Rikets särskildta Landskap. Lan¬
det war da i fullkomlig saknad af Djurläkare, och
den nödstäldte Landtmannen hade ingen annan att
wända sig till, än kringstrykande äfwentyrare, som
tillwällade sig namn ak Boskapsläkare, men i flclf-
wa werket wörö i saknad af alla insigter i denna
kunskapsgren, likasom af rättskaffenhet och ärlighet i
uppförande. Sedan i hela Europa uppmärksamhe¬
ten blifwit ledd pä Djurlakarekonstcn och behofwet af
förbättringar deruti med hwarje är blifwit mera
känbart, bildade sig öfwer allt för den sammas upp-
uppmuntran, kostsamma läroanstalter. Swerige blef
dock stillastäcnde intill desi-, i slutet af förra århun¬
dradet, en högt förtjent privat man, pä egen kostnad,
grundläde der lilla Veterinair-Institutet i Skara.
De »välgörande följderne deraf wisade sig snart, och
kunna af mig, säsom frän samma ort, intygas; men
dä otillräckligheten as sjelfwa anstalten äfwen blef up-
penbar, täcktes Kongl. Majtt är 1820 förordna om
140
anläggandet af ett större Lärowerk för Djurläkare
har i Hufwudstaden, och Sjelf i Näder anslä erfor¬
derliga medes. En ledig tomt med någre förfallne
åbyggnader af dem Magastns-Styrelsen fordom in-
nehaft, upplätS ät den nya inrättningen, och Riketö
Ständer bewiljade »vid sista Riksdag ett ansiag till
löner för Lärare och Inrättningens »vidmakthållande
för öfrigt. Lycklige och tillfredsställande hafwa »verk-
ningarne af detta företag warit för hela Landet.
Raseri bland hundar, lungröta, mjeltbrand, mund-
och klöfsjuka, blodstallning, skabb och springorm, besia
djursjukdomar, som fordom wero »verkliga landsplå¬
gor, hafiva da de, sedan sista Riksdag »visat sig i
fiera Landsorter, blifwit genom Veterinair-Inrätt-
ningenö Lärares och Elevers modiga och nitiska be¬
mödanden hämmade, utan särdeles förluster, under
det, »vid samma tid, dcsia sjukdomar i andra Lander
anställt »vida större förödelser. Landet har afwen
under denna tid blifwit försedt med skicklige och »väl
under»vifte Djurläkare och Armeen med Hästläkare
och Hofslagare.
Ptterligare har »väl Kongs. Majtt i Näder
upplåtit »lägra till Ladugärdslands-Bränneriet höran¬
de- hus, till boningsrum ät Lärare och Elever »vid
Inrättningen; men jemte det utrymmet, för dcsia
sistnämnde ar sä knappt, att 2 till 4 Elever mäste
bo i hwarjc rum, derigenom en för studierna sä nö-
dig ordning och stillhet högeligen lider, är Inrätt-
ningen i saknad af tjenliga rum för bibliothek, ana-
romiesal, auditorium och museum m. m.
141
Olägenheterne af besia brister aro allt för syn¬
bara, för att behöfwa närmare ädagaläggaö; och lif-
wad af werkligt nit för beståndet af denna wackra
inrättning, om hwars stora nytta och nödvändighet
jag är fullkomligen öfwertygad, har jag, sedan något
annat förslag i denna del icke ashörts, ansett mig
icke böra lata motionstiden gä förbi, utan att inför
detta Hederwärda Ständ, som i sa hög grad bör
wara interesieradt för Djurläkarekonstens fullkom¬
nande inom märt Land, wäck» fraga derom, och jag
föreslär alltsä wördsamt, att Rikets Ständer till den
här i Hufwudstaden warande Vctcrinair-Inrättnin-
genS fullbordan och underhäll, bewilja, jemte oafkor-
tadt fortfarande af redan gifne medel, ett lämpligt
penninge-anslag, hwarS belopp, äfwensom wilkoren
för dest anwändande Högloft. Stats- och Oeconomie-
Utstotten, till hwilka jag begär Rcmisi af detta Me-
morial, lära, efter officiele handlingar, närmare
kunna bestämma.
Stockholm d. 10 December 1828.
Anckersson,
frän Skaraborgs Län."
dockers Danielson frän Elfsborgs och IM»
Insulin frän Stockholms Län m. fl. förenade sig
häruti.
Motionen lades pä bordet.
142
Af keisr lönsson fran Jönköpings Län in-
lemnades efterföljande
"Wördsamt Memorial:
Utan allt twifwcl ar den allmänna bewärings-
skyldigheten oundgängligen nödwändig för Rikets för.
fwar, och de olägenheter som derwid aro ostiljaktigt
förenade, mäste derföre tåligt fördragas. Men af
största wigt synes mig wara, att besia olägenheter,
som i alla fall blifwa gansta betydliga, icke utsträckas
öfwer nödwändigheten; utan att man twcrtom bju¬
der till att göra denna styldighet i dest utöfning sä
litet tryckande för Folket och Kronan som, utan att
öndamälet derwid lider,någonsin är möjligt. Till nä-
gon del anser jag detta kunna winnås derigenom, att
Bcwäringsmönstringen, hwilken nu förrättas någon
tid före exercicen och förorsakar en särskild tidspillan,
kostnad och beswar, uppstjuteS till desi de bewärings-
skyldige samlats till exerciee, och dä förrättas innan
denna tager sin början. Härigenom skutte för folket
uppkomma en besparing as alla de dagswcrken, som
nu anwändaS att ga till och frän mönstrings-
platsen, hwilka beräknade för hela Riket, utgöra en
stor mängd, och i synnerhet äro betungande för dem
som bo mera aflägse frän mönstringeställena. För
Kronan skulle derigenom de kostnader besparas, som
särskildt för besia mönstringar möjligen anwändaS.
Och tillika skulle man undgä den ledsamheren, som
hittills ofta inräffat, att ungdomen under desie wan-
dringar föröfwar ätstilliga oordningar. Frän början
torde det möjligt wis, i anseende till de för exerci-
143
cen nödwandiga förberedande anstalterna, hafwa wa.
rit nödwändigt, att man genom föregående mönstrin.
gar inhämtade tillförlitlig kännedom om antalet af
dem, som till krigstjenst moro duglige. Men efter
fä mänga ärö erfarenhet kan det icke flä fel, att det
ju i hwarje Landsort wisat sig, huru mänga af de
bewäringöskyldige ärligen mäste, proportioiiswiö till
hela antalet easieras; och af förteckningarne öfwer
dem, s»m aro inom bewäringöären, bör man fäledes
nägorlunda säkert kunna stuta till antalet af dem,
forn kunna komma till att exercera. Skutte man och
härwid stnna det nödigt, att wara beredd pä ett
nägot större antal, än som en sädan beräkning kunde
utwisa, fä wore detta icke nägon betydande swärig.
het, och kunde ätminstone icke jemföras med de olä.
genhetcr, som för folket förorsakas af de nu brukli¬
ga mönftringarne. Och härutom ser jag icke nägon
betänklighet för den nu nämnda ändringen. Ty för
den fom förrättar mönstringen, bör det wara likgil¬
tigt, om cxercieetiden ökas med en mönstringödag,
dä flera dagar i alla sall derwid winnås; och för
den, som blir casierad är det likgiltigt, om det ster
pä exercisplatsen eller pä ett särskildt mönstrings,
ställe.
Äfwen i ett annat afseende anser jag olägenhe-
terna af bcwäringsstyldigheten kunna i nägon män
mildras. Åtminstone i Jönköpings Län, hwarest
finnas twcune exercieeplatser, nemligen Skillingaryd
och Ränneslätt, ar sörhällandet sädant, att en del
as de inom Norra och Södra samt Tweta Härader
boende bewäringöskyldige mäste gä onstring 8 mil
144
till Skillingaryd, fastan de hafwa blott 2 a Z mil
till Ränneslätt. Sa widt jag kan inse, böra inga
oöfwerwinnerliga swärigheter härwid kunna ligga k
wägen för en sadan indelning af Socknarne, att de
bewäriugsskyldige i allmänhet fä anwisnkng till den
exercisplats, inom Länet, som för dem är den när¬
maste. Härigenom skulle besparas de ökade dagtrakta¬
menten, som pä det nu brukliga sättet ätgä. Och
det skulle tillika blifwa en tillfredsställelse för föräl¬
drar, att hafwa sina barn sä nära sig som möjligt
wore; och wid sjukdomötillfällen wore det lättare för
dem att se dem tillgodo och att hämta dem till sig.
Jemte det jag derföre får föreslå besia åtgär¬
der, anhaller jag ödmjukast att detta Memorial ma
blifwa titt wederbörligt Utskott remitteradt, samt med
de Respective Med-Ständen communiceradt.
Stockholm d. 12 December 1828.
petwi' kön88vn,
fran Jönköpings Län."
>
Häruti instämde Ustsr Usln-sson fran samma
Län; och lades motionen, efter fleras begäran, pä
bordet.
2:o "Wördsamt Memorial:
Till understöd för det nära Hufwudstaden in¬
rättade Institutet för blinda och döfstumma, hafwa
Rikets Ständer anslagit en summa af Z,ZZZ R:dr
16
ILÄ
16 tz. Banco. Att sällan något anslag egt runt
kill någor mera »välgörande ändamål än betta, och
att frukten af detta wälgörande är i högsta matto
tillfredsställande för hwar och en, sorn hyser delta¬
gande för en af naturen i hög grad »vanlottad'klatz
af medmennistor, vchsfwer jag icke med manga
ord bervisa» Dm som betänker, huru angeläget det
är att sörja för dessa hjelplös» warelsers bildning,
hwartill deras anhörige eller andra, som af medli-
dande skulle wilja ataga sig dem, merendels äro
alldeles oförmögne, och den som, lika med mig,
egt tillfälle att förwisia sig om förträffligheten,
af ifrägawarande inrättning och den beundrans-
warda framgång, hwarmed bemödandet för olyck¬
liga medmenniskorS »val. kröncs, skall utan twist
wcl instämma »ned mig derk, att endast en omstän¬
dighet hindrar att denna inrättning kan blifwa lik»
gagnelig» för wart land, som den är hedrande
för den nitiske stiftaren; bristande tillgångar wall»
uemligen, att Institutet ej kan utwidgas sa, att
möjligheten att der emottaga clever åtminstone i nå¬
gon grad motswarade »verkliga v eh o str et. För ost
wannamnde anslag får ett barn frän hwart Stift k
detta Institut M uppfostran. Detzutvin harden en¬
skilda »välgörenheten beredt samma forman at 1Z eller
14 barn. Wisierligen är det en o»värderlig förman,
att inemot 30 barn pä detta sätt kunna erhålla en
uppfostran, som mildrar den olycka, hwartill de synas
födda, och bildar dem till gagnelig» medlemmar af
samhället; men huru riyga är icke detta antal af barn,
som efter 6 eller 7 ärS albers undertvisning lemna
40
146
rum ät andra, i jemförelse med de flera hundrade,
»a kanske tusende barn, sorn k wart Fädernesland
finnas af naturen försatta i samma olyckliga belägen-
Het, utan möjlighet att blifwa delaktiga af samma
hjelp! Pä min ort finnas fiera s^r>a.,e beklagans-
warda bärn, hwilka mäste bli ohulpna, emedan ett
barn fran Stiftet redan är intaget i Institutet.
Da ledighet i ett Stift inträffar, inkomma en mängd
af ansökningar, stundom fran föraldrar, som hafwa
3, eller 4 sädana barn, och af alla detza kan blott ett
hjelpaö; alla de andra mäste wisas tillbaka. Sa
skall det, enligt en mig meddelad pälitlig uppgift,
wid sista ledigheten inom Westerås Stift hafwa
handt, att omkring 30 anmälde barn mäst blifwa
ohulpna, dä endast ett kunnat i Institutet intagas.
Af defia anledningar hoppas jag att winna ba¬
de detta och de Respeetive Med-Ständens bifall till
min wördsamma hemställan, att anstaget till ifräga-
warande inrättning, om hwars ivälgörande beskaffen¬
het ej kunna uppstä olika meningar, mätte betydligen
okas, .sä att Institutet mä kunna erhälla en sädan
utwidgning, att flere elever ifrän hwart Stift r
förhällande till Stiftens folkmängd, mä der kunna
intagas. Redan med blott 2000 R:drs tillökning i
den anslagna summan kan den förmän winnås, att
ännu ett barn frän hwart Stift kan i Institutet
intagas; huru mycket skulle icke dä kunna uträttas
med en sädan anständig tillökning, som omtanka»
för oskyldigt lidande medmenniskor här af otz kräf-
wa; och hwilken af ost och wära hemmawarande
147
Medbroder skulle ej med glädje meddela sin skärf till
ett sädant ändamål!
Jag anhäller att detta Memorial ma blifwa
remktteradt till wederbörligt Utskott och meddeladt de
Respective Med-Ständen.
Stockholm d. 12 December 1828.
I?6ter lönsson,
frän Jönköpings Län."
Lri!c Anckersson fran Westmanland begärde
denna Motion hwilande, som bifölls.
Ancker» Anckersson fran Södermanlands Län
framlemnade nedan intagne
"Ödmjukt Memorial.
Läggestads Bro i Södermanland, Selebo
Härad och Kärnebo Socken, bygd af träd och hwi-
kande pä palar, tjenande till öfwerfart icke allenast för
dem, som paster» fran och till Kongl. Lustflottet
Gripsholm, utan äfwen för Södermanlands, West.
manlands och Nerikes inwänarc, har fordom under-
hällitS af trenne Härader; men för nagra är sedan
blef samma Brobyggnad och underhäll lagd pä Akers
och Selebo Härader ensamma. Utom det att deste
Härader äro i sig sjelfwa gansta små, äro de ock ge¬
nom locale omständigheter betungade med en mängd
/ . 148 '
allmänna wägars underhallande utöfwer hwad andre
wäghällningsskyldige hafwa, samt med underhållandet
af flere större färjor, såsom wid Stregnäs, Qwick-
sund, Stocksund, Rönsö och Stallerholmen, hwarest
Mälarens watten skiljer fasta landet fran flere be-
kodde öar, hörande till Södermanland. Till ofwan-
nämnde Bros underhällande efter dest nuwarande
Architecture erfordras esomoftast högst betydligt tim¬
mer, emedan 400 sädane åtgå hwarje gäng Bron
skall beklädas och snart sakna Häraderne erforderligt
wirke, och skulle Bron (hwilket är troligt händer om
fä ar) ombyggas alldeles, medtoges allt det förräd
Häradernes Allmänningar kunna af timmer prestera,
om det ens wore tillräckligt; sa att de inom Hära-
derne befintlige skoglöse hemman derefter komma i
total afsaknad af den för deras hemmans underhäll
och beständ oundgängliga utsyning de böra erhälla;
och dä härtill kommer att Akers och Selebo Hära¬
ders hemman ingalunda lemna innehafwarne, sedan
skatter och oncra äro betalte och utgjorde, nägot öf«
werskott för att inköpa de för deras hemman erfor-
dcrlige skogs-effecter, lärer hwar och en finna den
grufliga belägenhet, som skulle drabba nämnde Hä¬
raders inwänare, om genom Lägerstads Bros om¬
byggnad och underhåll' dem betogcö den knappa wik-
k--tillgäng de äga i sina Allmänningar.
För att derföre undanrödja en dylik tryckande
och gruflig omständighet, samt för ntt uppmuntra
den idoge, omtänksamme och beredwillige
Medborgaren och, medan tid är, förekomma skogs-
förödelse, får jag som Representant wid denna Riks¬
149
dag för omförmätte Häradek ä deras magnar öd¬
mjukligen förestå, det osta omförmätte LäggestadS
Bro mätte byggas till större delen af gråsten; detta
arbete under en sträng tillsyn skulle medföra en be¬
tydlig nytta för bade nu och framtiden; men som
Brobyggnads-styldige icke kunna pä egen bekostnad
förrätta ett sädant arbete, utan ett betydligt bidrag
och jag hört flera summor blifwit begärda till ström-
renSningar med annat mera; sä torde jag ödmjukast
fä med lika om ej större stal, till Lenna brobyggnad
begära ett lämpligt anslag af allmänna medel, dä
det un förcsagde arbetet stulle efter min tanke blif-
rva nyttigt för Gripsholm och närgränsande orter.
Anhälleö tillika, det mina StändSbröder, under be-
hjertande af detze werklige fatta, behagade kraftigt
understödja min anhällan om anslag af Statsmed¬
len för LäggestadS Bros ombyggnad af sten, samt
att detta remitteras titt wederbörligt Utstött.
Stockholm den 11 December 1828.
^nclerssnn,
Riksdagsfullmägrig för
Akers och Selebo
Härader."
Olof 1spj)8son frän Blekinge Län: I anled¬
ning af denna Motion anser jag mig böra erinra,
att inom Blekinge Län finnas mängfaldiga broar,
af hwilka ätstillige nu mera ombyggas af sten. Män¬
ga äterstä ännu att uppbygga, hwarföre, i händelse
jag fann sädant lämpligt, afwen jag stulle begära
150
anslag af allmänna medel för detta ändamål. För
mm del finner jag likwäl icke skäl till en sadan be¬
gäran och bestrider derföre allt afseende pä Gullers
^.näorssons framställning.
kirilc ^nclorsson fran Westerås Län: Jag an¬
ser motionen wara af sä enskildt syftemål, att den
bör remitteras till Ständetö Enskilda BeswärS-Ut-
skott. Får den deremot remitz till Statö-Utskottet,
bestrider jag motionens bifallande.
Mig Mänsson fran Malmöhus Län: Om det
ar fråga, att Staten skall bygga eller underhålla
länga och kostsamma broar, sä bör wäl Längebro wid
Christianstad framst komma i ätanka. Denna bro
har icke fätt sitt namn utan betydelse. Den ar sä
läng och kostsam att underhälla, att hwarje hemman
inom Häradet i 18 eller 20 ärs tid fätt dertill er¬
lägga 2 R:dr B:co ärligen. När nu fräga blifwit
wäckt om bidrag frän det Allmännas sida till broar,
tror jag mig aga fördubblad anledning att begära
anslag af Staten till Längebro och dettta sä mycket
heldre, som Kongl. Maj:t i Näder befallt att den
delen af bron, som ligger i det djupaste wattnet, skall
underhällas af träd, för att, i händelse Christian¬
stads Fästning skulle bestormas, med lätthet kunna
raseras, och anhäller jag, att detta mitt anförande
mä ätfölja remisien pä Xllckers ^.näorssons Me¬
morial.
kstsr kotirsson r Millebo af Jönköpings Län
begärde motionen hwilande, som bifölls.
151
I anledning af Bewillningö-Utffottets, d. 10
i denna manad pä bordet lagda Memorial, med
äterlemnande af Kongl. Majtts till Utskottet remit-
terade Nådiga Proposition om Saltpetergärden, femte
åtskilliga rörande detta ämne afgifna motioner, in-
gaf Lrik Svensson frän Bohus Län ett sä lydande
"Wördsamt Memorial.
Som Bewillnings-Utskottet ej behagat M öfwer-
wägande upptaga hwad.jag nämnt i afseende pä Kongl.
Majtts Nädiga Proposition angäende Saltpeter-
gärden, hwilken Utskottet anser ej hörande till desi
öfwerläggnings-ämnen, fäsom Varande en Staks-
werkets inkomst; sä will jag förklara, att jag aldrig
ansett denna gärd wara nägon grundskatt, utan en
werklig Bevillning, och att den säsom sädan af
Utskottet bör upptagas.
För öfrigt kan jag ej neka mig att anse Be-
wkllnings-UtskottetS åtgärd harwid wara nägot för-
hastad, dä Stats-Utskottet ännu ej uppgifwit behof-
wet af ofwannämnde gärd; jag önskar derföre att
mitt afgifne Memorial samt yttrandet till Proto¬
kollet mätte blifwa aterremitteradt.
Stockholm den 12 December 1828.
Lrik Svensson.'*
Och tilläde Urik Svensson mundtligen, det
han icke kunde inse annat, än att Saltpetergärden
1Z2
Hwarken förr warit eller nu ar att anse såsom nå¬
gon grundskatt, utan såsom bewillnrng, till stöd för
hvilken mening LriK 8ven83on anförde, att Salt-
peter-tillwerkningen först bedrefs pä det sätt, att
särskilde Saltpeter-Sjudare farit omkring landet och
pä de ställen, der Salpeterjord fanns, anställt
kokning, hvaraf följde, att endast wista jordbru¬
kare fingo widkännaö tyngden af detta onus; hvar¬
efter wid 1800 ärS Riksdag wäcktes fräga härom
och Ständerna beflöto, atti stället ätaga sig en witz
ärlig afgift efter hemmantal. Ehuru Grunden för
prestationen falanda förändrades, kunde den likwäl,
efter Urik Lvnnssong ranka, icke anses annorlunda
än fäsom en ätagen vewillnkug; ock att afgiften
kallades för gärd kunde icke föranleda till afgiftens
betraktande för grundskatt, helst mänga andra ut-
fkylder funnos, som benämndes för gärder, men i
sjelfwa werket ej wore annat an bewillningar.
6u8per 'Wijkmsn frän Upsala Län begärde
Memorialet ytterligare pä bordet, hwilket Ständet
biföll.
Ll-IK Svanberg fran Wester-Norrlands Län
inlemnade nedanstående
"Wördsamt Memorial.
Längt ifrän att öfwerklaga ren af Södra Ån¬
germanland och Medelpad bestämde fördelningen af
153
Provincial-Lakare-Districtcr med boningsstationer" i
Sundswall och Skellefteä, får jag till allman wäl¬
in ed för icke mindre an 11,445 Medborgare, som
med fördel aldrig kunna begagna sig af besia för längt
främvarande Läkare, ödmjukeligen andraga det för
Nora Skog, Gudmundrå och Högsjö Församlingar,
såsom hörande under Skellefteä Distrikt och Säbrä,
Härnö, Haggdänga, Stigsjö och Wiksjö, samt lämp-
ligast äfwen Häsijö af Medelpad, alla under Sunds,
walls Division lydande, af nöden och behofwet högst
päkallade äliggande, att pä ordinair Provineial-La.
karclön af Staten erhälla tillsammans en särskild ge.
mensam Läkare med station i Hernösand eller Ler
lämpligt wore inom nämnde Församlingar.
Skälen härtill äro flere: Det länga afständet
af 5 titt 6 mil för just de omkring Hernösand lig.
gande Församlingar, hwilka mäste nu resa till Sunds-
wall efter Läkare och afständet anda till 8 a io mil
till Skellefteä, för de pä blott 2 a Z mil liggande
Socknar ifrän Hernösand, och detta afständ ända
dubbelt i händelse af Provincial-Läkarens bortowaro
pä resor till gränsorne af sina »vidsträckta distrikt ät
motsatt häll, medförer tidspillan, kostnad och kanbart
lidande för andra Medborgare, sä wäl i allmänna
som i enskildt» Läkarcwärder, i de sednare, sä-
som i nog ofta förefallande instrumental-barnför.
lotzningar och andra speciella sjukdomsfall, der skynd¬
sam hjelp warit af nöden, har detta länga afstånd
gjort det alldeles omöjligt, att söka Provincial-Läka.
re; utan har man nödgat wända sig till närmaste
Stads-Lakare k Hernösand. Detta har skett natur-
154 >
ligtwis utan rättighet att kalla honom och således
med skyldig förbindelse till ersättning utom Taxa,
allt innebärande en större tyngd för Medborgare k
-esia Församlingar, derest icke hans nu i flere är be-
pröfwade ädelmod eftergifwit ät de fattige all ersätt¬
ning.' Flere omständigheter tala för billigheten af,n
Läkaresysilas inrättning i eller omkring Hernösand.
Denna Stad ligger liksom i medelpuneten af besia
Församlingar; dit hafwa de närmaste wägen att af-
yttra fina waror; der hafwa de sina masta ärender,
än för sina Barn wid Skolan och Gymnasium, än
för angelägenheter hos Landshöfdinge-Embetet; der
hafwa de ock närmaste tillgängar till Apotheket, da
de, som nu mäste ffe, nödgas i fall af Provincial-
Läkarens narwaro eller ankomst till nägon af besia
Socknar, särskildt söka Apotheket.
Härtill kommer ock, att sommartiden ankomma
frän främmande hall flere Fiskare-hushäll, såsom ifrän
Gefle med flere till de omkring Hernösand nara lig¬
gande hamnar; ifrän blott Säbrä Socken utflytta
till fiske 40 hushäll pä blott en mil utom Hernösand,
och hwilka ofta warit i behof af snar Läkarehjelp,
den de aldrig kunnat finna eller möjligen söka i Sunds¬
wall. Alla desie skulle draga den högsta för¬
del af en stationerad Läkare omkring eller i Hernö¬
sand, dit de hafwa en nara och för öfriga behof be¬
qvämlig sjöwäg pä blott en half, en, twä, högst tre
mil. Samma förmän har ock Nora Socken af twä
a tre mils sjömil till Staden.
»
155
Wid legala Läkarebesigtningar, der Landshöf-
dinge-EmbetetS förordnande erfordras för Läkaren,
kan för det langa Mandet icke annat an uppsta den
olägenheten, att helst sommartiden, under längre
wäntan pä Läkaren, liken taga sadan sörruttnelse, att
besigtningen förswäras, utom att sterbhusdelägare,
anförwandter och domstolar samt presterskap derwid
fatt röna beswärande påföljder.
Wid uppkommande farsoter mill det blifwa lika
swart, som i hast omöjligt, att erhålla Läkarehjelp
fran anförde stora afstånd af 5 till 20 mil i fall af
Läkarens lätt inträffande sränwaro ifrån sin station.
Med afseende dera, att detta langa afstånd al¬
wen kostar Staten såsom den enskildt» Medborgaren,
gör det den förre större utgift, den sednare den bewisli-
gaste förmän, att fa ifrån Sundswalls Läkare-Divk-
sion utbrutne till en gemensam Läkaresptzlas distrikt,
Säbra, Häggdänga, Stigsjö och Wiksjö, hwilkaS
folkmängd är 4,YY9, och as Skellefteä distrikt, Hög-
sjö, Gudmundrå, Nora, Skog, 4,964, samt Häsijö,
säsom lämpligt hithörande, om wederbörande sä wilja,
1482, eller en summa säledeö af 14,445, utan att
Provincial-Läkare i Sundewall och Skellefteä i nå¬
gon hufwudsaklig män förlora i sina inkomster, sä
mycket mindre, som efter hwad härigenom är ädaga-
lagdt, de icke kunna eller medhinna att betjena besia
Församlingar.
Jag sär säledes pä hemmawarande Medbröders
magnar till deras allmänna och enskildt» wäl i sam-
156
,»anhang med samhällets eget bästa genom deras
bättre hesowärd, anhätta om öfwcrläggning och önsk-
ligt bifall a framstälde fräga; om remisi till behörigt
Utskott sär jag ödmjukast anhalla.
Stockholm d. ii December 1828.
Lrilc LvsnbsrZ,
frän Wester-NorrlandS Län.''
Lades pä bordet.
Widare upplästes följande Memorial af Olof
iansson frän Calmar Län:
"Bland de icke obetydligaste orsaker till Jord.
brukarens nu warande förlägenhet lärer kunna räk¬
nas Borgarens deltagande uti hans yrke. Sä ser
man Städernes ofta »vidsträckta och merendels ut-
märkt bördiga falt hembära deras ägare rikare span-
nemäls och potatesskördar, än att de inom Staden
kunna consumeraö, hwaraf Provinsens Landtmanna-
näring får »vidkännas följderne i en ruinerande stag¬
nation. Den »värde Medbrodren ^.nckei-s snders¬
son frän Hyppinge i Östergöthlands Län, har uti
dest Memorial om bränwins-bränningen efter mitt
omdöme fullständigt ädagalagt Borgarens obehörig,
het att inmänga stg uti der egentliga jordbruket, i
följd hwaraf, och dä efter principen för »vära närin¬
gars förhållande till hwarandra Stadsboerne borde
consumera den kringliggande Landsbygdens »varor och
kjelfwe kultivera sin jord till fädane produkter, som
för Landets behof nu mäste införffrifwas frän fram-
157
mande orter, wägar jag inbjuda det Walloft. Bor-
gare-Ständet till deltagande uti det förslag, som
härmedelst wördsamt hemställes till Rikets Högloft.
Ständers bepröfwande, att Städernes jord tvid lämp-
ligt äfwentyr icke ma anwändas annorlunda än till
plantering af Lin och Hampa, Tobak, Apothekswäx-
ter och Trägardsfrukter m. m. dylikt, hwarigenom
en icke obetydlig winst skulle tillskyndas sä wäl Bor¬
garen sjelf i det han undginge ett stundom ganska
äfwentyrligt inköp as de waror han till Landtman-
nen föryttrade, som den sistnämnde, hwilken dä finge
utan inträng bcdrifwa sin näring.
Stockholm den 12 December 1828.
Olok kansson,
Riködags-Fnllmägtig fran
Calmar Län.''
Lades likaledes pa bordet.
Ptterligare ingas Krlk borberg frän Wrsterss
Län detta:
Ingen more efter mm tanka, bland skattdra¬
gande, mer Pligtig till Contribution än Capitalisten.
Hwilken person, i hwad Clasi det wara mä, kan med
lika lätthet som denne draga den ansenligaste reve-
nsie? Jordägaren anser sig hafwa gjort den bästa
handel, om hans Egendom afkastar 4 procent. Ca¬
pitalisten åtnjuter fulla 6; den förre mäste söka sine
158
, genom omtanka och arbete, den sednare ater gär
blott igenom Almanachan för att se när den och
den summan ar förfallen, eller räntan bör utgkswas,
och da behöfwer han icke göra ett steg för annani,
mandet af z!dels större inkomst än den förstnämnde;
det är nog besynnerligt, att sädant undfallit Natio.
nen wid atagande af Contributkoner. Regeln för
beskattning har i alla tider warit, att med möjelk.
gaste försigtighet och omsorg söka lägga lika bördor
pä lika krafter; men här tyckes den hafwa afwikit,
dä en Clasi, hwilken oemotsagligen lättast af alla
åtkommer pengar, är fri fran afgift till Staten;
Rikets Högloft. Ständer fann wid 1823 «rs Riks-
dag skäligt stadga, det skulle gäldenär, dä fulla 6
procents ränta erlades, njuta Bewillnkngö-afdrag
med Fem dito af räntan eller 20:de penningen;
men den goda afsigten härmed winnes sällan oftare,
an da medlen med lagsökning indrifwes; ty fruktan
hos gäldeuaren att se hela läne-eapitalet uppsagdt,
hwarmed borgenär Hotar, twkngar den förstnämnde
att tiga och han wägar icke begära detta lilla men
lagliga afdrag och således njuter Capitalisten äfwen
i detta afseende ostörd Revenäe, utan bidrag till
Staten. Detze betraktelser, grundade pä kännedo¬
men, att sä werkligen sker, ger mig anledning öd¬
mjukeligen förestå, det Capitalisten olades wid Taxe-
ringarne uppgifwa det Capital han har utestående,
eller kan för aret utlåna, och att Rikets Högloft.
Stander stadgade en Contributkon procentum, läm¬
pad efter större och mindre utestående eller utlanade
penningar. Det ar wisit sant, att man med säkerhet
icke kan antaga dylike uppgifter, hwilka alltid före-
159
ffrifwas af egennytta; men dels äro Taxeringsmännen
j hwarje TaxeringS-distriet icke helt och hållet okun-
nkge om de Capitalister, Hwilka dit höra och dels
klefwe en sadan twungen uppgifwa åtminstone större
delen af sitt utlänings-Capital, om stadgadt blefwe,
det Han bötade tredjedelen af Lånebeloppet, om det
kunde, antingen wid Lagsökning eller eljest genom
galdenaren upptäckas, att fordrade skulden icke blif-
ivkt uppgifwen till Taxering.
Att wäcka denna fråga tror jag mig sä mycket
Haldre ägt fog till, som Staten nu fordrar nya
tillskott af Nationen, och alla böra lika bidraga der¬
till i man af mer eller mindre inkomst, samt jag
är öfwertygad att bifall ät detta mitt förslag icke
skulle obetydligt werka till lättnad för de öfrige
skattdragande.
Remist till wederbörligt Utskott af denna min
Motion anhäller jag ödmjukast blifwa bewiljad.
Stockholm den 11 December 1828.
D. NorksrZ,
Riksdagsfullmägtkg för
Snättinge Harad i
Westmanland."
^näers Danielson frän Elfsborgs Län: Jag
anser kilorborZs motion wara ganska riktig, men
fär, i afseende pä beskyllningen, att denna fräga
undfallit Representanterne wid förra Riködagarne,
l6o
upplysa, att detta ämne förewarit wkd hwarje Riks¬
dag, men att Rikets Ständer funnit det nästan
omöjligt, att pä ett sätt, som i alla afseenden wore
lämpligt komma ät Capitalisterne.^ Jag förenar
mig säledes om remist pä Norboi-Zs motion och ön¬
skar Bewillnings-tttstottet all lycka, att kunna före-
flä bättre Lagar i detta fall, an Ständerna hittills
kunnat Åstadkomma.
Memorialet lades pä bordet.
Af kster .pearsson frän Jönköpings Lätt in-
Zass ett sä lydande
"Ödmjukaste Memorial.
Da nu mera sä mänga Memorialer under det¬
ta Riksmöte dagligen inkomma och yrka nya an¬
slag till hwarjehanda företag, fär jag fästa Rikets
Högloft. Ständers uppmärksamhet pä följande ämnen:
Som allmänna magarna inom Riket hittills
äro lagde pä jordbruket, som winter och sommar är
ett gansta tryckande onus, hwilka wägar, åtminstone
inom den Provins, jag har äran representera, icke
kan ärligen underhällas under 10 R:dr per hem¬
manet; allt derföre fär jag förestå , om icke alla an¬
dra större näringar och rörelser, såsom Tullqwarnar,
Sägar, Pappersbruk, Jernbruk samt Tjenstemän,
som merendels resa mer an Jordbrukaren och hafwa
wida mera inkomst, och rörelse, borde antingen delta-
ga i wäghällningsstyldighctcn eller ock i proportion
mot hcmmanswärdct, efter deras inkomst och egen¬
doms uppstattningswärde, ärligen betala Vcwillning
till Stats-Catzans utgifter; hwarigenom jordbruka¬
ren kur.de erhälla någon lindring i Bewillningen;
anhällandeS om Rcmitz till wederbörligt lltstott.
Stockholm d. 12 December 1828-
kette!' kelir58c>n,
Riksdagsman för Östra
Harad af Jönköpings Län."
LadcS pä bordel.
Lamuel Mänsson och kellr kehrsSoti sratt dal¬
mar Län ingäfwo följande
"Wördsamt Memorial!
Dä wi erhållit det answarsfullä kallet, att wa¬
ra Fullmägtige för Öland, ett Landskap, hwarö hi¬
storia i alla afsecnden framter de mäst owanliga hän¬
delser, snart sagdt af alla stag, wagn wi wördsamt
och ödmjukast enligt uppdrag af wära hemmawaran-
de Mcdbröder anhälla, att till Rikets Högloss. Stän¬
ders öfwerläggning, granstning och bedömmande fä
framställa ett bekymmersamt ärende, wärt Land rö-
11
162
rande, ytterst magtpäliggande. Ä wära ock) berör¬
de CommittenterS wägnar anhålla wi om "befrielse
"fran den Olands allmänningsmarker wid deras för¬
delande a hemmannen inom Landet äsatte, samt ifrån
''och med 1818 för Norra och fran och med 1821
"för Södra Mötet ännu utgående skatt, bestående i
''afrads-spanmäl."
Innan wi närmare söka utweckla alla de be-
wekande skal och omständigheter för denna befrielse,
torde os tillätas i korthets framställa hela detta mä-
lets behandling ifrän sin början:
i:o Af urminnes tid har Olands allmoge ägt
betesrättighet pä de sa kallade utmarkerne eller alf-
waren. Denna betesrättighet är äfwen i alla Lan¬
ders skattläggningar observerad och bland hemmanens
fä kallade härligheter upptagen och hemmantalet
derefter lampadt. Bilagde skattläggningar för Qvarn¬
stad i Källa Socken, Bo i Bredsättra Socken och
Repplinge i Repplinge Socken af Olands Norra
Mot, samt Sandby i Sandby Socken, Träby i Se¬
gerstads Socken och Eketorp i Gräsgårds Socken af
Olands Södra Mot skola tillräckligen wittna att
denna betesrättighet är upptagen och beräknad wid
hemmantalssättningen.
2:o Mmogen har aldrig begärt utmarkernes för¬
delning pä hemmanen, utan snarare bestridt denna
fördelning.
163
3:o Utmarks-skatten, som af Committerade med
grund af Instructionens den 6 Maj 1813 8:de §.
blifwit hemmanen påförd, har aldrig af allmogen
blifwit bejakad. Allmogen har haröfwer aldrig blif¬
wit hörd.
4:o Allmogen har hos Kongl. Majtt begärt och
bönfallit om befrielse fran Utmarks-skatten sednast wid
förslutne 1823 ärS Riksdag; men erhållit bifogade
Utslag, att da den ifrägawarande as ntmarkerne pä
Oland utgående mindre betydlige spanncmäls-ränta
wid Statsregleringen blifwit bland Stats-WerketS
inkomster upptagen och päräknad, kan Kongl. Maj:t
den af Riködagsfullmägtige gjorde underdåniga an¬
sökning icke i Näder bifalla.
Således wander nu:
5:o Olands Allmoge sig till Rikets Stander.
Att Hemmanen ä fasta landet inom sa wäl
Calmar Län som öfrige orter i Riket, aga utmär¬
ker och beteshagar, skogbewurne och af mångdubbelt
större widd och bättre beskaffenhet än a Oland, men
hafwa oagtadt sädana förmäner åtnjutit en lika befri¬
else för skatt derä, wid deras Hemmanskattlaggning,
som den Olands hemman pä I730:talet meddeldtes,
nemligen: ''att utmarkerne blifwit beräknade som en
"härlighet af ringa wärde och derföre utan särskildt
"asatt ränta; men hemmantalet dock, med afseende
"afwen härä derefter lämpadt." Detta förhållande
wisa nästan alla^ skattläggningar pä fasta landet i
164
Calmar Län och hwaraf har i djupaste ödmjukhet
endast bifogas 2:ne för Wassgärde i Gärweda Soc¬
ken och Aspelands Härad, samt för Hossmo i Hoss¬
mo Socken och Södra Möre Härad.
Sluteligen är wart hemställande äfwen rättwist,
emedan Kgl. Maj:t i Nådigt Bref den 16 Marö 1802,
deraf transumt äfwen ödmjukast bilägges,i grund afden,
pä Nådig Befallning af tillförordnade Committerade pä
Oland anstälde undersökning till förbättrande af All¬
männa Hushållningen derstädes, täckts Nädigst för¬
klara: "Att Kongl. Maj:t, sedan de a Landet wa-
''rande SkogS-allmanningar blifwit till sine gränsor
"beskrifne och utstakade, emot den ökwerblifna mar-
"kens fördelande emellan dem, som sig deraf begagna,
"och hwilken mark egentligen blott titt mulbete kan
"wara gagnelig, icke haft något att påminna; dock
"att derwid utrönas borde, huruwida någon del deraf
''kunde wara tjenlig till trädplantering,och om för¬
delningen med något sädant wilkor borde förbindas.''
Sist äberopade Kongl. Maj:tö Nådig» Bref har
grundlagt Olands Utmarkers fördelning, och samma
Nädiga Bref wisar ock att dä warande Kongl. Com¬
mitterade ganska wäl grundat och rättwist funnit,
att markens fördelning högst borde förbindas med
trädplanteringöskyldighet om marken dertill funnes
tjenlig, men ingalunda med någon ytterligare och ny
skatt, som nu skett. Denna trädplanreringsskyldig-
het är ock genom Kongl. Majtts Nädiga Bref den
10 Ian. 182Z, älagd alla hemman pä Oland. In-
newänarne derstädes hafwa alltsä genom denna öka¬
de skyldighet fullgjort eller komma att fullgöra det
165
»vilkor Kongl. Maj-.t 1802 Nädigst stadgat för All-
männingsmarkernes fördelning ä hemmanen.
Kongs. Committerades för Utmarkernes fördel¬
ning här a Landet den 6 April 1816 till Kongl.
Maj:t underdänigst ingifne berättelse »visar, att inom
Norra Mötet, sedan Krono- eller LandS-allmännin-
garne, mästar, kärr och andra lägenheter, sorn kunde
utgöra särskildtc hemman och torp nn rn., bliswit
afskiljde, den till delning upptagne »narken gjorde i
arealwidd 48,547 tunneland och efter uppskattning
3,411 tunneland. Denna mark delad pä 758 hela
hemman, gör 64//Z tunnelands areal eller 4§ tun¬
neland uppskattad jord för hwarje helt oförmedladt
mantal, samt för halft mantal, deraf största delen
hemman bestå, 32iZr§ areal eller 2; tunneland upp¬
skattad jord.
Med Utmarkens fördelning i Södra Mötet före¬
ter sig ett lika förhållande. Den som känner hem¬
manen pä Oland och desi utmarker, mäste medgifwa
att derä finnes till hemmantalet det 4fidra inskränk¬
taste ägowäldc, jemfördt med fasta landets inom Cal¬
mar Län och att ntmarkerne, som till Adelar besia
af kalkberg och stenbrott, alldeles blottade pä jord,
aro af ganska swag beskaffenhet; att hemmanen pä
Oland utom denna alfwar eller betesmark aldrig kun¬
nat äga beständ, och att den alitsä »vid hemmanens
skattläggning, hwilket äfwen Skattläggningöhandlin^
garne bestyrka, owilkorligen blifwit tagen i beräkning.
166
Det enda skal man uppgifwit til! Utmarkens
förnyade beskattning ar: att den warit en Kongl.
Maj:t6 och Kronans Park och stående under betz o-
medelbara disposition. Men nar nn en och hwar
kanner, att hela Oland fran alder warit en Kongl.
MajttS och Kronans Djurgård eller Gehäg, samt
således med alla desi bade in- och utägor statt och
ännu, i afseende pä allt hwad Kronjsrd är, star till
Kongl. MajttS och Kronans disposition, huru ar det
dä billigt, att en del af det ägowälde som wid skatt¬
läggningen blifwit hemmanen upplåten och wid hem-
mantalet beräknad, nu ytterligare skulle komma för
andra gängen under beskattning, utan att hela hem¬
manets ägorymd derwid togs i betraktande? Kander
wara med billighet och lag öfwerensstämmande, att Lan¬
det för en frän urminnes tider i ärhundraden ätnjutcn',
genom skattläggningar och Konungens Bref, försäkrad
betesrättighet till det obetydliga omfäng här efwan wi-
fars, nu i sednare tider genom förtegenhet af detta för-
hällande derföre ä nyo skulle beskattas, hwarigenom
samma jord skulle bära dubbel skatt 1:0 i Hemmans¬
ränta» och 2:0 i Utmarks-skatt. Om wi med enig-
het och uppmärksamhet följt eller kunnat följa desie
sednare åtgärder och pä ett sätt, förenligt med sakens
fanna förhällande, dä framställt Landets tryckande
belägenhet; aldrig hade wi för ofwannämnde wär al¬
drig» ratt, hwarföre wi en gäng blifwit beskattade,
nägonsin sätt widkännas denna nya nu öfwerklagade
börda och huru olyckligt skulle det icke wara om,
för det wi »villigt eller af okunnighet, i tio är burit
en tryckande afgift, uppgående, beräknad efter ärliga
markegängen till sammanlagdt 47,369 R:dr 6 si.
167
Banco, nu ej derifrän kunna winna befrielse; huru
olyckligt, om wi skola upplefwa den dag, da wi un¬
der swettH och möda ej förwärfwa ät ost och barn
dagligt bröd'
Kongl. Instructioncn den 6 Maj 1813 för
Committerade till Utmarkernes fördelande, föreskrif-
wer bland annat, frihetsår pä marken, dock ej öfwer
tio och icke under ett eller twä§ men äfwen denna
rättighet hafwa wi ej ätnjutit; Olands Norra Mot
nödgades deremot, att Z:ne är färe Södra Mötet,
nemligen för 1818, 181Y och 1820, betala sin Ut-
marks-skatt, uppgäende till Y,176 R:dr B:co, ehurn
hela Landet i alla tider, afwen efter utmarksdelnin-
gen, pä lika satt begagnat och begagnar betesrättighe-
ten, endast med den skillnad, att utmarken nu ar in¬
stängd Byar emellan, ett arbete, som wi med egen
kostnad werkställt.
Oland har härförutan, enligt ofta äberopade
Kongl. Maj:tS Nädiga Bref af är 1802, ätagit sig
med dubbel stenmur instänga 4 st. planterhagar af
omkring 5 a 600 tunnelands widd och till omkost¬
nadens bestridande wid planteringen med mera, i
nämnde hagar, i fyra pä hwarandra följande är, ut-
gifwit ^.dels tunna räg eller korn af hwarje helt
hemman — ätaganden/ som annu mera bordt betryg¬
ga hemman s-innchaswarne wid markens fria dispo-
nerande. Detze hagar, som warit ämnade "ej mindre
"till Kongl. Majus och Kronans Höga förman, an
''Landets nytta,'' hafwa sedermera till enskildte personer
blifwit af Kronan försälde och innewänarne ä Landet
168
derigenom gatt i mistning sä wäl af allt det arbete
och den kostnad de derpå nedlagt, som den fördel de
Dera hade wäntat. I anledning af hwad wi nu
Haft aran ödmjukeligen anföra, ar jn uppenbart, att
Olands utmarker trid förmedlingS-skattläggningarnc
inbegripits i hemmanens dä päckörde ranta; att Kgl.
Maj:t redan 1802 lcmnat hemmansinnehafwarne ä
Oland rättighet sig emellan sä utmarkerne sördelte
mot skyldighet till trädplantering, der den more möj¬
lig; att denna plantering blifwit älagd och ärligen
ör under »verkställande, och "att den 1818 för Nor-
"ra Mötet och 1821 för Södra Mötet päbörjade
''skatt säledcö blifwit beräknad ä de Olands utmär¬
ker, hwarföre ränta och onus redan tvid och efter
"hemmanens förmcdlings-skattläggningar blifwit be-
''stämd eller med fä ord, att dubbla skatter nu beta-
''laö för en och samma jord."
Det torde wara swart, om icke aldeles omöjligt,
att inom SwerigeS gränser finna ett dylikt för¬
hållande, och wi aro alitsa destomera öfwertygade att
winna billig rättelse i den öswerklagade ätgärden och
rattwisligcn frikännas frän den, utmarkerne älagde,
spannemälsränta. Hemm ms-innehafwarne hafwa sjclf-
we betalt arfwodet för markcrncs mätning och genom
Len tioäriga utgifne skatten ar Kongl. Maj:t och
Kronan mångdubbelt skadeslös för UtmarkS-Commit-
terades aflöning.
Ware längt ifrän ost, att wilja undandraga ost
Len gard till Staten, som wi gemensamt med hwarje
Rikets trogne undersåte bäde äro willige och pligtige
169
ntgifwa; men da wi funnit, att wi genom okunnig,
het, willrädighct och bristande upplysning om sakms
rätta skick, fatt »vidkännas ett onus, som icke träffat
någon annan Rikets innewänare och skulle det fort¬
fara, utarmar wart Land; sahafwa wi ansett för en
helig pligt, att till ömt behjertande och rättwis be¬
frielse framställa detta angelägna ärende, för-
wissade derom att Rikets Högloft. Ständer, som nu
otwifwclagtigt afwcn hafwa till hufwudföremäl, att
tillse det Statsbördorne jemt och billigt warda a de
skattdragande fördelade, deråt lemna ett »välförtjent
afseende.
Har mä afwen nämnas, att Oland, hwars he¬
la areal är 12 qvadratmil och hwaraf dock nära
hälften eller minst en tredjedel är alldeles oduglig till
all odling, samt pä intet annat sätt än till ytterst
swagt bete gagnelig, ärligen till Staten betalar con¬
tant emellan 60 a 70,000 R:dr V:co och utom ut-
marks-spannemälcn Z,878 tunnor spanncmäl, samt
dessutom underhaller 250 RoteringS-VatSmän och
detta allt pä högst ätta gvadratmils frugtbärande
jord, ä ett Land, hwarö huswudsakliga och nära en¬
da afsättningSproduct är spanmäl.
Mängen torde finna wär nu gjorde framställ¬
ning obefogad och djerf, dä den öfwerklagade ätgär-
dcn tillkommit genom Kongl. Maj:tS Nädiga Stad¬
fästelse; men dä i öfwenvägande tagcs, ''den förut-
''nämndeurminneshäfden och den hemmanen öfwergängna
''ssattläggning, i jemförelse med den försäkran Olands
' hemmansägare uti aldre och nyare tiders Konnnga-
170
»Bref erhållit, om markens fria disponerande," wä-
ge wi förmoda det wara bade lagligare och billigare,
att en origtkg och tryckande åtgärd rättas, än att de
ifrån äldsta tider begagnade och i laga ordning för¬
säkrade rättigheter pä den enfaldiges bekostnad trä¬
das för nära.
Slutligen wäga wi anhålla, att detta Memo¬
rial med de öfrige Med-Ständen communiceras och
till wederbörligt Utstött remitteras.
Stockholm den 11 December 1828.
Lamuel lönsson, kelu- Ionsson,
Riksdagsman för Olands Riködagsfullmägtig för
Norra Mot. Olands Södra Mot.
Pä T^näers Danielson» frän Elfsborgs Län
begäran, blef detta Memorial lagdt pä bordet.
Likaledes upplästes nedanstående Memorial af
Olok Olsson, frän Wermlands Län:
Ehuru Kongl. Brefwet d. 23 April 1781 til¬
lagt inwänarne i Dahl och Wermland, likasom öfri-
ge Rikets Provincer, att fritt och oinskränkt fä för¬
sälja timmer till den af Swenste undersåtare, med hwil-
ken derom bäst kan öfwerenökommas, och stadgat att
alla de Städer och Sägwerksidkare, hwilka i berör¬
de handel wilja deltaga, mäge utan nägot hinder
171
eller t wäng af landets inwänare köpa timmer och
sägblockar samt dem sedermera till deras hamnar
eller sågwerk nedflotta och anwända bast de kunna;
finnas likwäl mänga hinder för friheten af denna
handel, som ännu återstå att undanrödja, fä framt
ändamälet till afnämares och köpares ömsesidiga båt¬
nad skall winnås. Det är nemligen bekant, att lätt¬
heten eller swärigheten af trädwarors transport i
flere afseende» bestämmer deras wärde, och är i den¬
na handelsgren, likasom i andra af största wigk.
Det är lika kändt, att sä kallad flottning genom
strömmar snart sagt är det enda sättet till defia
transporters werkställande. Men dä en läng erfa¬
renhet, ätminstone inom Wermland witsordar att
ägare af fisken, ware sig antingen egna, etter af Kro¬
nan för en ringa penning arrenderade, dels af af¬
und, dels af egennytta, motarbeta och förswära träd-
tranSportcrS werkställande genom sädane strömmar,
der fiskwerk etter andra byggnader finnas, derigenom
att de wid HaradS-Rätterne sörslätt skaffa sig an- j
senliga wites-förbud mot hwad de kalla ofredande af
deras fisken, och salunda beredt sig tillfälle att god- ^
lyckligt, genom accord, drygt beskatta den trafikeran¬
de, för tiliätelsen att fä framstötta trädwaror; synes
detta förhättande päkalla närmare uppmärksamhet och
omtankan fordrar bestämda föreskrifter, som i detta
afseende trygga bäda contrahenternas rätt. De i
Lagens 17 Cap. 4 §- och 20 Cap. 2 §. Byggnin-
ga-Balken stadgade böter 10 daler, eller Z R:dr 16
fl. Banco, för den, som KungSädra stänger, äro allt
för ringa, för att förekomma snikenheten hos egen-
nyttige och ogene ägare af fisken eller wattenwerk.
172
Dee ar af sadan aledning jag wägar yrka, att de L
Lagen stadgade böter i detta afseende ansenligen mätte
förhöjas, och en bestämd Författning, sä wal härom,
som hwad i öfrigt med ämnet ager sammanhang,
mätte utarbetas; hwadan jag wördsamt anhäller, att
denna motion till wederbörande Utskott mätte re¬
mitteras.
Stockholm d. 12 December 1828.
O. Oluson,
frän Carlstads Län."
Detta Memorial begärde Oarl driksson frän
samma Län pä bordet, hwilket bifölls.
Widare inlemnade Oaspior vijkman frän Up¬
sala Län ett Memorial, af denna lydelse:
"Wördsamt Memorial.
Knappt i någon Provins af Riket förekomma
sä betydliga ffiljaktighcter i hemmans skattläggning,
som uti Upsala Län. Uti nästan hwarje By finnas
hela hemman af sädan olikhet, att det ena hemma¬
net beftär af 2, samt de andre hemmanen äter af 4
, till och med 16 a 20 öresland, efter hwilken beräk¬
ning de alltid inr»hafwu ägor inom Byen, och såle¬
des bestämmes deraf hwarje hemmans större eller
mindre godhet. Det kan icke betwiflaö, att hwarje
särskild hemmansägares i samma by förmåga att ut¬
173
göra skatter, rattar sig ester hans hemmans godhet,
som jag mscr wara den enda billiga bestämmelse för
Statsbidragens bestridande. Hittills har likwäl ett
sädant sörhällande öfwerallt ej bliswit iagttaget. Fle¬
re prestationer, såsom Kyrko-, Prestgårds- och öfriga
allmänna byggnader, dagswerken, häll- och andre
skjntser, saltpcter-afgift, med flera af dylik beskaf¬
fenhet, utgå nu efter hemmantal, utan afseende der¬
på om hemmanen, da de äro belägne i samma By,
innehafwa lika stora ägor, och följaktligen äro af li¬
ka godhet. Enär detta beskattningssätt är pä det
högsta förnärmande, men ingen skäligen bör klaga, dä
han utgörer skattebidrag endast efter ben jordrymd
han innehafwer, tror jag mig äga grundad anled¬
ning föreslä det stadgande, att ofwanomförmälde pro¬
positioner, sedan de blifwit bestämde för alla hemma¬
nen inom By, mätte fördelas pä hwarje särskild
hemmanö-ägare efter hwar och ens inom Byen in-
nehafwande ägolott eller öretal, hwarifrän likwäl sko¬
la undantagas alla i Iordeboks- och hemmantals-
räntorne bestämde utskylder.
Jag anhätler om remisi af denna motion till
wederbörligt Utskott.
Stockholm den 12 December 1828.
Lasser Wijkman,
Fullmägtig för Norunda och
Örbyhus Härader samt
Leufsta Tingslag
i Upland.
174
Härmed förenade sig
lLrlk Iansson, lolian iX-nllorsson,
Fullmägtig för Balinge, Fullmägtig för Asunda
Waxala och Rasbo Ha- Härad i Upland,
rader i Upland.
Häruti instämde Nils Insulin, 6arl iVIatsson,
Olai I:son 8äclorstrom och k,ars 8äclorman frän
Stockholms Län, samt flera med dem; och önskade
Lotvic! Ionsson frän Östergöthlands Län, atk en sa
beskaffad jemkning i skattebidragens af hemmanen, som
'Wijkman föreflagit, kunde öfwer hela Rikets wid-
tagas.
Urik ^»(lsrsson frän Westeräs Län anhöll,
att motionen skulle läggas pä bordet, hwilket Stän¬
der biföll.
Följande Memorial af kotor kolnssun frän
Jönköpings Län förekom nu i ordningen:
"Erfarenheten wisar att hästhandcln i Dan¬
mark betydligen ökat sig, samt att de hästar som,
der uppfödda, hit inkomma, ej äga den ihärdighet
och styrka, som wara egna och Grannriket Norriges,
isynnerhet da fräga är att begagna dem wid Caval-
leri-Regementerne. Dels af denna anledning och
dels sedan Kongl. Majit, genom utwidgade Stuteri¬
inrättningar och gifwen Nådig föreskrift om race-
175
hingstars afsändande till ätskillige Provincer, beredt
Landtbrukarne tillfälle att förskaffa stg god och till¬
räcklig hästafwel för landets behof, oberäknadt det
skäl, att penningarne genom den utrikes handeln gä
för landet förlorade; hemställer jag wördsamligen,
om ej det af Kongl. Maj:t d. 10 Äng. 1825 kem¬
nade Nådiga tillstånd att frän Danmark införa
häftar kunde i underdänighet söresläs att blifwa upp-
häfwet och all införsel af Danska hästar förbjudas,
eller ock i annat fall en ganska betydlig Tullafgift
a dylika kreatur läggas.
Jag anhäller att detta Memorial mätte till
Oeconomie-Utskottet remitteras.
Stockholm den 11 December 1828
koler kek>rS8on,
Riksdagsman för Ostra Hä¬
rad af Jönköpings Län."
Begärdes och lades pä bordet.
Sedermera föredrogs nedanstäende Memorial
af lisper "Wijkman frän Upsala Län:
"Wördsamt Memorial
' Frän flere delar af Riket har klagan försports
öfwer de postföringen ätföljande beswärligheter, hwil-
ka ärligen sa tilltagit att de numera icke motswara
dc posthemmanen tillagde förmåner. Utön: andre ola-
gcnheter m^ste postföraren, åtminstone i Upland, 4
dagar i hwarje wecka för ordinarie posten samt öfri¬
ge dagar för icke sällan inträffande extra poster alltid
hafwa i bered stäp häst, åkdon och karl. Hasten för-
störes och blifwer i förtid obrukbar af häftig kör¬
ning, ofta under swart wäglag, åkdon förnötas ha¬
stigt och mängfaldiga dagSwerkcn ga för jordbruket
förlorade; hwartill afwen kommer att, ehuru betal¬
ning erhälleö för allenast en häst, föranlates likwal
postföraren af postwäskornas oerhörda tyngd, att till
postens framskaffande understundom begagna 2 ha¬
star. Postsörarne hafwa funnit sig häraf pä det
högsta betungade, och önska derföre att undslippa
postföringcn, hwaremot de afsäga sig redan förundtc
förmäner, och willigt ätaga sig samma skyldigheter,
som öfriga skattehemmanö-innehafware; men dä detta
icke ar förenligt med närwarande inrättning af po¬
sten, och säledeS ej eller kan nu tillwägabringas, anse
sig postsörarne berättigade, att, till nägon lindring i
deras mänga bcswärligheter, ätminstone bekomma till¬
ökning i postskjutölegan, i hwilket afseende jag före¬
skär att den mätte höjas till 16 si- Banco milen.
Den minskning uti StatöwcrketS inkomster af post¬
medlen som härigenom förorsakas, ar mindre bety¬
dande i jemförelse med de anslag, som göras till fle¬
re för landet kanske onyttiga företag', och bör icke
föranleda till afflag ä motionen, dä fräga ar att
understödja en del af landets betryckta jordbrukare.
Jag
177
Jag anhäller om remisi af denna motion till
wederbörligt Utskott.
Stockholm d. 12 December 1828.
6ssxer 'Wijkman,
Fnllmägtig för Norunda och
Örbyhus Härader samt
Leufsta Tingslag
i Upland."
Härmed förenade sig samtlige Riksdagsmännen
fran Upsala Län, Lärje Lörjesson frän Hallands,
Lvik Anckersson samt dockers lansson frän We¬
sterås Län jemte mänga flera, hwarwid LriK An¬
ckersson tilläde, att i hans hemort nödgas postförar-
ne nästan ständigt begagna 2:ne hästar.
Pä Larl Henriksson LerZmans frän Gefle¬
borgs Län anhällan lades Memorialet pä bordet.
Oäran Anckersson frän Westeräs Län inlem¬
nade eftcrstäende:
"Ödmjukt Memorial.
Redan ar inom det Hederwärda Ständ, hwar-
uti jag har äran wara en ledamot, sräga wäckt
om förhöjning uti skjutspenningar för ^vägfarande
och jag har för min del med särdeles uppmärksam-
12
178
het uppfattat förslaget, som jag anser sa mpcket gag-
neligare, som en mängd onyttige, blott dragare ut¬
mattande, resor af den endast för sttt nöie resande
med 1, 2 a Z hastar undwikes och åkerbrukaren ge¬
nom bifall deråt sattes i stand att utan skadligt in-
tervaller skota sin jord, hwars ward är roten, som
jag tror, till bestånd; hwarförejag ock till alla delar
i fråga om förhöjning af skjutslega» a landet fran
16 till 24 st. B:co instämmer; men wägar endast
göra det tillägg, det matte den »vägfarande aläggas
att ä hwarje Gästgifwargärd, innan skjuts utlemnas,
för blifwande stället erlägga 2 st. Banco hästen per
mil, som »vägpenningar, hwilka borde fran Gästgif-
ivares, dä Dagboken till LandS-Cancellierna insändes,
medskickas, i män af under mänaden utgängnc hästar,
för att i HäraderneS kistor inflyta samt gagnas till
milstolpars, broars och stängers undcrhällande; detta
skulle ansenligen lätta wäghällares börda med under¬
häll af brogjuter m. m. wid de större farwägarne
och afgiftcn äfwen för de i Kronans ärender resan-
de icke pä minsta wis komma i jemförelse mot den
större nytta allmänheten wann, samt att mera ord-
ning och skick wunnes sä för den resande som skjuts-
skyldige. As inflytande summa »vägpenningar kunde
ock Gästgifware undfä ett billigt arfwode procentum,
för att uppmuntras till kraftigare och ofelbarare
uppsigt, att »vagpenningarne erlades, innan häst lem-
nades den resande.
Ofwertygad det hwar och en inser billigheten af
denna min framställning, tror jag mig icke förgäf-
wes anhålla om remist häraf till »vederbörligt Ut¬
skott. Stockholm ben 11 December 1828.
oöran Anckersson,
fran Äckerbo Härad af Westerås Län?
Uti ofwanstäende OZrau ^nckersssons Memo¬
rial förena wi ost till alla delar och tillstyrkaj af ful-
kaste öfwertygelse bifall deråt. Stockholm ut supra.
L. Anckersson) Anckersson och lolian Olsson,
frän Westerås Län."
Ancker» Danielson frän Elfsborgs Län: Jag
instämmer wisterligen med Oöran Anckersson i af¬
seende vä förra delen af Motionen om Skjutslegans
förhöjning och tror, att om denna förbättring i de
skjutsandes wilker kan erhällas, skulle wi gerna kun¬
na afstä frän det yttrande Motionen i sednare hän-
seendet innehäller, om åläggande för de resande att
erlägga 2 st. B:co för milen efter hwarje häst till
»vagnpenningar, synnerligast som jag häller före, att
det nästan blefwe omöjligt, att kontrollera uppbörden
af denna afgift.
luckors Anckersson frän Skaraborgs Län för¬
enade sig med ^.nckers Danielson.
I sammanhang med förevarande Memorial upp¬
läste dockers Danielson frän Elfsborgs Län följan¬
de skrifteliga anförande:
"SkjutSningsbeswäret är ett gammalt ämne
för Swensta Allmogens klagan och wära Riksdags.
Protocoller wittna att denna klagan oaflåtligen blif-
wit frän Bonde. Ständer framförd till Lagstiftande
180
magten. Ibland alla de förslag, som i detta ämne
framkommit, wet jag dock icke något, som med större
bifall af Ständet blifwit upptagit, an det af wär
»mwarande Taleman wid 1818 ars Riksdag ingifna,
hwaraf ett tryckt exemplar här bifogas. Jag för¬
nyar nu den uti detta Memorial gjorda Motion,
och anhäller om Remisi derä till wederbörligt Utskott.
Nägra åtgärder wid ärendet hafwa wäl seder¬
mera ägt rum. Staten har bekostat utländska re¬
sor, för att fa beskrifningar pä forwagnar; och i
flera arS tid har Kongl. Kammar-Collegium bref-
wäxlat med Länö-Styrelscrna, för att insamla utlå¬
tanden i ämnet; men allt har hittills slädnät wid
förberedelserna, och skjutsinrättningens brister fortfa¬
ra att wara oashulpne. Jag wogar hoppas, att
större alfwar nu ma wisa sig wid sakens behandling,
sedan det blifwit utrönt, att de hittills widtagne ste¬
gen warit utan asyftad werkan.
^,n6ek8 Damsjön,
fran Elfsborgs Län.''
Och war wid berörde anförande fogadt det uti
anförandet åberopade Memorial, angående en för¬
bättrad skjutsningsanstalt, som Ståndets nu waran-
Le Talman wid Riksdagen arén 1817 och 1818 in-
lemnat.
Med ^.ml6r8 Oanislson förenade sig ^.Nklers
MI88ON och Olof kiil88on fran Wermlands Län,
hwarefter ^ncler8 1an88on fran Westmanlands Län
begärde ordet och uppläste efterföljande.
151
"Om skjutsen har läng tid pä flere Riksdagar
warit klagadt. 1817 ock 1818 ingass af wär nu-
»varande Taleman ett Memorial derom, som finnes
tryckt, hwilkct likasom det nu af Brödren Longt
Nilsson ingifne, upptager en relation derom frän dest
första ursprung till iunewarande tid. Wära Med-
Stander hafwa nu äfwen i sednare tider medgifwkt
obillighetcn deraf, men ingen rättelse har ännu ägt
rum, och huru länge skall detta onda fortfara, som
likt den Egyptiska ohpran förtärer landet; huru män¬
ga Memorialcr har icke sä i detta, som i andra
Ständ om det förderfliga bränwinssupande och sed-
ligheten icke blifwit ingifne hwad eljest ock mänga
förmaningar af Lärare och Föräldrar af de förra till
sina åhörare och af de sednare till sine barn och tjenste¬
folk, men huru motwerkas icke en sädan, och hus-
bonde pä detta sattet som oftast mäste lemna den
skyldighet honom äligger för desi barn och tjenstefolk
att odla dem till nyttiga medlemmar i samhället, dä
han i det stället mäste förse dem med mat och dricks¬
penningar och utskicka dem pä krogar och gastgifwar-
gärdar, utan annan tillsyn än att se huru Lagen pä
godtyckligt satt efterlefwes och churudant sällskap icke
allenast af desi mcdskjutsande utan ock äfwen nägon
gäng får se huru en del resande pä andras bekost.
nåd utgöra lustiga sällskaper, som icke sä noga hälla
sig inom skrankorne och om man kan säga gästgifware-
skjutsen af början blifwit älagd för att slippa »våld¬
gästning, tror jag att den nu i sednare tider för¬
orsakar »nera o ridt än dä utwagar till hjelp här¬
utinnan kan päfinnas om de med alfware eftersökas.
^.nclers lansson,
frän Westmanlands Län."
182
Tilläggande Ancker» lansson mundtligen, att,
ehuru den föreslagna tillökningen uti skjutölegan till
24 st. B:co för milen blefwe af wäsendtlig fördel,
more dermed i alla fall icke stort wunnit, da man
besinnade, att ffjutSbonden ofta har 3 eller 4 mil
till Gästgifwaregården och derifrån nödgas skjutsa 2
mil, dä han för sammanräknade 10 a l2 mil frän
och till sitt hem, ändock icke erhäller mera än 1 R:dr
B:co för häften.
Häruti instämde Brik pälsson frän Elfsborgs,
Lörjs Börjesson frän Hallands och Brik Anckers¬
son frän Westeräs Län, hwarefter Oöran Anckers¬
son» Memorial jemte öfrige 2me anföranden i äm¬
net blefwo efter flcrcs begäran lagde pä bordet.
lMs Mänsson frän Malmöhus Län ingas det¬
ta Memorial:
''Genom enffilteS Testamentariska Dispositioner
inom Malmöhus Län, äger Barnhus-Inrättningen
i Malmö en ansenlig fond, tillräcklig för det anda-
mäl TestamentSgifwarne äsyftak.
Dispositioncrne äro ämnade att anwandas inom
Länet och till Länets fattiga Barns underhäll och
uppfostran; men, derigenom att Kongl. Seraphimer-
OrdenS-Gillet disponerar denna fond, blir densamma
delad med öfrige Län inom Riket och hwarje Testa-
483
torö wilja säledes icke efterföljd, utan en' allt för
ringa andel i stallet för det hela, kommer Malmö
Barnhus-Inrättning tillgodo.
Hwarje TestatorS wilja bör respekteras och i
det yttersta fullgöras, särdeles da den äsyftar sä
adla ändamål som desie, att lemna skydd ät wärn-
lösa Barn under deras minderårighet och bereda dem
tillfälle, att danas till nyttige medlemmar i sam¬
hället.
Med sadan åsigt är det jag will förestå den ön-
skan, hwilken jag förmodar af Rikets Högloft. Stan-
der matte understödjas: Att Kongl- Seraphimer-Or-
denö-Gillet bör aflemna den fond, som ensamt tillhör
Malmö Barnhns-Inrättning och bör wara odelad
samt att förwaltningen af desie medel matte öfwcr-
lemnas till och disponeras af Malmö Läns Hus-
Hälls-Sällskap till sine bestämde ändamål, undersam-
ma answarighet som de nu innehafwas af Kongl.
Seraphimer-Ordens-Gillct.
Om Remisi af detta Memorial till wederbör-
ligt Utstött anhällcs.
Stockholm den 10 December 1828.
lMs Mänsson,
RikedagSfnllmägtiq för
Malmöhus Län i Skäne."
184
Nils keflrsson fran samma Län instämde uti
Nils Alänssons mening; och remitterades Memoria¬
let till Statö-Utskottet.
Widare upplästes efterstående Motion af Vice
Talmannen -Ion Ionsson, Olok lVlänsson och Olok
lloxxsson fran Blekinge Län:
"Wördsamt Memorial.
Uti ett ämne af yttersta wigt för Blekinge Län
och de Härader, hwilka genom ost denna Riksdag
representeras, utbedja wi ost Hederwärda StandetS
uppmärksamhet.
Saken angar »verkställighet af yrkad och
efter wid flere föregångne Riksmöten wun-
nen grundlagsenlig behandling, omsider dr¬
iv ilja d jcmnkning och nedsättning af ord i-
narie Batsmans-Indelningen i Provinsen.
Denna »verkställighet har »varit uppdragen ät
en af Kongl. Maj:t Nädigst tillförordnad Committé,
som till jemkning uppgjort behörigt project, hwars
resultat bliswer minskning i Bätsmansstyrkan med
24Y »nan samt en jemnare fördelning af Rothällar-
ncs skyldighet, att underhålla öfrigÄIndelningsstyrkan,
utgörande, pä 9-11 dertills pligtig» hemman, icke
mindre än 1224 Batsman.
185
Öfwer rotejemnkningen äro underdåniga Beswär
bos Kongl. Maj:t anförde af flere Rotehållare; men
en stor pluralitet af Länets rustningsskyldige hem¬
mansägare, hwilkas talan wi äro pligtige att utfö¬
ra, finna sig dermed nöjda, emedan den hufwudsak-
liga hjelpen derigenom är beredd och en billigare gräns
bestämd för uppfyllande af deras ifrägawarande skyl¬
dighet. Beswären hwila wäl ännu oafgjord» i Krigs-
Expeditionen, men utan twifwel blifwa de genom re-
mifi derifrån öfwerlemnade till Rikets Ständers
Stats-Utskott, sedan Rikets Ständer, der ärendet
sist sörehadcs och den sökta Indelningsjemnkningen i
hufwndsakcn bifölls, uti underdånig skrifwclse till
Kongl. Maj:t, som föranledt Conunittoens tillför¬
ordnande, förbehöllo sig att fa det blifwande försla¬
get pröfwa och godkänna.
Pä sädant sätt har saken kommit att blifwa
en ännu (dock endast i sjelfwa detaljen) oaf¬
gjord RikSdagSfräga. Likwäl börjar icke cks
Facto werkftällighctcn i orten förr, än Rikets Stän¬
der lemnat berörde godkännande af sättet. Det är
således denna återstående formella åtgärd, som utgör
föremålet för wär framställning.
Den med Committöens förslag mifinöjda mino-
riket af Rotehällarne i orten, har wäl förebnrit
hwarjehanda undanflygter, för att uppehålla sakens
gäng och desi ofelbara werkställighet, som förr eller
sednare mäste blifwa en följd af det redan i hufwnd-
saken wunna bewiljandet; men uti undcrdänigft af-
186
gifne påminnelser är sädant allt wederlagdt och un.
danröjdt; hwilket klart och uppenbart wisar sig, dä
handlingarne komma att af SratS-Utskottet granskas.
Det ar följagtligen öfwerflödigt att nu uppta-
ga Hederwärda Ståndets dyrbara tid med uppre.
pande af hwad som igenfinneS i BesivärSacten, och
wi inskränka osi derföre till införande i detta Me.
morial af den del af de underdåniga påminnelserna,
som innefattar en tillförlitlig anwisning pä hwad
Rikets Ständer förut tillgjort och pä det skick, hwari
frägan sig nu befinner.
Innehället är följande:
l
// // // // // // // // //
"Derom äberopas underdänigst Kongl. Maj:ts Nä-
"diga Proposition till Rikers Ständers Stats-Ut-
"skott, den 14 April 1818, Rikets Ständers un-
"derdäniga skrifwelse i följd af högstberörde Nådiga
"proposition (se pag. 307 i io:de Bandet af Bi-
"hanget till Riks-StändenS Protocoll wid urtima
"Riksdagen 1817 —1818) och Kongl. Maj:tS Nä-
"diga Instruktion för Committerade till werkställan.
"de af IndelningSjemnkningen, den 13 November
"1821. Behofwet af denna jemnkning i Indelnin.
"gen, såsom dels ojemn, dels för sivär att uthärda,
"är i besia med flere bland acten befintlige publika
"och autbentika handlingar fullkomligen styrkt samt
"af Konung och Ständer crkändt. Rättelsen är
"ock redan i grundlagsenlig ordning bewil-
187
">Xd; således ej»,-«8tio an redan behörigen
"afgjord. Det är blott fräga om sattet för
"»verkställigheten, som ätcrftär att pröfwa.
"Utan »vald och orättvisa kan det »vnnna bemiljandet,
"h»varigenom hus»vudsaken är deciderad till wär sör-
"del, ost icke sräntagas. Det more en oerhörd
"händelse, som icke cnö är tänkbar." — — —
Widare erindras:
"Att Kongl. Maj:tS Nädiga Skrifvelse den 26
"April 1(814 wäl bland annat innehöll: att en in.
"dclningsjemnkning i Länet borde förrättas, denvid,
"med iagttagande af 8:de §. i Regeringsformen (an.
"gående hnfwndgrundernaöAorubbade bibehållande för
"Indelningswerket; sä att antalet af Bä törn än
"bl ef oförändradt) samina jemnkning skulle en
"särskild comnrission uppdragas ; men detta Nädiga
"Stadgande om BätSrnännenS numerär blef
"sedermera än dra dt; tv innan »verkställighet följ.
"de, inträffade 1815 arö Riksdag, derunder Blekin¬
ge Läns Fullmagtlgc af Bonde-Ständet, bädc hos
"Konung och Ständer framställde denna ortens an.
"gelägenhet i ett salunda förandradt stick, att
"en lindring eller förminstning i sjclfwa
"Bätsmansindclningen begärdes. Denna
"begäran understöddes af Rikets Ständer
"pä sätt deras derom den 27 Inlii 1815 till
"Kongl. Maj:t a fl ätna underdäniga skrif¬
velse in ne häller. I ett sädant stick sted saken
"dä Kongl. Propositionen don 14 April 1818 m»
"färdades. Denna Nädiga proposition npptagcr
. 188
"ordagrannt förhällandet, sädant det nu är beskrifwit.
"Dä ttpphafde Kongl. Maj:t sjelf i Näder
"all werka» af 1814 ärs skrifwclse, sedan an-
"sökningen fran orten blifwit utsträckt äfwen till
"minskning i Batsmännens antal. Den underdä-
"nigst begärda lindringen har således blif-
"wit tillwägabragt alldeles sä som 80 §.
"Regeringsformen bjuder, neml. med Ko¬
nungens och Ständers samfällda åtgärd.
"Dä nu sjelfwa Grundlagen förutsätter möjlighet af
"rubbning i Indelningöwerkct, när den sker i den
"päbjudna ordning, eller sa som här blifwit behand-
"ladt, sa är ock ingen olaglighet begängem Kon-
"ungens proposition 1818 föreslår Indel-
"nings-jemkningen alldeles icke med sam-
"ma wilkor, som 1814 ärs Nådiga Skrif-
"welfe omförmäler, neml. oförändradt bi-
behällande af Bätömännens antal, utan
"twertom med stadgande: att behällna per-
"sedel-räntan pä hwarje Batsman skulle
"beräknas sch indelas med Tjugofyra da¬
ler Silfwermynt öfwcrhufwud pä hwarje
"helt rustnings-nummer; likwäl, om nä-
"gre hemman, med mindre räntebelopp än¬
ga till 20 daler befunnos af sädan god
"egenskap, att de ensamt kunde för 20 da¬
ckers behällna ränta, rusta Bätsman, bor-
"de de dertill utau fyllnad uppföras. Uti
"denna hufwud-grundlaggning bestod sjelfwa lindrin¬
gen. Med iagttagande deraf och af den instrnctkon
"för Committerade, som d. 1Z Nov. 1821 nädigst
"blcf utfärdad, skulle minskning i Bätömans-
189
"Hältet nödwändigt uppsta. Den war således bade
"förutsedd och bera(nad. Den utgjorde förnämsta fö-
"remätet för ortens ansökning. Den tillmann
"sig Regeringens höga uppmärksamhet till
"nådigt bifall, och den blef af Rikets Stän-
"der högtidligen bewiljad, derigenom att
"den nädiga Propositionen till alla delar
"antogs. Och manne den är obillig, eller hwar
"finnes den ort i Riket, der 911 mantal rusta sä
"nära 1500 man? Nu will man göra buller och
"uppseende deraf, att denna styrka, med hwarS stän¬
diga upprätthällande orten ej förmär uthärda, min-
"skas med en personal af nägot öfwer 200. Men
"enligt Grundlagen har denna utgång blifwit före¬
tagen, beredd och minnen. Hwari ligger dä det
"origtiga i sak eller handling? eller hwarföre skulle
"wi behöfwa attHfrukta desi öfwerändakastande? Glöm-
"mer man, att Provincen Jemtland i sin rustnings-
"förbindelse icke sä länge sedan crhällit en nedsätt¬
ning i personalen med circa 200? eller hwar t ill
"skulle tjena det wikorliga stadgandet i
"80:de §. Regerings-formen om möjlighet
"af rubbning i IndelnrngSwerket; derest
"säjdan rubbning, om an den wore byggd
"pä billighet och rättwisa. likwal aldrig
"sulle fä kunna komma i fräga?"
Ptterligare förekommer:
"Huru som det icke kunnat undfalla wär ock
"ortens uppmärksamhet, att den möjligen kunde ho-
190
"kas med någon sörcstäende motgång eller widrighek
"för att minska de walgrundade förhoppningar, i
"afseende pä Indeluings-jemnkningens slutliga werk-
"ställighet, hwarmcd wi hittills warit tröstade och i
"sammanhang hwarmed vacancer inom rotarne fatt
"bliswa otillsatkc, under iagttagande af hwad Kongl.
"Maj:t genom särskilda Nådiga föreskrifter de sed-
"nare arén täckts förordna. Denna farhåga är hem-
"tad frän de ordalag, som sätt inflyta uti Kongl.
"Maj:tS Nädiga bref till dest Befallningöhafwande
"d. 9 Maj 1826, hwari tillätelse lemnäs till af-
"gifwande af underdåniga päminnelser. Kgl. Majit
"har ncml. deri behagat förordna, huruledes Konun¬
gens Bcfallningshafwande ägde att med handlin-
"garne, äfwensom med sitt eget utlätande, sä wäl
"öfwer hwad Rusthällarne ä ena och andra sidan an-
"dragit, som rörande ämnet k hela sin widd,
"utan hinder af hwad Kongl. Majit härut-
"innan redan stadgat, i undcrdänigbet inkomma.
"Omöjligen kunna wi föreställa ost att berörde ordaterin
"sknlle sörebäda en rubbning i Konungs och Ständers
"förut tagna beslut. Wi hafwa sökt upplysa beska sten-
"heten och wisa huru billig och rättwis den tillför-
"ordnade, eller rättare, redan bewiljade lindringen i
"rustmugsnmgden är till sin grund och upprinnelse;
"och hwarken mätte det kunna förenas med det för-
"tröstansfnlla begrepp wi gjort ost om hclgden af re¬
gall enicttagne Konungsliga försäkringar, eller kun-
"na wi riufligen föreställa ost, att ost allena skulle
"weder saras det omilda öde, att sakna den trygghet,
"kwarä hwilar hela sambälls-byggnadens
"bestånd, uem.l. fullt och fast förtroende
191
till åtgärder', dem Konung och Ständer i
'Grundlagsenlig ordning widtagir, för att
''lindra trogna undersätares och medbor¬
gares betryck."
Förestående torde utgöra tillräcklig ledning för
Högloft. StatS-UtskottetS blifwande åtgärd; och an-
halla wi wördsammast, att till wälbemälte Utskott
ma remitteras wär pä ofwanbemälde grunder nu
gjorda motion: Att Rikets Höglofl. Ständer
behagade nnder nuwarande Riksmöte flut-
ligen handlägga fr ägan om werkställighet af
den redan bewiljade, och af dertill utsed¬
de committerade, föreslagna Indelnings-
jemkning af Båtsmans hållet inom Ble-
kinge Län, sä att berörde werkställigbet
derefter genast mä äga rum, utan att Ri-
kers Ständer behöfwa sig med detta ämne
widare befatta.
Stockholm d. 12 December 1828.
Jon Jonsson, Olol Nänsson, Ola Jensson,
frän Blekinge Län."
Remitterades till Stats-Utffottet.
Sedermera inlemnades följande motioner, neml.
1:o af ^riklérs Wilsson i lilla Isie frän Malmö¬
hus Län:
ly2
"Wördsamt Memorial.
Ofwertygad, att innehållet af detta Memorial
icke skall sakna bifall, har jag ansett mig böra wäcka
Hederwarda Ständetö uppmärksamhet" pä följande
amne.
Det torde icke wara obekant för en del af
Ståndets Ledamöter, att de fleste af Krono-Läns-
männen uti Skäne aro utan Boställen. Orsaken,
hwarföre dc blifwit sä wanlottade, i jemförelse med
deras Embetsbröder uti Rikets öfriga Landsffaper,
känner jag icke. Emedlertid tror jag, att deras tjen¬
stebefattning mäste wara liksä beswärlig och deras
göromål liksä talrika i Skäne, som annorstädes.
Wisterligen äro de Skänska Länsmännens diftrikter
icke sä widsträckta, som uti de öfre Provincerne,
sä att deras resor icke kunna blifwa sä länga och
mödosamma; men folkmängden deremot är större
uti Skäne, och tjensteärenderna följaktligen sä mycket
trägnare och talrikare. Det är säledes besynnerligt
nog, att Skänska Länsmännen wid boställens utde¬
lande blifwit lottlösa, dä deremot Länsmännen,< uti
de andre Swcriges Landsskaper blifwit förseddc med
goda Boställen, af hwilka de hafwa sin rikliga berg¬
ning, ock, dä till ock med Fjcrdingsmännen pä ät-
skilliga stallen aro deraf i ätnjutande. Nägra fä
bland Skänes Länsmän hafwa wäl Boställen, men
desta äro fä obetydliga och litet gifwande, att de icke
kunna tagas i beräkning och ingen Länsman dermed
möjligtwis kan finna sig beläten.
I
I anledning häraf hemställer jag till StänbekS
öfwerwägande, huruwida icke de Länsmansboställe» L
Skäne, som redan finnas, böra winna nödtorftig
förbättring och tillökning, samt nya anfläs till de
Länsmän, som alldeles sakna sädane; hwarförutarr
jag förestår, att Adelsfane-Boställena, som nu mern
icke begagnas till deras sörsta ändamål, mätte till
Boställen för Länsmännen blifwa anwande. Skäll¬
sta Länsmännen hafwa länge nog warit i mistning
af denna fördel, som deras Embetsbroder mi de
andre Landstaperne frän längliga tider tillbaka åt¬
njutit. Det synes mig nu wara tid att denna olik¬
het jemnas och att billighetens och rätkwisans for¬
dringar äfwen härutinnan blifwa tillfredsställde.
Jag anhäller wördsamligen, att detta Memo¬
rial mätte till wederbörligt Utstött remitteras.
Stockholm d. 12 December 1828.
Wisson
i Lilla Isie."
Wls 8trinälunc1 frän Wester-Norrlands Lätt
anförde: Jag bestrider wisit icke Motionärens för»
stag om anstäende af Boställen ät Länsmännen r
Skäne, men förenar likwäl det yrkande, att i hän¬
delse Länsmännen inom denna Provins komma i åt¬
njutande af en sädan förmän, deras wederlikar i
andra Län, hwilka likaledes icke äga bcställen, matts
dermed hugnas.
13
194
Vice Talmannen Ion london: Likasom i Skä¬
ne, är förhållandet i Blekinge jemwäl sädant att de
flesta Länsmän sakna boställen. Gerna skulle jag
derföre hafwa önskat, att Länsmännen pä sistnämn¬
de ställe kunnat blifwa försedde med boställen. Dä
Kronohemman gä i arf och börd, sä kunna de icke
disponeras dertill. Boställens inköpande af Staten
tror jag äter blefwe allt för kännbart. Desiutom
har Kongl. Maj:t nti Desi Nädiga Proposition till
Rikets Ständer, rörande Stars-Werkets tillstånd och
behof, förestagit förbättring i Länsmännens »vilkor
genom tillökning i deras penningelöner, hwarmed wi
torde fä ätnöjas.
^Ullers Vsniol88on fran Elfsborgs Län: Jag
anser det wara bade olämpligt och omöjligt, att åstad¬
komma fä mänga hemman, som skulle ätgä till bo¬
ställen ät Länsmännen i Riket, sä wida icke de tillin-
dragning föreflagne hemman, som nu innchafwas af
Skogs- och Jägeribetjening?», med flera dylika, kun¬
de dertill anwändas. I öfrigt instämmer jag med
Ion I0N88ON.
Lrik källon frän Elfsborgs Län: Äfwen jag
biträder hwad Vice Talman Ion london yttrat,
med tillägg, att jag tror det wi nog fä Länsmän,
utan att behöfwa lemna dem boställen.
kisils Nänsen frän Malmöhus Län: Det kan
wisit icke nekas, att Lönerne pä Stat för Länsman¬
nen ära allt för otillräckliga för deras bergning,
hwarföre jag för min del icke har emot, att de fä
195
boställen; men jag anser det wara lika nodwadnigt
och billigt, att Kronobefallningsmännen, der de icke
öro med boställen försedda mäga dermed hugnas, och
som förhällandet är Mant med Besättningsmännen
i min hemort, anhäller jag, att boställe mätte till
Honom anskäs- ^
Ett af Olof Ol8scrn frän Carlstads Län itt-
gifwit Memorial i detta ämne upplästes nu och lyd¬
de salunda:
"Vördsamt Memorial.
Jag wägar ett ögonblick påkalla Hederwärda
StändetS uppmärksamhet pä en clasi af Statens
Tjenare, som för ingen kan wara okänd, nemligen
den som utgöres af Lansmän-
Som man wet, är nu mera en Länsman, isyn¬
nerhet hos Allmogen, allt i allom- Ehuru, mig
wetterligen, af ingen instruktion bunden, commende-
ras han af Landshöfdingen, Domaren och Krono¬
fogden. En betydlig del af werkställande magten, isyn¬
nerhet dä det rörer Bonde-Ständet, ligger Medes i
hans händer, som mängen, ty wärr! sätt erfa ra-
Säsom Krono-Äklagare, skall han wara tillstädes
wid hwarje inom hans Distriek förefallande Ting,
ware sig urtima eller ordinarie- Wid Kronoskjuts,
Landswägssyner, Utmätningar, med ett ord, i hwar¬
je allmän förrättning, hwem synes, om icke Läns¬
mannen? Man skulle tro, att en man, hwars werk-
ningskrets wore sä ingripande i allmänna lifnres/
4Y6
borde, utom bildning i allmänhet, aga en tillförlitlig
kännedom, icke blott af folkets lynne och seder, utan
äfwen as Landets alla crimincla, och ekonomiska la¬
gar. Tag nu fram en Länsman ur hopen, och ef.
terfräga i hwilkcn skola han gatt, för att inhemta
Lesia kunskaper och denna bildning? Skall han icke
nödgas swara, att han, för lat att egna sig ät werk.
ligt och gagnande arbete, såsom betjent eller kammar-
tjenare sökt sin lycka, och således direkte blifwit ur sin hus
bondes förmak befordrad till Lansmanstjensten, eller dit
nedstigit fran baksätet af sin herres wagn. Nu sjelf
herre blir det hans tid att befalla. Magtsprak skola er¬
sätta hans okunnighet och de hwitå knapparne samt
ben twähörniga hatten gifwa respect at hans befall¬
ningar. Men jag bör ej fortsätta målningen af ori-
ginaler, hwilka Hcderwärda Ståndet sä wäl kanner.
Jag will blott erinra att en Länsman, för att in-
gifwa och behälla sitt anseende, mäste hafwa deremot
fwarande inkomster; och dä fä af desie Statens Tje¬
nare hafwa boställen, men de fleste blott 30 a 40 R:dr
i lön, sä blir swaret lätt, hwarifrän fyllnaden tageö.
Att den icke inbringas genom ett lofligt och skyldigt
nit i tjenste», derom torde Härads-Rätternes Sak-
örslangder wittna.
Lägger man nägon wigt pä denna tjenstemanna-
befattning; anser man den inwcrkande pä allmogens
sedlighet; inser man nödwändigheten af att goda
Författningar och i synnerhet att Polisstadganden
handhafwas och efterlefwas, fä ser jag för min del
icke, att detta kan ske utan följande ätgärder, dem
jag wördsamt underställer Ständets pröfning:
197
1:0 Att hwarje Lansma» förses med en pä
Stat anslagen tillräcklig lön, som gör honom obe¬
roende af gäfwor och mutor.
2:o Att en behörig instruktion för Honom ut¬
färdas; och
3:0 Att ingen till Länsmanstjenst ma befordras,
som icke äger god frejd och »vid något Inrikes Uni¬
versitet undergått den examen, som för inträdet i
Rättegängssaker erfordras.
Om remisi af detta Memorial till »vederbörligt
Utskott, anhälles »vördsamt.
Stockholm den 12 December 1828.
O. Olofsson
fran Carlstads Län."
Häruti instämde ^nstsrs Mlgson fran samma
Län, till följd hrvaras han yrkade, att Länsmännen
antingen »nä erhålla boställen eller löntillökning.
lotian laoolr U.utborZ fran Norrbottens Län:
Ehuru jag gerna skulle se, att Länsmännen finge bo-
ställen, kan jag likwäl icke biträda motionerne, ty gifwa
»vi boställen at alla dem som deraf kunna wara i be¬
hof, sä blefwo wi sjelfwa slutligen utan hemman.
^nöers ^ncterrson fran Skaraborgs Län för¬
enade sig med O-wielgon fran Elfsborgs
Län, och lukvö l^ars8on fran Christianstads Län
198
med Vice Talmannen Ion Ionssonhwarefter beg-
ge Memorialen remitterades till Stats-Utskottet.
Af H näsrs Lrjksson fran Örebro Län inlem,
nadeö efterstående
"Wö^dsamt Memorial.
Genom Nådig Proposition den 1Y sistledne
November har Kongl. Maj:t uppmanat Rikets Stän¬
der, att än widare ataga sig den hitintills utgjorde
sä kallade Curhus-afgiften, med förklarande, att den
högsta nöden päkallades till ej mindre Curhusen
för Veneriska sjuka, an Lazaretterne till intagande af
dem, som med andra swära sjukdomar aro behäfta-
de; och jag förmodar, att Rikets Ständer för det
Ahla och ömande i sjelfwa föremålet för afgiften icke
kunna undandraga sig densamma.
Hwad angar het ändamålsenlig» anwändandet
af medlen, sa wille jag utbedja mig sä wäl Heder-
wärda Ständers, som Rikets Ständers uppmärk¬
samhet till det stora behof, som åtminstone wid en
del af Rikets Hälsobrunnar finnes, af utwidgade
Lazarettet och Sjukhusanstalter. Det är syunerligen
ömt och förestenar wisierlkgen ett särdeles behjertande,
att dä en stackars usling framsläpat sig till en häl¬
sokälla, och ankommit till detta mål för alla sina
önskningar, han dä af brist pä utrymme eller befin¬
tliga anstalter skall äterwisas och ökwerlemnas ät
Len sorg, den misitröstan och stundom ock den för-
199
twiflan, hwilka hos en sa olycklig sjukling mäste ut-
gä frän dest krampfulla och bräckliga kropp.
Dä medlen att understödja inrättukngarne sa,
att äfwen den fattige och medellöse ma kunna finna
en tillflykt i sin nöd bero af Staten, sa är det ock
Staten som den wanlottade Medborgaren anropar
om barmhertighet och Statens Representanter, hwilka
ej böra tillsluta sina hjerta» för den lidandes nödrop.
Jag är wist, att hwad jag anfört är lämpligt
till flere af Rikets Hälsobrunnar; en känner jag ät-
minstone i min egen hemort, hwilken genom enskild-
ta medborgares lika priSwärda som patriotiska be¬
mödanden och omkostnad för öfrigt blifwit satt i
brukbart skick; äfwen der finnes ett Lazarett med
nägra fä sjuksängar, men ack, huru otillräckliga; äf-
wensom den lilla sonden, som BrunnssällskaperS fri¬
kostighet samlat, är sä liten, att den fattige mäste
nästan inskränkas till allmosor; och pä sädant sätt
till sin öfriga olycka äfwen sä räkna den att blifwa
för Brunnssällskapet betungande. Huru mänga sä
icke alldeles ohulpne äterwända, och man kan ju ej
wänta annat wid Porla, dä intet anslag och intet
bidrag af Curhusafgisten för sjukwärden derstädes
tillfaller detta, annars för sitt ypperliga och kanske
här i Landet ojemnförliga watten, sä ryktbara ställe.
Jag hemställer derföre att fastställande Curhusafgif-
ten icke blifwer sä inskränkt, att den ju icke kan lem¬
na tillgäng till nägot biträde för sjukwärden wid
Rikets Hälsobrunnar, dit sjuklingar, med sä mänga
och olikartade sjukdomar samlas, samt att dä i första
200
rummet Porla Helsobrunn, som ännu är i sin linda,
men likwal lemnat manga prof pä owanligt lycklig»
«ch nästan undergörande werkningar, mä deraf blifwa
Delaktig.
Jag anhaller att detta Memorial mätte klifwa
med Rikets Högloft. Ständer communiceradt, samt
till wederbörligtMstott remitteradt.
Stockholm den 12 December 1828
tLnckers Driksson,
Riksdagsman för Grimstens
med flere Härader af
Orebro Län.
Vice Talmannen Ion Ionsson: Det finnes fle¬
ra Hälsobrunnar i Riket, hwilka äro i alla afseen-
Den lika fördelaktiga och nyttiga med Porla Brunn,
Lamt derföre skulle wara lika berättigad till bidrag
<af det allmänna. Men dä det skulle blifwa alltför
kännbart för Staten, att lemna anslag till dem al¬
ka, bestrider jag för min del allt afseende ä Mo¬
tionen.
Häruti instämde ^.näers Danielson frän Elfs¬
borgs Län.
Ständet bestöt att remittera Ancker» Driksson»
kfragawarande Motion med hwad wid den blifwik
anmärkt, till StatS-Utstottet.
201
1'ulVe I-srs,»n fran Christianstads Län asten»,
nade detta Memorial:
"Wördsamt Memorial.
Enligt contrakt af d. 12 Dee. 1820, aro ät-
skillige hemmansägare inom Sandby och Stoby Sock¬
nar af Westra Göinge Härad och Christianstads Län
skyldige, att till den inom samma Härad och Län
belägne, till Ryttmästare-boställe »vid Norra Skån¬
ska Regementet ansiagne, Kungsgården Sandby ut-
göra arbete, emot i contractet bestämd ersättning; men
sorn denna ersättning, i förhållande till nuwarande tiders
pris, ar för ringa, att kunna motswara de egna uppoff¬
ringar bemälde hemmansägare, i och för fullgörandet af
berörde arbetsskyldighet, mäste »vidkännas, deribland
blott torde behöfwa nämnas den, att de mäste åsi¬
dosätta sine egne hemmans tillbörliga skötsel, sä haf-
iva de, hwilka desiutom äro aflägse frän Kungsgär-
dcn boende, ät mig, säsom deras ombud wid nu pä-
gäende Riksmöte, uppdragit, att hos Rikets Högloft.
Ständer söka utwerka nägon ändring uti detta tryc¬
kande onus; och dä jag anser behofwet af en sädan
jemnkmng päkallas af bäde billighet och rättwisa,
gär jag med säker tillförsigt om behörigt afseende,
att underkasta denna fräga mine »värde Medbröders
och de Resp. Med-Ständens upplysta ompröfwande.
Widlyftig tror jag »nig ej behöfwa »vara uti
utwecklandct af de skäl, som tala för den wäckta frä-
gan. Htvar och en känner det olika förhällande,
som nn äger rum uti dagswerks-priscrne, emot är
202
1720; sädant oaktadt mäste likwäl detza, nu klagan?
de,ätnöjas, med den da gällande ersättning; hwaraf
ock osta händer att, om den arbetöskyldige någon
gang för arbetets fullgörande mäste lega annat solk,
han för ett sädant arbete mäste betala mångdubbelt,
emot hwad han sjelf erhäller. Ett förhällande,
hwilket jag anser ingalunda sta att förena med den
jemnlikhet i onera, som alltid bör wara grunden för
en beskattning. Jag wägar derföre i ödmjukhet hem«
ställa, om icke agarne af de Sandby Kungögärdun,
dcrlagde hemman mätte i likhet med hwad genom
Kongs. Kungörelsen d.' 3 Dec. 1810 och Kongl.
Förordningen d. 20 Sept. 1815 hemman af flik
beskaffenhet medgifwet är, tillätas att fä lösa detta
deras arbete efter MarkegängSpris; hwilken rättig?
het, om ej förr, ätminstone wid nuwarande innehaft
wares afgäng, torde fä widtaga,
Om remist af detta mitt Memorial till weder-
börligt Utskott anhäller jag i ödmjukhet.
Stockholm den io December 1828. ,
lulvs Ifarsson,
Riksdagsfullmägtig för Ostra
och Westra Göinge Härader
af Christianstads Län."
Härmed förenade sig ^uclvrs Msson i Lilla
Isie Malmöhus Län, med tillkännagifwande, att
203
enahanda förhållande, som det l^ukve I-nrs8on uppgif-
wit, ägde rum i Hallösa Socken af Malmöhus Län.
Remitterades till Stats-Utskottet.
Derefter lngäfwoS följande Memorial.
1:0 Af 3olmn ^nckersgon frän^Upsala Län
Memorial!
Som Medbroder» kelu- kelirsson fran Chri¬
stianstads Län inlcmnat Memorial rörande förhöj,
ning uti den hittills fastställde betalning för Krono-
ffjutsen, hwilkcn för nämnde Län skulle wara högst
betungande; får jag äfwen fästa Hedrrwärda Stän¬
ders uppmärksamhet pä den omständighet att Krono-
ffjutsen i Upsala, och öfrige närmast Hufwudstaden
belägne Län, är lika, om icke mera tryckande: frän
Hufwudstaden transporteras alla utrednings-persed-
lar, sä wäl för indelta Armeen, som för Bewä-
ringens beklädnad och öfrige erforderlige behof, till
och ifrän öfningömötcn pä Ladugärdsgärdet med flere
ställen. Ostridigt är berörde onus icke sä känbart
för de frän Hufwudstaden mera aflägse Län, hwilka
mähända sällan eller aldrig känna tyngden deraf.
Jag förestår likwäl att Kronostjuts-lcgan lika för
alla Län i Riket förhöjes till 16 st. B:co per mil
eller till samma belopp som för häll- och reserv-
stjnts. Den skattdragande och stjutsningsstyldige
allmogen kan ändock icke derigenom beräkna en emot
204
kostnadeu swarande ersättning, da man tager i be.
traktande, att Bonden med haft och åkdon under den
Lradaste tiden, nödgas för KronoffjutsenS utgörande
tillryggalägga 2 a Z mil fram och ater, samt deri¬
genom förspiller en a twänne dagar, som han med
högre winning kunde anwända till sitt åkerbruk, och
att han ofta anser sig twungen öfwerlemna sin skörd,
såsom offer för inträffande owäder m. m., för att,
efter sin tour, eller efter ett erhållet extra bud, upp¬
fylla sin skjutöskyldighet.
Bonden fran urminnes tider wand att med tå¬
lamod bära den tyngsta bördan, torde nu icke med
skäl kunna nekas denna sä obetydliga uppmuntran.
Anhalles derjemte att detta Memorial matte titt
wederbörligt Utskott blifwa remitteradt.
Stockholm den 11 December 1828.
loll. Anckersson,
Riksdagsman för Asunda
Härad af Upsich» Län."
,5'
Häruti hördes Ståndet allmänligen instämma.
2:o Af 0Io5 Nansson fran Blekinge Län:
"Enär det icke är med rättwisa eller gällande
bcskattningsprinciper öfwerenSstämmande, att den ene
205
Medborgaren, minst den öfwer mättan betungade
Bonden, ensamt bör »vidkännas ett onus, Kronoskjuts
sen, af hwars fullgörande atta medborgare njuta lika
fördelar, eftersom det tillhörer Fäderneslandets för-
swarsanstalter; sa ock da hemmansägare likwäl un¬
der närwarande omständigheter icke lära kunna befri¬
as fran berörde swära aliggande, wägar jag åtmin¬
stone foresta, att den betungade erhåller billig ersätt-
ning för det han mot eller med sin wilja, wid alla
årstider och under hwad omständigheter samt i hwad
wäglag som helst, mäste transportera Kronans of¬
ta tunga effecter och sjömän, som till antal af 4,
da äka efter ett par hästar.. Denna ersättning kan
icke bestä i annat än fkjutSlegans förhöjning. Och da
flera Motionärer under innewarande Riksdag ädaga-
lagt, att 16 H. B:co milen för hwarje häst icke ut¬
gör full ersättning för tidsförsummelse, kreaturs och
wagntygs underhall och anskaffande, helst entreprenö¬
rer för denna lega sj welat ätaga sig skjutsnings-
skyldighet wid Gästgifwargärdarne; sä sär jag före-
stä Kronoskjutölegans förhöjning till 20 si. Banco
milen för en häst, eller ätminstone lika med hwad
för Gästgkfweriskjutsens utgörande är eller kan blif-
wa stadgadt, enär jag icke kan finna nägot gällan¬
de skäl, hwarför ffjuts af Kronan bör betalas min¬
dre än af andra.
linder äberopande af allt hwad Brödren keflr
k6lii88l>n frän Christianstads Län i detta ämne an¬
fört, helst det äfwen ar tillämpligt för Blekinge,
anhäller jag om remist häraf till Allmänna Be-
swars- och Oeconomie- samt Stats-Utffotten.
Stockholm d. 12 December 1828.
Olok Mänsson,
Fullmägtig för Ostra
Härad i Blekinge Län."
Desia bägge Memorial remitterades till Stats-
Utffottet.
Widare föredrogos följande Memorial
1:0 Af ^nstress Häksnsson frän Elfsborgs Län t
"Ibland de mest tryckande olägenheter för
Jordbrukaren torde man med Ml kunna räkna Ex¬
tra BrefbäringöMldighcten, som i manga Lands¬
orter är lika beswärlig och tidsförstörande, som
Reserv-ffjutsen och Postföringen.
Rikets Högloft. Ständer hafwa wäl tvid flere
Riksdagar sökt förekomma desie olägenheter, och ge¬
nom ffrifwelse till Kongl. Maj:t tvid sist hällne
Riksmöte i underdånighet anhallit bland annar, att
EmbetSmänS sä kallade Kronobref icke torde afsä li¬
dås mer än irenne gänger i »veckan och all Bref-
bäring deremellan upphöra, sä »vidt icke händelser
inträffade, som »voro af högsta wigt, och således
207
fordade att ffyndsammtligen expedieras; men nägot
utlätande häröfwer lärer annu icke erhållits; och jag
fär derföre hemställa, om icke en förnyad underdånig
Skrifwelse uti detta fä magtpäliggande ämnet borde
till Kongl. Maj:t uflätas, pä det Allmogen mätte
erhälla lindring uti ifrägawarande onus.
Jag har sagdt att detta onus är tryckande,
ochs jags öfwerlemnar at hwar och en, som har den
ringaste kännedom om Brefbäringen, att bedöma,
om icke förhällandet werkligen är sädant. Ofta in-
träffar att en Brefbärare < oberäknadt den wänlig»
såkallade Krono-postcn, pä samma dag mäste fort¬
skaffa sju a ätta Lösbref at olika häll, hwaraf följ¬
den ofta blifwer den, att en Brefbärare nödgas
utskicka allt sitt folk flera gänger om dygnet, och
kanske äfwen ibland fä lega folk, för att efter an-
teckningarne a de ankommande brefwen fortställa
dem, utan uppehåll, och fämedelst undgä det stora
answar dröjsmälet kunde medföra.
Synnerligast inträffar detta förhållande da
Kungörelser ankomma, för att till Kyrkorne inom
diftricktet afsändas.
Ibland aro detze Kungörelser helt och hället
af privat egenskap, säsom till exempel auetionerS
hällande, som Kronobetjemngen ätager sig, och an¬
nat dylikt. Att fortskaffa sädane Kungörelser kan
naturligtwis icke wara nägon skyldighet, men huru
mängen Brefbärare wägar likwäl underläta att af¬
sända dem, dä han finner KronobetjeningenS stränga
203
anteckning dera? — Att förekomma detta oskick och
befria Allmogen fran att hädanefter onödkgtwis för¬
slösa sä mänga dagswerken pä Brefbäringen, som
hittills, torde säledes böra behjertas; och det ar der¬
om jag wördsamt anhäller.
Stockholm d. 11 December 1828.
^nckers Hakansson
frän Elfsborgs Län."
Häruti instämde l^lvs Darsson fran Chri¬
stianstads Län, och förklarade Lärje Lärjesson frän
Hallands Län att, ehuru han sätt uppdrag af sina
hemmawarande Committentcr att wäcka en dylik
Motion, ansäg han sig likwäl nu mer icke behöfwa
ätgöra widare än att till alla delar förena sig med
^Viulreas Hakansson.
2:0 Af ^.nckers Danielson fran Elfsborgs
Län:
"Wid sist förslutne, äfwensom tvid 1815, sami
1817 och 1818 ärens Riksdagar hafwa Rikets
Ständer, i afseende pä Kronobrefbäringsffyldigheten
hos Kongl. Maj:t i underdänighet anhällit, att Kro-
nobrefbäringen icke mä oftare än högst 2:ne ganger
i weckan utgöras, pä dagar, hwilka Kongl. Maj:tS
Befallningshafwande ffulle utsätta, utom hwilka da¬
gar icke nägon borde kunna med brefbäringsskyldig-
heten beswäraö, om icke ämnets wigt det fordrade,
i
209
j hwilka fall brefwets innehall borde i allmänna or-
dalag pä deksamma antecknas; att de- som äga rätt
att begagna Kronobrefbäring, blefwe älagdefem för¬
teckningar öfwer brefwens antal m. m., hwilka bor¬
de till LandShöfdingarne insändas för att behörigen
granskas ; att Kronobrefbärings-skyldigheten blefwe,
da förekomne omständigheter sädant fördra, frän ett
till annat hemman öfwerflyttad; samt att Länsman¬
nen kunde erhålla FrkbrefSrättkghet för deras Bref
till Kongl. Mas:tS BcfallmngShafwande och till we-
derbörande Kronofogdar.
Någon åtgärd härutinnan här annu icke blif-
wit widtagen. Den tryckande belägenhet, hwari jord¬
brukaren genom de mänga honom åliggande skyldig¬
heter sig befinner, gör det likwäl till en helig pligt
för hwarje Representant att efter förmåga bereda
den lindring, som är med allmänt bästa förenlig.
Af denna anledning får jag dels förnya förbe-
Maldte förslag till lättnad uti Vrefbäringsskyldighe-
ten, dels erinra om rättwisan och billigheten deraf,
att dö hemman, hwilka utgöra Krono-brefbaringen,
matte för detta onus, som i allt fall är ganska bc-
fwärligt, pä ett eller annat sätt njuta nägra förmä¬
ner. Det afseende som ä denna angelägenhet för
mer än 1 NO är tillbaka blifwit fästadt, hwaromhär-
hoö i vidimerad afskrift bifogade Konungens Be-
fallningöhafwandes i Elfsborgs Län Resolution den
14
210
23 December 1725 witöordar, torde tjena narwa-
rande tid till eftersyn.
Stockholm den 12 December 1828.
luckors Danielsson
fran Elfsborgs Län."
Och war harwid bifogad Kongl. Ma:jtS Be-
fallningshafwandes i Elfsborgs Län i Memorialet
äberopade Resolution den 14 Sept. 1774, hwilken
af Tanders Danielson jemwäl upplästes.
Drik kälsson fran Elfsborgs Län: Jag för¬
enar mig med begge Motionairerne och skulle önska,
att de hemman, hwilka hafwa sig älagdt att besörja
bresbäringen, matte komma i åtnjutande af de rät¬
tigheter och förmaner, som genom LandShöfdingenö i
Elfsborgs Län nytz upplästa Resolution blifwit dem
tillerkände.
Anders Danielson fran Elfsborgs Län: Jag
anser mig böra tillägga i afseende pä den öfwerkla-
gade olägenheten, att obehörige personer fortskaffa
Ma bref med brefbärarne, det jag wäl inser denna
olägenhet, men tror dock, att om Kongl. Maj:s Be.
fallningehafwande med wärma omfatta den af Stän.
derna framställda önskan, att bresbäringen mätte in¬
skränkas till allenast 2:ne gänger i weckan, hwarige-
nom någon lindring tillskyndades brefbärarne i det
dem åliggande dryga onus, skulle jemwäl den fördel
kunna winnås, att hwarje enskild person, som wista-
des i brefbärarnes grannskap, kunde fä sina bref pä
211
samma gäng med Kronobrefwen, enåk det synes mig
likgiltigt för brefbärar», om han pä en gang fork-
skaffar flera eller färre bref.
Häruti instämde 2Lnäers -Liljersson frätt Ska¬
raborgs Län.
^ukve Lsrsson frän Christianstads Län begär¬
de begge motionerne pä bordet, med tillägg, att hatt
reserverade sig i afseende pä de genom Landshöfdin¬
gen^ i Elfsborgs Län Resolution brefbärarne tillag¬
dt förmäner.
Lrik kekrsson frän Gefleborgs Länl Jag kätt
icke dela -Lnjers Oanielsons äsigt, att hwar och ett
enskild skulle äga rättighet, atk skicka sina bref mev
Kronobrefbärare, fom äro skyldige att answara och
redowisa för de bref, som genom dem fortställa^
-Lnclers Danielson: I afseende pä hwäd dett
siste Talaren anmärkt, fär jag förnya mitt förr»
yttrande, atk i Rikets Ständers förra beslut i betts
ämne framställdes den önskan, att Posten skulle af-
gä blott 2lne dagar i wcckan. I anledning häraf
har jag nämnt, att om den af Rikets Ständer sa¬
lunda begärda förändring i afseende pä tiderna föe
brefwens afgående, wimne behörigt afseende och post¬
hagarne blefwo bestämda, kunde jemwäl dek äridamät
winnås för den enskilde, att han finge fina bref af¬
sända pä samma gäng, enär det, som jag förut nämnt,
gör poftförarn detsamma om han transporterar flem
eller färre bref,
Alls Nänsson fran Malmöhus kan: Dä frä-
ga nu blifwit wäckt, att brefbärare antingen böra
befrias fran deras aliggande med bress fortskaffande,
eller ock erhålla deremot fwarande rättigheter och för¬
maner, sä förenar jag mig desto heldre med Motio-
nairerna, som rättegång nyligen uppstått emellan
Brcfbärarne och Krono-Befallningsmannen i Ostra¬
by Socken af Malmöhus Län, angående de förres
åliggande/ att fortskaffa jemwäl privata bref, hwar-
till brefbärare efter nu gällande författningar icke
äro förbundne.
I sammanhang härmed föredrogos
4:0 Olof hanssons fran Calmar kätt, sedan
-en 4 i denna manad, pä bordet hwilande Motion,
att brefbäringöskyldige ma tillerkännas skalig ersätt¬
ning af allmänna medel för bress fortställande; och
2:o' l?6ttsr kettsrssons frän Jönköpings kätt,
likaledes den 4 innewarande manad pä bordet lagda
Motion i samma ämne;
Och besköt Ständet, att remittera -esia fyra
Memorial, med de nu mundtligen gjorde anföranden
till Stats- samt Allmänna Beswärs- och Oeccmo-
mie-Utffotten.
Ails Ensson frän Malmöhus kän inlemna¬
de detta Memorial
213
"Wördsamt Memorial
Sa wäl aldre som sednare författningar, sär¬
deles de som utkommit sedan ar 180Y, angående
strömrensningar och wägars anläggande emellan Län,
Härader och Byar, hafwa hufwudsakligast äsyftat,
att befrämja beqwämliga transporter af Landtmanna-
waror, sä wäl till eget behof för Landtmannen som
till afsättning af sine producter.
Detta goda ändamål förfelas derigenom, att,
sedan sadane Communieationswägar blifwit anlagde',
witza personer i Skane, genom hwarS ägor sadane
wägar sträcka sig, förbjuda och hindra deras begag¬
nande, afwcn i det högst wigtiga fall, da afhemt-
ning af skogöeffecter mäste ffe; hwilket behof, i An¬
seende till Provincens fkoglöshet, icke bör hindras ge¬
nom egenmagtkga och emot all billighet stridande en¬
skildas dominationer.
Detta ärende anhäller jag, att Hrderwarda
Ståndet gemensamt med mig, behagade omfatta med
desi omtanka, sa, att denna olägenhet, i hwad lands¬
ort den ock ma existera, förebyggeö såsom warande
högst orimlig.
Wederbörlig communication häraf med Utffott
önffar jag äfwen.
Stockholm d. 10 December 1828.
Wl8 Nansson^
RiködagSfullmägtig frän
Malmöhus Län i Skäne.''
214
^näors Danielson fren Elfsborgs Län: Wid
anläggandet af nya wägar emellan Län och Hära¬
der och dä de ga öfwer enMde personers agor, ho¬
xås alltid detza wid Häradö-Rätten, om de samtycka
till den föreslagna wägledningen. Jag tror derföre
<ttt författnkngarne arv ganska bestämda för de fall
Motionären öfwerklagat, samt att detta ämne icke
kan blifwa föremal för Ständernas öfwerläggnin-
g-r och beslut.
Memorialet remitterades till Allmänna Be-
fwärs- och Oeconomie-Utslottct, med det af ^enäers
Danielson gjorda anförande.
MIs Mänsson yttrade: I sammanhang med
Mitt nyst upplästa Memorial will jag till StändetS
bepröfwande hemställa, huruwida jag bör wäcka den
motion, hwilken Electorerne i de Härader af Skane,
för hwilka jag för talan, alagt mig anmäla, neml.
Ott alla farwägar böra omgärdas med stängsel och alla
grindar dcrä borttagas. Jag anser mig härwid pa
förhand böra förklara, det jag för egen del ingalun¬
da biträder förslaget, såsom, enligt min ranka,
bade olämpligt och ogörligt att wcrkställa, syn-
rrerlkgast i de skoglöse trakterna i Riket; men för
att undgä förebråelse, att icke hafwa fästat afseende
pa mina Committentcrs uppdrag, har jag wclat
framställa ämnet till nnna Ståndsbröders begrun-
-Wde.
215
Som Ståndet tycktes i allmänhet dela Nils
Alänssons egen öfwcrtygelse om olampligheten af
det ifrägawarande sörstaget, förklarade Nils Mäns¬
son, att han afstod ifrän att »vacka nägon motion i
ämnet.
Widare ingäfwos följande Memorial
1:0 Af?6ter pelersson frän Jönköpings och
Sune Nilsson frän Kronobergs Län:
"Wördsamt Memorial.
Dä wi nu anhälla, att fä fasta Rikets Högloft.'
Ständerö uppmärksamhet pä den swära och tryckan-
de belägenhet, hwari Rusthällarne »vid Smälands
Husar-Bataillon sig befinna, samt att wäcka fräg»
om denna Bataillons reducerande frän Cavalleri till
Infanteri; torde werkligheten af det lidande wi öf-
werklaga, och behofwet af den utwag wi föreflä, ej
behöfwa andra bewis, an att enahanda förhällande
för en annan del af samma Regemente, hwartlll
denna Bataillon hört, blifwit behjertadt, da redan
för 18 är tillbaka ej mindre hela Westgötha- än
ock halfwa SmälandS-Dragon-Regemente till In¬
fanteri förwandlades. Den beredwillighet, hwarmed
Rusthällarne dä ingingo uti att erlägga en betydlig
ärlig afgift för Hästvacancen, wisar i sin män, hu¬
ru betungande Rusttjenften är. Men samma bered-
»villighet stall äfwen nu wisa sig, att >.'cd andra
216
åtagande», lämpade någorlunda efter Rnsthallarnes
förmåga, lösa sig fran. den isragawarande skyldighe¬
ten att underhälla Cavalleri-hastar och munderingar,
Smalands allmänna fattigdom ar ingen nyhet, och
Let mäste för cn fä mager ort wara företrädeswis
känbart att för Cavalleriers behof underhålla dugli¬
ga hastar, da desia kreatur i allmänhet äro af alla
hemdjur de dyrasts att hälla. Det indelta Cavake-
rietS tjenstbarhet skattas i alla fall, icke högt, i an¬
seende till den bristande öfningcn, hwilken med allt
möjligt betungande för Rusthällarne, likwäl aldrig
kan uppdrifwas till den höjd, som skulle erfordras
för att bilda cn trupp af skickliga Ryttare, Det ar
derföre erkändt, att en sadan endast kan erhällas pä
wärfwad fot; och det Cavallen, som för Landers
förswar mä wara oundgängligen nödigt, kommer
Esa troligen att med tiden inrättas endast pä det¬
ta sätt. Imedlertid hafwa wi all anledning att för¬
moda det den Infantcristyrka, som genom afsittnin-
gen uppkommer, bör wara gagneligare än Eavalleri-
truppen,' sadan den nu befinncs, oberäknad winsten
för StatSwcrket af den blifwande hastvacancc-af-
giften.
Skulle likwäl, hwad w? nu föreflagit, icke krm-
na wara Committenter bewiljas; sa ätcrstär endast
att för dem begära lindring uti utgörandet af Rust-
ningsskyldigheterne.
I fordna tider wörö mönstringarne, under fred
inffränkte till hwart tredje ar, da bäde häst och karl
pa en gäng wid allmänt exercicemöte mönstrades.
Genom förändring häruti, hafwa Rusthällarne blif-
wit betungade med beswäret att ärligen afsända
karlar och hastar till mönstringöplatser, belägne osta
f'ä 8 a 10 mils afstånd fran Rufthällen. Om af-
skaffande af denna förändring anställa de rustande
pä det högsta; och dä härmed äfwen skulle winnås
en besparing för Statö-Castan, göra de sig det gla¬
da hopp, att något hinder för deras önskan, hwarö
bifallande skulle sä betydligen lindra deras börda, ej
matte kunna uppsta. Anskaffandet af den dyrbara
Husar-Uniformen är för Rusthållare ett föga min¬
dre tryckande beswär. Om ock denna präktiga och
dyrbara uniform ej kan, såsom man börs fortfara att
hoppas, någon gäng blifwa ersatt med en tarfligare;
sä kunde dock en betydlig lindring i kostnaden win¬
nås, om det tilläts de rustande att kjelfwe läta för¬
färdiga beklädnaden och munderingarne af wadmal
och andra egna producter, fä widt desta kunde af
dem anskaffas, med förbindelse att, wid äfwentyr af
castation, noga följa uppgifne prof. Bäda de ända¬
mål, hwilka äro äsystade genom de allmänna besiäk-
ningarnc, nemligen' att fä persedlarne dels duglige
och tjenlige dels lika för hela truppen, kunna allt-
förwäl stä tillsammans med en sädan anstalt, hwil-
ken instämmer med stadgandet i Kongl. Resolutionen
af d. 11 Maj 17Y5, att ämnen till CavallerierncS
beklädnad böra tagas frän de Provineer, der bekläd¬
naden sker. De betydliga stimmer, anskaffade genom
uppoffring af det nödwändigaste, som till rikare or¬
ter hittills utgätt för inköp af bekläbnadsklädc, hade
twifwclsutan, med lika fördel för det allmänna som
för de rustande, kunnat stanna inom orten, dä detta
218
kläde åtminstone till en del, bade i utseende och fast.
het warit sämre, än det wadmal, som wi, tilltro ost
att genom egna slöjder kunna prastera, och hwartill
materialierne, till winnande af den sa nödwändiga
likheten, kunde pä en gäng beredas hos samma färgare.
I denna sista omständighet, eller frägan om
tillåtelse att af egna producter anskaffa beklädnad,
hafwa Rufthällarne wid den afsuttna, eller Små.
lands Infanterk-Bataillon, enahanda ö^affningar med
de öfrige Rustande; och wär anhållan i denna del
rörer således hela Regementets Rusthällare.
Om remisi af detta wart förslag till wederbör-
ligt Utskott fä wi wördsamligen anhälla.
kkltkls Uslwsson, 8uns Missou,
Riksdagsman för Ostra frän Kronobergs
Härad af Jönkö-- Län."
pings Län."
Härmed förenar sig till alla delar
lonas loliansson, Olof lansson,
frän Norra och Södra Riksdagsman för Tuna.
Wedbo Härader af läns, SefwedeS och As.
samma Län." pclandö Härader i
Calmar Län.''
?6tsr Uotersson,
Riködagsfnllmägtig för
tz Westra Härad af Jön¬
köpings Län.
219
.snkannes Svensson fran Jönköpings Län: Hwad
ben delen af motionen angar, som har för afseende
att bereda de rustningsskyldige tillfälle, att af egna
produkter fä lata förfärdiga beklädnaden och mun¬
deringen för deras Husarer och Soldater?, instämmer
jag med Motionärerna.
peter lönsson frän Jönköpings Län: För
min del anser jag, att Rusthällarne böra höras uti
de ifrägaställde ämnen, innan ändring i hwad uu är
gällande äger rum.
2:0 Af Lamuel lönsson fran Calmar Län.
"Wördsamt Memorial:
Pä Oland är Ordinarie BätSmanS Noteringen
fä spridd i anseende till sina andelar, att den medför
kostnader och beswärligheter förde Rotcringsskyldigc;
hwilken, utan förnärmande för Bätömanncns rättig¬
heter samt till fördel och beqvämlighet för Rothål-
larne bör kunna tala en billig förändring.
Den enkla och billiga framställning jag i detta
ämne är uppmanad af mine hemmawarande Com-
mittenter att framställa, önskar och hoppas jag matte
af Rikets Högloft.',Ständer tagas i betragtande, sa myc¬
ket mera som den åser pa samma gäng den enskilde
medborgarens som den publike personens fördel. Den
publikeö eller BatSmannens rättigheter, ehwar han
åtnjuter dem, dä de i ingen män förminskas, utan
han twkrom kan pä ett bestämdt ställe erhälla dem
220
med mindre beswär än hwad nu genom den gamla
roterings- indelningen sker, winner icke obetydligare
an Rotehällarne om min framställning winner bifall:
att ny Rotereglcring för de Ordinarie Rotarne bör
ske genom sammandragning af desse rotar, da hemman¬
talet drrwidbör läggas till grund.
Om wederbörlig remiss af detta Memorial
anhällcs.
Stockholm den 11 December 1828.
Lamuel 1^us80N,
RikSdagsfullmägtig, frän Cal-
mare Län och Olands
Norra Mot.",
Dessa 2:ne Memorial remitterades till Allmän¬
na BeswärS- och Oeconomie-Utskottet.
^.nckers lohansson Lrlamau frän Skaraborgs
Län ingas ett sä lydande Memorial.
»Wördsamt Memorial
Dä kndclningöwerket uppgjordes, sammansattes
siere särskilta hemman att tillsammans hälla och
utrusta en Soldat och salunda har beräkningen till
fullt antal sä tillkommit att en Rote besträcker sig
i flere församlingar till en och samma Soldat. Ett Lf
desse hemman äro benämnde till stam för roten, och
521 "
pa desi ägor ar Soldattorpet anlagdt. De ferskilta
hemmanen moro ock alla förbundne att efter hemman¬
tal och beskaffenhet sig emellan fördela de i och för
Soldatens underhall erforderliga utgifter. Det oaktadt
hafwa stamrotarne fatt »vidkännas betydligt större kost¬
nader an strö-rotarne. Ej nog dermed, att deruti
Kneckte-Contractet bestämmer Boställen hwarpä stam-
rot§ns jord blifwit intagen, utan stamrotarne hafwa
äfwen da den föreskrifna jorden warit alltför otill¬
räcklig till Soldatens underhall, fatt tillsläppa mång¬
dubbelt mer jord an hwad Kneckte-Contractet utsta¬
kar. Orsaken till detta förhållande mäste sannolikt
sökas deruti, att man i fordna tider warit mindre
nogräknad om ett stycke jord, än man wille utgöra
en ärlig lön. Da stamrotarne inom Skaraborgs
Kongl. Regemente »vid Kneckte-Contracternes upp¬
görande försummat att af Strörotarne förbehålla
sig »vederlag för Soldatetorp, anser jag dem »väl
hafwa försummat talan härutinnan; deremot ols¬
som stamrotarne hwarkcn genom Contract eller pä
annat sätt »varit förbundne att någon jord derutöf-
»ver afsta, synes mig deras ratt »vara ostridig att
antingen af Strörotarne erhålla ersättning för den
jord, som a hwarje Soldattorpställe finnes öfwer-
skjuta samt uti,' Kneckte-Contractet finnes bestämd,
eller ock återtaga denna öfwerlopps jord. Ä detta
mitt »vördsamma Memorial, anhäller jag att mine
Hedenvärde Mcdbröder fästa sin uppmärksamhet,
dä jag med full säkerhet kan säga att Stam¬
roten utgör hela Soldatens aflöning och yrkar jag
derföre att strörotarne matte aläggaö skyldighet att
underhålla Soldaten i likhet med stamrotcn, och
222
anhäller att dettafmitt »vördsamma Memorial matts
till »vederbörligt Utskott remitteras.
Stockholm den 12 December 1828.
lohansson Lrisman,
Riksdagsman frän Skaraborgs Län."
Härmed förenade sig ^.nckers Anckersson och
l-ars Iarsson frän Skaraborgs samt keiler löns¬
son frän Jönköpings Län, hwarefter Memorialet
remitterades till Allmänna Beswärs- och Oecono.
mie-Utskottet.
kelter kesirsson frän Jönköpings Län inkom
med nedanstäende
"I saknad af allmän grund eller beräkning,
Hwarefter de till Presterskapct utgäende Pastoralier
eller mindre inkomster, wid Barndop, begrafningar,
kyrkotagningar, lysningar till Äktenskap och wigsel sko.
la utgöras, och enär den owitzhet härutinnan, hwaruri
Församlingarnes innebyggare i allmänhet äro stadda-
förorsakar åtskilliga olägenheter för den som^mäste
anlita Presterskapets i förenämnde förrättningar, enär
afgiftens belopp alltid mäste bero af ett godtyckligt
bestämmande; samt da för öfrigt Presterskapets in-
komster aro tämmeligen noga utstakade, anser jag
mig böra framställa, det Taxa mätte utfärdas, som
utsätter och föreskrifwer sä wäl de fall, dä Präster-
skåpet ager fordra Extra Ordinarie Inkomster elle»?
22Z
Sportler, som äfwen till hwad belopp de af hwar
och en böra utgå, pä det att gräns mä hädanefter
uppkomma, inom hwilken Ecclesiastik-Embetsmännen
ina utöfwa sina förenämnde anspråk, i likhet med
hwad för andre EmbetSmän och werk redan är för-
ordnadt. Jag förmodar detta föranleda sa wäl till
Presterskapets förman, emedan rättigheter för dem
derigenom beredas, der de förut blott ägt wilkorliga och
wisia fordringar, som äfwen för hwarje enskilt inom
Församling till fördel, ty han wet da hwad hans
pligt tillhörer, enär den hwilar pä laglig grund.
Ofwertygad, att det förhållande alltid är nyt¬
tigast, der bade rättigheter och förbindelser äfwen
emellan Präst och Församling äro utstakade, öfwer-
lemnar jag detta mitt wördsamma Memorial för
att titt behörigt Utskott remitteras, deronst jag öd¬
mjukeligen anhäller.
Stockholm d. 12 December 1828.
p. pettersson,
Riksdagefullmägtig för
Westra Härad af
Jönköpings Län."
Häruti instämde Olof Alatliiasson frän Göthe¬
borgs och Bohus Län.
Remitterades titt Allmänna Bcswärö- ochOeeo-
nomie-Utjkottet.
22-1
Derefter inlemnade Oöran Anckersson frakt,
Westerås Län detta Memorial:
"Sedan de fleste sä kallade Arbetskommendering
gar, af Infanteriet utgående, ske för pä actier
byggde Bolags räkning, anser jag för en pligt fästa
mine Hederwärde Mcdbröders uppmärksamhet derpä,
att manskapet wäl erhäller flikningöpenningar för
bort- och hemmarcher, men icke för gagnandet pästäl-
let af deras egne kläder; detta är efter min tanka
sä mycket mera orättwift/ som den ringa dagspenning
Soldaten erhäller, ingalunda förskär till hans egen fubsi-
stance mindre till kläder och det bör wara ömande
för hwar och en att se en like wanlottad, som ut-
marchcrar försedd med allt det lilla linne hans hustru
kunnat sammanskrapa, och hemkommer med slarfwor,
utan minsta surrogat eller ersättning; ännu mera
tryckande är, att om en till arbete kommenderad Sol¬
dat skulle olyckligtwis under arbetet saras till den
grad, att han blefwe oduglig widare Kongl. Majtts
och Kronans tjenst förrätta, blifwer han lemnad äk
eländet med Hustru och Barn. Desie werkligen fl¬
inande omständigheter föranleda mig härpä fästa
mine Hederwärde Medbröders uppmärksamhet, pä det
de med mig mä förena sig i den anhällan att stad¬
gandet blefwe, det Soldat af Infanteriet som till
arbete commenderaö, finge under commendcringseiden
tillgodonjuta slitpenningar för arbetskläder, beräknade
som för marcher samt att den olycklige, hwilken under
utöfningen af sin tjenst till den grad särades eller
skadades till sine lemmar, att han icke widare kunde
225
Kronans tjenst bestrida,'matte åtnjuta sadan pension ätt
han kunde nara sig utan det allmännas bestvär och
bekostnad genom tiggeri ä Invalidens sida; och slut¬
ligen, att wid sä olycklig händelse att den kommen¬
derade i och för tjenste» och arbetet miste lifwet!
hans Enka af Bolaget undfinge någon gratifikation,
Omftändigheterne behöfwer jag sä mycket mindre ut-
weckla, som hwad jag anfört äro kände faeta af
hwar och en och sälcdes icke eller lärer undgä mino
Hederwärde Medbröders behjertande; hwarförc jag
ock för bifall härät anhäller ödmjukligen om Stän-
dets förord, samt för ändamälets winnande om Re¬
misi af denna Motion till wederbörligt Utskott»
Stockholm ben 11 December 1828.
tjäran Anckersson
frän Ztckerbo Härad af
Westeräs Län."
Utk ofwanstäende Motion mstämma underteck¬
nade till alla delar och tillstyrka ödmjukligen bifall,
Stockholm ut supra»
k. Anckersson och 2^nckers Anckersson
frän Westeräs Län. frän Westeräs Läm
samt ckoNan Olsson frän Westeräs Län."
kelter Anckersson frän Södermanlands öch
^.nckers kebrsson frän Östergöthlands Län instäm¬
de uti Motionen; och beslöt Ständer, att remittera
iS
226
-ensamma till Allmänna Beswärs- och Oeeonomie-
Utskottet.
Widare ingas kolian Olsson fran Westerås
Län denna Motion:
"Ödmjukaste Memorial.
Hwarje Individue i samhället ffulle säkerligen
medgifwa mig, att owisshet eller okunnighet om före--
skrifters mening och rätta anda icke sällan medföra
misstydningar och missbruk, synnerligen bland allmo¬
gen, som är i mistning af sådana sa kallade publike
underrättelser, hwilka endast genom tryckta taxor eller
tidningar meddelas, och da jag för min del tror min
Riksdagsmannapligt icke blott stängd inom gränsen af
beskattning och uppmärksamhet a »verkligt stora miss¬
tag, wägar jag till mine Hederwärde MedbröderS
betänkande hemställa och i förening dermed anhålla
om »verksam åtgärd att bifall »vinnes ät mitt förslag
att ärligen i Almanachor infördes owägerligen ex¬
trakt af Kongl. Posttaxan i hwad den rörer betal¬
ning för inlemnande af recommenderade Bref eller de-
ras utlösen. Jag tror mig med sa mycket mer skäl
kunna anhälla om bcfall ät detta stadgande, som
Postmästare i Landsorterna icke sällan missbruka de-
ras rättighet, utan att Landtmannen, som är oknn-
nig om werkliga betalningsskyldigheten, derä kan göra
anmärkning. Ptterligare fär jag lika ödmjukt hem¬
ställa, om icke wiss summa stadgas borde för Post-
böckers arfwode, nr det skäl att mangen frän nar-
227
mäste Post-Contor aflägse boende, är nödsakad hälla
Postbok, för undwikande af wigtigare Bress förkom»
mande. Äfwen trrr jag icke olämpligt wara det
Postmästare olades utan särskildt betalning inneslu¬
ta i denLöswäska, som gär ät samma häll, alla All»
mogens ankomne bref och icke som sker, läka bem
ligga, hwilket oftast orsakar stora olägenheter, shnner»
ligast dä sräga är om affärö-bref.
Den öfwcrtygelsen jag äger, akt mina Heder»
wärda Mcdbröder finna rättwisan af mm anhällart
om införande i Almanachorna af betalnkngsbeloppet
sör afgäcnde och ankommande recommenderade bref ä
Postkontor, om bestämmande af Postmästarensarfwode
för Boks förande, och om hans äliggande akt lät»
Allmogens bref ätfölja den Lööwäska, som ät emot»
tagarnee hemort afgär, inger mig witzhet om bifall
ät min slutliga anhållan om remifl till wederbörligt
Utskott af denna, efter mitt tanka allmänt och enskildt
gagnande Motion.
Stockholm den 11 December 1828.
.kolian Olsson,
Riksdagsman frätt
Westerås Län."
Detta Memorial remitterades till Allmänna
Beswärs- och Oeeonomie-Utskottet.
kelm ingersson frän Södermanlands Län af«
kemnade efterföljande:
228
"Till behjertande hos mine Hederwarda Med-
bröder, samt för winnande af deras werkande åtgärd
för bifall ät min framställa», får jag ödmjnkast ä
Egne och hemmawarande Hufwudmäns wägnar an¬
hålla om förordnande, det ett Spanmälsmagazin in¬
rättades i Torshälla Stad, som finge emottaga kring-
gränsande Häraders Afrad och Kronotionde-spanne-
mal, och det ur de skäl, att Oster och Wester Re-
karnes Härader ligga sa aflägse fran Läns-Magasi-
nerne i Nyköping och Mariefred att mangen Lefwe-
ranteur dit har 9 a 10 mil; en tid hafwa sistnämn¬
de Härader fatt lemna fin spanmaldels i Torshälla,
dels i Qwicksund och dels wid Sundbyholm, för
att inskeppad, ä jagte» afföras till något af Krono-
Magasinerne; men sedan man sett att spanmälen
dels blifwit a sädane farkoster skämd, dels sednare
pa Hösten infrusen, hafwa wi blifwit älagde lefwe-
rera den utom Länet, nemligen i Westerås Maga¬
sin. Hwar och en finner således rättligen den dryga
tunga härmed är förknippad och hwilkcn betydlig tid
genom fä långt forslande förspilleö för Bon¬
den, hwilken fä wäl behöfwer anwända hwarje
ögonblick pa sin jords bearbetande, om han skall kun¬
na utgöra sina onera. Det skulle wäl synas som
uppförandet af en Magasinsbyggnad i Torshälla
medförde kostnad; men dels behöfde den icke blifwa
fa stor som Länsmagasincrnc, och dels wänns, att i
bättre ar, dä spanmälen allestädes in natura erläg¬
ges, öfwerhopades icke de andre Magasinerne med öf-
werflödig spanmäl, som lättligen genom desi mängd
öfwergar till hetta och mask, och således blir skamd.
Det bör wäl ock icke eller undgå allmänna upp¬
22Y
märksamheten, att en betydlig rättning bereddes All¬
mogen i Öster- och Wester-Rekartte genom bifall ät
min anhållan, synnerligast wid inträffande swära
misiwept-är, dä undsättnings-spanmäl bewiljas. Denna
wälgörande, hunger förekommande, inrättning, att af
Magasinerne undfå förskott pä spanmäl, kan i Öster-
och Westcr-Rekarne icke fullkomligt blifwa ändamäls-
enlig, ty den som endast sär ^ etter högst hel tunna,
men icke har egna dragare, mäste heldre smälta än
begagna tillständet, af orsak att om han skall betala
forlön för den tunna han erhäller 9 a 10 mil blif-
wer hon honom öfwer 100 procent dyrare och han
ser sig icke i ständ att lösa den; det är derföre af
högsta nödwandighet att Rikets Högloft. Ständer
tacktes taga mitt förslag i öfwerwägandc, och derefter
nied bifall ät ett Magasins upprättande i Torshalla
beredde omkring sistnämnde stad belägne Härader till¬
fälle, att med mera lätthet aflemna deras Afrad
och Kronotionde samt att äfwen de icke behöfde bäf-
wa för misiwertärcn, dä den mindre lika med den
större undsattningStagaren säge sig i tillfälle att be¬
gagna den förmän dem blefwe bcwiljad.
Om mine Hederwärde MedbröderS tillstyrkan
ät denna högst gagneliga och af werkliga behofwet
päkallade inrättning anhäller jag ödmjukast och hop¬
pas för samma ändamål', det mitt förslag och orr¬
hällan blifwer till wederbörligt Utskott rcnrittcradt.
Stockholm den 11 December 1828.
kslir ^nrlers?on.
Riksdagsman för Öster- och Wester-Rekar-
nes Härader i Södermanlands Län."
230
Detta Memorial remitterades till Stats- samt
Allmänna BewärL- och Oeconomic-Utskottcn.
Sedermera upplästes nedanstående Memorial
i:o Af Olof?oKrs8on fran Stockholms Län:
"Flere Ledamöter inom Hederwärda Bonde-
Ständct hafwa föreflagit, det Rikets Högloft. Stan¬
der wille ansia medel till strömrensningars befordran¬
de inom Riket. Jag instämmer uti samma förslag
och tror anslaget icke böra nedsättas under Ett Hun-
bräde Tusende R:dr, afwensom att hwarje Landsort
inom Riket ma, i förhållande till behofwet, deraf
komma i åtnjutande. Af sadan anledning tager jag
mig friheten anställa om allmänt understöd till watt-
netS afledande fran de i Börftills och flere derom¬
kring liggande Socknar af Frösåkers Harad och
Stockholms Län belägne mästar af öfwer Ett Tu¬
sende tunnelands widd. . Berörde mästar bestä af
odlings mark, hwilken nu i anseende till qwarstäende
watten, icke lemnar den ringaste afkastning. Under
loppet af flere är hafwa delägarne i nämnde mästar,
till wattnets afledande öpnat en kanal, innefattande
en mils längd till sjön Römarn. Derifrän ledes
wattnet genom Kungsän, som en half mil frän be-
rörde sjö utfaller i hafwet. Genom de i Kungsän
befintlige naturhinder, säsom berg och större ftenrösen,
uppehälles wattnet i dest fria framfart; och, ehuru
delägarne genom gräjningar och stensprängning un-
2Z1
dcrkastat sig betydliga päkostnader, och dymedelst sött
upprensa Kungöän, har likwäl deras enskilda förmå¬
ga icke warit tillräcklig att befrämja det föresatte än¬
damålet. Innan dSi i Kungöän förekommande hin¬
der för wattnctö framfart kunna undanrödjas, skol»
omförmälde mästar alltid bliswa af watten fördränkte,
och lemnäs i ett ofruktbart tillstånd, hwarigenom od-
lingöflitcn minskas och mängfaldiga personer betagas
tillfälle till en säker utkomst. Till befordrande af
det allmänt nyttiga företag, som jag nu framställt,
sär jag således utbedja mig understöd af det anslag,
som af Rikets Ständer till strömrenLningar faftstäl-
les; anhälles om rcmist häraf till wederbörligt Utskott.
Stockholm d. 12 December 1828.
Olok?elirs8on,
Fullmägtig för Närding¬
hundra och Frösåkers Hä¬
rader i Stockholms Län."
Och 2:o Af Ou8tak Uollr88on frän samma Län,:
"Dä den af flere StändSbröder wäckta fråga,
om anslag till strömrensningar inom Riket, till öf-
werläggning äter förekommer, kan jag icke nndcrlata
att instämma med dem, som yttrat sig om behöflig-
hctcn af dylikt anslag. Jag tror likwäl att anslaget
icke bör nedsattas under ett hundrade tusende R:dr^
och att rättigheten till dcstas begagnande bör sträckas
till alla orter i Riket; i hwilket afseende jag äfwm
utbeder mig, att ett efter brhofwet afpastadt under¬
232
stöd matte af berörde nnslag bewiljas, till uppren-
sande af den frän Närtuna Socken i Långhundra
Härad till BissopStuna wid saltsjön i Zlkere Skepps-
lag i äldre tider begagnade, men nu mera igengrun¬
dade segelled, hwilken tager sin början wid Edcwiken
i Närtuna Socken och sedermera genom Helge och
Wada sjöar, Garnswiken samt Akers kanal, afwen-
som genom de emellan bemälde sjöar belägne aar
framgär och slutar wid Biffopötuna. Af de medel
Rikets Stander wid föregående Riksdagar anslagit,
Har redan Akers kanal blifwit uppgräfd, men för full.
andningen af det dermed äsyftade ändamål, äterftar
annu upprensning af aarne emellan Edewik och Hel¬
ge sjö, derkmellan och Wada sjö, samt imellan sist¬
nämnde ställe och Garnswiken. Berörde aar äro
nnder en sträckning af nära Z mil sä igcngrundade,
att wattnet frän fjöarnc, dä man tillika tager i be¬
traktande de flere i aarne förekommande större sten-
rösen, icke kan fritt framlöpa, hwarigenom ängsmark
till högst betydliga widder af öfwerflödigt watten för-
störes. De olägenheter, som deraf aro en oundwik-
lig följd, hafwa inwänarne i Läng- och Semming-
Hundra samt Wallentuna Härader, hwilka innehafwa
pmförmälde ängsmark, genom flerfaldiga ärligen ut¬
gjorde dagswerken sökt afhjelpa, men arbetet öfwer-
stiger deras förmåga och skulle ej kunna fullbordas
ytan allmänt bidrag; hwarföre, och till beredande af
detta nyttiga företag, samt deraf följande beqwäma-
re communication med aflägse trakter, jag förnyar
min anhållan om behöflig! underftödM ofwannämn-
de arenönings-arbete af det anslag, som Rikets Stam
der för sädant ändamål fastställa.
233
Jag anhäller att detta mätte fä åtfölja remis¬
sen till wederbörligt Utskott.
Stockholm d. 12 Dec. 1828.
6u stuck ^elmsson,
frän Stockholms Län."
Härmed förenade sig Ousmck Iarsson frän
Stockholms Län.'
Remitterades till Stats- samt Allmänna Be-
swärS- och OeconomieUtffottct.
Derefter föredrogs nu ånyo I3rio Erssons frän
Kopparbergs Län och Luspsr Wijlrmuns frän Up¬
sala Län sedan sista Uleni-dag hwilande Motion om
Dal-Elfwens upprensande; och inlemnade härwid
lollan IZriksgori frän Kopparbergs Län detta An¬
förande:
"Da äfwcn under innewarande Riksdag fräga
blifwit wäckt om Stcmrensniugar och deribland äs--
wcn Dahl-Elfwens upprensning, fär jag till upp¬
lysning och widare behörig slutföljd, anföra åtskil¬
ligt i detta afseende ester min tanka gällande
motiver.
Säsom ett förutsättande wilker till Dahl-ortens
förbättring och framtida beständ, föreslog redan är
234
1796 da warande Landshöfdingen uti Stora Köp.
parbergS Län, att Dahl-Elfwen borde upprensas,
hwareftcr Kongs. Maj:t genom nådig Skrifwelsc till
desi och Rikets Cammar-Collcgium och Sratö-Con-
toir af den 9 Februari 1802 täcktes i noder bifalla
hwad dest Befallningshafwandc i ofwanomförmäldte
matto tillstyrkt, äfwensom, att en summa af 6000
R:dr af Allmänna medel dertill skulle anordnas,
hwilka dock likwäl sedermera med uteslutande af
Dahl-Elswens upprensning, för andre angelägne
föremal blifwit anwände.
Wid 1812 ars Riksdag har frägan ater blifwit
hos Kongl. Maj:t i underdånighet wäckt, deröfwer,
Nådig Resolution af den 21 Iannuari 1813 här.
H06 wördsamt bifogas, föns ljusligen ädagalägger
att "sedan Kongl. Maj:tö Vcfallningöhafwande i
"underdånighet tillkännagifwir att en sadan upprens-
"ning, sä fort ske kunde, skulle werkställaS, sa ansag
"Kongl. Maj:t något särskildt Förordnande derom
"icke nödigt.
Den högst betydliga skada, som Dahl-Elfwenö
öfwerswämmande förorsakar örtens Inncwänare, sy.
neö ensamt wara ett tillräckligt skäl för behofwet
af densammas uppränsning; och lägger man härtill
att de i Elfwen belägne forstar synnerligast föror¬
saka uppdunstning till befordran af skadliga nattfro¬
ster, ä de omkring Elfwen belägne ägor, derigenom
alt för ofta Landtmannens lofwande grödor gä för¬
lorade, sä synes äfwen bade billighet och rättwisa
235
päkalla ett kraftigt stöd till imdanrödjande af detta
onda.
Jag päyrkar derföre att den redan för 26 ar
sedan af Kongl. Maj:t tillstyrkte, men annu ute-
blifne, upprensning af Dahl-Elfwrn mä tillwäga-
bringas, ej allenast i den asen motionair äberopade,
såkallade Wäbäcks-Forsien, utan äfwen ä andra
ställen, der sädant finnes nyttigt och nödwändigt,
samt att erfordcrlige medel derföre mätte anwisas.
I öfrigt förenar jag mig i allmänhet med hwad
Riksdagsmannen kniberg angående StömrcnöningS-
sonden föreslagit, ncml. att de för Strömrenönin-
garne anfläende medel maga oförryckte bibehällas
deras ändamål till godo, äfwensom jag anser, att
wcdcrbörande, som af Strömrenöningarne draga
fördel, böra med sin arbctö-förmäga dertill bidraga.
Anhällandes att detta mitt anförande mä till
wcderbörligt Utskott remitteras.
Stockholm den 12 December 1828.
1. driksson,
frän Stora Kopparbergs Län."
Wijkman androg: Jag har förut yttrat mig
i detta ämne samt ädagalagt nödwändigheten af
Dal-ElswenS upprensning. Jag will nu blott tilläg¬
ga, att början med arbetet bör göras wid Elfkarle¬
by bro ät Gysinge Bruk, förutan hwilket de orter,
för hwilka jag begärt understöd, skulle bliswa ännu
2Z5
mera än de nn aro, öfwerswammade med watten,
intill desi hela arbetet blifwit fullbordadt.
lokal, Lrilcsson: Jag haller före, att den un¬
dersökning om lokaleuö beskaffenhet, som mäste före¬
gå upprensningens företagande, också skall gifwa wid
handen, hwar upprensningen tjenligast bör begynna.
lokall laook Rutberg frän Norrbottens Län:
För min del ar jag af den öfwertygclsen, att Rikets
Stander icke kunna besluta, hwilken a som först bör
pä allmän bekostnad upprensas, eller hwar gräfnin¬
gen först bör werkställas, utan äga Ständerne blott
att anwisa medel till dcfla företag i allmänhet, hwar-
eftcr det ankommer pä Styrelsen, att om medlens
anwändande i hwarje särskildt fall förordna.
(larl klenriosson Rergman fran Gefleborgs
Län: Jag upprepar hwad jag förra gängen yttrade,
dä detta amne war a bane, nemligen det jag önskar,
att strömrensningsfonden förblifwer i samma stick hä-
daneftcr som hittills och icke förminskas, samt att
Rikets Ständer wille allwarligcn fästa wederböran-
deS uppmärksamhet derpå, att de§a medel oförryckte
komma att anwändas till det med dem asyftade
ändamäl, eller befrämjandet af eommunicationcr k
landet.
Ständer beflöt att remittera samtlige förut¬
nämnde Memorial, jemte de derwid afgifna muntli¬
237
ga yttranden till Stats- samt Allmänna Veswärs-
och Oeconomie-Utskotten.
Af ^.näers Kilsson i Lilla Isie frän Malmö¬
hus Län inlemnades efterföljande:
"Pä de tio sistförflutna arén hafwa i min hem¬
ort mänga Tull-wäderqwarnar blifwit uppbyggde,
hwilka aro wordne uppskattade till en allt för hög
qwarnränta af Z, 4 eller 5 tunnor, dä deremot de
gamla Tull-wäderqwarnarne erlägga en ringa afgift,
som ofta endast bestär af nägra kappar säd. Jag
känner ibland andra en fädan gammal qwarn, som
blott betalar 6 R:dr B:co ärligen. Dä det nu wi¬
kar sig en fä märklig skilnad emellan de gamla och
nya qwarnarnes afgifter, föreskär jag härmedelst, det
nägon nedsättning för de sednare mätte komma att
äga rnm. En sädan nedsättning tillstyrkes icke blott
utaf billigheten, utan jemwäl af den omständighet,
att uppbyggandet af flere sä beskaffade Wäderqwar-
nar torde för folkmängdens ärliga tillökning blifwa
af nöden, men Ml för den dryga qwarnräntans
skull tilläfwentyrö uraktlätaö.
Jag anhäller wördsamligen om remisi häraf
till wederbörligt Utskott.
Stockholm den 12 Derember 1828
Ikntlsrs Kilsson,
i Lilla Isie."
238
Ossxsl- Wijkman frän llpsala Län uppläste
efterföljande:
"Wid föregående Riksdagar hafwa Rikets Stän¬
der ätagit sig en tillfällig Bevillning af hwarje
Mantalsskrifwen person till Veneriska smittans häm-
mande. Denna afgift, förut utgjord med Z si. B:co
pä personen, fastställdes af Rikets Ständer wid
1823 ärS Riksdag till ett minimum af en skilling
och maximum af 5 skillingar, hwarefter afgiften,
fortfarande till nu började Riksmöte, skulle, med
afseende a Veneriska smittans tillständ af inncwä-
narne i hwarje Län, genom Häradswis walde Full-
magtige bestämmas. Tillika stadgades, att meranämn-
de afgift komme att, alldeles skiljd frän Hospitals-
LazarettSfonderne, särskilt förwaltas och redowisas
samt det deraf möjligtwis inträffande öfwcrskott an-
wändas till öfriga hälsewärden inom hwarje Län;
lhwarjemte Rikets Ständer förbehölls Länens inne-
wänare, att, genom dertill utsedde Revisorer, gran¬
ska ärliga redogörelsen för ifrägaställde afgift, med
det mera Kongl. Maj:tS, i anledning af Rikets
Ständers skrifwelse i ämnet, utfärdade Nädiga Kun¬
görelse innehäller.
Till fullgörande af gifne föreskrifter kallade sty¬
relsen inom hwarje Län innewänarneS Fullmägtige
till sammanträde hösttiden är 1824, för att bestäm¬
ma beloppet af den för samma ar utgäende afgift
till Veneriska smittans hämmande. Wid berörde
sammanträden utsattes, efter hwad jag har mig be¬
kant, afgiften i nägra Län till txe, samt i andra ä¬
23Y
ter till fem ffittingar af hwarje mantalöffrifwcn per¬
son; och utsägS derjemte Revisorer till granskning af
1824 ärS räkenskaper. llti Upsala Län, der afgif-
tcn för äret fastställdes till tre ffillingar, har jag
haft äran deltaga i nämnde Revision, derunder jag
warit i tillfälle bland annat inhemta, att samma af¬
gift blifwit, genom felaktig förwaltning, sä samman¬
blandad med Lazarettöfonden, att förhållandet af de
särskilda utgifterne för Curhuset och Lazarettet ej
kunnat bestämdt utredas. Det kunde likwäl ej und¬
falla RevisorerneS uppmärksamhet, att TrcffillingS-
afgiftcn högst betydligt öfwerftigit behofwet, hwartill
den skulle anwändas, hwarföre ock Länets innewä-
nare trodde sig haswa fullkomlig anledning, att der¬
uti bade önska och fordra nedsättning; men i denna
billiga wänran hafwa de sä mycket mera blifwit be¬
dragne, som de sedermera, eller under den fran ar
1824 framflutne tid, hwarken blifwit kallade att
yttra sig om, ärliga beloppet af oftanämnde afgift,
eller deltaga i Revisionen af dest förwaltning, hwil-
ken sednare befattning blifwit till Länets Pröfnings-
Committä, hwars Ledamöter Landshöfdingen ensamt
utser, öfwerlemnad.
Jag ar öfwertygad, att i de flesta orter i Ri¬
ket, likasom i Upsala Län, Venerisk smitta fallan
wisar sig pä Landsbygden, ätminstone i sä hög grad,
att sä betydliga bidrag, som de, hwilka genom ofwan
omförmälte afgift inflyta, böra till dylik smittas fö¬
rekommande samlas; af sädan anledning och dä en¬
skildt» wälmägan nästan öfwerallt sä märkbart af-
tagit, att i synnerhet jordbrnkaren knappast förmär
240
utgöra redan fastställda skatter, anser jag hwarje
skattskyldig med skäl kunna fordra upphörande af
den till Veneriska smittans hämmande hittills ut¬
gående afgift. Jag öfwertygas sa mycket mera om
nödwändigheten häraf, som berörde afgift icke sällan
anwandes till annat ändamål, än det som utgjorde
wilkoret för betz första åtagande, hwartill äswen
kommer, att afgisten, en gang tillfälligtwis bestämd,
oförmodadt kan förwandla sig i en ständig beskatt¬
ning. Härförutan kan jag icke underlåta att anmär¬
ka det högst obilliga i fördelningen af meranämnde
afgift. Derigenom att den utgår efter personalen,
drabbar den nästan uteslutande Landtmannen och den
i öfrigt arbetande Folkclasien. Jag tager mig häraf
anledning att framställa följande frågor: Bör den,
som genom sin möda och arbete för aret, knappt kan
bereda sig en torftig utkomst, deltaga lika i förefal¬
lande Statsbidrag med den förmögnare, som ofta
framlefwer ett bekymmerlöst lif? Hafwa icke den
förmögnare och den som befinner sig pa en upphöj-
rare plats i samhället större behof af Statens skydd,
an den mindre bemedlade? och böra icke Statsbidra¬
gen derefter bestämmas? Swarén pa besia frågor
skola alltid utfalla till den af skatter redan nedtryck¬
ta Landtmannens fördel, och, äfwen med hänsigt här¬
till, förestår jag upphörande af personella afgisten
till Veneriska smittans hämmande.
Skulle likwäl inom något Län af Riket Ve¬
nerisk sjukdom yppa sig, anser jag medel till desi bo¬
tande böra finnas, och till sädant ändamål tror jag
ett
241
ett ärligt anslag af 15 eller 20/000 R:dr för hela
Riket wara tillräckligt; hwilket anslag jag föreslav
böra tagas af de till Riksgälds-Contoret aflemnade
besparingsmedel. Såsom ett oeftergiflig wilker för
berörde anslag antager jag, att detsamma endast an-
wändeS till Veneriska smittans hämmande/ och att
den deröfwer inom hwarje Län ärligen upprättande
redogörelse stall till Riksgälds-Contoret insändas för
att granskas af Rikets Ständers Revisorer öfwer
StatS-Werket.
Jag anhäller att detta Memorial mätte kill »ve¬
derbörligt Utskott remitteras/ och torde samma Ut¬
stött anmodas föreslä de widare föreskrifter/ som
för anslagets begagnande böra iagttagas»
Stockholm den 12 December 1828»
6asper ^Vijkman,
FullMagtig för Norunda och
Örbyhus Härader samt
Leufsta Tingslag
i Upland»"
Härmed förena wi o§l
1 olian Anckersson, Lrile kansson/
Futtmägtig för Asunda Futtmägtkg för BälkNgS/
Härad af Upland» Waxala och Rasbo Hä¬
rader i Upland»
Olok pehrsson
frän Stockholms Lätt» 16
242
Häruti hördes de fleste af Ståndet instämma;
och remitterades Motionen till Stars, och Berville
ningS-Utffotten.
Af ^.nclers HäKsn8son fran Elfsborgs Lätt
inlemnades detta
"Wördsamt Memorial.
Allmogens i allmänhet tilltagande fattigdom,
åtminstone i min hemort föranleder till en mängd
Lagsökningar och derefter följande Utmätningar.
Detza sednare öka icke obetydligt utgrfterne för
den i alt fall olycklige gäldenären, sa midt han an.
nars ager tillgäng, men i annat fall för fordrings,
ägaren, enär den Krono-Betjent, som erhållit upp.
drag att utmätningar ^verkställa, i sädant afseende
medtager antingen twenne Nämndemän eller och en
Nämndeman, jemte en sa kallad Krono.Rättare eller
Fjerdingsman. Förrättningsmanncn, han ma wara
Expeditions-Kronofogde eller Länsman, utsätter wan-
ligtwis flere utmätningar att för sig gä under en och
samma resetur, och da medtager han nästan alltid
samma biträden. Häraf bliswer följden den, att Ut.
mätningsmännen ofta göra en flere mils resa, för
hwilken de möjligtwiö beräkna sig en kostnadsersätt.
ning, mangen gäng betydlig och wida öfwerftigande
den summa, för hwilkens gäldande utmätning äger
rum och som således blifwer känbar, hwilken den an
drabbar.
245
Att förekomma ett sädant behandlingssätt och
winna minskning i utMätNiugökostnaderne, torde också
wara af nöden, och jag fär derföre wördsamt hem¬
ställa, om icke ben förändring i förfaktttingarne an-
gående utmätningars werkställande mätte Hy6 Kgl.
Maj:e » underdånighet föresläs, att det wid stadgadt
answar mätte äligga den epequerande Kronobekjenten
att, wid företagandet af slike förrättningar i fräga
om lösegendom, icke till biträde antaga nägon annan
än närmast boende Nämndeman, eller ocksä en red»
lig och besutten Bonde, om nägon sadan bland gean»
nakne är att tillgå, äfwensoM akt dä flere Utmät¬
ningar pä samma tid komma i fräga och under en
resetur för sig gä, honom mätte förbjudas att för
hwarje särskildt förrättning beräkna sig resepettnin-
gar till och frän desi hemwist, hwilker likwäl nu
stundom inträffar, och hwarigenom han ekhäller en
betydlig tillökning j ittkomsterne Utöfwer hwadTaM
honom tilläggen
Stockholm den 11 DeeeMber 1828-
liniera Hakansson
frän Elfsborgs Län."
lollan iaoob Hutberg frätt Norrbottens Län;
Jag tror för min del, att dek är Länsmannens
skyldighet, att wid werkställande af utmätningar ka¬
ga till biträde de i Socknen, der utmätningen sker,
warande Nämndemän.
-lils Nansson frän Malmöhus Länl Det till¬
hörer icke Rikets Ständer att werkställa Lagarus,
244
mets wal att påbjuda denna werkställighet, hvarföre
jag häller före, att Ständerna ingenting kunna ut¬
göra tvid den ifrägawarande Motionen.!
Memorialet remitteras till Lag-Utskottet.
Upplästes ett sä lydande Memorial af M»
kokrsson frän Södermanlands Län:
"Da billighet och rättwisa aro de grunder hwar-
uppa all Lag bör byggas, kan jag icke underläta,
att, lifligt kännande detza grundsattser, framställa
den i min tanka orimliga omständighet, som icke säl¬
lan företer sig, da till exempel en och annan, dels
till anhörig och dels till oskyld, genom Testamente
bortgifwer en wist summa af sin förwärfda förmö¬
genhet; det oagtadt äro arfwingarne enligt lag och
författningar skyldige, antingen de erhälla större
eller mindre lott af Boet, ensamt, utan allt delta-
gande af Testamentö-tagaren, betala Boupptecknings-
arfwode, fattigprocent, Charta-sigillata, inregistre¬
rings afgift, äfwensom IustitieftatenS andel, der den
samma äger rum — en obillighet, som päkallar mm
rättskänsla, att derä fästa Rikets Högloft. Ständers
uppmärksamhet, pä det att en billig ändring härut¬
innan mä winnås och en lag utfärdas af sädant
innehåll, att Testamentstagare, ware sig skyld eller
oskyld, mätte hädanefter i män af den testamente,
rade egendomens wärde deltaga i ofwanberörde af-
245
gifter, och anhällee i'ag wördsamt att detta matte
till wederbörligt Utskott remitteras.
Stockholm d. 11 December 1828-
Nils kolirssori,
Fullmagtig för Oppunda och
Willottinge Härader i Sö¬
dermanland.''
Och förklarade Mis kelirsson mundtligen, att
Motionen afsäg förändring uti io Cap. i §. Ärfda-
Balken.
Remitterades till Lag.Utskottet.
6ai-l driksson frän Wermlands Län ingas den¬
na motion:
"Den motion som genom hwilken war warde
Ledamot Ian Ll-ik lansson fästat uppmärksamheten
pä en ny Bewillningsafgift för dem som wilja idka
jagt och djurfång, finner jag wara sä grundlig, att
jag med samma mig till alla delar förenar och hop-
pas att flere af det Hederwärda StändetS Ledamö¬
ter äfwen deruti instämma. Den som will roa sig
med jagt mä gerna betala en liten bewillning och
den, som har jagte» till näring, gör det ofelbart
gerna, dä just den besparing, fred och tiWwext för
det wilda, som härigenom uppkommer, ersätter ho¬
nom denna utgift mängdubbelt. Man försäkrar att
i de fleste andra länder betalar man till och med
246
gansta betydligt för jagträttighet, samt att jagt och
skogar äro riktiga inkomstkällor för defie Stater,
Utt till någon del åtminstone kunna hänföra jagte»
till öfwerflöd, torde man skäligen åtminstone utan
synd kunna göra, Man mins den tid dä rättighe,
ten att hafwa fenster pa sina- hus och en klocka i
sina byxor och kort f sin hand och bränwin i mun»
nen och siden pa hals och hufwudet m. m., kostade
bewillning; denna tid är ej långt fränwarande, och
tyckes wilja komma ater, da nya bewillningar af
detze, eller andra stag nalkas ost. Den af llän L.
llansson förestagna bewillningen har han till sin nyt»
tiga »verkan med den klarhet framlagt, att jag, k
synnerhet om de inflytande medlen blifwa en särskild
sond till rofdjurö vtödande, skogsplanteringar pä
stygsanhsfälten m, m, icke för närwarande sinner na»
got att »vidare tillägga, under förmodan att de Hög,
lofl. Utskotten, till hwilka remisien är begärd, finna
stäk att tillstyrka ej mindre det gagnelig» af sjelfwa
saken, än detta bidrag till förökande af Kronans
inkomster.
Stockholm d, 11 Dceember 1828,
6ar1 driksson,
fran Wermland."
I sammanhang härmed föredrogs ånyo llän
krik llsnssons fran samma Län, d. 10 r denna
manah, pä bordet lagda motion, rörande bewillning
gf dem som idka jagt och djurfång; och uppläste
harwid Ms Ltrincllunck frän Wester-Norrlands Län
följande
247
"Wördsamt Anförande:
Till det af Brödren -län Lrik Annsson frätt
Carlstads Län ststlidne klsni-dag ingifna Memorial,
angående bewitlning a jagt och djurfång, får jag
härmed widfoga nägra anmärkningar.
Motionerande Brödrens och mina hemmawa-
rande Committenters interesse» hwad sörewarande
amne widkommer, skulle synas wara ungefärligen de¬
samma, sä wida wi äro bada frän orter, som haf-
wa betydliga skogar och deruti nägorlunda god till¬
gäng pa willebräd. Men det förhäller sig icke sä,
och orsaken är denna, att i Wermland torde finnas
Iägeribetjcnte, som af projectets lyckliga utgäng ej
skulle finna fig illa; men i Wester-Norrland finnas
ej sädane personer, och säledes ingen, som derutaf
kunde hemta nägra förmäner. Saken kunde likwäl
wara lätt hjelpt och den hemorten ägaende dryg»
bewillningen blifwa mindre tung och tryckande, j»
till och med alls intet kännbar, om sä tillställdes,
och hwilkct jag säsom tillägg till BrodrenS motion,
derest den skulle bifallas, sär föreslä, att, sä wid»
till beredande af nödig och säker controll ä den pro-
jecterade bewillningS-sörfattningenö behöriga efterlef¬
nad i WesterNorrlands, helst emot fjällen ofantligt
stora skogar och glestbebodda trakter, det skulle erfor¬
dras en just icke mindre uppshningö-personal, än he¬
la Provineens mantalsskrifna manliga befolkning,
hwar och en, dä han anmälte stg till jagt, pä sam-
ma gäng utsägeS till uppsyningsman eller jagtbetjent,
och i sädan egenskap skulle fä säsom löneförmän upp.
248
kära hwad han sjelf skulle betala i bewilluing. Häraf
inträffade den l alla andra bewillnkugs-afsecnden hittills .
ej wanliga förmanen, att ingen i den orten skulle haf.
iva minsta tunga af sitt bewillningsbcswär, och min
fattiga hembygd i detta fall blifwa lyckligare an
Wermland, der den förr anställda Iägeri-betjeningen
skulle njuta hela förmanen af hwad de andra emot
all rätt och billighet skulle fä betala.
Om jag skulle maga tillförse mig bifall till
detta wid Brodern län Urik hanssons motion wid-
fogade förslag, kunde jag wara frestad, att lata bero
Lerwid; men dä man mäste anse allt möjligt, och
intet af en saks större eller mindre nytta eller skada
kan pä förhand slutas och beräknas, som af Bro,
drens, emot hans, med undantag af Jageri-betjenin.
gen, wärde CommittenterS tydliga interesie, wäckt»
motion säkrast kan inhämtas, sä har jag ansett mig
köra ytterligare anföra, ats >.
i:o Sä wida jagt i likhet med fiske och andra
Härligheter redan wid skattläggningen blifwit afsedd
och beräknad; sä skulle jordägaren genom en ny be-
willning köpa sig rättighet till beredande af en in*
komst, hwarföre .han redan skattar och ar taxerad;
2:o Wid den numera ungdomen åliggande con-
seriptionö-skyldigheten torde Brödren wara god och
sörläta om jag ej ogerna ser ynglingarna wid mel.
kanstunder winlagga sig om mälskjutning och nägon
wana wid gewaret; helst de till fullkomlig inöfning
sedermera egnade 12 eller 14 dagars tid, hwarunder
249
ock andra saker dertill mäste läras, torde wara nog
knappa och otillräckliga. Desia dagar kosta Staten
likwäl mångdubbelt mer, än hwad genom Motionä-
rens bevillning kan ersättas. Kronan äter, längt
ifrän att förlora genom ungdomens mäl- eller annan
skjutning, har deremot genom krutförsäljningen en
winst, ja till och med genom Motionärens bönha-
sars skott och bommar. Den sörwänande färdighet
och säkerhet, hwarmed Norrlands ynglingar behandla
sin lobösia, talar för förslagets förkastlighet.
Z:o Tror jag ej böra läggas bevillning a en
näringsgren, hwaraf de fattigaste landsorter hemta
mesta fördelen, och hwarföre skulle man ej pä sam.
ma gäng som för jagten betala bevillning för fiske,
körslor, kolning och andra dylika bi-inkomster?
Slutligen bör jag tillägga, att jag trott Bro-
bern åtminstone dermed skulle hafwa gjort det all-
manna en stor och begriplig tjenst, derest han wid
antydandet om det till rofdjurens utödande helt enk.
la medel, att utan skjutgevär uppsöka rofdjurens
nästen under ynglingötidcn, welat allmängöra denna
åtgärds anwandbarhet aswen pä björnhiden; ty fa
skulle wilja nappa tåg med björnhonan, som skall
hafwa en synnerlig antipatic och motwilja för jord¬
gummor eller de som wilja inställa sig wid deras
tid och ställe; men detta är helt säkert en hemlig¬
het, som Motionären welat hälla hemlig till de ti¬
der, dä de betydliga belöningarne hunnit bestämmas
och utsattas.
250
Jag anhäller att detta fär åtfölja Brödrens
Memorial till behörigt Utskott.
Stockholm den 12 December 1828.
8trinc!lnncl,
frän Wester-Norrland."
Nils Nansson frän Malmöhuslän: mig före,
kommer det högst obilligt, att Skattebonde skall
erlägga bewillning för jagten pä hans egna ägor;
deremot finner jag det icke wara orimligt, att den,
som ingen skattejord äger, lemnar någon afgäld för
rättigheten att jaga pä andras omräden.
Nils 8trin(lltinä; jag hade icke förmodat, att
sädane motioner som de nyfi upplasta skulle blifwit
wäckta inom detta Ständ, ehuru jag har mig bekant,
att de blifwit utbjudna pä gatan ät flera af Stän»
det, hwilka wägrat, att emottaga dem; men dä nu
sä skett, att dylika snillefoster sätt se dagsljuset in.
om defia murar, finner jag mig ock befogad till den
anmärkning, att i händelse Motionärerna wclat un¬
derstödja Jägeribetjeningen och förskaffa dem en för-
ökad inkomst, borde de kunnat utfinna ett lämpligare
sätt till winnande af detta ändamäl, än att söka det
pä bekostnad af inwänarne i den fattigaste provincen
i Riket. Detta land eller Norrland, der ingen säd
werer, är ingalunda afundSwardt, lika litet som in-
byggarneS ifrägawarande näringöfäng, det de med
swett och möda idka. Jag kan således icke annat
än pa det högsta opponera mig emot de gjorda mo«
351
tionerna och Nervpar i öfrigt mitt nyst upplästa
ssriftliga anförande.
6arl Hsnriegson Ledman fran Gefleborgs
Län, hwad han sedan skriftligen inlemnade, fa lydan-
de: Jag skulle wara böjd, att tro, det intet med
Bonde-StandetS fördelar gemenskap ägande interetze
dikterat ifrägawarande motioner. De aro, efter min
kanka, af den beskaffenhet, att de kunna anses wara
hemtade frän gatan af någon som gjort det till sin
födkrok, att hälla motioner till hands ät dem, som
derigenom wilja förewiga sina namn i Ständetö
protocoller. Det är derföre min fullkomliga öfwer-
tygelse, att Motionärerne i intet afseende skulle för¬
lora, om de »taff widare omswep ätertogo fina Me¬
morial. Skulle dö äter önska, att försöka hwad de
enskilda krafterna förmä emot icke blott ett Stånds
utan alla andra Medborgares fördelar af att hafwa
den minsta möjliga beskattning, sa mä de för mig
gerna fä deras erfarenhet förökad derigenom att mo¬
tionerna till wederbörligt Utskott remitteras.
Ständet i allmänhet tycktes förena sig uti hwad
Strindlund anfört, hwarefter de begge motionerne
jemte Strindlund» skriftliga anförande samt de t
Amnet afgifna mundtliga yttranden remitterades till
Bewillnings- samt Allmänna Veswars- och Hecono-
mie-Utskotten.
kekr pearsson bundström frän Westerbot¬
tens Län inlemnade ett sä lydande Memorial
252
"Wörd'sanit Memorial
Ägare ä de till Postföring i Skellefteä anslag-
ne hemman, äro i allmänhet mera betungade af
denna sin skyldighet, an att de dermed åtföljande
förmaner pä långt nar uppwäga beswäret och kostna-
den; Enligt en uppgjord härhos bilagd beräkning,
som lätt kan Controlleraö, stiger kostnaden för
L:dels Posthemman ärligen till mer än 100 Riks¬
daler Banco; dä deremot postskjutSlegan, som erhäl-
les tillsamman med de onera, som hemmanet und.
wiker, föga öfwerstiger 50 R:dr per aret.
Häraf synes tydligen, att desie i allmänhet
swaga hemman, för att icke allt för mycket förlora
eller alldeles gä under, mäste antingen njuta full.
komlig befrielse frän det älagda Postförings-onuS
eller ock erhälla en Pjutslega, swarande emotbeswä-
ret och kostnaden, hwilken lega, med bibehällande
af de förut i näder förundte friheter och förmäner
bör minst beräknas till likhet med Gästgifware skjuts-
legan.
I anseende till de swära wagarne och omanlig»
snöfall, samt länga och mörka nätterna, yrkas äf-
wen att posten icke bör fä färdas fortare, än andra
resande eller en mil pä en half tima, dä ombyteö-
tiden inberäknas.
Mcdskyldigheten att skjutsa Post-Inspektoren
2:ne gängcr om äret, pä hans liquidationS resor.
Detta onus är sä obilligt att dest npphäfwande äf--
253
rven pä det allwarligaste päyrkas. Skulle dock icke
detta kunna ske, sä bör han tvid sina resor betala
wänlig skjuts, hwilken kan honom af post-catzan
godtgöras. Äfwen lika obilligt anses det, att icke
fä begagna personer af olika kön och alder till Post-
hästens aterhemtning', dä numera Postiljon ständigt
medföljer.
.Stockholm den 12 December 1828.
k. k. I.uiickström,
frän Skellefteä Socken och
Westerbottens Län."
"Härmed förenade sig I.sr8 Lacken frän sam¬
ma Län, I^arg vilsson och lollan lacol) HutlrerA
frän Norrbottens Län, jemte flera andra af Stån¬
det; och remitterades Memorialet till Bewillnings-
samt Allmänna Beswärs- och Oeconomie-Utffotten.
I^sr8 I.ar88on frän Calmar Län hade inlemnat
ctt Memorial af innehall, dels att Frälsehemmanen
inom FliserydS Socken af nämnde Län, hwarest
FliserydS eller Läggewi Krutbruk är beläget, mätte
förpligtas, att, lika med Kronoskattehemmannen uti
Socknen, efter hemmantal deltaga uti skyldigheten
att framskaffa krutwed till Bruket, samt dels att
betalningen för denna wed mätte förhöjas och utgå
efter ortens markegång.
254
Efter uppläsning af detta Memorial yttrade
I^ars Iarsson mundtligen, att han sa mycket mera
ansäg den framställde begäran wara billig och rätt-
wis, som wedprästationen till krutbruket onekligen
mäste anses sta i samma förhållande till Rikets för-
swarswerk som Saltpetergärden, hwilken gard drab¬
bade hela Riket; hwarmed wedlefwereringen blott
träffar witza hemman.
Ständer fann denna motion af sa enffild be-
ffaffenhet, att den till Ständers Enskilda BeswärS-
Utskott remitterades.
Likaledes hade Samuel 4öu-r8on frätt Calmar
Län uti ingifwit Memorial begärt, att dett mark¬
nad, som tillförene hällits i Högby pa Öland, men
blifwit indragen, mätte äter tillätas; hwilken Motion
Ständer jemwäl till De§ Enskilda Beswärs-Utskottet
remitterade.
Sessionen slutades kl. 2 eftermiddagen.'
S5L
1828 den 15 December
plenum kl. 10 förmiddagen.
petter pell isron fran Christianstads Län in¬
gas följande:
"Ödmjukt Memorial.
Hederwärda Ståndet har sig säkerligen bekant,
att hos Högwördige Preste-Standet, tvid desi sista
sammanträde, fräga blifwit wäckt om anslag af en
imderhällssumma för de unga Sönerna af war äl¬
skade Kron-Prins, Deras Kongl. Högheter Hertigar,
ne af Skane och Upland; och jag tror migmedwisi-
het kanna, att en lika Motion i dag wackes hos de
öfrige Respeetive Med-Standen.
Såsom Representant fran Provirieen Skane,
efter hwilken den äldste af de unga Hertigarnp blif-
wit kallad, och äfwen uppfordrad dertill, af mkn in¬
nerliga tillgifwenhet för de unga Hertigarnes Höga
Föräldrar samt min hjerteliga wälönskan för de vnga
Tclningarnes ward och daning redan i deras yngre
ar, till glädje och hopp för Nationen, gar jag nu,
att fästa också detta Hederwärda Stånds uppmärk¬
samhet pä förberörde framställning, och anhaller jag
om Nennsi till Högloft. Utskottet, att till Rikets
Ständers bewiljande förestå en ärlig anslagssumma
256,
för -e unga Hertigarne, lämpad ester nuwargnde be¬
hof och Statö-Werkets tillgångar.
Stockholm d. 15 December 1828.
koln- kelirsson,
Fullmägtig för Willands,
Gjärdts och Albo Härader
i Christianstads Län."
Likaledes inlemnade ^nckress Hansson frän
Upsala Län detta:
"Såsom RikSdagsfullmägtig ifrån Provineett
Upland, ester hwilken den yngsta af Deras Kongl.
Högheter Hertigarne har sin benämning, instämmer
jag i den af kettel- kellrsson frän Skäne nu »väck¬
te Motion, öfwertygad derom, att mine Hederwärde
StändSkamrater med mig dela den mest innerliga
»vördnad och tillgifwenhet för märt Konungahus,
samt detza nya Ättlingar af detsamma och således
med nöje omfatta denna anledning, att ädagalägga
ett Nationen wärdigt »vedermäle af dest förbindelser
Stockholm d. 15 December 1828.
^ncksi-s Hansson,
Riksdagsman ifrän Uplands
Län."
Sedan Ms Insulin» frän Stockholms Län
begärt frägan pä bordet men afstätt derifrän, och
der-
2ä7
derefter l>lil8 pearsson och tLn<ler8 WI880N frätt
Isie i Malmöhus Län, med nägra andra, understödt
Motionen; sä anhöllo 1. .1. liutbei-A frän Norr¬
bottens Län, 1^31-8 ^n6ei-K8c>n frän Skaraborgs
Län och Olof ^VIstbi388on frän Götheborgs och Bo¬
hus Län, om fräganö hwilandc pä bordet; hwilket
af Ständet bifölls.
Företogs justering af Protocollet för den 8 »
denna mänad, som afbröts »vid anmälan derom, att
Herr Hof-Canzleren »var i annalkande
Herr Hof-Canzleren inträdde, pä manligt fält
emottagen och aflcmnadc Kongl. Maj:tS härefter an¬
tecknade Nådiga Skrifwelser och Propositioner till
Rikets Ständer. Sedan Talemanncn anmodat Hr
-Hof-Canzlcren, att för Kongs. Maj:t betyga Bonde-
Ständets underdäniga »vördnad och tillgifrvcuhet; sä
afträdde Herr Hof-Canzleren, beledsagad såsom »vid
ankomsten.
Fortsattes och slutades justeringen af Protoeol-
let för den 8 i denna mänad, som godkändes. Här-
wid begärde lik»väl Lrilc ?aul88on frän Elfsborgs
Län, att i detta Protocoll fä anmärkt i afseende pä
den berörde dag förehasda fräga, om Veterinair-Lä-
17
258
kares underhållande pä Stat, att i den Domsaga,
hwarest han är boende', allmogen bewiljat ett ärligt
tillskott af 32 st. B:co pä hwarje helt hemman, som
nu i 2:ne är utgätt, till underhättande af en Elev
för örtens rakning wid härwarande Veterinair-In-
stitut. Om ett sädant ärligt bidrag för ändamälet
icke blefwc allmänt antagit, sä yrkade Lrllc kauls-
son att detsamma i hans hemort mätte upphöra för
framtiden och orten erhälla Veterinair-Lakare med
Lön pä Statens bekostnad.
Justerades Protokollet' för den 10 i denna
mänad.
Härefter föredrogos de af Herr Hof-Canzleren
aflemnade handlingar bestäende af:
1:0 Kongl. Maj:ts Nädiga Skrifwclse ben 40
i denna mänad, angäendc Låneunderstöd för Staden
Norrkoping.
Remitterades till Stats-Utffottct.
2:o Kongl. Maj:ts Nädiga Skrifwclse den 40
i denna mänad, angäende Riketö Mätt, Mål och Wigt.
Remitterades till Lag- samt Allmänna Beswärs ^
och Oeconomie-Utffotten.
.3:0 Kongl. Masts Nädiga Skrifwelse till Ri¬
kets Stander, om ytterligare anslag af allmänna
tnedel till Götha Canalbyggnads fullbordande.
Lades pä bordet.
4lo Kongs. MastS Nådiga Skrifwelse om Låne¬
understöd af allmänna medel till Trollhätte Canal-
och Sluswerksbolag, för fullbordandet af en Canal-
anläggning wid Ströms Säteri i Bohus Län»
Lades pä bordet.
§:o Angående Dhkeri-Äöerkes
Lades pä bordet.
Sch 6:0 Kongl/ Masts Nädiga Propositkott
angäende bidrag af StatS-Wcrket till ArmeenS Pen-
sions-Caha och Amiralitets-Krigsmans-Catzan.
Lades jemwäl pä bordet-
260
Widare lästes följande nu ingifna Memorial,
nemligen:
1:0 Af ^nckers Danielson fran Elfsborgs Län:
"Wördsamt Memorial:
Inom den 1 Maj hwarje ar ffola alla Krono¬
utskylder wara af Kronofogdarne uti Landt-Ränte-
rierne inlefwererade samt den summariska redogörel¬
sen uppgjord. Härifrån afgär likwäl 14 dagar eller
3 wecker, hwilken tid Uppbördsmänncn anwända till
verificationers anskaffande och redogörelsens författan¬
de, hwarigenom den egentcliga uppbördStiden inffrän-
kes till flutet af Marö eller början as April mä-
nader.
Jordbrukaren, som utaf sin jords produkter,
dem han oftast icke kan annorlunda än ofta pä cre¬
dit afyttra, mäste betala sina Kronoutskylder, behöf-
wer sä längt rädrum härmed, som är möjligt; jag
har derföre trott mig böra föreskä, att tiden, dä
Kronofogdarna ffola asgifwa den summariska redo¬
görelsen, bestämdes till den 24 Maj, derigenom skulle
dels andra uppbördsftämman kunna framflyttas till
Febr. mänad, dä de flesta marknader hällas, dels All¬
mogen berättigas att ända till den 1 eller 8 Maj
inbetala alla restantier af sine Kronoutskylder .och lä¬
lunda tillgodonjuta hela det i Författningarne be-
stämda Uppbördsäret.
261
Att detta mitt förslag matte warda till weder,
börligt Utskott remitteradt, anhälles wördsamligen.
Stockholm d. 12 December 1828.
^.nckers Danielson
fran Elfsborgs Län."
Häruti instämde ^nckers 1o6an88ori fran Gö¬
theborgs - och Bohus Län, samt Ståndet i allmänhet.
2:o Af Quickers Lrik88vn fran Jemtlands Län.
"Wördsamt Memorial.
Uti Jemtland äger det besynnerliga förhållande
rum, att Kyrkoherdarne hafwa flera boställen, oftast
3, 4 till 5 i hwarje Pastorat; Comministrarne
deremot sakna boställen alldeles. Härigenom inträf¬
far, att Pastorerne manligen icke medhinna sköta de
till dem upplätne lägenheter och Comministrarne,
hwilka äro nödsakade, att till och med hyra bonings¬
rum, icke sällan lida nöd.
För att rätta detta missförhållande, får jag före¬
slå, att, wid inträffande Kyrkoherde-lägenheter, det
af Kyrkoherdens boställen, hwilket wore bäst dertill
passande, kunde till boställe ät Comminister» anflas.
Widtagande af denna åtgärd är sä mycket mer nö¬
digt, som ingen lärer kunna neka billigheten deraf,
att Comminister», hwilken mäste ofta i förrättnin¬
gar resa omkring i Församlingen, sättes i tillfälle,
tztt födg haft, äswensom »inderhälla nägra kor, dom
harr för sitt hushall kan behöfwa.
Om Remisi häraf till »vederbörligt Utskott får
jag »vördsamligen anhälla,
Stockholm den 42 December 1828,
^.ncksrs driksson
fran Jemtland,"
Zw 2kf Anders Danielson frän Elfsborgs Län t
"Wördsarnt Memorial,
Presterskapets aflöningssätt är ett amne för sa
Allmänt misinöje bade hoö Lärare och Åhörare, att derom
föga lärer kunna sägas något, som icke en hwar för¬
ut hört. Det är endast sivart att förklara, hurn
detta allmänna föremål för misinöje och klagan, sa
Atet undergätt någon förändring, genom den allmän-
sick röstens eljest oemotståndliga magt,
Någon »verkställighet har »väl pä åtskilliga stäl¬
len följt, pä de i sednare tider utkomne författnin¬
gar om conventionerö afstutande, angående Kyrko-
herdarnes löningswilkor, emellan dem och deras För¬
samlingar. Men grundfelet är icke ens afhulpit pä
de ställen, der sädana conventioner blifwit slutna,
hwilka dehutom endast käcka för en »visi bestämd tid,
och icke innefatta nägon stadigtvarande förändring;
grundfelet säger jag ar qwar, ty detta bestär icke
263
blott deruti, att utjkylderna titt Presterskapet aro
mängfaldiga, obestämda eller smara att bestämma,
och understundom alltför dryga och obilliga; utan det
bestar förnämligast deri, att Presterna sjelfwa skola
wara uppbördsmän, och af sina åhörare för egen
räkning indrifwa de löner, som för tjenste» dem till¬
komma, och häri winnes ingen ändring genom con-
ventioners afsintande. Presterna fortfara att sjelfwe
emottaga den spanmäl eller de andra waror, hwark
aflöningen skall utgöras. Tillfälle till klander pä
besia waror och deraf uppkommande misisämja emel-
lan Löntagaren och den skattdragande är dertill öp¬
pet; och genom fädan misisämja skall ju ändamälet
af Själasörjarens befattning i icke ringa man för¬
felas.
Att sädane olägenheter kräfwa hjelp, och att
deras tillwarelse är en oformlighet i samhälls-inrätt-
ningen, hwars natur icke rätteligen medgifwer ett af-
löningssätt för desi Tjenstemän, hwilket skall bero af
deras egen omsorg i egenskap af Uppbördsmän, fal¬
ler en hwar i ögonen. Den enda orsak som mig
wetterligen blifwit anförd och kan anföras, hwarföre
denna oformlighet består, är den, att den samma har
sin grund uti Presterskapets Privilegier. Det mäste
dock äswcn gifwas en orsak hwarföre besia privile¬
gier bestå, och jag anser icke hwad som hindrar deras
npphäswande i de delar om hwilkas olämplighet man
ä alla sidor är ense. Hwem som wet, att de ifräga-
warande privilegierna kunna ändras, och likwäl åbe¬
ropar dem såsom ett oöfwcrwinnerligt hinder, kan
icke hafws alfwar med sin önskan om en förbättring.
264
Emedlertid bör jag icke tro, att fördomen om privi¬
legiernas helgd skall finna särdeles manga förswara-
re wid undersökningen af den songa, som jag ringar
§tt hoö det Hederwärda Stander wacka.
Jag ämnar för närwarande annu icke angripa
privilegierna; men jag önskar en förberedelse dertill.
Det otjcnliga löningösattct kan icke i grunden hjel-
pas, utan att Prcstinkomstcrnc förwandlas till Stats¬
inkomster, ock hela Prestcrskapct till Statens lön¬
tagare. I förwäg anmärker jag, att jag icke önskar
försämring af Presterskapets wilkor i allmänhet; ty
jag erkänner, att ganska mänga, till äfwcntyrS de
flesta, bland PrestcständetS Medlemmar aro snarare
illa än wäl lönade; ock jag tror icke att dcfia Reli¬
gionens Lärare böra sakna en anständig utkomst. Ät-
Dilliga ibland dem ater njuta öfwerlöner och förmåner;
och ingen lärer bestrida, att en stark minskning i dcfia
kan talas. Resultatet af det ena och andra blir, att
<n jemkning dem emellan är rätta utwagen a ena
sidan, under det att folket i den andra bör hafwa
att förwänta ett mindre förhatligt satt att utgöra
Presträttigheter»». Men derjemte skulle det utan
obillighet kunna begäras och förmodas wara görligt, att
någon nedsättring i defia utskyldcr bcwiljadeö genom
minskning i Pastoraternas antal, hwaraf utantwif-
mel mänga äro wida mindre än de kunde och borde
wara, äfwensom deremot andra finnas sä stora, att
-e skäligen borde delas. Lönerna sä wäl till Kyr¬
koherdar som Comministrar borde fastställas till ett
wifit belopp, antingen lika för alla, eller ock med
den olikhet, som swarar emot Pastoraternas förhal¬
265
lande Lill hwarandra, sä »vidt besia icke kunna till
fullkomlig jemnlikhet regleras. I lönbeloppct mäste
inbcraknas boställenas afkastning, och således den öf¬
riga delen af lönen bero af detzas olika gddhet. Att
utarbeta ett förslag i öfwerensstämmelse med besia
grunder, har jag icke ens försökt eller trott wara
rimligt att försöka, innan de statistiska underrättelser
blifwit inhemtade som oumgängligen erfordras för
att kunna utröna de nnwarandc Prestinkomsternas
totala belopp, för en medeltid af t. er. 10 ar, samt
att derefter beräkna huru detta förhaller sig till
Preftsysilornas antal, afwensom att uppgöra möjlig¬
heten af Pastoraters sammanstående eller behofwet
af deras delning. Till »vinnande af desie upplys¬
ningar, förestär jag en underdånig anhållan af Ri¬
kets Ständer hos Kongl. Maj:t om nödiga under¬
sökningars anställande. Jag torde dcrwid fä erinra,
att om ock det här uppgifna ändamälet ej skulle
kunna winnås, besia undersökningar likwal icke der¬
före blefwe fruktlösa, dä deras föremal utgör en sä
betydlig del af landets Statistik, och hittills mig wet-
terligen icke wunnit nägon bearbetning. Men jag
twifiar icke att de äfwen någon gäng under tidens
lopp stola komma till gagn för det äsyftade wigtiga
ändamälet, hwilket dock icke för alltid kan lemnäs
utan all åtgärd. Om remisi till Allmänna Beswärs-
och Oeconomie-Utstottct och communicarion med alla
öfrige Resp. Medstanden anhällcs wördsamligen.
Stockholm den 15 December 1828
^nclers Danielson,
frän Elfsborgs Län.''
266
4:0 Af kelir iönsson fran Christianstads Län:
"Lika sa orättwist det ar att den ena Medbor¬
garen skall åligga större utgifter till Staten an den
andra, i förhållande till hwad han ager, lika obil¬
ligt ar det att Statens skattdragande Medlemmar
skola uteslutas frän rättigheter som dem, efter all
sann princip om rätt, borde tillkomma.
Till denna anmärkning föranlcdes jag af nu gäl¬
lande Brännwins-Författningar, hwilka wäl tillägga
Hemman, att efter Uppskattnings-wärdct fa begagna
deremot swaraude pannerymd till Husbehofs-Brän¬
nings utöfwande, men förbigå att utsätta en dylik
rättighet ät Tullqwarnar, som utan att wara till
Hemmantal uppskattade likwäl betala fä kallad
Qwarn-ränta i Spannemäl till Kongl. Maj:t och
Kronan, samt oftast äro säsom Augment anstagne
wista Rusthäll, och detzutom, efter Stenarncs antal
och Tullintägt, uppskattade till Bcwillnings-afgist.
Jag yrkar derföre wördsamligen, att sä beskaffade
Tullqwarnar hädanefter mätte tillerkännas rättighet
att Husbehofs Vrännwins branning utöfwa i likhet
med Hemman pä landet, och anhäller om Remist här¬
af till wcderbörligt Utskott.
Stockholm den 12 December 1828.
kelm 1äns8on,
för Christianstads och
Malmöhus Län."
267
5:0 Af kelm iönsson fran Christianstads Län:
"Dä sa mycket är ordadt och anfördt om häm-
mandet af det allt mer och mer tilltagande brätt-
winssnpandct och straffen derföre, borde jag witzerli-
gcn icke öka mängden as Motionaircrne; men öfwcr-
tpgad om okänsligheten af nnwarande straffbestäm¬
ning derföre, får jag blott wördsamt förestä och yrka,
att eho som finnes af starka drycker öfwerlastad,
stall sörsta gängen Ho6 wederbörande Pastor, af
Församlingens Ordningsman, hwilken wid Z R:dr
16 st B:co wike, de fattigas ensak, borde äligga
att dylik lagförseelse tillkännagifwa, anmäld undergå
enskildt tilltal; andra gängen inför Kyrko-Rädct
samt tredje gängen af Pastor till wederbörande
Länsman rapporteras, för att wid laga domstol an¬
mälas, till sättande under förmynderskap, såsom den
der genom ett öfwerflödigt njutande af starka drycker
anses oförmögen att sin egendom eller annat yrke för-
walta, Härigenom tror jag ändamälet rättare skulle
winnås an genom bestraffningar, hwilka ej allenast
kosta Staten, utan ock äro, såsom stockstraff och fäst¬
ning, wanhedrande för en famfundsmedlem, Heders¬
känslan, hwilken genom sädane bestraffningar för-
qwäfwcs, skulle wid nn företagna medel wäckaS och
gfwen uturständsatta den af pligt och heder förgätne,
att fortfara i nämnde lasts utöfning, ty beröfwad för-
waltningen af sin egendom, wore han äfwen bcröst
wad crcditen, hwilken nu sä ofta begagnas för utöf-
wandct af meranämnde Lagförbrytelse. Genom hwad
jag här ostvan förestagit skulle wifcrligen Herrar
Pastorers tillförene nog dryga embctsgöromal betyd¬
268
ligen ökaö; men med kännedom af deras nitälskan
för ordning och sedlighet samt det inflytande de haf-
wa pä sine ähörareS husliga förhållande, tillförser
jag mig ej allenast deras bewägenhet, utan ock ett
sjelfwilligt åtagande härmed. Jag anhäller wörd-
samt, att detta mätte fä ätfölja remisien till weder-
börligt lltffott.
Stockholm den 12 December 1828.
kelrr lönsson,
för Christianstads och
Malmöhus 2:ne Hä¬
rader af hwart Län."
6:o Af Olok Olsson, frän Östergöthlands Län:
"I sammanhang med mitt redan ingifna Me¬
morial om bränwinö-tillwerkning och friheten af desi
försäljning, utbeder jag mig att fä fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet pä olämplighetcn i förbu¬
det för Näringsidkare att minutera ut bränwin utan
mat. Traktörer och Wärdshusidkare betala ju sin
ärliga bewillning för utöfningen af den rätt, som
andä ar dcm betagen. Pa Gästgifwargärdar, der tra¬
fiken skulle wara som listigast, är det nu icke möj¬
ligt att lagligen utminutera bränwin för ett wärde
som motswarar bewillningöafgiften; och jag kan icke
tweka att i alla afseende» anse det förlätligt, att
wärdén öswerskrider förordnmgcns bud; likwäl dela
icke Fiskalen och andra sädanc desia äsigtcr, utan be¬
fordra den omtänksamme Näringsidkaren till pligt,
269
för det han understätt sig att begagna den ratt, som
han i laglig wäg förwärfwat.
Jag förestår derföre att det otjenliga förbudet
för Wärdshus- eller Näringsidkare, att i minut för¬
falla bränwin mä alldeles utgå och att, om en oin¬
skränkt försäljningsrätt i allmänhet icke kan tillätas,
den åtminstone mä wara de förre tilläten, och bibe¬
hållen, ty annars är deras bewillning en orimlighet,
Anhälles om remitz till wederbörligt Utskott.
Stockholm den 12 Deecmber 1828.
Olok Olofsson,
Fullmägtig frätt Östergöth¬
land."
Härutinnan förenar jag mig
1. Anckersson,
frän TjustS Härad."
7:o Af ^.nckers lohansson frän Göteborgs och
Bohus Län:
"Wördsamt Memorial
Sedan Rikets Högloft. Ständers Stats-Ut-
ffott wid 1823 ars Riksdag förmedelst otillräcklig¬
heten af Statsmedel saknat utwäg bifalla Kougl.
270
Maj:tS Nådiga Proposition för Hr Astestoren
lrelldsi-Zs godtgörelse af dcn ersättning, som Kongs.
Maj:t nti Resolution af d. 12 October 1820 atler-
nädigst honom tillerkänt för liden skada pä en Ar¬
tillerihäst-Entreprenad, har dcn följd uppstått, att
det förlorade Capitalet 2,267 R:dr Z8 6. 8 r:st.
med 6 procents ranta frän Marö månads utgång
1808, utgörande 2,819 R:dr 24 st. till närwarande
tid eller tillsammans 5,087 R:dr 14 st. 8 r:st. B:eo,
sa skuldsatt mannen, att dest egendom derför blifwit
utmätt och till Auction anslagen, i och hwarmed
detta oförsedda och oskyldiga lidande bragt honom
med hustru och 5 oförsörjda barn i den swäraste be¬
lägenhet.
Detta mistöde ökadt med andre motgangar har
träffat Astestoren wid fyllda 56 är efter oafbrutet
af ynglinga- och manna-ärcn i Statens tjenst, säsom
extra ifrän 1789 till 1794 och derifrän ordinarius,
hwaraf 28 är som Kronofogde uti InlandS Fögderi
af Götheborgs och Bohus Län, allt ehuru han der¬
under efter yttersta pligt och fsrmäga sökt wara
Staten och det respective sammhälle, inom hwilket
han warit anställd, nyttig är allmänt kändt af dest
förmän och andre samtida.
Tillkomsten af lidandet, upplyst och bewisadt
wid den underdåniga ansökning, hwarpä ofwanhögst-
berörde Kongl. Maj:tS Nädlga Resolution utföll,
war, ester den underrättelse jag inhemtat, sädant,
att wid en i Marni mänad 1808 pä högre befall¬
ning ä Landö-Contoret i Götheborg utställd entreprc-
271
nåd-auction pä mälfyllige Artillerihästar under H
ars alder, Asietzoren iuropade 60 stycken; att sedan
KrigS-Commisiariatet i Wenersborg icke inom bestämd
tid meddelt yttrande öfwer auctionen, Konungens
respective Befallningehafwande utfärdade antydan till
honom om hästarneS tillhandahällande, hwarigenom
upphandlingen med största ansträngning och till dy¬
raste priser wcrkftälldcS; att KrigS-Commisiariatet
under hand imellan tiden sjelf besörjde upphandlingen
och gas försent derom underrättelse, att Krigs-Com-
mitzariatet lemnat Asietzoren ansökning om upprättelse
utan afseende, samt gifwit honom hänwisning till
beswär hoö en Chef commendcrande Generalen ä Ri¬
kets westra gräns; att Krigs-Commisiariatets beslut
der faftstäldes, samt detta sednare af Regeringen
emellan den tid f. d. Konungen Gustaf Adolph för¬
klarades förlustig Kronan, och Högfalig Hans Maj:t
Carl XIII maldes af Rikets Högloft. Ständer till
Konung.
Genom denna olyckliga hästhandel, härledd af
ben utsatte auctioven för Rikets behof titt skyndsam¬
maste utrustning af Götha Artilleri-Regemente, har
Asiesiorn blifwit således utom eget förwällande eller
förnuftets förutseende lcmnad ät allt hwad behof och
saknad af utkomst har bittert.
Såsom Riksdagsman för det Härad, der Hr
Asietzor Hellberg har sin bostad, har jag ansett mig
skyldig, sedan fordringen en gäng är bestämd af Sta¬
tens tillgångar nu torde anwisa säkrare behållning än
förra Riksdagen, hos Respective Ständct anmäla
272
detta förhållande med anhållan af ärendets remitte¬
rande till Stats-Utstottet för widare pröfning af
fanttlkge RikS-Ständen. Ehuru ung och nyligen in¬
trädd pä Riksdagsmannabanan, har det rykte gatt
för mig att Högloft. Ständerne, städse ^välgörande,
wid manga tillfällen afhulpit sädane lidanden, som
det ifrägawarande om Atzesorcns ersättning till Ca¬
pital och Ranta, hwilkcn icke torde öfwerstiga 4a 5
r:st. B:co pä hwarje skattdragande i Riket.
Stockholm den 10 December 1828.
ckolmnsson,
Riködagsfullmägtig för Inlands
Södre och Nordre Härader i
Götheborgs och Bohus Län.''
8:o Af Ou8tak I.3r55on frän Stockholms Län t
"Wördsamt Memorial.
Sedan längliga tider tillbaka har frän de flesta
orter i Riket klagan blifwit förd öfwer de af statte-
jorden utgäende grundräntors, dels öfwerdrifna dels
ojämna belopp; öfwer den ostäliga tunga, som den
stattstyldige fär widkännas genom sättet för hem--
manöräntornas utgörande, hwarundcr, utan ringaste
nytta för Staten räntegifwaren warit blottställd för
godtyckliga vexationer af räntetagarcn; och ändtligcn
öfwer det onaturliga förhättande, att Landtmannen
efter liden misiwext eller andra olyckshändelser, som
beröfwa honom frukterna af hans nedlagda arbete,
stall
stall genom rrppstegradt pris a räntepersedlar, som
han icke formar in natura lefwerera, »vidkännas en
ny förlust i starternas deraf beroende förhöjning»
En mild Styrelse-har med landsfaderligt hjerta om¬
fattat dcsia, jordbrukets uppkomst motwerkande olä¬
genheter; och med djup tacksamhet bör Bonde-Stan-
det erkänna, att ett stort steg blifwit gjordt till de¬
ras afhjelpande, om, såsom jag magar hoppas, Rl-
kets Ständer antaga de af Kongl- Maj:t »vid bör¬
jan af denna Riksdag gjorda, till Statö-Utstottet öf-
werlcmnade framstäliningar, om indragning till Stars-
»verket af alla de indelda räntor, samt den afrads-
och tiondespanmal, som wid Indclningswcrkets upp-
pattande blifwit till Milita,» och Civil-Stakernas
aflöning upplatna, och wid hwilkas utfordrande in»
Nchafwarcn af Rikets Skatte- och Kronojord icke
alltid blifwit med nog skonsamhet behandlad. Jag
föreställer mig nemligen, att Staten bade will och
bör wisa sig emot den stattstyldige mera foglig, me¬
ra cftergifwande, an en löntagandc tjensteman kun.
nät wara; a>t afsigtcu är att förändra MarkcgängS-
sättningen sä, att räntegifwaeen blir lindrad/ icke
tryckt, under miflwertäret, och att Staten, med er¬
kännande af räntegifwarens rätt art erlägga ränte-
persedlarna in natura. när det för honom faller sig
lägligare än att lösa dem med penningar, icke äm¬
nar a sin sida widare sätta nägra natura-prästatio-
Ncr ifräga, än mindre utkrafwa dagswerken och an¬
dra tjenstbarheter, som ännu hos osi utgöra en be¬
dröflig öfwerlefwa af en sörswunnen tids »villfarelse»
18
274
Men härmed sta äfwen andra wigtiga frågor
i sammanhang.
Ma andra Statens Werk och Inrättningar,
at hwilka tionde och hemmansräntor blifwit till af¬
löning och underhall eller andra afftdda behof anslag¬
na, innchafwa dem icke med annan rätt än Kronan
agt. Hwad som wederfares den ene räntegifwaren,
a hemman af samma natur, bör derföre förunnas
Len andra. Undantagen blefwo annars af privilegii
egenskap, och tiden will ej att nägra sädana tillskapas.
Wid sista Riksdag fattades af Rikets Ständer
beslut derom, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhälla, att de mänga räntepersedlarna mätte dels
förändras och dels till ett färre antal sammanjemn-
kas. Detta beslut föranledt af wärt kameralwerks mörka
och inweklade beskaffenhet, hade till föremäl att bereda
enkelhet och reda i räkenskaperna samt sätta ränte-
gifwaren i tillfälle att sjelf kunna uträkna fina ut-
skylder och kontrollera hwad honom i debetsedeln pä-
föres. Nu beftä hemmansräntorne af en mängd
särskilda persedlar, oftast knapt till namnet kända,
an mindre i orten befintliga samt upptagna i Bräk-
tal: och wid förwandlingcn deraf i penningar, är
det ej nog att kanna markegänaen, man mäste äf¬
wen wara hemmastadd med ortens underwisning;
och beskattningssattct ar derföre sä intrasiladt, att
icke ens uppbördsmännen, äfwen med god wilja,
alltid kunna reda sig, utan begä mitztag, derwid den
skattskylldige oftast fär sitta emellan. Huru mycken
kostnad och tid förspilles icke, för att förskaffa och
275
lösa' ränteuträknittgar, wcrkställä uppsägningar/ As¬
tröm rättegångar afwärja olagliga anspråk/ och melö
fädant? Jäg gör mig således den förhoppning/
ätt Kongl. Maj-t lika^öMt bchjcrtar denna angelä-
genhet och Mid denna Riksdag meddelar Rikets
Ständer till närmare ofwerwägande det Nådiga
förslag till räntepersedlarnas reduction, som Kongs»
Eammar-Collegium lärer hafwa erhållit befallning
ätt Utarbeta; mett i fall det skulle utebliswa, hoppas
och yrkar jag/ akt Rikets Ständer täcktes detsamma
infordra/ samt wid granskningen deras, taga i alls
warligt öfwerwägande den trängande Nödwättdigheten,
att dels förminska, dels jemna de af skattejordett
Utgående drpga grundräntor, sä midt Statens tills
gängar och behof möjligen Medgifwa.
Fullmäktig frän en Landsort som bär deN dry-
Kaste, grundränta i Riket, nämligen Stockholms
Län, der efter medelpriset under 40 är, frätt och
Med 4844 till och med 4823, ett manligt skattehem-
Mans Isrdeboks- och hemmattränta por meckium
uppgätt kill 475 R:dr Banco om ätet, utom Kro¬
notionde, Bewillning, rotering, presträttigheter och
andra oräkneliga utskylder, nära nog särskildt swa-
tande emot detta belopp, bör jag kunna höja dtNnck
röst, utan fruktan för föraktade medbröders misshag»
Esker Stockholms, kommer Westmanlands, Söder¬
manlands, llplandö, Östergöthlands samt flera an¬
dra drygt beskattade Län, wid hwilkas fida ändra
orter kunna framställas, där heMmansräNtorna dels
Med förmedling icke uppgä till tredje-, fjerde- eller
femtedelen af förstnämnde belopp i min ort, dels Ut-
276
ga utan förwandling och icke swara till en tiondedel
emot hwad wi betala.
Utan mistunsamhet emot destas lyckligare bela-
genhet, päkallar jag blott uppmärksamhet pä de waru
lottades behof af hjelp ach lindring; smickrande mig
med det hopp att Kongl. Maj:t äswcn i detta mäl
skall förekomma wära önskningar och i Näder läta
meddela de upplysningar, som kunna tjena till wäg-
ledning wid detta mäls behandling, för Stats- och
Oeconomie-Utstotten, till hwilka iag yrkar remist af
Detta anförande, och hwarcst de Ledamöter, af detta
Ständ, som i nämnde Utstött arbeta, gerna lära
medwerka till utveckling af ämnet, som icke blott
Bonde-Ständets, utan en stor del af andra Jord¬
brukares allmänna intereste högt päkallar.
Stockholm den -15 December 1828-
Lustab Iarsson,
frän Stockholms Län."
Häruti förenade fig alla Fullmägtkgc frän Stock¬
holms Län samt sndersson och Ruckel g
bkunsslln frän Upsala Län.
y:o 2(f kelir Uelrrsson frän Christianstads Län.
"Ödmjukaste Memorial.
A mina hcmmawarandc Committenters wägnar
fär jag hos Rikets Ständer inlemna följande. Med
277
den insigt, som tillhör hwarje Landtman, hwilken är
män om eget bestånd och trefnad, kan den mest
noggranna wärd af Ekskogarna ä ena sidan ej wara
annnat än förenlig; men äfwen ä den andra ej döl.
jas den stora förlust, som skattemanncn fär widkän-
nas, ej allenast för nödige byggnadsämnen, utan äf-
wcn, isynnerhet af de trakter, der ringaste tillgäng
pä torf ej är att tillgä, för det onmgängliga behof,
tvet af wedbrand, under det äboen pä sina egna ägor
beskädar det betydliga antal ekar, som i en mängd
af är framgätt till deras aftynande, och hwaraf
mänga medelst röta undergätt sin fullkomliga upp.
lösning. Denna blick för skattemannen, som är k
yttersta trängmäl af ofwannämnde behofwer,' kan ej
wara annat än päkostande, dä deremot genom en
sorgfällig granskning af SkogSbctjeningen, den för.
lägenhet, hwaruti mänga för det närwarande äro,
och flere för kommande tider fä »vidkännas, torde
utan ringaste skada kunna underlättas. Säkraste
fättet torde mahanda bcstä i den enkla behandling-,
att dä en skatteman för nödiga och oumgängliga
bnggnader begär och crhäller bifall till utsyning, den
strängaste föreskrift till Jägeribctjenten, sonr bör wa¬
ra ätföljd af twänne Nämndemän, meddelas i afse¬
ende pä taxering af de trän, som stämplas för det
jfrägawarande behofwet. Härwid torde böra hafwas
till »väsendtligt ögonmärke, att de ekar, sem redan
tagit skada i sin topp eller krona, men som till mer
eller mindre betydlig del äro anwändbara, till hus¬
byggnad ester det alntal af duglighet, som Bcsigt.
ningsmänncn bestämma, och det öfriga till »visit an.
tal af latz »ved beräknas; hwarjemte »vid en sadan
278
förrättning torde med yttersta sorgfällighet af Syne,
Mannen granskas sadane tran, hwilka genom redan
tagen röta aro sa nära sitt kall, att de ej till annat
än wed kunna begagnas, samt häraf meddela den
sökande en sadan undsättning, som med billigheten är
öftverenSstämmande, Dä skattemannen pä detta sätt
ser sina oundgängliga behof underlättade, blir en klar
följd, att som lika interesierad, skall täfla med fräl-
semannen medelst wärdén as sin skog, och hwad än¬
nu mera är, de mänga äwerkans-brott förswinna,
som hittills warit gängse och hwilka genom sina rys¬
liga följder försatt en mängd medborgare och desi
familjer i den mest ömkeliga belägenhet. Anhälleö
ödmjukligen om remisi harä till wederbörligt Utskott,
Stockholm d, 15 December 1828,
kelir keflrsson,
Fullmägtig för Willands,
Gärds och Albo Härader i
Christianstads Län."
ksils Älän88on frän Malmöhus Län yttrade:
Wi hafwa i Kongl. Maj:tS Berättelse, om hwad sig
tilldragit i Rikets Styrelse sedan sista Riksdag, sätt
löfte om Nädig Proposition i detta amne; men dä
motionstiden med i dag förflyter och wi ännu sakna
den Nädiga Propositionen, söreflär jag, att, om den¬
samma skulle uteblifwa, Bonde-Ständet inbjuder si¬
na respective Med-Ständer, att med Bonde-Srändet
förena sig om en underdänig Skrifwclse till Kongl,
279
Maflt, med anhållan, att Kongl. Maj:t tacktes fä-
fta Nådigt afseende pa hwad Rikets Ständer wid
sistl. Riksdag i ämnet Leflutit.
Uti detta Nils Nansson.-; Anförande förenade
sig ^.ncksrs Nilsson frän Isie i Malmöhus Län.
10:0 Af kekr Uekrsson fran Christianstads Län:
"Wördsamt Memorial.
Den hästhandel som existerar pä Danska lan.
det till anskaffande af remonthäftar för indelta Skän-
ska Dragon- och Husar-Regcmenterne, prkas att
dermed mätte helt och häller upphöra, pä den grund
att först och främst utgär en betydlig penningesum-
ma ur Riket, och sedan nu mera i sednare arén häst-
afweln tilltagit inom Skånska Provincen i betydlig
män, emedan de der befintliga Primo-Compagnie-
och Stutcrihingstarne dertill förorsakat, att antagli¬
ga remonthästar kunna nu säkerligen bcbringas inom
Skane; och skulle det wisierligen ännu betydligare
tilltaga, om ej Danska hästar wore tillgänglige.
Dä skulle hwar och en ägare af dylika tillwexande
unghästar mera beflita sig om skötseln ä dem, dä
han kunde påräkna en mera säker afsättning af in-
födde antaglige remonthästar; men intill desi något
mätt och steg blir widtaget till hämmande af om-
nämde hästars införsel i Riket, blir alltid mödan
af omnämnde hästars införsel i Riket, utan ändamäl.
280
AnhälleS om remitz hara till »vederbörligt Utskott.
Wockholin d, 15 December 1828.
Uslir polivsson,
Fullmägtig för Willands,
Gjärds och Albo Häradex
i ChristiarrftadS Län."
Liro Af Olyk Olsson fran Östergöthlands Län;
"Wördsamt Memorial,
I 12 §. af 17Z4 ars Gästgiftvare-orduing av
föreskrifwct, att innan Gästgiftvaren får skjutsa,
bör altid Hallskjutsen först utgå, men akt Gästgif¬
ware» sedermera icke ma »vägra den resande sina hä¬
star, i öfwerensstämmelfe hwarmcd Kongl. Masits
Befallningshaf»vande öfwer Oster-Göthland med Wad¬
stena Län uti Dagboks-Reglementet förordnat, att
Reserwhast icke faruppbädas innan de hästar utgätt,
hwarmcd Gastgifwaren, efter »vederbörlig undersök¬
ning, ar »vorden alagd att skjutsa. Denna HäradS-
Rättens undersökning har wisierligcn för afsigt ark
utröna det häst- antal, fou» Gästgifveriet till resan¬
des fortkomst kan bestå, jemte dem, som till jord-
lbrnket aro nödige; men i ofwannämnde Län äro
Höbohlen i allmänhet sa ringa, att, utom oumbärlig
Boskap, flere hastar swarligen kuttna undcrhätlas,
ön som för akrens skjötSel, skördens inbergande sch
producters transporterande äro aldeles nödwandige
utan afseende htvarä Konungens Befallningöhafwande,
efter föranledande af Högstberörde förordning, för
281
nägra ar sedan stadgat, att de flesta Gästgkfwaregärdar
skola i tciir med hallen dagligen utgöra skjuts med
och andra med 2:nc hästar i stallet för hwad till¬
förene mar manligt, da denna skjuts anlitades först
sedan hela reserven mar utgången.
Iemföras nu de ohetydliga lindringar som
Gästgifware åtnjuta i manliga onera med detta o.-
drägliga skjutöningsbeswär, sä torde lätteligen finnas
att detsamma icke kan förenäs med Gästgifmeriernas
framtida bestånd; och jag förestår derföre, att en
sadan förändring i ofmannämnde §. af 1734 ars
Gästgifmarc-ordning, att Gästgifware, först efter
det reserwcn ntgätt, mä kunna förpligtas att utgöra
den dem åliggande ffjutsningS-skyldighet; anhållande
ödmjukast om medcrbörlig rcmifi dera.
Stockholm den 12 December 1828.
Olof Olossson,
Fullmagtig frän Oster,
Göthland."
Alla betza Memorial skulle hmila pa bordet.
Upplästes samt remitterades till Allmänna Ve-
smars- och Oeconomie-Utskottet ett fadank af 2^n-
ckei-g Oauielsoii frärr Elfsborgs Län ingifmct
- "Wördsamt Memorial:
Uti nn gällande taxa pa Eppeditkons-lösen af
ren 1Z Maji 1821, finnes stadgad en lösen af 24
282
st. för wederhchftighets bewis, utan att taxan
upplyser, huru lösen bör beräknas, bä om flere
personers wederhäftighet uti Ett bewis gifwcs wits.
ord. Detta stadgande tillämpas olika, i det en del
Domare uppbära serskildt lösen för hwarje person,
som ett sädant bewis rörcr, men andre ater endast
beräkna 24 st. lösen, ehwad wederhäftighcten för
En eller flere personer i ett bewis bestyrkes.
I anledning häraf och da den förra tillämp.
ningen endast synes afse en utöfwer rättwisa och
billighet uppdrifwen lösen, da den sednare deremot
tyckes wara med Författningens anda öfwercnsstäm.
mande, samt den sednare beräkningen destntom är
tillräckligt hög, wid betragtande af de mänga utgift
ter, hwarje Innehafware af publike Län i allt fall
och, i synnerhet dä mänga omsättningar äga rum,
fär widrännas, hemställer jag wördsamligen, om
icke en sädan förklaring öfwer ifrägawarande stad.
gande mätte utfärdas, att för ett wederhäftighets.
bewis, det mä innefatta intyg om en eller flere per.
söner, ej sär tagas högre lösen än 24 st.
Stockholm den 12 December 1828.
Osruolson."
^nclsrsi Dsniefton frän Elfsborgs Län upp-r
läste ett sä lydande Memorial
''Wördsamt Anförande:
Såsom Riksdagö-Fullmägtig för Askims Hä¬
rad i Bohus Län, har jag af ägarnc till de der
283
belägne MölndahlS qwarnar fatt mig uppdraget,
att hos Rikets Högloft. Stander söka befrielse frän
ett onus,'hwilket i längre tid älegat detza qwarnarS
ägare, att nämligen för Kongl. Majtts och Kronans
behof emot nedsatt Tulltägt af endast en kappa pä
Tunnan, förmala den Spannmäl, hwilken ätgär
till GarnizoncrnaS och fängarneS underhäll i Göthe¬
borg och Ny Elfsborgs Fästning. Dä jag fullgör
detta uppdrag, fär jag till grund för den yrkade
befrielsen äheropa de mig meddelade Handlingar,
hwilka här bifogas med anhällan om Remitz till
Högloft. StatS-Utskottet, för att pröfwa och sig ut-'
läta, huruwida Kongl. Maj:k ochtKronan, som enligt
HandlingarncS föranledande ej kunnat wisa den ifrä-
gawarande skyldigheten wara Mölndals Qwarnägare
lagligen älagd, mä skäligen böra fordra att densam¬
ma hädanefter utgöres, eller ock, i widrigt fall,
Qwarnägarne mä bcwiljaö enahanda Tull för Kro-
nospanmälenö förmälning, som i orten allmänt är
gängse, och hwartill Utskottet dä lärer böra anwisa
pillgäng af Kronans behällna spanmäl.
Stockholm d. 12 December 1828.
^nckf>rs Danielson
frän Elfsborgs Län.''
Hwarjemte ^.nckers Osnielgon inlemnade ät-
skilliga, ämnet rörande, handlingar.
Motionen remitterades till StatS-Utffottet.
384
dockers Danielson frän Elfsborgs Lät» Upp*
läste widare efterföljande
"Memorial:
Till Kongl. Maj:t hafwer jag gemensamt med
öfrige RikLdagsfullmagtigc frän Skaraborgs och Elfs*
borgs Län ingiswit en underdånig ansökning om an.
stand med betalningen för undsättningSmedel, som
detza Län erhållit till uppköp af spanmal efter 1826
ars misiwäpt; och gör jag mig dee glada hopp, att
Nådig Proposition härom fran Kongl. Maj:t till
Rikets Högloft. Ständer ankommer. Emedlertid
har jag dock trott mig böra a swen omedelbart hos
Ständerna anmäla detta ärende, och får derföre
wördsamt åberopa innehållet af nämnde underdåniga
ansökning, hwilken här i afskrift bifogas; anhållan¬
de jag, i enlighet dermed, att det sökte anständet
matte as Standcrne bcwiljas samt detta Memorial
i sädanr afseende remitteras till StatS-Utskotret.
Derjemte utbeder jag mig, att BewillningS,
Utskottet mattts genom Remisi hära erhålla del af
det i den underdåniga ansökningen bcskrifne förhällan,
de, hwilkct fäsom ntwisande den förlägenhet, hwari
besia orters Allmoge sig befinner, Utskottet torde
finna förtjent af uppmärksamhet wid hewillningcns
bestämmande,
^.nclers Danielson."
Tillika med afskrift af den deruti aberopade
underdäniga ansökning.
285
Uti detta Memorial förenade sig samtlige Riks-
dagefullmägtige fran Skaraborgs och Elfsborgs Län,
luvika, femte -Lnckers Danielsson undertecknat om¬
nämnde underdäniga ansökning; hwarfemre Lärfs
Läofesson, kotor Anckersson och ^.nckors Svens¬
son frän Hallands Län pä det sätt instämde i Mo.
tioncn att de päyrkade en lika förmän för fpanmäls-
undsättningötagare inom samma Län.
Arik Svensson frän Götheborgs- och Bohus-
Län, anmälte tillika, att Inwänarne i Norra delen
af Bohus Län äfwen warit nödsakade, akt, efter
1826 ärs misiwäxt, begagna sig af undsättningötill-
gängarna pä spanmäl. För de dä erhällan undsätt¬
ningarna häftade de ännu i Md; och förbehöll Drile
Svensson dem akt fä tillgodonjuta lika anständ med
betalningen, som kunde meddelas andra orters in¬
byggare, deruti backers .Iohansson förenade sig för
den del af samma Län, för hwilken han war Full¬
mäktig.
Förre Talcmannen och Riddaren Dars Olsson
sade sig af sina Committentcr i Bohus Lätt wäl
icke hafwa erhällik uppdrag, akt wäcka nägon fräga
om widare anständ med undsättnings-spannemälens
godtgörande; hwilket han ickc ansäg nödigt för Lahne
Härad; mett dä han af Drile Svensson erfarit, att
nägon del af Tunge Härad skulle befinna sig i lika
förlägenhet, som andra orter, sä wille han icke haf¬
wa uturaklätct, att ät sina Hcmmawarande Med¬
broder hafwa förwarat ett lika längk rädernm med
betalningen, som öfriga orterna kunde tilläggas.
286
kelin Eniksson fran Kronobergs Latt förmälde
sig wara af sine Committcntcr uppdragen, att för
Kronobetgs Län wäcka en lika fräga; och ansäg han
för sig tillräckligt, att med ^.inlsrs Danielsen för¬
ena sig i Motionen pä det satt, att undsättnings-
stkyldige i Kronobergs Län förunnades enahanda råd¬
rum, med betalningen, som Skaraborgs och Elfs¬
borgs Läns Inwänare kunde tillerkännas.
^.Ullers vilsson frän Wermlands Län yttrade
den förmodan, att större delen as skulden, för till
Wermlands Inwänare lcmnad undsättningsspanmäl,
redan more betald. Han anhöll dock, att för det be¬
lopp deraf, som möjligen ännu kunde äterstä, ett lika
anständ kunde bewiljas; deruti Drik ^nclersson
frän Westerås Län instämde, för det Länets Inwä¬
nare; och likasä Nils Insulin frän Stockholms Lärl
för Inbyggarns i sistnämnde Län.
lolinnnes Svensson frän Jönköpings Län an-
sag ifrägaställde fördel böra blifwa allmän och del¬
tog alltsä i motionen för Jönköpings Län, med hem¬
ställan tillika, om icke hos Kongl. Majlt nu genast,
och innan ännu motionen kunde winna wederbörligk
Utskotts hufwudsakliga handläggning, borde göras
underdänig ansökning derom, att all utmätnmgs-ät-
gärd till äterstäende skuldernas indrifwande tills wi¬
dare blefwe inställd; hwiket Drik Svensson un¬
derstödde.
Austers Danielsons Memorial med ätföljatide
287
bilaga, samt nu gjorda anföranden, remitterades, till
Stats-Utskottct.
Följande Memorial ingäfwos:
i:o Af kelm 5Sns8on fran Christianstads Län:
"Wördsamt Memorial:
"Bland utgifter som mest beswära jordbrukaren
och hwarwid tillfälle bade gifwes och med förmän
begagnas till prejerier, äro lefwereringar af Krono¬
tionde, helst dä den oftast frän en och samma Soc¬
ken är anslagen till ätskilliga, säsom Barnhus, Aka¬
demi-Staten, Bibeltryck och Kyrko-Inspector, hwar-
est sädana ännu finnas. Att denna lcfwerering är
högst bcswärlig för Jordbrukaren dä den skall ske
till särskilda ställen frän en och samma Socken, be-
höfwer jag icke »vidlyftigt utreda, säsom af »värde
Medbroder mer än wäl kändt, äfwensom de preje¬
rier derwid bcgäö, isynnerhet derigenom, att om ti-
onde-gifwaren icke will till ränte-tagaren betala en
uppjagad löse-skilling, blir han till levererande an-
wist sex mil frän sin bostad. Dit ankommen, kan-
hända desi spanmäi utan allt skäl blir cafierad, och
han twungen att, till utsättande af högt pris, den¬
samma lösa, sedan han pä onyttigt sätt förspilt dags-
werken med folk och dragare, hwilka bättre kunnat
och bordt anwändas wid Jordbruket, eller derwid för¬
knippade göromäl. Att detta tarfwar en snar och
kraftig hjelp, inses lättligcn; hwadan jag icke allenast
af hemmawaraude Committenter anmodad, tttari äf»
wen af egen öfwertygelse vm rattwisa anmanad,
wördsamt förestår och yrkar, att all dcn Krono-ti-
onde-fpanmäl, hwilken icke oundgängligen anses böra
utgå in naturs, mätte o »vilkorligen fä lösas
med penningar ester markegång, samt stadgad forlön
af 16 st. B:ko för Tunnan Rag och Korn och fram¬
för allt, hwad lefwerering deraf till Kyrko-Inspecto-
rer angar, densamma mätte utan all inwändning fä
pä nystnämndc satt lösas, helst som desamma längre
tid icke tjenstgjort, utan blott i maklighet njutit de
tjenste» åtföljande förmaner.
Pa detta satt blcfwe en jemnwigk emellan rän-
te-tagaee och gifware, ty wid den rid dä markegängs-
prisen sättas, ar arS-werken känd, och spanmäls-prk-
sen stadgade. Deputerade frän Häraderna öfwerwara
och deltaga alltid Uti markegängs-sättningen. Sawäl
den enes som den andres rätt wore härigenom för-
warad, och förekoms derigenom de onaturliga prej¬
ningar, som nu ffe.
Om remist häraf till wederbörligt Utskott, an-
hälles wördsamt.
Stockholm den 12 December 1828.
kelm lönsson-
frän Christianstads och
Malmöhus Län."
ö89
2:o Af ^nstsrs Ms8vn fran Tottarp i Malmö»
hus Län:
"Wördsamt Memorial
Den aboen pä Domkyrkohemman föruttde op»
tkonörätten, medförer witzeriigen ett ganska stor för.
man; meri!det>! mr gällande stadgande, att stike
hcmmans-innehafware åligga, att forsla sin Arrende-
fpanmäl 6 mil, sedan den pä offentlig Auction först
blifwit försald, Medför deremot beständiga olägenhet
ter och oskick, hwilka i betydlig män gansta härdt
och orättwist betunga sädane hemMansäbocr- Allt
för ofta har händt och hander, att, sedan Domkyrk
ko-arrendespanmalen pa Auction blifwit försald, samt
lcfwcrcringsställe anwiste, ha dock lcfwcrankerne^ dä
de till d"en bestämda orten ankommit, fatt den yp¬
persta säd utan ringaste fog casierad samt således
sätt äter hemforsta den och hälla tillgodo att betala
den med penningar, efter det inrop, hwartill specll-
lanterne uppdrifwit den pa Auctioncn. Till Undwi-
kande af detze swärigheter och ett werkligt gäckets
med forsclstyldighcten, hafwa Tiondegifwarne infun¬
nit sig wid de kill Försäljning af Tionde-Spanmalett
utlyfte Auctioncrne, i tanka att sjelfwe der kunna
inropa och med penningar lösa sin Spanmäl; men
annu har icke nägot exempel wisat, att desie Hem¬
mans abocr, pä sädane AuetionS-inr0p tvunnit nå¬
gon fördel eller lindring, utan fast mera blifwit
upprejade, ofta till ett alldeles oerhördt pris, hwar-
efter de wanligast fatt ätnöja sig att betala, derföre
19
290
att af twenne onda ting, de nödwändigt mast »välja
ettdera.
Allmänna behofwet sa »väl som billighet och
rättwisa påkalla således desi» olägenheters afhjelpa»,
de, medelst rättelse och förbättring af Författningar,
som genom sina brister bliswa möjlkge att mlsityda,
emot deras egentliga grund, till den laglydiges werk.
liga försäng och betungande, utöftver de medborgerlk.
ga styldigheter, honom »verkligen finnas alagde.
I detta hänseende finner jag mig föranlåten fö.
resta den bade högst nödiga och rimliga ändring, uti
nu gällande stadgande», att hädanefter all arrende,
spanmal af Domkyrko-hemrnan, utan någon försälj,
ning a offentlig auction, bör af tionde-giftvarne fa
antingen lefwereras in natura i närmaste stad, eller
ock lösas efter gällande markegangs-pris, med den
wanliga forslings-förhöjningen. AnhällandeS jag om
motionens benägna remitterande till behörigt Utstött.
Stockholm den 12 December 1828.
backers Nilsson,
fran Tottarp i Malmö,
hus Län.
Deruti Gullers Nilssom fran Iste, Niis peiirs-
son och kokr lönsson frän Malmöhus Län sig
örenade.
Desia Memorial remitterades till Stats, samt
Allmänna Beswärs- och OeeonomieUtstotten.
291
Ett af ^.Ullers 1osikiN88on frän Götheborgs
och Bohus Län ingifwit Memorial war sa lydande!
"Wördsamk Memorial
Flere hafwa wäckt frågor om ändring l flytta
ningsriden för tjenstchjott, hwilka jag för mitt del
funnit olämplige och saknande behöflighet; mett Mig
weterligt har ingen gifwit förflag kill nödige förklarin¬
gar öfwer det reglementariffa i Legohjonsstadgam
Jag begifwcr mig dertill och utbeder mig AespeetiSs
Ständctö bifall och medwerkan-
Frihetstiden mellan af- och tkllflyttning i tjenst,
tyckes wara för lang och fordrar nedsättning till 4
a 5 dagar, derest ej lagstadt tjenstehjon har Z mll
och deruköfwer till nya tjenstestället-
Tjenstearet är bestämdt till den 24 Octoberz
men staga nppstär hwarjestädes, huruwida tjenstehjon
net är pligtigk fortfara med tjenste» äfwen dett da¬
gen ellet icke-
Tjettstehjonsstadgan berättigar husbonde, ätt näk
four hälst Med sine tjenstehjon upprätta nytt beting
för ert kommande ar, och den åligger utan förbehåll
husbonde att icke wägra Orlofssedel när denbegäreS-
Bada desia omständigheter ärö witzerligett riktige mett
misitydning eller mitzförständ om Stadgans rätta
mening gifwa ofta anledningar till utrymme sök
sjclfswald och miHbruk,
298
Den Äbre Legohjons-stadgan bestämde den tid,
kill hwilken husbönder och legohjon agde tillgöra sina
uppsägningar, och att ingen legning war lagenlig
innan LarSmäsiodag den 40 Augusti patzerat. För¬
nyelse häraf med ansenligt wite sör den, som inom
ratta uppsägningstiden begär eller utgifwer och emot-
tager lega inom den 10 Augusti, anser jag nödvän¬
dig. Nu gär i allmänhet sä till, att tjenstehjon begär
orlofssedel wid Pask-eller sednast Pingsttiden. Half-
wa aret är icke framskridet, Husbonden mäste i or¬
lofssedel» gifwa tjenftehjonet witsord om uppfylda
pligter, ehuru han i alla förekommande arbeten ännu
icke hunnit inhämta kännedom om desi skicklighet. När
orlofssedel är utgifwen till tjenstehjon, som föresatt
sig flyttning, blifwer det ofta mera kallt och främ¬
mande för sine pligter, och söker genast annor tjenst
pä den erhallne orlofssedel», hwilken kan wara riktig
för de pasierade 5 mänader men oriktig för de 7
återstående af aret under hwilken tid en del tjenste¬
hjon kunna förbyta arbctShog till lattja, redlighet
till swek och en förut wisad förställning utbryta i
hwarjehanda laster. En förändrad orlofssedel när¬
mare fiyttningötiden gör icke tillfyllest ty den förra
kan redan wara begagnad pä aflägsen ort och farhå¬
ga uppkommer för husbonden att ställas till answar
för twetalan. Pä sädant sätt förlcdcs ofta oskyl.
digt en husbonde utgifwa och en annan emottaga
oriktig orlofssedel. Till den 24 Iulii dä orlofssedel
torde böra lemnäs, har tjenstehjon haft tillfälle wisa
prof pä sin duglighet wid tröske, stallfodring, winter-
körslor, spänader och wäfnad, wid wärarbctet, torfs-
299
ff,örd, skogshyggen, trädesskötsel, flott- och höberg¬
ning.
Stockholm d. 9 December 1828-^
snörens ckoliansson,"
Riksdagöfullmägtig för Inlands
Södre och Nordre Härader i
Götheborgs och Bohus Län.''
Med förestående Motion förenar jag mig till
alia delar för mine Commkttenter.
I7t suxra.
kälil ^ön8son
fran Christianstads Län.
Remitterades till Allmänna Peswärs- qch Oo-
conomie-lltjkottet:
Lotvlck .ion85on fran Östergöthlands Län in¬
gas detta Memorial:
"Enligt Kongl. Kungörelsen af den 10 Oktober
1793 och Kongl. Kammar-Collegii Kungörelse den
29 i samma manad, äro skattlagdt utjordar bade för
kyrkbyggnad och wäghällningsskyldighet befriade.
Orsaken hwarföre utjordar blcfwo frktagne för
dctza flyldighcter 1^)3, tror jag mig finna wara den,
att det finnes en mängd små utjordar af sä ringa
SY4
hvärbe, att bet war allt för swart att kunna bestäm,
ma deras deltagande skyldighet, och dessutom sä litet
botande att det ej lönade mödan att dermed sig be-
swära, förmodeligen derigenom blefwo alla frikallade.
I sednare tider har det blifwit en ffillnad mel¬
ka» utjordar af warde och de ringare, genom extra
roteringSmethoden, nemligen att de som ansetts kun.
»a swara mot i-i6:dels mantal och deröfwer, ha
blifwit roterade, och dä det finnas utjordar, som i
godhet uppgä mot hela hemman, torde någon kun.
na bestrida billigheten, att alla större utjordar, det
will saga alla, som undergätt extra rotering, mätte
blifwa skyldige, likasom fordom, att underhålla all,
wänna wägar och bygga samt underhälla Kyrko.
Sockne, och Fattighus efter dess nu warande extra
roterings.hemmantal,
Om Remiss härpå anhalles.
Stockholm d, 11 December 1828.
Lotvick Ionsson,
Fullmäktig för Östkinds,
Björkekinds, Lösings och
Hammarkindö Härader samt
Stegeborgs Skärgärd i
Östergöthland."
kilils Insulin frän Stockholms Län förenade
sist härmed.
Remitterades till Lag-Utskottet.
295
linfors Danielson fran Elfsborgs Län M-
läste ett sä lydande
"Wördsamt Memorial.
Till min kunskap har kommit ett hos Kongl.
Maj:t anhängigt mål rörande cn tillgäng för Stats-
werket, hwarom jag ansett mig skyldig att lemna de
Respeetive Rikö-Ständen underrättelse, da denna
tillgäng, i fall den realiserar sig, bör wid Stats-
Regleringen tagas i beräkning, och dä desiutom mä-
letö fortgäng i afseende pä cn derunder beroende
ganska betydlig efterräkning Statö-Werket till fördel,
synes böra af Ständcrne med interesie omfattas.
Hos Kongl. Kammar-Ratten har nemligen tvid
granskningen af 1819 ärs räkenffapcr för ärskillige
Län, anmärkning blifwit gjord dera, att en stor del
af den till Kyrkorna, Prcsterskapet och Lärostaterne
i Riket anstagne Kronotionde blifwit allt ifrän är
1739 i räkenskaperne afförd med 36 kappar pä kun¬
nan eller hclrägadt mäl, i stället att tweunc af de sä
kallade öfwermälskapparne bordt enligt en Kongs.
Förordning af den 29 Maj nämnde är Kronan be-
sparas. Denna anmärkning har Kongl. Kammar-
Rätten funnit wara af den beskaffenhet, att weder-
börandc borde deröfwer höras, men likwäl med äbe-
ropande af ett Kongl. Bref, gifwet den 16 October
1826, har Kongl. Majit hemställt, huruwida mälet
singe upptagas, hwarefter Kammar-Rätten genom
Nädkg Skrifwelse af den 21 Mars 4823 erhällit
Let sivar att det ifrägawarande ätalet emot ett för-
2Y6
Hakande, hwilket förut i längwarig tid utan klander
ägt rum, icke skäligen borde fullföljas. Anmärknings,
författaren har likwäl ansett sig skyldig att uti en
derefter ingifwen underdånig skrift för Kongl. Majit
närmare utreda förhållandet, samt derföre genom
framställning af aldre och nyare författningars inne¬
hall, fökt ådagalägga det Kongl. Majit och Kronan
fran aldre tider tillbaka hast sig förbehållna twenne
kappar pa tunnau af all Kronotiondc-spanmal, hwil-
ket oaktadt Presterskapets flere gångers sökt tillwälla
sig dcsia twenne kappar och derigenom slutligen be-
redt sig ett icke obetydligt företräde framför Militä¬
ren och Civilstaterne, men att likhet i löningsförmä-
ner Staternc emellan genom nödige befunne rätttel-
ser alltid blifwit återställd, nemligen arén 1683 och
4688 dä Kongs. Majit och Kronan frän Presterska-
pet ätertog sin uräldriga rättighet, samt ar 173Y,
dä räntegifwarne mäste widkännas den päökta nya
gärden, till winnande af lika löneförmäner, Lsälunda
nemligen, att i stället för de 34 kappar hwartill det
helrägade mälet ditintill warit bcräknadt och hwaraf
Militair- och Civilstaterne endast uppburit 32, det
Helrägade mäler nu bestämdes till 36 kappar, hwar¬
af nämnde Stater lika med Presterskapet skulle er»
Hälla 34 och de öfrige 2 kapparne utgöra Kronans
besparing. Häraf har anmärkningsförfattaren dragit
den slutföljd, att, dä Presterskapet icke desto mindre
kommit k ätnjutandc af hela det är 173Y bestämda
helrägade mäl, hwilket icke warit afsett i Ständets
priviligier af är it 723, Statswerket fälunda förlo¬
rat de Kronan ostridigt tillkommande twenne an¬
märkta öfwermälskapparne, En calcul har häröfwep
297
blifmit uppgjord, utwksande, att anmärkningöbeloppet
ärligen uppgär till 3,377^: tunnor fpanmäl, hwilket
belopp borde innehällas fran och med 1740, sä att
förlusten till och med 1319 utgjort 283,726 tnnnor
hmarwid anmärkningsförfattaren tillagger att denna
förlust är ifrän är skulle blifwa ännu gränslösare, i
händelse anmärkningsätalet icke finge fullföljas. Ef,
terräkningcn är likwäl enligt författningarne inskränkt
till tio är eller frän och med 1810, sä att det span-
mälöbclopp, som borde Kronan tillgodokomma in,
skrä likt sig till 33,776 tunnor uppskattade efter me¬
delpris till 225,173 R:dr 16 fi. Banco; och har
anmärkningsförfattaren pä de sälunda utwecklade ny»
skäl bönfallit om nädigt bifall till anmärkningöäta-
letö fullföljande, helft det ätcrfordrade beloppet en-
dast utgjorde en ringa del af de större förluster,
Kongl. Maj:t och Kronan sätt »vidkännas, derigenom
att Presterikapet, Kyrkorna och Läromerken tillwal-
lat sig rättigheter utöfwer privilegier och författ¬
ningar.
Kongl. Maj:t har i början af 1826 remitterat
denna skrift till Kongl. Kammar-Collegii och Stats-
ContoiretS underdåniga utlåtande, hwilket dock ännu
icke inkommit. Jag är således icke i tillfälle att
upplysa, hwad hopp som mä kunna mara om bifall
till anmärkningöförfattarcnö pästäendc; utan twifmcl
bör emedlertid hanö bemödande understödjas frän
Ständernas sida, i händelse de handlingar, som i
mälct äro att tillgä, tjena till bekräftelse derpä, att
laglig grund finnes till hans pästäende. Lämpligaste
sättet för sakeus utredande torde således mara att
293
Stats-Utskottet anmodas förskaffa sig del af besia
handlingar, samt derefter yttra sig, dels huruwida
Rikets Stander, pä satt jag nu har äran föreslå,
kunna finna sig befogade, att hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla om mäletS fortgång i anmärk,
ningswäg, dels ock huruwida den calculerade till.
gängen Z,377H tunnor spanmäl ärligen för Stats,
werket mä finnas wara af den beskaffenhet, att kun¬
na uti StatS-Regleringen såsom inkomst hädanefter
upptagas.
Stockholm den 15 December 1828.
^nclers Danielson
frän Elfsborgs Län."
' Sedan Ståndet i allmänhet instämt häruti, sä
remitterades motionen kill StatS-Utffottet.
Ancker» Danielson frän Elfsborgs Län upp»
läste likaledes detta Memorial:
"Wördsamt Memorial:
Ibland de wigtiga ämnen, som förtjena Rikets
nu församlade Ständers uppmärksamhet, intager Post.
»verket säkerligen icke det lägsta rummet. Allt hwad
som lättar etter befordrar eommunicationen emellan
orter och menniskor, blir alltid en winst för samhäl¬
let, och säledes bör äfwen detta egna derät den wärd
och den omsorg, som desi bibehällande och möjliga för¬
bättring fordras. Post-werket som ej allenast besör¬
299
jer en latt och sknnbsani eommunication, utan äfwen
lemnar Skaren ctt ansenligt ärligt öfwcrskott, sedan
alia omkostnader blifwit bestridda, ar en ganska wig.
tig och för Staten lönande inrättning, hwilkens or-
dentliga och ändamålsenliga förwaltning är sa mycket
mer magtpaliggande, som densamma har pä allmänna
och enskilda arcnderö gäng ett inflytande, hwilket
swärligcn kan beräknas. Jag tager för afgjordt,
ptt ingen hwarken will eller kan bestrida sanningen
af detta förhållande, och i följd deraf tror jag mig
med tillförsigt kunna säga, att Staten gjort allt för litet
eller nästan intet att lä detta wigtiga werk organiscradk
och förwaltadt pä ett ändamålsenligt sätt i öfwer-
enöstämmclse med tidens fordringar. Ändamälet är
sikwäl nu icke att förnya påminnelsen om hwad som
sä länge i förhällande till andra Länder, med hwilka
wi likwäl wilja wara ansedde att täfla i odling och
kunskaper, warit försummadt—> en paquet postinrätt¬
ning — utan man inskränker sig till att anmärka en
olägenhet i närwarandc sörhällande, hwarö wigt jag
anser böra wara allmänt erkänd och pätaglig.
Sednare tiders antagne grundsats att till Post'
förwaltare-- och Post-Inspektors tjensterna förordna
afskedade MililärS personer synes snarare leda till
Postwcrketö skada och förderf, an till desi upprätt,
hällande och förbättring.
j:o Emedan manga af dcsia militärer mäste i
anseende till sin owana wid de göromäl, som äligga
en Postsörwaltare, anförtro desia ät enskilte skrif¬
ware, hwilka utan intresie för ett werk, der de ej
300
kunna hoppas att winna befordran, ef eller derwid
länge qwarstadna; hwarigcnom göromälen oupphörli¬
gen komma att befinna sig under owana och mahanda
mindre pålitlig» personers hander-—olägenheter, hwil-
kas menliga inflytande pä werkets ordentliga gäng
ofta nog latit känna sig.
2:o Emedan de ynglingar, som redan ingått
eller framdeles ingä i Postwerket och der dagligen
tfenstgöra såsom extraorrdinarier, äro genom berörde
befordrings system helt och hället betagna det hopp
om befordran och hågkomst, som bäde rättwrsan och
billigheten tillägga dem, enär Staten ef lönar mer
An sex ordinarie Contoröskrifware wid Hufwudfta-
denö Post-Contor, och der likwäl desiutom dagligen
tfenstgöra tolf extra ordinarier, förutan hwilkaS biträde
och trägna arbete Poftcrne skulle omöfligcn kunna
a bestämda tider afgä. Wid flere tillfällen hafwa
besia wanlottade tjenstemän sökt att sä detta bcfor-
bringösyftem ändradt i sä mätto, att de åtminstone
kunde äga hopp attt någon gäng bli befordrade;
men om det lyckats en och annan af Postwerkcts
betfening att erhälla en Poftförwaltare tjenst, har
densamma merendels warit förenad med sä ringa in¬
komster, att ingen militär welat söka den; hwaremot
alla dylika tfcnster, som warit goda och fördelagtkga
nästan utan undantag blifwit militärer tilldelade, til!
och med dä, när bädekordinarke och extraordinarie Con-
tors skrifware, som oafbrutet tfenstgjort 10 ä 15 är
inom werket, warit medsökande- Jag har alldeles
intet emot, att en krigare, dä han ef mer äger styrka
att uthärda de mödor och den rörlighet, som Sol?